Våren då organisationen Kvinnofrihet utsåg en arbetsgrupp att utforma förslag till aktioner som skulle motverka förtryck och diskriminering av kvinnor.
Historien börjar med en man på ett tåg, Kalle Bengtsson, poliskonstapel, på hemväg från sitt vanliga månadsbesök hos sin mor på ålderdomshemmet i Norrköping.
Kalle Bengtsson skulle inte ha kommit ihåg episoden om det inte varit för att han sedan såg samma brud flera gånger den våren och sommaren, dels som högljutt skränande demonstrant i socialisttåget den 1 :a maj, då han stod utposterad vid Vasaparken.
Dels en tidig morgon då han hade nattjänst och fick nöjet att ta henne på bar gärning medan hon förstörde annans egendom genom att måla över fönsterrutan på en sexshop.
När han tog fast henne konstrade hon så att han blev tvungen att vrida om armen på henne för att få henne på knä.
Det hela började med att Kalle Bengtsson tog sej en rök på Södertälje station.
Stationsklockan snett ovanför hans huvud tittade förebrående ner på honom med visarna på halv sju.
Tanten höll väl på att krevera därhemma för att han inte kom.
Lika bra att inte komma alls faktiskt när han nu blivit försenad.
Det skulle bli en massa bråk, tårar och förebråelser, dörrar som smällde igen, ingen frid någonstans.
Hon skulle aldrig tro honom om han sa att morsan inte velat släppa iväg honom och att han missat tåget för hennes skull.
Det var så här alltså!
Han hade aldrig lovat att komma hem i tid och han hade faktiskt unnat sej en bärs på en restaurant när han lämnat ålderdomshemmet.
Bakelserna som han haft med till morsan stod honom i halsen.
Han hade behövt en bärs.
Skulle fan komma hem och sitta barnvakt medan tanten sprang på något onyttigt föreningsmöte.
Han hade alltid gjort rätt för sej.
Jobbat och slitit övertid och fått ihop till radhuset och bilen och lämnat ordentligt med hushållspengar och aldrig bett om redovisning.
Hon själv hade inte bidragit med ett enda öre sedan Bengt och Kerstin föddes.
Det var väl ganska självklart att han i sin tur hade rätt till en viss omtanke när han var hemma, inte störas av ungarna, gå ut med kompisarna ibland.
Att tanten skötte hushållet och att middagen var klar när han kom hem.
Var det verkligen för mycket begärt ? Som han slet för att ge sin familj en hygglig standard, hålla henne, tanten, med prylar och kläder och hårfrissan.
Morsan hade alltid skött om farsan och han och Berit hade kört samma stil tills nu då hon börjat gaffla om att de måste dela på hemsysslorna och ungarna och att hon ville läsa på vuxengymnasium och skaffa sej utbildning och att han måste försöka hjälpa till mer så att hon fick förverkliga sej själv.
Jo det var fina ord hon tog i sin mun, ord som hon läst sej till och inte kunde förklara ordentligt.
Jämlikhet va, när han jobbade och slet hela dagarna medan hon gick hemma och fetmade till över arslet av alla kakor och kafferep hon sprang på.
Det var för fan ingen jämlikhet men det tänkte hon inte på!
Kom med idiotiska kommentarer som " vill du byta med mej då ? " när hon inte jobbat på tio år och aldrig skulle kunna försörja honom och ungarna!
Han hade aldrig lovat att komma hem i tid.
Ville hon ut och ränna fick hon också fixa det själv.
Släppte han efter nu var han såld, det begrep han nog.
Han var tvungen att sätta henne på plats och visa att han var karl nog att veta vad han ville.
Så länge han försörjde henne ville han ha det som han var van, det hade han rätt till.
Annars fick det vara, han kunde sticka om det var så att galoscherna inte passade.
Men det var det där med huset och bilen, underhållet som han aldrig skulle kunna smita ifrån med det yrke han hade.
Ekonomisk ruin för att kärringen inte kunde uppföra sej som folk!
Kalle Bengtsson slängde fimpen ifrån sej och stampade på den, kollade in en brud som kom gående längs perrongen.
Det var en ganska tilltalande brud med långt rödbrunt hår och stora bröst.
Det var på brösten han tände för han kunde tydligt se knopparna genom blustyget eftersom hon saknade bh.
Han väntade medan hon sa adjö till sitt sällskap, ett par med två barn, och passade på att öppna dörren för henne när hon skulle kliva på tåget.
Deras blickar möttes och han log mot henne men hon log inte tillbaka som tack för hans artighet utan granskade honom bara kritiskt med fräcka blå ögon.
Det kändes obehagligt, som om det var något fel på hans ansikte eller klädsel som han inte upptäckt på toaletten nyss.
--- Ge fan i henne, tänkte han, men tanken på hennes bröst var fortfarande lockande och han tyckte att han behövde lite roligt efter allt bråk hemma i morse och besöket hos morsan som gnällde över att han kom så sällan och aldrig tänkte på henne och malde om allt hon gjort för honom genom tiderna sedan han föddes.
Hon hade åldrats mycket, morsan, höll inget i skallen längre.
Lika bra att sluta med besöken när hon ändå inte blev nöjd.
Han följde efter tjejen upp i vagnen.
Hon satte sej inte i hans kupé och han struntade i sin plats och fortsatte efter henne in i nästa.
--- Jag ska nog få henne på knä, uppmuntrade han sej själv och blev på bättre humör.
Hon hade bara en bag men han tog tillfället i akt och langade upp den åt henne på hyllan.
--- Du, sa hon och hon hade en lustig hes röst som om hon hade knutar på stämbanden precis som hans sjuåring därhemma.
Jag behöver faktiskt bagen härnere.
Hon lyfte själv ner den innan han hann ingripa på nytt.
Det kändes förargligt, allra helst som han i detsamma fick syn på märket som hon bar på kragen.
Det var ett kvinnomärke vilket betydde att hon var en sådan där emancipationsfrälst tjej som antagligen i tysthet gjorde narr av hans försök att spela gentleman.
Fönsterplatserna i kupén var upptagna av ett par i hans morsas ålder.
Han kände igen minen på gumman, det där nyfiket ogillande, precis som morsan!
Gubben var mindre nyfiken.
Han pysslade med en karamellpåse på bordet och hade redan ett antal i munnen att döma av insuget i de magra skrynkliga kinderna.
Hela kupén stank förresten av de där karamellerna.
Det irriterade Kalle Bengtsson att paret satt där och smygtittade på honom och tjejen med hela sin gammaldags moral i bagaget.
Gamla människor tyckte om att inbilla sej det värsta.
Som morsan till exempel, alltid på bettet.
--- Jag ger fan i er, tänkte Kalle Bengtsson ilsket och slog sej ner mitt emot tjejen.
Han erfor ett ögonblick av samhörighet med henne, han och hon, unga levande, mot de där två dönickarna på gravens rand.
Morsan hade pratat om farsans begravning idag och om sin egen som om den var nära förestående.
Stackars lilla mor, hon kände sej trött och sliten.
Han borde kanske hälsa på henne oftare.
Han suckade moloket.
Hemma väntade tanten att han skulle vara barnvakt åt ungarna.
De kunde de kvinnorna, pressa honom tills han kollapsade.
En god son, en god äkta man.
Ingen uppskattade att han slet och jobbade utan krävde bara mer.
Han gav fan i både morsan och Berit och åldringarna vid fönstret.
Nu skulle han ha lite kul med bruden här.
Han sneglade på henne.
Det såg man ju vad hon gick för, med de där brösten utan bh.
Hon hade säkert varit med om det mesta.
Han kunde bjuda ut henne på restaurant först, mjuka upp henne lite, taxi hem sedan.
Han undrade var hon bodde.
Hur mycket som helst kunde han ju inte spendera på henne.
Han längtade efter en cigarett, såg på bruden igen men hon såg inte på honom.
Gamlingarna brydde han sej inte om.
Han hörde hur gubben sög på sina karameller.
--- Har ni varit på besök i Södertälje, började han.
Det lät idiotiskt, det hörde han, men kunde inte komma på något bättre.
--- Ja, svarade hon och började gräva i bagen bredvid sej på bänken.
Paret vid fönstret väntade tyst men lystet.
Han nonchalerade dem helt, harklade sej och fortsatte, ville inte ge upp tanken på henne.
--- Var det er syster jag såg på perrongen, försökte han igen och kollade in hennes ringlösa fingrar.
Det tog skruv.
Hon såg intresserat upp och skrattade till.
Ganska söt faktiskt, inte illa alls.
--- Nej, sa hon och slutade gräva i bagen.
Var vi lika tyckte du ? --- Ja, jag tyckte det, sa han och blottade sina jämna vita tänder i ett grin som brukade gå hem.
Han böjde sej fram mot henne och la som av en händelse handen på hennes knä.
Fast du är mycket snyggare, viskade han.
--- Det var min mans nya fru du såg, sa hon och lyfte bort hans hand.
Hon började åter gräva i bagen och halade fram en bok.
Kalle Bengtsson kände sej dum och visste inte vad han skulle svara eller göra härnäst.
Innan han funderat färdigt på saken hade bruden slagit upp boken och börjat läsa.
Utanför fönstret ilade Tumba snabbt förbi, kala trädgrenar, sliten gråbrun barmark.
Paret tittade också ut så han slapp deras blickar.
Han kände på cigarettpaketet i bröstfickan och övervägde att lämna kupén för en rök i korridoren utanför.
Men tiden led och skulle det bli någon fart på hans lilla nöje måste han skynda sej.
Han visste inte hur hon ville ha det.
Nyss hade hon ju skrattat uppmuntrande mot honom.
Kanske skulle han gå rakt på sak och bjuda ut henne ? Om det inte varit för gamlingarna skulle han nog gjort det.
De förstörde faktiskt alltsammans.
--- Vad läser du ? frågade han istället och lät intresserad.
Samtidigt flyttade han sitt knä så att det mötte hennes.
--- " Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen ", svarade hon och såg på honom igen, först in i ögonen, sedan ner mot hans skrev där hans manlighet svällde som en banan innanför de tajta byxorna.
--- Hördu, fortsatte hon och hela kupén kunde höra vad hon sa.
Jag är inte ett dugg kåt på dej så jag tycker du ska lägga av!
Kalle Bengtsson kände hur han blev varm över hela kroppen.
Det började sticka obehagligt i armhålorna, i huvudsvålen och mellan benen.
Han satt stilla några sekunder, alldeles stilla och tittade ingenstans.
Gamlingarna kippade väl av chockerad förtjusning.
Deras gommar smackade ogillande.
Han vågade inte röra sej av rädsla att de skulle kunna se hur pinsam han fann situationen.
--- Jag ska ut och ta en rök, mumlade han och kunde äntligen resa sej.
Först sedan han kommit på plats i sin egen kupé och tänt cigaretten blev han ursinnig.
Ett sådant jävla litet luder, den där fräcka blå blicken.
Han skulle ge mycket för att få kväsa henne så att hon aldrig mer stack upp!
2 Men vem var hon, flickan med brösten ? Hon som just nobbat Kalle Bengtssons tafatta kontaktförsök.
Hennes vänner brukade kalla henne Kalas.
Liksom Kalle Bengtsson önskade hon att något skulle hända henne denna söndagskväll för hon kände sej ensam och moloken där hon klev upp på tåget och vinkade adjö till sitt sällskap.
Men då så!
Varför komplicera saken ? Två människor i en tågkupé, två som längtar efter att något ska hända dem som för dem ut ur deras krångelvärld av plågsamma känslor och minnen av känslor.
Den ena gör ett försiktigt närmande.
Det borde vara enkelt!
Det skulle ha varit enkelt.
Om bara de båda hade uppfattat det där med kontakt på ett likartat sätt.
Men det gjorde de inte för Kalle Bengtsson längtade inte efter en annan människa.
Han skulle ha ryggat tillbaka inför formuleringen " en annan människa ".
Han ville ha lite kul rätt och slätt, ett luder vilket som helst att spotta på och som inte kunde spotta tillbaka eller bråka som tanten eller morsan.
Det var otur att han råkade på Kalas som nästan genast insåg att för en Kalle Bengtsson var hon blott och bart ett hål med omgivande kött, ett mått på hans förmåga att prestera, flyta ovanpå.
Hon hade mött honom förut i andra upplagor, hon hade gått på niten och visste hur det kändes med spottloskan i ansiktet.
Hon förstod att han aldrig skulle kunna hjälpa henne igenom söndagskvällens vånda, bara ge henne en av annat slag.
En sådan som han skulle inte begripit vad hon talade om ifall hon försökt förklara sin känsla av övergivenhet och förlorad gemenskap.
Gemenskap, övergivenhet, det var ord som han för länge sedan gjort sej av med och glömt.
Han skulle ha gapskrattat bort sin rädsla om han mött dem.
Men varför vånda ? Kalas söndag såg ut så här.
Hon hade bott hos Sven och Lill över natten, det brukade hon göra en gång i månaden ungefär.
Varannan vecka reste hon till pojkarna i Södertälje, varannan vecka bodde de hos henne i Stockholm.
Det hade fungerat så i ett år nu, ända sedan hon och Sven kommit igenom skilsmässans hat, prestigekamp och tvivel på den andra och börjat samarbeta om barnen.
Sven och hon var goda vänner.
Lill och hon var också goda vänner.
En lycklig skilsmässa med det bästa förhållande mellan inblandade parter.
Många tyckte att det var fint av henne Kalas att avstå från sina barn för att de skulle få växa upp i en familj och inte hos en frånskild mor med ekonomiska svårigheter, att kunna umgås med sin före detta man och hans nya fru.
Andra människor tyckte annorlunda, att en mor som överger sina barn inte är någon bra mor, men det gjorde detsamma.
Kalas tog bara hänsyn till dem som likt henne själv försökte tänka frigjort.
Och hon fortsatte följaktligen att hälsa på hos Sven och Lill trots att det mot hennes vilja ibland utlöste en oförklarlig panik i hennes kropp.
Denna söndagseftermiddag hade Sven och Lill som vanligt skjutsat henne till stationen.
Hon hade suttit bak med pojkarna på var sin sida, en arm om vart barn.
Svens nacke därframme, mer långhårig än på hennes tid.
Lills bestämda lockar, välvårdade.
Tåget stod redan inne på perrongen och hon fick bråttom att säga adjö vilket var tur.
I avskedet tappade hon alltid bort orden, kände sej jagad och ville iväg genast.
Det var en lättnad att komma upp på tåget, slå upp svängdörren till den kvalmiga korridoren.
Det luktade från toaletten vars dörr någon glömt att stänga och som började slå när tåget långsamt och ryckigt satte sej i rörelse.
Hon kom ihåg sej och tittade hastigt ut genom närmaste fönster för att vinka åt ungarna, en sista gest i avskedsritualen som de väntade sej av henne.
Fyra leende ansikten, hennes egen behärskade grimas.
Sedan letade hon rätt på en kupé för icke rökare.
Tåget var glesbefolkat och hon hittade genast en plats i en sluten kupé med bara ett gammalt par vid fönstret.
På den smala blanka bordsskivan mellan dem bredde en stor tablettpåse ut sitt doftande innehåll.
Hela kupén luktade viol, tungt och sött och konstgjort.
Kalas nickade åt de två och log, först försiktigt och sedan öppnare då gumman vänligt log tillbaka.
Gubben såg knappt åt henne, nickade bara halvt vänd ifrån henne.
Han var upptagen av tabletterna som han sög på med ett stillsamt smackande medan händerna ordnade mönster av de små kulorna bredvid påsen.
--- Är det ledigt här ? sa Kalas artigt.
--- Javisst, svarade gumman.
Här finns bara vi.
Hon gjorde en inbjudande gest med handen men i detsamma öppnades skjutdörren igen och hon stelnade nästan omärkligt till och drog handväskan närmare sin kropp, tystnade just som hon berett sej för att tillägga något.
Mannen i dörren var ungefär i Kalas ålder, en lång bredaxlad sak med missklädsam snagg vilket ju inte var så vanligt i dessa tider.
Kalas gissade förstrött på en militär typ, den trånga grå kostymen var som en uniform den med.
Han ville genast hjälpa henne att stuva undan bagen som inte vägde något att tala om och som hon behövde framme.
Hon blev först glad över att han ville hjälpa henne, att han lade märke till henne och hennes bag.
Människor omkring henne var vänliga ikväll, gummans leende, den här mannens spontana omtänksamhet.
--- Mindre glad när hon förstod hur han lagt märke till henne och vad han förväntade sej i utbyte.
Han slog sej ner mitt emot henne och började knäflörta medan han inledde en innehållslös konversation som intresserade honom lika lite som henne.
Hon tog fram en bok och började läsa utan att han tycktes fatta att hon avböjde hans invit.
När hon ett par gånger demonstrativt flyttat sina knän från hans blev hon irriterad och sa åt honom att sluta vilket han genast gjorde genom att resa sej upp och gå.
När han dragit igen dörren med en smäll vände sej gumman vid fönstret åter mot Kalas.
--- Jag säger då det!
sa hon och släppte ifrån sej handväskan igen.
Det finns mycket bovar och löst folk nu för tiden.
--- De flesta är nog hyggliga, lugnade Kalas.
--- Inte den där i varje fall, förklarade gumman bestämt.
Det var en bov, det är jag säker på!
Jag känner igen minen, den där hade inget rent samvete.
--- Får det vara en pastill ? frågade gubben och såg upp.
Han skakade inbjudande påsen mot Kalas så att det skrynkliga cellofanet prasslade i hans hand.
--- Nej tack, sa Kalas hastigt.
Hon hade gärna besvarat gubbens vänlighet men hon avskydde violpastiller.
--- De är mycket goda, sa gubben och sluddrade lite på talet.
Han tog en ny näve mörkblå tabletter som för att bevisa sitt påstående och lade dem på tungan.
--- Det tror jag visst det, sa Kalas.
En annan gång kanske.
De gamla nickade.
En annan gång, kanske i en annan kupé där de förde in sin doft av viol.
Mer blev inte sagt.
Ingen kom på något meningsfullt fastän både paret och Kalas gärna hade fortsatt att prata en stund.
Kalas återgick till sin ensamma läsning.
Nästa gång ungarna kommer ska jag baka tårta, tänkte hon och uppfattade inte vad hon läste.
När tåget dunkade över Riddarfjärden la hon ihop boken, nickade åter till det gamla paret och lämnade kupén i samma jagade känsla som då hon sagt adjö till ungarna.
Genom hennes kropp rann ett stråk av tomhet som hon inte kunde fylla, en längtan efter närhet som drev henne att snabbt lämna paret som hon inte förmått prata med.
Stockholms central var ett myller av människor som trängdes omkring henne, suddiga okända ansikten som alla tycktes ha någon bekant, något möte att hoppas på.
Hon uppfattade skratt, ord ur samtal, röster som gnällde, förklarade, berättade.
Hon tittade sej om för att se om hon kunde hjälpa det gamla paret med violpastillerna, ångrade att hon övergett dem så hastigt, men såg dem ingenstans.
Hon tog sin bag och begav sej mot utgången.
I detsamma kom en man med vilt svart hår emot henne.
Hon registrerade honom likgiltigt, innesluten i sin ensamhetskänsla, såg på kameran i hans hand utan nyfikenhet.
Oförmodat höjde han den, det blixtrade till framför hennes ögon och hon tvärstannade.
--- Min sköna, bugade fotografen.
Du är uttagen att delta i tävlingen om Stockholms sexigaste lår!
Naket.
Fib-Aktuellt bjuder.
Gratulerar!
kalas stirrade ett ögonblick häpet på honom.
--- Robban!
utbrast hon förtjust.
--- Jag skulle bara se om du gick på det, sa Robban, lyfte av sej den vilda peruken och skakade sina egna blonda lockar.
Jag tänkte att du kanske innerst inne gärna ville få chansen att exponera dina lår i Fibban, en sån där hemlig dröm under ett skal av kvinnosaksidéer.
--- Du får klä ut dej bättre nästa gång, sa Kalas lycklig och kramade honom.
Följer du med hem ? --- Jag hade tänkt det, sa Robban.
Jag har ett jobb i dina kvarter i morgon och då slipper jag gå upp så tidigt.
--- Äsch, det går inte, sa Kalas och ruskade på huvudet.
Jag får gäster i morgon bitti.
--- Tjejer ? sa Robban.
Då kan jag väl få ligga kvar ? --- Allvarligt talat söker de jobb, sa Kalas.
Jag håller på att bilda en städpatrull och har annonserat efter medarbetare.
--- En vad för nåt ? frågade Robban.
--- En städpatrull, tre tjejer som städar ihop utan nåt städbolag över sej, förklarade Kalas.
Vi försöker bilda såna här patruller med en tjej från Kvinnofrihet och två eller tre andra för att komma i kontakt med kvinnor som vi annars har svårt att nå.
--- Två flugor i en smäll, sa Robban.
Konkurrera med städbolagen och fånga upp stackars förtryckta kvinnosjälar.
--- Och göra dem till medvetna fria kvinnor, just precis, sa Kalas.
Ska vi handla middagsmat ? Jag har inte käkat ännu.
De följde strömmen mot tunnelbanan och fortsatte mot Åhléns, Robban med kameran i högra handen och den vänstra om Kalas axlar, Kalas med sin bag i den vänstra handen och den högra om Robbans midja.
--- Jag är så glad att du kom, sa hon och kramade Robban med handen.
Det kändes så ensamt att komma hem ikväll.
3 Måndagen som följde grydde gråtung som en rullgardin över ett fönster, men efterhand som morgonen led klättrade en trött sol upp över hustaken, blek och glanslös som om den haft huvudvärk.
Det var den morgon då Kalas skulle bilda sin städpatrull.
Hon hade annonserat efter medarbetare och fått två svar och därmed är det dags att presentera bokens andra huvudperson, Ann-Charlotte Larsson framför badrumsspegeln i sitt hem, just i färd med att smörja in ansiktet med brun kräm.
Ann-Charlotte var nervös.
Det bubblade i maggropen av obehag utan att hon kunde redogöra varför.
Att söka jobb som städerska var ju ingenting märkvärdigt!
Ont om folk var det, nog skulle hon få jobbet om hon ville ha det.
Men magen lät sej inte övertalas av dylikt intellektuellt prat.
Den hade vaknat tidigt, sammankrupen och skrynklig som ett russin och väckt upp Ann-Charlotte med sin oro.
Det hade varit omöjligt att lugna den och följaktligen hade Ann-Charlotte legat vaken en hel timme innan det var dags att kliva ur sängen och väcka familjen.
Hon betraktade kritiskt henne i spegeln, en kvinna på fyrtio med tre hårdlinjerade streck i pannan och ett från vardera näsvingen ner mot munnen.
--- Lite fräschare, mumlade hon och gned energiskt in krämen.
Men du sover för dåligt.
Inte lurar du nån med kräm om du trodde det.
Hon lutade sej fram och målade läpparna röda men som hon var ovan att se sej själv med läppstift blev de alldeles för röda.
Runt omkring henne var det trångt och fuktigt, den gula lampkupan ovanför badrumsskåpet gav dåligt ljus och borde bytas mot en starkare.
Kulörttvätten som hon hängt på ställningen över badkaret var ännu inte torr och krympte badrummet ytterligare med sina stora mörka sjok av byxor och skjortor.
Bara Maries kläder bröt av i granna fläckar rött.
Fukten plågade henne, blusen kletade mot ryggen.
Hon gnuggade bort smeten på läpparna med toalettpapper och prövade lite på kindkotorna istället.
--- Pigg, piggare, log hon ironiskt men slöt munnen igen för tänderna var ojämna, gråaktiga och inte mycket att visa upp.
--- Sluta!
sa hon förargat till sej själv och prövade ett skärt läppstift som hon köpt på en realisation för flera år sedan men aldrig kommit sej för att använda.
Hon hade stått här en god stund nu, hon som annars satte en ära i att vara snabb i badrummet.
Hon drog ner byxorna och kissade fast hon inte behövde.
Irriterad reste hon sej för en sista rond med spegelbilden.
--- Det gäller inte nån uttagning till skönhetstävling, försökte hon förklara för den spända hopkrupna magen.
Bara ett vanligt jobb.
Hon tog ett steg baklänges och törnade emot tvättmaskinen.
Beslöt godkänna det skära läppstiftet och log åter mot henne i spegeln, denna gång snällare och med sluten mun.
Hon såg ändå ganska trevlig ut, kvinnan mitt emot!
Nog dög hon till städerska alltid.
Nog hängde hon med ännu några år.
--- Bara hon inte tycker att du är för gammal, började hon om igen och tvingade sej att raskt lämna badrummet.
I sängkammaren var sängarna obäddade, filtar och lakan halvvägs mot golvet i en skrynklig röra.
Luften tung av sovlukter.
Hon drog hastigt i filtarna och fortsatte ut i köket som klibbade efter familjens frukost för en halvtimme sedan, satte in mjölk och margarin i kylen, resten fick stå.
Det kändes som om hon förbröt sej när hon lämnade våningen i det här skicket, men det kunde inte hjälpas idag.
I tamburen tvekade hon åter.
Skulle hon kanske ändå ta den gröna kjolen ? Grönt var mer ungdomligt än brunt men brunt såg å andra sidan mer korrekt ut och visade att hon var en allvarsam och ordentlig människa som kunde jobba.
Klockan fick avgöra.
Det blev den bruna för hon hann inte byta igen.
Hon halvsprang nerför de blankhala nergröpta stentrapporna.
Tunnelbanan låg ett par kvarter bort och hon var tvungen att gå runt en långsträckt huskropp för att komma dit.
Hon gick så fort hon kunde utan att springa och snubblade flera gånger på sina egna steg, men det var mer av nervositet än brådska det med.
Det blåste snålt den sista biten mot stationen, det gjorde det alltid, en iskall närgången vind som inte lämnade henne någon ro förrän hon kommit innanför t-banedörrarna.
Hon lyssnade efter ljud av tåg i antågande, men underjorden förblev tyst och hon gav sej tid att köpa en Husmodern i Pressbyrån innan hon gick genom spärren.
Förra året hade hon fått en prenumeration av sin man, men den hade gått ut och hon hade inte råd att förnya den.
Hushållskassan tillät inte så stora utgifter på en gång och hon ville inte be Arne när han inte tänkte på det själv.
Om hon fick det här jobbet skulle hon inte behöva be honom om extra pengar, inte till någonting.
Morgonrusningen höll på att mattas och hon fick en fönsterplats mitt emot en utslagen Dagens Nyheter.
Hon tog fram sin Husmodern och bläddrade långsamt igenom den tills hon kom till följetongen som var det första hon brukade läsa.
Historien om kvinnan som slets mellan två män och en tv-karriär fyllde henne för en stund och kom henne att glömma sin oro tills det var dags att kliva av vid Odenplan.
Hon gick ut genom utgång Västmannagatan, korsade Karlbergsvägen och stannade i hörnet av Dalagatan.
Hon blev nervös igen, öppnade handväskan och kikade på lappen med husnumret fast hon hade det i huvudet.
Husentrén som låg mitt emot Vasaparken var sliten, de skäckiga marmortrapporna likaså.
Men hiss fanns för tre personer med spegel och liten fällbänk att sitta på.
Hon tryckte på fjärde våningen och passade på att kamma håret och kontrollera läppstiftet medan den trånga bruna trälådan långsamt gnisslade i höjden.
" Karlsson " stod det på dörren.
Hon tittade på klockan.
Två minuter i nio.
Skulle hon vänta två minuter innan hon ringde på ? I detsamma öppnades dörren Karlsson och vad AnnCharlotte först tog för en ung flicka tittade ut.
--- Hej!
Jag tyckte väl att jag hörde hissen, sa hon och log ogenerat med stora lite missfärgade tänder.
Du måste vara Ann-Charlotte!
Flickan räckte fram handen.
--- Katrin, sa hon.
Kom in!
Det kommer en till som heter Anita.
Festligt va!
Niten och Lotten.
Kallas du nånsin för Lotten ? --- Bara av pappa, sa Ann-Charlotte lite blygt.
Men du får kalla mej vad du vill.
--- Jag kallas Kalas, sa flickan.
Katrin Karlsson Kalas.
Det är bara att välja.
--- Då säger jag Katrin, avgjorde AnnCharlotte bestämt.
--- Häng kappan där, sa Kalas.
Jag sätter på fika.
Ann-Charlotte hängde sin kappa på galge och kastade en blick i hallspegeln.
--- Gå in och sätt dej så kommer jag strax, ropade Kalas från kokvrån mitt emot.
Ann-Charlotte nickade men stannade på tröskeln till rummet och blickade förvånad ut över de cirka trettio kvadratmeterna.
Hon hade läst många heminredningsreportage och beundrat många bilder på hur man bor om man har smak och pengar och inte en massa slitna möbler från ett nittonårigt äktenskap.
Men det här rummet liknade inget hon sett förut varken i verkligheten eller i veckotidningarna.
Hon visste inte om det var rätt eller fel möblerat enligt de som begrep sådant här men hon tyckte att det var det vackraste rum hon sett.
Golvet var täckt av en matta, grön som gräset om våren och lika mjuk.
Fönstret mitt emot hade gardiner av gröna klängväxter och på de vita väggarna sträckte sej några målade träd från golvet till det himmelsblå taket.
Två madrasser, klädda i grovt vitt tyg, bildade ett soffhörn och de stora kuddarna mot väggen var dekorerade med blomapplikationer.
Ett lågt bord på hjul var det enda utom väggbokhyllan som i vanlig mening kunde kallas möbel.
Katrin Karlsson Kalas kom med kaffebrickan.
--- Ska du inte sätta dej ? frågade hon.
--- Ett sånt här rum skulle jag vilja ha, sa Ann-Charlotte och tog av sej skorna innan hon gick på den gröna mattan.
--- Ja inte sant, sa Kalas.
När jag blivit av med min karl visste jag precis hur jag ville bo med grönt gräs under fötterna och blå himmel ovanför huvudet i ett klimat där man alltid kan gå barfota.
Hon satte ifrån sej brickan på bordet och gick fram mot ena väggen.
--- Jag för dagbok med hjälp av träden här, fortsatte hon.
Från början var de alldeles kala men jag målar på löv för det som händer mej och när jag ser på dem så minns jag hur det var.
Det här är firarträdet för allt som är roligt och spännande och värt att firas.
Här är sorgeträdet där jag målar av mej det som känns sorgligt och svårt.
Det var det första som fick ett löv, det där stora där uppe för då sörjde jag fortfarande min karl så förskräckligt för att han övergett mej.
--- Övergav han dej!
sa Ann-Charlotte bestört.
--- Javisst, han blev störtkär i en annan tjej!
sa Kalas och skrattade till.
För några år sen.
Det är det bästa som hänt mej och när jag äntligen insåg det fick firarträdet sitt första löv.
Om du böjer dej fram ser du datumet där på skaftet.
Är det inte ett vackert löv ? Ett riktigt lyckligt löv inte sant!
--- De andra, vad är de för träd ? frågade Ann-Charlotte förväntansfullt.
Hon kände sej imponerad av Kalas för att hon så öppet talade om att hon blivit övergiven av sin man.
En ung söt flicka!
Tänk att erkänna något sådant, det skulle aldrig Ann-Charlotte kunna, inte för någon.
--- Det där är mensträdet, det får ett löv varje gång jag har mens räknat från första gången när jag var tretton, fortsatte Kalas.
Det blir många löv under ett kvinnoliv.
--- Jaså, sa Ann-Charlotte häpen.
Mensen var inte precis något som hon tyckte att man talade om.
Ja, färgerna är vackra, tillade hon efter en kort paus för att inte verka gammalmodig och pryd.
--- Det muntrar liksom upp mej varje gång, förklarade Kalas.
Det blir ett kärt besvär och inte en plåga om du förstår eftersom jag får måla dit ett nytt löv när mensen kommit.
Hon tvekade och betraktade Ann-Charlotte med en rynka mellan ögonbrynen.
--- Nej, nu fikar vi, sa hon.
Konstigt att inte Niten kommer.
Tror du att hon försovit sej ? --- Niten ? --- Ja, den andra tjejen.
Vi blir tre, sa jag inte det ? --- Jo, det gjorde du, sa Ann-Charlotte.
Men jag visste inte att ni kände varandra.
--- Det gör vi inte heller.
Jag har döpt henne till Niten alldeles själv, sa Kalas lite vårdslöst och tog ner en pipa från stället i bokhyllan.
Hon kanske inte hittar hit ? De slog sej ner på varsin madrass och Kalas fyllde kopparna med kaffe.
Det ringde på dörren, en speldosemelodi.
AnnCharlotte kunde inte påminna sej vilken och Kalas hade redan försvunnit ut i tamburen för att öppna.
4 Anita Wiklund, hon som just ringde på Kalas dörr, var medveten om att hon var en dryg halvtimme försenad.
Hon sa sej att det gjorde henne fullkomligt detsamma, men det kändes ändå pinsamt på något sätt, lika obehagligt som när hon gick i skolan och lärarna skällde ut henne för för sen ankomst, satte sej på henne och fick ett övertag genom hennes förseelse som de gärna återkom till när det passade.
För Anita kom ofta försent.
Hon hade nämligen en egenskap som hon bara bemästrade med yttersta svårighet.
Hon kunde inte vakna om morgnarna!
I inackorderingsrummet hade hon tre väckarklockor strategiskt utplacerade, den mildaste på nattduksbordet, mellanklockan i bokhyllan snett ovanför huvudet och den öronbedövande skrällklockan med automatisk omtagning längst in under sängen där hon inte kunde nå den utan att kliva upp.
Denna måndagsmorgon i början av februari lyckades hon trots arrangemanget sova sej igenom dem alla tre inklusive omtagningen och när hon en halvtimme senare vaknade med ett ryck och kände på sej att hon var försenad, svor hon på att hon aldrig hört någon av klockorna, trots att den milda bevisligen var avslagen och de två andra ringt igenom hela sitt larmsystem.
Som hon av princip --- hon satte en ära i att ha fasta principer i motsats till sin mor som inte tycktes ha några alls --- aldrig slarvade med sitt yttre, gjorde hon trots tidsbristen sin vanliga vardagsmake-up som tillsammans med håret tog en trekvart av morgonen i anspråk.
För fastän hon under de första morgontimmarna mest handlade som i dvala med susande huvud och domnad kropp, kunde hon inte tänka sej att gå ut bland andra människor utan vad hon själv kallade full kontroll över sitt utseende.
Det kan tyckas märkligt att någon frivilligt offrar nästan en timme av sin morgonsömn för att lägga upp håret och måla sitt ansikte, man kan fråga sej vilken drivkraften var.
Anita skulle ha svarat och hon skulle förmodligen låtit snorkig och överlägsen, att det var en fråga om självdisciplin, att hon avskydde hafsiga ovårdade människor, att hon ville se snygg ut.
Hårdare pressad skulle hon kanske snäst att hon minsann inte tänkte bli som sin mor, att hon var stolt över sin förmåga att behärska sej, att hon avskydde nakna hjälplösa kvinnoansikten som inte förmådde dölja att natten varit svår, att älskaren stuckit, och håret var tovigt av svett, ögonen svullna av gråt och kroppen hukad som under slag.
Anita skulle alltså inte kommit på idén att gå ut omålad.
Då kom hon hellre försent.
Jobbet kunde hon både ha och mista.
Hon tänkte inte behålla det längre än nödvändigt, bara tills de värsta skulderna var betalda.
Stockholm var dyrare än hon tänkt sej.
Ändå knappade hon in på maten utom när hon var utbjuden och det var hon gudskelov ofta!
Från hennes fönster hade februaridagen tett sej vårlik med sol mellan flygande moln, men det visade sej vara ett misstag så snart hon kom utanför den skyddande huskroppen.
Hon stack händerna i pälsfickorna och hukade som en gammal gumma i snålblåsten när hon skyndade nerför Körsbärsvägen mot busshållplatsen på Odengatan.
Hon frös om tår, händer och nästipp och önskade att någon djärv man i sportbil skulle varsebli hennes belägenhet och chevalereskt erbjuda henne skjuts till ort och ställe.
Det drömde hon om varje gång hon frös på en vindpinad busshållplats.
Tiden gick liksom fortare på det sättet.
Men morgonrusningen var den vanliga.
Ingen uppmärksammade henne, varken make-upen eller den röda näsan och efter tio minuter kom en ny buss, fullpackad med folk som hon skulle sluta trängas med så snart hon fått egen bil eller tillgång till bil, vilket det nu blev först.
Avvaktande, i känslan av att på förhand vara kritiserad för sin nonchalans, ringde hon på Katrin Karlssons dörr.
Hon sträckte på sej, bytte greppet om handväskan till vänster hand och torkade försiktigt av svetten i den högra.
Jag säger att jag missade bussen, tänkte hon snabbt.
Börjar tanten tjafsa om tiden går jag genast.
Hon hörde stegen närma sej dörren från insidan.
Greppet om handväskan hårdnade lite, hon bet tyst på mungiporna.
Hon hade den vanan, någonstans hade hon läst att bestämda mungipor gav ansiktet karaktär och tagit fasta på det.
Inga darrande kvinnoläppar, ingen halvöppen mun utan behärskad, beredd.
Människan som öppnade var inte alls som Anita väntat sej och hon frågade förvirrad efter fru eller fröken Karlsson och hörde själv hur osäker hon lät.
--- Det är jag, sa människan som faktiskt såg ut som en flicka så där en fem sex år äldre än Anita.
Du är förstås Niten!
Välkommen.
--- Anita Wik, sa Anita formellt, alltför spänd att lyssna riktigt.
Hon sträckte fram sin smala vita hand med naglar i modefärgen.
Wik, upprepade hon för säkerhets skull.
Hon hade slopat sista delen av sitt efternamn så snart hon flyttat till Stockholm för att påbörja sin karriär.
Ingen skulle någonsin kunna härleda henne tillbaka till hennes morsa.
--- Jag kallar dej redan för Niten!
förklarade Katrin Karlsson och skrattade på ett sätt som irriterade Anita.
Kom in så får du träffa Lotten.
Mej kan du kalla vad du vill.
Mina vänner säger Kalas.
Anita hängde upp avbetalningspälsen och följde med in.
Hon tackade ja till kaffe och smörgås för äta hade hon inte hunnit, och hon började känna sej bättre till mods.
Det satt en kvinna på en madrass på golvet.
När Anita steg in i rummet reste hon sej klumpigt och strök med händerna över den korviga kjolen.
--- Hej, jag heter Ann-Charlotte, sa hon och log.
Hon såg ut som en städerska, den här kvinnan, halvgammal, tafatta permanentlockar utan stil, klädseln en tantig kjol och blus på en kropp som skulle behöva hållningsgymnastik många gånger om utan att man för den skull kunde garantera resultatet.
Anita sträckte omedvetet på sej igen, plötsligt full av självförtroende där hon stod välklädd och välmålad och snygg i håret.
Det fanns inga stolar i rummet, bara två madrasser med kuddar mot väggen.
Anita var nöjd över sin byxdress av skrynkelfritt material när hon slog sej ner.
Hon fick kaffe och en smörgås som hon åt upp fortare än vad som egentligen rimmade med hennes begrepp om bordsskick.
--- Du hann bestämt inte äta nån frukost du, sa Katrin Karlsson lite försmädligt och gick ut efter fler smörgåsar innan Anita tuggat upp och kunde svara.
Eftersom de ändå var bredda åt hon dem också.
Medan Anita åt redogjorde Katrin Karlsson för städjobbet som hon ordnat åt dem på två medelstora kontor.
AnnCharlotte accepterade genast men Anita bad att få betänketid.
Egentligen hade hon bestämt sej för att ta jobbet men hon tyckte inte att hon borde visa sej för angelägen.
Katrin Karlsson kunde gott få vänta på besked.
Det skulle stärka Anitas position, sa hon sej, en man skulle gått till väga på det sättet, fintat för att undersöka hur landet låg, skaffa sej överläge.
Hon berövades emellertid genast sin förhoppning om överläge.
Katrin Karlsson sa med otålig röst att om hon inte ringde senast i morgon så gick jobbet till en annan som var intresserad, vilket var en lögn som Anita omöjligt kunde genomskåda.
Anita skyndade sej att antyda att hon nog ändå ville ha jobbet och sedan gled diskussionen över på vilka tider som passade dem bäst.
--- Min skola börjar klockan tio, sa Anita.
Och jag vill helst vara klar till dess för om kvällarna hinner jag inte.
--- Jaså, sa Katrin och lät kort på rösten.
Vad säger du Lotten ? --- Ja, morgnarna är bra för mej också, sa Ann-Charlotte genast.
Jag kan rätta mej efter er andra för jag har inga särskilda tider att passa.
Helst vill jag förstås vara hemma om eftermiddagarna när min flicka kommer från skolan, men det är inte nödvändigt.
Om det inte passar dej Katrin, menar jag.
--- Då säger vi morgnarna, avgjorde Katrin Karlsson.
Kontoren ligger i Hjorthagen och på Lidingö.
Jag har bil och kommer ni hit halv sex på torsdag kan vi åka iväg tillsammans.
Om ni inte föredrar att ta er dit själva.
Ni får betala mej för bensinen.
--- Hur dyr blir den ? tvekade Anita.
--- Det vet jag inte förrän på torsdag, sa Katrin.
--- Då kommer jag väl på torsdag då, förklarade Anita och önskade att hon skött saken bättre.
--- Försover du dej åker vi ändå!
hotade Katrin.
Fem minuters marginal på sin höjd.
--- Det är bara rent undantagsvis som jag försover mej, svarade Anita snäsigt.
Hon tyckte inte om Katrin Karlssons sätt, överlägset som om hon visste bäst, ville bestämma mest och tyckte att Anita var en barnunge.
Katrin var definitivt ingen städersketyp på samma sätt som Ann-Charlotte.
Hon hade mörkbrunt hår så långt att hon nästan kunde sitta på det, alldeles rakt och lite tunt i topparna men rätt snyggt om man tyckte om en sådan brist på frisyr, vilket nu Anita inte gjorde.
Ansiktet var omålat och ganska alldagligt och den knubbiga figuren på intet vis dold i en figursydd orange overall med blixtlås från hals till skrev och runt midjan.
Anita avskydde när kvinnor nonchalerade sitt utseende och visade upp ansiktet utan ett försök att bättra på det.
Hon sympatiserade mer med Ann-Charlottes ofullgångna makeup än med Katrins bleka hy och oplockade ögonbryn.
Hon sa sej att hon inte tyckte om ovårdade kvinnor, men egentligen var det henne en gåta hur någon hade mod att visa sej som hon var, blotta sej inför andra och tycka att hon dög.
Eftersom hon aldrig själv skulle vågat det, irriterade det henne att andra gjorde det.
--- Är vi klara då ? sa Anita och vände sej bort med en grimas när Katrin tände sin pipa.
Hon kastade en granskande blick runt om i rummet.
--- Är det du som målar ? frågade hon och nickade åt träden på väggarna.
--- Ja, bekräftade Katrin och blåste ut ett doftande moln av blå rök mot henne.
--- Jaha du, sa Anita.
Hon kommenterade dem inte för det bar henne emot att berömma Katrin Karlsson som var mallig nog ändå.
--- Vad går du i för skola ? sa Ann-Charlotte.
--- Mode och sömnad, sa Anita.
Jag ska bli modedesajner.
--- Det låter intressant, sa Ann-Charlotte artigt.
--- Ja, det är det verkligen, sa Anita ivrigt.
Jag har desajnat kläder sen jag var liten.
Först mina egna och sen hela bekantskapskretsens.
Alla kommer till mej!
--- Jag har desajnat min overall, inföll Katrin och reste sej upp för att demonstrera den.
Det är det enda plagg jag går i numera.
När jag ska vara fin har jag en i sammet.
Annars blir det manchester eller bomull beroende på årstiden och färg efter humöret.
Det är mycket praktiskt.
Anita ryckte på axlarna och gitte inte svara.
Hon reste sej också upp.
--- Jag måste nog gå nu, sa hon och sträckte fram sin hand mot Katrin.
Tack för kaffet.
Då säger vi torsdag halv sex.
Hon räckte samma hand till Ann-Charlotte och gick sedan snabbt ut ur rummet.
--- Halv sex, tänkte hon.
Hur sjutton ska det gå till ? 5 Städpatrullens första arbetsmorgon var gråsvart vintermörker av det slag som får människor att drömma om varma sängar och en lång idelik sömn tills våren kommit på allvar.
De tre medlemmarna såg trötta och ruggiga ut när de möttes i porten på Dalagatan.
Kalas var den enda som gjorde ett försök att prata medan de korsade gatan och gick mot Sabbatsbergs sjukhus där hennes bil stod parkerad.
Ann-Charlotte svarade artigt men enstavigt och längtade in i bilen.
Anita teg besvärat.
--- Detta är Klas, presenterade Kalas den gula folkvagnen som var åtskilligt rostig och skamfilad och utan kofångare därbak.
Ni måste hälsa annars startar han kanske inte.
Han har frusit här mol alléna hela natten.
--- Besjälar du alla dina ägodelar på samma sätt ? frågade Anita irriterad.
--- Nej visst inte, bara Klas, sa Kalas medan hon satte nyckeln i låset.
Hon satte sej snabbt i förarsätet och öppnade för de andra två.
Bilen startade ovilligt.
Kalas svängde runt på gatan och accelererade så motorn skrek.
Strax därpå tvärbromsade hon framför rött ljus vid Odengatan.
Bilen tjuvstannade och det dröjde innan Kalas lyckades få den att gå igen.
--- Ska vi skjuta på ? frågade Ann-Charlotte.
Anita kurade i baksätet.
--- Nej då, sa Kalas.
Han är bara morgonsur.
Odengatan var full av röda trafiksignaler och bilen hostade och morrade och stannade gång efter annan.
Ann-Charlotte betraktade bekymrad den långdragna backen framför dem och undrade hur de skulle kunna ta sej till Hjorthagen utan bil vid den här tiden på dygnet.
Hon kände minst av allt lust att tvingas ut i kylan igen.
Trafiken var gles.
Staden var fortfarande fruset slumrande och de få fotgängarna på trottoaren krympte sej i blåsten och stirrade rakt fram till synes ointresserade av allt utom att nå sitt mål.
Ingen gav deras bil en blick trots det oväsen den förde.
Långsamt blev den gamla folkvagnen varm.
Kalas styrde Valhallavägen fram till Sturegatan och ut mot Hjorthagen.
--- Varför tog ni det här jobbet ? frågade hon.
--- För att tjäna pengar förstås, sa Anita med en blick ner på sin obetalda tretusenkronorspäls.
Vad jobbar man annars för ? Jag för min del drunknar i skulder.
--- Och du då Lotten ? sa Kalas.
--- Ja det var nog inte för pengarna i första hand, sa AnnCharlotte dröjande.
Det är så förstår du, fortsatte hon och vände sej till Kalas.
Att vi kanske ska skiljas min man och jag.
Hon tystnade lite röd i ansiktet.
Ända sedan Kalas anförtrott henne om sin skilsmässa hade hon velat berätta det.
Om och om igen hade hon tänkt på vad Kalas sagt och att hon själv ville vara lika uppriktig.
Det kändes som en bekräftelse på något som hon länge sökt förneka.
Kalas vände sej mot henne ett ögonblick.
--- Och du behöver ett jobb ? sa hon vänligt.
--- Ja, jag måste försöka hitta nåt innan jag blir ensam, förklarade Ann-Charlotte hastigt.
Jag har varit hemma sen jag gifte mej så jag vet inte om jag duger nåt till.
--- Hur gammal är din flicka ? --- Elva, men jag har en pojke på nitton också.
Han gör militärtjänsten i Boden och kommer inte hem så ofta.
--- Du då Katrin, avbröt Anita.
Varför har du organiserat det här med så mycket besvär ? --- Av samma skäl som du sökt det, sa Kalas.
Jag måste förtjäna mitt bröd och jag avskyr kontorstider.
--- Ska du leva på den här lönen ? frågade Anita häpet.
--- Jag hade tänkt det, sa Kalas.
Förutom Klas och hyran har jag rätt små anspråk.
Urtavlan under Hjorthagens spetsiga kyrkspira visade på tjugo i sex när Kalas parkerade utanför det första kontoret.
De hjälptes åt att bära in städgrejorna.
Kalas låste upp och fördelade arbetet i tre lika delar.
Utan att spilla någon tid satte de igång.
Ann-Charlotte var snabbast och blev klar med sin del en stund före de andra.
Hon ville rycka in på Kalas avdelning men Kalas hejdade henne.
--- Var och en ska göra lika mycket för vi har samma betalning, förklarade hon.
Sätt dej och vila så länge.
Jag har fika med som vi får när vi är klara.
Anita och Kalas blev färdiga samtidigt.
Kalas bar in sin bag i direktörsrummet där det fanns en stor soffa.
På väggen mitt emot skrivbordet hängde ett par väldiga kvinnojuver med februari månads dagar inprickade i den vita huden.
Kalas gick genast fram till almanackan och tog upp två kvinnomärken ur overallens bakficka som hon klistrade över varje bröstvårta.
--- Varför håller du på så där ? sa Anita.
--- För att de fryser!
sa Kalas och tog upp kaffetermosen och smörgåsarna ur bagen.
--- I morgon tar jag med kaffe, sa Ann-Charlotte.
--- Kalas!
sa Kalas.
Var tredje gång var då ? --- Det kan inte jag vara med om, sa Anita snabbt.
Jag bor inackorderad.
--- Betala en krona istället då, sa Kalas och tittade på henne.
Anita kände det som om Kalas begrep att hon hade en vattenkokare på rummet men inte orkade upp om morgonen, men hon lyckades hålla sin oberörda mask.
--- Är jag så dyr ? försökte hon skämta.
--- Dyr och snål!
sa Kalas.
Som du käkar.
Vad lever du på annars egentligen ? --- Skulder, svarade Anita och suckade.
Studielån och villiga kavaljerer som bjuder ut mej när jag ser för mager ut.
--- Men visst kan vi bjuda flickan på kaffe, sa Ann-Charlotte.
Det är inte så lätt för den som studerar kan jag tro.
--- Nej, avgjorde Kalas bestämt.
Vi bjuder inte.
Vi är jobbarkompisar på precis samma villkor.
Anita har det inte sämre än vi och förstår jag hennes planer rätt har hon det snart betydligt bättre.
Vill hon vara med får hon antingen ställa upp med fika eller betala!
Kalas såg på klockan.
--- Nu ger vi oss iväg så får vi gjort vad vi ska, sa hon.
Kontoret på Lidingön öppnar klockan nio.
Ute på nya Lidingöbron började bilen att skaka.
Den drog åt höger när Kalas styrde rakt fram och det dunkade obehagligt i karossen.
Kalas styrde in till broräcket och stannade.
--- Det är bäst jag tittar till honom, sa hon och hoppade ur bilen.
--- Jag smäller av!
skrek hon strax därefter.
Klas har fått punktering!
Sin första punktering.
Och hon lät som om folkvagnen fått mässlingen eller scharlakansfeber.
--- Jaha, i teorin vet jag hur det går till att byta däck, fortsatte hon.
Är det händelsevis nån av er som prövat på det i praktiken ? Det hade ingen av dem.
Kalas öppnade bagageluckan och plockade fram en blänkande svart domkraft och en plastpåse med verktyg.
Hon la sej på knä på gatan och försökte applicera domkraften på rätt ställe framför hjulet.
Det dröjde åtskilliga minuter innan hon fattade hur den skulle fästas på bilen men till slut kunde Ann-Charlotte börja veva medan Kalas tog fram verktygen ur påsen.
Anita stod bredvid och frös och tittade ömsom på Kalas allt smutsigare händer och ömsom efter manliga bilister.
Klockan var halv åtta och på körbanan inemot stan rådde tät trafik medan de var praktiskt taget ensamma på sin sida.
Just som hjulet förlorade markkontakten och Kalas skulle lossa navkapseln gled bilen framåt i en liten nigning som kom domkraften att vika sej.
Däcket sjönk platt ner mot asfalten igen och när Kalas fick loss domkraften var den skev och oanvändbar.
--- Du har väl inte en till ? frågade Ann-Charlotte med en grimas.
--- Nej, sa Kalas dystert.
Jag undrar vad det var för fel på den eftersom den bar sej åt så här ? I detta kritiska ögonblick gick Anitas tysta bön i uppfyllelse.
En bil stannade framför dem och en man hoppade ur, glatt leende.
--- Kan jag hjälpa de små damerna ? frågade han.
--- Ja, det kan du verkligen, sa Kalas resignerat.
Min domkraft har gått sönder.
Den vek sej just som vi fått upp hjulet.
--- Ja, sånt här är inte för små damer, skrattade mannen.
Lilla fröken har glömt att dra åt handbromsen kan jag tro!
Kalas drog åt handbromsen och med mannens handfasta bistånd fick bilen ett nytt hjul på några minuter.
--- Tack!
sa Kalas med värme i rösten.
Det var verkligen hyggligt.
Nästa gång ska jag klara det bättre!
--- Jojo!
skrattade mannen vänligt och körde vidare.
--- Jojo, suckade Kalas och startade på nytt.
Lilla fröken får nog gå på mekanikerkurs.
Ibland fruktar jag att åtminstone en del av historierna om kvinnor och bilar är sanna.
Glömma handbromsen va!
--- Äsch!
sa Anita upprymd.
Vad spelar det för roll ? Så länge det finns karlar som ställer upp.
--- Så länge det finns det ja, sa Kalas.
Tror du de är lika villiga när jag är sjuttio ? --- Äsch, sa Anita igen.
Du får väl lura dem genom en fiffig make-up och lösbröst och peruk.
Det finns massor av knep och varför skulle man inte kunna tänka sej ungdomligt konserverade sjuttioåringar när vi kommer dit ? Som tekniken går framåt på alla områden.
Där finns pengar att tjäna, tro mej!
--- Det tror jag säkert om vi inte lyckas förändra samhället innan dess, sa Kalas.
Men jag vill se ut som sjutti när jag är sjutti och jag ska byta mitt eget däck när jag får punktering.
--- Gud så dumt!
sa Anita.
--- Med andra ord, du är nöjd med din roll som kvinna ? sa Kalas och tittade på Anita i backspegeln.
--- Mer än nöjd!
Uppriktigt sagt fattar jag inte vad kvinnor bråkar för, sa Anita.
--- Alla är inte så vackra och begåvade som du, sa Kalas.
De utnyttjas istället för att utnyttja och det är faktiskt minst lika illa.
Hon bromsade in och läste på en vägskylt innan hon fortsatte stora vägen rakt fram.
--- Jag ska säga dej att alla kvinnor kunde se hyfsade ut om de bara lärde sej att måla sej och klä sej rätt, sa Anita och höjde rösten.
Felet är att tjejer inte lär sej att utnyttja sin kvinnlighet.
--- Men det skulle väl ändå vara att luras!
invände AnnCharlotte.
--- Herregud!
Som karlarna lurar kvinnor är det väl inget att snacka om, sa Anita.
De klarar sej minsann alltid!
Men kvinnor borde lära sej att hantera dem lite bättre.
Annars åker de på den ena blåsningen efter den andra.
--- Det har du nog rätt i, sa Kalas spydigt.
Tänk om jag vetat hur jag skulle hantera min karl när jag gifte mej!
Då skulle jag kanske fortfarande varit gift.
I detsamma körde hon förbi avtagsvägen till Larsberg och måste vända.
De var försenade.
De skyndade in i huset.
Kontoret låg på tredje våningen.
Kalas tappade i brådskan en långborste som föll i trappuppgångens stenbeläggning med en hård smäll.
En dörr öppnades på glänt i första våningen och ett litet vitt ansikte kikade ut.
--- God morgon, sa Kalas medan hon skyndade vidare uppför trapporna efter de andra två.
Ansiktet svarade inte utan drog sej genast tillbaka.
Dörren gick igen med ett knäppande och hade städpatrullen brytt sej om att stanna skulle de hört rasslet av en säkerhetskedja på insidan.
--- Det blir snabbstädning, sa Kalas andfådd när de nått översta etaget.
Personalen kommer om mindre än en timme.
Hon fördelade hastigt uppgifterna.
--- Vi får ta det grundligare i morgon, sa hon.
Jag ska tala med chefen.
En punktering rår ingen för, allra minst en stackars dam i nedre medelåldern som aldrig bytt däck förut.
6 Kalas var enda barnet till en folkpartistisk pappa och en folkpartistisk mamma som båda var djupt engagerade i kommunalpolitiken i Södertälje, pappan på heltid och mamman genom pappan.
Passivitet var en dödssynd i familjen Karlsson, antingen det gällde politiken, gräsmattan, hushållet eller något annat.
--- Man måste engagera sej, sa alltid Kalas pappa.
Huvudsaken är att man engagerar sej.
Kalas hade följaktligen många intressen under sin uppväxt, de flesta av kort varaktighet.
Var gång hon hittade på något nytt engagerade sej hennes föräldrar och uppmuntrade henne och var gång hon tröttnade teg de besvikna.
Hon uppfostrades till att sikta högt.
Att hon skulle ha en ordentlig yrkesutbildning ansågs självklart så flicka hon var.
Hon bestämde sej för att bli läkare och gjorde segerviss sitt intåg på gymnasiet.
Både hon och föräldrarna såg henne redan för sej i vit rock och tungt ansvar.
Ett par år senare kom hon ihop sej med sin svensklärare och slutade skolan mitt i terminen mot sina föräldrars vilja.
Helst skulle de ha velat tvinga henne att ta sin examen men de handikappades av sin liberalism som innefattade respekt för individen och lät henne göra som hon ville, dock inte utan varnande ord och tårar på vägen.
Kalas beslöt att bli konstnär istället och gick ett år på målarkurser i ABF:s regi.
Hon ratade sina vida flickkjolar och jumperset och klädde sej i lappade jeans trots sin mammas protester.
Hon uppträdde som bohem och dolde så gott hon kunde att hon inte lyckats göra sej kvitt de borgerliga värderingar som inympats i henne genom en gedigen uppfostran.
Hon sökte till Konstfack men blev inte antagen vilket något dämpade hennes konstnärliga engagemang.
Samtidigt träffade hon Sven, en tre år äldre kostymklädd gymnasieingeniör.
Det dröjde inte många veckor innan hon åter prydde sej i kjol och jumper och högklackade italienska skor som just då var högsta mode.
Det kändes skönt att höra hemma hos någon och en lång tid var denna kärlek hennes allt uppslukande intresse.
Knappt tjugo år gammal gifte hon sej, i kyrkan för att mormor och morfar var religiösa och dekorerad i mammas brudslöja och brudkrona.
Och mamma och pappa satt på första bänk och log tappert och försökte dölja sin besvikelse över sin dotters utveckling.
Kalas höll in sin runda femmånadersmage för deras skull men det hjälpte föga för hon var blommande frodigt gravid hel och hållen och alla bröllopsgästerna kunde se att hennes oskuld bara satt i färgen på sidenklänningen.
De bildade Sven och Kalas mot hela den övriga världen.
De skrattade ömt åt sina mammors ordlösa tafatta ängslan att Sven skulle göra Kalas med barn, åt kyrkbröllopets vedermödor och löjlighet, åt sina föräldrars slutna äktenskapsceller där alla ojämnheter slipats blanka och glatta och alla känslor och tankar och önskningar som inte passade in i mönstret omsorgsfullt begravts under ett täcke av hyckleri och hänsynstagande.
De var säkra på att de aldrig skulle förlora sin öppenhet med varandra.
Men redan när Kalas kom hem från BB med Jan flagade deras gemenskap.
För Kalas var sydd med många stygn efter förlossningen och ville inte ligga med Sven.
Och hon tyngdes av sitt stora ansvar och sin stora ambition att amma och byta blöjor på det rätta sättet på barnet som vaknade ofta och skrek med gäll och krävande stämma.
Sven vämjdes av lukten av barnbajs och modersmjölk och av de ständiga telefonsamtalen och besöken av sin svärmor och sin mor som likt förtjusta ångvältar av sakkunskap rullade över Kalas med sina goda råd.
När helst han kom hem hittade han Jan i famnen på Kalas och hon stelnade till var gång han smekte henne av rädsla att han skulle bli kåt på henne.
De kunde inte tala om detta utan att gräla och gräla kunde de inte för Kalas brast genast i gråt och fick sämre med mjölk så att Jan inte blev mätt och började skrika.
De skyllde på trötthet.
Kalas hade babyn och Sven sitt jobb som tycktes växa sej allt mer ansvarstyngt.
De träffades en stund på kvällen innan Kalas måste i säng för att orka upp några timmar senare och på helgerna om inte Sven hade arbete med sej hem, och de valde sina samtalsämnen.
De började ta hänsyn till varandra och gemenskapen krympte och blev liten och trång av barnuppfostringsbekymmer.
Kalas mamma hade alltid framhållit hur lycklig hon var med Kalas pappa och pappa hade alltid nickat och hållit med.
Hennes pappa hade gått sin väg och hennes mamma hade passat upp på honom när han var hemma och rättat sitt liv efter hans.
Allt hon gjort hade kretsat kring honom och en väntan på honom.
Hennes främsta moral var att vara lycklig, liksom hans att vara engagerad.
Det som hände henne var det bästa för henne eller omvandlades till denna kvalitet så snabbt som möjligt.
Det var som om hon inte kunnat uthärda sorg eller smärta.
Hon hade bestämt sej för att vara nöjd, att hennes liv var det bästa av liv och hon lyckades alltid förvandla sanningen om den gick denna filosofi emot.
Kalas gjorde denna moral till sin när hon gifte sej.
Det gick nästan inte en dag utan att hon kände efter hur lycklig hon var och hur privilegierad jämfört med klagande väninnor och världens övriga elände.
Tre år senare födde hon med lika stor vånda Jesper.
Sven hade under tiden tjänat ihop till insatsen på en villa utanför stan och Kalas sydde familjens kläder och målade tavlor till väggarna mellan barnpromenader, blöjbyten och matlagning.
Hon var alltid sysselsatt.
Ett slag gick hon på vävkurs, en vår och sommar ägnade hon åt grönsaksodling i trädgården.
Hon klippte ut recept och lagade nya rätter åt Sven.
Hennes allt uppslukande engagemang var hemmet och familjen och hennes liv var det bästa av liv.
Ett och annat moln skymde ibland hennes sol men då blundade hon tills det seglat förbi och glömde lika fort som någonsin hennes mamma.
Sådana moln var hennes oförklarliga depressioner.
Hon kunde ibland mitt i sin energi gripas av en sådan apati att allt hon gjorde blev till en oändlig möda, varje steg hon tog.
Helst ville hon bara ligga på sin säng men det kunde hon ju inte med två småbarn.
Den där apatin kunde övergå i häftigt missnöje med Sven och få henne att mocka gräl för småsaker.
Hon kände sej plötsligt övergiven och missförstådd.
Han sa aldrig längre att han älskade henne och jobbade jämt över.
Hon fick gråtattacker som varade i timmar.
Till slut hittade hon en godtagbar förklaring till detta störningsmoment mitt i lyckan : Mensbesvär!
Depressionerna kom visserligen lite oregelbundet, en vecka före eller efter eller mitt under själva mensen, men det gick alltid att hitta ett samband.
Sven och Kalas började skämta om denna kvinnliga åkomma och han behövde inte längre ta hennes anklagelser på allvar utan kunde gå undan när misshumöret kom över henne.
Ett annat sådant där moln var att Kalas tappat lusten att ligga med Sven sedan hon fått barn.
Hon tyckte inte själv att det var något större problem för hon älskade ju Sven och ställde alltid upp när han ville utom när hon var trött eller hade mens.
Men Sven blev ändå sur och tyckte att hon var slö som aldrig spontant visade något intresse för hans närmanden och då försökte hon lydigt att intressera sej.
Hon tyckte om kel och att ligga med Sven för hans skull även om hon fann det besvärligt och lite tråkigt och mest väntade på att han skulle bli klar med förrättningen så att de kunde somna ihop.
Och liksom alla deras gräl ebbade också detta snart ut och de talade inte mer om saken.
Kalas var nöjd och trodde att Sven var nöjd men hur det var blev det allt glesare mellan gångerna.
Ingen av dem var riktigt klar över vad som skedde mellan dem.
De kunde prata om sin första tid tillsammans och längta tillbaka till den, men de var förnuftiga människor som begrep att livet förändras.
Problem fanns i alla äktenskap och de hade två barn som band dem samman och alla prylarna och sparmålen dessutom.
Början till slutet på idyllen skymtade efter sex år då Sven förälskade sej i Lill.
Ett halvår senare var katastrofen ett faktum.
När Sven beslutat sej för Lill upphörde Kalas tvärtemot sin uppfostran för en tid att intressera sej alls.
Hon skämdes för att gå ut för hon tyckte att folk stirrade på henne så hon gick inte ut.
Hon kände sej fruktansvärt lurad och utlämnad och illa behandlad och hatade Sven så hon måste lägga på luren var gång han ringde för att höra hur ungarna mådde.
Under fyra månader var hennes huvudsakliga sysselsättning att odla sitt självmedlidande stödd av sin mor som helt tog dotterns parti mot den trolöse Sven.
Sedan tröttnade Kalas, orkade inte engagera sej i sin olycka längre.
Ungarna var glåmiga och griniga.
Kalas vaknade en morgon och insåg att hon antingen borde begå harakiri eller börja leva sitt eget liv.
Hon valde det senare, försköt sin engagerat aggressiva mor och sökte till en kontorskurs i Stockholm.
Kontor var inte precis hennes yrkesdröm men arbetsförmedlingen gav henne inga alternativ och när hon beslutat sej för förändring måste den ske genast.
Sven ordnade en våning i andra hand på Dalagatan åt henne och tog hand om barnen.
Och Kalas bröt upp från sin barndomsstad och hamnade i de frånskilda kvinnornas kastlösa kategori.
Samhället lät henne behålla sin frutitel, hon slapp degraderas till fröken, men annars var det bara att börja om från början igen och försöka skapa sej sin egen ställning, betydligt äldre och mindre förhoppningsfull än i sin ungdomstid.
Den första månaden i Stockholm mindes hon alltid som en tomhet så stor att hon inte kunde gripa om den.
En ensam skolbänk bland kurskamrater som hon inte kände, kvinnor, tjugotre stycken, en ängsligt fnittrig flock, knappt individer tyckte hon först och gick föraktfullt undan.
Våningen var lika ensam fast mycket tystare, buller från gatan istället för röster och skratt, avlägset.
Ett enda rum med smutsiga tapeter, en säng, ett bord och några stolar som funnits på hennes föräldrars vind och påminde henne om den tid då familjen haft hembiträde.
Denna januari var som en vakensömn, hon kom och gick, innesluten, sov så fort hon hade en möjlighet, tog ingen del i livet omkring sej, uppfattade det knappt.
Ett par gånger åkte hon hem till sina föräldrar och träffade sina pojkar.
Det var svårt att orka med modern.
Hon funderade över vad som hänt henne och längtade efter Sven.
Barnen längtade hon inte efter, den sista tiden med dem hade varit så svår att det var en lättnad att få dem på avstånd ett slag.
Om och om igen återkom hon till Svens anklagelser under deras sista uppgörelse innan han flyttade till Lill, att hon var en usel älskarinna som aldrig bjöd till det minsta varför han gett upp och sökt sej till en kvinna som var naturligare och generösare.
Hon undrade vad som skilde en god älskarinna från en dålig men hon visste det inte för hennes kunskaper i ämnet var klena.
Ängsligt började hon smyga bland hyllorna på Stadsbiblioteket och läsa allt hon hittade om kvinnors sexualitet.
Hon var som ett barn med händerna i den undangömda kakburken, snabba sidoblickar för att kontrollera att ingen såg, en obehaglig känsla av att ändå vara iakttagen.
Hon skämdes inför bibliotekarierna och tyckte att de stirrade på henne och begrep vilken mindervärdig sort hon var som inte kunde älska.
I en tidskrift hittade hon en artikel om en kvinna som varit gift gång på gång och legat med många män utan att bli tillfredsställd.
Hon onanerade sej till orgasm genom att använda sin handdusch.
Kalas prövade detsamma och det blev en oanat våldsam upplevelse.
Det liknade ingenting hon varit med om tidigare och hon framkallade orgasm efter orgasm och de sköljde genom hennes kropp som flodvåg på flodvåg tills hon måste sluta av ren utmattning.
Det dunkade i hennes huvud, hon hade dimma för ögonen och tårarna strömmade nerför kinderna, men hon var så lycklig att hon dansade ut i sin fula våning och tyckte att hon funnit lösningen på alla kvinnors problem.
Detta var befrielsen, tyckte hon.
Kunde hon föra ut det här budskapet till andra kvinnor, visa dem en väg till orgasmen, så skulle det inte finnas några hämmade ledsna kvinnor längre utan bara fria, glada och lyckliga.
Hon speglade sej i tamburen.
Blygdläpparna var röda och svullna och hon var så stolt att hon kunde gått ut naken bland alla ståkukar på stan bara för att visa att hon var lika god som de.
Den händelsen blev hennes skiljepunkt där hon förmådde söka sej ut istället för att odla sina ensamhetskänslor, sin övergivenhet och längtan.
Hon började arbeta på att bli en friare människa.
Trösklarna var många liksom groparna för hon visste inte hur hon skulle gå tillväga.
Förväntansfull målade hon om sitt rum och slängde ut möblerna.
Hon dekorerade väggarna med stora träd, fem stycken, ett för sorgen och ett för glädjen och tre stycken för könet, ett mensträd, ett knullträd och ett orgasmträd, för i sin nyvakna lust var detta hennes största intresse.
Hon bröt sin isolering och fick vänner, till en början mest bara män för det var dem hon sökte och hon trodde att de var vägen till hennes frihet.
De fanns överallt omkring henne när hon förstod att öppna sej för dem.
De knullade gärna med henne och hon målade ett nytt löv i trädet för var gång.
Mer sällan gav de henne någon orgasm men hon använde sin handdusch och målade löv på löv i orgasmträdet.
Många av förbindelserna ångrade hon efteråt, de blev inte till vänskap eller kärlek eller ens någon glädje för stunden, bara till knull utan känsla, en tom utlösning utan möjlighet till fortsättning.
I den första ivern förstod hon inte sin känsla av äckel och svikna förväntningar, trodde att allt berodde på henne själv, på hennes eget outvecklade och hämmade jag.
Det tog tid innan hon lärde sej att inte vara så ödmjuk, att lita till sej själv och inte kasta sej mot andra i sitt sökande.
Under det första året levde hon i sin nya sexualitet, den var det allt dominerande.
Och under året blev hon långsamt och smärtsamt medveten om kvinnoföraktet hos många män och även kvinnor, inte minst hos sej själv.
Kvinnor var en sämre sort, småhoror, storhoror, opålitliga, lata, dumma.
I alla år hade hon gått på den myten, accepterat den som sann.
Föraktat kvinnor som inte höll på sej, beundrat män som inte höll på sej.
Känt sitt högre värde som gift och stoltserat med sina pojkar och sin man i karriären.
Hon började tacka nej till erbjudanden om knull och välja med större omsorg.
Hon sökte sej till karlar med samma dröm som hon om jämbördighet.
Deras antal var begränsat.
Hon tyckte att hon måste göra något åt situationen, stå upp för sitt kön och lära andra kvinnor det hon själv kommit underfund med och därför gick hon in i Kvinnofrihet.
Hon beslöt sej för att stanna i Stockholm och överlät barnen på nygifta Sven och Lill som inget högre önskade än att ta hand om dem.
Hennes liv var fortfarande förvirrat och självförtroendet klent och hon tyckte inte att hon hade mycket att erbjuda pojkarna.
Hon lät sej uppslukas av sitt nya engagemang i kvinnorörelsen.
Genom hela sin uppväxt hade hon känt kravet att prestera något, vara uppfylld av ett mål och här hade hon funnit det.
Hon sköt undan sina egna svårigheter och gömde sej bakom det hon stod upp för, sina handlingar, predikningar och idéer.
Hon blev en av Kvinnofrihets mest hängivna medlemmar, initiativtagare till aktioner av olika slag, bland annat till experimentet med städpatruller.
Kampen ingav henne en känsla av betydenhet, eftersom hon blev en dominerande person, någon man lyssnade till.
När denna berättelse börjar hade hon just slutat som kontorist för att söka försörja sej som städerska och organisatör i Kvinnofrihet.
7 Ända från första mötet med Kalas hade Ann-Charlotte känt henne som en möjlighet.
Kalas hade pratat om sej själv, hon hade frågat Ann-Charlotte om henne själv och hon hade gjort det som om hon intresserade sej för Ann-Charlotte.
Det som för Kalas var hennes sätt mot nästan alla kvinnor, det uppfattade Ann-Charlotte som något betydelsefullt, något som kanske kunde bli henne till hjälp.
Varenda morgon med Kalas var för Ann-Charlotte spänd väntan att något skulle hända, att Kalas skulle vända sej mot henne, vilja något med henne, bli hennes vän.
För med Ann-Charlotte var det så att hon upplevde sej själv som förlamad.
Inte i armarna eller benen, alla muskler, blodbanor och inälvor fungerade till synes oklanderligt i henne.
Men någonstans längst inne i sin kropp hade hon stängt till om sej, gjort sej oåtkomlig.
Det som hänt henne tycktes henne så svårt att detta varit hennes enda möjlighet att överleva.
En enda ovarsam rörelse skulle kunna bryta förlamningen och tvinga henne ut i den förtvivlan som hon saknade mod att leva igenom.
Hon väntade rädd och knuten att något skulle hända henne som kastade henne ut i den lurande katastrofen, det som steg och sjönk i henne och som hon tvingade till stillhet för att hon inte ville uppleva smärtan.
Den första veckan i städpatrullen var för Ann-Charlotte förväntan och noga dold besvikelse.
--- Varför skulle hon bry sej om mej, sa hon sej på tåget hem.
Jag är ju inget, inget särskilt.
Hon kommer aldrig att ha tid med mej.
Vem skulle orka det förresten!
Varje morgon hämtade Kalas upp henne utanför Epa på Odenplan och Anita vid hörnet av Odengatan-Valhallavägen.
Ann-Charlotte satt bredvid Kalas i bilen, fikade i direktörssoffan med henne.
Hon kunde känna värmen från Kalas kropp, känna hennes lukt av varm hud när hon städat.
Den hesa rösten som gärna pratade och uppfattade det mesta som ämnet för en diskussion, det långa bruna håret som hon ofta strök bakom örat om och om igen som i en smekning.
AnnCharlotte iakttog henne och väntade.
För varje dag tycktes henne Kalas allt vackrare och mer beundransvärd men också mer oåtkomlig.
Det låter som beskrivningen på en växande förälskelse och det var förälskelse med hela dess hunger, förhoppning och misströstan.
En gränslös önskan om beröring, som i ett tag sköt hennes egna svårigheter i bakgrunden.
Ann-Charlotte brukade vänta på Kalas lutad mot en lind utanför Epas tillslutna portar i ljuset från gatlyktorna.
Städpatrullen hade fungerat i tio dagar den morgon hon fann lindens nakna krona klippt och tuktad till en prydlig bollkontur.
De kala grenarna låg spridda på gatustenen kring stammen, som svarta döda spillningar.
Hon såg Kalas bil på långt håll, som en gul rundbullig insekt stack den fram i hörnet av Dalagatan.
--- Katrin Karlsson Kalas i Klas, mumlade hon för sej själv.
Det lät som en barnramsa.
Anita stod inte i sitt gathörn och hon kom inte heller under de tio minuter Kalas och Ann-Charlotte väntade på henne.
De bestämde sej för att åka vidare ensamma till kontoret i Hjorthagen.
--- Hon kommer väl direkt dit, förmodade Ann-Charlotte.
--- Vi får hoppas det, sa Kalas och lät irriterad.
Det blir mycket på två.
Bilen var mer än vanligt nyckfull efter de tio minuternas väntan och det bidrog inte till att höja Kalas humör.
Hon ryckte otåligt i växelspaken och svor lågt över röda ljus och en långtradare som körde om henne just som hon skulle svänga över i vänsterfilen på Valhallavägen.
--- Egentligen är hon nog en bra flicka, sa Ann-Charlotte och försökte bryta den mulna tystnaden i bilen.
Hon jobbar bättre än jag trodde så liten och klen som hon är och så fint klädd.
Kalas vände sej mot henne och log plötsligt.
--- Du är bra Lotten, sa hon.
Du försöker se det bästa hos alla.
Det försöker jag med, tillade hon med en suck, men ibland får jag verkligen jobba med mej själv för att lyckas.
--- Men du har ett så fint sätt mot henne fast jag märker att du inte håller med henne, sa Ann-Charlotte ivrigt.
--- Sen jag blev en medveten kvinna, sa Kalas.
Och det är nåt år sen, så har jag försökt att aldrig tycka illa om andra kvinnor utan istället förstå varför de är som de är, vad som deformerat dem.
Men med Anita är det en ansträngning, det medges.
Hon verkar så problemfritt tvärsäker och utstakad rätt igenom.
Vet och kan bäst och föraktar både dej och mej för att vi är så underklassiga.
Hon växlade ner till tvåan och svängde in på Lidingövägen när ljuset signalerade grönt.
--- Hon är så ung, försökte Ann-Charlotte förklara.
Bara tjugo berättade hon för mej.
Hon kanske ändrar sej.
--- Ja du store tid så långt hon har kvar!
utbrast Kalas.
Anita dök inte upp vare sej på kontoret i Hjorthagen eller på Lidingö.
Kalas och Ann-Charlotte hann inte fika emellan utan körde direkt från den ena städningen till den andra.
De kommenterade inte Anitas frånvaro mer, nämnde henne över huvud taget inte.
När de lämnade kontoret på Lidingö gled dörren i första våningen tyst upp och de skymtade som vanligt det lilla vita ansiktet därinne i mörkret.
Det fanns där varje morgon, en kvinna i obestämbar ålder.
De hade skämtsamt döpt henne till tant Nyfiken.
--- Om du har tid kan du få en kopp kaffe hos mej istället, sa Kalas på vägen hem.
--- Ja det är bara städning och handling som väntar på mej, sa Ann-Charlotte.
Och de väntar utan kommentarer.
--- Bor din man fortfarande hemma ? --- Ja, sa Ann-Charlotte.
Men det är väl bara en tidsfråga innan han ger sej av, tillade hon.
Vi har inget bestämt men det är nog bara en tidsfråga.
--- Hur länge har det varit så här ? --- Sen nyår, sa Ann-Charlotte och det där svåra fanns där igen och steg och sjönk i henne som en pumpkolv.
Kalas parkerade och de följdes åt genom porten och in i hisslådan.
Kalas drog igen den rasslande gallergrinden om dem och tryckte på knappen.
De stod besvärande nära varandra i det hårda stickiga lampljuset.
Ann-Charlotte stirrade ner i golvet.
Kalas betraktade sin bild i spegeln och klämde försiktigt på en pormask på hakan.
--- Jag tycker så mycket om din gräsmatta, sa Ann-Charlotte och gick ut på den i strumplästen.
Det är nästan så jag skulle vilja bo så här själv om jag kunde.
--- Om din man flyttar kan du det!
sa Kalas.
Då kommer jag och hjälper dej!
Fast du kanske hellre vill ha ett blått hav eller en himmel med vita moln ? Var och en har sin dröm om frihet inte sant!
--- Jag har ingen dröm alls, sa Ann-Charlotte med en grimas.
Så fort jag tänker på frihet vill jag gråta.
--- Förlåt mej, sa Kalas snabbt och lade handen på AnnCharlottes axel.
Jag är så klumpig och gåpåig av mej.
Jag menade inte att göra dej ledsen.
--- Äsch det är jag som är barnslig, sa Ann-Charlotte avfärdande och gick fram till fönstret för att få ansiktet för sej själv.
Hon hittade ett gammalt par därnere, de gick arm i arm längs parken på andra sidan gatan.
Hon hade alltid tänkt sej att hon och Arne skulle komma att åldras ihop.
--- Är det ingen som vet att ni ska skiljas ? hörde hon Kalas röst bakom sej.
--- Ingen utom du och Anita, svarade hon medan paret vek av in i Vasaparken och vände henne ryggen.
Gud vet varför jag sa så där härom dan.
Det är inte alls likt mej.
Han har ju inte bestämt sej ännu.
Och Marie vet inget.
Paret stannade alldeles intill gatan vid ett stort fågelbord med toppigt grånat halmtak.
Kvinnan tog fram en vit papperspåse ur sin rymliga svarta shoppingväska.
Hon räckte den till gubben som sävligt lutade sin käpp mot skrevet och plockade fram innehållet av gammalt bröd.
Duvorna och skrattmåsarna trängdes omkring dem och tjattrade och skränade högljutt.
--- Ser du det gamla paret därnere bland fåglarna ? sa Kalas som också kommit fram till fönstret.
De kommer här varje dag sen åratal tillbaka.
Han var alltid hennes artige kavaljer, bar hennes väska, bjöd henne armen.
Men så plötsligt i höstas uteblev de i flera månader.
Jag höll utkik efter dem och undrade vad som hänt och det gjorde de i mjölkaffären härnere också.
Men nu i januari kom de igen och då gick de mycket långsammare än förut och gubben stödde sej mot en käpp och mot sin gumma och nu var det hon som bar väskan och det var rörande att se hur ömt och beskyddande hon tog hand om honom.
--- Man blir nog väldigt beroende av varandra när man levt ihop länge, mumlade Ann-Charlotte moloket och återvände till Arne i tankarna.
Kalas försvann ut i kokvrån och kom tillbaka med kaffe och smörgåsar.
De satt i vinkel mot varandra på varsin madrass.
Kalas började genast äta men Ann-Charlotte var inte hungrig.
Hon drack av kaffet medan hon höll Kalas i ögonvrån, väntande.
Ann-Charlotte kände sej blyg och samtidigt ängslig att morgonen skulle glida ifrån henne.
Att hon skulle dricka kaffe med Kalas och sedan gå utan att något hänt, något särskilt.
Hon ville att Kalas skulle säga henne vad hon skulle göra, befria henne ur det svåra som hon inte orkade bära och inte kunde bryta sej ur.
Hon kände att hon ville prata med Kalas, men hon visste inte hur hon skulle börja, inte ens säkert vad hon skulle säga.
I tonåren hade hon haft en bästa vän men sedan dess hade hon inte varit förtrolig med någon kvinna.
Hon hade sin mor och syster och ett par goda vänner som hon träffade då och då fast hon kommit att dra sej undan dem de sista svåra månaderna.
Men mellan dem och henne fanns inget av den uppriktighet hon genast upplevt med Kalas, inga raka frågor och svar, ingen undran, bara en välpolerad yta där alla var duktiga och kapabla fruar utan andra bekymmer än vardagens.
Att bli förtrolig med varandra skulle känts som ett svek mot den som de delade bädd med men i själva verket inte heller var förtrolig med.
De flesta som Ann-Charlotte kände levde så, två och två.
Hon skulle inte längre passa in i det mönstret om hon blev ensam.
--- Jag minns hur det var när Sven stack ifrån mej, sa Kalas med smörgåsen i mun.
Jag var oförberedd som en nyfödd och tyckte att allt var hans fel och att han behandlat mej fruktansvärt illa.
Det dröjde länge innan jag kunde se det på annat sätt.
--- Du har nog tänkt mycket mer än jag, sa Ann-Charlotte.
Jag vet inte riktigt vad som hänt mej.
Jag tror inte ens jag vill tänka på det.
--- Din man har en annan inte sant ? frågade Kalas.
--- Jaså, du har gissat det, mumlade Ann-Charlotte.
--- Jag vet hur det känns, sa Kalas.
Ann-Charlottes blick blev plötsligt trött och slokade ner mot kinderna.
--- Som ett stort hål, sa hon ansträngt.
Ett stort tomt hål med svidande brännande väggar.
Och något så tungt att det är svårt att röra sej.
Varje steg är en möda.
När jag åker hem efter städningen och går mot huset där vi bor så känns det som om jag inte skulle orka ta mej ända fram, som om varje steg vore mitt sista och jag skulle lägga mej platt ner på marken och ge upp, vägra fungera så att han fick komma och hämta mej och bära bort mej.
Och ändå går jag på dag efter dag och uträttar mina vanliga sysslor precis som vanligt.
Det är konstigt att det går.
Men det är klart att jag har flickan också och hon vet ju inget och för hennes skull försöker jag vara lite glad fast jag är så full av gråt och så tung och tom.
--- Men så här kan du inte fortsätta!
utbrast Kalas.
Du förstör dej själv och troligen flickan med.
En elvaåring lurar man inte så lätt.
--- Men jag kan inte, viskade Ann-Charlotte.
Jag kan inte för jag är som förlamad.
Sen han berättade att han träffat en annan har jag gått som i dvala och bara väntat att nåt ska hända, att han ska ge sej iväg eller... Ibland hoppas jag att han ska komma tillbaka till mej fast jag vet inte om jag kan ta emot honom.
Hon drog djupt efter andan.
I en och en halv månad hade hon burit på detta, varsamt som ett överfullt vattenglas, gått sin väg genom vardagen rak och stel för att ingenting visa för Arne av det hon kände och tänkte.
Och nu med Kalas!
Hon grep möjligheten med en våldsamhet som hon inte kände igen hos sej.
--- Jag hatar honom, fortsatte hon och brydde sej inte om att hejda sej.
Hatar honom så det värker i mej.
För att han gjort det här mot mej.
Om jag bara hade kraft att ge mej av från honom.
Och pengar.
--- Varför flyttar han inte ? --- Han påstår att han aldrig tänkt att lämna mej, att han berättat om den där andra för att han inte ville lura mej utan försöka leva ärligare.
Han sa att han ville att vi skulle vara öppna med varandra, att han kunnat vara det med den där kvinnan och att det betytt mycket för honom.
Han ville att vi skulle ta hem henne, hjälpa henne ihop, vara vänner alla tre!
Orden forsade ur henne, osorterade.
Hon hörde att hon skrek, hon Ann-Charlotte med den lågmälda rösten.
--- Jag förstår honom inte!
fortsatte hon.
Inte någonting förstår jag när han pratar.
Bara att han gör mej illa och att jag hatar honom.
Jag låtsas förstå, jag låtsas lyssna.
Jag är som vanligt förstår du, snäll och vänlig.
Men jag undviker honom så gott det går och han vet ingenting om vad jag tänker.
Att jag ska lämna honom så fort jag kan försörja mej och Marie, rymma min väg och aldrig se honom mer.
Så fort jag kan klara mej.
Hon hade tårar i ögonen nu.
Kalas betraktade henne fundersamt.
--- Du tycker verkligen mycket om honom, sa hon.
Knullar ni fortfarande ? --- Ja, nickade Ann-Charlotte och blev skär om kinderna.
Det är väl det enda vi har kvar vid det här laget.
--- Får du orgasm ? frågade Kalas.
--- Ja inte jämt förstås men jag har alltid tyckt mycket om att göra det, sa Ann-Charlotte generad.
Det är svårt att leva ensam tror jag, utan en man.
--- Man kan ha flera, sa Kalas.
Eller göra det själv.
--- Inte jag, sa Ann-Charlotte bestämt.
Du är mycket friare än jag och mycket yngre.
Jag skulle inte kunna leva så.
Jag längtar efter gemenskap med en mänska.
--- Det gör vi alla, sa Kalas.
Jag med fast jag helst vill förneka det.
Hon tömde sin kaffekopp och satte tillbaka den på bordet, sträckte sej efter pipan i bokhyllan bakom sej.
När hon tänt den lade hon sej mot armbågen och rökte några bloss under tystnad.
Så skrattade hon plötsligt till.
--- Jag frågar nästan alla tjejer om de får orgasm, förklarade hon.
Jag hade en teori förstår du att om bara kvinnor kunde få orgasm, om de bara kunde lära sej det, skulle det lossa på deras hämningar och få dem att resa sej upp som fria människor, starka, stolta och jämbördiga med männen.
Men det håller nog inte, den får den ena dödsstöten efter den andra, teorin.
Det är inte alls så enkelt med kvinnors frigörelse som jag hoppades.
Du till exempel är ju inte det minsta frigjord!
--- Nej, suckade Ann-Charlotte.
Så enkelt är det inte för det där har jag kunnat sen jag var tjugo och det var då jag gifte mej och blev hemma.
Det är först nu som det gått upp för mej hur osjälvständig och bunden jag är och det känns förnedrande.
--- Jag fattar ändå inte riktigt, sa Kalas och rynkade pannan.
Du säger att han vill ha ett öppnare förhållande.
Varför försöker du inte ställa upp på det om du helst vill stanna i ditt äktenskap ? Självständigheten måste ju inte innebära att du bryter upp ? --- Men förstår du inte vad han gjort!
sa Ann-Charlotte lågt.
Han har ju förstört allting.
Om han kommit till mej direkt vore det en annan sak.
Men så här!
Med en annan.
--- Jag tycker han är fin som vågat gå till dej och berätta, sa Kalas.
Han kanske inte begrep vad han saknat förrän han träffade henne ? --- Hur menar du ? sa Ann-Charlotte häpen.
--- Att han är fin som försökte ändra ert förhållande när han upptäckte att han inte var nöjd, sa Kalas.
Det är inte många som skulle haft mod till det.
Har du själv aldrig velat en förändring ? --- Inte på det sättet i varje fall, sa Ann-Charlotte kort.
Jag tycker han burit sej avskyvärt åt.
--- Men det är ju tvärtom!
sa Kalas med övertygelse.
Tänk efter så förstår du det själv.
Jag tycker du ska försöka möta honom istället för att stirra dej blind på en oförrätt.
--- Jag kan inte, sa Ann-Charlotte.
Jag vill nog också komma ur det här, men jag kan inte.
Bara jag ser honom tänker jag på vad han gjort och då vill jag ge mej iväg.
Långt bort.
--- Men du har inte stuckit!
--- Nej, sa Ann-Charlotte med en grimas.
Jag kan inte det heller.
Jag är för svag.
Jag tror inte ens jag vill ge mej av om jag kan slippa.
Det är som om jag förberedde mej för katastrofen men bara som ett skydd.
Helst vill jag ju glömma och låta allt bli som förut.
Jag känner mej så ensam.
--- Syster, sa Kalas och skakade på huvudet.
Vi måste ta itu med dej!
--- Jag vet det, sa Ann-Charlotte olycklig.
Men hur ska jag kunna ändra på mej när jag inte ens vet vad som är fel och var jag ska börja min förändring ? --- Ett sätt är att iaktta sej själv, sa Kalas.
Iaktta ditt sätt att vara och reagera, dina vanor och ovanor hemma och med din man så kan vi diskutera det du kommer att tänka på.
Vi kan starta en liten diskussionsklubb du och jag, " Ann-Charlottes frigörelse ", så får vi se om den kan hjälpa dej att möta din Arne en bit på väg och samtidigt stå stadigare på dina egna ben.
8 Det som hänt Ann-Charlotte var det som hände hennes man Arne på nyårsafton.
Han kom att kalla den natten " sin upplevelse " och den tycktes honom efteråt märklig och fyllde honom med tacksamhet och glädje.
De första dagarna trodde han att mötet med Britt skulle kunna förändra hans liv.
Han trodde det fullt och fast när han mötte Ann-Charlotte på Centralstationen.
Han hade ännu inte gett upp hoppet när Fredde ringde honom en vecka senare.
Det hade inte funnits någon föraning, inga tecken på att något skulle hända honom.
Han levde i ett stabilt äktenskap, invant och tryggt, och han hade sedan länge funnit sej tillrätta där och förklarat sej nöjd.
Han framlevde sitt liv vid sidan av sin hustru, utan förväntningar.
Det var åtminstone vad han sa sej själv.
Hans liv var en lunk i sakta mak, utan åthävor, ifred.
När han steg upp om morgonen var Ann-Charlotte uppe före honom och serverade honom frukost och han brukade komma hem efter jobbet till ett dukat middagsbord och doftande varm mat.
De satt mitt emot varandra Ann-Charlotte och han och frågade varandra vänligt hur dagen varit.
Och båda svarade i tur och ordning " bra " för de oroade inte varandra med småsaker.
Var och en gick med sitt, det var enklast så, ingen av dem hade någon vana att klä tankar och känslor i ord.
De delade sin yta av liv med varandra och trivdes med den och de dolde allt det farliga, alla känslor av smärta, saknad och olust djupt nere i sej själva.
Ann-Charlotte hade varit bortrest när det märkliga hände honom.
Annars hade det inte hänt.
Det var som sagt nyårsafton.
Han hade arbetat på sitt skepp hela förmiddagen och limmat de sista plankorna i översta bordet på babordssidan.
Inpassningen hade berett honom svårigheter, men till sist låg de jämna och släta ovanför de andra, som slät hud nästan, furun mjukt ådrad, ännu vit och obehandlad.
Han hade försiktigt låtit pekfingret följa planken i friborden.
En fyrmastad bark, en exakt kopia av den hans farfar varit skeppare på.
Det hade tagit honom över året att färdigställa skrovet.
Han sträckte på sej och märkte att han måste ha suttit spänt lutad över sitt arbetsbord.
Kroppen kändes stel, ögonen sved lite.
Han var frusen och hungrig.
Han tog en tallrik filmjölk, det blev mest filmjölk, korv och hamburgare när AnnCharlotte var borta, och bestämde att åka in till Stockholm, ströva omkring, se på folk ett slag.
Han bytte tåg och åkte till Rådmansgatan, beslöt att gå upp till Hötorget.
Dagen var tung och mörk, temperaturen några grader över nollstrecket.
Gatorna, husen, träden kring Adolf Fredrikskyrkan var torra grå denna nederbördsfattiga vinter.
Knastrande sand bara invid husväggarna och i rännstenen efter ett snöfall tidigare på året.
Han gick långsamt, kikade förstrött i skyltfönstren men ingenting förmådde fånga hans intresse.
Han längtade varken efter mat, ting eller böcker.
Han vände sej mot människorna som kom emot honom, såg på dem, fick hastiga ögonkast tillbaka, inte ett leende någonstans.
De flesta såg honom inte, stirrade långt förbi eller bort åt ett annat håll.
Han passerade Ri-biografen och överla med sej själv om bio.
Utan entusiasm.
Nere i Hötorgshallen köpte han en hummer till kvällen och beslöt att börja såga ut de första däcksplankorna på barken, ringa Ann-Charlotte och Marie som var hos hans svärföräldrar i Östersund och lägga sej utan att invänta tolvslaget.
Ann-Charlotte hade varit bekymrad över att han skulle bli ensam över nyår, över att han inte hade några vänner att gå till, men han hade avfärdat hennes oro, sagt att han trivdes med att vara ensam.
Han stod vid konserthusets trappa, också den grå i det gråa, med den bruna påsen med hummern i den ena handen och den andra nerstucken i rockfickan.
Övervägde att åka hem igen.
Plötsligt slog någon honom över axeln, ett kraftigt slag som kom honom att nästan tappa balansen.
--- Gamle kompis, tjänare!
skrek det i hans öra och när han fått rätt på sin kropp och vänt på huvudet stod Fredde där, det vill säga den som han känt som Fredde för tjugo år sedan i lumpen.
Han skulle aldrig känt igen Fredde spontant, håret hade blivit tunt, som fjun mest uppe på själva skulten, de slätrakade kinderna var svällande mjuka numera och föll ner mot halsen som på en påssjuk.
Men det var Fredde, det där glada fnittriga fanns kvar, lusten att sätta sprätt på tillvaron.
Återseendet var ömsesidig värme och förtjusning, flera timmar på Ringbaren bredvid med minnen som Arne glömt och som nu överraskade honom med sina tydliga bilder och känslor.
Med entusiasm gick han in på Freddes förslag att fortsätta kvällen ihop, fira mötet på en dansrestaurant som under forna tiders permissioner med vattenkammat hår och svetten klibbande i handflatorna.
En matbit, en kväll i sällskap med en gammal vän, det var vad han tänkt sej.
Han åkte hem med hummern, Fredde och han kunde ju dela på den efteråt, vid tolvslaget, klädde sej i kostym och slips och kontrollerade att han hade plånboken med sej.
Fredde hade beställt bord.
Han väntade redan på honom med den första viskygroggen framför sej, glad och uppspelt, en trevlig prick, lättsam, precis som för tjugo år sedan.
--- Jag ringde hit ett par fruntimmer som jag känner, förklarade Fredde när han ordnat med en viskygrogg åt Arne också.
Vi kan ju inte sitta här ensamma hela kvällen!
Det är ju nyårsnatt för faen.
Man måste ha lite kul.
Arne hade inte kunnat svara.
Det kom en osäkerhet över honom som gjorde honom tyst och samtidigt iakttagande.
Medan Fredde pratade på betraktade Arne honom.
En trevlig prick, lättsam, hade han tänkt.
Precis som för tjugo år sedan.
Men så var det inte alls, inte som för tjugo år sedan.
I det frodiga glada fanns något slitet, något trött och urholkat fastän lappat och lagat så att ingen kunde ana håligheten.
Den lysande ljusblå blicken stirrade till innanför glädjeglittret och var inte troskyldig och barnslig längre.
Den garvande munnens vinklar lutade envist ner mot hakan så snart de lagts till vila ett ögonblick.
Och längre ner, den lätt solkiga vita skjortkragen, den snygga mörka kostymens svaga svettdoft när Fredde blivit lite i gasen.
Frånskild, inackorderad.
Från vård av mamma och vård av hustru till tafatt vanvård.
Inte alls förankrad och saktmodig som han själv i tron att inget mer kunde hända honom här i livet.
--- Jag är aldrig hemma, förstår du, så jag behöver inte mer än ett rum, anförtrodde honom Fredde.
Bor hos olika fruntimmer.
Bara att flytta rakgrejorna när jag tröttnar.
Bekvämt som faen.
Valsar omkring som jag har lust.
Inga band.
Frihetens melodi.
När man hört den fattar man inte att man stod ut med kärringen i så många år.
Arne nickade, men betänksam, han led av det han trodde sej uppfatta under Freddes ordströmmar av småskryt och skämt.
Han beställde in en ny viskygrogg fast han annars sällan drack mycket och önskade att han kunde gå hem genast.
Ingenting skulle bli som för tjugo år sedan.
De var inte unga längre utan medelålders, den tunga slitna medelåldern med de många årens missräkningar och misstag bakom sej, oreparabla tycktes det, för om klarsynen blivit större så var oförmågan densamma och det enda man kunde göra var att snabbt glömma att man förstått ett enda dugg av det som hänt en och sträva vidare in i ålderdomen.
Freddes fruntimmer kom som en räddning ur kvällens tilltagande stumhet.
Biggan och Britt, söta, festmålade och lockade i håret, långkjolar båda, mellan fem och tio år yngre än Arne själv.
Biggan var Freddes.
De begav sej genast ut på dansgolvet, måste hinna med en sväng före maten, och lämnade Arne och Britt att underhålla varandra.
--- Jag dansar inte, förklarade Arne bestämt.
Jag har inte dansat på många år och jag har ingen lust.
--- Slipp då, sa Britt och ryckte på axlarna.
--- Jag har ingen lust överhuvudtaget, fortsatte Arne argt.
Antagligen var det groggarna som gjorde honom så talför.
Fredde har lurat hit mej.
Jag är gift och jag har ingen avsikt att ta hand om dej ikväll om du tror det.
Det hoppas jag du ursäktar.
Britt såg på honom och nickade, tände en cigarett och såg på honom igen.
--- Varför går du inte då ? frågade hon.
Om du inte trivs ? --- vi har ju beställt maten, jag ska äta.
Sen går jag, bestämde han.
--- Då kan vi väl prata till dess då, tyckte hon och log.
Prata är inte farligt eller hur ? Hon askade omsorgsfullt cigaretten, snurrade toppen mot askfatets kant och blottlade glöden.
Hon drog ett långt bloss och gjorde om manövern.
--- Så du är gift du, sa hon.
Är du lyckligt gift ? --- Ja, det förmodar jag, sa han och kände sej dum.
--- Men du vet inte ? sa hon och lät spydig, gned den glödande cigarettoppen mot askfatet igen.
--- Jo, naturligtvis vet jag att jag är lyckligt gift, sa han förargad.
Jag har bara inte funderat över det.
Det som är bra tar man för självklart eller hur ? --- För att en dag kanske plötsligt upptäcka att det man trott var bra var mycket dåligt, sa hon.
Han svarade inte för han visste inte vad han skulle säga.
Det fanns en häftighet hos henne som överrumplade honom.
--- Så du är nöjd då ? återtog hon.
Det finns inget du saknar, längtar efter eller söker ? --- Nej, sa han ovilligt.
Det tror jag inte.
Det har jag inte tänkt på.
I detsamma kom Fredde och Biggan tillbaka till bordet och strax därpå bars maten in.
De åt biffar med pommes frites och bönor och drack rödvin till.
Arnes irritation släppte och han började finna sej tillrätta.
Var den tystaste av de fyra visserligen, Fredde skötte konversationen, men han kände hur skratten kom lättare och det där plågsamma utanför och iakttagande hos honom lossnade och försvann.
Fredde var lika trevlig som förr, inte tu tal om annat.
Han hade ordnat en festlig kväll precis som förr i tiden.
Inte behövde Arne ha dåligt samvete för Ann-Charlotte.
Han hade ju deklarerat sej för henne Britt.
Allt var klart mellan dem, inga misstag, inga svikna förväntningar.
Han blev alldeles lugn och skålade varmt med Britt.
Vilken nyårskväll!
Han skulle berätta för AnnCharlotte när hon kom hem.
De kunde kanske rentav bjuda hem Fredde någon kväll.
Fredde och Biggan försvann ut på dansgolvet igen efter kaffet och Freddes konjak.
Arne kände sej nöjd att bli ensam med Britt, kände en förväntan som han inte riktigt ville erkänna för sej själv.
Hon hade redan tänt en ny cigarett.
--- Känns det bättre med mat i magen ? frågade hon, lite av morsa över henne i det ögonblicket, ömt som om de kände varandra.
--- Men jag har fortfarande ingen lust att dansa, sa han.
--- Då fortsätter vi väl vår konversation, sa hon.
Var var vi ? --- Vid sökandet, påminde han henne.
Vad söker du själv ? --- Å det är mycket det, sa hon och askade igen.
Värme, kärlek, trygghet, sånt som ger livet mening.
Men säg den karl som vågar erkänna att de orden har värde.
Det finns ta mej katten knappt några ärliga karlar över huvud taget, alla är bara rädsla och ljug, lumpna smitare.
--- Varför säger du så ? frågade han.
--- För att det är sant för mej, sa hon.
De tystnade ett ögonblick och hon såg på honom med ett uttryck i ansiktet som berörde honom svårt.
Hon drog djupa hastiga bloss på cigaretten.
--- Hör på, återtog hon och släppte honom inte med blicken.
Under de två år jag levt ensam har jag inte träffat en karl som inte blivit skitskrajsen så fort han anat att det kunde bli fråga om mer än bara lite kuttrasju i sängen, om ungarna mina blivit glada att se honom när han kom för tredje eller fjärde gången hem på middag, när det blivit fråga om att kunna ge lite tillbaka, inte bara ta och utnyttja själv.
--- Fattar du, det är vad jag söker, en karl som det är nåt med och som har nåt att ge mej tillbaka, både mej och ungarna.
Nån som kunde hjälpa oss ur den här hemska cirkeln av isolering.
En god vän som kunde ta oss med alla tre på söndagsutflykt i skogen.
--- Jag önskar att jag kunde bli den vännen, sa han och greps av längtan att få göra något för henne.
--- Vad skulle din fru säga om det tror du ? --- Jag vet inte, sa han uppriktigt.
Vi brukar inte prata på det här sättet.
--- Pratar ni alls ? frågade hon genast.
Han kände sej ställd av frågan.
Den träffade honom på en punkt, en svåråtkomlig men ömtålig punkt, något han länge önskat men inte kunnat.
Under hösten hade han velat prata med Ann-Charlotte eller var det fel ? Under hösten hade han burit på något som han inte kunnat delge någon, henne allra minst.
Han hade inte försökt delge det, inte haft minsta tanke på att försöka.
Men i vetskapen om att det var omöjligt hade legat en besvikelse, noga dold, knappt erkänd.
--- Det är klart att vi pratar med varandra, avfärdade han snabbt all möjlig kritik av hans och Ann-Charlottes förhållande.
Men kanske inte så där förtroligt.
Det är väl mest nåt som hör ungdomen till.
Numera vet jag inte vad det ska tjäna till att rota för mycket i saker och ting.
Det är bättre att låta tillvaron ha sin gång ifred, utan att grubbla över den.
--- Då är du också en smitare, en som ljuger och går undan, avgjorde Britt och fimpade i askfatet så att tobaksflagorna spretade ut ur det sköra pappret.
Hon tog upp en ny cigarett ur paketet i handväskan.
Han tände den åt henne.
--- Vill du kan vi dansa en dans, erbjöd han sej.
Så vi inte blir sittande hela kvällen.
--- Nej, det gör mej inget att sitta, sa hon.
Jag måste ändå snart hem.
Barnvakten går om en stund och jag vill inte att ungarna sover ensamma för länge.
--- Var bor du ? frågade han.
--- Aspudden, svarade hon.
--- Då kan vi dela på en taxi, sa han.
Jag bor i Midsommarkransen så det är åt samma håll.
Orkestern spelade en Taubevals, alla paren därborta på det cirkelrunda parkettgolvet valsade, upp och ner, ett två tre, gungeligung.
De sjöng " Rosa på bal vackert namn eller hur ", som ett sorl med vokalistens hårda mikrofonstämma genom alla ljud.
Glädjen i tak, Freddes garv ända bort till deras bord.
Förmågan att roa sej, skratta, leva livet.
Medan han satt här och samtalade med en bitter frånskild kvinna med småbarn som han nyss mött och snart skulle lämna men som väckte oväntade känslor hos honom, en vilja att hjälpa och beskydda.
Någon feststämning fanns inte hos dem.
Hade han över huvud taget någon förmåga att roa sej som andra, med dans och sång och musik och glada harmlösa skämt ? Eller var han en tungus helt igenom, en trött medelålders man, varken lycklig eller olycklig.
Han såg mot dansgolvet i en känsla av att befinna sej utanför och vilja in.
--- Jag ska säga dej varför du har fel, sa Britt och avbröt honom.
Han såg hennes profil mot ljusen över dansgolvet, en smal, lite spetsig profil, som en kamé med den långa halsen uppstucken ur den ryschiga bluskragen.
--- Alldeles fel, upprepade hon.
Du säger att det inte tjänar nåt till att rota i saker och ting, man ska inte grubbla, helst inte tänka alls på nåt annat än löningen och bilen och maten som man äter och kvällens tv-program.
Det är det du menar inte sant ? Han valde att avvakta och sa inget.
--- Det där fungerar väldigt bra, sa hon.
Väldigt bra så länge ingenting inträffar som rubbar de där prydliga lögnerna om hur tillvaron ser ut.
För då förstår du, om nåt händer dej, nåt svårt.
Hon talade mycket långsamt nu och mycket tydligt.
Om nåt händer dej som gör mycket ont så måste du ha ord för det annars blir smärtan outhärdlig.
Om du inte lärt dej eller aldrig tränat dej i nåt annat språk än det som täcker din vardag, om du inte har nåt språk för det du känner då kommer du antingen hamna i kaos eller också för att skydda dej ta död på dej själv så fort som möjligt för att slippa känna alls.
--- Inget blir väl bättre för att man grubblar över det, mumlade han.
--- Om det som hänt dej är tillräckligt svårt kan du inte låta bli att grubbla, förklarade hon envist.
Och om du saknar ett språk för ditt grubbel, om du inte kan göra reda i dina känslor kan alltsammans bli så outhärdligt att du inte orkar längre.
För bara några månader sedan skulle han ha avfärdat henne, fruntimmersprat, försök att göra sej märkvärdig, verka intressant.
--- Jag måste hem nu, sa hon och fimpade.
--- Får jag följa med dej hem ? frågade han.
Det är nåt jag skulle vilja prata med dej om.
Nåt som hänt mej.
9 De hade följts åt till fots och jagat efter en taxi.
Odengatan, Sveavägen, ända ut till Sveaplan hade de gått sida vid sida utan att röra vid varandra, ganska tysta, en och annan kommentar bara om gråvädret och bristen på lediga taxibilar.
Klockan var tio i tolv.
--- Där jobbar jag, sa han och pekade mot den stora mörka skolan som ännu firade jullov.
Jag är vaktmästare där.
--- Trivs du ? frågade hon.
--- Nej, svarade han sanningsenligt.
Inte nu längre.
Det är det som hänt mej, det där svåra som du pratade om.
Jag har ett bra jobb men jag trivs inte längre och jag får ingen reda i det.
Nu var det sagt.
För första gången hade han sagt det till någon.
Att något inträffat för honom, något som var svårt att klara ut och som han hela tiden återkom till fast han försökte slippa undan.
Känslan av besvikelse som han inte ville erkänna, men som malde sin egen cirkel runt runt i honom, djupare och djupare ner fast han vägrat klä den i ord, vägrat befatta sej med den.
Han såg taxin komma bortifrån Roslagstull och klev ut i gatan och vinkade på den.
--- Aspudden, sa han så snart de satt sej i baksätet bredvid varandra.
Han tyckte att chauffören tittade på dem i backspegeln som om hon fattat att de inte hörde ihop.
--- Jag har en hummer i kylskåpet, sa han lågt för att chauffören inte skulle höra.
Vi kunde hämta den och dela.
Om du orkar med mej en timme till förstås.
--- Visst orkar jag, sa hon.
Det är bara det att ungarna inte ska ligga ensamma.
Essingeleden låg öde.
De var de enda att fira tolvslaget i en bil på väg.
Han hade nyckeln till porten i beredskap när taxin stannade utanför hans hus och var snart tillbaka hos Britt med den bruna hummerpåsen.
Britt bodde inte som han i ett gammalt område utan tio trappor upp i ett höghus.
Det luktade stekos i farstun, kände han, som om det bitit sej fast i väggarna.
Utsikten grep honom, de gick ut på balkongen och betraktade den upplysta himlen mot stan, de svagt gulorangefärgade grå molnkuddarna, lyssnade till klangen i luften, skriken, tjoandet.
En och annan dröjande raket strödde stjärnor däruppe i det grå.
Höghusen omkring paraderade i stram givakt, glänsande.
Det lyste i många fönster, röda gula och vita ljus eller blå från tv :n.
Människor var i rörelse, husen levde i den sena timmen, som väldiga myrstackar.
--- Så fint, sa han.
--- Jag känner inte en katt fast jag bott här i två år, sa Britt.
Nu käkar vi hummer.
Hon dukade inne på soffbordet, tände röda stearinljus.
Han öppnade en flaska vin som hon hade i kylskåpet.
Julgranen stod tänd i ett hörn och stora barnteckningar med tomtar på prydde väggen.
Medan de åt berättade hon att hon bott i villa förut, i ett radhus i Åkersberga, men det såldes när de skildes hon och hennes man.
Nu bodde han i innerstan och hon här med barnen.
Hon trivdes inte, människor var likgiltiga, hälsade inte, kände inte igen henne.
Hon kunde inte sitta i sandlådan och knyta kontakter med andra fruar.
Hon som jobbade hela dagarna och hade ungarna på daghem.
Ingen brydde sej om henne här men det skulle väl bli likadant vart hon än flyttade.
Människor brydde sej inte mycket om de som levde ensamma.
Återigen den där bitterheten.
Den var svår att bemöta.
Han ville uppriktigt hjälpa henne, försöka ta henne ur isoleringen, bli hennes vän.
Men hur ? Han var en gift man, med hustru och barn att ta hänsyn till.
Det han kunde erbjuda Britt var vänskap, inte kärlek, men fanns det verkligen utrymme för något sådant som vänskap mellan man och kvinna ? Han förstod inte hur det skulle kunna bli tillåtet för honom.
--- Du ville berätta nåt ? sa Britt.
Om ditt jobb.
Var det inte så ? Det var svårt att formulera det han ville berätta för han saknade träning, precis som Britt sagt.
I över en månad hade han envist skjutit undan tankarna, vägrat ge känslorna ord, för orden skrämde honom.
Han hade litat på att han skulle glömma hela saken, att allt skulle återgå till det vanliga igen, men det gjorde det inte.
Vantrivseln snarare ökade, ångesten plågade honom varje morgon han begav sej till skolan, huvudvärken som han inte känt förut.
Det var som om han råkat in i något som han inte kunde ta sej ur.
Han jobbade som vaktmästare sedan fyra år, förste vaktmästare och tekniker i en skola.
Tidigare hade han varit kommunalarbetare, jobbat ute i alla slags väder, året runt.
Det hade slitit hårt, ryggen var det värsta, den hade haft svårt att orka.
Han tyckte om sitt jobb, det var det bästa han haft, självständigt och omväxlande.
Han hade hand om alla reparationer i skolan, det yttersta ansvaret för att allt fungerade.
Det var han som kontrollerade städerskorna, köpte in material åt dem.
Det var han som hade hand om posten och sorterade ut den på de olika sektionerna, biblioteket, lärarna, rektorerna, elevrådet.
Det var med posten hans problem hade börjat.
Han hade alltid haft en lust att uppfinna.
När han var pojke hade han konstruerat en klocka som ringde när någon tog i dörrhandtaget till hans rum.
Både soffbordet och sängkammarsängarna hade han byggt efter eget huvud och det var han som ordnat belysningen i våningen.
Det var hans stolthet, denna förmåga att handskas med tingen och finna lösningar på problem.
Inga märkvärdigheter kanske, men uppfinningarna och båtbyggeriet var hans bästa sällskap, dem han helst umgicks med på fritiden.
Posten på skolan hade irriterat honom, en stor osorterad bunt på hans skrivbord varje dag.
När han funderat ett slag konstruerade han en postsnurra, en enkel anordning med mappar för de olika sektionerna på en metallring.
Alla på skolan hade beundrat den, både hans arbetskamrater och lärarna, ja till och med studierektor hade tittat in, skrattat och berömt den.
--- Det var en verkligt bra grej det där, hade studierektorn sagt.
Skulle du inte kunna hitta på nåt så eleverna här kunde skriva sina skrivningar med färre vaktande lärare också ? Det var i slutet av april.
De hade en virussjukdom i skolan och flera av lärarna var sjuka.
--- Jag ska tänka på saken, svarade han och var stolt över uppskattningen.
Under sommaren hade han lekt med olika idéer, ritat förslag, byggt och experimenterat och småningom hade den vuxit fram, hans fusksäkra undervisningsapparat.
Man placerade en skrivning i en tillsluten låda med fönster.
Eleven kunde veva fram frågorna, besvara dem och därefter själv kontrollera svaret, men inte dra tillbaka pappret och korrigera sej.
Han gjorde den i kartong.
Den kunde bara användas en gång och måste vara billig att framställa.
Han tänkte sej att varje elev skulle få en låda på skrivningen.
Han hade tagit den med sej till skolan en av de första dagarna på höstterminen och demonstrerat den.
Både rektorerna och lärarna hade varit intresserade och velat pröva den.
--- På det viset kan man ju ha hemskrivningar, påpekade en av lärarna.
Det är bara att skicka med eleverna lådan och efteråt kolla att den inte öppnats.
--- Du måste söka patent på den, sa rektor.
Den är ju genial!
Den borde användas i varenda skola i hela landet.
--- Äsch, slog han ifrån sej, generad.
Inte tar de väl såna här saker inte.
--- Jojomen, det tror jag säkert!
sa rektorn och slog honom vänligt på axeln.
Alla hade uppmanat honom att försöka.
Snart hade de flesta varit inne på vaktmästarexpeditionen och granskat lådan.
Han hade väl aldrig haft så höga tankar om sej själv att han trott att han kunde söka patent på något han hittat på.
Men berömmen och de många uppmaningarna bet sej fast i honom.
Han återkom till dem i tankarna om och om igen.
Han tittade på sin låda varje gång han kom in på expeditionen.
Han skrev ett brev till patentverket med ritningar och beskrivning av lådan.
På skolan deltog de intresserat.
Han visade brevet för flera stycken, skröt väl lite.
Han kunde inte avhålla sej från att blicka framåt i tiden mot patentet, uppmärksamheten, kanske en blänkare i tidningen, anbud från olika håll.
Hade han tur kunde han bli smått berömd, kanske anlitad att uppfinna andra grejor, tjäna pengar, ordentligt med pengar.
Efteråt kunde han inte förstå hur han kunnat vara så dum, så fruktansvärt dum och barnslig att han trott att lådan skulle ge honom berömmelse och rikedom.
Patentverket hade redan liknande uppfinningar, den var inte ny och revolutionerande som han inbillat sej.
Han var inget geni, bara en bland flera som kläckt samma idé.
På skolan hade de fortsatt att tjata om lådan, frågade hur det gick med patentet, om han fått svar.
En av lärarna kallade honom herr Uppfinnare på skämt var gång de sågs.
Han försökte också skratta men det blev allt svårare att möta de vänliga frågorna och skämten.
Uppmärksamheten som han varit så glad och stolt över blev en plåga, något han gruvade sej för att möta var dag han åkte till jobbet.
Han hade burit ner lådan i källaren och hoppats att alla skulle glömma den, ryckt på axlarna om någon nämnt den och svarat undvikande.
Småningom hade frågorna och pratet lagt sej, bara en och annan kom fortfarande med en gliring, men hela tiden hade han varit rädd att behöva redovisa vad som hänt honom.
Samtidigt hade han burit på en önskan att få berätta som det var åtminstone för Ann-Charlotte, slunga ur sej självförakt och bitterhet, söka tröst och förståelse hos henne och hitta balansen igen.
Det hade känts som om han skulle sprängas om han inte fick berätta om det.
Men han hade inte vågat.
Han var rädd för hennes leende --- men snälla Arne, hur kunde du tro nåt så dumt ? --- att hon skulle säga det han själv tänkte, det han redan bar på i övermått.
Han gick undan med sin huvudvärk.
När han var hemma arbetade han på skutan, satt vid bordet i sängkammaren.
De hade haft en tyst senhöst, till synes olevande.
--- Jag tycker att du ska ta upp lådan ur källaren igen och tala om för alla som det är, hade Britt sagt när han slutat sin berättelse.
Ingen kommer att håna dej för det.
Den är ju en bra grej även om den inte är genial.
--- Det var fint för mej att få träffa dej, sa han och tog hennes hand för att säga adjö.
Han var fylld av ömhet och glädje och han kunde inte motstå att stryka henne över kinden.
Ingen av dem tålde vid beröringen.
Närheten mellan dem vidgade sej till en längtan.
Han blev medveten om henne, inte som lyssnerska, inte som vän utan som en kropp nära hans kropp.
Han drog henne mot sej och hon mötte honom snabbt och varmt som om hon väntat på honom.
Han var svettig redan innan han börjat klä av sej och nästan illamående av upphetsning.
Det gick för honom nästan genast.
Hon hann inte med.
Han smekte henne efteråt, trött och domnad.
Hon var avlägsen för honom.
Det plågade honom att det inte varit bra för henne, att hon inte skulle minnas detta som en upplevelse på samma sätt som han.
Det var enklare med Ann-Charlotte, inte alls så upphetsande, men säkrare och enklare.
Han ville genast ge sej iväg, trött och svettig, kladdig.
Han ansträngde sej för att ligga kvar en stund för att inte såra henne, för att hon inte skulle tycka att han utnyttjat henne.
Han måste ha somnat för han vaknade en timme senare på samma soffa med Britt hopkrupen bredvid sej.
Han frös och satte sej upp, försiktigt, i en önskan att hon inte skulle vakna, att han skulle kunna gå fort och slippa säga adjö.
Han bäddade om henne en pläd som låg över soffkarmen, viskade godnatt och kysste henne på tinningen.
Hon såg upp, la armarna om hans hals ett ögonblick, släppte honom och somnade om.
Klockan var halv fem på morgonen, beckmörkt ute, och han ringde efter en taxi.
Först nästa dag när han sovit ut började han längta efter henne.
Han försökte minnas varje detalj, vad hon sagt, hur hon sagt det, tonfallen, uttrycket i hennes ansikte.
Och han tyckte att han förstod allting, precis allting, vad som blivit snett och vint och galet i hans liv och varför.
Människor måste vara öppnare mot varandra, precis som Britt sagt, försöka prata med varandra även om det som var svårt att formulera.
Ann-Charlotte och han måste börja tala med varandra.
Om de bara kunde det, om de kunde få förtroende för varandra, så där som han känt det för Britt, så skulle deras förhållande också bli annorlunda, lyckligare, inte så vardagligt, slitet och stumt.
Han skulle berätta för AnnCharlotte om Britt, vad hon lärt honom, hur han förstått.
Hon var stark och god Ann-Charlotte, hon ställde alltid upp på honom, villig och beredd.
Tillsammans skulle de kunna hjälpa Britt i sin tur som hon hjälpt dem.
Han längtade efter Britt och Ann-Charlotte, efter kontakten och förtroendet med dem båda.
Han hade känt sej svindlande glad för första gången på länge, glad och säker på sin sak.
Han mötte Ann-Charlotte och Marie vid tåget.
Lycklig, förväntansfull.
Kunde inte fort nog få Marie i säng och bli ensam med Ann-Charlotte.
De hade legat med varandra, han var spänd och ivrig som en nyförälskad.
Hela sin längtan efter Britt tömde han i henne fast han försökte intala sej att det var längtan efter henne.
Nästan genast efteråt började han berätta.
Ann-Charlotte hade lyssnat, lugn och mjuk som alltid, tagit emot.
Hon hade instämt i det där med öppenheten, att de måste försöka tala mer med varandra och inte gå undan med sina svårigheter.
Han berättade om patentverkets besked och sin besvikelse, om hur Britt fått honom att acceptera det som hänt honom.
Om sin vilja att hjälpa Britt.
De hade haft en fin natt, tyckte han, och ett fint samtal.
Det kändes som om han skulle börja leva igen, starta på nytt vid fyrtio års ålder i ett annat förhållande till Ann-Charlotte, ärligare, sannare.
Han kramade henne hårt, ett annorlunda förhållande.
Med henne och Britt, det skulle gå, det måste gå.
Men det gick inte!
Någonstans blev det fel från början, han visste inte riktigt hur, men han märkte det redan dagen därpå.
Deras förhållande var förändrat men inte som han trott under natten, inte mot öppenhet utan mot en ännu större tystnad.
Ann-Charlotte hade inte velat tala med honom efter den natten.
Hon hade gått undan, knappt svarat, vägrat förklara vad hon kände och tänkte innanför sin vänliga mask.
Han kunde inte nå henne.
Han hade försökt om och om igen, men hon kom honom inte till mötes.
Han märkte att hon stelnade till när han tog i henne, hon deltog inte längre när de låg med varandra, var hos honom utan att vara där.
Hon lämnade snart rummet om han ville prata, satt envist framför tv :n om kvällarna och gick och lade sej utan ett ord, tidigare än vanligt, men hon somnade inte, låg och vred och vände på sej och bara låtsades sova.
Hon nämnde flera gånger att hon tänkte börja jobba.
Han protesterade, tyckte att det behövde hon väl inte, det fanns inga jobb som hon kunde få annat än skitjobb och det ville han inte att hon tog.
Hon teg istället för att svara, han visste inte vad som rörde sej i henne.
En dag meddelade hon att hon sökt jobb som städerska.
Inget mer.
Hon hade inte sagt något om var hon skulle arbeta.
Och Britt som han velat hjälpa, som han försäkrat att han skulle höra av sej till!
Den första veckan hade han längtat efter henne så intensivt att han varit nära att försöka träffa henne igen.
Han hade varit tacksam att han avstått från den impulsen då Fredde ringde och frågade hur nyårsnatten utvecklat sej för hans del.
OM DET GÅTT BRA ? --- Med henne vet man ju att det alltid är fritt fram!
hade Fredde garvat.
Men inte dum alls, tillade han med sakkunskap.
Faktiskt inte dum alls!
Arne hade känt hur det krängde till i hans huvud som om någon sparkade honom därinne.
Han fick en våldsam huvudvärk och sov resten av eftermiddagen bakom nerdragen rullgardin.
Han tyckte att han bar sej åt som en idiot som reagerade så häftigt och okontrollerat.
Tvärtom borde det kännas som en lättnad, det Fredde upplyst honom om, det fråntog honom det ansvar han känt för Britt.
En kvinna som är sån att hon ger sej åt vem som helst kan man ju inte svika.
Ändå ville han inte tro att hon varit sådan, inte bara sådan.
Men Freddes ord bet sej fast i honom och han kunde inte ta sej ur dem.
Hans minne av natten förvreds.
Upplevelsen fick en annan färg, blev grådaskig och ful.
Fastän han innerst inne visste att han gjorde henne orätt tyckte han att hon lurat honom.
Det kom en stor trötthet över honom.
Vad hade hans dröm varit värd ? Vad hade den gett honom utom en känsla av att ha förlorat sitt liv, det liv som kunde varit värt att leva.
Det fanns inget hopp om en förändring för honom.
Det var lika gott att försöka begrava sej i en okännande tillvaro av jobb, hobbyverksamhet och tv-tittande och skynda sej på att bli gammal.
10 Anita fanns på plats i hörnet av Valhallavägen nästa morgon, stod där med pälsen över städrocken, frusen och mulen, inte ett leende när hon kröp in i baksätet.
Hon förklarade kort att hon haft svåra menssmärtor dagen innan och inte kommit ur sängen.
I halvmörkret såg hon blekare ut än vanligt, men det kunde vara ett make-uptrick, tänkte Kalas och blev i detsamma häpet förskräckt över att hon genast misstänkte att Anita ljög.
--- Du kunde ha ringt oss, sa hon och ansträngde sej att låta vänlig.
--- När jag låg i sängen och knappt kunde röra mej!
--- Din värdinna kunde ha ringt då, sa Kalas.
Anita kröp längre in i sitt hörn och försvann ur backspegelns blickfång.
Hon teg under resten av bilfärden.
Kalas och Ann-Charlotte teg också.
Efter gårdagens samtal hade de mycket att säga varandra som inte kunde delas med Anita.
--- Patrullen är redan splittrad, tänkte Kalas dystert.
Hon kände det som om hon misslyckats med den redan efter en vecka.
Kontoret i Hjorthagen var låst som vanligt men lampan brann i den långa fönsterlösa korridoren.
Kalas började låsa upp dörrarna till arbetsrummen.
I soffan i direktörens rum låg två människor och sov, två huvuden i ena ändan och fyra nakna ben i den andra med en kappa bredd över mitten.
På golvet låg kläder utspridda i små högar.
--- Godmorgon, sa Kalas.
Mannen och kvinnan satte sej upp precis samtidigt med yrvaken förskräckelse i blicken.
De drog båda i kappan och försökte få den om sej.
--- Ut!
vrålade mannen.
Vad gör ni här ? --- Städar, sa Kalas.
Klockan är snart sex.
Kommer inte direktörn ihåg mej ? Mannen stirrade stint på henne och hon tog ett steg baklänges ut genom dörren och stängde den efter sej.
--- Du är inte klok, sa Anita.
Nu får vi sparken.
--- Eller påökt, sa Kalas ironiskt.
Nu sätter vi igång!
När de fikade i direktörssoffan bar rummet inga andra spår efter paret än en vit fläck på dynan.
--- Den kärleken, sa Kalas och gnuggade fläcken med en våt trasa.
Så den ställer till.
Undras om det gick för henne ? --- Sluta, sa Anita argt.
--- Varför ? frågade Kalas och såg på henne.
Undrar du aldrig över sånt ? Hur andra har det i sängen ? --- Nej jag har nog med mitt eget, sa Anita.
Jag har verkligen annat att göra än att lägga näsan i blöt i sånt som inte angår mej!
--- Berätta, uppmanade Kalas henne och lät intresserad.
--- För dej va!
fräste Anita.
Tror du verkligen att jag tänker sitta här och delge dej små äckliga förtroenden ? Jag är här för att jobba och tjäna pengar och inte snacka skit!
--- Men vi har ju paus, sa Kalas och nu spelade hennes ögon.
Och vi har just bevittnat slutet av en kärleksscen.
Vad är då naturligare än att vi funderar över den och dess eventuella lust, besvikelse eller kanske rent av förtvivlan ? Kuken kanske aldrig fick stånd till exempel.
--- Nu tycker jag du kör med ett slags omvänd manlighet, sa Anita argt.
Det är rent ut sagt motbjudande att höra dej!
Som när killar snackar fittor.
--- Om de snackar fittor kan väl jag snacka kukar!
Kalas brast ut i gapskratt.
Vad säger du Lotten ? Men Ann-Charlotte skakade bara på huvudet och teg.
--- Du försöker vara frigjord men din jargong har inget med frigjordhet att göra, sa Anita.
Ett ynkligt försök bara, som i puberteten.
Och det ska jag säga dej att jag är inte ett dugg intresserad så jag tycker du kan lägga av.
Det där gjorde jag undan när jag var sexton!
--- Vilket ? undrade Kalas genast men Anita reste sej utan att svara och gick ut genom dörren.
--- Tala om när ni är klara att åka, sa hon över axeln.
--- Snälla Kalas inte mer nu, bad Ann-Charlotte och såg olycklig ut.
--- Okey, sa Kalas fogligt och satte hatten på termosflaskan.
--- Jag måste till Kvinnofrihets kontor och jobba, sa Kalas några timmar senare när hon släppt av Anita vid Valhallavägen.
Vill du följa med ? Så får du se hur där ser ut.
--- Gärna, sa Ann-Charlotte.
Jag kan kanske hjälpa dej också om det inte är för svåra saker.
Kontoret var en vidsträckt källare på Roslagsgatan med fönstergluggar alldeles under taket och väggar i lysande solgult.
Ann-Charlotte tittade sej nyfiket omkring och läste på affischerna som hängde i den stora samlingslokalen.
KVINNOKÖN GER LÄGRE LÖN DET BEHÖVS EN NY MÄNNISKA FÖR ATT SKAPA ETT NYTT SAMHÄLLE SYSTRAR!
KAMRATER!
BLI FÖRBANNADE!
GÅ TILL ANGREPP!
--- Jag undrar vad Arne skulle säga om han visste var jag var, tänkte hon.
Hon kände på sej att hon inte skulle berätta om Kvinnofrihet för honom.
Han skulle säkert uttrycka sitt ogillande eller skratta ut henne.
De veckor som följde var de roligaste Ann-Charlotte upplevt på flera år.
Varje dag hjälpte hon Kalas på kontoret efter städningen, dagar av gemenskap istället för tomheten hemma i våningen.
Kalas höll långa monologer om kvinnoförtryck och hon lyssnade ödmjukt och imponerad.
Men när Kalas började insistera på att hon skulle försöka ruska om sin egen familj genom att upphöra som dess självklara serviceorgan skakade hon modlös på huvudet.
--- Det går inte, försökte hon förklara.
Arne kommer aldrig att förstå.
Förresten har han ju sitt jobb och Marie går i skolan så de har svårt att hinna hjälpa mej.
--- Du får också svårt att hinna om du vill göra nåt annat än gå hemma och städa, sa Kalas och vilade fingrarna mot skrivmaskinstangenterna.
--- Du måste ge mej lite tid, suckade Ann-Charlotte.
Jag hinner inte med i din takt.
Jag är så mycket långsammare i vändningarna.
--- Nej det är sant att det tar mycket tid, medgav Kalas och drog ut stencilen ur skrivmaskinen som för att ge eftertryck åt sina ord.
--- Kan du dra den här ? frågade hon.
Så ska jag skriva ut nästa.
Sen återstår bara kuverten och frimärksklistringen.
Ann-Charlotte tog emot pappret och gick bort till den gamla stencilapparaten medan Kalas trummade ner ett nytt meddelande till Kvinnofrihets medlemmar.
Hon drog runt den gnisslande veven och buntade ihop de utspottade papperna, tittade på klockan då och då och försökte skynda på arbetet.
Hon tänkte på vad Kalas sagt och på att hon måste vara hemma senast halv fyra för att hinna handla och städa undan det värsta innan Arne och Marie kom hem.
Kalas stannade kvar på kontoret när Ann-Charlotte bröt upp.
Hon kommenterade inte att Ann-Charlotte måste hem, hon såg inte ens ironisk ut utan verkade alldeles som vanligt, men Ann-Charlotte kände sej ändå betryckt.
Hon upptog Kalas tid med sina bekymmer men lät allt stanna vid prat.
Bara inte Kalas tröttnade på henne om inget hände med henne, om hon förblev som hon var!
För en som var så duktig som Kalas var det väl ingen konst att ändra på saker och ting, men för Ann-Charlotte var det annorlunda.
För henne var det svårt, ja nästan omöjligt.
Hon var en feg och ynklig sort som aldrig kunnat stå upp för sej själv.
Arne skulle ta ner henne hur lätt som helst med sina argument, visa att hon hade fel även om hon hade rätt, och hon visste att hon inte skulle kunna svara.
Eftermiddagssolen slog bländande emot henne när hon kom ut på Odengatan, en lysande solgata ändå upp mot Odenplan som gjorde det ljusare och lättare i henne.
En koltrast sjöng vid Gustav Wasakyrkan just som hon försvann ner i tunnelbanan.
Det var en första strimma av vår fastän det bara var slutet av februari.
På tåget hem höll hon en lång tyst monolog för sej själv.
Hon la ut texten för Arne med en vighet som fyllde henne med entusiasm, stumma blyga Ann-Charlotte som alltid satt gömd bakom sin bänk i skolan, och som aldrig kunnat hävda sej bland andra.
Hon kom hem fylld av kampglädje, men det var som om våningen förlamat henne och hon greps av vånda och ängslan när hon ansträngde sej att låta bli att genast plocka i ordning efter de båda andras morgon.
Hon hade inte städat sedan i lördags, hon som brukade dammsuga varannan dag.
Städningen kunde hon inte överlåta på Arne i alla fall ? Det menade väl inte Kalas ? Villrådig satt hon kvar i soffan och kunde inte bestämma sej för om hon skulle städa som vanligt eller göra som Kalas sa.
Hon hörde Arne komma men reste sej inte för att välkomna honom.
Det hade hon slutat med när han berättat om den andra, men hon saknade ritualen, kände sej berövad den.
--- Hej, sa Arne och kom in till henne.
Är middagen klar ? --- Nej!
snäste Ann-Charlotte för hon greps av dåligt samvete så fort hon såg honom.
Här kom Arne hem, trött efter en lång dags arbete och hon hade inte ens börjat att laga hans mat.
--- Våningen ser förfärlig ut, sa Arne efter en paus.
Jag menar inte att klaga på dej men tar ditt jobb verkligen så mycket tid ? --- Ja, nickade Ann-Charlotte stelt medan klumpen i halsen växte.
--- Det har inte hänt nåt särskilt då ? frågade Arne och lät orolig.
--- Nej!
skrek Ann-Charlotte och blev alldeles utom sej.
Och om du lugnar dej två minuter så ska din mat stå på bordet och din säng vara bäddad och hela det äckliga köket blänkande fint och utan ett spår av din frukost!
De stirrade på varandra innan Ann-Charlotte lämnade rummet.
Arne kom efter henne ut i köket och dukade utan ett ord.
De teg under middagen.
Marie tittade från den ena till den andra och sa inget hon heller.
Hon skyllde på läxor och lämnade bordet så snart hon ätit.
Efter maten började Arne diska innan Ann-Charlotte hann till.
Hon våndades när hon såg honom göra hennes jobb, kretsade omkring honom och försökte hitta på saker att göra, ängslig och tillagsinställd.
Hon var översvallande tacksam mot honom och samtidigt missnöjd med sej själv för att hon var så ödmjuk, tyckte att hon bar sej dumt åt, tvärtemot vad Kalas ville.
I maggropen fladdrade en oro runt runt att han skulle komma att lämna henne snabbare om hon tvingade honom att hjälpa till så här, men den oron var förräderi och hon försökte att inte låtsas om den.
--- Felet är att du inte försöker prata med honom om det, sa Kalas.
--- Jag kommer aldrig att klara det, jämrade sej AnnCharlotte.
När jag är ensam vet jag precis vad jag ska säga, men bara jag ser honom försvinner vartenda ord för mej.
Han kommer att lämna mej, det vet jag.
--- Men sluta se dej själv som en förlängning av en karl, sa Kalas.
Det är bara för såna som Anita.
Det sista slank ur henne innan hon hann tänka sej för och hon ångrade sej genast.
Hon måste behärska sej och inte angripa Anita, inte splittra patrullen mer än nödvändigt.
Ann-Charlotte låtsades som om hon inte hört Kalas ord.
Hon gav inte Kalas en chans att förklara vad hon menade utan teg på ett sätt som Kalas uppfattade som demonstrativt ogillande och fick henne att skämmas.
Kalas räddades ur den pinsamma situationen genom ett buller ute i trappan.
Det knackade på dörren.
--- Får man stiga på ? sa en gäll stämma och in kom i detsamma en dam vars like aldrig tidigare satt sin stövlettklädda fot i Kvinnofrihets lokaler.
Kalas och Ann-Charlotte betraktade häpna och nyfikna den fläckiga leopardpälsen med alla tillbehören i svart, den bredbrättade hatten, de långa glacéhandskarna, väskan och paraplyet.
Hennes ålder svävade obestämbart mellan fyrtifem och femtifem för hårets blonderade lockar över panna och kinder och ansiktets stela persikohy försökte ge en upplysning medan halsens kycklingknotter och strängar av lös hud gav en annan när hon knäppte upp de översta knapparna i leoparden och fällde ut den stora kragen.
En tung doft av parfym trängde sej på dem.
--- Jag såg skylten däruppe på dörren och blev nyfiken, sa damen.
Jag hoppas jag inte stör.
--- Tvärtom, sa Kalas.
Hit är alla välkomna.
Jag heter Kalas och det här är Ann-Charlotte.
Vill du gå med i Kvinnofrihet ? --- Nej hu då!
Det vore väl i så fall det sista jag gjorde!
sa damen och slog ifrån sej med sina handskhänder i en överdriven gest.
--- Varför kommer du hit då ? --- Jag ville se hur ni såg ut.
Damen verkade mer nervös nu.
Ni socialister!
--- Ja sitt ner för all del och titta, sa Kalas och drog fram en stol till skrivbordet.
Damen ställde ifrån sej paraplyet mot väggen men behöll väskan i knät.
Hon knäppte upp resten av knapparna i pälsen så att parfymen pustade ut som andetag från hennes runda kroppshydda.
--- Nå hur ser vi ut ? frågade Kalas.
Damen såg generad ut.
--- Jag menade inget illa, snälla ni, sa hon.
Ni får inte ta illa upp!
--- Tycker du inte om socialister ? frågade Kalas.
--- Jag vet inte, sa damen tveksam.
Det är min man som inte tycker om dem.
--- Och du brukar tycka som han ? --- Nej absolut inte, sa damen.
Hur skulle det gå om man höll med männen jämt.
Men vad beträffar politiken så förstår han den mycket bättre än jag.
Mycket bättre!
Men jag menar inget illa med det.
Ni får inte ta illa upp!
--- Tycker du inte om kvinnoorganisationer heller ? sa Kalas försiktigt.
Ann-Charlotte kunde inte hålla tillbaka ett leende.
Det var så typiskt för Kalas att slänga ut en stor metkrok och hoppas på ett byte som hon kunde predika kvinnokamp för.
--- Jo då, försäkrade damen.
Jag är själv med i en förening!
Men Kvinnofrihet tycker jag går alldeles för långt förstås.
Skrän och demonstrationer och olagligheter, det kan jag inte godkänna.
Det väcker bara ont blod och gör inte nån nytta.
Men det är ju er sak.
Det ligger väl nån slags ideologi bakom kan jag tro.
--- Ja, sa Kalas.
En strävan efter jämlikhet mellan människor.
--- Men det vill vi också!
sa damen otåligt.
Tro inget annat!
--- Jaså, sa Kalas.
Vilka vi ? --- Min förening Feminine, sa damen.
Om ni hört talas om den ? --- Ja, sa Kalas.
Men jag trodde det var en klubb med begränsat medlemsantal.
--- Det var det ursprungligen, bekräftade damen.
Och jag blev invald innan de ombildade den.
Mina väninnor låg på mej och tjatade men jag kände mej lite tveksam om att ansluta mej och det var först när min man uppmanade mej som jag accepterade invalet.
Han har varit så intresserad för min skull och offrat sin dyrbara tid på oss.
Det var han som kom med idén att ombilda klubben till en organisation öppen för alla just med tanke på vänstertendenserna i samhället.
Hon talade med snabb lite flämtande andedräkt och snodde oupphörligen fingrarna om varandra.
--- Men varför kom du hit idag ? frågade Kalas.
Nåt mer än titta på oss ville du väl i alla fall ? Ann-Charlotte såg hur hon i detsamma försiktigt petade till damens paraply med foten så att det gled ner bakom värmeelementet.
--- Nej det var mest för att kika på hur ni hade det här, sa damen.
Vilka resurser ni kan tänkas ha.
Det var min mans förslag, tillade hon lite aggressivare.
Han tycker inte om er!
Han säger att ni är en vulgärorganisation som bara gapar och skriker och vill slänga ut kvinnorna ur hemmet och uppfostra barnen på anstalt.
Hon reste sej upp och svepte pälsen om sej med en stor gest, viftade med handväskan och gick mot dörren.
--- Men jag har inga barn så mej gör det alldeles detsamma om ni finns eller ej!
sa hon.
Och försök släng ut mej från mitt hem!
Min man skulle aldrig tillåta nåt sånt.
--- Vi skulle aldrig drömma om att slänga ut dej!
sa Kalas.
Naturligtvis ska du vara hemma om det är vad du önskar.
--- Jaså, sa damen.
Menar ni det ? Nej, nu måste jag gå.
Tack för pratstunden.
Det var riktigt uppiggande.
--- Vi kanske ses igen, sa Kalas.
Och pratas vid mera.
--- Ja det vore trevligt, sa damen och drog sej mot dörren.
Ja adjö då.
Hon skyndade ut och drog igen dörren med ett ryck utan att stänga den.
Den gled upp igen och de skymtade det fläckiga kattdjuret halvvägs uppför trappan mot gatan.
--- Varför tog du hennes paraply ? frågade Ann-Charlotte.
--- För om hon vill ha det tillbaka så ska jag erbjuda mej att åka hem till henne med det, sa Kalas.
Och känna henne lite mer på pulsen.
--- Jag trodde inte du brydde dej om såna som hon ? --- Jo då, jag bryr mej om alla kvinnor, försäkrade Kalas.
Och gärna såna som motarbetar oss.
Jag vill veta mer om den där klubben Feminine och varför de skickat hit henne idag.
Det är väl lite långsökt men man undrar om de vill kolla in lokalen för att placera en bomb här vid lämpligt tillfälle eller stjäla vårt medlemsregister.
--- Ja det verkar lite långsökt, instämde Ann-Charlotte spydigt.
Och som ett försök att tillmäta sej själv väldigt stor betydelse.
11 Det var en av Kalas sårbara dagar då hon dystert betraktade resultatet av sina försök till frigörelse.
Det var likadant varje gång hon skulle åka till Södertälje.
Hon kände plötsligt att hon inte var vacker som Lill, inte hade en karl och ungar längre som Lill, att hon var ensam och fattig, en misslyckad kvinnospillra.
Redan i början av veckan hade kroppen protesterat mot att åka fastän hon försökte hålla den lugn.
I sej bar hon två motstridiga tankar.
Hon ville inte till Södertälje och hon längtade dit, längtade tillbaka till det gamla huset, längtade efter pojkarna.
Och Sven.
Hon diskuterade inte med sej själv, tvärtom föraktade hon sej för att hon inte var klar över vad hon ville.
--- Ikväll ska jag vara barnvakt åt mina pojkar, deklarerade hon för städpatrullen när de fikade på fredagen.
Orden kändes som en besvärjelse som hon inte skulle kunna ta sej ur.
--- Varför har du inte hand om dem själv ? frågade Anita.
--- För att deras pappa har bättre möjligheter, sa Kalas.
--- Det är inte så att du inte vill ta hand om dem ? --- Jo, så kan man väl också uttrycka det, sa Kalas och ryckte på axlarna.
Jag tyckte inte att jag hade nåt att ge dem efter skilsmässan.
De hade det tryggare hos Sven och Lill.
--- Och nu håller du på med din löjliga kvinnosak istället!
--- Det gör jag, sa Kalas.
Men jag träffar pojkarna så gott som varje vecka och vi är som en enda familj.
--- Hans nya fru och du ? --- Javisst, det går hur bra som helst, sa Kalas med övertygelse.
Ann-Charlotte såg beundrande på henne.
Anita gjorde sitt bästa för att reta Kalas och ändå svarade hon så lugnt.
Om Ann-Charlotte någonsin kunde bli som Kalas, så säker på sej själv.
Några timmar senare när hon skilts från Ann-Charlotte och Anita begav sej Kalas ut och handlade.
Godis åt barnen och en mörkröd azalea åt Sven och Lill.
Hon kom nästan aldrig till dem utan gåvor, men som det var i slutet av månaden måste hon låna ihop pengarna.
Förberedelserna tog längre tid än hon tänkt sej för kroppen var ovillig och lydde henne dåligt.
Det kändes som influensa men hon hade ingen feber enligt termometern och hon tvingade sej in i bilen och for iväg.
Ju närmare hon kom målet desto snabbare strilade självförtroendet ur henne och kvar i förarsätet satt den gamla Katrin Karlsson, hon som blivit ratad för att hon inte dög.
I Södertälje blev hon någon som hon inte ville vara.
Det fanns så många känslor som hon måste förneka om hon ville upprätthålla goda relationer till Sven och Lill.
Hon tvingade sej att vifta på svansen för att de inte skulle förskjuta henne.
Uppgörelsen med Sven var sedan länge förbi, långt innan Kalas ännu förstått något av det som hänt henne.
Senare hade hon velat prata med Sven, fråga honom om de år de levat tillsammans, få hans bild av deras äktenskap att foga till sin egen.
Hon ville berätta för honom om vad som hänt henne sedan de skilts, om sina upptäckter i sej själv.
Han visste att hon gått med i Kvinnofrihet, hon hade försökt prata med honom och Lill om kvinnokampen, men de hade inte brytt sej om att lyssna en gång, bara fått det där uttrycket " Lilla Katrin när ska du bli vuxen " i ansiktet.
Förmodligen väntade de precis som Kalas mor på att hon skulle hitta en ny karl som kunde ta hand om henne och försörja henne, fast de i motsats till modern hade takt nog att dölja det.
Barnflickan var hemma med Jesper.
Jan var i skolan.
Jesper satt och ritade vid köksbordet.
--- Den är till dej, sa han åt Kalas när hon kikade över hans axel.
Det är ett tåg.
--- Fint, sa Kalas.
Det vill jag gärna ha.
--- Det är jobbigt när du kommer, pustade Jesper.
Mamma vill jämt att vi ska göra tavlor åt dej.
--- Så du säger Jesper, inflikade barnflickan snabbt med en blick på Kalas.
Det gör du väl gärna.
Kalas teg.
Tänkte på tavlorna hon alltid hade med sej hem efter besöken.
När Jan kom gick de ut och sparkade boll på planen framför huset.
Kalas hade svårt att koncentrera sej.
Jan och Jesper grälade om taktik.
Strax före fyra körde Lill in på gården.
Ensam utan Sven.
--- Jag tycker inte om att du uppmanar pojkarna att göra tavlor åt mej, sa Kalas när de kommit in igen.
--- Äsch det gör de så gärna, sa Lill oberörd.
Jag bara påminner dem lite.
Jan, ska du inte visa mamma Katrin vad du fått ? Jan försvann genast, villig och disciplinerad.
Lill hade hand med dem, hon höjde nästan aldrig rösten.
Jan kom tillbaka med nya fotbollsskor och en fotbollströja.
--- Han har kommit med i klasslaget, sa Lill.
Sätt på dej så får mamma Katrin se!
Jan klädde sej, allvarlig men förväntansfull.
--- Tuffaste grabben i stan, sa Lill.
Du skulle se honom på plan.
En ny Ralf Edström allra minst.
Som han kämpar.
Hon lade armen om Jans axel och kramade honom tillgivet.
--- Det är väl ingen merit, sa Kalas argt.
Vad är det för ideal ? --- Det stärker självkänslan att vara duktig, sa Lill, rösten en aning skärpt.
Det tror jag varenda grabb behöver.
Dessutom är det nyttigt, motion och frisk luft och massor av kamrater.
--- Och hetsen att prestera, vara tuffast och duktigast, precis som du säger.
Det är väl inte såna killar vi vill ha heller, sa Kalas.
Som vanligt pratade Lill och hon över pojkarnas huvuden som om de inte var där.
Hon såg hur Jesper och Jan drog sej uppför trappan mot övervåningen.
--- Det är i det här samhället de ska leva och ta sej fram, sa Lill bestämt.
--- Men vi kommer aldrig att förändra det om vi ska uppfostra generation efter generation på samma sätt, sa Kalas och hon hörde hur hennes röst blev upprörd fast hon försökte hejda den.
--- Hur skulle du uppfostra dem då ? frågade Lill ironiskt.
Så de överlever tills vi får ett nytt samhälle ? Kalas ryckte på axlarna och försökte skratta, obehaglig till mods.
Lill kände sej kritiserad.
--- En sak kan jag säga dej, återtog Lill efter en kort paus.
Det är skillnad mellan pojkar och flickor och den kan du aldrig utplåna hur du än försöker.
Jag tror inte ett ögonblick på din likriktning, det är en fråga om olika biologi.
--- Visst, sa Kalas surmulet.
Men det är också en fråga om vad som ska hänföras till biologin.
Jag talar inte om likhet utan om jämlikhet mellan könen, men ni på högerkanten envisas ju att tro att jämlikhet och likriktning är samma sak för att slippa dela med er.
--- Politiken tror jag vi lämnar därhän, sa Lill tillrättavisande.
Om du ursäktar, jag ska bara se hur det går med middan åt er.
Gå in och sätt dej så länge.
Hon försvann ut i köket där flickan ställde i ordning.
Kalas sneglade uppför trappan.
Hon kunde höra pojkarna i barnkammaren och övervägde att gå till dem.
Hon undrade om Lill tagit illa upp.
Hon måste försöka hålla inne med sina åsikter i detta hus som inte längre var hennes.
Lill återvände efter en stund med två glas martini på en bricka.
--- En liten styrketår före maten, sa hon.
Kom så sätter vi oss.
Sven kommer nog snart.
--- Jag tog med en blomma åt dej, sa Kalas och tog ner azalean som hon ställt ifrån sej på hatthyllan när hon kom.
--- Men det skulle du väl inte!
sa Lill med en ansats till rynka i pannan.
Tänkte väl på underhållet till pojkarna som Kalas inte betalade.
Kalas gick in i vardagsrummet och satte sej i en fåtölj, tog det ena glaset och svepte det innan Lill hann till att säga skål.
--- Berätta nyheter från Stockholm, sa Lill.
Har du gjort nåt roligt sen sist ? --- Jag var på teatern i söndags, sa Kalas och kastade sej in i en livlig redogörelse för besöket, överdrev lite för att roa Lill, släta över.
Men hela tiden kände hon den andra Kalas bredvid sej i fåtöljen, en Kalas full av självförakt, som iakttog den pladdrande muntra varelsen med den forcerade spända rösten som gjorde allt för att vara Lill till lags.
Och hon pratade och pratade tills Lill avbröt henne och ursäktade sej.
Hon måste klä om för hon och Sven skulle bort på middag.
Kalas och barnen åt i köket.
Flickan hade redan gett sej av.
Genom köksfönstret såg Kalas Svens gröna Fiat köra upp mot gårdsplanen, den hade han köpt när Kalas fick överta folkvagnen.
Hon hoppades att han skulle titta in i köket och hälsa, strök med handen över håret och kom ihåg att hon inte kammat det efter fotbollsleken.
Hon hörde hur han gick uppför trappan till övervåningen och började håglös äta igen.
Så småningom kom han ner tillsammans med Lill.
Han hälsade på Kalas som han brukade, en höjd hand, ett leende.
Han tog aldrig i henne.
Sedan han valt Lill hade de knappt varit ensamma han och Kalas.
Lill hade bäddat åt henne i gästrummet.
Några vintergäck prydde nattduksbordet.
Kalas satte sej på sängen utan att bry sej om att hon skrynklade det släta uppvikta lakanet med Lills monogram.
Barnen sov, tv-programmet var slut.
Hon sträckte sej efter en blomma, drog upp den ur vasen och betraktade den utslagna kronan.
Sex gula kronblad.
Hon drog av dem ett efter ett och slängde blomliket i papperskorgen.
Sedan klädde hon av sej och släckte ljuset, kröp långt ner under filten och avnjöt beröringen med de välmanglade lakanen.
Perfekta Lill, hon fanns överallt, till och med i Kalas säng.
Som en mur mellan Kalas och hennes familj.
Hon vaknade genast till när bilen körde in på gårdsplanen, såg ljusen från strålkastarna dra över taket i rummet.
Därefter nådde smällarna från bildörrar upp till henne, den tunga ytterdörren som gick i lås, de tassande stegen i trappan, skratten förbi hennes dörr.
--- De kommer att knulla, tänkte hon och det kändes som om hennes kropp tömdes på hela sitt innehåll och blev ekande tom, som ett hål utan botten.
Hurdan var Lill i sängen ? Mycket bättre än Kalas!
Det var därför Sven hade tröttnat på Kalas.
Ändå kom hon hit var och varannan vecka som en snyltgäst som inte gjorde rätt för sej, inte kunde betala för pojkarna, men som ville vara med fast han slängt ut henne.
Han överlät henne på smidiga Lill som kunde konsten att manövrera till allas belåtenhet.
Hon borde inte låta pojkarna växa upp här, att uppfostras till fotbollshjältar och direktörsämnen.
Men det hon kunde ge dem, var det bättre ? Hon som inte visste från den ena veckan till den andra vad hon skulle göra med sitt liv.
Plötsligt kunde hon inte ligga kvar.
Hon gick upp, slet loss den översta filten i sängen och svepte den om sin nakna kropp.
Försiktigt öppnade hon dörren och lyssnade ut i korridoren.
Hon smög bort till sängkammardörren som var stängd, kikade genom nyckelhålet in i mörkret, lade örat mot och lyssnade med återhållen andedräkt.
Först hörde hon ingenting annat än det dova mullret från motorvägen långt borta.
De sov med öppet fönster därinne.
Sven skulle alltid ha öppet fönster.
Och sedan.
Var det inbillning att hon tyckte sej höra tunga flämtningar ? Eller var de tillsammans nu, bara några steg från henne ? Hon höll filten tätt mot sej medan ilningar av upphetsning och motvilja kröp i hennes kropp.
Hon stod där länge, långt efter det ljuden tystnat, lyssnade och lyssnade med kvävd andedräkt som om hon sökte suga in själva tystnaden i sitt öra.
Frös om fötterna.
När hon kom tillbaka till gästrummet klädde hon sej utan att tända ljuset.
Hon ringde Per-Axel från en telefonautomat i Södertälje.
Han satt och jobbade i sin våning i stan.
Han var en gammal kontakt.
Hon tyckte egentligen inte om honom men han var bra i sängen, angelägen om att det skulle gå för henne också.
Det började regna när hon körde ut på motorvägen mot Stockholm.
Ett häftigt ilsket regn som skramlade mot plåten på biltaket.
Sikten blev dålig, vindrutan som ett mörkt slaktarfönster där torkarbladen gnetade fram och åter för att hålla rent.
Kalas körde så fort den gamla bilen orkade.
Karossen skakade, det dånade och susade i hennes öron.
Den blänkande mörka vägen kom snabbt emot henne och hon for över den genom en värld som begränsades av strålkastarna.
--- Om jag dör kommer ingen att sörja mej, tänkte hon.
Strålkastarna lyste upp långtradaren alldeles invid vägbanan, den rusade emot henne, hon kände att bilen slirade på den våta vägen och släppte gaspedalen.
Hon styrde utan att riktigt veta vad hon gjorde.
--- Mamma, for det igenom henne fast hon avskydde sin mamma och knappt hade någon kontakt med henne längre, kanske mamma skulle sörja.
Händerna höll krampaktigt om ratten och när bilen långsamt stannade mitt ute på motorvägen satt hon stel och flämtande av ansträngning medan skräcken dunkade i hennes kropp.
Hon körde försiktigt vidare efter en stund medan rädslan långsamt lade sej till vila.
Per-Axel stod i porten och väntade på henne.
--- Du tog god tid på dej, sa han.
Hon gick fort in i våningen.
Rummet var alldeles mörkt kring väggarna, bara två starka arbetslampor brann från var sin sida av arbetsbordet, en intensiv ljusfläck i dunklet.
PerAxel kom bakom henne, tryckte sej emot henne.
--- Du kommer som på beställning, sa han.
Jag behövde en paus.
--- Mm, nickade Kalas och kände hatet medan han ledde henne fram till dyschan.
--- Du är ju störtkåt, fortsatte han belåtet.
Vaknade du och tänkte på mej ? --- Nej, jag kikade genom ett nyckelhål, sa Kalas och kände plötsligt att hon var mycket trött mitt i sin upphetsning och att ingenting var bra.
Hon ville inte vara med Per-Axel längre, det var bara hennes kropp som dröjde kvar i en önskan att visa sej, ta revansch.
Det gick inte för henne fast han smekte henne länge.
De blev båda svettiga och irriterade för deras ömhet för varandra var en gammal historia och det fanns inget kvar av den som kunde överbrygga misslyckandet.
Som vanligt ville han bli av med henne genast efteråt, men det sårade henne inte längre.
Hon satte föraktet mellan sej och honom och kände bara äckel medan hon klädde sej.
Han satte sej vid skrivbordet och sträckte ut sina långa nakna ben.
--- Det gäller en ny tvål, klagade han.
Men allt är så slitet, bröst och brudar, duschstrilar och sommarvatten.
Jag försöker med stjärtar men det vill sej inte.
--- Fint, sa Kalas och knäppte jackan.
Jag hoppas det pajar totalt för dej!
Hon smällde igen dörren och hoppades att Per-Axel skulle få obehag av grannarna.
Regnet hade övergått i snö, stora genomskinliga flingor genom natten, som lysande vita flugor när de fångades in av gatlyktorna.
Hon startade bilen.
Aldrig mer skulle hon söka upp den där skiten.
Hon skulle inte ens måla ett nytt löv i knullträdet, det var han inte värd.
Hon körde mot Dalagatan men ville inte dit, inte lägga sej ensam, vakna ensam.
Hon ville inte till Södertälje heller.
Hon borde sluta åka dit alls, ta hem Jesper och Jan till sej istället fast det var trångt i våningen och de inte hade sina leksaker där och inga kompisar och alltid undrade vad de skulle göra efter den första timmen.
Hon körde förbi Midsommarkransen där Ann-Charlotte bodde, ögonen sved, och hon var så trött att tankarna domnade bort och hon ägnade sej åt att bara styra bilen fram till villan.
Obemärkt tog hon sej in och kröp ner i den stökiga sängen i gästrummet, sov länge nästa morgon.
När Lill serverade henne kaffe på sängen satte hon sej upp, log tillmötesgående, försäkrade att hon sovit utmärkt och förvisade natten in i glömskan.
12 Arne vaknade vid femtiden med olust i kroppen, kände sej sjuk utan att kunna fastställa symptomen.
Ann-Charlottes säng var tom.
Han hörde hur hon rörde sej ute i köket, hur hon gick genom hallen och han slöt ögonen innan hon kom in i sovrummet för att slippa prata.
Hon smög tyst och han märkte knappt att hon lämnade rummet, hörde plötsligt ytterdörren knäppa till och kände sej snopen över att hon försvunnit så snabbt.
Det var det sista han hörde, det där knäppet, innan väckarklockan ringde kvart i sju.
Då var han och Marie ensamma som de varit varje morgon den sista månaden.
På eftermiddagen fick han häftig huvudvärk och måste åka hem tidigare.
Långsamt gick han Sveavägen fram mot Odengatan, rörde sej försiktigt och höll ögonen halvslutna eftersom ljuset plågade honom.
Klockan var halv tre när han kom upp ur tunnelbanan i Midsommarkransen och han gick ner till parken.
AnnCharlotte var säkert hemma och han kände ett intensivt behov av att få vara ensam, orkade inte med den spända tystnaden mellan dem.
Han satte sej på en bänk.
Solen sken honom i nacken.
Han masserade ögongloben med fingrarna för att minska tryckkänslan och fick en kortvarig lättnad.
Britt hade fött en dröm hos honom, en galen dröm om gemenskap och öppenhet mellan honom och dem som stod honom nära.
Visat honom på möjligheten.
Men ingen kom honom till mötes och ensam kunde han inte förverkliga detta som krävde två.
Britt hade han ansträngt sej för att glömma sedan han fått veta hurdan hon var.
Och Ann-Charlotte kunde han inte förändra.
Han hade nästan gett upp försöken att komma till tals med henne.
Huvudvärken blev allt intensivare.
Det var kanske bäst att gå hem ändå och ta en tablett.
Han kunde gå ut igen genast.
Ann-Charlotte skulle ingenting säga, inte fråga.
Han ringde på dörrklockan till våningen men ingen öppnade för honom.
--- Hon är väl och handlar, förmodade han och låste upp.
Innanför dörren höll han på att halka på posten och blev förvånad.
Varför låg den kvar ? --- Ann-Charlotte!
ropade han fast han förstod att hon var ute.
Ann-Charlotte är du där ? Men han fick naturligtvis inget svar.
Det var som om han hade en maskin som envetet dunkade därinnanför ögat.
Han gick till badrummet för att ta några magnecyl.
Han letade i skåpet och på hyllorna bredvid utan att finna burken.
Ann-Charlotte brukade ge honom tabletterna i handen med vatten till när han bad henne.
Han hade ingen aning om var hon förvarade dem.
En kran droppade och han stängde av den.
I handfatet låg tandkrämstuben utan lock och ett par stora klickar grön pasta smetade mot porslinet.
Vatten på golvet, hans våta handduk över badkarskanten.
I sängkammaren var sängarna obäddade och Ann-Charlotte hade inte ens vädrat.
Trasmattan låg korvig på sned vid hans säng, hans smutskläder i en hög på stolen.
Vattenglaset på hans nattduksbord var inte utburet i köket utan stod där halvdrucket och fullt med små luftbubblor.
Han rotade i byrån utan att hitta tabletterna.
Köksskåpen gav inte heller något resultat.
Köket var obeskrivligt kladdigt, smulor knastrade under hans skosulor.
Bordet stod som han och Marie lämnat det.
De hade glömt sätta in margarinet i kylen och fläckarna av mjölk och marmelad hade till hälften torkat bland alla smulorna på vaxduken.
Han blev irriterad.
Varför hade Ann-Charlotte inte städat som hon brukade ? Det var andra gången på en kort tid som han fann våningen i det här skicket sent på eftermiddagen!
Och var hade hon gömt magnecylen ? Hans huvud sprängvärkte.
Annars kunde han väl hjälpt till att plocka i ordning lite.
Hon hade väl svårare att hinna nu när hon också jobbade och gick upp så tidigt.
Han måste ha en magnecyl och han måste lägga sej en stund.
Ann-Charlotte borde väl komma snart ? Han gick in i vardagsrummet och letade runt i bokhyllan mot bättre vetande för Ann-Charlotte skulle inte komma på idén att förvara mediciner där.
Solen flödade in genom fönstret och växterna slokade.
Han la sej på soffan och betraktade dammet som snurrade runt i solgatan över bordet.
Var var Ann-Charlotte ? Våningen såg för djävlig ut!
Vad var det för en förflugen idé hon fått att börja jobba.
Det här var ju hennes jobb och det borde hon sköta först och främst!
De hade alltid klarat sej på det han tjänat och gjorde det nu med.
Han måste tala med henne.
Så här lång tid kunde det väl inte ta att handla ? Eller kunde det det ? Han försökte tänka efter var hon brukade handla men visste det inte.
Huvudvärken kändes outhärdlig.
Ann-Charlotte kunde inte ha varit hemma alls som våningen såg ut!
Hade det hänt henne något ? Han avfärdade genast tanken.
Han visste inte exakt när hon slutade sitt jobb, han hade inte brytt sej om att fråga henne om det, men så här dags måste hon varit klar i timmar ? Hon hade väl inte råkat ut för något ? Sedan det blivit så här mellan dem, hade han börjat fantisera om att hon råkade ut för en olycka, att hon dog.
Han skämdes för att medge det, men fantasin fanns där ändå, hur han sörjde henne, hur han av en slump träffade Britt igen vars liv fått en vändning genom mötet med honom och som hela tiden sedan nyår trofast väntat på honom.
Han satte sej mödosamt upp.
Det måste ha hänt AnnCharlotte något!
Annars borde hon varit hemma för länge sedan.
Vad skulle han göra ? Han måste ju ta rätt på henne.
Hon var kanske bara svårt skadad och låg medvetslös på något av stans sjukhus.
Han tyckte ju ändå om henne fast det blivit så här, fast hon förstört hans dröm.
Han ville henne inget illa.
Det flimrade för hans ögon när han reste sej och han pressade handen mot ögat och stödde sej på soffkarmen.
Han måste ringa.
Men till vem ? Polisen kanske visste besked om var hon fanns ? Eller sjukhusen, men det fanns ju minst ett dussin sjukhus i Stockholm och var skulle han börja ? Han satt med telefonkatalogen i knät när han hörde nyckeln i låset.
Var det Marie som kom ? Eller Ann-Charlotte ? Han reste sej tyst och gömde sej bakom draperiet till vardagsrummet, ville inte ge sej till känna om det var Ann-Charlotte.
Och det var det!
Han såg hur hon frisk och oskadd hängde av sej kappan och tog upp posten som fortfarande låg kvar på dörrmattan.
Hon slängde några reklamlappar i papperskorgen och lade ett brev på byrån i hallen.
Han tyckte att hon såg glad ut och hon gnolade en melodi som liknade Internationalen när hon passerade förbi honom in i badrummet.
Han kunde inte erinra sej att han hört Ann-Charlotte sjunga!
Medan hon var i badrummet passade han på att smyga tillbaka till soffan och sträcka ut sej raklång.
På det sättet syntes han inte från hallen.
Han kunde låtsas sova.
Han lyssnade spänt efter alla ljud hon åstadkom, försökte gissa sej till vad hon gjorde.
Nu spolade hon bort tandkrämen i handfatet och satte locket på tuben.
Det var väl Marie som glömt det.
Han kunde satt på det själv när han var därinne, men han hade inte tänkt på det.
Sedan stod sängkammaren i tur, där dröjde hon en god stund.
Han hörde hur hon öppnade fönstret på vid gavel, kände vinddraget genom våningen, innan hon fortsatte ut i köket där hon diskade och torkade av efter hans och Maries frukost.
Och hela tiden sjöng hon och nu hörde han orden också " upp trälar uti alla stater ".
Hon sjöng högt och glatt.
Till slut kom hon in i vardagsrummet, hade några böcker i handen och skulle just lägga ner dem på bordet när hon fick syn på honom.
Hon ryckte till och snarare tappade än lade ner böckerna.
De såg på varandra.
Han hade glömt att blunda.
Ann-Charlotte såg bestört ut och utan att säga något lämnade hon rummet.
Han hörde nyckeln vridas om i badrumsdörren och långt om länge hur det spolade på toaletten och sedan ljudet av duschstrilen.
I detsamma ringde Marie och meddelade att hon skulle sova hos sin bästa vän över natten eftersom hon hade lov från skolan nästa dag.
Arne gick fram till badrumsdörren.
--- Marie sover hos Inga-Lill, skrek han genom nyckelhålet.
--- Jaså!
skrek Ann-Charlotte till svar.
--- Kan jag göra nåt ? skrek han, mest för att försöka nå henne genom den stängda dörren, få henne att öppna den för honom.
--- Nej!
skrek hon.
Hon låste inte upp utan fortsatte att duscha.
Han återvände till soffan, rastlös och orolig, fick syn på böckerna på bordet.
Ann-Charlotte brukade väl inte läsa mycket!
Han kastade en blick på pärmarna.
Vad han än väntat sej så inte var det detta!
" Frihet jämlikhet och systerskap ", läste han på den översta, en grön tunn sak.
" Kvinnor och sex " hette nästa och till sist " Den kvinnliga eunucken " som pryddes av ett fruntimmer i korsett, allesammans någon slags blåstrumpelitteratur, det begrep han så fort han ögnat igenom baksidestexterna.
Arne var så överraskad att han inte visste hur han skulle fatta det han såg.
Egentligen borde han väl skratta åt smörjan, men han kände sej inte skrattlysten, bara undrande och förvirrad.
När Ann-Charlotte kom ut ur badrummet kunde han inte motstå impulsen att följa efter henne in i sängkammaren.
--- Var har du varit så länge ? frågade han och rösten blev skarpare än han menat.
--- På stan, svarade hon kort och hon vände sej inte om mot honom.
--- Jag fick huvudvärk, förklarade han.
Det var därför jag kom hem tidigare.
--- Jaså, det var tråkigt, sa hon oengagerat som om hon tänkte på annat.
Vill du ha en tablett så finns det där i hörnskåpet.
--- Nej tack, jag är bättre, sa han och upptäckte att värken släppt greppet om hans öga.
--- Maten är klar om en halvtimme, sa hon och passerade förbi honom som om han inte alls stått vid dörrposten.
--- Kan jag hjälpa dej med nåt ? frågade han tvekande.
--- Du kunde ha plockat undan efter dej i morse, sa hon och vände honom ryggen vid diskbänken.
--- Jag tänkte på det, sa han.
Det såg för djävligt ut när jag kom hem.
Hon började skrubba potatisen.
Han stod kvar mitt på köksgolvet och önskade att hon skulle säga något, men det gjorde hon inte.
--- Jag dukar, mumlade han och tog fram två tallrikar, ville inte lämna henne.
Var hade hon varit ? Det slog honom hur överraskad hon blivit att finna honom hemma, hur hon genast försvunnit in i badrummet och duschat.
Men det var väl ändå inte möjligt att hon hittat en annan ? Hans Ann-Charlotte, fyrtio fyllda!
Att hon varit hos en älskare ? Han ville fråga men kunde inte förmå sej att formulera orden.
Han kunde knappt pressa ner en matbit så upprörd var han.
Tuggorna svällde i munnen på honom, men hon som annars gärna oroade sej för honom tycktes inte lägga märke till hans bristande aptit.
Hans Ann-Charlotte med en annan!
--- trivs du verkligen med den där städningen ? frågade han häftigt och stirrade stint på henne för att uppfatta hennes ansiktsuttryck.
Om det är pengarna det hänger på kan du få mer av mej och sluta med det där.
Du ser trött ut tycker jag.
--- Och sen när du ger dej iväg så ska jag sitta här oförsörjd!
bröt Ann-Charlotte ut.
--- Men jag ska inte ge mej iväg!
svarade Arne.
Och jag vill inte att du jobbar ihjäl dej.
Det är lika bra du slutar genast.
--- Aldrig!
sa Ann-Charlotte.
Inte efter vad som hänt!
Jag ska försöka bli sjukvårdsbiträde om jag kan, det börjar nya kurser i höst, och till dess fortsätter jag med städningen.
--- Men varför vill du inte vara hemma längre ? sa Arne.
Du har ju alltid trivts hemma förut.
Vad har hänt ? --- Det vet du väl bäst själv, sa Ann-Charlotte.
Vad som hänt.
Hon reste sej hastigt upp som om hon tänkte lämna köket.
Han reste sej samtidigt och hejdade henne genom att lägga armarna om henne.
Han kände hur hon stelnade till.
--- Vill du inte ens att jag tar i dej ? frågade han.
Han lade huvudet mot hennes axel och kände hur han längtade efter hennes närhet, värmen som funnits mellan dem genom alla år.
Sakta blev hennes kropp mjukare mot hans och han höll henne tätare intill sej.
--- Min lilla Ann-Charlotte, viskade han.
Hur ska vi klara upp det här ? Och medan han smekte henne över ryggen och stjärten undrade han alltjämt om hon hade någon annan.
Ann-Charlotte låg vaken ända till gryningen med kroppen tätt mot Arnes rygg, handen kupad över hans kullriga axel.
Ömheten sprängde i henne och hon ville krama honom hårt, lägga armarna om honom igen, smeka honom för att finna utlopp för den, men istället låg hon stilla för att inte väcka honom.
Hon älskade honom och tyckte att hon ville göra vad som helst för att få behålla honom.
Han fick väl gå till andra ibland bara han stannade hos henne.
Han behövde inte hjälpa till hemma.
Hon menade inte att bråka med honom och ställa krav.
Kalas hade fel när hon predikade om sin jämlikhet.
Det var inte alls som hon sa att Ann-Charlotte skulle bli lyckligare genom den!
När Ann-Charlottes väckarklocka ringde hade hon inte sovit många timmar.
Hon lutade sej över Arne och kysste hans sovande ansikte innan hon steg upp.
Hon kände ingen trötthet utan var lätt och glad i kroppen och tyckte att hon kunde orka allt och att inget var oöverstigligt längre.
Hela morgonen var hon lycklig.
Det var månadsskifte och när de fikade i direktörens rum hade mars månads arsle kommit upp på väggen, skimrande fylligt och blankt som en lyckad brylépudding med dagarna ristade på låren nedanför.
--- Du gör dej löjlig, sa Anita hånfullt och lutade sej tillbaka i soffan med kaffemuggen i handen.
Dirren blir förbannad, det är allt du uppnår med den där demonstrationen.
--- Februaribröna plockade han bort utan kommentarer, sa Kalas och tejpade kvinnomärket över väggalmanackans breda stjärtfåra.
--- Du som ska vara så frigjord, vad har du emot stjärtar ? sa Anita.
--- Ingenting, sa Kalas.
Så länge de är en bland andra kroppsdelar och inte hänger som en utskuren biff på väggen.
--- Gud, vad jag är trött på din kvinnosak!
suckade Anita.
Det finns ingenting som är så tjatigt och löjligt som denna kvinnokamp.
--- Din trötthet beror bara på att du inte fattat vad saken gäller, sa Kalas.
Att du inte fattat att den gäller dej också!
--- Du kan vara lugn för att den dan aldrig kommer, sa Anita överlägset.
--- Nej det hoppas jag för din skull att den inte gör, sa Kalas.
För då blir det väl en smäll!
--- Nu måste vi åka vidare, avbröt Ann-Charlotte som längtade efter att bli klar med städningen och komma hem till sin våning där hon tillbringat natten tillsammans med Arne, se sängen där de legat ihop, bädda den fint, förbereda en god måltid med en flaska vin till och kanske köpa en blomma.
Hon beslöt att inte följa med Kalas till kontoret.
Hon ville inte berätta om vad som hänt henne för Kalas skulle säga att hon var galen som inte ville frigöra sej utan förbli Arnes kvinna.
Arne hade velat att hon skulle sluta jobba och bli hemma igen.
Kanske skulle allt bli bra och som förut mellan dem om hon gjorde som han ville!
Men i så fall skulle hon förlora Kalas.
Kalas som försökte hjälpa henne att bli självständig, som fått henne att känna att hon kanske ändå var något mer än en överårig ratad kvinna utan värde.
Hon kände sej plötsligt mycket trött.
Hon hade kanske fått tillbaka Arne men det han krävde kunde hon inte acceptera, inte nu sedan hon mött Kalas, inte sedan hon börjat öppna sej själv för en annan tillvaro än den slutna därhemma där de alltid skulle vara bara två och Marie.
Hon tog på sej kappan och gick till bilen med lyckokänslan förvandlad till gråt.
Anita och Kalas grälade fortfarande.
Varje diskussion mellan dem slutade i gräl men Ann-Charlotte som brukade vara medlaren orkade inte lyssna en gång.
Hon ville hem och sova, sova länge länge.
13 Redan dagen därpå berättade Ann-Charlotte för Kalas vad som hänt mellan henne och Arne.
Hon måste tvinga sej själv att berätta för hon var rädd att Kalas skulle förebrå henne denna tvehågsna reträtt.
--- Det är inte så enkelt att bryta sina vanor ens om man vill, sa hon.
--- Men det är ju inte fråga om nån millimeterrättvisa om vem som ska göra vad vid varje tillfälle, sa Kalas.
Det är inställningen det gäller.
Telefonen avbröt henne.
Ann-Charlotte började bunta ihop papper som hon häftade tre och tre.
--- Det var leoparddamen, sa Kalas när hon lagt på luren.
Jag lovade att vi skulle åka ut till henne med paraplyet.
Hon bor i Djursholm och bjuder på fika när vi kommer.
--- Men jag kan inte följa med som jag ser ut, protesterade Ann-Charlotte.
Du får allt åka ensam.
--- Var inte dum, sa Kalas övertalande.
Det är inte på kläderna det kommer an.
--- Jag ser ut som en städkärring, sa Ann-Charlotte.
Och håret har jag inte hunnit tvätta.
--- Du skulle klippa av dej de där permanentlockarna, sa Kalas.
Det är de som gör dej till kärring, inte kläderna.
Ge mej saxen och kom hit och sätt dej så kan vi åka sen.
En timme senare satt Kalas och Ann-Charlotte i bilen på väg ut genom Roslagstull.
--- Det är en chans att få veta mer om Feminine, sa Kalas medan de körde förbi den svartnande isen på Brunnsviken.
--- Men jag är verkligen inte alls klädd för det här, klagade Ann-Charlotte.
Om jag kunde begripa varför jag måste följa med.
--- Jag vill ha sällskap förstås, sa Kalas.
--- Jaså, sa Ann-Charlotte lamt och blev oförmodat glad.
--- Det kan vara nyttigt för dej att se hur en annan hemmaslav lever, fortsatte Kalas.
--- Du pratar, sa Ann-Charlotte.
Det finns inga likheter mellan henne och mej.
--- Nej, hon har kärringhåret kvar, sa Kalas.
Du ser fin ut, mycket naturligare.
--- Hittar du dit ? frågade Ann-Charlotte och undrade vad Arne skulle säga om hennes hår.
--- Hon beskrev vägen, det ordnar sej nog, sa Kalas och hejdade sej framför röda ljus vid det kräkgröna universitetet i Freskati.
Studenter i alla åldrar korsade vägen framför bilens kylare på väg till busshållplatsen mot stan.
En klunga slitna medelålders invandrarkvinnor dominerade bilden, osvenska i sina hucklen och sitt mörka hår.
Vid Danderyds jättelika sjukhusfabrik, steril som om den hel och hållen körts genom en autoklav, svängde de till höger och närmade sej den beryktade millionärsstaden.
I entrén reste sej Trafik-Bores byggnad som en återförsäkran för detta samhälle som de genomkorsade på slingriga småvägar utan en människa till fots att rådfråga.
Det vidsträckta villaområdet sov sin middagssömn bakom en brokig arkitektur från väldiga palats, kråkslott, sockerlådor och småhus till lyxdrömmar i vitt fasadtegel med svarta skiffertak.
När de äntligen hittade adressen visade sej villan tillhöra den sistnämnda kategorien, en läckert modern platt sak som bredde ut sej i vinkel kring en liten snäckformad pool som ännu inte avtäckts för våren.
De parkerade på vägen och steg in genom grinden med snirklat namnchiffer.
En ilsken pekineser rusade emot dem under gälla pip och skvätte jord från den nysådda gräsmattan som ännu var dystert svart med spretiga prydnadsbuskar i rad utmed staketet till grannen.
--- De heter Schrivel, viskade Kalas.
Hennes karl är korsettfabrikant.
När vi vunnit kampen ska det inte finnas nån marknad för såna längre!
En späd svarthårig flicka i vitt förkläde öppnade dörren och tog deras kappor.
Hon bröt starkt när hon förklarade att fru Schrivel skulle komma strax.
Därefter gjorde deras värdinna sin entré, fyllig som en barockbyrå och lika utstyrd.
Hon sjasade iväg hemhjälpen och lyfte ömt upp sin lilla hund som satte jordiga tassavtryck på den rosarutiga dräktjackan.
Hon pratade utan uppehåll och riktade sej ömsom till sina gäster, ömsom till hunden som hon kallade Cherie.
AnnCharlotte och Kalas blev inbjudna i den L-formade salongen där kaffekoppar redan stod uppdukade på ett lågt brasbord av grönmelerad marmor.
De skred fram genom det stora ljusa rummet på tysta persiska mattor och tog plats i en kolossal lejongul sammetssoffa mitt emot målningar av Picasso och Chagall.
Fru Schrivel lät hjälpen servera kaffet men bjöd själv omkring små sandwichar.
Ann-Charlotte kände sej illa till mods.
Hon tyckte inte om att bli uppassad och inte heller om kvinnan mitt emot sej.
Hon sneglade på Kalas och undrade hur länge de måste stanna, men Kalas tycktes helt oberörd och verkade snarast njuta av situationen.
--- Ett sånt hem fru Schrivel har, smilade hon.
Det måtte vara ett sant nöje att vara husmor här.
Ann-Charlotte blev ännu otåligare.
Må vara att Kalas drev kvinnokamp när hon gjorde sej till så där, att hon gjorde det för att skaffa sej nödvändiga upplysningar om Feminine, men var gick gränsen för anständighet i sådana här saker ? Hon tyckte inte om Kalas heller när hon uppträdde falskt och smidigt.
Kalas borde vara pålitlig, en fri människa, någon som inte böjde sej för systemet och som i motsats till det övriga samhället kämpade en rak och ärlig kamp för sina ideal.
Ann-Charlotte ville inte se henne annorlunda.
--- O ja, svarade fru Schrivel och sken upp.
Fast ni i Kvinnofrihet tycker förstås att alla ska ut och jobba, är det inte så ? --- Det beror på vilken funktion man fyller hemma, sa Kalas.
Alla passar ju inte på arbetsmarknaden, varken män eller kvinnor.
--- Ja det är faktiskt mitt arbete, sa fru Schrivel.
Och det är jag stolt över ska jag säga.
Min man har så mycket representation så det skulle aldrig gå om jag också arbetade.
Han är helt beroende av ett ordnat hem så stressigt som han har det.
Han säger ofta att vad vore han utan mej.
Han behöver en skyddad vrå där han kan vila ut från sina bekymmer.
Jag anser att kvinnans förnämsta uppgift är att försöka skapa trevnad och lycka hemma, inte konkurrera med männen.
Jag förstår inte vad det ska tjäna till.
Vart skulle det ta vägen med alla mänskliga värden då ? Kan ni säga mej det ? Hon tände en cigarett, rökte några bloss och tittade på Kalas med något vädjande i blicken.
En liten rundhyllt kvinna som förmodligen kämpade en daglig och stundlig kamp mot frestelsen att äta sig ännu rundare.
Hon påminde Ann-Charlotte om pekinesern i sitt knä, två bortskämda dresserade knärackor där all natur fuskats bort till förmån för det konstgjorda.
--- Fast hur det är, så blir det lite ensamt att gå här hela dagarna utan nån att prata med utom Cherie, fortsatte fru Schrivel med ett litet ursäktande leende.
Min man är ju så gränslöst upptagen och reser så mycket.
--- Javisst, sa Kalas och lät förstående.
Det är då man behöver nåt engagemang inte sant ? --- Just det, nickade fru Schrivel.
Och förra året sökte jag mej till en grupp spiritister, det intresserar mej oerhört förstår ni, för jag tror att det måste finnas en värld utanför vår och jag ville så gärna söka en annan livsstil för både min man och mej.
Vi har kämpat hårt för det vi har men det materiella är ju inte allt eller hur ? Det måste finnas andra värden i livet också ? Hon suckade och kliade hunden bakom örat.
--- Men min man tyckte inte om det, fortsatte hon.
Han tyckte att jag borde gå in i Feminine istället och inte låta mej luras av såna där andemän som han sa.
Och han har väl rätt kan jag tro fast jag är ju inte alls nån föreningsmänska egentligen.
Jag avskyr att yttra mej offentligt.
--- Så er man är mer engagerad i Feminine än ni!
skämtade Kalas.
--- Ja det skulle man nästan kunna säga!
instämde fru Schrivel.
Han är så mån om oss kvinnor förstår ni.
Ja han är helt för kvinnans frihet förstås, han är inte ett dugg gammalmodig utan vill fullkomlig jämlikhet.
Men han är rädd att kvinnan ska utplånas som kvinna och därför vill han värna om henne på rätt sätt.
Inget sånt där mischmasch där man knappt ser skillnaden mellan könen.
--- Han tycker om kvinnliga kvinnor och manliga män, förtydligade Kalas utan att Ann-Charlotte kunde uppfatta ett spår av ironi i hennes röst.
Det gjorde tydligen inte fru Schrivel heller och hon tycktes helt glömt bort vilka hon talade med, två medlemmar av Kvinnofrihet.
--- Just det, nickade hon bekräftande.
Och min man säger att det är därför som Feminine måste växa sej större och starkare.
Han har varit så aktiv, vet ni, och kommit med så progressiva idéer som bara en man kan göra.
Tack vare hans insatser har jag faktiskt blivit vald till suppleant i styrelsen och det är så intressant.
--- Ja det förstår jag, sa Kalas.
Vad har ni för planer ? --- Men sa fru Schrivel i en lång inandning.
Det kan jag väl inte tala om så här!
Ni får verkligen ursäkta.
Jag tror nästan att jag suttit här och pratat dumheter!
--- Nej absolut inte!
sa Kalas hastigt.
Jag menade inte alls att fråga ut er!
Det lät bara så intressant det ni berättade!
--- Kan tänka det, sa Fru Schrivel och lät plötsligt kylig.
--- Vi ska väl inte störa fru Schrivel längre, sa Kalas och reste sej upp.
De tog ett hastigt och avmätt farväl.
Fru Schrivels röst skar genom rummet när hon befallde hjälpen att komma med damernas kappor.
--- Ja tack för besväret med paraplyet då, sa hon forcerat och stängde snabbt dörren bakom dem.
--- Nåå ? sa Kalas när de satt sej tillrätta bakom säkerhetsbältena i bilen och försökte ta sej tillbaka ut på Roslagsvägen samma väg de kommit.
--- Vadå nåå ? sa Ann-Charlotte förargad.
Jag kan fortfarande inte se nån likhet mellan henne och mej!
Kom hem och se hur jag bor i tre rum och kök i en gammal sliten fastighet byggd för jobbare på LM Eriksson nån gång på tjugotalet.
Den där kvinnan har valfrihet för millioner medan min är begränsad till fyrtitusen om året och knappt det.
--- Jag pratar inte om era olika möjligheter att köpa leopardpälsar, sa Kalas.
Men se på henne, se vem hon är bakom sin rika karl.
En kvinna som inte har nåt eget liv, bara sin mans.
Allt sker för honom och genom honom.
Skrämmer det inte dej ? --- Du tycker att jag lever genom Arne ? --- Ja det tycker jag.
Du sätter honom främst.
Du är ängslig att göra honom emot, att han inte ska vara nöjd med dej.
Du får skuldkänslor så fort du tänker en tanke som du tror att han ska ogilla och du fruktar att han ska överge dej om du inte fogar dej i hans vilja.
--- Usch så otäckt du framställer det, sa Ann-Charlotte.
Som om jag vore ett litet kryp och inte en vuxen människa.
--- En vuxen människa står på egna ben, sa Kalas.
Vad tror du återstår för fru Schrivel om hennes korsettfabrikant överger henne ? --- Tomhet, mumlade Ann-Charlotte.
En ännu större tomhet än nu.
Jag blir rädd när du säger så där.
När du jämför mej med henne.
--- Jag försöker bara få dej att se, sa Kalas snällt.
Se vad som händer när du hänger upp ditt liv på en annans.
Om Arne klipper av tråden så dimper du i backen.
Och klipper han inte av den så trasslar du in dej mer och mer tills du andas med hans lungor och tänker de tankar du tror att han tänker.
--- Den falska tryggheten, inte sant ? suckade Ann-Charlotte.
Jag vet att du har rätt men jag vet ännu inte hur jag ska trassla upp tråden så att Arne förstår.
14 Efter besöket hos fru Schrivel kände Ann-Charlotte att hon varken orkade med Arnes krav eller Kalas predikningar som kändes som krav de också.
Hon tyckte att hon borde bryta upp från sitt misslyckade äktenskap och att hon var ynklig som inte gjorde det och hon började undvika såväl Kalas som Arne för att inte försätta sej i en situation där hon måste välja.
Kalas saknade Ann-Charlottes sällskap utan att vilja medge det.
Hon arbetade på kontoret i ett slags ursinne för att hålla känslorna ifrån sej.
Anita var en daglig påminnelse om städpatrullens hotande nederlag.
Om nu Ann-Charlotte drog sej undan vad återstod annat än att ge upp experimentet och erkänna fiaskot ? Som sten på en redan tung börda meddelade Sven att pojkarna fått influensa och inte kunde komma till Kalas i morgon.
Helgen låg framför henne som ett stort tomt gap, beviset för att hon var utestängd för alltid.
Bitterheten mot Sven slöt henne i sitt grepp och hon gjorde inget försök att värja sej.
Det var bra att Ann-Charlotte inte följt med henne hit idag.
Hon behövde varken dölja sin känsla av övergivenhet eller redovisa den.
Ann-Charlotte uppskattade och beundrade henne.
Hon fick Kalas att känna hur långt hon nått i sin frigörelse.
att hon lyckats utforma sitt liv precis så som hon önskat.
Kalas kände plötsligt att hon inte orkade vara ensam hela kvällen och i panik ringde hon Robban.
Han var kär i henne och brukade ställa upp när hon behövde honom.
De kom överens om att träffas och Kalas lade lättad huven på skrivmaskinen, låste lådor och skåp och tog bussen till Robbans ateljé.
Vid middagstid fortsatte de hem till Kalas och på vägen komponerade de en måltid tillsammans.
--- Wallenberg kunde inte ha det bättre, sa Robban när de några timmar senare ätit sej igenom den rökta laxbiten, kalvfilén a la Oscar med sparrisknoppar, kräftstjärtar och bearnässås till, fyra små läckra ostar, kex och vindruvor och kaffe med chokladbit från Marabou.
--- Inte Wallenbergs kärring heller där hon vankar förtryckt och olycklig och våldtagen av Mammon, sa Kalas och tänkte på fru Schrivel.
--- Nu får du ge dej, sa Robban.
Kom inte och säg att du är mer solidarisk med Wallenbergs kärring än med mej fast jag är karl!
--- Jag skulle inte tveka om att försöka göra en friare kvinna av henne också om jag bara kunde, sa Kalas och sträckte på sej.
Men hon är nog ett hopplöst fall.
Hon ruskade på huvudet.
--- Kom nu så badar vi, sa hon och drog upp Robban på benen.
Ett riktigt Hollywoodbad precis som i överklassen.
De hällde skumbad i karet och vred på kranarna.
Tillsammans kröp de ner i det heta vattnet.
--- Vi låtsas att det är moln vi gungar på, sa Kalas när de låg tätt intill varandra med bara huvudena ovanför den vita skummattan.
--- Jag tycker om dej, sa Robban och kramade henne hårt.
Jag skulle vilja bo med dej, jämt.
Kalas kramade honom tillbaka men svarade inte, vaggade bara fram och tillbaka så att vattnet forsade över badkarskanten ut på golvet.
När temperaturen sjönk mot ljummet steg de upp och torkade varandra och lade sej på Kalas madrass.
--- Du kommer aldrig att älska mej, sa Robban.
--- Nej och inte nån annan heller hoppas jag, sa Kalas.
Det gör bara ont.
--- Men låt det göra ont då!
--- Det där begriper du inte, sa Kalas avfärdande.
--- Du är inne på fel spår, sa Robban.
Du har stängt in dej i dej själv och vägrar medge att du har några andra känslor än de som passar in i ditt kvinnoideal.
Du spelar en massa roller vet du det ? --- Det är väl därför du gillar mej förstås!
sa Kalas spydigt.
--- Du behöver inte försvara dej mot mej, sa Robban.
Jag är inte nån Sven eller ... I detsamma spelade ytterdörren sin speldosemelodi.
Kalas slängde på sej sin badrock och gick för att öppna medan Robban drog på sej byxorna.
--- Men Lotten hej!
hördes Kalas hesa stämma från hallen.
Kom in.
--- Jag har rymt, sa en kvinnoröst.
Vi blev ovänner om min utbildning och jag sa att nu ger jag mej iväg så får du lära dej att klara allting själv ett slag.
--- Kalas!
hojtade Kalas.
Du får bo hos mej!
Kom och träffa Robban, han ska också sova här.
Vi delar syskonbädd och pratar hela natten precis som när jag var liten!
Och sen följer du med mej ut klockan tre.
Vi ska måla över porreklamen i natt.
Det är mycket roligare att vara två och Robban vill inte följa med på sånt där.
--- Javisst ja, det är i natt det, sa Ann-Charlotte lite överväldigad.
Är du säker på att jag inte ska gå igen då ? Hon sneglade generad på Robban som stod mitt på golvet med händerna i byxfickorna och betraktade henne.
--- Aldrig!
sa Kalas.
Robban och jag har redan knullat om det är det du tänker på och vi har sparat lite vin åt dej och ost och bröd också.
Kom och sätt dej.
Jag är så glad att du rymt!
Det går framåt för dej ska jag säga.
--- Kalas är lättad att du kom, sa Robban vänligt och kom fram till Ann-Charlotte.
Jag höll just på att säga henne otrevliga sanningar som hon inte vill höra.
--- Hon har hjälpt mej mycket, avbröt Ann-Charlotte allvarligt och såg stadigt på honom.
Det var därför jag kom hit.
--- Jag kan tänka mej det, sa Robban.
Hon är bättre på att hjälpa andra än sej själv.
--- Det är ju tur för mej det, sa Ann-Charlotte avvaktande.
--- Jojomen, sa Robban och log mot henne.
Det var ett varmt leende och Ann-Charlotte besvarade det lättad.
Plötsligt kunde de skratta mot varandra.
Robban slog upp ett glas vin och räckte henne medan Kalas tände sin pipa.
Det var en fnittrig och sorglös Ann-Charlotte som den kvällen kröp ner i en lakanspåse på Kalas madrass med huvudet mot Kalas och Robban på den andra.
Arne och Marie kunde klara sej bäst de ville, det hade de aldrig gjort förut.
Hon var fri och självständig och nybliven medlem av Kvinnofrihet och i natt skulle hon delta i sin första aktion mot manssamhället.
Hon var så uppspelt att hon hade svårt att somna.
Utanför det öppna fönstret surrade trafiken och sissusarnas bladgardin avtecknade sej som mörka skuggor mot ljusen över stan.
Vid bädden tickade väckarklockan envist, ett oregelbundet haltande ljud.
Hon vred på huvudet och såg på den och i detsamma hörde hon Gustaf Wasakyrkan slå tolv eftertänksamma slag.
Därefter tystnad fast alla de andra ljuden fanns kvar, en ny dag, ljum vår i luften, de första dagarna i april.
Om tre timmar.
Kalas snusade oberörd, Robban gnydde i sömnen.
Klockan tre steg de upp medan Robban vände sej på sidan och drog filten över örat.
Klarvakna genast när väckarklockan ringde, spända och målmedvetna, ingen tid att vakna långsamt och försiktigt.
--- Vi dricker kaffe efteråt, viskade Kalas och drog upp blixtlåset i overallen.
De tassade nerför trapporna.
Kalas bar rödfärgen, AnnCharlotte penslarna.
Tillsammans med många medlemmar av Kvinnofrihet begav de sej ut för att måla över alla kvinnostjärtar, kvinnobröst, kvinnoben, kvinnomunnar, fittor och andra kvinnliga kroppsdelar som stan bjöd på utportionerade i läckra munsbitar på annonspelare, löpsedlar och sexshopernas skyltfönster.
Kalas hade tilldelats kvarteren kring Stureplan som hon kartlagt några dagar innan.
De täckte med rödfärg och signerade med kvinnomärket för att ingen skulle vara okunnig om vem som varit där.
Ann-Charlotte höll färgburken medan Kalas målade med stora tag över ett par välpumpade bröst i 200 x 200 gångers förstoring som försökte dra uppmärksamheten till " De helkåta brudarna med jättebröna ".
Ann-Charlotte tittade sej hela tiden om för att kontrollera att ingen såg dem, vände och vred på huvudet, trampade med fötterna som om hon frös och önskade att Kalas måtte skynda sej på.
Magen var i uppror, sugande hungrig, en kokande gryta som bubblade och brände, knäna ville knappt hålla sej raka fast hon spände dem hårt.
Hon betraktade avundsjukt Kalas där hon svepande målade och elegant avslutade med kvinnomärkets runda cirkel medan hon gnolade för sej själv.
Kalas var minsann modig och stark.
Hon visste vad hon ville.
Ann-Charlotte förföll i sina tankar och glömde att hålla utkik ordentligt och plötsligt kom en gumma med barnvagn runt hörnet.
Hon stannade och Ann-Charlotte såg att barnvagnen var fylld av morgontidningar.
Gumman log förtjust med en glimmande jämn och tillförlitlig tandprotes i ett skrynkelmjukt brunfläckigt ansikte.
--- Bra!
sa hon.
Mycket bra.
Jag skulle ha lust att hjälpa till jag med.
--- Du är välkommen, sa Kalas.
--- Jag hinner inte, beklagade gumman.
Jag måste ut med alla tidningarna.
--- Gå in i Kvinnofrihet och följ med oss nästa gång, föreslog Kalas.
Gumman nickade kanske det, kanske det, ska tänka på saken och fortsatte med sin lastade barnvagn på skeva gnisslande hjul.
--- Jag är kissnödig, klagade Kalas och stack penseln i färgpytsen.
Hon drog upp blixtlåset som löpte kring hennes runda höfter, fällde ner overallocket och hukade sej.
--- Ärligt talat är jag så nervös att jag nästan smäller av, sa hon och såg på strålen som strilade ner i rännstenen och trögt sökte sej väg genom damm och sand och några kolapapper utefter gatan.
Jag blir alltid lika uppjagad.
Hur känns det för dej ? --- Samma här, mumlade Ann-Charlotte.
Jag är skräckslagen för att säga sanningen.
Jag önskar det var över.
--- Det gör jag med!
log Kalas och skakade på sej innan hon drog upp byxorna igen.
Tänk dej om ett par timmar när vi sitter på min gräsmatta med kaffe och mackor!
Nu fortsätter vi.
Ingen i närheten ? --- Vad gör vi om det kommer nån ? frågade Ann-Charlotte när de snabbt traskade iväg till nästa ställe som var sexshopen på David Bagares gata.
Nån annan än den snälla gumman menar jag.
--- Springer och gömmer oss, sa Kalas.
Det ger sej.
Polisen kan visserligen sätta fast oss men de kan inte hindra alla tjejer på stan, bara några stycken.
Det blir böter men det fixar vi gemensamt.
Det är sånt man får ta med i beräkningen.
Hon stannade framför en tobaksaffär på Norrlandsgatan.
--- Ge hit penseln, sa hon.
Den här affären tycks ha undgått mej.
Hon började måla kvinnomärket över veckans köttiga löpsedelsfitta för Fibban.
I detsamma gled en svart och vit bil om hörnet från Birger Jarlsgatan, långsamt utan brådska, morgontrötta poliser efter en lång natt.
--- Polisen!
flämtade Ann-Charlotte.
--- Spring!
uppmanade Kalas.
In i närmsta port med dej och uppför alla trappor!
Och Ann-Charlotte smet in i porten bredvid, en djup nisch där hon klämde sej mot muren medan hon i panik tryckte på ringknappen.
Porten knäppte till men förblev låst.
AnnCharlotte tyckte att hon var fångad i en fälla och hjärtat hamrade i bröstet på henne som en dånande slägga.
Från sitt ynkliga gömställe såg hon hur Kalas hastigt avslutade sin målning och vände sej om mot de två poliserna som hoppade ur sin bil och rusade fram mot henne.
Hon såg hur de pratade men kunde inte höra vad de sa, såg hur den ene, en snaggad brutal typ, fattade Kalas i armen och drog henne med sej mot bilen, hur han bände upp Kalas arm mot ryggen, knuffade in henne i baksätet och följde efter.
Ann-Charlotte tyckte att hon borde gå fram och anmäla sej frivilligt.
Poliserna hade tydligen inte sett att de var två och nu fick Kalas hela skulden.
Hon måste springa fram innan bilen startade men hon rörde sej inte.
Knäna bar inte, de skakade så hon knappt kunde stå still och det dröjde en stund innan hon vågade sej ut på gatan, alldeles öde nu, ingen svart och vit bil mer, ingen Kalas.
Målarburken var omkullslagen, färgen som kvinnoblod över trottoaren ner i rännstenen.
Hon tog några vacklande famlande steg och såg sej hela tiden om.
Sedan började hon springa och sprang hela vägen till tunnelbanan mittemot Spegelns biograf.
Hon skämdes över sej själv men ändå sprang hon.
Inte förrän hon sjunkit ner i tågkupén och var på väg hem till Kalas våning på Dalagatan började hjärtat slå i sin vanliga takt igen.
15 Men vad hade egentligen hänt mellan Arne och Ann-Charlotte ? När Arne en gång tänkt sej möjligheten att Ann-Charlotte var otrogen kunde han inte befria sej från tanken.
Plötsligt var den trötta besvikelsen över hennes brist på förståelse som bortspolad.
Han började iaktta henne på ett nytt sätt och det var då han märkte hur hon förändrats sedan hon börjat jobba.
Förändringen var svår att precisera och den gjorde honom alltmer osäker.
Hon gick inte undan på samma sätt som förut.
Ibland var hon tvärtom ganska pratsam och frågade honom om hans inställning i olika frågor, mest om kvinnor, det var något hon alltid återkom till.
Andra dagar var hon lättretlig på ett sätt som han inte heller kände igen.
Hon bad honom oftare hjälpa henne i hushållet, men snabbt, liksom i förbifarten och hon insisterade inte.
Det var lätt att nonchalera henne trots att han försökte låta bli.
Han förstod att något höll på att hända henne som han inte var delaktig i och inte kunde följa och han tolkade det som förälskelse.
Hon gav sej iväg tidigt om morgnarna och kom inte hem förrän sent på eftermiddagarna och hon ville inte berätta vad hon gjort.
Han tyckte att hon undvek att besvara hans frågor som efterhand som hans misstankar växte blev alltmer förtäckta.
Hans invanda snälla Ann-Charlotte hade blivit en okänd, någon som kanske tänkte lämna honom.
Ju starkare hans fruktan blev dessto mer kände han att han måste hålla henne kvar.
Han började ringa hem på eftermiddagarna för att kontrollera om hon var hemma.
Han åkte hem tidigare från skolan, kunde inte jobba som vanligt, måste veta var hon var, måste se henne.
Och som hon anat oråd var hon hemma varenda eftermiddag i en veckas tid och han fann inga bevis på otrohet.
Han bestämde sej för att gå tillrätta med henne, punktera den hinna av oåtkomlighet hon brett ut mellan dem och ställa henne mot väggen och stängde plötsligt av tv :n för henne mitt i ett program.
--- Det här går inte längre!
sa han.
--- Vad menar du ? frågade Ann-Charlotte.
--- Det har blivit för jävligt härhemma sen du började jobba!
Du tänker bara på dej själv och dina nöjen och försummar Marie.
Du får sluta med de där dumheterna!
--- Jamen, började Ann-Charlotte men Arne lyssnade inte utan pratade på.
Ann-Charlotte satt tyst och han trodde att hon höll med honom, att han lyckats driva sin vilja igenom, när hon överraskande reste sej upp.
--- Jag ger mej iväg nu så får du ta hand om dej och Marie ett slag, sa hon.
Du bara pratar och pratar men du kan inte bestämma över mej för det.
Hon hade gått in i badrummet och tagit sin tandborste, packat ner lite kläder i en bag och gett sej av utan att säga adjö.
Arne hade suttit kvar i soffan.
Han första känsla var den förorättades hela avståndstagande.
Visst fick hon gå, han tänkte inte hindra henne.
Det bevisade bara hennes rätta värde.
Men sedan!
När han förstod att hon faktiskt gått och inte tänkte komma tillbaka ikväll!
Det gick upp för honom att det var som hon sagt : Det var bara han som pratat.
Han hade inte gett henne en chans att svara.
Undra på att hon lämnat honom som han burit sej åt!
Han visste inte vart hon hade gått men han gissade på tunnelbanan och sprang efter henne dit, genom gatorna, in genom spärren och utför rulltrapporna.
Han hade inget begrepp om hur långt försprång hon fått, om det var en kvart eller en halvtimme eller bara några minuter.
Just som han kom ner på perrongen satte sej ett grönt tåg i rörelse och gled bort in i det gapande hålet i berget.
Dörrarna var tillslutna.
Han stirrade sökande efter henne inne i de gula kupéerna, halvsprang längs vagnarna tills de gick ifrån honom, men han kunde inte upptäcka henne någonstans.
Han gick långsamt tillbaka hem och när Ann-Charlotte i gryningen återvände till Dalagatan efter porraktionen sov han äntligen ryckigt och oroligt.
Ann-Charlotte var trött, modlös och gråtfärdig.
För en stund hade Kalas entusiasm fyllt henne med stolthet över sin handlingskraft, men bara tills hon blev ensam igen.
Robban snusade på sin madrass.
Ann-Charlotte kröp ner i sin sovpåse, rullade ihop sej till en boll och försökte sova hon med.
Hon längtade hem.
Hon undrade när Marie skulle få veta vad hon gjort, hur Arne skulle förklara hennes rymning.
Kunde Marie ta skada av Ann-Charlottes handlingssätt ? Av att ha en sådan mamma ? --- Vad har du vunnit med att rymma om du åker hem med en gång ? sa Kalas förtrytsamt när hon återkommit från förhöret på polisstationen.
--- Men de vet inte var jag är!
kved Ann-Charlotte.
Om nåt händer kan de inte nå mej.
Hon ringde hem till Inga-Lills familj i ett försök att nå Marie.
Det var fru Sahlkvist som svarade.
--- Det är Ann-Charlotte Larsson, började Ann-Charlotte och hon kände hur hon blev alldeles varm av obehag.
Vad skulle hon säga ? Inte ville hon blanda in utomstående i det här!
--- Men Inga-Lill är ju hos Marie, svarade Eva Sahlkvist förvånad.
Marie ringde ju här i morse.
--- Jag är inte hemma, sa Ann-Charlotte med låg röst.
Telefonluren halkade i hennes våta handflata, hon svettades över hela kroppen.
Kalas mötte hennes blick och log uppmuntrande.
Sedan försvann hon ut i kokvrån och stängde dörren mellan dem.
--- Jag har flyttat hemifrån på en tid, pressade AnnCharlotte fram och rösten bar inte riktigt.
Jag gav mej av igår när Marie sov.
Jag ringer bara för att höra.
Jag tänkte om hon var hos er.
Hur hon har det... Det var tyst i telefonluren nu.
Ann-Charlotte mådde illa och var nära att lägga på.
Vad visste hon om Eva Sahlkvist, ett vänligt serviceansikte i snabbköpskassan om dagarna, en och annan kommentar om flickorna och deras vänskap.
Sahlkvists hade varit snälla mot Marie, bjudit henne med ut på landet.
Marie tyckte om dem.
Men att berätta det här!
Vad skulle de tro ? --- Men kära nån, hörde hon Eva Sahlkvists röst igen.
Då behöver du väl hjälp ? Ann-Charlotte satt häpen.
Här fanns oförmodat en människa som ville hjälpa henne om hon bara öppnade sej för henne.
Eva Sahlkvist förstod genast situationen, hon tyckte varken den var pinsam eller egendomlig.
Hon berättade att hon själv haft svårigheter i sitt äktenskap några år tidigare och erbjöd sej att ta hand om Marie om det behövdes.
AnnCharlotte gav henne sin adress och telefonnummer och lade lättad på luren.
På måndagen beslöt hon att själv åka ut till Maries skola.
Hon stod utanför grindarna och upptäckte sin linhåriga dotter så snart hon kom ut på skoltrappan tillsammans med en klunga flickor.
En liten ljus figur i röd täckjacka.
Marie såg henne också på långt håll, nästan som om hon väntat henne.
Hon vinkade åt Ann-Charlotte, växlade några ord med Inga-Lill och sprang genast fram, kom nära intill henne utan att krama henne.
--- Hej, sa Marie och såg upp på henne.
Hur mår du ? Hon la händerna om Ann-Charlottes midja, tog spjärn med fötterna mot hennes och började lekfullt gunga fram och tillbaka.
Ann-Charlotte la händerna på hennes axlar och kramade dem genom täckjackans mjuka vaddering.
--- Ska vi gå ner i parken du och jag ? sa hon ansträngt.
Och prata lite grand.
--- Får Inga-Lill följa med ? Ann-Charlotte såg Inga-Lill vänta några meter längre bort.
Otåligt slängde hon skolväskan fram och åter.
--- Kan du inte gå hem till henne efteråt ? Marie nickade och skyndade iväg till Inga-Lill.
--- Hon vet alltsammans, förklarade Marie när hon återvände till Ann-Charlotte och stack sin hand i hennes.
--- Hur då alltsammans ? frågade Ann-Charlotte med oro i magen.
Vad hade Arne sagt ? --- Att du behöver bo för dej själv ett slag, sa Marie.
Och att pappa och jag ska försöka klara oss själva och bli duktiga.
Är det inte sant ? --- Jo, det är sant, sa Ann-Charlotte.
Vad sa pappa mer ? Var han arg ? --- Nej, sa Marie.
Men han såg ledsen ut i ögonen om du förstår hur jag menar.
Ann-Charlotte hade svårt att hålla tillbaka tårarna.
Hon kramade sin dotters hand.
Helst skulle hon velat följa med hem, glömma och förneka det som hänt, en överilad handling bara, och låta allt bli vid det gamla så som Arne önskade.
Det vore så enkelt.
Och ingen skulle behöva vara ledsen mer.
--- Och du själv då ? skulle Kalas säga.
Har du inget eget liv att värna om, inga skyldigheter mot dej själv ? --- Vad sa han mer ? frågade Ann-Charlotte och behärskade sej.
--- Att jag inte skulle vara orolig.
--- Är du det ? --- Lite, sa Marie och tittade upp på henne igen.
Ska ni skiljas nu ? --- Jag vet inte, sa Ann-Charlotte.
Vi tycker lite olika pappa och jag.
--- Inga-Lills mamma sa att alla vuxna har det besvärligt ibland men att det brukar reda upp sej om man hjälps åt.
Hon och Hasse har också bråkat förut.
Ann-Charlotte nickade.
--- Hon har mitt telefonnummer.
Du kan ringa mej när du vill, sa hon.
--- När kommer du hem igen ? --- Snart hoppas jag, men jag måste få fundera först.
--- Ska jag hälsa pappa ? --- Ja, gör det, sa Ann-Charlotte och längtan steg i henne som gråt.
--- Jag ska ta hand om honom åt dej, sa Marie beskäftigt.
Du behöver inte vara orolig.
--- Tack, sa Ann-Charlotte och undrade vad Kalas skulle sagt om denna elvaåriga kvinnodygd.
De kramade varandra adjö.
Medan Ann-Charlotte långsamt gick mot tunnelbanan såg hon hur Inga-Lill dök fram bakom ett träd.
Marie vinkade åt sin mamma en sista gång och vände henne ryggen.
Med svängande skolväskor, likadana röda täckjackor, arm i arm försvann flickorna åt motsatt håll.
På vägen hem till Kalas var Ann-Charlotte åter tung av vankelmod och undrade om hon gjorde rätt mot Marie som övergav henne så här.
Arne hade inte kommit med några förebråelser mot Ann-Charlotte, inte anklagat henne inför Marie.
Hon längtade häftigt efter honom.
Må vara att han ville bestämma över henne och ansåg att han visste bäst beträffande hennes framtid.
Det var ju hans vana att bestämma allt väsentligt i familjen sedan många år och hon hade alltid rättat sej efter honom och tyckt om att göra det.
Inte kunde hon ändra på sådana mönster så lätt!
Men han hade visat att han brydde sej om henne, att det betydde något för honom att ha henne hemma, att han tyckte att hon behövdes där.
Om det inte varit för Kalas då skulle hon återvänt hem nu!
--- Skriv ett brev och förklara, sa Kalas när hon kom hem.
Det blir så tydligt det man skriver.
Hon påbörjade brevet omedelbart efter middagen.
" Kära Arne, Jag träffade Marie idag.
Jag är tacksam för det sätt du talat om för henne ... Nej, det var ingen bra början.
Hon strök ett streck över raderna och försökte om igen.
I tonåren hade hon fört dagbok men sedan dess hade hon inte skrivit annat än några brev om året till sin mor och syster i Östersund.
Hon skrev kladd efter kladd utan att bli nöjd, fogade långsamt mening till mening tills de blev till ett brev, ett långt brev, det längsta hon någonsin skrivit.
Hon försökte berätta om Kalas, om jobbet.
Tveksam berörde hon Britt och sin egen känsla av förlamning när han berättat om henne.
Inte förrän nästa kväll var hon klar och då kunde hon brevet utantill.
Hon var glad, nästan uppspelt när hon och Kalas gjorde sällskap till pressbyrån på Odenplan för att köpa frimärke och posta det.
Kalas hade fått läsa, hon tyckte också att det var ett bra brev.
Detta var tisdag kväll.
På fredagen när Ann-Charlotte kom hem till Dalagatan fann hon svarsbrevet.
Hon hade hoppats på svar utan att våga tro att det skulle komma.
Hon slet upp det så hastigt att kuvertet rämnade.
" Käraste Ann-Charlotte, " stod det.
Hon såg att han skrivit kära först, precis som hon, men sedan lagt till " ste ".
Bokstäverna var små och mödosamma.
Arne tyckte inte om att skriva.
Detta var det första brev hon fått sedan förlovningstiden då han låg i lumpen.
Brevet var kort.
" Jag hittade ditt brev och blev glad och läste det många gånger så jag nästan kunde det utantill.
Jag försöker tänka jag med och förstå fast det är motigt och jag behöver fråga dig så mycket och prata med dig och jag lovar att höra på och inte bara prata själv.
Det kan nog gå tror jag om vi riktigt försöker och pratar och inte tiger utan är uppriktiga på allvar.
Jag längtar mycket efter dig och tänker på dig.
Många hälsningar från din Arne.
--- Jag åker hem, bestämde hon.
Kalas får säga vad hon vill!
Jag måste hem nu.
Hon skrev en lapp till Kalas, slängde hastigt ner sina saker i bagen och var på väg inom en kvart.
Våningen luktade som den brukade när hon kom hem och dess atmosfär tog emot henne i ett våldsamt minne.
Dröjande gick hon runt, in i Maries rum, badrummet, köket och vardagsrummet utan att ge sej tid att ta av kappan.
Till sist sovrummet som luktade av lim från Arnes arbetsbord vid fönstret.
Barken låg där på sida med kölen mot henne.
Hon vidrörde den försiktigt.
Hela våningen andades lugn och ordning som om ingenting hänt.
Sängarna var bäddade, köket avtorkat, disken snyggt staplad på diskbänken.
På bordet i vardagsrummet fann hon en möbelkatalog från IKEA.
I ett par år hade de planerat att köpa en ny soffa.
Hon mötte Arne i dörren när hon hörde honom komma, på en gång spänd och förväntansfull.
Med lättnad såg hon hur glad han blev att hon stod där, kände sin egen glädje.
Ett par steg över golvet bara.
De höll varandra hårt som om de skulle skiljas snart igen och inte vågade släppa taget.
--- Jag hoppades att du skulle komma, sa han.
--- Du har hållit hemskt fint, sa hon.
--- Jag är så glad att du är här, sa han.
Det känns som att försöka börja om från början.
16 Det var genom de ständiga grälen mellan Kalas och Anita som Ann-Charlotte insåg att Kalas inte alls var ofelbar som hon i sin ödmjuka beundran velat tro.
Kalas hade kommit att betyda så mycket för henne under den tid de känt varandra, men nu blev hon plötsligt kritisk.
När det gällde Anita visade Kalas en annan sida.
Ann-Charlotte hade tidigare nästan jämt i tysthet hållit med Kalas i diskussionerna.
Nu tyckte hon ibland att Kalas satte en ära i att ha motsatt åsikt mot Anita som å sin sida gärna gick till ytterligheter.
April månad anmälde sin ankomst genom ett elegant styckningsschema för en kvinnotorso på väggen i direktörsrummet.
Härliga fläskiga munsbitar uppifrån och ända ner till den välmatade stjärten.
Utskuren biff, filé, entrekåt, revbensspjäll och rumpstek.
--- Kom hit och gör nytta Katrin!
skrek Anita.
Här har du nåt att kämpa för.
Kalas klistrade över hela bilden med kvinnomärken.
--- Är det bra så här ? frågade hon utmanande.
--- Gud vad du är löjlig, du och hela ditt Kvinnofrihet, stönade Anita.
Vad tror du ni gör för nytta egentligen ? --- Troligen ingen när det gäller överklassbrudar som du, fräste Kalas.
Ni som sitter på alla privilegierna och vägrar dela med er.
--- Överklassbrud!
skrattade Anita gällt.
Är det jag det ? --- Ja fy sjutton, sa Kalas och vände henne ryggen.
--- Vi får nog bilda en ny patrull, suckade Kalas ett par timmar senare när hon och Ann-Charlotte slagit sej ner på gräsmattan i hennes våning.
Jag stoppar inte för den där förstockade tjejen längre.
Jag trodde alla kvinnor var möjliga att påverka men hon är faktiskt ofattbart uppblåst och dum.
--- Ja med den inställningen till henne kommer du ju ingen vart, sa Ann-Charlotte.
--- Nej jag vet det, sa Kalas.
Jag tycker att jag försökt behärska mej för att få ett vänskapligt förhållande till henne men det går inte.
Hon gillar inte mej och vi har totalt motsatta åsikter.
--- Du gillar inte henne heller, påpekade Ann-Charlotte.
Hade du gjort det skulle hon kanske också varit annorlunda.
Såna här gräl under pauserna är outhärdliga.
Jag skulle inte bli förvånad om Anita visade sej vara betydligt bättre än de åsikter hon hävdar gentemot dej!
--- Det är möjligt, sa Kalas resignerat.
I så fall har jag misslyckats totalt i min frälsarnit.
--- Du har alltså bildat den här patrullen i ett bestämt syfte ? frågade Ann-Charlotte slagen av tanken.
Är det för Kvinnofrihets räkning det också som allt annat du gör ? --- Javisst, medgav Kalas genast.
För Kvinnofrihet och för det jag tror på.
Jag tänkte att det var ett sätt att nå kvinnor och försöka göra fler medvetna om vår situation.
Jag tror att kvinnorna måste ta över från männen om världen ska kunna förändras till det bättre.
--- Men varför går du inte in i politiken istället ? sa AnnCharlotte.
--- Och blir en av männen!
Kalas skakade på huvudet.
Nej det vill jag inte.
Jag vill bilda en folkarmé av medvetna kvinnor som alla vet sitt ansvar och slutar låta sej ledas av män.
Jag vill lära kvinnor att de duger och kan och måste ta del i sitt samhälle, ta över ansvaret för det.
--- Då tycker jag att du ska sluta provocera Anita, sa AnnCharlotte.
För annars vet jag en som du aldrig får med dej.
Efter detta passerade städpatrullens kaffepauser utan några diskussioner alls.
Samtalen hölls allmänna och Kalas undvek att byta ord med Anita.
I mitten av månaden uteblev Anita ett par dagar i följd utan att höra av sej eller förklara sej dagen efter då hon återkom.
Hon såg blek ut och arbetade långsammare än vanligt.
Hon ville inte ha kaffe och smörgås i pausen.
--- Jag har maginfluensa, förklarade hon och försvann in på toaletten och kräktes.
Ann-Charlotte och Kalas ville skicka hem henne men hon insisterade på att arbeta som vanligt.
--- Jag blir sån här ibland, sa hon.
Det är inget farligt.
Magen är lite knasig för jag äter så oregelbundet.
Det smittar inte.
Hon fortsatte att kräkas morgon efter morgon och avstod från kaffet också i fortsättningen.
Ann-Charlotte tog med thé åt henne istället och sa att hon borde gå till doktorn, men Anita vägrade.
--- Det är inget farligt, vidhöll hon.
Det går nog snart över.
--- Du är inte gravid ? frågade Kalas rakt på sak.
Anita blev häftigt arg och skällde ut Kalas som hon sa var stroppig och korkad och alltid trodde att hon visste bäst.
Anita hade maginfluensa och det skulle snart gå över.
Jobbade hon inte som vanligt kanske ? Hade de något att klaga på ? Kalas skulle inte komma med sina idiotiska kommentarer jämt och lägga sej i sådant som inte angick henne.
--- Anita lilla, vädjade Ann-Charlotte.
Vi försöker ju bara hjälpa dej!
--- Jag behöver ingen hjälp!
fräste Anita.
Jag klarar mej själv tack ska du ha.
Det har jag alltid gjort ända sen jag var liten.
Kalas och Ann-Charlotte diskuterade händelsen så snart de blivit ensamma.
--- Hur gärna jag än skulle vilja så finns det inget jag kan göra för den tjejen, sa Kalas.
Jag kan ju inte ens prata med henne.
--- Hon måste undersöka sej, sa Ann-Charlotte bekymrad.
--- Ja eller åtminstone göra ett graviditetstest, sa Kalas.
Jag ger mej katten på att hon är med barn fast hon inte vill medge det.
--- Om du håller dej undan en stund i morgon så ska jag försöka övertala henne, sa Ann-Charlotte.
Hon funderade hela eftermiddagen på hur hon skulle närma sej den otillgängliga Anita.
Hon kände det obehagligt och genant att tränga sej på när Anita så tydligt visat att hon inte ville diskutera sina besvär.
--- Hon är inte så gammal som hon låtsas, resonerade AnnCharlotte med sej själv och det lugnade henne att tänka så.
Hon tänkte efter hur hon skulle gjort om det gällt Marie och beslöt att behandla Anita likadant.
Hon tog med en liten flaska, gav den till Anita i kaffepausen och bad henne vänligt att kissa i den så skulle Ann-Charlotte följa med henne till ett apotek efteråt.
Anita var på vippen att protestera, det såg Ann-Charlotte.
Flickan vände sej bort från henne och rodnade starkt.
--- Herregud, sa hon.
Jag tror jag blir tokig.
--- Men är det inte bättre att få bestämt besked ? undrade Ann-Charlotte stillsamt.
Det är inte normalt att ha maginfluensa i över en vecka, det vet du lika bra som jag.
Har mensen uteblivit ? Anita nickade och suckade djupt.
Hon satte sej bredvid Ann-Charlotte i direktörssoffan.
Ann-Charlotte hällde upp thé i en mugg och räckte henne den.
--- Tack, sa Anita och lät ödmjuk.
Du är verkligen snäll mot mej.
--- Nu går du och jag till apoteket efter städningen, bestämde Ann-Charlotte.
Man får beskedet på några timmar har jag hört.
--- Jag fattar det inte, sa Anita.
Jag kan helt enkelt inte vara gravid.
Jag har varit så försiktig.
I detsamma kom Kalas in i rummet och Anita tystnade genast.
Hon drack snabbt upp sitt thé och försvann in på toaletten med Ann-Charlottes flaska i rockfickan.
Anita gick inte till sin skola den dagen.
Hon gav AnnCharlotte den fyllda kissflaskan och följde med henne till apoteket vid Odenplan som om hon följt med sin mamma att handla.
I nära tre timmar satt de på Epa bar och väntade att provet skulle bli färdigt.
De satt vid fönstret i den avlånga röda lokalen en trappa upp, drack kaffe och thé och åt en smörgås var.
Nedanför bredde Odenplan ut sej.
Bussarna kom och gick i ett kör.
Omegaklockan på Norrtullsgatan flyttade bara makligt sina visare, en minut i taget, och Gustav Wasas urtavla var lika långsam.
De kunde se den gyllene örnen som vakade över apoteket, men ingången skymdes av vingen över tunnelbanenergången.
Det var vår därute.
Lindarna nedanför fönstret hade just vaknat.
Människorna vände ansiktena mot solen och knäppte upp kappor och jackor.
Kvinnor, flera stycken, med svällande jordglobsbukar.
En liten unge skrek vid kiosken tills han släpades bort av en flicka som inte såg ut att vara äldre än Anita.
De pratade inte mycket.
Anita var nervös och okoncentrerad och hörde knappt på vad Ann-Charlotte sa, samtidigt som hon försökte hålla sin vanliga lite överlägsna attityd gentemot henne.
Hon rökte i ett kör, plockade med handväskan, bläddrade med snabba oroliga gester i några veckotidningar som hon köpt, spillde thé på sej.
Hon kommenterade i spydiga ordalag skvallerspalterna, visade på några kändisar som hon hade träffat, pekade ut modebilder som hon tyckte var fula.
Hon nämnde inte med ett ord att de varit på apoteket och att de väntade på ett besked som hade betydelse för henne, inte ett ord om att Ann-Charlotte satte bort sin dag för att hjälpa henne.
Vid tolvdraget lämnade de Epa och gick in på det ålderdomliga apoteket igen.
I den svarta plastlädersoffan satt tre äldre damer.
Ann-Charlotte jämförde sitt turnummer med det på nummertavlan och slog sej ner bredvid den.
Anita drev omkring i den lilla lokalen, studerade en monter med apotekskuriosa på ena kortväggen, tog en broschyr om tandproteser och lade tillbaka den på disken igen.
Hon såg varken åt AnnCharlotte eller expediterna.
När Ann-Charlotte fick det vita kuvertet i sin hand hade Anita redan gått ut och stod på gatan med ögonen förstrött i ett skyltfönster.
Ann-Charlotte gick fram till henne.
--- Du får titta, sa Anita utan att se på henne.
--- Det är positivt, sa Ann-Charlotte.
Du är gravid.
--- Det är inte möjligt!
skrek Anita så att folk på gatan vände sej om.
Ge hit den!
Hon ryckte till sej lappen, studerade den noga och knycklade sedan ihop den till en liten boll som hon kastade mot skyltfönstret.
I nästa ögonblick sprang hon fram och plockade upp den igen.
--- Kom så går vi, sa Ann-Charlotte nervöst och såg sej omkring.
Anita stödde sej mot husväggens grå rappning och knöt händerna i en krampaktig gest.
--- Det är inte möjligt, upprepade hon.
Tårarna rann nerför kinderna och satte spår i make-upen.
--- Kom så går vi, sa Ann-Charlotte igen.
Här kan vi inte stå.
--- Vad spelar det för roll var vi står!
sa Anita.
Inget spelar nån roll längre.
Allt är förstört.
Jag kan lika gärna dränka mej direkt.
--- Jag följer med dej hem, försökte Ann-Charlotte.
Kom nu!
--- Jag vill inte gå hem!
--- Men vad vill du då ? --- Inget!
Vara ifred.
Allt gör skit detsamma ska jag säga dej!
skrek Anita och dunkade knytnävarna mot rappningen.
--- Nu följer du med mej så får vi diskutera saken i lugn och ro, sa Ann-Charlotte bestämd och tog Anita om axlarna.
Anita slutade genast att slå och Ann-Charlotte lade armen om henne och drog iväg med henne mot tunnelbanenergången på andra sidan gatan.
Anita grät på perrongen och på tåget och på väg till Ann-Charlottes hus.
Folk sneglade på dem i smyg.
Anita märkte det inte men Ann-Charlotte fann uppmärksamheten pinsam och ville fort hem.
På vägen från stationen mötte hon några grannar som ivrigt hälsade.
De stirrade nyfiket och Ann-Charlotte skyndade förbi dem.
--- Käringar!
tänkte hon på en gång arg och generad.
Vad ska de tro!
--- Kalas skulle ha struntat i dem, tänkte hon sedan.
Varför gör inte jag det också ? Och när hon tänkte på Kalas kände hon sej plötsligt stolt och glad att gå här med armen om Anitas axel.
Kalas skulle gilla att Ann-Charlotte handlade så här mot Anita, att hon inte gått undan rädd för besvär och rädd att tränga sej på någon annan.
--- Du har nog förändrats ändå, sa hon till sej själv.
Det händer bestämt nåt med gamla dej även om det går trögt.
--- Det är ju dumt, fortsatte hon tankegången medan hon tog in Anita i badrummet och varsamt tvättade hennes randiga ansikte med en tvättlapp.
Inte ska jag tro att det här betyder en varaktig förändring.
Arnes och mitt förhållande är ju fortfarande ovisst fastän det känns fint just nu.
Jag har ett jobb sen några månader men är lika beroende för det.
Samma gamla Ann-Charlotte som förut i spegeln.
Men det kändes inte så!
Hon var inte densamma som förut.
--- Lilla barn, mumlade hon ömt och strök Anita över kinden, men hon visste inte säkert på vem hon syftade.
Anita fortsatte att gråta medan Ann-Charlotte satte henne på en stol i köket och lagade lunch.
Hon åt och grät, drack mjölk och grät, rökte en cigarett och kräktes och grät.
Först sent på eftermiddagen tog gråten i henne slut och hon somnade på soffan i vardagsrummet.
Ann-Charlotte bredde en filt över henne och ringde till Arne för att berätta vad som hänt.
Sedan satt hon med en bok i knät utan att komma sej för med att läsa den och hon tänkte att Anita inte sagt ett ord sedan hon kom hit.
Hon mötte Arne i dörren när hon hörde honom komma och bad honom handla.
Hon bäddade om i Maries rum åt Anita som kröp isäng så snart hon vaknat och fått syn på Arne.
Ann-Charlotte gav henne middag på sängen och när hon tittade in en timme senare sov Anita igen eller låtsades sova.
Fortfarande utan att ha sagt mer än ett par ord.
Nästa dag var lördag.
Marie hade sovit över hos Inga-Lill.
De var alla tre bjudna till Sahlkvists sommarställe över helgen.
--- Jag kan inte lämna henne, sa Ann-Charlotte.
Jag vet inte vad hon hittar på i så fall.
--- Vill du att jag stannar och hjälper dej ? frågade Arne.
--- Nej åk du, sa Ann-Charlotte.
Jag vill helst vara ensam med och om jag behöver hjälp ringer jag Katrin Karlsson.
--- Du är verkligen duktig som tar på dej det här, sa Arne och satte på sej jackan.
Du vet var jag finns.
Lova att ringa om du behöver mej så kommer jag genast.
Ann-Charlotte nickade.
Hon märkte att han hade svårt att lämna henne, att han helst ville stanna hos henne.
Hon log mot honom och gav honom en hård kram och han kramade henne tillbaka utan att säga något mer.
Hon kände en sådan glädje och längtade redan tills han skulle komma tillbaka till henne i morgon kväll.
Halv tolv öppnades dörren till Maries rum.
Anita stod på tröskeln, blek och med trötta ögon.
Hon såg sej tveksam om i våningen.
--- Är du ensam ? frågade hon.
--- Ja, sa Ann-Charlotte.
Vi kommer att vara ensamma hela helgen.
Vill du ha thé ? --- Ja tack, sa Anita och följde långsamt efter ut i köket där hon satte sej på samma stol som hon suttit på igår.
--- Du har varit så snäll mot mej, sa hon och Ann-Charlotte såg att hon hade svårt att få fram orden.
Jag har varit så elak och besvärlig men du är lika hygglig för det.
Jag fattar inte att du orkar med mej.
Hon lade händerna för ögonen och stödde tungt med armbågarna mot bordet.
--- Jag måste sluta lipa, viskade hon grumligt.
Jag måste lugna ner mej och sluta bära mej så löjligt åt.
--- Jag tror att du skulle må bra av att försöka prata med nån om det här, sa Ann-Charlotte.
Inte hålla allting för dej själv.
Har du ingen god vän som vi kan ringa ? --- Vill du bli av med mej ? frågade Anita genast.
--- Var inte dum, sa Ann-Charlotte.
Jag försöker ju hjälpa dej, märker du inte det ? --- Jag känner inga andra tjejer, sa Anita kort.
Inga som jag kan prata med.
Uppriktigt sagt gillar jag inte tjejer.
Jag har alltid umgåtts mest med killar.
--- Men har du aldrig haft en bästa vän ? sa Ann-Charlotte och tänkte på Marie.
--- Om du vill veta vad jag tycker, sa Anita på sitt vanliga överlägsna sätt.
Så tycker jag att tjejer är korkade, våpiga och avundsjuka.
De har aldrig gillat mej för att jag ser bra ut och har lätt att få killar och vet att klä mej snyggt.
--- Men du bjuder bestämt inte till för att nån ska tycka om dej, sa Ann-Charlotte.
Du verkar gärna förfärligt överlägsen.
--- Så där säger morsan också, sa Anita.
" Se lite glad och vänlig ut så tycker folk om dej ", säger hon.
Men jag kan inte bjuda ut mej så där.
Det är äckligt tycker jag, typiskt tjejsätt, krypande och smilande.
--- Men känner du dej aldrig glad så att du vill le mot alla ? frågade Ann-Charlotte.
--- Jodå ibland.
När jag ritat nåt snyggt eller blir utbjuden av nån som jag vill ha på gaffeln.
Anita tystnade och stirrade framför sej.
Han kommer aldrig att gå med på att det är hans, sa hon oförmodat.
Han hör inte av sej och när jag ringer blir han alldeles anfådd på rösten och har bråttom iväg nånstans.
Tänk dej, det är den första kille jag verkligen velat ha och han vill inte ha mej!
När andra nästan står i kö.
Den blir man med barn med.
Vilken blåsning!
Hon körde fingrarna i håret och drog dem sakta fram och tillbaka genom de korta raknande lockarna medan hon tittade ner på den tomma gatan med bilarna i rad utmed trottoaren.
--- Tjejer, fortsatte hon.
Tjejer är det dummaste och mest korkade som finns.
Alla utan undantag.
Så fort de kärar ner sej i nån så tappar de fullkomligt kontrollen.
Jag svor på att det aldrig skulle hända mej och så åker jag dit i alla fall.
Jag kunde döda mej för det här.
--- Men varför tycker du så illa om dej själv ? --- Det finns nästan ingen som gillar mej, sa Anita.
Bara en del killar som jag lyckas lura.
Vet du, fortsatte hon och brast ut i hånskratt.
Jag är så falsk att jag inte ens kan svära på nu i efterhand att jag inte ville bli gravid för att han skulle bry sej om mej!
--- Men du måste tala om det för honom, sa Ann-Charlotte.
Du kan ringa härifrån om du vill.
--- Aldrig!
sa Anita.
Aldrig att jag talar om det för nån.
--- Men vad ska du göra då ? --- Ta bort det naturligtvis!
Jag kan inte ta hand om en unge.
Anita lade sej ner med kinden mot bordskivans melerade perstorp och sköt thékoppen åt sidan.
En sån idiot jag är.
Alla dessa äckliga dumma tjejer, hela jorden är full av dem och jag är inte en bit bättre.
Vad jag hatar alltsammans!
En kille skulle aldrig gått på nåt sånt.
--- De gör andra dumheter, sa Ann-Charlotte förargd.
Du är förfärligt orättvis.
Det är inget större fel varken på andra kvinnor eller på dej.
Alla människor har sina svagheter, du med fast du jämt försöker maskera dem.
Acceptera att du inte är fullkomlig.
Ingen är det.
Inte de killar du pratar om heller!
--- Nej det ska gudarna veta, sa Anita.
Men de blir i alla fall inte på smällen med nån som inte vill ha dem.
--- Det skulle de bli om naturen tillät det, sa Ann-Charlotte.
--- Orkar du hjälpa mej ? frågade hon mödosamt.
Jag vet inte vad jag ska ta mej till.
Jag tror inte jag klarar det ensam.
--- Jag ska hjälpa dej så mycket jag kan, sa Ann-Charlotte och kom fram till henne.
Säg mej bara en sak.
Varför ber du mej om hjälp ? Jag hade en känsla av att du såg ner på mej, att du tyckte jag var värdelös och korkad som du uttrycker det och inte mycket att ha.
Anita såg upp på henne och rodnade.
--- Jag är ganska gräslig eller hur ? sa hon.
Det är inte konstigt att ingen tycker om mej.
--- Det känns sårande, förklarade Ann-Charlotte.
Och osäkert också.
Jag vet ju aldrig var jag har dej.
--- Det är inte bara mot dej jag är sån här, sa Anita hjälplöst.
Jag är lika vidrig mot alla tror jag, försöker mäta ut andras svagheter och växa mej stor gentemot dem.
Jag vill alltid vara bättre än andra för annars känner jag mej sämre och det kan jag inte med.
Snälla Ann-Charlotte, sa hon.
Jag ska försöka uppföra mej bättre.
Jag är mer tacksam mot dej än jag kan säga och jag ser inte alls ner på dej.
Jag tycker du är underbar!
--- Vi får bestämt börja jobba med dej, sa Ann-Charlotte beslutsamt.
Det finns så många bra kvinnor ska jag säga dej, så många att tycka om.
Om jag kunde lära dej det!
Och hon tyckte att det var precis som Kalas själv sagt det.
17 Måns Hammars söndagseftermiddag började bra.
Han spelade squash en timme med en kollega, en god vän från studietiden som han fortfarande uppehöll en viss kontakt med.
--- Kör du med hem och bastar ? frågade vännen som var gift med villa och barn utanför stan.
--- Nix!
Måns flinade.
Jag har annat för mej.
--- Du är för jävlig!
flinade vännen tillbaka och boxade lekfullt Måns i bröstet.
Alldeles för jävlig.
Ska du aldrig slå dej ner och bli som folk ? --- Avundsjuk va ? Måns lyfte handen till en hälsning och hoppade in i sin ljusblå Porche.
Han for hem och tog ett långbad, hällde tarrbarrsolja i karet för hudens skull.
Han läste en Nick Carter och sedan var det dags att stiga upp för att göra sej i ordning.
Hårtork, omsorgsfull rakning.
Som vanligt kollade han hårfästet för att se om det blivit tunnare, hittade nya gråa strån men vågade inte längre rycka bort dem.
Med en liten grimas konstaterade han liksom varje annan dag de sista åren att han nått en ålder då håret glesnar och grånar och huden blir allt torrare och skrynklig.
Ändå hade han hållit sej längre än de flesta och han såg fortfarande yngre ut än sina fyrtinio.
I sovrummet vägde han sej och betraktade sej själv i stora spegeln, försökte se sej som hon skulle se honom senare ikväll.
Han hade gått upp tio kilo de sista tio åren men det märktes inte så mycket när han spände bröstkorgen och drog in magen.
Kroppen var snyggt solbränd året om numera med kvartslampans hjälp.
Måns Hammar tillhörde de vackra människornas utvalda skara och svävade inte i okunnighet därom.
Kvällens jaktbyte hette syster Gunilla, en läcker liten sak som han just fått korn på.
Hon visade sej osofistikerad och naiv, en lätt match, och han bjöd flott och såg till att hon fick att dricka.
Hennes ögon strålade emot honom, fuktigt glittrande och uppskattande.
Hon drömde förstås redan romantiska drömmar om lilla syster Gunilla och doktorn.
Han underhöll henne med anekdoter från sin praktik och hon gick på vartenda dugg.
Medan hans mun gick som oljad av hundratals liknande monologer med hundratals andra små dumma puddingar, registrerade han kallt effekten, såg vad som gick hem och hur han skulle manövrera henne bäst.
Han kunde jaktens regler utan och innan men hur det var upplevde han den inte lika hetsande och stimulerande som tidigare.
Den tråkade närmast ut honom numera.
Det hade varit roligare på den tiden då kvinnorna höll mer på sej och det var fråga om strategi och list att lura dem i säng.
Numera var de en och samma sort allesammans, lösaktiga och slappa utan ett spår av stil.
De fortsatte hemma hos henne.
Hon bjöd på billigt rödvin, hade ingen sprit, vilket han borde tänkt på.
Han blev mer och mer uttråkad men nu när han kommit så här långt ville han inte bryta upp och gå hem utan att ha fått något i utbyte.
--- Varför valde du läkaryrket ? frågade syster Gunilla och det hördes på hennes röst att nu skulle hon försöka komma honom nära och glutta in i hans själ.
Han brast ut i skratt.
--- Sluta!
sa han.
Det saknar väl fullständigt intresse.
Han var som sagt inte upplagd för något djupare samtal med syster Gunilla och egentligen inte upplagd för något annat heller.
Men hennes ögon glittrade förväntansfullt och han var ju nu en gång skapt till karl och motstod inte kvinnor som bjöd ut sej.
I enlighet med sin mors uppfostran ville han helst av allt hålla på sej men som man var han ett offer för sin drift.
Det fanns inte en ren kvinna över tjugo längre!
Hade det funnits det skulle han kunnat tänka sej att binda sej, en kvinna att respektera och lita på.
Hans mor var en sådan kvinna.
Hon hade aldrig haft någon annan än far, det var han säker på.
Men hon var unik och den enda han någonsin sett upp till.
Han kysste Gunilla på munnen och i örat, det var rutin, han visste hur han skulle gå tillväga.
Hon smekte honom tillbaka, trevade innanför hans polo.
Han drog upp hennes kjol och stack handen innanför strumpbyxan och trosan.
Rikligt med hår, fittan blöt och redo, det var bara att sätta på.
Han började klä av henne, knäppte upp hennes blus, drog ner bh-banden.
Hon hjälpte ivrigt till vilket irriterade honom för han ville ha initiativet helt i sin hand.
Hon var som sagt osofistikerad och rakt på, helt utan finess.
Han hejdade henne bryskt när hon ville klä av honom.
Det skötte han själv.
Hon var snyggare med kläderna på, konstaterade han likgiltigt och lade sej snabbt bredvid henne.
Han kysste henne på munnen igen och i örat och på brösten innan han lade sej över henne och trängde på med kuken mot hennes fitta.
--- Vänta, viskade hon.
Jag har kondom åt dej i byrån.
--- Det behövs inte, viskade han tillbaka och försökte komma in i henne.
--- Men jag har inget skydd, protesterade hon.
--- Det händer inget, försäkrade han.
Jag kan det här.
--- Men jag kan bli gravid, sa hon och satte händerna mot hans höfter.
Du måste använda skydd!
--- Aldrig!
sa han argt.
Jag kan inte med såna där anordningar.
--- Då blir det inget, sa hon och välte honom åt sidan.
Jag är inte så dum att jag riskerar så mycket för ett enda samlag.
Han blev ursinnig.
Helst skulle han velat slå till henne men hon hade redan gått upp ur soffan och var i färd med att klä sej.
--- Egentligen skulle jag tvinga dej, väste han och reste sej hotfullt.
--- I helsike heller, sa hon och såg ner på hans krympande kön.
Du är en ynkedom som inte kan ta din del av ansvaret.
Och du ska vara läkare!
Hon försvann snabbt in i badrummet och låste om sej.
Han fann för gott att försvinna.
I hög fart körde han hem till sin våning.
Han var fortfarande ursinnig nästa morgon när han begav sej till sjukhuset.
Han tryckte foten mot gaspedalen och accelererade våldsamt.
Bilen var en lisa när han var på det humöret.
I detsamma höll han på att köra in i en tant som bromsade för grön-gult fast hon låg i ytterfilen.
Han måste ställa sej på bromsen så hjulen skrek mot asfalten och han svor över veliga käringar som inte förstod att hålla tempo.
Det sammanlagda resultatet av hans motgångar var att han anlände till sjukhuset på synnerligen dåligt humör.
Måns knäckte extra genom att göra psykiaterutredningar på abortsökande patienter.
Jobbet intresserade honom inte.
Han hyste inget annat än förakt för klientelet men det var lättförtjänta pengar, över hundra spänn per patient, samtal på så där en fem minuter.
Första patienten denna morgon var en snygg och självsäker böna i ungefär samma ålder som hon i går kväll.
--- Den gamla vanliga historien, ute och slarvat, ingen preventivmedel alls.
Måns riktigt njöt av att skälla ut henne tills hennes målade självsäkra fasad rämnade i en ful rodnad och läpparna pressades samman för att inte ge efter för gråten.
Anita, för det var Anita som var hans första patient, visste ju inte att Måns haft en misslyckad natt.
Hon tog honom på allvar när han sa att hon och hennes medsystrar var ansvarslösa och omogna som låg med vem som helst utan urskillning.
Hon vågade inte fråga vad doktorn menade, för hon kunde det där med makt och myndigheter och visste att det var bäst att tiga om man var i händerna på dem.
Hon och hennes mor hade varit det under hela hennes uppväxt.
Barnavårdsmän, socialinspektörer och assistenter och annan titulatur hade sprungit ut och in och spionerat på dem bara för att morsan inte var gift när hon fick Anita och hade svårt att klara försörjningen emellanåt på grund av sin astma.
Hon skälvde i hela kroppen när hon lämnade läkarmottagningen och var säker på att doktorn skulle avslå hennes ansökan om abort.
Om hon inte haft Ann-Charlotte att åka hem till skulle hon nog fallit ihop i en liten hög av nervös gråt och vägrat att åka till sjukhuset mer.
Men Ann-Charlotte redde upp alltsammans genom att ringa kuratorn som gav beskedet att ingen numera nekades abort och att utredningen mest varit en formsak.
Anita hade redan fått intagningstid för ingreppet på sjukhuset.
En söndagskväll i början av maj packade hon ner tandborste, make-upgrejor och boken " Frihet, jämlikhet och systerskap " som Ann-Charlotte gett henne, i en bag.
Arne och Ann-Charlotte följde med till sjukhuset och kramade henne adjö uppe på avdelningen där hon togs om hand av en sköterska.
Hon klädde av sej och fick en nattskjorta av tjock stel bomull som luktade desinfecerat ren.
I salen låg tre andra kvinnor, var och en under sin lilla nattlampa.
Utanför fönstret brusade trafiken.
Hon kunde se återskenet av gatubelysningen från sin säng.
Två av kvinnorna småpratade med varandra.
Anita undvek dem med blicken, rädd att de skulle vilja dra in henne i samtalet som tycktes röra den utredning de just genomgått.
--- Abortpatienter de med.
Här låg de och belastade sjukvården som psykiatern sagt.
Anita våndades.
Tänk om alla på sjukhuset tyckte som han, att hon var lösaktig för att hon vägrat uppge faderns namn och inte var gift och kunde ta hand om ett barn.
Tänk om de skulle hämnas på henne för den skull!
Hon kröp ihop i sängen och drog upp knäna mot hakan.
Trots att hon var trött kunde hon inte sova.
Hon var naturligtvis inte rädd, det fanns ju inget att vara rädd för, men kroppen var spänd och orolig och vägrade slappna av.
Musklerna knutade sej och var gång hon slumrade till vaknade hon med ett ryck.
Vid tvåtiden stod hon inte ut längre utan ringde på nattsköterskan som gav henne en tablett, men hon sov ändå dåligt och drömde elaka drömmar.
De gav henne en lugnande spruta och körde ner henne till operationsavdelningen på en bårvagn.
Hon fick ligga i ett väntrum tillsammans med fem andra kvinnor.
Ett rum med nakna lysrör i taket när hon längtade efter mörker.
Hon vände sej åt sidan och kom att ligga ansikte mot ansikte med flickan på nästa bår.
Två rödkantade ögon, finnar på hakan, stripiga svarta hårtestar mot den vita kudden.
--- Får jag hålla din hand, viskade flickan bedjande.
Jag är så hemskt skraj.
Anita slöt ögonen och låtsades som om hon inte hört.
Flickan upprepade inte frågan och efter en liten stund vände sej Anita åt andra hållet där hon var skyddad av en vägg.
Hon skämdes men bara tanken på att hålla en annan tjej i handen gjorde att hon ryggade tillbaka.
Den där flickan borde väl kunna behärska sej lika väl som Anita!
När Anita var liten hade hon varit rädd ibland.
När morsan gått bort på kvällen och hon varit ensam i våningen, då hade hon tagit en kökskniv och lagt under huvudkudden.
Eller när farbror Bernt kom hem full och slog morsan, då hade hon varit rädd.
Men det skulle aldrig ha fallit henne in att visa det öppet.
Ann-Charlotte hade blivit upprörd när Anita berättat att hon brutit med sin mor i höstas för att kunna skapa sej en tillvaro fristående från sin barndom.
Hon hade vägrat begripa fastän Anita berättat hur hon haft det.
En så snäll människa som Ann-Charlotte kunde kanske inte förstå hat och den känslan dominerade när Anita tänkte på sin uppväxt.
Den hade bestått av lukter och röster som trängt in till henne genom den öppna garderobsdörren.
Äckliga lukter av vått fräsande ylle när modern pressade ut sömmarna på någon tantig klänning, lukter av halvnakna feta tantkroppar som vände och vred på sej framför spegeln i rummet därutanför och reflekterade sin bild mot Anitas spegel i garderoben så att hon kunde se vad som hände utan att någon visste det.
Röster som gnällde och anmärkte och aldrig blev nöjda.
Morsans tåliga stämma som inte var mycket mer än en viskning.
Stekoset från köket vid middagstid då morsan väntade hem den farbror som för tillfället hade tagit våningen och henne i besittning.
Han kom alltid morsan att glömma att Anita fanns och uppleva henne som en börda när hon gjorde sej påmint.
Anita sov i garderoben, det var hennes rum.
Dörren kunde inte stängas för ventilationens skulle och hon måste alltid ha den vita lampkupan tänd när hon inte sov.
Då hon var hemma låg hon på sin säng som var det enda som fick plats utom den lilla pallen, och såg in i spegeln som berättade om landskapet i rummet utanför.
Hon visste alltid vad som hände i morsans rum.
Även när det var beckmörkt omkring henne visste hon.
Alla förväntningar, önskningar och gräl, knarret i morsans sängbotten, viskningarna, flämtningarna, skriken, snarkningarna.
Länge utgjorde detta hennes sammanlagda kunskap om livet.
Morsan trodde inte att Anita fattade vad vuxna sa och gjorde.
--- Vi måste ta kontakt med din mamma, hade AnnCharlotte sagt.
Hon kanske har det besvärligt och behöver hjälp.
--- Det har hon säkert, svarade Anita argt.
Ingen går på såna nitar som hon!
Jag har haft nog av det säger jag.
Jag svor på att aldrig komma tillbaka när jag stack i höstas.
--- På det viset klarar du inte upp dina problem, sa AnnCharlotte.
Bara sticka iväg och tro att du kan skapa dej ett fullständigt nytt liv genom att klippa av det gamla.
Det är inte underligt att du blivit så avvisande mot alla.
Anita log lite där hon låg på bårvagnen, såg för sej AnnCharlottes ivriga ansikte.
--- Morsan, tänkte hon och kände sej underlig till mods.
Om en liten stund suger de ungen ur kroppen på mej, vet du det ? Hon lade händerna på sin platta mage.
--- Om det varit lika lätt att få abort för tjugo år sedan så hade hon Anita sannolikt inte legat här nu!
Själva ingreppet gick snabbt och kändes inte mycket.
Doktorn förklarade undan för undan vad hon gjorde med Anita där hon satt mellan hennes utspärrade ben.
En sköterska torkade hennes panna och Anita mindes att hon log mot henne.
Efteråt var hon mycket trött och somnade lugn i hela kroppen.
Ann-Charlotte hämtade henne nästa förmiddag efter städningen.
Tillsammans tog de bussen till stan.
Anita hämtade några saker på sitt rum.
Det tycktes henne opersonligt och främmande som om hon aldrig bott där och hon hade svårt att tänka sej att någonsin behöva återvända dit.
--- Min värdinna måste ha städat undan varenda pryl medan jag varit borta, sa hon förargad och grävde i en byrålåda.
Jag måste försöka skaffa nåt bättre.
--- Om vi bara hade ett rum till skulle du kunna bo hos oss jämt, sa Ann-Charlotte.
Men vi tar en vecka i taget så får vi se.
I varje fall stannar du nu under sjukskrivningen.
Anita nickade.
Hon tog sina saker och de begav sej ner till tunnelbanan.
Samma eftermiddag ringde hon sin mamma i Enköping.
Hon ringde om och om igen men ingen svarade på numret.
18 --- Syster, du har verkligen gjort en insats!
utbrast Kalas och kramade om Ann-Charlotte.
Jag hade aldrig klarat att hjälpa den tjejen, det säger jag.
--- Hon förändras faktiskt hela tiden, sa Ann-Charlotte, lycklig över berömmet.
Hon är både öppnare och mjukare än tidigare.
Arne och jag tycker det är riktigt roligt att ha henne hos oss.
--- Det är lustigt med dej, sa Kalas fundersamt.
Du växer och växer.
Från början trodde jag det var jag som skulle komma att lära dej mest, men det kanske blir tvärtom!
Ska du inte bilda en egen städpatrull ? Jag tycker du börjar bli mogen för det.
--- Inte än, sa Ann-Charlotte avvärjande.
Jag saknar modet och förresten måste jag utbilda mej.
Det har du själv sagt.
Hemma hade Anita städat och väntade ivrigt på AnnCharlotte.
--- Oj, sa Ann-Charlotte.
Vad du har gjort dej fin!
Anita hade lockat sitt hår och gjort make-up och AnnCharlotte insåg plötsligt att denna andra Anita nog inte försvunnit som hon hoppats.
--- Ska du bort ? frågade hon och dolde sin besvikelse.
--- Nej då, men som jag sett ut den här veckan!
Det är ju inte klokt, sa Anita.
Först nu börjar jag känna mej som en mänska igen.
Ann-Charlotte sa ingenting.
Tillsammans tog de en promenad i vårvädret, satt på en bänk i parken ett slag innan de handlade middagsmat.
--- Har du fått tag i din mamma än ? frågade Ann-Charlotte.
--- Nej, jag har inte försökt nåt mer, sa Anita.
Det tjänar inget till säger jag.
Du kan vara min mamma istället.
Du är mycket bättre och mycket snällare.
Faktiskt snällare än nån jag känner.
Arne var hemma när de kom tillbaka.
Han spärrade upp ögonen när han fick se Anita.
--- Är det du ? sa han häpet.
Vad har du gjort med dej ? --- Hur då ? frågade Anita och rodnade.
--- I ansiktet och håret, ja jag vet inte, sa Arne.
Han strök försiktigt Anita över kinden.
Jag känner knappt igen dej.
Så här ser du ju inte ut!
--- Min vanliga make-up, sa Anita och ryckte på axlarna.
--- Jaså, sa Arne.
Och jag som tyckte att du var så söt.
--- Var inte löjlig, sa Anita.
Vad har du emot lite make-up ? --- Inget om det bara är lite, sa Arne.
Men det där!
Han lyfte ner spegeln från väggen i hallen och höll den framför Anita.
--- Titta på dej, sa han förtrytsamt.
Skulle du lita på en sån här mask ? Om du var en stackars kille.
Man vågar ju knappt gissa hur du ser ut undertill.
Och så är du egentligen så söt.
--- Det är ju inte din business, fräste Anita.
Ann-Charlotte avvaktade scenen alltmer nervös.
Hon nöp försiktigt Arne i armen.
--- Nej visst, sa Arne fogligt och hängde tillbaka spegeln.
Jag ber om ursäkt.
Jag blev lite överraskad, det är hela saken.
Du var inte sån när du kom hit.
--- Men herre gud!
utbrast Anita.
Jag var ju inte mej själv då.
Det begriper du väl.
Det är först nu som jag börjar känna igen mej själv.
--- Jaså, sa Arne.
Han gick snabbt in i vardagsrummet och slog sej ner med tidningen.
Vid middagen pratade Anita och Marie hästar för Anita hade också varit hästflicka.
Då och då sneglade hon mot Arne.
--- Nej, sa hon plötsligt och sköt tallriken ifrån sej.
Jag står inte ut.
Det här känns ju inte klokt!
--- Men Anita, vädjade Ann-Charlotte orolig.
--- Fattar du inte hur löjlig jag känner mej, sa Anita.
Att sitta här med er när jag är målad.
--- Men jag menade inget illa förstår du väl, sa Arne.
Anita svarade inte.
Hastigt reste hon sej upp och försvann in i badrummet.
De väntade alla tre, tysta och lyssnande, hörde hur vattnet spolade därinne.
Hon dröjde.
Ann-Charlotte blev ängslig och ville knacka på dörren men Arne hejdade henne.
Anita återvände efter en stund med ansiktet nytvättat och rödflammigt och utan ett spår av smink.
--- Bättre ? frågade hon Arne.
--- Mycket bättre, nickade han.
--- Jag kommer aldrig i livet att våga gå ut sån här, det säger jag bara, sa Anita.
--- Det är ju tur att du har nånstans där du kan vara som en människa, log Arne.
En vecka senare flyttade Anita tillbaka till sitt inackorderingsrum.
På måndagen stod hon i hörnet av Valhallavägen och Odengatan halvsex och hoppade in i bilen när Kalas bromsade vid trottoarkanten.
Kalas släppte ratten och fattade henne om armarna.
--- Kul att se dej igen!
sa hon och ruskade Anita lite.
Hur känns det ? --- Som en enorm lättnad, sa Anita uppriktigt.
Som om det aldrig hänt.
Hon log mot Kalas, leendet osäkert och avvaktande.
Därefter vände hon snabbt på huvudet mot Ann-Charlotte som satt bak som om hon behövde hennes stöd.
--- Alla tre igen då!
sa Ann-Charlotte och lade handen på Anitas axel.
Det känns fint tycker jag.
Det var en vacker morgon, alldeles ljusgrön med mjölkblått himmelsdis ovanför frihamnens oljecisterner.
Björkarna var prickiga av runda färska blad och måsarna skrek över Lilla Värtan.
Det var en dag som var lätt att börja.
--- Jag förstår att jag varit väldigt stöddig mot dej, sa Kalas till Anita när de fikade.
--- Precis som jag då, sa Anita.
De såg båda generade ut men de var måna att visa varandra vänlighet.
Stämningen var mättad med denna vilja att tycka om och inte riktigt naturlig.
De kände hur smal spången var som de balanserade på, hur lätt det var att plumsa i och stänka dyngvatten på varandra igen.
Rädslan att missuppfattas hämmade dem och omöjliggjorde varje samtal utöver kommentarer om städningen och vädret.
Under den tid som följde var Anita tyst och sluten.
Hon visade ingen irritation över Kalas och svarade henne hövligt.
Hon nickade sitt bifall när Kalas skylde maj månads fitta med kvinnomärken och sa att hon också tyckte bilden var äcklig.
Men när Kalas ivrigt började diskutera porrindustrin och berättade om rättegången som väntade henne framemot hösten, teg Anita igen.
--- Hur är det med dej ? frågade Ann-Charlotte oroligt när de var ensamma en stund.
--- Bra, sa Anita avvisande.
--- Du verkar nere ? sa Ann-Charlotte.
--- Jag klarar mej, sa Anita och vände henne ryggen.
Anita hade förut sårat Ann-Charlotte genom sina tonfall, sin överlägsenhet, sitt plötsliga avvisande.
Men då hade det känts annorlunda, då hade Ann-Charlotte sagt sej att hon var en bortskämd överklassflicka som inte begrep bättre, att hon var så ung och klasskillnaderna så stora att Anita med en viss rätt kunde känna sej överlägsen.
Men nu!
Efter två veckor under samma tak, efter allt AnnCharlotte gjort för att hjälpa Anita.
Hon hade tyckt att de kommit varandra ganska nära.
Anita hade visat förtroende för både henne och Arne och nästan blivit som en storasyster för Marie, delat rum med henne, pratat hästar och följt med till stallet.
Visst hade hon varit sluten.
Hon hade ogärna pratat om sej själv och Ann-Charlotte visste inte mycket om hur hon upplevt aborten och inte om hennes förhållanden i övrigt heller.
Men Anita hade varit glad när hon kom från sjukhuset.
Hon hade verkligen verkat lättad, precis som hon sa.
Ann-Charlotte kunde inte ta Anitas avvisande.
Återigen ingav Anita henne känslan att inte duga.
Vad betydde dessa veckor hos ett medelålders arbetarpar med sliten våning och enkel mathållning för en ungdom med hela livet framför sej.
Anita hade tydligt visat att hon lämnat sin trista uppväxt bakom sej för en klättring uppför samhällsstegen där varken Ann-Charlotte eller Arne hörde hemma.
--- Det är inte sant, sa Arne misstroget när Ann-Charlotte berättade.
Sån är ingen människa!
Hon är väl ledsen för aborten eller killen fast hon inte vill fram med det.
--- Ja jag begriper då ingenting, suckade Ann-Charlotte moloket.
Jag trodde faktiskt att hon tyckte om oss och hade förtroende för oss.
Hon vet ju att vi hjälper henne om hon är ledsen.
Arne kröp ner till henne i sängen och la sej mot hennes ryggtavla som i ett dubbel-s.
Alltsedan Ann-Charlotte flyttat hem från Kalas hade de sovit så, tätt tillsammans.
--- Fråga henne rakt på sak, sa Arne och andades AnnCharlotte i nacken.
Det är det enda som hjälper när man inte begriper sej på varandra.
Han lade handen om hennes bröst och makade sej närmare, kilade in sitt knä mellan hennes ben.
Hon kände hur hans lem växte mot hennes stjärt och vände sej om mot honom för att smeka honom tillbaka.
Men det var inte Arne utan Anita som hon tog till sej i drömmen, en Anita med vilt bemålat ansikte och naken kritvit kropp.
Hon skrattade åt Ann-Charlotte som stod där framför henne klumpig och handfallen och fylld av ängslan.
Ann-Charlotte försökte hejda henne, alldeles svettig av ångest, men Anita fortsatte att skratta ut henne.
Hela luften omkring dem tycktes eka av hårda skratt.
Ann-Charlotte vaknade långsamt, det tog tid att göra sej kvitt drömmen.
Hon visste först inte om det var drömmen eller verkligheten i våningen när hon hörde de hårda telefonsignalerna.
Hon gled försiktigt ur sängen för att inte störa Arne men han vaknade till och försökte lägga armen om henne.
--- Det ringer visst, mumlade han sömnigt.
Ann-Charlotte tassade ut i hallen.
Nattskjortan klibbade.
Hon var fortfarande svettig och förvirrat yrvaken.
--- Hallå, sa hon.
Hallå, vem är det ? --- Hej!
Det är jag.
--- Anita!
Men lilla vän!
Vad är klockan ? frågade AnnCharlotte och ruskade på sej.
--- Det vet jag inte!
Ett nånting.
--- Men vad i all sin dar!
Vad har hänt ? Ann-Charlotte blev med ens klarvaken.
--- Inget, jag ville bara höra hur ni mådde.
--- Snälla Anita, vädjade Ann-Charlotte.
Vad har hänt ? Var är du ? --- På Odenplan tror jag.
Jag är lite på dojan.
Arne stod plötsligt bredvid i bara pyamasjackan.
--- Säg åt henne att ta en taxi hit genast, viskade han.
Säg att vi möter henne i porten och betalar.
--- Ta en taxi, upprepade Ann-Charlotte.
Kom hit genast är du snäll!
Vi möter dej i porten.
Hör du det ? --- Ja visst hör jag, kom det överlägset.
--- Gör du som jag säger då ? --- Jadå, sa Anita.
Ann-Charlotte såg för sej hur hon ryckte på axlarna.
--- Bra, vi väntar på dej, sa hon hurtigt för att skaka av sej känslan av obehag.
Vi har pengar till taxin, hör du det ? --- Jovisst, det är fint.
Anita lät tveksam.
Är det säkert då att jag får komma ? kom det sedan.
Jag stör er ju!
--- Det är säkert, sa Ann-Charlotte hastigt.
Vi är glada att du kommer.
--- Jag blev så rädd förstår du, mumlade rösten och den lät inte längre som Anitas.
Jag orkar inte vara ensam tror jag.
I nästa ögonblick hade Anita ringt av.
Ann-Charlotte stod där med luren i hand och stirrade fånigt på Arne i ljuset från gatlyktorna utanför köksfönstret.
Det var som om Anita aldrig ringt.
--- Jag sätter på thé, avgjorde Arne.
Det är ingen idé att lägga sej.
Hon är här på en kvart.
Vad hade hänt ? --- Inte vet jag, suckade Ann-Charlotte.
Det verkade som hon var ensam och rädd.
--- Bra att hon ringde då, sa Arne och gick in i badrummet för att kissa.
Anita anlände en stund senare i taxi.
Hon snarare vacklade än steg ur bilen och kräktes genast i rännstenen.
Arne betalade chauffören och tillsammans ledde han och Ann-Charlotte Anita uppför trapporna till tredje våningen.
--- Gud att ni inte har hiss, mumlade Anita.
Jag tror jag dör.
--- Mjölk och magnecyl och sömn, sa Arne myndigt.
Det är vad du behöver.
--- Men vad är det som har hänt ? frågade Ann-Charlotte oroligt.
Anita såg om möjligt ännu vildare ut än i hennes dröm med håret rufsigt på ända, svepande lösögonfransar mot kinderna och blå och svart kring ögonen som om hon inte sovit på en vecka, pancaken smetig och skinande.
--- Inget, sa Anita.
Faktiskt inget.
Allt är precis som vanligt!
Arne hjälpte henne av med kappan och Ann-Charlotte hämtade magnecyl och slog upp ett glas mjölk.
Anita satte sej på den köksstol som hon gjort till sin från första gången hon kom hem till dem.
Hon drack av mjölken i långa klunkar och tittade på Arne och Ann-Charlotte över bordet.
Hennes berättelse kom stötvis och var ganska osammanhängande.
Hon hade varit ute med gänget, sitt vackra innegäng som hon med ansträngning listat sej in i och gjort till sitt.
De hade dragit runt ungefär som de brukade.
Det var bara hon som inte var densamma.
Hela veckan hade hon låtit bli att söka upp dem.
Hon hade kurat på sitt inackorderingsrum av rädsla för dem, en helt obegriplig rädsla.
Hon var ju accepterad av dem.
Hur skulle de ha fått reda på var hon varit eller vad hon gjort ? Hon kunde manövrera dem.
Hon var ju en av de populäraste tjejerna eftersom Carl-Fredrik gillade henne.
Hon förnekade således sin rädsla men hon sökte inte upp dem.
När Carl-Fredrik ringde hade hon inte haft kontakt med gänget på över tre veckor.
Hon ville fortfarande inte träffa dem men inte heller bryta.
De var invävda i hennes drömmar och planer om ett nytt och bättre liv.
--- Var har du varit ? tjatade Christina som alltid skulle veta.
--- På Mallorca, skojade hon.
Alla skrattade.
Hon ansågs kvick och slagfärdig, en smula elak.
Frippe spelade pajas och vitsade om bleka Anita och spanjorerna som uppvaktat henne så hon inte hunnit gå ut.
Hon hängde med, föll in i jargonen, skrattade åt skämten och de dumma historierna som Carl-Fredrik alltid drog utan att bry sej om ifall de passade i sammanhanget.
Hon råkade spilla på hans mörka kostym och de skrattade alla åt det med.
Hon satt där uppmålad och uppklädd, tillgjort anpassad till dem och kände att hon inte kunde längre.
Inte någon anade att hennes morsa var sömmerska och inte direktörsfru.
Hon var alldeles mittibland dem.
Ingen att tala med.
Övergiven.
Och liksom hela denna sista vecka då hon varit ensam längtade hon tillbaka in i den familj hon hastigt och utan att veta det gjort till sin.
Han dök upp på diskoteket sent på kvällen.
Hon hade redan druckit för mycket.
De hade dansat och längtade våldsamt efter honom.
Det hade ju ändå hänt honom också fast han var okunnig om det.
Han anlade en skeptisk min, världsmannen, han som aldrig överrumplas, som alltid håller masken.
Hon såg att han var illa berörd.
Han höjde ironiskt ögonbrynen men ansiktet var spänt och vaktande.
--- Du har skött dej, mon amie, sa han överlägset.
De avbröt dansen.
Han lämnade henne genast med en kort nick som om de aldrig känt varandra närmare.
Anita tog sin kappa och försvann ut.
Hon ville inte gå hem och hon drev planlöst omkring på stan utan att bestämma vart hon skulle ta vägen.
Hon fann sej så småningom stå i Vasaparken mitt emot Kalas hus men fönstret, det hon trodde var Kalas fönster, var mörkt och tomt, en smula på glänt.
Anita satte sej på en bänk, trött och illamående, lutade huvudet bakåt mot ryggstödet.
En gubbe satte sej bredvid henne och ville prata och då reste hon sej och gick mot Odenplan.
Kalas fönster var fortfarande lika mörkt.
Ännu när hon stod i telefonhytten hade hon inte bestämt vad hon skulle göra.
Åtminstone låtsades hon det.
Hon slog numret hem till Larssons liksom på måfå, som om hon inte trott att de skulle svara.
--- Jag skiter i om de blir arga, försvarade hon sej när hon hörde signalerna nå fram därborta i det sovande Midsommarkransen.
19 Kalas hade lyckats!
Städpatrullens sammanbrott hade avvärjts och hon bestämde sej för att lämna sin första rapport till Kvinnofrihet.
Många hade tvivlat på hennes idé och det var med lättnad, ja triumf som Kalas redovisade sitt arbete.
Men tillfredsställelsen kunde inte kompensera henne att hon plötsligt befann sej ensam.
Robban hade en annan.
Han hade inte tid att träffa Kalas som förut och ville inte bo över hos henne.
Han talade om att flytta ihop med den andra.
Kalas nickade sitt bifall.
Hon ville vara glad för Robbans skull, hon ville unna honom Eva.
Men hon kände sej långtifrån glad utan snarast panikslagen inför utsikten att förlora honom.
I över ett år hade hon räknat på honom som sin vapendragare, älskare och bror.
Ingen kvinnokamp, inget jobb ellerintresse skulle kunna fylla tomrummet om han lämnade henne.
Kalas erkände inte att hon kände sej ensam.
Hon hade ju många vänner, hela Kvinnofrihet.
Hon företog i tankarna en inventering av vännerna, ringde några.
Men de var alla upptagna människor precis som hon själv brukade vara, med familjer, partners eller mycket jobb.
Kalas stämde möten, en kväll här och en där, men tomrummet kunde de inte fylla.
Hon tyckte plötsligt att världen blivit händelsefattig och trist.
Hon började söka efter nya åtaganden, något som kunde sluka henne, där hon kunde känna att hon behövdes och betydde något.
Det var i denna iver som hon tog sej an Antoinette Stjärna.
En morgon i juni när städpatrullen smällde igen ytterdörren till kontoret på Lidingö, hörde de högljudda röster någonstans längre ner i trapphuset.
Sällskapet blockerade hela farstun och städpatrullen blev stående som försagd publik.
Ingen tog någon notis om dem.
I den vidöppna dörren till sin våning stod tant Nyfiken, liten och späd och vit som porslin och hon stirrade förvirrat framför sej som en blunddocka.
Närmast henne stod en man med släggor till armar och han skällde och gormade mellan väldiga djupandningar.
Ansiktet var rött som en mosig tomat, nävarna knutna som till hugg.
Mitt emot de båda med ryggen åt städpatrullen stod två uniformerade poliser med en liten tanig gubbe mellan sej, klädd i slitna grå byxor med hängstjärt och hängslen och en trasig vinröd kofta.
--- Visste inte och visste inte!
gapade mannen med tomatansiktet.
Nyckel måste han haft i alla fall för låset var orört!
--- Han måste ha tagit sej in när jag inte såg det, sa tant Nyfiken och grät mot sin dörrpost.
Han har tagit annat för mej också men jag ville inte anmäla han för det var ju synd om han!
--- Det ska fan hålla reda på ett hus med marsgalna kärringar!
svor tomatmannen som tydligen var husets portvakt.
Han kunde tänt eld på hela kåken med sina fimpar, fattar inte fröken det!
Det ser ut som en svinstia däruppe och det är bara för fröken att mocka undan skiten!
Där ska vara snyggt i morgon dag annars kopplar jag in värden.
--- Ja, saken är klar för vår del, sa en av poliserna.
Hon har identifierat honom.
Vi tar honom med oss nu.
--- Vad ska ni göra med honom ? frågade tant Nyfiken ängsligt och den späda kroppen darrade och måste ta stöd mot dörrposten.
--- Vi tar upp rapport och sen släpper vi honom lilla fröken, sa polismannen vänligt.
Han är inget för oss.
--- Men hur ska jag kunna städa undan allt tills i morgon, snyftade tant Nyfiken.
--- Vad skulle fröken Stjärna ränna efter en sån där för!
fräste portvakten.
Nu får hon stå sitt kast och ta lärdom till en annan gång.
I frökens ålder!
Tänk på vad föräldrarna skulle ha sagt!
Och det var tydligen något förfärligt för fröken Stjärnas snyftningar övergick genast i hjärtskärande gråt.
Städpatrullen hade bevittnat scenen utan att komma sej för med att tränga sej förbi.
--- Jag ska hjälpa fröken Stjärna att städa, bröt Kalas plötsligt in och steg fram till dörren.
Jag är städerska på kontoret två trappor upp och har just slutat jobbet för dan.
--- Jojo, fröken vet inte vad saken gäller, flinade portvakten och granskade uppskattande Kalas uppifrån och ner.
--- Det spelar ingen roll för mej, sa Kalas.
Det är nog inte värre än trakasserier från småpåvar som tror sej fullkomliga.
Portvakten drog genast åt sej den uppskattande blicken.
--- Fruntimmer!
spottade han och försvann snabbt nerför trappan efter poliserna.
--- Om fröken Stjärna berättar vad saken gäller så kanske jag kan hjälpa er, sa Kalas vänligt och tog den gråtande kvinnans hand i sin.
Kom så går vi in så får jag höra vad som hänt.
--- Jag hjälper också gärna till!
sa Ann-Charlotte genast.
--- Hinner du till skolan utan bilskjuts ? frågade Kalas Anita som stod kvar borta vid trappan och såg moloken ut.
--- Javisst, sa Anita.
Helst skulle jag vilja stanna hos er jag med men jag har redan missat en vecka så jag kan inte.
--- Det vet vi, sa Kalas.
Och vi uppskattar tanken.
Hittar du till stationen ? Anita nickade och Kalas och Ann-Charlotte följde efter fröken Stjärna in i hennes våning.
Eftersom den låg i ett modernt hyreshus var dess arkitektur modern med en mörk cell till hall och dörrar till våningens övriga utrymmen.
Kalas och Ann-Charlotte bjöds in i det stora rummet som var nästan lika mörkt som den fönsterlösa hallen med dubbla gardiner och en ormbunke i mitten som knappt tillät dagen att kika in.
Det luktade skarpt av möbelpolish, damm och gamla saker för grundstrukturen av modernt tänkande hade omsorgsfullt täckts av lager på lager av ting från svunna, mer storvulna tider.
Byråar med magar som dräktiga kossor och skåp som skapats för en annan takhöjd, en soffa som aldrig ville ta slut, ett bord på ornamenterad klumpfot och stolar med vador så spinkiga att man knappt vågade pröva deras bärkraft längre.
Blanka mörkbetsade ytor, allt tyg på soffan och stolarna täckta av vita lakansöverdrag, gråa av damm och lysande som spöken i halvmörkret.
Och kring denna gedigna stomme av möbler fanns allt det som pryder ett hem.
Marinmålningen i ram, porslinstallrikarna på bägge sidor om tavlan, porslinsfigurerna på ena byrån, hela släkten i ovala ramar på den andra.
Speglar med halverade dimmiga glas och feta förgyllda ramar och över soffan ett älghuvud med taggig krona som sorgset och halvt sönderfallande tittade ner på dem från sin upphöjda plats.
--- Var så goda och sitt, sa fröken Stjärna nervöst.
Jag visste ju inte att jag skulle få besök.
Annars hade jag tagit av överdragen på stolarna.
--- Det gör inget alls, försäkrade Kalas och Ann-Charlotte i korus.
--- Jag ska hämta nåt att dricka åt damerna, sa fröken Stjärna och försvann ut genom dörren.
Älgen betraktade dem tyst och själva kände de sej försagda och sa heller ingenting.
Fröken Stjärna var raskt tillbaka med en silverbricka med tre vackert snidade glas på hög fot och en dammig flaska.
--- Får det vara lite sherry ? frågade hon och lyfte ett disigt glas mot flaskan.
--- Nej tack, sa Kalas hastigt.
Inte ska fröken Stjärna tänka på att bjuda oss!
Fröken stirrade på dem med sin dockblick.
--- Nej det passar sej kanske inte, sa hon långsamt och såg mycket generad ut.
--- Berätta vad som hänt, sa Kalas avledande.
Och fröken Stjärna började berätta sin sextioåriga historia.
Kalas och Ann-Charlotte lyssnade utan att avbryta henne med frågor för Fröken Stjärna kunde sin sak och de fick det intrycket att hon berättat för någon förut, kanske psykiatern på mentalsjukhuset eller en sköterska eller Ernst ? De fick veta att hon var enda barnet till fanjunkare Stjärna och hans fru, född von Borring, som vid trettio års ålder gift ner sej hellre än att förbli ogift.
Fröken Stjärna hade under hela sin barndom flyttat med föräldrarna från regemente till regemente.
Hon hade varit ett ensamt barn och modern en ensam mor och de blev mycket beroende av varandra.
Fadern var mycket borta och mycket för att festa och familjen kände honom föga liksom han inte kände den.
En son hade kanske intresserat honom men inte en dotter, i synnerhet inte som hon saknade både utseende och sällskapstalanger.
Som föräldrarna därtill var utan förmögenhet var hennes chanser på äktenskapsmarknaden inom armén försumbara.
Hon förblev hemma hos mamma som småningom ärvde inte guld tyvärr men desstomer gods efter sin far vars släkt var antik och med rötter i adelskalendern.
När pappa fanjunkaren efter ett kringflytande och utsvävande liv pensionerades flyttade familjen till Lidingö, till två rum och kök modernt, där deras egendom baxades in och det blev tyst omkring dem när kravet och små bjudningar helt bortföll.
De hade alltid haft dåligt med kontanter och så länge fadern levde hamnade mycket av pensionen i systembolagets kassaapparat.
Bättre blev det när modern blev änka och fick änkepension istället för snåla hushållspengar.
Mor och dotter festade på en sommar semester i Marstrand.
De framlevde utan saknad av tredje part en lång rad med år, ständigt hos varandra, ordlöst lutade över handarbeten, tills modern inte längre såg att föra nålen.
Det var en god tid, den bästa de upplevt, lugn och fridfull, utan annan oro än moderns tilltagande svaghet och minneshopp, hennes avtagande syn och hörsel och tilltagande grinighet och krav på passning, småningom också med kroppens skötsel, tvagning, blöjbyten, oändliga byten och tvätt.
Fröken Stjärna gjorde allt som stod i hennes makt att hålla modern vid liv.
Doktorer, mediciner, vakdagar, vaknätter, snabba fötter ständigt i rörelse för att fylla moderns minsta önskan.
Men förgäves.
Vid nittio års ålder, i avsaknad av minne, förstånd och livsvilja avled fru Stjärna och lämnade sin dotter helt utblottad så när som på sitt arvegods som hon av pietetskäl inte kunde sälja och med ännu sju år kvar till folkpensioneringen.
Fröken Stjärna hade levat med modern och skött henne dagar och nätter, i synnerhet om nätterna för modern hade lidit nattlig ångest.
När modern dog blev hon alldeles ensam, uttröttad och förvirrat ensam utan någon tynande röst som kallade, utan någon som fordrade henne.
I sin vilsna sorg tappade hon orienteringen och togs in på sjukhus och där sov hon ut och fick mat, vitaminer och järntabletter och där träffade hon Ernst som var så snäll mot henne och pratade så fint med henne om livets bedrövelse.
Det var tack vare Ernst som hon tillfrisknade och efter ett kvarts år skrevs fröken Stjärna ut och kunde flytta hem igen.
Ernst skrevs också ut från sjukhuset och han kom genast på besök och då började svårigheterna för Ernst visade sej dricka på tok för mycket sprit.
Det var inte så att han blev argsint som hennes far blivit utan bara tårögd och sorgsen, ju sorgsnare dessto mer han drack.
Fröken Stjärna blev också sorgsen och hon försökte trösta honom så gott hon kunde ända tills hon saknade en silverbägare på byrån i sina föräldrars sängkammare och därefter en brosch som gått i hennes mors släkt sedan mitten av artonhundratalet.
Hon frågade Ernst om han sett till sakerna men det hade han inte.
Hon frågade igen när även den andra silverbägaren försvunnit.
Han förnekade kännedom om den också men hon såg på honom att han gjort sej skyldig till stöld och förstod att han skulle fortsätta att ta hennes föräldrars saker om hon lät honom stanna hos sej.
Hon tog våningsnyckeln ifrån honom när han sov och släppte inte in honom nästa dag när han lämnat henne en stund på eftermiddagen.
Han passade henne i porten när hon måste ut och handla och han bönade och bad att få komma tillbaka till henne.
Hon gav med sej för hon var van att ge efter för böner och gnäll och hon var ensam och tyckte om Ernst fast mindre än förut, innan han började ta saker för henne.
Han hade bägarna och broschen på pantbanken och för sina sista sparslantar löste fröken Stjärna ut dem igen för de var hennes föräldrars och fick inte förskingras.
Men det försvann nya saker.
Ernst var omöjlig att tala tillrätta när lusten på sprit kom över honom.
Beslutsamt tog hon av honom nyckeln igen.
De blev ovänner och hon hotade att skicka polisen på honom om han inte lät henne vara ifred.
Det var i höstas detta hände, framemot jultid om hon minns rätt.
Hon hade inte sett honom tills nu i morse då portvakten och polisen ringde på dörren och frågade om hon kände till mannen som de just upptäckt bodde på hennes vindskontor.
Hon skämdes förfärligt men kom sej inte för att neka till bekantskapen med Ernst.
--- Har fröken Stjärna varit uppe på vinden och tittat ? frågade Ann-Charlotte.
Det hade inte fröken Stjärna och tillsammans följdes de åt uppför trapporna.
En frän stank av utedass slog emot dem när de öppnade den tunga järndörren till vinden och den blev starkare ju närmare de kom fröken Stjärnas skrubb.
Nätdörren stod vidöppen och de tittade rakt in på ett upprivet sovläger av tidningar till hälften dolt av en gammal gråbrun trenshcoat.
Längst in i skrubben stod några möbler och resväskor staplade på varandra och framför dem invid tidningsbädden fanns en trädgårdsstol och ett bord med ölflaskor, en tom hela renat, en bit limpa och en kladdig margarinask utan lock.
Bordskivan var full av brännhål efter cigarettfimpar, svartbruna märken ordnade i noggranna mönster som en dekorativ duk.
Till hälften inskjuten under bordet stod en stor koffert i flätad korg.
--- Det är semesterkofferten, förklarade fröken Stjärna.
Mamma packade den alltid full när vi skulle fara till Marstrand.
Hon lyfte på locket men släppte hastigt ner det igen.
--- Gode tid så det stinker!
mumlade hon förskräckt och tog steget bakåt rakt på Ann-Charlotte.
Vad kan han ha gjort med den!
Kalas öppnade locket på vid gavel och betraktade fundersamt innehållet.
Kofferten var nästan till brädden fylld med små prydliga paket av tidningspapper, några med snören om, en del hade vecklat upp sej igen och blottat sitt innehåll.
Ernst hade slagit paket av sitt bajs.
--- Han var så ordentlig, snyftade fröken Stjärna.
Så prydlig och snäll och ville så väl.
Han kunde väl ha använt min toalett när han behövde.
Han hade ingenting, stackars Ernst, ingenstans att bo, inga pengar.
Vad han måtte ha lidit utan att jag gjorde nåt för honom, utan att jag anade var han fanns.
Hon lutade sej uppgivet mot nätdörren och vojade fram och åter med huvudet så att det ljusa tunna håret fladdrade framför hennes ansikte.
--- Ingenting, ingenting, snyftade hon.
Utrymmet var litet och städningen gick raskt.
Kalas och Ann-Charlotte hjälptes åt att bära ner kofferten i soprummet och sa åt portvakten att skaffa bort den därifrån snarast.
Han såg flat ut men lovade att göra som de sa.
Hade de varit hyggliga mot den tokiga gumman så skulle inte han vara sämre.
Fröken Stjärna var rörande lättad och visste inte hur hon skulle kunna visa sin tacksamhet mot Kalas och AnnCharlotte.
--- Se här, sa hon och tog två silverbägare från en byrå i salongen.
Ta de här som ett ringa tack för hjälpen!
--- Nej tack, sa Ann-Charlotte bestämt.
Vi ska inget ha.
--- Kom med hem till mej istället och ät lunch, föreslog Kalas.
Så ska vi berätta för dej om nåt som heter Kvinnofrihet.
20 --- Jaha, det var väl dagens goda gärning, sa Kalas ironiskt när Antoinette Stjärna åkt hem till Lidingö igen efter lunchen.
--- Det är vad jag beundrar hos dej, sa Ann-Charlotte.
Att du genast ställer upp på andra när det behövs.
--- Inget är vad det tycks vara, sa Kalas avfärdande och ville berätta för Ann-Charlotte om Robban, om hur ensam hon kände sej, att hon var rädd för ensamheten.
Men de hade aldrig talat om henne, bara om Ann-Charlottes problem och medan Kalas tvekade om hur hon skulle börja, om hon alls skulle säga något, reste sej Ann-Charlotte.
--- De väntar på mej, sa hon.
--- Är det lika bra mellan dej och Arne ? frågade Kalas och för första gången avundades hon Ann-Charlotte.
--- Ja, nickade Ann-Charlotte och log.
Kan du förstå det!
Efter nitton år blir man som förälskad på nytt.
Samma kväll bröt Robban med Kalas.
Han förklarade att han måste få henne på avstånd en tid tills han blivit säkrare på sitt förhållande till Eva.
De hade träffats alla tre några gånger och hur Kalas än försökte behärska sej kunde hon inte avhålla sej från att mästra Eva, demonstrera hur mycket längre hon känt Robban, hur mycket mer hon visste om honom.
Hon anmärkte på Robbans otvättade skjorta och rufsade om honom i håret, kritiserade hans senaste fotoreportage och dominerade kort sagt samvaron.
Hon var ömsom nonchalant, ömsom överdrivet intresserad av Eva.
Hon ringde Robban oftare än förut, frågade honom till råds, skaffade sej ärenden till honom, bad honom om tjänster.
Hon visste att hon bar sej tarvligt åt, att alltsammans var fel.
Hon avskydde sej själv, hela tiden stod den andra Kalas bredvid och hatade, men det var som om hon inte kunde hejda sej.
Hon försökte förklara för Robban att han utgjort hennes trygghet, att hon behövde honom, men hon förklarade dåligt och han blev arg och tyckte att hon utnyttjade honom.
Han måste få en chans med Eva utan att Kalas lade sej i hela tiden.
Det fick hon acceptera.
Jo Kalas accepterade.
Hon ville vara rättvis.
Hon visste att hon måste släppa honom.
Hon försökte uppträda som situationen krävde, förstående och klok som det anstod en fri och mogen människa.
De var helt överens om brytningen och kramade varandra varmt adjö.
Men likafullt kände hon det som om han svek henne.
Hon for hem, duschade och framkallade tre häftiga orgasmer.
Hon skrek när det gick för henne så det ekade i det lilla badrummet och tårarna rann nerför hennes kinder.
Hela tiden återvände hon till Robban i tankarna, under kvällen, på natten då hon vaknade om och om igen, medan hon städade på morgonen.
Känslan av misslyckande överväldigade henne.
Hon hade inte älskat Robban och detta var resultatet av hennes oförmåga.
Han hade befriat sej från bördan att se sina känslor avfärdade med en klapp på axeln.
Varför kunde hon inte acceptera att han hade en ny kvinna ? Hon visste ju att hon inte älskade honom men hon bet sej fast vid tanken på honom i något som liknade förälskelse.
De hade haft mycket roligt ihop.
Hon mindes när de åkt rutschkana på en lekplats mitt i natten, hur de målat plakat och demonstrerat för kvinnorna tillsammans, hur de gjort reportage om Kvinnofrihet och stuckit iväg till Åland.
När hon tänkte tillbaka kände hon att hon älskade honom och inte ville förlora honom.
Tanken att hålla honom kvar kom för henne, pröva sin makt, föreslå att de två skulle flytta ihop istället.
Det var inte länge sedan han sagt att han älskade henne.
Men hon avfärdade tanken för hon visste att hon ljög för sej själv och att Robban skulle veta det.
Att hon börjat älska honom först när han övergav henne och åter skulle betrakta honom bara som sin vän om han återvände till henne.
Kalas hade helt hunnit glömma Antoinette Stjärna för uppgörelsen med Robban, men hon blev förtjust när Antoinette stack ut huvudet och bjöd patrullen på morgonkaffe.
Här fanns i alla fall någon som uppskattade och välkomnade henne.
--- Kanske kan jag göra nåt för henne, tänkte hon beskyddande.
Varken Ann-Charlotte eller Anita hade tid att stanna men Kalas tackade genast ja.
Den skarpa lukten av damm och gamla saker och syrefattig luft slog emot henne så snart hon stigit in i våningen men hon märkte att den ändå var förändrad.
Genom fönstren i stora rummet strömmade solstrålarna in i breda stråk.
Borta var de vita spököverdragen på stolar och soffa och Kalas satte sej på en sits av ljusblått rosenmönstrat siden så tunt att bara de vertikala trådarna återstod på sina ställen.
Det tunga mahognybordet var dolt under en vit linneduk med skarpa veck och Antoinette hade brutit servetter och dukat med bästa kaffeservisen.
--- Jag har bestämt mej för att sälja nästan alltsammans, sa hon.
Jag har tänkt och tänkt och jag bryr mej egentligen inte om alla de här sakerna.
Jag har sparat dem för fars och mors skull.
Men du har alldeles rätt i vad du sa att de är döda och förresten tror jag att jag hellre vill bo modernt som du och välja lite själv.
Hon strålade som en liten sol bland all sol i rummet och Kalas såg att hon dragit ifrån gardinerna och flyttat ormbunken ner på golvet.
Hon pratade och pratade och Kalas svarade lite enstavigt och hörde inte riktigt på.
Hon bröt snart upp, skyllde på jobb.
Kroppen var så orolig att den inte kunde sitta still.
Hon log uppmuntrande mot Antoinette och åkte hem.
Hon hoppades att Robban skulle ringa men det gjorde han inte.
Några dagar senare gläntade Antoinette åter på dörren när hon hörde patrullen skramla i trappan.
Både Kalas och AnnCharlotte hade bråttom men de lovade att stanna en stund när de såg Antoinettes besvikna min.
Antoinette var inte glad och sprudlande längre utan modlös och dämpad.
Huvudet hängde som en bruten borste på sitt skaft.
Hon såg liten och mager och rynkig ut, åldrad.
--- Jag rår inte med att röja här, suckade hon.
Det är så mycket.
--- Men ta en liten bit i taget, rådde Ann-Charlotte.
--- Om jag ändå hade sällskap, sa Antoinette klagande.
Men ingen har tid med mej förstås.
Alla har så bråttom till sitt jämt.
--- Men snälla Antoinette, försvarade sej Kalas.
Vi har arbeten som vi måste sköta.
--- Javisst, det har alla, sa Antoinette bittert.
Men se på mej, vad har jag ? En våning med en massa saker och inte en mänska som tänker på mej.
Vad är det för mening med att leva då ? Kan ni säga mej det ? Ann-Charlotte och Kalas såg på varandra obehagliga till mods.
De hade väckt Antoinettes hopp om en förändring.
Under en dag hade de varit tillsammans med henne, pratat med henne, men nu brydde de sej inte om henne längre.
--- Men möblerna ska ut i alla fall, vidhöll Antoinette och log krampaktigt.
Det ska de, upprepade hon men rösten saknade all energi.
Den malde envist för att övertyga utan att nå igenom tröttheten.
--- Hur ska vi kunna hjälpa henne ? undrade Kalas bekymrad i bilen hem.
Vi kan ju inte vara sällskapsdamer.
--- Hon är väl för gammal att ingå i nån städpatrull ? sa Ann-Charlotte.
--- Det finns inte så många än så länge, sa Kalas.
Jag ska fråga om nån har plats, men jobbet är nog lite för tungt är jag rädd.
Hon är inte van att jobba på det sättet ska du tänka.
--- Du har inte händelsevis nån gammal släkting som behöver en sällskapsdam ? föreslog Ann-Charlotte på skämt.
--- Nej, sa Kalas.
Men nån borde ha det, en gammal pappa eller mamma som inte vill flytta till ålderdomshem och som skulle klara sej hemma om bara nån fanns hos dem om dagarna.
Den dagen åt Kalas middag hos Larssons och träffade Arne som såg helt annorlunda ut än hon föreställt sej, som en bror till Ann-Charlotte, samma ljusa hår och mjuka småleende, nästan lika långa.
--- Korta karlar lär vara bäst i sängen, for det igenom Kalas och hon kände åter den där avundsjukan gentemot AnnCharlotte som verkade ha det så bra, en liten blommande familjeidyll full av närhet.
--- Var är Anita ? frågade hon när de satte sej kring bordet.
--- Hon kommer nog, sa Ann-Charlotte.
Hon brukar bli sen.
--- Senare och senare, muttrade Arne vänligt.
--- Hon har en ny pojkvän, förklarade Ann-Charlotte.
Han möter henne utanför skolan varje dag.
--- Är det bra ? frågade Kalas genast.
--- Det är nog en bra pojke, sa Ann-Charlotte.
Fast jag tycker att han bestämmer lite väl mycket över henne.
--- Det är vad Anita söker just nu, sa Arne.
Nån att ty sej till.
Det kan du inte göra mycket åt.
--- Nej, sa Ann-Charlotte.
Men det känns lite trist när man ser hur en tjugoåring binder sej lika hårt som man själv gjorde och vet hur svårt det är att ta sej ut ur det senare.
Kalas såg på henne och suckade.
--- Vad ska vi hitta på med Antoinette då ? bytte hon samtalsämne.
Arne visste inte vem Antoinette var och Kalas berättade hela historien.
Hon gjorde det drastiskt utan att glömma någon poäng.
Ann-Charlotte tyckte hon överdrev men avbröt henne inte.
Hon kände sej lite främmande för Kalas ikväll, denna pratsamma Kalas var inte som hon brukade utan mycket mera forcerad.
Ann-Charlotte tyckte inte om tanken men hon fick för sej att Kalas ville imponera på Arne.
Hon såg att Arne också var kritisk.
--- Du tar visst till dej alla som kommer i din väg ? sa han när Kalas slutat.
--- Nej då bara kvinnor, sa Kalas snabbt.
--- Karlarna lämnar du åt deras öde ? --- Ja dem har jag det svårare med, sa Kalas och hennes skratt lät besvärat.
I detsamma kom Anita hem.
Omålad, rak i håret, anfådd som om hon sprungit uppför alla trapporna.
Full av iver.
Det fanns ingenting kvar av den värdiga kylan i hennes sätt.
--- Jag är inte klok, sa hon och slog sej ner i soffan bredvid Arne.
Antingen det beror på er eller Torsten men jag är inte jag längre alltså.
Först fick ni mej att nästan sluta måla mej och sluta köpa så mycket kläder och nu säger Torsten att han inte vill att jag ska ha nåt smink alls för han är precis som du Arne!
Tror på naturen och sånt larv.
Hon skrattade lyckligt.
Och sen har jag blivit mycket snällare!
Vet ni vad jag gjort i kväll ? Jag har hjälpt Torsten att ta hand om sin pappa som kommit från sjukhuset.
Vi bäddade åt gubben och handlade och lagade käk och spelade poker med honom.
Om nån föreslagit mej nåt så löjligt för några månader sen skulle jag nobbat direkt!
--- Vad är det för fel på gubben ? frågade Kalas.
--- Han var med om en bilolycka för ett tag sen.
Ena armen är bruten och några revben med tror jag, sa Anita.
Gud han såg inte klok ut.
Torsten skulle bo där över natten.
Han är orolig att gubben ska trilla omkull när han är ensam för han är över sjutti och har sån yrsel.
--- Kan de inte anställa nån som bor hos honom ett slag ? frågade Kalas.
--- Antoinette!
utropade Ann-Charlotte.
Kalas nickade.
--- Hon!
sa Anita.
Men är hon inte lite knäpp ? --- Inte värre än de flesta, sa Kalas.
Man kan pröva en tid och se hur det går.
Hon har skött sina föräldrar i alla år så hon har vanan inne.
--- Jag ska fråga Torsten, sa Anita.
Jag kan ringa genast.
Hon blev röd i ansiktet och reste sej och skyndade ut i hallen.
Två dagar senare började Antoinette Stjärna sitt livs första anställning, mycket glad och mycket nervös och med höga ambitioner.
Samtidigt meddelade Anita städpatrullen att hon bara kunde jobba juni ut.
Sedan var skolan slut och hon hade fått anställning som elev på en konfektionsfirma.
--- Jag måste tänka på min utbildning, sa hon.
Nån måste ju rita vettiga kläder åt kvinnor eller hur och dra upp till kamp mot modeindustrin!
Hon såg på Kalas.
--- Jag tänkte försöka ta upp din overallidé om jag får.
--- Om du får!
sa Kalas.
Och jag som ett slag fruktade att jag aldrig skulle gilla dej.
--- Jag ska kalla den Kalas, sa Anita.
Kalas i himmelsblått och gräsgrönt och solskensgult.
--- Ska du inte gå med i Kvinnofrihet ? sa Kalas.
--- Kanske, sa Anita.
Jag vet inte vad Torsten säger.
--- Men i så fall behöver du ju verkligen stöd!
sa Kalas.
--- Jag tycker du har rätt i ganska mycket, sa Anita.
I det där med porren och att man ska försöka vara ekonomiskt oberoende för man vet ju aldrig vad som händer.
Men det säger jag att får jag en unge så måste hon gå i första hand.
Det tycker både Torsten och jag.
--- Men har ni inte talat om att dela henne i så fall ? --- Jo, sa Anita och lät tveksam.
Om Torsten vill.
Men jag kommer aldrig att sätta ungen i kläm.
Min morsa jobbade jämt och hade aldrig tid med mej.
Jag var alltid i vägen och det märktes att hon helst ville bli av med mej.
--- Men kolla hans inställning först då!
sa Kalas.
Bind inte upp dej vid honom vad du gör.
Tro mej, jag har gjort detsamma själv och det är livsfarligt.
--- Tja, sa Anita och ryckte på axlarna.
Men är man kär så är man.
--- Du får komma igen senare, sa Kalas resignerat.
Om det pajar för dej med den förslavande kärleken.
Men nog är det sjutton att det ska vara så svårt att rucka det minsta på det här systemet.
Samma strävan efter huslycka och tvåskap som om ingenting hänt, som om vi inte ens kämpade för en förändring.
--- Kan du inte förstå alls ? sa Anita.
--- Jodå, jag förstår, sa Kalas.
Men det är åt helvet, det säger jag bara.
21 Den sista juni upphörde städpatrullen.
Eftersom kontoren stängde i juli hade Kalas tagit anställning som brevbärare.
Hon hade inte råd att vara ledig, inte lust heller för den delen, för hon hade ingenstans att ta vägen.
Anita hade nyligen flyttat ihop med Torsten och skulle börja sitt nya jobb.
AnnCharlotte och Arne packade ihop för semester på västkusten där Marie väntade på dem hos sina farföräldrar.
De blev lätt vemodiga som man ofta blir inför uppbrott och lovade varandra att hålla kontakten.
De hade aldrig känt sej så sammansvetsade som denna dag då de lämnade kontoret på Lidingön och ringde på Antoinettes dörr.
De skulle hjälpa henne att röja våningen innan de skingrades för sommaren.
Det var en varm dag, en av de varmare den sommaren.
Dammet stod som rökridåer i rummen.
Antoinette hade inte bott där sedan hon fått anställning hos Torstens far.
De öppnade beslutsamt de överfulla skåpen och lådorna och mjuka dofter av lavendel blandade sej med fräna av smuts och malkulor.
Antoinette hade svårt att välja vad hon skulle behålla, men till slut bestämde hon sej för silvret och släktporträtten.
Resten skulle hon skicka till auktionskammaren.
--- Men ska du verkligen göra dej av med alltsammans ? protesterade Kalas.
--- Jag det är lika gott.
Jag bor ju hos Nils-Gustaf och han har redan på tok för mycket och vill inte ha mer, sa Antoinette.
--- Men om du inte bor där jämt!
sa Kalas.
--- Det gör jag ju!
--- Livstidsanställning då!
skojade Ann-Charlotte som tyckte att Kalas såg betänksam ut.
--- Jaja men, bekräftade Antoinette och hennes ansikte lyste av förtjusning och fick det där storögda ungflicksuttrycket från en svunnen tid som om hon varit fyrti år yngre och på väg till sin första förälskelse.
--- Du kommer väl inte att ångra att du sålt allt om du flyttar ifrån honom igen ? sa Kalas forskande.
Du säljer det väl inte för hans skull, menar jag.
--- För hans eller för min, det gör väl detsamma, tyckte Antoinette sorglöst.
Men det tyckte inte Kalas när städpatrullen var på hemväg.
--- Hon är så oskuldsfull, suckade Kalas.
Han lurar henne väl inte Anita ? --- Inte Torstens farsa inte, sa Anita.
Han är jättefin och de tycks faktiskt komma riktigt bra överens.
Hon lutade sej mot de andra två i framsätet.
--- Nu är jag precis som Kalas, sa hon och skrattade.
Men jag kan inte hålla mej.
Om det är sant som ni säger att hon varit en skyddad hemmadotter i sexti år så har hon avancerat raskt ska jag säga.
De sover i samma säng hon och NilsGustaf.
Torsten säger att hans farsa alltid varit svår på fruntimmer så han har väl lyckligen förfört henne kan jag tro.
--- Jag smäller av, sa Kalas.
Det är som plockat ur en sån där självbekännelsenovell " Jag förlorade min oskuld vid sexti " eller nåt i den stilen.
--- Nu är du verkligen dum!
sa Ann-Charlotte förargd.
Jag tycker det är underbart om det är som Anita säger.
--- Javisst, sa Kalas.
Kalasfint!
Bara han inte lurar henne och gör henne besviken eller jag vet inte vad för med barn kan hon väl inte bli.
Jag vill inte att hon åker på en nit, det är hela saken.
Kan du inte fatta det ? --- Jodå, men han kan ju också åka på en nit i så fall, sa Ann-Charlotte.
Även om han har all erfarenhet i världen.
--- Sluta oroa er, sa Anita.
Jag tror de bjuder på bröllop framemot höstkanten fast de inget sagt ännu.
Torsten säger att han är säker på att nåt är i görningen.
Blir du lugnare då Kalas ? --- Jag ger mej, sa Kalas.
Jag trodde aldrig att jag skulle önska nån den äktenskapliga bojan men i det här fallet skulle jag faktiskt känna mej betydligt lugnare om de ville legalisera sej.
Hon släppte av Ann-Charlotte och Anita vid Odenplan och vinkade adjö och önskade dem skön sommar.
Hon startade igen med ett ryck och accelererade fram mot Dalagatan.
Utanför depeschbyrån vid hörnet av Odengatan brann kvällstidningarnas budskap med lysande skadeglädje.
Ann-Charlotte fortsatte också hem till sej.
Hon kramade Anita adjö och låtsades entusiastisk inför morgondagens resa.
Tunnelbanans svalg kändes mörkt och svalt omkring henne efter värmen däruppe på gatan.
Hon sjönk ner på en bänk bredvid spårvägsmuseet.
Ett tåg körde fram och hon rörde sej inte.
Det kom ännu ett men hon lät också det gå utan henne.
Först när det tredje körde in på perrongen gick hon in i kupén och satte sej vid ett fönster, tittade på sin spegelbild i rutan, mest bara ögon och linjerna från näsroten ner mot munnen.
Känslan av gammal och förbrukad kom över henne.
Hon skulle hem och packa.
De skulle på semester hon och Arne, men hon som längtat så efter denna gemensamma ledighet, längtade inte längre.
Åter levde de på sin ö eller på varsin ö, isolerade.
Marie var på sommarlov, Anita hade flyttat.
Kalas hade hon knappt träffat den sista månaden.
Arne hade varit kritisk på Kalas efter deras möte, sagt att Kalas var prathungrig och dominerande.
Ann-Charlotte hade inte försvarat henne, inte vetat vad hon skulle säga.
Hon var själv irriterad på Kalas jargong och hon anade inte att Kalas hade svårigheter, för kvar av hennes beundran fanns en tro att Kalas var en människa som klarade allt.
Det var som om Ann-Charlotte solidariserade sej med Arne när hon tog avstånd från Kalas, blev mer reserverad och kritisk och gick helt upp i sin familj.
Men när Arnes och hennes nyvunna gemenskap fick något av tvång över sej, ett måste att vara tillsammans, började hon längta tillbaka till Kalas och hon tyckte plötsligt att Arne försökt beröva henne en vän genom sin ovilja.
Den tid som följt på Arnes och Ann-Charlottes återförening hade präglats av en intensiv vilja att bygga upp något nytt mellan sej.
Sagan brukar sluta där, med räddningen och versen " så levde de lyckliga till livets slut ".
Men så enkelt blev det inte.
Den första öppenheten tedde sej lätt, sprungen ur desperationen kring en hotande katastrof.
Arne och Ann-Charlotte upplevde en tid av häftig kärlek.
De var övertygade om att detta nya mellan dem var något bestående, något de uppnått tillsammans och som skulle förbli så.
På rädslan att förlora den andra följde behovet av trygghet, att ha det lugnt och bra ihop och det var där som deras förhållande började glida ur spår utan att de förstod det.
De började om på nytt men mönstret var det gamla.
För att skydda sej från oron gömde de åter på sin kritik och försökte precis som förut att bara dela glädjen.
Så länge Anita bodde hos dem märkte de inte detta.
De delade bekymmerna om henne istället för att se sina egna.
När hon flyttade efterlämnade hon ett tomrum som kom som en obehaglig överraskning för både Ann-Charlotte och Arne.
De hade sett fram emot att bli ensamma med varandra för det hade varit trångt i våningen med två barn.
Men plötsligt kände de sej inte nöjda.
På ytan hade de uppnått en större jämlikhet om man reducerar jämlikheten mellan makar att gälla uppdelningen av hushållsarbete och barnpassning.
Men Ann-Charlotte kände sej ändå ofri.
Arne var svartsjuk.
Han tyckte inte om att hon gick iväg på Kvinnofrihets möten, att hon hade något utanför familjen och han tyckte som sagt inte om Kalas.
Han fick henne att känna sej som en utbrytare och svikare var gång hon gav sej iväg och följden blev att hon ofta stannade hemma.
Samtidigt gick Arne som vanligt på sina modellbyggeträffar en gång i veckan.
Han hade alltid haft någon kurs eller förening så länge de varit gifta, en egen inmutning vid sidan av henne.
Det retade Ann-Charlotte att han gjorde skillnad mellan dem, att han ville ha henne till hands när han var hemma och inte accepterade att hon också behövde något mer än bara honom och Marie.
Men inte heller Arne var nöjd.
Han kände att han utnyttjade Ann-Charlottes osäkerhet och dåliga samvete och han led av sin bristande generositet när hon frågade honom om han tyckte att hon kunde gå iväg.
Samtidigt irriterade det honom att hon frågade så ödmjukt, att hon försatte honom i en maktposition som han inte ville ha men ändå utnyttjade.
Han ville skrika åt henne att allt var fel men eftersom han var en fridsam man teg han.
De skulle ta tåget till Ann-Charlottes föräldrar första semesterdagen.
De vaknade tidigt på morgonen i samma säng, Ann-Charlottes säng, som i flera veckor redan känts för trång och svettig för dem båda utan att de ville ge upp beviset på den fulla gemenskapen som den representerade.
Missnöjet hängde tungt över dem.
De fick bråttom till stationen och måste ta en taxi.
De dolde med knapp nöd sitt ursinne och förmådde inte prata utan satt tigande i var sitt hörn och stirrade ut genom bilrutorna.
Till Gävle delade de kupé med en barnfamilj, två livliga ungar och en ovillig mamma som tjatade utan att göra sej hörd.
Ungarna skylde tystnaden mellan Ann-Charlotte och Arne.
--- Jag har gjort kaffe, sa Ann-Charlotte surt när de blivit ensamma.
Ska du ha ? --- Jatack, sa Arne.
Hon hällde upp kaffe åt dem båda.
Han tog det för självklart vilket retade henne och plötsligt kunde hon inte tiga längre.
--- Jag har verkligen ingen lust att ha semester med dej!
sa hon.
Som det är just nu.
--- Inte jag heller, sa Arne.
Vad fan har hänt ? När det verkade så bra ? --- Du sätter dej på mej, sa Ann-Charlotte genast.
--- Jag vet det, sa Arne.
Men du är för fan en vuxen människa som kan säga ifrån!
Fast det passar förstås inte!
Det är enklare att lida martyr och skylla allt på mej.
--- Jag klarar inte av dej, sa Ann-Charlotte.
Du måste hjälpa mej mot dej.
Det blir inget kvar av mej om jag hela tiden ska pressas in i din fålla.
--- Du fattar inte vilken lust jag får att demonstrera när du håller på så där och spelar den tappra uppoffrande hustrun, sa Arne hetsigt.
--- Men det är ju rena kriget du förklarar!
sa Ann-Charlotte.
Vart vill du komma egentligen ? --- Jag vill att vi hjälper Britt på samma sätt som Anita, sa Arne.
Detta drabbade dem så oförmodat att grälet kom av sej.
Arne hade inte planerat att säga det, inte så direkt i alla fall, men han hade länge velat pratat med Ann-Charlotte om Britt.
Han hade ofta tänkt på henne och undrar hur hon hade det, tyckt att han svikit henne.
Tåget dunkade oförtrutet fram, en ändlös banvall, söndersprängda berg och täta granskogar som utestängde dem från landskapet.
Ann-Charlotte var alldeles tyst.
--- Blev du ledsen ? frågade han till sist för att bryta igenom tystnaden.
Mindes hennes stumhet från i vintras och blev rädd för vad han gjort.
Arg också.
Han frågade sej vilket han föredrog, tystnaden eller det som utvecklats mellan dem under den sista månaden, småpysslet med varandra, det ängsliga plåstrandet och kollandet.
Ann-Charlotte plockade ihop efter deras måltid, långsamt, omständligt.
Stoppade ner termosen och de kvarblivna smörgåsarna i plastpåsen.
--- Jag måste tvätta mej om händerna, sa hon och lämnade kupén.
Han tittade ut.
Väntade dyster på att hon skulle komma tillbaka.
Skulle deras semester bli så här ? Ett undanglidande in i tystnaden tills inget av öppenheten från i mars fanns kvar.
--- Jag finner mej inte i det, tänkte han.
Vad som helst är bättre än detta.
Ann-Charlotte öppnade skjutdörren och kom in igen.
Hon satte sej oförmodat bredvid honom och lutade huvudet mot hans axel.
--- Jag vet inte vad jag ska svara, sa hon.
--- Men Anita kunde vi hjälpa, sa han anklagande.
Henne kom du hem med utan nån förvarning och jag ställde genast upp.
--- Jag vet det, sa Ann-Charlotte.
Och jag säger mej att det är samma sak.
Men magen blir så ifrån sej att jag måste springa på dass bara du nämner hennes namn.
Jag kan inte prata om henne!
--- Men den historien är väl glömd!
--- Jag hade önskat det men så enkelt är det inte.
Jag tror inte jag klarar att träffa henne.
Du får söka upp henne själv.
--- Men vad säger du då ? --- Jag vet inte.
--- Det vet du visst det!
Fram med det!
sa Arne irriterad.
--- Jag känner mej maktlös, sa Ann-Charlotte.
Jag skulle vilja hindra dej att träffa henne men jag tycker inte det är rätt.
--- Varför vill du hindra mej då ? --- Jag är rädd att förlora dej antar jag, sa Ann-Charlotte och rätade på sej.
Arne lade armen om henne.
--- Jag fattar inte hur vi ska klara upp det här, sa AnnCharlotte.
Det verkar så mörkt nu igen.
--- Vi pratar i alla fall, sa Arne.
--- Det är svårt, sa AnnCharlotte.
Jag får ont i magen.
--- Ska vi glömma alltsammans då ? --- Nej, sa Ann-Charlotte.
Det är ju bara ljug.
Vi glömmer ändå ingenting.
--- Jag vill att det ska vara bra mellan oss, sa Arne.
--- Visst det är bekvämast, sa Ann-Charlotte.
Men du är inte nöjd och jag är inte nöjd.
Det är bara som vi låtsas hela tiden.
--- Vad ska vi göra då ? --- Nåt annat än bara leva vi två och Marie, sa AnnCharlotte.
Allt kretsar kring oss och vår lilla idyll och jag står inte ut i den!
--- Lyckan är att vara två, sa Arne.
Heter det inte så ? --- Men jag vill vara fler, sa Ann-Charlotte.
Jag känner mej instängd.
--- Men då försöker vi det, sa Arne.
Det finns väl andra än Anita!
--- Men Britt får du hjälpa själv, sa Ann-Charlotte.
--- Om jag skrev ett brev till henne, sa Arne.
Skulle det kännas lika svårt för dej ? --- Kanske inte, sa Ann-Charlotte tveksam.
Det är bäst du gör det hur jag än känner det, tillade hon.
Om vi nånsin ska klara det här måste vi ju få tillåtelse att göra det vi vill!
Annars blir vi aldrig nöjda.
--- Ska vi aldrig få lugn och ro igen tror du ? skojade Arne och höll henne hårdare.
--- Inte så länge vi eftersträvar det och inget annat, sa AnnCharlotte vist.
För då ljuger vi bara.
Vi måste hjälpas åt att klara av varandra annars blir vi aldrig jämbördiga och aldrig öppna och fria mot varandra.
Och blir vi inte det orkar vi aldrig vara fler än två i längden för då har vi så mycket att försvara.
--- Är det Kalas som lärt dej det ? frågade Arne.
--- Ja det är det, sa Ann-Charlotte häftigt.
Och hon har rätt!
jag önskar att du kunde lära känna henne och tycka om henne som jag.
--- Vi kan väl göra ett nytt försök när vi kommer hem, sa Arne.
Ingenting ska väl vara omöjligt!
22 --- Kan du tänka dej, sa Kalas när hon och Ann-Charlotte åter träffades i mitten av augusti.
Jag är så kär att jag smäller av.
Och jag som inte trodde att jag nånsin skulle våga förälska mej igen.
--- Jaså, sa Ann-Charlotte överraskad och visste inte hur hon skulle kommentera deklarationen.
--- Det är inte klokt!
fortsatte Kalas.
Jag har träffat mannen på jorden, förstår du, min syskonsjäl, min jämlike, allt du vill och jag flämtar fortfarande efter andan och tror knappt det är sant.
--- Jaså, sa Ann-Charlotte igen.
Var träffade du honom ? --- I Hagaparken, sa Kalas.
Han målar tavlor med massor av fina löv på.
Kom ska du få se vad han målat i mitt firarträd!
Hon reste sej ivrigt och gick över mattan fram till väggen.
--- Oj så stort!
sa Ann-Charlotte.
--- Stort för det stora!
sa Kalas stolt.
O Lotten, det är så märkligt det här.
Jag säger mej att han är osannolik men han existerar faktiskt.
--- Har han inga fel ? frågade Ann-Charlotte och tänkte på Arne.
--- Inga som jag inte accepterar, sa Kalas med övertygelse.
Jag har aldrig accepterat nån som jag accepterar honom förstår du.
Det är svindlande.
Att nåt kan stämma så fint.
Ann-Charlotte berättade om sin semester och hur hon och Arne beslutat att försöka tackla sitt förhållandes berg-ochdalbana istället för att smyga sej undan.
--- Vi har tänkt att försöka hjälpa ungdomar som har det besvärligt, förklarade hon.
Låta dem bo hos oss precis som Anita.
--- Du tycks ha vunnit åtskilligt i ditt äktenskap, sa Kalas belåtet.
Nån förtryckt hemmafru blir du nog inte igen.
--- Nej det är inte troligt, sa Ann-Charlotte.
Men för säkerhets skull ska jag hälsa på dej emellanåt så jag inte glömmer mej.
Medan de fikade rasslade posten genom brevlådespringan i ytterdörren.
--- Men titta här!
sa Kalas och kom in med ett brev i handen.
De ska gifta sej och vi är bjudna på bröllop.
--- Vilka ? frågade Ann-Charlotte överraskad.
Anita och Torsten ? --- Tok heller!
sa Kalas och läste högt : Fröken Katrin Karlsson inbjuds att med sin närvaro hedra V I G S E L A K T E N mellan fröken Antoinette Stjärna och herr Nils-Gustaf Nilsson och därefter intaga middag i brudparets hem.
--- Du har säkert ett likadant kort hemma hos dej, sa Kalas.
Vilken fest!
Om tre veckor.
aeee --- Chansen att man ska leva lyckliga ihop till livets slut är nog större när man startar så sent, sa Ann-Charlotte och suckade.
Den första söndagen i september demonstrerade Kvinnofrihet.
Kalas och Ann-Charlotte följdes åt och delade ut flygblad.
Vid niodraget skildes de åt.
Kalas sneddade genom Vasaparken och skyndade på stegen.
Fötterna ömmade efter flera timmars rundvandring men hon hade ingen ro att gå lugn.
Hon hade bråttom för hon måste hinna hem och duscha, kamma sej och byta kläder innan han kom.
Ingenting var självklart och säkert längre, inte som med andra män som hon kunnat lämna.
Hon litade plötsligt inte på sej själv.
Hon tvivlade på att hon dög som hon var.
Hon kände det som ett svek men hon skyndade ändå på sina steg, måste försöka bättra på sitt yttre för den föraktligaste av alla kvinnliga dygder, behagsjukan.
Allt hade börjat så stort mellan dem.
Drömmen om gemenskap som de i den svindlande öppningen trott sej finna hos varandra.
Kravlösheten, jämbördigheten.
Det hade inte tagit dem ett dygn att upptäcka varandra.
De hade ingenting lovat men varje ord de utbytte under de första veckorna hade varit löften.
Som Kalas berättat hade de träffats i Hagaparken.
Han satt under en stor ek nere vid Brunnsviken med staffliet framför sej.
Hon hade satt sej en liten bit ifrån, tyst för att inte störa, ångande varm efter promenaden genom parken.
Han målade löven på en liten buske som tanig men seg vuxit upp ur jorden i en bergsskreva.
Fogade löv till löv, beskrev dem noggrant i varje detalj, de sågtandade kanterna, den spetsiga toppen, fjädernervernas grenverk i den gröna ytan.
Skuggorna och ljuset som gav dem deras individualitet.
--- Varför målar du löv ? hade Kalas frågat.
--- För att de är många tillsammans som hjälper varandra istället för att kräva för egen del, sa han.
Han såg på henne, en man med långt rött hår bakbundet i nacken med en gummisnodd, ljusa klara ögon, stora som på ett barn.
föreställning om hur han skulle se ut som dödskalle, en ganska liten dödskalle med små tänder och stora håligheter för näsan och ögonen, bakåtlutande pannben och utdraget bakhuvud.
Hon mötte hans blick.
Han var en av de fulaste människor hon sett.
--- De är symboler för ett bättre liv, sa han.
Tänk dej att leva under himlen härute!
I gemenskap och frid.
--- Är det så svårt för dej ? frågade hon.
--- Ja så inihelvete svårt, sa han och återgick till sin tavla.
Kalas lade sin tröja under huvudet och sträckte ut sej i gräset, tittade upp i himmelens gråa halvmulenhet där molnen drev på varandra mot norr i en lång lekfull parad av fabeldjur, hela tiden föränderliga.
--- Moln är fina, sa hon.
--- Jag målade moln förut, svarade han.
De tycktes mej så fria.
Men så upptäckte jag att det inte var frihet jag ville ha utan frihet från krav i gemenskap med nån.
--- Fann du det ? --- Nej för helvete, spottade han.
--- Varför ? --- För att det inte finns nån som är som jag, sa han.
Som vill dela med sej till mej utan att kräva att få medbestämmanderätt över mej.
--- Jag har alltid önskat ett förhållande, sa Kalas rätt upp i luften.
Där jag får komma och gå som jag vill, det låter som samma dröm eller hur ? --- Har du prövat den ? --- Jag har försökt, sa Kalas och tänkte på Robban.
Men det gick inte för jag älskade inte.
--- Man skulle hitta nån, sa målaren och tuggade på penseln.
Som man älskade så inihelvete att det kunde lyfta en igenom mörkret.
--- Hur då mörkret ? --- Jag har just kommit ut från hospitalet, sa han kort och började plocka ihop sina grejor.
Kalas satte sej upp och tog på sej tröjan igen.
Hon frös.
--- Varför ? frågade hon.
--- Depressioner, sa han.
Perioder då jag tappar bort meningen i tillvaron.
Löven har det lättare, tillade han.
Deras liv är mer entydigt.
Han slog ihop staffliet och band några snörstumpar om.
Smällde igen trälådan med färgerna och penslarna.
Så reste han sej.
--- Jag heter Mo, sa han.
Följer du med mej ? Han bodde hos henne i två veckor.
Sedan måste han hem till sin fru och sina barn.
Två veckor då de upplevde sina drömmar med varandra.
De berättade om sina liv, sin fruktan och sin längtan.
De ansträngde sej att förstå, att lyssna och förklara.
Ingenting fick vara dolt eller förbjudet mellan dem.
Och de trodde att de förstod varandra och var helt överens.
Deras vilja var så stor att även om de inte förstod så låtsades de förstå och accepterade också sådant hos den andra som var dem främmande.
Men själva denna kravlöshet blev till ett krav när de två veckornas drömmar kolliderade med verkligheten.
Mo åkte hem till hustru och barn.
Kalas ville att han åkte.
Det var inte svårt att dela honom med andra, inte så länge hon själv hade allt.
Hans fru kunde inte beröva Kalas något, en stackars kvinna som älskade honom utan att förstå honom, som tog emot honom för att hon inte hade mod att resa sej upp och leva utan honom, men som ingenting ville veta om hans egentliga liv.
Han hade gett henne Kalas telefonnummer.
Hon ringde honom klockan tre när morgonen ännu var gråvit gryning.
Hon var rädd, minstingen andades så tungt, hon kunde inte sova.
Mo talade varligt med henne, övertalande, lugnande, som till ett barn.
Han lovade att komma hem.
Han hörde inte av sej till Kalas på fyra dagar.
Sedan var han plötsligt tillbaka.
Deras längtan var så stor att de skakade när de omfamnade varandra.
I det ögonblicket trodde de att de aldrig skulle kunna leva utan varandra.
--- Jag älskar dej, sa Kalas.
--- Så får du inte säga, svarade Mo.
--- Varför när det är sant ? --- Jag tycker inte om det.
--- Men förstår du inte vad som hänt mej ? Efter flera år vågar jag äntligen älska nån!
Och ensam stå för det.
Jag vågar satsa mej själv utan att vara rädd längre.
Det är som en störtflod, förstår du, en befrielse!
--- Det är stora ord, sa han.
Jag vill inte att du säger så.
--- Men om jag vågar älska dej så kan väl du ta emot det ? sa Kalas.
--- Nej, sa Mo.
Det betyder ansvar.
--- Visst inte, sa Kalas.
Jag står på egna ben.
Mej behöver du aldrig vara rädd för.
--- Jag vill inte göra klart för mej vad du innebär för mej, sa Mo.
Förstår du det ? Jag är inget att lita på, inte ett enda ögonblick.
--- Nej visst, det vet jag, lugnade Kalas.
Jag väntar mej inget.
Men hon var säker på att det som de upplevt var av den arten att det var oövervinnerligt, att det skulle överleva alla svårigheter.
Att de i själva verket aldrig kunde uppstå riktiga svårigheter eftersom de förstod varandra.
Hon trodde så obetingat på detta att hon vägrade att se det som inte passade in i gemenskapens mönster.
Att Mo utnyttjade henne, att han var den som bestämde över deras möten.
Om hon tog initiativet sa han alltid nej.
Bara när han själv kom med förslaget hade han lust.
Då kände han sej fri gentemot henne.
Kalas förnekade det.
Hon satsade hela sin känsla.
Detta var den totala upplevelsen, tyckte hon.
Detta var utan vank, det fullkomliga, en sällsynt gåva som hon fått.
Den gav henne mod och styrka och kom henne att känna frihet i det som i själva verket var bundenhet.
Och ju starkare hon upplevde denna känsla ju längre bort gled Mo.
Hon krävde ingenting.
Hon började dölja sina förväntningar, sin våldsamma längtan och trodde inte att han kände den.
De slutade tala som de gjort i början om sina känslor och tankar och förhoppningar.
De längtade redan tillbaka till sin första upplevelse av varandra.
De var inte jämbördiga mer för Kalas kände att hon inte dög längre.
Hon visste inte vad hon skulle göra för att det hon höll på att förlora skulle komma tillbaka till henne.
Hon blev osäker på sej själv, hon som varit så svindlande säker.
Hon började anstränga sej men Mo gled bara längre och längre bort och hon kunde inte fånga honom.
Hon förstod inte vad som var fel, vad han begärde.
Och hon kunde inte fråga honom utan att blotta sin rädsla.
Plötsligt visste hon så lite om honom, hon som trott sej veta och förstå allt.
Hon tvivlade på det hon såg och kunde inte tolka.
23 Hon hade ringt Mo på morgonen bara för att kontrollera att han existerade i sinnevärlden.
De hade inte pratats vid på fem dagar, inte träffats på över en vecka.
Hon hade vaknat med känslan av att han inte levde längre, att han försvunnit och var borta och hon greps av en sådan fruktan att hon måste ringa.
Hans röst fanns i telefonen.
Han pratade mycket som för att hindra henne att säga något som han inte ville höra.
Hon lyssnade.
Hans röst var bedövande, utomverklig, hela hennes liv vilade i den som i ett ljust minne av någonting.
Hon sa nästan ingenting själv.
Strax innan de lade på sa han att han kunde komma upp till henne senare på kvällen.
Hon hade inte vågat hoppas på det.
Han lät tveksam men han föreslog det likafullt och de bestämde att träffas vid tiodraget.
Hon var redan försenad när hon skyndade genom Vasaparken.
Hon passerade hundrastgården där två mattar utbytte erfarenheter medan deras rackor undersökte varandras och rastplatsens lukter.
Hon fick in sand i sandalen och stannade upp ett ögonblick.
Plötsligt singlade ett flygblad ner genom luften och bredde ut sin text på marken framför henne.
--- Kvinnofrihet, läste hon och skrattade lite hånfullt.
Jo du Kalas, det gäller dej också!
Hon såg upp mot trädet bredvid grusgången och varseblev flickan som satt där uppklättrad på nedersta grenen med en bunt flygblad i handen.
Hon såg förskräckt på Kalas, en ung flicka med smutsiga fotsulor och hårband över pannan som en indian.
--- Här har mest kommit äldre människor, förklarade hon för hon kände igen Kalas.
Men de kan också behöva en påminnelse inte sant ? --- Jovisst, sa Kalas.
Hon tvingade fram ett glatt leende och skyndade vidare.
Femtio meter längre bort satt en kvinna på en bänk och grät.
Hon höll ett flygblad i handen.
--- Hur är det fatt ? sa Kalas och hejdade sej mot sin vilja.
Kvinnan svarade först inte och såg inte upp.
Kalas böjde sej ner över henne.
--- Hur är det fatt ? Kan jag hjälpa dej med nåt ? sa hon och höjde rösten.
--- Det här fick jag nyss.
Det kom från luften, grät kvinnan.
Jag vet inte hur det gick till.
Plötsligt var det bara där.
Hon såg upp och Kalas hajade till när hon i det avmagrade gumansiktet igenkände fru Schrivel.
--- Men det gäller inte er, försökte hon släta över.
--- Det är ett budskap, viskade fru Schrivel med torra bleka läppar och skräck i ögonen.
Det gäller min man och han är borta, långt borta.
De säger att han rest till Schweitz.
Han lämnade mej utan ett ord, utan nånting alls.
Allt har de tagit, allt som var mitt, huset, möblerna, mina vackra smycken, till och med pälsarna tog de.
Kan ni tänka er så grymt, min vackra vita mink.
Jag har ingenting kvar och ingenstans att ta vägen och ingen som bryr sej om mej.
Hon grät kvidande som ett djur i svår nöd medan hon lutade huvudet mot bänkryggen.
Kalas betraktade henne dystert.
Hon såg på klockan och svor tyst.
Hon hann faktiskt inte göra något för fru Schrivel.
Hon var redan försenad.
Hela dagen hade hon väntat på detta möte och vetat hur många timmar det var kvar.
Hon hade lämnat Ann-Charlotte med det sista tiotalet flygblad.
Varför skulle hon lägga näsan i blöt i allt som kom i hennes väg ? Vad kunde hon göra för en sådan som fru Schrivel som kanske inte alls ville ha någon hjälp.
Kalas lämnade utan ett ord den gråtande kvinnan och fortsatte halvspringande den sista biten genom parken mot sitt hus.
Hon såg upp mot sitt fönster på glänt, såg den gröna gardinen av sissusar.
--- Jag skiter väl i den där Wallenbergkärringen, mumlade hon och knöt händerna.
Skiter i henne.
Hon stod på trottoaren och väntade på raden av bilar som passerade förbi henne i snabbt tempo.
Nere vid Odengatan var ljuset grönt.
--- Jag skiter i henne!
upprepade hon.
Hör du det ? Hon såg på klockan igen.
Nu var gatan bilfri.
Det var bara att skynda på, rakt över.
--- Gå nu Kalas, du har bråttom, sa hon och fick tårar i ögonen.
Det kom nya bilar i en ström.
De pruttade avgaser i hennes ansikte och virvlade upp dammet i rännstenen.
--- Jo det är kärlek det, viskade hon.
Älska en och ingen mer när världen är full av gråtande.
Ursinnig vände hon sej om och sprang tillbaka till kvinnan på bänken.
--- Kom med mej, sa hon lågt och nästan bedjande.
Jag ska se om jag kan hjälpa dej.
Hon tog fru Schrivels bag i handen, en stor svällande bag som inte gick att stänga, och höll om fru Schrivels arm med den andra och långsamt, långsamt gick de tillsammans upp mot huset där Kalas sissusar vinkade åt henne i fönstret.
Det var inte mycket kvar av fru Schrivel, en skrynklig hög av skinn och ben i smutsiga kläder som blivit många gånger för stora.
Kalas klädde av henne de boutiquesignerade paltorna.
Fru Schrivel fogade sej i behandlingen utan kommentarer, ett mumlande, snorande människoknyte bara, utpumpad och förvirrad.
Det var svårt för Kalas att få någon riktig reda i hennes berättelse men eftersom hon tydligtvis inte hade någonstans att ta vägen bäddade Kalas åt henne på den ena madrassen och stoppade henne i säng.
Medan hon skötte om fru Schrivel lyssnade hon spänt efter ljud, såg på klockan, hörde de tunga tonerna från Gustaf Wasakyrkans stora tornur när den slog fem, sex, sju, åtta, nio, tio slag.
För en halvtimme sedan, för en timme sedan, två, tre fyra.
Var fanns han.
Hon hörde ljudet av hissen i rörelse och hon lyssnade utåt, stel och orörlig och förbannade fru Schrivel som mumlade och kved i sin bädd och slängde med huvudet mot kudden som om hon yrade i feberdrömmar.
Men hissen stannade någon annanstans i huset, nedanför henne, nådde aldrig fram.
Och ingen spelade speldosemelodin på hennes dörr.
--- Han har fått annat för sej, intalade hon sej själv.
Vi är fria människor och gör som vi vill.
Jag har ju också förhinder.
Hon betraktade med ovilja kvinnan som låg där i sängen och stirrade upp i taket och mumlade för sej själv.
Fru Schrivel hade sannerligen förstört hennes kväll och ockuperat hennes våning.
--- Det gör detsamma om han ringer, tänkte hon.
Jag kan ju ändå inte träffa honom varken här eller nån annanstans.
Men telefonen ringde inte fastän hon väntade att den skulle ringa, väntade så spänt att hon flera gånger tyckte sej höra den och lyfte på luren för att bara mötas av den lugna entoniga klarsignalen.
Han borde ha ringt!
Hon skulle ha struntat i fru Schrivel.
Vad kunde hon göra för en människa som hon ? Alltid näsan i blöt, dumt, meningslöst, idiotiskt!
--- Hör nu Kalas, började hon om igen.
Du har lovat dej själv att alltid ställa upp på andra kvinnor.
Hon satte sej bredvid fru Schrivel som låg där på rygg, darrande i kroppen, lade handen över hennes blåådriga hand på filten och försökte prata med henne för att lugna henne.
--- Borta, mumlade fru Schrivel.
Allt tog de.
Borta utan ett ord.
Långt borta.
Darrningen genom fru Schrivel nådde Kalas och hela tiden medan hon tröstade och lugnade och strök den äldre kvinnans hand fanns den spända lyssnerskan i henne, efter hissen, dörrklockan, telefonen, ljuden från gatan.
Mörkret om natten i rummet, skuggorna i taket som kom och gick, sissusarnas skuggblad på gräsmattan och på väggarnas träd.
Det stora lövet som de målat tillsammans i firarträdet.
Stort för det stora.
Hon sov inte, hon väntade fortfarande, lika spänt och otåligt fastän hon gett upp hoppet.
Gjorde inget försök att sova, låg med öppna ögon ut bland skuggorna, mörkret, ljusen från gatan.
Det prasslade stilla bland lakanen i sängen bredvid.
Klirrande ljud av fru Schrivels guldarmband.
Hon hade inte känt igen Kalas, i varje fall inte visat något tecken på igenkännande.
Kalas vände sej mot henne i bädden.
Nu låg hon stilla och tyst igen.
Sov hon ? Han hade inte kommit, inte ringt.
Om han älskat henne ? Han tyckte om det som var vackert, vackra kvinnor och hon var inte vacker.
Han tyckte om hennes hår, det var det vackraste hon hade.
Resten var ingenting.
Skulle han älskat henner mer om hon varit vacker ? --- Kvinnofrihet, viskade Kalas till skuggorna.
Åt helvete med denna mätning, denna osäkerhet att duga eller inte duga.
Hon satte sej upp.
--- Om han älskar mej, bestämde hon och tog en sax ur sitt syskrin i bokhyllan.
Om han älskar mej så betyder inte mitt utseende något.
Hon gick in i badrummet och slog sej ner på badkarskanten utan att tända ljuset, satte saxen i sitt tjocka hår och började klippa.
Hon klippte, naggade, skavde och slet av det, bit för bit med den kalla metallen mot örsnibbarna och nacken.
--- Jag duger precis som jag är, bara Kalas, sa hon men medan hon klippte visste hon att hon gjorde sej själv illa och att hon skulle ångra sej.
En halv meter långa hårstrån som en mörk matta i badkaret.
Döda, avskilda från henne.
Hon tassade tillbaka in i rummet, fram till fönstret.
Träden i parken rörde sej i sakta vind.
Fru Schrivel låg som förut.
Hon lade sej ner, vände sej på sidan och blundade.
Slog armarna om sin kropp och höll sej själv hårt.
--- Jag tycker om dej Kalas, viskade hon.
Sov nu.
Hon måste ha somnat fastän hon inte mindes det för hon vaknade plötsligt och tyckte till som om hon drömt något.
Hon såg genast mot den andra bädden.
Den var tom!
Fru Schrivel var borta, skrynkliga lakan bara, grå i gryningsljuset.
Kalas satte sej hastigt upp.
Hade gumman gett sej av mitt i natten ? Ljudet av rinnande vatten i badrummet nådde henne, suset i ledningarna.
Hon var väl på toaletten, fru Schrivel.
Varför oroade sej Kalas för henne ? Kalas lade sej tillrätta igen, slöt ögonen.
Väntade.
Vad gjorde gumman så länge därinne ? Och varför forsade vattnet ur kranarna ? Kalas väntade en stund till, tvekade.
Sedan gick hon upp och fram till badrumsdörren som stod på glänt.
Ljuset därinne strålade ner över den lilla magra rynkiga gestalten i spetsprydda trosor och bh med sexigt lyft i kupan och solkiga skära rosetter.
Bildens betydelse stod klar för Kalas i ett enda ögonblick : burken på handfatskanten, den häftigt spolande kranen, tabletterna i fru Schrivels hand och tandborstglaset i den andra.
Struphuvudet som arbetade i den magra halsen för att svälja.
Kalas gick sakta in till henne och lade handen på hennes nakna arm.
--- Kom och lägg dej igen, sa hon vänligt.
--- Jag måste dö, snörvlade fru Schrivel dramatiskt.
Det är det som är meningen att jag måste dö.
Hon verkade redan omtöcknad.
Kalas granskade burken.
Den var knappt halvfull.
Hon undrade hur mycket fru Schrivel hunnit få i sej.
Hur mycket tålde en utmagrad stackare som hon ? Kalas ledde henne tillbaka till bädden och stoppade om henne.
Fru Schrivel somnade genast, en tung snarkande sömn.
Kalas gick fram till bokhyllan, lyfte den grå telefonluren och slog 90_000.
Med sin fria vänsterhand kände hon längs den tjocka hårkanten vid örsnibbarna.
Den var som en stubbåker, ojämn och vass.
Hon klädde sej och packade ner fru Schrivels kläder i den stora bagen innan ambulansmännen ringde på dörren.
24 Kalas öppnade genast dörren när det ringde.
--- Ann-Charlotte!
utbrast hon häpen som om hon väntat någon.
Kul att se dej.
Kom in!
--- Jag gick förbi, förklarade Ann-Charlotte.
Och så fick jag en sån lust att titta upp.
Hur har du det ? --- Fint, sa Kalas.
Bara fint.
Har du börjat din biträdeskurs ? --- javisst, nickade Ann-Charlotte.
Och det verkar bra hittills.
Om ett halvår kan jag vårda vem som helst!
--- Jag borde ha ringt för länge sen, sa Kalas.
Men det har varit så mycket.
Jag är på språng nästan jämt och jag stupar i säng om kvällarna.
Ann-Charlotte såg sej om i rummet.
Det bar spår av febril verksamhet, tygbitar, symaskin, trådar och knappnålar och framme vid fönstret en stor pappskiva där Kalas klistrat upp bilder och texter till ett collage.
--- Den heter Kvinnobild, sa hon och klev försiktigt mellan tidningspapper, klister, utklippta bokstäver och fotografier.
Jag ska klä dörren till kokvrån med den.
Jag har tänkt göra den länge men det har inte blivit av förrän nu.
--- Hur har du det med målaren ? skojade Ann-Charlotte.
Du ska inte gifta dej med honom ? --- Vi hinner inte ses så ofta för jag har så mycket annat, sa Kalas och såg hastigt upp.
Hon tystnade och gick fram till bokhyllan, tog ner pipan och lade sej raklång på den ena madrassen sedan hon först flyttat på en bunt tidningar.
--- Kommer du ihåg fru Schrivel ? frågade hon.
Jag råkade plocka upp henne i Vasaparken efter demonstrationen.
Hennes karl har gjort konkurs och stuckit till Schweitz och lämnade henne på bar backe.
Hon gjorde ett självmordsförsök i mitt badrum.
--- Var är hon nu ? --- På en psykiatrisk klinik, sa Kalas.
Jag hälsar på henne nästan varje dag och hon hjälper mej att kartlägga Club Feminine.
De petade henne därifrån när det visade sej att hennes man var en skurk och inte en pengastinn riddare och hon hatar dem.
--- Men är inte det att utnyttja henne ? sa Ann-Charlotte indignerad.
Kvinnor ska inte bekämpa kvinnor, det har du själv sagt.
--- Det finns idel smarta affärsmän bakom kvinnorna i Feminins topp, sa Kalas.
Vi måste försöka göra nåt åt det.
--- Tror du att hon kommer på fötter igen ? --- Jag undrar det, sa Kalas och ruskade på huvudet.
Ett slag tänkte jag ta med henne i min nya städpatrull för hon är totalt utblottad förstår du.
Hon skulle behöva både pengar och sysselsättning och nya värderingar och vänner, ja precis allt, men jag blir mer och mer pessimistisk om hennes förutsättningar.
Jag tror att hon kommer att retirera in i sin sjukdom och förbli på mentalsjukhus för resten av sitt liv.
--- Så otäckt, sa Ann-Charlotte.
--- Visst, sa Kalas och blåste ut ett rökmoln mot AnnCharlotte.
Visst är det sorgligt.
Det sa jag ju redan första gången vi träffade henne om du minns ? Hon drog med handen över tidningsbunten.
--- Vet du Lotten, sa hon dystert.
Det frestar på att vara en fri kvinna när man är riktigt kär.
Hon lade sej tillrätta mot armbågen och sög ljudligt på pipan innan hon tog den ur munnen.
--- Det är så konstigt, fortsatte hon lågt.
Men jag blir inte kåt på honom som på andra killar.
Jag älskar honom men har svårt att tända riktigt fast jag inte vill annat än ge mej hän tills jag brinner till aska hos honom.
Kan du förstå det ? --- Du är kanske rädd ? sa Ann-Charlotte.
--- Störträdd, sa Kalas.
Att inte duga och hela tiden är det som om jag dög allt sämre.
Ibland träffar jag en annan kille bara för att kolla att jag är normal och jag blir så kåt att jag skakar och kan inte träffa honom mer för att han inte är den jag älskar.
Hon avbröt sej, reste sej upp och gick fram till ett gult tygstycke som hon brett ut på gräsmattan.
--- Här är min nya bröllopsoverall, sa hon i en helt annan ton.
Vad ska du ha på dej ? --- Kan jag göra nåt för dej ? frågade Ann-Charlotte.
Kalas såg på henne och ryckte på axlarna i en hopplös gest.
Hon tog sin pipa från bordet, tände tändsticka på tändsticka utan att få fyr på den och lade ifrån sej den igen.
--- Jag tror inte det, sa hon.
Det finns nog inte nåt som nån kan göra.
Hon stack den slocknade pipan i munnen och gick mot fönstret, kryssade mellan öarna av prylar på golvet.
Hon ställde sej med ryggen mot Ann-Charlotte och började otåligt plocka bort vissna blad på den ena sissusen.
Så vände hon sej om, en mörk skugga mot fönstret med stubbigt hår och händerna på elementet.
--- Alltsammans är så bedrövligt, sa hon.
Jag tycker så mycket om honom att jag bara vill vara hos honom och strunta i allt annat.
Jag skulle vilja bo innanför hans skinn, längst inne i hans värme, men det kan jag inte berätta för honom för det han värdesätter mest hos mej är min självständighet, att jag inte hänger mej på honom och behöver honom.
Han är en sån människa som hatar beroende och skapar beroende överallt där han går fram.
Hos mej med.
Och jag jobbar med allt jag kan hitta på för att inte behöva honom och vilja kräva honom.
Det blir ingen jämlikhet kvar på det här sättet, bara en längtan efter det onåliga.
--- Vad ska du göra ? --- Vänta och se, sa Kalas.
Vi träffas allt mindre och ingenting blir som i början.
Kanske försvinner han för mej fast jag inte kan tro det.
Det kan inte vara möjligt att ens syskonsjäl bara försvinner framför ögonen på en när man funnit den!
Kan det ? --- Jag vet inte för jag har aldrig träffat min syskonsjäl.
--- Det gör ont, sa Kalas.
I allt jag gör finns han i mej som nåt som fyller mej så det knappt får plats.
Hon kom tillbaka över mattan och satte sej igen, började om igen med pipan, men kunde inte sitta still.
Ann-Charlotte hade aldrig sett henne sådan och hon förvånade sej över denna nya Kalas som inte var varm och glad och skrattande utan rastlös och orolig.
Bilden av den nya Kalas förföljde henne under den kommande veckan.
Hon ringde ett par gånger och Kalas svarade med andlös stämma, genast som om hon väntat telefon.
Rösten var tunn och glättig när hon sa --- Hej Lotten, är det du!
Hon lät glad och hon pratade snabbt och lite osammanhängande och avslutade snart samtalet.
Ann-Charlotte nådde henne inte.
Lördagen därpå hade de stämt möte vid klockstapeln på Skansen.
Kalas var sen.
Hon kom springande från parkeringsplatsen just som Ann-Charlotte och Arne var på väg upp till kyrkan där Anita och Torsten väntade tillsammans med de övriga gästerna.
Dagen var grå och regntung och det var glest med folk omkring dem.
--- Vem för bruden till altaret ? frågade Torstens svägerska som kunde turerna i ett kyrkbröllop.
--- Ingen!
sa Torsten.
De fixar allt själva.
Jag och Anita har erbjudit oss men de vill inte ha nån hjälp.
--- Vi ska gå in och sätta oss, sa Anita.
De anländer nog när som helst och då är det meningen att vi ska vara bänkade.
--- Pappa är punktlig till tusen, sa Torsten och lade armen om Anita.
Deras skor knastrade mot grusgången mellan vajande oslaget gräs när de gick fram till den gamla fjälliga kyrkan, rödbrun som levrat blod, kulturminne på Skansen från Antoinettes mors förfäders bygd i Västergötland.
I förstugan hängde en liten skylt med texten : Enl.
gammal svensk sed är männens plats till höger kvinnornas till vänster om mittgången i kyrkan.
De bänkade sej efter denna sed, Kalas, Ann-Charlotte, Anita och Torstens svägerska på den vänstra sidan och Arne, Torsten och Torstens bror på den högra och inväntade brudparet.
Längst bak i kyrkan satt några äldre damer i hatt och söndagskappor som slunkit in för att bevittna ståten och kanske gråta en skvätt över den början till livets vår som ett bröllop symboliserar.
De tågade in i kyrkan till toner av Grieg.
Bruden var klädd i fotsid klänning av tjockaste atlassiden med snävt broderat liv, ok över axlarna och blusade ärmar, vit med en anstrykning av åldrande gult, hennes mors bröllopsdräkt.
Brudgummen bar frack med stärkbröst, högtidligt nattsvart och sydd åt honom vid en tidpunkt då hans kropp haft en annan dignitet än nu.
I knapphålet bar han en ros, lika milt skär som buketten i brudens högra hand och kransen i hennes yviga hår.
De skred uppför kyrkgångens breda vitskurade plankor, allvarliga och utan att se sej omkring.
Ögonen fästade framåt mot den döende Kristus på korset.
Efter dem traskade två fnissande elvaåringar som i smyg vinkade åt höger och vänster.
Marie och Inga-Lill, också de med rosor i håret.
brudgummen sa --- Ja jag tager denna Maria Antoinette Veronika Stjärna till min äkta maka att älska henne i nöd och lust och bruden --- Jag tager denne Nils-Gustaf Nilsson till min äkta make och prästen höll ett litet tal och välsignade dem.
Brudparet vände sej om mot församlingen.
Hans hår var grått och hennes vitt och när de log framträdde ett mönster av täta ristningar i deras ansikten som visade att de levat länge.
Församlingen reste sej och log tillbaka och till flöjttoner från de saligas ängder vandrade det gamla paret nerför kyrkgången som man och hustru.
Antoinette bröt loss blommor ur buketten och delade ut till var och en av sina vänner.
När AnnCharlotte vände sej om såg hon att Kalas stuckit sin ros bakom örat i sitt stubbiga mörka hår.
Tårarna rann nerför hennes kinder.
--- Men Kalas, viskade Ann-Charlotte förskräckt.
Vad är det ? Kalas skakade på huvudet och stack sin hand i AnnCharlottes och tillsammans följde de efter brudparet ut ur kyrkan.
Bröllopsgästerna delade upp sej i grupper för att fara till festen i Nils-Gustafs våning.
--- Jag åker med Kalas, sa Ann-Charlotte hastigt till Arne.
Hon är lite ledsen tror jag.
--- Jag såg det, sa Anita som stod bredvid.
Och jag som inte trodde att en Kalas kunde vara ledsen!
De såg bekymrade på varandra, hon och Ann-Charlotte, innan Ann-Charlotte skyndade bort till den gamla folkvagnen där hon hemtamt kröp in i framsätet.
--- Det känns på ett särskilt sätt att åka i din Klas, sa hon sentimentalt.
Den här våren ... --- Han är borta, avbröt Kalas och vevade ner sin sidoruta.
Det är bara det och inget annat.
Han är borta och kommer aldrig att finnas mer för mej.
--- Men varför ? sa Ann-Charlotte.
Varför ? --- Han upptäckte att han måste fara till Frankrike och måla, sa Kalas.
Han hade drömt om det i hela sitt liv men det hade aldrig blivit av.
Kanske blev han rädd för det stora eller också var det inte stort nog för honom.
Han berättade inte innan han försvann.
--- Om jag kunde hjälpa dej, sa Ann-Charlotte ledset.
Men jag vet inte vad jag ska göra.
--- Lotten, sa Kalas och vände sej mot henne.
Du hjälper mej genom att finnas.
Det tar tid att bli en fri kvinna, så fruktansvärt mycket tid, men framåt ska vi om vi så ska kravla!
Hon vred om startnyckeln och körde sakta nerför backen och ut genom Skansens gröna gallergrindar.
Björkarna på Djurgården skiftade redan i gult.
Middagsbordet var dukat med vit damast från Antoinettes mors finaste signerade hemgift genom hela det större rummet i Nils-Gustafs tvårummare.
Antoinette hade putsat silvret med sin mors adliga vapen på och dekorerat med flammande astrar i silverbägare, tända ljus i kandelabrar och en stor tårta i mitten med ett ungt förhoppningsfullt brudpar på toppen.
Hon fladdrade omkring och ordnade det sista medan hjälpen i köket la upp ångande volauvanger på ett fat och Torsten slog i champagne i glasen och Nils-Gustaf försökte göra sej hörd för att placera alla de nio gästerna som fortfarande trängdes i tamburen och inte fick plats i rummet på grund av middagsbordets volym.
Efter champagnen följde rödvin och svampgratinerad oxfilé med hasselbackspotatis och grönsallad och brudgummen utvecklade hela sin charm och ledde allsången och berättade anekdoter från sin ungdom och bruden sa --- Nils-Gustaf kan, Nils-Gustaf vet eller Nils-Gustaf har sagt som en riktig fru och var noga att passa på honom så han tog sina mediciner enligt doktorns ordination.
Kalas sneglade på Ann-Charlotte på andra sidan bordet och blinkade lite med ena ögat och Ann-Charlotte blinkade försiktigt tillbaka.
Anita såg dem och brast i skratt.
--- Före detta städpatrullen ber att få utbringa brudens skål!
ropade hon och tillsammans reste de sej Kalas, AnnCharlotte och Anita och skålade med Antoinette som strålade tillbaka mot dem utan att riktigt förstå deras munterhet.
Och mitt i det högljudda sorlet från alla röster, skratten, talen och allsången följde Ann-Charlotte Kalas med blicken.
Den annorlunda kortklippta Kalas i sin solgula overall med prästkragsknappar från hals till skrev och ros bakom örat.
Kalas som log och skrattade och tog del utan att vara där.
Det gjorde ont i Ann-Charlotte att se Kalas så nära gråten i skrattet.
Hon ville krama om henne och lindra hennes smärta men det var något som inte lät sej göras, det visste hon.
--- Man måste leva igenom det, hade Kalas sagt henne.
För den stora svindlande glädjen måste man alltid betala med lika delar sorg.
Och hon undrade när hon skulle sluta citera Kalas.
Kalas mötte hennes blick igen och de betraktade allvarligt varandra tills slutligen Kalas höjde sitt glas mot henne.
--- För vårt systerskap, sa hon lågt och log lite i detsamma.
För ditt och mitt och alla människors systerskap.
Våren 1 VAD MINNS JAG när jag tänker tillbaka ? Hur vi hade det i sängen ? Hur jag älskade Andro, min hunger efter honom, min längtan och min hängivenhet ? Från den där våren innan jag tvingades in i verkligheten, medan jag fortfarande hade förmågan att blunda och ville leva blind och älskande minns jag tydligast min väntan på honom.
Min ständiga tåliga väntan.
Vi hade varit gifta i fyra år.
Andro hade blivit tjugosex och jag som alltid hade två års försprång hade fått mina första rynkor, eller i varje fall spår av rynkor på de ställen där de snart skulle bita sej fast i min hud på allvar.
Vi bodde kvar i Lunden, opåverkade av min fars erbjudanden att hjälpa oss med insatsen på ett radhus och min mors kräkfärdiga min vid kontakten med lukterna i vår trappuppgång.
Jag försörjde Andro som försökte bli författare.
Han skrev pjäser och visor och hade bildat en sånggrupp som uppträdde då och då, den våren med allt större framgång.
Våra tider passade allt sämre ihop.
När jag gick upp på morgonen för att hinna till jobbet, sov han alltid om han kommit alls.
Han var ofta borta när jag kom hem om eftermiddagarna för hans dag började så där en fyra fem timmar efter min och fortsatte lika länge efter det min slutat.
Han hade många järn i elden som man säger.
Den där våren tyckte jag att vi mest träffades i sängen sent om natten när han kröp ner hos mej och kom så nära mej han kunde med sin nakna kropp.
Jag kan ännu komma ihåg hur det kändes, den lena värmen som kom emot mej, min kamp för att vakna och komma emot honom tillbaka.
Vi brukade inte byta många ord så dags, bara kramas hårt, smeka varandra, älska.
Vi bodde tio trappor upp i ett vanligt höghus.
Alla klagade på huset, men själv älskade jag det.
Det var ett levande hus som svajade i vinden, fullt av människor som andades helt nära mej.
Samtidigt var det ett ensamt hus, vi hälsade avmätt på varandra när vi någon gång råkades i hissen eller vid sopnedkastet.
Den enda jag kände var Engla.
Andro och jag bodde i två rum och kök.
Man kom in i en liten hall med kapphängare och en byrå med spegel över, obehandlad furu som var modernt när Andro och jag gifte oss.
Till vänster låg sovrummet som var litet och rymde en enda möbel, dubbelsängen med höga gavlar, en lysningspresent från min far.
Han älskade att ge bort dubbelsängar i present, han hade gett en till Sven och Susanne också, fast långt efter deras hastiga bröllop förstås för på den tiden var han på dekis.
Jag antar att det stimulerade hans fantasi att ge bort sängar för skulle man tro Marianne hade han stora problem med potensen.
Bredvid sovrummet låg vardagsrummet som var dubbelt så stort med fönster åt två håll och en liten balkong med krokanmönstrade räcken.
Därinne stod soffan i svart manchester som också var modernt när vi gifte oss, och två snurrfåtöljer i ljusgrönt eftersom Andro gillade grönt.
Under soffbordet låg en ryamatta som Andros mamma knutit till vårt bröllop.
Den var hopplös att dammsuga och passade varken till soffan eller stolarna, så där praktiskt murrig så smutsen inte skulle synas.
( Andros mamma var ett under av praktiskt förutseende!
) I vardagsrummet stod också ett litet piano och mina bokhyllor på båda sidor om skrivbordet.
Tavlorna var Anrros från den period då han försökte sej på målning.
Han hade bestämt sej för att bli konstnär redan då han gav skolan på båten som sextonåring och liftade till Frankrike utan sina föräldrars vetskap.
Från den tiden hade han gjort som han själv ville.
Han hade hunnit med praktiskt taget allt, bott i katakomberna i Rom tillsammans med hippies, besökt Sydamerika och Sydafrika på lastbåt, rensat sill i fiskfabrik på Island, åkt transsibiriska järnvägen.
Han kunde berätta fantastiska historier.
Trots att jag var äldre än han och högskoleutbildad tyckte jag ofta att jag inte var någonting innan jag träffade honom, att jag förslösat tjugotre år av mitt liv till ingen nytta, att ingenting hänt mej före honom.
Genom honom gjorde jag mej fri från familjen.
Han kom mej att se dem som de var, både far och Susanne.
( Fast mor gillade han förstås!
) Han lärde mej mycket om mej själv.
Han blev min stora upplevelse, den enda som betydde något för mej.
På andra sidan vardagsrummet låg köket med matbordet i furu framme vid fönstret som bjöd på en makalös panoramautsikt över motorleden mot stan snett till vänster, min cykelväg och busshållplatsen rakt fram och grannhusen till höger, tre jättar på jämt avstånd från varandra, uppstramade, korrekta med rader av blanka glänsande fönster på dagen och mångfärgade lampor på kvällen.
Fortfarande bär jag landskapet i mej i alla dess skiftande dagrar, solens vandring över fälten och huskropparna, solnedgångens brand i rutorna, gråvädret som suddade ut alla färger, regnet som målade fasaderna randiga grått i grått.
Av våningens sextio kvadratmeter återstår bara badrummet att beskriva och det var litet, fönsterlöst och standardiserat.
Men Andro hade målat om väggarna därinne, ett yppigt grönt landskap ovanför kaklet, en lysande gul sol som strålade ner över den som satt i karet.
Ingen hade ett sådant badrum som vi!
Jag blev glad över det var gång jag kom in där.
Det var som en bit av Andro själv, av hans personlighet som satte färg och värme på allt den träffade.
Jag minns att jag brukade städa våningen eller tvätta i tvättstugan samma kvällar som jag tvättade håret, kvällar då Andro inte skulle komma hem förrän sent.
Från början hade vi delat allting lika.
Jämlikheten i vårt förhållande hade varit självklar för oss båda.
Den ingick så att säga i vårt äktenskapskontrakt.
Men undan för undan hade Andro fått mer att göra.
Han skulle naturligtvis ställt upp om jag bett honom hjälpa till mer, men det gjorde jag inte.
Vi hade så litet tid ihop och jag ville inte förstöra den genom att tjata om tvätt och städning.
Jag ville att Andro skulle avnjuta vår samvaro.
Ingenting fick grumla den.
Vi skulle ha det skönt och roligt när vi var tillsammans och allt oftare såg jag till att hushållet var fixat i förväg när jag visste att han skulle vara hemma, mat i kylen, våningen inbjudande omkring oss.
Jag vet inte om Andro märkte det en gång.
Vi pratade inte om det och han kommenterade inte mina ansträngningar.
Han var van vid sin mamma, den där servicen hade han haft sedan han var liten och han hade så mycket annat i huvudet så han tänkte väl inte på att vi inte delade lika längre.
Sanningen att säga så njöt jag av allt jag gjorde för Andro, varje ansträngning var som en del av min känsla för honom, ett sätt att älska honom medan jag väntade.
Jag gick runt i våningen med dammtrasan, jag var noga med dammet, minst lika petig som mor var i min barndom när hon väntade besök av mormor.
Jag bäddade sängen, det gjorde jag alltid när jag kom hem från jobbet för på morgonen låg Andro kvar när jag gick.
Jag slätade ut lakanen och det var som att smeka hans hud tyckte jag, han som legat där, hans ljusa hårstrån på kudden, hans spermafläckar på underlakanet.
Jag vattnade blommorna i vardagsrummet och knipsade av vissna blad medan jag betraktade trafikens evighetsrörelse på motorleden.
Ibland lånade han sina kompisars bilar.
Jag ser ännu för mej hur jag drev runt i våningen när tvätten var klar och rummen städade, hur jag rättade på kuddarna i soffan och slätade till den rufsiga ryamattan med foten ( och svor över Andros mamma!
), hur jag satt framför fönstret i köket.
På andra sidan väggen med diskhon brusade Bergeliuskan, hon diskade jämt under varmkran, slamrade med kastruller och matbestick.
Jag kunde sitta där länge länge, hela tiden med hållplatsen i ögonvrån för att se efter bussen.
Det var som en lek att försöka upptäcka honom, veta att han kom innan han kom.
Jag såg ofta på klockan.
När jag väntade om kvällarna var jag alltid medveten om tiden som tickade mot läggdags, hur bussturerna glesnade och antalet resenärer till slut var så få att jag med lätthet skulle kunnat urskilja honom ifall han varit med.
Och när bussen kommit, när det var en halvtimme, en timme till nästa tur, då reste jag mej och gick runt i våningen ett slag igen.
Genom golvet hörde jag gamla paret Svenssons tv och ibland la jag mej i soffan och tittade på samma program.
Egentligen gillade jag inte tv något vidare.
Jag kunde aldrig uppleva någon verklighet i den där lilla rutan.
Våningen var för påtaglig omkring mej.
Det kändes som om själva rummen levde, som om de andades.
Aldrig när Andro var hemma, då tänkte jag inte alls på det.
Men ensam var det som om vrårna kröp bort ifrån mej, parketten knarrade på ett särskilt sätt.
Det känns nästan kväljande att se tillbaka.
Jag har svårt att förstå dessa ensamma kvällar som blev allt fler, att jag inte stack min väg, gjorde något annat än satt och väntade eller städade och väntade.
Jag tror att den där husmorsmödan, den var ett sätt för mej att försöka binda Andro vid mej.
Någon som var som jag, så bra, så uppoffrande, skulle han inte hitta igen.
Han behövde mej, någon att vila hos.
Jag hade hela tiden vetat att det var en tidsfråga innan han skulle slå igenom som konstnär på det ena eller andra sättet, att han var något särskilt.
Han talade inte mycket om det, men jag förstod att han tvärtemot vad alla ansåg, visste vad han ville.
Han var inte alls det rötägg som far tog honom för, en långhårig lycksökare som levde på mej och utnyttjade mej.
Jag bara väntade på att han skulle bevisa vem han verkligen var!
När jag nu ser tillbaka förstår jag att jag måste ha haft ett fruktansvärt behov av hängivenhet, att få älska och gå upp helt i en annan människa.
Det var en gammal dröm hos mej, hur gammal vet jag inte, kanske från det jag började uppfatta mina föräldrars äktenskap.
Det var Andro som helade mej, som lossade på allt instängt och räddhågat från min uppväxttid.
Han gjorde mej så lycklig.
När jag fick min första orgasm kände jag en sådan oändlig tacksamhet mot honom för att han ville mej så väl.
Mina föräldrar förstod förstås ingenting!
De tyckte att vi skulle vänta med att flytta ihop, men när vi ändå gjorde det insisterade de på giftermål, mest far som hade de finaste vännerna.
Förändringen i Andros och mitt förhållande kom så gradvis att det dröjde innan jag uppfattade den eller rättare ville erkänna den.
De första åren var vi jämt tillsammans, höll varandra i handen på bio, gick långa promenader, låg på min säng och älskade och berättade för varandra.
Andro brukade läsa högt för mej ur sina favoritböcker, Varulven, Idioten, Markens gröda, han gillade att läsa högt och kommentera det han läste.
Vi gjorde utflykter som var som äventyr för mej som aldrig kommit mej för med någonting.
Mitt jobb blev den första stöten mot vår frihet ihop, vi kunde inte längre tillbringa dagarna tillsammans.
Vi träffades förstås fortfarande mycket när jag var ledig och om kvällarna och nätterna.
Andro mötte mej utanför sjukhuset eller väntade på mej när jag kom hem, men riktigt som de första åren blev det ändå inte.
Han fick också mer att göra och åkte allt oftare in till stan.
Vi berättade inte alls lika mycket för varandra, det hann vi inte, och när han inte var hemma började jag att berätta ensam.
Jag satt vid fönstret i köket, jag gick runt i våningen eller nopprade på växterna i vardagsrummet.
Jag städade, tvättade eller fixade mej något att äta.
Och hela tiden pratade jag med honom, berättade vad som hänt mej under dagen, ja mycket annat också, mycket mer än jag brukat anförtro honom.
Jag kunde berätta dumma saker som jag tänkte, som att rummen andades till exempel, om min mörkrädsla, om att jag jämt bar honom inom mej.
Det gav mej en känsla av närhet att prata med honom så där.
Jag tvättade helst håret när Andro var borta för han avskydde papiljotter, satt under hans sol i karet och duschade tills luften blev som dimma omkring mej.
När jag torkade mej hörde jag alltid babyn ovanpå skrika genom rören.
--- Arma satar, brukade Andro säga när han var hemma för ungen skrek jämt.
Min läggningsprocedur tog längre tid när jag var ensam, jag smorde in mej med hudkräm, jag granskade kritiskt min nakenhet i spegeln och iakttog förändringar som ännu knappt var märkbara men som han småningom också skulle upptäcka.
Jag undrar så här efteråt hur många timmar jag tillbringat framför spegeln, noggrann, kritisk, nöjd, missnöjd.
Oftast hade jag lagt mej innan Andro kom och sovit i några timmar.
Jag väntade medan jag sov, ren och doftande med nylockigt hår.
Andro var mindre noga.
Han kunde krypa ner hos mej utan att ens ha borstat tänderna om han var sen.
Han visste att han dög som han var.
Han funderade inte över sådana detaljer som jag var så noga med, men jag älskade hans lukter som jag älskade honom, svett, rök, otvättat hår, det var han lika fullt.
Även om vårt förhållande inte var problemfritt, även om Andro kanske hade fel precis som alla andra så skulle det aldrig ha fallit mej in att kritisera honom.
Jag ville vara lycklig och jag ville att han skulle vara fullkomlig, människan i mitt liv.
Mor hade gått på en sådan fruktansvärd nit med far.
Jag tror Susanne hade samma behov av trygghet fast hon sökte sin i en vanlig man, i hus med mycket prylar och många barn.
Jag läste en stund innan jag släckte ljuset.
Jag hade alltid en bok på gång eftersom jag hade så mycket tid för mej själv.
Somnade för att orka vakna när han äntligen kom, somnade hoppfull och räknade timmarna som jag skulle vänta i bästa fall.
Jag minns hur det kändes att vakna igen när väckarklockan ringde och han inte kommit, inte låg bredvid mej i sängen.
Hur lurad jag var, hur tomt och trist allt var, min oro att något hänt honom, att han kunde ha hittat en annan.
Jag mödade mej upp, tung och ovillig, jäktade på mej själv i badrummet, i köket, i tamburen fast jag inte ville iväg utan fortsätta att vänta tills han kom.
Jag slängde på mej kappan och lyfte ner cykelkorgen från hatthyllan, halvsprang ut till hissen.
Jobbet väntade på mej fast jag själv väntade på Andro.
2 SJUKHUSET låg en kvarts cykeltur från mitt hus, en klunga byggnader i en stor park.
De äldre husen var byggda i puts eller tegel, gamlingar vars öde länge varit föremål för segslitna debatter makthavarna emellan och vars tid med säkerhet var utmätt eftersom de inte längre passade in i landstingets föreställningar om svensk sjukvård av idag.
De gick att modernisera, det var förresten redan gjort, men de skämde bilden som sedan några år dominerades av nyhusen som höjde sej skyhögt över parkens glesnande träd.
Nyhusen rymde de viktiga specialiteterna, de som fascinerade besökare genom sina resurser.
De lyste som facklor över hela slätten, arkitektdrömmar klädda i blodröda plattor av något nytt och tidigare oprövat material.
Jag ställde cykeln i cykelstället bakom nyhusen, låste den med dubbla lås, lyfte ner cykelkorgen och gick uppför trapporna till en liten sidoport som man måste ha nyckel till för att forcera.
Jag var inte särskilt stolt över det, men jag bodde faktiskt i ett av nyhusen, hade ett litet rum där i anslutning till gynekologpolikliniken.
Det var inte min förtjänst att jag bodde där.
Det var min chef, överläkaren, som lyckats inrymma sin specialitet i den betydelsefulla delen av sjukhuset.
Han var en ryktbar gynekolog, en sådan där som damtidningarna drömmer om att få intervjua, en man som förmådde det mesta och fruktade ingen.
Nej, jag ironiserar inte över det.
Han tyckte om mej och det gav mej ett status som jag annars inte skulle ha haft och som jag var beroende av.
Jag var ung, det var nog därför han gillade mej.
Han brukade lägga armen om min axel på ronden, krama den lätt i smyg.
--- Och vad kan jag göra för lilla kuratorn ? brukade han fråga.
Hela ronden stannade upp när hans sol föll över mej.
Både sköterskorna och underläkaren blev plötsligt tillmötesgående fast de nog i själva verket tyckte att jag var en onödig institution och inte visste vad jag skulle användas till.
Jag log mot överläkaren och alla låtsades för en kort minut att jag var viktig, tills de åter vände mej ryggen och fortsatte sin rond där jag dansade med i utkanten varje måndag och torsdag, överläkarens dagar, för att skaffa mej nya arbetsuppgifter och hålla kontakten med avdelningarna.
Jag var alltså kurator, tjugoåtta år och av medellängd med snygga bröst, ett ansikte där allt satt rätt och brunt lockigt hår som jag permanentade fyra gånger om året och tvingade på spolar två gånger i veckan.
Andro brukade skoja ibland och kalla mej " läcker ".
Jag var högskoleutbildad i sociologi, psykologi, casework och socialvårdsmetodik, men i praktiken var jag en springflicka på kliniken för teori och praktik kommer sällan överens här i världen.
Livet utanför högskolor och universitet fungerar inte efter de riktlinjer och högtravande normer som man får plugga i sej innan man går ut i verkligheten.
Jag må ha varit aldrig så välutbildad.
På arbetsmarknaden hade jag ändå ett yrke som befolkades av kvinnor.
Jag tillhörde en kår av osäkra ödmjuka kuratorer som var alla till lags och samarbetade utan att hävda en egen linje, som satt på sina tjänster år från år och saknade möjlighet att avancera.
Lönen höjdes med varje avtal, men lönegraden förblev densamma, ett faktum som många av oss, jag tror de flesta, betraktade med likgiltighet.
Få av oss hade någon verklig lust att avancera eller förstod vad det skulle tjäna till.
Vårt status hämtade vi inte främst från vår lönegrad och titel utan från vår förmåga att vara kvinnliga, vårt liv utanför jobbet som makor och mödrar med vackra hem, män i karriären och begåvade söner.
De av oss som lyckats med den saken berättade gärna för varandra.
De ogifta som levde för sitt arbete ( trodde vi andra ) teg när hem hushåll och barnskrik kom på tal och det hände ofta vid våra kuratorsträffar.
Jag började klockan åtta och slutade tjugo i fem.
Jag försökte komma i tid men morgnarna var svåra och jag kom ofta fem eller tio minuter för sent, smet förbi hon i kassan och sekreterarna i rummen bredvid som alltid arbetade för öppen ridå.
Jag stängde snabbt och tyst dörren till min expedition, hängde upp cykelkappan och satte på mej vita rocken, allt mycket fort för att demonstrera hur jäktad jag var.
Jag var ensam, ingen noterade min effektivitet, men jag njöt ändå av den.
Just tio minuter över åtta varje morgon tyckte jag att mitt arbete var betydelsefullt.
Jag tänkte igenom allt jag måste göra, samtal som skulle ringas, patienter på avdelningarna som måste besökas, papper som skulle skrivas.
Jag förstod inte hur jag skulle hinna allt och knöt skärpet hårt om midjan, granskade ansiktet i spegeln på klädskåpets insida och kammade håret tills det låg som det skulle.
Utanför expeditionen hörde jag fotsteg, röster, skrap av stolar.
Patienterna höll på att samlas.
Det var poliklinikdag idag och överläkaren ville ha dagens patientskock samlad klockan halv nio så att han var säker på att den kom i tid.
De dagarna hade jag många besök.
KURATOR stod det med stora tydliga bokstäver på min dörr och Eva Jakobsson med mindre undertill.
Patienterna satt därute hela dagen, prasslade med sina utnötta veckotidningar, tuggade godis eller bullar och drack kaffe som de hastigt hämtat i baren i andra ändan av byggnaden.
De var oroliga.
De hade tråkigt.
De tittade in till kuratorn för att se vem det var, för att skingra tankarna eller fördriva tiden.
De kom på något problem som de trodde att en kurator kunde lösa åt dem.
De hade frågor som de aldrig hann eller vågade ställa till doktorn och som kuratorn inte kunde svara på eftersom de var av medicinsk natur.
Ibland skickade läkarna patienter till mej som de själva hade svårt att klara och därför ville bli kvitt.
Oftast var det inte mycket jag kunde göra för dem jag heller annat än lyssna.
Min tid var mindre pressad än doktorernas.
Jag satte mej vid skrivbordet, letade fram nycklarna till hutchen och journalskåpet.
De låg gömda bland pennor, suddgummin, gem, gummisnoddar, en blusknapp och några hårspännen i pennskrinet på mitt bord, en plats där alla som jobbat någon gång på ett sådant här ställe först skulle leta.
När jag öppnat skåp och lådor började dagen.
Jag bredde ut mina papper över bordsskivan, tog av galonhuvan från skrivmaskinen och tog upp en penna som jag genast la ifrån mej.
Blommorna behövde vatten.
Jag hade själv tagit hit dem för att skapa en vänlig atmosfär i rummet.
Jag gick in på toaletten på andra sidan korridoren med den tomma pilsnerflaskan som jag använde till ändamålet, skvätte över Moses stentavlor, Flitiga Lisan och den kaktusliknande växten som jag inte visste namnet på, öppnade fönstret på glänt och satte mej.
Jag tog upp pennan igen, sög på den.
Telefonen teg, ingen ringde på knappen till höger utanför min dörr med svar i tre färger : rött för upptaget, orange för vänta och grönt för kom in.
Jag ringde till min syster för att höra hur hon mådde.
Hon hade det ganska besvärligt med sina många barn och sitt stora hushåll och var ofta trött.
Mor och jag brukade hjälpa henne.
--- Jaså är det du, sa Susanne när jag ringde.
Gud jag blir tokig.
Jag har knappt sovit en blund i natt som Justus levt runt.
--- Stackare, sa jag lamt.
--- Är du på jobbet ? frågade hon.
--- Ja, jag kan inte prata så länge, ville bara höra hur du hade det.
--- Jodå, som vanligt.
Rätt skapligt för att vara måndagsmorgon antar jag.
Har du hört från mor ? --- Nej, nåt särskilt ? --- Nej det tror jag inte, jag bara undrade.
Alla våra samtal var så där, rätt sega för att säga sanningen.
Vi ringde ofta, vi höll kontakten, men det var inte alltid som vi hade så mycket att prata om, hennes ungar mest och om mor eller far.
Om mej pratade vi nästan aldrig.
Det fanns inte så mycket att säga.
Mitt jobb kunde ju inte intressera min syster.
Jag sa att jag hade mycket att göra.
Ibland sa jag det även när det inte var sant för att kunna lägga på luren lättare.
Jag kunde inte långprata på jobbet.
När jag varit på bio brukade jag berätta och Susanne suckade alltid och sa att " du har det bra du som kan göra vad du vill ".
Jag satt barnvakt åt henne då och då när Andro hade annat för sej och inte skulle komma hem.
Överläkarronden började precis klockan kvart över tio på avdelning elva.
På väg till hissen passerade jag genom det avlånga poliklinikväntrummet som började vid min dörr.
Kvinnornas ögon hängde vid mej, här kom kuratorn.
Det berörde mej lite obehagligt.
Vilka kände jag ? Skulle jag missa någon som jag borde komma ihåg ? Jag log och nickade vänligt men vagt utan att riktigt titta på ansiktena omkring mej, rörde mej snabbt bort mot hissarna till avdelningarna.
Jag lyckades fånga stora transporthissen, stod där innesluten i den ödsliga lådan och kände hur den lyfte, hur den långsamt som om den funderade bromsade sej på rätt våning, kom lite för högt, jämkade sej i nivå med yttervärlden och släppte ut mej.
Jag slank in på avdelningen och kände ett ögonblick lukterna av medicin, blommor och sjukdom emot mej, de var inte alls så påtagliga nere på polikliniken.
Ronden stod redan uppställd i korridoren.
Syster Siv med journalpärmen i händerna, hon var översköterska, syster Annika bredvid.
Avdelningsläkaren hade händerna i rockfickorna.
Det var ofta byten av underläkare och den här kände jag knappt.
Han var rätt ung, ett blekt ansikte med tunn utskjutande näsrygg på en lång gänglig kropp.
Han luktade rök efter kaffepausen nyss.
Jag hälsade med en nick och ett leende, utbytte frågor med Siv om ett par patienter, var lite generad inför underläkaren och teg snart som de andra.
Vi väntade alla tåligt på överläkaren.
Tjugo minuter över kom han in genom de automatiska dörrarna, en stor klumpig man med en orubblig pondus och tunga kinder med långa vertikala fåror i.
Han var i sextioårsåldern tror jag, håret på hjässan var mycket tunt och alldeles vitt.
Det jag främst fäste mej vid på honom var ögonen, de var små och mandelformade, mycket ljusa.
De låg ytligt och saknade nästan ögonlock.
De påminde mej alltid om ormögon.
Han hälsade runt.
Mej tog han i hand, la vänstra handen över min handrygg medan han kramade med den högra.
Idag hade han bråttom och frågade inte hur jag mådde utan vände sej direkt till syster Siv som väntade på honom med ett litet spänt leende.
--- Då sätter vi igång, kommenderade han och styrde stegen mot första salen.
Han gick raskt från säng till säng.
De patienter som orkade satt upp med nykammat hår, puder på näsan och gärna ett halsband utanpå sjukhusskjortan.
De hade väntat på honom mycket längre än vi andra.
Han kunde vara välvillig och charmerande, men idag var han på uselt humör och kort i tonen mot alla.
Vid fru Svenlids säng stannade han och vände sej bistert till underläkaren.
--- Hon måste ut idag.
Vi har ont om platser, sa han.
Fru Svenlid var egentligen mitt bekymmer.
Hon hade en spridd underlivscancer.
Hon var ensamstående och hade svårt att klara sej hemma och jag måste placera henne på långvårdssjukhus.
Hon hade redan fått ligga på avdelningen halvannan vecka på nåder.
--- Men bara ett par dar till, sa syster Siv lågt för att fru Svenlid inte skulle höra.
--- Nej idag, avgjorde överläkaren med hög skärpt röst.
Vi behöver platsen.
Det här är ett behandlingssjukhus.
Säg åt kuratorn att ordna nåt!
Han vände syster Siv ryggen och fortsatte till nästa säng.
Så gjorde han alltid då han ville markera sitt ogillande.
Både Siv och jag teg och rodnade och kände oss satta på plats.
--- Jag ska försöka igen, mumlade jag till henne fast jag visste att saken nog var hopplös och att fru Svenlid skulle skickas hem till sin tomma våning.
Siv nickade med sammanpressade läppar och rodnaden dröjande på kinderna.
Jag såg på fru Svenlid innan jag följde ronden ut ur salen, men hon rörde inte en min.
Det var osäkert om hon uppfattat vad som bestämts om henne.
Jag brukade äta lunch i stora matsalen med Ann-Britt som var kurator på medicin.
Jag ringde henne och stämde möte, låste skrivbordet, tog av mej rocken och begav mej nerför trapporna till källarplanet.
Mellan husen löpte kulvertar, slingrande underjordiska gångar svagt upplysta och med rörsystem som tjocka maskar i taket.
Ibland var man alldeles ensam därnere med bara det ekande skramlet av någon avlägsen bårvagn eller mattransport, men idag kom en ström av människor emot mej.
De fyllde ett ögonblick hela kulverten.
Jag stannade mitt i, innesluten som i en flodvåg som larmande drog förbi och försvann i gången bakom mej.
Jag vek av i kulverten i ett av mellanhusen och tog trapporna upp till personalmatsalen som var ett jättestort rum avdelat här och var med skärmar.
Det slamrade och bullrade överallt, röster skar i varandra, allt högre medan rusningen varade mellan tolv och ett.
Ann-Britt satt redan vid ett bord med lunchbrickan framför sej.
Jag köade för leverbiff, smör, bröd, vatten och kaffe, betalade med lunchkuponger och satte mej mitt emot henne.
Vi åt under tystnad.
Jag var glupande hungrig så här dags på dagen.
Vid kaffet berättade jag om fru Svenlid, måste luta mej fram över bordet för att kunna göra mej hörd utan att skrika.
--- Vad ska man göra ? frågade jag hopplöst.
Ett par timmars hemsamarit är allt jag lyckats med.
Nattvak gick inte, i varje fall inte genast.
--- Tala om för honom hur han bär sej åt!
sa Ann-Britt.
Att han är omänsklig.
--- Men han skulle bara vända sej om och gå!
Jag skulle inte vara vatten värd efteråt.
--- Det får man ta, menade Ann-Britt.
Såna där potentater ska inte få härja ostraffat.
--- Du känner honom inte, försvarade jag mej.
Om han fryser ut mej så skulle jag aldrig kunna få honom med på nåt i fortsättningen.
Och det skulle gå ut över patienterna.
Ibland när han är på bättre humör kan han vara hur hygglig som helst.
Jag sa inte som det var till Ann-Britt att jag aldrig någonsin skulle våga gå emot överläkaren, att jag var glad och smickrad över att han gillade mej även om jag i själva verket inte gillade honom.
Jag var beroende av hans gunst, inte bara för att den skaffade mej prestige bland den övriga personalen och underlättade mitt arbete.
Den var på något sätt som honung för mej, den stärkte min självkänsla fast jag visste att han inte tyckte om mej för att jag var en duktig kurator.
3 ANDRO fanns i mej som en oro hela den dagen.
Jag undrade när han skulle komma hem.
På eftermiddagen hämtade jag kaffe i baren som låg på andra sidan entrén där patienterna brukade hänga av sej ytterkläderna.
Som alltid var det mycket folk i rörelse i hallen.
Sorlet av många röster studsade runt bland pelarna och mot fondens jättelika målning av sjukhuset som 1800-talsidyll.
En grupp välvårdade och välgödda herrar i sobra kostymer vällde ut ur en stor transporthiss, det var den tyska studiegruppen som överläkaren haft bråttom till på förmiddagen.
Jag var lite jäktad eftersom min telefontid började klockan två och i hastigheten höll jag på att kollidera med en man som rullade omkring i rullstol med ett brutet ben som en stor vit buffert framför sej.
En unge tjöt högljutt med ansiktet mot den svällande magen på en kvinna i smårutig sjukhusrock och ett fult åderbråck på det nakna vänsterbenet.
Jag ställde mej i kön i baren.
Otåligt lät jag blicken vandra över borden på andra sidan självserveringen för att se om där satt någon jag kände i trängseln av vita rockar, sjukhusrockar och vanliga kläder, nickade vagt åt kirurgkuratorn fast hon inte såg mej, och betalade mitt kaffe.
Egentligen skulle jag ha velat köpa en kaka också, det unnade jag mej så där varannan var tredje dag om vågen i badrummet varit snäll mot mej.
Jag hade inga påtagliga anlag för fetma, men jag var paniskt rädd för att förlora min figur.
Mor var ganska fet, tantig och trist i kroppen.
Äldre kvinnor var över huvud taget inte attraktiva.
Jag ville inte bli äldre!
Ibland önskade jag intensivt att jag kunde få stanna till i mitt åldrande, alltid förbli just tjugoåtta, fortfarande snygg men lite klyftigare och mer erfaren än jag var i tonåren.
Jag hade läst någonstans att ingen kvinna är fysiskt attraktiv efter fyrtio, men jag försökte att inte tänka så.
Jag tänkte att om jag skötte mej noga, gick på gymnastik regelbundet, smorde in mej med hudkräm när jag duschat och höll mej slank och inte tänjde ut huden så skulle jag kanske klara mej.
Tolv år var lång tid förstås, men man dog ju inte vid fyrtio.
Kanske hade jag halva livet kvar när jag kom dit och det till ingen glädje.
Vad hade jag att erbjuda Andro om han inte tände på mej längre ? Jag kunde alla motargumenten : att när jag var fyrtio hade jag fått mycket annat istället, att mitt förhållande till Andro skulle gå in i andra faser, att livet förändrades men var fint ändå.
Men det var inte så!
Inte för mej, inte för oss.
Ville han inte älska med mej så skulle han lämna mej.
Det visste jag, det hade jag alltid vetat.
Han tyckte om min kropp, att vara ihop med mej.
Vi passade ihop.
När den fysiska attraktionen var borta kunde inget ersätta den.
Jag hade inget att ge honom som han inte kunde få bättre på annat håll, med sina polare, med sin sånggrupp.
När jag passerade sjukhuskiosken på tillbakavägen hade tanten just spikat upp kvällstidningarnas löpsedlar.
Andro hade sjungit inne i stan igår, men jag hade haft så bråttom på morgonen och varit så besviken över att han inte var hemma att jag glömt att titta i tidningen om han blivit omnämnd.
När jag nu kastade en blick på de brandgula lapparna såg jag det genast : NYA PROTESTSÅNGARE SLÅR TILL Det är han, tänkte jag och köpte båda kvällstidningarna innan jag återvände till min expedition.
Jag satte mej i soffan och sörplade i mej det halvljumma kaffet medan jag läste : Protestsångarna " De Fria " slog till på allvar igår i Folkets Hus med sin nya låt " Karriäristen ".
Det är en grupp som utvecklats mycket sista året och säkert har framtiden för sig.
Särskilt deras sympatiske solosångare Andro Jakobsson är någon som man bör hålla ögonen på i fortsättningen.
Han har en underfundig mjuk charm i sitt framförande som blir till en slagkraftig protest mot hela vårt sterila karriärsamhälle.
Jag läste under stigande upphetsning och betraktade ingående de suddiga bilderna av gruppen och av Andros leende ansikte.
Telefonen ringde och jag tog med mej tidningen över till skrivbordet.
Jag svarade utan att släppa honom med blicken.
Andro!
Sedan lyssnade jag på patienten i luren och bestämde om ett besök nästa dag då hon skulle komma till gynekologpolikliniken.
Jag såg på Andro igen, osäker.
Vi hade inte setts på hela gårdagen och om han nu gjort succé var det väl inte troligt att han skulle ha tid med mej ikväll heller, att han alls skulle komma hem.
Klockan fem över halv fem tog jag av mej rocken och bytte skor.
Kroppen var orolig.
Jag bättrade på ögonmake-upen, knöt en sjal om håret mot blåsten och lämnade expeditionen.
Egentligen skulle jag velat ringa hem för att höra om han kommit, men det kunde verka som jag kollade honom och det ville jag inte.
Det var i början av maj.
Solen nådde ännu över centrumhusen på andra sidan stora vägen när jag kom ut från sjukhuset.
Jag tog på mej solglasögonen, satte cykelkorgen på plats, låste upp cykeln och trampade långsamt iväg över parkeringsplatsens asfalt och genom sjukhusparken.
På väggmålningen i entrén var parken stor och lummig, grönt gräs med gula och röda blommor, glesa knotiga ekar som silade solljuset, patienter på en bänk tillsammans med sin sköterska.
Numera var parken mest en samling byggnader som succesivt ersatt ekidyllen och kastade långa mörka skuggor över de förbudsbelagda gräsplättarna.
Det sista halvfärdiga bygget slumrade övergivet i den sena eftermiddagen.
Det skulle bli det största och högsta huset hittills för sjukhuset började få ont om mark.
Jag följde den lilla slingrande cykelstigen och passerade sjukhusgrinden mot radhusområdet.
Jag tyckte om att cykla till och från jobbet.
Det var liksom gratis motion, nyttigt, frisk luft och ganska lite trafik, mest bara bussen och en och annan hemmafru i egen bil före anstormningen av hemvändande pappor från stan.
Vi bodde bortom radhusen, på andra sidan fälten i det andra av de åtta höghusen från samhället räknat.
Jag tog hissen upp, tog av sjalen framför spegeln, kammade håret och torkade försiktigt av svetten kring ögonen och munnen med en näsduk.
Andro kom emot mej i hallen så snart jag låst upp dörren.
Jag blev så glad att jag hade svårt att visa det.
Han la genast armarna om mej och jag undrade om jag luktade svett.
--- Är du hemma!
sa jag avvärjande.
--- Mår du bra ? --- Ja, och du ? Vi fnissade mot varandra.
Andro drog upp min kjol mot midjan och la handen över min blygd.
Underbyxorna var fuktiga efter cykelturen.
--- Och hur mår Klara-Mi ? frågade han och kysste mitt öra alldeles blött.
--- Fint, viskade jag så lycklig att han fanns där, att han tog i mej och tyckte om mej.
Jag smekte honom tillbaka över jeansens framsida, över den platta magen ner mot skrevet och kände hans lem innanför det sträva tyget.
--- Det är Storklas idag tror jag!
sa jag och vi skrattade in i varandras munnar medan vi kysstes.
--- Mellanklas, sa Andro.
Känner du inte hur han växer sej större och större ? --- Jag luktar som gammal ost, sa jag och sköt honom lite ifrån mej.
Jag måste duscha först.
--- Gärna, sa Andro och började dra av sej skjortan.
Medan jag kissade klev han ner i badkaret och vred på duschen.
Jag satte mej mellan hans särade ben och tog tvålen från badkarskanten.
Han lät vattnet forsa över mej medan jag sakta tvålade in hans magra muskulösa kropp, de breda axlarna, bröstet där bröstvårtorna stod ut som två små bruna eregerade knoppar, armhålornas grottor, magen och naveln i en enda lång glidande smekning.
Storklas stod rätt ut, svällande röd.
Jag tog den mellan mina båda handflator och tvålade den blommande vitlöddrig.
Storklas var den roligaste delen av proceduren, kanske för att Andro tyckte så mycket om när jag tvättade den.
--- Jag läste om dej i kvällstidningarna, sa jag.
Har du sett det ? --- Mmm, nickade han och tog tvålen ifrån mej.
--- Det var fint, sa jag platt.
Ni slog igenom ordentligt va ? --- Antar det, sa han och lät likgiltig.
Han gned in min kropp tills den var len och hal hel och hållen.
Då kramades vi, gned våra kroppar mot varandra och lät dem halka hit och dit medan duschen strilade ner över oss.
Vi kysstes med vidöppna munnar och ville upp ur karet genast.
Sängen var obäddad, det var bara att sträcka ut sej raklång på det skrynkliga underlakanet.
Andro smekte mej medan Storklas levde i mej, stor och varm och buffade på min livmoderhals, smekte mej tills vi kom nästan samtidigt och famnade varandra hårt i ett gemensamt utrop som var han och jag tillsammans.
Mina ögon tårades i den våldsamma känslan.
Efteråt lagade vi kvällsmat, varma mackor och öl som vi åt framför tv :n.
Andro såg gärna tv när han hade en ledig kväll.
Jag ville höra mer om gårdagen, men det var inte mycket jag fick ur honom.
Han tyckte inte om att prata om sej själv och han skröt aldrig.
Det han gjort tycktes honom på något sätt så självklart.
Det behövdes inga redogörelser, inga förklaringar.
För honom var det naturligt att lyckas.
Han visste vem han var och vad han gick för.
Det var en egenskap som jag beundrade och avundades honom.
Jag hade inte något av den själv.
4 MIN SYSTER OCH SVÅGER bodde i en stor racklig kåk mellan radhusområdet och sjukhusparken.
De hade tre ungar : fjortonåriga Annika, sexåriga Bill och tvååriga Justus.
Min syster var hemma för deras skull och min svåger arbetade konstant på övertid för deras och min systers skull.
Jag var rätt mycket hos Susanne när Andro var borta och efter succén i Folkets Hus var han borta nästan jämt.
Hans protestsångargrupp var inne och fick hela tiden nya engagemang.
Han gick på högt varv.
Jag brukade ta bussen till Susanne för jag tyckte inte riktigt om att cykla hem i mörkret senare på kvällen.
Jag hade varit mörkrädd sedan jag var liten.
Först mest som ett diffust obehag i mörka rum, en ängslan att somna som kanske hade med far att göra.
Men sedan blev rädslan annorlunda.
Jag hade en kamrat Pia i mellanklasserna som var mycket mörkrädd.
Hon hade råkat ut för en blottare den sommaren vi träffades och hennes mamma hade tagit illa vid sej och varnade henne oupphörligt för fula gubbar som gjorde alla möjliga hemska saker med små flickor, vad fick vi tänka oss själva.
Pia frossade i skräckfantasier om våldtäktsmän och vi pratade jämt om dem när vi var tillsammans, satt på hennes rum och berättade för varandra hur vi blev bortrövade och våldtagna under knivhot.
Vi trodde oss båda ha förstått att det enda män önskade av kvinnor var att knulla dem, att deras begär var omättliga, det var det enda de ville och när de fick syn på en ung vacker kvinna ( för naturligtvis måste hon vara vacker!
) kastade de sej över henne, släpade bort henne och la sej över henne.
Riktigt vad som sedan hände fattade varken Pia eller jag som elvaåringar för våra begrepp om sexuallivet var dimmiga och byggde på en rad missuppfattningar.
Men det pirrade i oss av upphetsning när vi pratade om dessa fruktansvärda kvinnoöden och tänkte oss själva in i den sköna olyckligas roll.
Jag minns vår samvaro som hemlighetsfull och mycket lustfylld, men Pias mörkrädsla smittade av sej på mej och vi jagade upp oss så att ingen av oss längre vågade gå ut om kvällen utan måste följas hem från varandra av föräldrar.
Inte ens i mitt eget rum kände jag mej trygg på många år om jag inte undersökte varenda vrå sedan mörkret fallit ute.
Ständigt tänkte jag på mörkmannen och såg mej om efter honom.
Jag visste att han lurade någonstans beredd, ett skuggat ansikte under en bredbrättad hatt, en glimmande kniv i handen.
Jag hade för länge sedan gjort upp med de där idiotiska fantasierna och trodde naturligtvis inte på dem.
Men jag tyckte inte om mörker, jag vande mej inte vid det utan kände mej jagad och jag undvek det så gott jag kunde utan att någon fick ana orsaken.
När jag smällde igen dörren till våningen för att åka till Susanne kom Engla från hissen.
Hon bodde på andra sidan om vårt sovrum och var den enda i huset som jag umgicks med lite grand fast hon var mycket äldre än jag.
Engla var sjukvårdsbiträde, en frånskild barnlös kvinna som alltid verkade glad och obekymrad.
--- Hej, sa jag brådskande för bussen skulle gå om några minuter.
--- Hej, sa hon och stannade.
Hur är läget ? --- Jodå, skapligt.
Och du ? --- Ont i fötterna så in i norden, suckade hon, men hon log samtidigt som för att förta effekten av sin klagan.
Fy vilken dag!
Överbelagt på avdelningen.
Halva korridoren full.
--- Jag måste till bussen, sa jag och steg in i hissen som hon kommit med.
--- Morsning!
sa hon och höjde handen medan hissdörren föll igen med en dov smäll bakom mej.
Andro och jag bodde i ena ändan av kommunen bland jobbare och lägre sjukhuspersonal.
" Lunden " kallades vårt bostadsområde eftersom här stod en liten lund innan de smällde upp höghusen.
Det var några år gammalt och byggsåren började läkas.
Området ansågs som något av en skandal och hade inget vidare rykte bland folk som hade råd att välja var de ville bo.
Men Andro och jag trivdes.
Andro ville bo bland vanligt folk, sa han.
--- Vi solidariserar oss!
retades han när min familj rynkade på näsan.
Bussen slingrade sej samma väg som jag brukade cykla från Lunden över den obebyggda delen av fältet och förbi radhusarkipelagens myller av likadana staket, likadana täppor och likadana gardinarrangemang.
Idyllen överväldigade mej varenda gång, den var så kompakt i sitt likabrasomgrannenbudskap.
Jag klev av bussen strax före sjukhusområdet och gick tillbaka några hundra meter till Susannes grind.
Trädgården var helt vildvuxen, en slänt som av tovigt blont hår och idel frodigt ogräs i rabatterna.
Huset rimmade väl med omgivningen, nersjunket i sej själv, gråfärg som nästan tvättats vit av sol och regn, trasiga takpannor.
Det var ett hus som redan skulle ha gett upp andan om inte Susanne så envist hållit liv i det.
Sven och hon hade kommit över det genom far som tänkt att de skulle riva hela rasket och bygga något nytt och snitsigare på tomten.
Men familjen flyttade in och därvid hade det blivit.
Susanne målade och spikade lite här och var, men det var ungefär som med en för gammal bil.
När en bit blivit utbytt så föll nästa ihop.
Sven ställde inte upp längre, han ville sätta en tändsticka under alltsammans eller flytta, men Susanne vägrade.
Hon älskade det stora huset fast ingen begrep varför och hon kunde vara fruktansvärt envis när det gällde.
Det var en annan tåga i henne än i mej.
Hon var nog inte så rädd som jag utan mer säker på sej själv.
Under vår uppväxt hade jag beundrat henne och hon hade sett ner på mej.
Hon hade jämt dominerat, synts och hörts mest, men ibland för mycket tyckte folk och föredrog min väluppfostrade sort.
Av allt barnafödande och hemmagående hade hon blivit ful och det var min tysta triumf när vi numera jämfördes.
Annars var vi väl ganska lika i typen, brunhåriga och lite färglösa båda, fast jag hade mer förstånd att bättra på mej själv.
När jag gick uppför trädgårdsgången rusade Tjalle skällande emot mej med svansen som en häftigt vajande plym.
Jag stannade för att värja mej mot den väntade hoppattacken mot min kappa.
Bill kom ut på verandan.
--- Hej Eva-Marie!
skrek han.
Hej!
--- Hej!
ropade jag tillbaka och kände mej glad.
Bakom honom trängde sej Justus fram, liten och stabbig och med stjärten utbyggd med blöja.
Bill knuffade otåligt till honom och han började illhojta.
--- Bill!
skrek Susanne i sin tur.
Hon hade också kommit ut.
Låt bli Justus!
--- Jag gjorde inget!
försvarade sej Bill genast.
--- Det gjorde du visst!
Jag såg dej!
fortsatte Susanne lika gällt.
Hon talade ofta med sina barn i en ljudvolym som om hon inte väntade att kunna göra sej hörd.
Hon lyfte upp Justus och torkade honom om nosen med sitt förkläde.
--- Såja lilla lilla, vojade hon.
Mammas lilla gull.
Jag såg efter Bill som försvann in i huset.
Om det var något som jag tyckte illa om hos Susanne så var det hennes brist på behärskning med barnen.
--- Men Bill då!
protesterade jag.
--- Låt honom vara, sa Susanne.
Han är inget att bry sej om för närvarande.
--- Så kan du inte säga heller!
--- Du får honom av mej!
sa Susanne med ett skratt.
Gratis.
--- Du är inte klok, sa jag i samma ton.
--- Nej det vet jag, frustade Susanne.
Det har jag aldrig varit.
--- Var inte dum nu!
Susanne bar in Justus i huset.
--- Men om jag sa att jag menade allvar då ? sa hon med ryggen mot mej.
Att du faktiskt får honom av mej.
--- Hur då ? --- Du får dem!
Allesammans.
Ja Sven med förresten.
Jag vill inte ha dem längre.
Hon gapskrattade och satte ner Justus på köksgolvet, grävde i förklädesfickan efter sitt cigarrettpaket.
--- Men ungarna ? Det är ju dina ungar ? Jag visste inte om jag skulle ta henne på allvar eller bara skratta med.
Susanne kunde göra mej så där osäker.
Jag tyckte inte att det hon sagt var särskilt lustigt även om hon menade det som ett skämt.
--- Ja just det, mina ungar.
Hon knyckte på huvudet för att få håret ur ansiktet och tände cigarretten.
--- Har det hänt nåt ? frågade jag.
--- Nej, sa Susanne och satte sej.
Men jag är less på hela bandet.
--- Jag går upp till Bill, sa jag.
Vi hann ju knappt säga hej.
--- Gör du det, sa Susanne.
Han hålls jämt på sitt rum nu för tiden.
Och väntar på Sven.
Det är bara pappa för hela slanten.
Jag gick upp för trappan till övervåningen och knackade på Bills dörr.
--- Kom inte in!
skrek han.
Jag kikade in.
--- Det är bara jag, sa jag.
Jag ville säga hej ordentligt.
Du försvann så kvickt.
--- Jaså är det du, sa han nådigt.
Jag trodde det var mamma.
Det var Sven som infört orden " mamma " och " pappa " i familjen och jag reagerade lite varje gång precis som när Andro använde dem om sina föräldrar.
Jag tyckte egentligen inte att det lät riktigt fint fast jag aldrig skulle ha medgett det.
I min familj hade vi alltid sagt " mor " och " far ", det gjorde mina kusiner också.
Något annat tilltalsord skulle känts vanvördigt.
--- Vad gör du ? frågade jag.
--- En hemlis.
--- Jaha du, sa jag och ville inte lägga mej i.
--- Den är till pappa, sa han och satt krokig som en gubbe över skrivbordet.
--- Vad ska det bli ? --- En trollgrej!
Bill såg upp, plötsligt och ivrigt.
Han kan ha den i fickan.
Den trollar så han jobbar jättefort, som en snabbmaskin förstår du.
--- Tror du han kommer hem tidigare då ? --- Jaa, Bill lät tveksam för han var ändå sex och började bli medveten om att verkligheten inte lydde under magiska lagar.
Kanske i alla fall, lite tror jag.
--- Jobbar pappa för mycket ? kunde jag inte låta bli att fråga.
--- Vet inte, vek Bill genast undan och lutade sej åter över sin trollgrej.
Jag gick ner igen, genom hallarna och stora rummen som var kombinationer av allt möjligt, vardagsrum, tv-rum, barnkammare och jag vet inte vad.
Här brukade vara massor av ungar om dagarna för Susanne sa aldrig nej till någon.
Det rådde den vanliga ordningen i huset.
Kringströdda saker överallt som flytande i vatten, aldrig prydligt och undanplockat som hos mej.
Innerst inne beundrade jag Susanne för det också.
Jag njöt av utmaningen mot hela vår uppfostran, mot all ordentlighet här i världen som är så viktig.
Jag önskade att jag också kunde vara som hon, så slarvig, men när jag försökte hemma så såg det bara just slarvigt och trist ut, aldrig som här välkomnande och tillåtet.
Jag hittade Susanne i köket där hon satt med Sorgsen i knät.
Det halvlånga håret hängde som vanligt ner i hennes ansikte, luggen kittlade ögonen.
Hon strök med handen över kattens mjuka sidensvarta päls och den spann som en liten motor.
Justus satt på golvet och smulade med kex.
Ända sedan han var baby hade han suttit och smulat med sina kex, på golvet, i sängen, i soffan om inte Sven var hemma.
Det hade alltid irriterat mej.
Jag tyckte om Justus, men jag tyckte inte om Susanne och Justus tillsammans.
Hon kelade med honom med hög onaturlig röst.
Hon proppade i honom kex för att han skulle hålla sej lugn, lyfte upp honom för minsta småsak och tog hans parti mot de andra barnen oberoende av vem som hade rätt.
Det var som om hon inte kunde tåla att han skrek, som hon i sin önskan att vara en god mor inte kunde tillåta honom några andra livsyttringar än glädje.
--- Han är mitt lilla kärleksbarn, sa hon men jag trodde henne inte.
Snarare var han ett av Svens och hennes försök att plåstra ihop deras förhållande.
Sedan kärleksprodukten kläckts hade Susanne suttit ensam i huset med tre barn istället för två för Sven var en sådan där man som botar sitt dåliga samvete gentemot familjen med att bli borta nästan helt och hållet.
Susannes situation skrämde mej.
Jag ville gärna ha barn så småningom men inte till priset att mista Andro, inte om han inte ville dela det barnet med mej.
Från början hade Susanne verkligen haft otur om man nu kan använda det ordet på någon som råkar bli gravid när hon är sjutton och måste gifta sej med en sådan som Sven för att undgå det skandalösa och utsatta ödet att bli ogift mor för fjorton år sedan.
Först långt senare begrep jag hur svårt hon måste ha haft det, mycket svårare än jag som hatade henne för att hon skämde ut mej i skolan genom att bli med barn.
Susanne var hästflicka under uppväxttiden och ville bli veterinär.
Hon jobbade hårt i skolan för att kunna uppfylla den drömmen tills hon hastigt tvingades sluta i tredje ringen.
När Annika var ett halvår började hon arbeta som växeltelefonist medan Sven läste på universitetet.
Annika bodde långa tider hos mor vars grannfru blev dagmamma och Susanne gjorde ett misslyckat försök att ta studentexamen på kvällarna.
När Sven fått sitt första jobb gjorde de Bill för Annika måste ha ett syskon och telefonväxeln var ju ingen framtid.
Susanne blev hemma i sitt nyköpta hus som hon undan för undan i smyg för Sven fyllde med olika husdjur, hund, katt, undulater, ett slag hade hon en sköldpadda också.
Sven protesterade.
Han kallade huset för " ladan " och klagade för far.
Men Susanne bara skrattade till synes obekymrad.
När Bill var tre började hon hjälpa veterinär Wilson på hans djursjukhus i en villa helt nära mor.
Så plötsligt var hon gravid igen, ( Hon påstod envist att det var planerat ) skaffade sej ännu en katt och blev hemma.
--- Har du hört nåt om kalaset ? frågade Susanne när jag slog mej ner mitt emot henne vid köksbordet.
--- Nej men det blir väl som vanligt.
Jag antar att far ringer endera dan.
--- Jag måste ordna barnvakt, sa Susanne.
--- Mor kanske kan.
--- Jag har fått jobb, sa Susanne och slutade att klappa katten.
Jag hajade nästan till när hon såg upp på mej för hon var så lik mor i det ögonblicket, samma ögon.
--- Nämen!
sa jag och lät entusiastisk eftersom jag trodde att det var vad hon ville.
--- Som assistent hos Wilson igen.
Han betalar mej till och med.
--- Va kul!
--- Men var sjutton ska jag göra av ungarna ? --- Vet du ingen ? --- Nix!
Susanne reste sej så att Sorgsen föll ur hennes knä med ett jamande.
Hon borstade av förklädet med en van gest.
--- Oj vad kattrackarn hårar, sa hon och slängde med håret.
--- Nu du Justus så ska du i säng!
--- Sven kan få ställa upp under sin semester, fortsatte hon på det där typiska sättet hon hade.
Hon kunde aldrig hålla sej till ett samtal i taget.
--- Ska jag hjälpa dej att lägga ungarna ? erbjöd jag mej och brydde mej inte om det där sista om Sven.
Susanne visste lika bra som jag att han jobbade hårt och behövde sin semester och att han förresten aldrig skulle ta hand om ungarna för att Susanne ville jobba.
Susanne tyckte om att utmana så där, åtminstone med ord.
Hon låtsades att hon levde under protest och minsann inte fogade sej i något som hon inte själv ville.
Men lika fullt bedrog hon sej grundligt för om det var någon som hade fogat sej så var det faktiskt hon.
5 FAR RINGDE mycket riktigt och bjöd oss till födelsedagsfesten för Marianne, detta årliga spektakel som de gjort till tradition.
--- Det behöver muntras upp lite, anförtrodde far.
Det är lite trassel med nerverna förstår du.
Det förstod jag för det var ingen nyhet utan ett tämligen kroniskt tillstånd.
Jag sa att jag skulle komma ensam.
Andro skulle uppträda som vanligt och förresten visste jag att han var glad åt att slippa.
Han och far gick inte något vidare bra ihop fast far blivit mildare stämd i och med Andros senaste framgångar.
Far var svag för all slags framgång, i synnerhet om han kunde roffa åt sej lite av glansen.
Att Andro var hans måg hade plötsligt fått attraktionskraft, må vara att den politiska färgningen i sångerna var besvärande.
--- Det är ungdomen, bullrade min far.
Det går över med åren.
Det var så han förklarade saken för sina bröder i SB-orden.
Min far kunde man sätta mångahanda rubriker på, den ena mer osympatisk än den andra : framgångsrik affärsman, alkoholist ( fast en hyggligt rumsren sådan ), flickjägare, ordensbroder i ett hemligt sällskap.
Jag hade inte bott tillsammans med honom sedan skilsmässan och fram tills dess var jag nog mest rädd för honom fast jag var hans älsklingsdotter och mindre utsatt än mor och Susanne.
Jag kände honom egentligen inte, vem han var under rubrikerna anade jag knappt för vi hade aldrig pratat med varandra annat än i vanlig samtalston spetsad med små ofarliga familjeskämt.
Som umgängespappa genom mina tonår var han storstilat generös medan affären bar sej.
Han överöste mej och Susanne med saker som vi aldrig ens bett om.
Vi träffade honom en lördag i månaden och eftermiddagen började alltid med stora köpronden och avslutades med middag på restaurant varefter han skjutsade hem oss och satte av oss utanför mors grind fullastade med paket.
Vi var skolans mest välklädda fast mor knappt hade pengar till maten hemma de första åren efter skilsmässan.
Sedan följde åren när far höll på att gå i konkurs, men då var jag nästan ur skolan.
Han flyttade från sin stora våning mitt i samhället, sa upp sin enda anställda i affären, skötte allt själv, en tom lokal med dammiga möbler och inga kunder.
Min syster och jag besökte honom ogärna.
Under ett år ansågs han slut.
När vändningen kom var det ingen i familjen som först vågade tro på den.
Min far var konstig på flera sätt.
--- Människan, det är djävulen det, brukade han säga när han fått för mycket innanför västen.
Människan, han är ond han fast han försöker dölja det.
Kom ihåg det Eva lill, kom ihåg att aldrig lita på nån enda man, inte på nån!
Inte på mej heller.
Jag har en djävul förstår du, härinne.
Han slog sej för skjortbröstet, dunkade och dunkade för att riktigt markera stället där djävulen satt.
Där sitter den och för satyg och vill spränga sej ut.
Det är för värkens skull som jag måste ta mej lite ibland förstår du, för djävulen som värker därinne.
Han kunde väcka mej mitt i natten när han hade sina perioder för då sov han inte som andra.
Han ruskade mej vaken med hotelser, drog mej i håret, sa att jag borde ha stryk på bara stjärten, att jag var en liten hora som han skulle piska djävulen ur, ett halt litet slem som man halkade på.
Han skulle sälja mej på auktion fast ingen skulle väl betala något för mej.
Jag var förvirrad och yrvaken, satt där frusen i min säng med armarna hårt om benen över nattskjortan.
Jag förmodar att jag var rädd fast jag mest kommer ihåg hur jag frös.
Jag minns inte många detaljer, bara att jag var sömnig och ruggig, att rummet var mörkt och rullgardinen som en svart rektangel mot gatlyktorna utanför fönstret, ljuset som kröp in på sidorna där gardinen inte slöt tätt.
Fars ögon och händer, den fräna lukten som pustade ut ur hans mun när han pratade och det gjorde han utan uppehåll.
Jag antar att han gjorde besök hos Susanne också, men jag är inte säker.
Hon var ju tre år äldre än jag och räknade sej som halvt vuxen.
Vi pratade inte med varandra på den tiden och hon låste alltid dörren om sej för att jag inte skulle komma in i hennes rum.
Senare hade vi inte heller pratat så mycket om vår uppväxt.
Vi fick så mycket av far jämt efter skilsmässan, både som tonåringar och nu som vuxna när han kommit på grön kvist igen.
Vi skämdes för att baktala honom och nöjde oss med små ironiska skämt om honom och om Marianne som vi båda fann obetalbart vulgär.
När Sven eller Andro fällde någon besk kommentar om far ställde Susanne och jag genast tillrätta.
--- Han är som han är, sa vi överseende.
Far och Marianne hade bott ihop de senaste sju åren.
De hade sällskap redan innan det började vända uppåt för far på allvar igen och Marianne påpekade därför gärna att hon minsann inte tagit honom för pengarna utan att det tvärtom delvis var tack vare hennes tro och kärlek som han överlevt smällarna.
En tid hade han till och med levat på henne, antydde hon.
Hur det än förhöll sej så var det svårt att säga vem som gjort den bästa affären, far som fått gratis sekreterare, sängvärmare och värdinna i sitt hem eller Marianne som gett sitt kontorsslit på båten och frossade i den lyx som far nu kunde erbjuda henne, låt vara på osäkra villkor och på obestämd tid.
Far hade nämligen vägrat att gifta sej med henne trots att hon ofta tjatade på honom om det och bad mej och Susanne påverka honom.
De låtsades att de var gifta, hon kallade sej fru Falk och han pratade om henne som " min hustru ", men det var bara för att tillfredsställa konvenansen, för att far hade sin ställning att tänka på och kompisarna i SB-orden.
Marianne hotade då och då med att avslöja honom, men då hotade han att slänga ut henne på bar backe och så fortsatte grälet år efter år utan att Marianne kom närmare sin åtrådda vigselring.
Det hela var i stil med fars listighet.
Så länge han hade sin frihet och sina pengar för sej kunde han utnyttja Marianne trodde han.
Gifte han sej med henne skulle han förlora greppet om henne.
Då skulle hon bli slapp och elak, inte längre göra sitt bästa för honom.
Far såg aldrig så lycklig ut som då han förklarade dessa sakernas tillstånd för mej.
Han var djupt förälskad i sin egen smartness.
Jag antar att Marianne kunde rubriceras som snygg, Andro tyckte det fast han var spydig om henne.
Hon var yppig överallt där kvinnor ska vara yppiga, bröst, stjärt, mage, ingenting fattades, hon skulle ha kunnat tävla med en Marilyn Monroe.
Jag retade mej på henns lite platta ansikte med stora koögon och stor målad mun som kysstrutade så sensuellt att jag kunde svära på att hon övat sej framför spegeln i åtskilliga timmar.
Hon väckte uppseende var hon visade sej.
Hon var en sådan där kvinna som alla måste kommentera och tycka något om.
Jag tror far älskade det mer än han älskade henne.
Det var alltså hon som hade födelsedag, det hade hon varje tjugoförsta maj.
Hon var bara tio år äldre än jag.
Eftersom hon var i konstant behov av tröst och mutor som kompensation för fars behandling ställde far till ett hejans kalas var gång.
Det var ett sätt att täppa till munnen på henne.
Under denna kväll höjde han henne till skyarna i sitt tal till kaffet, utbringade en skål för sin " enastående tappra och trogna hustru " som stod ut med honom och hans ord gav henne alltid nytt hopp om en legalisering av deras förhållande som han inte hade en tanke på visade det sej dagen efter.
Jag la mej aldrig i deras bråk för då skulle jag fått Marianne på halsen för jämnan, långa trista tirader i telefonen om hur hemsk far var mot henne, hur han torterade henne psykiskt, allt hon stod ut med för hans skull.
Susanne och jag tog i tysthet fars parti.
Det var för vår skull, brukade han antyda, som han inte gifte sej, för arvet som vi skulle få efter honom.
Min far hade byggt sej en villa på " Höjden " med utsikt över sjön.
Vitt mexitegel med svarta fönsterbågar och svarta ebenholtzdörrar och svart tak.
Bara fem rum och kök, sa min far anspråkslöst om kåken, men då förteg han kokett källarplanet med bastu och tiometersbassäng.
Det var fars och Mariannes käraste nöje att visa upp finesserna i bygget.
Det motsvarade åtminstone alla mina föreställningar om äkta gedigen Hollywoodlyx : tjocka ljusa heltäckningsmattor, enorma dubbelsängar både i sängkammaren och i gästrummet där far för det mesta sov eftersom båda hade problem med sömnen och störde varandra med sin sömnlöshet.
Djupa breda lädersoffor i oxblod och låga bord i rökfärgat glas.
Far var gudnås möbelhandlare!
Det stod redan en rad med bilar utanför grinden när jag kom.
De italienska marmorplattorna som klädde entrén lyste vita och den specialslipade taklampan var tänd fast solen ännu inte gått ner.
Jag klev in utan att ringa på.
I hallen var fullt av folk som hängde av sej och hälsade på varandra och fler skymtade i det stora vardagsrummet en halvtrappa ner.
Jag hade tagit med mej Andros nyutkomna skiva i present.
Marianne blev högljutt förtjust och alla de omkringvarande som inte visste det förut fick veta vem som var min man.
Jag tog inte illa upp.
Det var skönt att vara någon i det här sällskapet som bestod av titelfolk och deras fruar plus några till som kunde begapa härligheten.
--- Ville Andro inte komma ? frågade Marianne med hög röst så att alla skulle höra.
--- Han var upptagen av ett framträdande, rättade jag.
Men han hälsade och gratulerade.
--- Så synd då!
Det hade varit så trevligt, kvittrade Marianne medan hennes ögon flackade mot andra gäster.
Jag hittade far ute på terrassen tillsammans med några polare från SB-orden.
Han blossade på en cigarr och skvalpade med isen i sitt drinkglas.
--- Nej men ser man på!
utropade han när jag kom.
Min lilla flicka!
Välkommen.
Han kysste mej på pannan och vände sej till de andra gubbarna.
Ni känner väl min dotter Eva ? --- Skulle du ditt fula tryne vara upphovet till denna skönhet!
sa kommunalrådet som var kommunens överkucku.
Snart är du väl gubben i månen!
Alla gubbsen skrattade.
--- Har inte Susanne kommit ? frågade jag far.
Jag riktigt kände hur herrarna borstade upp sej omkring mej och slickade sej om munnen vid åsynen av något ungt.
--- Jag vet inte, sa far.
Jag har inte sett henne.
Fråga Marianne.
--- Jag följer med in, sa kommunalrådet.
--- Hon är för ung för dej din bock!
skrockade sjukhusets ekonomichef.
--- Jag ska fylla på mitt glas, sa kommunalrådet, men de andra fnittrade menande för det fanns inget de tyckte mer om än gliringar som anspelade på brudar och tänkbara äventyr i sängen.
Bara far såg en smula ogillande ut.
--- Får jag bjuda på något ? frågade kommunalrådet när vi kommit innanför de vidöppna terrassdörrarna.
--- Ja tack lite sherry, log jag artigt och följde med honom in i matsalen där allt stod framdukat.
--- Det finns ingen som kan ordna såna storartade fester som far din, sa kommunalrådet medan han serverade mej sherryn.
Jag får väl säga du, tillade han.
Jag log till svar och tog emot glaset.
Det roade mej att han var så uppenbart intresserad av mej, kanske för att han var samhällets tupp, den som alla la sej ut för och ingen vågade låta bli att krusa.
Jag trodde inte att han hade några avsikter med mej, det vågade han nog inte för han var i själva verket mycket konventionell, men det stimulerade honom med en ung lyssnerska.
Skulle man prata med gräsrötter kunde man lika bra välja något som var trevligt att vila ögonen på.
--- Och var bor Eva nånstans ? fortsatte han konversationen utan att ha sagt sitt namn som var Gustaf.
Jag undrade om meningen var att jag skulle få säga du tillbaka.
Han var som min överläkare, en blandning av faderlighet och de där dröjande händerna över ens axel, kring ens hand, på håret.
--- I Lunden, svarade jag och smuttade på sherryn.
--- Jaså jaså, men Eva är väl gift i alla fall ? förhörde han sej, uppenbart tveksam om vad det kunde betyda att jag, fars dotter, bodde i det beryktade Lunden som han och de andra höjdarna beslutat för en helt annan kategori människor.
Skulle inte ett radhus passa bättre ? undrade han.
Vi planerar just nu Ekdalsområdet om Eva sett det, så om några år så.
Ställ sej i kö så ska vi väl kunna ordna saken!
Han klarade inte riktigt det där med du i alla fall!
Sextioåringar har inte så lätt när de vill komma i kontakt med ungdom utan att stiga ner från sina höjder.
--- Ja tack, sa jag igen och brydde mej inte om att upplysa honom om att jag gillade att bo i Lunden.
--- Radhus, det är framtidens melodi, drömde kommunalrådet och nappade till sej några salta mandlar från bordet.
Vi satsar vad vi kan på radhus nu.
Det är vad folk vill ha det.
--- Min syster bor i hus, sa jag för att säga något.
--- Jaså jaså, ja det är alla tiders för kvinnorna det.
Det är vad de drömmer om allihop.
Han nickade mot mej.
Tro mej, kan vi bara förverkliga det idealet, ett eget litet hus åt så många barnfamiljer som möjligt så kommer vi att slippa allt det här tramset om krav på fler daghem.
Kvinnorna kommer helt enkelt inte ha behov av att arbeta utanför hemmet.
--- Neej, sa jag osäker inför hans blick.
Jag visste inte vad jag skulle svara, om han väntade sej något svar.
Jag var inte duktig på att argumentera och jag hade ingen tanke på att säga emot honom om han nu väntat sej det.
--- Vi ska nog ordna ett litet hus åt Eva, återtog han.
Jag ska prata med bror Lars.
Han nickade igen och klappade mej på min nakna underarm.
Där kom den alltså den gär klappen som var lite av förstulen smekning.
I detsamma fick jag syn på Susanne och Sven och tog tillfället i akt och ursäktade mej hos kommunalrådet.
--- Vi är sena, sa Susanne.
Mor kom inte i tid.
--- Det gör hon ju aldrig, sa Sven.
Du skulle ha satt tiden en halvtimme tidigare, det har jag sagt åt dej många gånger.
--- Hon hann inte för jobbet ju, försvarade Susanne och det verkade som om de redan ältat detta på vägen hit.
--- Äsch det är inte så noga med tiden här, det vet du, sa Sven.
--- Men Marianne såg inte nöjd ut, sa Susanne och såg sej omkring.
Justus vägrade att släppa iväg mej, suckade hon.
Jag hoppas att inte mor får det besvärligt.
--- Ta dej en drink, sa jag för att bryta den där mammavisan och få henne att koppla av.
Nu när du är här kan du väl lika gärna roa dej.
--- Den lilla kraken, jag hoppas han somnar, malde Susanne på men hon följde i alla fall med in i matsalen.
Kommunalrådet stod kvar där jag lämnat honom och jag presenterade Susanne och Sven.
--- Det här är storasyster förstår jag, sa kommunalrådet och jag märkte att han inte tände på Susanne som verkligen inte var till sin fördel ikväll.
Hon hade unnat sej ett besök hos frissan men det underströk snarast hur grå och snipig hon blivit av allt barnafödande och all barnpassning.
Klänningen var gammal och klädde henne inte.
När jag såg henne så där förstod jag inte hur Sven stod ut.
( Fast i vanliga fall förstod jag inte hur hon stod ut med honom heller!
) Och åter tänkte jag den där tanken : Aldrig som hon, bara aldrig som hon!
Jag skulle alltid komma ihåg hennes förfall om jag fick barn.
Hur ska jag beskriva Sven ? Han hade ett yttre som jag tyckte svarade mot hans inre, något långsmalt och ostadigt som såg ut att behöva stöttas, långa sladdriga lemmar och en lång ljus lugg utan styrsel som alltid hängde honom i ögonen när hårvattnet torkat.
Hans mun var stor och garvande som om han inte vågade ta något på allvar.
Han såg kort sagt vek ut och han var nog vek.
Det var hans problem för själv accepterade han inga tecken på svaghet och låtsades stark och säker.
När Bill plockade blommor åt honom blev han arg.
--- Grabbar plockar inte blommor, det är fruntimmersgöra, deklarerade han.
Det sa ungefär allt om Sven.
Kommunalrådet drog bort och jag blev ensam med Sven och Susanne.
Omkring oss tassade diskret svart- och vitklädd personal från en restaurant i centrum och dukade av gamla drinkglas, ställde flaskorna på en tevagn och ersatte dem med buffén.
Bordet dignade snart av en läcker mångfald av rätter som av någon anledning kom mej att associera till fattiga barn i Indien och känna en äcklig mättnadskänsla innan jag ens börjat vraka och välja bland faten.
--- Hur är det på sjukhuset för vår kurator då ? frågade Sven för någon måste ju fylla ut tystnaden mellan oss när alla andra tycktes glamma och roa sej omkring oss.
--- Vad är det för idiotiska blanketter ni skickat ut nu igen ? sa jag spetsigt och erinrade mej det digra formuläret som dumpit ner hos mej från administrationen med frågor om arbetssituation och trivsel och annat insmickrande som tjänstemännen där sedan omsorgsfullt registrerade i procentsatser utan att någonsin försöka råda bot på eventuella missförhållanden.
Det här var den andra blanketten på mindre än ett år.
Jag var inte ensam om att irriteras över den extra arbetsbörda som deras utredningslekar resulterade i.
--- Jaså, tycker du inte att de fungerar riktigt ? sa Sven.
Det var kanske några frågor som var lite oklara ? Men ring mej på måndag så ska jag hjälpa dej!
Det är viktigt att alla inkommer med sina svar i tid.
--- Ni är inte kloka, sa jag förargad.
Jag kan inte förstå meningen med det där.
--- Ja skyll inte på mej, det är inte jag som hittat på det, sa Sven och ryckte på axlarna.
Det ska ju vara personaldemokrati nu för tiden.
Folk började gå mot matsalen och vi drog oss lite tillbaka eftersom vi på sätt och vis hörde till familjen och inte ville ta för oss allra först.
När alla ätit färdigt höll far sitt " min kära hustru " tal och alla skålade med Marianne som klämde några rörda tårar i en liten spetsnäsduk som hon pikant gömt i den djupa klyftan mellan sina båda behag.
Hon omfamnade " sin gubbe " och tackade i sin tur för den underbara festen och alla applåderade smällkyssen för sällskapet började fyllna till.
Far klev ner från stolen och ställde sej bredvid Marianne.
Han var en kortvuxen man med den olyckliga benägenheten att dras till större och fylligare kvinnor.
Marianne såg till att hårfrisörskan bara tuperade hennes hår på sidorna och inte på själva hjässan och hon gick alltid i lågklackade skor som missklädde hennes alltför runda vador och vrister.
Far skulle ha tagit illa upp om hon gjort sej längre än han.
Litenheten var ett problem för honom som han aldrig talade om, men som visade sej i hans sträckta nacke och kraftiga klackar.
Som många små karlar var han ytterst mån om sin klädsel och han hade ett sätt att skjuta fram bröstkorgen som gav honom ett slags värdighet trots hans ringa längd.
Efter maten var samtalsämnena med Sven och Susanne tömda i botten och jag strosade runt för mej själv och tittade på alla andra, tjuvlyssnade på ointressanta samtal som handlade om kommunalpolitik karlar emellan, den nya boutiquen i centrum kvinnor emellan och fräckisar i ett blandat sällskap.
Jag fann Marianne just i färd med sin älsklingshobby och sällade mej till henne medan hon demonstrerade sina domäner.
Vardagsrummet var packat med folk och matsalen var lika illa ute.
Men till biblioteket hade inte så många ännu funnit vägen efter buffén.
Där tronade fars imponerande jakarandaskrivbord som egentligen aldrig användes annat än som dammobjekt och jakarandabokhyllorna som var fulla av olästa böcker.
Marianne och far läste porr hade Marianne berättat, men den litteraturen förvarade de på annat håll.
Bakom en bokhyllesektion dolde sej ett stort barskåp.
Marianne tryckte på en hemlig knapp medan alla blundade och vips snurrade några hyllor runt till musiken " Helan går " och blottade sin härlighet av fina årgångar och kristallglas i en spegelklädd inramning som belystes av dolda lampor i rött och gult.
--- Ska det vara en liten hutt kanske ? sa Marianne och gjorde en gest mot det gnistrande landskapet därinne.
Jag kunde inte låta bli att dra på munnen.
Jag hade hört henne säga det varje gång hon demonstrerat skåpet.
Sedan stod sängkammaren i tur.
--- Ja djävlar i mej, jag skulle bli impotent i en sån här djävla säng!
frustade ekonomichefen.
Han var en stor viril karl, rätt ny på orten, som i kraft av sin ställning genast vunnit inträde i SB-orden och blivit du och bror med alla som det var något med.
--- Det skulle väl gå att avhjälpa, fnittrade Marianne påpassligt och putade med sina stora bröst.
--- Tackar tackar, sa ekonomichefen och la armen om hennes midja och de tågade i täten ner i källaren för att beundra det specialimporterade påfågelsblå kaklet kring bassängen och sticka ner ett finger i vattnet för att känna på temperaturen.
--- Vem som vill får hoppa i, sa Marianne.
Det sa hon också varje gång.
De här festerna gick alltid i samma stil, det vill säga ungefär som Andro uttryckte saken förra gången vi var här : --- Svenska folket super uppifrån och ända ner!
De avslutades med raketuppskjutning från terrassen vid midnatt och då var sällskapet så packat att jag fick passa mej för kärvänliga gubbar och gråtande damer och groggar över klänningen.
Far skötte uppskjutningen, det insisterade han på hur full han än var.
Susanne och jag tittade ängsligt på och undrade hur stort arvet var och hur mycket han testamenterat åt Marianne, tills allt var över och den stora adjösägningens tid var inne medan månen gick i säck över sjön.
Två dagar senare ringde Marianne mej på jobbet och storgrät i telefonen.
--- Han är vidrig!
skrek hon mellan snyftningarna.
Vidrig vidrig, en riktig bock!
Håller inte tassarna från nån.
Hör du det!
Inte från nån!
--- Fast han knappt får fräs på den längre ska jag säga dej, anförtrodde hon mej lite lugnare.
Gud jag blir vansinnig!
Hör du det ? VANSINNIG!
Jag har inte sovit en blund i natt som det svinet burit sej åt.
Här gör man sej till i flotta underkläder och piffar upp sej för gubbstrutten.
Och så bär han sej åt så där.
Jag står inte ut!
Inte en dag till.
--- Ja, men vad ska du göra nu då ? sa jag ointresserad.
--- Jag vet inte, snyftade hon.
Jag vet verkligen inte.
Jag är så nervös.
Och far är också nervös.
Han skulle behöva semester.
Om vi bara kunde åka ner till Spanien men han vill inte säger han, skyller på att han inte har tid.
Far hade köpt en kåk i Marbella.
De åkte aldrig dit, det var bara ett av fars investeringsobjekt.
Marianne tyckte om att prata om den liksom om sommarstället i Mölle och skidstugan i Fjällnäs som de heller aldrig utnyttjade.
--- Kan du inte övertala honom Eva älskling!
bönade Marianne.
Du har sån tumme med honom.
--- Nej, sa jag.
Det går han aldrig på, det vet du.
--- Men försök, snälla du!
Om du visste hur det känns för mej.
Mina bästa år och så gör han så här.
Din egen far!
--- Jag har inte tid nu, sa jag vänligt.
Jag har mycket att göra.
Det ordnar sej ska du se.
Ge honom bara lite tid.
--- Tror du det, snörvlade hon och jag hörde hur hon snöt sej.
Ja kanske det, vi får hoppas det bästa.
Tack ska du ha i alla fall.
Hej då.
Vi la på luren och jag gjorde en grimas för mej själv.
Dumma Marianne som alltid hoppades på medhåll och inte fattade att vi inte gillade henne, varken Susanne eller jag.
Jag undrade elakt hur länge till far tänkte behålla henne.
Mor hade han gjort sej av med när hon var knappa fyrtio.
6 DEMONSTRATIONEN mot kärnkraften ägde rum sista söndagen i maj.
Deltagarna skulle samlas i parken och gå genom hela samhället i en vid krok som slutade vid torget mitt i centrum.
Andro hade lovat att sjunga efter talen.
Han vaknade klockan fem den morgonen och kunde inte somna om.
Han la sej nära mej och började smeka mej vaken.
Jag var egentligen alldeles för sömnig för att ha lust, men det blev som han ville.
Det blev det alltid.
--- Vi går ut i skogen, sa Andro efteråt.
Där är störtfint så här dags.
--- Jag vill gärna sova, klagade jag och vände mej på sidan.
--- Nej kom nu!
För fan Eva-Mi, sova kan du göra när du blir gammal.
--- Men klockan är halv sex!
--- Upp med dej!
Jag ska visa dej hur fint det är.
Andro drog av mej täcket.
--- Jag sätter på kaffe, erbjöd han sej.
Skynda dej på nu.
Han försvann visslande ut i köket.
Jag hörde hur han knäppte på plattan på spisen, skramlade med koppar, mätte upp kaffevatten och satte på kastrullen.
Sedan dukade han, öppnade kylskåpsdörren och skafferidörren.
Jag borrade ner huvudet i kudden.
--- Är du inte uppe än!
Andro kom in i sovrummet, öppnade fönstret på vid gavel, drog av mej täcket som jag lagt över mej igen.
Den kyliga morgonluften kröp utefter min nakna hud.
--- Är det demonstrationen som väckt dej ? frågade jag surt.
--- Du är inte klok!
sa Andro.
Varför skulle den väcka mej ? --- För att du ska sjunga!
--- Det är väl inget.
Det gör jag ju jämt.
--- Men inte här bland alla du känner, inte alldeles ensam, sa jag.
Det verkar nervöst att vakna så här.
--- Du snackar bruden!
skrattade Andro och kastade en kudde på mej.
Upp med dej och hitta inte på några psykologiska svepskäl att få ligga kvar i sängen.
Det var faktiskt fint i skogen när vi väl kom ut.
Vid sidan av sin musik var Andro något av en naturfantast.
Han hade tillbringat en rad med somrar under sin uppväxt hos något slags sommarföräldrar eftersom hans mamma arbetat.
Sommarpappan var en gubbe som visste allt om växter och fåglar och småkryp.
Andro kunde beskriva växlingarna i ett svenskt sommarlandskap som ingen jag kände.
Jag tänkte ibland att våra barn skulle få glädje av det.
Om vi fick några.
Lundenområdet hade den fördelen att det låg längst ut från samhället och var omgivet av gammal jordbruksmark.
Hand i hand promenerade vi förbi alla de sovande husjättarna och ut mellan de upplöjda gärdena där grödan vuxit sej halvhög, lena gröna strån i den svaga morgonvinden, knappt synliga ax i topparna.
Luften var fuktig av dagg och det luktade gott av våt jord.
Vi balanserade på dikesrenen och ålade oss mellan taggtrådarna i stängslet mot skogen.
--- Hör du lövsångaren ? frågade Andro viskande och stannade upp.
--- Jaa, andades jag tillbaka och märkte plötsligt att jag var omgiven av fågelsång.
Det gned och filade, pep och drillade överallt omkring oss, en väldig blandad orkester.
Det förargade mej att jag inte hört den av mej själv.
--- Den bygger bo i mossan, sa Andro.
Man ser den inte så ofta fast den egentligen är vanlig som fan.
Vi la oss ner i en glänta som sluttade mot öster.
Ängen hade en hinna av ånga över gräset men uppe bland tallarna var marken barrig och snustorr.
Solen var snedställd och bländande men snål på värme.
Det susade omkring oss och himmelen var hög och molnfri och blekt blekt blå.
Mina ögon sved fast sömnen gått ur kroppen.
Jag gäspade men Andro hade ingen ro.
Han reste sej snart.
--- Vi fortsätter, avgjorde han och drog mej på benen.
På ängen hittade han gullvivor, just i skogskanten.
Han knipsade av en brandgul blomma.
--- Ser du den röda fläcken ? sa han och höll fram den under min näsa.
Den ska locka insekterna in i blomman med sin färg.
Festligt va ? --- Det där med blommor och bin, sa jag dumt och gäspade igen.
Andro kramade mej och la handen över mitt ena bröst.
--- Just det, sa han.
--- Inte här, sa jag hastigt.
Det kan komma nån.
--- Inte!
sa Andro men han hade visst ingen riktig lust för han tog bort handen igen.
--- Nu går vi hem, avgjorde han och grep min hand istället.
När vi kom upp i våningen duschade vi tillsammans.
Jag tvättade håret på Andro fast han protesterade.
--- Du vill väl vara snygg när du ska sjunga ? sa jag.
--- Du är inte klok bruden!
fräste han till.
Han som aldrig brukade höja rösten.
Jag är väl ingen publikslickare heller.
Jag kunde slå vad om att han var nervös i alla fall.
Andro var sådan att han hellre skulle dö än erkänna det.
Han avskydde feghet, sådana känslor som rädsla och nervositet skulle man hålla nere, helst inte känna och absolut inte visa.
Det var dumt, tyckte jag, men han hade det från sin pappa som var karl ut i fingerspetsarna och skulle klara allting själv trots sin förslitna rygg.
--- Men för min skull kan du väl tvätta det ? lirkade jag.
Jag älskar dej med nytvättat hår.
--- Du får väl ta mej som jag är, mumlade Andro men han satte sej snällt tillrätta i karet och njöt av min behandling.
Sedan kokade vi mer kaffe och satt i solen på balkongen.
Det var nästan vindstilla där för en gångs skull och vi behövde inga jackor.
Andro hade gitarren i knät.
Han gnolade på en melodi.
--- Gör du nåt nytt ? frågade jag.
--- Mmm, sa han.
Nåt om diskriminerade folk, kvinnfolk till exempel.
Hur känns det att vara diskriminerad ? --- Det vet jag inte!
skrattade jag.
Du vet att jag inte känner mej sån.
--- Du är gullig du, sa Andro och strök mej över kinden.
De ansvariga för demonstrationen samlades först i en källarlokal som hyrdes av kommunens antikärnkraftgrupp.
Stämningen var hög när Andro och jag anlände.
Vi hjälptes åt att bära plakaten till parken där de delades ut till deltagarna.
Jag morsade på Engla.
--- Så du har orkat hit!
--- Man vill ju försöka göra en insats nån enstaka gång, förklarade Engla.
Fötterna orkar nog fram till torget.
Får jag gå med dej ? Jag gick bredvid Andro med Engla på andra sidan och bar ett litet plakat STOPPA KÄRNKRAFTEN.
Egentligen tyckte jag inte alls om att demonstrera.
Folk samlades på trottoarerna och stirrade på oss.
Jag kände mej utsatt och uttittad och hoppades att ingen skulle känna igen mej eftersom jag hade sjal om håret och solglasögon.
Vid Krokvägen såg jag en äldre herre i paletå och hatt.
Det var min överläkare.
Jag vet inte om han såg mej.
Jag gjorde mej liten och vände bort huvudet.
Jag ville inte blanda ihop jobb och politik och var livrädd att han skulle fälla någon spydig eller ogillande kommentar när vi träffades på ronden i morgon.
Det var första gången som Andro sjöng ensam utan sin grupp.
Han såg spänd ut när han klev upp på scenen på torget efter de båda talarna.
Själv hade jag ont i magen av ängslan och knöt händerna i jackfickorna.
Andro log mot publiken, tog tag i mikrofonen och talade om vad han skulle sjunga.
Hans röst lät främmande, men mörk och varm.
Det ljusa axellånga håret rörde sej snyggt i vinddraget över torget.
Han såg fri och skön ut där han stod i jeans och skjorta och gitarren på magen.
Fast jag var rädd att något skulle gå galet, att han inte skulle komma igång eller göra bort sej, kände jag mej ändå stolt över honom.
Doktorn, jag kan inte sova Mina tankar maler dova Inte heller alkohol Dövar oron i min bål Des'prationen som jag känt Hjälp mej doktorn, vad har hänt ? Klockan den slår tre och fyra Tankarna kan jag ej styra Född år -35 med snopp Far min chef, min mor passopp Jag har alltid strävat Frågan är när har jag levat ? Skolans ljus, jag plugga jämt Ingen tid för trams och skämt Genom Handels som ett skott VD-stolen blev min lott Jag till jobbarna blev far Makten, ansvaret jag har Jobbar gör jag dygnet runt Frun och ungarna är strunt Jag är duglig, sportig, stark Golfspel, spring i skog och mark Varför natten blir så svår Doktorn, jag det ej förstår!
Knullar kontorister mums De har serviceanda bums Känslor ger jag ingen tid Problem mej aldrig kommer vid Utom detta, doktorn lova!
Ge mej nåt så jag kan sova.
Ett som lugnar, ett som dämpar För herr direktörn sej lämpar Valium, librium, neurol Bättre är än alkohol Sov herr direktören sött Av tabletter blir ni trött Doktorn ska ha tack som hjälper Så besvären ej mej stjälper Jag får åter kraft att leva Arbetarprotester kväva Upp mot maktens torn jag kliver Det är mitt enda mål, min iver Visan om karriäristen som grips av ångest väckte som vanligt succé, det hade den gjort hela sista månaden.
Publiken gnolade lycklig med i refrängen " det är mitt enda mål, min iver ".
--- Gud vad bra han är!
viskade Engla till mej.
Min syster och svåger var också bland publiken med Bill och Justus.
Annika undvek helst att visa sej med familjen.
Jag bytte några ord med dem medan jag oroligt spejade efter Andro och undrade om han gett sej iväg utan mej.
Sedan såg jag honom bland en massa främmande människor och visste inte om jag skulle gå fram.
Han vinkade åt mej och jag sa hastigt adjö till Susanne och Sven.
--- Vad gjorde du ? frågade jag Andro.
--- Äsch bara en intervju, sa han och ryckte på axlarna.
Nu sticker vi hem till Birre och firar.
Du kommer med va ? Birre, det var vpk-ledaren i kommunen och partiets enda representant i fullmäktige.
Bertil hette han, en medelålders kille, liten och satt och mycket energisk med fula hudutslag i hela ansiktet.
Han hade en fyrarummare i centrum där det jämt var möten.
Andro var socialist och han hade påverkat mej även om jag inte var särskilt intresserad av politik egentligen.
Jag tyckte att hans syn på samhället var den riktiga trots att jag inte alls blivit uppfostrad att se det så.
Nästan alla våra vänner var också socialister.
Själv var jag lite rädd för många av dem.
De var på något sätt så kategoriska i sina omdömen och visste så säkert vad de tyckte och vad de ville.
Jag blev orolig att säga fel saker när jag var med dem så jag teg för det mesta.
De iakttog en alltid, åtminstone kände jag det så, försökte liksom pejla mina åsikter och sätta dit mej.
I synnerhet flickorna.
Kanske var de avundsjuka för att Andro valt just mej.
Hur som helst kände jag trycket och målade mej mindre när vi skulle träffa några av dem.
De flesta flickorna använde ingen make-up alls så jag brukade se till att min knappt syntes för att undgå kritik, tog på mej jeans och jumper när vi kunde riskera att stöta ihop med dem.
Jag undrade alltid vad de tyckte om mej.
De accepterade mej nog bara för Andros skull.
Det var tjockt med folk hos Birre.
Jag drev hjälplöst omkring och visste inte vilken grupp jag skulle sälla mej till, kände mej utanför överallt.
Jag försökte ta mej in i samtalen, stod där i ringen av människor men ändå inte riktigt inne i den, skrattade med i skämten, susade med i indignationen, nickade bifall.
En gång försökte jag själv säga något, men ingen brydde sej om vad jag sa och repliken som jag spottat ur mej med sådan möda ekade efteråt högljudd och dum i mej.
Jag hoppades att ingen uppfattat den och fortsatte snabbt vidare utan att hitta någonstans att ta vägen.
Det blev ofta så där för mej.
Jag ville gärna gå på fest innan, jag ville ha roligt, släppa loss, skratta våldsamt utan tankar, utan den där förlamande medvetenheten om mitt eget lilla ängsliga jag.
Jag ville känna mej firad och omtyckt, ville att Andro skulle se hur populär jag var, bli stolt över mej, finna mej mer åtråvärd.
Men det blev inte precis som jag dagdrömt.
Andro bildade som vanligt en medelpunkt.
Han var väldigt uppåt nu när morgonens spänning släppt och stod knappt att känna igen.
Jag tänkte att om han visade att han tyckte om mej inför alla här då skulle jag komma med, då skulle de bry sej om mej också.
De var mest hans vänner, jag hade inte så mycket tid med vänner själv eftersom jag jobbade och det hade allt mer blivit så att Andro antingen gick ut för sej själv med sina kompisar eller var med mej.
Vi hade det bäst när vi var ensamma bara vi två, när han inte måste dela sej mellan dem och mej och få dåligt samvete för att jag inte hade lika roligt som han.
Till slut kröp jag in i ett hörn av stora rummet med ett rödvinsglas och en bit pain riche.
Satt och såg på honom där han stod halvt vänd ifrån mej.
Det var han och ändå inte han, hans hår som jag tvättat i förmiddags, hans mun som kysst min, hans händer som smekt mej.
Jag försökte komma ihåg hur det kändes men minnet var blankt.
Jag hittade ingen samhörighet med honom där jag satt fastän allt på honom vidrörts av mej.
Jag kände mej bara trött.
Vi hade varit vakna sedan fem.
Andro skulle nog inte bryta upp på länge än.
Jag visste inte hur jag skulle göra.
Jag ville vara där han var men jag skulle jobba i morgon.
Min ensamhetskänsla växte och jag kände till slut att jag inte stod ut längre.
Klockan var långt efter midnatt.
De sista timmarna hade jag suttit tyst och lyssnat till en diskussion.
Det var Lisa och Kerstin som pratat.
De var båda aktiva i en kvinnoorganisation som just bildat en grupp i vår kommun.
De sålde tidningar på torget om helgerna och skrev insändare i lokalbladet.
De hade nog rätt i en del som de sa fast jag inte tyckte riktigt om deras aggressiva sätt att framföra det.
De sa att kvinnor måste försörja sej och inte vara beroende av männen, att kvinnans frigörelse var ett villkor för samhällets omdaning och att det var av rädsla för de dolda kvinnokrafterna som kommunalgubbarna försökte hålla platsantalet på daghemmen nere.
Jag funderade på att berätta vad kommunalrådet anförtrott mej om sin småhuspolitik men jag kom mej inte för.
Om och om igen formulerade jag inledningsrepliken för mej själv, det där som skulle göra att de vände sej till mej och blev intresserade av vad jag hade att säga, så att de förstod att jag var en av dem i alla fall.
Jag ville på något underligt sätt bli accepterad av dem fastän jag kritiserade dem samtidigt, ville att de skulle uppskatta mej och inte förakta mej för att jag hade en annan inställning ifråga om kläder och smink än de.
Men tillfället kom aldrig, de var för upptagna av varandra.
De såg nog inte att jag satt där ens.
Förresten gjorde det väl detsamma.
Vad jag hade att säga var inte viktigt.
Kommunalrådet skulle driva sin politik som han ville och kvinnorna skulle gå på den eller i varje fall deras män och villigt köpa de där nya husen precis som de köpt de gamla.
Jag tänkte inte ansluta mej till den där kvinnogruppen.
Jag tyckte inte om kvinnor i klump.
Dessutom kände jag inget för problemen.
Kvinnofrågan gällde inte mej, precis som jag sagt till Andro.
Jag var redan en fri och självständig människa.
Jag försörjde till och med min karl istället för tvärtom.
Jag reste mej och gick fram till Andro, frågade lågt när vi skulle åka hem eftersom jag skulle jobba.
Det hade han inte tänkt på, men han såg att jag var trött och avbröt sej för att ringa efter en taxi.
Först när han kysste mej i tamburen begrep jag att han inte tänkte följa med hem.
Jag ville inte åka utan honom men det var för sent att protestera vilket jag förresten ju aldrig skulle ha lånat mej till.
Han måste ha sin frihet som jag hade min.
Han väntade inte ens tills jag stängt ytterdörren innan han återvände till sitt sällskap.
Jag kastade en sista blick in mot rummet och skymtade tjejen som hängt sej på honom hela kvällen.
Jag undrade när han tänkte komma hem.
7 PATIENTEN pratade på och jag lyssnade olustig och en smula irriterad till hennes problem som jag inte kunde göra något åt, tyckte att hon klagade.
Det var andra gången hon besökte mej i samma ärende.
Hon var gammal och rädd, mycket rädd, men jag kunde inte hjälpa henne och därför ville jag bli av med henne.
Syrénerna blommade utanför mitt fönster i täta buskage och skickade in sin doft till mej, lysande vita klasar mot min ruta eftersom jag bodde på nedre bottnen.
Jag såg på dem och fingrade på pennan framför mej på skrivbordsunderlägget, drog några streck på ett papper.
Så rätade jag på ryggen igen och försökte koncentrera mej på den stackars fru Hansson.
Det var fredagen efter demonstrationen.
Andro hade varit borta mycket hela veckan och kommit hem sent, tre halv fyra mest varje natt.
Jag hade sovit illa och var trött och trist inombords.
Inte så att jag hade väntat på honom, det gjorde jag ju aldrig.
Det hade vi kommit överens om att låta bli.
Men jag kunde inte sova ordentligt, slumrade bara till då och då, vaknade igen och tittade på skuggorna i taket.
När han kom låtsades jag sova för att han inte skulle ana att jag väntat.
Han kröp ner i sin del av sängen och somnade.
Jag undrade var han varit.
Det var på morgonen när jag steg upp som det hände.
Andro sov.
Han låg med armarna om kudden, hela ryggen ända ner på skinkorna var bar, len och vit, ett enda stort fält av hud att ta på, smeka.
Mitt i det vackra vita, på vänstra sidan en bit ovanför midjan hade han ett stort märke som han inte haft förut, en mängd små blodröda prickar som en femkrona ungefär.
Det såg ut som när någon suger sej fast i ens hud och suger och suger tills blodet tränger fram genom porerna.
Någon som inte var jag hade satt sin mun mot hans rygg och tagit hans hud mellan sina läppar, smakat av honom, varit honom mycket nära.
Jag kände mej så konstig där jag satt mitt emot gamla fru Hansson.
Hela tiden såg jag den framför mej, den där långa vita ryggen, det där röda märket som flammade och skrek ut sitt budskap till mej.
Det pirrade i min huvudsvål, det var som om den drog sej samman över skallbenet.
Andro ihop med en tjej på en säng någon okänd stans, nakna båda, hans skratt mot mej, hans ömhet mot mej, hans sätt att smeka mej.
Allt bortskänkt i en handvändning till någon annan.
Telefonen ringde och jag log ursäktande mot fru Hansson och lyfte luren.
--- Hej det är jag.
Jag har köpt en bil åt oss.
--- Va!
sa jag medan huvudet och kroppen började dunka och jag blev röd som blod hel och hållen för att det var hans röst, han som ringde mej just nu.
--- Ja jag har nästan köpt den förstås, rättade sej Andro.
Den är ett fynd.
Vi åker och tittar på den ihop i eftermiddag.
När kommer du ifrån ? --- Jag har en patient inne, sa jag för att upplysa honom om att jag inte kunde prata personligt.
Hämta mej klockan fyra.
--- Kan du inte tidigare ? --- Nej.
--- Jag står på det vanliga stället.
--- Ja det är bra.
Vi la på.
Jag hade velat hålla honom kvar, be honom ringa upp igen, fråga honom om bilen och om märket på hans rygg, var han varit och varför han ville köpa en bil med mej om han hittat en annan.
Jag tog upp pennan från bordet för att samla mej och vände mej mot fru Hansson, försökte hejda mitt privata jag och återgå i kuratorsrollen.
--- Kan inte kuratorn hjälpa mej ? tjatade fru Hansson.
--- Fru Hansson måste tänka på vad som är bäst för er, försökte jag.
Han är vår främsta specialist och hemskt skicklig.
--- Men han är så hårdhänt, mumlade fru Hansson och fingrade på sin handväska.
Jag vill hellre gå till nån annan förstår kuratorn.
--- Men fru Hansson vill väl bli frisk ? vädjade jag.
--- Men han är så otäck och jag ska nog ändå snart dö.
Det gör så ont när han undersöker.
Hon var inte den första patient som klagade över överläkarens undersökningsmetoder.
Det var många som var rädda för honom.
Han var vresig och tyst och sa aldrig ett uppmuntrande ord i onödan.
Patienterna visste inte vad han tänkte om dem.
Han kom in när de redan satt uppallade i stolen med en handduk mellan benen.
Han tog dem aldrig i hand.
Kvinnor var underliv rätt och slätt, sjuka underliv, siffror på botade, överlevnadstider, misslyckade döda.
Han hade anslag från landet i väster som han var beroende av för sin forskning.
Han behövde en bra statistik och patienter som dog var en personlig förolämpning.
Fru Hansson reste sej suckande.
--- Då vill inte kuratorn prata med honom då ? --- Jo det ska jag naturligtvis göra, sa jag.
Men jag tror inte det tjänar så mycket till.
Han är som sagt vår specialist.
Det finns ingen annan här som kan hjälpa fru Hansson lika bra.
Jag reste mej också.
Hon var kortare än jag, liten och hopsjunken och över de sjuttio i ordentlig hatt på huvudet och sliten sommarkappa.
Hon såg ledsen ut.
--- Så farligt är det väl ändå inte, upprepade jag och tyckte inte om att hon lämnade min expedition så nedslagen.
Om en liten stund är det över och sen slipper ju fru Hansson.
--- Jag har sån värk efteråt vet kuratorn, envisades fru Hansson men nu var hon på väg ut ur mitt rum.
Jag skulle slippa henne och hennes rädsla över sommaren.
Hon gick bara på kontroll var tredje månad.
Vi räckte varandra handen och jag log uppmuntrande.
--- Jag ska se vad jag kan göra, sa jag falskt.
Men jag lovar ingenting.
--- Tack snälla snälla kuratorn, log hon tillbaka och jag vet inte om jag tände en gnista av hopp hos henne.
--- Men den här gången måste fru Hansson gå till honom, det är redan bestämt, sa jag hastigt.
Jag kan inte göra nåt idag.
--- Nej nej, sa hon fogligt.
Det förstår jag.
Men senare kanske ? Om jag kunde få gå till nån annan nästa gång ? Jag stängde dörren efter henne.
Gjorde en anteckning i journalkortet att hon besökt mej och en markering i statistikkortet eftersom jag förde statistik över hur många besök jag hade per år.
Jag skrev inget om mitt halva löfte.
Vad kunde jag också göra för henne ? Lilla kuratorn som lyssnade på folks bekymmer, som lirkade och övertalade patienter, som fixade en vårdhemsplats till en som snart skulle dö och inte gick att rädda längre, en konvalescenthemsplats till en annan som kanske skulle överleva, social hemhjälp åt en utsläpad mamma eller orkeslös gamling och socialhjälp åt en invandrarkvinna för vilket allt pajat ihop när hon blivit sjuk och inte längre kunde arbeta.
Jag kunde prata förstående, springa ärenden åt läkarna, flörta med sköterskorna på avdelningarna som tyckte att jag sprang där i onödan, le vänligt överallt, tjänstvillig till tusen.
Men jag kunde inte anmärka på överläkaren!
Han grävde så hårdhänt han ville i fru Hanssons sköra underliv medan hon spretade med benen i gynekologstolen med en rodnad på de vissnade kinderna över skammen att tvingas blotta det hemligaste hon hade.
Jag kunde inte förklara för överläkaren att fru Hansson blev så rädd att hon skalv bara hon tänkte på honom.
Det var uteslutet för mej att be honom vara mild och varsam och tala vänligt till henne, att inte jäkta utan ta mjukt i henne.
Fru Hansson existerade inte för honom.
Sannolikt kom han inte ihåg vem hon var fast hon gått här i flera år för sin livmodercancer.
Hon var ett halvlyckat fall.
Bara några av de hellyckade mindes han med namn och någon gång med ansikte.
På slaget fyra stod jag utanför huvudentrén till sjukhuset och väntade på Andro.
Jag var spänd i ansiktet och kroppen, tänderna var så tätt sammanpressade att det värkte i käkarna.
Hur såg han ut, skulle det synas på honom att han varit med en annan ? Skulle jag fråga eller skulle jag inte ? Ville jag veta det jag visste ? Få det bekräftat ? Jag hade målat mej mer än vanligt men den gamla trenchcoaten som jag använde som cykelkappa hade jag inte kunnat byta och håret var otvättat för det var hårtvättningsdag eftersom Andro sällan var hemma på fredagarna.
Mitt utseende betydde mycket för Andro.
Han skulle aldrig lagt märke till mej om jag varit ful, det hade han själv sagt.
På det sättet hade män det lättare än kvinnor.
Andro hade själv ett ganska alldagligt utseende.
Han såg trevlig ut men ingen skulle drömt om att kalla honom vacker om han varit kvinna.
Han hade en stor klumpig näsa och den grova hyn bar spår av tonårsfinnar.
De breda ögonbrynen var ljusa som de ofta är på blonda människor och ögonen var intensivt ljusblå.
Håret glömde han att tvätta, det fick jag göra på honom.
Ändå hade han ett enormt flicktycke, ja även män gillade honom.
Han var den gladaste och skojigaste människa jag träffat.
När han kom in i ett rum la alla märke till honom.
Han var varm som en hel famn.
Han hade en djup stor röst som hördes och ett skratt som kom alla att skratta.
När han tog fram sin gitarr flockades folk omkring honom långt innan han slog igenom.
På fester var han medelpunkten.
Andro gifte sej med mej fast han aldrig tänkt gifta sej.
Han gjorde det för min skull, för att min släkt inte kunde acceptera att vi bara bodde ihop.
Vi kom överens om att aldrig binda varandra, att var och en skulle komma och gå.
Allt mellan oss skulle vara frivilligt.
Vi skulle inte avstå från våra gamla vänner eller våra intressen eller jobb för den andra.
Vi pratade noga igenom det innan vi bestämde oss för att köpa ringar och låta borgmästaren viga oss.
Far bjössade på en resa till Rhodos.
Han hade kommit på fötter igen och höll på att bygga sin villa på Höjden.
Det var fyra år sedan.
Jag förvandlades från fröken Eva-Marie Falk till fru Eva-Mi Jakobsson för Andro kallade mej alltid Eva-Mi.
Far ville att jag skulle behålla namnet Falk eller åtminstone ha dubbelnamn för han tyckte inte att Jakobsson klingade något vidare, allra helst inte som Andros pappa var timmerman, socialdemokrat och socialgrupp tre.
Men Andro blev ursinnig och sa att gifte han sej med mej så skulle jag heta som han.
Hans namn dög åt oss båda.
Och själv ville jag inget hellre än heta som han och dela hans liv så vi struntade i min far och hans klassnobberi och satte Jakobsson på namnskylten på vår dörr.
Jag hade alltid vetat att jag skulle få kämpa för att behålla Andro.
Innerst inne var jag överlycklig att han velat gifta sej med mej fast det sa jag inte utan låtsades att det var mej likgiltigt.
Men jag var i hemlighet löjligt stolt över min vigselring, över att han var min och att alla kunde se det när vi gick ut tillsammans.
Vi hade aldrig gett varandra något trohetslöfte, Andro och jag.
Ville vi ha någon annan så fick vi.
Men det är klart att jag hela tiden hoppades att han inte skulle vilja.
Han hade aldrig berättat något och jag visste inte om han varit med andra.
Jag frågade inte för det vore ett svek mot friheten vi gav varandra.
Andro var ju ofta borta utan mej.
Han levde sitt gamla liv fast vi var gifta.
Skillnaden var den att det var min säng han kröp ner i när han kom hem, vårt hem han återvände till.
Jag behövde inte vänta på telefon, jag visste att han skulle komma.
Jag fick veta vad han gjort, åtminstone för det mesta, för det var ändå med mej han delade sitt liv.
Vi hade ingen bil eftersom vi tills nu levat bara på min lön.
Vi hade haft det ganska knapert.
Andro höll aldrig i pengarna.
Om inte far låtit oss välja möbler i sin affär vet jag inte om vi skulle ägt en pinal.
Andro brukade låna bilar av kompisar och jag kände genast igen Lasses knallröda CV-2 :a när den svängde in från stora vägen och uppför den asfalterade backen mot entrén.
Jag fick tårar i ögonen, det tickade i kroppen.
Han kom för att hämta mej.
Jag skulle inte fråga honom om något så länge han fortfarande ville komma till mej.
Vad spelade det för roll om han hade någon annan, bara det inte betydde att han lämnade mej!
Jag satte mej bredvid honom.
Vi log mot varandra, han öppet och varmt som vanligt, jag mer spänt och automatiskt.
Andro la handen på mitt strumpklädda knä och smekte det.
--- Nu du, sa han.
Nu ska du få se på nåt!
--- Var är den ? --- Det är en kille som säljer den.
Nära din morsas kåk.
Det var rena turen att jag fick nys om den.
--- Vad är det för en bil ? frågade jag.
--- Du ska få se, skrattade Andro hemlighetsfullt.
Jag säger inget ännu.
Du ska få se!
Vi satt tysta.
Andro körde med en hand på ratten och den andra på mitt knä.
Han visslade visan om karriäristen.
Jag ville inte fråga, men det bara kom.
Orden formulerade liksom sej själva utan mej.
--- Hade du det fint inatt ? --- Sådär, inget speciellt.
Det blev lite sent tror jag.
--- Var var ni då ? --- Först var det den här bilen.
Lasse och jag stack och kikade på den.
Och sen käkade vi en bit.
--- Var hon bättre än jag ? --- Vem ? --- Hon i natt!
--- Vad menar du ? --- Det gör inget, sa jag hastigt.
Inget alls.
Jag bara undrade.
Du behöver inte svara om du inte vill.
--- Varför frågar du då ? --- Det kom bara för mej.
Du har ett stort sugmärke på ryggen.
--- Aj då, det var som fan!
Vi satt tysta igen.
Jag ville säga något mer, något överslätande men jag kunde inte hitta på något.
Andro hade slutat vissla.
--- Är du ledsen ? frågade han sedan.
--- Jag vet inte.
Är du kär i henne ? --- Nej för tusan!
Andro vände ansiktet mot mej och kramade mitt knä.
Eva-Mi älskling, tro inget sånt!
Han gjorde en grimas och tittade på vägbanan igen.
Jag såg hur han slickade läpparna med tungspetsen.
--- Det var en löjlig liten brud, sa han.
Jag har aldrig sett henne förut och kommer inte att träffa henne igen.
--- Jaså.
--- Det var inte meningen.
Det är sånt som händer du vet.
Vi slank ner på puben, Lasse och jag.
Det var Lasse som kände till henne.
--- Jaha ... --- Du vet en sån där brud som bjuder ut sej själv som på en bricka.
Det bara blev så att jag följde med henne hem.
Det gör väl inget ? --- Nej då, det har ju inte med oss att göra, sa jag.
--- Du är fin Eva-Mi, sa Andro.
Jag älskar dej, det vet du.
Resten är bara skit.
--- Du är ofta med andra va ? Jag svalde medan jag frågade.
--- Så där, nån gång emellanåt.
Det händer väl att man tar chansen när den bjuds så att säga.
Andro ryckte på axlarna.
Men det betyder inte ett dugg, det försäkrar jag dej, inte ett dugg.
--- Nej, nickade jag och svalde igen.
Men varför gjorde han det då ? Jag kände att jag inte kunde fråga utan att det lät som en förebråelse.
Han fick inte tro att jag brydde mej om det.
Han skulle lämna mej om han inte hade sin frihet.
--- Vad kostar bilen ? sa jag.
--- Fyrtiotusen, helt fantastiskt!
--- Men vi har väl inga fyrtiotusen!
--- Du tror inte att din farsa kunde ställa upp ? --- Jag vet inte.
--- Det ordnar sej alltid på nåt sätt, sa Andro övertygat.
Du ska se bilen.
Du hittar aldrig dess like till det priset.
--- Gifte du dej med mej för att jag har en rik pappa ? Jag visste att frågan var idiotisk innan jag avslutat den, men något drev mej.
Jag kunde inte låta bli att säga det.
Andro brast ut i skratt.
Han vände sej åter mot mej.
Sedan körde han in till vägkanten och stannade bilen, la armarna om mej och drog mej intill sej.
--- Lilla lilla, sa han.
Du är ledsen i alla fall.
Det är verkligen illa!
--- Nej då, försäkrade jag.
Jag är bara lite trött.
--- Om jag säger att jag älskar dej så kan du väl tro det, sa Andro.
Det har inget med din farsas pengar eller nåt annat i hela världen att göra.
Glöm det där i natt, det var en ren olyckshändelse.
Vi fixar pengarna på nåt annat sätt.
--- Men jag kan fråga honom, sa jag.
Det är klart att jag kan.
--- Jag kan också snacka med honom, sa Andro och startade bilen igen.
Det fixar sej som sagt.
Bilen var en knallblå porsche med vit vinylklädsel inuti och inbyggd stereoanläggning med högtalare i baksätet.
Andro var heltänd på den.
Vi provkörde den.
Andro insisterade på att jag också skulle försöka.
--- Läcker va!
sa han ivrigt.
--- Mmm, den är hemskt bekväm, medgav jag.
--- Vad säger du då ? --- Om vad ? --- Vi tar den eller hur ? Den är helt fantastisk!
--- Den är hemskt dyr!
--- Eva-Mi älskling, det gör väl inget.
Jag kommer att tjäna massor av pengar kanske.
Säg att du vill köpa den med mej!
--- Jag trodde att du bestämt dej, sa jag och log mot honom.
--- Inte utan dej heller!
--- Och om jag sa nej ? --- Då måste jag böja mej för det förstås.
Vi har väl demokrati!
Andro log tillbaka och kramade mej.
Men du säger inte nej va ? --- Nej, sa jag.
Jag ska ringa far och fråga.
Den är nog i hans smak.
--- Vad har jag gjort för att förtjäna dej!
Andro kramade mej igen.
Du är för underbar.
Han lämnade en handpenning på sportbilen och kom överens med ägaren att hämta den i nästa vecka bara han fått fram pengarna.
Vi åkte tillbaka mot centrum i Lasses bil.
--- Nu firar vi, sa Andro.
Vi hinner till systemet.
Champagne och nåt läckert till, blir det bra ? Bara vi två hemma på kammaren.
Den var fin, var den inte ? --- Inte vidare socialistisk precis, sa jag.
Det var något som jag tänkt hela tiden.
--- Nej inte precis, sa Andro med ett gapskratt.
Men jag behöver den.
Om jag ska kuska runt på turné.
Det får polarna fatta helt enkelt.
Man kan inte dra omkring med sitt världssamvete jämt även om man är vänster.
Jag är solidarisk ändå, det vet du.
--- När ska du på turné ? frågade jag.
Det hade han inte sagt något om.
--- I juli.
Han gav mej en blick.
--- Hela ? --- Nej bara tre veckor.
De ringde häromdan och frågade.
Och det är klart att man slog till.
Det är ju jättechansen.
Och jag kan inte svika gruppen.
--- Nej visst.
--- Är det då du har semester ? --- Mmm, nickade jag.
Hela juli.
--- Då gör vi nåt kul sista veckan eller hur ? --- Mmm ... --- Förresten kan du följa med på turnén om du vill.
Fast det blir antagligen inte särskilt kul för dej, mest sitta och vänta på mej och ett evigt kuskande.
Jag sa inte att det gjorde detsamma om jag fick vänta på honom bara jag var där han var.
Det lät ju inte vidare självständigt.
--- Du kan fundera på saken, sa Andro.
Du vet, när man är så här i början så måste man ta alla chanser.
Det betyder pengar också.
Jag håller på att bli självförsörjande.
Han skrattade igen, lite självironiskt.
Jag visste inte om han brydde sej om att jag försörjt honom, om det kanske ändå kommit hans stolthet för när fast han jämt sagt motsatsen.
Med hans uppfostran att en karl är en karl och familjens huvud.
Folk hade kritiserat honom för det, att han levat på mej.
Vi hade båda slagit det ifrån oss, skrattat åt det, men ändå var jag inte säker på vad Andro kände.
--- Champange var det ja, sa Andro och bromsade in vid trottoarkanten mitt emot systembolaget.
Har du pengar ? --- Javisst.
Jag öppnade handväskan som låg i mitt knä.
--- Fint!
Han grabbade åt sej portmonän och hoppade ur bilen.
Jag såg efter honom, det fladdrande ljusa håret, de smala höfterna och muskulösa stjärthalvorna i snäva blå jeans på andra sidan gatan.
Jag kommer snart över det, tänkte jag men det kändes som om jag redan gett upp honom, som om det från nu bara var en tidsfråga innan han skulle lämna mej för alltid.
8 MOR såg överraskad ut när hon öppnade för mej.
--- Är det du!
Det var oväntat, sa hon och kysste mej.
Hon log vänligt och kanske berodde det på mitt eget tillstånd att jag trots det fick en känsla av att jag störde.
Det var lördag eftermiddag.
Jag hade vaknat med huvudvärk.
Jag drack te och bläddrade i tidningen men jag hade svårt att koncentrera mej på vad jag läste.
Efteråt kom jag inte ens ihåg rubrikerna på första sidan.
Huvudet var trött och suddigt av magnecylen.
Jag funderade på att städa för att ha något att göra men blev sittande och stirrade ut genom köksfönstret.
Huskropparna bredvid badade i sol, öppna fönster överallt, människor på balkongerna.
Fältet bort mot radhusen lyste gult av maskrosor.
Det var sommar ute fast jag själv kände mej lika grå och ödslig som motorleden.
Andro sov antagligen fortfarande.
Han hade sjungit i stan och övernattat där.
Hos Peter och Lena hade han sagt.
Sedan jag upptäckt det där sugmärket hade han varit noga med att redogöra för sina förehavanden.
Jag frågade inte, lika lite nu som tidigare men det verkade som han hade dåligt samvete.
Jag låtsades likgiltig för hans redogörelser.
Vi skulle ju vara fria gentemot varandra och förresten vad spelade det för roll vad han sa.
Han hade så många brudar han ville i alla fall!
Jag väntade att han skulle ringa och säga att han var på väg.
Med nya bilen tog det mindre än en kvart att köra hem.
Jag gjorde mej i ordning, stod länge framför spegeln, satte klämmor på ett ställe i håret för att det skulle ligga bättre, målade mej.
Men han ringde inte.
Jag undrade var han var och önskade att jag tyckte mindre om honom.
Frampå eftermiddagen stod jag inte ut med att vänta längre.
Jag gick ut i försommaren, bara gick och gick utan att först vilja bestämma något mål, korsade gärdet framför vårt hus där de sötdoftande maskrosorna surrade av bin och humlor, och kom upp på vägen mot radhusområdet.
Jag tyckte att det var ett fint gärde fast jag så sällan tänkte på det eftersom jag cyklade här mest varje dag och jag önskade att jag kunde lära mej att iaktta det som fanns runt omkring mej, att jag inte skulle glömma bort att se.
Men det var en gammal sliten tanke som kom för mej då och då och aldrig ledde till att jag såg bättre, varken natur eller människor.
Det var som om mina sinnen var förslöade och inte lät sej övas upp.
Jag kände det som om livet flöt bort genom mina fingrar utan att jag hade förmågan att gripa fatt det och hålla det kvar, som om allt hände oupphörligt omkring mej utan att jag tog del eller ens la märke till det.
Det smärtade mej att tänka så och jag skärpte mej för att kunna se : den blå himmelen, molntussarna vid horisonten, kajorna som betade i gräset och asfaltens ojämna gråhet.
Jag ansträngde mej verkligen en lång stund men så glömde jag mej igen, det var helt oförklarligt, men plötsligt hade jag glömt bort att se och fortsatte liksom blind och döv för nästan alla intryck som om jag måste sila dagen genom filter för att orka igenom den.
När jag kom förbi Susannes hus tvekade jag men bestämde mej för att ringa på.
De var inte hemma, det begrep jag redan när jag öppnade grinden för Tjalle skällde inte, men jag gick ändå upp till verandan där en av katterna låg i solen och sov.
Justus barnvagn var borta, men när jag nu ändå stod här ringde jag på dörren för säkerhets skull, flera långa ihärdiga signaler.
Susanne hade inte sagt att de skulle bort!
Förargad fortsatte jag förbi sjukhuset och mot centrum.
Vår kommun var visserligen en förort till stan, men den hade flera egna industrier och framför allt, den hade haft turen att få sitt tynande normallasarett upphöjt till regionssjukhus när landstinget omorganiserade.
Sedan dess hade här byggts och byggts : sjukhus, radhus, höghus och villor.
Folk flyttade hit.
Kommunen svällde liksom kommunalgubbarnas ambitioner för dess räkning.
Simhallen och tennisbanorna var redan klubbade.
Vårt nya centrum hade succesivt ätit upp det som en gång var samhällets kärna av darriga halvgamla kåkar med butiker i bottenplanet och ägarna en trappa upp.
Konsum hade förvandlat sej till ett enormt Domus vars blå evighetssymbol lyste över alla tak på kilometeravstånd när natten föll.
Järnhandlare Johansson och tant Elsas Trikå & Strumpbutik blev nostalgiska minnen från min uppväxt medan fars konkursmässiga möbelaffär flyttade in i nya neonupplysta lokaler och annonserade sej i dagspressen.
--- Olika faller ödets lotter, kluckade min far belåtet när förändringarna kom på tal och det gjorde de ofta när han var med.
Han hade ordnat billiga möbler till sjukhuset, nya kommunalhuset och förmodligen också till de styrande gubbarna som han var kompis med i SB-orden.
Nu sålde han dyra statusprylar i sin affär och hade växlat från Standard Selection till Gordon's och byggt sej den där kåken på Höjden.
Han stack inte under stol med det.
Lördagskommersen var i full gång när jag kom fram till torget.
Vårt nya centrum var en flott skapelse, föremålet för en envis debatt som blossade upp med jämna mellanrum ännu efter flera års tillvänjning.
Vänsterfolk och miljöaktivister vande sej aldrig riktigt vid graden av kommersialisering, att inga av deras krav på samlingslokaler, pingpongrum, lekstuga eller bevarande av den cirkelrunda parken blivit tillgodosedda utom biblioteket som de nu skällde för kulturskrytbygge.
Andro höll med dem, men själv tyckte jag att deras klagan var lite överdriven.
Det var faktiskt ett stiligt bibliotek även om bibliotekarierna själva påstod att skönhetsivern hos planerarna gått ut över bokhylleutrymmet som redan från början var helt otillräckligt.
Hyrorna kring torget var så höga att bara affärsmännen haft råd att etablera sej men det hade de också gjort med besked.
De skrek ut sina lockbud överallt omkring en när man närmade sej.
Tempo var invävt i trolsk grammofonmusik med avbrott för en sensuell kvinnoröst som berättade om ett nytt revolutionerande skönhetspreparat som kostade endast trettiofem kronor vilket var fem kronor billigare än normalt.
Jag stod en stund och tittade på demonstratisen som av allt att döma inte använt krämen länge nog för att nå önskad effekt, och gick sedan vidare till sommarkläderna.
Jag provade en massa baddräkter och försökte se mej som Andro skulle se mej i dem, men det var så deprimerande att jag lämnade tillbaka allesammans.
Min hud i provrumsspegeln var sjukligt vit och jag såg på en gång klumpig och tanig ut och inte ett dugg strömlinjeformad.
Andro skulle skratta om han såg mej så här.
Jag övergick till sommarklänningarna istället och hittade en vit med små röda blommor på som var ljuv och kvinnlig, men den fanns inte i min storlek så jag gav upp Tempo och fortsatte via Domus till den där nya boutiquen som jag hört talas om på Mariannes födelsedagskalas.
Den hade ersatt den gamla damshopen som gått i putten, antagligen på grund av sin inriktning på tanter.
Den nya affären var av fräsigare och modernare snitt och vände sej till alla som ville hänga med i innesvängen och korsettera och måla sej ur sin tantighet.
Jag kikade på vad de hade utan att hitta något som jag ville ha.
Jag var rastlös och längtande, på en gång köpsugen och för otålig för att ge mej ordentlig tid att prova igenom de olika läckerheterna.
Ingenting klädde mej i alla fall.
Jag verkade bleksiktig och ful trots nytvättat hår och make-up och jag kände mej alltmer håglös och värdelös och vacklade bort från torget med en stor chokladkaka till tröst och tänkte att jag lika gärna kunde äta mej ännu fulare för mitt liv var ändå hopplöst och förfelat eftersom Andro inte brydde sej om mej.
Allting hade blivit så svårt för mej.
Vi hade inga särskilda problem, Andro och jag, och allt var som förut mellan oss, nästan bättre än på länge.
De flesta människor har ju problem av något slag, min syster med sina ungar och med Sven med kunde man väl säga, far med spriten och nerverna fast han förnekade det och Marianne med far och nerverna.
Mitt problem var bagatellartat men ändå kändes allt så svårt.
Vi pratade inte om den där tjejen som Andro varit ihop med men vetskapen om vad som hänt, att det hänt, molade i mej tyst och tungt, molade hela tiden.
Jag kunde inte fråga Andro något mer för då skulle han tro att jag tagit illa vid mej.
Själv nämnde han henne inte.
Han var sådan.
Teg om det som var obehagligt.
Teg jag också skakade han det av sej och glömde lättad hela saken.
Han tyckte inte om obehag Andro, inte om komplikationer.
Han skulle blivit arg eller i varje fall irriterad om han vetat hur jag ältade den där historien.
Jag ville prata mycket mer om den, fråga honom hur det gick till, varför han gjort det, vad han känt och tänkt, om han träffade henne igen.
Fråga och fråga om och om igen tills jag visste precis allt, ja mer än allt, tills jag liksom frågat mej ut ur det svåra, det som gjorde så ont, tills jag borrat ett hål rakt igenom min kropp så att värken rann ur mej.
Jag ville inte förebrå honom något, jag ville bara veta.
Men han skulle aldrig orka med mej om han visste hur malande tjatig jag var, hur jag satt fastnaglad i det som hänt.
Jag skulle ha förstört vårt förhållande om jag släppt loss min vånda och därför teg jag.
Andro kunde inte hjälpa mej igenom detta.
Han skulle bli uttråkad och gå sin väg, lämna mej ensam, stanna borta.
Han var en sådan glad människa och hade behov av att leva nu och här, inte i det förflutna, inte i svåra känslor.
Dem förstod han inte, han hade inga sådana själv.
Han var aldrig ledsen och nere som jag.
Han älskade att leva rätt av dag från dag utan bekymmer för sej själv eller någon annan.
Jag måste acceptera det om jag ville leva med honom.
Och det var det enda jag ville.
Mitt i det molande svåra inom mej hade jag aldrig älskat honom som nu.
Jag glömde inte ett ögonblick vad som hänt.
Det fanns där innanför mina ögonlock bild för bild.
Jag förstod att det hänt många gånger förut, att det antagligen hände nu med.
Jag hade bara inte gjort mej medveten om det tidigare.
Vi låg oftare med varandra, nästan varje natt om han var hemma.
Det var som en hunger i mej.
Jag kunde inte få nog av honom fast jag blev ganska skavd i slidöppningen, röd och irriterad.
Jag måste ha honom nära mej, i mej, runt mej.
Jag försökte dölja min kärlek för honom, försökte hålla igen på mina smekningar fast jag egentligen ville ge och ge oavbrutet, vräka min kärlek över honom.
Jag hade drömmar om att tillbringa resten av livet i en säng med honom, ligga nära nära och suga i mej hans värme och trygghet.
Jag spelade upp olika roller när vi var tillsammans, försökte verka intressant, lite oåtkomlig.
När han tog i mej låtsades jag halvt likgiltig fast jag skälvde i kroppen.
Andro hade behov av spänning och jag var rädd att han skulle tröttna på mej om han anat det svåra som sprängde i mej.
Det var en fördel med honom att han inte var lyhörd för känslor utan tog för givet att allt var som vanligt mellan oss.
Far brukade inte vara i sin affär på lördagarna så jag brydde mej inte om att titta in där.
Det var synd för han skulle säkert stuckit åt mej pengar till något nytt från boutiquen om jag sagt att jag var nere.
Egentligen ville jag inte besöka mor, men det blev så i alla fall eftersom jag ännu mindre ville gå hem igen.
Jag bestämde mej för att muntra upp henne en stund.
Vi hade inte träffats på flera veckor.
Jag brukade inte höra av mej när jag var nere för hon hade något av en spårhunds väderkorn när det gällde att uppfatta min sinnesstämning och oroa sej för den.
Jag hade varit rädd att hon skulle ringa, men konstigt nog hade hon lämnat mej ifred.
Mor bodde i ett villaområde på andra sidan om centrum, ett av kommunens äldsta.
Jag hade bott i det huset sedan jag var liten.
Det köptes för pengar som mor ärvt efter morfar och det blev hennes vid skilsmässan.
Det var ett stort trähus, byggt på 1920-talet i två våningar med brutet tak och spröjsade fönster.
Det var vitmålat med gröna fönsterluckor och såg ut som en rar förvuxen stuga på landet.
Hon öppnade genast dörren när jag ringde på som om hon väntat besök, stod där ett ögonblick med handtaget i handen och stirrade med häpet blinkande ögonlock.
Det var något fågellikt över henne, något av duva kanske.
Hennes hår hade duvans färg, det var järngrått med inslag av vitt i och hon bar det likt en hätta kring sitt lilla ansikte som dominerades av ängsligt iakttagande ögon.
Trots sin övervikt såg hon liten och skör ut med späda kutiga axlar som hon ofta körde upp kring sin korta hals.
Jag försökte alltid vara glad med henne för hon blev lätt ledsen, men de senaste åren hade det kostat mej allt mer och jag hade börjat undvika henne för att slippa min egen växande irritation som alltid följdes av skuldkänslor.
--- Det var väl trevligt att du tittade över, sa hon när vi hälsat.
Var är Andro ? --- I stan, sa jag.
Han har så mycket uppträdanden och repetitioner just nu.
Han ska på turné i juli.
--- Men då är ju du ledig ? --- Jovisst, men han måste ta chansen förstår du väl, sa jag.
--- Vad ska du göra då ? --- Jag har inte bestämt ännu.
Jag kanske följer med ett slag, ljög jag för jag skulle inte följa med Andro.
Jag var inte säker på att han verkligen ville ha mej med.
Han hade inte nämnt saken igen.
Jag skulle bara känna mej som ett påhäng.
--- Kommer du med till Sjöa på födelsedan ? frågade mor.
--- Ja gärna!
sa jag entusiastiskt.
Mormors födelsedag, den hade jag glömt!
--- Tänk om du kunde vara där med mej resten av tiden också, sa mor.
Och hjälpa mej att ta hand om mormor.
--- Men det skulle jag väl kunna, sa jag.
Det skulle vara riktigt roligt.
Det var evigheter sen jag såg henne.
Jag hade alldeles förbisett möjligheten Sjöa och det kändes som en stor lättnad att äntligen bestämma något, schemalägga de hotande veckorna i juli.
Andro skulle snart sticka och lämna mej ensam.
Jag hade funderat på olika lösningar på mitt semesterproblem, en charterresa söderut eller helt enkelt spara ledigheten fastän vikarien var ordnad, men jag hade inte rört ett finger.
Längst inne i grumset av känslor hoppades jag att Andro skulle säga " tänk om du kunde komma med mej, jag behöver dej ", men han sa inget alls.
Jag tog det som ett tecken på att han inte ville ha mej med.
Det var hans sätt att ta tillbaka vad han sagt, hänsynsfullt tiga ihjäl saken för att slippa såra mej.
--- Kom så dricker vi kaffe i trädgården, sa mor och dukade en bricka med fem koppar och ett saftglas.
--- Kommer Susanne ? frågade jag.
--- Nej, sa mor.
Jag har några goda vänner här.
Vi håller på med källarröjning.
--- Känner jag dem ? frågade jag.
Om det var något jag inte hade lust med så var det att dösnacka med mors bekanta, vara glad och artig och svara på dumma frågor om mej själv.
--- Nej, sa mor.
Det tror jag inte.
Vi gick ut i trädgården.
Jag kände mej spänd och ovillig och ångrade att jag kommit.
--- Ohoj kaffe!
ropade mor och satte ner brickan i gräset.
Ut ur källaren kom tre kvinnor, två i mors ålder, riktiga tanter, och en yngre med en liten flicka vid handen.
--- Hur går det ? sa mor hurtigt.
--- Jo det börjar likna nåt, sa den yngre kvinnan som var en sådan där bleknosig omålad sort med sjalettsnibbarna knutna bak i nacken.
Hade hon uppträtt någon annanstans skulle jag trott att hon var vänster, men inte här hos mor.
--- Vi håller på att göra rummet i källaren beboligt, sa mor till mej.
--- Har du inte tillräckligt ? sa jag ironiskt.
--- Det är meningen att Mirre och Lotta ska flytta in där, sa mor och mötte stadigt min blick som om hon beväpnade sej mot kritik.
Mirre och Lotta, det var tjejen och hennes unge det.
--- Jaha, sa jag överraskad.
Kinderna började hetta lite och jag ville inte fråga mer, inte nu med alla de här främmande människorna som visste något som jag inte visste.
Det var svårt att förklara min motvilja mot Mirres inflyttning, hon och ungen behövde väl någonstans att bo.
Men inte hos mor!
De skulle snylta på mor tyckte jag, hon skulle väl knappt komma sej för att begära hyra.
Något sinne för pengar hade mor inte, bara för att offra sej, ställa upp på andra som kunde utnyttja henne.
--- Ann-Margret, Britta och Mirre ska ta hand om huset medan jag är på Sjöa, fortsatte mor, men jag nappade inte på den upplysningen heller utan teg och kände mej utanför.
Stämningen blev lite tryckt.
Vilka kvinnorna var hade jag ingen aning om, kanske arbetskamrater till mor.
När far stack ifrån henne hade hon varit hemmafru i så där en femton sexton år och dessförinnan mormors snälla storaflicka, hon som gick ut flickskolan, lärde sej franska i Frankrike, gick på hushållsskola och hjälpte till hemma medan hon väntade på den rätte.
Plötsligt skulle hon försöka försörja sej för första gången på trettioåtta år.
Far använde en dyr advokat, mor hade rättshjälp.
Han dömdes att betala en struntsumma i underhåll för Susanne och mej eftersom han var affärsman med mer skulder än tillgångar trots att han levde flott.
Mor fick använda resterna av sitt farsarv för att lära sej bokföring och maskinskrivning.
Kommunalkontoret blev hennes första och sista anställning.
Jag brukade gå upp till henne efter skolan ibland de första åren, men nu var det mycket länge sedan jag besökte henne på jobbet.
Jag satte tillbaka kaffekoppen på brickan och bestämde mej för att bryta upp.
Kvinnorna fick vara vilka de ville, jag tänkte inte ta reda på det.
--- Jag hör av mej, sa jag.
--- Jag kan inte säga hur glad jag är att du kommer med mej.
Det är tungt att gå där ensam med mormor, sa mor.
Jag tycker det är svårt att orka hela månaden.
Jag sa hastigt adjö, tog inte i hand, och lämnade trädgården.
Först sedan jag kommit ut på vägen märkte jag att jag inte hade pengar till bussen och måste gå hela vägen hem till Lunden.
Jag ville inte gå, jag var trött, men jag kunde inte tänka mej att vända tillbaka och be mor om pengar där hon satt med sina väninnor i solen på gräsmattan.
Jag bestämde mej för att glömma alltsammans.
Jag kom inte ens ihåg de där kvinnornas ansikten fast det bara var några minuter sedan jag lämnat dem.
Jag började planera för mina semesterveckor och kände mej lite gladare.
Jag hade inte besökt Sjöa, inte ens träffat mormor sedan första året Andro och jag var gifta eftersom Andro inte trivts på gården, men jag hade ibland längtat tillbaka dit.
Sjöa var som en värld för sej, den lyckliga biten av min barndom.
Ingen plats på jorden kunde vara bättre att dra sej tillbaka på och slicka sina sår.
På Sjöa skulle jag känna mej mindre övergiven.
Sommaren 1 MITT I SOMMAREN fyllde min mormor år.
Traditionen bjöd släktsamling på Sjöa, så många som kunde komma.
Det var en orgie i gemenskap byggd på det faktum att vi alla var av samma blod eller gifta med blodet.
Resten av året pratade alla skit om alla, syskon om syskon, familjer om familjer.
Vi skulle bila dit tillsammans, mor och jag.
Jag låg mot Andros rygg och kunde inte sova medan morgonen närmade sej med varje tickande från väckarklockan.
Han fanns ju nära mej!
Varför kände jag det då som om han redan övergett mej ? Jag låg där medan han sov i djupa lugna andningar, värkande ensam, nästan hatande, för att jag var så hjälplöst utelämnad åt min känsla.
Jag hade blivit alltmer tyst och sluten mot honom under den sista tiden, dragit mej tillbaka i ett hörn, iakttagande.
Varje gest, varje ord från honom som inte var kärlek tog jag till mej.
I varje ögonblick väntade jag att bli avvisad och jag snålade in på mej själv för att han inte skulle ana hur jag älskade honom.
Andro skjutsade mej till mor.
Jag ville inte lämna honom och jag avskydde både honom och mor och hela situationen som jag försatt mej i.
Att hjälpa mor med mormor i tre veckor kändes plötsligt för mycket.
--- Men låt bli då!
sa Andro när jag gnällde till och blottade det allra yttersta av min vånda.
Ingen tvingar dej ju.
--- Men hon klarar inte mormor ensam förstår du, sa jag och tänkte att han skulle ge sej av i eftermiddag och struntade i mej och vad jag gjorde.
--- Ja dina konstiga familjeband får du klara själv, sa Andro och skrattade till.
Du är inte klok när det gäller kära släkten, det säger jag bara.
--- Men mormor vill jag gärna träffa, försvarade jag mej.
Det är mor som är besvärlig.
--- Jag kommer och räddar dej så snart jag kan, sa Andro och kysste mej adjö.
--- Ringer du, mumlade jag.
--- Det är väl klart!
Andro skrattade igen och höll om mina kinder med varma händer.
Du är en liten lojal dumbom, sa han.
Jag tycker mycket om dej.
Han hjälpte mej att lägga in väskan i mors bil som stod i grindhålet, kramade mej och körde iväg.
Han hade väl mycket att göra innan han själv skulle åka fast jag packat åt honom.
Mor kom ut ur huset medan jag fortfarande stirrade efter bilen som försvunnit bakom vägkröken.
Vi snuddade hastigt och svalt vid varandras kinder.
Jag följde med henne in för att hämta hennes saker.
I köket satt de där kvinnorna Ann-Margret, Britta och Mirre i morgonrockar.
--- Bor de här ? frågade jag mor med låg röst.
--- Ja vi håller på att bilda ett kollektiv, sa mor.
Jag skyndade mej ut till bilen med hennes väska.
Jag var osäker på hur jag skulle reagera och ville slippa kommentera det hon sagt.
Med andra skulle jag tvingat mej att säga något " så roligt " eller " så spännande ", men inte med mor.
Hon var den enda människa som jag vågade behandla hur som helst utan fruktan för att hon skulle sluta tycka om mej.
Kvinnorna vinkade av oss från trappan.
Jag körde bilen.
Stämningen var spänd fast mor inte ville medge det utan försökte lätta upp den genom löst prat.
Som vanligt när jag gnuggades för nära mot henne växte en nedrighet i mej.
Allt hon sa, allt hon gjorde bredvid mej i sätet retade mej.
Hennes sätt att tugga på ett äpple och smaska, hennes kommentarer om andra bilar, att hon gav mej goda råd beträffande bilkörningen men inte erbjöd sej att överta ratten.
Det var kvävande hett i bilen.
Jag vevade ner sidorutan.
En grön Volvo skåp passerade oss i ytterfilen.
Den var överlastad med folk och bagage.
Jag mådde illa.
En bit längre fram låg en rastplats.
Jag körde in på den och stannade.
--- Du får köra, sa jag.
Jag mår inte bra.
Jag steg ur bilen och gick runt till hennes sida, satte mej tillrätta i säkerhetsbältet och gled undan in i mej själv.
Jag orkade inte hyckla någon gemenskap, men som alltid när jag teg ihjäl henne och gjorde mej oåtkomlig började en armé av skuldkänslor tåga över mej och jag satt där rasande och ville säga något snällt fast jag inte kunde tvinga det ur munnen.
Sjöa kom mej till hjälp.
När vi närmade oss den välkända trakten greps jag av en märklig känsla av glädje och förväntan.
Jag kunde plötsligt prata igen, vanligt och utan ansträngning, kommentera byggnadsställningen kring kyrktornet i byn och handelsboden som bytt ägare och neonskylt.
Jag satte mej upp ordentligt och sträckte på mej för att se bättre.
De långsträckta åkrarna, björnbärssnåren, den raka mörka allén av hundraåriga lindar som var en reminiscens från den första Crohnen på Sjöa.
Och längst bort i den avsmalnande grusvägen som alltid påminde mej om teckningslektionernas perspektivritning, just där vägens parallella linjer löpte samman, där låg Sjöa.
Ett stort vitt tvåvåningshus i trä som en gång sett mormor födas men som nu underhölls av släktföreningen och bara användes på helger och sommarlov.
--- Vi är sena, sa mor när hon parkerade på den nykrattade gårdsplanen mellan morbror Lennarts kvalitetsvolvo och morbror Bengts frivola Ferrari.
Hon lät trotsig och det fanns något utmanande i hennes sätt att gå uppför stora trappan.
--- Nåt ska de väl också kunna göra.
Jag ska ju vara här hela månaden, försvarade hon sej mot den kritik hon väntade från sina svägerskor.
Klockan var redan två.
Den stora kaffedrickningen som inledde festen skulle börja halv tre.
Mor var inte karskare än att hon först ilade ut i köksregionen för att höra om hon kunde vara till nytta.
Det kunde hon inte!
Allt var klart, förklarade moster Lena med just det lilla extra i rösten som tvang mor att långrandigt förklara sin sena ankomst.
Därefter var det dags att vandra runt i salen och hälsa på hela släkten.
Mormor först, hon var den enda som satt, ännu mindre och sprödare än jag mindes henne med den välkända gula sjalen om axlarna.
Sedan pussar och kramar till tre oäkta mostrar, det hörde till, och handskakning med tre äkta morbröder.
Kusinerna pussades inte.
Kanske skulle vi göra det någon gång när vi nått mognare ålder.
Att återse kusinerna väckte alltid förväntningar hos mej, men när jag pratade med dem blev jag besviken.
Vår gemenskap hade en gång tett sej fulländad under sommarloven hos mormor på Sjöa, men den hade upplösts i tonåren och att träffa dem var bara att än en gång konstatera att vi aldrig skulle få den tillbaka.
Vi hade trott att vi var som syskon eftersom våra föräldrar var syskon, att vi var lika och skulle förbli lika.
Men precis som lekarna och hemligställena förlorat sin lockelse hade vår samvaro gjort det.
Vi stod där och drog tveksamma de vanliga fraserna " Hur har du det nu för tiden då ? " " Du har flyttat har jag hört ? " " Grattis till ungen!
" Det var som om vi hade mindre att säga till varandra än vilka främlingar som helst just för att vi delat så mycket.
Då jag gått runt den samlade släktcirkeln ställde jag mej som de andra och väntade på gå till bordetsignalen.
Mor och jag var sist.
Stora visaren på den vita guldornamenterade golvklockan i västra salongshörnet närmade sej halvtreslaget.
Mor lutade sej över mormor och skrek dämpat i hennes öra.
Det märktes att mina mostrar pratat om mor, att de tyckte att hon borde ha hållit i arrangemangen för kalaset och inte överlåtit alltsammans på dem.
Det fanns något ogillande över dem fast de pussat mor i sin vanliga lite överdrivna stil och komplimenterat henne för hennes lätt skrynkliga blå linnedräkt.
Irritationen dröjde i deras ögon fast munnarna log.
Jag tyckte att de var lika fastän de inte alls var släkt.
Precis som mina morbröder var lika i sin syskonjargong och sitt gemensamma golfintresse.
Familjerna umgicks flitigt.
Det var bara mor som stod vid sidan av syskonkretsen.
Hon var inte som de och när jag såg henne tillsammans med bröderna och svägerskorna kände jag mej stolt över henne.
Hennes omålade ansikte kontrasterade mot mostrarnas sprakande munnar och gnistrande ögonlock, hennes runda hopkrupna gestalt mot deras spirellakorsetter med höga bröst och vackert formade höfter.
Det kan tyckas som om jag inte gillade mina mostrar men det är fel.
Jag tyckte faktiskt mycket om dem, men på samma sätt som med mina kusiner blev jag besviken över hur de förändrats sedan jag fäste mej vid dem, över att de inte motsvarade mina föreställningar om dem.
Moster Ann som alltid bjöd på karameller eller moster Rose-Marie som kom ihåg min födelsedag när jag var liten.
Moster Lena som tog hand om både mej och Susanne den där hemska våren då far stack sin väg och inte hördes av.
Alla tre var numera väldigt om sej i allt som rörde pengar och värdesaker, Sjöaarvet och arvsskatten, det var ingen ände på deras hökblickar och klagovisor och deras önskan att bestämma och roffa åt sej de bästa bitarna.
Jag tyckte att de behandlade mor illa.
De var nedlåtande mot henne, tyckte och tänkte bakom hennes rygg att hon var misslyckad för att hennes äktenskap havererat.
Jag kom plötsligt på mej med att försvara mor trots att jag var så kritisk på henne själv.
Med mina morbröder var det annorlunda.
De var män med pondus, en blandning av myndigt allvar och skämtsamt gemyt.
Jag hade aldrig känt dem, de hade aldrig betytt något särskilt under min uppväxt, varken förväntningar eller besvikelser.
De var inga riktigt verkliga människor för mej, blanka polerade ytor bara.
Visst fanns det sprickor i det blanka, mor kunde berätta om dem, om depressioner och tvehågsenhet, om morbror Nisses alkoholvanor och morbror Bengts ständiga fruntimmershistorier, men jag hade aldrig upplevt något av deras mänsklighet.
Ibland tyckte jag att det var ungefär detsamma med dem som med min far.
Kaffebordet stod dukat från matsalen genom hela salongen och in i förmaket.
Vi grupperade oss kring mormor, fyra barn, tio av tolv barnbarn, åtta av fjorton barnbarnsbarn.
Därjämte alla ingiftingar och en svägerska som var mormors enda närstående i samma generation.
Mormor hade upplevt många begravningar.
Morfar var död sedan trettio år.
Inte en enda av hennes vänner fanns i livet.
De många barndopen och bröllopen i familjen kunde inte kompensera henne för att hennes jämnåriga försvunnit den ena efter den andra.
Bordet var dekorerat med rosor från den stora trädgården.
En svag lukt av lavendel från de vita linnedukarna med mormors monogram blandade sej med rosendoften.
Sedan var det lukter av kaffe och bakverk och människors mängd och mitt i alltsammans lukten av den gamla gården, av dammet i möblerna och på släktporträtten eller av fukten i tapeterna eller något annat.
Ingen kunde riktigt förklara den där lukten.
Den hade alltid funnits och för mej innebar den sommarlov.
De flesta kring bordet upplevde nog något liknande.
Det var ett riktigt kafferep precis som när jag var liten.
Ingenting fattades, varken vetelängder med kardemumma och russin i, mjuka kakor, småbröd eller tårtor med " SOFIA 86 " på.
Skillnaden var att det inte längre var hembakat utan köpebröd alltsammans.
Mormor residerade mitt på bordets långsida med ansiktet vänt mot trädgården.
Hon övervakade att allt gick rätt till, att kakorna bjöds omkring och kaffekopparna fylldes.
Liksom förr var hon den påpassliga värdinnan trots att hon nu inte hade någon del i arrangemangen.
Morbror Lennart, äldste sonen, höll talet till henne.
Det gjorde han alltid.
Med sin tunna röst beskrev han de förändringens vindar hans mor upplevat, teknikens alla framsteg och politikens alla baksteg.
--- Här gjorde han paus för allmänt skratt.
Morbror Lennart var en sann moderat.
--- Socialdemokraterna är våra fiender, kom ihåg det barn, hade varit hans stående varning till de samlade kusinerna på Sjöa.
Jag tuggade kakor och hörde inte på vad han sa.
Han var den sortens talare som drar ut på varje välformulerad fras och lustighet och spänt leende iakttar sin publik för att avnjuta reaktionen.
Jag tittade på mormor istället.
Hon log och nickade.
Till en början vände sej morbror främst till henne, men allteftersom han rycktes med av sin talargåva och vann gehör hos auditoriet glömde han festföremålet.
Mormor log fortfarande och nickade, men det var uppenbart att hon inte längre kunde följa med i morbrors haranger.
Hennes hörsel var nedsatt och hon blev fort trött.
I det högljudda surret och skrattet från över trettio personer förlorade hon snart möjligheten att uppfatta vitsarna.
Ingen räknade heller på allvar med att hon skulle kunna det.
Trots att jag sovit dåligt föregående natt kunde jag inte komma till ro när jag äntligen krupit ner i min säng.
Jag längtade efter Andro, undrade vad han gjorde, tänkte på hur jag legat nära honom och på att han kanske redan ersatt mej med någon annan.
Han hade inte ringt ikväll, naturligtvis inte, för vi hade sagt adjö så sent som i morse och han visste att det var fest på Sjöa.
Förresten var han väl på väg någonstans själv.
Jag delade rum med två kusiner, den ena snarkade lätt och bådas sängar knarrade lika eländigt som min när jag vände på mej.
Jag somnar aldrig, tänkte jag uppgivet.
Släktingarna surrade i huvudet, lösrykta ord och meningar.
--- Maggan väntar en liten igen, har du hört det ? Moster Anns röst med en blick på min mage.
--- Vad har din käre make för sej då ? Det var en ruskig visa han sjunger!
Tar han aldrig sitt förnuft till fånga ? Morbror Lennarts skämt förstås.
Jag kupade händerna kring mina bröst under nattskjortan.
Mot rullgardinen avtecknade sej några grenar av det ostyriga vildvinet som inramade fönstret.
Du är en lojal dumbom, hans röst, dum dum, så korkad att jag inte förrän nu kommit att tänka på att han kanske tagit med någon annan på turnén, att det var därför som han inte bett mej komma med.
Jag måste bli fri från honom, tänkte jag för vilken gång i ordningen visste jag inte.
Han kommer att lämna mej och det klarar jag inte.
Det finns ingen mer som är som han.
Tårarna rann ner på kudden och jag torkade ansiktet med en flik av överlakanet.
Lägg av, viskade jag.
Glöm honom.
Du är på Sjöa nu, många år innan du ens visste att han fanns.
Hos mormor på Sjöa.
2 MORMOR, mor och jag blev ensamma i huset efter en stort upplagd men förvirrad frukost i matsalen nästa morgon med samtliga herrar kring bordet och damerna på språng ut och in ur köket eftersom hjälparna lämnat redan igår.
Ägg, rostat bröd, smör och ost, kaffe och småkakor som blivit över från gårdagen.
En rök på verandan, en kommentar till baissen på börsen medan man väntade att disken skulle diskas, sängarna ställas i ordning och väskorna bli klara att bäras ner till bilen.
Sedan adjö på stora trappan.
Puss och kram och gälla glada röster.
Hårda smällar i bildörrarna, motorernas morrande och molnen av avgaser.
Alla sidorutor nedrullade.
Vi vinkade frenetiskt till varandra.
--- Nu är det bäst att mor sover ett par timmar, sa mor och vände om in i huset med en djup suck.
Det har varit en ansträngande morgon och mor måste vara trött.
Hon stöttade mormor uppför trappan, först till badrummet och sedan in i sängkammaren.
--- Vad tyst här blev med ens, sa hon och suckade igen.
Mormor hade svårt att röra sej efter ett dåligt läkt lårbensbrott.
Sedan flera år bodde hon på ett privat sjukhem som stängde en månad varje sommar.
Det föll på mor att ta hand om mormor denna tid.
Mina morbröder blev på grund av sitt kön inte aktuella i sammanhanget och mina mostrar avsa sej regelbundet uppdraget.
Mor avskydde sommarmånaden på Sjöa.
Den började tynga henne redan under senvintern.
--- Man vet förstås inte hur det blir, sa hon för att trösta sej och det gjorde mej ursinnig när jag hörde det.
Mor hoppades att något skulle hända så att hon slapp offra sin semester på Sjöa, att mormor skulle bli sjuk eller dö och befria mor från bördan att ta hand om henne denna korta tid.
Det upprörde mej att hon hade så lite känsla för mormor.
Det första jag gjorde sedan vi blivit ensamma var att gå ordentlig husesyn i det stora huset.
Jag var nog som Andro sa lite tokig när det gällde Sjöa.
Det hade med mina lyckoförväntningar att göra, med alla minnen jag bar på.
Jag ville att allt skulle vara som förut.
Ingenting i den gamla ordningen fick rubbas.
När något ändrades på Sjöa stod mina mostrar bakom det, säkert som amen i kyrkan.
Sista gången det hände var när moster Lena lät tapetsera om de blå rummen.
Den nya tapetens mönster gick visserligen också i blått, men den var inte alls likadan som den gamla utan mycket plottrigare och i en annan blå ton.
--- Det fanns ingen bättre och den gamla föll ju i bitar, försvarade sej moster Lena när saken togs upp på mormors födelsedag för några år sedan.
Alla surade den där födelsedagen för tapetens skull och gjorde arga kommentarer.
Sedan dess hade ingen vågat vidta några fler åtgärder utan släktföreningens godkännande.
Och eftersom föreningen hade svårt att fatta eniga beslut var tapeterna det hittills sista anslaget mot Sjöa.
När jag nu gick runt kunde jag inte undgå att konstatera att mycket faktiskt var i behov av upprustning.
Det var inte bara tapeterna som föll sönder.
Många av möblerna borde målas om och tygerna på sitsar och karmar var slitna ner till strukturen i väven.
Problemet var bara att det inte längre fanns samma tyg och ingen ville tänka sej en ny sort för då skulle rummen ändra karaktär och Sjöa inte längre vara Sjöa.
Nedervåningen på Sjöa bestod av tre rum i fil med utsikt över finträdgårdens gräsmattor med flaggstång och syrénberså och en cirkelrund plantering med ädla rosor som varit morfars skötebarn, men som skötts på plikt efter hans död och nu verkade uttunnad och risig.
Rummet längst mot väster var matsalen med stolar runt väggarna och ett jättelikt rektangulärt mörkbetsat bord i mitten, så tungt att det var svårt att rubba.
Två stora skåp för linne och porslin och några mellangenerationer Crohnen på väggarna fullbordade rummets dystra karaktär.
Det användes aldrig annat än till fest.
Från matsalen gick man in i salongen som var större men gladare med tapeter i vitt och guld och den imponerande soffgruppen i trådsliten röd plysch med fransar och antimarkasser.
Här tronade de första Crohnens, mormors farfar och farmor, stela och avmätta och så platta att de förlorat all sin mänsklighet i konstnärens regi.
Förmaket var minst av de tre rummen.
Där fanns en soffgrupp i sittovänlig Karl Johansstil och en sekretär överlastad med släktfotografier i glas och ram.
Susanne och jag log mot mej med armarna ömt om varandras midjor, hon med stora nya framtänder och jag med min första glugg i underkäken.
Vi var klädda som tvillingar i smårutiga klänningar med smock och puffärmar och rosetter bak.
Hemsömmerskan hade sytt dem, mor kunde inte sådant.
Jag studerade fotografierna av kusinernas ansikten, idel glada nunor, och försökte datera dem innan jag fortsatte min inspektion.
Vid fönstret stod det antika schackbordet med alla sina dekorativa elfenbenspjäser i vitt och rött.
Gammelfarfar Crohnen, han som lät bygga Sjöa var en duktig schackspelare som slog prästen efter vad det berättades.
Sjöa vimlade av den typen av stolta berättelser.
Pjäserna var dammiga.
Sjöa var slitsamt att hålla numera i en tid utan husor med oreglerad arbetstid.
Bakom förmaket låg biblioteket där släktporträtten upptog mer plats än böckernas skinnband.
Crohnens hade aldrig utmärkt sej för något större litterärt intresse.
De hade varit bönder allesammans i den lite finare tappning som titulerades patron.
Biblioteket mynnade ut i den stora hallen som dominerades av ektrappan till övervåningen.
På andra sidan den låg köket som var det enda utom ett nyinrett badrum som tillåtits ändra karaktär till förmån för moderna idéer som slask, rinnande vatten, elektrisk spis och rostfria bänkar i bekväm arbetshöjd.
Övervåningen bestod av en stor hall med oömma möbler, dockskåp, gunghäst och andra attraktioner från mors barndom.
Runtom den låg sovrummen.
Mormors och morfars sängkammare med sängarna där Crohnens avlats och framfötts i generationer.
Barnrummen, de blå pojkrummen till höger och de skära flickrummen till vänster.
Mor och jag valde var sitt rum intill mormors.
Jag la genast beslag på Rosenrummet medan mor som gärna ville stå över traditionerna på Sjöa tog Soldatrummet som efter omtapetseringen inte längre hade några små blå soldater på väggarna utan bara större och mindre prickar som påminde om misslyckade såpbubblor.
Jag hade inte träffat mormor på länge.
Sjukhemmet låg långt bort och det hade inte blivit av att resa dit.
Jag kände mej glad att återse henne och redan från början gick jag energiskt in för att ta hand om henne och underhålla henne så mycket som möjligt.
Det låg kanske lite skamkänsla bakom energin, ett behov av att kompensera henne för att jag brytt mej så lite om henne sedan jag blev vuxen, men ändå mer ett försök att komma bort från mej själv.
Att vara ensam var svårt om jag inte hela tiden rörde på mej, gick snabba promenader eller simmade tvärs över Sjöasjön.
Läsa kunde jag knappt.
Jag var så rastlös, tankarna på Andro var så påträngande att de hela tiden kröp mellan mina ögon och orden.
Att bry sej om mormor blev att slippa tänka på det som molade i mej.
Mormor var gammal och hon såg gammal ut.
Jag tyckte att det var nästan ofattbart att hon en gång varit lika ung som jag.
Hennes ansikte var skrynkligt som en hårt hopknycklad och nödtorftigt utslätad papperspåse.
De stora mörka ögonen hade bleknat i färgen men blev fulla av liv när något intresserade henne och någon gång när hon var riktigt glad kunde hon skratta klingande som ett barn.
Det vita håret var mycket tunt men alltid välfriserat i permanentlockar och hårnät.
Hon var en dam och hade tillbringat sitt liv i den samhällsklass där nöden är okänd och de fina sederna sättet att leva.
Det var sant att hon var skumögd och hörde illa, men ett sjätte sinne hade hon oförvanskat : Sinnet för det passande!
Hon hörde det opassande även när det uttalades med låg röst, svordomar till exempel, och hon såg på långt håll om en karl kom in i rummet med hatten på eller om någon stödde sej med armbågarna mot bordet.
Mormors dagar var väl inrutade.
De började klockan åtta med frukost på sängen, kaffe med sötningsmedel och grädde, fyra rostade brödskivor, två med ost och två med marmelad.
Hon avslutade måltiden med sina mediciner, sju eller åtta olika sorter beroende på veckodagen.
Mor och jag hjälptes åt att pallra upp henne med kuddar bakom ryggen innan hon fick sängbrickan över benen.
Hon åt tyst men med god aptit.
Efter frukosten sov hon en timme eller två.
Klockan elva steg hon upp.
Då stödde jag henne till toaletten och tappade upp badvattnet medan mor bäddade hennes säng och tömde nattkärlet.
Klockan tolv åt hon lunch, löskokt ägg, smörgåsar, kaffe, en tablett och en kapsel och därefter sov hon en stund igen.
Frampå eftermiddagen blev hon piggare och mer språksam.
Om vädret var vackert drack vi kaffe ute på verandan och mormor tog fram den lilla filt hon höll på att virka.
Hennes ögon räckte inte till för mer komplicerade handarbeten, men varje ny baby som föddes i släkten skulle ha sin gåva, en blå filt till gossebarn, en skär om det blev en flicka.
Halv sex stod middagen på bordet.
Mor var noga med ordningen här hos mormor fastän hon annars var ganska slarvig.
Kaffe och kaka i salongen efteråt, sju olika kapslar och tabletter i en liten skål åt mormor.
Sedan läste jag högt ur dagens tidning, men det var inte mycket som intresserade henne längre.
En och annan dödsannons, kända personers död, kungliga förlovningar och barnfödslar.
Kåserierna tröttade henne, ledare och kulturartiklar hade hon aldrig brytt sej om.
Hon var ängslig att lägga sej tidigt för då tyckte hon att natten blev så lång.
På sjukhemmet skulle alla ligga klockan åtta för personalens skull.
Det var hennes plåga och den mindes hon varje kväll när golvklockan i salshörnet slog.
Annars pratade hon egentligen mycket sällan om hemmet.
För att fördriva vår kväll la vi patience ihop.
Mormor höll i korten, jag hjälpte henne när hon inte såg ordentligt.
Dessa patiencer var spännande för henne i en annars spänningslös tillvaro som reducerats till kampen mot en ovillig kropp.
För en kort stund kunde hon bli lika livlig som hon var för fem eller tio år sedan.
Mellan halv elva och elva stödde jag henne uppför trappan till övervåningen, hjälpte henne i badrummet och in i sovrummet.
Där vred jag upp hennes klockor, både armbandsuret och väckarklockan som hon ville ha på natten för den stora självlysande urtavlans skull.
Bäckenet vid sängkanten, fem tabletter mot värken, två magnecyl, två bamyl, en valium och en kapsel sömnmedel som bot mot de långa timmarna på efternatten.
Hennes nätter var ofta svåra.
Hon sov mycket lite och hade värk och krypningar i benet.
Men hon klagade sällan och kallade inte på någon.
Mormor kunde klä sej själv men måste ha hjälp i badrummet.
Blåsans slutmuskel utövade inte längre full kontroll och hon bar blöja.
Hon var mycket noga med sin hygien och tyckte om väldoftande badsalter och eau de cologne.
Jag minns henne från min uppväxt som en rundlagd kvinna med utskjutande barm där kaksmulorna fastnade som på en hylla.
Nu hade det blanka hullet försvunnit och lämnat skinnet utan fyllning.
Brösten som aldrig pressats in i någon bh hängde ner mot midjan.
De hade gett mjölk åt fyra barn under sammanlagt tre år och knopparna var stora och utsugna, nästan färglösa.
Midjan var smal men buken rund och putande, blygden hårlös som på en liten flicka.
Jag hade aldrig hjälpt någon gammal människa med den dagliga skötseln förut, inte ens sett en riktig gammal människa naken.
Jag hade varit ängslig att den kroppsliga kontakten med åldrad hud skulle inge mej avsmak.
Mormor gav mej en upplevelse som jag inte trott möjlig.
En glädje att hjälpa henne.
Jag tyckte om vår dagliga rutin och jag tror hon kände det för hon ursäktade sej inte för att hon var till besvär som hon ofta gjorde med andra.
3 ARRENDATORNS bodde i ett mindre hus några hundra meter från Sjöas huvudbyggnad alldeles nära ladugården.
Jag gick dit över för att hälsa.
Här hade kusinerna alltid varit välkomna att leka för Bengtssons hade inga egna barn fast de gillade barn båda två.
Länge utgjorde de vårt ideal.
Vi låtsades att vi var deras barn när vi hjälpte till i ladugården med grisarna och korna eller hoppade i höet på logen.
Alla pojkkusinerna drömde om att bli som farbror Anton som red barbacka medan han ännu hade hästen kvar och hissade upp oss på raka armar på hölasset.
Och flickkusinerna ville mjölka kor som tant Elsa innan hon fick mjölkmaskiner, och gifta sej med den storvuxna solbrända farbror Anton och laga mat i köket åt honom.
Det var först så småningom som vi upptäckte skillnaderna, att det inte var så fint att prata bonnspråk och gå i skitiga kläder.
Det skapade ett generat avstånd mellan dem och oss.
Vi kusiner försökte låtsas att ingenting hänt, att vi tyckte om dem som förut och inte såg ner på dem och vi började prata med dem på det där onaturligt hurtiga kamratliga sättet som morbröderna för att dölja att vi, kusinerna Crohnen på det riktiga Sjöa, var av finare sort än de som bara arrenderade.
Vi undvek att gå dit annat än på artighetsvisit i början av våra besök på Sjöa.
Bengtssons började kalla mej fröken Eva-Marie och fast det generade mej kunde jag inte hejda dem.
Jag fortsatte att säga tant och farbror, men efter ett besök med Andro som genast sa hej och du bad jag blygt att få göra detsamma.
Jag kände mej som god vän med dem fastän åldersskillnaden var fyrtio år, men samtidigt fanns det ett avstånd mellan oss som ingen av oss medgav.
Det var som jag hade en stämpel på mej som gjorde dem lite avvaktande och mej överdrivet vänlig och intresserad av dem.
Det plågade mej för jag tyckte faktiskt om dem och jag tror att de tyckte om mej.
Jag fann både Elsa och Anton i köket.
De hade just avslutat sitt middagsmål.
Anton tog fram en kopp åt mej och slog i kaffe medan Elsa diskade upp innan hon satte sej.
Det var ett stort varmt kök med trasmattor som långa gångar över den brun- och vitrutiga korkmattan.
När Elsa städat undan såg det nästan ödsligt ut med nakna rentorkade bänkar och inte en onödig sak framme.
Vi pratade en stund om värmeböljan som blev allt mer massiv för varje dag och om skörden och korna.
De frågade som vanligt om Andro som de hade i gott minne och var så intresserade av.
Och plötsligt frågade Elsa mej ängsligt och generat om vi ville ha barn, om det var svårt för oss att få barn och hon suckade tungt och sa att hon visste hur det kändes att vänta när aldrig något hände, när det inte blev något som det skulle.
Då reste sej Anton och ville ut till sina grisar och jag sa också adjö och skyllde på mormor som skulle vakna snart.
Jag skämdes över min reaktion när jag skyndade iväg bort mot stora huset igen.
De var så snälla Bengtssons och menade så väl.
Kanske alla menade väl förresten som frågade om Andro och jag inte skulle ha barn snart.
Det var mej det var fel på som reagerade så avigt på frågorna och aldrig visste vad jag skulle svara utan började stamma och slingra mej som en brottsling.
Jag kände mej alltid skyldig den frågande en förklaring.
Jag hoppades att folk skulle tro att det var något fel på oss, att vi inte kunde göra barn.
Att vi inte ville var en utmaning som jag inte kunde stå för.
Jag stötte ihop med mor på gårdsplanen.
Hon kom från Sjöasjön klädd i en bikini som poängterade hennes dåliga hållning och tilltagande fetma.
Jag konstaterade surt att hon inte borde gå omkring i bikini som hon såg ut, men jag sa inget.
Hon stannade upp och kisade mot mej.
--- Vad du ser nedslagen ut!
sa hon skämtsamt, men jag såg på hennes ögon att hon ogillade min uppsyn, att den oroade henne.
Jag blev irriterad.
Alltid skulle hon fråga hur jag mådde fastän hon i själva verket ingenting ville veta.
Hon ville bara ha försäkringar om att jag mådde bra.
Allt annat gav henne ångest och sömnsvårigheter.
Jag fick lust att svara " jag funderar på självmord ", men det blev bara ett avfärdande " äsch ".
Vi gick in till mormor som låg vaken och väntade.
Hon började genast tala om familjegraven, sa att hon måste åka dit, att hon inte kontrollerat den sedan förra sommaren och undrade om den verkligen sköttes som den skulle.
Mor blev entusiastisk.
--- Visst ska mor få åka dit, sa hon.
Vi gör en utflykt med kaffe i termos.
Det blir väl roligt!
--- Inte dricker man kaffe på kyrkogården!
sa mormor tillrättavisande.
--- Nå Liljeströms kondis då, det finns väl kvar ? sa mor forcerat.
Skulle inte det vara trevligt ? Under hela kaffestunden på verandan fortsatte vi att prata om utflykten till familjegraven som låg invid kyrkan nere i byn en halvmil från Sjöa gård.
För att riktigt glädja mormor vars liv vi båda tyckte var trist och händelselöst gjorde mor och jag som man gör med barn : Vi målade ut utflykten i de angenämaste färger.
Vi skulle lägga blommor på graven och besöka kyrkan.
Vilka blommor ville mormor ha i buketten ? Vilka hade morfar tyckt mest om ? --- Blåklint och prästkrage, sa mormor.
--- Vallmo, rättade mor som bara frågat för att ge mormor nöjet att svara rätt.
--- Blåklint, det måtte väl jag veta!
sa mormor förargat.
Mor tappade också humöret.
Med möda behärskade hon sej.
--- Jag får väl se vad jag kan hitta, sa hon och lämnade verandan.
Och hon tillade tyst : --- Hon är bra senil, jag vet att det var vallmo!
Om och om igen återkom vi till utflykten som vi skulle göra bara mormor vilat ut lite efter det stora kalaset.
Den blev det stående samtalsämnet de första dagarna för vi hade inte så mycket att prata om med varandra och stämningen var ofta trög när vi var tillsammans.
--- På onsdag far vi, sa mor som om vi skulle ut på långresa.
Och mormor nickade.
--- Vad är det för dag idag ? frågade hon.
--- Måndag.
Om vädret är vackert på onsdag ska vi besöka graven och ta blommor med, förtydligade mor som aldrig litade på att mormor fattat rätt.
--- Javisst, det blir bra, sa mormor.
Och efter en stund : --- Vad sa du att det var för dag idag ? --- Måndag mor lilla, sa mor med en ängels tålmodiga stämma.
--- Ska vi åka till graven idag sa du ? --- Nej på onsdag, sa mor och höjde rösten.
Jag tror att mormor frågade så där bara för att säga något.
Hon hade visserligen svårt att hålla reda på dagarna.
De saknade praktisk betydelse för henne, omhändertagen som hon var och beroende av andras beslut.
Men mor överdrev hennes senilitet.
Hon ville omyndigförklara mormor tyckte jag och tolkade minsta virrighet som tecken på mormors ålderdomssvaghet.
När jag påminde mor om att hon själv i alla år haft svårt att passa tider blev hon bara förargad och ville inte diskutera saken.
--- Har du plockat blommorna ? frågade mormor.
--- Nej då vissnar de.
På onsdag ska vi åka.
Om två dar.
Förstår mor ? skrek mor.
PÅ ONSDAG!
--- Javisstja, då vissnar de ju.
Skrik inte så, sa mormor.
På onsdag var det.
Det ska bli roligt.
Har jag nån klänning att ta på mej ? Och ljusa kappan, var finns den ? Och onsdagen kom och vädret var vackert.
Mor och jag bar upp frukostbrickan till mormor.
--- Solen skiner, meddelade vi stolta.
I eftermiddag när mormor sovit far vi till kyrkogården.
--- Javisst, sa mormor.
Men sedan blev hon orolig och började komma med invändningar mot bilfärden.
Hur skulle hon komma in i Margarethas lilla bil ? Lennarts gick väl an, men Margarethas var bestämt för trång ? Och vad skulle hon ha på sej ? Om de träffade någon.
Och kunde Margaretha verkligen köra bil ? Mor och hon småträtte hela frukosten.
Vi skulle åka när mormor vilat efter lunchen och medan jag väntade tog jag en promenad.
Jag kände mej så rastlös att det kröp i kroppen.
Andro hade inte ringt.
Det var märkligt att han kunnat glömma mej så helt när han var så levande i mej.
Vad jag än gjorde eller tänkte på, vem jag än pratade med kom han till mej i tonfall och gester.
Han fanns som en tanke långt inne i mej, bakom mitt ansikte så att jag kunde se honom för mej när som helst.
Jag undrade vad han hade för sej, vem han var ihop med.
Jag köpte tidningar i affären när jag handlade för att se om han blivit omnämnd, men jag hittade inte något om honom.
Jag traskade genom dungen ner mot Sjöasjön.
Det vore bättre om han var död på riktigt, tänkte jag.
Då kunde jag sörja honom ifred.
Då fanns det inget alternativ till saknaden.
Jag skulle få begråta honom och han skulle aldrig kunna överge mej.
Han har aldrig funnits på riktigt, prövade jag.
Jag är Eva-Marie Crohnen som alltid bott på Sjöa och alltid ska stanna här.
Jag tog av mej barfota och blundade för att se om jag fortfarande mindes hur stigen slingrade.
Vi var sju kusiner som tillbringade somrarna hos mormor.
Jag var näst yngst.
Vi brukade ha gångtävlingar ner till sjön med förbundna ögon.
Det gällde att komma först dit utan att avvika från stigen eller snubbla.
Men det hade alldeles övergett mej det där minnet.
Efter ett tiotal osäkra meter steg jag fel och stötte mot ett träd.
Jag upphörde med experimentet.
Vuxen och full av minnen av lek men ensam och utan leklust!
Runt omkring mej växte de stora ekarna, klätterträden, hemliga för mormor som oroade sej för allt utanför hennes synkrets och gärna satte förbud.
Fram till någon gång i tonåren var Sjöa den bästa plats jag visste.
Nio månaders längtan och väntan tills skolan slutade i början av juni och Susanne och jag tog tåget dit.
Jag tror aldrig att jag längtade hem från Sjöa.
Lättnaden att komma hemifrån var stor fast den inte var uttalad eller ens medveten.
Trycket där växte hela tiden fram till skilsmässan.
Far var sällan hemma och aldrig riktigt nöjd med mor och oss.
Det rådde en ständig osäkerhet om vad som var rätt och fel när han var i närheten.
Mor däremot var en allt uppoffrande snällhet och eftergivenhet.
Det fanns knappt något som Susanne och jag inte kunde tjata oss till när vi var ensamma med henne.
Med far i huset blev hon nervös och pendlade mellan låtsad stränghet för hans skull och försök att släta över när hon tyckte att han var för hård mot oss.
Hade jag varit mor skulle jag lämnat honom mycket tidigare med tanke på vad vi alla fick utstå.
Men hon kunde bara lyda honom som en väldresserad hund.
Tre små svansviftande jyckar, det var vad han åstadkom med sin familj tills han slutligen stack ifrån oss.
När jag kom tillbaka till huset skyndade mor emot mej på trappan.
Av hennes uppsyn fattade jag att något förfärligt måste ha inträffat.
Hon var en bild av okontrollerad förtvivlan med det raka mörkgrå håret på ända.
--- Vad har hänt ? frågade jag.
--- Mormor har fått diarré!
Det bara rinner ur henne.
Sängen, rummet, hela vägen till badrummet!
Mor lät gråtfärdig.
Jag sprang uppför trappan till övervåningen.
Mor hade placerat mormor på toaletten och där satt hon och blundade.
Tårarna strömmade utefter de rynkiga kinderna.
--- Lilla mormor, sa jag och slog armarna om henne.
Är du så dålig ? --- Jag är till sånt besvär, suckade hon och öppnade ögonen.
Blicken var trött och uppgiven.
Så jag ställer till det för er.
Varför kan en gammal oduglig käring som jag inte skynda sej att dö istället ? --- Nu är du dum, sa jag och skrattade mot henne för att muntra upp henne.
Diarré kan man få i vilken ålder som helst.
Du skulle sett i vintras när Susannes ungar hade maginfluensa!
--- Men det är skillnad på småbarn och gamla illaluktande käringar som jag, stönade mormor.
Tårarna började rinna igen.
Mor kom i dörren.
--- Hur går det ? frågade hon och lät lika uppgiven som mormor.
--- Hur mår mor ? skrek hon i örat på mormor då hon inte svarade genast.
--- Jag är till sånt besvär, suckade mormor igen.
--- Det ska mor inte tänka på!
skrek mor, hennes röst lät skärrad.
--- Jag är kanske bra igen nu, sa mormor och reste sej.
Ni kan gå så klarar jag mej själv.
--- Jag ska hjälpa dej, sa jag genast, min röst var hurtig och obesvärad med en udd mot mor.
Det här är väl inget!
Vi tar av dej kläderna och tvättar dej så känner du dej bättre.
Mormor nickade.
--- Äckliga gamla kärringar, mumlade hon men hon lät inte lika ledsen längre.
Jag hjälpte henne att tvätta sej och gav henne en ny blöja och plastbyxor utanpå bomullstrosorna innan jag räckte henne underkjolen och klänningen.
Hon svalde ett par retardintabletter för att få stopp på magen och kände sej lite bättre.
--- Du är så snäll, sa hon.
En äcklig gammal käring som jag.
--- Äsch, sa jag.
Magen lugnar sej snart ska du se.
Jag stödde henne ner till soffan i salongen, la ett plastskynke under henne och en filt över henne och sa åt henne att slå på gonggongen om magen blev orolig igen.
Mor surrade omkring oss, lite på avstånd, kände sej väl skyldig att delta men kunde inte dölja hur illa berörd hon var.
--- Vad ska vi göra ? sa hon så fort vi lämnat mormor för att gå upp till stora sängkammaren.
Har du sett rummet ? --- Var inte så sjåpig!
fräste jag.
Fattar du inte hur pinsamt du gör det för mormor som du bär dej åt!
Jag öppnade dörren till sängkammaren och blev ett ögonblick stående på tröskeln.
Mor hade satt fönstret på vid gavel men stanken var ändå stark och frän.
Sängen var nerkletad, sängmattan och golvet likaså.
Jag bar lakanen, filtarna och mattan in i badrummet och tappade vatten i badkaret.
Mor spydde på toaletten.
--- Vad ska vi ta oss till ? klagade hon gråblek i ansiktet.
Det är så fruktansvärt äckligt.
--- Det är naturligt, sa jag argt.
Mormor är sjuk och behöver hjälp.
Ge dej iväg om du inte står ut men försök att behärska dej inför mormor.
Du kan väl fatta hur förnedrande hon tycker det är så prydlig som hon alltid vill vara.
Mor lämnade mej utan ett ord.
Jag började ursinnig skura golvet i sängkammaren och hallen och sköljde upp lakan, filtar och matta.
Mor borde ha behärskat sej och hjälpt mej!
Det var ju hennes jobb som hon bara överlät!
Jag hoppades att jag skulle få henne att skämmas när hon såg hur mycket bättre än hon jag klarade allt, att hon skulle inse hur ynklig och pryd hon var.
Med jämna mellanrum tittade jag till mormor.
Efter ett par timmar fick hennes mage äntligen frid och hon kunde slumra in en stund.
Vi var trötta båda två.
--- Det var en gräslig eftermiddag!
sa mormor.
--- Ja det var det verkligen, instämde jag och vi skrattade och kramade varandras händer.
4 MOR trivdes inte på Sjöa.
Hon påstod att det vilade en unken släktdyrkan över hela stället och hon och mormor kom lätt i dispyt om värdet av de fula släktporträtten och alla minnessaker som prydde rummen.
Mormor var mycket släktstolt.
Vi kusiner hade matats varje sommar under vår barndom med våra förfäders historia.
Jag visste från det jag var liten att det var något alldeles särskilt fint med att vara en Crohnen och jag avundades mina kusiner deras efternamn.
Det kunde aldrig bli samma sak att ha en mor som var född Crohnen och själv heta Falk efter en uppkomling till möbelhandlare som släkten aldrig riktigt accepterat.
När jag efter skilsmässan dagdrömde som allra värst brukade jag kalla mej själv Eva-Marie Crohnen i mina tankar.
Ätten Crohnen bestod av män.
Kvinnorna var ingiftingar av mer eller mindre lyckad kvalitet, duktiga avelskossor och goda mödrar, någon gång en god syster som ogift och uppoffrande tynade bort vid sidan av en bror som ambitiöst knullade släkten vidare i nya led.
Det stod lika klart för mormor som för mor och mej själv att kvinnorna var mindre värda än männen i vår familj, att döttrarna var av sämre sort än sönerna eftersom de inte kunde föra namnet vidare.
Jag är säker på att det fortfarande satt som en hemlig tagg i mor att hon måste gifta bort sitt namn.
Hon skulle aldrig ha medgett det.
Hon var bitsk och ironisk när det gällde släkttraditionerna och drev gärna med dem som alltför starkt vårdade sej om " blodet ", men inte desto mindre hade hon tagit tillbaka sitt flicknamn när skilsmässan från far blivit klar.
Mormor hade haft en ovanlig tur.
Hon var både född och gift Crohnen, enda barnet till patron Gustaf Adolf som hängde på en framträdande plats i salongen, fet och surmulen med frostnupna hängkinder.
Hans hustru, min mormorsmor, hann aldrig avbildas för hon dog i barnsängsfeber veckan efter mormors födelse.
Hon och Gustaf Adolf var gifta i elva månader.
Hon var bara tjugo när hon dog.
Gustaf Adolfs främsta bekymmer med mormor tycktes ha varit att hon inte var pojke och han brydde sej inte mycket om henne.
Hon hade guvernanter från och till, men gick aldrig i riktig skola och var ett mycket ensamt barn då de flesta ungar runt omkring ansågs lusiga och smutsiga och otänkbara i Sjöas salonger.
Gustaf Adolfs bekymmer var prekära.
Han var själv en svag länk i en kedja av kraftfulla män, en ensam son som trots två äktenskap inte lyckats avla mer än en enda dotter.
Som han inte ville gå till historien som den siste Crohnen på Sjöa, han som inte lyckades, löste han problemet på ett snillrikt sätt.
När mormor var arton inbjöds hennes syssling Carl-Henrik Crohnen att tillbringa sommarlovet på Sjöa.
Carl-Henrik var student, men en fattig sådan.
Hans mor var änka efter en misslyckad kusin till Gustaf Adolf och sonen saknade både pengar och hopp om arv.
Det är ovisst om Carl-Henrik redan från början förespeglades en framtid som patron på Sjöa om han gifte sej med mormor.
Hur som helst gick Gustaf Adolfs plan i lås och sex år senare stod mormor brud i Sjöa kyrka.
Mor ansåg att mormor aldrig älskade morfar utan böjde sej för sin fars vilja och sin pliktkänsla mot namnet Crohnen, att hon bröt ner morfar genom sina krav på perfektionism i allt som gällde Sjöas skötsel och att han gick en för tidig död till mötes genom det ansvar och den arbetsbörda hon pressade på honom.
Däremot var mor övertygad om att morfar gift sej av kärlek för honom trodde hon bara om gott.
Hon hade älskat honom och trott sej älskad tillbaka.
Om det var en önskedröm vet jag inte.
Morfar tycks inte ha varit någon man kom nära, en trött och jäktad man.
Mormor och morfar fick till en början inga barn.
Först efter fyra år blev mormor gravid och nedkom en sorglig vinterdag med en dotter, min mor Margaretha.
Nästa försök ledde till missfall och inte förrän efter sju års äktenskap föddes ättelägget morbror Lennart.
För att säkra dynastin producerades därefter två pojkar till och sedan tycks mina morföräldrar varit nöjda.
När morfar dog var Lennart bara sjutton och efter studentexamen och reservofficersutbildning struntade han i sin kallelse och blev jurist istället för jordbrukare, något som mormor lär ha haft svårt att komma över.
Hans bröder följde hans dåliga exempel och Sjöa hade sedan dess arrenderats ut med allt mindre lönsamhet.
Mormor själv övergav gården efter morfars död och återvände bara på somrarna då huset öppnades för barnen och småningom barnbarnen.
En släktförening bildades på morbror Lennarts initiativ.
" För att avlasta mormor " löd den ädla motiveringen, men i själva verket hade det med arvsskatten att göra för morbror var skatteexpert och koncentrerade sitt liv på att lura staten på pengar.
Fick han som han ville skulle Sjöa förbli i släktens ägo i många generationer framöver som weekendställe och sommarnöje, en släkttraditionernas högborg där Crohnens kunde frottera sej med Crohnens.
Det var bara mor som tog avstånd från den idén, men under den här tiden på Sjöa kom jag underfund med att hon strängt taget tog avstånd från allt som rörde mormor.
Under den första veckan på Sjöa vaknade hon varje morgon med huvudvärk och sa att hon sov dåligt.
Nästan med iver grep hon sej an matlagning och städning, men hon gjorde vad hon kunde för att slippa sköta mormor.
Just före bad- och toalettdags kom hon på något som hon måste uträtta och överlät mormor på mej.
Om kvällarna gäspade hon tidigt och ville att mormor skulle lägga sej så att hon själv kom i säng.
Men hur trött mor än var hade hon aldrig släckt ljuset när jag kikade genom hennes nyckelhål sedan jag hjälpt mormor flera timmar senare.
Den bästa stunden med mormor var vid eftermiddagskaffet.
Då var hon utvilad.
Nattens vedermödor låg bakom henne och hon hade sovit sömnmedlet ur kroppen.
Enda störningsmomentet var mor för hon betraktade mormor som en plikt.
Mor kunde inte prata med mormor som hon pratade med andra.
Hennes röst blev behärskat vänlig med en underton av spänd otålighet om mormor inte genast uppfattade vad hon sa.
Hon ansåg att hon måste konversera mormor men hon vände sej inte till henne utan pratade rätt ut i luften och snabbare än vanligt.
--- Hon hör inte vad du säger!
sufflerade jag.
Du måste höja rösten och vända dej till henne.
--- Det gör jag ju!
sa mor och höjde rösten ett kort ögonblick.
--- Mina stämband håller inte, sa hon.
Det är inte klokt vad hon hör dåligt.
Det här går inte!
" Det här går inte " var hennes vanligaste kommentar till allt som avvek från den smalspåriga rutinen omkring mormor.
Hon förstörde all samvaro med sin resignerade klagan och sitt evinnerliga tjat.
Varje dag upprepade hon samma fraser om och om igen.
--- Nu tycker jag mor ska vila.
Mor ser trött ut.
Det är bäst att mor försöker ändå så det inte händer en olycka, sa hon när mormor inte ville gå på toaletten fastän mor ansåg att det var dags.
Jag blev mer och mer irriterad av att tvingas lyssna på henne.
Det knottrade sej under skinnet på mej var gång hon öppnade munnen.
Jag stod inte ut.
Vi satt på verandan.
Mormor och jag skämtade om några droppar kaffe som hon råkat spilla på sin klänning och jag kände genast hur spänd mor blev bredvid mej.
Hon såg inte alls något lustigt i att mormor spillt på sej som hon jämt gjorde eftersom hon var så darrhänt.
Mormor sträckte sej efter ännu en kaka.
Mor öppnade genast den hopknipna näbben.
--- Tänk på magen, varnade hon.
Mor vet hur det blir!
Mormor tvekade med kakan i handen och såg på mej.
Sedan stoppade hon den i munnen i en enda bit.
--- Sluta!
väste jag till mor.
Ge dej iväg om du ska hålla på så här!
Mor stirrade häpen på mej.
--- Men ... började hon.
--- Sluta drick kaffe med oss över huvud taget!
upprepade jag.
Du tjatar ihjäl oss.
--- Förlåt mej, sa mor nervöst.
Jag förstår inte vad det tagit åt mej.
Det är väl Sjöaluften kan jag tro.
Hon reste sej och tog sin kopp med sej in i huset.
Jag kände det dåliga samvetets marscherande kängor bulta mot min kropp.
Telefonen ringde borta i hallen.
Som vanligt, ibland flera gånger om dagen.
Men aldrig han trots att jag väntade så att jag mådde illa varje gång de där signalerna skar genom tystnaden i det stora huset.
Mors kollektiv!
Ständiga samtal om dittan och dattan, mors tysta mysande efteråt som om hon bar på hemligheter.
Jag orkade inte med det.
Om det inte varit för mormor skulle jag åkt hem tvärt.
När jag bar ut kaffebrickan i köket satt mor där och drack påtår.
Armbågarna på bordet, båda händerna kring koppen, huvudet nersjunket mellan axlarna som om hon hukade under ett slag.
Vi såg på varandra.
Jag ville be om ursäkt för att jag kört bort henne från verandan och stod där tveksam mitt på golvet utan att komma mej för med att säga något.
Mor satte ner koppen på fatet och föste skeden åt sidan.
--- Jag måste storstäda, sa hon.
Det gjordes aldrig efter festen.
--- Vi kan be fru Karlsson, föreslog jag medvetet vänlig på rösten.
Hon bor väl kvar i byn ? --- Ja jag tror knappt jag rår med att mocka efter alla, sa mor och suckade sin Sjöasuck.
Huset är verkligen fruktansvärt betungande.
--- Nej det är verkligen inte din sak!
stöttade jag.
--- Om vi ändå var av med stället, sa mor.
--- Du väntar bara på att hon ska dö!
blossade jag upp.
--- Det är inte sant!
--- Men du vill ju knappt ta i henne en gång!
skrek jag.
--- Det rår jag inte för!
Nu skrek mor också.
--- Du kunde behärska dej!
--- Jag blir nästan illamående av att bara se henne!
--- Men det är ju inte vem som helst!
--- Skulle du ta hand om mej då ? Om jag var gammal och orkeslös ? --- Men det är du ju inte!
Jag kände mej plötsligt illa berörd.
--- Det blir jag snart!
sa mor.
Skulle du det ? Skulle du ? Jag satte ner brickan på bänken och stirrade ut genom köksfönstret.
På gårdsplanen växte ogräset upp ur gruset och suddade ut de en gång så noggrant skurna kanterna.
Alléns lindar vajade för en hård västanvind som tog sats över de långa åkrarna innan den nådde träden.
Samtalet hade blivit pinsamt och jag ville helst gå min väg.
--- Där ser du!
kom mors triumferande röst bakom mej.
Det är samma sak!
--- Aldrig i livet!
sa jag och lämnade genast köket.
5 SJÖASJÖN skymtade i stora mjölkvita fläckar bortom den glesa ekdungen som skilde den från trädgården.
Jag kunde se dimman röra sej över vattnet i den tidiga gryningen.
Solen hade ännu inte gått upp och gräsmattan nedanför fönstret låg i ett gråaktigt ljus med daggen som en hinna över det gröna.
De första fåglarna hade börjat sjunga.
Antagligen skulle han ha kunnat namnge dem, men för mej var det rätt och slätt fågelsång.
Jag hade drömt och knappt ens nu när jag stod naken i det öppna fönstret och såg ut över Sjöas trädgård kunde jag fatta att det bara varit en dröm.
Vi hade legat i min säng, en stor och stökig säng full med kuddar och filtar, men ändå samma säng som jag sovit i i en vecka nu, smal och knarrig med resåren som en hängmatta på mitten.
Vi hade legat tätt mot varandra.
Jag hade tagit i honom, jag såg inte hans ansikte, men det var hans hud mot mina handflator, hans lukt.
Vi kysste varandra, smektes, och min lust hade varit intensiv.
--- Kom in i mej, hade jag bett enträget, kom in i mej.
Hans Storklas trängde in i Klara-Mi, rörde sej fram och åter, fram och åter och jag var så nära så nära den stora vågen fram mot lättnaden, så nära så nära.
Då drog han sej plötsligt ur mej.
--- Jag har inte tid längre, jag måste sticka, sa han och reste sej.
Jag reste mej också upp, stod stel framför honom, tom och stel och utan ord.
Jag kände efter i mitt ansikte men det var slätt och stilla och förrådde ingenting.
--- Vi ses väl, sa han och började gå bort från mej, bort!
Jag såg honom gå, stod där ensam och såg honom gå längs gatan, jag var fortfarande lika upphetsad och längtande men tom, lurad.
Och först långsamt, sedan allt snabbare började jag gå, så springa efter honom, men han hade redan försvunnit och jag förstod att han var inne på det stora hotellet tvärs över gatan tillsammans med den där blonda tjejen som hade klistrat sej på honom hela kvällen.
Jag sprang och sprang.
Jag försökte skrika efter honom, men jag fick inte fram ett enda ord.
Det var det otäckaste av allt.
Jag skrek, men rösten bar inte och allt som hördes var ett svagt kvidande och i det kvidandet vaknade jag genomvåt av svett och jag låg en lång stund utan att fatta att han faktiskt inte varit hos mej och gått, att vi inte alls legat i samma säng nyss.
Någonstans långt bortom den fuktiga gryningen utanför fönstret fanns han.
Jag borde åka till honom var han än var, storma in i hans rum och skrika åt honom att jag inte fann mej i det längre.
Bruden i hans armar skulle jag slunga baklänges ut genom dörren och jag skulle gripa om Storklas som stod rätt ut som vanligt, det skulle jag, vrida om den tills den föll ihop som en liten skrutt, oanvändbar, skrumpnande.
Jag skulle skulle skulle ... Som han aldrig trott att jag kunde!
Jag kramade hårt med fingrarna om fönsterbrädet, det var som om drömmen bara fortsatte i mej fastän jag var vaken.
I ett tyst vrål.
Den svikaren!
Borta.
Utan ett enda ord, inte ett enda futtigt telefonsamtal hade han kostat på mej.
Bara borta.
Samma sak va!
Lilla dumma Eva-Mi, samma sak att du inte fattat det!
Men det kunde inte vara samma sak.
Det fanns inga likheter mellan honom och far.
En sån som far, en så slapp, nöjeslysten, halvalkoholiserad karl, begiven på fruntimmer.
Det var han ändå inte.
Inte så, inte precis så.
Det var skillnad!
Och jag var inte det minsta hon!
Jag mindes deras bjudningar.
Far skulle alltid ha flotta bjudningar, representera, visa upp sej.
Han tyckte aldrig att mor bjöd till ordentligt.
Varje gång kom mormor sättande ett par dagar i förväg.
Mormor visste, hon kunde.
Varenda grej i huset putsades och dammades under hennes översyn.
Mor svarade knappt på tilltal de dagarna, glömde säga godnatt, läste inga sagor.
Susanne och jag gick till mormor istället.
Som en trasa var hon, ynklig, undergiven, helt förvirrad.
Sådan hade jag aldrig varit, aldrig någonsin.
Ingenting kunde hon klara, det visste alla i huset.
Far tackade mormor varmt efteråt när hon skulle åka igen.
Det kunde vem som helst räkna ut att han skulle gå ifrån henne, sticka, bli borta utan ett ljud den där våren.
Hennes feta vanskötta kropp, de där undergivet framskjutna axlarna, ögonen vädjande, alltid ängsliga.
Men hon var snäll, det var hon.
Hon gav sej alltid tid, läste sagor, sydde dockkläder.
Hon var duktig att rita pappersdockor.
Det beundrade jag, att hon ritade så bra.
Varför nu i helvete jag kom att tänka på de där idiotiska pappersdockorna.
Jag frös så jag skakade i det öppna fönstret.
Borta över sjön skrek några fåglar övergivit.
När han lämnade henne trodde ingen att hon skulle klara upp det.
Alla väntade att hon skulle göra sej något, något illa.
Det var otäckt, pinsamt också.
Moster Lena tog hand om mej och Susanne.
En mor som bara grät och gick undan och teg och inte förklarade någonting, som bara sa jag vet inte, jag förstår inte eller jag förstår att han aldrig älskade mej.
Jag kunde inte ta hem kamrater.
Ingen annan hade en far som stuckit.
Alla andras föräldrar levde ihop som vanligt.
Det var bara hon som inte klarat det, som inte klarade någonting!
Var det samma sak va ? Var det det ? Jag körde huvudet mot rutan men smällen var inte tillräckligt hård för att glaset skulle brista omkring mej.
För feg som vanligt, väldisciplinerad även när jag försökte göra mej illa.
Glaset var svalt mot min panna.
Hon hade aldrig ens försökt göra av med sej så vitt jag visste.
Fast alla väntat på det.
--- Hon är väl snäll, din morsa, brukade han försvara henne när jag vräkte ur mej min irritation efter middagarna hos henne.
Man kan ju snacka med henne.
--- Snacka ? Med henne!
--- Ja inte du förstås!
Du är ju inte riktigt klok när du är med henne.
Inte ett naturligt tonfall!
--- Du fattar ingenting!
--- Inte du heller!
Och retsamt : --- Förresten är ni ganska lika.
Du är också snäll.
I helsike heller!
Inte som hon.
I hela mitt medvetna liv hade jag gått in för att bli annorlunda.
Jag hade alltid skött mitt yttre, det hade jag.
Jag hade bra hållning, inga vädjande ögon, en riktig utbildning, det var ju jag som försörjt honom, det var det ... Men ändå.
Jag åkte inte till honom nu i den tidiga gryningen.
Jag stormade inte in i hans rum och vred runt picken på honom tills den skrumpnade.
Jag ställde inga krav för då skulle han gå ifrån mej.
Jag kastade mej raklång på min säng där vi legat med varandra så sent som för en stund sedan.
Han hade rest sej upp och lämnat mej och jag hade inte protesterat.
Jag la handflatorna över mina öron och knep ihop ögonen, låg där hopkrupen i sängen medan solen nådde över gräsmattan utanför det öppna fönstret och fågelsången som han skulle kunnat namnge tilltog.
Jag vaknade av att mor knackade på dörren och jag satte mej kapprak upp i sängen.
--- Jag är vaken!
skrek jag.
Jag kommer genast.
Som för att avvärja att hon kom in till mej i detta ögonblick.
Jag var ur sängen lika snabbt.
I spegeln såg jag ut som jag kände mej.
Jag tvättade mej hastigt, slängde på mej badkappan och gick ner till mor i köket.
--- Sovit gott ? frågade hon rutinmässigt vänligt.
--- Jodå, mumlade jag och började duka mormors kaffebricka med den effektiva automatik som var typisk för mej när jag var ett kaos som måste dölja sej.
--- Tänk jag drömde så lustigt, sa mor glatt.
--- Jag måste kissa, sa jag och lämnade henne ensam med kaffebestyren.
När mormor somnat efter lunch gick jag som vanligt ner till tvättbryggan för den var bästa solplatsen mitt på dagen.
Enda felet med den var att mor också brukade gå dit.
Jag övervägde att gå någon annanstans, men hon skulle nog begripit varför så det hade jag inte mage till.
För mina dotterliga känslor denna dag fanns bara ett ord : nedriga.
Hon irriterade mej så att det kröp som tusentals flugor över min hud.
Jag hade försökt behärska mej, vara snäll och vänlig, men allt som var hon var så påfrestande att jag ville skrika högt.
Hon märkte det naturligtvis, annat var inte möjligt, och hon svarade med en ödmjukhet, en vilja att vara till lags, ställa allt till rätta, som drev mej att fatta ett ännu hårdare tag om min bila.
Hon var ett enda äckligt vädjande " tyck om mej " och eftersom jag mitt i röran av elaka känslor faktiskt kände något ditåt för henne blev jag alldeles utom mej av dåligt samvete av att bara se henne.
Jag undvek henne så gott det gick, men det gick ju inte alls eftersom vi bara var tre i huset och båda skulle ta hand om mormor.
Hennes nakenhet på bryggan var nästan det svåraste.
Hon bredde ut sin femtiofemåriga kropp i solen lika ogenerat som om hon varit tjugo och verkligen haft något att visa upp.
Hennes mage var skrynklig som den alltid tycks bli på kvinnor när de fött barn och huden hade fått den där sprödheten som är ett tecken på att den snart ger upp och övergår i gumrynkor.
Jag försökte låta bli att se på henne, men blickarna drogs liksom till henne där hon låg helt obekymrad om sej själv.
Jag retade upp mej på det, tyckte att hon borde skyla sej eller i varje fall ha vett att hålla ihop benen.
Jag slöt ögonen.
Den slitna grå bryggan kändes varm mot min mage.
Vad gjorde han nu ? Här hade jag legat mest varje dag och ansträngt mej för att bli brun överallt, simmat tusen meter för att se slank och snygg ut när vi möttes.
Och så hade han kanske hittat en annan under tiden, någon på turnén.
Kanske skulle han ringa och säga att han inte kom alls, att han tänkte sticka nu.
Då nyttade det inget till att jag var brungräddad och vältrimmad i kroppen och hade solblekta slingor i håret.
Jag borde ge upp honom, lika bra nu genast.
Förr eller senare skulle han sticka.
Det var klart som dagen.
Jag behövde bara se på mor så begrep jag att det var en tidsfråga.
Det skulle bli precis samma sak hur mycket jag än kämpade emot.
--- Om du visste vilken hjälp det är för mej att du finns här och tar hand om mormor, sa mor.
Jag tror inte att jag hade orkat själv i år också.
Den där låga rösten, nästan som en viskning, ödmjuk, så äckligt ödmjuk och tillagsinställd.
Beröm Eva-Marie, gör henne snäll och glad genom att tala om för henne hur duktig hon är.
Jag blev ursinnig på mej själv för att hennes ord gjorde mej belåten.
Jag klarade faktiskt mormor mycket bättre än hon.
Hon medgav det själv!
--- Så lättskött som hon är!
sa jag överlägset.
--- Jag orkar ändå inte, sa mor.
Hon hade satt sej upp.
--- Jag skäms för det, sa hon lågt.
Men jag tycker att hon är så... Hon tvekade.
--- Så oestetisk.
Jag kan inte vänja mej vid henne.
Jag blev rasande.
--- Hon går i alla fall inte omkring och skyltar med sej!
fräste jag.
--- Vad menar du ? Mor hade blivit alldeles röd i ansiktet och på halsen.
--- Hur tror du att du själv ser ut ? fortsatte jag lika gällt.
Du är inte fagrare än mormor om du trodde det.
Jag såg hur hon knöt händerna, hur knogarna fick vita fläckar medan hela hon rodnade i solen.
--- Du är vidrig Eva-Marie, vidrig, viskade hon, rösten var knappt hörbar.
--- Varför skriker du inte ? sa jag hjälpsamt och kände mej verkligen utstuderad.
--- Inte som hon, mumlade mor krampaktigt.
Bara inte det.
--- Men det är du om du vill veta!
skrek jag.
Precis som hon fast på lite olika sätt.
Hon vill att allt ska vara så passande och du är livrädd för att allt inte ska vara bra va!
Alla ska ha det bra, bara bra, då är du nöjd!
Bara du får din försäkran.
Sen kan allt gå åt helvete ... Jag hade rest mej nu och stod där över henne.
Jag hade tappat all behärskning.
--- Hur tror du det känns!
fortsatte jag.
Med en sån som du som bara är rädd och mjäkig och hänsynsfull.
Du till och med grät när far stack ifrån dej fast han var så djävlig och hade massor av andra.
Mors huvud lutade mot knäna, gestalten var hopkrupen i en båge.
Jag såg på hennes kullriga rygg att hon grät.
--- Förlåt mej, sa jag lamt.
Jag skakade i hela kroppen.
Förlåt ... --- Att du hatar mej så ... viskade mor.
Varför hatar du mej så ... Hopkrupen, mindre och mindre, ynklig och svag.
Den där förbannade ödmjukheten, lida och tåla.
--- Du fattar ingenting!
skrek jag.
Rösten måste ha skurit igenom luften härifrån och ända bort till honom var han nu befann sej.
Fattar du inte att jag är på väg dit, att hela den förbannade historien upprepas om och om igen va!
Andro har massor av brudar, han skiter i mej!
Han sticker sin väg.
Hör du det!
Han sticker ... Mor såg upp och det hade kommit ett annat uttryck i hennes ansikte.
--- Hjälp mej då!
tjöt jag plötsligt helt utom mej.
Hjälp mej!
Mor reste sej hastigt och kom nära, den lilla runda kroppen nästan snuddade vid mej, flammande röd hel och hållen.
Hon sträckte ut händerna, fattade mej om axlarna.
Jag trodde att hon tänkte dra mej intill sej och ryggade tillbaka för att värja mej mot beröringen med henne, men senare när jag försökte tänka så tror jag att hon knuffade mej.
Jag tappade balansen, plumsade klumpigt ner i vattnet och sjönk som en sten.
Jag famlade med armar och händer för att få upp huvudet, fnös och spottade när jag äntligen nådde ytan.
Näsan och ögonen sved av insjövattnet.
Och ögonblicket efter : Mors förskräckta ansikte intill mitt eget, flämtande rött och vått med stora ögon.
Vi trampade vatten mot varandra, frustande och pustande, fattade om varandra med händerna som om vi ville dra ner den andra under ytan igen.
--- Du drunknar inte ? andades mor mödosamt.
--- Inte!
fick jag fram som ett eko.
Vi brast ut i ett gemensamt gapskratt mitt i paniken och glömde att trampa vatten, kom under igen och grep ännu hårdare om varandras axlar.
--- Släpp mej!
flämtade mor.
--- Släpp själv!
Men ingen av oss kom sej för att släppa taget.
--- Vi måste till trappan, sa jag.
Och äntligen släppte vi varandra och tog oss med möda fram till den slippriga bevuxna trätrappan.
--- O gud gud, stönade mor.
Jag tror jag dör.
Hon klättrade upp på bryggan före mej och sjönk ihop på magen.
Jag la mej ner bredvid henne och där låg vi sedan en lång stund tätt bredvid varandra utan att få fram ett ord.
Långsamt och nästan med möda samlade vi ihop våra saker för att gå upp till huset.
Vi sneglade på varandra.
--- Du knuffade i mej va ? sa jag slagen av tanken.
--- O nej då!
Mor spärrade upp ögonen.
O nej visst inte!
--- Det gjorde du!
skrek jag.
Jag vet att du gjorde det.
Jag började springa uppför stigen.
Hon hade faktiskt haft mod att knuffa i mej!
Jag hörde henne bakom mej.
Hon sprang hon också.
--- Det var rätt åt dej!
skrek hon.
Och jag ökade takten för att springa ifrån henne.
Andfådda nådde vi huset.
Telefonen ringde därinne och jag tog trappan i några steg.
Genom luren hörde jag det avlägsna rasslet i en automat och så hans röst.
Det stockade sej i halsen på mej.
Som jag väntat!
Och så ringde han just nu när jag knappt förmådde prata.
Han lät precis som vanligt.
--- Hur mår du ? frågade han.
--- Jodå, och du ? --- Jo här är allt fint.
Har ni vackert väder ? --- Strålande.
Har du det bra ? --- Fantastiskt, sa han.
Hur kul som helst.
Det går vägen må du tro.
--- Så bra då, sa jag och ville lägga på.
--- Har du nåt att berätta ? --- Nej inget särskilt.
Här är allt som vanligt.
--- Nu tar mina enkronor slut.
--- Jaha, sa jag nästan lättad.
--- Hej då puss och kram, sa Andro.
Jag hämtar dej snart.
--- Ja, sa jag och så klickade det i luren.
Jag höll den mot örat.
Det gick en telefonkabel genom landskapet som en länk mellan honom och mej.
Men han hade just släppt den och jag la ifrån mej luren på klykan.
Ett misslyckat samtal, som om det aldrig hänt.
Mor kom tassande in genom dörren på bara fötter.
Hastigt började jag knäppa badkappan för att skyla min nakenhet.
Hon såg lika skälvande och ruggig ut som jag kände mej.
Sjövattnet rann i små bäckar från de våta hårtestarna ner på hennes redan dyblöta krage.
Jag stirrade på henne.
Hon hade med berått mod knuffat i mej fastän hon genast hoppat efter själv.
Vi stod i den dunkla nederhallen som i två läger och betraktade tyst varandra.
Mor såg trött och olycklig ut.
Jag tyckte plötsligt så mycket om henne och jag sträckte impulsivt ut händerna och kramade hennes axlar.
--- Stå på dej, mumlade jag.
Du ska stå på dej!
Men jag släppte henne generad och försvann uppför trappan till mitt rum där de röda rosorna blödde i små prydliga klasar över hela väggarna.
Jag torkade håret och slängde av mej den våta badkappan, drog på mej jeansen och blusen som låg på stolen vid dörren.
Såg mot sängen.
Jag hade inte ens andats om min ilska, förtvivlan eller längtan till honom i telefonen.
Frusen skyndade jag mej ner i salongen för att hjälpa mormor ut på verandan innan jag satte på kaffevatten.
Den vita golvklockan i salongen slog tre slag.
6 SJÖA var byggt i trä och skräcken för eldsvåda var djupt rotad i mormor.
När jag var barn brukade hon väcka oss kusiner var gång det blev åska nattetid.
Vi vakade ut ovädret i salongen så att ingen skulle brännas inne i händelse av nedslag.
Vi älskade dessa åskvädersnätter under sommarloven.
Insvepta i filtar framför de öppna kakelugnsluckorna lyssnade vi när mormor läste högt ur Fältskärns Berättelser eller De Tre Musketörerna som hon hämtat ur Sjöas bibliotek.
Det var kusliga nätter.
Elektriskt ljus var bannlyst, det drog till sej åskan sa mormor.
Brasan och stearinljusen kastade långa skuggor längs väggarnas rader av bligande förfäder.
Mormors röst var mörk och klangfull och hon hade sinne för dramatiska effekter.
Fortfarande kommer jag ihåg många av böckerna med de undersköna lidande hjältinnorna som räddades ur faror av tappra ädla handlingskraftiga hjältar, hur jag brukade fantisera om dem efteråt.
Var gång de vitglimmande blixtarna lyste upp salongen spratt vi till och mormor avbröt sin läsning och började allvarligt räkna : en flaska, två flaskor, tre flaskor tills knallen skakade huset.
Varje flaska betydde att åskan var trehundra meter bort.
När mormor inte hann räkna någon flaska alls utan knallen följde direkt på blixten bleknade vi och höll andan medan rutorna skallrade.
Åskan hängde hotande rakt över Sjöa och vi väntade spänt på nedslaget beredda att utrymma huset genast.
Mormor var ingen moderlig mormor som tröstade ängsliga barn med sin stora varma famn och stora ljuget " det är inte farligt ".
Hon dolde inte sin egen oro och frågan är om hon inte var räddast av oss alla.
Hon räknade intensivt med sin ödesröst och diskuterade varje knall en god stund : Om åskan kom närmare eller drog bort, om den skulle komma tillbaka igen.
Hon kunde berätta om hemska åsknedslag, om människor som blivit innebrända, lemlästade och berövade allt de ägde.
Om kulblixten som kom ner genom skorstenen i prästgården och rullade genom hela salongen som ett brinnande klot men med sådan hastighet att ingenting fattade eld.
Hur stora eken borta vid kyrkan splittrades från kronan ända ner till roten.
Det brukade vara ljusan dag innan vi kom i säng för vi måste alltid vänta tills det var alldeles säkert att åskan dragit bort.
Under tiden hos mormor upplevde vi ett enda åskväder.
Värmen på andra veckan blev alltmer tryckande och en eftermiddag var himmelen mulen.
Molnen hängde svullna i ett lågt tak över Sjöa och vi svettades tunga och olustiga i den kvalmiga hettan.
Vid kaffet började mormor prata om åskan och vi spejade från verandan efter tecken på utbrott.
Svalorna flög lågt över gräsmattan på sin jakt efter byte.
I skymningen hörde vi muller på avstånd.
Mormor lyssnade spänt.
Hon hade ingen lust på patience som vanligt.
Hon var ovillig att lägga sej men jag vägrade att vaka utan åska, kände mej trött och klibbig.
Efter vårt korta telefonsamtal hade Andro inte ringt.
Min oro blev värre för varje dag, min plågsamma känsla av övergivenhet var ibland så stark att jag fantiserade om att katastrofen redan var ett faktum, att vi var skilda eller att han var död.
Om kvällarna släppte jag loss och begrät honom våldsamt och det lättade så att jag sov drömlöst som bedövad.
Jag ville vara ifred ikväll och inte sitta uppe med mormor till ingen nytta och jag låtsades inte om hennes invändningar utan hjälpte henne isäng.
Jag vaknade av att gonggongen på mormors nattduksbord skrällde.
Jag for upp ur sängen och skyndade in i sängkammaren.
Hon satt upp i sängen.
Väckarklockan på hennes bord visade på halv ett.
Det var som mörkast ute, nästan svart eftersom himmelen var igenmulen.
Jag kunde nätt och jämt urskilja henne för hon hade inte tänt ljuset.
--- Det har kommit, viskade hon.
Vi måste ner.
Mor kom in och tände ljuset.
--- Vad är det ? frågade hon på en gång yrvaken och ängslig.
--- Men släck då mänska!
utropade mormor.
Annars slår den ner här!
--- Mormor har hört åskan, förklarade jag.
Vi ska vaka ut den.
--- Nej inte jag!
sa mor bestämt.
I femti somrar har jag vakat utan ett enda nedslag.
Det blir inte i natt heller så vi kan lika gärna sova.
Men mormor vägrade.
Hon skulle ner i salongen.
Mor gick och la sej, men jag var klarvaken nu och i själva verket förtjust över att återuppleva min barndoms åsknätter.
Jag hjälpte mormor ner och placerade henne i den röda plyschsoffan med en filt om benen, bredde den gula cashmirsjalen över hennes axlar.
--- Tänk, jag älskar den här gula färgen, sa hon och strök med handen över den lena ullen.
Jag såg förvånad på henne.
Jag hade aldrig hört henne använda ordet älska förut.
--- Ja den är vacker, sa jag.
När jag tänker på dej ligger den alltid kring dina axlar, vet du det ? --- Den är mitt lilla kännemärke!
skrattade mormor och såg förtjust ut.
Jag hade tänt stearinljusen både på bordet och på kakelugnsfrisen.
Ner på oss stirrade de gamla malliga gubbarna och gummorna Crohnen.
--- Jag hämtar ved, sa jag och gick ut i skrubben i köket där det fanns ett förråd.
Jag tände i kakelugnen och satte mej i fåtöljen mitt emot mormor.
Efter händelsen på tvättbryggan hade mor och jag försökt prata om mors förhållande till mormor.
Mor hävdade att mormor var kylig, konventionell och så sluten att man bara kunde konversera med henne eller ta emot hennes tillrättavisningar.
Hon släppte aldrig någon inpå sej.
--- Men det är ju bara hennes sätt, försökte jag försvara mormor.
--- Det är hemskt att ha haft en sån mor, sa mor.
Hon bryr sej faktiskt inte om mej, inte ett enda dugg.
Det spelar ingen roll för henne att det är jag som hjälper henne.
--- Det gör hon nog, sa jag tröstande.
Fast hon inget säger.
--- Det gör hon inte, vidhöll mor.
Vi kunde lika gärna vara döda för varann.
Efteråt hade jag funderat över mors ord, över hurdan mormor egentligen var.
Och när jag satt med henne denna natt och ingen kunde störa oss beslöt jag att fråga henne om henne själv.
Det var som om jag ville bevisa att hon inte alls var sådan som mor sa, att det bara var mors förhållande till henne som var dåligt.
--- Hörde du ? sa mormor.
Den var närmare tyckte jag.
Nån kilometer högst.
--- Men det var en ganska svag knall, sa jag för att lugna henne.
--- Det vet man aldrig säkert, sa mormor.
--- Hur många nätter har du egentligen suttit här för åskans skull ? sa jag för att på något sätt inleda ett samtal.
--- Många många, sa mormor.
--- Hur var det när du var ung ? frågade jag och tänkte att mormor till skillnad från andra gamla aldrig pratade om sin barndom, inte gick tillbaka i sina minnen.
--- Vad menar du ? sa mormor istället för att börja berätta.
--- Ja, sa jag svävande.
Jag undrade vad du tänkte och tyckte på den tiden.
Jag menar innan du gifte dej med morfar.
Om du trivdes här på Sjöa, hurdan din far var.
Vad du tänkte om framtiden.
Om du ville ha många barn ? --- Sånt tänkte jag aldrig på, sa mormor genast.
--- Men kände du inte att du måste föra släkten Crohnen vidare ? Mormor svarade inte och jag var osäker på om hon uppfattat min fråga.
Jag betraktade hennes ansikte i skenet från ljusen och brasan, glansen i de stora ögonen som återspeglade elden.
Var hon hård och kall som mor påstod ? --- Blev du genast förälskad i morfar när du träffade honom ? fortsatte jag och gjorde rösten lekfull.
Jag hoppades att inkörsporten kärlek skulle få mormor att tända och börja berätta.
Mormor skrattade till, inte sitt riktiga skratt utan ett annat, ett skrockande ljud.
--- Javisst, sa hon.
--- Hur gammal var du då ? matade jag på.
Det blev som ett förhör, inte ett samtal.
Mormor vände huvudet från brasan och stirrade uppmärksamt mot de svarta fönsterrutorna.
--- Hör!
sa hon.
--- Det är regnet som kommer, sa jag.
Då drar åskan bort.
Det blev inte så mycket av den.
--- Vi får se, sa mormor och slöt ögonen.
--- Blev du mycket besviken när första barnet var en flicka ? undrade jag efter en ny paus.
Ville inte ge upp än fast det gick så trögt.
--- Absolut inte!
sa mormor och öppnade ögonen.
Så du frågar!
--- Det blev du eller hur ? sa jag och mötte hennes blick.
Hon skrattade till igen, samma skrockande klanglösa ljud.
--- Tokiga barn så du frågar, sa hon och drog sjalen tätare om sina axlar.
Hon satt tyst en stund.
--- Inte blev jag besviken, sa hon sedan.
Men det skulle nog ha varit enklare om Margaretha varit pojke.
Alla hoppades på en pojke förstår du.
Far blev helt ifrån sej ... --- Var han besvärlig din far ? --- Nej det kan man väl inte säga, inte mer än andra, sa mormor som aldrig sa annat än gott om någon.
Tror du att åskan är över nu ? --- Ja nästan i alla fall.
Vill du ha en kopp te innan vi lägger oss ? --- Ja tack om du tror att vi vågar använda spisen.
Jag gick ut i köket och kokade te, hämtade mormors nattabletter i hennes sovrum, dukade brickan och bar in den i salongen.
Jag var inte vidare nöjd med min frågestund och gjorde ett sista försök.
--- Hade du besvärliga förlossningar ? sa jag när jag hällde upp te i hennes kopp.
--- Ja de var allt besvärliga, sa hon.
Alla fem.
Det sas att det skulle bli lättare för var gång, men det var inte sant.
--- Mor hade det också besvärligt, sa jag.
Långdraget.
Och Susanne med.
Hon svor på att hon aldrig skulle föda några fler efter Annika, men sen blev hon gravid i alla fall och då var hon ju tvungen.
--- Just det, sa mormor bekräftande.
Tvungen.
Det ligger i släkten!
Hon lyfte sakta och darrhänt tekoppen mot munnen och sörplade i sej lite.
--- När ska du ha barn ? frågade hon.
--- Jag ? sa jag överrumplad.
Jag vet inte om jag ska ha några.
--- Du pratar, unga flickan!
sa mormor.
Det är klart att du måste ha barn.
Flickor ska ha hem och man och barn.
--- Men det är kanske inte det lyckligaste för alla, invände jag.
--- Kvinnor är inte skapade för lycka, sa mormor.
De får finna sej, det är deras form av lycka.
--- Så är det inte längre, protesterade jag på en gång förvånad och förskräckt över hennes ord.
Det har förändrats för kvinnorna sedan du var ung.
--- Jo jag vet det, sa mormor.
Jag vet det.
Men gifter sej gör de fortfarande och skaffar barn.
Det borde du också göra.
--- Jag hämtade dina sömntabletter, sa jag och räckte henne en i handen.
Tror du att du kan sova lite nu ? Det var gryning, solen skulle snart gå upp på andra sidan huset.
Rutorna var prickiga efter regnet, men himmelen var nästan klar.
Vi gick upp tillsammans.
Jag stoppade om mormor och kysste henne på kinden innan jag kröp i säng.
7 TRÖTTHETEN var så stor att jag ville bara somna om och slippa röra mej mer den dagen.
Tungt masade jag mej ur sängen och gick in i badrummet.
Jag hörde mor tala i telefon i nedre hallen.
Det måste ha varit den som väckt mej.
Ögonlocken var svullna och ögonen sved.
Jag upptäckte blodet när jag kissade och försökte komma ihåg vilket datum det var.
Det var likadant varenda månad.
Jag vaknade utan förvarning med en bedövande trötthet, värk i ryggslutet, svullna ögonlock.
--- Mens var inget sjukdomstillstånd, det var naturligt sas det, men jag hatade det!
Olusten, den malande värken i underlivet, de många magnecyltabletterna första dagen.
Jag vande mej aldrig.
Och blodet!
Att inte kunna sova första natten i ett sträck som vanligt utan vara tvungen att byta tampong och binda för att inte blöda igenom.
Jag var lika kluven i detta som i så mycket annat.
På en gång ville jag slippa besvären och ha dem kvar som tecken på att jag var en fullvärdig kvinna.
Jag underkastade mej plågan, det sjuka friskhetstecknet, kladdigt och djävligt men ännu djävligare att vara utan.
Jag hade nästan inte alls irriterat mej på mor sista veckan utan tvärtom tyckt att jag förstått henne bättre, men med mensen denna morgon blossade allt det gamla upp i mej.
Det kändes som om mina besvär var hennes fel.
En dag när jag var tolv år och gick på toaletten var det blod på toalettpappret.
Jag stirrade på det och torkade mej om och om igen illa berörd och rädd.
Jag blödde ur stjärten!
Trots att jag bodde tillsammans med två menstruerande kvinnor som båda borde ha stått mej nära hade jag ingen aning om vad som drabbat mej.
Susanne och jag talade aldrig till varandra de där åren, inte annat än vanliga syskonglosor.
--- Ge dig iväg här får du inte vara!
--- Guvaduärlöjlig!
--- Mor, Eva-Marie har knyckt mitt halsband säg åt henne.
--- Skitunge!
--- Mallgroda!
--- Äckel!
Susanne låste om sej vare sej hon var på sitt rum eller på dass och hon och mor måtte ha spolat noggrant efter sej för att aldrig skammen skulle avslöjas.
Jag trodde att jag skulle förblöda, men jag skämdes så för mitt underliv att jag inte vågade gå till mor eller någon annan och fråga.
Jag var rädd att dö, men det kunde jag inte tala om för henne som var så förtvivlad redan för det där med far.
Jag försökte stoppa upp blodet med toalettpapper och stannade hemma från skolan, sprang på toaletten i ett kör.
Mor märkte ingenting förrän hon vid min andra mens hittade blodiga toalettpapper i min papperskorg och då köpte hon ett paket bindor och la på min säng.
Jag tror det var då jag förlorade kontakten med henne, när hon ingenting ville fråga och inte kom till min hjälp.
Hon trodde kanske att jag visste vad som hänt mej, att jag var mitt vanliga skötsamma problemfria jag som ville vara ifred.
Hon märkte väl inte ens att jag slutat tala till henne förrän efter flera år.
--- Vem ringde ? frågade jag när jag kom ner i köket en stund senare alldeles ur humör.
--- Susanne, sa mor.
Hon kommer hit.
--- Har det hänt nåt ? --- Jag vet inte, sa mor.
Hon förnekade det, men jag tror inte att hon skulle komma annars.
--- När kommer hon ? --- I eftermiddag.
--- Och barnen ? --- Med alla barnen!
--- Himmel!
sa jag.
--- Jaja, sa mor.
Vi får väl se.
Jag möter dem vid tåget halv fem.
--- Bara de hjälper till ordentligt så, mumlade jag.
--- Men vad är det med dej ? sa mor.
--- Mens, sa jag.
--- Jaså, sa mor.
Jaja, du får väl vila dej.
Hon tog brickan och gick uppför trappan.
Jag följde långsamt efter.
Jag ska minsann säga henne det, tänkte jag.
Hon ska få veta hur det var för mej.
Sedan öppnade jag dörren för henne och log soligt mot mormor som jag kysste på kinden.
Om Susanne kom med alla sina ungar skulle mor och jag inte få något tillfälle att göra upp vårt förflutna.
Susanne hade en förmåga att dominera med sej och sitt.
Jag kände hur synd det var om mej, hur orättvist allt var och gick in på mitt rum efter morgonkaffet.
Det blev en av sommarens hetaste dagar.
Jag duschade flera gånger.
Bada vågade jag inte.
Vid minsta avkylning blev mensvärken våldsam, som en malande mortel därnere mellan bäckenbenen och inga tabletter bet på den värken.
Jag tillbringade en stor del av dagen på min säng.
Rosenrummet låg åt sydväst.
Vinden fläktade svagt in genom det vidöppna fönstret och solen nådde inte dit förrän på eftermiddagen.
Jag hörde hur mor stökade omkring i huset.
--- Jag lägger väl Susanne och Justus i Drömrummet så får de stora barnen dela på Blå kammaren, sa hon och tittade in till mej.
--- Tror du Annika vill dela med Bill då ? sa jag skeptisk och hörde hur skarp min röst lät.
Jag kände mest lust att pressa upp henne mot en vägg genast och göra henne ansvarig för hela min misslyckade uppväxt, hela mitt misslyckade kvinnoliv i skuggan av en som inte brydde sej om mej.
--- Vi får väl se, sa mor diplomatiskt.
Hon var alldeles röd i ansiktet och hon strök med händerna över håret som klibbade i pannan.
Jag hoppas att det inte hänt nåt allvarligt, sa hon.
--- Äsch, sa jag.
--- Hur är det med dej ? --- Visset, sa jag surt och makade mej tillrätta i sängen.
Mor vände i dörren och fortsatte sina förberedelser, kunde väl inte hålla sitt städdille i schack eller också kontrollerade hon sin oro genom att jobba.
Susanne hade påsar under ögonen såg jag så snart hon stigit ur mors bil på gårdsplanen.
--- Hur mår du ? frågade jag i vanlig stil och kysste henne.
--- Jo tack, skönt att komma hemifrån i värmen.
Jag kramade om mina syskonbarn.
De var lika entusiastiska alla tre över att vara på Sjöa igen.
Även Annika som gärna ville vara vuxen tog genast av sej om fötterna för att rusa ner till Sjöasjön.
Middagen blev pladder och hänsyn, långa pauser då besticken slamrade mot porslinet och alla tuggade febrilt.
Både mor och jag ville bli ensamma med Susanne, höra vad som hänt, varför hon kommit farande så här.
Men Susanne delade sin tid mellan att tjata på barnen och konversera mormor.
Hon kände säkert vår undran, hur hon långsamt drevs in i det hörn där hon måste redovisa sej fast hon helst ville låtsas som om allt var som vanligt.
När vi kommit till efterrätten ringde telefonen.
Jag tänkte genast Andro ? och jag såg hur Susanne rätade på sej och antog att hon tänkte Sven ? Mor reste sej och gick för att svara.
--- Jag trodde just att det var du, hörde vi henne säga genom den halvöppna dörren till hallen.
Hur har det gått ? --- Nej men vad skönt!
Jag tror jag kommer hem, sa hon sedan och lät gladare än jag hört henne på hela tiden på Sjöa.
--- Har du hört om mors kollektividé ? frågade jag Susanne med låg röst för att inte mormor skulle höra.
--- Javisst, sa Susanne.
Jag träffade allesammans hemma hos henne innan hon for hit.
--- Vad tycker du då ? sa jag osäker och tog åt mej uppgiften att Susanne också träffat de där tanterna.
--- Jag är glad för mors skull, sa Susanne.
Hon har verkat så uppåt hela våren tycker jag.
--- Jaså, sa jag och kände mej dum.
Jag hade då inte märkt att hon varit särskilt glad.
--- Jag skulle gärna flytta dit själv om jag kunde, sa Susanne.
Om det gick för familjen menar jag.
Tänk ett ställe där man ställde upp på varann och accepterades med sina problem och där barnen hade olika vuxna att gå till.
Hon gjorde en grimas.
Annika säger att hon vill flytta dit!
Hon har ju alltid föredragit mor.
Telefonen ringde igen nästan genast mor satt sej.
Jag ville inte svara, men när ingen annan reste sej gick jag i alla fall.
--- Det är inte han, tänkte jag men jag kände hur magen knöt sej när jag lyfte telefonluren.
--- Hallå!
--- Hallå, träffas fru Backlund ? Jag hörde att det var Svens röst fastän han inte ville presentera sej.
--- Ett ögonblick, sa jag och brydde mej inte om att säga hej Sven och avslöja honom.
--- Susanne!
skrek jag.
Det är till dej.
Susanne tog luren och jag stängde diskret dörren.
Mor hade börjat duka av.
Susanne kom infarande nästan meddetsamma.
Telefonen ringde, den var som galen ikväll.
--- Är Susanne där!
Det var Sven igen och hans röst lät arg.
--- Susanne!
ropade jag.
--- Nej jag vill inte!
skrek Susanne.
Det finns inget mer att snacka om, säg honom det.
--- Hon vill inte prata med dej, sa jag i luren.
--- Säg åt henne att komma genast!
sa Sven ovänligt.
Susanne kom springande och slet åt sej luren.
--- Fattar du dåligt!
skrek hon.
Jag tänker stanna här nu.
Jag måste få tänka ifred för dej.
Det är inte bara du som ska bestämma.
Hör du det!
Och du slutar upp att terrorisera mej med att ringa så här.
Vill du nåt får du framföra det i en annan ton.
Jag ställer inte upp på några direktiv från dej!
Hon slängde på luren.
--- Gud!
stönade hon.
Herre gud.
Och hela husets öron fladdrar va!
Hon gnuggade sej i ögonen, stirrade på mej, gick in i salongen där mor dukade fram kaffet och lyfte upp Justus i sitt knä.
Hon såg ut att vara nära lipen.
--- Hur går Andros turné då ? frågade hon men rösten lät likgiltig.
Hon frågade nog mest för att avvärja andra frågor som jag inte vågade framställa hur gärna jag än ville.
--- Jo tack bra tror jag, svarade jag och ville i min tur inte att hon skulle fråga något mer som jag inte visste om Andro.
--- Vi såg honom på tv, sa Susanne.
Vad bra han var!
--- Tycker du ? sa jag och försökte dölja hur nöjd jag blev.
--- Han dominerade hela gruppen, försäkrade Susanne livligare.
Han var avgjort bäst.
--- Egentligen är det han som skrivit låtarna fast de säger att de är gemensamma, förklarade jag och kunde förargligt nog inte avhålla mej från att skryta med honom.
--- Ungarna kände också igen honom och gapade och skrek, sa Susanne.
Justus fattade inte att han inte klev ut ur tv :n och in i rummet.
--- Ja, han var jättegullig, bekräftade Annika.
Varför gifte du dej inte med honom istället mamma ? Jag hajade till inför den utmanande tonen och det gjorde mor med såg jag.
--- Hade jag gjort det skulle inte du funnits till, sa Susanne spetsigt.
Så vitt jag vet vill inte Andro ha några snorungar som du.
--- Det kunde varit lika bra, fräste Annika.
Hon reste sej och försvann ut ur salongen.
Jag sneglade på mormor.
Hon satt med halvslutna ögon och rörde inte en min.
Stämningen var inte vidare munter men jag ville inte gå, mest för att jag var nyfiken på Susanne.
--- Hon är fullkomligt hopplös, suckade Susanne och tände en cigarett.
Om nån sagt mej att puberteten kunde bli sån så skulle jag inte trott henne.
Vi var väl aldrig så här ? --- Inte Eva-Marie så mycket, men du var allt lite besvärlig ett slag när far och jag skildes, sa mor.
Annika har det väl också besvärligt.
--- Inte så besvärligt som jag med henne, sa Susanne och fick ett klagande tonfall.
Hon låtsades inte om mors antydan om hennes äktenskap.
8 SUSANNE fortsatte att försöka hålla masken i flera dagar.
Jag vet inte om hon och mor pratade men till mej sa hon ingenting om varför hon egentligen kommit.
Enda skillnaden mot förut var att hon inte nämnde Sven och att hon om och om igen fällde beska kommentarer om manssamhället, om männens makt och kvinnornas underläge.
Det var så där i vår familj.
Vi stod varandra nära och höll jämt kontakt, men när det gällde då teg vi så länge vi kunde.
Jag skulle aldrig ha erkänt för Susanne att Andro hade andra tjejer.
Där fanns mellan oss en vilja att flyta överst.
Inte så att vi önskade varandra något ont, att det skulle gå den andra illa.
Men vi ville på något sätt ändå gärna vara bäst själv, den lite mer lyckade.
Hushållet blev ganska tungrott nu när det svällt från tre till sju personer.
Jag tyckte inte att jag fick göra annat än handla, laga mat, duka och diska när mormor sov.
Atmosfären var gnällig och tjatig.
Alla tappade humöret.
Hettan var bedövande, som en tung kvävande matta.
Ingen ville göra någonting och den ständiga diskussionen rörde sej om vem som skulle göra vad eftersom det ändå måste göras.
Susanne hade fullt upp med Justus så hon slapp undan för det mesta.
Bill var för liten och Annika för ovillig.
Susanne grälade på henne och hon tog igen det på Bill som kissade i sängen tredje natten på Sjöa.
--- Jag vill inte sova med Bill, deklarerade hon.
--- Det var inte jag, sa Bill.
--- Det kommer att stinka i hela rummet!
Fy attan.
--- Det måste ha varit nån annan i sängen, upprepade Bill lågt.
--- Dumheter, bröt Susanne in med sin vanliga brist på behärskning.
--- Men det var inte jag!
--- Det var det ju visst!
gapade Susanne.
Det måtte jag väl veta som fått greja upp efter dej och tvätta allting.
--- Nå nå, försökte mor mildra, oroad av tonfallen.
Vi stod i den dystra nederhallen.
Det blåste inte det svagaste korsdrag trots alla vidöppna fönster och dörrar och våra ansikten var blanka och ansträngda.
Jag hade lust att börja gapa och skrika jag också, men jag behärskade mej, mest för att jag inte ville vara lik Susanne.
--- Kan du inte sova hos mej i fortsättningen Bill ? föreslog jag demonstrativt.
Det är jättefint i Rosenrummet och där finns flera sängar.
Bill nickade stumt och jag räckte ut handen mot honom.
--- Kom ska jag visa dej, sa jag och tillsammans rusade vi uppför trappan i flykt från resten av familjen.
--- Ska det fortsätta så här blir jag tokig!
hördes Susanne bakom oss.
--- Det var snällt av dej att ta dej an Bill, sa mor när vi var ensamma senare på dagen.
--- Han kommer jämt i kläm, sa jag upprörd.
Jag kan inte med det.
--- Nej det är inte bra, höll mor med.
Hon har det verkligen besvärligt Susanne.
Hur i all sin dar ska hon kunna reda upp det ? --- Vadå ? sa jag nyfiket.
--- Hela situationen.
--- Vilken situation ? --- Ja inte verkar det så bra med barnen, sa mor och jag tyckte hon lät undvikande.
--- Men hon tappar ju tålamodet för ingenting!
--- Jag vet, sa mor illa berörd.
Jag måste försöka hjälpa henne.
--- Ja dadda på du bara, sa jag elakt.
Låt lilla Susanne komma hem till morsan och vara sur och djävlig och ta för sej.
Ställ upp du bara.
Du har ju vanan inne!
--- Jag vet inte om jag daddar henne, sa mor.
Vad tycker du att vi ska göra då ? --- Jag vet inte, sa jag missnöjd.
--- Hon har det hemskt jobbigt!
--- Det har alltid varit mest synd om Susanne, kunde jag inte låta bli att säga.
Mor rynkade pannan i tjocka veck.
Hon liksom krympte framför mej och kvar i ansiktet fanns bara ögonen och den där böjda näsnäbben.
--- Hon har alltid varit mer problematisk än du, försvarade hon sej.
--- Tror du att jag varit problemfri bara för att jag inte kunnat framhäva mej lika suveränt som hon ? Jag försökte göra min röst ironisk, men jag kände hur jag plötsligt och idiotiskt började skaka.
--- Har jag försummat dej så mycket tycker du ? Mor såg på en gång vädjande och förskräckt ut.
Kraken!
Jag kände hur skuldkänslorna dunkade på mej därinne.
--- Ja det tycker jag!
sa jag onödigt häftigt och försökte bli kvitt samvetet.
Någon gång måste jag få säga som det var.
Hon fick väl bli ledsen, hon fick väl ligga sömnlös.
Susanne tog aldrig någon hänsyn så varför skulle jag göra det ? Alltid jag.
--- Jag kan behöva stöd nån gång fast jag inte har tre ungar!
for det ur mej nästan ofrivilligt.
--- Behöver du det ? sa mor olycklig.
--- Nej då, visst inte, vek jag genast undan och kände att jag kunde behärska mej igen.
Avskyvärda Andro, så här gungig och snurrig hade jag aldrig varit förut!
Om han bara ringde, om jag visste var han fanns och vad han gjorde, att han skulle komma och hämta mej, då skulle jag kunna behärska mej mycket bättre.
--- Men varför går du på så här då ? Jag önskade redan att jag hade ordväxlingen ogjord.
Mor trodde kanske att jag var avundsjuk på Susanne, att jag inte unnade henne mors hjälp.
--- Glöm det, sa jag hastigt och gick ifrån mor upp till Blå kammaren för att bära över Bills saker till mitt rum.
Annika satt vid det lilla spinkiga bordet framme vid fönstret och tog bort lacket från sina naglar.
Hela rummet stank av aceton.
--- Varför målar du naglarna jämt ? frågade jag medan jag drog ut byrålådan med Bills kläder och började plocka upp dem.
--- För att ha nåt att göra.
--- Kan du inte hitta på nåt muntrare ? --- Som hon tjatar!
Det är skönare att sitta på sitt rum ska jag säga dej.
Annars får jag bara passa Justus eller springa hennes ärenden som hon är för lat att göra själv fast hon bara går hemma.
--- Jaså, sa jag och tog emot salvan av förakt för Susanne.
Den var nästan hårdare och mer oförsonlig än det jag kunde känna gentemot mor.
Generation efter generation, tänkte jag.
Jag kommer aldrig att våga skaffa barn.
--- Hon har väl berättat för er förstår jag, fortsatte Annika och tog en ny bomullstuss ur plastpåsen på bordet.
Om sina bekymmer med mej.
--- Jodå, nickade jag.
Annika såg upp och fnissade.
--- Hon och pappa bara grälar, sa hon triumferande.
--- Hur känns det för dej ? --- Det känns inte alls!
Annika ryckte på axlarna.
Jag är utled på dem båda två.
Jag skulle helst flytta hemifrån.
--- Jag minns det som otäckt, sa jag.
När far och mor skildes.
--- Jo det är klart, medgav Annika och granskade sina långa glanslösa naglar.
Man vet ju inte vem man ska bo hos om de skils.
Tycker du att jag ska ha rosa eller oxblod ? --- Jag tycker att vi går och badar när jag burit över Bills kläder, sa jag.
Mormor vaknar om en stund och då vill jag vara tillbaka.
Jag sticker ju snart och jag vet inte när jag ser henne igen.
--- Gamlamormor är fin, sa Annika och skruvade på locket på acetonen.
Vilket garv!
Åtti bast och låter som hon var sjutton.
--- Ja hon är verkligen fin, instämde jag.
Det är annat än våra morsor det.
--- Jo fast hon var nog jobbig som morsa hon med, sa Annika.
--- Troligen värst av dem allihop, sa jag och vi fnissade medan jag lyfte upp Bills kläder i famnen.
Den kvällen ringde Andro.
Mor ropade på mej när jag diskade efter middagen.
Jag drog av mej de gula diskhandskarna och skyndade till telefonen utan att bry mej om att dölja min iver för familjen.
Han hade säkert inte så mycket växelpengar att jag hade råd att söla.
--- Hur mår du ? sa han med den där speciella värmen i rösten som han hade.
--- Jodå och du ? Naturligtvis sa han inte ett ljud om varför han inte hört av sej på så länge.
--- Smaskens!
Men jag längtar efter dej!
--- Jag längtar lite efter dej också, sa jag och svalde.
--- Bara lite ? --- Ja, sa jag och försökte hålla stånd mot honom.
--- Jag hämtar dej på måndag så gör vi en biltur ett slag va ? --- Ja, jag börjar inte jobbet förrän måndan därpå, sa jag.
--- Jag tänkte att vi kunde titta in till morsan och farsan på vägen, sa Andro.
--- Måste vi det ? sa jag ovilligt.
--- Ja, de ville absolut att vi kom.
Du vet hur de är.
Och det var faktiskt länge sen vi träffade dem.
--- Ja, sa jag platt och ville protestera.
Dem hade han alltså gett sej tid att ringa!
--- Det är fint, då ses vi.
Det ska bli smaskens!
Andro skrattade.
Jag kunde inte låta bli att skratta tillbaka.
--- Jättesmaskens!
sa jag och sedan la vi på luren.
Jag kände mej på gott humör och gick in i salongen där familjen satt samlad.
--- Det var Andro, rapporterade jag belåtet fast de redan måste veta det.
--- Mådde han bra ? frågade mor vänligt.
--- Jovisst, han hämtar mej på måndag, sa jag.
Men du har ju Susanne här nu.
--- Om hon stannar så länge ja, sa mor.
På natten vaknade jag av att någon rörde sej i rummet.
Jag fick syn på den lilla mörka gestalten som med möda försökte vända på sin madrass.
Ena lakanet låg på golvet nedanför sängen och det andra på stolen vid fönstret.
Försiktigt drog Bill ut sin byrålåda.
Jag gick fram till honom.
--- Du, viskade jag.
Alla grejorna i lådan blir våta om du lägger pyjamasen där.
Jag hukade mej ner bredvid honom och la armen om hans nakna axel.
Hans kropp var stel och hård som trä och han vände inte huvudet mot mej.
--- Du Bill, övertalade jag.
Vi stoppar alltsammans i garderoben istället och så fixar vi det i morgon bitti nere vid sjön.
När vi morgonbadar, bara du och jag.
--- Det var inte jag förstår du, viskade Bill tillbaka, men jag kände hur hans kropp mjuknade lite.
--- Jag kissade också i sängen ibland när jag var liten, sa jag och tog fram en ny pyjamas åt honom.
Kom så lägger vi oss i min säng, den är alldeles varm.
Du fryser ju!
Vi kröp ner bredvid varandra och Bill somnade genast.
Men tidigt nästa morgon väckte han mej.
--- Ska vi bada nu ? frågade han.
Jag var sömning, men han såg så ivrig ut att jag inte kunde göra honom besviken och vi tog våra badkappor och de kissvåta sängkläderna och gick ner till sjön medan huset sov.
Bill tvättade och sköljde sakerna mycket ordentligt och föreföll nöjd.
--- Vi hänger dem hos Elsa och Anton, föreslog jag för att Bill skulle slippa sin familjs kommentarer.
--- Hemlis, fnittrade Bill och så följdes vi åt till Bengtssons.
Vi sa inget mer om natten Bill och jag och när Susanne vid frukosten i köket frågade hur vi sovit, svarade jag bra och förnekade att Bill kissat på sej.
--- Jaha, jaha, sa Susanne och skakade missnöjt på huvudet medan Bill kvickt smet iväg mot Bengtssons igen.
Vad har jag egentligen gjort för fel ? Kan du säga mej det ? Vad har jag gjort för fel ? --- Man kan inte alltid tala om rätt och fel så där, sa mor.
Du måste sluta anklaga dej själv.
Vi var ensamma kring bordet, mor, Susanne, Justus och jag.
Annika sov fortfarande och mormor vilade på sitt rum vid den här tiden.
Susanne började plötsligt gråta.
--- Men Susanne, sa jag full av dåligt samvete över min lögn.
Ta det inte så!
Du sa ju själv häromdan att det var bra om barn hade flera vuxna att gå till.
--- Men vad ska jag göra, grät Susanne.
Kan du tala om det för mej ? Vad ska jag ta mej till ? I detsamma kom Bill tillbaka och Susanne torkade hastigt sej i ögonen.
Den eftermiddagen erbjöd Susanne sej att följa med mej och handla medan Justus sov middag.
Vi tog mors bil.
Jag satte mej bakom ratten.
Det var mest jag som kört bilen sedan jag kom till Sjöa.
--- Tack för Bill, sa Susanne och hennes röst lät lite forcerad som om hon planerat att säga det.
Jag undrade ett ögonblick om det var mor som bett henne om det.
Han är verkligen jobbig just nu och ... Här gjorde hon en paus, liksom tvekande.
--- Och jag klarar inte alls av honom tycker jag, fortsatte hon.
Vad jag än gör så tycks det bli fel och fel och fel ... --- Men Susanne, vädjade jag.
Om Bill är orolig beror det väl inte minst på Sven ? --- Jag vet inte vad det beror på längre, mumlade Susanne.
Jag förstår ingenting av hur det kunde bli så här och hur det ska gå.
Jag bromsade in bakom en traktor.
Det var Anton som körde.
Jag gjorde en långsam omkörning på den smala grusvägen och vinkade glatt åt honom efteråt i backspegeln.
--- Kul att de har gården kvar, sa Susanne.
De måste väl vara pensionsmässiga snart ? --- Anton är nog nästan sjutti, sa jag.
Jag fattar inte hur han orkar.
--- Nej vem orkar, sa Susanne.
--- Jag har det också besvärligt, sa jag i ett försök att närma mej henne, tala om att jag inte hade det så bra som hon kanske trodde.
Andro jobbar jämt och vi ses så lite.
--- Men ni har ju inga barn!
jämrade sej Susanne.
--- Nej det förstås, höll jag snällt med, om nu det medgivandet kunde trösta henne.
Jag kände mej avkyld.
Varken mor eller Susanne ville lyssna på mej när jag sa att jag hade svårigheter.
Eva-Marie skulle inte ha några problem!
--- Alla mänskor skiljer sej visst, sa Susanne och skruvade på sej i sätet.
Det beror på karlarna, tror inte du det också ? --- Mja, sa jag tveksam, överraskad av hennes utfall.
--- Han tycker inte att jag ska jobba hos Wilson, fortsatte Susanne utan att invänta något svar från mej.
Först lovade han att jag skulle få göra som jag ville, men så plötsligt vägrade han och sa att ungarna och han och huset skulle bli lidande och det kunde han inte gå med på.
--- Men måste du låta honom bestämma då ? --- Neej ... Jag vände mej mot henne, men hon såg ut genom bilrutan åt andra hållet.
--- Varför gör du inte som du själv vill ? Du brukar väl inte vara den som ger dej!
--- Men hur ska jag orka ? utbrast Susanne.
Hur ska jag kunna leva med honom när han bara motarbetar mej ? --- Och du kan inte tänka dej att bryta upp ? --- Med tre barn!
sa Susanne dramatiskt.
Om han bara inte var en sån liten ynklig egoist och så rädd om sej och sitt!
Alla vill väl ha en man att se upp till eller hur ? Som är en överlägsen på nåt sätt.
Nu grät hon bestämt ? Jag låtsades inte att jag märkte det.
--- Jag tror att det var en orsak till fars och mors skilsmässa, sa Susanne och snöt sej.
--- Tror du inte mor beundrade far ? --- Nej vem skulle kunna göra det ? sa Susanne och snörvlade.
Vet du, sa hon.
Ibland får jag en otäck känsla av att jag gift mej med samma sort som far.
Är det inte hemskt ? --- Ett tag tyckte jag att du var den som råkat värst ut, att du gift dej med en riktig typ, fortsatte Susanne.
Jag tyckte faktiskt synd om dej.
Jag trodde bergis att du var med barn.
--- Men det var jag inte, sa jag och kände mej sårad.
--- Men medge att han såg ut som, ja nästan som en knarkare med det där håret och klädseln, sa Susanne.
Som inte ville jobba utan levde på dej.
Men det tycker jag inte längre förstås, tillade hon hastigt.
Nu är det ju helt annorlunda.
Jag kände hur öppningen mellan oss slöts ohjälpligt.
Susanne skulle aldrig begripa något av mitt och Andros förhållande, varken det som var bra eller dåligt.
--- Så bra att du ändrat dej då, sa jag och var glad att vi körde in i byn.
--- Ja du kan vara lycklig du, suckade Susanne.
Vi tog kassarna som låg i bakluckan och gick in.
Affären hade just öppnat efter lunchstängningen och var nästan tom.
Susanne köpte varsin glasspinne åt oss innan vi åkte hem till Sjöa igen.
Jag ville säga något mer, något överslätande som kunde återställa kontakten mellan oss.
Men jag kände bara ett stort avstånd så jag gjorde som jag brukade, teg med det som rörde sej i mej och började tala om maten som vi skulle laga till middag.
9 ANDRO kom sent på måndag eftermiddag.
Så sent att jag nästan slutat hoppas att han skulle komma alls.
Han körde in på gårdsplanen och tutade vildsint.
Jag satt tillsammans med mormor på verandan på södra sidan av huset, men jag förstod genast vem det var.
--- Det är Andro, förklarade jag.
--- Javisst, sa mormor.
Då måste vi gå och hälsa.
Och till min förvåning reste hon sej mot stolskarmen och stödde lätt mot min arm genom salen och hallen och ut på stora trappan.
Jag kände mej förväntansfull men spänd eftersom jag väntat ända sedan i förmiddags och stigit upp tidigare än vanligt för att håret skulle hinna torka på spolarna när jag tvättat det.
Det var oförändrat varmt och jag bar en ljus sommarkjol och en snäv vit blus med brodyr som framhävde min solbränna.
Jag hade målat mej lite för första gången på tre veckor, men inte så mycket att det syntes och kunde bli föremål för kommentarer från familjen.
Andro stod på gårdsplanen omgiven av mor och Susanne och alla tre barnen.
Han log mot mej och vinkade.
Det första jag såg var att han inte tvättat håret.
Han höll just på att slunga upp Justus i luften.
Bill stod rak och allvarlig framför honom.
--- Kan jag få din autograf ? frågade han Andro utan ett leende.
--- Ja om jag får din!
skrattade Andro och lyfte upp Bill istället.
Han vände upp och ner på Bill och skakade honom.
--- Har du nåra kola att bjössa på ? skojade han och ut ur Bills fickor ramlade en massa stenkulor.
Bill sken som solen när Andro släppte ner honom.
Alla de vuxna skrattade och jag var glad och stolt över Andro.
Där fick Susanne för sin replik om att Andro inte vill ha några barn.
Sedan tog han trappan i två steg, bockade artigt för mormor och kramade mej.
--- Mmm, vad du luktar gott, sa han och borrade ner näsan i min halsgrop.
Trevligt att känna på dej igen, viskade han i mitt öra.
--- Andro vill väl ha middag ? sa mormor bredvid oss.
Om Andro har kört lång väg idag.
Hur blir det med middan Margaretha ? ropade mormor till mor som stod kvar nedanför trappan.
--- Den är klar om en halvtimme, svarade mor med en irriterad rynka mellan ögonbrynen.
Halv sex som vanligt, tillade hon för säkerhets skull.
Om Andro kanske vill ta sej ett dopp i sjön först ? Om Eva-Marie och Andro går och badar nu så klarar Susanne och jag det här uppe.
Jag hämtade en handduk uppe på mitt rum.
Andro väntade nere i hallen med barnen och när vi skulle gå visade det sej att alla tre ville med.
Som en lång svans efter Andro.
Han gav mej en blick.
--- Då går vi väl då, sa han och la armen om min midja.
Du och jag och alla våra ungar.
--- För dej va!
sa Annika, men hon avstod inte från det gemensamma badet.
Vi promenerade långsamt utefter stigen mot sjön, sölade lite för att ungarna skulle hinna före, men de höll sej troget vid vår sida och sprang i riset bredvid den smala stigen.
Vi kunde inte utbyta många repliker ifred.
Andro smekte hela tiden mej över blusen någonstans i midjetrakten och jag visste att han liksom jag tänkte på hur vi skulle kunna bli ensamma.
Vi badade nakna allesammans utom Annika som gick lite för sej själv i sin baddräkt först.
Jag minns att jag inte gärna själv demonstrerade min pågående kroppsutveckling i den åldern.
Men Andro dök i direkt och tittade inte åt hennes håll och då drog hon av sej baddräkten och hoppade i hon också.
--- Ska vi stanna över natten ? frågade jag lågt när vi var på väg upp mot huset igen.
--- Vad tycker du ? frågade Andro tillbaka.
--- Nej helst inte, viskade jag.
Jag vill gärna bli ensam med dej genast.
--- Då äter vi middag och sticker, avgjorde han.
Alltid hittar vi nåt ställe att sova på.
Familjen protesterade och tyckte att vi borde stanna.
Ungarna tjatade, i synnerhet Bill som genast tydde sej till Andro istället för till mej, men vi stod på oss och lämnade Sjöa ett par timmar senare.
När jag sade adjö till mormor undrade jag om jag skulle få se henne igen.
Hon såg så liten och spröd ut där hon satt, en rynkig ihopsjunken gumma med gul cashmirsjal om axlarna.
Jag kysste henne och höll ett ögonblick min kind mot hennes.
--- Tack för den här tiden, sa jag och hörde hur sliten och konventionell frasen lät fast jag verkligen menade den.
--- Tack själv, log mormor och fattade båda mina händer och skakade dem flera gånger.
Vi vinkade medan vi körde ut genom de öppna grindarna och lämnade Sjöa med familjens alla kvinnor som en liten färgglad klump på trappan.
Jag kände hur gråten for i ett stråk genom min kropp medan vi åkte genom allén, men jag sa inget om det till Andro för han skulle ändå inte förstå det där med mormor och Sjöa utan förmodligen skratta åt mej och tycka att jag var sentimental.
Vi hade kommit ett stycke norr om byn då Andro körde in på en gräsbevuxen sidoväg som ledde upp i skogen.
--- Jag har en filt i baksätet, sa han och log mot mej.
Vi la oss i en gräsbacke ganska nära vägen.
Det luktade av gräset och marken var fortfarande varm fast solen höll på att gå ner.
När vi fortsatte en halvtimme senare hade den försvunnit bakom skogshorisonten i nordväst.
Det började bli kyligt.
--- Det är fint att träffas när man varit ifrån varandra, sa Andro belåtet när han startade bilen.
--- Berätta om turnén, sa jag.
--- Jo det har varit finfint hela tiden, sa Andro.
Du har en man som är på väg in i karriären, skojade han.
--- Vad innebär det ? --- Intervjuer och foton i tidningarna och sånt, sa Andro och lät likgiltig.
Nya engagemang.
Hela hösten verkar bokad.
--- Oj då, sa jag och kände olust.
Då ses vi inte mycket i fortsättningen ? --- Nej det blir kärvt med lite av varje, sa Andro.
Men det förändrar inget för mej, det vet du.
--- Hur då menar du ? --- Jag är som jag alltid har varit, sa han, lite högtravande tyckte jag.
Det är ju viktigt att ta till vara det här tillfället, men jag vet var jag står och ställer inte upp på vad som helst inte.
Det här tramset med veckopressen är bara tillfälligt tills jag är helt inarbetad.
Jag måste ju vara lite tillmötesgående i portgången så att säga.
Sen blir det annorlunda.
Du behöver inte oroa dej.
Han pratade snabbt.
Förändringen måste oroa honom fast han förnekade det.
Den oroade mej i hög grad.
Han var kanske på väg bort från mej fast han skylde över det och förnekade att något kunde förändra honom.
Jag la handen på hans lår i en lugnande gest som bara var spel.
--- Jag oroar mej inte, ljög jag.
Bara det inte går ut över oss för mycket.
--- Nej självklart inte, sa Andro.
Ett förhållande som vårt rubbas ju inte även om man träffas lite mindre en kortare tid.
Eller hur ? --- Nej då, nickade jag, men jag vet inte om någon av oss egentligen trodde på vad vi försäkrade varandra.
Vi tog in på ett motell.
Klockan var över tolv när vi kom dit.
Vi fick en egen ingång mitt emot bilparkeringen.
Om man drog upp persiennen kunde man hålla koll på sin blänkande kärra hela natten om man ville.
Vi skrev in oss och bar in kappsäckarna.
Den stora dubbelsängen var överdragen med ett silkigt överkast och dominerade det trånga rummet.
Andro drog ner mej i sängen.
Vi gungade upp och ner i den mjuka stoppningen, rullade runt och började hoppa mitt emot varandra medan vi höll varandra i händerna.
--- Toppen!
skrek Andro.
Det var sånt här man aldrig fick göra när man var liten.
Han försökte hoppa upp mot taket, men sängen var för mjuk.
Det knakade i dess botten.
--- Vi förstör den, fnittrade jag.
--- Inte!
sa Andro och puttade mej bakåt rakt över sängen.
--- Det här blir våldtäkt på motell känner jag, sa han och la sej ovanpå mej med hela sin tyngd.
--- Inte med kläderna på, protesterade jag.
Och vi skrattade så vi kippade efter andan fast inget vi sagt väl egentligen kunde kallas kvickt.
Någon knackade i väggen.
Andro knackade tillbaka.
Vi älskade igen och jag undrade vad vår granne tänkte när Andro vrålade som värst.
När det gick för honom lät han alltid som en människa i svår nöd.
Det var ett av skälen till att jag inte velat att vi skulle sova över natten på Sjöa med tunna väggar mellan oss och familjen.
Jag kröp nära Andro, han var alldeles våt av svett över hela bröstet.
Det var obehagligt hett i rummet men ingen av oss gitte gå upp för att öppna ett fönster.
Jag smekte honom sakta, kunde inte låta bli att ta på honom när det var så länge sedan sist.
Belåtet konstaterade jag att han somnat och att jag kunde fortsätta att smeka honom utan att han visste det, ligga hela natten och andas in honom i långa tag, undersöka hans hud med mina fingertoppar i mörkret bakom de fällda persiennerna mot bilparkeringen.
Nästa dag fortsatte vi till Andros föräldrar.
Jag ville inte alls dit.
--- Vi får ju ingen tid för oss själva, sa jag surt.
--- Det kunde du ha sagt i telefonen!
Nu har jag lovat att vi kommer.
--- Du gav mej ingen chans att protestera, sa jag.
--- Ja gjort är gjort, men vi behöver ju inte stanna hela veckan, sa Andro.
Du vet hur de är, hur gärna de vill att vi kommer.
Att du kommer, tänkte jag men det sa jag inte.
10 ANDROS FÖRÄLDRAR bodde från april till oktober på sitt lantställe.
Det hade de gjort sedan Andros far förtidspensionerades tre år tidigare.
Det var ett torp som gått i Andros mors släkt i ett par generationer och som de var lika stolta över som min mors släkt över Sjöa.
Andros mor var född där, hennes föräldrar var de sista som brukat jorden, de sista som gjort dagsverken hos patron på herrgården ett par kilometer därifrån.
Andro brukade skoja och säga att något sekel tidigare hade jag varit en herrgårdsfröken och han torparen som skamligen förförde mej.
De var mycket snälla, Andros föräldrar, men jag trivdes inte hos dem och åkte inte gärna dit.
Det visste Andro.
Bilfärden tog några timmar och vi teg mest hela tiden.
Igår hade vi träffats för första gången på tre veckor.
Idag kändes allt förstört.
Jag var så besviken att jag inte hade något att säga.
Det enda jag skulle ha kunnat prata om kändes förbjudet.
Andro avskydde förebråelser.
Besöket var ju bestämt och gick inte att ändra.
Han var klämd mellan sina föräldrars önskemål och mina och kunde inte tillgodose båda parter.
När vi kom fram visade det sej att de väntat oss redan igår.
Andro hade som vanligt gett dem rätt svävande uppgifter om vår ankomst, för hans mamma hade antagligen bett honom köra direkt sedan han hämtat mej på Sjöa och han hade dragit på svaret för att inte göra henne ledsen genom att säga emot.
Andro skrattade obekymrat och kramade om henne, men jag fick ont i magen av att höra hur hon lagat mat och väntat med middagen och nu hade fullt av rester som skulle förstöras i jordkällaren som inte var tillräckligt kall i sommarvärmen.
Det kändes som om hon tyckte att det var mitt fel, eftersom Andro varit tvungen att ta omvägen om Sjöa och hämta mej innan han kom till dem.
Det var så där.
Hos Andros föräldrar fick jag alltid skuldkänslor för Andros mamma blev så ledsen när något inte blev som hon tänkt sej och hon talade alltid med mej om hur ledsen hon blivit.
Aldrig med Andro och aldrig med hans far.
De var utom räckhåll för hennes klagan, kanske för att de var så vana vid den.
De svarade bara med att skratta och skoja bort hela saken eller prata om något annat.
Jag tror aldrig att Andro hörde på när hon beskärmade sej.
Han var snäll mot henne, men samtidigt struntade han i henne.
Han var omöjlig att gräla på för han glömde genast och gjorde ändå som han själv ville.
Andro var enda barnet.
Jag tror att det var frivilligt, att hans föräldrar planerat för ett barn och nöjt sej med det.
De var så där försiktiga och välplanerade i allting.
När Andro blev till var hans pappa verkmästare sedan något halvår.
Andro påstod att det var löneförhöjningen som kom dem att besluta sej för barn.
De var båda till åren komna när han föddes.
Hans mamma stannade hemma hos honom tills han började skolan.
Då återgick hon till sitt gamla jobb som sömmerska på en liten textilfabrik där de bodde.
Andros mamma älskade att berätta om Andro som liten, hur duktig han varit, mycket mer försigkommen än andra barn.
Det var samma små historier som hon återkom till, men jag lyssnade alltid intresserat och låtsades som om jag inte hört dem förut.
Jag tyckte att hon var rörande när hon berättade, mycket mjukare än annars och inte så kritisk.
Det var enda gångerna jag kände någon kontakt med henne, att vi delade något.
Hon hade inga foton av honom som barn för kamera hade familjen inte haft råd med och att gå till fotografen var en lyx som de kostat på sej en enda gång vid jultid, en gruppbild som hängde urblekt på väggen i hennes sovrum och som hon tog med sej var gång de flyttade ut till torpet.
Vi kom lagom till eftermiddagskaffet som vi drack ute på förstubron.
Andros mamma hade bakat wienerbröd som hon trugade i oss.
Jag åt bara ett.
Vi skulle stanna i flera dagar och hos Andros föräldrar åt jag alltid för mycket.
Dels av rastlöshet, dels för att Andros mamma bullade upp med mat och kaffebröd och kakor och nästan tvingade mej att äta för annars trodde hon inte att jag uppskattade hennes mat, att den inte dög åt mej som kom från överklassen.
Om Andro sa hon att han såg mager ut och talade med mej om hur det bekymrade henne.
--- Vad gör du med honom ? sa hon skämtsamt, men det var inget skämt bakom skrattet för hon menade att jag inte skötte om honom lika bra som hon gjort på sin tid.
Att äkta makar kunde vara självständiga individer och att det var Andros sak att klara sitt käk, det skulle hon aldrig förstått ens om jag gittat påpeka det.
Men jag kunde inte hjälpa att jag tog åt mej, att det sårade mej att hon inte tyckte att Andro hade det bra med mej.
När jag berättade det för Andro slog han bort det och sa att lite svartsjuka fruntimmer emellan fick man räkna med och det gjorde mej arg för åtminstone jag var då inte svartsjuk på hans mamma.
Med Andros pappa var det lättare.
Han var en vänlig men mycket tystlåten man som tycktes leva upp när han träffade Andro.
Vi kom bra överens han och jag sedan han väl bestämt sej för att acceptera mej.
--- Du är den enda flickunge från överklassen jag träffat som inte är mallig, förklarade han för mej när Andro och jag gifte oss.
Det kändes skönt att höra, men jag hade förstås alltid haft lättare att komma överens med det motsatta könet.
Torpet låg ganska långt in i skogen och den sista kilometern väg var bara uppkörda hjulspår med en tjock grässträng i mitten.
Andro körde försiktigt.
Porschen var låg och gräset kittlade underredet.
Det var en dystert mörk skog av höga granar med långa grå stammar där de torra undergrenarna spretade.
Detta var Andros barndom liksom Sjöa var min, en ensam sagovärld utan lekkamrater, befolkad av alver och annat skogsfolk.
Precis som jag älskade att återkalla minnena från Sjöa pekade Andro ut alla förtrollade ställen som funnits här i hans barndom.
Han berättade om åren när de hade sommarlamm som sedan slaktades, året de prövade kaniner som inte fick följa med till stan.
Året han fick en kompis vars föräldrar hyrde granntorpet, men som inte kom tillbaka nästa år.
Det lät som en rad besvikelser på mej, men Andro förnekade det.
--- Det som var borta var borta, sa han.
Ungar glömmer ju och du vet hurdan jag är.
--- Men kändes det inte hemskt ? sa jag.
En del av ens längtan till landet var ju just till det som man haft där, att allt skulle vara likadant som förut.
--- Äsch det kom annat istället, slog Andro ifrån sej.
Du är ju som en gammal häst med ditt minne för det som varit.
Jag tänkte inte mycket på det.
--- Men du kommer ihåg det nu!
--- Det är bara för att du frågar.
--- Men nog känns det, envisades jag.
Den där besvikelsen.
Jag vet inte varför, men jag ville ha honom att erkänna den.
Inte ens han kunde väl bara leva i nuet.
Även han måste bära på svårigheter från sin uppväxt.
Inte kunde han bara ha skakat den av sej och gjort sej fri.
Det kunde väl ingen ? Men vad hade jag väntat mej för svar ? --- Nej sluta gräv nu kuratorn, snoppade Andro av mej.
Jag kan inte komma ihåg att det kändes nåt då och i så fall är det ju meningslöst att börja känna efter nu eller hur ? Och så var det med den saken!
Jag gav upp.
Skogen ljusnade och vi var nästan framme.
Mellan oss och de låga stugorna låg igenvuxen åker.
Vi ställde bilen bakom Andros pappas gamla Opel och gick sista biten för här fanns ingen körväg.
Torpet var litet, ett lågt ihopsjunket hus med rum och kök i en enhet och en liten kammare innanför.
Höga trösklar, en stor öppen eldstad, lågt i tak, en vind där man inte kunde stå rak.
Andro hade haft sin säng däruppe.
Nere vid brunnen låg den så kallade lillstugan som tidigare varit bykhus, men som Andros pappa byggt om till gäststuga.
Det var där Andro och jag skulle bo.
Den tredje byggnaden var ladan som var stor och hög och låg en bit bort alldeles invid skogsbrynet.
Den stod tom och obrukad numera så när som på vedboden och den var Andros pappas bekymmer eftersom den krävde omfattande reparationer för att inte falla ihop.
Alla byggnaderna var rödmålade med vita knutar och kring både stor- och lillstugan blommade välvårdade rabatter som var Andros mors stolthet.
Hon tog mej runt för att jag skulle beundra dem och den fina köksträdgården med kryddlandet och bärbuskarna som just börjat mogna.
Jag tittade och beundrade medan den vanliga osäkerheten tillsammans med henne växte i mej.
Hon tyckte inte om mej!
Tyckte hon bättre om mej när jag var så här översvallande uppskattande och utplånade mej själv till hennes förmån genom att hela tiden upprepa samma fraser " Du är verkligen fantastisk " eller " Jag förstår inte hur du burit dig åt, det skulle jag aldrig kunna "!
Jag gick på på samma sätt varje gång tills det stockade sej i halsen på mej, alltid lika undrande : Vad tänker hon egentligen om mej, hur uppfattar hon mej ? Vi stannade i fyra dagar, mindre var inte tänkbart.
Andros mamma ville inte släppa iväg oss ens den femte som var lördagen innan jag skulle börja jobbet igen.
Hon tyckte att jag kunde åka hem ensam.
Andro behövde en extra vecka på landet, han som arbetat hela sommaren.
Det var faktiskt svårt att komma därifrån för hon blev så ledsen när vi stod på oss.
Jag gick undan och lät Andro sköta det hela för att slippa framstå som den som berövade henne den älskade enfödde sonen.
Han skötte det inget vidare förstås.
Jag hade velat åka redan på fredagen och han kompromissade med henne så att vi stannade till lördag lunch.
Innan vi var iväg var klockan tre.
Jag var så irriterad och besviken på Andro att jag just då tyckte att det varit bättre att åka hem ensam som hans mamma föreslagit.
I Andros familj var kvinnor och män två olika sorter med helt olika slags arbeten och nöjen, två oförenliga världar som levde vid sidan av varandra och nödtorftigt skylde sin ensamhet genom att andas i samma rum, äta ihop och se samma tv-program.
Alltid bredvid varandra som parallella linjer.
Det verkade inte som om Andros föräldrar sa något utöver det nödvändiga till varandra ens när de var ensamma.
Således träffades även Andro och jag ganska lite de där dagarna för vi inordnade oss genast i deras system.
Andro var van vid det och kom sej inte för att protestera.
Vi diskuterade inte saken.
Jag ville inte kritisera hans föräldrar och själv gjorde han det aldrig.
Vi passade deras måltider, frukost klockan åtta, det gick inte an att komma för sent och vi kunde aldrig ligga och dra oss med varandra i våra sängar.
Andro hade inte sovit bort en morgon under hela sin uppväxt hemma.
Andros mamma knackade på dörren halv åtta.
--- Anders!
Nu ska du vakna.
Anders, hör du mej ? Andro var egentligen döpt till Anders.
Andro var hans eget påhitt så snart han flyttat hemifrån.
Vi lydde som barnungar, klädde oss och kammade håret och tvättade ansiktet i det inburna vattnet i handkannan.
Morgonbada hann vi aldrig som på Sjöa varken före eller efter frukost.
Frukosten var alltid klar när vi kom upp till storstugan.
Det gav mej dåligt samvete för jag hade en känsla av att Andros mamma tyckte att jag borde hjälpt till med den.
Andro och hans pappa åt och pratade medan hans mamma och jag passade upp på dem, dukade av, hällde upp kaffe, diskade efteråt.
Jag kunde ju inte gärna sitta när hon sprang fram och tillbaka hela tiden.
Efter frukost fanns det alltid program för Andro.
Fiska med pappa var populärt, det tog nästan hela dagen med matsäck i båten och sen middag.
När jag badade med hans mamma såg jag dem långt därute i sjön som en liten prick, utom räckhåll.
Jag gjorde ett försök att simma dit ut en gång, men måste vända för sjön var stor och jag hade missbedömt avståndet.
--- Du är allt bra pojkaktig, sa Andros mamma när jag kom tillbaka nästan slut av trötthet.
Själv satt hon bara på stranden eller doppade sej raskt med en rysning på grunt vatten.
Hon kunde inte simma.
En gång ett annat år hade jag följt med och suttit där timme efter timme i den flatbottnade ekan medan de rodde omkring på sjön och metade.
Jag tyckte inte att det var någon idé att följa med mer hur gärna jag än ville vara tillsammans med Andro.
Vi kunde inte umgås i båten för där måste vi tiga mest hela tiden och bara säga viktiga saker för annars skrämde vi bort fisken.
Och viktiga saker var lika med inget alls, bara ett eller annat ströord.
Var det inte fiske på gång så var det bekymret med ladan som Andros pappa ville diskutera eller vad han skulle göra med den framträngande skogen över åkrarna eller så skulle Andro vara snäll och hjälpa till att slå gräset eller vara hantlangare när hans pappa lagade förstubron trots sin usla värkande rygg.
Under tiden skulle Andros mamma städa och förbereda middagsmålet mitt på dagen och rensa i rabatter och köksträdgården och koka krusbärskräm eller baka en kaka.
När allt var gjort kunde hon föreslå en badutflykt till sjön på ett par kilometers avstånd genom skogen eller också tog hon fram sin stickning och ville sitta på bron och småprata om sina minnen eller om grannarna som sagt eller gjort si eller så eller som planerade att göra det.
Jag kände mej tvingad att erbjuda mej att hjälpa henne.
Satt jag med en bok eller gick och badade ensam kände jag att hon tyckte att jag var en riktig överklassjänta och stackars Andro som var gift med mej.
Jag vet ju inte i själva verket om hon tänkte det.
Jag kunde aldrig fråga henne.
Kanske ställde hon inga krav på mej.
Kanske var det bara jag som var konstig och fånig och inbillade mej att hon hela tiden kritiserade mej hur mycket jag än bemödade mej att vara till lags.
Vi pratade ju aldrig om något som angick oss bägge.
Hon frågade mej inte om något, inte om mej själv.
Det var som om hon inte brydde sej om vem jag var alls.
Jag tror inte ens hon visste vad jag jobbade med.
Andro sa att hon aldrig frågade honom något heller, men jag vet inte om det var sant och i så fall varför hon inte brydde sej om att veta något om oss.
Vid middagen var det likadant som vid frukosten.
Andros mamma och jag dukade, dukade av, passade upp och diskade och torkade, medan Andro och hans pappa lät sej passas upp som en självklar sak.
De var alltid fördjupade i någon allvarlig diskussion nämligen, män-emellanprat om åtgärder på torpet, om fisket, om bilen och om vilken sorts spik som lämpade sej bäst när man la nytt tjärpapp på taket på lillstugan.
Idel fakta, precisa frågor, svar och förklaringar.
På kvällen var det antingen tv för hela familjen eller också spelade Andro och hans pappa schack för det tyckte pappa var så roligt och när inte Andro var där hade han ingen att spela med.
Andros mamma satt med sin stickning, tyst och nöjd över att Andros pappa fått sällskap vid brädet.
Jag bara satt.
Att läsa ansågs inte riktigt passande i Andros familj, åtminstone hade jag uppfattat det så.
Det var onyttigt och på kvällen var det förresten skumt i stugan.
På fyra dagar hann Andro och jag med en enda ensam promenad och när vi kom hem spejade hans mamma redan efter oss i dörröppningen och undrade om det hänt något eftersom vi varit borta så länge.
Det gjorde nu ingenting för Andro och jag hade mycket lite som vi kunde prata om.
Jag var uppfylld av nuets problem, min egen otillräcklighet och känsla av att inte höra dit, att aldrig någonsin vad jag än gjorde kunna komma in i hans familj och accepteras.
Jag var ledsen och ängslig och utan värde och eftersom jag inte kunde delge Andro sådana känslor, inte kunde tala om mina svårigheter med hans mamma så lät jag honom konversera om naturen som jag inte gitte betrakta, om hemresan som vi inte kunde bestämma, om den avlägsna hösten och jobben som väntade honom.
Jag höll inne med mina förebråelser och svarade menlöst ja och nej och kanske.
Det tog lång tid att bryta upp.
Andros pappa kom ideligen på något nytt som han måste fråga Andro om och hans mamma plockade hallon som vi skulle ha och sprang tillbaka efter krusbärskrämen som hon lovat Andro när vi redan satt i bilen.
Fast vid det laget kunde vi lika gärna ha stannat till söndagen eller nästa månad om det inte varit för mitt jobb.
Vår gemenskap var ändå borta.
Vi hade inte fått en chans att hitta den igen efter Andros turné.
Jag kunde inte hjälpa att jag tyckte att felet var Andros!
Vi kom tillbaka hem till vår dammiga våning och jag städade, packade upp och tvättade kläder i smyg för grannarna nere i tvättstugan under söndagen.
Andro hade inte tid.
Han hade en ny idé och satt med gitarren i knät ute på balkongen.
Det var väl lika bra det när vi inte hade något att säga varandra, men ändå irriterade det mej.
Jag var ju van att göra allt hemma och jag brukade gärna göra det, men inte så här, inte när han tog för givet att jag gjorde det utan att ens erbjuda sej att hjälpa till!
Inne hos Bergelius var det ett förfärligt liv, gälla röster som skrek, hårda smällar i dörrar, ljud av krossat porslin.
Jag kikade ut i farstun med papperskorgen i handen just som herr Bergelius kom utfarande genom deras ytterdörr.
Han stirrade på mej ett ögonblick och antagligen för att han inte ville vänta på hissen med mej i korridoren försvann han ut i trapphuset istället.
Han såg konstig ut och han gick konstigt och han luktade gammalt snusk och gammal fylla.
I handen bar han en plastpåse från systemet där flaskorna klirrade mot varandra för varje steg han tog.
Ytterdörren for igen bakom honom som om det varit korsdrag i våningen, men jag såg ingen därinne.
Jag ringde på hos Engla och slog mej ner i hennes kök.
Det kändes befriande att sitta hos henne.
Vi berättade om våra semestrar, jag sa att min varit ganska vissen utan att gå in på detaljer.
Engla hade varit på Mallorca och föreföll nöjd.
Hon såg yngre och friskare ut än i våras.
--- De har fina karlar i Spanien, sa hon.
Snälla och intresserade och värmande.
Det du!
--- Man skulle kanske åka dit och byta till sej en!
skojade jag.
--- Jo du, det skulle man allt, nickade Engla och skrattade.
Men spanskan, den är svår ska du veta så i längden blir det nog trist det med.
--- Vad blir inte trist i längden, sa jag.
Finns det nåt förhållande som håller sej levande mer än några år tror du ? --- Ja fråga inte mej, sa Engla.
Jag har så dåliga erfarenheter så jag svarar obetingat nej!
11 KURATORSEXPEDITIONEN såg ut som jag lämnat den en månad tidigare.
Lite instängd efter helgen, blommorna trötta i brist på vatten, men lika välskötta som när jag gått på semester.
Även kuratorsvikarier brukade vara kvinnor som kunde sköta krukväxter.
Det kändes som om jag aldrig varit ifrån jobbet, som om ingenting hänt mej sedan jag sist låst efter mej och stoppat nycklarna i pennskrinet.
Jag kammade mej i garderobsspegeln och låste upp, satte mej vid skrivbordet, öppnade fönstret, reste mej för att vattna blommorna och ringde till mor för att höra om hon kommit tillbaka från Sjöa.
Växeln på kommunalkontoret kopplade mej genast.
--- Margaretha Crohnen, svarade den välbekanta rösten.
--- Hej!
--- Hejsan!
--- När kom du ? --- Igår kväll.
Lennart kom ner och körde hem mor eftersom jag hade Susanne och barnen.
--- Mådde mormor bra ? --- Ja det tror jag.
Hon säger ju aldrig så mycket.
--- Och Susanne ? --- Ja det är väl inget vidare, men vi får se hur det går.
--- Vad tänker hon göra ? Skiljas ? --- Nej det tror jag inte, sa mor.
--- Men ska hon inte börja hos Wilson då ? --- Hon vet väl inte riktigt själv.
Du får fråga henne.
Mor suckade.
Du vet ingen dagmamma ? --- Nej tyvärr, sa jag.
Hur går det med kollektivet ? --- Jo jag kom som sagt igår, men de har klarat sej fint utan mej.
Kom över när du har tid.
När jag lagt på luren började jag studera lappen som vikarien lämnat efter sej med upplysningar om vad som hänt och vad som väntade på åtgärd.
Jag såg på klockan.
Ronden skulle börja efter kaffet och jag beslöt gå upp på avdelningen för att höra skvaller, se vilka som kommit tillbaka från semestern och demonstrera min egen snygga solbränna.
--- Hur har du haft det ? skulle de fråga och jag skulle le glatt och svara --- Jotack finfint!
Jag suckade.
Andro sov därhemma.
Eländiga Andro som lät alla hänsyn gå före mej!
Det ringde på dörrknappen och jag signalerade grönt kom in och in klev Elin-Märta Stoltz.
--- Nämen hej!
sa jag och blev uppriktigt glad.
--- Hej, jag tänkte bara hälsa när jag ändå gick förbi, sa hon.
--- Kul att se dej igen, sa jag.
Hur mår du efter sommaren ? --- Åjovars, så där ... --- Var har du varit på semestern ? sa jag obetänksamt och gjorde en inbjudande gest mot besöksstolen på andra sidan mitt skrivbord.
--- Här, jag kom inte iväg nånstans.
Jag har inte mått riktigt bra.
--- Det låter inget vidare, sa jag och hejdade min entusiasm.
I vanliga fall mådde hon alltid utmärkt trots alla behandlingar hon tvingats genomgå.
--- Nej, det är lite knepigt, nickade hon och satte sej tungt.
De här sprutorna förstår du, dom är knepiga.
--- Vad är det du får ? --- Cellgift kallas det visst, sa hon dystert.
Först då la jag märke till hur egendomligt hon var klädd, att hon var helt förändrad och inte alls som vanligt trots leendet och tänderna.
Hon hade en stor pälsliknande mössa på sej som täckte hela huvudet ända ner till öronen fast det var augusti och tjugo grader varmt ute.
--- Aj då, sa jag.
Det brukar vara jobbigt.
Hon brast plötsligt i gråt, denna stora starka självförsörjande kvinna som alltid skrattade så käckt.
Jag blev nästan förskräckt som om jag inte väntat mej att hon skulle kunna gråta.
Hon slet av sej pälsmössan och huvudet var kalt och slätt som en barnstjärt, bara lite gropigt här och var.
--- Han sa att jag skulle tappa det, snyftade hon.
Åtminstone en del av det, men jag kunde inte tro det.
Inte att det skulle gå så fort.
Och inte alltsammans, inte precis alltsammans!
--- Men det växer ut igen, försökte jag trösta.
Och tills dess kan du ha peruk.
--- Tror du det ? sa hon och försökte lugna sej.
Hon tog fram en näsduk ur handväskan i sitt knä och snöt sej.
--- Jag har väntat så på dej, sa hon.
Hela förra veckan satt här nån annan och då ville jag inte gå in.
Man kan ju inte gå till nån okänd med sånt här heller.
Som jag ser ut.
Och tårarna började rinna igen.
--- Men du, sa jag och min röst lät lite hurtfrisk fast jag inte ville det.
Jag ska ringa perukmakaren genast och höra hur fort han kan greja en peruk åt dej.
Ingen kommer att märka nåt, de är så skickliga nuförtiden.
--- Jag har inte vågat mej ut en gång, sa Elin-Märta och snöt sej igen.
Grannen har ställt matkassen utanför dörren.
Ingen vet vad det är för fel på mej, förstår du.
På jobbet alltså, och jag vill inte att dom ska få veta det heller.
Jag har alltid varit så frisk.
Aldrig borta en endaste dag innan det här kom.
Elin-Märta hade en tumör på äggstockarna som inte gick att operera och som spritt sej i buken och antagligen i skelettet också för hon hade mycket värk i ryggen sedan före sommaren.
Förmodligen skulle hon dö trots alla behandlingar som gjorde henne sjuk ovanpå sjukdomen, men hon vägrade att finna sej i sin situation, trodde liksom inte på den.
Hon hade underkastat sej behandlingarna men ville inte veta något om dem eller om själva tumören.
Hon hade alltid gett uttryck åt en absolut orubblig övertygelse att detta skulle hon klara som hon klarat allting själv i hela sitt vuxna liv.
Hon förnekade sin värk och sitt illamående, förnekade att hon kände något alls trots att tumören åt upp henne inifrån.
Jag tyckte mycket om henne.
Hon hade gått här i snart ett år och tittade ofta in när hon skulle på polikliniken eller behandlingar.
Ibland hade hon haft med sej en termos med kaffe och bullar som vi delat på i min soffa.
Jag slog numret till perukmakaren.
--- Du får komma redan idag eftersom det är bråttom, sa jag till henne.
De är alltid hemskt hyggliga och du behöver inte förklara ett enda dugg för dem.
--- Tack, sa hon i en sista långdragen snyftning.
Hon tog upp puderdosan och drog med vippan över näsan.
Sedan reste hon sej och skrattade till.
--- Så man bär sej åt va!
sa hon.
Men det grejar sej väl alltid.
Hon räckte mej handen.
--- Skönt att du är tillbaka, sa hon och lämnade hastigt expeditionen.
Jag kände att jag tappat lusten att vara en vänlig och förstående kurator när hon gått och jag gjorde en håglös anteckning i journalkortet.
Vad tjänade någonting till om det inte grejade sej ? Andro satt vid pianot när jag kom hem.
Han höll på med sin nya visa, han hade inte gjort annat sedan i lördags kväll tyckte jag.
--- Den är klar!
sa han.
Hör!
Han spelade melodin som jag nästan kunde redan, den började mycket enkelt med bara några ackord och växte sedan i styrka och hårdhet, åtminstone som Andro spelade den.
--- Vad tycker du ? frågade han genast och såg ivrig ut.
--- Var är texten ? frågade jag.
--- Äsch den är inte riktigt klar än.
Jag får ingen fason på avslutningen, sa Andro avfärdande.
--- Men jag kan väl få se den ? --- Jo det är klart.
Efteråt när jag tänkte tillbaka på samtalet inbillade jag mej att Andro verkat undvikande, som om han inte velat att jag skulle se texten, men det var kanske bara min egen reaktion på det jag läste.
Utkastet låg på hans skrivbord i vardagsrummet, det var inte färdigt men andemeningen i det var klar och kunde inte misstolkas fast Andro försökte förklara bort den.
Så liten Mjuk Och vädjande Oh Baby-Doll!
Med ögon Stora Bedjande Oh Baby-Doll!
Du är min tjej Du älskar mej Och mej och mej och mej Du växte opp En rosenknopp Ett pyntat ansikte, en kropp Oh Baby-Doll!
Förtrollande Bortkollrande Oh Baby-Doll!
Jag valde dej Du blev min tjej För mej och mej och mej Hängiven Allt uppoffrande Oh Baby-Doll!
Så söt och nätt Men utan vett Oh Baby-Doll!
Jag är ett helt Du är ett halvt En vacker kropp är allt Så ängslig Osjälvständig Feg Oh Baby-Doll!
Ett klister Klibbande och seg Oh Baby-Doll!
Befria mej Från denna tjej Jag älskar henne ej Det är svårt att beskriva vad jag kände när jag läste.
Jag minns att jag rodnade starkt och läste texten om igen.
Därefter tror jag inte att jag kände något alls, för jag var alldeles lugn men lite ironisk när jag vände mej till Andro.
--- Är det jag som har inspirerat dej till det där ? --- Du är inte klok!
Han såg bestört ut.
Det tror du väl ändå inte ? --- Hur ska jag kunna veta!
--- Men Eva-Mi, älskling, vad är det med dej nu för tiden ? Det vet du väl att jag aldrig skulle skriva så om dej.
För fan, Andro drog efter andan.
Det är ju det jag värdesätter hos dej, att du är en fri och självständig mänska med eget liv och egna intressen.
Det är ju du som försörjt mej långa tider vetja.
Du kan inte vara så dum att du tar åt dej av det där!
--- Nej... Jag svalde och försökte tänka efter, men jag kände fortfarande ingenting, bara ett stort avstånd mellan oss.
Jag kom inte på något att tillägga.
--- Nej, den där idén fick jag under turnén, förklarade Andro.
Han tyckte väl att han måste förklara sej ordentligt.
Det var en tjej som hängde sej på så jag trodde att jag aldrig skulle bli kvitt henne.
Du vet typen, just bara en sexig kropp som hon spelar på i alla väder, dum som ett spån och ett rent klister.
--- Var du ihop med henne ? --- Hur då ? --- Knullade ni ? sa jag otåligt.
--- Jaså det.
Nja inte mycket.
Jag tröttnade faktiskt med en gång, så fort jag fick typen klar för mej.
--- Hon hade kanske hoppats på nåt annat, föreslog jag.
Så dum att hon inte hade nåra känslor i kroppen var hon kanske ändå inte ? --- Nej det är möjligt, det vet jag inte.
Hon var inte klok i varje fall!
Andro slog ett ackord.
Oh Baby-Doll, gnolade han.
Jag hade som sagt inget att säga.
Jag kände mej trött och urblåst i hjärnan, minst lika dum som den där tjejen och minst lika klistrig som inte gav mej iväg genast.
Jag struntade i vilka brudar han hade, det var väl en kö som härifrån till stan vid det här laget.
Den tiden var förbi när jag kunde hoppas på att han skulle nöja sej med mej, att jag var så bra att han frivilligt skulle avstå från andra.
Andro kom efter mej ut i köket där jag hängde vid köksfönstret och såg ut.
--- Det har ju inget med dej och mej att göra eller hur ? sa han och la armarna om mej bakifrån.
Det spelar väl ingen roll nu, menar jag.
Så här långt efteråt.
--- Nej då, sa jag och gjorde mej fri ifrån honom.
Jag ville inte att han skulle ta i mej just då, jag ville vara ifred.
--- Är du sur ? frågade Andro.
En annan replik var inte att vänta.
--- Nej, sa jag och mötte hans blick.
Jag är faktiskt inte sur.
Det är bara det att jag börjar förstå att vår förtjusande kärlekssaga som jag hoppats skulle vara ända in i den förbannade evigheten, håller på att sina efter bara fem år.
Det känns lite konstigt, det är hela saken.
--- Men så behöver du väl inte ta det ? sa Andro.
Eva-Mi, lilla älskling det där var ju inget har jag förklarat.
Mellan dej och mej är väl allt som förut.
Det förändrar ju inget det där.
--- Du tror inte det ? Jag kände att jag var nära gråten nu.
Andro kom fram till mej och kramade mej hårt som han alltid ville göra när vi inte kom överens.
--- Absolut inte, det är ju det som är så fint i vårt förhållande, försäkrade han.
Du kan inte svika våra höga principer så där Eva-Mi och börja tvivla.
Han smekte mej.
--- Jag älskar dej ju, sa han.
För första gången tyckte jag att han utnyttjade de orden, att de var slitna och inget värda, att han väntade att de skulle överbygga allt mellan oss, göra allt bra igen.
Jag skulle vara nöjd och glad med honom, det var det han begärde.
Jag stod alldeles stilla innesluten i hans armar.
12 VISAN OM BABY-DOLL skakade mej.
Jag kunde inte göra mej kvitt den.
Det var inte det som Andro berättat om den där andra tjejen även om det också gjorde ont, utan själva texten.
Jag kände mej på en gång träffad och förödmjukad och om och om igen tänkte jag att jag måste försöka ändra på mej, bli den där självständiga kvinnan som Andro helt falskt påstått att jag var.
Jag hade ju innerst inne alltid vetat att Andro förr eller senare skulle tröttna, gå ifrån mej, att jag inte hade en chans att behålla honom i längden.
Jag såg katastrofen sakta men obönhörligt närma sej och jag väntade på hans uppbrott.
Han var som slukad av alla sina framgångar.
En krog i stan hade fångat in honom för de flesta kvällarna i september och oktober och Folkets Teater hade köpt en pjäs som han skrivit förra vintern och engagerat honom själv i huvudrollen.
Det fanns inget utrymme för mej, för oss.
Eftersom det var en tidsfråga innan han skulle lämna mej försökte jag suga ut den tid som var kvar, vara med honom när han var hemma, krama ur vår fattiga gemenskap.
Om han hade det bra med mej skulle han kanske stanna hos mej lite längre.
På nätterna somnade han nästan genast, vi älskade inte alls så ofta.
Jag kunde ligga vaken länge i mörkret och njuta av hans närhet, suga den i mej innan han försvann, prägla in den så att den skulle fortleva i mej.
Jag visste att jag inte var klok, att jag borde befria mej från honom, klippa min kärlek mitt av och göra mej kvitt den, inte hänge mej åt den.
Men jag tänkte att bara han gett sej iväg från mej skulle jag ta mej samman, resa mej och bli fri och självständig.
Jag ville inte leva som jag levde, ensam och väntande, och jag funderade mycket över min situation utan att kunna förmå mej till någon annan lösning.
Katastrofen att han skulle lämna mej var det enda jag kunde tänka mej som min slutliga befrielse ur denna underkastelse som kändes alltmer meningslös och förnedrande.
Om jag kunnat ge mej av själv, men det visste jag att jag inte kunde.
Bara tanken på att bryta upp försatte hela min kropp i uppror och tvang mej att krypa samman i vånda.
Jag kände panik också inför den absoluta ensamhet som snart skulle ersätta min väntan och jag tydde mej till familjen, ringde far för att hälsa på honom efter sommaren.
Han blev tydligen glad över uppmärksamheten för han bjöd mej genast på en flott restaurant i stan.
Vi drack ganska mycket och pratade om affären, Mariannes nerver, hans drömmar om ett erkännande bland bröderna för sina insatser i kommun, ämnena gav sej själva med hans stigande berusning.
Vi tog taxi hem och jag somnade gott, men var däven och sur i munnen hela nästa dag och full av självömkan.
Hos Susanne var jag ofta precis som under våren.
Det var skönt att träffa hennes ungar, att slå sej ner i röran i hennes hus, hjälpa henne med lite av varje, småprata.
Det lättade på trycket att delta i någon annans bekymmer, att ta mej utanför min egen trånga cirkel av malande tankar.
Susanne hade börjat jobba hos Wilson, men hennes dagar var splittrade.
Hon hade fått en dagmamma för fyra timmar, men sedan skulle Bill till lekis och Justus antingen till någon god vän eller vara med Susanne medan hon pysslade med hundar, kattor och kanariefåglar, tröstade mattar och hussar och gav sej iväg igen för att hämta Bill.
Susanne var trött, men envisare än någonsin och helt bestämd på att fortsätta trots Svens förebråelser.
--- Detta är min chans, upprepade hon.
Jag måste ta den.
Jag undvek att kritisera henne eftersom det var vad alla andra gjorde.
Men ungarna mådde inget vidare, i varje fall inte Bill.
Den enda som jag drog mej för att besöka var mor för jag mindes den misslyckade lördagseftermiddagen i våras och ville inte gärna träffa de andra kollektivmedlemmarna igen.
Hon kom hem till mej istället och vi pratade om alla förändringar som skett med mitt barndomshem under sommaren.
Hon verkade verkligen glad, precis som Susanne sagt i somras på Sjöa, det riktigt lyste om henne när hon berättade.
--- Du måste komma över, sa hon.
Det vore så roligt!
Jag kände värmen från henne.
Hon brydde sej om mej!
Och jag tänkte att henne skulle jag alltid ha kvar och det kändes som en trygghet just då.
Nästa gång hon ringde och bjöd på middag sa jag att jag skulle komma.
Sanningen att säga var jag ganska nyfiken mitt i känslan av obehag.
Hon tog mej genast runt i huset.
Mitt flickrum i vitt och rosa hade stått orört sedan jag lämnat det.
Det gjordes i ordning till min trettonårsdag med läckra flickmöbler från fars affär.
Det blev fastslaget att jag var en riktig flicka och borde bete mej som en sådan.
I tonårsboken som blev min bibel kunde jag läsa hurdan jag var eller hurdan jag borde vara, att det var viktigare för en skolflicka att känna sej lyckad som kvinna än att ha bra betyg och att mitt koketteri, min lust att behaga ( som jag ännu inte känt ) den var jag född med.
Det var bara att slå sej ner på pallen framför toalettbordet med ryschig voile och börja apa sej i spegeln, skapa sej miner och ansikten för alla tillfällen och pröva sej fram i bemålandets och smyckandets konst enligt de förnumstiga råden i bibeln.
I detta rum hade jag förvandlat mej till den tjej som Andro så småningom tände på.
Hit hade jag återvänt med nya erfarenheter, när jag blivit kysst första gången, när Robert försökt knäppa upp knapparna i min blus och jag tvekade om han var min stora kärlek eller inte och till slut sa nej när han knäppt upp över hälften och var på väg innanför med handen.
Här hade jag knullat med Lasse när mor inte var hemma eller rättare här hade han knullat mej till bådas nöje fast mitt mest bestod i att han blev så nöjd.
Här här här, i detta rum, alla tankar, drömmar, känslor och handlingar, tio år av mitt liv!
Och rummet var utplånat.
Det hade blivit den där Ann-Margrets över sommaren och luktade nymålat.
Hon hade flyttat in med sina möbler, ett skrivbord vid fönstret, en fåtölj och en säng på sockel.
Borta var mina luftiga tyllgardiner och spegeln med volang och mina Elsa Beskowtavlor som hängt med sedan jag var liten.
Ett landskap i olja tyngde väggen.
Av mej och mitt fanns inget kvar.
Jag måste ha sett bestört ut.
--- Hur är det fatt ? frågade Ann-Margret som satt i fåtöljen och läste när jag tittade in.
--- Underligt!
sa jag och stirrade på henne, nickade kort adjö och drog igen dörren efter mej igen.
Susannes rum hade blivit Brittas och rönt samma öde som mitt, och mor hade förvandlat den gamla sängkammaren till en kombination av vardagsrum och sovrum.
Det var den enda del av huset som hon reserverat för sej själv.
--- Tänk att jag äntligen kommit mej för att slänga ut den där hemska dubbelsängen, sa hon.
Det är som jag inte fattat att jag kunde göra mej av med den förrän nu.
Är det inte märkligt ? --- Varför skilde du dej inte tidigare ? frågade jag.
När han var så elak.
--- Jag kunde inte, sa mor.
Jag var så ohyggligt rädd tror jag.
Vi fortsatte rundvandringen och gick nedför trappan till vardagsrummet och matsalen.
De såg ut ungefär som tidigare, bara lite mindre möbler.
--- Det är våra samlingsrum, sa mor.
Vi ska ha möten här.
--- Varför gör du det här ? --- Därför att jag äntligen vågar.
Jag har varit ensam i många år ska du tänka och antagligen alldeles i onödan.
--- Du är duktig, sa jag erkännsamt.
--- Jag håller på att mogna, skämtade mor.
--- Vad skulle du säga om jag skildes ? frågade jag och visste inte vad jag ville ha för svar.
--- Men kära nån, sa mor.
Inte du också!
Hon såg bekymrad på mej.
--- Vill Andro skiljas ? --- Han säger inget, men jag tror det, sa jag.
Han säger aldrig nåt, det är han för feg för.
--- Men du måste väl fråga honom ? --- Jag antar det, sa jag och kände hur rädslan bubblade i magen.
Mer blev inte sagt, om det berodde på mej eller mor eller middagsförberedelserna vet jag inte.
Hela kollektivet samlades och jag kände mej avundsjuk på deras gemenskap, skämten och gliringarna som visade att de kände varandra väl och tyckte om varandra.
Jag cyklade hem och tänkte att om Andro lämnade mej skulle jag kanske kunna söka skydd hos mor ett slag.
Jag skulle nog komma över det här med Andro.
Jag var inte alldeles ensam fast jag måste ge upp honom.
Jag skulle överleva.
Det var bara att vänta tills min känsla kommit ikapp min insikt.
På cykeln i den ljumma augustikvällens halvskymning kom jag på mej själv med att längta efter den dagen då jag skulle kunna ifrågasätta det stränga mönster jag utbildat med Andro, den tåliga väntans, den ensidiga kravlöshetens mönster.
Några dagar senare fann jag en massa broschyrer på dörrmattan innanför brevlådespringan när jag kom hem från jobbet.
TBV, ABF, Kursverksamheten, Medborgarskolan, alla möjliga lockande erbjudanden om hur jag skulle kunna förverkliga olika bitar av mej själv.
Jag kunde lära mej parlera franska, ryska eller spanska, jag kunde utveckla konstnären inom mej i keramik, målning eller batik, jag kunde studera samhället eller litteraturen under vägledning.
Jag läste noga igenom alltsamman och beslöt mej för en kurs i " Tal- och argumentationsteknik ".
Den kunde kanske lära mej att inte falla undan utan göra reda för var jag ville och tala om det för Andro och hela den övriga världen.
Tala och argumentera, det var manligt och myndigt och imponerade på folk.
Det var något som jag inte kunde naturligt utan måste lära mej.
Lilla fru Andro Jakobsson, hans namn, hans liv.
Var fanns jag själv, Eva-Marie Falk ? Hade hon utplånats ? Blivit ingenting mer än en spröd ranka, en snäll och foglig Baby-Doll som spelade ut sin vackra kropp och fagra anlete medan hon fortfarande var ung nog att tillåtas det, men som i själva verket var halv eftersom hon inte hade någon själ.
Jag ringde på hos Engla med broschyrerna i handen.
--- Ska du gå med på kurs ? frågade jag.
--- Kurs ? sa Engla.
Vadå för kurs ? Jag kan inget, det vet du.
Så där sa Engla ofta " jag kan inget ", " jag vet inget " och jag visste aldrig om det var jargong eller om hon faktiskt trodde på det.
Jag hade känt henne så länge vi bott i huset.
Det började alldeles efter det vi flyttat till Lunden och skulle laga middag men glömt köpa salt.
Det var Andro förstås som vågade ringa på dörren bredvid och där stod Engla i en gammal urtvättad matelasserad morgonrock som en gång varit ljusblå, men som nu var nästan vit med trasig ficka och trådar som hängde ner från de sydda rutorna.
Vi fick låna saltet och nästa dag ringde hon på vår dörr och stod där med en nybakad kardemummakaka med en tulpan nerstucken i mitten och önskade oss välkomna till Lunden.
Vi bjöd in henne och berömde hennes kaka och en vecka senare bjöd hon på en ny kaka, den gången inne hos sej.
Andro var borta, jag tror den där första gången var den enda då vi träffades alla tre.
Jag brukade ringa på bara när jag visste att han inte skulle komma hem.
Min tid med honom var mej för dyrbar för att jag skulle bjuda in Engla när han var hemma.
--- En kurs i Tal- och argumentationsteknik, sa jag och fnittrade för det lät så tillkrånglat och högtidligt.
--- Tal- och argumentationsteknik ? sa Engla och smakade av orden.
Vad ska det tjäna till ? --- Man kunde kanske lära sej att stå upp för sej själv bättre, sa jag till hälften skämtsamt.
Engla log inte.
--- Ja kanske det, sa hon med rynkad panna.
Det vore nåt!
Ja det tror jag nästan vet du.
Jag funderar över natten.
Men det tror jag nästan.
När jag meddelade Andro mitt beslut att gå på kurs börjde han garva.
--- Vad ska det tjäna till ? frågade han.
Såna där kurser är väl inte för såna som du förstår du väl!
--- Vilka är de för då ? --- Men lilla gulliga Eva-Mi, du kan väl redan snacka ? Kurator och allting, vad gör du annat än snackar en massa goja hela dagarna ? Jag kunde inte svara.
Jag satte väl inte mitt jobb särskilt högt, men det var oväntat att Andro var så föraktfull om det.
Mitt jobb var ju det enda självständiga och egna som jag hade, det enda som han borde ha kunnat respektera.
--- Och sen måndagarna, fortsatte Andro klagande.
Det är ju faktiskt den dag då jag kommer att vara ledig.
Åtminstone delvis.
Vi ses ju aldrig på det här sättet.
--- Nej, sa jag och kände mej ledsen.
Det var ju sant att vi sågs för lite.
Jag kände den förestående katastrofen som en tyngd i mej.
--- Tänk på saken va, sa Andro.
Det är klart att du ska gå om du gärna vill, men som sagt måndagarna passar rätt illa.
Han vill ha mej till hands, for det igenom mej.
Det är alltid jag som ska rätta mej.
Och sedan kanske han inte alls är hemma som han sagt.
Det hade hänt förut när jag velat iväg att han funnit motargument som fått mej att stanna.
--- Men om du är hemma på måndagarna, sa jag för att pröva honom.
Då kan väl jag ta bilen ? Kursen är ju i stan och med bussen kommer jag hem så sent.
--- Men nu är du för djävlig, sa Andro skrattande och la armarna om mej.
Älskling, sa han med näsan mot mitt hår.
Om du är borta, vad fan ska jag då ta mej till ? Sitta här ensam och uggla hela kvällen!
Jag svarade inte, vad skulle det tjäna till att bemöta honom.
Jag övergav alla tankar på bilen.
De gånger jag fått köra den var räknade på ena handen.
Den var ju i praktiken Andros även om far lånat oss alla pengarna till den.
Om jag tvekat ett ögonblick om kursen så gjorde jag det inte längre.
Jag tyckte det var som om Andro faktiskt ville att jag skulle sitta hemma jämt för hans skull, sitta och vänta fast vi skulle ha samma frihet och samma rättighet att komma och gå.
Han tyckte inte om att jag gick på kurs, det var mitt intryck, och det gjorde mej arg.
Sitta hemma och vänta på katastrofen, det skulle passa honom det, bestämma allt, till och med tidpunkten för när den skulle drabba mej.
Jag anmälde mej genast.
När katastrofen kom skulle jag åtminstone för första gången kunna uttrycka vad jag kände och menade och trodde och tänkte och inte bara vika undan, säga ja och nej som den snälla väluppfostrade flicka jag var.
Hösten 1 MENSEN uteblev i början av september.
Min första reaktion var " det är inte sant " och genast jag tänkt det kände jag att det måste vara sant att jag var gravid.
Sedan avfärdade jag tanken igen, väntade intensivt på de välkända tecknen och gick ofta på toaletten.
Jag stoppade till och med in en bomullstuss i slidan för att inte överraskas av blodet och missfärga underbyxorna.
Men det kom inget blod!
De andra tecknen kom, ilningarna genom underlivet, en vag trötthetskänsla i ryggen, olusten om morgnarna, längtan efter att sova och slippa gå ur sängen.
Allt tydde på att det skulle komma igång om ett par timmar, högst en halv dag, men det gjorde det inte.
Jag bar på det som man bär något stort och tungt i famnen.
Jag var hela tiden medveten om bördan.
Jag sa inget till Andro, inte till någon.
Jag tänkte säga det, jag ville nog säga det, diskutera saken.
Ändå sa jag inget.
Han ville inte ha barn, det visste jag.
Vi hade inte haft en tanke på att skaffa barn, åtminstone inte på flera år än.
Preventivmedel hade varit ett elände, vi hade prövat allt och inget hade varit riktigt bra.
Först hade jag pessar, men jag tyckte inte om det för det var kladdigt och fordrade planering i förväg och när jag satte in det och det inte blev något av blev jag besviken och kände mej ratad.
Sedan hade Andro kondom, men det blev inte många gånger för han tyckte inte att det var samma känsla med som utan och ville inte använda det vidare.
Istället började jag med p-piller men då blev mina bröst som ballonger och eftersom det förekommit flera fall av bröstcancer i min släkt och tidningarna skrev vilt om pillerbiverkningar slutade jag.
Spiralen, den frälsaren, var inte bättre den, snarare tvärtom.
Den första månaden hade jag sådan värk att jag käkade magnecyl mest hela tiden för att kunna klara jobbet.
Mensen tog aldrig slut, sex sju dagars blödning och så riklig att blodet störtade ut ur mej och jag jämt måste passa mej för att inte blöda igenom binda och underbyxor.
Jag stod inte ut, varken med värken eller blödningarna och när den kom ut av sej själv brydde jag mej inte om att be om en ny.
Eftersom Andro ogärna använde kondom återgick vi till det gamla äckliga pessaret med vaginalsalva till för att hindra spermierna från intrång i mina inre gemak.
Ibland slarvade vi och körde avbrutet eller avbröt inte alls för jag avskydde när han drog sej ur mej, det var som att luras på det allra skönaste.
Så antagligen hade vi slarvat med att dra ut Storklas ur Klara-Mi och vi hade inte haft tur som annars och någon besökare hade lyckats simma hela vägen in i mej och letat rätt på sin partner det lilla ägget.
Jag väntade och gav akt på varje avvikelse i min kropp.
Blodet kom inte och jag slutade att använda bomullstussar.
Jag företog mej ingenting, men så svullnade brösten som även annars var ganska stora.
Jag granskade dem framför spegeln och de var större, det var inte inbillning och synvilla, ömma var de också, det var de aldrig annars.
Jag kissade oftare än vanligt, men det kunde ju vara för att jag väntade så.
Jag ville inte vara gravid fast jag trodde att jag var det.
Det var svårt, alldeles för svårt för Andro skulle aldrig vilja ha det som grodde i mej.
Hur ska jag förklara att jag var två som ville helt olika saker ? Jag ville absolut inte ha något barn, det var en omöjlighet i Andros och mitt förhållande, han skulle aldrig gå med på det.
Och ändå kände jag mej glad i ledsenheten, stolt över att detta kunnat hända mej.
Någonstans inne i mej ville jag så gränslöst gärna ha det, den där grodden, fast jag inte med ord kunde motivera eller försvara dess existens.
Jag var inte säker på hur det kändes att vara med barn så jag sökte upp Susanne.
Inte så att jag hade en tanke på att tala om mina misstankar.
Eftersom grodden var förbjuden, en ovälkommen gäst om den nu fanns där i mej, så kunde jag inte anförtro mej åt någon, i synnerhet inte åt Susanne som skulle blivit upprörd bara vid tanken på att jag skulle vilja ha abort.
Hon hade ju väntat på Andros och mitt barn ända sedan vi gifte oss.
Det hade förresten hela släkten.
Sven var på kurs.
Han höll på att lära sej samarbete tror jag det var, hur nu någon skulle kunna lära honom något sådant!
Susanne såg trött ut.
Solbrännan hade försvunnit och hon var omålad och klädd i sitt eviga förkläde.
--- Hur går det med dagmamman ? frågade jag när vi slagit oss ner i vardagsrumssoffan efter den vanliga hälsningscermonin och Susanne frågat om jag ville ha middag.
--- Jo, hon är ju snäll, sa Susanne.
Fast hemskt gammal och hon orkar inte mer än förmiddagarna så jag vet inte hur jag ska göra.
Wilson är hygglig och låter dem vara med på kliniken, men det går ju inte i längden.
--- Vad säger Sven ? --- Ja vad säger han!
Susanne skrattade ironiskt.
Att jag får göra vad tusan jag vill bara jag ser till att inte ungarna och huset blir lidande på kuppen.
--- Han ställer inte upp alls ? --- Nej hur ska han kunna göra det ? sa Susanne vasst.
Han jobbar ju jämt.
Jag får vara glad om ungarna kommer ihåg vem han är.
--- Andro är också borta jämt för tillfället, började jag.
--- Ja men det är ju skillnad!
avbröt Susanne.
Sven skulle inte behöva vara borta så här mycket.
Jag tror att han drar benen efter sej för att han inte vill komma hem.
Hon reste sej och kryssade mellan Justus och Bills leksaker på mattan fram till fönstret där hon ställde sej att noppra på växterna precis som jag brukade göra ibland när jag väntade på Andro.
--- Nej men varför tror du det ? sa jag.
--- Jo det är säkert!
sa Susanne.
Jag har hört det på omvägar, att han inte alls har så mycket som han påstår men föredrar att stanna kvar på sjukhuset för att slippa mej och ungarna.
Det du!
Vad säger du om det ? Hon vände sej om med ena handen kupad kring några vissna blomblad och såg utmanande på mej.
--- Vad tänker du själv ? frågade jag försiktigt.
--- Att jag skulle lämna hela skiten om jag bara kunde.
Hon rätade ut handflatan och lät bladen falla i golvet, petade till dem med foten så att de hamnade under elementet.
Men vad gör man med tre ungar ? Kan du säga mej det ? Vad gör man!
--- Jag vet inte om jag kan hjälpa dej, sa jag osäkert.
Kanske på kvällarna ibland om du behöver.
--- Och mor också.
Hon hjälper dej nog säkert ... --- Jodå, jodå, visst, suckade Susanne.
--- Fast hon blir så orolig förstås när det inte är bra ... --- Hon föreslog att vi skulle söka hjälp på familjerådgivningsbyrå.
Susanne brast i skratt igen.
Tänk dej Sven gå på en social inrättning och försöka snacka om sina problem.
Han skulle hellre dö!
I detsamma kom Justus inspringande.
--- Kissa!
skrek han och Susanne rusade ut i hallen och hjälpte honom av med byxorna.
--- Men du är ju alldeles våt!
utbrast hon.
--- Inte!
försvarade sej Justus.
--- Du måste komma in tidigare!
grälade Susanne.
Nu måste vi byta.
Eva-Marie, är du hygglig och ropar in Bill så ska vi äta sen.
Annika är på sitt rum tror jag.
AAAnnika!
Annika kom långsamt släntrande nerför trappan från övervåningen.
Hon sken upp när hon fick syn på mej och kramade om mej.
Det stod en doft av billig parfym omkring henne.
--- Jag visste inte att du var här!
sa hon.
--- Inte jag heller när jag cyklade från jobbet!
skojade jag.
Hurdant är livet ? --- Skit, sa hon och drog ner mungiporna.
Ren skit!
Skolan är pest och härhemma... Hon sänkte rösten för att Susanne inte skulle höra.
Här är också pest.
Du skulle höra dem!
--- Susanne och Sven ? --- Skilsmässa, viskade hon.
Fast morsan förnekar det stenhårt förstås.
Inte oroa barnen, pep hon och drog ner mungiporna på samma sätt igen.
Små små barnen som ingenting fattar!
Susanne kom med Justus som fått nya kläder.
--- Vad står ni här och tisslar om, sa hon skämtsamt, men hon såg osäker ut.
Ingen av oss svarade henne.
--- Du kan väl komma över, sa jag till Annika.
Om du har tid nån kväll.
Hon nickade.
--- Fast jag är mycket ute förstås, sa hon.
Efter middagen erbjöd jag mej att lägga Justus och Bill, och Susanne la sej i soffan med tidningen.
Jag tappade på badvatten och kavlade upp ärmarna på blusen för att tvätta dem, det kändes skönt att ta hand om dem, nästan som en förberedelse.
De var de enda ungar jag kände ordentligt.
--- Du ska också bada!
befallde Bill.
--- Nej det går inte, sa jag.
Jag ska ju hem sen.
Men han stod på sej och till slut slängde jag av mej kläderna och klev i karet jag med.
Vi satt alla tre i rad, jag längst bak, Bill mellan mina ben och Justus mellan Bills, och åkte tåg så vattnet forsade över badkarskanten.
Vi pustade och tuffade och visslade som tåg fast det lät som indiantjut och Susanne tittade in i badrummet och sa Herre min skapare, du är inte klok, dom måste isäng.
Och då gick vi upp och svepte in oss i badlakanen.
Jag tog en unge på varje knä och satte mej på toalettlocket, och sjöng " Sov du lilla videung, än så är det vinter " precis som mor gjort med mej när jag var liten och nybadad och insvept i ett stort badlakan.
Sedan la vi oss i samma säng alla tre och läste Trollkarlens hatt.
Bill låg med huvudet mot min axel, halvt vänd emot mej och följde ivrigt med i texten som han kunde nästan utantill, medan Justus krälade omkring oss, hela tiden nära men aldrig riktigt stilla.
Hans händer hamnade överallt på min kropp, små mjuka varma labbar som tyckte om att vila på mina bröst, min mage, mitt ansikte eller hals, en tvååring som ville vara med på sitt sätt och som inte hade en aning om att man inte lägger handen på en flickas bröst, inte kryper mellan hennes ben och säger tittut.
Jag tyckte så mycket om det, två som tyckte om mej och litade på mej och ingenting kroppsligt var förbjudet mellan oss eftersom de var barn, små barn som inget begrep av allt som är tabu i samhället.
Sagan tog lång tid fast vi bara läste ett kapitel, Bills älsklingskapitel där trollkarlen trollar och uppfyller önskningar på en stor fest.
--- Tänk, sa han.
Tänk att kunna trolla så där.
Justus kittlade honom och han kittlades tillbaka och vi låg i sängen en god stund och fnissade och kittlade varandra.
Susanne kom in i barnkammaren.
--- Men nu måste de sova!
utbrast hon.
Vi stoppade om båda pojkarna och pussade godnatt och släckte ljuset och lät dörren stå på glänt som skydd mot mörkret.
Vi gick ner i köket och drack kaffet som väntat sedan middagen.
--- Hur känns det att vara gravid ? frågade jag, kom mej äntligen för fast jag tvekade.
--- Nej det menar du inte!
sa Susanne och hejdade sej med kaffekoppen halvvägs mot munnen.
Hon satte ner den igen och kaffet skvimpade över och slabbade på fatet.
Det menar du inte!
Va kul!
Hon såg förtjust ut och något mer också som jag inte kunde tolka, kanske upprörd eller tveksam.
--- Nej det tror jag inte, sa jag och blev retlig på rösten över att hon genast tog för givet att detta som hon tjatat om så länge äntligen var ett faktum.
--- Det är verkligen på tiden, sa hon och drack av kaffet.
Om ungarna ska få nån glädje av varann.
--- Äsch, jag tror inte alls det är nåt, upprepade jag.
Men mensen har dragit över så jag undrade hur det kändes.
Susanne började omständligt redogöra för hur hon känt det.
Jag kom att tänka på den där morgonen för många år sedan då hon kom hem med Sven för första gången och meddelade att hon och han förlovat sej samma natt och skulle gifta sej.
Mor öppnade i morgonrock och bad Susanne duka förlovningsfrukost medan hon klädde sej.
Det var någon gång i november och alldeles mörkt ute.
Vi satt kring köksbordet med levande ljus i stakarna.
Mor bjöd på sherry och en liten burk rysk kaviar som hon fått i present för länge sedan men inte nänts röra.
Susanne deklarerade att hon var med barn, gäll i rösten och synbarligen nervös.
--- Vad säger du om det!
skrek hon till mor.
Jag var fjorton då.
Jag tyckte att Susanne burit sej hemskt och snuskigt åt som blivit med barn utan att vara gift och jag stirrade på henne och Sven och kände mej äcklad och generad å deras vägnar.
Mor satt tyst.
Hon hällde upp mer sherry i sitt glas och drack långsamt.
--- Nå säg nåt!
skrek Susanne.
Säg vad du tänker bara!
Få höra nu då!
Sven såg besvärad ut och det verkade som om han helst ville gå genast och aldrig mer komma tillbaka.
De hade bara haft sällskap några månader.
Susanne hade inte velat visa upp honom hemma eller också hade han inte velat besöka oss.
Han hade slutat skolan ett år tidigare och låg i lumpen.
--- Jag tänker, sa mor.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga ännu.
Det kommer plötsligt för mej också.
--- Men vad tycker du ? frågade Susanne och hennes röst blev gnällig.
Tycker du det är hemskt.
--- Neej, mor drog på ordet.
--- Det tycker du visst det!
skrek Susanne.
Säg som det är och hyckla inte nån äcklig välgörenhet för det går jag inte på!
--- Du kanske behöver lite mer sherry du med, sa mor och plötsligt log hon fast jag inte kunde inse att det fanns något att le åt i den bedrövliga situationen.
Stearinljusen fladdrade över ansiktena kring köksbordet.
Klockan var sju en söndagsmorgon strax före första advent.
--- Funderade du aldrig på abort ? avbröt jag Susannes tirad om svullna bröst, kissträngningar, illamåenden och aversion mot kaffe och sötsaker.
Symptomen stämde skrämmande väl med mina fast jag inte börjat må illa på allvar ännu.
Kaffet smakade verkligen inget vidare, precis som hon sa.
Jag drack påtår för att bevisa hur ogravid jag var.
--- Jo ett slag, sa Susanne ovilligt och kastade en blick omkring sej.
Jag gissar att hon tänkte på Annika som gått upp på sitt rum igen efter maten.
Jag var faktiskt hos nån sån där kurator, en gammal tant som sa att jag inte hade en chans eftersom jag var ung och frisk.
Att jag gick i tredje ringen var inget skäl på den tiden, då fick man föda ändå fast det kanske förstörde hela ens framtid.
--- Ångrar du det ? frågade jag och tänkte på grodden.
Hade abort varit bättre tror du ? --- Det går inte att säga så här långt efteråt, sa Susanne avvisande.
Det är klart att jag tänkt på det ibland, att jag aldrig fick en chans då när jag måste sluta skolan och missade allt som alla andra fick göra.
Men Annika finns ju, jag kan ju inte snacka bort henne eller hur ? Fast gud ska veta att hon inte är till mycket glädje för närvarande.
--- För dej och Andro är det ju annorlunda, sa hon och vände samtalet från sej själv.
Det passar väl ganska bra nu när han börjat tjäna pengar ? --- Han är aldrig hemma, upprepade jag.
Förresten tror jag inte att jag är gravid.
Nattmörkret kröp inpå mej svidande rått och kallt när jag lämnade Susannes hus.
Horisonten mot stan lyste som återspeglingen av en avlägsen eldsvåda och gatlyktorna ritade suddiga cirklar längs min cykelväg.
Jag trampade hem så fort jag kunde utan att se mej om, låste cykeln och halvsprang fram till porten där jag äntligen kände mej bättre till mods.
Jag var så anfådd att jag mådde illa.
--- Du kan få missfall, sa jag förmanande till mej själv och glömde för ett ögonblick bort att det vore det bästa som kunde hända mej.
Nästa dag lämnade jag in ett urinprov på sjukhuset och ett par timmar senare fick jag beskedet.
Provet var positivt.
Jag var gravid, jag väntade barn.
Det fanns något i mej som inte bara var jag utan en till, en okänd som kunde bli något, kanske i alla fall.
Jag skyndade tillbaka till mitt arbetsrum, tog lappen ur rockfickan igen, läste den, höll i den, öppnade skåpdörren och mötte min blick i spegeln, måste se mej själv, hur jag såg ut.
--- Du är på det viset, sa jag och såg mej in i ögonen.
Du är inte bara du längre.
Jag stängde skåpdörren med en smäll, stoppade lappen i fickan och satte mej vid skrivbordet.
--- Tänk att jag kunde, mumlade jag.
--- Arbeta, befallde jag.
Glöm det, det är omöjligt i alla fall.
--- Jag ska inte ha det, det är omöjligt, upprepade jag efter en stund och rev ut hela patientkartoteket som länge varit i behov av en genomgång.
--- Det är inte lätt, sa jag till mej själv medan jag ordnade korten i prydliga högar och rader och överarbetade proceduren.
Det är omöjligt och jag ska ta bort det, malde jag.
Naturligtvis.
Ta bort det!
--- Han kommer aldrig att vilja, sa jag.
Aldrig nånsin.
Andro var inte hemma och han ringde inte.
Jag dröjde länge i köksfönstret och såg ut på vägarna därnere, vägen som han brukade komma, såg hans bil flera gånger men det var inte hans och han kom inte.
Jag var inte hungrig så jag åt inget, egentligen inte orolig heller.
Det vilade som en stor tuss bomull i mej som tystade alla ljud inom mej, dämpade och isolerade så att inga skrik kunde höras eller förnimmas.
Det syntes ingenting på mej.
Jag duschade och smorde in kroppen med hudkräm, granskade den i spegeln, letade efter spår av gästen inuti.
Men förutom de svällande brösten såg jag ut som vanligt.
Huden teg med sin kunskap trots att blodet inunder den hela tiden spolade fram och åter genom alla mina vävnader, hämtade syre och näring och transporterade det in genom den sträng som ledde till min gäst.
Jag målade mej lite och kammade mej för att vara beredd om Andro skulle komma överraskande.
Jag ville att han skulle komma.
Visserligen skulle han uppträda om ett par timmar, men han kunde kanske oförmodat komma hem emellan.
Jag tänkte att han måste känna att jag hade något att berätta, att han skulle gripas av längtan efter mej och komma till mej, att han måste få veta vad som hänt.
Jag ställde mej åter vid köksfönstret och såg ner på vägarnas asfaltsgrå ränder genom landskapet, på insektsbilarna som krälade fram och de svarta prickarna som skulle föreställa människor.
De var som horder av små loppor vid busshållplatsen, vid övergångsstället och vid snabbköpet i höghuset bredvid vårt.
Jag stod där fräsch och vacker vilket han inte skulle lägga märke till när han kom, om han kom, för jag var alltid fräsch och väldoftande när jag väntade på honom.
Men han kom inte.
På andra sidan väggen diskade Bergeliuskan så vattnet forsade ur kranen.
Jag tyckte jag hörde babyn ovanpå skrika, men det var kanske inbillning för den hördes mest bara i badrummet och förresten hade den lugnat sej sedan i våras.
Det var redan mörkt ute, duggregn som glänste på asfalten och biltaken.
Det blev aldrig riktigt mörkt utanför våra fönster.
Över vägarna hängde lysrör som först var alldeles röda när de tänts och sedan när gasen värmts upp spred ett orange sken som gjorde natten mörkorange och inte svart.
Det var ett ödsligt sken över steril asfalt.
Jag brukade tycka om det, men ikväll berörde det mej illa, som om hela världen var död och steril och bara oändliga asfaltvägar genom natten, bort från mej, färglösa glädjelösa, en tomhet bara, dödad natur.
Plötsligt bestämde jag mej för att inte vänta längre.
Jag hade något att berätta för honom, han borde ha känt det, han borde ha kommit.
Det kändes som svek att han inte kom fast han inte kunde veta att jag väntade.
Det var som en bekräftelse på det jag redan visste.
Han ville inte, han skulle aldrig vilja ta emot det.
Jag slängde på mej kappan och sprang ner till busshållplatsen, åkte till centrum och slank in på biografen.
Jag kom en kvart för sent och jag fattade aldrig handlingen ordentligt för jag hade svårt att koncentrera mej som vanligt när jag var upprörd.
Andro var inte hemma när jag kom tillbaka heller.
Men det visste jag redan.
Han uppträdde som bäst på krogen i stan och sjöng om karriäristen och Baby-Doll, om sej och mej, men inte om grodden som han inte skulle vilja ha.
Jag la mej och somnade nästan genast, sov tungt och drömlöst och hörde inte när han kom.
2 ANDRO låg bredvid mej när jag vaknade nästa morgon.
Det var lördag.
Jag hade sovit länge, hade inget som väntade på mej.
Jag mindes gårkvällen och beskedet som låg kvar i min rockficka på jobbet.
Min kropp blev genast spänd och vaken vid minnet.
När skulle jag berätta ? När var bästa tillfället ? Jag ruskade försiktigt på Andro, men han grymtade bara och vände sej på andra sidan.
Jag insåg att det i varje fall skulle vara en miss att väcka honom och berätta, att så här dags på morgonen skulle han vara mycket för trött för att ens kunna lyssna.
Jag måste ge mej till tåls.
Jag gick upp och kokade kaffe, läste tidningen och väntade på honom.
Klädde mej och väntade, ringde till mor för att fördriva tiden.
--- Kom över, föreslog hon.
Susanne kommer om en stund.
--- Ja det vore trevligt, sa jag i vår gamla stil.
Jag var full av försvar åt alla håll, på min vakt mot minsta blotta hos mej själv.
Jag kände hotet växa omkring mej, mot mitt och Andros förhållande, mot grodden.
Hur jag än gjorde skulle det bli fel.
Om mor eller Susanne fick säga sitt, komma med goda råd, stötta mej, skulle jag aldrig klara det jag visste att jag måste klara.
Jag skakade liv i Andro, klockan var över ett.
--- Jag sticker till mor ett slag, sa jag.
Kan jag låna bilen ? --- Va ? mumlade han.
Sticker du ? --- Ja, sa jag otåligt.
Till mor.
Jag tar bilen.
--- Men vänta, sa han och plirade till, rufsig och smalögd med skräp i ögonvrån och sovlukt i andedräkten.
--- Jag lovade att komma över, sa jag.
Jag åker nu.
--- Och överger mej ? Han började vakna.
Jag trodde vi skulle vara tillsammans idag.
--- Nej, det blir inte så!
--- Det var så längesen, sa Andro och la armen om mej för att dra ner mej bredvid sej i sängen.
Jag gjorde motstånd.
--- Jag ska åka nu!
--- Va trist!
Kan du inte stanna ? Din morsa mår väl inte illa av att vänta!
Vi ses ju aldrig.
--- Om du varit hemma igår eftermiddag hade vi setts.
--- Men jag kunde inte, jag hade folk att träffa.
Sa jag inte det ? --- Nej, du brukar aldrig säga vart du går, sa jag.
--- Men nu är jag hemma!
Han kisade mot mej och log.
Nu kan du väl stanna.
Morsan är väl inte så viktig heller.
--- Nej!
Jag vill åka, sa jag och försökte stå på mej.
--- Jag släpper dej inte, sa Andro och höll lekfullt fast mej.
Nu var han klarvaken.
--- Det måste du!
Jag kunde inte låta bli att skratta.
--- Gå inte va!
--- Jo!
Jag kände att jag höll på att ge vika.
Du kunde ha ringt åtminstone.
--- Jag var inte i närheten av nån telefon.
Det var väl inget speciellt igår förresten.
Han började smeka mina ben.
Det är ju det fina med oss tycker jag, att vi kan komma och gå som vi vill.
Om du visste vad jag uppskattar din generositet.
Det finns knappt en tjej som är som du.
I vanliga fall blev jag glad när han sa så, men den här gången gick jag inte på det.
Det var det nya i vårt förhållande efter sommaren att jag var mer misstänksam.
--- Visst, det är jättefint, sa jag ironiskt.
Och nu måste jag sticka.
Hej då.
--- Du blir inte borta så länge va ? --- Hur var det med friheten ? fräste jag till.
Att få komma och gå som man vill!
Andro stirrade på mej, så brast han ut i gapskratt.
--- Okey, stanna så länge du vill då!
Inte visste jag att du var så kär i ditt gamla päron.
Han klev ur sängen, naken och med Storklas som pekade rakt ut mot mej som en batong.
Han la armarna om mej och kramade mej hårt.
--- Jag vill inte att du går, sa han barnsligt.
--- Men jag måste, sa jag ståndaktigt fast jag kände att jag helst ville börja gråta mot hans nakna axel, krypa ihop hos honom och söka skydd mot oron i mej.
--- Jag kan hämta dej, erbjöd han sej.
--- Men jag tänkte ta bilen!
Så där, nu utmanade jag honom igen som jag aldrig gjort tidigare, innan katastrofen började krypa nära oss.
--- Men du, sa Andro och tryckte uppfordrande Storklas mot min mage.
Kan vi inte ta det i tur och ordning ? Först knullar vi nu va, lite snabbt och skönt och sen käkar jag och skjutsar dej till din morsa och sen hämtar jag dej igen när jag tycker det är lagom.
Jag skulle ändå sticka till Lasse ett slag idag.
Blir inte det fint ? Det var så skönt att han brydde sej om mej.
Han hade redan börjat klä av mej och jag gav villigt efter.
Vi kröp ner i hans sovvarma sänghalva tillsammans.
Det luktade Andro överallt omkring mej.
--- Jag måste pinka först, sa Andro och klev upp igen.
Annars hamnar det väl i dej det med.
På grodden for det hastigt igenom mej, han skulle ha pinkat på grodden.
Andro kom tillbaka och det blev som han utlovat ett snabbt knull.
Jag var mer aggressiv än vanligt, svarade honom i ett slags ursinne som jag inte kände igen hos mej själv.
Men han märkte det nog inte, trodde väl bara att jag var upphetsad.
Jag var nära orgasm, balanserade på den yttersta gränsen till den stora vågen, till lättnaden som skulle följa efteråt, men den kom inte.
Andro märkte inte det heller, han vrålade som vanligt och pustade som efter en språngmarsch.
--- Oj så fint, mumlade han och kramade mej.
Jag sa inget, det hade varit skönt och jag kände mej inte lurad, inte mycket i varje fall.
Lite besviken kanske för att han inte brytt sej om att veta om jag följde med honom hela vägen eller inte.
Det kom för mej att det ofta varit så sista tiden, att han glömt tänka på mej.
Om jag sagt något skulle han ha smekt mej nu efteråt, men i min nya främmande aggressivitet ville jag inte att han skulle smeka mej.
Jag drog mej undan så att Storklas pluppade ut och reste mej.
--- Ska vi duscha ? frågade Andro.
--- Nej, jag vill åka nu, sa jag.
Otåligheten steg i mej.
Det var som om jag inte stod ut med ytterligare intimiteter, med kelet och leksamheten som fanns i våra bästa stunder.
Det här var ingen sådan stund.
Medan Andro duschade satt jag på toalettlocket och tittade på och undrade om jag skulle säga något om provet som varit positivt, undrade när jag skulle säga det.
Vad skulle han svara ? Vi ville ju inte ha något barn.
--- Jag glömde pessaret, sa jag plötsligt.
--- Äsch, sa Andro.
--- Men vi kan ju bli med barn precis som alla andra.
--- Jo, det är klart, men inte den här gången.
Han satte duschen mot ansiktet och frustade som en häst.
Oroa dej inte.
--- Vem ska då göra det ? sa jag och ilskan steg inom mej igen.
Du tar ju aldrig på dej nån oro.
--- Jag är nog steril, grinade Andro glatt.
Jag blir inte med barn.
--- Jättekul!
--- Du har vaknat på fel sida.
Han stänkte vatten på mej och hoppade ner på badrumsmattan, lutade sej fram och kysste mej på munnen ångande varm och blöt.
--- Lite gladare om jag får be, sa han.
Jag skrattade lite, både glad och ledsen.
Han brydde sej om mej, vi hade det ju bra ihop.
Jag hade ingen anledning att klaga eller bråka.
Det var inte hans fel att han hade för mycket att göra för närvarande, att han var borta jämt.
Varför reagerade jag så här avigt, varför hittade jag på det här med den annalkande katastrofen när vi inte ens talat om att skiljas åt, när han inte på något sätt visat att han tänkte lämna mej.
Han var med andra brudar, jovisst, det hade han antagligen varit mycket längre än jag vetat om.
Han var sådan, det var inte så mycket att bråka om.
Ville jag leva med Andro måste jag acceptera honom, det hade jag ju förstått redan när vi gifte oss.
--- Jag sätter på kaffe åt dej, erbjöd jag mej.
Annars blir du aldrig färdig.
Jag lämnade badrummet och gick ut i köket.
Fortfarande visste han ingenting om grodden.
Vissa saker blir det inte av att man säger.
Jag hade det på tungan när Andro åt frukost, men han var så fördjupad i sporten att han inte skulle ha hört vad jag sa.
I bilen formulerade jag en inledning, men innan jag bestämt hur jag skulle börja var vi så nära mors hus att vi inte skulle ha hunnit diskutera saken ordentligt, så jag sköt på det till eftermiddagen.
Förresten, vad fanns att diskutera ? Vi hade ju bestämt att vi inte skulle skaffa barn än på länge, kanske aldrig.
Andro hade inte gift sej med mej för att han ville bilda familj.
Det fanns bara en sak att göra och egentligen kunde jag lika gärna ordna med aborten utan att han fick veta det för något annat beslut skulle vi inte komma fram till.
Det var väl därför som jag drog mej för att säga något.
För att det var så meningslöst.
Susanne hade redan kommit.
Hon hade Bill och Justus med sej.
Bill lekte i källaren med Lotta som var året äldre och gick i första klass.
Justus klängde på Susanne och var trött och grinig, så där omöjligt på tvären som tvååringar kan bli.
Han drog i Susanne, ville att hon skulle komma med ut, ville att hon skulle ge honom saft, ville att hon skulle följa med ner i källaren där Bill bekantade sej med Lotta och inte ville ha Justus drällande.
Susanne var själv trött.
Justus sov oroligt och kom över till henne i sängen varje natt.
Hon var lika grinig som han fast hon behärskade sej lite bättre.
--- Gud, en sån här dag önskar jag bara att han ska somna fortast möjligt så jag blir av med honom, stönade hon fastän Justus var med i rummet.
Omöjliga unge, hör du det ? Hon vände sej provocerad till Justus som försökte bita henne i benet.
--- Kom och sitt i mitt knä Juss, försökte mor gå emellan, men Justus var helt koncentrerad på Susanne och såg inte åt någon annan.
Det var bara hon och ingen annan som skulle utföra hans befallningar, det dög inte med mindre.
Varken mor eller jag kunde avlasta henne.
--- Skaffa dej aldrig barn, det säger jag, sa Susanne.
Det här är det verkliga helsiket, det försäkrar jag.
Hon vände sej fortfarande till hälften till Justus, gråtfärdig och ursinnig, på gränsen till att slå honom.
Jag undrade om hon gjorde det ibland.
Vi var en sorglig samling den eftermiddagen.
Det gick inte att föra ett samtal som Justus höll på och stumheten växte mellan oss.
De övriga kollektivmedlemmarna såg jag bara skymta i dörröppningen, de ville väl inte störa familjeträffen.
Susanne lirkade med Justus allt mer uttröttad.
Jag tänkte att så här är det att ha barn, sitta ensam på helgen eller gå hem till morsan medan karlen gjorde något trevligt för sej själv.
Hela ens tillvaro blev förvandlad till barnskrik och bajs i blöjan och syskonkiv och sömnrubbningar och outhärdlig hemmafrutillvaro och inte en chans att följa med Andro ens om han skulle vilja.
Han skulle överge mej om vi fick ett barn.
Han skulle inte ens komma hem när han kunde utan bli borta som Sven.
Han skulle inte stå ut, inte utan sin frihet att få komma och gå.
Och han skulle gå om ungen fanns där mellan oss, när vi inte längre var fria tillsammans att göra vad vi ville, sticka iväg eller älska.
Nej, vi kunde inte ha något barn ihop, absolut inte.
Vi skulle inte kunna dela det, lika lite som Susanne och Sven eller mina föräldrar eller Andros egna.
Jag ville inte ha barn på deras usla villkor.
Jag ville inte bli övergiven och utlämnad.
Jag hade aldrig haft en pappa värd att känna utan en diffus skugga som ställde krav på mor, en nådig eller skrämmande skugga, men aldrig en människa av kött och blod och varm hud.
Jag hade sett hur Bill saknade Sven.
Min grodd skulle vilja ha en riktig pappa, en som ställde upp och delade den med mej.
Det var det jag ville med mitt barn, kunna dela, vara två, inte ensam och väntande.
Jag skulle aldrig bli någon bra ensam mamma, inte till ett barn som gått emellan mej och Andro.
Det var en sådan lättnad att veta att jag inte ville, att veta vad jag skulle göra.
Jag kunde äntligen formulera dem för mej själv, alla argumenten.
När Andro kom kramade jag honom hårt i min lättnad.
--- Mindre sur ? Han rufsade mej belåtet i håret och gick in i vardagsrummet till mor och Susanne.
Justus försökte bita honom också i benet men Andro lyfte upp honom på axlarna och så red de ner till Bill i källaren.
Ett ögonblick vacklade jag igen och la handen över grodden.
Han skulle bli en sådan bra pappa om han bara själv ville.
Han tyckte ju om barn fast han tröttnade fort.
Om jag bara vetat säkert att han skulle ställa upp.
Men jag kunde ju inte tvinga honom.
--- Fina ungar, sa Andro när vi var på hemväg.
--- Jag är gravid, sa jag.
Det blev tyst i bilen.
Jag var inte säker på att han uppfattat vad jag sa eftersom han inte kommenterade det.
Jag väntade en stund, men han sa fortfarande inget.
--- Jag är gravid, upprepade jag och jag hörde att rösten var gällare nu.
--- Jag hörde det, sa Andro.
--- Varför tror du det ? sa han sedan.
--- Därför att provet som jag lämnade på apoteket igår var positivt, sa jag.
--- Det var som tusan!
sa han och visslade till.
Sedan teg vi tills vi kom hem, det vill säga vi teg då också.
Jag hade väntat att han skulle säga något mer, men det gjorde han inte.
Vi åt middag och sedan gjorde sej Andro i ordning för att åka till stan.
Han skulle uppträda som vanligt.
Han försvann in i badrummet och rakade sej.
Dörren stängd mellan oss.
Jag kände att han inte kunde få åka utan att jag fått ett besked, att jag inte skulle orka igenom kvällen utan att veta vad han skulle säga, hur det skulle bli.
Jag slet upp dörren och våra blickar möttes i badrumsspegeln.
--- Ska du inte säga nånting alls!
nästan skrek jag.
--- Vad vill du att jag ska säga ? Andro vände sej om och hans blick var konstig och blank som den blev när han var illa berörd.
Hela ena kinden var ännu täckt av raklöddret.
Det såg gott ut, som vispgrädde.
--- Du har inte ens kommenterat det, sa jag.
--- Nej.
Han såg olycklig ut.
Jag har inget att säga.
Det är svårt.
Jag nickade.
--- Men nånting kan du väl säga i alla fall ? vädjade jag.
Han la vänsterarmen om mej.
I den högra höll han fortfarande rakhyveln.
--- Lilla Eva-Mi, sa han.
Jag tycker så mycket om dej.
Och han smekte min rygg genom blusen och höll mej hårt intill sej.
Jag kunde höra hur hans hjärtmuskel pumpade.
Jag kände gråten sjuda upp inom mej, som varm svidande vätska i halsen.
--- Jag tycker om dej också, viskade jag.
Och jag gör precis som du vill.
Jag vet att du inte vill ha det.
Han var tyst och ett vilt ögonblick hoppades jag att han skulle neka.
Varför vet jag inte för jag ville ju inte själv ha det.
Jag hade ju bestämt mej för abort.
--- Nej, det vill jag nog inte, sa han slutligen med en suck.
Jag greps av en förtvivlad lust att skydda honom mot allt ont i hela världen, göra allting bra för honom och aldrig tvinga honom till något som han inte ville.
--- Det är klart att jag tar abort, sa jag och gråten sjönk ner i magen och jag lät stark och säker på min sak.
--- Kom ihåg att jag inte tvingar dej till det, sa Andro.
Du måste bestämma det här själv.
Det är ju dej det gäller.
--- Det gäller väl oss båda, invände jag.
--- Självklart, sa Andro och började raka sej igen.
Men det är din kropp.
Du ska göra det du tycker är bäst.
Jag lovar att finna mej i ditt beslut.
--- Men vi har ju ett gemensamt ansvar eller hur ? --- Jovisst, nickade Andro och spolade av rakhyveln och tvättade ansiktet.
Men kom ihåg att jag inte vill tvinga dej till nåt som du inte själv vill.
Jag tycker abort är det bästa för jag tror inte vi är mogna för nåt barn, men om du ångrar dej så är det klart att vi tar det.
Han torkade ansiktet på handduken och drog mej nära sin nakna överkropp igen.
--- Var inte ledsen liten, viskade han.
Det var för djävligt det här, men det fixar sej nog.
Eva-Mi, hör du det, det fixar sej eller hur ? Jag suckade och kröp ihop mot hans varma doftande hud med bara några glesa hårstrån över varje bröstvårta.
Jo visst skulle det fixa sej, jag måste fixa det, jag och bara jag och det snarast innan den växte.
Jag skakade av mej tanken.
Det var en så idiotisk tanke detta med grodden.
--- Vi glömmer hela skiten, sa jag vårdslöst och kysste Andro på bröstet.
Måste du jobba ikväll ? Jag vill hitta på nåt kul.
Det var så länge sen.
--- Men följ med!
Du har ju inte ens vart där och sett mej!
Andro lät entusiastisk.
Jag blev varm av glädje.
Han ville ha mej med.
I vanliga fall brukade han helst hålla mej utanför sin verksamhet, varför visste jag inte säkert.
Kanske var det för att hitta andra brudar utan mej som påhäng, känna friheten att göra som han hade lust för stunden utan att ta hänsyn.
Jag trodde att det var skälet och därför hade jag aldrig velat fråga.
--- Jag ska bara göra mej iordning, sa jag ivrigt och gjorde mej fri från hans armar kring min rygg.
Vad ska jag ha på mej ? --- Nåt raffigt!
sa Andro.
Den där svarta med blommorna på till exempel, den är snygg.
--- Ska ske!
skrattade jag och försvann snabbt ut ur badrummet, plötsligt på gott humör, på en gång exalterad och förvirrad.
Jag gjorde en ganska hård make-up, ögonen var stora och svarta som sammet med tunga mörka ögonlock och läpparna glänsande med markerade linjer.
Jag log mot spegelbilden, såg att jag var snygg som en diskoteksbrud.
Andro skulle inte behöva skämmas för mej.
Klänningen hade ett snävt liv, brösten var svällande höga och trängdes i urringningen, men magen var platt.
Ingen skulle begripa att jag bar på groddens blivande matbutik, killarna skulle tända på bröst som inte var för dem.
Ännu så länge var jag prydligt och attraktivt gravid, gångbar på allmänna köttmarknaden.
Andro kramade mej belåtet.
Han hade själv borstat håret blankt och slätt och satt på sej en snäv indisk skjorta i sådan där tunn bomull där man skymtade bröstvårtorna genom tyget och vita gabardinbyxor som snävade kring skrevet och låren på ett nästan utmanande sätt.
Jag hade själv varit med honom när han valt ut kläderna inför krogdebuten, men jag var inte säker på att jag tyckte om honom i dem.
De förvandlade honom till en annan Andro, en offentlig popkille som inte hade mycket gemensamt med den som jag fäst mej vid, den där slarviga typen som gjorde som han ville och struntade i vad andra tyckte, han som var motsatsen till allt jag varit van vid från min uppfostran.
Det här var karriärAndro och honom kände jag inte även om jag var lite stolt över hans framgångar.
--- Vilken pudding!
sa Andro.
Vågar man kyssa frun på halsen ? Han gnuggade näsan mot min halsgrop och fortsatte ner i urringningen.
Oj vad du är läcker, skojade han.
Det är nästan så man skulle ta sej ett skjut först.
--- Hinner vi ? fnissade jag.
--- Nej vi måste sticka!
Han fattade mej om midjan och hissade mej upp mot taket.
Snyggaste bruden i stan, sa han.
Vi skrattade och skyndade iväg ut till hissen med armarna om varandra, men då den inte kom genast sprang vi nerför alla trapporna istället.
Andro körde snabbt mot stan under det orangefärgade ljuset över asfalten.
Han hade satt in ett band i bilstereon och Dvoraks Från nya världen dånade genom högtalarna runt omkring mej och det nästan smärtade i mina öron.
Det var som en virvel alltsammans den kvällen, en snurrande spiral som ledde uppåt uppåt, iväg bort och spolade hjärnan fri från alla ledsamma tankar.
Andro parkerade på krogens bakgård där de ordnat plats åt honom.
Vi gick in och Andro presenterade mej för krogägaren som fixade ett bord alldeles invid scenen fast det egentligen var fullsatt.
Andro beställde en flaska champagne och en räkcocktail och kysste mej på munnen inför alla som ville se på.
Sedan försvann han och jag satt ensam vid det lilla bordet med den gula drycken som bubblade stilla i glaset på fot, alldeles ensam.
Gråten vällde plötsligt upp i halsen på mej igen.
Allting sjönk bort omkring mej, här satt jag, bara jag utsatt och övergiven och ingen, ingen i hela världen kunde skydda mej eller hjälpa mej.
Du är inte klok, försökte jag lugna ner mej själv.
Allting är ju bra.
Han finns ju för dej.
Han tycker om dej.
Det är ändå det som betyder något eller hur ? Man måste välja liv, det vet du, och du väljer honom.
Jag fattade om glaset och drack en lång klunk.
Jag kommer att bli full, tänkte jag.
Grodden tycker nog inte om champagne, den är för liten för sånt.
Jag kommer att bli illamående.
I detsamma gjorde Andro entré, det var han som stod där i strålkastarljuset och ändå var det en absolut främling.
Vi älskade i morse, tänkte jag, men det var obegripligt.
Vi väntar barn ihop, fortsatte jag, men det skulle inte vara länge till.
Vi hade bestämt oss, bestämt, bestämt.
Vi väntade inget barn ihop, allt var som förut.
Bara vi två som älskade varandra.
Tills katastrofen kommer, for det igenom mej, och då blir jag helt ensam.
Då vill du inte sitta med en unge, rättade jag mej själv och försökte dämpa mej med mer champagne.
Andro sjöng sina visor, han snackade och skojade med publiken och de gillade honom och svarade honom.
Jag släppte honom inte med blicken, men han såg inte åt mitt håll under showen.
Jag försökte komma underfund med om jag tyckte att han var bra, men han förblev bara främmande.
När han sjöng om Baby-Doll undrade jag vad alla omkring mej tänkte, om de trodde att hon var jag och jag kände hur kinderna började hetta.
Mellan uppträdena kom Andro och satte sej hos mej en stund.
Krogägaren Henry och ett par till kom också fram och jag hälsade på dem utan att uppfatta vad de hette eller vilka de var.
Jag var helt koncentrerad på min egen roll, att le glatt och inbjudande.
Jag undrade hur de uppfattade mej, vad de tyckte om mej och hur de skulle kommentera mej efteråt.
Andro skålade med mej i champagnen och då skålade Henry och de andra med oss båda, mest med mej, Andros förtjusande och frappanta hustru som han hittills snålt undanhållit dem, de förstod nog varför, hahaha!
Och jag kände mej uppvaktad och nöjd för Andros skull, för att han inte behövde skämmas för mej.
Henry dröjde kvar vid mitt bord sedan Andro gått fram till scenen igen med sin gitarr.
--- Han är en fantastisk kille, anförtrodde Henry mej.
Han har framtiden för sej, det kan du ge dej på.
Märker du hur han tar dom va!
Vilken kontakt!
Tur för mej att jag var tidigt ute innan andra hann suga tag i honom.
--- Är det så många om honom då ? frågade jag.
Andro brukade ju inte berätta.
--- If!
sa Henry.
Den killen kommer inte att ha en lugn stund före pensionen.
Det är väl möjligt, till och med troligt att han överdrev, men jag kände orden som en tyngd över mej just då.
Aldrig mera tid, aldrig tillsammans mer än snålt tilltagna timmar här och var mellan programmen.
Var det verkligen värt att vänta på, passa på, finnas till hands för ? Jag drack mer champagne.
--- Skål för Andro, sa Henry och höjde sitt glas.
Och för framtiden!
Jag log som jag blivit lärd, log med mjuka mungipor medan tröttheten svepte in mej i ett moln av pessimism och champagnen tyngde i mina lår och vador.
Jag kände mej ganska pottig när Andro och jag körde hem igen vid halv tretiden på morgonen.
Andro smekte mitt knä hela tiden medan han körde och jag la handen mellan hans lår där Storklas svällde.
Så snart vi kommit hem la vi oss i sängen med varandra, allting måste ske i ett enda svep, fort fort som en dans utan slut, utan tankar.
Men hela tiden bodde grodden därinne i mej i mitt dunkelröda rum som var mörkt och fuktigt och fullt av god näring och god värme.
Storklas vilade ännu inne i mej som en kork i en flaskhals och alla barnfröna som den sprutat ur sej trängdes kring min livmoderhals och knackade på och ville in.
Men rummet var redan bebott, upptaget stod det på porten till min boning.
En liten grodd i ett dunkelrött rum.
Andro hade redan somnat.
Jag kände hur Storklas långsamt krympte samman i mej och drog sej tillbaka.
Den gled ut och det klibbade varmt mot mina ljumskar.
Om en stund skulle det börja klia och om jag somnade utan att tvätta mej skulle jag vakna om ett par timmar igen.
Jag steg försiktigt upp utan att väcka Andro och gick in i badrummet, krystade ut alla de simmande spermierna som inte funnit bo i mej, tvättade mej hastigt mellan benen.
Det ilade i mej därinne, åtminstone kändes det så när jag kröp i säng igen tätt bredvid Andro.
--- Hur har du det ? viskade jag ömt med handflatan mot min livmoder.
--- Fint, mumlade Andro och trevade efter mej i sömnen.
3 JAG HADE BESTÄMT MEJ!
Vi pratade inte mer om saken Andro och jag.
Jag tror att jag hoppades att han skulle ta upp den, fråga hur jag kände det, men han teg.
Kanske hade han glömt alltsammans.
Han hade ju sagt att det var mej det gällde.
Jag fantiserade om att han skulle säga : Jag har tänkt på det.
Jag vill också ha den där grodden.
Vi behåller den!
Men han brydde sig inte ens om dess existens.
Jag tyckte inte att han svek mej.
Absolut inte!
Han hade ju sagt att jag skulle göra som jag ville.
Men han kunde ha tagit lite del, velat veta.
Jag jobbade som vanligt.
Det var måndag och poliklinik och storrond och många telefonsamtal och patienter som besökte expeditionen.
Skrivbordet var fullt av komihåglappar och blanketter och journalkort och journaler.
Jag hann knappt äta lunch med Ann-Britt.
Jag hoppades att hela veckan skulle bli lika jobbig.
En av de patienter som kom in på min expedition var en kvinna som verkade välbekant men som jag inte kunde placera hur jag än ansträngde mej.
Ett litet skrynkligt ansikte under ett stort smålockigt hårburr som var anslående rödbrunt.
--- Känner du inte igen mej ? frågade hon och kom emot mej genom rummet.
Jag tvekade, ville inte gärna erkänna att jag glömt en patient som jag haft kontakt med.
--- Inte riktigt, sa jag.
--- Jodå, skrattade kvinnan och när hon skrattade visade hon alla Elin-Märtas stora vita tänder.
--- Men kära nån!
utbrast jag.
Är det där peruken ? Hon skrattade ändå mer.
--- Jag hade faktiskt den här färgen på håret innan det började gråna, sa hon.
Jag tyckte det var kul att få den tillbaka ett slag.
Som att bli ung på nytt.
Vad gillar du den ? Det var en sådan där fin toppmodern peruk och den klädde henne så illa.
Jag såg på hennes rynkiga avmagrade ansikte, gråblekt under hudkrämen.
--- Hur känns det ? frågade jag.
--- Knepigt, sa hon och ruskade på huvudet.
På eftermiddagen när polikliniken var över tog jag mod till mej och gick in till en av biträdande.
Hon var den enda av överläkarna som jag var du med, en mjuk, prestigelös kvinna som patienterna älskade men som de andra läkarna pratade skit om.
Det sas om henne att hon var oduglig som operatör, osäker och okunnig.
Överläkaren var full av förakt när hon kom på tal, i synnerhet som hon gärna förde psykologiska resonemang när det gällde sina patienter och pratade om psykologiska skäl och psykologiska hänsyn.
Själv kände jag mej kluven.
Det var som om hon sökte en bundsförvant i mej, hon kom ofta själv in på min expedition när hon hade en patient som hon ville diskutera, satt länge och pratade, medan de andra överläkarna brukade kalla på mej och be mej utföra deras önskemål.
Hon bröt på något baltiskt mål, det var ett av hennes handikapp fast man utmärkt väl förstod vad hon sa trots det osvenska tonfallet och den hårda lite gälla rösten.
Det var lätt att göra sej löjlig över henne just för brytningen, alla visste vem överläkaren syftade på när han började prata på det viset och då brukade personalen fnissa lojalt.
Jag tyckte egentligen om henne, hon var den av överläkarna som gav mej vettiga uppgifter och begrep hur hon kunde ta hjälp av en kurator.
Men jag ville inte vara hennes bundsförvant och aktade mej för att bli för buss med henne.
Lierade jag mej med henne skulle min ställning hos chefen kunna bli lidande och det vågade jag inte riskera, feg och ynklig som jag var.
Jag tror större delen av personalen reagerade likadant och det gjorde henne isolerad.
Nu sökte jag i alla fall upp henne.
Hon var den enda på kliniken som jag kunde tänka mej att gå till i ett delikat ärende som detta.
Jag trodde hon skulle förstå och hjälpa mej.
Jag var spänd och väl förberedd.
Jag hade tänkt på det hela dagen under allt jobb jag haft, formulerat mej om och om igen.
Vi utbytte några allmänna fraser.
Sedan sa jag som det var.
--- Jag är gravid.
Kan du hjälpa mej att få abort nån annanstans än här ? --- När hade du sista mens ? frågade hon rutinmässigt och sträckte sej efter graviditetssnurran på bordet.
I sjätte veckan alltså, fortsatte hon.
Jag nickade.
Hon såg på mej med sina små bruna tättsittande ögon och strök med handen över det gråsprängda kortklippta håret.
Nu frågar hon mej varför, tänkte jag.
Hon vet att jag är gift med Andro.
Jag hade förberett det också, men hon frågade inget mer.
--- Jag ringer en kollega inne i stan, sa hon.
Ingen kommer att veta om det.
--- Tack, sa jag och ansträngde mej för att hålla min vänliga leende kuratorsmask, inte vara rädd och som en patient.
--- Jag ringer genast och sen kommer jag in till dej med besked.
--- Tack, upprepade jag och reste mej och lämnade hennes rum.
Tårarna steg mej i ögonen, men jag tror inte att hon såg det.
Jag var en riktig lipsill den här tiden.
En dryg vecka senare, en torsdagsmorgon i början av oktober sög de grodden ur kroppen på mej.
Jag steg inte ner från operationsbordet utan låg där lugn och dopad med valium och smärtstillande och lät det ske.
Doktorn satt mellan mina ben med sin vakuumsugare och sköterskan som assisterade såg ut att ha upplevt en våldsam natt.
Tårarna rann nerför mina tinningar där jag låg platt på rygg med benen i vädret.
Sköterskan frågade om jag hade ont och jag nickade " lite " fast det inte gjorde ont någon riktig stans.
Andro hämtade mej samma eftermiddag då jag vilat.
Vi åt middag på en pizzeria innan vi for hem.
Han hade gjort sej ledig den kvällen.
Han behandlade mej som om jag var av porslin och var mycket omtänksam.
Det enda var att han inte frågade något, bara hur jag mådde, inget om hur det varit, hur jag kände det, om det var svårt för mej.
Jag vet inte om jag väntat att han skulle göra det, men jag kände mej så ensam fast han var så snäll.
Vi hade varit två om att vålla grodden, men ändå tyckte han att det bara gällde mej.
Jag var glad att grodden var borta, den skulle aldrig ha fått någon pappa som velat ta emot den.
Jag var glad att jag bestämt mej.
Ingenting hade talat för den, ingenting hade försvarat dess existens.
Jag var sjukskriven en vecka och jag redde mej ett bo i sängen när Andro gått för dagen, tog våra kuddar bakom huvudet, drog över mej båda täckena, la morgontidningen bredvid och boken jag läste.
Transistorradion lät jag stå på.
Jag sov mycket, åt nästan ingenting, läste knappt.
Jag hade inte ont någonstans, jag kände inget och blödde inte särskilt mycket.
Allt var kort sagt ganska bra.
Jag hade det skönt och bekvämt i mitt bo.
Radion muntrade upp mej med sina nyhetssändningar.
I Chile, Spanien, Indonesien och Uruguay torterade man folk till döds och saluterade med avrättningar av politiska motståndare.
I Bangladesh, Etiopien och Västafrika svalt man folk eller svalt folk ihjäl, hur man nu ville uttrycka saken.
Fransmännen prövade en ny bomb i Stilla Havet, halva jordklotet bort från sina egna gröna ängder och asbesten var inte alls så farlig som folk påstod, sa en expert som måste använda asbest även i fortsättningen.
Och tidningen skrev om ungefär detsamma som radion rapporterade, bara omständligare och med liten stil så man kunde hoppa över det tråkigaste.
Jag kopplade om till popen som sjöng om kärlek och la mej på sidan för att sova.
Det fanns alldeles för många sätt att lida och dö på för att jag skulle orka höra på längre.
Jag har räddat dej grodden, sa jag tyst och långt nere under det varma täcket.
Världen är ett otäckt ställe.
Du skulle nog ändå aldrig hunnit bli vuxen.
Det är svårt att förklara den här världen för ett litet barn som du grodden.
Jag förstår den knappt själv, fast jag är mycket äldre än du.
Det är en värld som styrs av män.
De arbetar hårt för mänsklighetens bästa.
De pratar mycket, lovar mycket, glor på oss andra ut ur tv-rutan, ut ur tidningspappret med sina lita på mejminer.
De pratar om jämlikhet, rättvisa och frihet medan de rustar för krig och låter människor svälta.
Deras hustrur sitter ensamma hemma och deras barn har glömt dem.
De bygger bort bostadsbristen tillsammans med de sista resterna av mänsklig kontakt för det där med kontakt mellan människor förstår de inte.
De har täppt till om alla känslor som ensamhet, desperation, förvirring och de ler stort och talar stora lugnande ord om mänskligheten utan att rodna och skämmas eller låta sej skrämmas, för de är döda allesammans förstår du, stendöda.
Ingen kan nå makten utan att kliva över andra och är du öppen och ärlig och kännande förblir du en vanlig liten strunt, det är det som är den sorgliga sanningen om de där männen, grodden.
Jag hör inte till deras samhälle, jag känner mej alldeles främmande i det fast jag bor där.
De räknar bara med varandra, de där männen.
De dekorerar varandra, de skakar hand med varandra, de bedrar varandra medan de upprättar högtidliga traktat och gör gemensamma deklarationer.
De hotar varandra, torterar varandra, slår ihjäl varandra.
De som har pengarna har makten och de som har makten har pengarna och ingen som har någondera släpper någonsin frivilligt ifrån sej det.
Kvinnorna är aldrig med, inte på riktigt, de är aldrig viktiga i männens värld.
Vad kvinnor gör intresserar sällan män.
Män lyssnar på män och kvinnor lyssnar också på män för deras ord är mycket tyngre, mycket mer värda än kvinnors prat.
Det är en sluten värld, grodden, en ruffel- och lurvärld där det gäller att blunda hårt och knipa till om sina känslor för att orka överleva.
Behärskning är honnörsordet, för alla i den här världen, både de stora och de små människorna är så rädda innerst inne, så fruktansvärt rädda.
På fjärde dagen steg jag upp så snart Andro gått.
Jag stod inte ut i mitt bo längre, det skyddade mej inte, det tråkade ut mej och gjorde mej nedslagen.
Jag bestämde mej för att gå ut, frisk luft var bra för konvalescenter.
Jag antar att jag borde kalla mitt onda för ångest.
Det lurade någonting i mej som sög all kraft ur kroppen, som urholkade magen så att jag blev sugande hungrig men inte fick ner en matbit för den där proppen i halsen.
Jag steg upp och duschade hett och länge.
När jag skulle klä på mej och funderade på hur jag skulle fördriva resten av dagen började jag svettas och skaka och måste lägga mej på sängen ett slag för att hämta andan.
Jag la händerna värmande över magen i lugnande smekande rörelser för att försöka dämpa mej själv.
Jag tvingade mej ut, tänkte först gå i skogen, men där var det också så ensamt och jag blev rädd, mörkrädd mitt på ljusa dagen.
Den där gamla paniken att jag skulle möta någon kom över mej, de där barnsliga fantasierna om våldtäktsmannen som lurade på mej bakom ett träd.
Han skulle göra mej illa, knivhugga mej, misshandla mej till döds med sina knytnävar, borra in en trasig flaska i min slida och lämna mej blodigt döende.
Och jag var rädd för att dö.
Jag gick till busshållplatsen istället och bestämde mej för att bege mej till stan.
Min kurs skulle börja ikväll och eftersom jag var frisk kunde jag likaväl gå på den, åka in nu genast och fördriva eftermiddagen på ett bättre sätt än i sängen.
Det fanns massor att företa sej i stan, affärer, muséer, allt möjligt fast jag inte ville göra något alls utom att bli kvitt det där otäcka i magen och bröstet som sög kraften ur mej.
Jag försökte andas djupa tag och övertala mej själv att lugna ner mej, sluta gripas av panik och andnöd och värk i magen.
Det fanns ingen rimlig orsak till rädsla.
Egentligen hade ju ingenting hänt mej annat än att mitt och Andros förhållande plötsligt blivit bättre igen, mycket bra till och med.
Han var öm och omtänksam på ett sätt som han inte varit på länge.
Han hade varit hemma hos mej när han haft möjlighet.
Vi hade träffats ovanligt ofta de sista dagarna fast vi inte sagt så mycket, inte pratat om det som hänt utan mest läst och sett på tv ihop.
Vad skulle det också ha tjänat till att prata ? Vad kunde ord ha gjort i den här situationen ? Jag hade bestämt mej och jag hade genomfört mitt beslut utan att krångla till det för mej eller honom.
Det hade varit det enda rätta, det enda möjliga.
Jag ville inte bli som Susanne.
Jag ville behålla min frihet, jag ville behålla Andro, leva med honom.
Varför dramatisera några minuter i en gynekologstol ? Jag hade ju aldrig känt av min graviditet, den hade aldrig blivit någon realitet, en liten slemklump, sju veckor gammal, vad var det för något egentligen ? Ville jag någon gång ha ett barn så måste jag bryta upp från Andro, den saken var klar, hitta någon annan, någon som ville bli pappa.
Jag kunde inte tvinga på honom ett barn!
Och jag ville inte bli ensam mor, inte bli övergiven.
Jag stod på busshållplatsen och huttrade lite i det fina strilregnet, lutade mej mot skylten med busstiderna och såg mot Lunden som låg på andra sidan vägen, indraget i en gräsplantering som randades av leriga stigar kors och tvärs där folk brukade snedda över.
Höstlöven klibbade mot trottoaren.
Det blåste en ljum stark vind, molnen svepte över himmelen, och som ofta när jag såg mot husen i blåsväder tyckte jag att de såg ut som svajande jättar som slet i sina bojor för att komma loss.
Bussen dröjde och regnet droppade från mitt hårfäste.
Jag hade glömt sjaletten och håret skulle rakna och tappa fasonen, men jag brydde mej inte om det.
Jag ville inte göra mej till längre, inte behaga någon.
Jag ville inte ha någon karl alls, jag ville bo ensam eller med andra kvinnor, slippa män omkring mej med deras krav.
--- Jag ger mej iväg och hör aldrig av mej mer, tänkte jag och klev på bussen nästan upprymd.
Iväg långt bort!
Men magen bar jag med mej, rädslan, suget.
De var omöjligt resgods, med dem skulle jag nog inte komma någon lång vart, bara hem igen, krypa ihop hos Andro, nära hans kropp för att slippa ifrån det där i mej som inte gick att förklara.
Kursen gick av stapeln i ett klassrum i en skola i stan.
Vi var sju entusiaster som ville lära oss att argumentera, fem karlar och så Engla och jag.
Av karlarna var ingen över fyrtio.
Jag noterade detta utan något egentligt intresse.
Jag var inte det minsta road av de andra deltagarna, inte road av någonting, satt bara där som en som hamnat på fel ställe, orkade inte lyssna ordentligt till kursledaren en gång.
Men Engla var intresserad.
Hon kommenterade alltsammans på bussen hem, karlarna mest.
--- Gud om man var i din ålder ändå!
suckade hon.
Du är lycklig du som är ung och söt.
När jag var yngre var jag inte ens söt fast det var ändå roligare då.
När grabbarna visslade efter en och viskade fula saker i ens öra på gatan.
Du vet inte hur bra du har det!
--- Jag tror jag vill skiljas, sa jag lågt och avlyssnade orden.
--- Du är inte klok, sa Engla.
Du vet inte vad du talar om.
Det är ett rent helvete att leva ensam ska jag säga dej!
--- Men hur ska jag göra då ? viskade jag fastän bussen surrade omkring oss och ingen kunde höra mej.
Om jag inte vill svika mej själv längre, om jag inte vill låta mej utplånas ? Det är egendomligt med ord.
De kan komma upp i en och bli till fast man inte varit säker på att de funnits i en tidigare.
Vi hade ju haft det så bra den sista tiden Andro och jag, bättre än på länge.
Men plötsligt stod tanken klar i mej som om jag läst den någonstans ; Jag var färdig med honom och hela vårt förhållande.
Jag ville inte vara någon äcklig Baby-Doll åt honom längre.
Jag ville gå min egen väg.
--- Men Andro som är så gullig!
sa Engla.
Annat var det med min karl ska jag säga dej.
En sån där förbannad tigare, ingenting fick en annan ur honom.
Var han missnöjd så frös han en till is, ska jag säga dej.
Iskall hel och hållen, aldrig så mycket som ett vänligt ord, knappt ens då det var lördag och dags för nubben och sängen.
--- Så du stod inte ut då ? --- Nej, sa Engla.
Då var ensamheten faktiskt bättre än nån som inte brydde sej om en fast jag trodde aldrig att det skulle bli så ensamt.
Bussen bromsade in och vi var framme i Lunden.
Jag kollade genast våra fönster och såg att det lyste i vardagsrummet.
Eftersom jag gått hemifrån på eftermiddagen medan det var ljust måste det betyda att Andro varit hemma eller fortfarande var det.
--- Hej då, sa jag utanför Englas dörr och kramade hennes arm genom kappärmen.
--- Hej då och sköt om dej nu, log hon.
Tänk på saken i alla fall så du inte gör nåt du får ångra.
--- Jodå, jag log också men jag kände hur käkmusklerna slöt sej och jag pressade tänderna tätt samman.
Det ilade lätt i magtrakten när jag låste upp dörren.
--- Var har du varit ? frågade Andro genast jag öppnade och kom in i hallen.
Vi log inte mot varandra.
--- På kursen, den började ikväll.
--- Men du är ju sjukskriven!
--- Jag orkade inte ligga i sängen längre.
--- Men jag blev ju orolig förstår du väl, trodde nästan att det hänt dej nåt.
Han tog några steg mot mej.
Jag satt faktiskt och undrade om jag skulle ringa polisen.
--- Du är inte vettig!
sa jag.
--- Mår du bra igen då ? Han kom ända fram till mej och började knäppa upp min kappa.
Jag ryggade tillbaka inför hans beröring, ville inte att han skulle ta i mej.
--- Jodå, det är inget större fel på mej, sa jag avfärdande, krängde av mej kappan själv och gick förbi honom in i badrummet för att dricka vatten.
--- Hur var kursen då ? --- Jo bra tror jag.
--- Du kunde ha skrivit en lapp.
Jag kom hem vid femdraget och hade ingen aning om var du var.
Jag har ju ledig kväll i kväll, det trodde jag du visste!
Din stil precis, tänkte jag men behärskade mej.
Jag kände ingen lust att diskutera eller gräla eller någonting alls med Andro just nu.
--- Vill du ha te eller nåt ? frågade han.
--- Ja, jag har inte ätit än.
Vi följdes åt ut i köket och pratade meningslösheter medan spänningen växte undertill.
Jag ville helst inte se på honom.
Jag visste inte om jag ville bryta, om jag måste göra det.
Jag blev rädd.
Som det blivit fanns det nog ingen annan utväg.
--- Vad vill du med ditt liv ? frågade jag plötsligt.
Andro såg på mej med det där underliga blanka i blicken.
--- Jag undrar det ibland jag med, sa han.
Det är svårt.
Röra på mej tror jag, inte sitta fast.
--- Har jag hindrat dej ? sa jag spydigt.
--- Nej inte så, absolut inte, sa han hastigt.
Jag tycker att det funkar fint mellan oss.
Vi gör som vi vill båda två inte sant ? Håller friheten högt.
Jag ryckte på axlarna och såg ner.
Jag ville som sagt inte gräla eller diskutera.
Jag var trött och ville vara ifred.
Det var idiotiskt att ställa den där frågan, jag vet inte vad det tog åt mej.
Vad tjänade det till att säga honom det jag tänkte, att vårt förhållande byggde på hans villkor, hans behov, hans önskningar.
Att ingen av oss, varken han eller jag, någonsin räknat med att jag skulle ha några egna önskemål eller behov som behövde fyllas.
Samtalet ebbade ut.
Vi gick och la oss.
Andro kröp intill mej i sängen och började försiktigt smeka mej.
--- Jag blöder fortfarande, sa jag.
--- För det kan jag väl få klappa lite på dej ? --- Jag är hemskt trött, sa jag och vände mej på sidan med ryggen mot honom.
Han svarade inte men fortsatte att smeka mej över ryggen en stund, långa tag med hela handflatan.
Det kändes skönt men ändå spändes min kropp som till försvar och jag ville inte att han skulle röra mej.
Jag låg alldeles stilla och väntade att han skulle sluta.
Sedan makade jag mej över i den andra delen av sängen.
--- Jag tror inte att jag kommer till ro om jag inte ligger ensam, ursäktade jag mej för vi låg oftast ihop när han var hemma.
Det är så varmt.
Antagligen förstod Andro att det var ett svepskäl för han vände sej också åt andra hållet.
Jag kände hur ilningarna i magen övergick i den stora sugande tomheten som var så svår att uthärda.
Jag ville sträcka ut handen mot honom fast jag inte ville veta av honom, göra allting bra igen, som vanligt, som det varit tidigare, himlen visste när, kanske innan i våras då jag upptäckte sugmärket på hans rygg, kanske innan aborten bara.
När hade det varit bra sist, bara bra och utan alla skuggor ? 4 VEM VAR JAG ? Vad ville jag med mitt liv ? Frågorna svirrade runt i mej, jag kunde inte ta mej ur dem.
Samma klibbiga otäcka frågor om och om igen.
HUR ? VARFÖR ? Just jag!
Eva-Marie.
Pubertetsfrågor när jag var tjugoåtta.
Jag hängde i köksfönstret.
Vägarnas långa slingrande därnere, regnsvarta blänkande.
Busshållplatsens lilla ödekur med skylt framför.
Grannhusens tättsittande fönsterrader mot yttervärlden med blått tv-sken och myslampor bakom krukväxter och gardiner eller fällda persienner.
Varmkranens hetsiga brusande inne hos grannen.
Det kunde ha varit en helt annan kväll som såg likadan ut, en kväll före likaväl som nu efteråt.
Men det var efteråt.
Ohjälpligen.
Hatet kom över mej igen.
Ja vem fan var jag egentligen ? I skålen med äpplen på bordet låg en spritpenna, mina dekorationsäpplen, Andros djävla penna.
Jag klättrade upp på bordet och började skriva på fönsterglaset, stora tydliga bokstäver : Jag är BEHAGSJUK OSJÄLVSTÄNDIG FEG OÄRLIG ÄNGSLIG RÄDD DUM ( men det strök jag för jag var inte dum.
Jag hade gjort mej dum, spelat dum ibland, men jag var inte dum!
) Jag läste upp listan med hög röst och frågade utmanande och hånfullt den där äckliga Eva-Marie vad hon tänkte göra åt den.
Och hon hoppade ner från bordet, tog en plastpåse i skåpet under köksbänken, en stor vit en med konsummärket på, och gick in i badrummet.
Jag rakade rent i badrumsskåpet, det tog inte många sekunder, vräkte ner mina krämer, pastor, läppstift, puder, tusch, penslar, pincett, papiljotter, hela rasket hamnade i påsen.
Jag knöt om den upptill och lät den dansa genom sopnedkastets långa kurviga trumma.
Glaset i burkarna krossades i dansen och ljudet blandades med det ihåliga ekandet av själva färden ner i underjorden som ett skri från den gamla Eva-Marie som alltid försökt göra sej lockande som en slickepinne.
Hon som lett så ljuvt och inbjudande och tittat med stora tuschögon på pojkarna, undergivet väntat på deras initiativ och lekt lekar med dem, flörtleken, pettingleken, knulleken, njutit av deras fräcka kommentarer om henne, deras visslingar efter henne, känt sej uppskattad och attraktiv när de la märke till hennes yttre företräden.
Pojkarna som varit bekräftelsen på att hon dög och som skulle blivit bekräftelsen på att hon inte dög längre när hon kom i den åldern.
Och jag frågade mej hur i helsike jag hade gått på allt det där ? Jag hade inte ens känt att det var fel!
När jag var liten och klättrade i träd och simmade fortast bland kusinerna, när jag läste sagor och låg på min säng för att slippa undan först far och mor och sedan mor, deras tjat och förmaningar, mors trötta ledsna röst, när jag dagdrömde om Eva-Marie Crohnen som räddade barn ur brinnande hus eller en pojke från att drunkna och när jag bara ovilligt klädde mej i klänning för att mor insisterade på det.
Då var jag någon, då ville jag något, då var jag inte utplånad!
Jag hade lovat mej själv att aldrig bli som Susanne som satt framför spegeln i sitt rum och målade sej och skrattade tillgjort i telefonen när någon kille ringde till henne.
Det hade tagit mej år att försöka acceptera att jag från flicka förvandlats till en sådan där löjlig och dum kvinna med bröst och kladdig mens som var så besvärlig att klara av och som ingen nämnde vid namn.
Att jag måste söka mej in i rollen som kvinna för att över huvud taget få vara med någonstans, höra hemma i någon krets och inte förbli ensam på min säng med dagdrömmarna.
Efter förvirringens tid kring fars och mors skilsmässa, när jag sökte mej ut för att hitta en förankring någon annanstans började jag försöka anpassa mej och härma.
Hela min omgivning bestod av flickor som anpassat sej eller sådana som var omöjliga och plugghästar, fula och illa klädda utan en chans bland killarna.
Jag har aldrig använt så mycket energi och koncentration på något som på detta att bli kvinna och vara kvinna, att erövra rollen och göra succé i den.
Jag hann ingenting annat.
Om man sköter sin kropp måste man bli vackrare, stod det i min bibel, och jag gjorde vad jag kunde.
Jag undersökte mina möjligheter och konstaterade att jag som var kort till växten inte fick dela av min figur med tvådelade kläder och att mitt smala ansikte borde ha en frisyr som fyllde vid kinderna för att komma till sin rätt.
Jag lärde mej att lägga upp håret och måla naglarna och ögonen och läpparna med särskild pensel för konturens skull och leta igenom dussinet affärer och prova och vrida och vända mej framför speglarna och diskutera med tillfälliga väninnan om det verkligen var mina rätta färger eller inte.
Och när jag inte pysslade med mitt yttre eller läste i veckotidningarna om den stora väntande kärleken som förr eller senare skulle uppsluka mej också om jag rätt skötte mej, så satt jag i telefonen med mina flickvänner och snackade pojkar och kläder och vad ska du ha på dej på lördag i timmar, och skolan var en urtråkig andrahandshistoria utom på rasterna och det gick inte särskilt bra fast jag klarade mej eftersom jag inte vågade strunta helt i läxorna och satt tyst och snäll på lektionerna.
Jag blev en Baby-Doll, faktiskt riktigt populär hos det motsatta könet och jag var smart nog eller rädd nog att hålla alldeles lagom på mej enligt de varningar och recept som min bibel tillhandahöll för unga flickor, hit men inte längre, locka men sätt gränsen så att du inte blir en dålig flicka.
Jag var lättsam, glad och flörtig och en smula otillgänglig och aldrig någonsin helt mej själv.
Och nu åtta, tio år senare, vad var jag nu ? Fortfarande läcker, fortfarande en Baby-Doll att leka med och kasta åt sidan när jag blev mogen att kassera ? Någon utan eget liv, fortfarande inte vuxen och självständig att fatta sina egna beslut trots eget förvärvsarbete och egen ekonomi.
Men det fick vara slut nu, slut på alltsammans.
Mina sminkburkar låg i sopen och jag skulle aldrig göra mej till för Andro mer.
Ville han inte ha mej som jag var så kunde han slippa.
I själva verket hoppades jag fegt att han skulle vilja slippa för då skulle jag bli av med honom på enklaste sätt utan att ens behöva öppna munnen.
Revolten flammade hög i mej ända tills det var dags att börja jobbet igen.
Det kändes osäkert att cykla iväg alldeles naken i ansiktet och med rakt hår.
Andro hade inte sagt något varken om mitt utseende eller det tomma badrumsskåpet.
Jag visste inte om han lagt märke till förändringen eller om jag var så i ett med tingen i våningen att han inte tänkte på hur jag såg ut längre.
Skulle de säga något på jobbet ? Och vad spelade det för roll ? Vem skulle jag behaga ? Grodden skulle tyckt om mej, tänkte jag i självförsvar, och genast kom den konstiga känslan över mej igen.
Jag hade genomgått en abort, det var allt, det gjorde tjugofemtusen medsystrar i Sverige vartenda år.
Det var inget märkligt som hänt, inget ovanligt ens, men ändå hade det hänt just mej och jag kände mej som en annan.
För mej var det en alarmsignal som blev allt mer högljudd, som närmade sej mej med ett ihållande skärande ljud, närmare och närmare.
Det var ingen som sa något om mitt utseende utom en av sekreterarna som tyckte jag såg blek ut.
Kanske var förändringen inte så stor som jag inbillade mej, kanske la inte människor märke till varandra på det sättet ? När jag kom upp till avdelning elva där ronden började hade det kommit en ny underläkare, lång och blond med ett vackert öppet leende.
Vi hälsade, syster Siv som stod bredvid frågade om jag varit sjuk och jag nickade och sa att jag haft influensa, sneglade på läkaren från sidan och kollade in hans ringlösa fingrar.
Jag hade varit så kär i Andro i fem år att jag knappt tittat åt någon annan man.
De hade inte intresserat mej mer än mycket flyktigt.
Andro hade varit allt dominerande, den enda jag velat ha och jag hade aldrig besvarat några inviter från andra.
Men det var över nu, allt var över.
Grodden också.
Läkaren var snygg, han skulle nog kunna göra vackra barn.
Jag skulle kunna göra ett barn med någon, välja ut en lämplig pappa utan att för den skull blanda in honom i mitt liv.
Jag skulle klippa av banden med Andro, skaffa mej ett barn, men inte en man.
På sal tre hittade jag Elin-Märta.
Hon hade kommit in i förra veckan för en undersökning och blivit kvar.
Hon var så dålig att hon inte kunde skickas hem.
Syster Siv hade bönat för henne.
Platstillgången var ovanligt hygglig, men överläkaren var förargad.
Det var emot hans principer som han sa.
Hans uppgift var att bota rätt och slätt och för det stod människor i kö.
De som skulle hjälpas över till andra sidan måste placeras om annars sprack hans schema.
Elin-Märta hade fått stanna på nåder tills jag kom tillbaka.
--- Men kuratorn måste placera henne omgående, beordrade han.
--- Självklart, lovade jag utan att ha en aning om hur platsläget på långvården var för närvarande.
Men får hon ligga kvar tills dess, vädjade jag och undrade om han tyckte mindre om mej utan make-up.
Jag lovar att göra allt, men låt henne stanna!
sa jag.
Hon bor alldeles ensam och har inga släktingar här.
--- För kuratorns vackra ögon då, skrattade överläkaren och la armen om min axel.
Men ordna nåt fort för så här kan vi inte ha det!
--- Nej då, bedyrade jag ivrigt.
Jag lovar.
Han släppte mej och gick vidare till nästa säng.
När ronden lämnade rummet stannade jag kvar hos Elin-Märta några minuter.
--- Hur är det ? sa jag och satte mej på henne sängkant.
--- Knepigt, svarade hon med halvslutna ögon.
Det känns så konstigt härinne förstår du.
Som om nåt händer med mej som jag inte kan förklara.
--- Jag ska ordna plats för dej på ett annat sjukhus där du får stanna tills du blir frisk, ljög jag.
Här behandlar de bara på kort sikt som du vet.
--- Det är fint, nickade hon och log lite med spruckna läppar.
Det grejar sej.
Jag la handen över hennes på lakanet och kramade den.
--- Jag kommer upp till dej igen, sa jag och följde efter läkarna och sköterskorna som hunnit till nästa sal.
Ett par dagar senare lyckades jag ordna en plats åt henne och gick genast upp på avdelningen för att meddela syster Siv.
Jag kom mitt i eftermiddagskaffet och fick en kopp.
På bordet tronade en stor gräddtårta från en tacksam patient.
--- Hon går inte att flytta, sa Siv.
--- Är hon så dålig ? sa jag.
--- Gå in till henne så får du se.
Hon ligger på sjuan nu.
Vi var tvungna att flytta bort den andra sängen så att hon fick ensamt rum.
Jag drack ur kaffet och gick in till rum sju.
Där stod en säng närmast fönstret.
I övrigt var rummet tomt, den glansbonade korkmattan låg som en liten sjö mellan mej och kvinnan i sängen.
Jag gick fram till henne och stod där och såg länge på henne.
Var det Elin-Märta som låg där ? När jag varit uppe på avdelningen igår hade hon varit vaken och haft svår värk och jag satt hos henne medan hon långsamt domnade bort av en ny spruta.
Hon hade hållit min hand i ett hårt krampaktigt grepp hela tiden och försökt fixera mej med blicken.
--- Du kommer väl tillbaka, hade hon viskat.
Du kommer väl tillbaka ? Och nu var jag tillbaka.
Hon var djupt försjunken i sömn.
Hon låg på rygg med händerna på det uppvikta lakanet och näsan rakt upp mot taket och hon snarkade med vidöppen mun.
Jag skymtade hennes gom mellan de bleka torra läpparna och såg att de tagit ut tänderna, hennes stora vita karaktäristiska tänder.
--- Elin-Märta, viskade jag, men hon reagerade inte i sin tunga sömn.
Elin-Märta är det du ? Den fina röda peruken med alla smålockarna låg på nattduksbordet inom räckhåll och huvudet var täckt av en kort grå snagg.
Hennes ögonlock var hårt slutna, kupiga med korta ögonfransar under och breda oprecisa bryn över.
Pannan var slät och de vanliga rynkorna tunna som blyertsstreck i den gulbleka huden.
Jag såg på henne och mindes hennes förnekan av sin sjukdom, hennes förnekan av sin rädsla, hennes förtvivlan innan jag ordnade peruken åt henne.
Det grejar sej hade hon sagt om och om igen.
Men det hade inte grejat sej.
Hon låg där långt borta från mej, främmande och avskild, naken om huvudet och naken i munnen, berövad sitt vanliga mänskliga jag.
Det var mest bara på den stora kraftiga näsan som jag alls förstod att det verkligen var hon.
Syster Siv kom tyst in bakom mej.
--- Hon är medvetslös, viskade hon.
Jag tror inte hon lever till kvällen.
--- Jag stannar hos henne, sa jag.
Ifall hon vaknar upp.
Hon var så rädd igår.
Hon frågade om jag skulle komma tillbaka.
--- Ja, om du har tid, sa syster Siv.
Ring om det är nåt.
Jag finns här till klockan åtta.
Jag nickade och gick fram till fönstret.
Löven dansade i vinden därnere på gårdsplanen och bredde sina granna gula mattor över det vissnande gräset.
De var som vackrast nu i sin dödskamp, redan avskiljda från sitt ursprung men ändå på något sätt så levande.
Jag såg på Elin-Märta igen och undrade om jag skulle få se henne mer, om hon skulle vakna.
Jag drog fram en stol och satte mej nära hennes huvudgärd, satt stilla och såg på henne och tänkte på den egendomliga främmande döden som inte lät sej fattas, inte kunde nås med ord eller förstånd.
Ett icketillstånd, en motsats till det levande.
Det var omöjligt att begripa döden.
Att något eller någon kunde dö och inte finnas mer, inte längre vara tillgänglig för andra.
Den som dog skulle aldrig mer visa sej.
Jag tänkte på mormor som var gammal och sjuk, jag tänkte på grodden som jag aldrig sett.
Om hon skulle vakna.
Om hon skulle komma till medvetande och bli rädd.
Då skulle någon finnas hos henne, och denna någon skulle vara jag.
Oktoberdagen mattades och sinade utanför fönstret.
Den ljusblå himmelen blev mörkblå och sedan svart i återskenet av lyktorna nere på gårdsplanen som jag inte kunde se.
Jag satt som förut utan att tända något ljus.
Elin-Märta hade inte vaknat, bara rört sej lite.
På hennes långdragna snarkningar och det svaga visslande ljudet av luften genom hennes näsborrar när hon andades in visste jag att hon levde.
Jag undrade om alltsammans var ett misstag, om hon verkligen var medvetslös och skulle dö.
Snarkningarna var ett så levande ljud.
Mormor hade snarkat varenda natt på Sjöa, högljutt och vibrerande, nästan som trumpetstötar emellanåt.
Men så tyckte jag att Elin-Märtas snarkningar avtog.
De blev mer lågmälda, små gnyenden bara.
Jag flyttade mej närmare och tog hennes hand, men hon märkte det naturligtvis inte.
Jag satt och satt med min hand över hennes på lakanet.
Rummet var alldeles mörkt nu, jag gäspade och undrade vad klockan var, men armbandet var dolt av min sjukhusrock och jag kom inte åt det utan att ändra ställning.
Jag kände att jag var kissnödig men satt kvar, tvekande.
Visst skulle jag kunna lämna henne en liten stund.
Hon hade ju inte vaknat och hon skulle kanske inte vakna på länge.
Min blåsa värkte.
Om jag skyndade mej på toaletten skulle jag inte vara borta mer än någon minut.
Nu snarkade hon till igen.
Jag tog försiktigt bort handen från hennes och strök min fuktiga handflata mot rocken medan jag tassade ut ur rummet.
--- Hur är det ? frågade Siv när jag kom ut från toaletten.
--- Hon har inte vaknat, sa jag.
--- Det är inte säkert att hon gör det heller, sa Siv och följde med mej in.
Hon tände en liten nattlampa där den andra sängen stått och gick fram till Elin-Märta.
--- Men hon är ju död!
sa hon och la fingrarna över Elin-Märtas handled.
Jag kände hur allt blod liksom strömmade ut ur mej och jag blev kall och blek av förskräckelse.
Det stack som av nålar i armhålorna när svetten trängde fram.
--- Men hon levde alldeles nyss, sa jag.
Hon snarkade när jag lämnade henne.
Precis nyss.
Elin-Märta låg som förut med magra gulbleka kinder och näsan rakt upp mot taket.
--- Jo hon är död, konstaterade Siv.
--- Var inte ledsen, sa hon när vi tillsammans lämnade rummet.
--- Men jag var ju inte där, mumlade jag.
--- Jo det var du, sa Siv tröstande.
Själva dödsögonblicket är inte alls så dramatiskt.
Du satt hos henne in i det sista.
Det var fint tycker jag.
Jag kunde inte svara.
Jag kände att jag var trött och hungrig och ville hem genast.
--- Tack för hjälpen, sa Siv när jag gick.
Jag nickade ett hastigt hej och sprang nerför alla trapporna från avdelningen.
Sjukhuset var tomt och dött, knappt en människa, bara dämpade lampor i korridorerna.
Det var som i en filmdröm, långa gångar där huvudpersonen trevade sej fram, vilset famlande och sökande.
Men den kyliga luften, vinddraget mellan de höga husen var verkligt.
Jag drog djupt efter andan och skyndade mej att låsa upp cykeln, trampade hem.
Jag tänkte ett ögonblick ta vägen om Susanne, men jag skulle inte kunna berätta vad som hänt.
Jag cyklade förbi alla radhusen utan att se dem, ut på fältet och fram mot Lunden.
Våra fönster glimmade blanka och svarta näst högst upp under taket.
Jag var hejdlöst hungrig på ett sätt som jag inte tyckte passade sej när Elin-Märta nyss dött.
Jag lagade en omelett med råstekt potatis och lökskivor i och värmde köttbullar som låg i frysfacket.
Medan jag väntade på att maten skulle stekas åt jag den ena ostmackan efter den andra och drack en burk mellanöl fast jag egentligen inte tyckte särskilt mycket om öl i vanliga fall.
Hade de fört ner henne till bårhuset ännu ? Vad gjorde man med de döda ? Tvättade dem, svepte dem i något lakan ? Fick hon behålla nattskjortan på ? Satte de in hennes tänder i munnen igen och klädde på henne peruken ? Hon skulle nog velat det, att de klädde på henne hennes tillhörigheter.
Jag bredde mej en ny macka och åt den i snabba giriga tuggor.
5 PÅ YTAN återgick allt till det vanliga igen bara jag börjat jobba.
Andro hade mer att göra än någonsin.
Hans pjäs skulle snart ha premiär och när han inte sjöng på krogen i stan repeterade han.
Vi träffades så lite att vi lika gärna kunde ha bott på skilda håll och vi visste egentligen ingenting om varandra längre.
Jag tyckte att han förändrats så katastrofalt och jag retade mej på hans självupptagenhet, på det jag börjat kalla hans karriärgossestil : Att han frivilligt tvättade håret ( det var ju inte för min skull!
), att han klädde sej i gabardinbyxor där lemmen avtecknade sej mot skrevet, att han svängde runt i sin knallblå framgångsporsche.
Han var långt inne i det stora suget, han som sagt att ingenting kunde förändra honom!
Vi låg med varandra igen, men jag hade ingen som helst lust.
Han smekte mej ömt och tålmodigt och jag försökte låtsas som om jag blev upphetsad fastän jag var alldeles likgiltig.
Jag förblev torr hur länge han än smekte mej och det kändes pinsamt, beviset för att jag bara hycklade.
Storklas hade svårt att komma in i Klara-Mi som inte längre var någon Klara-Mi för mej utan bara något trist och dött.
Jag rörde mej under honom och försökte skynda på hans orgasm för att bli av med honom.
Jag ville inte älska med honom, jag ville inte ha honom i mej, bara slippa undan.
Om han reagerat annorlunda skulle det varit lättare för mej att säga som det var.
Om han inte visat mej en sådan ömhet.
Jag låg där passiv och önskade att han skulle ta åt sej för att jag inte blev det minsta upptänd av honom.
Det var som om jag ville driva honom att tappa tålamodet, sluta smeka mej, missbruka mej, hata mej tillbaka, tvinga honom till ord istället för den där tysta förståelsen för lilla frigida Eva-Mi som just genomgått en abort.
Han trodde naturligtvis att det bara var en fråga om tid för mej, att han skulle kunna överbrygga min ovilja med sin värme och sin överlägsna teknik.
Jag ville inte att han skulle ta i mej, samtidigt var jag rädd att han skulle ge upp mej.
För då skulle allting vara över, slutgiltigt.
Han skulle inte finnas mer för mej och vi skulle tvingas att lämna varandra i bokstavlig mening.
Fastän jag nästan hatade honom, kände jag en längtan efter honom, efter det som funnits mellan oss.
Det fanns en oförklarlig önskan i mej att läka allt igen.
Det var bra när han var borta.
Då kunde ingenting hända mej.
Eller oss.
Jag hade ingen att prata med.
Det hade jag aldrig haft, för sex var inte något som jag någonsin kunnat prata naturligt om.
När jag började vara tillsammans med pojkar i övre tonåren hade jag önskat mej en vän som jag kunnat anförtro mej åt.
Men mellan mej och de flickor jag kände rådde en konkurrens om pojkar som gjorde det omöjligt för mej att fråga dem hur de upplevde det där med kön och lust, när de höll på sej och när de släppte efter, hur det egentligen kändes för dem.
Jag var tillsammans med Erik i nästan tre år innan jag träffade Andro.
Det var medan jag gick på Socialhögskolan och bodde på studentrum i stan.
Han var ganska lik mej, tystlåten och blyg.
Vi var båda generade för våra kroppar, för att älska i dagsljus och se varandra in i ögonen under tiden.
Han var den andra pojke jag släppte så långt att vi låg med varandra, och jag var full av frågor och undran över hur han upplevde mej eller oss.
Men vi bytte inte ett ord.
Jag försökte en gång fråga hur det kändes för honom, men det svarade han inte på.
Våra knull var allesammans ungefär likadana efter de första gångernas upphetsning.
Rummet var mörkt, vi kröp ner under täcket, alltid hos mej för han bodde fortfarande hemma.
Han la sej över mej medan jag lydigt särade på benen, buffade på min blygd med sin lem och hittade min slida där han stack in den.
Han höll på ganska länge, längre och längre och en enda gång frågade han mej faktiskt något : --- Ska jag hålla på längre ? Först långt senare tillsammans med Andro förstod jag att Erik måste ha läst att det var en fråga om tid för kvinnan, att jag nog skulle få orgasm bara han höll på tillräckligt länge att köra lemmen ut och in.
Men det fick jag aldrig.
Jag tyckte om att ha honom i mej, det kändes skönt, men det var allt.
I min tonårsbibel läste jag att pojkens behov är mycket större än flickans, men den gick inte närmare in på vilket sätt de var större.
Jag accepterade vårt så kallade samliv utan att klaga för jag visste ju inte bättre.
Jag trodde att jag var kär i honom.
Först när jag träffat Andro förstod jag hur tråkigt vi haft det tillsammans, vilken lättnad det var att bryta upp från honom.
Andro ja!
När jag mindes vår första tid försvann allt hat ur mej och min längtan efter det gamla, efter den där upplevelsen, den hissnande känslan av glädje, kom tillbaka i mej så stark och levande att jag tyckte att livet blivit meningslöst nu när jag hade förlorat den.
Nu när allt var över.
Vi träffades första gången i gemensamhetsköket på studenthuset.
Andro var bjuden på middag hos en av tjejerna i korridoren och satt och läste Aftonbladet vid bordet medan hon stekte biff åt dem.
Jag kollade förstrött in honom.
Han hade långt ljust hår och mycket solkiga naglar.
Han såg upp när jag satte mej vid bordet med min sopptallrik och mina hårda brödbitar.
--- Hej!
sa han.
Jag heter Andro, vad heter du ? --- Eva-Marie, sa jag kort för jag ville äta ifred och inte prata.
--- Det låter långt och krångligt, kommenterade Andro.
Eva-Mi skulle passa dej bättre.
Jag brydde mej inte om att svara.
Andro var inte särskilt attraktiv, hans hår var otvättat och han såg barnslig ut.
Förresten var han Tinas kille.
--- Får jag ta en brödbit från dej Eva-Mi ? --- Nej, sa jag irriterad.
Och jag heter inte Eva-Mi.
--- Det var snålt!
--- Hör nu, sa jag ännu argare.
Om du tar mitt bröd har jag inget kvar i morgon bitti.
Det gäller din mage eller min och jag väljer min!
Förresten får du ju biff om några minuter.
Andro skrattade och sa Okey Eva-Mi, okey, men senare berättade han att han blivit så förvånad över att jag nekade honom brödbiten att han blev intresserad av mej.
Och jag som aldrig brukade bli arg och aldrig säga nej i vanliga fall.
Det var något som retade mej hos honom, hans nonchalans, hans ovårdade yttre, hans sätt att kalla mej Eva-Mi som om vi kände varandra väl.
Nästa dag när jag kom ut från eftermiddagsföreläsningen och just skulle korsa gatan körde han upp vid sidan av mej i en CV :2a som jag senare fick veta var Lasses.
--- Hej, sa han.
Vill du ha skjuts!
Jag tänkte först tacka nej, det där med brödet jag nekat honom satt fortfarande i, men jag hade tungt att bära, massor av böcker, så jag hoppade in i bilen bredvid honom.
--- Jag tänkte fråga om du vill käka middag med mej som kompensation för brödet igår, sa Andro.
--- Nej det vill jag verkligen inte!
utbrast jag.
--- Varför ? Gillar du inte mej ? --- Nej varför skulle jag göra det, vi känner ju inte varann, sa jag.
Jag tittade på honom.
Han hade tvättat sitt långa hår.
För min skull ? undrade jag roat för mej själv.
Varför var han intresserad av mej ? Varför dök han upp så här om han inte var intresserad ? --- Väntade du på mej utanför Sopis ? frågade jag.
--- Javisst, jag frågade Tina var du fanns om dagarna.
Jag har stått där i ett par timmar.
Jag blev alldeles tyst av hans medgivande, att han utan krumbukter sa som det var, så öppet.
Allt erövrande jag hittills varit med om hade varit fullt av hyckleri och spel, ingendera parten hade medgett något intresse förrän den började bli säker på den andra.
--- Varför ? frågade jag nyfiket.
--- Det är väl tydligt nog, sa Andro.
Jag ville käka middag med dej.
Vi åt middag på en liten källarrestaurant som sedan gick i putten.
Jag lät Andro bjuda mej.
Första gången ska man låta pojken bjuda, stod det i min bibel, och den regeln följde jag.
Jag tror det var enda gången han bjöd mej för han hade aldrig pengar visade det sej när vi lärde känna varandra lite bättre.
Vi tog en promenad efteråt, längs kanalen.
Det var tidig vår, min sista termin på Sopis.
Andro la armen om mej, men jag gjorde mej genast fri enligt mitt vanliga recept på hur man uppför sej med en ny kille.
--- Jag tänker inte kyssa dej som tack för maten, meddelade jag.
--- Jaså, varför inte det då ? Gillar du inte att kyssas Eva-Mi ? --- Jag betalar inte för mej på det viset, sa jag och försökte låta riktigt kylig.
--- Du är den ampraste brud jag träffat på länge!
sa Andro och la händerna om mina kinder och ruskade mitt huvud lite grand.
Varför är du sån där ? Är du rädd ? --- För dej va!
sa jag på larvigaste småbarnsvis.
--- Ja just för mej!
Andro fnittrade och plötsligt slog han armarna om mej och höll mej hårt.
Oj vad jag tycker du är fin Eva-Mi, sa han och borrade näsan mot min hals.
Och oj vad du luktar gott!
Det var väl ungefär vad jag drömt om, alla dumma romantiska flickors dröm som står att läsa i kärleksromaner.
En kille som gjorde vad han ville med mej, som inte var artig och blyg och respektfull utan som bestämde sej för mej.
Vi fortsatte den där promenaden hand i hand.
Vi pratade och skrattade med plötslig iver.
Andro berättade delar av sitt unga äventyrliga liv för mej, om sina fantastiska resor hit och dit.
Jag visste inte vad jag skulle tro, men han spärrade upp ögonen och försäkrade att vartenda ord han sa var sant.
Jag bara skrattade hela tiden och tyckte att han var ett äventyr hela han.
Så annorlunda alla jag träffat.
Ostädad, respektlös, full av liv och spänning.
Han kysste mej godnatt och jag hade inga invändningar fast han la händerna på mina stjärthalvor och pressade mej nära intill sej.
--- Morsning!
sa han och åkte sin väg utan att ha nämnt att han ville träffa mej igen.
Ett par dagar senare väntade han åter på mej utanför Sopis.
--- Bjuder du på middag ? frågade han.
Sedan gick allt så fort.
Vi träffades varje dag.
Jag tyckte att han var det märkligaste som hänt mej.
Jag försökte låtsas ointresserad, försökte hålla på mej, allra helst som jag fick klart för mej att Andro hade massor av brudar.
Jag ville inte bli en av dem.
Rädslan för hans förakt, för att han skulle förlora sitt intresse för mej och försvinna, kom mej att försöka hålla honom på avstånd, och antagligen hade det effekt på Andro som på alla andra killar, ironiskt nog, eftersom det var hans öppenhet jag först tilltalats av.
Under några veckor kämpade vi en envis kamp.
Han ville ligga med mej, men jag vågade inte utan sa nej vilket inte var svårt när jag tänkte på att han skulle räkna mej som en av de andra brudarna om jag gav efter.
Vi träffades ute, gick promenader, pratade och skrattade, kramades och kysstes.
--- Varför vill du inte ? frågade Andro.
Det var en stående återkommande fråga.
--- Därför att jag inte tycker tillräckligt mycket om dej, ljög jag, för jag tyckte redan mer om honom än jag någonsin tyckt om Erik.
Om jag bara vetat säkert att jag inte skulle bli en i högen skulle jag gladeligen gjort allt han bad om och mer därtill.
När det hände ? Jag skulle kunna berätta om det i varje liten detalj, hur vi var på hemväg till studenthemsköket för att koka te en kväll i början av maj.
Ljuset på himmelen som var alldeles gulgrönt vid horisonten västerut, de hotande svartblå molnen som drog upp från öster.
Vi gick med armarna om varandra.
Jag försökte hålla hans steglängd för att vi skulle gå i rytm, men vi kom i otakt hela tiden.
Plötsligt började det störtregna, stora tunga droppar som snart blev till en ridå omkring oss.
Vi sprang hand i hand mot studenthemmet och vi skrattade så vi tjöt utan att det fanns någon orsak.
Vi skrattade jämt de där veckorna.
Nästan så snart vi såg varandra skrattade vi.
Vi var våta som dränkta katter när vi kom innanför porten.
Uppe hos mej tog vi av oss alla kläderna i badrummet, duschade tillsammans för att återfå värmen.
Allt föll sej så naturligt.
Vi tvålade in varandra, gned våra kroppar mot varandra och skvätte ner hela badrummet, fyllde munnarna med vatten och sprutade på varandra som fontäner.
Andros lem stod rätt ut och vi döpte den gemensamt till Storklas.
Vi torkade oss och la oss i min säng.
Det var mörkt ute och Andro ville ha ljuset tänt så att han kunde se mej.
Han gick på upptäcksfärd över hela min kropp med mun, ögon och händer.
Jag kände mej generad och försökte hejda honom och när det inte gick ville jag att vi skulle släcka ljuset, men Andro kunde inte förstå varför och jag gav upp för jag ville inte tillstå hur ängslig jag var.
Han förstod det nog ändå för han skrattade åt mej.
Det gick inte att vara generad och rädd och blyg, det var bara att försöka följa honom.
--- Ditt vänstra bröst är större än ditt högra, sa han.
Vet du att alla kvinnor har olikstora bröst.
Och han sa det på ett sådant sätt att jag genast accepterade att mina bröst var olikstora och att han visste om det.
Han smekte mej och bad att jag skulle smeka hans Storklas tillbaka.
Han kom in i mej och jag kände en sådan hängivenhet att det var en njutning att ha honom där fast det gjorde lite ont när han trängde långt in i mej.
När han vrålade till i orgasmens ögonblick blev jag så häpet förskräckt att jag la handen över hans mun för att hejda honom.
--- Oj vad du är fin, sa han och kröp ihop mot mej.
Oj oj oj.
Det klarade vi väl bra ? Jag döper dej till Klara-Mi, fnittrade han och rörde sin lem inne i mej.
Storklas och Klara-Mi, det är du och jag det.
För alltid!
Han sov hos mej den natten och nästa med innan jag måste köra iväg honom för att tentamensläsa.
Sedan bodde han hos mej igen.
Jag upptäckte att han ingenting gjorde, mest drev omkring.
Bara när han inte hade några pengar och ingen att låna av arbetade han några dagar.
--- Jag målar mest just nu, förklarade han.
Men det gjorde han inte heller.
I varje fall inte under den här tiden.
Han mötte mej utanför Sopis.
Vi lagade middag i studentköket, det vill säga jag lagade middagen som jag köpt.
Vi fortsatte att gå långa promenader, men mest av allt låg vi i min säng med varandra, timmar i sträck och smektes och älskade.
--- Hur ska jag göra för att det ska bli bra för dej också ? frågade han när vi varit tillsammans några gånger.
--- Hur då ? Det är väl bra ? stammade jag och rodnade, djupt generad över att han tyckte att jag var dålig i sängen.
--- Men du får ju ingen orgasm ? --- Nja, men det är skönt ändå, försökte jag.
--- Men du kan väl säga hur jag ska göra ? sa Andro.
Det är väl inget att skämmas för ? Jag vågade möta hans blick fast jag kände mej olycklig och rädd.
Alla hans brudar, tänkte jag.
De kunde förstås.
Han kommer att gå ifrån mej, han tröttnar.
--- Jag vet inte, sa jag för jag kunde inte ljuga i det ögonblicket.
--- Då får väl jag komma underfund med det, sa Andro som om det vore en självklarhet för honom.
Jag var stum av tacksamhet.
Jag tyckte att han ställde upp på mej på ett sätt som ingen gjort förut i hela mitt liv, att han förstod.
Fast senare upptäckte jag att det mest var den sexuella biten som han förstod därför att han tyckte så mycket om att älska själv, för att det var hans sätt att ge, hans sätt att uttrycka sej.
Jag trodde att han begrep allt, hela mej, men så öppet blev det inte alls mellan oss.
Vår öppenhet låg bara i vårt sätt att älska och nu fem år senare räckte det ingen vart längre.
Jag hade slutit mej.
Jag ville inte.
Och när vi inte kunde älska längre måste vårt förhållande dö.
6 ENGLA kom in till mej just som jag slängde i mej kvällsmaten.
Andro hade inte kommit hem fastän det var måndag och han var spelledig.
Han gillade inte min kurs.
--- Är du färdig ? frågade Engla med handväska i hand och sjal om håret.
--- Nej, men vi har inte bråttom, sa jag.
Sätt dej och ta en kopp kaffe.
Det hinner vi.
Engla tog fram koppar och värmde på kaffeskvätten i kannan.
Hon slog sej ner mitt emot mej vid köksbordet och såg ut genom fönstret.
--- Jag tycker bättre om er utsikt, sa hon.
Min är nästan bara motorvägen tycker jag.
--- Usch, sa hon sedan.
Jag var med om nåt så hemskt igår, så förbannat hemskt!
--- Vadå ? frågade jag för jag såg på henne att hon ville berätta.
--- Jag hade träff med en kille som jag inte kände, en änkling som jag brevväxlat med lite grand.
Hon tittade på mej från sidan.
Hon var en liten kvinna med trubbig näsa som blänkte mitt i det rundlagda ansiktet.
Hennes kropp var bred och satt med korta stadiga ben och fylliga bröst ovan den tjocka midjelinjen.
Det vackraste på henne var ögonen, stora runda och vädjande i någon obestämbar mörk nyans.
De kom henne att se så barnslig ut, så levande och sårbar.
--- Jag fick tag på honom genom annons, fortsatte hon.
Man är för gammal för att gå ut och dansa förstår du, det är en sån förbannad marknadsföring på de där ställena.
Man tröttnar när man inte är tjugo längre.
Han satte in annonsen och jag svarade.
Jag gör så där ibland för man vill ju hitta nån att vara med.
Det går ju inte att alltid vara ensam menar jag.
Man längtar ju efter lite karl ibland fast man är gammal och förbrukad som jag.
Det förstår du väl ? --- Jag tycker inte att du är så värst förbrukad, sa jag.
--- Nej men det tycker karlarna, grinade Engla.
Och det gör väl inte så mycket kanske, sa hon tveksamt.
Jag hade ju inte tänkt mej nån livslång kärlek den här gången heller för sån tur har inte en sån som jag.
Han kom hem och drack kaffe och hade knappt tid att sitta ner och mycket äldre än jag såg han ut fast han förnekade det.
Och han ville att jag skulle klä av mej för honom och greja det för honom så han fick in den, men sen!
Tror du att han gjorde nåt för mej ? Nej det tyckte han var snusk och dumheter och hans fru hade aldrig velat att han tog henne därnere minsann och hon var en bra kvinna hon.
Och så drog han på sej brallorna och stack.
Engla fiskade upp en cigarett ur väskan.
--- Det du, sa hon.
Vad säger du om det.
--- Otur, sa jag.
Verklig otur.
--- Man borde varudeklarera dem, sa Engla bittert.
Ju äldre desto prydare.
Nästa gång får det bli nåt yngre fast det är ju inte säkert att de är bättre ... --- Jag skulle aldrig skilja mej om jag hade en sån som Andro, fortsatte Engla.
--- Hur vet du hurdan han är då ? sa jag.
Jag hade aldrig någonsin kommit på idén att diskutera hurdan Andro var i sängen.
--- Det syns, sa Engla.
--- Var inte dum, sa jag.
Förresten är sex inte allt.
Bara en liten del.
--- En viktig del för den som är utan, sa Engla.
--- Men han har massor av andra jämt, utbrast jag.
Hör du det, han är ute med andra tjejer.
Hur mycket tycker du att jag ska tåla ? --- Gör det så mycket då ? undrade Engla.
--- Ja, det gör det, sa jag.
För mej.
Han springer runt och sticker in sin svans i alla som har lust på honom och lånar ut en massa energi som han berövar mej.
Han är aldrig hemma.
Det blir inget kvar av vårt förhållande, inte ett dugg.
Han vill bara leva sitt fria liv och jag tänker inte ställa upp på det längre.
Jag vill ha ett eget liv med en mening som jag ger det, inte den som han försökt pressa på mej.
--- Nu måste vi bestämt skynda oss i alla fall, sa Engla och fimpade cigaretten.
Jag plockade snabbt undan i köket och satte på mej kappan utan att ens titta mej i spegeln.
Jag var riktigt stolt över hur jag lyckats reducera mitt tidsödande koketteri.
Engla hade redan tryckt upp hissen och höll upp dörren för mej.
Jag tyckte om att gå på kurs med henne.
Det förde oss närmare varandra.
Engla var så annorlunda mej, så mycket frispråkigare.
Hon bromsade mej inte alls som Susanne utan fick mej tvärtom ofta att säga och berätta saker som jag inte vågat säga till någon förut och det i sin tur ledde mej in i nya tankar som jag inte skulle kommit på av mej själv.
Engla var misshandlad av livet redan från det hon var liten.
Min egen uppväxt tycktes mej som ett under av välordnad trygghet jämfört med hennes.
Ändå fanns det något oförstört hos henne, något glatt och hoppfullt.
Varje människas mått av elände måste ha en övre gräns, ansåg hon, och hennes borde snart vara nådd nu.
Någon gång måste hon börja ha tur.
Livet kunde inte vara så grymt utan att det fanns en mening med det.
Ju mer otur hon haft desto bättre borde hon få det så småningom.
Hon var enda barnet till en ogift piga och hade tillbringat sin barndom i en skrubb innanför köket som kallades jungfrukammare, knappt erkänd som individ av den familj där modern tjänade sitt uppehälle under tolv fjorton timmar om dygnet.
Modern var tillagsinställd uppåt, ängslig att inte göra nog, att familjen inte skulle vara nöjd med henne, men hämnande neråt på sin olycka till dotter som hon i sin tur aldrig var nöjd med.
Sex år i folkskolan och sedan ut i tjänst som piga tretton år gammal, det var Englas uppväxt.
Hon räddade sej in i ett äktenskap som nittonåring och räddade sej ur det när hon blivit trettiosju och tillräckligt förståndig och stark för att vägra använda sej själv som dörrmatta längre.
Engla hade haft ett barn " Och det gör jag inte om ", sa hon, för pojken blev ihjälkörd när han var tio och vilade fortfarande inne i henne som något mycket skört och ömtåligt, en smärtsam längtan som hon höll ifrån sej med ett torrt konstaterande att han nog skulle blivit som far sin om han fått leva och då var det lika bra att han dog.
Hennes hat till sin man var öppet och självklart för henne och inget som hon stack undan i en känsla av misslyckande som min mor gjort.
--- I arton år torterade han mej med sin tystnad, kan du tänka dej det, sa hon.
Han stirrade rakt igenom mej och jag var så rädd att jag kröp för honom och försökte gissa mej till vad han önskade.
Om han blev riktigt arg så fnös han som en häst, det frustade ur näsborrarna på han.
Och ansiktet hans blev som en blodstörtning fast han inget sa, inte ett pip en gång.
Han var en sån där som inte kan älska, bara hålla fast en och domptera en.
När jag ville ge mej iväg gjorde han vad han kunde för att tvinga mej att stanna.
På slutet låste han rent av dörren och tog mina saker och tvingade av mej löningen.
Men jag stack i alla fall!
Fast papperna vägrade han att skriva på förstås, det blev aldrig gjort.
--- Det är märkligt att vara så rädd för nån som aldrig egentligen burit hand på en, sa jag.
Jag var så där rädd för min far fast han nog aldrig gav mej mer än en eller annan lätt örfil.
--- Tja, sa Engla.
Jag hade inget självförtroende att luta mej emot och jag trodde att min enda chans att bli älskad och uppskattad låg i att jag ansträngde mej tills jag blev blå i synen.
Jag hade inget att sätta emot så att säga.
Jag tror jag var rädd för varenda käft tills jag bestämde mej för att sticka.
Det var det där med pojken förstår du, det gjorde så ont att jag till slut måste göra nåt åt det, sätta fart på mej.
Det värkte så i mej att jag inte kunde sitta still och han ville ju aldrig prata om det, bara fnös och teg när jag grät eller klagade.
Jag var så stolt när jag lyckades överlista han och sticka ifrån han att jag nästan blev vuxen på kuppen fast jag var gamla mänskan redan.
Och sen har jag försökt att stå på mej fast det har varit svårt förstås.
Ingen vill att en kvinna ska stå på sej, har jag märkt, allra minst karlarna.
Då tycker de att man är en satkärring!
Eftersom jag sitter på nedersta trappsteget så borde jag ju vara ödmjuk och böjlig och inte protestera.
Bussen till stan tog trettio minuter.
Den gick alltid halvtom så dags på kvällen och Engla och jag satt på samma platser varje gång, längst fram bakom chauffören.
Jag var glad över min kurs, den var något som hände mej, en yttre rörelse i min orörliga väntan på uppbrott.
Det var på kursen som jag träffade Mark.
Från att ha varit en bland fem karlar började han skilja ut sej, jag tror redan andra gången.
Det första jag la märke till hos honom var att han lagt märke till mej.
Han kom och satte sej bredvid mej vid det där runda bordet.
Jag kände att han betraktade mej och lite obehaglig till mods undrade jag vad han tyckte om det han såg.
Jag gick som sagt envist omålad och håret var klippt i en kort rak pagefrisyr som påminde om mors.
Jag var nöjd med mej själv att jag vågat detta lilla steg, men jag hade fortfarande inte vant mej riktigt vid att låta bli mitt utseende och måste stålsätta mej när jag träffade nya människor för att inte bli än mer blyg och ängslig än jag varit.
Mitt utseende hade varit min enda något så när säkra plattform, Andro hade tyckt att jag dög, att jag var snygg.
Jag tyckte inte om att Mark tittade på mej och jag tyckte om det.
Det kom mej att känna mej ofri som om hans blotta blickar kunde peta mej tillbaka in i mitt gamla koketterifack.
Jag blev medveten om mej själv, och jag kände att jag gärna ville behaga honom, att han skulle tycka om det han såg.
Jag blev beklämd när jag märkte hur den gamla Eva-Marie stack upp i mej och fikade efter uppmärksamhet och beundran från vilken karl som helst som värdigades lägga märke till henne.
Jag duger utan smink, tänkte jag självbelåtet tredje gången vi hade kurs och han åter satte sej bredvid mej.
Han hade kommit tidigare än Engla och jag, men väntat med att välja plats tills han såg var jag slog mej ner.
Behagsjukan blommade upp i mej och jag blev på ett strålande humör och skrattade och pratade livligt med Engla tills synes helt omedveten om Marks existens, medan hans intresses sol värmde mej.
Mitt självförtroende satt precis som förut i en karls uppskattning av min yttre person.
Han var längre än Andro och gängligare.
Antagligen hade han sådana där avskyvärda spindelben att döma av de tunna låren innanför byxtyget och de vasskantade knäna när han la ena benet i kors över det andra.
Men han såg ganska bra ut, ett smalt mörkt ansikte med ett lustigt trekantigt leende och långdragna uppvinklade mungipor.
Det såg ut som om han log stillsamt även när han nog egentligen var allvarlig.
Han hade ett intensivt iakttagande sätt att se på en som om ingenting undgick hans blick.
Hans mustasch var vackert yvig, men håret var tunt och fjunigt uppe på skulten och det var ingen tvekan om att han snart skulle bli tämligen skallig.
Jag har blivit så gammal att jag kan intressera mej för skalliga karlar, tänkte jag muntert, och märkte hur jag inriktade mej på honom för att han inriktat sej på mej.
Kursledaren Bertil kom in i rummet, Vi delades upp i grupper om två och fick till uppgift att argumentera för och emot något så gott vi kunde.
Mark och jag fick ämnet " Kvinnans frigörelse ".
Jag skulle argumentera emot och han för.
Det var första gången vi pratade direkt till varandra annat än när vi presenterat oss.
--- Naturligtvis ska kvinnan frigöra sej, började Mark lite trevande.
--- Varför det ? invände jag.
--- Därför att hon är förtryckt, sa Mark.
--- Det är hon visst inte, försökte jag protestera.
Kan du ge nåt exempel på det ? Mark teg och kliade sej i huvudet, just där håret var som fjunigast.
--- Hon diskar kanske lite mer än mannen, sa han och sedan teg han igen.
--- Det här var marigt, sa han slutligen nervöst och vände sej till Bertil.
Jag tycker inte alls att kvinnan är förtryckt!
Vid skilsmässan har hon alla rättigheter.
Mannen, han får stå för fiolerna och har ingen chans ... --- Nej det är svårt att argumentera emot sina åsikter, skrattade Bertil som var en medelålders kille med lätt punsch ovanför byxlinningen och två skägglösa missklädsamma hakor nedanför munnen.
Men nåt har du väl följt med ? Ämnet är ju nästan outhärdligt populärt för närvarande.
Du då Eva ? Talar du också emot din övertygelse ? --- Nja, sa jag fegt och kände att jag rodnade.
Blickarna som jag visste riktade sej mot mej gjorde mej generad och jag var osäker på om rösten skulle bära.
Att hävda en åsikt inför andra var inte precis min starka sida.
--- Nå försök du då, uppmanade Bertil.
Alltså, tala emot kvinnans frigörelse!
--- Kvinnan ska inte frigöra sej, det vore hemskt olyckligt, började jag och i detsamma, jag vet inte varför, kom jag att tänka på grodden, på vad som hänt mej då och höll på att hända mej ända sedan dess.
Kvinnan ska inte frigöra sej, upprepade jag.
Absolut inte för då rasar det här förtryckarsamhället ihop som ett korthus, för det är uppbyggt så att några sitter allra överst och de förtrycker nedåt och de som sitter nedanför trycker till på de som är under i sin tur.
Nedåt och nedåt i en jättepyramid med spetsig topp och bred bas och längst därnere sitter kvinnorna, de allra flesta i alla fall, och under dem finns bara barnen, för de är de enda som kvinnorna har att förtrycka i sin tur.
Och om kvinnorna reser sej, alla på en gång, så blir det explosion.
Om de lyckas befria sej tar de barnen med sej och då rycks grunden undan för männen därovanpå i pyramiden.
Jag tystnade lite förvirrad över den intensitet min röst fått efter hand.
Grodden, tänkte jag och blundade ett ögonblick.
Lilla grodden!
Alla skrattade åt min harang.
Bertil ställde tillrätta genom att kalla mej " vår lilla revolutionär " och började dra upp principiella riktlinjer för hur man ska bygga upp sin argumentation så att den blir logiskt oantastlig och klar.
När vi skulle bryta upp föreslog Bertil att vi skulle gå någonstans och dricka ett glas vin ihop innan vi skildes.
--- För att stärka sammanhållningen i gruppen och lära känna varandra bättre, sa han.
Det är lättare att argumentera om man känner sej lite säkrare med varandra.
Engla och jag tvekade för det var långt mellan bussarna så här dags på kvällen och vi skulle båda jobba i morgon bitti.
--- Jag kan köra er hem, erbjöd sej Mark och det avgjorde saken.
Vi gick till en pizzeria som var det enda stället i närheten.
Mark satte sej åter bredvid mej och jag kände mej uppåt värre, glad och utmanande på en gång.
Jag skulle spola Andro och ge mej ut bland folk, träffa andra karlar.
Jag var fortfarande attraktiv.
Jag kunde skaffa mej en ny karl om jag ville.
Jag skulle inte bli ensam om jag bröt upp.
Jag undrade hurdan Mark var i sängen ( fast jag var frigid och inte ville ha någon i sängen ), om han skulle bli en bra pappa, bättre än Andro som inga barn ville ha... Jag skrattade mot Mark och kände att jag flörtade med honom på ett sätt som jag inte gjort mej skyldig till sedan den dag jag förälskade mej i Andro.
Det kändes som förräderi, men jag njöt samtidigt av det, av att få ge igen för alla brudar han tänt på trots att han sagt att han älskat mej.
Mark körde oss hem.
Engla satt bak.
Vi pratade lite allmänt, mest han och hon.
Jag var tyst och kände mej som centrum för all uppmärksamhet fast det var Engla han konverserade.
När vi hoppat ur bilen och sa adjö till Mark höll han kvar min hand.
Engla tittade på oss och började gå mot husentrén.
--- Får jag ringa dej ? frågade Mark hastigt.
--- Ja, nickade jag medan hjärtat började dunka av upphetsning.
Jag jobbar på sjukhuset här.
Begär kurator Eva Jakobsson så kopplar växeln dej.
--- Fint, sa han.
Godnatt då Eva Jakobsson.
Sov gott!
--- Godnatt, sa jag och skyndade efter Engla.
Jag gick fort för jag hade en känsla av att han stod kvar på samma ställe och tittade efter mej.
--- Hurdan var kursen då ? frågade Andro när jag kom upp.
--- Jodå, så där, sa jag likgiltigt och kröp i säng nästan genast.
Andro satt kvar framför tv :n i vardagsrummet och jag somnade innan han la sej.
Redan nästa dag började jag vänta att Mark skulle ringa, men det gjorde han inte.
Och inte nästa eller nästa heller, inte på hela veckan.
Sedan blev det lördag och söndag och då kunde han inte nå mej.
Det kändes förargligt att vänta så otåligt och förväntansfullt, som om han lurat mej, och nästa måndag skyllde jag på huvudvärk och lät Engla åka iväg till kursen ensam.
Jag ringde Susanne och bjöd mej på middag när jag hörde att Sven skulle jobba över.
Jag åkte dit utan att kontrollera om Andro kommit hem.
Det var som om jag ville ta hämnd på honom för alla kvällar jag suttit ensam utan att veta var han var.
Jag hade inte träffat Susanne sedan den där gången när jag frågade henne hur det kändes att vara gravid.
Telefonkontakten hade också varit mer än vanligt sporadisk.
Jag hade varit så uppslukad av det som hänt mej att jag inte kunnat förmå mej att ringa och småprata om ingenting med henne.
Vi hjälptes åt att lägga Bill och Justus och såg sedan på tv ihop, en gammal långfilm om en kvinna som försöker kombinera äktenskap och karriär, men som till slut ( med ett hängivet leende på läpparna ) deklarerar att kärleken för henne är viktigast av allt och lägger sitt yrke på hyllan för mannens skull och för barnet som de väntar tillsammans.
--- Gud så äckligt!
sa Susanne och stängde av tv :n.
--- Det är väl ungefär vad vi vuxit upp med ? sa jag.
Att man och barn är den enda säkra vägen till lycka.
--- Hade jag inte varit så fullproppad med sån skit så skulle jag nog skilt mej för länge sen!
sa Susanne.
Jag kunde inte tänka mej skilsmässa tidigare för jag ville inte bli som mor förstår du, jag ville absolut lyckas där hon misslyckats.
--- Men ska du skiljas nu då ? frågade jag lite generad.
Jag såg mej om i det stora rummet.
Oordningen var den vanliga.
Tjalle snarkade i en av fåtöljerna.
--- Ja det är vad jag vill!
--- Så ni är inte överens ? --- Nej Sven struntar i alltsammans säger han.
Jag får klara det bäst jag kan för han tänker inte hjälpa till.
--- Och barnen ? --- Det är bara Annika som vet nåt och hon ska flytta till mors kollektiv.
Men var jag och Bill och Justus ska ta vägen vet jag inte.
--- Jag önskar att jag kunde hjälpa dej!
--- Det ordnar sej kanske så småningom, sa Susanne.
Oroa dej inte.
Jag mår i alla fall bättre än jag gjort på flera år, nu när jag äntligen vet hur jag ska göra.
Jag måste berätta jag med, tänkte jag medan Susanne pratade.
Att jag också vill skiljas.
Men så tänkte jag att det var orätt mot Andro, att han måste bli den första som fick veta så jag sa ingenting, inte ens när Susanne bad mej hälsa honom.
7 MÖBELFALKEN öppnade sina inbjudande perspektivfönster mot allmänheten i Torgets mittparti.
Jag låste min cykel, tog väskan och gick över den långsträckta stenplanen förbi Metro och Tempo och Domus som alla underbjöd varandra med gula lockbeteslappar i fönsterna, pälsaffären som ständigt hade rea, barnklädesbutiken med sina extrabilliga kvalitetsjeans och Kramamejboutiquens svarta läderstövlar över knäna med vidhängande svarta nätstrumpor, och steg in genom glasdörrarna till fars välmöblerade lokal.
Jag hade inte träffat far sedan i augusti, men plötsligt denna eftermiddag fick jag lust att besöka honom.
Han var annars inte en person som jag tänkte mycket på, ingen som jag längtade efter för han hade aldrig stått mej nära.
Jag tror inte att jag skulle blivit särskilt ledsen om det gått utför med honom igen, om han råkat supa ner sej eller gjort konkurs.
Jag skulle nog tyckt att han fick vad han var värd.
Ändå utnyttjade jag honom till en viss grad, fast inte så som Susanne.
Jag tyckte inte om honom, men jag tyckte att han borde ställa upp och hjälpa mej ekonomiskt om jag behövde det.
Det kändes som om han var skyldig mej det för allt ont som han gjort familjen.
Hans största fel var nog att han var min köttslige pappa för han var inte precis någon som jag ville ha halva min kromosomuppsättning efter.
Jag föraktade honom både för hans affärsverksamhet, hans löjliga lekar i SB-orden och hans allmänna skrytsamhet för att han kommit sej upp ekonomiskt.
Det där med SB-orden var en hemlighet som ingen utomstående fick känna till, men far gläntade gärna en smula på förlåten när han groggat länge en kväll.
Den var körsbäret på toppen av gräddklicken i den karriär som man kunde åstadkomma inom vår kommun med omnejd, en sammanslutning för de som enligt stadgarna " tjänade fosterlandet och folket på ett ärorikt och redbart sätt ".
Att de valt in far i sin femtioenhövdade skara var obegripligt men antagligen hade han väl mutat sej dit.
Det hade han haft nytta av för SB-ordensbröderna hade räddat hans affär för åtta år sedan när han senast höll på att gå i konkurs och nu räddade han förmodligen i sin tur en och annan av dem.
Det skvallrades att det var nästan omöjligt att åstadkomma något i kommunen om man inte var en broder.
Därför visste jag aldrig om far skojade i sina makabra berättelser från Ordens verksamhet.
Om jag skulle ta honom på orden hade de gedigna män som regerade vår kommun i själva verket en lekstuga på sitt förhyrda herresäte, där sträng rangordning rådde för att alla skulle veta sin plats i förhållande till varandra.
De dekorerade varandra med band och rosetter, lekte underkastelselekar, krälade på golvet, skrek och bad, dyrkade något som de kallade Högste Fursten, klädde ut sej, höll tal på vers och skramlade med gamla vapen och avåt barbariska måltider där forsforcerande skelett hängde ner från taket och maten serverades i dödskallar med benknotor och rostiga kedjor som bordsprydnader.
Biträdet som kom emot mej inne i MÖBELFALKEN var en äldre, mycket välvårdad kvinna som såg ut som en värdinna på en ambassadmottagning.
Far hade ett antal riktiga damer som arbetade i hans affär ett par förmiddagar eller eftermiddagar var i veckan.
De var alla stilfulla välbegåvade kvinnor som pratade flytande franska och engelska och visste att föra sej.
De hade en ingående kännedom om mattor, antikviteter, möbler, tyger och prydnadsföremål som de studerat i antikvitetsshoper och på auktionskammare under åren av gradvis stigande sysslolöshet sedan barnen flyktat hemifrån.
De var fruar till fars kompisar i SB-orden eller bekantas bekantas fruar och de hade alla försörjningen grejad och var inte beroende av sin inkomst utan ville komma ut och röra på sej, träffa folk eller få ihop till minkpälsen.
Jag log och hälsade på damen, tog i hand fast jag inte hade en aning om vem hon var.
Hon visste alldeles tydligt att jag inte var kund utan fars dotter och antagligen hade jag hälsat på henne förut.
De såg alla likadana ut de här förtjusande damerna, med sitt lätt tonade hårfrisörskehår och moderiktiga skotska kjolar eller byxdresser.
--- Pappa är på kontoret, sa hon och gjorde en gest mot affärens inre regioner.
Jag passerade genom landskapen av vardagsrum, matsalar, kök och sovrum och hittade far tillsammans med sin kontorist som också var en effektiv deltidare med en bankdirektör i bakfickan.
--- Nämen vad ser jag!
utropade far och kom emot mej med ett hjärtligt leende.
Det var verkligen kärt besök!
Ellen ( det var kontoristen ) var en snäll flicka och sätt på kaffe va och spring över till Lundkvists och köp lite gott, du vet vilken sort.
Min lilla gumma, du ser strålande ut.
Han kysste mej på pannan.
Fast lite blek, tror jag ? Han höll mej ifrån sej och granskade mej med samma glada leende.
Jag kände mej överraskad.
Var han verkligen lycklig att se mej ? --- Men vilken kappa du har!
fortsatte han.
Den kan du inte gå med.
Du behöver en ny, det ser jag det.
Gå och köp dej nåt anständigt och skicka räkningen till farsgubben bara!
Han la armen om mej.
Kan inte Andro hålla dej med kläder va ? --- Jodå, jag kan hålla mej själv tack, sa jag.
Det här är min cykelkappa.
--- Jaså, jaha, Andro har bilen förstås ? --- Ja han behöver den bättre än jag för han uppträder ju vareviga kväll och kommer hem sent, sa jag genast beredd att försvara Andro.
--- Vi var inne och såg honom, Marianne och jag och några till, sa far.
Det var inte så tokigt tyckte jag.
Eller va ? --- Nej, sa jag.
--- Men köp dej en kappa va, så där vill jag inte se min lilla dotter, återtog far och kramade vänligt min axel.
Ellen kom med kaffe fast klockan var fem på dagen.
--- Duktig kicka, berömde far henne och satte genast tänderna i en Napoleonbakelse som förutom ginen var hans stora förtjusning.
Hör du min lilla gumma, sa han och vände sej till mej igen.
Hur vore det med en liten middag va ? Jag ska prata med Marianne.
Du och Andro och Susanne och Sven ? Det var bestämt länge sen va ? --- Ja vi har väl knappt setts sen Mariannes födelsedag, sa jag och fick det att låta som om det var hans fel.
--- Nej det är förskräckligt, sa far.
Hon sköter oss dåligt va ? Jag ska skälla lite på henne så ringer hon dej va och bjuder på middag!
--- Hur mår hon ? frågade jag artigt.
--- Jo, tackar som frågar, det är besvärligt, sa far och suckade och jag hörde hans svordom fast han inte gärna svor inför sin lilla flicka annat än när han var onykter.
Det är svåra saker, mycket svåra saker med fruntimmer vetdu, sa han.
--- Var mor bättre ? kunde jag inte låta bli att fråga.
--- Ja har du hört va!
utbrast far indignerat.
Har du hört att hon har fyllt hela kåken med fruntimmer ? Då har det gått bra långt va ? --- Tycker du att hon skulle ha suttit ensam och sörjt dej till livets slut ? sa jag lite spydigt, kunde inte avhålla mej från att försvara mor fast jag gjorde det skämtsamt för att inte stöta mej med far.
Jag kom mej inte för att säga honom någon av de sanningar jag tänkte om honom.
Jag var aldrig riktigt säker med honom.
Han kunde reagera så olika, inte alls eller häftigt, man visste inte.
Nu skrattade han godmodigt.
--- Ja det hade varit nåt va!
sa han.
Men fruntimmer!
Varför ( för satan ) fruntimmer ? Kan du säga mej det ? --- Hon ville inte bo ensam längre, sa jag.
Det ville ju inte du heller.
--- Men det är väl ( för fan ) skillnad på att skaffa sej ett fruntimmer som jag, sa far.
Hon kunde väl gift om sej, det hade varit mer normalt.
--- Äldre kvinnor är kanske inte lika gångbara på allmänna äktenskapsmarknaden som äldre herrar, sa jag.
Hon har väl inte hittat nån.
Det är förresten inte många karlar som är nåt att ha om man har lite pretentioner på gemenskap i samlivet.
--- Jojomän, där tar du allt fel!
skrattade far och sträckte på sej i stolen.
Karlarna håller formen längre, mycket längre.
Nu skrattade han alldeles kolossalt.
Men en liten middag, hur skulle det vara med en liten middag, återtog han.
Jag säger till Marianne va ? Men jag ville inte byta samtalsämne så där enkelt.
--- Varför gick du ifrån mor ? vågade jag undra.
Det var något jag länge velat veta.
--- Ja se det var också en fråga, sa far och tog upp en cigarr ur ett etui i kavajfickan.
Det var också en fråga.
--- Men skulle du inte vilja svara, vädjade jag.
Jag skulle behöva veta det förstår du!
--- Jaså, jaha, har du inte frågat din mor då ? sa far och snoppade cigarren.
--- Jo, men hon vet inte heller, sa jag.
Hon säger att du bara lämnade henne och aldrig ville förklara dej ordentligt, att du nog aldrig älskat henne riktigt och inte tyckte att hon dög ... --- Det var hon som inte tyckte att hon dög, sa far.
Jag älskade henne visst fast ingen ville tro det i hennes fina familj.
Inte hon heller förresten.
Hon trodde ju aldrig att nån kunde tycka om henne.
--- Men det gjorde du ? --- Du tror visst aldrig mej om nåra känslor va ? sa far och nu tände han cigarren och blossade några tag.
--- Jovisst ... men.
--- Det har du från din mor, sa far bittert.
Du tror att jag är kall som en fisk va och beräknande och elak mot Marianne och det är jag kanske, men jag har ändå försökt under alla de här åren både med dej och Susanne och gett er saker så att ni inte skulle behöva lida.
Du kan aldrig tro att jag längtat efter er, att jag hade nåra känslor fast jag övergav din mor va ? Att den där djävla familjen ( där kom svordomen ) med sitt fina sätt gick mej på nerverna och gjorde mej nervös och att de tyckte att jag inte var nåt med mina möbler och vanor, att din mor inte heller tyckte att jag var annat än ett kräk fast hon aldrig sa det rent ut för att hon var för fin för att prata klarspråk, att hon kanske gifte sej med mej för att komma från satmaran hennes det föll aldrig nån in, att hon kanske inte älskade mej va!
Far plirade på mej, pannan var rynkad i tjocka rodnande veck under den knappt märkbara flinten.
--- Nej, sa jag uppriktigt.
Det har jag aldrig tänkt på.
--- Nej där ser du, sa far.
Där ser du.
Vi var kanske två om den där skilsmässan fast det inte såg så ut, fast din mor fick alla sympatierna hos sej.
Jag kanske också grät emellanåt för att jag förlorat mina flickor som inte tyckte om mej längre.
Det var kanske inte så lätt för mej heller alla gånger fast ingen tänkte på det.
--- Men varför ? sa jag.
Om du tyckte om henne.
--- Det tog slut, sa far.
Jag tröttnade på alltsammans, det gick mej på nerverna.
Han tystnade och tittade sej omkring, såg på mej och såg bort igen.
Sen var det så, förstår du, du är ju vuxna flickan nu, att på ett sätt var det aldrig så bra mellan oss och det tröttnade jag också på, att alltid tjata mej till det, att hon aldrig gillade det ... Han tystnade och mötte min blick som för att kontrollera att jag fattat.
Jag nickade bekräftande.
Han hade varit förvånansvärt uppriktig på sitt patetiska vädjande sätt.
Vi reste oss samtidigt som om vi båda tyckte att det var omöjligt att fortsätta samtalet längre.
Han tog fram sin plånbok ur innerfickan på den mörkblå kavajen.
--- Köp dej en ny kappa nu som en snäll flicka, sa han och kysste mej på pannan.
Jag ville inte ta emot pengarna, men det skulle såra honom om jag sa nej, så jag tackade och såg glad ut.
Han började en smula generad plocka bland några räkningar på sitt skrivbord.
Ellen kom in och hämtade kaffekopparna och jag skyndade mej att säga adjö och lämna dem ifred.
--- Marianne återkommer om middagen!
ropade far efter mej när jag kommit halvvägs ut ur lokalen.
Jag vände mej om och höjde handen till en avskedshälsning.
Jag cyklade iväg, omtumlad av det oväntade mötet med den som jag i alla år benämnt min far, men som jag aldrig hade bytt ett vettigt ord med.
Jag övervägde att cykla om Susanne för att berätta vad som hänt mej, men så tänkte jag att hon kanske hade finfin kontakt med far utan att jag visste om det och skulle avfärda hans och mitt samtal med " jaså, ja det berättade han för länge sen för mej!
" Jag åkte hem till Lunden istället och ringde på hos Engla.
Andro hade begett sej in till krogen så här dags så honom riskerade jag inte att stöta på.
--- Jag har aldrig tänkt mej in i att de hade ett sexualliv, sa jag när jag berättat om far.
Är det inte märkligt ? Far och Marianne har jag ju accepterat, men far och mor!
Jag kan inte tänka mej mor i den situationen!
--- Den bristen på fantasi drabbar många äldre kvinnor, sa Engla torrt.
Kan du tänka dej mej i sängen ? --- Var inte dum, sa jag och blev lite generad.
--- Hon ville inte och han tjatade, jojo, sa Engla.
Men gjorde han nåt för henne måntro ? Jag ville inte heller med min karl, för han var så dålig i sängen att jag aldrig hade nåt nöje av det, att jag aldrig ens fick chansen att upptäcka att det kunde vara skönt.
Jag hatar den där potenssexualiteten!
I bästa fall lite teknik men ingen känsla, ingen värme, bara dra över och vända ryggen till eller gå och aldrig komma tillbaka.
Vad blir det av det ? Hela vår omskrutna sexuella frihet, det är en typisk manlig frihet, vet du det ? Frihet att knulla så många man vill, frihet från ansvar, ömhet och känsla för varandra.
Och kvinnorna går på det, de ska minsann vara lika fria.
Men vad är det för frihet, att bli lika hårda och känslolösa som männen ? --- Det är Andros form av frihet, sa jag och lät lika bitter som Engla.
Att ha många ... --- Jo jag har förstått det, sa Engla.
--- Men varför ? sa jag.
--- Tja hur ska jag kunna veta det bättre än du ? sa Engla.
Sexuell fåfänga antar jag, och prestationsbegär.
Han känner sej väl som mera karl.
Vad tror du själv ? --- Men han kan ju inte orka engagera sej så ofta, i så många!
sa jag argt.
Det är flackheten som jag inte kan med, att aldrig våga gå ner i sin känsla och erkänna den, vad den kan betyda för en.
Jag tycker att han fuskat hela tiden, lurat och svikit mej genom att inte fråga efter vad det skulle bli av vårt förhållande.
Han har bara smitit och flaxat omkring.
--- Tänker du verkligen bryta ? frågade Engla.
Du pratar om det som för att stärka dej själv, men du har ju inte ens andats om ditt missnöje till Andro om jag fattat rätt ? --- Jag är en sån feg mänska, sa jag och försökte skratta.
Tala med Andro!
Bara tanken gav mej ångest.
Hur skulle jag kunna prata med honom, han ville ju inte prata om det som var svårt.
--- Du lurar honom också, sa Engla.
Genom att tiga så här.
Du ger honom ingen chans att försvara sej.
--- Han kommer aldrig att försvara sej, sa jag tvärsäkert.
Han kommer på sin höjd att nicka och säja tjaha och gå sin väg.
--- Det går en fruktansvärd skiljelinje mellan män och kvinnor, sa Engla och skakade på huvudet.
--- Den når vi aldrig igenom, tror du det ? --- Fråga inte mej, jag är inget orakel, sa Engla.
Men det blir väl i varje fall efter min tid.
8 ANDROS PJÄS skulle ha premiär i början av november och sista tiden före var han knappt hemma alls.
Det var nästan som att bo ensam och det kändes bra.
Jag längtade inte ens efter honom.
Mellan Mark och mej hade ingenting hänt.
Det gjorde mej på en gång lättad och besviken och eftersom jag inte visste riktigt hur jag skulle bete mej var jag reserverad mot honom när vi träffades på kursen igen.
Han skulle inte inbilla sej att jag var intresserad av honom.
Jag tänkte inte slänga mej i armarna på en ny karl.
Mark försökte prata med mej men jag undvek honom och åkte direkt hem tillsammans med Engla.
Han ringde mej nästa dag på sjukhuset och frågade om vi kunde träffas.
--- Varför vill du träffa mej ? frågade jag.
--- Å det finns många skäl, sa han.
Du är vacker och förtjusande, jag är ensam, vi kunde kanske ha glädje av varandra ... --- Ja kanske, sa jag och lät kort.
--- Du vill inte ? --- Jag vet inte, sa jag.
Jag har det jobbigt på många sätt just nu och jag vill inte bestämma nåt.
--- Det var synd, sa Mark.
Han hade en bra telefonröst, fyllig och säker, lite dialekt från någonstans västeröver.
Den attraherade mej.
Men om du skulle ångra dej, om du får lust eller känner att du behöver nån att prata med så ring.
Du kan ringa när som helst på dygnet, jag svarar alltid om jag är hemma.
Han sa sitt telefonnummer och jag stoppade lappen i min portmonnä.
Det var ett innerstadsnummer.
Andro ordnade en biljett åt mej till premiären.
Han frågade om han skulle greja några till så att jag fick sällskap, men jag sa att jag helst ville gå ensam.
När jag kom hem den eftermiddagen hade Andro redan åkt till stan.
Jag kollade busstiderna och tvättade håret och som en eftergift åt mina gamla Baby-Dollinstinkter tog jag på mej den svarta med blommor som Andro gillade bäst i min garderob.
Om Mark dök upp på teatern, for det igenom mej, om han plötsligt slog sej ner bredvid mej i salongen, om Engla skvallrat om att jag skulle dit eller om han själv fått lust att gå på premiär... Mark visste inte att jag var gift med Andro.
Jag var inte säker på om han visste att jag var gift över huvud taget för jag bar aldrig mer än en ring.
Jag var belåten med mej själv för min halva vägran att göra mej vacker och belåten för att jag ändå tog mej bra ut i hallspegeln.
Jag tyckte att jag skötte mej som jag skulle.
I smyg hade jag genomfört min lilla revolution i våningen också, men den var så ynklig att den väl knappt märktes för någon annan än mej.
Jag bäddade till exempel inte längre när jag kom hem från jobbet för Andro var ändå aldrig hemma igen förrän jag sovit i många timmar.
Jag städade slarvigt och brydde mej varken om ryamattans långsvansar eller kuddarna i soffan, och jag hade slutat upp att stryka Andros kläder.
Andro hade ingenting sagt, kanske hade han inte ens noterat det för jag slätade ju till alla tvättade plagg innan jag la in dem.
Men hur som helst, jag tyckte att jag gjorde framsteg i min frigörelse även om allt det svåra återstod, det som jag saknade modet till att gå igenom.
Andros mamma ringde strax innan jag skulle gå till bussen.
Hon sa att det var länge sedan hon hörde av oss och vi mådde väl bra ? Jag tittade på klockan och bestämde mej för att jag hann prata de minuter hon kunde tänkas använda på ett rikssamtal när Andro inte var hemma.
Jag berättade att jag var på väg till hans premiär och skulle inte hon och farbror Nils också komma till stan en kväll och se pjäsen ? --- Jo det ville de gärna, de hade bara inte känt till den.
Andro hade väl glömt att säga något, han var då en riktig slarver pojken ( ursäktande skratt ).
Nu ringde hon närmast om julen, det var ju inte så lång tid kvar och hon skulle börja baka och lägga in och vi tänkte väl komma som vanligt ? Jag kände mej förstoppad bara vid tanken på all hennes feta julmat och hänsköt fegt frågan till Andro, sa att jag skulle be honom ringa så snart han fick tid.
Vi la på luren efter omständligt adjösägande och hälsa farbror och hälsa Andro och önska lycka till.
Jag tänkte att sällan att jag firar jul hos er någon mer gång och tog kappa och handskar och väska och begav mej till bussen.
Jag satt på fjärde bänk mitt i salongen och kände mej ensam bland alla festklädda par och sällskap, sidenblanka damer i tunga parfymmoln och herrar i midnattsblått och bredbladiga flugor under hakorna.
Jag var glad när ridån gick upp så att ingen kunde se mej och undra varför jag satt mol alléna.
Jag hade vridit på huvudet några gånger utan att få syn på Mark, men det kändes som om han satt någonstans bakom mej i salongen och betraktade mej.
Jag tyckte inte om pjäsen eller sångspelet, vilket man nu skulle kalla det.
Det var en politiskt uddig framtidshistoria om de sista överlevande på jorden efter den stora katastrofen.
Människorna bodde i grottor och var klädda i djurhudar som tappat håret, äckliga oestetiska män och kvinnor ömsom passiva och ömsom våldsamt aggressiva som om de var hjärnskadade.
Alla var helt skalliga och hade egendomliga oläkta sår på kroppen och i ansiktet.
Det rådde en fullkomlig hierarki med männen överst i fallande skala och kvinnorna och de få barnen underst som slavar.
Människornas gud var en rostig batteridriven datamaskinrobot som raspigt och darrigt, som om den sjöng på sista versen, talade om för folket vad de borde göra och inte fick göra som om de fortfarande levat i en tid med högt utvecklad teknik.
Gudens son var en liten svart-vit portabel tv med en krans av blommor ovanpå lådramen.
Han fungerade bara om någon sparkade honom hårt i sidan och det var kungens privilegium.
Antagligen var storyn fyndig.
Publiken verkade med på noterna och applåderade entusiastiskt Andro som var kung och sjöng och sparkade omkring sej och vrålade ut sina order.
Han var brun i skinnet som en indian och alldeles skallig och på ena låret hade han ett stort varigt kratersår som han dolde med en djurhud för att ingen skulle upptäcka att också han kungen blivit märkt av katastrofen.
Han var så obehaglig att jag kände mej illamående.
Jag upptäckte att jag satt där spänt framåtlutad i min stol och hatade kungen som var Andro på rösten.
Jag kunde knappt ta ögonen ifrån honom.
Av min Andro, den Andro jag känt under hängivelsens tid fanns ingenting kvar.
Det här var en djävulsk diktator, en som roffade åt sej allt och lät andra svälta och dö utan att röra ett finger.
Folk skrattade som besatta tyckte jag, det var bara jag som satt tyst och med en kuslig känsla av katastrofen i magen.
När ridån gick ställde sej alla upp och applåderade och jag ställde mej också upp för att inte avvika, tänkte att jag måste gå bakom scenen och gratulera Andro.
Antagligen skulle han inte märka om jag gjorde det, men jag kände mej ogin som inte ville lyckönska honom så när alla började strömma ut gick jag tveksamt uppför trappan till scenen för att söka mej fram till hans loge.
Jag var osäker och generad.
Kanske skulle jag komma olämpligt ? Kanske hade Andro inte alls tid med mej nu utan tyckte att jag störde.
Han ville väl festa med de andra skådespelarna som jag inte kände.
Jag önskade att jag tänkt på att fråga honom innan hur han ville ha det.
Han hade pratat om att vi skulle träffas efteråt och fira, men jag visste inte om han verkligen menat att jag skulle vara med.
Kanske hade han någon tjej bland de kvinnliga skådespelarna och upplevde det pinsamt att plötsligt behöva presentera sin fru.
Jag gick långsamt över scengolvet och hittade en korridor till höger bakom en massa kulisser och skräp.
Dörren till en av logerna stod öppen och jag tittade in fast hjärtat dunkade så nervöst att jag helst ville springa min väg och inte stå där ensam med fem par ögon emot mej och fråga efter Andro med osäker röst och en brännande rodnad över kinder och hals.
--- Andro, flinade en av killarna, en vidrig flintskallig sak med flera svartmålade tänder i överkäken och stora sår på halsen och över örat.
Han har redan så mycket brudar så han hinner inte med fler!
Kan du inte komma till mej istället ? Jag är så ensammen.
Alla skrattade och såg på mej.
De var uppåt värre, flinande upphetsade och vitsiga efter uppvisningen av sej själva och alla applåder som publiken slösat på dem.
Jag drog mej snabbt tillbaka ut i korridoren och försvann samma väg jag kommit utan att se mej om.
Andro med alla sina brudar, han kunde fara åt helvete!
Jag tänkte inte sälla mej till kön.
Redan när jag kommit ut i foajén visste jag vad jag skulle göra.
Jag tog upp lappen med numret ur portmonnän och såg mej om efter en telefonautomat.
Mark svarade först på tredje signalen, men han lät inte sömnig.
--- Hej, sa jag lågt.
Det är jag Eva Jakobsson.
--- Eva!
kom det och jag tyckte att han lät mer överraskad än förtjust.
Var är du nånstans ? --- I Folkets hus.
Jag har varit på teater.
--- Jag hämtar dej genast.
Det tar inte mycket mer än fem minuter.
--- Ja tack, sa jag.
Jag väntar här utanför.
Jag var så upphetsad att jag knappt kunde andas ordentligt.
Jag skyndade mej in på damernas och kissade och tvättade mej och kammade håret i febril takt, sköljde munnen och drog med fingrarna över ögonbrynen, och skyndade ut till garderoben där det var nästan tomt på folk vid det här laget.
Jag fick min kappa och knäppte den framför spegeln i ett försök att lugna ner mej.
Det hade bara gått några minuter och så fort kunde han rimligtvis inte hinna hit.
--- Vart ska vi fara ? frågade Mark när han åter satt bakom ratten sedan han hållit upp högerdörren på sin bil för mej och satt på mej säkerhetsbältet.
--- Det spelar ingen roll, sa jag.
Vart du vill.
Han startade och svängde runt på gatan.
Inte förrän han parkerade förstod jag att vi var utanför hans hus, att det var hem till sej han förde mej.
Han la armen om mej i hissen, vi sa inget.
I tamburen tog han av mej kappan och hängde upp den, vände sej mot mej och tryckte sin kropp mot min.
Beröringen kändes som elektricitet i mej, upphetsande och behaglig.
Jag blev som gelé i låren och vadorna, mina bröstvårtor krympte samman som om någon vridit runt dem hårt och jag blev så våt som jag inte blivit sedan långt före groddens tid, kanske inte efter den första tiden tillsammans med Andro för många herrans år sedan.
Mark klädde av mej med stora fuktiga händer, knäppte upp min klännings alla små tålamodsprövande knappar utan att klaga eller kommentera dem, men när han var färdig såg han upp på mej --- han stod på knä för att komma åt knapparna --- och han log medan han krängde den av mej mycket försiktigt för att inte skada den någonstans.
--- Du ser skön ut, sa han och började ta av sej polotröjan och sina mörkbruna byxor.
Han lyfte upp mej så att mina ben kom att vila mot hans höfter och bar mej in i ett rum med utfälld bäddsoffa.
Men han la mej inte på sängen som jag väntat utan gick ett varv runt rummet med mej i famnen, böjde sej slutligen över en tjock flossamatta som låg framför den låga bokhyllan och la ner mej på rygg.
Han kom genast över mej med hela sin långa gängliga kropp som var ännu magrare utan kläder och med ännu smalare spindelben än jag föreställt mej.
Det hela var över på mindre än en halv minut tror jag.
Han stack in sin lem i mej, körde tre tag, sprutade med ett långdraget stönande ut sina spermier i mej och sjönk ihop mot min bröstkorg med munnen mot min axel.
Han var tung och livlös som om han svimmat och jag fick svårt att andas där jag låg med bara mattan mellan mej och golvet och ingen kudde under huvudet.
Det drog från fönstret och jag kände hur huden knottrade sej i försvar mot kylan.
Jag rörde sakta på mej och han vaknade upp och drog sej ur mej och försvann ut på toaletten.
Jag låg kvar och hörde hur dasset spolade och vattnet forsade ur duschen.
Efter en stund kom han in till mej.
--- Du kan gå dit nu, sa han.
Jag reste mej lydigt och höll handen över mitt sköte för att inte spilla hans säd på mattan eller golvet för då skulle han kanske tycka att jag uppförde mej illa.
Jag kände mej generad och naken för han hade redan svept in sej i en chokladbrun frottémorgonrock av den där manliga typen som bara räcker ner på halva låret.
--- Det finns en handduk på badkarskanten, sa han.
Använd den.
Jag duschade underlivet och benen för att inte riskera att Andro senare i natt skulle upptäcka Marks existens, klädde mej och gick ut till Mark som förvandlat sängen till soffa.
Han hade satt på sej byxor och polo igen.
Han reste sej när jag kom och gick emot mej med utsträckta händer.
--- Min vackra vän, sa han.
Min vackra lilla väninna.
Men jag tyckte inte att det lät riktigt äkta.
Vi satte oss bredvid varandra i soffan.
Jag kände mej inte väl till mods.
Mark hämtade en flaska rödvin i kokvrån och ett par glas.
Vi pratade om kursen.
Jag berättade om teaterpjäsen utan att nämna Andro och frågade vad Mark arbetade med.
--- En sån där tråkig tekniker, sa han.
Ingeniör i data om det säger dej nåt.
Jag skakade på huvudet.
--- Kul ? frågade jag dumt för att kommentera uppgiften.
--- Som de flesta jobb, sa han.
Det går an.
--- Hur länge har du bott här ? frågade jag och såg mej om i rummet för första gången sedan jag kommit.
Det var ganska litet, fyrkantigt med franska gardinlösa fönster där persiennerna bildade ett galler som gjorde rummet ödsligt och trist.
--- Sen den 23 augusti, sa han.
Jag blev utsparkad hemifrån då.
--- Skild ? --- Ja näst intill i alla fall.
Domen har inte fallit än.
--- Hon eller du ? ville jag veta.
--- Hon, bara hon, sa han kort.
Han teg och trummade med fingrarna mot bordsskivan och jag tänkte att jag inte borde ha frågat honom.
--- Ska jag köra dej hem ? sa han och jag nickade och reste mej upp.
Han hjälpte mej på med kappan, det var den enda fysiska kontakt vi hade.
När vi sa adjö utanför mitt hus räckte han mej sin handsklädda hand.
Jag gick fram till porten och låste upp och först då jag öppnade den startade han bilen igen.
Jag brydde mej inte om att vända mej om och vinka.
Jag var trött och visste inte hur jag upplevt kvällen, vad som egentligen hänt mej.
Jag sköt känslorna ifrån mej, ville inte veta.
Jag tvättade mej grundligt, duschade om igen som för att bli kvitt Mark helt och hållet.
Jag hade just släckt när telefonen ringde inne i vardagsrummet.
--- Var fan tog du vägen ? Andros upprörda röst.
--- Jag stack hem, det tar tid med bussen, sa jag.
--- Jag har ringt och ringt!
Jag blev orolig förstår du väl.
Jag trodde du ville vara med och fira och så sticker du bara.
--- Jag hittade dej inte, försvarade jag mej.
Jag var bakom scenen, men de andra sa att du hade en massa brudar hos dej redan så jag skulle inte göra mej besvär.
Och då for jag hem.
--- Vem sa det ? --- Det vet inte jag.
En kille med svarta tänder och ett sår vid örat.
Efter vad som hänt tidigare så tänkte jag att jag störde och att du fick roa dej bäst du ville!
Jag kände att jag hade övertaget.
Allt var Andros fel, allt kunde jag lägga på honom.
Han skulle aldrig upptäcka vad jag gjort, var jag varit.
--- Det var lögn, ett förbannat dumt skämt alltsammans, sa Andro och han lät ledsen.
Kan du inte komma in nu då ? Ta en taxi, jag vill ju ha dej med mej förstår du väl.
--- Nej jag orkar inte nu, jag sov redan, ljög jag.
--- Jaså, ja då kommer jag väl så småningom då.
--- Ja gör det, sa jag och la lättad på luren.
Det ömmade därinne i samvetet, men i känslan blandade sej en elak triumf.
Det kändes som hämnd, hämnd för år av väntan och längtan och hängiven underkastelse till ingen nytta.
Jag och inte han var den som tänkte överge skutan!
9 MARK kändes som en baksmälla när jag vaknade upp nästa morgon.
Det molade tungt och olustigt i huvudet, men jag steg genast ur sängen.
Andro hade ännu inte kommit hem.
Det var fredag morgon och jag skulle till jobbet.
Hösten låg mörk och gråsjaskig utanför fönstret.
Babyn ovanför mej skrek, kanske var det den som väckt mej.
Jag duschade igen, kroppen var spänd och vaksam och utan trötthet fastän jag inte sovit många timmar.
När jag satte på kaffevatten ringde väckarklockan på nattduksbordet länge och omständligt.
Jag hämtade tidningen ur brevlådan och slog mej ner vid köksbordet, läste noga alla rubriker, sedan alla texter på första sidan utan att följa några sidhänvisningar.
Andros pjäs med liten bild fanns med i ett hörn, men jag brydde mej inte om att slå upp själva recensionen.
Jag satte kaffekoppen på diskbänken och smör och ost i kylen, men smulorna låg kvar på bordet och förtjust märkte jag hur osnyggt köket var.
Precis som om någon helt annan än lilla hustru Eva-Mi lämnat det.
Jag fortsatte energiskt dagen och placerade två halvdöda patienter på långvårdssjukhus och hade ett samtal med en man som sökte abort för sin frus räkning.
De hade redan tre barn och han orkade inte med fler.
--- Men jag måste prata med din fru förstår du väl, sa jag.
Det är ju hon som ska söka aborten.
--- Hon ville inte komma, sa han.
--- Vill hon inte ha abort ? --- Men hon måste, sa han.
Jag står inte ut.
Jag kan inte ta ansvar för vad som händer om vi får en till.
Jag kommer att lämna alltsammans!
--- Har du förklarat det för henne ? frågade jag och betraktade honom, en liten mager gråtonad sort med ansträngt rynkad panna.
--- Om jag har, men hon vill inte lyssna.
Hon bryr sej inte om vad jag säger längre.
Hon är inte riktigt normal här uppe när det gäller ungar.
Hon tror att allt blir bättre om hon får en till!
--- Du får be henne komma hit, förklarade jag.
Annars kan jag inte göra nåt.
--- Jag ska försöka, sa han och suckade.
--- Men det är inte min sak att övertala henne, varnade jag.
Kom ihåg det.
--- Nej men prata med henne i alla fall, försök förklara för henne hur det blir med en till, ingen ro nånstans, alltid en unge mellan oss i sängen, ingen chans att resa, ingen chans att flytta på sej över huvud taget.
När jag kommer hem från jobbet och alla skriker i mun på varandra och alla ska ha hjälp och sliter och drar i en... Jag orkar inte, säg som jag sa att jag lämnar henne och ungarna om hon inte tar abort.
--- Det tycker jag att du ska säga själv, sa jag och kände mej kluven, tänkte både på Susanne och hennes svårigheter och på mej själv och grodden.
Varför ville kvinnor ha barn ? Telefonen ringde och jag grep luren och sa " ett ögonblick ", innan jag tog adjö av mannen.
Samtalet kunde vara från Mark och i så fall ville jag vara ensam.
Det var det inte, det var bara syster Siv som bad mej komma upp till avdelningen.
Jag tror att jag kände lättnad.
I varje fall var det första gången under dagen som jag nämnt Mark vid namn.
Timme efter timme hade jag undvikit tanken på honom och låtsats att han inte fanns.
Jag ville inte tänka på gårkvällen.
Någonstans lurade aningen om något misslyckat och förnedrande.
Jag försökte använda mej av ett gammalt trick som jag tillägnade mej medan far bodde med oss.
Jag bar inte på många bilder från min barndom med far och mor, det mesta föreföll så blankt när jag tänkte tillbaka att det var som om jag blivit vuxen utan att någonsin ha varit barn, som om jag aldrig varit yngre än tio elva år.
Men en bild låg därinne bakom mina ögonlock som ett diffust obehag : hur jag skojar med far, hur han roat uppmuntrar mej, tycker att jag är söt och lustig när jag gör mej till för honom.
Jag anstränger mej ändå mer och plötsligt har jag gått för långt, gjort övertramp.
Örfilen bränner i min kind som blir stel och svullen medan jag sitter på sängen i mitt rum efteråt utan att riktigt begripa vad som hänt.
Då lärde jag mej tricket att inte känna något alls.
Varken besvikelse, ilska eller sorg.
Ingenting som gjorde ont.
Jag grät över örfilen, men det var mer en offentlig demonstration av min förväntade ånger, ett sätt att avvärja en upprepning.
Under mina ensamma väntande tonår, när ingen brydde sej riktigt om mej, använde jag ofta det där tricket.
Jag tryckte på en knapp inne i mej, tryckte och tryckte tills jag var oberörd och nästan glad igen.
Med Andro hade det fungerat sämre, mot honom hade jag inte kunnat värja mej, bara släta över det värsta.
Men med Mark gick det.
Jag stängde in gårkvällen i en liten kätte och låste till och under min arbetsdag höll han sej snällt på plats och besvärade mej inte nämnvärt.
Eftersom jag inte ville veta av Mark, hoppades jag inte att han skulle ringa mej, men ändå väntade jag på det.
Om han inte ringde, var det en bekräftelse på att också han upplevt kvällen som misslyckad, att han föraktade mitt initiativ att ringa och komma hem till honom, att jag utan minsta protest låtit honom klä av mej och förföra mej.
Jag borde ha gått försiktigare fram.
Jag visste ju hur män kunde reagera på kvinnor som handlade som jag.
Mark var säkert konservativ med sina kavajkostymer och sin genomträngande ogillande blick.
Jag kände att jag rodnade av obehag vid tanken på vad han tänkte om mej.
Plötsligt slapp han ut ur kätten mitt i trappan upp till avdelning elva och jag mindes hans framräckta hand när han sa adjö, en kall hand, ingen kram, ingen ömhet, bara ajöss.
Strax innan jag skulle gå hem ringde han.
--- Tack för igår, började han.
Det var fint för mej.
Och jag kände att jag blev så glad och lättad över att han inte tänkte något nedsättande om mej att jag ville göra nästan vad som helst för honom bara han tyckte om mej och högaktade mej och inte ansåg att jag borde ha hållit på mej.
--- Vill du träffa mej igen ? frågade han och jag som tänkt att aldrig mer går jag på något sådant, jag struntar i kursen och honom och all världens äckliga karlar med dubbelmoral och krav på renhet hos kvinnor fast de inte håller sej rena själva, jag hörde mej själv svara ja gärna och göra upp om möte samma kväll vid åtta, eftersom Andros pjäs började så dags.
--- Jag hämtar dej, erbjöd sej Mark.
--- Nej jag tar bussen, sa jag hastigt och tänkte på grannar och skvaller och min familj och Andro och dubbelspelet som jag påbörjat.
Vi bestämde att träffas på busshållplatsen i stan istället.
När vi lagt på luren var jag nära att ångra mej.
Ta bussen!
Vad var det för hänsyn jag tog ? Vem ville jag skydda ? Jag såg att Andro varit hemma, men han hade inte lämnat något meddelande.
Jag åt några smörgåsar och drack ett glas mjölk.
Det var typiskt för min oroliga sinnesstämning att jag genast trodde att det var Andro som kom tillbaka när det ringde på dörren.
--- Hej, sa Engla.
Ska du bort ? --- Bara till min syster, ljög jag hastigt.
Kom in!
Jag ville inte alls träffa Engla, inte alls att hon skulle komma in, men just därför bjöd jag in henne fast jag mycket väl kunde ha sagt att jag hade bråttom.
Jag fick lust att säga åt henne : --- Jag ljög, jag ska inte till min syster utan till min nya älskare Mark, men jag behärskade mej och pratade som vanligt, kanske lite mer än vanligt som för att kompensera henne för att jag ville bli av med henne.
Så öppna som vi varit med varandra, kände jag mej skyldig att berätta för henne vad som hänt mej.
Ändå teg jag besvärad för jag misstänkte att hon var skeptisk på Mark precis som jag själv och jag ville inte höra någon kritik av honom.
Engla gick efter en stund.
Jag pratade nog iväg henne.
Först efteråt slog det mej att hon kunde haft ett ärende som hon aldrig fått framföra.
Mark väntade redan i sin bil strax framför busshållplatsen när jag kom in till stan.
Liksom förra gången steg han genast ur och gick runt för att öppna dörren för mej.
--- Jag är så glad att du ville komma, sa han.
Han hade kokat kaffe och dukat en bricka i kokvrån och han bjöd mej sitta i den nedsuttna gamla soffan med filt över den slitna dynan.
Vi satt i varsitt hörn och drack vårt kaffe.
Jag såg mej åter om i rummet i den tystnad som uppstått mellan oss.
Det var just så fattigt och beklämmande som jag mindes det från igår.
--- Ja titta du, sa Mark bittert.
--- Har du det så besvärligt ? frågade jag försiktigt, rädd att såra honom.
--- Jag har fått gå ifrån alltsammans, sa han.
Allt som vi skapat ihop under nio år.
--- Men varför har ni inte delat upp boet ? sa jag indignerat och undrade vad han hade för en ragata till fru.
--- Det har inte blivit så, sa han.
Barnen måste ju ha det som de är vana.
Den här bråten har jag lånat ihop av goda vänner, gammalt kasserat krafs från vindar.
Det ser ju ut därefter!
Jag nickade.
Det fanns inte en sak i rummet som var värd att vila ögonen på, en låg blankmålad bokhylla med fula skavsår i sidan och travar av pocketböcker och pärmar huller om buller på hyllorna, en sådan där trettiotalsvariant till bord med stålrörsben och förstörd skiva, och en fåtölj som var lika nött som soffan fast utan skylande filt.
Rummet hade två lampor, en arbetslampa som satt fastskruvad på bokhyllan och en stålampa med tre huvuden på långa böjliga mässingshalsar som vred sej i olika vinklar, två med skärmar på och den tredje en naken glödlampa som gav ifrån sej ett otäckt stickande ljus och kastade groteska skuggor på väggarnas nakna fläckiga tapeter.
Den förlänade rummet något hemskt och frånstötande.
Det var ett rum som upphört att hoppas, som en depression utan slut.
--- Varför försöker du inte göra lite åt det ? sa jag.
--- Vad då ? --- Ja hänga upp nåt på väggarna eller köpa en krukväxt kanske.
Det skulle nog bli hemtrevligare då, sa jag osäker om jag trampade fel, om han skulle tillåta att jag la mej i hans angelägenheter.
--- Jag vet inte om jag orkar.
När man kommer från ett riktigt hem och tvingas sitta i det här ... --- Jag kan hjälpa dej om du vill, sa jag.
--- Du är söt du, sa han och sträckte plötsligt ut handen efter mej och drog mej nära sej i soffan.
Men jag skulle bara glömma att vattna krukan, jag kan inte sånt.
Han började oförmodat och hastigt klä av mej som om han hade mycket bråttom, snabba fingrar omkring mej alltmedan han kysste mej över ansiktet och mumlade kärleksord.
Ingenting fick jag göra själv.
Han blev otålig när jag försökte smeka honom tillbaka.
Då jag var naken bar han mej som förra gången runt i rummet, vaggade fram och åter med mej på sina höfter, allvarligt utan lekfullhet, la ner mej på mattan vid bokhyllan.
Han kom lika förbryllande fort.
Jag hann inte alls med, inte ens börja känna något.
Efteråt lämnade han mej och försvann in i badrummet.
Jag reste mej genast och satte på mej kläderna, ville inte vara naken när han kom ut igen.
Jag var underligt skamsen.
Det hade inte funnits en gnutta värme mellan oss.
Jag kände en sådan förstämning att jag återigen greps av impulsen att förneka att jag någonsin varit tillsammans med honom.
--- Ska du inte tvätta dej ? var det första han sa när han kom ut och såg att jag var påklädd.
--- Jovisst, sa jag lydigt och låste om mej i badrummet.
När jag slagit mej ner bredvid honom i soffan igen, teg han avvisande, tog inte i mej.
Jag sneglade på klockan.
Jag hade inte varit där i mer än en dryg timme.
Han såg genast min blick.
--- Ska jag köra dej hem ? frågade han och jag nickade för jag kände att det var vad han själv önskade : bli av med mej.
Känslan av förnedring, av utnyttjande överväldigade mej så starkt att jag inte förmådde säga något under bilfärden till Lunden.
Jag avskydde honom och ville inte ha något mer med honom att göra.
Jag hade svårt att låta bli att tänka på honom under de följande dagarna.
Om och om igen dök han upp på min näthinna, ibland mörk och avvisande, ibland med ett vädjande leende.
Jag gick igenom våra tunna samtal och undrade hurdan han var, försökte avfärda hela historien igen och befria mej från minnet.
Han ringer säkert inte mer, tänkte jag, men jag väntade ändå att han skulle göra det.
Jag förstod mej inte alls på honom, men jag bet mej fast vid tanken på honom, fantiserade om honom.
Jag ville gärna hjälpa honom om jag kunde, ordna upp i hans rum, få honom att komma ur sin bedrövliga situation.
Först på tredje dagen efter vårt möte hörde han av sej, ungefär vid samma tid som förra gången, strax innan jag skulle lämna sjukhuset.
Jag hade nästan slutat upp att hoppas att han skulle ringa och tänkte beskt att han kanske satsat på det under dagen, men tvekat in i det sista.
--- Varför ringer du mej egentligen ? sa jag lite vasst.
--- Jag tycker om dej, sa han efter en kort paus.
Vi har det fint ihop.
Vill du inte träffa mej ? --- Ibland verkar det som om du inte ville veta av mej, sa jag uppriktigt.
--- Å det ska du inte bry dej om, jag är en konstig kropp, svarade han med ett kort skratt.
En olycklig sargad själ, har du inte förstått det.
Det är därför jag behöver dej så mycket.
Mot min vilja blev jag glad över hans förklaring.
Han var ledsen och nere, han hade det svårt.
Det hade ju inte med mej att göra, tvärtom, han behövde mej just därför.
Förväntansfull sa jag ja till att möta honom vid busshållplatsen i stan samma kväll.
På hemväg från jobbet cyklade jag runt centrum och gick in på resebyrån där jag tiggde till mej en snygg plansch av Medelhavets knallblå vatten med pinjesiluetter i förgrunden och en av Big Ben i London.
På Tempo köpte jag en julkaktus.
Den borde han kunna klara med mitt bistånd.
--- Ska vi sätta upp dem genast ? frågade jag ivrigt när jag placerat kaktusen på Marks fönsterbräda och räckte honom de ihoprullade planscherna.
--- Nej det kan jag göra senare, sa han och la rullen på bokhyllan utan att ens veckla upp den och titta.
Jag svalde min besvikelse.
--- Jag kunde köpa en tygbit och sy en duk till bordet, erbjöd jag mej.
Det skulle nog göra det lite roligare.
--- Du är för söt du, sa Mark.
Men besvära dej inte.
Jag skulle bara spilla ner den och det blir svårt med tvätten.
Det är ingen idé.
Det är bättre att köpa ett nytt bord istället.
--- Ja det är klart, sa jag.
Jag kan gå med dej om du vill ? --- För närvarande har jag inte ett öre över, sa Mark.
Det där satans underhållet!
Jag var på vippen att säga att jag kunde låna honom pengar, men det kunde jag inte.
Det uppstod en generad tystnad medan Mark hämtade kaffet i kokvrån.
--- Bara jag får rätsida på det här, sa han sedan.
Då du, då ska du få se på annat.
Det är mycket som jag aldrig kunnat göra medan jag var gift, och det ska jag ta igen nu.
Vartenda förbannade dugg.
--- Jaså, sa jag.
--- Jo du, det finns mycket som gör livet värt att leva, fortsatte Mark.
Jag har stora möjligheter som jag hittills inte kunnat utnyttja.
Utlandsjobb, de betalar bra, ska du veta, jag funderar på att söka mej ut nu när jag äntligen är fri.
Jag har en kompis i Brasilien, och du skulle bara höra vilket liv han lever med drinkar och swimmingpölar och parties och tjänare i vartenda hörn.
--- Men det är ju en diktatur, invände jag.
--- Politiken får man sätta sej över fattar du väl!
Om man kommer dit för att jobba.
Sånt kan man inte lägga sej i.
Varje land har ändå den regim det förtjänar, det är jag övertygad om.
Sådana där samtal hade vi ganska många under de följande veckorna och de gjorde mej ännu mer tveksam om Mark, liksom hans underliga beteende när vi låg med varandra, hans plötsliga tvära lynneskast, den där känslan av att han nästan hatade mej när vi varit tillsammans.
Flera gånger bestämde jag mej för att sluta träffa honom.
Jag upprepade hela tiden att detta bara var en kortvarig historia som jag behövde för att komma loss från Andro, bli kvitt min känsla för honom.
Jag hade svårt att medge att mina möten med Mark utövade en lockelse på mej, att jag upplevde dem som ett äventyr.
När han ringde lät han så besviken och sårad om jag inte ville träffa honom att jag ändå till slut sa ja, till hälften mot min vilja.
--- Jag måste få träffa dej, sa han.
eller --- Jag behöver dej Eva!
eller --- Varför vill du inte träffa mej mer ? Varför ? Snälla du kom!
Efteråt var jag förargad över att jag inte stått på mej men samtidigt nöjd över att han visat att han verkligen tyckte om mej.
Kanske kan jag så småningom lära honom att bli annorlunda, tänkte jag optimistiskt, göra honom mjukare.
Lära honom att smeka mej och inte bara resa sej och gå genast.
Men i hans ödsliga rum där min planschrulle blivit liggande på bokhyllan och julkaktusen tycktes mej allt gråare och mer skrynklig för varje gång jag återsåg den, tvivlade jag på att han någonsin skulle låta ändra på sej.
Vi träffades alltid på samma sätt, ett samtal över en kopp kaffe, ett snabbt ligg på mattan, därefter badrummet och hem i bilen.
På kursen satte han sej inte längre bredvid mej och gjorde inget försök att komma till tals med mej, men jag tror att det var för att han inte ville utsätta oss för skvaller.
Under våra kaffesamtal blev han alltmer språksam.
Jag fick veta att hans fru var sjuksköterska och jämnårig med honom och att de hade två barn, en pojke på sju som just börjat skolan och en flicka på fyra.
Det var hans fru som drivit igenom skilsmässan.
När jag frågade varför sa han att han inte visste det, att det var en förflugen idé som hon fått i sin lilla skalle och inte kunde bli kvitt.
Han hade bara ställts inför fakta.
--- Men ni måste väl ha pratat om det ? sa jag.
--- Nej, sa han.
Det går inte att prata med henne.
Först grälade hon som en tokig och var aldrig nöjd med nåt och sen ville hon bara bli av med mej fast jag inte gjort nånting.
Jag stod där som fallen från skyarna.
Det du, det är hårdhet det!
Allt fick jag lämna.
--- Men du har ju rätt att kräva din andel, sa jag.
--- Jag kan inte strida med henne, sa Mark.
Jag orkar helt enkelt inte diskutera saken.
Och jag kan inte beröva barnen deras gamla hem.
Jag vill ju att de ska ha det bra trots allt, det är ju dem jag tänker på.
--- Är du mycket fästad vid dem ? --- Vad tror du!
De är det enda som betyder nåt för mej, det enda som jag lever för nu.
Men dem har jag förlorat som allt annat.
--- Hur ofta träffar du dem ? --- Nästan aldrig.
Jag åker dit ibland och hälsar på dem, det är allt, men jag är aldrig välkommen.
Min fru gillar inte att jag kommer och barnen är mest ute och leker.
De har blivit hennes som allt annat.
--- Men du har väl rätt att träffa dem!
--- Var ska jag kunna träffa dem när jag inte får komma hem ? sa Mark.
Säg mej det, var ? --- Ja, sa jag osäker.
Här ... --- Skulle jag ta hit dem!
När här inte finns nåt som de kan göra.
De skulle tröttna med en gång.
--- Men kunde du inte ordna till det lite då ? Med sängar och leksaker så att de kan sova över natten hos dej ? föreslog jag.
Det finns ju så mycket man kan hitta på med ungar.
--- Här!
sa Mark.
Tror du att jag vill se mina barn här som jag har det.
--- Men kan du inte få nåt annat då ? --- Hur skulle jag ha råd med det ? Det kunde jag inte svara på.
Det var verkligen synd om Mark som förlorat sina barn.
När han körde mej hem fick jag en idé som jag genast delgav honom.
--- Hur mycket kostar din bil ? frågade jag.
--- Fyrtiofem, sa han.
Den är alldeles ny.
Hon behöll den gamla.
--- Men om du sålde den skulle du ha råd att bo bättre och då skulle du kunna ta hem dina barn, sa jag.
Vore inte det en fin lösning ? --- Det där tycker inte jag angår dej, sa Mark kort och jag ångrade att jag sagt något.
Det var naturligtvis inte min sak att ge honom goda råd.
Bilen betydde väl något för honom som jag inte förstod.
En kväll när vi satt hos Mark sa han plötsligt : --- Det är mest bara jag som pratar.
Jag vet ju inget om dej!
--- Det finns inte mycket att berätta, sa jag överrumplad.
Jag har aldrig gjort nåt särskilt spännande, bara gått i skolan, utbildat mej och gift mej.
Mycket vanligt.
--- Men du är inte vidare lycklig med din man eller hur ? --- Nej, då skulle jag inte träffa dej, sa jag.
Jag funderar också på att skiljas.
--- Varför ? --- Det har gått snett mellan oss, sa jag.
--- Varför har ni inga barn ? frågade Mark.
--- Han vill inga ha, sa jag och hörde hur bitter jag lät.
--- Vill han inte ha barn ? --- Nej, sa jag ovilligt för det kändes som om jag förrådde Andro när jag sa så.
--- Vilken djävul!
Att förmena en kvinna ett barn!
--- Nej det gjorde han inte direkt, försvarade jag.
Han sa att jag fick göra som jag ville.
--- Men själv ville han inte.
Fy!
Mark sträckte ut handen mot mej.
Stackars liten, sa han.
Vi är bra trasiga du och jag.
Vi borde slå oss ihop och skapa vår egen lilla familj och glömma de där egoisterna.
--- Skulle du vilja det ? frågade jag prövande.
Slå mej ihop med Mark var inte precis vad jag tänkt mej.
--- Om jag skulle vilja!
utropade Mark.
Han slog armarna om mej.
Jag vill ingenting hellre än börja om på nytt.
Glömma allt det gamla och gå vidare, finna lite lycka med nån äntligen.
Senare när jag tänkte igenom vårt samtal kunde jag aldrig begripa att jag gick på det, att jag blev så glad över att han ville flytta ihop med mej och göra ett barn.
Vi låg med varandra och det kändes helt annorlunda den här gången.
Visserligen fick jag ingen orgasm, det var över lika fort, men jag kände en sådan glädje att jag tyckte att jag ville ge honom allt jag hade att ge och när han sjönk ihop över mej med sitt långdragna stönande höll jag honom hårt mot min kropp.
--- Stanna kvar i mej lite, bad jag.
Det är så skönt.
--- Jag är alldeles för tung, sa han och drog sej ur och gick in i badrummet som vanligt.
Jag låg kvar på mattan och tänkte att han inte kunde annat, att detta var hans vana som jag inte kunde ändra på så lätt utan måste acceptera om jag ville ha honom och just då ville jag det.
För första gången sedan jag förlorat grodden kände jag mej förväntansfull.
10 ETT BARN!
Mark ville ha ett barn med mej!
Tanken släppte mej inte.
Jag hade svårt att somna och sov oroligt.
Andro kom hem och kröp ner bredvid mej.
Jag kände hur han försiktigt kysste mej på axeln, men jag låtsades sova.
Jag drömde att jag var omgiven av en hord skrikande barn som jag inte kunde mätta, de skrek och skrek medan deras antal växte och till slut försökte jag också skrika för att få tyst på dem.
Då upptäckte jag till min förskräckelse att jag inte kunde röra tungan.
Ungarna fortsatte att skrika omkring mej, men jag kunde inte befalla dem att tiga för jag saknade röst.
Allt jag kunde åstadkomma var ett otäckt gurglande ljud som brände och sved i strupen.
Jag vaknade av att Andro skakade mej.
--- Eva-Mi, vad är det ? --- Inget, jag drömde, mumlade jag och kände att jag var våt av svett.
--- Vill du ha nåt ? Vatten ? --- Nej, sa jag och vände mej på andra sidan.
Andro smekte mej några tag över ryggen, men sedan hörde jag hur hans andning blev långdragen och jämn igen och förstod att han somnat om.
Jag måste säga det till honom, tänkte jag.
Han vet ju fortfarande ingenting.
När väckarklockan ringde var min första tanke Mark, han ville ha barn med mej!
Men det fanns inte längre en gnutta glädje eller förväntan i den tanken.
Jag kände mej tung och ledsen, nästan förtvivlad.
Inte ville jag ha något barn med Mark ? Jag tyckte ju inte alls om honom.
Han skrämde mej med sin egendomliga kyla.
Jag hade varit smickrad av hans önskan att träffa mej, hans behov av mej som jag inte förstått mej på.
Min egen uppbrottsstämning hade gjort att jag sökt mej till honom och accepterat honom med hans underligheter.
Jag tyckte synd om honom, det gjorde jag verkligen.
Men jag tyckte inte om honom!
Det var som om hela mitt kroppsmaskineri stannade upp och vägrade att fungera.
Jag kunde inte äta frukost, jag var stel och tung.
Kroppen värkte liksom i varje lem och jag hade svårt att röra mej.
Om jag bott ensam skulle jag ringt mej sjuk.
Med möda tog jag mej ner till cykeln.
Lunden låg vit, marken överdragen med en tunn hinna av snö.
Morgonens vanliga dystra halvdager hade bytts ut mot nästan dagsljus.
Jag brukade bli glad av den första snön, men idag kunde ingenting nå in i mej.
Jag frös till i den råfuktiga kylan utanför porten och cyklade långsamt mot sjukhuset, hopkrupen över styrstången, orkade inte ens trampa på i min vanliga takt.
Jag kom för sent, men för en gångs skull brydde jag mej inte om det.
Jag tror inte att jag uträttade mycket vettigt den dagen.
Förlamningen behöll mej i sitt grepp.
Jag gick inte till matsalen för jag kunde inte äta och jag ville inte träffa Ann-Britt som kanske skulle se på mej att något hänt.
Jag satt framför skrivbordet och stirrade tomt ut genom fönstret.
Snön höll redan på att upplösas i väta och hängde i tunga genomskinliga droppar från de svarta vinterklippta syréngrenarna.
Varför ville jag så gärna ha ett barn att jag nästan känt mej beredd ett ögonblick att säga ja tack till Mark ? Var det en biologisk längtan som fanns nedärvd i mitt kvinnojag eller var det återigen en av de där sköna myterna som jag gått på.
Jag mindes hur jag och Susanne väntat barn som små, hur vi burit omkring våra dockor under klänningarna och fött fram dem genom att dra ner byxorna.
Flickor kunde få barn, det var en av de få saker de kunde bättre än pojkarna.
Jag hade avundats Susanne när hon väntade Justus fastän mor och jag var överens om att det var vansinnigt av henne att vilja ha flera barn.
Susanne hade skördat mycken beundran när hon fick Justus.
Folk runt omkring henne tyckte att hon var storartad, så duktig, tänk vilken familj!
Att hon orkade!
Det var en prestation.
Ingen hade väl någonsin beundrat Susanne annars ? Och min egen barnlöshet!
Alla dessa frågor och undrande blickar sedan jag gift mej.
Är det inte dags snart måntro ? Ni tänker väl skaffa... Hur är det egentligen, ni kan väl ... ? Ett gift par utan barn, det var som en utmaning, något avvikande.
Det var som om människor omkring mej hade väntat länge på det där barnet, som om jag lurat dem genom att inte vänta det själv.
Jag hade övat mej på svar för att tillfredsställa frågarna, täppa till deras kvinnomunnar, för det var nästan alltid kvinnor som frågade, kvinnor som tyckte och tänkte och skvallrade om Andro och mej och vår barnlöshet.
De fördömde ömsom Andro och ömsom mej, Andro för att han inte försörjde mej och gjorde mej med barn, mej för att jag inte ville ha det där barnet som jag borde längta efter.
När Mark ringde samma eftermiddag greps jag av lust att skratta hysteriskt och be honom dra åt helvete.
Att jag varit en idiot i nästan en månad och träffat honom på hans villkor betydde inte att jag tänkte fortsätta att vara det hela livet.
Men gamla vanliga konventionella Eva-Marie hejdade hysterin i mej och svarade lugnt och hövligt.
--- Snälla du, kom hit ikväll, sa Mark.
--- Jag är så trött, sa jag.
--- Jag hämtar dej ute hos dej ? Snälla du kom!
Jag behöver få prata med dej.
Han har också tänkt, for det igenom mej.
Jag måste klara upp det med honom.
Så här kan det ändå inte fortsätta.
Vi möttes klockan åtta nere på busshållplatsen i Lunden.
På Marks leende förstod jag att han inte tänkt samma tankar som jag.
När vi kom hem till honom korkade han upp en flaska vin.
Han började göra upp planer för vår gemensamma framtid.
Han ville köpa ett hus åt oss så snart han fått rätsida på sin ekonomi.
Han trivdes bäst i hus utan störande grannar, sa han, en alldeles egen vrå.
--- Jag vill att du slutar ditt arbete då, sa han.
Jag har erfarenhet av en fru som arbetar och tro mej, det förstör äktenskapet.
Du kan kanske ha halvtid, men får vi barn kommer jag att förbjuda dej att arbeta, det säger jag dej.
Och han log ömt och förtjust när han sa det.
Jag nickade tyst.
Inte som han trodde för att bekräfta vad han sagt, att jag höll med honom, utan därför att jag äntligen visste hur jag skulle göra.
Jag tyckte inte att det tjänade något till att säga Mark vad jag tänkte.
Jag måste hem till Andro.
Det var honom och mej det gällde, vår uppgörelse.
Mark hörde inte alls dit.
Telefonen ringde och Mark lyfte på luren.
--- Jaså, det är du, sa han och hans röst förändrades.
--- Tror du att jag tänker sitta barnvakt åt dina ungar för att du ska ut och roa dej!
Tack det får du klara själv, sa han sedan.
--- Min tur ? Det är väl du som har vårdnaden ? Då får du också ta ansvaret min nådiga!
Det är du som gjort valet.
Han la på luren utan att invänta något svar och skrattade till.
--- Där fick hon vad hon tålde, sa han.
--- Men du hade ju chansen att träffa dina barn, sa jag.
Utan henne.
--- Jo tack, när det gäller att tvätta och lägga dem då duger man plötsligt!
Nej den gubben gick inte.
Han skrattade igen.
--- Vill du köra mej hem nu ? bad jag.
--- Inte redan!
--- Jag är trött, sa jag.
Du måste köra mej hem nu annars tar jag taxi.
Han såg ogillande och förvånad på mej.
--- Vad du tar i, sa han.
Han ville kyssa mej godnatt när jag klev ur bilen men jag vände bort huvudet.
--- Jag är trött, upprepade jag.
--- Jag ringer dej, sa han.
Sov gott nu.
Det är sista gången vi ser varandra, tänkte jag och föraktade mej själv för att jag varit så falsk mot honom under kvällen, för att jag tigit och glidit undan.
Det var sista gången du smet, Eva-Mi, sa jag strängt till mej själv och klädde av mej.
Du upprepar samma svek i olika variationer om och om igen.
Det är slut med det.
Du måste bestämma dej nu genast, göra upp med dej själv och ditt sätt att vara.
När Andro kom hem den natten satte jag mej upp i sängen.
Jag hade lyckats somna medan jag väntade på honom, men nu vaknade jag genast.
--- Jag vill skiljas!
sa jag.
Andro stod i dörröppningen till hälften inne i det mörka sovrummet med halljuset bakom ryggen.
Håret lyste som en gloria kring hans huvud.
Jag kunde inte se hans ansikte.
--- Jaså, sa han och kom ett steg närmare.
Varför det ? --- Jag har träffat en annan, sa jag.
Och jag vill inte fortsätta så här längre.
--- Är du kär i honom ? Andro tog ännu ett steg men hejdade sej.
--- Nej, sa jag och svalde.
Det är inte alls därför som jag ... --- Hur länge har det varit så här ? avbröt Andro.
--- En månad ungefär.
--- Och du har ingenting sagt!
--- Nej.
--- Fast du varit ihop med honom en hel månad!
--- Ja.
Andro vände sej om och gick ut ur rummet, slängde igen dörren.
Jag la mej ner igen.
Jag skulle skiljas och aldrig mer underkasta mej Andro.
Jag makade mej på sidan och slöt ögonen.
Aldrig mer!
Jag hade klarat att säga det!
Äntligen!
Jag vet inte hur länge jag sovit när dörren till sängkammaren öppnades igen med en knyck och Andro stod i rummet med hallampan i ryggen som om han aldrig gått sin väg.
--- Du kunde ha sagt nåt!
sa han.
--- Brukar du säga nåt ? försvarade jag mej.
--- Det är inte samma sak, det vrr inget allvarligt.
--- Det var inte det här heller, sa jag.
Jag vill skiljas ändå, det har jag velat länge!
Han kom fram och slog sej klumpigt ner på min sängkant.
Jag satte mej hastigt upp som i självförsvar.
Jag ville inte ha honom nära mej.
--- Vad ska vi göra ? sa han.
--- Det finns inte mycket att välja på, sa jag.
Vi är ändå så långt ifrån varandra.
--- Det känns så konstigt, sa Andro.
Jag fattar det inte.
Du har inte sagt ett enda ord!
--- Du har inte varit tillgänglig särskilt ofta!
--- Tillräckligt ofta för att du skulle hinna med att säga som det var.
Jag känner mej så lurad.
--- Det har jag gjort många gånger också när du stuckit iväg.
--- Du kunde ha sagt att du tyckte det.
--- Skulle du ha lyssnat då ? Med dina pretentioner på frihet ? Jag kände hur tårarna kom mej i ögonen.
Har du nånsin brytt dej om vad jag tyckt, om jag suttit ensam ? Men när jag för en gångs skull säger ifrån då kommer du med en massa förebråelser.
--- Jag trodde att du var nöjd.
Det har du alltid sagt.
--- Kom inte och säg att du har frågat efter vad jag känt!
Jag började gråta.
Du med dina sånger och brudar och repetitioner och din snobbiga bil.
Du har struntat i mej hela tiden!
Och du ställde aldrig upp på grodden och jag tänker inte fortsätta längre och aldrig mer göra sånt som jag inte vill själv.
Jag ska göra som jag känner och inte bara existera på dina usla villkor.
Du bara tror att du brytt dej om mej, men vi har aldrig kunnat prata med varann.
Du har aldrig velat prata allvar om nånting utan bara glidit undan och sett illa berörd ut.
Hur tror du det har känts för mej med ditt förakt för mej och mitt ? --- Vem är grodden ? sa Andro och han sa det mycket tyst.
Jag orkade inte höra groddens namn, ville inte tala om den eller om något annat heller.
Det var färdigdiskuterat mellan mej och Andro, dött, slut.
De sista månaderna vällde upp i mej och jag vände mej ner i kudden och grät så det värkte i mej i smärta över grodden som jag förlorat, jag som hela tiden behärskat mej och inte gråtit.
--- Eva-Mi, viskade Andro och jag kände hans hand över mitt huvud.
Snälla Eva-Mi.
Men jag fortsatte att gråta.
Det kändes som om jag aldrig skulle kunna sluta.
--- Det var din unge!
skrek jag.
Som du aldrig frågade efter och inte ville ha och som du aldrig brydde dej det minsta om.
Och nu skiter jag i dej!
Jag kände hur Andro sträckte ut sej bredvid mej ovanpå täcket, hur han strök mej över håret.
--- Du skulle ha sagt nåt, viskade han.
--- Du skulle aldrig ställt upp!
skrek jag.
Aldrig!
Jag kunde väl inte föda en unge utan pappa heller.
Som alla andra kvinnokrakar som går på den niten och som sitter där ensamma med ungen medan karln roar sej och smiter.
Du ville ju inte.
Försök inte säga nåt annat!
Du frågade inte ens efter hur jag hade det, vad jag var med om.
Du sket i det.
Och nu skiter jag i dej.
Hör du det!
Gå till alla dina brudar och sök tröst.
Jag vill inte ha dej.
Jag är färdig med din sort som bara tar för sej hela tiden.
Jag vet att jag har varit en mes och en idiot för att jag älskade dej så mycket att jag kunde göra allting för dej trodde jag.
Men det är slut nu.
Det tog slut med grodden.
Det finns gränser även för mej fast jag inte trodde det då när jag älskade dej.
Jag vräkte ur mej, skrek och grät och vräkte ur mej och det kändes skönt att vara hänsynslös och elak.
Han kunde ha det!
Jag hade tålt hans later länge nog.
Andro sa inget.
Han låg kvar tätt bredvid mej med täcket emellan och höll handen kupad kring mitt bakhuvud.
Han hade slutat smeka mej över håret.
Han rörde sej inte, men jag kunde känna hans andning mot min nacke.
Jag grät fortfarande, gråten kom och gick i mej.
Så snart den lugnade sej lite kom jag att tänka på något som kom den att börja om igen.
Jag måste ha gråtit mej till sömns.
När jag vaknade var det fortfarande mörkt i rummet.
Andro låg på samma sätt, orörlig.
--- Sover du ? sa jag.
--- Nej, kom det otydligt.
Jag kan inte sova.
Han reste sej upp.
--- Jag går ut ett slag, sa han och stängde dörren efter sej.
Gör det, tänkte jag och drog täcket tätare omkring mej.
När jag vaknade hade han ännu inte kommit tillbaka.
Det var första advent och knappt läsljust i rummet.
Jag satte mej i duschen när jag inte lyckades somna om.
Jag undrade vart han tagit vägen, men försökte skjuta undan min vaga oro.
Det kunde väl inte ha hänt honom något ? Plötsligt kom han in och satte sej på dasslocket med jackan på.
Det slog mej med ett slags obehag hur många vanor vi hunnit utveckla ihop som jag egentligen tyckte om, som det här att sällskapa i badrummet.
Andro såg trött ut.
Från näsroten till munnen löpte två markerade fåror och han hade en djup rynka mellan ögonbrynen.
--- Ska du träffa honom ikväll ? frågade han.
--- Nej.
--- Vem är det ? --- Ingen du känner.
Jag träffade honom på den där kursen.
--- Där ser man, jag var ju emot den där kursen redan från första början!
--- Ja där ser man, men det hade kanske hänt ändå förr eller senare, sa jag.
Du och jag var inne på fel spår redan då, så fel som det kunde bli.
--- Jag är ledsen för det, sa Andro.
Jag fattar att jag har utnyttjat dej.
Jag ska försöka sluta med det.
--- Jaså, sa jag och ryckte på axlarna.
Jag kände hur gråten vällde upp i mej igen och jag bet ihop för att hejda den.
--- Vill du gå ut.
Jag ska tvätta mej, sa jag.
Andro stirrade på mej.
Han blev röd i ansiktet.
--- Hörde du vad jag försökte säga ? sa han argt.
--- Ja, sa jag och kröp ihop.
Tårarna strömmade redan nerför kinderna.
Men det är för sent.
Jag vill inte prata mer om det.
Hör du det!
skrek jag.
Du ville inte prata när jag ville, när jag behövde få prata och nu vill inte jag!
Gå!
Jag tror att jag ville att han skulle stanna, att vi ändå skulle försöka prata, men han gick genast ut och stängde dörren utan att smälla igen den.
Jag kom snabbt upp ur badkaret och gick ut till honom i vardagsrummet alldeles våt och med handduken slarvigt virad kring magen.
Andro hade satt sej vid pianot och spelade en gammal poplåt.
--- Jag är ledsen, sa jag i min tur.
Det var elakt!
Han log men det var mest en ledsen grimas.
--- Vad tänker du dej ? frågade han men han slutade inte att spela.
--- Jag kan kanske få en tjänstebostad, sa jag förvirrad.
Så långt hade jag inte alls hunnit tänka, att jag skulle behöva flytta på mej, lämna våningen och våra saker.
Jag ska höra med sjukhuset på måndag.
--- Ska ni flytta ihop sen, du och han ? --- Nej, absolut inte, sa jag.
Du förstår inte det här.
Jag bryr mej inte om honom längre.
Jag ska bo för mej själv eller... Jag tvekade lite.
Jag har inte funderat på hur jag ska göra.
Det enda jag vet bestämt är att jag inte tänker stanna här med dej.
Andro nickade.
--- Så du ger mej och honom på båten samtidigt ? sa han och spelade på.
Det låter för bra för att vara sant.
Jag lämnade honom och återvände in i badrummet.
När jag var klar satt han fortfarande vid pianot.
--- Jag åker över till mor, sa jag.
Han såg upp och nickade.
--- Ska jag skjutsa dej ? frågade han.
--- Nej det behövs inte, sa jag.
--- Men du kan ta bilen då, föreslog han.
Jag log mot honom.
Bilen nu, jag hade fortfarande knappt kört den.
--- När ska du till stan ? frågade jag.
--- Fyra ungefär.
Är du hemma till dess ? --- Nej, jag stannar nog hos mor.
Jag har inte lust att sitta ensam ikväll.
--- Den där förbannade pjäsen, vad jag ångrar alltsammans, sa Andro.
Kom nu, jag skjutsar dej i alla fall.
Jag vill det, sa han och la hastigt armarna om mej, höll mej intill sej ett ögonblick.
Jag tror inte du fattar det här, sa han.
Hur djävligt jag känner det och hur jag önskar att jag hade tusen saker ogjorda gentemot dej.
Han slängde på sej skinnjackan och gick ut till hissen där han väntade på mej.
Vi sa inget mer innan vi skildes utanför mors grind.
--- Är du hemma i natt när jag kommer ? frågade Andro.
--- Ja, det är jag säkert, sa jag och strök honom hastigt över kinden.
--- Då ses vi då, sa han.
Jag ska inte väcka dej.
--- Jag vaknar nog ändå, sa jag och smällde igen bildörren.
--- Vad har hänt ? frågade mor när vi hälsade.
--- Syns det så tydligt ? sa jag och kände lättnad över att inte behöva förklara mej.
--- Du ser gråtfärdig ut, sa mor.
Kom så går vi upp till mitt rum.
--- Jag ska skiljas, sa jag och kände hur all luft gick ur mej och att jag var oändligt trött.
--- Jag har förstått att det inte var riktigt bra, sa mor.
Vill du berätta ? --- Helst inte, sa jag.
Senare kanske.
--- Lägg dej ner en stund och slappna av då, sa mor.
--- Jag tycker inte om uppgörelser, sa jag rätt ut i luften när jag lagt mej på hennes säng och hon satt i en fåtölj vid fönstret.
De är otäcka.
--- Du skulle inte alltid bära på alltsammans själv, sa mor bekymrad.
Det har du alltid gjort och det är inte nyttigt.
--- Jag vet vad jag gör, sa jag.
Du behöver inte vara orolig.
Jag åt middag med kollektivet.
Annika hade flyttat in i det gamla strykrummet och vi var sju stycken kring matbordet.
Jag kände mej lite utanför precis som förra gången.
De andra pratade så invant och lätt med varandra.
Kanske förstod de hur jag reagerade för plötsligt avbröt sej Britta och frågade : --- Tycker du att vi är besvärliga och upptagna av vårt ? Jag rodnade.
--- Jag hör inte hit, sa jag.
Och det känner jag förstås.
--- Jag undrar vad vi ska göra åt det, sa Ann-Margret.
Det måste bero på oss om folk inte känner sej välkomna.
--- Ja det blir fel slags kollektiv, sa Britta.
Lika slutet som vilken familj som helst.
--- Men jag är själv inte på nåt vidare humör, sa jag ursäktande.
--- Desto större anledning för oss att anstränga oss, sa Ann-Margret.
--- Så fint du har det, sa jag till mor när hon följde mej till bussen.
Det är nästan så jag skulle vilja flytta in i huset jag med om det fanns plats.
--- Ja nu fungerar det rätt bra igen, sa mor.
Men vi har haft en besvärlig höst som nästan hotade att knäcka oss ett slag.
--- Det har du inte sagt.
--- Du har inte varit så tillgänglig för upplysningar precis, sa mor.
--- Vad hände ? --- Ann-Margret blev så dominerande.
Hon höll på att ta över helt och hållet och ville bestämma alldeles för mycket och styra och ställa med oss andra.
--- Vad gjorde ni ? --- Pratade, sa mor.
Pratade och pratade och gjorde upp ordentliga scheman för hur saker och ting skulle fungera.
Försökte lufta vårt missnöje så fort det hände nåt.
--- Fattade hon inte ? --- Jo det gjorde hon fast det tog lite tid.
Hon var van att bestämma och ta ansvar.
Hon trodde liksom att allt måste vara på hennes vis, att ingen annan kunde lika bra som hon.
Och det kunde ingen heller när hon härjade som värst och kritiserade oss andra.
--- Trodde du att kollektivet skulle upplösas ? --- Nej, sa mor.
Så lätt fick vi ju inte ge upp när vi satsat på det.
Det är som äktenskap, vet du, varje förhållande.
Man måste jobba för att få det att fungera.
Min buss kom och vi kysste varandra adjö.
Jag hade ännu inte hunnit klä av mej när Andro kom hem.
Så tidig hade han aldrig varit förut.
--- Jag kom av mej, rapporterade han och jag såg att han var indianbrun och sminkad kring ögonen och att hans hår låg platt och uppbundet under ett hårnät.
--- Jag kom att tänka på dej och då kom jag inte ihåg ett ord av vad jag skulle säga, sa han.
Du minns den där scenen när jag sparkar till kvinnan med barnet.
Jag kunde knappt förmå mej till att sparka dem.
Sufflören ingrep högljutt.
Efteråt bara stack jag rakt hem så snart jag slängt på mej brallorna.
Jag får nog lägga av alltsammans.
Jag låg redan när han var klar i badrummet och jag blev rädd att han skulle lägga sej på min sida av sängen som han brukade.
Kanske kände han det för han la sej en bit ifrån och vände ryggen åt mej.
Jag släckte sänglampan.
Vi låg där på varsin sida av sängen bara några decimeter ifrån varandra.
Det var mörkt i rummet, men inte mörkare än att jag kunde urskilja alla detaljer.
Jag låg på rygg och betraktade den egendomliga orangefärgade himlen över Lunden och motorvägen där tjocka molnkonturer suddigt avtecknade sej som bolmande rök.
Det såg ut som om luften skulle vara svår att andas därute.
Andro rörde sej inte.
Jag hoppades att han sov.
Han hade inte sovit något natten innan så vitt jag visste.
Jag undrade vad han tänkte om det som hänt.
Han hade inte reagerat som jag väntat.
Jag sköt ifrån mej tankarna.
Vad angick han mej längre bara han lät mej gå utan bråk.
Just då rörde han sej försiktigt och jag kände hur spänd jag blev.
Han sov inte.
Han bara låg där precis som jag och kunde inte somna.
Jag måste försöka komma till ro så vi inte skulle ligga här sömnlösa båda.
Jag vet inte om Andro sov något alls.
Jag vaknade ofta och varje gång jag vaknade var han vaken bredvid mej.
Ljudlöst, ordlöst vaken, men jag visste att han inte sov på hans andning, på små små rörelser nästan som blinkningar hos honom visste jag det.
Min mage drog ihop sej i en knut av obehag.
--- Varför sover du inte ? viskade jag otåligt.
--- Vet inte, kom det grumligt.
Jag vände mej fegt om och somnade igen, ville inte forska i varför han inte sov.
11 SKYMNINGEN hade sänkt sej över min expedition när jag kom från avdelningen en eftermiddag i veckan därpå.
Jag tände lysröret i taket och satte mej vid skrivbordet för att leta reda på en blankett om ansökan till konvalescenthem.
Jag gäspade och såg på klockan, det återstod ännu dryga två timmar av min arbetsdag.
Vi levde i ett egendomligt förhållande hemma och det började sätta sina spår i mej.
Jag var trött och hade ett konstant tryck över bröstet som gjorde det svårt att andas.
Ögonlocken hängde tunga och ögonen såg ledsna och ansträngda ut i spegeln.
Vi sov dåligt om nätterna, bara i ryck.
Vi drömde otäcka drömmar båda två och vaknade hela tiden.
Vi rörde inte vid varandra.
Jag vågade inte röra Andro.
Jag var rädd att ofrivilligt öppna en väg mellan oss igen bara för att det var synd om honom, men jag hade svårt att tackla mitt dåliga samvete för att han uppenbarligen led ont, för att jag försatt honom i en krissituation.
Mot min vilja blev jag orolig när jag såg hans betryckta ansiktsuttryck, hans blick som ofta vilade på mej, men som vek undan när jag såg upp.
Jag tyckte inte om att han körde bilen när han sov så dåligt.
Jag var ängslig att han kunde hitta på något galet, förlora kontrollen över den, köra av vägen eller krocka i den desperation som jag kände fanns hos honom.
Jag sa mej att jag överdrev, att han naturligtvis kunde ta vara på sej själv, men ändå undrade jag hur han skulle klara sej när jag gav mej av.
Det var tungt att gå hem, svårt att leva nära honom utan alla de gamla invanda mönsterna, leendena, ömheten, smekningen när vi passerade förbi varandra i en dörröppning, sättet att ställa sej nära den andra, duscha ihop, inandas varandras dofter, alla småord, allt småskoj och nonsens från den lätta tiden.
Jag blev illa berörd när jag kom på mej själv att längta in i våra småritualer.
Jag måste hejda mej för att inte hamna där omedvetet, kontrollera vad jag sa och gjorde.
I ett enda slag hade han fått tid att vara hemma nästan jämt när jag kom från jobbet.
Han satt och hängde i vardagsrummet, spelade piano eller läste, samma bok hela veckan.
Några gånger kom han emot mej i hallen när jag låste upp dörren, försökte låtsas som om ingenting hänt, att vi var gamla Andro och Eva-Mi som möttes.
Han blev så där charmigt varm och glad och kelen, men han gav upp det genast han tog i mej och kände min stela tysta ovilja.
Det var tur att han hade teatern som drev iväg honom varje kväll annars skulle jag inte stått ut med hans kast mellan snällhet och utbrott av ilska och förtvivlan.
Jag ville förneka att vi någonsin haft något gott gemensamt.
Jag pendlade mellan medlidande och hat och önskade bara att bli av med honom.
Det ringde på dörrknappen.
Jag tände skrivbordslampan och tryckte på grönt och där stod Andro i dörren.
Jag blev så överraskad att jag rodnade.
Han hade aldrig besökt mej här förut.
--- Har det hänt nåt ? frågade jag.
--- Nej inte vad jag vet.
--- Men varför kommer du hit ? --- Jag tänkte se hur du hade det.
Jag behärskade min lust att be honom dra åt skogen.
Nu när allt var slut, då passade det honom att intressera sej för mitt jobb.
--- Vi kan dricka en kopp kaffe om du vill, föreslog jag och kände det som ett offer.
--- Ja om vi sitter här ... Jag nickade.
--- Vi kan hämta det i baren, sa jag och reste mej.
Vi tvärade över stora hallen.
Jag hälsade på ett par biträden som nyfiket stirrade på Andro.
Jag undrade hur pass bekant hans ansikte hunnit bli, om de kände igen honom från tidningar och tv.
Jag tyckte inte om det, ville inte att hans offentlighet skulle ha med mitt privatliv att göra.
--- Morsan ringde om julen, sa Andro när vi slagit oss ner i soffan i mitt arbetsrum.
--- Jaså, sa jag likgiltigt.
--- Hur ska vi göra ? Hon ville att vi skulle komma dit.
--- Jag åker inte, sa jag.
--- Jag trodde inte det heller, sa Andro.
Han sörplade i sej en mun kaffe och spillde.
Jag hade en näsduk i fickan men avstod från att ge honom den.
Den tiden var förbi när han kunde använda min använda näsduk.
--- Jag tänkte att om jag åkte dit på själva julafton och kom hem nästa dag, sa han.
Jag har svårt att säga nej till dem.
--- Så du vill inte åka då ? --- Nej vad tror du, sa Andro.
Jag vill ju vara med dej.
--- Jag ska vara hos mor, bestämde jag hastigt.
--- Jo det förstår jag, sa Andro.
Och därför är det lika bra att jag åker.
Jag vet ändå inte hur jag ska kunna slingra mej ifrån det.
--- Vore det inte på tiden att du gjorde upp det med dem ? sa jag irriterad.
Hela det där eviga tvånget att vara deras snälla lydiga gosse.
--- De är som de är.
Det går inte att ändra.
--- Nej, sa jag och gäspade.
--- Men jag kommer hem på juldagen, fortsatte Andro.
Jag är spelledig över själva helgerna.
Vi kunde kanske träffas då... Jag menar vi skulle ha mer tid att göra upp saker och ting.
--- Men jag har antagligen redan flyttat då!
sa jag.
--- Jo det är klart, men om du inte fått tag i nåt.
--- Vi ska skiljas Andro!
--- Jag vet det!
Sluta tjata så förbannat!
Träffas kan vi väl i alla fall ? --- Men ge upp.
Inse faktum.
--- Jag kan inte.
Jag bär dej i mej tjugofyra timmar om dygnet, sa han dystert.
--- Sluta pressa mej så där!
Det hjälper inte ett enda dugg.
--- Jag är själv rätt pressad.
--- Varför kom du hit idag ? Andro såg plötsligt generad ut.
--- För en mycket dum orsak, sa han.
Jag tror att du kommer att bli arg, men jag måste fråga dej om nåt.
--- Nå, sätt igång då, sa jag otåligt när han drog på svaret och satt där orolig i soffan, pillade på sin tunna vita plastmugg och klämde på den så att den sprack.
--- Jag gillar ditt rum, sa han och såg sej omkring.
Det var kul att äntligen få se det.
--- Vad ville du ? --- Jag spelar så uselt just nu, kommer av mej och glömmer vad jag ska säga.
--- Jaså ? --- Jag klarar inte av den där teatern längre.
--- Och det är mitt fel förstås ? --- Nejdå, sa han.
Jag menade inte så.
--- Vad menade du då ? --- Jo, ska du, ja ska du nånstans ikväll ? --- Det angår dej verkligen inte!
--- Nej jag vet det.
Jag vill inte alls lägga mej i det, försäkrade Andro ivrigt.
Det är klart att du gör som du vill!
--- Då så.
--- Men jag måste få veta för annars kan jag inte spela.
Det är ett helvete, jag kommer bara av mej.
--- Du har haft massor av tjejer jämt, sa jag ursinnig.
Och ändå har du mage att sitta här och försöka kontrollera mej!
--- Jag vet det, sa Andro.
Det är verkligen dåligt.
Han såg vädjande på mej.
Nånstans har jag tänkt fel.
Jag vill ändra på det nu!
--- Jaså, sa jag ironiskt.
Från och med nu ska det inte vara några små flickor eller pojkar vid sidan av för nån av oss va ? --- Ungefär, sa Andro med en grimas.
--- Nej tack du, sa jag.
Du kan ju sprra på dej, men jag tänker inte göra det.
--- Men jag står inte ut!
skrek Andro.
Jag är så skitskraj.
Vad fan ska jag göra utan dej ? --- Gå till nån av dina andra brudar!
--- Vad i helvete menar du ? --- Ta en i kön!
Du har väl att välja på.
Andro såg ut som om han tänkte slå till mej.
--- Okey!
skrek han.
Okey om det är så du vill ha det!
Han slängde den trasiga plastmuggen i golvet och rusade på dörren.
Jag lutade mej tillbaka i soffan, lättad.
I en känsla av eufori cyklade jag hem.
Han skulle med all säkerhet inte finnas hemma och i bästa fall skulle han inte heller komma mer utan ta mitt råd på allvar.
Andro som var så utåtriktad, som hade så mycket vänner.
Om det var någon av oss som skulle klara sej fint så var det väl han.
Han kom inte den natten.
Jag sov tungt och drömlöst för första gången på över en vecka.
Sov hela lördagsförmiddagen.
När jag vaknade hade morgonmörkret vikit för en matt och glanslös sol som lyste i sneda strålar över fälten.
Jag ringde på hos Engla för att fråga om hon ville promenera, men hon hade en karl hos sej och jag dröp snabbt och kände mej lite lurad.
Jag hade ingen lust att träffa mor eller Susanne så jag satte mej på biblioteket ett par timmar.
Lördagskvällen var jag ensam.
Andro hördes inte av.
Han hade ju varit borta jämt tidigare också men det var skillnad.
Då hade jag väntat på honom, längtat, sett fram mot vårt möte.
Nu var jag bara ensam.
Jag hade levt för honom och jag hade knappt en enda vän, ingen som jag kunde söka upp så här utom Engla och hon var ju upptagen.
Söndagen var igenmulen och det vilade en stämning av gråmörk skymning över Lunden som fortplantade sej in i mej och gjorde mej gäspande tårögd trots att jag vid det här laget var utsövd.
Jag beslöt mej för den där ensampromenaden som inte blivit av igår och gick över de långsträckta fälten mot radhusområdet och ner till centrum.
De gula tovorna knastrade under mina läderstövlar och andedräkten var tjock och koncentrerad som röken ur en skorsten.
Jag undrade var Andro var.
Han skulle nog aldrig komma tillbaka, aldrig mer höras av.
Jag måste skaffa mej egna vänner, frågan var bara hur.
Någon ny karl ville jag inte ha, varken en Andro eller en Mark, utan riktiga vänner att lita på, kunna prata med.
Som mor hade.
--- Det är ett helvete, hade Engla sagt.
Men det borde inte behöva vara det.
Äktenskapet var inte den enda lösningen på ensamheten.
Om jag inte isolerat mej så med Andro skulle jag haft många att gå till nu.
Det var åtminstone vad jag trodde.
Centrum strålade som av tusen små solar i mörkret, uppallade julgranar som var klädda med kulörta lyktor, julglitterstjärnor och kyrkklockor i guldpapp som vajade mellan husen i Torget i takt med snålvinden.
Det var skyltsöndag och affärerna höll öppet för att folk skulle kunna köpa sina mutor och slå in sina kroniskt dåliga samveten i granna paket med hälsningen " tyck om mej " för sextio, sjuttio eller hundrafemtio spänn beroende på kassan och angelägenhetsgraden.
De rusade runt och trängdes svettiga till tonerna av Bjällerklang och Stilla Natt och affärerna hade märkt alla sina varor med röda extraprislappar.
Förhyrda tomtar myste och klappade barn och demonstrerade prylar och stod till tjänst med faderliga julklappstips.
Mitt på Torget fick jag syn på Kerstin och Lisa och ett par tjejer till från den där kvinnogruppen som fanns i vår kommun.
De stod vid ett textat plakat NOBBA AFFÄRSMÄNNENS JUL och delade ut flygblad.
Jag stod en lång stund och såg beundrande på hur de försökte prata med människorna som passerade förbi, diskutera med dem, värmen i deras leenden.
De gjorde något, ville något, de var inte passiva och fega som jag själv.
Jag önskade att jag vågade fråga om jag kunde få bli med, om de kunde använda mej.
Lisa kom fram till mej med ett flygblad och jag rodnade av bestört glädje över att hon lagt märke till mej.
--- Hej, sa hon och log mot mej också men inte så där vänligt utan ganska avvaktande.
--- Hej, sa jag och tog emot lappen.
Jag ville säga något mer, men innan jag kommit på vad hade hon lämnat mej med en kort nick.
Jag kände mej bortgjord och idiotisk.
De tyckte inte om mej, naturligtvis inte, tjejer brukade inte tycka om mej.
De skulle aldrig vilja bli mina vänner.
12 NÅGRA NÄTTER SENARE tändes plötsligt ljuset i sovrummet och Andro stod i dörren.
--- Jag ville bara se om du var här, sluddrade han.
--- Släck!
sa jag och la händerna för ögonen.
Han kom närmare min säng.
Jag drog täcket om mej illa berörd, önskade att jag förutsett att han skulle komma tillbaka och köpt mej en pyjamas.
Han visste att jag var naken.
--- Var har du varit, sa jag för att hejda honom.
--- Hos mina brudar, sa han.
--- Släck ljuset, jag vill sova!
--- Jag har varit hos alla mina brudar, upprepade han.
--- Det struntar väl jag i.
--- Men jag bestämde mej för att komma hem igen.
Han dråsade ner på min säng och sträckte ut handen mot mitt ansikte.
Jag längtade efter dej, sa han.
--- Sluta Andro, bad jag.
--- Jag ville vara hos dej.
Jag längtade så förbannat.
Han satt där och stirrade på mej med handen halvt utsträckt, blicken var stel och glasartad.
Jag såg avvaktande på honom, aningen rädd.
Så full hade jag aldrig sett honom.
--- Gå och lägg dej, sa jag och tänkte i detsamma att jag inte ville sova bredvid honom.
Han måste ha anat det för genast sa han : --- Om du ligger bredvid mej så ... --- Om du inte rör mej!
Han nickade stumt och klängde rakt över mej till sin sida av sängen, la sej raklång med kläderna på.
Jag gick upp för att släcka taklampan.
Ögonblickligen vände han sej om och sträckte ut handen.
--- Du går inte ? --- Nej då, lugnade jag och skyndade tillbaka till sängen.
Jag tyckte inte om att han såg mej naken.
Han la sej på sida med ryggen mot mej.
Över sovrummet vilade en äcklig doft av rök, svett och gammal fylla.
Jag låg på helspänn och hörde hur han somnade in.
Jag tänkte att bara han sover ordentligt så lägger jag mej i vardagsrummet, men sedan måtte jag ha somnat själv.
Jag drömde att han satt ovanpå min bröstkorg och mage.
Jag hade svårt att andas.
Jag försökte vräka honom av mej, men han sög sej fast vid mej.
Han kramade hårdhänt min blygd med handen och sedan stack han in fingrarna i min slida utan att jag kunde värja mej.
Jag protesterade men han hörde inte på mej, pressade mej bara tätt mot madrassen.
Jag kämpade för att bli fri, jag ville skrika men fick inte fram ett ljud, rösten lydde inte.
Det var den gamla mardrömmen, att ropa på hjälp men ha förlorat rösten.
I den paniken vaknade jag till på riktigt.
Andro hade redan trängt in i mej.
Han låg rakt över mej med hela sin tunga kropp och malde fram och tillbaka i mej.
Det gjorde ont, det kändes äckligt, jag blev illamående av hans tyngd, hans snusklukt, av att ha honom i mej.
Jag försökte åter vräka honom av mej, men han var starkare än jag och han lyssnade inte på mej.
Jag satte tänderna i hans axel och bet till så hårt jag kunde.
Han tjöt och avbröt sin rörelse och jag lyckades slingra mej ur hans grepp och for upp ur sängen.
Han kom genast efter och jag rusade in i badrummet och vred om nyckeln.
Det var det enda rummet i våningen som hade lås.
Andro ryckte i dörren.
--- Eva-Mi!
skrek han.
Kom ut för fan.
Jag satte mej på det kalla stengolvet.
Hjärtat dunkade och det kändes som om jag skulle kvävas.
Jag satt alldeles tyst och hoppades att dörren skulle hålla om han blev våldsam.
--- Eva-Mi, kom ut va ? bad han efter en stund.
Jag måste prata med dej.
Rösten övergick i ett gnällande.
Jag teg envist.
Han tjatade, knackade på dörren, ryckte i handtaget, bad om förlåtelse, svor och gormade.
Jag var rädd.
Jag hade inte en tanke på att gå ut till honom.
Till slut tystnade han, jag visste inte om han ville inbilla mej att han gått sin väg.
Jag tog badrumsmattan och la den i badkaret, tog den ena handduken till kudde, bredde den andra över mej och försökte låtsas som om jag låg i min säng.
Det var kallt och fruktansvärt obekvämt.
Jag låg och stirrade upp mot taket och frös under den gula sol som han målat.
Andro var fortfarande tyst, förmodligen hade han gått och lagt sej igen.
Jag undrade när jag skulle våga mej ut och iväg och vart jag skulle bege mej mitt i natten.
Försiktigt vred jag om nyckeln.
Klockan hade blivit halv fem och jag var ganska säker på att han sov vid det här laget.
Jag försökte öppna dörren, men något tog emot.
Andro hade släpat fram sina sängkläder och ockuperat badrumsdörren med sej själv.
Han var ögonblickligen på benen och grep mej om armen.
Jag gallskrek av rädsla.
--- Rör mej inte, skrek jag.
Du rör mej inte!
Och försökte slita mej lös.
Han släppte mej men ställde sej framför det räddande badrummet.
--- Varför gör du så här ? sa han i klagande ton.
Jag kände åter den fräna stanken av fylla ur hans mun.
Jag svarade inte utan skyndade in i sovrummet efter min morgonrock.
Han kom efter mej.
Jag tände lampan för att kunna se honom ordentligt, och undrade hur jag skulle kunna ge mej iväg.
--- Vad tänker du göra ? frågade han när jag började klä mej under morgonrocken med ryggen mot honom.
--- Du får inte ge dej av, fortsatte han.
Snälla Eva-Mi, ge dej inte av.
--- Jag måste, sa jag bara.
--- Jag kan ligga i soffan därinne om du vill, men stanna va ? Du måste stanna.
Hör du!
Jag kom hem och du måste stanna.
--- För att du ska kunna hoppa på mej igen!
--- Men jag lovar!
Du måste stanna.
Jag står inte ut.
--- Lägg dej därinne då, sa jag.
Omgående!
Han gick genast och stängde dörren mellan oss.
Jag tog av mej igen, öppnade fönstret på glänt och kröp ner i sängen.
Det var på sätt och vis en lättnad att slippa ge sej ut mitt i natten.
Men jag var rädd att han skulle komma tillbaka in till mej och jag önskade att jag haft en nyckel.
Jag slumrade, fortfarande lyssnande beredd att försvara mej om han kom.
När väckarklockan ringde plågade jag mej upp.
Alternativet att stanna hemma från jobbet med Andro i våningen var uteslutet fastän min enda önskan var lång ostörd sömn.
Jag klädde mej och gick ut i köket.
I samma ögonblick stod Andro i dörren till vardagsrummet, blek och härjad.
Varför sov han inte ? Han borde vara minst lika uttröttad som jag.
Jag satte på kaffevatten och hämtade tidningen innanför ytterdörren, slog mej ner vid bordet och började läsa medan jag åt.
Hela tiden kände jag hans blick på mej.
Jag behärskade mej med möda.
Jag ville inte se upp och möta den.
--- Kommer du hem i eftermiddag ? sa han till slut.
--- Det vet jag inte.
--- Du ger dej inte av ? Lova att du inte ger dej av.
--- Jag får väl se.
--- Jag var full.
Jag längtade efter dej.
Det var därför.
--- Det var vidrigt!
--- Jag ska sova inne på soffan i fortsättningen.
Jag ska inte störa dej.
Men lova att du kommer!
Jag låtsades läsa.
Jag var nära lipen, om av trötthet eller för den plågsamma ångesten i hans röst vet jag inte.
Jag såg upp, mötte hans blick.
Den var glansig och svart i det vita ansiktet.
--- Jag kommer om du inte rör mej, sa jag till slut och svalde.
Om du lovar att sova därinne.
--- Jag lovar, sa han och lät alldeles likgiltig.
Han såg inte på mej.
Jag reste mej och gjorde mej i ordning i badrummet.
När jag gick hade han redan försvunnit in i vardagsrummet igen och stängt dörren.
Veckorna som följde fram till jul präglades av ömsesidig förlamning.
Jag tänkte att jag borde flytta men kom mej inte för att höra om tjänstebostad, orkade inte planera något för mej.
Jag kände hela tiden Andros ångestfulla väntan på att jag skulle göra slag i saken.
Han sa inget direkt, men han var uppe varje morgon när jag skulle äta frukost, kokade kaffe åt mej, satt där vid bordet utan att bry sej om tidningen, sa inget förrän jag skulle gå, men då kom det, rösten låtsat likgiltig : --- När kommer du hem ? eller --- Är du hemma när jag kommer ? eller --- Ska du nånstans ikväll ? Liksom första veckan var han fortfarande hemma när jag kom från jobbet fastän han borde ha varit på teatern.
Vi pratade mycket lite, men var snälla mot varandra, ställde dämpade frågor om hushållet, vad vi skulle äta, om vi måste handla.
Det var som att leva i ett vacuum.
Samtidigt pressade Mark på för att få träffa mej.
De första gångerna han ringde var jag så feg som man kunde förvänta sej och bad honom bara att han inte skulle ringa mej just nu, sa att jag skulle separera och måste få vara ifred.
Men sedan höll inte det längre.
--- Jag har rätt att få veta vad som hänt, envisades Mark nästa gång han ringde mej.
Du kom inte på kursen i måndags.
Du undviker mej ? --- Nej inte alls, förnekade jag dumt.
--- Men när får jag träffa dej ? --- Jag vet inte, aldrig tror jag.
--- Nej nu får du förklara dej!
--- Märker du inte hur dåligt det fungerar mellan oss, vädjade jag och ville bara bli kvitt honom på enklaste sätt.
Jag tror inte alls du tycker om mej i själva verket.
Du behöver bara nån vem som helst för att du är så ledsen och övergiven.
--- Nej nu!
sa Mark.
Det där kan jag avgöra själv tack ska du ha.
Så här kan du inte hålla på och konstra.
Det finner jag mej inte i.
Vi måste väl i alla fall träffas och prata ut.
--- Ja, vi måste väl det, sa jag lamt.
--- Ikväll då ? --- Ja ikväll, sa jag och tänkte att jag måste ställa upp och att det var lika bra att få hela historien undanstökad genast.
--- På vanliga stället då ? Vanlig tid ? --- Ja, det blir bra.
Jag sölade hem från sjukhuset för att Andro säkert skulle ha gett sej iväg till teatern.
Olustig åkte jag in till stan för att träffa Mark.
Vi satt som varje gång tidigare i hans fula trasiga rum och jag tyckte att det liknade honom, att han skapat rummet efter sej själv.
Han ville ha ett sådant rum.
Han ville frossa i sitt eget lidande, sitt " se vad hon har gjort mot mej ".
Han ville inte alls ordna upp så att han kunde ha sina barn hos sej för dem hade han förmodligen aldrig brytt sej om annat än som bevis på sin familjelycka.
Jag tänkte på biomatinéerna, shoppingronderna och restaurantbesöken med far en gång i månaden.
Det hade varit kontakt på hans villkor det.
--- Jag vill inte träffa dej mer, sa jag till Mark.
Vi har ingenting gemensamt och kommer aldrig att kunna ge varandra nåt.
--- Som du vill, sa han.
Jag har nog tänkt detsamma.
Jag har blivit alltmer besviken på dej.
En gift kvinna som du borde inte hålla på så här.
--- Jag ska ju skiljas.
--- Men du är inte skild ännu.
Hade du varit min fru så hade jag lagt upp dej på knät och gett dej smisk.
--- Då är det ju tur att jag inte är det då, sa jag.
Nej, du behöver inte skjutsa mej hem.
Jag klarar mej själv.
När jag åkte genom stan fick jag plötslig lust att gå på bio och när den var slut vid elvatiden missade jag bussen hem och fick vänta en timme på nästa.
Jag såg att det lyste i våra fönster och visste att Andro redan kommit hem.
Jag tvekade om jag skulle ringa på hos Engla istället, be att få sova där, men beslöt mej vid närmare eftertanke för att gå in i alla fall.
Jag låste upp och ställde mej i ytterdörren för att ha en reträttmöjlighet.
--- Jag träffade Mark ikväll, sa jag när han kom emot mej i tamburen.
--- Hur var det då ? --- Jodå, så där, sa jag.
--- Ska du inte komma in ? --- Om du inte börjar bråka så.
--- Jag skiter väl i vad du har för dej!
Kom in nu.
Där kan du inte stå hela natten.
Jag stängde ytterdörren och tog av mej kappan.
--- Ska vi dricka te ? --- Nej jag vill sova.
--- Mej vill du minsann inte träffa!
--- Var inte dum, jag är trött.
--- Ska du sticka till honom nu ? --- Nej, jag gjorde slut.
--- Så utmärkt då!
--- Det förändrar inget mellan oss.
--- Men vad fan vill du ? Leva i celibat resten av livet ? --- Jag har inte bestämt mej.
--- Men när i helvete tänker du bestämma dej ? Hur tror du det känns att gå så här och inget veta ? Jag orkar inte för fan.
--- Men bestäm själv!
Ska du eller jag flytta ? --- Nej jag menade inte så.
Jag vill ju att du ska stanna.
Men jag står inte ut.
Jag har ett helvete, fatta det!
--- Jag fattar nog det, sa jag.
Men jag kan inte göra nåt åt det.
Det måste du klara själv.
Andro gick in i vardagsrummet och slängde igen dörren.
Ett ögonblick föresvävade det mej att han kunde hoppa ut från balkongen och bilden av den jättelika blodpölen nedanför huset, Andro utskvätt över området i små bitar drog förbi inom mej.
Jag kände plötsligt och överraskande att jag älskade honom, att jag inte ville överge honom fast jag inte såg någon utväg ur det läge där vi hamnat.
Jag behärskade mej och avfärdade min känsla, vägrade att kännas vid den.
Ännu när jag somnade hade han inte hoppat.
13 JULEN firade vi hos respektive föräldrar som överenskommet.
Susanne och barnen kom också till mor, men inte Sven.
--- Bor Andro kvar hemma ? frågade mor hastigt.
--- Ja, sa jag, men mer blev inte sagt.
Jag ville inte trassla in mej i en förklaring av vårt egendomliga förhållande som jag inte begrep mycket av själv och mor var som vanligt för finkänslig att tränga sej på mej.
Förresten hade kollektivet öppet hus och hela kåken var full av folk så jag skulle aldrig ha hunnit berätta även om jag kunnat.
Susanne frågade ingenting när jag sa att Andro var hos sina föräldrar.
Kanske visste hon inte om att vi skulle skiljas.
Jag hade inget sagt och mor brukade inte gå med skvaller.
Jag hade hoppats att Andro skulle stanna borta några dagar, men han var tillbaka redan på juldagen.
Jag hade varit inne hos Engla som var den enda jag kunde prata med och hon hade skakat på huvudet åt mej.
--- Vad väntar du på ? hade hon frågat.
Måste du inte antingen ta honom tillbaka eller ge dej iväg ? Jag var ännu uppfylld av detta samtal när Andro kom.
Jag hade en stark obehagskänsla och ville inte alls träffa honom, ville slippa ifrån hela denna uppgörelse som aldrig tycktes ta slut.
Jag hade klarat att säga det till honom en gång, det fick räcka!
Ändå var situationen ännu mer omöjlig nu än då.
Jag insåg mycket väl att Engla hade rätt när hon sa att Andro och jag inte kunde fortsätta så här, i detta snälla lama tigande, hans bevakning av mej, min rädsla för hans ångest.
Vad var mitt medlidande annat än en form av den gamla uppoffringen, den där äckliga jag är bäst, han klarar sej inte utan mej-tanken, samma meningslösa, menlösa plåstrande med honom, samma uppställning.
Jag var inte oumbärlig fast det var vad han och jag båda inbillade oss just nu.
Jag drog på vår uppgörelse till mellandagarna.
Det rådde stiltje på jobbet och jag fördrev tiden med att försöka tänka igenom hur jag verkligen ville ha det.
Jag förstod att jag måste skapa mej något eget, hitta vänner, bli mer aktiv, inte vara så isolerad.
Jag kunde inte tillbringa min fritid med att bara läsa och pyssla i våningen som jag gjort de sista åren.
Och åter tänkte jag på Lisa och Kerstin och deras grupp.
Håglös återvände jag hem till Andro.
Han låg på soffan och tittade i taket.
Jag gick in i sovrummet och bäddade min säng.
Våningen slokade hel och hållen, deprimerande dammig och ovårdad.
Jag hade inte lust att själv börja städa när Andro var hemma hela dagarna och han tog inget initiativ.
Bara låg på soffan, slö, tyst.
Det var knappt att han orkade besvara mitt hej när jag kom.
Jag värmde en soppburk till middag.
Det retade mej att han låg kvar därinne tills allt var klart fast det inte var jobb för två kanske att duka medan soppan kokade upp.
Först när jag sa till gitte han masa sej från soffan till köksstolen, han släpade benen efter sej.
Jag retade mej på det också, att han inte kunde rycka upp sej alls.
När vi med möda pressat ner den oinspirerade middagen, en tystnad som bara bröts av det krasande ljudet av hårda mackor mellan tänderna, samlade jag mitt mod.
--- Vi måste få ett slut på det här, sa jag.
Vi kommer ingen vart.
--- Nej, medgav han.
Det gör vi inte.
--- Nu söker jag tjänstebostad, sa jag.
Du får ställa in dej på det.
--- Jag har väntat på det, sa han.
Förr eller senare måste det ju komma.
Jag kände lättnad över att han tog det så lugnt.
Det var nästan så att jag ville krama honom av tacksamhet för att han inte bråkade utan bara lät mej gå.
Jag undrade hur fort jag skulle kunna få tag i en annan lägenhet.
Den natten vaknade jag av att det dunkade häftigt i väggen.
--- Eva-Mi!
skrek Andro.
Eva-Mi!
Jag slängde på mej morgonrocken, och öppnade dörren till vardagsrummet.
--- Vad är det ? --- Jag har så ont i magen, stönade Andro.
--- Har du ? --- Ja så djävla ont!
--- Har du haft det länge ? --- Ja sista tiden lite grand, det har kommit och gått.
Men inte som det här.
--- Var sitter det ? frågade jag och tänkte att blindtarmen satt bestämt på höger sida.
--- Vet inte riktigt, överallt tror jag.
Han stönade igen.
--- Vaknade du av det ? --- Nej jag kunde inte somna.
Och så kom det bara.
--- Plötsligt ? --- Det blir bara värre och värre.
Jag tror jag dör.
--- Dumheter, sa jag och gick fram till honom.
--- Tror du det kan vara blindtarmen ? --- Det är väl möjligt, jag vet inte.
Jag satte mej hos honom och strök håret ur hans panna.
Den var alldeles våt av svett.
--- Jag tror jag dör så ont gör det, sa han.
--- Ska jag ringa efter ambulans ? --- Nej det är lika bra jag dör.
--- Larva dej inte!
--- Allt är ändå meningslöst.
--- Nu ringer jag.
Det är lika bra du kommer till sjukhuset.
--- Då blir du av med mej, gnällde Andro.
--- Sluta, sa jag och gick till telefonen.
Ambulansen kom efter en halvtimme, två unga killar i korta vita rockar som ringde på vår dörr, båda lika magra och striphåriga.
--- Hej, sa den ene.
Vad var det fråga om här då ? --- Magont, sa jag.
Han ligger därinne.
Jag visade med handen mot vardagsrummet, plötsligt lite handfallen.
Jag ville inte ta orden " min man " i munnen för han var inte längre min man.
Att Andro låg i soffan mitt i natten istället för i sovrummet kändes också fånigt som om hela vår eländiga situation i ett enda ögonblick blottställdes för yttervärlden.
Killarna lämnade båren i tamburen och gick in till Andro.
--- Hej!
sa samma kille.
Kan du gå själv ? --- Jag tror knappt det, mumlade Andro som låg på rygg, blek och svettig i ansiktet med båda händerna om magen.
Han såg faktiskt dålig ut.
--- Men försök!
sa ambulansföraren och satte handen bakom Andros rygg.
Andro grimaserade medan han långsamt och försiktigt svängde benen över soffkanten och reste sej med stöd från killen.
Stapplande gick han mot dörren, framåtlutad och släpig som en mycket gammal människa.
Hans morgonrock flaxade kring de nakna vadorna.
--- Det går ju fint, sa ambulansföraren uppmuntrande.
Vi är snart nere så får du ligga medan vi kör.
Andro stönade lite, händerna hårt tryckta mot magen.
I hissen lutade han sej mot mej och jag la armen om honom.
--- Håll mej i handen, bad han när han låg på plats inne i ambulansen.
Jag är så skraj.
--- Blindtarmen är rätt så banalt, tröstade jag.
--- Inte för den drabbade, sa Andro.
Han kramade min hand.
--- Jag tycker så mycket om dej, Eva-Mi, viskade han.
Vet du det ? Jag fick tårar i ögonen mot min vilja.
Det kändes faktiskt som om han skulle dö ifrån mej.
--- Jag tycker om dej också, sa jag.
--- Men inte tillräckligt, sa han och då teg jag för jag tyckte att han utnyttjade situationen.
Vägen till sjukhuset var helt öde.
Ambulansföraren brydde sej inte om att tuta.
Lugnt och stilla anlände vi till olycksfall.
Andros bår lyftes över på en ställning på hjul och kördes in i ett undersökningsrum, medan jag lämnade uppgifter om honom till kontoristen i kassan och fick en liten vit plastbricka med hans data i utbyte.
När jag kom in till honom låg han på en brits med en vit bomullsfilt över sej.
Han pratade med sjuksköterskan som tagit emot oss och jag tyckte att han var mindre blek än nyss.
Hon frågade ut honom och Andro försökte beskriva var han hade ont, när det börjat, hur det kändes.
Han fick en termometer i stjärten och därefter skickade sköterskan in honom på toaletten för urinprovets skull.
Andro satte sej försiktigt upp, han gick över rummet krokig som förut, men han verkade mindre påverkad och han bad inte om hjälp.
Han återvände med urinen i skålen och såg ut som om han väntade beröm.
Färgen hade återvänt i hans ansikte.
--- Du är bättre, konstaterade jag.
--- Lite kanske, sa han och la sej på britsen igen.
En annan sköterska kom från laboratoriet för att sticka honom i fingret och sedan lämnades vi ensamma för att vänta på doktorn.
Andro bleknade igen i nya smärtor.
Han höll mej i handen och såg på mej med halvslutna ögonlock, gnydde lite.
Vi teg båda.
Rummet var kalt, en skrivpulpet, ett skåp, några stolar, och ljuset sömnigt.
Jag gäspade och såg på klockan.
Efter en trekvart kom doktorn som var en kvinna ungefär i min egen ålder.
Medan jag drog mej tillbaka mot hans fotända slog hon sej ner vid huvudgärden och började ingående förhöra sej med Andro om hans hälsa : om han var opererad tidigare, om han brukade ha ont i magen, hur värken börjat, vad han ätit och druckit, om han varit förstoppad eller haft diarré, om han kräkts, hur värken kändes, om det var knipsmärtor, molvärk eller en svidande känsla, om den kom i intervaller, hur länge han haft den, var den satt, upptill, nertill, på höger eller vänster sida, om den kändes ut i ryggen eller ner i ljumskarna.
Jag lyssnade lätt imponerad av hennes förmåga att variera sej och av det faktum att det tydligen gick att ha ont på så många sätt och ändå i magen.
Till slut undersökte hon Andro och de konstaterade tillsammans att värken lättat lite igen.
--- Det här vet jag inte vad det är, sa läkaren uppriktigt.
Kanske en mycket tidig blindtarm, jag vill inte utesluta det i alla fall.
Det är bäst att du stannar här till i morgon så får vi se hur det utvecklar sej.
Andro ville att jag också skulle stanna, men jag ansåg att han var i trygga händer och tog taxi hem till Lunden.
Jag lovade att komma över till honom nästa dag.
Det första jag gjorde när jag kom till jobbet några timmar senare var att gå till olycksfall som låg i samma hus som gynekologkliniken.
Jag stötte ihop med jourläkaren som ännu inte blivit avlöst och frågade hur det var med Andro.
--- Jo han har sovit lugnt, sa hon.
Smärtorna har gått över och han mår bra igen.
--- Men vad var det då ? undrade jag.
--- Ja säg det, sa läkaren.
Har han varit mycket pressad sista tiden ? --- Ja det kan man väl säga, sa jag illa berörd.
--- Du tror inte att det kan vara nerverna då ? --- Kan man få så ont i magen av det ? Läkaren nickade.
--- Ja det kan man faktiskt, sa hon.
Jag tog ledigt från jobbet några timmar och följde Andro hem.
Han låg på soffan och såg ut ungefär som vanligt när jag gick igen.
Jag tyckte nästan att han lurat mej.
Vintern 1 FARS MIDDAG blev bestämd till måndagen efter Trettondehelgen eftersom Andro var spelledig då.
Den hade blivit uppskjuten flera gånger, nerver, influensa, trötthet, julhelg.
Marianne eller far eller båda som krånglade.
Jag trodde inte att Andro skulle gå med mej och jag förberedde hans nej hos Marianne genom att säga att han var mycket trött och kanske måste vila.
Men när jag frågade Andro accepterade han genast.
Vårt egendomliga äktenskap hade gått in i en ny fas som på sitt sätt var lika påfrestande som de föregående.
Jag visste inte alls vad läkaren sagt till Andro, om hon sagt något.
Vi hade inte nämnt hans mage sedan han kom hem från sjukhuset.
Jag hade varit rädd att han skulle utnyttja den, försöka tvinga mej att stanna för att han inte skulle gå under.
Jag såg på honom att han hade ont ibland, men när han inte själv sa något lät jag också bli.
Det nya var att Andro börjat attackera mej med frågor.
--- Vad tycker du att det varit för fel mellan oss ? Tycker du att jag hjälpt till för lite ? --- Tja vad tycker du själv, vek jag undan ovillig att diskutera vårt förhållande.
--- Men skulle du vilja att vi ändrade på det ? --- Vad spelar det för roll nu ? --- Du har ju inte flyttat än!
Jag ryckte på axlarna.
--- Du får göra som du vill, sa jag bara.
--- Va fan!
skrek Andro.
Vad är det där för martyrfasoner.
Du vill förstås offra dej hela tiden för att sen kunna säga att du fick göra allt härhemma, att jag aldrig gjorde nåt försök att dela.
Det passar va!
Du ger mej inte en chans att rätta till nåt som blivit fel.
Du vill att allt ska vara mitt fel.
--- Sluta skrik på mej, fräste jag.
Jag är trött på dina översittarfasoner.
Du kan göra som du vill, mej är det likgiltigt.
Om du inbillar dej att vi blir mer jämspelta för det så sätt igång.
--- Jag skriker så mycket jag vill!
skrek Andro.
Du kan inte förbjuda mej att reagera.
--- Och du kan inte hindra mej från att gå, sa jag och gick fast jag kände att jag kanske var orättvis.
Det var som om jag inte alls hade möjlighet att styra utvecklingen i den riktning jag önskade.
Och ibland tyckte jag det var tveksamt vad det egentligen var jag önskade.
Över helgerna hade vi haft pinsamt mycket ledig tid att fördriva och mot min vilja tillbringade vi den nästan helt tillsammans.
Vi gjorde försök att prata, men det gick trögt för vi var rädda och spända och iakttog varandra för att inte riskera att säga för mycket.
Andro sov som förut i vardagsrumssoffan, men plötsligt en natt på nyåret kom han in till mej.
--- Eva-Mi, viskade han.
Jag har så ont i magen.
--- Det är inget farligt, sa jag och tog hans hand i mörkret.
--- Men jag är rädd.
--- Varför ? --- Jag blir så ensam.
--- Men dina vänner, sa jag.
Du har ju så mycket vänner.
--- Inte som du tror, inga som jag kan snacka med.
--- Somnar du lättare om du ligger här en stund ? frågade jag tveksam.
--- Men det vill inte du ? --- Jo, om du lovar att inte hoppa på mej när jag sover, sa jag och kände en plötslig längtan efter det gamla, efter vår närhet.
Han kröp ner till mej, la sej tätt intill min rygg med ena handen kupad över min axel.
Jag kände hans andedräkt mot mitt hår, hans lena hud.
Minnena strömmade tillbaka över mej.
Jag låg alldeles stilla för att inte förråda min längtan och upphetsning och Andro låg lika blickstilla som jag.
Jag somnade om i värmen från hans kropp, men senare på natten vaknade jag igen.
Han låg bakom mej som förut, men han sov inte.
Oändligt långsamt och försiktigt smekte han mej över ryggen och axeln lika hemligt och förbjudet som jag i våras smekt honom när han sov.
Han älskar mej, tänkte jag bestört.
På samma sätt som jag älskade, lika utsatt.
Om han övergett mej då, om jag övergav honom nu.
Men var en förvandling av vårt förhållande över huvud taget möjlig ? Den tiden var förbi då jag kunde ställa upp på honom som då.
Och jag ville ha ett barn.
Jag hoppades att han inte märkt att jag var vaken.
Aldrig att jag gick tillbaka in i vårt gamla äktenskap igen.
Även om han älskade mej aldrig så mycket.
Vi diskuterade det inte, men efter den natten kröp han ner i sin del av sängen när han kom från teatern.
Han rörde mej inte mer, gjorde inget försök att ligga nära mej.
Innerst inne tror jag att jag hoppades att han skulle ta något initiativ fast jag inte själv kunde bestämma om jag ville det eller inte.
Jag hade en upprörande dag på sjukhuset den måndagen fars middag skulle gå av stapeln.
Strax efter lunch knackade det på min kuratorsdörr.
Jag ropade kom in och tryckte på knappen för grönt, men ingen kom in.
Jag gick och öppnade och där stod de tätt bredvid varandra, han lite bakom henne stödd på sin käpp och med hörapparatens snodd kring den stora utstående öronlappen.
--- Goddag, sa jag och räckte fram handen.
Fru Svedlund hade jag träffat flera gånger uppe på avdelning tretton då hon låg inne för några veckor sedan och herr Svedlund när han kom för att hämta hem henne.
Jag hade ordnat hemsamarit åt dem och de hade tackat blygt och omständligt.
De var i min mormors ålder, han en gammal vägarbetare och hon en före detta fabriksarbeterska.
Nu satt de båda framför mitt skrivbord, satt där och skruvade på sej i besöksstolarna.
--- Vi undrade om kuratorn kunde hjälpa, började herr Svedlund.
Kuratorn var så snäll mot min fru.
Vi var så tacksamma ... --- Ja om jag bara kan, sa jag och de nickade ivrigt båda utan att närmare förklara sitt ärende.
--- Vad gällde det ? frågade jag vänligt när de inte sagt något på en stund.
Fru Svedlund suckade djupt och tittade på sin man.
--- Stugan, sa han till slut.
--- Om att få bo kvar, rättade fru Svedlund.
--- Den är vår se, sa herr Svedlund.
Jag har själv byggt den.
--- Men marken är kommunens förstås, sa fru Svedlund.
MARKEN ÄR KOMMUNENS SA JAG!
skrek hon då maken såg frågande ut.
Han nickade.
--- De lovade att vi skulle få köpa.
I tio år har de lovat, men det har inte blivit av.
Vi har pengarna.
Herr Svedlund trevade i kavajens innerficka och tog fram en postsparbankbok som han räckte mej.
Se här, sa han ivrigt.
Vi har sparat i alla år.
Vi har pengarna och kommunen lovade.
Till slut förstod jag varför gamlingarna sökt upp mej.
De ville att jag skulle rädda dem från den förestående vräkningen och bortschaktningen av deras stuga som på deras beskrivning var den lilla sommarstugeliknande kåken vid sjön strax nedanför Höjden där far bodde.
Jag hade ett svagt minne av att far kommenterat det där huset redan för något år sedan och sagt att det måste bort.
Medan vi satt där och försökte reda ut deras historia fick jag plötsligt ännu ett besök, en karl i rutig kostym som klev på utan att ringa.
Han förklarade nonchalant att han kom från administrationssektionen och började granskande se sej runt i rummet fastän han såg att jag var upptagen.
--- Vi stör kanske, sa den gamle mannen och fattade om sin käpp.
--- Ja nu får vi allt gå Erik, sa fru Svedlund och räckte honom sin arm som hjälp.
--- Nej sitt kvar för all del, sa jag och reste mej genast.
Vi har ju inte pratat färdigt.
Jag vände mej till intränglingen.
--- Du får komma igen senare, sa jag.
Ser du inte att jag är upptagen ? --- Det här går fort, sa han.
Jag måste ta varje rum i tur och ordning och jag har inte tid senare.
--- Och jag har inte tid nu!
sa jag.
Gå ut ögonblickligen.
Jag har ett viktigt samtal.
Det var första gången jag kört ut någon i hela mitt liv.
Han skulle aldrig ha vågat kliva in så här till någon av läkarna och det stärkte mej.
--- Ja ja ja, sa han surt.
Men jag är tillbaka om en halvtimme för sen hinner jag inte.
Jag återvände till mitt samtal medan han drog igen dörren efter sej, men det fanns tyvärr inte så mycker mer att tillägga.
Jag kunde inte hjälpa Svedlunds och det försökte jag förklara för dem.
En kurator på ett sjukhus har ingenting att göra med kommunens affärer och kan inte alls påverka några beslut.
De satt alldeles tysta och såg inte längre på mej och deras ögon var gamla och mycket tröttare och sorgsnare än till och med Andros.
--- Det blir fattighuset, mumlade mannen.
--- Men vi klarar oss själva, sa fru Svedlund.
Jag är ju så pigg.
Vi vill inte på nåt hem.
Vi vill bo där vi alltid har bott.
--- Jag förstår det, sa jag och kände att tårarna steg mej i ögonen.
Jag tror inte jag kan hjälpa er, fortsatte jag, men jag ska i alla fall försöka.
Jag tror inte alls att det går, hoppas inte på det, tillade jag hastigt.
Men jag ska försöka ... Jag tänkte att jag själv skulle gå ut och väcka oppinion, demonstrera mot kommunen, samla in namn, vad som helst bara de inte vräktes.
Det gamla paret hade hunnit gå när administratören kom tillbaka.
Denna gång ringde han faktiskt.
Eftersom jag misstänkte att det var han funderade jag på att låtsas upptagen och trycka på röda knappen, men sedan tänkte jag att det var lika bra att stöka undan honom och höra vad han ville.
Det visade sej gälla min soffa.
--- Var har du fått den ifrån ? frågade han.
Det ska inte finnas några soffor i kuratorsrummen.
--- Jag har fixat den själv från magasinet när jag flyttade hit, sa jag stolt.
Rummet var så otrivsamt.
--- Kunde just tänka mej det, sa han belåtet.
Det är förbjudet att snoka i magasinen, det är landstingets egendom!
Vem lämnade ut den åt dej ? --- Det kommer jag inte ihåg, ljög jag.
--- Det var Karlsson va ? --- Jag vet inte vem Karlsson är och förresten är det över tre år sen.
--- Jag måste gå tillrätta med det här, sa administratören strängt.
Jag får gå igenom vartenda rum i hela bygget för att ni ställt till det så här, du och andra.
--- Men soffan användes inte, invände jag.
Den bara stod där.
--- Det hör inte hit, sa han.
Nån ordning måste det vara.
Annars kan ju vem som helst komma och kräva soffa bara för att du varit fräck nog att skaffa en illegalt.
--- Du är inte klok, sa jag.
Förresten behöver jag soffan.
--- Det är bara överläkarna som har soffgrupp, sa han.
En fåtölj skulle jag kanske kunna ordna, men det beror på dej.
Med såna där fasoner kommer du ingen vart med mej.
--- Det struntar jag i, sa jag.
Ge dej iväg nu för jag har annat att göra än prata smörja.
Han ryckte faktiskt till.
Jag kände hur jag njöt av min egen ilska.
Att få ge igen för att han betraktade mej som en liten tjej som han kunde göra vad som helst med, för att jag inte var leende tillmötesgående som jag alltid varit mot killar, allra helst om de satte sej på mej.
Han lämnade mej utan ett ord med blocket i högsta hugg.
Själv gick jag in till överläkaren och berättade och jag spelade på min kvinnliga charm som han var så svag för.
--- Jag ska genast säga till, lovade han.
De där springpojkarna från administration tar sej ton ska jag säga.
De håller på att ta över och förstöra all sjukvård med sin inkompetens.
Han ringde på snabbtelefonen.
--- Min utomordentliga kurator håller på att bli av med sin soffa för att dina klåfingriga gossar inte kan hålla sej i styr.
Hon måste ha soffan för patienterna.
Ja visst för tusan, det är nödvändigt.
De vilar ut hos henne.
Ja det är bra, ja jag ska lugna henne.
Tack ska du ha och säg till den där gossen du skickat hit.
När jag kom hem den eftermiddagen och steg in i hallen såg jag det genast.
Våra sängar var bäddade, det röda överkastet låg slätt och inbjudande.
Från vardagsrummet hörde jag dammsugarens högljudda morrande.
Jag hängde upp kappan och gick dit.
--- Vad gör du ? ropade jag och hörde att jag lät ogillande.
--- Det ser du väl!
Andro satte foten på dammsugarknappen och tystade odjuret.
Det verkade inte vara gjort på ett tag.
--- Nej jag har inte hunnit, sa jag argt.
--- Jag vet det, sa Andro och såg vädjande ut.
Jag har ju sagt att jag är ledsen för att jag låtit det bli så här mellan oss.
Jag har varit en idiot, det är allt jag kan säga.
Jag har helt enkelt inte tänkt.
--- Äsch, sa jag avfärdande.
Det spelar ingen roll.
Sluta nu.
--- Jag ska göra klart det här.
Gå och sätt dej.
--- Det behövs inte, upprepade jag.
Sluta nu.
Men Andro grinade mot mej och tryckte på knappen och fortsatte med dammsugaren över golvet.
Jag gick ut i köket och stängde dörren efter mej, satte mej vid köksbordet med tidningen.
Det irriterade mej våldsamt att han städade.
Jag kände mej kritiserad för att jag slarvat och låtit våningen förfalla de sista veckorna så att till och med Andro tyckte att det var dags för ett spadtag.
Det var typiskt att han gjorde det just nu, som för att hålla mej kvar, framhäva sej och snärja mej.
Andro bäst.
Allra bäst och mest jämlik.
Jag lovade mej själv att ringa om tjänstebostad redan i morgon.
Jag gick in till honom igen.
--- Ska jag damma, frågade jag och ville inte att han skulle göra hela jobbet.
--- Nej det gjorde jag först förstås, sa Andro.
Sätt dej.
Du har ju jobbat hela dan.
--- Jag vill inte att du gör det!
skrek jag och försökte överrösta dammsugaren.
Jag står inte ut med det.
--- Du har väl inte monopol för sjutton.
Jag bestämde mej för att ta ett bad och lämnade honom igen.
När vattnet forsade ner i karet hördes inte ljudet av dammsugaren.
Andro kom in efter en stund.
--- Klar, sa han.
Det var nog ett par år sen minst som jag tog i den apparaten.
--- Antagligen, sa jag och skvalpade i vattnet.
--- Vad är du sur för ? --- Jag tål inte att du gör det, sa jag uppriktigt.
--- Du tål väl ingenting som jag gör för närvarande, sa Andro vasst.
--- Tänker du gräla så försvinn!
sa jag.
Jag la mej här för att lugna ner mej.
Jag har haft en vidrig dag.
--- Berätta!
Först tänkte jag avfärda honom med ett äsch det intresserar dej inte, men så började jag ändå försöka berätta.
Andro lyssnade faktiskt.
Han skrattade åt min beskrivning av administratören och skakade på huvudet åt min visit hos överläkaren.
--- Men jag klarade soffan, sa jag med en grimas.
De sitter överst hur som helst så vad skulle jag göra ? --- Det är för djävligt!
sa Andro.
Konstigt att du jobbat på samma ställe så länge och aldrig berättat nåt om det, sa han sedan.
--- Som du sett ner på det!
--- Det har jag visst inte!
--- Men jag minns att du sa, började jag.
När jag skulle gå på den där kursen.
--- Att ni kuratorer pratade goja, jo det minns jag också, sa Andro.
Det var taskigt, men det är ungefär vad du själv sagt att du håller på med.
Han sparkade på badrumsmattans frans, rättade till den igen med tårna, sparkade.
Hans röst var låg och grumlig.
--- Jag har funderat på det de här dagarna, sa han.
Du anklagar mej för allt jag gjort och inte gjort, för att jag svikit dej och smitit.
Men det är inte bara jag!
Du har också varit med.
--- Jag försökte prata med dej, försvarade jag mej.
--- Men hur mycket försökte du egentligen ? Tänk efter Eva-Mi!
Han såg på mej, blicken var ansträngd.
--- Det var ju ändå hopplöst, mumlade jag.
--- Jag fattar att du är besviken på mej.
Jag håller med om att jag tagit för mej.
Jag nickade lite spydigt.
--- Men jag gjorde det ju inte med mening, tro mej!
sa Andro och höjde rösten.
Och du sa aldrig nåt!
--- Nej, sa jag och suckade och drog ur proppen ur badkaret eftersom vattnet började svalna.
Men det är försent nu.
Vi kan inte prata om hur vi borde ha gjort för det gjorde vi inte.
--- Jo det kan vi!
sa Andro häftigt.
Det är just vad vi kan.
Fattar du inte att vi måste lära oss att snacka med varann.
Nu eller aldrig!
--- Men jag tänker ändå flytta, sa jag.
--- Jag vet det, jag vet det, du behöver inte upprepa det jämt!
sa Andro.
Men du måste låta mej prata igenom vad som hänt och inte bromsa hela tiden.
Fattar du inte!
skrek han.
Jag kommer aldrig igenom det om du inte hjälper mej!
Jag måste leva igenom alla djävla känslor av skuld och saknad och kärlek och jag vet inte vad och du måste hjälpa mej.
Du har ansvar för mej, fattar du det.
Jag älskar dej och du kan inte bara avfärda det som ett ingenting.
--- Vill du räcka mej handduken, sa jag och ställde mej upp i karet.
2 HÖJDEN låg som ett glimmande smycke av upplysta villafönster och dekorationsbelysningar när vi närmade oss.
Vi anlände till fars hus på slaget sju, välkammade och uppklädda.
Sven och Susanne kom strax efter just som Marianne öppnade dörren för oss och så var sällskapet samlat.
Jag ryste av olust när jag betraktade vår lilla grupp vid baren i biblioteket medan vi beställde drinkar av far.
En krystat skämtsam skara människor som knappt hade något mer gemensamt än att vi råkade vara släkt.
Jag såg på Andro och han log mot mej och jag kände att han var den enda i hela samlingen som jag sympatiserade med utom Susanne.
Jag gick fram till fönstret för att slippa ifrån min dubbla känsla.
På den branta kullen nedanför fars hus syntes de vaga konturerna av ett nybygge och längre bort i sluttningen låg två hus som just blivit inflyttningsklara.
Långt där nere mot fältet och skogen såg jag stugan som det gamla paret bebodde.
--- Du har väl inte nåt med vräkningen av gamlingarna därborta att göra ? sa jag till far som kom med min drink.
--- Jo det kan du ge dej på att jag har, sa far.
Envisa dumbommar va!
Det blir väl att baxa bort dem på schaktningstruckarna kan jag tro.
Jag var dit med Sture och pratade med dem härom veckan och gissa vad gubben hotade med ? Att kedja fast sej vid verandaräcket om vi kom.
--- Som en annan sufragett!
skrattade Marianne.
En gammal skraltig gubbstackare.
--- De lever i misär därnere fast de vägrar inse det, sa far.
När vi kom in där stod en sån där sur fattiglukt omkring dem som man inte trodde fanns idag.
Det måste göras nåt åt deras situation som Sture sa.
--- Ålderdomshemmet nästa, sa Sven med ett garv.
--- Det är inget att skratta åt!
fräste jag.
Ni brukar ju våld mot dem.
--- Hör nu lilla kuratorn, sa far.
Vad tycker hon att man ska göra med dem då ? Så där kan de inte bo.
Vi har ju i alla fall socialvård i Sverige.
--- Och den tänker du använda dej av för att komma över marken ? sa jag och förvånades över att jag kunde säga så till far.
Jag var plötsligt inte alls rädd för honom.
--- Ja det tänker jag, sa far snävt.
Det där förstår du inte, min lilla flicka.
Det rör sej om stora belopp, oerhört stora belopp.
--- Det är ett snuskigt sätt att förtjäna pengar, sa jag.
--- Hörnu min lilla flicka, sa far om igen.
Akta dej du för vad du säger.
Nedvärdera mej och mina pengar det kan du, precis som din mor, men du tar emot dem va när du behöver dom, du utnyttjar dem va fast du är för fin för att låtsas om varifrån dem kommer.
Jag kände att jag rodnade och blev svarslös.
--- Ska vi gå till bords nu, kvittrade Marianne som god och överslätande värdinna.
Jag kände plötsligt Andros arm om min axel och vi gick sist in i matsalen.
--- Jag ska sälja bilen, viskade han i mitt öra.
Du var bra, jag håller på dej.
Djävligt bra Eva-Mi.
Sedan släppte han mej och gick runt till Marianne som skulle ha honom och Sven på var sin sida.
Det gick trögt att växla samtalsämne, men Marianne gjorde ett tappert försök genom att tala om Andros pjäs och tacka honom för fribiljetterna.
--- Jaså de, sa Andro.
Det var Eva-Mi förstås.
Jag tänkte inte på det.
--- Men de var ju din förtjänst ändå eller hur, sa Marianne och la sin hand över Andros.
--- Ja om du nödvändigt vill så, sa Andro och tog bort sin hand.
Gillade du den ? --- Jaa, oh ja, men den var ryslig förstås.
Hoppas det aldrig blir så där under min livstid!
--- Bill ville så gärna gått med oss, inflikade Susanne.
Han vägrade att ta reson när jag sa att han var för liten.
Det var ju verkligen ingen pjäs för barn.
--- Men kunde man inte pröva om man förklarade för honom först ? sa Andro.
--- Nej vet du det får allt vara, sa Sven.
Det var bara en slags oppositionslusta.
Han är totalt omöjlig vad det än gäller och det blir bara värre och värre för min kära hustru och jag har liksom lite olika uppfattning om sättet att råda bot på gunstig herrns små olater.
--- Jag tycker inte att man ska slå barn, försvarade sej Susanne med gäll röst.
Och det står jag för.
Bill är inte hjälpt med att du smockar till honom när han inte lyder.
Det blir inte ett dugg bättre för det!
--- Det blir det väl visst det, sa Sven.
Han lyder!
Bara en sån sak.
Han fyllde på sitt glas.
--- Och efteråt får jag tillbaka det som du ställt till med!
sa Susanne.
--- Jag tror det artar sej till ett riktigt litet sängkammargräl, bröt far in.
Hörnu, min lilla Susanne och min käre måg Sven, kan ni inte bilägga era små tvister tills ni kommer hem ? Vi har här samlats ikväll för att äta gott och dricka gott och älska varann.
Skål allesammans och välkomna!
Och så var det samtalet också fimpat.
Det blev tyst en stund medan alla brydde sina trevliga sällskapshjärnor med att hitta på ett nytt och mer neutralt ämne.
--- Marianne har just blivit invald i SB-ordens damloge, meddelade far.
Jag föreslår att vi höjer våra glas och skålar för den lyckliga tilldragelsen.
Vi skålade lydigt.
--- Tsss, fnittrade Marianne.
Det är bara för att Lars blivit furste i sin front.
Alla furstarnas kvinnor blir invalda, det hör till.
Så egentligen är det med dej vi ska skåla inte sant gubben min ? Bakom varje liten kvinna finns en stor man!
Är det inte så ? Andro, du som vet!
--- Nej det har jag inte hört talas om, sa Andro.
Men det beror förmodligen på att antalet stora män är väsentligt mindre än vad de själva ofta tror.
--- Åhå, nu är du blygsam!
flörtade Marianne ogenerat.
Du är ju själv på väg att bli ganska stor.
--- Jag ska sluta med det, sa Andro.
--- Vad menar du ? --- Jag ska sluta med att spela stor, sa Andro.
För det har tyvärr inget med inre storhet att göra, det är bara en slags äcklig pseudogrej.
Jag är utledsen på det.
--- Men, sa jag häpen.
Vad tänker du göra då ? --- Skita i alltsammans, sa Andro och såg på mej.
Sluta spela apa jämt och komma ner på jorden.
--- Det blir det väl inga pengar på heller, sa Sven.
--- Allt är inte framgång och pengar för somliga!
fräste Susanne.
Somliga gillar lite mänsklighet också.
--- Ni hör hur jag har det hemma, sa Sven.
--- Ja eller hur Susanne har det, sa Andro stillsamt och nickade åt Susanne.
Vi reste oss från bordet och intog kaffet i salongens bekväma sittgrupp.
Marianne rullade in en tevagn med avecen och jag bad om Cherry Heering med is i fast jag kände att jag redan druckit mer än jag egentligen tålde.
Jag behöver nog en liten berusning, tänkte jag övermodigt.
För en enda gångs skull.
Jag struntar i förståndiga ordentliga Eva-Marie som alltid vet sina gränser.
Jag tvekade, men sedan satte jag mej bredvid Andro i soffan.
Han var den enda i sällskapet som hållit sej nykter.
Sven halvlåg i en fåtölj med sina långa sladdriga utsträckta över mattan.
Han hade tänt en av fars cigarrer.
Hon satt framåtlutad över det låga onyxbordet som var alldeles pinfärskt " en ny sak som far hoppas mycket av " hade Marianne berättat.
Susanne såg ledsen ut.
Hon skvalpade med lite portvin i ett glas och betraktade vätskan ingående.
Hennes panna var fult rynkad och jag tyckte att hon såg gammal ut.
--- Jag läste i tidningen att det föds alldeles för lite barn här i landet, konverserade far gemytligt där han tronade i sin stora specialare till högkarmad svart läderfåtölj.
Han såg ut som en liten trind gris med röda öron och svarta ögon som tycktes simma i alkohol.
Hörni små flickor vad har ni för er nu för tiden egentligen ? Du Eva-Marie, varför gör du inte din plikt och skänker Sverige en son ? --- Ja jag har då presterat min kvot, sa Susanne.
Två stycken!
Du klarade inte att göra nån!
--- Nånå, vackra flickor kan man inte få för många av, skrockade far.
Skål mina flickor.
Cherry Heeringen forsade som blod i mina ådror.
Jag kände värmen från Andro bredvid mej.
--- Kvinnorna borde sluta föda barn så länge kvaliteten på papporna är så usel som idag, sa jag.
--- Ja det borde dom faktiskt, sa Susanne.
Andro skrattade bredvid mej, men han yttrade sej inte.
--- Ingen risk lilla Susanne, flinade Sven och tänjde lite till på sin långa lekamen.
Kvinnor har inte hållning nog att hålla på sej så att säga.
Han skrattade fyllsäkert och väntade på applåder från far.
--- Tror du inte vi skulle kunna klara oss utan såna kondomlösa idioter som du som sprutar omkring sina spermier hur som helst utan att vilja ta hand om resultatet!
fräste jag och likören rusade genom huvudet på mej och jag kände att jag var blodröd inifrån och ut.
Andro la sin arm runt min axel och kramade den med handen.
Jag visste inte om han försökte hejda mej eller om han tänkte på grodden och tog åt sej av min replik.
Jag brydde mej inte om vilket.
--- Men min lilla flicka, vojade far.
Ingen annan sa något.
Men jag stod inte att hejda nu, ville inte hejda mej.
--- Du har inte varit en bit bättre!
skrek jag.
Tog du nåt ansvar för mej och Susanne kanske ? Vad tror du vi fick för en underbar mansbild när vi växte upp som gjorde oss rustade att klara oss som vuxna ? Att ens karl ska vara nån som aldrig är hemma och vars liv är pengar och ordnar och broderskap och dricka och att kvinnan ska finna sej i allt och sitta ensam hemma med ungarna och vänta!
--- Nånå, men vackra blev ni i alla fall, försökte far skoja eftersom stämningen hos sällskapet kantrade betänkligt med mitt utbrott.
Det har alltid varit min paroll : en vacker flicka eller två vid min sida, annars är livet inte värt att levas!
Jag har lyckats ganska bra tycker jag.
Skål Marianne!
Jag blev så rasande att jag måste ställa mej upp på golvet framför honom.
Jag hade aldrig varit så arg tidigare, inte i hela mitt liv, det var som om det fanns obegränsade lager i mej för just denna minut.
--- Visst!
vrålade jag.
Visst, vackra ska de vara och unga och möra i köttet och sen är det bara att sticka när de blir äldre för de är utbytbara hela bunten inte sant ? Det är bara pengastinna gubbar som du som förblir attraktiva i vilken ålder de än befinner sej eftersom allt och i synnerhet små dumma kvinns låter sej köpas för pengar.
Du bytte ut mor och du kommer att byta ut Marianne för du bryr dej inte om nåt annat än dina äckliga pengar och det säger jag att jag sätter inte min fot i din fina kåk nån mer gång om du vräker gamlingarna för att du som har all världens stålar vill ha lite till.
Hör du det ? Aldrig!
Och du kommer aldrig att fatta att vad som gör livet värt att leva är sånt som värme och mänsklighet, sånt som mor har.
Hon försöker göra nåt med sitt liv och akta dej för att spotta på henne för att hon inte liknar dina porrblaskeideal längre, för hon är värd tusen gånger tusen såna som du!
Jag upptäckte att Andro stod bredvid mej med min kappa på armen.
Marianne grät i sitt soffhörn och far stirrade långt bort i fjärran och mumlade något ohörbart.
Susanne tittade intresserat på mej medan Sven låg nerhasad på samma sätt som förut med konjaksglaset i båda händerna.
--- Måste man ha problem, tjatade han fyllelarvigt.
Är det ingen som kan svara på det ? Måste man ha problem ? Jag insåg att det var dags för sorti och jag följde med Andro ut genom dörren, häftigt illamående.
Jag kräktes på den vitskimrande italienska marmorn utanför entrén.
Andro stöttade mej till bilen och hjälpte mej in.
--- Vi är snart hemma, sa han tröstande.
Jag ska köra försiktigt.
--- Jag mår illa, stönade jag och lutade mej bakåt mot sätet.
--- Jag kan tänka mej det!
skrattade Andro.
--- Det var gräsligt va ? sa jag på en gång gnällig och belåten.
--- Absolut gräsligt, bekräftade Andro.
Men det satt skönt.
Jag önskar att jag kunde göra detsamma med min farsa nån gång.
Han hjälpte mej i säng som en öm mor.
När vi lagt oss sträckte jag ut handen mot honom.
Han tog den i sin och vi somnade hand i hand.
3 VÄCKARKLOCKAN kom emot mej som en signal i fjärran, ett skärande onaturligt ljud som inte hade med mej att göra.
En bomb hade kreverat i mitt huvud och hjärnsubstansen tycktes simma omkring därinne i splittret ohjälpligt söndertrasad.
Jag stönade av smärta.
Andros hand smekte min kind.
--- Hur är det ? --- Uselt.
--- Ska jag hämta magnecyl ? --- Ja två stycken.
Jag står inte ut.
Han kom tillbaka med tabletterna och ett glas mjölk och satte sej på min sängkant.
--- Jag satte på kaffevatten.
--- Jag kommer aldrig ur sängen, mumlade jag.
--- Ska jag ringa sjukhuset och säga att det är mässfall ? --- Ja gör det, men säg inte varför.
Nästa gång han satt på sängkanten hade han en bricka med kaffe och rostbröd med sej.
Jag satte mej mödosamt upp men måste lägga mej igen.
Jag mådde så illa att jag inte kunde äta.
--- Det här har hänt mej en gång förut, stönade jag med huvudet i kudden.
I sista ringen.
Och då svor jag på att det aldrig skulle hända igen.
--- Det är bäst du sover en stund.
Andro stoppade om mej och jag låg och väntade på magnecylens förlösande verkan som skulle föra mej bort ur det outhärdliga.
När jag vaknade igen hade det redan börjat skymma.
Jag hörde att Andro spelade piano och tassade ut till honom.
--- Är du bättre ? frågade han och reste sej.
--- Ja lite, huvudvärken har släppt men jag mår fortfarande illa.
--- Vill du ha nåt ? --- Ja te och rostbröd tror jag.
--- Lilla stackare, sa han och kom fram till mej.
Men det var det nästan värt.
Du har hittat på en ny visa åt mej, en om de usla papporna som bara sprutar ut sina spermier hur som helst och struntar i produkten.
Jag har hållit på hela dan.
--- Kan du inte skriva en om gamlingarna också ? bad jag.
De kan inte försvara sej själva.
--- Jag känner en tjej som är journalist, sa Andro.
Hon kunde säkert skriva om dem.
Jag ska ta hit henne.
Hon kan skapa opinion och skrämma gubbarna.
Lägg dej i sängen igen så kommer jag med te.
Vi satt i sängen och drack te medan mörkret föll utanför sovrummet.
Vi pratade om gårkvällen och om far och mor och jag berättade om hur jag upplevt vårt äktenskap, om min rädsla för att han snart skulle lämna mej, hur jag hela tiden varit övertygad om att min tid med honom var utmätt, att jag aldrig skulle duga åt honom längre än till fyrtio.
Det var skönt att få prata om det fastän det var mycket jag skämdes att säga eftersom det kändes förnedrande att medge att jag varit sådan.
Andro lyfte undan tebrickan och la sej ner bredvid mej och just för att det var så mörkt omkring oss och han låg nära mej vågade jag berätta.
Mitt emot honom i ett upplyst rum skulle jag inte klarat att vara så ärlig.
--- Jag måste iväg, sa Andro till sist.
Jag önskar att jag kunde stanna hos dej, men jag är snart tillbaka.
Han böjde sej ner och kysste mej.
Jag tycker så mycket om dej, viskade han.
Jag tycker så oändligt mycket om dej.
Jag låg kvar i sängen, låg där i mörkret uppfylld av vad som hänt.
För länge sedan alldeles i början av mina tonår tror jag, hade jag en fantasi som jag kallade " drömmen om det totala " : --- En gång skulle jag träffa någon som tyckte om mej även när jag inte var söt och snäll och duktig, någon som tillät mej att vara bara jag och ändå älskade mej.
Mellan oss skulle finnas total uppriktighet och total tillit och ingenting skulle vara fult eller förbjudet.
Jag mindes att när jag mötte Andro trodde jag att han var den människan.
Den kom tillbaka, min gamla upplevelse av honom.
Jag låg där i sängen omgiven av mörkret med fönsterrektangeln mot den orangefärgade världen utanför och spelade igenom filmen om mitt liv med Andro.
Jag blev häftigt illamående igen och störtade ut på toaletten.
Jag brydde mej inte om att låtsas sova när han kom tillbaka från teatern.
--- Jag har tänkt på oss, sa jag och lät högtravande.
--- Det låter bra!
--- Men det är det inte.
--- Vad menar du ? --- Jag vill fortfarande skiljas.
Det var som att släcka lyset ungefär, hans ansikte blev liksom slätt och blankt och han kröp ner i sängen och vände mej ryggen.
Vi var tillbaka i de första nätterna när vi låg tysta sida vid sida och rörde oss försiktigt för att den andra inte skulle veta att vi inte sov.
Vi bara låg och låg och jag kände att jag står inte ut längre med att inte kunna somna och inte våga prata.
Jag satte mej upp och tände ljuset över sängen igen.
--- Säg nåt!
skrek jag.
Jag vet att du inte sover.
--- Nej, kom det från andra delen av sängen men Andro vände sej inte om mot mej.
--- Vi måste ju prata!
--- Varför vill du inte ? --- Vadå ? --- Fortsätta.
--- Jag klarar det inte!
Jag kommer aldrig att klara det.
--- Men vad vill du istället då ? --- Det är svårt att förklara, stammade jag.
Försöka börja från början med mej själv... På nåt sätt ... --- Men jag måste veta!
--- Jag är ingen liten äcklig Baby-Doll som du tror!
Jag är nåt annat fast inte med dej!
--- Det har jag aldrig sagt!
--- Nej men du tänkte det.
--- Det är inte sant!
--- Jag vill inte bo med dej för allting kommer att bli precis som förut igen.
Jag vet det!
--- Men vi kan väl försöka ? Så det inte blir det.
--- Nej!
Du ska inte kunna lura mej att vilja igen.
--- Jag lurar dej inte!
Andro sträckte ut handen mot mej och makade sej närmare.
--- Jo det gör du!
--- Men jag försöker ju göra allting bra.
--- Jag vet det.
Men jag klarar inte det.
--- Men måste du förneka det som finns mellan oss ? Jag började plötsligt och överraskande gråta.
--- Jag ska ha ett barn!
tjöt jag.
Och jag ska ta hand om det själv.
Jag skulle bestämt mej för det redan för månader sen om jag bara litat på mej då, på att jag skulle klara mej ensam.
--- Jag har tänkt på det, sa Andro och strök mej över ryggen.
Men om jag sa att jag ville ha det där barnet med dej ? --- Det går inte.
Jag skulle jämt veta att du gjorde det bara för min skull.
Rösten svek mej.
Andro höll hårt om mej.
--- Det är bara nu du vill ha mej, snörvlade jag.
Nu när du tror att jag kan hitta nån annan.
Men sen då, sen blir allt som förut igen och ingenting har hänt mej.
Jag vill det inte.
Jag vill det aldrig!
Jag tror jag grät tills jag somnade i den sköna värmen från Andros kropp och när vi vaknade senare i samma värme älskade vi med varandra.
Jag ville inte och jag ville för att det var så länge sedan vi var tillsammans.
Jag hade glömt hur det kunde kännas när Storklas kom in i Klara-Mi, glömt hela vårt språk tillsammans, glömt den där fruktansvärda vågen genom min kropp och Andros skrik mot väggarna och taket i sovrummet.
Vi somnade inne i varandra alldeles mjuka och avslappade, sov länge och jag kom flera timmar för sent till sjukhuset nästa morgon.
4 MORMOR ÄR DÖD!
Jag hade just sagt adjö till Andro en kväll några dagar senare när telefonen ringde.
Jag svarade genast.
Rösten i luren var grötig och svag, men ändå omisskännligen mors röst, en enda mening : Mormor är död.
--- Nej, sa jag.
--- Hon dog i eftermiddags.
--- Nej, upprepade jag.
--- De ringde från hemmet för en stund sen.
De sa att hon hade somnat lugnt.
Ingen märkte nåt förrän det var läggdags.
Lilla mor!
Mor brast i gråt.
--- Jag kommer över!
sa jag.
Jag lossade handens hårda grepp om telefonluren och la på.
Jag var alldeles svettig.
Genom golvet trängde ljudet av gamla paret Svenssons tv.
Jag gjorde mej hastigt i ordning.
Ett ögonblick fick jag för mej att jag borde klä mej mer diskret för att markera min sorg och genast jag tänkt det tog jag fram min gula jumper ur lådan.
--- Hon älskar gult, tänkte jag.
Mormor älskar gult.
Jag satte på mej dubbla vantar och cyklade över till mor.
Det blåste hård nordanvind och mina ögon tårades i kylan.
All snö var borta igen och mörkret var svartare än någonsin.
Susanne var redan hos mor som såg gammal och grå ut där hon satt nersjunken i soffan i sitt rum.
När jag kramade henne höll hon mej kvar och jag strök henne över ryggen som Andro brukade göra med mej för att trösta.
--- Sörjer du henne så ? frågade jag för själv var jag alldeles tom på känslor.
Det sa mej inget att mormor var död, inte något alls.
Det var bara tre meningslösa ord, som en barnramsa.
--- Kan du inte förstå, snyftade mor mot min axel.
Å Eva-Marie, kommer du ihåg när du hjälpte mej i somras ? Jag avskydde henne verkligen, hon äcklade mej så att jag mådde illa, hennes kropp, hennes lukter, hennes hyckleri... Jag tyckte knappt att det var nån mening med att hon levde längre... Mor förmådde inte fortsätta.
Susanne satte sej på hennes andra sida och vi höll henne i varsin hand.
--- Det känns så svårt, fortsatte hon och lutade sej tillbaka i soffan medan tårarna fortsatte att rinna nerför hennes mjuka kinder.
I alla år har jag önskat att hon skulle respektera mej, att vi skulle kunna prata med varandra som likar.
Jag har fantiserat om att berätta för henne om kollektivet här, för att jag var så stolt och glad över det.
Och nu är hon borta och inget kan nånsin mer förändras mellan oss.
--- Det kunde det ju inte även om hon levat, sa jag.
--- Nej, det vet jag också, sa mor lite lugnare.
Men ändå har jag aldrig kunnat sluta hoppas.
En dag skulle allt bli annorlunda tänkte jag.
Jag hoppades varje gång vi träffades när vi inte sett varann på länge.
Det är svårt att bli besviken så många gånger.
Det gör ont.
Och hennes död gör ont i mej.
Om jag älskat henne, om hon älskat mej då hade jag inte låtit henne dö ensam, då kunde hon ha bott här hos mej.
--- När blir begravningen ? frågade jag.
--- På Sjöa om fjorton dar, sa mor.
Lennart ringde, han hade just fått tag i prästen.
--- Kommer hela släkten ? --- Jag antar det, sa mor.
Så många som kan komma.
Susanne och jag följdes åt hem till henne när vi lämnade mor för jag kände ingen lust på min egen tomma våning.
Bill kom rusande emot mej så snart vi kom innanför dörren.
--- Var är Andro ? sa han.
--- På teatern, sa jag.
Han spelar varje kväll vet du.
--- Han var jättebra!
sa Bill.
Och jättesnäll!
--- Ja det var verkligen hyggligt av honom, inföll Susanne och hängde upp sin kappa.
Bill har inte pratat om annat på hela dan.
--- Jaså, sa jag dröjande och undrade vad de talade om.
Jag ville inte fråga, knappt medge att Andro låtit bli att berätta.
Besvikelsen vällde upp i mej, det var ju bara vad jag kunde vänta.
Ingenting hade minsann förändrats mellan oss!
Vår fina kontakt de sista dagarna hade bara bestått i att han lockat mej att prata en massa medan han själv tigit som vanligt.
Sven kom ut från sitt arbetsrum och hälsade kort på mej.
Susanne såg han inte åt.
Bill kröp upp i mitt knä och fortsatte att redogöra för teaterbesöket.
Han var helt uppfylld av Andro.
Själv malde jag bara samma tanke : att Andro ingenting sagt, och jag hade svårt att riktigt lyssna på Bills funderingar kring pjäsen.
Susanne rökte irriterad och sa då och då åt Bill att nu måste han gå i säng så skulle hon komma upp och säga godnatt.
Vi hade pratat mormorsminnen hela vägen hem från mor, vår barndoms somrar på Sjöa, allt som mormor inneburit, och jag gissade att hon ville fortsätta det samtalet som helt försvunnit ur mej.
Till slut stod jag inte ut i den nervösa stämningen mellan oss utan tog Bill i handen och hjälpte honom i säng.
Jag bestämde mej för att sova över så att jag slapp gå hem.
Susanne tog fram lakan och lånade mej en tandborste.
Det visade sej att Sven sov i sitt arbetsrum numera.
Jag kollade inte om Andro var hemma när jag kom från jobbet nästa dag utan gick in till Engla istället.
Jag ville inte se honom.
Den natten när han kom hade vi en ny uppgörelse.
Engla hade bett mej gå med henne på en fest till sin nya kille och jag meddelade Andro detta så snart han kröp ner till mej i sängen och frågade det som blivit standard för honom vid det här laget : Vad har du gjort ikväll då ? Och Andro sa okey, javisst, jättebra, självklart skulle jag gå, jag hade ju min frihet som han hade sin.
Han diskuterade en lång stund över temat frihet mellan äkta makar som inte med nödvändighet behövde innebära sexuell frihet, bara allmän rörelsefrihet.
Men sedan bröt han ut i anklagelser mot mej för att jag alltid gått undan och inte sagt hur jag kände det när han utnyttjat vårt gamla avtal.
Han sa att det aldrig skulle blivit så här mellan oss om jag vågat vara lite öppen och inte så hämmad och foglig.
Jag kände hur jag krympte under anklagelserna, hur jag tog åt mej av dem och inte hade något svar till hands.
Jag blev tyst i min del av sängen.
Men så kom jag åter att tänka på Bill och på allt som jag under vårt äktenskap fått höra i andra och tredje hand om Andro och hans förehavanden och då blossade vi båda upp i diskussionen om vem som varit öppen och vem som varit sluten i vårt förhållande.
Vi skrek för att överrösta varandra och plötsligt dunkade det i taket.
Babyn däruppe tjöt genom trossbottnen.
Vi tittade på varandra och började skratta.
Vi kramade om varandra och det hela var en röra av skratt och panik inför vad vi höll på med.
Vi klamrade oss fast vid varandra för att inte rädslan skulle gripa tag i oss.
Försiktigt och ängsligt började vi om igen när vi lugnat oss lite och försökte närma oss hela den inflammerade härden av anklagelser och motanklagelser och vi var båda medgörliga och benägna att ta på oss skuld och ge den andra rätt.
När vi äntligen somnade var klockan nästan morgon och uppstigningsdags och jag var alldeles utkramad av spänning.
Jag stängde beslutsamt av väckarklockans alarm och vi sov till långt fram på dagen.
Vi var snälla och ömma mot varandra under vår sena frukost.
Andro ansåg att det var självklart att jag skulle gå på festen medan jag förklarade att jag tänkte strunta i den.
Vi kunde inte komma överens.
--- Jag ska fundera på det, sa jag slutligen.
Du och jag kan inte börja kriga om det också.
--- Det är konstigt, sa Andro.
Fast det är så visset att det inte kan bli mycket värre så tycker jag ändå att det är så fint mellan oss.
Vi har aldrig pratat så bra.
Tycker inte du att det är annorlunda ? --- Du har minsann inte sagt så mycket.
--- Det har jag väl!
sa Andro.
Jag tycker att jag vänt ut och in på mej.
--- Inte då jag varit med i varje fall, sa jag.
Jag vet ju knappt nåt om dej!
--- Du vet att jag tycker om dej.
--- Det hjälper inte!
Det är inte den enda form av kontakt vi kan ha.
--- Men jag vet inte hur man säger saker!
--- Vadå säger ? --- Inte på det sätt som du vill.
--- Jag vill inte på nåt särskilt sätt.
Men jag vill inte vara den enda som pratar.
--- Du får hjälpa mej.
--- Nej det får du väl komma med själv.
Jag vill inte tvinga mej på dej.
--- Det är just det!
skrek Andro.
Du är så förbannat hänsynsfull och tänker en massa skit som jag inte ska veta om!
Vadå tvinga!
Vi snackade aldrig hemma på det här sättet.
Du vet ju hur de är, morsan och farsan, schack och fiske och jobb på ena hållet och hushållet på det andra.
Tror du att jag kunde lära mej att snacka med dem som knappt ens sa hej åt varandra!
Din morsa är ju i alla fall annorlunda, hon har ju lärt dej sånt.
Jag blev oerhört förvånad.
Andro och jag hade levat ihop i fem år och ingenting hade jag egentligen vetat om honom innanför den där okomplicerade mjuka värmen och det glada ofta avfärdande skrattet som satte punkt för allvarliga samtal.
Det kändes som vi levat i blindo med varandra i ett enastående utslätat mönster där alla konflikter avvärjts på ett tidigt stadium genom min underkastelse och hans självklara dominans.
Vi hade aldrig vågat gräla tidigare utan smidigt glidit undan vid minsta hot mot vår gemensamma säkerhet.
Vi hade varit så överens, så fantastiskt överens om hur vi skulle bete oss för att aldrig drabba samman.
--- Vad vill du att jag ska göra då ? frågade jag för att vinna tid att samla ihop min häpenhet.
--- Fråga mej!
sa han genast.
Fråga mej om allting, hela tiden, varje gång vi ses.
Det blir inte av för mej att säga nåt annars.
Har du inte märkt att jag börjat fråga dej om en massa ? --- Jo, sa jag snopen och kom ihåg hur glad jag blivit, hur bra det känts att få berätta.
--- Men du har inte frågat mej tillbaka.
--- Nej, sa jag ännu mer handfallen.
--- För att du trodde att du bara skulle få veta om alla brudarna va!
sa Andro skarpt.
Du är feg Eva-Mi!
Precis som när du smet från min premiär.
--- Jag kan följa med dej ikväll, föreslog jag.
Jag ser gärna om pjäsen.
--- Men vill du verkligen ? Andro såg så glad ut att jag undrade om jag sårat honom när jag aldrig kommenterade pjäsen efteråt för att jag tyckte så illa om den.
Jag ringde till jobbet när klockan var över två och sa som det var att jag inte sovit på grund av äktenskapstrassel och jag nästan skrattade för mej själv över hur överrumplad sekreteraren lät över det öppenhjärtliga beskedet och hur förstående och medlidsam hon verkade när hon frågade om hon kunde hjälpa mej på något sätt.
På gatan utanför vårt hus stod en ny bil när vi skulle ge oss av, det vill säga en begagnad CV 2 :a likadan som Lasses fast blå.
--- Det har jag också glömt att säga, sa Andro.
Dan efter middan hos din farsa sålde jag bilen och skickade honom pengarna som vi var skyldiga.
--- Jag ser det, sa jag.
--- Jag stod inte ut med den, sa Andro.
Minns du inte att jag sa att jag skulle sälja den ? --- Jo, sa jag.
--- Skönt att vara av med den, tycker du inte ? --- Den var ju din och inte min.
Jag hade aldrig nån del i den.
--- Nu anklagar du mej igen!
Jag ryckte på axlarna och brydde mej inte om att svara.
--- Men säg vad du tänker istället för att stå där och tiga!
skrek Andro.
Nu smiter du igen fast det syns på dej att du tycker en hel massa.
--- Vad skulle du säga om jag köpte en bil och sålde den igen utan att du fick möjlighet att ens kommentera det ? Fast det hette att det var din också, att vi delade den.
Den är som allt annat mellan oss, du bestämmer och tar för givet att jag tycker som du.
--- Det gör jag visst inte!
--- Du kör över mej hela tiden!
Du märker det inte ens!
--- Ville du inte bli av med kärran då ? --- Jo, självklart.
Jag tyckte den var äcklig från början, en riktig potensbil för att du skulle kunna jäsa omkring och visa upp dej!
Men det hör inte hit.
Du pratar inte med mej om våra gemensamma angelägenheter, det är det jag menar.
--- Fan vad vi grälar hela tiden!
--- Lagrat missnöje, sa jag och slog mej ner bredvid honom i framsätet.
Vi fortsatte att prata hela eftermiddagen medan Andro gjorde sej i ordning, medan vi åt pizza som jag hämtat från en restaurant bredvid teatern, ja ända tills det var dags för Andro att stå på scenen.
Andro berättade om pjäsen och hur den blivit till och plötsligt sa han att han skulle sluta nu bara ersättaren repeterat in hans roll.
--- Allt har blivit fel för mej, sa han.
Jag har glidit ifrån min gamla grupp och kommit mej upp ensam, nästan utan att jag märkte det.
Jag kan inte fortsätta så här.
--- Men vad tänker du göra då ? --- Stanna hemma och skriva, kanske uppträda ibland men inte varje kväll.
På det här sättet träffas vi ju aldrig ordentligt.
--- Du tar för givet att jag ska stanna.
--- Nej det gör jag inte, protesterade han.
Men jag hoppas det.
Jag tyckte bättre om pjäsen den här gången, men fortfarande kunde jag inte vänja mej vid Andro som den obehaglige ledaren.
Det tog tid för honom att tvätta bort sminket, men klockan halv ett var vi på hemväg.
--- Jag kommer aldrig att orka med jobbet som vi håller på, klagade jag.
--- Kan du inte ta semester ? --- För att reparera mitt havererade äktenskap ? --- En anledning så god som nån!
--- Vi får väl se, sa jag och ville inte bestämma.
Jag kände hur insnärjd jag var i vår nya gemenskap och att jag aldrig skulle kunna ta mej ur den igen.
Vi hade aldrig haft det så fint tillsammans precis som Andro sagt fast det var så dåligt.
Och jag undrade om alltsammans bara varit ett stort självbedrägeri från början till slut, om jag aldrig på allvar velat lämna Andro.
5 BILL satt utanför vår dörr när vi kom hem, en liten hopkrupen gestalt med ryggsäck på ryggen och en röd dockväska i handen.
Han sov djupt.
Andro och jag stirrade häpna på varandra.
Så böjde sej Andro ner och lyfte upp Bill medan jag låste upp dörren.
Bill vaknade till och han log sömnigt och lyckligt.
--- Hej Andro, sa han och la sej tillrätta mot Andros axel.
--- Hej, sa Andro.
Vad gör du här mitt i natten ? --- Jag har rymt, sa Bill och gäspade.
--- Rymt ? --- Jag vill att du ska vara min pappa, sa Bill och vaknade till.
Jag vill flytta till dej och Eva-Marie.
Andro bar in Bill i vår säng och började klä av honom.
--- Det är bäst att du sover lite till, sa han.
Så pratar vi mer i morgon.
Bill log, men det såg ut som om han sov redan.
--- Vi måste ringa till Susanne, sa Andro.
--- Det får du göra, sa jag.
Hon blir tokig om jag ringer!
--- Din egen syster!
--- Hur tror du hon känner det om vi säger att Bill rymt till oss ? Andro gick till telefonen.
--- Bill är här, sa han.
Nej han sover, vi kan inte väcka honom igen.
--- Han säger att han har rymt, fortsatte Andro.
Gråt inte Susanne, sa han sedan.
Vi får försöka klara upp det här.
Du har ju själv sagt att det har varit besvärligt med honom.
Det har han också känt fattar du väl.
Vi pratade om det på teatern han och jag, om vad man skulle göra när man hade det besvärligt.
Du minns de där barnen i pjäsen.
--- Ja det tycker jag, sa Andro och la på luren.
De kommer hit både Sven och Susanne, sa han till mej.
--- Nu!
sa jag.
--- Ja nu, de behöver snacka förstår du väl.
Jag går ner och passar dem i porten.
--- Ja gör det, sa jag och ruggade mej olustigt.
Det var ingen ände på uppgörelserna i familjen.
Vad skulle vi kunna prata med Sven och Susanne om ? Susanne och jag kunde ju inte prata något vidare och Sven var ett hopplöst fall sedan alla år enligt min åsikt.
Susanne grät när hon kom och brydde sej inte om att dölja det.
Sven såg upplöst och förvirrad ut som om det hela berörde honom ytterst pinsamt.
--- Vi måste ta hem honom genast, sa han så snart han kommit innanför dörren.
En sån liten rackare, att rymma på det här viset och skrämma upp alla.
Han försökte säga det skämtsamt men han såg osäker ut.
--- Kom så går vi ut i köket och stänger dörren, sa Andro.
Annars kanske vi väcker honom.
--- Vi skulle ju hämta honom, protesterade Sven, men han följde ändå med ut i köket där han tände en cigarett.
--- Ni kan inte ta honom med er ikväll, sa Andro bestämt.
Han måste sova ut här först och sen får vi se vad han själv säger.
--- Vad är det där för ton!
sa Sven.
Tror du att du kan bestämma det så där ? --- Hur vill du att vi ska göra då ? sa jag.
--- Problemet med Bill är att han inte lärt sej att lyda, sa Sven.
--- Sven, sa Susanne trött.
Snälla Sven, börja inte med det där igen.
Du vet mycket väl att det inte är så.
--- Du vill ha det till att allt är mitt fel!
Jo jag vet precis, fräste Sven och dunkade knytnäven i bordet.
--- Nej det är bådas vårt fel, sa Susanne och blundade.
--- Vad hände ikväll ? frågade jag.
Innan han stack.
--- Inget särskilt, sa Susanne.
Han la sej som vanligt, ja förresten mycket bättre än vanligt utan att protestera alls.
Sen teatern har han helt slutat vänta på Sven och bara pratat om dej Andro och vad du sagt och vad du tycker.
Långa sagor om dej och allt du kan och vet och förmår.
Han har din bild på väggen hemma som han hittat i en veckotidning.
Och han kramade mej faktiskt hårt godnatt fast han inte velat krama mej på länge.
Det kändes bättre ikväll än på flera månader med honom.
Och så händer det här.
--- Ni märkte ingenting ? --- Nej inte förrän Andro ringde.
Han måste ha smugit ut medan vi såg på tv.
--- Han måtte ha planerat alltsammans i förväg, sa Sven.
Han lät på en gång förargad och beundrande.
Det var ju tur att inget hände honom.
Nu är det över och nu tycker jag vi åker hem med honom så vi får lite lugn och ro.
--- Ni kan inte ta honom med ikväll, upprepade Andro.
Det vore att bruka våld mot honom.
--- Hör nu, vems är han egentligen!
Ni får skaffa er egna ungar, sa Sven.
Så tar vi hand om våra!
--- Nej, sa Susanne.
Han stannar här.
Så länge han vill.
Om ni kan ha honom ett slag ? --- Det gör han inte!
--- Jo det gör han!
sa Susanne gällt.
Vi håller på att separera, la hon till.
Sven flyttar i dagarna.
--- Det har inte dom med att göra, sa Sven.
--- Det vet ändå alla snart, sa Susanne.
Du är inte klok med ditt hålla det inom familjen.
Det finns förresten knappt nån familj kvar!
skrek hon.
Annika har flyttat till mor och jag har bara Justus.
Hon lutade huvudet i händerna.
Sven såg generad ut.
--- Lugna dej Susanne, för helvete lugna dej!
sa han.
Så här kan vi inte hålla på.
Nu tar vi Bill och åker hem.
--- Vilket hem ? sa Susanne hånfullt.
Vi ska ju sälja huset.
Bill stannar här.
Hon reste sej och gick långsamt mot dörren.
Tack ska ni ha, sa hon mekaniskt.
Vi hörs i morgon.
Sven reste sej också och de lämnade våningen utan att säga något mer.
Vi satt kvar vid köksbordet och såg på varandra.
--- Hur ska vi ordna upp det här ? sa jag.
--- Vi får se vad Bill vill i morgon, sa Andro.
Nu sover vi.
Vi la oss i min del av sängen med Bill bredvid.
Bill var den som vaknade tidigast nästa morgon.
Han satte sej upp i sängen.
--- Hej Andro, sa han.
Hej Eva-Marie.
--- Hej, sa Andro sömnigt och drog ner honom bredvid oss under täcket.
Hur kom du hit ? Vi hittade dej utanför dörren i går kväll.
--- Jag gick hela vägen, sa Bill.
Det var jättemörkt, men jag hittade själv.
Jag läste i porten vilken trappa det skulle vara.
--- Varför kom du ? frågade Andro.
--- Jag tänkte bo här, sa Bill.
Annika bor hos mormor och då tänkte jag att jag ska bo hos er och Justus hos mamma och pappa ska bo ensam för han bara ljuger och ingen vill ha honom.
--- Så du har bestämt dej ? --- Ja, nickade Bill.
--- Vad tror du Susanne säger om det ? --- Vet inte, Bill drog på det.
Men du sa att om nån slåss så måste de andra hjälpas åt, kommer du ihåg att du sa det ? På din teater.
--- Och nu tycker du att vi ska hjälpas åt ? --- Ja han slåss förstår du.
Och skriker, sa Bill.
Jag orkar inte med honom.
Han lät precis som Susanne när han sa det där sista.
--- Vi ska ringa Susanne och säga att du bor här ett slag och känner efter om du vill bo här eller hemma, föreslog Andro.
Jag menar, du kanske börjar längta hem igen.
--- Jag vill bo med dej och Eva-Marie, sa Bill.
Jag vill att du ska vara min pappa förstår du.
Istället.
--- Kom då så går vi upp och lagar frukost åt oss och Eva-Mi, sa Andro.
Jag ringde till sjukhuset och bad att få ta ut semester.
Sekreteraren som hade gårdagens samtal i gott minne lovade att ordna upp saken åt mej.
Senare på dagen gick vi ut i skogen alla tre, hand i hand med Bill i mitten.
Han var den enda av oss som inte verkade det minsta förvirrad utan tvärtom strålande säker på sin sak.
Andro och han pratade mest hela tiden och letade djurspår.
De hittade runda små kulor av harbajs på den frusna barmarken och några fasanfjädrar, men annars var resultatet magert.
--- Vi ska gå ut när snön kommit, sa Andro.
Då kan man hitta massor av spår.
Jag gick tyst bredvid dem och iakttog Andro på en gång undrande och osäker.
Vad tänkte han innerst inne om att plötsligt gå här med ett barn vid handen.
Han hade förändrats men hur mycket och för hur länge ? Jag ville tro att det som hänt oss var något som vi skulle kunna fortsätta tillsammans.
Men skulle jag i längden klara att stå upp för mej själv ? Vi bäddade åt Bill i vardagsrummets soffa den kvällen eftersom vi inte hade någon säng åt honom.
När Andro kom hem från teatern sov han och då fick vi vår första chans att prata.
--- Vad ska vi göra ? frågade jag.
--- För min del är saken klar, sa Andro.
Det finns liksom inget val.
Jag tänker ta hand om honom så länge han själv vill.
--- Och hur ska vi klara upp vårt förhållande ? --- Det beror på dej, sa Andro.
På vad du vill.
Du vet att jag vill fortsätta.
--- Och din vackra frihet ? --- Den har känts fel länge.
--- Men om det inte går, sa jag.
Vi kan inte ta hand om Bill och misslyckas.
--- Du litar inte på mej!
--- Är det så konstigt ? --- Men vi måste väl ändå pröva!
--- Tar du huvudansvaret för Bill då ? --- Javisst, självklart!
--- Tror du på det där själv ? --- Ge mej en chans i alla fall.
--- Men jag är så rädd!
skrek jag.
Att ingenting ska ha hänt mej.
Att allt ska bli som förut igen.
--- Det blir det inte om vi verkligen försöker, sa Andro.
--- Då sticker jag fattar du det ? fortsatte jag lika upprörd.
Jag går aldrig tillbaka in i det gamla igen, kom ihåg det!
6 PÅ BEGRAVNINGSDAGENS MORGON åkte Susanne, Annika och jag med tåg till Sjöa.
Mor hade rest dagen innan för att delta i förberedelserna.
Vi satt och småpratade i det trista lampskenet i kupén, rätt sömniga alla tre, om Susannes förestående flyttning till övervåningen i en villa helt nära mors, om Andro som slutat på teatern och skrev på en ny pjäs medan Bill var i lekis.
Tåget galopperade fram genom det fula landskapet.
Det var en konstig vinter, snusbrun och gråsjaskig med spår av snö som kom och försvann igen från den ena dagen till den andra.
--- Det verkar inte klokt att åka till Sjöa så här dags på året, sa Susanne.
--- Jag fattar det inte, sa jag.
Jag tror fortfarande inte att hon är död.
Vi tog taxi från stationen.
Den långa raka lindallén teg dystert när vi åkte igenom den, björnbärsbuskarna i dikena var förvandlade till spretiga rishögar och åkrarna låg svarta och upplöjda utan ett grönt strå så långt ögat kunde nå.
Själva det stora vita tvåvåningshuset verkade grånat med sina oordnade vildvinsrankor som klättrade upp mot taket och högarna av brunskrynkliga löv i rabatterna nedanför.
Jag hade aldrig sett Sjöa på vintern förut, aldrig kunnat föreställa mej att det kunde se så fruset, trött och vissnat ut som nu denna igenmulna mörka januaridag.
I salongen hälsade jag på en förskräcklig samling svartklädda släktingar, alla mostrarna och morbröderna som att döma av sina miner var lika förtvivlade som mor över att de aldrig älskat mormor och aldrig velat ta hand om henne.
Det var bara mostrarnas guldsmycken och lysande röda munnar som bröt den sorgliga färgskalan.
Sju kusiner hade mött upp och två ingiftningar.
Annika och en tioårig syssling var enda barnbarnsbarnen.
Jag tittade mej om efter mormor, men naturligtvis fanns hon inte med i salongen fast det var för hennes skull vi samlats precis som i somras.
Jag nickade åt de gamla gubbarna och gummorna Crohnen på väggarna och gick in i förmaket och biblioteket, men hon fanns inte där heller, bara lukten av Sjöa och av veden som sprakade i kakelugnarna.
Jag fortsatte uppför den breda ektrappan till övervåningen och kikade in i hennes rum.
Jag såg för mej hur jag kom in där för ett halvår sedan och ryckte i rullgardinstofsen så att hela skynket drog ihop sej med en smäll och la sej tillrätta ovanför fönsterramen, hur jag hurtigt sa godmorgon har du sovit gott fast hon varit vaken i många fler timmar än jag.
Hon låg inte i den stora sängen och behövde ingen hjälp att sätta sej upp med kuddar bakom ryggen för att ta emot frukostbrickan från mor.
På nattduksbordet låg den lilla rutiga duken kvar, men alla medicinerna och väckarklockan med den självlysande urtavlan, vattenglaset och karaffen var borta.
Rummet luktade fortfarande av hennes eau de cologne, men det var en instängd ovädrad doft och det märktes att rummet länge varit övergivet.
--- Du är död, sa jag högt och tittade på sängen.
Jag kommer aldrig att få se dej mer, aldrig röra vid dej.
Själva begravningsceremonien ägde rum klockan två i Sjöa kyrka nere i byn.
Jag tog på mej en solgul klänning som jag köpt för tillfället och beredde mej att möta släkten.
Jag kunde inte säkert redogöra för varför jag så envist ville bära gult.
Mormor själv skulle inte ha funnit det passande.
Men någonting hade hänt mej sedan jag sa adjö till henne i somras och jag ville tala om det.
Jag ville inte sörja henne i skrytsamt svart, det var en färg för det maktfullkomliga samhället i fladdrande rockskörtar och blänkande limosiner.
Den enda som kommenterade min klänning var morbror Lennart.
--- Ska du gå sån där ? frågade han.
--- Ja det ska jag, sa jag.
Och då teg han.
Jag mötte mors blick.
Hon stod bredvid sin bror.
--- Mormor älskade gult, försvarade jag mej.
Och gråten steg oförmodat upp i halsen på mej och jag måste bita ihop tänderna för att ingen skulle se det.
Jag tyckte inte om begravningen.
Jag hade svårt att behärska mej när jag kom in i kyrkan och såg den ljusbruna ekkistan som stod framme vid altaret översållad med gula rosor.
Jag grep Susannes hand medan vi skred uppför kyrkgången sida vid sida, en lång procession av släktingar med mor och morbror Lennart i täten.
Jag önskade att jag kunde bryta ledet och smita ut igen, gömma mej, men det kom många bakom oss och vi lotsades in i en bänk bland övriga kusiner.
Jag torkade mej i ögonen, hastigt och generat och försökte behärska mej, ville inte att släkten skulle se att jag grät.
Jag kunde skymta kistan över huvudena på mina äldre släktingar, mors och mostrarnas begravningshattar och morbrödernas lysande vita fläckar av naken hud där håret vägrade växa som i ungdomen.
Jag försökte föreställa mej hur hon såg ut därinne, hon måste ligga raklång, svept i något vitt eller kanske i sin nattskjorta som Elin-Märta när hon dog.
Så där gul i hyn som Elin-Märta, med rynkorna som tunna blyertsstreck, insjunkna slutna ögon och näsan rakt upp mot kistlocket.
Prästen var talför fastän han inte känt mormor.
Han tog kanske chansen att göra sej hörd eftersom många gamla församlingsbor hade mött upp.
De mindes väl mormor från den tid då Crohnens på Sjöa betydde herrskapet i trakten.
Jag såg mej om i kyrkan medan han utgöt sej över " detta liv som Gud i sin nåd behagat hemkalla " och fäste blicken på altartavlans tolv målningar av Jesu liv från krubban till korset skildrad i lysande guld och rött och blått, naiva figurer med stora huvuden och händer och underligt stela gester.
Detta var mormors kyrka.
Här var hon döpt, konfirmerad, vigd och kyrktagen.
Här hade hon suttit under hundratals långdragna gudstjänster om söndagarna tillsammans med sin far och med morfar och sina barn och tittat på altartavlan.
I samma värdiga ordning som vi tågat in i kyrkan följde vi efter kistan ut till den nyöppnade familjegraven som vi aldrig besökte i somras.
Prästen skottade tre symboliska skovlar jord över kistan och alla återvände så skyndsamt som tillfället tillät till raden av svarta väntande bilar för att söka skydd mot kylan och blåsten över den öppna begravningsplatsen.
Jag stirrade på de gula rosorna som skymtade nere i hålet när jag gick förbi.
Det var nästan mörkt ute.
Vid middagen höll morbror Lennart, morbror Bengt och prästen varsitt tal och ingen av dem hade något att säga men ville ändå få yttra sej.
Till min förvåning reste sej sedan mor.
--- Jag gick igenom brev i sekretären i förmaket i går kväll, sa hon.
Och jag hittade ett brev från mor till far som jag gärna skulle vilja läsa upp för er : Käre Carl-Henrik, Tack för ditt vackra brev.
Det var roligt att du blivit frisk igen efter din svåra snuva.
Själv är jag krasslig i mitt dumma huvud nu igen och kylan har plötsligt kommit över oss här och gör allt så gruvligt dystert.
Käre, jag tänker ibland tokiga flicka att vad kan väl livet ha i beredskap åt mej ? Vad kan väl Gud ha ämnat med mej ? Ibland blir jag så gruvligt rädd och ängslig.
Vad är din mening, käre Carl-Henrik, vilket är då det högsta tror du, fruktan för Gud eller kärleken till honom ? Ja, detta är några av en flickas små tokiga griller.
Glöm dem!
De ska väl inte upprepas mer, det lovar jag dej högtidligt.
Jag ska sträva att bliva en förnuftig kvinna sådan du och far vill ha mej.
Vädret är klart, men så kallt att rimfrosten blommar på alla fönstren här medan trädgården ligger död och vit.
Må Herren Gud bevare dej från allt ont.
Din tillgivna fästmö Sofie.
Mor läste med fast stämma och såg sej därefter omkring.
--- Mor var en sluten människa, sa hon.
Och svår att lära känna för sina barn.
Jag tycker aldrig att jag kommit henne så nära som i detta brev.
Hon satte sej igen, rund och rosig om kinderna med det mörka gråsprängda håret som en hätta kring ansiktet.
Och som många gånger förut kom den där ömheten över mej och jag tyckte att jag förstod hur hon kände det, hur hon sörjde att hon inte kunde sörja.
Middagen fortskred, men det blev inga fler tal, bara skrammel av silverbesticken mot porslinet, prasslet av sidenklänningar och shantungkostymer och servetter, skrapet av stolar mot parketten.
Vi tuggade i oss oststänger till buljongen och rådjursstek med gräddsås, ärtor, gelé, sallad och kulpotatis och drack av sherryn och det röda vinet tills det dämpade sorlet lättade och blev nästan glättigt.
Morbror Lennart hade moster Rose-Marie, Bengts fru, till bordet och de trätte lågmält mitt emot mej om sekretären i förmaket som hade inläggningar och Hauptstämpel.
--- Personligen anser jag det oförsvarligt att låta en sån dyrgrip stanna här i huset, sa morbror Lennart.
Betänk vad den betingar för värde på marknaden ... --- Men jag tror att gamlamor ville att Sjöa skulle stå orört, sa moster Rose-Marie.
Det är väl synd att genast splittra det gamla hemmet ändå.
--- Men arvsskiftet måste förrättas i vanlig ordning, sa morbror.
Jag motsätter mej på det bestämdaste att vi frångår lagen på den punkten.
Det skulle vara synnerligen ofördelaktigt.
Han stoppade en stor bit stek i munnen och tuggade vårdslöst.
Jag såg ut över det vackra långbordet med vit duk och gula rosor och levande ljus i höga silverstakar som speglade sej i de mörka fönsterglasen.
Jag undrade om jag någonsin skulle återvända till Sjöa när inte mormor fanns mer.
Hastigt bestämde jag mej för att stanna över natten i det gamla huset.
På kvällen hade alla utom mina mostrar åkt hem.
Jag hade bytt min tågbiljett mot mors nästa förmiddag och hjälpte till att ställa i ordning efter begravningen.
Sedan gick jag över till Anton och Elsa som jag bara hälsat på utanför kyrkan.
Jag steg in i deras stora kök och de reste sej och kom emot mej.
Vi omfamnade varandra.
Det hade vi aldrig gjort tidigare.
--- Du sörjer henne allt, sa Elsa.
--- Ja, sa jag.
Men jag har svårt att förstå att hon verkligen är borta.
Ibland förstår jag det, men så kommer minnena tillbaka och då tror jag att hon snart ska finnas här igen som hon alltid funnits på Sjöa.
Det var som att begrava min barndom idag.
När jag gick bort till stora huset igen hade det börjat snöa.
Luften var fylld av fuktig snö och jag tyckte att den luktade gott och friskt.
Det kändes som om jag skulle vilja dansa därute i de fallande flingorna, men jag kom mej inte för.
Jag sov ensam i Rosenrummet och när jag vaknade nästa morgon var det rimfrostblommor på rutorna.
Jag låg stilla och betraktade de sagoaktiga mönsterna i vitt och tänkte att en frostig fe, lätt som snöflingorna i gårkväll måste ha målat dem äär med tunnaste pensel medan jag sov.
Jag tassade barfota fram till fönstret.
Utanför låg trädgården lika ööd och vit som i mormors brev för sextiosex år sedan.
Jag packade ner handduken, nessecären och klänningen i min bag och ringde efter en taxi.
Fyra timmar senare var jag tillbaka på stationen i stan.
Jag såg dem stå äär och vänta på mej medan min vagn gled förbi dem längs perrongen och stannade tjugofem meter längre bort.
Bill höll Andro i handen.
Ivrigt tog jag min bag, steg av tåget och började gå dem till mötes.
Mit hjerte elsker alle de umuligste børn, de som ingen holder af og ingen kan forstå.
Lyvebørn og stjælebørn og løftebryderbørn, de børn som alle voksne folk er meget vrede på.
Tove Ditlevsen De anförtrodda punden Getrud trampar fort.
I otålig ilska över tiden som är knapp, och cykeln, klumpigt tung, trögt rullande.
Hon måste snabbt hem.
Och få tag på pappa.
Så att hon slipper det som hon är rädd för.
Det som hon avskyr.
Hon trampar fortare.
Den osmorda kedjan gnisslar.
Höstlandskapet ger eftermiddagen en tidig skymning.
Skymning med grumligt vitgrå dimma och täppande fukt.
Ur smedjans dörr flimrar gnistregn och dova hammarslag.
Utanför står de väntande, otåligt trampande djuren, som i dimskyarna döljer sina våtvarma andedräkter.
I backen mot kvarnen känner Getrud hur benen virvlande snabbt, med ilande tyngd går runt pedalerna.
Kedjan har hoppat av.
Cykeln girar mot den lösa gruskanten.
Hon trillar av och hamnar bredvid den gråspruckna kvarntrappan.
-- Jävlar, helvetes förbannade skit!
-- Hur gick det med rumpan flicka lilla ? Mjölnaren, stor och tung, väntar inte på svaret, utan lyfter istället cykeln från vägkanten.
Mot den lövfrasande gräsplanen ställer han den upp och ner.
Getrud står bredvid.
Hon känner hur röken från mjölnarens eld sticker i näsa och ögon.
Röken är gråsvart och kvävande tung.
Den förmår inte att äta sig in i de halvruttna lövhögarna och de fuktigt trådnötta mjölsäckarna.
Mjölnaren sätter sig på huk intill cykeln.
Med talkvita fingrar lägger han på den rostiga kedjan.
Den kittfärgade skjortlinningen glider upp.
Getrud ser att mjölnarens mage är lent inmjölad som en jäsande limpdeg.
Hon ser också att en sotflaga ligger som ett fallet löv i den rymliga navelgropen.
Han är stor och varm, tänker hon.
Jag skulle vilja krypa intill hans lena mage och bara kura, och kanske, om jag vågar, berätta för honom.
Nej, tänker hon sedan.
Det skulle jag aldrig våga.
Han skulle inte begripa.
Han skulle bara skratta.
Och sedan berätta det för bönderna som kommer till kvarnen för att mala.
Mjölnaren rister huvudet bakåt och nyser.
Ur hans vidöppna näsborrar virvlar pulverfina skyar av mjöl och aska.
Vid samhällets ökända trafikkorsning står stadspolisen och kontrollerar så att samhällsborna laglydigt observerar den nyuppsatta stoppskylten.
Även samhällets landsfiskal är på plats.
Trots dimman upptäcker Getrud dem på långt håll.
Hon bromsar in cykeln och kontrollerar sikten åt höger och vänster.
Samtidigt upptäcker hon farfar.
Han kommer cyklande från hemhållet.
Och verkar ha väldigt bråttom.
Hjulen spinner, på pakethållaren klingar tomglasen skälvande sprött.
Getrud anar vart han är på väg.
Hon vet att hon borde ropa till honom att han skall stanna vid stoppskylten.
Men hon kommer sig inte för.
Inte nu när polisen står alldeles i närheten.
Tryggt omedveten cyklar farfar över korsningen.
Utan att se sig om, varken åt ena eller åt andra hållet.
--- Stopp karl!
I lagens namn!
Ni ser väl skylten ? Utan att ens vrida på huvudet säger farfar målmedvetet brådskande : --- Jag stannar när jag kommer tebaka.
Landsfiskalen skrattar bullrande och säger halvviskande : --- Det är byns original, Frans Rokokostrupe.
Han är på jakt efter pilsnerbilen, så han hinner rakt inte stanna.
Stadspolisen rycker på axlarna och låter farfar passera.
Getrud känner sig domnande varm av upphetsning och skratt.
Jäkla gubbe, tänker hon.
Han bryr sig bara om sin pilsner.
Framme vid huset ser Getrud att Besen är borta.
Jävla skit, tänker hon.
Är nu pappa inte hemma heller.
Nu när hon behöver honom så innerligt väl.
Hon slänger cykeln i gruset och springer mot bensinmacken.
Som alltid, när farfar är på pilsnerbilsjakt har han satt ut stängtskylten mitt emellan pumparna.
Mackdörren står olåst.
Med rasande otålighet drar Getrud ut mittlådan i skrivbordet.
I lådan ligger farfars silverblanka snusdosa och den nya dödsboken som har svarta, räfflade pärmar.
Omkringströdda ligger ojämnt avrivna papperslappar, täckta av farfars bredöglade handstil : Kredit, en liter oljeblandat Petter A. Bolagskontrollanten kommer på onsdag... Tvi vale ... Farfars växelkassa som i huvudsak består av femtioöringar och tjugofemöringar ligger samlade i ett brunt affärskuvert.
Getrud väger silvermynten i handen.
Några av dem låter hon glida ner i ena byxfickan.
Hastigt stänger hon mackdörren och springer mot huset.
Hon dröjer i trappan och fyller lungorna : --- Farmor!
Hallå farmor!
Var är pappa ? Farmor hör inte.
Getrud lyssnar upp mot andra våningen.
Hon hör farmors hest skrovliga röst.
Tjockgrumlig av punschflegma ackompanjeras den av ostämda gitarrtoner.
I farmors kök är doften av parfym och matos kväljande tung.
Getrud sniffar med djupa andetag.
Hon gissar att det är farmors disktrasa som luktar, eller också grönslemmigt härsket blomvatten från någon av de snirkelfotade vaser som står i hallen.
--- Vet du var pappa är nånstans ? Farmor gäspar käkknirrande dåsigt.
--- Han for i väg.
Vart vet jag inte.
Han är väl ute och kör bara ... Getrud svär och går mot dörren.
Farmor reser sig och säger vädjande : --- Tös lilla, kan du inte stanna ett tag va ? Så sätter jag på kaffet, så kan vi spela kort ett tag.
Ett parti femkort eller casino.
Getrud hejdar sig.
Hennes hand dröjer i greppet runt dörrhandtaget.
Hon ser på farmor.
På ansiktet där varje rynka framträder skårande vass i drivor av puder och stelnad gråt.
Med ens blir hon irriterad.
Därför att hon innerst inne hellre vill stanna hos farmor än återvända till skolan.
Också därför att hon tycker att farmor borde ha vett att inte framkasta ett sådant överdådigt frestande förslag.
--- Det fattar du väl att jag inte kan sitta här med dej och spela kort och sörpla kaffe.
Jag måste till skolan.
Farmors ögonbryn drar ihop sig till två svartgryniga punkter över de stearinblanka ögonlocken.
--- Lilla tös, du har blitt så stor... Alldeles för stor.
Farmors ord gör Getrud ännu mera irriterad.
Utan att ens säga hej försvinner hon nedför trappan.
Ilsket trampar hon mot föreningsgården.
Hon känner hur hennes kropp i cykelfarten, i det stenknaggliga grusunderlaget, rister stötande mot sadeln och det höga styret.
Mot varandra, i hudens rundskårade värme, möts de båda brösten.
Tungt päronformade, fasta som bröd och med huden körtelknutigt pulserande.
Getrud känner tyngden.
Den värkande tyngden.
Bröstjävlar, tänker hon och slår med knutna handen mot bröstkorgen.
Varför skulle hon bli den första bland kamraterna med att få bröst och midja och mens ? Redan, hade mamma sagt då Getrud var elva år och fick sin första menstruation.
Eller, som pojkarna i klassen kallade det : Rödbetor på långkok.
Varför skulle hon bli den första ? Och behöva gå omkring med klumpiga bindor som kliar och skaver och putande avtecknar sig mot byxgrenen.
Och gördelspännet som kallt och vasst skär in i ändan så att hon nästan varje lektion, under mensperioden, får gå ut och rätta till det.
Ibland tycker hon att det luktar om henne.
Sött och syrligt starkt.
Hon ställer cykeln vid föreningsgården.
Motvilligt går hon nedför källartrappan som leder till bastun.
Hon förbannar pappa.
Att han inte kunde hålla sig hemma, så att han hade kunnat skriva den räddande lappen.
Nu kommer hon inte undan.
I omklädningsrummet står badvakten, den stramt knutfriserade lärarinnan.
Står där iklädd oljeblank regnkappa, svarta pampuscher och med den silvervita regnhättan droppande av imma.
Leendet lyser av skadeglädje, av guldplomberade tandrader.
--- Så bra då Getrud lilla, att du inte är förkyld för en gång skull, så att du kan bada bastu tillsammans med de andra flickorna.
Getrud tiger.
Hennes tankeröst vrålar ursinnigt : Gå då för helvete och låt mej få klä av mej ifred.
--- Seså, raska på nu!
Du är redan försenad.
Den stramt knutfriserade står kvar orubblig.
Hon stirrar inte rakt på Getrud.
Utan sneglar med blicken fylld av vemodig ondska.
Getrud nästan river av sig jumpern.
Flämtande drar hon i de smala byxbenen.
Så står hon naken.
Och känner rodnaden bränna under kinderna.
Hon halvspringer mot bastun.
Bakom sig hör hon de svarta pampuschernas triumferande steg.
Inne i bastun möter henne en vägg av ögon.
Nyfikna, lystna.
De förhatligt stora brösten tynger henne mot golvet, mot de hala tvålslemmiga träribborna.
Hon hör fnissningar.
Någon viskar : --- Vicka pattar va ... Getrud huttrar och ser på den viskande : --- Håll käften din jävla planka.
Hon tränger sig fram emellan nakna flickkroppar och sätter sig på den högsta bänken.
Där är det kväljande hett.
Hon ser på de andra flickorna.
Deras kroppar saknar mycket av det som hennes egen har : Markerad midja, uppkäftiga bröst med vårtor glänsande som valpnosar, ett högkullrigt sköte täckt av en svartblank virvel där varje hårstrå känns knastrande strävt som sandkorn.
Hon sträcker på överkroppen, skjuter fram brösten och tänker med grumlad övertygelse : Dom med sina små myggbett till bröst.
Det är ju inget att komma med.
Klart dom retas för dom är avundsjuka.
Getrud sitter kvar i bastun så länge hon kan och orkar.
Tills hon tror att de andra därute är färdiga och påklädda.
På svullna fötter och domnande leder går hon ut i duschrummet.
Först ser hon ingenting.
Ångan och kölden blir till en isvit slöja framför hennes ögon.
Så hör hon de skadeglada skratten.
Och ser kamraterna där de står uppradade, vita och huttrande.
Med den stramt knutfriserade som en kutig vaktpost bredvid sig.
Här står dom jävlarna och väntar tänker hon.
Med ett stelt språng halkar hon in under duschen.
Det strilande kallvattnet piskar andan ur henne.
Skallrande spottar hon svordomarna mot det vitimmiga kaklet.
Kamraternas skratt blandas med en menande harkling från den stramt knutfriserade.
Getrud halvspringer mot omklädningsrummet med vattendropparna ringlande som rännilar över bröst och sköte.
--- Så torkar ni er ordentligt flickor, innan ni ger er ut i höstrusket.
Getrud vänder ryggen till och upptäcker att hon har glömt handduken.
Lika gott, tänker hon.
Desto fortare får hon på sig kläderna.
Då den stramt knutfriserade upprepar omtanken, fnyser Getrud och muttrar halvhögt : --- Torka dej själv.
I ändan och håll käft.
Hon blir färdig före de andra.
Skrällande hårt slår hon igen dörren bakom sig.
Vid cykelstället dröjer hon ett ögonblick.
Hon kikar in genom det immiga källarfönstret.
Därinne skymtar hon den stramt knutfriserade.
Den silvertåriga regnhättan, ansiktet som i imman växer blåvitt.
Getrud ryser.
Som en död, tänker hon.
I samma stund tror hon sig urskilja en spricka, ett leende i det blåvita töcken som är lärarinnans ansikte.
Getrud känner ursinne.
Också en vild glädje.
Ty lärarinnan är gammal.
Hennes bröst är spenliknande långsmala, och daskande som tömda sadelpåsar.
Och därnere, där är håret grått som på en överårig varghona.
--- Nu måste du stiga upp!
Pappa står vid sängkanten och luggar henne lekfullt i håret.
Lite irriterad är han.
Fylld av tankar, outsagda repliker som skall passa in i den kriminalpjäs som han just nu skriver och som har titeln Paris, Paris.
Hon ger honom en blick fylld av sömn och leda.
--- Tjata inte så förbannat.
Jag ska stiga upp.
--- Bra.
Då behöver jag inte ränna här mer.
Just nu har jag lite bråttom.
Det är nåt fel på maskinskrället.
Färgbandet tuggar ideligen.
Pappa försvinner ut till remingtonmaskinen, till det Paris som han aldrig har sett, men som han med hjälp av kartor, schlagers, böcker, beskriver med en hudknottrande inlevelse.
Getrud vänder sig mot väggen och somnar om.
Hon drömmer att hon sitter i skolan.
Årtal, fraser, citat formerar sig till ett gröngyttjigt dike.
Med tungt gungande steg trampar hon runt i det.
Omkring halsen känner hon en slingrande snara av bladslemmiga rötter.
--- Du sover så du surnar, ryter pappa.
Så tilllägger han skuldmedvetet : Nu kommer du försent igen.
Jag ska köra dej i Besen, om du vill.
Getrud rister på huvudet.
--- Jag cyklar.
Det går nästan lika fort.
Med en bulle i handen och kaffet, kokt på sump och gårdagsvatten skvalpande i magen, trampar hon mot skolan.
Det är inte första gången hon kommer för sent.
Inte är det pappas fel, detta att hon ständigt somnar om och drömmer att hon redan sitter i skolan.
Pappa är också trött.
Dåsig av sömntabletter och andra mediciner.
Han har varken tålamod, tid eller ork till att sitta på sängkanten och tjatande skaka liv i henne.
Mamma är betydligt hänsynslösare.
Med ett enda handgrepp, starkt och obevekligt brukar hon slita bort både överlakan och täcke.
Vanligtvis har mamma inte tid till att väcka.
Hon har alltid bråttom till kontoret.
Skolgården är öde.
Fotbollsplanens målribbor jämrar i vinden.
På cykelställets plåttak faller regndropparna tvekande och tunga.
Getrud står på skolbacken.
Hon känner ögonen från fönstret mitt emot.
Hon smyger försiktigt in genom dörren, över den grusklösta korkmattan, mot kapprummet.
Hon tänker inte gå in i klassrummet.
Inte nu.
Inte förrän efter rasten.
Lektionen måste snart vara slut.
Från andra ändan av korridoren når henne ljudet som från en porlande vattenstråle.
Hon tror att någon har glömt att vrida åt kranen.
Då, då ser hon honom.
Ser hans ansikte med ådrorna blåvioletta som bölder över näsa och kinder.
Han står vingligt lutad över drickfontänen.
Ur ollonets gäddglipande springa kvillrar en klar, saffransgul stråle.
Ljudlöst lägger den sig mot de rostiga kanterna.
Äcklad, rädd gömmer sig Getrud bakom den breda dörrposten.
Han får inte se mig, tänker hon.
Fastän hon vet att han, överläraren, eller rektorn som han numera tituleras, är alldeles ofarlig.
Ingenting mer vill han se av livet än de flaskor som han dagligen måste dricka för att förvärva mod till ett framgångsrikt självmord.
Det föregående försöket upptäcktes av vaktmästaren.
Vaktmästarfrun hade senare, på byns otaliga kafferep med tungomålstalande upphetsning berättat att den stackars överläraren legat i materialrummet i källaren.
Legat på en bädd av läskpapper, nothäften och överblivna exemplar av Lyckoslanten.
Blodet från hans uppskurna pulsådror hade sugits upp på läskpapperen och vuxit till luddigt kaffebruna fläckar.
Jag ska aldrig mer dricka vatten under den där kranen, tänker Getrud och springer med dånande hjärta ut genom dörren.
Då nästa lektion börjar blir hon inte ens förhörd om den sena ankomsten.
Läraren, den unge kandidaten ställer inga onödiga frågor.
Istället antecknar han i klassboken.
Han har ingalunda resignerat, bara insett det förnuftiga i att inte ödsla krut på döda höns.
Han vet att det vore missriktad energi att ta sig an eleverna i denna sjunde klass.
I sina tankar kallar han dem Skrapet.
Han vet att de flesta av dem kommer att bli maskintuggor.
De som sedan återstår av ladugårdsdoftande bondsöner och bonddöttrar, kommer så småningom, efter genomgången lantmannakurs att överta gård, djur och maskiner.
Eller, om de är flickor, gifta sig till tunnland.
Och visa självskrivna färdigheter vid syltkruka, spis och bakbord.
Därtill föda nya bönder, redo till ständiga livtag runt den småländska jordens steniga höfter.
Dessa jordens söner och döttrar känner kandidaten fördragsamhet med.
De vill något.
Därför att de har ett pund att förvalta.
Av samma anledning är de varken uppkäftiga, ovilliga eller respektlösa.
Värre är det med de andra.
De ovilliga, slöa, uppkäftiga.
De som under trots och leda halvsovande sitter av sista skolåret.
Som ursinnigt spottar ut de ständigt återkommande frågorna : Varför ska vi lära oss det här ? Vad fan är det bra för ? Med skadeglatt medlidande har han förstått att de i sin enfald inbillar sig att livet börjar då skolan slutar.
Det grämer honom att han inte får vara med dagen då de kommer till insikt.
Då de blekhuttrande och trötta förbannar maskinerna.
Förbannar att de lät kunskapens tåg vissla förbi, utan att de ens försökte att hoppa på det.
Under tiden, under denna sits av leda och trots försöker han att göra klassrumstillvaron så gemytlig som möjligt.
Utöver den knapphändiga, ordinarie undervisningen, brukar han berätta episoder ur sitt liv.
Han berättar om dagen då han som nykläckt student, iklädd snövit mössa och frack, red på en vit häst genom sin hemstad.
Så brukar han även deklarera sin åsikt om socialdemokratins morbida reformglädje.
Det är främst den allmänna tilläggspensionen som han rasar över.
I samma andetag förklarar han att han helhjärtat lägger sin röst på Högerpartiet.
Det har nämligen alltid hans far gjort.
Denne konsekvente man, som alltid lika konsekvent gav sonen en rungande örfil, varje gång denne skar snett i osten.
Getrud stirrar trubbigt på läraren.
Han är ful.
Ful med sitt magra, brunbetsade hästansikte, sina stora gulmatta tänder.
Och kroppen, lång och vass, utan minsta antydan till hull eller former.
Det enda som är snyggt hos honom är kläderna.
Beige gabardinbyxor med pressveck som kniveggar, en djupröd pullover med silkescarf knuten i den kantmönstrade v-ringningen.
Det är i allafall en bra sak med honom, tänker Getrud.
Han skiter för det mesta i mej.
Utom när det är uppsatsskrivning.
Ett ämne som Getrud tycker mycket om.
Då gör hon bra resultat.
Trots meningslösheten måste hon visa att hon åtminstone kan någonting.
Att hon inte är så dum som alla tycks tro, därför att hon inte klarar de enklaste plus- och minustal.
Hon vet att hon aldrig någonsin kommer att lära sig räkna.
Hon vill inte.
Det enda hon behöver kunna är att räkna sina egna pengar.
Det kan hon.
Så mycket pengar får hon aldrig att det kommer att vålla henne svårigheter att räkna dem.
Då är problemet större med de sänkta betygen i uppförande och ordning.
Dem fick hon i avgångsbetyget från sjätte klass.
Oförtjänt.
Orättvist.
Hon och en kamrat stod på riksettan och liftade.
De skulle till Värnamo.
En dag då de var lediga från skolan.
Då kom magister Melkersson körande i sin bil.
Han hade inte stannat, men väl sett dem.
Dagen därpå hade han med uppenbar njutning och under sedesam predikan hånat dem inför de övriga i klassen.
Magister Melkersson som var en riktig snuskgubbe.
En tittare, som alltid då flickorna klädde om till gymnastiken, erinrade sig att han glömt kvar något i klassrummet.
De var tvungna att släppa in honom.
Där stod de halvnakna och generade inför hans hungrigt flackande blick.
Oftast dröjde han längre än nödvändigt.
Och stod med sneglande sidoblickar böjd över hyllor och lådor.
Och låtsades leta.
De sänkta betygen kan Getrud bara tolka på ett sätt : En hämnd för att hon aldrig brytt sig om att på allvar delta i alla gymnastiktimmar, idrottstävlingar och bollspel som magister Melkersson som hängiven idrottsman arrangerat med maximalt utnyttjande av schemats alla möjligheter.
Getrud är övertygad om att han aldrig skulle ha vågat ge någon av de " fina " flickorna i klassen B i uppförande och ordning.
Framme på katedern knastrar skolradion.
Ämnet är kristendomskunskap.
I sitt skolradiohäfte ser Getrud att det handlar om ett hörspel kring Jesus liknelse om de anförtrodda punden.
Rösten i apparaten är salvelsefullt högdragen.
Getrud lyssnar.
" Vad gör du med de gåvor du fått ? Gåvor ? Vilka gåvor ? Jo, somliga av oss har fått rika gåvor i form av god begåvning, goda hem, trevliga kamrater och god utbildning.
Allt det är goda gåvor, pund som du har fått att förvalta.
Men var är ditt pund ? Den frågan vill Jesus ställa oss i liknelsen om de anförtrodda punden.
En dag kommer ett svar att avkrävas dig.
Varen därför ock I redo, ty i en stund då I icken vänten det, skall människosonen komma.
Då kan vi inte skylla på vår oförmåga, ty Jesus är medveten om att vi människor är olika.
En del har fått rika gåvor och andra har blivit mindre lyckligt lottade.
Därför begär inte Jesus att vi skall nå lika lysande resultat här i världen.
Men han begär att vi alla gör så gott vi kan med de förutsättningar var och en av oss har.
" Snus --- Var i helskotta har du fått pengar till allt det där ? På Getruds säng, på det solkiga överkastet ligger pyramider av kolor.
Dixi, Rival och Negerkyssar.
Dessutom en påse Non-Stop, två askar Tutti-Frutti, tre paket tuggummi, två askar Robin Hood och en liten ask Bill.
Allra underst skymtar de senaste numren av Kriminal-Journalen, Min Melodi, Bild-Journalen och Året Runt.
Getrud flinar.
Men hennes blick är osäker då hon ser på Snus.
Snus är Getruds bästa kompis.
Hon har fått namnet därför att hon är myllrande fräknig.
Pojkarna i skolan retar henne och säger att det ser ut som om hon spottat snus i motvind.
Snus heter egentligen Doris och är lika gammal som Getrud.
Hon är kort, har en platt kropp, kantigt grov som en pojkes.
Hon går alltid klädd i svartblanka jeans och noppigt hemstickad olle.
Getrud tycker att Snus ser rolig ut.
Fast, det enda hon skulle vilja ha av henne är de friskt röda, plutande läpparna.
Däremot inte näsan.
Den är svullet stor och har utdraget långsmala näsborrar som liknar hålen i en stickkontakt.
Snus säger själv att det är mest på grund av näsan som hon vill ut och arbeta så fort som möjligt.
För att tjäna ihop pengar till en plastisk operation.
--- Visst faen, nu glömde jag köpa brunkräm, utbrister Snus.
--- Du får låna av mej, säger Getrud.
Om du talar om var du har fått pengarna ifrån.
Snus flinar och tänder en cigarrett.
--- Du vet Göteborgs-Posten va... Jag bär ju ut den på mornarna.
Åsså tar jag betalt för den en gång i månan.
Nu har jag kommit på att man kan gå två vändor hos somliga.
Hos gamla käringar och gubbar.
Dom är upprötna i huvet, så dom minns inget.
Och lite dricks kan man ju gott unna sej så kallt och jävrigt som det är på mornarna.
Getrud säger ingenting.
Fastän hon tycker att det är fel av Snus att lura folk.
Getrud är feg.
Hon vågar inte säga vad hon innerst inne tycker.
I rädsla över att Snus skall bli arg och sticka iväg någon annanstans.
Till någon som utan betänkligheter hjälper henne att äta upp godiset och röka cigarretterna.
Samtidigt tycker Getrud att det är bra med snask och cigarretter och tidningar.
Spännande är det förstås också.
Detta otillåtna som blir till en magmolande hemlighet emellan dem båda.
--- Sitt inte och glo.
Ta dej en pinne!
Getrud röker.
Hon tycker att det smakar illa.
Att röken retande sticker i hals och ögon.
Men hon låtsas inte om det, och tycker redan efter halva cigarretten att det smakar bättre.
I huset är det bara farmor och farfar som är hemma.
De varken känner eller bryr sig om cigarrettröken.
Radioapparaten fräser knastrande.
--- Äh, stäng av.
Besökstid är redan slut, säger Snus.
--- Jag vet.
Jag tänkte bara att jag skulle få in Luxemburg.
--- Så här dags ? Du är ju krängd!
Stäng av nu så ska vi prata politik istället.
Snus slår upp Året Runt.
De vitflimriga fotografierna visar Hitler tillsammans med en ung, mörklockig kvinna.
--- Här står allt förklarat, säger Snus med belåten upphetsning.
--- Vadå förklarat ? --- Om varför han eldade upp så många judar och gjorde tvål och lampskärmar av dom.
Han hade ju själv haft ett fruntimmer en gång.
En sån där judinna, ett redit luder som hade en massa andra karlar.
Sen fick han reda på det och sen hatade han alla judar.
Bara för det att hon hade ljöget för honom.
Getrud nickar förstrött och sätter sig framför pigtittarens fingersolkiga glas.
--- Ditt jävla kränge, du lyssnar ju inte på vad jag säger.
Det här är ju politik.
Jag gillar att prata politik.
--- Jodå, svarar Getrud.
Jag lyssnar visst.
Men nu måste jag måla mej, så vi kommer ut nån gång.
Nu får du hålla käften ett tag.
Och titta inte på mej.
Det är det värsta jag vet när folk glor på mej mens jag målar mej.
Snus blänger illvilligt och kastar tidningen under sängen.
Med otåliga fingertoppar spritsar Getrud ut brunkrämen över kinder haka och panna.
Nyansen är den allra mörkaste.
Hon tycker att den får hennes ansikte att se solbränt och friskt ut.
Fast på sina ställen, särskilt i skarven emellan hals och ansikte skär sig krämen och lyser brun och vitspräcklig.
Ovanpå krämen vippar hon kittlande fint puder.
Hon doppar mascarapenseln i skokrämsburken.
Hon gör det försiktigt.
Det måste vara ytterst lite för varje drag så att hon inte får skokräm i ögonen.
Skokräm är bättre än Perplex mascara.
Ögonfransarna blir längre, tätare och farligt svartglänsande.
Nästan som lösögonfransar.
Läpparnas tunna konturer bättrar hon på med vitrosa läppstift.
Emellan varje pålägg smetar hon av överflödet på en bit tidningspapper.
Slutligen tar hon sig an håret.
Med stålkam och hårda luggande tag tuperar hon upp det och kammar ut det.
Yvigt och poröst liknar det en risig volm av nyspunnet socker.
Snus ser på henne med en blick av erkännande.
--- Nu ser du ju redit vass ut.
Men dom där hängrövade pensionärsbyxorna kan du väl inte ha på dej ? Getrud skakar på huvudet.
Medan Snus målar sig drar hon mödosamt på sig sina insydda jeans.
Till färgen är de blåskimrande.
Längs sidorna löper de omsorgsfullt nitade silverrevärerna.
Tyget stramar som korvskinn runt den fettskårade gumpen.
På överkroppen tar hon på sig en knastrande urtvättad kofta.
Hon vänder den bak och fram.
Det är modernt att ha knapparna bak.
--- Fan, du är ju inte veti, skriker Getrud och rister brunkrämstuben.
Du har ju tatt nästan alltihop.
Snus vänder det krämglansiga ansiktet mot Getrud och skriker : --- De var tvonget, annars syns ju varenda fräknejävel.
Och förresten ska jag köpa en ny tub te dej i morron.
Getrud fnissar och pekar på Snus ena kind.
Fläcken är stämplad med hjälp av en svart ögonbrynspenna.
--- Vad är det där för råttskit ? --- Det är en måsch, förklarar Snus och knycker osäkert på nacken.
En skönhetsfläck som alla vackra fruntimmer har.
Getrud skrattar och slår sig på knäna.
--- Flabba du, säger Snus och tillägger dräpande djävulskt : Med den röven skulle jag hålla mej för grin.
Och dom ögonbrynen.
Dom står ju rätt ut som borst.
Getrud tiger.
Hon ser sig i spegeln.
Snus har rätt.
Ögonbrynen ser ut som två vildvuxet spretande kvastar.
Plötsligt erinrar hon sig något.
Hon springer ut på toaletten och letar fort och skramlande i skåpet.
--- Att du vågar, viskar Snus med rösten fylld av skälvande beundran.
Med darrande rörelser hanterar Getrud pappas rakhyvel.
Det rispar lätt i huden då hon för hyveln över ögonbrynshåren.
Snus suckar plågad.
Då Getrud ser sig i spegeln rycker hon till.
Över ögonen lyser två vitköttigt blanka fåror.
Nästan som när man ryckt bort ett gammalt plåster, tänker hon och grabbar ångestfylld efter brunkrämstuben.
De vita fårorna vill inte försvinna trots flera lager av puder och kräm.
Med osäker hand målar hon dit de ögonbrynslinjer hon önskar sig.
Smala, högvälvda filmstjärneögonbryn som hos den förnämt bleka, men ack så sköna Marlene Dietrich.
Småningom blir hon nöjd med resultatet.
Fast hon inser att hon, med de breda kinder som hon har, aldrig någonsin kan se varken lidande eller tärd ut.
--- Men tänk sen när du gnoggar ut det ena, då har du bara ett kvar.
Du kommer att se ut som en redi pellejöns, säger Snus och skrattar.
Det vill Getrud inte tänka på.
Utan säger istället : --- Varför målar du inte ögonen med skokräm ? Det är ju mycket snyggare.
--- Tack du, svarar Snus.
Det gjorde jag en gång och gör alri om det igen.
För när jag tog te å lipa så rann skokrämen in i ögonen och det sved så jag trodde jag blev kollri.
Getrud tänder en cigarrett.
Emellan rökringarna säger hon nonchalant : --- Jag gråter aldrig när jag är med killar.
--- Nu var du tuff va, fnyser Snus och rättar till kudden under ryggen.
Vad är det här för nåt, tillägger hon undrande, lyfter på kudden och börjar att bläddra i Getruds skära poesialbum.
Getrud svarar inte.
Hon känner sig generad då Snus skrattlystet tillgjort läser högt ur poesialbumet : " Små guldstänk här och var min flicka lilla, försök att i minnet hålla dem kvar.
Små törnen då och då på livets stig, var solig och glad och med friskt humör och allt väl bekomme dig.
Pappa.
" --- Han kan kränga till det far din och få det att låta nåt.
--- Äh, mumlar Getrud.
Då hon ser att Snus skriver i albumet, skriver med vingligt ofärdiga bokstäver, ber hon henne att låta bli.
Hon har fått albumet av pappa.
--- Ge fan i att klottra va ... --- Jag klottrar inte, säger Snus.
Jag skriver poesi.
Vänta ska du få höra : 4+4 är åtta, älska din gubbe med måtta.
Getrud suckar.
Snus fortsätter : --- Fem gånger fem är tjugofem, älska din gubbe med kläm.
--- Det där är väl ingen poesi.
Det är ju ramsor.
Snus ser uppbragt på Getrud.
--- Det duger väl lika bra som far dins guldstänk och små törnen här och var.
Jag kan ju åtminstone rimma.
Getrud vill inte prata mer.
Varken om pappa eller om poesialbumet.
Istället säger hon : --- Vad ska vi göra ikväll ? Snus rycker på axlarna och himlar med ögonen.
--- Vore man kristen kunde man gå på möte.
Både i Sion och i Betania.
--- Är det inte föreläsning också ? Snus fäktar avvärjande med armarna.
--- Det har jag vatt på en endaste gång och det gör jag inte om.
Jag höll på att skruva röven av mej så långrandigt var det.
Getrud suckar.
--- Det får väl bli det vanliga då.
Hänga vid korvlådan och se om nåt händer.
Och spela nåra låtar på jukeboxen på hotellet.
--- Det där jävla kafét, fräser Snus.
Där måste man ju dricka coca-cola så man pissar på sej, bara för att man ska få sitta där.
I trappan ut möter de mormor.
När hon får syn på Getrud skakar hon onådigt på huvudet och säger maktlöst : --- Flecka, du sir ut som en mjölbinge.
Du vänner te dej i syna så en får skämmas.
--- Hållkäften, skriker Getrud gällt och osäkert.
Hon möter inte mormors blick utan halvspringer ut genom dörren.
Luften är fuktig, och köldnafsande.
Getrud huttrar.
Den ofodrade galonjackan kyler stel och klumpig.
Samhällets huvudgata är upplyst av sotstrimmiga gatlampor.
Manufakturaffärens fönster lyser av fintrådigt virkade gardinlängder och korgar fyllda av pastellfärgade garndockor.
De rättfärdiga stearinljuslågorna i missionshusets fönster brinner okuvligt heliga.
--- Det skulle vatt tältmöte i stället, suckar Snus besviket.
Då är det dråpligt, då kan man leva fan med dom där frälsta.
Getrud fnissar.
Hon erinrar sig sommarens tältmöte.
Då hon och Snus deltagit i mötesgemenskapen genom att stå utanför tältet och skränande förena sig i den gemensamma hallelujakören av fröjdefull tacksägelse.
En gång hade de också varit inne i tältet.
Det hade slutat med att de springande fått avlägsna sig.
Deras rungande skratt hade överröstat både musiken och predikantens salivflödande budskap.
--- Vi är ute för tidigt, säger Getrud.
Det är bara vi och Axel Mumma som är ute.
Snus fnissar och går med lätta steg mot korvkiosken.
Alla i samhället vet vem Axel Mumma är.
Vet att den största lyckan för honom är att få gå på bröllop.
Varje ungt par i samhället eller i trakterna runt omkring blir av honom ofelbart uppvaktade på lysningsdagen.
Den kyrkliga ceremonin betyder ingenting för honom.
Men dansen, den yrselhettande, bland varmt sidenfrasande kvinnokroppar med urringningarna fyllda av bröstens skårade hudhalvor.
Getrud ser på Axel Mumma.
Ser hur han skälvande drar upp överläppen och måttar en glupsk tugga mot korven han håller i handen.
I överkäken glimmar två långspetsiga tänder.
Då han biter till sköljer korvens spadimmiga vätska över nejlikan som han bär i kavajens översta knapphål.
--- Men Axel då, så du sölar ner bästa kostymen.
Bröllopskostymen, skrockar korvknallen skrattlystet.
Axel Mumma ruskar på huvudet.
--- Gör inget.
Jag har en té.
--- Hör du Mumma, vet du att det är bröllop i morgon ? säger Snus.
Axel Mumma spritter till och hejdar sig i tuggan.
--- Vicket bröllop ? De sto inget i tinningen om de.
Vahän då ? Korvgubben hakar på och säger illmarigt blinkande.
--- Kan unnra om de inte va nån utifrån Galtås.
--- Evig lögn, skriker Axel Mumma.
Korvspad och saliv fradgar runt den knäskålsformade hakan.
--- Äh, säger Getrud.
Här händer inte ett piss.
Vi går.
Vid pressbyrån flaxar löpsedlarna i vinden.
Getrud och Snus huttrar.
De spejar mot gatan.
Och lyssnar efter motorljud.
Om det bara ville komma en bil, en motorcykel, eller åtminstone en moped.
--- Jag fryser, säger Getrud och hoppar runt i cirklar.
--- Tåla dej lite, så händer det kanske nåt, säger Snus.
Människorna som går förbi blänger surmulet.
En av dem muttrar något om flickslynor som ränner runt på gatorna.
Då känner Getrud på samma gång skam och ilska.
Gubbsate, surtask, tänker hon malande dovt.
Vad kan de annat göra än att stå ute och hänga när det inte finns någonstans att ta vägen.
Nästan alla lediga hus har de religiösa lagt beslag på.
Hus som kommunen låtit dem hyra eller köpa.
Hus där den kyrkliga sångkören övar, eller där kyrkans ungdom håller möte.
Det som sedan återstod av lediga lokaler fick idrottsföreningen.
Dom har minsann en massa ställen att hålla till på, tänker Getrud.
Medan vi bara har fiket, korvlådan och pressbyrån.
I bästa fall bio två gånger i veckan.
Kafét är litet.
Det har röda galonklädda fåtöljer och soffor.
De vassgröna gardinerna hänger styvstärkta av cigarrettrök och damm.
Vid ena kortändan står jukeboxen.
Silvergarneringen lyser fräsande som en blixt, glasrutan är matt av fingeravtryck från händer märkta av mazarinfyllning och wienerbrödsfett.
Snus beställer två coca-cola och två bondkakor.
De dricker med sugrör.
Sakta, sörplande ljudligt, med blåsande andetag som får cocacolan att skumma mot flaskkanten.
Jukeboxens vältrande tunga bas fyller lokalen : --- One night with you ... --- Den där är ju inte bra.
Han låter ju som en buktalare.
Snus drar upp sugröret och blåser coca-cola på Getruds jacka.
--- Det ska förstås va den där sytlige Tommy va ? Han har ju tänder som en häst och ser alldeles krängd ut i nian.
--- Titta, ropar Getrud med plötslig iver.
Nu, nu kommer dom!
Snus reser sig så häftigt att glas och flaskor skallrande far över bordet.
--- Sätt dej ner, väser Getrud.
Glo inte!
Det verkar efterhängset.
--- Vicken bil va... En cheva tror jag, stönar Snus... Skynda dej, tillägger hon och hugger tag i coca-colaflaskan.
Vi måste dricka upp det här med en jävla fart.
Och sen iväg.
Klunkande häftigt tömmer de flaskorna.
På vägen ut trängs de framför spegeln och kivas om läppstiftet och den gråluddiga, smutsrandade stålkammen.
Ute på gatan förmanar Snus : --- Nu låtsas vi som om ingenting hänt.
Inte en blick alltså.
Inte en min.
Getrud nickar.
Men kan ändå inte låta bli att snegla.
Hon ser att det sitter tre killar i den svarta bilen.
Snus fnittrar belåtet då sökarlyktans strålspjut far över deras ansikten.
--- Kom hit och snacka en stunn va ... Med låtsad tveksamhet går de mot bilen.
--- Vad fan är det, säger Snus och blåser ut en stor, vitrosa tuggummibubbla.
Bubblan sjunker, lägger sig som en klistrande hinna över Snus vitmålade läppar.
Killarna skrattar.
En av dem säger : --- Har du kalvat en läppskiva va ? Getrud fnissar.
Snus försöker obemärkt att plocka bort de vidhängande resterna av tuggummibubblan.
Med spelad nonchalans sparkar hon med fötterna mot trottoarkanten.
--- Här kan vi inte stå och ruttna bort.
Det finns väl annat att göra.
En av killarna skrattar.
--- Annat att göra i den här byahålan.
Det tror vi inte på.
Hoppa in i stället.
Snus och Getrud anar att erbjudandet inte kommer att upprepas.
Snabbt och tyst hoppar de in i bilen.
In i det rymliga baksätet.
I bakrutan lyser en vas med röda plastrosor.
Från det mögelfuktiga innetaket dinglar en tovig, ljusblå teddybjörn.
Killarna är tre stycken.
Två fram.
En bak.
Förvuxna pojkar med pubertetens fjuniga missväxt blottad över sidenskjortornas gangsterdekolletage.
Och med konfirmationskorsen blänkande i korta, åtsittande silverkedjor.
Alla tre tuggar tuggummi.
Smackande lojt, med öppna munnar och kättjefullt vältrande tungor.
Han som kör är snyggast, tänker Getrud.
Hans ögon är mörkt bruna, håret kolsvart med långa brylkrämsglittrande polisonger.
Killen som sitter bredvid är också snygg.
Men inte lika snygg som chauffören.
Hans kinder är rundare.
Håret ljust och ostyrigt.
Killen i baksätet ser dum ut.
Han är ful.
Ful och mager med sitt gråporigt bleka ansikte.
Och med ett struphuvud, utskjutande vasst, ständigt guppande i andnöd under den långsmala halsen.
Då Getrud iakttar honom flinar han och drar ut tuggummit till en grågrynig sträng.
--- Nu drar vi runt lite på gaterna, säger han och skrattar.
Killen vid ratten nickar och pumpar gaspedalen.
Killen bredvid byter singelskiva och Little Richard vrålar hest : --- Good Golly miss Molly ... Snus kurar ihop sig belåtet och smyger en fickspegel emellan knäna.
Bilen kör sakta förbi korvkiosken.
Killen i baksätet vevar sakta ned rutan och håller händerna strutformade intill munnen.
--- Kör hårt, livet är kort!
Getrud och Snus byter leenden.
Killen ser på dem, blåser upp sig och sträcker ut hela huvudet genom vindrutan.
--- Kuken är rund i Hagalund.
Kuken är rund som ett blåbär.
Getrud vill gömma sig.
Hon ser att också Snus skäms.
--- Ge fan i att vråla mer nu Primus, säger killen vid ratten.
Det kan bli bråk.
Primus vevar upp rutan.
Tiger och sväljer med kluckande struphuvud.
--- Never mind, säger han.
Då åker vi och tankar istället.
Här är ju dött som i en sillaburk.
--- Vi åker väl till Kaggen.
Ölkaggen, säger killen i framsätet.
Snus ser menande på Getrud.
Getrud vet att när de talar om ölkaggen menar de farfar.
--- Nu ska vi driva med gubben, säger Primus.
Jag vill stiga av, tänker Getrud.
Hon vet att hon inte kan säga det hon just nu tänker.
Att ölkaggen är hennes farfar.
Att hon skäms över honom.
Men att hon därför inte vill att andra människor skall driva med honom.
Om de gör det, vill hon åtminstone slippa att vara med.
I stället för att säga detta som hon så djupt tänker på, flinar hon och tänder darrhänt en cigarrett.
--- Får jag ett bloss, säger Snus och nästan sliter cigarretten ur mungipan på Getrud.
--- Lugna dej, skriker Getrud och känner med ilsket obehag att en bit av underläppen svider brännande skinnlös.
--- Satan, vad du pattar på ciggen, säger Snus och spottar fräsande ut nikotinkorn och cigarrettpapper.
Med bävan ser Getrud hur de kör upp intill bensinmacken.
Hon noterar med lättnad att farfar inte sitter i mackhytten.
Bara nu Snus kan hålla käften, tänker hon.
Sakta, nästan obemärkt sjunker Getrud ned mot sätet.
Killen i framsätet går ut och ringer på klockan.
--- Fan, hur länge ska vi sitta här ? Tuta för helvete!
Signalen är ettrig och utdraget lång.
Då Getrud hör steg på grusgången kasar hon längre ned på sätet.
Det är inte farfars lojt släpande steg, utan pappas, otåligt halvspringande.
--- Hejsan pojkar, säger han.
Getrud hör att rösten är osäker.
--- Vilken tuffing va, säger killen vid ratten.
Försiktigt sneglar Getrud ut.
Hon ser pappa där han står vid en av pumparna, klädd i sin axelvadderade trenchcoat, och med ett par tomt flaxande byxor kring benen.
Hon ser att Primus klappar honom på axeln, skrattar och säger ropande högt : --- Det var som fan.
Du är ju axelbred som en dyngsnok.
Pappa skrattar.
Ett skratt som snarare låter som en hostning.
--- Det gäller att hålla sig i form vet du.
Killarna skrattar.
Snus skrattar med en sneglande blick på Getrud.
Getrud mår illa.
Hon känner sig urusel, gråtfärdig och ursinnig.
Då hon märker att de är på väg ut från samhället, reser hon sig upp.
--- Vart ska vi ? undrar hon.
--- Vi får väl se, säger killen vid ratten.
--- Fan, vi har ju inga kulor kvar.
Det håller ju inte att ligga och köra så här, säger den andre killen.
--- Jag vill helst inte gå hem, säger Snus uppkäftigt gällt.
--- Vill och vill, säger Primus och suger smackande på en fimp.
Förresten, tillägger han, när det gäller soppan vet jag ett bättre sätt.
--- Vaddå ? undrar han vid ratten.
--- Det får du se sen.
Kör hem till mej först.
De stannar i utkanten av Gislaved.
--- Häng med in, säger Primus.
Det kanske dröjer en stunn, innan jag hittar grejerna.
Huset är gammalt.
I farstumörkret är Getrud nära att springa omkull en överfylld hink.
Stanken kväljer henne.
Rummet de kommer in i är litet, svagt upplyst av en dinglande naken glödlampa.
Mitt på golvet, på de gulgrå tiljorna översållade av vassa spikhuvuden ligger en hög med kläder.
--- Fasicken, att en aldri kan hitta nåt, säger Primus och gräver kastande i klädhögen.
Snus håller för näsan och viskar till Getrud att hon aldrig någonsin sett så många smutsiga kalsonger på en och samma gång.
--- Va rotar du etter pajk ? --- Lägg dej inte i det farsan, svarar Primus och ser svepande likgiltigt på sin far.
Han ser ut som ett skelett, tänker Getrud.
Mannen vid köksbordet är blåskimrande mager.
Ögonen flackar vattnigt uppspärrade över kaffekoppens rosenmönstrade kant.
På bordet står en stor gryta med emaljen randig av matrester och strilande spadimma.
--- Rör inte i bråten, pajkalurk!
Den kraftlösa rösten kommer från soffan.
Getrud sträcker på sig och ser ännu en människa som gör henne illa till mods.
Ett kvinnoansikte, gulskrovligt fårat, och magert.
--- Ge mej en bit te far, ropar hon och försöker förgäves vända sig runt i soffan.
Mannen reser sig, skär en stor bit sockerkaka och doppar den omsorgsfullt i grytan.
Då kvinnan tuggar glappar gommen och ger ifrån sig ett ljud som från en tungt klippande sax.
--- Det är skinkspad som dom doppar sockerkakan i, viskar en av killarna.
--- Här är den, ropar Primus och fyller sin byxficka.
På väg mot dörren hejdar han sig och går mot soffan.
Han stannar vid huvudgärden, böjer sig ned och smeker den gulskrovliga kinden.
--- Mor lilla, du ligger väl inte här och dör.
För då får vi inte ut dej.
Inte med den buken.
Mörkret ute på gårdsplanen är slukande svart.
--- Vad i helvete, säger killen vid ratten.
Den här vägen kan man väl inte köra.
--- Det kan man visst, svarar Primus.
Getrud är rädd.
Skogen omkring dem är hög, ogenomträngligt svart.
Vägen de färdas på är knappast synbar.
Dessutom har bilen för hög hastighet.
--- Det här liknar fan, säger killen i framsätet.
Primus ger instruktioner.
--- Här, här kröker det åt höger.
Men bara lite för fan!
Nu rakt fram.
Vänster!
Akta dej för trädet och stubben och grushögen där!
Getrud tittar och lyssnar förundrad.
Primus vägbeskrivning stämmer exakt.
Minsta kurva, stubbe, tuva, kan han på förhand peka ut.
Efter en stunds körning kommer de fram till en glänta.
--- Stanna här, skriker Primus och hoppar ut.
Jag är snart tillbaka.
--- Va fan hittar han på ? säger killen vid ratten.
--- Vete fan.
En rackare är han i allafall på att kunna vägar och begripa sej på motorer det gör han som en ingenjör.
Å ändå kan han varken läsa eller skriva.
Varken läsa eller skriva, tänker Getrud.
Att inte kunna skriva sitt namn!
Eller känna igen det skrivet på ett papper, ristat på en bänk, en vägg.
Att inte kunna läsa en tidning, en bok, eller minsta lapp skriven på skoj eller allvar.
Det måste kännas som att vara både blind och döv, eftersom orden när man läser dem också ger ljud ifrån sig.
--- Är han en stolle, undrar Snus fnittrande.
--- Det begriper du väl för fan att han inte är, ryter killen vid ratten.
--- Ta inte i så du skiter ner dej, säger Snus förnärmat.
För att slippa prata om det säger Getrud : --- Var jobbar ni nånstans ? --- Anderstorp.
Metallgjuteri.
--- Hur är det då ? undrar Snus.
--- Fint som fan, faller den andre killen in.
Du vet, det är alla tiders att jobba och tjäna pengar.
Tjäna bra med kuler och va fri och ha en bil och härja runt på fredan och lördan.
Det är livet.
--- Är det inte jävlit sen på måndan, när man ska upp igen ? Killen vid ratten vänder sig om, ler och tänjer tuggummit emellan fingrarna.
--- Det vet du väl hur det är att jobba.
Eller, du kanske går i skolan än va ? --- Nä för fan, ljuger Getrud samvetslöst.
Vi jobbar som barnflickor och det är ju inte samma sak som att stå på fabrik.
--- Fina flickor va, skrattar killen i framsätet och drar Getrud i håret.
Primus kommer springande.
I ena handen håller han en dunk med skvalpande innehåll.
I den andra en lång, droppande slang.
--- Tvi fan, jag har hela käften full me bensin.
Nu åker vi!
Fort som fan!
Potatismjöl Det brunvita fläskköttet är på samma gång segt och sönderkokt.
Pappas tuggor växer aptitlösa.
Han lägger besticken ifrån sig och ser på mamma.
--- Finns det bara två sorters söndagsmiddagar i det här huset ? Segt kött och fläskfärs som nästan bara smakar skorpmjöl.
Getrud nickar instämmande.
Hon känner med knottrig tungspets hur det sega köttet glipar emellan tandraderna.
Getrud tycker att den största fördelen med söndagsmiddagen är sockerdrickan.
En hel flaska fräsporlande sockerdricka som hon inte behöver dela med någon.
Hon dricker den domnande långsamt, med ögonen tårfyllda av de stickande kolsyreångorna.
--- Tänk att man ska få höra varenda jäkla söndag att det är fel på maten.
Du är förstås bortskämd med dom där gödningskurerna på Allmänna sjukhuset i Malmö.
Pappa ler drömmande och ser spefyllt på mamma.
--- Där kunde man få sej en rejäl smörgås.
Med rejält pålägg.
Och köttet det var saftigt och mört och ... Mamma krusar överläppen föraktfullt.
--- Då tycker jag att du ska köpa dej en stek till nästa söndag, så får du se vad du får för pengarna.
--- Jag vet, jag vet att det är du som tjänar pengarna, svarar pappa hätskt.
Mormor ser på mamma.
--- Ska de trätas vareviga da, de är då för ynklit.
Mamma försvarar sig.
--- Jamen, jag gör ju så gott jag kan.
Det hjälper ju inte vad jag gör.
Det är ju ingen som är tacksam.
--- Tacksam, ryter pappa och spottar ut en bollformad köttugga på tallriken.
--- Vilket bordsskick, kommenterar mamma med vämjelse.
Getrud suckar och slickar demonstrativt av sin såsskyiga tallrik.
--- Det var ett jävla tjabbande.
Mamma granskar henne.
Blicken är onådigt forskande.
--- Precis som om du skulle bry dej om det.
Du är väl för fanken inte närvarande.
Åtminstone inte förrän framåt kvällen då du skall till och ränna ut.
Pappas blick mörknar.
--- Låt det inte gå ut över Getrud.
Hon har väl ingenting gjort.
--- Just det, svarar mamma.
Hon har ingenting gjort.
Hon skiter i det mesta.
Titta bara som hon ser ut.
Som en, en ... --- En hora, fyller Getrud i.
Mamma reser sig upp.
Hon skriker så att mormor värjer sig med händerna över bröstet.
--- Jag vill inte höra sånt språk här i huset!
Det har du förstås lärt dej av allt pack och byke som du drar omkring med på byn.
Pappa skakar mammas arm.
--- Nu lugnar du dej.
Du kan inte prata med henne på det där sättet, det förstår du väl.
Med hatbräddad blick ser Getrud på mamma.
--- Pack och byke för dej va... Jävla högfärdsblåsa.
--- Jaså, skriker mamma.
Är det det dom säjer ? Är det det dom tycker bara för att jag inte vill umgås med sämre folk än vad jag är själv.
--- Du, du är ju bara en kontorsråtta, säger Getrud släpande eftertryckligt.
Mamma slutar nästan att andas.
Getrud ser med skam och rädsla hur tårarna glittrar i mammas ögonvrår.
Dämpat, nästan viskande säger hon till Getrud : --- Kontorsråtta... Och vad tänker du göra ? Vad tänker du bli ? Getrud känner sig förstummad.
Ångestköpt stammar hon fram : --- Jag ... jag tänker i allafall inte bli nån kontorsråtta.
Jag ska tjäna pengar och va fri.
Mormor muttrar : --- Dumtjitta!
Mamma fnyser.
--- Fri!
Det tror du bara.
Vänta bara!
Vänta!
Getrud springer från bordet och vill inte höra att pappa ropar henne tillbaka.
Hon springer in på sitt rum och låter dörren falla igen med ett vältrande brak.
Som så många gånger tidigare kastar hon sig på sängen och försöker att vända blicken in mot sig själv.
Rädslan kommer.
Rädslan inför mammas ord.
De hotfullt triumferande : Vänta bara... Vänta ... Som om mamma redan visste allt om det som Getrud ännu inte hunnit att uppleva.
Precis som om allting måste vara exakt på det sätt som mamma och de andra vuxna har upplevt det.
Eller som mormor brukar säga.
Mormor som numera talar om livet som en vildsint bjässe : Vänta du flecka, tes du kommer ut i livet.
Då får du lära dej veta hut.
Hos Getrud smyger sig frågan in : Vad skulle morfar ha sagt ? Vad skulle han ha tyckt när mamma kallade hennes kompisar för pack och byke ? Skulle han ha sagt : Nej, du Järnnäve, så får en inte säga om folk.
Det är rent för enkelt.
För Getrud är morfars kraft och liv famlande fjärran, djupt markerat av dödens ständiga närvaro i livet.
Det hjälper henne inte att framtona minnesbilden av honom.
Ty det är här och nu som hon lever med otålig längtan efter tröst och kärlek.
Hon vet att den trösten, den kärleken måste vara av kött och blod.
Inte en multnande minnesbild av en människa som inte längre finns, som hon inte längre kan tala med.
Samtidigt frågar hon sig om hon skulle ha kunnat tala med morfar --- nu ? Skulle han ha förstått den panik, den hunger som hon känner inför livet ? Den trotsiga leda som skolan är för henne ? Skulle han ha förstått den blandade skammen och stoltheten som hon känner inför sin egen kropps utveckling ? Skulle hon, Getrud, ens ha brytt sig om hans kraft, hans insikt ? Nu ? Skulle hon ha lyssnat ? Frågor som inte låter sig besvaras.
Ännu en fråga : Vem skall hon tala med ? Inte med Snus.
Hon skulle inte förstå.
Och de som lever i huset runt omkring henne ? Deras liv vill hon inte ha.
Hennes måste bli annorlunda.
Hon vill inte som pappa, vara underkuvat beroende.
Inte som mamma som med tålmodigt raseri och övermänskligt högmod stretar och drar på ett alltför tungt lass.
Eller, som farfar och farmor, fjättrade vid sin egen oförmåga.
Ibland har hon en bångstyrig känsla av skam, förakt, inför det ofullgångna i deras liv.
Mamma kommer in i rummet.
Hon sätter sig på sängkanten.
Med trevande avvaktan lägger hon handen, sin hårda, kalla näve mot Getruds nakna, smutsiga tår.
Hon smeker över de förvuxet oansade stortånaglarna och säger med ett darrande skevt leende : --- Passa dej du, så inte naglarna växer runt.
Då får du gå till doktorn och knipsa bort dom.
--- Jag ska klippa dom, säger Getrud.
Så tillfogar hon med en tung suck : Dom växer ju så himla fort, så det är ju knappt lönt.
Utan att se på Getrud säger mamma tonlöst, hastigt som om hon knappast ens själv vill höra det : --- Förlåt mej ... Getrud nickar.
Hon känner sig glad och varm i mammas famn.
Men hon vågar inte att komma mamma riktigt nära.
Hon är rädd att mamma skall känna doften av tandkräm.
Hon har smort in halsen med tandkräm för att snabbt få bort det rödvioletta pärlbandet av sugmärken.
Snus har lärt henne att tandkräm är ett bra medel mot sugmärken.
Getrud känner att hon vill tala med mamma.
Hon förmår bara inte att formulera sig.
Rädslan, osäkerheten gömmer orden för henne.
Mamma är så tyst och sluten att hon inte ger en enda öppning där de båda kan mötas, utan att rusa förbi varandra i vrede och oförståelse.
Mamma ser på Getrud.
Och känner att hon vill tala.
Men att hon inte kan.
På något sätt vill hon förklara allt det Getrud tolkar som tjat, fientlighet, högfärd.
Hon vet att det är omöjligt.
Ty förklaringen skulle samtidigt avkräva henne ett stycke av det som Getrud kallar högfärd, men som hon själv vet är stolthet.
För henne, ett sätt att överleva.
Ändå, ändå vill hon luta sig ned, kyssa de smutsiga, prinskorvsliknande tårna och berätta om det plågsamt förödmjukande.
Men hon tiger.
Tiger med tungspetsen tystad i ett svidande bett emellan över och underkäke.
Inför Getrud vågar hon åtminstone att visa antydan till svaghet.
Inte inför dem.
Dem vars nådiga godtycke hon är beroende av.
Hon minns gångerna då hon behövt deras namn på växlar.
Minns hur hon stått i storbondeköken.
I en doft av vetekrans, skog och gödsel.
Onådigt granskad av mannen och hustrun.
Även av barnen.
De allra minsta, som också de kunde läsa i hennes ögon att hon var en stryktålig tiggerska.
Hon minns särskilt en av bönderna.
Hans triumferande leende, det spefulla tumgreppet runt storvästens flanellkantade armlinning.
Trots de osynliga könsbanden, var kvinnorna värst.
Dessa ekorrar i bondelandskapet, vederstyggligt giriga, med skåp, lådor och hyllor pressande fyllda av brodyrblänkande linne, evighetsfållade handdukar.
En passionerad tingkärlek som låst in själva livet i linneskåpet, så att det ligger pressat som en isblå blomma emellan bröllopsnattens befläckade lakan.
Efter dessa nådevandringar var hon sprängande fylld av raseri, av en värk som av ogråtna tårar.
Då hände en gång, en prasslande ljummen försommarkväll att hon efter storvästarnas förhävelse och ekorrarnas vaksamma blickar, stannade till i en kohage.
Där såg hon djuren stå under det gulflödande månskenet.
Såg deras idisslande käkar upphängda i vitgröna strängar av saliv och tuvors skummande grässaft.
Med skratt och vrede härmade hon deras hesa råmanden.
På huk satte hon sig intill den svagströmssusande gärdsgården och sjöng i råmande sprucket tonläge en stundens gråtskrattande klagovisa : --- Åh, dessa djävulens, djävulens ekorrar, med svansar, ja svansar bruna och tjocka som söndagssås ... Ja, ja ... Med sina hyllor och lådor och lås ... Ja, ja ... Ack, dessa satans räkningar, kuvert vita som snö, snö, snö ... Sätt mej på gäldstugan eller låt mej få dö, dö, dö ... Tur att det är sommar, när jag ändå inte har råd med strumpor ... Å, dessa idiottrygga kossor med fuktiga trynen som liknar svällande rumpor ... Då hon kom hem den gången, var hennes bara ben randiga av koskit och gräsfläckar.
Men ingen, ingen kunde se att hon hade gråtit.
Söndagseftermiddagen tillbringar Getrud hos Snus.
Hon sitter på en stol i köket och spelar Monopol tillsammans med Snus och hennes pappa.
Han heter Stig.
Kroppens löshull och den spetsigt äggformade flinten får honom att se äldre ut än vad han är.
Undertröjan är fläckad av kaffe och svett.
I hans mungipor lyser salivblandade matrester.
Innan han slår sitt tärningskast rister han tärningarna i kupade handflator, spottar på dem och blåser andfått : --- Tvi, tvi, tvi!
Nu måste det bli sexor!
Snus skrattar.
--- Du blåser så du är alldeles rö i synen, farsan.
Det hjälper inte.
Det blir i allafall bara tvåor.
Stig som tar spelet på blodigt allvar stirrar med mörkt uppspärrad blick på Snus.
--- Håll käften onge, säger han och släpper tärningarna konstfullt ifrån sig.
--- Vad var det jag sa, skrattar Snus och biter ivrigt i ena knogen.
--- Jävlar, skriker Stig och slår handflatan hårt mot byxbenet.
--- Gå i fängelse, hojtar Snus.
Du ska i fäng else farsan.
--- Satan, ropar Stig.
--- Måste ni föra ett sånt evigt hoande ? Snus mamma som heter Hanna dröjer med foten på symaskinspedalen och blickar ut mot köket.
Hanna är lika lång och mager som mannen är kort och tjock.
I det spetsiga ansiktet märks ögonen mest.
De är stora, vidöppna klara och bruna.
Ibland, fast inte så ofta glittrar det i dem.
Och Hannas mun, den nålknipande, slätas ut.
Då tycker Getrud att Hanna är vacker.
Nästan.
Såväl vardag som helg är Hannas plats vid symaskinen.
Dels arbetar hon åt en plastindustri i Anderstorp.
Ett hemarbete som består av en himmelshög trave förkläden som skall kantfållas.
Dels, på tiden som blir över, syr hon kläder på beställning.
Det är mest fina fruar i samhället som vill ha sytt åt sig.
Både Stig och Hanna måste ständigt arbeta för att få pengar till det nybyggda huset.
Ett rött tegelhus med tre rum och kök.
Pengarna räcker inte långt trots att de tre äldre barnen arbetar på fabrik och betalar bra för sig hemma.
Stig som arbetar på bruket är barnsligt stolt över huset.
Med högmodig glädje kallar han sig själv för villaägare.
Getrud tycker att söndagarna är tråkiga.
Hon vet inte riktigt vad hon skall göra med dem.
De duger inte att ha till någonting.
Mer än att sova på.
Och invänta måndagen och nästa veckoslut då livet återigen börjar.
Stig tycker om söndagarna.
För honom är de en drömmande febrig väntan.
Väntan på kvällen och tipsresultatet.
Sedan tjugo år tillbaka har han med hårdnackad visshet drömt om den stora vinsten.
Otaliga gånger under rus, tårar och skratt har han försäkrat att när den stora vinsten äntligen kommer ska han gå in och dekorera bruksingenjörens blänkande skrivbord.
Med en stor, ljummet ångande hög.
--- Hur mycket är klockan mor ? skriker Stig.
--- Titta på väggen, svarar Hanna buttert och klipper med en dundrande sax i ett stycke blått bomullstyg.
Getrud köper Södra station och hoppas att Stigs tidsförfrågan skall vara en kaffedrickningssignal.
Krävande upprepar Stig sin fråga.
--- Hur mycket är klockan mor ? --- Ja, ja, skriker Hanna och kastar den kattguldsbyglade saxen ifrån sig.
Så tillägger hon vresigt : --- Tänk att en inte hinner att sätta saxen i tyget ens.
Dom fina käringarna dom vill ha sina kjortlar i tid dom ... --- Och jag vill ha mitt kaffe i tid, säger Stig och gör en paus i monopolspelandet.
Hanna värmer sumpen och ställer fram en flätad korg med bullar och pepparkakor.
--- Jävla lank, muttrar Stig.
Man blir bara dålig i magen av det.
--- Inte om man dricker med förstånd, svarar Hanna.
Stig låtsas inte höra.
Istället säger han skrockande retfullt : --- Det var som attan du mor vad ogräset växer i landet.
Hanna far upp från köksstolen.
--- Du pratar dynga.
Så fort går det inte.
I går morse låg jag ju på knä därute i fyra timmar.
Men det är otacksamt.
Att luka land.
Som med hushållsarbete.
Det en gör, det märks inte, men det en inte gör, det märks på en gång.
Stig skrattar, lyfter ändan från stolen och släpper sig dovt.
Hanna rynkar näsan, sneglar på Getrud och säger : --- Du behöver väl inte braka te vid matbordet.
När här är folk ock ... --- Folk, skrattar Stig och tittar med öppet spelande blick på Getrud.
Getrud skrattar osäkert.
Skadeglatt noterar hon att Snus skäms för sin far.
--- Såna gaser ska man inte gå och trycka på, säger Stig allvarligt.
Så var det en läkare som sa till mej en gång.
Jag måste förresten gå på teatern, fortsätter Stig och reser sig från bordet.
--- Teatern, fnissar Getrud undrande.
--- Han kallar wc för det, svarar Snus.
Sedan ropar hon fnittrande : Du farsan, ta plankan va ... Stig skrattar och ruskar på huvudet.
--- Ånej, så dråplit ska vi inte ha det mitt på blanke söndan.
Och förresten, det skulle inte brälappen stå rycken för.
--- Nej, då skulle du nog bli liggande i trashålet du far, säger Hanna och tömmer kaffekoppen.
Plankan som Snus talar om är en bräda som löper från pannrummet till den angränsande toalettdörren.
Den djupt liggande pannskrubben har Snus döpt till Trashålet.
Det är där Hanna kastar alla överblivna tygtrasor.
På plankan brukar Getrud och Snus balansera.
Och knuffa varandra mot det hårda, kalla stengolvet.
--- Nu kommer han att sitta där halva dan, säger Hanna och ställer kaffekoppen i diskvasken.
Getrud och Snus tar varsin serietidning och sitter i varsin hörna av kökssoffan och läser moltigande.
Stig drar i byxorna och säger belåtet : --- Jag tror det drar ihop sig mot kvällen.
Vill du ge mej kupongerna flicka.
Snus stirrar stumt.
Fräknarna lyser som malvaröda maskar i det bleka ansiktet.
Hon sväljer ett par gånger, reser sig från stolen och går några steg baklänges.
--- Jag glömde, glömde lämna in tipset.
Stig häver sig upp.
Så häftigt att stolen bakom honom faller till golvet.
--- Vad är det du säger din satans olycka, ryter han.
Har du glömt lämna in tipset ? Snus nickar och gör sig beredd att springa.
Getrud drar sig obemärkt mot dörren.
Hon tycker att Stig ser farlig ut.
Häpen noterar hon tårarna på hans blekhylta kinder.
Under snyftningar springer han fram till pannskrubben och grabbar åt sig ett tjockt vedträ.
Han måttar vedträt mot Snus.
Snus hukar sig snabbt och vedträt träffar en av de rosenmönstrade tallrikarna som pryder köksväggen.
Krasande far bitarna i golvet.
Hanna springer upp från symaskinen.
--- Min hemgift!
Är du galen karl!
Stig hör inte.
--- Satans flickhelvete!
Hon har glömt lämna in tipset.
Det som är det enda jag har... Det enda som är värt nåt... Du ska få din attans slyna ... Stig jagar Snus genom dörren.
Hanna slår upp köksfönstret och förmanar : --- Spring inte i rabatten!
Getrud tar sin jacka och går.
Vart vet hon inte.
Stanna kvar, varken vill hon, eller förmår.
Hon ser honom på långt håll.
Hon förbannar --- välsignar att inga omvägar finns.
Hon måste förbi honom där han sitter på verandan.
Verandan till storbondestället, den forna gästgivaregården där farfar en gång i den oförlåtliga livsbejakelsens ragnarök drack upp både gris, märr och åkerjord.
Ju närmare hon kommer, desto mer yrseltunga känns benen.
Hennes blick trillar över landsvägens gropiga fistlar av lera och fliskrossad småsten.
Alldeles nära sneglar hon med vingliga ögonkast.
Han är vacker.
Hans ögon är stora och glittrande kornblå.
Mot den brunskimrande ansiktshuden lyser läpparna röda och plutande bitsvullna.
Getrud vet att han heter Lasse.
Att han är dräng på gården.
Drängsysslan har han inte valt frivilligt, utan blivit utplacerad av barnavårdsnämnden och myndigheterna.
Underbetald drängsyssla som sista lejd före ungdomsvårdsskola och fängelse.
Då Lasse ser Getruds sneglande nyfikenhet ler han osäkert.
Tänderna är starka och vita.
Getrud känner att hon måste säga något.
--- Vad är det för jeans du har på dej ? --- Hurså ? Tonfallet rymmer osäker avvaktan.
--- För jag tycker dom är snygga, svarar Getrud frankt.
Leendet återvänder.
Med häftiga rörelser drar han handflatorna över byxlåren.
--- Det är Lee-jeans.
Morsan köpte dom till mej i Köpenhamn när hon var där på semestern.
Du vet, dom går inte att få tag på i Sverige.
Och du vet, om man gnider tyget så här så blir det liksom blåvitt och ser jävlit fräckt och slitet ut ... Getrud nickar.
Hon tycker om också hans övriga klädsel.
Den svarta, knirrande skinnjackan, de långskaftade högklackade cowboystövlarna med räfflade silversporrar.
I ett snarkommet försök till att överrösta magens hungerbullrande dån, säger Getrud : --- Varför har dom skickat dej från Stockholm och hit ner ? Med tungspetsen blåser Lasse ut en pysande salivstråle emellan framtändernas springa.
Han svarar inte.
Istället gnider han med än häftigare handflator över jeanslåren.
Getrud flinar vilset.
--- Vad har du egentligen gjort för nåt ? --- Snott mjölk för morsan, skriker han och försöker förgäves samla sig ännu en salivstråle.
Getrud vill på samma gång gå och stanna.
Lasse förstår hennes tankar.
Han skrattar överslätande högt och säger med spelande tungspets : --- Du är jävlit söt.
Getrud blir glad.
Glädjen, spänningen, den hjärtskuttande förväntningen löder sig samman till ett gnistrande klot.
Lusträdslans savande klot som exploderar i sköte och mellangärde.
--- Fy fan, för söndagarna!
utbrister Lasse.
Jävla dag som är efter lördan och före måndan.
Man kan inget annat göra än att vänta tills den är slut.
Getrud nickar.
Lasse ser på henne och gör en inbjudande gest mot farstudörren.
--- Ska du med in ett tag.
Dom kommer inte på en stund ännu.
Getrud tvekar.
Hastigt ser hon sig om.
Vägen ligger söndagsöde och fri.
Hon nickar.
De båda slinker hastigt in genom dörren.
Huset är mycket gammalt.
Och förvillande stort.
De dunkelfernissade trägolven knirrar.
Getrud vet att människorna som bor i huset hör till de rikaste i samhället.
Bland alla ljuvliga ting är frysboxen den allra ljuvligaste för Getrud.
Stor och svällande vit står den i yttersta farstun.
Getrud gapar häpet inför alla frostimmiga förpackningar, etikettmärkta och påskrivna med prydlig handstil.
Så många tårtor och glasspaket och köttbullar, tänker Getrud och känner hungersuget som en ilande köld i maggropen.
Hon river upp en påse och låter pekfingret sjunka ned i halvt upptinade gräddlager.
--- Jävla lillgris, ge fan i det där!
ropar Lasse.
Du ser väl att det är fruset.
Förresten ska du ge fan i boxen.
När det gäller käket då är Elsa som en riktig blodhund.
--- Jamen, jag är så jävla hungrig.
--- Kom med in på mitt rum ska du få en bit choklad.
Jag har nästan en hel kaka därinne.
Rummet är litet och soldåsande kvalmigt.
Chokladkakan är mjuk och varm.
Getrud äter den fort.
Och använder sin gråvita skumgummiunderkjol som serviett.
Lasse iakttar henne.
--- Lillgrisen, säger han halvhögt retsamt.
Getrud slickar fingertopparna rena från chokladrester.
Hon känner sig bortkommet osäker.
Famlande febrilt söker hon en mening, en fråga : --- Hur gammal är du ? --- Sjutton år, svarar han och tillägger med myndigt darr på rösten : Rena gubben för dej va ? Du som bara är tretton bast.
Getrud knycker förnärmat på nacken.
--- Åja, jag är i allafall mer fjorton än tretton.
Virvlande snabbt river Getrud eld på en tändsticka.
Hon tror att cigarretten gör henne säkrare.
Det övermodigt djupa näsblosset kittlar fram en nysning.
Hon nyser så att glittrande snordroppar yr över det hemvävda överkastet.
Lasse skrattar och säger prosit.
Getrud släcker cigarretten och frågar med hes röst : --- Vad gör din farsa då ? Han tänder den nyligen släckta fimpen.
Emellan de garntjocka rökringarna fnyser han fram : --- Statens kaka.
Sedan berättar han för henne.
Berättar med bitter kärlekslängtan om det Stockholm där han hör hemma.
Om ett rum och kök som gav plats åt fem personer.
Om fadern, järnvägaren med njurar och leder halvt söndertuggade av statens köttätande kaka.
Om ständig passtjänst på bangården.
Från sen kväll till tidig morgon.
Gulgrått lyktsken bland gråskodda banvallskilometrar.
Synen av vagnar och lok.
Frusna nävar i stelt knackande grepp runt buffertar och vagnsflak.
I banvallskurerna, stelfrusna kläder på tork intill slocknande järnkaminer.
Och någon gång, som ingen av dem kunde glömma : Sökandet utefter banvallen... Letandet efter en död arbetskamrat.
Samlandet av fingrar, tår, öron... Och vreden, vreden över det oftast vettlöst onödiga i olyckor och dödsfall.
--- Jamen, så där är det väl inte överallt i Stockholm heller, invänder Getrud.
Det måste väl va en massa hålligång också.
Bio och fik och fester och rockgalor och ... Lasse brusar upp.
--- Det kan du ge dej fan på att det är hålligång också.
Men det kostar en jävla massa pengar.
Man kan bara inte ha kul utan pengar.
Getrud nickar.
Hon vet att han har rätt.
Också hon har förlängesedan förstått att det är runt omkring pengarna som tillvarons axel vrider sig med kuggande jämmerhack.
För den skull vill hon inte låta sig nöjas med hans torftiga vardagsbeskrivningar.
Hon är nyfiken, och spänningslysten.
Hon vill höra honom berätta om sina upplevelser, sina otillåtna gärningar som resulterat i en ettårig drängsyssla.
Hon vill höra om de silversprayade bilarna, motorcyklarna med bönpallar täckta av skrikande röda skinnfällar.
Men han tiger.
Han är olik alla andra killar tänker hon.
De skulle ha skrutit om det.
På honom verkar det snarare som om han skäms.
--- Tyst, viskar han plötsligt och reser sig häftigt från sängen.
Nu, nu kommer dom!
Fort, vi måste ut härifrån.
Annars tror dom bara en massa och sen blir det liv.
Tysta och bleka springer de ut köksvägen.
Över gårdsplanen och upp på höloftet.
Knappt har de hunnit upp förrän bonden står i loftöppningen.
Blicken kisar vaksamt illvilligt.
Söndagskostymen blänker svart och välborstad.
--- Jag sir er nock!
Getrud studsar till inför bondens skrikiga röst.
Lasse trycker lugnande ömt hennes hand.
--- Jag drar mej inte ur fläcken förrän ni kommer fram.
Lasse reser sig först.
Vid loftöppningen stannar han.
Blicken möter bondens.
En vidöppet orädd blick som gör bonden rasande.
--- Är du tyki din satans stockholmslu ? --- Jag har väl för fan inte sagt någe.
Bondens blick mäter närgånget föraktfullt över Getruds kropp.
--- Flickslynan är ju inte ens lovli.
Räcker de inte me all skit som du redan har ställt te me ? Jävra gangster!
Lasse knyter nävarna.
--- Käften på dej.
Flämtande hugger bonden tag i Lasses jackuppslag.
--- Du luktar rök din jävel.
Är ni så gutt förbannade så ni ligger och röker häruppe i höet ? Bondens röst stegras i skärande falsett.
Getrud är rädd.
Samtidigt rädd och sårad.
Snabbt noterar hon att loftöppningen är fri.
Med smärtdunkande hjärta tar hon stegen i tre kliv.
--- Jaså, din slyna, skriker bonden och snor runt.
Vid gödselstacken hinner han i fatt henne.
Hon varken kan eller vill hoppa över de halmgrumliga pölarna av guldbrunt gödselvatten.
Hon står skälvande stilla.
Blicken är trotsigt uppåtvänd, käkarna tuggummimaler gäspande stort.
--- Jag ska anmäla dej för barnavårdsnämnden, flickslyna!
--- Skiter väl jag i, skriker Getrud.
Bonden tiger förstummad inför den uteblivna effekten av sin egen hotelse.
Han vänder en slemloska i munnen och säger : --- Att du tröstar va tyki också din jäkla hynda!
Orden, de vederstyggligt smutsiga, träffar Getrud som ett slag.
Äcklad och rasande står hon stum.
Bonden ler bredbent belåtet.
I hans blick tycker Getrud plötsligt att hon ser en ny triumf, ett nytt förakt.
En hånfull skadeglädje med odödliga rötter längre tillbaka i tiden : Föraktet för farfar och det sätt på vilket han förvaltade sin bondeärvda förmögenhet.
--- Jävla hästskojare, skriker Getrud.
Ögonblicket efteråt tar hon sats och hoppar plumsande över pölarna av gulsvart dyngvatten.
Hon försvinner på springande ben.
Ben spräckligt fläckade av lera och gödselsörja.
Efteråt träffar hon Lasse i skogen.
De hittar en bäck och han hjälper henne att tvätta benen rena från gödselvattnet.
--- Bry dej inte om den jäveln, tröstar Lasse.
Getrud snörvlar.
Hon behöver prata.
Men finner inga ord som undanröjer skammen, förödmjukelsen.
Hon känner för varje gång som hon andas, hur de tårtyngda andetagen får hennes famn att växa.
Så mycket tröst och värme behöver hon att hon plötsligt upptäcker att han är alldeles för liten för att kunna fylla ut hennes stora, växande famn.
Hon kan inte, varken i känsla eller tankar följa hans iver, hans fumligt otåliga fingrar.
Då han ser att hon är vaksam, och spänd, hejdar han sig och lägger huvudet mot hennes platta, vita mage.
Med borstande rörelser drar hon fingertopparna genom hans tageltovigt vindrufsade hår.
Hon vill säga honom att hon tycker om honom.
Att han är fin.
Fast hon törs inte.
Vem vet, kanske vill han inte höra de orden.
Kanske skulle han skratta åt henne om hon sa dem.
Istället tänker hon att hon nog luktar illa i navelgropen.
Det händer ofta att hon glömmer tvätta just naveln.
Då brukar den svullna, bli rodnande blank och svidande avsöndra en gulklar, illaluktande vätska.
Oftast glömmer hon det där med hygienen.
De där hemma påminner förstås.
De gör det mest när de är bortbjudna, eller, när det är läkarundersökning i skolan.
För det mesta glömmer de.
Nu skäms hon vid tanken att han kanske känner lukten, eller ser lortsmulorna som hon har emellan tåvecken och som liknar fuktigt rullade radersmulor.
Hon känner att han luktar svett.
I lättnaden över de gemensamma dofterna kramar hon honom tryckande hårt.
Kantigt vass, kommer han över henne.
För att slippa se hennes ansikte, kniper han samman ögonen som i tårfylld smärta.
Med underläppen darrande mot hans fjuniga öronsnibb, känner hon den sötsyrliga smaken av öronvax.
Hon spottar och kastar en flyende blick uppåt, mot träden där en prasslande mjuk sommarvind tassar runt i grantopparna.
Hon hör ett tutande motorvagnståg skena fram över skarvdunkande räls.
Hon hör de vinande plåtkaravanerna av bilar på den asfaltbelagda riksettan.
Hon ser ett reaplans ringlande klotter mot den blåsköra himlen.
Liv, liv som larmar, som gråtskrattande sjunger sin röda sång.
Liv.
Ändå tycker hon att det känns som om hon är ensam i världen.
Så ensam i stunden av smärta och rädsla som hon tror att barnet är i födelseögonblicket.
Hon tänker : Jävla helvetes förbannade liv.
Jävla helvetes förbannade kärlek.
Från hans kropp in i hennes växer en pumpande smärta, en söt, kittlande tryckvåg.
Hon inbillar sig att den stegrande tryckvågen kommer att pressa samman allt blodet i hennes kropp, driva det upp genom strupen, genom de tomt bitande käkarna och ut ur munnen i kastbyar som virvlande röda sköljer över skogen.
Hon sänker blicken.
Hans ansikte blir en ursinnig upptäckt för henne.
Han ser inte alls ensam ut.
Han ser nästan bara dum ut.
Ögonen stirrar vilt uppspärrade.
Under huden spränger blodet fram i rödknottrigt lysande blemmor.
Under den storporiga nästippen dinglar en räddhågsen svettpärla.
Efteråt ligger hon först alldeles stilla.
Hennes bara skinkor är fastkittade mot marken.
Klistrande våta av kåda och svettblandad säd.
Han står framför henne.
Med ryggen mot henne.
Åsynen av honom får henne att i ett och samma andetag både snyfta och fnissa.
Han är naken, naken så när som på cowboystövlarna med de silverskimrande sporrarna.
Över den ena trumpet hängande skinkan lyser ett bulnande stort myggbett.
Han kommer fram till henne.
Skamset skyler hon sina värkande tunga bröst.
Häftigt knycker hon på huvudet så att hans hand, rödprickig av barravtryck och myrbett inte når hennes kind.
Han grimaserar osäkert.
Tiger.
Hon känner en hätsk glädje då hon märker att han äntligen ser ensam ut.
Hon klär sig stumt och brådskande.
Tar sig springande från platsen.
Då hon är utom syn och hörhåll, låter hon gråten komma.
Sommarkvällen är mörk och mulen.
Regndropparna bränner mot hennes handflator.
Plötsligt är skyfallet över henne.
Hon känner hur det snärtande hagelvasst piskar kläderna sura.
Hur en av hennes underkjolar slokar tung och klibbig.
Det är den som hon stärkt med en blandning av potatismjöl och vatten för att få den att bli lika stor och styvt utstående som det nya krinolinmodet föreskriver.
Det som hon sett illustrerat i veckotidningarnas klädspalter.
Under en blåfruset blinkande gatlykta med ansiktet vänt mot himlen låter hon regnet skölja henne ren.
Nedför smalbenen rinner den trögflytande smeten av dyngvatten och potatismjölsklimp.
Hon bryr sig inte om att någon kommer på vägen.
Förresten, anar hon att det är kioskbiträdet.
Hon som heter Ella men kallas Kola.
Hon stannar framför Getrud.
Käkarnas trumpna underbett hänger mot den insjunkna bröstkorgen.
De vemodsbruna ögonen ser orubbligt på Getrud.
Getrud stirrar tillbaka utan att ens blinka.
Hon ser att Kola vill hjälpa.
Eller, kanske bara trösta.
Kanske minns hon gången då Getrud hjälpte henne.
Då, när ett gäng realskoleungdomar --- högfärdiga flickor med rosettprydda hästsvansar och duffelkappor stegade fram till pressbyråkioskens lucka och frågade Kola om det inte fanns chokladkaka med predikatsfyllnad.
Kola, som inte hört talas om nyheten lovade att omgående beställa hem.
Getrud hörde alltsammans.
Och förklarade för Kola att predikatsfyllnad var något som hade med språklära att göra, och att realskoleungarna bara ville driva med henne, för att få en chans till att briljera med nyvunna kunskaper.
Kola kände tacksamhet över upplysningen.
Den besparade henne skrattsalvorna som hon annars inte skulle haft en möjlighet att undfly.
--- Jag, säger Kola.
Mer får hon inte fram.
Hakspetsen skälver.
Hon gäspar olustigt och stirrar på Getrud, som står under gatlyktan.
Med håret blött och bladslemmigt klibbande runt det förgråtna ansiktet.
Med kinderna svartrandiga av skokrämstusch.
Kola rycker på axlarna, hejdar sig plötsligt och sticker handen i sin silvergrå regnkappsficka.
Näsduken hon räcker Getrud är inte särskilt ren, men torr.
Getrud nickar.
Och blinkar smärtbevekande.
Skokrämen svider brännande i ögonen.
Då hon gnuggar och samtidigt tittar ser hon Kola försvinna i ett inringande synfält av regn, skokräm och tårar.
Guldklocka och gungstol I den senhöstliga morgonen lyser himlen fosforgrön.
Gatlamporna blinkar ilsket mot den framsipprande dagen.
Sprakande har höstvindarnas vådeld länsat trädkronor och buskar.
Trädgrenarna vispar mot den hårda, köldpressade himmelsväggen.
Luften är mustigt ångande av lövrök och dimma.
Som plötsligt klyvs av en sågklingas vinande stegring.
Och blandas med djuriskt skriande.
Getrud ser att skriket kommer från andra sidan landsvägen.
Fastän hon har bråttom dröjer hon vid vägkanten.
Hjälplös blickar hon mot ladugården.
Mot den sluttande gräsplanen, sörjigt söndermosad av hästskor och klövar.
Grisbilen står parkerad med flaköppningen mot den uppställda ladugårdsdörren.
Bredbent i dörröppningen står bonden i blåblekt overall.
I handen håller han en täljd videklyka som han daskar mot overallsbenet.
Inifrån ladugården stegras skriket, kommer hastigt närmare.
Getrud darrar.
I tankarna formas en undran : vet grisarna att de ska dö ? Känner de igen den stora, grå bilen ? Skulle de annars skrika i dödsångest ? --- Å din rackans gammelsogga, ropar bonden ettrigt förtretad.
Emellan smalbenens v-formade båge springer en stor sugga.
Ur det fuktigt rundade trynet ringlar oupphörliga ångestskrin.
Suggan flyr för sitt liv.
Den rosafjuniga kroppen rister i dallrande hudavsatser.
Efter kommer bonden.
Iakttagen av grisbilens vitrockade chaufför.
Suggan springer mot trädet.
Den kraftiga eken med sin nakna krona.
Och den förlorade lövdräkten som ett tungt, gulrött lock mot jorden.
Där, i den brinnande lövkupningen lägger sig suggan.
Till en början vältrande i sidled, för att slutligen bli orörlig, med ögonen på bonden.
Bonden som står över djuret, aningen tveksam, rädd inför de plirande röda ögonvitorna, glödande genomlysta som av ett starkt eldsken.
--- Skynda dej tösaelände!
Har du sirap bakefter skånkerna ? Mormors röst genom det vidöppna köksfönstret ger ett eko av vredgad oro.
Getrud småspringer mot samhället och den väntande arbetarbussen.
Bussen som varje morgon klockan sex går till Anderstorp.
Till de oräkneliga småindustrier som ger bygdens folk arbete.
Vid järnvägsstationen, de gamlas nyckelhål mot världen, de ungas rälsdunkande frihetsdröm, står den förhatliga bussen.
Står där gråbeslöjad av vägdamm och avgaser.
Getrud sjunker ned på det plyschnötta sätet.
Omkring henne --- kolonner av baskrar, blekta hattkullar, bältsnörda overallsmidjor.
Tystnad.
Leda.
De har arbetsveckan framför sig.
Som en bullrande mörk tunnel, svårforcerad och virvlande av monotona handgrepp, och ackordsmoment.
Vid andra sidan av tunnelmynningen hägrar som en ros av ljus fredagskvällen med efterföljande bio, dans, flyktrus, sömn och söndagsstek.
I nästan en hel månad har Getrud arbetat på fabrik.
Detta är hennes första arbete efter skolan.
Efter den fjättrande, meningslösa folkskolan.
Den vars slutliga timme skulle föda friheten och livet.
Det riktiga livet.
Det som Getrud sprängande otåligt är på jakt efter.
Som hon vet skall finnas någonstans bakom vardagens hårnålskurva, tidens beska klasar av timmar, dagar, veckor.
Getrud är rädd att inte hinna.
Att inte få uppleva detta som man måste då man är ung, då livsförväntan strålar och lyser som ett solträd.
Samtidigt tycker hon att det inte riktigt stämmer.
Hon ser sig omkring.
Är detta livet ? Detta plyschhölje av drömmar och leda ? Hon ser på klockan.
Och tänker på kamraterna.
Har de stigit upp ännu ? De som valde att fortsätta i realskolan.
De som går klädda i krämfärgade duffeljackor, med doftande läderportföljer under armarna.
Emellan henne och dem finns en distansernas köldklyfta som emellan två oförenliga världar.
Hon kunde också ha fortsatt.
Om hon hade velat.
Mamma ville.
Ville att hon skulle förlänga meningslösheten genom att fortsätta på realskolan.
Kunskaperna, hennes kunskaper, var passade de i livet ? Vad kunde de användas till ? Om de ens kunde användas ? Hittills hade hon aldrig lyckats applicera en enda skolkunskap på verkligheten.
Hon tyckte att det var bättre att genast bli fri och tjäna sina egna pengar.
Hon insåg snart det bedrägliga i begreppet frihet.
Tvånget, ledan bytte skepnad.
Enda skillnaden är lönen som är åttio kronor i veckan.
Hon arbetar på en liten fabrik.
Med henne inräknad är de tre stycken.
De övriga två är fabrikören och hans artonårige son.
Då bussen saktar in vid Anderstorps järnvägsstation noterar Getrud med en svepande blick att platsen, den platsen står tom också i dag.
På den platsen vågar aldrig någon sätta sig.
Hellre trängs man.
Det sägs att han, som alltid brukade sitta på den platsen blev galen.
En medelålders bondson som emot föräldrarnas vilja lämnade fädernegårdens råmande längtan i bås och spilta och sökte sig till fabriken.
Där han plikttroget skötte sin maskin tills en dag skuldkänslorna formerade sig.
Och en armé av mjölkpallar kom jagande emot honom och maskinerna.
Fabriken ligger ett stycke in i skogen.
En liten, dragig lokal med spruckna stengolv och vindilande fönsterlister.
Sonen står vid en av de rangliga träbänkarna.
Han limmar en plastskylt med blå och röd text : Unos Livs.
Getrud tycker att sonen har ett hår som liknar en sagoprins.
Det är silvergrått med fårullsknorriga lockar.
Han nickar buttert.
Och smetar av överflödslimmet mot byxbaken.
Byxbaken som är blodprickigt fläckad av händernas söndertuggade vårtklasar.
Utan ett ord gör han en gest mot det höga trästativet som står placerat mitt på golvet.
Getrud suckar kvidande tungt.
Hon vet alltför väl vad gesten innebär : Hon måste tömma alla plywoodskivorna som är uppställda i det vingligt höga stativet.
På plywoodskivorna ligger små trähjärtan, doftande nylackerade i blått och rött och med vitskimrande blomblad som ram runt de tre olika textvarianterna : " Här får du sitta i ro i andra tankar tills någon annan på dörren bankar ", " Finns det hjärterum så finns det stjärterum ", " Här är dörren du söker ".
Krum och knubbig ställer sig Getrud på tå på en vickande pall.
Jävla arbete, tänker hon.
Måste det vara på det här viset ? Varför kan det inte vara roligt ? Varför kan det inte vara någon mening med det ? Hon vill göra något som är roligt.
Och inte bara det som är nödvändigt.
Måste arbete vara arbete och inget mer ? Som sedan bara resulterar i ett avlöningskuvert som för hennes del innehåller åtta blågrå tiokronorssedlar.
Förresten skiter hon i alltihop.
Irriterad och osäker ser hon att sonen stirrar på henne.
Sonen som heter Karl-Olof och som med ett småleende tjagglar på de vårtbeströdda knogarna och säger : --- Du har ju en sock av var sorten på dej.
En brun och en svart.
--- Vet jag väl, fräser Getrud surt.
Tror du jag hinner och springa och leta sockor på mornarna va ? Det räcker väl för fan att jag ska ta mej hit.
Sonen rycker på axlarna och stryker handflatan mot byxbaken.
--- Var är farsan din ? undrar Getrud.
--- Han är uppe på stationen och skickar iväg nåra lådor.
Getrud hoppar ner från pallen och försvinner ut.
Likgiltigt lamt kastar sonen glåpord efter henne.
--- Jävla ögontjänare!
--- För dej din jävla vårtbitare, skriker Getrud och drar igen dassdörren.
Hon fäller upp det kvistslagna locket och sjunker ned runt hålets flisiga kant.
Så sitter hon där med byxorna i en kavande hög runt de knubbiga vristerna.
Magen värker trummande stor och utspänd.
Stånkande röd och andfådd masserar hon den vidgade ändtarmen med oräkneliga bitar av rivande tunt toalettpapper.
Den ensidiga kosten av otaliga skivor sirapsbröd, degig systerkaka och sumptjockt kokkaffe, har givit henne en envist återkommande förstoppning.
Så att hon ofta känner sig huttrande olustig och tung.
Hon dröjer kvar på avträdet.
Hon tänder ännu en fimp och tänker drömmande lojt, i virvlande avhuggna banor, tänker på kyssen, den blöta, vårtskrovliga som Karl-Olof gav henne i går.
Hon undrar om han tycker om henne.
Och varför han i så fall ibland så föraktfullt snäser jävla raggarbrud åt henne.
Fnissande undrar hon hur hon skulle ta sig ut som fabrikörsfru.
Med päls, rökgrå slinga i håret och synligt glimmande guldtand.
Åh, päls, tänker hon sedan.
Det är ju för gamla kärringar.
En skinnjacka vill hon ha.
En äkta knirrande läderjacka.
En sådan som det riktigt luktar skinn om.
Fast en sådan kan hon nog aldrig spara ihop till.
Den kostar huttrande mycket pengar.
Då är det bättre att hon riktar in sig på den rosa angorajumpern som hon provade i manufakturaffären för någon vecka sedan.
Den som luddigt åtsittande fick hennes bröst att se runda och fasta ut.
Så att det nästan bara blev bröst av hela henne, ju längre hon tittade i spegeln.
Hon drar upp byxorna.
Och tänker, att om detta är livet, detta att ständigt stiga upp, arbeta och sedan sova för att återigen stiga upp och arbeta, då kan hon inte leva det, på det sätt som alla andra tycks göra.
Det vore inskränkt och dumsnålt.
Därför måste hon nu, medan hon ännu orkar, vill och vågar, göra det som de andra inte törs sig i närheten av.
--- Nu kommer du ögonblickligen!
Här finns en hel ho full med klichéer som du ska skrapa rena.
Fabrikören kastar smågrus mot dassfönstret.
Ett rasslande regn över den spindelvävsludna fönsterrutan.
Efter några veckor får hon sparken.
Fabrikören tycker att hon arbetar för dåligt.
För Getrud känns avskedandet som en befrielse, en lättnad.
Trots allt måste det finnas bättre jobb.
Också för henne.
På syfabriken arbetar kvinnor.
Mest äldre, tålmodiga lugna kvinnor som småskrattande skakar sina huvuden när de ser hur bakvänt Getrud hanterar symaskinen.
Getrud kallsvettas.
Hon tycker att hennes fot, den högvristade feta känns som en hundrakilos tyngd mot symaskinspedalen.
Vid minsta nuddande beröring fräser maskinen ilsket iväg.
Tråden far ur nålen och blir till en tuggande tova mitt på det himmelsblå plaststycket som skulle ha blivit ett handduksförhänge.
Symaskinsnålen krossas mot pressarfoten och yr i snärtande flisor mot hennes lingonglansiga kinder.
Med ömhet försöker kvinnorna hjälpa henne till rätta.
Då de märker att hon struntar i det hela, blir de ursinnigt förorättade.
Och återvänder rasande och stumma till sina symaskiner, sina drömmar om penninglotteriets månatliga frihetskrevad, kärleken till de hjulbent tultande barnbarnen och heta semesterveckor i ett flöde av evigt solsken.
Den tredje arbetsplatsen är en stor, modern stålfjäderfabrik.
Här tillverkas fjädrar i alla storlekar.
Fabrikören som är knastrande rödhårig och kallas för Tuppen smyger omkring i gråblekt filthatt och verkmästarrock.
Han är en snäll, allvarlig och mycket flitig man.
Getrud tycker om honom.
Mest därför att han tycks bekymra sig om henne.
Getrud är enda flickan på fabriken.
Fjortonårigt töselände som fortfarande drömmer om det riktiga livet och som inte alls hinner packa fjädrarna i den skvättande takt som maskinens vargula ståltrut spottar fram dem i.
Flera av karlarna är fräcka och klåfingrigt närgångna.
Allt de säger och gör i närheten av Getrud blir föraktliga anspelningar på bröst, stjärt, lår och underliv.
Till en början skrattar Getrud åt de fräcka historierna, de bakhållssnabba nypen.
Hon känner sig nästan smickrad av uppmärksamheten.
Sedan blir hon arg och sårad, av det ofrivilligt förnedrande i arbetet med de vuxna karlarna.
Hon vill inte dela, varken deras liv eller deras arbete.
Hela tiden tänker hon att det måste finnas något annat.
Något mera.
Något bättre.
Samma vecka som Tuppen fyller sextio år, säger hon upp sig.
För första gången ser hon honom le.
Ett varmt uppsprickande leende.
Han säger, att han är alldeles övertygad om att hon borde bli sjuksköterska istället.
Då förstår Getrud att hennes uppsägning är en gratulationsgåva värdig i tävlan med både guldklocka och gungstol.
Gråsuggor Mamma fernissar det stora salsgolvet.
De månbleka tiljorna skjuter knäppande skott mot hennes rödknottriga knäskålar.
Hon har på sig ett par uttjänta pyjamasbyxor och ett böljande lerspräckligt linne.
Med svepande säkerhet för hon den sirapsglänsande penseln över golvet.
--- Skynda dej, hetsar Getrud och sparkar otåligt mot den flisiga dörrposten.
--- Jag kan väl för sören inte hälla ut fernissan över golvet, skriker mamma.
--- Jamen, kaffet blir ju kallt och sen smakar det beskt.
Allihop väntar på dej.
Och vi är utsvultna så bullarna räcker säkert inte.
Mamma grimaserar som om hon fått bekräftelse på en ond aning.
--- Det kan jag förstå.
När det gäller det ginungagapet så förslår ingenting.
Det är som att kasta in en fläsksvål i en vargflock.
--- I det här huset får man aldrig äta sig mätt, ropar Getrud.
Med en ängsligt forskande blick på mamma tillägger hon : Mer än när det kommer hantverkare och annat främmande.
Då bullas det upp!
Mamma drar penseln upp och ned i burken.
Och ser naglande vasst på Getrud.
--- Så längde du inte har nåt arbete och inte vill göra rätt för dej, ska du inte klaga på maten.
--- Jag visste du skulle säja det, spottar Getrud fram och är vippande när att ta ett steg ut mot det nyfernissade golvet.
--- Ja, ja, lugnar mamma.
Bli nu inte så in i vassen rasande för det.
Du har väl iallafall lärt dej nu, hoppas jag, att fabriksarbete inte är nåt att ha.
Det kan dom få hålla på med, dom som inte kan eller vill nåt annat.
Getrud vill inte lyssna på mamma.
Pratet om fabriksarbete har hon hört åtskilliga gånger.
Hon ids inte längre att bemöta det.
Hon gör ingen hemlighet av, att hon tycker att det är befriande att slippa stiga upp i svinottan gråtfärdig av sömnbrist och leda.
Så länge hon går arbetslös har hon lovat att hjälpa farmor med hushållet.
Till en början ett löfte i lättnad och tacksamhet över att slippa fabriksarbetet.
Småningom tröttnade hon både på att torka golv och laga mat.
Dagen blev oändligt tung och larvvältrande i sin färd mot kvällen.
Så att hon slutligen alltmer tillbringade den framför spegeln, i sängen, vid radioapparaten, i en drömkläckande sky av cigarrettaska och puder.
Över försummelsen och lättjan skäller mamma och mormor.
Mest mamma.
Medan pappa ber och vädjar och emellanåt visar en ögontjänande lam vrede.
Getrud har lärt sig att inte lyssna.
Varken på tjat eller bannor.
Istället fyller hon öronen med en gnolande likgiltighet, en häpen oförståelse : Ska jag då göra allt i det här jävla huset ? I kväll har hon valt att stanna hemma.
Dels beroende på veckodagen : Måndag.
Varken korvkiosk eller konditori har öppet.
Inte en enda människa ute.
Åtminstone ingen av dem som hon bryr sig om.
De sover i väntan på fredagen.
Ligger och läser om muskeldundrande fotbollsidoler och bilar med vindsmattrande kabrioleer.
Förutom veckodagen spelar också vädret en avgörande roll.
Vinden därute far som ett grenknutigt björkris.
Och mörkret är klibbande blött och svartblankt som en jättesnigel.
Det känns kurande varmt och ombonat att sitta med de andra i huset och dricka nykokt kaffe och äta färska bullar.
Bullar som mormor bakat i kväljande fattigmansskam över det oanständiga i att vara brödlös.
Salens alla möbler har flyttats in i rummet.
Så att utrymmet är ålande knappt och trångt.
Alla sitter med vid bordet.
Alla utom farmor som är på möte i Husmodersföreningen.
Även mormor som annars alltid brukar sitta ensam på sitt rum, har kommit ned.
Huggande snabbt tar Getrud två bullar.
Ingen säger något, eller ens försöker att hejda henne.
Runt border ringlar en egenmäktigt vresig tystnad.
Först att bryta den är pappa.
Han ser på dem alla och kniper med ögonlocken.
--- Jag har funderat på om jag inte skulle bli högerman till nästa val.
Getrud ser hur mormor far upp från kökssoffans flistaggiga lock.
--- Tvi, spottar hon fram och försvinner vredesrak genom dörren.
Getrud passar på tillfället och kniper sig fladdrande ljudlöst ännu en bulle.
Pappa sitter stum och väntar med tungspetsen i en salivfuktande smekning mot överläppen.
Getrud ser på mamma och tycker att hennes blick fräser som ett vattenstänkt strykjärn.
--- Gör det du för jävulen!
Och jag kommer aldrig mer att säga så mycket som halv sju till dej.
Mammas hand knyter sig vitnande omkring teskeden.
--- Att du bara kan häva ur dej nåt sånt, säger hon.
--- Åja, åja, lugnar pappa.
Du som är så fin på't har väl inget emot högern.
--- Det där begriper du inte, skriker mamma.
Ser du inte vilka det är som röstar med högern ? Dom har inte hjärta i bröstet, dom har fan i mej plånbok istället.
En vattenstämplad muskel av stål och läder.
Pappa fnittrar förläget.
Mamma fortsätter : --- Det ska du veta, att då har du satt din sista potatis.
Ta mej fan, den allra sista knölen.
Mamma tystnar oväntat hastigt.
Allas ögon vilar på farfar.
På den stora, modlöst växande tuggan som degigt vitlen lindas runt hans tunga.
På den skalliga, pärlsockeravgnagda bullen, som ligger orörd.
--- Äter du inte ? undrar mamma förtrytsamt.
--- Är du sjuk ? faller pappa ängsligt in.
Farfar skakar sorgset på huvudet.
--- Nej, sjuk är jag väl inte.
Dålig har jag ju alltid vatt, men det är ju en annan sak.
--- Jamen, nåt är det, det ser jag, säger pappa.
Getrud ser med vällustig nyfikenhet, hur farfar kämpar mot en vild, sorgsen lust till tårar.
--- Säj det då!
uppmanar mamma misslynt.
Farfar tuggar luft.
Ur hans mungipor kväller grymtgälla hickningar omhuldade av en skallrande frossa.
Getrud lägger en filt över farfars skakande axlar.
Fumlande stum dröjer hon med händerna över den sälgluddiga flanellskjortan.
Mot handflatan känner hon hans hjärtas slag, tvekande tunga som en fallande droppe.
Beröringen löser upp det trotsiga, det gråtknutiga.
Farfar berättar att han har fått ett brev från bensinbolaget.
De har beslutat att lägga ned bensinförsäljningen.
Macken är inte längre lönsam.
Den nybyggda BP-stationen på väg 26 mot Värnamo har tagit de flesta kunderna.
Nytillskottet lovsjungs av i synnerhet kunder som är angelägna om att få ringtrycket korrekt avläst.
En sak som farfar aldrig lyckats lära sig.
Efter det att farfar läst brevet, ringde han till bensinbolaget och bad att få behålla mackhytten.
Med artigt affärsmanér avslogs farfars begäran.
Bolagsherrarna kunde inte förstå nyttan av en mackhytt då bensinförsäljningen var avvecklad.
--- Så nu är det bara att packa ihop, avrundar farfar vanmäktigt.
--- Herregud, utbrister mamma.
Vad ska vi nu ta oss till ? Farfar spänner ut blicken och ropar hätskt : --- Du bara tänker på pengarna, du Järnnäve.
Pappa lägger en vädjande hand på mammas bara, håriga arm.
Vildsint skakar hon den av sig.
--- Det är väl för eviga väl att nån i det här huset tänker på pengar.
När alla bara vill förbruka dom och ingen vill tjäna ihop dom.
Farfar reser sig skälvande från stolen.
Getrud vänder ryggen till och slår upp kökssoffans kvistslagna lock och börjar att leta efter veckotidningar.
Några veckor senare då Getrud en kväll kommer hem efter att ha stått i timmar vid korvkiosken i huttrande väntan på allt och ingenting, står pappa på förstubron med ficklampa och hink i handen.
--- Äh, Hjärteblodet mitt... Mens du ändå är påklädd kan du väl hämta en spann koks.
Förgrymmad och gråtfärdig av besvikelse sparkar Getrud mot den rötmjuka husknuten.
Pappa tillägger hostvädjande : --- Annars slocknar pannan och då blir det iskallt till natten.
--- Jag är trött, skriker Getrud ilsket och skvätter småsten mot pappas toffelklädda fötter.
Så tystnar hon skamset.
Tar hinken och ficklampan och försvinner mot uthuset.
Ficklampans gulbleka stråle sveper över vedtraven bevuxen av skäggrisigt grön slånlav.
Glider fjärilslätt över den sockertoppsformade kokshögen.
Getrud tar skyffeln och yr upp ett moln av hostkittlande koksspån.
Skramlande fort fyller hon hinken.
Vid uthusdörren möts hon av ett jämmervaggande rop : --- Tösabit!
Tösabit!
Du måste hjälpa mej!
Farfar är försvunnen.
Ur farmors läppstiftssmetiga mun flyger orden skenande fort.
Hon berättar att farfar har varit borta hela dagen.
Hon har ringt både till Konsum, till mjölnaren och till en massa andra människor och platser som farfar ibland besöker.
Ingen har sett farfar.
Inte sedan tidigt i morse då han var i Konsum där han köpte sex pilsner och ett isterband.
Farmor hävdar bestämt att det inte är likt farfar att bara försvinna.
Hon tror att försvinnandet har ett samband med det brev som han fick gårdagens morgon.
Ett brev från bensinbolaget.
Vars innehåll han förtigit med omutlig tunghäfta.
Fastän trött och hungrig lovar Getrud att söka efter farfar.
Pappa orkar inte.
De övriga i huset är inte hemma.
Med ficklampans metalliska köld i handflatan och farmor hängande vid armen som ett jämmerknyte går hon uppåt ängen.
Hon vet att deras sökande är irrande planlöst.
Lite mörkrädd är hon också.
Vid skogsgläntan, vid den sötdyigt doftande ån tror de sig höra något.
Getruds hand sluter hårdare om farmors fingrar, vars naglar, de förvuxet klovässade, river i hennes handflata.
Farmor är snorigt hickande med koftärmen vacklande fylld av tårar och vidhängande violpastiller.
Skogsgläntan sluter sig om dem som ett grönsvart draperi.
--- Farfar!
Farfar!
ropar Getrud.
I mörkret hörs en tynande skör suck.
Varifrån kan de inte skönja.
Vindpuffande tunn och hjälplös når den Getruds öron.
Som en kort svans med utåtvända taggar kommer rösten, tjockgrumlig av humle och sorg.
--- Ja, tösaknyte, här är jag.
Getrud känner hur farmor stönande häftigt fyller lungornas nikotinreducerade volym.
Ömt avvärjande lägger hon handen på farmors dallrande arm.
Det påbörjade, grovt tillyxade utropet krymper till en viskande fråga : --- Frans-Josef, sitter du här i skogen ? Ensammen ? Alldeles ensammen ? Farfar låter ordens ekande eftertanke värka ut.
Sedan svarar han mjukt tonlöst : --- Ja, här sitter jag ensammen.
Så tillägger han sorgset melodiskt.
--- Dom sa att det kunde bli vilken dag som helst.
Vilken dag som helst.
--- Frans-Josef lille, försöker farmor, men blir genast avbruten av farfars gurglande ilska.
--- Dom bryr sej inte ett dugg om mej.
Inte hade dom förlorat på det om dom låtit mej behålla den gamla hytten.
För alla helvetes litrar som jag sålt åt dom.
--- Kom med hem nu farfar, ber Getrud.
--- Gå ni, jag kommer snart.
Det lovar jag.
Jag har bara en endaste pilsnerdricka kvar.
Getrud känner den syrliga doften av blöt mossa.
--- Du sitter här och fryser.
--- Jag går inte förrän du följer med, utbrister farmor i befallande ton.
Farfar envisas med att stanna kvar ännu en stund.
Den sista pilsnerflaskan skall tömmas på stället.
Veckan därpå kommer de.
En grålurvigt tidig morgon.
Farfar som är beredd sedan dagar tillbaka, hör först av alla den frambackande lastbilen.
Klarvaken, med den svettseckliga nattskjortan hängande över långkalsongerna springer han ut på sockskodda fötter.
Getrud springer efter.
Yrvaken och vingligt bräddfylld av det hon vill säga, men inte förmår.
Istället för att säga det ställer hon sig bredvid honom och ser med vimmelkantig blick på hans gråvassa skäggstubb.
Hon ser hur han glupande tuggar luft och kämpar mot gråten med den insjunket gubbknipande hakan.
Hon vågar inte att röra honom.
Än mindre säga något.
Även om hon så hade kryllande många ord att ge honom och en kaxigt bredbent tröst, vet hon att det inte skulle räcka.
Inte nu.
Sakta, dinglande livlöst sänks kranen ned mot mackhytten.
Farfar stönar som i smärta då mackhytten lämnar markytan och blir hängande i luften med sprattlande lösa golvbrädor, vinkande reklamvimplar och tuschtåriga pappersskyltar.
Ögonblicket är värkande oändligt.
Nu finns i världen bara ett endaste ansikte : Farfars.
Växande stort, med gom och kinder lufttuggande, fyllda av förstelnad gråt.
Farfar rätar på sig.
Getrud tycker att det knäpper och krasar i honom som om han plötsligt gått sönder.
I samma ögonblick ser hon hur mackhytten ställs ned på bilflaket med en stukande hård duns.
Farfar trevar efter något.
Någon.
Getrud tar ett steg emot honom.
Då glider han åt sidan, som vore han genomskinlig, omöjlig som en vålnad att nå.
Lastbilen backar slirande fort.
På taket lyser den vimpelfladdrande mackhytten.
Lyser i morgondiset och liknar ett mycket litet, mycket tomt och ensamt hus.
Kantat av sovelskinn och brungnistrande flaskskärvor.
Bredvid står skylten med de svartflagnande bokstäverna : Öppet.
Farfar springer grushaltande efter lastbilen.
Följer den i sicksackande förtvivlan tills han inte längre ser varken de lysande vimplarna eller avgasskyarna.
Getrud vänder sig om.
I den sårigt färgskiftande jordkvadraten där mackhytten stått, avtecknar sig ett fuktigt, grårefflat hölje : Oräkneliga slumrar gråsuggorna mot den frostglittrande marken.
Med sysslolösheten växer törsten, hungern hos farfar.
Varken han eller farmor sover längre om nätterna.
Istället äter de, dricker, för högljutt skrålande samtal och sjunger jollrande ordlösa klagovisor.
--- För i helvete, gå och lägg er, så det blir nån ro i huset.
Det finns dom som arbetar och håller er med brännvin och mat, skriker mamma och slår bultande hårt i väggen.
Pappa ser förebrående på mamma.
--- Du förstår inte far.
Inte ett skvatt.
--- Varför ska jag alltid förstå alla jävlar, när det inte finns nån som förstår mej ? --- Du är hjärtlös och hård och kall, skriker pappa.
--- Ja, det kan väl hända, skriker mamma tillbaka.
Det är mitt sätt att överleva.
Getrud lyssnar.
Hon tycker att huset blivit så annorlunda.
Inte bara detta att morfar är borta.
Att mormor varken orkar eller vill vara tillsammans med dem som förut.
Att hon skamligt livskuvad gömmer undan sig själv.
Eller, att bensinmacken är borta, så att stora fönstret mot vägen är skallrande fyllt av en enda bild : Den såriga fyrkanten efter mackhytten.
En för evigt oläkligt lysande kvadrat.
Det är inte huset.
Inte bara, tänker hon.
Det är vi.
Vi allihop.
Och något som vi inte ens har namn åt.
Farmor gråter kraftlöst stilla.
--- Nu så tror jag att han har blitt galen.
Han tror att madrassen kryllar av gråsuggor som vill äta upp honom.
Farfar rusar in i rummet.
Han är barfota.
Vitlysande naken så när som på en elastiskt grovflätad brynja.
Naglarna river i klösande ångestklåda över armar och lår.
--- Dom bits!
Dom bits!
Och dom hänger vid som fästingar.
--- Jag får ge honom två Diminal, säger pappa förskräckt och skakar darrhänt fram två sömntabletter ur den vitsmuliga burken.
Dagarna efteråt vägrar farfar att stiga ur sängen.
Varken böner eller hotelser hjälper.
--- Jag vill inte, ryter han och tillägger dovt : Varför ska man alltid göra det andra vill ? Det andra säger ? --- Skitgubbe, utbrister mamma förlösande spontant.
Pappa gråter och dunkar huvudet i väggen.
Mormor tiger.
Ur hennes ena mungipa sipprar ett obegripligt leende.
Getrud tycker att farfar har rätt.
Hon tycker att han gott kan få ligga så länge han vill.
Han har ju inget arbete att stiga upp till.
På tredje dagen stegar mamma in i farfars rum.
Blicken fräser ilsket, rösten fyller rummet.
--- Så här kan du inte ligga.
Det bästa blir väl att du tar in på ålderdomshemmet.
Nu när du tydligen inte kan klara dej själv.
--- Så får du inte säja Magda, ropar pappa uppskärrat.
Svindlande plötsligt reser sig farfar upp ur sängen.
Vigt, nästan elegant svingar han benen över sängkanten.
--- Rebecca, Rebecca, ropar han med en stadigt nyvunnen röst.
Klä dej fin som i gamla dar, befaller han den stumt häpna farmor.
Förbryllande rådlös backar mamma mot dörren.
--- Ring efter en taxi samtidigt, ropar farfar till farmor som försvinner ut mot hallen och garderoben.
Pappa tar ett steg fram mot farfar.
--- Vad i fridens namn tänker ni nu ställa till med ? Farfar svarar inte omedelbart utan söker istället med stadig hand på garderobshyllan.
På sängen lägger farmor en svart, välpressad kostym.
Och ett kullerbuktande plommonstop.
Beräknande sakta vänder sig farfar mot pappa och säger mångtydigt leende : --- Vi tänker inte ställa till med nåt.
Vi tänker bara ta en taxi till ålderdomshemmet.
--- Nämen, Rokokostrupe, ropar mamma bönfallande.
Jag menade inte så.
Jag menade inte alls så.
--- Magda ville bara skrämmas lite, försäkrar pappa.
--- Skit samma, utropar farfar och smeker kärleksfullt över sidenvästens bredbårdade ficka.
Han tillägger bryskt : Nu får ni gå!
Nu ska jag byta om.
Jag måste bli färdig i tid.
Det kostar pengar att låta taxin stå och vänta.
--- Jamen, snälla farfar, försöker mamma och drar fingrarna luggande genom sitt svartburriga hår.
Pappa skrattar ansträngt.
--- Jamen far, inte kan ni väl åka till ålderdomshemmet så där utan vidare.
Farfar tar ett vredesvinglande steg mot pappa.
Han rister sitt tjocka pekfinger mot dörren och ryter : --- Ut!
Och gör nån gång som jag säger!
Mamma och pappa går.
Mamma ropar över axeln med hätsk visshet : --- Åja, Rokokostrupe, var lagom kaxig.
På hemmet får ni inte leva jävul om nätterna.
Pappa nyper henne dånande hårt i armen.
--- Tyst, du ser väl att det här är allvarligt.
När taxin kör fram låser pappa in sig på toaletten.
Mamma står utanför och bultar knogarna blodiga.
--- Kom ut nu!
Vi kan väl inte bara låta dom åka.
Jag menade inte så.
Jag vill inte att dom ger sig iväg.
Kom ut din fega jävul!
Du har då alltid slunkit undan så fort du fått aslet inom skotthåll.
--- Sluta rackla och bösta, ber mormor och smeker mamma över axeln.
--- Nu, nu kommer dom, signalerar Getrud fnissande.
Över de jämmergnolande trapptiljorna stegar farfar och farmor i armkrokande sidled.
Getrud säger ingenting.
Hon skrattar inte längre.
Handfallen upptäcker hon att hon aldrig någonsin tidigare sett dem så vackra.
En skönhet, suveränt befriad från allt löje.
Farfars blick är glasartat käpprak, militant.
Runt den himmelsväxande magen glittrar en finlemmad klockkedja.
Promenadkäppen lyser salivputsat silverskodd.
Hattkullen blänker flammande som från en alltför brådskande armbågsputsning.
De går taktfast trotsigt genom hallen och verandan, ut mot den väntande taxin.
--- Jamen, så där kan ni väl för sören inte göra, skriker mamma med händerna trattformade intill munnen, som vore farfar och farmor långt borta.
Mormor drar henne intill sig och ber henne raspande torrt att hon skall tiga.
Getrud springer till salsfönstret.
Hon följer taxin med blicken så långt hon förmår.
Hon fnissar då hon skymtar dem genom bilrutan.
Deras högtidliga sobert svartlysande kroppar.
Getrud ryser och känner sig ilsken och gråtfärdig.
Hon tycker att det hela påminner om ett likfölje.
Djupt i henne finns ett spirande frö, ett okuvligt hopp om att farfar och farmor skall komma tillbaka.
Att det hela bara är ett upptuktande spratt, en skrämselsmattrande fars.
Farfar och farmor kommer inte tillbaka.
På ålderdomshemmet får de ett dubbelrum.
Ett rum som farfar i tysthet låtit tinga sedan månader tillbaka.
Ålderdomshemmet är till färgen lika obesudlat vitt som en svepning.
Därtill nybyggt och modernt.
Rummet som farfar och farmor bor i har blå glänsande linoleummattor.
På väggarna hänger tavlor med religiösa motiv, ursprungligen klippta ur en veckotidning av den framsynt sparsamma föreståndarinnan.
Gardinerna är breda och vitkråsiga.
Rummet är nästan doftlöst så när som på de kliniska rengöringsmedlen.
Som farfar brukar säga : Här får det varken lukta folk eller fä.
Farfar som nu sitter framför det furustrimliga bordet och klipper dödsannonser ur Värnamo Nyheters spaltspäckade familjesida.
--- Tyst, viskar han plötsligt och lägger saxen ljudlöst ifrån sig.
Han ser på farmor.
--- Vrid om nyckeln i låset!
Och det illa kvickt!
Farmor nickar och går på domnande fötter fram till dörren.
Hon vrider runt nyckeln.
Ögonblicket efteråt trycks handtaget ned.
Farfar nickar mot dörren och ler skadeglatt.
Föreståndarinnans röst studsar som i ett rullande eko.
--- Herr Svensson.
Vill herr Svensson öppna dörren ögonblickligen.
Vi har något viktigt att tala om.
Farfar tiger.
Med pekfingret över munnen uppmanar han farmor att göra detsamma.
Farmor skakar på huvudet och vaggar i stolen.
--- Seså, var inte stökig nu, var så snäll och öppna!
--- Bäst vi öppnar, viskar farmor hest förfärad.
Farfar nickar.
--- Ja, annars tiger hon väl inte det skaftet.
Farmor låser upp.
Föreståndarinnan fladdrar hastig in i rummet.
Hon stannar framför farfar och ler, samtidigt som hon suckar tungt illavarslande.
--- Det här med tidningen det har vi ju pratat om så många gånger förut så inte borde det väl upprepa sig.
--- Om inte jag tar den så är nån annan framme och knipsar den, svarar farfar lugnt.
Föreståndarinnan skakar på huvudet så att de risigt hempermanentade lockarna möts i en ljudlös kollision.
--- Jamen herr Svensson klipper ju sönder tidningen innan de andra ens hunnit läsa den.
Jag ska säga att dom är riktigt upprörda allihop.
Dom står här utanför nu.
Och skulle jag låta dom komma in skulle dom nog säga er ett sanningens ord.
Föreståndarinnan tummar nypande nätt på farfars svarta dödsbok.
--- Här ska vi inte tänka på döden, säger hon välment.
Inte här som vi har så många sysselsättningar bara man är lite positiv och lägger manken till.
Farfar reser sig.
Kroppen rister som i frossa.
Farmor tittar på honom förskräckt och farhågad.
--- Frans-Josef lille, lugna dej ... Farfar tittar inte ens på farmor.
--- Inte tänka på döden, skriker han och vänder sig snubblande hastigt mot väggens blänkande högtalare.
Med en boxande armrörelse drar han ned den från väggen.
--- Gudstjänster och annat fanstyg är det enda man hör ur den här knasterlådan.
Föreståndarinnan ryggar tillbaka.
Hon sträcker sig på tå, tar tidningen och försvinner hastigt ut genom dörren.
Farmor ser på farfar.
En sorgset förebrående blick.
Som i pupillens borrande djup låter ana ett sekundflimrande blänk av beundran.
--- Nu har du allt ställt till det, konstaterar hon med en jämrande suck.
--- Du har rätt, medger han och låter fingrarna trippa mjukt över hennes plisserade kjolknä.
--- Lilla gråsugga... Du vet vad jag menar ? Farmor nickar.
--- Bra, då behöver vi inte prata om det, svarar farfar.
Farmor nickar igen.
Fastän hon undrar förvirrande lojt om de tänker på samma sak.
Tänker på föreståndarinnans ord om hemmets alla sysselsättningar.
Om man lägger manken till.
Om man vill.
Tänker på terapiljusstakarna, på de okritiskt välmatade studiecirklarna, på ryamattorna.
Aktiviteter som en livets lögnaktiga skenmanöver, en fäktande balansgång emellan vissheten och aningen om att de alltmer mister förmågan till att bli älskade, till att vara produktiva.
Sandpapper och ryagarn, allt detta grymma plock istället för smekningar, istället för något som man verkligen gör.
Hon vill inte tala om det.
I brist på ord upprepar hon sig gnatande enträget.
--- Borde vi inte ta hit nåt som är vårt ? Farfar ser på henne.
Drömskt kisande under halvslutna ögonlock : --- Vi har ingenting som är vårt längre.
Här finns allt vi behöver.
--- Vet du Frans-Josef, säger farmor.
Ibland trivs jag inte här.
--- När man är gammal, ska man inte trivas, då skall man vara till lags.
Förresten, tillägger han lugnt, nästan fröjdefullt : Jag behöver inte den här längre.
Farmor hajar till då hon ser hur han kastar den klisterknirrande dödsboken i papperskorgen.
--- Du som hade samlat så många dödsannonser, protesterar farmor och måttar en lam gest mot papperskorgen.
--- Jag bryr mej inte längre, svarar farfar och lägger sig med skorna på det gråmelerade överkastet.
Det är flera veckor sedan Getrud hälsade på farmor och farfar.
Den gången i sällskap med pappa som i flera timmar outtröttligt tjatade på dem att de skulle komma hem igen.
Han sa till dem, att både han och mamma skämdes.
Att de tyckte det var galet att två så vitala människor vistas på ålderdomshem av ren tjurighet.
På detta svarade farfar varken ja eller nej.
Han sa bara : Hyr ut rummen och köket, så får ni pengar.
En replik som föranledde mamma att påstå att farfar blivit galen.
Vilket i sin tur gav pappa den hätska skadeglädjen : Pengar, det var ju det du ville.
Ibland är det, det värsta som kan hända en, det att man får sina önskningar uppfyllda.
Den här gången kommer Getrud ensam.
Dels därför att det känns lättare, dels därför att hon vill fråga farmor om hon får låna en femma av henne.
I den såphalt polerade korridoren möter hon farfar.
Först känner hon inte igen honom.
Han ser obegripligt förkrympt och liten ut.
Huden hänger veckande uttänjd, skrynkligt tömd som en påse.
Håret lyser ulligt vitt, fladdrande fjunigt som en maskrosboll, på väg att lyfta i vinden.
I ett stadigt grepp, på vardera sidan stöttas han upp av två vitrockade biträden.
Inför åsynen som säger henne att farfar inte längre kan gå, känner hon en kväljande smärta.
Då hon möter hans naglande kornblå blick förstår hon med uppflammande glädje att han kan gå.
Att han kämpar emot inför något.
Svaret får hon ögonblickligen.
--- Förgrymmade tösaknyte, har du sett som dom har tjudrat mej och släpar iväg med mej till matsalen.
Jag vill ju inte ha nåt att äta!
Har jag ju sagt!
Getrud tvärstannar.
Vill farfar inte äta ? Farfar --- tröstätande bulldoggsjätte med käkarna ständigt måttade över prinskorvar, grisfötter och välstoppade medvurstskalkar.
--- Jag vill inte äta, upprepar farfar.
Jag vill inte.
Jag vill jävlas.
Jag vill pissa på mej och såsa ner mej och inte alls vara nån prydlig liten gubbe som lägger manken till.
Getrud skäms och försöker lugna farfar.
--- Det begriper du väl, farfar, att du måste äta.
Du är ju smal som ett streck.
Farfar skrattar belåtet kurrande.
--- Jag är som ett stort, tomt skinn.
Som en skrynklig tältduk som skulle kunna rymma en hel hallelujaförsamling.
--- Snälla farfar, gå och ät nu, ber Getrud.
Jag går in på rummet så länge.
Farmor kommer först från maten.
I hennes glesa mustasch glimmar som en pärla de rödglansiga resterna från en alltför stor portion lingonsylt.
--- Att dom alltid skall lassa på så mycket på tallrikarna.
Det är alldeles för mycket mjöl i pannkakorna.
Dom sätter sej i tänderna.
Jag rår inte med att äta upp allt.
Getrud nickar instämmande.
Hennes förståelse och medkänsla är en låtsad förberedelse inför nästkommande fråga : --- Har du några cigarretter ? Farmor nickar och sjunker ned på stolen.
Med ett knixande handgrepp skiljer hon handväskans byglar.
Getrud lutar sig fram.
Hon är nyfiken på att se om farmor har ett paket i väskan.
Eller, om det bara är en fimp som hon har tänkt ge henne.
--- Nämen farmor då!
Mot det sidenglänsandet väskfodret, bland tablettburkar, glasögonfodral och hårnät ligger en klibbigt hoprullad pannkaka garnerad av blanka lingonsyltsklickar.
--- Varför har du en pannkaka i väskan och med sylt och allt ? Farmor svarar fräsande irriterat som för att dölja skamsenheten : --- Det sa jag ju till dej, att det är alldeles för mycke mjöl i dom.
Dom sätter sej i tänderna.
Sen vågar jag ju inte visa att jag inte äter upp.
Så, vad ska jag ta mej till med det ? Man kan ju inte visa att man lämnar maten som dom lägger upp.
Getrud skakar på huvudet.
Och vet inte vad hon skall svara.
Istället tänder hon cigarretten som farmor räcker henne.
En trindstoppad John Silver som smakar fuktigt frän och starkt.
Första blosset kittlar upp en halsklösande hosta.
--- Men farmor, man kan inte lägga en pannkaka i väskan.
I handväskan.
Det blir döanes äcklit med sylt och allt.
Farmor silar cigarrettröken mot den söndertvättade plastmattan.
Hon ser flackande ängsligt på de millimeter veckade gardinerna.
--- Dom tycker inte om att man röker.
Dom säger inget, men jag har nog sett att dom springer och luktar på gardinerna.
--- Annars är här ju fint, säger Getrud halvhjärtat.
Farmor nickar, men ser varken glad eller instämmande ut.
Getrud vickar på stolen.
I tankarna knådar hon sin fråga, sin anhållan om att få låna en femma.
Hon tycker att det känns genant och samvetsgnagande skamligt.
Hon vet att hon snart måste fråga.
Mest därför att hon behöver pengar till bio och snask.
Också därför att hon vill gå snarast möjligt.
Hon är huttrande rädd för att återigen träffa farfar.
Förändringen hos honom skrämmer med en motbjudande irritation som hos en oönskad smekning.
Gör henne nästan vimmelkantig av osäkerhet och rädsla.
En rädsla som med ludna rötter bottnar i skuldkänslor över att inte kunna nå mer än sig själv och de egna drömmarna --- livets odonskimrande lögnhalsar.
Just som frågan ringlar fram på tungan som en oönskad äsping, står mannen i dörren.
En ung, silverlockig man i vit rock och med bröstfickan lysande av silverskaftade kulpennor.
Med små, vita händer river han sig i håret som om han enträget försöker att komma underfund med något.
Getrud tycker att det ser ut som om han gått in i fel rum.
--- Nåå, såå, säger han pockande och ser spejande dunkelt på farmor, som vore hon en kristallkrona.
Farmor flyger ur stolen som en uttjänt fjäder.
--- Snälla doktorn, skriv ut nåt till mej så jag glömmer bort livet en stunn.
Efter farmors franka vädjan följer en bävande tystnad.
Mannen fortsätter att stirra siande dunkelt på farmor.
Plötsligt särar han de pluttjocka läpparna och blottar en gluggfläktande frisk tandrad.
Nedifrån magen tuffar skrattet fram och slår ut som en röd blomma, som med lättnadens köldvärme fyller hela rummet.
--- Selvfolgelig, ropar han.
De er den eneste rät di har.
At glöme livet!
Getrud och farmor ser på varandra och skrattar förvånat.
--- Selvfolgelig, upprepar mannen och drar upp ett ovikt receptblock ur fickan.
Spretande flyhänt skriver han ut ett recept, river bort det från blocket och räcker det till farmor.
--- Så, ska di nock glöme livet en lille smule ... Farmor tackar.
Då läkaren med plötslig hastighet försvinner ut genom dörren hinner hon inte att ta honom i hand.
--- Nu gäller det bara, mumlar farmor och stryker över receptet med nervköldrigt stela fingertoppar.
--- Nu gäller det bara att hålla undan för ... Hon snor runt och ser forskande vasst på Getrud.
--- Du måste gå till apoteksförrådet åt mej tös.
Beräknande kisögt ser Getrud på farmor.
Och ropar, alldeles för högt, alldeles för gällt : --- Då vill jag ha en femma av dej för att jag går.
Farmor rycker till och begrundar kravet.
Hon suger på orden som vore de ett surt krusbär som hon spottar ut med en dubbelvikt tungrörelse.
--- En hel femma.
Det är nästan så att det är hutlöst.
Getrud reser sig beräknande och går mot dörren.
--- All right då!
Du får femman, ropar farmor och öppnar den syltkittade handväskan.
På vägen ut möter hon farfar.
Hon kommer inte förbi honom.
Han ställer sig framför henne och breder ut armarna som två vindslokande väderkvarnsvingar.
Getrud blir stående mitt framför honom.
Då, i ett himmelsrämnande ögonblick slår han armarna om henne.
Hans kropp är hård, sluten som en bönskida av glas, fastän samtidigt bräckligt krasande som snäckskärvor.
Andedräkten är inte längre ångande fylld av korvkrydda och pilsnerrap, utan svalt nymanglad, livlöst återhållen som lakanen i hans säng.
Getrud sänker ansiktet i snuddande vila mot farfars pärlhårda axelben.
Och försöker, fastän hon vet att det är skrattretande omöjligt, att gråta ljudlöst.
Kvällen därpå får pappa kallelse från ålderdomshemmet.
Farfar och farmor har överdoserat nervtabletterna.
--- Vi går dit allihop, säger mamma befallande hårt och tar på sig sin tovigt pälsfodrade kappa.
Farfar och farmor befinner sig sprattlande nedsänkta i en gryta gallgult fräsande av det förflutnas häxbrygd.
Farfar sitter uppkrupen som han tror, i den enda hörnan, den enda fläcken av golvet som inte är täckt av en gråklibbig matta av körteltrinda gråsuggor.
--- Hit kommer ni inte.
Hit kommer ni inte, viskar han.
I det glänsande larvgrå myllret tycker han sig se ögat från det förflutna.
Det tomma, sårtrådiga ögonhålet på den forne rivalen : Den unge prästen som med svartsjukans och hjärtesorgens svarta galla tog geväret, men siktade fel så att synen på ena ögat släcktes istället för livet.
Vem ville ha en enögd präst ? Inte en enda församling av alla de som tillfrågades runt om i Småland.
Inte ens fattigstuguhjonen höll till godo med en enögd församlingsherde.
Ty, hur skulle det se ut, att tyda den heliga skrift med bara ett endaste öga ? Ett endaste öga i den vesselsnabba jakten på ondskan och dess svavellusiga anhang.
Man skrattade åt den enögde förloraren.
Åt förlorare skrattar man alltid.
Farfar däremot, beundrades.
Han som fått kvinnfolk i sängen och brunglittrande prästöga på samvetet.
Ett öga som förföljde honom i åratal.
Så att han tillsammans med kvinnan, spelets fnittriga köttpokal, tyckte sig se det bortskjutna ögats pupill krypa omkring i hennes slidmynning som ett bitvarmt litet djur.
Farmor ligger på sängen och kasar från huvudgärd till fotända.
Hon tittar upp och tycker att det vitmålade taket spänner sig över henne som ett vitmålat parasoll.
Ett parasoll som hon håller i, spatserar runt med på sin ungdoms sommarö.
Dalarö.
Verandornas skymningsbrinnande reflexer, heligt vitlysande flaggstänger.
Vitt, vitt, vitt... Och mitt i all denna renhet, denna vithet ... Farmor kvider, biter på naglarna tills fingertopparna lyser rödköttigt blottade.
Hon sniffar på fingertopparna och tycker sig känna den kväljande syrligheten.
Plötsligt fadern.
Epaingenjören, uppkomlingen, rufflaren som med ett enda knep, väl beprövat varje sommar, försökte att hålla liv i sin bräckliga klasskänsla.
Hugg i bara, brukade han säga.
Man ska inte vara rädd för att ta ett tag.
Min dotter ska inte bli någon herrskapsfjolla som rynkar sin fina näsa åt lite skit.
Så fick hon, enda barnet, obönhörligt hjälpa till med att tömma den skvalpande fyllda avträdestunnan.
Så hon hatade honom för den sysslan.
Så att hon kräkfärdigt hysterisk tyckte att hela hon luktade avföring efteråt.
I hår, naglar, emellan hudveck, bakom öronsnibbarna.
Hade hon vågat skulle hon ha slagit ned de syrligt doftande naglarna i hans breda solfräkniga rygg och klöst honom blodig.
Kanske inte så mycket för själva sysslans skull, som för det som hon tror att den fråntog henne : En förödande vacker ung man.
Varm av sol och kättja sa han att han älskade henne.
Och hon, avfärdande styv som en eldgaffel, fylld av en enda sniffande fasa : Tänk om han känner att jag luktar bajs under naglarna.
Jag vågar inte att röra honom.
Vågar inte att besvara hans smekningar.
Den förödande vackre kom aldrig tillbaka.
Hon älskade honom än mer.
Och hatade än mer sin far och hans latrinskvalpande trohetsmanifestation.
Pappa står över farmor.
Hon skriker smärtande högt och kupar handflatorna till ett fingerflätande bo över skötet.
Förfärad tror hon att pappa än någon annan.
En främmande.
En grå tvätterska som farmor skyr med huttrande fruktan.
Som torkar henne i skötet med en hårt urvriden tvättlapp.
Som man torkar ett bord, en stol, ett golv.
Utan kärlek.
Utan omtanke.
Som en rationell nödvändighet.
Då vill hon ropa : Frans-Josef!
Frans-Josef!
Så att han kommer till henne.
Lägger sig värnande över henne.
I henne.
Och växer som ett träd i det vemodigt mjuka, ängsullsvita skötet.
Först sent på natten somnar farfar och farmor.
Då går Getrud hem.
Tillsammans med mamma och pappa och mormor.
Den larmande tystnaden bär de mellan sig som vore den en pelare av vind och aska.
Madame Nöff Lördagseftermiddag.
Snus och Getrud får lift på vägen emellan Gislaved och Smålandsstenar.
De plockas upp av två män i en avgassmattrande PV med solskydd längs framrutan.
Männen har varit på systembolaget i Gislaved där de köpt tre flaskor glittrande rent brännvin.
Männen parkerar PV:n utanför ett mörkrött trähus.
En hyreskasern med plankruttna verandor vid varje ingång.
--- Hör ni fruntimmer, säger den ene av männen.
Lubba in och släng nåra vepinnar i spisen.
Vi kommer snart.
Getrud och Snus ser villrådigt på varandra.
Mannen tillägger bevekande otåligt : --- Det är tredje dörren.
Slocknar det därinne blir det kallt av bara helvete.
Getrud och Snus hoppar ur bilen.
Getrud känner att också Snus är osäker, och avvaktande gentemot de båda männen.
Hon känner att de samtidigt är frenetiskt fyllda av en vild upplevelselusta.
Snus viskar : --- Dom verkar klämmiga.
Åsså har dom brännvin ... Getrud nickar.
Ilande varm och spänd tänker hon på en av dem.
Hon tycker att han liknar en filmstjärna.
Vilken, kan hon för tillfället inte komma på.
Snus och Getrud blir stående på tröskeln.
Rummet är stort.
Korkmattans rutmönster flimrar svartslitet under damm och gulblekt fernissa.
--- Fy fan, har dom snor på väggarna, utbrister Snus och pekar på ena långsidans avskalade tapetbård.
Getrud rynkar näsan.
Då hon kommer närmare väggen ser hon att det kådskimrande flödet som strilar från tak till golv, inte är snor utan honung.
Honung från ett getingbo.
--- Tyst, säger Snus.
Från någonstans hörs musik.
Sorgset gnidande folkviseton i vinglig melankoli.
--- Det är radion, skrattar Getrud.
Snus stönar av lättnad.
Radioapparaten står på köksbordet.
Apparaten är gammal, knastrande bräcklig.
De grönpendlande våglängderna styrs av svarta, lockliknande knappar.
Bakstycket saknas.
Rör och lampor blinkar naket oskyddade under gråluddigt beslöjade hinnor av damm och cigarrettaska.
Intill radion står en bräddfylld askkopp, och ett halvätet, gröngrynigt hårdkokt ägg.
--- Fy fan, vad det luktar.
Getrud slår upp fönsterrutan.
Sågverket där de båda männen arbetar ligger alldeles i närheten.
Några timmerstockar flyter istyngda på Nissans brungrumliga vatten.
--- Nä, se på fan, hojtar Snus.
Kom hit får du se!
Getrud stirrar.
Det buktande garderobsutrymmet är millimeterfyllt av tudelade äggskalshalvor.
Som är staplade upp mot taket till en bräckligt krasande pyramid.
Febrilt genomlyst av en kristallisk senvintersol vars strålar ålar sig in genom taket, genom ett silande mönster av uppborrade hål.
--- Vad är det här för ett jävla ställe man har hamnat på, säger Getrud och stöter Snus i sidan.
Samtidigt tycker hon på något sätt att äggskalspyramiden är vacker där den står beslöjande genomlyst av ett sågspånsflor.
--- Sicka grisar.
Och hur fasicken kan dom äta så mycket ägg, säger Snus.
--- Vet inte.
Här luktar i allafall fortfarande nåt konstigt, svarar Getrud.
Snus knycker likgiltigt på axlarna.
--- Klart det luktar så skitaktigt som här är.
--- Det är inte det.
Det är nåt annat, säger Getrud.
Efter en stund lokaliserar hon doftens upphov.
Under den gnällande ostadiga dragspelssängen, står ett skvalpande överfyllt kärl.
Genom fönstret slår Getrud ut innehållet som är draperat av en istrigt paraffinliknande hinna.
--- Tvi fanken, säger Snus och rapar stötande surt.
Getrud sjunker ned på en av pinnstolarna.
Hon ser att väggen framför henne nästan är helt täckt av fyra årstidsbonader.
De hänger prydligt fastspikade på rad.
Först de snötyngda granarna i en milsvid horisont av gnistrande skarsnö.
Därefter den grönsvällande vitsippsbacken med en svepande lätt vårhimmel beströdd av bomullsluddiga moln.
Sommarens flöteguppande insjö med skvalpkluckande eka, rödmålad stuga och ett länderglänsande ardennersto.
Så slutligen, i raden av kolorerade årstider, den virvlande röda hösten med trädkronor brinnande i guld och blod.
Getrud dåsar.
Och drömmer sig in i varje bonad.
Drömmer sig bort från den hon är.
Från det som är.
Vitsippsbackarna lyser starkare, klarare, på bild än i verkligheten.
Snön är vitare, renare.
Vattnet blåare, friskare ... --- Vad ända in i helskotta!
Jävla fruntimmer!
Det är ju döden att ni har låtit det slockna i spisen!
I samma ögonblick som mannen slår upp dörren virvlar ett korsdrag genom rummet.
På golvet, intill den krämigt svarta järnspisen står ett metallskrin fyllt av aska.
Som en flagnande grå virvelvind snurrar askan över rummet.
Lägger sig över golvet som en ringlande mjuk matta.
Mannen i dörren som kallas Livet å Döden, skrattar kiknande som av barnslig lycka.
--- Det regnar aska, ropar han.
Jag ser en vision av jordens undergång.
Aska, det är vackert!
Aska, det är livet!
Getrud och Snus stirrar på varandra.
Livet å Döden ser på dem.
Han erinrar sig den slocknande spisen.
--- Men köld, huttrar han, köld, det är döden flickor!
Han går fram till spisen och öppnar ugnsluckan.
Därinne ligger tjocka vedklumpar på ett sprött förkolnat galler.
Getrud ser att det är samma sorts virke som de brukar använda sig av hemma.
Tjocka, surt genomdränkta slipers.
Ett betydligt billigare virke än både björk och granved.
--- Det är ju döden.
Dom är ju fortfarande sura fast dom har legat till torks sen i går.
Getrud ser på honom.
Han som kallas Livet å Döden.
Som nu sitter kurande med den långa kroppen ihopvikt intill spisen.
Ansiktshuden är brunbränd, ärrigt förhårdnad.
--- Hör du Ryck i Byx, titta efter i farstun om där finns nåra torra slipers!
--- Inte så mycket som en sticka.
Ryck i Byx står på tröskeln.
Kort och tjock.
Med väldiga armar i ett kärleksfullt famnande grepp om systempåsen.
Han ser på Getrud.
På Snus.
Och fnittrar blygt förläget, nästan flickaktigt.
Ryck i Byx har ett stort grålurvigt hår.
Oavsett årstid och hälsotillstånd glöder kinderna ständigt röda.
Överdrivet försiktigt ställer han ned påsen på bordet.
Och drar med stora händer i de hängigt kasande byxorna.
--- Satans dyngved, skriker Livet å Döden.
Med ett segervisst leende på läpparna går Ryck i Byx fram till spisen.
Livet å Döden makar sig undan.
Surmulet trotsigt sätter han sig vid spishörnan och ser på när Ryck i Byx gör upp eld.
En pålitligt flammande eld som sprakande sprider värme i rummet.
--- Si så där ja, säger Ryck i Byx.
Då är det väl bäst vi sticker innan det blir mörkt.
Getrud och Snus ser frågande på varandra.
Livet å Döden säger vresigt förvånat : --- Vaddå, sticka ? Vi har ju nyss varit ute och kuskat.
--- Äh, det vet du väl, säger Ryck i Byx tålmodigt bevekande.
Vi måste ju till tippen och hämta lite delar till PV:n.
Det kom vi ju överens om.
Livet å Döden nickar.
Han reser sig upp och vänder sig mot Getrud.
--- Ska ni med ? --- Vart då i så fall ? --- Till tippen.
Soptippen.
--- Kan vi väl, svarar Snus och slänger med sitt blonderade hår.
Över soptippen flyger en vass och isig vind.
Flyger på tunga, svarta vingar av sotflagnat tidningspapper.
I kölden är stanken, rötan, obefintlig.
Ryck i Byx halvspringer snubblande ivrigt.
--- En Kharman Gia, ropar han och sjunker ned i den rödlackerade bilens låga framsäte.
--- Det där är väl för fan ingen PV, ropar Livet å Döden.
Ryck i Byx lyssnar inte.
Över hans salivsprutande läppar vibrerar ett motorbrummande ljud.
Händerna snurrar i ett vevande grepp runt ratten.
Livet å Döden suckar.
--- Nu kommer han att sitta så där en bra stund och leka rally.
Getrud fnissar.
Snus fnyser.
--- Gu va barnsligt.
Getrud gräver med stela fingrar i en stor trasig pappkartong.
Hon läser texten på gulnade, bläckplumpiga vykort : Vi har det bra.
Hoppas ni har detsamma... En hälsning från vår kungliga huvudstad.
Vårt varma deltagande i eder stora sorg.
Du kan väl höra av dej ... barn lilla ... --- Det är bråte efter en massa döa männsker, säger Snus och sparkar till en emaljspräcklig lavemangskanna som skramlande rullar iväg.
--- Det är livet!
Soptippen är livet, ropar Livet å Döden.
Så tillägger han visst : Vänta bara nåra år flickor, då har det växt upp kafé runt tippen här.
Det kommer att bli framtidens söndagsutflykter.
--- Det är det redan, säger Snus uttråkat.
Finnkärringarna från gummifabriken brukar åka hit på söndagarna och ha stolar och kaffetermosar med sej.
Åsså har dom långa kraghandskar så dom riktigt kan älta i skiten.
--- Ser man på!
En soffa!
En fästmanssoffa skulle man kunna säga.
Livet å Döden sjunker ned på ett fjädrande hårt bilsäte.
Snus skrattar.
--- Soffa för en fakir va ... Han studsar upp från sätet.
--- Äh, egentligen behöver man ingenting mer än det man har.
En massa saker dom bara binder en ... --- Titta, säger Getrud och håller upp en brun papperspåse.
I påsen ligger en trave olikfärgade baskrar, kepsar och svarta hattar med omsorgsfullt veckade sorgflor.
--- Det är en påse från hatt-Stina, modisten, säger Snus.
Hon som hade en knuta i huvet.
Ett riktigt horn.
Och sen när det sprack så sprutade hela hjärnan ut och sen så sålde dom affären och rensade ut all gammal skit.
Getrud ser på Snus.
Ibland tycker Getrud att Snus pratar för mycket.
Pratar om sådant som hon inte vet någonting om.
Livet å Döden tar upp en basker ur påsen.
En röd, luddigt fladdrande angorabasker som han sätter på sned över ena örat.
Så bugar han, slänger fram armen i en skälvande vid gest och ropar : --- Bonjour!
Bonjour!
Getrud och Snus skrattar.
De tycker att Livet å Döden är spännande på ett tokroligt, nästan lite obegripligt sätt.
Getrud kikar ned över den breda avsatsen.
Därnere ligger något som hon först inte kan identifiera.
Så ser hon : En köldknottrigt frusen gris.
En död sugga som någon otillåtet kastat ned.
Den ligger på sidan med köldknackande klövar och stelt blålysande bröstvårtor.
På den uppsnittade buken runt en frusen hinna av knutigt levrande blod nystar sig tarmar och inälvor.
I maggropen känner Getrud en ilande kväljning.
--- Fy fan, vad äckligt!
Livet å Döden stirrar.
--- Kom hit Ryck i Byx, ropar han.
Kom hit, ska vi ha en tävling!
Ryck i Byx kommer springande.
I handen håller han en pastellfärgad rattmuff.
--- Ställ upp er på rad, kommenderar Livet å Döden.
På huvudet har han fortfarande den angoraluddiga baskern.
Getrud och Snus står avvaktande.
De är rädda att bli tvingade att delta i något som gör dem löjliga.
Livet å Döden tömmer ut den bruna påsen på marken.
Med stela fingrar delar han ut baskrar, kepsar och sorghattar.
Var och en av dem får en hög med tre olika sorters huvudbonader.
--- Den som först kan träffa rätt vinner.
--- Vaddå träffa rätt ? undrar Snus osäkert.
Ryck i Byx fnyser.
--- Han tror jämt att alla andra begriper vad han menar, utan att han behöver förklara sig.
--- Jag menar förstås, säger Livet å Döden, att vi ska tävla om vem som först kan klä på den stackars suggan en huvudbonad.
--- Så dumt, viskar Snus.
--- Så sätter vi igång, Ryck i Byx börjar.
Ryck i Byx går fram till avsatsen.
Han tar sats och är snubblande nära att falla utför stupet.
--- Miss, skriker Livet å Döden.
Du är diskad.
Det var ett klart övertramp.
Ryck i Byx knycker likgiltigt på axlarna och återvänder med trumpetande läppar till den åtrådda Kharman Gian.
--- Din tur, säger Livet å Döden och pekar på Snus.
Snus sveper armen i en kraftsamlande vid båge, så att den krukformade hatten som hon håller i handen singlar upp i ett närstående träd.
--- Diskad, ropar Livet å Döden.
Inte heller Getrud lyckas särdeles bra i den oförberedda hattkastartävlingen.
Som sista deltagare återstår Livet å Döden.
Han springer studsande fram till avsatsen, rullar hatten emellan handflatorna och stöter fram ett dovt gurglande ljud.
Den svarta sorghatten singlar sakta nedåt med mjukt fladdrande slöja.
Försiktigt, nästan varligt lägger den sig tillrätta över suggans vitsvällande pannben.
Den finmaskigt vävda slöjan fläktar svagt över det köldplomberade trynet.
Getrud och Snus stirrar förbluffade.
Med en lidelsefull gest tar Livet å Döden av sig den röda baskern.
Så böjer han sig fram, lägger handflatan på bröstet, bugar och ropar nedåt stupet, ropar med vördnadsbjudande darr på rösten : --- Vem sörjer ni Madame Nöff ? Tillbaka igen i den rödmålade trälängan säger Ryck i Byx belåtet : --- Ser du, spisen har stått sej!
--- Bra, svarar Livet å Döden och sneglar mot systempåsen.
Nu räcker det inte med värme.
Nu måste här till hetta.
--- Jag är så så jävla hungrig, gnäller Snus.
--- Har ni ingen mat ? faller Getrud in.
Mat ? Livet å Döden ser undrande på Ryck i Byx.
Ryck i Byx skakar skamset på huvudet.
Getrud och Snus suckar.
Och ångrar nästan att de följde med tillbaka.
--- Tyst, ropar Livet å Döden.
Jag har menyn klar.
Ett ögonblick bara, så ska jag ta mej en inspirationssup först.
Han skruvar av korken på en av flaskorna och skall just till att dricka då Ryck i Byx skriker förgrymmat : --- Så fan heller.
Först ska vi göra upp om brännvinet.
Supa vill du, men du vill inte göra rätt för dej.
Livet å Döden dricker en girig klunk.
Ryck i Byx skriker med än ettrigare tonläge.
Alltmedan han stretande ihärdigt drar i sina kasande byxor.
--- Vagabonddjävel!
Du arbetar bara för att komma härifrån.
Så snart det knoppas sticker du.
Gniden är du som den värste smålandsbonne.
Livet å Döden torkar sig eftertänksamt om munnen.
--- Tacka fan för att jag sticker så fort jag har fått ihop pengarna.
Det är ju därute i världen som människorna och livet finns.
--- Lögn, din sketförnäme luffare!
Det är här i det lilla som livet och människorna finns.
Livet å Döden ställer flaskan ifrån sig.
Blicken är ilsket kisande.
--- Hördu ... vem är det som håller dej med ägg egentligen ? --- Inte du i allafall, svarar Ryck i Byx.
Utan morsan din, hon som du ... --- Ta dej en sup Ryck i Byx, säger Livet å Döden.
Tonfallet är avledande milt.
--- Det kan du ge dej fan på, svarar Ryck i Byx.
Men kom ihåg att du ska betala för brännvinet som du dricker.
Snus sneglar längtansfyllt mot de glittrande brännvinsflaskorna.
Getrud sparkar av sig stövlarna och säger otåligt : --- Tror ni att det är nåt nöje att lyssna på ert jävla tjat ? Livet å Döden ler bevekande stort.
--- Lugn, små flickor, här vankas snart förfriskning med tilltugg.
--- Vaddå tilltugg, muttrar Ryck i Byx.
Då får du i så fall skrapa fläskflottet från väggarna, muttrar han.
Livet å Döden skakar hemlighetsfullt på huvudet.
Smygande spjuveraktigt går han fram till ugnen och öppnar luckan.
Med ett kraftfullt handgrepp svingar han upp den tunga våffelpannan på en av spisringarna.
Ur ett litet, nästan tomt skafferi bär han ut ett fettrandat mjölkmått.
I andra handen håller han ett mjölpaket med två fastkittade margarinblock.
--- Var har du fått det där ifrån ? Livet å Döden ler.
Han nickar upp mot taket.
--- Budapest.
Livet å Döden ställer ingredienserna på den finådriga marmorplattan intill spisen.
Med spiskroken i ett virvlande hastigt handgrepp rör han om i spisen.
--- Visst ja!
Han visslar till och kryper på huk under sängen.
Försiktigt ålande drar han fram en upptrispad vedkorg fylld med ägg, brunspräckliga av spillning och halm.
--- Ta inte för många ägg, bönar Ryck i Byx.
--- Åja, här är så det räcker och blir över.
Till äggvåfflor ska det va många ägg.
--- Sno dej på, jag är hungrig så jag snart gnager på skorna, fräser Snus.
Getrud är trött.
Betänksam.
Hon undrar vad hon har här att göra.
Varför hon sitter tålmodigt och ständigt väntar på att något skall hända.
Istället borde hon ta Snus med sig och lifta hem.
Just nu orkar hon inte.
Hon sitter kvar och undrar skrattlystet nyfiket hur våfflorna kommer att smaka.
Djupt i henne finns en ohanterligt självförbrännande dröm.
En våghalsigt övermodig önskan om att bli sant och riktigt älskad.
Förstådd och tröstad.
En ömhet utan köttsliga krav, en värme som räcker en bit mot livsköld och skräck.
På något underligt sätt känner hon sig trygg här.
Här, där man inte kräver av henne att hon behöver kunna varken det ena eller det andra.
Med böljande armtag vispar Livet å Döden den stora smeten.
Våffeljärnet fräser dovt trumpetande.
Runt kanterna stänker smet och överflödsfett.
--- Nåt måste man göra, mens man väntar, säger Ryck i Byx.
Mot hans valkhudade axel vilar en brunräfflad luftgevärskolv.
--- Nu ska dom jävlarna ner.
Han siktar kisögt mot uthuslängan som ligger mitt emot kasernen.
I ett kristallregnande flisregn faller istapparna till marken.
Efter istapparna är turen kommen till den stora sågspånshögen som växer stelfruset toppig utanför fönstret.
Ryck i Byx tar sikte.
Skottet studsar ekande.
Ryck i Byx huttrar, ställer ifrån sig geväret och stänger fönstret.
Dörren till rummet slås upp med ett knakande kast.
En kortvuxen, magert byxfladdrande man springer in i rummet.
Under baskerns nedvikta svettrem gnistrar ögonen tårfyllda av vrede och förtvivlan.
--- Budapest!
Vad i helvete ... Livet å Döden snurrar runt.
Getrud hinner knappast ens fatta vad som händer framför henne : Mannen som kallas Budapest vräker sig med vrålande tyngd över Ryck i Byx.
Getrud och Snus skriker när de ser de lysande vita händerna i ett obändigt grepp runt Ryck i Byxs ångestgurglande strupe.
--- Han är ju för fan inte klok, skriker Snus.
Sammanbitet blek tar Livet å Döden ett skruvande grepp runt Budapests kropp.
Pumpande hårt trycker han till över den vasst markerade midjan.
Budapest släpper taget.
Ursinnigt stirrar han framför sig.
Ryck i Byx gråter.
Gråter av utmattad lättnad.
Budapest biter samman käkarna så att kindbenen guppar vassa under den stramande ansiktshuden.
--- Satans sadist som sitter och suter med gevär på små ekorrar.
--- Jag har inte skjutit på nån ekorre, snörvlar Ryck i Byx.
--- Det har han visst inte, styrker Getrud.
--- Ekorren satt bakom sågspånshögen, säger Budapest.
--- Då måste skottet ha studsat, ropar Ryck i Byx uppbragt.
--- Jävlar, sista våfflan blir alldeles förkolnad, ropar Livet å Döden.
--- Jag sköt inte på nån ekorre, upprepar Ryck i Byx med eftertrycklig envishet.
Flickorna här såg ju.
Getrud och Snus nickar samstämmigt.
--- Nu skiter vi i det, säger Livet å Döden.
Nu tar vi oss en sup och en våffla.
Du Budapest, vill väl ha en våffla ? Budapest nickar.
Han sätter sig vid bordet.
På det fjädrande bilsätet.
--- Jag har inte skjutit på nån ekorre, muttrar Ryck i Byx med en druckens envishet.
--- Sätt fart på makaronerna, säger Livet å Döden till Snus och Getrud.
Det finns nåra muggar och tallrikar i skåpet.
Tallrikarna och glasen räcker bara till fyra av dem.
Livet å Döden och Ryck i Byx delar glas och tallrik.
Den nakna glödlampan brinner het och bländande över den äggdoftande våffelhögen, de brännvinsglittrande senapsglasen.
Getrud dricker en klunk brännvin.
Det beskt svidande fyller hennes ögon med tårar, kittlar hennes hals till en hostattack.
Snus klarar sig bättre.
Mest därför att hon håller för näsan när hon dricker.
Livet å Döden och Ryck i Byx skrattar åt deras tårögda dryckesförsök.
Budapest ler inte.
Han ser på Getrud.
I hans blick finns ett vemod, en outsläcklig härd av sorg, raseri.
Frankt möter Getrud blicken.
Hon är inte rädd för honom längre.
Eller, snarare så att rädslan trängts undan av alkoholens mjukt rullande dyningar genom ådrorna.
Hon spricker ut i en fnittrande värme och river våfflan mitt itu.
Sockret knastrar sött och vitt emellan tänderna.
Hon tänker med promillesävlig förtröstan : Allt ordnar sej säkert.
Det fixar sej nog.
Jag är väl inte sämre än nån annan.
Jag klarar mej nog fan.
--- Nu Ryck i Byx gräver vi ned stridsyxan, så tar du fram dragspelet och spelar och sjunger en bit.
Ryck i Byx reser sig från bordet och ser på Budapest.
--- Det ska jag göra, men bara på det villkoret att han där håller med om att jag inte sköt på nån ekorre.
Budapest tiger.
Och gör ett knyckande trotsigt kast med huvudet.
Ryck i Byx som längtar efter sitt pärlemotindrande dragspel, bestämmer sig för att tolka huvudkastet som en instämmande nickning.
Getrud tycker om dragspelsmusik.
Mycket därför att hon som liten flicka brukade dansa med farfar till gammeldansmusiken i radion på onsdagskvällarna.
Ryck i Byx spelar med sprittande hängivenhet.
Det grålurviga håret står på ända.
--- Ah, ropar Livet å Döden.
Du skulle ha ett musettdragspel.
Det är en annan ton i det.
En sorts jävla sorgsenhet.
Jag minns Paris.
Montmatre!
En luffare med asleblankt sliten cheviotkostym.
I sin darrande näve höll han en ros, en brinnande röd ros.
Den gav han till en kvinna, ett trasigt tandlöst bylte med hår som aska och årslånga tånaglar.
Hon, hon tog emot rosen med sina nikotingula klor och skrattade med hela sitt uppfläkta, tandlösa tryne.
Vilken syn!
Paris!
Budapest fnyser eftertryckligt och säger hetsigt indignerat : --- Geografisk romantik.
Om du såg dom där byltena här i Sverige skulle du kalla dom kräk och alkoholister.
Allting är ju så förbannat romantiskt under takåsarna i Paris.
Titta här!
Här finns ju för satan också takåsar i det här sågspånsrucklet.
--- Det där begriper du inte Budapest, säger Livet å Döden.
Budapest ler överlägset.
--- Det är du som inte begriper att livet är här och nu.
Ryck i Byx sjunger darrande överspelt i ett försök till att överrösta diskussionen : --- Den vackraste visan om kärleken kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern med en ... Getrud känner sig tagen, gråtfärdig.
I ett halvt tiggande försök till ömhet lutar hon sig mot Livet å Döden.
Omedveten om hennes vädjande gest ruskar han henne av sig och säger stolt : --- Livet, det är varken lycka eller olycka, som det står i dikten.
Det är egentligen bara liv och död.
--- Så enkelt, kommenterar Budapest med hätsk ironi.
--- Jag skulle vilja att det vore fler som kunde lyssna på min sång, säger Ryck i Byx.
--- Kan du inte ställa upp i nån tävling, hickar Snus.
Ryck i Byx ryser.
--- Jag törs inte.
Jag vill inte att så många ögon tittar på mej.
Inte när jag sjunger.
Det klarar jag inte ... --- Men du, säger Getrud stammande ivrigt.
Du kan sätta in en annons i Värnamo Nyheter.
Det finns dom som har gjort det och som ... --- Vaddå för annons, undrar Ryck i Byx med sluddrande ointresse.
--- Jo, en annons som talar om att folk kan ringa upp dej så sjunger du en bit för dom.
En psalm, eller vad som helst.
--- Genial idé, utropar Livet å Döden.
--- Men jag kan inte sätta ihop en sån där annons.
Det måste ju låta fint annars är det ju ingen som bryr sej om det.
--- Getrud är en klie på att skriva, säger Snus.
--- Här, säger Livet å Döden och ger Getrud en flisig pennstump och ett ark papper.
Getruds tankebanor är dåsigt avbrända och obrukbara.
Slutligen hittar hon en formulering som hon tror kan passa i en annons av det slaget : --- Är du ensam ? Slå en signal och beställ musik.
Allt från andligt seriöst till Thore Skogman.
--- Det är bra, ropar Ryck i Byx.
Livet å Döden applåderar gillande.
Getrud känner sig stolt.
Någonting duger hon iallafall till.
Hon blir osäker då hon ser att Budapest skrattar.
--- Kära vänner, säger han.
Vad hade ni tänkt att det skulle stå för telefonnummer i annonsen ? Ryck i Byx stönar ilsket.
--- Visst ja.
Vi har ju ingen telefon.
--- Du kan väl låssas att du har en, retas Snus.
Ryck i Byx vilar hakan mot dragspelsbälgen.
--- Jag skulle vilja sjunga i en kyrka, säger han.
Livet å Döden tar det sista våffelhjärtat, stoppar det i munnen och kastar efteråt in en nypa socker.
Så säger han knastrande sluddrigt : --- Nån gång i livet måste man få som man vill.
Följ mej!
--- Vart då ? undrar Ryck i Byx --- Till kyrkan för fan.
Du ville ju sjunga i den.
Ryck i Byx ser rädd ut.
--- Jamen, det är ju mörkt nu.
--- Inte fan behöver du väl ljus för att sjunga ? Förresten så passar det bra med en promenad.
Jag är så jädrans hungrig.
Korvlådan har nog inte stängt ännu.
Förslaget beaktas.
Av alla utom Budapest som tyst försvinner upp på sitt rum.
Ovanför deras huvuden lyser Orions bågspända bälte.
På trottoarkanten gnistrar frosten som smulströdda skärvor.
Getrud är vimsigt yr.
Nästan illamående.
Hon tycker att marken under hennes fötter rullar runt i kittlande vindlingar från tårna upp mot den gasbullrande maggropen.
Jag får inte spy, tänker hon.
Jag måste äta nåt.
Bredvid henne går Snus, med stora, vingligt måttande steg.
Vid korvkiosken köper de varsin specialare med lingon och mos som de äter under fyllglupande tystnad.
Löpsedlarna med kvällstidningarnas fetstilta lockrubriker prasslar lätt i den köldmattade vinden.
Getrud svajar.
Och ler mot kioskbiträdet samtidigt som hon försöker att fixera blicken mot biträdets stelsprayade lockar och den röda spetskantade nylonhättan.
--- Fan vad kallt, säger Livet å Döden och slickar fingertopparna rena från lingonsylt.
--- Jag vill sjunga i kyrkan, ropar Ryck i Byx och trampar med fotens järnskodda pjäxa mot gatstenen.
--- Åkej, säger Livet å Döden.
Då tar vi en taxi.
Ryck i Byx flinar fånigt.
Snus och Getrud stirrar på varandra.
Stirrar med stum, loj tacksamhet över att få åka i en varm taxi.
Kioskbiträdet ringer motvilligt efter en taxi.
--- Vilken diplomatdroska, ropar Livet å Döden.
Glänsande svart glider taxin upp intill trottoarkanten.
Getrud sjunker studsande ned i det filtmjuka baksätet.
--- Till kyrkan, säger Livet å Döden och ser allvarligt på taxichauffören.
Taxichauffören som känner igen Ryck i Byx skrattar och drar sniffande in spritångorna.
Så ser han på klockan.
--- Tycker inte herrskapet att det är väl tidigt att gå i högmässan ? Livet å Döden ser stint på chauffören.
--- Vill du vara bussig att köra på stubinen!
Taxichauffören stramar upp sig och undrar vaksamt : --- Har ni pengar då ? Livet å Döden vinkar nonchalant med en femtiolapp.
Taxichauffören startar bilen.
--- Fy fan, jag går inte med, huttrar Snus.
--- Alla skall med, ropar Livet å Döden.
Ryck i Byx snarkar borrande.
Livet å Döden skakar honom.
Rufsar honom luggande hårt i det okammade håret.
--- Vänta här, säger Livet å Döden till taxichauffören.
Vi är snart tillbaka.
Svidande grusögd sitter Getrud huttrande i en av kyrkbänkarna.
Mot hennes darrande axel sover Snus med ett barns vältrande oro.
I predikstolen står Livet å Döden.
Rösten växer i ett köldimmigt darrande eko.
--- Kyrkorna är bäst och vackrast utan präster.
Förresten, så är nattvarden, Kristi blod, ingenting annat än en jävla kannibalism.
Sjung nu Ryck i Byx!
--- Jag kan inte, svarar Ryck i Byx gråtfärdigt uppe ifrån orgelläktaren.
--- Du kan!
ropar Livet å Döden ilsket.
Ryck i Byx prövar rösten.
Tonen som är upphalkande gäll faller ned i en hes hostning.
--- Sjung!
Sjung!
Taxin väntar!
Taxametern!
Ryck i Byx sjunger.
Sjunger psalmen " Det är en ros utsprungen ".
Rösten som är stel av köld och grumligt orkeslös av cigarrettrök och alkohol slukas av den rymddjupa akustiken.
--- Hörde ni, gråtjublar Ryck i Byx.
Det lät riktigt vackert!
--- Är du nöjd nu då ? undrar Livet å Döden.
--- Jag blir aldrig nöjd, hojtar Ryck i Byx.
Det här måste vi göra om nån gång.
Tillbaka i kasernen viskar Livet å Döden i Getruds öra.
Viskar med stötande sur andedräkt : --- Hur gammal är du ? --- Femton, ljuger Getrud flämtande.
--- Bra, svarar han.
Då ska jag spela på dej.
Spela på dej som en flöjt av kött.
Getrud ler osäkert.
De outplånliga skuggorna av bitterhet i hans ansikte skrämmer henne.
Hon ser sig omkring.
På golvet sover Snus svindlande drömlöst.
Ryck i Byx ligger på sin säng i sovande ställning som ett barn med ändan putande i vädret och ena kinden mot den örngottslösa kudden.
Häftigt klär han av sig framför hennes blick.
Naken, blodsvallande het kommer han emot henne.
--- Titta, lockar han.
Se på min ollonpåle!
Kom med munnen flicka!
Äcklad och förfärad springer Getrud undan.
Så här skall det inte vara, spränger det inom henne.
Så här får det inte vara.
Det är smutsigt, förfärligt.
Skrattande jagar han henne runt i rummet.
Hon snubblar över askskrinet, slår sig över lilltån och faller.
Obändigt tung är han över henne.
Hjälp mej, gode gud, tänker hon.
Hon får syn på en gaffel.
Den ligger taggigt glimmande i mörkret, alldeles inom räckhåll för henne.
Med all kraft hon förmår frambringa stöter hon gaffeln i hans kotspelande rygg.
Han vrålar ursinnigt.
Getrud rusar upp.
I samma stund ser hon att Snus vaknar.
Med häftig olust rister hon kroppen och rusar fram mot Getrud.
--- Vad är det ? Vad är det ? --- Kom, skynda dej, ropar Getrud.
--- Satans småflickor, satans pungkittlare, skriker Livet å Döden.
Snyftande drar Getrud Snus med sig.
Ute i farstun snubblar de fram i mörkret, uppför en trappa.
Trappan leder till en vind.
En kall vind med kölden pipande genom golvtiljor och väggpålar.
Getrud lyssnar rädd och andfådd.
Nerifrån hörs ingenting.
Inte ens steg i farstun.
Varför sprang de inte ut istället ? Bort från huset.
Från de båda männen.
Nu är hon rädd att han skall komma efter dem upp på vinden och fullfölja sin avbrutna handling.
--- Jag fryser ihjäl, viskar Snus.
--- Vi törs inte gå härifrån ännu, svarar Getrud och kramar hårt om en omfångsrik bjälke, flisigt urgröpt och genomborrad av trämask.
--- Inte kan ni sitta här och frysa.
Kom in till mej.
Jag kan ändå inte sova och jag har hört ... Getrud och Snus ser uppgivet på varandra.
Sedan säger Snus : --- Vad som helst, bara jag slipper frysa ihjäl här på vinden.
Hon reser sig.
Getrud följer efter.
Budapest bor i ett rum som är förvånansvärt ombonat.
Som doftar grönsåpa och persilja.
På den höga, smala sängen ligger ett rutvirkat, svart överkast.
Utan att ens fråga om de vill ha, bjuder han dem varsin skål med gulkornigt het hönssoppa.
Soppan kokar i en svartskaftad aluminiumkastrull som står på en trebent kokplatta.
Soppan är god och dåsigt mättande.
Getruds sömnglansiga ögon noterar julstjärnan som lyser i fönstret.
En stukad stjärna som året om hänger dinglande snett i fönstret och tindrar ut mot landsvägen.
Getrud ser också fotografierna som står uppradade på den buktande byrån.
Hon ser forskande på fotografierna.
Och på honom.
Som för att söka en likhet.
Budapest nickar.
--- Min fru.
Mina barn.
Dom dog i Budapest 1956.
Getruds blick viker åt sidan.
Hon kan ingenting säga.
Hon vet så lite om vad som hände i Ungern 1956.
I skolan har man aldrig talat om det.
Därför dricker hon sin soppa sörplande ljudligt som för att överrösta den köldtickande tystnaden.
Snus slumrar halvsittande på golvet.
Budapest pekar på sängen och viker sedan överkastet åt sidan.
--- Ni får ligga i min säng.
--- Du måste ju ha nånstans att sova, invänder Getrud.
Budapest skakar på huvudet.
--- Jag sover inte så mycket.
Getrud och Snus lägger sig i sängen.
De kurar ihop sig som två små ängsliga flickor.
Med armarna om varandra som om sängen vore en svart, vild häst.
Budapest ser på dem.
--- Små flickor, små flickor, viskar han sorgset tonlöst.
Från sängen går hans blick ofrivilligt till fotografierna på byrån.
Under halvslutna ögonlock, tunga av sömnlöshet och oro, avtecknar sig trädet.
Det svarta trädet med snigelblankt levrade grenar.
Grenar med knoppar av spetsade ögon, bröstvårtor, fingrar, tår, läppar.
Han rycker till och blir med ens klar.
Bländande medveten om de två flickornas närvaro.
De sover tungt, tryggt.
Som detta vore hemmet.
Han fadern.
Glasfamnande varligt stoppar han om dem det kasande täcket.
--- Fan vad kallt det är, huttrar Snus.
Getrud drar filten intill sig i ett stretande grepp.
--- Du behöver väl för fan inte sno åt dej hela filten.
Snus svarar inte.
Getrud ser på henne förbryllande stumt.
Getrud ser sig omkring.
I det spjutvassa dagsljuset ser rummet annorlunda ut.
Den mångula adventsstjärnan är strimlande vitblek och ful.
Trasmattans färger är fällda, tårigt sammanblandade.
På den haltande kokplattan står grytan kvar.
Den blånande aluminiumgrytan bottenfylld av gulhinnig hönssoppa.
Med snålt tjutande kast virvlar vinden runt husknutarna som ett köldpiskande lokomotiv.
Så att det sexrutiga fönstret skallrar med en dovt darrande tyngd.
Getrud tycker att hela huset skakar.
Jävla pappersväggar, tänker hon och stöter Snus i sidan.
--- Vad är det med dej ? Du säjer ju inte ett käft.
Snus röst då hon svarar är darrande svag : --- Vad fan ska vi göra ? Jag törs inte åka hem nu när jag har vatt borta hela natten.
Farsan slår ihjäl mej.
--- Här kan vi ju inte stanna.
Det fattar du väl, utbrister Getrud ilsket.
--- Håll käften, fräser Snus.
Tårarna ringlar över de fräkneknippiga kinderna.
Snus ser på Getrud med dunkelt blixtrande ögon.
--- Det var förresten du som ville stanna från början.
Hos den där satans förgrymmade bocken.
--- Åja, du ville nog du med.
Du var så jävla sugen på brännvinet deras.
--- Spelar ingen roll.
Jag tänker i alla fall inte åka hem.
--- Då får vi sticka iväg nånstans då.
Snus nickar och drar in ett snörvlande andetag.
--- Det är lika bra vi sticker nu på en gång, innan den där Budapest kommer.
Eller nån av dom andra stollarna därnere.
Getrud huttar till.
Av köld, av ångestnafsande rädsla.
De lämnar sängen obäddad.
Och smyger ned för den rangligt jämrande trappan.
I farstun hör de andlöst och vaksamt hur någon där inne i rummet knäcker ett ägg mot en stekpanna.
De hör hur det fräser knallpulversmattrande, hur slutligen pannans fettstänkande krevader drunknar i ett tjutande vindkast.
Med ett snubblande språng är de ute.
--- Jävla blåst, skriker Snus.
Getrud försöker förgäves att hålla frisyren på plats.
Innan kasernen kommer utom synhåll för henne, vänder hon sig om och tittar.
Ur den upptinade sågspånshögen biter vinden fram en sprutande spånpelare.
--- Fy fan, jag fryser ihjäl, skriker Snus.
Måtte vi få lift snart.
Hon gräver fram en slokande avbruten fimp som hon envist försöker att tända.
Tills de båda med sina skakande kroppar bygger ett vindskyddande hus i vilket elden får lä.
--- Så skitiga och dana som vi är, så är det väl ingen som vill ta upp oss, suckar Getrud.
--- Den saktar in, skriker Snus plötsligt och drar Getrud med sig i en snubbelflåsande språngmarsch.
Bilen, en rostsållad grön Opel, väntar ett stycke bort.
Just som de är i jämnhöjd, gör den en snärtande rivstart.
Chauffören, en man i trettioårsåldern och hans medpassagerare, två välklädda kvinnor, vinkar sprattlande hånfullt.
Snus och Getrud vrålar i salivfräsande korus.
Och trampar hårt mot vägens smågrus.
Snus krafsar ihop en näve grus och kastar i kraftlös vrede efter den försvinnande bilen.
--- Jävla bonnakränge!
Getrud tar ett skakande tag i Snus.
--- Nu, nu kommer det en bil till därborta.
Dra in snoret och torka dej om truten.
Snus drar näsan i ett hastigt gupp mot jackärmen.
Bilen, en röd glänsande Mercedes håller en sprutande hög hastighet.
Skrikande häftigt bromsar den in framför Snus och Getrud.
--- Han ser inte redi ut, viskar Snus och tar tag i Getrud.
Getrud stirrar på mannen.
Ansiktet är plutande hjärtformat, huden har den blålöddrigt skiftande färgton som stark skäggväxt ger.
Under en glänsande björnskinnskubb lågar en mörkt svidande blick.
De tjocka läpparna skåras i ett fuktigt leende som blottar en vässad tandrad.
--- Varthän ska ni flickor ? Getrud rodnar.
Snus stöter henne i ryggen med pockande otålighet och med tänderna hårt och överdrivet skallrande i munnen.
--- Vi ska till Halmstad, svarar Getrud och stirrar ned på sina snedgångna stövlar.
--- Jag ska nästan dit.
Så ni kan åka med mej en bra bit.
Getrud ser på Snus och försöker med stum vädjan utläsa hennes tankar.
Snus nickar och viskar snubblande fort : --- Vi åker med.
Innan jag fryser aslet av mej.
--- Någon av er kan hoppa in här, säger mannen, lutar sig fram och skjuter upp bildörren med ett glidande mjukt handgrepp.
Snus hoppar snabbt in i baksätet.
Motvilligt ilsket sätter sig Getrud bredvid den stirrande mannen.
Med enfaldigt gapande förvåning upptäcker hon hans halva öra.
Övre örondelen lyser bitsargad och naggande våffelgropig.
Slött lutad mot framsätet har också Snus upptäckt det halva örat.
Hon ser på Getrud med blicken dribblande av upphetsning.
Getrud sniffar.
Och känner att doften i bilen, den svagt kvardröjande kommer från ett stall, från hästar och seldon.
Mannen bjuder på cigarretter.
Vitfiltrade, stickande torra Kent.
Getruds tankar dröjer med en fascinerande lusta vid det halva örat.
Är han född sån, tänker hon.
Eller, vad har hänt ? Hela tiden känns tankarna urgröpta av en malande oro : Hur har dom det där hemma ? Och vart skall dom ta vägen i Halmstad, när dom kommer dit ? --- Har du ingen radio i bilen ? undrar Snus som inte längre står ut med tystnaden.
Mannens omedelbara svar blir ett vridande grepp runt bilradions försilvrade knapp.
Knastrande otydlig skorrar högmässotexten fram, dundrande åtföljd av upphalkande orgeltoner.
Mannen vrider på knappen.
Då Getrud kastar en blick på hastighetsmätaren blir hon rädd.
Nålen visar med pendlande hugg hundrafyrtio kilometer.
Han borde hålla båda händerna om ratten, tänker hon.
Han kör ju som en stolle.
För att fylla ut radions knastrande tystnad säger mannen : --- Vad finns att göra i Halmstad ? Dansa ? Överrumplad av frågan sätter Getrud röken i halsen.
Hon hostar ristande häftigt.
Irriterad dunkar Snus henne i ryggen.
Mannen låtsas inte om hostattacken utan upprepar leende artigt sin fråga.
Getrud fimpar cigarretten.
Hon besvarar frågan släpande osäkert.
--- Äh, vi är bara ute så där.
Får se vad det blir.
Mannen granskar henne.
Närgånget och storögt, från den korta snäva kjolen, till den vita jumperns bandkantade urringning.
Då han noterar hennes blick, ler han ursäktande och stirrar ut genom den grusprickiga bilrutan.
Getrud halvsover medan landskapet nystar förbi.
--- Här bor jag, säger mannen och saktar in farten vid en rak allé.
Genom de spretiga grenverken skymtar Getrud en stor, hög byggnad.
--- Jaha, säger Snus och stirrar uttryckslöst på Getrud.
Mannen flackar händerna över ratten.
Pumpande hårt trycker han foten över gaspedalen.
--- Hur vore det, säger han trevande.
Hur vore det om jag skulle bjuda er på en kopp te och varsin sandwich.
Om ni nu tycker att det är comme il faut ? Getrud och Snus vet inte vad de skall svara.
De förstår inte allt vad mannen säger.
Bådas blickar fräser ormringlande uppför den breda allén.
Upplevelselustan förenad med det köldreviga hungersuget i maggropen får dem att snabbt bestämma sig.
Bilen accelererar vrålande upp genom allén.
Snus stönar till i yrvaken förvåning.
Getrud tycker att huset liknar ett av de många kråkslott som brukar illustrera skräcknovellen Veckans chock i Vecko-Revyn.
Fasaden är hotfull och vildvinsslumrande, fylligt växande av torn och tinnar och barmigt buktande balkonger.
--- Jaha, här bor jag, upprepar mannen och vrider om startnyckeln.
Snus tittar på huset.
Sedan på mannen.
--- Bor du här ensam i det här huset ? Mannen nickar.
Men tillägger ursäktande : --- Numera ja.
Det har inte alltid varit så.
Hallgolvet är marmorgrynigt och skinande blankt.
Getrud och Snus går försiktigt.
Hela tiden ledsagade av mannen som med stora, skinnrocksflaxande steg drar genom huset.
--- Sånt här hus har man ju bara sett på film, viskar Snus och nickar mot rummet de just passerar.
Rummet som är dunkelt inramat av släpande långa brokadgardiner, möblerat med rokokomöblemang och med de guldbårdade tapeterna täckta av små och stora tavlor.
--- Dom där porslinspottorna är nog inte billiga, viskar Snus och pekar på en uppsättning silverörade urnor.
Bland allt det vackra och värdefulla känner sig Getrud vilsen och tunghäftande ordfattig.
Alla ytor i köket är doftande trävita.
Runt det stora, linneduksprydda bordet står fem stolar vid vardera långsidorna.
En telefonsignal skär skorrande förstärkt genom huset.
Irriterad drar mannen samman de glest högvälvda ögonbrynen.
--- Ursäkta mej ett ögonblick.
I samma stund som mannen är utom synhåll öppnar Snus det stora, gräddvita kylskåpet.
--- Jösses va mat.
Och brännvin.
--- Akta dej, snäser Getrud och sneglar vaksamt genom den valvbreda dörröppningen.
Frestad av en huttrande hunger trevar Snus med lortrandat tumgrepp i en purpurröd karott.
Ilande snabbt proppar hon munnen full.
--- Gris, muttrar Getrud avundsjukt.
Snus smackar förnöjsamt.
--- Sicken attans go kalops.
Överraskande plötsligt står mannen i dörröppningen.
Det hjärtformade ansiktet skälver till i ett tillrättavisande leende.
--- Det där är inte kalops.
Det är faktiskt oxfilé.
Getrud skäms å Snus vägnar.
Snus rodnar blossande starkt.
Nästan så att det breda fräkneknippet drunknar under blodsvallningen.
Generande tafatt, med ett förmildrande överseende säger han : --- Fast i och för sig har du ju rätt.
Hembiträdet, hon är förresten bonddotter, har aldrig lyckats lära känna skillnaden emellan kalops och oxfilé.
Varken vad beträffar tillagning eller smak.
De dricker te i köket.
Ett te, vars syrligt rökta smak Getrud har svårt att förlika sig med.
Hon föredrar istället det smulfällande påste som de alltid dricker hemma.
Smörgåsarna som bjuds är till formen runda som kakor.
Försvinnande små så att tre av dem i storlek gäller för en av Getruds sedvanliga limpsmörgåsar.
Pålägget som består av skurna äggskivor, friska salladsblad och svartglänsande kaviar, kräver bestick.
Med pyrande ilska och osäkerhet sneglar Getrud på silverbesticken som ligger intill assietten och glimmar hotfullt gäckande emot henne.
Kniven är besynnerligt bred i modellen.
Gaffeln liknar inte de gafflar hon vanligtvis brukar äta med.
Jävla gubbe, tänker hon.
Han har förstås lagt dit dom för att sätta skräck i mej.
Snus äter förnöjsamt.
Svarta kaviarkorn glittrar runt hennes vidöppet tuggande mun.
Hon har låtit besticken ligga orörda.
Knappast ens ägnat dem en tanke.
Getrud sneglar förstulet på mannen.
Med varligt snittande bestick delar han den runda smörgåsen.
Tuggorna rullar ljudlösa bakom en knipande stängd mun.
Att han inte kvävs, tänker Getrud.
Med fingrarna för hon smörgåsen till munnen.
I ett sjunkande bett gräver sig tänderna ned i den strävt sega kaviaren.
Nu struntar hon i bordsskicket.
Viktigast är att hon äter sig mätt medan det bjuds.
Snus smackar gillande och tar ännu en kaviarsmörgås från det silverglänsande uppläggningsfatet.
--- Goa macker det här.
Mannen ler stort.
Så sträcker han upp händerna med de liljevita handflatorna i en ödmjuk gest mot Snus och utropar : --- Jag ber!
Jag ber!
Med munnen proppande full av otuggad smörgås skrattar Snus så vilt att kaviaren sprutande yr över bordet i ett pärlglimmande svart regn.
Getrud fnittrar undertryckt.
Hon vågar knappast ens se på mannen.
Mannen som grimaserande torkar sig om munnen med en spetsbräcklig linneserviett.
Snus reser sig häftigt från bordet.
--- Jag måste på toa.
--- Jag med, säger Getrud och drar fumlande ut den högkarmade ekstolen.
--- Den allra närmaste är till vänster i hallen, upplyser mannen med torr hövlighet.
Getrud och Snus rusar in på toaletten.
Vingligt sprickfärdiga av skratt och upphetsning faller de varandra om halsen.
--- Den du, flämtar Snus.
Han är nog inte riktigt navlad.
Och enörad är han te på köpet ... Brådstörtat kastar hon upp kjolen runt de strumpkorviga låren och drar ned trosorna.
Medan det kvillrar porlande mot klosettens svanevita hals, lyfter hon upp händerna i en ödmjukt hukande gest, som inför ett snärtande piskrapp och utropar : --- Jag ber!
Jag ber!
Getrud skrattar kissnödigt dubbelvikt.
--- Hela tiden, vad man än säjer och gör så är han hela tiden lika belevad och leende.
Snus nickar och rullar toalettpapperet emellan handflatorna.
--- Du vet såna som han, dom sitter ju och grinar upp sej och är artiga om dom så har en sjutumsspik i röven.
--- Skynda dej nu, ber Getrud.
Annars kissar jag i byxerna.
--- Flott dass det här, säger Snus och går över golvet fram till ett vitmålat skåp.
--- Var inte så jädrans förveten, förmanar Getrud då hon ser att Snus öppnar skåpet.
--- Förveten måste man va, annars får man inget veta, svarar Snus rättrådigt.
Titta!
utropar hon strax efteråt.
Här är alldeles proppfullt med nylonstrumpor och nylonskjortor.
Kan unnras om han är nån handelsresande ? --- Tror jag inte, svarar Getrud och drar upp byxorna.
Kom nu, det verkar konstigt om vi är på dass så här länge båda två.
--- Ja, ja svarar Snus.
Förresten tycker jag att vi stannar en stunn till i huset.
Vem vet, han kanske bjur på nåt mer.
Mannen har flyttat från köket till ett angränsande rum.
Väggarna är millimetertäckta av läderbandade böcker.
Getrud känner en fingerkittlande lust att smeka över de doftande bokryggarna, följa bokstävernas svarta fördjupningar.
Efter en sekunds tvekan sjunker hon ned i den pösiga skinnsoffan.
Bredvid Snus som halvligger lojt tillbakalutad.
--- Skulle det smaka med ett glas sherry Amontillado ? Getrud och Snus ler i jakande samförstånd.
--- Det låter gott, säger Snus och greppar begärligt med högerhanden.
De får varsitt stort glas sherry, som de dricker lystet klunkande så att de nästan genast får påfyllning.
Getrud känner sig fnittrigt varm.
Med blinkande ögon ser hon på mannen.
Hon konstaterar skrattlystet att hans frisyr med den breda nackbenan virvlande uppkammad över hjässan endast har en funktion, nämligen den att dölja den blanksvåliga skalligheten.
Innan Getrud har hunnit att tänka kommer de obetänksamma orden.
--- Har du färgat håret ? --- Javisst, svarar han lugnt.
Och tillfogar vemodigt : Jag är ju en gammal man.
Snus fnissar.
Uppmuntrad av Getruds frispråkighet hojtar hon : --- Vad ska du med alla nylonskjorterna och strumperna som ligger på dass ? --- Inte för nåt särskilt, svarar han och trutar blaserat på munnen.
Sedan suckar han tungt.
--- När livet känns alldeles för jävlit trist då tar jag en bunt skjortor och strumpor och reser till Polen.
Det ger en upplyftande spänning, ett sorts livselixir att smuggla.
Snus och Getrud rycker till som stungna inför ordet smuggla.
Getrud ser på mannen.
Han förefaller inte längre lika förstockat löjeväckande eller fantasilös.
Han hör till dem som vågar att göra det otillåtna.
Därmed har han vunnit en gunst hos Getrud.
--- Gör du det bara för spänningen, undrar Getrud och drar ett fuktande lojt bloss på cigarretten.
Mannen nickar likgiltigt.
--- Är du inte rädd för att trilla dit ? undrar Snus och gnager krasande mot vinglasets kupade kant.
--- Visst.
Visst.
Men det är ju det som är kryddan.
--- Vad skulle du göra då ? undrar Snus spänningslystet provocerande.
Mannen svarar inte.
Istället böjer han sig fram i en gungande vid gest mot väggen.
--- Vad tycker ni om den där tavlan ? Jag köpte den ganska nyligen.
--- Vet inte, jag ... börjar Getrud men blir i detsamma avbruten av Snus.
--- Det ser ut som älgskitar, svarar Snus allvarligt frankt.
Utan märkbar notis till Snus kommentar fortsätter mannen : --- I fjol somras var jag förresten nere och hälsade på Salvador Dali.
Getrud och Snus tiger.
Båda är de okunniga, därtill vaggande dåsiga av berusning.
--- Vad har du gjort med ... Snus hinner inte att fullfölja den sedan flera timmar tillbaka gömda frågan.
Getrud nyper henne skruvande hårt i överarmen.
Mannen höjer blicken från glaset.
Och ser på Snus med grumligt pilsnerfärgade ögon.
Läpparna delas i ett glimmande vasst leende.
--- Du undrar vad som har hänt med mitt öra, inte sant ? Snus nickar trånande otåligt.
Getrud antyder en nickning.
Mannen häver sig bakåt mot den knirrande skinnfåtöljen.
Med en häftighet så att den fjättrade nackbenan faller i en blåsilvrig hårpiska mot den skjortvita ryggtavlan.
Ett dovt skratt klättrar fram ur strupen.
--- Det var en häst som bet av mej det.
Ett vilt och galet sto.
--- Vad var det jag sa, viskar Snus och nyper Getrud i tårna.
Han är inte som han ska va.
--- Vi sticker, viskar Getrud ängsligt och sneglar på den buttert moltigande mannen.
Snus nickar.
--- Ni kanske vill bada, utropar mannen med en plötslig omtanke.
Snus harklar sig.
I ett orubbligt försök till att låta myndig slår hon näven i bordet och säger med vingligt galande röst : --- Vi ska nog tänka på att komma iväg.
Vi har släktingar som väntar i Halmstad.
Efter tre timmar kommer de fram till Halmstad.
Hungriga, huttrande, hemlösa och ångerköpta.
--- Det var ta mej fan inte min idé, fräser Getrud och blänger vasst på Snus.
Snus sparkar iväg en sten och blinkar yrvaket mot stadens glittrande ljus.
--- Du skyller då alltid ifrån dej.
Hade det inte vatt för den där jävla bocken så ... --- Är det så att det inte passar, kan jag sticka, hotar Getrud och måttar ett par avståndstagande steg.
Snus svarar inte.
Hon lägger händerna i vilande gest på det kalla broräcket.
Och stirrar ned i det svartblåa vattnet.
--- Jag orkar inte bråka nu, säger hon med gråttjock röst.
Vi måste hålla ihop.
Getrud nickar.
--- Var ska vi sova nånstans i natt ? undrar hon modstulet.
För att motverka den gråtfärdiga stämningen tar hon en sten från gatan och kastar den i det ishinniga vattnet.
--- Äh, här kan vi inte stå och frysa fast, utbrister Snus klarsynt.
Kom, så går vi en bit bortåt, så kanske det händer nåt, tillägger hon och hakar sig fast vid Getruds arm.
Getrud tvärstannar och säger : --- Jävlar, vi har ju ingen brunkräm med oss.
Vi kommer att bli bleka som lik.
Vi har inte pengar som räcker både till cigarretter och brunkräm.
Brunkräm måste vi ha.
Annars känner man sej ju inte säker på nåt sätt.
--- Vi kan väl sno pengar nånstans.
--- Vaddå nånstans, undrar Getrud misslynt.
--- Vet du väl.
I kyrkan till exempel.
Getrud nickar olustigt.
Och tänker på de gånger då hon och Snus plockat kopparpengar i kyrkan.
Pengar som de hittat i sakristians sekretär.
Som låg bredvid en fulltecknad insamlingslista.
En lista till förmån för de underutvecklade länderna.
Pengar som församlingsborna skänkt i en garderande gest för att fylla de goda gärningarnas kvot.
Som sedan Getrud och Snus köpte tuggummin och tidningar för.
De följer kajkanten.
I väntan på att något skall hända som befriar dem från nattköld och hunger.
--- Tyst, säger Getrud och stannar till.
--- Nån som visslar, säger Snus.
Tonerna vippar lätt över vattnet, som ett knippe röda fjärilar.
--- Vi går lite närmare, viskar Snus och drar i Getruds jackärm.
Flämtande plötsligt som man blåser ut ett ljus försvinner visseltonerna.
Getrud och Snus ser snopet på varandra.
--- Allting bara försvinner, utbrister Snus trilsket.
Hon tystnar och signalerar en varnande gest.
--- Det är nån på båten där.
Mannen är kort, snedvinglig och framåtlutad i gång och hållning.
Över hans runda sluttande bröstkorg lyser en rödskimrande väst av siden.
--- Vil i komme in her ? ropar han.
Getrud rister till i kroppen.
--- Jag är skraj, viskar hon till Snus.
--- Jag med, svarar Snus.
Men vi är ju två och vi kan ju inte stå ute och sova i natt.
Det är första gången Getrud går ombord på en båt.
Mannen bjuder dem ner i kajutan som doftar starkt av fernissa, kol och gammalt kaffe.
De sitter ned vid ett stort, oljefärgat bord.
Getrud iakttar mannen förstulet.
Hon ser på hans ryggtavla, på den utskjutande puckeln som lyser som en vallmoröd kulle under det glänsande västtyget.
Över det planksmala ansiktet tonar en gulgrön blekhet som från oputsad mässing.
På den nötskalstoppiga hjässan spretar håret glest och mjällsmuligt.
Snus stöter henne hårt i mellangärdet.
Från en angränsande koj kommer två pojkar.
Båda i sjuttonårsåldern.
Enda likheten förutom åldern är klädseln : Fransigt nitade jeans, svarta sidenskjortor.
Den ene är fräknigt ljushyllt och asklockig.
Över hans ansikte lyser kvisslornas pubertala krigsmålning.
Den andre är svartlockig, med en hy som tjockvispad smultrongrädde.
Getrud och Snus ser på varandra och tänker samma hotfullt trånande tanke : Pax för den mörke!
Samtidigt förbannar de det faktum att de varken har brunkräm eller mascara med sig.
Pojkarna slår sig ned vid bordet och äter med god aptit.
De äter av det kryddprickiga brödet, den svettdoftande osten, och korven som lyser sårettrigt röd.
Mannen bjuder trugande på gulglittrande whisky ur en kristalltung flaska.
Getrud och Snus tackar enstämmigt nej.
Nu är de rädda för att dricka, för att bli heta och medgörligt mjuka både i hjärnans vindlingar och i ljumskarnas sötdoftande skåror.
Mannen ser förorättad ut då han förstår att Getrud och Snus varken vill ha whisky eller öl.
Efter ytterligare ett glas somnar han och snarkar kvillrande som en visselpipa.
Pojkarna talar till Getrud och Snus.
De talar med ett rotvältande språk och skrattar av okynne, blygsel och det förakt som springer fram ur könsrädsla.
De berättar att de kommer från en liten stad i Danmark.
Att de nu är på väg till Köpenhamn med kol i lasten.
Och att den puckelryggige är deras chef.
Getrud ligger bredvid den smultronhyade, mörklockige.
De kivas om den smala filten som luktar syrligt av tjära och cigarrettrök.
I sängen inunder ligger Snus och den kvisselknottrige.
Snus är ilsket besviken över nederlaget.
Han som ligger bredvid henne har till och med fler fräknar än hon själv.
Därtill oräkneliga klasar av smörgula finnar.
Tjurigt trilsket vänder hon sig mot väggen och låtsas snarka med gråtsnörvlande andetag.
Den kvisselknottrige svär dovt och stöter Snus i ryggen.
Slutligen ger han upp och lägger sig tungt tillrätta för att sova.
Den smultronkindade som heter John ger Getrud en salivkanande kyss.
I ett försök till att dämpa hans ivriga värme, besvarar hon kyssen genom att sörplande blåsa hans mun full med luft.
Han skrattar generande gällt och trevar över hennes bröst.
Hon blundar och låter honom ta av jumpern.
Hon ryser av vällust och skräck då hans tungspets biter till runt hennes rosaknoppiga bröstvårta.
Inför de fortsatta attackerna värjer hon sig med starka händer, och med fötter som spjärnande hårt spänner honom i en vredesdallrande båge.
Slutligen somnar han.
Med knutna händer, och knäna som i ett trösterikt rede under den frötunga sädespåsen.
Getrud slumrar matt av trötthet och lättnad.
Från det kluckande havet kommer en tung, salt vind.
Nästa morgon vaknar Getrud först av alla.
Förskräckt ser hon sig iakttagen av två män och en kvinna.
Rodnande drar hon till sig filten och lindar den runt sin nakna överkropp.
Förskräckt noterar hon att en av männen bär polisuniform.
--- Vad fan vill ni ? skriker hon med en röst vinglig av rädsla och trots.
I detsamma vaknar de andra.
Snus far upp och skriker hackande fruset : --- Vad är det ? Vilka är dom där ? Jävlar!
Den ene av männen, klädd i kamelhårsfärgad regnrock och med gråblekt hattbrätte nedvikt över det mjölvita ögonbrynet, säger bryskt skämtsamt : --- Jag tror bestämt damerna har dåligt morgonhumör.
Kvinnan, den stripigt kortklippta polissystern ser nålfint granskande på Getrud och Snus.
För en kort stund är tystnaden knappnålsfallande mäktig.
--- Seså, ta på er nu, så vi kommer iväg till stationen, säger polissystern.
--- Vad fan skall jag följa med er för, skriker Getrud.
--- Därför att vi är intresserade av vem du är och vad du bor.
--- Har ni inte med att göra, muttrar Snus.
Pojken bredvid henne knuffar henne hårt i sidan och uppmanar henne att ge sig iväg som hon är tillsagd.
Också han som heter John vill att Getrud och Snus ögonblickligen skall ge sig iväg.
Morgonen lyser av solglittrande köld.
Den svarta bilen kör fort, högmodigt signalerande genom den yrvakna staden.
Förbi gulbleka skyltfönster fyllda av vidjetunna och skalliga provdockor som skrattar med infantilt gräddvita leenden.
Förbi grå skuggor av människor på väg till sina arbeten.
Bredvid Getrud i baksätet, närmast bilrutan sitter den äldre konstapeln.
Han doftar starkt av piptobak och Eucalyptus.
Han ser på Getrud med nästan road uppsyn.
Bredvid Snus sitter den långsnipiga polissystern.
Hennes stora, svarta glasögon med de blåimmiga glasen får ögonen att se glansiga och växande ut så att Getrud tycker att polissystern liknar en jättefluga.
Utanför bilen ser Getrud och Snus på varandra.
Trotsiga och vilsna och med tårarnas lurpassande sveda under ögonlocken.
Plötsligt slår Getrud armarna om Snus och viskar : --- Nu håller vi käften.
Säjer inte vilka vi är.
Inne i polishuset, bakom de ekande korridorerna finns två järnskallrande celler.
När de båda gallerförsedda dörrarna slår igen framför dem, ser de på varandra panikslaget fnissande och med mörkt utstående ögon.
--- Jävlar helvetes förbannade skit, säger Getrud och spottar långt och skummande utanför de breda gallren.
Ett stycke ifrån, vilsamt lutade mot ett plåtbuckligt arkivskåp står två unga, uniformerade konstaplar.
--- Lilla skitunge, säger den ena av dem och ser med avsmak på Getrud, sedan på den vitskummande salivkakan.
--- Vad har dom gjort för nåt, frågar den andre konstapeln.
Svaret blir ett entydigt skratt och en runkpumpande underlivsrörelse så att den vita batongen gungar mjukt mot den välpressade uniformsbyxan.
Den lättolkade pantomimen åtföljs av den slutgiltiga repliken : --- Du vet, dom har legat i hamnen och gungat i natt.
Det måtte vatt ett jävla vågkluck.
Och lovlia är dom säkert inte heller.
De skrattar så att de vita batongerna gungar fram och tillbaka mot byxlåren.
I den stunden hatar Getrud dem.
Hatar dem ettersprutande, för deras smutsiga skratt och lögnaktiga slutsatser.
För att de alls ingenting förstår av det som är Getrud.
Det som är Snus.
Snus är blek.
Hon petar knådande i den snörvelpackade näsan.
--- Jag tror jag spyr snart.
Rakt ut som en jävla fontän, säger hon och söker trevande efter Getruds hand.
Så ångrar hon sig.
Drar tillbaka handen, knycker oavhängigt på huvudet och fortsätter att peta i näsan.
Efter två timmar blir Getrud kallad till förhör.
Hon går sakta genom den långa korridoren och känner isfjärilar fladdra i magen.
Mannen bakom skrivbordet är lika mjöligt vitblond i håret som i ögonbrynen.
Pipan emellan hans knipande läppar snörvlar täppt och sur.
--- Vi kan ju ändå om vi vill, ta reda på vad du heter.
Så jag tycker nog att det är lika bra att du säger det själv.
Så ska du få mat och cigarretter sedan.
Getrud tiger.
Efter en stund kommer orden i en vild fors av ilska och knäsvagt stapplande mod : --- Om det nu är så att ni kan ta reda på det, så tycker jag att ni ska göra det ... för helvete... Jag skiter i er jävla mat och era jävla cigarretter.
Han ser på henne med en överlägsen visshet.
Leende tillägger han : --- Här har vi tid att vänta.
Vi brukar få det vi vill ha.
Buttert hungerhuttrande låter Getrud sig föras tillbaka till cellen.
Nu är det Snus tur.
Getrud ropar efter henne.
--- Säj inte ett käft.
Dom vet inget.
Efter en kvart kommer Snus tillbaka.
Hon tiger.
Och sneglar slokande skuldmedvetet på Getrud.
Återigen blir Getrud kallad till förhör.
Konstapelns leende är brett och retfullt.
Gungande stödjer han sina stora, vita handflator mot den färglösa skrivbordsskivan.
--- Reftele minsann.
Där har dom ett fint gammalt tingshus.
Getrud molstirrar och sväljer.
Helvetes förbannade Snus som inte kan hålla käft på sig.
--- Hon den andra, hon har ju redan sagt sitt namn.
Det är ju bara dumt av dej att krångla nu.
Getrud tiger och stirrar envist mot golvet.
Tillbaka i cellen ser hon på Snus med föraktfullt uppspärrad blick.
--- Jävla fegis.
--- Käften på dej, skriker Snus.
Konstaplarna som står i vitpendlande klungor runt omkring skrattar fingerpekande.
Då Snus ännu en gång tas till förhör, kastar hon stolt på huvudet och skriker över axeln i riktning mot Getrud : --- Jag skiter i dej!
Då hon kommer tillbaka förstår Getrud med en likgiltig lättnad att Snus har lämnat ut deras namn, ålder och adress.
Hon förstår också att det skulle ha varit skrattretande lönlöst att tiga i förhoppning om att de skulle bli släppta.
Snus gäspar strutformat som en fågelunge.
Med en blick av bikt och vädjan ser hon på Getrud : --- Du förstår, jag orkade bara inte.
Jag menar, här kan vi ju inte sitta till dödagar.
Man rår inte på dom.
Getrud nickar och drar munnen till ett förlåtande leende.
De får mat.
Men inga cigarretter.
Under måltiden grubblar Getrud frenetiskt över vad som kommer att hända härnäst.
Hur kommer de hem ? Blir de hemskickade av en polisbil ? Hon sjunker ned på det hårda golvet och knådar ihop galonjackan till en huvudkudde.
Getrud tror att hon vaknar mitt i en dröm.
Vaknar vid att mamma står utanför gallret med vredesförtvivlade ögon.
--- Res dej upp!
Bilen väntar utanför.
Orden är befallande korta, som om hon öppnat munnen endast till en knipsmal springa för att släppa igenom dem.
Getrud reser sig sömnhuttrigt.
Hon vågar inte att se på mamma.
Istället ser hon på Hanna som står utanför den angränsande celldörren och pratar fäktande högljutt.
--- Så du sir ut onge!
I mammas blick, då hon ser på Hanna kan Getrud utläsa ett medlidsamt beklagande : Du ser ju själv lika jäklig ut.
Mamma har rätt.
Hanna hör till den sortens människor som måste ha tid till att förbereda en resa.
Oavsett kort eller lång.
Varken hennes hus eller hennes garderob tål några överraskningar.
Kappan hon bär är ojämn nertill så att det trispiga fodret hänger utanför och lyser grönt som en gräsremsa.
På huvudet bär hon en kasande sidenduk.
Getrud skäms.
Snus skäms.
Ändå hatar de dem som står runt omkring och oskickligt döljer fnissningarna i tillgjorda harklingar.
Utanför gårdsplanen väntar en taxidroska från Reftele taxistation.
Då Getrud får syn på den tvärstannar hon.
Hennes första reflektion är, att det måste kosta massor med pengar att åka taxi från Reftele till Halmstad.
Den munvige chauffören som är reftelebygdens omistlige taltidning, hälsar med ett öronsnittande brett leende.
Mamma stirrar på honom med ett klent hopskrap av stolthet.
Vinden springer i hennes svartburriga hår.
Tigande öppnar hon bildörren.
Inte mycket blir sagt under resan.
Utan att se på Hanna snörvlar Snus fram : --- Och farsan, vad säjer han då ? --- Inget, svarar hon buttert.
Fastän hon så väl vet.
Hon förmår bara inte att relatera händelseförloppet : De senaste nätternas grusögda oro.
Tänk om det har hänt henne något ? Käre gud, låt det inte ha hänt henne något.
Jag ska inte vara arg, bara hon kommer hem.
Bara hon kommer hem välbehållen.
Sedan --- den värdelösa vreden över hans vältrande likgiltighet emellan lakan : Hon kommer väl nån gång och när hon kommer ska hon få stryk.
Istället för att berätta säger Hanna strängt : --- I dag var han barnavårdsnämndens ordförande hemma och pratade om undersökning.
Snus fnyser.
--- Vaddå för jävla undersökning ? Hanna tänker.
Så skriker hon fram orden.
--- Han pratade om att det kan bli så möcke smitta i hamnen, så dom måste kanske göra en sån där underlivsundersökning.
--- Det där pratar vi om sen, biter mamma av med en röst tonlös av köld och skam.
Chauffören sjunker ihop, andas ut som om han hela tiden hållit andan för att höra bättre.
Getrud känner äckel.
Undersökning ? Har de rätt att göra allt ? Med henne ? Låsa in henne ? Underlivsundersöka henne ? Därför att de på vuxnas smutsigt självklara sätt är övertygade om att allt har skett.
Hon vill gråta.
Inte tömmande vilt, utan istället domnande stilla, i närheten av mamma.
Hennes vita, hårda händer och det vinddoftande håret.
För att få en förlåtelse, en vaggande tröst.
Getrud vet att det är omöjligt.
Nu.
Hon lutar sig tillbaka mot det grå bilsätet och sparkar av sig de snedgångna stövlarna.
Chauffören gnolar skälvande lågt : --- En sjöman älskar havets våg ... Med förlägen erinran avbryter han sig och drar rasslande i kylargardinens silverflätade kedja.
Svarta masken Getrud ringer på dörren tre gånger.
Just som hon är på väg nedför trappan öppnas dörren.
I springan ser hon Hannas bleksnipiga ansikte.
--- Är Snus inne ? undrar Getrud och väger brådskande med foten över trappsteget.
Hanna nickar.
--- Hon sitter uppe på rummet.
Du kan väl komma in en stunn.
Bara en stunn.
Stig är inte hemma.
Fast han kommer nog snart.
Getrud stiger in i hallen.
I dundrande språng tar hon trappan upp mot Snus rum.
Rummet som Snus delar med en äldre syster är litet, tapetserat med brokiga idolfotografier klippta ur Bild-Journalen.
Luften känns ovädrad, instängd av cigarrettrök, puderskyar, sömnlukt som snarksecklande och tarmdäst klänger runt i den obäddade sängens gulnötta lakan.
Snus nickar och säger grumlande hest : --- Dra igen dörren ordentligt.
Snus är flammande rödgråten.
Håret hänger stripande fett och otvättat.
I det gulporiga ansiktet lyser fräknarna i hettande nyans av kaffesump och mahogny.
--- Har du en cigarrett ? undrar Snus och skrevar saxande begärligt med sitt nikotingula pekfingergrepp.
Getrud tänder en cigarrett åt henne.
Snus drar ett djupt halsbloss.
Hon granskar Getrud.
--- Vart ska du ? --- Tänkte lifta till Smålandsstenar.
Snus flinar med sorgset sneddragna mungipor.
--- Vad är det som drar där då ? Livet å Döden ? Ryck i Byx ? Getrud skakar frenetiskt på huvudet.
--- Nej, för fan, det har börjat en ny kille på sågverket.
Jag träffade honom på kasernen för ett tag sen.
--- Vad heter han ? --- Leif.
--- Snygg ? --- Jävligt snygg.
Tjugofem år så där.
--- Jaha, suckar Snus.
Tonläget är kraftlöst släpande.
--- Kan du inte följa med, ber Getrud.
--- Hållkäften, nästan skriker Snus.
Farsan slår ihjäl mej om jag går ut.
--- Ett sånt as, säger Getrud ilsket.
--- Förresten, tillägger Snus och ser ut genom fönstret.
Det är inget kul att gå ut.
Folk glor ju så in i helvete.
Dom håller ju på att vrida nackarna av sej.
Och allt är den där jävla Expressens fel och deras satans, helvetes förbannade löpsedlar.
Getrud nickar.
Hon tänker på Expressens löpsedel.
Den vaxgula, med svarta, fetstilta rubriker blänkande som ett järtecken av idétorka och skamlös sensationslystnad : " Trettonårig langardrottning i Småland.
" Som om Snus kunnat läsa Getruds tankar spottar hon hätskt fram : --- Trettonårig langardrottning!
Langardrottning!
Det var en evig lögn!
Och förresten är jag snart fjorton, så det så!
--- Hur fan kan dom kalla dej langardrottning ? undrar Getrud.
Snus fnyser gråtfärdigt.
--- Det passar väl skvallerkäringarna i det här samhället.
Dom är ju vana att lägga till så det förslår.
--- Har dom vatt här från barnavårdsnämnden ? frågar Getrud.
Snus nickar, lyfter på det ihopskrynklade sängöverkastet och spottar silande in under sängen.
--- Ja, svarar hon och tillägger luggblängande dovt : Hur fan kan du veta det ? --- Det var nån som sa.
--- Nu går förstås käftarna på dom som trumpinnar.
Farsan säger att jag är utskämd för tid och evighet.
Du vet väl vicket jävla kackalorum det var när vi var i Halmstads hamn och polisen ... Getrud rycker på axlarna och säger i ett försök till tröst : --- Klart att käringarna pratar skit.
Det vet du väl hur dom är.
Det är ju det enda dom gör.
Fast, jag tror att dom glömmer rätt fort ändå.
Du vet, det händer nya saker.
Folk som dör, cancer och sånt och begravningar och bröllop och såna som blir med barn utan att vara gifta.
Snus är otröstlig.
--- Jamen, dom kommer ju åtminstone inte på löpsedlarna.
Varken på Värnamo Nyheters eller på Expressens.
Getrud nickar stumt instämmande.
Hon ser tårar glittra mot de fräknesålliga kinderna.
Hon tycker synd om Snus.
Samtidigt är hon ursinnig på Expressen som vinningslystet och lögnaktigt kallar Snus för langardrottning.
Snus hade otur.
Förödande otur då hon i Värnamo utanför Systembolaget bad en raggarkompis farsa att köpa ut en 75 :a rent brännvin åt sig.
En flaska som hon senare på lördagskvällen tänkt dela med två killar i en silverfärgad cheva.
Någon, kanske en nykterhetskämpe, myndighetsperson, eller, bara laglydig vän av ordning, observerade det hela och anmälde Snus och mannen för polisen.
Därmed blev Snus, av tidningen Expressen korad till trettonårig langardrottning.
--- Bäst du går nu innan farsan kommer, säger Snus.
Getrud går landsvägen fram.
Väg 26 som går till Halmstad.
Hon tycker inte om att gå ut ensam.
Ännu mindre tycker hon om att lifta ensam.
I kappfickan till den vitfodrade parkasen har hon lagt en förutseende gardering : En pepparburk, en ströare i vitplast som hon köpt i Konsum speciellt avsedd för fredagskvällens tumvrickande åktur.
Hon tror, att om någon man är krävande närgången mot henne kommer hon att ha sinnesnärvaro nog till att peppra honom i ögonen.
Jävlar, tänker hon.
Ströaren är öppen, fickbottnen känns pudrande len av utslagen peppar.
Hon drar upp handen och luktar på fingertopparna.
De luktar i en blandning av nikotin, hudsötma och vitpeppar.
Näsborrarna drar sig kittlande samman.
Motvilligt nyser hon flera gånger i rad.
Hon stannar till, olustigt granskande sin anorak.
Jävla nysande, tänker hon.
Det vore grant att komma fram med snorbusar dinglande i kapuschongen eller utefter ryggen.
Innan hon kan börja lifta måste hon först bort från samhället, från fönstrens kamouflerande blomkrukor och volanggardinernas pupillfladdrande vaksamhet.
Efter en lång väntan får hon lift med en gammal, lurvigt välment man.
Han har en " Ståplats för fyra " < *1> som han kör med en snigelkrypande låg hastighet.
Getrud trampar ilsket med foten, som vill hon hjälpa honom att gasa.
Utmattad < *1 Ford Anglia> av förträngd iver och otålighet stiger hon av i centrum av samhället.
Alldeles i närheten av det hus där han bor.
Han som heter Leif.
Det är ett stort, nymålat hus.
Kärleksfullt vårdat, och bibehållet med den tillförsikt som kombinationen pengar och hantverksglädje ger.
Människorna som Leif hyr hos är enligt myndigheternas utsago försynta, flitiga och därtill varmt troende.
De är ödmjukt införstådda med situationen : En ung människa tärd av andlig misär, som förvillat sig ut på den breda vägen och som följaktligen behöver deras hjälp och osvikliga stöd.
Den gode vännen --- samhällets församlingspastor, tillika pionjär i ungdomsarbetet, har utsetts till övervakare åt Leif.
Getrud går försiktigt över den krattade grusgången rakt markerad av ogräsluggade tuvor.
Han bor högst upp i ett avskilt vindsrum med egen ingång.
Hon smyger uppför den långsmala trappan som är klädd med en regnbågssprakande trasmatta fastspikad med guldskimrande möbelnubb.
För varje steg skuttar hennes hjärta, fortare, hårdare.
Med växelvis kittlande köld och värme slår blodet kullerbyttor i hennes ådror.
Utanför hans dörr dröjer hon vimmelkantigt andfådd.
--- Kom in, ropar han förväntansfullt.
Hon stiger in, klumpigt förlägen.
--- Hej, säger hon.
--- Tjenare, svarar han leende.
Han ligger på sängen.
Läser ett seriemagasin illustrerat med tuschade krutröksslingor och stjärnvibrerande knytnävsslag.
Han röker en fimp vars långkrökta askpelare lyser med silverblånad glöd i halvskymningen.
--- Hur har du tatt dej hit ? Getrud flinar och vickar pendlande på tummen.
--- Fan, utbrister han.
Inte ska du lifta.
Det är så satans många typer ute på vägarna.
Du skulle ha sagt till mej, så skulle jag ha hämtat dej med taxi i Reftele.
Getrud sätter sig på stolen intill skrivbordet.
--- Taxi, säger hon förbluffad.
Han skrattar belåtet.
Ur ena byxfickan tar han upp ett knippe hundralappar.
De är vasst och noggrant vikta som solfjädrar.
Med en högdragen gest svalkar han sig med sedlarna, sniffar finkänsligt och utbrister skorrande nasalt : --- Här ser du en bemedlad herre i sina bästa år.
Getrud fnittrar.
--- Var har du fått så mycket pengar ifrån ? Har du snott dom ? Han skakar på huvudet.
--- Nix, det är mina pengar.
800 spänn.
Återbäring på en livförsäkring som jag äntligen fått morsan till att rycka loss och skicka hit.
Getruds blick rutschar nyfiket över rummet.
Fönstret ut mot trädgården är stort och dubbelkopplat.
Taket är kupande snett, stöttat av lent glänsande furubjälkar.
På väggen, mot den medaljongmönstrade tapeten hänger en bonad.
En bonad av fintrådigt linne med den boucléskimrande texten : Herren är min herde.
I den gräddglansigt målade bokhyllan finns inga böcker.
Från första till sista hyllan är den dignande fylld av teddybjörnar, plyschtoviga hundar och katter i olika storlekar.
Samtliga prydda med rosetter i karamellysande färger.
--- Vad sägs om uppsättningen ? undrar Leif och pekar mot bokhyllan.
I avvaktan på svaret viker han en av hundralapparna och blåser luft emellan vecket så att ett snörvlande gällt ljud studsar ut över rummet.
Getrud går fram till bokhyllan.
Tankfullt smeker hon en av katterna.
--- Dom är fina allihop.
Men dom är ju så jävla många så man ser ju inte vicken som är finast.
--- Jag har vunnit dom på tombola och på tivoli.
Det är det bästa jag vet, att ta lotter och gå på tivoli.
Du vet, man kan skjuta och kasta bollar så vinner man såna där mjuka djur.
Sen så brukar jag åka på allting.
Jag åker tills jag nästan spyr.
Och du vet, när jag kör radiobil då krockar jag på pin kiv med varenda jävel så det blir ett satans liv.
Hon ser länge på honom.
Noggrant, tankfullt granskande.
Han ser inte för vass ut, tänker hon.
Huvudet är ju stort så det liknar en vattenskalle.
Håret är spretande kortfriserat.
Kvardröjande droppar av hårvatten rinner utmed kindbenet och ringlar in i de glittrande yviga polisongerna.
Hon undrar hur han skulle se ut i hennes ögon, om hon inte kände honom.
Om hon inte tyckte om honom som hon tror att hon gör.
Han är 1.90 lång.
Ett förfärande komiskt faktum eftersom hon mäter endast en och sextio.
Hans kropp är så oproportionerligt kraftig att den förefaller dubbelt stor.
Ögonen tycker hon om.
De är mörkt bruna, skrattande sneda.
Fast ögonbrynen är alldeles för buskigt sammanvuxna.
Ansiktet i övrigt är guppande stort, med gropigt breda kinder och en liten, skäggfjunigt rund hakspets.
Näsan tycker hon inte om.
Den är på samma gång blankt korvsvällande, svankigt lång och snabelliknande.
När han är allvarlig ser ansiktet hängande slappt och buttert ut.
Nästan så att hon önskar att han jämt kunde le.
Han klär sig som en gubbe, tänker hon.
Mot den svarta nylonskjortan ligger slipsen rynkigt oknuten, slankigt smal som en rem.
Terylenebyxorna har en säckig passform.
Besvärad noterar han hennes granskning.
Leende drar han i de uppkavlade skjortärmarna och håller fram sina väldiga armar mot henne.
Armar, blålysande av fula tatueringar.
Getrud pekar på ena armens tatuering --- det ljusröda, svällande hjärtat med namnet Britt inristat.
--- Britt, var det din tjej ? undrar Getrud och ångrar sig i samma stund.
Han skrattar till.
--- Britt, det är min morsa.
Jag var arton år den gången och skulle tatuera mej.
Full och galen var jag och det enda fruntimmer jag kunde tänka på, var morsan min.
Det var nästan så jag höll på att ropa på morsan när maskinen började fräsa och den där jävla nålen som ... --- Ropa på mamma, retas Getrud.
Han lyssnar inte.
Han tänker på henne.
Modern som sitter uppe i gruvsamhället.
Sitter vid köksfönstret med utsikt över det gråmullrande berget.
Och tänker sig tillbaka, söker med febril självförebråelse skulden, upphovet till sonens misslyckande.
Och fadern, gruvarbetaren som i otröstlig vrede, skam och besvikelse tänker på främlingen som är hans son och som blivit samhällsdeporterad till ett småländskt sågverk.
--- Hör du inte ? upprepar Getrud.
Han möter hennes blick.
I handen väger han en silverglänsande cigarrettändare.
--- En äkta Ronson, säger han i viktig ton och kastar tändaren upp i luften.
Den kostade nära hundra spänn.
Getrud ser på tändaren.
Ibland retar hon sig på hans sätt att i mallig ton tala om vad allting kostar.
--- Nån gång framöver tänker jag köpa mej en dykarutrustning.
Jag ska börja att dyka efter stockar som har fastnat på botten av Nissan.
Det är stora pengar att göra på det.
Förmögenheter.
En dykarutrustning kostar säkert minst tusen kronor.
Så man får väl sätta igång och lägga undan lite kulor.
Getrud undrar hur det skall gå till.
Hon vet hur svårt det är för honom att inte köpa nästan allt han ser.
Det är mörkt i rummet.
Det enda hon klart kan urskilja är bandspelarens blågröna, vattnigt blinkande öga.
Sven Ingvars kvintett sjunger hurtigt " Té dans mé karlstadstöserna ".
Bryskt och tafatt drar han henne intill sig.
Någonstans emellan hennes blossande öronsnibb och den fjäderspända axelsluttningen försöker han att gömma sitt ansikte.
Hon blundar knipande hårt och hör hur han med ett vridande handgrepp lösgör livremsbygeln.
Hur den skälver klingande metalliskt som en klockkläpp.
Hon vill egentligen inte alls.
Hon vågar inte att säga ifrån.
Hon vill varken göra honom ledsen eller arg.
Först känner han sig för.
Nosar omkring i henne.
Gnider sig belåtet yrvaket mot de larvsvällande livmoderväggarna.
Efter en stund är hans rörelser inte längre varken rytmiskt mjuka eller känsligt undersökande.
Jösses, tänker hon förfärad.
Han flåsar ju som om han håller på att dö.
Och han dammar på mej så jag tror att jag går av på mitten snart om han inte slutar.
Sluta, sluta, sluta, tänker hon hela tiden med händerna knutna mot hans guppande rygg.
I hennes huvud virvlar en bön med den ständigt rabblande återkomsten : Gode gud, låt mej inte bli med barn.
Hickande andfådd drar han sig ur henne.
Han håller en näsduk över det glipande blinda ögat.
Livets blåskalliga titthål som pulserande mjölkar fram silvertråden grynig av människofrön.
Den gråvita näsduken är klistrande tovig av ny och gammal säd.
På skämt och allvar kallar han den för Barnhemmet.
Sin givna plats har den under sängens grusigt stoppade huvudkudde.
Hon smeker honom över polisongerna.
Mest av lättnad, därför att det är över.
Också av ömhet, värme.
Från en närbelägen telefonkiosk ringer de efter en taxi.
De sitter tillsammans, i det stora baksätet, medan taxin spinner fram i jämn hastighet utmed Nissastigen.
De håller varandra i handen.
Hans stora, breda näve med tumgreppet markerat av tre anilinfärgade luffarprickar.
Hennes knubbiga hand med fingernaglarna spräckligt prickiga av flagnat pärlemolack.
Egentligen vet ingen av dem vad som finns att göra i Gislaved.
Utöver grillbaren.
På grillbaren är det lördagsstämning.
Vid bardisken står ett gäng skinnknuttar och spättor.
De står och dricker Coca-cola.
Alltmedan de ogenerat stirrar på kvinnan bakom disken.
En medelålders kvinna med smårisigt platta lockar och en blick fylld av ett tillbörligt svårmod.
Ena blusärmen är uppkavlad.
Mot den bruna huden lyser en djupt inristad stjärna.
Getrud sneglar.
Hon känner sig underligt gråtfärdig, på samma gång fylld av en skamlig spänning.
Kvinnan stödjer i en demonstrativ gest armbågen mot disken så att den sexuddiga stjärnan blir fullt synlig för alla som går förbi.
--- Fy fan, viskar Getrud till Leif.
Hon har suttit i koncentrationsläger.
Ett riktigt koncentrationsläger.
--- Det märks nog fan, som hon stilar med det, svarar Leif.
Luften är kväljande tjock av cigarrettrök och stekos.
I halvdruckna coca-colaflaskor simmar fimpar, tändstickor och tuggummipapper.
Jukeboxens dunkande rytm drunknar i stegrande rop och skratt.
Runt de marmormönstrade borden sitter ungdomar i olika åldrar.
De allra flesta av dem är fabriksarbetare med arbete på småindustrier i Gislaved och Anderstorp.
De sitter och väntar på att något stort och spännande skall hända.
Något som befriar dem från den ständigt jagande tanken : Vänta bara tills nästa lördag!
Då du jävel!
För några av dem är kvällen redan slut.
De sover gurglande djupt, med öppna munnar och huvudena vilande bland hopfösta flaskor, glas och fimpar.
En av de sovande är en pojke i tjugoårsåldern.
Han kallas Svarta Masken.
Namnet uppstod under en period av hans liv då han uteslutande ägnade sig åt att läsa serietidningar.
Så längtansfyllt ivrigt önskade han sig in i seriehjältarnas svartvita värld att han slutligen förlorade sin egen identitet och på fullt allvar trodde sig vara en seriehjälte.
Getrud och Leif hittar varsin ledig plats vid ett stort fönsterbord.
Där dricker de en blodapelsinsfärgad sockerdricka, blandad med rent brännvin.
--- Jävlar du, vicka lok det är på gång i kväll säger Leif och nickar utåt gatan.
I en lång, rävsvansprydd karavan står bilarna uppställda utmed trottoarkanten.
Vingprydda, kromblänkande raggarbilar med gällt påkallande signalhorn.
I bilarna, skrattande, sjungande, skrikande, gråtande arbetarungdomar med redan märkta händer, märkt självkänsla.
Och med en tideräkning, oslagbart accelererande på en virvlande snabb sträcka emellan fredagkväll och söndagkväll.
Sockerdrickan ger en omättligt sugande hunger.
De äter kokt och grillad korv på räfflade pappersbrickor täckta av ett bismakande pulvermos.
--- Fan, ska vi göra, säger Getrud och gäspar.
Leif rapar.
Han tänder en cigarrett och svänger ett extra varv med den silverglänsande ronsontändaren.
--- Vi kan väl gå en vända uppåt.
I Folkets Hus är det dans.
Getrud och Leif dröjer utanför.
--- Jag kan inte dansa.
Inte ett skit, säger Getrud trotsigt, i ett försök till att avråda Leif från att gå in i danslokalen.
--- Vi kan väl titta i dörren, säger Leif och drar henne envist med sig.
Orkestern är klädd i paljettglittrande blazers.
Vokalissan i volmhög sockervaddsfrisyr sjunger om den ändlösa kärlekens tusen kyssar.
Getrud ser sig osäkert omkring.
Flickorna på dansgolvet är välvårdade, diskret målade.
De har kortärmade jumprar, gråplisserade kjolar och håret uppsatt i glänsande svinryggsfrisyrer.
Leif och Getrud är båda olustigt medvetna om hur omaka de är.
Avvikande i klädsel och beteende i jämförelse med ungdomarna på dansgolvet.
Som alltid, då Leif känner sig granskad av kritiskt nedlåtande ögon, rister han handen i den penningtyngda byxfickan.
De lämnar Folkets Hus och går ännu en gång mot Grillbaren.
Nu är baren stängd.
Bakom de stora fönsterrutorna slokar mörkret oljeskimrande blankt.
De två första bokstäverna i neonskylten har slocknat.
De övriga sex, fräsande röda, skriver illbar.
Innan de åker hem köper de varsin korv med mos, lingon och hackad gurka.
Getrud halvsover i taxin.
Och lyssnar motsträvigt till Leif och hans skenande drömmar : --- Du vet, får jag riktigt mycke pengar va, då ska jag köpa en sån där bar och ställa in.
Sen kan vi sitta där du och jag och blanda drinkar med oliver och is och körsbär och en helvetes massa fina sorter.
Det du ... Tillbaka i rummet lyfter han på sängöverkastet och plockar fram en vit flaska med svart kork.
Klatschande river han itu en nytvättad frottéhandduk.
Ena halvan ger han till Getrud.
Den andra behåller han själv.
Getrud ser oförstående på honom då han skruvar av korken på flaskan och omständligt fuktar frottétrasan.
--- Ge hit din trasa.
Getrud räcker honom stumt det trispiga frottéstycket.
--- Fy fan, vad det luktar.
Som när man målar, säger Getrud.
Leif räcker henne trasan.
Han sätter sig tillrätta på sängen.
--- Thinner.
Jävligt skön fylla.
Sätt dej bredvid mej här nu och dra upp det i näsan så ska du få känna på nåt.
Getrud luktar på trasan.
Det sticker kvävande starkt i näsan.
Ögonen fylls av tårar.
Hon ser på honom.
Hans ansikte är dovt, slutet, skuggat av den stripigt hängande luggen.
I ett skålformat tumgrepp håller han den thinnerindränkta trasan.
Med slukande djupa andetag drar han in ångorna.
De glest befransade ögonlocken skälver halvslutna.
Getrud iakttar och gör likadant.
Plötsligt känner hon sig handfallen, överrumplad av den sanslöst ljuvliga känslan som den indränkta trasan ger.
Rummet förvandlas till ett bomullsvadderat knyte.
I knytet lindas hon in.
I en ändlöst vaggande värme.
Hon tycker att det svåra plötsligt känns nästan komiskt likgiltigt.
Det angår henne inte längre.
Inte på samma smärtsamt svidande sätt som tidigare.
Hon måste hela tiden ha mera thinner i trasan.
Hon måste till varje pris få behålla denna vantrogna salighet.
Långt borta i ett gultöcknigt avskärmande dis hör hon honom säga att thinnern i flaskan är slut.
Att han har kastat ut flaskan genom fönstret Ursinnigt salivfradgande springer hon fram mot fönstret.
Kravlande tar hon sig upp på fönsterbrädet.
Krukväxten, den ärtgrönt knoppande faller grusknastrande i golvet.
Hon ser det inte.
Hör det inte.
En enda tanke sågar blixtrande vass och klar genom huvudet : Hon måste hoppa ut genom det stängda fönstret.
Ned i trädgården och leta bland träd och buskar efter den bortslängda flaskan.
När och om hon hittar den tänker hon skakande vrida ur varje droppe.
Hon sparkar, spottar, vrålar då han blek och skakad sliter ned henne från fönsterbrädet.
Ursinnig av rädsla slår han henne i ansiktet, tills hon brister ut i en stilla, nästan ödmjuk gråt.
Han vaggar henne hårt, oupphörligt, som vill han utplåna sin egen skuld till det nästan skedda.
Ömt stryker han henne över kinden.
Förstummad av ohejdade snyftningar har han inga ord att ge henne.
Getrud känner att hon måste kräkas.
Stapplande faller hon ihop vid klosettens porslinsvita sockel.
Han sitter på huk bakom henne.
Håller sina stora händer runt hennes gråporiga panna.
--- Jag ska hjälpa dej så du inte får spykleter i håret.
Getrud rister vädjande på huvudet.
Runt maggropen känner hon ett isande grepp.
--- Mamma, mamma hjälp, ropar hon.
Jag dör!
--- Spy då för helvete, uppmanar han henne vädjande hjälplöst.
Ur hennes mun spränger maginnehållet fram i en ystad fors av korvskinn, potatismos och brännvinsskummad apelsindricka.
De somnar med kläderna på.
Söndagmorgon.
Getrud vaknar först.
På hjässan tynger bakrusets taggtrådsvassa törnekrans.
Hon suger på de oborstade tänderna.
Och känner en sötsyrligt skummande smak och förstår att tandköttet blöder.
Från våningen inunder hörs haltande orgelmusik, psalmsång i tvåstämmig hängivenhet.
Genom fönstret söker sig en vinglig och yster solkatt.
Glidande mjukt rullar den över bokhyllans tombolamenageri.
Solljuset spatserar fjäderlätt över Leifs ansikte.
Hon ser med plötslig skam och förfäran hur ful han är.
Det stripiga håret, det degsvulstiga ansiktet knottrigt av vartoppiga kvisslor, talgstinna pormaskar.
Hon undrar hur hon själv ser ut.
Just nu.
Efter gårdagen och natten.
I badrumsspegeln ser hon ögonen matta av sömnbrist, med vitorna grumligt sönderklösta av spruckna blodkärl.
Och ansiktet, gulblekt och svartsmuligt av salivblandad mascara.
Det koppartonade håret brinner risigt genomlyst som en gles höstskymning.
I magen känner hon en trådlikt nystande ångest.
--- Jävla skithög, fräser hon åt sin egen spegelbild.
Hon tvättar sig porlande kallt, sköljer munnen och går in i rummet.
Han sover fortfarande.
I hans ena näsborre nickar en olivgrön snorpärla.
Hon blåser på den i ett försök till att väcka honom.
Under ordlösa bannor vältrar han över på magen.
Bred över ändan som en ladugårdsdörr, tänker hon.
Just då upptäcker hon hans trådigt uppfläkta byxsöm och brister ut i hejdlös gråt.
Klarsynt och trilsket förtvivlad förstår hon att de inte kommer att älska varandra hela livet.
Han vaknar.
Då han slår upp ögonen orkar han inte att se hennes tårar.
I stället tar han hennes arm i ett valhänt smekande grepp emellan sina båda armar.
Suckande letar han fram ronsontändaren och tänder en stor fimp.
--- Hur är det ? undrar han med hostskrovlig röst.
--- Känner mej taskig, svarar hon.
--- Undrar jag inte på, svarar han och fimpar grimaserande.
--- Vad fan då, undrar hon aggressivt.
Och tillägger med spelad likgiltighet : Jag minns bara att jag spydde.
Han svarar inte.
Studsande far han upp från sängen som om han erinrat sig något.
Mitt på golvet tömmer han ut byxfickans innehåll.
Han sätter sig bredvid den sedelskrynkliga, myntklirrande högen och börjar att räkna.
--- Du, försöker hon.
--- Nu håller du käften, biter han av.
Arg och sårad smäller hon igen toalettdörren.
Nyckeln vrider hon runt tre gånger.
Kallsvettigt darrhänt räknar han igenom kassan.
Fixerande ofta tänker han på pengar.
Att vara utan pengar gör honom på samma gång desperat och hjälplös.
Att vara utan pengar är för honom detsamma som att vara bakbunden.
Fastfruset passiv.
Att han förnimmer bilden från barndomen : Ångande köld.
Han bär mössa med speglande skärm och hettande öronlappar.
Fastän han vet att han inte får, slickar han på en frusen ledstång av järn.
Tungan limmas fast med brännande smärta.
Han känner, han vet, att han absolut inte kan företa sig någonting utan pengar.
Allt beror av myntskramlet, det sträva prasslet i byxfickan.
Så att han kan köpa sig korv, en bunt serietidningar, snask, en back öl, gå på bio, spela flipperspel, eller bara ta en näve lotter i en förföriskt snurrande tombola.
Lättad konstaterar han att pengarna räcker ännu några dagar.
Ångestköpt bankar han på toalettdörren.
--- Jag öppnar, men bara på det villkoret att du lovar att du går med mej upp till telefonkiosken, så jag kan ringa hem.
Jag törs inte åka hem annars, nu när jag vatt borta i natt.
--- Jag lovar.
Så kan vi ta en vända förbi korvlådan.
Dom har kanske öppet tidigare i dag, det är ju söndag.
De går bredvid varandra.
Getrud vill inte ta hans hand.
Hon inbillar sig att hans storlek blir mera iögonfallande om hon håller honom i handen.
Dessutom känner hon sig plågsamt kvalfylld inför tanken att hon inte kommer ihåg vad som hänt under natten.
Den thinnerförträngda minnesluckan påminner henne om döden.
Som hon tror döden är.
Att säga saker, vråla ut dem och efteråt inte minnas.
Inte heller minnas kroppsrörelser, gester, känslor, dofter.
Hon är rädd.
Liten och rädd.
Obemärkt smusslande sticker hon sin hand i hans.
Han säger inget.
Istället rister han andra handen i sin myntklingande byxficka.
Olycksknyte Fem dagar.
Tio dagar.
Med hoppfull desperation springer hon på toaletten och tittar i underbyxorna efter menstruationsvarslande tecken.
Hon känner de välbekanta smärtorna.
Krampen i ljumskarna, värken över ryggslutet.
Men blodet uteblir.
Hjälp, tänker hon.
Den här gången har jag trillat dit.
Nu är det klippt... Vad ska dom säga ? Mamma och pappa ? Mormor och farfar och farmor ? Alla andra människor som känner henne ? Vad ska hon ta sig till ? Ta sig till med ett litet barn ? Hon som själv är ett barn och ännu inte fått sista barnbidraget.
Först nästa år fyller hon sexton.
Hon ber till Gud.
En tvivlares ödmjukt lismande bön, tvångsmässig och inställsam : Käre, gode allsmäktige gud i himlen, du som vet och kan allt, gör så att jag inte är med barn.
Gör så att jag inte är med barn.
Gör så att jag inte är med barn.
Till Leif har hon inget sagt.
Hon vet att det är han.
Men vill ingenting säga.
Inte ännu.
Först berättar hon för pappa.
Lite bekymrad ser han på henne.
Så säger han uppmuntrande : --- Nu Hjärteblodet ska vi inte ta ut några bekymmer i förskott.
Först måste vi ta reda på hur det är.
Man ska inte alltid tro det värsta.
Getrud nickar.
För stunden känner hon sig tröstad.
Också mamma klamrar sig envist fast vid hoppet om att farhågorna inte skall besannas.
Pappa och Getrud åker till lasarettet i Värnamo.
Där blir Getrud undersökt.
En brådskande snabb gynekologisk undersökning som inte visar något synbart tecken på graviditet.
Den välment moderliga gynekologen tror att Getrud drabbats av en menstruationsrubbning.
Oläsligt snabbt skriver hon ut ett recept innehållande två rosaskimrande piller.
Piller som skall tas med en tjugofyratimmars intervall och som skall påskynda den uteblivna menstruationen.
Jublande glad berättar Getrud för pappa.
Trötta och lättade beslutar de sig för att fira det glada beskedet.
De går på Bergs konditori.
Det finaste i stan.
Getrud äter två Napoleonbakelser och berättar pladdrande ivrigt om läkarundersökningen.
Pappa lyssnar.
Han tuggar på en Mariabulle och röker cigarrett i nyinköpt munstycke.
Då de kommer hem och ger mamma beskedet visar hon en ohämmat galen och vildsint glädje.
Ostadigt vristvickande dansar hon runt med Getrud på köksgolvet.
Under den vilda dansen viskar hon i Getruds öra : --- Seså, ge mej tummen nu.
Nu får du förbaske mej tumma på att du ser till att skydda dej i fortsättningen.
Getrud tummar.
Och känner det som om turen förvandlats till en stoltserande bedrift.
Tabletternas effekt uteblir.
Det bekymrar inte Getrud.
Hon litar på diagnosen och tror tillitsfullt att menstruationen kommer så småningom.
Mamma bär på en gnagande misstro.
--- Det skulle inte förvåna mej om också detta skall drabba oss.
Allt elände ska man dras med.
Tre veckor senare skall Getrud till lasarettet för återbesök.
Att bli undersökt tycker hon nästan är spännande.
Man bryr sig om henne.
Talar om henne.
Gör noggranna anteckningar kring hennes person.
Dessutom kan hon och pappa gå på varuhuset Epa och handla.
Och titta på frestande saker som inte finns att köpa i Reftele.
Hon ligger på den klykformade gynekologbädden.
I fyrtiofem minuter har hon väntat på läkaren.
Benen skrevar blåknottrigt gåshudade.
Fötterna domnar kalla mot de plastöverdragna frottésadlarna.
Över magen tynger en av landstingets strävt urtvättade, blåsignerade handdukar.
Läkaren är en äldre, vitgrånad man.
Emellan de bländvita kragsnibbarna stramar en violblå fluga.
Getrud reser sig till hälften, slätar hastigt till frisyren och nickar fromt inställsamt.
Han nickar torrt tillbaka och drar på sig de långskaftade gummihandskarna.
Getrud känner hur han med ett skohornsliknande instrument försiktigt vidgande drar ned slidmynningen.
Handgreppen är skickligt invanda.
Han visslar.
Visslar silande lätt med tungspetsen vikt emellan framtänderna.
Trevande omsorgsfullt undersöker han henne.
Han rätar på sig.
Med en lätt, nästan elegant rörelse drar han av sig handskarna.
Blicken då han ser på henne är outgrundligt stel.
--- Jahap!
Nu ska hon ha barn!
Tonläget är hojtande hurtfriskt, nästan glatt.
Getrud stirrar.
Över hennes nariga läppar kommer några få stavelser : --- Va ? --- Nu ska hon ha barn, sa jag, upprepar läkaren, vänder ryggen mot henne och tvättar händerna masserande omsorgsfullt.
--- Ni kan klä på er nu.
Getrud reser sig.
I hennes huvud dröjer ordens enträgna återklang : Nu ska hon ha barn.
Yr, stickande stel går hon över golvet.
Mot förhänget som döljer hennes skor och kläder.
Vad ser mannen, läkaren, bakom henne ? En förskrämd flickrulta med gungande löshulliga skinkor, rödrosigt kyssta av den klykformade bäddens plastöverdrag ? Påklädd sitter Getrud bakom det stora skrivbordet i mottagningsrummet.
Hon försöker att lyssna på vad läkaren säger till henne.
Det är svårt.
Chocken har gjort henne bedövande lomhörd, så att hon varken kan eller vill begripa det han, läkaren, säger.
En av meningarna bränner sig fast i henne : Barnet, fostret, är åtta veckor gammalt.
Vad det exakt innebär vet hon inte.
Hon orkar inte att lyssna ordentligt.
En sak vet hon att hon med säkerhet vill : Hon vill ut.
Bort från lasarettet som påminner henne om det ännu oformade som med en ondskefull slump tagit hennes kropp i besittning.
Pappa väntar utanför lasarettet.
Han står vid Besen och drar rätande i radioantennen.
Halvvägs ropar hon på honom.
Klent ihoptråcklad av ett skenbart mod skär sig rösten : --- Pappa!
Pappa!
Han vänder sig om.
Hon ser honom som i en regntårig bild.
Som hon tror att hon alltid kommer att minnas honom : Vilande mot den vinröda Besens framtunga motorhuv, med händerna i de trådkorviga byxfickorna och med kepsskärmen slokande som vindpinad betblast.
Hon springer emot honom.
Snubblar på de oknutna skosnörena.
Och gråter andlöst våldsamt.
Emellan snyftningarna stapplar orden senfärdigt fram : --- Jag ska ha barn!
Jag är med barn!
Nu blir det inget liv mer.
Nu är det slut.
Det blir ingenting, ingenting mer.
--- Jodå, Hjärteblodet mitt, svarar pappa lugnt leende och stryker henne över håret.
Det finns mycket kvar ännu.
I bilen hem gråter hon hela vägen.
I ett försök till att överrösta henne sjunger pappa högt och trösterikt : --- Det kommer, det kommer, det kommer, det kommer nog en lycklig dag till dej.
Då hon hör ordet lycklig gråter hon än värre, än otröstligare.
Mamma går över golvet.
Fram och tillbaka i osalig rastlöshet.
--- Jag säger då det... Detta också... Detta ... Mammas beteende pendlar klentroget emellan bedrövelse och vrede.
--- Du har då alltid ställt till det för dej.
Och för andra i din omgivning.
Olycksknyte.
Pappa knackar i bordet.
--- Lugna dej.
Och kom och sätt dej här i stället för att springa omkring som en osalig ande.
Mamma blänger vasst på pappa.
--- Det ordnar sig nog.
Bara vi hjälps åt, säger pappa.
--- Ordnar sig nog, härmar mamma i hätskt tonläge.
Du vet inte vad du talar om.
Flickan är femton år.
Femton år!
--- Jag sitter faktiskt här, skriker Getrud.
Jag finns faktiskt till.
Mamma snurrar runt.
Pepparkaksblicken kisar illvilligt.
--- Det ska gudarna veta!
--- Jamen, vi kan väl för fan inte bara skälla och gräma oss.
--- Skrik inte, säger mamma sammanpressat.
Det är väl onödigt att mormor ... --- Vaddå onödigt, faller Getrud in.
Hur har du tänkt, att jag ska trolla bort magen sen eller ? Mamma tvärstannar, drar fram fåtöljen intill Getrud och sätter sig mitt emot henne.
--- Vi måste ordna det här på nåt sätt.
--- Vaddå sätt, undrar Getrud.
--- Jag menar i klartext, säger mamma och sneglar forskande på pappa.
Jag menar att vi ska försöka att få abort.
Du är ju så ung.
Getrud ser på mamma.
Så långt som till detta, har hon inte ett ögonblick tänkt.
Hon ser på pappa.
Han möter hennes blick.
Outgrundligt stumt.
--- Barn lilla, säger mamma balanserande otåligt.
Du måste tänka över vad det här innebär för dej.
Du är ju själv bara ett barn.
--- Jamen, invänder Getrud.
Jag är ju inte själv om det.
Leif han ... --- Kan vi inte hålla honom utanför det här ? undrar mamma osäkert.
--- Det kan vi väl ändå inte, utbrister pappa.
Getrud trevar över sin kropp.
Över det navelförbundna, slarvigt planterade människofröet.
--- Nej, protesterar hon uppflammande häftigt.
Jag vill inte ta bort det.
--- Men, herregud, säger mamma dovt behärskande.
Så höjer hon rösten och tillägger tjurigt hotfullt : --- All right.
Då får gunstige herrn komma hit då.
Så får vi prata om saken.
Getrud träffar Leif.
Hon berättar för honom.
Han håller om henne.
I ett smärtande hårt famntag av rädsla och trots.
--- Vi ska ha den här ungen.
Jag vill det.
Och vi ska va ihop.
Gråtfärdig av glädje över hans välvilja, som hon tror är en kärleksförklaring kramar hon honom hårt av hängiven tacksamhet.
Leif är rädd för att träffa mamma.
Getrud tjatar bönande.
Tills han ger henne det motvilliga löftet att infinna sig på fredagkvällen.
Getrud är spänd.
Mamma är strängt avvaktande.
Pappa är lugn, och fylld av tillförsikt.
Leif är synbart nervös, fingerplockande fladdrig.
--- Nå, börjar mamma.
Har ni tänkt över det här nu ? Getrud och Leif ser på varandra.
--- Jo, börjar Getrud morskt.
Vi har bestämt oss.
Vi ska vara tillsammans.
Och vi ska ha det här barnet.
Leif nickar.
Han lägger ronsontändaren på bordet och tar Getruds hand i ett tryckande grepp.
--- Det är bra, säger pappa.
Vi får väl hjälpas åt, så ska det nog ordna sig.
Mamma säger ingenting.
Läppjande eftertänksamt dricker hon det bladgrumliga téet.
Hon ser på Leif.
--- Vad kan du ? undrar hon.
Leif lutar sig baklänges och vickar villrådigt på den pinnglesa köksstolen.
--- Jag kan ju jobba.
--- Vaddå, jobba ? envisas mamma.
--- Han kan väl gå på fabrik, föreslår Getrud.
Det finns ju så många som ... --- På fabrik kan han väl inte gå, ryter mamma.
--- Jamen, om han nu vill det, säger pappa lirkande försynt.
--- Det är klart att han inte vill, snäser mamma bestämt.
Så tillägger hon klarsynt fnysande : --- Det är väl ingen som vill gå på fabrik, det kan jag inte tänka mej.
Leif harklar sig.
Blicken under den stripiga luggen är mörk av harm.
--- För fan, låt mej få snacka lite också.
Ni kan väl för fan inte sitta här och bestämma vad som är bra för mej.
Mamma grimaserar nedlåtande.
--- Du kan väl ändå inte påstå att det är nåt att ha.
Och gå och ställa sej på en skitig fabrik.
--- Så det är inte fint nog längre, säger pappa menande.
Mamma fixerar pappas blick.
Stolt och orubbligt.
--- Nej, svarar hon frankt.
Det är det förbanne mej inte.
Ett jobb som tar både kropp och själ, det är inte fint nog.
Och förresten, så vill jag att min unge skall få det bättre än vad jag själv har haft det.
Hon ska baske mej inte ha det sämre.
Mamma ler överslätande mot Leif.
--- Jag menar bara ... du är ju inte dum.
Du har ju gått i realskola och allting.
--- Jamen, jag slutade ju för det var så jävla tråkit.
Jag visste inte vad jag skulle ha det till.
--- Det är snart dags för dej att börja veta.
Du är tjugofem år och du skall bli far.
Leif reser sig upp.
Brakande häftigt ställer han sig framför mamma.
Skjortan, den svarta nylonglänsande hänger utanför.
Den stripiga luggen hänger över de bruna ögonen som visar en farligt speglande lyster av sårad självkänsla.
--- Hotar du mej va ? --- Ta det inte så Leif, säger pappa.
Getrud försöker att få honom att sätta sig ned genom att dra hårt i den kasande skjortkanten.
Mamma reser sig.
Rak och orubblig står hon framför honom.
--- Jag hotar ingen.
Jag vill bara veta vad du vill.
--- Det är väl för fan inte så lätt att veta vad man vill, svarar Leif vresigt undanglidande.
--- Det visste väl inte vi heller när vi var unga, skämtar pappa.
--- Han borde väl åtminstone tänka på Getrud här, säger mamma.
--- Jag tänker på henne hela tiden, svarar Leif gråtgrumligt tjockt.
Mamma tiger, så säger hon : --- Då sätter vi oss ner och ser lite logiskt på det hela istället.
--- Skär upp några skivor systerkaka till, ber pappa synbart lättad.
--- Alltså, börjar mamma summerande.
Du vill alltså inte börja jobba på fabrik ? --- Har jag väl inte sagt, muttrar Leif släpigt.
--- Trodde jag vi var överens om, svarar mamma syrligt.
--- På dej verkar det som om allting redan är klappat och klart, ropar Getrud ilsket.
--- Lugn vilda sjön, hojtar pappa och sväljer en häftig tugga av systerkakan.
Mamma kastar en förstulet menande blick på Getruds mage.
--- Här är minsann inget som är klappat och klart här inte.
--- Håll käften, muttrar Getrud.
Leif fimpar och tänder igen.
I en ansträngt glättad ton vänder sig mamma till Leif.
--- Vad kan du tänka dej att göra.
Finns det nåt som ... --- Du är ju så himla bra på matte, säger Getrud och lägger armbågen på Leifs axel.
Leif funderar.
--- Ett tag så tänkte jag att bli ingenjör, men så ... Mamma lyser upp.
--- Herregud för sören, det är väl för höge farao inte för sent ännu.
Det är aldrig försent så länge man lever.
Pappa suckar.
Han ser misstroget på mamma.
--- Ingenjör, det finns väl ... Leif skakar på huvudet.
--- Det kostar ju en jävla massa pengar att plugga.
--- Det kan man alltid låna, försäkrar mamma bekymmerslöst.
--- Tjugofemöresingenjör, skrattar pappa och ser med retfull uppsyn på mamma.
--- Åja, säger mamma.
Åja... Ingenjör i allafall.
Getrud sitter tyst.
Hon tittar brydd på Leif.
Kan han verkligen bli ingenjör ? Och vill han verkligen det ? För sin egen skull och inte bara för hennes ? Hon sneglar ned på sin osynligt växande mage, smickrande upprymd : Ingenjör... Iallafall nåt att komma med.
Ingenjörskan, tänker hon sedan och skrattar till.
Det här måste hon berätta för farmor.
Mamma lutar sig fram över bordet.
--- Nå, vad säger du Leif ? Det där med ingenjör är väl inte så dumt ? Du kan börja på skola i Anderstorp.
Leif granskar nervöst sina rödsvåligt avbitna fingernaglar.
--- När jag tänker efter, skall det nog bli jävligt skönt att börja plugga igen.
Mamma ler triumferande och ger Leifs väldiga överarm en tryckande lätt puff.
Så säger hon mäkta belåtet : --- Där ser du, det var nog inte så dumt förslag i allafall.
--- Jaha, då får man en ingenjör i släkten då, skämtar pappa och bligar skälmaktigt mot Leif.
Leif ler stolt, nästan högmodigt.
Getrud trycker sig intill honom.
Och ropar, i en ögonblicksstämning av oöverlagd glädje : --- Då måste vi förlova oss.
--- Akta dej för kitt, replikerar pappa och försöker förgäves få med sig mamma i ett skratt.
Mamma ser på dem båda.
Hon säger lugnt, torrt : --- Det blir väl bäst så.
Med ett fingervisande förbehåll tillägger hon : --- Nu vet du vad det här innebär för dej Leif ? Inte sant ? Det kommer att kosta dej en framtand.
Du får arbeta och framför allt : Du får vara hederlig till sista blodsdroppen.
--- Begriper du väl för helvete!
brusar Leif upp.
Leif söker till skolan i Anderstorp och kommer in på sina prestationshaltande realskolebetyg.
Han hyr ett rum och ringer henne punktligt varje dag.
Getrud tror att hon nästan är lycklig.
Fastän ensam och isolerad från jämnåriga.
Någon gång kommer Snus och hälsar på.
Oftast har hon bråttom och är undvikande förlägen inför Getrud.
Getrud som då hon ser Snus och talar med henne känner en sorts vild och sorgsen längtan.
En gnagande oro som hon inte riktigt förmår att röra vid.
Hon lever i en framkrystande väntan.
En labilt självutplånande väntan.
De yttre detaljernas möda spar hon till helgen då han kommer.
Det är då hon badar, tvättar sitt hår, lägger det på hårda papiljotter, klipper tår och fingernaglar och avslutar det hela med att stå vid spegeln i flera timmar och med bardotplutande läppar prova ut olika sorters håruppsättningar.
Olika sorters läppstiftsnyanser och förföriskt varierande bystvinklar.
Spänd och putande står hon på farstubron och väntar på honom.
Väntar på att få höra honom säga att hon är söt.
Att hon har en snygg frisyr.
Att han har längtat efter henne.
Ibland säger han det.
Oftast inte.
Då han kommer på lördagsförmiddagen har han händerna fulla med påsar.
Chokladkarameller, serietidningar och färskt franskbröd.
Det blir slagsmål om det färska brödet.
En knivfäktande fejd om vem som skall ha den knapriga skalken.
Under eftermiddagen, innan TV-n börjar ligger de i vardagsrummets soffa, äter snask, läser serietidningar och röker.
I ivrig gemenskap söker de ett namn till det ofödda barnet.
De läser almanackan från månad till månad och skrattar kiknande åt namn som Napoleon och Nikodemus.
Mormor kommer ned från sitt rum.
Hon sitter tyst och ser på dem.
Och skakar huvudet med den gråvita hårknuten som en ros av aska.
--- Di ä redia barnongar bägge två.
Kan unnra hur det ska bli me den däringe gutapärken i magen ? Också mamma undrar.
Hon tiger för det mesta och tänker kompromissande liknöjd : Bättre än så här blir det kanske inte.
Pappa lever upp då Leif kommer.
Tillsammans spelar de japansk whist och kasino.
I köket ekar utropen av besvikelse och triumf.
De knogdaskande kortgivarna vibrerar över vaxduken.
Senare på kvällen samlas de alla vid TV-apparaten.
Med tvångsmässig precision ser de alla program som finns att se.
Ibland groggar de.
Dricker rent brännvin och sockerdricka med halvtinade isbitar från kylskåpets blågärdade fryslåda.
Inför särskilda TV-program som amerikanska deckare, vilda västernfilmer, och den svenska uttagningen till eurovisionsschlagerfestivalen laddar de upp med extra festligheter såsom flera stycken Twistpåsar, nygräddade flottyrringar och pilsnerkorv.
Gott till kvällen, brukar pappa säga då mamma bakar flottyrringar.
Getrud och Leif förlovar sig.
En söndagsförmiddag, efter den segkokta steken, de konserverade päronhalvorna och de kolsyrefräsande fyllda duralexglasen.
Getrud är glad.
Lycklig.
Hon viftar spegelfåfängt med sin ringprydda hand.
Någonstans i ett svindlande svart brunnsdjup av hennes undermedvetna finns den halvt formade tanken om en nybyggd tegelvilla, bil och trädgård.
Leif grämer sig över att förlovningsringarna inte är självlysande.
Sorgset nostalgiskt berättar han om sin första ring.
En dödskallering med röd självlysande pärla som gnistrade med magisk lyskraft i en becksvart, vindpipande garderob.
En dag ringer han inte.
Först tror Getrud att telefonen är trasig.
Upprepade gånger lyfter hon luren och kontrollerar svarstonen.
Sladden, den trassligt trådnötta rätar hon ut och lägger intill den svarta fingerkladdiga apparaten.
Har han blivit sjuk ? Har det hänt honom något ? Fylld av onda aningar gruvar hon en dagslång, tigande oro.
Dagen därpå får hon besked.
Ett glidande lösryckt telefonbesked från en okänd kamratröst, upphetsad av välment skadeglädje : Leif har kvällen före i berusat tillstånd stulit en bil och kört av vägen strax utanför Anderstorp.
På vägen till Värnamo.
Getrud känner sig slagen.
Lemlästad av en dödslängtande besvikelse.
Hur kunde han ? Domnande långsamt går hon in på sitt rum och drar igen dörren ljudlöst.
Pressande hårt kniper hon samman ögonlocken.
Från hennes dallrande spända struphuvud kommer ett kvidande, kluckande ljud.
Först rullande dovt, halvkvävt, sedan som ett ihärdigt skorrande vrål.
Under snyftgurglande raseri med tänderna i ett karvande grepp mot hakskålen hamrar hon knytnävarna mot väggen, mot de upptejpade idolbilderna, affischerna, tills knogarna blöder i punktformade sår.
--- Stackars rulta, säger mamma och vaggar Getrud i ett ursinneshamstrande famntag av trösterik styrka.
Vid Getruds fötter sitter pappa.
Alldeles stilla som i en gråtonad filmbild där kameran stannat och fixerande frusit ned bilden.
--- Hjärteblodet, Hjärteblodet lilla, såja, såja.
Hjälplöst omedvetet nafsar han runt Getruds bara tår.
Getrud gråter inte längre.
Hon ligger skälvande stilla i mammas knä.
Med örat intill mammas kaffebubbliga mage.
--- Jag vill dö, säger Getrud.
--- Prata skit, säger mamma ilsket.
Här ska inte dös, här skall levas.
--- Jag ska ge tillbaka förlovningsringen, hickar Getrud.
--- Här ska inget ges tillbaka, viskar mamma.
Hätskt tillägger hon : Om du ska ge nåt, så ska du ge igen.
Bara ge igen!
Leif ligger på lasarettet i Värnamo.
Getrud tror att det är riktigt som mamma säger, att hon inte bör hälsa på honom, att hon inte bör se honom mer överhuvudtaget.
På ett ovillkorligt sätt känns han som död för henne.
Pappa åker ensam i Besen.
Åker till Värnamo och hälsar på Leif.
I det galonklädda baksätet ligger den medhavda besökspåsen full med serietidningar och chokladpraliner.
Leif är inlindad så när som på de bruna ögonen och den snabelliknande näsan.
Han säger inte mycket.
Bara några ord om att han är ledsen.
Att han ingenting minns.
Att han hör dåligt på vänster öra och att han tycker mycket om Getrud.
Och att han verkligen ville, men inte kunde.
Han ber inte om någonting.
Pappa tar hans gipstyngda hand.
Frenetiskt försöker de båda att stumt blinka bort tårarna.
Hyresvärden i Anderstorp ringer.
Någon måste städa efter Leif.
Plocka reda på hans saker.
Getrud och pappa åker dit.
Värdinnan som är en blek, blåtonad kvinna klädd i tofsprydda filttofflor och oxhudsfärgad morgonrock visar dem upp på rummet.
--- Så ser det ut, säger hon gällt förebrående.
På golv, bord och stolar ligger kläder, flaskor, tidningar och fimpar.
Sängen står obäddad.
Lakanen är rynkigt ovädrade och svartkorniga.
Under sängen ligger öronmärkta trekronorsdeckare.
Rummet ser ut som vore det brådstörtat lämnat.
Under fasa, hot.
Vandaliserat av tristess och oförmåga.
--- Jaha, suckar värdinnan.
Då kanske man kan få sova om nätterna hädanefter.
Getrud rodnar.
Pappa gungar besvärat på sitt ojämnt vadderade axelparti.
--- Visst, det var så sant, erinrar sig värdinnan och öppnar garderobsdörren.
Framför Getruds svullna fötter ställer hon en stor, immigt skimrande plastsäck.
Getrud kastar en blick i påsen och inser genast med tårbrännande självbevarelsedrift att hon bör spara påsen tills de kommer hem.
Inför värdinnans anklagande blickar saknar hon kraft till att stanna längre än vad som är alldeles nödvändigt.
Hon sitter på huk intill vedlåren i köket.
Blåssprängande kissnödig och med den vitimmiga plastsäcken bredvid sig.
Först, innan hon ger sig tid till att gå på toaletten måste hon titta i säcken.
Överst ligger en trave vita kortkalsonger.
Oanvända.
Vitstärkta.
Obrutna presentförpackningar med näsdukar.
Sockor och undertröjor.
Alltsammans presenter från hans mor.
Även bullarna som hon har bakat och skickat honom.
De skäggbevuxna och grönmögliga, inslagna i rosettprytt foliepapper.
Och de kärleksfullt knådade brödkakorna.
Allra underst ligger en trave ouppsprättade läroböcker.
Getrud reser sig på vingligt sovande ben.
Hon går fram till det kittsmulade köksfönstret och slår upp det.
Hon bryter brödet, smular det i handflatan och fyller det aluminiumglänsande fågelbordet.
Det återstående brödstycket smular hon sönder och kastar ut i pendlande vida gester som en såningsman.
Kastar tills gårdsplanen framför köksfönstret är täckt av en vitsmulig matta.
Fåglarna kommer i kivande klungor, med begärliga näbbar.
I samma stund som den första fågeln skriande hugger åt sig en brödsmula, större än näbben, stödjer sig Getrud mot bordskanten och saxar knipande med benen.
Hon känner hur fostret trycker kittlande över urinblåsan.
Hur urinen ringlar kliande varm i röda hudränder.
Skvalpande ljumna stannar dropparna kvar i de maskigt vitlysande crepenylonstrumporna.
Hon förflyttar sig stelbent trippande i riktning mot toaletten.
På vägen förbi vedlåren sparkar hon till plastpåsen och skriker vaggande rytmiskt : --- Jävel, jävel, jävel!
Getrud isolerar sig.
I en flyktreaktion av mat och sömn.
Hon sover klubbande tungt, ihoprullad med drömmande vildsint galopperande under ögonlocken.
Först vid tvåtiden på eftermiddagen stiger hon upp.
Då går hon på vätskegropiga fötter ur sängen, fram till spisen och steker sig en fettdrypande pyramid av råskalad potatis.
--- Dumma unge, skäller mamma.
Du får inte äta så vettlöst.
Du blir som en elefant.
Det är farligt.
Du kommer att få det svårt.
Getrud vet att mamma har rätt.
Det är farligt för henne att äta för mycket.
Hon väger redan 75 kilo.
En förfärande övervikt.
Dessutom har hon spår av äggvita i urinen.
Ett varslande tecken på havandeskapsförgiftning.
Fötterna är så svullna att pappa köpt ett par filttofflor till henne i storlek 42.
Trots varningssignalerna bryr hon sig inte om de förmanande orden.
Istället lagar hon åt sig en halvfull gryta chokladgodis på ett recept av övervägande socker, sirap, kakao och mjölk.
Med en träflisig slev äter hon direkt ur grytan.
Samtidigt läser hon en veckotidning.
Eller bläddrar i en grällt illustrerad postorderkatalog och drömmer om alla kläder hon skall köpa då hon blir mannekängsmal.
--- Ge fasen i tidningarna, säger pappa.
Skriv dikter istället!
Använd tiden nu mens du väntar.
Getrud försöker.
Men förmår inte.
Orden kommer inte till henne.
Hon orkar inte att ge sig tid till att vänta på dem.
Istället röker hon, sover och speglar sin växande trumhårda mage.
Hon tycker att magen ser ful och rolig ut.
Ful med de brustna vävnaderna lysande som blålila revor över den vitskrynkliga huden.
Barnmorskan har sagt att det kanske blir tvillingar.
Då hon sa det, skrattade Getrud högt och förfärat.
Mamma tog sig blekt åt hjärtat, medan pappa tycktes anse att det fanns värre saker i världen än två likadana människor, födda på samma gång, ur samma smärtvidgande livsmun.
En dag får hon brev från ett fängelse.
Från Leif.
Högerhanden som blev skadad i trafikolyckan har ännu inte läkt.
Handstilen är krampaktig, stundom oläslig.
Hon läser om och om igen.
Att han älskar henne.
Hon gråter och hatar.
Klänger sig fast med klistrig längtan, och naivt ältande drömmar om det som kunde ha blivit.
Hon besvarar hans brev hånfullt och förbittrat.
Så mycket tycker hon fortfarande om honom att hennes behov av att såra honom är omättligt.
Ur isoleringen gror rädslan.
Ur rädslan föraktet.
Getrud är rädd för att det skall komma människor till huset.
Rädd att de skall stiga över kökströskeln och se henne, elefantsvulstig med håret som risiga testar, klädd i en tältvid städrock såsig av matrester och ingrodda fläckar.
Det är inte bara det egna förfallet hon skäms över.
Också husets.
Det flagnande köket som de inte har råd att låta måla om.
Spisen med blåimmiga kastruller fyllda med ständigt kokande tvättvatten.
Det trasiga kylskåpet med provisorisk låsanordning bestående av ett gummiband spänt över en spik.
Den trasiga korkmattan med sin svarta hinna av kokssplitter och brunsmulig vedbark.
Detta nedslitna, lortabsorberande som behöver repareras, underhållas.
Som kunde bli vackert, funktionellt, lättstädat, om de bara hade haft pengar.
Ibland händer det då hon är ensam hemma och det knackar på dörren att hon inte svarar, utan istället springer och gömmer sig i en garderob.
--- Kan du inte göra det, Hjärteblodet, om jag ber dej, säger pappa och lägger huvudet på sned i en insmickrande pose.
Själv orkar jag inte.
Jag måste vila lite.
Pappar hostar hackande vasst.
Getrud blundar och känner en flimrande ilska under ögonlocken.
--- Du med din jävla högfärdshosta.
Den tar du bara till när du vill slippa och göra nåt som inte passar dej.
Som du inte ids.
Pappa ser på henne.
Eftertryckligt sorgset.
Sårat.
Getrud ångrar sig.
Men vill inte säga förlåt.
Just därför att hon använt det ordet alltför många gånger på en och samma dag gentemot pappa.
--- Kan du inte, försöker pappa igen.
--- Ta hit skiten, skriker Getrud och går mot tamburen.
Pappa ger henne kuvertet med växelblanketterna.
Hon lovar att lägga dem i bankens servicebox.
Mamma och pappa har varje månad ett förhatligt knippe växlar som ovillkorligen skall omsättas.
Redan ute på trappan vill Getrud vända.
Springa in och gömma sig bakom köksgardinen.
Hon räknar ut att det måste vara flera veckor sedan hon var ute på tomten.
Hon vet hur det pratas om henne.
Kafferepens allvetande sierskor har belåtet konstaterat att det gått med henne, alldeles som de förutspått : Hon har råkat i olycka.
Getrud nästan springer genom samhället.
Upp mot bankens servicebox.
Ett stycke från själva samhället stannar hon flåsande och ser sig om.
Vår.
Kittlande vägdamm.
Ångande lera och en blek, men livskraftigt uppnosig sol.
Hon drar in ett virvlande andetag.
Framvällande plötslig är glädjen där, förväntan inför livet.
Både sitt eget och det hon bär på.
Nu vill hon inte gå hem.
Inte ännu.
Inte hem och sätta sig i det instängt koksmolniga köket.
Hon sniffar kådlukt och ser vid dikesrenen några dammöverdragna tussilagon.
Med bredbent vinglande steg går hon mot skogen.
Mot solen.
Efter en stund inser hon svidande efterklokt att hon har promenerat för långt.
Fötterna vilar köttigt svullna över skolinningarna.
Hälarna värker.
Dem har hon alltid haft besvär med.
Som liten baby lät man henne ligga på BB utan tillsyn och sockor så att hon jollrande livsglad sparkade sina hälar blodiga, i svårläkta sår som sedan mormor tålmodigt plåstrade om och slutligen lyckades läka.
Alltsedan dess har hon ständigt besvär med de ömtåliga hälarna.
Vid en stig i skogen sjunker hon ned på en sten.
Glipande drar hon ned skokappan och ser de röda, värkande hälarna som lyser blåsigt vätskefyllda.
Helvete, hur ska jag ta mej hem, tänker Getrud.
Jag kan inte gå med dom skorna.
Och den här jävla magen som är som en stenbumling.
I vägen jämt.
Från magen känner hon en studsande spark.
I förtvivlan och ilska kastar hon kottar mot en yrvaken myrstack.
--- Ungjävel, skriker hon.
Och runt omkring henne den förbannade våren.
Den som det står skrivet så mycket om i veckotidningarna som hon köper och läser.
Våren --- kärlekens, förälskelsens tid.
En tid då man som flicka skall vara gåtfullt vacker eller oemotståndligt söt.
Då man skall promenera omkring silverskodd, träffad av kärleken som en blixt.
Den evigt förlåtande, förklarande, försonande kärleken.
En tid då man inte skall sitta i skogen och gråta med röd näsa och explosivt växande mage under en lorträfflad gördel.
Och med fötter och ben som en utpinad strykerska.
Hennes vrede överflyttas på pappa.
Märker han inte att hon är borta ovanligt länge ? Varför kan han inte köra iväg i Besen och leta efter henne ? Skall hon sitta här i skogen och dö ? Utan att någon ens saknar henne ? Vad gör han nu ? Ligger han på soffan med sin blankslitna byxbak pekande som en grå pelare mot tapetrosorna ? Hon linkar haltande hemåt med skorna i handen.
Magen och näsan i vädret.
Och med en glödande ramslång svordom på läpparna.
Äntligen hemma.
I vardagsrummet blir hon stumt stående.
Vid soffan, där som tapeten blivit som mest fläckad av salivdroppande snarkningar, och famlande tumavtryck, har pappa målat en fondtapet.
Målat i bladgrön färgnyans, med virvlande galna penseldrag markerade av rödgryniga prickar ditskjutna med en blå vattenpistol.
Getrud stirrar.
--- Vad tycks ? Tjusig fondtapet va ? De virvlande galna penseldragen irrar framför Getruds ögon.
Hon brister ut i ett växande skratt.
Pappa sjunker handfallen ned på soffan.
--- Vad är det ? ryter han.
--- Det ser så himla roligt ut, hickar Getrud.
--- Roligt ? Är det tacken för att man försöker att sätta lite piff på skiten ? Har man inga pengar får man banne mej ha fantasi.
Fortfarande leende, het av skrattvärme går hon ut på farstutrappan för att svalka sig.
Under fotsulorna känner hon stentrappans revigt kittlande köld.
Genom skogen dundrar eftermiddagståget mot Nässjö.
Snabelros --- Vad i all sin dar ... Mamma slår ihop händerna.
Hon står stumt handfallen framför utdragssängen.
--- Nämen, säger Getrud häpet och hukar sig ovigt intill sängen.
I mammas säng, på mitten av det näckrosmönstrade täcket, ligger Mållan, den rödstrimmiga, bärnstensögda kattan.
Hon ligger behagfullt utbredd i sidled.
Vid de vitrosa bröstvårtorna ligger fyra, olikfärgade kattungar.
De är sälblankt slickade.
Och trängs mot kattans kropp i kivande blindo.
--- Tror du inte att kattkräket har ynglat av sig i min säng, säger mamma ogillande.
Getrud drar med ett smekande pekfinger över de sugvaggande kropparna.
--- Dom är söta.
Dom ser ut som små råttor.
Alldeles blinda är dom.
--- Jo, jo, det kan väl hända, svarar mamma suckande.
Där kan dom i allafall inte ligga.
Jag blir så illa tvungen att byta lakan.
Och nu när det knappt finns nåt rent heller.
Getrud ser på den vaksamt springögda kattan.
Och känner hur hennes väldiga mage hårdnar i ett förberedande grepp.
Du har gjort ditt, tänker hon och smeker över kattans blanka rygg.
--- Mamma, ropar hon ängsligt.
Jag kan byta sängkläder om jag får ligga hos dej ett tag.
Mamma kommer in.
På armen balanserar hon en limpformad lakanstrave.
--- Men du är ju så stor och sängen är så smal.
Till sist så ligger jag på kanten och balanserar som en vante.
Getrud ser på mamma.
Ser med lidelsefullt vädjande ögon.
--- Snälla ... jag känner mej så rädd ... och så känns det så konstigt i magen.
--- Ja, ja, säger mamma.
Men bara en stund.
Sen måste jag få ligga själv i min säng.
Glad och lättad tar Getrud lakanstraven och vecklar ristande ut underlakanet.
Pappa kommer från toaletten.
Han har en urtvättad flanellpyjamas på sig.
Armhålan kniper hårt om ett fulltecknat manusblock.
Med en vrickande tungrullning sätter han lösgommen på plats.
Han ser på vägguret.
--- Jaha, det var denna pingstaftonen det ... --- Jaha, replikerar mamma.
Ingenting har det vatt och nu är det slut.
Runt Getruds heta, övertyngda kropp lindas lakanens mangeldoftande svalka.
Mamma och Getrud trängs och knuffas med ett kärleksfullt okynne.
Pappa har tagit en sömntablett och sover redan.
Tungt och snöflimrande drömlöst.
Om en stund sover också mamma.
Inte i en drömlös dvala påskyndad av livspockande sömntabletter, utan i en avskalat ren och enkel sömn.
Getrud ligger vaken.
Hon försöker att göra sig så liten som möjligt.
Så att inte mamma vaknar, irriterande trängd, och ber henne att gå till sin egen säng.
Hon ser sig omkring i rummet.
Juninatten blinkar med daggiga ögon, lindar sitt skymningsmörker i kamouflerande skuggor över det skamfilade rummet.
Vid fönstret, över den gulreviga rullgardinsväven tassar ett blektrynigt månljus.
Överrumplande som en uppvirvlande vind drar smärtan genom henne.
Värkarna växer som utförsrullande snöklot.
Sågande vassa emellan underliv, ljumskar och ryggslut.
Förvånad, nästan glad ligger Getrud alldeles stilla, stumt lyssnande till smärtan.
Ännu några minuter låter hon den rasera oemotsagd.
--- Ligg stilla, muttrar mamma.
Getrud kvider och försöker resa sig upp ur sängen.
--- Det var hemskt vad du lever, säger mamma.
Nu får du banne mej ligga i din egen säng.
--- Kan inte, svarar Getrud och håller om magen så hårt som om hon tror att innehållet vilken sekund som helst kommer att välla ut.
--- Så det har börjat nu, konstaterar mamma och svänger i en klarvaken gest benen över sängkanten.
Hon går över golvet.
I en övergivet självomfamnande gest sveper hon morgonrocken om sig.
Och medan hon mäter upp rågade mått kokmalet kaffe, säger hon gäspande : --- Det kan ta tid.
Det kan dröja evigheter innan vi behöver ge oss iväg.
Fast man vet ju aldrig förstås.
Getrud dricker en kopp kaffe, men förmår inte att äta något till.
Hon har svårt för att sitta stilla.
Som om hon försöker att hejda själva smärtan bromsar hon fötterna i golvet.
--- Det här är min själ ingen sinekur, säger mamma.
Skyndsamt tillägger hon : Men du kan ju trösta dej med att det tar slut det också.
Getrud är rädd.
Nervöst huttrande tänker hon att hon kanske kommer att dö under förlossningen.
Inunder den kaffetåriga vaxdukskanten knäpper hon sina svullna händer och ber till gud.
En tvivlares tvångsmässiga bön.
--- Bara spring för höge farao!
Det gjorde jag med.
Det lindrar, ropar mamma och ler bittert igenkännande.
Med värken som fastnupna kniptänger runt mage och rygg springer Getrud på dundrande fötter.
Springer emellan köket och finrummet.
Stannar upp i en flåsande paus vid spisen och kökspannan.
Och ser de växande högarna med flugkroppar.
Smetiga av blod och krossade bensmulor ligger de uppradade med bestialisk precision på det vita spiskaklet.
Hundrafemtiotre stycken flugkroppar.
Den siffra som pappa uppgav alltmedan han stolt höll den vibrerande flugsmäcken i handen.
Den oregerliga smärtan gör henne ursinnig.
--- Jävlar helvetes förbannade satans fanstyg.
--- Om det lindrar, så bara svär, uppmuntrar mamma.
Den skumpande språngmarschen gör henne alltmer andfådd.
Hon stannar upp och ser ut genom fönstret.
Ser med en yrselvirvlande blick mjölkbordet på andra sidan landsvägen.
Inte längesedan hon satt därute på mjölkbordet och med köksknivsvässad pennstump skrev upp bilnummer som hon samlade i ett blålinjerat block.
Inte längesedan hon bytte plastglansiga filmstjärnebilder, bokmärken ... På sin smärtdämpande färd förbi vardagsrummets fönster ser hon en skolkamrat gå förbi hand i hand med en mörklockig pojke.
Båda har de vita Lee-kostymer som är stämplade av gräsfläckar.
Genom det öppna fönstret hör Getrud hur flickan skrattar gällt och samtidigt mjukt porlande.
Kelsjukt nafsar hon runt pojkens vita hals.
Getrud tycker att flickan nickar menande i riktning mot fönstret.
Hon springer undan och sätter sig på golvet bredvid den färdigpackade BB-väskan.
Den som hon med otålig perfektion packat under veckor i förväg.
Överst ligger den smörblomsgula, nylonvadderade morgonrocken.
Köpt från Rowells postorderfirma i Borås.
Även den röda necessären har hon köpt från Rowells.
Sparkbyxorna, filten och mössan har hon köpt på Epa i Värnamo.
Några av sakerna är köpta för de femtio kronor som hon fick i honorar för sagan " Kalle Oväders onda tand.
" Som Dagens Nyheter köpte av henne.
Dagen som sagan var införd i tidningen köpte pappa kioskens samtliga fem exemplar av Dagens Nyheter.
Emellan de allt tätare värkarna sjunker Getrud ihop i en kraftsamlande vila.
--- Hur känns det ? undrar mamma.
Är det långt emellan värkarna ? --- Jag vet inte, svarar Getrud i en sammanpressad viskning.
Det känns som om det värker hela jävla tiden.
--- Bäst jag väcker pappa, säger mamma och går fram till pappa där han ligger sovande i sängen.
--- Vakna, vakna Daniel, ropar mamma och ruskar pappas spetsiga axel.
Med sömn och vaka förblandade i drömmarnas mist, sluddrar pappa genom en smackande sömntugga : --- Släpp inte in dom!
Släpp inte in dom!
--- Vakna, Getrud har värkar.
--- Va ? Pappa krafsar famlande utmed den bladgrönt virvlande fondtapeten.
Getrud har fått värkar, skriker mamma och sparkar med foten mot den självmordsgängade bäddsoffan.
Pappa vänder sig om.
Han ser med plirande små ögon på mamma.
--- Det blir nog inte nu, smackar han fram och vänder sig lojt mot den grönvirvlande väggen.
Mamma stirrar på honom.
På den benigt flanellfladdrande bakdelen som han vänt mot henne.
--- Karljävlar, dom är banne mej inte till nån hjälp.
Hon minns de tre dygnen för sexton år sedan.
Ömsom vrålande, ömsom menlöst lallande i en obeskrivlig ensamhet.
Tills barnet kom.
Ludet bevuxet över hela kroppen som ett troll, otröstligt vrålande av ursinne över livets vassa köld.
Hans första replik inför det hårigt vrålande knytet : Hon var inget vidare ... Mamma reser sig och går mot toaletten.
--- Vi får nog lov till att ge oss iväg snart.
Jag går och tvättar av mej den värsta lorten.
Fumligt långsamt förbereder sig Getrud för avresan.
Mamma hjälper henne att knyta skosnörena.
Taxin, den svarta, stadiga volvo-suggan väntar på andra sidan landsvägen.
Strax framför mjölkbordet.
Chauffören nickar och sträcker på sig yrvaket tänjande.
Mot bilsätet sväller kroppen välmående, med bakdelen svankigt bred som en hylla.
Chaufförsuniformen är dammigt turkosblå.
Den officersliknande mössan är kantad av hårlockar, småknollrigt risiga som gråmossa.
Getrud och mamma går över vägen.
Mamma håller om Getruds arm.
Ömt stödjande, beskyddande varligt.
Som vore Getrud en gammal, av år och kraft åderlåten kvinna.
Som mormor, där hon nu står bakom gardinen, senfärdigt likgiltig i rörelserna, översvämmande fylld av vanmakt, trötthet.
Pingstdagens morgon är bländande solklar, het och vindstilla.
Getrud halvligger i baksätet.
I den försvinnande korta fristen emellan värkarna reser hon sig och följer landskapet genom bilfönstret.
Ängarna lyser gultäckta av maskrosor.
De gula ogräsblommorna som i famnande sömnrörelser sluter sig inför mörkret, öppnar sig inför solljuset.
Ett vindrufsande tovigt ardennersto vältrar sig skriande brunstigt.
Ur vitknutade bondgårdar sipprar den sinneskittlande doften av nymalda kaffebönor.
Flugsurrande morgonfrid bland solstungna hyacinter och Flitiga Lisor.
Mamma huttrar i framsätet.
Värnlöst sveper hon den blåblekta poplinkappan omkring sig.
Hon tänker : I dom jävligaste stunderna av livet då är vädret som vackrast.
Ilsket förbittrad erinrar hon sig att de enda gånger i livet som hon fått komma ut och åka taxi, har varit resor, alla i likartade syften som denna : Resor till och från sanatorier.
Till dispensären för röntgenundersökning.
Till polisarresten.
Den här gången slapp hon åtminstone att ta ledigt från arbetet.
Getrud svär mumlande.
Hon tror inte att mamma skulle gilla ifall hon svor högt i långa ramsor.
Inte nu när taxichauffören hör på.
Trots smärtan känner Getrud en viss förväntan.
Hon tycker att det skall bli skönt att under en veckas tid få komma hemifrån.
Hon upplever det förestående som ett positivt, nästan spännande avbrott i isoleringen.
Barnbördsavdelningen på Värnamo lasarett är gammal, nedsliten och lyhörd.
Getrud och mamma går genom den långa, blankbonade korridoren.
Efter en lång stunds sökande hamnar Getrud slutligen på barnmorskans expedition.
Efter ett dygnslångt arbetspass är barnmorskan trött, och släpigt långsam i rörelserna.
Den vitstärkta hättan sitter på sned, dinglande lösgjord ur hårnålarnas vassa grepp.
Förklädet ovanpå den långa, blåvita kjolen är skrynkligt och gråfläckat.
Ansiktet är blekt, uttryckslöst likgiltigt.
Hon ser på Getrud grusögt och sorgset.
Framför sig på skrivbordet har hon ett blåspaltat normalformulär.
Hon skriver med en bläckduggande, uttömd kulspetspenna.
Emellan bokstäverna rister hon pennan.
Rutinmässigt, sömngångaraktigt fyller hon i Getruds namn och adress.
Getrud studsar till inför den sedvanliga frågan : --- Hur många barn tidigare ? Utan att lyfta blicken från formuläret upprepar barnmorskan frågan.
Getrud svarar stammande förvirrad.
--- Inget, inget alls.
Lavemang.
Getrud sitter på toalettstolen, ihopvikt av värkar och tarmkramp.
I ett försök till smärtlindring vaggar hon av och an.
--- Det går inte... Det går inte ... Baderskan den fräkniga, buskhåriga skrattar.
Skrattar med överläppen i harmyntad vinkel mot den skruvande sneda uppnäsan.
--- Prat flicka!
Allting går!
Och det som inte går, det går det med!
Av baderskan blir hon underlivsrakad.
Med brådskande ömhet och skrovelnariga händer.
Hyveln rispar skrapande över skinnet.
Getrud ser på sitt sköte.
Det känns ovant att se det rakat.
Vitskårigt blottat, trint och svällande som ett överjäst rosenbröd och med blygdvingarna trumpet slokande som ovaxade länsmansmustascher.
Getrud känner med fingrarna över det igelkottsvassa skötet.
Det ilar i fingertopparna.
Det ser roligt ut.
Skäggbulle, tänker hon fnittrande.
Vattnet är sövande hett.
Getrud tycker om att bli badad.
Att bli skrubbad, torkad och frottéinlindad.
Tycker om att bli vidrörd, att känna värmen från en annan människas händer.
Hon får en vit nattskjorta.
Och vita ankelsockor.
Hon känner sig ren.
Hon känner sig stark och livstrotsig, instängd i smärtans obönhörligt slutna cirkel.
Under eftermiddagen får hon ligga i ett angränsande rum till förlossningen.
Mamma sitter hos henne hela tiden.
Håller henne kramande hårt i handen.
Värkarna spränger fram genom henne.
Hon gråter inte.
Tänjande stort öppnar hon munnen mot solen bakom det knottriga blindfönstret och ropar ursinnigt : --- Helvetes förbannade soljävel!
För varje värk ökas intensiteten i svordomarna.
Mamma försöker dämpa henne.
--- Jäkla unge, viskar hon.
Du svär ju som en borstbindare.
Det hörs ju i hela huset.
Så lyhört som här är.
--- Skiter jag väl i, skriker Getrud.
Så sänker hon rösten och viskar skamset : Mamma ... det känns som ... som jag har bajsat på mej.
Mamma ler sorgset.
--- Det har du inte.
Det bara känns så.
Nästan hela tiden.
Slukande häftigt drar hon in lustgasen.
En virvlande yrsel snurrar upp genom mellangärdet in under ögonlocken som en snabbt bedövande värme.
--- Katten, ropar hon plötsligt och pekar på golvet.
Katten!
Mamma stirrar oförstående.
--- Jag ser kattskrället.
Mållan!
Mamma håller henne hårt intill sig.
Hon kysser hjässan med den svettiga saltsmakande helluggen som pekar rakt upp som ett tjockt, hårigt finger.
--- Jag kan inte hjälpa dej så mycket, älskade ungen min.
En helvetes ensamhet som jag inte rår på.
In genom dörren kommer dagpassets nytra utvilade barnmorska.
Nymanglad och frisk, med en blomdoftande andedräkt står hon över Getrud.
--- Tyst, kommenderar hon strängt.
Sökande flyttar hon den furufärgade träluren över Getruds mage.
--- Det dröjer nog en stund.
Hon ser på mamma.
--- Är ni hungrig ? Mamma nickar.
Och får en matbricka med smulkokt potatis, kalvstek och hallonkräm.
Sent på eftermiddagen rullas hon in på förlossningsrummet.
Getrud biter läpparna blodiga, kränger häftigt från ena sidan till den andra.
Jävla helvetes förbannade liv, tänker hon.
Kraft till att ropa har hon inte längre.
Kroppen spänns i en krystande vid båge.
Mamma sitter alldeles stilla.
Blek av vanmakt, men med en rabblande bön om att det hela snart skall vara över.
Getrud knyter händerna tills knogarna vitnar.
Vad är då detta ohyggliga ? Ett vältrande klippblock av kött och blod behäftat med hullingar som äter sig in i henne.
Uppgivet vädjande vrålar hon : --- Mamma, mamma hjälp!
Jag spricker, jag spricker!
--- Nej då ungen min, nej då, viskar mamma entonigt.
--- Nej, gå inte.
Inte nu, skriker Getrud då hon ser att mamma försvinner ut genom dörren.
--- Jag måste, ropar mamma över axeln.
Jag får inte stanna nu.
Jag kommer snart.
Snart igen.
Barnmorskan står över henne med brett uppkavlade ärmar.
--- Nu ska du vara duktig och krysta rejält, för nu är det dags.
Getrud nickar.
Hon krystar stönande tungt.
Jävlar, mal det i henne.
Jag spricker.
Men innan dess har jag krystat ut både ungen och hjärtat ur kroppen.
Barnmorskan står redo.
På händerna har hon högskaftade handskar.
--- Lite till.
Lite mer.
Såja.
Såja ... Försiktigt skruvande vilar barnmorskans händer i ett grepp om det frampressade huvudet.
Getrud vrålar, gurglar, med det blodsprängda ansiktet rinnande av saliv, tårar och snor.
Tom, smärtfri, saligt utmattad hör hon skriket.
Det ilsket huttrande, förebrående.
--- Blev det ? Blev det ? mumlar hon ivrigt.
--- En stor präktig pojke, svarar barnmorskan och håller upp den gråtande blårynkige.
Getrud försöker skratta.
Istället rapar hon och snyftar i ett och samma andetag.
Man visar efterbörden för henne.
Den nystande blodiga moderkakan, ihåligt räfflad som en persikokärna.
Då hon och barnet blivit tvättade, kommer mamma tillbaka.
Leende stryker hon Getrud över håret.
Smått förfärad, mycket betänksam blir hon då man visar upp barnet för henne.
Mörbultande klämd och med blåstickigt ilskna ögon bligar han på henne.
Det pösigt päronformade ansiktet har ett buttert förnämt uttryck.
Herregud, tänker mamma, har ungen vattenskalle ? Huvet är ju stort och avlångt som en autostrada.
Nervöst ser hon på barnmorskan.
Barnmorskan ler.
--- Ingen fara.
Det där är bara en fostersvulst som kommer sig av att han har blivit klämd.
Det går om på ett par dar.
Mamma nickar.
Riktigt lugn blir hon inte förrän hon själv har sett det.
Klockan är kvart i sju, pingstdagen.
Getrud vill sova.
Men skall först köras in i ett angränsande sköljrum där ett biträde med hårt masserande händer trycker ut kvardröjda blodlevrar och plockar in hennes överkörda mage i en stram gördel.
Sent på kvällen rullas hon in på allmän sal.
Det är mörkt.
Hon skönjer skuggor.
Känner blod och huddoft.
Hör viskande röster.
Hör en okänd kvinnas födslovåndor.
Kvinnan som intagit bädden efter henne i det lyhörda förlossningsrummet.
Hon vaknar tidigt nästa morgon.
Och granskas nyfiket välvilligt av kvinnorna i salen.
Främst av sänggrannen, en medelålders, prydligt mjälljagande kvinna som lyssnar på radio och med gäll stämma försöker att överrösta nyhetsutsändningen i de grå hörlurarna.
--- Nu är han dö!
Påven är dö!
Hon är hungrig och kissnödig.
Men vill inte stiga ur sängen.
Inte säga till.
På hennes andra sida ligger en ung flicka.
Hennes blick dröjer enträget vid Getruds tomma ringfinger.
Högt och pladdrande nervöst säger hon : --- Oj då, jag måtte ha glömt mina ringar hemma.
I hastigheten emellan värkarna.
Getrud kniper med benen.
Hon måste försöka gå upp och gå på toaletten.
Hon vill inte be om hjälp.
Hon vill klara sig själv.
Försiktigt reser hon sig upp.
Sängen känns hisnande hög.
Hon kasar andfådd ned och hamnar darrbent och barfota mot golvet.
--- Nämen oj då, utropar någon snett framför henne.
Förfärad noterar hon blodpölen under sig.
Ängsligt bannande kommer ett biträde farande in genom dörren.
Hon tvättar av Getrud och ger henne ett bäcken.
--- Hjälp, kvider Getrud.
Det svider så hemskt när jag kissar.
--- Det är för att du är sydd upp till urinröret, svarar biträdet och väntar otåligt på bäckenet.
Getrud tycker att det känns som om hon kissar taggtråd.
Hon blir förgrymmad över att pinan aldrig tycks ta slut.
Hon tycker att hon har gjort sitt nu.
Att hon borde få vila ostört, ta igen sig utan plåga.
Hon är nyfiken på honom.
Han som är hennes son.
Trots ihärdiga ansträngningar kan hon inte minnas hans ansikte, hans kropp.
Hon längtar efter att få hålla honom intill sig.
Efter den grötslemmiga frukosten körs barnen in.
De ligger på en stor avbalkad trevåningssäng.
De flesta av dem gråter ilsket och utsvultet.
Jösses, tänker Getrud förvånat.
Var det så han såg ut ? Hon tar emot honom med en krasande mjuk känsla i maggropen.
Huvudet är fortfarande stort, vitfjunigt kittlande.
Ansiktet är rosigt och gubbfårat med sneda ögon och en svällande platt näsa.
Hjälp, vad han är liten, tänker hon och översvämmas av en förskräckande ömhet, en rädsla inför att göra honom illa.
Han är vacker, tänker hon.
Han har äppelkinder och rosentår.
I detsamma gäspar han och visar en bulnande knutig gom.
Getrud rycker till.
Hon blir rädd då han plötsligt skriker.
Han vrålar och fäktar i vredgande blindo.
Getrud skakar honom lätt.
--- Vad är det ? viskar hon.
Vad är det din tannlösa vrålbälg ? Efter några dagar rinner mjölken till.
Brösten växer oproportionerligt och tynger och ömmar så att hon inte vet vilken sida hon skall ligga på.
Brösten droppar oupphörligt.
Flera gånger om dagen får hon byta nattskjortan som är så blöt att hon utan svårighet kan vrida ur den.
--- Lilla kossa, säger pappa ömt då han en eftermiddag kommer och hälsar på henne.
Han har med sig en ask choklad och en bukett gula rosor.
Rosorna är från Leifs föräldrar.
Pappa säger att han saknar henne.
Att det är ekande tyst och tomt där hemma.
Och att de ska ha en riktig fest då hon kommer hem.
Lille jävul, ska du plåga livet ur mej, tänker Getrud.
Hon tar spjärn emot sängen, biter sig hårt i läppen för att inte skrika högt.
Barnet bligar blåögt oförstående med en road, nästan skrattande blick.
Getruds bröstvårtor de insjunkna och småsnoppiga har spruckit sönder.
Då barnet suger med sin vassa gom känner Getrud en olidlig smärta.
En smärta som ger henne impulsen till att kasta honom ifrån sig.
Då hon inte längre kan amma, därför att mjölken är blodblandad, mjölkar hon istället ur båda brösten med hjälp av en bröstpump.
En kraftigt sörplande pump som efter bara några få drag fläker upp de skinnskorpor som hunnit bildas emellan ammningspassen.
Pumpflaskorna bräddas av gulvit, fet mjölk, med en svag rosaskiftning från vårtornas sårigheter.
Getrud avundas kvinnan i sängen bredvid.
Hon har stora, hela bröstvårtor styvt utstående som en brunknottrig napp.
Som tutten på en nappflaska, tänker Getrud och ser misslynt på sina indragna rynkiga vårtor.
Ute i tvättrummet vid toaletterna står kvinnorna i morgonrocksbrokiga klasar.
Står och pratar och röker.
Ingen tycks ta notis om rökförbudet.
Förlossningen och den nya människan har för Getrud blivit till en omstörtande avgiftning.
Hon röker inte längre.
Hon känner inte minsta behov av cigarretterna.
Eller den gomkittlande sträva arom som de ger.
I tvättrummet är luften bedövande tjock av kvardröjande blomdoft, blodsötma från förbrukade bindor, hårspray och parfymer.
Getrud lyssnar och iakttar.
Kvinnor bleka av blodbrist.
Ensamma kvinnor, sprutande talträngda.
Kvinnor, ödmjukt uppspelta inför uppmärksamheten, uppassningen under den veckolånga vilan.
Med fixerande detaljrikedom utbyter man förlossningsupplevelser : --- Vet ni vad överläkaren sa när jag låg där och ungen kom ut med ena foten först ? Och foten bara hängde fast där och dinglade.
Vet ni vad han sa ? Jo, han vände sej skrockande till sköterskan åsså sa han : Jahap syster, den där foten, den hinner vi nog att sticka en sock till.
Inför hemkomsten känner Getrud en jublande glädje.
Mamma kommer och hämtar.
I samma volvosugga och med samma taxichaufför som då de åkte in.
Mamma är nypermanentad.
Nästan vacker.
Hon är glad över att hämta hem Getrud och barnet.
Getrud sitter i baksätet.
Hon håller det sovande barnet insvept i en blåluddig filt.
Under en skräckslaget svindlande sekund tror hon att det har slutat att andas.
Med kalla fingertoppar hittar hon den pulserande fontanellen.
Hon känner blodet, skuttande mjukt, druvsaftigt friskt.
Hon förnimmer ett oåtkomligt högmod, en okuvlig stolthet över barnet som hon håller i sina armar.
Ängarnas gräs och trädens bladslöjor piskas rena av ett källfriskt regn.
Över himlen klättrar en silkesskimrande regnbåge vars lysande konturer återkastar ett soldisglittrande ljus.
Ett barbent tassande ljus över maskrosornas regnslutna ögon.
I backspegeln granskar taxichauffören Getruds ansikte.
Emellan varje spegelsneglande blick ser han på mamma.
Som för att göra henne uppmärksam på granskningen.
Chauffören harklar sig inledande.
Ännu en gång granskar han Getruds ansikte.
Så skjuter han den turkosfläckiga uniformsmössan mot nacken, stöter mamma i sidan och säger välment tröstande : --- Hon ser ju bra ut flickan så hon blir nog gift ändå ska du se!
Getrud sträcker på sig.
Hon blir glad då chauffören säger att hon ser bra ut.
Mamma ler mångtydigt klent.
--- Ja, ja, säger hon.
Så är det.
Karlar dom gifter sej.
Fruntimmer blir gifta.
I köket väntar pappa och mormor.
Otåliga och nyfikna.
De har dukat med brutna servetter och ljus.
Mormor ser inte lika sorgsen ut som hon brukar.
Mormor håller barnet.
Håller det varmt vaggande.
--- Lille knåt, säger hon.
Tänk att du har kommet te oss.
Så lång väj ... Pappa konstaterar med en övertygande stolt blick : --- Pojken är lik mej.
Getrud springer runt i huset.
Tittar, kontrollerar, upptäcker som om hon varit hemifrån i flera år.
Hon har en bröstpump med sig hem.
Hon har hyrt den fjorton dagar framöver.
På kvällen, då barnet somnat, sitter hon vid köksbordet och tömmer brösten till natten.
Mormor sitter mitt emot henne.
Förbluffad och stum inför den glänsande, ideligt tröskande pumpen.
Omedvetet famlande drar hon händerna över bröstpåsarnas utblommade mjölkkörtlar.
Och minns med trogen smärta de fingernuddande ömma, sprängvärkande bröstbölderna.
Minns hur de fick hjälpas åt med att mjölka varandra.
Hur de grät, tröstade, förbannade.
--- Du ska inte rent tömma dej, råder hon stilla.
--- Det gör jag inte heller, svarar Getrud lugnt.
Hon känner sig trygg och glad då hon sitter tillsammans med mormor vid köksbordet.
Mormor som nu tycks le lite lättare.
Lite oftare.
--- När jag sen inte ä så shaggi å krum i nyperna så ska jag sticka nåt te den lelle knåten.
Getrud nickar.
Hon är glad över minsta tillskott i barnets garderob.
Hon har inte haft råd att köpa så mycket kläder.
Sticka och sy kan hon inte.
Gångerna hon försökte blev det fult och solkigt fingerknådat.
Antingen för stort eller för litet.
Barnet måste döpas.
Energiskt brydd läser hon fram och tillbaka i almanackan och rabblar : Mikael, Roger, Peter ... --- Varför inte Benny ? föreslår pappa som har Benny Goodman i gnolande åtanke.
Mamma ringer till prostgården.
Till den kvinnofientlige, högkyrklige prosten.
Åldersdarrande i mässande ton säger han : --- Ack ja, med vemod har jag hört om denna unga flicka.
Har hon icke för avsikt att ingå äktenskap med den rätterlige barnafadern ? Getrud som sitter intill telefonluren och hör den getabocksbräkande prosten, tittar blek och försagd på mamma.
Mamma ler och tar Getruds hand.
Med skälmaktig visshet höjer hon ena ögonbrynet.
--- Nej, kyrkoherden, svarar hon med rösten utdraget betonande på ordet kyrkoherden.
Detta då hon vet att han, prosten är mycket noggrann vad det gäller pinnhålen emellan kyrkoherde och prost.
Efter en effektinhåvande paus fortsätter mamma : --- Nej, kyrkoherden, jag tycker inte att man skall reparera ett misstag med ett ännu större misstag.
Och vad beträffar vemodet som kyrkoherden känner, så tycker jag att det vore tusan så mycket vemodigare om vi här i huset inte tog hand om vårt eget kött och blod.
Barnet får namnet Ernst Mikael.
Mikael som tilltalsnamn.
Ernst efter farfadern.
Leifs far.
Nu känns det viktigt för Getrud att hålla snyggt och rent omkring sig.
För sin egen skull.
För Mikaels.
Men mest inför dem som hon vet kommer att besöka henne inom kort.
Barnavårdsmannen och distriktssköterskan.
Barnavårdsmannen är en välment, icke alltför nitisk man med ordinarie sysselsättning som symaskinsagent.
Inför honom är Getrud varken rädd eller spänd.
Värre är det med distriktssköterskan.
Den skarpögda och hornbågade Rovan.
Namnet Rovan mest därför att hon är kort och kägelvältrande baktung och har skorrande skånsk dialekt.
Rovan är ungmö och barnlös.
Hon är barsk, nästan hård.
Dessutom, erinrar sig Getrud, har hon en gås oplockad med Rovan sedan folkskoletiden.
Dagen före Rovan skall komma för att undersöka Mikael, städar Getrud.
Hon städar överallt.
Som om Rovan skall gå fingerdammande husesyn.
Hon byter rent resårband på det trasiga kylskåpslåset, skurar pannan så att koksspånet skummar pysande hett kring disktrasan.
En hel natt är hon sysselsatt med att klä om den solkiga plyschsoffan i finrummet.
Hon har billigt lyckas komma över ett stort stycke lysande markisväv.
De allra flesta av de prisnedsänkande fläckarna lyckas hon trolla bort genom att sträcka hörnflikarna in under sidorna.
Hon klipper efter de gamla, bortsprättade bitarna.
Sedan sträcker hon det motsträvigt hårda tyget så stramt att hennes knogar blöder då hon är färdig.
Hon gläder sig åt resultatet.
Över den största fläcken på sittdynan, som hon inte lyckats trolla bort lägger hon en glesknuten ryakudde.
Rovan rullar onådigt in genom köksdörren.
Getrud tar ensam emot henne.
Hon står nybadad och omklädd, nästan säker i det såpdoftande köket.
På arbetsbänken, det provisoriska skötbordet, ligger Mikael glatt jollersprattlande.
Han är fin i nystärkt spetsskjorta och gulbårdade sockor.
Kläderna är aningen för stora.
Rovan känner rutinmässigt över den fjunbevuxna fontanellen.
Hon drar i benen, känner på ryggen.
Getrud står bredvid, och är tålmodigt avvaktande med ett bankande hjärta.
Rovan lyfter upp Mikael och säger medlidsamt : --- Oj, oj, din stackars plätt, vad mor har hängt på daj stora kläpaltor.
Getrud rodnar.
Då hon ser hur klatschande hårt Rovan slår Mikael på den bara stjärten, blir hon ilsken, men behärskar sig av rädsla.
Mikael gråter.
--- Ja, ja, din lelle plätt, skrattar Rovan med sammanbitet gungande käkben.
Käringsate, tänker Getrud.
Det är mej du vill klippa till istället.
--- Han är lita fet tycker jag nock, säger Rovan med allvarlig min.
--- Jag ger honom inte mer än vad han ska ha, stammar Getrud.
Rovan muttrar.
Och tillägger misslynt att hon i övrigt inte har något att anmärka på.
Då hon är på väg mot köksdörren drar Getrud en ljudlös suck.
Rovan hejdar sig med handen på dörrhandtaget.
--- Jag får allt lov till att tvätta maj, innan jag går till nästa ställe.
Toaletten är väl här, säger hon och öppnar dörren till städgarderoben.
Innan Getrud hunnit hejda henne har hon med bastanta steg klivit in i garderoben.
Snubblande i halvmörkret bland osorterade tvätthögar och gamla tidningar stöter hon emot en full plasthink.
En hink full med vatten och en bajsig blöjsnibb som Getrud inte hann tvätta före besöket och som hon inte ville ha liggande i badkaret som ett synbart illaluktande bevis på slarvighet.
Rovan säger uschiamej upprepade gånger och ser med äckel på sina nedstänkta strumpor.
Getrud trycker Mikael hårdare intill sig.
Och önskar att hon glidande ljudlöst kunde sjunka ned genom den rispiga korkmattan.
Varken soffans nya markisklädnad, den renskurade pannan eller kylskåpets bytta resårband tjänade något till.
All möda skoningslöst spolierad av en hink fylld med en brunsmuligt kringflytande plastbyxa.
Getrud är ute och promenerar med Mikael.
Hon har varit och hämtat posten.
Två kravbrev till pappa och Rowells postorderkatalog till henne.
En tjock, färggrann katalog fylld av frestande plagg.
Getrud har bråttom hem.
Hon har köpt en stor, nötfylld chokladkaka.
Den skall hon äta medan hon dricker kaffe och bläddrar i katalogen.
Fast egentligen borde hon banta.
För att passa i de kläder som postorderfirman erbjuder.
Hennes kropp efter förlossningen är slappt uttänjd, vitblek och lös.
Mat är så oemotståndligt gott och trösterikt.
Därtill är ätandet en tidsdräpande akt.
På halva vägen erinrar hon sig skamset att hon har lovat farmor och farfar att hälsa på dem på ålderdomshemmet.
Betänksam och kvalfylld dröjer hon vid trottoarkanten.
Samvetstyngd sneglar hon ned i påsen som hänger på vagnens metallkrok.
Irriterad gissar hon att chokladen är klibbande mjuk, på väg att rinna ut i papperet.
Kanske till och med på katalogen så att sidorna fläckas och klibbar ihop.
Äh, tänker hon.
Jag hinner att gå till ålderdomshemmet en annan gång.
Då kan jag ta med mej katalogen och visa farmor.
Hon promenerar raskt hemåt.
Framför en stor affärsruta bringar hon ned takten.
Fåfängt smickrad ser hon sin egen spegelbild.
Håret är långt och glittrande nytvättat.
På sig har hon de nya kläderna som hon köpte då barnbidraget och underhållsbidraget kom.
En kantarellysande vid omlottkjol, en kråsbröstad svart och vitprickig blus.
På fötterna ett par högklackade skor i vitplast.
Jag är fin, tänker hon stolt.
Underhållsbidraget, de åttio kronorna, räckte till en ny sparkdräkt och filt till Mikael.
Filten är mjukluddigt regnbågsfärgad.
Han ligger fint som en prins.
Tänker Getrud malligt.
Hon halvspringer mot huset.
Strax framför grusgången då hon är i färd med att dra vagnen över den sneddande höga trottoarkanten, kommer en ung pojke och cyklar förbi henne.
En ung fabriksarbetare.
Hans fötter som är hälskrovliga och smutsiga, glipar nakna i de snedgångna trätofflorna.
I den blekslitna overallens bakficka ligger en långsmal termoskanna med gråsprucken hatt.
Alldeles förbi henne vänder han på huvudet, ser på henne föraktfullt.
Håret är oljesmörjigt hoptovat, under ögonen växer clownliknande ringar av sot.
Grimaserande öppnar han munnen och ropar i jordskredsrämnande målbrottsfalsett : --- Tejpa igen fittan innan du blir med barn igen!
Getrud tvärstannar.
Hon förmår inte att säga något.
Knappast ens röra sig.
Framför hennes ögon klottrar en skamlig förtvivlan sina svarta krumelurer.
Hon springer över grusgången.
Hon lyfter hastigt Mikael ur vagnen och rusar genom köksdörren.
Bortglömd på vagnskroken dinglar påsen med Rowells postorderkatalog och den grötigt rinnande chokladkakan.
Ensam i huset släpper hon ut sin gråt.
Hon lägger Mikael på sängen.
Själv häver hon sig ned på golvet och biter i den uppfläkta korkmattan.
Jävla, helvetes förbannade, tänker hon.
Vänta bara.
För sin inre, ursinnesdraperade syn ser hon det skäggfjuniga och sotskuggade ansiktet.
--- Jävla helvetes förbannade arbetare, skriker hon.
Mikael jollrar gällt påkallande.
Hon reser sig och plockar upp honom ur den varma åkpåsen.
Också de klibbande plastbyxorna tar hon av honom.
Så håller hon upp honom, naken mot rummets flöteguppande solljus.
Han jollrar, spricker ut i ett gomköttigt tandlöst leende.
Hon kysser honom med saltnariga läppar och känner hur en kittlande ljummen stråle ringlar sig runt hennes hals.
Hon skrattar.
Och bryr sig alls inte om att den nya blusen är nedkissad.
Hon ser på honom.
Troskyldigt blinkar han med sina blå ögon.
Han har kissat färdigt.
En pärlglänsande droppe klänger i den skruvade rosarynkiga ollonnosen.
Nuddande lätt far hon med läpparna över den snörpta förhuden.
Snabelros, tänker hon.
--- Lilla Snabelros, viskar hon i hans öra.
Och jag fortsätter med Dag en yngling och erövrare, lång gänglig och lättrörd som en ljuslåga fast andramenade att var han en låga, så brann lågan så den osade ; och det ganska illa.
1928 var det väl --- jo alldeles bestämt 28 som han kom till Lund, för att läsa vid universitetet.
Januari var det året en blöt dimmig månad i Skåne.
Särskilt när han framdeles ville minnas, var dimman mycket långvarig.
Tomegapsgatan hann inte till slut innan den började försvinna ; likaså alla de andra krokiga gatorna --- i Lund är en gata alltid krokig.
Lundagårdsträden svärtades av dimman och mjuknade i barken ; domkyrkan i grå sandsten kunde vara byggd av den.
Den klibbade ens ansikte så snart man gick ut ; man kallsvettades utifrån av den.
Tysta förtätningar kom emot en på trottoaren och blev mörkare ; sen upplöstes de igen bakom en.
( Senare i livet träffade han många andra som också mindes att Lund var en stad med dimma.
Han var nöjd med att höra dem säga det.
De hade alltså alla varit i samma stad ; han hade delat reaktion med dem.
Han hade inte haft fel när han sett så mycket dimma.
Men han var också snopen : dimman blev banal.
Om han fått göra om sin entré, skulle han kommit dit en annan dag så han kunnat säga : Inte minns jag nån dimma ; tvärtom låg snön så där vit som den är när den fallit under natten, luften har blivit mild av den, och strax ska den börja smälta, för solen skiner vilt på den ; men tills vidare är den bländvit --- det var min första dag i Lund!
) Också hans framtidsdrömmar var dimmiga.
Han hade inte nåt yrke att utbilda sig till.
Ja, han visste mycket lite om vilka yrken som fanns, om fordringarna och lönerna, befordringsgången, utsikterna till avancemang.
På en fakultet blev man jurist ; eller läkare ; präst --- nej ingenting för honom.
Att bli en akademisk lärd lockade inte heller, om han nu hade begåvning till det --- många år hade gått sen han ämnade bli professor och han fick höra att så som du läser blir du nog professor med tiden.
Men bilda sig kunde han göra --- det var nåt som en och annan ännu ägnade sig åt.
Och det skedde i de humanistiska ämnena.
På att läsa biologi blev man inte bildad ; inte heller på sociologi ; astronomi.
Däremot på litteratur, historia, filosofi, konst.
Så nobla var idealen, på den tiden.
Han var glad över att vara i Lund.
Lund hade sin nimbus som synts hemma i Arby och i Kalmar där han hittills gått i skola.
Nu var han mitt i nimbusen --- han hade sitt privilegium att vara där.
Och han var glupsk på böckerna : hörk och trossen, för att tala hemmamål --- helst som hans hjärna hade vanvårdats under ett halvårs värnplikt.
Men hans kropp hade blivit starkare av krigarlivet ; nu ville den fylla sig med vett.
Han skulle veta allt om allt.
Simon, den väldige gymnasielektorn, hade sagt dem att såna allvetare hade funnits en gång : Aristoteles, Lionardo och Leibniz.
Men han hade också sagt att i våra dagar har stoffet blivit mycket för stort : ingen allvetare är mera möjlig.
Med ett stycke av sin vilja trodde Dag honom inte --- helst som det var nödvändigt att vara allvetare.
Om man inte kände alla fakta, då skulle man aldrig våga påstå något alls.
I det okända fanns kanhända sådant som gjorde det man sa omintet.
Alltså fick det inte finnas nåt som var okänt.
Säkert skulle han spränga sig på kuppen.
Men än sen : på nåt vis skulle han ändå överleva.
Trots sina ambitioner fogade han sig likväl i kursplanerna : han gick på föreläsningar och seminarier, och halva dagen läste han de böcker som var påbjudna.
Han fann att han hade en tålig stjärt att sitta på.
Efter så och så många månader var det normalt att man läst in kursen och anmälde sig till tentamen.
Han tänkte följa schemat --- bara snabbare än normalt.
Han var en idealisk studerande, både flitig och lagom ytlig tyckte han sig märka när han nu satte igång.
Och han var äregirig.
Nåt mycket viktigt hade hänt med Lund den dan när han kom dit.
Om stan inte begrep det ännu, så begrep han det ; med tiden skulle alla begripa det.
Han såg storheterna i stan, lärda och kulturpersoner.
Han hade djup underdånighet för dem eftersom han hade fått en auktoritär uppfostran.
Det hade gått i blodet på honom att somliga är mycket förmer än andra : de är överhet, och de har blivit anförtrodda fler pund än vanliga människor.
Men till motvikt hörde han mycket gärna talas om deras blamager så han också kunde göra sig lustig över dem.
Själv räckte han just nu inte särskilt långt.
Men tills vidare gjorde det ingenting ; efter hand skulle han bli något mycket sensationellt, fast han inte visste så noga vad.
Studenterna i stan var uppdelade på nationer, som ungefärligen motsvarade nåt landskap eller bara nån stad med område.
Men Dag undvek nationen ; han ville vara kvitt Kalmar.
Klasskamraterna hade han inte varit mycket kamrat med när han gick i skolan ; han insåg det än tydligare nu.
Hos somliga av dem ville den gamla tiden klänka vid : de satt med varandra som om de redan var gubbar och pratade om plugget en gång.
Och minns du vad Buller sa när vi hade läxa om vulkanerna ? Dag hade inte lust att minnas : inte Buller, och inte andra.
Minst av allt ville han göra anekdoter av det förgångna ( fast han därmed var dömd att aldrig bli nån riktig lundensare ).
Han ville knappt erkänna att han också levat igår.
Det han gjort igår var nämligen inte i nivå med det han önskade sig --- då gick han hellre ifrån det.
Han bemödade sig om att ha dåligt minne, och övade upp sig rätt bra i att glömma.
Historieprofessor var Lauritz Weibull : en smärt jätte, alltid i gråa kläder, grå i hyn och håret, ansikte som ett magert träsnitt, en bred mun och ett dike under pannan för de djupa ögonen.
Ute på stan skred han värdigt fram med raka stela axlar ; han var både en inkarnation av Lund och hövding över den --- heller var det knappast någon som visste mer om dess förflutna än han.
Och hans dramatiska föreläsningar : först en liten sketch när han tog upp sina papper ur portföljen, la dem tillrätta på pulpeten, satte på sig glasögonen och rättade till dem, tog den långa pekpinnen och avvägde att den låg rätt i handen --- han var djupt allvarlig och det lilla auditoriet teg vördsamt.
Med låg bas rekapitulerade han så den föregående föreläsningen, ökade sedan farten, ställde sina fakta mot varandra torrt och tydligt formulerade, kasserade det som inte stod sig för granskningen ; var äntligen framme vid en snärtig laddad slutreplik.
Alltsammans under stor magnificens ( ett av hans favoritord ), på sirlig ädelskånska, och en glöd i blicken att så kunde man rekonstruera det som hänt en gång --- förutsatt att man hade intelligens som han, och gjorde bruk av den!
För Dag kom han att efterträda Simon.
Weibull var imponerande som denne, i gestalt och agerande.
Men Simon hade varit entusiastisk och ibland bombastisk ; professorn var vass och kylig och lakonisk.
Simon hade svept in sig i patos att en lektion var en gudstjänst.
Otänkbart att Weibull skulle bli högstämd.
Han var ingen vag predikant ; han var kritisk.
Ta sjöslaget vid Svoldern.
Snorre, den berömde isländske historikern, har en utförlig skildring av det --- Dag hade läst den till nån av Simons lektioner, och Simon hade visat dem hur grandiost det var.
Vikingaskeppen seglar fram, det ena mer skräckinjagande än det andra.
Kärnfulla repliker fälls ( --- Vad var det som brast ? --- Norge ur din hand, o konung!
).
Och när kungen till slut faller är det en tragisk hjälte som dör i skönhet.
Weibull hävdade att allt det där bara var förbannad dikt.
Han plockade fram källor som var mycket äldre än Snorre, " lämningar " som var samtida med händelserna.
Med hjälp av dem kunde han visa att slaget vid Svoldern aldrig ens ägt rum.
Och Snorre kunde man läsa om man inte hade pengar att gå på bio men ville roa sig med nåt raffel.
Nere i ett hörn satt Dag, lyssnade och antecknade.
Att bilda sig var att göra sig kvitt gamla skrönor.
Han var nitton år men hade redan dragit på sig många såna.
Nu var han nöjd som professorn över att det förflutna skurades rent.
Man tvivlade, och skulle tvivla.
Man skärpte sin tanke så man kände hur hjärnan blev hetare av det ; skinnet utanpå skallen deltog och rynkade sig.
Narras inte!
Dikta inte!
Också Anna, hans mor, hade sagt det och varit sträng mot allt lögnande.
Dag hade opponerat sig när han blev så gammal att hon inte kunde hindra honom att opponera.
Och han hade i stället fabulerat och blivit en riktig snorre --- så som han hade anlag att vara.
Nu stod Weibull därframme och talade som Anna ( fast inte ett enda ord var detsamma ).
Dag tänkte själv gå vidare i alla sina dagar, med lupp och kniv : bli skoningslös mot alla som vanställde det som varit.
Han ville söka sanningen, och när han funnit den få beröm av både professorn och sin mor.
Men han var också skadeglad över att folk låtit sig duperas av all falsk historia --- hans fingrar fladdrade uppsluppet när de vilade sig mellan anteckningarna.
Hittills hade de lärda gått på alla myterna : rest ner till tyska kusten för att se om där fanns spår i sanden av svallvågorna efter Ormen Långe.
Sånt var att flina åt.
Weibull var inte skadeglad, o nej.
Han var lugn och majestätisk när han rev ner ; tillät sig bara sarkasmer över nån kollega som beklagade den vackra bråten som måste slängas.
Men Dag var upprymd.
Också han hade hört till de lurade.
Men det var ursäktligt : han var så ung.
Och då log han hellre åt de andra än kände sig träffad själv.
Det var skönt att få vara kritisk när man egentligen ska heta destruktiv.
Och Weibull synade Ansgar, Nordens apostel.
Söderblom, den smarte ärkebiskopen, höll just på att ordna 1100-årsjubileum åt honom ; byggde en ansgarkyrka nånstans uppåt landet --- turisterna skulle lockas dit.
Weibull fnös åt alla de fromma legenderna.
För honom var Ansgar en imperialist som ville lägga Norden under de tyska ärkebiskoparna.
Det såg man om man struntade i den katolska propagandan och i stället gick till de samtida dokumenten.
Med till visshet gränsande sannolikhet var han ingen meditativ drömmare utan kraftfull och uthållig, slug och maktlysten.
Weibull gick vidare till nästa bedrägeri.
Historien vimlade av mytmakare och förförare.
Det var intressant att se hur de bar sig åt : i vilka ärenden de var ute.
Men man genomskådar dem och faller inte för deras tricks.
Dag flinade på nytt.
Han hörde till dem som blivit snärjda.
Simon var hjältedyrkare och hittade en ny hjälte för varje ny lektion, att vara vältalig med.
Dag hade följt med : skaffat sig ett helt Skansen av storheter att dyrka och låta sig luras av.
Nu ristade han in i sitt hjärta, med pennkniven, att man får inte låta sig förbluffas.
Han åderlät sig på idoler som han haft i blodet under några år.
Och han hade på känn att vilka av sina storheter som han än ville lyfta fram, så skulle de brista när Weibull stack sin pekpinne i dem.
Man måste vara kritisk --- även om mängden av fakta som man kunde vara säker på krympte mot noll för kritiken.
Till slut visste man knappt något alls --- skulle man ändå ? Jo, det var nödvändigt : hellre ingenting som var sant än huset nerlusat av lögner.
Och ens ord måste vara koncisa och direkta.
Inget svammel : inga svulstiga ordmassor att omtöckna läsaren med, och åhöraren.
Termerna man rörde sig med måste vara skarpt definierade.
Lallande profeter skulle sparkas ut i öknen.
Det sanna är evigt, skaldade Tegnér, den berömdaste man som levat i Lund --- han stod staty ovanför domkyrkan och höll universitetsbyggnaden under uppsikt.
Man kunde undra hur Tegnér följde själv sin vackra vers!
Frithiofs saga kom inte med nån sanning om vikingarna ; Weibull gav annat besked.
Och ändå bekräftade Frithiofs Saga att sanningen var evig.
Frithiofs Saga gav inte nån sanning.
Men den var inte heller nån evig dikt ; det kunde han märka när han nu läste om den.
Den började låta trasgrant ; den var på väg att bli pekoral.
En natt hade han en dröm som han sen skrev ner.
( Han levde mycket med pennan i hand.
Jag har sett många av hans papper ; detta också.
) Han åt kyckling, på det där enkla sättet som är tillåtet just för kyckling : man tar köttet i nypan och gnager benen allt renare och renare.
Men det var en mytisk evighetsmåltid han hade framför sig : hur länge han än höll på blev han inte färdig.
Från sidorna sköts nya kycklingar in --- varifrån de nu kom ; han hade bara att ta för sig.
Och de smakade allt bättre ju mer han satte i sig.
Benpiporna han kom fram till började lysa och se allt gulare ut ; de var vackrare ; de kom allt närmare honom.
Tills en av dem brast och han nästan vaknade upp ; han kände att det var en stor lycka att leva, han både svävade i luften och låg kvar i sin lätta säng.
Sen somnade han genast in igen, i en befriad tomhet, utan några kycklingar längre att gnaga på.
( Nederst på papperet har han gjort en anteckning att drömmen säkert hade nåt att göra med Weibull.
Men som vanligt med drömmar var det svårt att hitta det riktiga upphovet --- om det nu fanns ett enda upphov.
Man drömmer ju med hela sin kropp och hela sitt liv.
) Men när alla benen var gnagda rena och skulle ställas samman till ett skelett, hur var forskaren kritisk då ? Fakta ordnade sig inte själva.
Alla kunde inte tas med : somliga ställdes i förgrunden, andra blev bagateller.
Under den oklanderliga godkända ytan hade de sin varierande betydelse.
Syntesen skulle till.
Men då hade forskaren inga sterila instrument.
Han arbetade med personliga favoriseringar ; han förutsatte människan, staten, Gud, produktionskrafterna.
Egentligen ville han inte förutsätta något alls, utan påstod att han var objektiv.
Men där bedrog han sig ; han hade ändå fullt med sprickor i intellektet : fördomar och traditioner.
Och han hade bara ett intellekt.
Han föreställde sig att det finns ett enda godtagbart intellekt, lika universellt som logiken ; och han menade att han var en del av det.
Men där bedrog han sig en gång till.
Det gällde trots allt även Weibull.
Men han debatterade aldrig såna svårigheter.
Kanske gjorde han det med sina doktorander ; eller grubblade över dem på kvällen när han krupit i säng och dragit lakanet över sig.
De små magisterämnena som han undervisade kunde han inte bli så subtil med.
Men nånstans i stan satt Gunnar Aspelin och refererade den diskussion som fördes.
Dag läste hans bok om Historiens Problem.
Men inte heller Aspelin kunde ge besked.
Han radade upp att A säger så, B så, C så.
Mot A kan invändas det, mot B det, mot C det.
Och A försvarar sig så, B så, C så.
Men sen är papperet slut i boken ; nu får jag inte plats med nåt som är slutgiltigt.
Så lät det ofta i Lund.
Och så snart som Dag kommit in i vetenskapen fick han märka hur oavslutad den alltid är ; opålitlig.
Och vad som gällde historia gällde säkert också för andra discipliner.
Hela den lärda stan var på glid.
Den låg på en långsam sydsluttning --- kunde man se när dimman lättade : där gassade den sig i solskenet och verkade stabil.
Men smältvatten strömmade utför, regnskurar flöt i rännstenarna åt samma håll ; kloakerna också.
De drog med sig stan.
Lund hade en dubbelstad som innanför orörligheten gled ner mot Höje å.
Där nere låg också S :t Lars, hospitalet.
Dag satt på kaféet, och försökte förklara sig för vännerna.
En var Nigge --- de hade träffats året innan på kasernerna.
Nu snurrade Nigge runt med fingret framför pannan, och skrattade åt Dag : --- Sånt där läser man ifall man tänker lissa.
Annars håller man sig till kursböckerna ; det är säkrast.
--- För dig kanske, svarade Dag och tyckte inte om honom längre.
Men i den här stan lär man sig att vara grundlig.
--- Den här stan!
härmade Nigge.
Du räknar dig visst redan dit.
På det viset ville Dag inte bli motsagd.
Han tog sig för att minnas hur folk brukade driva med Nigge : han var klumpig och hade inte vett att tiga med sina misslyckanden.
Och han hade ett bulligt tjockt ansikte, åt negerhållet till.
--- Är det så viktigt att nåt är sant ? --- Det menar jag nog, svarade Dag.
Vad skulle det hellre vara ? --- Ja, så man kunde ha roligt åt det.
--- Allt kan man inte ha roligt åt.
--- Jo.
Bara man vänder det på rätta sättet.
Det var nu falskt sagt av Nigge.
Han var ofta tungsint ; efter några år var han sämre än någon att göra lustigheter av små fataliteter.
Men tills vidare kunde han skratta fryntligt och naturligt ; satte inte mun på sned som Dag.
Han roade sig åt de mest enkla repliker han hört, och grunnade på dem tills han fick nån djup visdom i dem.
Albert Engström läste han flitigt.
--- Kolingen finns inte, sa Dag.
--- Va faen gör det!
Får jag höra om du har några bättre historier ? Nigge hade ingen studiebegåvning : läste tungt och långsamt.
Men han gjorde sina fynd : nån aforism, nån versrad.
Då grubblade han över dem, och gav sig sen ut att diskutera dem, med någon.
Ofta fann han ingen som ville höra på honom.
Då sparade han sig till nästa dag, ifall han då skulle ha bättre tur.
Och han hade begåvning för att tycka om människor.
Alla de fräna snillena i stan blev han skrämd av.
Men enklare människor tydde han sig till : tafsiga bondestudenter ( såna fanns ännu ), gumman han hyrde rum av, nån trädgårdsmästare på Mårtenstorget som han köpte sig nåt äpple eller nån morot av.
Han talade ofta om sitt hem --- till skillnad från Dag som aldrig nämnde Arby.
Slaktarson från Värnamo, och " folk ser ner på slaktare ; ändå äter di kött, så gott som alla.
Men di har för sig att slaktare, di är emot människor som mot grisarna : di ville helst sätta masken på dom.
Men snällare karl än farsan får man leta efter.
Det är kanske som nån sa att han avreagerar sig på djuren.
Och inte vet jag.
Men faktum är att hemma kan han knappt ha ihjäl en fluga.
" Och mor.
Hon var strykerska när di träffades.
Och hon har berättat för mig att när hon såg honom första gången, då visste hon genast att det var honom hon ville ha.
Fast det tordes hon inte visa.
Så när han sen frågade henne, friade alltså, då var hon så hon knappt kunde svara.
Han trodde först att hon ville ge honom korgen.
Och sen har det bara vatt dom bägge.
Det är otänkbart med nåt annat.
" Fast nog är det konstigt att av dem skulle blitt en sån slase som jag : så tillkrånglad.
För det är jag, förbanne mig : tillkrånglad.
Och jag blir det alltmer ; snart får du nog forsla iväg mig, på nåt vis.
Men det är också därför som jag vill läsa litteratur.
Fast litteraturen gör det också värre : man upptäcker att man är ännu mer komplicerad än man visste innan.
Det är så man kan skita på sig.
" När Dag träffade Nigge blev han lätt överlägsen mot honom.
Han spolade över honom allt det myckna mera som han hunnit läsa : irriterades av Nigges sävlighet och egocentricitet.
Men, när de skilts ångrade han sig.
Han blygdes över hur snabbt han ringaktade andra människor och letade efter sånt som berättigade honom att ringakta.
Nigge var inte högmodig ; Dag ville ha honom som nån tvilling åt sig.
Han skulle själv bli mindre karsk och kantig genom att vara tillsammans med honom ; efterhand lägga av sina odrägliga fasoner.
Han kom på att om man plockade med stavelserna i öknamnet Nigge, så fick man i stället geni.
Och det var helt riktigt.
Nigge hade inte nån extra hjärnkapacitet att vara geni med.
Men han var varsam mot andra människor ; han var anspråkslös trots alla maniska kastningar.
Dag måste få idealisera honom, nästan med raseri, därför att han själv var motsatsen : stolt och elitisk och kaxig.
Han hade strax blivit ivrig tidningsläsare.
Ateneum dråsade av tidningar.
Det tog tid att flänga igenom dem, men Dag bjöd till att också sätta i sig Skånska Aftonbladet, Göteborgs Morgonpost, Nya Dagligt Allehanda.
Sen låg där danska tidningar, och ännu större kunde man få från Tyskland --- det gällde att både ta till sig informationen och hålla den kvar i minnet.
Han försökte föra dagbok över världen : för varje dag ett par rader om vilka händelser som föreföll viktiga --- arbetarregering i Norge, störtad efter fjorton dagar ( omsider kom Överland till en studentafton och berättade hur storfinansen knäckte den genom att strax ordna kapitalflykt ur landet ) ; avslöjanden i Foreign Office hur högern segrat tack vare Zinovjevbrevet som nu visade sig vara förfalskat ; falsarier i tyska riksvärnet, sammanstötningar i Indien, slagsmål i jugoslaviska skuptjinan.
Han visste alltså vad som hände i Belgrad och Calcutta --- och det var ju en fördel.
Men dagboken hann han inte med.
Det hann att hända för mycket ; och själv hann han inte att läsa om det.
Dessutom upptäckte han att för varje år utgavs böcker som på samma sätt gjorde almanacka över händelserna, liksom de gamla annalisterna man gick till i historieskrivningen.
Nog var det enklare att skaffa sig en sån bok.
Och hade han inte råd att köpa, så fanns de på biblioteken.
Han behövde inte kollapsa på att själv vara annalist.
Men strax såg han dilemmat.
Årsböckerna valde ut andra händelser än han för sin del skulle ha gjort.
Han fick med sig en annan räcka än han själv skulle ställt upp ; skulle minnas åren med ett annat minne än sitt eget.
Och han kunde bara resignera.
Att ta andra till hjälp innebar en förfalskning ; men han måste finna sig i att andra fixerade världen åt honom.
Han upptäckte allt tydligare hur kollektivt han levde.
Redan första året gick han in i Clarté, den socialistiska studentföreningen.
Clarté var då i dalande.
Några år tidigare hade den stått för de upprivande debatterna ; också skandalerna.
Men sånt hörde till det förgångna.
Hannes Sköld, stiftaren, var knäckt och död ; Arnold Ljungdal hade flyttat till Stockholm ; Stellan Arvidson hade dragit sig inåt biblioteken, Per Meurling likaså.
Och Bengt Lidforss, visserligen inte clartéist eftersom föreningen inte fanns på hans tid men ändå den mest fruktansvärde av alla lundaradikaler, han var avlägsen som i Gamla Testamentet.
I stället hördes de nationella allt tydligare : tronen, svärdet och altaret.
30 november, dan när Karl XII stupade, då samlades föreningen till ett stort fackeltåg : de ville göra avbön för att förfäderna varit fräcka nog att skjuta honom bakifrån ( enligt vad Lauritz Weibull med till visshet gränsande sannolikhet visade att de hade gjort ).
Fackelröken låg tät i gatorna ; ur den skulle det nya Sverige träda fram.
De tågade ner till det hus där kungen en gång haft sitt högkvarter ; de hurrade för honom, trefaldigt lundensiskt.
Dag var inte den som kunde tända ny bränder i Clarté.
Äregirig var han, men han ville bli berömd utan att för det vara nån stridsman.
Dessutom undrade han alltid om den som tänkte annorlunda än han, inte tänkte rätt.
All kritik måste han ta till sig, och undersöka vad fog den hade.
Han kunde aldrig snäsa av en motståndare, eller skälla ut honom.
Och varje smädelse mot honom själv tog andan ur honom, för ett tag.
Men han ville vara med i Clarté.
Han hindrades inte av att det var en minoritet han sökte sig till.
Trots några vänner var han en enstöring ; men enstörigheten hade alltid varit blandad med servilitet, mot den mäktiga värld han aldrig vågade sig in i.
Han kunde mycket väl ha blivit en myglare, mån om att hitta sin plats som polerad stav i det stora parkettgolvet.
Men en annan del av honom protesterade : en livskraftig och negativ del som spjärnade mot och ifrågasatte.
Humanistiska paroller, att stark ström med egna vågor går genom havet, kunde han utantill.
De var halvsanna, visste han --- mycket halvsanna ; men de påverkade honom.
Därtill kom ( dock först som andra skäl ) att samhället var fullt av orättvisor, och det bar honom emot att ordna in sig.
Och var alternativen fanns --- under värnpliktstiden hade han hittat den socialistiska och den syndikalistiska kritiken.
Utan några bredare studier slöt han sig till socialismen.
Fast å andra sidan var ett socialistiskt samhälle avvisande mot all enstörighet.
Det krävde samverkan och underordning ; det var hårt disciplinerat --- i och för sig inbjöd det mera till mygleri än det borgerliga samhället ; folkdomstolar var mer skoningslösa mot en avvikande.
Om en trotsare blev socialist, gillrade han då inte sin egen fälla ? Jo kanhända --- till sist.
Men än så länge var socialismen avlägsen.
Den var bespottad av flertalet.
Det blev en demonstration att bekänna sig till den.
Tills vidare var den förverkligad i Sovjet.
Att se det landet med egna ögon var otänkbart för Dag.
Men böcker var skrivna om den nya livsstilen där.
I Sovjet fanns kollektivhushåll i stället för de privata köken, vart och ett med sin lilla nyans i matlagningen.
Äktenskapet var avskrivet.
Barn som föddes lämnades till daghemmen : där fick de växa upp utan några häckar som skilde familjerna från varandra och gjorde barnen okunniga och högfärdiga.
I skolorna var konkurrens och betygsjagande borta.
Dag längtade efter den sovjetiska ordningen.
Det hem han själv hade haft var så kallat gott, föräldrarna hade de bästa avsikter med sina barn ; fortfarande studerade han på deras bekostnad.
Ändå tänkte han ibland på hemmet som nåt han hellre varit utan.
Han hade aldrig gjort nåt brakande uppror emot det, men avlägsnat sig snabbt ifrån det.
Syskon var också överflödiga ; i varje fall var vänner mycket mer av nöden.
Äktenskapet var ett kuriöst påhitt.
Och svartsjuka borde vara lika avskaffad som hasjukan.
Den var avskaffad i Sovjet.
Jämfört med Sovjet var Sverige underutvecklat.
Därborta fanns en fasansfull misär, svält, miljoner med lik.
Men sånt var sviter efter vad som varit.
Ur eländet skulle en helt ny människa växa fram, den socialistiska människan.
En som inte månade om sin egen lilla personlighet, var utan ärelystnad, fullgjorde sin lilla sektion av femårsplanen och tog ansvar för den, dyrkade utan blygsel sin älskade diktator.
Dag var mycket olik en socialistisk människa.
Inte desto mindre var han lärd att vara socialistisk ( utan att det kallades socialistisk ; aldrig nånsin socialistisk ).
Men det var fult att tänka på sin enskilda lilla välmåga ; i stället fanns en stor världsplan som man skulle hjälpa till med, en gudomlig outsagd ganska hemlig världsplan.
Och det fanns en makt som övervakade allt hos en, vartenda hjärtslag ; den var allsmäktig och opposition mot den var förbjuden ; inte det minsta avsteg tolererades, allt eller intet var det stora budet.
Ändå kom det inte an på underkastelse, utan kärlek till den mäktige.
Älska din Gud ; älska honom med hela din varelse ; älska honom tills du försvinner och inte längre någonting är!
Dag trodde inte längre på Herren Din Gud.
Men mallen hade han i sig.
Och predikan gick lika i Sovjet --- fast inte sakralt, utan tillämpat på den värld som fanns.
Sovjetförkunnelsen var djävulsk ( hade alla som Dag kunnat höra sagt ).
Den var ett förräderi mot all kultur.
Den ledde till slaveri, och slavsinne.
Den var enbart att förakta ; och jag hoppas ingen vågar stiga fram och säga : se här är jag, jag är bolsjevik, jag avstår från min mänskliga värdighet!
Ändå var hetsen en motsägelse.
De kristna och socialisterna syftade åt samma håll --- tydligare, ju mer hängivna de var.
Reducera dig själv!
Det stora är alltid större än det lilla ; förmer!
Visst var det något för honom att rätta sig efter.
Tills vidare var han med på några reportageresor som Clarté gjorde bland statarna på storgodsen runt Lund.
Hemma i Möre hade han sett hur illa statarna levde där.
Men än värre i det rika Skåne.
I Möre var deras hus dock byggda av trä.
Här var de av tegel och golvet ofta av kullersten : de blev fuktiga och luktade mögel, än värre när källaren under var odränerad.
Väggarna måste tätas med halmviskor och plåtskållor ; baktrågen användes om dagarna till degen, om nätterna till sovplats åt de minsta.
Och karlarna berättade ursinnigt om sina slavkontrakt, och sneglade bort mot slottet om nån skulle komma och ta dem på bar gärning med att vara missnöjda.
När studenterna sen cyklat tillbaka till Lund, satt Dag med när de skrev rapporter till Arbetet.
Han bidrog som de andra med vad han iakttagit.
Artiklarna var ett grupparbete, utan skarvar mellan vad den eller den hade sett och formulerat.
Dag var nöjd med att vara den anonyme deltagaren.
Aktuell på Clartémötena var belgaren de Man med " Socialismens psykologi ".
de Man kritiserade kapitalism och borgerlighet och militarism.
Men han ville också göra upp med Marx.
Han hänvisade till psykoanalytikerna och till Bergson, intuitionsfilosofen.
Efter dem drog han slutsatsen att kapitalismen kunde fortleva eftersom den kapitalistiska mentaliteten gjorde sig allt bredare.
Proletärerna började redan förborgerligas --- mera, ju större vinster de gjorde i lönekampen.
Men revolutionen måste komma genom att man spolade de borgerliga idealen.
Och de som skulle gå i spetsen var de unga intellektuella.
Dag lockades och snärjdes.
Revolutionen var alltså en moralisk angelägenhet ; och allt som kunde etikettera sig moral attraherade honom, ännu.
Själv var han inte det minsta frestad att bli förborgerligad : han kunde bo på släta slätten ; han kände olust att öda tid hos en frisör ; han åt på studentkårens konviktorium och skulle kunna äta enkel kollektivmat till döddagar --- man äter ju bara för att slippa känna sig hungrig.
Och var det 1919, eller 1921, eller redan 1910 ? som Lenin själv måste slopa alla planer på en bred demokrati.
En elit skulle i stället ha ledningen ; den skulle vara kunnig, spartansk och uppoffrande.
Opponerade sig arbetaren och bara fordrade bättre lön och få välja vad han helst ville syssla med, då måste han få nej och bli ställd på plats.
Det stämde precis med de Man.
Tills nån av de äldre clartéisterna tog i.
Stellan Arvidson : Läs Marx ordentligt, för sjuttan gubbar!
de Man har slarvat igenom några sidor här och var --- ungefär som ni!
Men ta reda på vad makt som Krupp och Kreuger har!
Den makten knäcks inte genom nån självförädling, som i kyrkan.
Inte genom att man tackar nej till en liten balkong med solparasoll.
Ivar Kreuger läser också de Man, och gillar honom!
Delar snart ut honom gratis på fabrikerna!
Ju fler som nappar på moralkroken, dess säkrare känner han sig!
Och förmodligen hade Stellan rätt.
Men hur ska man vara engagerad och på samma gång kritisk ? De mer aktiva clartéisterna satt ofta på Arbetets lokalredaktion ; där fick de närbilder av klasskampen, i Lund och runt om i Skåne.
Dag gick dit några gånger, men var främling.
De lokala debatterna kände han inte till.
Inpassen han gjorde blev illa riktade.
Och han uttryckte sig för högtidligt och allmänt.
Skulle han tala aktuell politik måste han lägga om språket.
Men det hade han inte tid att lära sig ; inte vilja heller.
Ty vad hade han för anledning att vara med ? Han måste begripa att han var ingen agitator --- varken med penna eller käft.
Privat hade han ingen nöd som drev över honom på de fattigas sida.
Och han kände inte deras situation starkt nog genom inlevelse.
Han hade fullt upp att göra med att ordna upp sig själv : en person som omgav honom på alla sidor och skymde undan hela resten av samhället.
Så mycket socialist var han ännu inte, att han begrep hur personen bara var en provbit av samhället.
Enda arbetsplatsen han upptäckte var hans egen bångstyrighet.
Vad rör mig då folket, också om de gnyr ? Han hade sig själv till öronpropp.
Och som ett samtal ur våningen bredvid hörde han att han kvällen innan kunde suttit på Weibulls seminarium.
Weibulls basröst : Ha nu inte för bråttom!
Hur vet vi det här ? Är Alexandra Kollontay tillförlitlig ? Vad kan hon ha för motiv att uttala sig så ? Maurice Hindus, hur mycket har han sett av Sovjet ? Och vilken är hans egen bakgrund ?!
Vad svarar man på sånt ? Rätt ofta träffade han Isak, som inte alls var socialist.
Hans familj i Jönköping ( som Dag aldrig träffade ) var ganska ortodox.
Inte så att han måste äta koschermat eller låta böckerna ligga på lördagen, sabbatsdagen.
" Men det värsta jag kunde göra mot mina föräldrar vore att gifta mig med nån goj, nån kristen.
" Ibland for han till sina trosfränder i Malmö : när de firade pesach eller jom kippur.
Dag lyssnade till det lilla han berättade, om fastedagar och sederafton och åminnelseljus.
Själv hade han känt sig befriad när han slopade de kristna helgerna.
Nu tyckte han att Isak hade nåt som han för sin del saknade.
Han tillstod det inte ; han höll sig gärna sekulariserad.
Men han kände ett tomrum som han ännu inte fått utfyllt.
En gång följde han efter till synagogan : att stå längst nere vid dörren, ha hatten på eller en kalott för att skydda sig mot Jahve och hans vrede, höra på kantorns klagande sång där allt lidande i galuten, förskingringen, ekade.
Sen efteråt var det som en motsägelse att se hur alla träffade sina bekanta utanför porten, hälsade blinkade klappade berättade gapskrattade, som om inga pogromer skett eller skulle ske.
Dag trivdes med Isak : en semit, en oriental som var rörligare än smålänningar och skåningar, i beteendet och i sin tanke.
Dag blev själv mer varierad genom att umgås med honom.
Redan det att han kunde uttrycka sig med oläsliga hebreiska bokstäver om han så ville, gjorde honom lockande.
Han var olik Dag i mycket : klädde sig vårdat ; hörde till de ganska många som gick med spatserkäpp, gled fram längs trottoarerna judiskt kutryggig ( och hade aldrig varit lyckad i den lingska gymnastiken ).
Nattsvart hår, stora tunga ögonlock, sensibla näsborrar --- Dag kände sig tacksam så länge Isak brydde sig om honom.
Lite beställsam var han.
Det måste han gömma undan mot vanliga arier som annars blev förbannade.
Men åt Dag gav han goda råd att han borde byta rum för nog kunde han få nån soligare bostad ; han skulle bränna upp sina meykragar och skaffa sig snyggare av linne ; ge bort sin slitna överrock till Frälsis --- Isak hade en bekant med herrekipering där han skulle ordna en ny med skaplig rabatt.
Och inte var han fri från den judiska nerlåtenheten mot den svenska kulturen.
Dag fann sig i nerlåtenheten, den var ju berättigad.
Dag citerade Marx --- var jude.
Han citerade Freud --- var jude.
Citerade Bergson --- var jude.
Trotskij --- jude.
Spinoza --- jude.
Inget folk har en historia som det svenska, hade han lärt sig redan i folkskolan ( Geijer stod som garant ).
Men man kunde undra om åtminstone inte ett av de andra folken hade varit vassare.
Och det var nåt speciellt, tyckte Dag, att bo i en stad med så många århundraden på sig som Lund.
Jo ; visst --- Isak hade gester och miner som visade att han höll med.
Men Jerusalem syntes i ögonen på honom, fyra fem sex gånger så gammalt.
Dag lät sig rådas av Isak, och ringaktas --- han var lagd så.
Han gladde sig åt att ha en exotisk vän, som om han blev bättre vuxen med det.
Och han såg allt flera skillnader mellan dem ; han gladde sig också åt skillnaderna.
Även i bagateller : --- Jag har ett förslag ( sa Isak ) hur vi ska bättra på vår ekonomi.
--- Vad då ? --- Ett ögonblick.
Ska vi inte ta en kaffe medan vi resonerar ? --- Visst.
Men vad är ditt förslag ? --- Vänta.
Ska du ha wienerbröd ? Ett eller två ? --- Ett.
Och säg sen!
--- Först ska jag ha kaffet.
Var sätter vi oss ? Han hade inte den svenska lättjan till direkt tal.
I stället en liten uppladdning kring vardagens små detaljer.
Det viktiga ordet ska få vänta, det ska förberedas ; man tillåter sig små sidosteg.
Sällan har man så bråttom att man måste haspla ur sig bums det man vill.
Jo, att fara in till Jägersro nästa söndag, spela på toto, vinna stort och sen ha världen öppen för sig.
Dag nappade inte.
Det kunde ju också hända att de förlorade --- ansåg han att han måste påpeka.
Isak skrattade sitt skrockande skratt.
Ett dussin nya rynkor spelade i hans ansikte när han svarade att den möjligheten hade han minsann glömt att räkna med.
Han for dit med nån annan, och tycktes inte ha mera pengar nästa vecka heller.
Men en av teologerna på Kalmar nation log mot Dag : " Det var värst vad man nu för tiden ser dig ihop med dom omskurna.
Du tänker kanske själv ? ... Det finns ju dom som gör det.
" Som blivande jurist måste Isak läsa nationalekonomi.
Han lät Dag höra vad han lärde sig om prisbildning enligt tillgång och efterfrågan.
Han visade vältaligt hur finurligt den fria marknaden fungerade ; efter varje ny föreläsning för Sommarin hade han nytt material att föra vidare.
Det fanns ekonomiska lagar som var allmängiltiga ; även det socialistiska samhället måste räkna med dem.
Och lagarna var såna att en socialistisk hushållning egentligen var utesluten.
Femårsplaner och sånt var bara nys mot det fria spelet mellan resurser och aptit, som möjligen skulle modifieras enligt den sommarinska gränsvärdesläran.
Dag skaffade sig motargument.
Men han kunde inte hantera dem.
Han resonerade mest efter infall, högg med paradoxer och viftade med önskelögner, slingrade sig undan med vitsar.
Isak vajade på huvudet och vädrade ; eller skrattade han godmodigt åt honom.
" Socialism, vad är det ? Vi judar drömmer om vår Messias.
Men, men... Och under tiden får vi inrätta oss på det stället där vi är.
Förstår du vad jag menar ? Om socialismen!
" Isak önskade inte att samhället skulle revolutioneras.
Han räknade med att han snart skulle kunna placera sig bra i det samhälle som fanns --- förutsatt att inte Hitler och den övriga ohyran som började sluska ner Tyskland... Mot alla som misslyckades var han osentimental : det hörde till den faktiska världen att somliga misslyckades.
Ja, hur skulle det bli om alla lyckades ? Inflation i framgång ; och jämlikhet är orimlig.
När de sen under ferierna var på skilda håll, skrev de brev till varandra.
Dag blev otålig över breven : de var lika kringgående som samtalen var ibland, och alldeles för lyriska.
Isak använde sidorna till att berätta om hur lindarna doftade.
Han antydde vilka vemodiga härvor han trasslade in sig i med sin sommarflicka.
( Förbudet att gifta sig med nån kristen uteslöt inte att han kunde flörta med dem.
Och han hade kommit långt i konsten ; han var uppmärksam och raljant mot dem, lockade dem med sitt kluckande skratt --- Dag beundrade tekniken men var inte karl att ta efter.
) Men breven var för obestämda, Dag ville ha mer koncisa uppriktigheter : helhetsbild av tjejen, och om de låg med varandra.
Isak kändes som en melankolisk posör, en mystifikatör.
Dag var döv för det som var halvsagt.
Han hade fostrats till att ord skulle inte beslöjas --- ja skulle vara ja och nej nej, och allt därutöver av ondo ( enligt den ojudiske juden Jesus ).
Han hade aldrig övat sig med några mellanord.
Alla böcker måste ju skrivas med de 28 bokstäverna ; man fick inte bry sig om att varje bokstav betecknade många olika ljud --- hundratals.
Och som skriften skulle talet vara.
Då gjorde han sig inte mycket möda att läsa vad Isak skrev.
I stället sörjde han över att de inte kunde känna sig mer förtroliga.
Var det så, att alla dispyterna de hade, bara var surrogat för en vänskap ? Han läste om vänner som hållit av varandra mycket mer innerligt.
Några fanns på 1700-talet ; andra var rätt samtida men i Frankrike, Italien --- i kulturer som förfinat samspelet mellan människor.
Dag kunde önska sig nåt sånt åt sig och Isak.
Men vad överspänt!
Så burdus som han var själv ; och så full som Lundaluften var av spex och förringanden!
150 år tidigare hade Thorild gått i samma luft och gjort kult av vänskapen.
Men det var 150 år tidigare ; Dag och Isak kunde inte leka gengångare.
Och när de träffades på nytt efter ferierna, då kunde de resonera med varandra som förut.
De drev längs gatorna och i parken ; de satt på kaféer som var packade och rökiga ; nån enstaka lördag satt de på krog, lika gärna i Malmö som i Lund.
Ett par gånger tog de över till Köpenhamn --- från de turerna kunde naturligtvis mycket vara att minnas.
Men sen läste Dag filosofi.
Docenten, snart professor, hette Nyman, en mörk pyknisk ettrig man som talade cirklat och konstlat.
Ansiktet kom i uppror och spottet sprutade omkring honom när han blev ivrig ( och det blev han ofta, eller låtsades bli ).
Han vrängde på läpparna och rörelserna blev klärvoajanta ; han föreläste inte för studenter utan samtalade hett med lärda andar som fyllde luften över deras huvuden ända upp till det höga taket.
Ändå var hans ämne renässanstidens mystiker, Cusanus bland dem, han som menade att den tvivlar djupast som än djupare tror.
( Nyman citerade honom naturligtvis på hans eget språk, latin.
) Det var nåt som inte kunde sägas på Weibulls seminarier.
Där kunde man aldrig tvivla tillräckligt djupt.
Och när man tvivlat slut var man framme.
Det besynnerliga ordet tro hade man inte bruk för.
Men Dag hade gett upp att kunna bli weibullian.
Han hade inte tillräcklig begåvning för att rannsaka riktigt långt.
Men han hade också blivit besviken på att synteserna uteblev.
Han måste få tro, som Cusanus.
Och då var tro nåt annat än att tänka på ett ungefär, veta på en höft, kombinera på måfå.
Att tro var en explosion som gick inåt, så man plötsligt kunde sammanfatta världen, vilket hellre var att sammanfatta sig själv.
Och att sammanfatta var att ha en blixt att så här ska det sägas fast jag nyss inte hade orden --- det är jag övertygad om nu!
Och övertygelsen var hellre en handlingsberedskap ; ord är alltid tvivelaktiga, hur skarpt man än söker definiera dem --- säkert sa Cusanus också det.
Men köttet i mig har fått konsistens, musklerna är parata, tonus finns där : kraften att sluta händerna hårt, så att de är med ända in från mitten --- jag kan gripa med dem, arbeta med dem.
Det kunde kallas att tro.
Eller urskilde man att tron redan fanns i en.
Inte den stora bråten katekes och Viktor Rydberg och psalmerna : " jag vet på vem jag tror.
" Utan : under allt det inlärda välja ut sådant som han godkände och tog till sig.
Somligt stämde med honom och gjorde honom stark.
Det bekräftade vad han redan hade erfarit ; formulerade det han mindes vagt av dagarna som hade gått.
Han ingrep i sin tro lika lite som i sina kroppsfunktioner : matsmältning och sekretion.
Tron växte i honom utanför hans kontroll ; det han läste och det han tänkte var som maten han satte i sig för att ge näring åt det undangömda som skedde inom honom.
Den intellektuella argumenteringen sänktes ner i gruvan och syntes inte längre ; han fick avvakta vad verkan den skulle ha.
Och i nåt häftigt ögonblick kunde han se vart han hade kommit.
Han greppade sig ; kodifierade det stadium han hade kommit fram till.
Sådant var att tro.
Så menade Cusanus --- eventuellt.
( Och 1929 kunde han inte artikulera sig så långt.
Han skrev ner sig på lösa papper, dagar när oron var svår i honom.
Många år senare läste han dem, och var generad över att de var otympliga, och ytliga.
Mera kunde han sagt, bara han haft en känsligare penna.
Men tvärs genom anteckningarna kunde han minnas sig.
Och nu hade han flera ord att beskriva sig med.
Han repeterade sitt tidigare stadium, mer varierat och grundligt.
Naturligtvis måste han varit sån och känt sig sån --- det förstod han när han nu kunde se sig på håll ; och då se sig riktigare.
Han växte i efterhand.
20-åringen blev till en 30-åring och 40-åring.
Men samtidigt --- är det märkliga --- växte också 20-åringen där han var akterseglad nånstans bort i historien.
Och när sedan 50-åringen tog sig för att syna honom, då var han trippelsedd : med egna ögon och med alla de forna ögonen.
Och den trippelvarelsen var ett riktigare jag än det enkla jag han en gång hade varit!
Och 60-åringen blandade sina av tidigare årgångar med sig själv.
Han Dag hade massor av jagar utspridda längs vägen bakom sig.
) Men Nyman han föreläste också om Giordano Bruno, vagabonden och kättaren som katolska kyrkan till sist brände till döds.
Innan dess sprängde han dock sönder hela den medeltida astronomin :det fanns inget himlavalv som avgränsade, rymden fortsatte utan slut.
Världen var så gott som tom på allt utom på tomhet ( solar och planeter fanns, men med såna avstånd sinsemellan så att tomhet var det allra mesta ).
Men tomhet var inte detsamma som ingenting ; det som enkelt hette tomhet var fyllt av innehåll.
Tomhet var passiv beredskap : osynliga möjligheter som vid tillfälle blev synliga och förverkligade sig.
Dag visste det redan.
Han hade aldrig riktigt förstått den vanliga klagan att världen kändes tom.
Han klagade själv ibland på det viset ; han klagade ofta.
Men tomheten hade många gånger avslöjat sig : först var den ångest och önskan att komma undan ; sen sprack den sönder och ynglade av sig.
Det enformiga solskenet fick nåt prisma i vägen, stort som ett kvartskorn --- och där var strålen delad på en hel regnbåge av färger!
Och allting var i ständig rörelse.
" Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod, " ja floden man försöker med kan inte förbli samma flod.
Alltid var det en ny Mårtensgata han gick på : med ändrad belysning, och mycket hade hänt med den sen han gick där i förmiddags.
Rummet han vände tillbaka till hade skiftat medan han var ute.
Det var inte alltid märkbart, utan samma dyscha och slitna bord, nötningar i korkmattan.
Ändå inte samma, helt enkelt därför att en sån konservatism var omöjlig.
Lampetterna hade blivit lite äldre och vänligare ; kommoden var densamma, handkannan och tvättfatet, men principiellt ( à priori ) inte desamma.
Och överkastet låg inte exakt som igår sen värdinnan städat.
( Kanske var det nån signal från henne ; hon såg alltid på honom med så konstiga ögon.
Förgråtna ibland ; hennes karl var frisör i salongen två trappor ner i huset.
Fast vad angick det Dag ? trots att det kunde angått honom mycket.
) Eftersom allt var i rörelse var också allt i utveckling.
Att något fanns till betydde att det utvecklades.
Om man var småaktig kunde man fråga om det utvecklades till det bättre eller till det sämre.
Men det var en onödig fråga, en cynisk ; dessutom vittnade den om att frågaren var ängslig, övervägde att hoppa av från vagnen.
1929 ska utvecklas till 1930 och sen 31 och 32 ; så småningom ska man få användning för alla årtal som finns.
Att röra sig är att få nya arealer under sina fötter.
Och ju bredare, dess bättre.
Dag hade läst Faust som gymnasist, och sedan levat efter den dikten ; med den.
Faust den flitige studenten som gett sig på så många av vetenskaperna men aldrig blivit tillfreds ; alltid gick vidare med nåt annat ämne ; sen slängde böckerna och gav sig ut i världen men kom inte heller där till nån gräns där han ville vila sig ; gick vidare --- till olycka för dem han levde samman med och som litade på honom.
Och för sig själv ? ja kanske till lycka.
Men det betydde så lite om han var lycklig eller inte : han levde!
Den som var faustisk bodde gärna i en stad på slätten.
Utsiktskullen i Lunds stadspark var bara två tre meter hög ; därifrån såg han ändå vidder som var mycket bredare och starkare än de små sträckorna hemma i Möre, mellan hagarna där.
Skåneslätten var som att tänka kraftfullare, känna djupare.
De små gårdarna ( i sig själva stora ) blev ännu mindre därför att himlen var så hög.
Samhällena vid horisonten ( Lomma, Flädie, Arlöv ) var mitt emellan synliga och osynliga ; man hade dem i nåt ögonblick av tillblivelse eller utplåning, både åtkomliga och oåtkomliga.
Och alla historier om hur flegmatiska bönderna var därute --- det måste vara nåt fel med såna historier.
( Och en månad hade han varit därute på reportage, och tagit reda på hur statarna bodde : deras lortiga jobbarkläder var inte nåt mitt emellan ; de var mycket synliga, ovedersägligt, påtagligt.
Och av Sommarin, eller Wohlin kunde han få veta hur gårdarna tyngdes av hypotek ; den reelle ägaren var nån bankdirektör i stan bakom ryggen på bonden, och dessutom alla som hade aktier i banken.
Och i Sovjet fanns slätter som såg likadana ut ; men inga stängsel mellan vad som skulle höra till Månsson och till Trulsson.
Lika lite som nån här i Skåne kunde stiga fram och säga att den här biten av luften är min, från dit till dit --- och fan ta vinden om den rusar iväg med min luft och blandar ihop den med hanses!
Så måste en journalist se på Skåneslätten.
Och vilket var viktigast därute : vara Faust, eller vara journalist ? Det var nog tvunget att välja.
Men Dag kunde inte avgöra sig.
Och hela sitt liv skulle han hållas med sitt hälftenbruk.
) Sen var Nyman ynklig nog att introducera en filosofi som kallade sig fiktionalismen.
De riktigt säkra sanningarna var omöjliga att fastställa.
Men det var lika omöjligt att vara utan dem.
Då kunde man använda dem som om de var säkra.
Man kunde intala sig att de var säkra : räkna med dem som säkra tills det blev en god vana hos en att låtsas så.
Och i själva verket, sa Nyman, har detta alltid praktiserats.
Vem har alltigenom varit övertygad om sin övertygelse ? Ingen ; inte ens den värste fanatiker --- det gäller inte bara vardagsproblemen eller politiken, utan också vetenskapen.
Och det ska man inse och erkänna : man tänker och man handlar som om man hade säkra axiom och normer att utgå ifrån.
Als ob, på tyska, klatschade Nyman.
Vilket är titeln på Hans Vaihingers epokgörande avhandling Die Philosophie des Als Ob, Berlin 1906.
Och de skulle veta att såna tankar förhärskade i hela Europa.
De hade tillämpats på etiken av Marchesini i hans lika epokgörande arbeten : Il simbolismo nella conoscenza e nelle morale, där han visserligen inte nått full klarhet, men vidare i Le finzioni dell'anima och framför allt i den överväldigande La dottrina positiva della idealità, Roma 1913.
De fick lavinen över sig och försökte andas.
De tänkte på de skabrösa historier de hört från Nymans ungdom.
Men om filosofen var en kuf måste hans filosofi inte därför vara kufisk.
De lockades också själva att leva på ett ungefär : som om åsikter de anslöt sig till var sanna ; som om det de ansträngde sig för var värdefullt.
De hade nöjt sig med närmevärden ; nu fick de höra att också de skarpaste snillen hade gjort det.
Fiktionalismen kolliderade med vad Dag nyss hade kallat för sin tro.
Men han hade kanhända blivit för fort färdig att fastställa tron.
De bleka dagarna utan tro var många : när allt pålitligt var försvunnet ; axiomen svävade ett par meter uppåt i diset, bakom hans huvud till höger ( så kändes det ).
Vände han sig mot dem singlade de undan.
Han kunde skymta dem med sina ögonvrår men kom aldrig åt att skärskåda dem.
Och i allt det obestämda fanns inte längre nåt som var löftesrikt ; dräktigt.
Det som var tomt var tomt ; inget ordvrängande kunde göra det till nåt mera.
Då kunde man försöka med att vara fiktionalist.
Och runt omkring sig hade han jämnåriga som blev utsatta för samma påverkan.
De gick på gatorna.
De satt och snackade på Ateneum, om tusen bagateller.
Men nere i dem låg Vaihinger och skavde.
Många av dem tog honom som en bok bland många som de sen skulle tentera på.
Men boken färgade av sig ; en hel generation av fiktionalister var i färd med att växa upp.
Dag bland dem.
Men han rörde sig på botten av stan och kom aldrig högre ; högt över honom fanns alla de prominenta, och intrigerna mellan dem.
Nån professor eller docent träffade han aldrig privat.
Han satt öga mot öga med den lärde, en längre eller kortare tenta.
Sen skildes de ; och han utgick ifrån att professorn inte ens kände igen honom om de råkade passera varandra på trottoaren nästa dag detta även om professorn sagt : ja, tentamen gick ju bra, det här ger jag gärna spets på ; hur är det, har kandidaten tänkt sig att fortsätta med mitt ämne ? Inte heller blev han bekant med nån av kårpamparna.
Det hände att nån av dem såg på honom med intresse, började samtal och pejlade.
Han snuddade vid blivande chefredaktörer och verkschefer, landshövdingar, en statsminister.
Åren vid universitetet skulle man använda till att skaffa sig relationer, hörde han ; somliga av kamraterna begrep det.
Man måste ha på känn ( fick han veta ) vilka som framdeles skulle komma på toppen : dem skulle man bli observerad av, helst bli du med dem, skaffa sig upplevelser tillsammans med dem.
Men Dag tog inga chanser.
Han tvärvände, och gick hem till den sida i boken där han slutade innan.
Han var missnöjd med det, och grälade på sig för att han var så modest : en så omöjlig blandning av skolpilt och skränfock, framfusig och i nästa minut försagd.
Sen tröstade han sig med att han minsann skulle gå sin egen ensamma väg --- vilken den nu var.
Han begrep sig inte på att göra vanlig karriär, sa han, och tänkte inte fjäska och armbåga sig fram i stora skocken.
Uppåt skulle han nog ta sig, men avsides, på några egna domäner.
Egentligen var han lat, mitt i den hektiska fliten, loj i allt mångsyssleriet : han skulle inte öva sig i den samverkan som livet ändå består av.
Och han var alldeles för medveten om sina brister för att kunna göra sig gällande offentligt.
Han var inte slagfärdig så han kunde falla in i jargongen.
Han var allvarsam och saklig och klarade inte av de piruetter som behövdes --- hans många egna krumsprång var alldeles för speciella och blev inte estimerade.
Och han var osmidig ; märkte aldrig i förväg vilka grodor han gick med på tungan utan lät dem hoppa ut.
Han var stingslig, blödde stort för ett knappnålsstick ; svarade på sticket med en bred örfil om han vågade.
Idéerna han skulle blamera sig med, de fick stanna hemma, inom honom själv.
Men i det ensamma tillbakadragna hade han i stället sina extaser.
Han hörde sin puls och den tysta rymden.
Såg den disiga aprilmånen, och fyllde upp avståndet bort till den med sig själv --- nej de möttes på halva vägen, månen och han.
Och infallen blev spralliga juvenila tirader, nästan som delirium.
Han ville tänka, till exempel, på Voltaire, denne primus bland rationalisterna : krossa hans huvud med en sten, med en månsten så att Voltairens gröna hjärna stänkte åt alla håll.
Därav blev ett snyggt tapetmönster, med tiden mycket populärt : mort de V. Och skallbenet krossade han smått till en påse skärvor ; han kastade påsen till hönsen att sätta i sig, på det att deras ägg skulle få fastare skal och inte spricka när de kokades i kastrullen.
Det vore en passande funktion i livet efter döden, för den rekordbegåvade Voltaire!
En annan gång ville han hellre preludiera över hur allting som fanns var ett under!
F-ljudet, för att ta ett att ett flås ur lungan blev modifierat av de bakåtböjda läpparna.
Visst kan blåsten säga eff när den tränger sig in i väggspringorna, och man tycker det är kul när man hör den säga eff --- förutsatt att man inte äger huset ; då blir man i stället bekymrad.
Men det är bara en gång i veckan som blåsten släpps på ; en människas eff är med för jämnan : far, fan, fri, kaffe, Afrika.
Man märker inte hur ofta man effar.
Tills den sekunden kommer när man ser-hör vad mirakel som effet är.
Och när lilla effet är så stort, vad större ska då inte hela skådeplatsen vara, med veet, deet, beet!
Han skrev en essä om ljuden.
Den låg en tid i hans skrivbordslåda, bland all den andra pappersmassan.
Han läste litteraturhistoria.
Och utanför kursen läste han Inbillningens Värld av Olle Holmberg, då ännu bara docent --- den kom i ena volymen efter den andra, just de åren en estetik som fann diktens ursprung i psykologin, det vill säga det brokiga mänskliga medvetande som Holmberg visste så mycket om, via diktare och forskare som han hänvisade till.
Han hade ett aristoteliskt vetande, också om de primitiva folken, också om drömmarna, om religionerna.
Och han var ett fenomen i att kunna aktualisera sitt vetande.
Dag var betryckt när han vågade jämföra med sin egen kapacitet.
Men han protesterade också.
Enligt Holmberg var diktningen en lek --- vilket många före honom hade sagt.
Dag ville inte höra det.
" Det sköna är evigt ", sa Tegnér ( som fortfarande var den största av lundensare ).
Visserligen kunde Tegnér inte bestämma sig för om det sanna eller det sköna var i synnerhet evigt : han tog bägge två.
Och efter ett tag rev han sin predikan tvärs över, gav inte en kyss för det evigt sköna, tyckte all dikt var sörja.
Men Dag hade fått i sig hans retorik : det sköna du bildar är mera än stoft.
Och han hade minnet packat av högstämda citat från gamla romantiker.
Citaten blandades med ekon från kyrkan därhemma : Helig helig helig är Herren Sebaot.
Han ville behålla patetiken --- trots Holmberg ; trots Tegnérs avfall ; trots att han nu bodde i Lund där patos var oanständigt.
Så gick han på Holmbergs föreläsningar.
Docenten gled in, verserad och elegant ; klädd som Dag föreställde sig en diplomat.
Såg han dem han talade till ? Jodå, nångång kastade han en sorgsen blick åt det väderstreck där de satt ; men mest tittade han i sina papper vad det nu var han hade skrivit i dem, och rätt ofta såg han ut genom fönstret, på luften där.
Han talade med trött nasal röst ; ögonen var röda av alla de lärda mödorna.
Ibland kom nån sarkasm men utan att han markerade den, liksom utan att lägga märke till den själv.
Och vill ni bästa åhörare märka den, så var så goda, där var den nyss.
Och om ni inte märkte den, tja vad så ?!
Nån annan har säkert sagt detsamma som jag ; snart får ni höra det igen, om en vecka eller i nästa sekel.
Ingenting är nytt under solen, säger man i Kina --- som bekant snurrar jorden ; för tolv timmar sedan var Kina på samma ställe i rymden där ni och jag är nu ; för tolv timmar sedan sa nån kines nåt bon mot just här.
" Det blir som det varit /är vad jag förfarit / och summan av allt som jag lärt mig förstå.
" Visan är skriven av en ärkebiskop i Uppsala --- ändå är det tänkbart att den dessutom är sann.
Holmberg hade också utgivit andra böcker, påstods.
Det var inte så lätt att veta : han gav ut dem under pseudonymer.
För dels hade Kierkegaard gjort så, och Kierkegaard var inte så oäven att ta efter.
Dels roade det väl honom att leka själv med sin inbillning, i detta fallet kurra gömma.
Här ropar nån i hyllorna, man vet inte vem.
Men hör man noga efter är det Olles röst.
Så då kan man tordas gissa att det är Olle som ropar.
En av hans böcker hette Segnälkab.
Läste man namnet baklänges blev det Baklänges.
Dag kunde känna nån förbittring mot honom, som om han anade att han fick föraktliga tendenser hos sig själv gestaltade.
Och det dröjde innan han begrep att han duperats av de blaserade laterna.
Allt kan man bedöma fel : också den välrakade elegansen.
Han gjorde upp en biografi åt docenten.
Först oro över de krav som han inte kom ifrån att ställa.
Men kraven var omöjliga : världen var brutal, den var massiv, ingenstans fanns en bräcka där nån frälsning kunde bryta sig in.
Då väntade han inte ut att det omöjliga slog över i tro, som hos Kierkegaard --- så långt räckte inte Kierkegaard som förebild.
Och inte kunde han växla över i samhällsintresse, som Ibsen när han lämnade den abstrakta moralismen och riktade in sig på sitt samtida Norge ; ruttenheten där.
Holmberg sjönk mest ihop och blev spirituell.
Han sminkade sig med sin melankoli ; nederlaget transsubstantierade han ( populärt lundaord ) till snobbighet.
Även så fick han ett auditorium som lystrade till honom --- han var ju så kvick.
Och i brist på lampor tar man tomtebloss : nåt ser man ändå med dem.
De for till Malmö och såg Inbillningens Världs-produkter på teatern : Journey's End av Sherriff, Männen Vid Fronten --- den spelades där liksom i hela den civiliserade världen.
Scenen var hela tiden en engelsk skyttegrav, så realistisk att man glömde av att man egentligen inte var med där.
I sista akten rasade rummet samman för de tyska granaterna, allt blev mörkt, pjäsen var slut.
I själva verket låg världskriget mycket nära : bara ett årtionde tillbaka.
På teatern fick de känna att de ändå hade varit med i det.
De var studenter i det oförstörda Lund.
Men de delade ändå lott med dem därute.
Och nu kunde de läsa den nya dikten ( av Gierow och andra ) att de var en förlorad generation : passerad av världshändelserna, förrådd av sina föräldrar som ställt till med det fruktansvärda kriget.
Och om de kände sig vilsna i den skånska dimman, hade de nu sett vad som hänt i den än tätare flandriska.
Sen började clartéisten i honom opponera sig.
Sherriff gav bara instängdheten i skyttegraven, skräcken, och därutöver hjältemodet hos somliga och kamratskapet.
I hemlandet som de pratade om, i väntan på fienden, där fanns huvudsakligen trädgårdar och rugby och framför allt en fästmö som inte skulle få veta hur mycket visky som fästmannen satte i sig för att hålla fegheten borta.
Men inte en enda antydan om varför det blivit krig.
Ingenting om dem som började kriget ; och än värre ingenting om dem som tjänade tjockt med pengar på att det var i gång.
Hur kom det sig att när litteraturen äntligen kunde tala om katastrofen, då ställde den bara fram några hjältar på scenen ? En vinst med helvetet skulle vara att människans värdighet fick sitt tillfälle att bli prövad.
Och se, den bestod provet!
Och Remarque skrev På Västfronten Intet Nytt ; en roman.
Också där heroism, fast mera nersliten, makaber och hopplös.
Heroism bland vanliga bassar ( hos Sherriff hade ende menige varit kalfaktor hos officerarna, en passopp som var kortskallig men rolig, så publiken fick sig några skratt i all bedrövelsen ).
Och hemlandet bakom dem hade inga rosenrabatter, utan var ungefär lika nerslitet, det ; bara värre fastklibbat i patriotismen som hängde med från fredstiden.
Dag liksom många tusen andra läste Remarque, och var gripen.
Tills han mötte G.F. på Bullis.
Och G.F. tog i : Men har du inte läst första raden ? " Denna bok vill varken vara en anklagelse eller en bekännelse.
" Tacka fan för att en sån beskedlighet kan bli bestseller!
Och har du inte läst sista raden, då när grabben har stupat ? " Hans ansikte hade ett så behärskat uttryck som om han varit nöjd med detta slut.
" Och så lipar vi alla ett tag.
Och vi är nöjda, vi med!
Men Barbusse, han som grundade Clarté, hade redan skrivit sin roman om kriget, Elden.
Den var insiktsfull, och aktiv.
Den frågade efter vem som var Satan i den hemska härvan.
Den svarade också : kapitalismen!
Men vem fasen hade brytt sig om Elden ? Den var översatt till ingen nytta.
Den hade inte samma fina stämning som Remarque ; var inte så där konstnärlig, och vemodig sen!
Barbusse fick ligga, Remarque däremot satte man i sig.
Och är det inte gräsligt att det ska finnas krig ; men vad gör man ? Dag försökte försvara Remarque.
Han kände sig ännu mera gripen nu, och ville kupa om sin gripenhet.
Men han misstänkte den också, och gav G.F. rätt.
Och vad gör man sen ? De diskuterade bokdistribueringen en kväll.
Men den hade de ju ingen makt över.
Och efter diskussionen återvände de till Shakespeare och hans tid : än längre bort än 1914 och 19.
En annan inbillningsvärld hade de på bio.
Den var billigare än teatern ; och den fanns runt hörnet i nästa kvarter.
Pansarkryssaren Potemkin och Storm Över Asien, Eisensteins och Pudovkins filmer, antingen han nu såg dem på en vanlig bio eller i filmklubben där han naturligtvis var med.
Det var filmer som borde få Sherriff att blygas, trots hans världssuccé.
Och de var gjorda i Sovjet ; kunde det överraska någon ? Kringgärdade små människoöden bröts ner, massorna vällde fram, den enskilde skymtade och var sedan försvunnen, nån hissade en flagga som fladdrade, nån skränade och kom närmare och gapet fyllde hela duken, ryttare störtade fram och nån föll ur sadeln och vart nertrampad.
Säkert var det så som historien försiggår.
Men såna filmer var sällsynta.
Och det var inte såna som livnärde honom mest.
Han fastnade på alla de enklare affischerna.
De var så många flera ; filmerna nämndes runt omkring honom ; de lockade mycket mera hans kropp och hetsade mer än alla de tio dagarna som en gång hade skakat världen.
Han gick den breda vägen.
Främst var det en kvinnovärld som erbjöd sig.
Garbo : skön som om hon var mer än människa ; obefläckad som en madonna, fast inte obefläckad av spermier utan av jobb och smuts och vardag.
Det borde varit en brist hos henne ; ändå kunde hon inte motstås.
Älskarinna ; men hennes lidelse hörde bara ytligt till hos älskaren, eljest i en annanvärld av njutningar och tragik bortom njutningen och tragiken.
Och hur så ? Jo se på henne!
Följ med hennes kropp och hennes ansikte, det transparenta ; det fotograferades med beslöjad andäktig kamera.
Det finns ju en legend att Adam jämte Eva också hade Lilith.
Dag visste inte nånting om Lilith, mer än att hon skulle funnits där.
Men han kunde hitta på mera om henne, tack vare Garbo.
Från Eva kommer ( trots äpplet ) kärleken trofastheten uppoffringen moderligheten.
Men Lilith har föraktat Eva och haft annat till reds åt mannen, de gånger han vågade sig till henne.
Även Garbo visar sig moderlig ibland och uppoffrande.
Men man märker hur ytligt sånt är hos henne : djupare ner är hon inte mänsklig alls.
Och vad sker ? På henne lär man sig hur banalt det mänskliga kan vara.
Det överträffas vida av det garbiska.
Ute på stan fanns ingen like till henne.
Frågan var, om det fanns någonstans.
Hon var en enda ; ändå kunde hon bli ett riktmärke.
Henne fantiserade man inte om att ha i sängen.
Hos henne blev könet mycket mer än kön ; och själv blev man simpelt efter.
Ändå ville man att hon fanns där som stjärna.
" Du Isak, nere i ditt land, på Karmel, berget där Salomo satt när han skrev ihop Höga Visan, hur är flickorna där ? Vackrare än här, förstås.
Men finns där inte nån som är så vackrast så hon inte alls är lik de andra ? Hon har inte alls det där vanliga du vet, utan ... ja jag kan inte närmare beskriva det, det behövs väl inte heller, men finns det inte nån på Karmel som är som Garbo ? Fast Garbo inte alls är född på Karmel, det är helt bevisat : hon är född i Stockholm --- åtminstone var hon född där när hon var liten stulta.
" Isak skrockade och såg nöjd ut ; svarade att han aldrig hade varit på Karmel än.
Han började prata på nytt om nån av sommarflammorna, och hade hela sitt gestspel påslaget.
Han diktar, sa Dag, men jag lyssnar så gärna och gör mig meddelaktig ; blodet känns sött i ådrorna på mig, som Salomos honung.
Han kunde få se andra stjärnor för samma biljettpris : Lil Dagover, kanhända lika vacker som Garbo men ändå inte att jämföra.
Hon var vacker på ett närmare sätt, mer tydlig.
Henne kunde han kombinera med en av kårens skönheter : hon umgicks på höjderna och älskade säkert nån av dem som fanns där ; några --- man såg henne på studentaftnarna hur hon kråmade sig i främsta ledet ; krängde på sig.
Henne lärde han alltså känna genom Lil Dagover.
( Och suddigt märkte han att hon också liknade hans mor.
Men det hörde ju inte hit.
) Och Gina Manès : ful till omväxling, bred i ansiktet och med tunga drag, vulgär och glåmig ; men fruktansvärd i sin kunskap om mannen och hur han kunde förtrollas.
Det som hände mellan henne och honom när kameran var anständig och höll sig borta, det måste vara nåt oerhört --- så förlorad som karlen var sen ; hon hade bara att förfoga över honom, och göra sig kvitt honom när hon hade tröttnat.
Hon vampen ; rovdjuret!
Nån gång skymtade han på Bullis en flicka med Ginadrag.
Han följde efter henne, med tunga ben och fördubblad hjärtklappning.
Snart hade han sett att hon bodde i samma hus som Halvard.
Nu gav han sig ofta upp till honom : en fryntlig bleking som rökte pipa i ett.
Jo visst hade han lagt märke till tösen.
Fast hon var ju ful som fan, och ett djävla stycke!
Hon spelade fiol i nån orkester och hade ett helvetes temperament.
Hon bodde där med sin mor ; hela huset kunde eka av deras gräl.
Dag lyssnade utåt ; och en gång fick han höra ett av grälen, och nåt som nog var en tallrik som gick sönder.
Han fick det därhän att han bytte rum med Halvard.
Han hade gett djävulen hans chans.
Men ack, i samma veva flyttade Gina Manès därifrån.
Hon gifte sig, med nån som blev hennes lyckliga olyckliga offer ; hon försvann till och med från stan.
Och han fick aldrig veta vem som krossade vem i det äktenskapet.
Men det var ju ingen tvekan om vem som var värst i att krossa.
Dag måste nöja sig med att han vann på att byta rum : för första gången fick han en värdinna som bjöd kaffe på sängen på söndagsmornarna, vid den tid han själv fick bestämma --- dittills hade han bara hört talas om att såna snälla värdinnor fanns.
Han onanerade ibland ; det var förstås ett fel.
Men när aldrig nån flicka var till hands blev det tvunget med självbetjäning.
En bra karl reder sig själv, hade hans mor en gång inpräntat hos honom.
Bevare oss väl att hon där skulle inbegripa såna manipulationer ; kanske visste hon inte ens att metoden fanns.
Men nånstans nere i avgrunderna var också den medräknad.
Den som alltid, alltid i varje väder ska ha sig själv till hjälp, han måste ju också bli sin egen livboj och frälsarkrans när han är nära att drunkna.
Nån förskräckelse kom över honom att han hela livet skulle förbli onanist.
Andra gjorde annat för att hålla ångesten ifrån sig : de blev alkoholister, eller morfinister.
Han hade sitt ; och han kunde bli så tillvand att när en flicka äntligen kom, då svarade han nej tack, inte för mig, jag har sånt som är bättre.
Det påstods att såna olyckliga fanns.
Han smög sig till att köpa porr.
Texten var dravel --- så vuxen var han ändå att han avgjorde det.
Men bilderna måste han få konsumera.
Och han blev ostentativ och satte upp dem på väggarna, så även Isak blev generad.
Isak hade alltid nåt svärmeri framför sig på skrivbordet, i anständigt foto, men Dag aldrig --- Hedvig i Kalmar var långt borta och han själv avsågad från henne.
Hon låg i nån låda : de solkiga amatörkorten han hade av henne.
Hon höll på att förlova sig ( hade han sport ) med nån som hon träffat genast på studentbalen.
( Och hon förlovade sig och gifte sig och levde ett långt och tämligen lyckligt liv med honom.
) Dag började dra sig bort från sig själv.
Han måste blivit felskapad när han fått en inhysing i sig som bestämde över honom.
Han ville avsäga sig den trollflöjt som var halva hans jag ; mer än halva.
Han var ett näste åt en gökunge ; det var ett misstag och ändå omöjligt att rätta till.
Han erkände det.
Sen gled han ifrån sina krascher och hela sig, eftersom han inte var till sin belåtenhet.
( Det hette man skulle acceptera sig som man var ; att vilja göra om sig förde bara till elände.
Men han märkte snart att det talet var nonsens.
De som pratade så, de accepterade bara små oförargligheter hos sig : lite lättja, lite melankoli, lite superi, lite barnslighet.
Svårare problem hade de sluppit ; eller teg med dem, så man inte kunde kolla om de också accepterade det som var katastrofalt.
) Ibland försökte han förhärliga sina konvulsioner.
Han hade ingen annans kropp att älska ; där var tomt bredvid honom.
Men han hade ju föreställt sig så mycket om vad tomheten är.
Här hade han ett exempel på vad den också innehöll.
" Himlens och jordens allt ", som enligt Fröding uppenbarade sig i en flicka --- utan några besvärliga omvägar via en annan varelse tog det honom mitt i sin famn.
Och när han fortsatte att bevilja sig sina fester, nej var tvungen att ha dem, då hörde han trafikbullret utifrån gatan på ett annat sätt : mer vänligt, mer familjärt.
Och den sällsamma kväll när han från soffan råkade se Jupiter genom rutan : inte nåt dömande öga utan enbart deltagande.
Och han själv tog del i Jupiters liv : rymdens vulkaner var han med i ; de var opersonliga och omotståndliga --- under en liten livstid lät de en bit lava passera genom honom.
Sen skrattade han åt sina manövrer : kulturkrumbukter!
när han i stället skulle tala om ett överskott på sekret.
Freud hörde han allt oftare om.
Clartéisterna var hemmastadda med honom ( visste han ) ; redan innan de nåddes av de Man, föreställde de sig att samhället skulle förändras genom att människor förändrade sitt medvetande : tog sig ur moralen och gjorde upp med sina komplex.
Redan vignetten till deras tidning angav det : en naken flicka ( men kysk som aldrig i porren ) och kringfluten av solstrålarna.
I Lund gick deras diskussioner inte åt det hållet : där var de enbart sociologer och ekonomer och blev med tiden politiker.
Men i böckerna läste han att med Freud hade en ny tid börjat i världen --- liksom samtidigt med Lenin : det borde vara en fröjd att leva, så många starter som skedde runt om.
Han träffade kamrater som hade gått i analys och blivit botade för stamning och sängvätning, och andra åkommor som de inte närmare specifierade.
Den som var fumlig förstod med ens hur han skulle röra händer och fötter ; den hämmade blev frejdig och självmedveten.
Allt berodde bara på om man kunde få ordning på sina samlag.
Att det var så enkelt måste han få tro.
Men en analys var dyr och utom räckhåll, för honom som för de flesta.
De fick låta sig influeras av texterna som en allmän anvisning.
Och jämte Freud fanns Adler Jung Reich.
Också av dem fanns skrifter att läsa ; och även om de skilde sig åt ville de samtliga inpränta vilka oceaner som fanns i en människas psyke djupt nere under det som hon var medveten om och trodde att hon något så när behärskade.
Men just som han tagit sig loss från den kristna moralismen mötte han en annan : att den som inte genast gav upp alla förbehåll var kass ; den som rodnade, med eller utan skäl ; den som inte slängde bort sina skuldkänslor ; den som inte erkände att han hatade sin far och älskade sin mor och ävenså hatade sin mor för att hon mera varit som en far ; den som ville uppoffra sig och bli använd ; den som ansträngde sig över sina resurser ; den som inte såg resurserna eller välvde skäppan över dem ; den som inte hade adekvata reaktioner på allt som hände listan var lång på dem som felade ; och de freudfrälsta var lika säkra som andra frälsta.
Det hörde till att de skulle säga ifrån, och säga ifrån mycket högljutt för att visa att de inte heller var hämmade i sitt tal.
Ack vad hon skrek på krogen, den gången han mötte en som förförde honom på det nya sättet : beskrev sina egna komplex och varifrån hon hade dem, och beskrev hans komplex och hur tydligt de syntes utanpå honom, och angav hur de skulle bota varandra tillsammans!
Men det var långt efter Lund.
Där träffade han i stället Ingrid.
Han sattes att opponera på en uppsats hon skrivit, språkanalys av en Bellmandikt.
Det var en mycket bra uppsats, han var angelägen att betona det ; riktigt angelägen om att framhäva var förtjänsterna fanns --- innan han övergick till några smärre anmärkningar : hon försvarade sig lätt emot dem.
Efteråt satte de sig på ett stillsamt kafé för att tala om annat än hennes uppsats.
Hon hade ett kraftfullt ansikte och allvarsamma mörka ögon ; hon rörde sig nästan tvekande ; var tre år äldre än han, hade han kunnat se i katalogen.
Hon talade mycket vårdat ; tonfallen var pregnanta också när de rörde nån bagatell.
Och fast hon var född i Västerås och hennes far hade nån mekanisk verkstad där, var hon främmande och apart bland de övriga studentskorna.
Bland filmstjärnorna fanns ingen som hon var lik.
Men det var så mycket värre för stjärnorna.
Och flickor som i någon mån liknade henne borde kallas ingridflickor om de till exempel kunde leta i sin handväska efter ett anteckningspapper hon skulle ha där, var förtretade som hon när de inte hittade det strax, och nöjda som hon när de till sist kunde ta fram det.
Eller kunde berätta om en lärarinna hon haft i tonåren, en som hon varit förälskad i, sa hon.
Särskilt hade lärarinnan en nästan textad pastös handstil : " Jag riktigt längtade efter att se den, till exempel när vi fick tillbaka våra uppsatser... O, nej inte gjorde jag några fel med vilje.
Men hon skrev gärna sina kommentarer i marginalen om man uttryckte sig utmanande.
Så tack vare hennes handstil blev jag rätt egensinnig ; åtminstone i uppsatserna.
Jag ville se så mycket som möjligt av den.
" Och såna egendomliga flickor fanns alltså.
Han tänkte på sin egen lättlästa handstil : den som tvärtom var mer korrekt än han själv var.
Och Ingrid talade lekfullt om sin svarta själ.
I sin barndom hade hon slitit vingarna av flugor och roat sig med att titta på hur de stackrarna inte ens kunde krypa som vanligt sedan.
Hon sa det som om det knappast hade inträffat.
Och Dag mumlade invärtes att säkert överdrev hon svartheten.
Hon var ingen häxa ( häxor är mycket värre, det får man utgå ifrån ) ; men det var lustigt hon ville låtsas att vara det.
Mycket snart hade hon sagt honom : Jag vill inte vara med om nån romantik här i Lund.
Han tänkte : är detta romantik ? har vi redan hunnit dit ?!
att hon ska ha så bråttom!
Och när han så hastigt blev avvisad blev han än mera begiven på henne.
Han tänkte akta sig för att bete sig romantiskt : jamsa, vänslas och vara lyrisk.
Men han skulle fortsätta det som hade börjat så bra.
Han var bräddfullt nöjd med att hon fanns, och fanns i stan så han kunde tala med henne ibland.
Han hade ingen åtrå efter hennes kropp ; det otåliga könet hade plötsligt blivit utan anspråk.
Han såg på hennes fylliga mun när de träffades, och mindes den när de skilts.
Men det var inte nödvändigt att få kyssa den ; nödvändigt var bara att den sa sina ord till honom.
Han tappade lusten att läsa : örlade runt på gatorna och långt utåt slätten, kände sig som klädd i sammet.
Orimligt att hon allt framgent skulle säga nej till honom ( om det nu var så att hon sagt nej ).
Han gav sig i disträa samtal med dem han mötte, men höll henne hemlig.
Bara Isak fick veta ; av okänd anledning såg han bekymrad ut och skakade på huvudet.
Dag svarade med att skratta muntert och boxade lätt till honom.
Han gick iväg och köpte sig en ny slips, i stället för den trådslitna fetblanka.
Isak ojade : " Du kunde väl ändå bett mig att gå med och vara smakråd ; den här är för jävlig!
" Och Ingrid gav den en snabb blick när de möttes därnäst men låtsades inte om den.
Hon sa : " Ni ska säkert gå långt i världen, sån aptit som ni har på allting.
" ( Det var så då, att studenter inte genast duade varandra.
Även pojkar emellan gällde svåra konventioner när titlarna skulle slängas.
Än värre var det med en flicka, och det hörde till Ingrids reservationer att dröja, eller inte komma sig för.
) Gå långt, sa hon alltså.
Men på vad sätt skulle de ha sällskap med varandra ? --- Jag är bunden på annat håll, svarade hon.
Då blev han ändå färdig att tala för sig : --- Men detta att vi träffas nån gång, och sitter och pratar med varandra!
--- Jag har skrivit till honom om er.
Och han är svartsjuk.
--- Är det inte orimligt ? För så lite!
--- Han är sån, till sin läggning.
--- Jag ser hur ensam ni alltid är.
Beror det också på att han är svartsjuk ? Så han inte tillåter er att ha nåt sällskap alls!
--- Jag tror inte ni förstår det här.
Hur gammal är ni ? Han blev än mer förälskad i henne när en rival fick konturer.
Men hon var förtegen om den andre.
" Vad heter han ? " Hon såg skrämt på honom.
Dag svarade själv : " Klart jag behöver inte veta vad han heter.
" " Han vetenskapar, och är mycket framstående i sitt fack, " sa hon vid ett annat tillfälle.
" Men hans privatliv, oh!
Han är den mest labile av människor.
Ni skulle höra honom hur han kan vara i sällskap : sprudlande.
Och ändå : hans vänner säger att om han inte hade mig, då skulle han bryta samman.
Jag är hans fylgia, som det ju kan heta, lite högtidligt.
" Och skulle då Dag stjäla bort från en känslig man hans fylgia ? Det var inte frågan om att stjäla.
Han ämnade inte ens be att få låna fylgian.
Han behövde inte nån fylgia.
Han ville bara få gå promenader med Ingrid, och prata med henne ; stimulera sina känslor med att tänka på henne.
När helst hon ville skulle hon gå tillbaka till gubben.
För han var naturligtvis mycket äldre än hon.
Vad snille han än var, tog det sina år att bli så framstående som hon sa att han var.
De hade alltså som en ungdomsgård för sig.
Och det kunde de väl få lov till.
För övrigt visste Dag hur ofarlig han var.
Otänkbart att han skulle röva bort en flicka, från en så uppsatt man!
Det förstod nog också Ingrid.
Om hon bara kände efter kunde hon väl tillåta dem att träffas då och då.
Men hon uteblev från en föreläsning.
Och till nästa var hon så tankspridd där hon satt tvärs över salen och tydligen hade svårt att vara uppmärksam.
De gjorde sällskap några gator : " Jag tycker Haqvin Spegel är gräslig.
Han gör mig sömnlös om nätterna.
" Och det menade hon naturligtvis inte att säga.
Men hon ville tala om för honom att hon hade fått svårt att sova.
" Ska vi ta en runda neråt parken ? " sa han.
" Som en motvikt mot biskopen!
" Hon ville inte.
--- " Men i morgon då, efter seminariet ? " --- " I morgon ska jag resa till Köpenhamn.
" En liten yrsel i honom : den resan hörde förstås ihop med den andre.
Han behärskade sig : " Ja, Köpenhamn är ju alltid spännande att komma till.
" --- " Kanske far jag inte.
Delvis beror det på vädret ; jag blir så lätt sjösjuk.
" Men vädret blev acceptabelt.
Efter ett par dar ringde han på hennes nummer.
Hennes värdinna svarade att hon var bortrest ett tag.
--- Vart ? --- Ja, det vet jag verkligen inte.
Men vad han än föreställt sig om hennes resa plågade den honom knappast.
Hon var ett tag utom synhåll för honom ; men det hade hon varit hela hans liv tills för en kort tid sedan.
Så vad då ?!
När hon kommit igen, skulle han ta vid på nytt.
Här fanns problem ; ändå var allt mycket oproblematiskt ; självklart ; glittrande.
Och hon skulle vara så gåtfull och krävande som hon var.
Han jämförde med de enkla flickhistorier som var på gång omkring honom.
Plötsligt fanns Ingrid och han i särklass --- möjligen tillsammans med den okände tredje.
Några kvällar senare gick han ner till Centralen för att skaffa sig en tidning.
Då satt hon där på en bänk och läste i ett brev.
Hon blev häftig : trodde att han skuggade henne.
--- " Se här!
Jag har skrivit till honom att jag tänker inte träffa er mer.
Jag skriver att jag vill säga det till er, och att jag vill att ni rättar er efter det.
Ni kan läsa, här!
" Hon höll handen över de andra raderna.
Han läste domen ; ja där stod vad hon sagt.
Och det var ett tjockt brev hon hade skrivit : flera ark.
Han irrade med ögonen om han skulle komma åt att se adressen.
Men innan hon klistrade igen det, hade hon alltså måst läsa det en gång till.
Hon övervägde in i det sista : om hon skulle finna sig i att han var en sån despot, och lova honom det som hon egentligen inte ville lova.
Om det inte var riktigare för henne att bryta sig ur slaveriet!
Men nu slickade hon igen kuvertet.
Han stod bredvid henne när det gled ner i brevlådan och sällade sig dovt till de andra breven.
Nu var hennes mun än större ; blicken hade stelnat i beslutsamhet.
När hon släppte locket till brevlådan hördes det som en örfil.
Sen hade de ändå sällskap genom den lilla planteringen.
--- " Kanske var jag elak när jag visade er brevet.
Men jag är elak ibland " --- " Jag uppfattade det inte som elakhet.
Bestämt har ni det svårt nu.
" Hon stannade vid ett gathörn och räckte honom handen : " Jag vill ändå säga er att här i stan har jag inte träffat nån som jag har gillat så som er.
" Han höll kvar handen : " Men då!
" --- " Det har inte med saken att göra.
Det ska bli som jag har sagt.
" Sen drog hon loss handen och gick.
Han ville skynda efter henne, men begrep ändå att det skulle han inte.
En liten brödsmula hade hon kastat åt honom.
Det räckte!
Med tiden skulle smulan växa!
Han skulle vänta på att den växte!
Ställa om att den växte!
De följande veckorna såg han henne i föreläsningssalen.
Nu hade hon alltid med sig en väninna som han förut sett henne med sporadiskt.
Hon försvarade sig med henne ; stängde.
Ibland var hon sorgsen ; och det kunde ju glädja honom, men mera värkte det i honom av att se det.
Ibland ville hon motsatt vara uppspelt ; men det passade henne så illa så han kände sig än mera beklämd av det.
Tills hon efter en föreläsning gick ifrån väninnan och rakt fram mot honom.
Så nära hade hon inte varit honom på länge.
Hon sa : " Kan ni möjligen säga mig var jag kan få tag i boken som professorn nämnde ? " Han summerade i hjärnan : i bokhandeln så klart, eller på seminariebiblioteket ; att hon behöver fråga om det!
Men han blev häpen när han hörde hur han svarade henne : " Vet inte.
Kanhända på biblioteket.
" Han blev häpen att han sa det så kort, så snorkigt.
Han ville inte låta så.
Men där satt en annan röst än hans egen i strupen på honom ; den tog till orda och ställde sig mellan honom och henne.
Därtill kom att Håkan som var med gav till ett flatskratt och härmade hennes högtidliga sätt : " kan ni möjligen säga mig ... " Säkert hörde hon det : hon hade bara hunnit några steg.
Åtminstone hörde hon flatskrattet ; och trodde kanske än värre att han skrattade åt nån spydighet från honom Dag.
Han ville söka upp henne och ställa till rätta.
Han skulle förklara sin oförskämdhet som en osnuten reaktion på att hon avvisade honom ; bedyra för henne att det var honom oförklarligt som han bar sig åt ; be henne förlåta honom, och hon skulle veta att ingenting var viktigare för honom än att hon inte tänkte illa om honom.
Den scenen blev aldrig av.
Bland annat insåg han att det inte var nån främmande röst som talat i honom.
Det var i stället hans egen mycket riktiga röst som talade ; och han kunde gärna lyssna på den.
För sån var han : kränkt för att han blivit avsnoppad, hämndlysten för att hon inte var till reds åt honom, barnsligt stucken när andra människor inte var såna som passade honom ; egenkär, och då förbittrad över att hon hade andra som betydde mycket mer för henne.
Det var onödigt att söka upp henne, och tala om för henne vilken drummel han var.
Bättre att glömma av det, och gå åt andra håll.
Hon för sin del hade ju sin älskling i nån annan stad.
Nästa termin var Ingrid inte i Lund.
Han frågade väninnan ; men han fick bara veta att hon ordnat för sig så hon kunde fortsätta vid annat universitet.
--- Men varför inte här ? Det är ju alltid så krångligt att få betygen överflyttade.
--- Ja, det är en del personliga komplikationer.
Efterhand fick han höra om den andre som verkligen var betydligt äldre än hon : låst i ett omöjligt äktenskap som han inte kunde ta sig ur ; inte heller ville ta sig ur, av diverse sociala skäl.
Men han var också djupt egoistisk : lät henne stå där vid sidan och vara tillreds åt honom när han var som värst ansatt.
Han band henne med alla de medel som han den beundrade hade till sitt förfogande ; uppdrog åt henne att vara hans fylgia.
Och hon --- älskade hon honom så mycket att hon inte märkte hans egoism ? Hon medgav den inte ; översåg med den ; nöjde sig med haremsrollen han gav henne ? Hon smög sig till mötena och tröstade sig med att de hade sin hemlighet ; värjde sig mot att avsky hans hustru, den skyddade odugliga.
Hon lärde sig utantill de snillrikheter han utspisade henne med när de träffades ; trodde på honom när han försäkrade att utan henne skulle han gå under.
Och var tillfreds med att ha en sådan liaison ( som de kanske sa på det hållet ) ? Nej, inte helt tillfreds.
Dag kom ; han beundrade henne och gömde inte undan att han gjorde det ; han var så oskriven ; han hade aldrig kunnat lägga sig till med den maskulina myndighetsrollen : var aldrig nerlåtande och nertryckande, " den där attityden som är så vanlig bland männen ; i synnerhet här i Lund, kanske ; men inte hos er, o nej.
" Hon hade känt att hon missat något : blev orolig och ville ta igen det.
Den svarta själen lockade henne att strunta i den andre.
Var hon bara svart nog, skulle hon pröva vad som kunde bli med den här pojken som var så förgapad i henne!
Tills han dabbade sig, med en förflugen snäsig replik : demaskerade hur småskuren han var, så klumpig och underklassig, taktlös som en puritan som puritanismen hade stålsatt och förhärdat!
Han med sin ordinära tillvaro!
och hade ingen känsla för hur hon var tvungen att balansera, kompromissa, vara vaksam, lida!
Och hon beslöt att hålla sin svarta själ i styr.
Kom vita snö, jag är Snövit ; jag sviker inte den som har promoverat mig till Fylgia!
försökte Dag att föreställa sig --- tills han fick veta ännu mer : hon hade ett barn med den berömde --- som av samma sociala skäl placerades på barnhem.
Hennes egna föräldrar ville inte ta hand om det ; hennes far var kränkt in i märgen över att hans älskade beundrade begåvade dotter hade kastat bort sig på en förförare!
Men så mycket ställde han om att hon kunde komma till Lund för att fortsätta studierna där : på samma gång ett slags ferier för henne, på befriande avstånd från svårigheterna.
Och där hade sedan Dag tumlat in och lekt blindbock.
Nä, hon hade så rätt : han hade varit alldeles för ung för att kunna göra något för henne.
Det han gjorde var att han hindrade hennes ferier i Lund.
Och resan hon gjorde till Köpenhamn, den gången när han varit en sån stridstupp mot en skugga --- han kunde så småningom räkna ut att hon farit över för att hälsa på sin son eller dotter.
Rikt fint folk deponerade ju sina oäkta barn i utlandet, för att ha dem ännu säkrare gömda.
Hon kom tillbaka till Lund ; hon skrev ett tjockt brev till sin barnafar om hur barnet vuxit sen sist, och hur fostrarna var, och kan vi ändå inte ställa om att vi kan ha det på närmare håll ? Ett par rader la hon till att den här efterhängsne ynglingen som också går på föreläsningarna, honom har jag låtit veta att han får hålla sig på sin kant.
I igenklistrandets ögonblick råkade ynglingen dyka upp.
Hon lät honom se vad han hade att rätta sig efter, och höll handen över resten av texten.
Och inte hade Dag nån röntgen att läsa tvärs genom hennes hand.
Mer än så blev det inte med Ingrid : ett svärmeri, i hans fall mer än vanligt okunnigt.
Och den freudianska förkunnelsen, vad hade han läst den till ? Stora kungsvägen skulle vara den sensuella utlevelsen : en åskskräll, och sen regnar det ljuvligt i alla väderstrecken.
Men det var teorin.
Praktiskt hade han stannat med något puerilt av den sort han borde gjort undan i tonåren.
Gapet var brett mellan läsning och liv.
På allt flera håll kändes det omöjligt för honom att hålla sig jämsides med böckerna.
Han blev en som visste för mycket : visste mer än han kunde införliva med sig.
Det var riskabelt med så mycket läsande.
Som att gå över minfält där minorna ideligen smällde, men minimalt så de bara svärtade byxbenen och fransade dem.
Krympling blev han inte, men trashank --- i stället för den ljusets riddare som var föreskrivet.
Inte bara han, utan själva tingen blev åtgångna.
Han kunde stanna och stirra på en vägg, eller ett träd.
Han trodde han visste vad en vägg var ; ett träd.
Men det stämde inte på det här exemplaret, som i stället var en mutation eller hade fått sina beståndsdelar avjoniserade ( sa kanske kemisten ).
Han såg sig om : det stämde inte heller på de andra träden ; inte på gubben som stod byst därborta.
Det stämde inte ens på luften.
Hans avståndsbedömning slappnade : längre bort fanns bredvid det som var nära.
Tingen svullnade och gled mot varandra ; mellanrummen tog slut.
Sakta sträckte han ut armen för att känna hur långt han hade till lyktstolpen.
Men vad kändes : att armen hade blivit förlängd --- eller var den förkortad ? Den dög inte att mäta med.
Andra råkade nog ut för samma.
I Lund såg man rätt ofta folk som blev staty för ett tag ; trafikhinder.
De förstenades på trottoaren, och hade glömt vad de skulle göra.
Blev katatoniska, för att använda hospitalstermen.
Tills de besinnade sig --- om man ska uttrycka sig populärt.
Åtminstone deltog de på nytt i den allmänna cirkulationen.
Klokt folk, som aldrig behövt pröva på att bli bildstod, hade mycket roligt att säga om fallen.
Det hette att de kom till stånd.
Man ställde diagnos på dem : de var överansträngda av pluggande ; de runkade för mycket ( eller knackade ) ; de hade blivit födda baklänges ( hur sånt nu skedde, men kanske hade de naveln på ryggen, efteråt ) ; deras farsa och morsa hade haft dålig kontakt när de koncipierades --- nåt glapp, fast det ändå blev frukt.
I Uppsala ( ryktades det ) fanns en filosofi som kunde vara av intresse härvidlag ; den kallades mycket riktigt för Uppsalafilosofin.
En lundensare måste ringakta den eftersom den var så dåligt lokaliserad.
Men den dög för de katatoniska.
De mest grundläggande begreppen ( sa dessa samojeder i norr ) var självmotsägande ( eller dialektiska ; fast det ingalunda var frågan om nån marxism ).
Att röra sig var självmotsägande ; obegripligt --- de visade mycket skarpsinnigt varför det var obegripligt.
Att tala om avstånd var också dialektiskt.
Att räkna med ett jag var dialektiskt.
När jaget granskades, med de logiska instrumenten, konstaterades att jaget var oåtkomligt.
Och hur kan man uttala sig om något man aldrig kan besiktiga ? Ändå försöker jag att tänka på mitt jag.
Och vad finner jag ? Jo, ett jag som tänker på sitt jag.
Och vad tänker detta nya jag som jag har urskilt ? Svar : det tänker på ett jag som tänker på sitt jag.
Men vad tänker då det jag som tänker på ett jag som tänker på sitt jag ? Samma svar, bara lite utökat.
Hur länge håller man på ? Å, lundensaren hoppar av vid tredje fjärde stationen och säger att fan ta Phalén --- han som har patentet --- nu kräver jag krubb!
vart går vi och käkar ? Dag fann att han trots dialektiken kunde sätta sig i rörelse och fara till Stockholm.
Han talade med föräldrarna som han alltjämt berodde av, ekonomiskt.
De lyssnade till honom och litade på honom, och sände i fortsättningen de röda postanvisningarna till Karlbergsvägen --- med något större summa per månad : det var dock dyrare att bo i storstaden.
Han hade släktingar före sig där ; de flesta av dem hade kommit sig fram ganska bra.
En farbror hade åkt runt i landet som tågklarerare och gnidit ihop en förmögenhet.
Den placerade han i hus som han skickligt sålde och köpte nya ; han var affärsman som sin far, gamle Johan.
Två fastrar satt på kontor, skötte sig, sparade och blev välbärgade ; fritiden använde de till att idrotta, och kom att höra till landets första idrottskvinnor, med diverse rekord och mästerskap.
Och husägaren hade en son som var konstnär.
Dag tydde sig inte till släkten ; han gjorde sina besök hos dem, helst hos kusinen konstnären, men levde i övrigt för sig.
Han drev omkring på stan och besåg den.
Nån gång när han var trött i benen märkte han ensamheten ; nån gång kom tanken över honom att hade han kommit dit för att nöta på trottoarerna ? ( Och han betalade inte ens kommunalskatt för gatuunderhållet!
) Ibland kände han sig som en rymling.
Han hade inte förstått att använda Lund ; men i stället för att lära sig umgås med folk som fanns där och lirka sig in genom de trånga portarna, smet han därifrån ; tog det lätta för det svåra.
Mest var han dock nöjd med att ha placerat sig så centralt.
Också snömodden var finare när den låg på Drottninggatan under Blå Tornet och neråt huset där Almqvist föddes och Tintomara en sommar vandrade iväg utåt Bellevue, jagad.
Han var stimulerad av att vara där : vakna på morgonen i sitt tysta krypin, men där hördes ändå ett sorl långt borta, ojämnt och brokigt.
Och sen han tvättat sig och klätt sig bröt han igenom obeslutsamheten som ändå alltid fanns där ; han steg ut genom porten, och där brådskade människor, spårvagnarna pinglade, bilarna töt, luften osade, folk var slutna och energiska och olika dem man såg i småstäderna.
Och själv gick han med nån förhoppning att kanske redan i dag men än mera kanske i morgon skulle något hända med honom.
Han lärde sig stan : visste var gatorna låg och spårvägslinjerna.
Med det följde en känsla att behärska den --- som om han meriterat sig till att vara patrullerande poliskonstapel och därmed hade nån makt.
Trots att han bara var tjugoett år och nätt och jämnt myndig.
Dessutom fortsatte han att massläsa.
Första boken ledde över till den andra ; medan han läste den fick han vittring på en tredje, och där var ett ämne som närmare behandlades i en fjärde som polemiserade mot en femte som han inte kände till men som kanske lönade sig att ta reda på.
I tidningen såg han en annons om ett föredrag med anknytning till bok tre, eller nån affisch på stan att nån berömdhet skulle tala, nån som han hade läst nåt av : Erik Blomberg, Torsten Fogelqvist.
Han satt i en bänk och lyssnade på dem, och hade alltså hört dem nu.
Och nystade vidare, dag efter dag kors och tvärs.
Hos kusinen träffade han några konstnärer och journalister, alla äldre än han.
De flesta av dem var mjuka muntra människor, fulla av mysiga historier, vänliga mot sina fruar och flickor --- i kontrast till dem som i Lund kallade sig bohemer och var stridslystna och disputerande ; och historierna i Lund var stiliserade och förbannat intelligenta.
Han tinade upp och försökte vara som de.
Och de ville hjälpa till : de tyckte synd om honom att han skulle vara så motsträvig.
Bland andra var Hilding där, en hejig kis, lite försmädlig mot killen från södern men pigg på att dra honom med sig.
Han kände flera arkitekter, såna som satsade på den nya funkisstilen, den som de skulle lansera på sommarens stora utställning.
Nu talade Hilding entusiastiskt om hur fasaderna skulle rensas från allt krafs, fönstren bli mer breda än höga,Partenonidealen ersättas av strömlinjer.
Han visade på alla komiska kolonnader i stan, och alla små torn och utsprång och på järnstaket som rostade uppe på takkrönen och när som helst skulle störta ner och ge död åt fotgängarna --- allt sånt bjäfs skulle bort.
För att nu inte tala om Stadshuset, en venetiansk-islamisk felplacering som man borde riva med det snaraste.
Men lika frejdigt propagerade Hilding för teosofien ( delvis ärvt : hans far var en högtidlig profet, drömmande och allvarlig, naturligtvis med stort jeremiasskägg --- besynnerligt att han kunnat avla ett kvicksilver som Hilding!
) Teosofin som framför allt var en protest mot oandligheten i samhället --- protesten behövde bli så utmanande som teosofin gjorde den därför att hela kulturen blivit skeptisk, snöpt och antimetafysisk.
( Han sneglade på Dag när han sa det.
) Dag vägrade.
Han var också med i kulturen, menade han ; men där fanns mer än det som Hilding förhånade.
I sitt eget kaos hade han mycket som motbevisade Hilding, tyckte han.
Allt sådant ville han skärpa --- i hela den samlade kulturens namn, amen!
Som att världen trots allt var nåt heligt --- fast man måste ju vara på sin vakt när man använde ordet ; när man sa det högt.
Men barndomens respekt för allt som omgav honom kunde förfinas till vördnad ; stegras till andakt ; kulminera i nåt slags tillbedjan.
I somliga böcker läste han om differensen mellan heligt och profant ; en mycket viktig differens, stod där.
Nej, det var fel : allt allt var heligt --- också det slafsiga ; också det onda ; också virrvarret i honom själv ( och skulle han då vara så sträng mot det ? ) Heligheten kunde inte härledas ; den bara var där, och man erfor den.
Långtifrån alltid var den verksam i en ; men man hade den i sin botten, och därifrån kom ibland räddningsaktioner när man var som värst däran.
Hilding lyssnade välvilligt ; tog sen ett skutt över en parksoffa --- han var en god gymnast.
" Om det ska vara din tro, då tycker jag allt att du är klen i tron!
" --- " Vad vet du om det ? " --- " Den akademiska källforskningen igen!
" skrattade Hilding.
" Nej, inte vet jag nåt.
Men du gör det intrycket.
" Han berättade om planer där han var med, att starta en ny tidskrift.
Sverige skulle snart bli ett land som var både teosofiskt och funktionalistiskt.
Projektet fick Dag tills vidare inte läcka ut.
Men var det inte tänkbart att också han kunde bidra ? Dag avvaktade.
Teosofin var svår att svälja för den som hade Lauritz Weibull och Hans Larsson i sitt förflutna.
Astralvärlden hade Stagnelius redan gjort dikter av ; men kunde man bota kulturrötan med att fantisera upp en världsrymd av nio sfärer ? Och vad funkis anbelangar --- av andra hörde Dag att den inte bara var en fråga om en ny arkitektstil, utan om svårigheten att komma till rätta med byggkostnaderna och markspekulationen.
Sånt tog Hilding mycket lätt på.
Det där ordnar sig efter hand, sa han.
När tiden är inne får man se hur man tacklar det problemet ; först måste de nya estetiska principerna slå igenom.
Då var nog clartéisterna mer beredda, tänkte Dag.
Men han undvek dem.
Nån av dem hade fått nys om att han var i stan, tog reda på hans adress och ringde.
Men han gled ur greppet, och hade några skäl till att inte komma.
Sen la han på luren och stod och stirrade på tapeten i tamburen och det hånfulla mönstret där, att vad var det han hade bommat nu!
Och vad han var ostrukturerad, och ynkligt rädd om en frihet som han ändå inte hade bruk för --- vital i det tomma som han var, med idéerna spolande omkring sig som Norrström, men själv var han en klippa som bara blöttes ner.
Redan det ivriga intresset för allt omkring honom höll honom omogen.
Han störtade sig emot det, sprang med näsan alldeles inpå så han blev urskiljningslös.
Stort och smått dög lika ; allt mänskligt var honom angeläget.
Och på nåt avgörande plan skulle allting duga och vara bra.
Sånt kändes nu bara som velig vänlighet, som han borde göra sig kvitt.
Den måste motverkas av en tillräckligt stor dos negativism.
Men hos honom fanns det mefistofeliska bara som rädsla eller som gnat ; inte som verksam energi.
Heligt, sa han och ursäktade sig samtidigt.
Om han då i stället ( i guds namn!
) ville stanna och fördjupa sig i heligheten ; grunna ut vad den inrymde!
Inte nån lustgas man kände då och då : när man tyckte sig upptäcka aftonrodnaden för första gången, eller såg en far ta hand om sin pojke och trösta honom när han trillat kull och skrapat knäet, eller när man invärtes hade blivit euforisk av ingenting.
Heligheten var också det otäcka att man inte var odödlig ; att man var ett ögonblicksmoment på den darwinistiska miljonsträckan från apa över människa till det tredje.
Heligheten var nåt man alltid skulle ha present ; inte exponera nån gång för att gendriva Hilding och sedan flamsa undan.
Man skulle själv bli en helig människa ; och fast han redan var det ( eftersom han var innesluten i den allmänneliga heligheten ) hade han oändligt långt kvar.
Men han bara snuddade ; och snubblade sen vidare.
Och detta var 1930.
Statsministern hette C.G. Ekman ; hans parti hade bara 28 platser i riksdagen, men han var mästare i att väga åt höger eller åt vänster och därmed få en del gjort.
Ivar Kreuger ( kalmarit ) var Sveriges finanskung och nära nog världens.
Diskontot i riksbanken var lågt ( 3_1/2 % ), och när pengarna var så billiga ville några stycka Kungsträdgården till byggnadstomter.
Men även om man var rik kunde man inte köpa en flaska vin utan att ha motbok --- jo ute i skärgården där det smugglades sprit till långt fram i ljusa juni.
Och nobelpristagare året innan var mastodonten Thomas Mann.
1930 : Stockholmsutställningen den största utställningen dittills i landet, med luftiga lätta paviljonger, med Svea Rike, planetarium och restaurang Paradiset ; klotterplank där de flesta ogillade funkisen ; och mitt på området reklammasten, med kapitalistiska firmanamn som rår och som korg allra överst emblemet : en rät vinkel som hade vikit sig till cirka sjutti grader --- Dag diskuterade med Hilding som menade att den vikit sig några streck för mycket.
Ett par av somrarna tillbragte han i Arby.
Under terminerna var han aldrig utan underrättelser hemifrån.
Det kom ett brev ungefär varje vecka, så gott som alltid skrivet av Anna.
Hon berättade om vardagshändelserna.
Och hon slutade med försiktiga förmaningar till honom, inte att vara arbetsam och undvika festerna ( det behövde hon inte be honom om, visste hon ) men att lita på Gud och ställa sig under Hans beskydd.
Hon skrev det med sin drivna handstil, men han lät sig inte bedragas : hennes ord var skygga ; hon hade helt klart för sig hur långt borta han var från hennes kristendom.
Ändå var det nödvändigt för henne att skriva det.
När han gav sig hem vid terminssluten ( nån gång på cykel, de 35 milen ) då längtade han att komma dit.
Det kändes som en livförsäkring att husen och hagarna i Möre fanns kvar som förut, järnvägslinjen, gärdena.
Se föräldrarna på nytt, syskonen och skolkamrater --- den glädjen smutsades inte av nån morskhet att han blivit ett betyg lärdare sen sist.
Han var aldrig nån skroderande Erasmus Montanus, att här kom bysnillet som visste mer än alla hemmaboarna.
Anna såg forskande på honom, vad människa han blivit sen sist ; men hon var mycket försiktig med att fråga.
Och Albin log i mjugg och väntade på vad han skulle låta dem höra.
Det blev bara små notiser om hurdant rummet var som han hade den här terminen, hur maten var, hur deras släktingar i Malmö levde ; några episoder om professorer och kamrater.
Redan efter någon vecka kände han sig fången.
Han kunde inte handskas med föräldrarna.
De var ju så bornerade ; men honom hade de gett chansen att riva ner sina staket.
Och han kunde inte utnyttja sin frihet till att klandra dem ; tvärtom borde han lättare kunna överse med deras bundenhet.
Men han kom inte ifrån att känna motstånd mot dem --- i synnerhet mot Anna : när hon inte kunde låta bli att vara förmanande, eller blev översvallande och skulle bedyra att hennes barndomstro var förmer än vad alla världens lärde kunde påstå.
Också när hon var skämtsam, om nån bagatell, blev han avog mot henne : han skulle minsann inte skämta med, utan han svarade med nån ogillande min.
Och hon slocknade.
Han trubbade ner sig för att få lugnare ferier.
Det fanns så mycket att dona med därhemma : tappa upp tjära åt nån kund : ge akt på den kluckande speglande strålen ur tunnan och när pytsen började bli full bromsa upp med tappen och till sist täppa till, så måttet blev exakt rågat ; eller se efter om han kunde få rätta vinkeln på lietagen ( i Lund slog han aldrig nåt gräs ; men det underliga var att Cusanus och Nyman och Pudovkin också ändrade på hans handlag : utan att ha övat sig hanterade han lien bättre än i fjol ) eller pumpa orgelbälgen åt Gunnar, den yngre brodern när han hyrt en minikyrkorgel att öva sig på ( och under arbetet få lyssna till Bach och Buxtehude ) ; träffa andra på bygden, och förstå på dem vad märkligt de trodde han hade för sig i Lund --- men i gengäld tjänade en av dem så bra på sin lilla gård som han redan hade övertagit, så han köpte sig bil, " och nog är det bättre än att ligga och flå långs med vägarna på trampcykel och slita ut sig.
" Han hörde om Herman, bänkkamraten från småskolan --- Herman den förvetne, men utan pengar att kunna studera.
På nån skuta for han i stället på världshaven.
Och i Afrika hade han råkat ut för malaria --- det han alltså måst betala för att få lära sig geografi.
" Men den är han bra ifrån nu, " sa hans mor.
" Han har bara blitt alertare av den ; det märker man när han är hemma nån gång.
" " Det skulle va roligt om man kom åt att träffa honom ", sa Dag.
Hon såg lurig ut och trampade som vanligt på stället medan hon pratade : " Han med talar om han Dag.
Men han kan va svår ibland.
" --- " Hur så ? " --- " Å ingentingen.
Fast man vet aldrig vad som felar han, när han blir arg.
" --- " Arg blir han ? " --- " Inte alltid.
Han tackar en för maten, och så.
" Dag frågade på bygden.
Folk mulnade : " Det är nog inte bara malarian.
Han har ju alltid vatt så sär, Harrman.
Men mor hans har nog haft tur, och han med, att han inte har slatt na fördärvader ibland ... " Knappt utan att man märkte det hade Mörestrejken börjat, den som snart gjorde häradet riksbekant.
Bönderna nekade sina statare att vara med i fackförening.
De som envisades blev till och med vräkta --- var det inte bonden som ägde statarhuset och hade rätt att förfoga över det ?!
Ombudsmän agiterade att alla skulle gå med i facket ; men det fanns en Åkarpslag som gjorde agitationen olaglig.
Striden trappades upp : somliga gårdar anställde strejkbrytare men förklarades då i blockad.
Ångkvarnsarbetarna i Kalmar solidariserade sig, och lossade inte vad som kom från de blockerade gårdarna.
Bilar och lastflak körde i smyg om nätterna ; men strejkvakterna var där, skrän och tjut hördes i mörkret ; på dagen kom sedan några med blåtiror eller bruten arm.
Det var nära nog inbördeskrig ; klasskampen hade kommit upp till ytan.
Och handlarns fick det svårt.
De hade sin utkomst både från bönderna och från statarna.
Det krävdes aldrig av dem att de skulle neka att sälja till statarna ; än mindre att de skulle säga nej till bönderna --- så total blev striden aldrig.
Men de måste vara försiktiga i att ta parti.
Albin lutade åt att hålla med bönderna : man ska väl ha rätt att anställa vem man vill på sin gård, också den som är oorganiserad.
Anna var mera medlidsam : att vräka stackrarna och ställa dom på bar backe, helst så många barn som di oftast har, och barnen är ju ändå oskyldiga!
Men också hon måste tala för tredje mans rätt att vara oavgjord, ha sin egen ståndpunkt för sig, inte bli tvingad att lägga sig i --- lägga näsan i blöt.
Dag var ju socialist och tog givet parti.
Men han fick också vara med om alla komplikationerna ; och de var för stora för honom.
Han var nöjd med att striden inte rasade som värst den tid när han var hemma ; inte heller i deras egen socken utan mest i grannsocknarna.
Agitationen tog han aldrig del i ; erbjöd sig aldrig som strejkvakt.
Passivt och fegt, måste han tycka.
Men så var det : han instämde i att tredje man har sin rätt att vara neutral.
Hans uppgift var att växa på den så viktiga insidan.
Och det skedde nog, trots allt, bättre i Lund.
Höstterminen började ; han gav sig dit igen.
Den vidare Mörestrejken fick han läsa om i tidningarna och i breven från Anna.
Nya böcker, nya påverkningar.
Han var på väg att bli en riktig lesefrucht --- en läsgurka lång och grön.
Men han hade för mycket rött blod i sig för att nöja sig med det.
Jämt böja nacken över böckerna --- det var nacken för styv till.
Vad som står på en lapp som han skrivit ner vid den här tiden : Jag känner mig som ett klot som håller på att kränga sig ut och in.
Och en rock kan man vända ; men ett klot ? ett klotformat klot utan kanter och ingångar --- hur beter sig ett klot för att göra utsida till insida ? Det borde vara garderat mot att vändas ut och in ; det borde vara så oåtkomligt att ingenting kunde hända med det.
Jo, rulla iväg ; spräckas!
Men inte få insidan krängd ut och uppvisad.
Så småningom hade han tenterat ihop till en examen, en fil kand.
Under sommaren som följde lyckades han få anställning på Blekinge Läns Tidning i Karlskrona, att börja med som volontär utan lön.
Blekinge : bergknallar ända ut till havet, men de är täckta av lövskog av det breda slaget, ek alm och lind, och med snår av hassel och slån, alla avlövade under vintern men lummiga under sommaren, yppigt lummiga.
Och Karlskrona är en primitiv stad, på Karl XI:s order byggd på några öar långt ute i havet, med raka breda backiga gator som vindarna blåser igenom varifrån de än kommer, och utan nån genomgångstrafik --- längre ut ligger bara några befästa glest bebodda öar, som en tät bastion på lagom avstånd från stan.
På 30-talet var det en stad av flottister, andra militärer och fiskare, mer riktade mot havet och avlägsna länder än mot landbacken bakom.
Där ville Dag utbilda sig till journalist.
Tidningen var folkfrisinnad, anhängare av den Ekman som fortfarande styrde landet med sin smala balansregering.
Men Dag ämnade bara lära grunderna till yrket där.
Och Blekinge var en avkrok av landet om man tänkte efter ; men inte heller det kunde bekymra honom.
Han fick se hur man redigerade nyhetsmaterial som kommit per telefon från TT, och fick träna sig i att rubriksätta.
Han skickades ut på små reportage, skolavslutningar, lövmarknad, midsommarfirande, dirt track på Oscarsvärn.
Han recenserade sommarteaterns lustspel ; sattes att skriva runor över framstående män som dog nånstans ute i världen.
De första veckorna tvättade Hallgren det han skrev : redaktionssekreterare och Lubbe Nordström-aktig i sin uppsyn.
Han strök meningar som bara innehöll journalistens personliga reaktioner ; sa åt honom att ersätta fraser som var för abstrakta.
Hallgren gottade sig åt att få rätta, stirrade föraktligt på Dag genom sina pängsnéer, mässade och nasalade när han undervisade honom om hur viktigt det var att alltid ha läsekretsen i tankarna.
Det ryckte i hans fläskiga kinder ; sen på Frimus om kvällarna där han påstods sitta rätt flitigt gjorde han sig väl lustig över vilken blekfis de hade fått att lära upp.
Dag höll till godo.
Han tog fasta på Hallgrens lärdomar, även när de var impertinenta.
Naturligtvis har reportaget sina regler ; han skulle lära sig dem och gjorde det utan pretentioner att redan känna dem.
Aldrig ett ord till skryt hur bevandrad han var i världslitteraturen, eller vilka A-uppsatser han skrivit redan som gymnasist.
Inte heller nån nerlåtenhet mot avkroken.
Varje liten ruta av världen var ju mysteriös, och outtömlig.
Han skulle kunna ägna många år åt Alamedan och Hoglands Park och människorna däromkring utan att nånsin få bottenkänning.
Där skulle alltid finnas något att skriva om : fysionomier och småhändelser ; också hur sommaren gick vidare genom lövverket ; också hur folk kände varandra sen åratal, hört historierna och höll reda på dem : " Men förra gången, då sae du allt inte så!
" Han var nöjd med att ha sluppit outsider-Lund, längtade inte tillbaka till att vara liber studiosus, den frie studenten.
Till Nigge som var kvar i Lund skrev han dityrambiska brev.
Men Nigge skrev tillbaka och pikade honom att han var på väg att bli bracka : snart skulle han väl också gifta sig, göra barn och skaffa sig båt.
( Nigge hade blivit alltmera förstörd av Lund.
Antagligen hade han spruckit i några tentor ; läsandet gick allt långsammare för honom.
Under tiden slocknade all fryntligheten hos honom.
Han såg knölar och käringar omkring sig ; bröstade sig över vilken fribytare och vagabond han var själv.
Eller, när han var mindre morsk : vi gräver våra skyttegravar mot dem ; rullar ut vår taggtråd --- det var ekon från Männen Vid Fronten.
Dag begrep att vännen var illa ute.
Han läste syrligheterna, och hade sina funderingar vad de kom sig av.
Och han kunde vara ledsen att människovännen hans tvilling hade gått ner sig.
Men han hade lämnat honom efter sig nu ; behövde honom inte längre att efterlikna, och tänkte inte vara scout åt honom.
Nigge fick gorma om han måste det ; Dag hade annat att göra.
) Lokalerna på redaktionen var trånga.
I trälhavet satt tre fyra fem man ; bara Hallgren hade eget rum innanför och ännu längre in chefredaktören.
När ett manus var färdigt skickade man ner det till sätteriet genom en liten brunn : man lyfte på locket, maskinslamret ökade och trycksvärtelukten ; man drog upp ett snöre som i änden hade en klämma.
Där fäste man papperen och firade ner dem.
Om en stund kom en pojke upp, och det man skrivit hade blivit korr.
Kamraterna var på sin vakt emot honom : i deras ögon var han en fin karl med examen som trängde sig in.
De talade om för honom hur de vantrivdes, dels för att avskräcka honom, dels för att de verkligen var trötta efter alla sina år.
Samtidigt hade de funnit sig i småttigheten : när Dag upptäckte en del smussel och favoriseringar här och var i stan, då skrattade de ut honom.
De myste mot varandra, att vad var det för nån revolutionär de hade fått in ; de varnade honom för att riva i några getingbon.
Och Dag menade att han måste avvakta tills han blivit mer rutinerad.
Bäst samsades han med nattredaktören, Flod, en snedgången undanskuffad person.
Ändå hade han kvar sin yrkesglädje, gav noga akt på vad kamraterna skrev, men var också generös i att berömma och mån om att lära upp den som var nybörjare.
Själv skrev han inte något längre, men fick bära mesta ansvaret för vad som stod i tidningen och för att materialet var balanserat.
Kolerisk, med våldsamma utbrott mot det han ogillade : de gula ögonen svällde, den trinda kroppen skakade, de andra gömde skratten bakom sina handflator.
Men Dag och han blev vänner under timmarna när de var ensamma på redaktionen och Dag läste mot på korren till långt efter midnatt.
( Något år senare hände att han förgick sig mot en poliskonstapel en förtvivlad lördagskväll : han spottade snuten i ansiktet.
Ovanpå det gick han hem och åt upp så mycket han hade av sömnmedel.
Och måndagsnumret av tidningen blev försenat och var miserabelt redigerat.
) Men den fiffigaste journalisten var Stig, jämnårig med Dag, född i stan och alltid bosatt där.
Han kände gatorna och människorna och visste var han kunde hämta nyheter : hos nån polis han var tjänis med, eller nån som lumpade på kasernerna.
En gamäng som gav fan i hur samhället styrdes, men med stora näsborrar för när något hände ; pigg på att lura konkurrenttidningarna på nån olycka eller nåt stort slagsmål.
Utan ånger om han blamerade sig : han kröp ihop när chefen skällde ut honom och påminde om att han som ansvarig utgivare kunde få gå i fängelse ifall klavertrampen blev för svåra --- Stig visste det var teateråska ; efteråt var chefen bara nöjd med hans framfusighet.
Och Dag jämförde sig och började undra hur mycket han lämpade sig som journalist.
Det han lyckades med var att skriva kåserier.
De gällde nån solskensdag i parken eller nån händelselös cykeltur inåt fastlandet ; men också nåt förstucket gyckel med kommunistskräcken eller utfall mot rasistisk äcklighet som han läst om.
Flod anmärkte på några koketta fraser, men godkände och gillade.
Ute i stan blev de lästa.
En gammal okänd dam hejdade honom på gatan och frågade om han var signaturen Loryx på tidningen ; och när han stolt sa ja uppmanade hon honom att skriva mer och ofta.
Och på det enkla matställe där han åt fick han tips om vad han skulle ta härnäst.
Men själv var han inte helt nöjd.
Det han skrev var en osäker blandning av precision och fabulering.
Men han ville skriva pålitligt.
Han hade kommit till Karlskrona för att bli kvitt alla lundakänslor av kuliss.
Här fanns bastanta blekingeberg, och människor som hade problem med fiske och kommunikationer, arbetslöshet och isolering.
Sånt skulle han använda pennan på.
Men när papperet var färdigt stod där en privat betraktelse, inte särskilt lödig om man ville ha besked om landet.
I inbillningens värld skulle den kanske duga ; men han var besviken på sig.
Helst som kåseriet så lätt blev ironiskt.
Han ville inte göra sig lustig över världen --- han som hade sån sympati för den.
Inte desto mindre blev han spefull när han skrev.
Som om han förstått hur hans inlevelse höll honom omogen ; och han ville hjälpa sig vidare genom ironi.
Han var intelligent och spröd ; därför blev ironin hans medel att hålla lämpligt avstånd --- eftersom han inte kunde vara bryskt kritiserande, eller skämta.
Men ironin var ändå i strid med hans avsikter ; med en grimas hissade han ner papperen i sätteriet.
Även på andra sätt hade han fått upptäcka att han inte dög i yrket.
Han kunde inte skriva tillräckligt flyhänt och snabbt.
Om han kom i tidsnöd, då låste han sig och värpte inte ens ett kåseri.
Och han kunde inte intervjua.
När det gällde att prata fram något ur den han mötte, då blev hans egna ord så fyrkantiga så han fick dem knappt över läpparna.
Och av det blev den andre inte särskilt meddelsam.
Men därutöver : han hade inte nog respekt för allt det spektakulära som reportern ska syssla med.
Även om han med tiden kunde bli en världsreporter, så skulle han inte vara tillfreds --- han kunde redan förutse det.
Han ville inte styras av vad som råkade hända omkring honom : rapportera skrällen och sen flyga till nästa ; en walkie-talkie över hela planeten.
Han ville ha ett liv för sig själv ( även om han var oklar över vad han skulle använda det till ) ; inte vara passopp åt sensationer som ramlade över honom.
Efter ett par tre månader gav han upp.
För att rädda ansiktet skyllde han på den tidningsdöd som var på gång i de större städerna : tränade journalister drevs ut i landsorten, och med dem kunde en nybörjare inte tävla.
Bättre att stiga åt sidan redan i förväg.
Kamraterna applåderade att han var så förnuftig, och var sen nöjda med att de hade knäckt honom så fort.
Och fortsättningsvis tänkte han ibland att denna sommar hade varit ett bedrövligt nederlag : han hade ritat upp en framtid åt sig, och på ett par månader hade den skjutits i sank.
Men snart hade han hämtat sig.
Vad behövde han grymta om nederlag!
Tvärtom hade han utnyttjat sommaren bra.
Hade inte suttit stilla i Lund och grubblat över vilka resurser han hade ; drömt, som så många andra gjorde, i den stan.
Utan som en god pragmatiker hade han satt sig på prov.
Och snabbt hade han dragit lärdom : att där var inte hans framtid.
Han kunde väl erkänna det var bra att han inte envisades med det omöjliga olämpliga.
Men så var han likförbannat tillbaka i Lund.
Om han ökade ut sin examen med något ämne kunde han bli lärare i stället.
Tidigare hade han skyggat för yrket.
Men där skulle han ha sin försörjning, och sen mycket fritid för egna syften.
Det blev ett år till ; ett mycket hektiskt år.
Uppehället ordnade han nu med lån.
Det var på tiden att han kastade loss från föräldrarna ekonomiskt ; de hade också ökade utgifter för de yngre syskonen och deras utbildning.
Han läste Eddan och isländska sagor, medeltida landskapslagar och Gustav Vasabibeln, dansk och norsk grammatik.
Och han gick en kurs i pedagogik som skulle göra honom till lärare.
( Mest handlade kursen om pedagogikens historia.
Ty så tänkte de som bestämde i Lund : ju mer man vet om äldre tider, dess bättre klarar man nuet.
) Men dessutom fortsatte han att skriva.
I Handelstidningen förklarade Ivar Harrie att det hörde till allmänbildningen att kunna skriva essäer.
Då ville han visa sig allmänbildad.
I nån tidskrift stötte han på en uppsats av nån Bachler som psykoanalyserade Strindberg utifrån hans texter.
Det lät sensationellt ; Dag skrev en essä och for till Malmö med den.
Men redaktörerna nobbade.
De undrade varför han skulle ta just det ämnet just nu.
Inte heller var Bachlers argumentering övertygande : freudianismen var ju redan passerad.
Och framför allt ( fast det var de vänliga nog att inte säga direkt ) var Dag inget namn ; tidningen kunde inte vinna något på att publicera honom.
När han skrivit så mycket så han blivit känd, då skulle de låta honom skriva.
Välkommen tillbaka då!
Men han hade lust att se sig tryckt genast.
Och då räknade han ut : i Karlskrona hade en av de andra tidningarna haft en sommarvolontär som han, en studentska som nu var tillbaka i Lund där hon hade sitt föräldrahem.
Medan också hon läste vidare hade hon ordnat med ströjobb på Lunds Dagblad ( tidning som då fanns ).
Henne visade han några kåserier som han trots allt hade fortsatt med att skriva : " Men ingen vill ha dem.
Du får ta dem.
Sätt nån signatur under dem som du vill, så för de nog in dem.
" Hon var naturligtvis misstänksam : han ville att hon skulle förfalska.
Och om det sen kom ut ?!
Hon fick hans hedersord på att han skulle tiga : " Jag vill att de ska läsas.
Du är min enda chans.
Jag bryr mig inte om några pengar för dem ; inte äran heller, om det nu blir nån.
Kan du inte vara bussig ? " Till sist gjorde hon som han bad.
Om några dar läste han den spalt som han hade skrivit, och fann den lustig och läsvärd.
Han gick ut på stan och såg hur den tedde sig, nu när hans kvickheter var en av dagens ingredienser.
Och faktiskt hade den ändrat sig, på ett sätt som också han hade del i.
Då gjorde det honom inget att han satt i underjorden och skrev.
Några gånger träffade han flickan och gav henne nya ark.
Hon sa att de gillade på redaktionen det hon kom med, och berömde henne för det.
Han svarade : Varsågod, och förlåt om det kan bli komplicerat för dig.
Men han frestades aldrig att bryta hedersordet.
Inte ens Isak fick höra hur han smusslade.
Men snart ångrade han sig.
Han hade fortsatt med att kåsera : leka som nån holmberg, glatta iväg över ytan --- en skridskoåkare som tar sina zäta-skär och snabbar fram över allt det farliga.
Vilken simultanspelare!
När han också haft för sig att han egentligen var patetisk : ville ta livtag på sin tillvaro, vara uppriktig och oironisk och direkt ; varje dag krypa nåt knä närmare detta som han så ängsligt kallade helighet.
Och därför : om det ringde på dörren och han kunde misstänka att det var hon förmedlaren, då öppnade han inte.
Han hade ingen användning för henne längre ; hon fick klara ut som hon kunde, om de frågade henne på redaktionen efter nån ny sån där putslustig historia.
Och han fick för sig att hon började locka med ögonen och vrida på axlarna när de talades vid.
Då blev det än mera tvunget att han drog sig tillbaka.
För övrigt var hennes far något fint ; han kunde riskera att bli hembjuden till dem, och hur skulle han klara det ?!
Han övergick till att författa långa rapporter över sig själv.
När han slutat en seminarieuppsats över vissa språkliga drag hos Edit Södergran ( han hade själv hittat ämnet åt sig och fått det godkänt av professorn ) då försökte han skriva ner hur de två intensiva veckorna hade varit, Han hade ömsevis misströstat och varit säker, han hade blivit förälskad i diktarinnan och fotot han hade av henne, han hade förhärligat hennes nya sätt att skriva men sedan ringaktat det ; på trötta kvällar hade han drivit omkring på stan och varit rätt ömklig.
När han sen läste igenom rapporten blev han häpen.
Så här mycket hade han inte vetat om sig medan han skrev den.
Efteråt fanns där nån kunskap som han hade fått till skänks.
Var det inte underligt ? Han gjorde sig en del förklaringar hur det hade gått till.
Han bodde den terminen hos en gladlynt gammal dam som gärna pratade med honom om sin döde man, grät en skvätt över hans minne och berättade om sina barn, vuxna nu men ändå besvärliga.
En kväll mötte hon honom i tamburen, upptäckte att han var ledsen och tog in honom på ett par supar med sockerbitar efter.
Ruset steg i honom ; men han lyckades komma ifrån och satte sig då vid skrivbordet.
Där lät han sen pennan gå, skrev ner vad som föll honom in, skymtade hur skriften nere på papperet blev allt besynnerligare, bad en stilla bön att gumman inte skulle komma och störa.
Hon kom inte ; han fortsatte med allt större och mer hopklämda bokstäver, fick allt värre infall och skrev ner dem tills han inte orkade längre : han åkallade nån fästmö som han plötsligt fick för sig att han hade, ramlade ner på soffan och somnade.
Nästa dag läste han sidorna.
Ville säga att han var fnoskig som sumpade att han gratis hade blivit på pickalurven!
Då skulle han i stället sökt upp nån kamrat och fortsatt hos honom!
Men i det han skrivit fanns några riktiga pärlor, tyckte han.
Hos kamraten skulle de blivit slängda ut i luften och hamnat i nån vrå.
Nu hade han dem kvar.
Till sist var han riktigt stolt över att han hade sånt enstöringsbruk av att han blev på lyran.
Och han läste : Klages --- han som gav ny innebörd åt den gamla motsättningen själ --- ande.
Anden var inte längre den högre komponenten.
Klages uppfattade den som livsfientlig och utopisk, okänslig för rytmer, stel av logik.
Men själen : avlyssnade sin kropp, förstod den, förstärkte alla kroppssinnena, avlyssnade allt omkring sig och skulle vårdas och förfinas ( vilket så sällan skedde, minst av allt i den lärda världen och den tekniska världen ).
Det var något att begrunda, menade Dag.
Han läste Spengler : Västerlandets Undergång.
Västerlandet hade nått fram till sitt sista stadium där det faustiska, det som var dess särskilda kännetecken enligt Spengler, inte längre var expansivt.
Kulturen hade blivit rutin och borde hellre kallas civilisation ( vilket var smädeord hos Spengler ).
Och särskilt visade sig civilisationen vid universiteten, som blev alexandrinska, byzantinska, apolliniska ( nya smädeord!
).
Och där kunde Dag med egna ögon se att Spengler hade rätt.
Men på en punkt fel : Dag själv var inte civiliserad, han var inte överblommad.
Trots allt läsande hörde han ihop med barbarerna som fanns i början av kulturen, de som störtade nån föregående civilisation och satte sig själva i stället.
Hos honom hade expansionen ännu spänning och fjädring.
Och i den mån han var faustisk ( och hade varit det långt innan han läste Spengler ) så var han kanske illa medfaren men dock oförbrukad.
Inte sista människan han ville skriva om, utan första.
Sina sista månader i stan hade han Grete en söt knubbig villig halländska som läste språk för att bli lärarinna.
En lördagskväll var han oförmodat medbjuden till ett stort och skränfritt rum där hon bodde med väninnan Susanne.
De var många på festen, och hälften av varje sort.
Efter midnatt upptäckte han att han blivit ensam med Grete.
När han nyktrat till nästa dag förvånade han sig över vad som hänt honom ( " det kom så plötsligt!
" ) Han gick hem till sitt och omsider tillbaka till Grete igen : såg hurdant hennes rum var i vanligt dagsljus.
Han pratade med henne, och det gick lätt att prata med henne.
Hon doftade gott --- av coty, fick han veta ; och det var nytt för honom att det kunde vara så roligt att ha reda på en flickas parfym.
Än mer : att när man andades in den flyttas en bit mot himlen.
Men trots cotyn tvekade han om han skulle fortsätta med henne --- skulle en lukt få avgöra ? Och hon var så olik Ingrid, som blivit nån sorts måttstock för honom ( upptäckte han nu ) : Grete var idel fladderfjäril, i jämförelse.
Men Ingrid var förbi ; hon fick inte bli nåt hinder för honom.
I skymningen låg de på nytt i sängen.
Tillsammans med Susanne och hennes Jöran gick de sen ett par gånger på krog och dansade --- han hade varit i Malmö och fått några lektioner i den stora konsten.
Grete hade ett par klänningar i olika gult --- han höll med henne att gult var den färg som passade henne.
Och den våren lät örhänget Das giebt's nur einmal, das kommt nicht wieder, das ist zu schön um wahr zu sein.
De sa varandra att så här trallar vi den här säsongen : det kommer inte åter, det är för skönt att vara sant.
Och nästa säsong dansar vi efter en annan visa.
I de sällsamma dagarna när bokskogarna slog ut, då tog de sig dit alla fyra med tåg eller buss, och hade matsäck med.
Fågelsång hette ett ställe, i korgen låg öl och brännvin, solen svedde i de ovana ansiktena, Grete hade sångröst att sjunga men alla sjöng.
Utanför skogsbrynet sluttade Skåne ner mot nån liten å ; Romeleåsen var en tunn slöja långt på andra sidan.
Det var ljuvligt att ligga på rygg med nacken i hennes knä, kyssa hennes fingrar och höra henne skoja om medelhögtyskan.
Till och med återresan var uthärdlig, fram mot kvällen på de hårda kupébänkarna.
Och det blev kvällar när samma fyra spelade bridge tillsammans.
Han märkte hur foglig Grete var mot Susanne, " och du ska veta att i tre år har vi verkligen hållit ihop ; en gång kom en hoppa och ville tränga sig emellan, men det hade hon ingenting för.
" Mot Jöran var hon lika medgörlig ; han var ett par år äldre, redan lic och hade format sig efter schablonerna hur man talar och värderar och rör sig med förnäm flegma.
Men Dag fick lust att dra henne därifrån.
Grete blev orolig när han ville visa sig potent också på det viset.
Rätt som det var hade han kommit i tvist med de andra om hur en sits borde gått.
Han hade minsta vanan att spela kort och hade oftast fel.
Ändå blev han förtretad när Grete inte höll med honom ; hon lirkade honom försiktigt tillbaka, och han svalde att Jöran såg försmädlig ut.
Helst hade han nog velat att de bägge gick för sig, Grete och han.
Men vad hade de då haft att förströ sig med, mellan varven ? Han sa henne vilket smittosamt skratt hon hade ( och han ville gärna bli nersmittad ) men sa också hur hon avslöjade sig med alla sina måfåord och alla tveksamma avbrytningar och pauser när hon pratade.
Hon berättade om den lilla firman därhemma som hennes mor försökte sköta nu som änka ; hon undrade om hon borde ge sig hem och överta den.
Dag svarade att det skulle hon låta systern hon hade göra.
Han hade med ens blivit myndig, la armen om lilla flickan och ville föra henne dit han tyckte att hon skulle föras.
Men sitt eget var han förtegen om.
Hon fick ingenting veta att han hade penna och papper där han skrev ner vad de hade för sig.
Sen lät de sig omtöcknas ; hon blev förtunnad och avlägsnad, men hon hade en kropp som han ville åt.
Och när hon nu lämnade den åt honom, var det enda viktiga hur han kunde avköna sig hos den.
Att hon kunde ha sina särskilda önskningar begrep han inte ; och hon var för pryd att upplysa honom om det.
Hon var ett övningsstycke för honom ; och hur skicklig han blev i övningarna fanns ingen som sa honom.
Han var nöjd med att Freud hade gjort studentskorna fria, och att gummina blivit säkrare.
Hon var en episod för honom.
Men episoder är allt, säger Shakespeare, sa Jöran.
Och den som väntar på den stora morgondagen ( som Dag gjorde ) han får ta den onsdag som är inne för den onsdag den är.
Som det står i bibeln, sa han sig : jag brukar världen som om jag brukade den icke!
Jag har ett par ytterhänder ; med dem är det jag smeker Grete.
Jag har till och med en extrakuk ; det är den jag använder hos henne.
Men mitt innerjag har inte blivit inblandat.
Alltså kunde han bete sig som så många andra : gå och dansa en gång till ; öda bort en kväll till på att spela kort ; ligga med Grete fast det inte var nån riktig kärlek.
" Visst kunde du vara lite mer kavaljer emot henne, " sa Martin, 23 ( =student år 1923 ) ; han var med dem nån gång, välvårdad och spirituell.
" Men å andra sidan, som skrivet står : Får du äntra andra könet, må hon icke klandra krönet!
Det är en mycket fri översättning av Nietzsches berömda ord.
" --- " Har det stått i Lundagård ? " frågade Dag respektfullt.
--- " Nå, rösten är visserligen Jakobs röst.
Men någon censur måste förbanne mig finnas i pressen.
Nej, ingalunda har det stått i Lundagård.
" Däremot sa Jöran : " Passionens röda rosor!
Susanne och jag ber att få gratulera.
" Dag såg på Grete, och undrade var rosorna fanns.
Men kanske berodde berömmet på att han promenerade med henne på stan så ofta och så gärna --- sånt var Jöran för bekväm till.
Och inte kunde han veta vad hon sa till Susanne när de satt ensamma på rummet och pluggade : hur hon beskrev honom då ; kanhända skröt med honom, för att därmed skryta själv att hon kunde göra honom till en storartad älskare.
Men han hade inget emot att andra gjorde honom passionerad.
Han tog det som ett afrodisiakum när han var med Grete på nytt : jo ni därute, om ni fick vara med här, då skulle ni se hur rätt ni har!
Han blev spänstig och han blev öm för att motsvara deras föreställningar.
Under tiden knakar samhället omkring dem allt värre.
I Ådalen mejar militären ner några arbetare som deltar i ett demonstrationståg.
Skotten hörs dock knappast till Lund ; i Lundagård tar redaktören parti för den skjutande kaptenen.
Tydligare hörs ett enda skott, i Paris.
Ivar Kreugers stora bygge sprack sönder ; Sveriges andra stormaktstid var slut.
Den största av kapitalisterna hade överansträngt de kapitalistiska metoderna ; plötsligt var de olagliga, och då måste han ta till pistolen.
Men på det följde ingen socialism.
Staten gick in i sin nya roll : den sopade upp, och vilade sen på kvasten.
Söder om Östersjön hade nazisterna skränat länge.
Nu skränade de allt grövre, med resonans från fascisterna än längre söderut.
På Bullis i Lund kom de första svartskjortorna ; de var tvärsäkra och breda.
När de ville ha ens namn på en växel ( så snart Dag hade blivit fil kand dög han i bankerna ) då lät de förstå att han därmed hade chansen att hjälpa fram det riktiga Europa.
Den nya människan hade somliga trott skulle födas i Sovjet.
Fel : födslolandet låg närmare än så.
Och de deformerade korsen ( med knäckta armar ) var ritade på väggarna.
" Dekadens ", muttrade Isak och det ryckte överallt i hans ansikte.
" Om ett par år är det över.
Bara att då har tyskarna blivit vanskapta.
Högerarmen förlängd, av allt de har gymnastiserat med den!
" Han blåste ifrån sig en lång cigarrettrök ; runtomkring sorlade folk ; somliga av dem såg man på kaféet varenda kväll, i synnerhet en del flickor.
--- " Nä, han har inga chanser!
Ändå har han redan förstört det ; för mig, bland annat.
Bli jurist, om man är av min ras!
Folk har ändå nappat på hans krok, att somliga yrken har fått för många ... ja, av oss.
" --- " Tvärtom blir det så ", sa Dag, " att just för att dom där är i gång, så ska alla andra vara mycket noga med att inte bli antisemitiska!
" Isaks gamla ögon blev fuktigare än vanligt, och rödare.
--- " Vad du är naiv!
" sa han till sist.
" Fastän du har lagt dig till med så många cynismer ... du litar på människorna som om du var född i går!
" Han hejdade vad Dag ville säga.
--- " Nä, här ser man vanligt hyggligt folk på gatan ; breda bjässar, och nävarna di har.
Man sitter i järnvägskupén och tittar på dom, och di är hyggliga, inte farliga.
Men om di då börjar hetsas, mot somliga.
Di får veta att det är fritt fram för dom : att ta ifrån nån hans väska, eller ännu hellre dänga till honom mitt i plytet.
Di blir inte straffade om di gör det.
I stället får di höra att di gjorde rätt ; för dom di plattade till är löss.
Hur många tror du står rycken när di hetsas på det viset ? En dag när di är på jäkligt humör, och behöver nåt att få göra ?!
" Dag skakade på huvudet : " Du vet, folk är hyggligare än man tror.
" Isak skrattade : " Tror du det ? " På sitt rum hade han haft en bok liggande i åratal, bredvid den tjocka lagboken och författningssamlingarna.
Han läste i den då och då : Amiels Intima Dagbok en subtil professor från 1800-talet, en ädling utan tabbar och blamager, men melankolisk, rädd för att leva, alltid handlingsförlamad ; petade ideligen i sina inälvor ; fann aldrig nån idé att ägna sig åt, ingen människa heller.
Dag hade tittat på Isak, jämfört och tvekat.
Isak så rörlig och kuratorisk ; ändå läste han inte Amiel för att få känna sig olik.
Han måtte själv tyngas av en klump i sig som var död.
Han hånade sig för att han studerade för en framtid som inte fanns.
Av det blev han överdriven och påträngsen och gäll --- som han var ibland.
Men nu när Hitler gick på, då hade han nån lust att ge skurken rätt.
Säga att jag jude, jag är just så överflödig som det påstås.
Längst inne har jag och de mina ett tomrum som är fullt med oduglighet.
För jämte allt annat har vi världsrekord i självkännedom och skuldkänsla!
" Varför Amiel ? " Isak tittade på boken : " Ja, du ser ju att jag har honom framme.
" Och Dag höll tillbaka allt det robusta han läste hos Klages och Spengler.
Därutöver hörde han clartéisternas tes att nazismen var kapitalismens desperata försök att rädda sig.
Han misstrodde analysen --- inte för att han hade några argument att gendriva den med, men den lät för enkel.
Han teg med sin evinnerliga oro att sånt som var nytt också var nyttigt, och även skulle segra, enligt nån outrerad pragmatism --- dessutom en slutsats av utvecklingsläran ( den som är botten i all nutida vetenskap ) : senaste stadiet är närmast framtiden.
Han gick till ett och annat clartémöte, men gav sig inte i fejd med testuggarna.
Efter sina små månader på Länstidningen kände han sig som garvad realist.
Nu skulle han bli färdig med sin examen ; sen skulle han ha tid att granska både nazismen och annat, ute i det riktiga livet.
En av de sista dagarna satt han på en soffa i Lundagård med Aurore ; majsolen sken som i en studentsång.
Aurore var också med i Clarté ; åtminstone kom hon nån gång på mötena.
Och hon var flicka åt G.F. som var nånting i styrelsen.
Aurore hette hon som man kan heta i de högborgerliga kretsar där hon var född.
Hon var alltid fåordig och allvarsam.
Det svarta håret hängde i pagefrisyr ; Dag tänkte ibland att hon kunnat vara modell till vinjettflickan på tidningen, hon den kyska solomflutna.
" Och nu ska du alltså ut och undervisa folket ", sa Aurore.
Dag blev ivrig.
Han sa henne hur nöjd han var med att lämna Lund och i stället få en samhällsfunktion.
Kugge i hjulet, hette det föraktligt.
Men nåt annat kan vi ju inte vara --- jo grus och skit som förstör maskinen!
Men därutöver ? Han lät henne höra alla sina invektiv mot lunderiet.
Och sneglade på henne ; sa sig att hon borde väl tycka om honom för det han sa.
Sen kom G.F. och tog henne med sig ; Dag satt kvar med tomrummet efter henne.
Men då ändrade sig orden hon sagt.
" Undervisa folket.
" Han hörde ett spydigt tonfall ( en pejorativ accent, för att tala akademiskt ) : " Stackare!
Här i stan finns några som fortsätter att vetenskapa, och blir docenter och professorer.
Några skaffar sig den lämpliga överblicken över landet och blir höga ämbetsmän med tiden.
De står så småningom i uppslagsböckerna : sina studier gjorde han i Lund omkring 1930.
Men så finns den stora skocken.
De får bli låt oss säga pastorer ; de får krångla sig in på nån advokatbyrå ; bli provinsialläkare och plåstra om gummorna ; bli magistrar och undervisa folket.
" Dag kände Aurore bara flyktigt, och kunde inte precisera vad hon menat.
" Visst är här gott om skolljus : de hade bra betyg i skolan och fick en hög tanke om hur snillrika de var.
Sen kom de hit och ökade på både betygen och de höga tankarna.
Och de hade sin sturm-und-drangtid, vilket är mycket fint att ha.
Men sen har ballongen gått i taket och kommer inte igenom.
Den studsar emot några gånger ; nej, det blir inte mer.
Och då får ballongen ge sig ut och undervisa folket.
Den måste ju leva och hålla sig uppblåst.
" Kunde Aurore ha menat.
Sedan tillagt : " Men jämte ballongerna, och jämte de blivande samhällsstöttorna ser man en och annan Aladdin här ... du känner till vad namnet står för.
Han har tio gånger så många ord i förrådet, och de ligger bra till längst fram på tungan.
Han läser som alla ; men när han har läst hundra meningar får han den hundraförsta till skänks.
Och denna hundraförsta är den viktiga meningen, den nya meningen, den som före honom ingen annan har satt ihop.
Folk baxnar när de hör den.
" Du vet, här finns fyra fem stycken aladdiner på kåren.
Så snart de kommer, ser man hur de fosforescerar --- det lyser alltså omkring dem, av myten de har, legenden de snabbt har blivit.
Från första terminen har de på sig rullskridskorna.
Och de rasslar fram på trottoarerna så andra bara far ur vägen : they are coming!
Vi kan redan pricka för dem i katalogen.
Med till visshet gränsande sannolikhet kan vi pricka för dem, och spara katalogen för framtida kontroll.
Om tio tjugo år har de sin specialposition, utanför statskalendern och rangrullan.
De är stjärnor då ; landets ledstjärnor.
" Jo, Aurore hade rätt.
Dag visste vilka hon avsåg med aladdinerna ; han böjde sig ödmjukt för dem och förnekade avundsjukan han kände.
Marknaden var det året kärv för nykläckta akademiker.
Dag var glad att han kunde få anställning på en Högre Folkskola i Kalmar, en liten skola med sex sju lärare ; fortsättning på den sexåriga folkskolan och avsedd för dem som inte lyckats komma in på läroverket men ändå ville lära sig lite mer.
Tretton-fjortonåringar som gick där, pojkar och flickor.
Dag hjälpte dem med deras små uppsatser : När hösten kommer.
Jag lagar mat hemma.
Hur man sköter sin cykel.
Han övade dem i rättskrivning : abborre med två b och två r --- skriv det några gånger på papperet, så vänjer du både ögat och handen vid stavningen.
Han läste lite världshistoria med dem : i Egypten finns pyramider, de äldsta är femtusen år gamla, faraoner är begravda i dem ; och allt vad folket måste slava för att få upp så mycket sten!
Nedanför ligger sfinxerna, de ser ut så här, och det påstås att de ibland börjar sjunga i soluppgången.
--- Magistern, det kan väl inte va sant ? --- Inte vet jag.
Jag har aldrig varit där så jag har hört det.
--- Magistern, kanske är det några luftströmmar när solen börjar värma ; och di piper i några springor!
--- Inte omöjligt ; det hittade du på bra.
Han var glad åt jobbet, och åt att ha med barnen att göra.
Värst är det med disciplinen, hette det bland kollegerna --- det var fortfarande den tid när skolbarn skulle hålla sig orörliga i bänkarna med blicken riktad mot katedern, och inte yttra sig utan att först ha räckt upp handen.
Dag märkte att det han hade att säga intresserade barnen ; de satt stilla och hörde på.
Och blev de ostyriga kunde han ryta åt dem, men hela tiden med full självbehärskning ( tyckte han åtminstone, och var till och med stolt över att han balanserade så bra mellan vrede och kontroll ).
Barnen blev skrämda men märkte att han inte var farlig.
Till och med om han klippte till med en örfil, så var de vana vid att lärare ibland blev hårdhänta liksom föräldrar var ibland : örfilen var alltså i sin ordning.
Vilket inte hindrade att han alltid ångrade den.
Alla handgripligheter var ett misslyckande för honom : han kunde inte komma till rätta med lite trots ; inte ens med rackaraktig livlighet --- han måste få kväva den.
Det hette att en liten örfil gör ingen skada, minst av allt om den ges i hastigt mod.
Hur vet man det ? Vilket minne den lille killen får av att en stor karl drämmer till honom och han har inte den minsta rätt att drämma tillbaka!
Och dessutom : Anton var en klipsk upptågsmakare, med ansiktet fullt av fräknar.
En natt drömde Dag ( och skulle aldrig glömma drömmen --- tillät sig aldrig att glömma den ) att han satt i katedern och Anton gjorde nåt hyss.
Då drog han fram en revolver och prickade hans ansikte med lika många kulhål som fräknarna var.
Men också Anton hade revolver : de sköt på varandra fast skotten gjorde ingen skada.
Då måste Dag retirera.
" Vem är er klassföreståndare ? " frågade han dem alla.
--- " Bergh ", sa Anton genast, som ett nytt skott.
Då kunde ju Bergh ta över, tänkte Dag och lugnade sig.
Men strax kom han ihåg att Bergh inte hade nån klass alls.
Anton ville luras, och var så snabbtänkt att han nästan lyckades.
Dag blev rasande igen.
Men då vaknade han.
Och då var Anton igen samme bussige pojke som han egentligen alltid var.
Och det hade knappast varit troligt att Dag skulle lappa till just honom.
Men i drömmen gick han till attack.
Han borde lägga märke till det : veta hur uppladdad han var i händerna ; hur oberäknelig.
Och ifall han skämdes över hur han drömde : inte inrikta sig på att hålla händerna i styr, utan skaffa sig nya händer.
" Du har acklimatiserat dig snabbt ", sa rektorn.
" Överraskande snabbt.
Bättre än jag hade väntat mig.
" Han menade det som beröm.
Men Dag blev fundersam.
Pladask från ett universitet hade han hamnat i detta stillsamma hörn.
Och visserligen hade han velat komma bort från Lund ; men hade han önskat sig en småskola i stället ? Han blev plikttrogen och tacksam --- han som inbillat sig att han var en världserövrare!
Han ville urskulda sin anpassning.
Så till exempel hade han aldrig blivit riktigt färdig med sina egna första skolår.
Något hade fattats i dem ; han behövde gå om dem --- så som man alltid behöver göra om de stadier man inte riktigt har fullföljt.
Som skolpojke hade han alltid pressats till att briljera.
Han hade följt kraven : spänt blicken, och tävlat.
Och han hade fått sota med ett vakuum efter de åren som värkte.
Nu fick han göra om dem, under ändrade omständigheter.
Han blev elev under den lärare som han själv var.
Och läraren varken hetsade eller fordrade.
Han sa att det finns viktigare ting i livet än att man kan stava rätt.
Skulle du inte lyckas lära dig det, så är du inte sämre människa för det.
Men tyvärr är det så att den som stavar illa blir nerklassad ; så bjud till när du nu har tillfälle att öva dig!
Och han upprepade att två b i abborre och två r.
Konstigt att i abonnent bara ett b ; och det har sina orsaker, men det blir för långt att utreda ; försök i stället att komma ihåg skillnaden!
Så borde hans egna skolår ha fått vara.
Längre in i stan låg det förnämliga läroverket.
Fortfarande regerades det av samme olympiske rektor som hade skrämt Dag under hans första skolår och alltjämt kom med i revolverdrömmarna.
Dag kastade sina snedblickar ditåt.
Hans egen skola var inte så fin ; men det kände han som en favör.
Den var ledigare ; vem kunde sörja över det ?!
Den var mera vardaglig, mindre pretentiös.
Han ville gärna vara på en sådan skola.
Samtidigt fick han också göra om stan.
Han var tillbaka i Kalmar, efter fem år --- en lång tid när man själv är tjugotre.
Han hade pengar att röra sig med, stora pengar i jämförelse.
Han köpte sig kläder som han dittills räknat som snobbiga.
Han kunde gå på restaurang och betala notan med vad han förtjänat månaden innan.
Tog en värdig kvällspromenad på Storgatan och rökte cigarrcigarrett.
Som gymnasist hade han snyltat på stan ; nu var han själv ett litet stycke av den.
Han läste i ortspressen om en fruktansvärd bilolycka vid Funkabo backe : en person dödad och någon skadad.
Minsann om det inte berörde honom mycket mera än det skulle gjort för fem år sedan!
Nu, som han var kalmarit mer på riktigt.
Och stadsfullmäktige debatterade nåt kommunalt stängsel ute på Stensö ; enligt tidningarna riktigt upprörda debatter.
Naturligtvis angick stängslet honom inte ett skvatt : det var Grönköping.
Men han tänkte inte vara aristokrat och fryna åt bygrälet.
Han gick till rådhuset och lyssnade på ett sammanträde --- den mörka sessionssalen, ekmöblerna, och framför allt hur ledamöterna blev värdigare när de satt sig vid sina lådor och plockat papperen ur portföljen.
Walfrid Lind hade han träffat ute på skolan, han satt med i styrelsen där och var fryntlig som ett kalas.
Här lät han sin röst sjunka några steg : Herr ordförande, visserligen är det ... och man måste medge ... men å andra sidan ... Det vore enkelt att satirisera över stängslet, och karikera.
Men Dag var på sin vakt ; han hörde till i stan, åtminstone för en tid ( även om han aldrig ämnade kandidera till stadsfullmäktige ).
Och då var man ingen osnuten student som använde snoret till att visa ringaktning.
Lund var redan så avlägset.
Och henne han känt den sista våren --- Grete, med henne var romansen förbi.
En gång hälsade hon på honom i Kalmar.
Men några fler gånger kom hon inte, och aldrig han till henne ; hon bodde ju så långt borta som i Halland.
Breven blev tunnare ; han ville glömma henne så snart som möjligt.
Hon var också lätt att glömma.
Och det tolkade han som att hon inte var värd att komma ihåg.
Andra flickor kom i stället, av de berömda kalmaritiska flickorna.
En hette Elisabet.
Nån gång träffade han forna skolkamrater, utan att direkt söka upp dem.
Ofta var det de mindre begåvade.
De hade fastnat i stan, kände sig underlägsna Dag som hade en annan framtid än de ; avundades honom och jämrade sig över hur jävligt livet var ; de gjorde det mesta möjliga av sånt de hade att bravera med.
Eller gjorde de sig lustiga över honom med de gamla öknamnen som de plötsligt kom ihåg.
Men nu var han härdad.
Han var den lovande unge läraren ute på Högre Folk.
Där tänkte han inte stanna till döddagar.
Men han kunde nog vara tillbaka i stan en tredje gång, och då i än högre funktion : de skulle kanske bli tvungna att ha sina egna glin i skola hos honom.
När de ville se ner på honom blev han angelägen om att avancera.
Eventuellt skulle han hela sitt liv vara sysselsatt med att undervisa folket.
Men då skulle han göra det så det märktes.
Dan efter det att läsåret slutat for han till Tyskland.
Han hade sparat ihop på lönen så han äntligen kunde resa ut i världen.
I Tyskland hade Hitler blivit rikskansler i januari, och proklamerat ett tusenårigt rike.
Under dess första månader skedde Gleichschaltung och Neuordnung.
Gatorna lämnades åt SA : deras bruna bataljoner marscherade med hakkorsflaggor i täten, hakkors på armbindlarna, hakkors i mössorna, hakkors som svävade i luften över dem ; och inte längre nån risk att kommunister skulle gå till motanfall ur tvärgatorna och portarna.
Efter kom Hitlerjugend, också de med hakkors hakkors hakkors ; händerna sträcktes ut som snabba semaforer : Heil Hitler, Heil Heil.
Dag hade inga adresser till förföljda marxister som han kunde smyga sig till ; inte ens till några vanliga medborgare.
Han såg på vad som hände omkring honom ; han pratade med dem han råkade.
Och han läste tidningarna.
Det kunde han lika bra ha gjort i Sverige.
Men det var våldsammare att få nyheterna på platsen : han passerade byggnader som var berörda ; på gatorna vimlade alla dessa människor som just nu fick sin vardag förändrad så grundligt.
Tyskland avdemokratiserades.
Socialdemokratiska partiet förbjöds och tillgångarna beslagtogs.
Centrumpartiet förbjöds ; att bilda nya partier förbjöds.
Arbetsfronten ersatte fackföreningarna : Hugenberg ( som var storkapitalets man ) vräktes ur regeringen, Stahlhelm inordnades under SA, nytt konkordat med Vatikanen blev färdigt --- allt under den halvannan månad när Dag var där.
Han tyckte det var spännande att befinna sig mitt i historien.
Men också hemskt : han fanns ju med på den sidan som besegrades.
Marxismen skulle utrotas, judarna var avskum.
Man resonerade inte med folk som tänkte annorlunda : man burade in dem eller klubbade ner dem.
Massor av det han lärt sig och infogat i sig kallades urartat : Freud Spinoza Bergson Ossietzsky.
Och framför allt internationalismen --- den dyrbaraste mest väsentliga idén under åren då han växte upp : vi ska äntligen göra oss kvitt de onaturliga nationsgränserna, de farliga.
Just internationalismen blev allra värst krossad av stövlarna : folket nationen!
folket nationen marken!
nationen marken blodet!
Det tyska förstås ; men ni andra får också larva efter, och lära av oss.
Och Schiller var en av den tyska andens heroer.
Men han gjorde sina misstag : inte ska man omfamna alla miljonerna, så som han diktade!
Nej nej!
Inte färgade, inte småväxta, inte krymplingar ; inte kroknästa, inte krullhåriga.
Såna ska i stället veta sin plats : i kön!
och får käka det som bataljonerna slänger!
I Berlin bodde Dag i Moabit, just på Sankt Paulsgatan som ledde ner från centralfängelset.
De mörkröda murarna stod där och var ljudlösa ; tidningarna teg med vad som hände därinnanför, men han kunde föreställa sig.
Han såg alla hårda ansikten i uniformerna ; som fångvaktare hade de fritt fram.
Isak hade talat om hyggliga människor som med ens blev ohyggliga.
Fick de bara besked om att där och där kunde de sparka utan att bli straffade ; fick de höra att somliga snuskhumrar inte är värda annat än en omgång av en rejäl karl ; blev de upplysta om att hela folk är snuskhumrar och hela partier, då är det solklart att de ställer upp för att dänga snuskhumrarna i marken och krossa skölden på dem!
Även Dag råkade ut för arrogansen.
Folk talade föraktligt till honom som den förvekligade demokrat han förstås var.
De lurade honom på hotellräkningen : när han påstod att han kvällen innan fått en annan uppgift om priset, då glodde tio dioptriers glasögon på honom och sa nåt som ungefär betydde att han gav väl fanken i om pigan fram på nattkröken inte begripit sig på siffror ; men så här mycket kostar rummet ni har bott i, och bråkar ni har jag telefonen här bredvid mig.
Och han hade markerat sin plats i järnvägskupén --- när han kom tillbaka satt där nåt brunt och svarade på vad han hade att säga : " Wie, bitte ?!
" Men tonfallet stämde inte med den artiga frasen ; han kände sig som jude och steg baklänges, avstod från sin rätt, och ville förklara sig på sin utlandstyska som de ju måste skratta åt och härma.
Men med somliga kunde han försiktigt resonera på friluftskaféet ( medan fåglarna kvittrade i Tiergarten, pråmarna gled på Spree ) ; de log åt honom och rättade allt han fått om bakfoten och sa att han som utlänning inte kunde förstå vad som var på gång.
Andra rådde honom att inte tala så högt : såg han inte att folk omkring började lyssna ? Och hur ville han förklara att de föregående politikerna kunnat samarbeta så bra med resten av Europa ? Här skulle han få besked : de förrådde Tyskland, de sålde ut det, de var mutade och korrupta, de var knappt värda den kula de fick i sig till sist --- heil den som sköt dem!
Han råkade en wandervogel som också vandrat i Sverige.
Där hade han fått se hur illa skogarna var skötta, marken var inte utnyttjad, höet bärgades inte i tid, folket hade ingen stil, de avrustade och skaffade sig sommarnöjen ; och tavlorna, filmen och det där ni kallar musik och dansar efter!
--- Menar ni hambo ? --- Just det!
whambo, och allt annat afrikanskt!
Men nog kunde det finnas de som var lämpliga att ta över landet, och skulle göra resurserna däruppe mer lönsamma --- sa vandringsfågeln.
Ändå skulle Dag vara objektiv, som den humanist han ändå var.
Bokbålen rök ; men för inte så länge sedan hade han själv velat bränna alla sina kursböcker --- i varje fall hade han sålt av dem och andats ut när han slapp dem.
Nazisterna ringaktade intellektet : man läste sig inte fram, man levde!
Och kände han inte igen melodin, han som nyss läst samme Klages som de ?!
Och till dem som de tryckte in näsan på hörde den cerebrala akademigräddan, den som hemma i Sverige flöt överst tack vare allt lunderiet.
Han hörde vidare hur nazisterna ville hjälpa bönderna mot bankerna, befria dem från hypoteken.
Bonden var slav under lånen, i Tyskland som i Sverige.
Visserligen fick han bestämma vilken dag han skulle plöja och så ; men i sista hand bestämde nån bankdirektör.
Nu skulle han få tillbaka sin rätt till den jord han arbetade med.
Nazisterna bekämpade den marxistiska socialismen.
Men Dag hade aldrig försvurit sig åt klasskampsteorierna ; och nazisterna bekämpade också kapitalet --- Hugenberg sparkades på nytt ur regeringen, tyckte han.
De bestred liberalismen, den högfärdiga individualismen som ledde till kapitalism och övermänniskor.
Den enskilde kunde bara leva om han levde med andra omkring sig.
Det fanns dock något riktigt i folkgemenskapen, i arbetsfronten ; till och med i blodsbanden.
Han for runt i Tyskland så långt hans reskassa räckte.
Han kom till Leipzig ; satt på Auerbachs källare som Faust hade gjort en gång, och blev alltså än ett streck mera lik honom.
På Augustenplatz höll man på att bygga väldiga läktare ; han frågade varför.
Jobbaren tittade misstänksamt på honom --- vem var den där som inte visste att führern skulle tala här om några dar ?!
Dag ville då förlänga sitt hotellrum för att få höra och se honom ; men omöjligt, och inte nåt annat rum att uppbringa var han än försökte.
Han fick lyssna till talet på ett kafé i Weimar, och höra ropen och bäva igen.
Och i Weimar var han på samma mark som Goethe och Schiller en gång --- de båda dioskurerna ; han köpte av alla de många vykorten, och sörjde över att hans eget huvud var mer likt Schillers.
I broschyrer och häften kunde han läsa hur de bägge hade förebådat Hitler.
Där stod de lämpliga citaten som bevisade hur de tänkt som Hitler ; de skulle anslutit sig till honom och hyllat honom om de levat så länge.
Och efter döden måste de ha klagat över att deras liv blev för kort för att de skulle vara samtida med honom.
Dag kunde mycket väl tro det.
Hade inte Goethe beundrat Napoleon : " Den mannen är för stor för er ", ni puttefnaskrar som enbart ska fästa er vid att han ibland är nerblodad.
Dag kände sig som Goethe : man ska inte bara sparka ifrån sig och säga fy.
Mycket av honom själv kunde stämma med Hitler --- efter vissa förändringar.
Han ville vara disciplinerad.
Han ville vara kollektiv och folklig.
Han var primitiv.
Han våndades i den felaktiga kultur som rådde.
Han ville lita på den tunga underjorden där det riktiga livet hade sin hemvist.
Längst kom han till Eisenach och klättrade upp till Wartburg : såg den eviga fläcken på väggen där Luther hade kastat bläckhornet mot djävulen.
Nere i stan köpte han den senaste monografin över honom --- bokbiträdet strålade när han rekommenderade den.
Författaren visade hur den germanska andan i det förgångna haft sin djupaste företrädare i Luther --- tills den i nuet hade fått en ännu bättre manifestation.
När Luther hade inskridit mot bondeupproret och Thomas Münzer ( under ofattbara själsstrider ) då hade han insett att rikstanken måste hävdas, tanken på Tysklands enhet ; och den företräddes bättre av furstarna och överheten än av bonderevoltörerna med deras ömkligt korta perspektiv.
Men fyra hundra år senare fick den sitt slutgiltiga uttryck, sin uppenbarelse, sin förlossare genom Honom Honom Honom.
När han var tillbaka i Berlin lyckades han få reda på Elfe, fostersystern från efterkrigsåret, hon som kommit utmärglad till Arby med Röda Korsbiljett i snöre kring halsen.
Nu var hon en rödkindad välväxt flicka med stora och ytterligare förstorade ögon.
Hennes familj var gästfri emot honom.
Fadern skrev fortfarande dikt, men tjänstgjorde på något ämbetsverk för att försörja familjen.
De flesta där, berättade han, hälsade om morgonen med Heil Hitler ; men han för sin del var gammalmodig och höll sig till Guten Morgen.
Och det var alltså möjligt att göra ? undrade Dag.
Visst ; utomlands överdrev man brutaliteten i den nya rörelsen.
Men antisemitismen ? Ska snart vara avskriven ; allt vad några brushuvuden hävde ur sig när de till exempel åberopade Sions Vises Protokoll ( den där falsifikationen!
) det var ju sånt trams att ingen vettig människa i längden skulle bry sig om det.
Dag kunde erinra sig hur Elfe berättat att hennes far var kvartsjude eller något däråt.
Just han var alltså så trankil beträffande antisemitismen ; och framför allt ( inskärpte han ) borde man ha klart för sig att nazismen var nåt mycket mer än att trakassera judar --- det var greuel när man i utlandet ville nagla fast hela rörelsen vid den detaljen.
Man borde vara positiv och lita på att en märklig framtid väntade Tyskland.
I varje fall alla unga trodde på den ; emigranterna som flydde och undandrog sig sitt ansvar måste han förakta.
Åtminstone uttryckte han sig så när Dag var i rummet.
Hans gråa livliga fru blev tyst så snart politiken kom på tal.
Hennes ögon flackade ; hon fick alltid ärende att gå ifrån.
Dag började skriva till Isak.
Men han blev aldrig färdig med något brev.
Ett par vykort fick han iväg ; några turistkort.
Men brevet fick han aldrig nån ordning på.
Han kände sig som förrädare mot Isak.
Gentemot honom blev det en skam att vara saklig och avväga.
Deras vänskap fick inte hindra honom att vara fri och se Tyskland från alla vinklar ; och Isak begärde säkert inte heller av honom att han skulle göra sig blind.
Men kanske var det bäst att inte skriva något utförligt förrän han var tillbaka --- öga mot öga kunde de sen resonera utan missförstånd.
Och han skulle kolla sina intryck mot vad Isak visste från sina håll.
Det dröjde år innan han träffade Isak på nytt.
Isak fortsatte studierna i Lund ; Dag hade lyckats få en ny tjänst vid läroverket i Karlskrona en anspråkslös timlärartjänst, med undervisning i de bägge nedersta klasserna.
Men färska magistrar kunde inte räkna med bättre villkor.
Och vad han hade tänkt på Högre Folk att han passade bättre på en sån skola, var inte längre giltigt --- nu när han fick möjlighet att meritera sig vid ett läroverk.
Han hänvisade till att han samtidigt bytte stad.
I den nya stan kunde han resonera annorlunda : ny breddgrad, nya aspekter.
Men dessutom reste han hem från Tyskland för att gifta sig.
( Och när det kungjordes i kyrkan från predikstolen --- så som var föreskrivet på denna tid --- att hinder mot deras äktenskap skulle anmälas till pastorsexpeditionen före det och det datum, då kan jag som här berättar om Dag inte göra den minsta anmälan.
Inte bara att fyrti år har gått sen dess, och drygt det.
Utan detta äktenskap var som alla andra både en självklarhet och en oundviklighet.
Året var 1933, Dag var den han var, Elisabet den hon var, deras föräldrar var ... deras yrken var ... deras föregående, deras ambitioner, vanor och överspändheter.
Alltså var deras äktenskap riktigt.
Alla äktenskap är riktiga äktenskap.
I mycket passade de för varandra.
Det märkte de också själva ; de kände det.
Ändå skulle de med tiden hart när ta död på varandra.
Men vad så ?!
Man kunde önskat att under nån av de prenuptiala nätterna = nätterna före bröllopet ett spöke skulle kommit till dem, eller nån ängel --- åtminstone nån stark blåst i ventilen som de sen kunnat uttyda.
Och inblandaren skulle varnat dem så eftertryckligt att de på morgonen skulle gått ifrån varann för alltid.
Men nåt sånt hände inte för dem.
Sånt händer aldrig för någon.
Nån talande vind i ventilen blåser aldrig.
) Elisabet var mera kraftig än smärt.
Hon hade runt ansikte, grå spelande ögon, ganska liten näsa med bred grund bro upp till pannan, och stora utbredda kinder.
Hon klädde sig med smak och ville ha vackra saker omkring sig ; ritade mycket bra, men brydde sig aldrig om att utveckla sitt konstnärsgry.
Och hon var orädd och företagsam.
Redan innan hon gått ut flickskolan som hennes mor skrapat ihop pengar till, bröt hon av och gav sig ett halvår till Tyskland --- alltså tidigare än Dag.
Där hade hon tagit plats i hushåll, och sett sig om allt vad hon hann.
När hon var åter i Kalmar ville hon inte gå skolan ut : hon tog plats som kontorist.
Och hon hade blivit en bra kontorist ( lät det som ) : arbetet lärde hon sig snabbt, chefen uppskattade henne, kamraterna gillade henne.
Hon hade inga syskon.
Modern hade varit sjuksköterska i privattjänst, och hade till sist gift sig med en av patienterna.
" Mina väninnor sa till mig att ta du gubben, han lever inte så länge, och då blir du änka och har det bra ställt.
" Han var holländsk adelsman av rik släkt, hade varit pianist, gett konserter nån gång och i övrigt levat högt på sina pengar, på olika håll i Europa och till sist i Sverige --- när Elisabet var född slog han sig ner med den lilla familjen i en villa i Sörmland.
Antagligen hade Ester räknat med att han hade mer kvar av förmögenheten än han hade : när han dog efter några år fanns bara en livränta åt Elisabet och en del möbler och husgeråd.
Undan för undan måste Ester sälja av när hon inte tjänade tillräckligt på att återigen vara sjuksköterska.
När Dag kom till dem återstod bara rester av boet : ett jätteporträtt av fadern, målat av den berömde Mazèr ; ett par väldiga silverfat som en gång skulle tillhört engelska hovet ; en liten kopia av släktens adliga vapen --- originalet fanns på nån katedralvägg neråt kontinenten.
Degenererad överklass, kunde Dag tänka.
Och han kunde hämta sig nån seger genom att älska den sista spillran.
Men Elisabet hade ingenting av nedgången aristokrati i sig ; hennes mor inte heller.
Ester var född ute på småländska landet, vilket hon skämdes över --- hon hade alltid känt sig underlägsen sina förnäma patienter, trots sitt gifte.
( Och fina släkten nere i Europa ville glömma av mesalliansen ; möjligt är att de lurade henne på tillgodohavanden som hon borde fått --- hon misstänkte, och grävde i oförrätterna men kunde inte genomskåda dem och aldrig komma med några anspråk.
) Och hur pianisten kunnat ha det i deras äktenskap ? Dag frågade försiktigt ; Ester vajade på huvudet och beskrev hur han satt där och spelade och spelade dagarna igenom.
En gång hade en främling stannat utanför deras villa och lyssnat länge genom det öppna fönstret, hon hade kommit i samspråk med honom och han hade sagt att vilket spel!
vilket spel!
Så säkert var han skicklig på att spela.
Dessutom var han förtjust i strömming.
Men ack ack ack sånt temperament!
Du är allt en riktig liten krutgubbe, brukade jag säga till honom!
Och vad Elisabet mindes av honom ? Hon var knappa fem år när han dog, och sen hade hon sällan brytt sig om att tänka på honom --- de flyttade ju ifrån Sörmland till Kalmar där mamman hade några väninnor.
En gång hade hon kammat honom.
En gång stod han och kissade.
En gång hade hon suttit i knäet hos honom och han hade sjungit högt uppe över henne.
--- " Har du önskat att han skulle levt några år till ? " --- " Jag har ju haft mamma.
Och hon har verkligen uppoffrat sig för mig.
" --- " Men också en far.
Titta på porträttet av honom ; det var nog nåt särskilt med honom.
" --- " Han var ju död.
Vad kunde jag göra åt det ? Om jag får råd nån gång vill jag åka iväg och se hans grav.
" Han gick med henne på samma svärmiska stigar som med Hedvig fem år tidigare : utmed vattnet, genom parken, runt slottet.
Han var i sina egna fotspår.
Men det var en annan än gymnasisten som gick där nu : en befordrad person.
Och han behövde få ta revansch på Hedvig, nu när han hade tillfälle att göra det.
Han kysste Elisabet, och hon kysste villigt tillbaka.
Han böjde ner henne i det höga gräset och kom själv efter ; det hade han minsann inte fått göra med Hedvig.
En tagg stack, att Hedvig var så mycket ljusare vekare klokare.
Men Elisabet var muntrare och starkare och fanns här på ort och ställe --- ajöss med henne den andra, vart hon nu hade tagit vägen.
Snart var hon också med på hans rum.
" Men du måste lova mig att vara försiktig.
Blir jag med barn, då vet jag inte vad mamma gör!
" Och han var noga med att vara försiktig ; han var mycket noga med det : han kunde själv få sitt, men hon måste vara lugnare.
" Känner du dig lycklig med mig ? " skulle han ändå fråga henne.
Och hon suckade att " javisst, hemskt lycklig!
Och du ska veta att jag känner ett så konstigt förtroende för dig.
Jag har aldrig känt sånt förtroende för nån förut.
Jag är så glad att jag kan känna så för dig.
" Han var förvånad.
Han var inte av den sorten som människor borde ha förtroende för.
Allra minst Elisabet : så hit och dit som han ändå kände sig mot henne.
Men hon låg där och blundade : hennes hy var så frisk att också en blemma blev som ett smultron.
I örsnibbarna hade hon igenvuxna hål, från den tiden när det var modernt att borra igenom dem och bära örringar --- hon hade en lustig historia om hur hon och en annan flicka gick till juveleraren som först fick operera dem innan han sålde ett par ringar åt dem.
Och örat var så litet som om det menade att det lika väl kunnat undvaras ; men onekligen prydde det sitt ställe.
Så värst många pojkar innan kunde hon inte ha haft.
I skolan hade hon busat med några jämnåriga ; klädde gärna ut sig så långt det var tillåtet, med keps och några gamla kängor hon fått tag i.
Under hennes Tysklandresa skymtade några exotiska personer ; men säkert hade det varit mera flört än ligg --- Dag brydde sig aldrig om att fråga ut henne.
Men hon hade nån instinkt --- som kvinnor ofta har, hade han läst.
Hon hjälpte honom på traven ibland.
Och han var både förtretad och läraktig --- ännu var han inte den förfarne älskare som han borde ville vara.
" Saftig ? " sa Leon och blinkade åt honom.
--- Ja visst, tacka för det!
--- " Ja, det ser man på henne.
Grattis!
" Hon var burdust likgiltig för böcker och vad de innehöll.
Han kunde få tala om för henne vad som stod där.
Sen sa hon strax om hon tyckte det var rätt eller galet.
Och måste han få resonera med henne, sa de två tre ord.
Sen ville hon ut på stan, eller också kyssa honom.
Han vacklade och var kär i henne.
Just så hade Rousseau föraktat sin tids finesser och i stället haft Thérèse, var det visst hon hette.
Almqvist hade gift sig med ett olärt naturbarn som knappt kunde läsa, och blivit bonde på landet.
Blir man bättre människa av att kunna läsa ? Jo magistrar måste säga det ; annars är de överflödiga, man kunde lika gärna spola ner dem i slasken.
Men Elisabet sa : Läs mig i stället!
slå upp mig!
bläddra!
fattar du vad som står i mig ? och illustrerad är jag!
eller är jag inte det ? Och han hade ju aldrig fallit så djupt att han var stolt över att vara lärd.
Han ville gärna glömma det han lärt, för att inte visa sig förmer.
Det var viktigare med gemenskap än en massa kunskaper.
Undervisa fick han nog av i skolan ; när Elisabet om kvällarna bultade i hans vägg som vette ut mot trappan och han skyndade sig att öppna för henne, då kom hon in i rummet med läppar bröst och höfter, sköte och enkel magisk vitalitet.
Böcker --- vad var nu det för påhitt ?!
Dessutom utmanade de stan.
Kalmar var inte stort ; allt fler visste vem både han och hon var.
Sederna var alltjämt stränga, i synnerhet för den som undervisade ungdomen och skulle vara ett föredöme.
Då gick man inte ( som han ) arm i arm på Storgatan med den man inte var förlovad med.
Man hade henne inte hos sig till långt fram mot midnatt kväll efter kväll --- och med hyresvärdinnan i nästa rum.
Man talade åtminstone inte om att man reste till Köpenhamn med henne när det så småningom blev påsklov ; men både han och hon talade om det.
Ester varnade henne.
Hon var realist och väntade sig inte att en flicka utan pengar skulle göra nåt lysande parti.
Men hon ville inte att Elisabet skulle bli ett byte för den som nu höll på att skämma ut henne.
Dessutom hade hon tagit reda på vilken gräslig familj som Dag tillhörde.
Vad hans farfar en gång gjort sig skyldig till var ovisst ; men mycket var det --- så mycket var visst.
Och sönerna han fått var ett tattarfölje, även om somliga av dem blivit betrodda karlar.
Ester kände en som kände dem ; hon kunde därför veta att det fanns mycket i garderoberna hos dem.
Och hon hade varit länge i sjukvård ; hon hade lärt sig att släkten alltid går igen hos folk.
Men Elisabet gav svar på varningarna.
Dag fick förstås inte bevittna grälen ; jo en gång när han skulle ringa på hos dem hörde han ett våldsamt samtal bakom tamburdörren : en bofink som var Elisabet och en kråka som var Ester.
Han urskilde inte orden, och borde ju inte heller : det är fult att lyssna.
Men eftersom han inte hörde vad som sas var alltsammans bara ett oväsen ; och oväsen är inte förbjudet att lyssna på.
Han dröjde med att trycka på knappen ; han behövde få känna att sämre karl var han inte än att han var föremål för gräl.
( Och nånstans i Lund fanns en violinist som krossade porslin medan hon diskuterade med sin mor ; och han hade suttit i nästa lägenhet och varit paralyserad av att höra det.
Och violinisten hade liknat Gina Manès.
Nu såg han : också Elisabet hade samma tunga kirgisiska ansikte.
Inte var Elisabet nån vamp, med världens alla njutningar i sin ask och förfärlig i att ransonera dem och minutera ut dem och sen hålla inne, tills karlen bara kunde skjuta sig utanför hennes stängda dörr, den som nyss varit så öppen.
Men likheten mellan dem kunde inte vara tillfällig --- fast nog tills vidare om det!
) " Jag borde vara snällare mot mamma ", sa Elisabet.
" Jag är ju allt hon har.
Men hon är påfrestande ; det kan jag inte neka till.
" Och en av Elisabets väninnor sa : " Hon förstör Lisbet.
Överallt så vill hon vara med.
Man får skuldkänslor om man bjuder hem henne nån gång utan att mamma bjuds med.
Så att när ni bägge är tillsammans, nog skulle Ester vilja hänga med också.
Du gör en god gärning om du hjälper henne loss : jag menar, om du ger henne kurage att hålla på sitt.
" --- " Jag tycker nog att Elisabet har rätt bra med kurage redan.
" --- " Ändå räcker det inte mot den tanten.
" Rätt snart hade han farit hem till Arby med Elisabet.
De åt mat tillsammans med föräldrarna och syskonen.
De gick söndagspromenad i vinterdiset genom byn, förbi alla fönstren där.
Dag pratade om stan och skolan ; hon satt mest tyst och såg sig omkring i smyg.
Han var överraskad av hur stel hon var.
Men allt det nertryckta dova i hans gamla hem måste dämpa också henne.
Bara med lillebror Ernst slog hon sig lös.
De kastade snöboll på varandra ; hon skrek ljudligt till för hans träffar som blev vita explosioner på hennes kappa --- Ernst blev allt ivrigare i att beskjuta henne.
( Och tio år tillbaka i tiden hade det inte varit tillåtet alls att kasta snöboll på söndagarna.
" Det har ni sex dar på er att göra ; det måtte väl räcka.
En enda dag i veckan kan man gärna hålla sig lugn.
" Men friheten därhemma hade blivit större sen dess.
) I kupén på hemresan kom i alla fall hennes kritik : " Första gången jag var där hos er ; och ändå skulle din mor börja långa berättelser om vad prästen hade predikat när hon var i kyrkan på förmiddan!
Som om hon hade gått iit för hon behövde stärka sig när jag skulle komma!
" --- " Inte behövde hon det.
Men hon blir så där föreläsande ibland.
" --- " Ja ; och som hon månar om din far och skämmer bort honom.
Jag tycker hnn skulle inte vilja att hon går på tå för honom så där!
" --- " Hon går inte på tå.
" --- " Inte bokstavligt, förstås.
Men som om hon var rädd för honom.
Och han är då inget att va rädd för, det kände jag.
Jag menar, han är snäll.
Eller är han inte ? " --- " Jo.
Visst.
" --- " Och lite toffel är han med.
Ändå ska hon krusa och va undergiven!
" ) De for dit flera gånger.
Efter hand blev hon mer oförskräckt.
Det ryckte i hennes mungipor när hon knäppte händerna med de andra till bordsbön.
Och snart hade föräldrarna fått höra rättframma vanvördiga ord som de aldrig hört från sina barn.
De teg och var dystra, syskonen gapade och småflinade.
Dag försökte lindra hennes ord : " Elisabet menar kanske att affärsmän i allmänhet inte alltid är så nogräknade, bara de tjänar pengar.
Men det kan väl finnas undantag ; eller hur ? " Och då lät hon sig retirera.
Han måste försvara föräldrarna mot henne.
Men egentligen gillade han hennes kritik.
Hon gjorde dem osäkra ; det hade han ingenting emot.
Inte motsvarade hon vad de tänkt sig som svärdotter.
Nu kunde han driva kalla kårar längs ryggen på dem, med henne.
Hon var som ett tillhygge mot dem : att ni har väl inbillat er att jag skulle komma presenterande med en vänlig liten tusensköna!
Å nej, här har ni min bastanta kabbleka, håll till godo!
För vad kunde ni vänta er mera ? Så som ni lämnade mig i sticket när jag växte upp, trots alla förmaningarna!
Men inte ett ord till hjälp när sexet började ; utan på med så många filtar som möjligt!
tig och smussla, och nåde dig om du ger ifrån dig ett slipprigt pubertetsflabb!
Hade ni förställt er att naturen av sig själv ska komma fram till tusenskönan ?!
Efter en tid for också Ester med ditut.
Hon log som en världsdam mot Anna, och kom i olag när Anna inte genast log tillbaka.
Hon var intresserad av alla syskonen och vilka barnsjukdomar de hade haft.
Hon smickrade Albins små åkrar att de var så stora och att han kunde sköta dem samtidigt med affären.
Och hon berömde att hunden var så välskött ( djurvänlighet är människans finaste egenskap, det brukar jag alltid säga ).
Naturligtvis anspelade hon aldrig på allt hon ansåg sig veta om familjeskandalerna.
Bara att en gång började hon oförmodat att skrocka och fnittra som en barnunge, att folk på landet är då bra dumma.
I det ämnet var hon manisk : kunde aldrig styra sin tunga.
Och Elisabet måste mitt vid kaffebordet förebrå henne att du är minsann född på landet själv --- och hur var det där ute i Kläckeberga, husormen ni hade där, trodde inte du också på den ?!
Ester vaknade till, och försökte smila sig till rätta.
" Jag förstår att Elisabet har blivit som hon är : med en sådan mor!
" sa Anna efteråt.
--- " Är inte Elisabet bra ? " sa Dag.
--- " Visst.
Självklart är hon bra.
Jag menar bara att hon låter lite oresonlig ibland, och hård.
Nästan lite fräck, ibland.
Men det vore underligt annars, så som hon har måst ha det under uppväxten.
O, när jag sitter och lyssnar på vad Ester berättar!
Jag häpnar över att en mor kunnat vara så oförstående mot sin dotter!
" Stämmer!
Stämmer!
Men vissa andra mödrar är också att häpna över!
Och nu ska vi inte smita undan till mödrarna, utan hålla oss till dem som är ämnet för samtalet : döttrarna och sönerna!
Tillstå att hon är en utmaning mot er, Elisabet!
Mor, ligger du inte sömnlös om nätterna och ser hur hon spökar i hörnen, med sina gråa ögon och ändå kan hon spöklysa med dem!
Och den där rösten hon har!
Är det inte så ?!
Men inte skulle Anna medge något sådant.
Ånej, hon måste vända kritiken bakåt : Elisabet är nog bra ; självklart är hon bra!
Men Ester, där har vi upphovet!
Som hon gav sig iväg från stackars flickan och lät henne vara ensam kvällar och nätter ( även om det var nödvändigt för deras försörjning ).
Och ingen kärlek mellan dem, utan gnat och skrämma henne, och prata om pengar och pengar, vara avundsjuk och misstänksam, förtala och vrida snett!
Hur blir ett barn som får växa upp i en sådan atmosfär ?!
Faderlös dessutom!
Vad det är hemskt för såna små som inte får ha bägge föräldrarna kvar!
Det var sant, det hon sa.
Men hennes känslosamma tonfall pirrade i honom.
Han tänkte med glädje på hur oberörd Elisabet kunde låta --- även när hon talade nån gång om sin uppväxt : " Fy vad jag var mörkrädd!
Men mollan, hon bara snäste åt mig att inte va sjåpig ; Gerda fanns ju i lägenheten ovanför.
Fast nog hände det att jag vaknade mitt i natten och skrek som en dåre.
Så di kom nerramlande och undrade vad som stod på ; och skulle lugna mig.
Sen somnade jag igen.
Och inte har jag tatt nån skada av det.
Tvärtom ; jag fick vänja mig.
" Och snart sa Elisabet : " Jag tycker så bra om din mor.
Bara man får vänja sig vid henne ett tag, så upptäcker man vilka fina egenskaper hon har.
Faktiskt börjar jag tycka bättre om henne än om min egen mor.
Det känns otäckt ; men det är så.
" Dag skrattade.
Hon undrade : " Vad var det som var roligt ? " --- " Å, bara ringdansen som är på gång.
" Det kunde låta gåtfullt ; Elisabet var inte road av gåtor.
Han försökte förklara sig : " Med dig blir allting så mycket olikt, jämfört med det gamla.
När vi bägge reser ut till dem --- det är en ny tid som kommer till dem.
Och di kan gärna bli lite ängsliga.
" --- " Konstigt att du kan säga så.
Nog vore det värre om di tyckte att du skulle ha nån annan än mig.
" --- " Jag vet inte så noga vad di tänker.
Men det spelar ingen roll.
Det är inte dom det gäller.
" På andra håll skaffade de sig mer tydlig dramatik.
De hade pratat fram och tillbaka om hur de skulle använda en vårsöndag.
Till sist fick han ett ryck och avgjorde att de skulle fara till Öland och ett ställe där hon hade bekanta.
Han skulle hämta henne tidigt på morgonen till första båten.
Men när han kom hade hon inte varit hemma på hela natten.
Ester skalv av förtrytelse : det hördes mer än väl vad hon tänkte.
Dag var häpen : han hade skilts från henne tidigt på eftermiddan.
Nu ringde han runt dit hon kunde tänkas ha gett sig ; ingenstans fanns hon.
Han ville ta båten över Sundet ensam och leta, på hela ön ; plötsligt kände han hur ofantligt han längtade efter henne.
Han ringde hem till Arby, i nån bisarr förhoppning att de skulle hört nåt ifrån henne ; men naturligtvis inte.
Först långt fram på eftermiddan när han satt på sitt rum och alltjämt gissade, ringde hon.
Och var fanns hon ? Jo där och där.
Men varför ? Jo hon hade kvällen innan känt sig så förtvivlad och bara satt sig på tåget och rest iväg några mil.
Övernattat på nåt litet hotell, och nästa dag drivit vidare till fots.
Tills hon var uttröttad och bara ville dö.
Nu hade hon inget annat att göra än resa tillbaka igen.
Kunde han komma ner till stationen och möta henne ? Och visst såg hon trött ut när hon kom, men också nöjd med att han var där.
Och varför nu allt detta ?!
Men begrep han inte : han var ju så okänslig för hur hon ville ha det ; han slår bara näven i bordet och säger att så ska det vara.
Det går inte : hon har aldrig tålt några tyranner.
Han måste förlåta henne, men hon kan inte styra sig när hon råkar ut för dem ; hon vill bara bort ifrån dem.
Han protesterade : han hade aldrig slagit nån näve i bordet.
Och hon log milt att kanske inte efter orden ; men han måste väl medge att han kommit med sitt förslag om Ölandsgården och sen varit rätt omedgörlig ? --- Men vad hade hon då velat själv ? Ingenting!
--- Åjo ; bara han hade lugnat sig och hört efter.
--- Hört efter!
Men hade hon inte på onsdan eller torsdan pratat om Gärdslösa och att di gärna kunde fara dit ?!
--- Jo, på torsdan.
Men nu var det lördag söndag.
--- Nå, hade nåt annat kommit till ? Nej!
Inte vad han hade hört henne säga.
Då sjönk hon ihop och bad honom förlåta.
Hon suckade av lycka att han förlät henne.
De gick upp på hans rum och var bägge vilda, nu när de hade återfått varandra.
Vem av dem bägge var mest tyrannisk ? Han som var lättböjd och vinglig, eller hon som alltid varit van att regera över Ester och pocka sig till sin vilja ? Frågan var enkel att svara på ; men just nu kvittade det att hon i stället sa han!
De hade annat att göra än tvista.
Och hon kunde ha rätt i att han ibland var okänslig.
Mest hade han ju läst böcker, i sin dar.
Förstå sig på flickor skulle nog dröja innan han gjorde.
Hur som helst var det ingen idyll de hade.
Han fasade för idyllen : stillt och snart rätt solkigt.
Och många flickor ville locka in sina pojkar i idyllen.
Med Elisabet var det ingen risk.
Och från den akademiska händelselösheten hade han tagit sig vidare ( tyckte han ) till alla spännande situationer ute i borgarvärlden.
Än mera dramatiskt : en månskenskväll låg de nere vid stranden ; månbryggan smalnade på sin väg bort mot Öland.
Då sa hon plötsligt att hon ville bort från sitt kontor.
Hon ville slippa att brottas med chefen, varje kväll som han bad henne stanna kvar på övertid.
Han blev kallsvettig.
Sånt händer ju på kontoren.
Men hon hade alltid sagt hur hygglig chefen var ; vilken gentleman.
Jo han var hygglig.
Det var helt enkelt synd om honom.
Hans äktenskap var så futtigt, frun var kall och högdragen, skötte inte om honom, gav sig iväg från honom ibland och tog barnen med.
Det fanns inte en matbit i kylen, hade hon sett en gång när hon följde med honom in --- han bodde vägg i vägg med kontoret.
Hon hade satt igång med att steka några ägg åt honom, och han hade varit så tacksam.
Fick han också det han ville av henne ? Aldrig, aldrig ; och han förstod det, för hon hade sagt honom att hon älskade en annan.
Ändå lät han inte bli henne : kladdade och tjåvade.
Och hon hade fullt sjå att värja sig.
Hon måste sluta där!
sa Dag.
Hon höll med honom.
Men vad skulle hon göra i stället ? Mamman brukade förebrå henne att hon inte lät tacksam mot chefen som gav henne så mycket övertid att tjäna extra pengar på.
Och om inte kontor, så talade Ester om att också hon kunde bli sjuksköterska --- hon hade en ansökningsblankett liggande hemma till Röda Korset, fast hon aldrig skickat in den.
För nog var det ett trist arbete på sjukhusen : bara vara osjälvisk och uppoffrande.
Och hon kunde se på Ester, hur sjuksköterskor blev på gamla dar när de slitit ut sig.
Här var en ny komplikation som lockade.
Dag kände en rasande stridslust mot den där direktören ; nu i månskenet omfamnade han henne hårt.
Jag delar dig inte med honom!
Aldrig i världen!
Och du får säga nej till all övertid.
Han förstår varför du gör det ; han törs inte avskeda dig.
Han får hångla med Rosalie i stället ; hon är ju ledig.
Och visst förlorar han på bytet, men det hjälps inte!
Och sen ska du se dig om efter en ny anställning.
--- Röda Korset då ? --- Nej ; inte väljer man ett yrke som man misstror från början.
--- Men vad då ? --- Ja något.
Och hon hade svarat att jag ska göra som du säger --- undergivet och lydande.
Han gick upp på kontoret och skymtade chefen : en välklädd karl och snygg, men verkade skrämd som om han ständigt föreställde sig att firman var på fallrepet : Han kunde inte vara farlig för Elisabet --- trots medlidandet hon hade med honom : samma medlidande som hon kände för svultna hundar och strykarkatter ( hon var lika stor djurvän som sin mor ).
Men Dag ville inte ha alltför stort ansvar för hennes fortsatta liv.
Att ge henne goda råd fick inte föra med sig att han skulle komma efter och se hur hon följde råden.
Han ville kyssa henne och ligga med henne ; diverse praktiska problem måste hon klara på egen hand.
Och det gjorde hon säkert bra : så utåtriktad som hon var, och energisk.
Sån som den nya tidens flickor var : mycket mer självständiga än förr, och behövde inte klamra sig fast vid nån karl ; ville det inte heller.
De grälade rätt ofta med varandra ; mest om bagateller, men också bagatellerna blev viktiga genom grälen.
På sätt och vis var det skönt att få gräla.
Hon var sen gammalt van vid att vädra ut ( förresten också i yttre mening : Ester öppnade ideligen fönster och luftade, Elisabet hade tagit efter ).
Han hade inte samma träning : hemma i Arby förekom det inte att man höjde rösten och skrek ut.
Men han märkte hur hygieniskt det kändes med dispyterna, i stället för att ha fönsterhakarna på och knappt dra upp ventilerna.
Han sa allt oftare älskling till henne, men också jäkla böna!
som om det ena tillmälet hörde samman med det andra.
Och för varje gång han målat till henne var samvaron lättare, som om det fanns nån medicin i de fula orden.
Ändå kändes de beska i munnen.
Trots allt var det simpelt att gräla ; tarvligt.
Och om han tänkte sig en fortsättning med allt värre gräl, så var det inte nån vacker framtid.
Medicinen var som morfin : man behövde allt större doser och blev med tiden förstörd.
Vrak, rentav ; grälvrak.
Dessutom ville han pröva på flera flickor innan han var framme.
Hans lista hade inte hunnit bli särskilt lång ; den måste förlängas.
Helst som han ju var utsedd till att ha ett rikt och omväxlande liv.
Och det innebar ( bland annat --- framför allt ) att ha känt många flickor.
( Hon hade inte alls några motsvarande ambitioner.
Men det kunde inte jämföras.
) Överge henne, alltså.
Och ordet lät skamligt ; men kunde inte hjälpas.
Hon skulle bli olycklig en tid.
Men snart var hon över det, och skulle inse att han gjort rätt mot dem bägge.
Trots vad hennes väninna kunde säga : " Jag känner Lisbet, sen många år.
Men hon kommer aldrig att bry sig om nån annan än dig.
Aldrig!
Jag försäkrar!
" Och det var nu en romantik som flickor gärna hängav sig åt.
Han borde se upp i tid så de inte fastnade hos varandra.
En kväll sa han henne att det nog var bäst att de gjorde slut.
Hon satt orörlig och hörde på honom.
Han blev ivrigare : de skulle inte förstöra sina liv med att fästa sig vid varandra så de sen inte kom ifrån varandra.
Visst tyckte de om varandra --- han tyckte om henne, och hon säkert också om honom.
Men de var också så olika varandra : hade så skiljaktiga temperament.
Och de var bägge så känsliga för all otillbörlig påverkan ; så ängsliga om sin självständighet ( och det med all rätta : man ska värja sin integritet!
) Han hade grubblat mycket över det, sa han.
Kunde inte också hon tänka på det : om han inte hade rätt i det han sagt ? Hon svarade knappast ett ljud, reste sig dimmigt och gick.
Han blev förskräckt ; hade ju hört så mycket om vad flickor kan ta sig till när de blir avvisade.
Nästa dag var hon inte på kontoret.
Han ringde hem till henne i stället, mamman svarade och sa att hon hade kräkts och var rödflammig som av nässelfeber.
Var det nåt som hon brukade råka ut för ? frågade Dag.
O nej, svarade Ester mycket ivrigt.
Men vad kunde förklaringen vara ? Hon blev mångordig att Elisabet hade väl ätit något olämpligt ; hon var inte alltid så noga med vad hon satte i sig.
Dag hälsade till henne, och hoppades att hon snart skulle vara kry igen.
Det var hon efter ett par dagar : tillbaka på kontoret.
Han ställde om att han mötte henne på gatan.
Men hon såg bara på honom sorgset ; sen gick hon tvärs över gatan till andra trottoaren.
Hon gick långsamt och vacklande ; han tänkte skynda ifatt henne.
Men han hade ju velat den här brytningen.
" Brytning " --- så här var det att bryta.
För att göra det lite lättare för henne gick han in i en blomsteraffär och lät skicka en bukett till henne.
Nån timme senare ringde ett bud på hans dörr : det var buketten i retur, och ett par rader att det sår du har givit mig kan inte botas med några blommor.
Han fixerades vid vad han nu skulle göra med blommorna.
Kunde ju inte ha dem i sitt eget rum ; kunde inte heller vara grobian och slänga dem i soporna.
Han knackade på hos värdinnan, om hon ville överta dem.
Hon såg mycket nyfiken ut ; och han var inte den som elegant kunde förklara sig utan föste över blommorna till henne och försvann --- hon fick inbilla sig vad hon ville.
Sen kastade han sig på cykeln och körde ut från stan.
Med hög fart, och skulle köra tills vägen tog slut.
Solen gick mot nergång, det var vindstilla, men han fick motvind i den rasande farten.
Ansiktet blev vått av svett, skjortan klibbade, kalsongerna med.
Och hamnade han i diket skulle det inte vara så dumt : också ett sätt att slippa ifrån.
Men under tiden trampade han upp en massa tankar i sig.
Han borde veta vilket oändligt värde en människa har.
Här fanns en flicka som älskade honom så hon kollapsade när han inte brydde sig om henne.
Men han ratade henne : inbillade sig att nya erbjudanden snart skulle komma ; bättre.
Fattade han då inte att ringaktade han människovärdet den här gången, då var han dömd och skulle aldrig kunna försona det ?!
Och han fablade annars om den sköna sympatin, den som skulle expandera och till sist omfatta ... ja så långt han räckte med händer och ögon!
Sånt var vrövel!
bludder!
kladd som bara kunde bli nån plingplingmusik!
Det smög sig runt hörnet så snart det skulle tillämpas på en levande närvarande bedjande erbjudande varelse!
Då blaffade han till och for åt motsatt håll för att hitta nån annan som var värd att sympatiseras!
Socialist som han var!
Mänskligheten skulle rehabiliteras, samhället nyordnas, alla få sin välfärd!
Men när skulle det ske ? Genom vem ?!
Genom dem som var så rädda för att själva ställa opp, så det smet undan när de fick chansen!
Köpte en blombukett och kastade i graven de hade grävt.
Han började trampa sig trött.
Då märkte han att nåt beslut var på gång i honom.
Och nu kände han sig salig av att det var så det gick till : bortanför det man kontrollerade, där satt man i konferens, vägde och övervägde, pejlade och trevade, tills klubban föll ohörbart och man kallades in för att höra vad man hade beslutat.
Till sist stannade han på grusvägen.
Han såg allt dammet på cykeln och sina kläder --- som bevis för att han åkt fel.
Och han vände tillbaka mot stan.
Så noga visste han inte vad som hänt.
Men nu var det lika ljuvligt att trampa sakta som nyss att trampa fort.
Jordskuggan steg på himlen i sydost ; han var med om att kasta den skuggan.
Och alla dungar hade slagit ut --- även ekarna.
Vårsäden hade kommit upp ; sniglarna var ute på sitt sävliga frieri --- han undvek nogsamt att köra över dem.
Alla fåglar hade tystnat för dagen, utom näktergalarna som bara ökade.
När han hunnit tillbaka på betongvägen var den gråa färgen så vacker att han aldrig sett något att jämföra den med.
Mitt i vägbanan var ett svart streck markerat.
Det syntes framför honom så långt som den raka vägen syntes.
Han följde det och kände sig trygg.
Där det slutligen slutade, fanns Elisabet.
Strecket fick nån dragkraft : han var färjan som drivs över vattnet längs sin lina, och han var det gärna.
Ty han hade så många spretiga tycken i sig, önskningar och viljor, påfund, slingringar --- mer än han nånsin kunde få nån reda i.
Då måste han ha nåt hjälpmedel, nåt att underordna sig när livet blev för brokigt ; rent av underkasta sig, om man skulle vara noga med orden.
Det var inget tvång för honom, som för moralisterna ; ingen självövervinnelse, så kallat.
Nej det var lätt att göra ; kändes som en befrielse och var alltså den rätta friheten : man slängde bort sitt virrvarr och fick i pris nån berusande enkelhet.
Det han också alltid mindes : han mötte en pojke som vinglade fram på cykeln på sin sida av vägen, släppte tramporna, släppte styret, ropade till honom när de var mitt för varandra : AIF vann, 2 --- 0!
Så bra!
ropade han tillbaka.
2 --- 0!
Han hade skymtat i tidningen att AIF den kvällen spelade nån match.
Fast han inte visste mot vem ; men det behövde han inte veta.
Vi har vunnit i AIF ; med två mot noll.
Två mot noll!
Hur det sen var när han var tillbaka i stan och hade ställt in cykeln, hade han däremot glömt.
Han ringde väl upp henne och de träffades --- för inte väntade han till nästa dag så han fick sova på sitt stora beslut.
Inte väntade han på att exalteringen skulle kulminerat och gjort nån kullerbytta utför branten på andra sidan, så han blev sansad och förnuftig och på nytt en fram- och-tillbakaperson som legat i Lund och studerat i flera flera år.
Nä, säkert skyndade han sig till henne för att få visa resultatet av sin utflykt.
Så blev det till och med sommar och han ville till Tyskland.
Hon bad honom att inte resa.
Hon föreställde sig att resan innebar att han lämnade henne.
Han försäkrade tvärtom att han skulle vara tillbaka om nån månad och vara tillbaka hos henne.
Men hon ville inte ens komma ner till båten när han for : " Då är det risk för att jag kastar mig i vattnet efter dig.
" Naturligtvis grep det honom att hon var så fästad vid honom.
Men nu fick han inte vara svag.
Han måste få se sig om i världen ; och det var rätt osannolikt att han därute skulle stöta på nån flicka som han hellre ville ha.
Han for inte ut för flickornas skull utan för nazisternas.
Under resan skrev han brev till henne : de handlade om Tyskland men en rad på slutet att han längtade efter henne.
Från henne fick han bara ett par klagande vykort, med parken där de gått och slottet och vattentornet som alltså ännu stod kvar.
I Berlin träffade han Elfe.
Hon hade många likheter med Elisabet : frisk som ett äpple och livlig.
De gjorde sällskap till Haus Vaterland och andra förlustelser : de dansade, brokiga ljuskvastar svepte långsamt genom skumrasket, luften var tjock av det kåta kuttret.
Elfe var formidabelt välväxt ; och nu var det länge sen han sist var hos nån flicka.
Men han lockades inte in.
Han berättade för henne om Elisabet, och fick höra från sin egen mun hur kär han var i henne --- ja faktiskt hade han inte trott att han var så tänd på henne som han lät nu.
Han inte ens kysste Elfe på hemvägen.
Däremot kom han i Dresden att höra Tannhäuser, Wagners opera ; och det ställde till.
Tannhäuser lever med Venus inne i berget, älskar och älskas.
Men han är ändå inte nöjd ; och när han får veta att Elisabet, den kyska och ädla, väntar på honom sliter han sig loss och inställer sig till sångarstriden på Wartburg.
Där är han ståtlig men övermodig, och ropar slutligen ut att han den långa tiden han varit försvunnen har funnits hos Venus.
Stor förfäran, Elisabet är förtvivlad, och för hennes skull går Tannhäuser som botgörare till Rom.
Men påven ger honom ingen absolution, han återvänder förtappad mot njutningens berg.
Då sker undret : Elisabet har dött av trofast längtan efter honom, hennes kista uppenbaras tvärs över hans väg.
Och nu är Venus trots all sin lockelse maktlös : också Tannhäuser dör, men frälsad.
Dag krossades under musiklavinen, i pauserna raglade han omkring bland den öldrickande korvätande publiken.
Också han hade en Elisabet som ville rädda honom från att bli bergtagen.
Han fick inte vara nån Tannhäuser och låta henne dö.
Tvärtom : de skulle leva tillsammans.
Nästa dag var han ju kritisk.
Vad var detta för nån sexualskräck ? Den Elisabet som väntade på honom var lika mycket en Venus, och hade ingenting emot att vara det.
Han själv hade heller ingenting emot det, och eftersom han hade lärt hos Freud borde han genomskåda Wagner.
Hela Tannhäuserdualismen förutsatte att de älskande inte fick varandra utan trånade var på sitt håll så att ädelfebern steg.
Den förutsatte den medeltida höviska konvenansen där en blick fick ersätta ett samlag.
Och förutsatte en kristendom, att det viktiga finns bortanför graven när man inte längre har nån kropp att kopulera med.
Ändå hade han svårt att ruska av sig.
Snart gick han i egen person utför samma sluttningar på Thüringerwald som han sett på teatern --- han som gick där, men ännu med en gloria av Tannhäuser, som en utdunstning omkring sig.
Och glorian ökade av all romantisk poesi han hade i sig, från gymnasiståren och framåt.
Erotik var nåt mer än utgjutelser ; det visste alla riktiga människor, var och en på sitt sätt som inte behövde vara Wagners kvalmigheter.
Den ledde en till ömhet och omtanke ; den gjorde en skarpsinnig och sensibel ; den breddade världen.
Erotik var att förfina sin kropp ( sublimera, sa Freud ), förvandla sekreten, använda dem dubbelt --- även till att undgå kroppen, vattna sin själ med dem.
Det fanns så många mönster ; han kunde tveka om vilket som var lämpligast för honom.
Men ett var säkert ( var han säker på ) : allt förutsatte trofasthet mot Elisabet.
Nån vecka senare var han tillbaka i Kalmar ; hon mötte på kajen.
Då hade Tannhäuser nog tonat ut.
Men Horst Wessel skrällde ännu i öronen på honom, nazisternas gånglåt skrytskrän.
Han började tala med henne om Hitler.
Hon lutade sig mot honom : " Vad bryr jag mig om honom, nu när du är här igen!
" Och han sa : " Du är som nån motvikt mot Hitler.
" Hon log : " Det fattar jag inte.
Men om du kan ha mig till det, så var så god.
" Han önskade sig inget krypin hos henne, nu när händelserna kunde bli farliga, för alla.
Och han tänkte inte resonera politik med henne.
Men han behövde en privat bas som kändes stadig.
Han ville ha nån att vakna hos när den nya dagen kunde bli besvärlig.
Han ville ha henne att vakna hos.
Också för Hitlers skull ville han ha henne.
Och om han kunde förledas av att Hitler skuffade undan den gamla uttjänta kulturen ( osäkrade revolvern mot den ) då skulle han hellre låta sig förledas hos henne.
Hon hade redan städat ut många böcker ur honom.
Ifrågasatt allt subtilt resonerande om pro et contra, för och emot.
Han ville i stället vara enkel ; och vara social.
Det skulle gå utmärkt hos henne ; han behövde inte snegla mot nassarna och tänka att han kanhända hörde till hos dem.
I Karlskrona väntade den nya platsen som timlärare ; han ville ha henne med sig dit.
Ester gav till ett ramaskri.
Hon hade hoppats för sitt stackars barn att de skulle bli av med honom, nu när han flyttade till annat landskap.
I stället var det risk att Elisabet skulle förstöra sig ännu mer.
Och Anna sa ( med panik över vad han kunde tillåta sig ; desperation över vart han var på väg ; förtvivlan över att han svek det hon velat uppfostra honom till --- han planerade en fri osedlig förbindelse, sån som bara de värsta gudsförnekarna tillät sig ) : " Du förstår väl att i så fall måste också Ester flytta med ditner.
" Och han har väl tänkt att nu hade han sitt tillfälle att göra upp med alla hennes trånga principer och hela förkrympningen som hon utsatt honom för.
Ändå sa han : " Nå, men om vi gifter oss ? " Och det blev tystnad kring trädgårdsbordet.
Augustikvällen var lika tyst ; månen över Jannes skog var uppspetad på ett par grantoppar.
Albin svarade först : " Skulle ni inte vänta ändå, så ni känner er säkra på era känslor ? " Han uttryckte sig löjligt.
Dag svarade inte, men tänkte på den långa förlovningstid som han själv en gång i tiden hade pålagt sig och henne ( eller hon hade pålagt dem --- vilket det nu var ).
Hade deras äktenskap blivit bättre för det ? Och Anna sa : " Ja, vet du, i såna här frågor måste var och en bestämma själv.
Det är er det gäller.
Och handlar ni oklokt, blir det ni som får sota för det.
" Även mot henne kände han nåt förakt : hennes undfallenhet strax ovanpå tvärsäkerheten.
Och det var henne så likt : hon hade alla sina passiva sankmarker, predikandet till trots!
Falla ihop när hon måste ge vika, men strax hitta några lagom varnande fraser att hänga på sig.
Han resonerade inte mycket med dem : de hade ju hört vad han bestämt sig för.
Han hade lärt taktiken av dem.
När han var barn hade de aldrig resonerat med honom utan sagt honom sin vilja och han fick lyda.
Nu var han uppe över dem ; och han sa dem vad han tänkte göra.
Sen inte mer med det!
De reste ner till Karlskrona och hittade genast en modern tvårummare --- det var lätt på den tiden när så få hade råd att skaffa sig skaplig bostad.
Och han kände sig än mer utmanande mot världen än förut.
Det var ovanligt att en magister gav sig in i äktenskapet innan han ännu var ordinarie.
Men Dag ville pröva om samhället inte var sånt att han även som extra kunde leva där som gift ( sa han till sin nye rektor ; och denne hade därmed tillfälle att framdeles pika honom i all vänlighet för hans egendomliga sociala intresse ).
Och han hade redan sett flera exempel på hur påvert ungkarlslärarnas liv är.
Han ville inte leva så påvert.
Han kunde det inte heller.
Men en magister får inte smyga sig till horor ifall han räknar med det --- Karlskrona ser till att han håller sig städad.
Och vad fanns då för nån annan möjlighet ? Gifta sig, eller förolyckas, står det hos Paulus.
Men det ska också sägas att han från början räknade med bakdörren.
De paulinska tiderna var förbi när äktenskapet var ovillkorligt och gällde för livet.
Han skrämde Anna : " Går det illa, så får vi väl skiljas igen.
" Han blev hjärtegripen när Signild sa att " jag är så ängslig för att du inte ska bli lycklig ; tror du att du blir det med Elisabet ? " Nej inte ville han förklara för lillasyster vad det fanns för medel mot eventuell olycka.
Men det gammaldags äktenskapet var ett otyg ; kommunisterna gjorde upp med den borgerliga familjen --- det var riktigt.
Och en modern människa, även om hon inte var kommunist, hade kommit förbi att hon skulle vara monogam, utanpå och inuti, nertill och upptill, " i tankar, ord och gärningar ".
De gifte sig över ett veckoslut sen han varit i tjänst nån månad av höstterminen ; och alla förstod att en sån brådska bara kunde ha en förklaring --- i dessa anständiga årtionden!
Han reste upp till Kalmar på lördagseftermiddagen och hade bytt bort några måndagslektioner så de åtminstone skulle ha smekmånad till tisdan.
De gifte sig i kyrkan.
Han hade tänkt sig rådhuset ; men en tid innan började Elisabet bli orolig.
Hon snyftade i telefon, och hon var butter.
" Mamma blir förtvivlad.
Hon säger att du är ateist ; och då går det illa för mig också, säger hon.
" --- " Jag trodde inte du brydde dig om vad hon kan få för sig.
" --- " Var inte så grym.
Nu när jag lämnar henne ... det är ju ett sånt avsked för henne!
" --- " Ett avsked som du bara har önskat dig!
" --- " Men hur kan du påstå det ?!
" --- " Å, allt det du har beklagat dig över henne!
" --- " Ja, jag har beklagat mig.
Men jag håller av henne också.
" --- " Så att det hon vill ska betyda mer än det jag vill ? " --- " Jag vill det ju med.
Och kan du inte visa med det här, att du älskar mig, som du säger ? " Vad är det jag ger mig in i ?!
tänkte han.
Nu hoppar jag hellre av.
Än är det tid.
Men han hoppade inte.
Och det var dock en bagatell om borgmästaren eller prästen läste över dem.
I kyrkan blev det onekligen mer högtidligt --- kunde han inte unna henne det ? Och låta henne ordna med att nån väninna sjöng solo från läktaren.
Hennes konfirmationspräst höll ett långt tal till dem.
Kyrkan var full av människor : hon hade varskott så många hon träffade och sen hade ryktet spritt sig om vad som stod på.
Och om inte annat, så kände Dag sig utklädd, i den hyrda fracken och nyköpta styva handskar.
Han var mer utklädd än en gång som student, några år tidigare i samma kvarter.
Och han kunde få för sig att det inte var riktigt han som gifte sig.
Han skymtade föräldrarna i skaran, och fick så småningom deras lyckönskningar.
Också de verkade bortkomna.
Annas ögon glänste av tårar som hon inte lät rinna över.
Så här ställer jag till för er, tänkte han.
Men ni ska ha det!
Vi ska alla ha det!
Han kom att stanna många år i Karlskrona ; många år ; många.
Det första året, som timlärare i ett par småklasser, klarade han bra ; nästa år gav rektor honom utökad undervisning.
Ytterligare några år, och han undervisade enbart i gymnasieringarna --- inte utan knorr från somliga ordinarie som trots högre placering och lön fick stanna i realskolan och öva subjekt och predikat.
Snart var han uppe i studentexamen.
Censorerna måtte gett honom bra vitsord eftersom han fick fortsätta --- censorerna var också till för att sätta betyg på lärarna, hemliga betyg som gick vidare till rektor och Skolöverstyrelsen.
Han var infogad i skolsystemet, utan att vara mer än extralärare ; bihangslärare.
Han arbetade hårt och spänt, och såg ut som en streber.
Yngst på kollegiet, yngste läroverksläraren i hela landet, efter vad som framgick av matrikeln --- han skröt vid tillfälle över hur fort han kommit sig upp.
Äldre kolleger granskade honom sarkastiskt, och mumlade om nya kvastar, de som sopade så bra.
Men var det nåt som kvastarna behövde skämmas för ?!
Han brydde sig inte om att hans snabba klackar smällde i golvet --- han hade klackjärn för att spara på lädret, det var före hårdgummits tid.
Och trapporna tog han två steg i taget ; hans öknamn blev Häcklöparen.
Genast hade han märkt hur fragmentariska hans egna kunskaper var, trots examen.
Den lärare som vet mycket har åtminstone den förutsättningen att bli en bra lärare.
Alltså tog han hem böcker från biblioteket och läste om kvällarna, om de historieepoker och diktare som han just sysslade med i klasserna.
Och han tog vara på drastiska anekdoter han stötte på, fyndiga repliker, situationer som var spännande att höra och lätta att komma ihåg --- sånt som Plutarchos och Snorre blivit berömda på.
Det var länge sen han satt på Weibulls föreläsningar och hörde professorn ironisera över hur lätt man beblandar sanning och dikt.
Det hände att han överansträngde sig.
Sista timmen en dag började klassrummet snurra runt för honom, han talade allt långsammare och såg eleverna deformeras och glida om varandra.
Knäna blev mjuka, men han lyckades ta sig ner till kollegierummet där nån ringde efter taxi åt honom.
Han for hem ; där kräktes han upp hela frukosten och hade hög feber.
Elisabet hjälpte honom i säng, pysslade om honom och gav honom brom.
Sen sov han i tolv tretton timmar.
Och nästa dag kände han sig kry igen.
Hon bad honom ta ledigt en dag, men han skulle iväg.
Vädret var vackert, redan av den korta promenaden till skolan märkte han att han var återställd.
Och han urskuldade sig hos rektor att han väl råkat ut för nån matförgiftning.
I undervisningsplanen stod att skolan skulle göra eleverna till observerande fritt tänkande människor och befordra deras självverksamhet.
Dag gillade målsättningen : den lät vacker.
Men hans egna timmar gick inte åt det hållet.
Han ville dela med sig.
Han hade samlat på sig kunskaper och värderingar ; nu måste han få ge dem ifrån sig.
Det var en in- och utandning.
Han andades in kvällen innan när han förberedde lektionerna ; han hade andats in under alla åren när han studerade.
Sen gick han till skolan och andades ut.
Som lärare satt han i kateder, antingen som en kringbyggd mur mot klassen, eller åtminstone ett bord på en estrad, ett par decimeter hög.
Han var nöjd med katedern.
Ibland lämnade han den och gick omkring i rummet ; han lämnade den ganska ofta.
Men det skedde för att han var orolig : han vandrade omkring och lät sina kunskaper flöda ( peripatetiskt, hette det hos Aristoteles ).
Då och då gav han nån fråga eller fick igång nåt samtal.
Han visste med sig att den riktige läraren kommer med arbetsuppgifter som han fördelar bland eleverna ; sen sitter de enskilt eller gruppvis och sysslar med dem.
Men han hade inte lust till sånt, och inte tålamod ; han improviserade, och var nöjd när han kände att eleverna var uppmärksamma och tog emot.
Var också nöjd varje gång som nån diskussion med dem kom till stånd.
Men han hade alltid sin distans till dem : avstod inte från sin kateder och vände alltid tillbaka till den.
Alldeles som Simon, hans egen beundrade gymnasielärare.
Han märkte snart hur mycket han kopierade honom.
Han slapp att vara högtravande som Simon --- han var inte av den läggningen.
Men han ville översvämma sina elever, som Simon.
Exubérance, var ett vackert franskt ord som passade.
Och han var mindre auktoritär än Simon.
Han hade lärt sig i Lund att sanningen är svåråtkomlig, mycket.
Det han framställde som sanning ( för enkelhetens skull : det skulle ta för lång tid att alltid bifoga reservationerna ) det var bara en partiell sanning.
Därför kunde han aldrig få riktig pondus i det han sa.
Han ville gärna säga det, och sa det ofta med stor iver.
Men bredvid satt ständigt en tvivlande sate ; när det sagda var sagt, då suckade saten ; och eleverna urskilde sucken.
Och kom de med sina invändningar, då hörde han på.
De var i tonåldern och ville säga emot.
Visserligen levde de i en militärstad där det ansågs självklart att några skulle kommendera och de flesta marschera.
Och de levde i ett årtionde som bara med stor tvekan godtog att ungdomen var upprorisk.
Men Dag lät dem trotsa, och diskuterade med dem.
Han snäste inte av dem ; pikade dem aldrig för att de var naiva ; aktade sig noga för att bli ironisk emot dem --- ironi skulle göra dem lika illa som de gamla örfilarna.
Han tyckte han fann den lämpliga avvägningen mellan att låta dem hållas och sätta dem på plats.
Men toleransen hos honom hade sina gränser.
Han lyssnade på dem ; men de måste i alla fall förstå att han satt inne med den stora överblicken.
Just därför att han visste så mycket kunde han vara flott mot dem och låta dem spjärna emot.
Under alla förhållanden var han spelets herre.
Nerlåtande vinkade han till dem att tumla ni om ett tag --- här står jag med stoppuret.
Till och med att han aldrig kom ur jämvikt var ett slags dryghet : ni ska inte tro att ni är starka nog att få mig förbannad, å nej.
Eleverna märkte väl sällan att balansen hos honom var suspekt.
Men själv kände han det ; kunde ändå inte göra något åt det.
Han kunde också vara generad över att han visste mer än de.
Han urskuldade sig : det måste bero på nåt underligt förbiseende att de inte var jämnkloka.
Så rättade han till olikheterna --- just genom att han till exempel refererade Runebergs Kung Fjalar för dem.
Och ni får inte vara onda på mig för att jag under åren när ni bara var småbarn hann med att läsa den långa dikten.
Nu berättar jag den ; nu vet ni lika väl som jag vad den handlar om.
Sen var det självklart att de framdeles visste det.
Han hade lärt sig i pedagogiken att en lärare måste repetera : ständigt, ofta, mycket.
Men han drog sig för att repetera ; det var att ringakta eleverna.
Det han en gång hade lärt ut, det måste finnas kvar hos dem ; och han skulle inte vara misstrogen och kontrollera.
Fast några av dem opponerade sig : hur ska vi komma ihåg det som blivit sagt en enda gång ? Magistern fordrar för mycket.
För magistern är det ingen konst : magistern har läst det hundra gånger och sagt det i klasserna och tagit om det --- för magistern är det vardagsmat.
Men vi stackare ?!
Och så var det kanske riktigare att nöja sig med mindre och nöta in det som var mindre ; gnata in det ; tråka in det.
Men han ville inte.
Efter sista timmen gick han hem till den tysta Vittusgatan.
Ibland hade han portföljen packad med uppsatser som skulle rättas eller böcker som skulle läsas.
Men dessutom var han nygift.
Under dagarna ordnade Elisabet i deras tvåa : sydde gardiner och satte upp dem, köpte små saker med den magra kassan.
" Vad säjer du om den här lilla löparen ? Är den inte söt ? Det är blekingesöm, di hade den utställd hos hemslöjden och jag kunde inte låta bli.
" Jo, han höll med att den var söt, och lärde sig att sån var blekingesöm.
Nån nasare hade ringt på och hon hade köpt två små glasvaser.
" Man kan ju ha dom tomma, bara som prydnad, så här på byrån --- så dyra som blommor är.
Men sen till våren när de första blåsipporna kommer, och tussilagon.
Det är ju som att förbereda dom : skaffa dom här vaserna.
" Och som att skaffa vagga långt innan barnet är kommet, svarade han.
Och hon skrattade förtjust åt hans jämförelser.
Hon gick matlagningskurs.
Ester hade spått ofärd : " Hur i all sin dar ska det här gå!
Hon kan inte laga mat.
Hon har aldrig brytt sig om det.
Det har hon låtit mig göra ; bara klagat när den inte smakade henne!
Och en läckergom är hon.
" Nu lärde hon sig på kursen och var ivrig att tillämpa lärdomarna.
Han är alldeles för mager, hade tanterna sagt om Dag.
Det var en utmaning till henne.
En gång i veckan fick hon honom att väga sig, när de var ute på kvällspromenaden.
Och han ökade stadigt i vikt ; hon hoppade jämfota av glädje när hon såg på vågbiljetten.
" Det klär dig att vara lite rund i kinderna.
Och ännu rundare ska du bli.
" Hans magkramper kom alltmera sällan ; till slut var han alldeles fri ifrån dem.
" Ser du, det är maten jag lagar!
Ska du inte tacka mig för den ? " Han svarade att de speciella efterrätterna betydde nog ännu mycket mera.
Och då enades de om att både det ena och det andra var viktigt.
Hon var utan vördnad för hans lärda kolleger, de andra extralärarna.
De var magistrar och licentiater och en till och med doktor.
Det visste hon ; men det viktiga var att en var sur och ouppfostrad, och när man väl har träffat honom en gång och vet om honom, sen går man omvägar för att slippa möta honom.
Men en annan var gullig och egentligen ett stort barn ; det vore nog tur för honom ifall också han fick nån fru som tog hand om honom!
De gick upp till rektorn på visit --- det skulle man göra i Karlskrona.
Och hon frågade mellan kakorna om rektorskan kunde ge henne adress till nån gumma som hjälp vid storstädning.
Rektorskan bytte blick med rektorn, att ska nu rektor och timlärare ha tjänstefolk gemensamt!
Men sen nämnde hon nån som bodde utåt Björkholmen --- hon var pålitlig och arbetade bra, rektorskan hade anlitat henne i flera år.
Om kvällarna drog de ner sina röda rullgardiner och gick till sängs.
Inga föräldrar eller grannar hade rätt att säga något om deras sätt att leva --- först kändes det bakvänt med en sån frihet, som om han också där hade blivit etablerad i snabbaste laget.
" Du ska göra med mig vad du vill ", sa Elisabet.
Men vad han än gjorde lät det på henne som om hon tänkt sig ännu mer.
Han hade ju hört, och även läst i böcker vad allt man kunde hitta på --- van de Veldes Det fulländade äktenskapet var den tidens stora rådgivare.
Men variationerna lockade honom inte ; han hade alldeles nog med det enkla nummer ett, som han kunde upprepa kväll efter kväll.
Men det som var nog för honom kunde inte alltid räcka för henne.
Hon var glad över att han blev så lycklig med henne som han sa att han blev.
Men han somnade ifrån henne alldeles för fort, började hon antyda --- han var också i allt mera kvällssömnig än hon ; i gengäld morgonpigg.
Nåt motstånd fanns kvar från hans puritanska förflutna : nu hade de fritt fram ; men de behövde väl inte rusa iväg så hiskeligt långt för det.
Och rädslan var där att de kunde få barn.
De skulle nog skaffa sig med tiden ; men inte än --- de använde de vanliga medlen att förhindra.
Men där var han fumlig som en ungkarl : han blev ingen lugn äkta man för att han gått igenom ett bröllop.
Hon lirkade med honom och gav anvisningar.
Ibland blev han pryd och backade.
Men efter några kvällar hade han ångrat sig och var beredd till mer ; hon berömde honom och sa att han var en riktig viking.
van de Velde inskärpte hur riskabelt det var att låta kvinnan få befälet i sängen.
Men snart kände han att det inte alls var så farligt : han fanns där i stället till hennes tjänst --- det passade honom att vara följsam.
De verkliga älskarna spelar på sin kvinna som på ett instrument ( visste han ).
Själv hade han långt innan han kom dit --- han tillstod det, och tvekade om han skulle skämmas över det eller ta det som ett naturligt nybörjarstadium.
Men tills vidare kunde han i stället vara instrument åt henne.
Det var hon som fick spela ; han spelade gärna med.
Rätt snart var hon tillbaka på det gamla kontoret i Kalmar.
Chefen ringde att de klarade sig inte utan henne ; kunde hon inte rycka in ett tag, nu när arbetet hopat sig för dem ? Dag tänkte naturligtvis att chefen hade många skäl att sakna henne.
Men hon skrattade förtjust, kastade sig om halsen på honom, och frågade om han inte kände hur omöjligt det var för henne att ha nån annan än honom!
Och var det inte bra att också hon kunde tjäna pengar åt dem ? Så var hon tillbaka i Kalmar under veckorna : hos Ester, i sin gamla flicksäng.
Han kunde telefonera till henne.
Men telefonsamtal blev snart dyra ; de skrev till varandra --- på måndan om hur det känts att bli ensam på söndagskvällen, på torsdan om hur långsamt som dagarna gick men nu var det snart lördag igen.
Han var glad åt hennes brev.
De var fulla av omsorger om hans hälsa ( lite för fulla, ibland ; han var bondfrisk, och hur var det : hon ville ju inte bli sjuksköterska ?!
) Och breven gav direktiv om hur han skulle städa och använda förrådet hon hade lämnat i skafferiet --- sånt tog han hellre ad notam.
Hon berättade från kontoret, och klagade över hur Ester tjatade och var olyckskorp, precis som förr!
Och hon slutade med tusen miljoner kyssar eller biljoner, allt eftersom det var plats med nollor på sista raden.
Varje veckoslut tog hon det lilla ångtåget ner till Karlskrona ; han mötte på stationen.
Och hon hade sig själv med sig, men också väskor och kassar med saker som hon ökade ut hemmet med : mollan säjer att jag plundrar ut henne, men vi behöver dem ju mycket bättre än hon.
Sen var det lördagskvällen och natten.
Och på söndagskvällen måste hon iväg på nytt.
De andra extralärarna gycklade med honom att han så snart hade blivit övergiven : hade han gjort så illa ifrån sig ? Han slog tillbaka att de skulle inte vara skadeglada ; det vittnade bara om att de var avundsjuka.
Och nu kunde han gjort dem sällskap till pensionatet där de åt, eller till handbollsmatcherna som angick hela stan --- Karlskrona var i elitserien de åren.
Eller satt de nån kväll med sina groggar, förstod han på deras samtal ; kostade på sig en fylla på Stadshotellet nån gång.
De var rätt isolerade i stan : varken de ordinarie lärarna eller det övriga borgerskapet släppte in dem.
Men de väntade på att åren skulle gå och meriterna samla sig ; med tiden skulle även de bli ordinarie.
Dag menade att det hade varit nyttigt för honom att träffa dem också utanför kollegierummet.
Han hade mycket att lära sig av maskulin stil, och även av vanligt vardagsumgänge.
Nån gång följde han med dem, och märkte genast hur avig han var.
Han visste inte hur man kallpratar med varandra ; borde öva sig i den avspända kamratliga skämtsamheten ; dög inte till att sköta händer och ögon och pauser utan klampade på och förstörde snacket så snart han var med.
Sånt behövde han bättra på ; det skulle varit en lämplig parallell till att han gift sig.
Men han höll sig mest på håll.
Bjöd knappast hem dem, fast han var den ende som hade lägenhet --- de andra hyrde möblerat.
Han åt ensam i det tomma köket.
Och efter maten hade han lektioner att förbereda och skrivböcker att rätta ; och räkna dagarna tills Elisabet skulle vara tillbaka igen.
Egentligen var det bra att han blivit ensam, tyckte han.
Han hann mera då.
När hon vikarierat slut köpte hon en stor axminstermatta i Kalmar.
Hon hade sagt honom att hon ämnade göra det.
Han bromsade : mattan var onödigt överdådig, tyckte han, och de skulle hellre hålla pengarna i reserv.
Han hade för sig att de kommit överens på det sättet.
Sen överraskade hon med att ha den väldiga mattrullen polletterad med sig på tåget.
Och hon pratade på : " Mamma följde med mig i affären ; hon rådde mig att ta den.
Och så lite möbler som vi har ... men det gör faktiskt ingenting längre, med en sån här matta!
Märker du inte att nu blir det inte så kalt längre i rummet när vi brer ut den ? Jo det är självklart att du märker!
" Men han kände sig sidställd.
Det kom för honom att han skulle huka sig ner på mattan, för att noga kunna bese alla lianer och fåglar som var invävda i den.
Det var en elak besiktning ; naturligtvis förstod hon det.
" Så får vi rulla ihop den och skicka tillbaks den!
Jag har tatt den på öppet köp, för en vecka.
Vill du hellre det ? " Men sånt kom inte i fråga --- mattan var ju redan hos dem.
" Och det mesta har jag betalt kontant.
Får vi svårt med det som resterar, kan jag nog få ett par veckor till på kontoret.
" --- " Det är väl precis vad du vill ", muttrade han därnerifrån, " du vill ha anledning att vara där också.
" Hon slängde igen dörren och gick ut i köket.
Men han kunde inte fortsätta att krypa på alla fyra ; han masade sig upp igen, i upprätt ställning.
Och det var onekligen en vacker matt.
. Och det vrr lumpet av honom att sätta sig på hasorna.
Och hon kunde väl få köpa vad hon önskade sig för pengar som hon arbetade ihop --- även om han alfpig köpte lyx för vad hnn förtjänade.
et vrr ingen far för deras ekonomi ; helst så beredd som hon var att alltid hitta utvägar.
Snart öppnade hon dörren, stillsamt.
Hon låtsades titta på rummet, hur det ändrat sig i det nya skicket.
Men han såg på hennes ansikte hur det redan klarnat upp.
Han omfamnade henne ; de sjönk bägge ner på mattan och invigde den.
" Och du är inte ond på mig längre ? " --- " Inte.
Nu har vi som en urskog här.
Med papegojorna, eller vad det är för fåglar, och växtligheten som vi kan ge oss in i, så här.
" --- " Javisst ", svarade hon.
" Just så tänkte jag också, så fort jag såg den i affären.
Jag visste att du skulle tycka om den, du med.
" Men varför gick allt mera så snart på sned för dem ? Eller var det så att alltsammans från början hade varit snett fast de inte själva begrep det ? Eller var ingenting särskilt snett --- inte snedare än det allra mesta i världen, men de hade nån orimlig önskan att hos dem skulle inget vara snett ?!
Eller var de så helt odugliga i att jämka till rätta det som gled snett ? Eller fanns nån virtuositet hos dem ( och i synnerhet hos honom ) att ställa ögonen så att det som ändå var någorlunda passabelt trots det verkade snett ? Jag vet att han sedan i hela sitt liv skulle älta detta äktenskap ( liksom de följande två, som vart på sitt sätt blev svåra ).
Ända till sin död, för ett par år sedan, höll han på med att förklara och anklaga och urskulda.
Inte så att han var fastnaglad vid sina misslyckanden ; förlamades av dem.
Nej, men han släppte aldrig ämnet Elisabet : skulle minnas och advocera, med nya minnen för varje nytt år --- som om han den förträfflige magistern fått en chock av att han inte redde upp sitt äktenskap utan kraschade kärran.
Först skyllde han mest på henne, ursinnigt.
Men med tiden vältrade han alltmera skuld på sig.
Jag invände, att hade han verkligen varit så betydelsefull att allt eländet måste skrivas på honom ; behövde det förresten skyllas alls ?!
Men han var stungen av sin geting, och måste löpa vidare.
Jag träffade dem som i sin tur kände Elisabet, och som inte alltid var nådiga mot henne.
Jag förde det vidare till Dag ; men han tog inte tröst.
Kanske var hon svår, svarade han, men vilken människa är inte svår ? och vad var han själv : värre än svår!
Det hade varit hans sak att tampas med det svåra, i stället för att vända ryggen till och söka dra sig ur.
Och när han äntligen lyckades bli fri, då ångrade han inte flykten.
Men han tog sig tillbaka till skådeplatsen och rev i ruinerna : just som katastrof var hon oumbärlig för honom.
Det var så tydligt hur han pusslade med sina minnen : bytte ut dem, ändrade på accenterna, kasserade och favoriserade.
Med åren blev han mer försonlig, påstod han.
Jag bestred : säkert mildare mot henne, men i gengäld strängare mot sig själv.
Vilken gungbräda de hade, också när de inte längre satt på den med sina personer : än han, än hon som tyngde ner!
Vilken piska han svängde över dem bägge!
Och så skärrad han kunde låta när inte mycket kom ut av rannsakningen!
Stort och smått som han la på bordet!
Där sas till exempel hur snar hon var till att klaga på folk : grannarna, värden, andra lärarfruar.
Men då skulle han strax bli förstående och objektiv --- för de andras räkning!
Han försvarade alltid dem som hon kritiserade.
Emellanåt hade han väl skäl att göra det.
Men också då gjorde han det med såna ord att hon framför allt måste tycka att han var illojal mot henne.
Samma med hennes väninnor.
Hon kom på kant med dem ; men han var pedantisk i att granska det hon beskyllde dem för.
Han menade att hon borde ha överseende med dem, så som han hade överseende med dem.
Och den enda han inte översåg med, var hon!
Där kom nån djävulens lust att alltid tycka tvärtemot henne.
Alltid fanns några fakta som hon förbisåg --- det kunde han utgå ifrån, tryggt.
Därför måste det vara fel det hon påstod, och han kunde alltid hävda det motsatta.
Han blev ideligen en käring mot hennes ström.
Staplade anmärkningar mot henne ; alla slags anmärkningar.
Där var att hon blev högljudd ibland när de träffade andra människor, och pratade forcerat --- han kallade det ohyfsat.
Om de gick nån gång och dansade, så flörtade hon vulgärt med andra och glodde på snygga pojkar så han blev svartsjuk.
Han glömde av hur han förhärligat primitiva människor, och upphört med att vara magister när han kom till henne.
Nu fanns det primitiva där ; men då vantrivdes han inte alls med kulturen utan ville gärna ha den.
Han irriterades av att hon inte kunde resonera logiskt, inte lyssnade på hans långa argumentationer.
Han var redan den typiske läraren : hade till yrke att veta bättre än alla andra.
Och han plattade till henne ytterligare med lärda ord som han kunde utgå ifrån att hon inte begrep.
Han föreslog henne att hon skulle ta vara på sina anlag till att teckna och måla ( så mycket fritid som hon hade de perioder när hon gick hemma om dagarna ).
Han köpte vattenfärger och akvarellblock ; men hon hade ingen lust.
Och inte läste hon böcker som han anvisade henne ; men rätt som det var hade hon en till av de satans veckotidningarna.
Han gnydde, och hon --- skrattade : " Å, var inte så mallig du!
Di har så bra recept ; och råd om hur man kan möblera.
" Konstant hade han blivit motsträvig mot henne.
Det var nämligen skapelsens ordning att en man är förmer än en kvinna ( liksom en lärare trots allt är förmer än en elev ).
Och om då hon är raskare än han med beslut, då måste han hejda henne för att skapelsens ordning ska vara respekterad.
Lät hon för säker, då måste han ta ner henne, rejält.
Och eftersom en kvinna är listig ( och blir listigare ju längre hon är med ) så måste han jämt vara på vakt mot henne ; jämt.
Det var en nesa för karlen att bli så beroende av henne som somliga blir.
Somliga tar hellre död på sig om de måste leva utan henne --- sånt var en förnedring.
På ett poetiskt plan var det snyggt ; men annars förkastligt --- han kände det genom hela sin kropp.
" En sån krake!
" hade det hetat därhemma om en som de haft i bygden : han sköt sig när jäntan gav sig av med en annan.
" En sån ynkrygg!
Han borde i stället blitt tacksam att han blev av med en sån ryslig en!
" Dag ville instämma.
Sen visste han hur lätt han själv kunde bli en likadan ynkrygg.
Mera än så --- hur han åtrådde att bli det.
Det var tarvligt ; det kunde inte erkännas ; det måste gömmas undan --- men han var sådan!
En Simson som längtade efter Delila.
Och först bekämpade han henne så gott han kunde.
Men han trånade efter den natt när hon skulle besegra honom.
Hon klippte av honom hans hår ; han fick sina ögon utstungna och vräktes ner i en källarhåla, drypande men kall.
Och hon gick ifrån honom, tillsammans med filistéen som blev den nye för henne.
Han såg dem inte för han var ju blind ; men han hörde hur de kuttrade med varann.
Det fick han ligga där och minnas, resten av sitt liv.
Dag var ingen Simson : sitt hår lät han sköta hos frisören.
Till jul fick han en flaska hårvatten av Elisabet --- det var ingen present av nån Delila.
Men en söndag, långt tillbaka i deras början : de satt i var sin stol och var dästa efter en festkväll.
De hade inget att göra ; honom irriterade det, men för henne var det skönt att bara ta igen sig.
Då hämtade han fram några snören.
" Bind mig!
" bad han henne ; i slöheten fick han en önskan att göra det suddiga tydligt.
Hon gitte inte : " Vad är det för trams ?!
" Då måste han bli ivrigare ; han tiggde henne, la snörena på hennes knä och sträckte fram händerna.
" Men varför ? " --- " Jag vill så.
Gör det, får du se.
" Till sist blev hon arg : " Det är ju sliskigt!
Tig med dig!
" Och han blev som avhuggen, och teg.
Men medan han teg, så kände han att detta var också ett sätt att bli bönhörd.
Han blev avsnäst, han blev plundrad på sin hemligaste vilja.
Ja hela hans person blev kvävd ; långsamt stegrade sig i honom en enorm glädje över att så skedde.
Han drog sig baklänges i sin vrå, och var en fjäder som spändes.
Han såg hur hon borta i sin stol började vakna.
Ögonen började glittra i henne ; hon mönstrade honom, svalde, sträckte på sig både lojt och myndigt.
" Se så!
Kom nu här i stället och kyss mollan på hand!
" Och han lydde.
Metrarna fram till henne blev till en urskog, också de.
Han kröp långsamt för att tömma den lilla sträckan på dess möjligheter.
Kroppen kändes tung och blodfull, han hörde henne kuckla och mana på.
Hon hade sträckt fram handen ; men när han närmade läpparna drog hon undan den.
Han kröp ett steg till och grep tag i den, kysste den och kände den lite skrovliga huden ; kysste i ett och blötte ner alla hennes ringar med spottet.
Han kysste handleden, armen, och vidare.
Hon skrattade högt uppe över honom och blev allt större.
Han gick omkring i Karlskrona.
Allt fler visste att han var den där nye läraren som ungarna gillade rätt bra.
Men själv kände han att han var som stan : några minimala hus, små träd i parken, lite människor och trafik --- men under dem den vidsträckta döda graniten.
Överallt hade man så nära ner till graniten.
Och kom man ut på Vämö eller Saltö eller Elleskär bumlade den än tydligare i dagen.
Den var omottaglig för både blöta och sol ; drog bara över en slöja av vegetation.
Man kunde spränga i den, med dynamit.
Men kanterna blev vassa, så man kunde spräcka tinningarna mot dem om man föll.
Och stora resten var oåtkomlig, lika okänslig som urgammal, omöjlig att återföra till den ursprungliga lavan och glöden.
Han var som stan : sten i botten, byggd på hälleberget, på det där viset som bibeln var så dum att den lovprisade ( Matt.
7 ).
Han påstod ibland att han var nyanserad och känslig --- i motsats till Elisabet som tvärtom var grov.
Och det var sant, men ännu mera var det lögn : han var hundra gånger så hård som hon.
Ingenting kom riktigt åt honom ; om blixten var fräck nog att slå ner direkt på hans yta, så studsade den bara upp igen --- det vore en syn att se!
Till och med ett samlag med henne, hett och förintande, var ändå illusoriskt.
När det var över hade det inte riktigt varit där.
Att han så snart längtade efter ett nytt, fick bli bevis för att det förra bara varit en tillstymmelse ; ett knallpulver.
En annan söndag i Kalmar, när Elisabet och han varit på cykeltur på Öland och haft med sig hans lillebror.
Under dagen märkte han ideligen hur Ernst beundrade Elisabet : han såg på henne med tindrande ögon, lyssnade på henne, blev generad när hon klappade honom på handen eller kinden.
Och Dag kände sitt ansvar att han inte fick skaffa lillebror en olämplig svägerska.
På återvägen missade de en båt, så att Ernst måste stanna över natten i Kalmar.
Han var uttröttad och somnade genast.
Dag stod vid soffan där han låg, och var sprängfylld av ömhet och tillgivenhet för honom.
Ernst verkade febrig efter all solstrålningen, hans vackra ögonhår var nerfällda över de orörliga ögonen, andhämtningen var så gripande djup.
Och Dag sa sig att sådan ömhet kände han aldrig för Elisabet ; sådan omedelbar tillgivenhet.
Skulle han inte vänta med att gifta sig tills han träffade nån som han åtminstone kunde älska lika starkt som lillebror ? Nu var svägerskan sen länge ett faktum.
Den lilla scenen med Ernst hade varit ett momento.
Han hade själv varnat sig : visat upp att det var långt kvar innan Elisabet fått plats ett i hans hjärta --- så som en hustru bör.
Men trots varningen hade han gått kyrkogången fram med henne!
Sen försvarade han sig : mot lillebror var allting så lätt --- en parvel knappt hälften så gammal som han, en som litade på honom och anförtrodde sig åt honom.
Mellan dem behövde aldrig finnas nån kraftmätning.
Och när man varit tillsammans ett tag går man enkelt ifrån varandra : ja nu har du sovit ut, nu åker du väl hem till Arby, hälsa dem!
Med sin hustru har man det bra mycket svårare : två vuxna människor som ska gå parallellt med varann men aldrig är parallella.
De kan vara omtänksamma och villiga till anpassning.
Men lidelse och kåthet blandas in ; man inte bara kysser men nyper också --- man får nån vällust av att nypa och nypas.
Viljorna är hårdare ; ömheten har svårare att ta sig fram och utveckla sig.
Man längtar efter varann, men kan inte längta så entydigt ; och av allt det svåra känner man sig avog, eller bortstött.
Då kan man förbanna sin bröllopsdag ; förbanna det ögonblick när man såg henne första gången och harpunen satte sig fast i en.
Men nästa stund har man förstått att man hellre ska välsigna.
Man tänkte så lättvindigt om vad kärlek är : som att springa hemma på gårdsplanen och leka med syskonen.
Så får man se att leken är mycket mer sammansatt och knepig ; men också nyttigare, för både kropp och själ.
Och då kan man ju rimligen föresätta sig att man stretar vidare : dansar ibland, släpar sig ibland.
Medan Elisabet var i Kalmar skaffade hon dem också en feriebostad för den kommande sommaren : en lägenhet i utkanten av stan, med utsikt över strandängarna och Sundet, åt det håll där Öland inte stängde utan horisonten fick vara rak och outgrundlig.
Hon vikarierade igen på kontoret ; han skaffade sig privatlektioner.
På lunchen kom hon hemcyklandes : han hörde från köksspisen hur hon bromsade in med ett kras i gruset som bara hennes cykel hade.
Sen steg hon av, också med sina särskilda ljud, skyndade upp för trappan och kändes inne innan hon ännu hade öppnat dörren.
På kvällarna var de lediga.
Den sommaren hade hon en bredbrättad hatt, hennes ansikte drog sig in i skuggan och väntade därinne, vilade under vingarna medan det väntade ; hennes dräkt av ljusbeigt linnetyg slöt sig efter kroppen och var ändå en slöja som svävade.
Eller hade hon en blommig tunn georgetteklänning som låg så lätt över höfterna att den var en del av höfterna --- ännu tjugo trettio år senare kunde han inte se en georgetteklänning på någon, utan att känna på nytt hur den sommaren hade varit.
Ändå var det då som han började skriva på en roman.
Genom öppna fönstret såg han ett häftigt sommarregn.
Stora droppar störtade i marken och färgade den mörk, de slog gropar ute i vattnet, de smattrade mot taket på ett skjul och studsade upp och blandades ut till en blöt hinna över takplåtarna.
Luften var orörlig och väntade ; den fick ny doft.
Somliga grässtrån träffades och skälvde till ; somliga lönnblad också.
Sikten krympte och horisonten försvann ; regnet susade, suset ökade och avtog, ökade på nytt och drog sig åter baklänges.
Nere på vägen sprang någon, skuttade över pölarna och krängde kavajen över huvudet till skydd ; i fotspåren efter honom samlade sig vattnet, det skvalade i rännstenen och grävde diken i grusvägen.
Sen började luften vakna igen och röra sig ; de majestätiska molnen började avteckna sig och glida bort, stackarna var gråblå och överdragna med lättare slöjstråk.
Snart skulle solen lysa fram på nytt.
Blev det nån regnbåge ? Nej knappast så dags på dagen.
Han var extatisk över vad han såg.
Och han ville avbilda det med ord.
Men inte bara regnet och dofterna --- framför allt var det sin våldsamma glädje han ville ge vidare, till någon : till sig själv om en stund ; till den som ville läsa honom ; till alla!
just som han som lärare ville ge vidare det han visste ; förmedla, vara transitostation och om de först inte brydde sig om att höra om regnet och tyckte det var trivialt och ingenting, då skulle han övertala dem.
De skulle få sina egna regnminnen förvandlade : jo de hade ju själva varit med om samma underverk!
Mitt i solgasset skulle de längta efter ett störtregn, för solen som just höll på var dock ingenting mot ett underbart skyfall --- måtte det komma snart så man får vara med om det!
Men en regnskur är bara en punkthändelse.
Han ville göra mer än ett prosapoem --- såna hade han gjort många alltsedan han var gymnasist.
Ett helt liv skulle han berätta om, en miljö, en sektion av samhället ; och allt skulle han omfatta med samma glädje som hällregnet.
Inte så att han bara gav lyckligheter.
Av regnet blir man också blöt, genomsur ; man kan bli förkyld och få lunginflammation.
Men inte heller i olyckorna skulle glädjen släppa honom.
Allt liv är glädje, också när det är sorg.
Han började skriva om nån som hade levat i Arby och i Lund --- liksom han hade gjort.
Kanske hade han föreställt sig att romanen rätt noga skulle handla om honom själv.
Men så blev det inte alls : pennan gick snart åt annat håll.
Han var överraskad.
Och när han undrade över det, då begrep han.
Han hade börjat i glädje.
Men snart nog kände han att han inte kunde använda sina minnen.
När han sysslade med dem blev de snabbt för obetydliga.
Och mer än så : nåt nesligt lådde vid dem --- inte därför att de var speciellt skamliga, men de var hans minnen!
Av nån anledning behövde han skydda sig mot dem, och det gjorde han genom att hålla dem förbjudna.
Han märkte att de redan var förseglade med sigill som inte fick brytas.
Det som hänt honom skulle ju vara omgivet av nåt slags helgd.
Men helgden måtte nu finnas på annat håll ; och han kunde inte erinra sig sitt eget liv tillräckligt produktivt, inte syssla med det så frimodigt som han behövde.
Han ville krångla sig ifrån.
Och sättet var enkelt nog : han hade sin fantasi.
Fantasi är inte att fabla ; utan en egendomlig förmåga att göra om ett ställe utan att röra sig ifrån det.
Man har ett stoff, men bryr sig inte om att avbilda det.
Utan man överlämnar sig åt det, och upptäcker då att det rör på sig och ändrar sig efter viktiga syften som man inte kan kontrollera.
Men man måste underordna sig syftena : man lyder dem och skriver efter deras diktamen.
Sån var hans estetik ; det skulle dröja länge innan han insåg hur han skojade sig med den, förskönade all möjlig förljugenhet.
Han producerade sig med en orolig iver som tilltog allt mera ; men det var ingen garanti för att han var på rätta vägar.
Egentligen var han en and som simmade omkring på sin yta och gackade --- han skulle i stället varit en fisk, där långt nere i vattnet.
Anden dök ner nån gång ; man kunde se buken på den, och fötterna med sina hinnor som sprätte i luften.
Men det var tillfälligtvis ; annars sam han iväg efter som solen lyste och de andra fåglarna höll till ; åstadkom små svallvågor och en vinkling efter sig där han själv var spetsen.
Då var det underliga att det han skrev ändå hade sin egna sanning.
Den fanns där inte genast.
Men han skrev om det han skrivit veckan innan ; han skrev om det flera gånger, och efterhand var det autentiskt.
Det blev hans allra verkligaste verklighet --- om han nu skulle bruka det svåra ordet.
Och han ville stå för den verkligheten, trots att han varit övermodig och dristat sig att hitta på den.
Han ville övertyga andra om att den var en värld lika god som alla andra världar som trängdes i stora rummet utanför den.
Nu visste han : genom att skriva skulle han äntligen bli hopsamlad.
Vad som hänt honom under alla åren : jo han hade gjort sig ett skatbo av tusentals kvistar, med allt han påverkats av och lärt sig.
Men kvistarna spretade åt alla håll : gluggar och hål, och inget rede alls att hålla till i.
Ända tills nu : nu upptäckte han sättet att samla kvistarna, fläta dem, täta hålen, få sig ett näste där han kunde fortplanta sig.
Han hade föreställt sig att Elisabet kunde bli hans bo, och hade gift sig med henne.
Men han misstänkte redan att till det dög hon inte ; han insåg det.
Han hade likaledes tänkt sig att skolan.
Men också den var oduglig.
Och han skulle varit ställd om han inte haft sitt tredje medel.
Tack och lov, han hade det tredje.
Hans roman började med att en man står ute i natten och ser stjärnorna falla.
De faller mycket tätare än nånsin perseiderna i augusti.
Ett himmelskt ljudlöst bombardemang : sneda strimmor som aldrig räcker ända ner till honom så de blir farliga och kan träffa honom ; men de vill säga honom något.
Ett orimligt stjärnfall --- Dag hade velat bli astronom en gång, och visste att så regnar det aldrig från himlen.
Ändå blev han utförlig, och först efter flera sidor går mannen in i sitt hus ; då är en son född åt honom.
En patetisk prolog : romanen handlade sedan om hur sonen inte alls blir något sublimt.
Tvärtom har han klister under sulorna ; inga glasögon får han som lämpar sig.
Till sist hittas han död bland sina böcker.
Och schaggan som var inblandad hann smyga sig bort och blev aldrig spårad.
Alltsammans skulle heta Utestängd.
Och det var en mycket adekvat titel, menade han.
Någon ville kanske påpeka att han för egen del inte hade skäl att kalla sig utestängd.
Han hade sin funktion i samhället --- ett privilegium som långt ifrån alla åtnjöt.
Och han hade sin hustru.
Men påpekandena hade ingen verkan : han var utestängd från sånt som han kände var centralt.
Han skulle ta sig dit in genom sin roman.
Alltså arbetade han hektiskt med den.
Skolan tog mycket tid.
Men om han använde håltimmar som fanns i hans schema, och om han inte pratade bort rasterna med kollegerna, och om han genast gjorde undan kriorna när han kom hem på eftermiddagen, och om han steg upp lite tidigare på mornarna, då kunde han få undan skolarbetet och ha plats för romanen.
Han var inte beroende av nån inspiration, som han måste vänta på tills den urladdade sig.
Det var ett finare slags författare som hade den helige anden till hjälp.
Han hörde inte till dem ; men som han hade det ställt var det lyckligare för honom att han kunde skriva som snickaren snickrar.
När han satte sig till, hade han alltid ett stycke att ta itu med som han förutsett gången innan och gjort nån anteckning om.
Och medan han arbetade vidare kom nya infall hur fortsättningen borde bli och han kunde notera dem för morgondagens behov.
Ibland kom infallen på skolvägen eller mitt under en lektion ; han hade alltid pennan till hands att krafsa ner ett par ord för att minnas.
Han teg för andra med vad han gjorde.
Elisabet måste få veta det.
Hon blev betänksam ; men när han bad henne lova att inte förråda något, då lovade hon och höll alltid löftet.
Kollegerna undrade över vad han sysslade med i sin undandragenhet.
Han ljög : " Man måste se till att öka ut sina meriter.
" Sånt kunde de ha förståelse för ; på kollegierna fanns alltid strävsamt folk som slet med sina avhandlingar, mer eller mindre i tysthet --- tills de kunde överraska med att disputera, och slänga upp dörren för sin framtid.
Att Dag författade misstänkte igen.
Ty det vet man ju hur en blivande författare ser ut : bohemisk och oregerlig, spännande och löjlig men med glansen omkring sig redan i förväg.
Inte den strävsamma knottriga pedagogikmaskin som Dag verkade vara.
Men Elisabet började klaga : Snart ser jag bara ryggen på dig när du är hemma ; du bara sitter vid skrivbordet.
Och det kan ju inte vara så roligt för mig : det är som om du övergav mig.
Han sa henne att det var fel.
Visserligen var han som borta i sitt skrivande, timmar i sträck.
Men när han sedan kom till henne, kände hon då inte hur stark han var --- mycket starkare än om han inte hade skrivit ? Själv tyckte han det var så.
Men hon tyckte inte ; och hon ville att han skulle ge sig mycket mera tid med henne --- ge dem gemensamt mera tid.
Han skulle sitta med henne och prata om att potatisen hade stigit i pris ; och hur var det med filmen de såg kvällen innan ? hon hade funderat hela dan på den.
Och hon fortsatte att kan du vara säker på att du har nåt för att du sliter så med den här boken ? Också han hade sina tvivel ibland.
Därför blev han ond på henne när hon talade så.
Det var hennes skyldighet att tro på honom ; tro alltid, även när han själv inte orkade.
Så har författarhustrur gjort genom tiderna ; han som var så studerad visste om många, och säkert hade redan gamle Homeros haft en sådan fru.
Då sa Elisabet : Vi ska skaffa oss ett barn.
Han blev förfärad.
Han hade redan ett barn som han försökte föda och föda.
Och han ville inte ha nån konkurrent till det barnet ; rival ; hinder.
Med ett vanligt människobarn följer störd nattsömn och sedan dova dagar.
Det ville han inte ge sig in i, han som gned på timmarna för att få dem att räcka.
Men Elisabet önskade.
Och utan att hon upprepade eller tjatade märkte han att hennes önskan var för stark.
Han måste säga sig att det var rättvist mot henne.
Han hade tagit sig för att bli havande utan att fråga henne om lov.
Nu ville hon nåt liknande, fast hon inte kunde börja utan att få hjälp av honom.
Skulle han inte då ställa upp ? Förresten hade han börjat lära sig att det som Elisabet ville ändå alltid skedde.
Än mera nu : när han la ifrån sig pennan och steg upp från sin koncentration, då var han ofta som yrvaken och vacklade.
Då kunde han styras med ett fingerpet.
Hon hade nog lagt märke till det.
Det hon föresatt sig, det kom att ske ; och han kunde lika gärna finna sig i det genast.
Så lät han gummit vara och stannade ändå kvar i henne.
Och bortom hennes kropp fanns en rymd utan gränser som han störtade ner i.
Han släpper alla tankar, slipper alla invändningar, är överlämnad åt det stora ingenting och verktyg åt det.
Han är oändligt lycklig utplånad försvunnen.
Liksom hon --- så här ska vi ha det, jollrade hon med honom : om du bara visste vilken skillnad mot vad jag kände förr!
Men det går inte alltid så lätt att göra ett barn.
Mens efter mens --- hon snyftade över dem : vad var det för en liten pys som där måste spolas ner ?!
Dag kände sig lättad ; och han kände sig skamsen.
Till sist började Elisabet säga att de kanske inte kunde få något.
Hon undrade : det är väl inte så att du nån gång, ja i Lund, att du där har råkat ut för nåt ? Han svor på att inte ; de bestämde sig för att vara uthålliga och hoppas på nästa gång.
Och uthålliga var de gärna och mycket.
Tills hon fram på hösten var i grossess.
Hon var salig, och kinkig att hon måste vänta i åtta nio månader till.
Nu skaffade hon sig böcker : hur hon skulle sköta sig, och hur hon skulle sköta pojken när han kommit ( en pojke hade hon bestämt sig för ).
Hon observerade Dag om han var tillräckligt glad att bli pappa --- han var glad, men han låtsade sig ännu gladare för att vara henne till lags.
Hon måste göra långa kvällspromenader, för det var nyttigt ; han gjorde henne naturligtvis sällskap, de valde ut de minst backiga gatorna och såg sig noga för om där blivit iskanor på trottoarerna.
Och han höll undan alla tankar att han nu kunde suttit hemma med sitt manus i stället.
Men hon blev också lynnig.
Ett vårdslöst tonfall från honom, och strax var det att han ringaktade henne, nu när hon började bli ful och uppsvälld.
Hon hade hört att så betedde sig de flesta karlar när deras fruar var med barn ; inte kunde hon räkna med att hennes karl skulle vara bättre.
Och även om han inte skrev så istadigt som förut, så kunde han inte släppa de eländiga papperen.
Sån egoist var han att det stackars barnet de väntade kunde han offra, bara han fick hållas med det här som gått honom på hjärnan.
Och Dag var oerfaren : han var kränkt och kände sig orättvist beskylld.
Hans egen mor berättade att när hon väntade honom, då fick hon minsann vara i gång som vanligt och kunde inte göra sak av att han var i annalkande.
Han lät Elisabet veta det, till passande efterföljd.
Men hon värjde sig : tänkte inte bli nån martyr, nån undergiven slavinna som stackars Anna.
Och när karlen satt sin frukt, då hade han visserligen bidragit med sitt ; men han skulle inte tro att han därför inte hade mer att göra!
Men Dag hade många förebilder hur brutal och hänsynslös en konstnär måste vara när han försvarar sitt arbete, sitt kall.
Till den hänsynslösheten hörde också att fortsätta som förut även om hans kvinna skulle föda.
Och helt brutal kunde han inte vara, men halvt.
Och det halva var nog för att Elisabet skulle känna sig sviken.
Barnet skulle födas i slutet av juli.
Under sommaren bodde Elisabet mest hos Ester i Kalmar ; Dag satt hemma och skrev på Utestängd.
Han hälsade på henne några gånger, men annars fick hon ju säkrare omvårdnad och råd av sin mor.
De hade tingat på ett litet förlossningshem i Nybro.
Men en lördag tre veckor för tidigt satte värkarna in.
Dag fanns inte på plats, hon for ensam i taxi till BB.
När Dag hann dit låg hon svettig och rödflammig på bordet ; trots att han hållit sig undan log hon kärleksfullt mot honom.
Men ingen patient stod på listan just de dagarna, ackuschörskan var bortrest, en gammal pensionerad barnmorska fanns i reserv, långt över sjutti och fumlig och villrådig.
Födseln drog ut på tiden.
Dag fick en ledig säng att övernatta i --- första karl de haft liggande inne, sa barnmorskan.
Han försökte vara till nytta, men hade varken kunskap eller träning i att förlossa.
Nån gång drev han omkring ute i torra barrskogen, runt en tom liten sjö.
Resten av landet hade sommarhelg, hästhovsbladen slokade i hettan ; inte ett moln orkade upp på himmelen.
Han vände tillbaka igen ; gumman kom med en flaska från medicinskåpet och bad honom läsa på etiketten om där inte stod att den innehöll morfin.
Jo där stod morfin ; alltså var det rätt flaska hon fått tag i.
Hon hade ringt efter läkaren, sa hon ; men också han hade söndagsledigt, och när han äntligen var där stod han ostadigt på benen och doftade konjak.
Minst orolig var Elisabet ; hon log mellan värkarna, och sa att han skulle inte vara ängslig.
Allt skulle gå bra ; och hon skrek värre än som behövdes, för det blev lättare för henne då.
Framåt kvällen hade fröken Axvall hunnit tillbaka ; hon visade Dag hur han kunde hjälpa till med att pressa på magen.
Och till sist sa hon till honom att gå ut ur rummet ; i själva stunden var det inte tillåtet för en karl att vara närvarande, det var för övrigt mer än han kunde tåla.
Dag stod i skötrummet utanför, trampade, satte sig och reste sig, såg solnedgången blodfärga sjön, lyssnade bakåt och undrade vem fasiken som först hittat på, att det att skriva en bok var = att föda ett barn.
Och så öppnades dörren och deras pojke var född.
Det heter ju att föräldrar alltid drömmer om att deras nyfödda barn ska bli något mycket märkligt.
Dag behövde inte drömma.
Han ( och Elisabet med ) fann att sonen var ett mirakel redan som han var.
Han hade ett toppigare huvud än barn brukar ha, eftersom det blivit klämt i födseln.
Men efter några dagar hade hjässan buktat ut sig igen, fröken Axvall försäkrade att den var helt normal.
Räknade man hans fingrar, så hade han tio fingrar, och varje finger hade sin lilla mjuka nagel.
Han hade ögon som ännu var blinda bakom de tjocka ögonlocken som ofta måste torkas rena från var.
Han sög sin mamma som han skulle ; han kräktes och han bajade ner sig, alldeles som andra barn.
Och när han blivit rengjord doftade han som bara babies doftar.
Det var ingenting säreget med honom ; men Dag tyckte att han för första gången i sitt liv fick erfara att en varelse har värde.
Visst hade han alltid respekterat människor.
Men han hade isolerats ifrån dem, av isskorporna ; av alla reservationerna.
Det gällde andra människor ; det gällde också honom själv.
Nu var murarna genombrutna.
Här låg nerbäddat ett halvmeterlångt knyte som hade med sig den underbara egenskapen att vara värdefullt, vara ofantligt värdefullt --- värdet kunde inte mätas eftersom ingen måttstock fanns, utan det var självt måttstocken.
Och inte därför att han Dag hade varit duktig nog att ge upphov till knytet ; inte alls därför!
Utan knytet var en uppenbarelse utifrån rymderna, som drabbat honom så att han aldrig fick glömma det ; aldrig kunde glömma det.
Det viktigaste som hänt honom sen han för egen del föddes var att hans son föddes.
Ja mer än så : hans egen födelse hade med åren urlakats, allt efter som han börjat ringakta sig och överskatta sig och i obalansen inte längre kunde mäta.
Nu var han född igen genom sin pojke --- ett söndagsbarn som han fick en ny start med ; och han borde göra allt för att hans nya liv inte skulle slarvas bort.
En snart färdig roman låg på hans skrivbord.
Men han hade inte längre nån respekt för den.
Den var gjord av ord ; och ord är luft, bara formad luft ; opålitliga.
Ord har ingen tyngd.
Ord som är skrivna är skrivna och kan inte växa mer.
Ord i en bok är samlade från det stora förrådet och ligger där sen som en skräphög.
Det finns ingen livspunkt inne i dem ; de är låsta eller lama, och när livet går vidare blir de efter.
Så dömde han ut den ena av sina produkter.
Han såg med vördnad och kärlek på Elisabet, som kunnat göra något så mycket mera än han.
Aldrig mer skulle han tolka henne elakt och gräla på henne.
Misslyckades han med sin bok var han redan garderad.
Ett litet missöde för honom personligen ; nåt bredare liv hade i stället satt sig i rörelse.
Höstterminen började, de for ner till Karlskrona.
När han nu gick hem från skolan var det inte till nån roman, utan till Vilhelm.
Han hjälpte till med vad som kunde anförtros honom.
Han drog till och med barnvagnen ute på gatorna.
Sånt passade sig ännu inte för en karl ; men han gjorde det, även om han mest sköt den framför sig med bara två fingrar.
Mot de andra extralärarna var han nerlåtande : den här meriten hade de i alla fall inte skaffat sig.
Han bjöd hem dem för att bese underverket.
Och rektor förklarade att en lärare med egna barn hade bättre förutsättningar för yrket än en som var utan : han lärde sig hemma vad som kom honom till pass i skolan.
Och tidigare hade Dag fasat för ordet försörjningsplikt, mot ett barn, flera barn.
Men när barnet väl fanns där, då var plikten inte alls så tung som han hade föreställt sig.
Emellertid hade han fått romanen färdig och skickade in den till ett förlag.
Så väntar man oroligt i några månader, visste han av många skildringar i litteraturen.
Och sen är det vanligt att man blir refuserad, att börja med --- det har de allra flesta blivit.
Och när också han, så blev han därför inte alls så lamslagen som han förutsett och varit rädd för.
Men han nöjde sig inte med det bifogade refuseringsbrevet.
Han lyckades nå den berömde gamle förläggaren i telefon och fick en minuts samtal med honom.
Och förläggaren undrade, vänligt : " Ursäkta att jag vill göra en fråga --- har ni verkligen legat i Lund och studerat ? " På det kunde han ju svara ja.
Men efteråt var han deprimerad av frågan.
Så illa hade han alltså skildrat stan att en tränad läsare kunde undra om han varit där alls!
Så lite av förankring ; så orimlig lät berättelsen!
Så förvriden hade han blivit av denna fantasi som han berömde sig av!
Men han repade sig.
Vad hade Karl Otto Bonnier för erfarenheter av Lund ? Han hade läst några dussin böcker om livet där, hur man rucklade och hade sina upptåg och karnevaler.
Han hade träffat societeten, professorer och kårpampar, och de hade försökt roa honom med att dra sina anekdoter, och hade vallat honom!
Där hade han fått sina schabloner!
Så att när han fick en ny sorts berättelse, då blev han vilsen.
Det är en påhittad vrångbild, av nån avundsjuk krake som aldrig fått komma dit!
Jag, den vaksamme förläggaren, ramlar inte i den gropen!
Så chockerande var alltså hans roman.
Också andra kände sig utestängda.
Men det kunde inte förskräcka honom : han skickade sitt opus till ett annat förlag.
Efter ett par veckor ringde han upp chefen.
Han hörde den distingerade rösten : " För fjorton dar sen har vi alltså fått ert manus.
Min bäste herre, för oss är det som om det hade kommit i går.
Vad föreställer ni er egentligen ? Jag måste säga att er otålighet har redan från början gjort mig avogt inställd!
Hur var det ni hette ? " Och mycket snart hade han returen.
Men så gick det till.
En bagatell hade gjort förläggaren på dåligt humör.
Kanske ögnade han på nån sida.
Sen var han färdig med domen.
Han skulle med tiden få ångra sig!
Dag fortsatte med ett tredje förlag.
Men där fick han så småningom veta att i en riktig roman måste finnas både natur och kultur.
Förläggaren underströk detta och.
Först störtade skammen över Dag, som när han i pojkåren på den långa hemvägen från skolan pratade högt i ensamheten och satte ihop berättelser --- och plötsligt stod i vägkanten nån som han i sin upptagenhet inte lagt märke till, och som nu hörde honom.
Förläggaren var en sådan person, med rätt att övervaka honom ; och när övervakaren kom på honom med nåt opassande, då slet blygseln i honom som en jättefågel som ville flaxa iväg med honom.
Men även där ordnade han försvaret.
Jo visst var hans manus utan kultur --- om kultur skulle vara anständighet.
Alla tider har sina tabun, alla!
Men böcker är till för att slå sönder ; och förläggaren var sipp, hur elegant brevpapper han än hade råd att skriva på!
Runt omkring honom fanns andra nya författare som var oförfärade som han.
Stabilt folk var ursinniga över deras sedeslöshet --- Dag kunde höra allt anatema över dem på kollegierummet.
Men han var alltså i grupp med dem ; än mera frispråkig än de.
De berättade om hur drängar och pigor vältrade med varandra i höet ; de berättade mycket noga hur det gick till.
Ändå lät de rustika och mulliga och sunda.
Det Dag berättade var mycket mer anlupet ; men nu var han stolt över det ; med tiden skulle han epatera borgarna men också proletärerna.
Och inte skulle han ge tappt.
Helst som ännu en förläggare skrev att just detta manus var nog inte färdigt, och han kunde göra sig en otjänst om han envisades med att få det tryckt.
Men det vittnade om en viss begåvning ; och han kunde säkert komma med sånt som var bättre.
Han beslöt sig för att arbeta om romanen.
Det inledande stjärnregnet, till exempel, stod hittills som en episod för sig : en prolog som var både billig och överdriven.
Men vad hände om fadern berättade för sin son vad han sett ; och om berättelsen sen satt fast i pojkens minne och följde honom genom åren ? Då måste helt andra saker hända honom --- bara för att hans författare så småningom begrep vad han skrivit på de fyra fem första sidorna!
Stjärnregnet var något orimligt : hade aldrig hänt, och skulle aldrig kunna hända.
Men Dag hade nu sysslat så mycket med det att det var ett lika säkert faktum som allt annat --- han kunde omöjligen stryka det.
Och pojken i hans nya bok fick protestera mot meteorerna och betvivla dem, men kom inte heller undan : han var lika fast i händelsen som den som hittat på den.
Ändå ville Dag vara realist.
Han kände sig utestängd från världen ; därför begärde han den så mycket ivrigare, ville så mycket noggrannare observera den, och återge den.
Men just för honom måste det bli svårt.
Ty just för honom kändes ingen verklighet riktigt verklig.
Han antog att verklighet trots allt fanns --- i andras liv, och till sist också en gång i hans.
Men den trädde aldrig i funktion, som ett bevisande sting i honom, så att han blev säker på att detta som jag här ser, det är till!
Jo när Vilhelm föddes!
det var en pålitlig händelse.
Eller ? Nej, också den började redan kännas avlägsen ; den nöttes ner.
Han hade överskattat den ; eller kunde han inte lagra den rätt, så den fortsatte att vara slitstark och tillförlitlig.
Den tunnades ut ; snart kunde den, liksom allt annat, vara patinerad med overklighet.
Och hur skulle då han kunna vara realist när han satte sig att skriva ? Det var inte underligt att han aldrig blev kvitt en sorts blygsel.
Skammen som han kände vid refuseringen hängde med, närhelst han ville skriva på nytt.
Ja den infann sig så envist att han måste undra om den inte fanns i honom jämt, antingen han skrev eller inte, och märkte den eller inte.
Också när han var glad över att leva och känna den majestätiska helgden i allting, det numinösa, som professorstermen var --- skämdes han inte samtidigt ? Över att han var så tarvlig så han klappade händerna åt ett liv som på de flesta håll var en enda lång bödelssyssla!
Och det han då ändå ville berätta --- han måste undra var nånstans som det rätteligen hörde hemma ?!
Det blev omöjligt att placera det i all diffusheten som omgav honom ; nita fast det i diset omkring honom!
Belysande var, menade han, en sån detalj som att han aldrig nämnt Lund vid namn, hela sitt manus igenom.
Det handlade naturligtvis om Lund ; den gamle förläggaren hade inte tvekat.
Men han kunde omöjligen skriva ner ordet.
Han skrev om universitetsstan, dimstaden ; stan som var en ficka full med brödsmulor och andra snaskiga rester efter kulturen som varit ; också om den stimulerande stan, den spännande stan ; men aldrig rakt på sak Lund.
Och alla ord blev suspekta.
Han läste hos nån att " jag kallar en katt för en katt och Rollin för en skurk.
" Det låt då rejält, riktigt karlavulet ; men vad han för sin del var efterbliven!
Han kunde inte sticka dolken i nån Rollin som gick omkring på gatorna och ideligen hette Rollin, stup i ett.
Värre än så : kunde han ens visa fram en katt som var en katt ? Katt --- detta rymliga påsiga ord!
Han hade lärt sig att vara noga med orden.
Men ju mer han synade dem, dess suddigare blev de.
Siames, angora eller bondkatt --- vilket avsågs ? Och katt eller katta ? också kattan är katt.
Han bemödade sig.
Och under alla mödorna brast själva tråden som länkade ordet till tinget!
När han skrivit ner ordet och såg tillbaka på katten som gett upphov till det, då gick katten där och var helt oberörd --- gav katten i vad som hänt!
Den visste inte att den var nerskriven ; den brydde sig inte om att den var nerskriven ; genom att tassa vidare förnekade den att den var nerskriven.
Den var alltigenom oförändrad : vägde på grammet som förut ; spanade som förut ; tog skutt som förut.
Och detta fick bli beviset för att den inte hade ett enda hår med i det där nerskrivna ordet katt.
Spontant tänkte han : se katten där!
Men när han skulle skriva, då var han kvar i den förbannade stan där man ibland ( som han hade erfarit ) råkar ut för förlamning och stillestånd.
Illusionen bredde ut sig.
Schizofrenin blev djupare : när man betraktar katten, då sönderfaller den i två delar, djuret och ordet.
Katt ? Ja det är ljud i strupen, bokstäver på papperet.
Men det där svarta som sitter borta på gräsmattan nu och slickar tassarna och hånar --- vad är det ? was ist das ? what's that ? qu'est-ce que c'est que ça ? Han hade en gång i Lund rafsat ihop ett par sidor om vilket mysterium som till och med ljuden är.
Jo nog var de mysteriösa : det var lögn att kunna hantera dem ; de väste ifrån en.
Och vad gör man ? Man försöker i alla fall : man härdar orden, man koncentrerar dem kring det som de ska uttrycka, slänger bort allt som flamsar.
Satserna blir strama.
Och det kan inte hjälpas : man låter rustad, i brynja, fast man hellre ville ge intryck av att vara lös och mottaglig.
Man darrar av besvikelse att orden inte träffade.
Men det är ens enskilda jämmer ; texten tillåter man inte att darra.
Tjugofem timmar i veckan satt han dessutom i katedern.
Men det var timmar som började bli tunna.
De fick gå ungefär som de gått för tio år sen, när han själv satt i bänken som elev.
Han hade kommit upp sig och blivit magister ; men det som gjordes i klassen var som förr.
Läroböckerna var desamma ; ny utökad upplaga, men det utökade var mest bagateller.
De var alltjämt skrivna av professorer eller lektorer ; de förmedlade såna åsikter som gällde i den lärda världen.
Och de var godkända av höga undervisningsråd i SÖ.
Sista dagen i Lund hade Aurore, hon med pagehåret, pikat honom att han skulle ut och undervisa folket.
En sekundär syssla i Aurores ögon, men frimodigt hade han tänkt sig att den skulle lämpa sig för honom.
Nu kunde han bara göra slentrian av sina timmar.
Han ville dela med sig av det han visste ; men det han visste var ett joxihop av etablerade synpunkter och strödda uppkäftigheter.
Somliga elever lystrade.
Men när de sen om kvällarna satt med läxan, då var de ensamma med läroboken ; utlämnade åt den.
Ville han sätta den i fråga, då måste han skicka med dem långa stenciler hem.
Han behövde skriva en helt ny lärobok, för att kunna konkurrera.
Det var för mycket för en ensam extra adjunkt.
Och när han tittade på sina kolleger --- ingen av dem skulle vilja hjälpa honom.
Han kände den massiva tyngden av det bestående.
Han hade sin rätt att säga kätterier.
Men det var att strö frön på limpan : en nyans i smaken, men degen var den gamla vanliga.
Och han började resignera.
Inte heller bekymrade han sig om varifrån hans elever kom.
En var dotter till amiralen, en annan son till en köpman ; många kom från underofficershem, från arbetarhem knappast någon.
Men hemmen kändes avlägsna, föräldrarna var ovidkommande.
Som extra var han inte med i samhället ; och han mötte nästan aldrig nån förälder.
Det enda som angick honom var om eleverna var begåvade och intresserade.
Att intresset kunde ha samband med deras miljö ville han inte fundera över.
Och att det fanns många som inte fick komma i läroverk, inte fick ta del av hans utmärkta undervisning, det var honom också egalt.
Han tog hand om vad som sköts in till honom.
Hur rekryteringen skedde gjorde han sig blind för.
Bengt Kassner var mycket begåvad i matematik och fysik, hörde han talas om.
Litteratur tycktes däremot inte angå honom.
Han skrev bra uppsatser, fast med grötig handstil som om pennan alltid varit knäckt.
Under timmarna var han tillbakadragen och hopkrupen, ansiktet glåmigt, munnen som på en fisk.
Så överraskade han ändå med att vara med i filosofi, som var ett valfritt ämne.
Och plötsligt hade han på egen hand läst Nietzsche, både Zaratustra och moralgenealogin.
Men han briljerade aldrig i klassen ; bara av en händelse kom Dag på det.
" Det är väl inte framkomligt.
Ändå låter det riktigt.
Och ibland när man känner sig ensam ... ja då läser man det.
" Han hade skrämda bedjande ögon : i dem satt ingen övermänniska.
Men han ville ha hjälp att samordna sitt eget liv med Nietzsches appeller.
Dag kände sig valhänt : " Du har rätt : inte orkar man vara nåt för sig själv.
Det är människoförakt som inte leder nånvart... Men ibland behöver man få känna sig märkvärdig ; liksom utvald.
Helst när man är i dina år ; inte sant ? " Men Bengt ryckte till och gick sin väg : inte hade Dag kunnat säga honom vad han behövde få sagt.
Hans studentexamen blev ett fiasko ; han svarade knappast ett ord under förhöret.
Dag ledde in på Nietzsche ; men Bengt skakade på huvut som om han aldrig ens hört namnet förut.
Lika illa gick det i de andra ämnena.
Naturligtvis blev han godkänd, på sina tidigare vackra betyg --- det var bara de tveksamma fallen som fick sitt öde avgjort i själva förhören.
Men när Dag försökte förklara honom för censorn efteråt, då avbröt censorn med en kort handrörelse, att skolan också måste fostra eleverna till att tåla en sådan liten påfrestning som ett studentförhör var.
( Censorn var en av giganterna som Dag hade sett på avstånd i Lund ; nu värdigades han fara omkring till gymnasierna ett par veckor för att skaffa sig en uppfattning om bildningsnivån i landsorten.
Dag bugade sig och lyssnade på hans synpunkter ; något annat kom inte i fråga.
) Utanför porten togs de nykläckta emot av släkt och bekanta, orkestern spelade, hundratals blommor doftade.
Men Bengt hade smugit sig ut genom bakdörren där annars de kuggade fick försvinna.
I korridoren mötte Dag hans far, kommendörkapten.
" Säg mig, pojken har väl inte uppfört sig utmanande ? ... Nänä ; men han måste begripa vad som krävs av honom, det har jag alltid försökt säga honom... Ja ja ; men jag räknar med att han inställer sig hos magistern och ber om ursäkt, för en sån här förlöpning... Nå det kan ju hända att magistern vill överse med det.
Men objektivt sett är det en förlöpning, utan någon som helst tvekan.
" Bengt kom aldrig för att be om ursäkt.
Några dar senare såg Dag honom på håll ute i stan.
Han cyklade långsamt iväg mot Vämö, klädd i keps.
Förvisso gick alla hans kamrater i sin vita mössa, åtminstone de första veckorna.
Men inte Bengt.
Och några år senare hörde han att Bengt inte hunnit längre än till underbefäl.
Han hade avstått från att söka till officersskolan och i stället gått den långa vägen.
Det innebar bland annat att han aldrig visat fram sitt vackra studentbetyg.
Och vad gjorde han av Nietzsche ? Dag fick aldrig veta det.
Bengt var en av de många antydningarna som hans år efterhand blev fulla av.
Han brydde sig aldrig om att följa dem och utforska dem.
Skaldens elvaåriga dotter, blond och vän som stämningen var i de dikter som hennes far skrev.
Hon var omhändertagen av en familj i stan ; i en stuga ett par mil utåt landet fanns hennes mor med några av syskonen ; skalden själv luffade omkring genom hela riket, många ansåg honom vara komplett galen.
Flickan kom fram, en gång efter timmens slut : " Magistern, kan vi inte få läsa några av fars dikter ? " Hon stod och slängde med sin ostyriga kropp ; log sitt vanliga leende som inte alls var hult som hennes utseende utan inställsamt och lurigt.
" Visst ska vi göra det.
Här finns en i läseboken som du kanske har sett.
Vi kommer snart dit.
" --- " Men jag har många fler hemma.
Kan jag inte få ta hit dom ? " --- " Vi får se.
Vid tillfälle.
" Han hade märkt att hon ville göra sig viktig med sin far, mot kamraterna.
Hon hade svårt med dem.
Och Dag bedömde att han skulle hålla nere sånt som ändå var ett slags skryt hos henne.
" Träffar du din far ibland ? " Allt leende försvann, hon lät så lillgammal : " Emellanåt.
Han kom upp och ringde på i förra månaden.
Men det blir såna uppträden.
Han ska jämt anmärka på hur tant är emot mig.
Och di träter.
" --- " Men det är väl roligt att han kommer ? " Hon funderade på hur hon skulle svara.
" Jovisst.
Och han har alltid med sig blommor till mig som han har plockat.
" Det ryckte i ansiktet på henne, och hon slängde med det långa håret.
Hon kom till honom flera gånger : " Vill magistern inte se här ? Jag hade räknat fem tal i matten ; men sen när jag fick igen häftet ... " Han måste avbryta henne : " Snälla du, det kan jag inte blanda mig i.
Du får tala med Wahlberg, det är ju han som har gett dig talen.
" --- " Det går inte att tala med honom.
" --- " Du måste försöka.
" Hon kände sig naturligtvis övergiven.
Men han kunde inte gå ivägen för en kollega.
Och han hörde sig för om familjen som tagit sig an henne.
De var säkert så förstående som var rimligt.
Hon måste nöja sig med det, och inte lägga beslag på honom också.
Jag har inte tid!
Jag har inte råd!
Jag har inte ork!
Jag har inte lust!
Jag har inte plats!
Det får räcka med att jag har min egna familj : hustru och son och roman!
Det kunde stämma ( har han väl tyckt ) att de flyttade ut från stan, till förstaden Bergåsa där de hyrde övervåningen i en villa.
Gatlyktorna hängde med långa mellanrum, sällan kom nån bil, utanför tomten tog skogen vid.
Och när Vilhelm ansattes av den vanliga spädbarnskoliken bad Elisabet Ester om hjälp : hon hade ju erfarenhet av alla sjukdomar.
Dag våndades, men erkände att det var tryggast så : svärmor kom, och fick ett av deras tre rum att bo i.
Och kvinnorna samlade sig i omsorgen om den lille.
Dag ville också vara med, och tilldelades små uppgifter.
Men han hade fumliga karlhänder ; dessutom fick han sina ryck att de bägge andra var gammalmodiga i sina metoder.
Han däremot visste bättre ; och nu skulle de inte vara så pedantiska med de bestämda mattiderna åt pojken : han borde få mat när han skrek.
Ester fnös åt honom ; Elisabet tvekade.
Dag stack fram en tidningsnotis att enligt de senaste rönen hade man haft fel i att mata babies efter schema.
Man skulle lita på hur den lilla varelsen själv reagerade : naturen gav sina anvisningar, dem skulle man ge akt på.
Och de tvistade.
Men all den långa tiden han var undan och i skolan, då gjorde mor och mormor ändå som de ville.
Det var löjligt att han stack upp : bättre att retirera och lämna ansvaret åt dem.
Och han retirerade och var butter som en rullgardin.
Ester ringaktade generellt alla människor --- därför att alla hade ringaktat henne.
Dag hade hon ingen hög tanke om.
Visserligen varken söp eller rökte han.
Men det var inte nån tove i honom, och ingenting av noblessen som verkliga män hade.
Se bara hur dabbigt han lyfte på hatten när han hälsade!
Dessutom hade han gift sig med Elisabet.
Hon var nog tillfreds med att ha fått honom till måg ; mer hade hon inte kunnat hoppas.
Men att han nöjt sig med Elisabet var det mest avgörande beviset för hur lite han dög till.
Hon sa det aldrig ; men Dag hörde det i hennes tonfall.
Han behärskade sig mot henne, som han behärskade sig mot alla.
Men de var taggiga mot varandra ; gick ur vägen för varandra ; teg.
Och hon klagade på hans skrivande : " Vad är det han håller på med ? Han sitter där och kurar i stället för att vara ute i friska luften, nu när ni bor så hälsosamt här!
Men papper och papper vart man ser!
Så mycket damm det samlar ; så här kan ni inte ha det!
" Dag hade ändå nån tyst beundran för henne.
Hennes välformade ansikte hade säkert varit vackert en gång, så pianisten kunde blivit förälskad i det.
Nu hängde ögonlocken ner, som de gjorde på en del sagofåglar, hade han för sig.
Och hon pysslade med Vilhelm, vaggade honom i famnen och sjöng sina gamla småländska visor för honom : vyssan lull koka kittelen full.
Hon jublade över vilken tinglig liten kropp han hade när hon om kvällarna badade honom i baljan i köket --- vilket litet mannagryn han var!
Hon var nån ärevördig urmoder ; Dag var ledsen över att han inte kunde säga henne det.
Han sa henne en gång att hon var som en sibylla.
Hon blev förfärligt stött, och beklagade sig för Elisabet vilka skällsord han tillät sig mot henne.
Och hon tog inte alls emot hans förklaring att med sibylla menade han nåt mycket fint.
Hon frynade med glasögonen : ursäkterna var blå dunster som han ville bluffa henne med.
Sibylla --- häxa --- jävla käring.
Men sjufalt värre var att han samsades så illa med Elisabet.
De hade väl bägge tänkt att barnet skulle ena dem.
Hon ammade, och ropade åt honom att kom här får du se hur söt han är, fingrarna böjer sig i takt med som han suger!
Luta dig ner : känner du hur gott han luktar ? Och se hans lilla bajs ; är det inte så man kunde äta upp det!
Men snart tyckte han att hon och svärmor började ta ifrån honom barnet.
Och då inträffade att han gjorde mycket lite för att behålla sin andel.
Den fick glida honom ur händerna.
Vissa stunder kunde han känna som en befrielse att den gled undan.
Elisabet kunde få ha ett barn, bara han fick ha sin roman.
Bägge delarna orkade han inte med ; han måste välja.
Men då skulle hon vara lika nöjd med barnet som han med romanen.
Den upptog all tid han hade till övers ; han hade inget behov av förströelse.
Då skulle inte heller hon!
Förströelser kostade pengar ; och han ville inte dra på sig extralektioner.
Nån kväll gick de på bio : inte alltid till nåt nöje eftersom de tyckte så olika om filmerna --- han kände motvilja mot att ens resonera med henne om dem : hon kommenterade dem så banalt.
Kollegerna träffade han aldrig på fritid ; hade tillräckligt med dem på rasterna och då och då när de hade samma väg hem.
Men fruarna hade sin kaffejunta ; där borde Elisabet vara nöjd med att vara med, var fjortonde dag.
Förresten hörde han på hennes berättelser att hon blev populär ibland dem.
Hon var rutschig och gladlynt, och hade åsikter om butikerna och torghandeln, barnskötsel och frånvarande personer ; uttryckte sig drastiskt så hon fick de andra att skratta.
Det borde vara nog åt henne.
Men själv ökade han sin kritik emot henne.
Han teg oftast med den, men bevakade henne försåtligt, la på minnet när hon var överilad eller plump.
Hon var obetänksam när hon talade med värden, så han hämnades genom att bli kitslig mot dem.
Hon vädrade rummen onödigt mycket, så de efteråt måste gå där och huttra.
Och när Vilhelm fick lite snuva måste hon rusa till doktorn så han fick lugna henne --- men doktorn skulle ha sitt arvode!
Vad som än gick på tok hos dem var det självklart att hon hade skulden.
Hon var ju praktisk och aktiv --- han avstod från att vara praktisk och aktiv ; det var en eftergift för henne ; det var en uppmärksamhet mot henne, en artighet!
Men då fick hon finna sig i att när nåt blev fel var det hon som skulle lastas!
Och han hade kommit från ett hem där föräldrarna hade myndigheten.
Han var inte kvitt det hemmet ännu.
Trots Vilhelm hade han inte riktigt blivit förälder.
Men vem skulle då ha myndigheten ? Bara en kom i fråga.
Och skötte hon sig inte i rollen, då måste hon klandras.
Samtidigt som han måste revoltera mot henne.
Hon skulle inte få avgöra på vilken nivå de skulle leva!
Han, den blivande författaren, skulle inte snittas efter hennes ideal.
Hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt i nån lagom stor stad, där de då skulle ha villa och umgänge --- han tänkte inte skaffa henne den positionen!
Och han behövde henne inte längre som riktpunkt för allt virrvarret i sig.
Han hade fått en annan : staplar av papper på skrivbordet ; ett krav att byta syssla och yrke.
Där hade han något värdigare att underordna sig.
Hon var avsatt ; och det skulle hon begripa och stiga ner.
Ester hade så småningom lämnat dem när Vilhelm var bra igen, och rest tillbaka till Kalmar.
Men efter en tid förklarade Elisabet att hon skulle fara till henne, med pojken.
Dag påminde henne om vad hon sagt några år tidigare : hur hon plågades att vara med sin mor och bara ville ifrån henne.
Hon svarade att nu fanns en som hon ännu hellre ville ifrån ; och vart hade hon då att ta vägen ? --- Flyttar du till henne för gott ? --- Inte just det.
Men en paus från dig kan jag behöva.
Och så får du vara i fred med ditt arbete ; det är väl det du helst vill ? Det stämde, märkte han.
Och han följde dem till stationen.
Hälsa svärmor ; och gruffa inte för mycket med henne, det skadar öronen på lille pojken.
Men när han sedan var ensam i lägenheten kände han hur farlig den var.
Rummen var tysta ; han ville sysselsätta sig med de människor han skrivit ner på sina papper.
Men i stället kom andra : flickor som inte lät bli honom, utan slingrade sig utmed honom, drog med fingrarna över hans läppar, tog sig in i hans byxor.
Och inte heller han lät dem vara, hur mycket luft de än bestod av.
Han onanerade inte med dem annat än psykiskt ; föreställde sig och hittade på.
Men han tog också pennan och skrev om dem, och häpnade när han såg vad han skrivit.
Ett och annat ark blev kvar genom åren : " Och drottningen sade till sin sköne undersåte : Spela tärning med mig.
Om du vinner skall du följa mig till mitt sovgemak.
Om du förlorar skall min läkare ta hand om dig.
Och undersåten måste lyda sin drottning, och hon gav reglerna för spelet.
Hennes röst var fylld av hennes saliv, han såg hennes pulsar under det mjuka skinnet.
Efter en stund hade han förlorat, och den vite läkaren stod i dörren.
Han reste sig utan ett ljud, och såg till avsked på hennes runda axlar.
Då ropade hon till honom med sin underliga röst, att han skulle försöka sin lycka ännu en gång.
Och den gången vann han ... När de vandrade bort --- hon gick sakta före honom --- kom de förbi ett skåp, där hon låtit lägga en rad av stympade lemmar.
Och han var stolt över sin lycka.
När natten hade lidit ganska långt, bekände hon för honom att hon icke tänkte hålla sitt ord.
Hon ville icke att han skulle finna njutning hos någon annan efter henne.
Och hon öppnade på nytt sin famn för honom.
I soluppgången kom läkaren, och han var mycket trött och spjärnade icke emot kniven.
Hon stod bredvid, och han stirrade på hennes höfter.
Han fick aldrig veta hela sin förnedring.
Hennes tärningar och spellagar var sådana att ingen någonsin hade förlorat.
" Sånt gjorde han alltså med sin penispenna!
Och så hade han det ställt!
Så skuldbelastad och skräckslagen och pervers var han!
Andra liknande lappar skrev han.
De flesta av dem kunde han inte ens gömma sen han läst dem några gånger --- han brände upp dem när de hade gjort sin tjänst.
Och sån tjuga var han spetsad på.
När Elisabet var till hands, blev det tjat och trätor.
När hon inte fanns där, slirade han ner i gyttja.
Han tog telefonen och ringde till henne.
Han sa att han längtade efter henne, och undrade hur snart de tänkte komma hem igen.
Långt borta var hennes röst mycket vackrare än hon själv och mycket mildare än hon själv ; ändå ville han ha både henne och rösten till sig.
Och hon var snäll : hon talade med honom, hon berättade för honom om alla små händelser de varit med om.
Och Vilhelm skötte sig och skrek mycket lite, och var tidigt utvecklad jämfört med vad tablåerna i handboken angav.
Sen var hon tillbaka igen.
Pojken hade vuxit på de två tre veckorna ; också vuxit i sina rörelser, i sitt sätt att fästa blicken och ha uppmärksamhet.
Hon berömde honom för att han märkte det ; de var överens om att Vilhelm kände igen honom, trots en så lång bortavaro.
Och hon kastade sig i famnen på honom och sa att har vi det inte bra ?!
kan du inte medge att vi har det så bra som vi nånsin kan önska oss ?!
kan du inte stanna upp ett tag och vara lycklig ?!
Jo, han hade ju sett hur oumbärlig hon var för honom.
Och om han ändrade tankarna --- om han gjorde andra ord med dem, då älskade han henne.
Hans äktenskap var en riktig beskäring av det vildvuxna trädet, surkartsträdet ; också en botgöring för att han uppehöll sig i en så snuskig kropp.
Han skulle förbjuda sig att tänka på bakdörren där han kunde smita ut : en skilsmässa.
Den bakdörren skulle han spika igen ; sen kunde han städa rent i sig.
Det stämde för honom att vara gift med Elisabet.
Han hade fått sin stora chans när han mötte henne.
Mitt genom allt bråket under deras första år hade han haft sin intutition att hon var den rätta för honom.
Det skulle han komma ihåg.
Medan han skrev vidare på romanen.
Han skrev och skrev om, skrev nytt.
Och med ens var han ute ur snåren och fann att boken var färdig.
Han jämförde med den förra, och var nöjd med hur mycket bättre han hade skrivit den.
Den var klokare ; stilen var mer pregnant ; stoffet var sovrat ; berättelsen hade ökat i dramatik.
Han sände iväg den, naturligtvis till den förläggaren som hade uppmuntrat honom att fortsätta.
Efter nån månad fick han den tillbaka.
Förläggaren erkände gärna att den var bättre än Utestängd ; men den var inte tillräckligt bra.
Fortfarande var han emellertid säker på att Dag hade sin talang.
Kunde han inte fara upp till Stockholm så de fick sammanträffa ? Det förslaget lät hoppfullt.
Men Dag hade inte råd att resa till Stockholm ; han hade inte tid för skolan.
Han skrev till förläggaren att det måste nog tyvärr dröja innan han kom ; men han tänkte ta fasta på vad han fått av uppmuntran och skulle snart låta höra av sig på nytt.
Och han sa sig att nog var han den som kunde bära en motgång.
Hela sitt liv hade han lärt sig att inte låta sig nerslås, utan hålla ut.
Och familjen hade levebrödet ordnat : han skulle fortsätta med att vara magister också.
Men under den stoiska ytan kom ångesten.
Den var oproportionerligt stor, och helt oregerlig.
Det var knappt som om den hörde ihop med refuseringen utan kom från hela himlavalvet.
Och dessutom satt den mitt i honom ; nånstans mitt i mellangärdet, med en stam uppåt till hals och huvud och en stam neråt genom buken och könet.
Han kände sig tung som ett lik ; han kände sig lätt som om han strax skulle sprängas isär och smulas sönder.
Om han inte vetat det innan, så visste han nu att författandet var det enda i hans liv.
Mer än förut kände han att en enda uppgift hade han : skriva.
Och dög han inte till det, dög han inte alls!
Han hade gjort sig till ett med sin roman.
Och när den förolyckades, förolyckades han själv samtidigt.
Han låg orörlig och blundade, med armar och ben sträckta ifrån sig.
Ungefär som en korsfäst --- inga spikar genom händer och fötter, men de kändes där.
En lindrig korsfästelse innan korset ännu är rest och han slapp att hänga på spikarna med alla sina kilon.
En ynklig korsfästelse, om man jämför sig med Spartacus och honom den andre.
En korsfästelse anpassad efter att man är e.
adjunkt i Karlskrona, obetydlig och glanslös --- ändå så fasansfullt plågsam.
Vad han kunde minnas : hur han önskat sig ett dråpslag som spräckte graniten han hade i botten på sig.
Den gick han ju omkring och vanställdes av.
Han hade velat uppdra åt Elisabet att vara släggan som dängde till.
Och Elisabet var mycket, men inte stenhuggare.
Till det behövde han nån annan ; nåt annat.
En förläggare, till exempel.
Jo män!
Och nu hade släggan fallit.
Och då --- han hade fått vad han önskat sig.
Vad åmade han sig för ? Var tacksam i stället och ta emot!
Är man ett misstag, måste det vara en välgärning att bli avrättad.
Han ville nog gärna tycka att Elisabet triumferade när hon fick höra om refuseringen.
Men i så fall tyckte han fel.
Han kände hur ömsint hon försökte ta del i hans olycka.
Han låg med henne i bädden.
Grät inte hos henne --- o nej.
Men tårarna flödade över kinderna på honom ( fast utan snyft ) och hon torkade av dem med handen ; hennes ringar kändes bland hans skäggstubb.
Och hon sa något om att vad gör det att du inte är nån författare ; du är i stället världens underbaraste man när vi får vara tillsammans så här.
Det var han ju långt långt ifrån att vara.
Ändå kunde hon säga honom det, och vara nöjd med det lilla han var.
Han borde lyssna på henne.
Och så småningom skulle han nog kunna bli bättre ; rentav nåt i stil med det hon påstod att han var.
Och just detta deras samlag var mildare och stillsammare än de vanliga.
Han tvekade om han skulle tycka bättre eller sämre om att ha det så.
Och veckorna gick.
Antingen slog träden ut i den vevan ; eller lövade de av sig --- så småningom hade han också glömt av vilken årstid vilket år det var han hade spruckit på att bli författare.
Som brukligt gjorde han en odyssé med vraket till de andra förlagen.
Han anade att han gjorde strandhugg i onödan.
Och han anade så riktigt, så riktigt ( han behövde åtminstone inte förebrå sig att han var klen i att ana ).
Paket efter paket kom tillbaka till honom.
Om de inte innehållit samma gamla historia ( vilket han strax kunde konstatera att de gjorde ) då kunde han sagt att han var jädrans produktiv.
Nån gång hälsade de på i Arby, hos Albin och Anna som nu alltså var farföräldrar.
De var stolta över sonen som kom på besök : magister nere i det stora Karlskrona och med en familj som var välklädd och ogenerad.
Att Dag en gång hade föreställt sig att han gifte sig med Elisabet till hämnd för alla fjättrar som de spänt på honom, gick aldrig upp för dem.
Elisabet var som förut frispråkig, och höll inte alltid inne med sin kritik.
Men de hade kommit i den åldern att frispråkigheten kändes som ett nöje för dem.
De hade inte längre tvånget på sig att uppfostra och slå ner på oarter.
Albin myste när svärdottern berömde honom för hans ungdomlighet och Anna lyssnade på hennes berättelser om Vilhelm ; hon fick sitta med honom i knäet, knäppte sina händer omkring honom och läste invärtes böner över honom.
Sen skrattade hon också åt hans ostyrighet ; tungsinnet lättade hos henne och även idéerna att ett barn redan i blöjorna skulle drillas.
Hennes hår började gråna och mista i spänst, rynkorna djupnade, mustaschen på överläppen blev tydligare, ögonen allt mörkare och större och vackrare.
En enda gång anförtrodde han henne : " Jag fortsätter inte med att läsa.
Jag håller på att skriva en roman i stället.
" Hon höll andan : " Men varför det ? " --- " Jag passar bättre att göra det.
" Och då bröt den gamla emfasen igenom, den som han kände så väl från hela sin uppväxt : " Nähä du!
Det har du fel i!
Du passar inte bättre för det!
Det kan jag försäkra dig!
" Han försvarade sig inte.
Han kände hennes motiv till att protestera.
Och han sa sig att hon kunde ha rätt att vilja hindra honom.
Hon hade fött honom, och just i bokvärlden finns nåt som heter upphovsrätt : man ska få förfoga över sina produkter.
Men denna hennes rätt måste han ge fan i.
Hon frågade honom aldrig, om han fortsatte trots hennes förbud.
Nästa gång de möttes har hon väl undrat med sina blickar.
Och hon lyssnade på vad de berättade om sina dagar, ifall där fanns luckor för den vedervärdiga sysselsättningen.
Kanske bad hon till Gud om kvällarna att han inte skulle tillstädja hennes son att bli författare.
Och han blev underminerad av hennes veto ? Jo säkert : så skapad som han var av henne.
Men då blev det också tvunget att göra det förbjudna än mera hårdnackat ; stimulera sig med förbudet ; trotsa henne liksom han trotsade sina egna svårigheter att hitta de ord han behövde.
Och tiga med att han ändå skrev, så att inte nya förmaningar skulle störa honom.
Och så blev han refuserad ; mor hade haft rätt.
Och han borde krypa till Canossa, de sju milen till Arby, och låta henne veta : jo det var så!
jag passar inte!
det var bara ärelystnaden som frestade mig!
jag har inget att komma med som är värt att bli tryckt!
nu ska jag använda mig bättre.
Men han lät henne aldrig veta att han misslyckats.
Den förtegenheten måste han få tillåta sig.
Hon kunde så småningom få dra sina slutsatser utan att han förnedrade sig.
Först när en sju åtta år hade gått och skrällen förtonat, då skulle han föra det på tal nån trivsam kväll : att det där romanskrivandet jag nämnde en gång om mor minns, med det gick det så ... Såvida hon inte blev illa sjuk innan dess.
När han då satt vid hennes säng och märkte hennes oro att han skulle spela bort sin själ, då måste han trösta henne och säga att författeriet hade gått kaputt.
Men hur gick det egentligen till när romanen nummer tre började ? Efteråt hade han kvar en del fragment : nån nerskriven sida, några repliker från skolan som han antecknat ; några observationer på Elisabet ; några påståenden om varför han levde eller alla levde ; nåt skrivande som skrevs för att det ändå skulle skrivas.
Han kunde alltså se att han mycket tidigt gett namn åt romanen : S 37.
Och varje läsare skulle strax fatta att det betydde Sverige år 1937.
Han som dittills varit utestängd ( eller innestängd ) han måste få visa att han fanns med i riket.
Och inte hade han varit i Norrland och inte i Bohuslän.
Inte kände han nån miljonär och inte nån gruvarbetare ; inte ens nån som arbetade inne på varvet i stan, bakom den höga varvsmuren.
Men det stoff han hade skulle ändå vara nog.
Minst av allt behövde han skriva om sig själv.
Det fanns så gott om andra människor att berätta om ; vem som helst som han mötte var en annan.
Vid rikets ledning satt Per Albin Hansson ; han stoppade undan klasskampsteorierna och blev mer reformist än nånsin Branting.
Hans paroll om folkhemmet lät vackert, helst för den som själv försökte göra sig ett hem.
Och när Per Albin kohandlade med bondeförbundet, kunde Dag gilla honom.
Arbetare och bönder, hade Lenin och Trotskij sagt en gång ; i Lund hade han tyckt att alliansen lät främmande för Sverige.
Nu förverkligades den här, medan ryssarna misslyckades.
Miljoner bönder miste livet för att Stalin skulle få sina sovchoser och kolchoser ; men i Stockholm gick Bramstorp med i konseljen.
Och under tiden växte sig Hitler starkare.
På kollegierummet avlyssnade lärarna varandra.
Den imposante kristendomslektorn, med examen också på filosofiska och juridiska fakulteten, var utan förskoning : " Han borde relegeras --- ut!
" Men en av adjunkterna, högrest och vanligen mycket värdig, gift med ett glåmigt skelett ur högadeln, han ville påminna om att Hitler så att säga desinficerat Tyskland : hädanefter riskerade man inte längre att möta en enda kommunist därnere.
Trots det åskades han till golvet av Hallenberg : " Detta är en strid mellan Gud och djävulen!
Och det ska du begripa!
" Adjunkten försvann ut i nästa rum för att ordna argumenten ; kom sen inrusande igen och skrek att han i all anspråkslöshet ville påminna om hur Hitler gett Tyskland en ny värdighet genom att eliminera det skändliga diktat som heter Versaillesfreden.
Och Hallenberg : " I så fall har de slarvat bort sin värdighet ; det hade varit bättre att de aldrig hade fått den.
" Och adjunktens händer skakade : " Måtte det ringa snart till lektion!
Så vi kommer härifrån!
" Men Tillefors, elegant, balanserad som en gyrokompass : " Hitler har fått sin chans, han lugnar sig snart.
Hör på Fredrik Böök, han har förstått honom.
" Det fanns nazister bland eleverna.
De kretade hakkors i sina bänkar och var stolta över att det renderade dem nersatt sedebetyg.
Under historietimmarna blev de hånfullt uppkäftiga och kom med material som varken stod i läroböckerna eller de vanliga tidningarna.
De hade läst Mein Kampf.
De pucklade judepojkar under rasterna och sa dem att såna som ni borde inte få gå här i plugget --- en sak kan ju aldrig göras ogjord : den där lilla operationen när du var en vecka gammal!
Dag kastades i sin slänggunga.
Han diskuterade med sina nazistelever ; och även mot överstens försmädlige dystre son höll han balansen.
Men på kollegiet avvaktade han.
Det visstes om honom att han varit clartéist i Lund.
Och en sur måndagsmorgon bröt Hessle ut mot honom : " Du smyger här och spionerar, din jävla mikrofon.
Men vi vet var vi har dig!
" --- " Var har ni mig då ? " Hessle rullade med de rödsprängda ögonen och bevärdigade honom inte med svar ; gick.
Mycket som Hitler gjorde var vidrigt ( tänkte han förnumstigt ).
Men fortfarande bekämpade han plutokraterna och liberalerna.
Han bekämpade individualisterna : det var ingen mänsklig rättighet att få stänga sig inne från kollektivet ; inte ens känna sig innestängd.
Därutöver var Hitler ett monstrum ; Dag skrämdes djupt in i sina drömmar av honom.
Ändå : sånt är livet att en av kulminationerna blir Hitler.
Och såna är alla de människor som livet består av, att de beundrar odjuren och låter dem få makt över sig.
Han är farlig --- mycket farlig för lille mig och för miljoner människor.
Men ska man vara livsdyrkare, då måste man komma till rätta med sin skrämsel.
Meningkokker finns, vansinne finns, tortyr finns, Hitler finns --- in summa : livet finns.
I sitt hörn satt Dag och tittade på livet ( inklusive Hitler ) och försökte godkänna det.
Han hade släppt sin kontakt med socialismen och socialisterna.
I stan kände han ingen som kunde ge honom stadga och lödiga argument.
Några tidskrifter med analyser fick han aldrig tag i : de fanns ingenstans framlagda och han letade inte efter några.
Det underjordiska motståndet ute i Europa hade han ingen vittring på : att människor, inte särskilt många men desto mera skarpsynta, modiga och uthålliga, hederliga --- varje dag satte de livet på spel för att hejda nazisegern, men de syntes inte från Bergåsa.
Och Isak, vännen från Lund, var också utom synhåll.
Han hade gjort sin tingstjänstgöring i ett par sydsvenska städer, nån gång hade han varit på besök hos dem, nu var han försvunnen uppe i Stockholm.
Men även om han hållit kvar förtöjningarna skulle han inte varit i säkerhet.
Till och med bland de aktivt radikala lät många sig påverkas.
Nils Flyg hette en vänsterledare som tappade orienteringen och slutligen var längst till höger och nazist.
de Man, nytänkaren som clartéisterna i Lund hade debatterat, han drog slutsatser av sin antimaterialism och blev hitlerian hemma i Belgien.
Och i Sovjet anklagades den och den och den för att ha gått på nazisternas linje och konspirerat med dem.
De erkände och dömdes och sköts.
Dag hade inga rapporter från rättegångarna att fingranska, utan bara sina ytliga förrädiska misstankar : var det så orimligt att det de erkände var sant ? Kommunism eller nazism --- de förra obevekliga skiljelinjerna var borta.
Efterbilderna satt visserligen kvar i ögat på en.
Men dem skulle man inte ta för reella linjer.
Det är bara gamlingar som har svårt att bli kvitt vad de såg så tydligt för en stund sedan.
Dag ville skriva om Sverige och världen omkring honom.
Men skolan skulle dessutom ha sitt ; han kunde inte vårdslösa det där som kallades plikt.
Han sa sig att S 37 var också en plikt ; och valet mellan en stor och en ännu större plikt borde vara enkelt.
Men han lyckades inte bryta ner någon av sina moraler ; han missade aldrig lektionerna, rättade skrivningarna, läste flera böcker i sina ämnen för att bli ännu kunnigare i dem.
Han hörde om berömda författare som börjat som lärare.
Men de hade vägrat gå under oket.
En jätte klämmer inte ner sig i katederstolen ; det mår inte heller stolen bra av.
När deras rektorer klagade på dem hade de svarat med ord som sen blivit berömda.
Och till sist hade de visat sitt rätta format.
Dag var inte väldig som de.
Tvärtom började han övertala sig att han hade behov av att vara magister.
Kant hade sagt ( ungefär ) att en fågel ondgör sig över luften som gör motstånd och hindrar den från att flyga än fortare.
Men fågeln är dum : just tack vare motståndet tar den sig fram.
Dag var en fågel som begrep att han behövde luften.
Fritiden han hade blev dräktig just för att den var så kort och inramad av all plikten.
Ja, ju mindre frihet, dess mer komprimerade romaner.
Han hukade över papperen ; nötte upp sina blyertsar så de blev allt mindre och han till sist fick skrivkramp av litenheten.
Och papper var dyrt ; men ur gamla skrivböcker rev han ur de överblivna sidorna.
När reklamlappar kom i brevlådan kryssade han över texten --- sen stördes han inte av den utan använde baksidan för sitt.
Fattigare var han förstås inte än att han kunnat kosta på sig att köpa eget papper.
Till nöds kunde han stjäla med sig hem från skolan.
Men det hade blivit mani hos honom att allt tomt skulle klottras fullt.
Det blanka oskrivna var överallt en utmaning : han måste fylla det med skrift.
Och han gick löst på sina gamla manus när de hade tjänat ut, det vill säga gått runt till alla förlag som kunde tänkas.
Då vände han på arken och skrev nytt.
Han hade ingen självkänsla.
När förläggarna tog död på honom, då skrek han inte att likväl lever jag ; om tjugo år ska jag leva.
Utan han gick ifrån sitt liv och till nästa liv : vände framsidan neråt och skrev nytt på baksidan.
Så blev det refuserade ändå till nytta.
Och fågel Fenixen höjer sig ur många sorters offerbål.
Men det gick långsamt med romanen.
Han blev rädd att han nog måste döpa om den till S 38.
Och så som det mulnade och mullrade i Europa måste han raska på för att inte nån stor skräll skulle hinna före honom --- efter mig syndafloden, men först måste jag ha bygget färdigt.
Han hetsades av att tiden också gick med honom själv : snart blev det för sent att visa upp att han var den han var --- före en viss ålder har alla riktiga författare debuterat.
Han stimulerade sig med coffeintabletter som var vassare till sin verkan än kopparna kaffe ; därtill billigare.
Hjärtat kunde krångla av dem ; om det strejkade skulle han dö bums, utan att hinna beskriva det.
Men hur många dör inte i förtid --- ända sen stenåldern : fler yxor ofullbordade än man kunnat göra statistik på!
Nån morgon spottade han rött.
Men svärmor lugnade honom : " Äsch, det är en massa små kärl som man har i svalget.
De går sönder så lätt, det är inget att bry sig om, det är mindre än näsblod.
" Han var perplex : Ester brukade annars bli till sig för minsta symtom hos de andra.
Men hon förstod sig ju på vad som var farligt : han skulle lita på att han inte löpte nån risk.
Och hon hade haft rätt : fram på förmiddagen var saliven vit och vattnig igen.
Sen kom svackorna.
I timmar låg han död på dyschan.
Golvet var golv, väggen var vägg, han var han ; och han räckte inte ens ut till nästa rum.
Varje sak hade sin säkra kringgärdade identitet ; och då var allting ett helvete.
Spleen, kunde det heta.
Och hos somliga var spleen nåt blaserat och manikyrerat och sekelfint ; men hos honom att kärret höll på att algas igen.
Elisabet såg honom ligga där, fnös, satte Vilhelm i vagnen och gick ut med honom.
Han hörde henne prata ute på vägen med nån granne --- beklagade sig säkert, men det angick honom inte vad hon sa.
Sen var hon inne igen.
Då hade han stigit upp och bläddrade slött i nån bok.
Hon grälade på honom.
Han grälade tillbaka.
Vilhelm började gråta.
Och med förbannelser tog han sig till skolan, släntrade igenom timmarna, fick utbrott mot eleverna så de blev förbluffade över vad som nu kommit åt honom.
Han snäste av dem när de ville resonera, och sa dem hur korkade de var.
Vackra Ingalill stirrade han på med nån tydlig tankeöverföring ; till slut rodnade hon, och då rodnade han med.
På hemvägen skulle han säga åt henne att följa med ut i Vämöparken.
I nåt av museihusen skulle de bryta sig in, och när de då hade nån gammaldags praktsäng till sitt förfogande skulle hon få välja mellan underbetyg eller osedlighet.
Och om hon sen gick hem och grät, skulle han stjäla sig en jolle och sticka till havs ; segla och segla och aldrig göra annat än segla.
Envist höll han sitt riktiga arbete hemligt.
Han skulle säkert skrivit bättre om han skaffat sig publik : läst upp för några vänner när han fått ett kapitel färdigt ; läst upp det för många, kända och okända.
Sånt var omöjligt för honom.
Det skulle ju publiceras en gång och sen läsas --- av många ; mycket många.
Men han måste få slippa vara med när det lästes ; slippa se sina läsare i ögonen.
Så påhittat som det var häftade alltid nån blygsel vid det ; han måste få smyga sig undan i tid om det skulle exponeras.
Sen fick det ha sin verkan honom förutan ; i hans frånvaro.
Men det var framtiden.
Den enda som nu fick läsa hans manus var Elisabet.
Och hon sa uppriktigt ifrån att förläggarna gjorde rätt --- han skrev så konstigt så inte många kunde ha nån behållning av det.
Då upphörde han också med henne och blev helt ensam.
Hon bad inte heller att få läsa nåt mera ; det var marker som hon ville slippa att ge sig ut i.
Han hade bara en att spela emot : sig själv.
Inom sig hade han en som granskade det han skrev, lyssnade på rättelser och nya skrivningar, och godkände till sist : imprimatur = det må tryckas.
En kräsen granskare ; men framför allt en säker granskare : när han till sist sagt ifrån att nu är du framme, då var berättelsen färdig och bra.
Ett gott samvete sjöd över inom honom som hett vatten.
Ändå behövdes bara en ny refusering för att han skulle kassera sin granskare.
Inte heller S 37 dög, stod det på ett brevpapper, visserligen omgivet av dessa krusiduller som han redan började äckla sig över, att manus inte saknade sina förtjänster.
I samma ögonblick miste granskaren sin makt.
Att han godkänt och berömt det betydde ingenting.
Dag försökte svara att vänta ni bara, petrifierade kapitalister däruppe i huvudstaden, ni med era tryckerier och försäljningsapparater och kanaler till pressen att muta dem med!
snart ska mästerverket erkännas, det som JAG har gjort!
JAG!
JAG!
Men han fick inte upp orden.
Han accepterade i stället att det var dynga han hade skrivit.
Han skrattade åt att han varit så säker på sin granskare att han var ofelbar.
Flera dar gick han omkring med skrattet så folk frågade honom : " Vad du ser nöjd ut, vad har hänt dig ? " Och han svarade : " Ett ögonblick ; jag ska känna efter.
Å, egentligen ingenting, men det är ju så vackert väder i dag.
" Och det har ju hänt er med ; varför ser ni så sura ut ? " För ordningens skull skickade han manuset till ett nytt förlag.
Och han visste med sig att när det hade nobbats där, skulle han låta det gå vidare till ett tredje.
Men sånt var enbart för ordningens skull ; det var redan vana hos honom.
S 37 hade redan fått sin slutdom.
Han tordes inte läsa i det mera : så beklämmande dåligt måste det vara.
Han ville inte ens vidgå att det var han som var upphovsmannen.
Och så paniskt tog han avstånd, så han erkände inte heller den person som för ett halvår tillbaka hade författat eländet --- en person med Dag som namn men annars bara en suppleant, en som han nu skar av och kastade i hinken.
Han måste hitta på andra sätt att leva vidare.
Ett var att poetisera sin tillvaro.
Vackra citat knöt han på sig som slipsar : " Hans sanna hem är sagan / hans liv är lyra och dikt.
/Dock gör han utan klagan / sin jordiska plikt.
" Och det var precis lika sant som det var rimmat.
Eller på annat språk : " Ses ailes de giant l'empêche de marcher ", sagt om albatrossen, jättefågeln som blir hjälplös om den hamnar på ett skeppsdäck, ett skolgolv --- än värre om den då måste översätta sig till svenska : " De väldiga vingarna hindrar den att gå.
" Även på tyska fanns tröst : " Ich hab' meine Sache auf Nichts gestellt " = jag ger fan i vicket!
På grekiska Lathe biosas ; och vad som kunde sägas på grekiska var i synnerhet riktigt, antingen det sagts i Atén eller Abdera, grekernas Grönköping.
En annan metod var att repetera att han var determinist : hade insett att han inte hade nån fri vilja.
Han var fast i sina förutsättningar --- basta!
Och det somliga kämpar sa att determinismen leder till viljeförlamning, var snack.
Också den som ville allt tills han överansträngde sig och sprack, var determinerad.
Men han kunde må bra av att begripa det innan han sprack ; kollapsen blev mindre plågsam då.
Dag vände tillbaka till sina gamla filosofer : Schopenhauer och Spinoza, bägge determinister.
Och med Schopenhauer kunde han förbanna denna vilja som ingen kom undan så länge han hade kvar nån kropp att hysa den i.
Och ingen möjlighet att hyfsa viljan --- jo genom att bli helgon eller bli konstnär ; men tydligt var att Dag dög varken till det eller det.
Men hellre höll han sig till Spinoza : man överlämnar sig åt sin fångenskap, gläder sig åt att allt är så oundkomligt reglerat.
Han kunde sen gammalt de spinozistiska termerna och formlerna ; skrev nu ner dem på sitt skrivlägg för att ha dem som botten i sitt arbete.
Hilaritas ; och sen läsa hos alla uttolkarna hur hilaritas skulle översättas : glädje, lugn, extas, fromhet, svindel, frid --- allt tillsammanstaget fanns med i hilaritas.
Och då kunde han själv få lite frid.
Axlarna sänkte sig, fingrarna blev mer rörliga ; han kände utifrån hur munnen förstorade sig ; lyktgubbarna i ansiktet slocknade.
Hörde man till de utvalda, då var man med i deras hop redan i dag.
Och var man inte utvald, i dag, då halp det inte att slita och räkna med nån medalj i morgon.
Uppdelningen var gjord ; antingen man blivit hög eller låg måste man nöja sig.
Morgondagen och morgonåret är fastlagda ; man har bara att invänta dem.
I dag, i dag är därför den viktiga dagen ; den rätta dagen.
Andra livsmönster erbjöd sig, välbekanta men först nu värda att ta på allvar.
Epikurén var inte alltid en bornerad idylliker som satt trög i sin trädgård --- så hade Dag dittills tänkt sig honom.
Karisma var i stället hans mål : den mjuka gesten när man öppnar sina händer och håller upp dem så att värmen och dofterna kan ta sig in i handflatorna.
Där förenar de sig med alla linjerna, hjärtlinjen, ödeslinjen och vad nu zigenerskorna kallar dem --- en union som måtte ha nåt vackert bröllopsnamn i poesin.
Och ur den unionen kommer en kapacitet av annat slag än den vanliga flitenergin, den som alltid strävar och bemödar sig ( immer strebend sich bemüht, antingen det nu gäller att få nobelpris, eller att utforma sin personlighet ).
Den här kapaciteten spänner sig aldrig.
Den anstränger sig aldrig.
Den ler alltid.
Den leker alltid.
Den älskar alltid.
( Och Bruno, renässansvagabonden, han som satte långa benet före för att nå ut till världens gränser, dem som han redan hade sagt var obefintliga --- en stollig rådgivare, och det var med rätta han blev bränd.
Han lurade folk med sin expansionspoesi ; också Dag hade satt i sig av latinet.
Men den strävan han så berömde sig av var väderspänning, även kallad kolik ; bäst att bara prutta ut den.
Och kardinalerna som avrättade honom gjorde vad de kunde.
De ville människorna väl ; heder åt dem!
) Och det musiska : det som just uttryckte sig i musik och avstod från ord, alltid trubbiga.
Vad lite han hade av musiskt!
Hade aldrig haft mycket av det ; knappast ens haft nån längtan efter det!
Det hade funnits ett stycke ifrån honom, ett par tre meter, som ett erbjudande --- liksom han haft sin musicerande bror på ett par tre års avstånd från sig.
Men Gunnar var oftast en främling för honom.
Själv kunde han inte uttrycka sig i toner ; han var intellektuell till förbannelse ; förkrympt.
Nu köpte han sig en flöjt och lärde sig spela.
Flöjt var rokokoinstrumentet ; och rokoko var då inte fjompiga salonger, men Mozart och Fredrik II, beundransvärd konung av Preussen.
Rokoko var en fjäril som också är en svala ( hybriden är en omöjlighet, men dock något som påträffas ).
Psykoanalysen hade därjämte sagt vad flöjten var för en tingest.
Och Moses höjde sin stav och slog mot den hårda graniten ; graniten brast, vatten strömmade fram som man kunde dricka.
Hos Mozart finns både fioler och flöjter.
Men fiolen måste ha sina strängar ; ju ädlare fårrasen är, dess varmare ljuder dess tarmar.
Till flöjten tar man däremot luften som är outtömlig runt omkring en ; man klyver luften, den som annars är så tunn och eftergiven ; tonen blir inte varm, men den blir spänstig och stiger snabbt mot zenit.
Hans knep att rädda sig var många.
De passade inte alla samman ; men vad gjorde det ?!
Han hade skippat den norske tölpen, Brand : " Vad du är, var helt / och icke styckevis och delt!
" Det gamla skämtet ; hur var det möjligt att nån kunnat säga nåt så dumt, och dessutom bli predikad och lärd utantill ( by heart, på engelska = rätt i hjärtat ).
Han måste tåla sig med att vara heterogen, motsägande, osammanhängande.
Var hittar man en plats som bara har ett väderstreck ? Riket han levde i måste ju känna sig lika söndrat och tvivelaktigt.
Där växte folkhemmet, tryggheten accelerade med det ena riksdagsbeslutet efter det andra, kohandeln kalvade i ett ( och Dag fick flera löneförhöjningar ).
Men ute i Europa dit riket också hörde, där avtog tryggheten.
Rubrikerna svällde : kriget närmar sig.
Inte desto mindre låg Sverige där det låg, vecka efter vecka, och var lerigt och skogigt och lättidentifierat som alltid.
Också Hitler byggde på ett tusenårsland där folk skulle ha det bra --- de allra flesta ha det bra.
Fast de fick det bra genom att göra sig kanoner och stukas ; bygga strategiska autobahns ; förhåna grannarna att tål du det så tål du det och här ska prövas hur mycket du tål.
En förstaklassare kunde begripa att sånt kan man inte bli tusen år på.
Ändå fanns Tyskland till, och Europa.
Kunde man neka till det ? Men nån tysk hette Heisenberg, fast han inte fick vara tysk utan blev nåt annat, vad det nu var.
Han sa att atomerna ni vet, de där allra minsta delarna, de har nu blivit så små att vi kan inte kontrollera dem längre.
Mäter vi upp storleken tappar vi bort läget ; och vice versa.
Allt är principiellt osäkert.
Principiellt var detta dock ingenting nytt.
Långt långt förr visste man ingenting om de små små atomerna ; man hade inte instrument att se dem med.
I stället grubblade man över den stora stora klumpen, det hela, det som man ibland kallade Gud.
Och om honom sa man, återigen på tyska, att han var das ganz Andere.
Det vill säga : vad man än försökte påstå om honom, att han var grön eller röd, oändlig eller begränsad, god eller ond, så måste man sedan genast släppa, och rätta sig att naturligtvis var han nåt helt annat och det förra var fel.
Aldrig fick man besked ; men det innebar inte att han inte fanns.
Visst fanns stora klumpen.
Vad nu finnas är.
Och livet är obegripligt.
Kanske for det inte väl av att vara det.
Men vem kan bota ?!
Hans nya roman handlade om Sakavay, ett land långt borta, utan nån förbindelse med världen i övrigt, avskärmat genom berg och öknar men mirakulöst bördigt och befolkat med snälla människor.
Dit kommer en man som trots sitt snille misslyckats i Europa ; misslyckandet har knäckt honom.
Då är Sakavay just vad han behöver : han lever där anspråkslöst och lagom flitigt som alla de andra, och naturligtvis tillsammans med en flicka --- hon är som en orkidé, art coelogyn ( latingrekiska, som måste betyda himlakvinna ).
En konung, allsmäktig och allvis, styrde landet med många hypnotiska knep, och det var en lycka att underordna sig honom.
Det var också en lycka att skriva om Sakavay.
Redan att alla invånvare skulle ha namn som var helt olika de svenska --- som att komponera musik att hitta på dem.
Och hon coelogynen måste undan för undan få visa hur riktigt det var att kalla henne coelogyn.
Dag var tillbaka igen i sin koncentration.
Allt det heterogena som han tillät sig ( måste få tillåta sig ) var ändå homogent.
Medan han skrev var alla gåtor lösta, även om svaren inte fanns.
Han var befästad och oåtkomlig --- hilär på sitt särskilda upprymda sätt.
Och Spinoza hade nog aldrig tänkt sig det hilära så ystert, spralligt.
Men vad kunde Dag göra åt det ? Stormännen släpper ut sina fåglar, men bestämmer inte över vilka träd som de sedan sätter sig i.
En dag råkade han se en notis i tidningen.
Förläggaren i Stockholm som hade varit hans ende supporter, han vars uppmuntringsbrev låg i ett specialhörn i skrivbordet, hade kört ihjäl sig.
Men inte ens det kunde nu göra honom nerslagen.
Ett tack till hans vänliga själ.
Och synd att han inte fick uppleva Sakavay : nu måste den jakten sjösättas honom förutan.
Dag vägrade att ta bilolyckan som ett omen ; lika lite som en påtryckning.
Inte kunde han byta spår för att Geber hade sladdat till döds mot ett träd!
Men Elisabet var ingen coelogyn ; hon var blossande som en rättfram ringblomma.
I det storslagna liv som han på nytt tänkte skaffa sig ( trots epikuréerna, trots flöjten, trots alla sina filosofer ) där stämde hon inte ; han måste se till att han blev av med henne.
Hon var inte ens vacker nog.
Om han bjöd till kunde han upptäcka hur arkaisk hon såg ut.
Han fann en bild av Elchekvinnan, berömd iberisk skulptur ett par tusen år gammal : Elisabet var en återuppståndelse av henne.
Dessutom hade han sin Gina Manès att jämföra henne med.
Men han misslyckades med att snygga upp henne med andra.
Hon blev inte bättre på dem ; fara värt att de i stället blev sämre på henne.
Han hade aldrig älskat henne.
Allt som en gång ledde till deras äktenskap nekade han att minnas.
Han hade tatt henne som första bästa, för sexets skull!
Det gillades inte längre : han hade varit för ung.
Han hade gift bort sig ; blivit förgiftad!
Och han hade litat på att äktenskap är korttidskontrakt.
Nu hade kontraktet löpt ut.
För länge sen hade det löpt ut : slutpunkten hade de redan långt bakom sig.
--- Å, så bekvämt ska du inte ha det, svarade hon.
Så du bara kan sparka ut mig och pojken!
Du är på väg att bli tokig, med din fixa idé.
Men jag tänker vänta ut dig, tills du tar ditt förnuft till fånga.
--- Och så ska du veta att fast du är elak och gnatig och trist, så är jag ändå kär i dig.
Nej!
Men också hon var bekväm.
Det kvittade henne att själarna var i kollision.
Hon ville ha sin lägenhet, med vidhängande karl ; sitt etablerade äktenskap ; sin någorlunda framtid mitt i en välmående medelklass.
Där skulle också hon må väl.
Och simultant med allt detta var hon friskt aggressiv.
Full av smädeord mot alla mähän som blev toffelhjältar och i det oändliga tog emot örfilarna.
Hon ville ha motstånd och glada brottningar, gräl som rensade luften --- ett om dan som vitaminer.
Hennes undergivne slav, okay!
Men ibland måste slaven göra uppror, och lyckas med upproren --- det var order ifrån henne.
Men han kunde inte effektuera hennes order.
När han lämnat skrivbordet kurade han bara, och surade.
Och hon blev besviken och måste bli bryskare själv.
Han kom med nåt stickord ; hon blev gäll ; han stack en gång till ; hon kreverade.
Då förfasade han sig över att hon var ohyfsad ; var dessutom nöjd med att hon motsvarade den nidbild han hade av henne ; belåten med att han kunde förleda henne.
Och dagar när allt var väl mellan dem, då blev han förskräckt : då hade han ju inte nåt skäl att tycka illa om henne och dra sig undan.
Hon gick och la sig inne i sitt rum, med barnsängen bredvid sig ; han satt kvar ute vid skrivbordet.
Snart hörde han hur hon snyftade därinne.
Hon kröp väl ihop under täcket för att inte väcka pojken.
Men hon låg tätt intill väggen med munnen, för att han skulle höra det tvärs igenom.
Han tänkte inte låta sig bevekas.
Kära hustru, du ska inte tro att jag river ner några stängsel, ger upp min ensamhet!
Jag har min identitet ; den ska du inte komma åt att förstöra.
Integritet, heter det också ; även den är för dyrbar för att den ska bli ett byte för dig!
Och jag vill inte att du älskar mig!
Din kärlek är bluff.
Den är klumpig ; och nu har den blivit överflödig!
Hör upp med den!
Jag tar inte emot den.
Efter en stund hade hon tystnat, och sov förmodligen.
Han klädde tyst av sig, smög sig i säng bredvid skrivbordet, och släckte lampan.
Låg i mörkret och böjde haïr, franskt verb för hata : jag hatar, du hatar, han hon de hatar.
Det var snyggare att hålla sig till franskan, för att slippa erkänna det på ren svenska.
Och han vaknade sen ur sömnen av att han gnisslade tänder så han väckte sig.
Mindes vad han drömt : att han fångat en svan och kunnat linda den vackra halsen kring en limmad stör där den fastande.
Men också i drömmen smusslade han ; också drömmen var på franska.
Elisabet hade minsann ingen svanhals, utan kort och tjock.
Han darrade ibland av motvilja när han bakifrån såg vilken tjurnacke hon lagt sig till med.
Ovanpå de skuliga skuldrorna.
Och när de till sist inte orkade hålla sig isär längre utan klamrade ihop och kysstes, då skedde det utan ömhet och med lika mycket klösning som smek.
Det var nåt som de nog bägge åstundade : de njöt av det hårdhänta våldsamma.
Och smekorden var milda, men strax var samma smekord ett nyp.
Och att kvida för nypet ett kärleksrop.
Och alltid var skräcken med : kan man lita på gummina ? skulle han inte dessutom ... ? Han kände lättnad varje gång hon fick mens.
Hon märkte det : " Helst skulle jag ha det varje vecka!
Så du kunde känna dig lugn!
" --- " Jag vill inte ha flera barn.
" --- " Vilhelm skulle må bra av att få en syster.
" --- " Men inte jag!
Inte mitt!
" Ty vad vägde en familj mot att skriva en bok!
Äktenskapet var på sin höjd ett medel, att hålla honom vid spänst.
Men han levde för att skriva sin bok.
Han tog aldrig till några pompösa ord om Konsten.
Han inte ens tänkte att han sysslade med Konsten, tjänade Konsten.
Andra kunde uttrycka sig så, det var deras ensak --- han läste deras deklamationer.
Men för honom var ordet tabu ; hans liv hade inte såna dimensioner.
Han jobbade ; och plitade ; och morade ; och slet.
Och trots att han sysslade med det milda Sakavay --- han vaknade om natten och var förskräckt : här ligger jag och sover, när jag i stället skulle sitta och skriva!
Arbeta sig fram till sin egen stil --- ty den fanns inte tillhands i pennan, från början.
Stilen är personen, hade nån docent i Lund lärt honom.
Men Dag hade tonfall från så många andra ; han kunde höra dem med egna öron, främmande läsare skulle säkert höra ännu fler.
Det allra mesta filtrerade han genom andras silar.
Och helt förklarligt : i årtionden hade han suttit med böckerna ; när han gick ifrån dem hade han dem ändå kvar i sig.
Hur kunde han bli nåt mer än böckerna han redan läst ? Därför formades han av sina förebilder, men kritiserade dem snart och ville avlägsna sig ifrån dem.
Pär Lagerkvist var filosofdiktaren : ägnade sig åt de mest sublima och omfattande ämnena, så som författarens uppgift är.
Men : han blev fromlande rätt snart, tunn som i stratosfären, den översta himlen där molnen lyser av en sol som redan gått ner och blivit föråldrad.
Då fanns tvärtom Artur Lundkvist : hans bybilder och bondenoveller, allt det handfasta och jordnära ( som man sa ) hörde till i samma land som Dag vuxit upp i.
Han kände inte igen såna torpare och bönder och handelsmän --- så okristna.
Men han föreställde sig att han skulle berätta om sina egna med samma verve och tydlighet.
Dessutom fanns hos Lundkvist den stora världen bortanför byn alltid strax inpå, nära som på nästa boksida --- det var något att rätta sig efter.
Fast vid längre efterlikning började Lundkvist kännas blank och pricksäker, driven och obekymrad : Dag med alla sina oscilleringar föll ur.
Han kom till Eyvind Johnson : vibrerande och skeptisk, med ett språk så nytt och ändrat, så bitskt ; kardborrigt och ändå poröst.
En som inte ryggade för det vardagligaste : han hade funnit det berättigat och beskrivningsvärdigt --- och hur bar man sig åt ( måste just Dag fråga sig ) för att bli så klok, och så seg ? tonen och hela texten var smittosam ; kanhända lämpligt att låta sig smittas ner.
Men men!
Efter hand tog man avstånd också från honom : han var spetig och spretig, hånfull och förströdd ; han trollade med snirklar och uttänjningar för att maskera det som ändå var trivialt så det aldrig kunde räddas --- virtuos i att säga ingenting på mesta möjliga sätt ( och sen kunde man inse att just i den stilen fanns en hel världsbild återgiven, adekvatt.
) Dags speciella person-stil ?!
Den som var och en skulle känna igen, som han blev igenkänd när han gick på gatorna : där kommer Dag!
På gatan ville han inte väcka uppseende.
Han var klädd genomsnittligt ; satte fötterna genomsnittligt när han gick.
Men på boksidorna ville han vara utan like.
Och han karvade och slipade och plockade ; han strök sånt som liknade Hjalmar Bergman eller Strindberg ; han vande sig att tänka med dialektorden så att han också kunde skriva med dem otvunget.
Han vände tillbaka till upplevelsen, slopade orden han redan hade för den, och satte ny fart.
Till sist kom nicken från censorn : Detta stämmer!
detta är precis jag!
Och då kunde han se efter hur han hade skrivit, och alltså få veta hurdan han var.
Just för honom som magister var arbetet svårt.
Till vardags rättade han tusentals krior ; lärde ut grammatik och normalprosa.
Han kunde inte undgå att yrkesskadas.
Också när han skrev om Sakavay hade han subjektsregeln i fingrarna.
Och om den kliade och han knäppte undan den, gjorde den honom dock osäker.
Han revolterade : ville spola syntaxen och även lexikonet, de gängse ordbetydelserna ; dadaismen hägrade nånstans, som en vattenstämpel i papperet.
Men sånt hämmades av det korrekta i honom ; hela hans rörelsespel ville vara värdigt, magistralt.
Hans bok när den kom ut en gång skulle ha raka marginaler och sidorna lika stora satsytor ; då fick texten därinne inte slå kullerbyttor.
Inte heller vara svårtydd.
När han satt i katedern pratade han aldrig gallimatias --- skulle inte heller när han författade.
Och han fortsatte sin skola, var plikttrogen och svek ändå ; rektor märkte inget utan gav honom fina tjänstgöringsbetyg : mycket gott nit.
Han hade nu gjort alla årskurserna i sina tre ämnen ; hade sparat sina anteckningar så han kunde plocka nederst i lådan och ta om.
Eleverna var nya ; de visste ingenting hur han idisslade ; inte om skillnaden mellan vad han gjorde och vad han kunnat göra.
Det var mycket nog det de fick --- sa han sig självbelåtet.
Och var de inte så flitiga som de borde ; slarvade de med läxorna ; hade inte lärt sig när Napoleon blev förste konsul eller vilka som stod bakom 1809 års revolution, då kunde han inte anmärka på dem.
Både han och de kände sig spotska mot den överlastade läroboken.
Både han och de hade viktigare platser än skolan.
Han sa till Krister : " Frågan är om jag kan låta dig ha kvar ditt AB den här terminen.
" Men han ville inte hetsa honom med det.
Och han såg i ögonen på Krister att också han hade börjat slingra sig ur uniformen --- fast han svarade : " Så synd då!
Min morsa som är så nöjd med mitt AB.
" Skolan var hans samhälle ; där hade han sitt officiella arbete och fick sin försörjning.
En föreskrift löpte längs korridorerna att han skulle bemöda sig om det samhället.
Men bonaden hade bleknat och var snart oläslig.
Och en teori uppstod i honom att han tagit sig tvärs igenom samhället och kommit ut på baksidan.
Där fanns en besynnerlig rymd som han inte visste mycket om tills vidare men måste undersöka.
Samhällsklossen däremot var han färdig med : kände till problemen där och hade fastslagit att de var stora men inte stora nog för honom : inte lämpligt stora.
Nån gång kunde han tycka att han också tagit sig tvärs igenom livet.
Masken äter sig igenom äpplet, och lämnar äppelmassa efter sig som exkrement.
När den sen är ute vid skalet, böjer den sig och gräver en ny gång.
Men människan är ingen mask : hon bör kunna stanna när hon kommit ut i den fria tomheten, och utifrån betrakta det underliga klotet hon varit så inklämd i.
Han var inte innestängd längre, men han hade genomskådat och brutit sig igenom.
Han måste skriva och tala om det.
Men vart bär det hän med mig ? Och synade han frågan var den mycket klokt och överrumplande ställd.
Subjekt var det ; detet bär iväg med mig, jag sitter på ryggen av detet eller hänger i detets klor.
Att tala om detet var riktigt på modet.
Till och med flickor hade det ; sex appeal ; något visst ; dät.
Men också Freud hade mycket att säga om detet : allt det naturalistiska i ens existens som överjag och kultur måste inrikta sig på att hålla i styr men sällan lyckas att styra.
Dag tog sig rätt att använda ordet på sitt eget sätt.
Freud fick inte monopolisera lexikonet ; inte filmfolket heller.
Vart bär det hän med mig ? Han frågade med sin egen betoning.
Och undrade då mindre över vart detet ämnade sig med honom ; mera vad detet egentligen var.
Säkert skulle han aldrig få besked ; eller kunna lämna ordagranna besked åt andra.
Än så länge hade han kvar nån akademisk ambition : framför allt borde han kunna påstå något om detet ; ha omdömen om det ; kalla det med nåt träffande namn ; tävla med allt annat som påstods om detet.
Eller också pragmatiskt samla sig till en uppmaning, att jag som har min erfarenhet av detet som vi alla bärs hän av, jag kan säga er att så ska ni göra ; bemöda er ; sträva.
Men han började redan ana att han varken skulle duga till att påstå eller till att uppmana.
I stället måste han öva sig i att erfara det han erfor ; vädra upp ställen där han erfor mera ; lagra erfarenhet och ösa ur lagret.
Och eftersom han alltid hade pennan i hand, som den viktiga lemmen i hans kropp, kunde han skriva ner det han erfor --- ofullständigt, och fumligt, men efter hand allt säkrare.
Och viljan han hade, den envisa viljan till att erfara, var inte längre hans vilja.
Han hyste den bara i sig.
Den huserade i honom.
Villan snett över Bergåsagatan ägdes av Ulf.
Han sålde radior ; och det var en lönande bransch, nu när allt fler hade råd att skaffa sig en --- och behövde en när så mycket hände i världen.
Men ett slitsamt göra : när han stängt butiken på kvällen bilade han ut i det närmaste Blekinge och bearbetade på nytt sina kunder.
Helena gick rätt sysslolös i villan, hade hushållet att sköta och deras pojke, jämnårig med Vilhelm.
Mödrarna möttes när de drog sina barnvagnar ; de pratade barnavård och matlagning, de tittade in allt oftare till varandra.
Helena var mycket vacker ; och ansiktet var indraget i en dunst av garbisk sinnlighet.
Trots det var hon blyg ; alla hennes rörelser var dämpade.
Tänderna satt glest på henne ; därför höll hon sig alltid allvarlig.
När hon log nån gång, märktes hur ovan hon var vid att le.
Leendet stämde inte.
Elisabet sa : " Hon bryr sig inte mycket om Ulf ; han får försörja henne.
Men dig har hon allt ett gott öga till.
" Elisabet hade inte gett upp att deras liv kunde bli mer dramatiskt.
Hon sökte nån sporre att sporra honom med.
Och Helena sa till honom : " Du ser alltid så barsk ut.
Vad tycker flickorna om att ha dig som magister ? Är du mycket sträng emot dem ? ... Tänk om jag hade dig som magister!
" Familjerna började sitta av lördagskvällarna hos varandra ; oftare hos Ulfs som hade bättre med utrymme och råd.
Och Ulf var generös ; än mera generös var Helena.
Men Dag var motsträvig.
Det var så torftigt inne hos dem.
På bokhyllan stod uppslagsboken i praktband.
" Den fick han av en i betalning, " sa Helena.
" Och en gång slog vi upp nåt i den ; vad var det vi skulle se efter ? Minns du inte den där kvällen, Uffe --- vad var det vi kom ihop oss om ? " Ovanpå snapsarna spelade Dag gärna schajas.
Han hittade en groda ute i trädgården.
Den tog han med sig, inknuten i näsduken, och hade dressyr med den inne på mattan ; ville till sist att Helena skulle pussa den för att se om den var en sån där förtrollad prins.
Men ofta stannade han hemma vid skrivbordet när Elisabet gick över till dem.
Han vaktade ju pojken säkrare då --- i stället för att då och då tassa hem och lyssna om han hade vaknat.
Till sist ringde Helena på för att hämta honom : " Kan du inte låta uppsatsböckerna vara, en sån här kväll ? " Då sa han vad det var för papper som låg där.
Hon lyssnade med simmiga ögon : " Det visste jag väl att du inte var nån vanlig människa.
" Hon tvekade om hon skulle gå närmare papperen ; i stället gick hon närmare honom.
Och hon flämtade och slingrade sig så som han aldrig varit med om hos någon ; han kände allt mjukt hon var klädd i.
Så måste de tillbaka till de båda andra, som satt bredvid varandra i soffan.
Och Elisabet hade den där hudskrevan i nedre delen av ansiktet ; Ulf hade väl smuttat på den under tiden.
Men Helena hade svällande kärleksläppar.
Sedan smög de och hade sina signaler.
Och i vissa stycken var Dag inte alls så frikopplad från livet som han nyss hade påstått, och färdig med det.
Det fanns så mycket som han aldrig prövat på som han kunde pröva.
Till exempel att vara kälkborgare.
Till exempel att vara horbock.
Han glömde av att livet är illusoriskt ; det var tvärtom mycket bastant och närvarande.
Det trängde på, utifrån och inifrån ; strömmarna möttes i hans hud och lemmar.
Men Ulf var listig.
Han skulle till Malmö i affärer ; Dag tänkte att nu sänkte sig Sakavay ner ur molnen.
Han kom och var ivrig.
Men då hade Helena förhinder, och de fick hålla sig till utanverken.
Samma en månad senare ; Ulf planerade långresorna efter månen och Helenas perioder.
Dag kände sig lättad av att vara hindrad.
Egentligen var det lika gott att nöja sig med preludierna.
Och Helena tyckte nog likadant ; de hade sina möjligheter att ändå blanda drinkarna.
" Du ska få höra min hemlighet ", sa hon, " att när jag ligger på armen hos honom, då föreställer jag mig att jag är hos dig.
" Något däråt försökte också han.
Men samtidigt visade hon hela sin begåvning : alla de halva kyssarna, de sugande kyssarna och hennes små rop mellan kyssarna ; hennes smekningar över mycket av hans kropp men aldrig dit där han helst ville ha dem.
Han såg hennes ansikte i månskenet hur fårat det blev av kåtheten ; han eggades av det, som om hon härjats av välluster som han nu ville vara med om.
En dröm : han hade bråttom till bio.
De gav, visste han i drömmen, filmen om Marie Walewska, polskan som var Napoleons älskarinna.
Han kom fram till den brokiga entrén som strålade av all belysningen.
Då stod ett anslag på glasdörren, ett litet litet anslag som han måste luta sig fram för att kunna läsa --- ovanligt närsynt som han blivit i drömmen : Stängt på grund av trettondagen.
Han hade mycket roligt åt hur humoristiskt han drömde.
Och mer förstörd var han inte än att han kunde gäckas med sig och förebrå sig när han hade somnat.
Till sist hände ändå att vägen var fri.
Men då satte Helena plötsligt obevekliga staket.
" Om det blir en unge med samma bruna ögon som du, vad säger vi då ? " Och en annan gång : " Nej nej, gör vi det nu, då blir det förfärligt att vara ifrån varann sedan.
" Eller också : " Jag vill inte.
Du tar mig som vilken kvinna som helst.
Det är tarvligt ; jag vill inte.
" Hur visste hon hur han tog, när hon inte hade prövat det ? Men han trängde inte på.
Han var lika nöjd med att inte få --- även om det berodde på att han var tarvlig.
Och nästa dag gycklade han vidare.
Han var kär i henne ; men han var det med sån röst att hon började gråta.
Han tog över hennes näsduk och räknade tårarna medan han torkade av dem : ett två tre --- var det slut nu i lagret ? Han frågade i alla fall med mildast möjliga röst.
Och när hon sa att hon började få svårt att sova, då föreläste han om de olika sömnmedel som kunde inhandlas på apoteket ; fördelar och nackdelar.
Men än bättre var ett visst slags injektion --- hon förstod väl vad han menade ? Inte sant ? Eller hur ? Av vad sort ? Hon hade honom som en förströelse i sina enformiga dagar.
I förströelsen ingick också att hon grät en skvätt, som en vinkning bakåt till henne själv att något hände med henne.
Likaså ingick att hon hade svårt att sova --- för henne var det ingen katastrof : dammsuga kunde hon göra ändå nästa dag.
Men han för sin del måste kunna sova.
Och skulle han vara garderad behövde han få pina henne ; driva med henne.
En snygg pojke talade hon om nån gång : en som varit galen i henne.
Och hon gillade honom mycket ; det var så bra ställt mellan dem att hon översåg med allt han hade för sig med flickorna på sanatoriet --- har man tbc, så har man också ett driftliv som blir starkare än normalt.
Men så kom skrällen : han förlovade sig med nån som han inte ens hade nämnt för henne.
Och hon begrep vad hon måste göra : hämnas på andra eftersom hon inte kom åt att hämnas på honom.
Ulf var alltså ett av offren.
Och han Dag skulle vara ett annat --- inte sant ? Men hon la handen över munnen på honom och viskade borta i hans öra : " Du ska bli den som läker såret.
" Det var nog för djärvt att antaga det --- hur olycklig hon än kunde vara.
Så Dag fortsatte att vara raljant och ombytlig ; och av vad slag var pjäsen han spelade med i ? Han hade redan formulerat henne : sarkastisk när karlarna blev tända på henne ; förtvivlad när de inte blev det.
Sammanfattningsvis : en skönhet som inte klarade av de krav som skönheten ställde på henne.
Men Elisabet blev ängslig för vad som hände bakom buskarna.
Först var hon spotsk : " Å, svansa du där borta!
När det behövs tar jag nog tillbaka min lille kissekatt!
" Sen dyvlade hon på honom för att han inte hade vett att gömma undan vilken hingst han var.
" Och du tycker hon är snyggare än jag ; men ge mig pengar ska jag nog bli lika snygg!
" Hon förhörde Helena, och sa honom sen vad hon fått veta : " Hon skrattar åt hur du fjantar omkring henne.
Hon tycker du är löjlig, det sa hon till mig.
Förresten börjar grannarna också märka hur du fjädrar dig!
" När han sen träffade Helena, då kysste hon och sa : " Älskling, du fattar väl att jag måste lugna henne.
" Och alltså hade de 1/ en spännande decamerone tillsammans.
2/ blygdes han anständigtvis över att han bedrog Elisabet.
Och 3/ var det en erbarmlig flört han gav sig ut i, därute i förortsmoraset.
Inte ens för en blivande författare var det nödvändigt med såna fältstudier.
En kväll kom Elisabet och satte sig i hans knä.
Men han var fjär emot henne.
Och när hon la upp sitt snygga ben över en sida med Almqvist, då blev han inte förförd men förtjust över hur den scenen skulle göra sig i en roman.
( Även om den skulle verka lite arrangerad.
Men det var ju hon som arrangerade den ; han tecknade bara av den!
Och Jonas Love Almqvist skulle bifallit den och fört den vidare till herr Hugo.
) Då råkade Ulf just vara tillbaka, hans strålkastare lyste i deras fönster när han svängde ner i garaget.
Och Elisabet blev ursinnig ; steg ner ur hans knä och ropade att ge dig iväg in till dem, jämt har du dina tankar därinne, ge dig iväg!
--- Så gör jag väl det, sa han och låtsades gå.
Då hörde han ett skrik bakom sig, en ask susade förbi örat på honom och daskade i väggen ; en duns, och när han vände sig om låg hon orörlig på golvet.
Han hukade över henne.
Hon andades obetydligt och pulsen knyckte som vanligt på halsen.
Hon låtsas ha tuppat av, tänkte han.
Men minut efter minut var ögonlocken fällda och stilla ; inte en ryckning på munnen och hudfnasen där, rödsminkade för kvällen.
Sånt hade han aldrig varit med om ; men han visste hur det skulle rubriceras.
Han blev ursinnig på henne att hon kunde ta till såna medel.
Här låg hon avsvimmad och värnlös framför honom.
Han skulle använda tillfället på nåt sätt --- hur ? Han satte försiktigt knytnäven i hennes ansikte ; hon förblev orörlig.
Nå, om han nu drev till, skulle hon vakna då ? Naturligtvis misshandlade han inte en medvetslös ; så mycket hut hade han ändå.
Han satt bredvid henne på golvet ; hörde på vad som kunde höras i tystnaden.
Och det var inte mycket : mest det hånfulla suset i hans egna öron.
Till sist vaknade hon.
Hon kom långsamt ihåg ; han misstänkte att nu filmar hon ordentligt.
Men hennes ansikte var befriat och hade blivit så vackert som han sällan sett det ; rösten hade blivit ängel på dessa minuter när hon inte använt den : " Vad är det som har hänt ? Varför ser du på mig så ? " Hon lyfte mjuka armar mot honom.
Då var det så lönlöst och överflödigt att resonera.
I stället låg de med varandra --- skönt ; bättre än på mycket länge.
Och varför kunde det inte finnas nån väg till lycka, också för dem bägge ? En vanlig enkel lycka, den som säkert många människor var med om fast han ännu inte sett nåt exempel på den : två människor som är uppmärksamma mot varann, vänliga mot varann, förtroliga och har sin stora glädje av varandras kroppar!
För dem själva var den lyckan avlägsen ( tänkte han, och bitterheten svällde i honom ) om ett hysteriskt anfall måste ingå i förspelet.
Den här kvällen skulle följas av andra liknande ; hade hon upptäckt en sån pangmetod, då skulle hon förvisso ta till den flera gånger : svimma bort från konflikterna, så de fick lösa sig medan hon var undan.
Men tills vidare låg de och smektes och småpratade.
Han försäkrade henne att Helena angick honom inte ; han begrep varför hon slängde ögon med honom.
Ulf gav henne bekvämlighet och lyx ; det skulle aldrig falla henne in att gå ifrån honom.
Inte ens riskera att göra honom rasande så han hystade ut henne ur villan.
Och de var överens om att de skulle hålla sig undan från hela familjen.
Men snart hade han hunnit förstå att han var refuserad som älskare också.
Han hade försäkrat Elisabet att han aldrig legat med Helena ; hon hade fått tro att det berodde på att han inte ville vara riktigt otrogen med henne.
När skälet i stället var att han inte vågade.
Om han hade litat på sin potens, då skulle han sonika tagit henne, hälften ömhet hälften våld.
Men han hade hjärnan full av skrupler ( hypofysen, tallkottkörteln ).
Han skulle fått kuken förlamad ; han var kåt men jämmerligt impotent --- han visste det utan att ens ha behövt göra ett försök.
Med Uffe kunde han inte ta upp nån tävlan --- Uffe som inte hade nån fin examen utan var en obildad affärsman ; men han var flott och han var rik och han var gladlynt och enkel.
Ville han ha nån av expediterna i affären, då ordnade han det säkert ute i lagret, en kväll när de stängt och släckt.
Men han ville inte ha nån annan än Helena.
Och hon fick av honom allt hon kunde önska sig, utan nervositet och långa girlanger, poetiskt snack.
Efter nån vecka var Elisabet tillbaka hos Helena.
--- Men vi skulle ju hålla oss undan dem!
--- Hur ska det gå till ? De bor ju tvärs över gatan.
Och min enda väninna kan du väl unna mig att ha.
Bara du kan styra dig ska allt gå bra.
--- Om då jag också ? --- Å, du har lovat mig!
... Fast för all del, är det så att du vill, så kan du försöka.
Hon sa mig i går, att för henne är allt det där nåt passerat.
Förresten har det från hennes sida aldrig varit nåt ; det försäkrade hon mig.
DS ritade han överst i den nya almanackan.
Vilket betydde att året skulle ha med sig Debut och Skilsmässa.
Men i den almanacka som tjänat ut stod samma bokstäver överst.
Också förra nyåret hade han beslutat sig för att debutera och skiljas ; han hade skrivit in det för att inte glömma det.
Det hade inte hjälpt.
Och nån spåkäring satt under skrivbordet och kraxade upp till honom att 1939 skulle inte bli annorlunda än 38.
Och 40 som 39 när de kommit så långt.
Så efterhand skulle hans kära formel bara betyda DetSamma.
Precis som alla sa till varann när man möttes : Gott nytt år!
Detsamma, detsamma!
På långt avstånd, ute i Europa dit han visserligen aldrig mera kom, aldrig!
där ökade spänningarna.
Nazister och fascister ingrep i Spanien ; den spanska demokratin trängdes samman till en enda hals vid Madrid, och garrotterades där.
Frivilliga hade farit dit för att kämpa, också från Sverige, också från Karlskrona.
Dag hörde om dem ; men när han nån gång tänkte att han --- då plats för skratt!
Han, infogad familjefader, betrodd pedagog, aborterad författare, inverterad vällusting!
Han fick i stället upprepa sin barndoms lära : lägg dig inte i!
lappa först på din egen trappa!
kvasta först på din egen farstukvist!
Sen Münchenmötet om Tjecko-Slovakien, och ångesten över världen, Blekinge inberäknat : Fräls oss ifrån ondo!
Gud, om nån ändå finns, så fräls oss nu från ondo!
Men i katekesen till denna bön frågades : Vad är det onda ? Och vad skulle svaras : Att Han får hållas ? Eller att Han nu hejdas med krig ? Ingen visste vad rätta svaret var.
Men redan nu kände man det som skulle kännas allt tydligare framdeles : att Han var oemotståndlig, och oövervinnerlig.
Man gjorde sig lustig över honom när man satt med kollegerna, härmade honom och drog vitsar, fnös.
Han var gaphals, knöl och as, demagog, Leviatan!
Men i tysthet förstod man att han var utsedd att segra, bestämma framtiden, rita om kartorna.
Ty sådant är livet att Hitler vinner.
Och man måste orka med att livet är sådant.
I radion hördes hur han skränade och folket svarade honom.
Biografernas journalfilmer visade honom : hans ansikte drog ihop sig och var gjort av trotyl.
Rösten hade frätt bort alla milda övertoner ; bara draken var kvar.
Ögonen skar, tvärs igenom folket hur mycket de än drog sig undan.
Men de ville inte undan ; tvärtom sträckte de sina stela armar emot honom ; än längre slängde de fram sina heil!
Han samlade upp ropen, HEIL ; han laddade sig med dem ; mitt i Europa fanns han, och ve Europa!
Och när han log mot ett barn eller skrattade mot staben, då satt ännu draken kvar i hans fysionomi.
Man undrade : ser de det inte ?!
Man undrade : hurdana är de när detta kan ske ?!
Man sa sig på nytt : hurdana är vi egentligen, allihopa ?!
Dag stod framför spegeln och såg sig.
Snart hade han en lika avskyvärd hitlerblick : lika vass, lika fanatisk.
Hans ögon hade dragit sig baklänges in i huvudet med åren : hur långt kunde de backa ? Nå, inte hur långt som helst ; men därinne hade de sin bunker, i beniga berget.
Hitler tyckte kanske också att han var vidrig när han övade sig framför spegeln.
Det sket han i ; han fortsatte med att vara den han var ; sig själv.
Men Dag ville inte hitleriseras.
Det måste finnas nån bättre fanatism.
Han kom över en bok om den engelske kväkaren James Nayler, på 1600-talet.
Den var skriven av Emilia Fogelklou, famlande och lite gudsnådligt.
Men fakta fanns : en upprorsman fast utan våld.
Han satte sig upp mot de makthavande ; bekämpade dem med sina ord och sitt samvete.
Till det yttre besegrade de honom oc tog en gruvlig hämnd på honom.
Ändå var han oböjlig ; obruten.
Honom flyttade Dag över till Sverige och 1700-talet.
Han hade romanen om Sakavay färdig, och hade skickat den till ett förlag.
Ett par veckor var han sedan tom.
Men det kunde han ju inte fortsätta med : av Nayler började han göra en skomakare Joel.
Av honom fordrades också att han på sitt sätt skulle hjälpa till i kriget : göra stövlar åt nån som skulle ut.
Då var han hårdnackad i att säga nej.
Och han hade sina bundsförvanter : en rättfärdig världsordning med kategoriska krav, och överst en Gud.
Varken världsordning eller gud trodde Dag på.
Men han behövde dem till att förädla fanatismen, och lät Joel tro.
Inte heller hade Dag varit pacifist, utan gjort sin värnplikt när han inkallades.
Men han skrev om skomakaren : där hade han en ställföreträdare som levde ett riktigt liv.
Och var det inte ynkamål att leva genom en ställföreträdare ? Jo, för andra.
Men för en författare gäller annat : han lever alltigenom i sina ställföreträdare --- det är reglerna.
( Och var han dessutom ett kaos, som Dag, då passade författeriet honom utmärkt.
Han var proppad av självhävdelse, måste han tillstå --- nej bara av hävdelse, en halsstarrig hävdelse ; självet som skulle hävdas saknade han.
Ingen behövde därför som han en ställföreträdare.
Ingen var bättre lämpad att vara författare.
) Han fick för sig att Joel bara hade en möjlighet --- fick för sig, eller skulle han säga : insåg ? Ville han inte göra skor åt den skrävlande kämpen ; ville han inte delta i det stridslystna samhället, då återstod att dö --- i hans fall låta sig frysa ihjäl i ödestugan.
Men var det så tvunget ? Han kunde ju i stället neka att göra stövlarna och låta busarna misshandla honom, så som andra busar misshandlat honom tidigare, men ändå stanna kvar i livet och fortsätta sin agitation!
Eller kunde inte Dag, hans påhittige författare, hitta på att ordna händelserna så att krigsaktivisterna blev överlistade ? Så skedde inte med Joel.
Pacifismen måste allt tydligare bli passivism ; och det passiva drivas allt längre tills det förnekar sitt eget levande.
Han kom ihåg : hemma i Möre betydde ordet leva att bråka.
" Så han lever!
" Det betydde : så han bråkar ; färas ; väsnas!
Förresten : också detta " väsnas ".
Han har sitt väsen, sitt eget väsen : han ställer till oreda, är hindersam, vill illa.
Hellre borde han vara utan sitt väsen.
Medan Dag jonglerade med orden, fick han ett adresskort i brevlådan.
Inte ett tunt litet brev, att vi lyckönskar er och oss själva till ett mästerverk som Sakavay.
Utan : paket att hämta på posten, vikt 1 kg.
Postfröken lämnade honom försändelsen och log spydigt.
Till yttermera visso var paketet trasigt : hon hade kunnat smyga sig till en titt mellan sidorna ; det var därför hon log.
Han tänkte fara ut emot henne att jag har en kamrat som har bett mig ordna en sak åt honom, en pedagogisk handbok som han har skrivit.
Hur kommer det sig nu att försändelsen är sönder ? Vi kommer att begära skadestånd!
Men han släntrade därifrån utan att bråka, väsnas.
Han visste varför försändelsen gått sönder : förlaget hade tröttnat på honom ; de gjorde sig inte omak att slå in ordentligt utan snodde om ett papper och så iväg!
de ville inte bli besvärade mer av honom.
Och den här gången var han knäckt.
Han lyckades gömma paketet utan att Elisabet märkte något, och gick sen ut i skogen.
Han var alldeles lugn ; han kontrollerade hur han hade sin tyngdpunkt mitt över fötterna för varje steg han tog ; ingalunda att han raglade.
Stigen han gick på var bitvis blank och torr ; fastän detta innebar risk för halka var den orimligt vacker.
Myrorna gladde sig också åt det när de kilade om varandra och hade ledigt även om en och annan knogade på nåt strå.
Fablerna var fel : myror är inte särskilt flitiga om man tittar efter.
Möjligen verkar de neurotiska ; men mest kommer deras springande av att de har ett livligt temperament ; ett myrigt.
Sen ledde stigen ner i en glänta och han blöttes ner.
Men också där var det orimligt vackert : albladen glittrade, fotspår var kvar efter folk som gått där och lyssnat på samma bofink som just nu slog den vanliga käcka knuten på sin drill --- jo säkert samma bofink : fåglarna delar upp skogen på revir och jerkar inte omkring och byter, så som människorna när de ( låt oss säga ) har en funktion som magister och då i stället ... Han kunde gärna stanna här i skogen, bosätta sig på den mossiga stenen och förklara den för sitt revir, skicka ut förbud på att efterlysa honom.
Men inte blev han där stationär.
Förmodligen var det samme person som nån minut senare var nere vid vattnet.
Badbryggorna var tomma.
De pekade ut mot vattnet.
Andra stranden var en halvmil avlägsen ; men på vägen låg några holmar utkastade som livbojar, och i det tjocka soldiset kan man lika väl simma som gå.
I vintras hade en av hans elever försökt gå, på skridskor.
Men då var det is och djävulsk skymning.
Ingen hade hört honom ropa ; när de fick upp honom hade han trasat sönder fingrarna på att ta sig upp över iskanten --- Dag skrev en liten runa över honom i tidningen.
Men då var det vinter, ja.
Annat är det när sommaren ska till att börja.
Han hoppade i.
Vattnet var lagom kallt, lagom varmt, i synnerhet här inne i badvikarna.
Och han var ensam i vattnet, åtminstone som människa.
Han simmade utåt, och simmade ovanligt bra just den dagen.
Han kunde simma bröstsim, kunde crawla ; han kunde vända på rygg, sparka iväg och ha azuren högt över sig genom stänket.
Stanna upp och ligga och flyta, betrakta molnklickarna än nogare och känna vattnet kyla i stjärten.
Han kunde göra praktiskt taget vad som helst, om också inom de gränser som bestämdes av situationen och av allt allt allt.
Följaktligen gjorde vattnet om honom.
Nu slapp han ju!
märkte han.
Vad han slapp var obestämt ; men han slapp allting.
Han slapp till exempel att jobba med den jäkla boken.
För det andra slapp han, för det tredje slapp han, för det fjärde slapp han.
Han var så ledig som en löja som han kunde få mellan tårna om han hade tur, och då skulle klämma fast med tårna.
Bakom, uppe på stranden låg hans kläder som han aldrig tänkte vända tillbaka till.
Framför honom låg hela Östersjön som aldrig behövde ta slut om han styrde rätt mellan öarna --- yarna som de heter i Blekinge.
Men inte drunknade han, o nej.
Han var determinerad att leva vidare.
Och han kan ha haft vilka önskningar som helst när han hoppade i --- de var inte tunga nog.
Inte som de där stenarna när man vill göra sig av med en kattracka ; man stoppar kräket och stenen i samma säck, och sen bestämmer stenen på vilken nivå de bägge ska stanna.
Och en önskan väger ofta lika tungt som en sten.
Men den kan trilla av en när man ligger i spat.
Det visade sig också att när han sen gick hem från stranden, då vägde han inte alls så mycket som när han gick till posten för nån tid sen.
Han kunde upprepa att ingen hade bett honom om att vara författare.
Alltså hade han inte det jobbet att bära på.
Inte att utforma sin stil och sin person ; inte att bli berömd ; inte att grubbla över pacifismen ; inte att utforska 1700-talet när han hade fullt upp att göra med 1939 runt omkring sig.
Däremot hade han en son som alltjämt hette Vilhelm.
Vilhelm hade vuxit upp till en kraftig parvel, tack vare all omvårdnad från Elisabet.
Nuförtiden gick han inte längre emellan när föräldrarna stred, utan smög därifrån eller höll sig på avstånd och lyssnade.
Han hade lärt sig att så beter sig vuxna människor emot varandra ; och han hade funnit sig i det.
Märkligt var att på sitt håll kom han lätt överens med sina lekkamrater ; han var glad och uppfinningsrik tillsammans med dem : hade gott påbrå efter sin mor.
Visserligen ritade han gärna krigsfartyg som var taggigare än någon slånbuske med kanoner.
Men så gör pojkar, vet man ju.
Och om mormor ( som emellanåt besökte dem och stannade oväntat länge när hon kom ) om hon hotade honom att gör du som du gjorde nyss får du inte komma in i himmelen, då skrattade han : " Håhå, jag tar bara en stege och klättrar opp.
Och sen har jag med mig en yxa, så nog ska jag ta mig dit!
" Det var mer än Dag kunnat säga i samma ålder.
Han strövade också gärna omkring i markerna med Vilhelm.
De lekte datten mellan träden ; han fick varken springa för fort så att pojken aldrig lyckades, eller för sakta så han blev stött över att pappa fuskade.
De kastade prick med små stenar på nån stor sten.
De plockade gullvivor att ha med till mamma.
Och när han blev trött och ville bli buren, då kunde man ju säga att stor pojke som han skulle försöka att gå ; men klart det var en glädje för honom att sitta på axlarna, heja åt dem som de mötte, och ha hästen att trava så han gungade däruppe och guppade och skrattade.
Dag fortsatte alltså att leva ; det var bara Joel som skulle dö.
När så var kunde han gärna göra en dubbelberättelse, som avslutning på sin författarverksamhet.
Dels om Joel på 1700-talet, men dels om någon som två hundra år senare utforskade hans liv, och forskade lika segt som Joel gjort motstånd mot adelsmännen.
Det var två olika slag av uthållighet, av fanatism.
Skomakaren var en hjälte som med sin lilla handling ville strida för vad som var rättfärdigt.
Forskaren ville göra sig uppmärksammad ; dessutom skaffa sig nån användning för sitt annars rätt tomma liv.
Där fanns en bjärt motsägelse ( och han den lärde måste känna sig sjaskig och underlägsen sitt objekt, fast han satt i en komfortabel lägenhet och den andra i ett utkylt pörte ).
Men tillvaron är full av motsägelser ; allt liv är dubbelliv --- lågt räknat.
Hittar man en effektfull kontrast bör det åtminstone kunna bli en bok av den.
Att Vilja skulle boken heta ; och nog ville han också att det skulle bli en utgiven bok.
Försiktigt vidgade han sin läsekrets.
En berömd litteraturprofessor kom till studentexamen som censor.
Efter förhören lyfte Dag fram Sakavay ur portföljen, och undrade om professorn ville vara vänlig att läsa det.
Professorn såg besvärad ut men var vänlig ; skickade så småningom tillbaka manuset och skrev att det saknade inte sina förtjänster men påpekade några detaljfel.
Och i Stockholm hade Dag en skolkamrat som snabbt blivit uppmärksammad, tagit sig in vid tidningarna och redan var auktoriserad.
Även han var vänlig att läsa och var obestämt erkännsam men påpekade några andra detaljfel.
Men Dag kände sig stärkt av att det fanns några delaktiga, på stort avstånd.
Bland karlskroniter undvek han noga att skvallra på sig.
Och Elisabet invigde han inte alls längre.
Han bemödade sig om att vara gift med henne.
Och det hände att han repeterade gamla upplevelser som när han en sommardag cyklade på en byväg inåt landet, inte i nåt ärende utan bara för nöje och motion.
Han rullade utför en backe, rullade i god fart.
Längst ner var en gammal stenbro över Nättrabyån som flöt fram mellan alar och askar.
Och just som han körde över bron brast något i honom : han älskade henne ju!
Han kunde älska henne.
Han måste älska henne.
Han ville älska henne.
Han älskade henne.
Kärleken fanns där --- som ån som han nyss for över.
Den var undangömd i vegetationen.
Men den flöt där osmutsad och outtömlig.
Han var okunnig när han inte märkte den ; dum om han inte lät den synas.
Den innebar en sån glädje ; den var så överraskande, och just därför borde han vara mottaglig för den.
Och han var mottaglig.
Det hade svindlat tvärs genom hela hans kropp, vid det lilla guppet i vägbanan.
Så går det till när man får sina insikter : en liten passage på en byväg är medlet, en gammal murad bro.
Och himlen föll ner på honom med hela sin lätthet ; den klädde honom i sina kläder från huvudet och ner till de trampande fötterna ; han längtade efter att vara hemma igen, hos henne.
Och han räckte henne buketten han kunnat plocka åt henne, av tillgivenhet och mildhet och övertalning.
Flera dagar var de lyckliga med varandra.
Men glädjen höll sig inte : den surnade i sommarvärmen.
Där var han inte så uthållig som i andra ämnen att härda ut, ge akt på och vårda.
Han hade annat att göra ; det blev ingen vilja över till hans familjeaffärer.
Ja han blev tvärtom säker på att en kärlekslycka var farlig för honom.
Lycka ? han var ju så beläst så han visste vad lycka betydde : ett inhägnat avsöndrat område.
I Arby fanns en by som hette Kvarnlyckan ; i Kalmar ett kvarter Bremerlyckan.
Men han ville inte bo på nån lycka.
Och då vände han ryggen till igen.
De hade sin arbetsdelning : hon fick hållas med denna matlagning och rumsvädring som blev allt viktigare för henne.
Han såg obarmhärtigt på, hur hon blev allt nervösare och fick nya sammanbrott.
Hon återupptog gliringarna att han var rädd för Helena --- han Josef!
Han lät stickorden strila över sig ; hans beskedlighet var nålpengar, och såna ska man ge sin hustru, enligt den vanliga äktenskapslagen.
Hon fick vara den hon var.
Regera huset, eftersom hon dög så bra till det.
33 hade han gift sig med henne : Jahr der Machtübernahme, sa de därnere --- maktövertagandets år.
DetSamma här ; detsamma!
Och han var väl fånge hos henne.
Men vad sen --- vem är inte fånge ?!
på ena eller andra sättet.
I cellen behöll han sin lilla vrå för sitt och hade egentligen ett önskegifte med henne : fick fortsätta med att vara blank i ytan, nerkyld i all sinnligheten.
Och en dag sa Elisabet att de skulle få ett barn till.
Hon sa det vänligt och stillsamt.
Modersglädjen lyste i hennes ansikte.
Och skulle inte också han vara glad ? undrade hon.
Skriveriet hade han ju ingenting för ; nån bok blev det inte, men ett barn kunde det bli.
Underligt nog gick sen de följande dagarna.
Han försökte vidhålla de gamla tankarna.
Visst, jo visst : hon var kvinnan i deras par.
Genom kvinnan går det riktiga livet vidare ; det fundamentala livet ; det förmerande livet --- matriarkat är det som vi behöver.
Nu hade hon att avgöra att de skulle ha ett barn till.
Och han försökte erinra sig vilken kväll han varit slarvig.
Han hade läst så mycket om hur liv och konst är motsatta begrepp.
Ibsen kvirrade över det ; mer, ju mer konst som han skapade.
Thomas Mann skulle knappt haft nåt att skriva om, om han inte haft det att skriva om.
Dag hade dristat sig att inte begripa dem.
Försåvitt hans skrivande skulle räknas till konst --- han levde som mest just när han skrev.
Han skrev om det han levde ; aldrig direkt men med sitt liv som stoff.
Hans liv blev tydligare när han fick ner det på papperet.
Han skrev fram sitt liv ; ordnade det med sin blyerts, gödde det och fick det att växa till nån sorts skriftlighet.
Men konst som dög kunde han inte åstadkomma ( det hade Elisabet så rätt i ).
Då var det lika bra att hon tog honom tillbaka till det oskrivna livet.
Rätt snart började också han vara glad åt barnet.
Fel att säga att det var välkommet, men han ville ändå välkomna det.
Han tänkte sig att han kunde haft ett äktenskap där ett nytt barn skulle varit något av dem bägge efterlängtat.
Men sånt äktenskap hade han inte ; hur skulle han kunnat få det --- han!
Men barnet var på väg ; han skulle inte göra det illa genom att känna sig ogin ; han skulle unna det att födas.
Och likväl --- en söndag på sensommaren satt han ensam i lägenheten.
Elisabet hade rest till Kalmar med de bägge barnen, ett utanför och ett ini magen.
Han hade radion på.
Två dagar innan hade Hitler gått till anfall mot Polen.
Men västmakterna hade utfäst sig att komma till Polens hjälp ; och nu meddelades att England och Frankrike förklarat Tyskland krig.
Och Dag tänkte-kände : Gud ske lov, nu är det här äntligen!
nu kraschar vi alla!
Gatorna på Bergåsa var tommare än vanligt.
Nere från vattnet hördes inte söndagarnas vanliga motorbåtsknatter : bensinransonering hade omedelbart påbjudits.
Och inga fåglar sjöng men det berodde inte på kriget : de hade ändå upphört med sången, så här års.
Lov och pris, nu är det här äntligen!
Han hade en tjock bok uppslagen där han borde läsa om Voluspa ( Ragnarök inräknat ) för en lektion på måndan.
Men han lät radion stå på i ett.
Österling höll en betraktelse och skälvde på rösten.
Set Svanholm sjöng Sverige så patetiskt att han kom i otakt med orkestern.
Rütger Essén redde ut varför Hitler måst anfalla.
Rätt snart kom besked att Sverige förklarat sig neutralt.
Och Per Albin tog till orda, lugnade och sa att landet hade alla utsikter att kunna hålla sig utanför konflikten, nu liksom 1914-18.
Dag var nöjd med att vara bland de neutrala : det blev skonsammare så.
Men det var också bra att urladdningen hade kommit.
Och neutraliteten måste den här gången vara mycket prekär.
För övrigt hade han varit ängslig, han som många andra, att västmakterna skulle lämna Polen i sticket.
Så hade de betett sig mot Tjecko-Slovakien : lovat hjälp, men sedan tittat på när Hitler glufsade i sig landet.
Mot Polen var de dock hederliga ; och var och en som avskydde nazisterna kunde känna sig lättad.
De undsatte inte omedelbart, inte nästa dag, med att slå i tyskarnas rygg.
Till det var de tydligen inte beredda.
Men de hade förklarat krig.
Han kunde föreställa sig att andra inte kände lättnad.
Tyska flyget bombarderade Warszawa, Gdansk --- alla polska städer som låg i vägen.
Den som bodde där blev alltså dödad, eller lemlästad, fick sina tillhörigheter förstörda.
Judarna hade också skäl att känna skräck, inte bara i Polen --- överallt!
Men Dag var inputtad på sin lycka.
Vad som hände bortanför telegrammen hade han inga kanaler till.
Och det förväntades inget annat av honom än att han skötte sina timmar som före krigsutbrottet.
Trots att Blekinge hade närmast av alla landskap till kriget.
Bara snett över Östersjön : där föll bomberna, husen brann, människorna skriade.
Man borde kunna höra helvetet om kvällarna.
Han gick över till Uffes.
Uffe sa forcerat att det här är snart klarat.
Han ger polackerna en läxa för att de utmanade honom.
Och engelsmännen och fransmännen håller inne : de vill inte förstöra för sig genom att verkligen slå till.
När polackerna fått sitt, sluter de alla fred.
Dag sa att han trodde annat.
Men de resonerade inte mycket.
Uffe bjöd på grogg och berättade lika forcerat hur mycket han hade att göra --- folk hade blivit som galna på att skaffa sig radio, och vindmotorer som han också sålde.
Helena var fåmält, och blekare än vanligt : frågade hur Elisabet hade det.
Han svarade att senast han hörde från dem var allt väl.
Nåt av hennes svärmerier hade gift sig, sa Uffe ; det var därför hon var melankolisk.
Och Helena höjde på axlarna och låtsades instämma.
Dag kände att den förra åtrån efter henne kunde komma igen.
Det är också kriget, tänkte han.
Man blir omskakad : det som har sjunkit till botten börjar cirkulera igen.
Men det kändes farligt att försöka med henne på nytt.
Inte bara för honom --- hela kriget kunde gå galet om han bar sig illa åt.
Han kunde gärna ge sitt bidrag genom att " hålla sig i styr " som Elisabet sa.
Liksom han duschade kallt om mornarna, för att härda sin kropp.
Han läste om en båt som hade blivit torpederad strax utanför blekingekusten.
Om han varit med på den --- det gällde att kunna ligga i sjön länge.
Men han magra skrället började snart att stelna när vattnet var för kallt.
Om han duschade varje morgon skulle han ha chans att klara sig igenom en torpedering.
Och ryssarna ingrep i kriget, tog sitt stycke av Polen och fortsatte med de baltiska staterna.
Nazister och kommunister var i förbund --- dödsfiender i förra månaden, nu bundsförvanter.
Och den som tidigare undrat om inte motsättningen varit låtsad eller konstlad, han hade haft rätt.
Allt som Hitler orerade om korståg mot marxister och sibiriska löss, var bara hans stora trut.
På västfronten ingenting nytt --- inte nu heller.
Fransmännen var trygga bakom Maginotlinjen, engelsmännen bakom Nordsjön.
Kriget drabbade Finland, Helsingfors bombades, och Sovjet hade inget annat skäl för angreppet än den brutala gamla vanliga ryska lusten att utvidga sitt område så snart det var tillfälle ( menade alla som Dag hörde och läste ; och de var hänryckta över hur tappert som finnarna höll emot ).
Men hade inte småstaterna spelat ut sin roll ? ( undrade Dag och skrev lappar om det på lediga stunder ; men dem måste han ju tiga med lika tätt som med romanen ).
Småstaterna berodde av stormakterna, och var i deras våld innan de blev deras byte.
Ju mera spänningen steg, dess snabbare måste de bli slukade.
Att vara neutral innebar att spjärna ytterligare mot udden.
Men ingen hade möjlighet att i längden göra det.
Landet han räknades till skulle också envisas.
Men Sverige var likaså dömt : snart eller senare skulle det daska dit.
Och den som känt sig alltmera internationell medan han växte upp, och antipatriotisk --- han måste nu skönja hur det skulle gå till när småkrafset städades bort.
Oundvikligt men plågsamt : ingen dör utan dödskamp.
Och vad miljoner det skulle kosta ( inte kronor, men liv ) innan enheten var färdig, skrankorna raserade, egenarterna strypta, tusen överflödiga olämpliga friheter utraderade!
Med järn och blod blir de nödvändiga vackra tendenserna förverkligade.
Men alla är konservativa när det gäller ; var och en har sitt knippe traditioner att hulda om.
Sverige inte undantaget : beredskapen stegrades, fler inkallelser i januari låg bland andra Dag på kasern i Växjö.
Han var ju ingen Joel som vägrade att ställa upp --- han bara skrev om Joel.
Och kasernen bedövade som alltid.
Här, där de skulle vara beredda på kriget brydde de sig mindre om det än annars.
De läste knappt tidningarna.
I det civila kunde de fått för sig att de skulle komma finnarna till hjälp.
På kasern gav de fan i Karelen ; de gjorde narr av såna vrickade skitar som gav sig dit som frivilliga.
Enligt order tränade de att sätta ihop de tjugomannatält som skulle användas om det blev så dags ( finnarna använde dem ).
De övade sig i att sköta eldkorgen om nätterna --- till råga på allt hade vintern blivit vargakall, så var och en kunde misstänka att den kölden inte kom av en slump.
De instruerades att när de somnade fick inte huvudet ligga mot tältduken : då kunde de vara fastfrusna vid den, när de vaknade.
Och blev de just då överfallna, hade de inte tid att tina upp håret : de måste rycka sig loss och bli skalperade.
Han träffade gamla kompisar och nya.
Apotekaren var där, han som gift sig med Hedvig, Dags gymnasistflamma.
Han visade kort på deras barn, talade om Hedvig att hon hade svårt att anpassa sig i den lilla stan där de bodde ; dessutom var han sakkunnig på jaktgevär.
Den Kriminelle --- ovisst varför han hette så, men han var lat lurvig och gladlynt, tusen snuskiga historier, var logisk i timmar om hur en pava skulle delas ; kliade sig längre än någon om mornarna.
Och där var Milton ; Pettersson.
I stan bodde Gunnar, hans bror, med sin familj ; på lediga kvällar gav han sig dit.
I ett rum hos dem kunde han sitta och renskriva romanen --- han envisades med den, tiden som var kvar innan de själva skulle i krig.
--- " Får vi läsa ? " frågade Gunnar.
Men Dag sa nej : " Var snälla och vänta tills jag är färdig med allt.
" Ty han visste att han behövde bara få höra ett enda litet oskyldigt men olämpligt omdöme, så skulle hela bygget vackla för honom.
Deras äktenskap var vackert.
Bägge var musiker, och understödde varandra.
Tidigt hade de skaffat sig barn, ett barn och flera ; besökare och gäster fanns ofta hos dem.
Och Charlotte var aristokratisk, en aning förnäm och kunde vara intresserad när så behövdes, reserverad när så, och lustig när så.
Alla som kom i huset beundrade henne så tydligt.
Då hände att Dag tänkte med häftig längtan på Elisabet.
Hon och Charlotte hade svårt att samsas när de nån gång träffades ; och även nu i hennes frånvaro kunde Charlotte tilllåta sig nåt ringaktande ord om henne.
Dag urskuldade och förklarade ; han kände hur vilt han föredrog Elisabet.
Allt det hårda och häftiga hos henne, det oförstående, det stridsberedda, det tvärsäkra och oförfinade --- allt som han eljest pinades av, nu förvandlades det i en helhet till nåt han önskade sig, och ville tillbaka till, ville hem till.
Sent om kvällarna när han vände åter till kasernerna, tänkte han på henne med en ny värme.
Det var henne och deras barn han skulle försvara ; militären hade plötsligt fått mening.
En gång hade han gift sig med henne ( av mångahanda skäl men också ) därför att ett krig kändes närma sig.
Nu hade kriget kommit ; bland så mycket annat hade det fört med sig att han på nytt hörde ihop med henne och även ville försvara henne mot allt det snälla välfostrade kultiverade som hade så lätt att anmärka på henne.
Anmärkningarna kunde ha fog ; men han var rytande beredd att stå på hennes sida --- inte för att hon var si eller var så, utan för att hon var Elisabet.
Så skönt summarisk hade kriget gjort honom.
Efter några veckor skickades halva beredskapsstyrkan hem.
Både ena och andra hälften var förvånade, och frågade varför.
Ingen kunde ge annat besked än att för många blivit inkallade.
Men vilka var det då som slapp ? --- Vi går efter födelseåren.
--- Hur så ? Vilka år ? Varför då han ? Och inte han ? --- Det är ett krångligt system.
Varför bråkar ni ? Det är ju krig ; så håll käften!
Dag for tillbaka till den tomma lägenheten i Karlskrona.
Hans vikarie hade fått veta att vikariatet skulle räcka i tre månader.
Nu fick han ge sig av och var arbetslös --- kanhända blev han snart inkallad själv, så att problemet löste sig för honom.
Dag satt åter i katedern.
Och just första kvällen ringde Anna och berättade att en dotter var född.
Nästa dag gratulerades han på kollegierummet.
En kollega menade att det var ovanligt fina namn de gett flickan.
Dag hajade till, lyckades hålla god min och svarade ja tycker du inte ? Sen fick han tag i en tidning och läste där vad hans dotter skulle heta.
Dittills hade namnen aldrig varit på tal.
Nu hade mor och mormor avgjort utan att höra med honom.
Och för att undgå resonemang hade de skyndat sig att sätta namnen i annonsen.
Och då blev det svårt för honom på nytt.
Först måste han urladda sig med en radda förbittrade ord, sagda i ensamheten.
Men sen hade han fått nog ; kunde känna sig spak igen.
När Vilhelm döptes hade de haft sina kontroverser.
Nu hade Elisabet avvärjt dem på förhand --- han kunde väl vara nöjd.
Det var så mycket han inte behövde lägga sig i och ta ställning till --- inte heller vad flickan skulle heta.
Och eftersom det var Elisabet som haft mödan att föda henne, var det inte mer än rätt att hon också fick namna henne!
Han frågade aldrig henne till råds när han gav namn åt sina böcker.
Första veckohelgen for han till Kalmar och gick upp på BB.
Där låg det vackra barnet, ja vackert i all skrynkligheten --- han kunde fastställa att kärleken han redan hade höll sig vid konfrontationen.
Vilhelm och han stod hand i hand vid babysängen, och jollrade med varandra om vilken rar liten syster han hade fått.
De kallade henne Louise, det namn som hade stått i tidningen att hon skulle ha.
Ser du på Louise, vilka söta små fingrar hon har!
Kan du tänka dig att dina inte var större en gång!
Tror du hon börjar vänja sig än vid att vara född ? Vilhelm myste vid deras småprat ; Elisabet översåg med barnsligheterna ; Louise låg därinne i allt sitt vita tyg och visste ingenting om vilken tillvaro hon börjat i.
Nästa dag måste han tillbaka till Karlskrona.
Hans familj var nu riktigt stor --- helst om han räknade in svärmor som säkert skulle behövas till ännu mer hjälp nu.
Han tänkte arbeta för dem ; han skulle inte tacka nej till extralektioner.
Blev det sommar igen skulle han på nytt ha ferieskola.
Och Elisabet var stark ; hon var optimistisk ; hon var inte ens ängslig för kriget ute i världen --- så länge det inte är här, så tänker jag inte på det!
Han kunde ju mena att hans liv kasat ner en avsats till.
Men då återstod för honom att känna sig glad.
Det var billigaste sättet av alla --- hur skulle han rett sig om han behövt andra sätt ?!
Supa för att kunna leva --- skulle han trycka sedlar hemma i källaren ? Gått i kyrkan ? nej, varken där eller hospitalet!
Men arbeta vidare i de tomma rummen, och vänta på att dagarna skulle bli så milda att babyn kunde tas dit ner med tåg.
Fara fram och tillbaka till skolan och vara oförsumlig.
Kunde han till på köpet vara glad, då kom han billigt undan.
Ja han måste verkligen vara glad över att han på så obegripligt sätt kunde vara glad!
Men gällde glädjen bara så länge han var ensam ? Efter en tid var Elisabet hemma igen, och familjen med henne.
Och snart kom de första kontroverserna.
De var petitesser, bara droppar.
Varför skulle de så snabbt bli hela överdragsmoln, som under tropikdagar i Hyderabad eller Kilimandjaro eller var som helst därute i eländet ?!
Hon hade all rätt till hänsyn nu : en ammande moder.
Men hon pöste så segerstolt ( tyckte han ) där hon satt och plockade med sina bröst.
Klämde på dem om Louise hade riktigt sugit slut.
Och om inte, och om hon alltså riskerade bröstböld, skulle hon då inte säga åt honom att komma dit och snutta färdigt ? Och han ? Skulle han inte hjälpa henne ?!
Visa sig vara den knappt påbörjade människa han rätteligen var : en ofullbordad människa, en efterbliven människa --- dibarn!
förvuxet så klart, men i väsentliga stycken med dibarnets egenskaper.
Och inte hade hon nån riktig nytta av den förvuxne.
Men det översåg hon med --- var så mycket hon inte kunde önska sig av honom!
Hon nöjde sig om han var där : lystrade vid behov, stod till tjänst, kompletterade.
Han kunde inte längre minnas den gamla vägbron han cyklat över.
De hade ingen bro!
Och gapet mellan dem var bredare än tio Nättrabyåar.
Han stod grensle över gapet, ett ben i kärleken, ett i hatet.
Det drog så otäckt nerifrån ; det kylde i skrevet på honom så att allt han hade där krympte.
Man får inte bli förtrolig med den som är farlig för en.
Han var utlämnad åt den starka suggestionen ifrån henne ; han måste värja sig i ett mot henne.
Och det gick inte alltid att förvandla sin underlägsenhet till ett njutningsmedel.
Hon var ogenerat ombytlig, nekade till vad hon sagt strax innan, skrattade hjärtligt när han ville påminna henne.
Hon var en virtuos advokat åt allt hon tog sig för --- bekymrade sig inte om motsägelser, excellerade tvärtom i dem.
Och motsägelserna var dräpande, just dräpande ; där låg han i det närmaste livlös när hon avtågade.
Han började förfalla, också utanpå.
Förr hade han borstat sina kläder så även borsten nötte dem blanka.
Och han hade bett Elisabet att pressa hans byxor, och själv ställt sig med järnet om inte hon hade tid.
Nu fick de bli fläckiga och hänga säckigt på honom.
Kollegerna började märka det ; han fortsatte ändå att lumpa till sig.
Elisabet frågade om han inte såg vilken slusk han började bli.
Han låtsades inte förstå ; hon sa några glosor och lät honom vara --- för egen del var hon alltid mycket noga med hur hon var klädd.
I släkten hade han några likar.
Det gick rykten om att en av dem drev omkring i Stockholm och försökte parasitera på såna anhöriga som var husägare eller kontorschefer.
Till sist brann han inne, i nån sommarstuga där han hittat ett hörn åt sig, slarvade och sängrökte.
Dag kände frändskapen med honom, och flinade åt att på ytan gällde han för att vara ett av framtidshoppen för familjenamnet --- undervisningsråd med tiden, drömde väl fastrarna.
Och allt mera påträngande mindes han Herman, skolkamraten i Arby.
Efter tiotalet år till sjöss hade Herman samlat nog med pengar och praktik för Navigationsskolan i Kalmar.
Där klarade han ämnena lysande, hörde Dag talas om.
Och han träffade en flicka.
Men mitt under slutskrivningarna nekade han att ställa upp.
För honom var proven bara en formalitet : han hade redan visat mer än nog att han var värd sin examen.
Lärarna sökte upp honom, för att beveka honom att åtminstone infinna sig i klassrummet.
Han kunde lämna blankt om han så ville, sa de.
Men han måste dock ha varit på plats --- om inte annat så för att visa ett slags pålitlighet som man måste fordra av en blivande styrman och kapten.
Herman nekade.
Och nån examen fick han inte.
Han försvann på nytt till sjöss.
I Arby förklarades fiaskot först som sviter av malarian han haft.
Och malarian hade väl del i skulden.
Men efterhand började man veta mera : flickan hade svikit honom mitt under examensskrivningarna.
Eller var det så att han upptäckt hennes tidigare otrohet just då.
Fast möjligt var att hon inte varit otrogen alls ; Herman hade bara sett henne mycket tillfälligt med nån annan pojke, och det var nog.
Eller hade han varit så orimligt pockande när han frågade ut henne om den tillfällige andre, så hon nekade att ge besked.
Eller hade hon gett besked, men Herman var ett enda bloss av svartsjuka : han lät sig inte beskedas.
Ingen visste med säkerhet.
Men Herman hade gett tappt.
( Årtionden senare kände Dag igen honom på en kaj i Göteborg.
Men Herman kände inte igen honom, utan tog honom i stället för Gunnar.
Där utspann sig en grotesk träta mellan dem, när Herman ursinnigt for ut emot honom att han skulle inte låtsa sig vara nån annan än han var : han Herman hade sett många människor i sitt liv och lärt sig att komma ihåg ansikten.
De skildes strax, eftersom de inte lyckades med identifieringen.
) Och mer träffade han aldrig Herman.
Men om kvällarna i Karlskrona när han var ute och drev en stund stannade han ibland vid en korvkiosk mitt på Landbron.
Mannen därinne var sorgsen utan att vara butter.
Han lät rätt egen för att vara korvgubbe.
( Dag kände inte så många innan, men hade nån obestämd föreställning om hurdan en korvgubbe är om han är genuin.
) " Jag har ju sett bättre dagar fast jag inte är så gammal... Jag har slarvat bort mig.
Men det gör mig inget nu längre.
" Dag försökte fråga, men den andre hörde inte frågorna.
" Och jag får vara nöjd med att folk köper av mig.
Några är ju snorkiga.
Men det ingår i servicen, kan man säga, att de får vara.
" Han kunde vara något att skriva en roman om ; han och Herman.
( Trots att även romanen om Joel blev nobbad --- det blev den nämligen.
) Men Dag brydde sig inte om att bli mer bekant med korvgubben än han slumpvis blev.
För han tänkte inte göra nåt reportage om honom, med samtal som blivit förda och händelser som kunde beläggas.
Han hade fått svårare än förr med sitt dilemma att människor och händelser kändes så värdefulla, och ändå inte betydande nog att bli beskrivna.
Kanske skulle han lyckas bättre om han inte såg dem som självändamål, som han skrupulöst skulle undersöka.
Bakom sig hade de luften och rymden som de stigit fram ur, nåt obekant universellt som dock kändes alltmera närvarande i dem.
Och det viktiga var inte avvikelserna hos var och en enskild --- viktigast var bakgrunden.
Han stod vid fönstret och tittade på småfåglarna.
Han kom åt att se deras ögon : allra bäst där syntes, att en stor fågelvärld hade avskilt sig i en liten individ, för en liten stund, till ett litet pickande och flaxande.
Fågeln var vaksam mot alla faror ; sökte sig mat i ett ; man tyckte om den och skulle aldrig göra den illa.
Ändå var den utan betydelse : en mer --- en mindre!
Värdet fanns i den stora ursprungsarten ; det både kände man och visste.
Sen kunde han gå i kollegierummet på skolan, med rektorsporträtten som hängde där.
Samma hände där.
De var inte längre myndiga chefer, med viktigt födelseår och dödsår.
I stället var de fågelrektorer, mer långlivade och sammansatta än gråsparvarna, men på samma sätt som fåglarna ett kort exempel på en allmännare värld bakom dem, människovärlden.
De visste inte om att det var så ; nej säkert inte.
De var upptagna av att tänka på att de hade makt och intelligens.
Och de jämförde sig med andra omkring dem, alla de underordnade och en och annan överordnad.
Men såg man dem i det målade ögat, då stack bakomvärlden fram.
I pupillen, hålet i deras iris, där fick man en titt in i människovärlden som var i gång i dem.
Allt det speciella som de själva räknade som viktigt var bara ett temporärt fodral.
Nu kunde man förstås undra varför denna uppspaltning på en mängd fodral måste ske.
Hade det inte varit bättre att det stora hela massivet hade fortsatt med att vara massivt ? Inte hade hackat sönder sig på biljoner trillioner småbitar, som alla hade fått sin vilja att vara nåt för sig själva : slogs för att få vara det och slog sönder andra.
Och uppe i människovärlden hade hackelsen och högfärden kulminerat, att var och en också skulle fått med sig en särskild bestämmelse : nåt som just han-hon och ingen annan skulle uträtta ; just han-hon och ingen annan var utrustad för!
Puh vad folk sträckte på sig och inbillade sig, var ädla och humanistiska, skaffade sig sin egna domän, isolerade upp sig!
Enda förklaringen till uppdelningen och förhävelsen var att stora massivet ville pina sig.
Gud ( så kallat ) var en jättestor masochist.
Och det vet man ju att masochisten njuter av att plågas och plåga sig.
Massivet ville inte vila och vara fridfullt.
Det spräckte sig och klöv sig ; och alla flisorna hade liv och stack och sammanföll, vibrerade och skuffades och parade sig.
Ingen gräns för deras livsvilja ; inga knep var för bisarra för att inte användas i plågandet.
Man omtöcknade sig med livsglädje, bejakelse, expansion och så vidare, och så vidare.
Men allt var bara exempel på den universella masochismen, den som frossade i sin egen jämmer ; jämt vred ihop nya törnekronor och klämde ner över skallen på sig!
Och när Dag bevittnade sitt eget självplågeri, då såg han som bäst det gudomliga i sig.
På hans utsida svällde kriget.
Danmark och Norge ockuperades, nazisterna visade hur effektiva de var.
De stormade Maginotlinjen och hela Frankrike ; engelsmännen räknade som en stor seger att de lyckades fly över Kanalen.
Sen sprack alliansen med Stalin : från och med nngiven dag var nazism och kommunism på nytt varandras totala motsats.
Den som inte kunde vara antingen A eller B, skulle döden dö.
Och den som var A eller B, måste gå med i världshistoriens dittills mest perfekta krig, och riskera att dö där.
Wehrmacht vällde in i Sovjet och tog miljoner fångar och kanoner och sköt ner tusentals ryska flygplan --- Hitler talade själv om det, så man skulle veta det : röt ut det.
" Det bästa han har gjort ", sa Tillefors på Karlskrona kollegierum.
" Innan vintern är han i Moskva.
" Och vad Dag beträffar hade han blivit inkallad på nytt, och placerad hemligt någonstans i Sverige = Malmö frihamn ( nu kan det sägas ).
På nätterna lyssnade de utåt Öresund om hakkorsen var på väg.
Men de jävlarna brydde sig inte om att komma ; efter en tid gjorde Kronobergs regemente en strategisk reträtt upp till Hallandsåsen, där de låg disponibla och kamouflerade sig.
För att hållas vid vigör kommenderades de att marschera fram och tillbaka över åsen, med full packning.
I flera gryningar tog de sig över Lagan, norrifrån eller söderifrån, i likadana båtar som tyskarna använt på de polska floderna, med sån framgång.
Bataljonschefen for på mc fram och tillbaka längs marschkolonnerna.
Han hade hökblick för om nån uniformsknapp var oknäppt eller två remmar var felkorsade.
Fänrikar och löjtnanter blev offentligt utskällda om de inte vakade över att disciplinen var total.
Det var ofärdstider, ingen får slappna av, i morgon kan vi ha dem på oss!
Vad heroisk han var, majoren!
Vilket föredöme : uthållig som en Dag!
Men så hade han också en regementschef över sig och en generalorder och nån försvarsminister!
Vad hade Dag ? En tumör i viljan.
En fix idé som han offrade hela sin familj för!
Han kunde tänka på åren i Lund, när han ännu inte var nån decident, en som hade hårdnat kring nån livsuppgift --- där, där han bara var en dimtrevare som titt och tätt var lycklig ; en sudd som alltid var mycket bestämd men ideligen ändrade på vad han var bestämd med ; och det katatoniska var bara nåt övergående som snart ersattes av fläng och nya framstötar mot allt det intressanta som världen innehöll.
Vad hade han vunnit på att lämna Lund ? Ur tromberna in i petrifikatet!
Men liksom han smet ur journalistiken, kunde han väl också med det andra!
På redaktionen hade han gnidit ett par månader och sen blivit förnuftig.
Men romaneriet hade han suttit i nät hos under hur många åtta nio år --- det var dags dags dags att han ålade sig ur.
En solig förmiddag hade de rast i vägkanten.
Posten kom farande och delades ut längs plutonerna.
Dag hade brev från nåt förlag att Att Vilja blivit refuserad också där.
Han mönstrade muren på andra sidan vägen : all vissenheten på stenbumlingarna där, lavarna hade med ens blivit så pregnanta.
Han ansträngde sig att tänka ut hur berättigade förläggarens invändningar var.
Men tvärtemot lavarna blev de bara luddigare.
Och som vanligt var de väl bara nerskrivna för att göra brevet ett par rader längre.
Han fick vänta med närmare prövning till muck --- om muck kom.
Jo, muck kom.
Och författeriet å sido borde han omsider gå provår, så han fick kompetens att bli ordinarie lärare.
Han hade dröjt med provåret : stretat emot, eftersom det inte kunde vara hans slutliga yrke att bli lärare.
Men nu var det på tiden att han lukade ut illusionerna.
Emellertid fanns en möjlighet att få dispens, för den som hade tjänstgjort tillräckligt länge som extra.
En dispens räknades alltid lägre i konkurrensen.
Men han ville finna sig i handikappet : tyckte att det stora nederlaget blev mindre så.
Han sökte sin dispens och fick den.
Och romanen om korvgubben och Herman fick vara.
Men alltför tvära avbrott i sitt liv mår man inte bra av : bland annat kan man snava på brottet.
Så han plockade i materialet han hade haft i sina före detta romaner, och gjorde noveller av lämpliga småbitar.
Det kunde vara en mycket tidstrogen syssla.
En novell är en roman som har bantats ( kan man påstå om man har humor ; åtminstone är somliga noveller bantade av somliga romaner ).
Och i krigstid måste alla banta = komma i magert format.
Brödkort och fettkort verkar automatiskt åt det hållet --- till och med bränslekort : den som fryser förminskas.
Vill man dessutom utveckla sig mot att inte vilja, då kan man i första omgången krympa sig till noveller.
Han skrev en och två och många.
Han till och med skickade in några av dem.
Nån tjänst som extra ordinarie adjunkt ( vilket han nu kunde börja med att bli ) fanns inte i Karlskrona.
Däremot i stan som hette Skara ; den sökte han och fick.
Han hade framgång på håll där han inte särskilt önskade sig --- han var inte just nån aladdin.
Men Elisabet var inte glad åt att flytta till Skara : hon ville ogärna lämna den del av landet som hon var van vid.
Då föreslog han henne att han skulle flytta ensam, som en början.
Han skulle se sig om efter en lämplig bostad åt dem.
De kunde också vänta, om under tiden nån tjänst som han var behörig till skulle yppa sig på närmare håll.
Han var falsk.
Ty han reste och sa sig att detta var skilsmässan.
Det ville han inte säga högt.
Elisabet ville inte heller misstänka att han hade såna planer.
Men de sista dagarna var han sönder i bröstet när han sysslade med barnen.
Om tårarna sipprade över gick han undan på toa, torkade och snöt sig.
Han förutsåg att Elisabet aldrig skulle låta honom träffa dem ifall han lämnade familjen.
Hon skulle säga att jo jo, enligt lagen har du din fulla rätt att vara tillsammans med dem, låt oss säga var fjortonde dag.
Så skicka hit polisen och hämta dem ; jag kan inte motsätta mig det.
Men vem kan ha polisen till sånt ? Han lämnade Karlskrona efter nästan ett årtionde, med första morgontåget, före klockan sex.
Han Faust, den obändige världsluffaren, som fastnat i vargsax och setat äär och stretat och förtvinat!
Den västerländska stålfjädern som spänt och spänt och bara rostat av spänningen!
Vilken fanflykting, vilken barnflykting!
Och Gud förlät honom ( Gud förlåter allt ; för Gud kan det aldrig bli fråga om att förlåta, eftersom han är primus motorn och upphovet till allt ).
Men han fick själv inte förhäva sig och göra sig till gud och förlåta sig : stryka över och gå ifrån.
Ibland försökte han ; men strax eller senare var han tillbaka i sina synder --- det hände honom tillräckligt mycket som jämt dök upp och gjorde honom oförmögen att glömma eller att upprepa sina undanflykter.
Och han var omväxlande tungus och pellejöns ; men han mindes så länge han levde ; och när han dog så dog han oförlåten.
Jag tror jag kan påstå det ; jag träffade honom då och då, och det som satt i ansiktet på honom kunde han ju inte gömma undan.
I Skara var inte militären i centrum, utan kulturen.
Mitt i stan låg domkyrkan, förstenad kring sin underliga kristna världstolkning, tung så att den sjunkit ner en meter i marken ( trapporna ledde ner när man gick in i den ).
Bredvid låg skolan, hund vid sin herres grav.
Och på torget krönikebrunnen : vattnet spolade över medeltida biskopar och senare snillen som alla hört talas om --- det var i Skara de verkat ; nu fann man dem här under vattnet.
Men skolan var som den förra, med mycket rättstavning och med samma urval av idoler, i historia och litteratur.
Dag fick sin undervisning på lägre stadier än i Karlskrona : skilj på adverbial och predikatsfyllnad --- det är mycket viktigt att göra.
Och mellan vilka år räknar vi medeltiden ? Gäller detsamma i den allmänna historien ? Du förstår, det måste du känna till ; annars får du ingen stadga i dina kunskaper när du läser vidare.
Första kvällen drev han på de nästan tomma gatorna med en kollega.
Enstaka de mötte glodde på Dag : aha, en ny gubbe, börjar den här terminen.
( I Skara var alla lärare kändisar.
) Aftonrodnaden drog sig tillbaka på det vanliga viset, taken växte och svartnade, några anemiska gatlyktor var kvar nere mellan husväggarna.
Men hur tyckte Lidgren om stan ? Jo bra, mycket bra ; de funderade på att köpa hus och Lillan hade i synnerhet ett på förslag.
För egen del hyrde Dag ett vindsrum, i en envåningsvilla mitt i en stor trädgård.
En änka ägde huset, hon hade en vuxen darrhänt dotter som klippte gräsmattorna och skötte om sin vanföra mor.
Om mornarna lagade hon té åt Dag och kom upp med det genom den trånga trappan ; var nöjd varje gång hon inte skvalpat ur.
För samvetets skull tog han reda på några lägenheter som var hyreslediga.
Men i ingen av dem skulle Elisabet trivas, förutsåg han.
Han skrev det till henne, och antydde också att de borde skiljas.
Han skrev det inte i klartext utan halvkvädet mellan raderna ; han var ju sån.
Då fick han brevet i retur ifrån henne ; hon hade strukit under de mest tvetydiga raderna med rött, och satt gigantiska frågetecken i kanten.
Och funderade han på att skiljas, skrev hon, då skulle han veta att hon orkade inte hur mycket som helst.
Och det var kanske sant --- fast som vanligt föreföll det honom otroligt att hon inte skulle orka.
Mer än förr måste han vara försiktig, så hon inte gjorde nåt desperatt och drog barnen med sig.
Han skrev ett nytt brev och slätade över.
Och han fick brev från Vilhelm som nu fyllt åtta : Kära pappa!
Kommer du aldrig hem ? I dag har jag haft gymnastik.
Kickan är inte bra.
Jag har en peng från Egypten eller Turkiet.
Har du det skönt i Skara ? Din son Vilhelm.
Han led förstås ; och Elisabets nya brev handlade om hur hon inte fick pengarna att räcka till, trots att hon tagit tjänst som lotta och satt vissa kvällar i veckan i en telecentral dit luftbevakningarna ringde in sina observationer --- nån granne lyssnade efter att barnen inte ställde till med nåt.
Och han skickade henne vad han hade över på lönen sen han betalat hyran och matpensionatet och nån tidning emellanåt.
I hans drömbok står hur han en natt gick på järnvägslinjen hemma i Arby, med den orörlige Vilhelm framför sig i armarna.
Nyss hade han hittat honom utanför en SS-kasern ; kanske var han död, kanske bara avsvimmad av tortyren.
Och själv var han tung i benen, och försökte tänka att de hellre fått ta honom än pojken ; de nysådda gröna gärdena sträckte sig tvärs igenom dem bägge.
Då var där några skrovliga klippor i stället, och nån röst raspade : Är du med oss eller med Jesus ?!
Han visste ju svaret men kunde inte få fram det.
Vilhelm tyngde fortfarande i hans armar och hörde inte längre till honom ; han snavade på syllarna och skrek så han vaknade.
På lämpliga fridagar gjorda han sina turer i Västergötland.
Han kom till Varnhem, halvannan mil avlägset, det gamla cistercienserklostret, minst raserat av alla i landet, en katedral som överraskade mitt i lummigheten och came-landskapet i Valla.
Han såg den rena kyrkan ( relativt ren, för naturligtvis hade de la Gardie smutsat ner ett kapell med sin svulstiga ärelystnad, sitt gravmonument ).
Han gick bland de förbryllade återuppväckta ruinerna efter korsgången och ekonomibyggnaderna ; lavendel och åbrodd.
Men framför allt, framför allt det nakna korset i mittkvadraten : två kraftiga bjälkar, en lodrät en tvär, spruckna men inte sönderspruckna ( de var impregnerade med något ).
Och trots att virket var tämligen färskt var korset gammalt som klostret, ja äldre eftersom ingen frälsare ännu funnits att hänga dit ; nej yngre eftersom frälsaren var passerad och hade ramlat av --- inte en törntagg kvar efter honom, inte en enda tå.
Där var plats för någon annan att hänga : korset hade framför sig ett ovanligt bristfärdigt tomrum.
Men ingen hade varit värdig att hängas dit, ingen nog lidande nog vis nog god --- jo kanske var det all världen som hängde där, osynlig i tunna luften.
Dess nöd var inte tillräckligt insedd ännu, förstådd gestaltad.
Men om man höll andan och knäppte händerna skulle man kunna uppfatta den, sammanfatta den.
Om man sansade sig ; om man sträckte ut sitt medvetande ( det som man är med om att veta ) ; om man utnyttjade hela sin upplevelse, det man utsatts för och efteråt gått tillbaka till och utsatts för igen eller med annan metod --- mera klassisk : om man gav sig dit en fredagsnatt, med månsken, och hade lämpligt lyssnarskåp med sig, lyttoskop ; hygrometer ; blodskiljare ; andekikare svart bok, i munkband Nåt besked om novellerna han skickat in kom naturligtvis inte.
Han skrev till förlaget och påminde.
Visste det var oklokt att inte vänta i tysthet : han bäddade för en ny skrapa från nån förlagsherre att han var för otålig.
Men han orkade inte vänta ; och det spelade inte längre nån roll om han retade upp dem.
Redan efter ett par dagar kom ett svarsbrev ; någon skrev att han efter Er påminnelse läst Era noveller.
Och det är sällan man är så säker på att ha fått möta en ny författare.
Nästa gång han läste brevet ( nån minut senare ) var det oförändrat.
Orden stod kvar och var sig lika, att lita på.
Han vände på arket : baksidan var enbart blåvit och bekräftade.
Hjärtat han hade kluckade.
Han snurrade runt i rummet och mindes nån gammal almanacka.
DS, stod där : Det Stämde DET STÄMDE.
Och under de närmaste dagarna : han nämnde för ingen vad som hänt honom och snart skulle hända honom mera : tids nog skulle de veta det och bli förbluffade.
Hem till Elisabet skrev han några rader ; likaså till Anna.
Rätt mycket gav han sig ut på slätten, när skoldagen var slut : åt alla väderstrecken slutade stan efter fem minuter.
Därute grät han ibland ; det kunde inte synas inifrån husen.
Emellanåt undrade han om Georg Svensson verkligen läst rätt i hans noveller.
I sitt lilla format kunde de väl inte inrymma hela världen, hela hans värld --- vilket de rätteligen borde göra.
Dög de då ? Han rentav saknade misslyckandena ; skulle han kunna skriva nåt mera om han inte hade dem att ta spjärn emot ? Men ibland kände han sig jämnhög med kyrktornen, som höjde sig över husstackrarna därborta i stan.
Nu hade han en framtidsväg som var lika bred som slätten, tvärs över åkrar och diken och staket och små obetydliga dungar.
Under de klaraste höstdagarna såg han konturen av Kinnekulle : den måste betyda nåt särskilt just för honom, nu.
En lavin rullade i honom av allt det han hade att skriva böcker om.
Nån vecka senare kom ett nytt brev från förlaget att de insända novellerna knappast räckte för en hel volym.
Men om han hade flera färdiga, så kunde debuten ordnas redan till våren.
Och han hade ju fler.
" Och jag som nu efteråt har läst hans stycken måste ge honom rätt.
Det är nåt näsvist med dem ; ansträngt också.
Ironi är ju alltid tvetydig : man säger ett, och menar nästan allting.
Man har gett upp att finna det drabbande ordet.
Då petar man fram något som är tillnärmelsevis.
Det står äär som om det vore exakt : som om som om som om!
Och man blinkar till läsaren att du och jag som är klyftiga, vi vet ju att man måste ha snacket igång ; men nåt verkligt sant kan vi inte säga --- förstås.
Ironin, det är blinkningen ; och kapitulationen.
Omdömet kom inte från det förlag som kallade sig Natur Och Kultur, utan från ett annat som ändå ansåg sig lika dubbelsidigt.
1 Så ska jag låta en av de krafter som styr mitt liv ta överhanden.
Framför mig i kön av bilar som snart ska fylla det röda fartygsskrovet står en sliten och smutsig skåpbil.
Mot dess ena flygel lutar sig en finsk zigenare.
Han talar och gestikulerar ivrigt.
Han har långa läderstövlar fast det är varmt.
Kostymen ser ut som en chaufförs.
Den stora byxbaken fladdrar tomt och på huvudet har han en skärmmössa.
En äldre yppig kvinna klädd i böljande svart och silver grälar på honom.
Han försöker försvara sig men övertygar henne inte.
Kön framför börjar röra på sig och kvinnan sätter sig vid ratten.
Mannen tar hastigt fram en platt flaska när hon inte ser, sveper en rejäl klunk och skyndar sedan in bredvid henne.
Bilen hostar igång.
Jag startar min gröna minibuss och snart har fartyget likt en jättelik dammsugare gjort rent på kajen.
Packningen är ett kärleksverk.
Gång på gång har jag tänkt igenom vad jag bör ta med mig.
Den vackraste väskan har jag fyllt med det mest triviala, kläder.
Det är den väska jag själv skulle stjäla först --- därför bör dess innehåll inte vara oersättligt.
Där ligger också den röda pärmen med breven till Amorinan.
Varför vet jag inte --- därför att jag vill inte mista dem --- tror jag.
Väskan är av tjockt brunt läder med många nitar och tre låsbeslag av mässing.
En naggad etikett på dess insida omtalar att den är tillverkad i Portland, Oregon.
" Locket " är utformat som en bälg vars rymd regleras med kraftiga remmar.
Bredvid mittlåset har jag låtit nita fast en oval mässingsskylt med mitt namn på.
I en liten brun väska i styv papp förvarar jag kamerautrustningen.
På dess insida sitter fortfarande en klädförteckning i grön kartong fastklistrad.
Överst står det " Gossen Karl Raven, Sundsro koloni, Barnens ö.
Bromma församlings skollovskolonier.
Sommaren 1953.
" Under förteckningen över vindtygsjacka, slipover, lågskor, livrem, gymnastiktröjor och annat står det " Obs!
Lämna noggranna uppgifter.
Medräkna även reskläderna.
" Jag blir varm inombords varje gång jag läser det, minns att jag var kollomästare i kisse.
Diagonalt i väskan ligger det hopfällda kamerastativet i sitt svarta fodral och på vardera sidan har jag placerat de båda kamerasystemen.
I den övre triangeln en Rolliflex som börjar bli lite ålderstigen men som tar utmärkta bilder när man har gott om tid.
Där ligger också blixtaggregatet och det svarta etuiet för film.
Det har olika fack för olika typer av film och ett fack för exponerade rullar.
Där finns också tygpåsen med exponeringsmätare, putsdukar och en kulled.
I den nedre triangeln ligger en modern systemkamera med olika objektiv : ett 50 mm, ett 27 mm och ett teleobjektiv av zoomtyp så att jag ska kunna " beskära " färgdia redan vid exponeringen.
Där ligger även ett litet bordsstativ som går att hålla mot bröstet vid långa exponeringstider.
Den stora bruna trunken av unikabox-typ är till bristningsgränsen fylld med litteratur.
Under handtaget kan man med viss svårighet urskilja bokstäverna SE, initialerna på den man som en gång lärde mig grunderna i etnografi.
I väskan finns dock ingen bok av hans hand.
Jag är medveten om att de flesta böckerna kommer att återföras till Stockholm olästa.
Flera av dem har som onda samveten släpats med förr, men lagts åt sidan av lättja eller annan orsak.
Jag ser väskan med sitt innehåll som ett vapen i kampen för att bibehålla forskaridentiteten.
När jag längtar efter att leva, när min observatörsroll blir för plågsam vet jag var jag ska hämta styrka.
Den lilla blå ordboken finns i renhudsväskan.
Vad finns mera med ? Väskan med toalettgrejor och handdukar, tvättmedel, sax, nål, tråd.
De båda skrivmaskinerna, den moderna elektriska Facit-maskinen och den svarta vackra Continental från Wanderer-Werke i Siegmar-Schönau.
Radion som ska påminna mig om min nationella identitet.
Skor och stövlar av olika sorter.
De har inte begåvats med en egen väska utan står direkt på bilgolvet.
På sina hyllor ligger regn- och badkläder, fiskeredskap.
Gömt under madrassen finns kartfodralet i läder med besiktningsbevis och andra handlingar för bilen, legitimationskort och checkhäfte.
Kontot är visserligen tömt men i en nödsituation kan man alltid dra över.
Bakom förarsätet finns kartor och sjukvårdslåda.
Den mjuka blå väskan i jeanstyg är fylld med sängkläder.
Fyra lakan och lika många örngott.
I den platta grå pappväskan som har gångjärn och lås på kortsidorna finns skrivmaterielet.
En bunt av det vackra blå papper som jag skriver mina utkast och brev på, kalkerpapper, genomslagspapper, kuvert med och utan institutionens namn i tre storlekar, hålslag, häftapparat, gem, klister, gummisnoddar och A 4-block med rutat och linjerat papper, spritpennor med kulspetsudd.
Här ligger också några tjocka buntar med nålkort.
Efterhand ska dessa fyllas med intervjuer, observationer och idéer.
Här ska verkligheten omformas i sitt tredje steg.
De vita korten ska fyllas med tät text, öronklippas och sorteras.
Sedan ska materialet steg för steg knådas och skräddas intill dess det är värdigt att upptas som ögonvittnesskildring i en vördnadsvärd acta-serie.
I samma väska ligger också stoppedalen till den lilla bandspelare jag mestadels använder för anteckningar.
Bandspelaren och mikrofonen, transformationsstegens primärredskap, förvarar jag i renhudsväskan.
Där finns också anteckningsblock, pennor och alltid någon fackbok som kan skydda mig mot identitetsförsvagning.
Där finns den första läroboken i finska --- Suomeksi Näin I. I en liten röd tygväska med blixtlås finns resten av språkmaterialet : linguaphonekursen, bandkassetten till Suomeksi Näin, den gula Teach-Yourself-boken och en stor ordbok.
Under ett halvår ska jag lära in en ny livsstil, en ny kulturell repertoar.
Varför ? Säkert inte därför att jag känner mig tvingad.
Och heller inte därför att jag längtar efter en ny tillvaro.
Kanske därför att den sektor av vetenskapssamhället jag identifierar mig med ställer som krav att jag periodvis deltar i andras sociala spel.
Ändå stämmer det inte.
Det fältarbete som jag just ska påbörja fyller mig med förväntan.
Den iver som blossar inom mig är äkta.
Den bygger inte på längtan efter vare sig prestige eller kunskap.
Jo, kanske kunskap ändå eftersom dess motor är nyfikenheten.
När jag kört nära framförvarande bil och stängt av motorn slår det mig att det inte är nyfikenheten.
Ändå viktigare är händelsen.
Jag kommer att tänka på människor som upplevt västvärldens senaste stora krig.
En man jag en gång intervjuade behandlade kriget som livets tid.
Han mindes händelserna, grät över bröder som förintats, gladdes åt bevis på kamratskap, berättade om strapatser som han gått igenom och talade om de mardrömmar som han hade många år efteråt som ett glädjens pris.
--- Under kriget levde man.
Men nu ... nu har man vallat sig in i tryggheten och rutinerna.
Livet händer inte längre utan arbetas genom.
Ja, det är förväntan inför händelsen som fyller mig.
2 Baren är fylld med imiterade skinnfåtöljer.
Jag beundrar servitörens elegans när han byter askkoppar.
Han börjar med att placera den rena koppen i spänn mellan högerhandens fingrar.
Så sätter han ned den med botten upp över den fyllda askkoppen, så att ingenting ska spridas ut.
Han lyfter de båda askkopparna, sätter den fyllda på brickan och returnerar den rena.
Det ser omständligt ut, samtidigt som det är elegant och går mycket snabbt.
Det är ganska glest här.
De flesta sitter i den enklare mjölkbaren.
Köttbullar --- eller kanske knackkorv --- med pem-mos.
Med en öl och en macka blir det nästan lika dyrt som det stora smörgåsbordet.
Nära mig vid fönstret sitter två grabbar i tjugoårsåldern.
De ser ut som om de tillbringade sin mesta tid på Sergels torg och nu skickats över av kompisarna för att köpa cigarrettpapper i Åbo.
Det finns någonting utlevat, ett alltför realistiskt här-och-nu-medvetande i deras ögon.
Den grove långhårige killen säger till den bleke när de ser ut över skärgårdsöarnas spirande grönska : Fan, va grönt ... du!
Den andre reflekterar inte : jo dee grönt.
Den grove suckar för han har inte lyckats göra sig förstådd.
Det finns ett djungelfolk i Sydamerika som har femtio olika namn för nyanser av grönt.
Dessutom kan de väl säga ljust och mörkt och allt det där om de behöver.
De kan beskriva en väg genom djungeln precis som vi genom en stad.
--- Så viker du av vid det vita huset och sedan två tvärgator, förbi fruktaffären... Bara att de använder en exakt färgbeskrivning istället.
Och samerna, de har visst sju olika namn för vitt och en massa namn för olika sorters konsistens av snö.
Snö ... i stan finns namn för knarksorter, uppåttjack, och nedåt, brunt h och snö, brass och gräs, dila tjack och alla apoteksnamnen som morfin, amfetaminer ... kitt.
Nej, de skulle vara två indianer istället.
Då kunde de tala om det gröna de såg genom fartygsfönstret.
Tankarna irrar allteftersom intrycken når min hjärna.
Jag hör de båda killarnas svårighet att tala med varandra.
Jag känner lukten av en cigarr, min blick fastnar oseende på orgeln med inbyggd rytmsektion.
Så plötsligt ser jag henne.
Alla mina sinnen ställer in sig ; högsta skärpeljus.
Hur gammal är hon ? Tjugotvå ? Tjugofem ? De blekblå jeansen är vätta över hennes höfter.
På den vita bomullsblusen konkurrerar komplicerade broderier i rött, gult och svart med varandra över axlarna, de späda brösten och på handlinningarna.
Det ljusa glänsande håret är samlat i nacken i ett uddsnittat spänne.
Jag känner en stark lust att sticka en hand under nackhåret, låta tumme och lillfinger omfamna halsen och de övriga fingrarna spreta rännor i håret.
Varifrån kommer hon ? Vilket jet-set har svalt henne ? Eller inte ? Honungssmärtan är välbekant ; griper tag i mig när flickor jag älskar är på väg åt ett annat håll i denna alltför stora värld.
Jag flyttar mig till bordet intill hennes, trots allt lite feg för att direkt sätta mig hos henne, stirrar på henne för att ingå ett ögonkontrakt.
Redan är jag på väg att kasta mina fältarbetsplaner över bord.
Phantoms of normalcy!
Mina tankar slickar henne redan, gör upp vilda planer.
Jag vill ... måla ett träd av nagellack och läppstift på hennes rygg!
Höga grenar löper upp på de höga axlarna.
Jag kommer inte att stå ut med att tala med henne en hel kvart.
Jag är inte intresserad av att snacka.
Amorinor har andra företräden.
Nej, det är ingen amorina, det är en lia --- se de silvriga håren på hennes underarmar.
Vi åker till Paris!
Takkupor och sådant där.
Men hon ser inte åt mitt håll trots att hon måste vara medveten om mitt intresse.
De vibrationer jag sänder henne rinner förbi och dör.
Envetet ser hon ner i katalogen över sprit, tobak och andra varor från färjans butik.
Med en pennstump ritar hon då och då en cirkel kring något pris.
På vänstra handens långfinger har hon en tennring med en stor gul oregelbundet formad bärnsten i.
Så sitter vi under närmare en timme.
Endast ett par gånger ser hon upp men möter inte min blick.
Ögonen är turkosblå.
Har hon kontaktlinser ? Så går lian utan att ens erkänna min existens.
Hon skjuter höfterna framför sig.
Är borta.
Jag smyger ner till bussen och sover.
I en stor föreläsningssal är jag med hundra tonåringar och vi ska tillsammans lösa några engelska uppgifter.
Där sitter också amorinan, lian, Björn S.
och Karl-Erik.
Kanske också några till av mina nära vänner.
På en läktare finns en bandspelare.
Man hör klickandet när osynliga händer byter kassetter.
Jag sitter som lärare i den myllrande gemenskapen.
En flicka nära mig får i uppgift att analysera en dikt.
Hon är vacker men inte helt accepterad av flocken.
Så börjar hon läsa dikten.
Hon är stolt över sitt engelska uttal.
När hon läser blir det oroligt i salen.
Det var inte meningen att hon skulle läsa utan analysera.
Men jag hyssjar.
Hon fortsätter och så hör jag plötsligt vad som skapat oron.
Hon läser inte, hon sjunger!
Jag avbryter henne och frågar : Kan du sjunga den riktigt ? Hon nickar.
--- Men gå fram och sjung då!
Det gör hon.
Glad, stolt, beslutsam --- och bara lite rädd.
Först är det alldeles tyst, men när hon börjar sjunga och när flocken förstår att det är allvar avbryts hon.
Björn S.
stiger upp och frågar uppbragt om detta är en sånglektion.
--- Det är en sånglektion, svarar jag honom.
Han sjunker ner på stolen, vet inte vad han ska säga.
Så ska flickan fortsätta att sjunga men då vinkar både Lia och Karl-Erik : motivering!
Det är tyst.
Motivering.
Jag samlar mig.
Först tänker jag berätta för dem om hennes underläge, hur mycket det betyder för henne etc. Istället attackerar jag Karl-Erik.
--- Beskriv dig själv.
Det är en uppgift!
Karl-Erik börjar, talar om vad han heter, hur han är klädd, var han bor.
Så avbryter han sig och säger : --- Jag vet inte vad jag ska säga.
--- Tycker du om musik, frågar jag.
Han nickar.
--- Nåväl, fortsätter jag, du beskriver dig själv i yttre termer.
Mera privat skulle du kanske givit en inre bild --- förhoppningsvis.
Men du skulle aldrig beskriva dig själv som en lärjunge --- såvida du inte blev ombedd att beskriva din roll i skolan --- eller hur ? --- Nej, det tror jag inte, svarar Karl-Erik.
--- Nåväl, hur upplever ni er själva, som identiteter eller roller ? Förvirring.
--- Nå, är ni eller är ni inte ? --- Vi är, svarar Karl-Erik.
De tycktes förstå vilket jag inte gjorde.
Björn S.
höjer handen.
Låt flickan sjunga.
Berusad av min seger sjunker jag ner på en stol.
Vi är människor, tänker jag --- och flickan sjunger mycket vackert.
Senare på eftermiddagen börjar dansen i baren.
Jag sitter där med en konjak då lian kommer åter.
Hon sätter sig vid ett bord ganska nära mitt.
Servitören kommer och hon beställer en rom och cola --- på finska.
Men nu är jag stålsatt --- som förlorare har jag växlat till observatör.
Förmodligen talar hon bara finska.
Hon ser ner i en annan broschyr men har ingen penna den här gången.
Påtagligt lik Gösta Knutsson.
Han går direkt fram till henne och bjuder upp.
Jag ler inom mig och mycket riktigt, hon skakar på huvudet.
Men Knutsson drar sig inte tillbaka utan säger något mer.
Lian ser obeslutsam ut.
Så nickar hon och de går upp på dansgolvet.
De dansar inte bara en dans, nej två, tre och fyra.
Han dansar kind mot kind med henne.
De pratar båda, ser varandra, skrattar, ler.
Svenska naturligtvis.
De går arm i arm till hennes bord, han tar hennes drink och de sätter sig lite närmare mig.
Fragment av vad han säger tränger fram.
Han är ingenjör på elverket.
--- Det är jag som håller Stockholm ljust på kvällarna.
Han nämner Shakespeare, lutar sig fram och puffar henne i bröstet.
Det enda han vill är att skaka spjut.
Han lutar sig mot henne och hon mot honom.
Lian ställer upp.
Varför ? Med ena handen smeker han hennes knä under bordet.
Hon låtsas inte märka det.
Markerar ingen distans.
Gud vad hon är vacker!
Han smeker henne upp mot låret.
Hon ler och lyssnar på honom.
Den gula ringen glimmar matt när hon gestikulerar.
Samtidigt som jag är svartsjuk är jag fascinerad.
Knutsson själv kan nästan inte hålla sig.
Han har gjort sitt livs kap.
Han ser ofta ut mot oss andra, vill hoppa och dansa av lycka emellanåt.
Han dricker från hennes glas och hon protesterar inte.
Jag stönar tyst.
Fartyget närmar sig Åbo.
Kommer de att följas åt därifrån ? Jag vill skugga dem.
Men, hon lutar sig nu tillbaka.
Hennes leende är ett avskedsleende.
Han tar sats, lutar sig ännu mer framåt, men förgäves.
Han ber att få hennes telefonnummer.
Hon skakar på huvudet.
Han försöker ge henne sitt men hon tar inte emot det.
Hon reser sig, rättar till axelväskan och lämnar baren utan att se sig om.
Jag är lättad.
Världen är åter förnuftig och förståelig.
Knutsson lider.
Han har förlorat henne.
Lika intensivt som hon ställde upp så länge gemenskapen varade, lika obarmhärtigt effektivt avrättar hon honom.
Han sveper det som är kvar av hennes drink, beställer en till med dubbel rom innan baren stänger.
Han svänger stolen och ser ut genom fönstret.
Snart har han omformat händelsen så att den stärker hans självförtroende.
Fortfarande kan han intressera de allra vackraste.
Killarna på jobbet kommer att få veta vem han egentligen är.
Slutet har förändrats.
3 Jag bryr mig inte om att söka upp någon när jag kommer in i Åbo.
En stund sitter jag på ett rökigt kafé och dricker öl.
En sliten medelålders man kommer och sätter sig hos mig.
Han frågar : Do you speak English.
Jag nickar.
Då bommar han en cigarrett, som jag rullar åt honom.
Han berättar på en mycket märklig dialekt att han kommer från Sydney och att hans föräldrar är från Finland.
Han säger att han aldrig varit i Finland förut.
Plötsligt lutar han sig över till en kvinna vid bordet bredvid och säger något på finska.
Hon blir fly förbannad, servitrisen kommer och mannen föses ut.
Jag parkerar bilen utanför biskopens pampiga residens, alldeles invid de grå träkasernerna på andra sidan Biskopsgatan.
Vårluften är kylig, jag sätter på värmaren och bäddar åt mig i bussens översäng.
Så öppnar jag klädesväskan, tar fram den röda pärmen och bläddrar på måfå fram en kopia på ett av de brev jag sänt till amorinan.
Pärmen sväller av brevkopior.
Från henne har jag aldrig fått några brev.
För att pränta in ett förflutet läser jag.
Det är ett av de första dagboksbreven.
Matsalen skiljer mig från Tora i den blå soffan.
Mättnadsprocessen är känd som fenomen men oförstådd.
Och hur skulle gemenskapen vara möjlig om vi förstod den ? Om kunskap och förståelse hängde samman vore vi alltid rädda.
I dag flydde jag till stadsbiblioteket.
De reparerade där och en tung grävmaskin hade vikt kanterna på de breda stegen upp till handtaget jag njuter av att sluta mina fingrar kring --- sinnlighetens kalla och mekaniska avbildning.
Jag är juste säger jag till mig själv och vet att Tora inte skulle säga emot mig om jag sade det högt.
Samtidigt vet jag naturligtvis att det är osant.
Det ingår i terapin att hon håller med.
I ett annat fall vore misslyckandet dubbelt.
Samtidigt som tankarna mal kring frihetens tema, samtidigt som jag vet att denna hjärnbränning är meningslös säger jag snälla saker.
Jag smider gemenskap åt henne.
Jag stör henne hela tiden med frågor om hur allt är, mår du bra, retas lite, säger elaka brymigom-saker och vet inte varför jag gör det.
Är det för att maskera det egna, en korsordslek i väntan.
Eller är det en vekhet, behovet att dölja, inte tala om för henne vad vi båda, utom hon, vet är sant ? Detta kan jag inte reda ut för mig därför att jag inte vill.
Jag vill det jag gör, tänker jag ibland, men jag vet att det inte är så enkelt, ty om det vore det så skulle det inte finnas några spänningar inom mig, ingen kamp mot det jag egentligen gör.
Den utomstående kan säga så och känna sig trygg, därför att då vet han att han inte behöver göra det han inte klarar : komma in i mitt huvud.
Men jag kan aldrig säga så, därför att jag är redan innanför.
Hon är svag och förlitar sig på mig.
Jag har gjort henne sådan och jag kan inte såra henne.
Dessa ögon som ständigt ber : gör mig inte illa.
Som om jag hade kunnat det!
Om blicken inte var resultatet av mina egna ansträngningar, vad jag kanske ville ha, så skulle jag förakta den.
Alla de små orsaker som jag tar som förevändning för att få befrielse.
I morse när jag kom ut i köket hade hon inte diskat.
Hatet fanns inom mig men stannade där och när hon kom upp framåt elvatiden så var jag fortfarande förbannad, log och frågade om hon sovit gott.
Det hade hon inte gjort för att hon var ensam i sin breda säng och velat gå in till mig men inte gjort det.
Inte vågat.
Jag vet varför hon aldrig vågar men hon vet inte.
Frågade jag henne om hon ville komma så skulle hon inte våga låta bli.
Det vet hon inte.
Kanske är det likadant med mig när jag slentrianler mot henne.
Att jag vågar bara vad vår relation bestämt att jag ska våga.
Ändå så finns det en skillnad, måste finnas, därför att jag tror att jag vet hur det förhåller sig.
Men ibland ser hon underligt på mig.
Som om hon visste men avstod från att visa det.
Hennes föräldrar ringer.
Deras färdiga formler.
Jag ljuger att jag arbetar för jag orkar inte höra om det vanliga --- vädret som är dåligt, om portvaktens fru som är dålig och sossarna som är dåliga och snart ska vi träffas och det är ju inte så dåligt.
Hälsa alla nu ska vi inte prata längre för det blir för dyrt och så hörs vi snart igen och ha det så bra och må så gott.
Hon sitter och läser, men snart kommer hon därför att vibrationerna kallar henne hit.
Jag försöker dölja vad jag skriver, ska inte göra henne illa, vad jag gör som inte är harmoni gör henne illa.
Senare går jag in till henne och frågar : vem av oss kokar té ? Det är onsdag och jag säger att jag ska gå till institutionen och arbeta men gör det inte.
Den röda bussen rusar fram med min kropp och den stiger av vid Odenplan.
Det var ett halvt år sedan vi senast.
Jag kunde naturligtvis inte räkna med.
Men var ändå välkommen.
Vi spelar Mahler på hennes skivspelare och det hela är pretentiöst.
Det märker inte hon, utan vaggar på huvudet.
Hon är glad, glittrar med ögonen.
--- Hur mår Tora, frågar hon och markerar att hon inte är den andra, utan en fri och mogen kvinna.
Jag svarar inte därför att frågans syfte inte är att bli besvarad.
Istället lägger jag mitt huvud i hennes knä där hon sitter i skräddarställning på den heltäckande mattan.
Hon rätar till benen och jag ser henne in i ögonen.
Det vet jag hon tycker om --- det känns så rakt --- precis som hon tycker om min tystnad när hon ställer frågor som bara kan ges triviala svar.
Jag är den djupe och stiger inte fel, därför att egentligen är det enkelt.
Tora vet inte att hon spelar sin roll så att den ska stämma med mina förväntningar ( vilket framkallar mättnadskänslor hos mig ) och för Maria är mitt rollspel bytet från en förhandlingsakt där hennes motprestation är ett ligg.
Hon sitter ovanpå därför att hon är fri och mogen, men hon får aldrig någon djup orgasm.
När hon vill ligga med uppdragna knän och bara vänta, sitter hon på mig och masserar lemmen med väl kontrollerade vaginamuskler och anser att hon njuter av det därför att hon tror att jag njuter.
Och det tror jag.
Sedan dricker vi té, en blandning av gunpowder och mintte som hon kallar sin egen.
Den smakar illa men vi njuter av den och lyssnar på mera Mahler för att det är så fint att vara tillsammans.
När vi går hem tänker jag att jag borde känna mig förnedrad.
Men mitt sinne är fyllt med välmod och jag längtar efter de trogna ögonen.
Tora säger att hon ringde och att jag inte var där, men jag säger att jag gick till KBs tidskriftsrum och kramar om henne som om jag just kom från min älskarinna.
Sedan sätter jag mig och läser.
Min syster ringer och ber mig komma ut därför att hon behöver ha lite tröst.
Jag behöver inte trösta och ber därför Tora följa med och när vi kommer ut sitter de och pratar symaskiner och ser på Dick Cavett show medan Lasse och jag tar ett par supar i köket.
Jag känner mig glad och vi pratar om cyklar.
Lasse grupperar olika märken.
Högst upp på listan placerar han Harley 1200 i en klass för sig.
Sedan kommer gubbiga touringcyklar som Moto-Guzzi, BMW, Honda Gold Wing, Kawasaki --- den med bottendraget.
Häftiga stora cyklar är Kawa Z 900, Honda 750, sexcylindriga Benelli och Laverda.
Ducati 900 SS också.
Så stora klassen japps med Honda och Kawasaki igen, Yamaha och Suzuki.
Och så engelsmännen : Norton, BSA, AJS, trajan.
Ädla åldringar är Indian, Matchless, Royal Enfield, Excelsior och Panther.
Några andra cyklar räknar han inte.
Under 500 kubik finns bara skit.
Jag blir inspirerad och associerar till Levi-Strauss' klassificeringssystem, kasthierarkier och kanske lingvisternas semantiska fält, men sånt kan vi inte snacka om, det vet jag.
Mitt intresse tänder honom.
Han berättar vidare.
--- Du förstår, säger han, det finns fem olika sorters cykelägare.
Först har du standardföraren, han som köper en cykel och kör den.
Han är inte så intressant.
Så har du den bågefrälste knutten från femtiotalet som nu är familjefar och kör året runt.
Han har värmeslingor i dräkten och en välputsad BMW.
Och så veterandåren, han som har sommarstugan full med HD-delar och tre Nimbus på vinden.
Så har han två ögonstenar, dels en Indian Scout från tjugo-talets början i ett garage på Lidingö.
Den får han aldrig igång.
Sedan har han en Indian Big chief på trettonhundra kubik.
Den är röd, har sidovagn och sadelväskor med fransar på och så blir det folksamling varje gång han parkerar den.
Men de här är inte så häftiga som motsättningen mellan dom som har choppers och dom som har caféracers.
Caféracerkillen köper en ny eller ganska ny Honda eller Kawa och sedan köper han en färdig sats delar med glasfibertank, annan sadel, stänker, avgasrör, kanske hjul och hela baletten.
Han sätter på ett ännu mindre styre och flyttar bak fotpinnarna.
Där har du hans cykel.
Chopperkillen däremot, han åker till Belgien och letar rätt på en gammal HD, en nerrisad polisbåge.
Den köper han billigt och fraktar hem i en sliten folkvagnsbuss som går på knäna.
Så jobbar han i något garage på att skräddarsy en cykel efter sig själv och hur han vill ha det.
Han svetsar och förlänger, sågar och blästrar, letar krom- och lackverkstäder, ringer någon bra konstnär för att få hjälp med motivlacken, spårar upp rätt grejor i USA och känner någon gammal gubbe i Aspudden som kan svarva till dom delar han inte får tag på.
Så när cykeln är klar liknar den ingen annans, den är ett konstverk.
Istället för det ultrakorta styret har han ett extra högt och stort.
Istället för att sitta framåtlutad, så sitter han lätt bakåt.
Den långa gaffeln hjälper honom att få rätt ställning på kroppen.
Istället för den moderna stötdämpade ramen har han en stelbens, som gör det möjligt för honom att sänka tyngdpunkten ordentligt.
Fotpinnarna är inte bak- utan framflyttade.
På så sätt får han en cykel som är en förlängning av hans egen kropp.
Han styr den inte genom att vrida på styret utan genom att lägga den fram och tillbaka i svängarna.
Han sitter inte på sin cykel --- som caféracerkillen --- utan han är en nutida kentaur.
--- Men det är inte bara detta, fortsätter Lasse, det finns mera.
Caféracerägaren vill köra fort, axa.
Han har en ljusblå overall med ett emblem på ärmen, där det står Honda racing team på engelska och japanska.
Naturligtvis har han visirhjälm.
Ibland har han till och med kåpa med rökfärgat glas på cykeln.
Han får aldrig skit i ansiktet från framförvarande bilar, han blir aldrig nockad av något stenskott.
Chopperkillen däremot har en öppen hjälm.
Han söker verkligheten.
Visir!
Då kan man lika gärna åka bil.
Han har en gammal läderjacka, jeans och boots.
På jackan har han målat ett hakkors, amerikanska flaggan eller något annat bara för att det är så djävla ball.
Medan Hondakillen testar axet på de stora vägarna och njuter av att blåsa förbi en och annan gubbmerca, så söker sig choppraren till de asfalterade bivägarna, de som blivit nästan överflödiga på grund av de nya motorvägarna.
Där tuffar han fram i sextio, sjuttio, lagom fart för att inte få ögongloberna tillbakapressade av fartvinden.
Motorn dunkar som en gammal tändkula mellan smalbenen.
Bakpå har han någon polare, någon annan livsnjutare.
När han kan, smyger han av sig hjälmen för att inte ha något som stänger omvärlden ute.
Cafékillen däremot, han ligger som en groda på sin cykel och ser ner i asfalten.
Höjer han blicken något så ser han varvräknaren.
Sträcker han riktigt på nacken ser han röven på bilen framför.
Men ska han se himlen så får han stiga av cykeln.
Vanligtvis åker han ensam, men han vill gärna ha en liten plastbrallis bakpå --- någon som gnider sina väl inkapslade tuttar mot hans väl inkapslade rygg.
Så du förstår, Chopperkillen, han är skaparen, han som tar livet till sig.
Men kaffekillen, han är konsumenten.
Han har gått på det här med att man kan köpa lyckan.
Hela djävla dagen sliter han som truckförare för att få stålar till sin båge.
Han är aldrig här utan drömmer hela tiden om de nya Mikuniförgasare han ska köpa --- eller något annat.
Choppraren däremot, han är brandman och ligger och kvartar på någon station, sitter och spelar kille och har överhuvud gott om tid att tänka.
Och måste han jobba någon gång så är det i alla fall action, förstår du.
När vi åker sitter Tora tätt intill mig på det grå sätet.
Hon säger att hon gått en månad över tiden.
Jag ser förväntansfull ut fast det händer ganska ofta.
--- Vi pratar inte om det, så att vi inte blir besvikna om det inte skulle vara så, säger jag.
När vi kommer hem så är Tora hos mig och vi ligger på min spånplatta, sida vid sida.
Sedan gör vi på det vanliga sättet och allt är bra.
Jag är belåten och känner att i dag har jag varit manlig.
4 Morgonsolen väcker mig, jag reser mig och slår skallen i biltaket.
Första arbetsdagen efter förberedelserna.
Klockan ett ska jag träffa en kille som är född i Forssa.
Hans far är tjänsteman på bruket.
Själv läser han på hum vid akademien.
Jag har fiskat upp honom genom nätverkskontakter.
En flicka som arbetar på akademiens bibliotek är bästa väninna med en amanuens på etnografiska institutionen vid det finska universitetet.
Gunnel känner jag från ett fältseminarium i Hanstholm i Danmark.
Väninnan på biblioteket --- som heter Birgitta --- läser konsthistoria.
Hon visste att Peter kommer från Forssa därför att de läser samma ämne men främst på grund av ett politiskt gräl de haft med varandra där han hänvisade till sin fars åsikter.
Birgitta är socialdemokrat och Peter tillhör de konstitutionella, ett finskt fascistparti.
Denna kedja intresserar mig därför att en del av mitt arbete i Forssa kommer att gå ut på att kartlägga hur den svenskspråkiga eliten vidmakthåller sin position via täta kontakter.
Jag ska träffa Peter klockan ett.
Gunnel och Birgitta ska också vara med.
Peter har ordnat bostad åt mig hos sina föräldrar.
Det hänger samman med att jag inte är välkommen till Forssa.
Genom en finsk fond där jag sökt pengar fick brukets chef reda på att jag ville göra ett fältarbete om den svenskspråkiga eliten där.
Han skrev ett brev till mig och förklarade att jag inte skulle komma.
Allt löpte bra där och de ville inte ha med mig att göra.
Jag skrev tillbaka att jag inte var någon sensationsreporter, sände med några rekommendationer och ett par av mina mest tandlösa skrifter.
Dom fick jag omgående tillbaka och han skrev att det spelade ingen roll om jag skrev positivt eller negativt.
Jag var ändå inte välkommen.
Arbetarna var minsann inte dummare än de kunde tolka en positiv beskrivning.
Finlandssvenskarna hade inget behov av att bli utpekade överhuvudtaget.
Forssa var nämligen ett samhälle som fungerade väl.
Först blev jag nedslagen men sedan tyckte jag det var ganska bra.
Om jag hade valt ett samhälle med en så sned social struktur som Forssas var jag naiv om jag räknade med att bli mottagen med öppna armar.
Det var därför jag luskade rätt på Peter.
Klockan åtta öppnar de på Domus, mjölkbaren vid Yliopiston, det finska universitetet.
På den trånga toaletten tvättar jag mig och borstar tänderna.
Naturligtvis har lite tandkräm kladdat ut i bakfickan på jeansen.
Operasmörgåsens köttfärsbiff är hård och konstig men den feta finska mjölken god.
Jag sitter där en timme och driver sedan ut på stan.
På torget är handeln igång, mest fisk.
Jag är otålig att komma in i min uppgift och försöker jämföra med Forssa, där jag bara varit en gång.
Vad är det som skiljer en ganska stor stad som Åbo från ett samhälle som Forssa, tänker jag.
Var finns scenerna i Forssa ? Ingenstans ? Det jag hade sett var ett vanligt modernt köpcentrum med människor på väg.
Där fanns ingen plats att vara på.
Här på Åbos salutorg var också de flesta människorna på väg, gjorde inköp och försvann.
Men också andra, en fet kärring som förmodligen skulle langa sprit på kvällen, ett litet tält där grova karlar --- några berusade --- spelade roulettpoker.
En mörkhårig kvinna med en tatuerad ros på sin ena fräkniga hand dirigerade.
Hon talade hårt och snabbt och gesterna som karlarna ömsom hukade sig under, ömsom skrattande accepterade var suveräna.
Jag drabbades av en stark önskan att förstå vad hon sa.
Vid en liten kiosk stod en prydlig medelålders man i grå kostym, vit skjorta och slips.
Han drack kaffe och åt en pirog.
Portföljen hade han lutat mot ena benet.
Kunde man tänka sig samma situation i Forssa ? Jag trodde inte det.
Fanns där flytande relationer, hastiga möten mellan okända eller var det ett tätt knutet samhälle där varje främling noterades och granskades ? Min föreställning om Peter som en arrogant karriärmedveten ung man visade sig vara felaktig.
Han var omkring tjugofem år, alltså sju, åtta år yngre än jag.
Tanig, försagd och lite rädd därför att han på morgonen hade ringt sina föräldrar och de hade sagt att de inte kunde ta emot mig.
En farmor till Peter hade kommit från Helsingfors och lagt beslag på mitt rum för obestämd tid framåt.
Nej, han visste inte var jag kunde få bo när det inte gick hos hans föräldrar.
Han kände inga andra i Forssa för han hade egentligen aldrig bott där sedan han var tolv år.
Vi satt i stencilrummet.
Gunnel serverade kaffe i plastmuggar och Birgitta var både vacker och intresserad av mig, men vad hjälpte det.
Bedrövad lämnade jag dem och gick längs Aura och råkade hamna på Aaltonenmuseet, där det fanns ett skickligt dolt kafé.
I två timmar satt jag och iakttog revirspelet i museets jättelika akvarium, drack tre koppar kaffe och åkte sedan till Forssa.
Vid sextiden hade jag hunnit halvvägs och stannade för att äta.
På den trista bensinstationsbaren kunde jag inte hindra att hemlängtan och minnen vällde över mig.
5 Jag fick inbjudningskort till en konstutställning på Moderna museet.
I den korta förklaringstexten strök jag under tidsangivelsen, skrev hälsningar från i kanten och sökte rätt på hennes adress.
Därefter sände jag inbjudningen i ett frimärkt tjänstekuvert.
Två dagar senare ringde hon mig när Tora lyckligtvis inte var hemma.
Jag kom före amorinan och kände magmusklerna dras samman när hon inte var där.
Men hon kom strax efteråt.
Vi såg inte på varandra när vi sade hej och jag hjälpte henne av med parkasen.
Vi hade klivit innanför syllstockarna till den värld vi skulle konstruera.
En liten grupp östermalmsdamer sorlade kultiverat och någon höll ett inledningsanförande där konstnären prisades för det hon skapat.
Bilder, som mest liknade sammanfogade frimärkssamlingar, trängde glimtvis genom mina pupiller.
Någon annan berättade på franska om konstverken och amorinan rusade fram till en oljemålning som jag associerade till en elefantröv och sa : se så vackert --- som en grå fjäril!
Jag förstod att syllvarvet bestod av möjligheter och att vi i övrigt hade helt skilda världar.
Jag tänkte på Tora och hur jag njöt av att vi, när vi lärde känna varandra, nästan omedelbart kunde sända inbördes passningar i gemenskap med andra.
Vi kände varandra i förtrolighet, vi kunde förutsäga varandras reaktioner.
Förutsägbarheten drev fram en gemenskapens njutning, en njutning som blev en plåga när behovet av gemenskap var mättat, när mina anspråk på nya upplevelser inte kunde tillgodoses.
Amorinans förhållande till mig var uppenbarligen annorlunda.
Den intuitiva vi-känslan uppstod tydligen genom våra ansträngningar att delge varandra våra skilda tolkningar av händelserna och tingen runtomkring oss.
Vi längtade efter att upptäcka varandra i egenskap av attraktiva okända.
För mig var utställningen blott ett svepskäl.
Jag var ointresserad.
Amorinan förklarade ivrigt för mig och försökte på så sätt delge mig sin egen inlärningsprocess.
Jag visade fram en skylt på vilken var textat : MYCKET INTRESSERAD, men vad vernissagen handlade om kommer jag inte ihåg, även om jag mekaniskt kan redogöra för det som fanns att se.
Amorinan tog mig impulsivt i armen och ledde mig runt.
Vi kryssade fram bland besökarna.
Jag tyckte det var okänsligt av henne att beröra mig innan jag bearbetat klart min upptäckt av att hon faktiskt inte ägde mitt jag inom sig.
Hastigt fick jag kasta mig till nästa tolkning.
Varför rörde hon vid mig ? Jag erinrade mig amorinabilden och tröstade mig med att detta var vilddjurets beteende, så oförenligt med den genialiska handlingen.
Att röra vid någon.
Vad kan det betyda ? Rörelsen är en beståndsdel i samspelet, en förstärkning av det talade, något ickeselektivt, något man låter många ta del av.
Beröringen är inte en beräknad handling i sig utan blott en del av en handling vars verbala innehåll är otillräckligt.
Om amorinans beröring var geniets handling, så var det en falsifiering av det geniala.
Amorinans geniala hälft skulle därigenom ha visat sig vara falsk, och tanken därpå ingav mig olust, även om den ännu inte förts upp till ett klart medvetandeplan.
Var det däremot så, att beröringen var ett uttryck för vilddjurets behov av att uttrycka sin vildhet ( dvs. sitt engagemang ) tvingades jag acceptera den.
Detta accepterande hade närmast formen av ett konstaterande av det oförutsägbara, eftersom jag inte kunde beräkna ett vilddjurs beteende.
Men detta sätt att tänka skapade två nya orospunkter för mig.
Det fanns en möjlighet att jag genom tudelningen gjorde det omöjligt för mig själv att tolka de av amorinans handlingar som behagade mig som geniala, medan de som ingav mig osäkerhet eller olust var vilddjurshandlingar, vilka jag blott hade att konstatera.
En sådan tolkningsmodell skulle göra det omöjligt för oss att se vår relation som en kunskapsprocess.
Jag skulle hela tiden frestas till att sortera bort det jag inte omedelbart förstod, istället för att anstränga mig att förstå det.
Den andra orospunkten var att amorinan inte rätt uppfattat vårt behov av varandra, att hon såg vårt sammanträffande enbart som ett bland många.
Att jag i mitt behov av en seit redan från början gjort mig skyldig till en felbedömning.
Den ivrigt kamratliga beröringen kunde ses som en bekräftelse av detta.
Medan dessa tankar for genom mitt huvud, log jag bara lite förvirrat mot henne.
Jag ville be henne att ta det lugnt, att ge mig en händelse i taget, så att jag i lugn och ro kunde vända och vrida på den tills jag var nöjd med min tolkning.
Nu kände jag bara att jag inte riktigt hann med.
Plötsligt fick jag ångest.
Tänk om händelserna aldrig var avsedda att tolkas!
Var amorinan utsänd för att tvinga mig till ett oreflekterat handlande ? När vi står där och en ny spelöppning måste göras inser vi båda att vi nått fram till en kritisk punkt.
Vi har gjort någonting tillsammans som förväntansfulla främlingar.
Därpå måste följa ett beslut, antingen att vi säger hej då, det var roligt, eller att vi låter ridån gå upp för nästa akt : konstruerandet av det första timmervarvet.
Hon ser frågande på mig och jag säger ingenting utan vi går mot utgången och golvet tar alldeles för snabbt slut under våra fötter.
Vi tar på oss ytterkläderna, öppnar den tunga porten och hon föreslår mig att vi går och dricker en kopp kaffe någonstans.
Snöblandat regn slår mot våra ansikten.
Det konditori jag först tänkte på har stängt och vi hamnar på ett osannolikt men vanligt lokus, Palmhuset på Norrmalmstorg.
Ett bord sveps rent av en mustaschprydd flicka med grova vador och vi markerar platser, hämtar kaffe.
Båda med mjölk och två sockerbitar.
Vi märker likheten, upptäcker att vi föredrar torra kakor framför bakelser.
En i sig betydelselös vana där våra världar överlappar.
Men viktig genom att utgöra en uppmaning till fortsatt nyfikenhet inför varandra.
På vilket sätt är vi lika i övrigt ? Spelautomaterna rasslar bakom oss.
Innan vi på allvar kan börja pejla varandra måste vi beta av ett ordfält där ingen av oss odlar något engagemang, banditspelet.
Jag sitter lutad mot stolsryggen.
Amorinan vilar armbågarna mot bordet under samtalet, kupar händerna och lägger sitt huvud i dem : se vad jag bjuder, var så god och smaka.
Jag vill röra vid hennes leende med mina fingrar.
Men jag betvingar min lust att dras med i okynnesglädje.
Först måste jag få veta villkoren för vårt samspel.
Det jag egentligen inte vågar röra vid måste behandlas.
För att skapa skuld berättar jag om mig och Tora och blir varm när hon med allvarsamma ögon lyssnar.
Jag berättar om hur vi bor, om mitt arbete som hon redan delvis känner.
Min fru förstår mig inte.
Och vilken är då meningen med vårt möte ? En ömsesidig blottarakt eller ett strategiskt samspel i syfte att nå fördelar ? Om det är en blottarakt är den måhända inte ömsesidig ? Amorinan kanske kräver något av mig, en transaktion där min vara är jaget och hennes mystiken ? Strategiskt kan detta möte i alla händelser inte vara, därför att jag inte kan se något syfte.
Alltså en blottarakt.
När jag frågar om hennes liv går det tyngre.
Hon berättar med många leenden och avbrott.
Jag förmår inte sätta samman utan blir sittande med några pusselbitar, till synes oförenliga.
Hon berättar om sin samlevnad med Håkan.
Det är ett bra liv : bråkigt och lyckligt.
Jag frågar om hennes föräldrar men får endast kryptiska svar.
Tydligt är att det saknar betydelse för henne och mig.
Tycker hon.
Det enda jag förstår är att hon kommer från villavärlden.
Amorinan sveper slöjor kring sig och jag nöjer mig därmed.
Det är genialt!
Hon förstår att det färdiga pusslet är värdelöst och förser mig inte med så många bitar att jag tappar intresset.
Tror jag.
Det blir en eggelse att konstruera en gemensam värld där hon vägrar ställa upp.
Tröstar jag mig.
Jag frågar om syftet med vårt möte.
Varför ska vi träffas ? Måste vi bestämma det, frågar hon tillbaka.
Och redan har vi funnit den livlina som jag därefter ständigt ska söka dra mig ur gemenskapen med.
Vi beslutar oss för att vi vill fortsätta att träffas.
Ett tag, säger hon, var jag rädd för ditt intresse för mig.
Jag är inte på jakt, fortsätter hon och menar att det finns en inbördes spänning vi måste pröva.
Jag är förtjust.
Så kan vi då börja konstruera en gemenskap.
Utan klara spelregler, med många missförstådda underförstånd, en gemenskap utan strategiskt syfte och utan annat mål än existensen i sig.
För mig som plågats av att veta blir det spelet ; att söka vetskapen med aningen om att vetskapen är onåbar.
Och att besegra denna onåbarhet.
Innan vi skiljs nappar hon åt sig min röda anteckningsbok, ett av de många sätt hon har möjlighet att upptäcka mig på.
Naturligtvis får hon det.
Jag har ingen sektor som jag önskar dölja.
Blottarspelet har börjat och helt visst är det asymmetriskt.
Amorinan får obegränsad tillgång medan jag själv får acceptera att hon inte ger mig samma möjligheter.
Hennes uppgift är att erövra mitt jag och min är att erövra hennes vilja.
Mättnadsprocessen kan således bara drabba henne.
6 Det första jag ser är den höga skorstenen.
Röken bolmar men det luktar inte särskilt illa därför att man tar färdig pappersmassa från Kotka.
Det finns inget kokeri i Forssa.
Jag åker förbi det skrangliga gulslitna trähuset med sin stora piskställning på gården.
Det har länge fungerat som sopstation för människor som blev galna under kriget.
Men nu ska det rivas.
En ruta är utslagen och en stupränna hänger på trekvart.
Jag viker av från huvudvägen som går ner till köpcentrat.
Mot Uhriranta.
En grusväg leder genom ett skogsparti som oväntat öppnar sig mot en mängd fristående villor och radhus.
De fristående ligger ner mot forsen --- det är ju en bit från fallet här, medan radhusen är grupperade i en dubbelbåge vid en gräsmatta med sandlåda och gungställning för barnen.
De stora perspektivfönstren är mörka, men jag kan ana att ögon därbakom undrande följer min buss.
Jag hittar fram till Peters föräldrars hus, som är ett av två sammanbyggda hus med garage emellan.
Jag kör fram på gången och går och ringer på, hör en dingdongklocka i hallen och en hund som skäller.
En kvinna i fyrtioårsåldern ser först hastigt på mig genom köksfönstret innan hon kommer och öppnar.
Hon är rundhyllt, har förkläde och nästan svart hår.
Ser moderlig ut.
Men hennes ansikte är hopsnörpt, hon öppnar inte dörren helt utan är beredd att stänga den så snabbt som möjligt.
Jag talar om mitt namn och säger att jag skulle bo här, låtsas ovetande om att en farmor har tagit rummet.
När hon förstår vem jag är ljusnar pannan och hon skrattar.
--- Jaha, säger hon, och jag som trodde du ville sälja mattor.
Dom brukar ha såna där bilar.
En svart pudel står bakom en väldig krukväxt som står i en kruka på golvet.
Han gläfser mot mig men vågar sig inte fram.
Ur en fåtölj med öronlappar reser sig med noga planerad måttlighet en liten flintskallig man.
Jag talar om vem jag är och får veta att de heter Torsten och Karin.
Fast det visste jag ju förstås.
Någon farmoder syns inte till, jag frågar inte, men får ändå veta att hon sitter i trädgårdens stora gunga, insvept i en schal.
Jag sätter mig ner och ser ut som jag vill ha kaffe medan vi reder ut det här.
Karin frågar om jag vill ha lite te --- eller kanske kaffe.
Minns sjunde regeln.
( Att acceptera det som erbjuds.
När man blir bjuden på mat eller kaffe t.ex. är detta inte bara en vänlighet, det är oftast också ett erbjudande om jämlikhet och vänskap.
Om jag avvisar det erbjudna av rädsla att vara till besvär så avvisar jag också ett närmande.
Praktiskt taget allt givande har en rituell dimension.
) På en stor och tjock skärbräda bär Karin in kex, rågbitar, några piroger.
På assietter tar hon in skinka, ost och smör.
Jag erbjuder mig att hjälpa till och syndar förmodligen mot regel 26 därför att det är alldeles för tidigt.
Karin rinner ut i köket igen och kommer tillbaka med strösocker i en liten blå skål, ett paket mjölk, korv och ost.
Torsten ler avvaktande mot mig och hunden har gått och lagt sig i sin korg.
Ovanför hänger en affisch som föreställer en vacker flicka med flygande blont hår.
Hon sitter på huven till en Rolls.
Kylaren glittrar i silvrig överexponering.
I bakgrunden anar man slottstinnarna.
Flickan har naturligtvis ingenting på sig --- möjligen samma leende som en dyr bandspelare i ett skyltfönster.
Ack ja, vad kan man inte köpa för pengar ? Det enda jag inte förstår är vad affischen är reklam för.
Rolls-Royce ? Så kör jag igång efter regel tre.
Att farmodern kommer in för att det börjar mörkna gör ingenting, för hon sätter sig i en gungstol borta vid tv :n som dittills ljudlöst visat sina färgbilder.
Salora.
Gungandet kanske ger en liten kick när man blir gammal ? Hon hälsar inte, men skruvar upp ljudet.
Jag berättar om mig själv och mitt liv i Stockholm, vad jag gör, var jag bor.
Mattförsäljare!
I själva verket var det inte så dumt.
Vad jag säljer är en aptitlig personlighet.
Vad jag köper är vardag, andra människors.
Det är en råvara som jag behandlar tills jag kan bjuda ut den på den kombinerade varu- och prestigemarknaden.
Vem vet, jag kanske kan greja en liten stuga på Tyresö om det här jobbet går bra.
Regel nummer tre är att berätta om sig själv inte bara när människor frågar utan närhelst det är lämpligt.
Det finns en jämviktsprincip i allt socialt samspel.
Ger jag någon ett förtroende så är han skyldig att återgälda detta.
I annat fall markerar han distans till mig.
Detta fenomen kan man också använda som ett medel till att få insikt i känsliga förhållanden --- genom att börja berätta om sig själv och först därefter fråga.
Men jag fick just ingen chans att fråga, inte den kvällen i varje fall.
Torsten och Karin såg nu mitt ansikte.
Jag var säker.
De kunde inte längre kasta ut mig.
När Torsten frågade om jag inte talat med Peter var det inte längre någon risk.
--- Jo, sade jag.
Han trodde att någon farmor hade kommit men jag fick inte riktigt klart för mig vad det betydde.
Så ser jag förvånad ut och lägger till ett bondfångarleende för säkerhets skull.
--- Voj, voj, säger Torsten.
Vi har inget rum till dig nu.
Men i natt kan du ligga i matrummet.
Du får ha det tills vi hunnit ordna någonting för dig.
Han bryr sig inte om att få Karins samtycke, det tycker han väl inte att han behöver, för här är det han som är karl.
Jag äter av det som bjuds och Torsten blir så upplivad att han säger till Karin att gå ut i köket och värma några wienerbröd åt oss.
Jag plockar fram Koskenkorva ( om vi ändå hade så vackert namn på vårt brännvin : forsens öra ).
Torsten tänker öppna den men här gäller det att se till att några glädjeämnen hela tiden finns kvar i gemenskapen, så jag säger att jag inte har någon större lust att supa i kväll.
Han ställer undan flaskan ; den dricker vi upp vid tillfälle.
Karin får en ask After Eight --- den långa --- och farmodern har gått och lagt sig.
Medan Karin dukar av, diskar och grejar i ordning en säng åt mig, som hon och inte Torsten kånkar fram, så går han och jag ut och tittar på bussen.
Han berättar om sin bil, en liten Honda som står på garagegången.
Den är trasig.
Han drömmer om att byta den mot en Rover, inte den nya plåtburken med åtta i utan den gamla tunga --- en grön.
Jag följer regel fyra och vi är snart i full färd med att snacka om bilar.
Så visar det sig att han ska lämna in sin på verkstad dagen därpå och jag erbjuder mig att följa med honom och skjutsa honom tillbaka.
Efter en stund kommer Karin ut och hämtar oss.
På invägen tar hon ner en tennisracket från hatthyllan och jag ser på Torsten med beundran i blicken och frågar om han är bra --- för naturligtvis är det hans racket.
--- Ja bra, säger han och skruvar på sig.
Jag är sekreterare i brukets tennisklubb i varje fall.
Honom har jag på kroken känner jag.
Vilka flera svaga punkter har han ? Vilka är Karins ? Jag är fin på att baka sockerkakor.
--- I morgon, säger Karin, ska vi leta rätt på ett ställe där du kan bo.
Och nu får du bo här.
Så var inte orolig.
Men jag vill inte bo någon annanstans.
Bara vi kan kasta ut gumman, så blir hennes rum bra.
7 Frågan är hur man ser olika möten.
Det finns en faktisk sanning om hur många skott som avlossades i Ådalen, men finns det någon faktisk sanning om gemenskaper ? Gick du från vårt första möte fylld med samma sanningar som jag ? Vems relation till den andre såg du ; eller såg du oss båda ? Eller vet du vilka tecken som betydde något när vi första gången träffades ? Hade du ... vad som helst ... nya skor och var stolt över dem ? Eller tänkte du på hur gamla och utslitna skorna var ? Jag vet naturligtvis inte för jag lade aldrig märke till dem.
Vad lade jag då märke till ? Att du nickade åt mig som om du väntat mig --- med en aning förebråelse för att jag kom så sent.
Att du lutade dig bakåt så jag fick ögonkontakt med Stenberg när jag ville säga något.
Så lade jag givetvis märke till mig själv.
Hur skulle jag få kontakt med dig ? Vilka strategier var verksamma ? Alla, därför att du var intresserad av mig ? Strategier som föreföll att ha andra syften --- som bedrog dig ? Öppna strategier, som gav oss möjlighet att studera varandra utan att ta direkta initiativ ? Jag valde en öppen strategi.
Det skulle göra det möjligt för mig att dra mig ur en omöjlig spelöppning utan att försvåra en ny.
Hur uppfattade du vibrationerna under seminariet ? Helt annorlunda än jag ? Inte alls ? Som obefintliga ? Den öppna strategin : drog efteråt med mig Petra, och blev därigenom trygg att fråga dig om ett glas öl någonstans.
Kanske någon mer ville följa med ? Ett öppningsdrag utan möjlighet till förlust.
Petra, Janne och du följde med.
Vi satt någonstans och drack det kylda ölet och jag stämplade naiv studentska på dig, drev varsamt, frågade vad du skulle bli.
Vad uppfattade jag av din reaktion ? Att du såg mig i ögonen och berättade utan iver eller spänning om dig själv, varför du lät dig malas i studiefabriken.
Att du var medveten om blåtexten i din panna, fann den oriktig men lojalt spelade med för att det var de samtalsramar jag dragit upp.
Hur uppfattade du Petra och Janne ? Att de sökte etablera ett professionellt samspel med mig --- riktat mot dig ? Så såg i varje fall jag det.
Jag accepterade detta men med en viss olust därför att jag hade en känsla av att om jag spelade så att du trodde att jag trodde på det, skulle du känna dig lurad och gå.
Vad jag såg var ett samtal som på ytan var vagt men i sin djupstruktur sökte referenser.
Vi andras övertag var endast en eftergift för konventionens regler.
Så länge du och jag visste det, så kunde vi finna oss i det.
Den risk jag såg var att de skulle bekräfta det på ett sådant sätt att du skulle få för dig att jag inte var intresserad av dig.
Egentligen uppfattade jag aldrig hur det gick till men snart hörde vi dem båda som narrfigurer i bakgrunden.
Hur gick det till när samtalet gled över till dig och mig ? Det är kanske det förlopp du minns bäst --- därför att det var ditt spel.
Själv uppfattade jag aldrig tyngdpunktsförskjutningen.
Hur visste vi att någonting hänt mellan oss när inte ett ord därom hade yttrats ? Varför kände sig ingen av oss plågad när vi skildes ? Eller gjorde du ? Varför brydde jag mig inte alls om att vi andra gick tillsammans och att du tog en buss ? Jag visste inte ens vart, men jag visste ditt namn.
Hur kunde jag veta att du var en amorina --- även om du senare presenterade dig som en grävling ? Eller tredje mötet, på Bäckahästen.
Därifrån har jag ingen helgjuten bild.
Konstutställningen är inpräglad i mitt huvud.
Från Bäckahästen finns bara fragment.
Trots att det var senare.
Jag minns först mig själv när jag berättar för dig om de flickor jag haft seriösa relationer till.
Det kändes skabröst, antalet blev så stort när gemenskaper över ett femtontal år drogs samman på en timme.
Men blottarrollen ville jag inte undgå.
Jag minns en replik och ett svar men inte sammanhanget.
--- Vet du om att våra liv är inplanerade ? Du och jag ska gifta oss, få barn, arbeta tillsammans, alltid vara djupt förälskade i varandra och dö samtidigt.
Jag minns också hur jag prövade en annan väg : en invitationsberättelse.
--- Egentligen är det en saga, sade jag.
( Ty sagan har inga förgreningar utan alla sammansatta situationer har lösts upp och placerats efter varandra.
Varje episod är isolerad, vilket gör det möjligt att upprepa en fråga gång på gång och få samma svar ).
Det var en gång en liten igelkottsflicka som var ute i skogen och gick.
Men hur det var så gick hon vilse.
Hon letade och letade för att komma rätt men det ville inte lyckas.
Så småningom mötte hon en harpalt.
--- Kära lilla harpalt, sa hon, jag har gått vilse och jag hittar inte hem.
Och jag är väldigt trött i fötterna.
Kan du inte hjälpa mig ? --- Jo, det kanske jag kan, sade harpalten.
Men först måste du ge åt mig.
Då ska jag hjälpa dig hem.
Ja, tänkte den lilla igelkottsflickan, det var väl ingen annan råd.
Så hon gav åt harpalten.
Och sedan skuttade han iväg, nöjd och belåten.
Den lilla igelkottsflickan fortsatte att gå och blev ännu tröttare.
Efter ett tag mötte hon så en ekorre.
--- Kära lilla ekorre, sa den lilla igelkottsflickan.
Jag har gått vilse och jag hittar inte hem.
Och jag är så väldigt trött i fötterna.
Jag mötte en harpalt och gav åt honom för att han skulle hjälpa mig hem.
Men han skuttade bara iväg efteråt.
Kan du inte hjälpa mig ? --- Jo, det kanske jag kan, sade ekorren.
Men först måste du ge åt mig.
Då ska jag hjälpa dig hem.
Ja, tänkte den lilla igelkottsflickan, det är väl ingen annan råd.
Så hon gav åt ekorren.
Och sedan skuttade han iväg, nöjd och belåten.
Den lilla igelkottsflickan fortsatte att gå och blev ännu tröttare.
Efter ett tag mötte hon så en räv.
--- Kära lilla räv, sa den lilla igelkottsflickan.
Jag har gått vilse och jag hittar inte hem.
Och jag är så väldigt trött i fötterna.
Först mötte jag harpalten och gav åt honom, så att han skulle hjälpa mig, men han skuttade bara iväg efteråt.
Sedan mötte jag ekorren och minsann hände inte samma sak.
Kan inte du hjälpa mig ? --- Jo, det kanske jag kan, sa räven.
Men först måste du ge åt mig.
Då ska jag hjälpa dig hem.
Ja, tänkte den lilla igelkottsflickan, det är väl ingen annan råd.
Så hon gav åt räven.
Och sedan skuttade han iväg, nöjd och belåten.
--- Vill du veta hur det gick, frågade jag dig.
Ja det ville du.
Så jag såg dig så stadigt i ögonen som jag förmådde och sa : om du ger åt mig, då ska du få veta det.
Inte ett ögonblick såg du förvirrad ut.
--- Här har du berättat om dina många igelkottar under femton år.
Men jag är inte någon igelkott.
I själva verket är jag en grävling.
Härligt tänkte jag, nonsensavdelningen.
( Tora och jag nyttjade nonsens för att få någon spänning i samtal som vanligen kapsejsade när de var seriösa ).
--- Om man ger gubben en sparkstötting, så kan han med hjälp av hängslena knyta fast den utanför grytet ... --- Babbel, babbel!
Du naglade fast mig på stolen under spegeln.
Jag hade gjort fel och du straffade mig.
Vilken livslust lurade mig till detta ? --- Jag är en grävling, upprepade du.
Inte nonsens utan bildspråk.
Jag ger inte.
Jag behöver ingen hjälp för att komma hem, därför att jag njuter av att vara vilse.
Min vilja är att bita i din inbilskhet.
Men eftersom jag tycker om dig så råder jag dig att lägga träkol i stövlarna.
Ty grävlingen biter tills det kraschar.
Vad är det för en sorts gemensam värld vi bygger ? Knutningen på detta timmervarv är en för mig alldeles okänd typ.
Jag gav dig en metallask med Lejons tjärpastiller och flydde förvirrad därifrån.
Satt du kvar länge ? Var du förbannad för att du fick betala för min öl också ? Är detta också dina bilder ? Eller lever vi i separata världar, som av en underlig slump kan länkas till varandra i en någorlunda förnuftig samstämmighet ? Överlappar de kanske varandra ? Är våra skilda uppfattningar bara randfenomen som vi stärker eller slätar över, allteftersom det passar våra mål ? Märker du hur jag hela tiden ställer frågor i syfte att erövra dig, hur jag hela tiden prövar olika instrument för att uppnå den mättnad jag ängslas så inför ? 8 Klockan sju vaknade jag och hörde Karin stöka i köket alldeles intill.
Men jag låtsades sova tills Torsten gått --- tänkte igenom hur jag skulle kunna nå fram till Axel Norberg, chefen på bruket.
Vad visste jag om honom ? Jag visste att han var ekonom, att han var mycket teknikintresserad och hade en Mercedes från andra världskriget i garaget, att han bodde i den stora klassicistiska villan nere vid sjön, att han var ingift i släkten och att hans hustru var tjugo år äldre än han själv, över sextio.
Hon var hans andra hustru.
Hans första hade tagit livet av sig och deras två döttrar hade Axel Norberg hand om.
Vilket var förhållandet mellan dem och styvmodern ? Och så visste jag att han var avogt inställd till mig, det var i stort allt.
Han seglade naturligtvis.
Finlandssvenskarna måtte vara Europas mest seglande folk.
Efter att ha ätit frukost med Karin, som lovade att undersöka om det fanns någonstans där jag kunde bo under dagen, så gick jag till kontorsbyggnaden och rätt upp på Norbergs kontor.
Han skulle inte få möjlighet att hålla mig på avstånd.
Jag hade tur --- sekreteraren stoppade mig inte, bara såg upp förvånat.
Det gjorde också Axel Norberg.
En lång vältränad industriledare, lite tunnhårig, klara lugna blå ögon.
Honom skulle det inte bli lätt att styra.
Jag kände mig liten.
--- Jaa, sade han frågande.
Jag talade om vem jag var och spelade ut mitt stora trumfkort direkt, att jag tänkte göra den här undersökningen, vare sig han var med eller emot --- underförstått att då var det ju bättre att han var med och hade en viss kontroll över vad jag gjorde för något.
Han log.
--- Nå, eftersom ni ju ändå är här, så kan ni ju sätta er ned.
En gest med handen.
Berätta varför ni valt Forssa.
Jag talade om hur jag var fascinerad av Finlandssvenskarnas duglighet när det gällde att klara sig från att sugas upp av majoritetsbefolkningen, väntade fem långa sekunder och frågade : --- Har du tid att lyssna ? Ett ögonblick såg han förvånad ut över att jag duade honom, men jag räknade kallt med att enda möjligheten att nå fram till honom var att bli personlig.
Dessutom visste han naturligtvis att vi i Sverige var mycket friare i duandet.
--- Jo ... hörrudu, när du nu ändå kommit så långt ifrån, så är det väl bäst att göra det här ordentligt.
Han såg på klockan, lutade sig tillbaka och jag strödde så mycket smörtugg jag vågade utan att bli övertydlig.
Han sände ut värmevågor, klippte någon gång förtroendeingivande med ögonen, strök sig fundersamt intresserad om hakan.
Ett ögonblick var jag nära att känna som om jag hade vunnit honom, hade behov av att sitta och prata med honom utan hård intryckskontroll, överrumpla honom med ett inte så fullständigt perfekt samspel men med intuitionistens värme.
Jag besinnade mig.
Först nu hade jag tid att se mig omkring, ta in rummet i mitt medvetande.
Det var ett hörnrum på övre våningen, stort och ljust och man såg även inifrån den tjocka murgrönan som inramade fönstren.
Inredningen var i lackad björk från 50-talets början.
Fräscht och med det obligatoriska konferensbordet.
Inte progressiv direktör men luktade utan vidare gedigen bruksdisponent.
På väggarna en serie pennteckningar över det forna järnarbetet.
En väldig smed krympte samman invid en ännu väldigare stångjärnshammare.
Tre lågnumrerade chagallitografier.
Jag måste få honom att prata själv, tänkte jag.
Det låg några pappersprover på bordet --- en parfymkartong med en vacker flicka på.
Produkter.
Jag tog kartongen och frågade vad det var.
--- För inte så länge sedan var jag i Moskva.
Jag hade tagit med mig en del förslag på kartongutföranden för en parfymflaska.
Ett hade bara ett flickhuvud på sig.
Det visade sig senare vara klippt ur en tysk tidning.
Jag såg på bilden.
Det var en mycket blond och västerländsk flicka.
Välsminkad, ljuv.
Blodröda naglar.
Hon lutade sig ateljeryskt mot en ateljebjörk.
--- Gubbarna på fabriken förälskade sig omedelbart i flickbilden.
Det fotografiet skulle de ha och inget annat.
Så vi fick skriva runt om i världen för att få reda på den som hade copy-righten.
Till slut visade det sig vara en fotoagentur i London.
Han vred förpackningen och den blänkte kapitalistiskt mellan hans fingrar.
De ryska bokstäverna föreföll felplacerade.
Han tystnade, men jag fyllde snabbt i med en fråga.
--- Är det Sovjet som är den stora kunden ? --- Ja, mest plastat papper.
Jag såg att han inte ämnade prata mer utan ville känna sig för hos mig.
Jag försökte en fråga till.
--- Du har en gammal merca sa Torsten Svensson i går.
--- Jasså du bor hos dom --- dom har tjänstebostad, så det var nog inte så bra.
--- Jag känner Peter, deras son, ljög jag.
Och han sa att jag kunde få bo hos hans mamma och pappa ( var noga med snällorden ).
Dom hade gott om plats.
--- Nja, som du vet så vill vi inte ha den här undersökningen du tänker göra.
Och då har du heller inte rätt att sätta din fot i brukets lokaler.
Det säger han fullkomligt lidelsefritt och jag blir imponerad av hans proffsighet.
Han kan gärna prata med mig, men har fattat sitt beslut --- det är inget personligt.
Mercan är en nit, den är han inte intresserad av.
Segling är inte tillräckligt speciellt för att föra in i samtalet.
Det blir för tydligt.
Jag berättar för honom om universitetet i Stockholm --- han är ju akademiker --- och vad jag gör, leder samtalet över på etnografi och är Tungt Vetenskaplig för att han ska förstå att det handlar om Sanningen och så frågar jag : --- Vad är det som luktar skunk i Forssa ? Han ser alldeles paff ut och skrattar sedan till.
--- Här luktar ingenting skunk.
Orden låter konstiga i hans mun : looktar skoonk.
--- Varför är du så emot min undersökning.
Han berättar om språkstriderna på trettio-talet.
--- Min far upplevde den äktfinska vågen.
Så vi kommer ihåg när det var skamligt att tala svenska och när striderna var väldigt hårda och vi har nog den vanan att genast gå över till finska om det finns någon anledning till det.
Motsättningarna mellan svenskt och finskt visade sig i synnerhet på svenska dagen som vi firar den 6 :e november --- alltså Gustaf Adolfsdagen i Sverige.
Vilken dag att fira förresten.
Vi hurrar för att en rikssvensk lider nederlag och dör --- i Tyskland.
Är det något att minnas ? Men, svenska dagen var för finnarna finska boxningskampsdagen och ofta gick det till handgripligheter.
Vi svenskar köpte ett gult lejon på röd botten och gick omkring med som märke.
Det var i Helsingfors.
Det är alltså finska arméns färger, medan finnarna hade en liten gul fläck.
Han säger det föraktfullt och menar att de hade ett gult märke.
--- Det blev alltid väldiga slagsmål.
Far fick ligga på sjukhus ett halvår efter ett sådant där slagsmål.
Jag kommer ihåg att vi fäste knappnålar runt våra märken för att den som skulle slita loss ett märke skulle sticka sig på de där nålarna.
Axel Norberg märker inte att han blandar sin fars och sina egna upplevelser, så betydelsefulla är de här minnena för honom.
--- Ja, det var hårda tag.
Även här i Forssa har det funnits motsättningar sedan länge.
Forssa var ju ett svenskt herresäte.
Det har funnits en svensk herreklass under väldigt lång tid, så att de motsättningar som finns i dag mellan svenskt och finskt, de har historisk förankring.
Det har varit krig tidigare mellan Forssa gård och omgivningen.
Och det existerar nog fortfarande att svenskar jämställs med herrar.
Det blir lätt gnissel och butterhet.
Och vi svenskar vi är ju ett helt slutet sällskap, konstaterar han.
--- Vi vill inte ha några kontakter.
Vi har inget engagemang i den här trakten och vi har inte något gemensamt med den lokala befolkningen utan utgör en särskild brukskrets.
För trettio år sedan så fanns det bara fem svenska tjänstemän vid pappersbruket.
Nu är vi ungefär 150.
Det finns också en lokalavdelning för Svenska folkpartiet och vi har egen skola.
Axel Norberg tystnar, ler lite snett.
--- Fantastiskt, utbrister jag.
Och det är ju en mönsterindustri nu, om jag har fattat rätt.
--- Ja, det löper bra och det vill vi att det ska fortsätta att göra.
--- Ja, verkligen, säger jag och gör rösten varm och övertygande och förstår att jag har funnit en tråd att spinna på.
Jag säger att det vet ju var och en att så hård som industrivärlden är i dag så måste dugligheten sättas främst --- det måste betyda att finlandssvenskarna varit väldigt dugliga.
--- Ja, säger han.
--- Du nämnde något om att Forssa varit ett svenskt herresäte.
Känner du dess historia, frågar jag.
Det är som att trycka på en knapp.
Historien legitimerar det nuvarande.
Svenskarna är inte några kolonialister.
Jag får veta att hela Forssa en gång ägdes av hertig Johan, att det på 1600-talet gavs i förläning till trettioåriga krigets fältherre, Arvid Würtenberg och ärvdes efter honom av hans son Lorentz.
Axel Norberg talar om när hammarverket och de höga kolhusen byggdes, hur Carl Sahlin på 1700-talet kom till Forssa och inte bara konstruerade ett valsverk utan även ett tråddrageri, där arbetarna utnyttjade sin egen tyngd och satt i gungor hela dagen och drog fram tråden.
Jag får veta att Henrik Tamm var en kraftkarl som trots stora svårigheter och motgångar fick ordning på bruket på 1800-talet och så småningom blev t.
f.
landshövding i Vasa län, chef för senatens finansexpedition och bodde 17 år borta från Forssa.
När han dog 1853 hade han just fått en geheimerådstitel.
Och 1879 köpte Pentti Borg bruket, en slug bonde från finska Österbotten.
Vips hade han skapat en koncern.
Han var finne men gifte sig med en svenskspråkig kvinna och bytte praktiskt taget språktillhörighet.
Hans födelsedatum är i kyrkböckerna inskrivet av en svensk överhetshand.
Den svenska skriften på hans gravsten --- otydbar för hans föräldrar men modersmål för hans barn --- är ett uttryck för hans egen vilja.
Sådana var villkoren då.
1910 dog han.
En av Finlands stora industrimän hade gått ur tiden.
--- Och det är fortfarande familjen som äger bruket, frågade jag.
Nu var han uppeldad, reste sig hastigt och gick fram till bokhyllan och hämtade ett tryck med släkten Borgs sju olika grenar.
I den femte grenen hittade jag hans namn och såg hans stolthet.
Jag frågade om han höll på med släktforskning, men han skakade på huvudet --- hade aldrig lärt sig att läsa gamla handstilar.
Jag hostade och han gick fram till ett vitt golvur, öppnade lodluckan och stack ned handen, tog fram en flaska whisky och två glas.
Vi skålade och jag berättade om Skultuna bruk i Västmanland, som jag visste en del om genom deras fina bruksmonografi.
Jag tände en cigarrett och såg frågande på honom.
Han nickade belåtet, såg på klockan, reflexmässigt.
--- Nå, nu har jag inte tid så länge till.
Men du får väl bo kvar hos Svenssons så länge om de vill ha dig där.
Så kan vi träffas igen när du bekantat dig med samhället och gjort en del intervjuer.
--- Finns det någon skriven historik över bruket --- och kanske en presentation av det i modern tid, frågade jag.
Han tryckte ned en knapp på snabbtelefonen och bad sekreteraren se till att jag fick brukets informationsfolder.
--- Jag vill gärna ha en kopia av stamträdet också, sade jag.
--- Det ska du få.
Han log vänligt mot mig.
Vi drack ur, han reste sig, räckte mig handen över skrivbordet och jag tyckte att jag vunnit en seger.
När jag går så vänder jag mig om och frågar : har du lust att ringa Torsten Svensson och säga att jag får bo där ? 9 Till stora delar känner du den här bilden.
Ändå återger jag den.
Bjuder den dig överraskningar där den borde vara självklar ? Kan du förstå de medeltida skolastikernas krav på varandra att återge varandras argumentering ? Är detta ett alltför intellektualiserat sätt att sammanföra våra världar ? Ett möte som återigen äger rum på kvällen och till en början ägnas åt ett idogt letande efter någonstans att vara.
Tills vi kommer till grillbaren Antilop.
Du är hungrig på mat och jag är hungrig på dig.
Granskar dig bakifrån i matkön där vi väntar på våra entrekåtter med pomm fritt.
Reflekterar vulgärt över motjucket, för att i nästa ögonblick konstatera att mitt vilddjur, om något, är fallitiskt.
Ett fallitiskt, syfilitiskt rumlande vilddjur.
Det låter bra men vad betyder det ? Och vart skulle detta sammanträffande leda ? Till ett fortsatt blottande intill dess intet mer finns att framvisa, i varje fall inte frivilligt ? Eller ska vi i dag föra en konstruktionsdialog ? Kanske Kants intellektuella kärlek till Gud skulle passa ? Vi är ju så insatta i ämnet.
Eller möjligen klia varandra på ryggen med skioptikonbilder av dem vi gillar respektive ogillar intill dess vi är oense och ställs inför det svåra valet att antingen undertrycka och nicka gillande inför den andres åsikt eller ta en diskussion, ack så väsentlig.
Olusten inför gemenskapens oändliga pretention på att vara i sig stiger ju mer vi närmar oss kassan men du märker ingenting, upptagen som du är av att välja salladssås.
Amorinor väljer inte salladssåser!
De äter en, dricker en, låter sig frånhändas sin livslust, vad som helst.
Men de är inte inbegripna i det triviala handskandet med den fysiska överlevnadens problem.
Anser jag argt.
Så sitter vi där och jag är varken arg, uttråkad, briljant eller intressant, utan beskådar dig med ett fånigt leende, väntande att du ska trolla kaniner ur collegetröjan eller vad som helst för att roa mig.
Vilket du inte gör utan äter.
Stoppar den vackra munnen full med kött och potatispinnar.
Mumsar i dig och utsöndrar : hungrig i färd med att äta.
Och jag nickar och säger : så sitter vi här igen.
För säkerhets skull upprepar jag orden för jag minns inte om jag bara tänkte dem eller ej.
Jag griper efter livlinan och frågar : men varför sitter vi här ? Samtidigt ler jag ännu fånigare, bara för att du inte ska tro att jag menar något illa med min fråga.
Kanske inte riktigt vill sitta här.
Svarar lakoniskt : därför att vi är hungriga.
--- Hungriga på vad, returnerar jag och anlägger ett utseende som jag tror är listigt.
--- På mat och umgänge.
Samtal : vi börjar med att avhandla döden.
Ett tryggt och bra ämne.
Kan diskuteras med en fähig och svalt intellektuell distans.
Gör ett bra intryck och rycker oss inte med.
Egentligen skiter vi fullständigt i döden annat än som ett objektivt fenomen.
Medan frittarna står ut som förvuxna tändstickor ur din mumsande trut redogör du omständligt för din fasters död, hur du får kalla kårar bara du hör ett övervakningsekåges blippande.
Men det är ett yttre konstaterande och jag känner jaha.
Jag returnerar med min rädsla för hjärtinfarkt.
Det typiska offret, röker, är lönnfet, arbetar för mycket och ofta under nervspänning.
Undertrycker mitt fruktansvärda humör alltför mycket.
Säger och drar in magen, ler och stoppar ett filter i rullapparaten, fyller den med Samson tobak, fäller ihop, låter ett papper rullas in och vips en ny kistspik.
Som ett trolleri!
Båda skrattar vi men du röker inte, har röda kinder och är SUND.
Inte heller några snedsprång, Håkan räcker så gott.
Fick jag för min kåthet i matkön.
Vi är rörande överens om det samhälleliga behovet av självmordskliniker fast vi aldrig skulle drömma om att själva besöka sådana.
Anser att den moderna läkarvetenskapens meningslösa livsuppehållande är brottsligt men förstår så innerligt väl att det är svårt att dra gränsen mellan vilka som bör dö och vilka som bör leva.
Rynkar bekymrat pannorna i vår välmåga inför världens överbefolkningsproblem och ger fan i alltsammans och säger att nu åker vi hem till dig och knullar.
Vilket vi inte alls gör för dit får jag inte komma bara för att jag tidigare så livfullt målat upp hur det ser ut i din och Håkans brommatvåa.
Du vill inte förstöra mitt intryck.
Ädelmodigt!
Hur glad är jag inte över din omtanke.
Hur väl förstår du inte att jag aldrig skulle klara att konfronteras med din verkliga bostad, när jag redan har en bild i mitt huvud.
Precis som din fysiska utsträckning i rummet egentligen bara är ett orosmoment i mitt seitkretande.
Jag griper åter tag i livlinan och frågar vad vi vill varandra förutom att vi har ett nojigt intresse för att äta tillsammans och umgås.
Hur är det möjligt för ätandet och umgänget att utgöra ett acceptabelt vara ? Du förstår mig inte.
--- Är väl nog att man trivs, säger du och just då mår du bra.
Du är mätt, det är varmt och vi tycker om varandra.
Vi sitter och småpratar.
Småpratar, förbannat!
Märker du inte att jag håller på att brisera.
Men visar bara njutning, bred mun och förväntansfulla ögon.
Vi tycker ju så mycket om varandra.
Vi tar in en karaff vin till och jag säger : berätta om Håkan.
Du är mån om informationskontrollen.
Motvilligt lämnar du från dig några intresselösa uppgifter, långt från upplysta av någon inre eld.
Vi satt till klockan tio då baren Antilop stängdes.
Något full föreslog jag att vi gick vidare till Sturehof.
Du nykter och samtyckande.
Vi beställde en karaff vin och beredde oss på att fortsätta samvaron.
Emellertid ansåg inte servitören detsamma utan började fösa ut de fåtaliga gästerna runtomkring oss, cirklade runt vårt bord och sade : vi stänger nu.
Inte lögnaktigt i sig därför att det var uppenbart, men felaktigt därför att den officiella stängningstiden var halvtolv.
Vi stjälpte i oss vinet, dvs jag, varefter jag beslöt mig att följa dig hem till porten, vilken låg i Bromma.
Berusad viskade jag i ditt öra att nästan alla människor var gråstenar, medan du var en ädelsten, en pärla.
En uppfiskad framför likgiltiga svintrynen.
Plötsligt hade jag det.
Du är en pärla inte i kraft av ditt geni, ej heller i kraft av din vildhet, utan därför att du låter mig sjunka som en sten i det bottenlösa.
Och följer!
Med en varm knubbig hand i min.
Detta måste utredas tänker jag suddigt och har för länge sedan förlorat taget om livlinan.
Utan att sakna den.
När vi nästan nått Stora Mossen hör vi en väldig smäll bakom oss.
Vänder oss om och en liten fransk bil har kört rakt in i bensinstationen i alvikssvängen.
Det ryker lite och vi anar att någon har dött och känner de kårar vi aldrig kände under antilopsamtalet.
Sirenerna växer bakom våra ryggar.
Betryckta går vi vidare.
Vid Abrahamsberg får jag skoskav och vill egentligen ge upp, men säger inget utan följer dig ända till Syrénvägen mellan Brommaplan och Åkeshov.
Vi kramar varandras händer till ett varmt adjö.
Så snart porten slagit igen om dig lutar jag mig mot ett träd och pissar.
Det är svårt därför att jag hållit mig alltför länge.
Vid Brommaplans tunnelbanehållplats finns en automat för blommor.
Jag stoppar i nio kronor och får fyra tulpaner med mig hem till Tora.
10 Hela eftermiddagen går jag omkring i samhället, jämför de vita tjänstemannavillorna i tegel med stora perspektivfönster med arbetarområdenas trähus från 40-talets slut och 50-talet.
Åker och skog breder ut sig kring samhället.
I Åbo, tänker jag, går båtarna ända in i stadens kärna.
På bensinstationen finns ett litet kafé.
Där sitter fem grabbar i arbetskläder och ölar.
Ett medelålders par kommer in och dricker en kopp kaffe och försvinner därefter snabbt.
En vänlig äldre dam serverar mig kaffe och en kaka.
Hon kan inte ett ord svenska.
Killen på bensinstationen kommer in och spelar bort några mark på spelautomaten.
Den är konstruerad så att alla mynten är synliga och man puttar till slanten med en viss styrka för att den ska hamna rätt i ett av många hål.
Sådana spelautomater är lika vanliga i Finland som enarmade banditer i Sverige.
Jag lägger mitt block bredvid kaffekoppen, tar fram en penna och skriver ner mina intryck.
Servitrisen härmar mitt skrivande med handen och skrattar.
Jag vill att människorna i Forssa ska vänja sig vid att jag är en skrivande person ; att det ska ingå i definitionen av mig att jag är en som skriver.
Jag ser mig omkring, försöker beskriva kaféet för mig själv.
Kanske leder en systematisk beskrivning fram till annan sorts kunskap än det diffusa behovet av att göra sig hemmastadd gör.
Sju mycket små bord och tjugo stolar.
Där finns förutom en jukebox och spelautomaten en disk med kylutrymme för öl och läskedrycker, en sällsynt ful äkta handmålad oljemålning föreställande en solnedgång och röd himmel.
Så finns det många hyllor med snask, några tidningar till utlåning.
Trots att kaféet är litet finns där både herr- och damtoalett.
Nej, med en sådan beskrivning av hur där ser ut går det inte att fånga stämningen.
En kille kommer in och är pratsugen.
Han tilltalar mig men när jag inte kan prata med honom, så ställer han sig hos servitrisen och växlar några ord, köper öl.
Radion mal ut finsk populärmusik, tunga mansröster som sjunger i moll om kärlek.
På kvällen följer jag med Torsten till bilverkstaden och skjutsar honom sedan hem.
Både Torsten och Karin är en smula annorlunda mot mig nu, mer respektfyllda.
Jag förstår att Axel Norberg har ringt men frågar inte och de säger heller ingenting om det.
På kvällen talar Karin om att Torstens mor ska åka och att jag kan få hennes rum.
Hon sitter som förut framför tv :n.
Tycks följa alla program.
Jag förstår att det kommer att ta lite tid innan Torsten och Karin åter blir otvungna med mig, men det kan inte hjälpas.
Vi dricker vodka och Bristol Cream som jag har med från båten.
Jag är försiktig, berättar inte så mycket om vad jag vill göra i Forssa, trycker på att jag tänker lära mig finska och berättar så mycket jag kommer på om Stockholm.
De är öppna för att intervjuas, har tid och vill prata, men jag formaliserar inte situationen, vill inte gå för snabbt fram.
Torsten bjuder på cigarrcigarretter, hämtar en fiol och berättar.
--- Den här hittade jag på sophögen.
Halsen hade gått av.
Men den gick att limma om och nu sitter det en stor bult rakt igenom.
Han visar mig på bulten och tar några ackord, demonstrerar att han kan spela.
Jag frågar honom om han är med i någon musikgrupp men det är han inte, visar på bandspelaren som han brukar ackompanjera.
--- Men den är fellackad, säger han.
--- Ja, svarar jag, lacken lär ju vara viktig för ljudet.
Vi dricker mer vodka och Karin berättar utförligt om när hon slutade röka för ett par år sedan, hur hon gick till läkare för att få stöd men han bara lite slappt svarade : jaha, det var ju bra.
Så skärmbildade hon sig och frågade om det syntes att hennes lungor inte längre var svarta.
Men läkaren sade att det aldrig syntes på plåtarna om man rökte eller ej, att det var en vanföreställning.
Karin ser besviken ut när hon nämner det.
Torstens ängsliga ögon följer henne.
Han är mycket välklädd.
Karin berättar om hur det var när de kom till Forssa.
Men hon uttrycker sig inte väl, knyter bara händerna hårt, försöker visa hur instängt och slutet samhället var.
Torsten är mer försiktig, säger att det är skönt att det är ordning här.
När hon börjar berätta om intriger på den svenskspråkiga vävklubben avbryter Torsten henne, berättar om Finlands lillebrorskomplex gentemot Sverige.
Vi blir trötta och Torsten sätter på Sibelius' D-durssymfoni, opus 42.
Vi lyssnar på finalen och han frågar lite spetsigt om jag känner den.
Jag nickar och säger att jag associerar till krig och Väinö Linna när jag hör denna musik.
--- Torsten var med i kriget, säger Karin.
Han hummar med, suckar : världens vackraste melodi.
Finland är i alla fall vårt land, ett fritt land, säger Torsten.
Inte ens vår son Peter begriper någonting.
Men så har han heller inte upplevt kriget, fortsätter han.
På morgonen skjutsar jag Karin och farmodern till stationen.
Hjälper sedan Karin att handla.
Hon passar på nu när hon har tillgång till bil.
Hon handlar medvetet, går efter en lista och gör bara ett par impulsköp --- en sillburk och lite italiensk sallad.
På dagen läser jag brukets informationsfolder.
Ideligen fastnar jag i det flotta industrispråket.
Tre passusar går jag igenom om och om igen : " Företaget är en del av samhället.
Dess uppgift i samhällsekonomin är att tillgodose behov av varor och tjänster och att förvalta dina resurser så att de på bästa sätt kan ge a. Utbyte i form av lön och inkomsttrygghet för de anställdas arbetsinsatser.
b. Utbyte i form av utdelning eller ränta samt trygghet mot förluster för de sparinsatser genom vilka företagets kapital byggs upp.
c. Bidrag till den offentliga samhällsverksamhetens finansiering direkt genom skatt på företagets vinster, indirekt genom skatt på de ersättningar som för företaget utgår för arbets- och kapitalinsatser.
" En sida längre fram står det : " Man kan vidare bl.a. peka på transportekonomiska och handelspolitiska faktorer som motiverat etablering utomlands som komplement till export från Finland.
Samtidigt betyder sådan etablering och annan utlandskontakt givetvis en värdefull breddning och fördjupning av marknadskännedomen.
" Ytterligare några sidor längre fram läser jag : " En konsekvens ur rikssynpunkt är att den nigerianska staten i värsta fall går miste om vinst men att Forssa bruk kan göra mycket stora förluster.
Om däremot allt går väl, så betyder det --- om vi begränsar oss till bruket och Finland --- att hemtagna vinster bidrar till att bevara eller förstärka vår ekonomiska styrka och att företaget får ökade möjligheter att göra andra u-landsinvesteringar.
" Språket är så solitt och förtroendeingivande.
Är detta den verklighetssyn som industrimänniskorna faktiskt har, eller är det bara en mer eller mindre skicklig strategi ? Tror man att detta är sant ? I det första citatet anges enligt min uppfattning brukets uppgifter i fel ordning.
Viktigast är vinsten till familjen Borg och den borde därför komma först.
Utdelning, ränta och trygghet borde bättre kunnat kallas för vinst.
Om målet att ge familjen Borg vinst sammanfaller med möjligheten att ge de anställda trygghet, så är det bra.
Men om företaget inte ger vinst så läggs det ju ned, alltså är anställningstryggheten inget mål i sig utan en attraktiv sidoeffekt.
Vidare, vad är det företaget bidrar till när det gäller samhällets förmåga att överleva ? Företaget bidrar ju inte utan tvingas betala skatt och gör minsann sitt bästa för att komma så lindrigt undan som möjligt.
Bidra är ett frivillighetsord.
Och varför ska företaget ta åt sig äran av den beskattning som individen är utsatt för ? Det är samhället som avpassar sin beskattning av individen till hur mycket denne förtjänar, det är inte företaget som betalar ut lön i förhållande till hur mycket arbetaren betalar i skatt.
I det andra citatet blir jag retad av begreppet handelspolitiska faktorer.
Är det sådant som motiverar företagsetableringar i fascistländer och Sydafrika ? Är det en värdefull breddning och fördjupning av marknadskännedomen som gör att exempelvis svenska --- jag vet inte hur det är med finska --- företag fungerar i Chile ? I det tredje citatet, vad betyder det att hemtagna vinster bidrar till att bevara eller förstärka vår ekonomiska styrka och att företaget får ökade möjligheter att göra andra u-landsinvesteringar ? Varför är u-länder villiga till sådana här affärer ? Kan det vara därför att de vill bli av med råvaror och vinster till i-länder ? Knappast.
Naturligtvis därför att de inte förmår utnyttja sina råvaror själva.
Det blir en form av ekonomisk imperialism.
Frågan är om Axel Norberg och Torsten Svensson, om vi vore mycket nära vänner och läste presentationen tillsammans, skulle kunna nå fram till samma värderingar eller om någon av dem skulle kunna försvara det som sägs i presentationen.
Jag har svårt att förstå att mina värderingar står på samma nivå som dem jag finner här, att det jag anser inte skulle vara den absoluta sanningen.
En maskin brummar till ute i hallen och jag frågar Karin vad det är.
Hon förklarar att det är en kompressor till kylrummet.
--- Den sitter så galet.
På sommaren när det är varmt måste vi ha toalettdörren öppen för det måste vara ordentlig luftcirkulation.
Kvart i sju efter att Karin förhört mig på finska glosor påminner Torsten mig om att det är dags att gå till bastun.
När vi kommer fram --- det är bara han och jag --- blir jag mycket förvånad.
Det visar sig att bastubadandet är organiserat så att varje familj ska kunna bada helt för sig själv, utan att möta någon utöver den kvinna som har hand om skötseln av bastun.
Huset rymmer sammanlagt två bastur och fyra omklädningsrum.
Torsten har tid mellan 18.45 och 19.25 i själva bastun och ytterligare trettio minuter i omklädningsrummet.
Han håller noga rätt på tiden, så att vi inte ska kollidera med någon.
Det finns inget gemensamt rum i huset, så man kan faktiskt inte umgås även om man skulle vilja.
Varje omklädningsrum används av tre familjer alla vardagskvällar i veckan, varje bastu av sex familjer och hela anläggningen av tolv familjer.
Det är alltså sammanlagt 60 tjänstemannafamiljer som utnyttjar bastun.
60 familjer som lyckas undvika varandra.
Ända ut i livets fingertoppar splittras gemenskapen.
Familjen privatiseras, individualiseras, intimiseras, mystifieras.
--- Snart står vi i varsitt skåp och badar bastu --- med lappar för ögonen och proppar i öronen.
Och sedan berövas vi möjligheten att uppleva oss själva, säger jag till Torsten men han förstår inte alls vad jag menar och jag är förnuftig nog att skämta bort det som slank ur mig.
11 När jag ringer dig sveper du din sängvärme över Håkan och svarar.
Din röst sträcker på sig som en yrvaken kattunge, ovillig.
Förmiddagen sitter som en isbult mellan mina tinningar.
Långsamt rinner termoskaffet ner den, senare på dagen.
12 Vad är det som utgör kärnan i detta samhälle och skiljer det från likartade svenska samhällen ? Hade jag rest till ett icke västerländskt samhälle, så hade jag varit som ett barn som måste lära sig på nytt.
Mina egna värderingar om rätt och fel fungerar ganska bra här.
Jag vet i stort sett vad jag får göra och vad jag inte får göra, hur jag ska göra det och hur jag inte ska göra det, vad som är värt att göra och vad som inte är det.
Jag erfar nästan ingen främlingskänsla annat än i den meningen att jag är hopplöst utanför.
Allt är så likt --- min egen kulturella repertoar fungerar, är duglig --- åtminstone på ett ytligt plan.
De fysiska omgivningarna är mig välbekanta.
Jag hoppas att detta förändras när jag lärt mig språket och får bättre känsla för nyanserna.
Men hittills är det faktiskt ett arbete att behålla främlingskänslan och nyfikenheten på topp.
Jag känner hela tiden frestelsen att slå mig till ro och bara bli deltagare, om det bara var möjligt.
Sedan en tid tillbaka gör jag samtalsintervjuer och börjar bli välkänd i samhället.
Jag inskränker mig till en intervju per dag, som jag gör helt utan bandspelare och anteckningar.
Direkt efteråt skriver jag upp nyckelorden under varandra och talar sedan med hjälp av dem in intervjun på fältbandspelaren.
Jag har övat upp mitt minne så jag tror mig under ett par timmar efter en intervju minnas praktiskt taget allt väsentligt.
Det är klart att visst blir det inte lika tillförlitligt som om jag spelade in intervjuerna på band.
Men vid tidigare tillfällen har det hänt att människor tydligt blivit försiktigare ; och framför allt så vet jag aldrig vad de avstår från att säga därför att det är en intervju.
Den linje jag försöker följa är att få intervjupersonen att glömma sig, maskera intervjun till ett samtal mellan vänner.
Egentligen är ju intervjun ett förhör.
Tidigare när jag strävade efter att skapa trevliga samtal glömde jag ibland att de var just förhör.
Jag rycktes med och förvandlades från en utanförstående till en medspelare.
Ibland känner jag fortfarande lusten men det är ytterst sällan som jag inte kan bemästra den.
Jag är stolt över min skicklighet, i att på ytan vara varm, förstående och medkännande, medan jag i själva verket är en kallt beräknande operson.
Jag har fått kontakt med en finskspråkig tjänstemannafamilj på så sätt att mannen är duktig i svenska, men önskar bli ännu bättre.
För att avancera i tjänstemannahierarkin är det nämligen nödvändigt att kunna svenska i det närmaste flytande.
Hustrun är hemma om dagarna och tar hand om deras två barn.
Ibland fotograferar hon för den lokala tidningen.
Jouko och Irmeli --- som de heter --- lever i ett hus de själva byggt för några år sedan.
När man knackar på väggarna kan man tro att det är ett japanskt hus --- mycket långt från den nordeuropeiska timmerbyggnadskonsten i förindustriell tid.
Rispapperslampor i taken förstärker det japanska intrycket.
För fönstren har de endast rullgardiner med olika motiv.
Det finns ingenting i deras hem som ger någon historisk anknytning, allt är öppet och åtkomligt.
Ingenting är heller speciellt finskt.
Man skulle faktiskt inte med ledning av hemmet direkt kunna säga vilket land man befinner sig i.
Nivellerat och anonymt --- men trivsamt.
Jouko har även läst tyska och engelska och behärskar båda språken ganska bra.
När vi talar med varandra så smyger sig tyska och engelska glosor in i hans svenska.
Men han är inte missbelåten, när jag rättar honom, ser glad ut över att kunna så många språk även om han blandar samman dem.
Oftast kommer jag hem till dem vid niotiden på kvällen, dricker en kopp te och pratar.
Jouko berättar om deras liv som ett mönsterliv.
Han tycker om att vakna vid en viss tid varje morgon, gå till sitt arbete och komma hem.
Regelbundenheten ger dem möjlighet till långsiktig planering.
I deras liv är den ena dagen nästan fullständigt lik den andra och de skillnader som finns är lika regelbundna som årstiderna.
Jag kommer att tänka på hur Samuel Beckett i en av sina pjäser visar upp en kvinna som sjunker allt djupare i sand, tills slutligen halsen är täckt.
Men förändringen sker långsamt.
Så sakta och milt läggs korn till korn att kvinnan varje morgon brister ut i förnöjsamhet : Ingen förbättring, ingen försämring, ingen förändring --- ännu en lycklig dag.
Jämfört med många andra liv är Joukos och Irmelis enkelt.
Ändå är komplexiteten så hög att jag stundtals blir missmodig.
Hur ska jag någonsin kunna tolka den prismatiska verkligheten ? Varje handling förefaller betyda någonting alldeles speciellt i varje situation.
Jag ser Jouko ge Irmeli en lätt kyss i köket.
Det uppfattar jag som en kärleksbetygelse.
Men vad är egentligen kärleksbetygelser dem emellan ? Det sätt som Jouko verkligen visar sin kärlek för Irmeli på är kanske att betala lånen på huset regelbundet.
Hon kanske visar honom sin kärlek genom att hålla deras hus rent och fint.
Eller det kanske är den förnämsta kärlekshandlingen mot Irmeli när Jouko lägger barnen.
Och sedan, jag vet ju inte om det är tvärtom med mina tolkningar.
Att hålla huset rent och fint kan vara ett kärleksbevis.
Men det kan också vara en tyst anklagelse mot Jouko som släpar in för mycket smuts.
Irmeli kanske varje morgon städar så intensivt just därför att hon innerst tycker att Jouko inte hör samman med henne och barnen.
Han måste städas ut.
Och Jouko kanske arbetar så hårt för att slippa vara hemma.
När han störtar sig in i språkinlärning på sin fritid kanske det är ett sätt att visa att kärleken inte finns.
Den kommer nästan alltid i andra hand.
De bor i ett område med ett trettiotal ungefär likadana hus.
Jag går runt där efter ett av samtalen med dem och känner mig iakttagen.
Där finns inga som helst gemensamma utrymmen utan det är bara en samling hus med egna tomter.
Det finns ingen gemensam samlingslokal, ingen lekpark, ingen tvättstuga, ingen gemensam piskställning, inte ens vägbelysning.
Nästa gång vi ses frågar jag Jouko om detta.
Han anser det fullkomligt normalt, säger att man börjat bygga ett större område lite längre bort, med uppåt tvåhundra hus.
Inte heller där kommer det att ordnas några gemensamma utrymmen.
Men ändå finns det gemenskap i området, kring vissa aktiviteter.
En lördagsmorgon hjälper jag till med att fylla igen avloppsbrunnar, därför att ett nytt reningsverk ska kopplas till.
Grannarna samlas i blåställ och kör sand i skottkärror.
Gemenskapen är livlig och Jouko ropar till mig på svenska att jag ska hjälpa till.
Grannarna ser beundrande på honom.
Att kunna svenska är ett bildningsbevis.
En kväll springer vi motionsslingan.
Den är belyst men varannan lampa är släckt och emellanåt är en lampa trasig, så vi måste sluta springa och gå vissa partier.
Vi springer väldigt lugnt.
Jag kan se att Jouko är snabbare än jag och förklarar för honom att han bör hålla sin egen takt.
Men det gör han inte trots att jag flera gånger uppmanar honom att ge sig iväg.
Han skyller på att han nyss ätit, att det inte är nyttigt att springa så fort då.
När vi har sprungit banan två gånger och kommer fram till det brantaste stället --- först går det väldigt brant uppför och sedan lika brant nerför --- så sätter han en väldig fart, rusar allt vad han förmår.
Jag närmast klättrar eller halvspringer uppför.
När jag kommer till krönet står han där, lite leende och väntar på mig.
Andra varvet när jag kommit upp är jag alldeles slut.
Jouko står där och ser oberörd ut.
På tredje varvet när jag kommer uppflåsande säger han : Nå, där ser du hur det är att klättra uppåt här i livet, det kostar på.
Han menar att det faktiskt inte är något att stå efter.
Men själv klättrar han upp.
När vi går nerför backen måste vi på grund av mörkret ta det försiktigt.
Då tillägger han : det är inte så lätt att klättra nerför heller.
Innan vi går fyller vi i våra namn på blocket i aluminiumlådan där banan börjar.
Jouko är noga med att tala om var på bruket han arbetar, vad han har sprungit på för tid, hur många varv han sprungit etc. Det är bara åttio grader i bastun och Jouko säger att över nittio ska det aldrig vara, för då blir det inte trevligt.
Jag tar det som ännu ett uttryck för hans måttfullhet och sans.
Två viktiga begrepp när det gäller att beskriva hans och Irmelis sätt att leva.
Men så plötsligt börjar han hälla vatten på ugnen som en rasande.
Och jag får min slutsats snabbt vederlagd.
Det blir så fuktigt i luften, att det nästan inte går att vara där.
Han ser på mig och jag plågas.
Jag är ännu alldeles varm efter språngmarschen och hade behövt svettas ut betydligt mer än Jouko.
Då ler han och säger : om du vill ha lite kallare, så kan du kasta på kallt vatten.
Vi dricker öl och sedan kokar Irmeli té.
Vi sitter runt matbordet och pratar.
Jouko talar om semester som dyrbar.
Jag kan se hur hans liv omfattar tre sfärer, varav semestern är den förnämsta.
Arbetssfären har en konkret utsträckning, är klar och avgränsbar.
Den har mål.
Man kan varje stund på dagen fråga honom : vad gör du nu, och han kan svara, inte bara med att ange sysslan utan också ange målet med sysslan.
Men hemsfären har inte någon sådan avgränsbar utsträckning och minst av allt något sådant mål.
Livet i hemmet resulterar inte i en viss produkt utan är sammansatt och ska svara mot familjemedlemmarnas behov, snarare än på omvärldens krav.
Semestern är en sfär mitt emellan.
Den lånar drag från de båda andra sfärerna.
Den har sin egen fysiska utsträckning.
Semester hemma är ingen semester.
Man kan givetvis inte heller vara på arbetsplatsen.
Man åker iväg.
När arbete är för pengar och hem för kärlek är semester belöningen för det vardagsliv som pengarna och kärleken utgör.
Jouko talar mycket om de semestrar han och Irmeli haft, innan barnen begränsade deras resor.
Han berättar om cykelsemestrar i Danmark och Tyskland, en resa till Rom.
Under semestern gör man vad man vill, men ändå är semestern en prestation.
När Jouko berättar om Rom så talar han om hur många dagar de hade sol, hur många historiska minnesmärken de såg.
När han berättar om Danmark och Tyskland så får jag veta hur många mil de cyklade.
Och när han berättar om en fiskesemester i Lappland, talar han om hur mycket röding han och svärfar fångade.
Om semestern varit lyckad måste mätas --- därför att den kostar en del av ens vardagsliv.
Det gäller inte att semestern är billig eller dyr, utan den stora fråga som Jouko söker besvara är : är det värt det ? 13 Återigen för en buss oss samman.
Vi går på Metro och handlar grillad kyckling och Lyckholms.
Jag går framför dig och blir medveten om mitt sätt att gå.
Vänstra foten vrider sig något inåt vid varje steg.
Snart frågar du om jag har gjort mig illa tänker jag och då måste jag svara att jag alltid går så här.
Jag anstränger mig att placera foten rakt framför mig men det vill inte lyckas utan den vrider sig mer och mer inåt, som om den medvetet ville djävlas.
Men du frågar inte.
Jag har tagit med grannens stora schäfer, Trogen, och han gillar dig.
Kanske för att du bär kycklingpåsen.
Nej, det var krasst tänkt.
Vi går genom Tantolunden där hunden kan vara lös.
Långa steg och du berättar om hur du och Håkan grälat om mig.
Jag blir glad över att vara värd att grälas om men visar en deltagande min.
Vrider på grälet och tröstar litet men du behöver ingen tröst.
Du är uppspelt och grälet är en berättelse avsedd som underhållning.
Också en utökning av vår privata kunskapsrepertoar.
Trogen får syn på en afghanhund.
Deras skilda ideologiska temperament förorsakar en strid.
( Trogen ordningshållande fascist och afghanen svajig anarkist ).
Fascisten vinner och jag tvingas skilja dem åt.
Lyfter Trogen i bakbenen, korsar dem tills han känner smärta och släpper bettet om afghanen.
Sedan drar jag milt bort honom.
Jag känner min kompetens och hoppas intensivt att du ser hur skicklig jag är.
Varför ? Ska jag snart hoppa upp på ett staket och balansera för dig ? Vi går genom koloniområdet, som är öde och visset.
Husen som sommartid målas av solen ser slitna ut.
Vad är det som gör denna sommarstad attraktiv ? Är det den sociala gemenskapen ? Kan man kanske när gemenskapen väl existerar riva husen utan att människor märker det, eller i varje fall upphör att komma samman ? Är det kanske ägandet, eller kanske möjligheten, eller kanske nyttan ? Förmodligen alltsammans.
Snart är vi nere vid vattnet.
De stora bostadshusen som ligger på sockerbrukets plats är nyrika och kallt avvärjande.
Strandpromenaden är vårdad och livlös.
Inte en människa ser vi.
Vi sätter oss på en bänk.
Det är inte kallt men snart fryser vi av att vara stilla.
Du får låna mina handskar att sitta på och vi river isär grillpåsen och drar kapsylerna av flaskorna.
Du berättar om en bok du läst.
Visar hur ung du egentligen är genom att inte välja någon egen erfarenhet till beskådande.
Jag känner mig likgiltig, stirrar ut mot Årsta holmar och längtar efter sommaren, då här passerar många båtar.
Nu är det enformigt.
Så är du äntligen klar med ätandet och Trogen har fått benen, fast det sägs att de är farliga.
Vi går vidare längs stranden, men kommer inte så långt innan den är avstängd och vi får gå uppför en oändlig stentrappa.
Jag tänker att vi går här, inte därför att vi njuter av det, utan därför att vi är hänvisade till krogar, konditorier och utomhusplatser för våra möten.
Våra vardagsvärldar gör det inte möjligt för oss att mötas hemma hos varandra, säger vi, och vår relation gör det inte möjligt för oss att skaffa oss något tillhåll.
Den är kysk.
Vi kan inte heller besöka varandras vänner.
Vår gemenskap är utifrån sedd otillåten och det vet vi, men det innehåll som gör den otillåten finns inte.
Njutningen är städad och legitim.
Vi kan således inte bindas samman i brottslighet.
Livlinan : vad sysslar vi med ? Vi är inte kamrater, vi har inga intressen som motiverar vår gemenskap, vi är inte erotiska partners.
Våra roller är inte fastlagda och det är endast ovissheten om varthän, som gör gemenskapen möjlig.
Vi befinner oss i ett väntrum där det ännu är en njutning att vänta.
Vi tror att något behagligt kommer att inträffa.
Men väntan i sig är ingen tillvaro.
Visserligen kan den inte ge mättnad, men väl tristess.
Jag säger : hur länge ska vi sitta här, fast vi för en bra stund sedan stigit upp från bänken.
Du förstår ändå vad jag menar.
Ett tecken på att vi faktiskt avancerat.
Du sticker din hand i min och det borde vara en invit men jag upptäcker att den är kall och istället för att stilla och ordlöst hålla den ( som en efterlängtad pant ) erbjuder jag dig mina hansskar.
Snällt och accepteras, men blockerar en tillgivenhetssituation.
En sopcontainer står vid sidan av vägen och vi stannar för att avhandla överflödssamhället.
Äntligen ett riktigt samtalsämne.
Naturligtvis är vi överens.
I detta känner jag ingen som inte är överens och jag demonstrerar min protestvilja genom att börja rota genom behållaren efter något brukbart.
Under liket efter en cykel finner jag en gitarr.
Den är hel och har alla strängar kvar ( nylon ).
Inuti sitter en etikett : Arnes, världens bästa gitarrer.
Generöst erbjuder jag dig mitt fynd men du visar inte om du vill ha den, utan den ska givetvis upphittaren ha.
Med Trogen kopplad och gitarren svängande rusar vi hem till mig för att värma oss.
Obehagligt i trappen men Tora är borta.
Du stannar i hallen och ordnar ditt hår framför spegeln ( en lysningspresent ).
Privat område, tillträde förbjudet.
Men jag uppmuntrar dig att kliva över repen, vilket du gör och jag visar dig hur vi bor.
Du granskar minutiöst och jag ser att helst vill du slå dig ner och forska genom miljön.
Snart följer jag dig till bussen och det är nästan sent på dagen.
14 Kristian Hamberg är i femtioårsåldern, har en grov basröst och luktar cigarr --- även när han inte röker.
Emellanåt drar han in spetsarna på sin väldiga mustasch i munnen och biter i dem.
Eftersom båda knäna är slitna vaggar han en smula när han går.
Axlarna skjuter han fram och magen hänger något utanför bältet.
Bakifrån kunde han med sitt lilla huvud liknas vid en gorillahanne.
Kristian är diplomingenjör och hans hustru Riita merkonom.
Med ett bullrande skratt slår han upp dörren.
Jag blir en smula paff när jag kommer in för på hallväggen, alldeles bredvid spegeln, hänger en affisch med Mao.
När jag kommer närmare ser jag att den är sammansatt av en mängd små kineser --- en slags dubbelbild.
När jag tagit av mig skorna frågar jag honom lite försiktigt varifrån han fått den.
--- Den har jag gjort själv.
Såg en bild i en tidning, fotograferade den, förstorade den och lät dem trycka den på bruket.
--- Men varför just Mao ? --- Djävla snygg grafik.
På hallbordet ligger en högertidning som bruket håller alla anställda med.
Vi sätter oss i den pösande lädersoffan i vardagsrummet, strategiskt placerad framför tv :n.
Riita dukar fram kaffekoppar och till kaffet kommer hon med nybakt bröd som ännu är varmt.
Smöret rinner längs kanterna på de tjocka skinkskivorna som hon skurit.
--- Egentligen borde vi haft te, säger Kristian och man ser att Riita är beredd att byta ut kaffet om Kristian vill.
Men han säger inget mer.
Hon sitter ytterst på soffans kant medan Kristian lutar sig bekvämt tillbaka.
Jag frågar om det finns någon finskspråkig högre tjänsteman och får veta att det gör det, Esko.
--- Kan han någon svenska, frågar Riita nyfiket.
--- Väldigt litet, svarar Kristian.
--- Ja, tänk Esko vägrar att tala svenska på bruket.
Man vet ju inte riktigt vad han kan.
Tänk, han har varit här i 25 år nu --- han borde verkligen kunna tala svenska vid det här laget, hans barn kan ju.
Riita är upprörd.
Kanske beror det på att hon själv är finskspråkig och med mycket möda lärt sig svenska.
Nu talar hon till och med svenska med deras son, berättar hon.
Detta med språket är tydligen alltid aktuellt.
Hon fortsätter : Om vi sitter fjorton stycken och talar svenska och alla är svenskar och så kommer en som inte kan svenska, då övergår vi till finska, är det inte märkligt ? Bara för att en inte talar svenska så börjar vi genast allihopa att tala finska.
Kristian biter i mustascherna, river av en bit hushållspapper och torkar sig om händerna, ser ner i knäet om han fått något smör på byxorna.
Jag frågar honom om pappret, för det är en annan sort än det jag är van vid från Sverige.
--- Det har jag köpt på bruket för halva priset, svarar han.
Det finns en särskild affär för tjänstemännen, där vi kan köpa hushållspapper, folie, papptallrikar, plastmuggar och sådant.
--- Varför är det bara för tjänstemännen, frågar jag.
--- Arbetarna har mycket större möjlighet att stjäla det de behöver, så det jämnar ut sig, svarar Kristian utan ironi.
När vi druckit kaffet, så visar Riita huset.
Vardagsrummet är formellt möblerat, men köket --- Riitas domän --- annorlunda, varmare utan att jag direkt kan säga varför.
Kanske är det för den stora vävstolen, som Riita är så stolt över.
--- Den är från 1710, säger hon och lyfter undan ett tygstycke för att visa var det är inskuret.
Men jag har inte så mycket tid att väva längre för jag har så mycket att göra i församlingen.
--- Församlingen ? --- Ja, vi ordnar så att svenskspråkiga präster kommer hit och predikar, stöder det svenska daghemmet, ordnar söndagsskola och sådant.
Men egentligen är det felaktigt att kalla den för söndagsskola, för vi håller den på fredagskvällen, så att de svenskspråkiga barn som går på internatskolan kan vara med.
På söndagarna vill de nog helst vara hemma hos sina föräldrar, innan de åker.
Riita visar en del antikviteter som de samlat, det mesta från Österbotten.
En sjömanskista, en vanlig kista, en matsalsmöbel, lite silver.
Vi går tillbaka till Kristian, som knäppt på tv :n.
En Bergman-film börjar just, Skammen från 1968.
Vi sitter på rad i soffan och ser filmen.
Tysta.
Det är bara Riita som ibland inte begriper och frågar mig eller Kristian.
Jag frågar inte, därför att jag som kommer från Sverige borde vara större expert än de.
På försök gör jag några kommentarer, säger t.ex. att Liv Ullman kommer att döda Max von Sydow innan filmen är slut, tror jag.
Men varken Kristian eller Riita svarar vad de tror.
Ungefär var tjugonde minut visas reklaminslag.
Då går Kristian fram och skruvar ner ljudet, berättar om reservofficersklubben i Forssa, som han är medlem i.
Filmen tar slut och Kristian suckar : ja Bergman är en konstnär för sig.
Det är inte meningen att man ska begripa alltsammans.
För Kristian och Riita är tv :n ett fönster in i en annan verklighet.
De värjer sig inte mot kärleksscener eller inslag som måste vara påfrestande --- i varje fall när jag är med.
För dem är tv :ns bilder och deras eget liv två helt skilda verkligheter.
Det är annorlunda hemma hos Torsten och Karin.
Torsten kommenterar, blir väldigt upprörd över värderingar som inte stämmer med hans egna.
Karin försöker prata för att stänga ute tv :n när det kommer scener hon inte tycker om.
Jag tror inte att Torsten och Karin är mer engagerade, endast att de strävar efter att synkronisera de båda världarna, tv :ns och deras egen.
De tar avstånd från vissa program och vissa scener därför att de helt enkelt är omöjliga att föra in i deras egen världsbild.
Riita berättar om ett besök i Örebro, som hon gjort i något religiöst sammanhang.
Kristian var också med, men inte huvudpersonen, vilket kanske är anledningen till att hon berättar det.
--- När vi satt oss, det var när staden firade 600-årsjubileum, fick jag veta att kungen skulle sitta bara tre fyra meter från oss.
Jag var väldigt spänd, förväntansfull inför att få vara så nära kungen.
Sedan --- alldeles innan kungen kom, så skulle man hissa en flagga och då lyckades man bara få upp den på halv stång.
Jag såg det och sa : nämen flaggan sitter ju bara på halv stång.
Och då lyckades man hissa den ända upp.
Men tänk om den gamle kungen --- som var så fin --- skulle ha fått se detta.
Vad bekymrad han skulle ha blivit.
Och jag som är så skrockfull tänkte att, nu händer det någonting.
Men den gamle kungen kom och allting fungerade väl och Kristian tog ett kort där vi syns på samma bild, kungen och jag.
Men tänk, sedan fick jag veta att samma natt dog prins Wilhelm.
Kristian ser en smula irriterad ut vid Riitas troskyldiga berättelse, men låter henne tala till punkt och kommenterar inte.
Vi fortsätter att tala om vad det innebär att tillhöra den svenska minoriteten i Forssa.
--- Vad man ska tänka på när det gäller Forssa, säger Kristian, är att alla är hemmafrån, alla kommer någonstans ifrån.
Det är därför man är så rörliga.
--- Men barnen är ju födda här, invänder jag.
Betraktar de inte Forssa som sin födelseort då ? --- Jo, det gör de nog.
Men det finns ju inte arbete här för dom.
Ofta har barnen hög utbildning.
Vi har t.ex. en son som är läkare.
Inte finns det något arbete här som skulle locka honom.
--- Svenskarna snappar upp språk mycket snabbare, säger Riita.
De har inte komplex.
Om en svensk talar dålig finska så skrattar finnarna aldrig åt honom.
Men om en finne talar dålig svenska, så skrattar svensken gärna åt honom och gör sig löjlig över honom.
Det har man gjort länge.
--- Jo, nog är det skillnad på oss, säger Kristian.
Han har sträckt ut benen rakt framför sig under det rökfärgade glasbordet, hasat ned en smula i soffan så att magen får fritt spelrum.
--- Hur är det man säger ? Kristian tänker efter några sekunder.
Det tar tre generationer att göra en herreman.
Och finnarna är väl ännu lite skogsmänniskor.
Man ser ju också direkt om någon är finne och om någon är finlandssvensk.
Finnarna har ju östlig härkomst.
De har smala sneda ögon, höga kindknotor.
Ibland kan man undra om de inte är släkt med kineserna.
Vi fortsätter att tala om språken, hur de används.
Riita återvänder till vikten av att man lär sig svenska om man är finskspråkig.
--- Det har de behov av för konkurrensen.
Det kom en kvinnlig ingenjör till bruket, berättar hon.
En liten ganska ung flicka.
Hon var illa tåld för hon var så beskäftig, försökte visa pappersarbetarna hur de skulle sköta sina maskiner och de tyckte att hon kunde gå någon annanstans och leka ungefär.
När man talade svenska med henne så svarade hon : tala finska så man begriper.
Men så fick hon en dotter.
För två år sedan ringde hon till mig och frågade om inte dottern kunde få gå i församlingens svenskspråkiga förskola.
Jag har lite med den att göra.
Jag frågade varför och då svarade hon att flickan var intelligent och om hon skulle klara sig här i livet, så behövde hon två språk.
Det sa hon på svenska, fast hon visste att jag talar lika bra finska!
Jag var direkt rörd när mamman ringde.
--- Vi var oroliga för hans finska --- Kristian berättar om när sonen var liten --- och så flyttade det in en finsk tjänstemannafamilj här --- det var förresten Eskos.
Dom hade en son i hans ålder.
Mats kunde väldigt dålig finska då och jag sa åt honom att passa på och lär sig.
Dom började leka med varandra.
Och så en dag hörde jag att Mats talade finska med Aarne och Aarne talade svenska med Mats.
De talade alltså varandras språk.
Och det lät nog så löjligt.
Jag sa att de väl kunde komma överens om att tala finska en vecka och svenska nästa vecka.
Men då sa Aarne att hans mor hade uppmanat honom att tala svenska.
Och jag hade sagt åt Mats att tala finska, så att de fortsatte under hela sin barndom att tala varandras språk med varandra.
Innan jag går hem kommer vi att tala lite om kriget.
Det är ett samtalsämne som nästan kommer upp i varje intervju.
--- Det var inte bara på trettiotalet utan även under kriget som konflikten var stark, säger Kristian bittert.
Man kunde säga att sätt hurrit i första linjen, så blir vi av med dem.
Sådant skapar ju bitterhet.
Är det det här landet man slåss för, tänkte man.
När ryssarna bröt igenom, så skyllde man på svenskarna.
Men ryssarna var ju så överlägsna, vi hade inte en chans i vinterkriget.
Så det var inte svenskarnas fel alls.
Men denna lögn kommenteras i dag väldigt lite i finska tidningar, trots att den är vitt spridd.
På hemvägen funderar jag på finlandssvenskarnas minoritetsställning.
De är Forssas herrar men ser sig helst från rikssynpunkt --- som en förtryckt minoritet.
Är de det ? 15 På morgonen när jag vaknade fanns du ännu kvar inom mig men när drömmen förflyktats kröp ensamhetens spindel över min tunna filt och jag tänkte på vad jag måste göra i dag Någonstans går gränsen.
Precis här går gränsen.
Min fantasi kretsar som en gam kring vårt förhållande.
Jag har inte längre lust att ge dig beskrivningar av det förlopp vi är inbegripna i.
Min analys skiftar efterhand från nyfiket utforskande tolkningar till plågade metaforer.
Det stora äventyret är inte längre här.
Borta är också de härligt uppslitande farhågorna.
Inte bara mina brev utan också våra möten förändrar karaktär.
De blir till trista rapporteringar om konsekvenserna av att vi möts.
När vi senast sågs ville jag ta dig i mina armar, rusa iväg, göra något vansinnigt, slippa ringarna på vattnet.
Men nej, förkyld, trött och orolig satt jag där och såg hur dina ögon fylldes med leda över situationen.
Dispenser till klockan ett och klockan två.
Vi borde talat om tid.
Behovet av inte en timme tillsammans var och varannan dag utan sju timmar varje vecka eller två dygn varje månad eller tre veckor varje år.
Ledan uppstår som ett resultat inte av att vi får nog av varandra utan kanske hellre därför att vi får nog av det begränsade innehåll vårt samspel är fyllt med.
Om tre månader på Uranus eller Palmhuset talar vi som vanligt om tuff-tuff, glitter, och det andra vi har i vår inmutning.
Vi sticker varandra med möjlighetens nålar men också sticken tillhör inmutningen.
Kan du se vår vardagliga önskeroll ? Vi sitter med vackra klotsar och leker stillsamt.
De andra tar vi inte längre med i kassen.
Saknar dem inte.
Snart kanske vi dricker kaffe tillsammans över varsin tidning på Palmhuset.
Spänningen finns inte längre med oss.
Hur håller vi en gnista som inte får bli en eld vid liv ? Kring vilken kärna kondenseras lugnet ? 16 De vita nålkorten fylls med material.
--- I Forssa är de som galna på att fira namnsdagar.
Då bjuder de alla på kaffe och det är en stor sak.
Man firar det som födelsedagar.
Däremot firar man inte födelsedagar.
Man skickar varandra kort ibland och jag får sådana här kort och krav på att jag ska ställa upp när jag har namnsdag.
Det är ju många som känner mig.
Men liksom de andra finlandssvenskarna så är jag inte så intresserad av detta våldsamma namnsdagsfirande.
Det är nog väldigt speciellt för Forssa.
--- I kyrkan sitter dom nog familjevis förstås.
Men i reservofficersklubben och på många andra ställen, bara de slipper sitta med sina fruar så är de nöjda.
Men förresten ... på missionsmötena sitter dom var för sig och då går fruarna direkt efteråt.
--- Damerna badar bastu med simdräkt på.
Det är flera av de äldre som gör det, men det gör aldrig de svenskspråkiga.
Och bada bastu är ju för övrigt inte lika vanligt bland oss svenskar.
Förra chefens fru, hon bjöd alltid alla tjänstemannafruar på bastu varje jul och då var det aldrig någon som hade simdräkt.
--- Forssa har en fin sjö.
Där finns mycket fisk och man tar nog upp 1500 ton varje år.
Det är mest mujka och sik.
Det finns yrkesfiskare också.
En av dem är hård kommunist.
På sommaren arbetar han väldigt mycket.
Han kan ta upp hundra kilo mujka per dygn kanske.
Den säljer han sedan och då får han väl in en 250 mark.
--- Det finns starka slitningar mellan industri och ren landsbygd eftersom det finns en vänstermajoritet.
Men det finns också en kvalificerad borgerlig minoritet, så det kan vara svårt även för majoriteten att driva genom beslut.
Kommunen t.ex. ville inte stödja den svenska folkskolan.
Men nu lär dom bli tvingade till det.
Enligt lag skulle de vara tvingade att stå för kostnaderna om vi skickade barnen till andra orter men det struntar dom i.
Det blir i praktiken bruket som betalar för den svenska skolan även om det utåt heter att det är en garantiförening som föräldrarna själva bekostar.
--- Kommunalnämndens ordförande heter Lempinen och han är svarvare på bruket.
Han är ett exempel på hur socialdemokraterna har förborgerligats, liksom i Sverige.
När han hade läst Gulagarkipelagen, så sa han lite informellt att den egentligen borde utgöra en skolbok.
Samtidigt visar man utåt en ganska röd färg.
Man måste vara röd här för att klara sig.
--- Det fanns en skicklig chef som hette Olavi Mäkinen.
Han var en fattig pojke som arbetat sig upp, finne, även om han nog talade lika bra svenska och ibland kallades Olof.
Han var mycket psykologiskt klok, kunde det där knepet att skapa vi-anda.
Han gick runt hela tiden och pratade med alla och försäkrade dem att : just din insats är den viktigaste på bruket.
--- Den lilla svenska folkskolan har också en julfest som verkligen samlar folk.
Axel Norberg brukar spela klarinett på den ibland.
Han spelar riktigt bra.
På de här julfesterna uppträder alla barn och gör många olika saker.
De hålls alltid i tjänstemannaklubbens lokaler.
Många som inte har några barn med i skolan ber också att få vara med.
--- Alla slutar ju samtidigt, så människorna här lever sina liv parallellt.
Alla kan äta samtidigt, alla kan hämta sina barn från förskola eller daghem samtidigt.
Alla barn kan vara ute samtidigt.
Dygnsrytmen blir lika för alla genom att man har samma arbetsgivare.
Det vill säga för tjänstemännen.
För arbetarna med sina treskift blir det ju annorlunda.
17 Jag ville skriva och säga att jag flyttat från Tora.
Det har jag inte förmått tala om för dig vid våra möten.
Ofta är jag dock hemma --- " hos henne " som det nu plötsligt heter.
Samtidigt som jag nu umgås med Tora och dig lever jag i ensamhet.
Då är frågan hur jag tål detta.
Hittills gör jag det inte därför att ensamheten inte är vald.
Den är ett resultat av min känslomässiga bundenhet till något nytt som inte gives mig.
Samtidigt har jag den vanemässiga bundenheten till något välbekant som väl inte är dåligt men som i jämförelse med det nya inte är acceptabelt.
Det nya ( att skriva nya blir förresten nästan ironiskt ) får det dåliga i det gamla att framstå i relief.
De formella valmöjligheterna är följande : 1. Återgå till Tora, ljuga och fortsätta att träffa dig.
2. Umgås engagerat med dig --- i hopp om att kunna nå fram till dig.
3. Umgås med dig och Tora och vara tillfredsställd.
4. Umgås med enbart Tora.
5. Umgås på nuvarande sätt enbart med dig.
6. Umgås med Tora och dig och samtidigt knyta kontakt med X.
7. Umgås med Tora och samtidigt knyta kontakt med X.
8. Umgås med dig och samtidigt knyta kontakt med X.
9. Umgås med varken Tora eller dig och samtidigt knyta kontakt med X.
Låt oss granska alternativen.
1. Utan tvekan det mest attraktiva men grymt mot Tora och därför inte acceptabelt.
2. Det jag gör nu och som jag uppfattar som plågsamt.
3. Det jag låtsas göra.
Förnuftigast utifrån sett men jag förmår inte.
Dessutom har grunderna för samvaron med Tora inte förändrats och därför i längden ingen lösning.
4. Lika gärna kunde jag flytta hem.
5. Räcker inte i nuvarande form.
Plågsamt.
6. Lockar som det okända alltid lockar men tidsbrist och innerst känslomässig olust.
7. Grymt mot Tora och går egentligen ej på grund av bindningen till dig.
8. Alltför krävande, orkar jag ej med och vill innerst inne ej.
9. Ännu mer krävande än föregående alternativ.
Känner min egen tungsamhet.
Jag fortsätter att välja tvåan och vet att jag handlar ungefär som en narkoman som förgiftar sig alltmer i hopp om att samhället innan han går under kommer att erbjuda fria droger.
18 Medan intervjuerna ger koncentrerad kunskap ger deltagarobservationen långa inkännande beskrivningar.
När jag skriver dem så tycker jag de är roliga, därför att de blir minnen av egna upplevelser.
Men färger och dofter får endast bleka avtryck i språket.
En vecka bor jag hos Jouko och Irmeli.
Finlandssvenskarna är hemmastadda i den finskspråkiga världen och kan beskriva den för mig, men de känner den på samma sätt som slottsherren känner sin trädgårdsmästares bostad --- de har sprungit där sedan de var barn --- men hemma det är att vara bland sina egna.
Därför vill jag bo i finskspråkiga familjer.
Fredag.
Irmeli har lämnat barnen några timmar hos sin mor.
När hon kommer innanför dörren ser jag att hon är trött --- men så länge hon inte är sjuk så är det henne främmande att gå och lägga sig mitt på dagen.
Hon sätter sig i vardagsrummet i den bruna snurrfåtöljen bredvid telefonen.
Det är hennes favoritplats.
Det syns tydligt på henne att hon tänker avnjuta den närmaste timmen ungefär som ett barn som smugit sig undan med en polkagris.
Hon tar fram några tidningar, Femina och dess finska motsvarighet Me Naiset.
Men först bläddrar hon flyktigt igenom en fackföreningstidning för fotografer.
Hon släpper den på golvet, drar benen under sig och griper efter damtidningarna.
Hon behöver inte vara rädd för att telefonen ska störa henne --- det ringer mycket sällan.
Så sitter hon där och gonar sig tills Joukos bil hörs i uppfartens grus.
Han har säkert gått lite tidigare i dag för klockan är bara halvfem och han har redan hunnit hämta barnen.
Aila ligger i barnvagnens insatskorg.
Innan han kommer in med henne lossar han Lahia ( som betyder gåva ) ur barnstolen i den lilla bilens baksäte.
Hon vill inte alls gå in utan springer iväg längs bilen mot grannens hus där det finns en annan flicka, ett år äldre än hon själv.
Det börjar bli varmt men hon har fortfarande den blå fodrade overallen i bävernylon och sin stora vita mössa.
Jouko kommer in och hänger av sig den ljusblå Gatsbykepsen och den korta yllerocken med bred slejf i ryggen.
Irmeli sträcker på sig i stolen och ler mot honom.
Han säger ingenting till henne, ler bara tillbaka.
Åt mig ropar han terve.
Hej, svarar jag.
Han går till det arbetsrum som nu fungerar som Lahias sovrum, tittar ut genom fönstret, ser att hon har fallit och håller på att ta sig upp.
Det är mödosamt eftersom Lahia är rätt tjock och dessutom blir otymplig med alla kläderna på.
Jouko går ut och hämtar henne, men gör sig ingen brådska.
Irmeli börjar så laga maten.
Som vanligt är det mesta halvfabrikat.
Hon har köpt färdiga kåldolmar till vilka hon gör en brunsås och kokar potatis med skalen på.
Eftersom det är fredagskväll, tar hon fram en förpackning gravad regnbågsforell.
Maten är klar på en halvtimme, den tid det tar att koka potatisen --- som också kommer från affären.
Under den tiden hinner hon också duka och umgås en smula med Aila.
Till maten dricker vi mjölk och nubbe.
Jouko slår med en yvig gest upp ur en vodkaflaska jag givit honom.
Irmeli matar Lahia --- Aila gnyr litet --- börjar bli hungrig och ska få bröstet efter maten.
Jouko har bytt till den träningsoverall han vanligen går klädd i hemma.
Egentligen skulle vi ha sprungit innan maten, men ingen av oss hade någon riktig lust.
Jag frågar om något hänt i Forssa under dagen.
--- Ingenting särskilt, svarar Jouko, men i morgon ska en ny präst starta sin tjänstgöring i grannkommunen.
Då kommer också ärkebiskopen.
--- Jag ska åka dit och ta några bilder, tillägger Irmeli.
Jouko berättar att de har fått den nya bokföringsmaskinen från England och att han och Ralf Calvin ägnat större delen av dagen åt att bekanta sig med den.
Jouko och Irmeli lägger potatisskalen direkt på den vaxade duken.
Vi tar maten från uppläggningsfaten med våra egna bestick --- utom kåldolmarna.
För dem finns en röd plastsked.
Potatisen tar vi med fingrarna.
Efter maten dricker vi kaffe som jag lagar.
I en särskild röd kanna kokar jag vatten.
Jouko tycker att i dag ska vi dricka franskrostning ; de har flera sorter i skåpet.
Vi dricker ytterligare en vodka till kaffet och påtåren tar vi som kask.
Irmeli berättar hur man förut lagade kask med hjälp av en markka.
Först hällde man kaffe tills markkan inte syntes och sedan sprit tills den blev synlig.
Jag talar om att i Sverige gjorde vi likadant med en tioöring.
Lahia sitter på pottan under tiden som Irmeli ammar Aila --- som hon alltid gör efter maten.
Ibland vill Lahia inte och då slipper hon.
Radion, som ständigt står på börjar återge klassisk musik --- Schumann.
Jouko går fram och prövar de andra stationerna och lyckas få fram tango på dragspel.
Så torkas Lahia under mycket beröm.
Men hon vill inte ha några kläder på sig och springer iväg.
Jag diskar, trots Irmelis protester.
I annat fall hade förmodligen Jouko diskat.
Han och jag sätter oss i soffan.
Irmeli lägger sig på golvet, leker med Lahia.
Jouko sätter på tvn.
Det är fredagsdansen, ett av finsk tvs populäraste program.
I en studio i Helsingfors dansar vanliga människor till mediokra orkestrars rutinerade dansmusik.
Kameran följer de olika paren och det är ganska roligt.
Samtidigt står radion på.
Vi ser programmet --- som avbryts av flera reklaminslag.
Där kommer en allvarlig röst som uppmanar oss att köpa finska varor --- handelsbalansen är just nu mycket dålig i Finland.
Jouko sätter på bastun, ty även om vi inte sprungit så nog måste vi bada bastu.
Det är ju fredagkväll.
Jag frågar Irmeli om det är vanligt att man har tjänstefolk bland bönderna i Forssa.
Hon returnerar med en fråga om Torsten Svensson har någon tjänarinna.
--- Nej, svarar jag.
--- Det är inte vanligt heller bland bönderna, säger Irmeli.
Hon fortsätter : du vet den där stora röda gården mitt i Forssa ? --- Ja, svarar jag.
--- Mannen där dog förra året.
Han var bara fyrtio år.
Nu är hans fru ensam med sex barn.
Och hon försöker få hjälp men det är ingen som vill sköta den.
Det är inte en fråga om pengar för nog har de god råd, utan folk vill inte syssla med jordbruk om det inte är deras egna gårdar.
--- Varför det, frågar jag.
--- Tja, de vet man får inga regelbundna tider och så måste man gå upp tidigt på morgonen och sköta djuren, vardag som helgdag.
Nej, då är det bättre att arbeta på bruket.
Det ger mer pengar och mer fritid.
Irmeli och Lahia går först i bastun, därefter jag och Jouko.
Det är hett, över nittio grader, och vi kastar på mycket löyly.
Jag säger övermodigt att idag så är det inte jag som först går ut.
Jouko antar utmaningen.
Han är beredd att sitta där till dagen därpå om det skulle behövas.
Det blir naturligtvis jag som går först ut, men när jag väl rest mig får Jouko bråttom att följa mig.
Vi rusar ut på terrassen.
Det är kallt men hade gärna fått vara smällkall vinter, så varma är vi.
Jouko talar om den dag han får råd att skaffa sig infraröd värme på terrassen.
--- Räcker elnätet för det, frågar jag och det är han övertygad om att det gör.
Jouko går före mig in.
Jag är så upphettad att jag gärna kunde stannat ute en stund till.
Vi tar en ny omgång och så ännu en men sedan är jag fullt nöjd.
Jouko frågar, glad och överlägsen om vi redan ska sluta.
Vi fortsätter att dricka vodka och jag utmanar Jouko i stående armbrytning ( där det gäller att inte tappa fotfästet ).
Den leken känner han.
Vi prövar två gånger.
Han är lättare än jag och förlorar.
Jag har fått kompensation för bastubadet.
När vi kommer in i vardagsrummet sover Lahia och Aila och Irmeli är på väg till sängs.
Jouko och jag ser på en rysk film som lika gärna kunde vara gjord i Hollywood --- med överjordiskt vackra och ädla människor.
Samtidigt sitter vi med huvudena tätt samman och spelar luffarschack.
Jouko tänker lika länge mellan varje drag som om det gällde att spela riktigt schack.
Jag underskattar honom först och då vinner han lätt.
Men sedan skärper jag mig och han blir allt tröttare.
Dessutom har vi druckit ur nästan hela vodkaflaskan.
Så jag hämtar in Joukos försprång.
Han går och lägger sig och jag sätter mig och läser.
På lördagsmorgonen vaknar Lahia som vanligt strax efter sex.
Då går både Jouko och Irmeli upp.
Jag sover till efter åtta.
När jag kommer upp har de redan ätit frukost, så jag får dricka te ensam.
Jouko byter hjul på bilen, tvättar de gamla hjulen noga innan han lägger dem i förrådet.
Klockan ett äter vi ; skinkstek.
Därefter går vi för att hälsa på Irmelis far och mor.
Det blev ingenting av med Irmelis fotograferande av biskopen.
Fadern fyller 58 år och båda arbetar på bruket.
Vi går den stora vägen förbi badhuset och genom skogen till ett stort bostadsområde med hus uppförda i början av 50-talet.
Här finns gatubelysning och Jouko berättar att alla har bekostat varsin lampa --- stolparna fanns tidigare för elledningarna.
Sedan betalar kommunen strömmen.
Irmelis far har en stor tomt.
Längs ena kanten finns ett potatisland och gott om bärbuskar.
På gräsmattan finns många äppelträd.
I ett särskilt uthus finns garage, förråd och den gamla saunan som inte längre används.
Huset är tillbyggt, liksom de flesta andra i området.
Vi kommer in och Irmeli och Jouko lämnar fram sin gåva, rakvatten.
På ditvägen har Jouko förklarat att fäder får de tråkigaste presenter, en slips, ett par sockor, rakvatten.
I bottenvåningen finns kök, finmatsal och ett vardagsrum.
I vardagsrummet står den ganska nya tvn.
Där finns ett bord med kakelskiva och ställning i jakaranda.
På väggarna hänger bonader, en ryamatta och en klocka som Irmelis far stolt visar.
--- Den är sjuttio år, säger han, och loden är gjorda av luftvärnsammunition.
Men det är kalla rum, medan köket är varmt.
Jag tänker att ännu är arbetarnas hus inte inredda för förströelse.
Musikinstrument, böcker, spel etc. saknas.
Här kan man bara se på tv eller prata med varandra.
De vet inte hur väl de vill oss.
När vi kommer får vi sekt.
Den öppnas av Jouko som tar det försiktigt, så att korken inte flyger i taket.
Vi skålar med varandra.
Irmelis mor lägger upp kaffebrödet och hennes far anstränger sig att prata med mig, underhålla mig, trots att jag inte förstår så mycket.
Han kan inte ett ord svenska.
Någon ringer.
Irmelis mor tänker svara men hejdar sig.
Det kan ju vara någon gratulant, så hon ropar på sin man.
Men det är en arbetskamrat som har fel på sin värmepanna.
De diskuterar länge hur problemet kan lösas.
När han lagt på luren ringer det igen.
Inte heller denna gång är det någon gratulant utan det är en som har en katt som klättrat upp i ett träd och inte vill komma ned.
Han undrar om Irmelis far har några stolpskor men det har han inte.
Jouko skrattar och säger att det går väl lätt att få ner katten.
Det är bara att ta ett hagelgevär.
Han visar hur han skulle fyra av båda piporna : boom!
Det ringer på dörren.
Irmelis mor har dukat för sju så jag förstår att det är två till som är väntade.
In kommer en arbetare omkring femtio år.
Det är en kusin till Irmelis far, en stor kraftig karl i mörk kostym.
Efter honom kommer hans mor, som förefaller vara omkring åttio år, en liten styv gumma med tjocka ben och stora kraftiga arbetshänder.
De sträcker på sig, har kört ganska långt.
Mannen heter Erkki och bor i i Säkylä.
Han skrattar oupphörligt och drar då upp överläppen och blottar en kritvit rad egna tänder.
De får glas och sekt och Jouko korkar upp en flaska till.
Det märks tydligt att det är en visit.
Man kommer för att gratulera och konverserar varandra lite försiktigt.
Atmosfären är vänlig.
Irmelis mor säger att kaffet är klart och vi går in och sätter oss.
Vi får mycket hembakt till och madeiravin.
Erkki tar inget socker i kaffet, säger att han får i sig för mycket socker ändå.
Han arbetar på ett sockerraffinaderi.
Så får vi tårta och Irmelis mor är mån om att jag tar flera gånger.
Jag förklarar att jag är mycket mätt och faktiskt inte orkar mer, men det finner föga gehör.
Jag ska äta och det gör jag.
När vi druckit ur blandar Jouko till en stor drink åt mig, hälften kryddat brännvin och hälften starkvin.
Jag får den i ett dricksglas.
Vi sätter oss i vardagsrummet.
Tvn står på och visar ett program om ett ortodoxt kloster.
Men ingen tittar egentligen.
Kvinnorna drar sig tillbaka till köket och efter en stund sitter männen för sig i vardagsrummet.
Jag säger till Irmelis far att jag trodde att man inte firade födelsedagar här men det säger han är fel, visst gör man det.
Erkki berättar för mig om när han bilade till Sverige --- Tornedalen.
Han lånar en kartbok och ber mig visa honom de vackraste trakterna i Sverige, så han vet nästa gång han kommer.
Irmelis far visar mig huset.
Vi går ner i källaren.
Vartenda skrymsle ska inspekteras, pannrum, matkällare, den lilla skrubben där frysboxen står.
Jag börjar bli full och vågar inte dricka ur mitt glas för då vet jag att han omedelbart kommer att fylla på det igen.
Han berättar hur de tidigare odlade potatis och grönsaker över hela tomten, men nu är större delen gräsmatta.
Fast lite potatis har han ju förstås.
Så talar han om de gamla tomterna, som är mycket större än de nya.
Stämningarna lagras i mitt huvud och varje gång jag skriver ner det som skett, känner jag hur torftigt det blir.
När jag sedan tänker på hur jag ur mina upplevelser av liv och ur mina anteckningar ska abstrahera fram en vetenskaplig bild av Forssa, så fryser jag.
Jag är inte rädd men känner starkt obehag.
19 Dialogfragment för vänskapligt sinnade personer.
--- Vad vill du ha av mig ? --- Vänskap.
--- Vad ämnar du ge till mig ? --- Vänskap.
--- Nå, vilken typ av vänskap ? Ska vi t.ex. leva tillsammans ? --- Nej.
--- Är det någonting särskilt du vill göra tillsammans med mig ? --- Jaaa ... vara tillsammans ... prata ... vara vänner.
--- Mmm ... du förstår jag har den här vänskapen med... Castro.
Den är mycket behaglig.
Vi är bara vänner ... det är inte ens nödvändigt för honom att veta att vi är vänner.
Är det en sådan vänskap du vill ha ? --- Nej.
--- Låt oss då se det på ett annat sätt.
Vill du vara en betydelsefull eller endast perifer person för mig ? --- Betydelsefull.
--- Då måste du förstå att den del av mitt liv som jag betraktar som betydelsefull innehåller blott tre former av gemenskap.
Den första formen handlar om att leva tillsammans.
De människor jag lever med behandlar --- stort sett --- inte mig instrumentellt och blir heller inte instrumentellt behandlade av mig.
Det har med öppenhet och accepterande att göra.
Av detta följer inte att samlevnaden är god, endast att det finns vissa normer som vi håller oss till.
Är det i denna första gemenskapsform du vill vara ? --- Nej.
--- Den andra formen är arbete.
Människor jag arbetar med kan bli centrala.
A är ett gott exempel.
B ett annat.
Gemenskapsformer kan starta i den tredje formen --- det gör de ofta --- och övergå till denna form, eller i den första formen, eller bli ännu en av många perifera vänskaper.
Vidare ... att arbeta tillsammans är en fråga om beroende.
Jag frågar därför inte om du vill arbeta tillsammans med mig, utan jag frågar : finns det något behov av beroende oss emellan --- när det gäller arbete ? --- Jag vet inte, jag har inte sett det hela på det sättet.
--- Den tredje formen är kärlek.
Mitt behov av att komma bakom De Andras masker.
Under en begränsad tid är jag intresserad av andra människor, mestadels flickor och ofta med erotik som en viktig beståndsdel.
Detta intensiva intresse måste antingen helt upphöra, förvandlas till samlevnad eller arbetsgemenskap, eller övergå i perifer vänskap.
Perifera vänner ... naturligtvis måste jag ha sådana.
Men det viktiga är inte vilka de är utan att de är.
Om jag tröttnar på någon är jag fri att avbryta vänskapen... Vi har inga skyldigheter mot varandra.
Var är din plats i denna gemenskapsform ? --- Naturligtvis vill jag vara älskad och föremål för intensivt intresse, som du säger.
--- Men kan du samtidigt se att detta är en passageform.
I denna tredje gemenskap kan ingen stanna.
--- ... --- Låt oss följa en annan linje istället.
Umgänge har --- kan vi besluta oss för --- två grunddelar : värderingar och handlingar.
Några människor delar mina värderingar, min föreställningsvärld --- och jag deras.
Vi kan välja att umgås --- eller välja att inte göra det --- det är något vi är fria att avgöra själva.
Givetvis är det också frågan om ett intresseval --- tid är en begränsad resurs.
Om vi väljer att umgås kommer vi att utveckla våra värderingar i samma riktning, eller hamna i konflikt med varandra --- kanske båda delarna.
I det långa loppet kommer vi emellertid att bli allt mer lika varandra om inte någon konflikt får oss att bryta umgänget.
Jag umgås också med människor som jag känner främlingskap inför, människor vars värderingar jag inte delar i anmärkningsvärd utsträckning.
Det är då frågan om handlingar, värdet av målorienterade samhandlingar.
Det är ett umgänge jag väljer utifrån ett nyttoperspektiv, vilket också innefattar att det kan tvingas på mig, därför att jag väljer att fungera inom en viss gemenskapsstruktur.
Hur som helst är det en form av umgänge där handlingen och möjligen personer men aldrig personen ensam är i fokus för mitt intresse.
Det är till och med möjligt att vår vänskapspotential är stor, men att vi aldrig upptäcker detta, eftersom vänskap inte är målet för våra samhandlingar.
Efter denna långa inledning är min fråga till dig : vårt umgänge, handlar det om värderingar eller handlingar ? --- Som du ställer frågan måste jag naturligtvis svara gemensamma värderingar.
Dessa är både grund och syfte med vårt umgänge.
--- Är delade värderingar anledning nog för umgänge ? Är det en tillräcklig grund för ett " ändlöst " umgänge ? --- Jag antar det.
Åtminstone känns det så för mig ... mitt behov av att ha dig till vän.
Men jag vet också att du menar att det inte räcker med att bara vara vänner.
--- Från en aspekt tror jag på vänskapens möjlighet i sig --- från en annan inte.
Om vänskapen ska behålla sin betydelsefulla position måste den vara ett svar på betydelsefulla behov.
Man behöver vänner att luta sig mot, att lita på, att glädjas och lida med.
Kan du nå denna grad av förtrolighet, förblir vänskapen betydelsefull.
Nå, har du några " betydelsefulla behov " av mig ? --- Naturligtvis!
Jag behöver dig och din vänskap!
--- Till vad ? --- Du talar om vänskapers syfte, betydelsefulla behov och sådant.
Det förvirrar mig.
Jag vet bara att jag mår bra tillsammans med dig.
Jag har inte detta behov av att plocka isär och analysera vår vänskap.
--- Med detta har jag ett ändamål ( också ).
Jag kan inte säga varför du behöver mig.
Jag vill gärna veta men tvingas konstatera att jag ännu inte vet.
Vad jag måste inskränka mig till är därför mitt eventuella behov av dig.
För det första : jag hade möjligen behövt dig om vi hade någon erotisk gemenskap ( detta är naturligtvis inte säkert.
Vi kunde också på så sätt upptäcka betydande värdeskillnader och sluta umgås med varandra.
Men jag tror inte den risken är särskilt stor ).
För det andra : du kunde vara en förtrogen, en person jag berättade allting för ( nästan ).
En vän vars vänskap var så stark och vars kunskap om mig var så ingående, att jag inte kunde klara mitt liv utan den gemenskapen.
--- Just en sådan vän vill jag vara!
Jag skulle vara solidarisk, stark, stödjande.
Jag är just den vars skuldror du kan gråta ut mot --- och skratta!
--- Naturligtvis.
Du önskar vara en sådan vän.
Men glöm inte att vänskap också alltid har en transaktionell mening.
Du får vad du ger --- och tvärtom.
Vilken slags vänskap ger du mig ? Satsar du på öppenhet ? Använder du mig som den klippa i livets strida ström du själv gärna vill vara ? Absolut inte!
Dina vägar är ... outgrundliga.
Detta är kanske en strategi för att hålla intresset vid liv, men inte vänskapen.
Outgrundlighet är ett hot mot varje vänskap.
Det är helt enkelt ett sätt att tala om för varandra att hålla distansen ( glöm inte att vi själva är gudarna ).
Genom dina handlingar säger du : jag litar inte på dig, jag behöver inte din insikt, dina råd.
Jag behöver kanske din beundran, din respekt, men inte nödvändigtvis din kärlek.
Du talar om vänskap, men dina handlingar skvallrar om ... ja, vad vet jag faktiskt inte.
--- ... --- Så bör ju naturligtvis förstahandsskyldigheterna nämnas.
De skyldigheter som effektivt hindrar oss från att utveckla Den Sanna Vänskapen.
Vi ringer knappast till varandra ; och att koppla samman varandras gemenskapskretsar är otänkbart.
Vi handlar som gifta älskande ( naturligtvis inte gifta med varandra ).
--- ... --- Det finns också en annan sak som jag tror att du inte vill att jag tar upp.
Det är svårt att vara vän med någon som du råkar vara förälskad i ( eller är du tillfreds med att vara älskad --- att vara älskad är betydelsefullt.
Är du angelägen om att äga kärlek, men störd av tanken att bruka kärlek ? ) --- Sluta!
Detta blir mer och mer en bitter monolog.
Äga kärlek ja, men tror du att du kan äga människor ? Du har min vänskap och kanske mera, jag sätter inte etiketter på mina känslor.
Jag vill göra ... vill upptäcka : Jag vill inte leva genom någon.
Det måste vara möjligt för mig att vara något mer än ett komplement.
Ett jag.
Att besitta sin egen framtid är värt allting, förstår du det ? --- Vad är frihet och vad är gemenskap för dig när de utgör värden i konflikt ? --- ... 20 Klas-Erik Lindberg, folkskolläraren, är svenskhetens bevarare i Forssa.
Jag har många samtal med honom, även om hans åsikter ibland är som karikatyrer av de andras.
Det viktiga är dock att han är accepterad av de svenskspråkiga i Forssa.
Han uttrycker vad många känner men inte vågar säga.
När han är riktigt uppeldad citerar han Ingrid av Schultén, en sköldmö från trettio-talet : Högsta tankar, dyraste namn drömmar skimrande skärast Modersspråk, du bär i din famn allt oss i världen är kärast.
Liksom så många andra betraktar Klas-Erik språket som den sammanhållande länken.
Ofta håller han föreläsningar för mig : --- De flesta människor förstår antagligen inte hur deras själsliv är oupplösligt sammanflätat med deras modersmål.
Man kan inte byta ut svenskan mot finskan utan att något inom en förtvinar och dör.
Det kanske man inte själv märker, inte märker att man blivit mycket fattigare.
Jag försöker säga något medkännande men Klas-Erik lyssnar inte på mig utan överröstar : den som svikit sig själv, skyr omedvetet att blicka in i sig själv.
Det är tisdagskväll och tisdagskvällarna tillbringar man på tjänstemannaklubben som förfogar över andra våningen i den gamla herrgården.
Här talas det mest svenska och här finns också ett stort svenskspråkigt bibliotek.
Tidigare hette det svenska klubben, men det namnet är slopat som alltför odemokratiskt.
Klas-Erik går nästan alltid hit, liksom de yngre och i synnerhet de ogifta tjänstemännen.
Familjefäderna har ett måttligare intresse.
Klas-Erik är i fyrtioårsåldern, liten och tunn.
Näsan är skarpt ryggad och en smula sned, ögonbrynen yviga liksom håret.
Han sitter nästan alltid med knäna sammanhållna --- som en kvinna, vilket kontrasterar mot hans vana att kraftfullt slå med en förvånansvärt stor hand i bordet, mera för att markera rytmen i det sagda än för att understryka det.
De runda glasögonen med tunna metallbågar är som en del av hans kropp.
Han tar dom aldrig av sig, rör dem inte.
--- Det är oerhört betydelsefullt att väcka känslor hos barnen av samhörighet med stamfränderna här i Finland och bland rikssvenskarna.
Och det är särskilt viktigt för oss svenskar som bor utspridda i det finska folkhavet.
Men det är fel att de inte får vara mer i de rent svenskspråkiga bygderna, så att de kommer i personlig beröring med den svenska allmogen --- svenskhetens rot och kärna i detta land.
--- Varför det, frågar jag.
--- Därför att då kan de få se att det är falskt, att svenskarna här i landet mest bara är en från folket söndrad överklass utan naturligt fäste i Finlands jord.
Klas-Erik dunkar flatan i bordet så att mitt öl skvimpar över.
Ingen tittar just åt vårt håll, det är så här han är och det är de andra vana vid.
--- Men allra viktigast är dock den anda som råder i hemmet.
Genom miljarder osynliga kanaler leds föräldrarnas egna hängivna svenskhet in i barnens hjärtan.
Klas-Erik ser nästan vild ut i blicken då han tillägger : de klenmodiga och ljumma sänder inga goda svenskar ut i livet.
--- Är du lika engagerad när du undervisar, frågar jag.
Men frågan förbryllar honom.
Han är inte engagerad utan han är.
--- De svenska skolorna är den svenska kulturens livsnerv i Finland.
På dem beror svenskhetens framtid och kring dem borde därför alla svenskar sluta upp som en man.
Att svika när det gäller skolan är att tvåfaldigt svika den kämpande svenskheten i detta land.
--- Men det är ju viktigt att kunna finska när man bor i Finland.
Det märker ju jag, hur svårt det är att klara sig utan, invänder jag.
Jag tror att den tunne läraren ska bli mer upphetsad av detta mothugg, men han lugnar ner sig.
Upprördheten visar han främst bland sina egna.
Utåt är det trots allt taktiskt att vara lite mer nedfilad i sitt språk.
Han förklarar, ironiskt.
--- Finlands svenskar lär sig nog i allmänhet mer finska än vad de har behov av.
Tusentals svenskar har lärt sig finska så till den grad grundligt, att varken de eller deras efterkommande sedan talar någonting annat, minst av allt svenska.
Den stora svårigheten är inte att få svenskarna att inse att det är nödvändigt att kunna finska.
De svenska har alltför svag nationell känsla och faller undan för det finska trycket.
Svårigheten är att få svenskarna att bevara sin svenska språkkunskap, den lilla de till äventyrs har kvar.
Klas-Erik menar att anledningen till att så många sviker sitt modersmål är att de vill göra karriär eller också att de saknar moraliskt mod för att förbli sig själva och sitt fädernesarv trogna.
Så tillägger han : --- Men det kanske hör samman med att vi har svårt att frigöra oss i vårt umgänge med varandra, mötas som människor, som individer.
Finlandssvenskarna har någon kylig reservation i personligheten.
Hjärnan, teorin och analysen har tagit hand om de finlandssvenska strävandena.
Hjärtat och hängivelsen anses vara för svagt utrustade.
Men Klas-Erik är inte bara en glödande försvarare av svenskheten, han är också mycket kunnig.
Han berättar för mig om den dominerande svenskspråkiga affärs och tjänstemannaklassen i det förbobrikoffska Kotka.
Hans svenskhet sträcker sig inte så långt att han kan gilla att svenskarna då dominerade även partipolitiskt tack vare röstskalan vid kommunalval.
Han berättar om kriget 1917 som de borgerliga kallar frihetskriget och socialisterna kallar för inbördeskriget.
Själv kallar han det för inbördeskriget, vilket jag inte tycker riktigt stämmer.
--- Men det var ett frihetskrig också, tillägger han.
Det är också Karl-Erik som visar mig en dikt av Jarl Hemmer från trettio-talets början.
Jag vill använda den på något sätt i den bok som ska skrivas när fältarbetet är klart.
Det gäller ju inte bara att lära känna Forssa, det gäller också att hela tiden ha klart för sig att detta liv i Forssa inte är något äkta i sig, utan endast ett medel för det verkliga liv jag lever hemma i Stockholm.
Jarl Hemmers dikt lyder : Hur länge, finska bröder, ha vi stått med handen utsträckt till försoning, den hand, som här med er har blött och sått och timrat genom sekler samma boning Vad gavs till svar ? --- " Hugg främlingshanden av, den är en styggelse för varje finne!
Er enda plats i landet är en grav om ej på knä ni byta språk och sinne.
" Välan, så bli det icke vi som smutsas ned i själen och förkrympa!
Höj skölden, svensk!
Den lyser blank och fri och armen som den bär kan ingen stympa Du broder ovän, har Du väl betänkt till vilken utvald lott Du vill oss viga!
Ju mer dig själv i hatets träsk Du sänkt, dess mer Du tvingar oss att stiga.
För varje gång Du måttar oss ett slag, det är Din egen själ som får ett lyte Väl bytt alltså!
Kanhända Du en dag skall häpen se vem som gjort bättre byte Ett folk, som hamras hett på smärtans städ och sänks i hatets kalla bad att släckas --- det folket stålar sig!
stark blir dess säd och brytes ej som rör för vinden bräckas.
Du rycker inte upp ett gammalt träd, vars rötter hela landet fylla, och vräker Du det kull --- i led på led det skjuter tusen skott ur stenig mylla.
Vad mäktar mot oss våld och hot ? Här föddes vi, här ämna vi förbliva.
Här är vårt hem, här går vår svenska rot djupt under sommarns blom och vinterns driva.
Tag från oss allt!
Riv bort vårt fosterland!
Det landet i vårt bröst kan ej Du plundra Vräk oss i graven, skotta den med sand!
Vi bida där i tjugo år, i hundra.
Du ser oss åter, när i brand står östergränsen, Nordens gamla fäste och framom den, som smädade vår hand, Vi hugga in, de härdade, de bäste Upp svenskar, upp till värv och dåd!
Bland oss får ingen modlös digna.
Det är ej blott ett straff, det är en nåd att stå bland dem som bistra gudar signa.
Dess makt, som prövat blott de starke hårt, den valde oss!
Och hur man oss förkättre, vi skola stålas, luttras, varda bättre och lyfta landet, landet som är vårt!
21 Bilderna Du ser möjlighetens tak och botten Men inte virveln i möjlighetens brunn Det var en gång en pojke som önskade sig en bil mer än allting annat i världen.
Så en dag kom plötsligt från en okänd adressat ett jättepaket med tåget.
Det var en bil och inte vilken bil som helst utan världens finaste.
Det var bara ett fel, den hade inga hjul.
Den lastades av hemma på gårdsplanen och där stod den.
Han försökte få tag i hjul men det var alldeles omöjligt.
Så brukade han sitta i sin fina bil och låtsas att han körde.
Han fingrade på de fina instrumenten, vred på den vackra svarta ratten och såg på hastighetsmätaren som stod på noll.
Visst var han lycklig trots att bilen inte rörde sig ur fläcken.
Men ofta undrade han om han inte varit mycket lyckligare när han inte hade någon.
Och många gånger ville han att den hjullösa bilen skulle transporteras i väg.
Pupillerna är själens lock som skruvats fast Det var en gång en pojke och en flicka.
Pojken bodde i ett ganska stort men fallfärdigt hus.
Flickan bodde i en liten trång stuga.
Så träffades de två och hur det var så började de samla byggnadsmaterial tillsammans.
Inte visste de riktigt vad de skulle med det till.
Men någonting skulle de bygga, det visste de.
Nu ska ingen tro att de köpte en bräda här och en spånplatta där, nej, marmor av god kvalitet skulle det vara, rostfri plåt, parkettstavar och mycket annat.
Så en dag när de har ganska mycket byggnadsmaterial faller pojkens hus samman.
Han får en utmärkt idé.
--- Vi bygger ett jättefint hus tillsammans och flyttar in i det, säger han till flickan.
--- Mja, säger hon, visst är mitt hus trångt och svårskött, men jag vill nog i alla fall bo kvar där ; tills vidare i alla fall.
--- Men vad vill du använda byggnadsmaterialet till då, frågar pojken.
--- Måste vi bestämma det, svarar flickan, det är väl roligt att bara vara tillsammans och samla byggnadsmaterial.
Jaha, tänker pojken, vi gör väl det då.
Och han tänker också : en dag har vi så mycket att vi måste bygga någonting av det.
Vi kan ju inte bara samla så här.
Han flyttar från det hus som fallit samman och får bo hos några vänner.
Det är ganska nära, så han kan gå och titta till sitt gamla hus ibland.
Och så fortsätter pojken och flickan som förut.
Men snart blir pojken otålig igen.
Ibland försöker han bo i sin ruin, ibland hos sina vänner, men trivs inget vidare.
Så han säger åt flickan : nu får vi förbanne mig bygga ett hus.
Annars vill jag inte längre samla byggnadsmaterial med dig.
Men flickan vill inte.
--- Jag bor där jag bor.
Och så blir hon hemskt ledsen.
Eftersom pojken tycker mycket om flickan så ger han med sig.
--- Ja, säger han, eftersom jag tycker så mycket om dig och du alldeles tydligt tycker mycket om mig, så fortsätter vi väl ett tag till.
Fast det är ganska jobbigt.
Efter en tid blir pojken otålig igen.
Men nu är han lite luttrad.
Han frågar återigen vad de ska använda byggnadsmaterialet till.
Han har blivit fattig, har inga pengar kvar till något annat.
Han ber flickan att få veta vad hon har för planer.
Ska de bygga ett hus tillsammans eller kanske bara en värmestuga.
--- Måste vi bestämma det, säger flickan igen.
--- Ja, det måste vi, säger pojken, för jag behöver någonstans att bo.
Jag måste använda mina pengar till något annat om vi inte ska bygga ett hus av det här.
Ska vi kanske bygga en värmestuga --- är det vad du vill, upprepar han.
--- Ja, om vi måste bestämma så får det väl bli en värmestuga, säger flickan.
Och så ser hon ledsen ut.
--- Men jag kan väl åtminstone få veta hur du tänker, ber pojken.
--- Jag bor där jag bor och en värmestuga får det bli om vi måste bestämma, säger flickan beslutsamt.
Men vad hon tänker talar hon inte om hur mycket pojken än ber henne.
--- Är det kanske så, säger pojken, att du inte vågar säga att det är en värmestuga du vill bygga, bara för att du förstår att jag behöver någonstans att bo, att jag inte har så stort behov av en värmestuga även om det är världens finaste.
--- Ja, säger flickan, men riktigt rätt verkar det ändå inte.
Så säger hon : du måste förstå att jag inte samlar byggnadsmaterial med vem som helst.
Och jag har aldrig sagt att jag vill flytta in i något hus med dig.
Du måste väl förstå lite själv också.
--- En värmestuga av marmor med parkettgolv, svarar pojken.
Nej jag förstår nog inte.
Gör du det egentligen själv ? Men flickan svarar inte.
Han fick aldrig veta vad hon egentligen tänkte, utan vara tillfreds med att gissa.
Och så blev det en värmestuga.
Men bra var det inte, fast flickan behövde en sådan.
Pojken visste varken ut eller in.
Hur skulle han använda den fina värmestugan ? Han behövde inget komplement utan någonstans att bo.
Fast en sak var nog bra.
Nu behövde han inte köpa mer byggnadsmaterial med flickan.
Ändå var han inte nöjd, eftersom det egentligen var det enda han ville.
Livet sett som ett samtal, en dramatisk akt i vilken två främlingar kommer samman och förändras.
I bitterljuva samtal, getingkvicka och honungströga, vi blåste oss en verklighetssfär, byggde oss en egen värld.
För intet som ändamål ? Vi skapade ett äventyr i vilket åtminstone jag erfor livet som meningsfullt.
En utmaning mot utarmade gemenskaper.
Vi fann ett hav och jag förstod att du kände havet inifrån dig.
Åter och om jag granskade det vara vi äntrade.
Tog definitionerna tyst för givna.
Det enda sättet att upprätthålla konstruktionen är ett pågående samtal.
Betrakta vår gemenskap som ett instrument för hemkänslor.
En grotta utforskad som om den vore en smal gång.
Det lär finnas perioder i människors utveckling när de är särskilt lyhörda och känsliga.
Det gäller att vara observant på dessa och inte utsätta dem man vill påverka för någon mekanisk konstant utvecklingsprocess.
Du spinner oss en kokong med vad du kallar pladder men är kloka iakttagelser av livet kring dig Min bur har tre punkter mellan vilka jag är i ständig rörelse.
När jag är vid en av dem är jag redan på väg mot nästa.
Inte som en längtan utan som en nödvändig rörelse.
Över varje punkt finns en glasskiva.
Jag erfar punkten men berör den inte.
Någon gång bär jag själv glasskivor under mina fotsulor.
Men oftast är jag säker på att de redan finns där, som ett skydd mot mig.
Över mitt huvud är burens nät spänt för att hindra min gemenskap med omvärlden.
Spände jag det en gång själv ? Bakom nätet finns en vintergata av punkter.
De glimrar inbjudande.
Jag ser dem flyktigt i min rörelse mot nästa punkt.
Thomas Mann tolkar Schopenhauer enligt följande : Varje människoliv kastas fram och tillbaka mellan smärta och leda.
Smärtan är det positiva, lusten består i att smärtan tar slut, är alltså något blott negativt, och den utmynnar genast i leda --- liksom den ton, till vilken melodien alltid återvänder, och den harmoni, i vilken disharmonien upplöses, skulle väcka outhärdlig leda om den finge ljuda hur länge som helst.
Tillfredsställelse ? Det finns sådan.
Men jämför man den med den långa plåga, som begäret förorsakat, och med oändligheten av våra önskningar, så är den alltid flyktig och torftig ; och mot varje önskan som blir uppfylld svarar åtminstone tio ouppfyllda.
För övrigt är uppfyllelsen endast skenbar, eftersom en tillfredsställd önskan genast lämnar plats för en ny : en villfarelse som man kommit underfund med efterträdes av en, som man ännu inte genomskådat.
Inget mål, som viljan eftersträvar skänker varaktig tillfredsställelse om det uppnås ; det liknar en allmosa som förlänger en tiggares eländige tillvaro från den ena dagen till den andra.
Lyckan ? Det skulle vara lugnet.
Men just lugnet är ouppnåeligt för viljans subjekt.
Jaga, fly, frukta olycka, åtrå njutning - det kommer på ett ut ; omsorgen om den ständigt fordrande viljan uppfyller medvetandet och sätter det oupphörligt i rörelse och sålunda ligger viljandets subjekt städse fjättrat vid Ixions svängande hjul, öser ständigt med danaidernas såll, är den evigt försmäktande Tantalus.
I dina varligt grymma kvinnohänder trycker jag min kropp.
Du ynglar ned mig med din värme.
Med min skära tunga slickar jag dina fingrar, försöker åtminstone, under det du vrider och vänder på mig.
Du skriver något i din redan tättskrivna observationsjournal.
Sedan fyller du en kolv med frihet ( fri från fruktan, fri från hopp ).
Kanylen är mycket vass, jag känner den knappt.
När jag vaknar är jag åter i min ståltrådsbur.
Din vita rock hänger vid dörren.
Vi ses i morgon 10.15.
När saknaden stungit mig lägger jag ut revar i det omöjliga bakvattnet Jag låtsas men innerst inne vet också jag att revarna inte har krokar, inget agn Det finns inga fiskar Det som inte längre finns är tiden mellan oss 22 Efter två månaders arbete i Forssa åker jag som planerat hem för att delta i sommarens etnografkongress.
Och för att låta skägget växa ut.
Jag är nu så pass välkänd i Forssa att det inte stör den bild människor har av mig om jag har skägg.
Och jag trivs faktiskt bättre med skägg --- ser inte fullt så rävaktig ut, tycker jag.
Lilla Navö.
Det måtte vara herrgården, tänker jag.
Jag har slagit upp orten på kartan, herrgårdsmarkering utanför Eskilstuna.
Konferensvärlden, vita korridorer, ljusa stora rum med stora soliga fönster.
Människorna, som klippta ur Vogue, Time och Newsweek.
Och nästan bara män.
I vackra kostymer, bruna ansikten och säkert pedikurerade fötter flyter de omkring som en vardagslivets förorening.
Jag kan se Henrik Savalin som har en enda ambition, att likna Kekkonen.
De stora tunga glasögonen och profilen.
Han är Bossen och älskar att styra det hela.
En glimt från förra årets kongress i Esbo, där han var arrangör.
Det sardoniska leendet när han stängde den elektriska skjutdörren om vår trista konferensvärld.
Det berusande sommarvädret som inte skulle störa oss.
Förmodligen var han inte sardonisk utan enbart lycklig.
Och så Leif Nyberg med sin osthyvelstämma.
Nej, jag måste skjuta bort bilden av dessa människor.
Klicka fram en ny.
Elina.
Hon var i sjunde månaden och jag ville lägga örat till hennes runda mage.
Hennes glada bruna ( naturligtvis ) ögon, hennes sätt att lite vädrande sätta upp näsan i luften och småhoppa av iver i talarstolen.
Vad gjorde det henne att hennes " paper " skars i strimlor.
En aning bekymrad och sedan vidare.
Men hon kanske inte är med i år ? Är MAMMA.
Och så blir ingenting som förra året.
När jag kommer fram till herrgården sent på kvällen så står där bara en hänvisning utanför den låsta och mörka byggnaden : ETNOGRAFKONGRESSEN ÄGER RUM PÅ VANDRARHEMMET SOM NI NYSS PASSERADE.
Jag är alltför trött för att bli särskilt förvånad.
Vänder bilen, kör den krattade grusgången tillbaka.
En handfull röda knuttimrade hus.
En kvinna som måste vara över åttio år tar emot mig och visar mig till Bengt som sitter i underkläderna i sitt rum, som samtidigt är sekretariat.
Han ser glad ut.
--- Vad fan är det här, frågar jag.
--- Nya given, svarar Bengt.
Vi ska leva nyenkelt i år, pröva på folkets villkor.
--- Så folket bor på vandrarhem numera, frågar jag.
Nåja, det spelar inte mig någon roll.
Kan jag få veta var mitt rum är ? --- Du har inget rum, du delar sovsal med sju andra i den låga byggnaden där borta.
--- Vad i helvete, får jag inte ens ett eget rum ? --- Nej det är det bara jag som har, säger Bengt och slår ut med armen mot stencilröran omkring sig.
--- Henrik Savalin då, och gamle Felius ? --- Båda har åkt.
De ville inte vara kvar, när de fick veta hur det var här.
Bengt ser alldeles lugn ut.
--- Vilka kommer att vara här, frågar jag.
--- Nästan bara den unga generationen.
Bengt ler och jag förstår att han numera är en död man.
Han kan lugnt låta hoppet om att någonsin bli profet fara.
--- Men forskningsrådspengarna, det måste ju bli en massa över ? --- Dom har jag skänkt till Föreningen mot kärnkraft.
Jag tänker just säga att han kommer att åka fast för det, då jag inser det meningslösa.
Han vet redan och har gjort sitt val.
Och kongressen blir verkligen annorlunda.
I små prestigelösa grupper sitter vi i sommargräset och samtalar.
Vi badar, spelar volleyboll.
Bengt bjuder friskt ur en tjugoliters dunk med hembränt plommonbrännvin.
Med spröda fingrar spelar den gamla damen som har hand om vandrarhemmet sekelskiftesmelodier på det svarta pianot.
Men jag stannar inte kongressen ut.
Lian som heter Anette kommer, ska ta några foton från den annorlunda kongressen för Folket, den sörmländska tidning som berömmer sig av att driva på.
Lian är en alldeles speciell sorts igelkott : en kortvarig förälskelse som bygger på extraordinära levnadsomständigheter samt fysisk attraktion över en kulturell och social gräns.
Möjligen också en klassgräns.
Relationen tål bara soligt sommarväder + måttlig och kortvarig åska.
Hon parkerar sin gamla svarta BMW-motorcykel vid flaggstången och plockar, väl medveten om allas blickar, fram sin kamerautrustning ur en av de bruna slitna packväskorna.
Jag vet inte om det är cykeln eller Lian jag förälskar mig mest i, men jag måste få vara med dem --- med Lian.
Styrkt av Hjalmar Gullbergs ord " vad bryr sig en vind om förbud " eller hur det var, så går jag fram till henne och hon har precis knäppt upp läderjackan när jag frågar henne om det finns något så ljuvligt som att vara förälskad.
--- Va, säger hon och ser förvånad ut.
--- Jag är förälskad i dig --- och din cykel, fortsätter jag och ser rakt in i hennes gröna ögon.
Hon börjar skratta och ruskar på huvudet så att det yviga håret står som en kaskad kring henne.
Hon böjer sig fram, fjädrar upp hälarna från marken och ger mig en hastig kyss på nästippen.
--- Men jag känner dig ju inte alls.
--- Nej, men vi älskar varandra, svarar jag, fortfarande helt allvarlig.
Om jag ett ögonblick log skulle hon slå bort det hela som ett skämt.
På natten badar vi i alggrönt vatten.
Jag borrar mitt ansikte mellan hennes tunga bröst, klamrar mig vid henne och känner mig räddare än någonsin.
Snart mister jag henne.
Genom den ljumma sommarnatten åker vi en evighet i två kilometer.
Gummit på min ena klack smälter mot hennes avgasrör.
Jag trycker mig mot hennes rygg, vilar händerna på hennes höfter.
Lutar mig så långt fram jag förmår och lyckas bita henne i örsnibben så att hon skriker och vinglar till.
Men hon rätar upp cykeln igen och jag flyttar mina händer över hennes sidenmjuka mage tills de kupar kring brösten och jag känner de knottriga hallonen stryka mina livslinjer.
--- Jag älskar dig, säger jag men det hör inte Lian.
Hemma hos henne i Eskilstuna rafsar hon samman det nödvändigaste, inklusive hennes gitarr.
På morgonen köper jag hjälm, glasögon och handskar och lämnar in bilen i ett garage.
Jag får köra först.
--- Vart, frågar jag Lian, men hon ruskar bara på huvudet, vet inte.
--- Norrut eller söderut, frågar jag.
Vi singlar slant och det blir norrut.
Tjurhornsstyret vilar i mina händer, det kliar i skäggstubben och framför oss finns äventyret.
Lian har lagt in snus.
Nuet är här.
Vi övernattar på ett hotellrum utanför Sala.
Stela i lederna badar vi tillsammans.
Lian får sitta på proppen.
Vi trycker oss varmvåta mot varandra, sitter mitt på den heltäckande mattan, insvepta i det bruna manchesteröverkastet.
Genom den snedställda persiennen silar månljuset.
Min glöd falnar ? Är vansinnet över ? Lian tar gitarren, slår några inledningsackord och sjunger : Jag vet inte vem du är eller hur du ser ut men vi stötte visst ihop häromdan ... Norrbottens järn.
Vansinnet tar aldrig slut så länge vi båda föder det.
Plötsligt hörs vad som måste vara ett skott.
Lian öppnar fönstret, lutar sig långt ut och ser över de spridda husen, gärdena, asfalten, där långt borta en lastbil ritsar ett halmstrå i den ljusa natten.
Jag blir kåt på den guppande ändan framför mig.
Lian ser inga lik men efter en stund knullar vi.
Hon joddlar och lyfter benen från golvet.
Ljusen tänds i våningen under oss.
Jag blir full i skratt och lite rädd för att hon ska trilla över, så jag håller hårt kring hennes höfter.
Framtiden.
Livet är verkligt och olyckan hänger där, en sliten syrafylld skinnsäck över våra huvuden.
Vi bäddar oss ett luddigt bo i ekorrmors svans --- om ändå inte håren var så glesa.
Barrskogen är en taggig fond för vår resa.
Grusvägarna vindlar förbi strax under våra fotsulor.
Cykeln är en svart hingst.
Den varma vinden fylls hastigt med olika dofter och dammet ligger som ett kölvatten efter oss.
Vi bor en natt på turisthotellet i Fryksås fäbodar.
Vi går långt i skogen.
I jackor som vi sedan måste ta av oss och gömma under en tuva därför att det blir för varmt.
Vi ser fjärilar, små bruna, och i fjärran glittrar vatten.
På vägen mot Rädsjön sipprar det bruna mossvattnet ur mjuka tuvor.
Granarna har ljusa skott ännu, som vi tuggar på.
Hjortronblommen vajar här och där och vi finner en torr murkla.
Först bär jag den --- om vi finner fler.
Men det gör vi inte.
Jag ser mig hela tiden kring.
Det sägs att här finns björn.
Lian är en smula förkyld och snyter sig i mjuka rönnblad från slyn.
Kring Rädsjön är hallonmark.
När tiden är inne vill jag gå här med en korg fastspänd i bältet och öva konsten att plocka med båda händerna oberoende av varandra.
Som en pianist.
Först måste han lära sig att spela olika med båda händerna.
Sedan måste han synkronisera dessas spel till en harmonisk enhet.
Hallonplockning som ekvilibristik.
När vi kommer åter till fäboden svänger tre turistbussar från Bollnäs upp på planen ovanför hotellet.
Ur dem strömmar fler än hundra människor.
Alla är mellan 50 och 80.
Mest kvinnor.
Pensionärer ? Några vinkar åt Lian och mig.
Vi vinkar tillbaka som pittoreska ortsbor.
Deras samtal med varandra är fyllt av skratt, hurtigt.
De singlar vad som är schabloner även för dem mellan sig.
De talar om hur vackert här är --- utan att se skönheten.
Lite grand liknar de pappersdockor i sina syntetiska postorderkläder.
Färgerna är lika ilsket ängsliga som de själva.
Ålderdomen, Sjukdomen och Ensamheten nafsar inte längre i deras vador.
De tre är redan här.
Sommargrönskan och rallarrosorna --- som de i skönhetsblackout kallar för grisblommor och mjölkkroppe --- sänder signaler genom bingobleka ögon till tumörhotade hjärnor.
I turistshopen strider de om nagelfilar i plastfodral, visselpipor i äkta sälg --- med plastfåglar på, hjärtan till toalettdörrarna, miniatyrhärbren.
De håller sig på fäbodens grusvägar men vågar inte söka sig ut i det mjuka gräset.
De köper sina minnen istället för att söka dem.
Instamatickamerorna materialiserar de äventyr som de inte upplever här utan hemma vid de blommiga kaffekopparna, vid kakfaten på de spetsprydda dukarna.
Äventyret tas hem innan det upplevs.
Vi tränger oss fram till disken för att köpa glass.
Jag får spetsen av en illröd öppenspisbälg i ryggen och släpper från mig ett pressat leende till en kärring som inte skulle drömma om att säga förlåt.
Jag vet inte om det är blod eller svett som rinner längs ryggraden.
Vid disken står en flicka i nedre tonåren.
På vänstra bakfickan av hennes blekta jeans har Roger skrivit sin slängiga namnteckning.
Kanske hon också skrivit den själv för att bevara prestigen i gänget.
Jag drar in magen.
Lönlöst, hon ser mig inte.
Om femtio år sitter hon framför en häftig datorbingo.
En ny docent kliver då fram och berättar i en lägesrapport från kungariket Sverige att allt är väl där och att människorna fortfarande har förmåga att utforma den bästa av världar.
Vi flyr mot kusten och några mil söder om Iggesund gör vi en avstickare till Långvind, ett tidigare praktiskt taget självförsörjande brukssamhälle.
Nu bor där skogsarbetare och den märkliga disponentbostaden är till salu.
Det är en jättebyggnad från 1896.
Förstod man inte då att järnbrukens tid var ute i Hälsingland ? Vad var det för ryck av storhetsvansinne som fick patron Ekman att bygga sig detta hus, så stort att nästan hela samhällets befolkning hade kunnat bo där ? Vi köper ål av en fiskare och Lian säger sakligt : nu när allting blivit så dyrt så kan man lika gärna äta ål.
Fiskaren har båda händerna stympade.
Han säger att detta är den sista ål han röker och jag tror mig förstå en småföretagares dödsryckningar.
Men så tillägger han : för säsongen.
Jag känner mig en smula snopen.
Utom synen är det händerna jag sist vill mista, tänker jag.
Vi sitter i gräset utanför det stora träslottet och ålfettet rinner i mitt skägg.
Lian har hittat en tom halvflaska Margaux.
Hon säger att det är en tjugotalsetikett och är nöjd.
Senare stoppar hon ner den i den ena packväskan.
Vi övernattar i en kabin på Sälstens tältplats utanför Härnösand och åker sedan till Björn och Greta.
Det är nästan tjugo mil mellan Härnösand och Ljusdal, som att titta in i Linköping när man ändå är i Stockholm.
I Sundsvall passerar vi Gränges nybyggda aluminiumverk.
Ur de fem jätteskorstenarna silar en grågrön rök.
Den verkar giftigare än massaskorstenarnas, som blåser rakt i våra ansikten.
Allt är betong, grus och grå plåt.
Det är nog den fulaste industri jag sett.
Ingen människa syns till när vi åker förbi.
Men det syns ju nästan aldrig några människor på moderna industrier.
Var är de tusentals människor Iggesund sysselsätter t.ex. ? Vi passerar Svartviks nedlagda massafabrik.
Där ska visst bli ett värmeverk.
De röda oförstörbara tegelmurarna ropar ut sin duglighet.
Men alltför många fönster ler trasigt mot oss.
Ett tag ligger en liten Renault framför oss.
I den sitter ett ungt par.
Hon i framsätet ty ännu har de inga barn.
Emellanåt pussas de.
Hennes hår är tungt och inte alldeles nytvättat.
Vardag.
På taket har de en stor pappkartong.
Det står IKEA på den och om jag anstränger blicken kan jag också läsa : matbord, dinner table, Esstisch, table à manger.
Jag sitter för tillfället bak och kramar om Lian.
Hennes tunga bröst vilar mot mina underarmar och jag kommer att tänka på en historia jag inte vet var jag hört.
Om det nu ens är en historia.
Det är ett varieténummer.
En kvinna med sisådär tvåhundra cm i bystmått körs in på scenen, liggande på en säng.
Så reser hon sig upp --- med avsevärda svårigheter.
Publiken applåderar.
Detta var hennes nummer.
Varför applåderar man ? Kanske därför att det är behagligt att tänka sig en kvinna som är gjord för att ligga och för vilken varje annan ställning är onaturlig.
Vi kommer sent till Björn och Greta.
De är förvånade men oändligt generösa.
Bäddar åt oss på övervåningen.
Vi vaknar tidigt och jag hjälper Björn med hans rovor.
Vi kör upp vatten till den hårt spruckna åkern.
Lian hjälper Greta städa i det översvämmade köket.
På eftermiddagen färgar de garn.
En kvinnovärld till vilken jag köper mig ståplats på läktaren genom att hugga ner några ungbjörkar de behöver.
På kvällen kommer Leif och Lotta.
Vi äter surströmming och dricker Bacardirom till.
Leif jobbar på OK i Ljusdal och är tjänsteman gubevars.
Lotta har just lossat papiljotterna ur håret.
Hennes hemmadagar innehåller mycket tid.
Leif visar mig hur man ska hantera spräckyxan på björkkubbar och till strömmingen äter vi nypärer som inte är mycket större än ärtor.
Björn berättar om skogsmulleskolan.
Man är ute i naturen två eftermiddagar per vecka, går igenom prov och blir skogsmulle.
Jag vill också bli en skogsmulle, men det visar sig bara vara för barn.
På hela dagen har jag knappast talat med Lian.
Vi ser varandra tvärsöver bordet men något magnetiskt band finns inte.
Vi är ett antal människor kring ett bord.
I rastlöshet börjar jag bygga torn med Björns cigarrettfilter.
Efter en stund följer alla det fascinerat.
Jag lyckas först med fem på varandra, sedan sex och efter en och en halv timme när alla tröttnat på att se på med sju.
Då försöker Lian och bygger bara en gång och bygger sju på direkten.
Jag känner mig stukad och ägnar mig tålmodigt åt byggandet ytterligare en timme tills jag slutligen når nio på höjden, vilket också blir kvällens rekord.
Men det var en lyckträff och efteråt verkar det meningslöst att fortsätta så jag börjar tävla med Lian istället.
Vi ställer dit vartannat filter och den som får tornet att rasa har förlorat.
Det är en rolig lek och snart sitter vi alla och bygger runt bordet.
Det var inte lika lockande att tävla mot mig själv.
Lotta vill gå hem och säger det till Leif som är mitt inne i tävlingen mot Greta.
Han svarar att han inte kan för han är för tung i händerna.
--- För att gå hem, frågar Lotta förvånat.
Greta går snart och lägger sig och Björn berättar för Lian om glädjen av att läsa Ovidius' poesi på originalspråket, om Caesars galliska krig.
--- Häftigt, säger Lian och plåtar Björn hela tiden han pratar.
Hon sätter bara upp kameran som ett utomstående instrument.
De ser varandra i ögonen.
Björn, som blir isolerad i ödemarken, fortsätter halva natten.
Lian lyssnar och får lära sig vilken glädje Björn hade av att kunna latin när han studerade ryska, ty Leibniz, den gamle filosofen och matematikern, var även slavist, ety hans farmor var av slavisk börd.
Så han åkte till Ryssland och studerade och skrev så småningom en rysk grammatik på latin och denna grammatik hade Björn läst och njutit av.
Lian frågade om han hade läst McBain men det hade inte Björn.
Vi stannar ännu en dag, äter får i kål.
Sover middag.
Jag känner mig tom, rensad och beredd att möta vilka händelser som helst.
Lian går omkring och ler, sänder ut goda vibrationer.
I ett ögonblick är hon inte den tuffa självständiga Lian utan en dansmus.
Hennes lite uppskruvade sätt att röra sig.
Hennes näpna nedborrande av huvudet i kudden när hon sover.
Jag känner ömhet inför henne och förstår att den här gemenskapen snart är slut.
Men det stör mig inte.
Jag ringer till Lasse efter att ha fått hans nummer på institutionen i Stockholm.
Han gör fältarbete i Nordfors.
Vi åker och Lasse möter i en vit intendentsaab.
Vi parkerar cykeln och åker med Lasse i den sköna värmen.
Det stinker torrfisk --- han har ett paket i bakfönstret för att muta arga hundar med under fältarbetet.
Östersjön skär in i djupa vikar, nästan som fjordar mellan de granklädda kullarna.
Luften är klar och landskapet har en märklig rymd.
Vi åker mellan fiskelägena.
Det är turistbygd.
Stora tältplatser med eluttag för husvagnarna, båthusen ombyggda till sommarhus, modernt oljeröda och med spetsgardiner.
Överallt är det nästan folktomt.
Vi ser en bod i ett fiskeläge med skylt om rökt sik.
Jag går in genom den portlösa öppningen, bryter ljuset på en fotocell, det säger dingdång, en medelålders kvinna kommer ner.
Jag köper en sik för sju kronor.
--- Den är rökt i lördags, säger hon.
Jag tycker det är billigt men Lasse säger att det är dyrt.
Lasse bor hos en timmerman i Nordfors.
Det är en man i femtioårsåldern som lagt ner jordbruket och har det besvärligt för att det inte är tillräckligt med byggjobb och han går och stämplar.
Nåja, 70 kronor om dagen är alltid något.
Och så arbetar hans hustru på tunnbrödsfabriken i Mjällom.
Vi sitter i det moderniserade köket och dricker kask.
Vaxduken lyser mot Olles grönställ.
Hans hustru och en son i 25-årsåldern som arbetar på ålderdomshemmet är hemma.
Där sitter också en man i sjuttioårsåldern, Ture.
Olle är en riktig jobbare, en stereotyp.
Armarna är bruna och kraftiga.
Det vitala fyrkantiga ansiktet är fyllt med skrattrynkor.
Han sitter rak i ryggen på den galonklädda kökssoffan.
Lasse halar fram en flaska Old Forest som kanske är hans värdfolks, jag vet inte.
Jag pratar entusiastiskt om Höga kusten, berättar att vi köpte sik.
Lian är tyst.
Ture och de andra utreder vem jag kan ha köpt den av, vem hon är gift med, dotter till etc. Dessa utredningar som man träffar på i lokalsamhällen och smågrupper --- en ständig orientering i den egna världen som storstadsbon oftast finner hopplös.
Här accepterar man inte att det finns obekanta människor.
Vi talar om tjuvskytte och tjuvfiske.
Det finns lekande lax i en bäck i närheten.
Lasse säger han vill visa oss hur han bor och vi travar upp till hans rum.
Som ett hån mot hans celibat har han en stor dubbelsäng.
Rummet är kallt och otrivsamt.
Jag sitter sönder ryggstödet till en stol när jag förgäves söker göra det bekvämt för mig.
Lasse demonstrerar sin fältbandspelare.
På skrivbordet står en skraltig reseskrivmaskin.
Jag försöker finna mig tillrätta på den trasiga stolen.
Lian lägger sig ned bredvid Lasse.
--- Det är pest att driva fältarbete, säger han och pekar på en bunt Nick Carter och säger att det är vad han läser.
Men det där borde jag läsa, tillägger han och pekar på en stencilbunt.
Jag tar den och går igenom titlarna, försöker visa honom hur eggande de är.
Han tänder verkligen och stärks en smula i sin etnografiska identitet, så när jag vill låna ett par stenciler av honom får jag det inte.
Men Nick Carter kan jag få låna.
Olle kommer upp och hämtar oss och när vi kommer ner dit igen förstår jag att dessa människor faktiskt är annorlunda, inte fungerar som jag.
Ture äger tre travhästar men får inte längre köra själv därför att han är över 67.
Han talar en svårbegriplig dialekt, som delvis går mig förbi.
Jag måste anstränga mig till det yttersta för att förstå tillräckligt mycket.
Hela tiden mystifierar han sitt tal.
Klok gubbe.
Trots att jag inte intar tvivlarrollen och Lian är beredd att tro vad som helst är han svår, glor misstänksamt på mitt skägg.
Han vill inte gärna berätta om sina övernaturliga kunskaper, ser bara så stint på mig att jag får för mig att han ser rakt genom mig.
Klokast att vara tyst.
Men Olle och hans hustru --- och sonen --- eggar honom att berätta, fyller i och kompletterar, så lite får jag veta i alla fall.
Han är duktig på att bota eksem och när som helst kan han sätta rännskiten på folk.
Jag ber honom att skona mig för jag har haft den i två dagar --- vilket är sant --- och då skrattar han.
Han botar sjuka djur också --- om dom har vårtor eller bölder eller ätit vasst t.ex. Samma dag hade en kärring ringt från Västerbotten och bett honom att bota en ko som pissade blod.
Det gjorde han per telefon och det var självklart för honom att det skulle fungera.
Olle hade haft en blind häst och Ture lärde honom en formel och hur den skulle läsas.
Naturligtvis blev hästen bra --- fast veterinären hade gått bet.
Det var en ko i Lästnäs som hade svulster, stora som knytnävar.
En på mulen också.
Kärringen som ägde kon hade sökt veterinär, men inte kan dom någonting.
Så hade hon ringt Ture och han frågade hur många svulster det var.
Vänta så ska jag gå till lagårn och räkna, sade kärringen.
Elva, meddelade hon när hon kom tillbaka.
Ja, då är det bra svarade Olle och dagen efter var svulsterna borta.
I en annan gård hade de två vackra döttrar och pojkarna sprang där så mycket att ingen i gården fick någon fred.
Då bad föräldrarna Ture att sätta rännskiten på de pojkar som kom dit.
Det gjorde han och det blev åter lugnt och rofyllt i gården, men kanske döttrarna blev besvikna.
Så berättar Olles hustru hur Ture botade henne från eksem på armarna.
Han tog glödande kol i ett kärl och svängde det över henne.
Samtidigt mumlade han ramsor.
När hon skulle gå hem var armarna liksom förlamade, hon hade svårt att ta på sig kappan.
Två dagar senare var eksemet läkt.
När Ture ska gå hoppas han att han slipper möta svarta damen.
Hon är liten men har fötter som är en meter långa.
Jag frågar djärvt : när dog hon ? Ture ser genast möjligheten att drämma till mig.
Han har fört en tyst kamp mot mitt likaledes tysta tvivel hela kvällen och svarar avvisande.
--- Vem har sagt att hon är död ? Hon lever.
Min far och farfar brukade också möta henne.
Och sedan får jag inte veta något mer.
Jag hör hur han startar sin moped, en ljuskägla slår emot köksrutan och borta är han.
Lian trivs.
Jag tycker situationen är absurd.
Här sitter vi, utifrån sett urbana västerländska människor.
Ture finner sig obesvärat tillrätta med det moderna köket, plaststämningen.
Han har konfektionskläder, åker iväg på sin moped, kanske för att se en stund på tv innan han går och lägger sig i sin säng med nosagbotten och syntetfilt.
Han släcker sin lampa och sover gott i en röd nylonpyjamas med röda kaniner på --- nej, kanske inte den pyjamasen förresten.
Men hans föreställningsvärld borde vara kopplad till en annan materiell omgivning.
Bastanta furubord, en knarrande gungstol, näverskor till vardags, en stor blaggarnsväst.
Världen är honom given i sin materiella gestaltning men hans kulturella perspektiv är oanfrätt.
När Ture åkt förskjuter Olle sin solidaritet mot oss stadsbor.
Han står med ena foten i vår värld, med den andra i Tures.
--- Ja, det finns mycket mellan himmel och jord, inleder han trevande.
Det är mycket som inte går att förklara.
Med ena handen försvarar han Ture, med den andra hutar han åt honom.
--- Ibland tror jag att Ture är ganska dum, enfaldig.
Jag protesterar, säger att Ture är mycket skarp och då ser han lättad ut.
För det är det han vill höra.
Han lämnar ut Ture bara om han måste för att klara sig själv.
Ture är trots allt inte här och kan alltså inte hindra några svek.
Lasse drar igång ett samtal om stuveri och stuveriarbetare.
Prövar sin kunskap om sammanhangen.
--- Han jobbade väl under stuvarkungen ? Men Lasse missar för Olle vet inte vem stuvarkungen är och Lasse tvingas muttra något om att det var en sekelskiftesgubbe.
Lesefrüchte.
Vi får sova över.
Lian är vacker, varm, underbar och mig alltmer likgiltig.
Vi sitter och äter frukost i Hudiksvall efter att ha åkt tidigt.
Läser Västernorrlands Allehanda.
Sitter tysta en stund och jag känner samvetskval för att jag inte längre älskar henne.
Vill roa och berättar om den flicka jag fann i häktet i Gävle för 134 år sedan.
Jag löser ut henne efter att ha låtit regementsläkaren se på henne.
Den gamle vivören granskar henne misstänkt noga!
Jag skriver ut läkarens protokoll som jag minns det åt Lian : Flickan Lia Johanna Erlandsdotter, införpassad till Gefle Landshäkte såsom lösdrifverska, är enligt egen uppgift 18 år gammal och dotter till en fordom kringfarande afskedad gardist, Erland Rumor och dess hustru, båda aflidna, och har wid i dag anställd besigtning befunnits wara fri såwäl från smittosam sjukdom som från alla märkbara tecken till inwärtes sjukdomar, äfvensom i afseende på yttre kroppsdelar frisk och färdig, med undantag af wänstra ögat, på hvars hornhinnas nedre segment förekommer en tunn fläck ( nubecula ), som likväl genom behörig behandling lätt kan aflägsnas och hwilken felaktighet så föga inwerkar på organets uppfattningsförmåga att Lia kan med detta öga ensamt tämligen väl reda sig wid smärre handarbeten, såsom t.ex. wid strumpstickning.
Flickan är fem fot lång, har ett wäl utbildat muskelsystem och ganska god omdömesförmåga, samt är sålunda fullt arbetsför!
Men hennes uppfostran är till följe af hennes föräldrars och hennes eget kringstrykande lefnadssätt så försummat, att hon inte ens har begrepp om bokstäfvernas utseende eller om läsning uti bok.
Om än denna flicka vore döpt, hwilket likwäl ej är bewisligt, enär föräldrarna icke ägt något hem eller någon fast bostad, så saknar hon ännu alla begrepp om christendom och salighetslära, samt är således i religiöst hänseende en alldeles wanwårdad warelse, röjande äfwen fullt medwetande af denna sin olyckliga belägenhet ; hwilket jag ej allenast på aflagd embetsed intygar, utan ock med min edeliga förpligtelse : så sant mig Gud hjelpe till lif och själ, bekräftar Gefle d.
17 april 1841 N. L. Rahmström Lian trycker pappret mot bröstet.
Hon är helt lycklig över att vara ombrydd.
Jag fortsätter därför och talar om att Nils och Lian ville gifta sig, då en skrivelse inkom till rådhusrätten i Gävle : Lysning till äktenskap emellan philos doctoren Nils Grönberg, hemmahörande i Stockholm och pigan Lia Johanna Erlandsdotter, född i Lågbo, har blifvit afkunnad i Hedesunda sockens kyrka, men som Grönberg ännu icke redogjort för de arfsmedel hwilka mig tillkomma efter hans förra hustru, eller gjort behörig afvittring arfvingarna till hans fädernesjord emellan, så bifaller jag inte för det närvarande Grönbergs giftermål utan anhålles det måtte varda förbjudet ; och får för sådant ändamål foga borgen för all kostnad och skada.
Stockholm den 14 december 1841 Amorinan.
--- Vad händer, frågar Lian.
--- Tja, svarar jag.
Hur löser man problem.
Naturligtvis genom att fly.
I inmönstringsrullorna i Hudiksvall för den 14 maj 1842 finns följande : Galeasen " Den svarta bumven " hemma härstädes förd av capitainen Nils Grönberg, destinerad till Göteborgs efter ordres.
Besättning : Capitainen Nils Grönberg, Stockholm, månadshyra 15 rdr Jungman Lia Johanna Erlandsdotter, Katrineholm, månadshyra 10 rdr Kocken kallad amorinan, Bromma, månadshyra 6 rdr Styrman, matros och ännu en jungman ännu ej påmönstrade.
--- Ingenting mer, frågar Lian fascinerad.
--- Jo en anteckning i marginalen av sjömanshusets ombudsman : Ni hafver glömt att betala lästepengar, Galeasen " Etnographica " slarfvar aldrig med sådant.
--- Mera, säger Lian.
--- Det var inget mer, för galeasen förliste, säger jag.
Det var roligt men slutet var inte lyckligt.
En tjock fågel hoppar lite vilset runt på gräsmattan utanför vårt fönster.
Men Lian har inte fått nog.
Jag blir förbannad över hennes okänslighet när hon ber mig skriva något mer.
Men går henne till viljes.
Varför vill jag straffa henne ? Skriver : Lior förvandlas med tiden till bladmitror som övergår till törnekransar.
Det börjar med att nervtrådarna i bladen bränns, ungefär som brännässlor.
Därefter hårdnar mitrans spetsar till ett slags taggar.
Så småningom börjar små lianer linda sig ut från centrum och har snart vridit om hela bladmitran till oigenkännlighet.
Och stjärnögonen flyttar hem till himlavarvet.
Snart blir det små metastaser, söta, men dock metastaser och man är bunden för alltid.
Rosenkavaljerens törnrosa brukar syndromet kallas.
Lian läser det under tystnad.
Det förtjusta leendet stelnar och hon vitnar, blir tvärförbannad.
Hon ser på mig med oförfalskad fientlighet och jag förstår att jag helt tappat kontakten med verkligheten.
Hon är hela tiden i den.
För mig var det bara några ord jag skrev på ett papper.
Där kunde stå vad som helst.
Jag förstår inte, hur någon människa kan bli arg för någonting.
Men här står hon nu, denna härliga flicka.
Hon är så förbannad att hon inte kan hålla läppsnuset på plats.
Ögonen är blanka av tillbakahållen vrede.
Hon står någon sekund bredbent med händerna i midjan och bara ser på mig, så vänder hon och går ut på gatan.
Jag följer med fast vi inte har betalat för frukosten och står i dörren och ser hur hon slänger ut mina grejor ur packväskorna.
Sätter på hjälmen, ställer sig på kicken och är snabbt borta.
Jag går tillbaka och betalar, köper ett par plastpåsar och samlar ihop mina ägodelar.
Henne ser jag aldrig mer, tror jag och känner mig rättmätigt straffad.
Men så hör jag ett mullrande.
Kommer hon tillbaka ? Ja!
Och jag är så helvetes lycklig att jag kastar mig över henne och kramar fast henne på cykeln.
Vi gråter båda.
Men när vi är tillbaka i Eskilstuna vet vi att det är slut, att vår gemenskap inte längre finns.
Det är som en förbrukad engångsförpackning.
Vi står utanför garaget och jag ska hämta bilen.
Lian kysser mig på nästippen --- höjer sig upp på tårna.
23 Tillbaka i staden, hemmaplan.
Solen steker asfalten.
I Humlan flyger Frisbee-skivorna genom luften.
Fångar en svart Wham-oh --- hundrafemtiogrammaren --- och lyckas med mitt specialkast, det bakom ryggen.
Flera timmar sitter jag i tidskriftsrummet på KB, svalt och tyst.
På eftermiddagen dricker jag kaffe under almarna, på Tetleys.
Några ska spela in en film.
En flicka springer runt bland folket och släpper en drake.
En arab från USA går samtidigt runt och försöker sälja gymnastikskor.
Han övertygar mig nästan : Man, they are only acting, this is reality, real life.
Han vrider skon framför min näsa men jag vill inte ha den.
Bilen står på Hölö.
Jag har bytt utväxling på den blekröda änglavingade.
Pedalerna går runt lika fort som timvisaren på en klocka.
Jag kommer upp i hundratrettio i nedförsbackarna men på slätmark får jag gå och leda cykeln.
Första dagen är det trögt.
Jag åker till Östgötagatan och en kille kommer lömskt bakifrån på en likadan cykel --- fast med fulare sadel.
Retfullt enkelt drar han från mig.
Jag hinner upp honom vid sista rödljuset på Skeppsbron.
Men uppför slussbacken är jag helt chanslös.
Det är en stor atletiskt byggd kille som är tio år yngre än jag och säkert inte väger mer än trettiofem kilo.
På ryggen har han en lapp där det står : Fåglum är min sparringpartner.
Tränger mig förbi en man som nervöst väntar utanför horhuset på nedre botten.
På dörren sitter en lapp fasttejpad : UPPTAGET.
Upp i solen över det enkupiga teglet snett nedanför mitt fönster.
Jag ringer Tora men får bara tala med en automatisk telefonsvarare som spelar cool musik för mig på den tid, som är avsedd att lämna meddelanden på.
Jag blir förbryllad, det är inte likt Tora.
Men vi känner nog inte varandra längre.
Vittjar posten och finner 1600 kronor från ett förlag --- helt oväntat.
På Skeppsbron igen.
Framför mig cyklar en stor neger, också på en racer.
Hans cykel är rätt risig och han har för lite luft i bakringen.
Jag lägger mig alldeles bakom honom --- på rulle.
Han vänder sig om flera gånger och rycker så plötsligt.
Jag hänger lätt med.
Så i backen förbi Grand Hotel sackar jag något för att dra upp farten och sedan sittande och med en nonchalant min snabbt dra förbi honom där det är som brantast, nerför och i med tians växel.
När jag kommer fram till institutet badar jag i svett.
Margareta ser förbryllad ut, hon har en sval vit dräkt på sig och ska just bege sig iväg på något möte på museet.
Jag hindrar henne en stund, måste få berätta om min seger.
Hennes sura ansikte löses upp för ett kort ögonblick, hon kan inte låta bli att delta.
I mitt brevfack finns ett brev från en tysk profet jag gillar.
Med klappande hjärta sliter jag upp kuvertet --- kanske är det en inbjudan till gästföreläsning.
Kan jag någon tyska, tänker jag.
Men nej --- det är bara en gul cirkulärskrivelse.
På kvällen får jag tag på Berndt.
Åtminstone någon som är i staden.
Han är en hyfsad krograggare även om han förra gången --- i vintras --- när vi lyckades få kontakt med ett köksbiträde och en borrare från Scania-Vabis också fick med sig en pedagogikstuderande västberlinare som hade liftat tillsammans med köksbiträdet och inte alls förstod att han borde dra iväg.
Vi bestämmer oss för att träffas på Lilla Paris.
Jag kommer först och vågar naturligtvis inte ensam sätta mig vid ett tjejbord utan väljer en kille som låtsas läsa Expressen, beställer fram en hela rött och två glas vilket kommer tjejen vid bordet bredvid --- hon sitter och pratar dålig engelska med en polack --- att höja ögonbrynen.
Men jag kopplar inte på, därför att jag är så övertygad om att de hör samman, vilket de inte alls gör, utan hon säger att hon ska gå hem och sova men det är bara för att bli av med honom och halvtolv sitter hon där igen med sina stora örringar, fast med en annan kille förstås.
Så studerar jag två tjejer mitt emot.
Den ena är blyg men jag har ögonkontakt ett par gånger med henne, hon ser ut som en gracil eskimå.
Jag ser att hon beundrar mitt nyförvärv och undrar om den är av plast eller inte.
Det är en stor och alldeles äkta bärnsten.
Jag bär den i en lädersnodd kring halsen och känner mig hemskt vacker.
Berndt kommer och styr oss till tjejbordet.
Vi sitter där och snackar i över en timme med varandra, vibrationerna är tydliga : håll distansen.
Så blir eskimön ivägdragen av sin kompis som inte alls förstår att man kan ha några andra intressen än intensiva samtal om vad som helst här i livet och jag får en lång blick från eskimön innan hon går.
Halvtolv beslutar vi oss för ett annat par, en blond flicka med ovanligt vacker stjärt när hon går på toaletten och mycket rankare än hon ser ut när hon sitter och en krullhårig städad tjej som varken Berndt eller jag tänder på.
Så jag bussar över Berndt och han sätter sig att spåna om julimånen och att vi har ett kilo räkor, vilket vi har och mosel, vilket vi inte har men lättöl kan uppbringas, fyra stycken.
Det är trögt i föret.
Jag hukar bakom mitt glas och låter Berndt sköta smörtugget och så ger han dem ultimatum.
Finito eller kyrkogården.
Det blir kyrkogården --- Katarina --- och där sitter vi till fram emot två med ljus nerborrade i gräsmattan, romräkor och lättöl på burk.
Vädret är ljumt och ljuvligt och inga snutar stör oss.
Men snacket ... nej.
Det var bara jag och Berndt som turades om att dra.
Han berättar om en misslyckad bärgning, inte ointressant och jag berättar om killen som kört av min backspegel, väldigt ointressant och så frågar vi vad dom gör och den krullhåriga läser sociologi och föraktar etnograferna som hon inte vet något om.
Den andra tjejen läser franska och ska lifta till Grekland med sin kompis nu, som är den krulliges halvkusin.
De bor tillsammans på Jarlaplan tre, i en tvåa.
Men kusinen till den vackra blonda med bruna ögon --- ovanlig kombination --- har fokuserat sydamerikanare och samlar dem som andra samlar fjärilar --- vem gör det nuförtiden förresten, grym sysselsättning --- och nu är det fem stycken hemma på Karlaplan och hon har ingen lust att gå hem.
Men kompisen erbjuder henne nattrum hemma hos sig på Erstagatan.
Nej, ingenting tänder till, det är rena Kindergarten och vi skiljs så snällt efter kalaset och Berndt och jag går upp till mig och dricker en kopp te och går igenom kvällens misslyckade fältslag, lägger upp strategier för bättre skicklighet nästa gång.
På morgonen funderar jag på att återvända till det stora allvaret, men förmår inte.
Längtan efter delaktighet är så stark att det vänder sig i magen på mig vid tanken på det kontrollerade sociala samspel jag är involverad i i Forssa.
På dagen driver jag omkring i boklådorna och på antikvariaten.
Tar cykeln och kör till Albybadet.
Den blekröda änglavingade ger mig en frihetsupplevelse jag inte riktigt förstår.
När vi färdas tillsammans utgör den en förlängning inte bara av min kropp utan också av min själ.
Den är den kämpe jag önskade att jag alltid var.
Nerför cyklar vi på låg växel.
Då spinner den tyst och om jag glider så tickar det italienska frihjulslagret --- inget SKF-skrot här inte --- i kapp med syrsorna.
Går det ännu fortare så stegras tickandet till ett sjungande, samma harmoni mellan min själ och cykelns sång som mellan Super Soul och Kowalski i Vanishing Point.
Så blir det för brant nerför och jag bromsar.
Frambromsen skriker.
Varför stilla vår härliga framfart ? Cykeln klagar, jag stillnar, säger : vi kan köra omkull.
Frågan kommer intravenöst : har vi någonsin gjort det ? Jag tvingas svara nej och lagret sjunger i påtänd diskant nerför.
Vi är säkert uppe i sextio.
Så uppför.
Då tystnar min vän, vi arbetar lojalt tillsammans, kedjan vandrar allt närmare navet och till slut kör vi på högsta växeln.
Det går, men det är tungt och kedjan knakar en smula i lojalitet.
Så är vi på krönet.
Seger.
På kvällen är jag missmodig.
Jag tror inte längre på att söka verkligheten genom en hektisk tjejjakt.
Lurar mig själv.
Jag vantrivs med att vara ensam men kan inte förmå mig att ringa någon av de väninnor som i alla fall inte tänder mig.
Jag ska göra rent hus, tänker jag, inte träffa dem mer, de tänder mig i alla fall inte.
Tänder inte, tänder inte.
Vem tänder ? Finns det någon del kvar att tända ? Kanske det bara är så, att livet tar slut nu.
Jag måste gå ut och hamnar på Coogans bluff.
Jag har sett den förut men blev då hatisk.
Nu kan jag se Coogan som en man på gott och ont.
I öppningsscenen fångar Coogan en indian som har mördat sin fru.
Han behandlar honom väldigt föraktfullt, låser fast honom vid en trästolpe medan han går in och knullar en brud på någon ranch i det dammiga Arizona.
Han röker medan han låser fast fången.
Så ser han en fråga i indianens blick, håller fram cigarretten --- ska du ha ? Jo indianen vill ha, även om han inte säger något.
Då släpper Coogan den framför honom och borrar ned den i sanden med klacken.
Sen går han in till den blonda flickan.
Lite senare i filmen träffar han den här övervakarbruden.
Hon säger till honom att man måste kunna visa lite medlidande när han ocensurerat visar att han är en människojägare, på samma sätt som andra jagar skadedjur.
--- Medlidande, vilken färg är det, frågar Coogan.
--- Färg, skrattar polistjejen tillbaka, det är ingen färg.
--- Du ser, svarade Coogan, du vet inte vad du pratar om.
Medlidande är rött, rött som väller ut över ett golv.
Hon ser frågande ut.
--- Det var en kille som tagit en mördare.
Så vill han säga adjö till sin fru innan han tas in på fängelset.
Det får han, kommer ut med en kniv och kör i magen på den medlidsamme sheriffen.
Sex tum kallt stål och blodet väller fram.
Sedan i slutscenen när han far hem med Rinkerman i helikoptern från Pan Ams skrapa och tjejen vinkar så vackert, så tar han en cigarrett.
Rinkerman ser frågande på honom och Coogan sticker en från paketet mellan hans läppar och så är filmen slut.
Nu är Coogan alltså " medlidsam ", men märk väl, inte som sens moral, därför att hans fascistiska människobehandling har varit framgångsrik.
Han har alltså inte förbättrats på något sätt.
Jag vaknar inte före tio, så sent har jag inte sovit på länge.
Tar cykeln och far planlöst.
Visst är det vackert väder men det finns en ny friskhet som får mina bröstvårtor att dra sig samman under tröjan.
Men så är det alldeles hett igen och jag tror inte längre på hösten.
De gula blad man ser är hettans, inte höstens symboler.
Jag åker Birger Sjöbergs väg och Rålambshovsvägen.
Här är välstädat och lummigt, en kultiverad trettiotalsstämning och vidunderlig utsikt.
Så kommer jag ner bakom Kristineberg och finner ett hus som sträcker sig över ett helt kvarter och ska rivas, som det förefaller.
Det verkar vara en kombinerad fabriks- och bostadsbyggnad.
Jag måste finna ut vad det är och varför den ska rivas.
Över Tranebergsbron, ner i Ålsten och Margretelund.
Utan att jag riktigt vet hur det går till kommer jag upp i ett helt okänt område bakom Limfabriken som båtgrossisten Kristensson nu vanvårdar.
Här ligger den gamla arbetarbebyggelsen kvar, en och annan röd stuga.
Jag finner ett stort underbart gult hus som är utrymt.
Här vill jag bo, tänker jag.
I ett näraliggande hus träffar jag en man i sextioårsåldern.
Han har hela övervåningen, omodernt, trevligt och femhundra kronor i månaden för fyra, fem rum.
Han har själv satt in varmvattensberedare och dusch men jag förstår aldrig hans förklaring till att det inte fungerar.
Så frågar han varifrån jag tror han kommer --- han tror att jag är dansk och plötsligt har jag svårt att låta stockholmsk --- och jag minns att det stod Lehtinen på dörrskylten.
Men han bryter inte på finska.
Nå, jag säger i alla fall Finland och så kommer han från Åland.
Samtidigt säger han att han minsann är stolt över sin svenska.
Jag förstår inte, är han finskspråkig från Åland som kommer till Sverige och lär sig flytande svenska ? Eller varför skulle han vara stolt över sin svenska ? Om inte min finska vore så påver skulle jag försöka säga några ord, men vågar inte, ovillig att göra mig löjlig.
Vidare, ut till Drottningholm och Kina slott och våfflor i kafeterian.
Mannen som sköter det hela ser ut som en italiensk greve.
Där sitter många gamla.
Jag hamnar vid samma bord som tre mycket gamla kvinnor.
Två av dem skryter med sin ålder för mig.
Den som är 88 retar sig på systern som är 91 och sitter mitt emot henne, vänder sig till väninnan som väl själv är en bra bit över åttio och säger : " Usch vad dom gamla är envisa ".
91-åringen rör inte en min för hon har råd att vara överseende med lillasyster.
Tjugosjätte.
Kubas nationaldag.
I Allmänna gränd står de stora cyklarna.
Tre HD, en Honda och några Kawa.
Tjejerna nosar sig blygt fram och får anbud om att åka med.
Vid tio-tiden drar gänget som vanligt.
Vart ikväll vet jag naturligtvis inte.
Kanske till det nu alltför moderniserade fiket i Träkvista.
En Rickman kommer för sent och killen sitter med armarna i kors och ser snopen ut.
På Narren kostar det fem kronor att komma in till Egba som numera är alldeles söndertrummat, mackor och vin och öl men rökning utanför vilket är skönt.
Den svarta rundheten fylls och stämningen stiger oavbrutet fram till klockan ett.
Ett svallande hav av mest sydamerikaner.
De är klädda i vanliga svenska hederliga kläder.
De svenska tonåringarna har grejat sitt på Perushopen och köpt pung på Afroart för brasset.
I sina präktsvenska äppelkinder och hennafärgade långhår går de omkring och ser exotiska ut, medan en framstående chilensk politiker från Allendetiden dansar armbågsspetsigt som en tupp med vassa sporrar i gråbyxor och vitskjorta.
Det är FEST.
Spanskan sjunger livsnära och rytmiskt kring mina öron.
Inga tal, det har man grejat av innan på Stadsmuseet.
När jag kommer ut till min blekröda änglavingade med svettfuktiga kläder, ansträngda menisker och ledband står en indianska och låser upp sin cykel bredvid.
Hon har tjock svart fläta bak, är högkindknotig, bred mellan ögonen och född i Stockholm.
Jag föreslår att vi åker och badar.
Smådugget slutar snart och vi kommer fram till Långholmsbadet.
Jag glänser lite med min hoj, själv har hon en svart med damutväxling, för låg sadel och en vid plasttrådskorg vid sidan med tre skramlande puckoflaskor i.
Vi kämpar uppför backen på Långholmen, men ger upp och vandrar förbi gungorna för att sedan med gnisslande bromsar åka ner till sanden.
När vi simmar står stadshustornet som en fallosskugga över den glimrande Riddarfjärden.
Efter badet är jag frusen och slak.
Jag vill hem och sova för att kunna sitta vid min skrivmaskin på morgonen.
Men jag kan väl inte bara åka ? Nakenbad mitt i stan klockan två på natten, det förpliktar.
Hur är det den nya våldtäktslagen säger ? Om en kvinna allvarligt lockat mannen så har hon inte riktigt rätt att säga nej.
Gäller motsvarande för mannen ? Om jag säger nej nu, så har jag kanske begått en andlig våldtäkt --- eller tvärtom.
Nej, det blev bestämt rörigt.
Då går hon åt sidan.
--- Jag måste bara byta tampong, säger hon.
Jag är lättad, frisedel.
Lyckliga cyklar vi över Pålsundsbron, vinglar Söder mälarstrand fram.
Vid bryggeriet svänger jag av, bär min cykel uppför trapporna.
Hon cyklar vidare, hennes generator surrar.
Jag vet inte vad hon heter eller var hon bor, vi har inte umgåtts på kvällen, men vi har badat tillsammans i den ljumma sommarnatten med det ännu ljummare vattnet.
Kanske ser jag henne på Kubas nästa nationaldag.
Men jag sover inte bra.
Jag drömmer om en arbetssituation.
Det är betydelsefullt att jag skriver ner det på det block jag alltid har bredvid sängen.
Spänd läser jag vad jag skrivit på morgonen.
Det är vackert men jag förstår inte meningen : En fernissad bordsskiva bakom glasruta med tunna träspröjsar och en hög svart pianostol att tillfälligt sitta på eller halvstå vid.
En metallpinne på vilken Historien är spetsad och vid behov kan plockas fram igen.
En spräckt kopp med fasttorkat brunt i botten och en kaffesked med Svenska Röraktiebolaget inpunsat.
Några kulspetspennor med reklam på i en plastmugg, en sax i ett snöre från en spik i väggen, en orderlåda med tunna gula och röda papper och några grövre vita.
En brun plastpärm med rutade blad i.
Redskap för maktens redskap.
Min metatablett börjar brinna ut.
Även om jag tillbringar mycket tid på KB, så får jag inte frid.
Levandet i nuet är uppenbarligen inte nog.
Jag går och köper båtbiljett, men precis när jag ska säga till flickan bakom disken att jag vill åka ikväll så säger jag morgondagens kväll.
En sista livshungrig kväll trots att jag börjat förstå att det är rädslan för ledan som driver mig till detta hektiska liv.
Om jag tänker på mig själv som tudelad, en som handlar och en som iakttar så får jag för mig att den som handlar är någon annan och att den som iakttar är jag själv.
Borde det inte vara tvärtom egentligen ? Varför är inte jagkänslan hos deltagaren ? Eller skulle det innebära att det inte fanns någon iakttagare ? Betryckt cyklar jag hem, tar vägen över Mosebacke och bär cykeln uppför trapporna.
Och när jag kommer till krönet har någon sprejat med svart över det stockholmsgula : DET ENDA DU HAR ATT FÖRLORA ÄR DIN EGEN ÅNGEST.
Nej, jag kan inte gå hem.
Svänger ner cykeln på St Paulsgatan, mot enkelriktat.
Går in på Stopet med paniken tätt bakom mig.
Först till baren och hämtar en Löwenbräu för åtta och femtio --- specialpris.
Många människor omger mig och jag känner mig en smula lättad.
Jag sveper med blicken och fastnar på Mona, som jag hade ett förhållande med för två år sedan.
Hon sitter och smeker en tjej på andra sidan långbordet och det är inte mycket snack vad det handlar om.
Men tydligen är jag ett bättre byte för hon skiftar snabbt när jag kommer.
--- Hej, ropar hon och flyttar på Alf för att jag ska kunna sitta bredvid henne.
Så sitter jag mellan Mona och Alf.
Mona trycker mitt knä, men Alf är inte den som släpper från sig en möjlig lyssnare så lätt.
Jag känner mycket väl igen honom, men han inte mig.
Det är lättförståeligt därför att det är flera år sedan vi sågs.
Tora och jag kom gående från Tantolunden när en kille kommer ned från stenpartiet bakom järnvägen.
Han deklamerar högt för sig själv : I går var jag full tararamtamtanta, idag är jag nykter taramtamamta.
Han är fortfarande alkoholistberusad.
Stadig, nykter och behärskar situationen men med massor av promille inombords.
En kille som supit så mycket att han lärt sig att vara full.
Han är yngre än jag, några år tror jag, liten, bred, muskulös och ser påfallande bra ut.
I ena handen har han en liten blå plasthink.
I den ligger några putsdukar och en skrapa för att tvätta fönster.
Han kommer fram och hälsar på oss, säger han heter Alf, frågar om han får läsa en dikt för mig.
Jo, det får han och efter många om och men börjar han på den där med en liten kille som cyklar ut i trafiken och blir påkörd och innan han dör på sjukhuset så säger han : det var mitt fel.
En dikt jag avskyr.
Jag lyssnar i alla fall tålmodigt.
Han kan den verkligen.
Plötsligt slutar han läsa och säger att jag inte får se på honom under tiden.
Då blir han generad, förklarar han.
Så vi står framför varandra och ser båda i marken medan han i rasande tempo river av dikten.
Sedan frågar han mig om jag läst historia.
--- Ja lite, säger jag undvikande.
--- Inte lite, utan har du läst eller har du inte, säger han.
--- Ja, svarar jag till slut därför att jag tror att det är det bästa svaret för att få honom att tala.
--- Dåså, säger han.
När började koreakriget ? Jag funderar och gissar på 1952.
Men det bryr han sig inte om utan går snabbt över till nästa fråga.
--- Hur stor del av civilbefolkningen dog ? --- Hälften, försöker jag.
--- Åttio procent, svarar han.
Men det är inte mig han bryr sig om utan han är i färd med att presentera sig på något sätt.
Så jag övergår till att bara vara den han pratar med.
Så frågar han återigen om han får läsa en dikt.
Denna har han gjort själv.
Den är ganska kort och jag kommer inte alls ihåg innehållet.
Det är ingen poet som kommer ner från söders höjder utan en kille som använder mig som objekt för en process som jag inte riktigt förstår.
När han märker att jag svalnar i mitt intresse måste han fånga det på nytt.
Han pekar på en lyktstolpe som står på en refuge mitt i gatan, Rosenlundsgatan, som vi då hunnit fram till.
--- Du ser den där stolpen, säger han.
Nu ska du få se.
Så sätter han ner den blå plasthinken, rusar fram till stolpen, griper tag i den med båda händerna och ställer sig rakt ut som en vimpel från den.
Det är en prestation värdig en elitgymnast.
Jag tror nästan inte mina ögon.
Så hänger han ganska länge, en minut tror jag.
Han rusar tillbaka till mig, lyfter upp sin hink och säger att det är hans filt.
--- Snobben, förstår du.
Så berättar han att han jobbar som frilansande fönsterputsare.
Han är på väg till ett jobb som han skulle skött för flera timmar sedan.
Han pekar på den lilla bergknallen som är vid Rosenlundsgatan vid Mariapol.
--- Däruppe bor jag, på berget, säger han och jag förstår att han också vuxit upp där, därför att för en vuxen kan denna knalle knappast vara ett berg.
--- Det finns arton vägar upp utom dom vanliga, säger han.
Han springer iväg och klättrar mycket säkert uppför på det brantaste stället.
--- Akta dig så du inte faller, ropar jag.
Kanske det var lite larvigt men killen ville ju så tydligt imponera och dessutom var han inte nykter.
Det vore ruskigt om han föll.
Men det är ingen risk och när han är uppe gör han V-tecknet.
Jag och Tora gör det tillbaka till honom och han börjar gå vidare åt sitt håll, vi åt vårt.
Plötsligt vänder han sig om och ropar : du, hälsa på mig nästa gång du ser mig.
--- Ja, vrålar jag tillbaka.
En vecka senare ser jag honom utanför systemet, nykter.
--- Hej Alf, säger jag och ler.
--- Hej, säger han innan han försvinner in på systemet.
Men han känner inte igen mig.
Någonstans i mitt hjärta har jag haft en blöt fläck för den där händelsen.
Och Alf snackar.
Han har ett vekt litet leende, som lätt byts i aggressivitet när han känner att han inte får odelad uppmärksamhet.
Alf börjar med att tala intensivt om Bosse Gustafson.
--- Honom kan du hämta på Hornsgatan 128 --- biblioteket alltså.
Och Morrels Tvekampen.
Du vet det är en landsortshåla i USA och dit kommer en gammal vietnamkämpe.
Han har långt hår, alldeles för långt.
Och skägg precis som du.
Förresten har jag också haft skägg förut.
Alf stryker sig om hakan.
--- Och han letar efter någonstans att vara.
Då kommer den där djävla fascistsheriffen.
Han var med i Vietnam och tillhörde Gröna baskrarna eller något sådant där fast han vet inte att den långhårige också gjort det och har ännu högre grad än han.
I alla fall så kör han iväg med killen över stadsgränsen, där han får kliva ur.
Bara för att han är så långhårig men han är så in i helvete trött också, så han orkar inte förklara för sheriffen.
Så där gör dom tre gånger och sen så sticker vietnamkillen upp i bergen.
Han fattar att där finns det hembrännare.
Och när han kommer fram så kommer en kille stor som en lada och honom lappar han till och sen säger han att gosse, jag vet att du bränner här och nu djävlar hjälper du mig för annars kommer snuten, dom är efter mig nu.
Ja, djävlar.
Den boken är bättre än både Gudfadern och Hajen tillsammans.
Jag har den men du skulle kunna få den av mig om jag inte lovat en kompis den.
Men han är snabbläsare så lägger du en beställning på hundratjuåttan, så har du den bergis i slutet av veckan.
Bergis.
Han sträcker sig efter en plastpåse som ligger på bordet, frågar om jag är hungrig.
--- I såna fall har jag lite risotto här.
Säg bara till.
Alf är generös.
--- Nu har jag en lya i Lund och jag har jobbat i åtta månader nu och putsat fönster.
Styrt åtta månader utan lappen, kört genom tre radarkontroller och klarat mig.
Jag är grön nu och får ta lappen vet du.
Inte en gåfylla på två år och det räcker.
Fast dom djävlarna förlängde det hela när jag flyttade till Lund.
Bara för jag hade några polare som ville hjälpa mig.
Men i början på juni kom jag tillbaka hit och fy fan vad jag har supit.
Men jag åker tillbaka till Lund, bergis.
Fast egentligen åkte jag hit för dom där skitjobben.
Du vet firman där jag jobbar dom ville ge mig tre riktiga skitjobb.
Och jag sa att grabbar, jag jobbar gärna men dom här får vi hjälpas åt med och då sa dom att dra åt helvete.
Du får ta dom, vi har inte tid.
Alf lägger pannan i bekymrade snällveck för att visa hur varmt och mänskligt han frågade de andra.
Och ändå stötte de bort honom.
Jag ska förstå så väl att han åkte till Stockholm.
--- Men när jag varit här några dar så ringde jag ner och frågade hur det gick med dom där skitjobben och dom var skitförbannade.
Så då frågade jag om dom hade tid att göra dom, dom som inte ens hade tid att snacka om dom.
Alf är belåten.
Honom sätter man inte på plats inte.
Han fortsätter att berätta om sina föräldrar, om hur han inte krusar dem.
--- Tänk när morsan sa att hon och farsan blev så nervösa att dom måste äta tabletter för mig, då lutade jag mig över henne och sa att : du morsan har du tänkt på att jag också är människa, har du tänkt på det --- med känslor.
Alf ser ut som om han verkligen gett ett dräpande svar.
--- Farsan sa åt mig att du får ju sommarstället när jag dör men då sa jag att jag skiter i ditt djävla sommarställe.
Jag vill inte ha det.
För jag vill ha vänner, inte sitta med dina bastuprinsar på Ljusterö.
Förresten köpte farsan det där bara för att reta mig.
Jag kunde ha grejat ett mycket billigare och bättre sa jag åt honom när han sa att jag skulle få det.
Och det visste han var sant.
Nej djävlar i min själ om jag kryper för någon.
Du ... dom ser mig som ett barn ännu.
Men det är väl felet med alla föräldrar förstås.
Alf ser filosofisk ut.
--- Men ibland träffar man bra folk också.
Alldeles innan jag åkte hit låg jag en kväll i ett dike och sov.
Hade legget i nypan för säkerhets skull.
Så kom det två snutar och dom lyste på mig med sin djävla lampa och så frågade dom : va ligger du här och skräpar om ? Och jag svarade vafan då skräpar, jag får väl ligga var jag vill.
Och så höll jag upp legget.
Och då sa den ena, den stora, att inte när det är sex grader kallt, vi vill inte ha några lik på halsen här inte.
Och så lyfte dom in mig i bilen.
Den ena snuten frågade : har du några pengar och då skakade jag på huvudet.
Då sa han till sin kompis, du vi kan väl ge honom varsin spänn.
Och så gjorde dom det.
Ja djävlar, då kom jag ihåg att jag hade ett par blå så jag lämnade tillbaka dom och dom skjutsade mig till ett nattfik och såg till att jag kom in.
När jag var därinne så tog jag tag i en killes arm och det var nästan så jag fick brännsår av hans arm, så djävla kall var jag.
Men fy fan, jag bara satt där och huttra över fikat, så sen fick jag sova i nåns bil.
Men det finns justa snutar, det gör det.
Jag hade bergis frysit ihjäl därute om dom inte hade kommit.
Det var ju sex grader kallt förstår du.
Mona sitter och trummar med fingrarna i något komplicerat mönster.
En kille lite längre bort gör samma sak men i ett blixtsnabbt tempo.
Mona säger att det var fel, för man ska inte göra likadant med båda händerna samtidigt utan man ska släpa med vänsterkardan, precis som Errol Garner.
Alf muttrar om att han inte ska säga något.
Killen bredvid Mona tar fram en liten behändig stilett och sticker den i bordet mellan fingrarna, men försiktigt som när igelkottar parar sig.
Så gör han det på Monas hand.
Hon spretar med fingrarna allt hon orkar och han nuddar knappt bordsskivan --- om han skulle sticka fel.
Jag känner lust att visa mitt krogtricks, att blixtsnabbt gömma en tjugofemöring men ännu hellre en sockerbit i ena handen framför ögonen på dem som ser på, men håller mig.
Alf däremot, han håller sig inte utan ryter till.
--- Nu barn, så skall ni få se på något riktigt djävligt.
Får jag två spänn.
De andra tystnar för Alf har respekt med sig, det är killen som har de märkligaste utförsgåvor.
Så får han två kronor på begäran och tar en i vardera handen.
Han håller händerna brett isär från varandra, slår till med flatorna mot bordet, en spänn i varje och vips är båda enkronorna i den ena handen.
Poängen är att han slår till en hundradels sekund snabbare med högra handen och att dessförinnan slungar han vänsterhandens enkrona till den högra i så hög fart att man inte hinner se det.
Jag förstår det därför att det var det enda sättet tricket kunde gå till på, men jag såg aldrig själva processen, därtill var Alf alltför snabb.
Det som gjorde att jag slutgiltigt anade var att han missade en gång --- utan att det syntes --- och fick hämta enkronan långt borta vid ett annat bord.
Ingen förstod hur den kunde hamna där.
Alla är imponerade och jag också.
Senare har jag prövat tricket och sett att det faktiskt säkert krävs lång tid innan man lär sig det.
Och detta styrker Alf.
--- Tidigare så tränade jag varje dag och då var jag verkligen bra på det här.
Då kunde jag göra det mellan två bord och om det var mellanrum gjorde det inget, bara det var samma höjd på dom.
Det är bara effektfullare när det är tomrum mellan borden.
Så har jag tjänat pengar på det också.
Jag satt på en krog i Götet sent på natten och hade inte ett öre.
Då kom det in en sjöman och han hade en plånbok som var fet så han kunde kvävt en flodhäst med den.
Jag frågade honom : har du en femöring.
Det var på den tiden femöringarna var stora.
Vaddå svarade han, är du så fattig att du inte har fem öre en gång ? Det har du inte med att göra, ta hit fem öre om du har eller pys.
Jag fick ju femöringen och satte mig att göra det där tricket och låtsades inte om honom.
Han kunde ju inte låta bli att titta förstås och fråga vad jag sysslade med.
Det har du inte med att göra, svarade jag honom.
Men då var han ju fast och sedan slog vi vad och jag gjorde tricket trettioåtta gånger och han fattade inget.
Jag vann trettioåtta spänn från honom.
Men sen tyckte jag det var nog så jag frågade om han ville ha en öl och bjöd honom på en.
Du är snäll du, sa han.
Och det är jag men jag sa åt honom : glöm inte att det är dina pengar.
Jag nämner för honom om det där att hänga rakt ut i en lyktstolpe och han berättar att han vann trehundra kronor på det en gång.
--- Då höll jag ut i en minut och förtiåtta sekunder, men det gör jag aldrig om.
Då var jag inte i så taskig kondition som nu.
Killen som jag tävlade med höll bara ut i tjugo sekunder.
Men jag är envis utav bara helvete, så ger jag mig djävulen på en grej, så klarar jag den också.
En kille lutar sig fram och frågar om någon av oss har snus och Alf pekar ut en stor grov man vid ett bord bortom vårt och mycket riktigt så halar han fram en dosa.
--- Ta till vänster, säger Alf men ingen drar på munnen.
Den är alltför gammal.
Han berättar för mig att han läst Jack två gånger.
--- Men det är ingen bra bok för han glömmer någonting väsentligt.
Varifrån stålarna kommer.
Det finns bara tre sätt och det står inte ett förbannade någe om det i boken.
Antingen så langar han, eller också är han bög, eller också --- Alf ser belåtet förvissad ut --- så har han rika föräldrar.
Och den där djävla Halldoff som skryter med att han känner halva söder.
Den djäveln sitter ju bara på Kvarnen och sen tar han en taxi till Opis.
Den killen han har ju aldrig varit på den verkligt rätta sidan av Slussen.
Och djävlar.
Jag har känt många som han aldrig haft en aning om.
Kommer du ihåg den där gubben som stod utanför systemet för några år sedan ? Det var en av Sveriges bästa botanister.
Inte fan kände Halldoff honom inte!
Nejdu!
Men han hittade en blomma som någon drottning hade fått på Karl den tolftes tid och som alla trodde var utdöd.
Den hittade han bara när han var ute och plockade blåbär, och det låter ju inte så märkvärdigt.
Men han kände igen den du, och han visste vad det handlar om!
Men så gick kärringen hans ifrån honom och då sköt han sig efter en vecka.
Tänk dig, en sådan kille ska behöva stå och sälja korv.
Ja han var fin.
Som en råtta med kanintänder såg han ut.
Så lutar sig Alf mot mig och säger : jag vet ett ställe där du kan köpa mellis på söndan, men det kan jag inte tala om förstår du, det är bara fyra av mina polare som känner till det, och det gäller att inte bränna det.
Men nästa gång vi ses, då kanske... Så ser han olycklig ut för han inte kan lova och säga mig allt, men lyser upp.
--- Jag kan tala om var du kan köpa brännvin.
Du vet taxifiket på andra sidan Folkungagatan.
Där finns en krog också som nästan jämt är öppen.
Där kan man köpa en flaska för förti, förtifem spänn, rena, friska grejer.
Bartendern går runt och tutar i ett indiskt mässingshorn och Mona och jag börjar packa hop oss för att gå.
Alf försöker dra med oss, han har tre mellis säger han.
Men vi vill inte.
Så alldeles innan vi går drar Alf ner mig.
--- Helvete, säger han, jag ska säga var det är.
Där nere vid Siargatan eller vad den nu heter ligger en liten affär som har öppet på söndagarna också.
Där finns det en jugoslaviska.
Av henne kan man köpa mellis.
Man hälsar bara från Jesper.
Men om det är folk i affären så får du för fan inte låtsas om något.
Lägg då tjugo spänn på disken och gå på muggen och vänta tills det är rent därute.
Sedan är det bara att hämta ölet.
Men du får inte säja det här till någon, inte blåsa det för mig.
Alf ser ut som han givit mig del i sin dyrbaraste hemlighet och kanske han har det.
Jag lovar att inte blåsa det för honom och så går Mona och jag --- hem till henne.
Vi lyssnar på en norsk grupp som heter Folque, tar av oss kläderna och skuttar runt.
Ännu en sidenmjuk armhåla att borra sin näsa i.
Ännu en människa att hålla sin ångest på avstånd med.
Mona berättar för mig om zonterapi, hur fötterna kan indelas i olika zoner och hur dessa motsvaras av olika organ i kroppen.
Genom att massera dessa punkter kan man bota struma, skrumplever och annat --- lösa upp de kristaller som sitter i nervtrådarnas ändar.
Hon ger mig ett fotbad, masserar mina fötter och finner flera ömma punkter.
Jag säger att det beror på att jag går mycket barfota, men lyckas inte övertyga henne.
--- Om det gör ont när jag trycker här, så har du ett ansträngt hjärta, säger hon och trycker.
Det gör helvetiskt ont och jag tänker på min paniska rädsla för hjärtsnörpen.
Känner mig överbevisad men inte övertygad.
24 Ljuset griper mig när jag går av färjan.
Bodde jag i Åbo vore jag nog ljusmålare, tänker jag.
Det är ett ullmatt, lätt melankoliskt ljus, förefaller födas hos människorna.
Kvinnan som vevar fram ett ljus när hon mödosamt för sin cykelrullstol på trottoarerna.
Ljuset föds ur tobakspaketet som fallit ur den drucknes hand där han sitter och sover på en bänk utanför domkyrkan.
Blandar sig omärkligt med det redan befintliga ljuset.
Eller det kommer från den blonde som med ett varggrin slår om från finska till göteborgsdialekt när han bommar två mark av mig.
De tre masterna på Suomen Joutsen är gigantiska kandelaberljus, som breder sina skyddande rår över Aura.
Jag ringer Birgitta.
Svårigheten att återvända till Forssa blir större ju närmare jag kommer.
Intuitivt anar jag att det liv jag utvecklar där, den livsstil jag odlar, kommer att förstöra mig.
Först blir hon förvånad men har sedan ingenting emot att gå ut och äta lunch med mig.
Vi går på Pinellan och äter stabbiga pizzor.
Hon är nyfiken på om jag finner mig tillrätta i Forssa, pladdrar glatt om Peter och visar sig känna till en hel del av mitt arbete, genom slingriga kontakter.
Hon ser så fruktansvärt harmonisk och skyddad ut där hon sitter i en fräsch bomullsklänning.
Den lätt arkaiska svenskan förstärker intrycket av väluppfostrad familjeflicka.
Hon berättar om sin bror som vårdar knarkare.
Jag frågar om hon själv prövat någon drog, men det har hon inte, förklarar att hon inte känt sig lockad.
Jag målar upp en situation för henne där hon är socialt, ekonomiskt och fysiskt oanfrätt, där hon kan hänge sig åt en främmande vidunderlig värld, på samma sätt som med alltför få spritrus, med orgasmer.
Hon går med på det och i ren panik att inte oavbrutet kunna krympa distansen till henne pratar jag på --- om vad som helst.
Jag får henne att skratta åt min dåliga finska, talar om att jag inte längre står ut med vår vårdade konversation utan att jag vill kasta mig över henne, slita av henne behån och vråla : Birgitta, sinä tiedät, että minä rakastan sinua.
Vain sinua!
--- Jag beskriver vältaligt hur hon försöker freda sig --- " men Karl då " --- och att hon har tur för i samma ögonblick ser jag en skugga utanför fönstret, kastar ifrån mig hennes behå och frågar : Kuka on tuoa kaunis nainen tuossa.
Går vidare och beskriver hur hon känner sig lugnad och svarar : Et sin ... Längre kommer jag inte förrän jag dras med i hennes skrattsalvor.
Vi sitter och håller oss för magarna, doppar nästan näsorna i resterna efter våra pizzor.
När vi lugnat oss berättar jag för henne om de säregna bladdermössen, hur dessa --- de är av feminint slag --- i tonåren känns igen på ett ljudligt fnissande läte som i synnerhet nyttjas när de tilltalas av pojkar.
Oftast som ett internt varningsrop.
Just då går en snygg tjej förbi och jag halvreser mig upp och låtsas drägla över henne, sätter mig med en suck och förklarar att bladdermössen är mycket trevliga att fotografera, då deras aptitliga hull gör sig bra på bild, men det är också allt.
En mogen bladdermus skyr varje förnuftig människa som pesten.
Bäst klarar de sig i frireligiösa grupper, där de vid det obligatoriska kyrkkaffet kan finna sig väl tillrätta.
De är absolut aldrig behålösa vid mogen ålder, inte heller bär de mjukisar utan stadiga grejor med extra förstärkningar från Warners i Östersund.
Manliga bladdermöss kommer bäst till sin rätt i slitna nylonskjortor och grå byxor med hängbak.
I byråkratkretsar kan de nå kortvariga framgångar.
Mycket unga bladdermöss svarar vid tilltal ofta med rökskrovliga flabb, som emellertid plötsligt och okontrollerat kan stiga till gälla och obehagligt kacklande fniss.
Birgitta är förbryllad och road.
Jag ger henne aldrig en chans att hämta andan, berättar om den tredje kvinnan som satt i garderoben vid Birgittas och mitt senaste möte och var iförd ett överraskat leende.
Hon hade nämligen sett att de treklöver hon trott sig känna i själva verket var en fyrklöver och visste inte om det betydde tur eller otur.
Men hon måste gå tillbaka till sina föreläsningar.
Jag säger hej och känner mig utflaxad --- för mycket pajaskonster, då hon sekundsnabbt lutar sig fram och snuddar vid min kind med sina läppar, nästan halvviskar : köp strömming på torget och kom hem till mig vid sextiden.
Hon skyndar iväg, som om hon var rädd för att jag skulle svara nej.
Birgitta grillar strömmingen på ett galler i kakelugnen, kramar citron över, penslar den redan feta fisken med olja och salt.
Vi sitter tätt hopkrupna, känner värmen växa som en spänningsbåge mellan oss.
Det är Birgitta som tar initiativet.
Brasan sveder våra fotsulor och vi älskar som en nödvändighet som måste genomföras.
Det är en ostyrbar tävling om vem som först når orgasmen.
Vi söker inte njutning utan befrielse.
Medan Birgitta duschar halvsomnar jag, har inte lust att röra mig ur fläcken.
Men Birgitta vill vidare, till kåren och jag tvingas också duscha.
Snart hamnar vi i sällskap med en närsynt stalinist, som dagen innan varit i slagsmål med en kamrat och dennes fru.
Han är glad och upplivad och har fått sina glasögon krossade men den andre har han sparkat på pungen så det kan jämna ut sig, tycker han.
Han håller en lång utläggning för oss om Vonneguts " God bless you, Mr Roswater ".
Jag råkade ha läst boken men säger ingenting, och han breder ut sig.
Efter en stund ger han mig en möjlighet.
--- Vad tror ni han gjorde då, säger han med en dramatisk gest.
--- Han satsade på den frivilliga brandkåren, svarar jag fast det var meningen att han själv skulle svara.
Stalinisten tappar hakan.
Svaret är helt riktigt men är inte möjligt att ge om man inte läst boken.
--- Hur fan kunde du veta det, säger han och sedan misstänksamt : du har läst boken.
--- Det är ju en helt logisk slutledning, svarar jag bara.
Det tar en stund innan han samlat ihop sig och jag känner mig mycket nöjd.
Sedan dansar jag med Birgitta tills svetten forsar av mig och slutligen hamnar vi, svårt berusade, hemma hos stalinisten, där vi fortsätter att supa, kasta pil på ett livsfarligt sätt och lyssna på portugisiska kampsånger.
Birgitta behandlar mig som om vi känt varandra i hela vårt liv och fortfarande är nyförälskade.
Jag sjunker in i gemenskapen, registrerar nästan inte vad som händer.
Berusning och förälskelse gör mig nästan till deltagare.
Vi åker på morgonen till Beckholmen, sitter på den nerruttnade lotsbryggan och ser lördagsbåtarna fara ut i skärgården.
Jag berättar för Birgitta vad som ska ske när jag kommer åter till Forssa men kan inte samla pratet riktigt.
Vi lägger oss i gräset bakom hallonbuskarna, jag sticker handen under hennes kjol och förnimmer den varma pulsen i hennes venusberg.
Birgitta sover.
Jag är inte sömnig, tar fram ett anteckningsblock, försöker rita av stranden.
Det misslyckas och istället skriver jag ett brev, för att peppa upp mig själv inför Forssa : " Till Birgitta I den grå morgonen ska jag plita samman några rader till dig.
Utanför mitt fönster står en kvinna i trettioårsåldern och piskar mattor.
Strax ska hon bära in dem i sitt radhus under fejning ( det är ju fredag ), snart kommer hennes make, nej kanske inte snart eftersom det är morgon, men senare.
Och då ska de och deras sexårige son äta middag.
Karln ska byta sina ljusbyxor med insydda pressveck --- tjänstemannamodell --- mot träningsoverall för att riktigt känna att nu är han fri för flera dagar.
Han sätter på den enorma bastun, kanske han tar sig en sup eller två och det blir aldrig som han tänkte : att gå ner till sågspånsbanan och springa ett varv eller två --- eller kanske ta rullskidorna och kämpa längs de kvällsdimmiga vägarna.
Nej det får nog räcka med ett par kosken efter maten och sedan bastun.
Där sitter han sedan med en liten handduk under ändan, medan hans hustru diskar och hans son ser på ett tv-program om en kanadensisk lägerskola som fostrar hårda män.
De furuvita väggarna och det röda eloxiderade bastuaggregatet fångar in en syntetisk värme åt honom.
Han tar den lilla träbyttan och ordnar med den lilla träsleven lite mer löyly, tänker på när han lyckades lura en dum svensk att det blir kallare i bastun om man kastar kallvatten på ugnen.
Fast det blir ju egentligen kallare även om man känner det som varmare.
På väggen har han en glödritad furuplanka där det står att den svarta orgeln må spela sin galna midnattsmässa.
Men i denna bastu ( standardförpackad, direkt från fabriken, finnsize ) får man inga visioner av sotflingor som virvlar upp i rökgången, ingen ugn som brinner med ett dovt mullrande.
Man ser ingen sprucken lera som kletats in mellan stenspringorna med grov tumme.
Här finns ingen vak upphuggen i vilken man kan kasta sig och upptäcka att kylan inte är så kylig som man skulle kunna tro ( nåja, vak under sensommaren, men tänk dig i alla fall ).
Istället finns ett fågelbad i cement på den välklippta gräsmattan, omgivet av ett nät så att grannens tvååring inte ska trilla i.
Denna underliga välbekanta men ändå annorlunda miljö.
Den västerländska gemenskapen som lägger sig över det säregna som en trist och hemmavan gröt.
Jag måste skrapa och leta för att finna det unika och så fort jag tycker mig ha funnit något så säger det svopp och gröten har åter tagit herraväldet.
Här åker jag till ett annat land, ett inte precis gudsförgätet samhälle, men ändå inte Kissingers semesterort ; och jag kan ständigt orientera mig.
Var är det främlingskap jag borde känna ? Det är samma Åkerlund & Rausing-engångspappersprylar, mjölken har lite lägre eller lite högre fetthalt än i Sverige, men det är samma förpackningar.
Runtomkring mig far finskbyggda Saabar och spanskbyggda Fia sexhundra.
I tvättrummet sitter samma tandborstglas i plast som i ett svenskt hus, det kräppade dasspappret hänger på samma plats som hemma hos dig Birgitta.
Varför är allting så helvetes välbekant ? Var är den lokala kultur jag skulle studera ? Överallt hamrar verkligheten in likheten i mina ögon.
Jag går vidare på ett kalas och där är det annorlunda.
Jättestora bord dukas till bristningsgränsen.
Benen krumnar av alla lådor och äggostar.
Och vid ena änden av bordet i en stor mjölkkanna har man en särskild festsoppa.
Det är korngryn som kokats så länge att det blivit en ljusröd soppa av alltsammans.
Denna soppa är alla som galna efter.
De har med sig egna kärl och öser upp soppa i dem.
Men det märkliga är att man äter den här soppan först sedan man ätit av allting annat.
Så när man är proppmätt häver man i sig korngrynssoppa.
" Jag skrynklar samman brevet, går ner till stranden, spetsar det med en vass pinne i en barkbit.
En båtvåg får ekipaget att kapsejsa, slås in under lotsbryggans rester.
Jag far till Forssa innan Birgitta vaknar.
25 Kära Amorina!
Det måtte vara ett år sedan jag senast träffade dig eller skrev.
Som du vet befinner jag mig i Finland.
Utåt sett är fältarbetet framgångsrikt.
Jag har fått in en hel del material och efterhand blivit allt bättre bemött av de människor jag levt tillsammans med.
Moraliskt har jag emellertid nått slutpunkten.
Det är den direkta anledningen till att jag skriver till dig.
I ett antal brev tänker jag försöka skildra detta dilemma.
Anledningarna är två.
Den första är att jag måste få veta att mina tankar har en mottagare.
I annat fall kommer jag att brisera.
Att diskutera dessa frågor med andra etnografer är ogörligt.
Om jag lyckas genomgå den här krisen, önskar jag att den ska vara okänd bland mina kollegor --- den ska inte kunna användas som ett vapen mot mig.
Då återstår bara du --- den enda som jag realistiskt kan anta försöker förstå mig och som också äger en betydande kunskap om vem jag är.
Det fasansfulla är att jag inte förstår att detta är mitt --- mitt personliga problem.
Om så vore, skulle jag inte meddela mig med någon.
Detta är den andra anledningen.
Det är en tankevärld som är lika systembunden som en kräftsvulst, som jag tror ytterst berör många människor i vår moderna värld.
Är det så att nedskrivandet av dessa tankar endast leder till att de bekräftas för mig, att jag når ökad visshet om deras giltighet finns ingen anledning för mig att leva längre.
Missförstå mig inte.
Detta är inget överspänt beslut eller ett hot för att åter få kontakt med dig.
Det är ett konstaterande av att om de är giltiga så kan jag inte avlägsna mig från dem utan att det skulle innebära en andlig bankrutt.
En sådan skulle döda mig.
Då vill jag hellre dö som ett av många, men för mig slutgiltigt, drag i detta allvarsamma spel.
Jo, ett krav gentemot dig kommer dessa brev att utgöra, därför att du genom att besvara dem kan hjälpa mig att nå klarhet --- kanske en annan än den jag når på egen hand genom att blott skriva ner mina tankar.
I detta första brev vill jag redogöra för min personliga situation.
Nu bor jag hos en arbetarfamilj en bit från Forssa.
Det är arbetsamt men de är tålmodiga och gemensamt brottas vi med språksvårigheterna.
I går redde vi ut att de var tio stycken arbetskamrater som gemensamt äger en apparat.
Hembränt heter Pontikka.
Mannen --- vi kan kalla honom Ossi --- byggde huset i slutet på 1940-talet.
Han har huggit virket själv i skog som bruket anvisat för ändamålet.
När han berättar om den hårda tiden, när han och Anja hade små och båda hårt arbete men ändå byggde huset smeker han väggarna med blicken.
Han reser sig och visar mig var den stora ugnen stod innan de moderniserade köket.
De har gott om utrymme, sovrum på övre våningen och kök och vardagsrum i bottenplanet.
De har en ganska ny bil, färgtv, nybyggd bastu.
Duschen är termostatreglerad.
Men de talar knappt med varandra.
När de inte arbetar eller vårdar sin egendom sitter Anja i köket och lyssnar på radio.
Ossi sitter styvtungt i en ny fåtölj i det stela vardagsrummet och leker med fjärrstyrningen till tvn.
Skönt att slippa resa sig när man vill byta program, förklarar han.
De bor inte utan de är i sitt fina hus.
De läser inte, inga täta gemenskaper suger upp deras liv eller tänder något engagemang.
Deras projekt tycks vara att förvalta.
Katten får lite mer kalvhjärta och grädde, det vita skåpet på toaletten är fyllt med sömnmedel.
Allt är lugnt.
Men en kväll super vi oss fulla.
Anja blir snabbt berusad och sitter och klappar mig på kinden med sin stora vackra hand och säger om och om igen på finska : inte vara spänd, inte vara spänd.
Hennes ångest bryter fram och hon gråter.
Ossi och jag hjälper henne uppför trappan.
Trappknarret hörs knappast under den heltäckande mattan.
Ossi och jag återvänder till vodkan.
Han berättar för mig att Forssa sjö upptar elva meter av jordens rundning.
Han ber mig som studerad karl att räkna efter om det är riktigt.
Jag försöker men misslyckas.
Låtsas ställa upp några formler, nickar och säger att det är troligt men förklarar att det enbart är ett teoretiskt mått.
Ossi är nöjd.
Vi dricker ur en hela vodka, en flaska plommonlikör och för säkerhets skull lite hembränt innan jag fått fullständigt nog och flyr till mitt rum.
Då sitter Ossi och försöker addera samman våra födelsetal.
Jag kan inte gå och lägga mig därför att jag är för berusad.
Sängen går sjögång.
Så krafsar det på dörren.
Nedtill.
Jag skärper mig och är bara paff.
Ligger Ossi utanför och vill komma in ? Eller är det Anja ? Så öppnar jag och det är bara den oformliga tolvkiloskatten som söker mitt sällskap.
Dagen därpå mår jag fysiskt utmärkt.
Inte ont i huvudet och inte i magen.
Men Ossi sitter i gungstolen i köket och klagar över sin lever.
Det blir lite förvirring därför att substantivet lever och verbet betala heter likadant på finska.
Ossi är hemma från arbetet på förmiddagen.
På kvällen har vi något att prata om men livet är inte mycket roligare för Ossi och Anja.
Vi har ju faktiskt bara supit oss fulla.
Hela dagen lider jag av ångest.
Känner mig overklig och ser omvärlden som genom ett fönster.
Hör inte mina egna fotsteg utan glider fram genom tillvaron.
Jag blir rädd, tror att jag håller på att bli galen, men kan bara hoppas på att det beror på den osedvanligt kraftiga fyllan.
Dagen därpå är ångesten över och jag är lättad.
Jag förstår dem inte.
Är deras liv fortfarande ett äventyr ? Detta brev skriver jag hemma hos Birgitta.
Hon är finlandssvenska och bor i Åbo.
Jag flyr till henne i ett fruktlöst sökande efter händelser att vara delaktig i.
Under en tid har jag försökt förändra mitt sätt att tänka för att bli verklig.
Jag arbetar för att lära mig att uppfatta nuet som den sanna verkligheten, att i mig själv inpränta insikten om att jag lever här och nu, att undvika att tänka i futurum eller imperfektum och i synnerhet i konjunktiva satser.
Ideligen har jag tampats med förhoppningen att när jag inhämtat en viss kunskapsmassa så kommer allt att vara annorlunda ( bättre ).
Visst blir jag annorlunda och visst blir jag kanske mer tillfredsställd med mig själv, men jag upplever ingen förändringsprocess.
Jag kan förstå att mitt liv är ett flöde, men eftersom jag alltid är i ett nu, så blir den upplevelsen oäkta.
Om jag inte lär mig att uppleva mig själv i nuet måste det vara en flykt från livet.
Paradoxalt nog följer därmed ett lidande som är baserat på att den västerländska samhällskonstruktionen endast är möjlig därför att många människor fungerar neurotiskt.
Det västerländska tänkandet är processuellt till hela sin karaktär.
Vi uppfattar våra liv kausalt eller intentionellt istället för att se dem som varan i sig.
Vi underkastar oss en mängd lidanden och trista sysslor för att vi ska nå mål som vi definierar som goda.
När vi nått dem omdefinierar vi målen, strävar mot en ny framtida njutning, som vi ofta aldrig ser till att uppleva därför att vi på nytt måste ge oss iväg mot en i tiden fjärran njutning.
Att lära sig leva i nuet är på så sätt en revolt mot både det processtänkande som finns djupt nere i psyket och mot omvärldens förväntningar.
Eftersom ens jagupplevelse konstrueras i relation till andra människor leder " levandet-i-nuet " lätt till partiell otillfredsställelse med en själv.
Man kommer att uppleva sig själv som lat och ineffektiv.
Man flyr instrumentella handlingar, handlar kortsiktigt, men vill ändå njuta av en tillvaro som måste ha långsiktiga handlingar som grund.
Detta stämmer bra med mitt ineffektiva sätt att lära finska.
Jag vill kunna finska men har svårt att underkasta mig den trista memoreringsprocessen.
Denna kollision mellan att leva i nuet och att finna sig i trista men nödvändiga göromål har jag ännu inte löst.
Antingen måste jag inse att levandet i sig inte är till hundra procent möjligt om man eftersträvar maximal njutning och verklighetsupplevelse eller också måste jag lära mig att uppleva upptäckandets och planerandets njutning.
Träna mig i att uppleva också direkt instrumentella sysslor som verkliga i sig.
Men är det senare möjligt ? Vad tror du ? Jag känner mig duperad av mina egna tankars giltighet.
Jag vill tro på dem men förmår ändå inte riktigt.
Ytterst tror jag att den identitetsomvandling som består i att man förvandlas från deltagare i sociala spel till observatör av dem, från effektivt handlande till instrumentellt handlande är omöjlig att styra.
Det går inte att gå baklänges i medvetandeprocessen.
När det gäller intellektuellt medlevande har jag praktiskt taget gett upp.
Birgitta och jag t.ex. diskuterar inte intellektuella frågor.
Jag lyssnar på henne och serverar henne de svar som min tankemaskin fullkomligt automatiskt förmår spotta fram.
Anledningen till att jag står ut är att vi utbildat en särskild könssfär.
Vi kan mötas som man och kvinna utan att räddglimten i hennes ögon gör mig rädd.
Hon är en märklig blandning av hyperraffinerad älskarinna och normbunden kamrersdotter från Grankulla.
Plötsligt kan hon avbryta en redogörelse för Strindbergs måleri med att kasta sig över mig och sticka tungan i örat.
Eller ta tag i ratten när jag kör för att kunna kyssa mig bättre i en kurva.
Jag känner mig som en gammal utlevad roué, vilken endast extrema händelser kan locka till delaktighet.
Eller smärta.
När hon sticker sin smala kalla hand under min skjortärm och tvinnar håren på min arm tills jag skriker blir jag verklig.
Är det detta sadism ytterst går ut på ? Och så sammanför hon mig med märkliga människor.
Inte människor som gör mig delaktig men människor som är värda att observera och ger tillräcklig retning för att jag ska vara tillfreds i lyssnarrollen.
Jag känner en längtan ( och skräck ) inför människor som inte stämmer.
Lenny till exempel.
Han bor i ingenstans utanför Nådendal.
En tvårummare i en handfull fientliga hyreshus med långt till närmaste affär.
Lenny kommer från en industristad i norra England, Preston, son av arbetare och själv elektriker på en industri i Nådendal.
Där är han ensam engelsman, den andre invandraren är turk och enligt Lenny en avskyvärd människa.
På fabriken talar man mest svenska och Lenny talar själv en utpräglat fattig och instrumentell svenska.
Han är gift med Mia som jobbar som biträde på ett sinnessjukhus.
Hon talar ingen finska och dålig engelska.
Med Lenny har hon inget intresse att tala engelska utan det blir svenska, vilket ger upphov till missförstånd och häftiga gräl.
Mia är hyperkänslig och feltolkande.
De tål nästan inte varandra.
De har inga barn, endast en sköldpadda i ett salmonellasmittat terrarium.
Lenny har inget belönande arbete, ingen att tala sitt modersmål med, inga stimulerande grannar, ingen hängiven och klok hustru, inga barn.
Men han har sina böcker.
Han har läst Pirsigs Zen and the art of motorcycle maintenance, som inte finns att uppbringa i Finland och är hemmastadd i existentialistisk litteratur.
Castanedas böcker om Don Juan är svarttummade för dem har han läst på arbetsrasterna.
Han kan omständligt redogöra för den kemiska likheten mellan meskalin och muskotnöt.
Han berättar för mig om nyfascismen i England och om den märkliga pseudovetenskapen ( ? ) biofeedback.
Han är kort sagt bubblande vital och intelligent och suger in mig i sin tankevärld.
Men ... vad håller honom kvar i detta ingenstans ? Samtidigt som han fascinerar mig utgör han för mig den högsta formen av självplågeri.
Vad kräver människorna för att bli lyckliga ? Jag förstår inte Lenny.
Svartsjukan nyper tag i mitt leda och kåta hjärta.
På sätt och vis har jag i detta brev redan berört de fenomen som jag tänker diskutera i de kommande breven, nämligen livets instrumentalisering, observatörsrollen och människors verklighetsupplevelse.
Det sista problemet, det som får pusselbitarna att falla samman till ett system med sin obönhörliga logik har jag ännu inte nämnt, nämligen den värdenihilism som min vetenskap är en företrädare för.
26 Detta andra brev är svårt för mig att skriva.
Det är som om mitt undermedvetna redan bearbetat klart problemet med livets instrumentalisering men vägrar att leverera svaret därför att det är ett undergångssvar.
Inte ett nederlag som tanke utan ett personligt nederlag som jag inte kan komma undan.
Ett av livets verkligt farliga nederlag.
Jag har lyssnat på Keith Jarrets Kölnkonsert hemma hos Birgitta och försökt samla mig.
Nu är hon i köket och lagar en sallad och jag sitter i hennes sovrum med den lilla svarta maskinen på knäna.
Hon vet att jag är fast besluten att skriva, men inte vad.
Jag säger att det är ett slags dagbok och det är hon tillfreds med.
Sedan jag skrev förra brevet har jag varit i Helsingfors och sökt förströelse.
Jag har suttit i parkerna och sett ovänliga maktredskap köra iväg de redan vinddrivna, tömt deras vinare i rabatterna.
Varthän ? Till nästa park ? Dessa spritdränkta hjärnor som kan utveckla en betydande uppfinningsrikedom när det gäller.
En gubbe berättade för mig att han på vintern köpte golvlim.
Sedan hällde han det på den övre knoppen på en av stadens ledstänger.
Hartserna stelnade på det kalla järnet, spriten rann till den nedre knoppen, där han fångade upp den i ett annat kärl.
En destillationsprocess så god som någon.
Torsten Svensson, som jag bodde länge hos i Forssa, berättade hur hans studentkrets frysdestillerade rödvin, hur illa det smakade och hur full man blev.
En annan man i Forssa, en kemist, serverade tiodubbelt renad trettioprocentig etylalkohol, smaksatt med två aniskorn per liter.
Den vinuthällande pliten kanske belåtet makar ölmagen tillrätta på kvällen framför tvn.
Birgitta var med mig i Helsingfors, eller Håfors som hon säger.
En kväll var vi på klubb N, gamla Nylands nation.
Vi lyssnade på tung berusande rockmusik och en gitarrist som spelade så jag nästan gick i däck.
Några gånger sjöng en tjej som hette Liisa.
Med röst som Joni Mitchell --- den höjde sig och låg och dallrade över vilken musik som helst.
Birgitta satt för sig själv och en flicka med stickiga pupiller försökte flera gånger fånga min uppmärksamhet.
När jag till slut lutade mig fram --- hon satt ganska nära mig, frågade hon om jag ville köpa en Scandinavian map.
Jag hör fel, tycker hon säger Scandinavian night och blir lite förvirrad.
Då tar hon fram en sliten turistkarta över Helsingfors.
Den är tryckt på trettiotalet.
Hon vill ha två mark för den men får det inte.
Efter en stund är hon så hög att hon inte kan tala, bara plockar med fingrarna i sitt långa hår och överallt, studsar slutligen iväg på bara fötter.
De späda höfterna gungar lätt under långkjolen.
Den hårda musiken rullar över oss, fångas upp och återkastas av väggarna och framför gitarristen dansar en tjej och en kille mot varandra.
Rituellt och dramatiskt, men kallt, kallt.
En finne som verkar ha kommit fel stannar framför Birgitta och säger något.
Hon förefaller inte höra utan pekar på en stol längre bort.
Han skakar på huvudet och böjer sig fram igen och det syns att han vill dansa.
Birgitta slår ifrån sig.
Hon vill inte dansa, inte här med honom.
Då stannar han framför henne, får en bekymrad blick i de tätt sittande ögonen, kavlar omständligt upp ärmarna på sin rutiga bomullsskjorta.
Jag tror han tänker börja slåss och reser mig upp, beredd att ingripa.
Då går han alldeles oförmodat.
Vi går ut i ett angränsande rum och äter ris med currysås och spelar ett par gånger på ett flipperspel.
En sociolog från Lund hänger sig på oss.
Han är på flickjakt, iförd konferenskostym och namnbricka på bröstet.
Finner sig lika väl tillrätta som en anka i en måsflock.
Vi tål honom inte efter en stund.
Han tar fram en kazoo och spelar med orkestern.
Birigitta tycker han är patetisk.
Men innan kvällen är slut avlägsnar han sig med en av de vackraste flickorna i lokalen.
Han har hängt på och fått sin belöning.
Vi bor på hotell och på hemvägen köper vi korv.
På min bästa finska beställer jag två stora korvar med bröd.
Men gubben är lika stolt över sin svenska som jag över min stapplande finska, så han svarar : Jo, ska det vara dom där långa eller... Stukad tillbaka till bilen med händerna fulla.
Jag märker nu att jag genom att beskriva olika händelser söker fly undan det som det här brevet egentligen ska behandla.
Det finns en trygghet i beskrivningen, därför att den kan göras oändlig.
Nedanför " mitt " rum finns en telefonkiosk.
Jag skulle i princip kunna skriva ett oändligt brev om den, hur där ser ut, vilka som besöker den etc. Jag tror till och med att jag skulle kunna skriva ett intressant brev om den.
Åtminstone ett tiotal sidor.
Det är en berusande känsla att vara herre över sina ord.
Om jag också var herre över min verklighetsupplevelse.
Jag gör paus och går ut och äter sallad med Birgitta.
Det är morgon, skolan har börjat för terminen.
Utanför hennes fönster rör sig ungdomar mellan tio och tjugo år, oförlösta till mänsklig skepnad.
Bakom ett högt plank utformar de sin egen utestängda gemenskap.
En pojke omkring femton leker med en boll.
Han satsar med klumpiga steg, skjuter upp axlarna och slår en tåfjutt mot planket, som ett angrepp på denna verklighetsavskärmning.
Han är färgad av livets väsentligheter utan att någonsin bli delaktig.
På torsdag spelar IFK mot Kiffen.
I 1930-talets Helsingfors var de antagligen lika viktiga kollektiva representationer som Svenska teatern, Arbetets vänner och Svenska litteratursällskapet.
Vilken verklighet tåfjutten på skolgården speglar.
Oändlig.
Där går också en spastiker, lång som en basketspelare, senig kropp.
På huvudet har han en ishockeyhjälm, inte som skydd mot lekens hårdaste tag utan som skydd mot sig själv.
Defekt.
En kvinnlig röst högtalarekar över asfalten " Du kan ta bollen och komma upp ".
Man hör ögonblickligen att den riktar sig till en idiot.
Överhetssnäll.
Hon talar till en felande som är utan skuld.
Som du märker flyr jag in i observatörsrollen.
Den hör samman med beskrivningen.
Det är enbart den som är observatör som kan beskriva.
Den som är delaktig vet aldrig riktigt på samma sätt vad som händer.
Etnografer har beskrivit folkgrupper där man inte blir irriterade över att bli avbrutna i ett samtal eller en samvaro.
De har tolkat detta som någon slags mildhet.
Tänk om det var så att de inte upplevde sig som avbrutna därför att deras tillvaro inte var lineär, inte målinriktad, inte instrumentell.
Att vara observatör är också att vara instrumentell.
Det är det som är det gräsliga --- som det tar mig flera brevsidor innan jag vågar nämna.
JAG HAR INGA KÄNSLOMÄSSIGA RELATIONER KVAR TILL ANDRA MÄNNISKOR.
Den lust jag känner av att smeka Birgitta över pannan skiljer sig inte till sin art från den lust jag känner om jag sticker en kniv djupt genom hennes navel för att borra mig ett nytt könshål.
Jag utsätter människor omkring mig för händelser och de reagerar på ett eller annat sätt.
Deras reaktioner studerar jag och lär mig på så sätt hela tiden bättre hur jag ska behandla dem.
I Forssa har jag uppnått den situationen att flera människor känslomässigt har fäst sig vid mig.
Deras engagemang i mig gör det möjligt för mig att nå djupa insikter i deras liv --- de känner sig ombrydda ( vilket är helt felaktigt ).
Det är t.ex. omöjligt för mig att få betala för mina vistelser i olika familjer.
Att få vara tillsammans med mig förefaller vara belöning nog.
Vänner visar man gästfrihet.
Vad de inte vet är att jag gör mig populär för att det är funktionellt.
För att få veta vad jag vill veta om människorna i Forssa behöver jag vara omtyckt.
Alltså ser jag till att jag är det.
Repliker, handlingar, kroppsliga beröringar blir brickor i ett strategiskt spel.
DET FINNS INGEN SOM BRYR SIG OM VEM JAG ÄR.
Om jag framställer mig själv som jag tror att jag är, så skulle jag inte vara lika omtyckt som nu, när jag framställer mig som jag tror att människor önskar jag ska vara.
Detta får förödande konsekvenser på lång sikt.
Jag blir ingenting annat än min egen yta, delar av en yta som jag visar för andra allteftersom jag tolkar deras behov.
För vissa människor är jag lärare, för andra lyssnare, för andra återigen tröstare.
För någon är jag en bra bastukamrat eller medagerande i olika sportutövningar.
Och jag blir för mig själv vad jag blir för andra.
ROLLER.
Nu kan man säga att detta borde vara lätt att ändra på om man är medveten om problemet.
Det vore möjligt att spela ut egna behov, det egna jaget i dess störande, tjusande och likgiltiga omfattning.
Men det är det inte.
Jag kan inte kasta av mig den instrumentella skepnaden därför att jag inte har något genuint människointresse kvar.
Jag kan inte avstå från att ställa mig själv frågan vad jag har för behov av varje förbindelse med andra människor.
Andra människor inte bara utgör steg i min egen livstrappa utan de föredrar också att bli behandlade som sådana.
Jag träffade en flicka i Åbo --- en väninna till Birgitta --- som rent objektivt fascinerade mig.
Hon var mentalt rik, intresserad av mig, vacker.
Men hon var en samlevnadspartner, inte en älskarinna som Birgitta.
Jodå, jag kunde tänka mig att leva tillsammans med henne.
SOM ETT OVERKLIGT ÖNSKEMÅL.
Det fanns inte längre någon hunger kvar efter gemenskap.
När jag inte kunde klargöra för mig själv vilket uttalat behov en gemenskap med henne kunde fylla, så blev jag som död i hennes sällskap.
Jag kunde inte avstå från att trycka på popularitetsknapparna.
Och när jag var förvissad om att hon tyckte om den människa jag föregav mig för att vara och visste att hon inte ville ha någon annan av de rollfigurer jag var mäktig hade jag inget behov av att tycka om henne.
Jag tror inte jag har behov av att tycka om någon människa.
JAG VILL FÖRSTÅ MEN INTE TYCKA OM.
Och för att förstå så utnyttjar jag det instrumentella förhållningssättet.
Jag skriver nu i cirkel, jag känner det.
Det är en så enkel känsla jag vill uttrycka.
Det går inte att skriva många ord om den.
Samtidigt måste jag skriva många ord, därför att känslan skrämmer mig.
Den är så överväldigande att jag måste upprepa den på många olika sätt för att känna mig förvissad om att du förstår vad jag menar.
Egentligen borde jag fortsätta med att tala om varför jag tror att instrumentaliseringen inte bara är ett privat förhållningssätt utan något som alltmer genomsyrar människors förhållande till varandra i västvärlden, men jag förmår faktiskt inte nu.
Jag känner mig alltför bedrövad.
Ingen människa har engagerat mig mer än du.
Ändå så skriver jag inte till dig i något förtvivlat försök att bli innesluten i gemenskap.
Som du minns började jag förra brevet med att nogsamt redogöra för mitt syfte.
Det var inte medvetet utan det kom jag plötsligt att tänka på nu.
Dessa brev är instrumentella, även om jag --- det är en tröst --- inte är särskilt angelägen om att kontrollera det intryck jag gör på dig.
Det är medlevandet, intresset, engagemanget som är legitimt, inte den individuella framgång man kan nå genom att manipulera det sociala spelet.
Jag önskar jag kunde vakna en morgon och inte riktigt veta vad jag gjorde kvällen innan.
Bara vara diffust medveten om att jag hade roligt, att jag var tillsammans med människor.
Men det är inte längre möjligt.
Ju skickligare jag blir i mitt instrumentella förhållningssätt desto mer förlorar jag min egen delaktighet.
Jag kan bara gå framåt i mitt medvetande av vad som sker.
Ju verkligare de andra blir desto mindre betyder de för mig eftersom mitt eget jag upplöses.
VERKLIGHETEN FÖRSVINNER.
Visst kan jag också se att det totala deltagandet är av ondo.
Det skulle innebära att man inte längre var mänsklig, därför att man då inte skulle minnas händelser, man skulle inte kunna bearbeta sina minnen därför att man inte hade några minnen.
Man skulle kunna samla sina erfarenheter som total deltagare i diffusa anti och sympatier, men man skulle aldrig kunna lägga dom till grund för en utveckling.
Kort sagt, finns inte observatören, så finns heller inget mänskligt minne av händelsen.
Om lyckan är det totala medlevandet, så längtar man inte efter att bli lycklig som just människa utan enbart som biologisk varelse.
Medlevandet är en flykt undan det arbets- och plågsamma i att vara människa.
Den sunda människan har en del av medlevande, en del av observatör --- ett slags hälsosam neuros som plågar och driver henne, men inte så stark att hon blir handlingsoförmögen.
Men ytterst hjälper inte detta sätt att argumentera mig längre.
Att det bör vara på ett visst sätt kan inte rädda mig, jag kan inte återvända i min egen medvetandeprocess.
27 I detta brev ska jag inte fly in i några beskrivningar av hur jag lever förrän jag åtminstone till en del berört problemet.
Låt mig säga det i några obarmhärtigt sanna ord : den som observerar deltar inte.
Det är allt, det kan inte uttryckas klarare.
Orden har samma omedelbara sanning som : den som älskar är lycklig.
DEN SOM OBSERVERAR DELTAR INTE.
Sedan kan man dra en mängd följdslutsatser av denna hisklighet.
T.
ex.att den som inte deltar inte kan vara lycklig därför att deltagandet är livet.
Eller : den som observerar lever inte.
För att förstå att det förhåller sig så kan man göra ett enkelt experiment.
Någon gång när du har roligt --- försök att observera dig själv havande roligt.
Det går inte.
Det enda du kan observera är ditt eget medvetande.
Så fort du ska observera din egen delaktighet SÅ FÖRSVINNER DEN.
Och när du iakttar andra människor så försvinner du själv.
Vanligtvis går detta växelvis.
Alla människor kan ju i större eller mindre omfattning återberätta passerade händelseförlopp.
De finns lagrade i deras hjärnor men är relaterade till dem själva som personer.
De minns bara det de behöver veta för sitt fortsatta samspel med andra människor.
För observatören är det annorlunda.
Han minns skeendet " objektivare ".
Och den totale observatören minns helt objektivt i den meningen att han inte rangerar händelsernas vikt och skärpa med utgångspunkt i sig själv.
Han är objektiv därför att han inte har något subjekt att knyta upp händelserna till.
Han är ju inte delaktig som människa, enbart som en del av den fysiska miljö andra människors sociala gemenskap är innefattad i.
Jag längtar efter delaktigheten eftersom jag inte är född till etnograf utan till människa.
Men det är för sent.
Jag kan inte längre delta.
Jag väntar hela tiden på upplevelsen som ska överglänsa nuets upplevelse.
Men den icke beskrivna upplevelsen glider alltid ifrån mig.
Om jag verkligen upplever och inte beskriver så blir upplevelsen inte verklig i efterhand.
Som realitet är därför upplevelsens beskrivning viktigare.
Men upplevelsen som längtan är nästan alltid större.
Nästa hävdande är nödvändigt för att det ska bli skrämmande.
I valet mellan att observera och delta kan man välja observerandet, men deltagande väljer man inte utan det är.
För den som avsiktligt avstår från deltagandet och observerar inträffar en följdprocess : han vänjer sig vid att vara observatör och kommer att anse att det är det naturliga förhållningssättet.
Han blir också mindre skicklig i deltagande och därigenom tryggare i observatörsrollen.
Det krävs allt kraftigare och kraftigare stimuli för att man ska dras in i deltagandet, glömma bort sin skyddade observatörsposition.
Ett alternativ är att sänka sin egen medvetandetröskel med droger.
En gång för länge sedan var jag på en fest där alla söp sig fulla så snabbt som möjligt, systematiskt.
De ville därigenom tvinga sig in i deltagandet, slippa undan det ansvar som åligger observatören.
JAG HAR BLIVIT DEN TOTALA OBSERVATÖREN.
Därför lever jag inte.
Nu är det sagt.
Men jag vill skriva mer.
Det kan inte vara nog med att jag gör ett uttalande.
Jag vill behålla den tråd med dig som skrivandet är.
Det är som ett samtal --- en ursäkt för att få vara tillsammans.
När jag inget mer har att säga så kan jag ju x :a.
Och så stora som omväxling XXXXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXX.
Jag sitter på Mosel i Åbo och skriver detta.
Det är ett brokigt ställe där hamnhoror och excentriska akademiker ibland finner varandra.
Skickliga servitriser balanserar ölsejdlar och ur högtalarna strömmar finsk tango.
Vid samma bord som jag sitter en härjad kvinna.
Det gråsprängda håret är vilt utslaget, hon är slapp och fet och munnen skriker som ett rött sår.
Hon har kladdat läppstift på tänderna också.
Bredvid henne står en flicka på omkring tolv år.
Hon har samma breda ansikte som mamman och man förstår att denna frånstötande kvinna en gång var vacker.
Jag sänder en värderande blick till tolvåringen.
Den studsar mot hennes sömniga barnansikte och jag skäms över min sexualautomatik, vill stoppa henne i säng i blommigt flanellnattlinne med nallebjörn, och sedan väcka henne på morgon med mjölkchoklad med riktig vispgrädde, franskhalvor med tunt saltkött på, en kanelbulle och sedan gå på TIVOLI och SKANSEN för ska jag knyta mina fantasier någonstans så blir det helst Stockholm.
Så ska jag köpa henne glass och serietidningar, dom med den ljuse pojken som vinner på slutet.
Men så blir jag åter realistisk och tänker att kanske är det bättre att hon är här med morsan än att hon sitter i något cykelstall och sniffar med kompisarna.
Mosel kastar ju i alla fall ut sina gäster tolv på vardagskvällarna.
När jag tänkt dessa tankar färdigt så känner jag mig tröstad.
Jag har i alla fall reagerat --- två gånger.
Den första gången när jag blir kåt på flickan.
Om jag känner behov av andra människor så måste jag ju vara mänsklig.
Men tanken duger inte.
Kåthet är ett fysiskt behov.
Jag är hungrig, trött eller kåt.
Jag längtar efter rostbiff, en stor säng med fluffiga kuddar, en attraktiv tjej.
DUGER INTE.
Inte som bevis på min mänsklighet.
Men att jag ångrar mig, tycker att mina tankar skändar flickan ? Det om något är väl bevis på min mänsklighet ? Ja!
Jag ångrar ju mina begär efter henne.
Hur ville jag gottgöra henne ? Jag ser på henne igen och blir ögonblickligen kåt.
Hon är verkligen mycket tilldragande.
De späda brösten, som nyfiket, lite vädrande söker sig upp under tröjan.
Kontrapostställningen som får jeansen att vecka sig i grenen.
Hade hon varit en väluppfostrad flicka som lekte på en fin skolgård klädd i fina kläder hade hon varit så oåtkomlig.
Ett orealistiskt lystnadsobjekt.
Hennes utsatthet gör henne extra eggande.
Jag kan se de runda ögonen gråta av den smärta jag tillfogar henne ; känna den salta smaken av hennes tårar på tungspetsen när jag slickar dem från hennes heta, lite kladdiga kinder ; ur hennes ögonfransar.
Känna hur det reflexrycker i ögonlocken när jag lägger tungan mot dem.
Känna hennes kropp hicka, darra och snyfta i mina armar.
Jösses!
Mjölkchokladen är långt borta från mina tankar när flickan drar lite extra hårt i kvinnans arm.
Hon betalar och de vinglar iväg.
Där försvann min mänsklighet.
Det behövdes bara en liten analys för att jag skulle våga möta mina egna begär, för att jag skulle överge det normsystem de flesta bekänner sig till.
Anledningen till att jag inte kastade omkull henne på golvet och våldtog henne eller drog iväg med henne någonstans var att jag skulle straffas för det.
Andra människor skulle omöjliggöra mitt handlande eller straffa mig för det om jag blev upptäckt.
Jag avstår från att skada andra inte därför att jag har en mänsklig relation till dem utan därför att jag inte skulle stå ut med att vara jagad.
På intet vis vill jag ta den risken.
Detta är en relation till andra människor som är motsatt de flesta andra verkliga eller potentiella vålds- och våldtäktsmän ( -kvinnor ).
Anledningen till att de kan förgå sig mot andra människor är att de saknar möjlighet till inlevelse i lidande.
För dem är det ointressant att försöka uppleva andras plågor.
De saknar fantasi.
DET ÄR DE ANDRA SOM INTE ÄR MÄNSKLIGA.
De själva är de enda människorna.
Det är som fiskaren som är likgiltig för fiskens plågor när han knäcker dess nacke därför att de ligger på en annan nivå än hans egna.
För mig är det tvärtom.
Jag förstår att andra kan uppleva lidande, kan lätt sätta mig in i vad det innebär.
Men överförandet till mig betyder ingenting därför att det är jag som inte är mänsklig.
Ena stunden ser jag mig som en gud i förhållande till människorna.
Jag står över dem och därför har jag rätt att behandla dem som jag vill.
Andra stunder känner jag att jag har förlorat min mänsklighet, att jag återigen måste försöka komma upp i deras gemenskap.
De glimtar av mänsklighet jag visar, som nu när jag ångrade att jag kände lust till flickebarnet ÄR LÄTTA ATT KOMMA TILL RÄTTA MED!
Jag tar in ytterligare en öl och sjunker in i musiken.
Hetken, pitken... Fantiserar om finska bussresor.
Att sitta fram, snett bredvid chauffören.
Lite svettig i sin vita skjorta styr han dödligt säkert genom landskapet.
Vid terminalerna går jag av och dricker öl, köper tidningar.
Känner den varma doften från de stora däcken och den heta asfalten.
--- Svensk ? Han pekar på tidningen bredvid mig.
Jag tänker störa dig, fortsätter han.
Jag ler och han dimper ner --- med ett ölglas i handen.
--- Fan jag har missat båten.
Vet inte var jag ska kvarta i natt.
Men det är häftigt grabben.
Oj, häftigt!
Han pustar.
De senaste åren har han inte passat en tid utom när systemet öppnar.
På 60-talet däremot, då han var resemontör och tjänade fyratusen rent i månaden vilket säkert är åttatusen i dag, då hade han skräddarsydda svidar och köpte inte kokta ägg i automater.
Sköljde inte ner dem darrhänt och djävlig med lättöl från korvståndet eller gatuköket, som det ju heter.
Han ser med tomma ögon in i den harmynta tjejens ögon ett par bord bort.
Hon är Kalevi-Sorsa-entusiast, lönsparare och bor i en etta inte långt härifrån.
Bestämmer jag mig för.
Efter en stund ser hon att han inte ser fast han ser och då bryr hon sig inte om att vända bort blicken en gång.
Han berättar för mig att han tillverkar gamla bilar.
--- Ungefär så här stora.
Han tecknar en kub på bordet bredvid ölen med händerna.
--- Och ibland frågar dom mig om jag inte kan göra någon större grej.
Men då får jag bekymmer vet du.
För det första så säger jag att det blir djävligt dyrt, inte bara tre gånger så mycket utan ännu mer och sedan kan jag inte alls garantera att de blir som dom tycker om och det är klart att dom drar öronen åt sig.
Han frågar mig vad jag gör och jag svarar försiktigt att jag skriver.
Det skiter han i.
--- Det är småföretagarna, fan jag har väl gjort och kursat en sex-sjuhundra bilar vid det här laget.
Tidigare hade jag bil och kunde ge mig iväg och sälja på andra ställen för att jag har snart pumpat ut den här stan, nej jag menar Stockholm naturligtvis, men den snodde dom för ett år sedan.
Det är för djävligt.
Och nu, den här bruden.
Vi var hungriga så det sved i magen på morgon men jag hade en bil så jag gick ut fast det var söndag och försökte kursa den.
Det var lögn, turister dom tittar men dom köper aldrig, fast dom är signerade och inget vanligt smäck.
Till slut hittade jag ett galleri där det var öppet och dom köpte direkt utan att vare sig pruta eller diskutera.
Men när jag kom hem så hade bruden dragit.
Så då söp jag ju till igen och det djävliga är att då måste jag se till att jag har några spänn till ett par mellis på morgon för annars är jag så darrhänt att jag inte kan greja någon ny bil.
Han visar med händerna hur lång elektroden är, så jag förstår att där kan man inte vara darrhänt.
--- Du vet man får ha olika tekniker.
Fast egentligen spelar det ju ingen roll för varje kund --- kund förresten, dom är väl människor som jag --- varje kund, kund, kund vet ju att man ligger pyrt till.
Så jag börjar på hundrafemtio och då går dom ner till hundra, jag säger hundratjugo, dom säger hundra och jag säger hundratio och sedan skiter jag i det och säger hundra och då tycker dom att dom lyckats fast jag hela tiden har satsat på hundra.
Egentligen är det alldeles för billigt.
Om jag inte var så pressad varje gång så skulle jag säkert få ut två- trehundra.
--- Hur lång tid tar det att göra en bil, frågar jag.
--- Det tar en hel dag.
--- Och så tar det en dag att sälja den ? --- Nej det går på en timme om det inte är söndag.
Det är inte svårt.
--- Kunde du inte greja någon som sålde åt dig ? --- Du, det är det som är grejen, att från första början ordna alltsammans själv.
Först, du fattar, då får jag vara i den här bilverkstan.
Fast jag hålls ju lite utanför.
Dom andra killarna förstår väl inte riktigt vad jag håller på med.
Men då måste jag börja med att byta till mig materialet, genom att lova dom en bil om jag får material.
Sedan sitter jag där i svetsröken hela dagen och sedan när jag är klar så är jag djävligt nöjd.
Du fattar, ingen bil är den andra lik, det är karikatyrer ... oldtimers.
Så på morgon dagen därpå när jag knallar iväg och känner tyngden under armen och när jag går hem med lite stålar och vet att jag kan leva upp dom innan det är dags för en ny het dag, då mår jag djävligt bra... Men det håller väl inte länge till.
Jag lägger pengar på bordet, nog för det jag har druckit.
Hoppas han stjäl dom före servitrisen.
Vi svenskar måste hålla samman på Mosel.
Men jag stod bara inte ut med att sitta kvar.
Här kommer en man som var berättare.
En medryckare av bästa slag.
Jag sitter tyst och lyssnar, kyligt intresserad.
Birgitta blir glad när jag kommer.
Så där väldigt glad.
Hon lever som hon tror på.
Medan jag sitter i vardagsrummet och skriver klart detta brev, tar hon en dusch, gör sig fräsch.
Löser upp de smala hårda flätorna så håret böljar ut över hennes höga axlar.
Hon tror inte på kvinnans frigörelse.
Hon vill leva som en stor mans tjänarinna och tror att det går bra med mig.
När jag försvinner ur hennes liv kommer hon att känna sig lurad.
Men hon kommer inte att lära sig.
Hon kommer inte att bli en egen människa.
Vi är två ickemänniskor som tillfälligt lever tillsammans.
Men det är bra.
Snart ska hennes smidiga fingrar mjuka upp mina axlar, arbeta in någon kräm som jag blir alldeles varm i nacken av, smeka mina tinningar, leka med testiklarna.
Snart trycker hon sitt heta våta sköte mot mitt lår.
Snart förlorar vi oss i orgasm och sömn.
Flykten är befrielsen.
Plötsligt känner jag en intensiv längtan efter dig.
Om du vore här och med myror i rösten viskade att du köpt biljetter till Evanston i Illinois vars universitet vi skulle spränga i luften eftersom det redan existerat i 125 år ( jubileum i år ) eller kanske åka och bese lady G. Godivas obefintliga grav ( det var hon som på 1_000-talet red naken genom Coventry, endast höljd i sitt stora hår, som Tennyson lite försiktigt skriver ) för att betyga tillvarons jordnötter vår djupaste vördnad.
När du är sjuttio år kommer jag att dväljas i ditt minne som en av dom som förälskade sig i dig och som du höll på en mycket knapp armlängds avstånd tills ni båda tröttnade och han drog på sig manchesterkostymen och raggade upp något hopplöst kött på Mosel.
Häromdagen undersökte Birgitta försiktigt om jag var hågad att fotvandra med henne på Kreta någon vecka i höst ( vem vandrar inte på sina fötter ? ) Det var inte du som undrade och det var jag inte.
28 Detta blir mitt sista brev till dig.
Jag har känt att det var några frågor jag måste behandla för att nå klarhet.
Därefter har jag ingenting att tillägga.
Du kanske undrar varför jag skriver från Åbo.
Det är ju meningen att jag ska vara i Forssa och ingenting av det jag låtit framskymta visar att fältarbetet inte skulle vara framgångsrikt.
Det beror på att jag tappat tron på det jag gör.
Jag är övertygad om att min forskning inte bara är värdelös utan direkt skadlig.
Människor är skapade för att leva inom sina kulturella system --- med övertygelsen om att de sociala gemenskaper de är födda inom är de enda sanna.
Min forskning går ut på att skapa kunskap om olika kulturer.
På så sätt bidrar jag till en värderelativism --- till människans förvirring i världen.
Varje kultur bör vara omsluten av sin egen inifrån konstruerade världsbild, som en bubbla, vars funktion är självtätande, självslutande mot alltför främmande influenser.
Men mitt arbete bidrar till att detta blir alltmera svårt.
Min forskning bidrar till det stora beviset om att lyckan inte är sann, endast subjektiv.
Det gäller likaväl när jag visar att skilda värdesystem finns som när jag visar att människor i detaljer uppfattar livet mycket olika.
Det finns olika sätt att uppfatta allt.
När jag kastar en sten till exempel, så uppfattas det inom mitt kulturella system som en aggressiv kausal akt.
Det är skadligt för mig att veta att navaho-indianerna istället menar att jag egentligen aktualiserar stenens rörelsepotential, eller att grönlandseskimåerna helt enkelt beskriver det som att stenen lämnar min hand.
Det finns inte längre något riktigt sätt att uppfatta en så enkel sak som ett stenkast på, endast en mängd perspektiv.
Jag tror att den västerländska människan --- med vetenskapens hjälp --- sprängt den kulturella ramen.
Vi är inte längre inneslutna i kulturella gemenskaper utan vi har individuella måttstockar som vi använder för att sortera de impulser och möjligheter som strömmar emot oss.
Kan jag nå lyckan genom att bli buddist, ja då blir jag det ett tag, kombinerat med soyadiet, bomullsskjortor från Indien, hemkänsla i Sveg, ideologisk förankring hos Marx, Sartre och Laing, kvinnosyn från farsan etc. Vi plockar ihop oss själva till alldeles egna individer därför att det vi söker är inte samhörighet, gemenskap, trygghet eller spänning utan LYCKA.
Kan vi lura oss själva till att tro att vi når lyckan genom att fara till Singapore och bränna ner Rolleiflex' nya fabrik där så gör vi det, eller också når vi lyckan genom att bli förortsbor med stadig månadsinkomst och nära till snabbköpet.
Alla livsvärden och möjligheter blir medel i vårt sökande efter lyckan.
Vi prövar dem och kan också förkasta dem och söka helt andra medel.
Plötsligt överger hemmafrun i Bollmora sin man och sina barn och far till Libanon med en fanatisk arab.
Varför gör hon det ? För att de båda livsmönstren är förenliga, för att hon lever i denna kulturella bubbla ? Nej.
Eller tag romer.
Två saker betyder mer än allt annat för att en rom ska förbli en rom : socialisationen och endogamin.
Om en rom inte gifter sig med en romni blir det ett djävla liv.
Det är inte en sekund snack om deras eventuella lycka utan det uttrycks i termer som svek etc. och konflikten kan bli mycket hård.
Men finlandssvenskar, de håller bara på det första målet : att uppfostra sina barn till finlandssvenskar.
Det är viktigt.
Man tar till och med risken att barnen inte blir fullständigt tvåspråkiga, för det blir de inte genom svenskspråkig skolgång.
Finnarna kan mycket ofta höra om det är finlandssvenskar de talar finska med eller ej.
Så länge barnen är barn så kontrollerar föräldrarna deras identifikation.
Man hoppas på att barnen ska få svenskspråkiga vänner och på grund därav gifta sig inom gruppen.
Men ändå är det många äktenskap som går över språkgränsen.
Varför det ? Varför blir det inte ett djävla liv när man gifter sig ur gemenskapen ? Varför stannar det vid att far- eller morföräldrarna " hoppas " att de blivande barnen kommer att lära sig svenska och att hemmaspråket blir svenska ? Helt enkelt därför att lyckan är ett överordnat mål --- vilket det absolut inte är för romer.
Barnen får gifta sig med vem fan som helst bland finlandssvenskarna.
Så länge det förefaller bli lyckligt så ställer föräldrarna upp.
Släpar älsklingsbarnet hem en neger eller turk så är det ju lite upprörande till en början, men avgörande för hur relationerna med svärföräldrarna ska bli efter den första upprördheten är om kontrahenterna verkar vara lyckliga med varandra.
Och naturligtvis personliga egenskaper.
Vi har ett kulturellt mönster men det finns ingenting som säger att lyckan måste finnas inom detta mönster.
Tror vi att den står att finna någon annanstans så kliver vi dit.
Etnografi blir inte ett verktyg för kunskap, utan ett verktyg som utplånar gränserna mellan olika livsmönster.
Människan blir stående med en förvirrande mängd uppgifter om en alldeles för stor värld.
Vetenskapen blir ett verktyg för kulturlöshet, ett verktyg för att skilja individen från sina gemenskaper, ett ensamhetsverktyg.
Om kultur är detsamma som en moralisk ordning som visserligen manövreras i det dagliga livet men ändå kan betecknas som en moral, så studerar jag egentligen inte kultur när jag studerar mänskligt liv som ett strategiskt samspel.
Därför att då utgår jag inte från moralen utan från rationaliteten.
Möjligen kan vi skilja på två olika slag av rationalitet, dels en inomkulturell rationalism, det vill säga människor handlar logiskt med referens till de värderingar och kunskaper de har.
Känner vi deras situation och värderingar, så blir också deras handlande förståeligt.
På så sätt blir alla handlingar rationella.
Men när människor reagerar mot denna definition av rationalitet så gör dom det inte därför att irrationalitet därigenom blir uteslutet ( så lyder ju ett motargument ) och att rationaliteten därigen skulle upphävas som meningsfullt begrepp utan därför att det också förefaller finnas en rationalitet som är överordnad kulturen.
En rationalitet som har sin grund i något slags rent förnuft.
Och är det egentligen inte denna form av rationalitet som jag och andra humanforskare ständigt är på jakt efter ? Visst säger vi att vi är etnocentriska och inte går utanför vår egna kulturella referensram, men är det sant ? Det finns en särskild vetenskaparnas kulturella värld där olika former av logik är gudar.
Och att denna logik är överordnad den kulturella värld vi lever i --- eller i varje fall oavhängig --- visas av att den ibland kommer i konflikt med forskarnas vardagsliv, lärarroller etc. Om vi säger att en skola hyllar en vetenskaplig riktning så skulle vi kunna säga att det är en kulturell norm för " vetenskapskulturen ".
Men om den utmanas så sker det med hänvisning till dess förklaringsvärde och meningsfullhet när det gäller att beskriva och förklara --- det vill säga förstå --- mänskligt liv.
Utmanaren kanske i en del fall blir krossad i maktspelet men det är inte med referens till makt han utmanar utan därför att han anser sig känna till en större sanning, en bättre sanning.
Och han hoppas bli bedömd med någon sorts från samhället fristående, överordnad rationalitet som måttstock.
Den inomkulturella rationaliteten skulle inte vara begriplig om det inte fanns någon högre rationalitet --- en särskild förnuftskultur om man så vill men av helt annat slag --- eftersom den värdemässigt likställer alla kulturella yttringar.
Värden är inomkulturella --- inte på något sätt absoluta.
Nu ska jag försöka gå vidare på detta så att vi kommer fram till det allvarliga.
Om vi förespråkar och lär ut att mänskliga värden är relativa blir vi den mänskliga gemenskapens underminerare --- faktiskt också mänsklighetens dödgrävare.
Vi kan inte samtidigt predika värderelativism och livets meningsfullhet.
Därför att vi är förespråkare för det kulturlösa samhället --- som vi blir genom att referera till en högre rationalitet --- är vi också förespråkare för meningslöshet, så länge vi inte har någon högre kultur eller religion att erbjuda.
Tag en konstnär till exempel.
Han målar ett träd.
Han tycker att han gjort något meningsfullt, något vackert.
Andra människor tycker det är vackert.
Javisst, säger vi, detta är vackert, men det är en inomkulturell värdering.
En japan kanske skulle tycka att det var rent fult, att en vägg var vackrare utan konstverk.
Vad som är vackert och vad som är fult är kulturella värderingar.
Det finns inget som är vackert eller fult i sig.
Detta kanske låter lite löjligt : konstnären kanske bara svarar att han målade det han ville och andra människor vars omdöme han uppskattar tycker att det är vackert och han är nöjd med det.
Men jag undrar om det är så enkelt.
Vad man sått är ett frö av tvivel.
Vi blir förespråkare för att varat i sig är meningslöst.
Vi visar att det är varat för andra som gäller.
Men om det är en seriös konstnär, så målar han väsentligen inte för andra utan han målar för att uttrycka ett vara i sig.
Om det inte finns några värden i varat i sig, vad är det då för mening att söka dessa ? Han kan lika gärna ta steget fullt ut och bli porträtt- eller beställningsmålare eller avsiktligt måla för att tillfredsställa en viss grupp av kritiker t.ex. Vad vi talar om för honom är att han borde göra klart för sig att värden är inomkulturella fenomen och inte bedra sig med att tro att värden är absoluta på något sätt.
Det finns ingenting som är vackert.
Nu menar jag att detta inte är ett sofistiskt resonemang.
Jag blir mer och mer övertygad om att vi befinner oss inne i en jättelik mänsklig process som syftar till att medvetengöra människor om att värden är relativa, dvs. att kulturen är meningslös.
Om vi utgår från att varje samhälle har den vetenskap den är värd, så stämmer detta heller inte så illa.
Strukturfunktionalisterna tenderade att uppfatta de samhällen de studerade som moraliska system därför att de själva levde i moraliska system.
Nya etnografer tenderar att studera samhällen som strategiska system därför att de själva lever i strategiska system.
Detta är givetvis inte absolut menat utan det handlar om tendenser.
Men om det är sant är det förskräckande.
Snart blir kultur bara en variabel i det mänskliga samspelet för etnograferna --- precis som etnicitet.
Människor kommer alltid att hysa värderingar, men dessa värderingar kommer att bli allt svårare att urskilja på ett samhälleligt plan.
Värden blir individuell egendom, vilket i sin tur leder till att människor inte kommer att ha något ansvar för samhället.
Samhället blir en scen på vilken man spelar men för vars existens man inte blir medansvarig.
Politikerna och samhällsskaparna kommer inte att styras av ideologier längre --- det finns ju inga normer som är allmänt omfattande --- utan av kampen om makten.
Detta leder på sikt till att samhället rasar samman eller --- vilket är troligare --- att det blir godtyckligt och kommer att uppfattas som en begränsning av den individuella friheten, en tvångströja.
Om vi tar den gamla bondbyn som exempel så tror jag inte det var så där.
För de egendomslösa var det kanske en hårdare miljö än för bönderna men i stort sett var nog individernas sinnen moraliskt synkroniserade med det samhälle de levde i.
Man hade ansvar för samhällets fortbestånd därför att man var delaktig.
Vi är inte delaktiga i samhällets drift utan det är något som vi överlåter på avlönade specialister --- så att vi kan ägna oss åt att odla vår egen individualism.
Kollektivismen är inget värde utan endast en nödvändighet --- i den utsträckning som behövs för att vi ska kunna upprätthålla vår individualism.
Om det ligger något förnuft i de här tankarna är konsekvenserna vidriga.
Vi propagerar för vetenskapen som kunskapssystem och detta är ett värdesystem som påvisar värderingars falskhet genom att påvisa att de är inomkulturella.
De är inte verkliga utan fantasier, fenomen som vi lika gärna kan kalla för vidskepelse, konservatism, galenskap, religion, indoktrinering etc. DET ÄR VETENSKAPEN SOM GÖR MÄNNISKAN OTRYGG.
Om det inte vore så att människor måste producera för att kunna överleva så skulle vi som kulturlösa kunna liknas vid råttor som sprang omkring i ett väldigt palats, som skapats av tidigare varelser som trodde de egna värdena var universellt giltiga --- och därigenom --- värden.
Men nu är det inte mycket bättre.
Vi lever i detta palats och det byggs ständigt till på alla möjliga och omöjliga sätt.
Vi fyller det med bråte.
Men vi producerar inte för att pryda och förbättra det gamla palatset utan därför att i annat fall kommer vi inte att få föda och förnödenheter så vi kan leva våra verkliga individuella råttliv.
Hela den väldiga materiella värld vi skapar runtomkring oss är endast en biprodukt i vår jakt efter att leva våra individuella eller privatiserade liv.
Det är alltså riktigt att studera mänskligt liv som ett strategiskt spel mellan individer och smågrupper, som inte upplever någon medansvarighet i den scen de ständigt bygger på och förändrar.
Är det inte en ruskig tanke --- att forskare börjar finna det adekvatare att studera strategier än kultur ? Och mitt i detta hjul sitter jag.
Jag är aktiv när det gäller att klargöra värdenas relativism, det vill säga deras falskhet.
Jag brukar berömma mig av att jag inte tjänar kapitalismens intressen.
Men om detta resonemang är riktigt är jag ännu farligare än någon kapitalist --- på sikt.
Därför att jag aktivt hjälper till att övertyga människor om att det finns inga andra giltiga värden än de som de själva hyllar.
Detta sker ideligen i små portioner.
När Torsten Svensson i Forssa frågade mig om jag tyckte de levde ett bra liv, han och Karin, så svarade jag honom att så länge han tycker det själv så är det så.
Därigenom frånkänner jag högre värden deras giltighet.
Gå in på en arbetsplats och se hur få människor där som känner genuin arbetsglädje.
Detta beror inte bara på att kapitalismen skulle ta ifrån människor arbetets mening.
Det beror --- tror jag --- mera på att vi har ett tankesystem som inte hyllar värden.
Vi kan endast påvisa arbetets mening för arbetarna med att referera till en högre rationalitet.
Vad är det som säger att kinesiska arbetare blir lyckligare i sitt arbete bara för att de lever i ett kommunistiskt samhällssystem än svenska arbetare som lever i ett kapitalistiskt ? Det beror naturligtvis på att det i Kina finns kollektiva värden som legitimerar den givna ordningen och därigenom tillerkänner arbetet värde inte bara som medel utan också som en tillvaro i sig.
Det vill säga de kollektiva värderingarnas giltighet blir nödvändig för en individuell trygghet --- inom kollektivet.
Jag är övertygad om att det finns tänkare som kan visa vansinnigheten i den gryende kinesiska industrialismen på samma sätt som det finns gott om folk som kan visa vansinnigheten i det kapitalistiska systemet.
Om de fick något inflytande skulle de kunna beröva arbetet i Kina dess meningsfullhet på samma sätt som skett i västerlandet.
Arbetaren i det gamla patriarkaliska samhällssystemet hade det förmodligen bättre än många arbetare har i dag trots materiell nöd därför att han trodde på meningsfullheten i det system han levde i och därigenom förmådde uppleva arbetets meningsfullhet.
Egentligen är det alltså det värdesystem som möjliggör kapitalism som är roten till vårt allt kulturlösare och ondare samhälle.
Rationalismen blir det onda samhällets motor och denna motor har jag varit delaktig i att förbättra.
Men inte nu längre.
--- Jaha, då skulle vi vara framme då, sa taxichauffören och stannade bilen framför en grön grind med siffran 4 på stolpen.
Eftersom hans passagerare inte svarade och inte heller gjorde någon rörelse för att stiga ur, vände han sig hastigt om.
--- Hur är det här då, frågade han i en ton som var lika delar otålig och medlidsam.
Den unga flickan i baksätet på bilen satt orörlig med ögonen slutna.
Det glåmiga gryningsljuset föll över hennes ansikte och chauffören såg nu tydligare än då hon steg in vid sjukhusporten det stora blåmärket vid ögat.
Hon hade bomullstussar i bägge näsborrarna och framsidan av hennes ljusa blus var nedsölad av blod.
Chauffören steg ur och gick runt och öppnade bakdörren vid flickans sida.
--- Hur är det här då, upprepade han med högre röst.
Är du sjuk ? --- Åh ... förlåt ... Flickan öppnade ögonen och såg sej förvirrad omkring.
Åh, är vi redan framme ... Hon började rota i sin handväska för att få fram pengar.
Jag har --- jag har så himla ont i huvet, mumlade hon ursäktande.
--- Jag kan hjälpa dej in, sa chauffören och nu lät han bara deltagande.
Tog henne under armen och ledde henne uppför trädgårdsgången upp mot den röda trävillan med sin gammaldags förstukvist och sitt frodiga vildvin.
--- Har du nyckel ? --- Ja, det tror jag ... Hon började böka runt i handväskan igen.
Han stod kvar och väntade tills hon fick fram nyckeln.
--- Inte för det angår mej --- men har du varit med om en trafikolycka eller nåt ? --- Nä ... inte precis, sa flickan och började gå uppför verandatrappan.
Tack så hemskt mycket för hjälpen, det var verkligen jättesnällt ... Hon sluddrade lite för överläppen var svullen.
Ajö och tack ... --- Hej då.
Just som han skulle vända sej om för att gå, hörde han henne mumla något.
--- Vad sa du ? --- Jo, jag sa att jag har varit i slagsmål.
--- Å, fan.
Väl inne i tamburen satte hon sej hastigt på stolen vid spegeln.
Nästan ramlade ner.
Det kändes som om hon skulle svimma.
Illamåendet kom i vågor, kallsvetten rann utmed ryggen.
Hon frös och var dunkande het på samma gång, huvet värkte, hela ansiktet värkte.
Gud, så väl att pappa och mamma var på landet.
Och ändå --- det skulle ha varit skönt att inte vara ensam ... med det här som snurrade för ögonen ... och knäna som liksom bara vek sej.
Hon måste försöka att komma i säng.
Doktorn hade ju gett henne några smärtstillande tabletter vad det nu var.
Och sagt att hon gott kunde ligga en dag eller så, ifall hon kände sej dålig.
Men först måste hon ha något att dricka --- massor av kallt vatten.
Hon reste sej upp och tog stöd mot det lilla spegelbordet.
Svängde runt och blev stående framför spegeln, orörlig.
--- Herregud, sa hon högt, herregud, det är inte klokt!
Det var bara inte klokt hur hon såg ut.
Vidrig.
Blåtira, läppen svullen som ett gristryne, näsan uppstoppad och tjock med blod kring näsborrarna, blusen fläckig och trasig ... Omgiven av spegelramens förgyllda blomsterkrusiduller.
Hon lyfte handen och plockade försiktigt bort bomullstussarna ur näsan.
Tog ett djupt andetag --- nä, nu blödde det inte längre ... Tänk om pappa och mamma hade sett henne nu.
Och tänk om dom hade vetat ... Hon snyftade till och tog sej om huvet.
Måste försöka komma i säng.
Fastän det verkade nästan oöverkomligt att ta sej uppför trappan.
När hon kom mitt på vardagsrumsgolvet blev hon stående ett ögonblick.
Gryningen hade klarnat och morgonljuset fyllde rummet.
Det hemvanda prydliga välstädade rummet med sina krukväxter och sina ryor och sitt nybonade golv slöt sej omkring henne som ett --- hånskratt.
Det här var hennes hem, hennes lugna vänliga hem.
Med pendylen på spiselhyllan, släktfotografierna på pianot och vita volanggardiner som mamma nyss hade tvättat och strukit.
Trots den svullna näsan kände hon lukten av äpple från en skål på bordet, äpplen från trädgården.
Från köket kom en kvardröjande doft av lingonkok.
Och här stod hon med sin flåsande mun, sitt svullna ansikte, sin äckliga lukt av blod och spyor i halsen och desinfektionsmedel i näsan.
Som en främmande overklig varelse, som hade trängt sej in hit i tryggheten.
Nån som inte hörde dit.
Nån med ett värkande huvud fullt av suddiga tankar.
Som i en mardröm.
Alldeles nyss --- i går kväll hade hon gått igenom det här rummet på väg till Birgittas födelsedagsfest.
Med nytvättat hår och i sin nya blus.
Hon hade stannat till och vattnat blommorna, tittat sej en sista gång i spegeln, bättrat på skuggan på högra ögat.
Kollat allting --- fönstren, spisen, nycklarna.
Glatt sej väldigt åt att vara bjuden på party --- det var inte så ofta.
Och nu.
Nu hade världen störtat ner över henne.
Allting var förstört.
Allt som hade varit så fint och bra.
Nu när det äntligen hade börjat hända nåt.
När hon äntligen hade börjat få lite kul.
Bli bekant med folk, känna sej hemmastadd, accepterad.
Inte bara vara en utböling från vischan nånstans som talade en löjlig dialekt.
Och så skulle allting bli förstört.
Lennart hade förstört det.
Hon satt halvt avklädd på sängkanten och stirrade framför sej.
Huvudvärken dundrade, spykänslan var på väg upp ur maggropen igen.
--- Å, mamma, mamma --- jag hatar honom, jag hatar honom!
Utan att ta av sej resten av kläderna la hon sej försiktigt ner i sängen.
Det var skönt i alla fall att ligga, att känna örngottets svalka mot nacken.
Men när hon blundade började rummet snurra och svimningsångesten kom över henne igen.
--- Fan vad jag mår tjyvtjockt ... kanske jag har fått en hjärnskakning i alla fall ? ? Men skulle inte det där pulvret börja verka snart ? Doktorn hade ju sagt ... Med vidöppna ögon låg hon och stirrade upp i taket som blev allt vitare ju högre solen steg --- nånstans långt borta utanför rullgardinen.
Utan att röra på huvet trevade hon efter vattenglaset på bordet.
Fick fram en näsduk under kudden, hällde vatten på den och la över pannan.
Vattnet rann i små rännilar utmed tinningarna och halsen, in i håret.
För en kort stund gav svalkan lite lättnad och höll paniken nere.
Om hon bara inte kräktes igen.
Om hon bara kunde få sova.
Bara ligga stilla.
Inte tänka.
Då kom gråten igen.
Försöka sjunka ner i dvala.
Men sömnen ville inte komma.
Fastän illamåendet och värken sakta drog sej undan, kom ändå inte sömnen.
Tvärtom kändes hjärnan otäckt klarvaken.
Herregud, vad hon hade glatt sej åt den här kvällen ... Hon, Helena, var bjuden på ett av Birgittas berömda parties!
Födelsedag och allting.
Hon hade köpt present --- en LP med Tommy Körberg fast den hade tagit hennes sista månadsslantar.
Ny frisyr och nya skor.
Och Lennart var bjuden.
Det var första gången i sitt liv som Helena hade gått bort med egen kille.
Som hon hade glatt sej.
Och så blev det så här.
Och ändå hade det ju börjat så bra.
Jättefestligt ordnat med marschaller vid grinden och massor av ljus och sånt och massor av gott käk, vin i en stor blå bål med citronskivor som simmade ... Fin stämning från början, lagom mycket folk, mest såna hon kände från skolan, men också några kusiner till Birgitta och några från gamla nian.
Birgittas föräldrar var ju borta, så det är klart att det blev lite stimmigt.
Birgitta körde alla sina nya skivor, dom dansade och snackade.
För första gången sen hon flyttat hit kände hon sej inte utanför.
Mycket var Lennarts förtjänst.
Han var på jättegott humör, hade med sin nya gitarr och sjöng.
Fick massor av applåder.
--- En jävla schysst kille du har krokat upp, sa Leffe när dom dansade.
Ja, det hade verkligen varit jättetrevligt ända tills Svenne kom.
Han dök bara upp, påstod att han gått förbi och hört musiken genom dom öppna fönstren ... Ville snacka om gamla tider, sa han.
Ingen hade träffat Svenne sen grundskolan, men han bodde ju nästan granne med Birgitta.
Nu seglade han in i kostym och slips och lekte playboy!
Hade varit utomlands och snackade engelska, jobbade i sin pappas firma.
Spelade apa och bjöd på vodka ur en helbutelj.
Tuff som sjutton och för all del ganska festlig till att börja med.
Stämningen steg, vodkan gick runt, skratten blev gällare.
Om han bara inte hade fått för sej att han skulle dra fram den där fåniga gamla historien från nian ... När han och Helena hade haft ihop det ett litet tag.
Några veckor, då hon var himla smickrad över att han över huvudtaget såg henne.
Då hon gjorde nästan vad som helst för att komma med i innegänget.
Men bara nästan.
Bara tills hon upptäckte att han krökade en hel del.
Och att han slagit vad med kompisarna att han skulle ha henne på rygg inom en månad.
Gud, vad hon hade avskytt honom, efteråt.
Och nu stod han där och fånade sej framför henne.
Ville kramas och pussas för gammal vänskaps skull ... gick på om hur fantastiskt fint dom hade haft det tillsammans.
Lät liksom påskina att dom faktiskt hade varit så gott som förlovade!
--- Upptäckte förstås genast att hon höll ihop med Lennart, dunkade honom i ryggen och blinkade menande ... Och dom andra flabbade och spelade med, dom flesta tyckte visst att han var jättekul, flaskan gick runt igen.
Lennart vart sur men höll god min.
Men när flaskan kom till honom så vägrade han dricka.
Det var väl så det började.
Det var när Svenne ville tvinga i Lennart mer vodka och han vägrade.
--- Tack det är bra för mej, sa han lite kort.
--- Äh ... vad är du för en jävla dönicke, va ... drick du ... det kan du behöva ... Men Lennart vägrade och sköt undan Svennes hand med flaskan.
Det var då Svenne satte igång och tråkade honom på allvar.
Dillade om mammas gosse och om att Lennart var feg och frågade om han händelsevis hade permission från torken och sånt där.
Helena hade försökt lugna ner honom.
Men han bara flinade och fortsatte att fjanta sej.
För att bryta snacket föreslog Leffe att Lennart skulle ta en låt på gitarren igen.
Men han hade knappt börjat knäppa på strängarna och leta efter tonarten, förrän Svenne går fram till radiogrammofonen och lägger på en skiva.
Nån stänger av.
Svenne flinar och sätter på igen.
Släntrar över golvet och börjar dra i en av tjejerna som sitter på golvet.
--- Kom nu så ska vi dansa ... det orkar inte fan höra på en sån där jävla trubadur!
I förbifarten knuffar han till Lennart.
Gitarren glider ur händerna på honom och faller i golvet med en dov smäll.
Sen händer allting väldigt fort.
Blixtsnabbt står Lennart mitt på golvet och ser alldeles vild ut.
Det blir dödstyst i rummet.
Och lika plötsligt ligger Svenne i en hög framför Lennart med blodet forsande över ansiktet.
Det är overkligt som på film.
Helena sitter på en stol och bara stirrar.
Hon hör förskräckta rop och svordomar.
Några av dom andra killarna går fram och försöker trycka ner Lennart i soffan.
--- Ta inte i mej, skriker han.
Men nån tar tag i hans arm och han slår sej fri ... ett litet bord slås omkull och en väldig kristallvas faller i golvet med ett brak.
Birgitta börjar gallskrika.
Helena bara sitter och stirrar fånigt på Lennart som fortfarande står kvar på samma plats, en av Birgittas kusiner sitter bredvid Svenne på golvet och baddar hans ansikte med sin näsduk, som hon doppat i mellanöl.
Dom andra står och sitter runt omkring, i underligt stela onaturliga ställningar.
Tysta.
Bara Birgitta fortsätter att skrika.
Om bara inte Birgitta hade börjat skrika på det där viset ... Om bara inte Birgitta hade börjat skrika så hade det nog ordnat upp sej.
Hon skriker som en siren.
Som om nån höll på att bli mördad.
--- Håll truten, ryter Leffe åt henne.
Du väcker upp hela kvarteret!
Och snart börjar telefonen ringa.
Men ingen kommer sej för att svara.
Folk bankar på ytterdörren.
Svenne har kravlat sej upp och står och hånflinar i all röran.
Blodet rinner ner över hans gula slips.
Han vacklar fram mot Lennart och säjer nåt som Helena inte kan höra.
Men hon hör Lennart.
--- Vill du ha mer stryk, din förbannade snobb, skriker han.
Hon rusar fram.
--- Nej, nej, du får inte Lennart, du får inte!
--- Lägg dej inte i det här för helvete!
Hans ögon är vilda och främmande.
Eller är du rädd om din lille fascistjävel, va ... Svenne flabbar till.
Hon hinner fram just som Lennart svänger ut med armen för att ge Svenne ett nytt slag.
Det träffar Helena istället, hon ramlar ikull och slår ansiktet mot en stol.
Birgitta fortsätter att skrika som en vansinnig.
Sen måtte Helena ha svimmat av ett tag.
Det blir så bökigt allting.
Folk springer omkring, dörrar slår, främmande höga röster.
Nån ropar --- akta dej för glasskärvorna, lägg henne här!
När hon vaknar till på en soffa ser hon två poliser storma in i rummet, dom griper tag i Lennart och bryter hans armar bakåt upp mot ryggen.
Han gör våldsamt motstånd, sparkar och slår hit och dit med skallen, får loss en arm och fäktar med den.
Han träffar tydligen den ene polisen med ett slag under hakan.
Polisen svär till.
--- Låt bli, skriker hon.
Till slut får dom fram handbojor och släpar ut honom.
Några tjejer gråter högt, dom flesta står tysta och handfallna.
Helena böjer sej över soffkanten och kräks.
En telefonsignal skräller genom det söndagsstilla huset.
Upp till tio gånger ljuder signalen innan det blir tyst.
Helena sover.
Tungt och snarkande på rygg.
Det är inte första gången telefonen har ringt den här förmiddagen, ihållande envist bönfallande.
Inte förrän pendylen i vardagsrummet slår tre gälla slag lyckas ljudet tränga igenom hennes djupa pulverdvala.
Långsamt och motvilligt stiger hon upp till ytan, rör försiktigt på huvudet, ligger sedan stilla och stirrar oseende på den blommiga kretonggardinen som fladdrar lätt i vinddraget från det öppna fönstret.
Hon försöker svälja men gommen är torr och sträv som sand.
Ögonen känns svullna, smala som springor.
Långsamt trevar tankarna runt.
Långsamt försöker hon samla ihop bitarna av gårdagen och natten.
Innan hon ännu är fullt medveten vet hon att något hemskt har hänt.
En obestämd kväljande förtvivlan ligger som en sten i bröstet.
Hon lyfter upp händerna och klämmer på sitt ansikte.
Det ömmar visserligen över kindbenet vid ögat och över näsan.
Men svullnaden i näsan har lagt sej och hon kan andas som vanligt igen.
Läppen är fortfarande tjock och huvudet värker.
Men det är ändå inte det fysiska onda som har övertaget.
I natt hade hon bara varit upptagen av sej själv och hur tjyvtjockt hon mådde.
Rasande på Lennart för att han hade förstört alltsammans.
Lennart själv hade liksom kommit bort i den allmänna chocken.
Nu dök han upp, Lennart från i natt.
Den skrämmande okände Lennart med otäckt förvriden mun och ... elaka ögon ... hårda och vassa som ... som svarta kol.
Och rösten --- rösten skar i hennes öron, en främmande läskigt rå röst.
Hon rös till.
Blundade och försökte leta fram bilden av den andre Lennart, den som hon kände.
Han med bruna snälla vardagsögon och långa lena mustascher, den ivriga glada munnen med sin stora hörntand.
Ärret vid tinningen efter ishockeyklubban, skrattrynkorna vid ögonvrån.
Den Lennart som hon tyckte så väldigt mycket om.
Hon försökte hålla kvar hans snälla ansikte men det gick inte, den nye främmande farlige trängde sej emellan.
Hon satte sig upp i sängen, drack en klunk vatten.
Från byrån mötte hon sin pappas ögon på fotografiet.
Hans bleka allvarliga ögon.
Å, pappa --- pappa som avskydde människor som inte kunde behärska sej.
Som tycker att man är en ... vilde om man slåss.
Att slåss är vidrigt och primitivt.
Förnedrande.
Oförlåtligt.
Pappa hade fått stryk av farfar med rotting då han var barn.
Och han hatade honom så länge han levde.
Å, vad det var svårt och virrigt.
Det är klart att folk inte kunde få gå omkring och slåss.
Kunde man nånsin försvara våld.
Kunde man det ? Hela världen var ju full av våld som en massa hyggliga människor godtog som nödvändigt.
Och ändå var ju misshandel på nåt sätt det vidrigaste av alla brott.
Det fanns ju folk ... vanliga människor som misshandlade sina små barn så dom dog.
Och folk som slog ihjäl försvarslösa gamlingar ... När man tänkte på sånt ville man ju gallskrika och kräkas och slåss.
Så otäckt.
Man ville slåss själv, göra allt möjligt avskyvärt ... för att hämnas det avskyvärda.
Hon kom att tänka på i natt.
På polisstationen.
Kommissarien eller vad han var, som hade tagit upp hennes berättelse.
Våld mot tjänsteman är en allvarlig sak, hade han sagt då hon hade försökt förklara.
Försökt tala om hur fräck Svenne hade varit.
Och om hur poliserna hade kastat sej över Lennart och vridit hans armar.
Kunde väl ha försökt snacka med honom först.
Två unga starka killar med batonger och allting --- klart han gjorde motstånd.
Klart man gör motstånd när folk gör en illa ... om man är ilsken och uppretad förut, så är det klart att man gör motstånd när dom ger sej på en så där!
Man blir väl inte snäll och lugn bara för att man får se en polisuniform ... Hon hade försökt säga det där till den där kommissarien.
Men han sa bara att våld mot tjänsteman är en allvarlig sak.
Det lät hemskt --- våld mot tjänsteman.
Våld våld våld.
Ordet dunkade i hennes värkande huvud.
Hennes Lennart var en kille som slogs, som brukade våld.
Kanske han hade gjort det förr ? Vad visste hon ? ? Hon visste ju verkligen inte mycket om hans förflutna.
Annat än att han haft en olycklig barndom och en pappa som var alkoholist.
Det är klart att det måste finnas orsaker till att folk slogs ... Men i alla fall.
Det skrämde henne.
Hon kände ett väldigt motstånd inom sej.
Kanske var det feghet.
Visst fattade hon att Lennart måste bli förbannad när Svenne tråkade honom.
Kanske var han lite påverkad också.
Men i alla fall.
Alla människor som blir arga slåss ju inte.
Tänk om han skulle få fängelse för det här.
Gud så hemskt.
Och vad skulle mamma och pappa säja.
Just nu kändes det som om hon aldrig ville se honom mer, tänkte hon hjälplöst och la sej ner på kudden igen.
Lät tårarna rinna.
Just som Helena druckit sin andra kopp kaffe vid köksbordet ringde telefonen igen.
Hon hade suttit och njutit av tystnaden i huset och den lätta lingondoften som kändes tröstande och trygg.
Vid andra signalen reste hon sej motvilligt.
Hon ville inte tala med någon.
Allra minst med Lennart.
Men det kanske inte var han, han var väl kvar hos polisen.
--- Helena --- det är jag.
--- Jaså, har dom släppt dej ... --- Ja, dom släppte mej redan i natt ... Och jag har ringt massor av gånger men du har inte svarat ... jag trodde faktiskt till slut att du var kvar på sjukhuset eller så ? ? --- Jag har sovit.
--- Men hur är det med dej ? Vad sa dom på sjukhuset ? Du förstår väl, hur förbannat lessen jag är för det här --- det var ju inte meningen att slå dej ... och dom där jävla snutarna drog ju iväg med mej, så jag hann ju inte få reda på hur det gick med dej ... Helena säj nåt ... hur är det ? ? Föll du mot en stol eller ... du blödde en massa det såg jag --- men du bröt väl inget ? --- Det är ingen fara med mej.
--- Men du låter så konstig ? ? Är du hemskt förbannad ? Men det var ju inte meningen ... --- Jag ... jag vet inte just nu --- jag känner mej mest ... virrig tror jag.
Men det är ju inte bara mej det är fråga om.
Hon teg ett tag.
--- Det förstår jag väl --- att det var en olyckshändelse ... Men det andra --- alltihop ... --- Men --- Helena!
Du --- du måste försöka förstå --- jag måste få försöka förklara för fan!
Kan vi inte träffas ? ? Nu meddetsamma ... Du --- jag har ett häftigt humör --- fast du kanske inte sett mycket av det --- men jag är inte nån jävla fajter annars må du tro, som klipper till vid minsta anledning.
Men jag kan bli jävligt arg när nån retar mej ... särskilt om jag har lite i mej men jag svär att nåt sånt här har faktiskt aldrig hänt förr --- du, Helena!
Jag måste få träffa dej, förstår du inte det och snacka ut ordentligt --- det är ju massor vi inte vet om varandra!
--- Ja, det är det ... tydligen.
--- Varför låter du så där konstig ? ? --- Jag är kanske lite --- chockad.
--- Av slaget menar du ? --- Inte bara av slaget ... --- Nä, det är klart att du är chockad och förbannad för att jag bar mej åt så där --- men just därför är det ju viktigt att vi träffas och snackar.
Och försöker reda ut det här!
Det var tyst i telefon en lång stund.
--- Helena, är du där ? ? --- Jo, Lennart.
Du ... du --- jag tror inte att jag orkar med att träffa dej just nu.
Faktiskt inte.
--- Vad menar du ? ? --- Precis vad jag säger.
Hon kände hur tårarna steg upp i halsen och grötade till rösten.
--- Men Helena --- du måste förstå!
Du måste försöka förlåta ... begriper du inte hur helvetes förtvivlad jag är över det här ?!
--- Jo ... ja ... jo, det är klart att jag förstår.
Och det är väl inte fråga om att förlåta ... det är väl inte så ... enkelt.
--- Men vad då då ? ? Han nästan skrek fram orden.
Bryr du dej inte om mej längre ? ? Helena!
! --- Jag vet inte, Lennart --- hon snyftade till --- jag ... jag vet ju inte själv --- låt mej vara ... jag måste ... jag måste tänka.
--- Ja, gör du det för faan --- så länge som helst!
Mej ser du inte igen ... Han slängde på luren med ett brak.
Helena stod kvar med luren i handen.
Hans otäcka röst ekade långt inne i huvet.
I hela rummet.
I hela huset.
Hon stod så i flera minuter, bedövad.
Så rusade hon in i vardagsrummet och slängde sej ner i soffan.
Hennes våldsamma snyftningar ekade i tystnaden.
Så småningom rann gråtkraften ur henne.
Hon blev liggande på rygg, utmattad och uppsvullen.
Soffans rosa shantungkuddar var fläckiga av tårar och snor, men hon såg det inte.
Pendylen slog sex slag.
Solen hade försvunnit ur fönstren och höll på att gå ner nånstans därute bakom idrottsplatsen.
En cykelklocka ringde ute på vägen.
Det slog i grannens garagedörr.
En slöjfisk knyckte till i akvariets gröna dunkel och försvann utom synhåll bland slingerväxterna.
Det kändes skönt att ligga och notera saker så där.
Välbekanta ljud och bilder.
Det hjälpte till att hålla kvar verkligheten.
Så att man inte bara gled ut i något främmande onaturligt tillstånd med en massa underliga tankar och rädslor.
Ett konstigt tillstånd där allting hade kommit i ... gungning.
Till exempel det här ... Det här med vem man egentligen var.
Innerst inne.
Om det här var att bli vuxen ... Kanske det bara var hon som var ... liksom efterbliven.
Kanske alla andra i hennes ålder förstod och visste mycket bättre.
Helena sträckte sej efter ett äpple i skålen på bordet.
Men hon kunde inte bita igenom det hårda skalet med sina ömma framtänder.
Fick nöja sej med att känna den blanka ytan mot kinden.
Trygghet trygghet.
Hennes ögon strök runt rummet igen.
Även om hon bott i det här huset i knappt tre år, så kändes det tryggt.
Barndomstryggt.
Nästan lika mycket som det stora huset i Floby, där dom bott i våningen ovanpå postkontoret.
Där dom hade bott så länge hon kunde komma ihåg.
Nu bodde dom här --- pappa och mamma och barn.
Bara dom tre.
Och hon älskade dom för att dom var hennes föräldrar som ville henne allt väl och dom älskade och skyddade henne.
Tidigt hade hon lärt sej att dom var mycket äldre än andra föräldrar.
Isynnerhet pappa.
Men det hade varit självklart.
Hon hade inte ens tänkt på det, förrän en kille i ettan frågade om postmästarn var hennes farfar ... Tidigt hade hon också fått lära sej att mamma var klen, hade migrän och trassel med magen.
Därför kunde man inte ta hem sina kamrater hur som helst, som andra kunde.
Därför fick man lära sej att ta hänsyn.
Man kunde ju inte spela grammofon eller ha radion på, när mamma hade sina migränanfall ... Men sånt blir ju också självklart.
Liksom en massa andra saker.
Som att man inte fick skrika när man hade slagit sej.
Och inte tala för högt.
Inte svära förstås, svära var obildat, sa pappa.
Och komma hem tidigt om kvällarna, så att mamma inte blev orolig.
Mamma fick inte bli orolig för då bråkade hennes mage ... Helenas ögon fastnade på det stora färgfotot på öppna spisen.
Pappa och mamma och Helena som baby.
--- Du kom i sista minuten, innan jag blev för gammal att få barn, hade mamma sagt, jag hade ju haft två missfall och trodde aldrig vi skulle få några barn.
Och så kom du till slut!
Det var efter Helenas födelse som mamma hade börjat bli klen.
Det var därför hon inte skaffat sej nåt nytt jobb.
Pappa trodde inte hon skulle orka med det.
Det var bättre att hon ägnade sej åt Helena och hemmet.
Och det var ju väldigt skönt att alltid ha mamma hemma, när man kom hem från skolan.
Fast ofta låg hon ju inne i sitt rum med nerdragna rullgardiner ... Men allt det där hade ju varit så självklart.
Hon tänkte aldrig på det.
Hon hade levt som en docka i ett dockskåp.
Liksom utan att tänka.
Det var inte förrän Lennart dykt upp i somras som nåt hade börjat hända.
Utom henne.
Och inom henne.
Inte bara det, att hon hade blivit förälskad på riktigt för första gången i sitt liv.
Hon hade också börjat att se saker med andra ögon.
Det hade liksom blivit ... en spricka.
En spricka i det där skyddande skalet kring pappa och mamma och barn.
I slutet av augusti var Lennart hemma på middag för första gången.
Det var pappa som ville se Lennart, så fort han hade fått klart för sej att Helena hade " fått en uppvaktande kavaljer " som han sa.
--- Pappa är lite gammal och himla noga med allting, men han är hemskt snäll, hade hon sagt för säkerhetens skull före besöket.
--- Det ordnar sej nog, skrattade Lennart, jag är inte så skrajsen av mej och förresten ska det bli fint att träffa dom --- du vet, jag har ju inte haft nån farsa sen jag var tie.
--- Dog din pappa då ? ? --- Nä, det var senare.
Men han flyttade hemifrån då.
Han teg ett tag.
Farsan var alkoholist --- han tog livet av sej ... --- Ååå ... --- Se inte så ängslig ut --- jag ska inte tala om det för din farsa!
Han kanske inte skulle gilla att du har ihop det med sonen till en alkis, va ... Om nån frågar, så säger jag bara att han är död.
En död farsa är ju oantastligt, för fan.
Men Lennarts första besök hemma hos Helena blev i alla fall inte särskilt lyckat.
Vad det nu berodde på.
--- Dom gillade mej inte, sa Lennart, när han och Helena träffades dagen efter.
--- Varför tror du det ? ? Det gjorde dom visst!
Mamma sa att hon tyckte, att du verkade så väldigt trevlig ... och ... väluppfostrad.
--- Äh, kyss mej --- väluppfostrad!
Han skrattade till.
Väluppfostrad, herrejösses, det skulle min morsa höra.
Men din farsa då --- vad sa han ? --- Tja --- han sa ... inte så mycket ... men du vet --- han snackar ju inte så mycket ... --- Där ser du att jag hade rätt!
Han gillade inte att jag inte var student och skulle till universitetet och sånt ... --- Äh, du inbillar dej ... Förresten, så går du ju på kvällsgymnasium fastän du jobbar på dagarna.
--- Skitsamma --- bara du gillar mej.
Han hade kysst henne hårt hårt så hon nästan tappade andan.
Men för Helena var det inte skitsamma.
Inte heller andra gången Lennart var hemma var nån succé.
Det var senare den kvällen --- när dom satt på en bänk bakom idrottsplatsen --- som Lennart plötsligt sa : --- Vet du Helena --- jag tror att dina föräldrar ... egentligen är väldigt olyckliga ... --- Vad menar du ? ? Varför tror du det.
Det var det dummaste jag har hört!
--- Jo ... ja ... åtminstone din mamma --- det syns ju på långt håll.
Men din pappa också, tror jag ... Han har så olyckliga ögon ... han verkar som ... jag vet inte hur jag ska säga ... som om han liksom ... vore instängd i ... en bur.
--- Du snackar!
Det kan väl inte du veta nåt om.
Som bara har träffat dom ett par gånger ... Ja, det är klart, att det kan verka som ... som om dom hade ganska tråkigt ... Det är klart, att det inte är så roligt för mamma att jämt ha migrän och ont i magen och aldrig komma ut bland folk.
Särskilt sen vi flyttat hit förstås --- i Floby hade hon ju i alla fall några kusiner och andra gamla vänner ... men hon orkar ju inte --- det är ju inget att göra åt.
Och pappa är ju alltid så snäll och hänsynsfull ... säjer aldrig ett ont ord och vi har det ju alltid så fint och ... ja, lugnt med varandra!
Jag fattar inte vad du menar ? ? Hon hade nästan blivit gråtfärdig.
--- Nämen, snälla Helena --- ta det inte så --- förlåt, om jag gjorde dej lessen!
Det var inte meningen ... jag trodde bara ... jag liksom tyckte, att det var riktigt att tala om --- att du fick veta, hur jag såg på ... --- Veta och veta --- jag måtte väl veta bäst själv hur mina föräldrar har det!
Det ska inte du komma här och tycka nåt om, du som inte känner dom ett dugg!
--- Jamen, ibland ser man ingenting bara för att man är så van vid det.
Förresten tror jag det är jävligt svårt att veta nåt just om sina föräldrar.
Dom är för nära en, liksom.
Man tar en massa för givet när man är liten och sen går det av farten ... Man ser vad dom vill att man ska se.
Ta en sån sak till exempel som det här att din mamma har ont överallt --- tror du inte det kommer på henne för att hon är olycklig ... hon ... vad ska jag säga --- flyr in i det på nåt sätt.
För att komma undan tråkigheten och din farsas ... vad ska jag säga ... Ja, det är ju han som bestämmer allting!
--- Skitsnack --- han vill henne ju bara väl.
--- Just det, just det!
Han tror det säkert själv.
Men han flyr han också --- ser du inte det på hans ögon, så besvikna och trötta dom är.
Och hans käkar --- man kan riktigt se hur dom stramar och knastrar av all behärskning, allt tigande.
För att inga känslor ska slippa ut ... --- Vad är det för fel på att behärska sej, om jag får fråga ?!
Och nu tänker jag inte sitta här och höra dej förtala mina föräldrar ... Och hon hade rest sej från bänken och sprungit.
Och Lennart hade rusat efter och varit väldigt lessen.
Försökt att förklara att det inte var meningen att förtala.
Hon hade varit sur på honom i flera dar, men sen hade det gått över.
Men hon hade inte glömt vad han hade sagt.
Innerst inne började hon så sakta känna att han nog hade rätt.
Men dom hade aldrig talat om det mer.
Och Lennart hade inte blivit hembjuden till Helena nån mer gång.
När mamma frågade, så hade hon låtsats som om det höll på att ta slut med Lennart.
Så feg hade hon varit.
Ja, feg hade hon varit.
Och feg var hon nu.
Feg och rädd.
För alltihop.
För Lennart, för ilskan.
Men också för skandalen, rättegången.
En massa skitprat.
För pappas och mammas reaktion.
Jösses, vad snacket skulle gå, i skolan, i snabbköpet, på posten, på puben ... Har du hört att Helena Hellsten fått på käften av sin egen kille ? ? Jävla misshandelstyp ... Telefonen ringde.
Helena hejdade sej halvvägs ut i hallen.
Tänk, om det var Lennart igen.
Hon ville inte tala med honom.
Men mamma skulle ju ringa från landet och tala om, ifall de stannade kvar till tisdag.
Om Helena inte svarade så skulle hon få spader.
--- Hallå, Hellsten.
Hon ansträngde sej att inte tala sluddrigt.
--- Helena ? Det var Birgittas ängsliga röst.
Åå, Helena, hur mår du ? ? Jag tyckte jag måste ringa och höra hur det gick med dej och vad dom sa på sjukhuset ? --- Det är ingen fara med mej.
--- Jamen, du såg ju gräslig ut med allt blodet överallt --- jag nästan svimmade bara av att se dej, stackare!
Och du måste väl ha ett förfärligt blåmärke efter slaget ... Ja, stackars stackars dej, vad du måtte vara chockad!
Vem kunde tro nåt sånt om Lennart --- han verkade ju så himla schysst!
En sån läskig chock för dej ... ja, jag skulle bli heltokig om en kille som jag höll ihop med, bar sej åt så där!
--- Det var väl inte underligt ifall han blev förbannad, så nedra taskigt som Svenne bar sej åt!
--- Men att slåss --- det tycker jag faktiskt är att gå bra långt!
Svenne var ju på örat och fjantade sej lite ... det var väl inte så farligt.
Och ännu värre --- att bråka med poliserna ... sparka och slå dom som han gjorde!
Det är stränga straff för sånt, säjer min brorsa.
--- Skulle inte du också bli rasande om nån hoppade på dej och bröt upp dina armar bakåt som dom där gjorde ? ? Det gör himla ont ska jag säja dej!
--- Det verkar som om du tycker, att allt vad Lennart gjorde är helt åkej, sa Birgitta hånfullt.
--- Det tycker jag visst inte!
Men jag tycker faktiskt, att Svenne hade sej själv att skylla --- dyka upp så där och tvinga på folk sprit och vara ... jävligt retsam mot en kille som han aldrig har sett förut ... --- Men du själv då, Helena ? Att bli slagen rakt i ansiktet av sin egen kille --- nä, vet du vad.
--- Men det var ju en olyckshändelse --- det vet du mycket väl!
--- Är du så säker på det ? --- Vad snackar du om --- du vet ju att det var det.
Du såg ju det själv!
--- Jag såg vad jag såg ... och inte trodde jag, att du skulle vara så himla överseende!
Du kanske inte skulle vara fullt så överseende, om du hade hållit på hela dan och torkat upp blod och spyor och glasbitar över hela vårt vardagsrum!
Det minsta man kunde begära var väl, att du hade kommit över och hjälpt till att röja upp efter din älskling ... Men det är tydligen inte lönt att snacka med dej.
Få se vad du säger när det ska vittnas vid tinget!
--- Om inte du hade vrålat på det där urfåniga sättet som en stucken gris, så hade det inte blivit nån polissak, skrek Helena.
Och nu var det hennes tur att dänga på luren.
Hon var röd i ansiktet och darrade i hela kroppen.
--- Jävla idiot, fnös hon högt, det är hennes fel alltihop.
Fast det är klart att Birgitta var sur.
Måste ha sett läskigt ut i rummet.
Vad skulle hennes föräldrar säja.
Vasen ... en jättestor grej som Birgitta skrutit över att hennes pappa fått på femtioårsdan av kommunfullmäktige ... Och mattan ... blod som är så svårt att få bort.
Det är klart att hon var sur.
Men i alla fall.
Fastän det kanske var dumt att fräsa åt henne då där.
Nu om hon skulle vara vittne.
Ingen kunde ju veta vad hon kunde hitta på att säja.
Ingen kunde veta vad hon och Svenne kokade ihop.
Det kanske skulle bli en massa skadestånd också.
Utom fängelse.
Å, mamma, mamma.
Han tvekade lite innan han tryckte på hissknappen.
Var det på fjärde eller femte våningen hon bodde ? ? Det var första gången han hälsade på mamma sen hon hade flyttat till det här höghuset i utkanten av stan.
Han hade väl inte tänkt att göra det nu heller.
Bara störtat iväg till ett tåg utan att egentligen veta vart han skulle.
Det var väl gamle kompisen Börje i Nyadal som spökade i bakhuvet.
Men när tåget närmade sej Gävle blev tanken på mamma till en allt större ångestklump i maggropen.
Han hade försökt skjuta undan henne dittills, det var för jobbigt --- han orkade inte det också.
Men nu --- när det började närma sej dom välkända utkanterna av stan blev han orolig.
Gick ut i korridoren och ställde sej vid fönstret.
Det skulle inte fungera ... Hon måste ju ändå få veta det.
Och nog vore det jävligt taskigt om hon skulle få reda på det genom polisen ... För det är klart dom skulle ta kontakt med henne.
Hyrestanten hade ju hennes adress.
Innan beslutet ens var riktigt färdigt inom honom, rusade han tillbaka in i kupén och ryckte åt sej jackan och bagen på hyllan.
Och nu stod han här i hissen i hennes hus.
Spänningen och motståndet gjorde hans bleka ansikte ännu glåmigare, en lång reva över kinden lyste färskröd i det vita.
Hans läppar knep ihop om illamåendet som lurade i halsen.
Så stod hon där plötsligt i dörren.
Med ett frågande, lite nervöst uttryck och en halvrökt cigarrett i handen.
Inifrån våningen bräkte Elvis på en gammal skiva.
--- Å, Lennart --- är det du ? ? Vilken överraskning ... Hon drog in honom i tamburen och slog armarna om hans hals.
--- Åå --- vad roligt att se dej!
Hon fick stå på tå för att nå upp och kyssa honom.
Så höll hon honom ifrån sej, tittade noga på honom och glädjen i hennes ansikte slocknade sekundsnabbt.
--- Har det hänt nåt ? ? Du ser ju alldeles förstörd ut ... Lennart fick plötsligt inte mål i mun.
--- Jo ... --- Men vad är det som har hänt ?!
Och jag som trodde att allting var så bra nu ... Men kom in och sätt dej --- du ser alldeles svimfärdig ut.
Men Lennart blev stående i tamburen, krängde långsamt av sej sin läderjacka och hängde upp den på hängaren.
--- Jag har gjort mej skyldig till misshandel, kastade han plötsligt ut.
Som om han slängt en handgranat ifrån sej.
Och våld mot polis.
Hon tog ett steg bakåt, famlade efter dörrposten.
Cigarrettaskans långa stapel föll ner på golvet.
--- Nej ... nej ... inte det, viskade hon, inte det.
Inte nu igen.
Gode gud.
Ögonen liksom dog ut, tyckte han, blev till stora svarta fläckar.
Så gick hon in i rummet och slängde sej i en stol.
--- Du var förstås full, skrek hon och hennes förut stela ansikte förvreds av raseri.
Det är klart att du var full!
--- Det var jag visst inte, mamma.
Det var jag visst inte!
Jag hade druckit ett par mellanöl och lite vinbål ... Och en slurk vodka, la han till.
--- Precis som om det inte skulle räcka ... För en pojke i din ålder!
Och du som lovade mej att aldrig ... --- Det har jag aldrig lovat, mamma, försök inte med det, det skulle jag aldrig kunna göra ... du vet mycket väl, att man måste ta en öl med kompisarna ... om man vill få några.
Hans röst darrade av undertryckt ilska.
Och ska du bara hålla på och tjata på det där sättet, så kan jag lika gärna ge mej av meddetsamma ... Men hon hörde inte på honom.
Satt bara och gungade fram och tillbaka med ansiktet i händerna.
--- Morsan ... jag är förbannat förtvivlad för det här ... förstår du inte ?!
--- Måste allting upprepas på det här sättet, sa hon till slut.
Nu var rösten lugn, men hård och entonig och hon talade förbi honom som om han inte hade funnits där.
--- Ska det aldrig vara slut ... ska det aldrig vara slut på straffet.
Vad har jag gjort egentligen för att aldrig få nån ro ... vad hjälper det att anstränga sej ... godegud, vad hjälper nånting ... som jag har kämpat för att det skulle bli en bra pojke av dej ... för att du inte skulle få ... lida för att du ingen pappa hade ... kämpat för att det dåliga arvet inte skulle ... för att du skulle kunna fortsätta och gå i skolan och bli nåt.
Nåt bra --- nåt som var bra betalt och som du tyckte om.
Så att det inte skulle bli med dej som med pappa ... stackars stackars pappa ... --- Men morsan ... Lennart gick fram och satte sej mitt emot henne.
--- Förstår du inte hur jävligt lessen jag är --- kan jag åtminstone inte få berätta, hur det gick till ... Hon tog plötsligt bort händerna från ansiktet och såg honom rätt i ögonen.
Drog ett långt darrande andetag som ett barn som har gråtit häftigt.
Sträckte sej efter cigarrettpaketet på bordet.
--- Förlåt mej ... det är klart att du ska berätta alltihop ... Kanske du vill ha lite kaffe ? --- Hellre då nåra mackor eller så --- jag har faktiskt inte käkat på hela dan.
--- Å, stackars barn --- har du inte fått nån middag ?!
Herregud, du måste ju vara alldeles utsvulten ... Hon reste sej hastigt och gick mot köket.
--- Jag tror jag har några pannbiffar i kylen ... När han hade ätit och druckit kaffe kändes det bättre.
Medan han åt hade dom talat om neutrala saker --- om den nya våningen som var bekväm och trivsam med fin utsikt över älven, om mammas jobb, om moster Marianne som just var opererad för bröstcancer.
Så dog samtalet ut, hon dukade av, drog ner persiennerna.
Väntade.
Han satt tyst en lång stund, vägde orden inne i huvudet, läpparna rörde sig ett par gånger, men det kom inget ljud.
--- Vem var det som du slog till, frågade hon till sist och tände en ny cigarrett.
Då lossnade det.
Han berättade och berättade.
Om födelsedagsfesten, om Svenne och vodkan och om hur ilskan hade kommit över honom, om hur Helena kommit i vägen av misstag.
Om Birgitta som blev hysterisk och bara skrek och grannarna som ringde efter polis.
Hur han hade bråkat och sparkat, när dom skulle ta honom och hur han sen blev släppt från polisstationen framåt morronen.
Hur han hade ringt till Helena och inte fått nåt svar, trott att hon var allvarligt skadad och kvar på sjukhuset.
Hur han äntligen fått tag i henne.
Att hon fått en blåtira av slaget och näsblod och en svullen läpp av fallet mot stolen.
Att hon sa, att det inte var nåt större fel på henne.
Men att hon inte ville veta av honom längre.
--- Sa hon det ? ? --- Inte precis --- men hon sa att hon inte ville tala med mej ... att ... ja ... --- Stackars tös, hon var chockad förstås.
--- Vem fan är inte chockad, tror du!
--- Men vad tänker du göra nu då, Lennart ? ? Du tänker väl inte göra nåt dumt!
--- Jag vet inte riktigt ... jag ger fan i alltihop och sticker nånstans.
--- Men jobbet då ? --- Kan väl ringa i morron och säga att jag är sjuk eller nåt ... --- Men det är ju försäkringsbedrägeri!
--- Det gör väl detsamma för helvete --- kommer ju i alla fall att få sparken, när dom får veta om det här --- det blir nog inte nån hemlighet länge i den där lilla hålan, må du tro.
Han gjorde en otålig gest.
--- Men skolan då ? Du trivdes ju så bra där skrev du ... --- Äsch --- ingenting blir väl lönt efter en sån här historia!
Om man kommer på kåken och så ... --- Vad ?!
Tror du att du får fängelse ? ? När du är så ung och inte är straffad förut.
Det där bråket i skolan för många år sen det stannade ju i barnavårdsnämnden ... Å, Lennart, tänk om ... Tårarna började plötsligt rinna.
Å, Lennart, hur kunde du vara så dum att du bråkade med poliserna ... du måtte väl veta hur farligt det är!
--- Nu snackar du skit, morsan, inte fan tror du, att man hinner tänka på om det är dumt eller inte när två stöddiga snutar ryker på en som man var nån jävla bandit på en film!
Du anar inte vad förbannat ont det gör, när dom vräker upp armarna mot ryggen så där ... --- Jamen --- dom kunde ju inte veta om du var farlig!
Det händer ju att poliser blir nedskjutna och sånt.
Dom visste ju bara att det var nåt på gång --- vem vet vad grannarna hade sagt.
Och så den där flickan som skrek ... --- Efter vad som hände med farsan, så tycker jag inte att du av alla människor borde försvara polisen, avbröt Lennart häftigt.
Förresten så bär sej snutar ofta jävligt taskigt åt mot folk som dom ska haffa --- jag såg minsann så sent som i förra veckan hur dom behandlade en gammal alkis som stod och pinkade i torgfontänen ... släpade iväg honom som om han hade varit en storförbrytare som tänkte dra pistol.
--- Jag försvarar dom väl inte ... men jag tror dom är rädda.
Som vi andra.
För att göra fel.
Och så har dom väl sina order.
--- Order och order --- dom ska väl använda sitt förstånd också!
Lennart reste sej och gick fram till fönstret.
--- Låt oss inte gräla om polisen nu, inföll hans mamma, det finns väl viktigare saker.
Men Lennart svarade inte.
Han hade öppnat balkongdörren och gått ut på den minimala balkongen.
Den friska nattluften strök bort hettan och vreden.
Nedanför glittrade hus, gator och vägar med sina tusen ljus.
Parkens träd och gångar flöt ihop till en mörk massa, nånstans anade man åns svartblänkande vatten.
Och nånstans på andra sidan ån låg det bruna trähus, där han bott tills han flyttat hemifrån för två år sen.
Plötsligt slog det honom att han egentligen inte hade nåt hem mer.
Inte för att han nånsin längtat tillbaka hit ... Men nu kände han en överraskande ömhet vid tanken på huset.
Det där gamla ruckliga huset.
Med sin skeva skurslitna trappa, matoslukten i farstun, tanten på nedre botten med sina katter och sina gudliga sånger.
Klätterträdet på gården, en gammal alm var det visst, gatan utanför där man tjyvåkt moped ... Och rummen, jättestora och dragiga med innanfönster, som mamma satte in på hösten.
Han kunde se det framför sej --- precis hur varje möbel stod, soffan, korgstolarna, den gamla skruttiga teven --- det stora gula skåpet, där han hade alla sina grejor i understa lådan --- var fanns det förresten ? --- Mamma, var är det gula skåpet ? ropade han inåt rummet.
--- Vad säjer du ? ? Det stora gula skåpet, sa hon förvånad, det har jag sålt --- det fick inte plats här.
--- Har du sålt det ?!
Det var väl inte nödvändigt.
Kunde du åtminstone inte ... --- Men, snälla Lennart, inte visste jag, att du brydde dej om det där gamla åbäkiga skåpet --- du har väl aldrig brytt dej om möbler och grejor ? --- Och den stora tavlan med hunden, fortsatte han, var är den ? Han kom tillbaka in i rummet och tittade runt väggarna.
Har du sålt den också ? --- Ja, det har jag faktiskt gjort, du ... Den var så skrymmande och klumpig och förresten passade den inte alls ihop med mina nya möbler.
Jag kunde ju inte tänka mej ... Hon skrattade till lite nervöst.
Men Lennart gick runt i rummet med långa steg och svarade inte.
Hur fan kan du börja bråka om ett gammalt skåp och en tavla med en hund, tänkte han.
Och just nu också.
Vad hade han för rätt att lägga sej i vad morsan gjorde med gamla prylar ... Men den där hunden.
Den hade hängt över hans säng, det var hans hund ... en brun och vit collie med fin päls och kloka ögon.
Och silverbeslag på halsbandet.
Du är en sentimental jävel.
Han skrattade till och gick och satte sej igen.
--- Jag visste ju inte, började hon igen.
--- Glöm det för fan, morsan, det var bara skitsnack.
Det är klart, att jag hajar att du inte kunde dra med dej hela den där gamla lumpboden hit i det här lilla båset.
--- Men tycker du inte det är trevligt här ? frågade hon och tittade sej omkring.
--- Visst, visst.
Så teg han igen.
Tigandet steg som en mur mellan dem.
Och på var sin sida av muren satt dom med sina tankar och sina rädslor.
Lennart satt och såg på hur nervöst hennes fingrar tände den ena cigarretten efter den andra, hur hon drog några bloss och sen la ner dom i askkoppen.
Hon strök ideligen över det korta håret och drog i polokragen som om den var för trång.
Hans blickar sökte sej upp till hennes ansikte och plötsligt slog det honom hur ung hon faktiskt såg ut.
Trots att hon var lessen och blek nu.
Det bruna håret var blankt och utan gråa strån, ögonen hade en öppen nästan barnslig blick.
Men hon var ju inte heller så himla gammal.
Hon var ju faktiskt inte mer än ... vad då --- förtifem.
Det var ju ingen ålder egentligen.
För en morsa.
Han hade tänkt på det förut.
Hur lite han egentligen visste om henne.
Som en fristående människa.
En människa med ett eget liv.
Förut hade hon ju bara varit hans morsa.
Och morsor är ju som dom är.
Dom finns där.
Ganska jobbiga ibland, tröstar och skäller och ger en stålar.
Det är på nåt sätt självklart att dom finns.
Konstigt.
Att han aldrig förr funderat över hur hon verkligen hade det.
Ensam sen tie år.
Först i den gamla trista bruna kåken därborta och nu i den här lilla trista vitmålade kuben.
Med bäddsoffa, färgteve, golvlampa, blommor i fönstret.
Fotografi av Lennart på gunghäst i bokhyllan.
Läsecirkelsbok på bordet, stickning i soffhörnet.
Inget starkare än en lättöl i kylen.
Samma jobb som kassörska på tryckeriet, några tanter att gå på bio och dricka kaffe på Domus med.
Aldrig några karlar efter pappa, vad han visste.
Ja, vad han visste.
Vad visste han egentligen ? Han kom ihåg vad han hade sagt till Helena den där kvällen, då dom hade snackat om hennes föräldrar och hon hade blivit så sur på honom.
Man vet ingenting om sina föräldrar hade han sagt.
Sanningen var väl att man inget ville veta --- att man inte var intresserad.
Här bodde hon, åt och sov och jobbade.
Den människa som stod honom närmast i livet.
Av samma kött och blod.
Och han visste ingenting om henne egentligen.
Det är klart att han visste hur hon hade haft det med pappa, hur olycklig hon hade varit.
Men det hade sjunkit undan.
Det var som det inte angick honom längre.
Han hade ju sitt nu, behövde inte ens be henne om kosing längre.
Egentligen hade han ju känt en fantastisk frihet sen han kom hemifrån.
Inte för att han kom ifrån henne.
Men en frihet från det förflutna.
Från alla skuldkänslor och all ånger som väggarna dröp av.
Allt det där stumma förebråendet och ängslan som bara fanns där.
Så fort man gjorde nåt som inte var bra.
När man fick dåliga betyg i skolan eller busade och kom i slagsmål eller nåt.
Det där obestämda ... kravet som man egentligen inte visste vad det var.
Mest kanske att inte bli som pappa.
Den där friheten hade han känt då han gav sej iväg.
Kanske mamma också hade känt den ? ? Kanske hon också tyckte det var skönt att ha sitt eget liv.
Ett liv i fred utan direkt ansvar för honom.
Det hade han aldrig tänkt på.
Kanske det till exempel fanns massor av karlar i hennes liv.
Vad visste han ? ? Det kändes faktiskt väldigt konstigt att upptäcka att ens morsa var en vanlig människa som alla andra.
--- Hör du Lennart, säj mej ... hurdan flicka är Helena, sa hans mamma plötsligt.
Lennart rycktes ur sina tankar, rynkade pannan.
Ville egentligen inte tala om Helena.
--- Det är inte lönt att tala om henne, sa han kort.
Teg igen och stirrade ner i mattan.
Jag vet egentligen inget om henne ... åtminstone känns det så just nu.
Jag tror inte att hon vet, vem hon är själv heller, fortsatte han och det verkade som han talade mer för sej själv än till modern.
--- Hon är ett slags ... vad hette hon i sagan ... Törnrosa.
Ett slags vaken Törnrosa.
Instängd i en borg av en massa kvävande omsorger och hänsyn och fanstyg ... Av en morsa som städar och städar och grämer sej och har jävlig huvudvärk.
Och en förtryckare till pappa som grämer sej och jobbar på posten.
--- Det låter kusligt.
--- Det är det.
Och det värsta är att Helena inte märker nåt.
Hon är så van vid att det ska vara så där, så det skulle aldrig falla henne in att göra uppror!
Förresten har dom behärskning på hjärnan precis som du ... Hans mamma såg hastigt upp och blodet steg i hennes kinder.
--- Jag kanske har haft större anledning!
Om du visste ... --- Vi drar inte den där gamla historien igen, mamma, sa Lennart hastigt, jag orkar inte med det just nu.
--- Jag tänkte inte göra det heller.
--- Förlåt, det var inte meningen ... Han strök sej över ögonen, huvudvärken började komma tillbaka.
Fan, vad jag är skittrött.
--- Ja, herregud, du borde ju ligga i din säng för länge sen!
Klockan är ju snart halv tolv.
Hon reste sej hastigt och tömde den överfulla askkoppen i öppna spisen.
--- Gå du ut i badrummet så länge, så ska jag bädda åt dej i kammaren ... så får vi tala vidare i morron bitti om hur du ska ordna det bäst för dej.
--- Men det har jag ju redan bestämt --- jag sticker till en kompis.
Vart behöver du inte få veta, så blir det enklare för dej när snuten knackar på!
--- Jamen, Lennart --- det kan du helt enkelt inte göra ... Han hörde hur gråten steg upp i halsen på henne.
Det vore idiotiskt --- kan du inte fatta det ? ? Förr eller senare kommer dom ju i alla fall att få tag i dej ... Fattar du inte, att allting bara blir värre om du sticker!
--- Men, mamma ... --- Det enda vettiga du kan göra är att resa tillbaka och prata med din arbetsgivare --- folk är hyggligare än man tror och du säger ju, att du gillar honom ... Han kanske känner till nån bra advokat för det måste du ha!
! --- Hör nu på mej, morsan --- jag vill inte fara tillbaka och jag tänker inte göra det.
Jag klarar inte av att gå i den där hålan i veckor och månader kanske och vänta på den där jävla rättegången och ha folk gloende på mej --- inte just nu i alla fall!
Morsan --- du måste förstå.
Nu när Helena inte vill veta av mej heller.
Morsan, gråt inte för helvete!
Jag måste få göra som jag själv känner --- du, det här är mitt liv!
--- Du är så trött i kväll, Lennart, snyftade hon, du kan inte tänka klart just nu.
När du har fått sova i natt så ska du se, att du känner det helt annorlunda i morron bitti ... Vi bråkar inte mer om det i kväll, Lennart.
Hon gick fram och kysste honom lite skyggt på kinden.
I morron ska du se att allting ser annorlunda ut, upprepade hon.
Men när väckarklockan väckte henne vid halvsjutiden nästa morgon var Lennart redan försvunnen.
På köksbordet låg en bit avrivet hushållspapper, där han hade skrivit " Förlåt ".
Helena slickade glassen av fingrarna och la på en ny skiva.
Klockan var elva på måndagsförmiddagen och hon hade redan spelat igenom hela sitt skivförråd.
Det var inte så stort förstås.
En underlig blandning av julsånger och Family Four, Silja Bloo och K.F.U.M.-kören hade dånat ut i huset.
Nu var det Schuberts Ofullbordade som dränkte henne i sina pampiga molltoner.
Fast egentligen hörde hon inte på.
Först hade hon tyckt att det var skönt att spela grammofon så mycket och så högt hon ville.
Fylla det moltysta huset med ljud.
Att inte bara gå runt i tystnaden och ensamheten och låta tankarna löpa som vilsna råttor.
Men nu hörde hon inte musiken längre.
Satt på en stol och stirrade framför sej.
Först hade det varit så skönt att pappa och mamma var borta.
Att dom inte skulle komma hem förrän sent på tisdagkväll.
Skönt att vara ifred.
Skönt för då skulle blåmärket hinna blekna och svullnaden i läppen gå ner.
Men egentligen spelade det ingen roll.
Hon hade ju redan börjat ljuga.
I går kväll i telefon.
Då mamma tjatade om att hon talade så konstigt.
--- Det låter så sluddrigt på nåt sätt, när du talar, Helena, sa hon, vad har du för dej egentligen ? Är du ensam ? ? --- Visst är jag ensam!
--- Men det låter så otydligt och konstigt, älskling ... du ... du har väl ... inte ... druckit ?!
--- Du är inte klok.
Klart att jag inte går här i min ensamhet och dricker sprit --- vad tror du om mej, va ? --- Men varför låter du så där då, envisades hon.
Helena suckade invärtes.
--- Jo, om du nödvändigt måste veta det, mamma lilla, så har jag kört omkull på cykel och slagit i munnen, så att överläppen är svullen.
Men det är inget farligt ... Du behöver inte oroa dej!
--- Usch, varför ska du cykla när vi inte är hemma ... --- Men, snälla mamma --- jag kan väl cykla omkull, även om ni är hemma --- ni springer väl i alla fall inte efter och håller i pakethållarn som när jag var liten!
--- Men tänderna då ? Du skadade väl inte tänderna ... --- Nä, dom är åkej --- du behöver inte oroa dej, säjer jag --- jag har en svullen läpp och ett blåmärke vid ögat, det är allt --- jag svär.
--- Men är det kanske inte bäst, att du stannar hemma från skolan i morgon ? --- Jo, kanske det.
Det beror på hur jag känner mej.
Mamma visste inte, att Helena redan hade bestämt sej för att stanna hemma från skolan på måndagen.
Just nu kändes skolan nästan som det värsta av alltsammans.
Att komma dit och möta alla ögon.
Alla medlidsamma ögon.
Och alla frågor.
All medlidsam tystnad.
Det är klart att hela gymnasiet visste om det vid det här laget.
Frossade i det.
Visserligen gick ju Birgitta inte i samma avdelning, så hon behövde inte snubbla på henne i klassen --- men vad hjälpte det.
Och förresten gick ju Svennes lillasyster i första på sociala.
Ingen kunde veta vad Birgitta och hon tillsammans hade spritt ut för skitsnack.
Och när nu Helena var hemma från skolan, så skulle dom förstås sprida ut att hon låg hemma och var halvt ihjälslagen ... Det hade kanske varit bättre att gå dit i dag i alla fall, med fläskläpp och allt och tala om hur det verkligen hängde ihop.
Sen skulle dom kanske inte tro henne, när hon kom med sin version av det hela ... Om hon bara hade haft nån bästakompis som hon kunde ringa och prata med!
Men i hennes klass gick ju inte så många från gamla nian.
Och där hade hon förresten inte haft nån bästis heller.
Hon satt och tänkte igenom alla tjejerna.
Om det var nån som hon skulle kunna tänka sej ... Dom flesta hängde ihop med nån redan.
Ann-Marie kanske ... dom brukade ha sällskap på hemvägen ibland.
Men hon hade så många.
Hon var så glad.
Och säker.
Nä, nu fick hon inte börja grina igen.
Det är klart att hon kunde stanna hemma i morron också för den delen ... Fast det blev ju inte bättre på onsdag.
Värre till och med.
Och så sumpade hon en massa mattetimmar och dom skulle ha prov i nästa vecka.
Pappa var väldigt bråkig med matten ... --- Vad fan ska jag göra, sa hon högt för sej själv.
Det kändes skönt att svära hemma.
Det är klart att det var obildat och ohyfsat och onödigt och allt vad pappa sa.
Men ibland var det jävligt skönt.
Gud, vad tiden kröp fram.
Vad skulle hon göra ? ? Hon hade försökt läsa, men hon kunde inte hålla ihop det.
Hon hade lagt alla patienser hon kunde och ingen av dom hade gått ut.
Hon hade hört på Morgonklang och Matbörsen och Uppslagsboken och Vetandets värld --- men allting hade runnit ut genom det andra örat ... Hon började få cellskräck.
Det här att vara instängd och inte kunna komma ut.
Visserligen var ju huset knappast någon cell.
Hon hade massor av utrymme att gå runt på.
Ett kylskåp fullt av mat, en frys full av ännu mera mat.
Radio teve grammofon böcker spelkort korsord veckotidningar.
Fönster att öppna.
Men hon kunde inte gå ut.
Ville inte, vågade inte.
Vågade inte utsätta sej för att möta folk hon kände.
Folk som tittade.
Undrade.
Hon vågade inte ens sitta på balkongen i det vackra vädret.
Tänk.
Tänk hur det skulle vara att verkligen sitta inspärrad i en cell.
Tänk att sitta i fängelse.
Hon hade egentligen aldrig tänkt sej in i det.
Det kändes plötsligt som om hon aldrig tänkt ordentligt på nånting utanför sej själv.
Pappa brukade klaga över nedbusningen och den ökade ungdomsbrottsligheten.
Att det daltades med dom kriminella.
Hon hade bara accepterat vad han sa.
Tagit för givet att han hade rätt.
Långt inne gnagde en liten tanke.
Tänk, om hon skulle ringa till Lennart ändå.
Det kunde inte skada att prata om det i alla fall.
Men han var väl på jobbet nu ? Nästan innan hon var medveten om att hon bestämt sej, stod hon med telefonkatalogen i hand och slog upp Lindbergs Elektriska.
--- Träffas möjligen ... Lennart Hansson ? --- Ett ögonblick.
--- Nä, han är sjuk idag.
Sjuk.
Ja, det är klart att han inte heller orkade gå till jobbet idag.
Det är klart.
Men då borde han väl vara hemma ... Hon letade med dunkande hjärta i sin anteckningsbok efter numret.
Rädd att tappa modet.
Det dröjde länge innan signalen gick fram.
En gnällig röst svarade till sist.
--- Lennart Hansson --- nej, han är bortrest.
--- Bortrest ? ? Jamen ... Helena stammade.
--- Ja, han reste redan i söndags.
Det var nåt brådskande, sa han ... --- Men ... jo ... han ... han sa inte vart han skulle resa ? ? --- Nähä, det gjorde han inte --- och inte frågade jag heller.
Men det går ju an att ringa igen en annan dag.
Han hade rest.
Rymt sin väg.
Han tänkte hålla sej undan kanske.
Var kanske van vid såna här saker --- visste var han kunde gömma sej.
Kanske han ... kanske han hade suttit inne förut.
Men så unga killar ... Kanske han varit på en sån ... där ... hemsk ungdomsvårdsskola.
Och nu hade han stuckit.
Tänk, om han skulle bli efterlyst ? ? Inte kunde han väl gömma sej i längden för polisen --- kunde man det ... Och tänk om polisen kom hit och frågade efter honom ? ? Hit.
När hon var i skolan.
Eller på kvällen --- då pappa var hemma.
En signal på dörrklockan fick Helena att fara upp som en hare.
Kom dom redan kanske!
Nä, hon tänkte minsann inte öppna.
Med bankande hjärta smög hon så tyst hon kunde fram till ytterdörrens lilla spionöga.
Mamma släppte aldrig in nån utan att ha kikat i spionögat.
Röd jacka har väl i alla fall inte polisen ... Helena fnissade lättat för sej själv.
Fast hon kunde inte riktigt se vem det var ... Just som klockan skrällde för tredje gången gläntade Helena försiktigt på dörren.
Där stod Ann-Marie med en påse i handen.
--- Å, Ann-Marie ... Innan någon av dem hade hunnit säga ett ord, brast Helena i gråt och kastade sej om halsen på Ann-Marie.
--- Men snälla söta Helena --- snälla ... Vad är det ? ? Alldeles förfärad drog Ann-Marie Helena med sej in i hallen och fick henne att sätta sej.
--- Vad har hänt, Helena ?!
Är du sjuk ? Var är din pappa och mamma ? Men Helena bara snyftade.
--- Förlåt, hickade hon efter ett tag, förlåt så hemskt mycket ... du tror, du tror väl inte ... jag är riktigt klok.
Men det var bara det ... att jag blev så ... hemskt glad att se dej ... Jag är så förfärligt ensam och ... och ... det är så hemskt allting!
--- Men ... Ann-Marie stirrade på Helenas ansikte ... men vad har hänt!
Du måste tala om vad det är som har hänt --- har du varit med om en olycka eller va ? --- Vet du det inte ? ? --- Nä, jag vet bara, att du var borta från skolan och så fick jag den lysande idén att spela den barmhärtige samariten och komma hit med några vindruvor ... --- Är det säkert att du ingenting har hört ? ? --- Vad då hört ? --- Om bråket --- om slagsmålet hemma hos Birgitta i lördags.
Lennart --- du vet, Lennart, min kille --- smällde till Svenne Palm, du vet ... han blev himla arg ... ja, jag menar Lennart ... och så kom jag i vägen också och fick en snyting och sen ... sen ... kom polisen ... Hon började snyfta igen.
--- Det här har jag inte hört ett barr om --- på hedersord!
--- Och jag som trodde hela plugget snackade om det i dag och att du kom hit för att se om jag var halvt ihjälslagen ... --- Och vad ska du göra med din mamma och pappa --- jag menar --- tänker du berätta alltsammans för dom när dom kommer hem, frågade Ann-Marie och kröp längre upp i soffhörnet.
--- Jag ... jag vet inte.
Du --- jag vet faktiskt inte.
De hade suttit i vardagsrummet i timmar och talat och talat.
Mest Helena förstås och hon hade försökt låta bli att grina.
De hade druckit coca-cola och rökt fastän det egentligen var förbjudet att röka i Helenas hem.
Ann-Marie hade för länge sen ringt hem och sagt, att hon stannade hos Helena på middag.
De satt i mörkret.
Det är jätteskönt att sitta i mörker, när man har svidande förgråtna ögon.
Vilsamt och tröstande att låta skymningen svepa in sej och hela rummet i ett vänligt täcke.
Se hur hösteftermiddagens mildgrå ljus förvandlas sakta, först till djupblått och sen till svart.
Det är skönt att se varandras ansikten försvinna in i dunklet och förvandlas till ljusa ovaler med mörka fläckar för mun och ögon.
Att tala till någon vars ögon man inte ser.
Känna ... värme ... utan att behöva lämna ut sitt ansikte, veta att någon verkligen lyssnar och vill försöka förstå.
Helena kände det som om hon egentligen aldrig förr haft en vän att tala med.
Och ändå kände hon ju Ann-Marie så lite.
Hade alltid gärna velat vara hennes vän men inte vågat.
Och nu hade hon kommit hit till Helena alldeles av sej själv ... För att hon trodde att Helena var sjuk och behövde uppmuntras.
Hon hade tänkt på henne och gjort sej besvär ... Mitt upp i alltsammans kände hon en stöt av glädje.
Så vände tankarna tillbaka till Ann-Maries fråga.
Den fråga som gnagt i Helena ända sen det hände.
Skulle hon berätta alltsammans för pappa och mamma med detsamma ? ? Måste hon det ? ? Helena satt och lät sina ögon fara runt i det halvskumma rummet.
Det var som om det här rummet representerade pappa och mamma och henne själv.
Hela deras samvaro, deras förflutna ... deras liv.
Mitt hem är min borg.
Det här var deras borg.
En snygg och finstädad borg.
Där det inte fick blåsa.
Där man stängde till om sej och aktade sej för att släppa in något oroande.
Hon kände den sluta sej om henne som en ask med bomull i.
Hon såg skenet från gatlyktan därute falla in över de blommande pelargonierna.
En plötslig blixt glimmade till i ljuskronans blanka prismor.
Trollade fram en snabb guldglans ur pendylens väldammade rosengirland.
Docka i ett dockskåp.
--- Men, Helena ... Ann-Marie tände en ny cigarrett.
Du måste väl bestämma dej i förväg vilket du ska göra ... --- Men jag vet inte ... jag känner mej så jäkla feg ... orkar liksom inte.
Och om nu Lennart har stuckit ... Pappa tror nog förresten att det är slut för länge sen ... jag menar mellan Lennart och mej ... Kanske jag inte behöver ... Vad tror du ? ? --- Faan --- det är ruskigt svårt att råda nån.
Jag vet ju bara vad jag själv skulle göra.
Eller vad jag tror att jag skulle göra ... Du förstår --- i ett sånt här litet samhälle kommer ju allting ut på stubben.
Särskilt om det nu blir rättegång.
--- Ja, herregud, rättegång.
Den har jag nästan glömt.
Men jag behöver väl inte vara med, när jag inte har anmält honom ? ? --- Nä, men det kan väl hända att du blir kallad som vittne eller nåt ... Lennarts advokat kanske vill att du ska vittna --- ifall nu Birgitta och Svenne är på den andra sidan.
--- Ja ... jo, det är klart att jag måste, mumlade Helena.
--- Men, Helena, vad är det med dej ? Ann-Marie satte sej häftigt upp.
Har du alldeles tappat sugen --- du låter som en gummidocka som luften har gått ur!
Du sa ju alldeles nyss, att du tyckte så himla synd om Lennart.
Att Svenne var så vidrig och poliserna --- du vill väl hjälpa honom för fan ? ? Ann-Maries röst var irriterad.
Helena brast i gråt igen.
--- Det är väl klart att jag vill ... Och visst förstår jag honom --- på ett sätt.
Men ändå!
! Jag kan inte hjälpa det, Ann-Marie --- allting bara reser sej inom mej mot det här att slåss ... Du tycker förstås att det låter ruskigt hårdhjärtat och allt vad du vill --- men ... Ju mer jag tänker på det --- ju svårare har jag liksom att acceptera det.
Jag blir så rädd ... Hon kastade sej ner i Ann-Maries knä och började gråta igen.
Ann-Marie strök henne över ryggen men sa ingenting.
Efter en stund saktade snyftningarna av, snart hördes bara några enstaka små hickningar.
--- Du Helena --- nu snackar vi inte mer om det här på ett tag!
Förresten --- Ann-Marie lyfte handleden mot ansiktet för att se vad klockan var --- förresten börjar jag banne mej bli hungrig som en varg!
! Den där middan du bjöd mej på skulle inte sitta så illa faktiskt!
--- Herregud!
Helena for upp.
Jag är väl inte klok ... Hon böjde sej fram mot bordet och tände lampan.
Klockan är ju snart halv åtta!
Förlåt, snälla rara --- det är ju inte klokt.
Men kom med ut i köket, så ska det gå snabbt som ögat att få ihop lite käk.
Frysen är full av färdiga grunkor som morsan knåpat ihop ... Efter maten satt dom vid köksbordet och rökte.
--- Oj, sa plötsligt Helena.
Hoppas det går att vädra ut den här röken ordentligt tills i morron!
Därinne rökte vi väl en massa ... pappa är så himla noga med att aldrig röka hemma för mammas skull och hon --- hon gillar ju inte rök i gardinerna, säjer hon ... --- Är du rädd för din pappa ? sa Ann-Marie efter en stunds tystnad.
Helena hejdade sej med kaffekoppen halvvägs till munnen.
Hon svarade inte med en gång.
--- Rädd ? ? Neej --- inte är jag rädd.
Han blir ju aldrig arg.
Häftig och så, menar jag.
Det är väl mest det --- hon avbröt sej och letade efter ord --- det är väl mest det att jag inte vill göra dom lessna.
Hon tog en klunk kaffe.
Jag kan inte förklara det --- pappa är ju så snäll.
Men han har väldigt bestämda --- principer.
Och genom att han är så gammal ... det kanske spelar roll.
--- Jag tror det är så som Lennart sa.
Jag menar att pappa inte ... är lycklig, fortsatte hon och tittade ner i bordet.
Farfar var visst sträng och orättvis.
Och så trivs han nog inte så bra med sitt jobb, tror jag, han ville bli nåt annan, men fick inte.
Han har sökt en massa tjänster som han inte har fått och så där ... och det här med mamma ... det här att mamma jämt är dålig ... --- Men hon har väl sökt läkare, inföll Ann-Marie.
--- Massor.
Men dom säjer att det är nerverna.
--- Vad himla jobbigt det måste vara för er allihop.
--- Jo.
Men man blir ju van.
Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare --- pappa säger aldrig mycket om sitt.
Och jag har blivit bortskämd på ett sätt, du vet --- haft det lugnt och bra.
Fått följa med dom överallt, fått en massa grejor jämt och så där ... Inget bråk ifall man inte själv bråkade!
Du vet --- man tar en massa saker för givet ... och så tycker jag ju så mycket om dom, sa hon och log lite.
Du tycker väl det låter konstigt, men inte förrän ... Lennart började snacka om det har jag liksom själv börjat fundera.
--- Jag förstår, mumlade Ann-Marie, fastän hon kände att hon egentligen inte alls förstod.
--- Hur skulle du göra, Ann-Marie, jag menar med det här som vi snackade om förut --- om att berätta det för dom med detsamma --- du skulle alltså göra det ? ? --- Jaa, svarade Ann-Marie långsamt och försiktigt.
Du förstår hemma hos oss är allting så väldigt annorlunda.
Du vet --- vi är ju så många och det snackas väldigt öppet om allting.
Morsan har pippi på att man ska tala ut om sina problem --- att man ska visa sina känslor!
Själv är hon ganska argsint och häftig och dänger till oss ibland, men det är ingen som tar så illa vid sej ... Förresten så är hon ju inte så mycket hemma --- du vet kanske, att hon och pappa har en firma ihop, så dom delar på jobb och hushåll och ungar och det funkar rätt så bra för det mesta ... --- Vad det måtte vara kul att ha många syskon!
--- Jo, visst är det fint.
Fast ibland blir man ju dötrött och döförbannad på dom, sa Ann-Marie med en grimas.
Och det kan vara jävligt jobbigt att vara äldst --- det ska jag tala om --- isynnerhet när man var mindre --- man fick liksom aldrig komma till.
Aldrig ha mamma och pappa för sig själv.
Ibland var jag ruskigt svartsjuk på dom små minns jag ... Man är ju aldrig riktigt nöjd vet du.
--- Men det där att prata ut --- det låter himla skönt.
--- Ja, det är nog bra.
Det är klart att det är.
Fast ibland kan det faktiskt bli för mycket av det goda --- ibland är man inte mogen att ösa ur sej allting.
Man behöver ha en del för sej själv också ... --- Jo, det är klart.
Men ändå.
--- Nä, nu är det nog tid för mej att knalla hem, sa Ann-Marie plötsligt och tittade på klockan.
Tack för en jättegod middag --- och ... ja, då ses vi i morron!
--- Måste du gå redan ? --- Jamen, hon är över tie ... och du behöver säkert sova ... Hon reste sej och började plocka ihop cigarretter och handväska.
Men Helena rörde sej inte.
Blev sittande kvar på sin stol och höll armen mot mellangärdet.
--- Jag får ont i magen bara jag tänker på att gå till skolan i morron.
Se dom glo ... snacka och peka bakom ryggen.
Och lärarna kanske inte har hört nånting och börjar fråga.
Medlidsamt och vänligt.
Om jag har varit med om nån olycka --- gud va läskigt.
--- Du, sa Ann-Marie plötsligt.
--- Jaa ? ? --- Du --- jag tänker på en sak.
Du kanske skulle tycka om att jag stannade över natt ? ? Så kunde vi gå tillsammans i morron bitti ? --- Å, Ann-Marie.
Det är inte sant --- att du vill det ... Du är en ängel!
Hon rusade upp och fram till Ann-Marie och kramade henne våldsamt.
--- Å, gud så fantastiskt ... så jätteskönt det känns!
Som om sju kilo bly hade ramlat ner ur maggropen.
En stund senare när Helena stod framför badrumsspegeln och noga betraktade sitt blågula kindben, kom Ann-Marie in.
Hon var skrudad i Helenas bästa nattlinne med volanger.
Hon skulle ligga i det rum i huset som officiellt kallades gästrummet, men som aldrig hittills haft en enda gäst.
--- Du sover väl gott nu, sa hon.
--- Som en dö gris --- jag lovar!
Och du --- Helena stod med huvet nerböjt och klämde långsamt ut skär tandkräm på sin tandborste --- du ... jag har tänkt på det där ... Det är klart att jag ska berätta det för dom.
Åtminstone --- för Det blåste kallt när den höga postgula färjan stampade sej fram över älvens breda kvällsmörka vatten.
Det låg höst och sulfit i luften.
Lennart stod vid relingen och kände färjans vibrationer genom kroppen.
Han tog ett djupt andetag.
Fan, den där lukten som stack i näsborrarna väckte med en gång alla minnen till liv.
Minnen från tre somrar häruppe i Ådalen.
Hans barndoms tre stora somrar.
Först nu började han liksom haja.
Vart han var på väg.
Till Nyadal, till Börjes hem.
Under hela den tröttsamma resan hade han haft annat i tankarna, han hade missat tåg och bussförbindelser, det hela hade tagit dubbelt så lång tid som det borde.
Han hade suttit och hängt på stökiga cafeterior och i dragiga väntsalar, sovit lite ibland, halsat en öl, tuggat torra ostmackor och flottiga wienerbröd istället för mat.
Han hade inte kommit ihåg hur trassligt det var att ta sej dit.
Trott att det bara var att sätta sej på tåget och fara till Nyadal.
Precis som förr.
Men nu var han äntligen här på färjan.
Sista biten hade han liftat.
Och nu härute i sulfitvinden hade minnena plötsligt kommit till liv.
Här blev plötsligt allting underligt välbekant trots mörkret.
Känslan från allra första gången kom över honom.
Första gången han stod vid relingen i sin nya röda nylonjacka och gummidojor.
Bredvid farbror Fritjof och Börje och den gamla Chevan.
Han, pojken från Gävle som barnavårdsnämnden hade inackorderat hos Dalbergs i Nyadal.
Fan, vad han hade grinat dom första dagarna.
Längtat efter mamma.
Pappa hade han ju vant sej av med att längta efter redan förut.
Vad jävligt främmande och farligt allting verkat, den stora älven, böljande som ett hav.
Snacket, människorna, käket, konstiga vanor som dom hade med bordsbön, konstiga lukter ... allting.
Men han hade vant sej.
Vant sej väldigt snabbt.
Sen ville han inte fara hem i augusti.
Ville stanna och gå i plugget med Börje.
Och sen längtade han tillbaka hela vintern, tjatade om Nyadal, så att mamma blev lessen och förbannad.
Tre somrar fick han komma tillbaka.
Sen var det stopp.
Mamma sa nåt om, att Dalbergs hade andra planer ... Senare fick han veta att det inte var sant.
Det var nåt helt annat som var sant.
Fritjof och Karin Dalberg hade frågat om dom inte kunde få ta Lennart som fosterbarn.
Det var en slump att han hade fått veta det.
Flera år senare.
Det var efter det där slagsmålet i åttan, då polisen kom hem och anklagade Lennart för att ha slagit ut tänderna på en kompis i klassen.
Morsan hade blivit hysterisk och skrikit : --- Varför lät jag dom inte ta dej däruppe i Nyadal, så hade jag sluppit allt detta elände ... När han hade frågat henne vad hon menade, berättade hon, att dom hade velat ha honom som sin egen, för jämnan.
--- Det var ta mej fan väl, att jag inte fick veta det då för tre år sen, skrek han.
--- Varför då, skrek hon tillbaka.
--- För då hade jag stuckit dit ... det kan du klappa dej på!
--- Jaså --- du skulle det, säjer du!
Jag skulle förlora allting, va ... man och barn ... jag skulle inte haft någon ... det var så det skulle vara!
Som jag hade slitit och jobbat för din skull ... det skulle vara lönen det!
Du skulle stuckit dit till det där gudsnådliga herrskapet som redan vältrar sej i ungar och ... --- Håll käften, hade han skrikit, det var ju du själv som sa alldeles nyss att dom gott kunde ha tatt mej ... Och så hade hon börjat gråta, en våldsam gråt och det hela hade varit jävligt i flera veckor.
Men så småningom glömmer man ju.
Han hade inte bara glömt bråket, glömt orsaken till det, utan underligt nog också börjat glömma farbror Fritjof och tant Karin och Börje och Nyadal.
De tre somrarna.
Det var som om de aldrig existerat.
Som om det hade varit en dröm i hans tidiga barndom.
Nåt tjusigt och kul.
Nåt tryggt och varmt.
Men som höll på att försvinna.
Plånas ut.
Det var ruskigt konstigt hur avlägsna dom där åren kring tie-elva-tolv verkade nu.
Konstigt också, att inte allt det där gamla hade vaknat och trängt sej på honom, förut --- på tåget.
För alltsammans fanns ju där i bakhuvet.
Och det var ju därför han inte sagt till mamma vart han skulle.
Inte sagt ett ord om Börje.
Han visste, att hon inte skulle gilla att han stack just till dom.
Lennart blev stående villrådig på stranden när han stigit av färjan.
Han huttrade till, det blåste bra och älvens långa vågor dånade tungt och regelbundet mot strandkanten som om det hade varit vid havet.
Det såg också ut som ett hav, så här på kvällen, då vattnet flöt ihop med skogskanten vid horisonten.
Det enda ljus som syntes var den belysta röken från sågverkets nattskift.
Den silverglänsande rökplymen svängde ut som en väldig vimpel i blåsten.
Himlen var höstblå med en massa vassa stjärnor.
Han hade glömt att han var så långt norröver.
Här fanns det ingenting av sommarvärme.
Han rös till igen och drog åt skärpet.
Plötsligt kom oron.
Oron som förut drunknat i minnena.
Fan --- tänk, om dom inte var hemma.
Och vad sjutton skulle han säga.
Förklara ... Varför han plötsligt dök upp här i slutet av september och började snacka om semester ... Semester ... han som talat om för Börje då de träffades i Stockholm i juni, att han just fått ett nytt bra jobb och skulle börja på vuxengymnasiet till hösten ... Han gick framåt den lilla vägen som lystes upp av färjelägets starka lampor.
Men när vägen plötsligt svängde blev det överraskande mörkt.
Var det verkligen så här det såg ut ? Han både kände igen det och inte kände igen det.
Det var så smått och mörkt.
Men så hade han ju också bara sett det mitt i soliga sommaren förut.
När han själv var en liten kille.
Det låg hus i trädgårdar på bägge sidor om vägen, men dom låg glest.
Ljuset i fönstren nådde inte ut till honom.
Det blå skenet från TV-apparaterna flackade spöklikt mellan syrenbuskar och äppelträd.
En bunden hund ryckte och skällde.
Någon kom ut och ställde sej att pinka på trappan.
Det måste ju i alla fall vara åt rätt håll.
Plötsligt runt en stakethörna dök en vass lampa upp på en vägg.
Lampan över ingången till speceriaffären.
Nu kände han igen sej tvärt ... Det var som förut med sulfitlukten, som jagade fram alla minnen.
Nu var det affärens smala trånga skyltfönster och höga stentrappa med järnräcke.
Ett rostigt cykelställ.
En trasig löpsedel fladdrande på väggen.
Längre bort ett bleknat anslag om sommardans.
Fan, här hade han och Börje kutat och handlat åt Börjes morsa.
Och nu var hon död.
Då i somras när han hörde om det av Börje, hade det runnit förbi, det var så långt borta.
Nu värkte det till i honom.
Han hade tyckt jävligt bra om henne, fastän hon var religiös och lite tyst och trumpen.
Men jävligt schysst.
Den där första kvällen då han legat och stortjutit och burit sej åt och inte kunnat sova, hade hon suttit vid hans säng och läst högt.
Precis som pappa hade gjort förr i världen.
Och nästa dag fick han vara med och grädda pannkakor ... Börjes farsa snackade inte heller i onödan.
Men det gjorde inget.
Han var snäll.
Dom gjorde utflykter med motorbåten uppåt älven och ut till kusten.
Lennart hade fått vara med och fiska.
Och rida lite, på gamla Daga.
Och åka hölass och hjälpa till med korna.
Men för det mesta hade Börje och han sprungit omkring och lekt och badat.
Fast det var kallt i vattnet ... Den här vägen --- nu kom han precis ihåg hur den gick i fortsättningen --- förbi ett pensionat som såg ut som nån slags järnvägsstation av rött tegel --- ner mot resterna av det gamla sågverket.
Där hade dom suttit bland ruinerna och tjyvrökt Commerce och tittat i sönderlästa porrtidningar ... Och Börje hade berättat en massa historier.
Om tant Karin farbror som blev skjuten av militären vid nåt gammalt bråk, när det nu var, och om hennes, vad det var, morfar eller nåt som blev jagad av en varg en hel natt ... Fan, det var som i går dom satt där.
Och ibland på söndagarna åkte dom i väg alla fyra i Chevan och hälsade på släktingar och åt gräddtårta i massor ... och flaggan var hissad.
Och solen sken visst nästan jämt.
Utom när det var väldiga åskväder --- och tant Karin satt på en stol mitt på köksgolvet och läste högt ur bibeln --- ja, jösses --- han kunde precis se henne i sin långa nattskjorta och små flätor ... Nämen --- där låg det ju plötsligt.
Huset.
Jäklar, vad han blev nervis med en gång.
Ja, just så såg det ut.
Med veranda och rutiga fönster.
Stora klätterträdet vid gaveln.
Kattskål på trappan.
Och blå dörr.
Det lyste i alla fall i fönstren.
Med darr i knäna klev han upp för trappstegen och knackade på dörren.
Ingen kom.
Men han hörde teven snattra.
Han knackade igen.
Och då blev det rörelse därinne, teven tystnade, lyset tändes i farstun.
Han hade inte väntat sej att farbror Fritjof skulle vara sej så lik.
Han själv var ju så förändrad.
Det gav honom nästan en chock.
Som om tiden stått stilla här.
--- Heej, sa han tveksamt, när han såg den äldre mannens oförstående min.
--- Hej, farbror Fritjof --- det är Lennart ... Lennart Hansson.
Det verkade som det tog tid innan han fattade.
Fattade att den där karln med långt hängande svart hår och mustasch var den lille magre snaggade killen från sex år tillbaka.
--- Kom in i ljuset, karl --- så jag får titta på dej --- jo, ta mej tusan ser jag inte nu, att det är Lennart --- jo, minsann ... är det inte du!
Lennart klev in i köket.
Han stod och teg.
Tog åt sej det välkända rummet som också såg precis likadant ut som då.
Han fick inte ett ord ur sej, bara såg och såg.
Och nåt som skulle kunna vara tårar höll på att arbeta sej upp.
--- Jaså du ... minsann ... du har dina vägar åt våra trakter ? --- Ja ... jo ... jag ... Lennart försökte ta sej samman.
--- Jag träffade ju Börje på station i Stockholm i somras och han ... han sa ... att han bodde hemma ... och att jag kunde ... hälsa på ... vid tillfälle ... --- Ja, se Börje bor inte hemma längre --- han fick plötsligt ett nytt jobb söderöver, så han stack hemifrån i slutet av augusti.
Men välkommen är du i alla fall, min pojk, välkommen är du --- jag sitter ju här ensammen nu för tiden --- som du kanske vet.
--- Ja ... Börje sa att tant Karin var ... Underligt vad det är svårt att få ur sej ordet död.
--- Ja, hon är det.
Det var två år nu i midsomras ... det gick så fort.
En kan knappt fatta't än ... Det var den här förbannade kräftan.
Han teg ett tag.
Hon tyckte så mycket om dej, Lennart, det gjorde hon.
Och redigt besviken var hon den där gången då vi hade trott att ... att du kunde fått stanna här för jämnan.
Men det vet du kanske inget om ? --- Jo, mamma har talat om det --- efteråt.
--- Ja, kanske var det bäst som skedde --- nu när hon skulle gå och dö i förtid, Karin.
--- Det hade varit svårt för mamma också ... Hon är också ensam.
--- Jo --- det var nog bäst så.
Men här står vi och pratar och jag ber dej inte ens stiga fram och sitta --- du är väl hungrig kan jag tro ? --- Mjaa ... det är klart ... om det inte är för besvärligt för farbror Fritjof så här sent ... --- Släng det där farbror för fasen!
Det hörde till gamla tider när man hade för sej att respekten satt i titulaturen ... vill du ha kaffe eller en pilsner ? ? Ett par mackor kan du breda dej själv --- jag har nystekt strömming i skafferiet.
--- Det låter skitgott.
Efter maten blev dom sittande tysta.
Fritjof satt i gungstolen och försökte få eld på sin snugga.
Lennart kände igen den sötaktiga lukten av Borkum Riff.
--- Jaså, du röker fortfarande Borkum Riff, far ... Fritjof, sa han och log lite.
Jag minns att jag tyckte den luktade så gott.
--- Ja, jag gör det.
Jag gör det.
Han log tillbaka.
Så teg dom igen.
Lennart satt och såg sej omkring.
Den gamla vedspisen var i alla fall borta.
Men träsoffan med det blårutiga överkastet var sej lik.
Men där låg ingen katt.
--- Har ni inte katten kvar ? Jag tyckte jag såg en skål vid trappan ? --- Visst har jag kattkräket kvar, fattas bara ... --- Axelina ? --- Axelina ? ? Nä, för sjutton gubbar, Axelina är dö för många år sen!
Nu har vi väl hunnit till hennes barnbarn, tänker jag ... men hon ser likadan ut den här, så du kommer att känna igen dej ... Så blev det tyst en stund igen.
Lennart började bli nervös för att inte Fritjof frågade nåt.
Om varför han dykt upp så här oväntat och vart han var på väg.
--- Jaha, det var ju synd att Börje inte var hemma, sa han till slut, jag har ... liksom lite semester och jag tänkte liksom att ... --- Du är välkommen att stanna ändå, ifall du vill.
Mycket välkommen till och med ska jag säga dej, Lennart.
För en är ensammen ... Särskilt nu när kvällarna börjat mörkna ordentligt.
Du kan ta mej faktiskt stanna hur länge du vill, pojk.
Vi kan fiska och prata om gamla tider ... Ja, du vet väl att jag sålt av jordbruket ... och djuren ? Även om det inte var stort, så orkar en ju inte ... ensammen.
Men lite skog har jag kvar och land med potäter och grönt.
--- Var ingen av dom andra pojkarna ... jag menar --- var det ingen av dom som ville ta över ? --- Nä, för fanken --- inte nu för tiden!
Vem tror du vill ta över ett sånt här litet sketet jordbruk nu för tiden --- en massa hårt slit bara och inte stor förtjänst.
När en kan fara till stan och handla med bilar och tjäna grova pengar ... Bengt och Göran har en fasligt stor bilfirma, må du tro, i Sundsvall och tjänar pengar som gräs och far till Mallorca och Kanarieöarna ... --- Men vad hette han den tredje --- av de stora grabbarna --- Karl-Erik ? ? --- Ja, han är ju lärare i Uppsala, vetja.
Så den är ingen glädje med för en gammel jordbrukare.
Och tösen --- Laila du vet --- hon är barnmorska långt upp i Lappland och gift med en präst.
Men så är det ju här i världen --- en äger inte sina barn.
Det är så sant som det är sagt.
Och nu ska vi krypa till kojs ... --- Ja, jag är ju hemskt glad om jag får stanna några dar, sa Lennart hastigt.
Det är förbannat kul att se Nyadal igen, man har så mycket fina minnen härifrån som man faktiskt hade glömt.
--- Ja, du får ligga i ditt gamla rum däruppe.
Jag tror det till och med är bäddat.
Karin ville ... ville alltid att det rummet skulle stå bäddat, ifall det kom några oväntade gäster.
Och det har det ju gjort i dag.
En oväntad men kärkommen gäst, sa Fritjof och bultade Lennart lite fumligt i ryggen.
" Ådalen, Guds land, då han på en gång log och vredgades " ( Pelle Molin ) Utsikt över Ångermanälven vid Näsåker.
Lennart låg i sängen och tittade på det förstorade fotografiet som hängde bredvid honom på väggen.
Så var det det stod.
Fan, så många gånger han hade legat här och tittat på den tavlan och liksom sugit på de där orden " log och vredgades ".
Han kom ihåg att han först inte vetat, vad vredgades betydde utan varit tvungen att fråga tant Karin.
" Log och vredgades " ... Det var en fin bild med sommarmoln på himlen, skog på stränderna och en massa timmer huller om buller i vattnet.
En gång hade dom gjort en utflykt till Näsåker.
Och gått i en gammal kyrka med en massa jättegamla prylar.
Och det var bestämt den gången dom också hade varit vid den där forsen, vad den nu hette --- där det fanns dom där gamla inristningarna.
Börje och han hade sprungit ner för den branta stranden ner till hällarna ... och farb ... Fritjof hade visat dom älgar och fiskar och båtar ritade i stenen för många tusen år sen.
Fan, vad konstigt det var att han plötsligt kom ihåg allt det där.
Det var som om hans tre Ådals-somrar hade legat gömda långt inne i en byrålåda som han aldrig hade öppnat på dom här åren.
Och nu när han öppnade lådan så ramlade alltsammans ut.
Kanske det hade varit så att han helt enkelt inte hade velat öppna lådan, inte orkat.
Nu hördes tunga steg i trappan.
Det knackade på dörren.
--- Stig in.
På tröskeln stod Fritjof med en kaffebricka.
--- När en har semester, så ska en väl få kaffe på sängen, sa han och satte brickan på bordet.
Jag bredde några mackor och värmde på några bullar ur frysen.
Har du sovit gott ? --- Å --- tack.
Lennart kände sej plötsligt väldigt generad och visste inte vad han skulle säga.
Han hade nog aldrig fått kaffe på sängen förr i hela sitt liv utom på födelsedagar, då han var liten.
--- Bakar du själv, sa han för att något säga.
--- Tokfan --- det är jag för gammal för!
Men Hilda, grannen min, kommer över ibland och bakar och lagar lite mat och lägger i frysen.
Frys är en välsignad sak, det kan en inte säja annat ... Om di där teknikerna kunde nöja sej med såna uppfinningar, så vore det förbannat bra.
Och inte gå på i ullstrumperna och göra atombomber och annat skit, sa han och drog upp rullgardinen från det lilla snedfönstret under taket.
--- Det är grant väder i dag, du, fortsatte han, nordvästen har mojnat och solen skiner --- tänk, om du och jag skulle ta oss en tur ut i skogen när du har fått på dej kläderna.
Jag ska ut och märka en del trän som ska gallras innan skogsgubbarna kommer.
Och det är säkrast att passa på när det är fint.
Jag blir så tung i bröstet nu för tiden när det regnar och är fuktigt.
Nä, nä --- en orkar inte som en gjorde förr, det är bara att erkänna.
--- Det vore skitfint att komma ut i skogen --- jag ska sno mej!
--- Lugn, bara lugn --- det är ingen ko på isen --- vi har dan på oss.
Tugga du på i lugn och ro, så går jag ner och letar fram ett par stövlar åt dej.
När han stannade upp vid dörren för att ta upp snusdosan, föll ljuset över hans ansikte.
Lennart såg nu, att Fritjof inte var så oförändrad som han hade tyckt i går kväll.
Det var fullt av vitt i det röda buskiga håret, som inte heller var så buskigt som förut.
Ryggen kutade under skinnvästen.
Men mest såg man det på ögonen.
Som varit så blå, så blåblå.
Nu hade dom bleknat och liksom sjunkit in i sina hålor.
Plötsligt kom han på sej med att undra hur hans farsa skulle ha sett ut nu.
Fast han var ju mycket yngre.
Han var ju inte mer än fyrtiosex, när han dog för fem år sen.
Men hans hår hade varit alldeles grått ... bara svart i nacken.
Och så var han så mager, skinnet hängde på halsen.
Lennart blev sittande med ostmackan i handen.
Fan, varför måste ... Så ruskade han på sej och började tugga.
Nä, inte nu.
Han sopade undan tankarna på det gamla.
Nuet var tillräckligt jävligt.
Men just nu tänkte han skita i alltihop och hämta luft i det här andningshålet ... Fyra dar rann iväg.
När lördagen kom, kunde Lennart inte fatta vart veckan hade tagit vägen.
Han och Fritjof hade gjort en massa saker.
Gått i skogen, plockat lite lingon.
Fiskat och frusit om händerna, men fått ett par stöddiga sikar som nu låg i frysen.
Tagit bilen och farit uppåt Ådalen.
De tre somrarnas minnen hade dykt upp på allvar och kommit på plats --- stora bron, där Fritjof förlorade sin yngste bror när spannet störtade ihop just som kriget bröt ut ... Kyrkan där Karin låg begravd nu.
Fritjof pratade och pekade.
Lennart kom ihåg honom som tystlåten och lite trög.
Men kanske han måste passa på tillfället, när han hade nån att tala med.
Det surrade i Lennarts huvud av namn på sågverk och minnesmärken, bryggor och lastplatser och timmerrännor.
Fritjof berättade om sommarmöten i missionskyrkan med bullar och röd saft och om den döda flodfåran, där Fjällsjöälven förr i världen kastade sej ut i Ångermanälven i en hög frasig fors ... Han talade om svalorna som byggde bo i hål i de branta niporna och författare som skrivit böcker om Ådalen och om kompositören som ägt ett glasbruk ... Om flottarjäveln Isak Larsson och katastrofen i Lunde.
Ibland blev det lite för mycket.
Ibland hörde Lennart bara på med ett halvt öra.
Ofta visste han inte om Fritjof talade om sånt som hade hänt för tie eller fyrti eller hundra år sen.
Men han njöt av att sitta bredvid honom i gamla Chevan och rulla på i långsam takt.
Höra på den sköna melodin i Fritjofs språk och låta landskap och minnen skölja över sej.
Ibland tänkte han på hur olikt detta var det liv han hade levat hittills.
Livet i bruna huset i Gävle, på gatorna med kompisarna, på stökiga kaféer, i långtråkigheten i plugget ... Och sen i Stockholm --- ett inackorderingsrum med urtrista möbler och en gnatig tant, pubar och diskotek, en tjej nån gång, bio och fotbollsmatcher.
Och så jobbet förstås --- fast det var ju faktiskt schysst.
Han kom faktiskt på sej med att sakna jobbet.
Och Nilsson, montörn som han jobbade ihop med.
Kanske var det jävligt dumt, att han inte hade ringt till jobbet som mamma hade sagt!
Han trivdes förbannat bra där.
Men nu skulle dom väl ge honom sparken, när han bara stack ... Och nu var det redan lördag.
Fritjof hade inte nån gång frågat hur lång semester Lennart hade.
Överhuvudtaget hade han inte frågat nåt om hans arbete eller så.
Bara hört efter om mamma mådde bra.
Jo tack, det gjorde hon ju.
På lördagkvällen, när dom hade ätit Hildas upptinade köttbullar och färska lingon med mjölk och satte sej till framför teven för att höra nyheter, kände Lennart hur oron började sticka i honom.
Hittills hade han lyckats ganska bra med att förtränga vad som hade hänt.
Men snart skulle det inte gå längre, kände han.
Det kunde ju ändå inte fortsätta så här.
Han kunde ju inte hålla på att lura Fritjof.
Det lönade sej ju inte att sticka huvet i busken hur länge som helst.
Ju fler nätter han sovit gott, ju mer frisk luft han fått.
Ju klarare blev han i skallen.
Ju mer insåg han vilken idiot han varit som bara stuckit iväg.
--- Vill du se nåt som heter " Hin Håle i högform " eller ska vi ta oss en omgång schack, sa Fritjof, när Curt Kempe just talat om för dom, att det skulle bli slut med det fina vädret i Norrlands kustland.
--- Jag måste ju få revansch för igår, sa Lennart och steg upp för att hämta schackspelet, som stod på byrån i finrummet.
Idag ska jag förbanne mej inte låta lura mej så lätt, må du tro!
Men det dröjde inte länge, förrän Lennarts tankar började irra bort från brädet.
Han kunde inte bestämma sej för hur han skulle göra.
Hur han skulle tackla det.
Vad han skulle säga till Fritjof.
--- Det är din tur, sa Fritjof och tittade upp.
--- Jaha ja, jaha ja ... låt mej se ... det gjorde du nu ... jaha ... Men så fort han hade gjort sitt drag, kom tankarna tillbaka.
Nästa drag gjorde han helt på måfå, eftersom han inte sett upp med vad Fritjof flyttat för en pjäs och inte ville erkänna det.
Så gick det en stund.
--- Schack, sa plötsligt Fritjof med ett illmarigt leende.
--- Va!
Nä nu ... Jaha, minsann --- jösses ja, då får jag väl skubba iväg.
Han flyttade hastigt den hotade kungen.
--- Du verkar lite tankspridd, tycker jag, så här blir det nog ingen revansch är jag rädd, inföll Fritjof och sträckte sej efter tobakspungen.
Du kanske vill att vi ska sluta ? ? --- Nä, visst inte.
Han tog sats.
Det är bara det, att det är en grej jag sitter och tänker på ... Lennart teg igen.
Han satt med ett torn i handen och stirrade ner på de svarta och gula rutorna på brädet.
Det är en sak ... som jag skulle vilja tala om för dej, Fritjof.
Han drog djupt efter andan, så att orden skulle få ordentlig skjuts att komma ut ur munnen.
--- Det är så, förstår du ... jag skäms som fan --- det måste du tro --- men jag har ljugit för dej.
--- Hmm, sa Fritjof lugnt och fortsatte att stoppa sin pipa.
--- Jag har inte alls semester.
Jag har stuckit min väg för att polisen är efter mej ... Och min tjej vill inte veta av mej.
Han kramade schackpjäsen så hårt i handen att knogarna vitnade.
--- Och vad har du gjort då, frågade Fritjof i samma lugna ton och utan att lyfta ansiktet från pipan.
Han tog en ny tändsticka från asken på bordet och tände den.
Den brinnande stickan lyste upp hans ansikte, som var stilla och orörligt.
Lennart såg hastigt upp, men han kunde inte fånga Fritjofs blick djupt därinne bakom de stålkantade glasögonen.
--- Jag slog en snubbe på käften och skallade en polis ... för jag blev så jävla arg!
--- Hade du druckit ? --- Ja, en del --- men jag var inte full!
Fritjof lutade sej bakåt i stolen och drog djupa tag på pipan.
Den sötaktiga röken svävade som ett tunt moln emellan dom.
--- Har du nåt emot att berätta alltsammans för mej, sa han efter en stund.
Och Lennart berättade.
Alltsammans.
Om festen och slagsmålet, om Helena och poliserna.
Om hur han stuckit hals över huvud och om besöket hos mamma.
Han berättade också nåt som han aldrig förut berättat för nån annan.
Han berättade stötigt och med långa pauser.
Om hur jobbigt det alltid hade varit med mammas ängslan ... Och hennes dåliga samvete för att hon hade svikit pappa när han bäst behövde henne.
Att det var hennes fel att ... han ... inte orkade leva.
På samma gång trodde hon att det här med pappa --- att han blev som han blev --- skulle gå i arv på nåt sätt till Lennart.
Att han skulle bli likadan.
Bli alkoholist som han, slåss och bråka med snuten --- åka fast för misshandel och fylleri och jävelskap ... Och det måste hon hindra!
Herregud, så skiträdd hon hade varit jämt när det blev nåt bråk i skolan --- och det blev det ju.
Det fanns tillräckligt många som visste, att farsan var alkis och varit dömd för misshandel även om han bara fått böter ... Och lärarna --- det är klart, att det fanns dom som var schyssta.
Men också såna som liksom bara gick och väntade på att han skulle ställa till med nåt.
Och visst var han häftig.
Liksom farsan.
Farsan brukade säga att deras svarta hår och deras humör kom från hans mammas släkt som var valloner ... Men det är väl för fan inte förbjudet att vara häftig, va ? ? Men han var liksom misstänkt från början.
Bara detta att farsan och morsan inte var gifta.
Och farsan drack ju --- det går ju inte att förneka, men han hade ju jobb hela tiden fram till den där rättegången.
Det var ju socialen som tvingade honom att flytta hemifrån.
För min skull --- herrejävlar.
För att det skulle skada mej att leva ihop med en alkis!
Han tystnade och satte händerna för ansiktet.
--- Hur mycket kommer du ihåg av din pappa ? frågade Fritjof.
Lennart tog bort händerna.
--- Jag minns honom bra, jag var ju nästan tie då han flyttade.
Vi hade det jättefint tillsammans.
Vi gjorde en massa saker ihop --- och han läste böcker för mej när jag var liten.
Och när han kom hem och var påstruken, så gick han alltid undan, så att jag inte skulle se honom.
Och den där natten --- då det stora bråket var då dom grälade och skrek och han slog mamma och grannarna ringde efter snuten --- då sov jag i ett annat rum.
Jag hade ingen aning om vad som hade hänt förrän nästa morron ... --- Efter det, så såg jag ju honom inte många gånger.
Han klarade inte att bli ivägkörd så där --- förlora hem och familj och allting på en gång --- och det kan man jävligt väl förstå!
Han bodde på nåt jävla ungkarlshotell och började missköta jobbet --- ja, sen försvann han bara.
Ingen visste var han var, förrän dom hittade honom död ute i skogen ... Men allt det där vet du väl kanske redan, Fritjof ? --- En del fick jag väl höra då när du skulle komma hit, men inga detaljer.
--- Det är klart att jag förstår, att morsan haft ett helvete, fortsatte Lennart häftigt.
Det är klart jag begriper.
Och att det här --- jag menar det här som hände nu --- det måste ju vara en jävla chock för henne!
Nu tycker hon att hon har fått rätt.
Nu är jag på väg att bli som farsan ... --- Herregud, vad hon har tjatat på mej att inte dricka --- att bli helnykterist --- men, fan --- du begriper väl Fritjof --- man kan ju inte gå omkring som en jävla torris och inte kunna ta en öl med polarna --- man skulle ju aldrig få vara med.
Skulle känt sej förbannat löjlig ... Fritjof harklade sej och började krafsa ut pipan.
Men sa ingenting.
--- Ja, jag vet att det kommer en massa elände av sprit och det, men --- för att man dricker lite mellanöl eller vin nån gång, så behöver man väl inte bli alkis, för fan!
Lennart reste sej upp och började gå runt på golvet.
Fritjof nickade, men fortsatte att tiga en lång stund.
--- Att slåss är inte bra, sa han till slut.
I min ungdom slogs vi en hel del, det liksom hörde till.
Och bara om det ville sej riktigt illa kom länsman.
Man hade liksom en annan syn på det då.
På det här att slåss.
Han teg igen.
--- Skollärarn luggade och slog barna, föräldrar slog sina ungar ... folkskolegrabbar slogs med läroverksgrabbar, karlarna slogs om töserna på dansbanan.
Bönderna dängde till sina drängar ... lärlingarna fick stryk av dom äldre jobbarna.
Fritjof satt och vägde på stolen och tittade i taket.
Tittade på hur den nystoppade pipans lätta rök ringlade sej upp mot takets mörker och pratade som för sej själv.
Utan att se åt Lennarts håll.
--- Det var vanligt, fortsatte han, det var det.
Det var liksom godtaget.
Men nu har vi ändrat mening --- nu godtar vi det inte.
Folk har börjat begripa att våld är förbannat farligt.
Inte bara för att en kan ha ihjäl nån eller slå nån döv för livet med en örfil eller spräcka käken och så ... Nu begriper man att våldet kan skada både till kropp och själ.
--- Men, avbröt Lennart häftigt, man kan väl för fan skada varandra och göra varandra illa utan att slåss!
--- Säkert ... säkert.
Men det är väl ingen ursäkt.
Mänskor har i alla tider varit förbannat fiffiga när det gäller att hitta på sätt att plåga varandra.
Det är inte det.
För den delen, så tror jag att en gunås kan pina folk väl så illa med ord --- ja, till och med utan ord.
Jag minns ... Han avbröt sej och tog ett djupt tag på pipan.
--- Nä, det gör detsamma.
Vad jag ville säga är, att alla dom där metoderna att göra varandra illa med ord eller handlingar --- dom är mycket svårare att komma åt.
Man ... man måste liksom börja med det --- vad ska jag säga --- uppenbara våldet --- slagsmålsvåldet ... misshandeln.
--- Hur gör man då menar du ? ? --- Jaa --- det är jäkligt svårt det också.
Mycket hänger ju på spriten det vet en ju --- jag läste häromdan i bladet att misshandeln har ökat i takt med mellanölsdrickandet --- och det är ju för jäkligt.
Få se nu om det blir nåt bättre med det här nya ölet --- men då hittar dom väl på nåt annat pch blandar i ... Om en ändå kunde få folk och fatta från dom är små barn, att det här med våld bara drar elände med sej --- att en liksom hade det inbankat i bakhuvet för evigt att --- vad som än händer så får jag inte slå till!
--- Och det tror du, att man kan lära folk i det här samhället --- i den här jävla världen som är smockfull av våld.
--- Ja, men vi har ju kommit en liten bit på väg i alla fall.
Sen min ungdom.
--- Men tror du inte, att morsan har predikat det där för mej stup i ett --- du får aldrig slåss, Lennart, du får aldrig aldrig slåss!
Och ändå så var jag väldigt ofta i slagsmål i skolan och en gång då jag var femton höll det på att bli stora skrällen.
Hade inte rektorn ställt upp för mej den gången, så hade barnavårdsnämnden bombsäkert hoppat upp och släpat iväg mej till ungdomsvårdsskola eller nåt.
Det är jävligt otäckt --- men ilskan slår ner i mej som en blixt ... jag kan liksom inte hjälpa det --- fast jag vet så väl att det är fel ... så går det inte att hejda!
Fritjof svarade inte.
Men man såg på hans ansikte att han lyssnade spänt.
Lennart gick och satte sej vid bordet igen.
--- Får jag låna lite snus av dej ? --- Jag har faktiskt tänkt ganska mycket över det där, må du tro, fortsatte han sedan han lagt in snuset.
Jag har tänkt över det där en hel del.
Och jag har liksom kommit fram till --- ja, jag vet inte hur jag ska förklara det --- det är förstås åt helvete fel --- men du förstår Fritjof ... Du förstår att när jag blir rasande och klappar till nån --- det händer faktiskt väldigt sällan --- så är det ... som om jag gör det --- för att farsan gjorde det.
Du förstår ... Det låter kanske inte klokt.
Fast jag vet, att det är fel att slåss --- fast jag vet, att det var fel av farsan att slåss --- så tycker jag nånstans jävla långt in i huvet att det blir rätt.
Ett slags konstigt försvar --- jag menar nåt sätt att liksom rättfärdiga det han gjorde --- hajar du ? ? Fast jag ju vet att han mest slogs för att han hade det taskigt, för att alla var taskiga mot honom.
Fritjof nickade.
--- Jo, jag förstår vad du menar.
Men ... men --- om du nu får en grabb en gång --- inte skulle du väl vilja att han också måste känna så där!
? Va ? Det måste bli ett stopp nånstans för våld föder våld och det kan nog gunås ske på många olika sätt.
--- Vad menar du ? --- Jo, du.
Jag menar --- vad spelar det för roll egentligen vad man har ärvt för skit eller inte --- det enda är ju att försöka göra nåt åt'et.
Nu.
Göra det bästa möjliga av det här ynka liv vi har fått ... Min mamma hade ett gammalt uttryck --- " Alla säjer att Jeppe super men ingen frågar varför Jeppe super " --- det står sej än, tycker jag.
Jag menar --- varken du eller jag vet mycket om varför din pappa söp, va --- samhället eller mänskorna eller livet eller vad fan du vill kalla det --- for illa fram med din stackars farsa.
Men det är för sent nu att göra nåt åt.
Men du, Lennart ... du ... Lennart såg till sin häpnad att Fritjof strök sej med handen över ögonen.
Han harklade sej.
--- Jo, du Lennart --- vi vet ju också att både din morsa och du har farit illa --- men jag tänker, ta mej fanken inte låta dej sumpa bort ditt liv om det kan hjälpas ... Telefonen gav ifrån sej en lång ilsken signal.
--- Vem ringer så här dags, mumlade Fritjof och tog upp sin stora blårutiga näsduk och snöt sej ljudligt.
Ta det du, Lennart, som sitter närmast!
--- Hallå.
--- Jo, jag undrar om jag möjligen kan få tala med Lennart Hansson på detta numret ? Det var mammas röst.
Spänd och konstigt främmande.
--- Det är jag.
Det är Lennart, mamma.
--- Å, där är du i alla fall!
Ja, jag antar att du blir arg nu för att jag har letat rätt på dej, men jag tyckte jag måste.
Din värdinna i Sundby har ringt två gånger.
Först för att tala om att du hade fått ett brev från polisen, och sen i går för att tala om att det hade kommit två civilklädda poliser för att hämta dej --- hon var arg som ett bi och bråkade och levde om att hon minsann inte ville hyra ut rum åt några poliskunder och om du tänker komma tillbaka så står dina grejer hoppackade i källaren ... --- Sabla kärring ... --- Där ser du hur idiotiskt det var att sticka iväg utan att lämna besked!
Ingenting blir ju bättre av att man får alla människor på sej, va ? ? Lennart teg och lät henne prata.
--- Nå, hur länge tänker du stanna däruppe då ? --- Jag vet inte.
--- Men Lennart fattar du inte, att allting bara blir tie gånger värre om man håller sej undan på det där sättet ? Du kan ju inte hålla dej borta för evigt i alla fall ... nån gång måste du ju stå för vad du har gjort.
Men jag har åtminstone ringt Lindbergs Elektriska ... --- Vad tusan skulle det tjäna till!
--- Men nån hyfs måste man väl ha!
Det var ju en sån hemskt hygglig karl --- mycket hyggligare än du har förtjänat, måste jag säga.
Jag berättade alltihop för chefen där, vad han nu heter ... Granberg.
--- Det var väl ingen som hade bett dej ... --- Men Lennart --- var inte dum!
Det är klart, att dom måste få veta det förr eller senare.
Och då är det väl mycket bättre att dom får veta det med detsamma, så dom inte hinner gå omkring och reta upp sej på att du bara är försvunnen ... --- Hmmm ... --- Han var förresten jättetrevlig och bussig och sa att han begrep mycket väl att du inte orkade komma ner och jobba med en gång, men att du var välkommen igen så fort du kände dej bättre ... --- Sa han verkligen det ? ? --- Det sa han visst det och dessutom så sa han, att han satte stort värde på dej --- att du jobbade bra och att han inte ville förlora dej.
--- Sa han det ? ? --- Ja, och så sa han, att om du tyckte det var otrevligt att gå omkring i Sundby och vänta på rättegång och så där, så kunde han placera dej i sin andra affär inne i Stockholm på Kungsholmen ... --- Sa han verkligen det ? ? Det ... det var ju förb ... --- det var ju hyggligt.
--- Ja, jag sa ju, att jag inte kunde veta, hur du ville ha det och att jag inte visste hur länge du tänkte stanna borta.
Men han sa, att du kunde bara ringa när du kom tillbaka.
Och så sa han också, att han kände en bra advokat när den tiden kommer ... Lennart stod tyst.
--- Jaa, hörde han moderns trötta litet andfådda röst, jaa --- då var det väl inget mer jag hade att säga.
Jag misstänkte ju hela tiden att du var i Nyadal ... ja, du gör ju som du vill det är klart ... Han hörde hur rösten bröt sej.
--- Ja, adjö då, Lennart.
Och hälsa.
--- Mamma!
--- Ja ? ? --- Jo --- du --- det är klart, att det var bra att du ringde Lindbergs.
Du, var inte lessen ... Det är klart, att jag förstår att det var bra att du ringde till dom ... Och jag känner mej faktiskt mycket bättre nu.
Du ... en annan sak --- det är väl inte så att du har hört av Helena ? ? --- Nä, det har jag inte gjort.
Men hon har väl inte min adress ?!
--- Nä, men jag tänkte hon kanske hade ... frågat värdinnan eller så.
--- Om hon skulle ringa, vad vill du då att jag ska säga till henne ? --- Asch, hon ringer nog inte --- nä, bry dej inte om det --- det gör detsamma.
--- Ja, hej då ... --- Hej då, mamma --- och tack.
Lennart gick tillbaka och satte sej vid bordet.
--- Det var mamma.
Hon hälsade så mycket.
--- Jo, jag förstår det.
Nå, hur var läget ? --- Polisen hade varit hos värdinnan.
För att hämta mej till förhör.
Först hade dom skrivit.
Och tanten hade förstås blivit skrajsen och förbannad och ringt morsan och talat om att hon minsann inte ville hyra ut rum åt poliskunder ... --- Jaså, minsann.
Och jobbet då --- jag förstod ju att det var det ni pratade om.
--- Jo, morsan hade ringt till Lindbergs.
--- Det var ju klokt av henne.
--- Och han hade varit jävligt hygglig.
Sa att han förstod --- att ... att jag ville vila upp mej ett tag, men att jag var välkommen tillbaka när jag ville ... --- Det låter ju höra sej ... Köksklockan slog tie tunna hårda slag.
--- Å, det var som tusan --- har klockan hunnit och bli tie!
Då är det tid att koja.
Vi måste nog upp i ottan och vittja garna innan det fula vädret hinner hit.
Han började gå omkring i köket och stöka.
Plockade ihop schackspelet och ställde in det i finrummet igen.
Tömde askkoppen i spisen och släppte in katten.
Lennart satt overksam på en stol med armbågarna på knäna.
--- Jaha, sa Fritjof och gick fram och släckte bordslampan.
Då skulle vi väl vara färdiga för natten då ? --- Fritjof ... --- Jaa ? ? --- Du --- jag måste nog fara ... --- Du kanske måste det, ja.
--- Du --- du anar inte --- jag menar --- jag är jävligt tacksam --- jag har haft det skitbra här.
--- Det var fint att ha dej här ... Han vände sej om och trevade efter strömbrytaren på väggen.
--- Hej.
Helena ropade inåt huset.
--- Hej, lilla gumman, svarade hennes mamma från köket.
Vad sen du är --- teet är nästan kallt.
--- Spelar ingen roll ... Helena hängde upp jackan på hängaren och ställde sej framför spegeln.
Hon började se nästan normal ut nu, svullnaden i läppen var försvunnen och blåmärket på kindbenet hade övergått i en blek brunaktig fläck.
--- Varför är du så sen ? ? På torsdagarna slutar du ju treochtie och nu är klockan över fyra!
Jag började faktiskt bli lite orolig ... --- Men --- mamma ... Helena kände plötsligt en överraskande irritation stiga upp inom sej.
Men, snälla mamma --- jag är sjutton år ... har du glömt det.
Jag har väl för fan rätt att komma och gå när jag vill!
Om jag får lust att gå till stan eller gå ut och gå eller hälsa på hos Ann-Marie ( det hade hänt en gång ) ... eller vad som helst efter skolan, så måste jag väl få göra det utan att känna att du går här hemma och väntar och tror att det har hänt en olycka!
--- Men --- du brukar ju alltid komma hem direkt efter skolan, invände hennes mamma förvånad.
--- Ja, då är det väl äntligen på tiden att jag slutar upp med det ... Helena slängde sej ner vid köksbordet och började smeta smör på en brödskiva.
--- Varför låter du så arg ? ? Och svär gör du också ... --- Jag är inte arg!
Kan man inte en gång få säga så mycket här i huset utan att du börjar tjata om att man är arg!
--- Jag tjatar inte ... Jag förstår inte vad det har flugit i dej ? ? Hon ställde ifrån sej strykjärnet på brädan och började lägga ihop en herrskjorta i prydliga veck.
--- Varför kan inte pappa ha strykfria skjortor som andra karlar nu för tiden, så du slipper stå och jobba med strykning i ett kör, utbrast Helena plötsligt.
--- Men det vet du väl ... vad är det egentligen med dej ? ? Du måtte väl veta att pappa inte gillar annat än bomullsskjortor!
Modern upphörde med sitt vikande och stirrade förvirrad på dottern.
--- Det är en himla massa saker som pappa inte gillar och därför ska du behöva gå här som en hushållsslav och utföra alla hans önskningar.
Du skulle väl kunna få göra nåt eget nån gång som andra fruar som har jobb och kommer ut bland folk och ... --- Nu pratar du bra dumt, Helena.
Jag fattar verkligen inte, vad det är med dej i dag.
Du vet ju mycket väl, att jag inte orkar att sköta ett yrkesarbete och att jag ... jag ... trivs med att få vara hemma och sköta om dej och pappa.
Du vet ju hur jag har det med min migrän och min magkatarr --- jag måste ha lugn och ro.
Jag skulle aldrig orka gå bort och arbeta, det vet du mycket väl ... --- Är du säker på det ? ? Helena kände sej förskräckt över sin egen ton.
Det var som om en främmande människa hade talat genom hennes mun.
--- Vad menar du ? Helena hörde att moderns röst blev gråtmild.
Men hon hällde upp en ny kopp kallt te åt sej och förhärdade sej.
--- Jo, jag menar bara att det måste väl vara precis lika jobbigt att slita och städa och bona golv och tvätta fönster och koka lingon och stryka kläder och allt det här du gör varje dag som att ha ett yrkesjobb, va ? --- Men, Helena, du vet ju att pappa behöver ... Helena avbröt henne häftigt.
--- Pappa behöver och behöver ... Det är han som har bestämt, att du inte orkar nåt annat än att vara hemma --- det är klart --- för honom är det förbaskat bekvämt att ha dej hemma som nån slags slav ... inte ett handtag behöver han göra --- inte ens bädda sin egen säng!
Du skulle se, hur mycket Ann-Maries pappa gör hemma både med hushållet och ungarna och hennes mamma jobbar på firman och har väldigt kul.
--- Men hon har kanske inte händelsevis migrän ... --- Är du så säker på, att du skulle ha så mycket ont överallt, ifall du kom ut och fick lite annat att tänka på än pappas förbaskade skjortor och ifall jag kommer hem fyrtiofem minuter för sent från skolan ... --- Helena --- hur kan du!
Modern lyfte händerna mot huvudet och tryckte fingrarna mot tinningarna.
Hur kan du plåga mej så ... Hon sjönk ner på en stol och satt och gungade fram och tillbaka med händerna om huvet.
--- Nu kommer värken igen, viskade hon och tårarna började rinna.
Helena rusade upp.
--- Förlåt, mamma, förlåt snälla rara mamma ... det var inte meningen ... Men det var ju för din egen skull!
Det dröjde en god stund innan Helena hade fått sin mamma lugn och placerad i sovrummet med nedrullade gardiner och ett starkt huvudvärkspulver.
--- Försök att sova lite nu, så ska jag skala potatis till middag, sa Helena och tassade ut ur sovrummet.
--- Tack ... det var snällt.
Pappa kommer tidigt i dag ... Hennes röst lät svag och lidande.
Helena vände sej om och såg i halvdunklet hur hon låg på rygg med öppna ögon stirrande i taket.
Hennes stora klumpiga kropp i den missklädsamma gråbeiga byxdräkten såg ut som en stor fisk, som hade blivit uppkastad på en strand.
Rummet var fyllt av en egendomligt unken söt lukt av medicin och rosenvatten.
O, godegud tänkte hon, godegud.
Helena stod i köket och skalade potatis över diskhon.
Skalaren flög snabbt över potatisarna --- tunna skal skulle det vara, inget slöseri.
Men hennes tankar var långt borta.
Godegud, hur blev det så här.
Det var ju inte meningen --- tvärtom.
Inte ville hon göra mamma lessen med det där just nu.
Det hade ju varit hennes mening att berätta hela historien om Lennart för mamma i eftermiddag.
Det hade ju inte blivit av förut.
Första kvällen var det ju så sent.
Och i går hade mamma varit hos hårfrissan hela eftermiddan.
Förresten hade Helena själv känt sej så osäker och rörig.
Men nu var det bättre.
Den där otäcka rädslan för alltihop.
Lennart, rättegången, skandalen, att han hade stuckit --- allt det där som gjorde henne så ruskigt ynklig i måndagskväll tillsammans med Ann-Marie, hade nästan försvunnit.
I dag kände hon sej liksom mogen.
Och så blev det så här!
Det var mammas gnäll om att hon kom för sent hem, som satte igång det hela.
Ilskan bara bubblade upp och gick inte att hejda.
Och nu var tillfället förbi för idag.
Om en halvtimma skulle pappa komma hem.
Fast --- tänk, om hon skulle berätta det för dom bägge i kväll.
Klart det vore vettigast.
Men ändå ... Helena satte sej vid köksbordet och slog upp engelska grammatiken.
Dom skulle ha prov i morron för att göra allting värre.
Hon la handen för och började rabbla oregelbundna verb med halvhög röst.
Efter en stund kom hennes mamma intassande i köket.
Hon såg inte åt Helena.
--- Har du satt på potatisen ? ? --- Nä, inte än.
Helena satt och såg på modern medan hon sysslade vid spisen, tände under potatiskastrullen, tog fram ett lock.
Hon fick en klump i halsen när hon skymtade hennes halvt bortvända ansikte under de nypermanentade gråsprängda krullorna.
Gulblekt med röda flammor kring ögonen.
Och så den där förfärliga trista byxdräkten, som Helena hatade.
Varför måste hon se så gammal och tantig ut, tänkte hon ilsket.
Och ångrade sej i nästa ögonblick.
Modern tittade nervöst på köksklockan.
--- Jag ska steka fläsk och göra löksås, sa hon, så det är bäst att du går upp till dej, så jag får stänga dörren annars får vi os i hela huset.
Hon talade mekaniskt och tittade fortfarande inte åt Helenas håll.
Helena reste sej och plockade ihop sina skolböcker.
Vid dörren hejdade hon sej.
Tog sats för att göra rösten mjuk och vänlig.
--- Jo, mamma.
Hur ... känner du dej nu ? --- Jo tack.
Helena gick upp på sitt rum och satte sej vid skrivbordet.
Hon bläddrade hit och dit i grammatiken, läste lite här och lite där.
Fy sjutton, vad hopplöst ... " Is Jane in town today ? " --- " No, she left town this morning.
The sky is beautiful at sunset.
" He is a doctor by profession.
" No ", he said, looking angrily at me.
" Mr South isn't in London, is he ? " Helena hörde pappas bil stanna utanför garaget.
Alla dom välkända ljuden trängde in i hennes medvetande, medan hon fortsatte att plugga --- sit sat sat ... set set set ... lie lay lain ... lay laid laid ... Hon hörde honom öppna dörrarna ... Slå igen bildörren.
Starta bilen och köra in i garaget.
Slå igen bildörren igen.
Och så garagedörren.
Hans steg på gruset.
Pausen utanför ytterdörren.
Öppna och stänga ytterdörren.
Hon satt och väntade på att höra hans trötta röst säga : --- Hej, min vän --- hur har dagen varit ? Som han alltid brukade säga.
Mamma brukade alltid komma ut ur köket och möta honom i hallen.
Nu sa han istället --- med en helt annan röst, hög och bestämd : --- Är Helena hemma ? ? --- Ja, visst.
Varför då ... --- Jag vill tala med henne med detsamma.
Ja, du ska förstås också vara med.
--- Jamen, Viktor, middagen är ju färdig!
--- Då får du sätta den i värmeskåpet.
--- Jamen ... --- Nu gör vi som jag har sagt.
Helena, ropade han, kom ner genast är du snäll!
Helena stod stödd mot dörrposten däruppe och hörde väl varenda stavelse, men svarade inte.
Nu var det klippt!
Han hade fått veta alltsammans.
--- Helena!
Han höjde rösten.
--- Ja, pappa.
Hon låtsades som om hon ingenting hört förut.
Vad är det ? Han stod mitt på golvet i vardagsrummet.
En kortväxt mager man med glest sandfärgat hår och sandfärgad kostym.
Lampljuset glittrade i hans glasögon så hon kunde inte se hans blick.
--- Jag vill tala med dej.
Hans röst lät knasterhård.
Långsamt gick Helena ner för trappan och i samma ögonblick kom hennes mamma in från köket med köksförklädet fortfarande på sej och ett förskräckt uttryck i sitt spisröda ansikte.
--- Men vad är det som har hänt, Viktor, stammade hon och sjönk ner i soffan.
Varför ser du så konstig ut ? --- Sätt dej, Helena.
Han satte sej själv på en hård stol, satt alldeles rak i ryggen och såg uppfordrande på Helena.
--- Helena vet nog redan alltför väl, vad det är frågan om, började han och tryckte sina magra torra händer mot varandra, så att det knakade i fingerlederna.
Då Helena inte svarade fortsatte han : --- Det har hänt en mycket allvarlig sak, Anna-Lisa, vår dotter har ljugit för oss.
--- Å, Helena, flämtade hennes mamma och vände sitt förvirrade ansikte från mannen till dottern.
Ljugit ? ? --- Hon hade inte alls cyklat omkull och skadat sej som hon påstod, utan hon har varit inblandad i en avskyvärd misshandelshistoria, där inte bara hon och en ung man blev nedslagna utan där också dom polismän som tillkallades för att ta hand om vederbörande, blev utsatta för övervåld!
--- Men --- pappa, snälla pappa, låt mej få berätta ... jag måste få berätta det själv!
--- Det hade sannerligen varit bättre, att du hade gjort det meddetsamma när vi kom hem, än att slå i oss dom där lögnerna om kullkörningen!
Du förstår nog, att det inte var särskilt angenämt för mej att sitta på rotarylunchen idag och få lyssna till beklaganden och förfrågningar om ditt hälsotillstånd.
Jag gjorde verkligen en synnerligen slät figur, när jag slog bort det hela med att det var fråga om en kullkörning på cykel och sedan fick höra, att det i själva verket var så att du varit utsatt för misshandel!
Birgitta Nybergs far som framförde det hela gav dessutom en mycket livlig skildring av hur det såg ut i deras hem efteråt och ... --- Men Viktor ... Helena --- vem ... vem var det som ... ? ? Jag förstår inte alls ... --- Det var Lennart, mamma --- Lennart Hansson du vet ... han som jag är ... han som jag var ihop med ... Men det gick inte alls till på det sättet som Birgitta och hennes pappa påstår --- det var Svennes fel alltihop ... --- Men, Helena ... Hennes mamma nästan kved när hon talade.
Snodde och snodde ett av förklädets hängslen till en hård sträng, medan hon hjälplöst tittade från den ena till den andra.
Men, Helena, jag trodde ... han kom ju aldrig hit mer --- jag trodde att det var slut med honom --- sa du inte, att det höll på att ta slut!
? --- Jag tyckte, att det verkade som ni inte gillade honom och därför ... och därför tyckte jag det var lika bra att ... --- Att ljuga då också, avbröt hennes pappa bistert.
Jag trodde --- vi trodde mamma och jag, att vi hade lyckats ... att vi hade uppfostrat dej på ett sådant sätt att ... du hade förstått hur lumpet det är att ljuga --- och därtill ljuga för sina ... --- Men, pappa, snälla ... jag ber dej --- låt mej få berätta, hur det verkligen gick till!
Helena hade rest sej upp med ansiktet blodrött av upphetsning och hennes röst darrade.
Jag tycker det är förbaskat taskigt av dej att bara fästa dej vid vad Birgittas pappa har att säja!
Hade inte Birgitta varit så urfånig och skrikit som en stucken gris, så att deras grannar ringde efter polis, så hade det inte blivit nånting alls ... --- Jag förstår inte, vad du menar, inföll hennes pappa och rynkade ögonbrynen, blir misshandel mindre avskyvärd därför att den inte blir offentlig ?!
--- Men, pappa, du måste ... ni måste låta mej berätta.
Och Helena berättade sin historia.
Trots att gråten hela tiden lurade i halsen försökte hon berätta lugnt och klart.
När hon kom till att Lennart hade ringt och velat träffa henne och hon hade vägrat att diskutera saken mera, såg hon hur ett svagt gillande spred sej över föräldrarnas ansikten.
--- Jag var så chockad just då, återtog hon, jag orkade liksom inte men ... --- Naturligtvis --- fattas bara annat!
Hennes pappa höjde på ögonbrynen.
--- Men --- men ... efter så ångrade jag mej och ringde till ... där han bor ... men då hade han redan givit sej av ... Jag ringde till hans arbete också, men dom sa bara att han var sjuk.
--- Givit sej av, jaså minsann.
--- Mamma, gråt inte, skrek Helena, mamma, för guds skull gråt inte --- jag står inte ut med det!
--- Han har alltså givit sej av, säger du, han försöker hålla sej undan!
--- Det vet vi väl inte, pappa, varför måste du låta så där --- som han vore nån himla gangster --- han blev ju retad --- fruktansvärt retad av Svenne.
För att han inte ville dricka mer sprit!
Han är rädd för sprit, Lennart, eftersom hans pappa var alko ... jag menar ... --- Jaså, är han son till en alkoholist också.
Då kan man ju förstå!
--- Det är du som är avskyvärd, pappa, skrek Helena plötsligt och kastade sej handlöst i soffan och brast ut i våldsamma snyftningar.
Hennes mamma flyttade sej osäkert närmare henne och sträckte ut handen utan att röra vid henne.
Helena lyfte ansiktet, som var strimmigt av tårar och skrek : Du är hård och kall och elak och oförstående och du vill att alla ska vara precis som du --- utan känslor!
Och att alla ska ... ska göra vad du tycker är rätt --- se bara, så du ... tyranniserar mamma och inbillar henne att hon inte orkar ha ett arbete --- bara för att hon ska stanna hemma och damma och koka sylt och stryka dina förbannade skjortor ... --- Men Helena då, avbröt hennes mamma förskräckt och drog tillbaka sin hand.
Hur kan du säga något så hemskt till din far, som alltid har varit så snäll och god mot oss ... Hon kastade en ängslig blick mot sin man, som satt och stirrade ner i mattan med orörligt ansikte.
Bara en liten muskel ryckte vid ena mungipan.
--- Man kan vara en tyrann för att man inte slåss, tjöt Helena och bankade med bägge händerna mot soffkanten.
--- Behärska dej, Helena, sa fadern plötsligt skarpt.
--- Nä, jag tänker inte behärska mej skrek Helena, för en gångs skull, tänker jag inte behärska mej här i huset ... --- Helena, viskade hennes mamma och tryckte händerna mot tinningarna.
Helena, jag ber dej --- du vet inte vad du säjer!
--- Det vet jag visst det ... Äntligen har jag börjat förstå --- hur ... hur vi har levat ... här vi tre --- som i en bur.
Stängt om oss så att inga ... kalla vindar skulle blåsa på oss och inga otrevliga saker nå våra öron!
Och du visste alltid bäst, pappa, vad som var rätt och bäst och alla andra var dumma och omoraliska och obehärskade och ... du har nästan lyckats få mej likadan --- en jävla docka i ett dockskåp som ... Medan Helena talade reste sej hennes pappa långsamt upp från stolen.
Han stod ett ögonblick stilla och liksom vajade, hans ansikte var kritvitt och stelt.
I nästa ögonblick hörde dom dörren till arbetsrummet slås igen.
Nyckeln vreds om i låset.
--- Å, Helena, Helena, vad har du gjort, kved modern, vad har du gjort ... Förstummad och omtumlad satte Helena sej upp med ett ryck.
Stirrade mot den stängda dörren med halvöppen mun.
Lyssnade.
Väntade.
Inte ett ljud hördes där inifrån.
--- Å, mamma, förlåt ... Hon kastade sej om halsen på modern.
Dom blev sittande så länge, länge.
Med armarna om varandra.
Som två rufsiga sorgsna fåglar.
Det nybonade golvet, de glänsande prismorna, raderna av blommande pelargonier gav ingen tröst och trygghet längre.
--- Men, Helena, tänker du lämna blankt, sa engelsklärarinnan förvånad, när Helena kom fram till katedern med ett tomt papper.
Är du sjuk ? Du som brukar vara så duktig i engelska ? --- Ja, jag mår så hemskt illa, viskade Helena, jag kanske håller på att få influensa eller nåt.
Har inte sovit på hela natten.
--- Stackars dej, vilken otur!
Ja, du ser verkligen medtagen ut ... Ska vi be nån följa dej hem kanske --- Ann-Marie bor ju åt ditt håll, men hon har visst redan gått ? --- O, nej --- jag klarar mej bra själv --- så farligt är det inte --- jag är liksom bara alldeles tom i skallen ... Helena kastade sin jacka över axlarna och gick långsamt ut på skolgården.
Det var fortfarande soligt och ovanligt varmt för att snart vara första oktober.
Men lönnarna i allén hade börjat bli röda.
Några killar sparkade boll i ett hörn av den stora gården.
Någon cyklade runt i stora åttor.
En kille och en tjej stod med armarna om varandra och hängde vid staketet.
Det luktade spaghettisås från den öppna dörren till bespisningen.
Klockan skulle snart ringa ut efter sista timmen för dagen.
Allting var väldigt normalt och vanligt.
Utom inuti Helena.
Hon sneddade över stadsparken och nerför backen mot idrottsplatsen.
Ingen människa syntes till därnere så här dags.
Hon satte sej på trappan till det igenbommade sommarkaféet.
Där var varmt och lä.
Hon höll upp ansiktet mot solen och blundade, lät sej baddas och tröstas av den milda strålvärmen.
Gud, vad hon var olycklig.
Ruskigt --- jävligt olycklig.
Vad skulle det bli med pappa ? ? Hon hade inte sett honom sen han låste in sej i sitt rum i går kväll.
När mamma så småningom vågat sej fram och knackat och frågat om han inte ville ha nån middag, så hade han svarat att hon fick bära in den till honom på en bricka.
Mamma och hon hade ätit vid köksbordet.
Inte ätit precis, men petat lite i maten.
Hon ville aldrig mer tänka på fläsk med löksås ... Hela tiden hade hon väntat på att mamma skulle bryta samman och få ett av sina stora migränanfall med kräkningar.
Men ingenting hände.
Helena tyckte faktiskt tvärtom, att hon verkade ovanligt snabb och lugn i sina rörelser, där hon gick omkring i köket och plockade bort efter måltiden.
--- Kan jag inte hjälpa till med nåt, hade Helena sagt lite lamt.
--- Nä, gå du och läs dina läxor --- klockan är ju över åtta redan och du som ska ha prov ... Hon kom plötsligt fram till Helena och klappade henne på armen.
Jag kommer in till dej och säjer godnatt, innan jag går och lägger mej ... Helena låg redan då mamma kom in.
--- Jag kunde inte läsa mer för huvet värker så förbaskat, sa hon.
Jag känner mej alldeles svullen och tjock i hela hjärnan.
--- Då ska jag hämta ett pulver åt dej, älskling, svarade henne mamma och försvann nerför trappan med raska steg.
Det var som om hon njöt av att rollerna var ombytta för en gångs skull.
Att det inte var hon själv som behövde vård och tröst.
--- Jag tog upp en ramlösa åt dej också, sa hon när hon kom tillbaka, det brukar vara skönt, när man känner sej sån där.
Hon flyttade bordslampan, så att ljuset inte skulle falla i ögonen på Helena.
Men istället för att säga godnatt och gå sin väg igen, satte hon sej i länstolen framme vid fönstret.
Där var det skugga så Helena kunde inte se hennes ansikte tydligt.
Hon satt tyst en lång stund och vaggade lite fram och tillbaka.
--- Du ska inte vara alltför lessen för pappas skull, Helena.
Han kommer att lugna sej snart och då kommer han att förstå att du var upprörd ... över allt detta som du varit med om.
Med Lennart.
Han inser säkert, att du inte var dej själv i kväll och ... att ... du inte ... menade vad du sa.
Det är ju därför han är så rädd för vredesutbrott --- för att man då alltid säger sånt som man inte menar.
--- Men jag menade, mamma, jag menade verkligen ... att ... --- Jag tror inte att du menade, Helena, att din snälla rara pappa är elak och hård och oförstående, avbröt hennes mamma.
Du var upprörd och skamsen för att pappa kommit på dej med att ljuga och det gjorde att du överdrev alldeles förfärligt.
--- Men mamma, även om det kanske blev lite överdrivet, så menade jag i alla fall ... Helena satte sej häftigt upp i sängen.
Vi har levat som ... som i ett lufttomt rum här hemma!
Men modern hörde inte på henne.
--- Och det här du sa, att pappa skulle tvinga mej att stanna hemma för hans skull är ju alldeles befängt.
Har du tänkt på hur gammal jag är --- snart femtifem!
Och mitt yrkesarbete --- vad är det ? En dålig handelsutbildning för nära trettiofem år sen --- vad är det att komma med idag ? Vem vill ha en gammal kontorist som jag i dagens läge --- ingen.
Du måste ha glömt, att jag var hemma och skötte min gamla pappa i så många år ... kommer du inte ihåg, att jag har berättat att mormor dog just som jag var färdig med min utbildning.
Och att jag fick flytta hem och ta hand om pappa och hushållet.
Det enda yrkesarbete jag har haft, var under dom tre åren från hans död tills jag gifte mej.
Tre förfärliga år på en trävarufirma med svältlön ... Och det tror du att jag längtar efter ... --- Jamen, mamma ... --- Det är klart att det var en tid --- just som du hade börjat skolan och jag var något så när ung fortfarande --- det var en tid som jag nog gärna skulle velat komma ut ... --- Men varför gjorde du inte det då ? Var det pappa som hindrade dej ? ? --- Det var inte pappa som hindrade mej.
Det var jag själv som inte vågade.
Orkade inte ... ta språnget ... utsätta mej för kritik ... konkurrera med unga nyutbildade.
Allting är inte så enkelt som du tror, Helena.
--- Jag tror inte det är enkelt, mamma.
--- Jo, när man är ung tycker man att saker och ting är enkla.
Man är så säker på sig själv och att man själv har rätt --- och man vet så förtvivlat lite --- om ... om ... livet.
--- Men pappa är ju gammal och han tror minsann att det är bara han som har rätt!
? Hennes mamma svarade inte på en lång stund.
Helena såg konturerna av hennes kraftiga kropp mot den ljusa gardinen.
Fast hennes ansikte låg i halvskugga upplevde Helena, att det var förändrat på nåt sätt.
Och rösten också.
Inte så lidande och trött.
Det var som om uppträdet därnere med pappa hade löst ut nån underlig kraft hos henne.
Som om Helenas utbrott hade ... brutit igenom ... några slags ... fördämningar eller så.
--- Jag tror inte Viktor tror, att han alltid har rätt, sa hon till slut och hennes röst fick en sorgsen ton.
Jag tror bara att han ständigt försöker inbilla sej ... och andra att han har det.
Han är nog en väldigt osäker människa i själva verket.
Och jag tror att det var hans far som klådde varje uns av självförtroende ur honom då han var liten ... --- Så hemskt, viskade Helena.
--- Ja, det är hemskt.
Att föräldrar får göra sina barn så illa.
Och sen fick han inte studera fast han så gärna ville ... Det var bara brodern som skulle kostas på ... som alltid.
Viktor kunde inte ens få sin fars namn på en låneförbindelse ... Och dessa ständiga uppträden i hemmet.
Inte en måltid, då inte någon sprang gråtande från bordet, har han berättat.
Jag tror inte han var riktigt klok, Viktors far ... Så undra på att Viktor har varit rädd för känslor som du säger ... undra på det!
Jag vet jag, hur det är att gå hemma och vara beroende.
Även om min far inte alls var så där elak som Viktors ... Och du kommer och talar om att din pappa är en tyrann, Helena ... menar du, att du har gått härhemma och plågats och lidit ... jag som alltid har tyckt, att du var ett sådant harmoniskt barn ?!
--- Jag har inte gått omkring och plågats, mamma.
Jag har ingenting märkt och ingenting förstått.
Taget allting för givet.
Som en docka i ett dockskåp ... Inte förrän nu ... Nu då jag har träffat Lennart och när det här hände ... Hon satt tyst en lång stund.
--- Han sa förresten en sak som jag tyckte var så fel då --- han sa, att han tyckte ni verkade så olyckliga och ... att man aldrig kunde veta nåt om sina föräldrar --- om hur dom verkligen har det.
--- Sa han det.
Jag tror att ... --- Anna-Lisa!
Faderns röst från undervåningen kom dem båda att rycka till.
--- Ja, jag kommer Viktor.
Med hastiga steg gick Helenas mamma bort mot dörren.
--- God natt, min älskling, hoppas du får sova gott nu!
Helena reste sej från trappan.
Det började bli kallt.
Ja, egentligen hade det ju varit fint, att mamma talat så där öppet med henne.
Det hade dom nästan aldrig gjort förr.
Men det var skrämmande också.
Hopplöst på nåt sätt.
Som om allting var för sent.
Som om dom redan var förlorade.
På vägen hem gick Helena förbi huset där Lennart bodde.
Tänk, om hon skulle gå upp till tanten och fråga om hon hade hört nåt ? Det var ju länge sen i söndags.
Kanske han hade kommit tillbaka.
Fast han inte gick till jobbet.
--- Vem söks ? ? En äldre kvinna med städklut om huvudet öppnade snålt på dörren.
--- Jo ... förlåt ... det var jag som ringde i söndags ... jag skulle bara höra om ... Lennart --- om Lennart Hansson kommit igen ? --- Nä, det har han inte och inte kommer han hit i min våning mer heller!
Jag vill ha hyggliga inneboende ska jag säga ... inga som blir hämtade av polis!
--- Vad då hämtade, stammade Helena.
--- Ja, först skickade dom ju ett brev och eftersom han bara gett sej av och inte lämnat nån adress, så blev det liggande här förstås ... och sen kom dom för att hämta honom i morse ... skrämde nästan livet ur gubben och mej ... komma så okristligt tidigt --- ja, dom var ju civilklädda förstås, som väl var ... annars hade man ju fått skämmas ögonen ur sej för grannarna.
Han skulle till förhör hos polisen, sa dom, angående nåt han hade gjort.
Men vi vet ju inget och inte vill vi ha nåt me'n att göra heller --- vi kan minsann få så många fina och hyggliga ungdomar vi vill i vårt rum, och förresten var han ju inte heller här och betalade hyran i går ... Så nu har vi packat ihop hans grejer och ställt dom i källarkontoret.
Där kan han hämta dom ifall han skulle dyka upp ... men är polisen efter honom så håller han sej väl undan!
Det vet man väl hur såna är.
--- Men, jag undrar, stammade Helena, jag undrar om ... --- Jag tycker att en sån söt flicka som du borde hålla sej för god att ha nåt att göra med en sån där slarver.
Tantens hårda röst rasslade som en harskramla i Helenas öron.
Det är i alla fall inte lönt, att du springer här och frågar mer, för här kommer han inte att finnas!
--- Jaha, tack då.
--- Ajö.
Dörren gick igen med en smäll.
När Helena kom hem hade hennes pappa redan kommit hem från arbetet.
Han satt i röda plyschlänstolen i vardagsrummet och läste tidningen.
Mamma höll på i köket men kom inte ut och hälsade.
Det luktade kokt blomkål.
Helena hängde upp kläderna och kammade sej framför spegeln.
Så drog hon ett djupt andetag som om det gällde att kasta sej ner från en trampolin.
Med hastiga steg gick hon fram till sin far.
Han sänkte tidningen något och såg upp.
Helena böjde sej ner och kysste honom lätt på den släta torra kinden.
--- Förlåt, pappa, förlåt.
--- Vi talar aldrig mer om det, min flicka, aldrig mer.
Han lyfte tidningen igen och Helena rusade uppför trappan till sitt rum.
Kastade sig på sängen.
O, godegud.
--- Nå, vad sa snuten ? frågade montör Nilsson när Lennart kom tillbaka till Lindbergs Elektriska efter besöket på polisstationen.
--- Jodå.
Dom var faktiskt riktigt hyfsade.
Tyckte det var bra att jag dök upp så snart.
Frågade och snackade och hade sej --- skrev en massa ... --- När händer det nåt då ? ? --- Ja, det vete fan --- det tar nog jävligt lång tid vad det verkade.
Men det är ju inte bombsäkert förstås att det blir nåt åtal än --- det är ju åklagarn som ska bestämma.
Och sen ska det gå till tingsrätten, och dom ska visst göra nån slags undersökning --- personundersökning --- du vet --- nån snubbe som kommer hem och frågar ut en om ens farsa och morsa och om man hade bra betyg i skolan och sånt ... --- Men hur lång tid tar det då ? Jag menar innan det blir rättegång ? --- En, två månader eller så ... minst.
--- Jösses så länge!
Jävligt lång tid att gå och vänta.
--- Ja, det är inte så kul precis.
Väl att man har nåt att jobba med.
--- Det kan du tacka din morsa för, grabben!
Hade du bara dunstat och inte hört av dej så hade det varit klippt, serru.
Det står fan i mej köer av killar som vill ha såna här jobb.
Apropå det ja --- hur gjorde du med kvällsplugget --- gick du dit och snackade med gubben ? ? --- Det är ingen gubbe --- det är en kvinna --- en väldigt schysst brud förresten.
Och jag la kortena på bordet med en gång.
Så det inte blir en chock för dom ifall jag kommer igen sen och ber om permis för att sitta på kåken!
Förresten tror jag inte det var nån jävel som hade saknat mej.
Folk kommer och går.
Det är inte som i grundskolan, när majjen ringde hem till morsan så fort man varit borta mer än två dar ... --- Det passar ju finfint att skollokalerna också är på Kungsholmen, sa Rune Nilsson, du kommer att spara massor av tid ... ja, visst fan, det glömde jag ju alldeles att tala om för dej.
Min kusin på Dalagatan hade fortfarande det där rummet ledigt.
Och hon sa, att du är välkommen dit redan i kväll om du vill.
Jag kan förresten följa med dej dit --- jag ska ändå in ett ärende till lagret.
Vänta på mej här på kontoret, så kan vi köra dit tillsammans efter sex.
Dalagatan 16 är det --- bara bron över till affärn på Fleminggatan.
--- Skitbra!
Lennart sken upp.
Vikken tur, va ... Ja, du Rune --- jag hoppas du hajar att jag är jävligt tacksam för det här.
--- Äsch, sa Rune och boxade Lennart lite vänskapligt i sidan.
Det var ju bra att det fixade sej ... Och nu får en ju bara hoppas, att den där åklagarn har nåt förnuft i skallen och lägger ner hela skiten!
--- Sån tur har man inte --- jag tyckte tvärtom, att det verkade som om dom tog det jävligt allvarligt på det där att jag råkade smälla till en av snutarna på hakan.
Jag försökte förklara att det är väl klart, att man gör motstånd när två stora starka killar med batonger hoppar på en.
Men dom ville tydligen få det till att det inte var vanligt normalt motstånd utan att jag hade gjort det med avsikt!
Och då blir det ju våld mot tjänsteman och mycket allvarligare, sa dom.
Inte fan hade jag nån avsikt ... --- Ja, fy tusan, sa Rune och tog sin väska, det är lätt att åka dit.
Nä, du då måste jag sticka --- morsning!
Och så kommer jag och hämtar dej vid sexsnåret.
--- Fint.
Lennart blev sittande ensam på kontoret sen Nilsson hade gått.
Han hade ju ingenting att göra här längre, i morron skulle han flytta till Kungsholmen.
Granberg hade varit jävligt hygglig.
Och Rune med.
Folk är mycket hyggligare än man tror, hade morsan sagt den där kvällen hemma hos henne i Gävle.
Det är bara det, att det också är jobbigt att orka med att bli utsatt för folks hygglighet.
Det hajar inte folk --- att det kostar på.
Förbannat dum högfärd förstås.
Men hade det inte varit för Fritjof, så hade han nog inte orkat komma tillbaka.
Och nu skulle han inte sätta sin fot i den här hålan förrän till rättegången om han kunde slippa.
Och den där lea kärringen Andersson skulle han inte behöva se mer ... Lennart satt och bläddrade i telefonkatalogen.
Utan att han egentligen ville det, föll sidorna upp på H.
H ... H.
S.
B ... Hagen ... Hagström ... Hallberg ... Hedlund ... Där Hellsten.
Hellsten Viktor Postm.
Kastanjeväg.
7 pa Sundby.
Tänk, om han skulle ringa Helena ?!
Ödmjuka sej ... tigga och be att hon skulle träffa honom.
Han satt och mumlade telefonnumret högt för sej själv.
Ett ögonblicksbeslut och han kunde slå det.
Tie sekunder och han skulle höra hennes röst.
Men så kom han ihåg vad hon hade sagt.
Då i telefon på söndan.
" Du --- det är väl inte fråga om att förlåta ... det är väl inte så enkelt ".
Nä, det var faktiskt inte enkelt.
Lennart slog igen katalogen med en smäll.
Nä, fan --- nån stolthet måste han få ha kvar.
Ville hon verkligen ha tag i honom, så fanns det ju flera möjligheter.
På jobbet, hos polisen.
Och Anderssons hade ju mammas adress.
Så om hon bara ansträngde sej så ... Lennart tände en cigarrett.
Tittade på klockan.
Snart halv sex.
Halv sex.
Om han skulle ringa morsan i Gävle ? Hon var nog hemma från jobbet nu.
Det är klart hon var nyfiken på hur det hade gått.
Med besöket hos polisen.
Och det nya rummet.
Och skolan.
Fan, det var ju hennes förtjänst egentligen.
Alltihop, nästan.
Och vad sur han hade låtit i telefon när hon ringde till Nyadal.
Som om han sket i alltsammans.
Fritjof hade skällt på honom för det.
Innan de skildes åt.
--- Och så ge fan i att fnysa åt morsan din, sa han.
Hon kan inte hjälpa att hon är din mamma och att hon är orolig.
Var glad att nån ställer upp för dej, för tusan och inte bara vänder ryggen till.
Det är många som gått åt helvete för att ingen har orkat att ställa upp ... Lennart började slå riktnumret till Gävle medan han ännu tänkte på Fritjof.
--- Hallå, mamma, det är Lennart ... Jag tänkte bara jag skulle slå en signal och tala om att det har fixat sej med jobbet och ett nytt rum.
Dalagatan 16 är min nya adress.
--- Men vad sa polisen ? --- Ja, sa och sa ... kom med en massa frågor och sånt.
Dom bets inte ... --- Kunde dom säja när rättegången skulle bli då ? ? --- Om två månader eller så omkring.
--- Å, herregud så länge.
Det blev tyst i luren en stund.
Det verkade som om hon ville säja nåt mer.
--- Du, Lennart --- säj mej en sak --- har du träffat Helena ? ? --- Nä.
--- Men ska du inte ringa igen ? ? Hon kanske ... --- Ge fan i henne är du snäll!
Vill hon mej nåt, så kan hon ta reda på mej.
--- Men ska hon inte vittna, tror du, envisades hon, tror du inte försvarsadvokaten vill att hon ska vittna ? ? --- Vill han det så kommer jag att vägra --- det kan han klappa sej på!
Lennart blev plötsligt ilsken.
Jag tänker inte tigga henne om nåt välvilligt vittnesmål --- så mycket du vet!
--- Varför blir du så arg ? ? Lennart hörde ytterdörren öppnas och Nilssons steg i trappan.
--- Jag måste sluta nu, mamma!
Rune kommer och hämtar mej ... Hej, så länge ... --- Hej, hon la på luren.
Han blev sittande med sin i handen.
Fan, varför skulle det bli så där.
För Helena släpade sej hösten fram som en snigel.
Den kom också extra tidigt med massor av regn och blåst redan i oktober.
Snigelväder.
Trist fuktigt tungt.
Utanför och inuti.
Hemma var det en konstig stämning som Helena inte förstod sej på.
Efter den första spända veckan, då pappa gick omkring som ett åskmoln som inte kunde ladda ur sej och bara teg och såg lidande ut, hade atmosfären så småningom blivit något så när normal.
Nu pratade han i alla fall nästan naturligt med Helena vid måltiderna.
Men på kvällarna när han var hemma, skyllde han oftast på ett utredningsarbete och stängde in sej i sitt arbetsrum tills det blev läggdags.
Det var nåt väldigt konstigt med mamma också.
Fast åt det positiva hållet.
Det var ju bra, men ganska förvirrande.
Det var inte så att hon och Helena kunde prata med varandra så där som den där kvällen.
När Helena haft sitt stora utbrott.
Mamma nämnde aldrig nåt om det.
Hon talade aldrig om pappa heller.
Men hon hade blivit annorlunda, liksom gladare.
Jättekonstigt.
Och hon hade faktiskt inte så ofta huvudvärk som förut.
Och en dag sa hon, att hon funderade på att anmäla sej till en kurs i engelska på Medborgarskolan!
Det var ju egentligen väldigt bra.
Men ändå.
Pappa verkade inte som om han märkte att mamma hade börjat förändras lite.
Kanske han inte ville märka det.
Det hjälpte inte upp stämningen hemma i alla händelser.
Helena kände det som om hon levde i nåt slags ny främmande tillvaro.
Verklig och overklig på samma gång.
Där känslor bubblade omkring, som man inte kunde genomskåda.
Det kändes förvirrande och förlamande.
När Helena tänkte tillbaka på den här hösten efteråt, fattade hon inte att hon inte blev knasig.
Hade det inte varit för den nya vänskapen med Ann-Marie, så hade hon inte stått ut.
Men inte heller med henne kunde hon riktigt tala om hur det kändes hemma.
Och detta med Lennart.
Det var ju inte mycket att tala om längre.
Hon hade ju försökt få tag i honom.
Hon hade till och med ringt ännu en gång till Lindbergs Elektriska.
Men då svarade bara gamla fru Granberg och hon visste ingenting om en kille som hette Lennart Hansson.
--- Det där med personalen det sköter min son --- ring gärna igen och tala med honom --- helst mellan åtta och nio på morron.
Mellan 8 och 9 --- då var Helena ju i skolan.
Ann-Marie tyckte att hon skulle gå till polisen och fråga.
Men det vågade hon inte.
Om han verkligen ville träffa henne igen, så skulle han väl låta höra av sej!
En kväll hade hon skrivit ett litet brev till honom.
Fastän hon ingen adress hade.
Det kändes i alla fall skönt att skriva dom där orden : Du måste försöka förlåta att jag varit så dum och feg.
Det låg sedan länge i innerfacket på hennes handväska.
Och blev allt solkigare.
Helena hörde springande steg bakom sej.
Det var mörk morgon i början av november, dimman låg som våt bomull kring träden på Kastanjevägen och gatlyktornas glåmiga månar lyste över asfalten.
--- Helena!
Helena hejdade sej och vände på huvudet.
Det var så mörkt och disigt att hon inte kunde se den som ropade.
--- Helena, vänta ... Ann-Marie kom flåsande med andan i halsen.
Vanliga mornar brukade hon inte gå den här vägen, hon hade en genväg över parken från sitt hus till skolan.
Det var bara på eftermiddagarna som hon numera gick den längre vägen i sällskap med Helena.
--- Jösses, är det du ? ? Varför kommer du den här vägen ? ? --- Jo, flämtade hon, jag tyckte jag måste berätta en sak!
Jag skulle ju ha ringt i går kväll, men så tänkte jag att ... att din pappa ... att du hade svårt att snacka ... --- Men vad är det då ? --- Gissa, vad jag fick veta i går ? ? --- Vad då gissa ... Helenas ansikte var stelt av förväntan.
Att döma av Ann-Maries min, så måste det vara nåt roligt.
Men Helena hade för länge sen slutat upp att vänta på roliga överraskningar.
--- Vet du vad ? ? Lennart har kommit tillbaka för länge sen!
--- Va ? Vad säger du ? ? Kommit tillbaka ? Vart då ? --- Jo, han jobbar fortfarande åt Lindbergs Elektriska ... --- Nä --- det gör han inte ... --- Jo, jo --- han gör det ... det är spiksäkert!
Fast inte härute i Sundby, utan inne i stan på Kungsholmen.
Du vet, dom har en affär därinne också!
Och han bor inne i stan också ... --- Hur vet du det ? ? --- Ja, det var en himla slump ... Det är så att mamma känner nån, som är bekant med den familj där han hyr rum, förstår du --- ja, jag vet inte hur dom kom att tala om det --- men i alla fall, så kom hon ... mammas bekanting vill säga ... att berätta, gud vad det låter trassligt, men i alla fall.
Hon berättade att hennes vänner hade fått en inackordering, en kille som dom tyckte så bra om och som gick och väntade på att bli dömd för misshandel ... --- Men det kunde ju vara nån annan ?!
--- Nä, men mamma frågade vad han hette --- jag hade ju berättat för henne, vad som hade hänt och att han var försvunnen.
--- Å, Ann-Marie.
Helena lutade sej mot lyktstolpen.
Det var så ovant att bli glad att hon nästan mådde illa.
--- Jösses, Helena --- du svimmar väl inte ? --- Nä, det tror jag inte.
Jag känner mej bara lite svag i knäna ... Han har kanske varit härnere i stan jättelänge, fortsatte Helena, --- och jag har inte vetat nånting.
Bara gått här och drösat.
Och inte kommit mej för med nåt.
Det är ju inte klokt!
Att inte nån har stött på honom, va ? ? Konstigt att Birgitta inte vetat nåt, hon som är släkt med halva Sundby!
--- Hon kanske inte har velat säga nånting ... --- Varför då ? --- Ja, vad vet jag --- för att jävlas!
--- Å, jämrade sej plötsligt Helena, tänk, om jag bara hade ringt en gång till --- till Lindbergs.
Som tanten sa att jag skulle göra.
Om jag bara hade gjorde det, fan, vilken idiot jag var ... --- Jamen, nu vet du ju det, ditt dumskaft, skrattade Ann-Marie och dängde till Helena med portföljen, sluta upp att gräma dej, för fan utan var glad istället!
Du kanske kan få tag i honom redan idag ... --- Men ... adressen ? ? Hur ska jag få tag i adressen ?!
--- Fråga bara oraklet Ann-Marie --- hon vet allt!
Ett ögonblick ... hon tog fram en papperslapp ur fickan --- Dalagatan 16 c/o ingenjör Evert Dahlin ... --- Å, du ... Helena tog ett skutt på vägen, så vattnet stänkte om byxbenen och kastade sej sen om halsen på Ann-Marie.
O, Ann-Marie --- du är världens bästa ... Godegud, det är inte klokt.
Lennart låg ovanpå sängen och försökte att läsa en gammal Alistair McLean som han läst en gång förut.
Men han kunde inte hålla ihop raderna.
Radion på bordet bredvid körde en massa gamla dixielandlåtar och killen som snackade blev så sentimental så han nästan snyftade.
Men för Lennart blev det bara till bakgrundsbrus till hans tankar.
Askkoppen var full av fimpar.
För en stund sen hade han varit vid brevlådan och lagt på den underskrivna kallelsen till rättegången.
Det var en jävligt stor lättnad att datum var bestämt.
Och ändå hade han ju inte behövt vänta så länge som många andra.
Det fanns dom, berättade Rune, som fick vänta i över ett halvår ja, mer.
Inte när det gällde allvarliga brott förstås, men i alla fall.
Rune hade en gång blivit åtalad för en liten skitgrej och han påstod, att han blev så nervis av att gå och vänta, så han fick magkatarr på kuppen.
Allting är bättre än att gå och vänta på nåt obehagligt.
Även om han haft förbannat bra den här tiden, både på jobbet och här hos Bettan och Evert.
Tiden hade faktiskt gått mycket fortare än han tänkt sej.
Advokaten hade han träffat en gång.
Han verkade åkej.
Förstod att Lennart inte ville ha Helena som vittne.
Istället hade han föreslagit Leffe som också var med på festen.
Visserligen kände ju inte Lennart Leffe nåt vidare, men han hade varit jävligt schysst då på kvällen och så.
Och ... killen som kom för att få Lennarts levnadshistoria var också åkej ... fast det var satans obehagligt att dra den där gamla valsen om stackars farsan och stackars morsan.
Han, personundersökaren skulle snacka med andra också ... såna som kände Lennart lite närmare --- Granberg och Fritjof och magister Andreason i Gävle.
Herregud, ett sånt jävla maskineri som sattes i gång.
Det skulle frågas och svaras och utredas och kollas så att det hela skulle gå schysst till.
Om det inte hade gällt honom själv, skulle han nog ha tyckt att det var intressant.
Att få veta lite om hur det går till när folk ställs inför rätta.
Men nu var det bara nervöst.
Underligt detta att somliga handlingar är brottsliga och inte andra ... Och plötsligt ändrar dom på en lag och då blir ett brott inte längre ett brott.
Eller tvärtom.
Och i USA där man bara behöver ge sej över gränsen till en annan stat, så blir man plötsligt oskyldig.
Dom hade snackat om det i plugget för en tid sen.
Om att förr i världen var det värre att stjäla än att slå ihjäl folk ... men nu när folk har så mycket prylar kringspridda överallt, så börjar man tycka att småtjuvar inte är så farligt längre.
Nu har man upptäckt dom stora tjuvarna och skattefifflarna istället.
Men första gången man gör ett brott, sa Rune, ser dom ju mildare på det.
Och det är ju jävligt väl, för det kan ju vara en olyckshändelse.
Nåt som man aldrig gör om mer.
En massa killar gör grejer som aldrig blir upptäckta.
Han hade många polare som gjort en massa grejer, utan att åka fast.
Och bra var väl det för annars hade dom väl börjat valsa runt på såna där taskiga skolor som Hasse och Peter och lärt sej ännu mera skit ... Men egentligen var det ju dom andra --- dom riktiga kåkfararna, dom som har det mest taskigt och som ingen kanske orkar ställa upp för längre ... Det är ju dom som skulle behöva en jävla massa uppbackning.
Dom blir ju inte bättre av att sitta inne, bara värre.
Han och Rune hade snackat mycket om det där, då dom hade jobbat ihop.
--- Men vad ska vi göra med dom då ? ? Brukade Rune säga.
Dom hyggliga människorna måste väl skyddas från tjyvar och banditer.
Folk kan väl inte få bära sej åt hur som helst, va --- dricka sej fulla och köra ihjäl folk och sno sparpengen för stackars pensionärer och sånt!
--- Varför säjer du inte slå folk på käften --- som jag gjorde ? ? --- Ja ... jag liksom antog att du begrep ändå.
För jag tror ju, att du trots allt --- jag menar trots att den där killen Svenne bar sej jävligt åt --- så skulle du i alla fall ha velat haft det ogjort, så att säga ... ja, du förstår vad jag menar.
Att slå varandra på käften är ju inte nåt bra sätt ... att umgås!
--- Det tycker väl inte jag heller, för fan!
Jag brukar faktiskt inte gå omkring ... --- Nä, nä ... och den här gången hade du tur --- men för fan, grabben, du kunde lika gärna haft otur --- tänk, om den där Svenne till exempel varit en sån där med skör skalle eller om han fallit och slagit i nåt vasst --- du kunde ha slagit ihjäl han.
Eller gett han en hjärnskada så han blivit liggande som ett vrak i evigheter ... sånt händer, gosse, sånt händer.
Därför är det lugnast att låta bli att slåss överhuvudtaget ... --- Det är skitlätt att säga ... Och förresten, är inte världen full av en massa jävla våld hela tiden --- krig och tortyr och fanstyg som dom får göra som har makten, va ... Och härhemma --- är det bara polisen som får hoppa på och misshandla folk, tycker du ? ? --- Jamen, herrejösses --- nånstans måste man väl börja för fan!
Vi gillar inte krig och tortyr och elände, men vi kan göra förbannat lite åt det.
Men vi kan börja här hemma.
Här hemma kan vi göra nåt ... --- Ja, vad då ? ? --- Helt enkelt genom att inte slåss själva ... inte slå våra ungar ... ja --- och hålla ett öga på folk som brukar våld, poliser till exempel ... Lära dom att snacka istället ... Min tös Lotta, som står på örona i politik, säjer att det är samhällets fel att folk slåss och knarkar och stjäl och bär sej åt --- och det är klart att det kan man ju alltid säja.
Samhället.
Men vad är det där konstiga samhället för nåt egentligen ? Det är ju bara du och jag och Palme och några miljoner annat gott folk, va ? ? Det är ju vi allihop, va.
Och det är klart som korvspad, att man inte får lov att slå sej till ro och bara tycka att allting är åkej ... Jag tycker det är bra att Lotta och hennes kompisar är på bettet och frågar vad fan.
Att det är jävligt fint med solidaritet och jämlikhet och hela baletten.
Fast min tro är ju, att hur man än fixar till det, så kan man klappa sej på, att det är några som tar makten och sätter sej på dom andra ... --- Så du tror inte på Lottas revolution ? ? --- Nä, för fasen --- det vill jag inte.
Inte här hemma i Svedala åtminstone.
Kanske det måste till på andra håll.
Men här hemma ska vi väl kunna få nån fason på saker och ting, utan att behöva välta hela jävla byttan över ända!
Det är bara det, att en annan är för gammal nu ... Men du, Lennart, som är ung och stark och klar i skallen --- du borde för fan göra nåt nyttigare än att gå omkring och slå folk på käften.
--- Vad då till exempel ? ? --- Ja, inte vet jag --- det får du hitta på själv.
Plugga till exempel, gå in i facket, gå med i ett parti, tycka nåt.
Ja, så hade dom snackat han och Rune.
Och det där lät nog bra.
Men just nu kunde Lennart inte se längre framför sej än dom närmaste två veckorna.
Om han skulle bli dömd till fängelse.
Då skulle allting liksom vara slut.
Inte lönt längre.
Det skulle vara så jävligt orättvist.
Men det berodde förstås på vittnesmålen.
Vad den polisen sa, han som hade fått ett slag mot käken.
Och Birgitta.
Vem åklagarn och domarn trodde mest på.
Det är klart att åklagarn trodde mest på polisen, dom hörde ju liksom ihop.
Fan, det skulle i alla fall bli skönt när det var över.
Vad som än hände.
Lennarts tankar avbröts plötsligt av steg utanför i hallen och en knackning på dörren.
--- Lennart, du har besök.
Det var antagligen personundersökaren --- han hade ju sagt, att han skulle komma igen.
Lennart reste sej hastigt från sängen och drog med handen genom håret.
I nästa ögonblick gick dörren långsamt upp och Helena stod på tröskeln.
Överraskningen gjorde honom orörlig, stum.
Det dröjde evigheter --- säkert flera sekunder innan hans hjärna kopplade --- innan han verkligen fattade.
Att det var hon.
Det var som om han hade glömt hur hon såg ut.
Det långa ljusa håret, benat i mitten, som flög fram över ansiktet då hon rörde sej ... Ögonen.
Dom stora öppna ögonen --- blå som ... som porslin.
Och munnen ... mjuk och liksom lite förvånad.
--- Hej, sa hon och log lite försiktigt.
--- Hej.
Lennart strök över håret igen och tog ett steg framåt.
Fan --- är det du.
--- Ja, det är jag.
Leendet slocknade och hon slog ner ögonen.
--- Men, kom in, för fan, kom in!
Jag blev ju bara så ... så överraskad!
--- Jag ... jag visste ju inte var du var, sa hon och stod kvar vid dörren.
Jag hade ju ingen adress.
--- Men ... --- Jag ringde till dej --- då.
På kvällen ... på söndan ... --- Gjorde du ? ? --- Ja, det gjorde jag.
Men då hade du redan stuckit ... redan rest.
Jag trodde du tänkte hålla dej undan ... --- Fan, jag klarade inte av det.
Att stanna kvar i den där hålan och gå runt och bli glodd på.
Det begriper du väl ? ? --- Men du kom igen ? ? --- Ja, jag kom igen --- var väl borta i tie dar eller så.
Jag var hos en familj uppe i Ådalen, där jag brukade vara om somrarna förr i världen.
--- Jag vet.
Börjes.
--- Ja visst, jag berättade ju om dom ... --- Men hur kom det sej att du kom tillbaka ? Dom satt mittemot varandra på rummets två stolar, på yttersta kanten.
Som om dom var två främlingar på ett tåg.
--- Tja --- det ... berodde väl ... på en massa olika saker.
Först och främst så fick jag lugna ner mej.
Där hos Fritjof --- Börje var inte hemma.
Vi snackade om saken i lugn och ro.
Han är jävligt fin, Fritjof.
Och ... ja, så var det väl också att morsan ringde.
--- Så hon visste hela tiden var du var ? ? --- Nä, men hon gissade väl ... Och hon hade ringt ner till Lindbergs och snackat med Granberg ... och ja, han var förbannat hygglig och sa att ... att jag kunde komma igen ... och att jag skulle få jobba i deras affär inne i stan och slippa gå och drälla i Sundby.
Kärringen Andersson hade ju förresten kastat ut mej, då hon hörde att polisen sökte mej.
Så jag fick det här rummet genom Rune --- som också jobbar hos Lindbergs.
--- Jag var där en gång, inföll Helena, där hos Anderssons och frågade efter dej, men hon var bara himla arg och läskig och sa, att hon inte alls visste var du var ... sa, att jag skulle sluta upp att springa och fråga efter dej ... --- Det måste ha varit innan jag var där och hämtade mina grejor ... För då lämnade jag min adress till jobbet.
Ifall nåt skulle dyka upp.
--- Så hon har haft din adress hela den här tiden!
? Jävla apa!
--- Men varför ringde du inte till Lindbergs, för fan!
Om du nu ville ha tag i mej ... --- Det gjorde jag.
Två gånger.
Första gången --- det var bara några dar efter sen du stuckit.
Då svarade en kille att du var sjuk och sen var det en gammal tant som sa, att hon inte visste nåt om personalen och att jag skulle ringa mellan åtta och nie och tala med chefen.
Men så dags kan jag ju aldrig ringa ... Och så --- ja, jag tappade sugen liksom.
Förresten kunde du ju ha hört av dej till mej, va!
Du visste ju hela tiden var jag fanns eller hur.
Lennart reste sej och gick fram och ställde sej mitt framför Helena.
--- Men --- herregud --- du ville ju inte träffa mej!
Du sa ju att du inte ville träffa mej ... --- Men det var då, Lennart.
Den där hemska söndan.
Då allting var så --- bökigt.
Det är ... jag vet inte ... men ... Hon tystnade och såg upp på honom, hennes ögon var mycket allvarliga ... det är himla svårt att förklara alltsammans, sa hon trevande efter en stund.
Det är så mycket.
Och fruktansvärt komplicerat på nåt sätt.
Hon teg igen.
Jag har tänkt en massa över saker och ting ... --- Det är inget jävla medlidande jag är ute efter, avbröt han.
Du behöver inte känna att du måste ställa upp ... --- Tyst --- du vet ju inte vad jag tänker säja.
Och det här är viktigt.
Och du ska inte tro att jag kommer hit för att klappa dej på huvet eller så eller för att jag är så himla kär i dej så att jag förlåter allt bara jag får lite tid på mej ... Fast det är klart att det är jag också ... jag menar kär i dej ... Nä, stå där du står ... jag måste försöka säja det här som jag har tänkt så mycket på hela hösten ... Hon knäppte händerna framför sej och såg förbi honom ut genom fönstret.
--- Det är så svårt att förklara ... men det var så mycket som började hända den där söndan.
Med mej själv ... med hur vi hade det --- med pappa och mamma och så.
Det är klart att det hade börjat hända redan förut --- men då den där hemska dan ... Då var det som om --- dockskåpet hade spruckit om du förstår vad jag menar ? --- Du menar att Törnrosa har börjat vakna, sa han.
--- Just det.
Men först var jag liksom alldeles bedövad --- jag kunde inte acceptera detta att ... att du hade ... --- Att jag slogs.
--- Det var så ruskigt primitivt och hemskt ... Och det tycker jag fortfarande så klart ... jag tycker fortfarande att det är ett jävligt felaktigt sätt att uttrycka sej på --- men ... å, det är svårt att förklara --- men att det har ett sammanhang.
Liksom allt det som min pappa och mamma har inpräntat i mej också har ett sammanhang med ... deras liv.
Herregud, det är så rörigt alltihop ... vi har pratat massor om det här, Ann-Marie och jag --- det här om vad som egentligen är våld --- en örfil eller en utskällning eller tjat eller nåt slags stillsam vad ska jag säja --- utpressning ... --- Å, Lennart --- gud vad jag snackar --- men du --- jag ... du måste förstå att jag kommer inte hit nu av medlidande eller så --- utan för att jag faktiskt har tänkt ... Men också --- och mest förstås för att jag tycker så mycket om dej ... Han drog henne intill sej och hon följde mjukt efter.
--- Fan, Helena --- du anar inte vad jag har längtat efter dej ... Han drog ner henne på sängen.
--- Men, sa Helena plötsligt efter en lång stund.
Du har ju rakat av dej mustascherna!
Att jag inte märkte det ... --- Gillar du det ? ? --- Jaa, mumlade hon mitt i kyssen, dom var bara i vägen.
Många timmar senare kom Helena uppför trädgårdsgången till huset på Kastanjevägen.
Hon såg att det lyste i vardagsfönstret.
Äsch, tänkte hon irriterat, fan också.
Jag sa ju till mamma, att jag kanske skulle bli sen.
Men det var inte mamma sm satt uppe och väntade.
Det var pappa.
Genom halldörren såg hon honom sitta i länstolen i sin bruna ylletröja som Helena tyckte så illa om.
Den hängde i lösa veck kring hans magra överkropp och smala axlar och kom honom att se ut som en sjuk liten gubbe.
Han satt och läste i en bok och tittade inte upp när ytterdörren öppnades.
--- Hej, sa Helena.
--- Hej.
Helena kammade sej länge i panik framför hallspegeln.
Herregud.
Pappa och hon hade faktiskt inte träffats i enrum sen den där kvällen.
Upprorskvällen.
Men hon kunde ju inte stå och kamma sej hela natten.
--- Hej, sa hon igen och klev in i vardagsrummet.
Sitter du uppe fortfarande.
Han la ner boken i knät och satte upp ett blekt tomt ansikte.
--- Var har du varit ? Det var fruktansvärt frestande att svara : hos Ann-Marie.
Helena drog andan.
--- Jag har varit --- och träffat Lennart, sa hon och hennes röst lät trotsigare än hon hade menat.
Hon såg att fadern stelnade till.
--- Jag trodde att han ... att han hade gett sej av ? --- Ja, han var borta ett tag --- men nu har han kommit igen!
Hon kunde inte hindra att rösten bubblade till av glädje.
--- Och han har fått tillbaka sitt gamla jobb hos Lindbergs El ... Och rättegången blir i slutet av november.
--- Å, pappa, jag är så hemskt glad, kunde hon inte låta bli att tillägga ... Men fadern mötte inte hennes blick.
--- Du vet att jag djupt ogillar ditt samröre med den där ynglingen, sa han och rösten raspade som om han varit förkyld.
Samröre, herregud!
Samröre ... --- Ja, jag ... vet det, pappa.
Men jag tänker skita i det!
Jag tänker skita i dej och dina gamla fördomar --- så mycket du vet det ... Hon rusade upp för trappan och slängde igen dörren till sitt rum efter sej.
När hon långt om länge smög sej ut i hallen på väg till badrummet, såg Helena att det fortfarande lyste därnere i vardagsrummet.
Hon hörde svaga röster.
På tå smög hon sej fram till räcket och tittade ned.
I soffan satt hennes mamma i sin blommiga nylonrock.
Hopsjunken med huvudet i hennes knä låg fadern.
Han grät, grät med höga torra snyftningar.
Och modern talade till honom som till ett litet barn.
Mjuka tröstande tysta små ord.
Medan hon strök honom över ryggen, över den fula bruna gubbiga yllekoftan ... --- Tingsrätten påropar målet åklagaren mot L.G. Hansson.
Parterna kallas till stora tingssalen.
Spökrösten ekade i väntrummet.
Kom alla att rycka till och börja röra på sej.
Det föregående målet hade dragit över tiden.
Otåligheten hade långsamt stigit bland de församlade i väntrummet.
Advokaten hade varit ute och telefonerat två gånger, den uniformerade polismannen tittade ofta på klockan.
Lennart hade suttit för sej själv i ett hörn tillsammans med advokaten.
Försökt låta bli att titta åt det hållet där Birgitta och Svenne satt.
Leffe skulle komma senare.
Helena satt tillsammans med Ann-Marie.
Han hade hejat på dom men inte gått fram och snackat.
Det fanns ju inget att säja.
Väl att inte morsan var med.
Han hade bett henne att inte komma.
Nervositeten dunkade i hans kropp som en motor, dånade i öronen, kom händerna att darra.
Varje minut som droppade bort kändes som en evighet.
Och så kom plötsligt den där rösten.
Det dröjde en sekund eller så innan han fattade, att den där L.G. Hansson var han själv.
L.G. Hansson --- det lät som en främmande människa.
Det var först när alla dom andra reste sej som han kom på benen.
Kände advokatens hand kring sin armbåge.
Tillsammans gick dom mot den tunga dörren med mässingsbeslag.
Lennart hade aldrig varit inne i en rättssal förut.
Visste egentligen inte vad han hade väntat sej.
Nåt imponerade, högtidligt, skrämmande.
En avlägsen domare högt uppe i en jättestol.
Som på film.
Hans första intryck när han steg in i salen var mest förvirrande.
Rummet var inte så stort.
Gula väggar.
Solen sken.
En hövlig röst kom från podiet längst bort.
Det måste vara domaren --- han som satt i mitten, en mager man i grå kostym.
Med en massa papper framför sej.
Bredvid honom en tjej med hästsvans och på bägge sidor två män och tre kvinnor, ganska gamla dom flesta.
Det var väl nämndemännen ... --- Och detta är Lennart Gunnar Hansson ? frågade domaren.
Lennart nickade.
--- Och ni biträdes av advokat Sverker Persson ... och detta är målsägandena --- Sven Palm och polismannen Henrik Dimberg --- ja, var så goda att ta plats bredvid åklagaren.
Genom bruset i öronen hörde Lennart hur rösten därframme pratade på.
Frågade efter vittnet Birgitta Nyberg --- hon skulle vänta utanför så länge.
Plötsligt talade han till Lennart igen --- ville kolla personnummer och adress och tilltalsnamn.
Frågade nåt underligt om det förelåg hinder för huvudförhandling --- vad det nu var ... Men det gjorde det tydligen inte, åklagaren och advokaten skakade på huvet.
Så blev det alldeles tyst och stilla ett ögonblick.
Solen som sken in genom fönstret glimtade till i åklagarens guldbågade glasögon.
Det prasslade av papper.
Nån snöt sej.
En nämndeman tog upp en tablettask, en annan skrev nånting.
Domaren harklade sej.
--- Och då får jag be åklagaren läsa upp ansvarsyrkandet.
Nu måste Lennart se på åklagaren ordentligt.
Förut hade han undvikit att titta åt det hållet.
För att slippa se det svaga självbelåtna leendet på Svennes läppar.
Åklagaren var en liten kraftig man med en lång vit bena i sitt svarta hår.
Han såg egentligen ganska hygglig ut.
Men det lät inte hyggligt när han öppnade sin mun och började tala.
--- ... yrkas ansvar för misshandel som inte kan betraktas som ringa ... samt för det andra för våld mot tjänsteman.
--- Och hur ställer sej den åtalade till dessa yrkanden, frågade domaren och vände sej mot Lennart och advokaten.
Det var advokaten som svarade : --- Min klient medger ringa misshandel i första fallet, men förnekar våld mot tjänsteman.
Möjligen kan han medge våldsamt motstånd.
--- Jaha, sa domaren artigt och skrev.
Och så får jag be åklagaren komma med sakframställningen ... Och så började åklagaren berätta vad som hade hänt hemma hos Birgitta den där kvällen.
Det lät för jävligt när det lästes upp på det där torra sakliga sättet.
Som om det handlade om en helt annan människa.
Nån jävla hänsynslös buse som gått bärsärkagång hemma i ingenjör Karl Nybergs villa på Lönnvägen.
Ja, han sa inte så förstås.
Men det lät så.
Hur den där busen hade rusat på Svenne Palm och slagit till honom så han föll i golvet och började blöda.
Att han skulle ha slagit till honom en gång till lite senare, om inte en flickvän, som försökt förhindra den förnyade misshandeln, hade kommit emellan och blivit träffad i ansiktet.
Denna flicka, som inte förde någon talan idag, hade svimmat i fallet mot en stol och fått kontusioner och näsblod ... Under tumultet hade en dyrbar kristallvas ramlat i golvet och gått sönder.
... vid Birgitta Nybergs upprörda skrik hade grannarna blivit uppmärksamma på bråket och tillkallat polis ... ... vid omhändertagandet hade Hansson hela tiden gjort våldsamt motstånd, och då han vid ett tillfälle fått en hand fri hade han riktat ett avsiktligt slag mot den ena polismannen, så att betydande smärta hade uppstått i munnen ... Lennart andades häftigt, knöt händerna i knät.
--- Det är inte jag, ville han skrika, det är inte jag!
Men advokaten hade sagt till att han måste hålla sej absolut lugn.
Inte säga nånting förrän det blev hans tur.
Åklagaren malde på ... Sven Palm krävde ersättning för kemtvätt av kläder samt för sveda och värk 312 kr.
Lennart skulle ha velat låta bli att lyssna.
Han tittade upp på nämdemännen och domaren för att se deras reaktioner.
Men deras ansikten var lugna och oberörda.
Några skrev ivrigt på sina papper, en ritade tydligen gubbar.
Det värsta var att han kände, att han skulle ha kunnat rusa tvärs över golvet och slå till Svenne en gång till.
Mitt i hans förbannade fejs!
Lennart var så uppfylld av sina egna känslor att han för en stund glömde att höra på.
Vreden drev upp blodet åt huvudet och kom öronen att hetta, händerna i knät blev våta av svett.
Hastigt vände han sej om mot åhörarna för att fånga en skymt av Helenas ansikte.
Hon såg blek och skrämd ut.
Jävlars förbannade ... Plötsligt blev han medveten om att åklagaren talade med Svenne.
I en äcklig beskyddande ton --- tyckte han.
Bad honom berätta hur det hela hade gått till.
Och Svenne rättade på sin slips och satte igång.
Han talade hela tiden mycket lågmält och väluppfostrat.
Han beskrev hur han hade gått förbi Birgittas hem vid 10-tiden på kvällen och hört musik genom de öppna fönstren.
Och eftersom Birgitta och han hade varit skolkamrater och dessutom var grannar kom han på idén att steppa in och vara med på ett hörn.
Isynnerhet som han medförde en flaska vodka att bjuda på, tyckte han inte att han behövde känna att han ... han ... hängde sej på.
Det var först en mycket glad stämning och han, Svenne hade tyckt det var jäv ... förlåt väldigt kul att träffa så många gamla klasskamrater bland andra Helena, en tjej ... som han varit mycket tillsammans med i nian ... Fan, han snackade ju på som om han var en skådis --- det bara rann ur honom, tänkte Lennart.
... jag fattade ju snart att Helena höll ihop med den där killen Lennart, som jag aldrig hade sett förut.
Det var nog så, fortsatte han och la upp ett vitt charmörleende, att jag blev liksom lite sotis ... Han där --- han pekade med huvet mot Lennarts plats --- blev i alla fall ... väldigt sur och när jag bjöd omkring för andra gången ur min pava så vägrade han att dricka.
Dumt nog försökte jag övertala honom --- tyckte han behövde en jamare till att pigga upp sej med --- men han slog bakut direkt.
Och då sa jag väl nåt olämpligt förstås --- man är ju inte så nogräknad när man känner sej i fin form ... så det blev väl en del hetsigt snack och Helena försökte lugna ner det hela ... Ja, och så ... --- Vad hände sen då, frågade åklagaren.
--- Ja ... jo ... Han låtsades tänka efter.
Det var väl då ... som nån hittade på att han --- Lennart skulle spela på sin gitarr.
Men eftersom jag --- Svenne såg ut över församlingen och vädjade om förståelse för sin åsikt --- eftersom jag ... såna där trubadurer är det ... jag menar --- jag är inte särskilt förtjust i vissångare.
Så jag gick och satte på en skiva istället.
Och när jag var på väg till grammofonen, så råkade jag tyvärr av misstag knuffa till hans gitarr så att den gick i golvet.
Och då var det klippt!
Han gjorde en dramatisk paus.
--- Vad hände då ? --- Ja, säj det --- själv fattade jag inte nåt faktiskt, förrän jag låg på golvet och blodet strömmade ur näsa och mun!
Jag var alldeles snurrig i skallen en lång stund men jag hörde ju att folk ropade och skrek och dom andra killarna tog tag i han där och försökte trycka ner honom i en soffa.
Men han bara skrek : Ta inte i mej, för fan ... Och så föll en stor vas i golvet och det blev en förb ... förbaskad massa glasskärvor överallt och nån baddade mej med nåt vått i ansiktet ... --- Den här skadan ni fick --- kan ni beskriva den.
--- Tja, det var ju ett slag mot näsan ... --- Med knuten eller öppen hand ? --- Knuten skulle jag tro ... När man slår nån på käften så knyter man väl handen ... --- Hur länge varade smärtan i näsan ? --- Den var väl öm nåra dar --- jag var ju på sjukhuset dagen efter --- men det var inget brutet.
Men svullet och obehagligt förstås.
Och mina kläder blev ju förstörda.
--- Ja, det har ni ju yrkat skadestånd för ... Åklagaren bläddrade i sina papper.
--- Men för att återgå till er berättelse --- vad hände sen ni hade fått det där slaget ? --- Tja --- jag kravlade mej väl upp efter ett tag --- fick nåt att dricka.
Så sa jag väl nånting igen som retade honom --- samma nick mot Lennart med huvet.
--- Ni kan gott använda hans namn --- ni vet ju vad han heter, inföll domaren kort.
Lennart tittade upp på domarens ansikte.
Det var allvarligt och uppmärksamt och uttryckte inga känslor.
Men ändå.
Eftersom han reagerade så där.
Kanske han också tyckte att Svenne ... --- Förlåt, sa Svenne och log igen, jag menar, det retade tydligen Lennart Hansson för plötsligt stod han framför mej igen ... och var svart i synen av ilska ... och så lyfte han näven och skrek : --- Vill du ha mer stryk, din förbannade snobb!
--- Och det var då som Helena rusade fram för att hindra honom och slaget träffade henne istället.
Jag tror det tog på kinden och hon snubblade visst och föll mot en stol och slog näsan i, så att hon svimmade ... Dom la henne på en soffa.
Ja, och sen kom ju snut ... sen kom polisen ... --- Och vem hade tillkallat polisen ? --- Tja, det var väl grannarna ... Det var ju så att vi hade fönstren öppna och Birgitta Nyberg --- alltså det var ju hos henne vi var --- hon blev så förskräckt och började skrika ... och det hörde väl grannarna.
--- Tack, då var det nog allt, sa åklagaren.
--- Några frågor från försvarsadvokaten till Sven Palm ? frågade domaren.
--- Tack, bara ett par.
Jo, hur mycket hade du druckit, innan du kom till den här bjudningen hos Birgitta Nyberg ? --- Tja, inte så värst mycket, en del mellanöl och några klunkar vodka ... --- Hur mycket är en klunk ? ? Svenne ryckte på axlarna och flinade till.
--- Var det vanligt att du gick omkring och bar på dej en helflaska vodka ? --- Vanligt och vanligt.
Jag hade ju suttit och krökat lite med några polare hemma hos en av dom och eftersom jag hade haft vodkan med mej, så tog jag den med mej hem också ... --- Tack, inga mer frågor.
Lennart såg förvånad upp på försvarsadvokaten.
Skulle han släppa den där jävla Svenne så lätt, va ? ? Varför satte han inte åt honom mer ?!
Men advokaten nickade svagt mot Lennart.
Ta't lugnt, jag kan det här spelet, såg det ut som han sa.
Sen var det polismannens tur.
Han såg nytvättad och allvarlig ut.
Berättade sansat och sakligt om hur han och hans kollega den aktuella lördagskvällen hade blivit påringda av förskräckta grannar, som talade om att det hördes ihållande skrik från en kvinna i huset bredvid.
--- Det var en förfärlig förödelse i rummet då vi kom in.
På en soffa låg en flicka som blödde i ansiktet, Sven Palm här satt på en stol vid dörren och verkade alldeles omtöcknad.
Golvet var fullt av blodfläckar och glasskärvor.
Mitt på golvet stod Hansson ... --- Ni känner igen att det är samme yngling som sitter där borta ? ? --- Absolut.
--- Och vidare ? --- Jo, alla ungdomarna verkade väldigt skärrade och en flicka --- det var väl hon som bodde i villan --- grät och skrek, hon verkade alldeles hysterisk.
Och Hansson stod alltså mitt på golvet och såg ... väldigt ja, upprörd --- nästan vild ut.
Med blod på kläderna och ena ärmen halvt avriven på jackan.
--- Stämningen var sådan, fortsatte polismannen, att det liksom inte blev nån tid till snackande.
Vi visste ju inte riktigt, vad som hade hänt och hur svårt skadade dom två ungdomarna var och det var ingen som kunde ställa upp med nåra förklaringar.
Så vi tog fast honom på vanligt sätt --- han är ju lång och verkade stark --- och kopplade armarna på ryggen för att få honom med ut.
Men det visade sej vara lättare sagt än gjort ... --- Han gjorde alltså motstånd ? --- Ja, han var som en ål, sparkade och krängde och slog med huvet.
Och när vi kom ut i hallen, så lyckades han få loss en hand och måttade ett slag mot mej.
--- Var tog det slaget ? Polisman Dimberg pekade på sidan av hakan.
--- Här ungefär.
--- Gjorde det ont ? --- Ja, det gjorde det.
Och så bet jag mej i tungan.
--- Läkarintyget visar att ni fick en kontusion på hakan, men att ingenting var brutet.
Hade ni ont av det länge ? --- Nä, ett par dar kanske.
Det var mest tungan som gjorde ont, men det gick ju också snart över.
--- Jo, polisman Dimberg, ni är alltså övertygad om att Hansson slog till er med avsikt.
Kunde det inte hela varit ett led i det våldsamma motståndet ? --- Tjaa, polismannen gned sej på näsan, jag skulle ju inte kunna svära på att han slog med avsikt.
Han var ju väldigt arg och upphetsad det var han ... --- Några frågor från försvarsadvokaten till polisman Dimberg ? frågade domaren.
--- Nej, tack --- inga frågor.
Lennart rynkade ögonbrynen och böjde sej fram mot försvarsadvokaten.
Vad fan menade han ... --- Tänker du inte säja nånting om hur jävligt dom bar sej åt --- snutarna ? viskade han otåligt.
Men advokaten bara log och skakade på huvudet.
Lennart slog upp lite vatten i ett plastglas, han var alldeles sandtorr i munnen.
Det värkte vid tinningarna.
Det kändes som om han hade blivit inslungad i ett maskineri som gick runt runt.
Som ett spel där alla kunde reglerna utom han själv.
Ansikten, främmande orörliga ansikten hängde som tavlor i luften.
Röster, artiga, oberörda, sakliga röster talade ovanför hans huvud.
En massa ord, konstiga ord utväxlades, repliker som på teatern.
Nåt som man bara förstod till hälften ibland.
Ibland var det så tydligt som en örfil ... Och tjejen som bara skrev och skrev och knäppte av och på en bandspelare ... Och plötsligt blev det hans tur.
Hans tur att berätta hur det var.
Han harklade sej och drack lite vatten.
Men rösten blev till en viskning.
--- Lite högre tack, sa domaren vänligt.
Men det var som om orken och luften hade gått ur honom.
Det kändes så jävligt meningslöst att sitta här och försvara sej själv.
Det var ju inga osanningar dom hade sagt dom andra.
Det var bara så som dom såg det, som dom ville se det.
Han såg det på ett annat sätt.
Han drack mera vatten, höjde rösten, försökte tala tydligt.
Svenne hade gått in för att reta honom ända från början.
Lagt an på Helena, låtsats att det hade varit mycket mer mellan dom än som var sant.
Och det var ingen olyckshändelse att gitarren knuffades i golvet.
Svenne gjorde det med avsikt.
Det var en dyrbar gitarr som Lennart köpt för sin första lön.
Han blev ... förbannad.
Kanske berodde det på den där vodkan som Svenne låtit gå runt.
Han var inte van vid starksprit, han hade tagit en klunk först, tyckte det kändes löjligt att säja nej, när alla dom andra ... Men andra gången sa han nej.
När gitarren föll i golvet och han hörde ljudet var det som om nånting exploderade i hans huvud.
Handen flög ut, innan han hann tänka ... Att Svenne ramlade omkull berodde ju på att han var så liten och spinkig och dessutom på att han var full ... Lennart kunde höra Svennes indignerade fnysande borta från åklagarens bord.
--- Men andra gången då ? Du tänkte ju slå till honom igen, inte sant ? --- Ja, han kom ju igen ... ställde sej framför mej och flinade, hånflinade.
Sa nåt förbannat fräckt ... om min tjej ... om Helena ... --- Vad sa han ? ? --- Det vill jag helst slippa att upprepa.
--- Och då slog du ut med handen igen ? ? --- Ja.
--- Med knuten hand ? --- Ja, det tror jag.
--- Och träffade Helena på kindbenet, så hon snubblade och föll omkull mot en stol.
--- Ja, nickade Lennart.
Fy fan --- skulle det aldrig ta slut, tänkte han, detta tjatande.
Han ville resa sej upp och skrika --- sätt mej i fängelse då för fasen, men sluta upp med det här tjatandet ... Hur många gånger hade han inte tröskat igenom det här.
Hos polisen, med advokaten, med mamma, med Fritjof, med Granberg och Nilsson, med Bettan och Evert, med Helena ... Dra åt helvete med hela skiten ville han skrika --- jag orkar inte mer!
Han hörde röster över sitt huvud, men han teg och lät advokaten svara.
Han kände sej alldeles borta.
Som om han skulle kunna börja skrika hysteriskt som Birgitta gjort den där kvällen.
Så trängde en ny fråga igenom.
--- Berätta nu vad som hände då polisen kom ? --- Det är en evig lögn att jag slog nån på käften med avsikt!
Lennart rätade på sej och hans röst lät plötsligt klar och hetsig.
--- Berätta nu lugnt från början, sa advokaten och böjde sej fram emot honom.
--- Ja, jag vet ju inte vad polisen trodde, började Lennart, men ... jag kan ju inte fatta att två stora starka killar med batonger behöver hoppa på en på det där ... brutala sättet.
Bryta upp armarna på ryggen som jag hade varit nån ... nån sabla gangster eller nåt ... --- Du bar dej ju åt nästan som en gangster, sa domaren.
--- Det är klart man blir arg när nån gör en illa ... --- Polismannen här säjer att du gjorde våldsamt motstånd ända från början --- är det riktigt ? ? --- Ja, jag gjorde ju motstånd för att dom kastade sej över mej så där!
Vem som helst skulle väl bli rasande, om nån hoppade på en och vred upp armarna!
? --- Men polisen kunde ju inte veta hur farlig du var ? Dom såg två skadade personer och en massa blod och glasskärvor och visste att nån hade skrikit ... Lennart svarade inte.
--- Men för att fortsätta --- du förnekar alltså, att du med avsikt har slagit till polis Dimberg ? ? --- Absolut.
Har jag råkat smälla till honom i ansiktet, så har det varit under försöken att komma loss.
Jag vet, att jag bråkade och slog med huvet och sparkade och jag minns, att jag ett tag fick loss en hand och slog omkring mej med den.
Innan dom fick fram handbojorna.
Lennart kände plötsligt hur gråten ville stiga upp i halsen.
För fan, inte gråta.
Han tog upp näsduken och snöt sej.
Under pausen fick Lennart sitta i advokatrummet.
Han tuggade på en chokladkaka som Helena stuckit till honom, då dom gick förbi varandra i väntrummet.
Men han orkade inte snacka med henne, bara klämma om hennes hand litegrann.
Men han såg att hon var vit i ansiktet.
Hon kände sej väl lika deppig som han.
Jävligt skönt att inte morsan var med.
Han hade bett henne att inte komma, både för sin egen skull och för hennes.
Och hon hade funnit sej i det oväntat villigt.
Till och med låtit nästan lättad.
Advokaten kom tillbaka från telefonerandet med en mugg kaffe.
--- Upp med huvet, Hansson, sa han.
Det ordnar sej ska du se.
Polisen var ju bra.
Men Lennart svarade inte.
Han kände sej bara skittrött.
Det hade varit för jävligt.
Men det var liksom ingen som tog illa upp.
Så gick det till.
Advokaten hade förstås sånt här varenda dag.
Han kunde reglerna och skötte sina kort ... För honom var det inte nåt märkvärdigt alls.
Att man liksom ställdes naken därframme och folk fick snacka skit om en så mycket dom ville ... Nu ekade spökrösten igen ... " tingsrätten återupptar huvudförhandlingen i stora tingssalen ... " Och det hela rullade vidare.
Nu var det vittnesmålen.
Birgitta svävade in i skinnkantad kappa och en tvärsäker min under en massa afrolockar.
Lennart hörde hennes tydliga röst svära eden om heder och samvete.
Om hela sanningen och intet förtiga, undanhålla och vad det nu var för nånting.
Och när domaren sa, att det var hans plikt att påminna om, att hon talade under straffansvar, satte hon upp ett leende och såg ut som om hon tyckte, att han sagt nåt alldeles onödigt.
Annars blev ju hennes vittnesmål inte nåt nytt.
Hon sa ungefär detsamma som Svenne --- dom hade väl kollat med varandra så klart ... Fast hon gick förstås på den ljuva kvinnliga linjen.
Snackade en massa om hur hemskt rädd hon hade varit, hur förfärligt det är med våld ... och så där.
Hon kände ju inte Lennart före det där partyt hemma --- men hon hade förstås trott, att han var en schysst kille eftersom han höll ihop med Helena ... Ochsåvidare ochsåvidare ... Hon kunde inte alls förstå, att Lennart Hansson behövde bli så hemskt arg över Svennes uppträdande --- det är klart att ... att Svenne var ... lite på örat när han kom --- ja, och att han fjantade sej med Helena och så.
Han spelade väl pajas och dom andra tyckte han var festlig ... --- Hur pass påverkat var det övriga sällskapet ? frågade domaren.
--- Å, sa Birgitta och såg lite lagom förolämpad ut.
Vi --- det är klart ... att vi var lite glada och så ... vi hade ju druckit vinbål och en del öl ... Men vi hade ju ätit en massa också, så vi ... vi var absolut inte berusade på nåt sätt!
--- Advokaten några frågor ? --- Du tyckte inte att det var obehagligt, när en objuden gäst dyker upp på partyt och bjuder på starksprit ur en flaska ? ? Till och med trugar dom andra att dricka!
Brukar det förekomma starksprit på era fester ? ? --- Det var väl inte så illa ment --- Svenne tyckte väl att Lennart såg sur ut och ville pigga upp honom ... --- Så du upplevde inte att Palm uppträdde provocerande mot Hansson ? --- Vad då prov ... --- Att han avsiktligt försökte reta upp honom ? --- Det tänkte jag aldrig på ... --- En annan sak.
Du sa förut till åklagaren att du var nästan säker på att Hansson slog till polismannen med avsikt därute i hallen, då han skulle avföras.
Men vi har ju samtidigt hört att du var så hy ... så upprörd att du stod och skrek ... Kunde du då verkligen samtidigt se ordentligt vad som hände i allt tumultet kring Hansson.
--- Det är klart att jag ... --- Såg du eller såg du inte, att han riktade ett slag mot polisman Dimberg ? ? Kom nu ihåg att du talar under straffansvar!
--- Nja, jag kanske inte såg det direkt, men han var ju så fruktansvärt bråkig och ... --- Tack, vi vill bara höra vad du verkligen såg.
Inga flera frågor.
Vittnesmålet var slut.
Birgitta gick och satte sej på sista bänken och viskade med några kompisar.
Hon såg inte lika övermodig ut som när hon kom.
Sen ropades Leif Karlsson in för att vittna.
Nämndemännen log svagt då han steppade in i sina hårda träskor med storblommig skjorta och vajande nytvättat hår.
Det var samma gamla historia för femte gången.
Och ändå var det en annan historia.
Det hade varit väldigt kul på festen tills Svenne dök upp, sa Leffe.
Lennart hade spelat flera fina låtar på sin gitarr och dom hade sjungit.
Svenne var rätt så berusad då han kom, tjatig och retsam.
Trots att alla gamla klasskamrater visste, att det inte varit nåt allvarligt mellan Helena och Svenne, så försökte han låtsas det --- bredde på av bara fasen.
Gjorde allt vad han kunde för att tråka Lennart ... Och sen kom vodkan fram.
Dom flesta drack en slurk, tyckte det var lite spännande och så där ... Annars brukade dom ju inte ha starksprit på sina fester ... --- ... jaa ... och sen ... efter ett tag ... så kom han, jag menar Svenne, igen med sin flaska, men då ville inte Lennart ha mer.
Och då ... då började Svenne tråka honom igen.
Sa att han var feg och frågade om han hade permis från torken och sånt.
--- Kan du berätta vad som hände med gitarren ? --- Ja ... jo ... det var väl så --- att jag och nåra andra försökte avleda det där snacket genom att hitta på att Lennart skulle lira igen.
Men det gillade inte Svenne --- sa nåt fräckt om trubadurer.
Och sen när Lennart satt och skulle stämma gitarren gick Svenne förbi och knuffade till den, så den gick i golvet med en ... jä ... med en smäll.
Och då for Lennart förstås opp och blev förbannad --- och ja, sen ... hände allting i en sabla fart ... Det var knappt nån som hann fatta nånting, förrän Svenne låg på golvet och blödde näsblod.
Lennart lyfte på huvet och tittade ut i rummet.
Förut hade han liksom inte orkat möta folks blickar, mest suttit och tittat ner i bordet.
Nu vände han sig om och såg en bit av Helenas ansikte.
Hon log lite svagt.
Och Leffe berättade vidare.
Om olyckshändelsen med Helena.
Hur alla hade blivit väldigt skärrade och nervösa och försökt lugna ner Lennart.
Om Birgitta som börjat skrika så det hördes över hela kvarteret.
Om polisen.
--- Hade du det intrycket, att Lennart Hansson avsiktligt riktade ett slag mot polisman Dimberg ? frågade advokaten.
Leffe rodnade lite.
--- Nä, jag tror ... faktiskt inte att han alls visste ... att han inte visste vad han gjorde ... i alla fall ... det är klart, att han gjorde ett jäkla motstånd ... sparkade och slog omkring sej ... först med huvet och sen med armen som han fick loss ... Och det var väl heller inte så underligt --- när dom höll honom på det där sättet ... --- På vilket sätt ? --- Så där med armarna kopplade på ryggen och huvet nerkört --- det gör förbannat ont!
Och jag tror att jag skulle gjort likadant, om nån hoppade på mej så där, sa Leffe och tittade vädjande på domaren.
--- Kanske polisen inte menar så illa --- det är klart, det är väl liksom naturligt för dom --- men jag tror inte dom hajar hur ... jag menar ... jag menar, att det inte bara gör ont ... det är ... det är förnedrande också.
Han rodnade igen och kastade undan sitt långa hår.
--- Åklagaren några frågor ? frågade domaren.
--- Jo, jag skulle vilja fråga Leif Karlsson var han befann sej, då tumultet kring polismännens avförande av Hansson ägde rum ? --- Tjaa, svarade Leffe osäkert, det det ... vet jag inte riktigt ... det var ju så bökigt och folk sprang omkring ... --- Det här slaget som polismannen fick i ansiktet var utdelades det ? --- Var ? ? --- Ja, jag menar i vilket rum ? --- I hallen ... det var ju då dom hade släpat ut honom dit som han kom loss med armen, tror jag ... --- Och var befann du dej då ? Stod du bredvid ? --- Nä, inte precis bredvid ... jag vet faktiskt inte riktigt precis var ... jag stod nog vid dörren ... --- Och du säjer att allting var väldigt bökigt.
Hur kände du dej själv förresten ? ? --- Det är klart man var ... ja ... upprörd och ganska rädd och så ... Man visste ju inte vad som hade hänt med Helena ... --- Det var alltså väldigt rörigt och du vet inte riktigt var du stod och du var dessutom, säjer du, ganska skärrad --- hur kan du då vara så säker på att Lennart inte slog till polismannen med avsikt ?!
--- Ja, det är klart, Leffe tuggade på läppen.
Alldeles spik säker kan jag väl inte vara, men jag tror faktiskt inte ... --- Är det inte snarare så, avbröt åklagaren, att du vill, att det ska vara på ett visst sätt --- du gillar inte poliser och har kanske själv varit i bråk med polisen ... Men här vill vi ha fram sanningen och ingenting annat, och är du inte säker på vad du har sett, så säj då det.
Vad du tror eller vill tro är rätten inte intresserad av!
Leffe blev mörkröd i ansiktet och svarade inte.
Det var alldeles tyst i salen.
Lennart kände illamåendet tynga i magen.
--- Du är alltså inte säker på vad du såg ? frågade domaren med sin svala röst.
--- Nä, mumlade Leffe.
--- Några fler frågor ? Åklagare och advokat skakade på huvet.
Leffe klampade ner och satte sej på bänken längst bak.
Lennart stirrade på åklagarens vita bena och hatade honom.
Han var så upptagen av sitt hat, att han först inte uppfattade att domaren hade börjat tala.
Han bläddrade i sina papper och konstaterade att Lennart inte var straffad förut.
--- Sen är vi framme vid personundersökningen, sa han.
Lennart spände hela kroppen.
Nu skulle den komma.
Hela den där jävla sorgliga sagan om hans olyckliga barndom och stackars mamma och stackars pappa, som inte var gifta och stackars farsan som hade alkoholproblem och kom i slagsmål och som inte fick bo kvar i sitt hem för socialen trodde, att barnet skulle ta skada.
Och så söp han till ännu värre och fick sparken från jobbet och hittades död en dag i skogen.
Lennart såg hur domaren sköt upp glasögonen och for med blicken över raderna.
För fan, tänkte Lennart.
Kanske var sånt där nödvändigt.
Bakgrund och så.
Förmildrande omständigheter eller vad det hette ... Och för det måste man få sitt taskiga förflutna kastat i ansiktet --- serverat för en hop främmande människor som slickade sej om mun ... --- Jag antar, att det inte finns anledning att ta upp så mycket av det här eller hur ? Domaren vände sej mot åklagaren och advokaten.
--- Lennart Hanssons far är död sedan tre år tillbaka och hans mor bor kvar i Gävle, där hon är kassörska vid ett tryckeri.
Lennart har genomgått grundskolan i Gävle och personundersökaren har varit i kontakt med hans lärare magister Andreasson.
Andreasson säjer, att det inte är något ont i Lennart, men att han ibland visade prov på ett häftigt humör.
Det var en del slagsmål och bråk under skoltiden, som dock klarades upp utan ingripanden.
Lennart hade hyggliga betyg.
Jaha ... hans mamma säjer att han alltid har varit snäll och hjälpsam hemma ... Vad, fan ... tänkte Lennart häpen.
Skulle det inte bli värre än så här ? ? --- ... och vidare har personundersökaren varit i kontakt med lantbrukare Fritjof Dalberg i Nyadal, fortsatte domaren entonigt.
Lennart vistades där som sommarbarn tre somrar då han var yngre.
Där tillbringade han också en vecka efter händelsen i den Nybergska villan.
--- Jaha ja, Dalberg säjer att Lennart är en hygglig och skötsam pojke --- han har vuxit upp under pressande förhållanden på grund av faderns alkoholproblem ... Lennart var mycket fäst vid sin pappa och tog illa vid sej, då föräldrarna flyttade på olika håll och då fadern dog ... Dalberg säjer vidare att han och Lennart har talat mycket om detta med våld och han tror inte att han kommer att göra en sån här sak igen ... ja, och slutligen har vi Hanssons arbetsgivare --- Johan Granberg --- han ger också honom de bästa vitsord.
Lennart har arbetat hos honom hela hösten och han är beredd att låta honom fortsätta ... då han är duktig och arbetsam.
Herregud, vad dom brer på, tänkte Lennart.
Men kände hur han blev varm invärtes.
Domaren fortsatte att titta i personundersökningen ... --- ... i sammanfattningen säjs att Lennart Hansson är en ostraffad nittonårig yngling ... --- ... som påföljd anser personundersökaren att böter skulle räcka för Hanssons tillrättaförande ... Ingen anledning att föreslå skyddstillsyn då Hansson har ett fast arbete och en mor som ställer upp för honom.
--- Jaha, sa domaren till slut, då skulle vi väl vara klara för pläderingarna då!
Var så god åklagaren.
Det var som att åka slänggunga, tänkte Lennart.
Upp och ner --- ner och upp.
Nu hade det varit upp en lång stund.
Men nu var det ner igen.
Åklagaren satte igång med sin torra maskinröst.
Och än en gång kände Lennart hur modet sjönk ner i skorna.
Tröttheten vällde upp som en våg, illamåendet växte och svällde.
Jag orkar inte höra det, tänkte han.
Men han måste höra det.
Samma härva av konstiga ord och formuleringar ... kringsnack ... Åklagaren tyckte inte att det var ringa misshandel ... Visserligen hade Palm inte fått några andra men än några dagars ömhet och svullnad i näsan ... men vi har hört att Hansson skulle ha slagit till Palm en gång till ... ja, i själva verket slog han då i stället till en annan person som fick skador i ansiktet och svimmade av ... det var alltså inte bara fråga om enstaka spontan handling ... Man måste se allvarligt på ett brott som misshandel --- ett brott som bara ökar ... åtalet styrks av målsägarens berättelse och vittnesmålet ... --- Däremot är jag villig att ändra brottsrubriceringen på andra åtalspunkten till våldsamt motstånd, fortsatte åklagaren.
Främst då på grund av polisman Dimbergs uppgifter.
Kom till saken, för fan, tänkte Lennart desperat.
Kom till saken och säj vad du vill att jag ska ha för straff --- jag orkar inte mer snackande!
Hör du det --- jag orkar inte mer.
Denna jävla massa ord.
--- ... med tanke på det allvarliga ... även om det var på privat område ... hela Hanssons vildsinta uppträdande både mot sina kamrater och mot polisen ... yrkas ett kort fängelsestraff.
Och överlämnar jag målet.
Fängelse.
Fängelse.
Så kom det i alla fall.
Lennart svalde hårt.
Fy fan, vad han mådde illa.
Försökte låta bli att tänka.
Lät blicken glida över domarbordet.
En tant i blå kofta med snälla ögon.
Domaren med sitt släta grå ansikte, tjejen med hästsvansen och en gubbe med tjock mage.
Ytterst satt en lång brud med rufsigt hår som rynkade ögonbrynen hela tiden.
Herregud.
Lennart var så borta i sina tankar, att han inte märkte att advokaten hade rest sej upp.
Gungan svängde uppåt igen.
Han borde känna lite hopp.
Men han hade liksom inte nån kraft kvar att känna annat än en obestämd ångest.
Advokatens röst strömmade ut över hans huvud.
Rutinerad, förtroendeingivande.
--- Egentligen har jag ju inte mycket mer att tillägga, sa han, sedan vi hört personundersökaren.
Jag förmodar att rätten redan har insett att Lennart Hansson inte är en kille som man behöver sätta i fängelse.
Vi har här en nittonårig pojke som har växt upp under ganska pressande förhållanden.
Olyckliga omständigheter gjorde att föräldrarna skildes åt då Lennart var i tioårsåldern och fadern dog några år efteråt.
Men han har en mycket ambitiös och uppoffrande mor som gjort allt för att han skulle få den bästa uppfostran.
Efter grundskolan hade hon hoppats, att Lennart skulle fortsätta på gymnasiet, men Lennart själv ville ge sej ut i förvärvslivet så snart som möjligt.
Sedan han lämnade sin hemstad Gävle för tre år sen har han försörjt sej själv.
Han arbetar nu som vi har hört hos Lindbergs Elektriska här i Sundby och i höst har han dessutom till moderns glädje börjat med kvällsstudier.
Han har också träffat en flicka att hålla ihop med.
Allting såg alltså mycket lovande ut för Lennart, då detta hände.
Den här olyckliga misshandelshistorien ... Lennart hör advokatens röst genom bruset som bara ökar.
Bruset inne i huvet, i öronen.
Dunket i hjärtat.
I magen, i fingertopparna.
--- ... jag vill naturligtvis inte försvara misshandel, fortsätter rösten --- mjuk och säker på samma gång, jag vill ingalunda försvara misshandel, men av vad vi har hört här i dag och särskilt genom vittnet Leif Karlsson --- så har här förelegat en grov provokation!
Först och främst när det gällde förhållandet till Lennarts flicka, men också i samband med gitarrspelet.
Var och en som ägt en gitarr eller annat ömtåligt instrument vet att ägaren är rädd om det som om ett barn ... --- Vi har hört av Leif Karlsson att Palm, med avsikt att ytterligare reta upp Hansson, knuffade till gitarren så den föll i golvet.
Den fick för övrigt en allvarlig spricka ... Han är bra, tänkte Lennart.
Bara jag inte vore så trött.
Urblåst.
Kan inte tänka.
Bara sitta här som en hösäck med svettiga händer och höra snacket skvala.
--- ... beträffande det våldsamma motståndet ... det är klart att jag inte heller direkt vill försvara Hanssons uppträdande mot polismännen.
Men vi vet alla hur det är --- hade det varit fråga om äldre erfarna poliser kanske detta aldrig hade hänt.
De hade kunnat klara upp situationen på ett annat sätt --- så att den hade fått sina rätta proportioner!
--- För vad är det egentligen det hela handlar om ? Han höjde rösten och slog ut med handen.
Jo, det handlar om ett bråk på ett privat party, om en snyting killar emellan --- och hur ofta händer inte det ... isynnerhet när det är alkohol med i spelet!
Ja, i och för sej försvarar jag inte snytingar --- men jag anser att olyckliga omständigheter har gjort att denna historia har svällt ut på ett alldeles absurt sätt.
--- Men jag tror att Lennart är en pojke som kommer att ta den läxa han har fått på det rätta sättet.
Han inser säkert nu, att man inte kan slå sej till ro med att man har ett häftigt humör.
Att man för den skull har en ursäkt för att slå till folk när man blir uppretad.
Jag vet att han är mycket olycklig och ångerfull över det skedda och jag tycker, att han ska få sitt straff i form av böter.
Och jag tror rätten håller med mej om att våra fängelser verkligen inte är avsedda för pojkar som Lennart Hansson.
Och därmed överlämnar jag målet ... --- Tack så mycket, sa domaren.
Och har Hansson något som ni vill tillägga ? --- Jag ? Lennart blev överraskad.
Vad skulle han kunna säja.
--- Ja, kanske ni har något ytterligare som ni vill ha sagt innan vi tar överläggning.
Lennart skakade på huvet.
--- Ja, först ska vi ha advokatens räkning ... Herregud, börja snacka om räkningar nu.
Bilresor och telefonsamtal och besök ... Sen skulle han ha reda på hur mycket Lennart hade i inkomster.
Tänk, om dom inte hann med överläggningen i dag, det var ju sent redan.
Fan, tänk om han skulle få gå och vänta i flera dar kanske, innan han fick besked.
Dom tittade på klockan däruppe och la huvena ihop och snackade.
Nån nämndeman viskade om att ha bråttom ... --- Men nu säjer han nåt ? ? Jo, dom ska ha överläggning med detsamma nu --- alla skulle gå ut och vänta därute, så skulle domen avkunnas om en stund.
Helena satt bredvid honom och skalade en apelsin.
Bjöd honom klyftor.
Han kände sej på nåt sätt som en patient på ett sjukhus.
Advokaten hade sprungit ut och telefonerat igen.
Leffe kom fram och hälsade, sa att han måste sticka innan det var slut tyvärr.
--- Tack ska du ha, mumlade Lennart.
--- Hur länge tror du att det dröjer, frågade Helena lågt.
--- Ingen aning ... --- Men vad säjer ... advokaten ? --- Han vet inte mer han.
Lennart tar upp näsduken och torkar sej i ansiktet.
Han kände sej nästan sjuk.
Det var inte bara den här vidriga väntan.
Som om man hängde i luften.
Som om tiden hade stoppat.
Det fanns inget att säja.
Ingen dag i morron bara nu.
Men det var inte bara den där väntan.
Det var en annan sak också.
Som han inte tänkt över så mycket förut.
Det här att bli dömd.
Vilken dom det nu skulle bli, så skulle han få ett straff --- stå i straffregistret.
Förut hade han bara oroat sej för detta om han skulle få fängelse.
Det var värre förstås.
Men ... Pappa fick ju bara böter den där gången.
Då.
Och ändå blev det slutet liksom för honom.
Han blev tvungen att flytta hemifrån.
--- Se inte så lessen ut, Lennart, viskade Helena och tryckte hans arm.
Det klarar upp sej ska du se ... --- Vad då klarar upp sej, sa han retligt.
--- Jag menar ... advokaten lät ju så himla ... klok och så ... --- Men dömd blir jag ju ... --- Jamen --- det är ju inte säkert det blir fängelse!
--- I straffregistret kommer jag i alla fall ... --- Men --- började Helena, men avbröt sej, förut ... Klockan på väggen slog fem slag.
I över en halvtimma hade dom suttit därinne och snackat.
Var det så förbannat svårt att bestämma sej, tänkte Lennart.
Undrar vilka som tyckte som åklagaren.
Säkert gubben med tjocka magen.
Efter fyrtiofem minuter ekade spökrösten igen.
--- Dom avkunnas i målet mot L.G. Hansson.
Parterna kallas till stora tingssalen.
Så satt han där igen.
Han tittade noga på ansiktena däruppe.
För att försöka upptäcka vad det skulle bli för en dom.
Men alla såg lika oberörda ut som förut.
Eller var det kanske en liten vänlig glimt bakom glasögonen hos henne med blåa tröjan.
Men det var väl bara inbillning förstås ... Domaren började tala med sin svala opersonliga röst.
Lennart spände hela kroppen för att lyssna.
För att kunna begripa.
Ord ... det strömmade ut en massa ord ... tillkrånglade ord ... " erkännande styrkta av vittnesmål ... finner icke tillförlitligt utrett att ... rätten anser ... ej undgår ansvar ... " Lennart rynkade pannan.
Vad var det han sa egentligen ? ? Skulle misshandeln betraktas som ringa i alla fall ... Och att det inte var bevisat att våldet mot polisen var avsiktligt ... Lennart höll andan.
Han förstod ju vart det lutade nu, men vågade inte släppa det på sej.
Vågade inte ta ut nåt i förskott.
Tingsrätten dömer alltså Lennart Hansson jämlikt ... och så kom en massa om kapitel och siffror och paragrafer --- sno dej för fasen och kom till saken ... till dagsböter --- 50 dagsböter á 20 kr.
Lennart vände sej blixtsnabbt mot Helena.
En blick bara.
Medan domaren fortsatte att snacka om skadeståndsersättningen och advokatarvodet ... Och om nåt jävligt konstig som hette vad som man skulle göra per brev om man ville klaga på domen ... --- Försvarsadvokaten talar säkert om för Hansson hur böterna och skadeståndet ska inbetalas ... och så hoppas vi att vi slipper se er här igen!
Sa domaren.
Och så slut för i dag.
Det var över.
Det var faktiskt över.
Advokaten log och tog Lennart i hand.
Uppe på podiet reste sej alla och började ta adjö.
Det verkade som om dom hade bråttom.
I nästa ögonblick hade Lennart Helenas armar kring sin hals.
--- Jag måste få tag i en telefon och ringa till morsan, sa Lennart när dom kom ut i väntrummet.
Advokaten visade honom på en telefonhytt.
--- Blev hon glad ? frågade Helena när han kom ut igen.
--- Joo --- det är klart.
Men lite lessen också --- det verkade som om hon ... som om hon på nåt underligt sätt hade trott, att jag skulle bli alldeles frikänd ... Du är i alla fall i straffregistret nu, sa hon.
Lennart drog på sej jackan.
Illamåendet hade släppt men huvet stormvärkte.
--- Tänk inte på det mer nu, sa Helena.
Kom så går vi ... Plötsligt hade alla gått.
Det var släckt och stängt i väntrummet.
Lennart och Helena stod kvar på trottoaren utanför tingshuset.
Osäkra om vart dom skulle gå.
Det var redan mörkt och gatlyktorna lyste suddigt i novemberdiset.
Folk på väg hem från jobbet skyndade förbi med matkassar och barnvagnar.
Bilar startade på parkeringsplatsen mitt emot.
Ingen tittade åt dom där två som stod stilla och höll om varandra.
Lennart drog ett djupt andetag.
Det kändes som om han inte fått nog syre på hela dan ... --- Fan, Helena, sa han, det är inte klokt.
Vilken jävla dag.
Han blev stående med armen om hennes axlar.
Det är över.
Men man känner sej tie år äldre på nåt sätt ... Skittrött.
Tom i bollen ... Han fumlade i fickan efter cigarrettpaketet med sin lediga hand.
Kom så går vi en runda nerom idrottsplatsen innan vi fixar nåt för ikväll.
Det känns som om man behövde massor av frisk luft efter det här.
Och den där bänken kanske står kvar vid kaféet ... Dom gick över gatan och tvärs över parkeringen.
Tysta, tryckta intill varandra.
Den fuktiga nästan ljumma höstluften kändes len mot deras upphettade ansikten.
Det luktade avgaser och våta löv.
I den lilla parken ovanför idrottsplatsen var det mörkt och alldeles folktomt.
Det var skönt att gå där och bara tiga.
Låta dagen sjunka undan och liksom svalna.
Sanden knastrade under deras fötter och ljudet förstorades upp i tystnaden.
Trafiken på huvudleden in mot Stockholm hördes bara som ett dovt brus i bakgrunden.
Himlen ovanför dom nakna träden var blekgrå över stan.
Dom gick långsamt och höll varandra i hand.
--- Vet din farsa och morsa om var du har varit i dag ? frågade Lennart plötsligt.
--- Ja, mamma.
--- Men din farsa då ? --- Jag vet faktiskt inte --- mamma har kanske talat om det för honom.
--- Stackars jävel, sa Lennart.
Helena svarade inte.
Dom fortsatte att gå neråt grusgången i det mjuka mörkret.
Långt ner i backen skymtade idrottsplatsens höga gula plank i lyktskenet.
Lennart stannade och drog Helena intill sej.
Han strök undan det långa fuktiga håret och försökte se hennes ögon.
När han böjde sej ner för att kyssa henne, kändes hennes ansikte kallt och vått.
--- Gråter du ? frågade han.
--- Ja, lite.
--- Fan, jag önskar att jag kunde ... Han släppte henne och dom fortsatte att gå med armarna om varandra.
Lennart kände att huvudvärken höll på att ge med sej.
Men fortfarande bultade hela kroppen av trötthet.
--- Fan, man hade väl tur i alla fall, sa han och stannade upp igen.
Helena dröjde med svaret och tittade upp på honom.
--- Det beror väl på vad man menar med tur, sa hon.
Sabotören del 1 Det är arbetsdag.
En arbetsdag är i regel åtta timmar.
Den arbetande menar med arbete något påtvingat, något han förmodligen inte skulle göra om han slapp.
Anledningen till att den arbetande gör det han inte vill är i regel att han får pengar för att göra det han inte vill.
För det han vill göra får han i regel inga pengar, tvärtom måste han ofta betala för att få göra det han vill.
En del arbeten passar den arbetande så väl att den arbetande säger sig " trivas " med arbetet, men sällan till den grad att han skulle göra arbetet utan lön.
I de flesta länder är arbetets impopularitet så självklar att fackföreningarna i den mån de alls fungerar nöjer sig med att försöka reducera arbetet.
Man försöker förkorta arbetsdagen, arbetsveckan, arbetsåret, livsarbetet.
Omsorgen gäller ledigheten, som man vill öka, stärka, förbättra och försäkra ekonomiskt, inte arbetet självt.
En ung sabotör tog sig 1941 in i ett fallskärmsförråd.
Han arbetade intensivt men disciplinerat.
Utanför låg ett milt grönt och lätt disigt slättlandskap.
Slätten sänkte sig från fallskärmsområdet ner mot en fågelrik sankmark, som utan tydlig strandkant gick över i en stor grund sjö.
I skymningen tätnade diset över sjön och sankmarken men himlen var fortfarande nästan klar.
Fåglarna steg upp ur diset och störtade ner igen och högg sig grodor.
Redan innan mörkret kom var gräset uppe vid fallskärmsförrådet fuktigt.
Sabotörens fotsteg syntes i gräset.
Han hade arbetat färdigt och försvann västerut runt sankmarken och sjön.
Han sprang där marken var någorlunda torr och lättsprungen men så nära sankmarken som möjligt för att omvägen inte skulle bli onödigt stor.
Sabotören hade på åtta timmar, en normal arbetsdag, förstört inemot tvåtusen fallskärmar.
Han hade ställt en liten stege mot fallskärmspackarna, och utan att rubba något i övrigt hade han tvinnat upp huvudstroppen och klippt av fyra av de fem tåtarna.
Den femte tåten i varje stropp hade han lämnat kvar att brista i luften när fallskärmssoldaten drog i utlösningslinan.
Alla fallskärmarna var likadana, alla hade stroppar, tvinnade av fem tåtar.
Det är troligt att siffran tvåtusen är överdriven.
Man hinner knappast tvinna upp och klippa sönder tvåtusen fallskärmsstroppar på åtta timmar.
Det är mer än fyra stroppar i minuten.
Om skärmarna användes skulle en hel fallskärmsdivision ha förintats, men rapporterna om dödsstörtningar på grund av materialfel ökade inte drastiskt efter sabotaget, och de störtningar som utretts mera ingående visar inte entydigt på just den nämnda typen av sabotage.
Det kan rent av hända att fallskärmsförrådet på slätten ovanför fågelsjön var ett reservförråd som aldrig blev använt.
Efter kriget kan skärmarna ha kasserats och bränts upp.
Det är möjligt att ingen någonsin upptäckte sabotaget och att sabotören är den enda som känner till vad som skedde med skärmarna i förrådet.
Sabotören sprang runt sjön och fortsatte sedan i lugnare takt västerut skyddad av mörkret tills han inte längre behövde något skydd.
Efter krigsslutet bodde han en kort tid hos sin mor i staden K.
och blev sedan schweizare.
Han arbetade i en bank, åtta timmar om dagen.
Han satt sedan kvar i samma bankbyggnad men fick en position av betydelse för hela bankkedjan och för mängder av intressenter med och utan anknytning till bankkedjan.
Sabotören var avideologiseringsexpert.
Hans uppgift var att rationellt argumentera mot våldsamma eller alltför snabba förändringar i aktuella stater.
Drastiska försök till lösningar på staters problem är ofta orationella, opraktiska, vilda, illa genomtänkta men också ideologiska.
De kan förhindras om just dessa egenskaper påpekas och sätts i samband med varandra.
Sabotörens påpekanden fick dock inte framställas som hans egna.
Då skulle han bara särmärkas och avskiljas som enskild tyckare, låt vara expert, och bli utsatt för direkt polemik.
Han fick inte debattera och debatteras.
Så sabotörens påpekanden gick anonymt och som en allmän mening in i bankkedjan och därifrån ut i stora delar av etablissemanget och allmänna opinionen och världen.
Sabotören arbetade intensivt, alltid åtta timmar om dagen men utan tanke på lönen.
Det var banken som ålade honom att gå med i en fackförening och att inte arbeta mer än åtta timmar.
Han skulle väcka onödig uppmärksamhet om han arbetade så mycket som han ville, och det enda som sabotören förbjöds skapa var just uppmärksamhet kring sin person.
Sabotören trivdes med sitt arbete, nämnde aldrig något om det till någon, hade svårt att fördriva sin lediga tid, dolde sin person.
Ingen vet något om sabotören.
Sabotören skrev : " De rika i USA är ingen stor belastning för de enklare löntagarna.
Miljonärerna är inte många.
Deras sammanlagda konsumtion kan tyckas vara stötande hög --- uppemot 20 % av den totala konsumtionen --- men observera följande resonemang : De 20 procenten är mindre än nationalkonsumtionens totala tillväxt under fem år.
Obs!
Det betyder, att varje revolution eller drastisk åtgärd som hejdar den ekonomiska utvecklingen fem år eller mer måste vara ekonomiskt ofördelaktig för det arbetande folket.
Obs!
Läs om, notera det just förda resonemanget med särskild uppmärksamhet.
Det innebär bland annat att det arbetande folket förlorar på införandet av varje annat system, även om det nya systemet färdigutvecklat ( mot all rimlighet ) skulle förmå uppnå en lika hög utvecklingstakt som det nuvarande, eftersom så drastiska åtgärder som en total ägaromfördelning skulle innebära inte kan genomföras och läka ut på så kort tid som fem år.
Det är alltså fördelaktigast för alla att bibehålla nuvarande ägarförhållanden och acceptera de rikas rikedom och höga privata konsumtion.
Obs!
" " Det är inte bra skrivet men det är förbannat bra tänkt ", sa sabotörens chef när han läste vad sabotören skrev.
" Vi låter det stå så här, det ska ju inte tryckas.
Vi lägger resonemanget på minnet och formulerar det lite enklare och personligare var och en på sitt sätt.
Sabotören gör verkligen ett förbannat bra arbete, jag undrar bara hur vi ska kunna gottgöra honom för det.
Pengar vill han inte ha, han vill bara arbeta mera och det är det enda han inte får.
Det skulle se misstänkt ut!
" " Han kan glädja sig åt en internationell uppslutning kring sina ideer ", sa chefens officiella medarbetare, " om han nu över huvud taget kan glädja sig åt något.
Han är förbannat torr och trist.
" Sabotören hade enkla vanor och fritidssysselsättningar.
Han byggde modelljärnvägar, fotograferade växter och läste ryska och franska klassiker förutom en daglig morgontidning.
På arbetet läste han mängder av tidningar och annat arbetsmaterial från all världens hörn.
Han hade matkuponger på Zürichs största och tråkigaste matställe men glömde ofta att utnyttja dem.
Han var gift.
Hustrun åt på sin arbetsplats.
Makarna hyrde gemensamt lägenhet men hade skilda sovrum.
De hade inga barn och inget fungerande kök.
Propparna till elspisen och kylskåpet var bortskruvade när de flyttade in och de hade inte brytt sig om att köpa nya.
" Vi kan åtminstone ställa ut någon större försäkring på sabotörens barn, om han har några ", sa sabotörens chef.
" En sån som kan lyftas när barnen blir myndiga.
Men faktiskt vet jag inte om han har några barn!
" Sabotörens hustru var en rik och anspråkslös företagardotter från Norge eller Sverige.
Hon arbetade som skandinavisk korrespondent på en mindre bank, som sabotörens bankkedja hade 49%-ig kontroll över.
På grund av sabotörens känsliga arbete sågs makarna sällan tillsammans i banksammanhang eller offentligt, och de tog försiktigheten med sig hem.
Sabotörens hustru hade ett vackert och odramatiskt ansikte och var alltid passande klädd.
Personalen i vaktmästarbåset ut mot gatan kände aldrig igen henne på morgnarna förrän hon ryckte i personalgrinden.
Då tryckte vaktmästarna på en knapp, grinden surrade och slog upp och sabotörens hustru gick in i personalgarderoben.
Tjugo minuter efter det att de andra korrespondenterna rusat ut genom personalgrinden efter arbetsdagens slut --- för att köpa mat, springa hem till sina familjer, hälsa på sina föräldrar, gå till biblioteket eller fara osedda till Waldsee i allra största hemlighet --- kom sabotörens hustru ut.
Hon hade då ätit.
" Jaså det var en kvar ", sa vaktmästarna.
Sabotörens mor levde förmodligen.
Om hon levde bodde hon helt säkert kvar i staden K.
och i samma lägenhet som när sabotören en kort tid bodde hos henne efter krigsslutet.
K.
betyder Komárno, en stad som ligger i Slovakien vid Donau.
På den ungerska sidan av floden heter staden Komárom.
Sabotörens far var från den ungerska sidan, från Komárom, och dog 1956 som överårig och styvbent " frihetskämpe " på Budapests gator.
Sabotörens mor lämnade aldrig sitt slovakiska Komárno, knappast ens sin lägenhet.
Hon var född där.
Under några få år tog hon emot sabotörens far från Komárom-sidan.
När han kom hörde hon honom ända från porten och alla trapporna upp.
Många i huset minns sabotörens far när han kom men säger sig inte ha något minne av sabotörens mor, och absolut inte av sabotören själv.
Sabotörens mor gick aldrig över Donau.
Ungern var för henne bara den husrad hon såg på andra stranden och några mycket starka minnen av " frihetskämpen " som hon fått sabotören med.
Sabotören skrev : " En fara i västliga demokratier är uppfattningen att förhållanden, grupper och enskilda människor i öststaterna är ensartade och likriktade på grund av begränsningen i utbyte och information.
" " Säkert riktigt påpekat ", sa sabotörens chef, " fast jag nu inte direkt ser vad påpekandet syftar till.
Varifrån är sabotören förresten ? England ? Tyskland ? Ryssland ? Spanien ? Sverige ? Är han schweizare kanske ? " Sabotörens chefs officiella medarbetare ryckte på axlarna : " Ingen vet.
Nåt trist ställe måste det vara i alla fall.
" Sabotörens far var fruktansvärt arg när han dog och minuterna innan.
Han hade gömt sig med fjorton andra frihetskämpar i ett grönsaksmagasin vid Szabadság hid, en bro i Budapest.
Bron hörde till de viktiga både 1945 och 1956.
När de andra kämparna rusade ut och började skjuta runt gathörnet så låste sig sabotörens fars knä, och han kom haltande och svärande ut just när de andra flydde tillbaka till grönsaksmagasinet.
Sabotörens far blev omkullsprungen och kunde sedan inte resa sig.
Han dog nästan ögonblickligen, av ilska.
Sabotören berättade aldrig något om sin far frihetskämpen för sin hustru.
Hon var ju från Skandinavien och inte dramatiskt lagd.
Däremot visade sabotören ett foto av sin mor.
Bilden visade en helt ung stelt kammad kvinna med muskelförlamning i vänstra ansiktshalvan.
Högra ansiktshalvan såg vänlig, nästan skälmsk ut.
I höger öra hängde ett långt örhänge, förmodligen zigenskt och tydligen så tungt att hon tvingats lägga huvudet något på sned, vilket förstärkte intrycket av ansiktsförlamningen.
Sabotörens mor hade en barnslig, vit spetskrage kring halsen, och liknande kragar hade sabotörens hustru sett på andra gamla bilder.
" Hon kunde naturligtvis ha emigrerat till USA eller följt med bakåt ", sa sabotören, och hustrun vågade inte fråga vad han menade.
Sabotörens hustru var betydligt yngre än sin man och dessutom skandinaviska.
I själva verket hade sabotörens mor nästan aldrig vågat gå ut, inte ens i trappan.
Ingen i hennes kvarter i Komárno känner igen kvinnan på bilden.
" Ja, det är bra, tack ska du ha, men nu måste jag skynda mig till banken ", sa sabotörens hustru när hon fick se bilden.
För sabotörens fru var arbetet varken påtvingat eller frivilligt, tråkigt eller roligt, nödvändigt eller onödigt.
Hon tänkte inte i sådana banor.
Hon behövde inte arbetet för pengarnas skull och inte för tillfredsställelsens skull.
Hon behövde det inte för att dölja sabotörens mera känsliga funktion och inte för att glädja sina föräldrar och inte för att höja sitt sociala anseende i Zürich eller i Skandinavien.
Hon behövde det inte för något hon kände till.
Men det skulle aldrig falla henne in att stanna hemma från banken någon dag eller fundera på andra sysselsättningar.
Sabotörens fru arbetade åtta timmar om dagen och gick sedan hem.
Hon var den hustru som passade för honom.
Hon hade kommit till Zürich med en summa pengar från sin far och blev sedan kvar när hon satt in pengarna.
Efter en tid hade hon accepterat det korrespondentarbete som erbjöds henne och blev sedan gift med sabotören när hon träffat en del personal på olika banker i staden.
Ibland fick hon nya pengar från sin far att sätta in på hans hemliga konto ( ett så kallat nummerkonto, 363-6722 SLB ).
Men för det behövde hon naturligtvis inte vara anställd i banken.
Efter några år blev inbetalningarna på kontot regelbundna, sabotörens hustru fick var fjortonde dag nya pengar att sätta in och åt de dagarna inte middag på banken utan ute på restaurang tillsammans med en skandinavisk gäst som anlänt med pengarna.
Sabotören frågade aldrig varför hustrun arbetade, och hustrun visste inte om hon sagt något om pengarna och gästen var fjortonde dag till sabotören.
Det var ju varken intressant eller viktigt.
Sabotörens hustru tyckte inte för egen del att något alls var intressant eller viktigt, men hon visste att sabotörens arbete ansågs intressant och viktigt av dem som visste något om det, d.v.s. i stort sett bara sabotören själv.
Sabotörens far var i sin ungdom bra fotbollsspelare och spelade en tid i Komároms B-lag men kunde inte trivas med kamraterna.
I stället blev han en utmärkt gevärsskytt och sköt så många kaniner att folket i byarna inte ville ta emot dem.
Folk reagerade helt enkelt emot den besinningslösa jakten.
Bönderna var själva jägare, vana vid att skjuta som mest så många kaniner de själva ville ha.
När en bonde en morgon funnit sin vattentunna tömd på vatten och i stället fylld med tjugotre döda kaniner bad byborna sabotörens far att inte komma ut på slätten mer utan hålla sig i stan.
Dessutom var sabotörens far inte särskilt omtyckt, och han var avgjort inte vacker.
Fysiskt höll han sig trots allt stark livet ut.
Faktiskt var det först i samband med revolten 1956 som han fick besvär med knät.
Sabotören själv var i sin ungdom en ganska bra löpare och har aldrig avvikit negativt från mängden vad utseendet beträffar.
En gång tog sabotören med sig hustrun till Sankt Gallen och såg på utförsåkning.
De for hem redan innan tävlingen avslutats och hustrun mindes att det varit nästan folktomt både på bussen och på tåget till Zürich.
De tog taxi från stationen till lägenheten.
Chauffören pratade som någon lustig figur i folkliga filmer, både om trafiken och sin familj, om vad han skulle göra till helgen ( ställa undan bilen!
var så säker på det!
) och till sommaren, om sin hemby, om vietnamkriget och de ryska vapnen i Angola, om bensinpriser och köttpriser --- ja om allt möjligt och allt utan ordning.
Knappt hade han antytt en tanke förrän han tog upp en annan.
Både sabotören och hans fru hade så nära till sina arbetsplatser att de aldrig tidigare åkt taxi i Zürich.
Resan till Sankt Gallen irriterade för en stund --- eller kanske snarare förvirrade --- hustrun en aning.
Särskilt hade hon svårt att komma tillrätta med intrycket av taxichauffören.
" Han var som en tokig äventyrsberättelse ", sa hon.
" Har du alltid levt så här lugnt som vi gör i Zürich ? " " Nej, det vill jag inte påstå.
Det vore nog att gå för långt ", sa sabotören.
" Under kriget till exempel ? Du var väl med ? På vilken sida ? " frågade hustrun.
" Sidor ", sa sabotören, " vill jag nog inte tala om, så enkelt kan man nog knappast få göra det för sig.
Jag hade dessutom ganska speciella uppgifter.
Men du är ju så ung, och från helt andra förhållanden.
Vad heter din hemstad ? " " Linköping ", sa hustrun.
" Vi hade inget krig.
" " Jag kan förresten inte säga att mitt arbete här är direkt lugnt heller ", sa sabotören, " det är i varje fall som du vet synnerligen engagerande.
" Hustrun kom inte på någonting att säga om sitt arbete.
Och så var allt sig likt, och resan till Sankt Gallen kändes äntligen helt avslutad.
Fackföreningsrörelsens filosofi att acceptera arbetet som en påtvingad plåga men i gengäld slå vakt om fritiden och söka kompensera ledigheten, sjukdomen, ålderdomen etc. så ekonomiskt tillfredsställande som möjligt hade sabotören studerat i sitt eget arbete.
Han hade gått igenom arbetarrörelsens krav i olika västliga demokratier för att kunna utnyttja dem i sitt eget opinionsskapande och koppla dem samman med sina uppdragsgivares syften.
Den negativa attityden till arbete var honom alltså välbekant, teoretiskt.
Men själv kunde han inte förstå och leva sig in i den attityden.
Han såg hela livet i sabotagearbetets tjänst : som föremål för hans sabotage och som resultat av hans sabotage.
Det privata var i jämförelse därmed en genant blygsamhet.
Sabotörens arbetsanalys är inte naturligt lik spinneriarbetarens eller kontorsflickans.
Sabotören är en rik hjälte i sitt arbete även om han arbetar helt i det fördolda, spinneriarbetaren en fattig ynkrygg i sitt även om han står upp och förkunnar sitt facks krav.
Någon gång kom lusten att berätta något över sabotören.
Berättarlusten påminde lätt om sexuell lust, eller ånger.
" En gång arbetade jag åtta timmar i sträck med ett visst arbetsmoment på fallskärmar ", sa sabotören.
" Ja ? " sa hustrun.
" Ja.
Det var en normal arbetsdag, eller hur ? Åtta timmar.
Men det var ändå inte någon normal arbetsdag.
Den var verkligen mycket speciell.
Det var helt andra åtta timmar än de som normalt förflyter under en arbetsdag, även i jämförelse med arbetstimmarna på min bank.
När de åtta timmarna hade gått var jag också helt klar med arbetet och uppgiften var fullgjord.
" Hustrun förstod att det hon just hört var det personligaste som sabotören någonsin sagt till henne.
Men hon förmådde inte hålla kvar den öppna och personliga tonen, dessutom rodnade hon och blev rädd för att tappa kontrollen över sig själv och situationen.
" Åtta timmar är väl åtta timmar ", sa hon.
" Ja.
Du är ju rätt ung.
Och från annorlunda förhållanden.
Var ligger din hemstad ? " sa sabotören.
Han visste att den låg i Sverige eller Norge.
Faktiskt hörde han inte vilken av staterna hon nämnde.
Hustruns rodnad gick tillbaka, kontrollen återkom.
Hon smörjde in händerna med ofärgad och oparfymerad hudkräm och gick in till sig.
Nästa morgon steg hon upp och gick till sitt arbete.
Sabotören hade just gått.
Hon såg honom gå några tiotal meter framför henne på trottoaren.
Nere vid gathörnet vek han av och gick till sitt arbete.
" Det slovakiska packet ska våldtas och kastas i floden ", hade sabotörens far frihetskämpen sagt.
" Och det ryska packet ska våldtas och kastas i floden!
Och det serbiska packet ska våldtas och kastas i floden!
Och det rumänska packet ska hängas opp och våldtas och få tungorna utslitna och kastade i floden!
Och österrikarna ska lugna ner sig lite!
" Sabotörens mor hade inte direkt blivit våldtagen.
Hon var rädd för ungrarna på Komárom-sidan och tordes knappast neka dem någonting.
Men hon drog sig för att gå ut i Komárno under de två år sabotörens far brukade besöka henne, och när han till råga på allt lämnat henne gick hon inte ut alls.
Muskelbristningen i vänstra ansiktshalvan orsakades först av ett bläckhornsställ i tung mässing.
Det kom flygande emot henne när hon inte förstod en viss utläggning om " den verkliga personlighetens egentliga styrka ", men hon kom att minnas åtminstone just de orden.
Skadan läktes men muskelförslappningen återkom senare av nervösa skäl.
Utan ny yttre anledning började ansiktshalvan slappna och gick efter något år inte alls att kontrollera.
Om sabotörens mor nu är död bör man kunna identifiera henne genom den förslappade ansiktshalvan.
Men ingen i kvarteret vet sig ha sett henne.
" Sabotören har ingen naturlig kontakt med den vanliga stabila och hedervärda arbetarrörelsen och det kan försvåra hans arbete i dessa tider ", sa sabotörens chef, " men jag vet att om jag säger det till honom så exploderar han i nya opinioner och inom en vecka kommer en pentagonofficer farande med alla hopsparade strejkkassor som finns i hela Europa och sätter in dom på vår bank, och det är för raskt marscherat!
" " Du överdriver ", sa chefens officiella medarbetare.
" Ja ", sa chefen, " eller rättare sagt : jag måste lugna ner sabotören tills vilka överdrifter som helst i den vägen tack vare hans arbete ter sig fullkomligt naturliga!
Det finns inga överdrifter utom dom som presenteras i förtid!
" Den grunda fågelsjön i Europa har sjunkit lite sen sabotören var där.
Sankmarken runt sjön har dränerats och blivit delvis odlingsbar.
Området var redan 1941 sovjetryskt och är det i ännu högre grad nu.
Det är gott om småfåglar men de tunga sjöfåglarna vid stranden har blivit sällsynta.
En väg med ganska illa lagd asfaltbeläggning har dragits över fältet där fallskärmsförrådet stod.
Av fallskärmsförrådet syns inte ett spår.
Två hus står vid vägen.
Hade de stått där då sabotören var där hade han knappast fått arbeta ostörd i åtta timmar.
Det finns inga överdrifter utom dom som presenteras i förtid.
Till en början verkade siffran tvåtusen fallskärmar överdriven.
Sabotören kunde inte på åtta timmar och ensam preparera tvåtusen fallskärmar och orsaka tvåtusen fallskärmssoldaters död.
Faktiskt har sabotören aldrig ens påståtts vara skyldig till någon enda människas död.
Hade han bara sprungit runt sjön efter dådet 1941 och därifrån försvunnit ut ur historien så skulle uppgiften om de tvåtusen fallskärmarna definitivt ha varit överdriven eller rentav falsk.
Men efter trettio år i banken har sabotören bundit sig vid överdriften.
Nu är han faktiskt den som 1941 skar sönder tvåtusen ryska fallskärmar och efter kriget saboterat mängder av naturliga reformer och omvälvningar i känsliga delar av världen.
Naturligtvis är sabotören skyldig till betydligt mer än tvåtusen människors död.
" Men ", sa sabotörens chefs officiella medarbetare när chefen som vanligt utgöt sig över sabotörens förtjänster, " nog är han torr.
Han har då inte så värst mycket fantasi.
" " Fantasi!
" sa chefen och klappade till och med i händerna.
" Det är fantasi han har!
Den fantasi ni har den använder ni på era cocktail parties och på Zürcher Gasthaus.
Men där roar ni knappt er själva med den.
Det är i det stort och faktiskt bedrivna arbetet som fantasin behövs, och det är där sabotören använder den!
Fatta!
Han är förmodligen en dålig älskare.
Han diktar inte poem.
Han är ingen mirakulös supbroder.
Han finner inte på sagor åt sina barn, om han har några.
Han är ingen bladbekransad festanförare när Anita Ekberg badar i Roms fontäner, om han ens varit i ett så fantasibetonat land som Italien.
Han är förmodligen inte ens musikalisk och berättar aldrig sentimentala barndomsminnen.
Men hans fantasi styr de mäktigaste delarna av västvärldens allmänna opinion!
" Exakt tvåhundratrettio steg från sabotörens bostad ligger Modelljärnvägsbyggarnas Klubb.
Varje tisdag och torsdag gick sabotören dit och byggde.
Han var 35 år när han byggde sitt första lok där och bygger fortfarande ut sin vagnpark allteftersom nya lok och vagnstyper introduceras på marknaden.
" Han förde ett väldigt oväsen i trappan, på ungerska!
" säger en äldre man i Komárno när han ombeds minnas sabotörens far.
I Komárom intygas sabotörens fars oväsen men också hans frihetslidelse, brutalitet och idealism.
Inte ens inne i det historieskygga Budapest är det svårt att få uppgifter om sabotörens far, idealisten och frihetshjälten.
En gång, till exempel, kom sabotörens far in på Astorias restaurang i Budapest med ett konjaksglas i handen.
" Finns det några utlänningar eller inflyttade löss här så res er!
" sa sabotörens far.
Nästan alla reste sig.
" Är det nån som törs komma fram och försvara sig ? " sa sabotörens far.
Ett femtiotal unga män störtade fram och ställde sig med höjd gard framför sabotörens far.
" Bra ", sa sabotörens far och kastade innehållet i konjaksglaset i ansiktet på en 83-årig engelsk lady som stöttats upp av sina anhöriga.
Gumman frustade elakt och sabotörens far gick sin väg.
" Han är i alla fall rätt anonym av sig ", sa sabotörens chefs officiella medarbetare om sabotören.
" Anonym!
" sa sabotörens chef och klappade i händerna.
" Anonym!
Det är genom sin anonymitet som världens stora idag är världens stora!
Synen på den verkliga personlighetens egentliga styrka har förändrats, det är sant.
Men den verkliga personlighetens egentliga styrka finns kvar och har till och med växt just på grund av den verkliga personlighetens anonymitet!
" " Det är i alla fall inget särskilt kul att vara kollega med sabotören ", sa chefens officiella medarbetare och gick motvilligt tillbaka till arbetet.
I källarvåningen tre trappor under sabotörens lägenhet fanns en blomsteraffär.
Varje onsdag klockan fem gick sabotören dit och fotograferade blommor.
Han höll kameran trettio centimeter ovanför blomman och tryckte av.
Innehavarinnan säger : " Han kom in och visade av någon anledning alltid legitimation.
Sedan fotograferade han någon blomma och gick.
" Innehavarinnan fortsätter : " Jag har det svårt, jag har fobier, ja ? Jag kan inte åka spårvagn, ja ? Jag måste gå till fots hit och hem, ja ? Och huset är bankägt så nu får jag inte vara kvar, ja ? Dom tar affären, ja ? Min terapigrupp säger att jag är bra, ja ? Och att jag väl får arbete hos någon annan blomsterhandlare, ja ? Men det är trångt hos andra, jag får fobierna, ja ? Jag tycker att ni ska skriva i tidningen om banken och mig, ja ? Dom stackare som kommer i tidningen för att dom är emot banken brukar åtminstone få pengar för det, ja ? Jag är offer för banken och helt emot den, ja ? Ska vi säga 600 för det här att jag är emot banken och törs säga det, ja ? " Sabotören skrev : " Utkast, ej för spridning.
Pröva dock detta utkast mot förhandlare och ekonomer med fasta fackliga eller andra ståndpunkter.
Pragmatiska visioner : Skattebördan bör åvila medelinkomsttagarna eftersom de är flest.
Låginkomsttagare kan riskfritt skatteprivilegieras eftersom ökad realinkomst i deras fall ögonblickligen omsätts i ökad konsumtion ( uppdämda behov ).
Kapitalägarna är relativt få och ur beskattningssynpunkt helt ointressanta.
Företagen bör för moralens skull skenbeskattas hårt, d.v.s. enbart på vinst efter utvecklingsmeriterande avdrag.
Obs.
att hög skatt har hög status och därför passiviserar högskattebetalaren/medelinkomsttagaren i den av andra, vilda, ideologiska och numerärt betydelselösa grupper förda sociala kampen.
Obs.
också de egentliga kapitalägarnas totalt ointressanta placering på skatteskalan.
Medge moralisk smutskastning av fåtalsprivilegier som ändå ligger under enprocentsvariabeln, moraltaket.
S.k.socialdemokrati bör eftersträvas, t.ex. i USA.
Ekonomisk cowboy-filosofi bör stämplas som fascistisk och passé, t.ex. " gammalliberal ".
Konservativa ekonomer bör smutskastas av sina konservativa politiker med hänvisning till allmännyttighet, folkflertal och terminologisk socialdemokrati.
Det är onödigt att undvika öppna och förtroendefulla kontakter med den s.k. arbetarrörelsen, tvärtom har den numera utmärkta företrädare.
Fraser som " ett allas samhälle " behöver inte undvikas, ett sådant vore, rätt skött, riskfritt.
Hög socialförsäkringsnivå bör eftersträvas med rika utflöden mot den expansionsdugliga, allmännyttiga, fria och privatansvarade industrin.
" " Privatansvarade --- det är ett galet ord, det kan man inte använda även om man menar något vettigt med det ", sa sabotörens chef, " men annars är utkastet bra tänkt och till och med hyfsat formulerat för en gångs skull.
Jag har själv rest i socialdemokratierna och vet!
" " Det är totalt obegripligt, tycker vi ", sa chefens officiella medarbetare, " är sabotören kommunist också ? " " Det är på gränsen till kommunismen som man fattar sammanhangen och stänger den gränsen ", sa chefen, " så ni här i Zürich kan inte fatta.
Ni tror att var och en odlar sin alptopp och sen går på bykrogen och skvätter i sig den egna njutningen av det egna arbetet.
Ni fattar inte vad vi kan vinna på det allmänna bästa!
" När någon kommer på besök till innehavarinnans hem, inte till hennes blomsteraffär, blir hon först förskräckt.
Hon ser efter om hon har det snyggt nog.
Sedan bär hon in en köksstol i vardagsrummet och ställer den framför det höga fristående hörnskåpet.
Hon stiger upp på stolen och lyfter ner två koppar och två fat från översta hyllan.
Hon ställer kopparna och faten på bordet och bär tillbaka stolen till köket.
I köket lagar hon kaffe och bär in det i en porslinskanna till besökaren.
Så har hon alltid gjort.
I affären gör hon ingenting som liknar detta.
Som expert i en speciellt känslig korridor på banken förvägrades sabotören varje form av legitimation från banken.
Det var postens vanliga identitetskort han visade i blomsteraffären, och inte ens den legitimationen var nödvändig att visa för att få fotografera blommor.
Ingen i Zürich visste vem sabotören egentligen var.
Inte sabotörens hustru, knappast ens sabotörens chef.
På banken gjorde sabotören ingenting som kunde likna det han föreföll vara privat.
Var fjortonde dag tjugo minuter efter arbetstidens slut väntade den skandinaviske gästen på sabotörens fru utanför hennes arbetsplats.
Hon kom ensam ut genom personalgrinden.
Sabotörens fru föreslog alltid samma restaurang som förra gången : Chez Êtienne på Dreiglockenstrasse.
" Ja!
" sa gästen.
" Det lär ju verkligen vara hyfsat!
" Han lät alltid lika entusiastisk.
Att han vid varje besök visste att de ätit på Chez Êtienne även vid föregående besök fick inte påverka entusiasmen.
De promenerade, de togs emot på restaurangen, de satte sig och de åt.
( " Djur!
" väste inte sabotörens hustru och högg inte tänderna i gästens ingalunda lidelsefulla haka!
Hänryckt var hon inte!
Och det tysta gillandet eller den återhållna passionen glödde inte i någon av gästens ögonvrår!
Det omärkliga eller det besinningslösa uppstod inte!
Inte heller väste sabotörens hustru : " Småhandlare!
" ) De åt och gästen överlämnade ett kuvert med pengar.
Den skandinaviske gästen hade egentligen inga fel.
Hans första flygresa gick till Mallorca men redan den andra gick till Bryssel och den tredje och de därpå följande till Zürich.
Han åt inte på planet, sa han alltid till sin fru vid hemkomsten.
" Det är bara nödhjälpsskaffning på plastmultiplikat ", sa han.
Vid den sjö ovanför vilken sabotören gjorde sina åtta arbetstimmar i fallskärmsförrådet hugger de sällsynta strandfåglarna de få kvarvarande grodorna.
I skymningen tätnar diset till dimma och ljusknippena från bilarna på den nya vägen slår ut över slätten.
När mörkret fallit syns bara bilstrålkastarna.
Före den nya vägens tillkomst syntes ingenting.
Redan då sabotören var där, 1941, var området sovjetryskt och är det i ännu högre grad nu.
Sabotören skrev : " Den ekonomiska historien får vara högst 30 år gammal.
Den får inte antyda något politiskt arv från förhållanden före 1945.
Den bör över huvud taget inte antyda någon historia och något arv.
Intrycket av stabilt status quo utanför och under ekonomin bör hållas vid liv.
Material från tiden före 1945 förs över till litteraturen, TV-underhållningen, skivmarknaden och den avskärmade humanistiska vetenskapen, gärna som sensationella " dokument " och i stereotyp kostymering ( western, Gatsby, Hitler, Jesus, Al Capone, Che Guevara, Dragos etc. ).
Använd musik, decennienostalgi och ungdom för att avleda intresset från eljest mera påträngande aktualiteter.
Diskutera demokratifrågor, humanitär behandling av rena avvikare, hjälp till redan döda bygder etc. Ingrip aldrig drastiskt.
Diktatorer är otidsenliga, barnsliga, och får självdö utan att efterträdas.
Franco har gjort sin tjänst för västdemokratin och bör nu smädas historiskt, litterärt, psykiatriskt som privat skurk.
Även mindre påfallande politiker kan avhysas som privatskurkar när de gjort sitt eller aldrig arbetat rätt.
S.k.socialdemokrati bör eftersträvas överallt där inte rena stamfejder och religiösa riter styr det sociala spelet.
Även kommunistiska stater bör hållas stabila i en egen tro på egen gynnsam utveckling.
Gardera Kina och Sovjet hårt mot varandra men låt dem båda anse sig framåtskrida.
De bör inte gärna falla in i varandra dramatiskt.
Se i stället upp med uttunnade och kontaktvilliga kommunismer som partierna i Italien, Frankrike, Sverige, ja även Jugoslavien, Rumänien och t.o.m. Ungern.
Skärp Brezjnev gentemot Berlinguer.
Förvirra genom nästan dagliga justeringar attityderna till de högst rubriksatta konflikterna, växla mellan palestinafrågan och israelfrågan, mellan Mellanöstern och Västasien, anknyt ofta till vänsteropinioner.
Reducera sionismen, betala Sadat, splittra arabvärlden genom nyckfulla köp, offra israeliska erövringar som ändå är rena spelvinster.
Hitta rent angolanskt folk i MPLA som är villiga att ta över funktionerna från FNLA.
Låt dem tro sig om gott uppsåt och skicka dit etnografer och dansfilmare.
Negligera sovjetinflytandet som blott och bart manipulerande, bistå materiellt.
Portugal förbryllar världen med en samordning av kommunism och militärmakt.
Misstänkliggör denna samordning med hjälp av populärdemokratiska argument.
Ta kontakt med socialistiska civilister och demokratiskt sinnade kristna, desarmera fattigkonservatismen i norra Portugal och demokratisera bort militärradikalismen i Lissabon.
Inga västdemokratiska argument är för låga mot det faktum att begåvade portugiser anser sitt lands utveckling vara unik och att utvecklingen borde kunna gynna det portugisiska folket.
Förakta chilejuntan och uttryck gång på gång detta förakt, händelserna har ju redan hänt, men pengar är inte förakt och kan gå sina egna vägar.
Över huvud taget är uttalade sympatier och antipatier befriade från samröre med ekonomiska transaktioner och bör snarast ses som strategisk dimbildning eller populärt mänskligt och lojalitetsskapande folkligt " tyckande ".
Obs!
Obs!
Mina s.k. " åsikter " är följaktligen också de av den nämnda karaktären --- dimmor, paroller, spel, grupplojaliteter, stimulanser och aggressionsobjekt framtagna för det arbetande folket och dess förespråkare.
Vi bör inte " anse " det ena eller andra för egen del utan bara dra fram olika trådar i väven, de för tillfället lämpligaste trådkonstellationerna.
Åsikternas vägar är viktiga men får inte identifieras med pengarnas vägar --- var inte konservativ!
" skrev sabotören.
" Härligt!
Obegripligt!
" sa sabotörens chef.
" Papperet ser ut som en tjock ryamatta knuten av van Gogh på hospitalet!
Stora vilda sädesfält med svarta kråkor över eller bara en mus som sticker upp nosen ur en ost!
Vad som helst!
Här får vi nåt att fundera på och under tiden går pengarna sina egna vägar!
" " Vad nu då, vadå ? " sa chefens officiella medarbetare.
" Det där är ju för en gångs skull inte alls obegripligt.
Det mesta är ju precis vad vi tycker!
" " Se där!
Se där!
Vad var det jag sa!
Ni är redan med i bilden!
Fortsätt!
Tyck, tyck på, tyck mera, tvinna samman era olika tanketrådar i väven och knyt in era små fasta ståndpunkter här och där --- det blir en rya från hospitalet av alltihop!
Och rätt igenom går pengarna rakt som på räls!
" Sabotören gick till sin trista lunchrestaurang, Zürichs största och ogemytligaste matställe.
Eftersom det var lunchtid --- sabotören visste inte när lunchtiden inföll och brydde sig därför aldrig om att undvika den --- var lokalen fullsatt.
Sabotören fick sätta sig på en reservstol vid en bordsända och äta sin mat.
De sex personerna vid bordet gick efter tio minuter och en enda man kom och satte sig.
Sabotören hade redan ätit upp sin mat och tittade som hastigast på mig.
Det var jag som kommit och satt mig vid sabotörens bord och det var mig som han som hastigast tittade på.
När sabotören tog sin avätna lunchbricka och bar den till brickinlämningen avbröt jag min lunch och följde med.
Jag stod bakom honom i inlämningskön och såg hans bricka försvinna in på rullbandet till diskrummet.
Jag satte min bricka med hela min lunch på bandet, ölförpackningen var obruten och plastlådan med potatis låg vält upp och ned över köttfärsbiffen.
Alla i Zürich utom sabotören skulle ha frågat mig om jag inte gillade maten.
Sabotören sa ingenting, krokade ner sin lätta överrock och började gå tillbaka mot banken.
Jag följde efter, smet förbi honom och öppnade till och med dörren för honom när han kom till personalingången.
Han hade då redan knäppt upp den lätta överrocken och verkade ivrig att få skriva något mer, frilägga flera trådar i väven, klippa av tåtar, forcera sitt arbete och slutföra sina åtta timmar.
Först när jag hjälpte honom av med rocken utanför hans tjänsterum i den känsliga korridoren reagerade han.
" Ärende ? " sa sabotören.
" Din verksamhet och ditt liv ", sa jag.
Sabotören tog sin rock ifrån mig och hängde upp den själv.
" Tja ", sa han, " sådant kan knappast vara av intresse för någon.
Men om ni har någon invändning eller något påpekande att komma med så vore jag däremot synnerligen intresserad av att i stället få kontakt med er!
Jag ansvarar knappast för någon egen verksamhet eller något eget liv, tvärtom är det min huvuduppgift att föra samman synpunkter utifrån.
Ni kanske representerar något nytt och avvikande ? En obeaktad kraft, en ny maktfaktor ? Jag läser ju en del tidningar och får också en del andra informationer, men helst ser jag att nya attityder kommer mig till del så snart de uppstår, och där är både tidningar och andra informationskällor av nödvändighet något sena.
Nå ? Jag ber om ursäkt för mitt lite påflugna sätt att söka kontakt med er.
Men kontakten kan vara av värde.
Nå ? Jag måste också säga, att om ni inte har något angeläget nytt att komma med ifråga om mitt arbete så måste jag kalla på ordningsvakten och låta avvisa er!
" Han stod där ivrig och nyfiken, glad som ett frihetens barn bakom kornet och siktet mot Sovjetunionen.
Hans uppmärksamhet mot mig var förtrollande, bokstavligen, ett leende fotograferat i en snårskog som inte var av denna världen.
Han ville ha mig!
" Jag har den invändningen och det påpekandet att du är en skurk, en ärelös sabotör, en massmördare som jag faktiskt bara kan tillgripa rent våld emot!
Jag vet att det är löjligt att sprätta upp dig med en simpel kniv och hälla ut dina inälvor över mattan.
Du har ju aldrig mördat annat än på distans, med saxen i fallskärmsförrådet eller med pennan här i banken.
Men något slut måste du få, och slutet måste komma nu, plötsligt, drastiskt och definitivt!
" " En intressant naivitet ", sa sabotören.
" Den naiviteten kommer iallafall att bli din död, nu, precis där du står ", sa jag.
" En delvis ny naivitet ", sa sabotören, " jag vill förklara den : jag är inte oersättlig.
Däremot skulle ni som min mördare bli oersättlig för min verksamhet, eftersom min verksamhet skulle gynnas av att rått och brutalt våld användes mot den.
Våldet har låg status i alla resonemang.
Kom in, så att vi får prata om detta i lugn och ro, korridoren är ingen lämplig plats för samtal av vikt!
Ni tycks ha något angeläget att komma med ifråga om mitt arbete, och jag lägger gärna eftermiddagen fri för att få er att yppa den attityd ni så drastiskt och omedelbart försöker omsätta till praktisk handling!
Alla relevanta resonemang har mitt öra, och för närvarande alldeles särskilt de resonemang som i likhet med ert nyss påbörjade utgår från gevärsmynningen och syftar till okonventionella lösningar!
Stig in!
" Och jag steg in.
" Faktiskt har jag inte skjutvapen, bara en kniv ", sa jag och satte mig i en iskall besöksstol.
Jag var redan misslyckad och spelade fel spel.
" Man förändrar inte mycket med en enda kniv ", sa sabotören, " och knappast ens med en arsenal skjutvapen.
I varje fall inte i torftiga tjänsterum på schweiziska banker.
" Sabotören såg redan missräknad ut.
" Nej, det är sant ", sa jag och kände tungan slicka sabotörens arbetsbord.
" Utan bred makt bakom sig och djupt inflytande under sig har man svårt att komma åt den breda makten och det djupa inflytandet.
Den viktigaste förändringen är ju alltid den som kommer långsamt och inifrån.
" Han tittade på klockan!
Mordhotad!
Upptagen!
Praktiskt taget knivhuggen till döds och ändå mån om tiden!
" Så ? Vart tog nu er goda naivitet vägen ? " sa sabotören.
" Faktiskt är det resonemanget ni påbörjade ute i korridoren som jag är intresserad av, de så att säga mera simpla synsätten.
Ni skulle till exempel mörda mig.
Fullfölj det!
Resonemang som inte avslutas är dåliga resonemang, hur bra de än öppnats!
Om ni bara åberopar och använder rutinresonemangen i mitt eget arbete som det hittills bedrivits kan jag tyvärr inte ställa mer tid till förfogande.
Då får ni gå.
Men kom gärna tillbaka när ni vunnit er en större självständighet i synsättet och en stabilare trohet gentemot era ideal!
Skaffa er lite självförtroende!
Så att resonemanget blir uttalat och fullföljt!
Som det nu nätt och jämnt antyddes ger det mig ingen egentlig information om era syften och mål.
Men jag är fortfarande intresserad av ett samarbete.
Återkom!
" Jag reste mig upp.
" Syften och mål!
Räcker det inte med att du är en gemen skurk för att jag ska kunna få skära tarmarna ur dig ? " frågade jag.
" Nej!
Så dumt och enkelt!
Tänk över saken, gå igenom era motiv och förelägg mig sedan en någorlunda samlad hållning i de här frågorna, så får vi se.
Det kan hända att det finns något att ta fasta på hos er, ett tidens tecken, en källa till förändring, men då måste ni kunna ge er naivitet och ursprunglighet en fastare kontur!
" Sabotören log och följde mig till dörren, späd men spänstig.
Jag flåsade och det ryckte i underkäken.
" Du håller dig i form ? Du motionerar ? " sa jag.
" Obetydligt ", sa sabotören, " men jag har en god grundfysik från ungdomsåren och håller vikten nere genom ett arbete som torde höra till de mera engagerande.
Dessutom är jag helt enkelt ointresserad av mat.
Nå!
Jag hoppas att vi ses igen!
Med mera klara konturer kring våra resonemang!
" Jag väntade på honom ute på gatan.
Klockan fem kom han ut, vinkade ovant men vänligt åt mig och gick hem.
Jag följde efter.
När han öppnade sin port vinkade han åt mig igen.
Jag höjde handen till en stel och stum vinkning.
Porten föll igen.
Sabotören kom in i sin lägenhet och jag stod länge länge kvar på gatan.
Sabotörens hustru hade just kommit och stod framåtböjd vid hatthyllan och bytte skor.
" Ja ", sa hustrun, " jag tänkte just på att jag skulle fråga dig.
Vad säger du om att åka till Sankt Gallen en gång till ? Det kan ju vara några spännande tävlingar där och så får vi åka ut lite och komma ifrån Zürich.
Jag tyckte egentligen om den där lilla resan vi gjorde till Sankt Gallen.
Kommer du ihåg taxichauffören som vi åkte med från stationen ? " " Ja ", sa sabotören, " naturligtvis minns jag honom.
Och Sankt Gallen är säkert bra.
Vi kunde också åka till Mexico eller Kanarieöarna på några dagar om du vill.
Det är inget särskilt som krävs av mig på banken just nu, men naturligtvis får resan inte bli alltför långvarig.
En lördag-söndag och ett par dagar extra.
Kanske London ? Eller Mexico eller Kanarieöarna som jag sa ? Eller Leningrad ? Gambia ? Kanske New York ? " " Jag ska fråga bland mina kolleger om de vet något bra ställe ", sa sabotörens hustru.
" Sankt Gallen eller något i Leningrad eller Mexico.
Eller Italien ? " " Inte gärna Italien ", sa sabotören.
" Jag vet så lite om sådana saker ", sa hustrun.
" Men vi lever så lugnt här att det kanske vore nyttigt med några annorlunda dagar någonstans utanför Zürich.
Det vore kanske också nyttigt för oss själva.
Jag menar för oss tillsammans.
" Hustrun rodnade.
" Jag tar med kameran.
Man kan ju fotografera andra blommor än dom som finns nere i blomsteraffären.
Och någon del av arbetet kan jag ta med mig om vi skulle bli fördröjda någon dag ", sa sabotören.
Hustruns rodnad försvann.
Hon hade två par glasögon men var inte i ständigt behov av någotdera, mestadels arbetade hon utan.
Hon tog det ena paret från tamburbordet och stoppade det i ett fodral som hon la i handväskan för att ha till hands nästa dag.
Det andra paret låg på morgontidningen i vardagsrummet.
Hon tog upp glasögonen och morgontidningen, satte på sig glasögonen och slog upp tidningen tre sidor från slutet.
Hon läste reseannonser.
" Läs inte det där ", sa sabotören.
" Om vi reser beställer jag direkt utan någon arrangör.
Arrangörer arbetar med låga priser och billigerbjudanden helt kommersiellt inom massturismen, vi reser själva om vi reser.
" " Men varför inte Italien ", sa hustrun.
" Inte gärna Italien ", sa sabotören.
" Men om du vill kan vi naturligtvis lika gärna åka till Sankt Gallen på en dag eller två, som du sa.
Det blir inte dyrt och vi blir inte borta alltför länge.
" " Då tar vi Sankt Gallen ", sa hustrun.
" Vi kan åka tåg eller buss eller bådadera, det ska jag ta reda på.
En övernattning räcker.
Men jag tror att vi skulle ha nytta av att komma utanför Zürich någon dag.
Jag ska ringa och fråga när det blir några tävlingar i Sankt Gallen.
" " Det behöver väl inte vara tävlingar där för att vi ska åka dit ", sa sabotören.
" Vi åker dit på lördag och så är vi hemma i lagom tid på söndag eftermiddag.
Jag tar kameran med även om det verkar osannolikt att jag skulle träffa på andra blommor än dom på portierdisken.
Ring ingenting!
Vi tar helt enkelt en taxi till tåget i god tid lördag morgon!
" Sabotörens hustru såg sig själv på resa ut ur Zürich tillsammans med sabotören och rodnade.
Hon tog av sig glasögonen och strök med händerna upp över sitt ansikte.
" Så nu är det bestämt!
" sa hon och sträckte ut benen under vardagsrumsbordet.
" Bra!
Jag tror detta blir bra!
Jag tror att vi ibland säkert också behöver någon tid för oss själva också, som nu på lördag om vi far till Sankt Gallen.
Vi har ju inga barn.
Och ekonomin är väl inte så dålig, vi har ju inga barn.
Nog kan vi ta oss en dag i Sankt Gallen, det är ju så nära.
Jag tror att vi skulle ha nytta av det.
Vi kommer bort från Zürich, och det tror jag är viktigt för oss själva.
För oss bägge.
Jag menar för oss tillsammans också, det är i alla fall vad jag tror.
Vi ... Jag ska ringa och reservera platser till Sankt Gallen!
" " Ring ingenting, det behövs inte ", sa sabotören.
" Jag kan be vaktmästarna på banken att reservera platser ", sa hustrun.
" Det är vanliga tåg och vanliga bussar, folk åker med dem dagligdags, det behövs inga platsreservationer ", sa sabotören.
Hustrun försökte se in i sin mans ögon men rodnade igen och drog åt sig benen.
" En dag i Sankt Gallen, det kommer att bli bra ", sa hon, " men varför inte Italien, eller Mexico som du sa ? " " Inte gärna Italien, och Mexico har vi väl avfärdat ur diskussionen vid det här laget ", sa sabotören.
" Då är det bestämt : vi tar Sankt Gallen!
Vi går upp tidigt på lördag och far till Sankt Gallen!
Har du ätit ? Jag åt innan jag gick hem.
Har det hänt något intressant på ditt jobb ? Det händer alltid något intressant hos er.
Det kvittar förresten!
På lördag far vi till Sankt Gallen!
" sa sabotörens hustru.
Det första sabotörens hustru sa nästa morgon var : " På lördag far vi till Sankt Gallen!
" Hon satt påklädd med morgontidningen och glasögonen i knät, läste inte, tittade ut genom fönstret och upp emot sabotörens ansikte.
" Så sant!
Det var bra att du påminde mig.
Jag måste köpa film till kameran.
Men det finns kanske film i Sankt Gallen förresten ", sa sabotören.
För första gången gick makarna precis samtidigt, tillsammans, till arbetet.
De kom ut på gatan och det första de såg var mig.
Jag hade stått där en liten stund.
" Så sant!
Det var bra att jag stötte på er!
Jag glömde säga er att när ni utformat ert mera kraftfulla aktionsprogram, vilket jag fortfarande är angelägen om att få ta del av, så kan ni anmäla er i besöksreceptionen på banken och få en tid!
Ni behöver inte uppge ert namn om anonymiteten kan göra er lite säkrare, vi kan komma överens om en pseudonym.
Ska vi säga, ja till exempel " Kniven " ? " sa sabotören.
" Kniven ", sa jag.
" Bra!
Ni är välkommen!
" " Tack ", sa jag.
Makarna gick nedåt gatan, två torrt civiliserade objekt i en ström, en snårskog, en mässa, ett kaos, en schlager, ett europamästerskap, en blåsorkester, en klinik av andra och råare objekt, makarnas verkliga men oreglerade avkomma : Martiniskyltar, cigarettreklam, schizofrena skyltfönster och maniska morgontrafikanter, tygpaket på fötter och konserver på hjul, stora kistor hängande i en arm i elnätet över gatan och Barbie och Ken hängande i en arm i små stroppar under kistlocket, en stor kringflytande rök och en massiv grund utan en enda naturlig sten.
Jag är mycket lång, måste väja för allt som hänger ner i hela Mellaneuropa, och lyftes dessutom upp från stengrunden som av ett övergyttrat ghetto råttor.
Förryckta kroppar och små ben åt alla håll under skosulorna gjorde det helt enkelt svårt att gå.
Torrt och civiliserat skildes sabotören och hans hustru nere i gathörnet och jag kunde inte följa efter någon av dem.
Memoarer för ofödda del 1 : De unga åren 1. Dagarna i Karlstad Jag föddes inte.
Jag tror nämligen inte på under, jag har alltid varit ateist och till Karlstad kom jag med tåget tillsammans med en musiklärarinna och hennes sjuårige son.
Själv bedömdes jag vara ca 16 år.
Ateismen kan jag dokumentera med ett parti ur ett konstverk, en detalj ur en pennteckning föreställande bolagsskogen där jag själv stod sjuårig med en liten sten i handen.
Bolaget var Billerud.
Bull-Olle och jag stod och kastade sten på ekorrar.
Då sa Bull-Olle : " Du är egentligen bra Erik men jag begriper inte hur du kan tro på Gud!
" Förolämpningen sitter i fortfarande.
Jag stod i skogen och visste alldeles säkert att jag aldrig trott på något religiöst eller konstigt.
Tavlan föreställde ju dessutom en bolagsskog.
Det var alldeles för brutalt uppenbart hur det var med allting.
Skratt förekom, men på bolagets mark, och allt var hela tiden lika uppenbart och omöjligt att tolka religiöst och fel.
Skogen på tavlan tillhör fortfarande Billerud, och min detalj som gosse i ena hörnet må också tillhöra Billerud.
I verkligheten var jag aldrig gosse.
Jag föddes alltså inte, däremot blev jag kysst av musiklärarinnan i Karlstad.
En kyss som sedan upprepats då och då, ofta med många års mellanrum.
Jag kan gå med på att kalla kyssen när den än återkommer för något liknande eller i stället för födelse.
En känsla av att : från och med nu ... Att andas in och dra det där första andetaget!
Musiklärarinnan och sjuåringen och jag satt i restaurangvagnen och drack porter under hela inresan.
Jag hade kanske varit bussig mot sjuåringen och artig och trevlig mot musiklärarinnan, jag var rätt bra.
Jag vet i alla fall säkert att jag inte kallade henne tant.
När tåget rullade in på Karlstad Central reste vi oss, sa hej och steg av.
Men utanför stationshuset, några meter från taxikiosken, tog musiklärarinnan mig om skallen och gav mig en kyss.
En riktig kyss, tror jag.
Från och med nu ... Långt senare, 1973, skrev jag en dikt om musiklärarinnan och Hannibal ( jag har som skribent liknats vid både Hannibal och Egil Skallagrimsson ).
Min Hannibal mådde inte bra.
Han låg åldrad i Syrien, på flykt, sönderslagen i underlivet och urinförgiftad.
Jag unnade honom allt gott hos musiklärarinnan.
Men kyssen fick han inte.
Den ska jag ha, som kompensation för den vanliga födelsen som andra fått som en självklar rättighet.
Så här mycket unnade jag Hannibal : Hannibal nu.
Låt rummet ligga grått och liksom övergivet och exakt i tid som sönderskjutna ur.
Pendeln slak igenom Hannibal och sängen ( blommor tar sig alltför anspråksfullt igenom tiden och fanns här inte heller ).
Lille Hannibal, Hannibal liten får jag lägga mej på dej sa en kortväxt kvinna i grå tröja och vit kjol och la sej på Hannibal.
Och Hannibal räknade länge och nästan alldeles lugnt grå spikhuvuden grå tapetränder grå minuter grå tyngd.
Inga hårda hopar barn med drakar sprang i friheten längs stränderna kring Hannibals pupill och inga karavaner av små röda bilar stockade sej inunder kvinnans vita kjol på Hannibal.
Haydnröslein, vits och kraftprov, hannibaliternas mungipskamp och muskelfjärtar, spott och sol och vind och spe finns här inte mer.
Fri som spiken i en fyrtumsplanka pendeln rotad i ett år av damm räknar Hannibal länge länge och nästan nästan alldeles lugnt grå ting grå tid.
Över honom, än en gång förtydligad, änkan efter någonting i livet eller tiden, vit kjol exakt tid och grå tröja.
De födda säger ofta : man är väl i sin fulla rätt, man har väl för fan rätt till både ett och annat.
Rätten att födas tycks locka fram tron på en massa andra rättigheter också.
Som ofödd, inrest med tåget, ateist och kysst visste jag att inga rättigheter var självklara.
Jag märkte också att karlstadborna själva egentligen var ganska osäkra på sina rättigheter och därför så ofta sa : man är väl i sin fulla rätt, man har väl för fan rätt till både ett och annat.
Karlstadborna gör t.ex. allt de kan för att bygga bort sin egen grund, vettlösheten och lutherdomen.
De försöker omöjliggöra den i själva stadsplanen.
Gatorna är breda, öppna, ljusa, som om man skulle kunna gå och andas jämt.
Torget är ett av Sveriges största och tommaste.
Man försöker lura Luther med tomhet och öppenhet och ljus och flera breda älvarmar, ett helt ljusdelta.
Men karlstadborna är oftast offer för någons fantasi, ibland sin egen men för det mesta någon annans.
Dagarna i Karlstad efter kyssen var tyvärr alltför få men lyckligtvis tillräckligt bråda.
Jag sprang Drottninggatan västerut genom Systembolaget ( där jag inte fick köpa porter --- dom hade inte porter och jag var förresten för ung för att få motbok ) och tog in hos änkan Eriksson.
Jag hade feber, låg i sängen med änkan Erikssons radio som gav en Salzburgföreställning av Trollflöjten.
Man hörde stampen i golvet.
Aktörerna stampade i scengolvet, scenmaskineriet gnisslade.
Sedan dess tycker jag bara om den bästa musiken och tillfrågas inte om vad jag tycker om operetter, jazz, pop, evergreens och annan skit : jag vet att fötter stampar i golvet och att allting hostar och nyser och äter hårt bröd och råa morötter ända in i Mozarts och Bruckners ömtåligaste trettitvåondelspaustecken.
Jag hade 39,2 i temp.
" Ja, det får man av sängvärmen ", sa änkan Eriksson som ville ha sina hyresgäster utstädade jämt om möjligt.
" Det var det dummaste jag har hört!
" skrek änkans systerdotter, biträde på sjukhuset, " sängvärmen kommer ju från kroppen på grabben!
" Det var änkan Eriksson som hade rätt : klockan sex nästa morgon steg jag upp och var mycket riktigt också feberfri.
" Han kan lyssna ", sa änkan Erikssons syster, också änka, " det är en fin ung man.
Unga män lyssnar inte numera.
Det är fint att lyssna på vad vi enkla gamla damer har att säga.
Beckman är en fin ung man ", och tiden stod nästan stilla.
Det var lätt att lyssna till änkorna : bara att se ut som någon annan, ta sig någon annans ansikte, göra sig lämplig, välja rätt uttryck i ögonen.
Jag blev mycket rädd : tänk om jag varit någon annan, valt en annans ansikte, haft andra ögon än mina egna när musiklärarinnan kysste mig!
Om det inte var mig hon kysst!
Karlstadborna är oftast offer för någon annans fantasi.
Jag gick snabbt över Klarabron och tog in hos kamrersänkan Lindqvist.
Jag hade kommit med tåget, ateist, kysst, materialist i Mozart, frisk ur sängen, utlöst, livlig, rätt bra, och det var sen sensommar och redan morgonkyligt.
I ungt rent ljus är Klarälven absolut rent blå, husen absolut rent gula och träden lika absolut rent gröna.
Varenda kvist i Klaras träd, varenda länk i järnkättingarna, varenda fönsterkarm och varenda gatsten var absolut nytvättad eller just precis nyskapad.
Under Klarabron låg Nicke Fagrell, drabbad av vettlöshet och lutherdom och dränkt.
Kamrersänkan Lindqvist hade den dagen, Nicke Fagrells dödsdag, röd hummer till middag och som efterrätt en likadan röd hummer av marsipan och grädde.
Karamellfärgen var alltså uppfunnen, och jag bedömdes vara ca 16 år.
Vid bordet satt några stycken.
Tiden ingrep med en protest, världen kunde ju falla ner och dö under Klarabron om vi inte sprang upp från hummertallrikarna, och jag sprang upp och räddade världen, jag var rätt bra.
I den blyfärgade tertullianska läroverksaulan vid torget läste författarna Ingrid Arvidsson och Per E. Rundquist högt ur sina nya böcker.
De läste lågt och långsamt, jag satt på en blytung bänk och läste Kivis stora roman Sju bröder när konstpauserna blev för långa.
Endre Wolf och stans vildsinta och vilseledda symfoniorkester tog sig igenom Bruchs violinkonsert.
Andra satsen är hemskt långsam.
Jag hann över till frimurarnas onordiskt sköna hus på andra sidan torget och deltog som svensk i Föreningen Nordens musikgissningstävling, och misslyckades, men med hedern i behåll eftersom det var skitmusik som spelades, Merikanto och Ole Bull och Palmgren och PB och det sämsta av Sibelius och Nielsen.
Jag måste vidare.
Som första stadsbibliotek i landet hade Karlstadbiblioteket musiklyssningsrum : man lånade stora tunga skivnedslag från de föddas universum och gick upp på vinden.
Från detta lilla vindsrum lyssnade jag mig ut över hela mitt korta liv i Karlstad, Bachs Orgelbüchlein och Alban Bergs Lyriska svit, Weberns trankila sinnesstillestånd och Honeggers sedermera bortblåsta trumpetstämma ur stråksymfonin från 1941.
1941!
Allt brådskade, det var redan tio år senare, 1951, jag bad trapporna ned om en snabbare tematik.
En gumma galnare än t.o.m. Fröding gick fram och tillbaka fram för residenset och letade obefintliga ting på trottoaren.
Mitt hån mot gumman var snabbt avverkat och jag satt på min blytunga bänk i aulan.
Ingrid Arvidsson läste, Per E. Rundquist läste.
Jag läste Kivi, fortfarande så lutherskt fördummad och insnärjd i den enbart andliga friheten att jag tyckte Kivis humor var " fin " och " kultiverad ", detta fortfarande på Nicke Fagrells dödsdag då kamrersänkan Lindqvist hade hummer av olika slag till middag och definitivt existerande författare och violinister framträdde i den blyfärgade tertullianska aulan.
Detta måste gå över.
Den fysiska friheten måste accentueras.
Jag måste få röra mig snabbt, och inom, eller med utnyttjande av den egna kroppen.
Det fanns tillhåll, bon, löpriktningar och faktisk geografi.
Detta förstod Lotta Simonson redan då, 10 år gammal, och skulle sedan förstå det hur länge som helst.
Hon återkommer till detta, i slutet och långt efter slutet.
Jag skickades till psykiatern " Th " ( jag har tystnadsplikt mot läkarkåren och skriver hans namn så ).
Th frågade.
Jag sa ingenting.
Th frågade.
Jag kände tystnadsplikten.
Th frågade och jag nöjde mig med att nogsamt bevaka min tystnadsplikt.
Jag teg så att rummet slammades upp och blev ensamt beläget längst ute i klarälvsdeltat, och Th började prata, inte fråga.
Jag såg allvarligt på honom, med det lånade ansiktet, de valda ögonen som enligt änkorna Eriksson gjorde mig till en god lyssnare.
Th behövde en lyssnare.
( Måtte jag bara ha haft mitt rätta ansikte när musiklärarinnan kysste det!
) Th skrev : " medeldjup juvenil depression " och ordinerade mig en blåvitrandig bok som hette " 100 lektioner i franska ", eftersom han av fröken Holm hört att jag var dålig i franska.
Fröken Holm arbetade på busskonditoriet och drogs med dåligt rykte.
Men fröken Holm var bara snabb, smal, tydlig och glad.
Karlstadbor är offer för andras fantasi, men fröken Holm gick glad och vass som en knappnål mot sitt rykte och denna de andras fantasi.
Hon var uppifrån älven.
Britta, också uppifrån älven, var långsam och tung och otydlig och sa sig veta något om kärleken : " Vet du hur fetta ä, ho ä precis som en ost.
Du skall bare vete hur ho kan nype, dä ä precis som å dra e strumpstecke gennem en ost ... " Brittas meningar var långa och lät alltid oavslutade.
" Fy för hällvete ", skrek fröken Holm, " säge så om dä vackrerste som fenns!
" Och ögonblicket efter, Britta var hemrest, sa fröken Holm : " Te däj Erik kan ja säje dä, int te Bretta för ho ä för ong, men Kallsta ä ... ", och så kom det något om att jag var en sån som kunde lyssna och hålla tyst, och att Britta var för ung för att höra det fröken Holm kunde säga om Karlstad.
Jag bedömdes vara 16 år och alltså yngre än Britta.
Den yngste brodern Eero i Kivis Sju bröder var pigg och vaken.
Jag var rätt bra.
Endre Wolf hade frack, sliten under fiolen trots vit näsduk, Ingrid Arvidsson läste, bytte och for hem.
Doktor Th följde mig till dörren, föreslog mig att köpa den blåvitrandiga franskboken, och jag satt hos fröken Holm : hon ville mig bara väl när hon ringde doktor Th.
Det var Nicke Fagrells dödsdag, friskt, fint, absolut klart och rent över Klarälven, men allt har ju sina problem.
Det blir inte enklare hur fort det än går.
Om vädret kan man bara säga att det är vackert när det är just det och inget annat.
Dagarna i Karlstad var så vackra att inte ens fröken Holm förstod varför jag höll tyst.
Faktiskt sa jag aldrig nånting.
Sedan var det kväll den dagen, och i galen ända av stan.
Jag hade inte hunnit lära mig hitta och gick över Sundstabron i den tron att den ledde till samma strand som Klarabron.
Det gör den inte.
Det är fel älvgren man går över.
Jag var inrest med tåget i stället för född, jag var inte kommen " hemifrån ", jag var vaken, feberfri och ateist, men nu så här sent började jag känna mig så jävla okysst.
Jag var långt från järnvägsstationen.
Det tog lång tid att hitta tillbaka över broarna och komma rätt.
Hur gick det ? I det gamla högre allmänna läroverket vid torget utkämpade lektorerna fortfarande Origenes strid med Tertullianus, Augustinus gästföreläste, Thomas ab Aquino disputerade och Luther slängde bläckhorn.
Sedan byggdes hela den skuldbelastade och tyngande historien bort och Sundstagymnasiet öppnade sina fria, ljusa, öppna salar och glaskorridorer på andra sidan den fria och öppna Sundstatjärn.
Det hjälpte inte.
Via någon lömsk underrubrik i läroplanen --- Folkrörelser eller Axplock ur det förgångna --- kom det stora dunkla tillbaka i ett moln av mögel och rost och röta och " stämningar ".
Det skulle återigen finnas någon obegriplig och vettlös grund till allt, som till exempel grunden till fröken Holms dåliga rykte.
Till sist byggde man ett nytt Karlstad på bara stämningar, där växte det terapeutiska samhället upp och folk blev rent tramsiga med varann.
Några, till exempel violoncellisten Jan Neander, nu i Sveriges Radios Symfoniorkester, gjorde sig tjuriga och kom ut i tid.
Men karlstadborna är i regel inte tjuriga utan lättledda, offer för andras fantasi mer än för sin egen.
Och så har de verkligen en vettlös grund, en moralisk och geologisk galenskap i den så kallade vänergraniten.
Vettlösheten är i Karlstad inte historiskt överförd söderifrån, från Hellas eller Rom eller Tagaste eller Wittenberg och Köpenhamn, utan ursprunglig.
Det vettlösa arvet slår upp ur klippan och slammas upp i älven och bygger sig delta i älvmynningen.
På gud och fantomer tror ingen, men ändå värjer man sig mot helvetet, genom att lägga försvarsvallar av trafikkaruseller och billigvaruhus och verkstäder och kringfartsleder runt stan.
Innanför kör man sedan bil, som för att behärska något.
Man skaffar sig kryptiska lönekonton och privata databeteckningar som egna muskelfästen under världsordningen.
Slutligen slås man av synd och skam precis som förr i världen, blir demokrat på vettlös grund, avsätter fjärran förhatliga juntor per brev, fantiserar till död och pina och tillintetgörs och krossas i vanlig ordning under någon annans än starkare fantasi.
Under ligger den obegripliga moraliska geologin.
Av allt att döma --- och ordet döma är centralt beläget i Karlstad --- var det i Karlstadtrakten den obegripliga och vettlösa moralen stadfästes en gång.
Den slogs ner i vänergraniten av de första apor som kunde hantera redskap, resten är kulturhistoriska förfalskningar från Medelhavet.
En begriplig moral finns möjligen på annat håll, kanske i östra Polen, kanske i Petjenga på Kolahalvön, kanske i Hue, i Budapest, ställen där mycket har hänt och hänt alldeles uppenbart.
Jag var fortfarande rätt bra och bestämde mig omgående för att bekämpa min obegripliga och vettlösa grund.
" Till Landshövding Westling och biskop Runestam, Karlstad.
Jag har kommit med tåget, hunnit med en hel del, men nu är det kväll och jag börjar känna mig så jävla okysst.
Det som är bra i husen och hemmen i Karlstad borde kunna märkas i husen och hemmen i Karlstad.
Och utanför, exempelvis på torget, borde den frihet som finns på torget kunna upplevas på torget.
Men så är det inte.
Det är liksom ett jävla glapp mellan hur saker är och hur dom känns.
Saker är för det mesta bättre än man själv tycker att dom är.
Klarabron är till exempel jävligt bra : med en ung mans lik nere vid andra fundamentet som en onödig slussvakt för timmersläpen, och ovanför liket den praktiska broryggen så lagd att människor, bilar och t.o.m. barnvagnar lätt tar sig över från ena sidan till den andra, och över människotrafiken den första luft jag andades.
Lämpligare broar än Klarabron finns knappast utanför Sovjetunionen.
Ändå är karlstadborna inte ens nöjaktigt förtjusta över Klarabron.
Det skulle behövas en skönsjungande italiensk tenor och en knulltokig amerikansk fröken på broräcket för att göra bron riktigt populär.
Skillnaden mellan bra saker och folks förtjusning över sakerna är för stor för att kunna accepteras.
Stan är full av krav.
Förmodligen beror den måttliga förtjusningen över stans alla saker på alla dessa krav.
Det är nog rätt mycket ert fel, Westling och Runestam.
Det finns krav t.o.m. på gamle gule gåln --- den ska stå emot tidens tand --- och klarälvsdeltat --- det ska ge plats för ett flygfält --- och vädret --- det ska vara det bästa.
Den sydvärmländska jorden ska vara ambitiös, högpresterande och fullödig.
Detta är teologi från biskopsgården och rotvälska från residenset.
Och under mitt just avslutade dygn här har jag märkt att teologin och rotvälskan är svåranpassad till husen och hemmen i Karlstad.
Där uppfattas den som vettlös och obegriplig, vilket den också är, och vettlösheten och obegripligheten skapar osäkerhet.
När man blir osäker och inte ens fröken Holm vill begripa vettlösheterna under henne flyr man ner i den fasta eller som det heter gedigna grunden, geologin, där man återförenas med den rotvälska man flytt från : ambitionerna, prestationerna, fullödigheten.
Det är ett så jävla tragiskt kretslopp.
Det slutar med att inte ens dom fjantigaste käringarna i Karlstad kan diska en kastrull utan att göra handlingen så moraliskt, estetiskt, intellektuellt och historiskt invändningsfri som möjligt.
Allt skall alltid uppfylla alla krav.
Ni vill kanske utveckla en fullständigt invändningsfri karlstadbo : icke en karlstadbo som inte tål eller inte kan möta invändningar, för det måste man tåla och kunna, utan en karlstadbo som i tankar, ord eller gärningar aldrig ger anledning till invändningar.
Det är så jävla fel.
Sätt inte invändningar mot folk det första ni gör.
För den enda riktiga invändningen --- och den gäller både residenset, domkyrkan, stadshotellet och det lilla kafferosteriet som vill bli stort --- är att prestationerna, ambitionerna och fullödigheterna faktiskt är vettlösa och att tankarna om en enastående karlstadmoral faktiskt är obegripliga.
Att grunden verkligen är obegriplig och vettlös och därför bör överges.
Det är så jävla självklart.
Att invändningen inte uttrycks allmänt i Karlstad beror på att invändningsfria människor inte uttrycker sig så.
Dä ä int samhälle som ä lytt, dä ä vi som ä lytte, sa han som var huvudlös i går, och ni höll med.
Dä ä int vi som ä handikappade, dä ä samhälle som ä handikappat, kommer han som fick huvudet bortskjutet att säga om några år, och ni kommer att hålla med.
Men bägge ståndpunkterna är lika huvudlösa.
Man ska inte offra ett kysst huvud förrän det verkligen ligger stumt i skyttegraven.
Själv är jag rätt bra.
Det kunde ni i Karlstad också vara.
Det är riskabelt att göra allt invändningsfritt, det är så jävla riskabelt.
Överge grunden!
Hälsningar, på hittills obegriplig och vettlös grund, Erik Beckman " Dagarna i Karlstad restes också min syster dit med tåget.
Hon hade en liten flickhatt och skulle vara äldre än jag, hon också.
Alla människor är äldre för den som aldrig fått födas.
Vi cyklade ut förbi allt mindre hus ut i det allt flackare vänerdeltat.
Längst ut sjönk cykelhjulen ner i färsk lera, man kunde inte komma längre, och det var ju intressant.
Vi stod i leran och skulle känna det här : bror, syster.
Sedan cyklade vi tillbaka igen, det var så mycket annat att göra och dagarna i Karlstad var så få men lyckligtvis tillräckligt bråda.
Nicke Fagrell under bron fälldes helt enkelt för förskingring.
Han hade gjort av med fyra eller fem av sin pappas tior.
Nicke Fagrell var 18 år, hyfsad handbollsspelare med några sexuella erfarenheter bakom sig, bra i matematik och djupt obildad, en utomordentligt tom och trevlig ung man som till och med fick köra familjens bil när föräldrarna inte kunde köra själva.
Det var Nicke Fagrell det.
Trots allt detta goda greps han av sin obegripliga och vettlösa grund och lät sig dras ner i älvvattnet under Klarabron.
Inför föräldrar, lärare och ledare pekade Nicke Fagrell på sig själv som den skyldige, pekade obestämt in mot sin egen kropp.
Det var en dum gest.
Just den dumma, obestämda gesten, det vilsna pekandet på något därinne, hjärtat eller strupen eller tarmarna, gjorde Nicke Fagrell till en så typisk karlstadbo.
Han var trevlig, inte särskilt stark, aldrig dominerande utom när han fick loss sina fruktade handledsskott i gymnastiksalen.
Givetvis var han mycket äldre än jag.
Abstrakt tänkande lärde jag mig redan klockan sju första kvällen genom att lyssna på Beethovens Pastoralsymfoni : jag såg det enfaldiga i att lägga in naturbilder och saker i den.
Natur och saker hade jag kring Klarabron, och där var de helt uppenbara och oemotståndliga.
Jag skulle gärna vilja bli kysst, rentav född på Klarabron.
Det blev jag aldrig, men det var en bra plats.
Musiken är ingen plats.
Jag genomskådade ytterligare några krav och fantasier.
Lättledd som den var, ett ständigt offer för andras fantasi, och för att det var så vackert väder, tvingades Karlstads ungdom ut på idrottsplatserna dessa dagar för att löpa.
Ungdomen sprang snabbt och huvudlöst.
Min tid på 100 meter var 14,8 och faktiskt var det till mig som humoristen Sahlberg första gången skrek sitt kända " Använd bägge benen, ta längre steg, och oftare!
" Jag tänkte : italienarna är ett folk av virtuoser och akrobater, vi här saknar lätthet till och med när vi skriver, men det vi skriver är i gengäld bra, och vi löper som vi skriver.
Alltså : Jag var en bra löpare.
På så sätt som jag beskrivit kom min syster till Karlstad, dog Nicke Fagrell, visade sig musiken inte vara någon plats och konstaterades jag vara en bra löpare.
Dagarna i Karlstad var jag frisk.
Fru Eriksson hade rätt, feber får man av sängvärmen.
Doktor Th tog jag mig an med lugn förståelse och lät honom utveckla sin personlighet och till och med skrivkonst.
Min egen skrivkonst utvecklade jag i ett brev.
Endre Wolf i Bruch-konserten gav mig mindre än fröken Holm, fröken Holm i sin tur gav mig mindre än Bach och Alban Berg på stadsbiblioteket.
Klarabron var livet, efter det första andetaget, med Nicke Fagrell under sig och karlstadbor skyndande i luften ovanpå.
Utanför järnvägsstationen vibrerade luften av den kyss som bar mig in i, nästan födde mig i Karlstad.
Jag tog mig för att bekämpa min obegripliga och vettlösa grund, det måste finnas bättre grunder.
Jag grep mig an kampen mot grunden med ett visst allvar och --- snart --- mycket god verbal förmåga.
Jag var rätt bra.
Men det ofödda tillståndet blev i längden löjligt och besvärande.
Jag hade till exempel inte sagt något.
Jag hade varit fullkomligt tyst trots stor språkkunnighet över all världens territorier utom de franska som jag påtvingats en blåvitrandig bok för.
Jag borde få komma ifrån ett tag och födas i någon avskildhet och iklädas min utrustning.
Så snart det blev morgon igen var jag på väg bort från Karlstad, cyklande i något som kan ha varit musik, eller kärlek, eller fysisk styrka, eller god materialkännedom, eller allt detta kombinerat till ett självklart vackert väder.
2. Dagarna i Budapest I Jag cyklade österut men redan i Skattkärr hann min syster upp mig och hejdade mig.
Mot syskon har jag tystnadsplikt.
Vi stod tysta grensle över cyklarna med armbågarna på styret och känslan : bror, syster.
Hon hade kört ikapp mig och hejdat mig som om jag redan gjort något orätt.
Hon verkade lugn och hemmastadd i trakten och hade inte på sig den lilla fåniga flickhatten från inresan.
Alltid efter små fel som jag själv varit orsak till tar någon med mig ut på resa.
Jag minns en hel rad människor som farit bort med mig, oftast människor som jag sedan aldrig träffat.
Jag har tystnadsplikt mot hela raden.
Min syster och jag for till södra Europa.
Det var inte långt efter kriget och tämligen rörigt där men vi visste ungefär hur staterna låg.
Framför allt var de inte obegripliga och lutherska utan enkla och heroiska.
Staterna levde för att leva så gott som möjligt.
" Life is for people ", sa jag till den slovenske kulturfilosof som tog emot oss i södra Europa.
" Should be ", svarade kulturfilosofen.
Han var oerhört lång och mirakulöst enkel, delvis på grund av språksvårigheter.
De engelska ord han kunde var så få att södra Europa blev ett enkelt och begripligt land att bo i.
Kan man säga så enkla ting till folken i södra Europa och få så allvarligt menade enkla ting som svar så måste mycket ont och vettlöst rinna av en, tänkte jag.
Själv har jag så långt tillbaka jag kan minnas talat engelska flytande men höll mig inom kulturfilosofens ordförråd, dels av hänsyn till min syster, dels för att inte störa den enkla synen på södra Europa.
Kulturfilosofen heter Milovan Puc.
Han är f.d. partisan och dessutom terzinpoet när han inte kulturfilosoferar.
Terzinen är ett virtuost versmått avsett för enkla budskap.
Milovan Puc skriver terziner formellt briljant och med genial enkelhet.
Terzinernas budskap och innehåll är heroiskt.
För Milovan Puc är till och med titoismen självklar.
För partisanerna gällde en enda enkel regel : att skjuta inkräktarna och medlöparna för att sedan leva så gott som möjligt.
Alla terziner av Milovan Puc innehåller detta budskap.
De är skrivna med stor och enkel lidelse.
Jag tillägnade mig lätt och snabbt deras budskap men måste uppbjuda all min engelska fåordighet för att inte bryta ut i nyanseringar och tillägg när Milovan Puc vid matbordet eller i terzinhäftet slog fast södra Europas enkla heroism.
Milovan Puc hade en fru i köket.
Han kallade henne Mussolini.
Hon satt aldrig och stod nästan aldrig stilla.
" Mussolini ", sa jag till fabror Milovans fru i köket, " Life is for people!
" Hon ryckte på axlarna och lyfte ner ett krus surnat soppextrakt från den översta och varmaste kökshyllan.
" Should be ", sa hon enkelt.
Jag blev inte kysst av Mussolini och kunde inte födas i södra Europa hur gärna jag än ville det.
Ändå var jag en grann och talangfull yngling, och hon vore rentav vacker om hon någon enda minut hade fått vårda sig sedan Milovan Puc lagt henne under sig.
Milovan Puc var lång, enkel och stark.
Jag ville också bli lång, enkel och stark.
Efter sen middag med svart vin kastade sig farbror Milovan över Mussolini och sa " ha!
ha!
" och något på lidelsefull slovenska, och jag och min syster, nu återigen med flickhatten från inresan till Karlstad, blev ensamma.
Vi fick gå och lägga oss.
Vi var så små och dumma att farbror Milovan gett oss gemensamt sovrum, jag uppskattningsvis 16 år och min syster med flickhatten äldre.
Jag låg och ville bli lång, enkel och stark som folken i södra Europa.
Min syster med flickhatten låg tyst under filten och tystnadsplikten.
Jag försökte föreställa mig Mussolini under filten men hon var för ovårdad och svårplacerad och hade alltid så bråttom.
Anton Webern säger ( i Fem satser för stråkkvartett op.
5 ) : " Detta är inte jämförbart!
" Mussolini under Puc, min syster under flickhatten, jag och Puc, Puc och jag.
Detta är inte jämförbart!
Nästa dag for min syster tillbaka till Sverige och kulturfilosofen och jag promenade som gamla fina herrar och gamla väderbitna partisaner i den gamla stolta men illa medfarna stadskärnan.
" Life is for people, isn't it ? " sa jag.
" Pardon ? " sa kulturfilosofen.
Han hade inte förstått frågesatsen.
" Life is for people ", förenklade jag.
" Should be ", svarade kulturfilosofen.
När min syster hade farit hem, sött klädd och rart vinkande så långt min tystnadsplikt medger, skulle jag till Budapest.
Det var faktiskt så.
Jag skulle till Budapest, passera en gräns, bli ensam.
Milovan Puc omfamnade mig.
Mussolini tog mig i hand, böjde huvudet och neg.
" Det mänskliga ", sa Milovan Puc, " det mänskliga i religionen, i familjen, i frihetskampen, i dikten --- det finns något i allt detta!
" " Nej, jag tror inte att jag kan se det så ", sa jag och skulle ensam till Budapest.
II.
Jag försöker hålla modet uppe och fortsätter humoristiskt, för jag vet genom andras erfarenhet att humor så att säga " öppnar vägen " människor emellan.
De rika famnarna skall öppnas för ensamhetens komik.
Vägen är i min humoristiska fortsättning spärrad, för jag ska passera den jugoslavisk-ungerska gränsen.
Jag tar fram mitt pass och mitt visum och min forint-order.
Passet granskas av en gammal man som humoristiskt ser ut som en 70-årig kanin.
En annan, humoristiskt ännu äldre gubbe med drag av valross vältrande sig i minnen från Jules Vernes dagar granskar mitt visum.
En uråldrig glad gumma stämplar min forint-order och ger mig 900 forinter ur sin kassaväska.
Hon ser ut som min svärfars svärmor i svärfars allra roligaste svärmorshistorier.
Jag säger att det är genom andras erfarenhet jag vet att humor öppnar vägen.
En forint-order är ett papper som man köper hemma för att få komma in i Ungern.
Sakligt sett är papperet ett tvångsköp av östvaluta.
Men för ett par hundralappar i Sverige får man väldigt mycket av Ungern, och man blir dessutom glatt och vänligt bemött.
Redan vid gränsen till Ungern blommar humorn.
Den gamle passgranskaren med kaninansikte drar humoristiskt i en snodd för att tillkalla högre befäl.
Spiken, som är det enda som snodden har kontakt med, ramlar då ner tillsammans med snodden i passgranskarens hand.
Det är då passgranskaren drar upp överläppen till ett leende och ser ut som en kanin och låter en passera.
Humorn tar så att säga över formaliteterna.
Jules Verne beskrev valrossar som märkliga urtidsdjur antipodiskt förankrade rakt under civilisationen.
Men de finns på närmare håll, Jules Verne saknade humor.
Hade han utfört något så enkelt som en gränspassage mellan Serbien och Ungern hade hans papper från civilisationen hamnat under valrossarnas rinnande mustascher och Jules Verne hade fått sin humor.
Så lustig och samtidigt valrossliknande är visumgranskaren.
Forintorderväxlerskan talar tyska.
Svärmorshistorier på tyska blir ännu roligare än min svärfars svärmorshistorier.
Men inte ens svärmödrar på tyska är så omåttligt komiska som forintorderväxlerskorna längs ungerska gränsen.
De om några lämnar vägen öppen, glatt uråldriga som de är och utövande världens inte äldsta men näst näst äldsta yrke.
Jag har, i en humoristisk vändning, hört att ungerska horor på ålderns dar blir barnmorskor för att till sist som uråldriga hänga på sig forintorderväxlerskans kassaväska.
Min svärfar, inför vilken jag ikläder mig ett lätt humoristiskt förakt, bodde en tid i Connecticut, USA.
Han har ingenting att säga om sitt liv utom detta trista att han en tid bott i Connecticut, USA.
Det är genom andras, till och med hans, erfarenhet jag vet att humor öppnar vägen.
Forintorderväxlerskeyrket har sina dolda poänger, skickligt antydda redan i den grekiska mytologin.
En gränsbom fälls upp och jag rullar in i Ungern.
Jag far i en genomskinlig stridsvagn.
III.
I stora delar av världen anses det orimligt att gå ett helt liv och fälla tårar över ett barns död.
Ett barn, till exempel, mördades i Budapest.
Mördaren heter József, och mordet var ett rent vansinnesdåd utan bakomliggande orsakskedjor och motiv.
József är alltsedan gatustriderna 1945 psykiskt sjuk och vet sällan vad han gör eller vem han är.
Han såg barnet sitta bakom en gammal uttjänt ångmaskin på hjul.
Ångmaskinen lär ha använts vid gatuarbeten någon gång.
Med en väldig kraftansträngning lyckades József välta maskinen över barnet.
Det var på en kaj vid Donau i Budapest, utanför ett grönsaksmagasin.
Några år senare skulle sabotörens far frihetskämpen dö av ilska på gatan utanför samma grönsaksmagasin.
Barnet hann förmodligen aldrig se sin mördare men andra såg honom naturligtvis och grep honom omedelbart.
I artiklar och böcker har jag ofta framfört " humana " åsikter, t.ex. om behandlingen av barn, psykisk sjukdom, kriminalitet och krigsskador.
Det blir lätt så.
Människor står nästan och ber om humanast möjliga behandling.
Detta mitt självbedrägeri bör nu upphöra.
Humaniteten i mina tryckfärdiga alster måste vara ett skrivmaskinens hycklande försök att simulera mig in i de föddas och sedan levandes värld och lämpligaste attityder.
Min skrivmaskins likhet med den lilla trägna ångmaskinen, den som först tjänade ut som gatumaskin och sedan vältes och råkade bli mordredskap, är större än likheten mellan mig och den mänskligt heroiske terzinpoeten Milovan Puc.
Det är naturligtvis en likhet att iaktta utan större sympati och entusiasm.
Som kysst, vid ett flertal tillfällen kysst, är jag dock mycket " nära " människor, blir lätt skrämd men har också en stark njutningskänsla.
Mytologin sådan den har utformats av människor har förvandlat kyssta grodor till mänskliga prinsar.
Den har däremot aldrig förvandlat maskiner till något annat än på sin höjd mordredskap.
Det är synd.
Det är svårt att rulla ut ur och bli kvitt den mänskliga mytologin.
Jag innesluts i en stridsvagn.
Jag går med en genomskinlig stridsvagn omkring mig.
IV.
Hela dagen far jag omkring i Budapest.
Vid östra fästet av Szabadság hid står ett litet ensamt stenhus, byggt som vinupplag 1892, hårt beskjutet 1945, därefter en tid använt som tillhåll för bostadslösa, sedan grönsaksmagasin när József dödade ett barn utanför det, återupprättat som fort under revolten 1956, nu åter lagermagasin för grönsaker.
En genomskinlig stridsvagn skyddar mot allt utom själva rädslan.
En man låser upp en dörr i grönsaksmagasinet, lyfter ut en låg trälåda, låser dörren, tar trälådan och passerar mig så nära det över huvud taget är möjligt.
Invid grönsaksmagasinet står fyra plåttunnor och en liten obrukbar ångmaskin på hjul.
Två av tunnorna är igensvetsade.
Den tredje, som är tre decimeter högre än de övriga, är oskickligt uppbruten med plåtsax och mejsel.
Den höga tunnan är till två tredjedelar fylld med en illaluktande, halvt stelnad vätska eller smörja.
Löv, cigarettstumpar, papper, smuts ligger i ytskiktet.
Även den fjärde tunnan är uppbruten men inte helt.
Förmodligen har man bara velat kontrollera vad den innehöll.
Ångmaskinen står upprätt.
Szabadság hid är en bro över Donau, en ovanligt klumpig järnkonstruktion vars fyra högsta punkter utmärkts med järnörnar.
Från Pest-sidan, där tunnorna och ångmaskinen står, reser sig broöverbyggnaden upp mot två örnar, en på vardera sidan om körbanan.
Nära Buda-sidan, just där körbanan viks nedåt mot Gellért tér, reser sig broöverbyggnaden upp mot de två återstående örnarna.
Varje örn sitter på ett ca sex meter högt torn utan egentlig betydelse för brokonstruktionen.
Jag bör så gott jag kan bry mig om saker som andra tillverkat och använt så gott dom kunnat.
Min mormor dog mycket ung.
Min morfar hade ett oförlöst intresse för mekanik : han byggde små exakta modeller av mycket stora maskiner och gjorde också en del egna konstruktioner vars funktion i stor skala han aldrig fick tillfälle att pröva.
Szabadság hid skulle utan vidare kunna bära en hel kolonn tunga stridsvagnar och har förmodligen gjort det också.
Jag far över till Gellért tér.
V.
Överskeppningen av mycket tunga fordon på vanliga bilfärjor är alltid problematisk.
Anslutningarna måste vara stabila, spärrar och bromsklossar stort dimensionerade.
Den som vill ta in mycket stora fordon på färjor måste finna sig i att ta direktiv och underkasta sig varje liten uppmaning från besättningen.
Det är nervöst för alla parter.
Redan i Géderlak läser jag hur svår skeppningen över Donau är vid Paks, och jag ska till Paks.
Jag lämnar Géderlak och kommer till första byn på vägen till färjstället.
Slätten är tung, sammanpressad under en än tyngre gråviolett himmel där fyra flygplan i formation störtar lodrätt ner mot horisonten.
En liten dunge träd rymmer en gammal svårt fuktskadad bykärna.
Husväggarna är flammiga, bara högst uppe under taköverhänget är rappningen oskadat gul eller vit.
Det är trångt, vägen smalnar genom byn.
Utanför ligger stora öppna bondgårdar glest kring breda, något nedsänkta vägar.
Från bykärnan ser man biltaken röra sig snabbt genom slätten.
" Och förresten har jag inte öppnat än ", säger en man utanför en liten affär i byn, på tyska och kanske ovänligare än avsett på grund av språksvårigheterna : " Gå alltså, gå, gå!
" Hela dagen far jag omkring i byn på slätten mellan Géderlak och färjstället.
På tvärgatorna till bygatan hostar stridsvagnen ängsligt och försynt, ensamheten får en att svullna och bli klumpig och i vägen för de få människor som rör sig här enligt sin rätt och vana.
Ändå är sidogatorna bredare än huvudgatan.
På huvudgatan är allting nättare, hanterligare, lättframkomligare trots att det är här de flesta människorna finns.
På kvällen far jag till Géderlak men återvänder genast till byn ute på slätten.
Under natten far jag sedan motvilligt och tveksamt runt i byn och försöker undvika att störa.
På morgonen börjar jag trött rulla tillbaka till Budapest.
Det skulle vara rent groteskt att försöka ta sig fram till färjstället och över Donau till Paks.
Jag står vid de fyra tunnorna vid Szabadság hids östra brofäste.
Nedströms bron ligger nu fyra parkopplade pråmar.
Dörren till grönsaksmagasinet står öppen och jag hör någon flytta lådor därinne.
Samme man som jag sett förut vid magasinet kommer ut med en låg trälåda, låser dörren och går tätt förbi mig bort till övergångstället.
En spårvagn stannar, flera bilar stannar och mannen med lådan går över gatan och försvinner in på Tolbuhin Körút.
Jag har hört talas om lyckade överskeppningar mellan de danska öarna, och alldeles speciellt minns jag en berättelse om en alldeles glänsande överskeppning av ett tungt fordon över Volga tio mil öster om Gorkij.
Men då hade det varit mycket vackrare väder och tidigt på morgonen, det var friskt i luften och alla parter var morgonpigga, ropen ljöd och tillsägelserna följdes till punkt och pricka, det var heller inte särskilt många fordon som skulle tas över och nästan inga människor som såg på.
Grönsaksmagasinet har, alldeles i onödan och bara av någon nyck av 1890-talets byggare, utrustats med något slags strävpelare.
En strävpelare är strax under väggfästet svårt skadad.
Jag rycker till vid tanken på att skadan kan ha uppkommit 1945 och till och med försvårats 1956.
VI.
Det mest svårbemästrade felet på alla stora maskiner och vidlyftiga konstruktioner är insmugna förrädare, flyktingar, sabotörer, provokatörer och anhöriga.
Järnvägståg är t.ex. svårbemästrade och opålitliga.
De är mycket rymliga.
De är i princip öppna för alla.
De har en tidtabell att följa och och varje omfattande kontroll av dem är uppseendeväckande och irriterande för den resande allmänheten.
Jag far upp till Komároms järnvägsstation i norra Ungern, en gränsstad.
På den slovakiska sidan av Donau heter staden Komárno.
Ingenting tyder på att flyktingarna och provokatörerna använder tåg mindre nu än förr.
Tåget i Komárom är omringat av k-pistbeväpnade soldater.
Oron är märkbar.
Donau är genom Komárom/Komárno inte en flod utan en barriär, en myndighet avvärjande vågspel och hasard.
" Det är inte så farligt som det verkar ", säger en ungerskfödd amerikan med polsk moder och 3 år i ryska fångläger till en ukrainajude med spanskt pass efter två år i Tel Aviv.
Jag är inte så rutinerad och vänder klumpigt på vänster larvfot mot Budapest, tunnorna, ångmaskinen.
Manövern är för feg och genomskinlig.
Jag blir stående.
Provokatörerna hittas och förs ner från tåget.
Det är en norsk Volvoförsäljare och hans 18-årige son som försökt föra två bilar på samma klareringspapper över Donau.
Nu har de ingen bil, bara tågbiljetterna som de förresten aldrig hann utnyttja.
Det är självklart att man inte ska nonchalera införselbestämmelserna och begå lagbrott.
Tjeckoslovakien och Ungern är inte generösare än andra stater mot lagbrytare.
Trött och rädd drar jag mig undan inne i gatorna och ställer mig vid ett totalt ointressant skyltfönster med kontorsmaskiner i.
Till vänster om mig säljer man tårtor, och många män och kvinnor ser genom skyltfönstret in på tårtorna och tårthandeln.
Till höger om mig säljer man klänningar, och många män och kvinnor tittar genom skyltfönstret in på klänningar och klänningsköp.
Det är ibland, som i Komárom, påfallande hur många män, lika många som kvinnor, som köper tårtor och klänningar.
Glädjen över omtyckta saker delas lika av män och kvinnor när varorna inte är alltför många, och tårtor och klänningar utgör inget undantag.
Men ingen bryr sig om kontorsmaskiner.
Jag står ensam i en timme och tjugo minuter framför kontorsmaskinfönstret.
Inne i affären sitter en ensam expedit och svarar i telefon och antecknar på ett block.
Det är förmodligen beställningar från myndigheterna som expediten antecknar eftersom inga enskilda män eller kvinnor kommer fram och intresserar sig för kontorsmaskinerna.
Ovigt rullar jag ut i staden en stund så långt från Donau som möjligt och återvänder sedan till fönstret med kontorsmaskiner.
Det är inte helt släckt, en liten lampa lyser i vinkeln mellan disken och skyltskåpet.
Expediten har gått.
Jag håller vakt över mig själv en stund.
Sedan avvisar jag mig bestämt, nästan ovänligt.
Jag påbörjar redan nu nästa dags återfärd till Budapest.
VII.
Nedanför någon trappa står jag ofta och jag har gjort mig bekant med nästan alla slags infarter.
Men inomhus kommer jag inte så lätt.
Direkt inomhus har jag knappast varit.
Överallt här har dom sökt skydd och skottläge och operationsbas.
Det är gedigna stenhus, väldiga hem och tillflyktsorter.
En enda rörelse ute på gatan och den som rörde sig var död.
Det är säkert rätt och precis som dom säger att Budapest är en ovanligt öppen och hemtrevlig stad, stor och glad.
Det gråa vädret tycks hålla i sig.
De parkopplade pråmarna, nu åtta stycken, löses upp i ett vått dis eller tunt duggregn.
Inifrån den genomskinliga stridsvagnen är skillnaden mellan dis och duggregn oklar.
Inifrån är den genomskinliga stridsvagnen svår att hålla ren.
Människornas rörelser splittras i fukt och oberäkneliga ljusstrålar.
Pråmarnas lyktor vandrar från droppe till droppe på pansarglaset.
Ett enda par bilstrålkastare kan för ett ögonblick blända hela Budapest.
Mot de orediga ljusreflexerna i Donau står de fyra ovedersägliga tunnorna, en högre än de andra, och den lilla trägna ångmaskinen.
Vilken gedigen liten maskin!
Fullständigt orubblig, totalt igenrostad, sedan länge obrukbar men omöjlig att göra sig av med.
Den får stå.
Man blir inte ens skitig av den, bara kall om fingrarna, och det blir alltmera oklart vilka mänskliga känslor den väcker till liv : sexuella känslor, ångerkänslor, hembygdskänslor.
En gång när min morfar skickat in patentansökningar på alla sina fantastiska maskiner och väldiga mekaniska konstruktioner fick han svaret att alltsammans redan utförts i full skala och kommit till praktisk användning vid byggandet av Szabadság hid i Budapest.
Fyra järnörnar sitter och ruvar sin odödlighet uppe på de dekorativa brotornen sex meter ovanför den egentliga och tekniskt intressanta broöverbyggnaden.
Den lilla ångmaskinen kan, med hjälp av ytterligt raffinerade utväxlingsanordningar och spel, ha dragit upp järnörnarna till deras position högt över Donau.
Järnörnarna kommer däruppe ovanför skottbanorna att överleva de vanliga biologiska örnarna ute i Europa.
Järnörnarna har något av vikt och värde som vanliga örnar saknar.
Det finns något hos saker och byggenskap som saknas i den historiska biologin och korta livligheten.
Beständig och odiskutabel kvantitet, säkerställda mätvärden, en verklig beskaffenhet.
Men ännu sex år efter stålbadet i Europa skylls stålbadet på stålet och skrothögarna på skrotet, inte på europeerna.
Den historiska biologin och den korta livligheten fritar sig själv från destruktionen.
Stål härdas för att förinta stål, stålverk byggs för att krossa stålverk, pipa spränger pipa och mynning släcker mynning, t.o.m. ytterligt komplicerade fordon och maskiner förhånas genom att ställas upp mot jämbördiga fordon och maskiner för att begå maskinella brodermord.
En väldig Kainkonstruktion ska destruera en väldig Abelkonstruktion.
Det är konstruktionernas eget fel ända ner till varje enskild skruv, och dessa sakernas förbrytelser blir det sedan film och historia och skärmutställningar av som människorna sedan tårdränkta kan gå och ta del av under melankolisk summering av spillda liv.
Min morfar ansåg att det egentligen inte var något fel på existerande material och använd mekanik, och att om det var fel på material och mekanik så borde materialen och mekaniken kunna förbättras.
Nej försämra!
skrek morfars umgänge, försämra och sätt rost i hela skiten så att människan blir människa igen och livet mänskligt!
Då borde morfar ha flytt till Sovjetunionen, men han var människodum och trodde sig veta att Sovjet mänskligt sett var en diktatur.
Inte ens morfar som kunde alla utväxlingsanordningar kunde se att det var något fel ens på någon enda människa jämförd med ett dött ting, inte ens på Hitler jämförd med ett förstörelsevapen.
Efter sitt misslyckande i Patentverket kunde min morfar ha " slagit om ", som de frihetstroende uttrycker det, och ägnat sig åt att mekanisera den europeiska sentimentaliteten och medmänskligheten.
Han kunde ha blivit en blid fältbiolog och sinnessvag frihetskämpe med ankor i damm och telefonpåringningar mitt i nätterna och stormar och kast och delaktighet i det historiska skeendet.
Jag är ängslig.
Den genomskinliga stridsvagnen skyddar bara mot människor utanför, inte mot människan inuti.
Det måste vara fel material i pansarglaset.
Med jämna mellanrum springer ett halvdussin kaniner från landsbygden in på Budapests gator och proklamerar sin frihet.
När de skjuts blir deras släktingar på landsbygden förbannade och utrustar ett nytt halvdussin för samma gatlopp.
Min morfar kunde ha använt sin konstruktiva fantasi till att ge alla dessa nya halvdussin en bättre utrustning, en ännu mera himmelsskriande moral och femton skäppor råg i ryggen.
Han kunde ha blivit human idealist och djurisk primitivist.
I stället framhärdade han i mekaniken och dog 94 år gammal av ett glapp mellan två kugghjul.
Min morfar tänkte aldrig ut historiska motiveringar för folks vapeninnehav.
Han sörjde aldrig med sörjarna, plundrade aldrig affärer med plundrarna eller triumferade med triumfatorerna.
Han lät sig nöja med Patentverkets avvisande svar.
Han kunde i stället ha proklamerat sin mening, sin protest, sin enastående individ, sin sexualnöd, sina befordringsbekymmer, sin lust på mört kött, sin svartsjuka, avundsjuka och djurvänlighet, sina bostadsönskemål, sin magkatarr, sin oumbärlighet, och med dessa egenskaper koncentrerade till en smal gevärspipa kunde han ha kastat sig in i de europeiska striderna om de bästa platserna i det fria livet, han kunde ha lossat skott åt alla håll och mätt ut en okränkbar punkt åt sig själv.
Han kunde rentav ha blivit liberal.
Han kunde ha lossat sina skott mot alla som ifrågasatte det liberala livet, och mot alla som förespråkade det fast från fel liberal punkt.
Han kunde ha avlossat alla sina egna patroner för att hindra andra från att skjuta slut på sina egna patroner, han kunde ha blivit en egen kraft i det liberala inbördeskriget.
I stället dog han nästan anonym, 94 år gammal och på grund av ett urfånigt litet mekaniskt fel.
94 år och ännu inte riktig människa!
På morfars tid tog Sovjetunionen på sig en tung och enligt morfar odemokratisk kollektivisering av alla skottlossare : den att de inte borde lossa skott utan gemensam motivering.
Att de borde se sig för innan de sköt och att de inte borde lossa skott utan att ta reda på vad andra som också såg sig för såg.
Detta har alla hört förr och tycker inte att den historien är rolig.
Jag är ängslig men minns, humoristiskt, hur jag kom in i Ungern.
En uråldrigt godmodig forintorderväxlerska gav mig mina forinter och sitt historiska livs långa roliga historia.
Här kommer den!
Hur horan med dubbelörnen inkörd i fittan blev horan med hammaren och skäran inkört i fittan!
Så vidunderligt roligt att till och med jugoslaverna på sin sida av gränsen vek sig av skratt!
Tänka sig något så hårt och vasst som hammaren och skäran inkörd i fittan!
Liberala skämt är alltid roligare än kollektiva skämt, för de liberala har man inte hört förut.
Jag är ängslig och våt och ser en hel rad andra möjliga historier komma emot mig i regnet.
En lång ojämn ström av oredigt strålkastarljus från bilar.
Szabadság hid lyfter sina fyra järnörnar upp i blötan och mörkret.
Bra örnar.
VIII.
Jag rullar ut i gatan, omringar ett kvarter och ställer mig hostande i depån vid grönsaksmagasinet.
Dörren till magasinet är stängd och säkert låst för natten.
Jag inser, och Budapest begåvas med ytterligare en visshet, att vätskan i de två tunnor som är uppbrutna och öppna till stor del måste bestå av regnvatten.
Om innehållet i de två återstående tunnorna vet jag däremot ingenting alls.
Jag ser också att något är sig olikt.
Det är inte tunnorna, det är inte grönsaksmagasinet och inte ens det oöverskådliga nätverket av järnbalkar i Szabadság hid.
Det är alltså den lilla ångmaskinen.
Den ligger omkullvräkt.
Någon måste ha vält omkull den när jag for runt kvarteret.
Omringningen av kvarteret utfördes helt normalt, men en bilist hade stannat upp bredvid mig och frågat något, förmodligen om var något i Budapest låg.
" Vet ni möjligen ... " hade bilisten, en klent byggd ung människa, påbörjat sin fråga.
" Nej ", svarade jag genast och tänkte efter : detta " nej " var faktiskt det första ord jag sagt i Ungern.
Jag står och klibbar nästan fast här vid grönsaksmagasinet.
Så många intryck!
Budapest!
Det ojämförbara Ungern!
IX Farbror Milovan Puc tog emot mig nere i sitt magnifika hörn av södra Europa.
Hans mirakulösa längd, enkelhet och styrka gjorde mitt Ungern till en trådig hög hästskit.
" How about Hungary ", sa Milovan Puc.
" Wonderful ", sa jag.
" Not bad ", sa Milovan Puc.
Hemma hos Milovan Puc rände Mussolini omkring och satte ut tallrikar och slog upp mat på dem.
En hel rad kulturfilosofer skulle komma på middag och Mussolini bad om ursäkt för sitt ovårdade hår.
" What about Ungarn ", sa hon.
" Not bad ", sa Milovan Puc, " wonderful!
" " Marvellous ", sa jag och åt av kulturfilosofernas mat.
Jag skulle strax vidare till Karlstad, Mussolini tog undan min tomma tallrik, neg och satte dit en ren.
Jag hade bråttom.
Kulturfilosoferna strömmade in i hallen och fördömde Franciscus : ett obegåvat överklassbarn som ville göra sig märkvärdig genom att byta ut rikedomen mot fattigdom och förvirra begreppen.
På flytande, nästan ekvilibristisk engelska slog jag fast att den amerikanska överklassen just var i färd med samma begreppsförvirring : den lät sina söner i San Francisco sprätta bort knapparna ur sina skjortor och knyta skjortsnibbarna över bröstet som tecken på föräldraprotest och konsumtionsförakt.
Sådana bedrägerier, menade jag, anstod inte södra Europas folk, och kulturfilosoferna i hallen hurrade för mig när jag gick.
Jag kom till Karlstad, vädret var oförändrat vackert och hopen av människor som stod och tittade ner på Nicke Fagrells drunkningsplats under Klarabron hade inte upplösts utan snarare växt.
Löparna på väg till idrottsplatsen kom förbi och jag följde med dem, och senare på eftermiddagen bjöd kamrersänkan Lindqvist på kallt thé med citron i.
" En märklig sensommarvärme ", sa hon.
Dubbelörnen inkörd i fittan, hammaren och skäran inkörd i fittan, södra Europas heroiska enkelhet i filosofens hall, och i Karlstad oförändrat samma goda 14,8 på 100 meter och ett lämpligt ansikte över änkan Lindqvists kalla thé.
Sankt Franciscus var en idiot.
Liberala inbördeskrig bör man desertera från.
Saker värda namnet finns i Budapest.
Ängslan bör man försöka övervinna.
Jag bestämde mig för att även i fortsättningen bekämpa min obegripliga och vettlösa grund.
" Men blir det inte för varmt att löpa och cykla så mycket i den här värmen ", sa änkan Lindqvist.
3. Dagarna i Prästmon Dessa dagar sitter jag i Prästmon och skriver ner det här, mina memoarer och början på berättelsen om sabotören.
Sabotören har åkt till Sankt Gallen med sin fru och jag ska återvända till Zürich för ett möte med honom när han kommer tillbaka.
Memoarerna omfattar hittills bara de första dagarna i Karlstad och dagarna i Budapest.
Dessa dagar följer efter varandra doftlösa och bleka, det är mellannorrländsk mars, halvkallt, halvljust, halvtyst i byn.
Den nya vägen mot Hammar som det heter är bar och bra, säger min fru som åker på den.
Jag badar mera än jag behöver och äter mer än jag bör, bådadera på grund av ängslan för sabotören.
När min fru kommer hem klockan sex möts hon av hundrafem kilo nytvättat kött och högar av mat, jag har badat och gjort middagen.
Hon berättar att nya vägen mot Hammar som det heter är bra.
Marsvintern står stilla men får längre tid på sig varje dag för att göra vad den nu ska göra, kan man säga.
Det är inte längre mörkt när vi äter middag.
Barnen kommer in och diskuterar oerhört svåra frågor med varann utan att fråga mig om nånting, jag har ingen erfarenhet och är lika ofödd för barnen som för mig själv.
De har lika lite tilltro till mig som jag har.
Det kommer att gå åt helvete, men mera exakt vad ? och hur ? Från svagsinta böcker i ämnet vet jag att frågorna vad ? hur ? m.
fl.
står som slalompinnar i livets korta branta bana.
I mina egna mindre svagsinta böcker rätar jag ut krokarna med enkla konstaterande att, att, att, inför vilka specialister på livet ställer sig fullkomligt frågande.
Mina böcker om livet säljs efter fyra år på realisation, men det gör ju de andra böckerna i ämnet också.
Nu ska bönderna börja sälja böcker för fem kronor styck genom sin folkrörelse och då blir det bättre, tror bokminister Zachrisson, men jag vet inte än om det är att-böcker som mina eller hur-böcker som de andra som bönderna vill ha.
Förmodligen är det hurböcker : hur kärleken uppstod och hur döden avbröt den, alltså hur Nick Carter fällde kvinnan och hur kommunisten fick svälja sina tänder och se dem ramla ut med tarmarna ur buken, fast utan Nick Carter, som bönderna i stället ska konkurrera bort.
Men jag vet inte och törs naturligtvis inte fråga Zachrisson fast jag faktiskt råkar träffa honom just under dessa dagar.
Barnen diskuterar kärlek, medinflytande, p-piller och självkänsla.
Det är gråblek eftermiddag och nio grader kallt och alldeles tyst bakom dem.
En ekorre river ner en slöja snö ur en tall.
Bortom tallen finns en lastbil, en lärare och en hund och en kilometer snö.
Jag åker till Stockholm och läser en gammal kärleksdikt på Djurgården framför en trädstam fullklottrad med hjärtan och bokstäver.
Det spelas in av TV och alla barnen i en lekskola stör.
Sedan sitter jag och äter lunch med statsråden Leijon, Gustafsson och Zachrisson och berättar om mitt unika förhållande till Gunborg Roth och hur dramatiskt och tragiskt detta unika förhållande bröts.
" Ja ", säger Anna-Greta Leijon, " det är väl inte så ovanligt att det går isär.
Man kan väl bara försöka ordna det så att det blir så smärtfritt som möjligt.
" Bertil Zachrisson har en mycket fast blick.
Han ser på var och en som om var och en representerade en hel folkrörelse, och för folkrörelserna har Zachrisson ingen anledning att skämmas.
Blicken kommer som skuren ur trä.
" Hur var det i Budapest ? Märks förtrycket ? " säger Zachrisson.
" Ja och nej ", säger jag, " det beror på.
Där finns till exempel ett gammalt grönsaksmagasin med några tunnor och en liten ångmaskin utanför, och det är därifrån som den stora järnbron med järnörnarna går över till Buda-sidan och Gellért tér, Gellért-torget.
" ( Detta förbannade att-liv i dessa förbannade att-böcker!
Att konstatera att jag skriver att jag konstaterar att tunnorna står vid Szabadság hid och att det faktiskt är så!
) " Ungern är intressant, där finns vissa tendenser ", säger Zachrisson.
" Ja ", säger kommunminister Gustafsson.
Jag berättar som det är : att min barndom varit obefintlig, att jag inte någonsin fötts, att jag restes in med tåget till Karlstad, att en kyss väckte mig och fick ersätta födelsen och att jag sedan jagat dessa kyssar.
Att!
" Du är värmlänning från början, inte sant ? " säger Zachrisson.
Jag attackerar hans uttryck " från början " och får faktiskt medhåll av Anna-Greta Leijon som lärt sig lyssna och röka på en gång.
Hon tittar genom rökslingan ut på Adolf Fredriks Kyrkogata och säger : " Är man inte född så är man väl inte från början från Värmland heller!
" Jag förstår att Zachrisson tänker ifrågasätta min brist på födelse och att Leijon vill undvika en helt onyttig diskussion.
Att!
" Är det inte så ", säger Zachrisson med den fasta blicken, " att det är din fantasi och dina historier som väcks eller som du säger föds när du blir kysst eller mera allmänt talat blir stimulerad på något sätt ? " Detta symboliska nonsens skulle vara jag!
Jag hundrafem kilo nytvättat kött som kokat och stekt och stuvat och gratinerat hela familjens totala näringsintag och något däröver dag efter dag och känt en stridsvagns ensamhet och en kanins rädsla på Budapests gator!
Jag en tung kropp av konstaterande att-satser och överviktig materialitet, skulle jag acceptera att en så självklar brist hos mig som bristen på födelse kunde ifrågasättas!
" Nej ", säger jag.
" Så är det inte alls!
Det är på ett helt annat sätt!
Att hålla med dej vore värre än det ofödda liv jag lever!
" " Jaså, ja då så ", säger Zachrisson.
Alla tittar ut på Adolf Fredriks Kyrkogata som om den innebar lösningen på alla problem.
" Nu ska vi inte bli putta på varann för småsaker ", råkar Leijon säga i all välmening, och genast blir konflikten öppen och uppenbar.
Konkret betyder det att vi sitter tysta.
Kaffe, rökslingor och Adolf Fredriks Kyrkogata.
Öppna och uppenbara konflikter kan --- och bör!
--- reduceras till korta distraktioner, pauser för eftertanke och ansamling av ny tankekraft.
" Men hur var det i Budapest egentligen ", säger Gustafsson till slut.
" Både ja och nej ", säger jag.
" det beror på hur man ser det.
Ryssarna är inte osmidiga och kan sitt Ungern.
Å andra sidan förstår dom sej inte på ungrarna och drar lite hårt och ryckigt i tyglarna.
" Det jag säger är så dumt att man bara kan nicka åt det, och när jag försöker bättra mig kan man bara betala och gå.
Jag åker hem, det tar 1/2 timme med flyg Brommabussen oräknad och inte mer eftersom Prästmon ligger vid flygplatsen och Lena och barnen står och väntar.
Barnen diskuterar kärlek, medinflytande, p-piller och självkänsla samt varann.
Lastbilen, läraren och hunden finns bakom tallen som ekorren river ner snöslöjor ur.
Det är inte vinter, inte vår, inte ens vårvinter, det är mars och står stilla i väntan på vårvintern, allt utom nya vägen mot Hammar som det heter, den är redan bar.
Dessa dagar fortsätter jag med memoarerna och väntar på att sabotören ska komma tillbaka till Zürich från Sankt Gallen så att jag kan åka ner och anmäla " Kniven " i bankreceptionen och få besökstid hos sabotören.
Jag skriver till klockan tre och lagar sedan mat och badar i väntan på att Lena ska komma hem klockan sex.
Barnen diskuterar med varann.
Klockan sex äter vi och det är då ännu inte mörkt och blir allt mindre mörkt för varje dag som går dessa dagar i Prästmon.
I Oslo låg änkan Lindqvists magra dotter Jeanette utslagen på en soffa iförd balklänning.
" Alla de unga herrarna beundrade henne såå, de flockades omkring henne, hon var så intagande ", berättade änkan Lindqvist.
I skafferiet fanns cacao och lingonsylt.
Milovan Puc skulle ha skjutit det ifrån sig : " Driv bort det!
Tillintetgör det!
" Jag rörde ut cacaon i vatten och slog på lingonsylt.
Ungerns tunga himmel slog upp över tallriken och kaninerna kring skeden irrade undan och dök ner i slättlandskapet.
" Jeanette blev lite trött av festen och all maten, hon la sig på en soffa och förde sig så vackert i den apelsingula klänningen, alla de unga herrarna beundrade henne såå, de flockades omkring henne, hon var så intagande ", sa änkan Lindqvist.
Den magra Jeanette hade redan kommit hem från Oslo och satt i köket i pyjamas.
" Vad pratar dom i Budapest ", sa Jeanette.
" Ungerska ", sa jag.
" Är det svårt ", sa Jeanette.
" Jag vet inte ", sa jag.
" Norska är inte särskilt svårt ", sa Jeanette.
Som vanligt fick hon sista ordet.
Hade jag berättat om plåttunnorna och ångmaskinen vid grönsaksmagasinet vid Szabadság hid så hade hon dräpt mig med Vigelandsanlegget.
Elakt övergav jag Jeanette just när hon skulle dräpa mig och gick in till mig och sköt på Delsbostintan.
Det måste förklaras.
Min morfar var en stillsam kvarleva från 1800-talets mässingsmekanik.
Han byggde luftpistoler och mekaniska måltavlor.
Delsbostintan var morfars syster.
När man sköt mitt i prick på morfars måltavlor flög Delsbostintan upp ur lådan och log.
Mitt rum var omöblerbart litet och skulle vara helt oacceptabelt för födda människor, som också bodde ute i fria livet allihop.
Jag satt, stod, klättrade, låg, gick, och ur alla lägen sköt jag mitt i prick på måltavlan som stod i garderoben, och Delsbostintan stack upp i hätta och sjal.
Min skjutskicklighet är nästan pinsam.
Jag koncentrerar mig inte, är säker på att bomma, vill helst bomma för att slippa gå fram och trycka ner Delsbostintan igen, och så skjuter jag och träffar mitt i prick.
En gång i USA sköt jag lerduvor med två vietnamsoldater och en jugoslavisk partisan, för övrigt filosof och god vän till Milovan Puc ; de enda lerduvor som gick sönder var de som kastades upp när jag var i närheten av avtryckaren, och ändå var det min lille son jag höll ögonen på för han ville springa fram och jaga lerduvorna hela tiden.
Redan i min barndom i Ungern --- om nu marken var Billeruds, det kan jag ju inte veta --- sköt vi kaniner nattetid.
Vi hörde avstampet i mörkret, beräknade hoppbanan och träffade djuret mitt i språnget.
Fjäderpilen eller haglet slog emot utlösningsmekanismen och Delsbostintan for upp mitt i natten om bara garderobsdörren stod öppen.
Jag pumpade upp pistolen igen, stack den under huvudkudden och somnade om.
På morgonen kom regnet.
Solen och färgerna försvann, Nicke Fagrells döda och blöta kropp kom strävande över Klarabron, våt sedan länge, jag lärde mig hur tung en genomsur trenchcoat är, till och med sedlarna i plånboken blev blöta.
Med regnet kom en för alla födda obegriplig irriterad hunger och bristkänsla.
Friidrottarna togs in från idrottsplatserna, gymnastiksalens omklädningsrum och stadsbibliotekets kapprum surnade, lutherdomen rann från håret ner under skjortkragen och mitt i detta regn stod en riksdagsman och höll tal och gav karlstadborna deras sedan alltför bekanta syn på politik : ett stort obehag att skydda sig mot.
Tillflyktsorten var faktiskt badhuset, redan fullproppat av blöta gubbar.
Där stod kronojägare Nils Westman och bjöd mig hem på middag, han ursäktade sig för sin nakenhet, jag sa att jag inte var hungrig, egentligen var jag oroväckande hungrig och regnet gick inte ur kroppen ens i bastun.
Utanför gick karlstadborna fula, dåliga, genomblöta och misslyckade och såg ut att veta om det.
En genomblöt trenchcoat är ännu tyngre när man sätter den på sig än när man tar den av sig och den blir egentligen aldrig torr.
Hit in hade musiklärarinnan kysst mig och lämnat mig här.
Några misslyckade gick in i en lokal och tog med sig regnet, en vissångerska satt och sjöng en indonesisk folksång, som alldeles uppenbart var en tretakts fyllevisa inplanterad av någon svensk sjöman, alla i Indonesien har alltid sjungit den, sa vissångerskan.
Hon såg alldeles torr och varm ut och jag fick sexuella känslor när hon pratade och lät bli att sjunga.
" Jag är så hungrig att jag skulle kunna äta upp ett spädbarn med mässling ", sa mr Rolls till mr Royce, " och så törstig att jag skulle kunna dricka upp mitt eget blod!
" De födda äter för att stilla hungern, tar sig mat i svalget och magen.
Den oföddes hunger hävs inte så lätt.
Bristen är omänsklig.
Det är bara födda människor som kan äta varann och få något i sig av det.
" Driv bort dem, ta saken i egna händer, tillintetgör det som står dig emot!
" skulle Milovan Puc ha utropat.
Åt jag någonsin i Budapest ? Urmakare Neander, far till cellisten Jan Neander i Sveriges radios symfoniorkester och själv fin violinist, höll fram kakfatet och sa : " Ta du ", och jag tog en bullskiva och la den ifrån mig på det gula björkbordet.
Om jag berättat om plåttunnorna och ångmaskinen i Budapest skulle urmakare Neander inte ens försöka höra på, detta trots hans urmakarkänsla för mekanik och konstruktion, han skulle säkert leda in samtalet på mera mänskliga eller musikaliska banor, och mycket riktigt sa vi ingenting efter bullskivan.
I södra Europa där allt är enklare skulle Milovan Puc säkert ha pratat en massa trots tystnaden och trots sitt arma engelska ordförråd.
I Karlstad iakttog vi tystnaden.
Regnet höll i, en trenchcoat hinner inte torka ens under den längsta tänkbara tystnad.
Min fiol hade för högt stall eller för låg greppbräda, en fiolbyggare borde kunna göra vid den.
" Hon förde sig så vackert i den apelsingula klänningen, alla de unga herrarna flockades omkring henne, hon var så intagande ", och jag drevs ut med fiolen till fiolbyggaren, hämtade den omedelbart, den var färdig, stallet nedfilat eller greppbrädan höjd, jag hade inte ens fått av mig trenchcoaten.
Fiolbyggaren var den första verkliga materialisten i världen.
Som orgelbyggare eller fiolbyggare slarvar man inte med materiella detaljer.
Det är nångång efter bygget som musiken blir till.
Långt senare, 1967, skrev jag en materialistisk roman om detta.
Fiolbyggarens välordnade mejselpanel och virkesskåp var Karlstads vackraste faktum.
Vi är enkla materialiteter.
Skulle äntligen mysteriet med tunnorna och den omkullvälta ångmaskinen vid bron lösas för mig ? Skulle äntligen detektivromanens hjältinna komma emot mig, torr och konstruktiv i ett noterbart solsken utan ytterkläder, tvärs igenom hungern och regnet, och kyssa mig och berätta att grunden var vettig och begriplig och jag klar och född och enkel som budskapet i södra Europas terziner ? Skulle jag redan nu avsvära mig det nordiska medborgarskap jag var avsedd att födas in i ? Skulle jag kasta trenchcoaten i Sundstatjärn och gå in i stan med fiolen materialistiskt korrekt justerad under hakan och peta undan regnet med stråken ? Skulle jag äntligen våga gå rakt igenom klungan av stridslystna lutheraner och KBIK-supporters framför Nya Wermlands-Tidningens depeschfönster med chockbilder och resultatnytt ? De födda bildade kedja, skulle jag säga " länk ", och ta dem i hand på något vis ? De födda låg omgivna av ungherrar på soffor i Oslo och deras födda mödrar berömde sig av detta faktum i Karlstad, skulle jag ta dem i hand och dansa jullekar ? De födda lämnade livet under Klarabron eller åt varann och varandras mat, de administrerade varandras boklån och musiklyssningar på stadsbiblioteket, de gick ensamma och galnare än Fröding och letade papperslappar utanför residenset eller slogs med varann och vänergraniten, skulle jag ta en i var hand och säga nu gör vi alltihop det där tillsammans --- feber får man av sängvärmen, hur mycket feber skulle vi inte få om vi låg allihop under samma täcke!
Man ska inte göra något enklare än det är.
Karlstad var tillkrånglat av vägar och vägbroar och samvetsgrann byggenskap och samvetsgranna avrinningsanordningar och rörledningar i härvor, allt uppkommet ur dåligt samvete och självstympande tankemöda --- bör detta förnekas ? Nej.
Man ska inte göra något enklare än det är.
Fiolbyggaren hade minst trettio olika stämjärn.
Trettiotusen människor blir inte enklare av att dansa hand i hand ner under samma täcke.
( Ändå slog det terapeutiska samhället under sig även Karlstad så småningom.
) Det regnade störtsjöar, flanelldukarna i fiollådorna och sedlarna i plånböckerna blev alla blöta.
Karlstadborna låg som sorkar i kedja i de vattenfyllda gångarna.
Det levande och rätt födda bildar kedjor, men inte enkla kedjor.
Det fiolbyggaren bygger kan Neander spela på.
Det Neander spelar kan karlstadborna höra, men det är inte enkelt, karlstadborna slås ut solfjädersformigt kring det fiss på Neanders sträng som Neanders stråke åstadkommer och som fiolbyggaren vid Sundstatjärn har givit alla materiella förutsättningar för, och karlstadborna tror sig vara ensamma i himlen när Neander spelar, men de ligger kedjade till varandra i vattenfyllda gångar under jorden och gångarna löper strålformigt ut från Neanders fiss som fiolbyggaren byggt grunden för, eller också tror sig karlstadborna vara i helvetet när Neander spelar, men de ligger länkade i kedjor i solfjädersform kring fisset som fiolbyggaren byggt iallafall, och regnet störtade ner och inte ens det var enkelt : jag hade fått glasögon och såg i dem mera vatten än som fanns i hela verkligheten utanför, jag skulle ha drunknat om jag försökt gå över någon gata.
Här borde Billerud och Patentverket ha gripit in och fört mig över på någon av morfars underkända brokonstruktioner.
I stället kom jag in i mitt rum riktigt ordentligt våt med vissångerskans svenska fyllevisa från Indonesien i öronen och hennes torra varma kropp nedanför munnen i ögonen, efter diverse komplikationer från fiolbyggarens torrt materiella verktygspanel till mina drunkningsdrabbade glasögons sista förvirrade Karlstad utanför tankeverksamheten.
Jag famlade mig fram till pistolen, pumpade upp den, ville inte träffa och höra Delsbostintan flyga upp, snurrade runt i trenchcoaten, tänkte på allt utom pricken, blundade med bägge ögonen, kände vattnet från håret flöda ner kring skallen, blev kåt på vissångerskan nedanför halsen, vände ansiktet trånande mot taket som för att bli kysst, och sköt.
Mitt i prick!
Jag hörde Delsbostintan flyga upp och såg genom allt regn jag burit med mig hennes oföränderliga hätta, sjal och leende.
Är det helt enkelt så, att dessa härvor av rörledningar och tankar ska man skjuta sig ur ? Nej, Milovan Puc, så enkelt är det inte.
Ungherrarna flockas kring soffan och har bara ögon för den intagande idioten i den apelsingula klänningen som för sig så vackert där på soffan, men så enkelt som att bara skjuta dem där de ligger och står kan vi inte göra det för oss även om vi knappast kan bomma.
Motståndaren är outrotlig, ordnad strålformigt i oöverskådliga kedjor ut från fisset han avnjuter eller hatar --- outrotlig och oöverskådlig så länge vi inte hittar virket och stämjärnet som han gröpts fram ur.
När han vänder på huvudet och vågar säga sin mening är det i regel redan för sent, han känner sig rädd eller hotad eller överlägsen och tar på sig motståndarrollen.
Sedan kan vad som helst hända, vi ser honom inte längre och går aldrig fria och säkra.
Var börjar folk ? Lika plötsligt som det börjat upphörde regnet.
Sommarfolket på Borgmästarholmen rusade ut ur tälten och ner i badvattnet, motorcyklisterna rev upp först gyttja och strax därefter damm i regementets övningsslinga, de oskickliga diskuskasten kom igång på idrottsplatserna och den långe smale landshövdingen slog upp sitt fönster på andra våningen i residenset.
På några sekunder hade karlstadborna, offer för andras och varandras fantasi, slängt upp alla regnkläder på passerande lastbilsflak och kastat alla paraplyer i Klarälven.
Karlstad var lätt och torrt och snabbt igen och folk svävade omkring i stadskärnan som fladdrande ömsom feta och ömsom fattiga drömmar i varandras huvuden.
Fröken Holm stack ner sin hand i min byxficka, inte för att torka eller värma handen utan för att dra upp min näsduk.
" Erik, du ä blöt unner näsa, om dä ä snor eller vatten, men törk dej ", sa hon.
På timmersläpen i älven satt ensamma tysta män och solade sig.
" Di kommer änna hemmifrå mej ", sa fröken Holm, " di ä snälle, om di inte har fått sette där för länge förstås, för då ä di jävli å tale mä.
Men titt på hällvete!
Där kommer kapten Leeuw mä fyllongen sin å frua stackarn!
Hör nu hur jävli di ä mä fyllongen!
" Kapten Leeuws femåriga olycka till son kom störtande över bron, fick bilar att tvärstanna, rände armen i broräcket och skrek, snubblade på trottoarkanten och for förbi Statyn ner i parken och slog sig mot en parksoffa, låg flämtande, blev stilla och for ögonblickligen upp igen med småsten och pilsnerglasskärvor i händerna.
" Han kommer att bli alkoholist!
" röt kapten Leeuw och spände ögonen i sin fru.
Frun och hela Karlstad visste att lille Leeuw skulle bli alkoholist om han nådde ungdomsåren.
Det var ett skräckslaget barn.
" Alle leeuwera har vöri nykterister i alle tider ", sa fröken Holm, " så nu ä dä dags för vedergällninga!
Erik!
Du kan ta å slö i ongen en halvliter mä en gång, för dä ä va han ska ha!
" Lille Leeuw for handlöst, delvis medvetslös, omkring på Residenstorget, sprängde bron, dämde upp älven, sköt sönder teatern, välte statyn, rev upp gatan, spottade damm och småsten och vältrade sig i krossat fönsterglas från residenset, for sedan tjutande och skräckslagen med huvudet före mot moderns sköte så att hon tog pinsam skada och svimmade för en kort stund.
" Du ser!
Han kommer att bli alkoholist!
Ta rätt på honom!
" röt kapten Leeuw.
Jag blev rädd, stack in min hand mellan två knappar i fröken Holms vita sommarkappa och tog henne mot skötet.
Lille Leeuw var ett teknologiskt förebud från det kommande, en skenande prototyp.
" Det är den kommande barndomen ", sa jag till fröken Holm, och äntligen ställde hon sig stilla och såg ner mot sina tåhättor eller marken.
På marken låg fru Leeuw.
" Men hjälp henne då!
" röt kapten Leeuw och slog ut med handflatan mot sin fru därnere.
En fin dam och några värmländskor log urskuldande och reste fru Leeuw på fötter.
" Erik, di skull löt na legge och skecke hem kapten ", sa fröken Holm långsamt och drog fram min hand ur kappan.
Hon hade vita nätvantar.
Det var söndag.
" Dä ä snällt å dej Erik å gå ut å gå mä kärringer ", sa hon och stod kvar.
" Store Leeuw, bryt sönder något stag, vrid något ben ur led i sonen och börja på en ny ritning ", sa jag tyst till fröken Holm, " eller gå och köp brännvin åt barnet eller slå ihjäl det.
" " Int Leeuwen, han slör ongera tess di kan gå å lägge sej å självdö, men han har aldri släji ihjäl nån ", sa fröken Holm.
Lille alkoholisten Leeuw låg stilla på statytrappan och flämtade.
Strax därpå skrek han till och for upp.
" Di skull taen te nö hem å sätten där, dä ä dä bäste ", sa fröken Holm.
" Kapten!
Dra nu pistolen och följ med pipan din skuttande harpalt till son framför residenset!
Tryck av i rätt ögonblick!
Dra sedan ditt liv en gång till!
Kvinnor, karriär, familjebildning!
Titel och värdighet, mandom och makt!
Återinrätta ditt hem och ge en ny son en skyddad och trygg barndom!
Gör om alltihop!
Lägg an!
" sa jag tyst till fröken Holm.
Kaptenen sträckte ut sin hand och borstade bort några sandkorn från sin frus kjol.
Solen var torr och kall.
Fru Leeuw hängde slappt vid kaptenens arm och sa ett meningslöst " kom nu " i riktning bort mot femåringen.
Han slog sig svårt gång på gång mot stentorget och statyn och stenväggarna runt omkring men blev inte kvitt tiden.
Han slogs mot ögonblicket.
Han ville inte leva nu utan i nästa ögonblick, och det förgångna var honom förhatligare än något annat.
" Dä ä int nö å göre ", sa fröken Holm och gick ett par steg ut i gatan, " vi går!
" Lille Leeuw skuttar in över kanten till livet, kommer upp på stigen bakom rågåkern, gör ett kast åt sidan över diket men dras tillbaka in i skräcken och följer paralyserad hästspåret mellan hjulspåren upp mot mangårdsbyggnaden.
Där sitter hela den nyktra släkten Leeuw församlad, kunnig i vapnens bruk, från farfar med Colt Tjänste-Browning till scouten i realskolan med salongsgevär från Vapen-Depõten Falun.
Jag går så lugnt jag kan och tycker att till och med rågen på åkern och bäcken i diket håller andan inför arkebuseringen.
Den fysiska rädslan är jag redan van vid, mera förvånande är det att den mänskliga tekniken inte hunnit längre : jag kunde lika gärna bli fälld av en skrotladdning avlossad med nyuppfunnet krut antänt av en medeltida stengnista.
Jag kommer att falla klumpigt som förr i världen och med samma plötsliga defekter i samma kroppsorgan som förr i världen.
Jag vänder mig om för att markera flykt och underkastelse och blir snyggt och snabbt skjuten i ryggen.
Eller en liten ångmaskin på hjul skenar, får hjulen på tvärs, störtar, ligger omkullvält.
Vi gick ut till Sandgrund, uppslammat ur älven men gjort delvis onaturligt av Värmlands Museum.
Fröken Holm i ljus sommarkappa och vita nätvantar var som gjord att föras in i museer under söndagspromenader, men hon protesterade.
" Varför dä ", sa hon, " dä ä väl inge å se här ini.
" " Just därför, fröken Holm.
Jag vill inte se nånting just nu ", sa jag.
" Snällt å dej Erik å gå ut å gå mä kärringer i alle fall ", sa fröken Holm.
Det fanns verkligen inget att se på museet.
Man gick i stora salar och underliga svalgångar och små skrubbar och ingenstans fanns annat än den blygrå väggfärgen och fröken Holms fräscha sommarsöndagsklädsel att se på, möjligen någon dödsblek Frödingbyst och någon kastad krycka från någon undergörares mottagningsrum.
Huset hade inte ens riktiga fönster, bara springor i muren.
Genom springorna såg vi familjen Leeuw komma efter oss.
Lille alkoholisten Leeuw, fem år, fyllde ut de museala tomrummen med ohyggliga läten, värmländsk kulturhistoria och nordisk urtidsforskning.
Han la av i något slags tung galopp genom salarna och tiden, red ifrån den fruktansvärda olyckan nu, in i nästa ögonblick, nästa sal, nästa mage, nästa plåga.
Han slog en vakttant i magen med kravet : hjälp mig undan, längre bort, långt in i framtiden.
Han blev omringad och sprang haltande runt inne i ringen och såg sin vänstra stortå : hur den vid varje steg dök fram under kroppen och drog honom vidare runt i ringen, framåt i tiden, men så kvävande långsamt.
Tre okända lekkamrater stod vid en vägg : han bröt sig ur ringen och rusade på dem, befallde dem att ta honom med, krävde assistans, signalerade högsta fart in i framtiden och utkrävde mord på ögonblicket.
" Han är starkt och bra byggd i kroppen, men oregerlig ", sa kapten Leeuw, " han slår sönder sina födelsedagstårtor med knytnävarna och blir alkoholist om han inte börjar lyda!
" De okända lekkamraterna ville bara gå ut i parken och göra kor av kottar, lille Leeuw slog dem och de slog honom och gick sin väg.
Med huvudet före störtade han mot sin mor och träffade henne återigen i underlivet så att hon tog pinsam skada och sjönk ihop.
" Ta rätt på honom!
Hjälp min fru!
" röt kapten Leeuw.
" En skenande prototyp, hetsad tillbaka mot den framtid han kommer ifrån ", sa jag tyst till fröken Holm.
" Erik ", sa fröken Holm och drog i fingrarna på sina vita nätvantar, " va ä museer egentligen ? Ä dä dä här ? Va har di dom för ? Som nu Leeuwens fyllonge.
Va gör han här å varför ä di här mäen.
Dä ä väl itnö för honom mä di här tomme salera.
Han skulle få köre tåge å flygmaskinera på nö hem, dä vore bätter.
Va har musee mä denne lelle fyllonge i Kallsta å göre!
" Sina memoarer bör man utge cirka åtta år före sin död.
Man skriver ner hur det har varit och låter någon annan göra en försonande framställning av de sista åtta åren, om man är intressant född och kan berömma livet uppifrån någon av dess mera välrenommerade middagshöjder.
Lille Leeuw utgav aldrig sina memoarer, men det var söndag, jag hade god tid, jag tog på mig att formulera något om lille Leeuws sista åtta år utan stöd och riktlinjer i något eget självbiografiskt författarskap av lille Leeuw själv.
Han dog tretton år gammal efter relativt starka upplevelser av musik, tidsnöd och personlig olycka.
Han ansågs då förhållandevis svårt alkoholiserad, men på den punkten överdriver hans omgivning.
Fröken Holm och jag gick omkring i Värmlands museum.
Att jag tog på mig att formulera något om lille Leeuws sista åtta år är det enda som är värt att tillföras museets samlingar.
Mycket riktigt var salarna dittills också tomma, någon benprotes och någon krycka från någon undergörares mottagningsrum undantagna.
Lille Leeuws sista åtta år började.
Vi kom in i en blygrå sal som dominerades av lille Leeuw i förnedrande position, tillfångatagen av några enkla grovt tecknade värmländskor.
På golvet, kvinnligt vek och eftersinnande och endast summariskt antydd i linjeföringen på grund av pinsam skada i underlivet, låg fru Leeuw.
Plötsligt framstod kapten Leeuw i tavlans mittparti med hårt markerade manliga drag och tättsittande ögon.
Han hade pistol i handen.
Med förskräckta och välmenande åtbörder höll de enkla värmländskorna fast tavlans psykologiska centralgestalt, lille Leeuw som mot den rena bakgrunden företedde likheter med en anatomiskt fullständig insekt på Lionardos ritbräde.
Förkroppsligande moderligheten höjde fru Leeuw avvärjande sin ena hand, halvliggande på golvet, och inneslöt sig därmed i betraktarperspektivet och skottriktningen.
Ett skott brann av.
Fru Leeuws uppåtsträckta hand genomborrades liksom den fasthållne lille Leeuws skulderparti.
De grovt tecknade värmländskornas ansiktsuttryck var bevis nog.
De hade i all välmening hållit fast offret med sina markerat knotiga fingrar.
Kapten Leeuw skulle aldrig ha träffat en fritt löpande son.
Men värmländskorna hade också fast indirekt orsakat en skottskada i kaptenskans hand och polisingripande och rättegång mot kaptenen själv.
De snabbt totalt förvirrade ansiktsuttrycken avslöjade värmländskorna som offer för någon utomståendes fantasi.
Under den korta tid fadern satt intagen och modern bar handen i band kände lille Leeuw inte mycket av skottet i axeln.
Sedan kom fadern hem och modern nöp i krukväxterna som vanligt och smärtan i axeln tilltog.
Skolåldern kom och smärtan växte : inga andra i skolan hade gjort mamma illa i underlivet eller blivit skjutna av pappa.
Jakten på nästa kryphål ut och på nästa ögonblick framåt intensifierades : jakten bedrevs som i musiken.
Musiken blev lille Leeuws husdjur, vän och lärare : den hjälpte den lille alkoholisten snabbare in i framtiden än något annat förmådde.
En halv timmes symfoni rymdes i en enda muskelryckning, ett enda andetag, en enda lukt, en enda figur i barnkammartapeten, en enda hejdad armrörelse eller ryckning i foten.
Även mycket lång musik, t.ex. Bruckners eller Mahlers, stod stilla och ansamlad i ett enda ögonblick som en simhoppare ovanför massan av möjlig framtid.
Annars härjade tidsnöden, frökens långa väntan på svar, magisterns invecklade haranger, trettitvåondelspausernas kyla mellan faderns möjliga tålamod och öppna hat, moderns urskuldande förmaningar, äckligt blå värmlandskorv och kallnad potatis.
Lille alkoholisten Leeuw upptäckte ett fel hos själva musiken och den anade alkoholismen : att den krävde ett arbete, en prestation, en fast punkt och en motvikt utanför sig själv.
Detta krav blev för stort.
Lille Leeuw signalerade brådstörtad undanmanöver, högsta fart in i framtiden, ett språng från pojkrummet, trasa över ögonen och mord på ögonblicket.
Han föll utför en trappa med skallen före och slog sig så att han dog.
Någon alkohol hann lille alkoholisten Leeuw aldrig förtära, faktiskt.
Trettonåringar var på den tiden sällan försupna, i släkten Leeuws hem hade aldrig förekommit starkvaror, och världen utanför släkten Leeuw var med undantag av musiken okänd för lille Leeuw när han dog.
Jag lämnade lille Leeuws sista åtta år till tanten i kassaburen och antar att åren nu finns anslagna och exponerade på skärmar i museet.
( Här i Prästmon 25 år efteråt kan jag inte kontrollera allt.
) Vi gick ut.
Fröken Holm var mager och blond, söndagssnygg, inte en bloddroppe eller skrynkla hade kommit henne vid under händelserna inne i museet.
Hon drog på sig nätvantarna och lättade fingertopparna, en efter en.
Hon var 34 år gammal.
( Hon lever ännu och jag har frågat henne, hon var faktiskt bara 34 år, jag trodde hon var minst 45.
) Ambulanserna hade kommit och gått och kapten Leeuw stod på trappan och tog sig an ett par blyga utredare från polisen.
Utanför Värmlands museum finns det ett långt spikrakt dike med vatten i.
Diket är oäkta och anlagt och leder bort solljuset och besökarens blick halvvägs in i evigheten, där diket äntligen tar slut och ersätts med Karlstad självt.
" Di vill haet så rakt å dumt som möjligt ", sa fröken Holm.
Kapten Leeuw kommenderade in poliserna i polisbilen och kröp själv efter för att förklara vad han ansåg behövde förklaras.
Bilen for och skämdes inför sin höge gäst.
Var börjar folk ? Vem ska man bry sig om ? Vem lär en det man inte vet själv utan att göra saken värre ? Det spikraka diket mellan museets entré och det riktiga Karlstad borta vid halva oändligheten var anlagt för klara och reproducerbara tankar, rena och bokförda uppsåt, nyttig lärdom och vinnande kultur.
Allt det där skulle diket ge plats åt och fröken Holm hade också stjälpt ner allt det där i diket.
Hon stod som en småborgerlighetens söndagsängel vid dikets huvudända, uppkommen ur arbetarklassen och med varje knapp i sommarkappan och varje maska i nätvantarna förkunnande den nya rätta lagom fina klassen.
" Om ja va polis ", sa fröken Holm, " så skulle ja nog ta kapten Leeuw å gen stryk ", och grunden under Karlstadmuseet blev lite mera vettig och begriplig än den varit nyss.
Längs diket borde djupa och våndande prostar, glättiga och översittaraktiga läkare och ansvarskännande bolagsdisponenter komma, men de kom inte.
I stället kom Alfons Gidlund längs östra dikeskanten, nästan totalt omärklig.
Han skulle senare grunda Gidlunds bokförlag.
Lilla Ylva från Skoghall tumlade ner mot vattnet från västra dikeskanten och fångades in av sina föräldrar.
Hon blev senare anställd just vid Gidlunds förlag.
Båda har senare var för sig sagt att de inte tyckte om det konstgjorda diket.
Vi var alltså fyra, men med undantag av fröken Holm föga iögonenfallande.
Det är möjligt att diket nu har lagts igen.
Dessa dagar i Prästmon hinner jag inte kontrollera allt.
Inne i det riktiga Karlstad stod extrabussarna till Färjestads travbana och kom inte iväg fast de var överfulla.
På en löpsedel i kiosken stod det att Delsbostintan var i stan eller hade dött eller berättade sitt liv just för denna tidning.
Tanter i grupper om tre och tre kom äntligen ut från Ekmans konditori efter att ha suttit där ända sen högmässan.
Människor kan inte umgås tre och tre förrän efter ett ganska långt och harmoniskt liv.
En högerstyrd Rover med extra dimljus på taket ovanför förarplatsen stod helt ouppmärksammad på torget --- i Filipstad skulle den ha haft murar av jollrande skådelystna omkring sig.
Det är egentligen bara bergslagsbor som riktigt bryr sig om bilar.
Karlstadborna bryr sig om personnamn, en karlstadbo säger aldrig en hel mening i sträck utan att lägga in ett karlstadnamn i den : Tengblad, Hybelejen, Löfberg, Leeuw, Eriksson, Runestam, Fröding, Fruntimmers-Qvist.
Subjektsnamn, predikat, objektsnamn.
Kjellin för museet, Borgström för apoteket, Eklund för biskopsgården, Odén för stadshotellet, Eriksson för statyn.
Statyn hette " Karl IX ", ett obegripligt namn som aldrig användes, för ingen i stan visste något om någon Karl IX, men alla visste allt om Christian Eriksson som tillverkat statyn.
Bussarna till travbanan kom äntligen iväg och bara de mänskliga namnen hördes i gatorna.
" Nu har Leeuwen sköte ongen!
" Till och med gatorna hade namn.
I Filipstad finns inga gatunamn.
Man har inte namn på vägen mellan vedboden och postlådan.
Det är egentligen bara bergslagsbor som riktigt bryr sig om vägar, men de sätter inte fantasinamn på dem och de har inga kända personer att prata om och fylla ut språket med.
Bergslagsbor har i stort sett en vettig och begriplig grund men har just därför just ingenting att säga om den.
De tar sig fram över den på cyklar eller skrotfärdiga lättviktare om 98 cc tjurigt och allvarligt som om det gällde livet, och det är just det det gäller också.
Hejdar man en och säger åt honom att det gäller livet blir han sur för att man hejdat honom för självklarheter.
Fröken Holm frågade hur jag kunde veta allt det där, och jag svarade att jag hittade på alltihop, det kvittade, vi var ju i Karlstad och grunden var vettlös.
Här i Prästmon tror vi att nya vägen mot Hammar som det heter är bra och att det är knark på gång i en stadsdel i Köpenhamn och skatteåtal på gång mot en man som gör filmer i Stockholm och en ny president på gång i Amerika.
På onsdagarna gör vi El Belehat efter det här receptet : 1 kilo köttfärs, 7 ägg, skorpmjöl, olja, mjöl, 2 teskedar kummin, salt, peppar, 3 tabletter magnecyl, 5 klyftor vitlök, 1 burk tomater, 1 burk chakchouka.
Vi blandar färsen med salt och peppar, krossad vitlök och krossad magnecyl samt stött kummin.
Vi mjölar en handduk och brer ut färsen på den och plattar ut färsen till en rektangel.
Vi lägger 5 hårdkokta ägg i rad på färsen och rullar ihop den så att den får formen av en stor korv med äggen i mitten ( en humoristisk poäng : man måste skala äggen först ).
Vi bryner rullen i olja runtom och penslar på äggsmet och strör ströbröd och lite salt över medan vi vänder rullen på järnet.
Vissa onsdagar tycker vi att det är svårt att få rullen att hålla ihop i början, men efter en stund är den alltid fast och fin och väl sammanhållen av äggsmeten.
Vi lägger rullen på ett långt fat och låter den steka igenom ordentligt i 225-gradig ugn cirka en halvtimme.
Mot slutet av stektiden lägger vi burktomater och chakchouka runt rullen.
Vi dukar för El Belehat : tallrikar med blå kant och vanligt kokt ris i en stor brun skål utan kantdekor.
Vi ställer fram El Belehat på bordet och skär den i skivor och blir lika glada varje onsdag när ägget i mitten på skivorna sitter snyggt som det ska och skivorna inte ramlar sönder.
Om man är säker på att ingen vid bordet har anlag för hjärtinfarkt kan man utesluta magnecylen i färsen, men vi har läst i Göteborgs-Tidningen att magnecyl motverkar hjärtinfarkt och utesluter den aldrig.
När vi sätter oss säger vi att kombinationen av kummin och vitlök luktar som den ska, att El Belehat är fin.
Egypten kommer oss nära från Menes och Cheops till Nasser, ja under de senaste sex åren ända till Sadat.
Vissa onsdagar ger vi för en stund El Belehat skämtnamnet Tutanchamons grav, med äggpelaren i mitten representerande Tutanchamon, men återgår alltid till den rätta benämningen El Belehat.
Själv kommer jag inte att få vara med om El Belehat de närmaste onsdagarna, jag ska resa till Zürich, men det är skönt att veta att när det blir onsdag kväll så står El Belehat på bordet hos familjen här i Prästmon.
Sabotören del 2 Det blev lördag morgon och sabotörens hustru stod påklädd utanför sabotörens sovrumsdörr och ropade : " Vi ska ju fara till Sankt Gallen nu!
", och de reste.
Hustrun ville ta taxi till stationen men sabotören föreslog buss : det skulle bli billigare och de hade god tid.
De köpte film till sabotörens kamera på stationen, och hustrun gick för sig och köpte ett paket tamponger och en tub med något kemiskt medel, och de gick tillsammans och köpte färdbiljetter.
Det behövdes inga platsreservationer.
På söndag eftermiddag kom de tillbaka från Sankt Gallen, och nu tog de taxi från stationen till bostaden.
Men taxichauffören var inte pratsam.
När han kört alldeles tyst några kvarter började sabotörens hustru fråga ut honom lite försiktigt : om trafiken, om priser på olika varor, om honom själv och hans familj, om krig och minnen.
Han gav några enstaviga och ohörbara svar.
När han stannade utanför porten vände han sig i alla fall mot sabotörens hustru och log en aning.
" Lite trött, ursäkta ", sa han.
Hustrun stod på trottoaren och såg sabotören vänta på växel.
Det tog tid.
Chauffören grävde i börsen, räknade upp småslantar först i sin egen hand och sedan i sabotörens.
" Så!
Då skulle det vara klart då ", sa sabotören och hällde ner slantarna i plånbokens myntficka.
Resan till Sankt Gallen var slut.
" Det var inte som förra gången ", sa sabotörens hustru.
Det de äldre i Komárom bäst minns av sabotörens far är inte hans osympatiska sätt, hans brutala språk eller ens hans frånstötande utseende utan hans överrumplande skjutskicklighet.
Han träffade allt som rörde sig.
Det som stod stilla försmådde han, ja föraktade han.
Från ett toalettfönster på tåget Komárom-Györ sköt han en gång sönder tobakspipan för en bonde som gick och plöjde, men historien har berättats i många olika versioner.
Tydligen har den upplevts som otillfredsställande på något sätt, inte belysande nog eller inte ens sann nog.
Den ändrar sig hela tiden för att bättre passa till sabotörens far och hur han egentligen var.
Felet med historien kan också vara att det är för lätt att skratta åt bonden som miste pipan.
Skrattet tycks befria sabotörens far från egenskaper som Komárom-borna inte vill se honom befriad från i en helt sanningsenlig historia.
Det blev måndag och så fort sabotören kom till sitt tjänsterum ringde vaktmannen från bankreceptionen och meddelade att " Kniven " bett om tid.
" Jag tar emot honom redan klockan ett idag ", sa sabotören.
" Säg honom det om han hör av sig!
Och om han inte hör av sig idag, ge honom tid klockan ett påföljande eftermiddag närhelst det än blir under veckan!
Och låt inte ovänlig!
Var gärna lite informell, låt honom känna sig hemma i huset!
Muntra upp honom!
Låt honom absolut inte tappa modet!
" Men " Kniven " kom inte under måndagen, inte heller under tisdagen, och sabotören satt och provade ut olika möjliga attityder till den italienska kommunismen.
Växa, samarbeta och dö.
Minska, hårdna och stötas ut.
Gå fram demokratiskt och köpas upp.
Stagnera i fasta principer.
Sabotören skrev inte ens ner sina möjliga tankar, han väntade på " Kniven ", på skärpan, modet att stå för egna åsikten och handlingar, viljan, hatet och heligheten.
Gärna något primitivt.
" Inget antecknat ? " sa sabotörens chef.
" Nej ", sa sabotören.
" Jag väntar på en mördare.
Han måste mena någonting.
Jag väntar tills jag får reda på vad det är.
Det kan vara något av intresse.
Bakom våldet finns ofta --- ofta, inte alltid --- något intressant nytt, något som är så nytt att det inte förmått formulera sig och ta sig andra vägar ut än genom gevärspipan.
Min mördare har inte ens organiserat upp ett vettigt vapeninnehav åt sig, han har kniv.
Vi kan ha nytta av att få veta vad han står för.
" " Akta dig, är han så enfaldig som du säger så kanske han hugger direkt och vi får aldrig reda på vad han ville mer än att mörda dig ", sa sabotörens chef.
" Hos mig pratar man innan man gör något annat ", sa sabotören.
Hela veckan gick och sabotören satt och bollade i huvudet med italienska kommunistpartiets alla tänkbara möjligheter och modeller.
" Samma dispositioner för Kniven nästa vecka ", beordrade sabotören i bankreceptionen och gick hem fredag kväll.
Återigen en sysslolös och meningslös lördag-söndag!
Nu är det klart : sabotörens mor levde fortfarande och bodde mycket riktigt kvar i Komárno, i våningen där både hon och sabotören fötts.
Flera dagar flöt ihop, hon vaknade klockan fyra en eftermiddag och mjölken i påsen utanför piskbalkongen var sur, hon förstod att hon var döende och gick ut i trappuppgången för att kalla på hjälp.
Hon tyckte att detta sista, att gå ut ur lägenheten, var det tydligaste tecknet på att hon var döende, tydligare än dagvillan och den sura mjölken.
Hon ropade, först " hallå " och sedan " hjälp ".
Den friska luften i trappan stack henne i näsan, det gjorde nästan ont, hon kunde inte stå där längre, och så gick hon in igen och förstod att det nog inte var så farligt.
Ingen hade ju kommit ut från de andra lägenheterna, hon skulle nog inte dö.
Hade någon kommit ut i trappan och börjat hjälpa henne så hade hon nog dött, fått en massa onödig mat, fått vädrat och städat och tvättat, och slutet hade blivit oåterkalleligt.
Men ingen kom, och ingen skulle komma förrän pojken med mjölken behövde nya pengar.
Två gånger i veckan ställde en pojke två flaskor mjölk och ett stort rundbröd utanför dörren.
Det var en gammal överenskommelse.
Sabotörens mor gav pojken pengar, ibland ganska lite, ibland ganska mycket, och när pengarna var slut knackade pojken på och hämtade tomglasen och mera pengar.
Pojken berättar : " Mitt namn är Ladislav S_
einius.
Min mor är från Bratislava men min far från litauiska sovjetrepubliken.
Jag var åtta år när vi flyttade till Komárno.
Vi bodde då i lägenheten bredvid sabotörens mors, men huset var dåligt och vi flyttade snart till en annan stadsdel.
Jag är egentligen svetsare men arbetar nu som avsynare på en mekanisk industri.
Jag är gift och har tre barn.
Det är riktigt att jag köper mjölk och bröd till sabotörens mor två gånger i veckan och har gjort det alltsedan vi bodde i huset.
Hon verkar ganska ensam och jag vill inte säga till henne att vi flyttat.
Det tar ju inte många minuter att åka ner till huset och lämna varorna.
Jag tror inte hon vet hur mycket pengar hon ger mig, hon verkar virrig och illa berörd när jag knackar på.
Hennes ansikte är vanställt på något sätt och hon talar så underligt och gammaldags att hon knappt gör sig förstådd.
Ibland betalar jag mjölken med egna pengar för att inte behöva störa henne.
Jag trivs i Komárno och tänker försöka få stanna här även om fabriken flyttar över kolvtillverkningen till Bratislava.
Tyvärr har jag inte mer att berätta.
Jag hoppas ni känner er välkommen i vår stad och att ni får en angenäm tid i Komárno.
" Ladislav S_
einius vänder sig om och tillägger : " Jag visste inte att hon var mor till en sabotör.
Jag hoppas att han inte åstadkommit någon stor skada.
" Ladislav S_
einius vänder sig om än en gång och säger : " Ursäkta.
Detta är inte förtal.
Jag vill inte att vår stad ska framstå som en plats där man skvallrar om varann.
Men jag måste få säga hur det ser ut inne hos sabotörens mor eftersom säkert ingen annan än jag vet det.
Hon har ingenting.
Jag har själv en mor i livet.
Min mor har släktfotografier, gamla böcker, små glasfigurer och ömtåliga porslinsskrin på små vingliga bord.
Min mor handarbetar och plockar trådändar ur stolarna och dammsuger själv mattan.
Min mor hör på radio och äter karameller.
Hon har bensår och beklagar sig över sin vacklande hälsa, och hon har minnen.
Hon har många små enkla minnen.
Hon dricker öl ibland och utmålar förtjust hur förfallen hon är som dricker öl.
Hon blir glad över alla teckningar hon får av mina barn och visar dem alla saker hon har.
Men sabotörens mor har ingenting.
Inga små bord, inga dukar, inga saker, inga fotografier.
På en hylla i köket står en halvtömd flaska konjak, det är allt.
Den har stått där lika halvtömd sen jag var pojke och inte visste vad konjak var.
Jag hoppas att ni inte uppfattar det här som kritik.
Vi har fått det bra här.
Jag ville bara påpeka att sabotörens mor tydligen inte brytt sig om att utnyttja den standard som andra gamla damer fått.
Hon har ingenting och gör ingenting.
" Konjaksflaskan hade sabotörens far haft med sig en gång och ställt på hyllan redan innan sabotören föddes.
Han slutade sedan hälsa på sabotörens mor och hämtade aldrig flaskan.
Det blev måndag igen och så fort sabotören kom till sitt tjänsterum fick han ett telegram : " Är i Komárno.
Återkommer med starka motiv.
Kniven.
" Nej, nu var hon döende igen.
Detta gick inte an.
En rad nya dagar flöt ihop och den nya mjölken utanför dörren hade stått och surnat.
Hon tog in mjölkflaskorna och brödet fast hon inte ville ha något, annars kunde ju pojken tro att hon flyttat eller blivit sjuk.
Hon måste hålla sig vaken och se till att mjölken kom in, annars skulle flaskorna stå kvar där orörda när pojken kom med mjölk nästa gång och han skulle kanske knacka på och fråga ut henne.
Det var en snäll pojke, han skulle kanske försöka hjälpa henne med något och bli kvar där medan hon dog, det fick inte ske.
Hon skulle inte ligga på sängen annat än när det var riktigt mörkt ute, hon skulle stå på golvet när det var dagsljus, hon skulle alltid hämta in mjölken och inte låta den surna.
Hon fick inte ligga döende och tappa dagar, pojken kunde ju tillkalla människor och bryta sig in och ta rätt på henne, och hon skulle ligga där med all hjälpen och tappa alla dagarna och dö.
Nej, detta gick inte an.
Hon måste stå.
" Nej, inte var det som förra gången ", sa sabotörens hustru och bläddrade igenom korten från Sankt Gallen.
Det var åtta kort.
På sex av dem var det perfekt konturerade blommor tagna på tre decimeters avstånd.
på det sjunde stod hon själv framför hotellentrén, på det åttonde stod sabotören framför hotellentrén.
De två sista korten var egentligen samma bild fast med personen utbytt, och obegränsat utbytbar.
" Och det var en tråkig taxichaufför vi hade hem från stationen.
Han var ju som vi.
Han sa ju ingenting!
" " Han var trött ", sa sabotören, " det sa han ju själv.
Du verkar också lite trött.
Om du vill kan vi åka till Sankt Gallen en gång till, men då måste du verkligen vila.
" " Jag är alltid fullständigt utvilad.
Det är just det som oroar mig nu.
Om vi är trötta beror det bara på arbetet, och den tröttheten är snabbt reparerad så som vi lever.
Andra blir trötta för att de lever annorlunda än vi.
De dricker sprit, lyssnar på radio, är med i politiken, hälsar på vänner, är med i debatten, flyttar, ljuger, är otrogna eller tycker om varandra på ett annat sätt än vi, ett mycket mera jäkligt sätt!
Jag har ett förslag : vi köper en radio!
" " Radio ? " sa sabotören.
" Radio i Schweiz ? Det kan väl inte vara nånting på schweizisk radio.
Schweiz har den lilla egenheten att det aldrig vill framhäva sig självt dramatiskt.
Det är en egenhet som jag för min del uppskattar, men den gör knappast radiobolagen intressanta.
Det är väl mest musik.
Men naturligtvis kan jag gå ner och köpa en radio om du vill.
" " En bra radio ", sa sabotörens hustru, och sabotören gick ner och köpte en i förhållande till priset alldeles utmärkt radio.
De satte på radion och det var musik.
Sabotören gick in i sitt rum och bytte till pyjamas.
Innan han gick och la sig frågade han hustrun om radioprogrammet var bra och hon svarade att det inte var särskilt bra just då.
Hon satt och tittade på korten med de båda utbytbara personerna framför hotellentrén i Sankt Gallen.
Radion började tala.
Den talade, ställde frågor och gav svar.
Programmet var redan bättre, tyckte sabotörens hustru.
Nu är det klart : jag skulle resa från Komárno över Komárom och Wien till Zürich och supa från resans första minut och till dess att sabotören låg i sitt blod.
Jag skulle åka tåg, full, obetänksam, modig och mordlysten.
Bödeln for till sitt offer.
Det var söndag morgon och svårt med spriten i Komárno men i Komárom stod en halvliter Stolovaya på en buffékärra och den första glömskan satte in just när tåget ryckte igång och försvann med mig.
En otillräcklig glömska, sabotören efterlyste " motiven " från moderns lägenhet.
Var inte faderns gamla kvarlämnade konjaksflaska motiv nog ? Nej.
Men moderns människoskräck och påbörjade döende ? Nej.
En opålitlig glömska.
Fegt satt Zoltán Kodály inne i Galánthas stationshus och skrev noter som sättpotatis i skräck för att Schönberg skulle komma åkande, t.o.m. för att Bartók skulle komma åkande.
Fadern stinsen for förbi i en pust, presenningen över en hög lättbetongplattor fladdrade.
" Fulla skandinav va!
Copenhagen va!
Svenska flicka va!
Skälla USA!
" Györ!
Ungdom, banditer och horkarlar!
Tanter, bett, rynkor!
Regn, kragar, ynkryggar!
Översköljda fält, kokta kaniner, bortskjutna bondpipor, en grund glömska : mördaren stack upp och hämtade ner sina förflugna motiv.
Passport, Hegyeshalom, berusade tullmän och konduktörer med tänger att klippa testiklar och äggledare med.
Våld!
En otillräcklig glömska : " Hur ska vi nu bäst formulera de motiv som får er att så brutalt sticka ner mig ? " sa sabotören.
Felaktigheten!
Det ogenomträngliga buskage av oomtvistliga tankar som växer ut från var och en av dina fingertoppar!
Råttboet av dött avfall som krymper och krymper i din mage!
Nej.
En visselpipa i munnen på en lokalbedövad ynkrygg for förbi, vi var i Österrike.
Stationära hus och nedmonterade bilar, personer var och en med ena foten nedgrävd i marken, träd på rot.
Stilla som blött grus i hinkar och linjaler på ritbord.
Varöver mördaren flög mot sitt offer!
Kniv på räls mot strupen!
Nej, glöm.
Jag går på vägen mellan Motjärnshyttan och Filipstad, så pigg och tidigt uppe.
" Nicht schlafen!
Very soon Südbahnhof Vienna!
" Uniformsmössor, testikeltänger, äggledarsaxar.
Alla lyfte ut sina hjärnor och bar dem i handen ner från tåget för att inte skada dem under nedfallande tak, bara mördaren bar sin hjärna fastklibbad i skallen.
Tak föll.
Wien.
Här bodde Mozart.
Splitter, skyhögt armerat glas, ynkryggar, en fullständigt krossad kiosk.
Alldeles inpå, alldeles plötsligt en skymt av Stephansdomens torn, ett gytter av grå pensionärer som klättrar upp från dårhuset till himlen på varandras axlar och skallar --- " varför denna otillfredsställande jämförelse ", sa sabotören, " visst är kyrkan en döende kraft, men varför då alls uppmärksamma den, och varför denna figurliga beskrivning ? " --- och tuggande grävmaskiner i gropar och schakt runt kyrkan --- " ja men mordet ? Ni kom för att motivera ett mord på mig och sedan utföra det!
" och supandet var otillräckligt, uppmärksamheten för lättväckt.
Spriten skulle lyfta mig med kniven snabbt och rakt mot Zürich och sabotörens strupe.
Nybestigna tåg, tak och tvärrandiga strumpor i rött och blått och vitt, det värsta en kvinna kan ha, och alla la tillbaka sina hjärnor i nyputsade aluminiumskålar uppe på hjässan, och takrasen i Wien dog ute på landet i könet på en ko strax före ett så kallat uppehåll.
Uppehåll på järnvägsspråk betyder att tåget står stilla på en station i väntan på anslutande tåg eller mötande tåg.
Dörrar öppnas och slår igen, fönster dras ner, tystnaden droppar, gnisslar, vandrar, pratar, och det är vindstilla.
Tåget står bortglömt.
Snabba brutala mord blir allt avlägsnare.
Försprånget växer.
Tiden åker straffrundor.
Mördarna börjar lukta.
Först en, sedan flera nya mördare dyker upp på perrongen, så kommer rusningen, en hel perrong av mördare i trängsel, och uppehållet är slut.
Det var uppehåll efter Wien.
Årstid ? Min frus favoritårstid.
Klädsel ? Min favoritklädsel när den var ny.
Sinnestillstånd ? Mitt favorittillstånd när jag var ung.
Plats ? Nåt skitland.
Ressällskap ? Gamla förborgerliga mods med käften över axeln.
" Schwedenkopf.
" " Schnapskopf.
" Testikeltänger och äggledarsaxar i händerna på alla ? Ja.
Okränkbara uppfattningar om allting som buskage kring allas händer ? Ja.
Dött avfall som en hårdnande och krympande klump inne i var och en ? Ja.
Väder ? Droppar på fönstren men antydan till sol ute.
Full ? Nej, kraftigt berusad.
Reselektyr ? Nej.
Är vi nu såpass klara att vi kan börja dricka lite hårdare igen ? Ja.
Ensam ? Fullständigt.
Upptaget ? Vet inte, ynkrygg.
Kodaly på flykt från Schönberg mellan Motjärnshyttan och Filipstad, tanter och horkarlar och ungdom pigga och tidigt uppe, en dag som gjord för långa resor ? Jaså.
Ljus ? Nej.
Dagsljus ? Nej.
" Nicht schlafen!
" Taxi ? Ja.
Taxi ? Ja.
Ville ni ha taxi ? Ja.
Hotell ? Ja.
På klädskåpet låg en tavla med krossat glas, den hade fallit ner från vägen.
Stora tunga testikeltänger och äggledarsaxar ? Ja.
Biljett ? Ja.
Vart ? Zürich.
Taxi ? Ja.
Vart då ? Till SLB, banken.
Beställt tid ? Ja.
Namn ? Kniven.
Vill ni försöka följa med här ? Ja.
Jag kan bära er väska, har ni något emot det ? Nej.
Vill ni kanske vila er lite först ? Nej.
Ja varsågod då!
Och jag står där så gott jag kan och ser sabotören genom tusen dimmor.
Sabotören ser bättre.
Han ser mig tappa kniven i golvet.
Han ser mig famla efter en cigarett.
Han ser mig försöka tända cigaretten.
" Något antecknat ? " sa sabotörens chef.
" Nej ", sa sabotören.
" Jag sysselsätter mig visserligen med italienska kommunistpartiets lämpligast möjliga utvecklingsvägar men inte helt koncentrerat ännu.
Min brutale mördare har inte kommit till tals ännu och jag är fortfarande mest intresserad av vad han kan ge.
Han var visserligen här idag men han var så berusad att jag tvingades köra iväg honom, han kunde inte prata och ännu mindre lyfta en kniv.
Tydligen hade han kommit med tåg någonstans ifrån, troligen från Tjeckoslovakien.
Naturligtvis kräver jag inte att han ska vara fullständigt nykter, men han bör åtminstone vara kommunicerbar.
Vi har knappast någon nytta av attityderna hos människor som inte är kapabla att lyfta en cigarett till munnen.
" " Om din bedömning är att ett gammalt okänt fyllo med kniv är viktigare än Berlinguer och alla hans sluga medarbetare så får jag naturligtvis böja mig för det ", sa sabotörens chef, " men något bör kanske figureras upp kring italienarna innan de stänger gränsen för oss.
" I lägenheten satt sabotörens hustru och hörde på radion.
Hon hade dragit upp fötterna i soffan och knutit händerna kring knäna, sabotören såg hennes trosor genom strumpbyxorna och frågade genast om det var något särskilt bra på radion.
" Inte just nu ", sa hustrun, " men igår var det ett program om den franske härföraren de Gaulle och nyss var det ett svenskt författarförbund som protesterade mot vissa åsiktsfrihetsinskränkningar i Västtyskland.
" " Det är oklokt av västtyskarna att använda åsiktsfrihetsbegränsningar som vapen ", sa sabotören.
" På svenska lät kritiken mycket hårdare!
Kanske för att det är ett språk som jag har talat så länge.
Det var riktigt intressant!
Har du ätit ? Jag åt på banken.
Men nog är det synd att de ska spela så mycket musik på radion.
Det viktiga ... ja det viktiga händer väl ändå inte i musiken!
" Sabotörens hustru rodnade.
" Program om de Gaulle och svenska författare kan knappast heller anses viktiga ", sa sabotören, " men schweizarna har en benägenhet att se sådana små kuriositeter som sin nutidshistoria, och det är ju bra.
" Jag sov först tungt och sedan oroligt hela den dagen och kvällen.
Under natten kom jag till insikt om vad jag måste göra, och när sabotören kom ner på morgonen stod jag utanför hans port.
" Jag vill be om ursäkt för det som hände igår ", sa jag.
" Ja, käre vän, naturligtvis!
" sa sabotören.
" Det hände ju förresten ingenting, snarast var det väl just det att ingenting hände som var beklagligt.
Ni är välkommen tillbaka när ni har samlat er lite och återvunnit er kondition.
Och tack för telegrammet!
Er antydan om 'starka motiv' ökade mitt intresse ytterligare!
" Och sabotören log och gick nedåt gatan, ner i en ström, en snårskog, en mässa, ett kaos, en schlager, ett europamästerskap, en blåsorkester, en klinik, en avstigmatiserad messias av föremål och spermaanhopningar, sabotörens verkliga men oreglerade avkomma och avkommas avkomma : martiniskyltar, cigarett- och sanitetsreklam, schizofrena drömfönster och manisk morgontrafik.
En stor kringflytande rök och en massiv grund utan en enda naturlig sten, tygpaket på fötter och konserver på hjul, stora kistor hängande i krokig arm i elnätet och Barbies och Kens hängande i små stroppar under kistlocket, ett ghetto råttor under varje fot och vuxna damer och herrar med testikeltänger och äggledarsaxar, styrande sina karaktärer och viljor på tydlig, lätt schweizaccentuerad tyska.
" Jag vill be om ursäkt för det som hände igår ", sa jag och avbröt en herre och en dam.
" Å!
" skrattade damen och återtog testikeltången och äggledarsaxen, mannen bugade lätt, de klara replikerna började arbeta igen och Zürich tog dam och herre med sig och bar bort dem.
Jag är mycket lång, måste väja för allt som hänger ner i Mellaneuropa.
Förryckta kroppar och små ben åt alla håll under skosulorna gjorde det svårt att gå.
Sabotören satt och ögnade i världspressen.
I en del tidningar stod det att den italienska kommunismen kunde stagnera och bli ett isolerat sovjetiskt lydparti, men att den likaväl kunde expandera ut över sina principer och bli ett samarbetsvilligt koalitionsparti.
I andra tidningar stod det att den italienska kommunismen kunde mista sin kontur och bli ett allmänt pragmatiskt folkparti med egen eller delad majoritet, men att den likaväl kunde bli ett dogmatiskt revolutionärt klassparti med utomparlamentariska aktioner på arbetsplatserna och orosanstiftan inom parlamentet.
Sabotören fann världspressen torftig.
Han fruktade att italienarna själva var mera fantasifulla än världspressen.
Den italienska kommunismen kunde komma att bäras upp av alldeles oväntade personer, och det oväntade var sabotörens värsta hot och plåga här i livet.
Hustrun började oroa honom.
Hon satt konstigt med benen och uttalade sig så att hon rodnade.
Radion och Sankt Gallenresorna oroade eller stimulerade henne på något sätt, och ur oro och stimulans kan oväntade reaktioner uppkomma.
Ville hon någonting som hon inte själv kunde precisera ? Och vad ville Kniven egentligen ? Kunde han precisera vad han ville ? Vad ville de italienska kommunisterna ? De kunde vara eller rekrytera helt oväntade personer.
Sabotören fann att han nått en punkt i sitt arbete där han direktkonfronterades med personer.
Och hos personer tycks sällan allt vara riktigt väntat.
Sabotören antecknade ingenting.
( Biktstolen i Ravenna, 1 ) --- Padre ? Ni hör mej ? --- Jag hör dej min son.
--- Padre, nästa ögonblick kommer att vara tomt.
Jag har skrivit den sista siffran.
Leve kommunismen för de levande!
Men för mej börjar en skålformad tom evighet.
--- Sjuk ? Eller självmordsplaner ? --- Ingendera.
Det blir bara alldeles tomt, som i en tom skål.
Men jag har tagit på mej jobb hemma, lovat städa, jag behöver en gud!
--- Det gör vi alla.
--- En städgud!
Två gäster från bulgariska partiet ska bo hos oss, jag måste städa barnkammaren, ta undan, dammsuga om dom ska komma och ligga där, sätta in långa sängar, hänga upp vita handdukar.
Jag tror på en städande gud, han som bara städar och städar efter mej när jag går in i den tomma skålen.
Finns det någon ledig städgud här i Ravenna ? --- Är du inte gift ? --- Det är ett annat problem.
Jag kan ju inte älska min fru när jag nu ska gå bort.
Jag är likgiltig och försvinner därmed skonsamt.
Men jag skulle ju städa åt bulgarerna.
Har jag bara städat så kan dom sitta där och äta frukost och komma hem efter mötena och jag är i skålen och min fru talar om för dom att det var jag som städade ur barnkammaren och ordnade för dom.
Bulgarerna kommer att tacka och berömma och varje morgon säger dom att dom har sovit så gott.
Men jag vill inte städa!
Det är så besvärligt och jag åker ner i den tomma skålen redan nu!
Gör städguden mitt jobb då ? Det är bara det jag vill veta.
--- Du ska älska din hustru så städar hon säkert gärna.
--- Nej.
Henne lämnar jag skonsamt.
Fullständigt likgiltig!
Partiet lämnar jag också hedersamt.
Arbetet lämnade jag också hedersamt redan när jag blev för tung, jag var jockey.
--- Fantino ? Hästryttare ? --- Ja.
Jag red in miljoner åt den jävla ägaren och miljarder åt dom jävla svinen som spelade på mej.
Hedersamt!
Men jag blev för tung och politiken tog över.
Det vill säga, egentligen blev jag kär i Paola Franchetta Uberti.
--- En mycket skicklig kvinna, men hård kommunist.
--- Ja.
Ärlig, öppen, frank.
Klar och saklig i moralfrågor, skäms inte och försätter sej aldrig i situationer som hon behöver skämmas för heller.
Just detta lockade mej, en bakslug och överbetald jockey.
Och så ville jag förstås ligga med henne.
--- Du ska älska din hustru.
--- Jag kunde inte smussla med Paola, hon tål inte smussel.
I stället gjorde jag så här.
Jag sa : " Nu är det klart.
Nu går det nog bra igen.
Nu ska det ordna upp sej.
Jag tror vi har kommit över det!
" " Det ? " sa Paola, " vilket det, vadå ? " Och jag sa : " Jag har erkänt det för min fru och pratat ut med henne om det.
Jag tror hon förstod och nu går det nog bra igen!
" " Vadå ? " sa Paola, " vad är det du har erkänt ? " " Kärleken till dej ", sa jag, " jag kände att jag inte kunde hålla inne med det längre.
Men nu är det klart.
Jag tror jag kommer över det.
" Så där höll vi på.
Naturligtvis blev Paola intresserad av mej.
--- En fy så avancerad metod.
Synnerligen rå.
Hade du över huvud taget pratat med din fru ? --- Naturligtvis inte.
En jockey måste vara psykolog, inte för hästens skull men för spelarnas.
Ingen kvinna, inte ens Paola Uberti, går omärkt från bekännelser som mina.
Hör padre!
Hon visste inget om den bekända kärleken --- var hon alltså okänslig, osensibel ? Hon hade varit den oroande och farliga tredje i en äktenskaplig uppgörelse --- var hon alltså ett hot, en makt ? Hon hade varit älskad i hemlighet --- var hon alltså tilldragande, intressant, gåtfull ? Inte ens Paola Franchetta Uberti med sitt klara förstånd och sin sakliga moral undgår att ställa sej såna frågor, padre.
Hon blev oroad och intresserad.
Okänslig och osensibel ville hon ju inte vara, ond och skyldig ville hon heller inte vara men hade ju redan blivit sådan av situationen, tilldragande och intressant ville hon som andra kvinnor vara.
Dessutom gynnades min sak av den bild av henne som allmänheten skapat och som ni nyss återgav, padre : en mycket skicklig kvinna, men hård kommunist.
Mina lögner, allmänhetens stereotypa bild och alla dom korsande viljorna inom henne skapade en fruktbar förvirring.
Hon blev en sensation i några medborgares liv, märkte hon, och öppen och hederlig kunde hon ju inte längre vara --- hon kunde ju inte röra sig utan att såra och skada och glänsa och glittra och oroa!
--- Ursäkta, min son, men jag tror du bör gå hem och städa barnkammaren för dina gäster och ta dej an din fru.
Paola Uberti har redan fått sin plats i din bikt.
--- Psykopaten inom henne slog till!
Hon började le genom tårar och sånt!
Hon, avdramatiseringens mästarinna, blev den stora lidelsefulla karaktären i ett unikt drama!
Naturligtvis var handlingen i dramat ytterst banal, jag ids inte berätta den.
Men Paola Uberti, en av den västliga kommunismens hårdaste strateger, försjönk i mina känslor för henne, eller i dom känslor jag bekänt, och hon besvarade känslorna så långt hennes natur tillät.
Alltså : hon kysste mej och sprang därifrån men kontaktade mej naturligtvis så snart hon hann, det var från en telefonkiosk på Piazza Garibaldi, och --- som det brukar heta --- vi rymde.
--- Har du nu inte kommit ganska långt från ditt första problem, städningen och den skålformade evigheten ? Det finns ingen gud som bara städar.
--- Jag hade redan fetmat och slutat som jockey men Paola höll kvar hela partiarbetet.
Vi bodde i Udine, en stad som jag nu knappt minns.
Efterhand återfick Paola sitt klara och sakliga intellekt, sensationen kring mej försvann.
Gifta oss hann vi aldrig, och legat med varann hade vi gjort redan i samband med rymningen hemifrån.
Padre, vi separerade!
" Det är bara fånigt med dej ", sa Paola till mej, " du ser inte ut som en avsutten ryttare ens, du ser bara ut som om du gått och spatserat jämt!
" Det sa hon.
Padre, vet ni vad hon sa mer!
Hon sa : " Jag vill ha ett ärligt liv och rejäla saker omkring mej och jag tycker att det är lika så gott att jag säger som det är även om du blir lite stött just nu.
Det var bara konstigt och fånigt alltihop emellan oss!
" Padre, vet ni vad jag svarade!
" Du anar inte hur patetisk du är nu, Paola lilla ", sa jag.
Den natten fick jag bo på hotell i Udine.
Nästa morgon sa Paola i stort sett samma sak igen och då blev det så att jag fick flytta för gott.
" Älskade Paola, du är en liten patetisk figur i allt detta ", sa jag och tog väskan.
Jag flyttade hem hit igen och det gjorde Paola också så småningom.
Vi träffas ibland på partiexpeditionen och hon talar om hur hon har det.
Hon har det bra.
--- Du bör magra och bli ryttare igen, få ett arbete.
Du bör älska din fru och ta dej an dina gäster, ordna till barnkammaren.
Som alla kommunister är du en förrädisk lögnare, men oskicklig, alldeles för vek och lite löjlig.
Var som folk och gör rätt för dej, det är ingen synd att sitta på en hästrygg eller köra sten till ett bygge mot betalning.
Ägna din högsta kärlek åt jungfru Maria och inte åt Paola Franchetta Uberti, Guds Moder är dej trofast hur lågt ditt sinne än är.
Städa i samvetet och i barnkammaren bör du själv göra, Kyrkan har ingen städgud till hands.
Kom sedan igen, men ta inte upp din biktfaders tid med fantasier och skryt.
Förmodligen är du också en dålig kommunist och partiarbetare, men det får du ta upp med partiledningen.
Jag älskar dej, min son!
Kyrkan älskar dej!
Du tronar i Guds hand!
--- Jag kan inte gå hem och städa barnkammaren nu, padre.
Säger någon åt mej att gå hem och städa så sjunker jag ner i den tomma skålen och kommer aldrig tillbaka.
Rida igen!
Hästen skulle inte märka någon ryttare.
Äta igen!
Älska igen!
Gå på möten igen!
Ingen skulle märka mej.
Prata igen!
Ingen skulle höra.
Om bulgarerna kommer så sitter dom hemma hos mej och diskuterar med mej och dom märker ingenting av mej förrän jag blir alldeles tyst.
Jag är i skålen.
Min fru säger att jag städat och gjort i ordning i barnkammaren åt dom, och dom tackar och berömmer mej.
Men jag kan inte städa, padre, hjälp mej, redan mitt nästa ögonblick kommer att vara tomt, jag glider ner i skålen.
Skit i kyrkan och hjälp mej!
--- Du är en lat och uppblåst nolla, men allt mänskligt tronar i Guds hand!
--- En gång i Moskva höll jag på att bli hjälpt.
Vi var en delegation som studera Mossovjet för att se vad som kunde vara tillämpbart här i Ravenna.
Unga ryskor är inte alls ängsliga.
Ryskan koketterar offentligt, svänger med väskan, vill prata, är klädd som italienskorna var under den finaste tiden.
En hel åttavånings husvägg fullproppad med fönster öppnade sej för oss och tog kontakt med oss på andra sidan gården, ett helt studentskehem eller annat statligt flickinternat.
Dom vinkade och ropade.
Vi stod där i våra hotellfönster och kunde inte språket, vi bara vinkade.
Då gjorde ryskorna plakat som dom hängde ut från alla fönstren alla åtta våningarna upp.
På plakaten hade dom textat telefonnummer och alla sina ryska flicknamn.
Är det inte fruktansvärt, padre ? Så fina moskvaflickor!
Dom kunde ha hjälpt mej, men i stället var jag hemma strax efteråt och talade detta meningslösa språk med min fru och dom bindgalna jävlarna i barnkammaren.
Jag som ridit in miljarder åt hästägare och spelare och hela tiden så skickligt dolt min rätta övertygelse, jag som gått med i partiet i hemlighet och totalt förvirrat en så strong kvinna som Paola Franchetta Uberti, jag som i alla år dolt allt i mej och allt omkring mej så att inte fan sett röken av mej, jag som till och med går och biktar mej som en liten småborgare som snott 50 lire ur ungarnas spargris, jag --- jag skulle inte få bli hjälpt!
--- Du är lika billig och dum som du är högfärdig och virrig, min son.
--- Har padre en kuk ? --- Ja, men jag blir inte galen av den.
--- Ta rätt på mej.
Jag åker ner i skålen och försvinner in i tomma evigheten.
Jag kan inte städa åt bulgarerna.
Partiet får ge dom annat nattkvarter.
Jag har skrivit min sista siffra.
Jag kommer att leva på botten av en tom blank skål.
Allt är klart bakåt, jag har min vana trogen varit hederligheten själv och gjort allt för att skona familjen och partiet när jag nu försvinner, men städar gör jag inte!
Jag går inte hem och städar barnkammaren, kan ni inte snart försöka fatta det, padre!
Ge mej en städgud nånstans ifrån i kyrkan!
Jag är så ångestfylld!
--- En pultrons ångest.
--- Skålen är värren än döden, och barnkammaren ser ut som ett slagfält!
Ska jag behöva lida och lida så här!
--- Du ska inte prata om att lida, fantino.
Du är en skam till och med för kommunismen.
Du ska gå nu, och du ska göra vad vanligt anständigt folk i alla tider fått göra, städa, hedra din nästa, allt!
Gå hem och städa och var som folk och sitt inte här och ta upp tid!
Du mal sönder min hjärna med dessa meningslösa fjantigheter, det är ju --- det är ju ingenting!
Du är ingenting!
--- Så.
Nu har padre spelat bort sin vinst.
Det är riktigt att jag ljög, skröt, hycklade och så vidare.
Inte ett ord var sant i den bikten.
Och padre genomskådade det mesta och menade att under alla brister fanns det heligt mänskliga som tronar i Guds hand.
Men padre genomskådade inte att även själva genomskådandet följer givna odds.
Padre satsade en helig slant på mej och trodde sej se slanten förlorad och ryttaren på sista plats i loppet.
En förutberäknad besvikelse.
Men sanningen, padre, sanningen är att jag aldrig red det här loppet, och för övrigt har jag aldrig ridit.
Jag hoppas att vi nu verkligen skiljs som ovänner.
Adjö, fårfitta.
--- Adjö min son.
--- Nej förresten!
Du din lille godtrogna franciscanertomte ska minsann få spikas opp i dej själv, i citaten.
Jag citerar : " Du är en skam till och med för kommunismen.
" Det sa du.
Du trodde att jag är så dum att jag går omkring och är en skam för mitt eget parti!
--- Du är en skam för vad som helst i hela skapelsen.
--- Pfui!
Vet du vad du sa mer ? " Förmodligen är du också en dålig kommunist och partiarbetare, men det får du ta upp med partiledningen.
" Det sa du.
Där fick jag dej att undslippa dej en artighet mot partiet, eller en franciscansk troskyldighet, skulle en " dålig " partiarbetare kunna få dej dithän ? Och du sa så här : " Som alla kommunister är du en förrädisk lögnare, men oskicklig, alldeles för vek och lite löjlig!
" Det du!
Du såg inte verkligheten, skickligheten, styrkan och allvaret bakom den oskickliga lögnen --- jag var mer förrädisk än du kunde tro!
Sluta leta efter mänskliga brister att förlåta --- gå ut och ta verkligheten åtminstone ungefär som den är så behöver vi inte sitta i biktstolarna och bedra och förråda och förlåta varann!
Hör du ? Fattar du ? Säg nåt!
Äsch fan, han har gått.
Kompis, kom tillbaka nu när vi äntligen kan börja prata med varann!
Kompis!
Fan, borta.
" Snart glömmer jag till och med hur din handstil såg ut ", sa sabotörens chef, " varför blev just italienarna så svåra för dig ? Du är väl inte rädd för den där gamla fyllkajan med kniven ? Och han är väl inte italienare ? Glöm honom, låt vakterna köra iväg honom, skriv och fixa något åt italienarna.
Vi har folk där som ska diskutera sig in med dina ideer, bra folk som kan pluralisera vilken inre diskussion som helst om de bara får ideer nog, eller skapa tydliga och lättattackerade fronter om du hellre vill det.
Ät!
Vi tar en arbetslunch med whisky och tungt vin!
Välj restaurang!
Få igång fantasin igen!
" De for till Chez Êtienne på Dreiglockenstrasse, den enda restaurang sabotören hört talas om.
Här brukade alltså hustrun sitta med den skandinaviske gästen, penningkuriren.
Lokalen var det mest orationella sabotören sett.
Små rödmålade grindar, stugtak och hästräcken, massor av svaga lampor och oanvändbara prydnadsföremål, mystik och krångel, höga hattar och uniformsmössor av papp i taket, mynt och glasfiskar i en fontän, supråd målade i frakturstil, människor med okvalificerade beteenden, skämtsamma vinglas på bockfot av trä, gemyt och elände.
Över serveringsdisken hängde två tavlor : flicka sittande på ett Chesterfieldpaket och Kristi omskärelse från Pachers altarskåp i S :t Wolfgang.
Sabotörens chef befallde och sabotören åt mat och drack ur olika glas.
" Så!
Säg nu vad du har kommit fram till om italienarna, det stannar ju bara oss emellan än så länge ", sa sabotörens chef.
" Partiet kan nog växa och få en relativt bred folklig förankring om det hävdar sitt oberoende av Sovjetunionen och samarbetar solidariskt med nuvarande förvaltning och naturligtvis inte bryter viktiga kontakter västerut ", sa sabotören.
" Herre gud i himlens höjd, vad i helvete!
Det där vet ju varenda människa!
Du sitter och tänker vecka efter vecka och kommer fram till det som min trettonårige son lär sig i skolan!
Du bankpolitikens dristige Vilhelm Tell, där sköt du träff på en hel äppelkällare!
Har du sett livslevande italienare nån gång!
Dom är krångligare till och med i armbågen än det du sa!
Tror du Berlinguer är skivpratare i skvalradion ? " Sabotören kom plötsligt på att hans mor förmodligen levde, men han visste ju också att han druckit en del alkohol.
Sabotören såg Donau.
Inte Donau i Wien, inte i Budapest.
Sabotören såg ett barns ojämförbara Donau och hörde moderns gamla besynnerliga språk.
Fallskärmsförrådet : ett litet fånigt illdåd, men elegant genomfört, och det låg dock i Sovjet.
Han var 20 år och sprang västerut längs sjön.
Han var 40 år och flyttade in i lägenheten med hustrun.
Flickan på Chesterfieldpaketet ovanför serveringsdisken hade strumpbyxor liksom hustrun under de senaste oroande dagarna.
Han var 55 år och satt förolämpad på restaurang.
Det var allt, och han såg fortfarande Donau.
Det sitter två duvor på taket, hörde han modern säga.
Hon hade en tveksam röst och ett språk äldre än de äldstas i Komárno.
Komárno!
Hon hade en liten ful lägenhet.
Hon var mycket snäll, men mycket tveksam.
Hon hade en ansiktsskada.
Hon var inget arbete för honom, hon var meningslös.
" Det sitter två duvor på taket.
" Han var 55 år och satt förolämpad av sin chef på en oförnuftig restaurang, hans mor kom för honom, men han var ju också både förolämpad och något alkoholpåverkad.
" Du blev tyst ", sa chefen.
" Man skulle kanske kunna säga att det kanske inte är så enkelt som jag framställde det nyss, men man skulle kanske också kunna säga att jag egentligen inte hann mer än börja, och att jag naturligtvis måste ha hunnit längre i mina egna analyser än vad som framgick av det lilla jag hann säga ", sa sabotören.
" Och med detta sa du inte ett förbannat dugg mer!
" sa sabotörens chef.
" Jag tror att det behövs en viss tid innan jag hunnit utveckla mina tankegångar och uppställa tillräckligt många tankealternativ, och italienska tankealternativ är ofta svåra att precisera, särskilt om man ofta blir avbruten och inte får den tid på sig som man behöver ", sa sabotören.
" Tiden är slut ", sa chefen, " du måste ha hittat någon väg till undergången för den italienska kommunismen!
" " Man skulle kanske kunna säga att det inte självklart är lämpligast att den går under så tvärt.
Den kunde kanske tillvaratas som gisslan inom den västliga formella demokratin, för att nu välja en idé bland många ", sa sabotören.
" Välj en annan ", sa sabotörens chef, " den du valde går ut i etern och är lika bekant där som samlevnadsfrågorna och miljödebatten, du kan hämta ner dina resonemang direkt på en vanlig transistorradio så slipper du producera dem själv.
Lunchen är slut, tiden är slut, företaget bjuder, men företaget bjuder inte hur länge som helst, du ska fixa opinioner och hitta på nya, du ska inte sitta och imitera den italienska skvalradion och min trettonårige sons läroböcker, du ska skapa!
Världsekonomin till gagn och oss till nytta!
" " Man skulle kanske kunna säga att man kanske borde kunna arbeta med personer mera efter personernas egna förutsättningar.
Man kan säga att jag faktiskt inte har varit särskilt lat.
Men man kan också säga att jag just nu föredrar att priotera min mördares synpunkter och starka motiv framför de italienska pajkastarna och cykelakrobaterna!
Det kan man mycket väl säga!
Min uppgiftslämnare kan, innan han höjer kniven och slutar prata, ge oss nya och oväntade uppgifter inför vilka våra terminologier ter sig som våra gamla mödrars meningslöst antikvariska prat om duvor på taket och mjölkflaskor i trappuppgången!
Man kan kanske mycket väl säga att mitt huvudsakliga intresse just nu är min mördare!
" " Man kan också säga att du misslyckas i ditt arbete ", sa sabotörens chef, " att du inte hittat något användbart att sprida ut om den italienska kommunismen och att du uppehåller ett tjänsterum med att sitta och vara rädd för en full gubbe som i fyllan och villan råkat visa dig en kniv.
Man kan rentav säga, och jag säger det också, att om du inte låter vaktkontoret ta hand om gubben och ägnar dig åt italienarnas kommunism med den sakkunskap och fantasi som våra italienska medarbetare kräver så kommer du att bli avskedad och får leva på din hustrus nålpengar!
Du har fått din mat och sprit av oss och du har låtit Italien klappa ihop administrativt och ekonomiskt under tiden, du har spelat dem deras kommunism i händerna och suttit här och vilat arslet!
" " Jag har nog faktiskt inte eftersträvat någon mat och sprit!
" sa sabotören, och moderns röst sa tveksamt och lamt att det satt två duvor på taket och att sabotörens far lämnat henne 1921.
Sabotören såg Donau, en förgråten och förbannad Donau som genom ett dumt barns ögon.
" Tur för dig ", sa sabotörens chef, " eftersom det kan bli slut på vällevnaden om du mister oss.
Formulera eller gå!
" " Arbetet ", sa sabotören, " arbetet vill jag nog gärna behålla!
" Sedan gick han.
( Biktstolen i Ravenna, 2 ) --- Padre, hör ni mej ? --- Jag hör dej min son.
--- Bra!
Denna pratstund kommer att höra till mitt livs mest övertygande.
Jag vill bekänna min kärlek till två kvinnor, av vilka ingen är min hustru.
Den första är Paola Franchetta Uberti.
--- En mycket skicklig kvinna, men hård kommunist.
--- Ja.
Klar och saklig, ärlig, öppen, snabb och direkt.
Förmodligen Ravennas bäst utrustade människa.
Dessutom en viktig del av den politiska makten i Ravenna.
Den andra är Stefania Buotti.
--- Okänd.
--- Just precis.
Hon är gift med " il fantino ", prisryttaren Buotti, stalinisten, en av våra slugaste krafter.
I Italien finns inget utom katterna och Stefania Buotti till av en slump.
Padre, träffar ni Ravennas expert på hur man regummerar, bottnar om eller vulkaniserar skor så träffar ni honom just när ni behöver regummera, bottna om eller vulkanisera era skor.
Han står framför er i gathörnet just när era skor är dåliga.
Men Stefania och katterna finns här bara av en slump, katterna ihjälkörda eller skadade i dikena och Stefania syssloslös i Buottis hus som om alla sysslor var för storslagna för henne.
--- Ja ? --- Jag vill också nämna havet.
Det som aldrig upphörde att förundra och fascinera den tyske diktaren J.W. von Goethe var havet.
Förmodligen var han kristlig demokrat och inte klok ens i fötterna.
Det som aldrig upphör att förundra och på sitt sätt fascinera oss kommunister är det liv vi lever, vill leva eller tvingas leva.
Det är hemskt olika.
Förmodligen tyckte Goethe helt enkelt att havet var sej likt.
Att Nordsjön och Medelhavet var varandra lika, och att likheten stillade hans sinne.
Goethe och alla hans hav är storslagna.
Men här på land är alla varandra olika och inte alltid storslagna.
--- Ja ? --- Efter Tischbein har ingen människa brytt sej om att Goethe förundrades och fascinerades av havet.
I stället får alla människor bry sej om att vi förundras och på vårt sätt fascineras av dem själva.
Jag älskar Stefania i Buottis hus för att jag skulle kunna hjälpa henne, och jag älskar Paola Franchetta Uberti för att hon skulle kunna hjälpa oss alla.
--- Det finns en oärlighet i det du bekänner.
Man älskar inte hierarkiskt.
Man älskar inte positioner i ett schema.
Man älskar individer.
Ögon, handrörelser, röst, vanor och egenheter.
--- Fel.
Som präst idylliserar ni " det vanliga livet ".
Man bör älska positioner i ett schema, och när det kommer till kritan är det just vad man gör också.
" Det vanliga livet " är ingen slump.
Katterna och Stefania Buotti tycks finnas till bara av en slump, men därigenom får även dom en position i ett schema.
Livet är inget kaos som bara Gud som håller allt i sin hand begriper, tvärtom är det fullt begripligt för människor och det finns ingen guds hand.
Livet är positioner i ett schema och det begriper människor också.
Dessutom kan dom förändra positionerna.
--- Nå.
Kyrkan är knappast din rätta plats, min son.
Du verkar varken ha aktning för eller behov av Kyrkan.
--- Det har ni fullständigt rätt i, padre.
--- Den förbjudna kärlek du " bekänner ", kärleken till Paola Uberti och prisryttarens fru, verkar du ju närmast vara stolt över.
--- Naturligtvis.
Båda bör älskas.
--- Och kritiken av Goethe anser du dej förmodligen ha all heder av.
--- Självklart.
Han är ju bara en tom och högfärdig västtysk galenpanna, inte ens klok i fötterna som Aldo Moro.
--- Och din teori om människornas olika positioner i ett schema, teorin om positionerna som kan förändras av människorna själva ända ner till den skenbara slumpens avkomma --- om jag fattade dej rätt --- ja, den teorin tycks du ju till och med anse vara överlägsen Kyrkans.
--- Ja det är den ju.
Och den är inte ens en teori, den är helt enkelt en riktig beskrivning.
--- Du tycks ju inte ens tro på Guds hand bakom skeendena.
--- Nej inte ens som symbol, inte ens som poetiskt nonsens, Guds hand är numera knappast ens skitprat i ängsliga småborgarfamiljer.
--- Varför biktar du dej då ? --- Jag biktar mej inte.
Jag har inte en enda hemlig lust eller en enda lönnlig tanke att skämmas för.
--- Varför är du här då ? --- Padre, vi vill bara tala om hur vi ser det.
Ravennakommunister är inte förbannade på nånting utom meningslöst käbbel.
Jag tyckte ni kunde få veta hur vi ser det så att ni kan komma med på ett hörn.
Inte bryr vi oss om att ni klär ut er i gamla konstiga kläder och sitter här inne och pratar om nåd och absolution hit och dit, det behöver inte vara nåt fel på er för det.
Trodde ni det, padre ? Var ni rädd för en utskällning ? Snälla padre, låt ingen självkritik förlama er och förvirra er, ta det lugnt och kom med!
--- Lämna biktstolen!
Gå!
--- Javisst.
Vi kan väl gå ut och prata.
Det finns mycket att prata om som inte är meningslöst.
--- Detta är en förolämpning!
--- Inte.
Vi förolämpar ingen.
Vad skulle det vara bra för ? Inget vettigt kommer ut av förolämpningar.
--- Nå.
Gå min son, och låt dej inte förblindas av ditt högmod.
--- Varken av det eller något annat.
Vi ses!
Sabotören lämnade Chez Êtienne på Dreiglockenstrasse och gick direkt hem.
Det var första gången han inte fullgjorde sin åtta timmars arbetsdag.
Under alla perioder han arbetat från och med fallskärmssabotaget i Sovjetunionen 1941 hade han ansett åttatimmarsplikten vara okränkbar.
Nu kränkte han den och var inte ens riktigt nykter.
Nyckeln till lägenheten föreföll honom på något sätt främmande.
Dessutom var dörren redan öppnad.
Den stod på glänt, och inifrån hördes radions kallt förföriska röst.
Klockan var bara tre och ändå var hustrun redan hemma.
Hon satt som närmast föregående dagar med uppdragna ben och med trosorna synliga genom strumpbyxorna och hörde på radion.
Det var ett program om den nya naturahushållningen i Kambodja.
" Kommer du!
" utbrast sabotörens hustru.
" Så egendomligt!
Just idag när jag gått hem tidigare!
Jag gick hem tidigare för jag ville absolut höra det här programmet.
Det är om hur otroligt det är i Kambodja!
" Naturligtvis rodnade hon.
" Jag har fått besvär med den italienska kommunismen.
Det här kan bli en allvarlig sak i vårt liv.
Man skulle kunna säga --- och jag säger det också --- att jag står inför en självförtroendekris ", sa sabotören.
" Den italienska kommunismen ? " sa hustrun.
" Sysslar du med sånt ? " " Ja ", sa sabotören.
" Jag begriper den inte.
Och det har föranlett kritik från bankledningen.
Och jag har druckit sprit.
Det var ytterst obehagligt.
" " Du ? Skulle du ha druckit sprit ? " sa hustrun, och sabotören såg trosorna innanför strumpbyxorna och blev fruktansvärt trött.
" Det verkar som om vårt liv håller på att förändras ", sa han, " mot vår vilja.
Åtminstone mot min vilja.
" " Förändras ", sa hon, hustrun, " förändras --- ja varför skulle ingenting förändras ? Allt förändras väl, gör det inte ? Har du hört om Kambodja ? Och ingen av dom vi känner här har det numera precis som dom hade det när vi började här, bara vi har det som då.
Vi kan väl också börja ha det lite annorlunda!
" Hustrun rodnade men tog inte ner benen från soffan.
" Förresten har jag inte ätit ", sa hon.
" Nu föreslår jag att vi går ut och äter tillsammans.
Jag vet ett ställe på Dreiglockenstrasse som jag har varit på med han som kommer från min pappas företag.
Det heter Chez Êtienne!
" Radion slog fast att exemplet Kambodja ännu var för unikt för att kunna förstås fullt ut.
Sabotören gick in i sitt rum.
Han ställde sig vid fönstret.
Han öppnade fönstret och böjde sig ut över Zürich.
Han såg Zürich.
Här av alla platser på jorden började världens uppbrott, slaget om framtiden.
En vulkan reste sig framför sabotören, den kom ur förstäderna eller ur gatan nedanför honom.
Han måste tillgripa allt förnuft, all viljestyrka och allt tålamod han hade kvar för att få vulkanen att sluta sig igen och sjunka ner i sitt ursprung.
När vulkanen var jämnad med marken somnade sabotören påklädd på sin säng och visste inte mera vad hustrun tog sig för den dagen.
Nästa morgon stod jag utanför sabotörens port.
" Kniven!
" utbrast han.
" Kniven!
Ni behöver inte komma till mitt tjänsterum!
Säg nu vad ni har att säga!
Vi struntar i alla formaliteter med tidsbeställning och bankvakt, jag står till er disposition nu!
Jag vill veta!
Jag ber er!
Gör det nu!
Säg det nu!
" Jag slöt skyltfönstren inom sig själva och dirigerade spårvagnarna förbi på sina spår.
" Nej.
Inte nu ", sa jag.
Det var en välplanerad gata.
Skyltarna hängde på rätt höjd, körbanorna och trottoarerna var lagom brett tilltagna.
Framkomligheten var den maximala.
" Inte nu ", sa jag.
" Faktiskt har jag ingen lust, och jag vinner på att vänta.
Förresten, var är din hustru ? " " Men hjälp mig då!
Hjälp mig till någon insikt om vad ni står för och vad ni vill!
Vill ni forma världen efter andra principer än de hittills kända så nämn dem, antyd dem, lyft handen, handla efter dem!
" Jag insåg att jag befann mig på Zürichs bästa gata.
" Jag får se vad jag gör ", sa jag.
" Det jag nu frågade om var faktiskt bara var din hustru är.
" " Hon sa att hon skulle stanna hemma idag ", sa sabotören.
" Ja.
Hon skulle stanna hemma idag ", sa jag.
" Adjö, sabotör!
" Sabotören gick tveksamt nedåt gatan mot sitt arbete och jag följde inte efter honom.
Memoarer för ofödda del 2 : De magra åren Jag kommer hit till Prästmon mitt i natten, den första natten utan kallgrader.
Smältvattnet luktar.
Jag berättar för Lena att jag klarat av det dåligt, att jag fått be om ursäkt för vad jag gjort.
Hon säger att det säkert gick bra.
" Ingen har väl nånsin sagt att du sköter dej dåligt direkt.
" Jag säger att sabotören sköter sig dåligt och kommer att sköta sig allt sämre men att jag ändå inte klarar av honom.
Den första natten utan kallgrader är egentligen den enda uppriktiga natten i Prästmon.
Vi formulerar flera meningar som verkar helt ärliga även om de naturligtvis inte tål att skrivas ner, komponeras in på vissa rader i något rättstavat sammanhang.
Sanden har sjunkit ner i rutten is, en uppochnedvänd trälåda ligger sur och naken med någon decimeter barmark omkring sig.
Smältvattnet sticker i näsan.
Det går inte att hålla trappan och hallen snygg och proper när vårblötan kommer.
Jag är 41 år och har utfört ett enda anständigt jobb i mitt liv.
Det var när jag satt vid ett bord bredvid en vedkamin på gränsen till Närke och gjorde en lista över levande människor födda 1885 eller tidigare.
Arbetet tog en vecka och var kombinerat med uppsikt över kaminen.
Sedan har jag studerat, undervisat och skrivit under diverse moraliska självstympningar och hungerstrejker --- eller invändningar, helt enkelt.
Varför just moraliska invändningar, det kan väl vara andra fel, säger Lena.
Kan det det ? När jag lämnade över listan på pensionärer vid närkegränsen var jag säker på att listan var fullständig och arbetet väl gjort och moraliskt rent.
Till De Gamlas Dag vid närkegränsen inböjds precis de personer som skulle inbjudas och det brann i kaminen och det fanns ved inburen till den.
De personer som sabotören rapporterade uppdraget slutfört för talade tyska men var civilklädda.
De frågade hur många fallskärmarna var och sabotören svarade tvåtusen.
Sedan har sabotören genom sitt arbete under 35 år ständigt bekräftat att siffran kan ha varit korrekt, han kunde verkligen förstöra tvåtusen skärmar fast ingen annan kunnat kontrollera det.
Kan siffran 2_000 vara moraliskt felaktig ? Det är inte lönt att fråga sabotören själv, han skulle bara svara att siffran var korrekt, och någon annan finns inte att fråga.
Min pensionärslista vid närkegränsen var korrekt och det enda arbete jag skilts från utan moraliska invändningar.
Nu lossnar verkligen hela Mellannorrland, vattnet hinner inte undan.
En sur epidemi, sjuka fält under den prydliga ytsnön, issörja, synd om bilar.
Uppriktighet, eller näst intill.
Vi far in till Sollefteå för att höra Per-Olof Johnson spela gitarr, vi är sena, det finns ju knappt någon väg.
Musikgården i Sollefteå är byggd i trubbig vinkel.
Det är regionmusikens gård.
När vi kör förbi yttersta fönstret i ena huslängan ser vi Per-Olof Johnsons stora huvud genom fönstret bredvid en gitarrhals och säger att nu har han väl redan börjat.
Vi parkerar och slinter in genom ytterdörren och går korridoren ut mot det rum där vi sett Johnson.
Rummet är tomt.
Vi går tillbaka och tar korridoren genom den andra huslängan fram till en stängd dörr och öppnar den försiktigt.
Där är salen, Johnson ska just börja.
Han är en stor atletisk kropp, ett väldigt huvud och en gitarr med dubbel stränguppsättning, han har själv varit med om att utveckla modellen.
Hos Johnson är gitarren en utvidgning av kroppen, ett extra kroppsorgan.
Därför attackerar han aldrig gitarren hårt.
Stödackorden är passiva, snälla, som när man kommer hem och är trött efter en resa.
För att betona ett temperament i kroppen och ett stycke väg eller ett stycke tid inne i huvudet har han en hel karta hårdare ansättningspunkter på varje fingertopp.
Nu är det sen men plötslig vår 1976.
1965 sa Per-Olof Johnson : " Den viktigaste egenskapen för en gitarrist är att ha breda och starka händer.
" Vi förstår att Johnson väl helt enkelt satt och stämde gitarren när vi kom körande och såg hans stora huvud och gitarrhalsen sticka upp i ett fönster.
Det var ett rum i andra ändan av den vinkelbyggda musikgården, ett rum där han fick sitta för sig själv före konserten.
Vi tar en längre men bättre väg hem, det är ju onödigt att låta bilen ta så mycket stryk nere på den upplösta vägen längs älven.
Det var högsommar, Per-Olof Johnson kom från charkuteriet i Katrineholm och utedansbanorna i Södermanland och hade fortfarande fel högerhandsställning för riktigt fingerspel, vi gick uppför en lång het grusbacke.
Jag kom närmast från närkegränsen, där jag under senvintern upprättat en pensionärslista och hållit en kamin varm.
Längst upp i den heta backen jämförde vi konditionen, Peo berättade att han idrottat en del.
Han var hyfsad höjdhoppare.
Sedan diskuterade vi en amerikansk neger, en fin folksångare och gitarrist som Peo beundrade.
Vi diskuterade hur han var och jag sa att jag också beundrade honom.
Jag hade aldrig hört hans namn och minns det inte nu heller.
Förmodligen är negern död och hans uråldriga folksånger bortglömda.
Tjugofyra år sväljer och förintar nästan allt.
Jag ljög : folksångaren som vi diskuterade hade jag aldrig hört och hans namn var bara en bit av den långa heta grusbacken.
Längst upp jämförde vi konditionen, vi var pojkar.
Jag hoppas att min hederliga lista över pensionärer vid närkegränsen som i mars 1952 levde och var födda 1885 eller tidigare finns kvar.
Pensionärerna blev i perfekt ordning inbjudna till De Gamlas Dag fast de nu alla är döda och inte personligen kan intyga att det sista anständiga arbete jag utförde gällde dem.
Jag tror att pensionärerna på listan kan ha varit missnöjda med åtskilligt i sitt liv men knappast med själva listan.
Jag är nöjd med listan och vore glad om den fanns kvar.
Huset vid närkegränsen var okränkbart och kulturskyddat.
Det var ett behärskat, stilrent, tyst och pliktmedvetet hus.
Dessa egenskaper hos huset löpte samman i husets största rum, som därför alltid stod låst, det var inte möjligt att använda rummet.
I de andra rummen utfördes aldrig något annat än anständigt arbete.
Huset måste när det byggdes på 1700-talet ha uppfattats som enormt stort men skulle ha krympt och dragits samman till en liten hård knopp på berghällen om inte en älv framför och en skog bakom huset hade vätt och närt det och gett det luft.
Det var inte långt till närkegränsen men redan på värmlandssidan fanns industrier, kiosker, stationshus, öppna vatten, nattljusa gatstumpar, kraftledningsgator, bilar på broar.
Helt överrumplande kunde dessa fragment av den nya skapelsen komma emot en när man åkte bil, kom långt bort på skidor eller gick mycket länge.
En del av de pensionärer jag förtecknade kan ha bott ute i den nya skapelsen, hört tågen mot Svartå, sett ljus röra sig.
En del, inte många.
De flesta levde inne i små enkla plikter och vanor och behärskade tystnaden vid slutet av små stigar.
Man kom fram i skogsbrynet och såg dem huka sig, dra för och stänga.
Så uppenbara som de var på listan var de aldrig i verkligheten.
Vid närkegränsen stod jag och dirigerade alla symfonier mellan 1770 och 1890 och skrev upp dem efterhand i en liten bok.
Schumanns Rhensymfoni i attack mot strandskjulet, klappbryggan och de kvardröjande iskanterna längs Svartälven var en nästan alltför lättdirigerad triumf, César Francks d-mollsymfoni var genast svårare, jag misslyckades med den.
Efter 1890 nöjde jag mig med att lyssna och lära.
Les Six, Wirén, Stravinskij och knäckebrödsklassicisterna, Hindemith.
Meningen, innehållet, Alban Berg fanns inte i radion utan bara borta i det fjärran stadsbiblioteket i Karlstad, borta hos fröken Holm på stan och Nicke Fagrell under bron.
Att spela fiol var hopplöst.
Jag har aldrig lärt mig mer än noterna.
Själva notskriften skäms man ju inte för.
Vid närkegränsen höll jag också mätkäppen åt ett lantmäteribiträde, tog med en halvgråtande skolklass på skidtur långt från allt som de var vana vid och gav skjutlektioner åt de unga männen i en nykterhetsförening.
Mätkäppen hölls upprätt, skolklassen hölls samman och nykterhetsmännen hölls i underkastelse.
Jag sköt själv och brydde mig inte om hur andra sköt.
" Han är för jävlig på att skjuta ", sa de unga männen och sköt själva lika dåligt som de alltid gjort.
Jag var rätt bra, men det var för att jag var från Karlstad och gick helt tillfälligt vid närkegränsen.
Till Karlstad hade jag rests in med tåget ett halvår tidigare.
Jag var ett halvår, ett första och ganska bra halvår.
Jag skrev : " Till fröken Holm.
Fröken Holm!
Jag är vid gränsen till Närke och här är det nästan som det var i Budapest, men nu börjar det iallafall bli vår.
Jag har gjort en lista över alla gamla som ska inbjudas till De Gamlas Dag här.
Hoppas jag kan åka till Ingesund i sommar och gå sommarkursen, men fiolen låter så hemsk att jag alltid har sordin på den och då lär man sig inte spela.
Här är det ensamt på småvägarna som på gatorna i Budapest men jag tror att jag får åka med till Karlstad den nittonde.
Jag får vara där två timmar från klockan ett till ungefär tre.
Nu undrar jag om fröken Holm är upptagen då eller om vi kan ta en promenad.
Hälsningar.
Erik.
" Dåvarande stadsbibliotekarien i Karlstad Ragnar Ljung och nuvarande kulturnämndsordföranden Helge Gullö, då skogsbo med Törneros' Bref instucken mellan Grimberg och lokaltelefonkatalogen, har bett mig berätta mer om Karlstad.
Fröken Holm och jag gick över kanalen till Herrhagen och där stod plötsligt en flyttbuss.
Fröken Holm var delvis sorgklädd, hennes son hade dött.
Våren var längre kommen i Karlstad, det var mycket sand och skit i rännstenen runt Herrhagstorget men bara små rännilar vatten genom sanden.
En ung familj flyttade in i huset Herrhagen numro ett.
Klockan var två, jag hade bara en timme kvar, fröken Holm sörjde sin son.
Han hade blött näsblod nästan jämt sista tiden.
Det var två män som öppnade flyttbussen och bar ut saker från den, den unga familjen stod bredvid och talade med flyttkarlarna om sakerna.
" När dom kommer in i den nya lägenheten skickar dom säkert ut barnen på den nya gården och lägger sej och knullar ", sa jag till fröken Holm.
Fröken Holm sa att hon aldrig flyttat in i någon lägenhet tillsammans med någon.
Pojken hade hon fött ensam.
Den ene av flyttkarlarna var glad och full av porter och solsken.
Den andre sjöng trumpetkoralen i sista satsen av Honeggers symfoni för stråkar från 1941, med polytonalt flyttlass bakom.
Den unga familjen gick upp i sin nya lägenhet.
" När dom kommer in är dom glada och låter barnen gå ut och upptäcka den nya gården ", sa jag till fröken Holm.
" Mannen tar fram kucken och frun klär av sej över fittan!
" " Sa di kuck där du ä ifrå ", sa fröken Holm.
" Ja det tror jag iallafall ", sa jag.
När mina barn här i Prästmon blöder näsblod brukar jag knyta in iskuber från frysfacket i en plastpåse.
Barnen håller ispåsen över näsroten och så går näsblödningen över.
Fröken Holms pojke hade varit sjuk länge, mot slutet blödde han näsblod nästan jämt.
Flyttkarlarna bar saker.
Den andre av dem, den starkaste, sjöng Honeggers trumpetkoral så definitivt att den aldrig kan få ljud igen, han tog den med sig.
Mot den polytonala stråkvägen i sista satsen står numera bara ett solklart tomrum kvar, ett inramat minne av trumpetstämman.
Flyttkarlen materialiserade trumpetkoralen, virade upp den kring handen och tog den med sig bort.
" Sa di värkligen kuck där du ä ifrå ", sa fröken Holm.
" Ja iallafall stod det så på dassväggen ", sa jag, " men det är inte viktigt.
Nu är dom glada och har gått och knullat i sin nya lägenhet.
" " Ja tror allri att di säjer kuck nönstans, men på nö vis ä dä jämt du som bestämmer.
Ho har klätt å sä kreng fetta å han ä där mä kucken.
Du ä som en dektator, Erik.
Dä ä synn att min pöjk inte feck bli nö alls ", sa fröken Holm.
De unga makarna från sängkammaren i den nya lägenheten stod helt plötsligt vid flyttlasset och pratade med flyttkarlarna, utan ytterkläder, han glömd nu och hon i dålig blus men vacker kjol.
" Där ser du!
" sa fröken Holm.
" Di va bare öpp e vänna i huse, så fort går dä allri om di ska legge ilag.
Du ä som en dektator.
Ja ä int pocka å säje kuck å att di låg bare för att du sa dä!
" Uppe på Herrhagen var det surt och tungt att gå.
Fröken Holm hade inte hoppats på att pojken skulle få bli som andra, bara att han skulle få leva några år till och inte dö som barn.
Det känns tyngre när barn dör än när andra dör.
När vi kom ner till det soliga Herrhagstorget igen var flyttbussen borta, dörren till Herrhagen numro ett såg ut som andra portar och jag hade bråttom.
I backen ner mot Stortorget pratade fröken Holm rätt lite, grät litegrann, sa att hon skulle gå ut till Östra Kyrkogården och gav mig en liten kyss på halsen.
" Adjö, kära fröken Holm ", sa jag.
Nu är det klart : listan över pensionärer vid närkegränsen 1952 finns kvar, sex sidor lång, nästan mera omfattande än jag trodde.
Den utgör en fullständigt begriplig och vettig grund för invitationer till De Gamlas Dag vid närkegränsen 1952.
Det var onödigt att ljuga för Per-Olof Johnson om negersångaren.
Jag kunde ha sagt att jag inte kände till sångaren, att jag varit upptagen av arbetet på en viktig namnlista.
Eller en namnlista helt enkelt.
Jag borde inte ha börjat diskutera det jag inte alls kände till.
Vi kunde ha gått uppför den heta grusbacken och jämfört konditionen utan att blanda in ovidkommande saker.
Rent moraliskt sett så ... De magra åren var i full gång i oss.
Från moralisk synpunkt kan man naturligtvis säga att det ju ... ( fullfölj själv ) Det blev mindre och mindre kvar, morden bland minnena härjade.
Närkegränsen var bara en liten tunn linje, och trots vind, vatten och skog omkring började huset vid närkegränsen krympa och torka ut, det lär numera bara vara en liten hård knopp i berghällen.
Men pensionärslistan finns kvar.
En konstig filosof ansåg att världen går efter två klockor, en för det materiella och en för det andliga.
Jag vill, psykiskt, ta ner fiolen från björksekretären, och samtidigt har materieklockan kommit fram till det ögonblick då min hand lyfter ner fiolen från björksekretären.
Samtal och kontakt med andra finns inte.
Frågor och svar och rörelser utlöses av klockorna så att de ser ut att passa till varandra.
I själva verket är man blind och döv och ensam i en egen rent andlig värld och samtidigt blind och döv och ensam i en egen rent materiell värld, man har inte ens kontakt med sig själv.
Det konstigaste med den konstige filosofen var iallafall att han hade rätt vid närkegränsen men fullständigt fel i Karlstad.
Nu är det klart : de magra åren måste få ett slut.
Världen stod där den stod och sa att inte ens skidspåren i den var våra.
Världen var äldst och starkast och opåverkbar som en kommunalpolitiker.
Världen sa att den slutade vid närkegränsen och att allt på andra sidan gränsen var en otillbörlighet, en orimlighet, en oanständig slump.
Folket i världen såg ut som ängsliga sängvätare inkommenderade till aftonbön för att be om en ren och torr natt, folket i världen var så magert att det endast med möda kunde bära upp sina ögon och personnamn och böja huvudet utan att knäcka nacken.
Geografin och grunden var den närmast tänkbara, så nära att inga blommor hade namn och inga tallar värde, till och med själva bergarterna kröp.
Ljust blev det aldrig.
Alltså for vi iväg i jetplan härifrån, Lena och jag, rätt upp i luften och iväg.
Milovan Puc hade hört av sig, han skrev till och med att han inte glömt oss.
Rätt upp i luften och iväg!
Vi älskade på nätterna och hade en del privat bagage, jag hade blivit rätt tjock, arbete fanns, barn fanns, lägenhet hade ställts till vårt förfogande här i livet som vi for söderut ifrån.
Vi for rätt upp i luften och in i polska flygkorridoren mot Balkan, högt över vanliga moln.
Vi såg ett stort molnberg en bit framför oss.
Som alla flygmoln i andras berättelser såg molnberget ut som hårt vispad grädde eller nordpolslandskap.
Sikten var absolut klar.
Rymden ovanför den vanliga låga molnmattan var absolut fri och genomskinlig.
En förebildlig värld, sa vi.
Molnstoden, högre än allt utom rymden själv, stod där en bit framför oss.
Det tog oss tjugo minuter att komma fram till den.
När vi kom fram till den for vi inte in i den utan strök längs dess västra vägg.
Vi kunde ha stuckit ut handen och tagit i molnväggen.
Det tog oss sju minuter att passera molnet.
När vi passerat det såg vi det bakom oss i nästan tjugo minuter, vi var då i Österrike och gick ner på Balkanhalvön.
Nästa morgon läste vi i en tidning att det hade varit ett fruktansvärt oväder i Tjeckoslovakien när vi flög förbi där.
Däruppe där vi flög slog det oss att den fullständiga genomsiktligheten på flyghöjd över Europa borde dras ner till Europa självt.
Historien, folkkaraktärerna, sederna, klädedräkterna, matkulturerna, de arkitektoniska egenheterna, de små inneboende människorna, ägarna, småhandlarna, ambitionerna och slagsmålen, den veckade grunden och den tillfälliga och skiftande vegetationen borde naturligtvis ses som genom ett fönster i tryckcabinen på trettontusen meters höjd.
Inga klumpiga människor till fots nere på bergen --- eller ännu längre ner, i slättdalarna --- borde få " driva sin linje " och " spela sitt spel " och " hävda sina rättigheter " i det liv som var vårt och jetflygets.
Höga flygresor hur korta de än är, sa vi, lär en hur tillfälligt allting där nere i Europa egentligen är, och planet satte hjulen i marken.
Nedkomna i den onaturliga trängseln och luftfuktigheten vid marken tappade vi för en stund bort varandra och delar av vårt bagage.
Var för sig krävde vi högröstat tillbaka vår utrustning ( equipment ).
När vi återfann sakerna och varandra kysste vi varandra.
Alla där nere på marken kysste varandra.
Det rann svett från allas pannor.
Det föll svett i pengarna som vi växlade.
Europa --- en så tragisk och obekväm tillfällighet.
Fukten och ogenomsiktligheten gjorde Lena nervös för handväskan, hon tryckte in den mellan brösten och tyckte att det var bättre uppe i luften.
Men se där stod vännen kulturfilosofen farbror Milovan Puc, fullständigt sig själv ännu efter tjugo år i trängseln på marken!
Vi kysstes.
Han sa : " Grey boy!
Fat boy!
" och rev mig i håret och slog mig på magen.
Jag sa att han grånat i håret och fått livsvisdomens tribut upplagrad kring livremmen, detta naturligtvis på en engelska som han inte förstod.
Han sa att Lena var om möjligt ännu mera fulländad än hon varit sist.
Jag sa att den förra Lena var min syster och att hon var hemma nu, och att denna Lena var min hustru och att det var hon som var här nu.
Lena höll med : " I'm his wife, the first one was a sister of his ", sa hon.
Milovan Puc påminde Lena om flickhatten som hon eller min syster Lena burit förra gången och intygade att i hans hus var det fortfarande Mussolini som huserade.
Trängseln och luftfuktigheten med fabror Milovan i på marken var besvärande, Europa med människorna i trots allt rätt tillfälligt.
Jag sa att vi ( jag ) såg fram emot att få träffa Mussolini igen, och vi kom ut i en något bättre luft utanför flyghallen.
" Life is for people ", sa jag och andades.
" Should be ", sa Milovan Puc, partisan, kulturfilosof och terzinpoet.
Han såg helt plötsligt mycket allvarlig ut.
Vi satte oss i hans bil och Lena berömde bilen.
" Not bad ", sa vännen farbror Milovan, " not bad at all.
Yugoslavia is not bad.
Titoism and Roman Catholicism is not bad.
Life is not bad.
People is not bad!
" " People are not bad ", sa jag, " that's what you mean ? Which kind of life, and which kind of people ... " " Go ", sa Milovan Puc och menade en framförvarande bil som tvekade, " I mean : should be.
Fight for it!
" Hemma snodde Mussolini runt och satte fram tallrikar, glas, maträtter, prydnadssaker och gemensamma minnen.
Jag återsåg saker som jag glömt redan i de sena tonåren, Lena hamnade i Mussolinis linneförråd som om hon bara drömt om detta enda, om linneförrådet, och kom ut och prisade stilen och styrkan och beständigheten i sömmar och spetsar och broderier.
Milovan Puc visade mig sina terzinhäften.
" Great ", sa han.
Han hade rätt.
I häftena stod det att väldiga krafter stod människan emot, att kärleken kunde göra människan fri, att friheten var människans mål, att hängivenheten och lidelsen för ett stort mål var själva livssaften i människans liv.
Vi åt.
Lena berättar att jag en kväll tunn som liemannens lie och mager som mordängelns yttersta lillfingerled frågade henne : " Var det verkligen sanningens språk som Kurt Andersson förde ut i etern under sin rapportering från Budapest 1956, var det det ? " Hon berättar också att hon inte minns vad hon svarade men tillägger att jag naturligtvis bör skriva det jag tycker är bäst.
Det är ju inte bara fråga om hur sanna vissa saker var utan om hur verkliga de var också, på något annat sätt.
Ute står en lastbil.
En lärare är ute och går en bit ifrån lastbilen.
En bit ifrån läraren springer en hund.
Alldeles utanför det närmaste fönster vi har framför oss där vi står rusar en ekorre upp i en tall.
" Fat boy ", säger ekorren mitt i de magra åren och stirrar mig oförskämt rakt i ögonen.
Det säger ekorren.
Ingen annan säger någonting.
Jag blir förbannad : det är inte sanningens språk som är magert, det är jag själv som är för magert tilltagen.
Ekorren har helt enkelt fel.
Nej, jag måste åka ner till Stockholm igen.
Björn hjälper mig genom det sista jävliga dygnet före take off, säger att jag ändå inte verkar totalt anonym, att jag har en kropp och kan prata, jag kan klockan, jag kan multiplikationstabellen och en del rutiner, jag har gjort bra barn, jag är med i Allmänna Försäkringskassan och jag kör en sparkstötting som det står Beckman på ( det står Bäckman ), jag har en fru som är med i byn, det våras, det är rännilar under snön, jag finns.
Och så far jag.
" Men det var verkligen roligt!
" säger Anna-Greta Leijon på restaurang Colibri och blåser rök mot fönstret ut mot Adolf Fredriks Kyrkogata, " jag trodde att Du var i Budapest!
" " Det kunde Du väl inte tro om Du hänger med ", sa jag, " det var ju år sen!
" Bertil Zachrisson kommer och gör både mig och Anna-Greta lite vimsiga med sina stadiga ögon.
Kolugnt skurna i trä.
Faktiska ögon.
Jag ser mig omkring i lokalen och ser att ingen har faktiska ögon utom Bertil.
Anna-Greta Leijons ögon är ute på Adolf Fredriks Kyrkogata och alla andra ögon hänger i varann eller i inredningen.
Bara Bertils ögon sitter ensamma där dom sitter.
Anna-Greta Leijon ser : 1 ) Hela huset mittemot, sex våningar högt.
Uppifrån räknat tre anonyma våningsplan ( denna förbannade anonymitet!
), sedan två plan med balkonger, och längst ner gatuplanet med affärerna " Orientmattor " och " Ramar Merkur ".
En volvohundraförtifemma glider in vid hitre trottoarkanten och döljer en volvohundraförtifemma vid bortre trottoarkanten.
Han som kör har svart mustasch och utländskt utseende och Anna-Greta vet en del just om utlänningar.
Hon röker.
2 ) Budskapen kring " Orientmattors " och " Ramar Merkurs " fönster.
Kring " Orientmattors " fönster upprepas bara ordet " Orientmattor ", kring " Ramar Merkurs " fönster står det också " Inramningar --- Konst --- Speglar --- Presentartiklar ", och orden " Ramar Merkur " står själva i en ram, en antikram med bulliga hörn.
Trots att det ännu är klart dagsljus börjar neonslingorna i ramen lysa.
När Anna-Greta Leijon för huvudet något åt vänster ser hon också skylten " Franska Parfymbaren " till höger om " Ramar Merkur " ( klockan 15.10 ), och hon ser också Hans Gustafsson komma gående framför " Franska Parfymbaren ".
3 ) Hans Gustafsson.
Han kommer inte över gatan utan går in i porten till vänster om " Orientmattor " och stiger strax därefter ut på balkongen två våningsplan ovanför " Orientmattor ".
Han böjer sig fram över balkongräcket och börjar tala.
Talarposen är Lenins från en mängd bilder som Anna-Greta Leijon också har sett.
I stället för att försöka höra vad Hans Gustafsson säger vänder Anna-Greta Leijon ögonen in mot Colibris inredning.
Hon ser mörkbruna och mörkgröna väggar och möbler, en vit bård runt hela lokalen och den vita bakgrundsytan i en mängd små tavlor på väggarna.
Alla tavlorna föreställer små fåglar som sitter på kvistar och sjunger.
4 ) Sin växande askpelare på cigarretten.
Hon askar av och säger : " Det hade man väl inte precis trott om Hans.
" Bertil Zachrisson böjer sig fram och tittar stadigt upp mot Hans Gustafsson på balkongen.
Rörelsen är obekväm.
Bertil Zachrisson tar sig åt nacken och säger : " Nej, men det är naturligtvis inte fel att pröva nya vägar om man har tillräckligt stora rörelser bakom sig, och det har Hans.
Det vore värre om han kom direkt utifrån och började bråka om nånting.
Jag hoppas att det är någon som går ut och hör på vad han säger!
" " Jag går ut ", säger jag, " det kan ju vara intressant det han säger!
" " Nej, men man kan ju hoppas att någon går ut och hör på ", säger Bertil Zachrisson, " hur var det förresten i Budapest ? Intressant ? " " Ja, mycket ", säger jag och pratar en stund om Budapest fast det var längesen.
Jag berättar om tunnorna vid Szabadság hid och ser Hans Gustafsson slå ut med ömsom högra näven ömsom vänstra näven från balkongräcket.
Gesterna är mycket riktigt Lenins och läpparna rycks ut och in som om budskapet helt och hållet tagit herraväldet över dem.
" Vad säger han ? " säger hovmästaren och stannar upp vid vårt bord.
Han böjer sig fram och tittar upp mot Gustafsson på balkongen.
" Det kan vara sextimmarsdagen, pensionsåldern eller barnstugorna ", säger Anna-Greta Leijon, " men förmodligen är det kommunstödet om inte rentav kyrkan.
Han har ju kyrkan också!
" " Jag har haft ungrare anställda ", säger hovmästaren till mig, " hur är det i Ungern nu ? " Jag berättar några små anekdoter om Ungern och hovmästaren går.
Hans Gustafsson fortsätter talet från balkongen, rörelserna blir till och med hetsigare.
" Han håller på rätt länge ", säger Bertil Zachrisson.
" En gammal svaghet som vi väl lider av allihop ", säger Anna-Greta Leijon, " det är svårt att vara kort och enkel nog.
" Hon ser texten " Restaurang Colibri " bakvänd på fönsterrutan.
Det bakvända R :et ser ut som en rysk bokstav.
" Sett härinifrån är det där R :et en rysk bokstav som heter 'ia' och brukar stå sist i ord ", säger Anna-Greta och vi är plötsligt fem som håller med henne.
Göran och Gunnar och Stefan har satt sig hos oss och börjar strax efter bekräftandet av den ryska bokstaven berätta om hur dom har det och vad dom sysslar med.
Bertil Zachrisson är helt klar med hur viktigt det är och Anna-Greta Leijon tänder en ny cigarrett och tittar ut över volvohundraförtifemman och " Orientmattor " mot balkongen med Hans Gustafsson.
Han tycks hålla tal.
Matts Carlgren har satt djurstängsel omkring kommunal mark i Södertäljetrakten och Stefan vill ha bort stängslet.
" Det bör bort!
" säger han.
" Det bör bort ", säger Bertil Zachrisson.
" Men för min del måste jag nog gå nu ", säger Anna-Greta Leijon, " det är inte slut på dagen ännu.
" Jag berättar att hemma har vi fortfarande snön kvar, att jag kör en sparkstötting som det står " Bäckman " på, och att en kille liksom hjälpt mig och hållit mig igång.
Anna-Greta Leijon står.
" Ja vi ses ", säger Bertil Zachrisson.
" Ja just det, hej då ", säger Anna-Greta och ser " Ramar Merkur " lysa snett nedanför Hans Gustafsson på balkongen, " vi säger så!
" " Det gör vi ", säger Bertil Zachrisson och vi andra säger nånting liknande.
" Åkej ? " säger Anna-Greta.
" Åkej ", säger Bertil Zachrisson och Göran och Gunnar och Stefan och jag.
Vi sitter kvar en stund.
Hans Gustafsson står och talar med väldiga gester uppifrån balkongen.
Det måste vara ett stort tal, nånting alldeles nytt och sensationellt, hela apparitionen är omstörtande.
Tjugo över fyra går jag för jag hinner inte annars.
Antagligen går dom andra sen också så småningom.
Att jävlas med spindlar ingår i mitt konstnärliga program 1965-1980.
Från varmvattenröret och elkabeln i källaren där jag sitter och skriver firar spindlar ner sig i papperen.
Spindlarna har varit små.
Små spindlar är ängsliga och försöker inte ens löpa undan när man jävlas med dem.
Om spindlarna som man jävlas med i Chile skrev jag 1974 : När en spindel skadas oavsett hur varmt det är gör den inte ringaste försök att löpa.
Den slår benen om sig förskotterar sig sin egen död och blir kvar i sanden.
håller om sin rena stjärt.
Det var en terrorbild med sol och sand vid stillahavskusten efter Allendes död.
Det kändes bra att konstatera att småspindlarna inför döden skyddade sin rena stjärt, och jag kontrollerade att spindlarna i källaren verkligen uppförde sig så som jag beskrivit.
Efter 25 kontroller visste jag att småspindlar förskotterar sig sin egen död, att de underkastar sig och att de in i det sista skyddar stjärten.
Större spindlar stannar upp men slår inte benen om sig.
De liknar katter som man nyper i nackskinnet.
De blir passiva, avslappade och samarbetsvilliga.
De är trygga, de tror att när man hejdar dem och småjävlas med dem så är det för att åstadkomma förtroligheter, gemensamheter och ökad trygghet.
Efter 30 kontroller vet jag att dessa större spindlar är vanliga svenska socialdemokrater och jämbördiga förhandlingsparter.
De stora spindlarna slår blixtsnabbt två ben om fingret som jävlas med dem, spänner upp angreppsytan med ytterligare två ben och förankrar sig själva i papperen på bordet med de fyra återstående benen.
Sedan --- praktiskt taget i samma ögonblick --- hugger de sig fast i angreppsfingret med käkar som överdimensionerats för uppgiften intill hart när otrolighet.
Jag har bara utfört någon enda kontroll.
Men jag vet att omkring 1980 kommer försöksserien att vara avslutad, jag jävlas inte längre med några spindlar alls och dem jag jävlats med tidigare har växt utöver försöksstadiet och slagit ett oforcerbart nät över alla papperen på bordet.
De sitter och vakar, hur stora som helst.
Det kommer inte längre att kännas intressant att jävlas bland spindlar av det formatet.
Man blir helt ointressant och omärkligt sönderhuggen av alla dessa överdimensionerade käkar och tar sig möjligen, symboliskt, åt stjärten när huggen når strupen.
Det finns några i USA och några i Västtyskland som tycker att mina historier om hur jag jävlas med spindlar kommer dem inpå livet, och i sista hand är det ju livet det gäller, säger de.
Jag håller med.
Under tiden har en gammal urmodig fascist som hette Francisco Franco avlidit och jag låter min berättelse jävlas med hans lilla ensamma 35 kilos kropp.
Ingen protesterar.
Tvärtom hör jag just att bankkedjans stadiga länk i Zürich vill ge mig kulturpremium för min berättelse om berättelsens död på Francos dödsbädd, Franco var trots sin blygsamma dödsvikt en tung och besvärande kvarleva från fascismens prövo- och läroår.
När han återuppstår sker det per telefon och i protokollsutdrag, inte i form av en namngiven människa, inte ens i form av en stort beskriven spindel.
Det blir svårt att jävlas med honom när han återuppstår.
Alltså infogar jag här en novell som inte heter " Franco på dödsbädden " utan " Berättelsen på dödsbädden ".
Berättelsen på dödsbädden ( tidigare publicerad i Ord & Bild, sista numret 1975 som felaktigt på omslaget kallas 1/1976 ; här har uteslutits en fruktansvärt lång och dålig apposition till " fru Carmen Franco " i fjärde stycket ; och några dåliga ord och typografiska tecken har bytts ut mot bättre ord och tecken för att i möjligaste mån hedra den dödssjuka berättelsen ) Berättelsen ställer sina krav.
Just nu sitter berättelsen lätt framåtlutad i Spanien och deltar i Francos sista lidande --- hånfullt omtänksam, manligt kärv, bittert sarkastisk, försåtligt sensuell, vulgärt utmanande, flickaktigt ljuv, muntert gamängaktig, älskligt rodnande, krasst avslöjande och allvarligt spörjande, men framför allt och tydligast : lätt framåtlutad!
Ivrig!
Uppmärksam!
" Den gamle skurkens haka hänger " eller " Äntligen unnar sig det åldrade statsöverhuvudet ett leende ", utropar berättelsen med ett eller annat livligt tonfall.
Och innebördsrikt, förpliktigande, låter den premiärminister Navarro viska i sitt öra : " Vissa icke obetydliga förändringar förestår ... " Fru Carmen Franco känner det som om hela hennes hus och hela hennes kropp plötsligt öppnats och genomblåsts från alla fyra väderstrecken : " Det är en massa saker som jag kommer att tänka på i detta nu ", låter berättelsen henne säga, som om likvakan redan börjat.
Generalens ansikte är stört, asymmetriskt, slappt och tomt på minnen som ett sönderslaget könsorgan, och berättelsen lutar sig fram över det och stöter --- i kraft av ordets garanterade frihet --- ner en tänd cigarr i generalens svalg.
" Han röker inte och han dricker ytterst måttligt, han har alltid levt ytterligt försiktigt ", svaras det genast och avvärjande från berättelsens Navarro, och ögonblickligen låter berättelsen fru Carmen rycka bort cigarren och kasta den i en golvkruka med gula rosor.
Krukan med de gula rosorna återkommer senare i berättelsen.
" Ha!
Det är månsken över Ångermanälven och Kutta Jansson har inte snörpmus så sant som Ebro flyter där den flyter --- det har jag varit karl nog att ta reda på själv!
" utropar berättelsen humoristiskt och tillägger, nedbruten : " Skulden är min, oavvisligen!
" På min lilla gata i Madrid, den med järnstaketen, stenmurarna och husfasaderna, iakttar människorna en viss konvenans.
Inför pengar, bröd, kärlek och död reagerar de alla lika och enligt traditionen.
" Hemma i munhålan känns allting fel ", erkänner berättelsen utan omsvep, " jag tycks ha slutat säga nånting när käften min går, och jag måste nu offra mej själv för att lära mej själv att säga nånting när käften min står stilla!
Som det nu är säger dom bara att jag går andras ärenden när käften går!
Att jag ljuger i någons intresse --- kanske Kutta Jansson verkligen har snörpmus!
" " Den där Kutta Jansson ", viskar Franco, " har jag nog aldrig ... " " Det har Ni säkert ", inskjuter berättelsen överslätande i Navarros mun.
Francos njurfunktioner är nu starkt nedsatta, magblödningarna frappanta och tarmarbetet slut.
Vissa fakta går ut över teleprintern.
" Inför vissa fakta bör man retirera ", utropar berättelsen och hoppar upp och trycker sitt knä mot Francos hoptorkade bröstkorg, " inför vissa fakta bör man ta sitt förnuft till fånga och stiga undan!
Som finlandsfrivillig 1940 retirerade jag omedelbart ända till kartans västligaste punkt Björneborg för att där invänta ryssarna och överlämna mej åt dom!
För jag är inte dum, i efterhand kan jag vara mycket förutseende!
" Det var den nya kanske övermodiga frihetskänslan som fick berättelsen att hoppa upp på Francos bröstkorg och sätta knät mot den.
Det är möjligt att en viss brist på förutseende vidlåder själva berättelsen.
Ett irriterat och hotfullt uttryck i premiärminister Navarros ögon får berättelsen att hoppa ner från bröstkorgen, stiga undan och sätta sig lätt framåtlutad, spänd, ivrig, uppmärksam vid statsöverhuvudets sida.
Jag minns inte min lilla gata i Madrid på det här nya sättet.
Förr väntade tanterna i brödbutiken tyst på att jag skulle gå därifrån, och de såg mera på varandra än på mig medan jag var där.
Nu talar de oavbrutet och vänder sig särskilt mot mig : vad tror jag om framtiden ? hur är det i andra länder ? blir det bättre nu ? Berättelsen förvägrar mig mina egna svar på tanternas frågor --- och det på vår egen lilla gata i Madrid!
Ett kallsinnigt berättarjag skjuts in i min mun, berättelsen tar sig hemvant och professionellt an ett gigantiskt ämne : " För 10 à 15 miljarder år sedan uppmättes det högsta tryck och den högsta temperatur som någonsin uppmätts i universum --- tvåhundratusen miljarder grader Celsius!
Vad som kunnat uppmätas under senaste årmiljonen är i jämförelse därmed endast blygsamma temperaturvariationer strax ovanför den absoluta nollpunkten -273 grader.
Framför allt på jorden har variationerna varit löjligt små.
Heta berättarjag som Sapfo, Zacharias Topelius, Rabelais och Howard Hunt kan betraktas som identiska om man inte förfogar över ytterligt sofistikerad mätapparatur.
Och ni står här och funderar i ert lilla Madrid!
Ni intresserar er för konungariket Spaniens närmaste lilla framtid!
" Berättelsen styr nu ut sig pornografiskt i kjol, trosor och springa.
Med dessa attribut och under namnet Ana Maria, fortfarande under kvardröjande fascistisk repression men utmanande och med en viss implicit tydlighet, dokumenterar berättelsen att den är socialt ojämlik och endast halvt levande så länge den betraktas enbart som objekt och handelsvara.
" Heliga Guds Moder!
" utropar berättelsen alltså och låter Ana Maria slå ihop händerna, " kära señor, vad detta Ni säger om temperaturen låter intressant!
Kan Ni inte förklara det närmare för mej nånstans!
" Alla vet naturligtvis vilket yrke Ana Maria mer eller mindre lönnligt ägnar sig åt.
Berättelsen döljer medvetet och effektfullt sin fortsättning efter inviten i brödbutiken.
Här, äntligen, unnar sig det åldrade statsöverhuvudet ett leende.
Hans sjukrum är strikt svart och vitt : svarta paneler, svart möbelträ, vita kuddar, vita möbelöverdrag.
Under Carmens långa vita klänning sticker en decimeter svart spetsunderkjol fram.
Vi befinner oss i berättelsens svart-vita rum.
Endast en golvkruka med ett fång klart gula rosor " från Spaniens mödrar " stör berättelsens svart-vita ordning och berättelsen själv, berättelsen personligen --- berättelsen som förresten under sin tid som rumsuppassare på Cecilienhof i Potsdam tvingades sätta in ett fång klart gula rosor " från Belgiens mödrar " på Churchills rum i slutet av juli 1945, då Churchill som hastigast farit hem till London för att bli omvald, vilket han inte blev, varför berättelsen fick skicka hem hans bagage med Attlee och avsluta Potsdamkonferensen på egen hand och med en syrlig kommentar från Stalin : " Möjligen föll inte den tyska maten Mr Churchill på läppen detta år ", en syrlig kommentar som upprörde berättelsen och fick den att genast hugga huvudet av Cecilienhofs enda överlevande katt, trä en cigarr genom dess mun och matstrupe och stoppa ner katthuvudet med cigarren i Churchills necessär för vidare transport med Attlee till London, där Churchill satt och intog middagsdrinken i väntan på den middag som för hans del skulle bilda slutpunkten på andra världskriget, en slutpunkt som Potsdamkonferensen inte lyckades uppnå, varefter Spanien och Franco återfick sin trovärdighet och heder som gynnsamt belägen marknadsplats och soldatförläggning under USA, som berättelsen alltid sett som sin ödesdigra slutpunkt.
Och här, äntligen, unnar sig det åldrade statsöverhuvudet ett leende.
En liten pojke, långt in i november klädd i kortbyxor, på min lilla gata i Madrid, den med stenmurar, järnstaket och husfasader, står och tittar på en liten brädstump från en byggnadsställning.
Blod och bitar av en liten kropp har tryckts ut i träet i ett decimeterlångt spår.
Längst fram i spåret ligger återstoden av ett tömt kadaver, en knappt antydd insekt med huvud, framkropp, något frambenspar.
Är det möjligen något litet djur som fått släppa livet till ? Berättelsen ställer sina harmlösa frågor och krav.
" Har Ni aldrig märkt ", säger Navarro i siratlig gentlemannaton, lite trött, " har Ni aldrig märkt, dona Carmen, hur asymmetrisk Er mans kropp är ? Hans vänstra testikel och vänstra överarm, manlighetens kraftkällor, har lösts upp och ruttnat bort i grämelse och självförakt --- har Ni aldrig äcklats över detta ? Han, som alltid uppfattat sig som symmetrin själv, som symmetrins mitt --- har Ni aldrig märkt ens när Ni varit ensamma tillsammans att han tappat all kontakt med sin friska kroppshalva, att Ni hållit ett förruttnat rudiment i Er famn och kanske rentav mot Ert sköte ? " " Nja ", låter berättelsen Carmen svara helt förstrött medan hon i den västerländska desillusionismens tradition likgiltigt kliar sin ankel under spetsunderkjolen, meningslöst, framåtlutat, jagcentrerat.
Den gamle skurkens haka hänger.
Njurförgiftning, magblödning och tarmstopp, en vit och skamlig kropp i coma --- men nu plötsligt lätt rödflammig under berättelsens krav och vid fullt medvetande enligt berättelsens obönhörliga lager, utsatt för Navarros och hustruns kränkningar över dödsarbetet.
Den lilla kroppens sista aktiviteter förnedras : " Äckligt ", säger Carmen, " käre Navarro, Francisco är äcklig, han har alltid varit äcklig, låt mig slippa honom åtminstone nu, i denna svåra stund!
" Och Francisco Franco ser sin hustru luta sig trött och avvärjande framåt för att klia sin ankel under den svarta spetsunderkjolen.
Berättelsen börjar sluta sig.
Månskenet ligger oberört kvar över Ångermanälven och Kutta Jansson bär oberört eller bär inte sin snörpmus så sant som Ebro flyter där den flyter.
" Inte än ", låter vi Franco tänka när Navarro sluter hans ena ögonlock, det svagaste ögonlocket i berättelsens påfunna asymmetri, och i brödbutiken på min lilla gata i Madrid skär butiksinnehavarinnan ett stort bröd i åtta lika stora bitar och lämnar över bitarna till oss åtta kunder framför disken, rituellt, och Navarro drar ner den dåliga och slappa hudfliken över Francos andra öga.
" Äckligt ", säger Carmen, " jag är van vid ett bättre liv, låt mig åtminstone få slippa honom nu!
Ta bort honom, det är minsann svårt nog som det är!
Han är ju skamlig och äcklig nästan som sitt eget liv!
" Berättelsen har ställt sitt sista krav och sluter sig, lätt framåtlutad över dödsbädden : Franco är död.
Försöken att finna sig en begriplig och vettig grund under skosulorna var resultatlösa i Karlstad, jag hann inte ens känna mig nyfödd där, jag var hungrig och mager och hade inte ens fått det medfödda hull som nyfödda tär på under de första levnadsveckorna.
Sabotören väntar i Zürich och Franco är död.
Försöken att finna sig en vettig och begriplig grund under grusbackarna vid Ingesund utanför Arvika var resultatlösa och nästan lite löjliga, jag började röka cigaretter och fick känna hur en behå på Valdemar Dahlgrens piga kändes i handen och betraktades som skojsam och redan lite underhållningsmässigt värdefullt lögnaktig.
Sabotören väntar i Zürich och den gamla olyckan Sacharov utdelar örfilar åt poliserna utanför domstolen i Omsk.
Försöken att finna en vettig och begriplig grund under Värmland förblev resultatlösa just för att jag själv började förhåna dem.
Mina historier om min tid i Budapest blev alltmer bohemiska och vidlyftiga, jag började styra hela Ungern och hela 1950-talets politiska historia med mina överdådiga historier och sågade ner en midsommarstång på Ingesund som det tagit ekonomipersonalen timmar och övertimmar att få upp.
Leif försvann för gott i ett litet musikkonservatorium som han var överkvalificerad för och Tjock-Kerstin återvände till det postkontor i Stockholm som hon brutit upp ifrån.
Sabotören väntar i Zürich och på Öresundsvarvet i Landskrona fastnar en ny oljetanker och kommer aldrig ut i vattnet.
Försöken att finna en någorlunda vettig och begriplig grund under Sverige var ingen faktisk angelägenhet, inte ens en filosofisk angelägenhet och absolut inte en konstnärlig angelägenhet.
1950-talets första år var medvetet fördummande.
Jag var nu svamlande kung över kungariket Ungern och började läsa indisk självutplåningsfilosofi, den sämsta filosofin men också den dummaste och mest välanpassade.
Socialdemokraterna låg på sofforna här hemma trista som politiken själv.
Sabotören väntar i Zürich och över Kolahalvön ligger ett kallcentrum som fördröjer den definitiva våren i Prästmon ytterligare någon vecka.
Försöken att finna en vettig och begriplig grund under Europa kom så sent att de redan kom i kollision med etablerad allmän och politisk historia.
Logiska empirister och vetenskapstroende folkskollärare sa mig att jag aldrig varit i Ungern och att Ungern inte var något kungarike även om jag var kung över det, och jag vek undan och erkände alla mina lögner om Ungern, fast jag faktiskt varit där ehuru icke såsom fabulerande härskare.
Sabotören, son av en ungersk frihetskämpe och nationalist, väntar i Zürich och berättelsen tar sig sina fri- och rättigheter i Prästmon trots alla tidigare självförnekanden.
Försöken att finna en vettig och begriplig grund under huset vid närkegränsen framstod helt plötsligt som alltför framgångsrika : människan var en nedärvd skuld som skulle återbetalas med egen arbetsinsats och rent uppsåt i tanke och gärning.
När man gjort sitt därvidlag fick man komma till De Gamlas Dag på en kopp och en kaka.
Jag skrev ut pensionärslistan men visste att på listan måste det ha funnits åtskilliga konungar och drottningar över Ungern.
De skulle komma och riva inbjudningsbrevet och skuldreversen mitt itu, ta sig en främmande ton och en självsvåldig tokajer.
De skulle stå vid flaggstången på gräsmattan och skrika ut att fler än jag varit i Ungern.
Men de hade inte varit i Ungern, eller sa det aldrig, eller kom inte till De Gamlas Dag.
Grunden under närkegränsen var alltför vettig och begriplig, okränkbart vettig, osannolikt begriplig.
Sabotören väntar i Zürich och Lena kommer hem från Bollstabruk och säger att vårstormen har tagit sig in genom stängda fönster och lagt ett fint lager sand över apparaturen och stolarna på tandvårdskliniken, hon är tandsköterska.
Försöken att finna en vettig och begriplig grund under skosulorna togs över av andra och förflyktigades i andra händer, och börjar äntligen ge något slags resultat i det jag skriver på egen hand.
De båda uppgifterna står emot varandra.
Försöken tas över av andra och ger resultat hos mig.
Det kan hända att det är sant det jag låter gå ifrån mig och skyddar för egen del, jag kan få syn på grunden mellan de motsägande uppgifterna, jag har alltid varit en sanslöst god skytt och skjuter alltid mitt i prick på det jag helst vill bomma.
Jag tänker på de oberäkneliga vindkasten över en aprilskog och skjuter sönder skallen på den första huggorm som sticker upp gadden ur stenröset för att pröva temperaturen.
Sabotören väntar i Zürich och jag går med på vad som helst och lovar ingenting och håller inte något mått ; detta skall jag ge sabotören som något slags kniv rätt i magen.
Detta kan var den kniv som helt diskret driver honom från hans tjänsterum och utplånar hans förnuft.
Detta kan vara det lätta men kroniska obehag i magen som bryter ner sabotörens kondition ; just detta ska han få rätt in i magen.
Här i Prästmon har vi fått en ny väg till Hammar som det heter.
Att vi fått en ny väg beror på att Kramfors flygplats byggts just mellan Prästmon och Hammar som det heter.
Det ringer på dörren.
" Det är väl den där Gramsci igen ", säger vårt andrabarn och öppnar.
Andrabarnet går ut när Gramsci kommer in.
Antonio Gramsci sätter sig ytterst på skinnsoffan tunn och sjuk och flera gånger dödsdömd.
Han har nästan inga pengar.
Han har köpt en Norrland Öl på Konsum och delar upp de 45 centilitrarna i två av familjens glas rättvist som om det gällde själva livet.
Tredjebarnet kommer in, inte förgråtet men pressat efter vettlösa och obegripliga kamratkonflikter under morgontimmarna.
Gramsci redogör för sin fångcell och sina sexuella fixeringar, för sin självutplåningslust och sitt storhetsvansinne, för sin okunnighet och sina enorma studier, för sin hemby och enkelhet och sina krångliga höljen av blöt industrivadd och tovig fårull, för sina sjukdomar, för tortyren ovanpå sjukdomarna och för det italienska folket ovanpå och omkring tortyren.
Förstabarnet kommer in för att förbereda ett diskussionsinlägg på högstadiet och kräver arbetsro och en viss tystnad.
" Det största och finaste i den ryska revolutionen är dess enkelhet ", säger Gramsci tyst, " den avlägsnade alla krångliga höljen och återgav de mänskliga relationerna deras omedelbarhet ", och förstabarnet hyssjar försynt.
" Till grund ", fortsätter Gramsci viskande, " till grund för allt lade den den naturliga ordningen och konsekvensen i människans alla skapelser och handlingar i överensstämmelse med verklighetens krav ... " " Så brukar det aldrig sägas i Sverige, det är nog ingen som brukar säga så om Sovjet, inte ens här i Västernorrlands län ", säger jag mager och rädd som en snok på E 4 :an.
" Du är väl inte torr ? sabotör ? fifflare ? " säger Gramsci.
" Nej ", säger jag överkörd.
" Då så.
Hör på : I mina hemtrakter i Italien är det faktiskt så att kvinnorna nästan alltid bär håret uppsatt under en huvudduk.
Det är gott om lösa hundar överallt, och hundarna följer av någon anledning alltid kvinnospår hellre än spår av män.
Hundarna följer kvinnospåren in bland träden och upp mot berget.
Däruppe vid spårets slut ser hundarna oftast en man med skjutklart gevär invid den kvinna de spårat.
Kvinnan har då huvudduken avtagen.
Och denne man, med gevärspipan förvandlad till en prick eller punkt eller ett obetydligt hål, är ofta det sista hundarna ser i sitt liv!
" " Ja ? " säger jag utmärglad.
Andrabarnet kommer in, känsligt för beröm efter en rush i den kommunala löpslingan, en rush som om någon tagit tid på den kunde kvalificera andrabarnet för skolungdoms-DM.
Startavgift ? Det måste vi ta reda på.
" Jag talar om de italienska hundarnas kvinnospår upp mot gevärsdöden i bergen ", säger Gramsci.
" Hör på : I Italien har vi nästan hur många hundar som helst, och de följer alltid kvinnornas kärleksspår upp i bergen, och de blir alltid avrättade av starka män med gevär när de snokat sig upp till frihetsnästet uppe bland de högst rotade pinjerna.
Jag sa : nästan hur många hundar som helst.
Hörde du, lille magre Beckman, nästan hur många hundar som helst!
" " Jag hör ", säger jag förintad.
Flugorna sitter redan på ormkroppen.
Som en tunn tråd igenom den överkörda ormkroppen löper ett lugnt förnuft, en sakkunskap, en intellektuell pulsator som skulle hålla hjärnan kall.
Lena kommer in och nickar åt Gramsci som om han alltid satt där när hon kom in, och Lena har nästan alltid rätt.
Jag hör min egen röst : " Men här är ju allting liksom så annorlunda, det är ju aldrig lika överallt och det mesta beror ju på hur man ser det.
" " Det beror inte alls på, det är aldrig annorlunda, det är rätt lika, du är väl ingen sabotör heller ? " säger Gramsci.
" Hör på : Det är så med hundarna som följer kvinnornas spår upp mot frihetsnästena uppe bland bergen att de tar slut så småningom.
Inte spåren och nästena och bergen utan hundarna!
Detta bör du kunna fatta!
Hundarna är många, nästan hur många som helst, men de tar slut om de skjuts bort allteftersom de dyker upp ovanför pinjegränsen just när de får det öppna landet och den fria sikten emot sig.
Däruppe blir deras nya och sista värld ett gevär koncentrerat till en mynning, en löjlig prick, ett litet hål, ett sista ögonfäste.
De dör!
Bli hund, ta hela hundfamiljen med dig upp i spåret och du dör hur mager du än gör träffytan!
Att älska och att vara fri är ett privilegium som du bara kan få uppleva bakom vapen.
Det är möjligt att du är skjutskicklig, att hela din familj kan hantera vapen.
Hundarna som jag ser dem är bara nästan hur många som helst, och inga hundar bär bössa.
En enormt vacker dag när världen är som mest förförisk och solen knäpper pinjekottarna ur träden och alla byns kvinnor sökt sig upp bland bergen lossas de sista skotten och hundarna tar slut.
Faktiskt!
" Det finns inget så bedrövligt som en överkörd snok.
Reflexmässigt har den slagit stjärten eller huvudet mot angriparen, bilhjulet, fienden, sedan har den legat stilla och körts sönder av nästa bil, och nästa, och nästa.
Tredjebarnet kommer in och kräver att jag ska leka.
Ja naturligtvis borde jag leka, här.
Jag är förresten rätt snäll av mig.
" Det är svårt för oss att se det som du ser det, och förresten inte alldeles nödvändigt heller ", säger jag.
" Sabotör!
" säger Gramsci.
" Ni får lära er, ni som andra!
För de flesta i världen är det lättare att lära sig den svåra läxan än att slippa ifrån den!
" Förstabarnet kommer och läser upp sitt diskussionsinlägg för högstadiet, och Gramsci säger att inlägget är alldeles utmärkt.
" Ja, faktiskt är det det ", säger jag till Gramsci, " och det du berättat är i stort sett bara att kåta bybor i Italien skjuter hundar som stör när det är dags för en omgång!
" På vägen ligger nu inte ens en död orm, inte ens resterna av en orm.
Det är bara det fritt svävande innehållet i en kall men tömd hjärna som finns kvar, skärpan i en möjlig men i livet helt ointressant ståndpunkt.
Tredjebarnet ser bekymrat ut, det har ju hela livet framför sig.
Min vän idioten Gramsci ser bekymrad ut, han vill se alla Europas berg överlupna och raggiga av vilda hundar.
Själv tycker jag det känns besvärligt att vara död.
Jag säger : " Folkmakt är en svår sak.
Man kommer inte fram till den utan att släppa den lös!
" Sabotören del 3 Det var morgon den 25 april, en söndag, en av de få dagar i Zürich som sabotörens hustru skulle komma att minnas hela sitt liv.
Sabotörens hustru tvättade sig, klädde sig i sitt rum, gick ut i vardagsrummet och satte på radion.
Sabotören var redan klädd och dörren till hans rum stängd.
Han stod vid vardagsrumsfönstret och tittade på en blommande buske på andra sidan gatan.
Han såg att blommorna på busken var vita och säkert nyutslagna.
I handen hade han sin kamera och ett svart rör.
Han skruvade fast röret på kameran och riktade apparaten mot den blommande busken.
Radion spelade bara musik.
" Godmorgon ", sa sabotörens hustru.
Sabotören vred kameraröret fram och tillbaka och såg i kamerasökaren hur busken drogs upp mot honom i fönstret.
Busken kom liksom alldeles nära honom och stannade bara några decimeter framför hans öga med varje blomma klar och konturskarp som på ett lyckat foto.
" Det var Wie lieblich sind Deine Wohnungen av Heinrich Schütz med Regensburger Dom Chor ", sa radion.
" Nu följer Waldsee-Galopp av Frankl med Liselotte Putz och Zürcher Schrammel-Ensemble.
Och sedan, kära lyssnare, kan ni göra det riktigt bekvämt för er och njuta av David Bowie i Here comes the night!
" Musiken fortsatte.
" Med den här tillsatsen kan man fotografera blommor på avstånd och ändå få närbilder av dem ", sa sabotören.
Musiken pågick en stund och sedan kom ett kort tal : " Ja så ska det låta, eller hur ? Schütz har sina lyssnare och vi kring de femti tyckte att Frankls Galopp var toppen, men varför inte en Bowie till ? Åkej, här har ni den.
Diamond Dogs!
" Sabotörens hustru hörde en sjuk engelsk röst och sabotören fotograferade den bäst utvecklade blomman han kunde hitta i kamerasökaren denna söndagsmorgon.
Solljuset föll in snett i blomkalken och skuggorna åstadkom det rätta djupet i bilden.
" Faktiskt vet jag inte vad de där blommande buskarna heter, men man kan ju knappast säga att det betyder något för bilden ", sa sabotören.
Radion slog an en treklang på ett klockspel och annonserade nyheter : " Så här valdagens morgon är det ännu till synes lugnt i Lissabon.
Det behövs emellertid ingen större fantasi för att förstå hur spända människorna är här!
" " Det är visst val i Portugal idag ", sa sabotörens hustru, " vad tror du om det ? " " Jag inte bara tror ", sa sabotören, " jag tror jag vet en del om det, även om det jag vet inte helt kommer att stämma överens med de kommentarer som schweiziska radion kan ge.
Radio i Schweiz är knappast av den kvalitén.
" Det var än så länge en morgon som ingen av dem skulle minnas efteråt.
" Jag går ut!
" sa sabotörens hustru.
" Jag går ut nu!
Jag vill gå ut!
" Sabotören stod och såg på den blommande busken som han just fotograferat.
Förmodligen var den vita blomman så väl fotograferad som den kunde bli.
Han la ifrån sig kameran på soffbordet bredvid Neue Züricher Zeitung och hustruns glasögon.
" Ut ? Vill du gå ut ? Ja naturligtvis kan du gå ut ", sa sabotören.
Sabotörens hustru hade aldrig sig själv veterligt ägnat sig åt oegentligheter.
Hon trodde inte att hennes far eller någon i hennes släkt någonsin ägnat sig åt oegentligheter, inte heller att sabotören någonsin gjort det eller att någon hon träffat inom bankvärlden i Zürich gjort det.
Att gå ut utan ärende söndagsmorgonen den 25 april 1976 var för sabotörens hustru en första liten oegentlighet, och från och med det att porten knäppte igen bakom henne skulle hon komma att minnas varje minut av dagen intill ögonblicket då hon öppnade porten för att komma hem igen.
Det är möjligt att man med åren först lär sig acceptera och sedan glömma sina oegentligheter.
Man lär sig beskriva sitt liv anständigt och enkelt som om det varit sådant, man lär sig gnola det rätt igenom efteråt i en enda rätt och rak tonart.
Man säger sig ha varit det och det, enkelt som om det hade varit okomplicerat, man anger sin bakgrund och vad som helt naturligt eller tvärtom helt överraskande och heroiskt utvecklats ur bakgrunden.
Där fanns åtskilligt, men tonarten lyder man och man har bara sju toner mellan läpparna när man gnolar sig fram genom livet till slutpositionen, efteråt.
Man säger sig vara från frikyrklig miljö eller från högborgerligt vettig miljö eller från vettlöst fattiga förhållanden och av hederliga föräldrar eller upprest ur slum och skam.
Där fanns det ovälkomna skriket från ett nytt förbannat liv eller det första instinktiva greppet kring en väldig massa ägodelar.
Där fanns barndomshemmets smala bäddsoffa med sydd vers på väggen.
Eller flickrummet med snedtak högt uppe i huset med ljuvliga sommarfönster mot parken.
Där fanns ungdomsårens trånga byxor och rörande löjliga klänningar.
Där fanns docksamlingen på översta hyllan eller sågverket och tegelbruket med två francs eller tre eller tretti öre i timmen eller om dagen.
Rodnande och fnittriga flickväninnor, och beväringens mandom.
Sedan vägen " ut ", i regel uppåt, nej alltid uppåt om den över huvud taget skrivits ut.
Styrseln, stadgan och styrkan i familj och stora genomgripande vänskapsförhållanden.
Stort verk och förtjänt vila, gripande storhet blandad med rörande litenhet.
Banala flygresor och enastående enkla och vardagliga skavsår.
Och innerst inne i tonartscentrum bakom den världsberömda melodin en helt vanlig enkel människa : fötterna storlek 45 lindade i andliga trasor men den höga anden däruti alltid lika kokett förmänskligad, med erkänd förkärlek för stångkorv eller McDonalds hamburgare.
Som lättmatros drack Heinz Müller Napoleonkonjak vid miljardärens bord, aldrig sedan.
Som generaldirektör drack Hasse Möller kaffe hos Alida i Ammarnäs, aldrig tidigare.
När kakan var liten delade Harry Miller den med sin älskade Maggie, som sedan när kakan blev väldigt stor var för " indolent " eller " neurotisk " eller " egoistisk " eller " osaklig " för att kunna få vara med och dela på Millers kaka ( de var " skilda " ).
Erik Hj.
Linder skriver på tal om sitt liv att han föddes i maj 1906.
Både transportbasen Ericson och kristdemokratbasen Adenauer skriver att de redan som barn var fetlagda eller magra, och att de sedan fortsatt vara eller tvärtom blivit fetlagda eller magra, och att årtal kan anges.
Tonarten anslås redan vid den heliga födelsen ( sommaren 1871, oktober 1917, maj 1931, juni 1945 ) och livet gnolas baklänges från repristecknet, oegentligheter förekommer icke!
Icke ens små oegentligheter förekommer!
Var och en är född och alltigenom egentlig som alfabetet och de hela talen!
Nu spelar dina barnbarnskusiner på kyrkorgel den tonartsriktiga melodi som du själv angav och gnolade dig igenom, efteråt, när du fått den uppskriven.
Född fat boy 1932, sedan mager på grund av råkost och stor mission.
Född mager som ett snöre 1925, sedan uppsvälld av grillkorv och affärstalang med pommes frites.
Född halvdöd 1933, sedan welterviktsmästare i boxning och know-how och selfdefense.
Född privilegierad 1921, sedan ständigt påpassad och påpissad under hundåren 1937-1948, sedan jätte gluff gluff.
Född enkelt 1889, sedan alltid enkel och rättfram och rättrådig med friska tänder ännu i sena åttiårsåldern.
Född i skam 1911, sedan kyrkominister omutlig som finansdepartementet.
Född kretin och mongol 1952, sedan upptecknad och såld dyrt till ett bokförlag.
Född med segerhuva 1942, sedan miljonär på skildringar av ett misslyckat liv.
Född rar 1950, sedan alltid lika rar, ett underhållningsindustrins solskensbarn.
Född 1976 med naturliga reflexer, sedan omsusad som företagsledare, närig och noggrann som egen företagare, eller nödtvungen och lat och dum som simpel anställd.
Tonarten följs, det blir natt, sömnen är god och morgonen återuppstår som igår och väntar med nya friska repristecken.
Människan är given och lätt beskriven.
Född och ... Född och uppväxt i Linköping.
Kvinna.
Gift och bosatt i Zürich.
Bankarbete.
Sabotörens hustru gick ut.
Hon gick förbi en liten udda kyrka inklämd mellan två enorma undervisningsanstalter eller förvaltningsbyggnader, inklämd som hennes egen personnotis mellan det man ville ha reda på och det man ville uppnå.
Hon vek in på en tom och onödig gata utan affärer och portskyltar.
Hon hade samma kläder som på banken i fredags men det var smakfulla och användbara kläder som hon inte behövde fundera mycket på, hon tog dem ofta på sig.
Den onödiga gatan tog slut vid ett byggplank, men en provisorisk träbrygga ledde förbi bygget och ut på ett torg.
Sabotörens hustru visste inte vad torget hette, och huset hon stod vid hade presenningar och byggnadsställningar över hela fasaden och ingen synlig gatuskylt.
Hon försökte stå precis som om hon visste var hon stod.
Hon stod kvar på den provisoriska träbryggan och höll handen på det ohyvlade träräcket, hon såg ut som om hon väntade på en buss och hon ville se ut som om hon bara stod och väntade på bussen.
Utan denna skenbara väntan på bussen och denna hand på träräcket skulle sabotörens hustru inte ha existerat.
Hon skulle inte ha funnits.
Men hon fick plötsligt för sig att hon fanns.
Torget fanns men var nästan folktomt.
Det är egentligen ett rent trafiktorg, och trafiken brukar vara mycket måttlig tidigt på söndagarna.
Sabotörens hustru fanns.
Hon stod med handen på träräcket och väntade.
Och i Portugal gick man till val.
Plötsligt stannade en buss framför henne, dörren slogs upp, föraren såg på henne och hon steg upp på bussen och betalade.
Hon fick betala rätt mycket men tvekade inte : hon var ute, hon skulle åka buss, hon var inte i tjänst, hon hade pengar och kläder och var en person, en person för persontrafiken, och föraren hade ju stannat och slagit upp dörren för henne.
Hon betalade och vände sig in mot bussen.
Hon såg genast att alla i bussen var män.
Inte gamla män, inte heller särkilt unga.
Utan att stanna någonstans for bussen ut ur centrum, först västerut i ett slags strid med alla blå spårvagnar och sedan åt söder rakt mot solen utan spårvagnar.
En stund for bussen längs Zürichsjön eller något annat stort vatten, sedan svängde den av och tog sig på en liten väg upp bland några kullar och berg.
Alldeles vid vägkanten fanns blommande buskar med vita blommor av samma slag som sabotören fotograferat med fjärrobjektivet samma morgon.
Bussen stannade och sabotörens hustru och alla männen steg ut.
Det var gott om träd omkring dem.
Alldeles invid dem fanns också ett rött skjul med upptrampad och sliten mark framför.
En av männen låste upp dörren till skjulet och gick in.
Inifrån skruvade han upp en trälucka och fällde ut den så att den kom att bilda ett litet bord eller en disk.
Han tog betalt av var och en ( inte särskilt mycket ) och sabotörens hustru fick ett kvitto som hon omsorgsfullt stoppade ner i sidofacket på sin handväska tillsammans med bussbiljetten.
Hon var ute, och hon samlade sina små dokument.
Männen bar ner gevär till ett grovt timmerbord framför en liten dalsänka.
Så började de skjuta.
Jag är här, tänkte sabotörens hustru varje gång det small, jag är här, jag är här.
Sedan såg hon att små runda föremål flög upp i en båge genom luften före varje gevärsknall, och hon förstod att det var de små runda skivorna som skyttarna försökte träffa.
En del skivor träffades och splittrades, andra föll oskadda ner i dalsänkan.
" Varsågod ", sa en man och räckte henne geväret.
Det var hennes tur.
Hon tog geväret och försökte hålla det som hon sett de andra hålla det.
Hon orkade lyfta pipan så att den riktades ut mot dalsänkan men tryckte av på måfå så snart hon såg skivan fara upp framför henne.
Hon lämnade genast ifrån sig geväret och tog sig åt axeln.
" Man måste öva, varsågod, Ni har fyra skott till ", sa mannen vänligt.
" Tack, men det går bra ändå ", sa sabotörens hustru.
Efter en stund blev det tyst, männen rökte och väntade på en ny skjutomgång.
Också sabotörens hustru hade fått en cigarrett och rökte.
Hon satt på en sten några minuter och rökte och tänkte : jag är här, jag är här!
När andra skjutomgången skulle börja gick hon ner till mannen som skötte avfyringsanordningen för de runda skivorna.
Anordningen var ett slags katapult, enkel i funktionen, säkert inte svår att sköta.
Skivorna var av grå lera med avskavd gul färg, de hade tydligen använts flera gånger.
Jag är här, tänkte sabotörens hustru, jag står vid ett slags katapult uppe bland bergen.
Hon såg upp mot himlen och från himlen ner mot jorden, hon följde lertallrikarnas bana genom luften ner i dalsänkan, och hon sa till mannen vid avfyringskatapulten : " Men vill Ni inte skjuta själv ? Jag tror jag kan sköta maskinen!
" Mannen vid katapulten reste sig upp.
" Ja gärna, men vill Ni verkligen det ? Se bara till att skytten som står på tur har ordentlig kontroll över vapnet innan Ni låter lerduvan gå ", sa han och lämnade sin plats till sabotörens hustru.
Hon väntade tills hon såg att nästa skytt hade ordentlig kontroll över geväret och släppte sedan iväg lerduvan.
Den flög lika bra och i samma båge som de tidigare lerduvorna.
Och skytten träffade.
Sabotörens hustru kände sig stolt.
I två timmar satt hon ensam på en trälåda vid katapulten och släppte iväg lerduvor.
Aldrig förr hade två timmar gått så fort.
Hon var ute, hon hade anförtrotts en liten maskin uppe i bergen utanför Zürich.
Maskinen stod på en liten vacker kulle i Schweiz och det var hon som såg till att den utförde det arbete den konstruerats för.
Hon var där.
Dagen däruppe vid den vackra kullen avslutades med att sabotörens hustru och alla männen gick omkring nere i dalsänkan och tog rätt på alla lerduvor som var hela och kunde användas en gång till.
De bar upp lerduvorna i trälådor till det röda skjulet.
Så bar de in katapulten och gevären.
Ammunitionen, däremot, tog han som låst upp skjulet hand om och lastade in i bussens bagageutrymme.
Han räknade patronlådorna flera gånger och skruvade till sist igen luckan på det röda skjulet.
Så satte sig alla i bussen och började åka tillbaka mot Zürich.
Jag är här, fortfarande, tänkte sabotörens hustru, jag är här en stund till, och bussen svängde ut på stora infarten till centrum.
Bussföraren stannade där han tagit upp sabotörens hustru och nickade åt henne i sin stora förarspegel.
Hon reste sig, hon nickade mot männen i bussen, hon nickade mot föraren, hon steg av, hon gick ut på den provisoriska träbryggan förbi bygget och kom in på den lilla onödiga gatan, hon gick hem till lägenheten.
Men jag var iallafall där, tänkte hon.
Född och uppväxt i Linköping.
Kvinna.
Gift och bosatt i Zürich.
Bankanställd.
Två resor till Sankt Gallen.
En resa söderut längs Zürcher See, västerut upp mot bergen och där lerduveskytte.
Även ett par timmars assistans vid lerduvekatapulten.
Hopsamling av lerduvor tillsammans med andra.
Återresa.
Var det samma gata ? Samma port ? Samma dörrlås, nyckel och hand ? Var det samma medvetande som före lerduveskjutningen ? Sabotören stod på vardagsrumsgolvet.
Han måste ha stått där hela dagen, inte ätit, inte rört sig, inte tänkt, inte ändrat en muskel eller stimulerat en enda nervbana medan hon erövrat världen och varit där.
" Nå ? " högg hon till med, " hur går det i Portugal ? " " Jag har faktiskt inte lyssnat så mycket, faktiskt kan man säga att radion mest distraherar ", sa sabotören, " men det tycks vara lugnt och gå rätt bra.
Det vore ju också en orimlighet eller näst intill om Cunhal blev fetare i allmänna och förberedda val.
Vi kan knappast ha missat så grovt.
Du har varit ute en stund ? Var det skönt ute ? " Inga frågor, tänkte sabotörens hustru.
Det finns inga verkliga och uttömmande svar på de frågor som ställs i den här lägenheten, vi borde byta lägenhet, arbete, liv.
Vi borde byta bort alltihop och komma ut och iväg nånstans.
" Ute är det som om det var den finaste dag som funnits någonsin ", sa sabotörens hustru och rodnade.
Hon satte på radion.
Den spelade musik.
" Jaså det är skönt ute ", sa sabotören.
" Ja, jag har bara ringt min bank några gånger under dagen.
Det finns en man som kan ha stor betydelse för mig, jag hörde efter om han sökt mig.
Faktiskt är han så viktig för mig att jag gärna skulle ta emot honom fast det är söndag.
Men han hade inte hört av sig.
I stället fick jag reda på att Sovjetunionens försvarsminister Andrej Gretjko håller på att dö, och det är ju också en viktig sak.
" Radion hade ingenting att ge, sa ingenting, spelade bara en massa musikstycken.
" Så det är iallafall lugnt i Portugal ", sa sabotörens hustru.
" Jag kan inte tänka mig att det skulle vara annat än lugnt just idag ", sa sabotören.
Och radion fortsatte med musik.
Nästa dag gick, sabotörens hustru stannade hemma och sabotören var på sitt arbete.
På kvällen annonserade radion nyheter och drog valresultaten från Portugal.
Sabotören ryckte på axlarna.
Vaktmästarna på banken hade inte sett till eller hört av " Kniven " och sabotören hade suttit och funderat på den italienska kommunismen som Henry Kissinger i sitt Bostontal varnat för.
" Sovjetunionens försvarsminister Andrej Gretjko är officiellt avliden och har officiellt avlidit i en hjärtattack ", sa radion och började spekulera i vilken av tre namngivna personer som skulle våga utsätta sig för att bli försvarsminister efter Gretjko.
" Officiellt!
Så dumt!
Så barnsligt!
Denna naiva misstro mot en så modern intelligens som den sovjetiska!
Dessa gamla skolboksfraser!
Det är inte Sovjet utan utlandet som lever kvar i stalinismen.
Den här nyhetsförmedlingen om Gretjko, ja jag skulle nästan vilja säga den här nyheten, den är 40 år gammal!
" sa sabotören.
Radion meddelade att Gretjko försvarat angreppet på det fria Budapest 1956 och varit direkt ansvarig för Praginvasionen 1968, att han sedan till och med tagit sig för att motarbeta den nya avspänningspolitiken men att han som ung varit en mycket skicklig ryttare och då även visat några andra hoppingivande egenskaper.
" Om ryssarna var som de beskrivs i schweizisk radio så skulle dom inte ens duga till att putsa skor och rosta kastanjer på gatorna i Västeuropa ", sa sabotören, " måste vi alltid ha den där förvirrade apparaten på ? " Han ringde till banken och frågade om " Kniven " hört av sig.
Och radion fortsatte med musik.
Född och uppväxt i Linköping.
Kvinna.
Gift och bosatt i Zürich.
Bankanställd.
Två resor till Sankt Gallen.
En resa söderut längs Zürcher See, västerut upp mot bergen och där lerduveskytte.
Även ett par timmars assistans vid lerduvekatapulten.
Hopsamling av lerduvor tillsammans med andra.
Återresa.
Hemmavarande, arbetsvägrare.
Intressen och hobbies : radio, lerduveskytte, utresor, skillnader, jämförelser, andras vanor och åsikter, fakta och händelser.
Egen levnad.
Så.
Sabotörens hustru var alltså på väg ut.
Hade jag själv kommit ut ? Jag satt och lekte med kniven på ett hotellrum vid själva Bahnhofstrasse, med Prästmons samvetskval för det alltför höga rumspriset och med ett kort brev från " pojken " Ladislav S_
einius i Komárno : " Har talat med sabotörens mor, hon vill åka till sonen i Zürich, verkar mycket sjuk, pratar, går ut i trappan, kallar på hjälp, är finklädd, frågar efter sonens adress, har tagit ner konjaksflaskan från hyllan och tydligen druckit något ur den, äter, vill ha mera bröd och mjölk.
Jag har varit där flera gånger om dagen, fått uppgifter om sabotören och fadern, men tror hon dör.
Ladislav S_
einius.
" Jag var feg, vågade inte gå till sabotören med kniven.
Kanske kunde jag skriva och berätta honom sönder och samman.
Men hotellrummet var dyrt, så dyrt att ett snabbt knivmord var enda förnuftiga lösningen.
Ändå skrev jag.
Jag skrev, långsamt, att sabotörens mor irrade omkring förtvivlad och förbannad i sin lägenhet och i trappan utanför, hon var inte längre rädd för sabotörens far, hon åt och blev pigg och ilsken av maten, hon ville åka till sin son och avkräva honom ett stycke mänskligt liv och en minimal bit mänsklig omtanke, hon kom i närheten av sängen, råkade falla ner på den, och hon skrek efter " pojken ", efter grannarna och efter sabotören, och några människor kom, och hon dog.
Hon dog idag kl 14.25 medan sabotören satt vid sitt skrivbord och väntade på mig och tänkte Kissingers tankar om den italienska kommunismen och visste ingenting.
Jag skrev, långsamt, pedantiskt, eftertänksamt, att hon dog och att sabotören aldrig skulle få reda på att och när och hur hon dog.
Han visste ingenting.
Så fort hon råkat falla ner på sängen började hon slåss : mot sabotörens far, mot ungrarna, mot några av slovakerna, mot grannarna, affärsinnehavarna, fascisterna, fegisarna, hjältarna, hyresvärdarna, mot sabotören och mot döden.
Hon berättade allt hon hann berätta, hela 1900-talet på fem krampaktiga och rumphuggna minuter, och hon anklagade allt hon berättade om, hon förbannade sin son och sonens far, och hon dog just när hon skulle slunga ifrån sig sonens namn, det förhatliga förnamn som sabotörens far bestämt.
Hon öppnade munnen kring namnet, gäspade och vred upp den förlamade halvan av ansiktet mot grannarna.
Hon var död, och i Zürich ringde sabotören ner till bankreceptionen och frågade om jag hört av mig.
Nej, jag hade inte hört av mig.
Klockan halv tre moderns dödsdag, på en burdus och kränkande order från sin chef, under hot och förolämpningar från mig, under distraktion orsakad av hustruns gåtfulla nya livsaptit, med skamkänslor över sin egen och Henry Kissingers bristande insikt i italienska förhållanden och under ett enormt eget inre motstånd skriver sabotören : " Man kan kanske utgå ifrån att italienarna förstår att det italienska samhället i ett globalt perspektiv måste vara inställt på stora omvälvningar.
Förhållandet mellan i-länder och u-länder kommer att förändras, måste italienarna förslagsvis förstå.
Om u-länderna skall uppnå en rimlig industrialiseringsgrad torde i-länderna inte kunna öka sin industriella tillväxt, eftersom jordens resurser är begränsade.
Detta bör italienarna kunna begripa.
Fortsätter klyftan mellan u- och i-länder att vidgas, kan det tänkas --- och kanske kan också italienarna tänka det --- att u-länderna tvingar de rika länderna till en omfördelning, t.ex. med kärnvapen som terrormedel.
Italien har inte räknats till de fattiga länderna och kan inte nonchalera terrorhot, negativa fakta som italienarna måste kunna fatta.
Det har sagts, att en fortsatt ekonomisk tillväxt i de rika länderna är möjlig endast om expansionen gäller allmänna tjänster som sjukvård, utbildning och kultur ( Robert L Heilbroner ).
All resursproduktion måste dessutom vara energisnål.
Sammantagna kan dessa insikter om de sprids i Italien klargöra att kommunismen är prisgiven om den inte fasthåller alla västallianserna, att den är livsfarlig och fosterlandsförrädisk om den upprättar andra allianser, och att den är oduglig om den utan allianser försöker åstadkomma en tillväxt inom landet ( den enda expansiva sektorn 'allmänna tjänster' är ju redan övertagen av ansvarskännande privata företag ).
Om den italienska opinionen kan göras rationellt tänkande blir kommunismen ingen fara som regeringsparti eller avförs redan tidigare ur regeringsdiskussionen.
Om inte, så kan u-ländernas terrorhot enligt ovan och de väpnade alliansernas ovannämnda hot användas som argument mot en blint kommunistisk och folklig känslostorm.
" " Har du tänkt ut det här ? " sa sabotörens chef efter en snabb genomläsning.
" Jag ? Tänkt ? " sa sabotören.
" Mitt arbete består inte i att ha privata tankar.
Du vet mycket väl att mitt arbete består i att samla, sammanställa och i någon mån producera funderingar som bankkedjan vill se spridda.
Jag har inga idéer och är helt anonymt anställd, jag är den enda i detta bankhus som inte har namnskylt på dörren, och mina privata tankar får inte angå någon!
" " Det här har du iallafall tänkt ut på något sätt ", sa sabotörens chef, " och det som står här är dumt.
Dumt!
U-landsbomber över Italien och invasioner från öster och väster ? Ska du skrämma italienska pisskäringar vid spisen med sånt inför allmänna och förberedda val ? Dom tänker på pengar och piss och spaghetti för att inte tala om fittan som dom tänker på annars.
Har du nånsin lyft upp överläppen på en italiensk pisskäring och sett efter ? Där är det inga u-landsbomber och västallianser, där är det bara fråga om att bita av dig fingret och guldringen.
Jag tror att du får försöka fatta kommunismen på ett annat sätt!
" " Det kan knappast sägas vara min uppgift att göra vulgära konkretiseringar av det slaget.
Jag är inte författare och inte politiker, jag är anställd!
" sa sabotören.
" Man behöver inte göra sig dum för att man är anställd ", sa sabotörens chef, " och förresten är alla människor både författare och politiker, alla är sig själva, du med fast du av sekretesskäl inte fått nån namnskylt på dörren.
Vad det gäller är att skaffa sig makt, och du ska skaffa dig makt tillsammans med oss och göra vår ekonomi stabil, du ska inte sitta här och låtsas som om du inte finns!
" Enligt min mening såg sabotören inte ens kränkt och förorättad ut, bara snopen och förvirrad.
" Det finns andra chefer och anställningar ", sa han.
" Just det!
Välj den som passar dina åsikter och den du är!
" sa sabotörens chef.
" Det kan knappast vara min uppgift att göra så uppenbart privata val.
Mina personliga preferenser kan knappast vara av särskilt stort intresse för så moderna intelligenser som vi arbetar under.
Om jag ska förflyttas bör någon se efter var jag bäst passar och låta förflytta mig dit ", sa sabotören.
Enligt min mening såg sabotören nu inte ens snopen och förvirrad ut, han såg ut som ett helgon på en medeltida murmålning, ett helgon vars näsa och ögon flagnat av eller kalkats över, kvar var bara en gulvit ansiktsfärg utan bestämda konturer, och den fromma munnen.
Frihetens spralliga barn bakom kanonen mot Sovjetunionen beter sig alltid underligt och svårbeskrivbart när de drabbas av motstånd, plåga och pina.
De exponerar inte sin matta och trötta kropp och somnar som stressat småvilt, torterade förhörsvarelser eller sexåringar som cyklat överstyr ner i bäckravinen, de undviker i stället sig själva och försöker avleda uppmärksamheten åt annat håll.
De säger att de inte hör dit, att de inte hör hit, att det inte hör hit vilka de är, att de inte riktigt finns och att de egentligen aldrig funnits, att allt är ett misstag, eventuellt också att de hela tiden insett att allt är ett misstag och att de varit pessimister, individualister och cyniker hela tiden, att egentligen fanns de aldrig och kan aldrig bli straffbara.
Det finns för all del alltid någon Albert Speer bland frihetens spralliga barn bakom kanonen, någon som låter sig straffas värdigt och sedan kan vittna med bibehållen fast blick och rak näsa om hur det var och varför det blev så och hur de själva råkade komma strax intill hur det var och blev.
Övriga frihetens spralliga barn fördunstar ostraffade och utan något eftermäle alls.
Sabotören hade hela sitt liv eftersträvat ett ostraffat ansikte utan näsa och ögon.
Munnen var from.
Nu var han på väg in i det ansikte han eftersträvade.
Han såg inte ens snopen ut.
Han såg inte ut på något särskilt sätt alls.
" Fattar du ", sa sabotörens chef, " att du helt enkelt är på väg att bli avskedad ? Att det är just det och bara det vi pratar om just nu ? " " Man kan kanske säga att det lyckligaste vore om jag åtminstone kunde kvarstå som en resurs ", sa sabotören.
" Jag tror att jag kommer att veta mer än de flesta om modern omstörtande handlingsberedskap när jag träffat min brutale opponent med kniven, och min begåvning tycks just bestå i att uppsnappa och vidarebefordra nya ideer och deras mera användbara motargument.
" " Fyllot med kniven igen ", sa sabotörens chef, " ta en jiujitsukurs och koncentrera dig sedan på att fatta italienarna.
Annars får du en månadslön och ett snabbt muntligt tack för forna bedrifter, och sen är bara kundingången öppen för dig här om du nu skulle ha någon anledning att besöka banken.
" Klockan var 16.15, sabotörens åtta timmars arbetsdag var slut.
Han lät papperen ligga.
Naturligtvis skulle han komma tillbaka nästa arbetsdag och alla andra arbetsdagar.
Det föreföll omotiverat att ta ställning till affekterade uppsägningshot.
En stabil värld sargar inte i onödan sig själv.
Klockan var 16.15 och Ladislav S_
einius satt och såg på sabotörens döda mor.
Ansiktsskinnet hade redan stramats åt, hon hade föryngrats och lagt sig till med ett så vänligt och lugnt ansikte som möjligt i väntan på bårpersonalen och begravningstjänstemännen.
Men munnen var missnöjd : hon hade inte hunnit göra sig av med sabotörens namn, det låg kvar som en äcklig matrest strax innanför läpparna, och allt hon velat nämna och förbanna låg kvar därinne i hennes besynnerliga och ålderdomliga språk.
S_
einius är inte överspänd och vettlös i vanliga fall, men han böjde sig fram och ville trycka ut språket, inflammationen, ilskan, minnena, smörjan som fanns kvar i gummans mun och vanställde den.
Nå.
Munnens utseende berodde väl mest på ansiktsförlamningen, muskelförslappningen i vänster ansiktshalva.
Eller ? Fanns kanske ändå ett levande hat kvar i den döda munhålan, förbannelser som hon inte hunnit slunga ifrån sig och som borde kunna pressas ut nu efteråt ? Hur skulle de se ut ? Vad skulle S_
einius få i handen om han öppnade hennes mun och gjorde ren munhålan ? Något som rörde sig, ville krypa ner ur handflatan, ta sig ut i världen, drabba sitt mål ? Nå.
Dessa tankar var inte förnuftiga.
Men därinne i munnen skulle gummans hat växa, föröka sig, spränga hennes huvud och tränga upp ur graven, det skulle skada Komárnos hus och Komárnos anseende --- människorna, maten, industrin och handeln --- och det skulle förgifta Donau.
S_
einius är inte vettlös, hans sammanhang och vanor är begripliga.
Men han böjde sig fram, förde in två fingrar mellan gummans läppar, fick fatt i tandraden och bände upp munnen.
Likstelheten var knappast alls märkbar.
Naturligtvis inte!
Härinne hade ju ingenting dött.
" Det är bara jag, pojken ", sa Ladislav S_
einius, " jag ska hjälpa tant av med allt det här onda i munnen!
" Genast visste han hur dum han var, han drog åt sig fingrarna och tryckte upp gummans underkäke.
Det blev inte riktigt bra, munnen stod halvöppen.
Han band upp käken med en grå sjal från garderoben.
Ladislavs far hade fått sitt huvud lindat av läkaren, visserligen med gasväv, men Ladislav trodde inte att sabotörens mor hade gasbindor hemma ( det hade hon inte heller ).
Och äntligen kom bårbärarna.
Sedan stod Ladislav S_
einius och tittade på de två fingrarna, fingrarna som han haft i gummans mun.
Han skulle väl tvätta sig.
Det gjorde han inte.
I stället gick han, gick hela vägen hem.
Han såg sig omkring i stan och tyckte att han såg mer än vanligt, det var en bra stad att leva i, hans arbete var hyfsat, förhållandena vettigt ordnade, sammanhanget begripligt.
Då och då höll han upp de två fingrarna och tittade på dem.
" För mig kändes det sedan angeläget att behålla fingrarna i det skick de var i gummans mun ", säger S_
einius, " som om jag verkligen frigjort något väsentligt.
Men ", tillägger han med ett leende, " naturligtvis tvättade jag mig så småningom, jag ville bara inte tvätta bort just det!
" Klockan var 16.15 och sabotörens hustru satt i en kajtrappa vid Limmatquai i Zürich och rökte en cigarett.
Hon hade köpt ett helt paket cigaretter.
I vattnet utanför henne låg ett svanhus och en stor nättäckt svangård.
Några svanar simmade inne i svangården, några utanför.
Utanför alla svanar tränade roddsportklubben snabba starter : en roddare blåste i en visselpipa och alla de andra roddarna slet iväg sina båtar för att strax därpå stöta årorna ifrån sig igen och tvärbromsa.
Sabotörens hustru bestämde sig för att inte gå till arbetet på banken mer och inte heller säga upp sig.
Hon skulle inte lämna banken något meddelande och hon skulle aldrig mer gå dit.
Hon skulle inte begära skilsmässa från sabotören och hon skulle inte bry sig om honom alls.
Hon skulle vara ute ensam bland folk rätt mycket och hon skulle inte göra eller kräva eller fantisera om något särskilt.
Hon skulle heller inte meddela sin far i Linköping något särskilt.
Hon bestämde sig också för att inte besluta mer än hon rådde med.
Förmodligen fanns i alla fall pengar tillgängliga för henne, pengar som hon kunde ta ut genom vilken bank som helst, men hon skulle inte ägna den saken någon vidare uppmärksamhet.
Hon skulle köpa solglasögon, hon skulle sätta dem på sig när hon tyckte att hon behövde dem.
Röka kunde hon också gott göra, men hon visste att det skulle bli svårt att intressera sig för mat.
Hon skulle gå och äta när hon märkte att andra gick och åt.
( Biktstolen i Ravenna, 3 ) --- Padre, hör ni mej ? --- Ja, mitt barn, jag hör dej.
--- Nå.
Jag antar att ni känner igen min röst padre, och jag är för övrigt inte angelägen om anonymiteten och bikthemligheten.
Tvärtom, det jag gör och tänker i världen vill jag ska vara världens egendom.
--- Jag känner väl igen din röst, mitt barn.
Du är Paola Franchetta Uberti, Ravennas röda förnuft, vår stads bäst utrustade människa.
--- Ja.
Och vad heter ni, padre ? --- Fader Harry.
Min far hade en lite kuriös böjelse för allt utländskt fast han var härifrån.
Men vad vill du bekänna, mitt barn ? --- Inget brott, och synder hör inte hemma i mitt språkbruk, men ett slags förvirring, troligen högst tillfällig.
--- Förvirringen är ofta gudomlig, den kan vara ett Guds första försök till beröring med stolta och självrättfärdiga själar.
--- Inte.
Min förvirring beror på jordbävningen i Friuli-området, i Udine.
--- Då har offren inte varit helt förgäves.
--- Det där var oanständigt sagt, padre, en kall och äcklig cynism.
Kan vi inte föra samtalet på en någorlunda anständig nivå ? --- Jag lyssnar, mitt barn.
--- Jag har bott en tid i Udine, och jag kom dit just på grund av en förvirring.
" Il fantino ", prisryttaren Buotti, den avsuttne jockeyen, Ravennas s.k. stalinist som även ni kuvats av, padre --- ja, jag vet att han varit här också --- nå, han åtrådde mej, och genom att använda en psykologisk grumlighet som jag inte är van vid fick han mej att flytta med honom till Udine.
Jag tog partiarbetet med mej, for ofta till de nu katastrofdrabbade småstäderna norröver, Buia, Gemona, Osoppo, ja jag har till och med stått framför kyrkan i Majano och angripit allt den representerade --- och den ligger nu i ruiner --- och när jag kom hem om kvällarna ville il fantino att vi skulle " älska " --- och han drog sej intill mej med en massa slingrande pigtjusarfraser som fick mej att tro att min enkla fitta inte hörde hemma i min kropp och i politiken utan i det rent otroliga.
--- Mitt barn, vi är i en kyrka, man kan uttrycka sej lämpligare.
--- Vi är i en kyrka, ja, men jag uttrycker mej fullständigt klart och därmed också fullständigt lämpligt.
Jag är mej själv och varken för enkel eller för svårtydd för min omgivning.
Men så har nu jordbävningen kommit däruppe.
--- Ja ? --- Jordbävningen är just på en gång för enkel och för svårtydd.
Och den har inträffat just i det område där jag var som mest förvirrad av prisryttarens gåtor och åtrå.
Han spatserade omkring just där och tänkte ut mina förvillelser och eftergifter och ras medan jag for omkring och försökte göra bergen stabila och kommunistiska, just där.
Jag ser naturligtvis inte något samband mellan oss då och jordbävningen nu.
Men jag har haft fötterna där.
Buotti gick där, tillfälligt utan häst, och jag gick där, tillfälligt utan förnuft.
Som tillfälliga gäster, folk utifrån.
Vi orsakade inte jordbävningen, jag har naturligtvis ingen skuld i den, lika lite som andra människor och andra potentater --- försök inte ta hem någon religiös poäng här, padre.
Men jag ser en likhet mellan människor i dålig kondition --- förvirrade, oärliga, inskränkta, känslodumma --- och mark i dålig kondition.
Psykologin och geologin liknar varandra när man arbetat bort gudomligheterna och otroligheterna ur jordens angelägenheter.
--- Mitt barn, jag hör, du vill avskaffa mej, men varför kommer du då hit med dom här små funderingarna ? --- Alla vettiga människor håller förstås på med hjälparbetet, jag med, men jag hade en stund ledig och ni har ju ändå inget att göra.
Ni går härinne, ni kan behöva lite tidsfördriv och jag kan få formulera små funderingar som jag annars aldrig har tid med.
--- Så!
Du sa det nästan!
Du vill döda mej!
Gör det!
Det finns effektiva vapen, och ditt lär vara Ravennas mest effektiva och raffinerade, du vår stads bäst utrustade människa!
Å!
Du har stängt in mej i biktstolen, tjänstestolen, tortyrstolen --- sätt igång!
Dina underhuggare har redan knäckt mej.
Å!
Detta land!
Ni är ett folk av virtuoser och akrobater.
Ni har frambringat Vivaldi och ni cyklar stående på cykelsadeln.
Män med hatten på ena örat och fingrar som pladdrar fortare än munnen.
Kvinnor som bär murbruk på huvudet i horkläder från Genuas hamn och festklänningar sydda för aristokratbröllop i Rom.
Galna barn snabbare i fingrarna än i tanken.
Jag diktar, jag ger upp!
Jag diktar!
Släpp på strömmen!
Ni är det virtuosa handgreppet, det eleganta slutet.
Ni har mej ju!
Jag är bara den utländska fantasin, släck ut den!
--- På tal om vad ? Lugna ner er, herr biktfader!
--- Mitt barn, vårt röda förnuft, jag är utländsk, hör inte hit, förstår inte!
Min far sa att han var amerikanare fast han aldrig kom två skrik utanför Ravenna.
Han hade rätt!
Vi är utrikes galningar!
Feta poeter och tungsinta senilpatienter.
Ni står på cykelsadlarna, nuddar varandras kjortelfållar och vårdar antika vaser, står orörliga med trumpet sexuella munnar eller kilar som råttor i högt gräs mellan bilarna och farmödrarna och myndigheternas käppar i trafiken!
Hör mej, du Ravennas bäst utrustade människa, av alla oss här i stan är jag den utländska elefanten, klumpen, högen, ett feldumpat lass industriavfall, vatikanens hemliga sopstation, liket av en hel ko i er spaghettisås.
Riv undan detta Guds förbannade skynke mellan oss och försök hitta huvudknoppen på detta isberg, detta 20 kilometer djupa jordskalv, denna inflammerade katakomb av instängda bakterier under Italiens land och folk, denna förbannade runda kropp som är jag långt långt under er!
--- Padre, behöver ni hjälp ? --- Nej luft.
Luft och geometri.
Geometri och hållfasthetsberäkningar.
Hållfasthetsberäkningar och raka och räta byggen.
Raka och räta byggen och regelbundna människor med sans och måtta enligt paragrafen och naturen.
Regelbundna människor med sans och måtta enligt paragrafen och naturen och bland dom mej själv som dom.
Bland dom mej själv som dom och saker som passar mej själv och min otroliga valhänta valfiskkropp, elefanten i min näsa och mina fötter!
--- Ni är inte full ? --- Nej.
--- I så fall : på beskrivningen låter ni fet, och lessen över fetman.
Det finns specialister mot sånt.
Jag är inte den specialisten, och det vet ni.
Alltså säger ni allt detta för att få det sagt, för att få någon att höra det, för att bikta er.
Jag tar mej den tiden!
Fortsätt!
--- Aldrig!
Ingen fortsättning för mej!
Vi måste hindra denna hjärna från att tänka de närmaste tjugo åren!
--- Det sa Gramsci om Mussolini.
--- Nej!
Det sa jag om mej.
Slit undan skynket, du Ravennas bäst utrustade människa, så får du se.
Se det närmast döden levande du nånsin sett.
Det är trångt här, är det inte ? Biktstolar är gjorda för fulländade människokroppar, åtminstone människoaktiga kroppar.
Det är fruktansvärt varmt idag, är det inte ? Valfiskar och flodhästar på land måste besprutas med vatten, annars torkar dom och spricker sönder och plågas i onödan innan dom dör.
Jag fortsätter inte!
Inte!
Men se till, ni akrobater och virtuoser i Italien, se till att inte bara huden och istermassan spricker på mej, se till att också hjärnan spricker och slutar tänka de närmaste tjugotusen åren!
Ni kommunister lär ju vara medmänskliga också, inte bara kloka.
Kan ni inte avrätta mej ordentligt!
--- Jag kom inte hit för att avrätta någon, padre.
--- " Il fantino ", den stalinistiske slughalsen, din före detta älskare, Buotti, vars hustru Stefania jämte dej älskas av en ännu svårare och lyckligare kommunist --- allt detta enligt bikter som jag tidigare tagit emot --- nå, il fantino fördrev mej ur biktstolen och lyckades nästan ta död på mej med sin falskhet, och er andre och Stefania Buottis ende älskare, den lycklige, tillintetgjorde mej med sin ärlighet, och när du nu själv kom hade jag tyvärr en gnutta liv kvar i alla fall --- jag kan inte simma, inte cykla, knappast gå för jag är precis som du antog alldeles för fet, men jag har en bit av hjärnan kvar --- och så kommer du mitt barn och anlägger humanitära synpunkter på Udine och dom katastrofala markförskjutningarna under Friuli-området!
Som alla har humanitära synpunkter på!
Som var en vanlig hemsk olycka!
Som är självklar!
Varför skjuter du inte harpunen rätt in i min hjärna i stället!
Du som kan!
Du som är hårdast och bäst utrustad i Ravenna!
Du som hör till italienarna i Italien och inte är utländsk och hopplös överallt och var som helst!
Säg något så att jag dör!
--- Padre, ni är en betydande människa, medveten, fantasifull, insiktsfull, ärlig och mycket mycket klar.
Harry!
Ni hör hit!
Jag är ledsen om blotta kontakten med mitt uttryckssätt och mitt rykte gjort er orolig.
Vad beträffar fetman kan ni söka läkarhjälp --- eller promenera mer och äta mindre, ni behöver inte alls kunna cykla fast så många gör det här i stan --- men ni kan också acceptera övervikten, den är kanske helt naturlig för er.
Och vad beträffar hjärnan ska ni inte alls låta någon hindra den från att tänka de närmaste tjugo eller tjugotusen åren --- ni har en bra hjärna och ni tänker bra med den, också bland kommunister.
Vi kommer att gå framåt markant i nyvalet och vi kommer att uppskatta er och er kropp, och vi kommer att vara stolta och glada över er hjärna.
Harry!
Förlåt att jag är van vid att folk lyssnar på mej utan anmaning --- om ni vill kan jag säga det jag sa en gång till --- men jag måste veta om ni hörde vad jag sa.
Hörde ni ? Förstod ni vad jag just sa om er ? Jag har inte ens sett er, ni sitter bakom ett svart skynke inne i den här underliga byggnaden, ni är kanske inte så vacker för mej som jag är för er och många andra, men vi uppskattar er och är glada över er!
Harry!
Hörde ni --- och förstår ni --- vad jag just har sagt ? --- Ja, Paola.
" Italienarna " skriver sabotören och sätter sig att titta på ordet.
Det är den 17 maj, en måndag.
Sabotörens hustru har inte varit hemma på en vecka.
Italienarna ... Det är ett brutalt kommunistiskt ord.
Sabotören sätter punkt efter ordet, stryker under det som en rubrik och fortsätter : " Italienarna är många olika.
Italienarna är uppriktiga och svåra.
Italienarna är olika många.
Italienarna är ... " Dörren kastas plötsligt upp och en ung man kommer in.
Det är inte alls " Kniven ", det är en nykter och klarögd ung man med blå kostym och vit polotröja.
" Å ", säger den unge mannen och ser för ett ögonblick förvånad ut.
Sabotören reser sig.
" Å, nu förstår jag ", säger den unge mannen, " ni är den som suttit här förut ? Jag vet att ni har gjort fina saker.
Jag skulle bara se mig omkring lite och installera mig här, jag börjar inte på allvar förrän nästa måndag!
" Den unge mannen talar god tyska med någon liten brytning, kanske polsk, möjligen tjeckisk.
Sabotören tittar ner på sitt papper.
Sabotörens chef kommer in, andfådd och arg i ögonen.
" Bra att ni bekantat er, så slipper jag proceduren ", säger han.
" Och du biter dig fast i de forna jaktmarkerna ? Skriver goda råd till unge Josef här ? Avskedstalet ? En liten sammanfattning kanske ? " Han tar papperet från sabotörens bord och läser högt.
" Italienarna.
Italienarna är många olika.
Italienarna är uppriktiga och svåra.
Italienarna är olika många.
Italienarna är ... " " Det var väl fint ", säger den unge mannen, " jättetjusigt!
Det var verkligen jättefint skrivet!
" " Mirakulöst ", säger sabotörens chef.
" Du vet att du har pengar att hämta ? Ute i vanliga bankhallen.
Jag följer dig ner så kör vi handskakningsproceduren där.
" Sabotören sätter sig ner i sin stol och fattar pennan.
Han tittar på sitt papper.
Italienarna är ... Som vanligt lyckas sabotören koncentrera sig på sitt arbete, de båda andras närvaro stör honom inte.
Det är flera timmar kvar av arbetsdagen, det finns ett arbete att utföra.
Har man väl tagit sig in i ett fallskärmsförråd lämnar man det inte förrän alla fallskärmar är sönderskurna.
Chefen och den unge mannen pratar, rör sig omkring sabotören, öppnar hans lådor, för till och med undan hans papper och händer från skrivunderlägget, men till sist går de.
Sabotören arbetar vidare.
Ibland kommer unge Josef in och tittar på honom.
Ibland kommer sabotörens chef och tittar på honom och pratar ut mot korridoren om honom.
Ibland kommer sabotörens chefs officiella medarbetare in, minst två i taget, och pratar med varandra om honom.
Sabotören avslutar sin mening om italienarna : " Italienarna är ... början till ett lång slut för de ägarintressen som hittills kallats västvärlden!
" Och så är klockan fyra, arbetstiden slut, och sabotören går för dagen.
Det förefaller honom omotiverat att ta ställning till paradoxala och självmotsägande påståenden, som t.ex. att en stabil värld skulle vilja sarga sig själv.
Sabotören går.
Sabotören går hem, hans hustru är inte hemma, radion står tyst, sabotören uppfattar inte att han avskedats, att han inte har någon uppgift att fylla vare sig på banken, i hemmet eller ute i världen.
Han påbörjar ingen självrannsakan, visar inget som helst intresse för sig själv, ställer sig bara vid fönstret och väntar på att det ska bli en ny arbetsdag.
Det finns tankar och ideer, det finns fem tåtar i huvudstroppen på varje fallskärm, tankar kan klippas sönder och göras stridsodugliga, fyra tåtar skall klippas av i varje stropp och den femte lämnas att brista i luften.
Nu är det faktiskt så att kapitalismen är totalt skoningslös mot sina egna så snart de inte gör vad som förväntas av dem.
Detta faktum anser sig sabotören inte ha blivit personligen konfronterad med.
I huvudet kompletterar han sin slutmening om italienarna, att nedskrivas nästa dag under den honom tilldelade arbetstiden : " Italienarna är --- om och endast om de själva tillåts utforma och genomföra sin naiva och fantasifulla framtid --- början till ett långt slut för de ägarintressen som hittills kallats västvärlden!
" Nu är det faktiskt så att sabotören genom sin slutmening blivit fascist genom att inte ha och inte ta ansvar för några egna åsikter utan bara presentera den språkliga utformningen av andras lämpliga eller olämpliga åsikter.
Detta faktum, denna fascism, anser sig sabotören inte ha någon som helst personlig del i, och han har --- precis som den ungefär jämnårige Kissinger i USA --- på sätt och vis rätt : fortsättningen, den fascistiska handlingen, verkar helt främmande för hans fingrar och fötter.
Han står vid fönstret och tittar ut.
Bakom sabotören står lidelsefulla människor som avskedar och anställer folk och är andfådda och arga i ögonen och vill, vill för egen del, vill för att få.
Sabotören vänder sig om och kontrollerar vad som finns bakom honom.
Det är bara en tom vägg med förre lägenhetsinnehavarens tapeter.
Antennen från radioapparaten sticker upp som en spenslig utmaning mot förre innehavarens tapet, men det är en schweizisk radio, och schweizisk radio är inte bra.
Och sabotörens hustru är inte ens hemma.
Om hon kommer hem nu har hon ingenting att berätta för sabotören, ingenting som angår honom, men det skulle ändå se bättre ut om hon nån gång var hemma.
Nu är det faktiskt så att sabotörens hustru har hyrt ett rum hos Mariechen Büchner på Schalengasse.
Det är Mariechens man som kallar sin fru Mariechen.
Han kör taxi och är sällan hemma.
Mariechen är nästan alltid hemma, sabotörens hustru nästan alltid ute och går.
Om dessa och liknande fakta vet sabotören ingenting.
Det är den 17 maj.
Nästa dag, en tisdag, går sabotören till sitt arbete.
Mariechen Büchner på Schalengasse säger : " Det var typiskt för henne att hon försvann spårlöst.
Hon var som om hon inte fanns.
Hon hade alltid stora solglasögon.
Jag skulle inte känna igen henne på gatan eller ens här i trappan om hon kom tillbaka.
Hon var mest ute och gick.
Min man som kör taxi har en viss blick för folk.
Han trodde aldrig på att hon var journalist, 'hon skulle aldrig kunna hitta på nåt att skriva', sa han.
Hustru till en farlig sabotör ? Det kan jag aldrig tro, i så fall visste hon inte om det själv.
Hon svarade när vi pratade med henne men hon hade aldrig nåt att berätta.
Nej, herr Beckmann --- var det Beckmann ? --- nej, det var inte ens synd om henne, och några pengar vill jag inte ha för att berätta det här.
Det var ju ingenting att berätta.
Hon betalade för sej, hon talade vanlig tyska, hon kom och gick, alltid solglasögon.
Ja, som sagt, ja.
Alltid solglasögon.
" Kaffekopparna är nästan lika flata som faten, sabotören finner det egendomligt att tillverkaren offrat så mycket porslin på en produkt som ger så litet utrymme för det den avsetts för.
Det är också svårt att föra en så flat kopp till munnen utan att spilla.
De flesta i släkten Horvath spiller, men det kan också bero på att de dricker grön alkohol ur små gröna glas vid kaffekopparna.
Sabotören spiller inte och dricker inte alkohol.
Det är ungerskt bröllop i Zürich.
En gång för 29 år sedan åkte sabotören färja över Donau vid Dunabogdány, han kom från Szentendrei-sziget och släkten Horvath var med ombord, berusad, hårdhänt och hjärtlig : sabotören avtvingades till och med sitt namn.
Vid landstigningen på Dunabogdány-sidan hade släkten Horvath tvingat i honom alkohol och fått hans nya adress i Zürich på en papperslapp.
Sedan hade han fått nyårskort varje år med korrekt namn och korrekt adress och hälsningen : Gott Nytt År Önskar Familjen Horvath!
Han hade aldrig svarat.
1956, sabotörens fars dödsår, stod det under hälsningen : Nu Har Vi Också Flyttat Till Zürich!
och en gatuadress.
1967 stod det under hälsningen : Välkommen Till Vår Dotter Annas Bröllop Den 20 Januari Kl.
18!
Han tackade inte ens för inbjudan.
1975 ankom kortet den 29 december, årets sämsta måndag eftersom sabotören på grund av mellandagsledighet inte fick arbeta.
Under hälsningen läste sabotören : Hjärtligt Välkommen Till Vår Dotter Marias Bröllop Den 27 maj Kl.
18!
Han tackade inte heller nu för inbjudan, men torsdagen den 27 maj 1976 som var något slags religiös arbetsfri helgdag ringde det på hans dörr halv sju, han var ensam hemma.
Utanför stod några berusade män ur släkten Horvath och sa att nu var det bröllop.
De tog ett stadigt tag i sabotören och tog honom med sig.
De bar honom i gullstol tre kvarter, sedan fick han gå själv, vilket han var tacksam för.
Rummet är kalt, släkten Horvath stor men fattig.
" Vi känner ingen i Zürich utom dej ", säger en full gumma Horvath och klappar honom på handen och använder hans förnamn.
Samma förnamn som på färjan för 29 år sedan.
Sedan dess har han gift sig och haft en hustru som använt namnet, men hon är numera aldrig hemma.
" Alla vi andra hör till släkten, ja du känner oss ju ", säger den fulla gumman Horvath.
Han känner inte igen en enda människa.
" Så känn dej som en av oss!
" Den fulla gumman Horvath sitter med en rund platt hatt på huvudet.
På den platta svarta hattkullen är det ett mönster med måne och stenbock och kräfta och planetkulor i ellipser.
Under hakan bär den fulla gumman Horvath en halsbrosch i samma form som hatten och med exakt samma mönster : måne, stenbock, kräfta, planetkulor i ellipser, men naturligtvis i mindre format.
På väggarna sitter prydnadsföremål av svart grov ståltråd.
En del av prydnadsföremålen har ingen urskiljbar funktion alls, en del har ståltråden virad så att den någonstans kan fungera som ljushållare.
Överallt i ståltråden där det kan sitta ljus sitter det också ljus, men otända.
Ljusen är vita, väggarna är vita, ståltrådsdekorationerna sitter som stora svarta spindlar på väggarna, och under sitter släkten Horvath och den man släkten gift in i sig, sabotören vet inte vem av männen det är.
Sabotören har ont i magen.
Förutom ståltrådsspindlarna finns en enda tavla, ett stort ramat foto föreställande en stor raggig hund och ett litet leende barn.
Två män i släkten står och spelar musik, den ene på dragspel och den andra samtidigt på något slags jakthorn.
" Spelar dom alltid på samma gång ? " frågar sabotören.
Av någon fånig och säkert ointressant anledning får han för sig att det han ser i rummet är mera värt än amerikanarnas filmspektakel och operetter om Hitler och Jesus och mycket mera värt än skandinavernas nobelfredspris delade mellan gud och satan.
Infallet är meningslöst, han försöker genast släppa det ifrån sig och stänga den lucka i medvetandet som det kom upp ur.
Han vill helst gå.
Han mår inte bra, han har ont i magen.
" Förlåt, jag talade lite med György, vad var det du sa ? " säger den fulla gumman Horvath och använder återigen sabotörens förnamn.
" Spelar dom alltid på samma gång ? " säger sabotören.
Magen värker.
" Å vad du är rolig, det har vi tyckt jämt ", säger gumman.
Det är en pinsam situation.
Rolig ? Sabotören känner till Voltaire, Mark Twain och några av de mest ansedda komikerna i det moderna Italien.
Han pinas av tanken på att han själv blivit kallad rolig.
Han har alltid varnat för det humoristiska arvet i västerländsk publicistik.
Han vill gå.
Det borrar i magen, som humor borrar.
" Är det ungerskt ? " säger han och pekar på ståltrådsspindlarna på väggen.
" Ungerskt!
Å vad du är rolig!
Vi var ju på Kanarieöarna!
Det var ju 1967, i mars, Anna var ju redan gift, det var särskilda lågsäsongresor.
Det var då vi köpte nästan allt som finns här!
Har du sett min hatt ? Och broschen ? Titta!
Det köpte vi på ett ställe som hette Playa.
Gud va tiden går!
Vi var på ett ställe som hette Playa.
Du skulle ha varit med!
" Och gumman Horvath använder sabotörens förnamn en gång till.
Situationen är pinsam, magen värker.
Är Kissinger över huvud taget viktig ? Behövdes verkligen Vietnamkriget ? Kunde inte föråldrade styrsystem få dö med Franco, territoriepolitiken överges, intresseområdena upphävas, förtrycken lättas ? Kunde inte helt enkelt banken med sin erkända skicklighet och noggrannhet och diskretion få ta över alla viktigare relationer människor och grupper emellan ? Sabotören vill gå.
Men det finns inget arbete för honom längre.
Var finns det fält som passar hans yrkeskunnande, de antagonistiska förråd som han så skickligt lärt sig ta sig in i ? Obehaget växer i magen.
" Och det där, det är ju jag, det ser du väl!
" säger den fulla gumman Horvath och pekar på det lilla leende barnet vid den stora raggiga hunden på fotot, och hon använder sabotörens förnamn en gång till, det rent ungerska förnamnet han fått av sin far frihetshjälten.
Gumman klappar honom på handen.
Han vill gå.
" Bálint Maria ", säger hon, " det låter nästan lika bra som Horvath Maria, vi tycker så mycket om György och det kommer att bli bra allting, tror du inte det ? " " Jo naturligtvis ", säger sabotören.
Han vill gå.
Vem som är bruden vet han inte men han förstår att han just fått höra hennes och brudgummens namn.
Han reser sig och tar gumman Horvath i hand.
Hon klappar handen och pratar med andra, förstår inte att han är ifärd med att gå sin väg.
Det skulle hon aldrig förstå.
I själva verket är han på väg ut ur historien och ut ur verksamheten i världen.
Han står en stund vid ytterdörren utan att någon ser honom utom musikanterna, som står i dörrhålet mellan tamburen och vardagsrummet och ser allt.
Sabotören går.
( Nästa dag när han går till banken visas han bort från personalingången och går hem igen.
Flera gånger under dagen visas han undan, till sist går han inte ens hem.
Han är inte längre med.
Man skulle kunna säga, och man säger det också, att han inte hör hemma ens här bland avkomman ute på stan, och inte i den moraliska historien, och inte hos släkten Horvath, hans sista vänner.
) Hornisten slutar spela och tvingar till och med dragspelaren att hålla tyst.
" Han gick ", säger hornisten in mot vardagsrummet, " den där fan han gick.
Nu är det bara vi.
Den fan, han gick!
Varför i helvete var han här förresten ? " Dragspelaren drar ett långt a-mollackord och hornisten sätter hornet till munnen.
Bálint Maria börjar dansa med sin György.
Horvath Ferenc, en grovt byggd medelålders ungrare i Schweiz öppnar fönstret och ser en man stå och glo nere på trottoaren.
Det är inte sabotören han ser, sabotören har flytt, det är mig han ser.
När Horvath Ferenc ser mig går jag förstås vidare.
Nästa dag betalar jag hotellräkningen på Bahnhofstrasse och försvinner från Zürich.
Jag går ut vid " Exit " och försvinner.
Memoarer för ofödda del 3 : De feta åren 1. Dagarna i Prästmon Som född och uppväxt och med de magra åren bakom mig skulle jag nu vara mitt uppe i det feta åren.
Jag skulle bo i Prästmon sedan länge, med familj och med god överblick över förhållanden som skulle angå mig.
Men så är det inte.
Prästmon är en by.
Området är intressant, ångermanländskt, känt från 1400-talets svenska och danska historia.
Det finns t.ex. en historisk sten här.
Skogen här är på sina ställen ganska ny, den gamla risas igen eller får avverkningsbesked och lyfts bort.
Själv skulle jag vara ett slags skog på rot, svensk och lagom gammal, fantasiomsusad och tämligen exotisk för min vän Gramsci, som i sin fängelsecell håller sig med hundar som pissar på trottoarerna och sedan följer spår av kvinnor upp genom de mycket torrare och glesare skogarna i Syditalien till förbjudna observationspunkter där skickliga män skjuter hundarna med prickformade gevär.
Men så är det alltså inte.
Däremot är jag en sanslöst duktig skytt, vill inte träffa men bommar aldrig.
Om jag som soldat går med geväret på axeln och bränner av ett skott i halvslummern så börjar markören i någon fjärran markörgrav vifta för fullträff och en tjäder dråsar till marken och kompanichefen ser glöden på sin cigarrett slitas bort.
För min vän Gramsci är alla gevär prickformade, han får aldrig se annat än mynningshålen på dem.
Jag skulle som en människa ibland darra på hand och nöja mig med att göra så gott jag kan, som andra människor mitt uppe i de feta åren.
Jag skulle tänka och göra och kunna och vara så bra som möjligt.
Men så är det alltså inte.
Då är det väl fel då.
Så här är det i stället ( " då är det väl fel då " ) : Mellan Prästmon och Nyland ligger Ådalens flygfält men det var länge dålig väg dit.
Sista biten, från gamla vägen till flygplatsen, var bra för den var lika ny som flygplatsen, men gamla vägen var dålig.
Så det blev nödvändigt att bygga ny väg mellan Nyland och flygplatsavtaget.
Det skulle räcka.
Det skulle nog räcka för mellan Kramfors och Nyland var det redan tidigare bra väg.
Och mot Prästmon var det inte så många som brydde sig om vägen, för det for inte så många där ; ty dom flesta som skulle till flygplatsen kom från Kramfors och industrierna runt Kramfors.
Så mot Prästmon blev det som förut.
Men mot Nyland blev det som sagt nytt, och det var inte lätt.
För det ligger ett berg i vägen och nedanför berget går järnvägen.
Berget måste sprängas bort bit för bit.
Och det var inte lätt, för det var ovanligt mycket sprickor i berget.
Och spruckna berg är svåra, för skottsalvorna far ut i sprickorna och det blir dålig och oberäknelig sprängeffekt, och järnvägen låg ju nedanför och på den fick det ju inte ramla ner för mycket sten när det skulle komma tåg.
Iallafall så blev berget bortsprängt och lagt som fyllning under nyvägen mot Hammar som det heter.
Det blev en rätt så bra väg fast det var en lång kurva där som blev lite svårkörd, och korset mot vägen mellan Nyland och Hammarsbron som den heter blev lite fel lagt.
Så i stort sett blev vägbygget bra, det var förresten bara ett par kilometer, men nu kan iallafall folk åka från Kramfors till flygplatsen utan att slå huvudet i biltaket när det är gupp och kanter och få sladd i så där 50 km.
/tim.
när det är oktober-november eller när tjälen går på våren.
Det är mest folk som inte ska flyga som åker på vägen, dom flesta åker mest och tittar, det är ju en ny flygplats och det är ju nåt nytt.
Så nu efter vägbygget har Hammar som det heter närapå blivit ett slags Amerika med stora vägar hit och dit, och dött stenskravel och vägräcken som dom gjort och stora vägskyltar som längre neröver.
En del kring Hammar som det heter har kvar bitar av gamla grusvägen som dom kan köra travhästarna på och lära sig köra moped på.
Strax intill grusvägsbitarna, med bara död sprängsten emellan, går nyvägen med bilarna, som ju dom flesta har, men det är en del som cyklar och rätt många som har ungdomar som åker moped.
Det är mest en fråga om åldern och om dom har pengar.
Men dom flesta är som andra, fast en del vet hur allting går till, tekniskt hur man bygger och politiskt hur man får till det, och ekonomiskt vilka företag och firmor som är där och bygger och vad det kostar, och vad som är vägverket och staten och vad som är entreprenader och privat och folk utifrån, och vad som ingår och hur det ska bli.
Det är " för jävligt " säger exempelvis en del, och det tycker många att det är svårt att få reda på varför det är.
Det är ju exempelvis nånting alldeles nytt att fara på nyvägen, det är som om man for nån annanstans.
Hammar som det heter har ju ingen likhet nu.
Varför det mesta var fel som det var, och varför det är rätt eller fel nu det mesta, och varför det ska bli annorlunda och på nåt nytt sätt nästan alltihop, det kan man vara med om och ta del i själv.
Det finns alla chanser.
Man kan ringa rätt fram till kommunen eller gå dit själv.
Man kan få in i tidningen.
Man kan gå på möten.
Men det är väl inget som är direkt fel med nyvägen.
Den blir ju allting bättre med.
Så är det.
Nu är det klart!
Det finns som sagt alla chanser!
Jag har just fått en chans att födas i Finland och sedan komma tillbaka till Prästmon mitt uppe i de feta åren!
2. Dagarna i Helsingfors Det blev Mors dag och vi sjöng Morgonsolens första strålar blixtrar över Betlehem men i tanden vid en kola finns bakterien, en tandvårdssång som jag skrivit till välbekant melodi.
Dagen efter var det Jonas födelsedag och vi stod på balkongen och kastade med hans nya kastspö.
Vi hade en mutter i stället för krok och muttern fastnade i buskarna nedanför.
När vi kastat en stund for jag till Helsingfors.
På tåget var det bråkiga skolklasser som sprutade vatten och Maj som skriver böcker i Nyland och Christer som har gatukök i Kramfors.
På båten till Åbo var det lågtryck och fuktig dimma och en finne i hytten som sa att skitvädret följde med från Sverige.
" Det kommer alltid därifrån ", sa jag och skruvade igen vattentillförseln till hyttoaletten, den hade hängt upp sig och stod och spolade hela tiden.
På tåget till Helsingfors var det en finlandssvensk tant från Ekenästrakten som inte varit i Helsingfors på femton år.
I Helsingfors var det ettårsdagen av kulturcentret Hanaholmens invigning och cocktailparty och fotbollslandskamp.
Georg Åby Ericson och grabbarna joggade igenom cocktailpartyt in till en avskärmning där dom fick lätt och rätt mat, sedan spelade dom 2-0 enligt rykten från radion.
På partyt sa bankinspektionens chef att två bröder Johansson hade blivit mångmiljonärer på något så banalt som guldletning i Alaska, dom hade förfinskat sitt namn och var hemlighetsfulla men dom hade nånting med Alexandersgatan att göra, och jag sa att det var för Alexandersgatans skull jag var i Helsingfors, jag skulle förteckna den och bli hemma med den och om möjligt född på den.
Bröderna Johansson hade donerat massor av pengar till allt möjligt, däremot hade Helsingfors bästa lunchkrog, Café Hildén på Alexandersgatan, före detta banklokal, åter tvingats bli bank, berättade bankinspektionens chef.
På Hanaholmen får man sedan mat mot små lappar med datum på, fotbollslandslaget sitter avskilt och dallrar med vadmuskulaturen och hör på vad Åby säger, jag skulle nu vara mitt uppe i de feta åren men 105 kilo gråhårigt kött räcker inte som bevis : " Jag är yngre ", säger jag till en flickunge som gör sitt första år på Svenska Institutet.
I landslaget är till och med Anders Grönhagen från Kramfors vuxen som en människokarl, son till en människokarl ( ett kommunalråd ) och lugn i blicken och ordentligt inflyttad i sin uppväxta kropp med allt sitt jordiska.
Som blommor och kaniner växer sig färdiga.
Glenn Gould säger : " Jag vill börja leva på 1700-talet och jag vill bli en kosmisk enhet av musikanter, tonsättare och åhörare!
" Det är rimliga anspråk.
Att pianisten Gould skulle vara född och uppväxt försöker han inte ens antyda.
Han ser ut som en gammal schimpanshanne, men det är ju bara bilden av honom.
Han är fri att bli den där kosmiska enheten på 1700-talet.
" Det har varit bråkigt kring min man det här året för han är ju aktiv politiker också ", säger den finska republikens födda drottning med ett fem månaders prinsfoster i magen, lugnt övertygad om arvfursten i republiken och om republiken i världen.
Glenn Gould replikerar : " Jag vill börja leva på 1700-talet ... " Tora är nu mycket mycket gammal.
Förr försökte hon alltid göra sig gällande.
Inte som någon republikens drottning men i alla fall som ingenjörsfru i Bergslagen och sedan som egen företagare i Karlstad.
Nu gör hon sig knappt ens märkbar, hon suddar ut livet bakifrån och när hon dör kommer hon inte längre att vara helt säker på att hon någonsin levat.
Med åren har vi blivit varandra tämligen lika, Tora och jag.
Glenn Gould repeterar, men nu i ett sannare och tydligare presensspråk : " Jag börjar leva på 1700-talet och blir en kosmisk enhet av musikanter, tonsättare och åhörare!
" Åderförkalkningen och fantasin är inga hot mot verkligheten, tvärtom blir verkligheten glad när den som säl hittar nya andningshål i isen, oförmodade andningshål som Tora eller Glenn Gould eller någon annan brutit upp.
Själv har jag drivit en sabotör på flykt ut ur historien.
Hitåt, kvinnor, servitörer och prisutdelare!
Förr när vi ofta bilade i Finland tittade Lena på bilkartan och sa : " Var fan ligger Keskusta ? " På filkörningsskyltarna stod det Tampere, Helsinki, Turku, Pori, Hamina, Keskusta.
Jag dirigerade alltid in henne ( det är hon som kör ) i filer som inte ledde till Keskusta, vi skulle alltid nånannanstans, och till sist ville hon veta hur det såg ut i Keskusta.
Jag sa att Keskusta ser väl ut som vilken håla som helst och vi for alltid vidare mot de finare och mera bekanta orterna.
Keskusta är en stad som vi fortfarande har ogjord.
Själva ordet Keskusta lär visst betyda centrum.
Om vi någonsin kommer till Keskusta ska vi minsann göra stan så att den vet varken upp eller ner.
Vi låter motorn gå på tomgång, stänger inte ens bildörrarna, stiger bara ur och rycker närmaste gubbe i rockslagen : " Nu är vi här!
Dra igång livet, ni är ju 1700-talets Keskusta, vi är den kosmiska enheten av musikanter, tonsättare, åhörare, stadsbor och folk från landet, vi är dom som lever här, här har ni våra barn födda 1961, 1964 och 1968 --- vi sköter tänder, skriver böcker, kastar med kastspö, är inte ovänner, kan simma, kan gå, kan stå i kö utan ängslan, kan blanda bort oss och hitta tillbaka, kan köpa förnuftigt, kan vara med om saker och minnas allting --- vi kan ta till vara hela Keskusta!
" Parkförvaltningens chef låter oss gå på gräsmattorna, bankinspektionens chef släpper in oss i banken.
En buss stannar och slår upp dörrarna för oss.
En liten fet man med klockkedja och Stockmanns dokumentportfölj och nerspillda byxor och vulkanisk skäggstubb säger att han bestämt sett oss förr.
Keskustas taxi far fram till oss med avslagen taxameter och sedan badar vi länge i ån under stadsbron.
Allt detta eftersom Keskusta ändå finns ( " men inte för oss ", säger Franz Kafka i sitt europeiska Keskusta, " oförmögen till överblick på grund av osäker klasstillhörighet ", säger en av mina folkhögskoleelever om Kafka ) och jag ändå som huvudsaklig familjeförsörjare borde vara mitt uppe i de feta åren.
En gång i Valkeakoski bodde vi i ett stort hotellrum med ilsket blinkande ljusramp över blå plastgardiner.
På morgonen tömde vi luften ur barnens luftmadrasser och satt vid fönstret och tittade på hur man lastade bräder på en kort Mercedeslastbil på bakgården.
Man lastade inte med truck utan för hand, det var duggregn och bestämda antal kilometer bakåt där vi kört och framåt dit vi skulle.
Vi tyckte att vi bröt upp från ett Keskusta.
Vi var så nära inpå.
Det är möjligt att Keskusta är just Valkeakoski.
Men storslagnare än en liten Mercedeslastbil med brädlast är i så fall inte Keskusta, det var den vi satt och såg på och alla minns den närhelst någon av oss för den på tal.
I Keskusta lastas det bräder på små lastbilar, och just närmare än så kommer man förstås inte.
Lotta Simonson ... och ännu en arbetsdag var slut och Lotta Simonson for till Marx tér för att ansluta sig till bröllopsföljena och gå med dom upp till Basilikan och titta på vigslar.
Och Lotta var idrottskonsulent av baptistsläkt och uppväxt i Filipstad i Sverige, hon hade krusigt hår som alltid verkade otvättat, hon pendlade mellan Stadiongasses Terapicenter i Wien och Folkstadions gymnasikpaviljong i Budapest, på tåget satt hon och petade i sitt krusiga hår, hon var inte särskilt attraktiv men attraherade män som ville attraheras av just henne, och dom är inte särskilt få.
På Marx tér stod två poliser, och bakom poliserna stod sju katolska präster, bakom prästerna sju brudpar, och bakom brudparen berusade och gråtande anförvanter med blommor och ungerska flaggor i händerna.
Lotta tog fram näsduken, torkade sig i ögonen och ställde in sig i ledet.
På sin lediga tid brukade hon ofta gå till Basilikan och titta på vigslar.
Och så satte sig processionen i rörelse, nya anförvanter anslöt sig, glada, rörda, gråtande, berusade, fria, svagsinta.
Till sist satt dom inne i Basilikan allihop.
Lotta satt på tredje bänken och höll en brudgum i hand.
Han var ängslig, förvirrad och svettig.
Han satt i en dyr och obekväm klarblå kostym med grön slips och med grön-vit-rött flaggband på rockuppslaget och svettades till och med kring knäna : en våt fläck växte ut på båda byxbenen en decimeter ovanför knäskålen.
Det är möjligt att brudgummen var svagsint.
" Du ska bara inte vara rädd för henne ", sa Lotta till brudgummen och tog hans haka och tvingade honom att titta på bruden som satt med sina föräldrar på andra sidan mittgången.
" Alla är rädda för henne ", sa brudgummen, " och hon är rädd för alla utom för mej.
" Och dom sju prästerna gick till sina sju brudgummar och frågade dom om dom registrerat sina äktenskap på äktenskapsbyrån.
" Har jag det ? " sa brudgummen som Lotta Simonson satt hos.
" Ja det har du säkert ", sa Lotta och alla sju brudgummarna svarade ja.
Och sedan blev det sju vigslar.
Lotta uppskattade mest den vigsel som den ängslige brudgummen var med i.
Detta skratt!
Lotta hade en kort och aldrig utnyttjad sekreterarutbildning, hon kunde stenografera, och hon hade ett stenografiskt skratt : kort, avvärjande och obegripligt.
Skrattet lät som när cykelkedjan går av i början av en lång uppförsbacke : allt av betydelse finns där uppe på backkrönet men cykelkedjan small av redan här nere.
Och därför använde inte Lotta sitt skratt särskilt ofta.
I regel talade hon när hon menade nånting.
I regel visste hon vad hon menade och kunde därför också säga det.
Det hon sa kunde ibland och av vissa uppfattas som ohöljt skryt, och ibland och av vissa som ohöljd självförnekelse.
Hon sa som det var.
När hon inte kunde säga som det var eftersom hon inte förstod hur det var så skrattade hon : kort, avvärjande, stenografiskt obegripligt.
Hon var också neurotiskt sluten och hon hade nervösa gester.
Hon petade i sitt krusiga hår, kliade sig på överläppen, knackade oroligt i marmorskivan på Petöfi Espresso och i konsulentpulpeten på Folkstadion.
Snabbt och säkert brukade hon förklara varför hennes gester var nervösa om någon frågade.
Så det var bara när inga förklaringar fanns som Lotta Simonson skrattade.
Så var det.
Detta skratt!
Och det var kväll, Lotta tog själv ner nyckeln från nyckeltavlan på hotellet i Budapest och gick upp till sitt rum.
Rummet var en anställningsförmån, hon hade bott där i tre år och det var fortfarande helt opersonligt och standardmöblerat.
Lotta tyckte om standardmöblemang, hotellrum, järnvägsstationer, allmänna tvättinrättningar, allmänna badhus, broar, tunnelbanor och alla kommunala inrättningar.
Lotta var inte svag för det personliga och vettlösa.
Och det blev morgon.
Varje morgon i Budapest satt Lotta en stund på Petöfi Espresso.
Framför sig hade hon en rund marmorskiva med en öl, två bullar, en liten vodka och en liten kopp kaffe.
Hon försökte se ut genom fönstret.
Det gick inte, dels för att glaset var vattrat och gröntonat, dels för att det stod en bur med en papegoja i på fönsterbrädet.
Denna morgon, precis som andra morgnar i Budapest, bad Lotta om en extra skiva ost.
Hon klöv sin andra bulle och la in ostskivan, tog vodkan, slog upp öl längs ölglasets kant, hörde en allhelgonakantat av Bach från taket fast det var juni månad, drack ur kaffekoppen i ett svep och började knacka med fingrarna i marmorskivan.
Det betydde inte att hon ville något.
Servitörerna på Petöfi Espresso visste att hon inte ville nånting när hon knackade i bordet, hon brukade alltid knacka med fingrarna i bordet.
Jag knackar i bordet för att det är lite nervöst att sitta här, tänkte Lotta, men jag brukar sitta här och därför vore det värre att sitta nånannanstans.
Gråt inte, mamma.
Det är oroligt nog som det är.
Jag förstår att det är just därför du gråter.
Men låt då åtminstone bli att gråta.
Utan att ens sluta tugga på sin bulle svartväxlade Lotta 10 dollar.
Växlaren var servitör på Petöfi Espresso men för dagen ledig, han gick till Petöfi även på sina lediga dagar för att växla pengar, i tjänsten skulle han aldrig göra nånting sådant.
Han heter Lajos Gábor.
Lotta hade en forintbörs, en schillingbörs och en börs för andra valutor.
Hon reste sig, for ut till Folkstadions träningspaviljong för att träna elitgymnaster, var först i lokalen vilket inte generade henne, här skulle hon inte bli generad ens om hon kom sist, här var hon den stramt överlägsna konsulenten.
Hon hade bett stadionintendenten, som heter István Kálmán, att få alla redskap uppställda och upphängda på linje.
Intendenten hade gjort som hon ville.
Från sin konsulentpulpet såg hon den långa raden av redskap bort mot paviljongens fondfönster, och utanför fondfönstret stadionparkens höga träd och svirrande fåglar.
Attribut, tänkte Lotta och såg ut över redskapsraden, utmärkta attribut till näranog perfekt manövrerade kroppar.
Bara några få detaljer återstår att finslipa.
Några alltför höga träd, några alltför svirrande fåglar.
Lotta var av baptistsläkt och hade dålig smak men ett gott och skarpt omdöme.
Hon hade aldrig sett nåt fult i bönkapell med gråvit pärlspånt på väggarna och inredningsdetaljer hämtade från verandor, lusthus och badhytter vid herrgårdarna i Bergslagen.
Hon hade vunnit både kast med liten boll och 60 meter flickor födda 1941, hon hade alltid cyklat hårt i alla uppförsbackar som om allt av betydelse fanns just på backkrönet, hon hade läst fysiologi och fått en fysiologisk livssyn, och nu kom elitgymnasterna in i träningslokalen.
Dessutom föreläste hon i idrottspedagogiska ämnen på olika platser så långt bort från Budapest och Wien att hon fick flyga dit.
Föreläsningarna klarade hon aldrig av.
Men när hon anmodades föreläsa så föreläste hon.
Nu hade alla anmälda gymnaster kommit.
Gråt inte, mamma.
Lotta satte sig i konsulentpulpeten.
Alla gymnasterna ställde sig på rad vid redskapen.
" Börja ", sa Lotta.
Hantlarna flög i luften, sandsäckarna började pusta och päronbollarna blev osynliga av sin egen pendelhastighet.
Smala mansstjärtar fjärtade under skivstängerna, redskap och kroppar studsade mot mattorna.
Då och då flög en bockhoppare upp och ut ur bilden.
Imre Somogyi svävade som alltid ensam över bygelhästen, han var en vit ängel.
" Byt ", sa Lotta.
Alla bytte redskap utom Somogyi Imre som fortsatte att sväva över bygelhästen.
Bygelhäst, tänkte Lotta.
Varför har vi kvar hästen.
Varför har vi inte höga byglar på ben direkt från golvet.
Östeuropeiska gymnaster kommer ju ändå aldrig i kontakt med hästen.
Och det var längesen bygelhästen såg ut som en häst.
Kanske på Donaumonarkins och Oscar II:s tid.
Då såg nog bygelhästen ut som riktiga hästar med byglar på.
" Byt ", sa Lotta och alla bytte redskap utom Somogyi Imre som fortsatte sväva över bygelhästen som knappast alls såg ut som en häst.
Lotta kunde ha lämnat pulpeten och gått fram till Somogyi Imre och frågat " Vill du älska med mej Imre ? " Han skulle ha svarat " Nej, ni är alltför älskvärd " och svävat vidare.
Lotta satt alldeles stilla.
Gråt inte, mamma.
" Byt igen ", sa Lotta och alla utom Somogyi Imre bytte redskap.
I Ungern vänder vi alla namn bakfram.
Somogyi Imre, vit ängel.
Adenauer Konrad, kristen fredsförbrytare, Roosevelt Franklin, ljus utländsk gestalt.
Nixon Richard.
Gábor Lajos, servitör och penningväxlare.
Lotta satt och funderade över meningen med forintautomaterna i Budapests tunnelbanehallar.
Dom blinkar grönt när man stoppar forinter i dom och rött när man inte stoppar forinter i dom.
Grönt betyder att man kan gå in på perrongen och åka med tåget, men det är lika lätt att gå in och åka om det blinkar rött.
Lotta brukade välja rött ljus.
Om det hade funnits blått ljus hade hon kanske betalt någon gång för att få se det, men det fanns bara två färger och hon hade sett bägge.
När vi ska åka betalar vi eller låter bli att betala.
Lotta hade aldrig sett Somogyi Imre hoppa ner från bygelhästen.
Inte heller hade hon någonsin gått fram till honom och friat till honom eller sagt honom hur duktig han var, hon hade aldrig fått hans artiga svar " Nej, ni är alltför älskvärd ".
Lotta hade ett gott och skarpt omdöme : hon visste att Somogyi Imre aldrig skulle komma ens i närheten av Basilikan, att han alltid skulle sväva ovanför bygelhästen.
På Wipplinger Strasse i Wien fick Lotta ständiga erbjudanden.
Bakom henne gick män, och slog hon inte huvudet i en Martini-skylt hamnade hon i armarna på andra upphetsat väntande män.
Hon måste slå sig fri eller spotta männen i ansiktet eller försäkra att hon var luthersk baptist eller lesbisk knarkprästinna.
Ibland kvarstod erbjudandena trots det.
Lotta trivdes inte på Wipplinger Strasse i Wien.
I Budapest var det inte så.
Om hon närmade sig män, tog dem kring handleden, putsade deras glasögon med kjolfållen, sa till dem att de var Lenins eller Roosevelts jämlikar eller förklarade för dem hur de med judons två nybörjargrepp skulle kunna kasta henne på rygg så skulle de säga : " Ni är alltför älskvärd, ja verkligen alltför älskvärd!
" Och efter samtal med Lotta stoppade herrarna i tunnelbanehallarna alltid forinter i forintautomaterna.
Lotta såg männen på ryggen, de bar oändliga överrockar och försvann mot grönt ljus in i sina plikter.
" Byt, sista gången ", sa Lotta och alla utom Somogyi Imre bytte redskap.
En bockhoppare förlorade kontrollen i nedhoppet och tumlade in mot konsulentens pulpet.
Han låg på golvet bara ett par meter från Lotta och skämdes.
För honom var träningen över och förtroendet brutet.
Han såg inte upp mot Lotta i pulpeten, han visste alltför väl att hon satt där.
Lotta mindes hur det lät hemma i baptistgemenskapen i Filipstad : " Lotta Simonson, du lilla syndabarn, hur ofta har vi inte sagt dig --- ", o.
s.v., och snabbt bestämde hon sig för att inte säga så.
Hon sa : " Käre Fehérvári Sandor, ni är Lenin, Gud och Roosevelt, res er upp, ni är en utmärkt gymnast!
" Det sa hon.
Till de andra sa hon att träningspasset var slut.
Hon tackade för uppmärksamheten och läste upp tiderna för veckans fortsatta träningspass.
Lotta hade sin fysiologiska livssyn, sin sekreterarutbildning och sitt skarpa omdöme, hon var materialist.
Träningstiderna hade hon på en plastad papperslapp i konsulentpulpeten och alla anmälda gymnaster hade redan vid anmälningen fått varsin likadan lapp.
Det hörde till att hon ändå läste upp tiderna varje gång.
Det är en livsåskådningsfråga.
Alla gymnasterna utom Somogyi Imre sträckte upp sig vid redskapen och gick ut.
Sist linkade bockhopparen.
" Fehérvári Sandor, slog ni er ? " sa Lotta.
" Nej ", sa bockhopparen.
Lotta såg alla de livlösa redskapen ordnade längs den räta linjen bort mot fondfönstret.
Ovanför bygelhästen svävade Somogyi Imre.
Lotta reste sig ur pulpeten och gick.
Skyltar och vägvisare litade Lotta på i Budapest lika självklart som hon misstrodde dem i Wien.
Ute på Kerepesi satt en engelsk skylt som det stod Trotting Racecourse på, hon kunde inte engelska men visste att om någon skrivit Trotting Racecourse på en skylt i Budapest så var det inte för att göra henne dum och fattig.
På Wipplinger Strasse i Wien betyder alla skyltar att man ska suga penis på affärsinnehavaren och dessutom betala pengar för det, eller något liknande, och särskilt Martini-skyltarna sitter lågt och gör trottoaren svårframkomlig.
Och så stod Lotta på Baross tér, såg tunnelbanetrappan och bestämde sig snabbt för att åka till Basilikan och titta på vigslar.
Hon gick ner, passerade automatens röda ljus och åkte till Marx tér.
Och det blev kväll och Lotta hakade själv ner sin rumsnyckel i hotellreceptionen, hon somnade och drömde klart och redigt om broar, tunnelbanehallar, allmänna badhus, allmänna tvättinrättningar och allmänna platser på jorden, och det blev morgon och Lotta satt på Petöfi Espresso med sin bulle, sin extra ostbit, sin vodka, sitt öl och sitt kaffe.
Hon hade en grå axelväska.
Hon skulle resa till Wien.
Hon rispade och knackade i marmorskivan.
" Ensam men snäll ", sa Lajos Gábor till sin servitörskollega och tittade på Lotta.
Varför ensam men snäll, tänkte Lotta.
Varför säger dom så.
Jag är med dom precis lika mycket som dom är med mig.
Jag säger godmorgon, beställer, betalar.
Lajos säger godmorgon, tar emot beställningen, tar emot betalningen.
Vi möter varandra exakt lika mycket.
" Ja, ensam men snäll ", sa servitörskollegan.
Honom träffar jag inte lika mycket för honom växlar jag inte pengar med, tänkte Lotta, men så träffar han inte heller mig så mycket som Lajos gör.
Alla träffar vi varann exakt lika mycket.
Det går att räkna ut, och om man räknar rätt träffar vi varann exakt lika mycket.
Jag är inte mera ensam än någon annan.
Varför detta men ? Lotta var så långt möjligt exakt och definitiv, men hon var ute i förtid, wienarnas stora löjliga hemresetåg gick först långt fram på förmiddagen.
Tämligen ointresserat hörde Lotta Bachs allhelgonakantat från Petöfis höga kupiga stucktak till slut och gick sen ner till kajen och broarna för att fördriva tiden.
Vid Szabadság hid stod plåttunnorna och den lilla ångmaskinen ensamma och ouppmärksammade.
Vid parlamentet stod redan morgonens första turistgrupper uppdelade och ordnade och guiderna kom i tropp längs Széchenyi Rakpart och föll av i ordning var och en till sin turistgrupp.
" Vi står nu vid Donau ", sa guiderna vända mot Donau, och turistgrupperna vände sig mot Donau och tittade på den.
" Och parlamentet ", sa guiderna och vände sig mot parlamentet, och turistgrupperna vände sig mot parlamentet och tittade på det.
" Som ni ser är parlamentet mycket långt ", sa guiderna och talade om hur väldigt långt parlamentet var.
" Är det så långt ? " sa en turist till sin guide och visade en nyskriven siffra i sin anteckningsbok.
" Ja ", sa guiden.
Fysiskt, tänkte Lotta.
På väg mot Wien var Lotta en orädd människa, orädd så som en grammofonskiva med njutbar och bra musik är orädd.
Den vrider sig sina 33 varv i minuten.
Men redan i Komárom kände hon förväntningarna växa henne över huvudet, i Györ saknade hon andras goda smak och fullständiga bildning, i Hegyeshalom var hon redan en rädd människa, och sedan for hon över gränsen fullständigt onjutbar och fullkomligt medveten om detta på wienarnas stora löjliga hemresetåg.
Jag är rädd för alla och onjutbar för alla men detta vill jag förklara så lugnt som möjligt, tänkte Lotta och petade i sitt krusiga hår.
Det kändes otvättat.
Andras bildning och goda smak får jag helt enkelt överleva, tänkte Lotta, och en timme senare stod hon på Wipplinger Strasse i Wien.
Där fanns affärerna, där hängde stora säckar och nätcontainers med varor och penisavund och skit och smak utanför affärerna, tog man en omväg runt säckarna slog man huvudet i Martiniskyltar och for in i bankfönstren eller ramlade ut i trafiken.
Lotta Simonson tyckte inte om Wipplinger Strasse.
Stadiongasse i Wien leder inte till något stadion utan till ett stort gråbrunt lakan ställt på hög kant.
Lakanet döljer ett restaureringshus fem våningar högt men bara fyra fönster brett.
Innanför lakanet reparerar byggjobbarna en 1700-talsfasad.
På taket roterar en mekanisk dirndl-flicka men alldeles för långsamt för att kunna göra luftigheten i hennes kjolar trolig.
I källaren hade Lotta Simonson sin träningslokal, eller terapicenter som det hette i Wien.
I källaren fanns ett stort trägolv, och på golvet rörde sig en massa människor runt runt i en lös och slattrig cirkel.
Människorna var under sju år eller över sextiåtta år och gjorde så gott dom kunde.
Endast en, mannen Otto Heumühl, stod stilla och darrade i kroppen varsomhelst i lokalen och var i produktiv ålder.
Han lär ha fyllt 39 år.
Barnen under sju och gamlingarna över sextiåtta var i Lottas träningslokal för att barnens föräldrar och åldringarnas barn var ute i stan och skötte arbeten.
Även Otto Heumühl var i lokalen för att någon skötte ett arbete.
Inträdesfordringarna var att deltagarna skulle ha anhöriga som ville sköta ett jobb mot viss uppgiven lön och att deltagarna själva skulle kunna säga vad dom hette och hur gamla dom var.
Helst skulle dom också kunna skriva det.
Otoo, skrev Otto Heumühl.
Här i Wien hade Lotta ingen konsulentpulpet.
Hon gick hela tiden runt och tog terapeutiska kontakter med barnen och åldringarna i den slattriga cirkeln.
" Nå ", kunde hon till exempel säga, " hur har vi det idag då ", och gick till nästa.
Enligt anvisningarna gjorde var och en så gott han/hon kunde.
Vidare skulle cirkeln enligt anvisningarna hela tiden röra sig runt på trägolvet, och den betedde sig i stort sett efter anvisningarna.
Deltagarna skulle helst hålla närmast framförvarande deltagare i axlarna och göra vissa bestämda onödiga rörelser utåt med benen, men det var svårt och följaktligen heller inte helt nödvändigt.
I själva verket höll ingen deltagare framförvarande deltagare i axlarna och det var bara barnen som gjorde dom onödiga rörelserna med benen.
Otoo stod utanför cirkeln och gjorde hela tiden en massa onödiga rörelser med hela kroppen.
Enligt anvisningarna skulle ett avbrott göras varje dag för det s.k. teoretiska momentet.
Lotta klappade i händerna och ropade att det var dags för det teoretiska momentet.
En dam, ett typiskt höftledsfall men på benen och med egen våningsnyckel, kom fram och frågade om hon fick gå hem, hon hade en barnbarnsmössa att sy mössband i, sa hon.
" Ja ", sa Lotta och genast kom en femåring fram och frågade om han fick gå.
" Nej ", sa Lotta.
En gubbe i grå kofta och med vänstra handen i koftfickan kom fram och sa : " Varför fick inte lillgrabben gå när den där gamla horan fick.
Hon har inte tjänat en hederlig schilling i hela sitt liv, jag vet!
" " Men jag måste ju få göra så gott jag kan jag också!
" sa Lotta och petade sig i håret.
" Det står i anvisningarna att alla gör så gott dom kan och det kan väl aldrig vara fel att gå hem och sy band i barnmössor om man kan sy i band och har egen nyckel!
Snälla ni, var inte arg utan gå in i bänken så att vi kan ta det teoretiska momentet, och sedan fortsätter vi motionen, den behövs!
" " Jag var vid järnvägen i förtitre år, jag fick aldrig en anmärkning på mig och jag var inte borta en enda dag ", sa gubben i koftan och tog inte vänsterhanden ur koftfickan, " så nu ska inte Fräulein komma efter alltihop och påstå att inte jag ... " " Snälla ni, sätt er, vi kan prata mer om det här efter det teoretiska momentet ", sa Lotta.
" Fräulein är utländska.
Fräulein är ung.
Fräulein ska inte komma och säga hur vi gamla wienare ska göra ", sa koftan.
" Ni har inte rätt!
Det bara verkar så för att ni är gammal och har ont i vänstra handen!
Jag kan anvisningarna bättre än ni och jag vet varför dom finns.
Ni ska sätta in er i bänken och höra på ", sa Lotta.
Koftan gick.
" Jag verkar nervös, det vet jag om ", ropade Lotta efter honom, " och jag är nervös också, men jag kan förklara varför!
Jag reagerar snabbare och mera adekvat än ni gör och har bättre överblick över både min och er situation!
" Gråt inte, mamma.
En tid jobbade pappa i själva hjärtat på ett mejeri i Wien.
I hjärtat pasteuriserades och homogeniserades mjölken.
Pappa reglerade en lättmjölktank så att visaren alltid stod på 0,5, jobbet hade med fetthalten att göra.
Tanken fylldes på från ena sidan och tappades ur på andra sidan.
En dag kom det in svart, många gånger använd smörjolja i tanken.
Oljan gick ut i flaskorna och paketeringen.
Militärmusik närmade sig, marschskor dundrade fram över pappas huvud, han tog av sig mössan och bösskolvarna regnade ner över öronen på honom ner i stenläggningen.
Inte en schilling hade han med sig hem.
Men han hade inte lidit någon nöd, gråt inte, mamma.
Det är oroligt nog som det är, gråt inte mamma.
Om du liksom tittar in i dig själv så hittar du inga särskilda tankar, inga särskilda bilder, inget särskilt som skulle kunna kallas psykiskt.
Om vi ska tala är det enklast och kanske vettigast att bara tala om fysik.
Om talets fysik.
Här är så jävla oroligt ändå, mamma, så gråt inte.
Utanför grönsaksmagasinet vid bron står tunnorna och berättar : plåt, rost, smörja, ruttna löv, snitt som efter en plåtsax.
Över bron svävar fyra järnörnar.
Över bygelhästen svävar en vit ängel.
Material, muskelgrupper, berättelser.
I Wien finns färdigstavade berättelser på plåt och längre in, i grå fasadsten, skyltar, berättelser under och bakom berättelserna : A. Einwurf 2 Schilling B. Insert Quarters, dimes and nickels Det vore ett stort framsteg om du upptäckte att du gråter fysiskt och av fysiska skäl slutar gråta.
Var inte rädd : det finns ångestfysik och äckelfysik och allt upp till skrattfysik och hallelujafysik, men alla ord slutar på fysik.
En gång kom det smörjolja i mjölken.
En gång regnade bösskolvarna ner i stenläggningen omkring pappas skalle och det fanns inga pengar i fysiken.
Men visst är det oroligt ändå, det är oroligt nog som det är så gråt inte, mamma.
Lotta hade inskrivet ett teoretiskt moment i sitt österrikiska kontrakt.
Det teoretiska momentet kunde vara trädgårdsskötsel, historia eller konsumentkunskap ; i år var det engelska.
Lotta kunde inte engelska men hade en bok.
Det betydde inte mycket vad hon hade.
Lotta kunde inte undervisa.
Oförmågan var fysisk och materiell, och Lotta var så långt möjligt uppriktig.
Ingen kan ju egentligen undervisa, oförmågan är materiell och fysisk.
Lotta drev in alla anmälda deltagare i bänkarna och fick dom flesta att sitta ner.
" Idag ", sa Lotta nervöst, " ska vi ta upp två saker : realia och grammatik.
" Realia det var att när det är kungar som styr i England så sjunger man " our gracious king " i nationalsången och när det är drottningar som styr så sjunger man " our gracious queen " i nationalsången.
Grammatiken var att kungen säger man " him " om och drottningen säger man " her " om.
Och så kom frågorna : vi säger alltså " him " om honom, och Lotta pekade på en liten krampaktigt gråtande femårig kung som satt och blev utskälld av koftan, vad säger vi då om henne, och Lotta pekade på en gammal förvärkt drottning som satt synligast och bäst placerad på första bänk.
" En sjua!
" Det var lokomotivets hårda och bestämda svar.
Lokomotivet var en svarthårig väl bibehållen farbror, urstark i motionspromenaden och iskallt klar i sina teoretiska svar.
( Faktiskt hade han en sysselsättning : han var ikonmålare.
Han målade sin syster och systerdotter som maria och jesus i mitten på treetexplattor och klistrade veckad aluminiumfolie omkring dom, han gick på terapicentret bara för att ikonerna var för lätt tillverkade och han inte kunde sälja hur många som helst, han hade alltid tid över.
) " Nja ", sa Lotta och vecklade in sig i sin vanliga självskyddsföreläsning, " det är så att maskulint him inte finns i femininum för det heter her där och det betyder henne precis som him betyder honom när dom bara är en, för är dom flera så --- " " Dom kan aldrig vara bara en ", sa lokomotivet högt och hårt.
" En sjua!
" Lotta mindes sin barndoms skickliga föreläsare i föreläsningsföreningen i Filipstad.
Föreläsarna kom i nötta mörkblå kostymer, öppnade sina vaxduksportföljer och gjorde samrealskolans aula till världens hjärtpunkt.
Några hade färgbilder i brunbetsade trälådor.
Dom talade om Ceylon, om det stora 1600-talet, om Finn Malmgren i Arktis, om Svenska Rovfåglar, en av dom talade om Pariskommunen 1871.
Dom kvitterade ut sina arvoden i smyg och svarade aldrig på frågor, dom var omoderna, djupt materiella, trådslitna, vackra.
Det Lotta kvitterade ut för en enda idrottspedagogisk föreläsning i Chicago, Frankfurt eller Rom skulle för dom ha varit liktydigt med en hel livränta.
Nu hade Lotta ställt en engelsk språkfråga och fått " en sjua " som svar.
" Ja ", sa Lotta och hennes röst bröt upp ur munhålan och lämnade hennes goda och skarpa omdöme långt bakom sig, " är dom flera så heter dom them, och i England är det vanligt att dom dricker five o'clock tea, om vi nu för ett ögonblick går tillbaka till realia.
Och nu återgår vi till motionen.
Ställ in er i ringen och ta framförvarande deltagare i axlarna!
" Lotta visste att hon föreläste dåligt.
" Det var bra!
Va bra!
Va bra!
Va bra!
" sa Otoo och skakade i hela kroppen.
Lokomotivet tittade på klockan.
" Det är inte dags ännu.
Det ska vara mera teori ", sa han så hårt och bestämt att alla satte sig igen.
" Det är sant, förlåt mej ", sa Lotta.
" Alltså : när det är ett verb så ska det vara s på det i tredje person singularis!
" Hon visste inte vad hon sa.
" Det heter I know, vad heter då he knows ? " frågade Lotta.
Hon visste att det var svårt att svara på det.
" Jag ", sa Lotta och pekade på sig själv, " är I, och I know.
Han ", sa hon och höll tillbaka en judisk sexåring som försökte gå bakom henne och göra sattyg och hade ont i ena örat och bandage kring huvudet, " är he och knows med s. Om han ", sa hon och pekade på koftan som satt och skällde på barnen omkring sig, " om han säger I know så säger vi andra om honom he knows, vad heter he knows, vi säger alltså we know, men he ? " Lokomotivet räckte upp handen och Lotta tittade i taket.
" Jag vet att ni kan, det gäller bara att få fram det : vad ska det vara efter dabbeljo i know om det är tredje person singularis ? " sa Lotta.
" En sjua!
" sa lokomotivet.
Lotta började prata, utan frågor.
Meningarna jagade varandra, de innehöll ingenting och det var därför de hela tiden fick ge plats åt nästa, och nästa, och nästa, fortare och fortare.
Dåliga föreläsare blir sämre ju mera medvetna de är om sina brister.
Lotta var fullständigt medveten om sina brister, och oförmågan under bristerna är fysisk och materiell, det visste hon också.
Hon pratade bort sin hjärna, sitt förnuft, sitt goda och skarpa omdöme.
( Tillfälligt.
Det visste hon.
) Hon stod uppriktigt oduglig framför sin publik, meningarna fick skyla varandras meningslöshet, ärligheten triumferade och ingen begrep någonting.
Hela tiden tänkte hon på lokomotivets sjua.
Inte ser väl s och sjuor likadana ut ? Vad menade lokomotivet ? Vad kunde han ha missuppfattat ? Var hela grunden under lokomotivets hårda och tunga kropp vettlös och obegriplig eller var det något fel i anvisningarna för det teoretiska momentet ? Varför just en sjua ? Varför vågade hon inte fråga lokomotivet vad han menade, varför han svarade så självsäkert svagsint på en så virrig fråga ? Lotta gömde sig, hopade ord framför sig, byggde väldiga meningar utan början och slut, och --- " --- och varför är det då på det sättet, varför är det så här ? " sa Lotta och märkte att hon råkat ställa en fråga.
Lokomotivet räckte genast upp handen.
Ingen annan tycktes märka att en fråga var ställd och ingen kunde ju veta vad den gällde, Lotta själv visste det inte.
" Tänk på det till nästa gång ", sa Lotta och försökte glömma lokomotivets uppsträckta hand.
Hon gick och öppnade ett fönster.
Övningarna på golvet började igen.
Deltagarna cirkulerade.
Ingen deltagare höll framförvarande deltagare i axlarna.
Några småflickor hade fåniga rosetter i håret : de hade påbörjat sin karriär och Lotta nonchalerade dem fullkomligt.
Koftan gick med vänsterhanden i koftfickan och skällde.
Lokomotivet marscherade.
Otoo darrade och sa : " Det var bra!
Va bra!
Va bra!
Va bra!
" Gråt inte mamma, det är oroligt nog som det är.
Lokomotivet delade lägenhet med sin syster och systerdotter och värjde en helig bit av sig själv mot sabotörens avkomma : han målade ikoner, kallade sig Anonymus och uppgav sig vara ensamstående fast han till och med delade säng med sin syster.
Nu var det morgon.
Lokomotivet drog upp träpersiennen, vädret var dramatiskt, åska i söder, duggregn på taket mittemot och en klar solfläck i gatumynningen norrut.
" Jag känner igen mej ", sa lokomotivet.
De hade bott där alltsedan systerdottern föddes för femton år sen.
" Usch så du säger, säg inte så ", sa systern.
Hon var femtio år, arg och rädd.
" Jo jag känner förbannat väl igen mej ", sa lokomotivet.
" Bakom mej ligger du med vänster hand under vänster öra och tittar hitåt, inte sant ? Du är rädd för du vet att strax blir det värre än det är nu, flickan kommer opp och skäller.
Då blir du tyst och förorättad, för vad allt har du inte gjort för henne.
Sen går hon ut och smäller i dörrn och då blir du arg och vettlös, vill möblera om, flytta, åka bort, åka hem fast du vet att ingen i Moehlebach känner oss längre, och när du har skällt ut mej utan effekt så börjar du skälla på grannar som inte är här och som vi förresten nästan aldrig ser.
Jaha.
Här kommer trettisjuans buss, i rätt tid.
När den kommer nästa gång är flickan uppe, när den kommer nästa gång igen är flickan ute och du vettlös, och nästa gång igen är jag och hela kvarteret utskällt, när den kommer nästa gång igen borde du ha varit med den, och så till sist när den kommer nästa gång igen så står du härnere och väntar på den lugnt som om ingenting hänt.
" " Det händer ju inget heller ", sa systern, " det händer aldrig nånting.
" " Det var den biten, händer-ingenting-biten, den känner jag igen ", sa lokomotivet, " strax kommer iallafall det att hända att du grälar med flickan och blir vettlös och skäller ut mej, den biten känner jag också igen.
Jag känner igen mej.
Åskan känner jag igen, den är en bit.
Dina gräl, mina ikoner, knackwursten och knapparna på transistorradion, fräulein Simonsons terapi, din beskrivning av dagen när du kommer hem ikväll, jag känner igen det alltihop.
Små bitar med nåt instängt sprattlande i.
Jag kan några dussin bitar.
Jaha.
Nu slog åskan ner i masten längst ner på Wiedner Hauptstrasse, det brukar den göra, åskbiten.
" " Jag vill flytta till Darwin i Australien, även om det blir cykloner och orkaner och tromber och helveten där vartenda år.
Varför kan vi inte flytta till Darwin ? " sa systern.
" Darwin-biten, jaha.
Strax kommer flickan, sen vill du möblera om lägenheten, nu kommer trettisjuans buss igen, var är flickan ? " Flickan, som på lokomotivets ikoner var gosse och för evigt nyfödd, kom in och skrek : " Jag har ingen jumper!
Du tvättar ju aldrig!
" " Du har en i lådan, överst ", sa lokomotivets syster långsamt, milt, som ett slags introduktionsfras till vad som komma skulle.
" Den!
Den!
Aldrig!
" sa lokomotivets systerdotter.
Lokomotivet drog på sig byxor men ingen skjorta, för det var augusti och han brukade inte dra på sig skjorta vid den här tiden på dagen förrän i början av september.
Han gick in i ikonverkstaden fast han visste att han strax skulle bli störd.
Lokomotivets ikoner var heliga.
De såg ut så här : systern, trettifem år gammal och vackrast i världen, lutade sitt huvud mot dottern, nyfödd och därför lika gärna gosse som flicka.
Detta femton år gamla motiv utförde lokomotivet utomordentligt känsligt och kärleksfullt med vattenfärg på papper.
Han var lika angelägen om att paret skulle vara fulländat vackert som att varje ny bild av dem skulle vara den förra exakt lik.
Tre dagar in på varje nytt år gjorde lokomotivet en årsbild som ej var till salu : årsbilderna hängde i rad ovanför arbetsbordet och den från 1975 var exakt lik den från 1960, födelseåret.
Det finns kanske människor som betvivlar att lokomotivets ikoner är heliga.
Men de är heliga.
Över vattenfärgsbilden la lokomotivet en tunn plastskiva för att skydda vattenfärgen mot fukt.
Den plastade heliga bilden la han mot en treetex- eller plywoodskiva och spikade eller klistrade fast en julgransstjärna av metall eller plast över bilden.
Stjärnans mitt hade han skurit bort så att man kunde titta in på systern och systerdottern.
Runt stjärnan målade han med oljefärg knallblå himlar, gula änglar, röda moln och gröna ängder, ett skitjobb.
Men bilden i mitten var milt pastellfärgad, vek, plågsamt ömtålig.
Där satt systern sedan femton år, vem som var far till barnet vet ingen, faktiskt kunde det vara lokomotivet självt för systern var trots allt den som kommit honom närmast.
" Nej!
" skrek systern.
" Hon är inte människa!
Hon kommer att sluta på gatan!
Varför tog jag inte bort den jävla ungen!
Jag hade en kontakt på Wipplinger Strasse, han var nog inte dyr och han var duktig nog.
Förresten kunde jag lika gärna förblöda.
Flickan skiter i mej, du skiter i mej, alla skiter i mej!
" " Jag skiter inte i dej ", sa lokomotivet.
" Du!
En gammal gubbe!
Vad gör du för oss!
" sa systern.
" Jag vet inte ", sa lokomotivet, " men jag kan varenda bit av dej, och det kan ingen annan.
" " Bitar och bitar ", sa systern, " bitar och bitar, har du nånsin fattat att jag är en människa!
" Lokomotivet reste sig upp, la undan treetexplattan och gick ut till fönstret mot gatan och såg nästa trettiosjuans buss komma.
" Ja ", sa han.
" Vadå ja ? Vad muttrar du om ? " sa systern.
" Ja, det har jag, menar jag ", sa lokomotivet.
" Jag vet inte vad du pratar om ", sa systern.
" Jag vet det, det gör ingenting, om du vill så säger jag nej i stället ", sa lokomotivet.
" Säg vad tusan du vill ", sa systern och satte på sig kappa och hatt, räknade pengarna i handväskan, som alltid, och gick.
Systern stod vid hållplatsen rakt nedanför lokomotivet.
För att kunna se henne måste han böja sig ganska långt ut.
Han böjde sig ut.
Som ikonmålare brydde sig lokomotivet bara om likheter : ikonbildens likhet med systern för femton år sen, bildernas likhet med varandra, årens och dagarnas likhet med varandra alltsedan ikonbildens uppkomst.
Som till exempel nu : han funderade på att strunta i Lotta Simonsons terapicenter idag.
Motionsrörelserna var meningslösa för honom och han hade inte läst på " det teoretiska momentet ", engelskan.
Men rörelserna var ju meningslösa för alla som gick dit och ingen hade någonsin läst på " det teoretiska momentet ", engelskan.
Och dessutom funderade lokomotivet varje dag på att strunta i terapicentret.
Hittills hade han aldrig struntat i det.
Alltså skulle han gå idag också.
Först gjorde han veckans tredje ikon.
( Han gjorde fem varje vecka.
) Han fuktade ett papper och lät systerns och systerdotterns ansiktsfärger flyta ut i varandra.
Systerns blekblå klänningsfärg flöt in nerifrån, uppifrån strömmade ett femton år gammalt gryningsljus, det var aprilmorgon och en ovanligt vacker april det året.
Medan papperet ännu var halvtorrt målade lokomotivet systerns ansiktsdrag, hand och huvuddok, eller snarare antydde det, han höll andan.
Först när papperet var alldeles torrt målade han ut den lille frälsaren, systerdottern som just slagit i dörren och rusat nerför trappan ( för att gå hem till 18-åringen Heinz Klaus Zuckmayer, som fick ligga med henne de dagar hon föredrog det framför att gå i skolan, inte särskilt många dagar ).
Den lille frälsaren fick alltid skarpare drag än sin mor.
Så ritade lokomotivet en ring kring akvarellen, klippte en lika stor ring i en hemsk aluminiumstjärna från Türkenstrasse, plastade akvarellen, fogade in den i hålet i stjärnan, smällde en klick klister mot treetexplattan och tryckte dit stjärnan.
Sen skitjobbet : hårda blå, röda och gröna färger runt stjärnan, överst en meningslöst solgul draperifåll, kommen från ingenstans, en dumhet.
Uppe i det dumma gula ristade han med en spik sin signatur i färgen : Anonymus.
Veckans tredje ikon.
Systern skulle gå med den och veckans övriga fyra till en exilryss ( med ungerskt namn, förbannade människa ) på Rotensterngasse ( mitt i judekvarteren, förbannade människa ), själv gick Anonymus aldrig dit.
När systern kom tillbaka hade hon alltid druckit två öl på Rathauskeller och var gladare och intressantare än vanligt.
Försäljningssumman var alltid densamma, Anonymus skulle ha känt sig förnedrad om den helt plötsligt höjdes.
Lokomotivet tog på sig överrocken och gick till Stadiongasse.
Igår hade han svarat " en sjua!
" på en grammatikfråga från Lotta och Lotta hade tappat tråden.
Om han kom i tillfälle att svara på någon fråga skulle han svara " en sjua!
" idag också.
Han skulle räcka upp handen flera gånger och Lotta skulle undvika att se den.
Han skulle vara sig lik och Lotta skulle dra sig undan som om hon skämdes för något.
Om nu den ömtåliga bilden i mitten på ikonerna verkligen var den vackraste biten i lokomotivets liv, och om han nu så säkert visste att den verkligen var det, varför skulle han då inte få måla den om och om igen och exakt lika varje gång ? Han veckade aluminiumfolie kring ikonbilden eller klippte sönder julgransstjärnor kring den eller hällde krossat glas i klistret kring den ( när systern halvsovande eller systerdottern i ilska råkat ha sönder något dricksglas ).
Men varför försöka ändra ett femton år gammalt aprilljus ? Förresten : systerdotter ? Kanske dotter.
Okänd far.
Eller helt enkelt Anonymus.
Aprilljuset 1960 påverkas inte av gissningar och gräl om sådant.
Fysiskt och psykiskt var lokomotivet starkt för sina sextioåtta år, systern redan så mycket klenare, livrädd, rädd för sybehörsexpediternas flinka fingrar och charkuteristernas fruktansvärda precisionshugg och alla trånga gator i Wiens centrum.
Det var naturligtvis tråkigt.
Men aprilljuset 1960 ändras inte av någons ilska eller rädsla.
Lokomotivet visste att två deltagare skulle vara före honom i källartrappan och att de andra skulle komma för sent och Lotta bland de sista.
Han hade inte fel.
Den pensionerade järnvägstjänstemannen med grå kofta och ena handen i koftfickan stod där, och den debile Otto som stavade sitt namn Otoo på inträdesformuläret stod där.
" Vad har ni egentligen sysslat med ", frågade koftan som vanligt, " var ni i statlig tjänst ? " Samma fråga och samma svar : " Jag är ikonmålare ", sa lokomotivet.
Sedan hjälpte lokomotivet Otoo att gå in på toaletten, som vanligt, och såg till att Otoo inte låste om sig.
Lokomotivet höll handen i dörrspringan, hörde Otoo pissa, drog upp dörren och ledde ut Otoo.
Övriga anmälda deltagare kom, Lotta kom och motionen började.
Timmarna gick.
Lotta svamlade sig igenom det teoretiska momentet och lokomotivet studerade ingående den skam och oduglighet hon så öppet visade.
Och sedan pekade koftan som vanligt på lokomotivet och pratade skit om honom som vanligt : " Han ", sa koftan, " han säger att han har varit nåt slags målare men han har väl bara huggit gatsten och håret har han målat svart, det är det enda han har målat nångång, han är en sån där som pissar i hålet på zwiestadtkäringarna när dom är så fulla som dom inte märker nåt, och ljuger gör han, iallafall har han aldrig haft statlig tjänst som jag.
Jag var vid järnvägen!
" Koftans skäll saknade som vanligt all slagkraft.
Och ljuset i april 1960 ändras inte ens om koftan kan göra mej ansvarig för andra världskriget och alla brorasen i Wien och hans egen vänsterhandsskada, tänkte lokomotivet kallt.
Det är svårt att uttrycka sig väl när det blir dags för stora uppgörelser, men gråt inte, mamma.
Lokomotivet marscherade fram till Lotta.
Bakom honom kokade barnfibrer och gubbfläsk i helvetet, eller små hårda barnkroppar föll ner som meteoriter mot gummornas åldersfräkniga och blåflammiga smalben, eller terapin pågick helt enkelt som vanligt.
Lokomotivet var svart järn.
" You are ashamed, woman ", sa lokomotivet, " Fräulein, ni skäms över något!
" " Snälla ni, ställ bara in er i ringen så att vi kan göra så gott vi kan ", sa Lotta, " vi håller oss i form så att vi blir i topptrim och gör så gott vi kan allesammans tillsammans.
" Det var Lottas röst, hon hörde den själv som ur ett plåtrör.
" Fräulein skäms ", sa lokomotivet.
" Det står i kontraktet att alla får göra så gott dom kan, och ni gör det ju väldigt bra, det måste alla tycka, jag vet faktiskt inte vad jag ska kunna göra mer för er.
Eller vad säger ni själv ? Eller jag menar, vad vill ni mer ? " sa Lotta.
" Eller eller eller ", sa lokomotivet, " det är bara osäkra och skamsna människor som har så många eller, jag har inga.
Jag är mej lik och känner igen mej från dag till dag, jag vet vem jag är, det vet inte ni.
Vet Fräulein vad jag är!
Jag är ikonmålare!
" " Åh!
" sa Lotta.
" Det var väl trevligt!
Ser man på!
Ikonmålare sa ni!
Det var inte dåligt!
" " Ni behöver väl inte spela apa och göra er löjlig för det ", sa lokomotivet, " ni har väl nånting i ert liv också.
Jag har en aprildag för femton år sen, med ett eget ljus och med min argsinta syster och min argsinta systerdotter i, och nu målar jag dom som maria och jesus i mitten.
Runtomkring är det veckad folie eller sönderklippta julgransstjärnor.
Ni måste väl ha nånting ni också!
Gamla utgångna skor, nån tvålkopp, vad som helst!
Skäms inte, Fräulein!
Varför står ni och skäms ? " " Jag vet inte ", sa Lotta, " jag vet faktiskt inte, men nu måste i alla fall gruppen sätta sig i rörelse.
Vi går runt tillsammans, gärna med lite extra benrörelser åt sidorna enligt anvisningarna, och håll framförvarande deltagare i axlarna.
Nu gör ni väl som jag säger och går in i ringen, herr --- ja, förlåt, faktiskt minns jag inte vad ni heter.
" " På ikonerna skriver jag mig Anonymus ", sa lokomotivet.
" Anonymus är ett bra namn bland ikonköpare.
Darra inte, Fräulein!
" " Nu ska jag inte darra ", sa Lotta.
" Jag ska säga hur det är.
Jag darrar för att jag inte trivs och blir nervös här i Wien.
Jag blir rädd för såna som ni, herr Anonymus!
Och jag kan inte undervisa, och jag kan inte köpa varor och saker, och jag kan inte vara vettlös och obegriplig och personlig och gå ner i ölkällarna bland andra som kan just det.
Herr Anonymus, nu är jag mycket klar och helt opersonlig, jag darrar inte och jag skäms inte, jag vet.
Tyvärr är mitt rum vid Maria am Gestade lite ovanligt och personligt, med takfönster och skojiga möbler och övertapetserade dörrar in till grannen, men jag vet om det.
Jag vet om allt ni anklagar mig för och då blir anklagelserna meningslösa.
Ni kan engelska, det kan inte jag, ni är självsäker, det är inte jag, och därför klarar ni er inte mot mig!
Jag är opersonlig, ni kommer inte åt mig!
Nu ska ni gå in i ringen och göra precis som jag säger.
Gå in bakom koftan och håll honom i axlarna, ni är minst sextiåtta år eller högst sex år, ni är tung och stark och outslitlig som ett lokomotiv och därför orkar ni faktiskt inte göra annat än det jag säger åt er!
Ja, nu darrar jag igen, och ni går in i ringen och tar ett stadigt tag i koftans axlar!
" Det sa Lotta.
Lokomotivet gick in i ringen och tog ett stadigt tag i koftans axlar.
Det kom en amerikansk student till Wien, han tog en taxi, han for och for och slängdes fram och tillbaka på trånga smågator mellan stora grå fasader.
Han såg stora portaler dekorerade med stenapor och stengudinnor, han såg chaufförens breda nacke, mycket mer såg han inte.
Helt plötsligt stannade taxin framför ett dike, gatan var avskuren, i diket stod en röd schaktmaskin och en vilande grävskopa.
" Varsågod, det är där framme, just runt hörnet ", sa chauffören och pekade.
Studenten förstod inte, förresten mådde han illa, men han fick iallafall upp bildörren.
Och så spydde den amerikanska studenten.
Taxin hade polislarm.
Det fungerar så att chauffören, just när han ska till att förlora medvetandet och omdömet, trycker in en liten knapp på rattstången.
Då ger signalhornet automatiskt signaler ända tills någon stänger av larmet.
Meningen med larmet är att människor ska omringa bilen och att polisen ska komma.
Signalhornet tjöt, tjöt, tjöt.
Taxichauffören stod utanför sin bil och misshandlade studenten.
Människorna som ska komma när larmet går hade också kommit, det var en hel liten folkmassa.
Studenten höll på att kvävas, för chauffören hade tryckt upp honom mot biltaket med ett grepp i jackkragen.
Han fick flera slag och höll hela tiden glasögonen i höger hand.
Vänsterhanden hängde.
Bakdörren stod öppen.
Amerikanen hade fått ut huvudet och spytt på gatan, men litegrann hade kommit på sätet och på bilgolvet.
Polisbilen som ska komma när larmet går kom också, den körde in bakom taxin och poliserna började granska skadan i baksätet.
Utanpå taxin stod amerikanen fastspänd, han hade chaufförens tumme och pekfinger intryckta i kinderna, käkarna var uppbrutna, han kunde inte säga någonting.
Munnen stod öppen som på en svagsint men onaturligare, den var formad som en åtta.
Varje gång studenten försökte se in i chaufförens ögon fick han ett nytt slag av chaufförens lediga hand.
Nu var den amerikanske studenten i Wien men han såg inte mycket av staden, han hade ju glasögonen i handen.
Signalhornet tjöt.
Två poliser undersökte taxins baksäte, en tredje stod lutad mot polisbilen bakom taxin.
Snart försvinner den amerikanske studenten ur historierna om Österrikes huvudstad.
Över bygelhästen i Budapest svävar Somogyi Imre.
Sabotörens hustru försvann i Zürich.
Sabotören själv avskedades från sitt arbete i Zürich och försvann ur historien redan samma dag.
Jag försvann också.
Gråt inte, mamma, Lotta Simonson är i Wien.
Taxichauffören kände någon ta på sig och vände på huvudet.
Där stod Lotta.
Hon pekade på amerikanens mun och sa : " Men så klart!
Släpp grabben!
" Taxichauffören gjorde en gest med huvudet bort mot poliserna och nöp till ännu hårdare om amerikanens mun.
Det var nu mörkt.
Taxin stod och tjöt framför diket i gatan och strålkastarna lyste på den röda schaktmaskinen och den vilande grävskopan i gropen.
( Gatorna i det centrala Wien har i flera år rivits upp och lagts om på grund av ett tunnelbanebygge.
Orsakerna till svårframkomligheten är materiella.
) Poliserna gick fram till den fastspände amerikanen och plockade sedlar ur en liten skinnpåse som hängde vid amerikanens livrem.
( Han hade trånga jeans utan plats för plånbok.
) Det var tiodollarsedlar och tjugodollarsedlar, svårt att säga hur många.
Taxichauffören tog emot alla sedlarna och räknade dem mot biltaket med tummen och pekfingret på den lediga handen.
Med vänsterhanden höll han fortfarande amerikanen upptryckt med det förnedrande greppet om munnen.
Det var minst tio sedlar, kanske tjugo.
Med sedlarna i nypan gav han amerikanen en lätt klatsch på kinden och tittade frågande på poliserna.
Poliserna nickade mot taxichauffören och gick bort till polisbilen.
Polisbilen backade ut från gatan.
Taxichauffören slängde undan amerikanen, stoppade omsorgsfullt ner pengarna i sin plånbok, stängde av automatlarmet och backade ut efter poliserna.
( I vissa delar av världen har människor alltid växt neråt, ner i komplikationen, med rotsystem som blev större än deras växt eller fruktkropp ovan jord.
Det är svårt att svara ja eller nej på sånt.
" Definitivt är det kanske inte alls helt entydigt, det finns ju så många typer av former, för att nu ta en bit av det hela ", replikerar någon andtruten löparnisse och spänner självsäkert ögonen i dig.
Det kvittar vad du svarar med för ord.
) " Tyckte fröken synd om ynglingen ? " frågade en gammal dam på träbryggan över byggschaktet.
" Ja ", sa Lotta.
" Tycker ni inte att man är tvungen att ta i såpass hårt ? " frågade en man i 40-årsåldern och följde efter Lotta några meter.
" Nej ", sa Lotta.
Lotta gick till sitt vindsrum vid Maria am Gestade.
Genom takfönstret såg hon tornet på Maria am Gestade, det är en kyrka.
Rummet var trivsamt, originellt och skojigt.
Personligt, tänkte Lotta, personligt och pittoreskt och osakligt och vimsigt och ansvarslöst.
Ett rum för rena förrädare.
Servitören på Petöfi Espresso Lajos Gábor kom en gång till Wien med hela sin släkt, nitton personer, mest såna som helsteker grisar på fälten utanför Györ och dansar runt grisarna.
Några av släktingarna var mycket små och svårtyglade, några var mycket gamla och sov sittande upprätt på gjutplaststolar i chockrosa, det var på något som kallades " terminal ".
Det var en underlig byggnation med serveringsbord runt släkten och bilar cirklande under den i åttor och s-formade kurvor.
Ovanför släkten, på bara några trappstegs avstånd, stod en väldig glasdisk med skära och violetta tårtor i.
Bakom glasdisken steg en väldig trappa uppåt mot en exklusiv restaurang.
Det var något i perspektivet som inte stämde, såg Lajos : trappan smalnade av uppåt --- faktiskt --- men blomsteruppsättningarna längs trappräcket blev större och större ju högre och avlägsnare de stod.
Släkten Gábor hörde till de släkter på jorden som fått ett rotsystem som var större än släktens växt och fruktkropp ovan jord.
På något sätt trodde sig släkten vara väntad till Wien.
Högst däruppe vid den fina restaurangen fanns högtalare som då och då smattrade ut någon information med personnamn inbakade i ordmassan.
Varje gång informationen satte i gång och namn nämndes störtade Lajos uppför trappan och försökte uppfånga vad som sas, och vilket namn som nämndes, men namnet Gábor nämndes aldrig.
Ingen Gábor var väntad till Wien.
Ibland fick Lajos någon av de små svårtyglade släktingarna med sig uppför trappan och då ställde släkten Gábor bara till oreda och kom i kontakt med folk.
Då och då kom flickor från glasdisken fram till släkten och tog betalt, ändå fick släkten aldrig riktigt vad den ville ha.
Språket är ju också så svårt.
Under släkten, säkert minst tjugo meter under släkten, cirklade bilar runt på betongbroar som inte gick över bäckar och floder utan bara över sig själva.
Släkten Gábor var stor och hade nitton små torra fruktkroppar ovan jord och ett stort stumt rotsystem under sig.
Släkten Gábor var inte alls väntad till Wien.
Ändå hade Lajos' farfar varit i Wien redan på 1910-talet.
Han hade tjänstgjort som gatsopare på Reichsratsstrasse och framför parlamentet och gjorde aldrig ett dåligt jobb.
En dag hörde han en musikkår närma sig men såg inte upp från kvasten.
Någon minut gick och han såg en massa identiskt lika fotbeklädnader stampa fram runt kvasten och stanna till mitt i hans sopning och soprevir.
Han sopade runt fötterna, hörde fanfarer och kommandorop och långa tyska haranger.
Alla skorna såg snygga ut och behövde inte sopas, men de var i vägen.
Helt plötsligt slog dessutom ett regn av bösskolvar ner i stenläggningen, farfar kom inte fram med kvasten och blev tvungen att säga ifrån.
Farfar blev helt enkelt förbannad.
Det blev en rolig historia i byn utanför Györ.
Farfar fick åka hem, utan pengar, samtidigt skickade wienarna Karl IV till Ungern och sen sprack dubbelmonarkin.
Det var förresten krig också.
Och trappan upp mot den fina restaurangen var lång som en störtloppsbana och en av de små svårtyglade släktingarna blev hysterisk och sprang med skallen före mot en stor mjuk gubbe som kom ut från en hiss och bara talade tyska och var väntad, och sen mot en hård lysande maskin, någon automat som det kom ut meningslösa biljetter ur om man stoppade in mynt.
När den lille svårtyglade släktingen slog huvudet i automaten gick en glasskiva sönder och det kom ut en hel rulle meningslösa biljetter, och dessutom gick den mjuka gubben från hissen fram till glasdisken och pratade med flickorna där.
En av flickorna kom fram till släkten Gábor som ingen hade frågat efter i högtalarna.
" Måste vi gå ? " sa Lajos Gábor.
" Ja ", sa flickan.
" Får vi inte stanna kvar en liten stund ", sa Lajos.
" Nej ", sa flickan.
Ett ögonblick såg Lajos Gábor sabotörens anonyma ansikte.
Han såg det alldeles tydligt, som en stor porträttbild ovanför flickornas glasdisk med skära och violetta tårtor.
Ansiktet var förstås tomt, men tydligt.
Det var det förbannade medeltida kyrkhelgonet : näsan och munnen avskavd, ögonen pigga och tomma, ansiktsfärgen grågul.
Det var det ansikte sabotören eftersträvat i hela sitt liv : ett neutralt tomrum ovanpå kroppen, med en väldig avkomma i glas och plast omkring sig, tårtor, martiniskyltar, tvång, elakhet, dekorationer, trafik, biljettautomater, högtalare med väntade namn i, bestämmelser, förnedrande avtal, köpestransaktioner.
Mitt uppe i sin avkomma satt ansiktet ett ögonblick, alldeles tomt och alldeles tydligt.
Lajos tittade på det och slog efter det, och så vek ansiktet undan och släkten Gábor fick återvända österut.
Lajos blev servitör på Petöfi Espresso i Budapest.
Lotta drömde och vred sig fram och tillbaka i sin knarrande hemtrevliga stolpsäng vid Maria am Gestade, riktigt bra sov hon inte förrän hon var tillbaka i det opersonliga hotellrummet i Budapest, i tjänsteförmånen.
Ännu efter tre år kände hon inte igen någon av hotellstäderskorna i Budapest.
Vid Maria am Gestade i Wien var Lotta igenkänd, bjuden på kaffe, inlemmad, intressant och originell.
En småborgerlig attraktion.
Lotta kom tillbaka till Budapest.
Gymnasterna stod på linje i vita dräkter med ett litet röd-grönt märke mitt på bröstet.
( Varför dessa långa byxor, tänkte Lotta, varför har just gymnaster så underliga och orationella traditioner.
) " Börja ", sa Lotta, och varje redskap anträddes av sin gymnast och varje gymnast fick sitt attribut.
Somogyi Imre fick bygelhästen och bygelhästen fick Somogyi Imre.
När alla utom Somogyi Imre bytt redskap åtta gånger landade gymnasterna på linje bort mot fondfönstret, rätade upp sig och marscherade ut.
Lotta gick.
Ensam i lokalen fortsatte Somogyi Imre att sväva i luften ovanför bygelhästen.
( I Wien blev lokomotivet utskällt av sin argsinta syster, koftan stod på Südbahnhof och klagade över den nya entréhallen --- " ett ligisttillhåll!
" --- och Otto Heumühl matade parkänder --- " vad ni är bra!
va bra!
va bra!
va bra!
" ) Lotta andades.
Hon åkte tunnelbana, kom upp på Buda-sidan mittemot parlamentet och dök ner igen, kom upp i M-parken och dök ner igen, hämtade sin smutstvätt från Wien på hotellet och dök upp på Tanács körút för att tvätta den på allmänna tvättinrättningen där, tvättade tvätten, gick med tvätten Rákóczi till Baross tér och tillbaka till hotellet, krokade ner rumsnyckeln, sorterade in tvätten i garderoben och satt i fåtöljen några minuter och blev kvitt onödiga och personliga minnen.
" Men jag har ju inte åkt till vigslarna i Basilikan!
" sa Lotta högt och gick genast ner på gatan och valde rätt buss till Basilikan.
" Ni får inte tro att ni haft otur, att ni råkat illa ut och att alltihop vore bättre om ni gjort annorlunda nån gång ", sa Lotta nästan ilsket till mannen som stod närmast bakom chauffören på bussen.
" Förlåt mej ", sa mannen.
" Nej!
" sa Lotta.
" Ni förlåter inte ens er själv om ni står här i bussen och tror att det är fel alltihop!
Ni är ju faktiskt alla tiders bra!
Tro mej!
" " Naturligtvis, men ni är alltför älskvärd ", sa mannen, " verkligen alltför älskvärd.
" " Jag vet hur det blir : ni glömmer mej, men det här som hände på bussen glömmer ni inte ", sa Lotta och steg av.
Jag vill nog inte byta bort den här kroppen i alla fall, tänkte Lotta, det är en vit kropp, jag lär vara rätt mörk men blir aldrig solbränd, jag är som om det inte fanns årstider och solsken och pigment och fritid och helg, men jag vill nog i alla fall behålla den här kroppen och fortsätta som jag är.
Och hon gick in i Basilikan och såg några vigslar.
Hon såg många människor som verkade svagsinta och bestämde sig snabbt för att allt borde få fortsätta som det var men att hon inte skulle hålla tyst när andra trodde att tystnaden var självklar.
" Jag upprepar ", sa Lotta till en av vigselprästerna, " jag upprepar : ni viger och ni ber, ni är väldigt säker och ni vill uppenbarligen göra brudparen trygga och säkra, jag hoppas bara att ni vet vad det är som ni är så säker på!
Vet ni det ? " " Förlåt mej ", sa vigselprästen och signalerade med handen till en svartklädd hjälpgubbe med vit brodyr över överkroppen och pekade på Lotta.
En av dom stod vid minigolfbanans första utslagspunkt klädd som idiot och med ett ansikte som en fuktsjuk svamp i oktober, det var Guds ljusaste juni.
Han hade inte ens golfklubba och ville inte se nån boll.
" Du, det är upp till dej alltså om du vill ställa upp på det här va, men du är en helschysst människa och vi tycker du funkar skitbra med oss alltså, och på måndag är du åkej och sen kör vi stenhårt på fredag igen, så gör ett slag va och försök komma igenom hålet i kvarnjäveln så att det blir snöret direkt rätt ner mot putten!
" sa en annan av dom.
Efter en stund blev det så att han som skulle slå fick klubba och slog och efter ett tag var det nån som fick bolljäveln igenom kvarnjäveln så att det var bäddat för en puttjävel i håljäveln, och det var ingen anmärkning på måndagen och på fredan drog dom ut i strid, och det blev måndag igen.
Tarvligt, mamma, och det blir inte bättre om du gråter.
Efter ett tag är det ju bra igen alltihop, och sig likt igen.
I samma ögonblick stod Florian Kant på Wipplinger Strasse i Wien.
( Han är död nu.
Han hör till de människor som Lotta aldrig träffade och som aldrig träffade Lotta, vi träffar varandra exakt lika mycket.
) Florian Kant stack in huvudet i en butik som Helga Harnisch stod och expedierade i, han drog sig tillbaka och kom inte in.
Butiken var banal.
Innehavaren är kommunalt en stark man och hade arrangerat en lustig fälla utanför butiksdörren : man slår huvudet i en Martini-skylt, böjer sig ner och girar utåt, tutas in igen av bilarna och stoppas vid avspärrningen till ett ständigt pågående gatuarbete.
Man blir stående rådvill och stilla, och där är den öppna butiksdörren och Helga Harnisch ropar " varsågod!
" Florian Kant stod som ett ekologiskt misstag och darrade på butiksinnehavarens fiffiga inskjutningsramp, han kunde inte gå in fastän han inte borde kunna annat.
Han stod också som en kamel utanför oasen, han ville gå in men kunde inte.
Florian Kant ( han är död nu ) hörde till dem som inte kunde.
Det som var på Wipplinger Strasse var saker som Florian Kant inte kunde, och det var likadant på de flesta ställena ovan jord i världen.
Helga Harnisch stod och väntade på att hennes egen käft och innehavarens osynliga fingrar skulle gripa tag i Florian och plocka in honom och ta pengar ur honom, men han kom inte.
Det tog sin lilla tid innan Florian Kant kom och efter den lilla tiden hade han bara en natt kvar att leva.
Hur det gick till ska du minsann få höra, mamma, men Lotta var kvar i Budapest och det var morgon och hon satt på Petöfi Espresso med kaffet, ölet, vodkan, bullen och ostskivan och rispade med naglarna i gårdagsmarmorn.
Cafémarmor ser aldrig riktigt ren ut.
Lotta rispade.
Det var alla fel från igår hon satt och försökte rispa bort.
Hon knackade i bordet för att tillkalla Lajos, han kom inte för han visste att hon alltid brukade knacka i bordet.
" Lajos ", ropade Lotta och då kom Lajos.
" Kan jag få en extra ostskiva till ", sa Lotta, " förresten, Lajos, det här bordet ser inte riktigt rent ut.
" " Nej ", sa Lajos, vispade till med handduken mot marmorskivan och hämtade osten.
Mamma!
Denna gång var Lotta fyra dagar i Budapest, och det var fyra helt allmänna och normala dagar.
Inget hände!
Det var väl roligt!
Inget kunde hända!
Ingen jordbävning och inget inbördeskrig raserade staden : Folkstadion stod, Petöfi Espresso och Lottas hotell stod, Basilikan stod, grönsaksmagasinet och tunnorna vid Szabadság hid stod, ångmaskinen stod, upprätt.
Det var väl bra!
Över Szabadság hid vakade fyra utmärkta järnörnar med utspända vingar.
Över bygelhästen svävade den utmärkte Somogyi Imre.
Var och en av de fyra dagarna var vigseldag i Basilikan.
Badhusen, tvättinrättningen, tunnelbanan, bussarna och spårvagnarna fungerade.
Alla nycklar passade till de lås de var avsedda för.
( Själv minns jag Budapest från insidan av en genomskinlig stridsvagn och hade ingen nyckel, men gråt inte, mamma.
) 1976 inträffade i Friuli-området i Italien en stor jordbävning, småstäderna kring Udine ( där Paola Franchetta Uberti agiterat en tid ) raserades, sedan kom valet och kommunisternas framgång var något för knapp, sedan kom ett nytt jordskalv i juli.
Men i Budapest svävade den utmärkte Somogyi Imre över bygelhästen och järnörnarna stod fullständigt befriade från minnen från 1945 och 1956 över Szabadság hid.
Det var fyra utmärkta dagar i Lotta Simonsons liv.
Det hände ingenting.
På morgonen den femte dagen, nej först långt fram på förmiddagen, gick wienarnas stora löjliga hemresetåg, och Lotta följde med, men gråt inte, mamma.
Det hade varit fyra utmärkta och alldeles normala dagar.
Några kaniner från landsbygden hade rusat in på gatorna, men du behöver inte ens ängslas, mamma, Budapest vilar inte på någon vettlös och obegriplig grund.
Det är till och med möjligt att kaninerna inte sköts utan kördes i polisbil tillbaka ut på landet.
Vigslarna i Basilikan var precis lika många som vanligt.
Lotta gjorde ingenting som avvek från det hon var van vid.
Budapest stod.
Det var fyra fina dagar.
Där stod Florian Kant i fällan, avskuren från resten av världen av trafikströmmen, trottoaravspärrningen " Warnung ", skylten " Martini ", nätcontainern " Camping " och den låga markisen " Marlboro ".
Bara dörren inåt stod öppen och längst in i fällan stod Helga Harnisch och sa " varsågod!
" Florian Kant gick in.
Han är död nu.
Han var lång och muskulös, ljushårig och kortklippt.
Det var en självbetjäningsbutik, Florian Kant gick ut igen.
Andra sidan gatan fanns, men var stängd av en ström bilar från vänster till höger.
Florian Kant gick in igen.
Helga sa " varsågod!
" Florian Kant stod vid en självbetjäningshylla med flaskor.
Han pekade på en flaska Alfred Käflis Halväkta Konjak.
" Ja, varsågod ", sa Helga.
Nej.
Florian Kant började irra med blicken längs hyllorna bakom Helga, bland saker som Helga var tvungen att ta ner själv.
Där fanns till exempel flasköppnare med blå himlar över Stephansdomen avfotograferade på skaftet.
Helga la fram en sån på disken.
" Var det allt ? " frågade hon och Florian Kant nickade.
Han höll på att dö.
" Det var verkligen inte mycket det!
" sa Helga irriterat.
" Tio schilling!
" Ute på gatan kastade Florian Kant ifrån sig flasköppnaren och blev stående.
Som döende kunde han inte ta i saker inne i butiken utan att tappa dem.
Det var svårt nog att bara stå där utan att knuffa ner saker.
Skam den som ger sig!
Han gick in igen.
" En flaska Käfli ", sa han.
" Ja varsågod ", sa Helga och pekade på flaskhyllan.
Florian Kant gick ut igen.
När nöden inför döden är som störst är hjälpen som närmast!
Helga stod i dörren och höll upp Käfli-flaskan.
" Skulle ni inte ha den här ? " sa hon.
" Jo ", sa Florian Kant och gick in.
Nu stod flaskan på disken.
Det gällde att betala den och få den därifrån.
Florian Kant pekade på en plastkasse.
Kassen var blå och inte alls gratis för den förbannade kyrkan var avbildad på kassen också, kyrkan var avbildad på nästan allt som kostade pengar.
Dessutom höll Helga upp en vykortsförpackning " Berühmte Komponisten " och Florian Kant bara nickade.
Det är mycket man får med sig i graven.
Det sista svåra arbetet före döden förestod honom.
I fällorna längs Wipplinger Strasse står det små vaggor av tjockt glas med något reklambudskap på disken.
Man ska lägga sedlar i vaggorna och sedan ska man plocka upp växel från dem.
Det kunde inte Florian Kant.
Han slängde plånboken oöppnad i glasvaggan och pekade på den blå kassen.
Helga fick plötsligt för sig att hon hade att göra med en förbrytare och la hastigt handen över plånboken.
Där stod de, sekund efter sekund.
Florian Kant ville ge upp alltsammans och springa rakt ut i döden.
Helga funderade på hur man avvärjer rånförsök.
På detta livets smala näs ... Det är inte mycket som skiljer.
Lotta rycker på axlarna.
" Det är fysiskt ", säger hon.
Egentligen så kvittar ju alltihop nu, tänkte Florian Kant, det är lika bra att börja prata och erkänna, värre än så här blir det ju iallafall.
Så han sa : " Om ... om ni tar betalt, och lägger sakerna i kassen, och lägger plånboken där också ... så kan jag ta kassen.
" Så enkelt!
Helga öppnade plånboken, tog betalt och la till och med dit växelpengar, och så stoppade hon ner Käfli-flaskan och Berühmte Komponisten och plånboken i kassen.
Det gick på några sekunder.
Hon lyckades till och med hänga kassen kring Florian Kants handled!
Så elegant!
Hon måste vara pianovirtuos, tänkte Florian Kant.
Och Florian Kant gick ut med inget sönderslaget bakom sig, kröp under markisen " Marlboro " och lämnade fällan värdigt som spanska motståndsmän stiger ut ur sina fängelser.
Det är inte så märkvärdigt att klara sig helskinnad här i livet.
Tio minuter senare kom Florian Kant fram till kyrkan på påsen, den så kallade Stephansdomen, ett stort mumlande dårhus som var kringskuret och höll på att störta ner i en enorm grop med grävskopor i.
En bit av dårhuset klättrade i ett myller av smådetaljer uppåt mot himlen, det såg ut som en svärm gråbleka pensionärer på väg uppåt på varandras axlar, högst upp blev pensionärerna små som spädbarn och halvt genomskinliga foster.
Himlen omkring dem var inte blå som på påsen.
Florian Kant kom in i dårhuset med sin himmelsblå påse.
Dårarna gick omkring och gjorde konstiga saker under ideligt mumlande.
De mumlade för att detaljrikedomen omkring dem gjorde dem enfaldiga och orediga : normalt har man en säng, en kudde, en frukostkopp, en ytterdörr, en trottoar att följa, men här var luften tjock och mörk och däst och doftande av prylar och offer och många århundradens arbete och strävan och död, här var själva pitten en fossil i sten.
Det var för mycket för folk.
Misslyckandena längs Wipplinger Strasse och i resten av världen kändes som en lätt snuva jämfört med raseriet här.
Florian Kant kände sig i stort sett frisk ( vilket han också var, han var till och med fullkomligt frisk ) och gick med stadiga steg ner i underjorden för att ta sig en sup.
Underjorden bestod av djävulska källargångar och hålrum med tusen sinom tusen dödskallar och ben bakom glesa järngaller.
Koleran hade härjat, människan är ett offer och livet bara en nåd, här mådde bara lögnen, rädslan och eftertanken riktigt bra, men även Florian Kant hade rätt roligt.
En guide drev iväg en hop utländska universitetsamanuenser och lämnade ett speciellt ohyggligt djävulskt hålrum tomt och öppet för honom : där drack han Alfred Käflis Halväkta Konjak under en blåviolett strålkastare och såg på de dödas ben bakom gallret.
Ingen kom.
Förmodligen stängdes katakomberna.
Florian Kant stod ensam med döden, färgvalet var genomgående blåviolett.
Skallar och ben var diskret blåvioletta, den halväkta konjaken blev diskret blåviolett, Florian Kant var diskret blåviolett och hans hand såg upphetsande död ut.
Han rökte och slängde in blåvioletta fimpar till de döda, till de längesedan döda, själv levde han men är död nu.
Visarna snodde runt på hans blåvioletta armbandsur, man måste säga att timmarna denna hans sista natt gick väldigt fort.
Han rökte och drack, han dansade också, det gör ingenting nu.
Han sjöng halva första versen på en sång om fallna kvinnor i hamnarna och hela första versen på en sång om upproriska trälar uti alla stater, det gör ingenting nu, men det ekade.
Man ska leva livet, eller man kan åtminstone hävda det, det gör ingenting nu.
Livet är till för folk, tänkte Florian Kant men kände sig genast osäker.
Eller borde åtminstone vara det, tänkte han och blev säkrare igen.
I Postojna-grottan utanför Ljubljana finns människofisken, vårt tänkbara ursprung, den har fötter men ingen färg och är blind, över skallen har årmiljonerna dragit en färglös mössa.
Men i grottan här står vi och röker och tittar på vår blåvioletta värld, det är skillnad, det har blivit bra mycket bättre, tänkte Florian Kant men kände sig genast dum.
Det är iallafall en intressant plats, tänkte han fogligt och kände sig mera rätt och riktig igen.
De fasadbelysta högarna av skallar och ben var oåtkomliga, gallren glesa men stadiga, ingenstans fanns nån lämplig plats att sova på.
Klockan tre gjorde Florian Kant en liten brasa av Berühmte Komponisten, den brann en halv minut, och så la han sig raklång på stengolvet.
Bestämt håller jag på att obduceras, tänkte han och tittade upp i strålkastarna, och så somnade han.
Han är död nu.
Det är lätt att missta sig : Florian Kant dog inte i katakomberna under Stephansdomen, han var knappast så dramatiskt lagd.
Han vaknade nästa morgon av att en vakt stod över honom och svor.
Han gick, men nattens goda humör hade fullständigt övergivit honom.
Jag kan inte, tänkte han.
Det var först senare han dog.
" Det var bra!
Det var bra!
" sa fru Helga Harnisch ute i Grinzing till sin man Paul.
De hade haft samlag.
Det var morgon.
Barnen sov.
Det heter i stora delar av världen att sexuallivet är av stor betydelse.
I Grinzing, där småborgare inifrån stan ibland festar och flirtar, bor småborgare som åker in till stan och arbetar på dagarna.
De är ensamma eller gifta.
De tänker inte annorlunda än folk i stora delar av världen.
Men de gifta paren i Grinzing har en mycket ofullständig kunskap om det sexualliv de själva är delaktiga i.
( Och lika illa är det med kunskapen om jobbet i stan.
) Makarna känner varandra bara från mötena med varandra.
Visserligen möter makarna varandra exakt lika mycket, men de vet inte hur mycket och på vilket sätt maken/makan möter andra.
Grinzing är, trots att fler pokaler och kjolar svängts där än i de flesta delar av världen, rätt likt de flesta delar av världen.
Paul teg.
" Det var bra!
Det var väldigt bra!
" sa Helga i Grinzing.
Det var nu fjärde gången hon sa att samlaget hade varit bra.
" Hur vet du det ", sa Paul och gav sig därmed in på frågor som var för stora för honom och Helga och folket i Grinzing och stora delar av världen.
Barnen sov lugnt runt Helga och Paul.
Helga och Paul brukade inte väcka barn med sina samlag.
" Hur vet du det ", sa Paul igen, " vad jämför du med.
" Han visste inte hur Helga kunde bli älskad av andra och hade bara bleka minnen av hur han själv kunde bli älskad av andra.
De äkta makarna i Grinzing och stora delar av världen har tillgång till bråkdelar av varandra.
De delar säng med delningstal.
" Hur vet du det ", sa Paul för tredje gången.
Helga började svara.
Någon okänd fjärdedel eller femtedel i varandras liv tog över diskussionen och förvred den, låste den, stängde in den, spottade ut den, la den under brandrök.
Det fanns ju inget gemensamt att diskutera.
Det okända tog över.
Barnen vaknade.
Föräldrarna satt som små ilskna sjundedelsfigurer i sängarna och slogs mot okända och osynliga jättar och huldror.
" Varför bråkar ni och skriker ", sa en femåring som gick i Lotta Simonsons terapicenter på Stadiongasse inne i stan.
Helga kastade av sig täcket och kände sig liten och ful.
Hon steg upp och Paul satt kvar i sängen liten och ful.
Femåringen ( han heter Henry Harnisch ) kläddes i träningsoverall och fick äta så mycket han hann på en gammal tårta.
Helga öppnade fönstret mot världen, mot sitt livs alla fantastiska möjligheter, och lyssnade.
Efter några minuter hörde hon Terapibussen växla upp från Grinzinger Allee och komma in på " deras " gata.
Hon skickade iväg femåringen och såg honom kliva upp i bussen och sätta sig bland de andra gamlingarna och barnen.
Nu var han ivägskickad, för liten eller för gammal för " deras " produktiva liv.
" Vår " gata, tänkte Helga.
Det var andra året femåringen Henry fick åka till terapicentret på Stadiongasse med den gamla skojigt dekorerade Terapibussen ( barn, bollar, drakar, vatten med leende pensionärer i båt längs bussens sidor ).
En vecka förra året hade bussen varit på reparation.
Då fick barnen och gamlingarna åka i en vanlig buss, men iväg kom dom.
Helga slog på radion och hörde att 53 människor dött under en israelisk bombraid mot södra Libanon.
" Det kanske skulle bli bättre allting om vi bodde nån annanstans än i Grinzing ", sa Helga till Paul.
( Paul är fångvaktare inne i stan, rädd för fångar.
) " Nej ", sa Paul.
Som vanligt stod en turistgrupp på Széchenyi rakpart i Budapest ., det var morgon.
" Vi står nu vid Donau ", sa guiden vänd mot Donau, och turistgruppen tittade på Donau.
" Och parlamentet ", sa guiden och vände sig mot parlamentet, och turistgruppen vände sig mot parlamentet och tittade på det.
" Som ni ser är parlamentet mycket långt ", sa guiden och talade om hur väldigt långt parlamentet var.
" Är det så långt ? " sa en turisthanne och visade en nyskriven siffra i sin anteckningsbok.
" Ja ", sa guiden.
Men det var i Budapest, just då.
Och det var senare samma dag, i Wien.
Paul Harnisch satt på en imiterad renässansstol i Lotta Simonsons rum vid Maria am Gestade, sista huset på Salvatorgasse.
Paul var fångvaktare och fångarna hade idag fått besök av fängelseprästen.
Man kan inte lita på präster.
En del vill öppna fängelserna och tvinga hederliga människor genvägen till himmelriket.
En del vill in och prata i cellerna till och med med de äldsta och skrumpnaste fångarna, och utan förvarning kan den gamle fången runda prästen och attackera fångvaktaren, frita sig och ställa till elände.
Paul var rädd för fångarna, särskilt fängelseprästens besöksdagar, och ofta fick prästen offra minst ett fångbesök för att hjälpa Paul istället.
" Har du det svårt idag, Harnisch ", sa prästen varje besöksdag.
Idag hade Paul fått gå tidigare för att fängelseprästen var i fängelset.
Genom Lottas pittoreska takfönster, förrädarfönstret som hon kallade det, såg Paul inte himlen direkt men tornet på Maria am Gestade ( en kyrka ).
Renässansstolen var skojig och fientlig, ryggstödet smalt så att armstöden skar in i ryggen.
Den hårda sittplattan var trekantig, med spetsen bakåt, det var en kul stol.
Lotta satt på sängen.
Genom en övertapetserad dörr med handtagen borttagna hördes två äldre människors röster, trötta röster på ett främmande språk.
" Är det dina föräldrar som bor därinne ", sa Paul.
" Nej ", sa Lotta.
Henry Harnisch, femåringen, hade en ängslig period och ville ofta att Paul skulle följa med till terapicentret på Stadiongasse.
Sådana dagar var Paul den enda i bussen som var över sju år och under sextiåtta.
( Chauffören var sjuttitvå.
) Sådana dagar, och de hade blivit fler och fler, talade Paul med Lotta tio minuter eller en kvart innan han gick till fängelset, det visste inte Helga om.
Nu satt Paul i Lottas rum.
Inte heller det visste Helga om.
" Går det bra för Henry ", sa Paul.
" Det är ju ett terapicenter ", sa Lotta, " det går lika bra för alla.
" " Ja men Henry, sköter han sej ", sa Paul och ville prata, prata.
" Det står i kontraktet att ingen avviker på nåt särskilt sätt ", sa Lotta.
" Så det är inga speciella problem med Henry ", sa Paul.
Han ville inte ha något svar om Henry, han ville prata om sig och Lotta, han tyckte Lotta var attraktiv.
" Nej ", sa Lotta, " det är det kanske förresten, men det var inte för Henrys skull du ville följa med hit.
Du ville prata och helst ta i mej!
" Det sa Lotta.
Hon påpekar och borttager våra synder, ofta alltför snabbt och drastiskt.
Servitören på Petöfi Espresso i Budapest Lajos Gábor tycker precis som Lotta att kärleksförhållanden får stickande brandrök över sig redan från början om man inte säger vad man menar.
En gång såg Lajos en ungersk film.
En vacker dräng som egentligen var agronomie studerande och skulle bli fårbetesexpert i västvärlden kom till en skitig gård hemma hos släkten Gábor utanför Györ.
Där gick det omkring en massa imbecilla och degiga gubbdrängar och rotade.
På brunnslocket satt en nytvättad ung kvinna med rött hår och kort violett kjol.
Ingen förklarade varför hon satt där, för ingen sa nånting alls på gården när det blev film av den, men på natten gick den unga kvinnan in till agronomie studeranden och tog av sig den violetta kjolen och höljde sitt röda hår över hans ansikte.
På filmen var allting knäpptyst, kärleken talade sitt tysta språk, men Lajos som stod och såg på filminspelningen visste hur förbannat det kacklades om allting, om hur gubbarna skulle gå och rota, om hur agronomens västliga framtid skulle antydas, om hur kvinnan skulle sitta på brunnslocket, om hur kjolen skulle arrangeras.
Mest käbblade styresmännen om hur kjolen skulle vara, kjolen, kjolen, kjolen.
Efter kärleksnatten for agronomdrängen västerut och kvinnan med kjolen blev kvar, möjligen återvände agronomen senare av en eller annan ideologisk orsak.
Det var en bra film för Lajos och släkten Gábor som sett inspelningen, gården var välbekant och kärleken talade sitt gamla tysta språk.
Men det var alldeles obegripligt tyst i biosalongen efter allt inspelningskäbblet.
Ingen sa vad som menades, och tystast var kärleken.
Det borde inte behöva vara så.
Paul satt stum.
" Ville du inte slippa tänka så noga på vad du sa och gjorde ? Ville du inte kela med mej och känna på mej och bli smekt av mej ? Ville du inte att jag skulle prata utan att det var så noga med vad jag sa ? Ville du inte säga andra saker än dom om Henry ? Ville du inte vara med mej och ta på mej just för att jag är en annan än din fru ? Var det inte just det där andra med någon annan som du egentligen ville ? " Det sa Lotta.
Paul reste sig och vinglade runt i rummet och ville ingenting.
" Så du menar helt enkelt att jag ska gå ", sa han.
Han tittade på allt i rummet utom Lotta.
" Nej ", sa Lotta, " det sa jag verkligen inte.
Jag sa bara som jag trodde att det är.
Är det inte så då ? " Paul satte på sig sin keps, en brunrutig keps som han fått " från Helga och barnen " förra julen.
" Du kan väl göra som du vill, för mej får du gärna göra som du vill ", sa Lotta, " kom!
" Hon blev tvungen att gå upp från sängen och ta Paul i handen.
Han gick mot dörren.
Fem eller sex steg gick de hand i hand.
Vid dörren drog Paul åt sig handen och viftade osäkert med den.
Sen var han ute.
Inspelning pågår.
Den agronomie studeranden ser tigande och med filmkamerans öga på en ung kvinnas violetta kjol.
Den unga kvinnan skulle kunna säga sitt namn, Maria Szenötödyi, 22, begåvad aktris, men hon andas och tiger.
Regiassistenterna skränar, byborna filosoferar bakom avspärrningarna.
På Petersplatz 6 i Wien bor dr Johannes B Torelló.
Han är präst i Peterskyrkan vid Petersplatsen där han bor.
På förlaget Pfarr-und Kollegiatskirche St.
Peter, Petersplatz 6, 1010 Wien, ger Torelló ut små skrifter.
Hans andra skrift i serien Kleinschriften der Peterskirche heter Zölibat und Persönlichkeit.
Man kan rekvirera den från Petersplatz 6, 1010 Wien.
Skriften är psykodynamisk och ser personligheten som en växt, närd av avhållsamhet.
Fysiskt, säger Lotta.
På en bankdisk vid Wipplinger Strasse spiller en affärsinnehavare sin säd, slår ut sin dagskassa, det är sabotörens avkomma, där är kepsar från Helga och barnen, småskrifter från St.
Peter, självlysande örhängen med elbatterier, mjuka motionsbollar för pensionärer, olästa romaner för valnötsbord i oanvända hus, läderklädda bläckhorn för kulspetspennor, vanlig ätlig mat, kärlek, beroende, underkastelse och pina.
Inspelning pågår.
Fysiskt, sa Lotta.
Brandröken efter Paul Harnisch stack henne i näsan.
Hon gick in, korsade armarna över bröstet som en tjock koklotta från finska vinterkrigets dagar och tittade genom takfönstret upp i tornet på Maria am Gestade.
Egentligen hade hon smal överkropp och små bröst men ganska kraftiga höfter och ben.
Egentligen var hon mörk, krushårig, blek, blev aldrig solbränd.
Det borde gå att begripa fysiken.
Hon stod under takfönstret, och så skrattade hon till.
Det stenografiskt korta obegripliga skrattet.
Fysiskt var hon ensam.
Gråt inte, mamma.
Jag kommer nu att försiktigt ta fram ett barns död och en mor som jämrade sig nåt alldeles rent förbannat, hon skrek som en gris.
I USA såg Lotta tre sammanslagna körer som skrek sig igenom sista satsen av Beethovens Nionde symfoni.
Det var en kör med bara negrer, en kör med bara studenter och en kör med hedervärda medborgare från villaförstäderna.
Tillsammans representerade de Truman-doktrinen : negrerna var religionsfriheten, studenterna var åsiktsfriheten och förstadsmedborgarna var friheten att ta egna ekonomiska initiativ.
( Detta visste inte Lotta.
) Tillsammans var dessa friheter viktigare än fred.
Truman-doktrinen blev Europas olycka, sedermera hela världens olycka.
( Inte heller detta visste Lotta.
) Lotta satt och såg på körerna.
Negrerna svettades och gungade fram och tillbaka med kropparna stilvidrigt som de var vana.
Studenterna såg kåta och slöa ut.
Förstadsmedborgarna var lite mera hur som helst, en del knäppte till om sig och såg kulturella och initierade ut, en del hade tagit sig några martinis och var var och en efter sin lilla fason, blommigt, liberalt, framgångsrikt o.
s.v.Detta såg Lotta.
Det var Truman-doktrinen hon såg, fysiskt, det ohyggliga Fulton-talet återupprepat med Beethovens tunga skalle som podium.
Men det var inte Trumans symfoni de sjöng.
Rätt man på rätt plats.
Det var Beethoven de sjöng.
Lokalpressen intervjuade dirigenten, en ung man mycket intresserad av musik, årsbarn med Truman-doktrinen.
( Lotta var sex år äldre.
) Vad är störst, bäst, djupast, viktigast, väldigast, högst, mäktigast ? Dirigenten sa inte USA, inte Friheten, inte Truman.
Han teg.
Är det kanske Beethoven ? frågade lokalpressen.
" Ja ", sa dirigenten.
Och Lotta var i Chicago.
Hon föreläste.
Redan i flyghallen hade hon fått kvittera ut diverse ersättningar, beställningsarvoden, hotellcheckar, valutaförändringsgarantier, tilläggsresor, förmånskuponger.
Hon föreläste i en skyskrapa, upp till 25 :e våningen fransk-gotisk, därovanför i italiensk renässans.
( Detta visste inte Lotta.
) Estradbordet var mycket långt och rymde åtta glest placerade funktionärer från Ford Foundation förutom två tolkar, en ordförande och henne själv.
Tolkarna tolkade från ungerska och tyska, var och varannan människa i Chicago talar på grund av Truman alla möjliga små europeiska språk.
Men föreläsa kunde Lotta inte, oförmågan är fysisk och Lotta dolde inte sina brister.
" Träningen ", sa Lotta, " består huvudsakligen i redskapsträning.
När de anmälda deltagarna tränat på ett redskap en stund så använder vi ordet 'byt' och alla anmälda deltagare byter då redskap.
Specialister på ett redskap, t.ex. bygelhäst, får i vissa undantagsfall fortsätta på sitt specialredskap.
Redskapen är uppställda på linje.
Gymnasterna bär traditionell gymnastdräkt.
Kostnaderna åvilar sta ten.
" Frågor kom omedelbart, föreläsningen var utannonserad som s.k. " hearing " : är österrikiska staten så rik ? är inte turistindustrin privat ? vad innebär den österrikiska socialdemokratin ? är Kreisky hederlig ? ger de alpina hotellen och operetthusen i Wien sådan vinst att de skattevägen kan förse gymnastutbildningen med alla dessa resurser ? " Det jag sa gäller Ungern ", sa Lotta.
Hon försökte driva fram en okontroversiell diskussion, en konfliktfri frågestund där hon bara hade att svara ja och nej på saker som hon begrep.
" Miss Simonson ", sa en åhörare och reste sig upp i bänken och förberedde sig så noga att hela salen hann bli dödstyst, " miss Simonson, förstod jag er rätt, att det ni hittills sagt endast gäller Ungern ? " " Ja ", sa Lotta.
" Får vi då be er redogöra för Österrike ", sa ordföranden.
Han var oerhört fet och hade stora ekonomiska intressen i amerikansk redskapsgymnastik.
Lotta tog sig för att beskriva sin österrikiska träningslokal och alla personer, föremål och aktiviteter i den.
Hennes röst blev skarp, anklagande, provokativ.
Tolkarna svävade på målet, tog fel, tog om, ruskade på huvudet, protesterade hos ordföranden, förenklade, slog sig för pannan och gav upp.
Lotta fortsatte ensam och på svenska tills hon beskrivit inte bara barnens och åldringarnas situation som den faktiskt var utan även de debilas situation som den faktiskt var, de allmänt onyttiga deltagarnas situation som den faktiskt var.
Hon redogjorde för den fysiska innebörden av ordet Terapicenter och för de fysiska orsaker som nödvändiggjort terapicentrets tillkomst.
Ordföranden höll ett trött tacktal, men som mötesdemokrat insköt han före det slutliga tacket en fråga om publiken hade något att fråga om eller föreläsaren något att tillägga.
" Nej ", sa Lotta snabbt.
Publiken satt fullkomligt tyst.
Det var den sämsta och högst betalda föreläsning de någonsin hört.
" Jag undrar om inte en öppnare och friare hearing-form vore att föredra en annan gång ", sa en representant för Ford Foundation till ordföranden, " den här svårtillgängliga katederinformationen har en tendens att passivisera åhörarna, tycker jag, men jag kan naturligtvis ha fel, miss Simonson är naturligtvis alldeles utmärkt, min anmärkning gäller naturligtvis inte henne.
Men vad var det för språk hon talade på slutet ? " " Det var nåt förbannat fittspråk från Europa, hon är nog lesbisk eller nerknarkad ", sa ordföranden trött.
Han hade just visat Lotta till hissen och gett henne en gymnast i romerska ringar utförd i aluminium och päronträ.
Gråt inte, mamma.
De ofödda är tvungna att skriva sina egna memoarer, de levande födda är upptagna med sina.
Lotta åkte ner i hissen, fysiskt.
Hon promenerade sju gator i Chicagos " loop ", vände på en åttonde och gick samma sju gator hem till hotellet.
Nästa morgon for hon till Rom.
Gråt inte, mamma.
Lotta for till Europa.
Med på planet fanns ett döende barn, och pappan till barnet satt och höll i det, mamman väntade i Rom.
Barnet dog flera timmar före ankomsten till Rom.
I flyghallen i Rom såg Lotta först av allt barnets mamma, som per radio fått bud om barnets död.
Mamman låg hoprullad på en liten tvåmanssoffa och skrek.
Lotta bestämde sig för att spotta på mamman och gick och ställde sig bakom hennes rygg.
Mammans dräktjacka hade glidit upp.
Det är ju ingen dålig rygg, tänkte Lotta, den är ju bra, inga förslappningar, rätt svank.
Varför ska hon ligga här och skrika bland tusen människor och dra till sig denna idiotiska uppmärksamhet ? När katter i slagsmål ger upp lägger de sig på rygg, markerar nederlaget.
Men inte för att dra till sig uppmärksamhet, tvärtom, för att undandra sig uppmärksamheten.
Åkej, barnet dog, det finns inga sjukhus över Atlanten.
Om jag inte spottar på den här mamman och tystar henne kommer hon att dra till sig ännu mer uppmärksamhet, hon kommer att bli det tusen resenärer minns från flygplatsen i Rom och kanske från Rom över huvud taget.
Det finns inga sjukhus över Atlanten.
Lotta spottade.
Hon såg loskan i glipan mellan dräktjackan och dräktkjolen.
Den korsryggen kan många avundas henne, tänkte Lotta.
Mamman skrek och märkte ingenting.
Lotta tog ett steg framåt, vände mammans ansikte uppåt och spottade henne på kinden.
Alldeles lugn låg mamman och tittade uppåt mot taket i terminalen.
Hon torkade sig inte ens i ansiktet.
Uppmärksamheten kring henne försvann.
En hel fri dag i Rom före nästa föreläsning!
Rom!
Lotta gick sex eller sju gator, åt på ett s.k. pittoreskt ställe och badade eftersom hennes hotellrum hade bad.
Jag spottade iallafall på mamman, tänkte Lotta, men hon kommer att börja skrika och slåss igen när hon får se barnet och då är jag inte med.
Jag borde ha knyckt det döda barnet redan på planet och kastat ut det genom fönstret, om fönstrena bara gick att öppna.
Och det var en idiotisk liten folksamling kring pappan där han satt och försökte hålla barnet vid liv.
Jag borde ha tagit barnliket och slängt det i flygvärdinnornas diskho!
Gömt det på toaletten!
Och så höll Lotta sin Romföreläsning.
Putsen hade släppt på stenmuren som omgärdade det lilla anspråkslösa föreläsarbordet, stenmuren var äldre än Kristus.
" Dom här stenarna ", sa Lotta och tolkarna pekade och översatte, " dom här stenarna är flera tusen år gamla och äldre än gud, men gymnastiksporten är också gammal och uppkom under namnet gymnos i det gamla Hellas.
Hos oss, inom den del av sporten som bedrivs i Ungern, består träningen huvudsakligen i redskapsträning.
När de anmälda deltagarna tränat på ett redskap en stund använder vi ordet 'byt' och de anmälda deltagarna byter då redskap.
Specialister på ett redskap, låt oss säga bygelhäst, får i vissa undantagsfall fortsätta på sitt specialredskap.
Redskapen står uppställda på linje.
Kostnaderna åvilar staten.
" Frågarna frågade hur det var i USA, eftersom ordföranden i sin inledning nämnt att Lotta just kom från USA.
Hur stod det till med gymnastiken i Chicago ? " Om jag säger så här : det är minsann inte kattskit ", sa Lotta och tolkarna översatte lamt och ordagrant, " det verkar faktiskt vara så att om nån faller ifrån så åker han ut genom fönstret eller kastas i vasken.
Det är helt enkelt så att vill man ha konkurrens så får man finna sig i att ett halvdussin får uppmärksamheten och duger och att alla utom halvdussinet inte duger och får dö som dom vill och kan, dom har ju själva bestämt hur dom vill ha det i gymnastiken i Chicago.
" Salen tömdes.
" Är ni trött efter allt resandet ? " frågade ordföranden.
" Ja ", sa Lotta.
" Men jag är alltid dålig på att föreläsa.
" Återigen en hel fri dag i Rom.
Lotta gick sina sex eller sju gator, åt på det s.k. pittoreska stället, badade i sitt badrum.
" Rom är sig fullkomligt likt, dyrt, avvaktande och hjälplöst ", sa en västtysk intellektuell till henne i hotellvestibulen.
Hon ryckte på axlarna men lyckades hålla inne sitt korta stenografiska skratt.
Västtysken följde med henne upp på rummet och låg och tog på henne och kramade henne en stund.
Hade jag slagit mamman också så hade polisen kommit och det hade blivit ännu mer uppståndelse, tänkte Lotta, och hade jag kysst henne i korsryggen och på kinden i stället så hade det bara blivit tröst och hjälp och vänskap och värme och svammel och elände.
Det var lagom som jag gjorde.
Lotta gick till bussterminalen vid järnvägsstationen, åkte ut till Roms flygplats och for med planet till Wien.
Därifrån tog hon första tåg till Budapest, hakade själv ner sin rumsnyckel i hotellreceptionen och kom upp till sitt eget standardmöblerade rum.
Hon satt en stund och blev kvitt onödiga minnen.
Sedan sov hon.
Nästa dag hoppade Somogyi Imre ner från bygelhästen och helt andra händelser började avlösa varandra.
En böna från Söder Huset är borta.
Jag känner inte igen mig alls, det är som i en dröm där alla invanda begrepp har ställts på huvudet.
Hela kvarteret är utplånat från jordens yta.
Genom pappas och mammas sängkammare brusar trafiken på Södergatan.
Bilarna forsar genom köket, tvärs igenom vedspisen och diskbänken av flammig zink, som skurades med sand och ett vitt pulver som frätte på fingrarna.
Tvärs igenom det som en gång var Högbergsgatan 47.
Mitt allra första barndomshem, huset där jag föddes.
Kvarteren omkring är också rivna.
Det enda som finns kvar av allt det gamla är Södra latins massiva tegelmassor uppe på höjden.
Annars finns det ingenting som påminner om barndomen.
Vad kom jag egentligen hit för ? Jag blir bara ledsen.
Lika bra att gå hem igen, jag har fått min morgonpromenad.
Och förresten kommer Sölve hem till lunchen.
Jag svänger runt hörnet till Götgatsbacken och tar vägen ner mot Slussen.
Vi ska ha stekt sill med löksås till lunch.
Det är bland det bästa Sölve vet.
Vi bodde i gårdshuset, pappa, mamma, mormor och jag.
I en tvårummare på nedre botten.
Det var trångt och mörkt, men det minns jag själv ingenting av.
För innan jag hade hunnit fylla tre år, flyttade vi in i gathuset, tre trappor upp.
Men gårdshuset var historiskt, det var där jag kom till världen i sängkammaren med den glänsande, djupröda mahognymöbeln.
Det är minsann inte alla nu för tiden som är födda i mahognysäng.
--- När du föddes, skrek jag så det hördes ända ner till Slussen!
brukade mamma berätta.
Pappa gick av och an ute på gården, det var precis som på film.
Den 12 augusti 1915 var det.
Första världskriget hade pågått i nästan precis ett år, det var orostider och varsel om kommande varubrist.
Men i dag tycker jag inte att någon kunde ha valt en bättre födelsedag.
Utom fläsk och bruna bönor är kräftor en av mitt livs passioner.
Så vad jag brukar önska mig till födelsedagsmiddag varje år är kanske inte så svårt att räkna ut.
--- Nittiåtta kilo vägde jag när jag gick med dig!
berättar mamma.
Vilket måste ha varit ganska så jobbigt i sommarvärmen --- och några syskon fick jag heller aldrig.
Men det brydde jag mig inte det minsta om.
Det gjorde att jag aldrig behövde dela min pappa och mamma med någon.
Jag fick hela deras kärlek och kände mig aldrig någonsin ensam.
Pappa hette Witus Carlsson och var handsättare på Centraltryckeriet, nuvarande Esselte.
Nej, inte Carlsson förresten.
Utan Karlsson.
Pappa stavade alltid namnet med K.
--- Det skulle inte ha varit riktigt trevligt med initialerna W.C. i galoscherna, brukade han säga.
Mamma hette Siri, född Lindblom, och var expedit i Claestorpsboden.
Claestorpsboden är borta nu, den med.
I hörnet av Birger Jarlsgatan och Smålandsgatan ligger i stället en skivaffär av det mer aparta slaget.
Men Claestorpsboden glömmer jag aldrig, den var ett av min barndoms paradis.
Längs väggarna fanns hyllor med nallebjörnar och blunddockor.
Där fanns välsydda dockklänningar på riktiga galgar och glänsande bollar som luktade gummi och vår.
All världens härligheter fanns det i Claestorpsboden.
Och krubban i fönstret som kom fram varje jul --- kommer ni ihåg ? Med svarta palmer i silhuett mot en dunkelblå stjärnhimmel där änglarna sjöng så att det nästan kunde höras.
Nu skyltar dom med grammofonplattor och en dekor av neonlysande popdjävlar på den plats där Jesusbarnet låg i sin krubba.
Ett av mina tidigaste minnen är just från en jul hemma på Högbergsgatan.
Det är också mitt allra första framträdande inför publik.
Publiken bestod, förutom pappa, mamma och mormor, av min moster och morbror från Ångermanland, som rest ner från Forsmo för att fira helgen med oss.
Moster Greta och morbror Gösta fick i sinom tid två flickor, varav den ena också blev skådespelerska.
Hon hette Marianne Gyllenhammar, gift med skådespelare Rolf Botvid.
Den andra hette Ulla och gifte sig så småningom med kompositören Erland von Koch.
Men den här julen hade ingen av mina småkusiner ännu kommit till världen.
Det var vedlåren i köket på Högbergsgatan som blev min första estrad.
Dit lyfte pappa upp mig, stolt som en tupp över sin enfödda dotter, och uppmanade mig att sjunga " Om pappa ville ge jag en femöring vet mamma ... " som han själv hade lärt mig.
Åtminstone melodin.
Med orden var det förstås lite si och så, jag kunde ju knappt tala rent och begrep väl inte ett dugg vad jag sjöng.
Men det generade mig inte alls.
Jag tyckte om att sjunga och var inte det minsta blyg för att uppträda, det var knappt man kunde få mig att sluta.
Det var först med stigande ålder och förstånd som jag började känna av det där som kallas för rampfeber.
Pappa och mamma var ganska musikaliska båda två.
Pappa spelade till och med lite piano.
Några noter kunde han inte, han spelade helt efter gehör.
Och mamma kompade honom på gitarr.
Det gamla pianot följde oss troget genom alla flyttningar.
Det gjorde sängkammarmöbeln också.
Än i dag kan jag se det finputsade mahognymöblemanget framför mig : Byrån med den ovala spegeln, de två nattduksborden med marmorskiva.
Och så lavoaren med dess virkade dukar under handfat, handkanna och tvålkopp.
Det var mormor som hade virkat dukarna.
Hon följde också med oss så länge hon levde och till sist dog hon i mahognysängen.
Men när jag så här långt efteråt sitter och tänker på saken, tycker jag nog att det var något ganska märkligt både med pianot och den fina sängkammarmöbeln.
I synnerhet med pianot.
Vad skulle man med piano till i en liten tvårummare där fyra personer ändå fick tränga ihop sig så mycket de kunde ? Men kanske var det med pianot som med mahognymöbeln.
Kanske det kom oss att känna oss lite som herrskap.
Både mamma och pappa kom visserligen ur arbetarklassen och pappa var dessutom en riktig socialdemokrat av den gamla stammen.
Men både mamma och han var trots det så urbota borgerliga i hela sin livsstil.
Precis som jag själv.
Något borgerligare än Sickan Carlsson finns bara inte.
Att jag sen skulle gå och bli skådespelerska är så besynnerligt att jag inte riktigt har kommit över det än.
Men kanske är det namnet som förpliktar.
Jag är nämligen döpt efter Sickan Castegren som var pappas stora idol.
Fru Castegren, som kom från Svenska teatern i Helsingfors, var vid tiden för min födelse engagerad hos teaterkungen Albert Ranft.
Hon var en komedienne av renaste vatten, så glad och fin, berättade pappa.
Och sjöng gjorde hon som en ängel.
--- Så om det blir en flicka, sa pappa till mamma sommaren 1915, får du kalla henne för vad du vill.
Men jag vill att hon ska heta Sickan!
Och därvid blev det.
Sickan är alltså inte något smeknamn som många annars brukar tro.
Men när prästen som skulle döpa mig hörde vad jag skulle heta, tittade han forskande från pappa till mamma och frågade, inte utan en viss skärpa : --- Det ska väl inte bli någon skådespelerska av det här lilla barnet ? Det vore förstås förskräckligt --- pappa och mamma var ju hederliga, anständiga människor båda två.
Men för säkerhets skull blev jag också kristnad till Anna-Greta.
Det var det mamma som bestämde.
Just då hade det börjat bli populärt med dubbelnamn, varannan flicka hette Ulla-Britta och AnnaGreta.
Och mamma var i motsats till pappa litet modern och på alerten.
Mitt fullständiga namn kom alltså att bliva : SICKAN ANNA-GRETA CARLSSON.
Och ända tills jag kom upp i sexan, kallades jag alltid för Anna-Greta i skolan.
Det hade jag själv bestämt.
Sickan, tyckte jag, det lät som en katt eller ko.
Eller möjligtvis som en häst.
Och skådespelerskan Sickan Castegren hade jag aldrig hört talas om.
På den tiden var Naima Wifstrand det namn som lyste med magisk strålglans på affischerna.
Det egendomliga är att Sickan Castegren och jag kom att spela i samma film många år senare, i Nils Jerrings " Flickan i fönstret mitt emot " 1942.
Det var jag som var flickan.
Den andra Sickan var frun i fönstret, och jag hade ingen aning om vem hon var.
På rollistan stod hon upptagen under ett av sina andra namn som var Josefina.
Inte förrän helt nyligen när jag satt och bläddrade i ett filmlexikon, upptäckte jag att vi varit arbetskamrater i samma film.
Vad det hade varit roligt att få träffa henne och berätta att jag är döpt efter henne!
Men nu är Sickan Castegren död sedan mer än tjugo år tillbaka.
Så låt oss i stället återvända till köket på Högbergsgatan och mitt bejublade solonummer på vedlåren.
Men nu märker jag plötsligt att jag har glömt bort en mycket viktig del av publiken.
Det var Mia och Lilly.
Mia och Lilly var mina två fastrar.
De bodde två trappor upp i gårdshuset och såg precis ut som de gamla tanterna i " Arsenik och gamla spetsar ".
Ändå var de säkert inte alls särskilt ålderstigna, troligen inte på långt när lika gamla som jag är i dag.
Men när Annalisa Ericson och jag gjorde de två mostrarna i Janne Halldoffs " Bröllopet " över ett halvsekel senare, var det Mia och Lilly jag tänkte på.
Ingen av dem blev någonsin gift, som det hette på den tiden.
Men faster Mia var ändå ett strå vassare än faster Lilly.
" Litet förmer " som hon själv skulle ha sagt.
Faster Mia var nämligen telefonist och anställd vid Telegrafverket på Malmskillnadsgatan där AB Radiotjänst senare hade sina första lokaler.
Och inte nog med det.
Faster Mia var ingen vanlig telefonist utan rikstelefonist.
Vilket också var litet förmer.
Faster Mia var litet förmer i hela sitt liv.
Faster Lilly däremot förestod en mjölkbutik i Gamla stan.
Och det var inte så mycket att yvas över, tyckte faster Mia.
Men själv älskade jag faster Lilly.
Hon var så glad och mjuk och luktade söt mjölk när man kramade henne.
Och när jag blev litet äldre, brukade jag ibland få hjälpa till i hennes affär då jag var ledig från skolan.
Att stå i affär var det roligaste jag visste.
Om jag inte blev småskolelärarinna när jag blev stor ( vilket både pappa, mamma och jag själv egentligen hade bestämt ), skulle jag stå i butik.
Det hade farfar och farmor också gjort, de hade haft köttstånd på Munkbrotorget.
Men det hade jag inget minne av, de dog båda två långt innan jag föddes.
Mamma brukade alltid säga att pappa var så hemskt bortskämd med maten just därför att farmor och farfar haft fläskstånd.
--- Du är så förskräckligt kräsen, Witus, sa mamma och suckade.
Tänk på vad det kostar!
Men pappa skulle ha filé och kotletter mest varenda dag.
Så mamma fick snåla in på annat, och visst gick det.
Trots att hon bara hade 30 kronor i månaden att hushålla med för oss fyra.
Men stopp ett tag, det fanns en tredje faster också.
Faster Anna.
Hon var pappas äldsta syster och hette Glaumann i efternamn.
För faster Anna hade haft lyckan att bli gift och fick så småningom tre pojkar varav två är i livet än i dag.
Faster Anna hade hattaffär på Klarabergsgatan.
Och i motsats till faster Lilly ägde hon affären själv.
Henne tyckte jag också förfärligt mycket om.
Och när jag kom upp i tonåren, fick jag hjälpa till hos henne med.
Det var en underbar värld med konstgjorda blommor och fjädrar och flor och allsköns fåfänglighet.
En mjölkaffär och en hattaffär att stå i --- vad kunde en fattig flicka mera önska ? På telegrafen fick jag däremot aldrig tjänstgöra.
Men det var nog inte bara faster Mias fel.
Mormor Bilarna pustar uppför Götgatsbacken, avgasen lägger ett blågrått dis över asfalten.
Nej, det här var ingen lämplig väg för min morgonpromenad.
Annars brukar jag gå längs Norr Mälarstrand, utmed vattnet, bort mot Rålambshovsparken.
Så länge vi bodde i Nockeby travade jag runt minst en timme varje morgon med Bonnie, som var drever och blev 14 år.
Jag har alltid varit en morgonmänniska och tror mycket på det där med daglig motion.
Och faktum är att jag pustar bra mycket mindre än både Sölve och min dotter Ingegerd när vi är ute och går.
Någon direkt hurtbulle är jag förstås inte.
Att springa runt i skogen i träningsoverall har aldrig legat för mig.
Men morgonpromenaden vill jag inte vara utan, hur ruskigt väder det än är.
Den gör att jag kommer i balans för resten av dagen, jag har tid att fundera och se mig omkring.
I dag har den blivit en väg tillbaka till barndomen.
Ett försök att se var det hela började, varför livet blev som det blev.
I gathuset på Högbergsgatan bodde vi bara något år innan vi flyttade igen.
Nästa anhalt blev Cardellgatan 3 på Östermalm.
Vi fick hyra våningen av morbror Axel Törnblom, som var gift med mammas äldre syster, moster Elsa.
Morbror Axel hade själv köpt lägenheten, och jag antar att han hyrde ut den till oss för att vi skulle fortsätta att ta hand om mormor.
För när mormor dog blev vi uppsagda med detsamma.
Moster Elsa och morbror Axel hade själva en stor våning på Kommendörsgatan och lät oss alltid känna att de ( för att tala med faster Mia ) var " litet förmer " än vi.
Vi skulle vara tacksamma att vi fick hyra deras fina, moderna våning på Östermalm och slippa bo kvar i den gamla trånga lägenheten på Högbergsgatan med dess kakelugnar och torrdass ute i farstun.
Våningen på Cardellgatan hade värmeledning, WC och tvättställ med rinnande varmt och kallt vatten till och med på dass!
Det var en lyx utan like.
Särskilt klosetten.
Att det kom vatten när man drog i strängen, en brusande fors av vatten som flödade ner i den vita porslinsskålen medan vad man åstadkommit i dess djup sögs ut med ett slörpande ljud --- för mig var det världens åttonde underverk.
Fast samma känsla av att sitta på en tron hade man ju inte.
Inte som när man makat sig till rätta på den rödbruna torrtoan, som var så hög att man fick kliva på ett litet trappsteg för att komma upp.
Efter välförättat värv begravde man resultatet av sina mödor i torvströ med hjälp av en rundad bleckskyffel.
Torvströet förvarades i en avlång trälåda som det stod " Sockerraffinaderiet i Arlöv " på.
Själva hinken var gömd under tronen och avlägsnades om natten av budgubbarna, ett hemlighetsfullt släkte som i likhet med trollen försvann när solen gick upp.
Vårt nya WC blev symbolen för ett nytt och rikare liv, och jag drog och drog i strängen för att på nytt se vattnet flöda.
Men mormor lät sig inte hänföras av några nymodigheter.
En dag när jag slet upp den olåsta dörren till toaletten, fick jag se henne stå böjd över toalettstolen medan hon samtidigt drog i strängen.
Först begrep jag ingenting.
Men sen förstod jag plötsligt vad hon gjorde.
Hon tvättade händerna i samma vatten som spolade ut bajset!
!!
Jag måste ha visat hur chockerad jag blev.
För mormor rätade på ryggen, la tillbaka tvålen i tvålkoppen och såg allvarligt på mig.
--- En får verkligen inte hösom-flösa med vattnet!
förklarade hon.
Vatten var en Guds gåva, som man i hennes egen ungdom hade fått genom att bära två skvimpande hinkar uppför backar och trappor med värkande rygg.
Mormor var en del av min barndoms trygghet.
Det har talats en hel del om min " glittrande glädje " som många kanske har retat sig på men som faktiskt är äkta.
Jag har nog en ovanligt ljus syn på livet.
Och det är till stor del mormors förtjänst.
Utan henne skulle jag säkert ha varit mycket ensam.
Både pappa och mamma arbetade ju hela dagarna.
Men nu var jag älskad och trygg.
Och jag levde i en värld som i dag verkar så oändligt långt borta.
Ibland tycker jag det är fullkomligt otroligt att jag, som inte känner mig överdrivet ålderstigen, har upplevt ett Stockholm som var upplyst med gasljus och där trafikljuden utgjordes av klappret från hästhovar utanför fönstret.
Jag minns lykttändaren som gick från gatlykta till gatlykta med sin långa stav i skymningen och drog en lång lysmask av milt strålande punkter efter sig.
Han var också en mycket blid och vänlig man, och jag kommer ihåg att vi ofta pratade med varandra.
Men nu står min barndoms lyktgubbe för mig som en figur ur Andersens sagor --- kan jag verkligen ha upplevt honom på riktigt ? Jo, det kan jag faktiskt.
Jag har slagit upp det --- elektrifieringen av Stockholm var inte helt genomförd förrän omkring 1920.
Och nu far dom till månen --- det är egentligen inte klokt vad man har varit med om!
Men för mormor måste gapet mellan det gamla och det nya Sverige ha varit ännu större än för mig.
Mormor hette Johanna Knutsson, var lantbrukardotter från Mörrum i Blekinge och föddes under hungeråret 1853.
Morfar, som var murare, figurerade inte särskilt länge i familjehistorien.
Han avlade fyra barn, lämnade mormor att försörja dem och var sedermera med och murade Högalidskyrkan.
Det är allt vad jag vet om morfar.
Mormor var ett tag anställd som husa hos familjen Levertin på Skeppsbron, men så länge jag själv kan minnas bodde hon hos oss.
På den tiden var hon väl inte mycket äldre än vad jag är nu.
Men jag kommer ihåg henne som en liten hopkrympt gumma med håret åtstramat i en knut på skulten.
För mormor var arbete och sparsamhet det högsta i livet, men en last hade hon : Hon rökte cigarr!
Jag kan ännu se henne för mig, sittande i kökssoffan med Stockholms-Tidningen utbredd framför sig på vaxduken och med en cigarrstump, fastsatt i en hårnål, som hon då och då njutningsfullt förde till läpparna.
Cigarrer var dyra.
Men mormor drog en hårnål ur knuten och spetsade fimpen på den.
Sen kunde hon fortsätta att röka till sista halvcentimetern.
En fick inte hösom-flösa med tobaken heller!
Att vara sparsam och ordentlig fick jag lära mig av mormor, och den uppfostran sitter i än i dag.
Men någon glädjedödare var hon sannerligen inte.
Hon var publik när jag lekte cirkus och hängde upp och ner i knävecken i trapetsen som pappa hade satt upp i dörren mellan köket och tamburen.
--- Häpp!
sa jag, och mormor applåderade nästan sönder handflatorna.
Hon gick upp tidigt om mornarna och bakade bullar.
Hon väntade med varm choklad när jag hade varit ute och lekt i Humlegården.
Hon tröstade när man var ledsen.
När jag nu tänker tillbaka på mormor, ser jag likheten mellan henne och en rysk babuschka.
Hon tog hand om hela hushållet medan pappa och mamma arbetade.
Hon handlade mat och lagade till den, bakade, syltade och saftade och tog hand om mig.
Ibland var hon också en klok gumma med ett stort förråd av kunskap om gammal folkmedicin.
På vintrarna blev mina händer ofta röda och nariga i kylan, och då gick jag till mormor och klagade.
--- Stackars små fingrar, så dom ser ut, sa mormor.
Då ska du kissa på händerna!
Så fick jag sätta mig på toaletten, sticka in händerna mellan benen och kissa på dem.
Sen skulle jag vifta dem torra, för kisset fick förstås inte torkas av på handduken.
Och si, det hjälpte!
Åtminstone tyckte jag att det hjälpte.
Men kanske låg det något i den gamla huskuren.
Urin har länge ansetts ha värdefulla, helande egenskaper och kan ha bidragit till att läka den småsåriga fnasigheten på händerna.
Dessutom har jag faktiskt läst att ett av de mest kända moderna hudvårdsmedlen innehåller urinsyra.
Fast när jag blev större, fick jag glycerin och rosenvatten av mamma i stället.
Det hjälpte det med.
Och hade en biton av flärd och rosa boudoirer över sig.
Vilket knappast kunde sägas om den första metoden.
En annan av mormors huskurer som skulle vara särskilt bra mot gallsten men som sades hjälpa också mot de flesta andra sjukdomar, var det så kallade " Doktor Hjernes testamente ".
Många apotek på den tiden sålde drycken färdigblandad.
Men helst skulle man laga till den själv med omsorg och kärlek.
Först gick mormor ut och handlade ingredienserna : saffran, zeodariarot, lärksvamp, rabarberrot, myrra, gentianarot, aloe och teriak.
Sen hällde hon blandningen i en flaska och fyllde på sprit --- helst skulle det vara fin konjak, men vanligt brännvin fick duga i nödfall.
Och så fick alltsammans stå tills konjaken dragit musten --- kraften --- ur kryddorna.
Flaskan skulle vändas och skakas varje dag i minst en månad.
Men sen var den undergörande drycken färdig.
Hade man anlag för gallsten, skulle man ta en matsked varje morgon i förebyggande syfte och dessutom en rejäl klunk så fort ett anfall satte in.
Ingen kan påstå att " testamentet " smakade särskilt gott, blandningen var besk av bara sjutton.
Men det visste man ju att välsmakande mediciner gör ingen verkan.
Belsebub ska jagas på flykten med Belsebub, ont ska med ont fördrivas.
Faster Anna, som ofta hade känning åt gallan, tog en matsked testamente varje dag och klarade sig utan operation i hela sitt liv.
Men jag måste ha fuskat med medicinen, för en dag fick jag scharlakansfeber.
Det var ganska dramatiskt, och jag gjorde det bästa av situationen.
--- Adjö, mitt kära lilla hem, viskade jag med svag stämma när jag bars ut från Cardellgatan för att åka in på epidemisjukhuset.
Säkert skulle jag dö nu och läggas i en liten vit kista med prickar och allt.
Det gjorde jag förstås inte, i stället blev jag snart så pigg att jag höll på att driva sjukhuspersonalen från vettet.
En dag knöck jag en termometer, gick omkring och lekte doktor och stack den i ändan på alla kamraterna i salen --- det var säkert 24 barn som låg där.
Men när pappa och mamma nästa gång kom för att hälsa på mig, fick de en rejäl chock.
Hela mitt huvud var inlindat i bandage, jag såg ut som en sårad krigare.
Naturligtvis trodde de att jag hade fått öroninflammation eller någon ännu hemskare följdsjukdom av febern.
Kanske rent av hjärnhinneinflammation.
Det hade jag inte.
Jag hade fått löss.
Jag hade ju varit på de andra ungarna hela tiden, och löss var vanligt både bland barn och vuxna när jag var liten.
De otäcka små krypen upptäcktes när jag skulle på tvätt och inte kunde låta bli att stå och riva mig i håret.
Det blev en förskräcklig uppståndelse.
Först dränktes hela huvudet in med sabadillättika, och sen lindades alltsammans in i gasbinda för att lössen skulle gå en plågsam kvävningsdöd till mötes.
Det gjorde de också.
Och så när som på en snabbt avverkad blindtarmsinflammation i nittonårsåldern har jag alltsedan dess hållit mig oförskämt frisk.
Men om det beror på mina morgonpromenader eller på doktor Hjernes testamente vill jag nog låta vara osagt.
Debuter I dag har jag förlagt min morgonpromenad till Östermalm.
Från Nybroplan går jag Birger Jarlsgatan fram till Grev Turegatan, viker av åt höger, knegar uppför Riddargatsbacken.
Sen är jag framme.
Så väl jag minns den här gamla trappan!
Fast trappstegen var förstås högre då.
Åtminstone i början av skoltiden.
Sen växte man i kapp.
I de förberedande klasserna var förresten ingången från Nybrogatan.
" Statens normalskola för flickor ", stod det på en platta vid porten.
Över den stod det " KONGL.SEMINARIUM " inhugget i sten.
Det var här som bland annat Selma Lagerlöf fått sin utbildning till flickskolelärarinna.
Nu har " Statens normal " dragits in och de gamla lokalerna har blivit förskoleseminarium.
Men hörnhuset mot Grev Turegatan har fått ge rum åt en parkeringsplats och popmusiken sköljer i vågor ut på gatan när någon öppnar dörren till Klippoteket nere i backen.
Jag smyger in genom skolporten och ut på gården där Birgit Tengroth och jag brukade hoppa hage.
Birgit och jag var bänkkamrater och bästa vänner under hela skoltiden.
Fast mot slutet hoppade Birgit av för att bli filmstjärna på heltid.
Och så småningom följde jag efter.
Ända från början var det något spännande och äventyrligt med Birgit.
Pappa Tengroth var tullmästare på Skeppsbron och i hemmet på Majorsgatan myllrade det av syskon.
Redan i första förberedande blev Birgit antagen vid Operans balettskola, och i fjärde hade hon en liten barnroll i stumfilmen " Mordbrännerskan ".
Undra på att man var imponerad!
På grund av alla sina fritidsaktiviteter hade visserligen Birgit inte tid att följa med mig hem varenda dag.
Men ibland kunde hon, och då lekte vi affär.
Mamma brukade få ta med sig lagerskadade leksaker hem till mig, och en gång hade hon med sig en liten våg och några vikter.
Jag blev alldeles salig.
Att leka affär var det bästa jag visste.
Jag gjorde smör och ostar av modellera och till ägg hade jag stenkulor eller små lena tallkottar som jag plockade i Lilljansskogen.
Men en gång höll det på att gå riktigt galet med min affärsverksamhet ; det var nära att butiken fått slå igen för gott.
Familjen Gyllenhammar hade kommit på besök och Ulla, som väl kunde ha varit i tvåårsåldern, skulle få smaka på delikatesserna från min diversehandel.
Jag bredde en sockerbit med såpa och modellera, men min kusin vägrade envist att se att det var en härlig bulle med smör och ost.
Hon satte sig på tvären totalt och till sist blev jag arg.
Man skulle vara tacksam för maten och äta upp vad man fick, det hade jag alltid fått inpräntat i mig.
Så när Ulla framhärdade, knuffade jag omkull henne på kökssoffan, satte en kudde för hennes mun och satte mig själv på kudden.
Och jag var ganska så bastant, för själv åt jag minsann alltid upp vad man lade för mig!
Hade inte min moster kommit in i köket och räddat sin telning i sista stund, vete sjutton hur det hade gått.
Själv fick jag mitt livs första örfil av moster Greta och sen dess har jag aldrig satt mig på någon.
Men när allt kom omkring var jag inte beroende av någon lekkamrat.
Ibland fick visserligen mormor eller Birgit uppträda som kunder i min affär.
Själv ville jag absolut stå bakom disken, som bestod av en strykbräda lagd mellan två stolar.
Men i nödfall kunde jag klara kommersen ensam.
Om Birgit var på balettskolan och mormor inte hade tid, var jag själv både kund och expedit, prutade och pratade med mig själv och hade ett fasligt schå att på en gång stå både framför och bakom disken.
Likadant var det när jag lekte skola.
Och det var nästan lika roligt.
En stor, svart tavla, en pekpinne och några kritor hade mamma också fått med sig hem från Claestorpsboden.
Svarta tavlan pallade jag upp i köket och sen höll jag lektion.
Eleverna bestod av alla mina dockor, utökade med några vedträn för att klassen skulle bli fulltalig.
Både frågor och svar tillhandahöll jag själv, det gick alldeles utmärkt.
Och visste jag inte svaret på en fråga eller rent av var uppnosig mot mig, åkte jag ut.
Sen kallade jag in mig igen och frågade om jag var snäll.
Och det var jag för det mesta.
Om jag får tro min egen mamma var jag ett ovanligt fromt barn utan en tillstymmelse till trotsålder ens i tonåren.
Det räknas väl som något nästan onaturligt nu för tiden.
Men jag kan inte minnas att jag någonsin hyst bitterhet mot mina föräldrar eller att jag en enda gång opponerat mig mot deras beslut.
Jag älskade dem båda högt och oreserverat, fast jag nog aldrig kom pappa lika nära som jag gjorde med mamma.
Egentligen kan man inte tänka sig ett mer omaka par än de två.
Pappa var en ganska egendomlig man, otroligt tystlåten men ändå med ett slags bisarr humor.
Mamma var livlig och glad.
Pappa var långsint --- och det tror jag tyvärr att jag har ärvt litet av fast jag försöker att övervinna det.
Men när en människa har gjort något dumt eller sagt något elakt om mig, har jag väldigt svårt att glömma.
Och idiotiskt nog har jag lika svårt att tala öppet om det, att fräsa ifrån och få det ur världen.
I stället går jag och gömmer på det i evighet.
Mamma däremot var helt utan hemligheter, hon var lättsam, frispråkig och älskade att prata.
Precis som jag.
Jag har väldigt svårt att hålla tyst och blir tokig på Sölve om han förskansar sig bakom en bok när jag kommer hem och vill berätta något.
Något annat som jag ärvt av pappa är hans enorma fumlighet i fråga om praktiska ting så fort det gällde något utanför det rent typografiska arbetet.
Pappa kunde knappt slå en spik i en ost en gång, och samma sak är det med mig.
När Sölve vill vara spydig, kallar han mig för " Ingenjör Carlsson " och jag blir lika arg varenda gång.
Men trots att pappa och mamma var så olika, tror jag att deras äktenskap var ganska lyckligt.
Jag hörde dem aldrig gräla, märkte aldrig någon misstämning i luften.
Och det brukar ju barn annars vara väldigt känsliga för.
Själv kände jag mig också alltid säker på mina föräldrars kärlek.
Jag blev uppfostrad med stor värme.
Men jag blev sannerligen inte bortskämd.
Pappa var mycket ekonomiskt sinnad, vilket däremot mamma inte var.
Kattungen eller hundvalpen som jag önskade mig så hett under hela barndomen blev aldrig min.
Jag fick aldrig gå på cirkus, aldrig åka på skolresa med klassen.
Och när mina kamrater fick sina första cyklar, var det bara inte tal om att jag också skulle få en.
--- Inte behöver du nån cykel, sa pappa.
Jag ska lära dig åka ändå.
Pappa kom hem från Centraltryckeriet vid halv tvåtiden varje lördag.
Då tog han mig i handen och så gick vi tillsammans upp till Valhallavägen.
I hörnet av Valhallavägen och Grev Turegatan låg det en liten cykelaffär --- jag tror förresten att den är kvar än --- och där hyrde pappa en cykel för två kronor i halvtimmen.
Sen vidtog en halv timmes cykellektion, under vilken jag trampade på och pappa promenerade bredvid och höll i.
Och till sist hade jag lärt mig konsten.
Det var en fest varje lördag när jag fick cykla på hyrcykeln, och jag såg fram mot den halvtimmen hela veckan.
Men tro inte att jag fick någon egen cykel som belöning, inte ens en begagnad.
Det är ganska konstigt, tycker jag nu.
Både pappa och mamma jobbade ju.
Men kanske var deras återhållsamhet mest en fråga om principer.
Barn skulle inte skämmas bort, tyckte pappa.
Fast när det gällde min skolgång var det mamma som fick sin vilja igenom.
Pappa ville sätta mig i folkskola.
--- Nehej, sa mamma.
Anna-Greta ska lära sig språk!
Och därvid blev det.
Antagligen betalade mamma terminsavgifterna i Statens normalskola av sin egen lön.
Fast pappa förstod nog aldrig varför mamma var så envis.
Folkskola hade dugt åt honom och mamma.
Varför skulle då hans dotter gå i flickskola ? För jag tror inte att hans inställning hade något med klassmedvetenhet att göra.
Visst var pappa socialdemokrat.
Men han var inte särskilt politiskt engagerad och gick aldrig med i förstamajtåget till Gärdet.
Däremot hörde det till att vi gick till moster och morbror Törnblom på Kommendörsgatan den dagen för att dricka kaffe och se på tåget som drog förbi längs Sturegatan och Kommendörsgatan med Hjalmar Branting i spetsen.
Annars var både mammas och pappas livsstil och ideal grundmurat småborgerliga.
I synnerhet mamma ville att jag skulle bli en väluppfostrad och bildad flicka som skulle göra ett bra parti.
Samtidigt som jag började i flickskolan, satte hon mig därför också i Wohlfarts pianoskola.
Bildade flickor på den tiden skulle kunna spela piano.
Och när så småningom pianoskolan hade sin årliga avslutningskonsert på Musikaliska akademien, fick jag för första gången uppträda inför en något större publik än hemma i köket på Högbergsgatan.
Jag skulle spela en pianosonat av Paderewski.
Visst hade jag lite svårt att ta alla ackord med mina knubbiga fingrar, men jag var inte ett dugg nervös.
Det här var ju jätteroligt!
Mitt enda bekymmer var pianostolen.
Den som hade spelat före mig var tydligen längre än jag.
Stolen var för långt nerskruvad och nu nådde jag inte upp till tangenterna ordentligt.
Obekymrad om publiken skruvade jag upp stolen.
Fortfarande för låg.
När det inte gick att skruva längre, kom någon till min hjälp med ett par kuddar.
Jag provsatt.
Nej, nu blev det för högt.
Publiken började fnissa, men min trygghet satt djupt rotad, jag fattade inte att det var mig de skrattade åt.
Och hur jag donade och stod i, fick jag till sist kuddarna som jag ville.
Nog har väl Paderewskis pianosonat låtit bättre, men jag var kolossalt stolt när jag pionröd i ansiktet av ansträngning klättrade ner från mitt kuddprydda högsäte efter välförrättat värv för att nådigt mottaga folkets jubel.
Men trots min succé var jag nog ändå litet avundsjuk på Birgit.
Tack vare att hon gick på balettskolan, fick hon hjälpa till att statera på kvällarna ibland.
Och redan nu började jag innerst inne ana att det där med att stå på en scen nog var åtskilligt mer spännande än att sitta i en kateder eller stå bakom en disk.
Birgit var över huvud taget mer försigkommen än jag och visste redan en hel del om LIVET.
I en av sina böcker har Birgit själv beskrivit mig så här : " Sickan var en fyrkantig, stadig bit i grön, hemstickad jumper med beige, stickad krage och den allra nättaste lilla kullväska över axeln och i den hade hon en ren näsduk ordentligt nedstoppad.
" " Hon svarade mycket allvarsamt på alla frågor, hon var ordentlig och ambitiös med läxläsningen, fast matten var besvärlig och räkneboken hade suddfläckar med gummismulor på varje sida.
" Birgit däremot var ganska vild.
Och dessutom hade hon en helt annan sorts kläder.
Framför allt hade hon inte något hemstickat livstycke.
Mormor stickade om höstarna alltid ett beigebrunt, västliknande livstycke till mig med knappar för strumpebanden att ha ovanpå linnet när det blev kallt.
Tyvärr stämde inte alltid mormors uppfattning om kyla överens med min egen.
Men from som jag var, fann jag mig i livstycket.
En av de första dagarna i Statens normal hade vi läkarundersökning.
--- Vad i Herrans namn har Anna-Greta på sig ? undrade doktorn.
Gå direkt hem till din mor och säg ifrån att så här får du bara inte vara klädd.
Det är alldeles för varmt!
Svettig men lycklig skalade jag av mig missfostret och den läkaren har allt sedan dess haft min tysta välsignelse.
På Valborgsmässoafton brukade mamma däremot lova att jag under alla omständigheter skulle få börja med trekvartsstrumpor.
Om det snöade betydde ingenting alls.
På Valborgsmässoafton hade sommaren kommit, då pillrade det i hela kroppen av salighet!
Vad vet den om trekvartsstrumplycka som går i jeans hela året om ? Det var Birgit som drog iväg med mig till farbror Sven.
Året var 1925.
AB Radiotjänst var nybildat och det var Barnens brevlådas första säsong.
Sven Jerring var 30 år på den tiden, Birgit och jag hade knappast fyllt tio.
Och radion var ännu ett stort underverk.
Hemma hade vi en kristallmottagare med lurar, och varje torsdagseftermiddag brukade mormor sitta och peta med en sorts nålliknande instrument på kristallen tills vi hörde en röst som sa : --- Goddag på er, flickor och pojkar!
Sen satt man och lyssnade andäktigt i lurarna medan barnen spelade, sjöng och deklamerade.
Det där skulle vi kunna göra precis lika bra, tyckte Birgit.
Alltså tog hon mig i handen och så stegade vi upp till Radiotjänsts lokaler i Telegrafverket på Malmskillnadsgatan, där som bekant också faster Mia hade sitt tillhåll.
Farbror Sven tog vänligt emot oss.
Jo, visst kunde vi få uppträda i rundradion!
Det var ett konstigt rum vi kom in i, tyckte Birgit och jag.
Väggarna i " studion " var behängda med tjocka sammetsdraperier och det där som kallades mikrofon och som man skulle sjunga i, såg ut som en stadig plättlagg.
Birgit och jag skämde förstås ut oss redan från början genom att krypa in bakom skynkena och gömma oss så att farbror Sven fick gå och slå på dem med en käpp för att känna efter var vi fanns.
Och så ritade vi fula gubbar på speglarna i toaletten med en tvålbit.
Men uppträdandet gick bra.
Birgit föredrog en dikt och jag klämde i med " Blåsippan ute i backarna står " så det flextrade i draperierna.
Efteråt fick vi mottaga det furstliga gaget av två kronor var.
Mitt första gage!
Jag har det kvar än i dag, förvarat i ett gammalt ryskt emaljskrin som jag har fått av min dotter Ingegerd.
Men sen var Birgit och jag redan så bitna av det där med radio att vi sökte plats på AB Radiotjänst.
Och mot allt sunt förnuft blev vi faktiskt antagna på någon sorts frilansbasis.
Vår uppgift blev att tjänstgöra som effektskådespelare.
Om en dörr skulle slå igen i ett program, fick vi slå igen en dörr.
Om det behövdes publik, fick vi klappa händer.
Om någon skulle gå över ett golv, fick vi hasa oss fram på en plywoodskiva.
Tekniken var kanske inte så utvecklad på den tiden, men roligt hade vi.
Och vilken skillnad mot i dag när alla effekter finns inspelade på band ... Men jag är faktiskt ganska stolt att jag har varit med och kunnat följa utvecklingen på nära håll under Radiotjänsts alla fem decennier.
Precis som farbror Sven!
Att leva är att lära Under hela min barndom fortsatte jag att känna mig lycklig och älskad.
Bara en enda gång har jag fått stryk av pappa.
Jag hade varit i Humlegården och lekt med mina kamrater efter middagen.
Men villkoret för att få gå ut så sent var att jag skulle vara hemma prick klockan åtta.
En kväll kom jag hem tio minuter över.
Pappa tog mig i örat och ledde mig fram till köksklockan.
--- Är klockan åtta nu ? frågade han.
Nej, det var den förstås inte.
Jag hade fått ett eget armbandsur för att kunna hålla reda på tiden.
Men vem kommer ihåg att titta på klockan i ett kör när det är vårkväll i Humlegården ? Pappa knäppte alltså ner mina underbyxor och gav mig några ordentliga slag med handflatan i stjärten.
Jag tog emot dem utan protester.
Pappa hade ju rätt.
Jag hade kommit för sent, trots presentklockan.
Men den händelsen hade det goda med sig att nu kommer jag aldrig för sent.
Vilket naturligtvis har varit särskilt viktigt just i mitt yrke.
Tänk att ha en öppningskuplett i en revy och sen inte kunna passa tiden ... Men trots mina två lyckade framträdanden på scen och bakom mikrofon hade jag ännu inga som helst tankar på att det var där jag skulle tillbringa större delen av mitt liv.
Nej, nu hade jag bestämt mig.
Det var affär det skulle bli.
Så fort jag var ledig från skolan fick jag fara hem till faster Lilly, som fortfarande bodde kvar med faster Mia.
Sen fick jag följa med henne till mjölkbutiken i Gamla stan och hjälpa till.
På den tiden höll mjölkbutikerna öppet också på söndagsmornarna, ända tills gudstjänsten började klockan elva.
Affären låg på Österlånggatan, mitt emot Den Gyldene Freden, och tidigt på morgonen följdes vi åt nedför Götgatsbacken mot Slussen, faster Lilly och jag.
Ibland fick vi vänta medan bommarna gick ner för att en båt skulle passera genom slussportarna.
En stor del av faster Lillys kunder bestod av gubbar som kom upp från skutorna nere vid Skeppsbron för att köpa kärnmjölk.
Det är kanske inte precis den dryck som man förknippar med skutskeppare och hamnjobbare --- schåare som det kallades då.
Men den var säkert skön att svalka sig med om lördagskvällen dränkts i starkare sorter.
Iförd ett vitt förkläde som mormor sytt åt mig fick jag mäta upp kärnmjölken med bleckmått och fylla den på porslinsmuggar som rymde exakt en halv liter.
Muggarna fick man diska efteråt och ställa upp i långa rader på disken i väntan på nästa kund.
Att hjälpa till i affären var det största nöje jag kunde tänka mig.
Innan jag fyllde tolv år, hade jag inte ens satt foten på en biograf.
Det var väl också därför som den första filmen i mitt liv gjorde ett så enormt intryck på mig.
Den var med Pola Negri och var barnförbjuden.
Pappa skulle naturligtvis aldrig ha låtit mig gå.
Så det var förstås mamma som bjöd mig.
Jag brukade ofta gå till Claestorpsboden för att möta mamma när hon slutade arbetet klockan sex.
Sen brukade vi gå Grev Turegatan upp --- när jag var riktigt liten hand i hand, så småningom arm i arm --- medan jag pratade som en kvarn om allt vad som hänt mig under dagen.
Birgit var visserligen min bästa flickvän.
Men mamma var min bästa vän av alla kategorier och förblev så under många år, vad som än hände.
På vägen gick vi alltid in i en liten cigarrbutik för att köpa två tjocka cigarrer åt mormor.
Och sen fortsatte vi mot Cardellgatan.
Men en kväll blev vi stående utanför Östermalmsbiografen på Grev Turegatan 20 C.
Vad filmen handlade om minns jag inte.
Men fotografierna i skyltlådan verkade otroligt lockande med Pola Negri i mörkt lockburr, med trutande körsbärsmun och trånande blickar.
Hjältens namn kommer jag inte heller ihåg.
Antagligen hade han tangorabatt och pomada i håret.
Det enda jag minns är att jag plötsligt greps av en fullkomligt oemotståndlig längtan att gå på bio.
Men filmen var barnförbjuden.
Och jag hade inte på långa vägar fyllt femton år.
Nu hör det till saken att jag hade fått ett par högklackade skor av en väninna till mamma, som hade så ovanligt små fötter och som visste att jag älskade att klä ut mig.
--- Om jag springer hem och tar på mig skorna, tror du att jag får komma med dig in och se filmen då ? frågade jag mamma.
Mamma var alltid glad, positiv och nyfiken på livet.
--- Vi försöker!
sa hon.
Föreställningen började klockan sju.
Biljetten kostade 1:10.
Och jag kom in på mina högklackade skor.
Filmen skakade mig ända in i själen.
Något så romantiskt, så sorgligt, så fullkomligt underbart hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Det var en helt ny värld, en ny insikt om ett annat liv som öppnade sig för mig.
Och naturligtvis grät jag floder.
Det gör jag fortfarande när jag ser något rörande på bio, jag vet få människor som grinar så mycket som jag.
För det är väl så att den som har lätt för att skratta har lika lätt för att gråta.
Nu för tiden går jag förresten inte ofta på bio, moderna filmer ger mig inte så mycket.
Men när jag går, är det jag som är kvinnan i storyn hela tiden.
Jag lever mig helt in i rollen, precis som när jag var i tonåren, och kommer ut ur biografen alldeles rödflammig i ansiktet.
Jag grät mig igenom alla de gripande Jackie Cooganfilmerna också.
Och skrattade så jag höll på att kissa på mig åt Harold Lloyd och Buster Keaton.
Men för övrigt bestod ens nöjen mest av släktbjudningar.
Jularna firade vi alltid hos faster Anna på Norrtullsgatan, och ända tills de också bosatte sig i Stockholm, kom då alltid Gyllenhammars resande från Forsmo, det var tradition.
När jag var mindre och de kom till stan någon annan årstid, frågade jag därför alltid förhoppningsfullt : " Är det jul nu ? " om det så var mitt i högsommaren.
Över huvud taget umgicks vi mycket i släkten och alla namns- och födelsedagar firades grundligt.
Men till min konfirmation i Engelbrektskyrkan var det en som fattades, och det var, näst pappa och mamma, den viktigaste personen i mitt liv.
Mormor.
För trots sin dagliga dos av Hjernes testamente blev mormor vid 76 års ålder tvungen att opereras för gallsten.
Det var åtminstone vad man sa.
Operationen lyckades visserligen, och mormor kom hem till Cardellgatan efter sjukhusvistelsen.
Men förmodligen hade hon någon typ av cancer, fast det aldrig talades om så att jag hörde det.
För hon blev aldrig bra igen och till sist dog hon.
Det var min första bekantskap med döden.
Men riktigt vad som hände, förstod jag inte trots att jag såg henne mitt under dödskampen.
Det är något som nutidens barn aldrig får uppleva.
Nu är döden något främmande, något som sker utanför hemmet.
Nu dör man på isoleringsrum och kyls ner i väntan på begravningen.
Mormor dog i mahognysängen.
Vi hade sängkammare, kök och " sal " som det hette då, och i vanliga fall låg mormor i kökssoffan.
Jag låg på en dyscha i salen, som var genomgångsrum.
Utom när pappa och mamma spelade priffe med moster Elsa och morbror Axel Törnblom, dom som aldrig lät oss glömma att de var litet förmer.
Men när det så småningom visade sig att mormor blev allt sämre efter operationen, fick hon den sista veckan flytta in i sängkammaren för att få vara i fred.
Jag stuvade om mina pinaler till kökssoffan och pappa och mamma låg i salen.
En dag när jag kom hem från skolan, sprang jag in i sängkammaren för att hälsa på mormor.
Men hon tycktes inte se mig.
Från sängen kom så egendomliga, tunga rosslingar.
Men jag blev inte det minsta rädd.
Jag förstod inte att det var hennes dödsrosslingar, jag trodde bara att mormor var litet förkyld.
Sedan sa mamma allvarligt : --- Mormor är väldigt sjuk, jag tror inte att vi får behålla henne så länge till.
Men jag såg henne aldrig död.
Hon fördes bort medan jag var i skolan.
Och det är klart att jag blev rysligt ledsen över att mormor var död och inte kunde vara med på min konfirmation.
Ändå var det ingen verkligt djup sorg.
Jag hade ju pappa och mamma, framför allt mamma som var det bästa i världen.
Men när mormor var död blev vi utan förvarning uppsagda från Cardellgatan.
Det var vid jultiden och vi var hembjudna till moster Elsa och morbror Axel på middag.
Och då, mitt i alltihop, sa morbror Axel åt pappa att nu behövde han våningen, nu var vi tvungna att flytta.
Pappa blev askgrå i ansiktet och såg plötsligt alldeles sammanbiten ut.
Sen såg han länge på morbror Törnblom.
--- Ja, Axel, sa han.
Vi ska flytta.
Men Nemesis vakar, kom ihåg det.
Kom nu, Siri och Sickan, så går vi.
Strax efteråt flyttade vi in i en enrummare på Bastugatan 21.
Och därmed var vi återbördade till Söder.
Livets hemligheter Jag var nog ett ovanligt barnsligt barn.
Ännu i fjortonårsåldern lekte jag med dockor och hade dittills inte ens kommit på idén att drömma om pojkar.
Men kroppsligt utvecklades jag tidigt.
Och snart började pojkarna ringa.
Högst upp i samma hus som vi på Bastugatan 21 bodde konstnärinnan Hjördis Tengbom i en stor ateljévåning med sina stiliga söner Anders och Ulf.
Trots att vi nu hade flyttat tillbaka till Söder gick jag fortfarande kvar i Statens normal och eftersom Ulf gick i Östra real, brukade vi varje morgon göra sällskap till skolan.
När det var dåligt väder skramlade vi med 10 :ans spårvagn på sträckan Hornsgatan-Slussen-Skeppsbron-Gustaf Adolfs torg-Norrmalmstorg-Stureplan.
Var det vackert promenerade vi ofta hela vägen.
Och när Ulf så småningom tog studenten, inbjöds jag till hans studentfest i den Tengbomska våningen med utsikt över hela Stockholm.
Sedan blev Ulf, som nu inte längre är i livet, journalist vid Aftonbladet.
Medan Anders gick i sin fars, Ivar Tengbom, fotspår och som bekant också blev en framstående arkitekt.
Anders var ett par år äldre än jag och såg mig nog inte som något annat än flickan i våningen tre trappor upp.
Men Ulf tog mig flera gånger med på ungdomsbjudningar hos vänner och släktingar och på så sätt utvidgades min bekantskapskrets av pojkar i passande ålder.
Och så småningom började jag upptäcka att det där med killar faktiskt var ganska spännande.
Men om någon av dem var oförsiktig nog att ringa hem och det var pappa som svarade, la han genast på luren utan ett ord till förklaring.
Jag fick helt enkelt inte tala med unga män.
Och ännu mindre göra upp om träff.
Jag fick vara med på festerna, så långt sträckte han sig, och det var nog mammas förtjänst.
Hon ville ju att jag skulle göra ett gott parti.
Och pojkarna i Östra real var goda partier nästan allihop.
Men det var aldrig tal om att komma hem efter klockan elva.
Hade jag gjort det, skulle det inte ha förvånat mig om pappa hade givit mig dask i stjärten igen, precis som då jag kom hem för sent från Humlegården.
Och det hade nog inte varit så bra vid den åldern.
Men pappas idéer om uppfostran smittade av sig på mig.
När min Ingegerd kom upp i tonåren och själv blev bortbjuden på dans, fick hon heller aldrig vara ute längre än till klockan elva.
Och eftersom hennes kamraters föräldrar inte alls var så noga med den saken, skämdes hon så att hon höll på att krypa ur skinnet när festen pågick som bäst och jag stod där utanför och väntade på henne i min lilla Fiat, tålig men obeveklig.
Fast nu så här efteråt undrar jag om pappa inte var litet svartsjuk på mina pojkbekanta.
Jag tror att han ville ha mig för sig själv.
Det lär inte vara så ovanligt med svartsjuka fäder, har jag läst.
När jag var fjorton år fick jag min första kyss.
Jag glömmer det aldrig, vi bodde ännu kvar på Cardellgatan då.
Det var på vintern 1929 och jag hade varit på Stadion och åkt skridsko.
Den julen hade jag fått ett par bandyrör i julklapp av mamma, och det var något alldeles fantastiskt.
Jag brukade ju aldrig få något extravagant.
Men i och med att Idrottsmagasinet låg mitt emot Claestorpsboden, brukade mamma få köpa billigt hos Hugo Johansson där.
Jag var i alla fall en av de första flickorna som åkte på rör.
Några av dem, Vivianne Hultén som sedan blev skridskoprinsessa, och Gunnel Eriksson, som gifte sig med Tore Browaldh, hade riktiga, vita konståkningsskridskor.
Men vi andra hade remskridskor eller såna där med skruvar som drogs åt med en liten nyckel, s.k. Wollerts patent.
Upptill var jag iförd veckad kjol, röd toppluva och en tjock tröja som satt åt över min runda mage och mina alldeles för stora bröst, som gjorde mig förfärligt generad i gymnastiken.
Yllebyxor hade jag också förstås.
Och mormors stickväst.
I den utrustningen svävade jag runt till tonerna av " An der schönen ... " exekverad av en blåsorkester i mitten av banan.
Kavaljeren åkte bakom och höll i ens midja, det kallades för att stalla.
Tam-tam-tam-TAAM spelade dom, och så gled man länge på ett ben på TAAM.
En kväll var det en pojke som följde mig till porten.
Vad han hette minns jag inte, och det kan också göra detsamma.
Men snygg var han.
Och så kysstes han med tungan.
Det var underbart.
Mina knän skakade så att jag knappt kunde stå upprätt.
Men efteråt undrade jag oroligt om jag möjligtvis blivit med barn.
För hur sådant gick till hade jag naturligtvis ingen aning om.
Allt annat kunde jag tala med mamma om.
Men inte om DET.
En dag, det var för fem, sex år sen när vi var på landet, hörde jag mamma berätta för Ingegerd och för Sölves båda söner Tommy och Trolle : --- Kan ni tänka er, att min svåger kysste mig en gång med öppen mun när han följde mig hem.
Så jag var tvungen att gå in och skölja munnen med Desivon!
Det där var så oändligt typiskt för mamma.
Det visar i ett nötskal dels hennes öppenhet, dels hennes prydhet när det gällde allt som hade med det sexuella att göra.
Ett annat minne från ungefär samma period : På den tiden hade affärsmännen ofta levande tablåer i sina skyltfönster den första söndagen i advent.
Och eftersom jag brukade få hjälpa till i faster Annas hattaffär på Klarabergsgatan ibland, kom hon till julen 1929 på en väldigt fin idé.
Jag skulle sitta i hennes fönster den första skyltsöndagen och sy hattar!
Det var jätteroligt, tyckte jag.
Nästan som att uppträda på teatern.
Och när skyltsöndagen kom, satt jag alltså där bland tomtar och girlander och sydde för brinnande livet medan människorna utanför tryckte näsorna mot rutan för att titta.
Det var ganska sent på kvällen när jag började min vandring hem till Cardellgatan, och jag strosade långsamt uppåt Klarabergsgatan för att se på skyltningen i alla upplysta fönster.
Rätt som det var när jag stod där och tittade, kände jag en klapp på min axel : --- Hördudu, aktarej, det här är mitt distrikt!
Jag förstod naturligtvis ingenting.
--- Jaha, sa jag bara och knallade lydigt iväg.
Ordet prostitution förekom inte i vår familj och vad det stod för anade jag förstås inte heller.
Bara en enda gång svepte en iskall skräck för det sexuella igenom mig och --- tror jag --- kom att prägla min inställning för en lång tid framåt.
Jag var åtta år då och skulle efter skolans slut gå hem till mormor, till choklad och ugnsvarma bullar vid köksbordet.
Klockan var väl ungefär tre på eftermiddagen.
När jag kommer in i vår port på Cardellgatan, får jag syn på någon som står och läser på namnskyltarna i farstun.
Just som jag sprungit förbi och är på väg uppför trappstegen till den inre delen av farstun, hör jag en underligt kvävd röst som säger något bakom mig.
Jag vänder mig om och frågar : --- Hursa ? Då står mannen där med nerdragna byxor, helt blottad.
Jag blev så fruktansvärt rädd att jag nästan fick en black-out.
Jag hade ju aldrig ens sett min pappa naken.
Och att se en vilt främmande karl på det viset första gången ... Jag vet inte hur fort jag sprang uppför de tre trapporna till vår lägenhet och kastade mig i mormors famn : --- O mormor, det var en farbror som stod naken i farstun!
!!
Jag kunde knappast tala och skakade av gråt.
Men sen pratade vi aldrig om det.
Jag fick aldrig tala ut.
Mormor frågade ingenting, bara tröstade så gott hon kunde.
Pappa och mamma berörde heller aldrig händelsen med ett ord.
Jag vet än i denna dag inte om mormor nånsin talade om den för dem.
Och särskilt pappa skulle väl ha varit alldeles för generad för att ta upp saken även om han hade vetat.
Men den mannens utseende glömmer jag aldrig.
Han var väl i 30-årsåldern då och hade ett uttryck i ansiktet som nästan skrämde mig mer än själva handlingen.
Också som vuxen har jag sett honom igen och då har jag tänkt : --- Vem ska han skrämma nu ? Och även om jag numera vet vad det är som driver en människa till utlösning genom att blotta sig för ett barn, att det är en stor rädsla som ligger bakom, kan hans ansikte fortfarande förfölja mig och ge mig skräckförnimmelser fast det har gått över femtio år sedan dess.
Jag kom att tänka på den här händelsen när jag fick ett anbud av Vilgot Sjöman att göra en roll i hans film " Tabu " om de sexuella minoriteterna.
Naturligtvis sa jag nej, den sortens filmer passar jag inte för och har en gång för alla avsagt mig att ställa upp i.
Men ibland kan jag inte låta bli att undra vilken roll jag skulle ha fått.
En kväll på Gröna Lund Varje år, det första veckoslutet i september, hade typografföreningen höstfest på Gröna Lund.
En kväll på vårkanten 1930 --- jag hade alltså ännu inte fyllt femton år --- ringde det på telefonen när vi just hade ätit middag.
Det var pappa som svarade.
--- Nej, det vill jag inte, hörde mamma och jag honom säga.
--- Nej, absolut inte.
NEJ har jag sagt!
Paus.
Och sen kom det : --- Jaså, jaha.
Nåja, hon får väl det då.
Mamma och jag höll på att förgås av spänning, båda förstod vi ju att samtalet gällde mig.
Mycket riktigt.
Det var en av pappas arbetskamrater som frågade om jag kunde få vara med och sjunga någon liten kuplett i Typernas amatörrevy på Gröna Lund den 2 till 4 september.
Jag älskade att sjunga och kunde ackompagnera mig själv hjälpligt på piano --- jag gick fortfarande och tog lektioner som mamma fortsatte att betala.
I skolan brukade jag spela orgel på morgonbönerna och sjunga psalmerna för full hals.
Och sen var det ju den där gången i Barnens brevlåda --- jo, visst hade jag scenvana!
Men uppriktigt sagt blev jag ganska förvånad över att pappa hade gett sitt tillstånd.
Sitt svärmeri för Sickan Castegren till trots ogillade nämligen pappa allt som kunde betraktas som apkonster och taskspeleri.
Och med Typernas revy brukade han själv aldrig ha någonting att göra.
Men nu hade han alltså låtit övertala sig.
Tyvärr frågade jag honom aldrig vilket argument det var som gjorde att han slutligen gav med sig.
Pappa frågade man inte om sånt.
Man accepterade hans beslut --- undergivet eller tacksamt.
Nu var jag bara glad.
Det här var ju toppen!
Tänk att få stå längst fram på en scen och riktigt sjunga ut --- inför publik!
Under sommarlovet, när vi som alltid hyrde ett par rum i en bondgård på Arholma, hann jag visserligen nästan glömma bort alltsammans igen.
Men i början av augusti återvände vi till stan och i mitten av månaden, strax efter min femtonårsdag, började repetitionerna för revyn.
Vi höll till i Typografföreningens lokaler nära Norra Bantorget om eftermiddagarna när killarna hade slutat sina jobb.
Det var verkligen inget märkvärdigt alls.
Där fanns en som spelade piano, och jag fick ett häfte med kupletter som en annan av pappas arbetskamrater på Centraltryckeriet hade satt ihop.
Jag skulle vara klädd som en rokokodam, i sidenkrinolin och vit lockperuk och minns ännu hur tydligt som helst den härliga känsla som grep tag i mig när jag för första gången provade kostymen.
Den 2 september var det premiär.
Amatörrevyn höll till i den lilla teatern till vänster om trapporna till radiobilarna, där eldslukare, ormmänniskor och den kvinnliga fakiren Koringa brukade uppträda i vanliga fall.
( Nu för tiden har det blivit porrteater av alltihop ).
Hela revyn tog sammanlagt femtio minuter och varje dag hade vi tre föreställningar : en på eftermiddagen och två på kvällen.
Men inte ens vid premiären hade jag den allra minsta lilla antydan till rampfeber.
Det kändes på något vis så självklart att stå på scenen och sjunga min lilla stump, och när en föreställning var slut, bara längtade jag efter att det skulle vara dags för nästa.
Det var nästan som i skolan --- man hade lärt sin läxa och ville göra ifrån sig så bra som möjligt för att få beröm.
Och när man då till på köpet fick applåder --- det fick man minsann inte i skolan --- blev det förstås dubbelt så roligt.
Fast än så länge var ju alltsammans mest på lek.
Det var först senare i livet som man började ställa krav på sig själv.
Och då infann sig också nervositeten.
Ju äldre jag blev desto värre blev det, och nu för tiden är jag så förstörd inför ett TV-framträdande att jag inte går att ha i möblerade rum.
Flera timmar innan jag ska infinna mig i studion börjar jag dammsuga, polera golv och puffa upp kuddar.
Jag städar och städar så stackars Sölve inte hittar en lugn vrå att dra sig tillbaka i.
Så när jag till sist ger mig iväg, drar han en lättnadens suck och sätter sig genast till rätta med en av sina älskade böcker.
Under mina sista år på scenen fick jag också allt svårare med sömnen när jag hade föreställning dagen därpå.
Då brukade jag ofta vakna vid halv tretiden och sedan ligga vaken i flera timmar medan alla kupletter, sketcher och repliker malde runt, runt i huvudet på mig.
Mer och mer, fortare och fortare --- man blev nästan vansinnig.
Och nu, när jag håller på att arbeta med den här boken, är det likadant.
Vad ska jag berätta om, vad tycker folk är roligt att höra ? Ska jag verkligen bry mig om att ge ut den ? För egentligen har jag ju inget särskilt märkvärdigt att skriva om.
Filmstjärna eller inte är jag ju så förtvivlat vanlig.
Men så tänker jag att kanske just därför ... Folk kanske tycker att allt det här lika gärna kunde ha hänt just dem.
De har ofta sett mig på film och tycker att jag är en nära bekant, de kan nästan identifiera sig med mig.
Och därför tycker de kanske också det är roligt att läsa om vad jag har varit med om.
När jag tänker så, blir jag glad igen, och litet av min oro lägger sig.
I vilket fall som helst så var det amatörrevyn på Gröna Lund som gav mig chansen att bli filmstjärna.
Efter premiären var det någon som ringde till Björn Hodell, dåvarande chef för Södra Teatern, och rådde honom att ta sig en titt på mig.
Och redan nästa kväll satt han där bland publiken tillsammans med kuplettmakaren Gösta Stevens och textförfattaren Erik Zetterström.
Efter föreställningen kom de upptågande bakom scenen alla tre.
Det var förskräckligt trångt i omklädningslogen.
Samtliga medverkande damer delade på utrymmet.
Det var fruar till sättare och typografer och ingen av dem var precis sylfidisk.
Det var inte jag heller för den delen.
Så scengolvet gungade rätt bra när baletten började hoppa omkring på det.
Men allesammans satsade för fullt, alla var på jättegott humör och alla hade vi kolossalt trevligt där vi satt bakom scenen och sminkade av.
Mamma var förstås också med, fattas bara annat.
Och så står de plötsligt där, tre herrar i hatt, trenchcoats och cigarr och bockar för mamma och mig.
Det var mitt första möte med Kar de Mumma.
Han var bara 26 år då och de andra var väl inte så värst mycket äldre.
Men jag föll i farstun totalt, de var ju fina herrar alla tre.
Jag tror till och med att jag neg för dem.
--- Du kan ju sjunga riktigt bra, sa Björn Hodell, och jag strålade som en sol.
Men sen vände han sig till mamma och förkunnade med ett oefterhärmligt magnifikt tonfall : --- Jag hade tänkt mig att engagera er dotter till min revy i höst!
--- Jaså, sa mamma.
--- Hon skulle nog ha en framtid hos mig på Södra Teatern.
Vi börjar repetera nyårsrevyn i oktober!
Men då spände mamma ögonen i Björn Hodell.
Det var så att han nästan tappade cigarren.
--- Min dotter är bara femton år och går ännu kvar i skolan, sa mamma värdigt.
Och det ska hon fortsätta med tills hon är klar med sin utbildning!
Sen nästan körde hon ut dem ur logen.
Men då tyckte jag nog att det var litet förargligt.
Det var ju ändå fina direktörer och författare som hade kommit för att engagera mig till en av landets mest betydande revyteatrar.
Och det var inte kattskit precis!
Fast det var klart att mamma hade rätt.
Visst måste jag satsa på min skolutbildning, visst måste jag gå ut åttan.
Och brukade inte pappa alltid säga att har man åtagit sig något, måste man också ro det i land ? Skolan också.
Men nog kunde mamma ha låtit bli att snoppa av dom så där!
Och nästa år var jag för andra gången med i Typernas revy.
Nu hade jag fått blodad tand.
" De' ä' typiskt " hette revyn.
" Ett jävulusiskt Revyféeri med kupletter och baletter av Twi Wale.
Vackra flickor i typiska danser.
Prologen : Sickan Carlsson " stod det i programmet som jag har kvar än i dag.
Nu var jag sexton år och kände mig gammal och van på scenen.
Den här gången var jag klädd som en pierrot och sjöng med väldiga, vevande armrörelser kupletten : " Starta motorn och kliv opp i våran fordkaross!
" Varken text eller koreografi var så värst lyckade, men jag hade om möjligt ännu roligare än förra året.
Och den här gången hände något oerhört.
Jag blev uppringd av chefen för det nystartade IRE-film, direktör Olof Thiel, som frågade om jag ville komma och provfilma för huvudrollen i en film som skulle heta " En stulen vals.
" Om jag ville!
Jag blev själaglad.
Ännu hade jag minsann de vilda passionerna på Östermalmsbiografen i gott minne.
" En stulen vals " skulle bli den tredje eller fjärde svenska ljudfilmen.
Den första hette " Säg det i toner " och hade spelats in två år tidigare med Elisabeth Frisk och Håkan Westergren.
Klockan var bara halv sju på morgonen när jag gav mig av hemifrån --- vid det här laget hade vi flyttat till St Paulsgatan --- för att infinna mig till provfilmningen i tid.
I fantasin förvandlades spårvagnen till en Rolls Royce och jag hörde folkets jubel när jag for förbi.
En päls hade jag fått låna också.
Bra mycket för lång var den förstås.
Och bara av fårskinn.
Men i den strålande värld där jag nu befann mig, blev den till lenaste mink.
Nu låg vägen till stjärnorna öppen för mig.
Vägen till Hollywood.
Nu var det inte längre tal om att bli vare sig småskolelärarinna eller affärsföreståndare.
Vamp skulle jag bli.
En femme fatale.
Som Pola Negri!
" Blixt och dunder " IRE-film hade sina lokaler i ett hus på Lästmakargatan, där man hade rivit ur hela vindsvåningen för att kunna inreda en jättelik ateljé.
Naturligtvis var den ingenting i jämförelse med Råsundaateljéerna.
Men jag tyckte ändå att allting var rysligt märkvärdigt.
Takfönstren var täckta med segelduk och runt omkring gick en läktare eller brygga med lampor som kunde riktas ner mot skådespelarna.
På golvet stod också stora, runda kollampor med ett enormt starkt ljus.
Men rätt som det var tog kolet slut, och då fick man byta.
--- Räcker kolet ? brukade regissören fråga innan vi tog en scen.
Nu för tiden frågar dom : --- Räcker filmen ? Räcker bandet --- eller måste vi ladda om ? Provfilmningen höll på hela dagen.
Men sanningen att säga gick den inget vidare.
Och huvudrollen fick jag inte.
Den gick i stället till Aino Taube som skulle spela mot Ernst Eklund.
Själv degraderades jag till en typisk andraplansroll, nästan en statistroll, som hennes fiolspelande syster.
Men jag tyckte ändå att alltihop var fantastiskt och for hem i ett saligt rus.
Bara en sån sak som att jag fått lov för pappa!
Men pappa och mamma tyckte inte att det var så farligt med film, inte alls så syndigt som att gå in vid teatern.
Birgit, som nu hade slutat skolan för att bli stjärna på heltid, hade redan gjort sin fjärde film, " Hans livs match " med Björn Berglund.
Och då tyckte väl pappa att fick Birgit filma för sina föräldrar, kunde väl jag få försöka jag med.
Så han tågade upp till rektor Fåhræus för att utverka tillstånd.
Jo, det skulle nog gå bra.
Och största delen av filmen skulle ändå spelas in under jullovet, så jag behövde inte vara borta från skolan så många dagar.
Jag gick som på moln.
Det här var LIVET som började!
Min huvudsakliga sysselsättning i rollen som Aino Taubes syster bestod av att spela fiol i tid och otid.
Och det kunde jag inte, mina musikaliska färdigheter begränsades till orgel och piano.
Hade det varit i dag, skulle jag naturligtvis ha gått och tagit lektioner.
Men eftersom jag hade en kusin som spelade fiol, visste jag på ett ungefär hur man skulle greppa den.
Och på den tiden var det inte så noga med exaktheten, det fick gå ändå.
Varje morgon for jag iväg till Lästmakargatan med det blå manushäftet under armen och näsan i vädret.
Och pälsen fick jag behålla så länge inspelningen pågick.
Bara en sån sak.
Helst lät jag också bli att sminka av innan jag gick hem, det skulle väl synas att jag var filmstjärna.
Lorens Marmstedt var filmens regissör.
Han var gift med Astrid Carlsson på den tiden, en söt men inte särskilt uppseendeväckande blondin som hade spelat med i ett par, tre filmer.
Lorens själv var däremot redan då en ganska sensationell figur i den tidens Stockholm med sina mörka ögon --- som han hade ärvt efter sin italienska mor --- och sin exotiska tangorabatt.
Dessutom var han alltid ytterst välskött och noga med sin egen person, och när han var ute och reste, brukade han ha med sig ett helt medicinskåp, en särskild liten väska full av pulver och tabletter.
Det var så kolossalt viktigt med alla små burkar och askar.
Och numera, när Sölve och jag är ute och reser.
har vi också med oss ett litet husapotek om än inte fullt så omfattande som det Marmstedtska.
Vi har döpt det till " Lorens ".
--- Har du Lorens med dig ? frågar vi varandra.
Lorens levde också i flera år tillsammans med Åke Söderbloms fru, Anna-Lisa.
Det tyckte man nog var litet konstigt, men på samma gång oerhört fascinerande.
Tänk att leva ihop med någon utan att vara gift!
Över huvud taget tillhörde Lorens en helt ny typ av män för mig.
Så världsvan, så belevad, så allt igenom osvensk.
En dag blev jag inbjuden av honom och Olof Thiel att äta middag i Olles ungkarlsvåning.
Flera timmar i förväg var jag så nervös att jag kunde dö, och när jag väl kom dit, upptäckte jag att jag var ensam dam.
Belysningen var dämpad, allting var mystiskt och underbart.
Vad skulle nu ske ? Jag vet inte riktigt vad jag var beredd på, men både Lorens och Olle var korrekta som frikyrkopastorer och visade sig vara fulländade värdar.
Och om jag hade bespetsat mig på kaviar och champagne så misstog jag mig grundligt.
Trakteringen bestod av ärter och fläsk med varm punsch.
Det var en kombination som jag aldrig hade hört talas om.
Men det måste ju vara något utomordentligt fint eftersom både Olle och Lorens tillhörde de kretsar som utgjorde stora världen.
Aldrig heller hade jag förut smakat en droppe alkohol i mitt unga liv.
Däremot hade jag hört talas om dess förödande verkningar.
Men punschen smakade inte farligt alls, tyckte jag.
Tvärtom, det var ju fruktansvärt gott med det söta!
Kvällen försvann som ett skott, och så småningom åkte jag hem, litet lagom på pickalurven men med min oskuld i behåll.
Och naturligtvis störtade jag genast ut i köket till pappa och mamma för att berätta om vilken underbar kväll jag hade haft.
Så fort jag kunde introducerade jag sedan den exotiska trakteringen hemma, och när jag under de närmaste åren bjöd hem mina kamrater, visste de alltid på pricken vad de skulle få.
Hos Sickan Carlsson bjöds det oförändrat på ärter och fläsk med varm punsch --- vinter och sommar, alla dagar i veckan.
Men vad jag minns var det aldrig någon som protesterade.
Utom möjligtvis pappa, som var tvungen att köpa ut all punschen på sin motbok.
Men det kompenserades han för när jag så småningom fick Zarah Leander som arbetskamrat.
Pappa var mycket svag för Zarah och satt och slukade henne med blicken hela kvällen medan ärtsoppan sjönk i skålen.
Mamma tog henne lugnare, men tyckte att hon var rejäl och trevlig.
Och när jag i sinom tid själv uppnådde motboksåldern ( vilken för mannen inföll vid 21 år, för ogift kvinna vid 25, för gift kvinna aldrig ), fick jag till min gränslösa stolthet extra tilldelning för representation eftersom jag då var etablerad filmstjärna.
Annars skulle den stackars enda liter jag var berättigad till i månaden inte ha räckt så särdeles långt.
En man fick förstås mera, 1-4 liter beroende på inkomst och övriga levnadsförhållanden.
Men vid den här tiden inskränkte sig ännu min dryckeskonsumtion vid festliga tillfällen mest till Pommac och sockerdricka.
Till vardags drack jag mjölk.
Något så beskt och otäckt som pilsner skulle det aldrig ha fallit mig in att dricka.
Och så, i februari 1932, skulle " En stulen vals " ha premiär.
På China förstås, var annars ? Det var ju Stockholms förnämsta biograf.
Pappa, mamma och jag hade fått var sin fribiljett och gick dit uppklädda och fina.
De var precis lika förväntansfulla som jag, och trots allt ganska stolta över sin dotters filmdebut.
Jag hade ju ändå provfilmat för huvudrollen.
Och visst hade jag några repliker, men inte så värst många.
För det mesta vimsade jag omkring lite planlöst i utkanten på duken, idogt gnidande på min fiol.
Det fanns knappast en scen där man kunde se mig hel och hållen, större delen av mig var i allmänhet bortklippt.
I närbilder förekom jag uteslutande i egenskap av en hand som höll fiolen eller en arm som filade med stråken.
En kind eller en hårlock skymtade väl också förbi ibland.
Men aldrig hela jag.
Utom möjligtvis någonstans långt bort i bakgrunden, alldeles suddig.
Men det gjorde ingenting, jag var så stolt att jag pöste.
Stod jag inte på rollistan kanske ? Jag var i alla fall syster till huvudrollsinnehavarinnan.
Konstigt nog var jag inte ett dugg desillusionerad.
Min tid skulle nog komma, nu hade jag ändå fått in en fot i filmens underbara värld.
Jag fick vara med!
Ernst Eklund, som hade den manliga huvudrollen, var i fyrtioårsåldern då och räknades som en av våra största komediaktörer.
Dessutom var han en fantastiskt stilig karl som alla i skolan svärmade för.
På den tiden var det ännu en enorm skillnad mellan skådespelare och vanliga människor.
De betraktades som gudar.
Nu kanske folk tittar till lite om en skådespelare plötsligt kommer in på en krog.
Men då --- om Gösta Ekman eller Tora Teje gjorde entré på en restaurang, stannade allting upp.
Folk la ner kniv och gaffel och bara stirrade, det var en verklig stjärnkult.
Jag tror nästan att man blev förvånad över att så upphöjda varelser hade behov av mat.
Själv beundrade jag Tora Teje oerhört.
Hon bodde på Strandvägen, och jag minns hur jag en gång efter skolan smög mig fram till hennes port och upp för trappan till hennes våning --- kanske skulle hon råka komma ut just när jag stod där!
Jag väntade en lång stund och vågade knappast andas.
För aldrig att jag skulle ha vågat ringa på hennes dörr och be om en autograf.
Något sådant skulle ha varit fullkomligt otänkbart.
Men Tora Teje kom aldrig ut.
Så jag fick smyga mig nedför trapporna igen för att inte komma för sent hem till middag.
Men nu var jag alltså skådespelerska själv, jag fick inandas samma luft som stjärnorna.
Och mitt eget namn stod på samma rollista som deras.
Jag var i sjunde himlen.
Men vid terminens slut fick jag B i ordning.
Jag!
!!
Som inte tålde den minsta lilla fläck på klänningen, som aldrig kom för sent, som aldrig ... Då rämnade himlen och jorden öppnades under mina fötter.
Jag blir taskspelare Egentligen tyckte jag det var ganska roligt att gå i skolan.
Något ljus var jag förstås inte utan en typisk medelmåtta, en ständig BA-elev.
På mitt betyg förekom varken underbetyg eller stora A:n --- jo, förresten, jag hade faktiskt A i sång.
Och lilla a i gymnastik.
Resten var tämligen slätstruket.
Men nedsatt betyg i ordning --- det var en skam och en orättvisa som bara inte kunde uthärdas.
Bara för att jag hade varit borta från skolan några dagar för en filminspelning.
Men pappa hade ju varit hos rektorn och bett om lov!
Och tänk så mycket jag hade offrat för skolan --- vid det här laget hade jag kanske varit primadonna på Södran om bara mamma hade låtit mig sluta det där förbaskade plugget!
Birgit hade minsann inte fått sänkt i ordning fast hon till och med hade varit med i en film som hette " Synd ".
Men Birgit pratade inte så mycket om vad hon hade för sig.
Hon var diskretare än jag, nästan lite otillgänglig.
Jag har däremot aldrig kunnat hålla tyst med något utan bubblat friskt om allt som hänt mig.
Filminspelningen också förstås.
Och det var kanske inte så bra.
Men vad är det för roligt att vara med om spännande saker om man inte får berätta!
? Det är klart, det där med filminspelning betraktades nog som ganska syndigt.
De flesta av fröknarna i skolan var verkligen riktiga fröknar, ingen av dom hade säkert så mycket som nosat på en karl.
I Statens normalskola rådde ordning och rena seder.
Man fick till exempel aldrig bära smycken, bara klocka.
Och aldrig, aldrig kleta dit den allra lilla minsta antydan till make up.
Sminka sig, det var bara fallna kvinnor som gjorde.
Och så skådespelerskor förstås.
'Jo, det var nog där det satt.
Där låg förklaringen till mitt B i ordning.
Jag skulle straffas.
Inte för några försummade skoldagar.
Utan för mitt gästspel i det otuktens näste som utgjordes av filmateljén på Lästmakargatan.
Det var så orättvist så man kunde explodera!
Och det gjorde jag också.
I vanliga fall har jag väldigt svårt att bli arg.
Och blir jag arg, har jag väldigt svårt att visa det.
I stället går jag och ältar.
Men nu var jag så fruktansvärt sårad att jag bara inte kunde stänga inne min ilska och förtvivlan.
Jag tågade in till fröken Lagerström, som var min klassföreståndarinna, slog näven i pulpetlocket och skrek åt henne att det där ordningsbetyget var det orättvisaste jag hade varit med om i hela mitt liv !.
Då brann det i gaveln på Sickan Carlsson ska jag säga.
Men ska man vara riktigt ärlig, så var det faktiskt inte bara fröken Lagerströms fel.
Vi hade en jättesträng kristendomslärarinna, fröken Svensson, som var avogt inställd till mig, det visste jag.
Och det behövdes bara att några stycken var emot en på ett kollegium.
Fröken Lagerström hade väl varit mer eller mindre tvungen att gå med på de andras krav.
Men jag var svart i min själ av hat och tänkte : --- Har Birgit slutat, kan jag minsann sluta också!
Och det gjorde jag.
Nog förvånar det mig litet att jag fick för pappa och mamma.
Men jag har ärvt en enorm envishet av pappa.
Har jag satt mig något i sinnet, går det nästan inte att dra ut med tång.
Visserligen fick jag mitt B ändrat till stora A i avgångsbetyget sedan jag varit uppe hos rektorn och klagat att ett B i ordning kunde jag aldrig visa upp när jag skulle ut och söka plats.
Men jag slutade ändå.
Den skymf jag lidit kunde inte utplånas så lätt, det skulle dom inte inbilla sig!
Och sen kunde inget längre stoppa mig.
Efter ett kort gästspel hos Naima Wifstrand, som hyrt en liten scen på Vattugatan, ringde jag själv upp Björn Hodell för att tala om att nu hade jag slutat skolan och stod till hans och Södra Teaterns disposition.
Men Björn Hodell tyckte nog att jag skulle komma upp och provsjunga först.
Sagt och gjort.
Jag infann mig på avtalad tid, stegade in på scenen från höger kuliss och stämde upp : --- Jag kommer liksom Kraka varken klädd eller oklädd ... Det hade varit Inga Hodells paradnummer i föregående nyårsrevy.
Inga var brorsdotter till Björn och en stor primadonna.
Men något mindre likt Kraka --- eller primadonna --- än jag kan man nog inte tänka sig.
Knubbig och rund, i sedesam skolklänning med vit krage stod jag framme vid rampen och sjöng ut för full hals.
I ena handen hade jag programbladet där texten stod tryckt, den andra vilade förföriskt på höften.
Där nere satt triumviratet Björn Hodell, Kar de Mumma och Gösta Stevens och lyssnade med outgrundliga ansikten.
Södrans kapellmästare Sven Helin, kallad Helan, ackompagnerade mig så koncentrerat han förmådde.
Men när jag började på andra versen, var det slut med behärskningen hos de tre där nere i salongen.
De dök ner bakom stolsraden framför och dök upp igen först när sången var slut, mycket röda i ansiktet.
--- Kan du dansa också ? fick Björn Hodell fram till slut, och jag svarade obesvärat att det kunde jag visst det.
--- Vill ni vara snäll och spela " An der schönen, blauen Donau ", bad jag min ackompagnatör.
Och när Helan klämde i med de välkända tonerna från skridskobanan, gjorde jag avstamp och satte av.
Jag dansade vals runt hela scenen, runt och runt och runt, ETT, två, tre, ETT, två, tre ... Men då var det slut med de tre teaterhabitueéerna där nere.
De skrattade så de kved och när de skrattat färdigt tog Björn Hodell fram sin reservoirpenna och skrev på ett kontrakt som jag sedan fick ta med till pappa att underteckna eftersom jag själv ännu inte var myndig.
Jag gick hem på små moln.
Men när jag trumpetade ut den stora nyheten och halade fram kontraktet, blev pappa inte glad.
Att filma gick väl an.
Att stå på en revyscen, kanske utan så värst mycket kläder på sig, var en helt annan sak.
På den tiden hände det ännu att högst seriösa artister kallades för taskspelare.
Revyer ska vi bara inte tala om, det var nästan det värsta av allt.
Och för pappa och mamma att lämna sin 17-åriga, enda dotter i händerna på ett sådant gäng som Thor Modéen, Katie Rolfsen, Eric Abrahamsson och Rulle Boman ... ( Rulle var den som före Ludde Gentzel gjorde dialoger med Eric Abrahamsson, " pessimisten ".
) Men nu kunde inte vilda hästar hålla mig borta från scenen längre.
Och det förstod säkert mina föräldrar.
Så pappa skrev på kontraktet om än med bister min.
Och mamma såg bekymrat på mig och bönföll : --- Min lilla Sicka, var nu försiktig om dig ... Fast vad jag skulle vara försiktig med, förklarade hon inte.
Och jag ska aldrig glömma hur pappa höjde ett olycksbådande pekfinger, pekade och sa : --- En sak vill jag bara tala om för dig : kommer du hem med barn är dörren där!
Men det var också den enda upplysning i ämnet jag någonsin fick från honom.
Filmstjärnan fröken Carlsson Nu följde en härlig tid.
" Ett leende år " hette Södrans nyårsrevy 1933 och repetitionerna började i oktober 1932.
Samma höst hade jag en liten biroll i lustspelet " Vi som går köksvägen " med Thor Modéen och Birgit Chenon.
Jämsides med repetitionerna för revyn brukade vi nämligen alltid spela någon fars eller komedi, det mesta med snudd på buskis som " Lyckliga Jönsson " eller " Soldaten Svejk ".
Men jag var lika till mig som om jag hade fått huvudrollen i en Shakespearepjäs.
Föregående år hade pappa, mamma och jag flyttat till två rum och kök i Götgatan 19, och det var således inte särskilt långt för mig att gå när jag skulle hem efter föreställningen om kvällarna.
Men tro inte att pappa och mamma lät mig gå hem ensam!
Under hela säsongen fram till första april då vi for ut på turné i landsorten, kom de och hämtade mig efter teatern.
Antingen kom mamma.
Eller också pappa.
Eller också kom de båda två.
Där stod de som två snälla drakar och väntade på mig.
Visst försökte de vara diskreta.
De gick inte fram ända till sceningången utan brukade stå utanför en liten mjölkaffär i hörnet av Hökensgatan och Mosebacketorg.
Men jag var ändå dödligt generad.
Mina kamrater stannade alltid kvar en stund efter föreställningen, satt och pratade, drog historier och gick ner i varv.
Men inte jag.
Jag fick alltid rusa direkt ut från scenen för att sminka av mig med vaselin och kunde aldrig göra sällskap med någon kamrat.
I " Ett leende år " var jag konferencier och gjorde entré klädd som Etonpojke i hög hatt och stärkkrage.
Kar de Mumma hade låtit tillverka stora plakat med tablåernas nummer på.
Sen kom det på min lott att trava in med dem och samtidigt berätta lite om vad som komma skulle.
Det var så vansinnigt roligt, tyckte jag och var så ivrig att jag började prata redan långt ute i kulisserna.
Men när det sedan var meningen att jag skulle gå ut igen, kunde jag bara inte förmå mig till det utan dröjde mig kvar på scenen mycket längre än meningen var.
Jag tyckte inte alls att Kar de Mumma hade gett mig tillräckligt mycket att säga --- en kapacitet som min borde verkligen utnyttjas bättre!
--- och ibland slog jag mig helt sonika ner på sufflörlyckan medan jag spann vidare på de få repliker han hade satt ihop åt mig.
Och publiken tycktes inte ha något att invända, de såg ut att trivas storartat.
Vilket naturligtvis gjorde att jag blev berusad av övermod och nästan fick bäras ut från scenen.
Men jag hade inte varit länge på Södran förrän det inträffade något ännu mer spännande.
Under tavlan med repetitionsscheman fanns det en liten trälåda där vi kunde hämta eventuell beundrarpost.
Och en kväll, det var i februari 1933, låg där ett brev adresserat till mig.
Det var ett affärskuvert från SF.
Jag fumlade och tappade det i golvet säkert tre, fyra gånger innan jag äntligen fick upp det.
Brevet var från Vilhelm Bryde, produktionschef för filmstaden ute i Råsunda.
Kunde jag komma ut till honom för ett samtal ? Det kunde hända att han hade en roll för mig.
Jag vet inte hur fort jag kom hem den kvällen.
Mamma kom och mötte mig, och jag tror att jag läste brevet högt för henne redan ute på Mosebacketorg.
Så tidigt jag vågade nästa morgon åkte jag ut till Råsunda.
Ännu i denna dag minns jag hur jag var klädd.
Jag hade grön dräkt med jumper i färg och trekvartslång kappa som slutade just nedanför knäet.
På dräkten satt ett persianbräm och kronan på verket var en liten kokett persianhatt från faster Annas modistbutik.
Till detta hade jag svarta gummistövlar.
Jag var så elegant att det går inte att beskriva!
När jag kom fram till Råsundas huvudentré, fick jag anmäla mig hos en snäll farbror som stack fram huvudet ur en lucka.
--- Mitt namn är Sickan Carlsson.
Jag ska till direktör Bryde!
Farbrorn tog lokaltelefonen och ringde upp direktör Bryde för att anmäla mig.
Sedan följde han med mig över gården för att visa vägen.
Trots persianhatten var jag så nervös att knäna skakade.
Inte heller blev det lättare av att det var töväder och att blötsnön klibbade under stövlarna tills jag gick som på styltor.
En sekreterare övertog mig från farbrorn och bad mig stiga in.
Jag tog ett par vacklande steg.
Svisch!
halkade jag iväg över golvet och pang!
drattade jag omkull och åkte på stjärten ända fram till det pampiga direktörsskrivbordet.
Där fick jag för att jag skulle snofsa till mig med persiankrage.
För all del, det var en effektfull entré.
Men knappast på det sätt som jag hade tänkt mig.
Där satt jag nu på golvet och såg upp mot direktör Bryde som skrattade hejdlöst.
Jag såg en hög panna, en liten mun med lätt utstående hästtänder.
Mycket mer uppfattade jag inte den gången, men så småningom lärde jag känna både Ville Bryde och hans fru Lisa bättre.
Litet barsk tyckte jag nog att han verkade, men han hade en torr, fin humor.
Och engagemang fick jag på stubinen.
På den tiden fick man först ett elevkontrakt på tre år med 250 kronor i månaden.
Kontraktet prolongerades sedan för varje år med 50 till 100 kronors påslag varje gång.
Efter ytterligare tre år var man således uppe i någonting på 500 kronor i månaden, och för den summan fick de i princip utnyttja en hur mycket de ville.
Men inte heller detta kontrakt fick jag på grund av min ringa ålder skriva på själv.
Precis som när det gällde avtalet med Södran, fick jag papperet med mig hem.
Och nu tyckte pappa och mamma att det var lika underbart som jag.
Nu var jag ju redan inne i taskspeleriet och hade ännu inte kommit hem med barn.
Allt såg ut att gå bra, och pappa undertecknade kontraktet --- vad jag tror inte utan en viss stolthet.
Min första film för SF var " Kära släkten " med Gustaf Molander som regissör och med Gösta Ekman, Tutta Rolf, Georg Rydeberg och Eric Abrahamsson i huvudrollerna.
Georg Rydeberg hade för bara två år sedan gått ut Dramatens elevskola men hade redan då ett sätt att pluta med underläppen som försatte alla kvinnor i ett tillstånd av lätt svindel.
Vi var ute på Värtans is och åkte skidor tillsammans.
Men jag var nog inte riktigt Georgs typ, för längre än så kom vi aldrig.
Det var ganska jobbigt att filma på dagarna och spela revy på Södran om kvällarna.
Varje morgon steg jag upp klockan halv sex för att vara ute i ateljén senast halv åtta.
Oftast var jag inte hemma igen förrän långt efter elva.
Det var tre akter i revyerna på den tiden, så publiken fick verkligen valuta för sina pengar.
Men jag skulle gärna ha jobbat gratis för lyckan att stå på scenen om kvällarna och få vistas i Gösta Ekmans närhet om dagarna.
Jag minns ännu hur jag stod på pass i evigheter för att få tillfälle att öppna dörren för honom när han kom.
Man dyrkade Gösta som ett högre väsen.
Under inspelningen lät han ofta oss andra vänta i ateljén medan han själv drog sig undan till sin loge och arbetet stod stilla.
Minuterna blev kvartar, kvartarna blev halvtimmar, men ingen opponerade sig.
De andra visste naturligtvis varför Gösta försvann.
Men själv reflekterade jag inte över det, jag trodde helt enkelt att det hörde till att göra så när man var stjärna.
Kanske, tänkte jag, var han så tagen av rollskapandet att han måste dra sig tillbaka för att vila ett tag.
Inte ens när jag vid flera tillfällen såg honom köra en spruta rätt in i låret, tvärs igenom kläderna, undrade jag över vad som pågick.
Också i fråga om andra saker var jag obegripligt naiv.
Många gånger sprang jag hem till Götgatan med gråten i halsen när kamraterna på teatern hade retat mig för att jag inte fattade vad de talade om och missade poängen i alla vågade skämt om än aldrig så enkla.
Det gjorde att jag ofta kände mig obeskrivligt enfaldig.
Men redan året därpå hade jag lärt mig en del.
Samtidigt som jag uppträdde på Södran höll jag då på med rollen som balettflickan Märta Holm i min andra film för SF, " Sången till henne " i regi av Ivar Johansson och med Ernst Eklund och Martin Öhman som motspelare.
Tyvärr var det Martin Öhman som jag skulle vara kär i.
Martin Öhman var tjock medan Ernst Eklund var smärt och distingerad.
Men det var inte det värsta.
Vad som var nästan omöjligt att stå ut med var att han luktade fruktansvärt ur munnen, det var som om man hade öppnat ett dasslock.
Som väl var slapp jag åtminstone kyssa honom.
Men vi hade långa dialoger på nära håll, och det var förfärligt nog.
Min första filmkyss hade redan gått av stapeln.
Det var i " Kära släkten ", där jag skulle kyssa Åke Jensen, en blond ung värmlänning som också debuterade i samma film.
Åke och jag hade spelat mot varandra förut --- han var med i " Ett leende år ", där vi gjorde ett studentpar och sjöng en kuplett på melodin " Det var på Capri vi mötte varandra " fast med andra ord.
Jag svärmade litet för Åke, men det hade jag inget för.
I samma revy uppträdde också Annalisa Ericson och Lizzy Stein, och Åke var upp över öronen förälskad i Annalisa.
Lizzy Stein uppvaktades däremot till vanvett av direktören själv, Björn Hodell.
I " Sången till henne " spelade Martin Öhman operasångaren Carlo Martin, som den lilla tåspetsdansösen ( jag ) skulle vara dödligt kär i.
Om Carlo Martin var ett särskilt operasångaraktigt namn är väl en sak för sig.
Men historien om dess tillkomst har onekligen vissa poänger.
Efternamnet Martin var naturligtvis Martin Öhmans eget förnamn.
Carlo däremot var mitt efternamn.
Eller skulle ha varit.
När inspelningen av " Sången till henne " just skulle sätta igång, blev jag inkallad till Vilhelm Bryde.
--- Jag har funderat på frökens namn, sa Bryde.
Och Sickan är nog bra, det låter ju ganska artistiskt.
--- Men Carlsson är verkligen inget vidare.
Greta Gustafsson blev ju Greta Garbo, det har en helt annan klang, tycker jag.
Låter internationellt på något sätt.
--- Hur vore det om fröken Carlsson kallade sig Carlo ? Sickan Carlo ? Jo visst, jag var med på allt.
Vem hade väl hört talas om en filmstjärna som hette Carlsson ? Redan samma kväll lät jag mitt nya artistnamn slå ner som en bomb mitt i köttbullarna.
Pappa slutade att tugga och blev plötsligt mycket rak i ryggen.
--- Det vill jag bara säga dig, sa han till sist, att något namnbyte vill jag inte veta av.
--- Kan du inte uträtta vad du ska under namnet Carlsson, får det vara.
Då är det slut med taskspeleriet.
Det kändes onekligen litet snopet att behöva gå tillbaka till direktör Bryde med det beskedet.
Men i och med att pappa sa ifrån, var det meningslöst att argumentera.
Då fick till och med mäktiga filmdirektörer ge med sig.
Men dessutom tror jag att pappa hade rätt.
Jag är mycket mer en Carlsson än en Carlo.
Och eftersom Martin Öhman i stället fick överta namnet, kom det ju ändå till nytta.
Någon ny Garbo hade jag förresten ändå aldrig kunnat bli.
Filmstadens ljus Till höger två trappor upp i Råsundaateljén låg SF:s fem stjärnloger med namn på dörren.
Jag fick en stjärnloge redan under elevtiden --- och när jag tänker rätt på saken har jag faktiskt alltid haft egen loge.
Det fick man nämligen när man gjorde en huvudroll.
Den första logen var Karin Swanströms.
Sen kom Tutta Rolfs.
Sen Karin Ekelunds och min.
Redan från första stund blev Karin och jag så där verkligt goda vänner, och sen höll vi ihop ända till hennes död i december 1976.
I samma byggning som skådespelarnas klädloger fanns också stora och lilla ateljén, kontorslokaler, sminkateljé och perukmakeri.
På nedre botten låg stora ateljén och Kalle Jonssons kontor.
Kalle hade hand om personaladministrationen, kallade artister och så.
Det var en jättefin kille som vi älskade allihop.
Innanför Kalles rum fanns Stellan Claesson, som var ateljéchef och gift med Karin Swanström.
Stellan hade ett militärt förflutet, kallades kapten och var --- tyckte jag åtminstone --- något av en Råsundas diktator.
Han gick jämt omkring med en liten snobbkäpp, en sån där som löjtnanter brukade strutta runt med och smälla mot stövlarna i svenska militärfarser.
Vi var ganska rädda för Stellan, som hade hand om planeringen av de olika filmerna, bestämde hur många som skulle göras och när det skulle ske.
Karin Swanström var " konstnärlig ledare " och den svenska filmens grand old lady.
I varje fall betraktade hon sig själv som det.
Karin brukade hålla hov i sin loge eller sitt arbetsrum som låg mitt emot de andra kontorsrummen på nedre botten.
Där tog hon emot elever och unga skådespelerskor för att instruera och dela ut visdomsord.
Alla hade vi en fruktansvärd respekt för henne, hon var filmstadens drottning och att få spela i samma film som hon var lika fint som att få Vasaorden.
Min enda triumf över Karin var att jag kunde gråta på befallning och det kunde inte hon.
Eftersom jag hade lika lätt för att gråta som att skratta, behövde jag bara tänka på något sorgligt för att tårarna skulle flöda.
Men när Karin Swanström skulle drabbas av livets hårda slag, fick en fet droppe glycerin klämmas ut med pipett i ena ögonvrån.
En annan placerades vid näsroten och rann sedan långsamt och tungt nedför kinden, efterlämnande ett spår som av en slemmig snigel på den välpudrade ytan.
En gång, alldeles i början av min karriär på SF, var jag bjuden på middag till Karin och Stellan i deras slottsliknande villa på Lidingö.
Det var första gången jag blev serverad av en husa med krås i huvudet --- ståndsmässigt skulle jag vilja rubricera det som.
Men jag själv var tydligen mindre ståndsmässig, för jag blev bara bjuden till dem en enda gång och sedan aldrig mera.
Vilket jag tyckte var ganska skönt, för jag var så nervös för att göra bort mig att jag knappt kunde få ner en bit av all den goda maten.
En trappa upp i ateljébyggningen låg den allmänna sminkateljén med sminkbord och speglar längs väggarna och ett stort perukmakeri.
Där fanns också en frisérsalong med hårtorkar och annan utrustning --- själv hade jag ett så besvärligt hår att det måste läggas eller tångonduleras varje morgon.
Var och en hade sin bestämda tid avsatt för sminkning och i allmänhet räknade man med en halv timme per person.
De där första åren sminkades man fruktansvärt hårt : små, illröda dockmunnar med enormt markerad amorbåge, massor av rouge och så mycket tusch och ögonskugga att man såg ut som ett hålögt spöke.
Alla utom jag.
Jag var oföränderligt rund och rosig och hade så mycket färger i mig själv att jag rent av fick lov att sminkas ner.
Men nu för tiden, när filmen är så mycket ljuskänsligare och man inte längre behöver de starka lamporna från förr, har man knappt något smink på sig alls.
Frisyrerna bestod mest av korvar och lockar eller hårda små vågor.
En gång rakades jag dessutom i pannan för att få högre hårfäste.
När dom samtidigt också rakade av mig ögonbrynen för att jag skulle få större valv, blev jag nästan chockad.
Men naturligtvis vågade jag inte protestera.
Och var man filmstjärna så var man.
Å andra sidan har jag aldrig brytt mig särskilt mycket om hur jag ser ut.
Jag orkar bara inte hålla på att tänka på mitt utseende hela tiden.
Och speglar är jag ganska måttligt förtjust i.
Jag överlät mig till sminkören, och sen fick det vara.
Inte heller blev jag så värst mycket vackrare efteråt, tyckte jag.
Jag såg ut som jag såg ut --- rund, rosig och glad.
Någon filmvamp skulle jag aldrig kunna bli, hur mycket jag än ansträngde mig.
Ett tag la jag mig visserligen till med ett jättelångt cigarettmunstycke, ett sånt som Marlene Dietrich hade i " Blå ängeln ".
Men för det mesta glömde jag bort att använda det.
Och förresten hade det säkert inte hjälpt.
En som däremot var perfektionist i allt, också i fråga om sitt utseende, var Gaby Stenberg.
Hon var en underbar kamrat och jag tycker kolossalt mycket om henne.
Men ibland kunde hon göra en alldeles vild av otålighet när hon vid de mest oväntade tillfällen halade fram sin fickspegel för att kolla att hår och make up var exakt som de skulle.
Själv har jag aldrig ens kunnat hålla reda på var kameran har befunnit sig.
Nu på senare år har dom också blivit lite otåliga på mig och sagt : --- Herregud Sickan, efter fyrtio år vid filmen måste du väl ändå kunna hålla rätt på kameran och veta var du ska stå!
Men när jag spelar är jag ju rollen, då glömmer jag skådespelerskan Sickan Carlsson.
Och ska man då hela tiden tänka på var kameran finns och vända sin bästa sida dit, går det inte alls att behålla illusionen.
Eller också är det jag som är dum.
Varje morgon när man ska sminkas, kommer scriptan upp med ett foto av hur man såg ut dagen innan.
Ofta fortsätter ju filmen i samma rum, vid samma tid som föregående dag, och då duger det naturligtvis inte om man plötsligt har ändrat utseende.
Utan scriptan skulle för övrigt inte en enda filminspelning kunna ros i land.
När man avslutar en scen och regissören säger " tack ", ska man helst hålla kvar ställningen i några sekunder så att scriptan hinner anteckna precis hur man stod eller satt.
För att inte gå miste om kontinuiteten, tas scenerna nämligen litet om lott, och då måste man ju vara säker på exakt hur man höll handen eller armen.
Förr i världen stenograferade scriptorna ner alla detaljer eller ritade av scenen, numera tar de bilder med polaroidkamera.
En scripta måste vara försedd med falkögon och ett nästan onormalt ordningssinne för att veta hur klockans visare stod i föregående scen och att ingenting rubbats på ett bord.
Under Schamyl Baumans tid fanns det en väldigt duktig scripta som hette Vanja.
Och Ingmar Bergman hade Katinka.
Men naturligtvis är den här detaljen också en fråga om samarbete där alla närvarande hjälps åt att komma ihåg.
Ett tag hade jag också så förbaskat mycket munsår och andra skavanker som det förstås var ett fasligt besvär att sminka över.
År 1959 gjorde vi en film som hette " Fröken Chic ", där exteriörscenerna togs mitt inne i mörkaste Småland.
Hasse Ekman och jag skulle ligga och vänslas i en kolvagn på ett litet tufftuff-tåg, och jag hade lyckats få ett munsår som bara inte var av denna världen.
Det klarade sig genom att jag smetade dit så mycket sot jag kunde på den del av ansiktet där munsåret var som präktigast.
Men sedan var vi lediga några dagar, och då kom Sölve ner för att vi tillsammans skulle göra sällskap till Skåne och hälsa på Karin Ekelund och Ragnar Sachs i deras Falsterbovilla.
Ragnars yngste son var där också --- han var väl ungefär i sjuttonårsåldern och hade sett fram i flera veckor mot att få träffa den berömda filmstjärnan Sickan Carlsson.
Och så kommer jag då med detta förfärliga munsår.
Långt senare berättade han att det var den största besvikelsen i hans liv, detta att möta Sickan Carlsson i verkligheten.
Men vem kan se ut som en filmstjärna jämt ? Jag är nog litet allergisk, för vid premiärer och andra nervösa tillfällen, blir jag alldeles rödflammig.
Det börjar vid öronen och kryper sedan neråt halsen och bröstet --- jag ser ut som om jag hade scharlakansfeber.
Plus att det är ett fruktansvärt besvär att handsminka hela halsen så långt ner.
Men för att återvända till Råsunda : Mitt emot sminkavdelningen låg alla herrarnas klädloger.
Vilket sagolikt liv det var när Thor Modéen, Åke Söderblom, Eric Abrahamsson, Nisse Lundell och alla de andra stötte ihop där klockan sju på morgonen!
De var precis som småbarn, man kunde tro att man befann sig på ett dagis.
Thor Modéen var värst av dom allihop.
När han sträckte ut sin stora labb för att ta en i hand, la jag genast händerna bakom ryggen.
Man kunde nämligen aldrig vara säker på att inte få sig en elektrisk stöt när man tog Tosse i hand.
Han hade ett stort förråd av såna där hiskeliga artiklar från Buttericks, saker som hoppade, skrek och darrade och skrämde livet ur en vid de mest oväntade tillfällen.
Ovanpå sin stora kropp hade han ett milt och barnsligt kerubansikte som lyste av humor och vänlighet.
Och när man gick på något av hans upptåg, steg ett bullrande skratt ur hans mages djup : --- Härliga tider, strålande tider!
Tosse bar sin mage som en hård sparkboll framför sig på mellangärdet, och egentligen tror jag inte att det var så mycket frågan om ren fetma, snarare något slag av svullnad.
Kanske kom den sig av att han drack en hel del --- ja, det var han förstås inte ensam om.
När vi spelade på Södran åt killarna oftast middag på Mosebacke innan föreställningen och tog väl sina rediga snapsar och öl till maten.
Jag förstår bara inte hur de kunde spela sen.
Och Thor var en oerhört fin skådespelare, det ser man inte minst nu när hans gamla filmer går i TV-repris.
Efter föreställningen dracks det också enormt mycket grogg, mest konjak och vichyvatten.
Men om Tosse bjöd på grogg i sin loge, kunde man ge sig attan på att det rörde sig om ett sånt där glas som man inte fick i sig en droppe ur, hur mycket man än försökte.
Jag drack visserligen aldrig något själv --- då.
( Nu går det faktiskt ganska bra!
) Men några av mina kamrater förlorade aldrig hoppet utan gick på Tosses skämt vareviga gång trots att de med kännedom om hans lilla hobby verkligen bort veta bättre.
Och varje gång hade Tosse lika roligt.
Ur hans eget glas rann det däremot en strid ström ner i hans törstiga strupe.
Över huvud taget gick det väldigt lättvindigt till på den tiden.
Allting var upptåg och skoj, både på scenen och bakom.
Replikerna ändrades i ett kör, man improviserade och spånade.
Ibland fick man inte reda på vad man skulle säga förrän man kom till teatern på kvällen.
Men i början av 1940-talet stramades det till, då blev konkurrensen för hård.
Man var helt enkelt tvungen att skärpa sig.
Under filminspelningarna fanns det också många som inte hade en aning om sina repliker när tagningarna skulle börja.
Men nu har det blivit litet på det viset igen, åtminstone för vissa regissörer.
Janne Halldoff till exempel.
När vi spelade in " Bröllopet " härom året, hade vi nästan inget skrivet manus alls utan visste bara på ett ungefär vad vi hade att säga.
Och så sa vi det på det sätt som kändes mest naturligt.
Själv har jag aldrig haft särskilt svårt för att lära mig repliker.
Och när jag har kommit av mig, har jag ofta kunnat improvisera så naturligt att det inte har märkts.
Men så fort jag skulle spela mot Bullen Berglund, började jag ofelbart hacka och stamma.
Erik " Bullen " Berglund var min pappa i många glada komedier och han kunde alltid sina repliker perfekt.
Men just därför att han själv hade ett nästan fotografiskt textminne, blev han synnerligen irriterad när andra stapplade på målet.
Utan att egentligen mena det, kunde Bullen då vara ganska elak och fick en blick i sina bruna ögon som nästan skar rakt igenom en.
Vilket gjorde att jag ofta kom av mig i rena nervositeten.
Då pustade Bullen resignerat : --- Ska man nu behöva ta om den här scenen bara för att en snorunge inte gitter lära sig replikerna dan innan!
Och så fick man sig en blick som gick genom märg och ben.
Men privat var jag inte rädd för honom alls, då var han det bussigaste man kunde tänka sig.
SF:s huvudkontor låg då som nu på Kungsgatan 36.
Där satt högsta chefen, direktör Olle Andersson, och regerade sitt rike.
När han skulle komma till Råsunda var det som om kungen själv skulle komma på besök.
Då sas det alltid till dagen innan : --- I morgon kommer direktör Andersson från huvudkontoret och hälsar på!
Och sen blev alla genast lite skärrade.
Alla jobbarna satte på sig rena skjortor, alla var nyrakade och välkammade.
Men Olle Andersson själv var snarare lik en jultomte än en kung.
Det var en väldigt gullig liten gubbe som inte alls såg ut som någon mäktig chef.
Sen kom Carl Anders Dymling med sin mittbena och sin stora cigarr.
Han var däremot mer konungslig av sig och hela arbetet i ateljén stannade av när han kom på besök.
Nådigt gick han omkring och hälsade och tog i hand : --- Vad håller fröken på med just nu ? Vad tycker ni om rollen ? Min vana trogen neg jag djupt för honom, vansinnigt imponerad.
Och tro aldrig att vi blev du med dessa storheter, inte en gång med dem som var våra arbetskamrater.
Det var först i slutet av 1950-talet som vi blev du med Dymling, Karin Molander och Lars Hanson.
Och då var jag ändå filmstjärna på riktigt!
Nej, nu har vi kommit bort från Råsunda igen.
Och jag vill så gärna berätta om det, det är filmhistoria nu.
Jag var där ute härom dagen, men ingenting var sig likt.
I den gamla ateljén har Riksteatern sitt lager och allt såg så ödsligt och spöklikt ut.
Men åh, vilka minnen det väckte!
På andra våningen, mitt emot de kvinnliga stjärnlogerna, fanns en foyer där man fick gå ut och röka, dricka kaffe och så.
Innanför foyern låg " lilla ateljén ".
I den stora kunde man bygga upp nästan vad som helst, till och med en riktig gata om det knep.
Det gjorde man annars ute på själva Råsundaområdet, riktiga gator med lyktstolpar och allt.
Men i lilla ateljén fick man inte rum med så stora uppställningar.
Högst upp i byggnaden fanns ett arkitektkontor där man arbetade fram scenbilderna.
Och så låg där en syateljé för kostymer och enklare, moderna klänningar.
Men jag, som var stjärna, fick sy på NK:s franska!
Och fick dessutom behålla kläderna efteråt.
" Men ", stod det i kontraktet, " kläderna få icke användas förrän filmen haft premiär ".
När " stjärnan " kom inseglande på NK:s franska stod Kurt Jakobsson och Pelle Ljunggren och tog emot.
Men tyvärr lärde jag mig aldrig att segla särskilt effektfullt.
Och inte att behärska den passande vokabulären heller.
Över huvud taget brukade det gå rakt åt pipan så fort jag nån gång försökte vara lite fin av mig.
En gång, påminde mig Karin Ekelund härom året, var hon och jag uppe på NK för att prova kläder tillsammans.
Och medan proverskan höll på att nåla in en dyrbart enkel skapelse på mig, fick Karin syn på min missbelåtna min.
--- Nehej, sa jag i bestämd ton, det här tycker jag verkar alldeles för emancipierat!
Vad jag menade var att det såg lite för tufft och strikt ut, jag ville ha mer av rysch och pysch och volanger.
--- För det första heter det inte " emancipierat ", väste Karin åt mig.
Och för det andra betyder det inte vad du tror!
Karin var duktig i franska.
Hon var över huvud taget mycket begåvad och hade tagit studenten vid 17 års ålder.
Medan jag ofta uttalade främmande ord fel och gjorde bort mig både titt och tätt.
Visserligen blev jag aldrig särskilt generad, det hände så ofta att jag helt enkelt inte kunde sjunka genom golvet varenda gång.
Och jag var tacksam mot Karin att hon rättade till åtminstone de värsta galenskaperna.
Men det där att plötsligt leva upp till rollen som firad filmstjärna, var faktiskt ganska så svårt ibland för en enkel böna från Söder ... Karl Gerhard och jag Jag har aldrig i hela mitt liv gått på någon teaterskola.
Men jag har spelat revy hos Karl Gerhard.
Och jag kan inte tänka mig att jag någonstans skulle ha kunnat få en bättre utbildning för den genre som har blivit min : revyerna och den lätta komedin.
Hos Karl Gerhard fick man lära sig tala, att texta en kuplett så att det hördes vad man sjöng, lära sig dansa och röra sig på scenen.
Varje morgon började vi med lektioner för balettmästare Holger Bjerre och sen fortsatte man med repetitioner hela dagen.
Skolan smälte in i jobbet och blev ett med det.
Man var på sin arbetsplats från tidigt på morgonen till sent på kvällen och något privatliv existerade knappt.
Men jag har aldrig känt det tungt att gå till mitt arbete.
Vi hade så fruktansvärt roligt och för varje vecka tyckte jag att jag lärde mig något nytt.
Man lärde av Karl Gerhard själv, man lärde av kamraterna.
Det hände så mycket varje dag och man kunde snappa upp något matnyttigt hela tiden.
Jag för min del var ju också så ung och receptiv att jag fick alla lärdomar praktiskt taget gratis.
Den enda utomstående lärare jag behövde anlita var friherrinnan Brita von Vegesack, som övade upp min sångröst så att den skulle hålla i en fullsatt lokal.
Och salongen hos Karl Gerhard var praktiskt taget alltid fullsatt.
Det var på hösten 1935 som jag engagerades av Karl Gerhard för att åka på turné med ett franskt lustspel som hette " Kokottskolan ".
Sickan Carlsson som kokott.
Jo, det var just rätt person!
Zarah Leander skulle spela rollen av äldre, erfaren hetär.
Jag skulle vara lill-fnasket, som bara följde med på allt.
Karl Gerhard själv var vår lärare, en gammal greve som undervisade oss om hur man fulländades i konsten att förföra.
Peggy Lindberg, Åke Ohbergs blivande fru, var också med.
Hon gjorde pigan hos professor Gerhard bland oss fnask.
Då hade Åke just skilt sig från Birgit Chenon, som han varit gift med under den tid vi alla tre var anställda på Södran, och hela Peggys och Åkes kärlekssaga startade just under " Kokottskolan ".
Jag delade rum med Peggy under turnén och fick knappt sova för alla telefonsamtal.
Så småningom gifte de sig och ända fram till Åkes död tillhörde de båda kretsen av mina gamla, riktigt goda vänner.
Tatty, som vi kallade Peggy, bor fortfarande kvar på deras finca bland höjderna utanför Marbella i Spanien, dit de flyttade då Åke insjuknade i cancer i början av 1950-talet.
Jag vet ingen som skriver så underbart fina brev som Åke gjorde.
Det var den enda kompensation man fick för saknaden efter honom när han emigrerade från Sverige.
Mot slutet av 1940-talet umgicks Åke, Peggy och jag mycket med Karin Ekelund och Ragnar Sachs, och Åke och Ragnar hade precis samma sorts uppfattning om humor som Thor Modéen.
De älskade practical jokes, särskilt av den sorten som Karin, Tatty och jag tyckte var urfåniga.
Såna där kuddar som pruttar när man sätter sig på dem var deras älsklingsgrej, och när de skulle göra Karin riktigt förtvivlad, lagade de så att hon satte sig på en sån.
Kontraktet för min roll i " Kokottskolan " skrevs i Karl Gerhards dåvarande bostad på Norr Mälarstrand, bara något kvarter från det hus där jag nu bor tillsammans med Sölve.
Det går knappast en dag utan att jag passerar hans port på min morgonpromenad och undrar vem som bor där nu.
Vid samma tillfälle engagerades jag för Karl Gerhards nyårsrevy 1936 på nyöppnade Folkan vid Östermalmstorg.
Då hade jag redan hunnit med tre revyer på Södran med turnéer dessemellan och filmning samtidigt, så jag kände mig inte alldeles som novisen vid spisen.
Karl Gerhards nyårsrevy hette " Köpmännen i Nordens Venedig " och Zarah var naturligtvis prima primadonna.
Jules Sylvain stod för det mesta av musiken.
Isaac Grünewald för dekoren.
Uppsättningen var magnifik och damernas toaletter syddes på NK:s franska.
I synnerhet Zarahs créationer var fullkomliga underverk för sju, åtta tusen kronor och mera.
Och allra vackrast var nog den som hon bar i sin öppningsentré medan hon sakta framglidande i gondol sjöng med sin mörka, beslöjade röst : --- Jag vill ha en gondol uti Nordens Veneedig ... Zarahs gondoldräkt var ett rent smycke med stenar och paljetter strödda över enorma tygmassor --- det måste ha gått åt kilometervis med siden till den kjolen.
Och det var en evig tur, som det sedan skulle visa sig.
Själv skulle jag föreställa polkagris, så rollfördelningen var det inget fel på.
I samma nummer skulle Karl Gerhard vara sockerbagare och mot bakgrund av baletten, klädd som karameller, skulle vi tillsammans sjunga kupletten : " Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla!
" Hela natten mot premiärdagen repeterade vi.
Praktiskt taget allting gick på tok och en massa tekniska detaljer i den nyöppnade teatern hakade upp sig i ett kör.
Akustiken var fruktansvärd, det hördes knappt vad man sjöng och allas nerver var på bristningsgränsen.
Då upptäckte Karl Gerhard att föreställningen skulle ta nära fem timmar, och det var naturligtvis alldeles för långt.
En hel del nummer fick lov att strykas, frågan var bara : vilka ? Det blev bland annat " Nu ska vi vara snälla.
" Först blev jag naturligtvis förtvivlad.
Men sen tröstade jag mig.
Jag hade också några andra entréer, och bara att få uppträda tillsammans med Karl Gerhard var så fantastiskt att jag svalde förtreten och tårarna.
Fram på morgonkröken fick vi alla gå hem och sova en stund, men efter bara några timmar var vi tillbaka igen för att gå igenom vissa nummer en gång till.
Isaac Grünewald låg på knä bakom scenen och målade kulisser, Zarah och jag hade huvudet fullt av papiljotter och allt var fortfarande ett enda virrvarr.
Plötsligt befanns det att Zarah inte skulle hinna bli färdigklädd mellan några av sina framträdanden.
Och inte hann dom med att växla scenbild ordentligt heller.
--- Då får vi göra " Nu ska vi vara snälla " i alla fall, sa Karl Gerhard.
Men vi får göra den framför ridån, så att dom hinner med scenförändringen under tiden!
Sen blev som bekant just den kupletten revyns närmast klassiska örhänge.
Men premiären blev ändå ett eldprov.
Visserligen hade föreställningen nu kortats till fyra timmar, men trots det var den i alla fall en kraftprestation för både skådespelare och publik.
Och inte heller nu fungerade det tekniska.
Scenen hade ett djup på 37 meter, och i sin berömda öppningskuplett skulle Zarah långsamt komma inglidande från fonden i en gondol som drogs över golvet med hjälp av en osynlig wire.
När den hade kört ett par meter gick wiren av och gondolen tvärstannade : Zarah höjde inte ett ögonbryn.
Hon fortsatte oförtrutet att sjunga.
Bakom kulisserna utbröt upphetsade viskningar och paniken låg på lut.
Efter evighetslånga sekunder fick ett par scenarbetare smyga in på scenen och i skydd av Zarahs voluminösa kjolar skjuta gondolen framåt medan hon själv sjöng ut med hela sin mäktiga stämma för att överrösta det gnissel och stånk som oundvikligen uppstod därvid.
Men så småningom blev vi alla varma i kläderna och revyn gjorde stormande succé.
Inte minst Karl Gerhards och min kuplett.
Den brukade alltid sluta med att vi delade ut var sin chokladask till två prominenta personer bland publiken.
Karl Gerhard gav alltid sin till en kvinnlig gäst och jag gav min till en manlig.
På så sätt fick jag förära konfektaskar till ett urval av både Stockholms, Göteborgs och så småningom också Köpenhamns mest kända personligheter, däribland många kungliga som till exempel prinsarna Wilhelm och Eugen och kung Christian X av Danmark.
Och ecklesiastikminister Arthur Engberg --- jag kan ännu minnas hans fryntliga, rödbrusiga ansikte.
Han gav mig förresten en rejäl puss när jag räckte fram min chokladask, och då ville Karl Gerhard inte vara sämre utan kvitterade med att kyssa fru Engberg --- som nästan gick i bitar av förtjusning.
Och så småningom utvecklades vår kuplett allt mera.
Karl Gerhard ville alltid sjunga en stump om någon känd person i salongen, och det gjorde han just genom några improviserade versrader i " Nu ska vi vara snälla.
" Därför ville han varje kväll i förväg få reda på vilka som fanns bland publiken och när han hade fått namnen, behövde han bara en kort stund på sig för att få verserna klara.
Ibland kunde han till och med stå på scenen och sjunga en helt annan kuplett medan han samtidigt tänkte med bakhuvudet och satte ihop nya textrader.
Sen gick han upp i sin loge och skrev ner dem på en lapp.
Efter en stund kom han in till mig och sa : --- Nu ska vi sjunga det här!
Vi hade vårt nummer före första aktens final, och för det mesta sjöng Karl Gerhard en vers rakt igenom varpå jag fick klämma i med nästa.
Eller också sjöng han själv början på versen med någon liten elak, men alltid mycket personlig knorr på slutet och sen fick jag fylla ut med : --- Nej, Karl Gerhard, nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla!
Han var rent fenomenal på det där att han kunde få idén till en ny sång medan han stod och sjöng en annan.
Likaså var han makalös på att ta sufflör.
Medan han sjöng en rad, kunde sufflösen läsa den nästa genom en hel kuplett utan att publiken märkte det minsta.
Och han gav sig inte förrän allting klaffade perfekt.
Så därför kunde han ibland också vara en ganska fordrande lärare, men det var man väldigt tacksam för när repetitionerna väl var över.
Jag vet inte hur många gånger jag kunde få göra entré, gå ut igen, tänka mig för och så komma tillbaka in på scenen.
--- Jag hör inte ett ord av vad du sjunger, brukade han säga.
Gå ut och kom in igen!
Men jag tror nog att han ofta hörde mycket bra, det var bara att han ville tvinga en att texta ordentligt.
Ordet sjuk fanns inte heller i hans vokabulär.
För Karl Gerhard var arbetsdisciplin det viktigaste av allt.
En gång hade jag trots en ganska besvärlig förkylning dansat in på scenen och sjungit min lilla stump varenda kväll.
Men till sist gick det inte längre, jag fick inte fram en ton.
--- Det gör ingenting, sa Karl Gerhard med ett leende som om den småsaken rakt inte var något att tala om.
--- Då ska jag säga till om en skylt.
Först förstod jag inte vad han menade.
Men när det var dags för nästa föreställning, fick jag se vad han hittat på.
Han hade mycket riktigt låtit texta en skylt som han hängde om halsen på mig.
" ÄR HES!
" stod det på skylten.
--- Nu dansar du in och mimar så gott du kan, sa Karl Gerhard oberört.
Så ställer vi Vera i kulissen med en extramick och låter henne sjunga i stället för dig.
Vera var sångerskan Vera Lundh och de följande tre, fyra kvällarna var det alltså hon som fick stå där och sjunga min kuplett medan jag snurrade runt på scenen med min skylt.
Men sen var det stopp.
En läkare konstaterade att jag hade 39,5 i feber och skrev ut ett intyg på att jag led av stämbandsförlamning och absolut inte fick fortsätta att arbeta.
Då, äntligen, fick jag krypa ner i sängen och vara sjuk.
Men det där var typiskt för Karl Gerhard.
Han kunde bara inte tänka sig att något så obetydligt som en liten stämbandsinfektion kunde vara tillräcklig orsak att utebli från arbetet.
Något helt annat var förhållandet när jag spelade i " Gungstolen " på Intima teatern i början av 1960-talet.
Visserligen var jag den enda som genomförde alla de 404 föreställningarna utan att vara borta en enda gång på grund av sjukdom.
Men i början av oktober 1963 fyllde Sölve 50 år, och jag hade redan när kontraktet förnyades för andra spelåret sagt ifrån att då måste jag vara ledig.
Annars skrev jag helt enkelt inte på.
--- Lugn bara, det fixar sig, sa Alf Jörgensen som då var Intimans direktör.
Egentligen var Alf affärsman, men han älskade allt vad teater hette och utnyttjade hela sitt ekonomiska kunnande i chefskapet för Intiman.
Och när den 3 oktober kom, ställdes föreställningen helt enkelt in på grund av Sölves födelsedag.
Karl Gerhard skulle hellre ha fallit död ner på scengolvet än ha tillåtit något sådant.
Men den där strängheten och disciplinen när det gällde arbetet var bara bra, och jag ska vara Karl Gerhard evigt tacksam för allt vad jag lärde mig under mina år på Folkan.
Det är bara en sak som jag har svårt att förlåta honom : att han sjöng in " Nu ska vi vara snälla " på grammofonskiva ensam, utan mig!
Fast då blev Zarah så heligt förbannad att hon sjöng in den med mig för sitt grammofonbolag.
Vilket gick alldeles utmärkt, för Zarah kunde ju låta precis som en karl.
Men Zarah var över huvud taget ganska fantastisk.
Bland det roligaste hon visste var att förvrida huvudet på karlar så att de blev alldeles tokiga i henne.
Då spelade hon ut hela sin charm och hypnotiserade dem fullständigt med sin hesa, sensuella röst samtidigt som hon sänkte ena axeln ... När vi for på turné med " Kokottskolan ", hade vi en mörk och vacker förste älskare som tappade all sans och förnuft så fort Zarah tittade på honom.
Men när hon hade fått honom helt oigenkännlig av passioner, reste hon sig upp : --- Nu är det lagom för mig --- god natt!
sa hon.
Och sen gick hon och la sig.
Det var lika underbart att se varenda gång.
Annars var Zarah den mest naturliga och härliga Karlstadstjej man kunde tänka sig.
Och spelade en utomordentlig poker när jag tänker rätt på saken.
Så småningom fortsatte vi med revyn till Göteborg, där vi spelade på Storan.
Bland annat hade jag ett nummer där jag skulle föreställa Sonja Henie och dansa omkring på rullskridskor, så hurtig och käck.
Men naturligtvis gjorde jag bort mig redan på premiären.
Under repetitionerna hade jag bara markerat mina danssteg utan att bry mig om att ta på mig rullskridskorna.
Och därför hade jag aldrig märkt att Storans scengolv sluttade bra mycket mer än golvet på Folkan.
Min vana trogen susade jag iväg i full fart till musikens toner och det med en sådan kläm att jag inte för mitt liv kunde bromsa in och svänga när jag kom fram till rampen.
I stället åkte jag rakt ut i orkesterdiket och hamnade med stjärten före mitt i trumman.
Men publiken reagerade inte --- den applåderade vildsint och trodde att det hörde till pjäsen.
Vilket jag härmed högtidligen försäkrar att det inte gjorde alls.
Ibland tänker jag i alla fall tillbaka på den tidens premiärpublik med en viss saknad.
För när man gick på teatern på den tiden, var det verkligen fest.
De flesta åt en god middag innan och såg fram mot kvällen flera veckor i förväg.
Och sen kom de dit med blicken lysande av stämning och förväntan.
Det där påverkade oss som arbetade på scenen, det kändes som ett stöd, som ett slags hedersbevisning, och kom oss att göra vårt allra bästa.
Vi kom i feststämning vi med.
Dessutom klädde alla om sig i det bästa de hade på premiären, det var aftonklänning och smoking på varenda en.
Och damerna var nylagda hos frissan.
Nu kan jag inte hjälpa att jag tycker det är lite trist när publiken sitter där i sina slitna jeans och kommer direkt från jobbet.
Också på vår sida om rampen var det annorlunda då.
När det gällde sina revyer kunde Karl Gerhard slösa på effekterna.
För hans sagolika uppsättningar var ingenting gott nog, det spelade ingen roll vad det kostade.
Men privat var han faktiskt ganska snål.
Jag minns en gång när vi var på turné i södra Sverige --- det kan ha varit någon gång på höstkanten i mitten av 1930-talet.
Bland annat uppträdde vi i Karlskrona, och eftersom mammas släkt kommer från Mörrum, hade vi anförvanter överallt i trakterna.
Så nu åkte pappa och mamma ner för att titta på revyn och hälsa på släkten samtidigt.
Alltså gick jag till Karl Gerhard för att be om ett par fribiljetter till en matinéföreställning.
Men han bara tittade förvånat på mig.
--- Vad Gerhard ser konstig ut, sa jag.
Varför tittar du på mig så där ? --- Jo, sa Karl Gerhard, jag bara undrar hur du kan fråga en sån sak --- får dina föräldrar något gratis i mjölkaffären kanske ? --- Nej, svarade jag som ett fån, och sen teg jag.
Jag kom mig inte för med att säga något mer.
Det var en sån besynnerlig jämförelse, tyckte jag.
Jag stod ju inte i mjölkbutiken och sjöng heller.
Men där har man Karl Gerhards ekonomiska sinne i småsaker.
Antagligen hade jag redan fått två fribiljetter till premiären.
Och det tyckte han kunde räcka.
Däremot var han en underbar värd och då var han både gästfri och generös.
Som bekant hade han också en stor umgängeskrets, inte bara bland teaterfolk utan också bland " den högre societeten ", som han brukade säga.
I och med att jag började arbeta hos Karl Gerhard, kom jag i kontakt med en helt ny kategori av människor, en helt ny värld som jag förut bara hade hört talas om.
--- Tänk om jag inte hade haft mitt yrke, tänkte jag många gånger.
Tänk om jag hade hamnat bakom en disk!
För så pass mycket förnuft hade jag ändå kvar i kroppen att jag förstod att det inte var för min egen skull som jag accepterades av dessa människor.
Det var för Karl Gerhards.
Och för att de tyckte att den värld jag tillhörde var litet exotisk och spännande.
Men det roligaste var kanske ändå inte Karl Gerhards stora fester utan de tillfällen när vi samlades hemma hos honom efter föreställningen till en pytt i panna och ett glas rödvin.
Då bjöd han också alltid in någon god vän som hade sett revyn.
Och eftersom hans vänner fanns bland Stockholms kvickaste och mest spirituella kulturpersonligheter, blev stämningen därefter.
Aldrig skall jag heller glömma de tennismatcher som han brukade arrangera sedan han flyttat ut till sitt Kråkslott i Saltsjöbaden.
Till exempel de mixed double-matcher med Gustaf Wally och mig mot honom själv och Karin Scheutz, den lilla danska balettprimadonna som var hans livsledsagarinna i många år.
Gustaf Wally var ju närmare två meter lång och jag är 1:61.
Min vana trogen vimsade jag mest omkring lite hit och dit på planen och sträckte mig efter bollarna så högt jag kunde tills jag förlorade balansen och drattade på ändan.
Det måste ha varit en syn för gudar.
Men roligt hade vi.
God underhållning var det i vilket fall som helst.
Och det var en sak som Karl Gerhard hade näsa för.
Mitt liv med blamageguden Finns det någon som är specialist på att göra bort sig, är det Sickan Anna-Greta Carlsson.
Jag har alltid varit väldigt osäker på mig själv.
Inte när det gäller utseendet förstås, det har inte varit mycket att göra åt.
Där är jag som jag är.
Men osäker om hur jag ska uppföra mig.
Hemma fick jag lära mig att vara hel och ren, att tala sanning och komma i tid.
Ända sen barndomen har jag varit nästan hysteriskt rädd för fläckar.
Så fort jag har spillt på mig, har jag helst velat rusa iväg och byta om från topp till tå.
Men jag har aldrig fått lära mig att konversera.
Att säga rätt sak till rätt person vid rätt tillfälle.
Att vara diplomatisk och väl insatt i dagens aktualiteter.
Och det där med att välja rätt glas och bestick och hantera tallrikar på ett cocktailparty har jag kunnat lära mig först med stigande ålder och visdom.
Men även där har jag fått lära en massa av Karl Gerhard.
Han tog mig från allra första början under sina vingars skugga och presenterade mig för sina vänner bland adel, kungligheter och intellektuella.
Han släpade med mig på bjudningar i Stockholmssocieteten och teaterviskade åt mig hur jag skulle uppföra mig när han såg att jag höll på att trassla till det för mig.
Och så småningom lärde jag mig.
Något så när åtminstone.
Men ibland trampar jag fortfarande i klaveret, den dag som i dag är.
För lite sen var Sölve och jag på middag hos förre landshövdingen i Mariestad, Bertil Fallenius och hans Karin.
När klockan var halv tolv höll jag på att trilla av stolen av sömnighet --- jag är pigg som en lärka om mornarna men är också otroligt kvällstrött.
Det hjälper inte hur mycket jag sitter där och klipper med ögonen, jag bara måste i säng.
Det är synd om Sölve, han är nog ganska generad över mig ibland.
Det var massor av högdjur på den där middagen, men det hjälpte inte.
Jag reste mig upp och började säga adjö : --- Nej, nu ger jag upp och går in i hornmusiken!
( Det är ett av mormors mer användbara uttryck ).
--- Men lilla Sickan, viskade värdinnan i mitt öra, ambassadören har inte gått än, du får faktiskt vänta lite!
--- Det skiter jag fullständigt i, slapp det ur mig innan jag hann tänka mig för.
Nu går jag!
Och det gjorde jag också.
Men om det hade hänt för fyrtio år sen, hade jag väl legat vaken hela natten efteråt och grubblat över vad de andra gästerna hade tänkt om mig.
När jag är ute och reser på egen hand går det också alltid på tok.
Alltid hamnar jag fel, det är som om jag inte kunde koncentrera mig.
För inte så länge sen skulle jag åka från Värnamo, där jag hade invigt en av Sölves butiker för babykläder, till Malmö, där jag skulle göra en TV-inspelning.
Bråttom var det förstås, och jag rusar upp på första bästa tåg som det står " Malmö " på.
Naturligtvis stannade det tåget vid varenda buske.
Det tog sex timmar från Alvesta till Malmö och jag höll på att komma för sent till inspelningen för första gången i mitt liv.
När varje normal människa i stället skulle ha frågat på vilket spår som snälltåget till Malmö skulle komma in.
( Det susade förresten förbi oss på vägen ).
Kanske är det den där känslan av osäkerhet som gör att jag bara skenar iväg utan att planera, utan att tänka mig för.
Eller också är det bortskämdhet.
Är man en filmstjärna, som jag har varit, ställer alla alltid upp för en när man är ute och reser.
Det finns alltid någon som fixar saker åt en och lotsar en förbi alla praktiska problem.
Man behandlas nästan som en drottning.
När Lasse Dahlquist, Åke Söderblom och jag under krigsåren kom till Köpenhamn med vår show " Två man om en flicka ", möttes vi av en enorm folkmassa på Huvudbangården.
Sen lyftes jag upp på människornas axlar och bars i triumf till hotellet.
De tog oss nog som en glimt av solsken och glädje i en svår tid.
I Helsingfors, där jag sjöng för krigsinvaliderna, fick jag åka kortege genom staden i blomsterklädd landå.
Så även om man inte vill bli bortskämd, blir man det i alla fall.
Till sist tar man saker för givet och slutar upp med att tänka själv.
Det är då man hamnar på mjölktåget från Alvesta.
Men det finns en plats där man måste tänka själv, och det är på scenen.
Där får man helt enkelt inte göra bort sig.
Men visst gör man.
Åtminstone om man heter Sickan Carlsson.
Sommaren 1935 gick som vanligt en Kar de Mummarevy på Blancheteatern vid Västra Trädgårdsgatan i Stockholm.
Det var en underbar liten teater med en massa stämning trots trånga utrymmen bakom scenen, branta trappor upp från de obekväma små klädlogerna och obeskrivligt primitiva arbetsförhållanden.
Jag hade just slutat på Södran då och börjat repetera " En flicka i frack " på Vasan för Gösta Ekman och Per Lindberg.
Men knappt hade jag fått rollhäftet i min hand förrän jag blev uppringd av Harry Roeck-Hansen, som då var chef för Blancheteatern, och tillfrågad om jag kunde hoppa in några kvällar i stället för Birgit Rosengren som plötsligt blivit sjuk.
Det var onekligen ganska spännande.
Hur skulle jag nu kunna klara det ? Jag måste lära mig hela läxan till påföljande kväll, men det oroade mig inte särskilt mycket.
Redan i skolan hade jag pluggat in psalmverser på löpande band och alltid kunnat dem som ett rinnande vatten på förhöret.
Men sen brukade jag förstås glömma dem lika fort igen.
Fråga mig nu på psalm 33, så kan jag inte ett ord!
Den enda jag vet som kan allt vad hon en gång har lärt sig är Hjördis Pettersson.
Hon är fenomenal på att komma ihåg kupletter som hon sjöng för 20-30 år sen.
Men det tror jag är ett undantag.
Birgit gjorde bland annat en poliskonstapel, ett nummer där hon sjöng en lång marsch med väldigt mycket text.
Och så hade hon en sketch mot Valdemar Dalquist.
Valle var den stora stjärnan i den revyn.
--- Du behöver inte lära dig sketchen, Sickan, sa Valle.
Koncentrera dig på sången i stället, den är svårast!
I sketchen skulle jag föreställa en sekreterare som satt vid sitt skrivbord.
--- Lägg rollhäftet framför dig på bordet bland alla papper och kika i det!
rådde mig Valle.
Toppen, tyckte jag.
Sen bad jag någon att lägga rollhäftet bland papperen tills jag skulle in på scenen.
Strax innan hade jag varit med i en annan sketch, och efter ett kort ridåfall skulle jag komma in igen för att sätta mig vid skrivbordet.
Det gjorde jag också.
Ridån gick upp.
Inget papper!
Valle sa sina repliker.
Inte ett ljud från mig, bara en förtvivlad blick.
Valle tittade oförstående tillbaka.
Jag var helt skräckslagen.
På allt sätt försökte jag få honom att förstå att jag inte hade något manus.
Men Valle begrep ingenting.
--- Vänta ett tag, fick jag till slut fram genom panikvågorna, det ringer i en annan telefon, jag måste ut och svara!
Sen bara försvann jag.
Valle trodde väl att jag blivit tokig.
Där stod han utan motspelerska på scenen medan jag förtvivlat letade efter manuset bakom kulisserna.
De branta snedtrapporna ner till logen lyckades jag ta i två skutt.
Letade ursinnigt igenom omklädningsrummet.
Inget manus.
Upp igen.
In på scenen, satte mig vid skrivbordet.
Det här var rena helvetet.
Men Valle var oerhört duktig på att improvisera eller " spåna ".
Han hade hållit låda hela tiden medan jag var borta och nu fortsatte han att prata med publiken och skoja så att han fick alla med sig.
Men det kunde han ju inte hålla på med hur länge som helst, och nu var jag alldeles desperat.
Nu kunde jag inte hålla masken längre.
--- JAG HAR INGET MANUSKRIPT!
!!
stötte jag fram med en röst som sprack högt uppe i diskanten.
--- Då drar vi för ridån, sa Valle lugnt.
Och så vände han sig till publiken : --- Ursäkta, sa han, men hon är alldeles ny.
Ridån gick.
Vid det laget var jag nästan död.
En som också nästan dog var pappa, som satt uppe på raden.
Han reste sig upp och gick hem, sammanbiten och förödmjukad.
Jag hade inte kunnat min läxa.
Jag hade inte läst på.
Det var desto mer förargligt som hela den svåra poliskupletten hade gått som smort.
Men när jag försökte fuska med den lättare läxan, fick jag mitt straff.
Jag är säker på att pappa tyckte det var rätt åt mig.
Och i djupet av mitt hjärta höll jag med honom.
Det värsta vid såna tillfällen är att jag inte kan ta sufflör.
Jag kan inte uppfatta vad någon säger när jag själv håller på att prata om något annat eller när jag råkar i panik.
Då är det som om förbindelsen mellan hörselorgan och hjärna vore helt avklippt.
Där har jag tyvärr aldrig kunnat lära mig något av Karl Gerhard.
Och dessutom har denna min oförmåga blivit värre med åren, kanske beroende på att jag blivit allt mer nervös.
Det slår knut i skallen på mig och sen blir jag fullkomligt stum.
I det avseendet är jag helt enkelt obildbar.
Till råga på allt kom jag av mig en gång till på Blanche i ett helt annat sammanhang.
Men den gången försökte sufflösen verkligen hjälpa till.
Först viskade hon i normal ton de ord som jag tappat.
Min vana trogen hörde jag ingenting.
Då viskade hon igen, den här gången betydligt högre.
Fortfarande ingen reaktion.
Men när hon höjde rösten en tredje gång, märkte jag äntligen att hon försökte få mig att uppfatta något.
--- Vad säger du för nånting ?!
frågade jag förvirrat med adress till sufflösen.
Det var en mardrömskväll från början till slut.
Den där klassiska sagan om den lilla obetydliga statisten som hoppar in och blir stjärna över en natt när huvudrollsinnehavaren har brutit benet, skulle aldrig kunna bli sann när det gäller mig.
Och recensionerna dagen efter skulle jag bara inte vilja tänka på.
Recensioner, ja.
Låt mig nu snabbt berätta om något av det värsta som har hänt mig under min långa scenkarriär, så är jag av med det sen.
Våren 1945 uppsöktes jag av direktörsparet Martha och Axel Hjalmar Lundholm som frågade om jag ville spela mot Max Hansen i " En förtjusande fröken " på Vasateatern.
Jag sa ja med detsamma, det skulle bli kolossalt roligt, tyckte jag.
Då hade jag inte stått på en scen sedan jag slutat hos Karl Gerhard 1939 för att gifta mig.
Året därpå hade min dotter Ingegerd kommit till världen och sen hade jag skilt mig.
Men medan allt detta pågick, gjorde jag inte ett enda framträdande på scenen, och nu riktigt längtade jag efter att få spela en riktig komediroll på en gammal fin teater.
Vasateatern älskade jag sen jag gjort " En flicka i frack " tio år tidigare.
Och Max Hansen beundrade jag enormt.
Max Hansens gästspel i Stockholm brukade alltid äga rum på våren.
På vintern höll han i allmänhet till på kontinenten.
Max var ett stort europeiskt namn och hade säkert spelat rollen minst tusen gånger förut.
Han och jag hade visserligen filmat tillsammans, men hade aldrig förr spelat teater ihop.
Men en gång, när jag uppträdde hos Karl Gerhard, skickade han mig den största rosenbukett jag någonsin fått --- jag syntes knappast bakom den när jag kom in för att tacka.
--- När jag fick se dig, var det som om själva livet kom in på scenen, sa han till mig en gång.
Nu gladde jag mig oerhört åt att få spela mot honom.
Och så började repetitionerna.
Att regissera Max Hansen var i princip helt onödigt ; han visste ju ändå exakt hur rollen skulle utformas.
Och att engagera en framstående regissör enbart för Sickan Carlsson, en sceniskt nästan totalt oerfaren liten människa, var väl inte riktigt vad Martha Lundholm hade tänkt sig.
Så hon tog regin i egna händer och arbetade en hel del med mig under den tid vi hade på oss innan Max kom till Stockholm.
Veckorna gick.
Max anlände och började repetera.
Genrep och premiär kom allt närmare.
Precis som jag gör än i dag, spelade jag vid varje repetition ut för allt vad jag var värd.
Det var ju så fruktansvärt roligt, jag kunde bara inte hålla igen när jag fick ett rollhäfte i handen.
Och därför förstod jag inte riktigt varför Max inte släppte loss lika grundligt som jag.
Han markerade bara sina repliker, gjorde knappast en gest och tycktes alldeles ha glömt bort varje tillstymmelse till mimik.
Och det var ju helt naturligt, han hade ju rollen i ryggmärgen.
Men jag, min klantskalle, missuppfattade förstås alltsammans och trodde att han skulle spela lika återhållsamt också inför publik.
Max var ju stor stjärna, kanske rörde det sig om en ny, sofistikerad teknik som jag ensam inte förstod finessen med, tänkte jag.
På den tiden var det heller aldrig någon riktig publik med på genrepet, bara de närmast sörjande --- vänner, släkt och bekanta.
Och det var nog inte så lyckat.
Det är bra med en riktig, teatervan publik som man kan testa pjäsen på, i synnerhet när det gäller revyer, lustspel och lättare komedi.
Då kan man allt efter reaktionen i salongen göra ändringar, stryka och lägga till.
Nu märktes just ingenting särskilt på publiken, den bara satt där så snällt och tittade på.
Och därför var jag helt oförberedd när premiären äntligen kom.
Men då blev chocken desto större.
Nu kommer jag knappast ihåg vad pjäsen handlade om.
Men Max gjorde en kontorist på min pappas firma.
Och när jag kom in på kontoret, skulle han sitta vid sitt skrivbord i bakgrunden medan jag stod framme vid rampen och sjöng en kuplett.
Det var en sång som var mer eller mindre löst inlagd och som egentligen inte alls hörde till pjäsen.
Sådana sorts lustspel med ditfogade musikinslag var början till det som så småningom utvecklats till senare tiders musikaler.
Men nog verkade det ganska fånigt att stå där framme vid rampen och sjunga rakt ut mot publiken med ryggen mot Max som satt vid sitt skrivbord långt bakom mig.
Kanske var det rent av ett regifel.
Följden var i alla fall att jag inte hade en aning om vad Max hade för sig, jag såg honom ju inte.
Jag sjöng och sjöng --- och rätt som det var började folk att skratta.
Folk skrattade så dom vred sig och jag förstod ingenting.
Vad skrattade dom åt ? Var det åt mig ? Såg jag dum ut ? Vad var det för fel ?!
Manliga skådespelares ständiga mardröm är att de har glömt att knäppa gylfen.
Varenda karl gör en klassisk gest i kulissen innan han ska in på scenen.
Men jag hade ju ingen gylf.
VAD SKRATTADE DOM ÅT ? ? ?!
Jag hade ju ingen aning om att Max spelade ut för fullt bakom ryggen på mig.
Det hade han aldrig brytt sig om att göra under repetitionerna, men nu överträffade han sig själv.
Han hade en liten lunchbox med sig som han sysslade med.
Packade upp sina små smörgåspaket, ordnade och donade och gjorde en fruktansvärt komisk pantomim av alltsammans, helt i sin gamla välkända stil.
Ju mer publiken skrattade, desto mer inspirerad blev han.
Medan jag stod där framme och sjöng, helt ovetande om vad som pågick, med ett allt mer skräckslaget uttryck i ansiktet.
När jag slutade blev det ändå en kraftig applåd --- naturligtvis ämnad för Max, men det visste jag inte då.
Och i den allmänna premiäryran efter föreställningen sjönk dessutom episoden snart undan.
Redan vid fyratiden nästa morgon var jag framme vid brevlådan.
Många av mina kolleger påstår att dom aldrig i livet skulle bry sig om att läsa några recensioner.
Jag förstår inte hur dom kan låta bli.
Själv kan jag nästan inte sova på natten efter en premiär.
Jag är som en skolflicka som snart ska få öppna sitt betyg.
I allmänhet blir jag ju knappast överöst med beröm --- de roller jag har brukar inte vara något stort att recensera.
Men kritikerna har i alla fall alltid varit snälla mot mig.
" Käckt framträdande ", " Frisk naturlighet " eller " En förträfflig kuplettröst " kunde dom skriva.
Men när jag den här morgonen slog upp Stockholms-Tidningen ... Guide Valentin hade varit på Vasan som tidningens recensent.
Och eftersom han var ett tungt namn, blev det en stor rubrik.
Jag vill rent av minnas att den stod som en hänvisning, eller puff, på första sidan.
" En förtjusande herre hade premiär på Vasan i går kväll.
" Sen följde en lysande recension av Max Hansen.
Jag tror inte ens att jag var nämnd.
Det går inte att beskriva vad jag kände.
Jag har inte sparat ett enda urklipp om den pjäsen.
Men min känsla av fasa när alla skrattade åt något som jag inte förstod, har jag inte kommit över än i dag.
Jag släppte fram min rädsla, därför misslyckades jag.
Och fortfarande är jag osäker på mig själv.
Ungdomar nu för tiden verkar att vara mycket säkrare, de vet mycket mer om samhället, lösgör sig från familjen mycket tidigare än jag och är på alla sätt avundsvärt självständiga.
Mina yngre kolleger vet till exempel att " Jag är bra i den här rollen ".
Och de drar sig inte heller för att säga det.
Jag har läst en intervju med Lena Granhagen när hon regisserade sin första pjäs och journalisten frågade henne om hon inte var rädd för kritiken.
--- Nej, svarade Lena lugnt.
Jag vet att pjäsen är bra.
Sedan visade det sig också att hon hade rätt.
Men något sådant skulle aldrig ha kunnat komma över mina läppar.
Nu för tiden kanske inte min osäkerhetskänsla märks så mycket utåt.
Jag har lärt mig att dölja den bakom mitt leende.
Och jag har försökt att aldrig släppa fram paniken inom mig till mina ögon.
Bara en gång kom den fram.
Och om hur det gick då, har jag just berättat.
Stjärnor,divor och vanliga dödliga Så småningom --- det var förresten på hösten 1948 --- tog jag i alla fall revansch på Max i " Gröna hissen ".
Då hade jag lärt mig hans teknik.
" Gröna hissen " var en ny pjäs för honom också och vi fick båda lära oss våra roller från första början.
I " En förtjusande fröken " hade jag varit alldeles för oerfaren.
Jag blev fullständigt paralyserad av Max sprudlande improvisationer och kunde inte hänga med alls.
Jag kunde helt enkelt inte hålla honom stången.
Att spela mot såna storheter som Max Hansen --- eller på senare tid Jarl Kulle --- är inte lätt.
Då gäller det att stå rycken och inte falla i farstun.
Det är dom som ska bära hem det tunga lasset, och då blir det ofta så att motspelerskan mer eller mindre får sekundera.
Vilket många gånger är väldigt svårt.
Som de flesta karlar är de ju också egoister.
Och inte blir de mindre egoister av att stå på en scen!
Men med " Gröna hissen " gjorde vi också en fin start genom att gå ut på turné i landsorten med pjäsen för att spela in oss ordentligt före Stockholmspremiären.
Det är så som engelska och amerikanska teatersällskap brukar göra, och det visade sig vara väldigt bra.
När vi sen kom tillbaka till Stockholm efter turnén och hade premiär på Vasan, blev det en utmärkt föreställning.
Men efter allt det här blev Max och jag också i privatlivet mycket goda vänner.
Vi brukade hyra var sitt hus i Båstad och tillbringade flera underbara somrar där.
Max drog in med sin fru Britta, tre barn och barnsköterska, och Britta och jag for alltid över till Köpenhamn för att köpa kräftor så fort de blev lovliga i Danmark --- vilket är nästan en hel månad tidigare än här.
Sen brukar jag ju dessutom alltid få kräftor i födelsedagspresent den 12 augusti.
Men när jag fyllde 40, väcktes jag klockan halv fem på morgonen av ett fruktansvärt oljud ute i trädgården.
Det var Max som hade samlat ihop en hel blåsorkester som stod och väsnades med pukor och trumpeter alldeles nedanför sovrumsfönstret.
Sen skulle jag göra likadant när Max kom tillbaka till Båstad efter att ha varit uppe i Stockholm på något engagemang.
När tåget då rullade in på stationen tidigt på morgonen, hade jag trummat ihop en orkester som stod uppställd på perrongen och blåste så att öronen höll på att trilla av.
Men Max tyckte bara att det var förtjusande.
Han tyckte om att väcka lite uppmärksamhet och känna sig som stjärna.
Det tyckte jag också förresten.
Det var som en barnslig lek alltsammans.
Så tror jag inte alls att det är i dag.
I dag ska det ju helst inte finnas några stjärnor.
Får vi någonsin mer en Naima Wifstrand, en Zarah Leander, en Margit Rosengren eller Tora Teje ? I början på 30-talet hyrde Naima Wifstrand en liten scen på Vattugatan där hon gav en pjäs som hette " Toni " och som handlade om en tonårings pubertetsproblem.
Mona Mårtensson spelade Toni och jag, som då nätt och jämnt hade undsluppit skolan, hade en liten roll som " pigg skolflicka ".
Men pjäsen avfärdades totalt av kritiken, gjorde fiasko och fick lov att läggas ner efter bara några veckor.
Under 1920-talet hade Naima varit Oscars, ja hela Sveriges mest firade operettprimadonna.
När jag kom i kontakt med henne, hade hon just drabbats av det värsta som kan hända en aktris : hon hade förlorat rösten.
Men Naima kom igen.
Den uppburna operettstjärnan blev en minst lika framstående karaktärsskådespelerska.
Och Zarah håller fortfarande.
Vid över 70 gör hon ännu succé med sin djupa röst, magnifika gester och burleska humor.
Bredvid Zarah kände jag mig ännu mindre, ännu " vanligare " än vanligt.
Hon brukade kalla mig för " Giss ".
Det var ett passande namn för en som bara var drygt halvannan meter i strumplästen, brukade hon säga.
Men Zarah --- hon var stjärna, diva, primadonna --- allt vad man vill.
Om någon människa kan ta in en scen så är det hon.
Jag fryser i hela kroppen när jag tänker på några av hennes entréer.
Tora Teje minns jag bara som något så otroligt upphöjt med en intensiv utstrålning.
Hon bar det mörka håret alldeles slätt utefter ansiktet och var alltid ganska blek.
Den mörka rösten höll en trollbunden, alltsammans var oerhört dramatiskt.
Och som hon klädde sig!
Stjärnorna på den tiden uppträdde verkligen som stjärnor, också privat, i dyra toaletter, handsydda hattar, utsökta skor och juveler.
De var världsdamer.
De var ouppnåeliga.
Man hade en enorm respekt för dem och för deras stora kunnande.
Jag har alltid haft respekt för mina äldre kolleger.
Nu är jag en gammal kollega själv.
Någon direkt vördnad kan jag förstås inte påstå att jag har mötts av för den skull.
Men jag har fått massor av kärlek.
Folk verkar glada när de får se mig och hejar på mig på gatan.
Det är ganska otroligt.
Ännu efter 40 år!
Jag tror inte att dom skulle ha hejat på Tora Teje ens om hon hade levt i dag.
Sådana som hon var till hälften gudomliga.
Jag är av precis samma sort som de människor jag möter på gatan och i bussen.
Och det tror jag faktiskt dom tycker om.
Men det är inte bara kvinnor som kan spela divor.
Det finns minsann en hel del manliga av den sorten också.
Vännen Georg Rydeberg till exempel.
Vi hade ju varit med i samma film, " Kära släkten ", redan 1933.
Och sen spelade vi mot varandra i pjäsen " Kiki " på Vasan under Martha och Axel Hjalmar Lundholms chefskap 1948.
Men då var han faktiskt ganska besvärlig att ha att göra med och fruktansvärt lynnig.
Så nervig och fullkomligt oberäknelig som han var, tror jag att han just då var inne i en period av kärleksbesvär.
Många gånger var man livrädd när man skulle in på scenen.
Andra gånger fick föreställningen ställas in i sista stund.
Man visste aldrig var man hade Georg, han kunde visa upp totalt olika sidor från den ena kvällen till den andra.
Men ändå --- han är en stor skådespelare och en härlig människa, och i dag är han något av det finaste jag vet både att se och höra.
Förresten går väl alla konstnärer till ytterligheter ibland.
Ibland kan också de största av dem plötsligt bli så rysligt små och rädda.
Men en som jag aldrig har sett liten och rädd är Stig Järrel.
Han besitter ett oerhört kunnande, den karln.
Och det vet han.
Stig och jag blev inte arbetskamrater förrän i " Dagens revy " i radio i början av 1950-talet.
Egentligen är det inte klokt att man klarade av ett sådant program vecka efter vecka.
Det var Gösta Bernhard som skrev revyn tillsammans med Stig Bergendorff.
Men när Stig Järrel, Gösta och jag möttes i studion på Kungsgatan 8, var både texter och melodier helt okända för Stig och mig --- allting skulle ju vara rykande dagsaktuellt.
Sen blev programmet så populärt att vi också turnerade med det i landsorten under flera år.
Turnéerna fick läggas in när Stig var ledig från Kar de Mummarevyerna på Folkan.
Och alltid började vi i Malmberget, som är Stigs födelseort.
I den första revyn var det Stig, Gösta och jag med Charlie Normans orkester.
I de följande växlade vi om ibland.
Ett tag följde Gunnar Silja Blue med oss som klarinettist.
Siv Ericks och Hasse Burman var också med i gänget.
Och Eva Engdahls orkester med den där tokmörten Kjell Wigren som hänger ihop med bröderna Lindkvist och spelar gitarr.
Gösta Bernhard, Stig och jag var direktörer.
Jag måste nog säga att det var de roligaste turnéer jag varit med om.
Vi skrattade från morgon till kväll, konversationen mellan oss var helt dårhusmässig och ju tröttare vi var desto tokigare blev det.
Hela Sverige --- från Malmberget till Ystad --- gjorde vi på tre veckor och hela tiden åkte vi tåg.
Utom en gång när vi kom till Göteborg.
Då hyrde Stig och Gösta en landå förspänd med två hästar när vi skulle åka till Lorensberg och äta supé efter föreställningen.
Överallt var det utsålt och vi tog in massor av folk fast vi ibland gav föreställning i stora sporthallar som rymde tusentals människor.
Sånt skulle aldrig gå nu när TV tar praktiskt taget all publik.
Men så hade vi också Fritz Persson till manager, den legendariske " Fritte Fullsatt " som tagit hand om artister sen 1920 och som har sett alla de stora på nära håll under sin långa bana.
Fritte är förresten still going strong, det var han som ordnade Alice Babs medverkan i den kungliga artistgalan i Belgien våren 1977.
Tyvärr har jag ingen bild av honom --- Fritte vägrade blankt att fotograferas i jobbsammanhang, det betydde otur försäkrade han --- men på något sätt påminde han mig alltid om Anders Sandrew : en liten prudentlig ungkarl med kofta under kavajen, händerna knäppta på magen och en väl använd portfölj med tusenlappar nära till hands.
Men han fick oss att jobba som slavar.
Fritte fixade två föreställningar varje kväll, sex på ett dygn under lördag --- söndag.
Och så resorna dess emellan.
På tåget brukade vi alltid spela poker, men ofta var vi så trötta att vi nästan slumrade till mellan buden och Stigs klassiska replik under den perioden var ett sömnigt mummel : --- Du, väck mig om en minut, va ? Men ibland var onekligen nerverna på helspänn när man skulle sjunga en dagsaktuell kuplett som man inte hade haft tid att lära sig ordentligt i förväg.
Jag minns särskilt en gång före en premiär ute i landet då Stig såg på mig att jag var alldeles förbi av trötthet och spänning.
--- Lugna dig, Sickan, sa han.
Det här är väl inte hela världen.
--- Men Stig, är du aldrig nervös ? frågade jag lite uppgivet.
--- Nej, det är jag verkligen inte, svarade Stig.
Tänk på det Sickan, att det finns bara en Stig Järrel och en Sickan Carlsson.
Vi är fullständigt unika!
Och det låg det ju onekligen något i.
Så jag satte näsan i vädret och nervositeten försvann.
Men Stig hade åtminstone till hälften rätt.
Stig Järrel är unik.
Han är nog den mest fantastiska svenska entertainer jag har mött.
Dessutom är han fruktansvärt kvick och blir aldrig svarslös.
Och han har ett enastående ordförråd som gör att han kan uttrycka exakt vad han menar.
Men när Stig Järrel blir arg, då slår det gnistor.
En gång --- det var strax före min andra skilsmässa 1955 --- hade jag tänkt stanna hemma från turnén med Dagens revy.
Jag hade länge haft trassel i mitt äktenskap, men nu hade situationen blivit akut.
Jag tyckte att jag inte orkade resa.
Så när repetitionerna skulle börja, sa jag ifrån.
I år fick de fara utan mig.
För en gångs skull tänkte jag inte fara med.
Det dröjde väl inte mer än en timme förrän jag hade Stig Järrel i telefon : --- Jag vill inte veta av det här, sa han.
Du kan bara inte försätta dina kamrater i en sån situation.
--- Kom ihåg, Sickan, att tåget till Malmberget avgår precis klockan 17.
Sen la han på luren.
Stig höjde inte ens rösten.
Han var bara så klar, så fullkomligt bestämd att jag inte kom mig för med att säga ett ord.
Men hans behärskade vrede kom nästan telefontrådarna att glöda.
Jag var så rädd att jag skakade, räddare än jag nånsin hade varit för min pappa.
Kanske mest för att jag skämdes så fruktansvärt.
Han hade ju rätt.
Dessutom förhöll det sig så att min man inte hade velat att jag skulle åka.
Och jag hade gått med på att stanna hemma, kanske delvis som ett sista försök att rädda vårt äktenskap.
Men man ska inte låta sig övertalas till något som man vet är fel.
Och Stig visste säkert att jag innerst inne ville följa med.
Har man såna kamrater är man ganska privilegierad.
Men det finns ju så många --- under årens lopp har jag spelat mot praktiskt taget varenda svensk skådespelare, från de gamla stumfilmstjärnorna till ungdomarna av i dag.
En av de första var Lili Ziedner.
Bland annat var jag med i Köpenhamn under hennes allra sista år hos Karl Gerhard.
Hon var mycket sjuk då, och väldigt ensam.
När hon inte spelade, satt hon mest på hotellrummet, dit hon beställde in ett berg av spisbröd och smör.
Spisbrödet bröt hon i små, små bitar som hon bredde stora lass med smör på.
Till det drack hon kopiösa mängder giftgrön absint.
Någon riktig mat såg jag henne nästan aldrig äta.
Över huvud taget tror jag att det var den tidens stora komiker som drack hårdast av alla.
Att vara rolig från klockan sju på morgonen och sen hela dagen är bland det svåraste som finns.
Jag har också många gånger fått den där ohyggliga känslan av att jag aldrig är riktigt bra och att publiken ska bli besviken på mig.
Men för en komiker måste det vara ännu mycket värre.
För Åke Söderblom, min ständige partner i raden av 30- och 40-talsfilmer, var det likadant.
Men han blev bara allt mer nedslagen ju mer han drack.
Åke var ju också en duktig visförfattare.
Han skrev över tusen schlagertexter --- örhängena " Kan du vissla, Johanna " och " Tangokavaljeren " är till exempel båda hans verk.
Och han hade en fantastisk känsla för rytm.
Men han kunde inte sjunga en ren ton med sin lilla tunna röst.
Och liksom Thor Modéen kom han aldrig ur det komiska rollfack där han en gång hade blivit placerad.
När han hade druckit lite för mycket brukade han recitera Shakespeare, och då visste man knappt om man skulle skratta eller gråta.
Själv grät han i alla fall.
Jag har också träffat en del av de utländska stjärnor som har besökt Stockholm under årens lopp --- Willy Fritsch från " Wien dansar och ler ", Robert Taylor, Jayne Mansfield ... När Willy kom blev det upplopp på Centralstationen, och jag, som skulle bilda välkomstkommitté, trycktes av en polishäst upp mot kylaren på hans bil.
Det hade kunnat sluta verkligt illa om jag inte hade räddats i sista stund.
För Robert Taylor var jag Lucia, men vågade inte tilltala honom med ett ord på min osäkra engelska.
Och Jayne Mansfield gick över huvud taget inte att tala med --- hon blev så berusad på Strands bakficka att hon fick lov att gå hem och lägga sig.
Det är nog inte alltid så lätt att vara bystdrottning heller.
Men en annan blondin som i mitt tycke är otroligt begåvad --- trots att hon ibland kan vara ganska jobbig att ha att göra med --- är Anita Lindblom.
Det är en av de få svenska sångerskor, förutom Zarah förr i världen, som verkligen kan ta in en revyscen.
Anita är primadonna --- fast det facket officiellt är avskrivet nu.
Hon har en stor personlighet, den tjejen.
Och är ambitiös till tusen.
Att hon sen råkar ut för tokiga karlar är en sak för sig.
Det gör vi ju förresten lite var.
För min del har jag haft ett mycket gott samarbete med henne.
Med undantag av tre veckor när hon inte hälsade.
Det var under den tid vi spelade revy tillsammans på Folkan.
Någon hade tydligen lurat i henne att jag försökte spela ner henne och Bosse Högberg satt som på vakt i kulisserna genom hela revyn.
Till slut blev jag less på alltihop och gick ut och knep Bosse i näsan : --- Nu vill jag veta om du är arg på mig eftersom varken du eller Anita hälsar på mig!
Men Bosse vek undan med blicken.
--- Nej, nej, inte alls!
sa han.
Och från den dagen hälsade dom båda två.
Så de flesta av Anitas utbrott tror jag beror på hennes privatliv.
Och jag tycker det är väldigt synd om en så fin artist lämnar Sverige.
Men min verkligt bästa vän bland alla skådespelarkolleger var Karin Ekelund.
Karin var stjärna, en riktig stjärna ända ut i sina välmanikurerade fingertoppar.
Vår livslånga vänskap grundades redan 1933 ute på Råsunda, där vi hade logerna bredvid varandra.
Då höll Karin på med inspelningen av sin första film, " Giftasvuxna döttrar ".
Och jag var med i " Kära släkten ", som var min första --- åtminstone den första där inte nästan halva jag var bortklippt.
Karin hade just fyllt 20 år och själv var jag två år yngre.
Så småningom började vi dricka kaffe hos varandra i logen och samtidigt tala livets allvar.
Ibland höll vi knappt på att komma ner till studion.
Och på det viset fortsatte det.
Tio år senare talade vi fortfarande livets allvar och då hade det börjat krisa till sig ordentligt för oss båda två.
Jag filmade " Landstormens lilla argbigga ", " I natt eller aldrig ", " Flickan i fönstret mitt emot " och " Löjtnantshjärtan " för SF.
Hon gjorde " Bara en kvinna ", " Lärarinna på vift " och " Kvinna ombord ".
Vi hade båda problem i våra äktenskap.
Vi grät ganska mycket båda två under den tiden, grät och skrattade om vartannat.
Hon var gift med tandläkare Rudolf Levin och jag med skeppsredare Gösta Reuter.
Dessutom var vi båda mycket ute i svängen och träffades minst en gång i veckan utom några månader då Karin var på jordenruntresa för att försöka glömma Ragnar Sachs, som ju var gift på sitt håll.
Men under den resan blev kärleken mellan Karin och Ragnar bara ännu starkare.
Och så småningom gifte de sig i Paris.
Egentligen var vi ganska olika --- Karin var en femme fatale, jag var en glad liten rulta.
Hon var beläst och intellektuell.
Det var jag däremot inte.
Men roligt hade vi.
Och när sorgerna kom, fördjupades vänskapen.
Redan 1943 opererades Karin för stämbandscancer.
Men den gången gick det bra och efter operationen kunde hon göra ytterligare fem filmer.
Den sista, " Så tuktas kärleken ", spelades in 1955.
Sedan gick det inte längre.
Men Karin gav inte upp.
Något tiotal år senare började hon som regissör på Sveriges Radio/TV.
Då behövde hon inte använda rösten så mycket.
Och kontakten med film och teater ville hon inte släppa.
Så småningom opererades hon igen och sjukdomens spridning hejdades ännu en gång.
Men bara tillfälligt.
Sista gången jag såg henne var på prins Bertils och Lilian Craigs bröllop i början av december 1976.
Då hade cellgifterna förändrat hennes utseende och håret, som förut varit blont, hade mörknat.
Men hon dansade och var nästan vacker igen av den glädje hon kände särskilt för Lilians skull, som också var hennes nära vän.
Fjorton dagar senare var hon död.
Men hon lyste in i det sista.
Karin, om någon, var en stjärna.
Fartens tjusning Mormor älskade att åka spårvagn.
Femton öre var priset för en övergång, annars kostade det tio.
Mormor hade varit med på hästspårvagnarnas tid och för henne var de elektriska en sensation.
På sommaren åkte vi i öppna vagnar, där solljumma fläktar rufsade om i håret på mig.
Men mormors lilla nacksnörp kunde inga vindar i världen rufsa.
Hon satt där så förnöjd på den hårda träbänken med ett fast grepp om sin handväska, som liknade Muminmammans i det att den innehöll ALLT.
Det roligaste var när vi åkte till Äppelviken för att hälsa på en god vän till mormor som hette Hilda Nestius.
Då tog vi tolvan från Tegelbacken, och sen satt vi där och skakade och tittade ut genom fönstren och kände oss som om vi var på UTFLYKT.
Det var bara matsäckskorgen som fattades.
En sån färd tog hela dagen, det var ett helt företag.
Och Tranebergsbron fanns naturligtvis inte på den tiden.
I stället åkte man över en pontonbro som gungade lätt när det blåste.
Åtminstone tyckte man det.
På kvällen kom man hem, dödstrött som efter ett stort äventyr.
Men det fanns ett äventyr som var ännu större : att göra en utfärd med farbror Amandus automobil.
Farbror Amandus var excerciskamrat med pappa och var den förste jag kände som hade egen bil.
Jag tror att det var en Buick.
Men naturligtvis kan jag inte svära på det.
Bilmärken var ju inte ens starka sida på den tiden.
I alla fall var den stor och glänsande och hade fotsteg.
Farbror Amandus hette Gustafsson i efternamn och var välbeställd målarmästare.
När Stadion byggdes till Olympiaden i Stockholm 1912, var det farbror Amandus som utförde måleriarbetena.
Och från början hade både han och pappa varit fattiga.
Men pappa, som var slaktarson, var ändå en liten smula välbärgad.
Så för att Amandus skulle kunna åta sig arbetet på Stadion, lånade pappa honom 300 kronor till material.
Och sen blev Amandus oerhört förmögen.
Så småningom blev han pamp i stadsfullmäktige och en stor man i Stockholm.
Medan pappa stod kvar på samma " gata " som det hette, på Centraltryckeriet i 50 år.
Och sen dog han.
Ändå hade båda börjat med två tomma händer och ingen av dem hade gått i mer än vanlig folkskola.
Men pappa hade inte samma förmåga som farbror Amandus att se framåt, att sträva efter något bättre i sitt liv.
Han var nöjd.
--- Det enda jag önskar, brukade pappa säga, är att få stå kvar på min gata tills jag har gjort det i 50 år.
Då ska jag sluta.
Men inte förr.
Och pappa fick som han ville.
Men så han led under de sista tio åren!
Pappa hade kärlkramp och var dessutom opererad för svårt magsår.
Mot slutet fick han allt svårare att gå och det hände flera gånger att han ramlade omkull i bussen på väg till jobbet på Vasagatan.
Men någon förtidspension ville han inte höra talas om.
Till sist kunde han knappast stappla sig fram, och då brukade jag ofta fara och hämta honom på mornarna innan filmningen började och sedan skjutsa hem honom till Götgatan vid arbetsdagens slut.
Blodet flöt så trögt i hans kropp och värken var ibland nästan outhärdlig.
Men hans starka vilja var obruten.
Han skulle stå vid sin kast och regal i 50 år.
Sen kunde döden få komma när den ville.
Vid påsktiden 1960 kom den.
Pappa dog av förkalkning i stora hjärtpulsådern efter att ha fått kallbrand i sitt ena ben som till sist måste amputeras.
Utan att göra så mycket väsen av sig var han en enastående människa.
Tala om arbetsdisciplin --- allt vad jag har i den vägen har jag lärt av Karl Gerhard och pappa.
Men han var inte de vida vyernas man och han var minst av allt någon karriärist.
Därför blev han heller aldrig rik och reputerlig som farbror Amandus.
Och aldrig i livet fick han råd att skaffa sig bil.
Men pappa kände sig aldrig det minsta underlägsen för det, och han lät aldrig farbror Amandus glömma det handlån som lade grunden till hans välstånd.
Så fort farbror Amandus började pösa litet för mycket över sin goda ställning i livet, kom ofelbart pappas överlägsna fnysning : --- Och det ska den säga --- som har lånat 300 kronor av mig!
Pappa och farbror Amandus var vänner tills döden skilde dem åt.
Mamma och fru Gustafsson också.
Barnen och jag brukade leka tillsammans.
Och en söndag ringde farbror Amandus till pappa : --- Jag har köpt en automobil!
Får jag bjuda Siri, Sickan och dig på en liten provtur ? Gå ner till Sturegatan och vänta, så kommer jag.
Vi stod säkert en halv timme och väntade, finklädda och högtidliga.
Och till sist kom underverket tuffande uppför Sturegatan.
Så tydligt jag minns den skinande putsen, den blänkande mässingen, doften av läder och gummi!
När bilen stannade vid trottoarkanten, gick farbror Amandus ut och höll chevalereskt upp dörren för mamma och mig.
Vi klev upp på fotsteget och slog oss ner där bak bredvid tant Gustafsson, pappa satte sig bredvid farbror Amandus.
Och så bar det av ut på Djurgården.
Det var en tidig vårdag och vi puttrade värdigt Djurgården runt med den svindlande hastigheten av 30 kilometer i timmen.
Till en början hisnade jag i varje litet gupp och tyckte att träden svischade förbi.
Så småningom vande jag mig förstås och började andas normalt igen.
Och sen for vi allihop hem till Cardellgatan och drack kaffe.
Men ibland, när jag ser vrålåken i Formel ett-tävlingarna dåna förbi i TV-rutan, tänker jag på att jag nog tillhör den sista generation som kommer ihåg sin första bilutflykt.
Vilken unge är medveten om en sån sak i dag ? Då måste man ju minnas när man åkte hem från BB!
Men vid 21 års ålder gjorde jag något oerhört.
Jag köpte min första, alldeles egna bil för pengar som jag hade sparat ihop från mina filmgager.
Tänk att slippa sitta och skaka på spårvagn från Götgatan ända ut till Råsunda!
Tänk vilken salighet att få ligga och dra sig litet längre på mornarna, att slippa rusa iväg med andan i halsen för att inte missa " lådan "!
Min första bil var en grå Vauxhall, köpt begagnad för 2_000 kronor och oerhört elegant.
Jag hade tagit körlektioner på Bergs bilskola på Birger Jarlsgatan och nu bestämde jag mig för att redan på körkortets första dag köra ut till Råsunda.
Visst skulle jag klara en sådan småsak.
Vad skulle man annars med körkort till ? Full av övermod steg jag upp i bilen, vederbörligen beundrad och betittad av invånarna på Götgatan 19 med omnejd.
Ända över Vasabron gick det finemang.
Men på Tegelbacken var det stopp.
Där slog det om till rött ljus.
Och det såg jag naturligtvis inte.
På den tiden fanns det en poliskur mitt på Tegelbacken.
I kuren stod en enormt rödbrusig konstapel och dirigerade trafiken, en riktig grönköpingsk Paulus Bergström.
Säkert är det ännu många som minns honom, det var nästan alltid samma karl som stod där.
Men nu såg jag bara hur en stor, fet polis kommer utstörtande ur kuren --- han var så tjock att jag inte fattar hur han kunde tränga sig ut --- och kommer emot mig över gatan, rödbrusigare än någonsin.
Sen sätter han upp en stor, vit apparat till handflata mitt framför ansiktet på mig.
Allt mitt övermod rann ut genom knäna, jag blev fullkomligt dödsförskräckt.
Paulus Bergström slet upp bildörren och skrek : --- Hur fan kör ni människa, får jag se på körkortet!
Hans min när han fick se att det var precis en dag gammalt var helt enkelt obetalbar.
Och sen veknade hans hjärta.
--- Nåja, men gör inte om det här!
mullrade han ur djupet av sin tjocka mage.
Så i själva verket var han nog ganska snäll.
Men det är med den polisen som med min barndoms skräckgestalt, blottaren i portgången.
När någon gör en så vansinnigt rädd, glömmer man det aldrig.
Inte heller den konstapelns utseende kommer någonsin att suddas ut ur mitt medvetande.
Ibland kan jag vakna om nätterna, svettig och panikslagen, av ett stort, rödbrusigt ansikte som trycker sig tätt på mitt eget och en röst som skriker åt mig att jag har gjort något galet och hur fan kör jag egentligen ? Jag är en virrig slarvmaja som hösom-flösar med livet och rusar iväg utan att tänka mig för och kör mot rött ljus och gör pappa ledsen och har inte läst på min läxa.
Det enda som hjälper då är att tassa in till Sölve i rummet bredvid och krypa ner hos honom.
Sölve är det tryggaste som finns.
När jag är hos honom är jag inte rädd för nånting.
Och med åren blev jag faktiskt en ganska säker bilförare.
Men ibland kunde jag förstås fortfarande råka illa ut.
I mitten av 1940-talet flyttade jag ut till Bromma och det var på vägen hem från ett besök hos pappa och mamma som jag lyckades ordna till min första krock.
Det var också vid Tegelbacken --- det tycktes vara ett olycksdigert ställe för mig.
Men så var också trafikförhållandena där lite väl trassliga.
När man kom från Söder och skulle åka mot Kungsholmen, dök man ner under järnvägsspåren i en viadukt.
Men dessutom fanns det bommar som plingade och gick ner i ett kör och stoppade upp trafiken.
Det gick väl inte en vecka utan skriverier i tidningarna om " Tegelbackseländet ".
Det fanns spårvägsspår också att hålla reda på, bland annat för tvåan som gick förbi Stadshuset, uppför Hantverkargatan mot Fridhemsplan.
Och nu skulle jag korsa spåren till vänster in på Norr Mälarstrand.
Just i samma stund får jag syn på spårvagnen som kommer i full fart uppifrån Kungsholmen.
--- Jag hinner nog före, tänkte jag och gav full gas.
Men så upptäckte jag plötsligt att det skulle jag nog inte göra i alla fall.
Panik!
Tvärbromsning.
Pang!
!!
Där satt en stor, jäkla amerikanare i rumpan på min lilla Fiat 500.
Det blev en sån fantastisk skjuts att jag for rakt in i sidan på spårvagnen, fastnade med kofångaren och åkte med säkert fem, sex meter.
Men killen i den stora bilen stannade inte ens, han bara fortsatte ut mot Norr Mälarstrand.
Det blev förstås polissak så småningom, och då kom det fram att den väldiga, svartglänsande amerikanaren tillhörde en mäktig bankman som skulle ut till Bromma för att hinna med ett flygplan.
Jag vill inte säga namnet här, men det var något vittne som hade antecknat bilnumret och därför kom saken fram.
Det enda han tänkte på var att hinna i tid till flygplanet och hade därför sagt : " Kör!
" till sin chaufför fast han såg att jag släpades med av spårvagnen.
Det tyckte jag var en smula taskigt gjort.
Men det är klart : stor affär är viktigare än liten trafikolycka.
Och hans bil hade ju inte fått några skador ... Men annars har mitt förhållande till bilar varit tämligen gott, och somliga minns jag med en alldeles särskild värme.
En av dem tillhörde Sture Lagerwall.
Sture var en underbar människa.
Men du milde så påfrestande han kunde vara ibland!
Det roligaste han visste var att försöka narra en i skratt under en viktig scen genom att med oberörd stenmin viska de mest otroliga vansinnigheter åt en ur ena mungipan.
Mellan tagningarna lekte han och skojade för att få både sig själv och sina medspelare på gott humör.
Men gällde det en seriös roll, skärpte han sig så fort klappan slog till framför näsan och blev med ens oerhört allvarlig.
Sen spelade han med en enorm intensitet och gjorde sin scen perfekt.
Jag förstår inte hur han kunde växla stämning så snabbt, men antagligen hjälpte honom leken att komma i form, att släppa loss och öppna kanalerna inåt.
Sommaren 1935 höll vi på med exteriörscenerna till " Smålänningar " ute på vischan kring Värnamo, och jag var enormt imponerad av Stures tvåsitsiga de Soto av senaste modell.
Vi bodde på Värnamo Statt, där hotellets uppackningsrum fick tjänstgöra som sminkloge.
Av nöjen fanns det inte mycket --- utom pokerspelet på kvällarna och Tosse Modéens oupphörliga gags och galenskaper.
Men en eftermiddag förkunnade Sture : --- Nu Sickan, ska vi fara till Halmstad och äta lax!
Något så vansinnigt, tyckte jag.
Att fara nära tolv mil bara för lite lax!
Regnade gjorde det också och vägarna var leriga som rovfält.
Men Sture bara skrattade och öste på med gasen i botten tills bilen såg ut som om den hade deltagit i en motocrosstävling.
Till laxen bjöd Sture på vitt vin och under återfärden genom tysta Smålandsskogar märkte jag inte längre att det regnade.
Stures de Soto var nog mitt livs mest romantiska bil.
Men om mitt förhållande till bilar med några få undantag har förlöpt ganska lyckligt --- utom i somras när jag blev haffad i 160 knuter på väg till Sölve i Falsterbo --- har relationerna till båtar varit direkt det motsatta.
Det började i tidernas morgon när lilla Sickan var fem år.
Hela familjen var ute hos moster och morbror Törnblom på deras sommarställe utanför Saltsjöbaden, där de bodde i en gul liten stuga.
Pappa, mamma och två morbröder skulle ut i en motorbåt och fiska, jag stod på bryggan med moster Elsa och kusin Erik för att vinka av dem.
Plötsligt fick moster för sig att hon också skulle vinka.
Alltså släppte hon greppet om min hand och jag, som stod och svingade ena foten lite vårdslöst nonchalant över bryggkanten, tappade balansen och trillade i.
En gång flöt jag upp till ytan, det minns jag mycket väl.
Och sen sjönk jag igen.
Pappa fick stopp på motorn, kastade sig i vattnet och fick tag på sin dotter i sista stund.
Sen tog det nära tio minuter för honom att hälla ur mig allt det vatten jag hade fått i mig.
Men sen dess har jag alltid avskytt vatten och båtar.
Och Sölve, som älskar att segla, suckar så tungt uppå havet när jag sitter där i båten och förtvivlat klamrar mig fast vid relingen.
Men trots denna djupt rotade aversion har väl få skådespelare varit tvungna att falla i vattnet så många gånger som jag.
Fast när jag under inspelningen av " Jungfrun från Jungfrusund " sommaren 1948 skulle trilla i från en minsvepare i full fart, förbarmade sig en telefonissa från Sandrew-ateljéerna över mig och ställde upp som stuntkvinna.
Annars fanns det inga sådana på den tiden, varken män eller kvinnor.
Man fick vackert göra alla scener själv och även själv se till att man inte bröt ben och armar av sig.
Det hade ju kunnat stoppa upp inspelningen.
Men den här modiga flickan tyckte det var underbart att få komma ut och filma och hoppade gärna in.
Sen, när hon väl hade hoppat, fick jag åka ut i en liten aktersnurra.
Telefonissan togs upp i båten medan jag fick ta på mig hennes genomblöta kläder och i min tur häva mig över relingen för att glida ner i det virvlande kölvattnet bakom minsveparen.
Du milde Antonius så rädd jag var!
Jag tyckte att djupet sög ner mig och såg mig i andanom ligga som ett lik och skvalpa på botten bland alger och sjögräs och gamla murkna, rostiga vrak.
Och eftersom jag inte för mitt liv vågade doppa huvudet under vattnet, simmade jag med halsen sträckt som en svan fast jag enligt manus skulle vara halvdränkt och nästan medvetslös innan jag blev uppfiskad av Sven Lindberg.
Det såg nog inte så värst trovärdigt ut är jag rädd.
Men när allt kommer omkring så finns det väl gränser också för vilka uppoffringar en skådespelerska måste genomlida för KONSTEN.
Ett släkte för sig De flesta av de regissörer jag arbetat med har jag tyckt mycket om.
Men somliga av dem, åtminstone förr i världen, var nästan lite småsadistiska ibland.
Åtminstone mot oerfarna unga flickor som inte tordes opponera sig.
Fridolf Rhudin var Gustaf Edgrens stora stjärna och jag fick vara med i hans sista film, " Simon i Backabo ", 1935.
Då var jag ännu på elevstadiet, ung och grön och livrädd för regissörer och medspelare.
Till råga på allt skulle jag nästan genast göra en kärleksscen med Fridolf.
Vilket öde!
Men Edgren hade tydligen föresatt sig att scenen skulle göras ordentligt.
Och en kväll efter arbetet kallade han fram mig och sa : --- I morgon ska du göra din kärleksscen med Fridolf.
Så nu, lilla Sickan, ska vi repetera den.
Gå in i logen och läs på tills du kan replikerna, så ska jag läsa dem med dig.
Kom sen med mig så går vi upp i foyern!
När jag kunde min läxa, traskade jag alltså efter Edgren uppför trappan till artistfoyern innanför den lilla ateljén.
Där upptogs hela fondväggen av en stor spegel där man kunde kolla att allting --- frisyr, sminkning och kläder --- var som det skulle innan man gick ner för att spela en scen.
Gustaf Edgren tog fram en stol och satte den framför mig.
--- Det här är Fridolf, förklarade han.
Ställ nu stolen där borta och spela mot den.
Då kan du hela tiden kontrollera i spegeln hur det tar sig ut.
Jag ska läsa Fridolfs motrepliker och sen håller vi på tills alltsammans går perfekt.
En sån infernalisk idé.
Något så fasansfullt som att spela mot en stol!
Det var naturligtvis omöjligt att göra något vettigt av en sån scen och Gustaf Edgren tycktes finna ett rent djävulskt nöje i att se hur det plågade mig.
--- Nej, det duger inte.
Om igen!
skrek han gång på gång tills jag brast i gråt och vägrade att fortsätta.
Men nästa dag var Fridolf väldigt snäll och verkade nästan rädd för att pussa mig.
Lika blyg var han också privat, blyg och inåtvänd.
För det mesta gick han omkring för sig själv, det var svårt att komma honom nära och ingen av hans kamrater lärde någonsin känna honom ordentligt.
Och någon större skådespelarbegåvning hade han nog inte, trots sin enorma popularitet.
Framför allt levde han på sitt medfödda, lite stötiga sätt att tala, det räckte med att han var sig själv för att få folk att vrida sig av skratt.
Därför kan man väl inte heller kalla det riktig lyteskomik, han var ju sån.
Egentligen var det ganska tragiskt.
Men när jag tänker rätt på saken, var kanske knepet med stolen inte så dumt av Edgren i alla fall.
För jämfört med den verkade till och med Fridolf som ett under av manlighet.
Så småningom for vi iväg till trakten av Sala för att göra exteriörer.
En kväll, när vi var glada och litet i gasen efter en rejäl kräftskiva, kom Gustaf Edgren fram till mig och föreslog : --- Du kan väl titta in till mig om en stund så sitter vi och pratar ett tag ? Men när jag knackade på hos honom, hade han redan gått och lagt sig.
Först blev jag litet orolig, jag trodde att han kanske blivit sjuk.
Men Edgren klappade på sängkanten och sa : --- Du kan väl komma och lägga dig här bredvid mig, lilla Sickan!
--- Nehej, det kan jag inte!
fick jag ur mig och störtade på dörren som om jag haft eld i stjärten.
Och när jag sen kommer ner till frukosten nästa morgon, sitter Edgren där tillsammans med Fridolf.
Det kändes faktiskt ganska obehagligt, och först visste jag inte riktigt vad jag skulle göra för min.
Men just då fick jag syn på Fridolfs frukost.
Där satt han, gravallvarlig som alltid, med en stor filbunksskål framför sig.
Och till filbunken drack han SNAPS och åt överblivna kräftor!
!!
Det var något alldeles otroligt, och jag blev också så häpen att jag totalt glömde bort min förlägenhet.
Så småningom fick jag Gustaf Edgren som regissör igen, i " Ryska snuvan " 1937.
Men då hade jag lärt mig att bli lite karskare och lät honom inte längre topprida mig.
Jag vet inte hur många regissörer jag har haft --- jag skulle anta att det blir minst ett trettiotal när jag räknar ihop både film och teater.
Men jag tror mig nog tryggt kunna säga att det var Schamyl Bauman som gjorde mig till skådespelerska.
Det var han som räddade mig från att drunkna i menlöshet och röda stugor, från att gå alldeles vilse bland gärdesgårdar och björkbackar.
Under revyåren hos Karl Gerhard men även i början av 40-talet gjorde jag i genomsnitt en eller två sådana filmer om året.
Det rörde sig i allmänhet om beredskapslustspel med Åke Söderblom som min motspelare och Thor Modéen som sträng övervakare av det unga paret --- dock med hjärtat klappande av välvilja bakom magens väldiga valv.
Jag kvittrade, sjöng och log med mina skrattgropar som då ännu inte hade nötts av tidens tand.
Och Åke, i snitsig eller säckig uniform allt efter vad rollen fordrade, var inte sämre.
Till sist trodde folk att Åke och jag var gifta på riktigt.
Och litet betuttad i mig tror jag nog att han var --- en gång sa han sorgset till mamma att det var synd att Siri inte hade en dotter till, en som skulle ha kunnat tänka sig att gifta sig med honom.
Men antagligen låg det inte så värst mycket allvar bakom den sucken.
Om Schamyl Bauman har det sagts att han kunde göra en svensk vardagsfilm utan att använda en enda pilsner.
Och Ingmar Bergman lär ha yttrat om honom : --- Om jag kunde göra en enda meter av hans folkligt finstämda och kulturellt vardagskloka små svenska komedier, skulle jag skrika av glädje.
Jo, visst var det Schamyls förtjänst att jag vid den här tiden fick rykte om mig att vara en god komedienne.
" Hon är inte alls någon dålig artist ", skrev Lars Öhngren i Vecko-Journalen, och jag tog tacksamt emot.
Den första filmen för Schamyl var " Flickorna i Småland " med Åke Grönberg 1945.
Och från 1949 följde en, eller för det mesta två, så kallade Sickan-filmer om året ända fram till " Älskling på vågen " 1955, då Schamyl blev sjuk och Hasse Ekman övertog regin av Sickanfilmerna, som han för övrigt ofta både skrev och gjorde den manliga huvudrollen i.
Men fortfarande var det många film- och teaterkritiker som inte accepterade mig.
Jag hade ju aldrig gått på någon teaterskola, aldrig slitit ont som så många andra ... Och hur lågmäld och vardagsnära Schamyl än var och hur goda vänner vi än blev --- visst hade det sina sidor att arbeta också för honom.
Jag tror att de flesta regissörer känner en viss äganderätt till sina stjärnor.
Många gånger har jag haft en känsla av att de skulle vilja råda till och med över vårt privatliv.
Och Schamyl var inget undantag.
Jag var Schamyls upptäckt, därför var jag också hans egendom.
Där påminner han nog litet om Ingmar Bergman.
Av mina kamrater har jag hört att när man filmar för Bergman, jobbar man först hela dagen ihop.
Och sen ska man helst samlas på kvällen också för att sitta och se på andra filmer tillsammans.
Ingmar har ofta förevisningar ett par gånger i veckan av utländska filmer för att hela tiden hålla sina kamrater igång.
De får inte koppla av ett ögonblick från sitt yrke.
Och det är klart, är man tillsammans så där mycket, kanske till och med lever ihop dygnet runt, lär man känna varandra utan och innan.
Då vet en regissör exakt vad han kan få ut av en, han känner varje skiftning i ens ansikte, varje liten möjlighet man har att ge sina känslor liv och åskådliggöra dem för andra människor.
Men nog måste det vara påfrestande ibland.
Och trots att Ingmar och Schamyl var lika i mycket --- lika krävande, lika vänfasta, lika varma --- hade de också stora olikheter.
Ingmar är ju oerhört mycket mer intellektuell än vad Schamyl någonsin kunde drömma om att bli.
Tyvärr har jag själv aldrig arbetat med Ingmar som regissör fast jag har varit med i en av hans filmer.
Det var i " Lustgården " 1961.
Men där hade han engagerat Alf Kjellin som regissör.
Första gången Ingmar och jag kom i kontakt med varandra, var i SF:s lunchrum 1958 när Ingmar gjorde " Ansiktet " och jag höll på med inspelningen av " Fröken Chic ".
Jag jobbade då sista året med Hasse Ekman och var nygift med Sölve.
Själv stod Ingmar just i begrepp att gifta sig med Käbi Laretei, och när vi åt lunch tillsammans, frågade han mig hur jag trivdes i mitt äktenskap.
--- Det är svårt att säga ännu, svarade jag.
Sölve och jag har varit gifta så kort tid.
Men jag tror att det är det rätta.
--- Jag tror också att Käbis och mitt äktenskap blir det rätta för mig, sa Ingmar.
När man pratar med Ingmar har man en känsla av att kunna tala med honom om allting.
Och jag har aldrig varit rädd för honom som så många andra, som smyger omkring på tå när han arbetar.
Jag har bara gått in och sagt " hej ", och då brukar han be mig sitta ner och titta på.
Men jag tror att Ingmar är enormt intresserad av människor, av alla människor, för han vet att han kan lära sig något av alla.
Och så ser han en alltid rätt in i ögonen när han talar med en.
Det är det bästa jag vet när folk gör så, det visar att de lyssnar och att hela deras uppmärksamhet är riktad mot en.
Vilket väl gör att han så småningom fått en människokännedom som inte är av denna världen.
Schamyl var också en väldigt fin personinstruktör och kände mig så i grunden att alla mina roller var jag från början.
De flesta var ju också skrivna direkt för mig.
Och ändrade man omedvetet en replik mitt i en tagning lät han en göra det om det kändes mer naturligt på det viset.
Men om han tyckte att man blev alltför självständig, älskade han att sätta en på plats.
Han ville väl visa att till sist var det ändå han som bestämde.
Och nog utnyttjades skådespelarna ganska kraftigt, så stjärnor dom var.
Visst var vi engagerade på SF.
Men sen hyrde dom ut oss till olika bolag, bland annat Wivefilm.
Först tjänade alltså SF på oss och sen den som producerade filmen.
Själva hade vi årskontrakt med mycket låg lön de första tre åren.
Men inte heller senare var våra inkomster direkt furstliga.
Under den allra mest intensiva Schamyl-perioden med alla " Sickanfilmerna " hade jag 20_000 kronor per film.
Och ändå blev de alltid kassafilmer som slog alla rekord.
Schamyl skaffade sig Gustafsvik, ett slottsliknande ställe på Värmdö, för pengarna.
Men aldrig att jag fick någon royalty på filmerna fastän de gick så bra.
Inte för att jag begärde det heller.
Och någon manager har jag aldrig haft utan alltid skött den affärsmässiga delen av mitt arbete själv.
Nu för tiden är det ganska vanligt bland skådespelare att ha en viss intäkt på kassorna.
Skulle jag ha tänkt på det, vore jag väl smått förmögen vid det här laget.
Om man dessutom inte var fast anställd --- och det var inte jag, jag skrev bara kontrakt per år, per pjäs eller film --- hade man ingen som helst anställningstrygghet.
Och ingen pension utöver folkpensionen.
Bara begravningshjälp från Teaterförbundet.
Men jag ska inte klaga.
Hela tiden har jag haft så roligt att jag varje morgon har längtat efter att komma iväg till mitt arbete.
Och det, tycker jag, är minst lika mycket värt som några hundratusen på banken.
Före " Flickorna i Småland " där Schamyl verkligen vågade satsa allt på mig som dess " leading lady ", hade han gjort en helt annan sorts filmer.
" Häxnatten " till exempel, med Signe Hasso och Gösta Ekman.
Men när " Flickorna " gick så bra, slog han om och fortsatte i stället med en rad av glada familjekomedier.
Och det visade sig vara ett lyckokast.
Vår nästa film tillsammans blev " Skolka skolan " där jag --- som då var 34 år --- skulle spela en skolflicka på 19.
Det var onekligen ganska friskt vågat av oss båda två.
Men faktum är att jag varken behövde några sminklager i ansiktet eller andra hjälpmedel för att göra mig yngre, bara ett band om håret och lite barnsligare kläder.
Jag kände mig som 17 år, och när jag i dag tittar på gamla stillbilder från den tiden, såg jag också tämligen naturtrogen ut.
Så vad åldern beträffar, är det nog ganska bra att vara lite bakom.
" Skolka skolan " gjorde succé den med, och inte ens den suraste kritiker hade något att anmärka på rollbesättningen.
Men ibland var jag så arg på Schamyl att jag hade kunnat bita honom.
Ganska ofta hade jag på känn att han tänkte : --- Du ska vara tacksam över att jag har upptäckt dig!
Och det var klart att jag var.
Men jag blev arg på honom ändå.
Schamyl visste till exempel mycket väl att jag var dödsförskräckt för hästar.
Men ändå tvingade han mig att göra alla scener själv när jag skulle ramla av hästen i " Flickorna i Småland ".
Hästen skulle skena och när jag blev avslängd, skulle jag hamna alldeles invid en tågräls och ligga där avsvimmad med armen tvärs över spåret.
Sen skulle tåget komma förstås, närmare och närmare.
Men i sista stund skulle hästen --- jag satt fast med foten i stigbygeln --- dra mig iväg från skenorna.
Fast det var naturligtvis inte hästen på riktigt utan sex scenarbetare.
Jag var livrädd där jag låg och blundade medan tåget närmade sig.
Jag kände vibrationerna i rälsen, kände vinden som blåste, hörde fåglarna kvittra.
Och sen, just när tåget var så nära att jag tänkte att " nu får Schamyl säga vad han vill, nu drar jag undan armen!
" rycktes jag bort från spåret och tåget dundrade förbi.
Nu skulle dom förstås ha haft flera kameror och tagit bilder samtidigt ur många olika vinklar.
Men på den tiden hade dom bara en, så scenen fick göras om en massa gånger från olika håll.
Och när allt till slut var över, hade jag redan dött tusen dödar.
Eller åtminstone fem.
Men jag såg hur Schamyl myste.
Jag skulle uppfostras till att inte vara sjåpig.
Den sista film vi gjorde tillsammans var " Älskling på vågen " 1955.
Då hyrde vi en husbåt som först låg förtöjd nere vid Årsta strand och som reddes in med sminkhytter och vanliga sovhytter, precis som ett litet flytande hotell.
Husbåten bogserades ut till Grönskärs fyr, sex kilometer öster om Sandhamn, där vi sedan låg i tre veckor och filmade.
Bland annat skulle vi göra en serie badscener, trots att det knappt var tio grader i vattnet.
Och jag, som hatade vatten, skulle förstås som alltid ramla i med kläderna på och komma under ytan och nästan drunkna för att sedan räddas av KarlArne Holmsten och bli uppdragen av honom i en liten roddbåt.
Den gången kunde jag ha strypt Schamyl, långsamt, med mina bara händer.
Plötsligt var det fel på allting.
På ljudet, på kameran, på replikerna.
Jag fick göra om scenen sex, sju gånger i det iskalla vattnet.
--- Nej, skrek Schamyl, den kan vi inte använda.
Sallad i kameran!
Till sist skakade jag så jag höll på att hacka sönder tänderna.
Till och med Karl-Arne, som annars inte hör till världens känsligaste personer, tyckte synd om mig.
Men tror någon att jag blev förkyld ? Inte.
Fast jag önskade att jag skulle få en riktig lunginflammation så att inspelningen skulle stoppas upp i flera veckor och kosta Schamyl en massa pengar.
Han var nämligen inte bara filmens regissör utan även dess producent.
I den filmen hade jag också mitt livs allra första --- och sista --- nakenscen.
Schamyl hade väl inspirerats av " Hon dansade en sommar " som blivit en sådan världssuccé bara några år innan.
Och följden var att jag en morgon fick gå ner i vattnet med hela stjärten i vädret.
Jag tyckte inte att det var roligt alls.
Och Schamyls uträkning lyckades inte heller.
Min stjärt sålde inte tillnärmelsevis lika bra som Ulla Jacobssons.
Men kanske var den för långt bort.
Och kanske gick scenen för fort.
Jag tror knappt att så många bland publiken hann uppfatta den.
Halvt ihjälfrusen blev jag i alla fall.
Och Schamyl fick se hur min bakdel såg ut, det var kanske det han ville.
Men det värsta jag har varit med om var ändå när vi skulle spela in " Löjtnantshjärtan " för Weyler Hildebrand sommaren 1942.
Fast han ibland kunde påminna om en gorilla var Weyler snäll innerst inne.
Men ännu mer än Schamyl ville han visa sin auktoritet, att det var han som bestämde.
Och det kunde han tyvärr inte göra utan att få raseriutbrott.
I " Löjtnantshjärtan " skulle jag rida i full galopp och gick därför och tog ridlektioner innan exteriörtagningarna började.
För tro inte att vi fick ha någon ersättare där heller.
Nej, skulle det ridas fick man rida själv.
Och därför skulle jag nu gå och ta lektioner.
Rädd för hästar har jag alltid varit, och inte blev det bättre nu.
Mycket riktigt, till sist hände också det jag fruktade mest av allt.
Under en ridlektion ute på Djurgården, blev hästen skrämd av en cykelkärra som med skramlande mjölkflaskor på flaket kom körande på andra sidan kanalen.
Utan föregående varning satte han av i sken med mig hängande som en skadskjuten indian på ena sidan.
När jag inte längre kunde klamra mig fast vid hästens hals släppte jag mitt krampaktiga tag och dunsade i marken i full fart.
Med en otäck kotförskjutning som följd.
Sen den gången har jag fortfarande ont i ryggen och har fått ligga långa perioder i gipsvagga.
Men någon ersättare i ridscenerna fick jag inte för det.
Inte ens i galoppscener på långt avstånd.
Så i jämförelse med Schamyl och Weyler --- för att inte tala om Gustaf Edgren!
--- var Hasse Ekman rena västanfläkten.
Han var oerhört kunnig och i mitt tycke bättre som regissör än som skådespelare.
När han stod framför kameran, verkade han ofta litet tillknäppt.
Jag hade spelat mot Hasse redan 1938 i " Blixt och dunder " med Anders Henriksson som regissör.
Anders var min stora idol.
Det var nästan som ett skolflickssvärmeri, jag fullkomligt dyrkade honom.
Med sina tunga ögon och sin ganska pessimistiska läggning hade han en otrolig charm som jag inte vet om han själv var medveten om.
Det verkade som om han gick och bar på mycket inombords, på mycket av sådant som är svårast av allt att uttrycka.
Det var en så oerhört fin människa med en helt naturlig auktoritet.
Bara han öppnade munnen insöp jag varje ord.
Och hela tiden gick jag omkring och hoppades på att han skulle tilltala just mig.
Under åren 1937-38 gjorde jag tre filmer för Anders och bara småroller i dem alla tre.
Men jag tror att jag lärde mig mycket under den tiden.
Och när jag ibland fick åka med i hans bil in till stan, gick jag i ett saligt rus flera dagar efteråt.
Hasse har regisserat mig på film, på teater och i TV.
Och i motsats till sin pappa var han inte alls komplicerad att ha att göra med.
Faktum är att jag har jobbat med tre generationer Ekman : Gösta, Hasse och lill-Gösta.
Lill-Gösta påminde mig däremot kolossalt mycket om sin farfar, ingen av dem flöt över problemen utan var väldigt djuptänkande.
När vi for till Guatemala 1958 för att spela in " Himmel och pannkaka " följde lill-Gösta med som regiassistent.
Det var den sista film som Hasse och jag spelade in för SF tillsammans och som så många gånger förut hade jag Gunnar Björnstrand till motspelare.
De viktiga spelscenerna gjordes här hemma, men för att också få en autentisk atmosfär for vi ner till Latinamerika med en bananbåt som tillhörde Salénrederierna.
Sölve var med förstås --- vi var precis nygifta och då var det ju otänkbart att vi skulle kunna dela på oss.
Och trots att jag avskyr båtar, kan jag inte neka till att det var något alldeles extra med den här resan.
Gunnar Björnstrand har berättat att han hade hytten bredvid oss och att väggarna var ganska tunna.
Allt som oftast hörde han min ynkliga röst om mornarna : --- Nej, snälla Sölve, inte nu igen!
!!
Och sen kom Sölves manligt tröstande stämma : --- Såja, lilla Sickan.
Varpå det hördes en smäll när korken flög upp ur champagneflaskan.
Och sen var det ett evigt champagnedrickande hela dagen.
Påstår Gunnar alltså.
Och när vi sen kom fram till Guatemala blev alla sjuka utom jag.
Dels var det väl ovanan vid maten.
Eller också klimatombytet.
Inte bara mellan Sverige och Guatemala, utan också inom själva landet som är uppdelat i tre, sins emellan helt olika zoner.
En, där vi bodde och filmade några dagar på en liten plats som hette Chichicastenango och där det rådde något som liknade en vanlig svensk sommar.
En zon med subtropiskt och en med alldeles kolossalt tropiskt klimat.
Jag sprang omkring mellan de stackars sjuklingarnas sängar med whisky och medikamenter ur den allestädes närvarande " Lorens " och lade tröstande händer på allas pannor.
Patienterna kallade mig tillgivet för " Syster Sickan ".
En dag, när de flesta kryat på sig, tog vi ett flygplan till den lilla staden Tical högt uppe bland bergen.
Det var Hasse och jag, fotografen, en ljudkille och så ytterligare tre mänskliga passagerare från trakten.
Resten var höns som skulle forslas upp till staden.
Och jag som hatar flygplan nästan lika mycket som båtar!
Det var bara en liten eländig kärra med träbänkar längs väggarna.
Och där bänkarna var fästa vid golvet, såg man marken några tusen meter under sig genom stora sprickor.
När vi sedan kom fram, fanns det inget riktigt flygfält.
I stället fick vi landa på en oplöjd åker.
Nu fattar jag inte hur de fick upp mig i det planet, jag som inte en gång vågar åka hiss utan hellre travar upp för alla de sex trapporna till vår våning på Norr Mälarstrand.
Men när Sölve är med, vågar jag praktiskt taget vad som helst.
En annan dag, när det var närmare 48 grader i skuggan, kom det ett telegram från SF : " Skicka hem Hasselbladaren, Ingmar behöver den.
" Nu är saken den att det nog rådde en viss rivalitet mellan Hasse och Ingmar på den tiden.
Min personliga uppfattning är att Carl Anders Dymling satsade hårt på Ingmar i och med att han började på SF.
Och att Ingmar därför hade lättare än Hasse att få igenom saker till sina filmer.
Ingmar har nästan ända från början ingett en enorm respekt medan Hasse hela tiden har fått jobba litet i uppförsbacke.
Och det är ganska orättvist, tycker jag.
Visserligen vände Ingmars filmer hela produktionen i Sverige och gav oss världsrykte.
Men Hasse, som också skrev sina manus själv, arbetade i en lättare genre, som på 60-talet försvann nästan fullständigt.
Då gjordes det praktiskt taget inga komedier längre fast det var vad så många bland publiken ville ha.
Att göra komedier är minsann inte det lättaste.
Och alla kan väl inte vara en Ingmar Bergman --- fast så många försöker.
Ofta med mindre lyckat resultat.
I vilket fall som helst skickades Hasselbladaren hem omgående.
Mästaren skulle ju ha den ... Prinsar är också människor Under tiden hos Karl Gerhard hände det ofta att någon av de unga prinsarna Bertil, Lennart eller Carl Johan satt i salongen eller kom till någon tillställning efter teatern.
Men första gången jag träffade prins Bertil på riktigt tror jag var på en middag hos Lorens och MarieLouise Marmstedt någon gång i början av 40-talet.
Karin Ekelund var där också med sin man, Rudolf Levin.
Och Hasse och Agneta Ekman.
Men prins Bertil kom ensam, utan flicka.
Inte långt efteråt var Gösta Reuter, min första man, och jag bjudna till Lennart och Karin Bernadotte.
Där var också prinsarna Bertil och Carl Johan, och efter middagen gick vi allesammans hem på nachspiel till Gösta och mig på Sturegatan 12.
Från den kvällen har jag ett intensivt minne : När vi satte på en skiva med evergreens på radiogrammofonen, började prins Bertil plötsligt att vissla.
Och när skivan var slut, satte jag mig vid flygeln och kompade honom.
Prins Bertil visslar fantastiskt bra, mjukt och rent och med en oerhörd musikalitet.
Det är så vackert att man nästan får tårar i ögonen.
Prinsessan Lilian visslar också helt underbart.
När de båda visslar tillsammans i stämmor, kan man sitta där och lyssna i evighet, helt förtrollad.
Sent på nattkröken ringde vi efter en taxi åt prinsarna som skulle hem till Slottet, och taxichauffören tittade faktiskt till litet när jag kom ut genom porten med en prins under vardera armen.
På den tiden stod ju också kungligheter högre i kurs än nu.
Fast prins Bertil har förstås alltid varit särskilt populär --- man kan bara inte låta bli att tycka om honom, kunglig eller ej.
Han är så genomgod och rar och bryr sig inte det minsta om några märkvärdigheter.
Med ett undantag : Trots att vi så småningom kom att bli nära vänner, sa man aldrig " du " till honom utan alltid " prinsen ", det höll han på.
Inte för att han på något sätt skulle misstycka om man släppte ur sig ett du i hastigheten.
Men han vill att man ska respektera honom som kunglig.
Och jag knixar förstås fortfarande för honom när vi möts.
Men så är jag också vansinnigt rojalistisk.
Jag vet inte hur många gånger jag har varit bjuden till hans Villa Solbacken på Djurgården.
Men inte förrän 1975 kom jag på min första officiella middag på Slottet.
--- Mina närmaste vänner tänker jag inte bjuda på officiella middagar, deklarerade prinsen redan i början av vår bekantskap.
Det tycker ni inte är roligt.
Men när jag själv en gång hade middag hemma på Norr Mälarstrand, sa jag till honom : --- Innan alla traditioner tas bort vore det faktiskt hemskt roligt att få komma på en riktig festmiddag på Slottet!
--- Har du blivit alldeles tokig ? frågade prinsen.
Men redan samma år blev Sölve och jag bjudna --- det var i februari 1975.
Naturligtvis skulle Sölve just då lägga sig sjuk i influensa, men jag ville absolut gå i alla fall.
Så jag fick göra sällskap med Kar de Mumma och Marianne Zetterström --- de är också alltid med vid alla sådana tillfällen.
Middagsbordet stod dukat i Vita havet och jag hade Victor Hasselblad på ena sidan och på den andra Bob Dean, som är en av prinsens äldsta vänner från den tid då han var marin-attaché i London under kriget.
Men sedan, när Lilian Craig officiellt hade accepterats av kungafamiljen, blev Sölve och jag bjudna till Slottet allt oftare.
Till Lilians 60-årsmiddag den 30 august 1975 till exempel, då kungen själv stod som värd.
Första gången jag träffade Lilian var tillsammans med Karin Ekelund och Ragnar Sachs för över trettio år sedan --- jag tror att det var redan 1946.
De hade redan förut berättat för mig om henne, men ändå blev jag alldeles slagen av hennes skönhet när hon kom in i rummet vid prinsens arm.
En liten Meissendocka i svart chiffongklänning, så späd och spröd att hon nästan verkade eterisk.
Och sen dröjde det inte många månader förrän jag blev bjuden till Villa Solbacken på middag.
Där hade jag varit redan förut, när villan ägdes av konstnärinnan Wibeke Beck-Friis, gift med direktör Arthur Frisk.
Arthur och Wibeke ( som av sina vänner kallas för Wickelá ) flyttade så småningom till sin nuvarande våning på Karlaplan, och då köpte prins Bertil villan.
Wibeke, Karin, Lilian och och jag svetsades snart ihop till ett gäng som brukade träffas hos varandra och äta husmanskost en gång i veckan.
Den spröda Meissendockans älsklingsrätt består nämligen av rotmos och fläsk.
Min är som bekant fläsk och bruna bönor.
Wickelá brukade bjuda på laxpudding medan Karin, som låg mer åt det raffinerade hållet bröt av med någon form av skaldjur, det var nämligen det bästa hon visste.
Prins Bertil är också en varm anhängare av husmanskost och hjälper ofta till i köket hemma hos Sölve och mig när det gäller att slänga ihop något gott till en vickning fram på nattkröken.
I början av 1950-talet var Karin och jag för första gången bjudna till Lilian i prinsens villa Les Mirages i St Maxime på Rivieran.
Hon var ofta ensam där nere medan prinsen jobbade i Stockholm.
Men han brukade alltid försöka komma ner några dagar innan vi for hem.
En gång när Karin och jag var i St Maxime och prinsen just kommit ner, ringde telefonen när vi låg på terrassen och solade i godan ro.
Det var exkung Leopold som ringde från Cannes : --- Jag kommer över och hälsar på ett tag!
Prins Bertil är ju drottning Astrids kusinbarn, så det var väl rätt naturligt.
Men Lilian höll förstås på att få spader och Karin och jag blev också ganska till oss --- han var ju i alla fall kung!
Hade varit åtminstone.
Vi fixade till en picknickkorg med kyckling och rödvin och när Leopold anlände i sin Ferrari packade vi allihopa in oss och for iväg för att bada någonstans på stranden bortom St Tropez.
Leopold var fortfarande en stilig karl, men han var mycket allvarlig och ganska tystlåten av sig.
Det var bara ibland som det glimtade till i ögonen på honom --- och det skedde mest när han pratade med Karin.
De två låg i vattnet nästan hela tiden och simmade en gång så långt ut tillsammans att vi andra började bli oroliga och undra vart i jisse namn de hade tagit vägen.
Men för det mesta förlöpte dagarna i St Maxime helt utan sensationer, och hela veckor sprang iväg medan vi bara låg på terrassen och solade.
I Villa Solbacken blev det helt naturligt mycket mera sällskapsliv.
Där träffade jag bland andra också Hjördis och David Niven på en lunch.
Hjördis kände jag redan under den tid hon var gift med Carl Gustaf, " Stortersan " Tersmeden.
Men David hade jag ännu aldrig träffat och var naturligtvis kolossalt nyfiken på honom.
Och mina förväntningar kom inte på skam.
Han var helt enkelt en av de charmigaste karlar jag har träffat i hela mitt liv --- kvick, elegant och med ett utseende som en typiskt engelsk snobb utan att för den skull vara det allra minsta snobbig.
Hjördis och David möttes förresten tack vare min före detta svåger, Gösta Reuters bror Ture.
Så här gick det till : Hjördis, som efter bara en kort tids äktenskap hade separerat från sin man, arbetade några månader som fotomodell för tidningen Town & Country i USA.
Men sommaren 1949 greps hon av hemlängtan och lämnade hettan i New York för att fara tillbaka till Europa.
Under ett besök i London för att hälsa på goda vänner, sprang hon en dag helt oförmodat på Ture Reuter på gatan.
Ture och Hjördis, som var gamla bekanta, föll i varandras armar och gick in på en pub för att ta en drink.
--- Jag ska just iväg till en filmstudio där dom håller på att avsluta inspelningen av " Bonnie Prince Charlie " med David Niven, sa Ture.
--- Jag känner producenten, så det kan bli ganska kul.
Följer du med ? Hjördis hade aldrig sett mr Niven på filmduken då och var därför inte särskilt upphetsad inför ett eventuellt möte.
När Ture och Hjördis anlände till studion, hade han dessutom redan gått in i sin loge för att sminka av.
Inspelningen var slut och mr Niven skulle återvända till Hollywood.
Men plötsligt, har David berättat i sin bok " Månen är en ballong ", kom regissören på att man måste göra en omtagning.
David fick alltså tillsägelse att sminka sig igen, sätta på sig peruken och komma tillbaka.
När han kom in i studion, inte särdeles mild till sinnes, satt det en främmande dam i hans privata stol.
Damen var Hjördis.
Och eftersom David fick syn på henne bakifrån blev han först bara på ännu sämre humör.
Men så kom regissören fram för att presentera Ture och Hjördis för David.
Och då ... Hon var det vackraste han hade sett i hela sitt liv.
En blandning av rådjur och Audrey Hepburn tycker jag för min del.
Så nog kan man förstå att han föll för henne vid första ögonkastet.
I synnerhet som hon är lika trevlig som underskön.
Så när Ture bjöd David att fara med dem tillbaka till London, var David inte sen att tacka ja.
Och då Ture såg vilket intryck Hjördis hade gjort på David, fick han en idé.
--- Då äter vi lunch tillsammans i morgon, Hjördis, sa han.
Men tänk, jag har totalt glömt bort ditt telefonnummer.
Var det så här ? Och så upprepade han Hjördis nummer flera gånger, långsamt och tydligt, så att David inte skulle ha några svårigheter att uppfatta det.
Och listen lyckades.
Nästa morgon hade Hjördis David på tråden, och Ture fick äta lunch utan Hjördis den dagen.
Däremot blev han best man på Hjördis och Davids bröllop knappt fjorton dagar efteråt.
Och sedan har han av lätt förklarliga skäl varit hedersgäst i deras hem så fort han har haft vägarna förbi.
Men Lilian kände David långt innan hon träffade Hjördis.
Hon har själv arbetat vid filmen, hennes första make var skådespelare och därför umgicks hon helt naturligt mycket i skådespelarkretsar hemma i England.
En av hennes allra äldsta vänner var Kay Kendall, gift med Rex Harrison och sedermera bortgången i förtid i leukemi.
Men i Sverige kände Lilian sig ofta ganska ensam när prinsen var på sitt arbete.
Och då brukade Karin, Wickelá eller jag själv ringa upp henne och föreslå att vi skulle äta lunch eller middag tillsammans och sedan kanske gå på bio eller teater.
Till alla bemärkelsedagar var det dessutom tradition att vi klädde ut oss eller hittade på något annat tokigt.
Jag tror och hoppas att Lilian Craig kände ett visst stöd av vårt sällskap många gånger under de ibland ganska långa och påfrestande perioderna av isolering.
--- Ta det bara lugnt, brukade vi uppmuntra henne.
Det kommer att bli en förändring så småningom!
Men det var ju lätt för oss att säga.
Och Lilian i sin tur har alltid ställt upp hundraprocentigt för oss andra när vi har haft det svårt.
När min skilsmässa från Åke Rapp pågick som bäst, sa hon bestämt ifrån : --- Nu, Sickan, kommer du ner till mig i St Maxime!
Det var under en tid då jag regelbundet vaknade om nätterna av att jag låg och grät i sömnen.
--- Det är lika bra att klippa av, sa Lilian.
Så här kan du inte fortsätta.
Det var mycket tack vare henne som jag orkade med att genomföra skilsmässan.
Tack vare prinsen med.
Det är vid sådana tillfällen som en vänskap verkligen prövas.
Efter skilsmässan tog jag Ingegerd med mig på en lång resa genom Europa i min lilla Simca --- till Wien för att gå på operan och hälsa på Pelle Grundén som just då uppträdde på Volksoper i " Tiggarstudenten ", till Venedig, till Schweiz och Rivieran.
På hemresan gjorde vi ett uppehåll i St Maxime.
Vi inbjöds att segla till St Tropez i en stor lustjakt som tillhörde en av prins Bertils och Lilians engelska vänner.
På kvällarna satt vi i vardagsrummet och grillade kyckling i den öppna spisen.
Och för varje gång vi var tillsammans, lärde jag mig att uppskatta Lilian Craig allt mer.
Lilian hör till de där människorna som är glada nästan jämt.
Hon har en otrolig humor och jag vet ingen som är så laddad med roliga historier som hon.
Och framför allt : hon kommer ihåg dem!
Ska jag berätta en rolig historia, glömmer jag alltid bort poängen.
Och det är ju inte så lyckat.
Men Lilian bara sprudlar.
För varje historia hon berättar, kommer hon ihåg en ny.
Och åtminstone i en sak är vi exakt lika : vi är båda kvällströtta och morgonpigga.
Vilket naturligtvis är min smala lycka.
Man bör ju helst inte bryta upp från en fest före de kungliga.
Men nu, när Lilians och prinsens kärlekssaga har slutat så lyckligt, känns de väldigt fint att ha varit med praktiskt taget ända från början.
Påsken 1976 var Sölve och jag bjudna till Marianne och Yngve Holmberg på Halmstads residens, och då passade vi på att samtidigt sticka iväg till prinsen och Lilian i Tylösand.
--- När ska ni egentligen gifta er ? minns jag att jag frågade vid något tillfälle den gången.
Men trots att kungen då någon månad tidigare hade förlovat sig med Silvia Sommerlath, visste prinsen och Lilian fortfarande ingenting bestämt om sin egen framtid.
I början av juni träffade vi dem igen, den här gången hos Karin och Bertil Fallenius i Torekov.
Prinsen och jag satt i soffan och pratade, och jag kunde förstås inte låta bli att fråga en gång till.
--- Jo, sa prinsen, nu blir det i alla fall detta år!
Sen pratade vi en lång stund om hur bröllopet skulle ordnas.
Kanske i St Maxime, trodde de.
I vilket fall som helst ville de båda hålla alltsammans så enkelt som möjligt.
Men så småningom beslöt de sig ändå för att de skulle gifta sig i Sverige.
I september var Lilian i London medan prinsen var ensam hemma på Solbacken.
Och då hörde jag i radio att kungen gett sitt samtycke till deras giftermål.
Jag ringde genast till Lilian, och på så sätt blev jag den första som gratulerade henne.
--- My fiancée, sa Lilian --- och det var alltså första gången hon kunde kalla prinsen för sin fästman --- my fiancée är ensam hemma i kväll, det tycker jag är litet tråkigt Så jag åkte ut till Villa Solbacken fast klockan snart var tio på kvällen.
Och sen satt prinsen och jag och pratade en lång stund och firade dagen med att öppna en flaska champagne.
Så kom då den officiella förlovningen den 10 oktober.
Det var Marianne och Yngve Holmberg som ordnade förlovningsmiddagen på Halmstads slott och naturligtvis fanns alla de gamla vännerna på plats : Beth och Carl-Fredrik Palmstierna --- Beth är intendent hos prinsen --- Erna och Victor Hasselblad, Karin Ekelund och direktör Per-Axel Ljung som är en av prinsens allra äldsta vänner och golfpartners.
Dessutom var det Karin och Bertil Fallenius och Sölve och jag.
Den 1 december följde så gängets möhippa för Lilian.
Karin, Wickelá och jag samlades här hemma någon vecka i förväg för att prata igenom detaljerna.
Maud de Geer, gift med Calle de Geer på Leufsta, skulle också var med plus några andra som alltid brukade äta kräftor tillsammans på Stora Wäsby på Lilians födelsedag.
Vi skulle spinna på temat " Good old days " och allesammans vara klädda som sekelskiftesdamer i stora hattar och plymboor, som vi nonchalant skulle slänga över axeln.
Först var vi litet fundersamma om vi skulle ha svennerna med oss också.
Men så kom vi överens om att vi ändå inte skulle få vara ifred --- de skulle träffas hemma hos P.A. Ljung.
Och då kunde dom lika gärna få ansluta sig till vår möhippa efter sin svensexa.
Sammanlagt var vi 14 stycken med karlar --- från början.
Karin Ekelund kände sig sjuk och mycket trött samma dag som möhippan skulle gå av stapeln, så hon orkade inte vara med.
Prins Bertil följde med oss till Skådebanan för att hyra kläder och fick tag i en bonjour med hög hatt i gammal stil åt sig själv.
Också till Lilian lyckades vi hitta en kostym --- hon skulle ju ingenting veta i förväg --- och fick en som passade precis genom att försäkra oss om en i ungefär halva min storlek.
Lilian är ju så liten och späd att till och med jag känner mig som en jättinna bredvid henne.
Genom Beth Palmstierna hade vi fått reda på att Lilian inte hade något för sig den 1 december och på förmiddagen ringde vi upp henne : --- Vi tänkte gå ut och äta nånstans i kväll och ta en drink hos Wickelá innan.
Kommer du med ? Det blev en jättetrevlig kväll.
Uppe i Wickelás Karlaplansvåning fick Lilian enligt gammal god tradition en bindel för ögonen, och sen förde oss en taxi på vindlande och förvillande krokvägar till restaurant Caesar på Fredrikshofsgatan alldeles i närheten.
När vi kom in satt Stickan Holm, iförd halmhatt, vid spikpianot som vi hade hyrt av Sveriges radio och spelade signaturmelodin från " Good old days ".
Och hela lokalen var förvandlad till en gammaldags engelsk pub där vi dansade och hade så där verkligt barnsligt roligt.
Menyn bestod förstås av rotmos och fläsklägg.
En vecka senare stod bröllopet mellan prinsen och Lilian, och jag grät naturligtvis floder när han ledde henne upp till altaret i Drottningholms slottskapell.
Jag visste ju hur ensam Lilian hade varit under sina långa år av väntan och hur hon ibland förtvivlat om att den här dagen någonsin skulle komma.
Men det är inte bara i dåliga romaner som kärlek och trofasthet segrar till sist.
" En fästman i taget " Kärlek, ja.
Jag har väntat ända tills nu med att berätta om det, för det är ett ganska svårt kapitel att skriva.
Och det finns perioder i mitt liv som det gör ganska ont att återuppliva i minnet.
Dessutom är jag ovan att tala om sådana saker, det gjorde vi ju aldrig hemma.
Men nu förstår jag att det kanske inte är så bra det heller.
Mamma sa en gång till mig att pappa och hon aldrig någonsin hade grälat under hela sitt långa äktenskap.
Och själv hörde jag dem heller aldrig utbyta ett enda häftigt ord.
Men hur kan något sådant egentligen vara möjligt --- de var ju ändå två individer ? Och om man som barn eller ung flicka aldrig verkligen får diskutera någonting som rör kärlekslivet med sina föräldrar, blir man naturligtvis väldigt dåligt förberedd på vad som kan komma att möta en senare i livet.
När sedan svårigheterna kommer och man fortfarande går omkring och tiger, blir det så mycket som begravs djupt nere i själens skrymslen och ligger kvar där inne och värker i hela ens återstående liv.
Men till en början var allt bara så underbart roligt, så härligt romantiskt.
Min första kärlek hette Bertil.
Han var mörk och snygg, jobbade på Kjellbergs successor på Jacobsgatan och var åtta år äldre än jag.
Dessutom dansade han som en gud.
Och hade en urflott bil, en fyrsitsig, brun Opel med sufflett.
Jag tyckte så förskräckligt mycket om honom.
Och jag var bara 18 år.
Första gången jag skulle presentera honom hemma på Götgatan, satte pappa upp en tidning för ansiktet och sa inte ett ord på hela kvällen.
Men sen blev både pappa och mamma kolossalt förtjusta i honom och tyckte nog att det var rysligt tråkigt när det tog slut mellan oss sen jag blivit blixt kär i en löjtnant Kempe vid flottan.
Bertil och jag lärde känna varandra under mitt andra år på Södran.
Och en viktig förändring medförde i alla fall hans uppvaktning i mitt liv : Äntligen insåg pappa och mamma att de inte varje kväll behövde följa mig hem från teatern.
Nu överlät de den saken åt Bertil, och det passade mig onekligen ganska bra.
Bertil var så lugn och sansad, hade så vackra händer och en så fin och god blick.
Men sommaren 1935 då jag var ute och sjöng i parkerna, var minsann mamma, pappa och Bertil med i bilen alla tre.
Ibland har jag undrat vad Bertil egentligen tänkte om det arrangemanget --- att skjutsa omkring sin själs älskade i ljuvliga sommarnätter med två par argusögon som iakttog alla ens göranden och låtanden från baksätet ... Ärbart var det i varje fall så det förslog.
Men under inspelningen av " Klart till drabbning " med Edvin Adolphson som regissör sommaren 1936, fick vår kärlekssaga ett sorgligt slut.
Åtminstone blev det början till slutet.
Inspelningen ägde rum ombord på flygplanskryssaren " Gotland " som låg på Hårsfjärden, och hela filmsällskapet låg inkvarterat på Årsta havsbad.
Edvin var rent formidabel som ledare.
Han kunde allting bättre än alla andra och var det diskussion om något, fick han alltid sin vilja igenom till slut om det så var mot amiralen själv.
Middagen åt vi dagligen tillsammans med officerarna i gunrummet.
Olle Kempe var förbindelseofficer och vi två möttes alltid vid måltiderna.
Och på kvällarna med, när några av officerarna som hade bildat en liten orkester, underhöll såväl filmsällskapet som sig själva med valda musikstycken.
Olle hade de vackraste ögon jag någonsin sett.
Och så bar han ju uniform.
Han körde mig fram och tillbaka mellan " Gotland " och fastlandet i barkass.
Och efter några resor var jag ohjälpligt kär.
Naturligtvis hade jag fruktansvärda samvetskval för Bertils skull.
Men som kval betraktade, var dom ändå ganska ljuvliga.
En kväll när Olle och jag stod vid relingen och svärmade i solnedgången, såg vi någon som stod ensam på stranden och väntade.
Det var Bertil.
Han brukade komma och hämta mig med bilen, men den kvällen fick han vända och åka hem igen.
För jag gick aldrig i land.
I stället for jag ut i månskenet med Olle Kempe i en liten livbåt.
Sen blev det visserligen inget mellan Olle och mig, det svärmeriet tog slut i och med att filmningen var över.
Men fyrtio år senare, under inspelningen av Janne Halldoffs " Bröllopet ", kom en dag en rysligt söt ung flicka fram till mig.
--- Jag måste hälsa, sa hon.
Sickan känner min pappa!
--- Vad heter han ? frågade jag.
--- Olle Kempe!
Åren drogs undan som en ridå när jag hörde det namnet ... jag var 20 år igen, hörde vågorna klucka mot livbåtens köl, såg månskenet glittra i havet.
Och det här var alltså Olles dotter Margaretha, en duktig dansös som senare gifte sig med skådespelaren Lars Amble, son till min gamla revykamrat Maritta Marke och den mångåriga regissören vid Blancheteatern Leif Amble-Naess.
Men det var nog bra att det inte blev någonting av med vare sig Bertil eller Olle.
För det första var jag absolut inte mogen att gifta mig och alldeles för oerfaren.
Och för det andra hade jag just kommit in ordentligt i mitt yrke.
Ännu hade jag ingen tanke på att ge upp det för att etablera mig som hemmafru.
Vilket åtminstone Bertil säkert helst skulle ha velat om vi hade gift oss.
Men efter Bertil och Olle följde den ena kärlekshistorien på den andra.
Jag var väldigt uppvaktad och omsvärmad i den tidens unga Stockholm och var utbjuden praktiskt taget varenda kväll när jag inte arbetade.
Men något allvar var det aldrig med i spelet.
Jag virrade bara omkring, från den ene till den andre.
Till en början smickrad och förtjust, med en känsla av att hela livet var obeskrivligt spännande.
Snart skulle DEN RÄTTE dyka upp och då ... Alltså " sparade jag mig " för honom, precis som mamma och pappa ville.
Något mer än kyssar i portgångar och bilar --- låt vara ganska avancerade --- blev det alltså inte.
Bland annat uppvaktades jag av brodern till en känd svensk upptäcktsresande, och den killen följde efter mig nästan överallt.
En gång när jag spelade i Göteborg, dök han upp som vanligt efter att först ha skickat mig ett stort fång rosor med inbjudan till supé på Palace.
Men eftersom mamma var med som förkläde, fick han lov att bjuda ut henne också, vilket kanske inte precis var vad han hade tänkt sig.
Det var danskväll på Palace, och då min beundrare hade en längd på ungefär 1,90, hade jag ifört mig skor med skyhöga klackar och en fyrtornsliknande hatt för att vi inte skulle verka alltför omaka som par betraktat.
Men det hade jag inget för.
När jag efteråt frågade mamma hur det hade sett ut när vi svävade omkring på dansgolvet, svarade hon kolugnt om än med en viss beskhet i tonen : --- Ja, vet du vad, det såg ut som om du nosade honom i gylfen.
Ibland häpnade jag onekligen över mamma.
När pappa inte var med, kunde hon vara förvånande frispråkig och släppa fram en drastisk humor som han säkert inte hade en aning om att hon ägde.
Ungefär vid samma tid fick jag till min stolthet och överraskning Svensk filmindustris stipendium, utdelat genom Svenska teaterförbundet.
Det var på hela ettusen kronor, och jag beslöt mig omedelbart för att begagna pengarna till några veckors semester på Rügen.
Det var första gången jag reste ensam, utan vare sig pappa eller mamma i släptåg.
På Rügen blev jag själv rätt intresserad av en snygg ung tysk som hette Fritz, och blev därför tämligen sur när jag en dag fick syn på min trägne beundrare, upptäcktsresandebrodern, häckande i en vilstol på stranden.
Han hade farit efter mig i den glada förhoppningen om att jag, äntligen fri från mina föräldrars vakande ögon skulle ta emot honom med öppna armar.
Det gjorde jag nu inte alls.
I stället blev jag så irriterad på honom att jag kunde få spader.
Men tror någon att jag kunde visa vad jag kände ? Jag visste helt enkelt inte hur man bar sig åt för att avspisa efterhängsna friare på ett vänligt men effektivt sätt utan fortsatte att le mot dem alla utan åtskillnad.
Och så gick det till sist som det gick.
När en av dem, skeppsredare Gösta Reuter, frågade om jag ville gifta mig med honom, svarade jag ja.
Egentligen var jag inte ens då riktigt säker på att jag ville.
Och nu förstår jag att jag inte ens var riktigt kär.
Jag var bara så trött på alltihop, på alla karlar, alla ytliga förälskelser, på hela karusellen.
--- Gifter man sig, blir man säkert kär så småningom, resonerade jag.
Gifter man sig blir allting bra, då kommer man till ro och stadgar sig!
Gifta sig skulle man ju ändå förr eller senare, det hörde till.
Och framför allt : om jag gjorde ett " bra parti " skulle pappa och mamma bli glada.
Då skulle jag äntligen vara i hamn, då behövde de inte gå omkring och oroa sig för sin lilla Sicka längre.
Jag visste ju hur ledsna de hade blivit när det tog slut mellan Bertil och mig.
Det här var ett sätt att gottgöra dem för deras bekymmer.
Och Gösta var verkligen ett gott parti, han var både förmögen och snäll.
Dessutom hade vi förskräckligt roligt tillsammans.
Och så tyckte jag om honom.
Mycket.
Gösta Reuter och jag hade träffats för första gången redan för några år sedan, i slutet av 1930-talet, på en fest hemma hos affärsmannen Max Gumpel på Norrbackagatan.
Som vanligt kom jag dit i kölvattnet på Karl Gerhard.
Men något liknande hade jag dittills aldrig varit med om.
Miljön var som hämtad ur en Hollywoodfilm.
Utom Folkans ensemble var så gott som hela Sveriges skådespelarelit församlad med inslag av författare, målare och andra kulturpersonligheter, av framstående affärsmän, av vackra och intelligenta kvinnor.
Som vanligt kände jag mig helt bortkommen i ett sådant sällskap.
Men på samma gång var jag obeskrivligt tjusad.
Något så lyxigt som Max Gumpels hem hade jag heller aldrig sett.
Det fanns en riktig springbrunn i vardagsrummet, med mångfärgad belysning spelande över vattnet.
Jag läppjade på min Side car och fick en vit rand över näsryggen av strösockret som glaset hade frostats med.
Sockret fick sitta kvar, jag kom mig inte ens för med att torka bort det.
Jag var helt upptagen med att stirra.
På väg in till matsalen sjönk mina guldsandaletter ner i en kritvit isbjörnsfäll, men jag kunde inte ta ögonen från springbrunnen och märkte knappt var jag satte fötterna.
Och så låg jag där plötsligt pladask mitt på golvet.
Naturligtvis hade jag snavat på isbjörnsfällen.
Det var ju inget annat att vänta, sånt händer mig ju jämt.
Men Karl Gerhard tittade ner på mig med lätt avsmak där jag låg : --- Dig kan man ju inte känna ... Blodröd av blygsel kravlade jag mig upp igen och tackade min skapare att den som utsetts till min bordskavaljer i nästa ögonblick kom fram till mig och bjöd mig armen.
Det var skeppsredare Gösta Reuter.
In till matsalen ledde ett par magnifika grindar av smidesjärn som slogs upp av två svartklädda husor.
Gösta och jag tågade in till bordet som var dukat i hästskoform med höga, guldkantade kristallglas och fantastiska blomsterarrangemang.
Men jag kände hur jag fortfarande brände om kinderna av blygsel och mot min vana var jag nog ganska fåordig under middagen.
Mot slutet av måltiden bars det in en rad stora, ångande silverfat med något vitt som såg ut som hoprullade tygtrasor och som dessutom luktade parfym.
Vad i jisse namn kunde det vara ? Och hur bar man sig åt för att äta det ?!
Men till all lycka sneglade jag på hur mina bordsgrannar klarade konststycket.
Och då såg jag hur de satt där runt omkring mig och tvättade sig i ansiktet och om händerna.
Det var inte alls någon maträtt utan heta, parfymerade servietter som bjöds omkring på silverfat.
Något sådant hade jag aldrig hört talas om.
Tänk bara om jag plötsligt hade börjat tugga på servietterna!
Då skulle jag väl aldrig mer ha fått följa med Karl Gerhard på någon fest.
Vid efterrätten höll Isaac Grünewald ett tal till kvinnan som övergick allt vad jag någonsin hört i den vägen.
Att få träffa sådana människor hör till det som jag sedan varit tacksam för i hela mitt liv.
Men efter den middagen började min bordskavaljer Gösta Reuter uppvakta mig allt mera flitigt.
Det var middagar på Cecil, dans på Royal.
Det var lyxiga bilar, dyra parfymer, orkidéer i cellofan, premiärer och kvällar på Atlantic.
Pytt i panna med ägg och en känsla av synd på Grotta Azurra.
Jag hann aldrig vakna till sans mellan varven för att upptäcka att det här var ett liv som egentligen inte passade mig alls.
Och när Gösta friade, kom jag mig helt enkelt inte för med att säga nej.
Hur skulle jag förresten kunna säga nej till någon som skämde bort mig så mycket och som dessutom var så trevlig och rar ? Den 18 juli 1939 förlovade vi oss på restaurang Wivex i Köpenhamn.
Gösta hade vit smoking, alla damerna fick en lila orkidé att sätta på sina långa klänningar.
Pappa och mamma var överlyckliga, och ingen av dem frågade någonsin om jag verkligen var kär.
Känslor talade man som bekant inte om.
De såg helt enkelt äktenskapet som en livförsäkring.
Nu visste de att jag skulle bli väl omhändertagen och aldrig behöva lida nöd.
Själv stannade jag heller aldrig upp ett ögonblick för att fråga mig vad det egentligen var som jag höll på att kasta mig in i.
Förlovningen blev mycket kort.
Redan efter en och en halv månad, den 2 september 1939, stod bröllopet mellan Gösta och mig i Engelbrektskyrkan i Stockholm.
Dagen innan hade Tyskland gått till angrepp mot Polen.
Dagen efter var andra världskriget ett faktum.
Men Gösta och jag levde i vår egen värld.
Ingen av oss --- framför allt inte min blivande svärmor som ordnade bröllopet --- hade någon tanke på att för den skull ändra de storståtliga arrangemangen.
Ja, det var min svärmor som stod för regin.
Men det var jag som betalade för pappa och mamma hade ju inte råd.
I stället gick jag och tog ut 6000 kronor på banken av mina sparpengar.
Men det var min svärmor som bestämde allt, vilka som skulle bjudas och --- framför allt --- vilka som inte skulle få vara med.
Min brudklänning var av vit sammet, slöjan var av finaste chiffong.
Buketten bestod av röda rosor.
Det var som det lyckliga slutet i en av mina egna filmer.
Jo visst, precis så var det.
Jag spelade en roll, det här hade inget med verkligheten att göra.
När jag vaknade på bröllopsdagens morgon kände jag mig exakt som före en premiär.
En av mina bästa vänner, Edvin Adolphsons dotter Anna-Greta, kom för att hämta mig på Götgatan.
Där satt jag i den lilla våningen på två rum och kök i min brudklänning från NK:s franska medan hårkonstnärinnan May Towar från den mondäna frisersalongen La Vogue fäste slöjan över mina nylagda lockar.
Anna-Greta hade lånat frackklänningen av en kusin, hade hyrt en cape och tyckte själv att hon var väldigt fin i håret, har hon senare berättat för mig.
Men det första May Towar sa när hon fick syn på Anna-Greta var : --- Jag ska be att få göra om det där håret!
Varpå hon utan vidare grep sig verket an.
Och Anna-Greta, som var minst lika nervös som jag, höll naturligtvis på att sjunka genom golvet.
May Towar flyttade sedan till USA, introducerade begreppet " Swedish blonde " och fick alla filmstjärnor i Hollywood att slåss om hennes tjänster.
Så småningom hämtades Anna-Greta och jag av en svartglänsande limousine från Freys hyrverk.
Det var första gången jag åkte i en sådan, och jag kände mig som i en dröm.
Det var så underbart alltsammans, det var klart att jag var lycklig.
Det ska man vara när man gifter sig, ska man inte ? Jag hade ju också så mycket att vara tacksam för.
Limousinen hade min fästman beställt redan långt i förväg.
Men det var ändå i sista stund.
För dagen innan vi gifte oss, tog det slut på all bensin i hela stan.
Många av gästerna kom gående till kyrkan.
De flesta var ju Göstas och hans mammas vänner och släktingar och de bodde så gott som allihopa på Östermalm.
Men Eric Abrahamsson, " Pessimisten ", anlände i ett helt magnifikt ekipage : en täckt, svart kupé dragen av två hästar och med en kusk i livré högt uppe på kuskbocken.
Engelbrektskyrkan var svart av folk både innanför och utanför när nu Sickan Carlsson äntligen skulle gifta sig.
Min blivande svärmor blixtrade av juveler överallt, hon hade till och med diadem.
Mamma hade oclkså ett fast det var inköpt på Buttericks.
Och jag tror inte alls att fru Reuter gillade sin yngste sons val av hustru.
Jag kom helt enkelt från fel familj.
Men i dag var hon idel solsken.
Efter vigseln var det middag på Hasselbacken för 120 personer --- varav 15 kom från min sida.
Det blev en ganska egendomlig tillställning.
Det ena telegrammet anlände efter det andra, men det var inte bara lyxtelegram till brudparet.
Det var inkallelseorder.
Många av gästerna var officerare, och mitt under middagen reste de sig upp, den ene efter den andre, och försvann bort till någonstans i Sverige.
Men Gösta och jag for obekymrade på bröllopsresa.
Vi hade biljetter för att fara jorden runt och jag var förstås i sjunde himlen.
Men vi kom inte längre än till Köpenhamn.
När vi vaknade på Hotel Angleterre den 3 september, hade England förklarat Tyskland krig.
Så vi fick fara hem till Stockholm igen.
Men då hade jag gjort ännu en ny erfarenhet.
Mina 24 år till trots var jag oskuld när jag gifte mig.
Visst hade jag varit med om det som på den tiden kallades petting.
Men längre än så hade det aldrig gått.
Jag hade aldrig legat med någon " på riktigt ".
En ordentlig flicka skulle hålla på sig in i det sista.
Så det hade jag också gjort.
Fast nog tyckte jag att bröllopsnatten blivit något överreklamerad.
Naturligtvis blev jag med barn med detsamma.
Och snart upptäckte jag som så många andra att äktenskapet var något helt annat än jag från början hade tänkt mig.
" Med glorian på sned " Så fort Gösta och jag kom tillbaka till Stockholm efter vår avbrutna bröllopsresa, flyttade vi in i hans magnifika sjurummare på Sturegatan.
Det var egentligen min svärmors våning som vi hade fått överta, och själv bodde hon också kvar i huset.
Den enda skillnaden var att hon flyttade tvärs över farstun till Göstas ungkarlsdublett, varifrån hon utan svårighet kunde kontrollera sina gamla domäner.
Det gick desto lättare som hon hela tiden hade kvar sin egen nyckel till våningen.
Jag var dödsförskräckt för Göstas mamma och kunde aldrig vara säker för hennes besök.
När jag hörde hennes höga, bestämda röst utifrån tamburen, sprang jag alltid in och gömde mig i badrummet där jag sedan satt och tryckte så länge jag kunde.
Men ibland kunde ett möte inte undvikas, och dessa konfrontationer hörde till mitt livs svåraste stunder.
Säkert var det under de här åren som jag grundlade mitt nervösa städdille.
Jag var alltid livrädd att det inte skulle vara tillräckligt fint hemma när min svärmor kom på inspektion, och ändå tyckte jag att hon varje gång hade något nytt att anmärka på.
Men vad jag hade allra svårast att smälta var hennes otroliga förmåga att se ner på pappa och mamma som jag älskade över allt på jorden.
På allt sätt lät hon mig förstå att varken de eller jag var tillräckligt fina, och i synnerhet när det gällde mina föräldrar sårade hon mig ofta ända in i själen.
Och Gösta, som till varje pris ville undvika bråk, sa aldrig något om det.
Visst hade jag väldigt snälla svågrar och svägerskor som alltid tog mig i försvar så gott de kunde.
Men min svärmor dominerade dem med och ingen av dem vågade säga ifrån på allvar.
Dessutom hade jag en känsla av att hela familjen betraktade mig som ett litet fånigt barn : --- Var nu snäll mot lilla Sickan, hon förstår inte bättre ... Och det gjorde jag väl inte heller, jag kom ju från en helt annan bakgrund, hade levt ett helt annat liv.
Jag tyckte att allt vad jag sa och gjorde var fel.
Och jag kände mig fruktansvärt ensam.
Gösta var ju på sitt kontor hela dagarna och jag visste inte vad jag skulle ta mig till med all min lediga tid.
Eftersom jag blev med barn med detsamma --- efter vad jag kunde räkna ut redan på bröllopsnatten --- måste jag genast sluta med filmningen.
Och Gösta var dessutom inte alls road av tanken på att jag så småningom skulle återuppta mitt yrkesarbete.
Han ville ha en söt och behaglig representationshustru som födde honom ett lagom antal söta och väluppfostrade barn.
Så egentligen kunde han inte ha valt en mera olämplig fru än jag.
Redan den första veckan kände jag att alltsammans var så fruktansvärt fel.
Jag passade helt enkelt inte in, det här var en främmande värld där jag inte hörde hemma.
Jag kunde inte klara omflyttningen från två rum och kök på Götgatan till denna representationsvåning på Östermalm med dess dyrbara, tunga inredning där allt stod på exakt samma sätt som under min svärmors tid.
Inte en sak fick ändras, jag fick inte byta ut en gardin.
När Gösta och jag åt middag, satt vi på var sin kortsida av ett massivt, blankpolerat bord med ett avstånd som Västerlånggatan mellan oss, uppassade av en husa i svart och vitt.
I köket regerade en kokerska och Packarden kördes av en privatchaufför.
Särskilt chauffören gjorde mig alldeles stel av bryderi genom att strama upp sig till honnör så fort han fick se mig.
Jag var så generad att jag inte visste vart jag skulle titta.
--- Om du inte ögonblickligen tar bort den där chauffören, blir jag tokig, sa jag halvgråtande till Gösta.
Min man tyckte nog att jag var ganska oresonlig.
Men chauffören kom bort.
För även om han inte förstod hur jag kände det, var Gösta det snällaste som gick i ett par skor och försökte göra allt för att glädja mig.
Vår första jul tillsammans gav han mig just det jag hade längtat så intensivt efter under hela min barndom men aldrig fått --- den allra sötaste lilla hundvalp.
När Gösta satte en burliknande, övertäckt korg på min mage --- vid det laget var jag i fjärde månaden med Ingegerd --- trodde jag först att det var en fågel inuti.
I stället var det en pytteliten, fem veckor gammal cairnterrier.
Jag blev så glad att jag nästan inte visste till mig och döpte honom på stubben till Pricken.
Pricken var ljuvlig och urklok och blev 13 år.
Men han blev också fruktansvärt bortskämd, och när babyn gjort entré, var han så svartsjuk att han låg under sängen och morrade medan jag ammade.
Men det hade han inget för.
Ingegerds ankomst den 13 juni 1940 betydde en revolution i hela mitt känsloliv.
När jag strax efter mitt giftermål upptäckte att jag väntade barn, tog jag det ganska lugnt.
Egentligen hade jag längtat mer efter Pricken än efter en unge.
Det är klart att jag blev glad.
Men gifte man sig, fick man ju barn så småningom, det hörde till.
Och så där överjordiskt märkvärdigt var det väl inte, barn fick ju alla människor.
Jo, upptäckte jag när Ingegerd kom.
Det var överjordiskt märkvärdigt.
En sån lycka hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Men sedan ... Efter förlossningen flyttade vi ut till Vikingshill, vårt förhyrda sommarställe på Värmdö.
Det var ett kolossalt schabrak till villa, som såg nästan ut som en fästning.
Tjänstefolket följde med förstås.
Barnsköterskan, syster Dagmar, också.
Syster Dagmar var oerhört duktig, oerhört noggrann och oerhört bestämd.
I början av fyrtiotalet var det modernt med exakta tider för småbarn och allt skulle ske på klockslag.
Så ingen ska tro att jag fick springa in i barnkammaren och ta upp Ingegerd hur som helst fast jag ibland längtade efter henne så det värkte i armarna.
Syster Dagmar sa visserligen ingenting.
Men jag såg på hennes min att hon ogillade det.
Och mesig som jag var, vågade jag inte göra det jag instinktivt kände var riktigt.
Så inte bara som hustru åt Gösta utan också som mamma började jag känna mig allt mer misslyckad och överflödig.
När de i slutet av sommaren ringde från SF och meddelade att nu var det dags att börja inspelningen av filmen " Gentleman att hyra ", kände jag det därför som en stor lättnad.
Och på den tiden fanns det ju inte heller något som hette barnledighet efter en förlossning.
Och att jag fortfarande var ganska tjock om bysten tyckte inte regissören, Ragnar Arvedson, gjorde något alls.
Det gjorde däremot Gunnar Tannefors som sedemera recenserade filmen.
" Ammor och mammor ska inte filma ", skrev han i sin recension.
Men det tog jag inte så hårt.
Det var en sådan obeskrivlig lycka att börja arbeta igen.
Att återse de gamla kamraterna.
Att ta sin gamla loge ute i Råsunda i besittning och stå framför en filmkamera igen.
Att höra ljudet av klappan och regissörens röst som kommenderade : --- Tagning!
Det här var mitt liv.
Det var här jag hörde hemma.
Här hade jag mina egna vänner som inte såg ner på mig utan i stället respekterade mig som yrkesmänniska och accepterade mig precis som jag var.
Men min återkomst till filmstaden hade onekligen sina poänger.
För naturligtvis var det inte tal om att lämna Ingegerd hemma, hon skulle ju ha sina regelbundna måltider.
Alltså åtföljdes jag av såväl syster Dagmar som av babykorg med innehåll --- ibland belåtet snusande, ibland energiskt gallskrikande.
Inspelningen började med exteriörscener ute i Gustavsberg.
På slaget tio och två togs Ingegerd upp för amning och hela filminspelningen fick lov att avbrytas.
--- Tid för amning!
ropade Ragnar Arvedson i megafonen.
Ragnar tuggade snus och såg ut som en asketisk sjåare men var på samma gång något så otroligt noggrann och minutiös.
Medan jag ammade fick resten av sällskapet ta en annan scen och sen ta vid igen där vi slutat.
Men när så småningom inspelningen fortsattes i ateljé, blev det onekligen lite ohanterligt med hela amningsproceduren.
Så då fick jag vandra iväg till Stilles och köpa en pump med vilken jag pumpade ut det mål som Ingegerd skulle få i flaska dagen därpå.
Annars följdes exakt samma schema som förut.
På slaget tio och två avbröts inspelningen och Ragnar ropade : --- Tid för pumpning!
så det ekade i ateljén.
Och sen fick jag vackert gå till min loge och pumpa.
Vad jag vet har något liknande varken förr eller senare förekommit i svenska filmens historia.
Men Ingegerd växte och frodades, syster Dagmar var nöjd och jag var lycklig att från mina egna, högst privata problem kunna ta min tillflykt till arbetet.
Och sen var det aldrig mer tal om att jag skulle sluta filma.
Efter " Gentleman att hyra " följde " Landstormens lilla argbigga " för Nils Jerring och " I natt eller aldrig " för Gustaf Molander 1941.
Sedan gjorde jag en eller två filmer varje år.
Gösta och hans mamma fick säga vad de ville, jag kunde helt enkelt inte avstå från mitt arbete.
Där gick jag också från den ena framgången till den andra, på samma gång som jag blev allt olyckligare i mitt privatliv.
Jag höll oerhört mycket av Gösta och försökte verkligen vara en bra hustru.
Men det gick bara inte, vi gled allt längre ifrån varandra.
Trots det hade vi kanske kunnat hanka oss fram både till silver- och guldbröllop, många mindre lyckade äktenskap gör ju det.
Men på våren 1942 mötte jag biodirektören Åke Rapp.
Vad det var som hände då, förstod jag väl knappast själv.
Det är först på senare år som jag kommit fram till en förklaring.
Trots alla svärmerier i min ungdom, trots mitt äktenskap var jag totalt oerfaren som kvinna.
Ända tills nu hade jag hållit hela den delen av mitt känsloliv på sparlåga och inte velat, eller vågat, släppa fram det.
Kanske var det atmosfären i mitt barndomshem, där allt tal om det sexuella var fult och förbjudet.
Eller kanske var det upplevelsen i portgången på Cardellgatan som satt en sådan skräck i mig att spåren ännu inte hade utplånats.
Men nu, vid nära trettio års ålder, väcktes mina känslor av en man som jag, lika litet som när det gällde Gösta, hade något gemensamt med på djupet.
Jag visste det mycket väl.
Och ändå kunde jag inte stå emot.
Trots allt ville jag inte göra Gösta illa och en gång, sedan jag redan flyttat in i en våning på Gärdet med Ingegerd och syster Dagmar, gjorde vi ett tappert försök att flytta ihop igen.
Då hade jag fått en sådan nässelfeber av all stress och alla slitningar att jag kände mig som en enda uppsvullen brännblåsa från huvud till fot.
Men naturligtvis klarade vi inte av en återförening.
Vår syn på livet var alltför olika, vi passade bara inte ihop.
Så på hösten 1944 flyttade vi i sär igen.
Det här var en ganska fruktansvärd tid.
När pappa först hörde nyheten om att Gösta och jag skulle skiljas, talade han inte till mig på ett helt år.
I vår familj förekom helt enkelt inte ordet skilsmässa, det var något nästan lika förbjudet som ordet prostitution.
Dessutom tyckte pappa mycket bra om Gösta och förstod inte alls hur jag kunde lämna en man som var så fin och snäll mot mig och som till yttermera visso gav mig en god ställning och all ekonomisk trygghet jag kunde begära.
Min publik var inte heller så glad när ryktet om min skilsmässa kom ut.
Det här stämde ju inte med bilden av den glada, oskyldiga unga flickan --- att lämna sin man för en annan karl.
Nej, det var inte bra.
Det var inte bra alls.
Jag fick till och med anonyma brev.
--- Det passar sig inte, Sickan!
stod det.
Hade jag inte haft mitt arbete, skulle jag väl ha säckat ihop totalt.
Men nu fick jag knappast tid att tänka.
Jag gjorde " Flickan i fönstret mitt emot " och " Löjtnantshjärtan " 1942.
Nästa år kom " En flicka för mig " och 1944 " Hans officiella fästmö " och " Gröna hissen ".
Sen kom min första Schamyl Baumanfilm, " Flickorna i Småland ", 1945.
På vårvintern samma år hade jag gift mig med Åke Rapp.
För andra gången i mitt liv gick jag med öppna ögon in i ett äktenskap som nästan var förutbestämt att misslyckas.
Pappa var med på vigseln, sammanbiten och stum.
Han vidrörde aldrig skilsmässan med ett ord.
Han frågade aldrig något om hur jag hade haft det under de här åren, hur jag kommit fram till mitt beslut eller hur jag tänkte mig framtiden.
Själv hade jag heller aldrig vidrört ämnet med mina föräldrar.
Det var så fel alltihop, så fel som något kunde bli.
Och de följande tio åren skulle jag också helst vilja glömma.
Nej, inte glömma förresten.
De var nog nödvändiga för att jag skulle vakna upp till vad livet handlade om och hitta mig själv för att sedan ha något djupare att ge än det glittrande glada på ytan.
Jag tror att jag grät flera badkar fulla under den här tiden --- men inte för min egen skull utan för vad jag hade gjort mot Gösta.
Ofta tog jag bilen och åkte iväg, vart som helst, med tårarna strömmande utför kinderna.
Och sen sjöng jag.
Jag körde och grät och sjöng, bluesliknande melodier som bröt fram långt inifrån min egen förtvivlan, ibland med improviserade ord, ibland utan.
Det är kanske så som all äkta blues kommer till.
När jag sen kom tillbaka hem var jag lugn igen och kunde gå in och leka med Ingegerd.
Men en sak ska jag alltid vara tacksam mot Åke Rapp för : Han var väldigt snäll mot Ingegerd och hon tyckte mycket om honom.
Över huvud taget verkar det inte som om min dotter tagit någon skada av den här stormiga tiden.
När Gösta och jag skildes, var Ingegerd inte mer än tre, fyra år.
Och i den åldern är det framför allt mamma som är tryggheten.
Men att jag sen höll ut hela tio år i mitt nya äktenskap berodde på att jag inte så snart ville utsätta Ingegerd för ännu en skilsmässa.
När den till sist inte gick att uppskjuta längre, var hon femton år fyllda och förstod mycket väl att en separation nu var oundviklig.
--- Ja, sa hon bara när jag berättade det för henne.
Det blir nog bäst så.
Efter skilsmässan bodde Ingegerd och jag kvar i villan på Mårdvägen i Bromma och under de år som följde kom vi varandra mycket nära.
Visserligen gick jag hela tiden intensivt upp i mitt arbete och den ena glada Sickanfilmen följde på den andra med radioframträdanden och turnéer dess emellan.
Men ändå kunde jag nu ägna mig mer helhjärtat åt min dotter än någonsin förr när jag var som ett enda kaos av splittrade känslor invärtes.
Dessutom hade jag under hela den här uppslitande tiden ett fast stöd i --- ja, förr i världen kallades det för faktotum.
Eller för hembiträde.
Och nu finns det inga fler av den sorten.
Men min Margaretha, kallad Maggan, var så oerhört mycket mer.
Hon var, och är, en verklig vän och vi håller fortfarande en varm och innerlig kontakt fast det nu är över femton år sen hon lämnade oss för att tillträda platsen som ekonomiföreståndarinna på en foderprovningsanstalt i Norrtäljetrakten.
Margaretha hjälpte mig med Ingegerds uppfostran, tog hand om hushållet, tröstade mig när jag var ledsen --- ja, jag vet inte hur jag skulle ha klarat den här tiden utan henne.
Jag hade säkert inte klarat den alls.
Men nu gick läkningen efter de svåra åren relativt snabbt, jag kom i balans igen och fick styrka nog att bli en riktig mamma åt Ingegerd.
Vi gjorde bilresor på kontinenten tillsammans under hennes ferier, vi gick på teater och bio ihop och hade förskräckligt trevligt.
När jag var ute på turné med " Dagens revy ", kom Ingegerd farande över sitt sportlov för att göra oss sällskap och " hjälpa till " bakom kulisserna, vilket hon älskade att göra.
Jag spelade in " Älskling på vågen " 1955, " Sjunde himlen " 1956, " Med glorian på sned " 1957.
Under de här åren stod jag på toppen av min filmkarriär.
Och så, i november 1957, mötte jag Sölve.
" Du är mitt äventyr " Bland det mest fascinerande jag vet är när Sölve berättar historien om sina föräldrar.
Nils Adamsson, som var Sölves pappa och grundaren av den välkända sjukvårdsfirman, var son till Kristina Jonsdotter i Skallans by nära gränsen mellan Medelpad och Jämtland.
Det fanns ingen körväg fram till gården utan när Kristina och hennes bröder skulle mala den säd som växt på de fattiga åkerlapparna, fick de bära säckarna på ryggen ända fram till kvarnen.
År 1879 födde Kristina en son som hon döpte till Nils.
Barnafadern bodde i närheten av Fränsta kyrkby, dit han flyttat från Värmland och där han så småningom gifte sig med en bonddotter.
Nils hade aldrig träffat sin pappa.
Men när han gick och läste för prästen och alltså måste bo inackorderad nere i kyrkbyn, beslöt han sig för att själv gå och söka upp honom.
Försöket misslyckades.
Faderns hustru gav honom 25 öre i handen och sa till honom att ge sig av.
Och det gjorde han.
Nils gav sig iväg hemifrån och tog hyra på en båt.
Ett tag var han malmletare uppåt Narvik, sen vände han söderut och fick jobb som symaskinsagent neråt Västgötatrakten.
--- Men när Nils cyklade omkring där nere i Västergötland, brukar Sölve berätta, fick han upp ögonen för hur det myllrade av barn i lantarbetarnas och statarnas stugor.
--- Det kunde vara tolv, tretton stycken och mer i varje familj.
Och i städerna var det lika illa ställt bland industriarbetarna som ofta levde under samma urusla bostadsförhållanden.
Nu hade Nils läst någonstans att det fanns nånting som hette kondomer och som användes i barnbegränsande syfte.
--- En sån sak borde då vara bra mycket nödvändigare att sälja än symaskiner, tyckte han.
Sen tog han reda på att kondomerna tillverkades i Tyskland, köpte in ett lager och öppnade en postorderfirma för preventivmedel i Falköping under det till intet förpliktande namnet " Nyhets-Magasinet ".
Kunder fick han genom att annonsera i arbetarpressen och så småningom också i Dagens Nyheter.
De övriga tidningarna tog inte in sådana oanständiga annonser.
Så för säkerhets skull grundade Nils Adamsson 1910 också en egen, radikal tidning som han kallade Västergötlands folkblad och där han gav stor plats åt allvarligt syftande socialreportage.
Kort därefter flyttade Nils Adamsson sin postorderfirma till Stockholm, där han öppnade en första sjukvårdsbutik i Centralpalatset vid Tegelbacken.
År 1912 --- samma år som bröllopet stod mellan min egen mamma och pappa --- gifte han sig med en 29-årig stockholmsflicka, Karin Hollman.
Ett av bröllopsvittnena var en ung jurist vid namn Hugo Lindberg.
Karin Hollman ( som precis som jag var född på Högbergsgatan, tala om ödets pekfinger ) var politiskt medveten och sedan länge medlem av socialdemokratiska ungdomsklubben, ursprunget till SSU.
Dessutom var hon med om att starta de kooperativa kvinnogillena och var nära bekant med Zäta Höglund och hans fru --- ett tag hade hon till och med varit inackorderad i deras hem på Upplandsgatan.
Men så en dag förkunnade Gullan Höglund för Karin : --- Nu ska du få träffa en stilig karl!
Den karlen var Nisse Adamsson.
Och precis som mellan Sölve och mig sa det klick direkt.
Nils umgicks mycket i Stockholms konstnärs- och journalistkretsar och både Zäta Höglund och Erik Lindorm hörde till hans nära vänner.
År 1913 hjälpte han förresten Erik Lindorm att starta skämttidningen " Naggen " --- Nils var redaktionskamrer och hade hand om den ekonomiska sidan av saken.
Karin i sin tur hjälpte Nisse att sköta hans sjukvårdsaffär och postorderfirma.
Bland annat satte hon ihop en liten kombinerad katalog och upplysningsskrift som talade om hur olika skyddsmedel skulle användas.
Men då tog det hus i helsike.
Skyddsmedel fick visserligen användas.
Åtminstone av män.
Om de litet suddigt kallades för " Hygieniska artiklar " och under diskret och generat smussel inhandlades under disken hos barberaren.
Men man fick inte helt oblygt utbjuda dem till allmänheten.
Inte i en upplysningsskrift med bruksanvisning.
Det var ju rena pornografin och inbjöd till otuktigt leverne.
Karin Adamsson hade sårat tukt och sedlighet.
Alltså åtalades hon och drogs inför rätta.
Och observera att det inte gällde ett tryckfrihetsåtal --- då skulle hon eventuellt ha kunnat frikännas av en jury som lät sig bevekas av att hon var kvinna.
Och dessutom havande med Sölve.
Nej, här var det frågan om sedlighetsåtal utan någon jury närvarande vid rättegången.
Här skulle statueras ett exempel.
Domen enligt den nya preventivmedelslagen av år 1910 löd på två månaders fängelse.
Karin, med Sölve i magen, avtjänade sitt straff i det mörkt tegelröda gamla Östermalmsfängelset vid Engelbrektskyrkan med dess tinnar och torn och kan nog tryggt sägas vara en av pionjärerna för sexuell upplysning i vårt land.
När Elise Ottosen Jensen började sin upplysningsverksamhet, gick hon till min svärmor för att be om råd.
Men att det fanns något som hette fängelser, blev Sölve själv ganska tidigt medveten om.
Ett av hans mest intensiva barndomsminnen är när han tillsammans med sin mamma och pappa och en stor folkmassa tog emot Zäta Höglund utanför Långholmen 1917.
Året innan hade Höglund dömts till ett års straffarbete för högförräderi --- han hade tillsammans med Erik Hedén och Ivan Oljelund utgivit ett antimilitaristiskt manifest där han uppmanade de svenska arbetarna att gå i storstrejk för att förhindra en eventuell mobilisering på Tysklands sida i kriget.
Sölve, som då var fyra år, fick överlämna en bukett röda rosor till den frigivna fången, och minns än i dag hur konstigt han tyckte det var att vuxna människor låstes in på det där sättet i ett stort stenhus med järngaller.
Sölves pappa fick jag tyvärr aldrig träffa, han dog 1939 vid bara sextio års ålder.
Men eftersom han umgicks i konstnärskretsar, har jag ofta hört äldre kolleger tala om honom.
Det var den första veckan i november 1957 som Sölve och jag träffades " på riktigt ".
Att vi i själva verket hade träffats två gånger förut, kom vi inte underfund med förrän på ett senare stadium.
Åtminstone inte jag.
Den allra första gången var jag bara 15 år.
Sölve var 17 och uppvaktade ivrigt en klasskamrat till mig som hette Ingrid Engkvist.
Både Ingrid och Sölve bodde i Bromma och en eftermiddag, när jag hade följt med Ingrid hem, kom Sölve --- som då var klasskamrat med Åke Rapp i Palmgrenska gymnasiet --- puttrande på sin splitter nya motorcykel för att försöka locka Ingrid med på en provtur.
( Det var en Ariel på 500 kubik, säger Sölve.
Sånt glömmer han aldrig.
) Men Ingrid hade inte tid, hon och jag skulle prata.
Så Sölve fick ge sig iväg igen utan någon Ingrid på bönpallen.
Den gången gjorde han inte det minsta intryck på mig.
Efteråt kom jag inte ens ihåg vad han hette.
Och Sölve var kär i Ingrid, så han brydde sig väl knappast om att titta två gånger på mig heller.
Men sen träffades vi faktiskt en gång till.
Det var en vinter i Åre någon gång i slutet av 1940- talet.
Jag var gift med Åke Rapp.
Och Sölve var ännu inte skild från sin Lillemor.
Ingegerd och jag höll som bäst på med att stappla omkring på våra skidor, men rovorna blev ganska många.
Och plötsligt står det en kille med ett härligt leende framför oss och säger : --- Det går visst inte så bra det där!
Vilket ju inte var så värst uppmuntrande.
Så jag blev nästan lite småsur.
Men leendet glömde jag inte.
Det stannade kvar nånstans djupt inom mig.
Länge.
Och vid det laget visste Sölve mycket väl vem jag var.
Den sortens filmer jag spelade i var väl inte direkt hans musik, hans smak ligger mer åt Västern och pang-pang.
Men ändå hade han sett dem nästan varenda en.
Och dessutom inte kunnat undvika att se mig på bilder i tidningarna, i aftonklänning och obligatorisk orkidé i reportage från premiärer, filmbaler och andra festligheter.
Sölve trodde följaktligen att jag var fruktansvärt sofistikerad.
Nu efteråt har han berättat att han brukade lägga märke till mig när jag kom stretande med hunden på mina morgonpromenader eller när han stötte ihop med mig vid någon bensinmack ute i Bromma.
Han har också berättat att han redan då var ganska tänd på mig och att det oväntade mötet i snödrivan inte alls var så slumpmässigt som jag trott.
Men det hade jag ingen aning om då, för Sölve lät mig aldrig märka något av vad han kände.
Och så kom den där novemberkvällen 1957.
Ingegerd, som då hade hunnit bli 17 år, skulle få gå med mig och några av mina vänner för att höra Calle Brisson som uppträdde på Berns.
Vi bodde fortfarande kvar i Äppelviken och skulle få lift in till stan med en annan i sällskapet, direktör Sölve Adamsson, som också bodde ute i Bromma.
Namnet Adamsson kände jag förstås till.
När Ingegerd och jag kom hem från våra utlandsresor, fastnade mina blickar alltid omedvetet på skylten " Nils Adamsson " så fort vi kom fram till Hornsplan.
Jo, den satt alltid där den skulle.
Då visste jag att jag var hemma i Sverige igen och att världen var sig lik.
För sanningen att säga har jag egentligen aldrig tyckt så värst mycket om att resa.
En gång när Sölve och jag var på safari i Kenya, längtade jag hem så förskräckligt att vi fick lov att avbryta resan i förtid.
Tjusningen med krälande ormar och konstig mat och folk som pratar ett språk där man måste gissa sig till vartannat ord har jag ännu inte kunnat upptäcka.
Jag trivs för min del så innerligt bra här hemma i Svedala.
Men nu satt jag alltså i soffan på Mårdvägen och väntade på direktör Adamsson.
Och vänta fick jag.
Herr direktören var ordentligt försenad, och det gillade jag inte.
Men till sist ringde det i alla fall på dörren.
Jag gick och öppnade, rätt purken.
Mannen från Åre, killen med världens varmaste leende!
Där stod han och såg ner på mina 161 centimeter från sina egna 187.
Jag blev alldeles knäsvag och överläppen fastnade under näsan som den alltid gör när jag blir nervös.
Jag blir så torr i munnen att läpparna klibbar vid tänderna och då är det ju nästan omöjligt att formulera några begripliga ord.
Enda utvägen är att störta iväg och stjälpa i sig ett stort glas vatten, och det finns ju inte alltid till hands.
Nu lyckades jag också nätt och jämnt stöta fram : --- Kom in ett tag --- vi ska väl ha en drink först innan vi ger oss av!
--- Det är alldeles onödigt!
hörde jag Ingegerds halvhöga kommentar utifrån köket.
( Långt senare berättade Sölve att han också hade hört den.
) Vi satte oss alltså i soffan och jag bjöd på en whisky.
Minuterna gick och jag pratade som en besatt.
Utanför tickade taxin, men den hade jag alldeles glömt bort.
--- Lugna ner dig mamma, det är inte klokt vad du verkar forcerad, väste Ingegerd i mitt öra.
Och vad du ser konstig ut i ansiktet, vad är det med dig egentligen ? Men Ingegerds påpekande gjorde mig naturligtvis ännu mer kvittrande och forcerad.
Medan Sölve verkade allt mer hemmastadd i soffan, det tycktes som om han hade placerat sig där för gott.
Ingen av oss ägnade Calle Brisson en tanke.
Till sist ringde våra gemensamma vänner och frågade var vi hade blivit av.
Skulle vi komma eller inte ? Skuldmedvetet rusade vi iväg med en bister Ingegerd i kölvattnet.
--- Det blev mitt livs dyraste taxi, brukar Sölve säga.
Men trots allt en ganska bra investering!
Fast av Calle Brissons uppträdande minns jag i dag inte ett dugg.
Det var Sölve som skymde sikten.
Vart jag än tittade, såg jag inget annat än hans intensivt blåa ögon och hans stora, varma leende.
Till Lucia, knappt två månader senare, förlovade vi oss.
Men det höll på att ta knäcken på Ingegerd.
--- Ska du verkligen kasta dig in i ett nytt äktenskap, mamma ? storgrät hon.
Du känner ju honom knappast!
Jag har aldrig sett Ingegerd så förtvivlad.
Under mina två föregående äktenskap hade jag nog försummat min dotter mer än jag velat erkänna.
Jag var ständigt upptagen --- antingen av mitt arbete eller av alla de engagemang som det förde med sig på fritiden.
Nu hade hon äntligen fått ha mig för sig själv under några år, nu hade vi äntligen kommit varandra nära.
Och så skulle hon alltså få se denna nya gemenskap försvinna igen på grund av att ännu en karl dök upp i mitt liv.
Vid 42 års ålder skulle hennes mamma för tredje gången hoppa i galen tunna för en mans skull.
Undra på att hon grät!
Men jag tvekade ändå inte.
I motsats till de båda föregående gångerna visste jag nu att jag gjorde rätt.
Jag kände det ända in i ryggmärgen.
Trots att det naturligtvis kunde ha uppstått problem, inte minst på grund av att Sölve också hade barn, två pojkar.
Tommy som var tretton år och Trolle som var åtta.
Och Ingegerds farhågor besannades inte.
Den 17 juli 1958 gifte vi oss i Bromma kyrka.
Och nu, efter nära tjugo års äktenskap är vi minst lika lyckliga som då.
Ingegerd, Tommy och Trolle är som riktiga syskon och hela familjen är hårt sammansvetsad.
Men nu är jag säker på att jag helt enkelt inte var mogen för äktenskap förrän jag träffade Sölve.
Det hade säkert inte gått vägen för oss heller om vi hade gift oss på ett tidigare stadium.
Och trots allt skulle jag inte ha velat gå miste om allt föregående trassel, alla olyckliga erfarenheter.
Jag tror att de hjälpte mig att utvecklas, både som människa och därmed också som skådespelerska.
Att leva alltför skyddat, som jag hade gjort och att bli alltför bortskämd, kan göra en ganska hård och okänslig, kan resa murar mot omvärlden.
Det enda jag är ledsen för är att jag sårade Gösta.
Men i dag är Gösta en av Sölves och mina bästa vänner och så fort han kommer till Sverige från Frankrike där han nu är bosatt, ringer han upp oss så att vi kan träffas alla tre och äta en god middag.
Jag tycker fortfarande mycket, mycket om Gösta.
Och jag tror att han också är ganska fäst vid mig.
Men det är Sölve jag älskar.
Vart jag mig i världen vänder ... Mormor hade sin psalmbok i kökssoffan.
Men varken pappa eller mamma gick mig veterligt någonsin i kyrkan.
Det gör jag däremot själv ganska ofta.
Vilket faktiskt är ganska konstigt, för egentligen är jag inte alls religiöst lagd.
Tyvärr.
Jag trivs med det livet jag har nu.
Jag är lycklig och oändligt tacksam.
Men när det här livet en gång tar slut, kan jag inte tänka mig någon annan tillvaro.
Jag kan inte föreställa mig någon annan värld än den här.
Vill för övrigt inte vara i nån annan.
När jag dör, vill jag helst vara helt borta.
Men när jag blir ombedd att läsa i någon kyrka --- det blir ju många skådespelare nu för tiden --- gör jag det gärna.
Dessutom tycker jag om att gå dit ibland för min egen skull, det ger frid och lugn.
Är det en bra präst som ger goda ord och inte bara drönar på i tomme, kan det hjälpa mycket när man har det svårt.
Och trots att jag inte vill sätta något namn på den högre makt jag tror på, ber jag min aftonbön varje kväll.
Kanske kan man kalla det tom rutin, ett slags självsuggestion eller vad man vill.
Men jag kan inte somna utan att först ha knäppt händerna och bett Gud som haver.
Jag har lärt min Ingegerd samma sak.
Och Ingegerd har lärt sina flickor, Libby och Carrie.
Kanske skulle vi lika gärna ha kunnat läsa Mors lilla Olle.
Men på något sätt ger det oss väl litet tillbaka av den barndomstrygghet som vi alla letar så förtvivlat efter under hela vårt otrygga liv.
Egentligen kan man undra hur stor del av svenska folket som ligger och ber Gud som haver om kvällarna fast dom inte för sitt liv skulle vilja stå för det.
I vår ständiga längtan efter kärlek och trygghet är vi ju barn allihopa.
Många gånger har jag varit så trött om kvällarna att jag bara har legat och vridit och vänt på mig utan att kunna sova.
Men sen har jag kommit ihåg.
--- Ja visst ja, Gud som haver ... Och när jag har bett min aftonbön, har jag somnat som ett gott barn.
Men en sak vet jag.
En gång i mitt liv har jag snuddat vid evigheten.
Och det var när jag fick Ingegerd.
Det var något så vidunderligt.
Jag var inte alls beredd på det, jag hade ju inte längtat särskilt mycket efter ett barn, jag var så helt uppfylld av mitt yrke.
Men vad jag upplevde då, det hoppas jag få känna på nytt när jag en gång ska lämna det här livet.
Om någon då tar emot en som man själv tog emot det barn man fött till jorden ... som om man fick tillbaka det liv man en gång hade gett.
Om Gud tog emot en ... Om att äta kakan och ha den kvar När jag tänker på att Bertil --- om vi hade gift oss --- och likaså Gösta helst hade sett att jag gett upp mitt yrke, blir jag alldeles förskräckt.
Det skulle aldrig ha gått.
Det skulle ha varit orätt!
Men hela tiden har jag på något sätt levt i två världar, i två icke kommunicerande kärl.
När jag har stängt dörren efter mig där hemma, har jag totalt kopplat av allt det som har med hem, barn och hushåll att göra.
Och i och med att jag har trätt in genom porten till teatern eller genom järngrindarna till Svensk filmindustri, är det bara den världen som existerar.
Men också tvärt om.
När jag har sagt " Hej då, och tack för i dag!
" till mina arbetskamrater, har jag blivit helt fru Reuter, fru Rapp eller fru Adamsson.
På något sätt tycker jag att jag har fått ut det bästa av mina två världar.
Jag har ätit en jättegod kaka --- och har den ännu kvar.
Jag är så lycklig med Sölve, med Tommy och Trolle, med Tommys familj.
Med Ingegerd och hennes två småflickor Elisabeth ( kallad Libby ) och Carrie ( som egentligen är döpt till Carolyn ) och min rara amerikanska måg, diplomaten Alan Parker, för närvarande stationerad i Östtyskland.
Men på samma gång håller jag kontakten med mitt gamla yrke genom att uppträda i radio och TV då och då.
Och jag har kvar flera av mina gamla vänner från förr.
Anna-Greta Adolphson till exempel.
Och Kar de Mumma!
Erik och jag umgås visserligen inte så mycket privat --- fast det är många som tror.
Sickan och Kar de Mumma är ju ett av de mer seglivat strävsamma gamla paren.
Men Erik Zetterström är inte den som man någonsin kommer riktigt nära.
Det är ganska märkligt, tycker jag själv.
Vi har ju ändå umgåtts nästan ett helt liv, ända sen 1930 när han försökte invitera mig på supé på Mosebacke men fick nobben för att jag måste skynda mig hem till mamma.
Men sen dess har det gått långa perioder när vi nästan inte har träffats alls.
Först samarbetade vi visserligen på Södran i tre år.
Men med undantag för radioserien " Sickan och Kar de Mumma " en kvart varje vecka under 1950-talet, arbetade vi inte tillsammans igen förrän jag engagerades på Folkan 1967.
Så länge serien pågick repeterade vi alltid hemma hos Erik och Marianne Zetterström på Floragatan.
" Sickan och Kar de Mumma " var som ni kanske minns ett slags uppföljning på 40-talets " Optimisten och pessimisten " med Eric Abrahamson och Ludde Gentzel.
Kar de Mumma var dyster och jag var som vanligt glittrande glad.
På Floragatan brukade Marianne bjuda på kalvlever till middag.
Det vet hon att jag älskar och det är hennes specialitet.
Så småningom fortsatte Erik och jag vårt samarbete i TV, som ett inslag i Hylands hörna och annan liknande underhållning.
Erik har en fenomenal förmåga att snabbt skriva ihop en dialog för sådana ändamål med utgångspunkt från dagsaktuella händelser.
Men oftast sa han de roliga sakerna själv.
Så min funktion bestod för det mesta i att spela upp till hans svarspoäng.
Och det hade jag strängt taget ingenting emot.
För om han upptäckte mig den där gången på Typernas revy, kan jag nog säga att det är jag som i min tur har invigt honom i yrket som teaterskådespelare.
Visserligen debuterade Erik som statist i några filmer redan på 20-talet.
Men mig veterligt har Kar de Mumma aldrig uppträtt på en scen förrän vi började med våra dialoger tillsammans.
Och ibland behöver han faktiskt hjälp med att slappna av.
För direkt avspänd kan man inte kalla honom.
Och i motsats till Marianne, som utstrålar en oerhörd värme, ligger Erik mer åt det torroliga hållet.
Han går där och muttrar för sig själv och ingen kan precis beskylla honom för att vara någon utpräglad sällskapsmänniska.
Lite spydig är han nog.
Och lite ironisk.
Men aldrig elak.
Och ibland verkar han lätt disträ --- när han pratar med en, iakttar han vad som händer runt omkring under tiden så att man har en känsla av att han inte är riktigt närvarande med hela sig.
Men när han tittar på en, ser man att han har goda ögon.
Och han är en verkligt trofast vän och jag håller mycket, mycket av homom.
" Sickan och Kar de Mumma " var en radioserie som höll sig populär i flera år, precis som " Dagens revy.
" " Schlagerfrågan " har också stått sig ovanligt länge, och vid det här laget har vi gjort programmet över hundra gånger i olika perioder.
Det är Hasse Tellemar, Sven Erik Vikström, Stig Holm, Gösta Bernhard och jag som träffas en gång i veckan för att spela in det.
Från början var " Schlagerfrågan " inte alls menad som en lek utan som en allvarlig frågesport.
Vem hade komponerat låten, vem är det som sjunger, vilket år var den aktuell ? Men när vi hållit på ett tag, visade det sig att Sven Erik, Gösta och jag är så olika i fråga om att minnas saker.
Gösta och jag är två gamla stutar med dåligt minne medan däremot Sven Erik, som är så mycket yngre än oss båda två, kan svara på hur svåra frågor som helst.
Ibland är man färdig att strypa honom.
Men det gör att Gösta och jag mest skojar oss fram och så småningom inspirerade vi dom andra att göra likadant.
Så nu har det vuxit fram ett helt annat program än vad som var meningen från början.
Fast det är jobbigare än man tror.
Ibland spelar dom bara " versen " i början, och då ska man kunna refrängen.
Eller också tar dom " sticken " mellan de välbekanta melodiraderna, och då står det plötsligt alldeles still i huvudet.
Det är Tellemar och Stickan Holm som hittar på låtar och kokar ihop frågor.
Sen träffas vi klockan fyra, eller när vi får studietid, dricker kaffe och pratar om allt annat än vad vi ska göra klockan halv fem.
Sen kommer publiken.
Det är så roligt, för det är nästan alltid samma människor på alla inspelade program, och snart lär man sig känna igen ansiktena.
Mest är det pensionärer och förtidspensionärer, alla som inte yrkesarbetar på dagarna.
På skolloven är det också ganska mycket ungdomar som har gått på rundvandring i radiohuset och som sen får avsluta sightseeingen med att titta på en inspelning.
Ibland spelar dom melodier som jag själv har sjungit --- " Jag är så glittrande glad ", " Alla tajders kis ", " Kan du vissla Johanna " och alla dom andra.
Men jag känner ofta inte igen dom heller, jag kan ju inte tänka mig att dom är så dumma att dom gör så.
Och då kan jag sitta där och fundera så att ögonen håller på att tränga ut ur skallen på mig.
TV däremot är ett helt annorlunda medium att arbeta med än radio.
Direktsändning är roligast --- men det är också mer nervöst.
Det kan hända så mycket då, att man kommer av sig till exempel.
Spontana saker som tas bort i ett inspelat program.
För det där att komma av sig behöver inte alls vara någon katastrof.
Jo, för den som gör det förstås.
Men tittarna blir urlyckliga och tänker : " Tänk att dom också kan göra bort sig, precis som jag!
" Nu för tiden kör man ju med flera kameror på TV, precis som på film.
Men i början fanns det bara en enda där också, och då måste man veta exakt hur man skulle röra sig för att inte plötsligt vara ute ur bilden.
Ofta hade man då hjälp av små uppritade märken på golvet som man måste hålla sig inom.
Och så ska man helst ha vida kjolar för att dölja batteriet som hör till de där små miniatyrmikrofonerna.
Mickarna är också mycket känsligare nu än förr.
Men det gör att de på samma gång tar in ovidkommande ljud, så det följer inte bara fördelar med en förbättrad teknik.
Förr satt ljudteknikerna instängda i särskilda små ljudisolerade bås med lurar för öronen under en filminspelning, precis som på TV.
Nu sitter de vid bord inne i ateljén och så tar man upp allt på band för att kunna kolla efteråt om någon har sagt fel på replikerna.
Och alla fotografer man har haft sen ... Martin Bodin, Åke Dahlkvist, Gunnar Fischer, Göran Strindberg, Sven Nykvist ... I början satt fotografen vid sin kamera hela tiden och hade en assistent som gick omkring med måttband för att mäta avståndet till våra näsor.
Det var allt det tekniska då.
Men i de sista filmerna var tekniken naturligtvis enormt avancerad.
Nu är huvudfotografen mer som en belysningsmästare som instruerar belysningsgubbarna.
Nu för tiden är det B-fotografen som sitter bakom kameran och en tredje kille som går med måttbandet.
Och de som var mer eller mindre springpojkar förr, möter jag nu i TV-teamen som gråhårsgubbar.
Ja, det är verkligen så enormt mycket som har förändrats bara på några få år.
Men det roliga är att folk fortfarande inte har glömt mig.
Och dom tycks ännu vilja läsa om mig i tidningarna.
Annars är det faktiskt en av nackdelarna med jobbet --- att ge intervjuer eller svara på enkäter.
Konventionella hemmahos-reportage är nog särskilt påfrestande --- när man ska stå och hänga som en idiot mot en eller annan byrå eller med förtjusande spontanitet krama om sin gamla Moraklocka.
Men det tillhör ens yrke att ställa upp, och då gör man det.
Och journalisterna har ju också ett jobb som dom måste utföra.
Då får man hjälpas åt och göra det bästa av det.
Enkäter är i alla fall värst.
Det hände en gång att en kvällstidning ringde mig klockan två på natten för att fråga om jag tyckte att det ska vara lag på hjälmar för mopedister.
Vid ett annat tillfälle skulle jag svara på något så idiotiskt som vad jag helst inte ville ha i julklapp.
Ofta har det hänt att dom har ringt mig flera gånger samma vecka för att jag ska svara på olika saker.
Man ska kunna svara på allt, ha satt sig in i allt som rör sig i tiden.
Och det har särskilt underhållningsartister väldigt svårt att hinna med om de kanske arbetar för film och teater, radio och TV samtidigt.
Men det finns ju så få så kallade kändisar i det här landet att dom som finns blir alldeles utnötta.
( För övrigt tror jag bestämt att jag talar för många av mina kolleger när jag säger att jag avskyr det där slappa lilla ordet " kändis ".
Jag vill bli omtalad och uppskattad under min yrkesbeteckning skådespelerska.
) Allt vad man har att säga har folk läst tusen gånger om --- och när man har hållit på så många år att prata som jag, är det sen inte mycket att tillägga.
Det lilla som finns har jag berättat om i den här boken.
... faller ofta själv däri --- Och så tar vi det lilla leendet!
säger fotograferna som kommer för att göra hemmahos-reportage.
--- Annars blir det ju inte du, säger dom.
Sickan Carlsson ska skratta med smilgropar.
Och foglig som ett lamm gör jag som dom vill.
Trots att smilgroparna --- som förr i världen var så djupa att jag kunde köra in fingertopparna i dom --- numera har förvandlats till raka streck.
Jag tycks ha fallit ner i mina gropar en gång för alla.
Och nu verkar det nästan omöjligt att kravla sig upp.
De har blivit ett begrepp.
Det har jag också.
Jag är sommar och sol och glittrande glädje, jag är yster skälmskhet och muntert kvitter med smak av nostalgiskt 30-tal.
Men sånt är ju inne igen.
Mina gamla filmer dyker upp i TV och omvärderas på löpande band.
Förr kallades de pilsnerfilmer och skälldes ut av kritiken.
Nu tillhör de filmhistorien.
Snart blir de kanske rent av kulturhistoria.
De kläder jag hade då är högmoderna igen.
Tillsammans med krusiga lockar, körsbärsmun och gamla T-fordar.
Och Gud nåde mig om jag förändras.
Jag ska vara mig lik, precis likadan som för 20, 30 år sen.
Helst 40 förstås.
--- Du ser så förtvivlat ung ut, Sickan, säger folk som inte har träffat mig på länge.
Du har knappast förändrats ett dugg!
Men visst har jag förändrats, det gör vi ju alla.
Och inte kämpar jag heller emot min ålder.
Jag känner mig precis lika gammal som jag är.
Och vad mera är --- jag trivs med det!
Däremot har jag en känsla av att andra människor sätter sig emot att jag blir äldre.
Jag hör ihop med deras ungdom.
Och så länge som jag ser ung ut, känner de sig själva inte heller så ålderstigna.
Men i nästan halva mitt liv har jag gått omkring och hoppats på en roll där jag skulle få spela en erfaren, mogen kvinna i min egen ålder.
Varje gång jag fick ett nytt filmmanus undrade jag om de nu --- nu äntligen --- hade gett mig något riktigt att bita i.
Men alltid var det en ny Sickanfilm, precis som alla de andra.
Inte för att jag vill klaga eller vara otacksam.
Jag älskade att spela och publiken tyckte om just den sortens lättsamma komedier.
Nästan alla mina filmer gick fyra månader eller mer på premiärbiografen, vilken alltid var Royal på Kungsgatan i Stockholm.
Visst ska jag vara Schamyl Bauman evigt tacksam för att han med rollen som skolflickan-docentfrun i " Skolka skolan " 1948 gav mig en uppgift med litet mer karaktär i än mina föregående.
Och de följande Sickanfilmerna var heller inte så dåliga.
Efter Schamyl Bauman fortsatte Hasse Ekman att ge mig liknande roller --- glada, spralliga och specialskrivna direkt för mig.
Men ändå ... --- Nu ska du se, sa Hasse ibland, nu ska vi snart vara mogna att spela in en film med dig som du är!
Men av någon orsak blev det aldrig av.
Sen kom då mötet med Ingmar Bergman i SF:s lunchrum.
--- Jag ska använda dig i en ensemblefilm, sa Ingmar.
Inte i en Sickanfilm.
Du ska bli förvånad över hur mycket du kan!
Och han glömde inte sitt löfte.
Tre år senare fick jag rollen som servitrisen Fanny i " Lustgården ".
Det var en helt fantastisk upplevelse, en av de finaste i mitt liv.
Redan 1954 hade jag sagt i en intervju : --- Jag skulle vilja spela en mogen kvinna med barn, en kvinna som gått igenom något.
Exakt sådan var rollen som Fanny.
Bibi Andersson gjorde min 21-åriga dotter, samma ålder som min egen Ingegerd var i då.
Visserligen var det inte Ingmar själv som var regissör utan Alf Kjellin.
Men Ingmar hade skrivit manus tillsammans med Erland Josephson, av någon anledning under den kuriösa signaturen Buntel Eriksson.
Och han kollade varje meter av filmen varje dag.
Inte en bild fick passera utan Ingmars godkännande.
Jag tror nog att Alf många gånger kände sig ganska desperat.
Han stod hela tiden under en väldig press och det kan inte ha varit särskilt roligt att känna sig övervakad så in i minsta detalj av någon annan.
Men jag njöt av varje ögonblick och ville inte att inspelningen någonsin skulle ta slut.
Hela tiden hade jag en känsla av att detta var min sista betydande roll i en långfilm.
Och så blev det också.
Efter " Lustgården " gjorde jag bara två filmer till : rollen som Kalles mamma i " Anderssonskans Kalle " 1972 och som en av mostrarna i Janne Halldoffs " Bröllopet " två år senare.
Om man inte räknar TV-filmen om familjen Niklasson 1965.
Men i " Lustgården " kände jag, kanske för första gången i mitt liv : --- Det här är verkligen jag.
Det var så underbart att en gång få visa att jag kunde spela en sådan roll också.
Kalles morsa var för all del rolig att göra när jag fick göra henne på mitt eget sätt.
Inte som en Dagmar Ebbesensk satkäring utan som en varm och modern 1920-talskvinna med egna åsikter.
" Bröllopet " var å andra sidan som en enda stor lekstuga och där, anser jag, hoppade Janne in i traditionen från 1930-talets förkättrade pilsnerfilmer.
Kort efter mitt giftermål med Sölve hände däremot något som kanske kunde ha förändrat hela min skådespelarkarriär.
Det var då Ingmar Bergman frågade mig om jag ville följa med honom till Malmö för att under hans ledning tjänstgöra vid stadsteatern där.
Men jag tackade nej.
Jag valde privatlivet.
Eller rättare sagt : Jag valde Sölve.
Och det tror jag nog var både lugnast och bäst.
Lyckligare än med honom kan jag aldrig bli.
Och nu har jag gjort 44 filmer.
Nu får det vara nog.
Hela branschen har blivit så förändrad att jag inte längre känner mig hemma i filmateljéerna.
Men så har jag också varit med om praktiskt taget hela den svenska filmens tekniska utveckling, från ljudets genombrott till den första färgfilmen, Schamyl Baumans " Dans på rosor " 1954.
Största delen av den filmen var visserligen i svartvitt.
Men sista avsnittet var i färg, inspelat på Royalbiografens scen där nio blomstersirade gungor var uppmonterade för vårt stora dansnummer och fyllde nästan hela utrymmet.
När belysningsmästaren slog på ljuset, var det så starkt att man helst ville blunda.
Redan på kollampornas tid var man förbjuden att titta åt deras håll för att inte förstöra ögonen, men det här var ännu värre.
Det var ju också före den moderna, extremt ljuskänsliga filmens tid --- nu kan man praktiskt taget filma i skenet från en tändsticka.
Också den utvecklingen har gått rasande snabbt.
Men nu tyckte man att man dansade i ett ljushav.
Dessutom fanns det utöver de vanliga lamporna en så kallad killevips, en särskild liten lampa som kan fästas direkt på kameran för att lysa upp ens hår och sätta extra glans i ögat eller på kinden.
Efteråt var ens ögon röda som en kanins.
I första scenen hade jag en dans med Egon Larsson.
Ont i ryggen hade jag från min kotförskjutning som jag fått i fallet från hästen den där gången.
Det var fruktansvärt varmt och jag blev väldigt trött --- jag var ju ändå 39 år, fast jag naturligtvis skulle föreställa en ung flicka.
Som vanligt.
Då hade det gått över 20 år sen min första film.
Men ändå, så när som på det tekniska, verkade det som om tiden hade stått stilla.
Jag skulle fortfarande spela samma ingenue-roll som på kollampornas tid.
Det kändes nästan lite spöklikt.
Mina fans har naturligtvis också åldrats.
Nu är de flesta i femtioårsåldern och uppåt.
Eller barn som har sett mina gamla lustspel i TV.
Sen är det en kategori, kanske på 20-30 år, som knappast vet vem jag är.
Kanske har de hört mitt namn någon gång.
Men jag betyder inte alls samma sak för dem som för de äldre.
Jag representerar inte deras ungdom på samma sätt.
Nu för tiden har jag ju också slutat att filma, medverkar bara då och då i radio eller TV.
Eller sjunger på pensionärsträffar, säljer lotter, står i stånd på basarer eller uppträder för välgörande ändamål.
Men det räcker för mig.
Och det bästa med yrket har jag ändå kvar.
Också på så sätt kan jag bibehålla kontakten med olika sorters människor --- en kontakt som redan från början betydde väldigt mycket för mig men som på senare tid har blivit allt mera omistlig.
Jag får utbyta tankar och känslor, komma andra människor nära, också ge dem något litet av mig själv.
Att varje dag få möta detta från andra --- värme, tacksamhet, glädje.
Inte för att jag har gjort något märkvärdigt.
Utan bara för att jag är jag, rätt upp och ner.
Som mycket ung tyckte jag att det var så märkvärdigt med alla rika, berömda personer som jag fick möta genom mitt yrke.
I dag är mina värderingar helt annorlunda.
För lite sen var jag inne på ICA och plötsligt kommer en herre fram med en bukett röda tulpaner som han just har köpt och säger : --- Jag måste få lämna några blommor till dig, Sickan.
Man blir så glad när man ser dig!
Jag kunde ha fallit honom om halsen.
Men i stället frågade jag vem han var.
--- Jag är egentligen inredningsarkitekt, sa han.
Men nu finns det inte tillräckligt med jobb, så jag har gått och blivit hemvårdare i stället.
Det gör jag bra mycket större nytta med.
Tänk att det finns sådana människor!
Men honom hade jag väl aldrig träffat på om det inte hade varit för mitt yrke.
Eller härom dagen när jag kom i samspråk med en taxichaufför som berättade att hemma hos honom såg man aldrig på TV.
I stället samlades hans kompisar runt ett bord en gång i veckan för att sy skjortor!
Man blir så glad av att höra om sånt, jag var glad för hela dagen efteråt.
Min 60-årsdag, som firades nere i det sommarhus vi hade hyrt av Tore Browaldh och hans fru Gunnel ( Gunnel Eriksson från Stadions skridskobana!
), bjöd också på några av mitt livs allra finaste stunder.
Att få se farbror Sven stå där i grinden och gratulera, farbror Sven som jag känt i femtio år!
Men alltid, nästan varje dag, händer det något som gör mig lite lycklig.
Alltid är det någon som ger tecken på att dom känner igen mig och tycker det är roligt att se mig.
När jag sist kom hem från ett besök hos Ingegerd i Tyskland höll jag på att stöta ihop med en truck, som skulle leverera varor till restaurangvagnen på tåget.
--- Tjänare Sickan, välkommen hem!
skrek killen på trucken.
Tänk att möta all denna värme, all denna spontana vänlighet --- här i Sverige!
Men emellanåt blir jag förstås lite rädd.
Jag älskar när folk ställer upp, är generösa och hjälper till.
Men där är jag inte alltid säker på om det är för att jag heter Sickan Carlsson.
Vad som skrämmer mig ibland är att jag inte alltid kan vara säker på om folk ställer upp som ens vän.
Utom när det gäller mina närmaste förstås, Sölve och Ingegerd och några till.
Dom är jag så oerhört beroende av.
Det är deras värme jag helt enkelt inte kan vara utan.
Lite av en psykolog blir man väl också genom det här yrket.
Och när jag möter skrytmänniskor, habegärsmänniskor och sladdermänniskor blir jag rädd och sluter mig.
Jag känner det i luften med en gång.
Men på det hela taget kan jag inte vara nog tacksam över vad jag har fått, för allt det roliga jag har upplevt både i yrket och genom yrket, rent privat.
Det är bara ibland, när jag vaknar framåt gryningen, som jag ligger och grubblar över vad som kunde ha hänt om jag hade följt med Ingmar till Malmö den där gången.
Någon stor skådespelerska hade jag visserligen aldrig kunnat bli, det vet jag.
Men kanske en bättre.
En med större uttrycksmöjligheter, fler nyanser och ett rikare register.
Kanske fanns det oförlösta möjligheter inom mig som jag inte haft en aning om och som nu aldrig får en chans att komma till uttryck.
Men när morgonsolen tittar in bakom gardinen tassar jag upp och sätter på kaffe.
Jag tror i alla fall att jag valde rätt den gången.
Och som så ofta förr hämtar jag styrka ur det gamla ordspråket : " Bäst som sker.
" Man får vara belåten att ha blivit en sorts begrepp, med smilgropar och allt.
" Unik " enligt Stig Järrel ... Vilket inte ens mina egna barnbarn tycks vara helt omedvetna om.
För en tid sen reste Ingegerd hem till Stockholm med Libby och Carrie, och på tåget från Berlin stegade ungarna fram till en äldre, kvinnlig medpassagerare som verkade välvilligt inställd till konversation.
Men först måste de förstås presentera sig, och det gjorde de så att säga indirekt.
--- Vet tant vem vår mormor är ? frågade Libby.
--- Nej, lilla vän, svarade damen, måttligt intresserad.
--- Jo, utropade Libby, säker på effekten och spelade ut sin trumf : --- Det är SICKAN CARLSSON!
Och det, kan jag tala om, är jag fullkomligt nöjd med.
I Mål och medel Den saken är klar att förr eller senare råkar en författare i klammeri med skatteverket och en dag får han en förfrågan om hur det kommer sig att han gjort till synes omotiverade avdrag på självdeklarationen.
Författaren sätter sig ner vid sin skrivmaskin och halvt ursinnig över att hans ärlighet ifrågasätts skriver han till de lokala skattemyndigheterna.
Bland annat : Följaktligen kan i mitt fall som politisk författare utgifterna för min politiska verksamhet, som är en nödvändig förutsättning för mitt yrke som författare liksom för att detta skall ge ekonomiskt resultat, icke betraktas som beskattningsbara.
Skatteverket kan se att bara en mycket liten del av inkomsterna från min bok under denna period har gått till mig själv.
Jag äger ingen som helst egendom eller andra kapitaltillgångar som jag kan kalla mina egna.
Nödvändigheten tvingar mig att inskränka mina personliga behov ända till att helt avstå från bruket av alkohol och tobak, inta mina måltider på de billigaste restaurangerna och, bortsett från den minimala hyran för min lägenhet, inte göra några andra utgifter än dem som står i samband med mitt yrke som politisk författare ... Även automobilen är för mig ett medel att nå ett visst mål.
Den är absolut nödvändig för att jag skall kunna fullgöra mitt dagliga arbete.
Skatteverket går trots detta brev inte med på alla avdragen.
Hälften går dom med på.
Författaren har ingenting annat att göra än att betala det han ska.
De ovan citerade raderna kunde kanske vara skrivna av vilken som helst som kallar sig politisk författare, men det är dom inte.
Det är Adolf Hitler som, samma höst Min kamp utkommit och sålts i 9_473 exemplar, deklarerat för 11_231 riksmark varifrån han dragit 6_540 riksmark för utgifter i samband med yrket, som till skattemyndigheterna i Munchen försöker förklara sina stora avdrag.
Det är hösten 1925.
Från det Min kamp kom ut och till det Adolf Hitler blev rikskansler i Tyskland hade han bråk med skattemyndigheterna som konsekvent bara trodde på hälften av vad han påstod.
De första fem åren såldes Min kamp i bara 32_672 exemplar.
Efter 1930 gick det bättre och efter 1933 höll Min kamp på att konkurrera ut Bibeln i Tyskland men då hade Hitler inte längre några svårigheter med nåt skatteverk.
Men innan hade han det och det är nästan allt han får ut av att ha skrivit Min kamp.
Som författare måste han ha känt det så.
Han hade inte särskilt många läsare och ändock omedelbart han fick in lite royalty så var skattemyndigheterna på honom.
I september 1926 får han lov att skriva till fogden : För närvarande har jag ingen möjlighet att betala min skatt ; jag har varit tvungen att ta ett lån för att täcka mina levnadsomkostnader.
Vilken författare har inte fått skriva det nån gång.
Men det är inte riktigt detta som är intressant.
Det intressanta är att herr Adolf Hitler i Min kamp inte på något sätt stuckit under stol med vad han tänkt göra med Tyskland, eller vad han tänkt göra med Europa och Europas folk, om han en dag skulle väljas till rikskansler.
Skattemyndigheterna trodde honom alltså bara till hälften.
Men läsarna tycktes inte tro honom alls.
Eftersom Min kamp är skriven på ett världsspråk så är det så här efteråt konstigt att världen inte reagerade, att uppsatta statsmän inte reagerade.
Att dom inte ens läste boken.
Förrän det var för sent.
Jag undrar om Mussolini hade några bekymmer med skattemyndigheterna i Rom.
Han var ju också författare.
Hans pjäs " De hundra dagarna " spelades till och med på Dramaten med Anders de Wahl i ledande roll.
Däremot kan man bestämt utgå ifrån att Joseph Goebbels inte fick några skatteproblem på sina refuserade verk om Jesus, " Vandringsmannen " och " Den ensamma gästen ".
Men Hitler hade bevisligen skatteproblem till dess han blev rikskansler.
Politiska författare här i världen bör alltså noggrant läsas och kritiseras.
Samt skall skattemyndigheterna tro på att dom har utgifter som det kanske inte står i deras makt som författare att redogöra för.
En författare ska inte behöva bli rikskansler för något land för att klara upp eländiga skatteskulder.
Jag vill nu inte påstå att Adolf Hitler ville bli rikskansler bara för att han ville göra upp med sina skattemyndigheter, men som han själv skriver i Min kamp " det krävs nästan alltid någon form av eggelse för att förmå geniet att träda fram ".
fram, en man som med oemotsäglig kraft skall formulera granithårda principer av de breda massornas konturlösa idévärld och ta upp kampen för att omvandla den till en malmhård klippa där tro och vilja fast förenade höjer sig ur tankarnas vågsvall i en fritt tänkande värld ".
Kanske var det inte så lätt för världen att fatta vad Hitler egentligen tänkte ta sig för när han en gång utsetts till denna enda man som med en oemotsäglig kraft skulle formulera granithårda principer.
Men världen ska inte påstå annat än att Adolf Hitler gav världen chansen att fatta vad han menade, det var bara det att ingen läste honom.
Ingen trodde på honom.
Åtminstone borde skattemyndigheterna i Munchen ha fattat varför till exempel automobilen var så viktig för honom, varför automobilen var ett medel att nå ett visst mål.
Självklart skulle Adolf Hitler få dra av utgifterna han hade för sin bil.
Skattemyndigheterna skulle sen ha intresserat sig lite mera för vad det var för ett mål han talade om.
Eller det var kanske det dom inte skulle i ett fritt land.
II Häng dig inte än Så går ett år till ända och ett nytt ska börja.
Men det nya året det är dömt på förhand, det ska bli nattsvart.
Det har man läst om i en månad.
Men inget år ska dömas ut på förhand.
Ingen dag ska dömas ut på förhand.
Vadå nattsvart!
Den fjärde dagen på det nya året är sex minuter längre än den första.
Det är så man måste räkna.
Den tionde dagen på det nya året är sjutton minuter längre än den fjärde.
Det ljusnar alltså till dess vi i solens värma väcks och det är ju inte alldeles säkert att boschen ramlar in i framhjulsekrarna.
Men gör den det står vi på näsan den saken är klar.
Var och en som trampat en springschasbåge här vid Stockholms horisont vid 59 grad 21 min polhöjd och 12 tidsmin 14 tidssek öster om Sveriges tidsmeridian där gamla Hamngatsbacken låg vet hur det känns när boschen ramlar in i framhjulsekrarna och man flyger i en snygg kurva över styrstången och slår näsan i.
Det känns till en början som om man kunde flyga och sen blir man snabbt medveten om att det var det man inte kunde.
Man slår i backen men reser sig med värdighet därför att detta har man vetat förr eller senare skulle hända en.
I vilket fall reser man sig.
I vilket fall när detta hände en i gamla Hamngatsbacken mellan biografen Apollo och NK så reste man sig snabbt och med värdighet därför att man var iakttagen av alltför många som trodde sig ha bevittnat en olycka och inte en av en springschas väntad händelse som självklart inte kunde uppskjutas nu när man i alla fall befann sig i högsta fart i en nedförsbacke.
Den springschas som inte reste sig med värdighet efter en dubbel saltomortal över styrstången just i Hamngatsbacken var en död springschas.
Som springschas var han död och tilläts icke fika med oss andra på Flamman på Vattugatan som då var det fik där för en springschas väntade händelser diskuterades, men aldrig diskuterades som annat än just väntade händelser och aldrig kallades väntade olyckor.
En springschas med stil gav sig aldrig ut på nåt nattsvart uppdrag.
Ingen klok människa ger sig med berått mod in i det nattsvarta.
Åtminstone inte in i ett nattsvart år.
Tror han att året ska bli totalt nedmörkt så hänger han sig innan det året börjar och det börjar i morgon.
Den som inte hängt sig kommer att märka att redan den andra dagen på det nya året är två minuter ljusare än den första dagen var.
Eftersom det inte finns cyklande springschasar nu för tiden känner jag inte till om den mopeddrivne springschasen har vad man en gång menade med en springschas själ, men har han det så behöver här icke förbannas något mörker.
Med en springschas själ menade man en gång den stolthet som så ofta förväxlas med oartighet, det till exempel att icke taga av sig mössan för någon vare sig ute eller inne om denne någon kunde förmodas vara en potta och alla icke-springschasar betraktades som pottor.
Till en början.
Sedan nyanserades människosynen allt eftersom det vid närmare bekantskap med omgivningen stod klart att omgivningen icke tillät sig betraktas som pottor.
Alltså kastade man sin mössa och gled omkring barhuvad men stolt.
Detta för att man inte skulle tvingas se ner på någon eller någonting man inte hade full rätt att se ner på.
Den som kallar det nya året nattsvart redan nu ser ner på nånting den inte har nån rätt att se ner på.
Det är för all del mycket vanligt och modernt att tillåta sig se ner på företeelser man inte har en aning om varför man gett sig rätten att se ner på, likadant som det är modernt och vanligt att uttala sig om sånt som man inte har en aning om med vilken rätt detta egentligen sker.
Uttalandet alltså.
Vem som helst får uttala sig om vad som helst som den inte känner till bara den som gör uttalandet gör klart för sig med vilken rätt han uttalar sig.
Antingen betraktas vi alla som pottor eller också vill vi icke bli betraktade som pottor.
Av våra egna springschasar.
Vi är alla springschasar och vi ger oss inte in i ett nattsvart mörker.
Hoppas jag.
Jag hoppas!
Nu är det möjligt att många människor säger sig inte vara springschasar och därför heller inte vill bli kallade springschasar.
Dessa människor kommer att slå sig illa den dag boschen ramlar in i framhjulsekrarna.
Om den nu gör det.
Var och en må kalla sig vad han vill bara han inte hänger sig innan det nya året gryr.
Och den trettioförsta dagen på det nya året är en timme och fyrtiosju minuter ljusare än årets första dag.
Det vet man med bestämdhet.
Endast ljuset räknas.
Hänga sig kan man göra vilken dag som helst på året.
Man kan också bli hängd vilken dag som helst på året.
Det sista kan man faktiskt inte göra mycket åt.
Men ingen är dömd på förhand och ingen har rätt att döma på förhand.
Inte en människa och inte ett år.
Vi släpar alla på samma tunga båge och med samma taskigt fastsatta bosch.
Nästan samma båge och nästan samma taskigt fastsatta bosch.
Några av oss kommer att gå över styr men vilka av oss och i vilken ordning vet endast den som har förmågan att hindra tussilagon från att blomma fram i mars, dagarna mellan Malkolm och Ester.
Jag skulle vilja se den jäveln.
Nu blev jag rädd.
Jag vill självklart inte se den jäveln som råder över ogräs, men jag vill se ogräs blomma, sen kan man hänga sig i påsk.
Om allt är nattsvart då.
Men låt året börja och låt solen stiga.
Låt korpen viska och låt korpen kraxa.
Men tillåt björken att slå ut.
Slår björken inte ut så häng dig.
Men häng dig inte än.
Si taltrasten kommer Författaren är väl medveten om att taltrasten är sällsynt till och med i våra skogar.
Det kan bli kallt i februari.
Men det kan ju också hända att ett stormcentrum bildas vid Island och en mild västlig luftström breder ut sig över havet mellan Island och Skottland och att en mild västvind som inte låter sig hejdas drar in över Skandinavien.
Då blir det blidväder.
Blir det blidväder blir det kanske inget varmvattenstopp och blir det inget varmvattenstopp kanske oljeransoneringen häves av bara farten och den stora oljekrisen är glömd redan när den första taltrasten anländer till storstockholms ytterområden vilket bör ske i slutet av mars.
Men blir det kallt i februari förvärras nuläget som man säger, oljeransoneringen fortsätter, varmvattnet försvinner och taltrasten dröjer till första veckan i april.
Taltrasten är en av våra mest kända och avlyssnade sångfåglar som för inte så länge sedan levde gömd inne i granskogens djup men numera håller till i vår huvudstads mest centralt liggande teveantenner.
Taltrasten har blivit en riktig stadsfågel och många stockholmare vet redan i mitten av februari att om vädret då är milt så kommer taltrasten redan i slutet av mars och att om det är kallt så dröjer taltrasten lite längre.
Alla som gillar taltrastar står ut med februari hurudant vädret än är därför att förr eller senare så kommer taltrasten från medelhavsländerna och sjunger från hustaken.
Taltrasten är ett vårtecken och en bekräftelse på att det finns hopp, massor av hopp.
Oavsett väder kommer alltså taltrasten med hopp och vi som vet det tänker inte låta lura in oss i nån beredskapsanda under februari innevarande år.
Beredskapsanda är bland det hopplösaste som finns och den slutar i värsta fall inte ens på svenska flaggans dag då den belönas.
Beredskapsanda slutar aldrig och slutar den så slutar den i nationalism på ett besvärande sätt.
Beredskapsanda är ett hårt åtdraget militärt snörliv som kommer att tvinga ungdomen till barberarna och barberarna i sin tur tvingas återigen att gömma porrtidningarna och kränga Eau de Portugal.
Vi som väntar på taltrasten är oemottagliga för beredskapsandan men det är inte så alldeles säkert att dom som tillfälligtvis glömt att taltrasten förr eller senare dyker upp är det.
I rådande hopplöshet sväljer dom kanske beredskapsandan med hull och hår och börjar putsa skorna och gå raka i ryggen som om detta vore i hela nationens intresse.
I och med det att dom börjar borsta skorna och gå raka i ryggen framstår alla som nu inte ids borsta skorna och sträcka på sig som varande nationens fiender.
Att framstå som nationens fiende under en beredskapsanda är inte ett nöje.
Det har hänt att folk under en beredskapsandas täckmantel lärt sig bita av tvåtumsspik och sedan gör det.
Dom talar i radion till exempel och biter då och då av en tvåtumsspik för att visa att dom menar allvar.
Och beredskapsanda är allvar.
Tro inte annat.
Tro inte på den.
Även om det så blir arktiskt kallt i februari så vet att senast den nionde april är taltrasten här.
Visserligen utstöter taltrasten ett kraftigt " jack " när den blir skrämd men annars hör man ett fint " ziit ".
Men blir beredskapsandan skrämd utstöter den inte bara ett " jack ".
Den både trumpetar och trummar i marschtakt.
Beredskapsandan går i takt.
Det är nästan det värsta med den.
Beredskapsanda är rättning höger.
Beredskapsanda är mördande tråkigt och mördande.
Låt oss kanske hoppas att en mild västanvind född över havet mellan Island och Skottland drar in över vår huvudstad varifrån riket styrs så att vi får behålla varmvattnet.
Jag har en bestämd känsla av att kalldusch och beredskapsanda hör ihop.
Så om varmvattnet stängs av så duscha inte kallt om det inte är nödvändigt och det är onödigt samma dag kalldusch sägs stärka beredskapsandan.
Allt som stärker beredskapsandan är av ondo.
Nu kan man inte göra så mycket för att underminera en beredskapsanda.
Det enda man kan göra är att låta bli att tro på den.
Och vänta på taltrasten.
Taltrasten kommer med allt det hopp vi behöver.
Taltrasten kommer.
Om inte i mars så i april.
Med taltrasten kommer en ny vår.
Det kommer någonting nytt.
Beredskapsanda är ingenting nytt.
Det nya som kommer må se ut hur det vill bara det inte ser bekant ut.
Så därför måste vi behandla den första taltrasten som om den verkligen vore den första.
I år är det kanske dags att förälska sig redan i slutet av februari ty kärleken tar död på beredskapsandan.
Det gör också döden.
Det gör taltrasten.
Allt nobelt tar död på beredskapsandan.
Kylan i februari kan vara nobel.
Kanske tvingas man hålla huvudet kallt om blidvädret uteblir.
Men blir det blidväder är februaridimman nobel.
Det beror helt på en själv.
Att gå omkring och vänta på taltrasten är nobelt.
Kvällarna kan man fördriva med att gå och se taskiga filmer som inte nödvändigtvis måste vara trettio år gamla.
Att sitta på bio är nobelt.
Så här i februari är hoppet om att höra vårens första taltrast mycket stort och det hoppet kan kanske stå emot det hopplösa.
Men hade det varit höst, hade det varit september till exempel, så hade det i nuvarande stund varit mycket svårt att inte känna sig håglös.
Det är inte bara taltrasten som kommer med hopp.
Hela våren och den följande sommaren måste vi samla hopp både från den vilda rosen och från den spirande dillen.
Det hopp vi samlar är det nya i oss.
Och det nya i oss måste leva i oss också på hösten då basunerna ljuda.
I höst tänker nog trumslagarpojkarna samlas.
Det kan vi inte tillåta.
Nu är det inte höst.
Nu är det den korta månaden februari.
Och den månaden är vad det gäller vädret inte att lita på.
Det kan vara kallt.
Det kan vara milt.
Taltrasten rättar sig därefter.
Vi rättar oss efter taltrasten Vi väntar på taltrasten och medan vi väntar företar vi oss inte nånting som kan tänkas stärka en beredskapsanda.
Ingenting.
En mellanlandning i en tätort på en söndag En färglös marssöndag väntar på våren men när dagen är till hälften gången och våren dröjer ringer kyrkklockorna för våren kommer icke.
När våren icke kommer ringer kyrkklockorna.
Det är en begravning som inte längre kan uppskjutas.
De svartklädda människorna fryser, fast dagen bara är till hälften gången och det är nog en självmördare som är död.
Som tog sitt liv till hälften gånget.
Han frös då våren dröjde och han ändade sitt liv inte av barmhärtighet utan av rättvisa.
Givetvis kommer en färglös präst en färglös marssöndag då våren dröjer att tala om barmhärtighet.
Som om vi snart icke hade hört nog om barmhärtighet.
Nej, rättvisa skall det ordet bytas mot.
Kyrkklockorna ringer som till ofärd med en malmklang som irriterar benmärgen.
Vad är det med det ; begravning på en frusen färglös marsdag.
Söndag visserligen men en dag då månaden är till hälften gången.
Vad är det med det.
En självmördare som när han levde sålde jordbruksmaskiner åt en firma i mitten av landet till bönder som bodde i mitten av landet.
Givetvis bodde han här i församlingen för annars skulle andras kyrkklockor ringa.
Givetvis var han vän med prästen och barmhärtighet blir prästens korta tema.
Näst intill barmhärtighet för mer förtjänar ingen död.
Rättvisa däremot är någonting helt annat.
Om bara solen inte dröjde och ändå är det knappast någon snö och mager tjäle.
Så färglöst allting är när man nu ser dom svartklädda som sörjer.
Färglösa marsdag, färglösa söndag.
Dom som inte sörjer har hemläxor.
Isen bär inte för bandy men någon går i alla fall på isen med en hund.
En jordbruksmaskinsförsäljares själ har gått åt helvete.
Jag ska säga er att jag känner inte till den här staden.
Dock lider jag med söndagen.
Jag förstår väl att alla saknar solen.
Jag vet väl själv att våren dröjer.
Men det ger inte prästen någon rätt att välja.
För han väljer mellan barmhärtighet och rättvisa.
Endast när han talar dock.
I sitt tal väljer han.
I sin gärning måste han ju skratta för barmhärtighet är bara billigt eller propert.
Det är ju bara ord.
Att tycka synd om nån i dessa dagar ? Dessa dagar är dock mörka.
Själva dagern lyfter inte, det är därför söndagen är tråkig.
Annars skulle ingen jävul visa sig på nåns begravning.
För annars är det bingo här om hörnet.
Att tycka synd om nån i dessa dagar ? Barmhärtighet, det är stabil valuta.
Vem var så dum att han föreslog att något av den energi som offras på barmhärtighet skulle användas för att vinna rättvisa ? Söndagen blir inte mindre färglös för att den upptäcker att våren dröjer.
Den blir inte mindre färglös för att den begraver i klockklang under klockklang självmördare som sig själva mördat.
Med tanke på bygdens konstnär den målande realisten kräver jag denna tavla i full skala.
Fernissad men i full skala.
Begravning en färglös söndag.
Fem gånger tre meter.
Och realisten målar.
Det är först när han försöker sälja denna tavla han icke längre kan kalla sig realist.
Och då skall han tro att realismen är förföljd bara av den anledningen att en familj inte har tjugotvåtusen kronor och en tom vägg som borde ha verklighetens mått.
Så fick jag då äntligen bli förbannad på bygdens konstnär, realisten som har utställning intill bingohallen inte öppen än.
För han kräver, konstnären, inget mindre än barmhärtighet och vad är det egentligen för krav och vem har krävt det av honom att han skall göra denna söndagen fulare än vad den är.
Dock lider jag med söndagen.
Jag förstår väl att alla saknar solen.
Jag vet väl själv att våren dröjer.
Men det ger inte konstnären nån rätt att välja.
Vem gav då jordbruksmaskinsförsäljaren rätt att välja, han som tog sitt liv till hälften gånget ? Det svarar ingen på en färglös söndag.
Det svarar ingen på en ensam söndag.
Jag ska säga er att jag icke känner till den här staden.
Ensam har jag suttit dock i timmar intill kyrkan.
Bussen kommer inte.
Metropol och småstad.
Begravning, bingo och en buss som icke kommer.
Våren dröjer.
Jag kan vänta.
En grå måndag En grå olustig måndagsmorgon i början av april tittade Vilhelm Stensson ut genom sitt köksfönster och han konstaterade att den vår han väntade på skulle dröja.
Hans fru hade just kört de två barnen till skolan och skulle sen till hårfrisörskan.
Lantbrukare Vilhelm Stensson kände sig ensam där han stod i sitt kök.
Ensam och nedstämd.
Han drack lite kaffe och lyssnade förstrött till radiomusiken.
I går hade väderlekstjänsten lovat att våren skulle komma, att solen skulle skina.
Det gjorde den inte.
Alltså var våren försenad.
Han stod inte ut med väderlekstjänstens brutna löfte och han stod inte ut med det förbannade gråvädret.
Vintern hade varit lång och kall och det hade gått an, men nu en längre tid hade det varit fuktigt nollgradigt och det hade känts, när man var ute, som om man gick lindad i evigt grå och våt filt eller som om man stod till halsen i en aldrig torkande raggsocka.
Lantbrukaren var helt enkelt deprimerad.
Det var nära till vårbruket det kände han i kroppen, en nervös känsla av förberedelse till en tid av hårt inrutade arbetsdagar.
Men i den fuktiga pausen mellan vinter och vår uppstod ett vakuum av sysslolöshet.
Av hopplöshet och intighet.
Lantbrukare Vilhelm Stensson beslöt därför att gå och hänga sig.
Han hade väntat på det ljuvliga ljudet av dagsmeja och takdropp, han hade väntat att solen skulle smälta snön på sydsidan av bostadshuset och kring uthusen, han hade väntat på snödroppar, på hur björkarnas toppar skulle färgas i svagt violett och saven långsamt stiga i honom själv, i fur och gran.
Gran!
Hade han inte en sex, sju ganska stora stormfällda granar liggande uppe i skogen.
Kanske skulle han ta motorsågen och såga upp granarna.
Det skulle ju göras.
Vintern hade varit för kall och snön för lös för det arbetet och i vårbruket skulle han inte hinna göra det.
En utmärkt dag kanske att såga upp några stormfällda granar.
Men en lika utmärkt dag att gå och hänga sig på.
Solen hade nämligen inte smält snön på södersidorna av husen, björkens toppar såg endast sotiga ut mot himmelen, snödropparna grät under snön och saven steg varken i honom, fur eller gran.
Jag tar motorsågen, tänkte han.
Jag gör iordning en liten matsäck och går till mina stormfällda träd.
Men han hade också beslutat hänga sig.
Om skogsarbetet verkade roa honom kunde han ju hänga sig när han hade sågat upp några trän, roade det honom inte kunde han hänga sig med detsamma.
Det ställe i skogen där stormen fällt träden var ett bra ställe att hänga sig på.
Där hade han en gång suttit på älgpass och skjutit en älg.
Stället var förknippat med en underbar upplevelse.
Vilhelm Stensson gjorde i ordning kaffe i en termos och bredde sig några smörgåsar.
Han klädde sig i varma strumpor och stövlar.
Han satte ryggsäcken på ryggen och tog på sig mössa och vantar, sen gick han ut och hämtade motorsågen och en liten bensindunk.
Ett några meter långt rep tog han också med sig.
Han gick in i skogen utan att vända sig om och se tillbaka på gården.
Eftersom han beslutat hänga sig tycker man kanske att han borde vänt sig om, tittat på gården för att säga farväl och vid avskedstagandet komma att tänka på sin fru och sina barn.
Sitt ansvar.
Och på så sätt inse det löjliga i att gå och hänga sig bara för att våren dröjer och det oansvariga i denna handling.
Men Vilhelm Stensson var en man.
Han var desperat och desperata beslutsamma män vänder sig aldrig om i tvekan.
Han skulle såga upp nån förbannad stormfälld gran och sen hänga sig.
Sakta gick han skogsvägen upp mot kraftledningsgatan, följde sen kraftledningsgatan och vek åter in i skogen.
Han hittade de stormfällda granarna och han satte sig ner på en stubbe och tittade på dem.
Tände en cigarrett och tog av sig ryggsäcken.
Ett jävla bra ställe för ett älgpass.
De fällda granarna såg elaka och argsinta ut där de låg i oordning och särskilt en gran som hängt sig i toppen på en ännu stående gran såg direkt livsfarlig ut att handskas med ensam.
Det var tyst i skogen och vindstilla.
Och skogen saknade doft.
Han tittade på den sorgvåta snön och sparkade till stubben intill.
En gammal tjärstubbe från en torrgran, tänkte han.
Han tog yxan och högg några flisor ur stubben och riktigt utan att han tänkte på vad han gjorde hade han byggt upp en bra hög brasved.
Han hällde lite bensin på veden och tände på och det blev snart en riktigt trevlig brasa att sitta och titta in i.
Han mindes den där älgen han hade skjutit när han suttit på pass här och han mindes också att det var den första älgen han fällt.
Sen dess hade han fällt en tre fyra stycken.
Men härifrån hade han fällt sin första.
Han tog fram sin termos och drack lite kaffe och tittade in i brasan.
Nu luktade skogen av brinnande tjärved och röken steg käpprätt mot trädtopparna.
Dom elaka stormfällda livsfarliga granarna kunde ligga där dom låg.
Värmen från den så gott doftande vedbrasan tinade hans hjärta en aning, men inte tillräckligt för att smälta den isklump i hans själ som gjort att han beslutat hänga sig.
Han tittade på en lämplig kort tall och tänkte att det bara var att klättra upp i den tallen, binda fast repet om halsen och i en gren och sen hoppa.
Så fick det bli.
Dagen lämpade sig inte för någonting annat.
Han drack mer kaffe, la mer ved på elden och inspekterade sitt rep.
Ett bra rep.
Han undrade hur många av de män som rest sig upp denna morgon för att rensa bland stormfällda träd tagit ett rep med sig.
Han trodde att många gjort det och till slut fick han för sig att samtliga i Sverige arbetande skogsarbetare beslutat hänga sig på en gång.
Just i dag, om en liten stund.
Plötsligt var inte Vilhelm Stensson ensam.
Han hade suttit och lyssnat på sina egna tankar och inte upptäckt att det kommit en man springande på skogsvägen och som stannat vid hans brasa och nu talade till honom.
Paus i arbetet, sa mannen som var klädd i nåt slags träningsoverall med tröja och röd luva.
Han hade en karta i handen.
Va, sa Vilhelm Stensson.
Jag är ute och tränar, sa mannen.
Jag har en ledig dag i veckan och då springer jag i skogen.
Ingenting ger en sån form, en sån känsla av frihet.
Jag har ett stillasittande arbete i stan och söker mig till skogen så fort jag kan.
Härligt.
Jag såg elden och undrade om jag fick stanna till lite.
Varsågod, sa Vilhelm Stensson.
Mannen satte sig ner och tog fram en flaska saft ur en liten väska och drack.
Paus i arbetet, sa han.
Är det du som fällt granarna.
Vilhelm Stensson tittade på mannen och sen på de stormfällda träden.
Ser det ut som om jag har fällt dom där träden, sa han.
Mannen med träningsoverallen tittade.
Ja, sa han.
Gud har fällt träden, sa Vilhelm Stensson.
Jaså, sa mannen helt naturligt.
Som om han förmodade att de som arbetade med naturen hade Guds hjälp.
Jag ska bara röja upp efter Honom, sa Vilhelm Stensson.
Jaha, sa mannen.
Det är nåt visst med skogen, sa han sen.
Särskilt en sån här grå mjuk dag.
Då vill jag springa bland träd och känna min puls öka och den friska luften fylla mina lungor.
Härliga dagar att leva.
Jag vet inte det, sa Vilhelm Stensson.
Själv ska jag om en liten stund hänga mig i tallen där.
Mannen i träningsoverallen tittade på honom men utan att förändra ögonen i nån sorts förvåning.
Ja, inte bara jag, sa Vilhelm Stensson.
Vi alla som jobbar i skogen ska hänga oss i dag.
Det var som fan, sa mannen i träningsoverallen.
Varför driver ni med mig.
Jag vet nog att ni driver med mig, sa mannen.
Men jag kan inte hjälpa att jag har ett stillasittande arbete, att jag älskar skogen.
Jag vet att det för er skogsarbetare är löjligt.
Men jag älskar skogen.
Ni må tycka vad ni vill om mig, men tack för sällskapet.
Nu springer jag igen.
Och Vilhelm Stensson tittade efter den springande mannen.
Han sparkade till den brinnande brasan, samlade ihop sina prylar, satte på sig ryggsäcken och började gå hemåt.
Folk är ta mig fan galna, tänkte han.
Dom är inte värda att hänga sig för.
Motorsågen lät han ligga kvar och likaså bensindunken.
När han gick förbi tallen kastade han upp repet på en gren.
Jag går hem och lägger mig på soffan, tänkte han.
Jag går hit i morgon.
Vädret lär inte vara bättre då.
Jag ska röja bland granarna.
Han tittade på repet där det hängde i tallen.
Och du får hänga där du hänger, sa han till repet.
Så förbannat annorlunda kan det ju inte vara i morgon.
Den hängde drängens lada Någonstans i Halland står en ladugård tom.
Den har stått tom och oanvänd i sju år.
Och oanvänd och tom ska den stå tills den ramlar omkull.
Det finns många övergivna ladugårdar i Sverige.
Självklart också många övergivna bostadshus men just i Halland är det förhållandevis ganska lätt att hyra ut bostaden till ett nedlagt jordbruk.
Åtminstone så här års kan man hyra ut bostadshuset till sommargäster.
Sommargäster brukar få liv i en gammal bondgård men en övergiven ladugård går dom knappast in i.
Sommargästernas barn kanske tar sig en titt in i ladugården men den blir aldrig nån lekplats.
Den tomma ladugårdens tystnad är alltför skrämmande.
Men i just den här halländska ladugården är det inte tyst och där blir aldrig tyst.
En gång i tiden när ladugården fungerade som ladugård innehades den av en bonde som en dag blev så förbannad på sin dräng att han hängde honom i ladugården en tidig morgon.
Anledningen till bondens desperata tilltag är okänd, men eftersom drängen hängdes utan att först ha fått tillfälle att bekänna sina synder får han ingen frid i sin grav.
Osalig vandrar han ännu i dag i den tomma ladugården och hans tunga steg hörs mycket tydligt.
Dessutom påstås det att han då och då gnäller och stampar extra hårt i golvet.
Men det gör han faktiskt inte, det är bara en gammal lucka som står och slår i vinden.
Nu kanske man kunde tro att ingen sommargäst skulle vilja hyra sommarställe i närheten av en ladugård där det spökar en aning.
Att bostadshuset också för evigt, eller åtminstone tills det rasar ihop, skulle förbli tomt.
Men varje sommar är huset uthyrt trots att huset ligger alldeles i närheten av ladugården.
Och den som hyr ut huset talar om för sommargästerna att i ladugården vandrar en hängd dräng omkring.
Men det bryr sig ingen om.
För fan, brukar dom säga.
På förra stället vi hyrde hade man begravt en piga levande i gödselstacken.
Hon gnällde och pep.
En hängd dräng är väl ingenting.
Det visar sig att det spökar i nästan varenda nedlagd ladugård i detta land.
Och att det inte alls är intressant.
Han som hyr ut huset i Halland har börjat bli grubblande.
Hur kan stockholmare och göteborgare så självklart acceptera att en hängd dräng stör den fridfulla sommarnatten.
Det är inte så att sommargästerna avfärdar den hängda drängen och helt enkelt inte tror på historien.
Dom tror nog att bonden hängde sin dräng och dom både tror och hör att drängen vandrar inne i ladugården.
Dom finner det helt i sin ordning.
På andra håll i Sverige har mycket större ogärningar utförts i de nu tomma ladugårdarna och gummor och gubbar, drängar och pigor går igen lite här och var.
Detta finner sommargästerna som sagt helt i sin ordning.
I år skulle en dansk hyra huset och han som skulle hyra ut huset berättade för dansken att det aldrig var riktigt tyst i ladugården.
Att en gång hade en bonde hängt sin dräng där och drängen liksom fortfarande fanns kvar.
Så hemskt, sa dansken.
Äntligen, tänkte han som hyrde ut huset, någon som tycker det är hemskt.
Ja, det är grymt, sa han.
Och vad hade drängen gjort för illa, sa dansken.
Ingenting vad man vet, sa han som hyrde ut huset.
Det gör berättelsen dubbelt grym.
Jaha, sa dansken.
Jag har tänkt på det här mycket, sa han som hyrde ut huset.
Det är nog inte så lätt att hänga en annan människa.
Han fick väl slå honom medvetslös först.
Jaha, sa dansken.
Det är klart att nåt illa hade han väl gjort, sa han som hyrde ut huset.
Fast man vet inte.
Bönderna i gamla dar var lättretade.
Vad fick bonden för straff, sa dansken.
Det vet jag inte, sa han som hyrde ut huset.
Han kom kanske på fästning.
Men å andra sidan är det väl straff nog att den dräng man hängde kom tillbaka och spökade.
Jag förstår bara inte varför han går här och spökar än.
Jag vet inte riktigt om jag törs hyra huset, sa dansken.
Min fru kanske tycker det är otrevligt.
Om det spökar menar jag.
Det spökar inte i egentlig mening, sa han som hyrde ut huset.
Drängen går bara fram och tillbaka inne i ladugården.
Han är inte elak på något vis.
Vad har dom andra sommargästerna sagt, sa dansken.
Ingenting, sa han som hyrde ut huset.
Då spökar det nog inte, sa dansken.
Det gör det, sa han som hyrde ut huset.
Det är bara det att det spökar mycket värre på andra håll.
Jag har hört dom mest hårresande historier.
Men här i Sverige bryr vi oss inte om spöken.
Inte enkla drängar i varje fall.
Jag vet inte om min fru står ut med ett spöke, sa dansken.
Han är inte farlig, sa han som hyrde ut huset.
Det är väl bättre att han är ett spöke än om han vore verklig.
Om han vore en verklig dräng så är det ju inte säkert att han skulle lämna er fru ifred.
Då kanske ni skulle överraska dom i höet där inne och så fick ni själv slå honom medvetslös och hänga honom.
Ni menar att det kanske var skälet till att bonden hängde honom, sa dansken.
Jag vet inte, sa han som hyrde ut huset.
Men nån anledning måste det ju ha funnits.
Ja, det är ju en tänkbar anledning, sa dansken.
Bonden kanske kom på dom.
Men det behöver ju inte betyda att jag skulle handla lika oöverlagt om jag kom på min fru med nån.
Vad skulle ni göra då, sa han som hyrde ut huset.
Hurså, sa dansken.
Vad har det med saken att göra.
Jag bara undrade, sa han som hyrde ut huset.
Jag måste ju veta vad det är för sorts människa jag hyr ut till.
Jag kan inte hyra ut till vem som helst.
Ni kanske lämnar er fru ensam nån dag och om hon då är så spökrädd som ni säger så kanske hon kastar sig i armarna på närmaste granne och då kan ni inte bara komma här och skipa rättvisa.
Hänga nån till exempel.
Vad tror ni att jag är för barbar, sa dansken.
Ni är dansk, sa han som hyrde ut huset.
Tror ni att vi här i Halland inte kommer ihåg danskarna.
Spöket här är förmodligen från början dansk.
När jag tänker efter är han dansk.
Då ska jag hyra huset, sa dansken.
Det förstår jag inte, sa han som hyrde ut huset.
Det kan väl inte spela nån roll vilken nationalitet ett spöke har.
Inte för den som hyr ut, sa dansken.
Men för den som hyr.
Jaså, sa han som hyrde ut huset.
Ni är en sån där jävel som bor på konsulatet när ni åker utomlands.
Någonstans i Halland står en ladugård tom.
Den har stått tom och oanvänd i sju år.
Och oanvänd och tom ska den stå tills den ramlar omkull.
Det finns många övergivna ladugårdar i Sverige.
Standardmått Om jag en gång ska bli författare skulle jag vilja skriva en svensk bok och den skulle heta " Utsikt från ett mjölkbord ".
Om jag vore tysk författare skulle jag skriva en bok som skulle heta " Utsikt från ett svenskt mjölkbord ".
Så gediget som vi har byggt våra mjölkbord och som vi bara använder dom till att sitta på, så sitter vi naturligtvis på dom.
Mjölk ställer vi inte på dom längre.
Vi hämtar inte mjölk på det viset längre.
Vi har tankhämtning.
Det innebär att bönder slutat sälja mjölk därför att bönder inte dricker varandras mjölk.
Det tänker jag inte gå in på.
Förstår man det inte så förstår man det inte.
Två kilometer söder om Sandviken sittande på ett mjölkbord talar en bonde till mig.
Sålunda : För tjugofem år sedan talades det mycket om tråkigheten på landsbygden, det gick till och med an att säga " den berömda tråkigheten på landsbygden ".
Innan dess hade tråkigheten på landsbygden inte uppmärksammats eller också blev tråkigheten på landsbygden tråkig just då.
Man talade om tråkigheten av den anledningen att man tänkte göra nånting åt den.
Och bara för att man tänkte göra nånting åt landsbygdens tråkighet blev den berömd.
För tjugofem år sedan.
För tjugofem år sedan fick de avlägsnaste gårdarna och byarna elektricitet.
De som bodde på landsbygden kunde nu köpa sig radioapparater och det är mycket möjligt att det första de fick höra ur radioapparaterna var hur tråkigt dom hade det.
Antingen framsagt i en gravallvarlig diskussion eller som ett gångbart självklart revyskämt.
Om någon för tjugofem år sedan visste, och det tycker man kanske alla borde ha gjort, att det svenska jordbruket på ett kvarts sekel skulle rationaliseras bort höll han inne med det.
Men att det var tråkigt på landsbygden höll man inte inne med.
Inte heller med att det var obekvämt på dom små gårdarna.
I dag när bönderna tvingats till storstädernas ytterområden får dom veta att dom har tråkigt där också.
Det var därför jag från början talade om vilka stadiga mjölkbord vi har.
Och att inte jag skulle vilja vara tysk.
Nå.
Det var tråkigt på landsbygden.
Man beslöt göra nånting åt det.
Man byggde bygdegårdar.
Och man byggde om praktiskt taget varenda liten bondgård i Sverige.
Det är i dag kanske obegripligt att man kastade ut gamla ugnar, bakugnar, kakelugnar och spiskupor ur bondköken.
Ändrade fönster, dörrar och köksinredning.
Bekvämt och roligt skulle det bli att bo på landet.
Det var inte bara bostadshusen som byggdes om.
Ladugårdarna, hur små de än var, byggdes om i samma takt.
Standard är ett svenskt bondebegrepp.
Bondgårdarna byggdes om efter standardritningar, det var bråttom, och det är därför i dag alla bondkök ser likadana ut.
Nu är det inte bara köken som ser likadana ut men låt oss hålla oss till det : I Sverige som är ett stort land ser alla bondkök likadana ut.
Detta gäller först och främst smågårdarna som inte hade råd att frångå Lantbruksförbundets byggnadsförenings standardmått.
Inom parentes bör talas om att en gård kunde ha så liten odlad areal som två hektar och tre mjölkkor.
Dessutom tog andelsmejerierna då emot mjölkavkastningen.
Därav våra gedigna mjölkbord.
Som icke ramlar omkull i första taget.
Förutom mjölkborden finns alla uppmätningar på bondköken kvar och det säger vi är intressant.
Vi kan lugnt ta reda på hur det såg ut på landet innan det blev tråkigt.
Alltså för tjugofem år sedan elektrifierades den svenska landsbygden.
Varenda liten bondgård byggdes om så att den skulle fungera modernt och sist men icke minst byggdes bygdegårdar att ha roligt i.
Till detta bör tilläggas att de små bönderna tillerkändes bidrag för stenröjning på vallar och åkrar så att moderna maskiner skulle kunna användas.
I dag undrar man av vem maskinerna skulle användas.
För tjugofem år sedan trodde man alltså att det svenska jordbruket i smått hade en framtid.
I och med det att det bekräftades att det svenska jordbruket har en framtid dör självhushållet.
Annars hade det nog vägrat dö.
Småbönderna byggde mjölkbord.
Nu kan man kanske påstå att så mycket arbete och så mycket pengar som lades ner på att skapa en icke tråkig och modernt fungerande landsbygd är och var onödigt arbete och bortslösade pengar.
Men i själva verket är detta det tappraste försök att rädda svenskt lantbruk och svensk landsbygd som gjorts.
Självklart visste man för tjugofem år sedan att småbruket i Sverige var dödsdömt, men man ställde upp med allt man hade till småbrukets försvar.
Vi lät våra småbönder dö ut skuldfria.
Jag tror man ska ägna det en tanke.
Därför att i dag med den maskinpark en bonde behöver så dör han inte skuldfri.
Den som inte förstår det tragiska i detta har inte förstått ordet fri.
Våra bortrationaliserade bönder dör och har dött som fria män.
Men i dag dör inga bönder i Sverige skuldfria.
Ingen ska anklagas för att tiden förändras i en takt ingen räknar med.
Vilket inte gör att jag försvarar svensk jordbrukspolitik.
Om den inte angrips.
Inte ens om den angrips.
Vi ansåg det vara en rättighet att våra bortrationaliserade bönder skulle få dö skuldfria.
Då är alltså glesbygdsproblemet ett påhittat problem liksom tråkigheten på landsbygden på sin tid var ett påhittat problem.
Det var inte rationaliseringen av jordbruket som dödade den fria bondestammen.
Det var " den berömda rationaliseringen ".
Det var du!
Var det jag, sa jag.
Ja, du och dina gelikar i din generation som inte förstår att man inte kan begrava bönder med skuldbrev.
Här i Gästrikland får vi frysa ner dom på Gävle-Dala fryshus.
Men du sitter i alla fall på ditt gedigna mjölkbord, sa jag.
Och jag skulle inte vilja vara tysk och författare samtidigt och ha ett sånt mjölkbord att stå på.
Som svensk företeelse är det ju bara ett skämt.
Jag förstår inte riktigt det där med tysk i sammanhanget, sa mannen.
( Det kanske läsarna inte heller gör men faktum är att vi har byggt våra mjölkbord efter tyska standardmått och som jag sa är standard ett svenskt bondebegrepp.
Jag menar nu inte att vi har imiterat tyskarna, men det var dom som kom på att man kunde mäta.
För stort eller för litet är inget svenskt mjölkbord.
Det är exakt.
Det var därför jag tvekade om jag skulle bli författare eller inte, stående på ett mjölkbord.
) Och dessutom, sa mannen, låg Lantbruksförbundets byggnadsförening, som i stort skötte övergången från allting till ingenting, på Drottninggatan trettio i Stockholm.
Det är den ingång man nu får ta för att komma till Riksdagens åhörarläktare.
Mellan Åtvidaberg och Kisa Färdas man mellan Åtvidaberg och Kisa åker man på en grusad landsväg som går genom hög vacker skog.
En skog man lägger märke till då den växer i en otillgänglig och bergig terräng och man säger till sig själv att här skulle man inte vilja vara skogshuggare.
Östergötland är minsann inte bara slätt.
Kinda härad har kanske Sveriges mörkaste och vildaste skogar, de stora träden växer mellan de av istiden kvarlämnade klippblocken och inne i skogen grips man av lätt fasa.
Korparna kraxar, det är urtid.
Nu kan man ju fråga sig vad man har i dessa skogar att göra om det inte är just skogshuggare man är.
Och det är man ju inte.
Men man kanske går några femtital meter in i skogen och sätter sig på ett klippblock för att om möjligt få syn på ett lodjur.
Det finns lodjur i Kinda härad.
Man sitter alltså på en stor sten och hoppas att man ska få syn på ett lodjur samtidigt som man hoppas att man inte ska få syn på ett lodjur.
Stora korpar sitter i en död tall och iakttar en.
Blir man nu riven av en lo ser nog korparna till att man aldrig återser den grusade landsvägen.
Därför ställer man sig på stenen med hörsel och syn på helspänn.
Man står stilla.
Stilla står man därför att man fått syn på nånting som inte kan vara nåt annat än en synvilla, ett skogsrå eller en huldra.
Man ser en ung kvinna, som med självklar lätthet tar sig fram mellan träden och hon bär på en fiollåda.
Eftersom detta sker vid midsommartid och flickan är ganska lättklädd får man för sig att det verkligen är ett skogsrå som börjat gå ärenden åt Näcken.
Och eftersom man är svensk så tycker man detta är i sin ordning.
Skogsrået får syn på en där man står och hon kommer fram till en och hon talar.
Har ni gått vilse ? frågar hon.
Skogsrået har svarta ögon och svart hår och man ser att detta är ett korparnas barn.
Man svarar henne inte.
Man har inte gått vilse.
Men så mycket vet man ju om skogsrån och huldror att det är det dom vill.
Dom vill att man ska följa dom och gå vilse.
Eftersom man ingenting svarar rycker skogsrået på axlarna och går vidare in i skogen.
Själv går man tillbaka till landsvägen.
När man kommer ut på landsvägen hör man en röst ovanifrån som tydligt och klart ropar : Såg du!
Kanhända att man blir rädd, men man blir inte räddare än att man tittar upp.
Beredd att se fan själv sitta i en grantopp tittar man upp.
Men det är bara en reparatör som klättrat upp i en telefonstolpe som ropar till en.
Såg du!
Såg vadå ? ropar man tillbaka.
Sen hoppar man på eller i det färdmedel man använder sig av och far därifrån.
Säkrare är man inte på att gubben som klättrat upp i stolpen inte är en synvilla han också.
Hin onde i stolpskor och blåställ som sitter och tjuvlyssnar på de egendomliga telefonsamtal som måste löpa i trådarna i Kinda.
Och man förvånas inte när man drar sig till minnes att det var i den här trakten det föll röd snö för några vintrar sen.
Det säger man också senare till en servitris på caféet i Kisa : Var det inte här i trakten snön föll blodröd för nån vinter sen ? Jo, säger servitrisen.
Och fan själv sitter uppkrupen i en telefonstolpe åt Åtvidaberg till.
Jaså, dom är ute nu, säger servitrisen.
Jag har försökt ringa Åtvidaberg hela dan.
Härav förstår man att gubben i stolpen icke var en synvilla utan sorterade under televerket.
Hade inte han ropat : Såg du!
Alltså var det nåt man skulle ha sett.
Ni kanske kan förklara den där röda snön, säger man till servitrisen.
Skogsrået törs man inte fråga om än.
Jag hörde en förklaring på radion, säger servitrisen, men den har jag glömt.
Kan ni tänka er, säger man till servitrisen, att jag såg Korparnas dotter på väg genom skogen till Näcken med en ny fiol.
När jag tänker närmare efter så måste en av televerkets gubbar ha sett henne också.
Åt Åtvidaberg till ? säger servitrisen.
Åt Åtvidaberg till, säger man.
Då är dirigenten hemma, säger servitrisen.
Vilken då dirigent ? säger man.
Det bor en mycket berömd dirigent inne i skogen åt det där hållet till, säger servitrisen.
Berömda dirigenter bor väl inte i skogar av det där slaget, säger man.
Ingen bor i sådana otillgängliga skogar.
Jodå, säger servitrisen.
Flickan ni såg var på väg till dirigenten för att spela.
Dirigenten är en flykting, säger servitrisen stillsamt.
Han är en mycket berömd musiker men en flykting.
Han och hans hustru fick en gång fly Wien och Berlin och senare Göteborg och Stockholm, kanske också Åtvidaberg och Kisa för att bosätta sig i skogen.
Det kan inte ha varit lätt.
Så berömda dirigenter kan visst tvingas bo i otillgängliga skogar.
Det är väl konstigt att när den röda snön föll var både radion och televisionen angelägna om att så fort som möjligt förklara varför snön inte var vit så att vi inte skulle gripas av vår egen vidskepelse i alltför hög grad.
Många blev ju till en början rädda.
Men när det gäller flyktingar vi har här i trakten, och antagligen i landet i övrigt också, har vi fått vara hur vidskepliga vi velat.
Den där flickan med fiollådan talade till mig, säger man.
Hon frågade om jag hade gått vilse.
Och vad sa ni, säger servitrisen.
Ingenting.
Jag trodde inte mina öron.
Nej.
Ibland gör man inte det, säger servitrisen.
Jag trodde inte mina ögon heller, säger man.
Det hör till, säger servitrisen.
Ja, det är klart, säger man.
Det hör till.
Men man kunde ju visat lite artighet.
Men hon kom gående som ett trolltyg.
Jag blev helt enkelt rädd, säger man.
Fan också, säger man efter en stund.
För nu vet man inte vad man ska säga.
Lördagskväll nu I kanten av det till hälften skördade vetefältet står en stor tyst grön skördetröska och halvsover i skymningen för det är nästan skymning.
Aftonen är inte långt liden men det börjar mörkna.
Det är skymning intill höstdagjämningen och då ska solen gå ner en kvart före helgmålsringningen om det är lördag.
Det är nog lördag.
Jag sitter i dikesrenen intill veteåkern och betraktar den halvsovande skördetröskan och jag skulle vilja vara lika lugn som den där skördetröskan ser ut att vara.
Skördetröskor har inga nerver.
Kanske ändå.
En skördetröska ser lugn ut samtidigt som den ser ut att falla isär vilket ögonblick som helst.
Vid närmare betraktande och i skymningen förefaller en vilande skördetröska nervöst bräcklig.
Rentav mänsklig förefaller den fast den liknar en insekt.
En stor gräshoppa.
En vårtbitare som tappat bakbenen och ena vingen.
En stillastående skördetröska är ett bra sällskap i skymningen om hösten.
Då går ett djur mellan mig och skördetröskan.
En räv.
Jag har förmågan att dikta in mänskliga egenskaper och till och med nerver, ja till och med nerver, i en skördetröska men en räv kan jag endast betrakta som en räv.
Räven är själv diktare det har jag hört.
En räv betraktar de bär han ändå inte når som varande sura och oätliga och det gör han bara för att livet ska bli lite lättare för honom.
Jag betraktar alltså räven som ett djur som går omkring och ljuger för sig själv vilket det förmodligen aldrig skulle falla en skördetröska in att göra.
Ljuger för sig själv gör inte skördetröskan, inte heller betraktar den eller har synpunkter på passerande rävar.
Jag sitter alldeles stilla och eftersom vinden är svag hör räven mitt hjärta slå, men då räven inte ser mig tror han först att det är hjärtat som slår i honom själv och han stannar därför och undrar hur det kommer sig att han hör sitt eget hjärta slå på avstånd.
Räven ser rakt mot mig.
Räven ser inte mot skördetröskan och därav förstår jag att de två är bekanta med varann och att räven vet att en skördetröska inte har nåt hjärta.
Sen ser räven mig och han fattar att det är mitt hjärta han hör.
Jag sitter i dikesrenen intill veteåkern och betraktar den stillastående räven och jag skulle vilja vara lika lugn som räven ser ut att vara.
Rävar har inga nerver.
Men räven har ett hjärta och han ser på mig.
Jag kommer att tänka på en berömd och numera dessbättre död rävmålare som brukade sitta så här i dikeskanter och invänta räv och inpränta i sin hjärna hur en räv rör sig på en ockra stubbåker i skymningen intill höstdagjämningen.
Men denne målare litade inte till sitt minne utan sköt räven och tog den hem till sin ateljé och målade den dag ut och dag in till dess räven och målaren och framför allt grannarna surnade men räven mest, så han kastades ut och byttes mot en ny död fast färsk räv.
Exakt så skapas konst.
Svensk romantik är en räv målad på duk och räven går då i skymningen över en stubbåker och biter i en kråkunge och ramad svensk romantik är dyrt.
Romantik är konst.
Räven : Jag står i stubbåkern mitt i vetefältet och betraktar den stillasittande målaren i dikesrenen och jag skulle vilja vara lika lugn som målaren förefaller att vara.
Målare har inga nerver.
Här har räven fel.
Stannade icke räven därför att han hörde hur mitt hjärta slog.
I timmar hade jag denna dag vandrat i skogen släpande på en konsumpåse maskstungna fårtickor i hopp om att hitta nåt bättre och sedan i skymningen timmen före helg målsringningen dagarna intill höstdagjämningen blivit sittande i en dikeskant betraktande en skördetröska bara för att den verkade halvsova.
En lördag hundra år efter det att all dans på avstånd upphört i Sverige bör man utan att naturen lägger sig i det få betrakta en maskin, en skördetröska och skapa i den om man vill nerver, till och med nerver.
Otidsenligt släpar sig en räv fram i de ockrafärgade kvarlämnade halmstråna mellan mig och skördetröskan.
Så vill inte jag längre uppleva naturen.
Den kan heller inte längre upplevas så.
Jag kan svära på att den skördetröska jag betraktar sen länge är av utgången modell.
Räven är blott en räv.
Den väg jag har att gå till motorvägen är igenvuxen så jag genar med friskt mod rätt över stubbåkern.
Räven skrämde jag när jag reste mig.
Skördetröskan sparkade jag till när jag passerade den och den lät bara ihålig.
Julikväll En julikväll i skymningen går en småländsk bonde ut och ställer sig på sin farstutrapp.
Och där blir han stående.
Han blir stående på sin cementerade farstutrapp och ser mot skogen.
Det är nästan mörkt, lite kallt och bonden står i bara strumplästen och en mygga surrar i hans högra öra.
Det är en vanlig småländsk bonde och han står där på en vanlig farstutrapp till en typisk småländsk bondgård någon mil norr om Emmaboda, och julikvällen är en vanlig julikväll och myggan som surrar i bondens högra öra är en vanlig mygga.
Men bonden ser någonting konstigt.
Han ser ett konstigt stillastående ljussken nerifrån skogsbrynet, nerifrån landsvägen.
Och när han viftar bort den irriterande myggan tycker han sig också höra någonting konstigt.
Bonden trär därför fötterna i ett par trätofflor och börjar gå mot det egendomligt kalla ljussken han ser.
Det är ingen som har gjort upp en eld och det är heller inte skenet från en lykta.
Bonden går sakta mot det obekanta ljuset och när han kommer närmare hör han musik.
Han hör röster.
Han skyndar på stegen.
Det är någonting bekant i det obekanta.
Ändå blir bonden häpen när han ser varifrån ljus och ljud kommer.
På en stubbe i landsvägskanten står en liten teveapparat och på bondens gamla mjölkbord sitter en herre och glor in i apparaten.
Den främmande herrn som sett bonden komma säger utan att ta ögonen från teverutan : Gokväll.
Sitt in.
Inte för att det är nåt vidare program, och kallt är det och mygg är det.
Men sitt in.
Bonden som inte riktigt vet vad han ska säga sätter sig också han på mjölkbordet.
Gokväll, säger han så småningom.
Jaså, ni sitter här och tittar på teve.
Ja, säger den främmande herrn.
Jag hoppas ni inte har nåt emot det.
Det är lantbrukarns mjölkbord förstår jag.
Det är det, säger bonden.
Men jag använder det inte längre.
Här får ni gärna sitta.
Den är batteridriven förstår jag.
Den är batteridriven, säger den främmande herrn.
Japansk.
Dom där jävla japanerna kan.
Vad är det japanerna kan, säger bonden sakta.
Det här är ju ett ganska hopplöst program.
Göra billiga teveapparater, säger den främmande herrn.
Det kan dom, japanerna.
Men jag kan inte få in program två.
Det kan inte jag heller, säger bonden.
På min.
Sitter ni ofta så här ute i naturen och tittar på teve.
Det är första kvällen, säger den främmande herrn.
Jag köpte apparaten billigt på El Burro i Emmaboda.
Av en jugoslav eller en turk som hade vunnit den på bingo.
Det var i vilket fall vad han sa.
Men jag vet ju inte.
Det är ganska trevligt att sitta så här och se teve, säger bonden.
Ja, inte sant, säger den främmande herrn.
Fast det är ju inte särskilt varmt och myggen är svåra.
Här är gott om mygg.
Ja, säger bonden, nog har vi mygg alltid.
Men vi brukar ju inte sitta ute så här.
Och titta på teve menar jag.
Det brukar inte jag heller, säger den främmande herrn.
Men jag blev nyfiken på hur det kunde kännas.
Och det är kanske ett bra sätt att ta paus i bilkörningen.
Jag kör nästan jämt.
Handlande, frågar bonden.
På sätt och vis, säger den främmande.
Har ni färg ? På teven menar jag.
Nej, säger bonden.
Jag har inte färg.
Det här programmet sänds egentligen i färg, säger den främmande herrn.
Men det är inget vidare program.
Men bilden är bra.
Bilden är bra, säger bonden.
Jaså, man kan vinna så här fina priser på bingo.
Det var vad han sa, säger den främmande herrn.
Jugoslaven eller turken eller vad han nu var.
Men jag köpte den billigt.
Hur billigt man än köper en teveapparat undrar jag om den är värd det pris vi sätter på den, säger bonden.
Det är den inte med sådana här program, säger den främmande herrn.
Jag måste bestämt hem nu, säger bonden.
Jag måste iväg jag också, säger den främmande herrn.
Det är för kallt och för mycket mygg för sån här friluftsteve.
Vad hade vi egentligen för oss i det här landet innan teven.
På kvällarna menar jag.
Vi sov, säger bonden.
Jag har bestämt för mig att vi sov.
Den främmande herrn stänger av teveapparaten och bär den till sin bil.
Bonden följer honom till bilen.
Ja, gokväll då, säger den främmande herrn.
Det var trevligt att råkas och pratas vid lite så här.
Man måste i alla fall erkänna att japanerna kan.
Dom kan tydligen, säger bonden.
Gokväll.
Bonden tittar en stund efter den främmande herrns bil och känner sen av kvällskylan.
Han skyndar tillbaka till sitt hus.
På farstutrappan ställer han trätofflorna och går sen in i sitt kök.
Han ställer en kaffekopp på bordet och kaffepannan på spisen.
Han sätter sig vid köksbordet och kliar några myggbett.
Bondens hustru tittar ut i köket.
Vad gör du, säger hon.
Jag tänker dricka en slät kopp kaffe, säger bonden.
Jag fryser.
Ska du inte titta på teven, säger hustrun.
Nej, säger bonden.
Programmet är uruselt.
Hur vet du det, säger hustrun.
Jag var just nere vid landsvägen, säger bonden.
Vad har det med saken att göra, säger hustrun.
Nej, ingenting, säger bonden efter en stund.
Du har blivit så konstig sen vi sålde korna, säger hustrun.
Nej, det har jag inte, säger bonden.
Men allting annat har blivit konstigt.
Hustrun tittar på sin man.
Japanerna kan, säger bonden.
Vad är det japanerna kan, säger hustrun.
Bonden tittar på sin hustru.
Ingenting, säger bonden.
Ingenting.
Gå du in till teven så kommer jag efter när kaffet är varmt.
Hustrun går.
Bonden häller upp en kopp kaffe.
Så ska jag ändå tvingas se detta usla program, mumlar han.
I sin helhet.
Jävla förbannade japaner.
Halm Numera vajar ingen råg manshög, inga sädesfält böjer sig för vinden.
I knähöjd mognar såväl vete som korn, havre och råg.
Ingen sover längre på en halmmadrass.
Av praktiska skäl har man experimenterat fram korta sädesslag som inte ger någon halm.
Detta är naturligtvis helt i sin ordning och den moderna ungdomen som, efter vad som sägs, tycks visa ett nytt intresse för bygderomantik måste förstå att när sädesfälten böja sig för vinden har bonden fått fel utsäde.
I det fallet kanske man kunde begära lite information från böndernas sida.
Det är inte alls självklart för oss som inte är bönder att sädesfält ska mogna i knähöjd.
Det är inte ens självklart för den moderna ungdomen att höjden på mogen råg till exempel är sänkt från en och nittio till femtio centimeter.
Och att begreppet halm helt gått förlorat.
Man kan inte längre förstå en kärleksroman i bondemiljö där älskande par vältrar sig i halm, framför allt som skildrare av bondekärlek fortfarande använder halm som underlag för älskog.
Visserligen är det romantiskt men det är inte sant.
I Uppland mognar just nu sädesfälten och strax söder om Knivsta står jag och tittar på en bonde som långsamt går i sin havre.
Sakta går han i den korta havren och då och då böjer han sig ner och rycker bort nånting som han stoppar i en säck.
Han påminner mig om en saga man fick läsa i skolan, en saga som inte längre har någon giltighet i lantbrukarsammanhang men som på sitt sätt kanske ändå är lärorik.
Sagan, som jag kommer ihåg den, handlar om en bonde som en kväll möter en liten tomte som mödosamt släpar på ett vetestrå och bonden frågar vad tomten egentligen tror att han håller på med.
Tomten förklarar att han, för att hjälpa bonden och gården, då och då går ut på det sädesfält bonden just skördat och släpar hem de strån bonden glömt eller tappat.
Bonden tycker tomten är dum som tror att han genom att släpa ett strå i taget till bondens lada hjälper honom.
Han skrattar ut tomten.
Vad hjälper dessa fattiga strån tomten kan släpa hem.
Naturligtvis blir tomten förolämpad.
Och han säger till bonden att från och med nu ska han så fort han har tid släpa ett strå i taget ifrån bondens lada.
Och bonden skrattar, för detta kan ju varken göra från eller till.
Men det kan det, åtminstone i sagan.
Bonden blir utfattig inom ett år.
Man hånar inte ostraffad en tomtes flit.
Bonden som så sakta går i sin havre och då och då böjer sig ner och plockar upp nånting som han sen stoppar i en säck påminner alltså om något så omodernt som en tomte.
Vad bonden än håller på med så går det långsamt och verkar inte ha något som helst samband med modernt jordbruk.
Försiktigt går jag ut i havren och mot bonden.
När jag kommer närmare honom ser jag att han i sin säck har några konstiga strån.
Håller du på och leker gammaldags tomte, säger jag.
Jag plockar vildhavre, säger han.
Sen förklarar han för mig att vildhavren är ett svårt ogräs, att inget bekämpningsmedel man hittills har hittat på kan få bukt med vildhavren, att enda sättet att någorlunda få bukt med det är att gå så här och plocka strå för strå.
Jag har gått och plockat vildhavre så här varje år så länge jag minns, säger han.
Strå för strå, säger jag.
Det är enda sättet, säger han.
Det finns bekämpningsmedel, men det är kostsamt och osäkert.
Jag får gå här och plocka strå för strå och jag måste göra det nu innan det är moget.
Ska det jag odlar här användas som utsäde till exempel så är man noga med att få bort vildhavren.
Dessutom är det lag på att jag inte får ha ett vildhavrestrå tio meter från min grannes gräns.
Det är alltså ett problem, säger jag.
Det är ett problem, säger han.
Det enda som hjälper här är flit.
Att plocka strå för strå.
Lite ska det väl åtminstone hjälpa.
Det hjälper, säger jag.
Flit hjälper, det lärde jag mig redan i skolan.
Fast jag vet inte om det gäller längre.
Jag gick i skolan på den tiden sädesfälten fortfarande böjde sig för vinden och nygifta bönder klev i brudhalm.
Men den här korta havresorten rasslar bara lite hur det än blåser antar jag.
Och med halmen borta finns det väl inte längre nåt speciellt bondesätt att älska på.
När ni rationaliserade bort halmen så rationaliserade ni bort halmmadrassen.
Hade ni bara behållit halmmadrasserna så hade era döttrar stannat kvar.
En stor tjock blond bondtjej och en halmmadrass, vad mer kan man begära.
Det är bara i böcker som man fortfarande älskar på halmmadrass i bondemiljö, men i verkligheten ligger ni i lika taskiga sängar som vi andra.
Och det är rätt åt er.
Men det är inte rätt mot oss andra att bondeskildrare fortfarande använder halm.
Den moderna ungdomen som börjar intressera sig för bondemiljöer igen och vill återvända till jorden vet ännu inte att den madrass dom läst så mycket om inte längre finns.
Det vet dom nog, säger bonden.
Dessutom är det inte sant att den moderna ungdomen, inte ens en liten del, vill återvända till jorden.
I vilket fall inte till jordbruket.
Möjligen vill dom pröva en halmmadrass för omväxlings skull, men den omväxlingen bjuder vi inte längre.
Som du så riktigt har påpekat.
Vill du hjälpa mig att plocka vildhavre ? Nej, det vill jag inte, säger jag.
Jag vill inte gå i så här kort havre.
Jag vill inte gå i ett sädesfält som det bara rasslar i.
Jag vill gå i manshög råg som vajar för vinden.
Det här med att det är slutälskat på halmmadrasser har tagit mig hårt.
Menar du, frågar bonden innan jag går, att dom som skriver bondeskildringar fortfarande använder halm.
I kärlekssammanhang gör dom det, säger jag.
Inte i något annat sammanhang, frågar bonden.
I litteraturen kan man inte använda halm till annat än att älska på, säger jag.
Till nåt annat kan man inte använda den.
Det var det vi inte heller kunde, säger bonden.
En ensam kos ensamhet I nordvästra Skåne mellan Ängelholm och Hallandsåsen har bönderna just volmat sitt hö.
Landskapet ser mycket prydligt ut.
Himmelen är hög och vinden står stilla.
Ingenting rör sig.
Det doftar inte ens av nyslaget hö.
Det borde det ju göra.
Så mycket har man väl i alla fall inte rökt i sin dag att man inte skulle kunna känna doften av nyslaget hö.
Inte en människa syns till.
Ingen som man kan rådgöra med.
Ingen som man kan fråga.
Ingen som man kan fråga om vinden verkligen står så stilla att doften av nyslaget hö inte känns.
Trots att man kanske står bara tre meter från närmaste hövolme.
Var äro alla bönder ? Eftersom man vet att hö inte volmar sig självt kan man påstå att här har bönderna just volmat sitt hö.
Något annat bevis för påståendet finns inte.
Man antar därför att bönderna i trakten slagit sitt hö, volmat det och sen rest till Kanarieöarna och inte tänker återkomma innan det är dags att köra in höet.
Tanken är inte orimlig.
Man lyssnar på det stillastående landskapet.
En humla surrar i en blåklocka.
En ängslig lärka drillar högt ovanför ens huvud.
Men borde man inte höra kor.
Allt detta hö som nu ligger i prydliga stackar ska ju så småningom läggas i lador och användas som vinterfoder.
Bönderna är möjligen på Kanarieöarna, men var är djuren ? Medan man funderar på problemet känner man sig plötsligt iakttagen och man vänder sig om.
Och se där står en ko.
En ensam konstig ko med för stora öron och för små horn.
En alldeles tyst ko som tittar en mitt i ögonen.
Frånvaron av kor är ganska märklig, men närvaron av en enda ko är ännu märkligare.
En enda ko och allt detta hö.
Jaså, säger man till kon, du blev alltså resultatet.
Detta yttrande bevisar att man verkligen följer med i vad som sker på jordbruksområdet i vårt land.
Man vet att man i dag fått fram kor som mjölkar kanske tjugo gånger mer än kor gjorde för lika många år sen.
Man vet att man arbetat på att få fram en koras som mjölkar ännu mer än så.
Men man har hela tiden trott att man gjorde detta för att öka mjölkproduktionen och inte för att minska djurantalet.
Nu står här framför ens ögon resultatet.
Det antar man i vilket fall.
Tydligt är att man fått fram en ko som ersätter alla andra kor i nordvästra Skåne.
Som ensam mjölkar lika mycket som dom kor man saknar tillsammans gjorde.
Och som med all tydlighet äter lika mycket som dom korna gjorde.
Man tittar beundrande på denna sensationella ko.
Jaså, säger man till kon.
Resultatet blev att du får vandra här ensam.
Det var väl ändå inte meningen.
Att bönderna numera är ensamma det har man ju vetat, men att du också skulle bli ensam det hade man ändå inte trott.
Förr betade här kanske hundra kor, säger man.
I och för sig bra kor, i och för sig vackra kor.
Men du din stackars ensamma jävel har ersatt dom alla.
Du mjölkar lika mycket som dom gjorde tillsammans men du tycks också äta lika mycket vinterfoder som dom tillsammans.
Och det är naturligtvis fullt logiskt, men man hade nog inte räknat med det.
Man hade, efter vad jag förstår, bara räknat med att du skulle äta som en ko av den gamla stammen men mjölka för hundra.
Men att gå här alldeles ensam kan inte vara roligt.
Plötsligt fattar man att kon är inne på liknande tankar.
Kon tittar medlidande på en och hon tänker och hon börjar förstå.
Jaså, tycks hon säga, du blev resultatet.
Så långt är alltså jordbruksrationaliseringen driven att du ensam kan sköta hela nordvästra Skåne.
Det var väl ändå inte meningen.
Man försöker försvara sig.
Det här har jag inte med att göra, säger man till kon.
Jag är bara en turist.
Det är inte jag som har velat att du ska gå här ensam och mjölka så mycket.
Kon tittar på en.
Han som har hand om dig, säger man, har rest till Kanarieöarna.
Jag är bara på besök.
Jag har bara stannat till här.
Och kon nickar lite och förstår.
Jag förstår, tycks kon vilja säga.
Ursäkta att jag tog dig för nordvästra Skånes bonde.
Jag ser ju nu att du bara är nordvästra Skånes turist.
Du tycks ha blivit lika ensam som jag.
Förr, då här betade etthundra kor, kom här turister och sommarbarn till ett antal motsvarande kornas.
Nu är jag ensam.
Och det är du med.
Jo, säger man.
Jag är ensam.
Men med dom färdmedel som nu finns kan jag göra hundra turisters jobb.
Fort kan jag nu resa och se det som förut behövdes hundra turister för att se.
Kära ko, säger man.
Vi har fått det slitsamt du och jag.
Vi är ett resultat.
Och inte nog med det.
Vi måste vara ett slutresultat.
I annat fall förstår jag inte att vi blivit så förbannat ensamma.
Kon nickar.
Man börjar sakta gå ifrån kon.
Kon går med några steg men stannar.
När man gått ett femtiotal meter vänder man sig om och vinkar till kon.
Hälsa bonden när du ser honom, skriker man.
Hälsa nordvästra Skånes bonde.
Kon viftar med svansen.
Lantbrukare, menar jag, skriker man.
Lantbrukare.
Inte bonde.
Kon förstår.
Dimman tätnar Man går över långa gula stubbåkrar om hösten då allsvenskan ännu har ett par fotbollsmatcher kvar att spela och ishockeyn redan har spelat ett par tre omgångar.
Kanske borde man gå i skogen men man går på de öppna fälten och ser ner i marken.
I skogen pågår licensjakt på älg så där går man kanske inte säker.
Helt säker går man kanske inte heller på de öppna fälten ty hösten har slagit rot i hjärtat och om hjärtat gulnar som ett lönnlöv går man inte säker för sig själv.
Man tänker.
Hur det går i allsvenskan det vet man redan och hur ishockeyn artar sig är ännu inte intressant.
Men det är intressant att se hur mycket halm man lämnat efter sig på åkrarna och så lång stubb.
Ändå växer sig rågen inte längre manshög och kornet mognade en halv meter över marken.
Halm bryr man sig inte längre om.
Hackelsemaskiner är totalt ur modet.
I min ungdom brydde man sig om halm.
Dessutom behövde inte unga bönder hålla sig med träningsoverall och springa en slinga i terrängen då och då för att hålla sig i form.
Det måste unga bönder nu och det är märkligt.
Men det är inte så förfärligt märkligt.
Det är ingenting att grubbla över.
Halm är ingenting att grubbla över.
Men man kan grubbla över själva hösten som när den står som allra gulast driver ut en över öppna fält och sedan lämnar en att vandra ensam överlämnad åt sig själv.
I tankar.
Detta bad man icke om.
Man bad om sällskap men alla sällskap jagar älg.
Omodern som en hackelsemaskin känner man sig.
Lika onödig.
Förskjuten.
Uppfostrad av våren blev man men förskjuten just av höst.
Det känns så.
Det känns som om någon stoppat skära luktärter i en burk som det står nejlikor på.
Man stannar.
Du höst, nu har du övergivit mig.
Nu får du ensam klara vintern.
Man vänder vinden ryggen, man går mot kullen där det växer enbusk.
Man går mot enbusk för man söker skydd som älg.
Så satans dumt av Saab att spela fotboll och Leksand, säger dom, har redan vunnit hockeyn.
Oklarheter.
Självklarheter.
Intigheter.
Dimmans täthet.
För länge länge sen satte någon skära luktärter i en liten fyrkantig porslinsburk som det stod nejlikor på.
Min mormor ? Det var höst det året.
Det var som nu.
Det var i går.
Det måste varit i går som min dotter satte luktärter som nästan vitnat i en burk som det stod skrivet nejlikor på.
Det var nog i går.
Det stod korinter på min mormors burk, så var det.
Det var länge sen.
Man brydde sig om halm.
Man brydde sig om ax.
Man lindade silverpapper om havrekornen på några havrestrån och ställde i en burk som det stod katrinplommon på.
Det var en större burk fast också av porslin men rund.
Det var i ett helt annat kök än det min dotter sätter sina blommor i.
Ett helt annat kök.
I ett annat landskap i en annan tid.
I en tid då det enda komiska som erbjöds en yngling var Sympatiska Filip i Såningsmannen.
Sympatiska Filip kunde ligga på ett sofflock på över hundra olika sätt och han hade ingen träningsoverall.
Att Åtvidaberg en gång i tiden skulle komma att vinna allsvenskan var otänkbart.
Det otänkbara är uppnått.
Nu är allting komiskt.
Det är roligt det inte är.
Att det inte längre är roligt är också komiskt.
Så förefaller hela hösten komisk plötsligt.
Dimman som sänker sig är mycket tät.
Mörkret kommer så småningom när det faller att bli mjölkvitt och i det vita mörkret kommer vi alla att gå vilse.
Åtminstone ett litet tag.
Älgar och älgjägare.
Alla.
I den täta dimman kanske man stöter på nån!
Det är tänkbart.
Det är otänkbart!
Det otänkbara är uppnått.
Möjligtvis går man rätt in i en enbuske.
Det är allt.
Kom upp och pröva dina vingar Jag föddes en lördag i slutet av tjugotalet strax efter det häggen blommat ut i Stockholms parker.
Men syrenerna blommade ännu inte.
Gullvivorna blommade och liljekonvaljerna sades blomma.
Tecken tydde alltså på att sommaren hade börjat den lördag jag föddes och kanske var det en vacker lördag.
Kanske var jag ett vackert barn.
Man gav mig en månsten och spådde mig välstånd fast man naturligtvis visste att något fredspris inte skulle delas ut det året.
Ingen enda naturkatastrof värd att noteras noterades detta år fast Indien krävde självstyre.
Den tyska zeppelinaren Hindenburg hade brunnit upp med trettiosex ombordvarande nästan på dagen året innan denna lördag och det var nästan det mest tragiska som hade hänt innan jag föddes.
Bara året efter hade ljudfilmen svensk premiär i Stockholm.
Det är inte alltid jag drar mig till minnes att jag fyller år, långt mindre firar min födelsedag, men ibland om jag lägger märke till att häggen blommar i parkerna här i Stockholm kommer jag ihåg att jag förmodligen fyller år just i dagarna.
Jag fyller alltså år just i dagarna för syrenen har väl ännu inte blommat.
Jag vill inte påstå att lusten att leva är nedärvd för mina föräldrar är döda och det är båda mina systrar också, men jag har en lust att leva.
Men någon nedärvd lust är det inte.
Jag fick en månsten och spåddes välstånd och försäkrades i Framtiden.
Nåt arv fick jag inte men några goda råd.
Se glad ut min gosse så springer dansken för dig, sa man, och det sa man ifall jag skulle tvingas bli soldat och gå i krig.
Eller också sa man : Ät så blir du fet, blir du fet så blir du gift och blir du gift så önskar du att du aldrig hade ätit.
Nå.
Min tidiga barndom fylldes av ett par goda råd och sen när jag blev äldre så glömde jag bort dom där goda råden.
Försäkrad som jag är i Framtiden och med gott hopp om att få uppleva livets middagshöjd som enligt försäkringsbolags sätt att räkna infaller då man blir femti så skulle man ju tycka att det här med att fylla fyrtifem inte är nåt att orda om.
Men det är det.
Häggen vissnar och jag med.
Snart är det sommar.
Syrenerna blommar ännu icke.
Eftersom läsaren håller i gott minne att jag föddes en lördag i slutet av tjugotalet mellan det att häggen blommat ut och syrenerna endast knoppats så är jag endast född samma år som dom som är födda samma år som jag, och inte i deras månad av vinter och vår, av sommar och höst.
Jag är alltså inte generationskamrat med en enda optimist och för den del heller ingen pessimist.
Sant är att det år jag föddes så föddes det en hel del gaphalsar varav en hel del nu är ganska berömda, till och med söner och döttrar till berömda gaphalsar föddes.
En del ärvde goda råd och andra egendom.
Och en del fattigdom.
Men eftersom världen med mig fyller fyrtifem år, det kan inte vara på nåt annat sätt, så är jag lika gammal som dom är.
I våra dagar i vårt land talas det ganska mycket om att utjämna klasskillnaderna, det förs ett politiskt språk av dom som tidigt lärde sig läsa och som läste sig till vad klasskillnad är och som är beredda att utjämna, som är beredda att tala om vad det var dom läste för dom som lärde läsa av skoltvång.
Som försäkrad i Framtiden intresserar mig ju inte framtiden annat än att jag en dag hoppas att den infaller så försäkringen utfaller, men eftersom det är folk av min egen ålder som talar så är det dom jag ska fira min födelsedag mot.
Det är inte sant att arbetarklassen behöver andra erfarenheter än den arbetarklassen har.
Det är sorgligt nog ändå.
Framförallt är det inte sant att man kan arbeta sig ut ur arbetarklassen.
Framförallt behöver vi inte överklassen eller mellanklassen att tala arbetarklassens språk.
Det är inte ledare vi behöver.
Inte barn av en överklass som övertygar syskon av överklass att det finns en arbetarklass.
Arbetarklassen måste inte förvandlas till åhörare bara för att det finns talare.
Det finns nämligen inga talare.
Och finns det det för den svenska arbetarklassen så finns dom i andra länders arbetarklass.
Den svenska arbetarklassen kommer att få stå till svars för andra länders arbetarklasser som överklass.
Och då är det nog inte värt att vi har några utomstående som ska ta det ansvar vi måste ta.
Först och främst har vi inga intellektuella men det har heller inget annat lands arbetarklass.
Nu har vi de som talar för svensk arbetarklass och jag menar nu självvalda representanter i fyrtifemårsåldern.
Dom kallas intellektuella men det är ett arv dom har fått.
Det är en egenskap som en egendom och det är stöld.
Det är en samling tjyvar.
Den svenska arbetaren är outbildad utom i jämförelse med andra länders arbetare.
Han är rå och har ingen smak.
Och han vet inte vad han vill.
Men en sak vet han att han inte vill och det är att stöta sig med andra länders arbetarklass.
Möjligen är detta hela den västliga världens arbetarklassproblem att dom inte vill stöta sig med till exempel det man kallar den tredje världens arbetarklass, men det är vad som sker.
Det krävs en viss humor, och det har inte svensk arbetarklass, att inte verka överklass bara för att man för tillfället har lite pengar.
Det har vi ju för tillfället.
Och vad får då den svenska arbetarklassen lyssna till om inte kritik av sig själva formulerat av överklassens ungdomar som i år liksom jag fyller fyrtifem.
Nu kan man kanske påstå att åldern inte har med det här att göra men det har den.
Vi som är fyrtifem i dag i Sverige började vårt liv när vi var sexton som en europeisk överklass fast vi inte riktigt visste det då.
Vi lärde av misstag och några av oss blev tjocka som det tyska undret.
Vi fattade inte ett midjemått.
Inte ens det.
Men nu.
Nu måste svensk arbetarklass inse att vi för dom pengar vi har ska köpa oss egna talare.
Åt helvete nu på en tid med dom som har studerat och vet, annars blir vi grundlurade in i ett förräderi som vi aldrig kan betala.
Aldrig.
Den svenska arbetarklassens egen förträfflighet är ingen ting att ha om vi bara ska dela med oss av vår organisationsförmåga och inte av ett leende hjärta.
Kan vi inte garva kan vi inte lyssna och så står vi där och lyssnar till nån läskunnig fan som har tänkt.
Talarna är exakt fyrtifem år.
Det får inte kallas vår ungdom.
Den solidaritet som nu predikas och kallas internationell har ingenting med arbetarklass att göra.
Den revolution man hör talas om har ingenting med revolution att göra.
Arbetarklassen i alla länder är outvecklad och det var ju därför arbetarna i alla länder skulle förena sig.
Nån annan anledning finns inte.
Några talare behöver vi inte.
Hjältar har vi.
Slutet på historien Välfärdsleendet på våra läppar har stelnat till en grimas, påstås det.
Det välfärdsleende som vi i många år har kunnat kosta på oss kan vi nu inte längre kosta på oss och leendet har stelnat därför att vi plötsligt oroats.
Plötsligt blivit oroade av påpekandet om att våra möjligheter är begränsade och lyckan ändlig.
Vi har svarat med att gå omkring och se sura ut, nästan återgått till rouléhatt och många av oss tänker gå och se om Borta med vinden.
Vi ser surare ut nu än vi någonsin har gjort och det är just välfärdsleendet som har stelnat därför att, sägs det, vi nu inser att vi inte hade någon egentlig rätt till detta leende.
Men hade vi haft ett välfärdsleende skulle vi ha haft rätt till det, men vi har inte haft något välfärdsleende.
Man kan le av personlig välmåga men knappast av välfärd.
Människor med hjärtfel ser ibland ut som om dom log inåtvänt välmående och det gör ibland också människor med magsmärtor.
Av välfärd ler ingen människa.
Jag tror heller inte att en människa som lever i ett välfärdsland, som vi ju gör, upphör att le, om hon nu brukat le, därför att välfärden är hotad.
Det är inte därför hon upphör att le och börjar se sur ut.
Hon övergår till att se sur ut endast då man påpekar för henne att hennes leende beror på en välfärd som hon fått alldeles gratis och egentligen inte förtjänar och att det i rådande tidssituation är rätt åt henne när hon tvingas inse att välfärden är sårbar.
Att hon själv är sårbar.
Självklart stelnar våra leenden.
Vi förolämpas.
Antingen är välfärd en form av gemensam trygghet eller också är välfärd skamlig och då har den lurats på oss.
Välfärd och överflödssamhälle är inte samma sak, men om det är samma sak har välfärden lurats på den enskilda människan.
Jag tror att mycket i vårt samhälle har lurats på oss och att vi ständigt luras och kommer att luras.
Kanske har vi också lurats in i välfärdssamhället och därför inte har någon rätt att leva i ett välfärdssamhälle.
Men för den skull ska vi inte behöva luras att tro på att det är rätt åt oss då vi nu tvingas inse vår trygghets bräcklighet.
Alla människor i detta land lever förvisso inte under samma omständigheter, men i stort sett delar vi samma trygghet och otrygghet.
De av oss som anser att det nu är rätt åt oss då vi går mot en kris går också mot en kris.
Dom är ju på intet sätt undantagna oss andra.
Men det verkar som om dom vore det.
Annars kan dom inte känna sig så skadeglada som dom nu tycks göra då välfärden vacklar.
Om man tittar efter vilka i detta land som dom sista tjugofem åren har fått en smula trygghet känner man ingen större glädje över att denna trygghet ska bytas ut mot oro.
Den enkla människan kommer endast att få behålla sin oro och dessutom kommer hon att förolämpas.
Nu kan man ju säga att det finns inga som kan kallas enkla människor utan vi är alla lika, men det är vi inte alls.
Det var inte meningen att välfärden skulle göra oss alla lika heller men det skulle finnas en liknande välfärd, en något större rättvisa.
Det är denna något större rättvisa som antagligen först kommer att gå åt helvete då vi nu ska tvingas inse hur övermaga behagligt vi levat i denna värld.
Om någon nu ska skämmas och sluta le så inte är det dom som inte har och aldrig har haft nånting att säga till om.
Dom som ska skämmas är dom som hela tiden har vetat vad det är frågan om och förstått vad det är frågan om.
Och samtidigt naturligtvis haft nånting att säga till om.
Det är ingen.
Eller också alla.
Att det är orättvist här i världen kan inte ha undgått någon enda i detta land, inte heller är det många obekant att allt i detta land heller inte är rättvist.
Men jag trodde en väg mot välfärd var ett försök till rättvisa.
Nu visar sig välfärd vara detsamma som slöseri, inte med ting som man ju länge talat om, utan slöseri med ord.
Självklart är vi förolämpade.
Varför skulle vi le.
Låt oss le förresten.
Vi får inte låta oss förolämpas.
Det är inte sant att vi med stora skygglappar flytt in i en gratis välfärd gömmande oss bakom köttgrytor och redan dukade bord.
Och en kris som följer på en kris som följer på en kris överraskar ingen.
Men den gör heller ingen glad.
Jag skulle önska att om vi nu ska rannsaka våra förmätna hjärtan det sker utan att vi börjar anklaga varann för bristande omdöme för dom flesta av oss har aldrig haft en chans till ett sansat bedömande av vare sig det ena eller det andra.
Så är det.
Så det är inte välfärdsleendet som har stelnat till en grimas.
Det är ett annat leende som stelnat.
Det är det där leendet som varken har med välfärd eller hjärtfel, välmåga eller magsår att göra som stelnat.
Det är leendet jag såg i ditt ansikte som har stelnat och stelnat har också det leende du såg i mitt.
Vi ser på varann.
Jag hoppas ingen av oss skäms.
Ty detta är bara en fortsättning och välfärd är bara ord.
Självklart Tillvaron tycks ha förlorat sin enkelhet och sin oskuld.
Tillvaron tycks ha förlorat sin optimism.
Det kan ju inte bara vara den regniga sommarens fel att de flesta man möter och talar med inte väntar sig något annat av hösten än höjda hyror, sämre teveprogram och så småningom snöblandat regn.
Jag möter kanske inte så många, men i affären häromdagen mötte jag fru Andersson som med bestämdhet påstod att det nu snart skulle bli hyreshöjning.
Dessutom påstod hon att teveprogrammen skulle bli sämre och att vi förmodligen inte kunde vänta oss nån egentlig vinter.
I hissen mötte jag fru Pettersson som också trodde på hyreshöjning men på teveprogrammen hade hon inga synpunkter.
Men snö trodde hon inte vi skulle få på den här sidan nyår.
Hon sa att barnen i huset drabbats av nån konstig magsjukdom och att en mordbrännare nog bodde i huset för det hade brunnit i källaren i somras, det hade tillsyningsman sagt.
När jag sen berättade för min fru att det förmodligen bodde en mordbrännare i huset så sa hon att hon redan visste om det och att hon hade sina misstankar i en bestämd riktning men vad värre var så skulle det nog bli hyreshöjning och teveprogrammen skulle bli om möjligt sämre och att efter den här tråkiga sommaren så kunde man ju inte ens vänta sig en ordentlig vinter.
Och alla barnen hade ont i magen.
När jag frågade vem hon misstänkte som mordbrännare ville hon inte tala om det.
När jag frågade vem som sagt att det skulle bli hyreshöjning sa hon att det hade både fru Andersson och fru Pettersson sagt men vem som sagt det till dom visste hon inte.
Det ligger i luften, sa hon.
Det är klart att det blir hyreshöjning.
Att teveprogrammen skulle bli allt sämre hade hon läst i tidningen.
Att det inte skulle bli ens en ordentlig vinter låg liksom hyreshöjningen också i luften.
Barnens magsjukdom hade legat i luften sen skolorna började.
Vad mer låg i luften ? Jag gick ut på balkongen och andades.
Luften var mjuk och ännu sommarlen.
Nog trodde jag att det skulle dröja länge innan den blev vass och innehöll snöblandat regn för alla träd grönskade ännu.
Det är långt till höst och hyreshöjning, tänkte jag.
I sandlådan nedanför min balkong lekte barnen ännu sommarklädda men herr Nilsson som var ute med sin hund hade byltat på sig som om det vore frostgrader.
När han såg mig på balkongen kom han närmare och han ropade till mig och frågade om jag hade hört talas om hyreshöjningen.
Jag sa att jag hade hört talas om hyreshöjningen.
Det ska visst bli en dålig vinter, ropade han sen.
Min fru har hört det i affären.
En mordbrännare lär härja i huset också.
Det brann i ett källarutrymme i somras.
I ett par källarutrymmen tror jag.
Han lär bo i huset, skrek herr Nilsson.
Vem lär bo i huset, sa jag.
Han som anlägger eld, ropade herr Nilsson.
Hur vet man det, sa jag.
Din fru har sagt det till min fru, skrek herr Nilsson.
Nej, nån rolig jul blir det inte i år.
Barnen kommer att bli sjuka i magen och teveprogrammen ska visst bli alldeles förskräckligt dåliga.
Det är långt till jul, sa jag.
Det är ju inte säkert det där med hyreshöjningen.
Det är inte säkert att det blir en dålig vinter.
Det är inte säkert att teveprogrammen blir sämre.
Och ingen vet med bestämdhet om det verkligen har brunnit i huset eller inte, man vet i vilket fall inte om elden var anlagd eller ej.
Det är fortfarande tidig höst.
Löven på träden har inte ens börjat gulna.
Du pratar, skrek herr Nilsson.
Det blir hyreshöjning sanna mina ord.
Och nog är det höst alltid.
Jag fryser redan.
Han gick.
Jag tittade efter honom och sen tittade jag upp mot skyn.
Jag tänkte.
Det kan inte bara vara den regniga sommarens fel att de människor man möter och talar med inte tror på annat än att det ska bli hyreshöjningar och sämre teveprogram att fördriva miserabla vinterkvällar med.
För det första så finns det ingenting som tyder på att hyrorna ska höjas så till den milda grad att det kan vålla större problem.
Ingenting tyder på det.
Vad teveprogrammen anbelangar finns det inget som säger att dom ska bli sämre än dom redan är.
Den avlägsna vintern kan ännu ingen säga något om.
Jag såg mot skyn och tänkte på den kommande vintern som ännu ingen kunde förutspå och jag fann mig själv tänka på den som vore den redan bakom mig.
En lång kall snöfattig och misslyckad vinter då hyrorna steg i höjden och alla hade ont i magen och teveprogrammen var mördande tråkiga och då det brann i olika källarutrymmen var åttonde dag.
Vissheten om alltings absoluta meningslöshet grep mig.
Och jag fann det orättvist att i denna meningslöshet behöva betala en oskälig hyra i ett hus vari det bodde en mordbrännare.
Mina tankar förvånade mig.
Bara för en liten stund sen hade jag ju sagt till herr Nilsson att ingenting tydde på att nånting skulle bli sämre.
Nu var jag färdig att tala om för vem som ville höra på att vi inte kunde vänta oss annat än hyreshöjningar och sämre teveprogram.
Innan jag lämnade balkongen upptäckte jag att på den lilla stund jag stått på balkongen hade min vita skjorta blivit grå.
Den ännu lena och mjuka luften var dammig.
Jag hade andats in en främmande luft.
En luft som var mer förgiftad än vanligt.
Allt skulle gå åt helvete.
Det låg i luften.
Allt hade förlorat sin enkelhet och sin oskuld.
Tillvaron hade förlorat sin optimism.
På kvällen gulnade trädens blad och innan mörkret föll verkade det som om det regnade iskallt och på teve kunde man välja mellan opera och nånting som liknade opera fast på danska.
Det var ingen tvekan om att det skulle bli hyreshöjning.
Hela natten låg jag och lyssnade efter brandkåren.
Ett barn var uppe och kräktes vid tretiden.
På morgonen ringde det på dörren och utanför stod det en marsmänniska som ville låna telefonen och medan han stod i hallen och försökte ringa frågade jag den märkliga figuren om det var dom, marsmänniskorna, som förgiftat luften så att allt vi kunde tänka på var hyreshöjningar och kommande dåliga teveprogram.
Marsmänniskan såg på mig.
Inte luften, sa marsmänniskan.
Det är i vattnet vi har hällt hyreshöjningspulver blandat med lite allmänt missnöjespulver.
När marsmänniskan gått så väckte jag min fru och sa till henne att ingenting låg i luften utan det låg i vattnet.
Hon trodde mig inte.
Ingen i huset tror mig när jag säger att hyreshöjningarna kommer därför att det ligger i vattnet.
Han är inte klok, säger man.
Det säger sig självt.
Det ligger i luften.
Man ska inte ha ledigt när man kopplar av Vårblåsten pinade mina öron röda när jag vandrade i ett uppsvenskt landskap för att om möjligt hitta en tussilago att fästa i knapphålet på ytterrocken för en tussilago bör man bära i knapphålet om våren.
Det blåste hård nordlig och kall vind och ingenting i det nästan platta landskapet hindrade denna vind.
Jag gick på en lerig traktorväg över en nyss plöjd åker och ingen tussilago såg jag och ingen lärka hörde jag men framför mig på vägen sprang en hare, så alldeles ensam var jag inte.
Dock kände jag mig ensam så jag berättade skämtbitar för mig själv men detta blev jag inte mycket gladare av för det finns bara gamla skämtbitar.
Jag försökte skrika åt haren så att han skulle sätta lite bättre fart men han brydde sig inte om mig.
Då vände jag haren ryggen och gick tillbaka varifrån jag kommit och jag sa till mig själv att det nog inte finns plats för sentimentalitet i det här förbannade landskapet och inte för tussilago heller.
Och jag mumlade på en strof av Harry Martinson som slutar : ack, om på bio vi sute.
Just det : Ack, om på bio jag sute.
Jag längtade till Stockholm för där växte det förmodligen tussilago, åtminstone kunde man köpa en tussilago om man nödvändigtvis ville ha en och kanske kunde man lyssna på en koltrast.
Men framför allt skulle man kunna gå på bio.
Inte långt från den leråker jag gick på låg samhället och dit skulle jag ju kunna gå om jag ville se film för där spelade man av nån anledning en obegriplig och mycket cineastvänlig film som om samhället hade öppnat kvartersbio och hävdade kvalitet.
Men det var inte film jag ville se utan jag ville gå och sätta mig på en taskigt uppvärmd biograf och titta på garanterat cineastfientliga rörliga bilder handlande om hur man blir lycklig och rik utan att anstränga sig.
På bio ska man visa hur man blir lycklig och rik utan att anstränga sig i mer än en och en halv timme.
Film som handlar om annat ska man visa på institut.
Det berättas att hela filmindustrin för närvarande är förlamad eller befinner sig i kris och kaos därför att filmindustrin tappat bort sin publik.
Med olika knep försöker nu filmindustrin hitta sin försvunna publik bland annat genom att göra oerhört kostsamma produktioner efter böcker som bevisligen går bra och med stjärnor i huvudrollerna.
Av detta har det hittills inte ens blivit bio och än mindre film.
Film har ingen publik det vet man.
Och på bio går ingen mer.
Det är sant att publiken har försvunnit.
Det är sant att vi som fortfarande går på bio i till exempel Stockholm känner igen varann.
För vi känner igen varann.
Fler är vi inte.
Och det finns ingen möjlighet att lösa den rådande filmkrisen om den beror på publiken.
Publik finns inte.
Att varje hem numera är en biosalong är inte sant.
Television är television och inte bio.
Bio är nånting helt annat och för bio finns det ingen publik.
Så var är publiken.
Ingen sörjer mer än jag när man lägger ner en biograf men eftersom jag tillhör dom som går på bio och vet att vi är ett mycket litet antal som går på bio så förvånar det mig inte att biografer måste läggas ner.
Det sägs att den levande teatern och till och med operan har sin publik och att den levande musiken har sin publik och idrotten sin.
Endast kyrkor och biografer står tomma eller nästan tomma.
Nästan tomma är bra, för varken kyrkor eller biografer står helt tomma men nästan.
Vi som sitter i de nästan tomma kyrkorna och biografsalongerna tror på under.
Vi tror att rätt vad det är så kommer publiken så att det blir både fullsatt, folkligt och festligt.
Prästerna och kyrkan vet inte vad dom ska locka med för att få publik och det vet inte heller de som bestämmer om film.
Dom vet inte hur dom ska få publik.
Sanningen är nog dessvärre den att det inte finns publik längre.
Kyrkan måste ha en publik som kan Bergspredikan utantill och vet hur man förflyttar sig från förnedring till härlighet och de rörliga bilderna måste ha en publik som fattar att om nån i en cowboyfilm säger att nu kan vi inte ha det så här i Tombstone för folket skenar och korna blir våldtagna och sheriffen är neger och heter Hedley Lamarr så är det för att nu förgriper vi oss på själva Bergspredikan när det gäller bio.
Det här har inte jag hittat på.
Det kommer en film som heter Brinnande sadlar som handlar om en negersheriff som heter Hedley Lamarr och den filmen är gjord av samme man som gjorde Det våras för Hitler.
Men när ska det våras för mig.
Ack, om på bio jag sute.
Över leråkern vandrade jag med den kalla vinden slitande i mina öron utan att se en enda " tussilago farfara ", och utan någon som helst önskan att sätta mig på samhällsbiografen Folket som förut hette Cosmorama.
Jag skulle nästan gå och se vilken film som helst på Cosmorama utom Synd med Birgit Tengroth men på Folket skulle jag inte gå om man så visade Gula brigadens hjältar.
Om biografen Folket kan man säga som Leslie Halliwell säger om nobelpristagaren Eugene O'Neill : Hans tråkighet fick Hollywood att tro att det han gjorde var konst och resulterade i att hans dramer i filmversion är stendöda.
Många av dom vill jag tillägga utom Den långa resan hem och Den håriga apan.
Oh, biograf Folket.
Din tråkighet får hela samhället att tro att det du sysslar med är konst.
Nu ska ni inte tro att den här haren som jag vände ryggen till inte av nyfikenhet följde mig flera hundra meter och jag önskade att den där haren var sex fot hög och att jag hette Elwood P Dowd.
Jag fick till slut kasta sten på haren och jag kände mig som Waldo Lydecker " som skrev på skrivmaskin när han badade och hade ett ont ord över för alla ".
Jävlar ni som sitter tätt på biografen Folket.
Vad vet ni om Wolf J Flywheel!
Eller om mig.
Eller om den store, store skådespelaren Joseph Tura.
Vad vet ni om att gå på bio som har tänkt bilda er.
Varför döper ni inte om den gamla kyrkan till Folkets kyrka och satsar på kvalitet.
Satsa för fan på konst.
Härom dagen Solen sken och småfåglar kvittrade.
Det var kallt och det var tidigt på dagen.
Det var en vårdag.
Jag hade gått genom en park och över en stor gata och sen hade jag gått i skuggan på en mindre gata och hela tiden hade jag försökt vissla på Hoagy Carmichaels In the Cool, Cool, Cool of the Evening som jag antog att jag gick och visslade på nittonhundrafemtiotre.
Samma år Stalin dog.
För tjugoett år sedan var det nittonhundrafemtiotre.
Denna vårdag då jag gick och försökte vissla mig till en avlägsen gårdag var det nittonhundrasjuttiofyra.
Det var härom dagen.
Härom dagen fick jag i min hand några teckningar som jag gjorde i Wien för tjugoett år sedan.
Då var jag på reportageresa i Wien tillsammans med en författare och teckningarna hade legat i denne författares skrivbordslåda sen dess.
Härom dagen fick jag dom tillbaka som om författaren plötsligt kommit på att det där reportaget om Wien nog aldrig skulle bli skrivet och att det var lika bra att han lämnade tillbaka teckningarna till mig.
Jag hade förvånad tagit emot dom.
Jag hade tittat på teckningarna och jag hade förstått att jag måtte ha varit i Wien på reportageresa nittonhundrafemtiotre.
Detta var tidigt på dagen bara för några dagar sen.
Solen sken och med teckningarna i handen hade jag vandrat i parker och över gator och genom en stor park och över en stor gata och in på mindre gator och försökt minnas nittonhundrafemtiotre.
Det enda jag kom ihåg var att Stalin dog det året och att James Stewart spelade Glenn Miller i en film om Glenn Miller och som jag såg på Göta Lejon men om det var före eller efter den femte mars då Stalin dog minns jag inte.
Att jag försökt göra reportageteckningar från Wien nån gång detta år hade jag ju bevis på men jag kunde inte riktigt minnas Wien.
En teckning föreställer stadsarkitekt Rudolf Boek, som pekar ut det nya Wien för mig, men detta det nya Wien som nu är tjugoett år gammalt har jag ingen aning om att jag har sett.
Kanske har jag aldrig sett det nya Wien.
Kanske stadsarkitekten bara pekade ut i en tomhet och sa att där ska det nya Wien ligga.
I så fall skulle jag minnas tomheten men jag minns inte ens tomheten.
Jag har också ritat av en gammal bil som jag inte heller minns.
I vanliga fall har jag ett mycket gott minne.
Jag minns till exempel att jag såg en film som hette " Kapten Fabians äventyr " i London eller Dublin hösten nittonhundrafemtiotvå.
Errol Flynn har skrivit manus till denna film där han själv spelar Kapten Fabian och jag minns både London och Dublin hösten nittonhundrafemtiotvå, och att det fortfarande var ransonering i England och att det inte var det på Irland, just för att jag såg en konstig film antingen i England eller på Irland.
I Wien måtte jag inte gått på bio.
Jag minns städer för vissa filmers skull.
Paris nittonhundrafyrtioåtta är detsamma som Henry Fonda i Möte vid Oxoket.
Stockholm nittonhundratrettionio är Humphrey Bogart som vampyr i Doktor X kommer tillbaka.
Köpenhamn nittonhundrafyrtiosex är Stewart Granger som Paganini.
Nittonhundrafemtiotre är Fritz Langs The big heat men det har ingenting med Wien att göra.
Det har med Österrike att göra men inte Wien.
Solen sken och fåglar kvittrade.
Jag gick i vårblåsten och visslade och önskade mig dom klackjärn man antagligen lade av med nittonhundrafyrtiosju.
Men med ett par klackjärn skulle jag kunna vissla in mig i nittonhundrafemtiotre.
Trodde jag.
Jag stannade i solen och försökte komma ihåg.
Jag tittade på mina gamla teckningar och försökte komma ihåg.
Jag försökte minnas en doft av Wien, en melodi från Wien, en kyrka.
Och jag mindes plötsligt en kyrka, St Stefansdomen.
Jag kom ihåg St Stefansdomen och jag kom ihåg en gammal gumma som stod på denna kyrkas trappa och delade ut reklamlappar till en nattklubb.
Jag gick till närmaste tobaksaffär och ringde upp den författare som förvarat mina teckningar i tjugoett år.
Jag sa till honom : Gick vi aldrig på bio när vi var i Wien ? Nej, sa han.
Gick vi, frågade jag, någonsin på den där nattklubben som gumman vid St Stefansdomen delade ut reklamlappar för.
Jag minns ingen gumma som delade ut nån reklam, sa författaren.
Vad minns du för nåt, frågade jag.
En hel del, sa författaren.
Men jag minns ingen gumma som delade ut reklamlappar.
Jo, sa jag.
Hon stod på trappan till St Stefansdomen och hon var jävligt gammal och hon delade ut reklam för en nattklubb.
Det var intressant, sa författaren.
Då var det därför kanske som vi gick dit.
Gick vart, sa jag.
På nattklubb, sa författaren.
Jag minns en hel del.
Vi gick på nattklubb.
Det minns inte jag, sa jag.
Det är klart att du inte minns, sa författaren.
Du tror inte att det var stadsarkitekt Rudolf Boek som pekade ut den där nattklubben för oss, frågade jag.
Nej, sa författaren.
Han pekade ut det nya Wien för oss.
Det ser man på en av dina teckningar.
Det var den där gumman på kyrktrappan som pekade ut nattklubben för oss minns du inte det.
Jo, sa jag.
Nu när du säger det så kommer jag ihåg gumman.
Men jag kommer inte ihåg nån nattklubb.
Jag ville gå på bio, sa författaren, men du ville gå på nattklubb.
Vilken film skulle vi se, frågade jag.
Det var nånting med George Raft, sa författaren.
Den där som Roy Rowland regisserade, frågade jag.
Den hårda snuten.
Just den, sa författaren.
I helvete heller, sa jag.
Det var i Bern eller Zurich.
Så vi såg den ? sa författaren.
Ja, sa jag.
Men inte i Wien.
Vi gick på nattklubb, sa författaren.
När jag betalt mitt telefonsamtal gick jag ånyo ut på gatan.
Och jag var lugn.
Nittonhundrafemtiotre dog Stalin och jag var på nattklubb i Wien.
I Wien hade också en stadsarkitekt vid namn Rudolf Boek pekat ut det nya i en planerad stadsbild och detta nya var tjugoett år gammalt och jag var tjugoett år äldre och solen sken och fåglar kvittrade.
Det var härom dagen.
Nilsson lägger sig Jag har läst, sa herr Nilsson till sin hustru, att när man hör ett nytt musikstycke till exempel så ska man, om man förstår sig på musik, bara efter ett par takter kunna avgöra om det man hör är bra eller dåligt.
Med andra ord : Bara efter ett par takter ska man kunna avgöra om det är nån idé att lyssna vidare.
Jag har ju aldrig haft nåt musiköra så när det gäller musikstycken har jag alltid fått lyssna till slut innan jag riktigt vetat om jag tyckt det var bra eller dåligt.
Men när det gäller film, fortsatte herr Nilsson, har jag bara efter att ha sett förtexterna brukat bilda mig en uppfattning om filmens helhetskvalité.
Efter bara nån minut har jag kunnat säga mig själv att detta är en bra film eller detta är inte en bra film.
Jag erkänner att jag ett fåtal gånger dragit förhastade slutsatser men endast ett fåtal gånger.
Med musiken är det annorlunda, jag förstår mig inte på musik.
Men film.
Bara efter nån minut vet jag om det är nån idé att se filmen färdigt.
Likadant har det varit med teveprogrammen, fortsatte herr Nilsson vidare.
Bara efter en kort stund har jag varit i stånd att avgöra om det i fortsättningen skulle bli bra eller dåligt.
Jag har haft fel, men i stort sett har jag kunnat avgöra om det skulle vara bortkastad tid att se ett program till slut.
Men musik.
När jag hör ett nytt musikstycke måste jag höra det till slut innan jag kan bestämma mig för vad jag ska tycka.
Det är inte ofta du hör på musik, sa fru Nilsson.
Nej, sa herr Nilsson, det är inte ofta.
Har du bekymmer, frågade fru Nilsson.
Jag ja, sa herr Nilsson.
Berätta, sa fru Nilsson.
Det är det här med musiken, sa herr Nilsson.
Tror du att om man övade sig på att lyssna på musik så skulle man så småningom komma dit, att man bara efter ett par takter i ett nytt musikstycke på ett ungefär skulle veta om det var ett bra eller ett ganska värdelöst musikstycke.
Tror du man kan öva upp sitt klena musiköra.
Det är klart man kan öva upp sitt musiköra, sa fru Nilsson.
Sen log hon : Kallar du det bekymmer, sa hon.
Jag har sett tillräckligt mycket film, sa herr Nilsson, för att snabbt kunna bilda mig en uppfattning redan efter ett par minuter om filmen är nåt att ha.
Det har jag lärt mig.
Jag har övat mig.
Däremot har jag inte hört tillräckligt med musik.
Bekymrar det dig, sa fru Nilsson.
Nej, sa herr Nilsson.
Det bekymrar mig inte.
Vad som bekymrar mig, sa han, är att jag har en bestämd känsla av att jag levat så länge att jag bara efter ett par dagar kan avgöra om ett nytt år är nåt att ha eller inte.
Jag har lärt mig.
Jag har övat mig.
När jag nu tänker tillbaka på de första dagarna i varje nytt år jag börjat, har det visat sig att jag bara några få takter in på det nya året ungefär vetat om det skulle bli ett bra eller halvbra år.
Jag har inte haft fel ofta.
Kommer du ihåg när jag sa att det skulle bli ett jävla år för några år sen.
Det blev det också.
Det var det året jag hade så ont i ett knä.
Jag visste redan tredje dan det året att fram i mars får man ont i ett knä och det fick jag också.
Ja, det var besvärligt, sa fru Nilsson.
I år tror jag att jag går ner och hänger mig i pannrummet, sa herr Nilsson.
Varför i pannrummet, sa fru Nilsson utan att tänka sig för.
Jag kan ha fel, sa herr Nilsson.
Men i år känns det redan den dag som i dag är att det nya året inte är nåt att ha.
Det känns som om det nya året kommer att bli så innehållslöst och tomt att man lika bra kan hänga sig.
I pannrummet.
Var annars.
Du kan ha fel, sa fru Nilsson.
Du erkänner själv att du kan ha fel.
Möjligt är att du inte levat tillräckligt många år för att ännu med säkerhet på detta tidiga stadium kunna avgöra året som helhet.
Du erkänner själv att ett nytt musikstycke måste du höra till slut innan du bestämt vet om du tycker om det eller inte.
Betrakta detta nya år som ett musikstycke.
Lev det till slut.
Ge det nya året en chans.
Så kan man inte säga, sa herr Nilsson.
Man kan inte säga att man ska ge ett nytt år en chans.
Man kan inte avgöra om man ska leva ett helt år till.
Men man kan faktiskt bestämma sig för att inte göra det.
Du har alltså bestämt dig, sa fru Nilsson.
Nej, jag har inte bestämt mig, sa herr Nilsson.
Inte riktigt.
Jag kan ju ha fel.
Jag har redan erkänt att jag ett fåtal gånger haft fel angående filmer till exempel.
Jag tror att det är lika bra att gå ner och hänga sig i pannrummet, men helt säker är jag inte.
Då satt jag inte här.
Om jag säger så här, sa fru Nilsson.
Ge dig själv en chans på det nya året.
Låter det bättre.
Du tror inte att vi gemensamt skulle kunna hänga oss i pannrummet, sa herr Nilsson.
Det tror jag inte, sa fru Nilsson.
Jag har inga förutfattade meningar om det år som just börjat.
Jag tror att det kommer att bli ett underbart år.
Du tror det, sa herr Nilsson.
Jag tror det, sa fru Nilsson.
Du måste betrakta året som om det vore ett långt musikstycke.
Det börjar med piano, förstår jag, sa herr Nilsson.
Det kommer att låta som när det regnar på ett plåttak.
Finns det inget på teve.
Nej, sa fru Nilsson.
Jag går och hänger mig, sa herr Nilsson.
Sen tänkte han.
Jag går och lägger mig, sa han sen.
Spring för livet Jag vet inte riktigt, sa mannen.
Jag vet ta mig fan inte riktigt.
Vad är det ni inte riktigt vet, sa jag.
Det var ingenting.
Förlåt att jag störde, sa mannen.
Förlåt.
Jag tänkte högt.
Jag gör det.
Ja, jag hoppas jag inte störde, jag tänkte högt.
Det gör ingenting, sa jag.
Jag sitter bara här och smuttar på en öl för att få tiden att gå.
Samma här, sa mannen.
Jag tänker smutta på min öl för att få tiden att gå.
Jag såg förresten meddetsamma jag kom in i lokalen att ni bara satt här för att få tiden att gå.
Det var därför jag slog mig ner vid ert lilla bord.
Jaså, ni försöker bara få tiden att gå.
Ja, sa jag.
Jag försöker bara få tiden att gå.
Så ni tänker alltså inte, sa mannen.
Ni sitter inte och tänker eller så.
Funderar.
Jag menar : Jag stör inte.
Nej, sa jag.
Ni stör inte.
Men, sa mannen, om ni hade satt er vid det här bordet och jag redan suttit här så hade ni stört mig.
Det hade ni gjort.
Hurså, sa jag.
Ni sa ju själv att ni också bara uppsökt den här lokalen för att få tiden att gå.
Ni hade alltså nekat mig att sitta ner om ni suttit här först.
Inte nekat precis, sa mannen.
Men jag skulle ansett mig störd.
Störd i mina tankar.
Jag tänker.
Ibland högt, det hörde ni nyss.
Jag sa att jag inte begrep, för jag begriper inte riktigt.
Vad är det ni inte begriper, sa jag.
Jag har försökt läsa en bok, sa mannen.
Och den var alltså obegriplig, sa jag.
Det är rätt vanligt.
Böcker är ibland obegripliga.
En del böcker är alldeles obegripliga.
Ni läser alltså böcker, sa mannen.
Det händer, sa jag.
Mannen tittade på mig och tog en klunk öl och sen satte han ner sin sejdel som om han tänkte säga nåt, men han sa inget.
Ni försökte alltså läsa en bok, sa jag.
Ja, sa mannen.
Och ni fann den obegriplig, sa jag.
Nej, sa mannen.
Boken är säkert både begriplig och underhållande.
Och lärorik.
Jag tror att boken är fullt begriplig.
Jag vet inte riktigt.
Är det det ni inte riktigt vet, sa jag.
Om boken är begriplig eller ej.
Det vet jag inte, sa mannen.
Det är inte det som jag inte vet riktigt.
Om boken vet jag ingenting.
När jag sa att jag försökt läsa en bok, så menar jag att jag köpte en bok som jag tänkte läsa, som jag tänkte att den här boken ska jag försöka läsa, och jag hade också läst den, och antagligen begripit den, om det inte funnits ett förord om författaren till boken.
Det fanns ett förord om han som skrivit boken.
Nån hade skrivit om författaren.
Författaren visade sig vara död.
Han hade tillhört en radikal grupp eller också var han radikal alldeles själv i ett land där detta inte anses passa så en dag ställde man bara upp honom mot en vägg och sköt honom.
Innan han ens fyllt trettiofem, tror jag.
Kanske sköt man honom just för den bok jag inhandlat för att läsa.
Vad vet jag.
Jag har inte läst boken.
Men, sa jag, vad är det som ni inte riktigt vet.
Hur han kände det, sa mannen.
Hur han kände det när man ställde upp honom mot en vägg nån soluppgång och talade om för honom att han nu skulle få röka sitt sista knaster.
Det är det jag inte riktigt vet.
Jag vet ta mig fan inte riktigt.
Hur skulle ni själv känna det, sa jag.
Hur tror ni att ni själv skulle känna er om man en morron bara hämtade er i er lägenhet, och ledde ner er på gatan, och ställde er mot väggen och sköt er.
Inte av en så stor anledning kanske, inte för att ni skrivit en misshaglig bok med sanningar i.
Utan kanske bara av den anledningen att ni ägde en sån bok.
Kanske bara av den anledningen att ni köpt den bok ni köpt och vars författare lidit martyrdöden.
Det är det jag inte riktigt vet, sa mannen.
Jag vet inte om författaren led martyrdöden.
Hur jag skulle känna mig i sammanhanget hör inte hit.
Vad jag inte riktigt vet är hur just den här författaren kände det när han ställdes inför arkebuseringsplutonen.
Att han led martyrdöden står det i förordet.
Eller om det stod att han led hjältedöden.
Det står också att det var en litterärt smärtsam förlust och en kanske ännu större politisk förlust.
För han skrev bra så att folket förstod och självklart så kallades han kommunist och uppviglare eller nåt.
Man sköt honom ju för det han trodde på.
Men jag vet inte riktigt.
Ta mig fan om jag vet det.
Undrar ni, sa jag, hur det känns att bli skjuten för sina åsikter.
Avrättad för en tro.
Jag tycker synd om er.
Ni förstår inte riktigt, sa mannen.
Författaren till den bok jag tänkt läsa och jag har antagligen samma åsikter om tjyvsamhället.
Och riktigt obegåvad är jag inte.
Men ser ni : I förordet eller i presentationen av författaren står det att han själv tre gånger försökt beröva sig livet.
Så ni tror, sa jag, att han kände det som en lättnad när han äntligen fick dö.
Det tror ni alltså.
Jag tror ingenting om den saken, sa mannen.
Det gör ni visst det, sa jag.
Ni vet inte riktigt om han kände lättnad eller inte.
Det är det ni inte riktigt vet.
Nej, sa mannen.
Ni har alldeles fel.
Vad jag inte riktigt vet är om man, när man läser förordet om författaren, inte just ska få den uppfattningen, att dom som sköt honom i själva verket gjorde honom en tjänst.
--- Jag vet ta mig fan inte riktigt, sa mannen.
Det är det jag inte vet.
Sveriges siste linoleumsnittare På Södermalm i Stockholm sitter just nu Sveriges siste linoleumsnittare och skär ut ett konstverk föreställande utsikten från Katarinahissen mot Tyska kyrkan och Uppland.
Att skära linoleumsnitt är en förnämlig sysselsättning och en mycket svår konst.
Resultatet av ett vackert skuret linoleumsnitt kan bli stor konst.
Men det verkar enkelt.
Man tar en bit linoleum och så skär man bort det man inte vill ha och spar det man vill ha kvar och sen kan man använda den färdigskurna linoleumbiten som nu kallas linoleumsnitt som en kliché och trycka den i så många exemplar man tycker sig behöva.
Men ska man få en föreställande bild som till exempel en utsikt så måste linoleumsnittet skäras spegelvänt.
Men det kan man lära sig.
Många konstnärer, både professionella och amatörer, har väl nån gång fuskat i linoleumsnittandets svåra hantverk, men konstnären som just nu skär utsikten från Katarinahissen är Sveriges förnämste linoleumsnittare och dessutom den siste.
Denne konstnär har ägnat tjugofem år av sitt liv till att snitta bilder i linoleum och han anser sig nu fullärd.
Att snitta bilder i linoleum är det han vill och kan.
Det här är ju det enda jag vill och det enda jag kan, säger han sorgset.
Vad fan ska jag ta mig till nu.
När denna utsikt är färdigskuren och tryckt kommer jag nog att ta till flaskan.
Förstår du det, säger han till mig.
Förstår du att det här är det enda jag kan ? Jag behärskar denna konst till fulländning och jag är nu kapabel att skära vilken satans utsikt som helst.
Och just nu när jag kan räkna mig som den förnämste linoleumsnittaren i landet drabbar mig den förbannade utvecklingen som ett klubbslag.
När jag skurit detta snitt färdigt kommer mina händer att tvingas ligga orörda.
Självklart kommer jag att ta till flaskan.
Vad ska jag annars göra.
Kan du säga mig det.
Men när jag om nåt år nedsupen vandrar omkring på Söders bakgator så vill jag att du ska förstå att jag drivits därtill av orsaker som jag icke själv råder över.
Jag tittade på min vän linoleumsnittaren utan att riktigt förstå.
Men att något allvarligt hänt förstod jag.
Hans annars välvårdade skägg stod på ända och de annars lugna ögonen flackade betänkligt.
Vad är det som har hänt, sa jag.
Du sitter ju här i lugn och ro på din ateljé och snittar i linoleum.
Och det är ju det du vill.
Jag är inte längre den jag har varit säjer han.
I går var jag Sveriges duktigaste linoleumsnittare.
I dag är jag Sveriges siste linoleumsnittare och det jag nu håller på med kommer att bli Sveriges sista linoleumsnitt.
Ska du lägga av, säger jag.
Jag måste lägga av, säger han.
Du är inte klok, säger jag.
Nej, säger han.
Jag är inte klok.
Jag har i hela mitt vuxna liv varit radikal och kämpat för all sorts framåtskridande, all slags utveckling.
Och detta är tacken.
Må fan ta det moderna samhället.
Gå ut och köp brännvin!
Först vill jag ha reda på vad som hänt, säger jag.
Och du ska väl inte börja dricka innan du är färdig med det du håller på med.
Det kan vänta, säger han bestämt.
Det kan vänta.
Vad är det som hänt, frågar jag sakta.
Varför har du börjat anklaga det moderna samhället.
Det är inte likt dig.
Det är inte det moderna samhället jag anklagar, säger linoleumsnittaren.
Det är utvecklingen jag anklagar.
Jag har med flit och tålamod utbildat mig till en förnäm, en i högsta grad förnäm linoleumsnittare.
Jag har utvecklats år från år och gått från klarhet till klarhet.
Jag har utvecklats i samma takt samhället har utvecklats, men nu har samhället hunnit i kapp mig och gått om mig.
Och lämnat mig stående tomhänt.
Samhällets trygga linoleummatta har ryckts undan under mina fötter och undan mina fingrar.
Vet du att i dag tillverkas inte längre linoleummattor.
Det är numera plast eller heltäckande.
Jag kan för satan inte skära bilder i en bit heltäckande matta.
Gå ut och köp brännvin!
Ta det lugnt, säger jag.
Hur ska jag kunna ta det lugnt, säger han.
Jag har tillbringat en hel lång vecka med att kamma igenom alla firmor och affärer som har med golvbeläggningar att göra.
Jag har frågat efter linoleum och jag har blivit utskrattad.
Nästan hånad.
Det finns inte längre linoleum, kan du få in det i ditt arma huvud.
Och kan du fatta vilka konsekvenser det har för mig.
Det enda jag kan är att skära bilder i linoleum.
Nu finns det inget linoleum.
Några gamla förhårdnade bitar kanske, men jag måste ha färsktillverkade bitar.
Jag skär nu i den sista bit linoleum som det går att skära i.
Jag, den förnämste, har blivit den siste.
Och det värsta är att när jag försupen vandrar omkring som en före detta linoleumsnittare så är det ingen som kommer att förstå eller ens tänka på att det material jag valde att arbeta i togs ifrån mig.
Ingen enda modern människa förstår att det dom nu har på sina förbannade golv inte längre är vad det en gång var, material för tillverkning av glada, sorgsna, storstilade eller patetiska bilder.
Det dom går på är ingenting annat än golvbeläggning.
En heltäckande matta eller en plastmatta har ingen själ.
Det hade linoleummattan.
Eller kunde få.
Med min eller nån annan konstnärs hjälp.
Men för det behöver du väl inte börja supa, säger jag.
Har du nån bättre idé, säger den siste linoleumsnittaren.
Nej, det har jag inte, säger jag sakta.
Då så, säger han.
Gå då för satan ut och köp brännvin.
Under tiden så skär jag denna bild färdig.
Sen börjar vi supa.
Men jag har inte tänkt börja supa, säger jag.
Jag är ingen linoleumsnittare.
Men du är min vän, säger han.
Och tycker du inte att det är skäl nog har du inte fattat vidden av den tragedi som drabbat mig.
Jag gick.
Naturligtvis gick jag till systemet och köpte brännvin.
Den siste linoleumsnittarens tragedi är snart ett faktum.
All modern utveckling kräver sina offer.
Den heltäckande mattan krävde sitt.
I nuet för framtiden Han var skäggig, ovårdad och ensam.
Framför allt ensam.
Rödögd och ensam.
Han stod i sitt arbetsrum och tittade ut genom fönstret.
Han såg att himlen var blå, att solen sken, att parkens träd stod i full grönska.
Snart är det midsommar, sa han högt för sig själv.
När han sagt det blev han alldeles förskräckt.
Han satte sig omedelbart vid sitt arbetsbord och koncentrerade sig på det han höll på med och det han hade hållit på med nu i två veckor.
Han tände bordslampan.
Visserligen var detta inte nödvändigt men han tände lampan ändå.
Rullgardiner, tänkte han.
Rullgardiner är vad jag behöver.
Svarta.
Han blundade och han tänkte.
Snö, tänkte han.
Kan man räkna med att det blir snö.
Det spelar förresten ingen roll.
Kallt blir det i vilket fall.
Det spelar förresten ingen roll det heller.
Vilket väder det än skulle bli så skulle folk i alla fall köpa hem skinka.
Sakta öppnade han ögonen igen och tittade ned på det han höll på med.
Ett julbord.
Han hade tecknat ett julbord.
Det hade han kanske inte gjort när han tänkte efter.
Han hade tecknat ett bord.
Och nu tecknade han dit en skinka på bordet.
Sen tecknade han dit ett ljus vid sidan av skinkan.
Sen textade han under bilden : Köp julskinkan nu!
Han reste sig upp och betraktade det han hade gjort.
Han såg på texten : Köp julskinkan nu!
Texten var korrekt.
Det var beställarens egen text.
Sen höll han ena handen för texten och betraktade julbordet.
Det såg påvert ut, det såg inte ut som ett julbord.
Julskinkan såg inte ut som en julskinka.
Det där kan vara vad som helst, tänkte han.
Precis vad som helst.
Men ser man texten samtidigt med bilden så måste man ju fatta att det är en julskinka det rör sig om.
Det får duga.
I fjorton dagar hade han nu sysslat med julannonser åt ett stort varuhus och julen stod honom upp i halsen.
Men han hade åtagit sig arbetet därför att det verkade enkelt och betalade sig bra.
Bråttom var det, varuhuset planerade sin annonsering halvårsvis i förväg.
Återigen tittade han ut genom fönstret.
Bort denna blå himmel, sa han.
Bort denna sol.
Bort alla dessa gröna löv.
Jag är en konstnär av omständigheterna tvingad att leva ett halvt år före min tid.
Ett halvt år!
Ett halvt år räcker inte, tänkte han.
Det är för lite.
Om en konstnär inte lever i nuet ska han leva minst tio eller tjugo år före sin tid.
Tvingas han leva endast ett halvt år före sin tid förstör det bara konstnärens känsla av att delta i nånting över huvud taget.
Köp julskinkan nu!
En konstnär som tvingas leva endast ett halvt år före sin tid blir kommersiell.
Man kommer att anklaga mig för att vara kommersiell, tänkte han.
Det har man kanske redan gjort.
Det har man kanske redan gjort, mumlade han.
Men julskinkan jag har ritat ser inte kommersiell ut.
Den ser inte ens ut som en julskinka.
Den ser inte ut som nånting.
Hur fan ser en julskinka ut!
Han kände en svag ångest.
Jag har ju fått det här jobbet, tänkte han, därför att jag förmodas veta hur en julskinka ser ut även om det snart är midsommar.
Ingen annan än jag minns ett julbord vid den här tiden på året.
Han försökte minnas.
Men det enda han mindes från jultiden var hans eget arbetsbord med massor av teckningar och skisser på lämplig sommarmat.
Det jag ritade då äter man nu, tänkte han.
Och det jag håller på med nu det ska man käka i vinter.
Och om jag själv ska få något i mig i sommar är det nog bäst att jag inte frågar mig hur en julskinka ser ut.
Det ska jag med visshet veta.
Han rev sönder bilden på julskinkan och kastade den i papperskorgen.
Han lyfte på telefonluren och ringde upp varuhuset och fick tag i beställaren.
Efter några inledande fraser sa han : Hur fan kan ert varuhus veta att folk har råd att köpa julskinka om ett halvår.
Är du inte klok, sa beställaren.
Vad då för julskinka.
Jaså, annonserna till jul.
Dom är det bråttom med.
Det är klart att folk köper hem en skinka till jul, det gör dom även om dom inte har råd med det.
Det bekymrar väl inte dig förresten.
Jag undrar bara, sa han.
Folk verkar inte ha råd med så mycket som man kanske tror.
Om vi nu gör en annons där det står köp julskinkan nu och jag ritar en julskinka så verkar det så bestämt.
Kan jag inte i stället rita en hel gris som jag skriver god jul på och så skriver jag under Köp nu.
Jag menar att det är ett lättare sätt att nalkas kunderna.
Dom som inte har råd att köpa en skinka kan ju köpa till exempel ett par grisfötter.
En gris är ju symbolen för julbordet så att säga.
Grisfötter ska vi annonsera om särskilt, sa beställaren.
Den annonsen har du ju redan lämnat.
Har du fått spader ? Det är det här med att alltid ligga ett halvt år före, sa han.
Kunde man inte få ligga ett år före så att man åtminstone höll takt med årstiderna.
Så långt före kan vi inte ligga, sa beställaren.
Vad folk har råd med om ett halvår det kan vi gissa oss till.
Men vad dom vill ha om ett år det kan vi inte veta.
Men många konstnärer ligger ju tio femton år före sin tid, sa han.
Vilka då konstnärer, sa beställaren.
Det vet man inte förrän om en tio femton år, sa han.
Kanske inte ens då.
Jag får bara ligga ett halvt år före och det är för lite.
Eller för mycket.
I nuet för framtiden är mitt motto.
Mitt konstnärliga motto.
Säg om det där, sa beställaren.
Mottot!
I nuet för framtiden, sa han.
Det är bra, sa beställaren.
Det är jävligt bra.
Det köper vi.
I nuet för framtiden!
I NUET FÖR FRAMTIDEN.
Det är från och med i dag inte ditt motto, det är vårt varuhus motto.
Han tänkte.
Det var därför jag ringde, sa han.
Jag har gått och tänkt på det där mottot men jag visste inte om du skulle gilla det.
Faktum är att jag har tänkt på det så intensivt att jag har blivit lite försenad med dom sista annonserna.
Men du får dom i övermorgon.
Det är bra, sa beställaren.
Då kommer du hit så vi får prata lite närmare om hur vi ska utforma texten på mottot.
När han lagt på telefonluren satte han sig tungt på sin stol.
I nuet för framtiden, tänkte han.
Det är ju inte alls mitt motto.
Han visste plötsligt hur en julskinka såg ut.
Mot lust och fägring Några mil norr om Stockholm blommar blåsipporna bakom ett nedrasat utedass och längs en lerig körväg blommar tussilagon.
De unga björkarna i skogsbrynet börjar gå i violett och över en översvämmad å skriker vipor och beckasiner och sothöns.
Himmelen är vitgrå och på jorden sår en bonde havre.
Det är åtta grader varmt och snart valborgsmäss och solen gick upp strax efter fyra och den går inte ner förrän närmare halv åtta.
Så det måste vara vår.
Alla tecken tyder på att det är vår.
Alla tecken tyder på att det snart ska bli varmt och ljust.
Man har bakom sig en lång tröstlös snölös vinter där överrocken började mögla redan i mitten av januari och där en envis snuva hållit ens ögon rinnande sen långt före påsk.
I den snölösa vintern slet man tidigt hål på sina skor och man tappade sin portnyckel och allting föreföll meningslöst mellan trettondagen och palmsöndagen och man satt och frös på dålig film i Stockholms oeldade biografer.
I början av mars började man vänta på ljuset och värmen och ingen patiens gick ut dom här dagarna och strumporna ville aldrig torka.
De plågsamma världshändelserna plågade en om natten och mitt på dan blev det hagel.
Nu, bara några mil norr om Stockholm är det vår.
Man kan få för sig att det varit vår här hela tiden, men bonden som sår havre är blek och vårtrött och han har ont i ryggen efter att ha förlyft sig på en säck statsplomberat utsäde.
Bonden har under den snölösa vintern gråtande tillverkat en träsked.
Inte heller han hade trott på en ljusning.
Men nu går solen upp strax efter fyra.
Nu joddlar näktergalen.
Det är nästan vår.
Man går mot våren på en lerig körväg över ett spirande fält av ljusgrön ryps och det kommer inte att bli regn fast man spått så på radion.
Det kanske kommer att bli sol.
Kanske inte just nu, kanske inte i dag.
Men endera dagen.
Det är snart valborgsmässoafton och då kan man elda i en tunna och steka sig ett äpple och sen kan man åka till stan igen och demonstrera för rättvisa, frihet och bröd.
Man tror att mellan första maj och första veckan i juni kommer livet att förefalla behagligt.
Om nu inte ödet slår en över smalbenen med en vass träribba.
Kanhända är det bäst att gå i lamans ribbstickade ända fram till midsommar.
Och sen med, för sen blir det regn.
Det har man läst i ortstidningen.
En nittiotreårig gumma på ålderdomshemmet har spått väder med abborrfjäll.
Kanhända bara för att jävlas har hon spått en regnig sommar, en kall höst och ännu en snölös vinter.
Kanhända har hon rätt, men då flyr en annan till mildare breddgrader.
Då flyr en annan.
Men till dess regnet kommer ska man njuta våren.
Det ska väl åtminstone vara uthärdligt till dess vitsipporna svartnar och slånbusken blommar och björken står grön mot en ljusblå himmel och myrorna äter sig in i sockerskålen och husmusen törs gå ut.
Till dess ska det vara varmt.
Och man ska kunna ligga naken på en trätrappa och lyssna på kyrkklockorna om det är söndag eller lyssna på husbocken om det är vardag.
Och i skymningen kan man kanske gå ut och gå barhuvad och med träkol i stövelskaften ifall man möter en grävling som vill bitas.
Grävlingen biter tills det krasar och då bör man ha träkol i stövelskaften annars går benpipan av.
Och i den varma skymningen ska man kunna gå i högt gräs utan att vara rädd för troll och fanstyg i fred för grävlingen, i fred med sig själv.
Men ännu är kvällarna kalla, både tussilagon och blåsipporna viker ihop sina kronblad vid femtiden samtidigt som bonden drar en presenning över den gula vagnen med violetta säckar betat havre.
Själv går man fortfarande på den oändliga leriga körvägen och de vita gymnastikskorna har blivit svarta och en sko har blivit våt.
Man går olämpligt klädd mot en ljusnande framtid och man gnolar på en vårpsalm man lärde sig i skolan och man skulle bra gärna vilja kunna spå väder i fiskfjäll.
Kanhända skulle man ställa sig att meta i den översvämmade ån.
Kanske kunde man dra upp en fisk utan fjäll, en lake kanske så man kunde klippa sig klarskinn till kaffet.
Så kunde man sen ligga naken på trätrappan och dricka riktigt bonnkaffe.
Men ännu ligger man inte naken på nån trätrappa.
Ännu dricker man sitt kaffe inomhus.
Ännu får man om man är ute gå sig varm.
Och man går på den leriga vägen mot skogsbrynet och vinden ligger på så man hör suset från motorvägen i söder och det kanske blir regn lika förbannat som man sa i radion.
Kanske radiometeorologerna varit uppe tidigt och metat och sen ägnat dagen åt att tyda fiskfjäll.
Ju skrynkligare fjäll ju jävligare vår.
Man går upp en liten sväng i skogen och önskar att man mötte någon som letade murklor, som talade om för en att det fanns murklor och som sen bjöd hem en på stuvade murklor och ett glas brännvin och en lågmäld konversation.
Det har varit en jävla vinter.
Ja, det har varit en jävla vinter.
Men man möter ingen som letar murklor, ingen som bjuder hem en och ingen som vill konversera.
Man går tillbaks igen till vägen och vänder mot därifrån man kom.
Man har vinden i ryggen och om det inte vore så torrt skulle man ju kunna tutta eld på det nedrasade utedasset och värma sig vid en för tidig majbrasa.
Man skulle kunna värma sig, man skulle kunna bli varm.
Vid en stor sprucken sten sitter en stor vit hare.
Hur har du haft det i vinter, säger man.
Sen går man med händerna djupt i fickorna och tittar på sina skor och det börjar duggregna från öster.
En sko är redan våt.
Den andra blir också våt.
På våren Fan är lös.
Utebaden är öppna.
Alla björkar har slagit ut och snart blommar lönnen.
Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall.
Snart är det sommar.
Men just nu är det vår och fan är lös.
Man går med öppen vinterpaj och lågskor på Stockholms gator med en längtan bort som inte låter sig beskrivas.
Man vill resa bort.
Man skulle vilja sitta på serveringen på Gare du Nord och dricka café au lait och veta att man var i Paris.
Att det var vår och man var i Paris.
Man skulle kunna tänka sig sitta på Victoria Station i London och dricka en bitter och veta att man var i London och det var vår.
Eller sitta och smutta på en strega på Stazione di Termini i Rom och veta att man hade hela Italien att möta våren i.
I Stockholm finns det inte mycket att göra när längtan bort överrumplar en om våren.
Annat än uppträda som om fan vore lös, vilket han är.
Man kan inhandla sig några mellanöl och sen sitta på trappan till Södra Station där Timmermansgatan möter Fatbursgatan och försöka tygla sin längtan bort.
För Södra Station är en romantisk liten byggnad över de järnvägsskenor som föra ut i världen.
Fan är lös för jag har just upptäckt att man rivit Liljeholmens stearinfabrik som låg nere vid Danvikstull och dessutom har man kapat av halva Fåfängan och det ska bli motorväg längs Stadsgården.
Jag är inte den som sätter mig emot nödvändiga förändringar, men att riva Liljeholmens stearinfabrik det var att gå för långt.
Sen Tegelviksgatan nu försvunnit har Stockholm inte en enda riktig stadsgata kvar om man med en stadsgata menar en gata som ligger i en stad och som det händer nånting på.
Det måste inte hända nåt på stadsgator, men gatorna måste kunna utgöra en bakgrund för stadstankar.
Stadstankar är sådana tankar som man inte tänker på landet.
På vintern kan man kanske fortfarande tänka stadstankar i Stockholm.
Om man går Kocksgatan om kvällen eller Hantverkargatan en söndag eller Drottninggatan en långfredag.
Men för våren har vi inga sådana gator kvar.
Det är ju viktigt att man ska kunna gömma sig för våren och då och då glömma den för den är alldeles för förrädisk, alldeles för ljus för oss stadsbor som inte har vårsådden utan bara en och annan halvtaskig filmrepris att se fram emot.
Och något större järnvägsstationer att längta till.
Kunde man inte ha skänkt Liljeholmens stearinfabrik till Per Anders Fogelström.
Dels hade han behövt utrymme för allt material han samlat på sig om vad som sker och har skett i denna stad och dels hade han sett till att byggnaden kommit till vettig användning.
Rivit den hade han inte.
Det hade varit propert av Stockholms kommun om man låtit Per Anders Fogelström få råda över Liljeholmens gamla stearinfabrik.
Men det fick han alltså inte.
Då kan väl i alla fall Erik Asklund få råda över Bryggeriet på Söder Mälarstrand.
Han river det inte.
Sittande på Södra Stations trappa längtande vart som helst där det finns gator att möta en vår på och tryckande en ljummen mellanöl blir man lätt sentimental och det får man ju inte bli i stadsplaneringsfrågor.
Ändå finns det inga som är så sentimentala som moderna stadsplanerare som har för sig att stadsbor måste se träd omedelbart dom går ut.
Det är inte stadsbor som vill se träd.
I vilket fall inte på varenda gata.
Det finns ingen Grön våg och det har aldrig funnits en fungerande Grön våg.
In med lite stadsvågor.
Sitter man på Södra Stations trappa och dricker burköl blir man förr eller senare avvisad med motiveringen att det inte ser så trevligt ut att man sitter där.
Och det ser kanske inte trevligt ut.
Trappan är helt enkelt för liten.
För att det ska se trevligt ut när man sitter på en trappa ska trappan vara stor som Konserthusets eller Dramatens trappor.
På hela Östra Söder finns det inte en trappa att sitta på utom just den vid Södra Station.
Sitter man på Medborgarhusets trappa fryser man ihjäl.
Det gör man kanske ändå till vintern.
Men just nu är det vår.
Utebaden är öppna.
Alla björkar har slagit ut och snart blommar lönnen.
Det är en förrädisk tid.
Och det är bäst att behålla vinterrock och halsduk till dess man är säker på att frosten inte gått i syrenknopparna för det sa redan Sven Jerring på trettitalet i radion att man ska svettas in våren och frysa in vintern.
Han sa nog också att fan var lös.
I Amsterdams glädjekvarter En gång så var jag i Amsterdams glädjekvarter och hade inget lattjo alls.
Det var midsommarafton och gripen av svår hemlängtan hade jag sökt mig till en liten ful bar för att finna tröst.
En flicka och en flaska hade jag tänkt mig.
Jag hade en kortare tid bott på Frälsningsarméns natthärbärge bakom stora posthuset och lärt mig hur man skulle säga både flicka och flaska på gångbart bakgatsspråk och jag framförde min beställning på denna slags holländska.
Jag serverades en flaska Amstel och fyra pepparkakor och ingenting mer hände.
Jag lät saken bero.
Jag smuttade på ölet och knaprade på en pepparkaka.
Midsommarafton, tänkte jag.
Midsommarafton är i alla fall den högtid i mitt avlånga land som verkligen betyder något.
Då dansar såväl gammal som ung kring lövade stänger på gator och torg, på ängar och båtbryggor.
Ljuset har nått sin höjdpunkt och landet har fest.
De vita nätterna ska återigen mörkna, först långsamt och sedan allt snabbare mot höst och vinter.
Men nu härskar den eviga solen och i vemodsblandad glädje ska man famna en flicka i daggvått gräs medan dragspelsmusiken bortom skogen blandas med morgondimman som stilla lyfter från en närbelägen insjö.
Maskrosor pryder den långa ängen som sluttar uppåt mot en vit rand av blommande slån och bakom slånbärsbuskarna reser sig ungbjörken mot den svarta skogen.
Fridfullt dricker man sitt fickljumma brännvin och myggen dansar stillsamt kring en blåögd blondin från Bergslagen.
Midsommarnatten gör sig ingen brådska.
Sol och måne står stilla.
Lärkan har ännu icke vaknat och endast lommen gråter i fjärran.
Och den blåögda flickan håller i sin hand en gullviva, en johannesört, en mandelblomma, en smörblomma, en klöverblomma, en smultronblomma och en kvist blommande blåbär.
Sju sorters blommor värmer hon i sin hand och hon vet att drömmen är sann, den hon älskar älskar tillbaka.
Först långt senare ska dessa blommor vissna.
Sitter man ensam i Amsterdams glädjekvarter och tänker sig hemåt så vissnar dessa blommor aldrig.
Och sju olika sorters feta holländska tulpaner skulle man gärna vilja dunka i huvudet på en oförstående vitpudrad barkäring.
En öl och fyra pepparkakor.
På midsommarafton!
En svarthårig ung flicka satte sig vid mitt bord.
Det sprack tydligen redan i budgivningen, sa hon.
Jo, sa jag.
Vad var det du ville ha, sa hon.
En liten tjock blondin, sa jag, och en panna Genever.
En äppelkindad ödla och ljummet klart brännvin.
Det går väl att ordna, sa hon.
Det är bra så här, sa jag.
Jag firar en högtid som man värdesätter mycket i mitt land.
Ensam och utomlands förstorar man gärna upp betydelsen av denna dag eller rättare sagt natt.
Man längtar helt enkelt hem.
Det är ingenting särskilt.
Amstel och pepparkakor duger bra.
Förbannat bra när jag tänker efter.
Det är en familjehögtid, sa hon.
Jag menar att ni längtar efter edra närmaste och edra vänner.
Är det så ? Nej, sa jag.
Så är det inte.
Det är en mycket ensam högtid då allt ska hända och ingenting händer.
Och hur konstigt det än låter så är det just det att ingenting händer som är det fantastiska.
Själva längtan efter denna högtid gör att när den väl kommer kramar man livet ur sju olika sorters blommor och blir alltför tidigt berusad och utkastad från folkparker och inhägnade festplatser.
Sedan irrar man omkring i den ljusa natten i en alltför tunn skjorta trevande efter någonting att minnas när mörkret återvänt och i allmänhet somnar man i brännässlor och vaknar i duggregn.
På avstånd tror man sig höra dansmusik och älskande par som skrattar, men det är bara inbillning.
En nödvändig inbillning.
Det är denna natts ensamhet som gör att vi står ut med det kommande mörkret, till och med vill gömma oss i mörkret.
Ungefär femtiosex miljoner vilda blommor brukar mitt folk ta livet av en hederlig midsommarnatt.
Meningen är att man ska sova med blommor under huvudkudden och drömma en alldeles sann dröm om kärlek.
Mardrömmar och andra sorters drömmar räknas inte.
Blott ensamheten räknas, blott den ensamme har anledning drömma.
Men, som sagt, man hinner inte hem med blommorna.
Familj existerar inte, vänner existerar inte.
I bästa fall vaknar man myggbiten och småförkyld.
Av en eller annan anledning har man också ett blått öga och en fläskläpp.
Om det hela har gått rätt till vill säga.
Den svarthåriga flickan tänkte.
Ska jag skaffa en blondin ? sa hon.
Nej, sa jag.
Det är bra så här.
Ta en pepparkaka så ska jag beställa en öl till.
Två förresten.
Ni tänker alltså inte fira denna för er så betydelsefulla högtid, sa hon.
Med en blondin ? Inte med en tillmötesgående holländsk blondin, sa jag.
Det passar sig inte.
Ni måste förstå att i samma stund man handgripligt kastas ut ur den inhägnade festplatsen i vars mitt en lövad stång reser sig mot sommarkvällens himmel, ska man för en kort sekund se in i en flickas ögon och vissheten om att det är hon och ingen annan man i hela sitt föregående liv sökt ska drabba en.
Samtidigt fattar man att man förlorar henne om man inte tränger sig in på festplatsen igen.
Det är då man får det där blåa ögat och fläskläppen.
Förblindad av tårar och skakad av den grymhet verklig kärlek utsätts för redan när den föds ska man luta sitt huvud i en myrstack.
Flickan å sin sida ska dansa nån dans till men sen vandra hemåt med skorna i handen, plocka sju blommor av olika sort men efter en stund kasta dom.
Kanske ska hon också gråta lite.
Det kallas för nordiskt vemod, sa jag.
Sydlänningar fattar inte det där.
Dom ska nödvändigtvis gå hand i hand och se fåniga ut.
Dom förstår inte betydelsen av att en festplats är ordentligt inhägnad och att där ska finnas vakter som verkligen ser till att man åker ut i rätt ögonblick.
I det ögonblick man blir kär.
En sydlänning som eventuellt blir utkastad från en festplats en midsommarnatt i mitt land söker ropa till flickan genom stängslet eller skicka in en kompis för att leta upp henne och få hennes telefonnummer.
Han kommer inte att ge flickan chansen att ensam vandra hemåt med tårar i ögonen och ensam sitta vid en dikeskant förvissad om att från och med nu är det bara att vänta in det kommande mörkret och den kommande kylan med rak rygg.
Det är vårt midsommarfödda vemod som bär oss.
Naturligtvis finns det människor även i mitt land som gillar att rycka vingarna av en fångad fluga, som väntar ut flickan och följer henne hem.
Och det kan på en utlänning verka som det är helt i sin ordning, och kanske är det också helt i sin ordning.
Utom just en midsommarnatt.Det är i det sekundsnabba ögonblicket de älskandes ögon ska mötas och för evigt skiljas.
Det är bara det som räknas.
Flickan och jag fick in var sin öl och vi lyfte våra glas mot varann.
Det är gripande, sa hon.
Ja, är det inte, sa jag.
Tysta drack vi vårt öl.
Jag måste gå nu, sa jag.
Jag bor på Frälsis och man måste vara inne före nio för att få en säng.
Det är ingen idé att jag erbjuder er en säng, sa hon sakta.
Inte i natt, sa jag, och våra ögon möttes helt stilla.
På natten låg jag länge vaken och förbannade min konsekvens.
Ett tjugotal vinddrivna gubbar snarkade i mörkret.
Jag log.
Midsommarnatt.
På något sätt verkade allting vara precis i sin ordning.
III I korsets tecken Alla vi som då och då blir skeppsbrutna och flyter iland på öde öar där vi blir ensamma med en eller högst två palmer brukar, när hunger och törst och vilda drömmar om kvinnor plågar oss, totalt tappa tideräkningen.
Man glömmer fort vilken dag man flöt iland, vilken månad och kanske till och med vilket år detta skedde.
Ensam är man.
Vi har ju så småningom lärt oss hur man fördriver ensamhet till dess räddningen anländer för den måste anlända förr eller senare.
Man sitter i skuggan av den palm eller de palmer man sällskapar med och kastar småsten på hajar till exempel.
Man somnar när det blir mörkt och man vaknar igen när det dagas och under tiden man är vaken drömmer man om måltider man ätit på nån dansrestaurang där det hela kvällen var damernas och man dansade sig svettig och alla bjöd på öl.
Endast ensam på öde öar, skeppsbruten, inbillar man sig att detta har hänt en.
Och så tänker man på det och förlorar tidsbegreppen.
Man tror det är måndag när det är torsdag och man tror att klockan är tre när klockan bara är två.
Men om man skeppsbruten flyter iland på en öde ö just vid denna tid på året inträffar nåt för en skeppsbruten mycket egendomligt.
Det börjar med att den vind som leker i palmkronan eller i palmkronorna helt lägger sig och palmernas blad stillnar.
De hajar som så glupskt försökt ta sig upp på ön för att äta upp en, det är därför man kastar småsten på dom, försvinner.
Den behagliga värmen övergår i kyla och nattfrost och havets vågor mörknar och molnen står stilla och hungern plågar en inte och törsten, den kan man i alla fall inte göra nåt åt, plågar en inte och drömmen om en båtlast unga fast fallna kvinnor övergår i en alldeles innehållslös dröm.
Man slutar helt enkelt tänka och rastlöst börjar man vandra av och an på den lilla ön.
Ensam.
Självklart finns det en hel del trix vi brukar använda oss av för att i möjligaste mån hålla reda på dagarna eller hur många dagar som går eller kan tänkas ha gått.
Har man en liten fickkniv kan man ju skära en skåra i palmens stam för att på så sätt räkna dagar eller man kan för varje solnedgång man upplever lägga en liten sten i den mössa man hade på sig då man flöt iland.
Man kan rita streck i sanden när det mörknar eller plocka ned ett palmblad varje gång aftonen anländer.
Sätten äro många.
Men vid denna tid behöver man inga sådana trix.
När vinden mojnar på den i vanliga fall vindpinade ön och icke en krusning ses på det annars så upprörda havet och de elaka hajarna upphör att intressera sig för ens person så vet man att snart är det påsk.
Långfredagen kan man bara inte ta miste på.
Man vet att det är långfredag och att det blir en lång dag på den öde ön och man önskar att det vore åtminstone annandag påsk för nu anländer inga vilda kvinnor ens i drömmen och räddningsfartyg är det inte ens att tänka på förrän det åter blir vardag.
En påsk på en öde ö är för en skeppsbruten ungefär lika jävlig som den är i hela den så kallade kristna världen där man tvingas äta ett målat ägg i ett tillstånd av frid som närmast är att likna vid sysslolös fasa.
Det kan vara svårt att få ner ett vanligt ägg en vanlig helgmorgon men att trycka i sig ett målat ägg, som man dessutom måste beundra för att det är målat, en påskdag då vår frälsare, av alla, for till sin skapare för att hämnas på farsan för det skulle jag ha gjort, är mycket marigt.
Nu kan man ju tycka att om man sitter under en palm på en öde ö så skulle ju det att äta ett ägg, målat eller inte, fast datumstämplat, vara ett nöje eller en njutning.
Men det skulle det inte alls vara.
Därför att då skulle det vara påskdag och nästa dag är, om jag fattar Lukas rätt, en vandring med den Uppståndne och med eller utan sex hårdkokta ägg i magen är det inget trevligt sällskap eftersom man ska stå till svars för vad man gjorde långfredagen eftersom man ingenting gjorde då för det fick man ju inte.
Om man inte hade velat bli korsfäst själv och det ville man ju inte.
Även utan att vara skeppsbruten och ilandfluten är påsken en stillastående mardröm där all skuld lastas på ens axlar och sen den där påtvingade glädjen över att skulden hade man ju egentligen inte med att göra.
Om vi kristna, som uppför oss som vi gör, det vill säga som det passar oss och som är bekvämast för oss, skulle sluta upp och låtsas att vi ångrar att vi tillät knektar att spika upp Guds son på ett kors när vi inte bryr oss ett dugg om vems söner man sen dess spikar upp på kors för det bryr vi oss inte om för vi kan ingenting göra åt det och då kunde vi väl åtminstone få spela kort fast det är långfredag.
Vad jag minns från min barndom var att man inte fick spela kort på påskhelgen men det fick man förbanne mig inte nån annan dag heller fast bevisligen är det ett kortspel som förekommer i skildringen om hur man spelar om de kläder Sonen bar.
Klädpoker är det vi skulle syssla med så länge helgen varar.
Endast teologer och utbildade kardinaler har missförstått vad det var och är fråga om.
Men påven har förstått.
Men jag kan svära på att han ibland grubblar över hur vi uppe i Norden som hoppat av från den riktiga tron tror så mycket och alltså inte vågar blanda en kortlek.
Ilandfluten på en öde ö brukar man under denna helg som kallas påsk bara sitta och se ut som om man led, som om man hade en kortlek att blanda, som om man hade nån att spela med, som om man tyckte att det var mycket illa att man inte får göra det man i alla fall inte kunnat.
Ingen på en öde ö ilandfluten och skeppsbruten har mig veterligt fått med sig en kortlek och dessutom, och det tycks hela himlen ha glömt, så är man ensam på en öde ö.
Drömmen om sällskap är drömmen om kärlek och det är inte sant att man vill att en låda veckopress där nakna flickor förevisas ska flyta iland.
Det enda man vill är att ingenting ska flyta iland.
Ingenting som man själv inte kan flyta därifrån på.
Man flyter inte långt på våta veckotidningar.
Dessvärre flyter man inte heller nån längre sträcka på ett träkors.
Älskar man sig själv mer än nån annan kan man simma.
Älskar man nån är det bara att vänta.
Kommer inte den man älskar kommer ingen.
Ibland får man då älska den som kommer.
Men bara ibland.
Det finns nånting på en öde ö som håller oss alla uppe.
Det kallas hopp.
Det finns ett hopp och hon är förmodligen vacker.
Och henne skulle man ju om man hade en kortlek, och tillstånd att blanda, spela av både tröja och underkjol.
Stövlarna får hon behålla på.
Resten är svartsjuka.
Det kallas kärlek.
Det är varmt och under en annan tid än påsk, just påsk, är kärleken vacker.
Var det inte därför kanske Han blev korsfäst.
Att återuppstå hör fan till.
Vardag Surrealisterna ställer ut på Moderna Museet.
Paraplyet och symaskinen skall mötas på det berömda operationsbordet och badkaret skall klädas inuti med dyrbar päls och en egendomlig värme ska få ett tillplattat fickur att mjukna och hänga som en nybakad pannkaka över en skrivbordskant.
Diskuterar man surrealism i dag så visar det sig snart att ordet fått en annan betydelse än det en gång hade.
Surrealism som protest är inte gångbart, möjligen är det en kuriositetsyttring.
Ingen påstår att surrealismen tillhör verkligheten och det gjorde kanske inte ens surrealisterna själva fast själva ordet betyder öververklighet.
Öververklighet parad med undermedvetenhet.
I det surrealistiska manifest André Breton skrev 1924 förklarar han att meningen är att uttrycka den rena tankeprocessen fri från varje bruk av förnuft och från varje estetiskt eller moraliskt syfte.
Om jag nu har förstått detta manifest rätt.
Vilket inte är väsentligt.
Det väsentliga är att ordet surrealism i dag inte har med verklighet att göra och det tycker jag är lite synd.
Surrealism är en vanlig vardag.
Ett paraply möter en symaskin på ett operationsbord.
Vad är det med det.
Det händer dagligen.
Och vill man inte klä sitt badkar invändigt med dyrbart pälsverk går det bra att sätta på sig en vanlig finsk fårullsmössa och sätta sig i en bastu.
Naturligtvis skall man vara fullt påklädd för övrigt, med ytterrock, halsduk och raggsockor i varma stövlar.
I bastun ska det vara minst nittiofem grader varmt.
Och i denna bastuvärme ska man försöka använda sitt förnuft i ett kanske inte estetiskt men i vilket fall moraliskt syfte.
Inte av öververklighet parad med undermedvetande.
Inte av egocentricitet utan av nödvändighet.
Det kan vara nödvändigt att sitta i en bastu klädd på detta sätt.
Det kan vara motiverat och var motiverat i det som hände.
Följande hände : En torsdagseftermiddag en grå och trist marsdag satt jag i Centralbadets bastu och försökte förgylla min tillvaro såsom bara ett bastubad förgyller gråmoddiga marsdagar.
Jag satt lugnt tillbakalutad i en korgstol och njöt av den goda värmen.
Åtta andra personer satt också i bastun, några läsande aftontidningarna, andra småpratande.
Två medelålders herrar talade lågmält finska med varann.
Dom var båda mycket svettiga och röda och hade suttit i bastun en god stund.
Plötsligt tittar den ene på klockan och säger nånting.
Den andre skakar på huvudet.
Men den som skakat på huvudet reser sig och förklarar nånting.
Tydligt är att de båda ska vara nånstans en viss tid och att det är dags att avsluta badet.
Han som pekat på klockan går ut, kommer tillbaka och går ut igen.
Den andre rör inte en min.
Han som pekat på klockan kommer tillbaka efter att ha duschat och säger nåt i skarpare ton.
Nånting om att nu är det bråttom.
Sen går han.
Den andre finsktalande fortsätter sitt bastusittande och det verkar som om han låtit den som ville gå bara gå.
Han som visat på klockan hade bråttom, det har inte den här.
En del andra reser sig och anser sig ha badat färdigt och andra som just kommit sitter ner i deras stolar.
Lugn råder.
Efter ungefär en kvart kommer finnen med klockan tillbaka, nu fullt påklädd, med ytterrock, halsduk, varma stövlar och en fårskinnsmössa på huvudet.
Han går rätt in i bastun och säger nåt till sin kamrat.
Sen tänker han naturligtvis gå ut igen.
Men kamraten har svarat honom och tydligen sagt nånting som tål att tänka på.
Den påklädde blir tveksamt stående.
Kamraten säger nånting igen.
Nu sätter sig den fullt påklädde i närmaste lediga korgstol och blir sittande.
Då och då säger han nånting till kamraten och kamraten svarar.
Bastubadare kommer och bastubadare går.
Och tiden går.
Nyanlända badare tittar lite undrande på den fullt påklädde men säger ingenting.
Och när man sen hör att han talar finska antar man att Centralbadets bastuvärme inte är nånting för en man från bastuns hemland.
Men faktum är att den påklädde svettas och svettas ganska ordentligt.
Om han förutom det är besvärad av att sitta i vinterkläder i nittiofem graders värme visar han det inte.
Sen samlar han ihop all sin rena tankeprocess och befriar den från undermedvetenhet och öververklighet, brytande mot alla surrealismens regler använder han sitt förnuft till att få sin nakne kamrat att förstå att dom måste gå om dom inte ska komma försent, och han använder förmodligen alla estetiska och moraliska skäl i världen för att propagera för punktlighet.
Och se : Kamraten förstår.
Dom går.
Man skulle nu kunna tänka sig att dom som sitter kvar i bastun och under en halvtimme lyssnat på den påklädde skulle kommentera händelsen.
Säga att det var egendomligt eller vansinnigt eller visa nåt slag av förvåning.
Men det gör ingen.
Det är en fullt vardaglig händelse som utspelats.
Så om nu en symaskin skulle komma att händelsevis träffa ett paraply på ett operationsbord så är ju det ingenting att direkt förvåna sig över eller reagera för.
Det händer ideligen.
Och den som klär sitt badkar inuti med päls kan inte vänta sig några större ovationsyttringar från en plötslig gäst.
Men på Moderna Museet bör man naturligtvis gå ändå och hälsa på surrealisterna.
Bara intendenten för museet inte väntar sig att besökare ska falla omkull av häpnad och förundran.
Det gör dom nämligen inte.
Surrealismen är en vanlig vardag.
Mannen på trasmattan När vi så här i början av november tänder ljus för våra döda är det för att hedra de dödas minne och för att vi själva ska komma ihåg att någon dött före oss.
Men egentligen minns vi inte att någon har dött före oss.
Eftersom vi inte tänder ljus för dom som levt före oss har ingen dött.
Några håller på att dö.
En del är riktigt klena.
Dom tänder vi inga ljus för, vi tänder inte ens deras cigarretter.
Står dom så alla dessa döende, tjyvrökande på våra vårdhems toaletter.
En av dessa ska jag tända ett ljus för fast litet honom jag känner.
Jag känner honom egentligen inte alls.
Jag har träffat honom.
Han var gammal då och nu ska han snart dö.
Det är en äldre man och meddelandet om att han var sjuk och döende gjorde mig nedstämd tills jag fick höra att han tillbringade sina sista dagar inlåst på en toalett tjyvrökande.
En besvärlig patient kallades han.
Lite rör mig detta.
Men den mannen är för mig ett helt land.
Finland.
För denna man Finland ska jag tända ett ljus.
Jag älskar honom.
Det är kärlek vi talar om inte sjukdom.
Inte ålderdom.
Inte död.
Följande : Jag reste i Finland i sällskap med en finne som sällskapade med mig därför att jag behövde sällskap och tolk.
Vida reste vi omkring.
Mitt sällskap, min tolk var ibland besvärad och ibland mycket besvärad över att behöva vara sällskap och tolk.
Han tyckte inte om det Finland han behövde förklara för mig.
Han tyckte inte det var Finland.
Han tyckte att om jag nu ville se Finland skulle jag åka direkt dit som om Finland vore ett rum, som om Finland vore en person.
Jag var ibland besvärad över min tolk.
Ibland mycket besvärad.
Nå, sa han en dag.
Du tycks inte fatta att Finland är ett rum och en person.
Så låt oss då resa per järnväg och bil åt olika håll och besöka detta land som Hannes Kolehmainen sprang in på världskartan.
Nej, sa jag.
Visa mig nu Finland.
Vi åker direkt hem till din gamla farsa så vi blir av med det.
Det krävs lika mycket mod i Finland som det gör här för att besöka en far så det blev inte av.
Det var heller inte meningen att det skulle bli av.
Men det blev av.
Det bara hände sig.
En kväll utanför Tammerfors järnvägsstation sa min tolk och mitt sällskap att vi befunno oss i Finlands utkant.
Att vi nära på var i Finland.
Och jag sa det att inte fan kan du gå hem till farsan full.
För han var full.
Förbannade tolk.
Förbannade son.
Vi gick hem till farsan.
Fast vi tog taxi.
Kommer vi då upp i Pispalas trälängor och mitt sällskap och min tolk letade sig fram till en dörr och där bjöd han mig in.
Jag gick alltså först in.
För säkerhets skull hade jag brännvin med mig och när min tolk tände taklampan såg jag mig omkring i Finland.
Tolv kvadratmeter och på golvet en trasmatta och på trasmattan sov en gubbe.
Hej, sa tolken på finska och gubben reste sig från trasmattan och sa nåt och jag fick senare reda på att gubben kände sig störd.
Det var det han sagt.
Far och son, som inte sett varandra på fyra år, omfamnar nu inte varandra som dom gör i berättelser från andra länder.
Dom omfamnar inte varandra.
Och jag frågade om gubben ville ha brännvin.
Jag kunde ju inte veta att han låg och sov mellan två skift i Tammerfors gjuteri.
Men det gjorde han och han sa till sin son : Du har börjat supa ? Som om han inte hade supit.
Som om brännvin klockan tre på natten inte var det han ville ha.
Sonen, alltså min tolk och mitt sällskap, sa nåt och gubben reste sig från trasmattan och skakade hand med mig.
Jag förstod inte då varför han inte låg i sängen.
Det fanns en säng i rummet.
Men gubben bara reste sig, tog på sig sin mössa som han haft huvudet på och nu färdigklädd sträckte han fram sin hand.
Han hälsade.
Under tiden hinner sonen tala om för gubben att jag är svensk och att det inte skulle vara nån idé att börja tala finska med mig.
Nå, lär gubben ha sagt.
Då konverserar vi inte.
Sen sa gubben : Varför kan han inte åka hem och väcka sin egen farsa.
Min farsa är död, sa jag.
Säg åt gubbfan att min farsa är död.
Min tolk talade om för sin far att min farsa var död och gubben glodde på mig.
Jag sträckte fram brännvinsflaskan men gubben skakade på huvudet och pekade på klockan.
Klockan var fyra på natten och fem skulle gubben börja.
Först vaknade reportern i mig och jag sa : Hur känns det att gå upp ? Sen vaknade sonen i mig och jag sa till min tolk : Fråga hur fan det känns att gå upp.
Frågorna verkar egendomliga men min tolk hade berättat för sin yrvakne fader att jag sökte sanningen och därför var tvungen att ställa frågor.
Så jag frågade först hur det kändes att gå upp och sen frågade jag hur det kändes att vara uppe och sen sa jag på engelska : Where will you put James Joyce ? En väckarklocka sågade sönder Tammerfors tränatt och i tystnaden frågade gubben vad jag egentligen ville och jag sa att jag rest med hans son i Finland, att sonen inte tycktes erkänna Finland, att han, gubben, i sovande tillstånd representerade Finland.
Att jag inte längre brydde mig om Finland.
Att det inte var meningen att störa.
Fast, sa jag, jag får betalt för att jag stör.
Den man stör får inte betalt och det är reporterns mardröm.
Det är därför vi är diktare nästan hela högen.
Några av oss är söner.
Det är vi som nu i början av november tänder ljus på våra fäders gravar.
Döttrar gör det också och hustrur.
Män tänder inga ljus.
I vilket fall har jag inte sett den där finska gubben sen jag var med och väckte honom en natt, men bud har nått mig att han håller på att dö.
Att han inte får röka på dödsbädden.
Att han måste gå upp ur dödsbädden och smyga in på toaletten för att få ta sig ett bloss.
Röntgenplåtarna visar sextiotre års verkstadsförgiftning i lungorna.
Det är därför han inte får röka.
Man har rökt åt honom.
Nu tycker jag inte synd om nån som blir yrkesskadad.
Det är synd att man måste bli yrkesskadad men att man blir det är det inte nåt särskilt med.
Det finns många yrken.
Det finns många skador.
I vilket fall så håller just nu gubben från Tammerfors på att dö.
Han dör inte som man skulle vilja tro efter ett långt liv utan efter en kortare sjukhusvistelse.
Så honom kommer man bara att komma ihåg för att han stängde in sig på toaletten och rökte.
Det borde han ha gjort redan i skolan.
Så hade man kommit ihåg honom för det.
Men gubben är inte död än så vi tar inte ut några ihågkommelser i förskott.
Ett ljus kan vi dock tända.
Över en finne.
Ett allhelgon.
En farsa.
Vore jag plog skulle jag plöja ner våra förfäders gravar och våra gravar, och din.
Hade jag sen då gräsfrö.
Konversation på Malta Norman Lazarus var en liten lätt vansinnig engelsman som ägde en pub i Brighton och som var gift med Scherley.
Och Scherley var en lätt vansinnig jättestor engelsk dam i sina bästa år.
Norman och Scherley hade varit gifta i fem år.
Äktenskapet var barnlöst och hade varit allmänt hopplöst ända från början.
Det sa dom åtminstone.
Vårt äktenskap är hopplöst, sa dom.
Jag träffade Norman och Scherley i Preluna hotells bar i Sliema på Malta och det var dom som började tala med mig.
Ute regnade det och åskan gick hårt.
Scherley frågade mig om jag varit länge på Malta och om jag i så fall visste om det fanns någonting på denna ö att syssla med en regnig dag annat än att supa sig full.
Jag sa som sanningen var att jag inte visste så mycket om Malta men att av det lilla jag sett och hört så fanns det inte mycket mer att göra än att stå och hänga i en bar i händelse av regn.
Jag sa att jag trodde det var mycket ovanligt med regn på Malta och att jag trodde att solen snart skulle skina igen.
Och då kunde man åtminstone sola sig.
Scherley log och sträckte fram handen och presenterade sig och sen talade hon om vad Norman hette.
Vi är inte här för att sola oss, sa hon.
Vårt äktenskap är hopplöst.
Det är därför vi är här.
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa ingenting.
Kan du säga en enda anledning till att vi ska vara gifta med varandra, sa Norman.
Scherley är dubbelt så stor som jag och hon kan hälla i sig gin.
Jag tål ta mig fan ingenting i jämförelse.
Fast det gör egentligen ingenting.
Jag menar att det kanske inte är anledningen till att vårt äktenskap är hopplöst.
Det är bara hopplöst.
Det är därför vi är här.
Och så regnar det.
Vi upptäckte för en tid sen, sa Scherley, att vårt äktenskap var hopplöst och kanske alltid hade varit hopplöst och så beslöt vi att göra en resa till ett vänligare klimat och prata igenom våra problem.
Och ha lite kul samtidigt.
Men här verkar det inte vara något kul.
Det blir nog vackert väder snart, sa jag.
Och vad kan man göra då, sa Norman.
Då kan man sätta sig på stranden här mitt emot hotellet, sa jag.
På en uterestaurang.
Där kan man äta kyckling och dricka öl och njuta av solskenet.
Och kanske lösa ett och annat problem, sa jag.
Så bra, sa Scherley.
Och plötsligt sken solen.
Jag tror jag ska försöka bada, sa jag.
Följ med och ät kyckling, sa Scherley.
Vi behöver nån att prata med.
Vi behöver nog nån som hör på medan vi pratar.
Jag tvekade.
Jag är ingen vidare medlare, sa jag.
Det blir så svårt för mig om ni börjar gräla.
Du behöver inte medla, sa Norman.
Bara lyssna.
Och vi lovar att inte gräla, sa Scherley.
Vi gick rätt över gatan och satte oss på strandserveringen.
Vi beställde öl och kyckling och lyssnade på havet.
Solen sken.
Så här skulle vi ha det, sa Scherley.
Vi har det ju så här, sa Norman.
Nu.
Vårt äktenskap kanske inte alls är hopplöst, sa Scherley.
Det är kanske klimatet i Brighton som är hopplöst.
Jag vill ha min frihet, sa Norman.
Det är inget fel på klimatet i Brighton.
Förresten vill jag inte ha min frihet.
Den har inte jag råd med.
Vad är det egentligen för problem ni har, sa jag.
Scherley är för stor, sa Norman.
Hon är ju för fan dubbelt så stor som jag är.
Ja men jag var ju lika stor när vi gifte oss, sa Scherley.
Då ja, sa Norman.
Då tyckte jag det var fascinerande med så mycket tjej på en gång.
Och nu, sa jag.
Nu vet i fan, sa Norman.
Det är möjligt att det inte finns nån anledning för oss att vara gifta, sa Scherley.
Men eftersom vi heller inte har nån anledning att inte vara gifta kan vi inte skilja oss.
Det är därför vi har rest hit.
För att prata igenom saken.
Vi reser varje år för att prata igenom saken, sa hon.
Förra året var vi i Spanien.
Vårt äktenskap är hopplöst, sa Norman.
Det har varit hopplöst från början.
Ifrån första dan.
Nu ska vi sitta här på Malta i solskenet och reda upp det hela.
Men det brukar aldrig bli nån ändring.
Vi kommer hem igen till Brighton till våran satans pub likadana som när vi åkte.
Lite rödfnasigare kanske.
Men inte lyckligare.
Inte olyckligare heller.
Men varför är du här, sa Scherley till mig.
Jag är allmänt olycklig, sa jag.
Alldeles av mig själv.
Så rart, sa Scherley.
Jag vet inte det, sa jag.
Jag har känt mig allmänt hopplös länge och så har jag rest hit för att i solskenet komma underfund med var det är fel nånstans.
Du är alltså inte lycklig du heller, sa Norman.
Nej, sa jag.
Konstigt, sa Norman.
Varför är det konstigt, sa jag.
Jag känner inte många människor som inte känner sig allmänt hopplösa.
Jag blev inte alls förvånad när ni sa att ert äktenskap var hopplöst.
Det säger alla.
Alla, sa Scherley.
Alla som jag känner som har det bra tycker att livet är mer eller mindre hopplöst, sa jag.
Det hör till.
Och det är därför som billighetsresor till Medelhavet går så bra.
Resebyråerna lever högt på relativt lyckliga människor som känner sig hopplösa.
Men ingenting blir roligare för att man sitter i solen.
Så det är egentligen ingen idé, sa Scherley.
Nej, det är ingen idé, sa jag.
Följer du med ut och slår runt i kväll, sa Norman.
Javisst, sa jag.
Underbart, sa Scherley.
Skjutet i Sarajevo Hon var vacker, intelligent och närsynt och jobbade på Folkbiblioteket.
Hon hette Tatyana men kallades Tanja.
Jag hade träffat henne på Stadscafeet samma kväll jag anlänt till Sarajevo.
Jag hade suttit på Stadscafeet och känt mig sällskapssjuk och helt enkelt börjat tala med henne.
Cafeet hade varit fullsatt och man fick försöka tränga ner sig där det fanns plats och jag hade kommit att sitta mitt emot henne vid samma bord.
Jag hade efter att ha tittat på henne börjat tala med henne.
Jag hade frågat om hon talade något språk förutom serbiska.
Hon hade svarat med att räkna upp fem olika språk och jag valde att konversera henne på engelska.
Jag talade om vad jag hette och var jag kom ifrån och sen sa jag att jag tyckte livet var ensamt och allmänt påfrestande.
Hon hade då sagt att hon hette Tanja och jobbade på Folkbiblioteket.
Hon hade en väninna med sig som hon presenterade mig för.
Det var en rödhårig starkt sminkad kvinna i hennes egen ålder och hon talade lika perfekt engelska som Tanja.
Väninnan hette Ljiljana.
Jag hade hälsat på Ljiljana och även till henne sa jag att jag kände mig ensam och att jag tyckte livet var i stort sett en enda lång påfrestning.
Det höll hon med om.
Hon studerade juridik.
Ljiljana frågade mig hur jag såg ut.
Jag tittade på Tanja och Tanja log mot mig.
Sen tittade jag på Ljiljana.
Hon frågade ännu en gång hur jag såg ut.
Hon ville känna på mina händer.
Sakta förstod jag att den starkt sminkade kvinnan var blind och hon fick känna på mina händer och jag beskrev mig själv så gott jag kunde.
Sen beskrev Tanja mig för Ljiljana och sen började vi tala om lite av varje.
Sen gick vi över till hotell Europa och drack kaffe och likör.
Sen gick vi på bio.
Vi såg en ganska stökig vilda västern.
Efter bion gick vi tillbaka till Stadscafeet.
Vi blev alla tre vänner och jag lovade att nästa dag klockan fem vänta på Tanja på Folkbibliotekets trappa och sen skulle vi plocka upp Ljiljana och gå och äta i turkkvarteren.
Nästa dag stod jag på Folkbibliotekets trappa och klockan var väl lite före fem.
Det var tidigt i april och ganska kyligt men det var vår och i bergen blommade vallmon, det hade jag konstaterat tidigare på dagen då jag promenerade i stadens branta omgivningar.
Det var kyligt men det var vår och jag väntade på Tanja.
Jag väntade på en flicka som var vacker, intelligent och närsynt.
Och som hade sagt att hon bodde ensam bara några tvärgator från hotell Europa där jag bodde.
Ett skjut i Sarajevo, tänkte jag, skulle inte sitta så förbannat illa.
Och jag smålog.
Jag råkade småle åt en lång herre som stod vid sidan av mig på bibliotekets trappa.
Han log inte tillbaka.
Han tittade på mig, han granskade mig.
Är det ni som väntar på Tanja, sa han på tyska.
Jag låtsades inte förstå.
Jag fortsatte att le emot honom.
Jag tänkte att om han är nån slags civilklädd folkpolis är det kanske bäst att le och ingenting förstå.
Nix ferstehen, sa jag.
Är det ni som väntar på Tanja, sa han då på engelska.
Jag fortsatte att le lite fånigt men jag sa ingenting.
Jag vet att ni väntar på Tanja, sa han.
Javisst, sa jag och det lät alldeles rättframt.
Eftersom mannen inte gjorde nåt försök att legitimera sig så antog jag att han inte var polis.
Jag antog att han kanske hade ett meddelande till mig.
Tanja har lovat visa mig nåt intressant, sa jag.
Princips fotavtryck till exempel.
Dom ligger bara runt hörnet, sa mannen.
Jaså, sa jag.
Dit kan ni väl gå själv, sa mannen.
Tanja är ingen guide.
Vad menar ni, sa jag.
Tanja är ingen guide, sa mannen.
Och jag är ingen turist, sa jag.
Jag har lovat träffa Tanja här på trappan.
Vi ska gå och käka.
Ensamma, sa mannen.
Hurså, sa jag.
Mannen tittade med svarta ögon på mig och jag tänkte att här är det bäst man säger nåt snällt annars får man en bosnisk kniv i magen så jag sa : Följ med.
Jag, skrek mannen.
Jag!
Han slog ut med armarna som om det jag sagt var det dummaste han någonsin hört.
Vi ska bara gå och äta, sa jag.
Vi ska gå och äta på nån turkisk restaurang och prata lite om modern jugoslavisk litteratur.
Litteratur, skrek mannen.
Bara för att Tanja jobbar på ett bibliotek behöver hon ju inte veta nåt om litteratur.
Han fnyste.
Litteratur, skrek han igen.
Ni är en jävla idiot.
Mannen stoppade händerna djupt i byxfickorna, vände sig om och gick hastigt ned för trappan och vek till vänster och försvann.
Strax efter kom Tanja ut ur biblioteket och hon tog mig glatt under armen.
Vi skulle först gå hem till henne och sen skulle vi gå och dricka nånting och sen skulle vi gå hem och hämta Ljiljana.
Långsamt vandrade vi i vårkylan och jag kände mig lycklig och glad.
Dock inte helt glad.
Du är ingen guide, sa jag till Tanja.
Det är jag visst det, sa Tanja.
Innan vi går hem till dig, sa jag, kan vi väl sitta ner en stund på ett café och prata lite.
Lite om modern jugoslavisk litteratur till exempel.
Bara för att jag jobbar på biblioteket måste jag ju inte veta allt om litteratur, sa Tanja.
Självklart inte, sa jag.
Vad dum jag är.
Jag är en jävla idiot.
Vi går direkt hem till dig.
Vid Tanjas port stod mannen som talat till mig på Folkbibliotekets trappa och väntade på oss.
Han tittade på Tanja och sa någonting.
Innan Tanja hann svara gick han därifrån.
Vem var det där, sa jag.
En råtta, sa Tanja, som inbillar sig att jag är hans fästmö.
Men det är jag inte.
Jag har varit det men jag är det inte längre.
Han sa att han skulle slå ihjäl dig om du och jag gick upp till mig tillsammans.
Skulle han slå ihjäl mig, sa jag.
Det gör han aldrig, sa Tanja.
Det är ingen riktig stil på honom.
Kanske vi ändå skulle gå på ett café, sa jag.
Och prata litteratur.
Tanja tittade på mig med närsynta ögon.
Är du rädd, frågade hon.
Jag vet inte, sa jag.
Tycker du inte om mig, sa Tanja.
Är du inte beredd att offra nånting, du som tycker att livet är en enda lång påfrestning ? Hon tog mig under armen och vi gick upp till henne.
När vi senare satt hemma hos Ljiljana berättade Tanja allt för henne om vad vi hade haft för oss.
Ljiljana skrattade så tårarna rann och hon kände på mig.
Hon kände på håret och ansiktet och kroppen.
Han kommer att bli ihjälslagen, sa hon till Tanja.
Inte så länge nån av oss är i närheten, sa hon.
Tanja tittade på mig.
Sen sa hon : Jag går ut en stund och köper mat.
Det är kanske inte värt vi går ut i kväll.
Det är klart vi går ut, sa jag.
Vi går ut och slår runt.
Och vi gick ut och slog runt.
Nästa dag när jag försökte äta frukost i hotell Europas matsal kom Tanjas före detta fästman och satte sig mitt emot mig.
Litteratur, sa han sakta, tycks vara ett tröttsamt samtalsämne.
Ni ser förstörd ut.
Jag känner mig förstörd, sa jag.
Ni kommer faktiskt som en befriare.
Ska vi ta oss ett par öl.
Bröd och smör är inte att tänka på.
Tänker du slå ihjäl mig, sa jag.
Nej, sa han.
Man kan inte lita på nån, sa jag.
Inte på nån.
Han log.
Tyskt under Himlen var blå.
Jag satt på en parkbänk med ett ritblock i knät och drog några blå streck på papperet med en krita utan att egentligen intressera mig för vad jag gjorde då en äldre västtysk herre stannade framför mig.
Först såg han bistert på mig och sen talade han till mig.
Är ni abstrakt, sa han.
Inte alls, sa jag.
Jag sitter bara här med ett ritblock och några kritor och väntar på ett barn.
Det är barnets ritblock och det är barnets kritor.
Jag bara provade en krita.
Och varför just den blå, sa han.
Blått är min favoritfärg, sa jag.
Jaså, sa han.
Så egendomligt.
Blått är också min favoritfärg.
Får man sitta ner ? Visst, sa jag.
Mannen satte sig vid sidan om mig och sa : Jag är från Västtyskland.
Jaha, sa jag.
Jag trodde kanske ni var konstnär, sa mannen.
Själv är jag mycket intresserad av konst.
Men jag tål inte den icke föreställande konsten.
Sex av tio västtyskar tycker verkligt illa om abstrakt konst och jag är en av dessa.
Jag är en av dessa sex av tio.
Dessutom är jag en av tre.
En av tre västtyskar utövar lite amatörmåleri på sin fritid.
Ni vet amatör, en person som utövar konstnärlig verksamhet utan att ha den som sitt levebröd.
Var tredje västtysk är lite halvkonstnärlig.
Och egendomligt nog har vi praktiskt taget alla den blå färgen som vår favoritfärg.
Det finns alltså, sa jag, lite över tjugo miljoner amatörmålare i Västtyskland.
Så är det, sa mannen.
Adolf Hitler, sa jag.
Vad är det med Adolf Hitler, sa mannen.
Varför ska ni genast börja tala om Adolf Hitler bara för att jag är tysk.
Jag har inte talat om Adolf Hitler, sa jag.
Jag bara nämnde hans namn.
När man hör talas om att det finns så många amatörmålare i Tyskland som ni påstår att det finns så tänker man genast på Hitler.
Det är den enda tyska amatörmålare som man hört talas om.
Här sitter jag och försöker vara vänlig, sa västtysken, och genast ni får tillfälle kastar ni namnet Adolf Hitler i ansiktet på mig.
Men nu när jag tänker efter så var han faktiskt en amatörmålare.
Det har jag också hört talas om nu när ni säger det.
Hitler kunde måla.
Nej, det var det han inte kunde, sa jag.
Han var en amatörmålare.
Och nu har ni över tjugo miljoner amatörmålare.
Det är inte en hobby längre.
Det är en farsot.
Tjugo miljoner människor i enbart Västtyskland sitter på sina lediga stunder och målar tavlor i blått.
Kanske detta ändå är Adolf Hitlers fel.
Churchill var en amatörmålare han också, sa västtysken.
Vad har det med saken att göra, sa jag.
Det är ju möjligt att var tredje engelsman också har måleriet som fritidssyssla, sa västtysken.
Det är möjligt, sa jag.
Men det är inte troligt.
Det är både möjligt och troligt, sa västtysken.
Det är bara det att det vet vi ingenting om.
Och får naturligtvis heller aldrig veta.
Engelsmännen gör inga sådana här undersökningar.
Och har Hitler inspirerat tyskarna till amatörmåleri så kan väl också Churchill ha inspirerat engelsmännen till amatörmåleri.
Eller menar ni kanske att Churchill stod närmare den riktiga konsten än Hitler gjorde.
Men, sa jag, om Churchill stod närmare den verkliga konsten än Hitler så skulle han naturligtvis ha inspirerat fler än Hitler.
Om alltså Hitler gjort att var tredje västtysk målar tavlor som hobby måste väl då närmare varannan engelsman då och då måla lite.
Jag tror inte Adolf Hitler har med saken att göra alls, sa västtysken.
Inte vet jag, sa jag.
Det verkar som om ni har nånting emot att människor målar tavlor, sa västtysken.
Jag har ingenting emot att människor målar tavlor, sa jag.
Ändå är det skrämmande att så många gör det.
I Västtyskland, menar ni, sa mannen.
Det har ingenting med Tyskland att göra, sa jag.
Erkänn att om ni fick reda på att varannan engelsman sitter och målar tavlor på kvällarna så skulle det inte verka skrämmande på något sätt, sa mannen.
Ni skulle tycka att det var helt i sin ordning.
Varför tror ni det, sa jag.
Jag har mött samma inställning hos flera icke-tyskar, sa mannen.
Om varannan engelsman har samma hobby så tycker man det på sin höjd är löjligt.
Men om var tredje tysk har samma intresse och samma favoritfärg så ligger det liksom nåt skrämmande i det.
Eller hur.
Det kan ni kanske ha rätt i, sa jag.
Varför, sa mannen från Västtyskland.
Varför tror man att fan är lös bara för att var tredje tysk har samma fritidsintresse.
Dom målar ju bara små tavlor.
Amatörmålare sitter bara och tänker på nåt annat när dom målar, sa jag.
Jag vet det för jag målade en tavla en gång och då satt jag och tänkte på nåt helt annat.
Vad tänkte ni på då, sa västtysken.
Ingenting särskilt, sa jag.
Och det är nåt skrämmande i tanken på att över tjugo miljoner västtyskar sitter och tänker på ingenting särskilt.
Fast det låter faktiskt ännu mer skrämmande om dom sitter och tänker på nåt särskilt.
Ni tycker helt enkelt inte om tyskar, sa mannen.
Det är amatörmålare jag inte tycker om, sa jag.
Det är ju praktiskt taget samma sak, sa mannen.
Ni tycker illa om var tredje tysk.
Jag lämnar er.
Mannen reste sig och gick skyndsamt bort och jag satt kvar och himlen blev grå.
Förmodligen kan man med lätthet ta reda på hur många västtyskar som tycker om den grå färgen därför att det har dom besvärat sig med att ta reda på om sig själva.
Det tycker jag illa om.
Nog är det allvar Utomhus i det gamla gulskäggiga landskapet gal göken i öster och det är nog säkrast för den göken att hålla sig i det väderstrecket så länge denna blåsiga vår varar.
Så länge göken gal i öster är hon ett tecken på tröst.
Där må hon hållas.
Tids nog skall göken gala i söder till någons förfäran, till allas vår förfäran.
Tröstad och ännu blåögd ser jag ner mot en tom ladugård och halvvägs ner mot ladugården har någon trampat i en grep och det kan inte ha varit barnen som letat mask för barn nu för tiden lägger ifrån sig en grep.
Varför skulle dom leta mask förresten här finns ingen sjö i närheten.
Om det funnes det skulle man ju kunna lära dom leta mask.
Det är bara att ta en ståltråd och fästa i en av grepens taggar och sen kasta ståltråden över närmaste elektriska ledning och sen är det bara att plocka mask runt grepen.
Men att plocka mask på detta sätt är farligt och dessutom förbjudet.
Det är farligt, förbjudet och effektivt.
Och roligt.
Står man och glor på en grep mitt i helgmålsringningen i ett gammalt gulskäggigt landskap börjar man undra vem det var som lärde en leta mask med elektricitet, för det kan ju ändå inte ha varit nödvändigt.
Antagligen var det en av dom som en gång drog elnätet som ville visa vad elektricitet också dög till om man nu inte ville sitta och läsa på kvällarna.
Någon lärde mig en gång leta mask med elektricitet, men det var nog i ett helt annat landskap.
I tidernas morgon för länge sen då göken gol i väster.
Då var jag barn.
Nu har jag barn.
Inomhus sitter mitt barn.
Inomhus skyddad från blåst och inomhus skyddad för vårens nyckfulla kastvindar sitter min lilla flicka och försöker få våren att gå genom att låta olika färger gräla med varann på ett vitt papper.
En lördagskväll i maj då göken gal.
Jag har just berättat för henne att man inte får plocka gullvivor med lingonplockaren och hon har surnat till och vägrar gå ut.
Jag kan för fan inte hjälpa att det som är förbjudet är förbjudet, ropar jag till henne.
Jag vet att det är ett effektivt sätt att plocka gullvivor men det är förbjudet.
Man vänjer sig vid det som är förbjudet.
Jag till exempel har vant mig vid att inte plocka mask med elektricitet.
Men att jag har vant mig vid något som är förbjudet och avstår det förbjudna imponerar inte på flickan, men faktum är att det är ganska imponerande att det faktiskt förhåller sig så.
Jag känner mig plötsligt vuxen.
Jag vet ju att ens barn kan ärva allting utav en utom ens erfarenheter, men kanske kunde man ändå dela med sig av nånting.
Kom ut ska du få se på en grep, ropar jag.
Flickan är inte intresserad.
Det står en grep halvvägs ned mot ladugården, ropar jag, och den är itrampad i jorden av nån som vet att man inte bara lägger ifrån sig ett sånt verktyg.
Den har nog stått där i femton år.
Gubbfan som bodde här har nog trampat i grepen en gång nån höst.
Du vet gubben som jobbar på bensinstation och som aldrig har varit i Stockholm och som jämt åker till New York när han ska ha lattjo.
Kanske plockade han mask med elektricitet när länsman kom på honom.
Och han greps av vanvett när det gick upp för honom att det var förbjudet.
Han blev sur.
Precis som du bara för att du inte får plocka gullvivor med lingonplockaren.
Det är inte varje dag man ser en grep stå och darra i helgmålsringningen, ropar jag.
Kom.
Hör göken i öster.
Tids nog, min flicka, gal denna gök i söder.
Då är det dags.
Dags för vadå ? Det är dags att du ser till att jag kommer i jord med fötterna åt rätt håll.
För alla döda och begravda över hela detta jordklot ligger och ska ligga begravda med fötterna åt samma håll.
Annars blir det kaos på uppståndelsedagen.
Lite ordning måste det ju vara.
Det är nästan förbjudet att bli begravd med fötterna åt fel håll.
Och på den yttersta dagen, min flicka, sticker vår herre en grep ner i jorden och så binder han en ståltråd i en av taggarna och så pluggar han in ståltråden i solens minuspol.
Då blir det nog fart på oss.
Det är visserligen ett förbjudet sätt att väcka upp döda på men det är ett effektivt sätt.
Och då ska vi upp allesammans och stå till svars för våra ogärningar.
Varför är det förbjudet att plocka gullvivor, ropar flickan.
Därför att dom är fridlysta, svarar jag.
Av gud ? Nej, av länsstyrelsen.
En eller två gullvivor får du kanske plocka, men du får inte repa med lingonplockaren.
Men det är ju ingen som ser om jag plockar gullvivor, säger flickan.
Jo, säger jag.
Dessutom har både gud och länsstyrelsen räknat dom.
Varför är vitsippor inte fridlysta, ropar flickan.
Vitsippor, svarar jag, har fridlyst sig själva.
Dom vissnar inomhus i motsats till blåsippan och gullvivan.
Dom vissnar mesamma så dom vill ingen plocka.
Varför går du inte ut och repar vitsippor ? Jag vill inte svarar flickan.
Hur långt är det till sommaren ? Det är långt häna och dit, svarar jag.
Men hav tröst, göken gal i öst.
Tids nog gal södergöken och det blir malmklang i helgmålsringningen.
Och då!
Åt vilket håll ska fötterna ligga, ropar flickan.
Detta vägrar jag att svara på och jag blir vemodig i min vuxenhet och detta märker flickan som kommer ut till mig och frågar vad det egentligen var jag ville visa.
Jag ville visa dig en grep, säger jag.
Det är det där verktyget som står halvvägs ned mot ladugården.
Det är en grep.
Vad är en grep, frågar flickan.
Det är en grep, säger jag.
Den lilla flickan undrar.
En gång när jag stod här, säger jag, så kom det ett sto förbi.
Och jag frågade stoet : Vart ska du gå ? Till Pingsten, sa stoet.
Den lilla flickan återvände till sina kritor.
Eftersommar Jag begriper inte hur i helvete det har blivit så här, sa mannen.
Hur då, sa jag.
På det här viset, sa mannen.
Men vadå, sa jag.
Beethoven, sa mannen.
Jag satt i eftermiddagssolen vid foten av Gustav III:s staty och såg upp mot Slottsbacken.
Det kan kanske tyckas vara ett konstigt ställe att sitta på men jag kände mig som vore jag klen och bodde i utlandet.
Även om man är frisk och bor i Sverige kan man känna sig som en sönderspelad tango och det är ingen behaglig känsla.
Jag hade gått ut i staden för att slippa mitt eget sällskap.
I spegeln hade jag sett ut som en pressad vallmo, ett minne blott.
Med oputsade skor och en malkula i bröstfickan försökte jag inrätta mig i den tid som så småningom ska kallas höst, ändå kvardröjande i sommarens sista dagar.
Eftersommaren är obegriplig.
Träden i stadens parker är gröna och ändå förföljs man av det retfulla ljudet av torra löv.
De första höstlöven förföljer ens steg som barn förföljer en bydåre, retfullt och lite på avstånd men med inte klart formulerade okvädinsord.
För tidigt ute.
För tidigt omklädd till höst satte jag mig vid Gustav III:s fötter.
Där kan man sitta.
Jag såg upp mot Slottsbacken.
En man med en stor portfölj i knät satt vid min sida.
Han talade till mig.
Beethoven, sa han och klappade på sin portfölj.
Jag har rensat ut Beethoven ur mitt skivarkiv.
Nu ska han i Strömmen.
Ska ni kasta Beethoven i Strömmen, sa jag.
Ja, sa han, det ska jag göra.
Det är det enda riktiga.
Ändå sitter jag här och tvekar lite.
Det känns deprimerande.
Men man får trösta sig med att man är frisk och bor i Sverige.
Det är en klen tröst, sa jag.
Ja, är det inte, sa han.
Har Beethoven gått er på nerverna, frågade jag stillsamt.
Inte alls, sa han.
Tvärtom.
Det är det som är så skrämmande.
Den musik jag nu är redo att kasta i Strömmen har lugnat mina nerver vid många svåra tillfällen.
Det är det som är felet.
Beethovens musik är stor tonkonst, det har jag alltid ansett och anser fortfarande.
Men denna stora konst har hindrat mig från att verkligen se, verkligen känna.
Jag har dövat mina känslor med detta slag av förfinad underhållning.
Förbannade Beethoven.
Jag menar att det kunde väl nån jävel ha upplyst en om tidigare.
Blind har man suttit och njutit och långa stunder glömt att världen håller på att koka över.
Jag har just läst att höga officerare i Nazi-Tyskland dövade sina usla samveten med en symfoni eller två.
Just av denne Beethoven.
Man har i dagarna räknat ut att den som lyssnar på Beethoven blir ett lätt offer för fascismen, att han praktiskt taget är fascist.
Stor och distraherande konst det är vad det är och det är farligt.
Ni menar, sa jag, att om nån sitter och lyssnar på Beethoven så är det en fascist.
Om jag har förstått det hela rätt så är det så, sa mannen.
Då ska Beethoven ut.
Kan man inte tänka sig, sa jag, att fascisten ska ut och Beethoven va kvar.
Det kan man inte, sa mannen.
Det skapar bara nya fascister.
Det skapar människor som med musikens hjälp låter sig invaggas i tron att allting står rätt till.
Och det står inte rätt till, det står förbanne mig inte rätt till.
Med Beethoven ur världen kommer fascisterna att tappa fotfästet.
Men just Beethoven, sa jag.
Ja, det hade man ju inte trott, sa mannen.
Att man lät Wagner gå fascismens ärenden har man ju liksom vetat om och man har varit något så när på sin vakt när man lyssnat på honom.
Men Beethoven.
Stor konst är förrädisk.
Mannen klappade på sin portfölj.
Ni behöver väl inte kasta skivorna i Strömmen, sa jag.
Ge bort dom till nån som vill ha dom.
Ni har tydligen inte förstått nånting, sa han.
Skulle jag sprida dessa musikaliska fascistflygblad.
Aldrig.
Är det så allvarligt, sa jag.
Så allvarligt är det, sa han.
Beethovens musik är det bedövande opium för folket som man har hört så mycket talas om.
Ett folk som låter sig nöjas med skådespel och opium är snart i händerna på världsmarknadens stråtrövare som till exempel den amerikanske vicepresidenten.
Han verkar inte vara intresserad av Beethoven, sa jag.
Han behöver inte va intresserad, sa mannen.
Han behöver inte va intresserad ett dugg av stor musik, inte så länge han vet att vi är det.
Medan folket bedövade sitter i konsertsalarna utför han sina skurkstreck.
Jag begriper precis hur det går till.
Ändå är det som om jag inte riktigt begrep.
Det är det som känns deprimerande.
Musiken ska ju föda ädla känslor, sa jag.
Inte Beethovens, sa mannen.
Beethovens musik skapar bara en dimridå mellan den seende och det han ska se, mellan den seende och hans verklighet.
Verkligheten framstår då som uthärdlig, som rättvis och skön.
Lidelsen hos människan att se sanningen i vitögat avtar.
Jag trodde Beethovens musik skapades av en sån lidelse, sa jag.
Där trodde ni fel, sa mannen.
Mannen tittade länge på mig.
Ni kanske vill ha denna musik, sa han och pekade på sin portfölj.
Nej för fan, sa jag.
Om det är som ni säger vill jag inte ha med Beethoven att göra.
Men om jag bara sagt så här, sa han leende.
Om jag bara sagt att jag hade lite grammofonskivor av en viss Beethoven och att jag tänkte ge bort dom, och frågat er om ni ville ha dom, skulle ni då ha tagit emot dom.
Det är möjligt, sa jag.
Ni är ett offer, sa han.
Tro mig : Ni är ett lätt offer för fascismen.
Fy fan, sa han sen.
Här vill jag inte sitta.
Mannen reste sig och utan att säga adjö började han snabbt gå mot Strömmen.
Jag satt där jag satt.
Bilar i olika färger trängdes i Slottsbacken och på Skeppsbron.
Eftersommaren är obegriplig, sa jag högt för mig själv.
Den är bara obegriplig.
Jag tittade på mina oputsade skor, reste mig och tog ett steg i riktning mot höst.
Jag såg då att mannen hade glömt sin portfölj.
Jag lät den stå.
Med kuslig beräkning hade mannen låtit portföljen stå för att jag skulle ta den och gå hem och spela Beethoven.
Dom finns mitt ibland oss, tänkte jag.
Mitt ibland oss.
Torrhöst Denna kalla och torra höst dör lövträden av törst och på många håll i landet har brunnarna sinat.
Det vet jag bestämt.
Det är ont om vatten.
Det är ont om svamp.
Det är ont om fritid.
Det är torrhöst.
Själva ordet torrhöst har ingen vacker klang.
Ordets innebörd är inte vacker.
Åldringar som dör denna höst dör långsamt.
Kornet och havren får frysa sig mogen.
Det är knappast nån idé att så.
I skogen kan man gå en hel dag och leta svamp utan att bli blöt om fötterna.
Brunnarna sinar och på nätterna är det frost.
Brunnsborraren dröjer.
Vinden från norr är bara kall.
Trots att luften förefaller hög och man ser långt är det kylan man minns när man väl kommer inomhus.
Och inomhus ligger en gammal man i magplågor och undrar när brunnsborraren kommer.
Säg det.
Hela bygden har ont om vatten.
Hela landet har kanske ont om vatten, vad vet jag.
Svamp är det i vilket fall ont om.
Men det kan ju också vara detsamma.
Man stuvar inte svamp till en gammal man i magplågor.
Man kan inte göra nånting.
Inte åt det.
Man kan inte göra nånting åt nånting fast man kan koka lite te.
Man kan bjuda den gamle mannen på te.
Men riktigt gamla människor i Sverige dricker inte te.
Har du inget brännvin hemma ? Förbannade torrhöst.
Den gamle mannen vill ha en polkagris.
Han har polkagrisar i översta byrålådan, det har han förresten haft så länge jag minns.
Med en filt om magen ligger den gamle mannen och suger på en polkagris.
Han vill gärna dö just nu.
Han vill dö medan jag är kvar.
Dör han inte just nu får han finna sig i att dö ensam.
Nån kommer att hitta honom.
Men inte jag.
Utomhus är det fortfarande kallt och vinden torr.
I söder syns en liten bit av en regnbåge men inget hopp.
Det är ont om mygg.
Egendomligt nog spatserar en sädesärla på gräsmattan.
Är det inte en flyttfågel ? Det är gott om rönnbär, det är gott om slånbär och det är gott om nypon.
I skogen är det ganska gott om lingon.
Om sädesärlan är kvar är det ännu tidig höst.
Det är ännu september.
Ännu kan det bli regn innan det blir snö.
Och det är nog bäst att det blir regn.
Snart.
Det är ont om vatten och det finns mycket lite hopp kvar.
Är du törstig efter polkagrisen ? Självklart inte.
Inte så länge brunnsborraren dröjer.
I din tid räcker nog vattnet, gamle man.
Om du fick dö nu förstås men det är ju det du inte får.
I din tid kanske vattnet räcker.
Men inte i min.
Inte om denna vind tänker fortsätta att blåsa.
Inte om det inte blir regn.
I söder såg jag en regnbåge men inget hopp.
Rönnbären varslar om en sträng oktober och en lång november.
Till dess står du ut.
Sen kommer snön.
Då blir det vitt allting.
Då blir det ljust.
Men nåt vatten i brunnen blir det inte innan den snön smälter.
Lever du till våren ? Det är svårt att säga, det är svårt att leva.
Det gör ont och jag är redan gammal.
Sen länge gammal.
En karamell till ? En karamell till.
Hur kan en polkagris friska upp en gammal man med magplågor.
Det tycks den göra.
Jag undrar om jag kommer att be om en karamell.
Kommer jag då att få en och av vem.
Av någon som är yngre ? Kanske av någon som är yngre och som befinner sig i samma rum som jag gör då.
Brunnsborraren!
Nån kör.
Nej ingen kör.
Brunnsborraren kommer men inte i dag.
Men han kommer fast inte i dag fast han kommer.
Kanske inte i dag.
Fan vet om han nånsin kommer.
Det är torrhöst, gamle man, och det går knappast att plöja.
Knappast att harva.
Det lönar sig i vilket fall inte att så.
Bönderna säger det, inte jag.
Men jag har gått en halv dag i skogen utan att bli våt om skorna.
Det är inte ens dagg i skymningen och det är ont om mygg.
Det var frost i morse men en sädesärla går ännu kvar i din gräsmatta.
Det är nog långt till vintern.
Ännu kan det bli regn.
Det ska bli regn, det sa man i radion.
Sa man det i radion ? Ja.
Då blir det inget regn.
Nå, blir det inget regn så kommer i alla fall brunnsborraren.
Nu!
Nej.
Inte nu.
Bestämt står det i Bibeln att brunnarna skola fyllas med vatten.
Men jag har glömt när.
Jag har glömt.
Man kan inte göra nånting åt nånting denna kalla och torra höst då det är så ont om frid och det finns så lite svamp.
Och då björken gulnar av vattenbrist och då döden dröjer.
För döden dröjer i ett annat land det kan man läsa om, det har man hört.
Det kan man se.
Döden kan man inte skynda på.
Det finns ingen flugsvamp.
Jag har inte tid att hålla en döende man sällskap.
Det är ont om tid.
Gott nytt år I en värld där Gud har tandvärk lönar det sig knappast att önska någon ett gott nytt år.
Gud har tandvärk och Djävulen magsår och klockan är redan mycket.
Året är inte längre ungt.
Brådmoget och med spruckna ögonvitor ser det sig om denna andra dag och sakta ska det gå upp för det nya året att ingenting annat är nytt än just årtalet.
Tiden har redan trampat det nya året rätt över ansiktet medan Gud petar i sin onda kindtand och Djävulen blandar till lite bikarbonat.
Tiden lider som den alltid har gjort.
Det nya året måste lära sig gå utan tidens hjälp.
Tiden går, tiden står stilla.
Det nya året är på väg till närmaste dörr.
Tiden är inte längre att lita på.
Den går eller tycks stå stilla, den lider.
Natt lider mot dag och tvärtom.
Och för det nya året tycks alla dörrar stängda.
Året är ensamt.
Redan splittrat i vinter på det norra halvklotet och sommar på det södra.
Havet är till hälften fruset och till hälften icke fruset.
Gud har av misstag suddat ut tidsmeridianen, den som går genom England.
Djävulen har suddat ut ekvatorn, den som inte längre går genom England.
Musiken har gått hem och världens flaggor har fastnat på halv stång.
Året har börjat gå.
Åt vilket håll broder ? Utan hjälp av tiden kan ett år gå bakåt.
Det är nu inte troligt att så sker, men i princip kan året gå bakåt.
Bara det är fasansfullt.
Framåt kan året alltid gå om det strikt håller sig till almanackans regler.
Så att ingen må vara utan namnsdag, så att ingen må vara utan dag.
Kanske detta är ett sätt att försöka säga gott nytt år.
Men till vem.
Tandvärk är besvärande och irriterande.
Magsår är inte att leka med.
Tidens korta visare är alltför kort och den långa visaren har fastnat och nu kan både Gud och Djävulen värdera tiden som vore dom eller ägde dom ett pantlånekontor.
Till en tredjedel av sitt värde värderas tiden.
Om den värderas.
Om någon ser att den långa visaren har fastnat.
Om Gud överhuvudtaget ser.
Om Djävulen hör.
Gud ser inte och Djävulen hör inte.
Året måste gå.
Hjälplöst mot ljuset där det skall ljusna och lika hjälplöst mot mörkret där det skall mörkna.
Ett nytt år som inte har någon att hålla i hand går.
Räkna kan året heller inte göra ensamt och tiden hinner inte.
Så går kanske året stapplande och utan att kunna räkna och då kommer året till slut att krocka med ett nytt år.
Och det är faktiskt allt.
Utan tiden är året dels oändligt och redan slut, dels går det bara med omväxlande långa och korta steg men i sidled och hinner på så sätt inte ens ifatt våren.
Årstiderna måste året gå ikapp.
Var och en på sitt håll har årstiderna redan börjat gå.
Och i de olika årstiderna är väntan på ett år som aldrig kommer en tung och onödig väntan.
Människorna som lever i de olika årstiderna lider var och en för sig och var och en tillsammans.
Ett gott nytt år önskas ingen.
Det finns inte längre någon kvar som kan önska någon annan ett gott nytt år.
Handling återstår.
Året har börjat gå.
Eftersom Gud inte befattar sig med Djävulens krämpor kommer människorna att tvingas hjälpa Djävulen.
Eftersom Djävulen inte lägger sig i Guds tandvärk kommer människorna att lida av denna tandvärk.
Handling återstår.
Tiden lider.
Året tycks kunna gå, det har redan börjat gå.
Så klumpigt, så brådmoget, så löjligt.
Är året ett blint år ? Är året dövt ? Det är det man inte riktigt kan vara säker på och så länge man inte kan försäkra någon ett gott nytt år är önskan om ett sånt inte på sin plats.
Endast året är på plats.
Det har börjat.
Överallt går ett nytt år mot nya årstider.
Helt säker kan man inte vara men detta är att hoppas på.
Varken Gud eller Djävulen är att hoppas på och bör kanske inte heller beskyllas för annat än sina plågor.
Tiden synes stå stilla.
Tiden verkar att gå.
Man kan knappast ens vara säker på att morgondagen är en helt ny dag.
Men det måste en gång försäkras oss.
Kanske detta är ett försök att säga gott nytt år.
Året lär så länge det lever sen lär det sig ingenting mer.
Kanske lär sig året ingenting mer.
Brådmoget föddes det, brådmoget går det.
Ska vi bara låta året gå vi som har lärt så mycket av alla dom år som gått ? Världen har levat ensam sen tidernas morgon.
Så länge har Gud varit sjuk och Djävulen otröstlig.
Nu är Du hälsad.
Väl är Du hälsad.
IV Hästhov Nu ska det inte dröja länge innan hästhovsörten, tussilagon, blommar.
Då vilar våren vid vägkanten och låter detta fleråriga rotogräs vackert pryda någon sydlig sluttning som en hälsning och en påminnelse om den gula färgen som det troget trolösa.
För trolös är solen och trolös är guldet och trolös är hon i gul klänning.
Vackert blommar vanligt ogräs, så blommar inga andra blommor.
Och inte så livsfarligt nära färdvägar.
Tussilagon kryper nyfiket nära motorvägen och den vet att i längden håller ingen asfalt för dess styrka.
Tussilagon får sin styrka utav våren, den är ett ogräs och ett hot.
Men den betraktas kanske inte annat än som blomma, som ett vackert vårtecken och man plockar den och ställer den i glas.
Tidigt på året har någon gjort en utflykt, ett glas med tussilago är beviset.
Ett bevis på våren och att solen värmer.
Det är vår längs vägen, det är sol längs vägen.
Res nu utåt, bortåt.
Res från städer, res från målet ut mot sommaren och vatten, det är där som spåret börjar.
Och det slutar nog i höst.
Tussilagon blommar som om någon hade tappat pengar, som om någon kastat guldmynt genom ett bilfönster.
Vårdslöst växer tussilagon detta mycket generösa ogräs med ett rotsystem som knappast går att såra eller döda.
Det är en stark blomma.
Den är lika stark som maskrosen, åkertisteln och kvickroten, dessa tre förföljda växter.
Men tussilagon har ett bättre rykte.
Och så vackert blommar inga andra blommor längs den väg vi går på våren.
Och nu så ska det inte dröja länge.
Tillägnad den man som hösten 1856 i Utica i staten New York avtjänade straff för misshandel av Judas Iskariot, då han tryckt in nyllet på en vaxdocka föreställande denne falske profet, som förevisades i Artemus Wards kringresande vaxkabinett, därmed förstörande hela Jesu sista måltid, med motiveringen att Judas Iskariot skulle ha på roten och icke ostraffat få visa sig i Utica, vaxdocka eller ej.
You could not well expect to go in without paying, but you may pay without going in.
I can say no fairer than that.
Artemus Ward.
I I går slog jag sönder den förbannade gamla pinnsoffan.
Mitt under Högmässan.
Församlingen var halvvägs inne i Välsignelsen.
Jag hörde på radion.
Jag stekte fläsk och lyssnade på gudstjänsten för jag ville fylla mitt kök med frid.
En döbakad präst talade om trovärdighet.
Psalmerna lät obekanta.
Det var en temapredikan sänd från fan vet var men jag la märke till ungdomliga röster i sångerna så det hela pågick nog i nån illaliggande trist och kyrklig trakt.
Det kan mycket väl ha varit i närheten.
Det var en kall vårsöndag.
Björkarna höll på att slå ut och världen höll på att gå under, det lät åtminstone så på morronnyheterna.
Men vad vet jag.
Blåsipporna blommade och tussilagon.
Två sädesärlor sprang smånervösa utanför min kökstrappa och en ormvråk pep.
En hackspett trummade mot telefonstolpen.
Himlen var mjölkvit.
Jag eldade i vedspisen och stekte långsamt fläsk.
Värmen spred sig i köket, fukten började gå ur huset och den gamla pinnsoffan gnällde och gnall.
Prästen malde på.
Trovärdigheten blev allt menlösare och klockan närmare tolv, menigheten började mumla på Välsignelsen och jag greps av ett oresonligt hat emot den jävla pinnsoffan.
Jag fick ut den så att den låg stupa över cementtrappan och sen gick jag löst på den med en yxa.
En halv timme senare låg den i spillror och flisor.
Jag stängde köksdörren och återgick till mitt fläsk.
Jag tänkte inte ens elda med soffan.
Det är inte mycket ved i en pinnsoffa.
Den sprider ingen värme.
Det finns ett antikvärde i pinnsoffor sägs det men i helvete det gör.
Det finns ingenting i en pinnsoffa.
Längre.
Förr kunde det kanske legat nån snusgubbe i ribbstickade långkalsonger, blåskjorta och våta raggsockor och hästa på locket men inte i dag.
Förr kunde det kanske legat nån tjock piga på halmmadrassen i lådan men i dag är den tom.
Det är möjligt att jag mördade pinnsoffan just för att det inte låg nån tjock rödblommig piga i den men det är också möjligt att jag hade andra skäl.
Gamla pinnsoffor är i allmänhet mycket vackra.
Min hade varit vacker.
Vacker, onödig och nu glömd.
Kanske inte glömd men i flisor.
Den var icke mer.
Och jag behövde den inte.
Inte att sitta på och inte att ligga i.
Allting stod stilla mot den vita himlen.
Jag glodde ut genom fönstret och beundrade björkarna och lyssnade på vedspisen och väckarklockan.
Radion hade jag stängt av.
Klockan blev tre och klockan blev fyra.
Jag satt stilla.
När jag en gång väl satt mig har jag utomordentligt lätt för att sitta stilla, särskilt en söndagseftermiddag.
En död humla låg i fönstret.
Den döda humlan hade jag själv lagt dit.
Jag hade hittat den på golvet.
Jag drack kaffe.
Det var helg.
Stillastående och högtidlig helg.
Naturen sov helg.
Endast jag och väckarklockan vakade.
Jag Gustav Rune Pettersson sov icke helg.
Det tar tid att lära sig det och jag hade ännu inte haft den tiden och jag visste heller inte om jag skulle kunna ta mig den.
Men jag trodde det.
Jag var mycket trött, närapå sliten.
Jag kände mig sliten och småförkyld.
Så är min vår.
Sliten, småförkyld och bara fyra grader varm.
Man har en månad på sig att låta bli och dö, att vila ut på, att gå sig lugn på, att gå mot värmen.
Sen kommer sommaren och sen kommer hösten.
Det blir mörkt och det blir jul.
När våren sen kommer orkar man inte längre.
Jag orkar i alla fall inte längre.
Jag måste fly till en stol i skogen och sätta mig och glo.
Jag har också det privilegiet att kunna göra det.
Därför gör jag det.
Nog om det.
När jag nu satt på stolen och kurade helg och försökte få en patiens att gå ut knackade det på dörren och in klev gubben Höglund.
Gubben Höglund är inget gott tecken.
Höglund är en pensionerad före detta apotekare nere från samhället och han äger ett litet torp cirka trehundra meter från mitt hus och detta torp sköter han med yttersta noggrannhet.
Han bor i samhället men kommer hit på dagarna på en blå moped och påtar i jorden eller travar ved.
Säga vad man vill om honom men han har traktens mest välstädade vedbacke.
Jag beundrar den.
Ved har han också som om han tänkt leva i hundra år till.
Gubbfan är väl närmare åtti.
Men rak i ryggen och med klara blå ögon ser han sig omkring och han är inte omtyckt och han tycker inte om folket häromkring.
Inte för att dom är många, men dom som finns tycker han inte om.
Han tycker bönderna är lata och slarviga och det är dom också.
Jag tror han har en sjuk hustru i samhället och att det är därför han inte sover över på sitt torp.
Jag tror det.
Jag kan inte tänka mig att han är natträdd.
Men han är inte riktigt klok.
Inte i mina ögon.
Jaså, du är ute, sa Höglund.
Så du har rest hit.
Ja, det är ju ett vårtecken.
Jag har jobbat hårt, sa jag.
Nu har jag en del skrivbordsjobb och det kan jag ju lika gärna göra här.
Du är fortfarande din egen, sa han.
Jag är fortfarande min egen, sa jag.
Sätt dig ner.
Hur står det till.
Det vet i fan, sa gubben.
Jag ska inte sitta, jag måste hem.
Och det fort kanske.
Jag kom bara för att tala om att ån har stigit.
Hur högt då, sa jag.
Vattnet står ett par centimeter över vår lilla bro, sa han.
Och vattnet stiger så den kommer inte att hålla i år.
Jag tror bonnjävlarna har kört timmer på den i vinter och det är den inte gjord för.
Du menar att jag inte kan ringa efter käk, sa jag.
Bron håller inte många timmar till, sa han.
Det har ju varit en jädrans massa snö.
Nu kommer vårfloden värre än någonsin.
Nån bil kan inte ta sig över.
Det är döden i vitögat.
Vad kan vi göra, sa jag.
Ingenting, sa gubben.
Ingenting innan vattnet sjunker.
Och det kan dröja.
Sen får vi försöka göra nåt.
Hur ska du få käk ? Jag ska ta och gå över till Einar, sa jag.
Hans fru åker nog till samhället åtminstode varannan dag.
Jag får snacka med henne.
Är Einar bättre, sa gubben.
Jag vet inte, sa jag.
Jag tror det.
Han är hemma i vilket fall.
Men han får nog ta det lugnt.
Det har han alltid gjort, skrek gubben.
Lat har han alltid varit.
Klarar han sådden!
Det gör han förstås inte!
Och leja nån ids han väl inte den snåla satan.
Han får sätta kärringen i traktorn.
Kan inte Greven göra nåt, sa jag.
Greven, sa gubben föraktfullt.
Sen tänkte han.
Det är bäst jag smiter medan tid är, sa han.
Hur är det i stan ? Rätt jävligt, sa jag.
Jag kan tro det, sa gubben.
Jag skulle kittat ett fönster men det hinner jag inte.
Jag ringer dig i morron och hör efter om vattnet stigit ytterligare vilket det nog har och då kommer jag inte över.
Ring, sa jag.
Jag ska kolla ån.
Höglund öppnade dörren och skulle gå då han klev på spillrorna av pinnsoffan och han stannade till och tittade förvånat på mig.
Han hade kommit in verandaingången men nu skulle han alltså ge sig av köksvägen.
Vad har du gjort, sa han.
Jag har slagit sönder pinnsoffan, sa jag.
Du är inte klok, sa han.
En pinnsoffa är svår att få tag i idag och dessutom är den värdefull.
Det vet du inte ett jävla dugg om, sa jag.
Gubben gick och slängde igen dörrn efter sig.
Solen skulle inte gå ner förrän framåt åtta och jag tog på mig stövlar och en varm rock och gick jag med.
Jag skulle gå över och snacka med Sara.
Jag gick ut och ställde mig på verandatrappan och trots kylan var vädret inte alls obehagligt.
Jag hade en halvtimmes promenad på en lerig gångstig till Einars.
Den hade jag gått många många gånger.
Men jag kom mig liksom inte för att gå.
Jag blev ståendes på verandatrappan, inandandes den kalla vårluften och jag oroades lite för mina något dåliga luftrör.
En sälg blommade.
En flugsnappare snappade.
Nerifrån dom översvämmade åkrarna vid ån hördes vipor.
Ån Höglund talat om är mer ett brett dike än en å.
På vårarna brukar diket svämma över till en å.
Bron har varit dålig länge.
Jag tänkte på Höglunds fråga : Är du fortfarande din egen.
Höglund och jag umgicks inte ofta, vi brukade träffas händelsevis.
I början av vår bekantskap hade han en dag frågat vad jag sysslade med och jag hade då sagt att jag var min egen.
På vilket sätt jag var min egen hade han aldrig frågat.
Jag hade sagt att jag då och då tvingades fly jäktet i stan för att sköta skrivbordsjobbet, så gubben antog väl att jag var egen företagare och direktör.
Vilket jag är.
Jag äger ett stort tält som jag reser omkring med om somrarna och långt in på hösten.
Jag hade en gång börjat med att förevisa ormar och dvärgar, men sen några år har jag rest med Petterssons sexorama.
Jag visar en fluktbög, en halvtaskig strippa och två lesbiska tjejer.
Jag sysslade alltså inte med bokföring som Höglund trodde, fast det borde jag kanske göra, utan mer med inbokning.
Det var roligare att resa med fanstyg som ormar och dvärgar än det är att resa med sex.
Ormar lönar sig inte.
Inte dvärgar heller.
Knappast sex.
Men vad är det som lönar sig i våra dagar ? Vad är det som lönar sig att visa folk till exempel ? Vad vill folk se ? Televisionen har gjort vårt folk alldeles förbannat bortskämda då det gäller underhållning och man skulle ju kunna tro att min lilla show inte går ihop alls.
Det gör den dock.
Människor i alla åldrar tycker det är roligt att stå i ett tält och se på hur några medmänniskor krumbuktar sig och bär sig åt för att få nåt i sig och på sig.
Det är en fläkt av det förgångna och det tycker folk om.
Showens upphetsande inslag är inte särskilt upphetsande.
Jag tror man helt enkelt betalar för själva tältatmosfären och för att få se människor i naturlig storlek.
Fluktbögen Kalle Svensson är populär.
Dum i huvet som en spånkorg är han, men stånd får han om det så bara är en tre fyra betalande i tältet.
Min tanke nu den här månaden är att skriva ihop några sketcher dels åt Kalle Svensson och strippan som är en skrikig tanig grekiska, dels för dom lesbiska tjejerna.
Dom lesbiska tjejerna är utlänningar dom också.
Det drar.
Det är en ung mullig tyska och en ännu yngre tjock finska.
Gretchen och Marie.
Dom är lite för kåta på varann bara.
Jag ska skriva ihop nånting åt dom.
Nåt som ger publikkontakt utöver tältatmosfären.
Dock måste jag vila mig först.
Jag är trött och rätt nere.
Men jag kan ju inte bara låta Kalle Svensson stå rätt upp och ner och få stånd.
Han måste säga nånting roligt också.
Som till exempel vad vet jag ännu inte men det löser sig väl.
En liten monolog ? Kalle Svensson är född smedhalva.
Stor, korkad och snäll.
Blå ögon har han och nävar som en tjärkokare.
Blont hår och stort arsel.
Han ser ut som en dansk murare.
Det roliga med Kalle Svensson är att han är politiskt engagerad, det är minsann inte dom andra tre.
Och jävlar anamma inte jag heller.
Kalle Svensson ropar gärna marxistiska slagord strax innan det lufsar för honom.
Det är kanske nåt att tänka på.
Ned med kapitalet!
Pang!
Det går nog att utveckla.
Grekiskan får jag det svårast med.
Hon tycker vi är så kalla här i Norden.
Ska hon säga.
Grekland har man väl varit i.
Grekerna har inget temperament.
Då och då får dom solsting det är allt.
Det har jag sagt åt henne också.
Passar det inte så åk hem för fan.
Men se det vill hon inte.
Hon skulle honkas på stubben i sitt hemland om hon bar sig åt där som hon tillåts göra i mitt tält.
Som strippa är hon rätt taskig, men hon kan ropa fula ord på ett så skrikigt sätt att hon låter som en stenkåt åsna.
Hon kan faktiskt tända en frusen publikskara.
Hon är kåt också.
Antonia Hatzivasiliou heter hon men uppträder som fröken Mounaki.
Hon är tjugosju år nånting.
Personligen tycker jag Mounaki låter som en taskigt anrättad vitlökssoppa men det har en snuskig grekisk betydelse vad jag förstått på en del invandrare.
Och det är ju roligt.
Gretchen och Marie är roliga.
Snacka om flatfittor.
Jag ska börja med att skriva nåt åt dom.
Nåt enkelt, slagfärdigt och folkligt.
Jag hoppas ensamheten och våren ska kunna kläcka några idéer åt mig.
Jag stod på trappan och såg på sälgen.
Den blommade.
Just nu hade jag inte idéer alls.
Och jag började gå.
Jag tänkte på Sara, Einars hustru.
Jag hoppades att hon inte skulle få det för jobbigt nu med Einar nyligen ryggopererad.
Jag tänkte på Sara.
Jag tänker ofta på Sara.
Vi rings vid ibland.
Sara är i min ålder.
Strax över femtio.
Och jag hyser det största förtroende för denna bonnkvinna.
Jag kan tala med henne om praktiskt taget vad som helst.
Hon är min vän helt enkelt.
Jag betraktar henne som en vän.
Henne kan jag anförtro allt.
Hon har god hand med djur.
Hon borde ha små ankor eller föda upp valpar.
Hon ska inte behöva sitta på en ful traktor.
Einar är naturligtvis också min vän men jag är nu inte i så stort behov av några vänner.
Jag har ett behov av Sara.
Bönderna häromkring har inga djur.
Sakta gick jag förbi min halvt nedrasade lagård och försiktigt gick jag.
Det spökar numera därinne mitt på ljusa dan.
Det tror jag.
Jag har hört mycket konstigt därinifrån.
Jag gick rätt över en åker och tre kanadagäss flög över mitt huvud och våren log.
Jag log inte.
Min nedärvda och sen självpåbättrade ångest bultade i mitt bröst och det susade i öronen och det pep lite i luftrören.
Jag var nog inte helt frisk.
Annars är jag mycket frisk men jag är aldrig helt frisk.
Jag röker antagligen åt helvete för mycket.
Sover som en krycka gör jag också.
Men jag tröstar mig med att det är skamligt att sova gott om nätterna i dessa yttersta dagar.
Jag tror att jag tillhör den civiliserade världens näst sista generation.
Må den satans civilisationen dö.
Sakta gick jag seende ned i leran och lyssnande till en avlägsen traktor och jag tyckte mycket illa om bonden som sådde under helg.
Men å andra sidan hade ju jag lagt patiens.
Lek med kort och jordbruksarbete hör icke söndagen till.
Att jag gav söndagsföreställningar med min kåtshow är en helt annan sak.
Jag tror det är nyttigare för folk att stå och titta på en fluktbög än att sitta och lyssna på en präst som försöker lägga ut texten om nåt så otroligt som trovärdighet.
Folk i vårt land mår bättre av att lyssna till en grekinna som låter som ett vårbrunstigt åsnesto än att försöka hänga med i Bergspredikan.
Dom har lättare för det också.
Att se två friska tjocka tjejer älska med varann är väl nåt att betala för på en söndag.
Det är hälsosammare i alla fall än att sitta i en kall kyrka eller sitta framför teveapparaten och äta friterad potatis eller gå på idrottsevenemang.
Dom stora porrklubbarna som finns överallt i landet och som bedriver öppet horeri skulle man ju tro utgjorde ett hinder för min lilla tältshow att dra publik men så är inte fallet.
Jag konkurrerar inte med porrklubbarna och dom konkurrerar inte med mig.
Vi befinner oss inte på konkurrensplan.
Hos mig behöver man bara kliva in som man går och står och gillar man inte det man ser så kan man ju gå igen utan att ha blivit av med nån större summa.
Det går inte in så mycket folk i mitt tält, men det är i allmänhet aldrig nån trängsel och jag brukar bjuda på buljong.
Jag tar det enkelt.
En dum smedhalva till fluktbög skulle ju aldrig bli uppskattad i en egendomligt belyst och musikfylld porrklubb.
Publiken kommer och den är i allmänhet bra.
Det finns ingenting att håna i min show och dessutom så skulle jag vilja se den som öppet hånler åt Kalle Svensson.
Det är klart vi har haft bråk här och var, men vad fan.
Det är bråkigt överallt numera.
Ungdomen har ingenting att syssla med, dom gamla kan inte göra sig hörda och medelåldern vet inte vilket håll den ska titta åt, gårdagen eller morrondagen.
Vi har en handlingsförlamad medelålder i detta land.
Hade vi inte det skulle det inte se ut som det gör.
Hade vi inte det skulle folket äga bankerna och åldringarna kunna få sitta och meta i fred.
Nu får ingen vara i fred.
Alla är utstötta men ingen får vara ifred.
Så tycks det vara på många håll i världen.
Det var bråk förr med.
Kanske till och med bråkigare.
Kanske var det bråkigare på den tiden då jag förevisade ormar och dvärgar.
Att visa ormar är lite för pretentiöst, det var därför det blev bråk då.
Sex, däremot.
Nej, publiken kommer och den är bra.
Jag behandlar både min publik och mina artister som om dom vore mina barn.
Det är hemligheten bakom intim tältatmosfär.
Men det är krävande, ibland tröttande och rent av tråkigt.
Jag är trött nu och jag ska gå mig stark.
Jag behöver denna månad.
Jag behöver min ensamhet, tänkte jag där jag gick i nästan total tystnad.
Där under den vita himmelen under tvenne drillande lärkor.
Där jag gick på den nyharvade leran mot ett stenröse och vägen in i skogen.
Mot sälg, mot björk, mot asp.
Mot gran och tall och styrka.
Mygg, myror och murklor.
Peace brother!
Min kondition är inte den bästa och dessutom hade jag inte bråttom så jag satte mig vid stenröset och glodde.
Man kan endast närma sig naturen genom att glo på den, såsom en konstmålare med endast vitt, veronagrönt och svart på paletten måste glo.
Intensivt, snålt och snabbt.
Men då ska man inte va småhandlare i porrbranschen.
Då ska man va konstmålare och jag går hellre på konstmuseum och tittar på Hills blommande körsbärsträd än tittar på ett själv.
Man förstår sig i alla fall inte på ett blommande körsbärsträd om man så är trädgårdsmästare innan man har sett vad Hill såg.
Självklart förstår sig en trädgårdsmästare på ett blommande fruktträd, kanske var och en som äger ett blommande fruktträd förstår sig på det eller en som bara betraktar ett.
Men inte som en målare gör.
Jag har en känsla av att en målare som Hill till exempel ser det blommande körsbärsträdet som nånting som står i vägen för honom.
Han stannar och fäster på en duk det han ser.
Sen ser han på duken och säger : Jaså, det är ett körsbärsträd.
Naturen är svår att upptäcka.
Det naturliga ännu svårare.
I mitt tält visar jag naturen.
Det naturliga upptäcker man för det är ju inte naturligt det jag visar.
Det man i dagligt tal kallar naturligt.
Jag ska nu beskriva hur mitt nummer med Kalle Svensson fungerar.
Kalle Svensson står på en pall.
Han klär långsamt av sig naken.
Så står han naken.
De betalande stirrar på honom.
När dom stirrar på honom får han stånd.
Sen stirrar dom lite till och det kilar för honom.
Han stiger ned från pallen.
Han klär på sig.
Kalle Svensson är alltså antiblyg.
Han lär ut nåt.
Och om nu en tänkande person som såg detta fattade nånting så skulle han reagera som en trädgårdsmästare som ser ett av Hill målat körsbärsträd.
Med häpnad.
Jag kräver vid närmare eftertanke lite för mycket av trädgårdsmästaren.
Han förstår naturligtvis ingenting.
Men går hem och med kritor försöker avbilda sitt eget körsbärsträd och kommer att upptäcka att han inte kan.
Han kan inte se.
Sen får han gå tillbaka till Hill.
Trädgårdsmästaren upptäcker att han inte kan se.
Förstår ni.
Så vi får nog sätta bocken på konstmuseum och Hill som trädgårdsmästare.
Min publik, som all otränad konstpublik, är en blind publik.
Men några fjäll har i alla fall fallit från någras ögon.
Vid ett tillfälle höll Kalle Svenssons stånd för fyra damväskor.
Vi hade väl en publik på en tjugo personer och Kalle Svensson trivdes.
Plötsligt hängde en dam upp sin väska på Kalle Svensson och sen kom tre andra och hängde på sina väskor.
Kalle kände sig provocerad men beslöt sig för att stå ut.
Han blundade och låtsades att ingen såg på honom.
Han höll väskorna med kotten i flera sekunder.
Sen öppnade han ögonen och skrek : Fabriken, skogen, tegen!
Och väskorna föllo i marken.
We must fetch the public sumhow.
We must wurk on their feelins.
Jag satt vid stenröset och försökte minnas hur jag kände mig förra våren vid den här tiden då jag satt vid samma stenrös och planerade min kåtshow för den sommar och höst jag hade bakom mig.
Mörker.
Jag beslöt mig för att be Sara köpa hem några flaskor rödvin åt mig.
Rödvin, honung och aspirin.
Det var kanske bäst att möta en begynnande vårförkylning i tid.
En förkylning går hårt åt mina luftrör och den går hårt åt mina nerver.
Bara värmen kommer.
Den förbannade långa vintern har knäckt oss alla.
Frosten har gått i benpiporna och vi klarar oss inte längre utan sol.
Jag visste där jag satt vid stenröset att jag tänkte för ett helt folk.
Kalle Svensson var rätt fåfäng.
Han skulle inte kunna få stånd om han inte var lite solbränd.
Han skulle inte vilja visa sig om han var vit som en lilja.
Lite skär i skinnet ville han allt vara.
Han solade sig så fort han kom åt och frampå sensommaren skulle hans stora vita arsel lysa upp mitt tält.
Gretchen och Marie brydde sig inte om att dom såg ut som två kroppkakor och grekiskan brydde sig inte om solen alls.
Men värme behövde vi alla.
Jag satt vid stenröset som generationer av underbetalda statare och lantarbetare släpat ihop och tänkte på solen och undrade vad Greven skulle säga om han visste att jag slagit sönder hans pinnsoffa.
För när allt kommer omkring var det hans pinnsoffa jag gjort flisor av.
Dock hade jag länge betraktat den som min egen.
Här i trakten hyr eller arrenderar vi alla av Greven.
Greven är en hederlig, stor och väluppfostrad karl i sjuttioårsåldern.
Men han lägger sig knappast i vad vi håller på med här i skogarna.
Om ån nu svämmade över och förstörde bron så fick Höglund och jag klara det bäst vi kunde eftersom det bara var vi som använde den.
Men att jag hade gått löst på en pinnsoffa skulle han nog inte gilla.
Han var rädd om det han ägde och han ville bevara så mycket som möjligt av gammal bondekultur.
Det sa han åtminstone.
Därför fick vi inte förändra husen mer än nödvändigt.
Men han tyckte om att vi bodde i hans hus.
Att lagårdar och magasin förföll kunde han knappast göra nånting åt.
Det hade han inte råd med.
Greven var allmänt respekterad.
Samtidigt naturligtvis föraktad för sin titels skull.
Det är ju inte allom givet att vara greve.
Vi stod på mycket god fot Greven och jag.
Han kom då och då och det hade hänt att vi suttit i timmar på min trapp och pratat om det han nu ville prata om för tillfället.
Det var alltid mycket nära ting.
Blommade jasminen talade han om jasminer, bonnbegravningar och bygdeorginal.
Han talade alltid om det som varit.
Aldrig om det ingenting som komma skall.
Bonngrevar har ingen framtid.
Dom dör bara i läderfåtöljer i sina bibliotek drickandes kamomillte och portvin och sen är dom inte mer.
Jag har en känsla av att när det gällde gamla pinnsoffor så gick våra åsikter mycket isär.
Greven bodde i en större villa inne i samhället, han hade bara en liten jaktstuga inne i skogen som han då och då sov över i.
Greven var en enkel man även om han tänkte och läste en hel del.
Jag reste mig och tände en cigarett för att fortsätta min promenad mot Einars, då jag såg en man i jeans och röd tröja komma gående emot mig.
Jag kände inte igen honom.
Jag stod stilla.
När han kom närmare såg jag att han var lång, mager, rödhårig och ung, så där i trettioårsåldern.
Först när han var mycket nära mig såg han på mig och hälsade.
Jag räckte fram min hand och sa att jag hette Pettersson.
Han sa att han hette Gotthard.
Jag hyr en av lantarbetarkåkarna neråt landsvägen till, sa han.
Den med den omålade dörrn.
Jag är bara ute och går.
Var kommer man om man fortsätter här ? Ingenstans, sa jag.
Du kommer till min kåk, det är den med lagårdarna, och sen till gubben Höglunds torp, men sen kommer du inte längre.
Ån har svämmat över.
Jag satte mig ner igen och Gotthard satte sig ner vid min sida och långt i fjärran hördes kyrkklockor så jag antog att klockan var sex.
Våren dröjer, sa Gotthard.
Jag sa ingenting.
Har du bott här länge, sa Gotthard.
Från och till i tjugo års tid, sa jag.
Jag är alltid här en månad eller så på våren.
Och sen när jag kan naturligtvis.
Jag ska bo här nu tills fan tar mig, sa Gotthard.
En annan har flytt stan.
Tvungen.
Nerverna.
Jag är förtidspensionerad.
Egentligen är jag byggnadsritare men det har ju inte funnits sådana jobb.
Så jag har varit brevbärare en längre tid.
Trapper och skit.
Reklam och piss.
Brev.
Jävlar vad folk skickar brev.
Vykort!
Att dom bara har tid.
Tungt är det också.
Det är tungt som fan att släpa postbågen i snö och kaos.
Det finns ju telefoner.
Jag klappade ihop.
Varför ska folk skriva till varann kan du säga mig det.
I vilket fall fick jag nys om landskapet här och att man kanske kunde ringa Greven.
Så jag ringde Greven.
Nu sitter jag här och petar i mig valium och är allmänt trast.
Jag är mörkrädd.
Och så promenerar jag.
Jag har börjat måla lite akvarell.
För mig själv bara.
Men jag är bra.
Jag tecknar bra.
Jag ritade av nån jävla vad fan det nu vad för nåt och det blev bra som helvete.
Tyckte jag.
Här ute blir du nog frisk, sa jag.
Vad gör du själv, sa Gotthard.
När du inte sitter vid den här stenhögen.
Jag är i porrbranschen, sa jag som om jag vore det.
Gotthard stirrade på mig och skulle just till att säga nånting då jag tillade : Inte ett ont ord om porrbranschen.
Du har alltså en klubb, sa han.
I närheten!
Ett kungarike för ett skjut.
Jag har ett litet tält, sa jag.
Jag reser omkring med ett litet tält och förevisar mot en ringa betalning ett par lesbiska tjejer och en strippa.
Jag slår upp mitt tält på lediga fotbollsplaner och tillgängliga åkrar.
Är det allt, sa Gotthard.
Hur då allt, sa jag.
Du har ingen attraktion, sa han.
En fluktbög, sa jag.
En verklig yrkesman på sitt område.
Kalle Svensson!
Och det hela går lugnt till, sa han.
Det brukar gå lugnt till, sa jag.
Total tystnad.
Nu väsnades lärkorna.
Den unge mannen tänkte.
Två änder lyfte med ett brak från den översvämmade åkern och en trött humla brummade och långt borta hördes tåget och motorbuller.
Jag anade regn och det doftade lera och smältvatten och hopsläpad sten.
I allt svart, i allt vitt, i allt veronagrönt lyste en gul tussilago.
Och den rödhårige unge mannen lyste upp.
Det brann i hans hår och han log som en ryss.
Lautrec, sa han.
Jag tittade på honom.
Lautrec var en halv fransman som satt på horhus och ritade, sa han.
Jävligt skapligt.
Kan inte jag resa med dig.
Så ritar jag av tjejerna till exempel och bögen och så kan dom signera det och så kränger vi det till publiken.
Dom som vill ha.
Det kanske är många som vill ha.
Det vet man inte.
Det är inte prövat.
Det är kanske en idé, sa jag för det var nämligen en bra idé.
Detta att kunna ge publiken nåt utöver det dom får ut.
Här kunde dom till exempel köpa med sig en avbildning av det dom såg eller hade sett.
Kanske skulle jag kunna bli befriad från att skriva sketcher.
I vilket fall var det en mycket bra idé unge Gotthard hade.
Men hur säga det till honom ? Jag ville inte att han genast skulle känna sig engagerad samtidigt som jag ville att han just skulle känna sig så.
Jag hade en bestämd känsla av att den man ödet skickat i min väg var både konstnärligt och försäljningsmässigt begåvad, men hade han orken.
Hade han ork.
Jag har tagit mig ledigt, sa jag stillsamt.
Jag försöker koppla av från den vardagliga pressen.
Jag måste vila.
Det är ett hårt jobb är du klar över det.
Jag menar att det är ett hårt jobb att flacka omkring med en kåtshow.
Är det inte ett kall mer än ett jobb, sa Gotthard.
Jag tittade länge på honom och sen skakade jag på huvudet.
Det är ett jobb, sa jag.
Hur som helst är jag intresserad, sa Gotthard.
Vart är du på väg ? Jag ska över till Einar och Sara, sa jag.
Med ån översvämmad får inte jag tag i nåt käk om inte Sara kör åt mig.
Einar och Sara är dom som har lantbruket mellan här och landsvägen där du bor ungefär.
Jag har träffat dom, sa Gotthard.
Jag var där en av dom första dagarna och försökte köpa mjölk och ägg.
Dom höll på att garva ihjäl sig.
Bonntaskan har just kommit från sjukhuset.
Han är opererad.
Vad är det för bönder som inte har lite mjölk och ägg.
Har du bil, sa jag.
Ja, sa han.
Jag har en liten bil.
Då kan kanske du handla åt mig, sa jag.
Om nu Sara blir låst med sådden.
Då kan ju du kanske handla åt både henne och mig.
Ja, fy fan, sa Gotthard.
Vi går över till dom, sa jag.
Vi går över till dom och säger att vi vill hjälpa dom.
Mycket kan vi inte göra men vi kan ju alltid handla åt dom.
Köpa tidningar och sånt.
Jag får ju en bra bit att gå men jag behöver gå.
Jag behöver gå mycket.
Jag reste mig och Gotthard reste sig och vi började knalla mot Einars.
Kunde jag kanske få titta på några av dina teckningar i veckan, sa jag.
Självklart, sa Gotthard.
Det är en bra idé du har egentligen, sa jag.
Det där med att du skulle teckna i tältet.
Kalle Svensson med stånd och allt signerat av honom själv.
Det är en bra idé, sa han stilla.
Sen gick vi sida vid sida och vi sa inte mycket innan vi var framme vid Einars kåk.
Jag hade ingen brådska.
Först om en timme skulle solen gå ner.
Först om två timmar skulle det vara mörkt.
Jag är inte mörkrädd.
Jag tycker om mörkret.
II Saras och Einars kåk är ungefär lika stor som min men gulmålad och modernare.
Byggd strax efter kriget och sen påbättrad vartefter.
Sara och Einar har arrenderat här ungefär lika länge som jag hyrt mitt hus.
I en tjugo års tid.
Dom hade haft det mycket svårt i början men nu klarade dom sig bra.
Deras barn var utflugna och dom hade bara jorden och en gråhund att tänka på.
Ingen som såg Einar skulle komma på den idén att han betraktade en lantbrukare, möjligen skulle den som såg Sara börja tänka på myllningsdjup men knappast i jordbrukssammanhang.
Einar ser ut som en lång, mager och lessen tangogitarrist som blivit omodern i popåldern och nu får finna sig i att gå och stämpla.
Han har svart hår med lite frost vid tinningarna, svarta ögon, taskiga tänder och rabatt på överläppen.
Han är vallon eller tattare.
Jag tror att han är det men det tror han inte själv.
Han tror inte han har något som helst intressant blod i sig.
Bara vanligt bonnblod.
Han är bonde och har alltid varit bonde så vitt jag vet.
Sara och Einar hade haft det jobbigt.
Dom hade haft det svårt med pengar och dom betraktades som utbölingar.
Dom kommer norrifrån.
Greven hade hjälpt dom.
Han älskade dessa två människor.
Han hade tagit sig an dom från början.
Hjälpt dom och hjälpt barnen.
Greven älskar dom än.
Det är också ett mycket älskvärt par.
Nu hade dom det bra.
Inga djur.
Bara stråsäd och ryps.
Om Einar inte såg ut som en bonde så såg Sara ännu mindre ut som en bonnhustru.
Om möjligt.
Om Einar ser ut som en medelålders spansk gigolo som tappat stinget och kommit på drift, ser Sara ut som om hon hade lyckats.
Som om hon hade lyckats och dragit sig tillbaka.
Men fullt beredd på en come back.
Sara är stor, blonderad och mullig.
Hon ser ut som om hon tjänat ihop en förmögenhet som fyrtitalsstjärna i Hollywood under Roosevelts new deal epok och sen bara lagt av eller rymt med Einar Navarro, den enkle mexikanske klapprakillen.
Som om hon hade rymt från oskarsgalor, flärd och swimmingpoolar till ett tyst liv i skogen.
Som om hon hade rymt utan att kunna rymma.
Utan att kunna fly sitt förflutna fyrtiotal som stjärna.
Välväxt är hon och hon tvättar sitt hår i kamomillvatten och blekningsmedel och borstar det med havregryn.
Hon noppar sina ögonbryn och målar dom blå.
Hon svärtar ögonfransarna som skuggar hennes gröna ögon.
Hon målar läpparna och går med högklackade skor inomhus.
Och utomhus.
Hon använder säkert en timme varje morgon till make up och ändå är hon bevisligen ensam med Einar mest hela året.
Deras kåk ligger relativt isolerat.
Hon åker ner till samhället och handlar varannan dag men hon har inget behov av folk.
Hon har alltid bott i skogen och kan inte tänka sig bo nån annanstans än i en skog.
När man sitter i hennes kök och hon vaggar med arslet till melodiradion har man en känsla av att Rett Butlers brorsa snart ska komma in från åkrarna för ett elvaskjut och en kopp kaffe eller att Fred Astaire ska komma insteppande från magasinet för en tallrik stärkande havregrynsgröt.
I stället kommer den långsamme Einar tuggande på ett halmstrå och ser ut som en charmör utan andra tillgångar än sig själv.
En föredetting som helst vill bli betraktad i profil om han nu vill bli betraktad alls.
En skadeskjuten solomiare från scen och salong.
Men det är bara som det ser ut.
Einar och Sara är bara en vanlig bonntaska med vidhängande hustru.
Jag har varit kåt på Sara sen jag såg henne.
Det vet Einar.
Dom heter Stenberg i efternamn.
Gotthard och jag knackade alltså på deras köksdörr och väntade.
Först trodde vi ingen var hemma men så hörde vi Einar vråla inifrån köket.
Det var bara att stiga in och vi steg in.
I köket satt Einar i morronrock och puffade på en cigarrcigarett och han sa : Jaså, det är du.
Det är bara jag och unge Gotthard, sa jag.
Hur fan står det till.
Det är bara bra, sa Einar.
Fast jag måste ta det lugnt några månader framåt.
Men det gör jag gärna.
Vilken frid vilar inte över mig nu.
Jag är helt fri från värken.
Helt och hållet.
Jag ska hålla mig lugn och göra precis som doktorn säger.
Tänk dig, jag är för evigt av med min ryggvärk.
Fy fan, det är ett vårtecken att se dig Pettersson, fortsatte han.
Jag skulle kunna koka kaffe men jag ids inte.
Hämta några öl, du vet vad dom står.
Sätt er ner.
Sara kommer på minuten.
Hon hämtar tidningarna.
Det är skönt att va skjukskriven, jag skiter i sådden!
Du mår bra alltså, sa jag efter att ha hämtat ut tre öl från skafferiet.
Du ser bra ut.
Einar log mot mig.
Jag har sluppit den där jävla värken som har plågat mig så länge.
Jag mår bra.
Var det svårt, sa jag.
Nej, sa Einar.
Var har du haft ont nånstans, sa Gotthard.
Var är du opererad.
I ryggen, sa Einar.
Nu talar vi inte mer om det.
Men jag har sluppit en plåga och ett straff.
Jag är alla gudar och kirurger tacksam.
Jesus jävlar vilken befrielse.
Hur ska det gå med sådden, sa jag.
Det får gå som det går.
Går det så går det, sa han.
Rycker Greven in, sa jag.
Jag är skuldfri nu Gustav, sa Einar.
Jag vill inte gärna ligga Greven till last igen.
Han är inte så kry han heller.
Sara klarar nog upp det.
Jag tittade på Einar.
Han såg frisk ut.
Han såg ut som om han äntligen befriats från nåt ont.
Han hade nog haft det värre än man anat.
Jag hade aldrig tagit hans ryggbesvär på allvar.
Det borde jag ha gjort.
Så du är nöjd, sa jag.
Mer än nöjd.
sa Einar.
Jag kunde ha blivit lam och rullstolsbunden.
Men det kommer jag inte att bli.
Det är klart jag är nöjd!
Du ser trött ut Gustav Pettersson.
Det är jag också, sa jag, in i märgen trött.
Jag har kommit hit för att bli mindre trött och tänka.
Skriva lite kanske för min show.
Så du kör i sommar också, sa Einar.
Ja, sa jag.
Hur mår Kalle Svensson, sa Einar.
Jag tänkte Kalle skulle komma ut nästa helg, sa jag.
Hararna har käkat upp varenda hallonbuske så jag måste gräva om landet.
Jag tänkte Kalle skulle göra det åt mig.
Om det blir sol kunde han ju få sol på sig också.
Det har ju varit en jävla vinter.
Och våren dröjer, sa Gotthard.
Om vi bara fick lite vårsol, sa jag.
Jag tänkte Kalle skulle sola näck i år så han blev brun över hela kroppen.
Hans vita arsel ser oanständigt ut i skymningen framemot hösten.
Säg åt honom att komma ut, sa Einar.
Ån har svämmat över, sa jag.
Höglund var framme.
Han sa det.
Han sa att han inte trodde bron skulle hålla.
Har ni kört timmer på bron ? Ja, sa Einar.
Vi körde nog sönder den.
Men den där tjyvgubben har väl råd med en ny bro.
Nio plank.
Förutsatt att du är villig att betala.
Vilket du nog är.
Hur är det med luftrören ? Jag måste ha värme, annars orkar inte jag, sa jag.
Det måste vi alla.
Hur mådde Höglund ? Han mådde bra, sa jag.
Han blev förbannad på mig för att jag slagit sönder pinnsoffan.
Vilken pinnsoffa, sa Einar.
Den i mitt kök, sa jag.
Jaså den,sa Einar.
Varför slog du sönder den.
Det vet jag inte, sa jag.
Och jag visste det inte heller.
Jag visste bara att jag hade gjort nånting som var bra.
Jag kunde inte förklara det ännu.
Men jag hade gjort nånting bra.
Jag hade slagit sönder en pinnsoffa.
Det vet jag inte, sa jag.
Den stod i vägen.
Nå, sa Einar.
Hur trivs du Gotthard.
Jag har haft det svårt, sa Gotthard.
Inte svårt.
Avigt.
Avigt har jag haft det.
Jag är ju så hemskt mörkrädd.
Jag äger, ta mig fan gör jag inte det, en kikare och ett förstoringsglas.
Jag ser stort och jag ser smått.
Jag hade tänkt lägga mig i ekologin.
Ingen skugga över min ambition men jag klarar det inte.
Jag har helt gått över till konst.
Jag ritar av grejer och färglägger dom.
Jag ritade av en grej.
Vad heter den där grejen som ligger på den där stenmuren.
Den ritade jag av.
Det vart likt som fan.
Det är en rostig grej.
Du menar den där gamla plogen, sa Einar.
Om den är rostig menar jag den, sa Gotthard.
Fast nu ska jag jobba åt Pettersson, sa han sen stilla.
Einar tittade på mig.
Ja, sa jag.
Gotthard ska jobba åt mig.
Teckna och sälja.
Einar tänkte.
En fluktbög som blir avritad får väl en jävla fjäder.
Får han inte det ? Får han inte det!
Han får det, sa han sen.
Jag tycker Gotthard ska tänka sig för.
Jag tänker mig för, sa Gotthard.
Det är jag som tänker, sa jag.
Jag har en så förbannat ensam gårdag, sa Gotthard.
Einar och jag sa ingenting och så kom Sara hem.
Jävlar när Sara kliver in i ett kök.
Jag tror ugnen sätter på sig själv.
Jävlar och jag menar det jävlar när hon kliver in i ett kök.
Allt jag gör är att fråga.
Jävlar Sara, sa jag.
Hur är det.
Jag reste mig upp.
Jag stod upp.
Jävlar Sara, sa jag.
Ja, sa hon.
Sen såg vi på varann.
Jaså du är ute, sa hon.
Jag trodde inte du hann över, sa hon sen.
Jag träffade Höglund och han sa att eran bro hade flytit bort.
Vad menar du, sa jag.
Vad då hann över.
Apotekarn träffade mig långt efter det jag hade hunnit över.
Bron har inte flutit bort.
Einar har just erkänt att han har kört sönder den i vintras med nåt timmeraktigt.
Det som är kvar av bron står under vatten.
Ingenting har flutit bort.
Nå men så sa då Höglund, sa Sara.
Sara satte sig ner.
Du har förstås inte idatts koka kaffe sa hon till Einar.
Sara kokade kaffe och vi talade stillsamt med varann om sånt som anständigt folk talar om på söndagseftermiddagar.
Om den gångna vintern talade vi en hel del och vi talade om denna kalla vår.
Sen sa Sara : Så du är ute som vanligt.
Ja, sa jag.
Ja, sa jag, jag är faktiskt ute precis som vanligt.
Ja, ja, ja.
Jag vart grinig för det var en onödig fråga.
Jag snuddade vid en idé.
Doften av kaffe la sig på golvet och jag la märke till ljuset i den guldkantade sockerskålen och klockan som inte gick.
Dom har en klocka som inte går.
Jag vart förbannad igen.
Jag måste ha vart förbannad då jag spräckte locket till pinnsoffan min och det hade inte gått över.
Kuken i örat, sa jag.
Faktum är att jag har en jävla bra idé.
Lyssna.
Jag har min lilla kåtshow.
Ni känner alla mina aktörer.
Jag talar nu som om Gotthard också kände dom.
Gotthard ska få lära känna dom.
Men du Sara och du Einar känner dom.
Varenda vår sen många år tillbaka har vi ju tränat på din loge.
Jag har varenda vår försökt få stil på showen och tränat på din loge.
Eller hur Einar, sa jag och Einar nickade.
Jag ska skriva lite text till dom i år hade jag tänkt, fortsatte jag.
Jag trodde i morse att det var lättast att hitta på nåt åt Gretchen och Marie men nu är jag inte så säker längre.
Monolog för en fluktbög var jag också inne på.
Grekiskan kan jag inte göra mycket åt.
Om nu Gotthard här tänker teckna av showen och kränga det han gör så lyfter jag naturligtvis standarden men inte kvaliten.
Jag vill utöka.
Jag hade tänkt mig ett par som pulvrade med varann men dom måste ju säga nåt också.
Personligen vill jag inte ha ett vanligt par.
Jag vill inte ta betalt för att visa hur ett skjut ser ut för det vet alla.
Men vad alla inte vet är hur dom gör, dom som inte kan till exempel.
Dom som inte kan bär sig ännu jävligare åt än vi gör.
Och nu kan inte du Einar, sa jag.
Nu kan inte du!
Du kan till exempel inte ta dig ett skjut på Sara därför att du är ryggopererad.
Och jordbruket lönar sig inte det har du själv sagt.
Så varför sträva emot.
Du vill inte stå i skuld till Greven men å andra sidan har du bara dig själv.
Du har bara din egen lök.
Eller hur Sara, sa jag.
Jo, sa Sara.
I och med det, sa jag, att Gotthard inträder i min show kommer konsten in men det lyfter inte föreställningen.
Nu tror du kanske att en nyopererad invalid med doggen ute gör det, men det gör det inte.
Einar, det gör inte det.
Det är Sara jag tänker på.
Den på länge icke lägrade.
Hustrun.
Jävlar jag behöver bara en stol till.
Som Sara ska stå på.
Närmare Jungfru Maria kan vi inte komma i vårt land.
Sara behöver inte göra ett dugg mer än stå på en stol.
Sara står alltså på en stol.
Med kläder och allt.
Så kommer du in och svidar av dig och visar ditt ärr.
Jag kan skriva några rader så att du vet vad du ska säga.
Sara, sa jag.
Allt du behöver göra är att stå på en stol.
Allt du behöver göra är att se ut som om du aldrig mer skulle kunna tänka dig hålla i en dogg.
Få vila i en mans armar.
Allt du behöver göra är att stå på stolen och stoppa upp ett finger här och var.
Det är rätt gripande om jag bara kunde komma på vad fan du ska säga.
Det löser sig!
Vad säger du, sa jag.
Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt, sa Sara.
Det är söndag i dag, sa Einar.
Det är nästan skamligt att sitta och prata på det här viset.
Håll inte på och larva dig, sa jag.
Dom sår neråt byn.
Jag hörde en traktor.
Det är en bra idé, sa Gotthard.
Det vet inte du nånting om ännu, sa jag.
Att resa omkring med en tältshow är hårt och otacksamt.
Eftersom jag visar eller hittills åtminstone har visat saker och ting i naturlig storlek så vet jag var svårigheterna ligger.
Det är i alla fall en bra idé det där med Sara, sa Gotthard.
Som om jag hade givit upp allt hopp sa jag : Vi är tvungna att visa dig Sara.
Om jag ska utöka är jag tvungen att ha dig med.
Å andra sidan kan jag naturligtvis ge fan i att utöka.
Du måste raka fittan, sa jag.
Det är klyftigt, sa Gotthard.
Ruskigt listigt.
Menar du att dom sår neråt byn, sa Einar.
Det kan inte vara möjligt.
Dom har inte hunnit harva än.
Och på tal om det Sara så måste du ställa om såmaskinen.
Hon ger bara två kilo nu.
Hon ska ge tio.
Jag har försökt läsa dom tyska tabellerna men det går inte.
Jag har en känsla av att det bara är att klappa till den där yttersta skruven så att det lossnar.
Bara det lossnar.
Tio kilo ska den ge.
Vrid ett par varv och väg upp skiten.
Nu ger hon bara två.
Om jag skulle ta och ringa Kalle Svensson, sa jag.
Han är bonnkille.
Han kan köra traktor.
Jag menar så att det inte blir så jävla betungande.
Så vi klarar sådden.
Därför att du behöver hjälp nu Einar, sa jag.
Hjälp är vad du behöver.
Och jag med kanske, sa jag.
Jag är trött och slutkörd.
Jag orkar ingenting.
Det är som om jag drabbats av nåt virus, nån förkylning som inte riktigt bryter ut.
Mina luftrör har ju aldrig varit dom bästa men det här är nåt annat.
Jag kan inte tänka mig att vintern har knäckt mig helt men det verkar så.
Jag småfryser.
Jag är rädd.
Jag vill inte bli sjuk.
Jag vill gå omkring här i vårsolen och sakta tänka ut några enkla sketcher till showen.
För enkelt ska det va.
Det är egentligen där svårigheten ligger.
Men bara jag inte blir sjuk.
Jag menar jag får det så jävla ensamt om jag nu måste bli sängliggandes i min kåk.
Och det tror jag att jag kommer att bli.
Jag trodde först det var en begynnande vårförkylning men det är det inte.
Det är nåt tyngre.
Detta sa jag därför att jag kände mig sjuk.
Yr.
Det går en massa piss, sa Gotthard.
Jag kan sova över hos dig om du tror att du blir dålig.
Det är snällt av dig Gotthard, sa jag.
Mig gör det inget, sa Gotthard.
Så mörkrädd som jag är.
Sen satt vi söndagstysta och doppade sockerkaka.
Det började blåsa lite.
Saras knoppande klängrosor hamrade lite på fönstret och björkarna skakade sina smågröna huvuden.
Blir du sjuk ska vi nog hjälpa dig, sa Sara.
Det kanske inte är så farligt, sa jag.
Det kanske bara är trötthet.
Jag har släpat påkarna i svart snömodd i sju månader.
Tacka fan för att man blir sjuk.
Jag får väl ligga ett par dar i värsta fall, sa jag.
Jag kan ju ligga och tänka ut hela min show, sa jag.
Du ska stå på en stol Sara iförd endast ett enkelt förkläde, sa jag.
Ett vitt förkläde och röda högklackade skor.
Sådana som du har.
Du behöver bara vagga lite med häcken och trumma med en träsked på en plättlagg av nåt slag.
Och föreställa vadå, sa Sara.
Dig själv, sa jag.
Du tror inte jag är för gammal, sa Sara.
Nej, sa jag.
Du ser ut som ett moget päron.
Bara du inte blir rädd.
Bara du tänder på dig själv.
Du ska långsamt börja sava.
Du är inte för gammal, sa Einar.
Det är bara det att om man har ett lantbruk kan man knappast åka runt med en show.
Vid närmare eftertanke är det kanske dumt att utöka, sa jag.
Jag kör som jag gjort dom sista åren.
Fyra artister är ungefär vad jag kan hålla reda på.
Men det var ett roligt förslag du fick, eller hur Sara.
Jo, sa Sara och log.
Sara gick ut och matade hunden som låg i den gamla hönsgården och unge Gotthard gick med för han ville bekanta sig med Grållan som hunden hette.
Han erkände sig inte bara mörkrädd utan även hundrädd.
Dock beslöt han sig för att gå med och hälsa då Sara försäkrade att Grållan var snäll som ett lamm.
Ärligt talat är jag hundrädd jag med.
Jag gick inte frivilligt i närheten av nån hund.
Men Grållan var snäll, det var hon.
Det var synd att Sara inte hade några djur längre.
Jag minns då hon hade en gris och några ankor.
Hon hade god hand med djur.
Och hon såg jävligt rolig ut när hon kliade sin gris klädd som en efterkrigsdansös i röda högklackade skor, för kort svart kjol och vit blus och i full make up och med nyborstat hår.
Sara skulle inte visa sig ens för en gris med papiljotter i håret.
Grisen hade också varit mycket förälskad i Sara.
Olyckligt förälskad.
Den hade aldrig tålt Einar och jag tror att den gick frivilligt till slakt.
Ankorna hade räven bitit ihjäl en julnatt.
Hur länge är du sjukskriven Einar, sa jag.
Sex veckor till, sa han.
Om allt går bra.
Bara jag inte gör några oförsiktiga rörelser går allt bra.
Och jag har inte tänkt göra några oförsiktiga rörelser.
Det känns lite taskigt att inte kunna hjälpa till med sådden.
Men är man sjuk så är man.
Bara inte jag blir sjuk, sa jag.
Men det känns så.
Jag har en inre frossa och så har jag ont åt örona till.
Du får bädda ner dig några dar och käka aspirin, sa Einar.
Vad tror du om ledningarna, sa han sen plötsligt.
Vilka ledningar, sa jag.
Du har nog fått brev om det, sa Einar.
Jag tittade inte i brevlådan då jag kom, sa jag.
Och nu kommer jag inte dit med ån översvämmad.
Man ska dra ledningar på trettio meter höga stolpar, sa Einar.
Man ska bygga en transformatorstation stor som sex fotbollsplaner mitt i Grevens bästa skog.
Man ska ladda det där kärnkraftverket man har snackat om så länge.
Trådarna ska gå över Grevens.
Strax norr om din kåk.
Greven kan inte protestera och inte vi heller.
Varför har vi då fått brev, sa jag.
Myndigheterna anser sig väl tvungna att informera, sa Einar.
Du har säkert fått ett brev om det.
Greven vill att dom ska dra skiten längre norrut, men det låter sig visst inte göras.
Det kommer att bli störande.
Du förstår, det är aldrig tyst i sådana där ledningar.
Det susar och sprakar.
Men vi kan ingenting göra.
Lyssnar man inte på Greven så lyssnar man naturligtvis inte på oss.
Det är ju fan att vi aldrig får va ifred i skogarna, sa jag.
Hur är det i stan, sa Einar.
Tråkigt, sa jag.
Jag tycker det blir allt längre mellan skyltfönstren.
Man tycker ju att en storstad ska kunna hålla en med lite glädje.
Jag har ju sett en del porrföreställningar.
Jag tänkte jag skulle få nån bra idé.
Men dom är lama.
Det är ingenting för mig att ta efter.
Jag kör som vanligt.
Var det korrekt det där att du ville ha Sara med, sa Einar.
Ja, sa jag.
Ett tag var det det.
Nu vet jag inte.
Det kanske var dumt.
Men nog är hon snygg alltid.
Hon ser ut som en staty, sa jag.
En Maillol.
Det är möjligt, sa Einar.
Nog platsar hon i min show, sa jag.
Men det är kanske inte värt att utöka.
We must fetch the public sumhow.
Cum the moral on 'em strong.
Min show är naturligtvis mitt hjärteblod, sa jag.
Som jordbruket är ditt.
Men man kan ju inte förta sig.
Artisterna trivs, sa Einar.
Jag tror det, sa jag.
Dom tjänar extra vid sidan om men det lägger inte jag mig i.
Förutsatt att dom inte uppträder som nån jävla ensemble förstås på bonnkalas till exempel.
I prästgårdar eller så.
Ensamma ströjobb får dom ta, det lägger jag mig inte i.
Det är ju förutsättningen för en sån här tältshow att artisterna har en chans att tjäna lite vid sidan om.
Lite skattefritt.
Jag är ju jävligt kontrollerad.
Bokföringsskyldig precis som du.
Hur har det blivit så här, sa Einar.
Hur har vi fria män kunnat finna oss i allt detta statliga.
Just då klev Sara och Gotthard in genom dörren.
Grållan är en snäll hund, sa Gotthard.
Den är inget farlig alls.
Jag ger mig fan på att jag skulle tordas gå in till henne ensam.
Jag tror det.
Sen satte han sig ner.
Och Sara satte sig ner.
Jag undrar om vi skulle ta fram lite brännvin, sa Einar.
I den här råa kylan behövs det kanske.
Jag tar gärna en sup, sa Gotthard.
Sara hämtade en halv flaska brännvin och fyra glas och slog i.
Om du reser med mig Gotthard, sa jag, så kommer det inte att bli tal om brännvin.
Inget brännvin före och under showen.
Det går bara inte ihop.
Det kan bli våldsamt.
Jag tillåter heller inte en packad publik.
Det är därför jag aldrig kör sena föreställningar.
Jag vill inte ha nåt jävla upplopp.
Det är därför jag mestadels kör utan musik.
Blir det dystert i tältet drar jag på Persisk marknad eller en bit av Bolero.
Jag tror jag förstår, sa Gotthard.
Det tror jag inte du gör, sa jag.
Men du lär dig nog.
Man lär sig fort.
Ingen sprit.
Ingen musik.
Så det är alldeles tyst i tältet, sa Gotthard.
Inte direkt tyst men rätt tyst, sa jag.
Jag gläder mig åt min framtid, sa Gotthard.
Här kommer jag en ensam förtidspensionerad postkille och får den här chansen.
Jag träffar Pettersson av en tillfällighet och får chansen.
Du tror inte du kan sitta modell åt mig Sara, sa han.
Inte under sådden, sa Einar.
Nej, självklart inte under sådden, sa Gotthard.
Men kanske vädret blir så pass grinigt att ni inte kan så.
Då kan ju Sara sitta näck här och skala potatis eller nåt.
Det kan bli nåt åt van Gogh till.
Det går inte åt så helvetes mycket potatis i det här hushållet, sa Einar.
Men vill du rita av Sara så får du naturligtvis gärna göra det.
Men måste hon vara naken.
Jag menar ifall Greven kommer förbi eller så.
Visserligen är Greven rätt liberal men ändå.
Tänk om han kommer här i sin landrover.
Han kommer förbi då och då.
Vad tror du kan skulle säga om Sara går omkring här i köksvärmen med pattarna i vädret och du sitter och ritar.
Man sköter inte ett jordbruk på så sätt.
Det skulle nog Greven påpeka.
Dessutom ska det väl inte bli så dåligt väder så vi inte kan klara sådden.
Jag ska försöka få tag i Kalle Svensson, sa jag.
Sara behöver hjälp.
Kalle jobbar rörmokare för tillfället, fortsatte jag.
Men jag tror ju att han hellre kör din traktor.
Allt du behöver göra är att tala om för honom vad han ska göra så gör han det.
En såmaskin som ger åtta kilos undervikt är inget problem för Kalle.
Han sålde ju jordbruksmaskiner ett tag.
Det var så jag träffade honom.
På en lantbruksutställning.
Jag var där med mitt tält och dom tre tjejerna.
Kalle såg showen och dröjde sig kvar och jag frågade honom bara på skoj om han tyckte om det han sett.
Du behöver en tjur, sa Kalle.
Sen dess har han varit fluktbög i mitt tält.
Men innerst inne är han smedhalva och bonde.
Kan man kränga jordbruksmaskiner så kan man väl köra dom också.
Det är inte så säkert, sa Einar.
Och vi satt där i köket och tänkte alla fyra.
Vi smuttade lite på brännvinet och tänkte.
Vi såg alla ut som om vi suttit i en jordkällare i sju månader med fötterna i kallt vatten.
Vi hade levt utan sol.
Det var den vi väntade på.
Vi kunde tala om allt som lät som värmen som komma skulle.
Ingenting vi sa fick låta kallt.
En nordlig vind började slita i en såpskrubbad trasmatta och jag sa att jag nog borde bege mig hem.
Att Gotthard var välkommen att sova över hos mig sa jag naturligtvis också.
Jag trodde jag var på väg att bli sjuk.
Jag var yr.
Nu vänder vinden, sa Einar.
Nu blir det väl snö.
Jag vill gärna ha ett glas brännvin till, sa jag.
Värm upp kaffet för resten så jag får en kaffekask.
Jag fryser inifrån.
Kanske det är bäst jag lånar några aspirin.
Har du teve, sa Gotthard.
Ja, sa jag.
Vi ska se väderrapporten, sa Gotthard.
Du förstår vad rådjuren har lidit i vinter, sa Einar.
Speciellt rådjuren.
Rådjuren har nog inte klarat sig något vidare bra.
Greven har varit ute och fällt asp åt dom.
Det har nog inte hjälpt mycket.
Får vi nu en tjurig vår vet jag inte hur det ska gå.
Inte med nån av oss.
Jag kan inte få en kåtshow att fungera i det här vädret, sa jag.
Hur högt har ån stigit, sa Sara.
Det vet jag inte, sa jag.
Bron flyter väl åt helvete.
Jag ska ner och titta efter.
Jag måste ringa gubben Höglund.
Ringer inte jag gubben i kväll så ringer han mig halv sex i morron bitti.
Det vill inte jag.
Jag måste sova ut.
Du ser faktiskt trött ut, sa Sara.
Blir du dålig så kommer jag över och hjälper dig.
På tal om hjälp, sa jag, så har Gotthard här en bil.
Om du blir helt upptagen med sådden så handlar Gotthard.
Det spar i alla fall lite tid.
Det är snällt tänkt, sa Einar.
Det blir nog bra.
Skriv en lista bara, sa Gotthard.
Jag kör ner i morron.
Förresten är det svårt att så, sa han.
Jag körde traktor i lumpen.
Jag kan köra traktor.
Men så, det vet i fan om jag kan.
Det är inte svårt, sa Einar.
Allt man måste tänka på är markören.
Sara hade värmt upp kaffet och vi drack kask.
Vi log mot varann för vad skulle vi väl annars göra.
Ja jävlar, sa Einar.
Du är i alla fall ett vårtecken.
Gullvivorna blommar förmodligen.
Jag har lagt märke till att dom brukar blomma i samband med att du kommer.
Fast i år vet jag inte.
Och nån sån här översvämning vet jag inte om vi har haft på många år.
Dom skulle aldrig ha dikat ut sjön.
Jag var ju inte här då när det fanns en sjö.
Men Greven brukar säga att dom nog gjorde ett misstag när dom dikade ut sjön.
Tänk vad snyggt det hade varit med en liten sjö här nere.
Tranor kanske.
Dubbelbeckasiner!
Nu är det bara vipor och änder.
Nu är det bara skit.
Men du är i alla fall ett vårtecken Pettersson.
Varje vår förstår du Gotthard, sa Einar, så går den här drummeln och trampar mil efter mil för att snuskshowen ska gå ihop.
Eller fungera.
Så i slutet av maj så lånar dom min loge ett par dar och trimmar skiten.
Då är det vår!
Utländskan joddlar fula ord så björklöven krullar upp sig.
Det kan väl inte va svårare i år än det har varit tidigare, sa Einar.
Det kan jag inte tänka mig.
När du körde med ormar och dvärgar tyckte jag det var lite läskigt men inte nu.
Det var på gränsen till djurplågeri på den tiden.
Men det är det inte nu.
Jag tror det är bäst att jag får låna lite aspirin, Sara, sa jag.
Blir du sjuk kommer Sara över, sa Einar.
Hon får gå för långt, sa jag.
Du glömmer att ån har svämmat över.
Vi måste gå nu, sa Gotthard.
Det är snart mörkt.
Jag reste mig och handtackade Sara och Einar.
Jag tittade på unge Gotthard.
Om det är nånting jag inte är rädd för så är det mörker.
III Klockan var närmare åtta på kvällen då Gotthard och jag långsamt började vår vandring i riktning mot mitt hus.
Blåsten hade avtagit igen.
Himlen var fortfarande mjölkvit.
Antagligen höll solen på att gå ner men det märktes inte.
Det skulle långsamt mörkna utan att man egentligen visste hur det gick till.
Vi hade sedan länge glömt hur en solnedgång kunde tänkas se ut.
Jag anade att kylan skulle hålla i sig, kanske skulle det bli regn.
Blotta tanken på kyla och regn gjorde mig nedstämd.
Hela naturen verkade nedstämd.
Skogen doftade inte.
Det luktade inte granbarr och myrsyra och mossa.
Skogen stod stilla utan att dofta och det var rätt obehagligt.
Det var inte bättre när vi kom ut på fälten och leråkrarna.
Ingenting doftade.
Kanske behövdes det ändock regn.
Ett varmt regn som tvingade våren att resa sig, som tvingade träd och jord att andas.
Men utan sol hade våren ingen styrka.
Utan sol skulle jag bli sjuk.
Vi gick tysta.
Vi gick med huvudena nedböjda och med händerna i fickorna.
Vi gick som om vi grubblade.
Vi gick som komme vi från en skallgång efter en bortlupen kviga och hade hittat henne död.
Så gick vi.
Långsamt och till synes med grubblande sorg.
Men vi grubblade nog inte på nånting varken Gotthard eller jag.
Jag frågade för säkerhets skull.
Vad tänker du på Gotthard, sa jag.
På ingenting, sa han.
På absolut ingenting.
Du ska se att det nog blir bättre, sa jag.
Du ska se att det nog blir vår.
Det är bäst att rycka upp sig, sa han.
Det är klart att det blir vår.
Vi gick längs en kullfallen gärdsgård och några alldeles för korta gullvivor grät i armarna på varann vid en halvrutten stolpe och några utomstående vitsippor försökte kliva in i gemenskapen.
Hade blåsipporna och tussilagon blommat ut ? Hade dom gett upp ? Det såg inte bättre ut.
Jag som hade glatt mig åt blåsipporna.
Vitsippor intresserar mig inte.
Inte heller gullvivor.
Gullvivor tycker jag direkt illa om.
Men finns det gullvivor så vill jag ju inte att dom ska frysa.
Men dom frös, det såg så ut.
När vi bara hade några hundra meter kvar att gå på en liten stig som går över en stenig enbevuxen kulle föreslog jag Gotthard att vi skulle vila lite.
Röka lite och inandas söndagskvällens stillhet.
Det är inte långt kvar nu, sa jag när vi satt oss ned i torrt fult fjolårsgräs.
Varför är du mörkrädd Gotthard, sa jag.
Det vet jag inte, sa han.
Det knäpper så konstigt i kåken jag hyr.
Det gnäller i dom gamla möblerna.
Men jag vänjer mig väl.
Jag är inte van vid landet alls.
Jag är inte van vid att vara ensam med mig själv.
Jag har bott ihop med en tjej i flera år.
Det gick bra så länge jag jobbade, men sen jag blev nervös och pensionerad blev det lite kärvt.
Det är inte mycket att snacka om.
Men mörkrädd är jag.
Varför vet jag inte.
Det finns inte mycket att vara rädd för i tystnad och mörker, sa jag.
Men egendomligt nog är fler människor än man tror rädda för mörkret.
Sara är inte gärna ensam nån natt.
Inte Einar heller.
Hos mig behöver du inte vara rädd, sa jag sen.
Det spökar i den spruckna lagårn det gör det.
Men det är ingenting att va rädd för.
Men nåt jävelskap är det därinne det är det.
Säg inte så där, sa Gotthard.
Det är ingenting farligt, sa jag.
Men nåt är det.
Ibland hör jag kor därinifrån.
En tjur väsnas.
Jag hör en häst gnaga på krubbvirket.
Jag hör en gris bända loss hon.
Ibland på kvällarna slamras det med hinkar därinne.
Men det är ju inte så konstigt om alla ljud som sen århundraden funnits i lagårn har satt sig i väggarna och då och då lossnar i takt med att takspånen rasar in.
Det är kusligt.
Men inte obehagligt.
Till lagårn behöver du ju inte gå.
Du behöver inte ens gå nära den om du inte vill.
Det tänker jag inte göra heller, sa Gotthard.
Jag tittade på Gotthard.
Nu tror jag vi har inandats naturens stillhet, sa jag.
Andas vi in mer av denna kyliga söndag blir våra lungor för evigt lessna på oss.
Vi får hosta.
Jag känner mig tillräckligt krasslig redan.
Det är som jag hade ett järnband runt bollen.
Det är bäst vi går hem till dig, sa Gotthard.
Det är nog snart mörkt.
Vi har en kvart på oss skulle jag tro, sa jag, innan det blir mörkt.
Om vi skyndar oss på hinner vi förbi Apotekarns och ner till ån.
Det kan ju va roligt och se hur högt den stigit.
Om bron kommer att hålla.
Jag får lov att ringa gubben Höglund annars väcker fanskapet oss tidigt.
Vi började skynda oss och vi skyndade förbi gubbens ståtliga vedbacke och ner till ån.
Jag blev alldeles häpen.
Det var mer översvämning än jag kunnat ana.
Så nära bron så man kunde konstatera i vilket skick den befann sig i kom man inte.
Så här brukar det aldrig va, sa jag till Gotthard.
Så här har jag aldrig sett det förut.
Det tar minst fjorton dar innan det här rinner undan.
Nu är man isolerad.
Gubben kommer inte över, den saken är klar.
Här dränker han sin moped och han dränker sig själv.
Vilket under av ödet att sända dig i min väg, Gotthard.
Tänk dig om jag blir sängbunden här med Einar sjukskriven sittande på en stol och Sara i sådden.
Då skulle jag inte klara mig!
Men med din hjälp Gotthard, ska jag klara mig.
Vi kan sitta i mitt kök och planera showen.
Vi kan promenera.
Åka och handla.
Vi ska handla åt Einar och Sara.
Kan inte gubben som äger torpet köra runt och parkera sin båge hos Einar och gå som vi, sa Gotthard.
Det orkar han inte, sa jag.
Han är över åtti.
Dessutom tål han inte Einar.
Han anser att Einar är en lat jävel och det är han också.
Men han har kanske haft värre ont än man anat.
Men Sara har gubben inget emot.
Nu går vi hemåt, sa jag.
Och vi började vandra vägen mot mitt hus.
Det är klart att han inte kan ha nånting emot Sara, sa Gotthard.
Det är klass på den kvinnan.
Ingen som ser henne kan ha nånting emot henne.
Om det inte är en annan avundsjuk tjej som känner sig utklassad.
Tänk om hon kunde sitta modell åt mig.
Jag måste kanske köpa lite större papper.
Vilken modell.
Vilket skåp till tjej.
Och mogen som du sa.
Jag förstår att du vill ha med henne i ditt tält.
För du menade väl allvar.
Jag menade allvar, sa jag.
Men jag tänkte mig kanske inte för.
Det är omöjligt för henne att lämna jordbruket.
Dessutom så kanske hon bara väcker avundsjuka hos den kvinnliga delen av publiken och det är ju aldrig bra.
Det är störande.
Hon skulle kanske inte platsa riktigt.
Men just då jag kom på idén menade jag allvar.
Det gjorde jag.
Dessutom har jag varit kåt på Sara länge.
Det är heller inte bra.
Det är också störande.
Ingenting får störa min show.
Men jag menade allvar.
Vi närmade oss min kåk norrifrån.
Från baksidan.
Jag sa till Gotthard att vi skulle gå runt och gå in verandaingången.
Det ligger en pinnsoffa spilld över kökstrappan, sa jag.
Vi går in andra vägen.
Det var nästan mörkt.
Det hade jag nog räknat med att det skulle bli så jag hade lämnat lyset över kökstrappan på och också lyset i köket.
Resterna av pinnsoffan skräpade och jag hade en känsla av att jag nog skulle elda med den i alla fall.
Den skulle inte ge mycket värme men den kunde ju inte ligga och se skräpig ut.
Greven skulle inte gilla det.
Det skulle han inte.
Vi skulle hålla snyggt kring kåkarna.
Gotthard tittade småleende på resterna av den gamla trämöbeln.
Den där har du gett en riktig omgång, sa han.
Varför ? Jag vet inte, sa jag.
Den gnällde och gnall.
Den var tom.
Det ska ligga pigor i pinnsoffor, en rödblommig, trånande och lite svettig piga ska i nystruket linne ligga på en halmmadrass under ett rött vaddtäcke och glo över soffkanten.
Det gjorde det förr.
Nu gör det inte det och då är en pinnsoffa ett tomt och förfärligt ting.
Du kunde ju legat i den själv, sa han.
Nej tack, sa jag.
Pinnsoffor är rätt dyra, sa han.
Avlutade är dom rätt dyra.
Jag vet det.
sa jag.
Men det är inte mycket att snacka om nu.
Den där soffan har fått vad den tål.
Den finns icke mer.
Nej, den finns icke mer, sa Gotthard.
Nu går vi in, sa jag och vi gick runt knuten och in verandavägen och in i köket.
Sätt dig nu Gotthard, sa jag.
Jag ska tända i spisen.
Jag ska laga lite käk, jag ska steka lite korv.
Du har det varmt, här, sa han.
Du har det stort.
Jag har elvärme, sa jag.
Men jag tycker det är roligt att böka med vedspisen.
Så fukten går ur väggarna.
Så det ryker ur skorstenen.
Så det känns trevligt.
Elvärme är bra men den värmen ger ingen trivsel.
Jag har en bra elspis också som du ser.
Jag har det bra.
Jag har en rymlig kåk.
Jag har ett stort rum härnere förutom köket, två där uppe.
När jag trimmar showen borta hos Einar sover ensemblen här.
Plats finns det.
Gott om plats.
Har Greven sett showen, sa Gotthard.
Ja, han har kommit förbi nån gång, sa jag.
Men jag tror inte han är särskilt imponerad av det jag visar.
Jag tror inte han begriper riktigt.
Lite för folkligt är det kanske i hans smak.
Grevar är sofistikerade, dom håller inte till godo med enklare grejer.
Greven går nog inte att tillfredsställa.
Det är inte meningen heller.
Nog är han en enkel man men så enkel är han inte.
Han verkar renhårig, sa Gotthard.
Renhårig är han, sa jag.
Han var varit en bra idrottsman en gång i tiden.
Det är bäst jag ringer gubbsatan sa jag sen.
Det är bäst jag ringer Höglund så han vet att han inte kommer över.
Lägg in i spisen.
Jag ringde Höglund och sa som det var : Du kommer inte över.
Inte på fjorton dagar.
Vi har ingen å längre, vi har en sjö.
Hur det är med bron går inte att kontrollera.
Jag har aldrig sett en sån vårflod, sa jag.
Dom skulle ha tänkt sig för innan dom dikade ut, sa gubben.
Kan du titta till mitt ? Ja, sa jag.
Självklart.
Är det nåt särskilt.
Bara titta till det, sa han.
Om du har tid så vattna lite i landet närmast den omkullfallna bikupan.
Persilja.
Jag har sått krasse runt trappan men det växer nog av sig självt.
Det är ju fan det här med vårfloden.
Bron håller inte.
Bönderna har kört timmer på den.
Nej, det har dom inte, sa jag.
Jag frågade Einar.
Den, sa gubben.
Jag ska se till ditt, sa jag.
Vi rings vid, sa han.
En sak till bara, sa han.
När jag åkte hem stod det en cykel parkerad på andra sidan bron.
Jag kände inte igen cykeln.
Men nån är inne i skogen efter nåt.
Murklor eller nåt.
Försök se efter i morron om cykeln är kvar.
Du menar att nån är inne på Grevens och inte kommer ut, sa jag.
Jag vet inte, sa han.
Vi rings vid.
Jag ligger nästan.
God natt.
God natt Höglund, sa jag.
Så var det gjort, sa jag till Gotthard.
Så var det gjort.
Jag tittade på honom.
Du får finna dig i att vara ensam här en liten stund, sa jag.
Höglund påstår att han sett en cykel nere vid bron.
Jag tar ficklampan och går ner och tittar.
Om cykeln är kvar är nån instängd här.
Blomplockare och svampplockare som kommer Höglunds och min väg kommer inte längre än hit.
Och dom håller sig också i allmänhet häromkring.
Det är stort nog.
Kan man trakten så kan man gå över till Einars, den väg vi gick.
Sen ner till dig och lantarbetarkåkarna.
Sen mot kyrkan och landsvägen och sen tillbaka hit.
Men då måste man hitta.
Den som ställer en cykel nere vid bron är osäker och hittar inte.
Hittar man kör man ända fram till min vedbod.
Så jag ska gå ner och titta efter, sa jag.
Så ingen jävel drunknar.
Om jag bara visste var min förbannade ficklampa var, sa jag.
Jag ville inte gå.
Jag orkade inte.
Jag höll på att bli sjuk.
Jag kände mig yr och ledbruten.
Det var knappt så jag ville steka korv.
Mat skulle vi ju dock ha.
Gotthard såg hungrig ut.
Han var min vän.
Gäst.
Rödhårig och snäll satt han där vid köksbordet.
Jag behövde honom.
Men jag orkade ta mig fan inte gå ut och lysa efter nån som jag inte behövde.
Det är ingen idé att jag går utan lampa, sa jag.
Jag har ingen lampa.
Vi käkar, lägger oss och låter allt lyse stå på, sa jag.
Är det en vilsekommen, sa Gotthard.
Knappast, sa jag.
Folk är fulla i fan och företagsamma nu för tiden.
Det var ju tur man slapp jobba som lantbrevbärare, sa Gotthard.
Det var svårt nog i stan.
Tänk dig att cykla omkring i den här skiten och dela ut vykort.
Folk ska väl ha sina vykort häromkring också.
Hade jag börjat jobba i en sån här trakt hade jag varit pensionerad i ett mycket tidigare stadium.
Hade jag fått dela ut till exempel ett enda vykort till Sara hade jag förstått vad konst var.
Tidigare än jag gjorde, sa han.
Kanske förstår jag ännu inte.
Jag måste köpa större papper.
Sara kommer inte att få rum på det block jag har.
Sara är ingen konst men en bild på Sara är konst.
När jag tänker efter, sa han, är Sara konst.
Vem tävlar jag med ? Gosse, sa jag.
Då knackade det på dörren.
Det knackade på köksdörren.
Nån stod och stampade i resterna av den jävla gamla pinnsoffan.
Bara det inte är Greven, tänkte jag.
Bara det inte är Greven.
Jag tittade på Gotthard som ryckte på axlarna.
Kom in, skrek jag.
Kom in.
En liten dam klev in i köket.
Ett barn klev in i köket.
Ett barn som en dam klev in i köket.
Jag menar att så såg hon ut.
Som ett barn som var en dam som frös.
Stort blåögd och blont krollhårig.
En och sextio hög.
I lila hopsäckad träningsoverall.
I våta basketballskor.
Frysande och utan att le sa hon : Jag kommer inte över.
Jag såg att det lyste här.
Jag behöver hjälp.
Hur då hjälp, sa jag.
Jag visste redan när jag såg henne att det var henne jag hade väntat på.
Jag menar nu inte så att det var henne jag hade tänkt att gå ut och lysa efter om jag hade haft en ficklampa.
Jag menade inte en vilsegången som glömt bågen och stängts inne av smältande snö.
Jag hade väntat på henne sådan hon såg ut.
Hennes träningsoverall var våt till knäna.
Hon stängde inte dörrn bakom sig så jag sa att hon skulle stänga dörrn.
Men det klarade hon inte.
Bitar av pinnsoffslocket följde halvvägs med in så Gotthard gick upp och sparkade ut vedbitarna och stängde dörren.
Hur då hjälp, sa jag.
Jag har telefon om det är hetsigt.
Vattnet har stängt dig ute, sa jag.
Det är din cykel som står vid bron.
Man har ringt om den.
Ring dit du ska och säg att du är i säkerhet.
Du kan inte komma härifrån förrän det blir ljust.
Du kan få korv.
Gotthard kör dig när det är ljust.
Hur då hjälp, skrek jag.
Vad heter du ? Hon bara tittade på mig.
Får jag slå mig ner, sa hon.
Jag fryser.
Sitt, sa jag.
Killen där heter Gotthard.
Du ska få korv.
Jag steker korv.
Hon måste byta, sa Gotthard.
Med vem och med vadå, sa jag.
Jag kände mig ursinnig och kraftlös.
Jag önskade Gotthard all världens väg och jag önskade damen åt helvete.
Jag önskade att jag hade känt mig frisk.
Jag känner mig vissen Gotthard, sa jag.
Men nu försöker vi ta allting i tur och ordning.
Du måste ta av dig den där träningsoverallen, sa jag.
Du är genomblöt.
Och skorna kan du inte ha längre.
Jag tittade på den korta damen.
Gå upp en trappa, sa jag.
Ta på dig morronrocken som ligger över teven så ska jag leta upp sockor åt dig.
Jag har inget varmvatten så du kan inte duscha men jag kan värma vatten om du vill.
Jag kan koka te och så kan du sitta med fötterna i varmt vatten.
Men innan dess måste du ringa.
Ring och säg att du är i säkerhet.
Nån letar kanske efter dig.
Gotthard, sa jag.
Se till att få ner morronrocken.
Det är bara att gå uppför trappan.
Se till att damen får torrt på sig.
Se till att damen ringer!
Under tiden dukar jag.
Ägg, korv och bröd.
Det är vad jag har och det är vad ni får.
Jag kände mig urvissen.
Det är bäst jag byter fort, sa damen.
Jag fryser.
Men ringa måste jag inte.
Det är ingen som saknar mig.
Jag är själv.
Har du nåt namn, sa jag.
Henrietta, sa hon.
Henrietta Jacobsson.
Jag hyr en kåk mellan här och järnvägen.
En liten kåk.
Mellan järnvägen och samhället.
En liten kåk.
Längs gamla landsvägen.
På andra sidan viadukten.
Det är en liten kåk som ligger mellan där tåget går och där det är nerlagt.
Där dom ska lägga ner om det blir kärnkraft.
Om dom tänker dra ledningarna.
Det är den där lilla kåken som hörde till bruket innan det brann.
Jag bor ju precis på andra sidan ån.
Det är inte Grevens, sa jag.
Nej, sa hon.
Du hyr av kärringen på Berga, sa jag.
Jo, sa hon.
Om det finns nånting i detta land som irriterar mig så är det att ingen av dom som lyckas skriva och tänka i våra massmedier presenterar och förklarar en kärring som hon som äger Berga.
Hon måste förklaras.
Ses.
Hon måste få tala.
Greven äger ett stort landområde.
Men han talar om man talar till honom.
Han kan förklara om man frågar honom hur i helvete det kan komma sig att han äger det han gör.
Kärringen på Berga talar inte.
Hon äger dubbelt så mycket som Greven.
Dubbelt så mycket jord och dubbelt så mycket skog och det är det som räknas.
Dessutom hatar hon.
Låt henne tala.
Hon är hård och hon är fri.
Hon är rik men det tror jag inte hon tänker på.
Hon är militant och hon är bildad och hon finner sig inte i ett jävla dugg.
Sen må myndigheterna knuffas med våra storgodsägare bäst fan dom vill och tro att dom vinner.
Greven ger sig och faller undan men kärringar som hon på Berga ger sig inte.
Trots Grevens idrottsförflutna ser han rent feminin ut om man jämför med kärringen på Berga.
Hon är rikare, hon har en finare titel och hon rakar sig säkert två gånger om dan.
Kärringen på Berga väntar ut en pågående socialisering eller liberalisering eller förändring genom att dra taggtråd kring det hon äger.
Hon befinner sig i krig.
Som odlad jord i vårt land har gjort länge och sen många år.
En kärring som hon på Berga till exempel är oåtkomlig.
Det är så.
Om ni tror att det inte är så, då är ni kanske inte insatta i vad i helvete ägande av jord är.
Jag hyr min kåk.
Jag hyr en bit av en åker och slår upp mitt tält.
Jag äger inte.
En kärring som på Berga äger men hon har inte ägandets känsla.
Hon försvarar jord.
För en stenrik kärring med stora egendomar finns inga hinder då folk måste försvara henne.
Endast en fattig kan förstå en rik just i det här fallet.
Det är dom få storgodsägare vi har kvar som kommer att ge oss tillbaka det vi behöver.
En tro på den odlade jorden.
En tro på den odlade jorden som tro.
Vad som däremellan ligger är av ondo.
Det är dom riktigt rika och dom riktigt fattiga som måste och ska talas vid.
Om jord.
Om att hyra en kåk.
Nu är ju kärringen på Berga ett monument i sig själv.
En rysk bildhuggare skulle falla död ner vid åsynen av henne.
Hon hugger själv, kärringen.
Så du hyr alltså av kärringen på Berga, sa jag.
Jo, sa Henrietta.
Jag måste få sitta, sa hon.
Jag har ont i en fot.
Jag hämtade raggsockor och Gotthard kom med morronrocken.
Sakta tog Henrietta av sig skorna.
Hennes vänstra fot var svullen, hon måtte ha vrickat den på nåt sätt.
Den såg ful ut.
Den såg mycket ful ut jämförd med den andra foten som var en liten och nätt fot.
Tag nu av dig det våta, sa jag.
Sätt på dig morronrocken.
Gotthard och jag ska inte titta.
Sen får vi ta hand om foten på nåt sätt.
Snabbt slängde hon av sig dom våta palterna och fick på sig morronrocken och en raggsocka.
Den vänstra svullna foten la hon på en stol.
Vi åt ägg och korv och glodde på varann.
På spisen pöste kaffet.
Jag heter Pettersson, sa jag.
Gustav Rune Pettersson.
Det är min kåk.
Den unge mannen här är Gotthard.
Han bor åt kyrkan och landsvägen till.
Gammelvägen menar jag.
Gotthard är här i fall jag blir sjuk.
Jag har fått en inre vårförkylning.
Gotthard är konstnär.
Porträtt och sånt.
Det är därför han stirrar så förbannat på dig.
Gotthard tuggade korv och tittade oavbrutet och fascinerat på Henrietta.
Bor du ensam, sa Gotthard.
Ja, sa Henrietta.
Är du inte mörkrädd, sa han.
Nej, sa hon.
Ån kommer du inte över på fjorton dar, sa jag.
Blir det värme stiger den ytterligare.
Du måste runt över Einars.
Och dit kommer du inte om inte foten blir bättre.
Einars, sa hon frågande.
Ja, sa jag.
Einars är det närmaste nu.
Men det är rätt långt att gå.
Med en taskig fot kommer man inte dit.
Jag har aldrig varit åt det här hållet förut, sa hon.
Jag hade bara tänkt cykla.
Men så fick jag för mig att jag skulle plocka murklor.
Men det finns inga murklor än.
Jag blev skrämd av en älg.
Det var kanske då jag stukade foten.
Dom håller visst på att kalva dom jävlarna, sa jag.
Jag serverade kaffe.
Du får ligga här nere, sa jag.
Gotthard och jag ligger däruppe.
Så du bor här, sa hon.
På vårarna bor jag alltid här, sa jag.
Ibland annars också när jag kommer ifrån.
Jag reser en hel del.
Jag har ett tält som jag reser omkring med.
Det är nästan lika stort som ett frimicklartält.
Om du har sett ett sånt.
Ett sånt tält har jag.
Jag fick ärva det en gång.
Det och en massa läskiga ormar.
Jag hade en farbror som inte var riktigt klok.
Han sålde giktringar och visade ormar.
Skinnmössor sålde han också.
Jag har en hel låda skinnmössor som jag inte vet vad jag ska göra med.
Jag nänns inte kasta dom och jag ids inte sälja dom.
Jag vet inte vad jag ska göra med dom.
Ormarna var ett helvete att hålla på med.
Jag åkte omkring med dom jag vet i fan hur länge.
Dvärgar hade jag med mig ett tag.
Men nu kör jag med Petterssons sexorama.
Det är en liten snuskshow.
Det kanske låter larvigt.
Men ormar är ännu larvigare.
Dvärgar ska vi inte snacka om det ska vi ta mig fan inte.
Det var inget fel på dom men det var ingen stil på dom heller.
Tyskar var det.
Jag tror dom va syskon alla sex.
Dom gjorde kullerbyttor och det där skulle jag ta betalt för och det var rätt genant.
Så gick det åt helvete också.
Stålarna tröt.
Det lutade mot konkurs.
Våra vägar skildes.
Jag överlämnade med varm hand varenda huggorm till tyskdvärgarna och sen stod jag där med mitt tomma tält.
Det var då jag kom på att jag skulle visa lite kåtprylar.
Nu kör jag med fyra artister.
Kalle Svensson och tre tjejer.
Påminn mig i morron att jag ska ringa Kalle.
Du påminner mig Gotthard.
Vi ska nog klara sådden åt Sara.
Sara är Einars fru, sa jag till Henrietta.
Det är på det viset att Einar är nyopererad så Sara måste så.
Jag vet inte så mycket om lantbruk men jag vet så mycket att skiten ska ner nu annars blir det inget bröd i ladorna till hösten.
Då går priserna upp.
Blir brödet dyrt har folk inte råd att gå och titta på nån jävla smedhalva som får fjäder bara för att dom tittar på honom.
Ingen betalar för att se strippan singla knaxena.
Ingen kommer att betala för att se två friska tjockisar förenas i kärlek.
Inte om brödet blir dyrare än det är.
Då måste man möta brödpriserna med kvalitet.
Det är därför jag sitter här nu, Henrietta, sa jag.
Jag måste tänka ut showen.
Vad gör du själv Henrietta ? Jag är hålkortsoperatris, sa hon.
Då kan du skriva på maskin, sa jag.
Kan du stenografera ? Ja, sa Henrietta.
Då är läget följande, sa jag : Vi tre är låsta i den här kåken.
Jag för att jag har taskiga luftrör och håller på att bli sjuk.
Och för att jag måste tänka.
Gotthard därför att han är mörkrädd och besviken på postväsendet och har tvingats över på den väg som kallas konst.
Och du, Henrietta, därför att ån har dränkt din båge och du har en svullen fot.
Ödet har kastat oss i armarna på varann.
I morron går Gotthard över till Einars.
Han förhör Sara om vad han ska handla och själva räknar vi ut vad vi ska ha.
Det är så, sa jag till Henrietta, att Gotthard har en bil.
Just nu står den vid hans kåk men det går utmärkt att köra upp till Einars.
Därifrån får vi bära.
Jag hjälper dig, Gotthard, sa jag.
Nog ska vi klara oss.
Henrietta kan inte komma härifrån.
Inte med den där foten.
Och jag måste skapa lite text till Gretchen och Marie.
Eller monolog för en solo fluktbög.
Jag snackar helt enkelt och så stenograferar Henrietta.
Du vet det kan bli spontant.
Sen tänkte jag.
Men du kanske inte vill Henrietta.
Du kanske har semester.
Du kanske inte vill, sa jag.
Vad gör en hålkortsoperatris, sa Gotthard.
Larva dig inte, sa jag.
Det är dom som slår hål i sådana där räkningar det är hål i.
Nån måste göra det också.
Det är klart att jag hjälper dig, sa Henrietta.
Om jag nu ska ligga skadad så är det klart jag hjälper dig.
Gör det ont i foten, sa jag.
Ja, sa hon.
Har du semester, sa jag.
Hur kommer det sig att du är här, sa jag.
Det blev så, sa hon.
Jag tror att jag skulle kunna skulptera en krycka, sa Gotthard.
Jag tittade på Gotthard.
Det ger du fan i, sa jag.
Jag menade allvar.
Om det nu efter många år av ensamhet äntligen stapplar in en älskvärd kvinnlig person i ens kök så måste ju inte nån jävel omedelbart börja tillverka en krycka så hon kan stappla därifrån igen.
Det ger du allt fan i, sa jag.
Det ger du allt fullständigt fan i.
Henrietta låtsades som om hon inte förstod.
Jag förstår inte, sa hon.
Som om vi inte skulle komma längre i vår text sa jag : Jag tror det är bäst vi alla lägger oss.
Det är hög tid.
Solen går upp tidigt.
Åtminstone ljusnar det vid fyratiden.
Nå, sa jag och reste mig.
Och då knackade det på dörren och in klev Greven.
Verandaingången klev han in och han stod bara i köket.
Jag körde ner min Landrover, sa han.
Det är liksom översvämning.
Om Greven menar att ån liksom har svämmat över så har den faktiskt liksom gjort det.
Sa jag.
Jag stod upp när jag sa det.
Sen satte jag mig ner.
Sitt Greve, sa jag.
Så ska jag hämta en kaffekopp.
Jag tänkte jag skulle kitta fönstrena åt Höglund, sa Greven.
Det har han tjatat om länge.
Men jag körde ner.
Jag har gått en bra bit.
Går telefon ? Ja, sa jag.
Då ringer jag hem och säger att jag har kört sönder.
Att jag har kört ner.
Det skiter jag i förresten, sa han och satte sig ner.
Jag sover över här.
Gotthard känner du, sa jag.
Men Henrietta här känner du inte.
Hon hyr av kärringen på Berga.
Greven tittade på Henrietta.
Du är alltså inte en av Petterssons, sa han.
Nej, sa Henrietta.
Det är bäst jag ringer i alla fall, sa Greven.
Så dom vet.
Jag kan ju ligga i pinnsoffan.
Du får ligga där du får rum, sa jag.
Så Greve du är.
Du och Gotthard ligger där uppe.
Henrietta hjälper vi i säng här nere.
Jag ligger i köket här.
I sovsäcken jag har.
Jag och Gotthard hjälpte Henrietta i säng.
Och sen gick Gotthard och Greven och la sig.
Han ringde ingen.
Han tittade inte ens åt telefon.
Jag släckte allt ljus.
Sen satt jag vid köksbordet i mörkret i mitt älskade mörker och det var riktigt mörkt.
Om tolv minuter skulle det vara måndag.
Om tre och en halv timme skulle det vara ljust.
IV Nästa dag gick den med.
Jag vaknade tidigt.
Jag hade lagt mig i sovsäcken nära spisen i köket och där vaknade jag också.
Jag hyr mitt hus för att få vakna ensam.
Lite obekvämt ensam som till exempel på golvet i köket.
Det ger mig en känsla av fullständig frihet.
I stan skulle jag aldrig komma på idén att lägga mig på golvet.
Eftersom jag känt mig sjuk hade jag naturligtvis mått bättre av att ligga i en säng och jag hade förmodligen krupit under ett par filtar men när Henrietta och Gotthard och Greven lagt sig så fanns det ingen säng kvar.
Jag vaknade ledbruten och stel.
Och det var bra.
Att vakna ledbruten och stel är ett arv.
Mina förfäder har alltid vaknat så.
Åtminstone dom jag har träffat.
Jag bodde hos ett par morbröder innan jag blev stor.
Dom vaknade alltid och sa : Fy fan vad jag är ledbruten och stel.
Jävlar vad jag har legat illa.
Dom låg inte illa nån av dom.
Men i pausen mellan det man vaknar och tills det kaffet kokar måste man mäta ut sin dag, bedöma den.
Känna efter vad man tål.
Nu prisar man ju inte dag innan sol går ned, det är jag fullt medveten om, men medan solen går upp kan man ju anse sig ledbruten och stel.
Det är inget ont i det.
Jag kröp alltså ur sovsäcken men förvandlades icke till en fjäril.
Jag hade jävligt ont i halsen.
Klockan var väl fem på morronen.
Himmelen var lika vit som dagen innan och vinden stod stilla.
Det var kallt.
Jag tände i spisen.
Jag försökte göra så små ljud som möjligt.
Jag var medveten om att jag hade gäster.
Man sov i mitt hus.
Medan kaffevattnet kokade satt jag vid köksbordet.
Det sov folk i mitt hus.
Denna tanke var mig motbjudande.
Jag skulle behöva vara artig och ett tag tänkte jag kamma mig.
Ett tag tänkte jag ge mina gäster kaffe på sängen men så dukade jag stilla för fyra.
Jag tänkte på kärringen på Berga.
Hon hade säkert varit uppe en timme redan och sågat ner åtta träd.
Hon handjagade kärringen.
Hon tålde inte motorsåg och jag skulle vilja se den myndighetsperson som föreslog henne kalhygge.
Så hade hon också vackra skogar.
Jag vet inte varför jag tänkte just på henne.
En rik kärring som äger skog ta mig fan från häna och dit.
Det kanske inte var riktigt henne jag tänkte på.
Jag tänkte på en holländare.
Holländaren har jagat mig länge fast jag intet känner om honom.
Jag såg honom i en intervju där man skulle presentera Holland för vårt folk.
Man talade om tulpaner och kanaler.
Intervjun var gjord i all vänskaplighet, som jag antar att Holland visar vänliga program om vårt land.
Men i det här programmet då man fått klart för sig att holländarna var arbetsamma och att det fanns tulpaner och kanaler, frågade intervjuaren en trettiofemårig holländare vad han trodde om Norden.
Och han sa att han inte trodde nånting.
Fast jag har en önskan sa han som om han skämdes.
Vadå, sa intervjuaren som om han trodde att holländare inte önskar sig nånting här i livet.
Jag vill såga ner ett träd, sa holländaren.
Nu är det så att det inte finns mer skog i Holland än att den som finns är mer en park än en skog.
Den skog dom har är ett utflyktsmål.
Det är en liten drive-in skog skulle man kunna säga.
Antagligen hade den här holländaren nån söndagsutflykt tittat på den skog dom har och fått för sig att han bra gärna ville såga ner ett träd.
Så enkelt trodde intervjuaren det var och så enkelt trodde jag det var.
Men så säger holländaren : Jag har sen jag var tio år sparat och samlat på bilder av träd.
Jag ska innan jag dör såga ner ett träd.
Jag vill bara höra hur det låter.
Han var mycket bestämd.
Tänk om den där killen kunde få vara ett par dar hos kärringen på Berga.
Jag satt vid köksbordet och låtsades att jag var ensam.
Sen kom jag att tänka på att det nog var bäst att skaffa undan resterna av pinnsoffan innan Greven vaknade.
Jag drack alltså kaffe och beslöt mig för saker och ting.
Men jag kom mig inte för.
Så illa som jag mådde gav jag fan i allting.
Då vaknade Greven.
Han satte kängorna i golvet som om han ägde den här kåken.
Vilket han ju också gör.
Har du legat med skorna på, tänkte jag.
Det hade han nog också men det var ju inte min sak.
Men han satte fötterna i golvet som en guldgrävare som vaknar.
Ni kanske inte är riktigt bekanta med hur guldgrävare vaknar.
Det är jag.
Guldgrävare vaknar i gryningen.
Kanske tysta.
Men får dom bara sina tunga skor på sig slår dom båda fötterna i golvet.
Kanske betyder detta något, men jag tror inte att det betyder något.
Så när Greven kom in i köket sa jag : Kan inte Greven gå lite tystare.
Han såg på mig som om han tänkte, tog kaffepannan och hällde upp åt sig.
Har du sovit med kängerna på, sa jag och jag var rätt sur.
Hans sätt att gå nedför trappan fick mig att tänka på guldfälten igen.
Några klumpigare jävlar än guldgrävare finns det inte.
Dom går så hårt i sina dubbade dojor och så slår dom förhoppningsfullt ihop sina vaskpannor.
Det är när dom vaknar.
Jag har aldrig grävt guld men jag har bott på guldfälten.
När en guldgrävare slår ihop sina vaskpannor innan han har druckit morronkaffet låter det som det gjorde då tant Sophie i min barndom slog ihop sina bleckburkar för att skorpmjöla sockerkaksformarna.
Så Greven är vaken, sa jag.
Han sörplade i sig kaffe och glodde på mig.
Det är en tuff jävel.
Så drack vi vårt kaffe.
Jag måste nog ringa sa Greven.
Kunde jag kanske ringa Sara.
Jag får gå över och låna hennes traktor.
Det var ett uselt kaffe du kokar.
Du har inte en ströring eller nåt.
Nåt sött.
Tänk att jag inte har det, sa jag.
Du kan få en sup om du vill.
Får jag det, sa Greven.
Jag bjöd på det lilla brännvin jag hade och sen satt vi på var sin sida om köksbordet.
Greven tittade ut genom fönstret.
Hon är snart sex, sa han.
Jag ringer Sara.
Hon får köra över hit med traktorn och dra loss mig.
Jag måste ringa hem också och säga var jag är.
När vaknar resten ? Vi kan väcka dom eller låta dom sova, sa jag.
Så du har tänkt köra i år också, sa Greven.
Jag hade tänkt det, sa jag.
Jag tänkte jag skulle få dom att snacka lite i år.
Jag ska skriva texter åt dom tänkte jag.
Så bögsatan har nåt att säga.
Han står ju bara på en stol.
Jag kan inte bara låta honom improvisera.
Han kan ju inte bara när han är som bäst ropa sånt där som leve den röda fanan eller nåt sånt.
En gång när han hade dödsfjäder vrålade han : Kamrater!
Vi tar över försäkringsbolagen!
Vi tar över bankerna!
Vi tar ut stålar på våra partiböcker!
Vi blöder, kamrater.
Sen höll han på att smälla av.
Jag tror det var Gretchen eller kanske var det Marie som rädda fanskapet med mun mot munmetoden.
I år ska jag styra showen!
Alla ska hålla sig till min text.
I Kalle Svenssons fall är det självklart att han ska få framföra sitt budskap men jag vet i fan om han får göra det inne i själva tältet.
Då åker jag bergis på samma piss skattemässigt sett som dom som joddlar om religion.
Det är ju inte åsikter jag åker omkring med.
Bara lite porr, Greve, sa jag.
Snusk om man så vill.
Du har alltså inte en sockerring eller nåt hemma, sa Greven.
Det är ett uselt kaffe du kokar.
Jag tittade på den ståtlige Greven och sa : Jag har visserligen varit uppe en halvtimme men jag har inte hunnit baka.
Jag har alltid vetat att överklassen är bortskämd, sa jag.
Men att dom åt kakor halv sex på morronen trodde inte jag.
Jag vill bara ha nåt att bita i innan jag röker, sa Greven.
Så du vaknar alltså och käkar kakor och börjar röka, sa jag.
Tror du det är hälsosamt.
Jag vet inte, sa Greven.
Kalle Svensson nänns bara dricka lite ljummet vatten, sa jag.
Han kommer för resten ut här.
Han ska gräva upp hallonlandet.
Hararna har visst haft det svårt.
Men Kalle börjar i alla fall sin morron med ljummet vatten.
Röker gör han inte heller.
Han dricker lite ljummet vatten och gör några knäböjningar och sen pudrar han doggen och fötterna med potatismjöl.
Varför vet jag inte riktigt men han påstår att kotten inte får glänsa.
Glänsa ska den naturligtvis göra men ingenting får spegla sig i den.
Han menar det att tar man betalt för att visa kotten så ska alla ha lika stor chans att se.
Det får inte glänsa.
Skådespelare pudrar sig för att det inte ska glänsa i nyllet på dom.
Röker gör han inte.
Han sköter sig Kalle.
Röker gör han inte och doggen pudrar han.
Den är han rädd om.
Det är ju den han lever på.
Och jag lever på att visa den.
Han har rätt till sina åsikter men om han har rätt att ha dom vet jag inte.
Men inte fan börjar han sin morron med kaffe och kakor, sa jag.
Så drick du ditt kaffe, sa jag.
Rök om du vill!
Låt det gå en stund.
Sen ringer du Sara.
Och jag väcker Henrietta och Gotthard.
Tror du att Sara klarar sådden med Einar bunden ? Greven log och tände en cigarett.
Jo, det gör hon, sa han.
Du har alltså inte en kaka, sa Greven.
Nån dröm eller nåt.
Som jag sa så har jag inte hunnit baka.
Sen satt vi bara.
Jag frågade återigen om han trodde Sara skulle klara sådden.
Jag ville inte tala samtidigt som jag bara ville tala.
Jag ville inte att Greven skulle gå ut och pissa eller nåt.
Jag ville inte att han skulle fråga efter pinnsoffan.
Men det var exakt vad han gjorde.
Var har du gjort av pinnsoffan, sa han.
Jasså den, sa jag.
Sen försökte jag hålla tyst.
Sen kunde jag inte hålla tyst.
Jag vart förbannad på den, sa jag.
Som den var målad.
Som den var kammad.
Du vet mycket väl Greve att den är kammad.
Om man bygger nåt i trä och sen målar det och sen pudrar det med brunt pulver och kammar ner det i färgen så att det man gjort i trä ska se ut som om det vore gjort i en annan sorts trä så förstår jag ingenting.
Soffan såg ut som vore den gjord i ek.
Det är bara ett gammalt målartrix.
Det är bara ett knep.
Ett trix.
Numera Greve, sa jag, så lutar man av dom och säljer dom dyrt.
Man lutar av dom och säljer dom i det trä dom är gjorda av.
Varför tror du att man en gång i tiden med lite enkla medel som en kam och lite brunt pulver gjorde om tall, gran, björk eller vad fan en sån där soffa är gjord av till exempel.
Till mahogny.
Till hickory ? Till träslag den i alla fall inte var gjord av.
Och varför tror du nu, sa jag, att man tar bort färgen och säljer den avlutad.
Ge fan i att svara, sa jag.
För jag ska tala om för dig.
Jag menar att jag ska tala om det för dig.
Det ska jag ta mig fan göra.
Man lutar av en pinnsoffa, eller nån annan gammal möbel, för att visa vår gårdag.
Det är precis samma sak som när man sätter in plaststrupar i våra åldringar.
Tar bort drömmen så blir gårdagen vacker.
Drömmen om hickory är drömmen om ett annat träslag.
Det är drömmen om ett annat land.
Att göra en sak i nordiskt trä och sen måla den så att den ser exotisk ut, gör man för att man inte har råd att emigrera.
Det borde vara straffbart att sälja avlutade pinnsoffor.
Dom är visst dyra, sa Greven.
Du vet att dom är dyra, sa jag.
Den soffa du frågar efter har jag slagit sönder.
Och jag är villig att ersätta den.
Till vedpriset.
Man kan knappt koka kaffevatten på en soffjävel.
Ja det är klart att lite kaffevatten kan man ju koka.
Men inte mer!
En avlutad pinnsoffa borde ju vara alldeles värdelös hur vacker den än är för man har skrapat bort en dröm.
Tala inte med mig om pinnsoffor sa jag till Greven.
Jag talar inte om pinnsoffor, sa Greven.
Jag frågade bara vad du hade gjort med den, med min, med den som du hyr.
Jag slog sönder den, sa jag.
Du kan inte vara riktigt klok, sa Greven.
Det diskuterar inte jag, sa jag.
Är du klok ? Greven rökte och tänkte.
Och då vaknade Gotthard.
Han kom bara ner i köket och såg ut som om han inte sovit alls.
Som om han bara sträckt ut sig en stund.
Du har sovit i sju timmar, sa jag.
Se inte ut så där.
Greven och jag sitter och dricker morronkaffe.
Vill du ha.
Nej, sa Gotthard.
Jag börjar min dag med ljummet vatten.
Men så ljum då vatten, sa jag.
Lägg in i spisen.
Ved ligger det på trappan.
Och då ringde Höglund.
Har du varit nere vid ån än, sa han.
Hur högt står hon.
Jag har knappast stigit upp än, sa jag.
Härifrån ser jag bara det jag ser och ån ser jag inte.
Men cykeln då, sa Höglund.
Det var en tjej som ställt den där, sa jag.
Hon är här.
Det är hon som hyr av Berga.
Hon är i säkerhet.
Men jag kommer inte över va, sa Höglund.
Med lite god vilja skulle du kunna göra det, sa jag.
Kör runt Einars.
I helvete på en sten, sa Höglund.
Jag sitter här och talar med Greven, sa jag.
Han har kört ner.
Jasså, sa Höglund.
Jasså.
Och jag kunde höra hur han log.
Du menar med bilen.
Du menar med Landrovern.
Du menar med det där stora åbäket.
Det får ni aldrig ut.
Han får gå och låna traktorn.
Men Sara sår!
Nej, den får inte ni ut så sant som jag heter Höglund.
Vad säger Greven om soffan ? Det ska bli ved av allt vi hyr, sa jag.
Vad sa han om ledningarna, sa Höglund.
Vill du tala med Greven så kan du göra det, sa jag.
Han sitter här.
Jag ringer senare, sa Höglund.
Ska det bli ved av allt vi hyr, frågade han.
Ved, skrek han sen.
Ved!
Jag återgick till köksbordet och så sa jag : Det var Höglund.
Var var vi nånstans ? Som i ett mörker, sa Greven.
Som om vi satt och talade i ett mörker.
Det är i alla fall vår fast det inte är det.
Men vår är det.
Fast kallt, sa Gotthard.
Om ledningarna har du inte sagt nånting, sa jag.
Vad säger du om ledningarna ? Jag kan ingenting göra, sa Greven.
Man drar det hela häröver och jag kan ingenting göra.
Vad vill du jag ska göra ? Gör nåt, sa Gotthard.
Skrik till.
Det där kan du inte tillåta.
Nej, det kan jag nog inte, sa Greven.
Vem ska jag skrika åt ? Makterna, sa Gotthard.
Makthavarna.
Dom, sa Greven.
Sen surnade han till.
På mig, på Gotthard och hela rubbet.
Han reste sig och sen satte han sig.
Grevens tystnad gjorde Gotthard nervös.
Och mig med.
Greven har ett sätt att hålla tyst på så man blir nervös, eller åtminstone orolig.
Han satt och teg som om han tyckte att både Gotthard och jag var rätt ynkliga undersåtar som det inte var nån större idé att sitta och prata bort en morron med.
Han bekymrade sig nog för sin Landrover.
Gotthard kan köra traktor, sa jag.
Det gjorde han i det militära.
Gotthard smuttade på sitt ljumma vatten och sa nånting om att ljummet vatten var det nyttigaste man kunde börja sin dag med.
Kalle Svensson anser det också, sa jag.
Men han röker inte.
Jag röker så lite, sa Gotthard.
Det räknas inte.
Greven drog på sig sin stora ylletröja och sa : Jag går över till Einars.
Sen kommer jag med traktorn och vi drar loss Rovern.
Sen kör jag tillbaks och då kan ju du följa efter med traktorn.
Klarar du det tror du, Gotthard.
Jag tror det, sa Gotthard.
Vi måste göra en inköpslista, sa jag.
Jag går i traktorspåren till Einars.
Vi ska ju handla åt Sara också.
Greven gav sig iväg.
Han tänkte först gå ut köksdörren men ändrade sig och tog verandadörren ut.
När Greven gått och Gotthard fått i sig några koppar ljummet vatten övergick han till kaffe och han tände också en cigarett och drog några djupa halsbloss som han riktigt njöt.
Att vakna på landet, sa han.
Det är skönt.
Tror du att du klarar traktorn, sa jag.
Det tror jag, sa Gotthard.
Om det inte är för stubbigt.
Ska vi inte väcka Henrietta ? Låt henne sova, sa jag.
Får vi bara upp Grevens åkdon är vi snart hos Einars, sa han.
Du kan ju gå lite före.
Sen kör Greven oss ner till min kåk och sen når vi ju samhället i ett nafs.
Vi handlar.
Åt oss och Sara.
Dit återvänder vi sen och där kan bilen stå.
Sen bär vi.
Vi törs väl inte proviantera för mer än ett par dar.
Det blir tungt att gå då.
Hur kommer Greven hit i en Landrover ? Greven kan alla småvägar häromkring, sa jag.
Han kan ta sig fram.
Så Henrietta skulle kunna bli skjutsad härifrån, sa Gotthard.
Greven skulle kunna köra henne runt.
Kanske, sa jag.
Men Greven har bara framsätet kvar i sin arbetsbil.
Det han själv måste sitta på.
Dom andra har han slängt ut så han får plats med verktyg och sånt.
Han har en riktig bil stående nånstans tror jag.
Nu kör han väl omkring med utsäde eller konstgödsel och några motorsågar som varit på lagning eller som ska till lagning.
Han måste ju hjälpa sina arrendatorer.
Dom bor snålt till.
Einar och Sara bor bra till om man jämför med dom andra.
Dit kör ju en lastbil upp lätt.
Men till dom andra kan det krångla till sig ibland.
Isolerat skulle jag inte tordas bo, sa Gotthard.
Jag törs knappt bo vid landsvägen.
Men i natt sov jag gott, det gjorde jag.
Och jag ska lära mig bo ensam.
Jag ska hjälpa dig med proviant så länge du inte kommer över ån.
Men konsten måste ju ha sitt.
Jag ska förbanne mig teckna Sara.
Men så länge hon inte har tid får jag väl fortsätta med mina akvareller och sen rita av konstiga prylar som ligger här och var.
Jag ska visa dig det jag har gjort sen jag kom.
Men jag måste köpa mig ett större block påminn mig om det.
Jag måste väl så smått skissa upp föreställningen, sa jag.
Det är bäst att ta det lätt i början.
Jag drar upp dom stora linjerna.
Bara man kommer igång.
Bara man inte släpper tanken på showen.
Om jag bara kände mig lite friskare gick det väl an.
Men det blir väl bättre.
Man blir väl kry när våren släpper loss.
Eller också knasar man ihop alldeles.
Ja, sa Gotthard.
Lätt är det inte.
Jag håller min ångest borta nu genom att teckna av alla egendomliga gamla verktyg bönderna bara tycks ha lämnat när dom skaffade sig nåt nytt.
Det står en harv här, det ligger en omkullfallen grej där, drögar, sparkar, vagnshjul.
Allt möjligt konstigt.
Som vore dom kvarglömda och totalt ointressanta.
Och dom är antagligen ointressanta för dom som en gång slet med dom.
Men dom ser intressanta ut.
Men att dom bara lät dom stå kvar begriper jag inte.
Men det är ju nu på våren man ser dom.
Sen växer det sly och brännässlor över dom och man tänker inte på dom.
Men nu syns dom.
Och dom intresserar mig.
Sen döljer hundlokan den gamla plogen till exempel och då kan man inte intressera sig för den längre.
Då syns den knappast.
Jag tror att det är så.
Tänk om man kunde ge ut en liten skissbok som hette De kvarlämnade verktygen.
Men kommer våren explosionsartat räcker inte tiden till.
Men en bra idé är det, tycker jag.
Eller vad tror du, sa Gotthard.
Det är nog en bra idé, sa jag.
Jag har också ofta undrat över de redskap som bara står där dom en gång ställdes.
Men vem ska du sälja en sån bok till.
Jag vet inte, sa Gotthard.
En sån som Einar skulle ju knappast köpa den.
Och inte Greven.
Det tror inte jag heller, sa jag.
Men tänk om du skulle göra en enkel liten broschyr om showen.
Med bilder och lite text.
En fem sex teckningar och så lite text av mig.
Den kunde vi ju sälja rätt billigt.
Att trycka den skulle inte kosta så mycket.
Vid själva tältingången!
Du kan ju teckna då vi trimmar föreställningen på Einars loge.
Men det är ju rätt långt dit.
Dom teckningar du sen gör under turnén kan du ju sälja hur du vill.
Det där tål att tänka på, sa Gotthard.
Säljer vi en broschyr så nöjer sig nog folk med att köpa den.
Då bryr dom sig nog inte om mina original.
Vi säger att jag spar det bästa jag gör och så skriver jag lite dagbok, då kan jag kanske, när säsongen är över i höst, ha fått ihop nåt som skulle kunna sättas ihop till en liten bok.
En sån bok vill nog många läsa.
Porrböcker finns det ju gott om så det är uteslutet.
Att resa med en porrshow menar jag är det intressanta.
Det är nåt att skriva om.
Olika platser, olika små incidenter.
Du kunde ju fylla på med dina tidigare erfarenheter.
Det tror jag på!
Jag sa inget.
Men det där tyckte jag faktiskt lät roligt.
Tänk om det en dag kom ut en liten bok om mig och min show.
Det ville jag bra gärna.
Och jag hade ju faktiskt en del dagboksanteckningar liggande.
Då och då skrev jag dagbok för att hålla mig själv sällskap och jag hade naturligtvis skrivit ner hur showen gått och vad jag väntade mig och om nåt särskilt inträffat.
Om artisterna varit bättre än vanligt eller verkat slöa.
Lite anteckningar i största allmänhet.
Och en dagbok i egentlig mening var det ju inte.
Men några anteckningar spontant nedskrivna hade jag ju liggande.
Vi stannade ibland rätt länge på vissa platser.
Det var inte nåt dagligt kringflackande.
Gretchen och Marie hade en bil som dom och grekiskan åkte med.
Kalle hade en Volkswagenbuss som han och jag åkte i.
Tältet hade vi surrat på taket.
Så kom vi till den plats där vi annonserat och stannade där.
Vi hade vissa kokmöjligheter i bussen.
Vi hade en butangasspis, så lite käk kunde vi göra iordning om det knep.
Men mest hyrde vi in oss i nåt enkelt pensionat.
Tältet fick vi alltid upp med hjälp av lite ortsbefolkning.
Det var nästan aldrig besvärligt.
Inte om vädret var någorlunda.
Jag hade också ett mindre tält i ett hörn av det stora tältet.
Artisterna skulle ju helst inte visa sig på en gång.
I det tältet kunde vi bo om vi ville.
Därinne i det lilla tältet satt jag ofta och antecknade.
Förde lite bok och räkenskaper.
Jag tjänar naturligtvis inte mycket pengar.
Men samtidigt med att jag ärvde tältet och ormarna ärvde jag en liten summa pengar.
Jag tjänar minst av oss tror jag.
Inte för att jag betalar mina artister bra men dom tjänar ju extra.
Det får dom.
Sen tittade jag på Gotthard och undrade hur han skulle ta tältlivet.
Men det skulle nog gå.
Kanske han hade mer ork och ambition än han såg ut att ha.
Jag har en del dagboksanteckningar liggande, sa jag.
Om dom kan vara till nån hjälp.
Inte dagboksanteckningarna precis, men anteckningar.
Jag minns att jag skrev ner då Gretchen och Marie plötsligt blev ovänner och vägrade uppträda, åtminstone tillsammans.
Det var så att Gretchen hade köpt några påsar fransk nougat och dom åt hon upp själv.
Hon bjöd inte Marie.
Dom äter mycket snask dom där två.
Och delar allt lika.
Men den här gången satte Gretchen i sig all nougaten och dom blev okontanta.
Det var bara deras nummer kvar och publiken väntade.
Vi satt i det lilla hörntältet jag och flickorna och jag försökte få ut dom, men Marie tvärnekade.
Då gick Gretchen ut ensam.
Hon var bara klädd i en tunn blommig klänning och hon ställde sig på Kalle Svenssons stol och försökte härma Mounaki i nåt striptisaktigt.
Men hon var alltför tafatt.
Publiken började så smått visa sitt missnöje.
Gåt ut Marie, sa jag.
Och Marie rusade ut och slet ner Gretchen från stolen och slet sönder hennes klänning.
Sen började dom ett nakenslagsmål först som alldeles vilda men sen övergick slagsmålet i smekningar och ren kärlek och publiken stod stum.
Det var mycket vackert.
Vi försökte göra om det där numret sen men det lyckades aldrig.
Mounaki har jag haft en del besvär med också.
Det är när hon kommer ihop sig med grekiska invandrare.
Men eftersom jag då aldrig vet vad dom grälar om kan jag ju inte medla.
Men hon har ett helvetes temperament.
Och det är dom där fula orden hon vrålar ut som ibland inte tycks passa.
Och så blir dom lite för närgångna också.
Dom försöker ta på henne men det gillar hon inte.
Och det gör inte Kalle Svensson heller.
Han vill inte att nån ska peta på Mounaki.
Kalle håller ordning.
Han blir lite retad ibland av några bonnkillar men han tar det med ro.
Han är stark som en björn.
Några sådana anteckningar har jag liggande.
Och lite andra papper förstås.
Du förstår, sa Gotthard.
Jag skulle kunna göra en bok.
Det är bara lite såna anekdoter jag behöver.
Sen ser jag mig omkring.
Noterar.
Jag har ett ganska öppet öga.
Nu är nog Greven snart framme vid Einars, sa jag.
Är du säker på att du kan köra traktorn.
Ja, det tror jag, sa han.
Det kan ju inte va så svårt.
Det är inte så länge sen jag låg inne på möte.
Kan Sara kan jag.
Ja, sa jag.
Jag tror jag ska ta och sätta på rakvatten.
Så man ser lite fräsch ut när Henrietta vaknar.
Var har du muggen, sa Gotthard.
Jag har torrmugg, sa jag.
Tjuto meter snett ut här, sa jag.
Strax vid vedbon.
Gotthard gick.
Jag satte på rakvatten.
Gotthard skulle nog lägga sig till med skägg.
Ett rött skägg är en konstnärlig tillgång.
Sen öppnade jag köksdörren och sopade trappan ren.
Resterna av soffan fick jag försöka köra upp på vedbacken.
Jag hade en grön skottkärra nånstans.
Och jag gick runt huset och där stod skottkärran ordentligt som den skulle och jag körde den till trappan och började plocka vedflisorna.
Så när Gotthard kom tillbaka frågade jag honom om han vill köra upp den och bara tömma den vid huggkubben.
Det gjorde han gärna.
Jag tar resten också, sa han.
Medan jag rakade mig körde Gotthard några vändor och nu var det inte mycket kvar av pinnsoffan.
Åtminstone inte kring kökstrappan.
Just som jag rakat mig och fundersamt stod och gned mig om hakan kom Henrietta uthoppande i köket.
Fortfarande var hon klädd i min morronrock och såg mycket söt ut.
Det var som om hon inte sovit.
Hon hade så vakna ögon.
Och jag kände återigen det där att det var henne jag väntat på.
Länge.
Hon var min.
Och jag förstod hur länge jag egentligen varit ensam.
Hur mycket är klockan, sa hon.
Det är bara tidig morron, sa jag.
Snart sju skulle jag tro.
Jag kan knappast stödja på foten, sa hon.
Jag ska hjälpa dig till en stol, sa jag.
Du ska få kaffe.
Om du dricker kaffe.
Jag hjälpte henne till en stol och serverade henne kaffe.
Har ni varit uppe länge, sa hon.
En stund, sa jag.
Greven har gått för att låna en traktor.
Gotthard är bara och sopar kökstrappan.
Du förstår att i går slog jag sönder en pinnsoffa och det blev inte mycket kvar av den.
Varför slog du sönder den, sa hon.
Det vet jag inte, sa jag.
Var har du toaletten, sa Henrietta.
Det är bara en liten bit härifrån, sa jag.
Gotthard kan stödja dig dit.
Är jag till besvär, frågade Henrietta.
Nej, sa jag.
Då Gotthard kommit in och ställt sopkvasten mot väggen och sen sagt god morgon till Henrietta, frågade jag om han kunde hjälpa Henrietta till toaletten.
Och det kunde han.
Lite kunde hon stödja på foten fast den såg blå ut.
Ska inte du raka dig, sa jag.
Nej, sa Gotthard.
Men jag spar lite vatten, sa jag, ifall du vill tvätta nosen lite, Henrietta.
Det är bra, sa hon.
Dom gick och kom tillbaka och Henrietta tvättade sig i handfatet.
Jag hade satt tvättfatet på en stol så hon kunde sitta och tvätta sig.
Du har inte en smörgås ? sa hon.
Du har kanske ost och lite mer kaffe ? Jo, sa jag.
Och jag gladde mig åt att få vara lite huslig.
Så pass mycket som lite ost har vi i huset.
Hur har du sovit då Gotthard, sa Henrietta.
Jag tyckte du sa nåt om att du var mörkrädd.
Nu hör jag Grevens traktor, sa Gotthard.
Han kan inte vara här än sa jag.
Jo, kanske förresten.
Jag förstår inte vad det skulle vara för märkvärdigt med att man är mörkrädd, sa Gotthard.
Jag ryckte på axlarna.
V Greven stannade traktorn utanför köksfönstret men han lät motorn gå på tomgång.
Så gör han alltid när han kommer på traktor.
Bara stannar men låter motorn gå.
Om han så tänkt stanna i en kvart låter han motorn gå.
Landrovern stänger han däremot alltid av.
Han kom in och satte sig vid köksbordet.
Han hade kommit in köksvägen och antagligen sett att trappan var städad, men han sa inget.
Inte om det.
Godmorron Fröken Jacobsson, sa han.
Hur är det med foten.
Har du lite kaffe till, Pettersson ? Jag hällde upp en kopp åt honom.
Foten är inget vidare, sa Henrietta.
Jag lånade en elastisk binda av Sara, sa Greven.
Jag ska ta och linda foten.
Det brukar kännas lite bättre då.
Sara är hon jag lånat traktorn av.
Om du hyr av Berga kommer du väl inte ofta åt det här hållet.
Och Greven lindade mycket snyggt och omsorgsfullt Henriettas fot.
Sen reste han sig, sörplade i sig kaffe och sa : Är du klar då, Gotthard.
Ja, sa Gotthard.
Då kör jag så kommer du efter, sa Greven.
Låna Petterssons stövlar.
Behövs inte jag, sa jag.
Greven skakade på huvudet.
Jag har inte kört ner så hårt.
Ta du hand om damen.
Och så log han mot mig.
Greven körde iväg och Gotthard lufsade efter.
Bara dom nu inte kör sönder vägen alldeles, tänkte jag.
Då blir Höglund rosenrasande.
Och jag med.
Vi har haft mycket besvär med vägen.
Jag tittade på Henrietta.
Ja, här sitter vi nu, sa jag.
Du får nog bli min gäst nån dag.
Vattnet sjunker väl bara det blir lite varmare.
Det torkar ut fort.
Det har knappt varit nån tjäle i år.
I morron redan är foten kanske bättre.
Och ån med kanske.
Bron kanske inte är så illa åtgången.
Men bara vi kan gå över den kommer vi ju till landsvägen.
Du ska se att det nog ordnar sig.
Jag är inte orolig, sa Henrietta.
Men jag vill ju inte vara till besvär.
Och om du nu ska arbeta.
Jag menar med den show du talade om.
Men jag kan skriva på maskin.
Jag kan kanske hjälpa dig.
Det är inte mycket skriva än, sa jag.
Jag måste mest fundera.
Gotthard då, frågade hon.
Gotthard bor en fyrtio minuters väg härifrån, sa jag.
I en av lantarbetarkåkarna.
Den med den omålade dörren.
Kör han upp till Einars har han bara en halvtimme att gå.
Han är en förtidspensionerad postkille.
Han är kanske lite nervöst lagd.
Men han har konstnärliga ambitioner och jag tror på honom.
Han tecknar nu på dagarna och har lite akvarell för sig.
Jag vet inte om han är bra men jag tror det.
Han ska resa med mig i sommar.
Rita av mina artister och sälja dom till publiken.
Men jag kanske berättade allt det där igår.
Åtminstone att Gotthard bodde rätt långt borta.
Men som sagt får han bara upp bilen till Einars är det ju inte så långt.
Det är en väg jag har gått många gånger.
Men så länge ån är översvämmad måste jag ha Gotthards hjälp att få käk.
Meningen var att Sara skulle köra åt mig, men nu får Gotthard köra åt både Sara och mig.
Vi ska köra ner i byn i dag och handla.
Det kan ta några timmar, men du klarar dig nog.
Gotthard är mörkrädd så om han sover här lite gör det mig ju inget.
Inte så länge som jag inte känner mig riktigt frisk.
För jag känner mig inte frisk.
Det är nåt med luftrören.
När Gotthard är ute och tecknar eller stökar med sina akvareller hemma i sin kåk får vi väl försöka ta det som vi har det.
Du får väl vila dig.
Jag har en del böcker att läsa.
Och vi kan titta på teven om den går.
Förstår du, sa jag.
Henrietta nickade.
Gotthard vill teckna av Sara.
Det är också en verklig kvinna att teckna av.
Hon är som en skulptur.
Om du nu blir stolsbunden några dar här så vill han kanske teckna av dig också, men tillåt inte det.
Du är en stilig kvinna på ett helt annat sätt.
Henrietta nickade.
Sen såg hon bara på mig som om jag sagt nåt jävligt konstigt.
Det är väl bäst att elda på i spisen, sa jag, så vi håller oss varma.
Din träningsoverall, eller vad det är för nåt, är inte riktigt torr än.
Inte skorna heller.
Jag hängde inte upp dom riktigt i går.
Men i dag hänger dom på ett snöre över spisen som du ser.
Du kan få låna ett par jeans och en tröja, sa jag.
Mina artister glömmer alltid kvar nåt.
Jag gick och letade upp ett par av Maries eller om det var Gretchens jeans och Grekiskans tröja.
Så slipper du gå i den där morronrocken.
Den är nog Kalle Svenssons förresten.
Jag går och hämtar lite ved.
På vedbacken tittade jag på resterna av soffan och jag tänkte att man kanske kunde behövt den.
Och bäddat ner Henrietta i.
Sen tänkte jag att så fick jag inte tänka.
När jag kom tillbaka in i köket igen hade Henrietta bytt och både jeansen och tröjan passade.
Sen lånade jag henne ett par gymnastikskor.
Maries tänkte jag.
Säkert Maries.
Det är bäst jag går ner och tittar efter Greven och Gotthard, sa jag.
Dom kanske fick det jävligare än Greven trodde.
Du tror inte dom kommer tillbaka om dom behöver hjälp, sa Henrietta.
Det gör dom kanske, sa jag.
Så du har tagit dig ledigt, sa jag.
Ja, sa Henrietta.
Jag hade en månads eftersläpande semester som jag var tvungen att ta ut.
Jag ville inte åka nånstans långt och jag ville egentligen inte ha ledigt alls men så fick jag låna kåken på andra sidan ån.
Den ligger skymd från landsvägen så jag vet inte om du känner till den.
Jag får låna den en månad.
Ja, längre.
Ända tills skolorna börjar.
Det är en barnfamilj jag hyr av.
Men det är ett fint litet hus.
Men knappast för en barnfamilj.
Därtill är det för litet.
För instängt och för nära till landsvägen.
Barnen är i förskoleåldern och vill ha roligt.
Men dom måste ju ha luft också.
Som jag.
Jag tänkte ta mig en månads luft.
Så du hyr inte direkt av kärringen på Berga, sa jag.
Du lånar av en familj som hyr av kärringen på Berga.
Jag har skickat en månadshyra till Berga, sa Henrietta.
Så på så sätt hyr jag av henne.
Så du har ingen man eller så som kommer ut och hälsar på dig, sa jag.
Ingen hälsar på mig, sa hon.
Jag ringer ingen.
Jag skriver ingen.
Jag ska inte fråga mer, sa jag.
Och jag kände hur jag rodnade.
Helt gåtfullt började mina arma öron bli röda och hon såg det och hon log.
Som solen glimtat fram.
Nu kommer dom, sa hon.
Hör!
Och det dröjde inte länge förrän Greven stannade sin risiga Landrover utanför huset och efter kom Gotthard.
Greven klev in i köket.
Gotthard kör traktor som en kung, sa han.
Greven hade en ryggsäck med sig och ur den tog han fram smörgåsar och en kaffetermos.
Nu dricker vi kaffe, Gotthard, sa han.
Nu drar vi i oss några smörgåsar.
Dom är visserligen från i går men garanterat goda.
Kaffet kanske behöver värmas.
Han öppnade termosen.
Nej, kaffet är ännu varmt.
Där satt nu Henrietta och jag och såg på hur Gotthard och Greven drack kaffe och vräkte i sig smörgåsar med stekta ägg och såg allmänt förtjusta ut över att ha utfört en bedrift.
Hur hårt satt hon, sa jag.
Så där, sa han.
Har ån stigit än värre, frågade jag.
Inte värst, sa han.
Men något har hon nog stigit.
Bron såg vi inte heller.
Vi kom aldrig så nära.
Min cykel, sa Henrietta.
Såg ni den.
Ställde du cykeln mitt på bron, sa Greven.
Bortom bron härifrån räknat, sa Henrietta.
Då kunde vi inte se den, sa han.
Al och sälg och skit växer sig höga där.
När vattnet sjunker undan får jag väl gå och titta vad jag kan göra.
Höglund orkar inte med riktigt.
Men han har skött det han ska exemplariskt så apotekare han är.
Eller va.
Han är ju pensionerad nu.
Men vad han sliter gubben.
Med veden och med sitt lilla torp.
Och med gärdsgårdarna.
Han kan jobba den saken är klar.
Mig har han inget större förtroende för utom då det gäller att kitta fönster.
Det tycker han jag är bra på.
Einar tycker han inte om.
Han tycker Einar är lat.
Kanske har det kunna förefalla så också men Einar har nog haft mycket ont.
Han kommer att bli frisk.
Jag talade med hans doktor.
Men säg inte det till Einar.
Om inte ån sjunker fort blir Apotekarn galen, sa jag.
Vi kan inte göra nåt åt det, sa Greven.
Jag ska ringa till honom och se vad jag kan göra.
Nå, sa han sen.
Hur hade ni planerat det nu med mathållningen.
För stunden menar jag.
För dagen.
Henrietta måste bli kvar här, sa jag.
Hon kan inte stå på traktorn.
Och i min kärra får ingen mer än jag rum, sa Greven.
Jag ska ner och försöka få en motor till en hydrofor lindad.
Den har också stått under vatten.
Det har läckt i ett pumphus.
Sen har jag en hel del annat också.
Jag har fullt.
Jag kör före över till Einars, så kommer Gotthard efter med traktorn.
Du kunde ju stå i traktorn Pettersson men det är rätt knöligt.
Sara måste ha traktorn, hon ska köra konstgödsel i dag.
Gotthard väntar hos Einars tills du kommer.
Sen har ni ju inte lång bit att gå till Gotthards kåk.
Där står ju bilen.
Så handlar ni åt er själva och det Sara behöver.
Sen behöver ni bara åka upp till Einars och låta bilen stå där.
Och kånka hit med varorna.
Det blir lite jobbigt men det går.
Så hade vi också räknat ut det, sa jag.
Det var en svår vår, sa Greven sen.
Den är märklig.
Snart kommer värmen och då slår allt ut så man inte hinner med det.
Men det är inte det som är så märkligt.
Det är när man går längs skogsvägarna jag tycker det är märkligt.
Inga svarta sniglar.
Knappast några spindelnät mellan enbuskarna.
Inga grodor.
Ingen padda.
Inga igelkottar.
Knappast nån orm.
Det är lite småmöss.
Nån hare naturligtvis och rådjur och älg.
Men inga smådjur som trivs i dagg.
Det tycker jag är konstigt.
Men jag kanske tar fel.
Jag kanske ser dåligt.
Men det är biocidernas fel förstås.
Men Sara måste lika förbannat ut med konstgödsel.
Det är bara så.
Men jag har förbanne mig inte sprutat mina granplanteringar.
Men det blir jag väl tvungen till.
Nå, vi ger oss iväg!
Får jag tillbaka mina stövlar, sa jag till Gotthard.
Jag fick tillbaka stövlarna och Greven nickade åt Henrietta och Gotthard sa mors för han kände sig värdefull.
Jag lät Greven fara och Gotthard starta traktorn.
Vi ses, Henrietta, sa jag.
Elda du lite.
Vila dig.
Jag är snart tillbaka.
Jag tycker om dig.
Jag längtar redan efter dig.
Henrietta nickade.
Som om hon tänkte.
Som om hon tänkte : Vad är det han säger ? Väntar du, sa jag.
Henrietta pekade på sin fot.
Jag ska vänta på dig, sa hon.
Jag gick i traktorspåren och tittade upp mot björkarna och himlen.
Jag fick en bestämd känsla av att en dag skulle björkarna slå ut, grönska.
Och jag fick en känsla av att den vita himlen skulle börja röra sig, flytta sig och att himlen skulle bli blå.
Att äppelträden skulle blomma.
Häggen säkert.
Sen slånbären.
Flädern.
Så långt som till syren sträckte sig inte min fantasi.
Himlen skulle bli blå, så långt sträckte sig min fantasi.
Och det var långt nog.
Jag tänkte på Henrietta.
Hon liknade många kvinnor jag hade träffat i min dag men ändå var hon inte lik nån av dom.
Jag hoppades dock ingenting.
Jag är rätt mager och svarthårig fast jag har blå ögon.
Jag är rätt långsam av mig utom då det gäller att få upp min tältshow i taskigt väder.
Då är jag snabb.
När man ser mig skulle man gott kunna gissa på att jag var porrdirektör i småhandlarbranschen eller körde med ett enklare tivoli.
Det finns en atmosfär av tälttivoli omkring mig och det är ju heller inte så konstigt så länge som jag hållit på.
Hade jag fått en någorlunda hygglig uppväxt och skolgång hade jag varit sång- och dansman som sålde hemkörd livselixir åt dom som kände sig lite nere.
Enklare hostmedicin eller nåt.
Eller nåt för krukväxterna.
Eller nåt som folk inte alls behövde, allt medan det jag steppade och sjöng nåt.
Sånt har jag alltid gillat.
Men däråt lutar nu en gång inte min talang.
Jag kunde sköta en enklare show men delta i den kunde jag inte.
Jag är rätt scenrädd och är ibland inte så lite skakis då jag annonserar min föreställning.
Jag gör det rätt enkelt för mig också.
Dessutom var det nu länge sen jag träffade på nån steppdansös som sålde liniment till trumsjuka kor till exempel.
Men dom var roliga när dom fanns.
Det finns egentligen inga marknadsspektakel längre.
Och varför skulle vi ha det.
Vi har ju den förbannade teven.
Och radion.
Det har hänt att några av min publik släpat på en skvalradioapparat men då har jag sagt stopp.
I allmänhet har man skyllt på att man skulle höra ett sportprogram samtidigt som man ju gärna också ville se lite kåtshow.
Då har jag bara sagt : Antingen ser du uppträdandet eller så går du härifrån och lyssnar på sport.
Jag förstår att en söndagsföreställning kan krocka med nåt idrottsevenemang men då får man välja.
Jag är själv rätt intresserad av sport och det har hänt att jag tagit min transistorradio med mig och gått en bit ifrån tältet för att höra ett visst resultat, men att nån öppet står och glor på en strippa och samtidigt trycker örona mot en liten radioapparat tål jag inte.
Inte heller får dom äta korv inne i tältet.
Lite ordning ska det va.
Och i allmänhet respekterar man showen som den är.
Konst i mindre skala, men dock konst.
Jag sparkade till en grankotte.
Det var nåt jag kände igen i Henrietta!
Vad visste jag just inte.
Var det min mor som jag bara sett på ett gammalt fotografi, vandrande under ett vitt parasoll.
Nej!
Men en bild var det hon påminde mig om.
Men varför hade jag en känsla av att det var henne jag väntat på.
Jag kände mig lite svag.
Luftrören.
Jag skulle behöva låna några aspirin av Sara.
Nej det kunde vi ju handla.
Vi skulle ju handla.
Jag skyndade på stegen.
Det var svårt att gå i traktorspåren och Gotthard körde fort.
Greven hade kört när jag kom fram.
Sara och Gotthard stod på lagårdsbacken och väntade på mig.
Det gick ju bra, sa jag.
Nu ska jag bara vila mig lite och sen fortsätter vi.
Har du fått listan på det vi ska handla.
Ja, sa Sara.
Det är inte mycket.
Men det måste göras eller hur, sa jag.
Hur är det med Einar ? Han vilar, sa Sara.
Då hälsar vi på honom när vi kommer tillbaka, sa jag.
Låt oss gå.
Fast jag ska bara röka lite först.
Jag satte mig på en flakvagn med några säckar konstgödsel och tände en cigarett och där satte sig också Gotthard.
Jag tittade på Sara som begrundande tittade på traktorn.
Sara såg ut som om hon kom direkt från en skönhetssalong och hon var klädd i småblommig blus och kort svartviolett kjol och högklackade svarta skor.
Strumpor hade hon antagligen också, nylonstrumpor med söm.
Så du ska ut och köra traktor i dom skorna, sa jag.
Och klädd så där.
Nej, sa hon.
Då har jag overall.
Overall och lågskor.
Hon svarade mig som om jag hade frågat jävligt idiotiskt och det hade jag kanske.
Men jag undrade faktiskt.
Hon såg på mig : Hur är det med hälsan.
Hur är det med luftrören.
Jag ska på apoteket, sa jag.
Och köpa nåt.
Aspirin och lite hostmedicin.
Och sen lånade Greven en elastisk binda av dig.
Det köper vi en för den ska du ha igen.
Greven sa att ni hade träffat på en flicka med stukad fot, sa Sara.
Ja, det är en Henrietta, sa jag.
En Henrietta Jacobsson.
Säger dig namnet nåt.
Nej, sa Sara.
Är hon svårt däran.
Det går nog snart över, sa jag.
Lite svullen är hon, men inte mer.
Det är bäst vi går, Gotthard, sa jag.
Vi kommer med dina grejer Sara.
Är jag inte hemma är det bara att gå in, sa Sara.
Jag lär väl få köra hela dan.
Annars får väl Gotthard ta över, sa jag.
Och Gotthard och jag började gå.
Vägen från Einars och ner till landsvägen och lantarbetarkåkarna är lätt att gå.
Det är som att gå på en smal landsväg och vi gick med långa steg.
Med stolta steg.
Gotthard för att han var stolt över att ha klarat jobbet åt Greven och jag för att det kändes riktigt att gå så.
Jag tror, sa Gotthard, att Sara kör ner till åkern där hon ska jobba som hon var klädd och byter till overall där.
Det skulle inte förvåna mig, sa jag.
Vilken kvinna, sa Gotthard.
Jag sa ingenting och vi travade på.
Vi hade nästan rak slät väg mot landsvägen som kallades Gammelvägen.
Den var asfaltgrusad.
Det fanns en nyare väg mot kyrkan till och den var asfalterad och plogades till och med då det låg snö.
Bortom den låg motorvägen.
Vi hade att gå förbi några gamla hus som verkade ha varit magasin.
Dom skulle tydligen byggas om till sommarkåkar för där låg färskt virke och nyditkört grus.
Jag förstod det inte riktigt.
Men Gotthard visste att berätta att Greven hyrt ut dom små kåkarna billigt åt nån som hade pengar nog att fixa till dom, åtminstone det ena, så det blev beboeligt.
Sen gick vi förbi ett ganska stort vitrappat tvåvåningshus som nog en gång varit ett vackert hus.
Greven hade i många år försökt hyra ut det huset, ja till och med sälja det tror jag, men ingen skulle ha råd att reparera det.
Det var mycket förfallet.
Därinne spökar det nog, sa jag.
Lägg av, sa Gotthard.
Titta på huset, sa jag.
Det har en gång varit ett vackert hus och är det faktiskt än.
Som urgamla stolta kvinnor är vackra.
Gotthard tittade.
Stora lönnar skuggade huset och altanen hade vintersnön knäckt i år.
Så ska ett hus se ut, sa jag.
Jag vill att du målar av det åt mig om du får tid.
Huset ska naturligtvis inte se ut som det gör, men jag vill att du målar av det som det ser ut nu innan lönnarna slår ut.
Men när det här huset var nytt då såg det ut som ett hus ska göra.
Jag ska fråga Greven vem som ritat kåken.
Det är ingen vanlig arkitekt.
Varför river han inte huset, sa Gotthard.
Jag vet inte, sa jag.
Kanske hade han en snygg tjej boende här.
En friherrinna eller så.
Hon kanske gick omkring här bland vita syrener i lång vit klänning och snurrade på ett fransigt parasoll och Greven kom här svartklädd i stärkkrage och halmhatt och vaxade mustascher och höll henne i hand.
Vad vet jag.
Hon kunde ha hetat Emelie.
Hon kunde ha hetat Henrietta, sa Gotthard.
När vi gått förbi det fallfärdiga huset hade vi inte långt kvar.
Nu såg vi lantarbetarkåkarna.
Gotthard pekade.
Den lite avsides, sa han.
Den med den omålade dörrn.
Till sommaren kommer det folk och bor i dom andra kåkarna också, sa jag.
Lantarbetarkåkarna är fyrkantiga, röda, rätt vackra hus, sådana som man byggde i slutet av fyrtiotalet.
Med ett bra kök, två rum och toalett och dusch.
Vi går in till mig och dricker var sin pilsner, sa Gotthard.
Så du ser hur jag har det.
Konsten behöver vi ju inte titta på nu, det kan vi göra sen.
Jag vill ha det här köpandet överstökat så fort som möjligt.
Det blir nog bra, sa jag.
Skisserna kan vi ju titta på sen, sa han och jag kände hans tvekan, hans rädsla för att jag skulle tycka att det han höll på med var nys.
Att jag skulle säga att han nog skulle återgå till brevbärandet hur hårt det än tog på hans nerver.
Vi klev in i Gotthards kåk och jag ville gå in i köket men det fick jag inte, jag skulle sitta i det lilla rummet.
Jag skulle sitta i soffan som en gäst som skulle bli bjuden på nåt.
Han blev som en gammal kärring.
Att en gäst skulle sitta i köket var otänkbart.
Det hängde två tavlor på väggen och båda föreställde älgar i morrondis.
Dom var nog inte Gotthards.
Det var nog Grevens.
Greven hyrde ut möblerat med tavlor och allt.
Fast nån lantarbetare hade nog möblerat och valt tavlor en gång i tiden.
Jag hörde Gotthard stöka i köket och jag förstod att han la undan skisser och teckningar han hade liggande.
Jag tyckte det var mycket sympatiskt och min tro på Gotthard som konstnär växte och jag gladde mig faktiskt åt att ha med honom i tältet.
Bara han får sälja, tänkte jag.
Huvuddelen av det han fick in på sin teckningsförsäljning skulle han få behålla själv.
Lite borde han ju betala för att jag höll med modeller, publik och lokal.
Men endast lite, en liten procent.
Jag satt i soffan framför ett litet bord och väntade.
Gotthard tog tid på sig så jag undrade om han sorterade det han möjligen ville visa i en hög och det han tyckte var mindre bra i en hög.
Men så kom han in som en kypare.
Med två pilsner och två glas på en bricka och en skål med jordnötter.
Han hällde upp åt mig och sig och sen satte han sig på stolen mitt emot mig.
Varsågod, sa han.
Vi lyfte våra glas.
För ett kommande samarbete, sa han.
För en klar vår.
För en fin tältsäsong.
Och för vår lycka.
För konsten.
Skål.
Jag höll på att sätta pilsnern i halsen men jag blev i alla fall rätt rörd.
Och jag svarade : För vårt kommande samarbete!
Jag har gjort iordning en liten bunt skisser, sa han.
Men nu åker vi och handlar.
Vi tittar igenom det jag gjort hemma hos dig.
Det kanske jag lär mig nåt av också.
Att se grejerna på neutral plats.
Det är nog så, sa jag.
Vi hällde i oss våra pilsner, tog några jordnötter och åkte iväg.
Det var en liten bekväm bil han hade.
Grön.
Japansk sa han att den va.
Åt oss själva handlar vi lite på en höft, sa han.
Det vi behöver för dagen bara eller för ett par dar.
Det får ju inte bli för tungt att bära för oss.
Blir det det går vi två gånger förresten.
Det Sara ska ha är knappt nånting.
Jag tror hon lät oss handla åt sig av ren artighet.
Men dom kanske har en hel älg liggande i frysen.
Och en jordkällare full med vinbärsgelé.
Att köra till byn eller det man kallar Centrum tar bara tio minuter från Gotthards och vi var snart där.
Centrum är helt enkelt ett köpcentrum för ett stort byggområde där det bor rätt mycket folk.
Jag tror dom har stora träindustrier här.
Det andra köpcentrat jag brukar använda mig av då jag kommer över bron ser ungefär likadant ut men är mindre.
Så har dom heller inga större industrier där.
Det är växthus mest.
Det här köpcentrat Gotthard och jag befann oss i kunde ha legat precis var som helst i detta land eller nåt annat västligt land med för den delen.
I nåt östligt också kanske.
När jag kommer till ett köpcentrum får jag liksom frossa och knotter på hela kroppen och jag blir prickig som hade jag sovit i brännässlor.
Så när vi parkerat bilen gick jag tätt intill Gotthard.
Han fick föra kommandot.
Det var mycket folk i Centrum och det var knappt vi fick nån parkeringsplats och jag sa genast till Gotthard att han inte fick lämna mig.
Jag vet så lite om bilar, sa jag, att om han lämnade mig skulle jag inte hitta hans bil igen.
Jag skulle bara gå in i första bästa gröna bil jag såg.
Jag ska inte lämna dig, sa han.
Först handlade vi den mat vi behövde och bar ner våra kassar till bilen.
Det gick rätt lätt.
Men sen började besväret att hitta ett större ritblock.
Men också detta problem löste sig när vi upptäckte att det fanns en liten bokhandel inträngd mellan ett blått och ett ännu blåare platt varuhus.
Ritblocket var inte så stort som det Gotthard egentligen trodde sig behöva men det fick duga.
Samtidigt beställde han ett större som han skulle kunna få om några dagar.
Och Gotthard var nöjd.
Sara ska förevigas, sa han.
Som hon går, som hon står, som hon sitter.
Det kommer att gå åt papper.
Du ser ju hur hon rör sig, hur hon går.
Som hon vilar kroppen samtidigt som hon spänner den.
Det är inte konstigt att Einar tvingats operera ryggen.
Ska vi inte köpa ut lite vin, sa han sen.
Lite gott vin.
Jag tycker vi ska fira.
Glädja Henrietta lite.
Vi köper en flaska åt Sara också.
Du går på spritbutiken, sa jag, så går jag på apoteket.
Vi måste ha elastiska bindor och albyl.
Kanske nåt lätt smärtstillande åt Henrietta.
Och så möts vi utanför apoteket.
Jag rör mig inte ur fläcken innan du kommer.
Då hittar jag aldrig bilen.
Lugn bara, sa Gotthard.
Och jag gick på apoteket och Gotthard gick och köpte vin.
Sen gick vi sakta ner mot vår bil som stod parkerad i ytterkanten av centrat.
Ytterkanten av det som kallas Centrum är en bred infartsgata, men bakom den ligger ett ganska stort platt gräsbevuxet fält som jag antar man också ska bygga på.
Det är stort som en halv fotbollsplan och några småungar sparkade också boll där.
Fältet är till ingen egentlig nytta och liknar precis ett sånt fält jag brukar få tillstånd att slå upp min show på.
Jag hade aldrig riktigt tänkt på det här fältet förut då jag ju mestadels handlar i den andra byn.
Allt jag hade hört var att Einar talat om platsen, som jag antar kallas centrumplan, som en plats man då och då visade nya traktorer på eller hade valmöten på och också förstamajdemonstrationer.
Det Centrum Gotthard och jag handlat i är mig så motbjudande att jag bara vill komma därifrån när jag av nöd nångång tvingats dit.
Med ån normal och med bron hel hade jag ju inte där att göra.
Jag vet heller inte om jag någonsin sett detta fält på våren.
Det kan jag knappast ha gjort.
Jag borde ju ha lagt märke till att det var grönt.
We must fetch the public sumhow.
Som yrkesman måste jag ju ha lagt märke till vilka möjligheter denna gräsplan hade.
Först ett jättelikt affärscentrum med en enorm bilparkeringskapacitet och bakom Centrat hyreshus för tiotusentals människor som inte hade mycket mer att göra när dom inte jobbade än att titta på teve.
Många av dessa tiotusentals invandrare.
We must work on their feelins.
Cum the moral on'em strong.
Och så framför allt detta med opersonliga affärer och ensamma folk, en jätteplan att slå upp ett tält på.
Fy fan, sa jag.
Jag behöver inte ens annonsera.
Vad är det med dig, sa Gotthard.
Vad är det med dig.
Kliv in i bilen så sticker vi.
Först ska vi gå ett varv på Guds gröna gräs, sa jag.
Lås bilen och kom med.
Kom!
Gotthard låste bilen och skakade på huvudet.
Han såg mot himlen.
Solsting har du inte fått, men nåt är det, sa han.
Vad köpte du på apoteket.
Vi ska bara gå en liten promenad, sa jag.
Vart, sa han.
Rätt ut där, sa jag, och pekade rätt ut där.
Ska vi kicka boll med smågrabbarna, sa han.
Ser du inte vad som ligger framför dig, sa jag.
Eller jag ska först fråga så här : Vad är det som ligger bakom dig.
Bakom din rygg.
Gotthard vände sig om som om han inte kom ihåg det.
En massa affärshus, sa han.
En massa bilar och en helvetes massa folk.
Och framför dig.
En trist gräsplan, sa han.
Jag började gå och motvilligt följde Gotthard efter.
När jag kommit halvvägs ut på plan stannade jag.
Se dig omkring Gotthard, sa jag.
Vad ser du.
Vad känner du ? Känner du nånting!
Hunger, sa Gotthard.
Jag vill hem och käka.
Se mot Centrum, sa jag, och se hur det glänser i bilplåtarna.
Nu går folk i affärerna och sen kör dom hem till hyreskåkarna.
Eller också går dom bara omkring i affärerna och tittar.
Dom kan inte riktigt ta sig för nånting vettigt.
Och vad gör dom när dom kommer hem ? Käkar, sa Gotthard.
Dom som redan befinner sig i Centrum kommer hit, sa jag.
Dom som kört hem kommer tillbaka och parkerar.
Och dom kommer alla sakta hitåt.
Lite försiktigt i början.
Men sen kommer dom med friskt mod.
För här har jag slagit upp mitt tält.
Petterssons sexorama!
Artisterna värmer upp i tältet.
Grekiskan byter och tar på sig det hon lätt måste få av sig.
Kalle Svensson prövar sin pall.
Gretchen och Marie börjar kladda lite lätt på varann inne i det lilla tältet.
Jag står här utanför och kränger plåtar och du Gotthard, du går där inne beredd med ditt skissblock.
Denna jävla trista gräsplan och alla andra liknande är vårt scengolv.
Jag ska visa dig Gotthard, jag ska visa dig.
Nu ser det trist ut.
Och det är bra.
Förbannat bra.
Det finns inte ens en bio i det här satans centrat.
Men vi kommer med vårat tält.
Och vi slår upp vårt tält.
Småkillarna som kickar boll till exempel är villiga att hjälpa till att resa tältet om dom får gå in gratis.
Ja, kanske just dom där killarna är för små, men lite större ynglingar hjälper gärna till.
Nu tycker du det ser trist ut!
Nu tycker du det ser mörkt ut!
Men vi kommer att komma.
Kanske inte just hit men till liknande platser.
Och vi förjagar mörkret.
Vi kommer att komma med glädjen, konsten och skrattet, kåtheten och leken.
Vi ska resa ett tält mot mörkret.
VI När jag sa det där om att vi skulle resa ett tält och skingra mörkret fattade Gotthard.
Kanske var det lite elakt av mig att spela på hans mörkerrädsla men jag var ju tvungen att få honom att förstå.
Och han förstod.
Han sa inte ett ord innan vi åter satt i bilen och körde hemåt.
Och han grubblade länge men sen sa han : du är professionell.
Du har nog mycket att lära mig.
Jag har nog mycket att lära.
När jag förstod vad du menade där ute på fältet klarnade nåt för mig.
Eller jag upplevde något.
Jag antar att Gotthard kände sig som om han hade sett ett av Hill målat blommande körsbärsträd och plötsligt fått körsbärsträdets idé förklarad för sig.
Jag tror han kände sig så.
Han sa : Jag ska börja föra dagbok redan i dag.
Känslan av hur det var då jag trampade en tilltänkt arbetsplats.
Det jag först tyckte var en dum gräsplan och knappt det.
Och sen förstod att jag stod på det golv som vi ska få publiken att känna är Guds tiljor.
En sak vill jag bara fråga om, sa han.
Om du inte misstycker.
Fråga på du, sa jag.
Hur gör dom lesbiska tjejerna, sa han.
Jag menar älskar dom mitt på golvet, på gräset.
Nej, vi rullar ut en matta, sa jag.
Det är en rätt bra matta.
Den ärvde jag då jag fick tältet.
Det är samma matta som dvärgarna använde att slå kullerbyttor på.
Jag undrade bara, sa han.
Mattan är vår scen, sa jag.
Publiken får allt vackert hålla sig utanför mattan.
Du har alltså ... sa han.
Men sen ändrade han sig och sa : Vi har alltså tältet, och mattan och Kalles stol.
Är det all rekvisita.
Vi brukar hyra en stor papperskorg så dom som vill ha buljong har nånstans att kasta plastmuggarna.
Jag vet inte om jag sagt det åt dig, sa jag, men jag bjuder ibland på buljong.
Den kan jag bjuda på genom bakdörrarna till bussen Kalle kör.
Det är en Volkswagenbuss.
Vi kan koka lite i den om vi vill.
Jag ska förklara för dig sen.
Du lär dig.
Bara i dag har du lärt en del.
Ja, sa Gotthard.
Jag ska skriva dagbok och börja i dag.
Om vi åker ner i morron kunde jag ju göra en teckning av planen med dom där läskiga kåkarna i bakgrunden och nån som sparkar lite boll.
Jag tror jag ska göra det.
Vi var snart framme vid kåken Gotthard hyrde och han sprang in efter en bunt teckningar som tycktes ligga lösa i ett block och så körde vi upp till Einars.
Vi tog ut Saras lilla påse med det hon skulle ha och så tog vi en vinflaska och knackade på och klev in då Einar vrålade att vi skulle göra det.
Einar satt i köket i sin morronrock.
Har ni varit neråt, sa han.
Vi har handlat lite åt Sara, sa jag.
Jag ställer påsen i kylskåpet.
Vinflaskan här tänkte vi du och Sara skulle få som present.
Det var Gotthards idé.
Hur mår du ? Det går så länge vädret är så här, sa han.
Blir det sol blir det nog svårt att sitta inne.
Men snart får jag nog gå några steg.
Några kan jag redan gå.
Nångång ni kommer förbi kanske.
Då kan ni stödja mig.
Ni hjälper mig.
Det gör vi gärna, sa jag.
Får vi ha bilen här uppe.
Det är klart, sa Einar.
Kör upp han på lagårdsbacken.
Ni får en bit att gå.
Det klarar vi nog, sa jag.
Hur går det för Sara, sa Gotthard.
Det går nog bra, sa Einar.
Hon kommer snart hem och kokar käk antar jag.
Jag har köpt nytt block, sa Gotthard.
Så Sara får rum när jag tecknar henne.
Du menade väl allvar när du sa att jag fick teckna av henne, hennes rörelser.
Visst, sa Einar.
Bara inte Greven kommer när hon går omkring naken.
Men han kommer så sällan.
Och än är det ju inget väder att gå omkring naken i.
Du blir inte svartsjuk, sa Gotthard lite försynt.
Svartsjuka, unge man, sa Einar, är nåt som jag faktiskt inte har och aldrig har haft råd att hålla mig med.
Sara är som hon är.
Jag är som jag är.
Tillsammans sköter vi ett jordbruk.
Jag kommer inte att sitta med nån kikare och hålla ögonen på er om du tror det.
Men du kan väl visa mig lite vad du ritar.
Det vore skojigt.
Vi måste gå nu, sa jag.
Vi måste hem till Henrietta.
Einar tittade frågande på mig.
En tjej som bor över ån till har stukat foten och ligger hemma hos mig, sa jag.
Greven var förresten här i morse och lånade en elastisk binda.
Jag kommer in med den innan jag går.
Och Einar och jag körde upp bilen på lagårdsbacken och sen tog vi våra påsar.
Det skulle nog inte bli så tungt som vi trott.
Jag sprang in till Einar med den nya bindan jag köpt och sa : Hälsa Sara och tacka.
Ha det bra, sa Einar.
Ring och tala om hur ni har det.
Telefon står så jag når den.
Det är lite trist ibland.
Vi kommer förbi och snackar, sa jag.
Vill du jag ska ringa Kalle Svensson, sa jag.
Han sår säkert åt dig.
Jag ska tänka på saken, sa Einar.
Jag tycker jag stör tillräckligt många som det är.
Tänk inte på det, sa jag.
Men det är det jag tänker på, sa Einar.
Tag det bara varligt, sa jag.
Sen gick jag.
Sedan han bett mig sätta på radion.
Gotthard och jag kånkade iväg med våra kassar.
Himmelen hade inte förändrats och den skulle inte förändras.
En lärka drillade långt över våra huvuden och vi hörde Saras traktor.
Klockan var bara halv tolv vilket förvånade mig då jag tyckt vi hållit på och uträttat länge.
Det hade vi kanske också.
Vipor gnällde över våra huvuden som om vi gick mycket nära deras bon.
Vid det gamla stenröset vilade vi oss.
Jag undrar hur hon har det Henrietta, sa jag.
Jag undrar hur hon är.
Hon verkar så tystlåten.
Jag undrar vad hon gör ensam i en gammal kåk, sa Gotthard.
Jag undrar om hon ändå inte är mörkrädd.
Det är väl varenda människa som ligger i en kåk ensam i mörkret och lyssnar på husbock och småmöss.
Kanske ligger hon och läser.
Hon har ett så vackert ansikte, sa jag.
Hon har så stora ögon.
Och så ler hon som om det var nånting man borde förstå men inte förstår.
Du är rätt såld på henne, sa Gotthard.
Nu går vi vidare innan hon svälter ihjäl.
Och vi gick vidare förbi den gamla ladugården och vi gick tysta.
Inifrån ladugården lät det som nån stod och rev strötorv och vi skyndade förbi kåken och upp mot verandan.
Och på verandatrappan satt Henrietta och såg oss komma.
Har det varit ensamt, sa jag.
Nej, jag har suttit här och tittat på en hare, sa hon.
Det är nog den jäveln som har käkat upp mina hallonbuskar i vinter, sa jag.
Nu går vi in, nu ska vi ha mat.
Klarar du dig in ? Det sa hon att hon gjorde och Gotthard och jag bar in våra påsar i köket.
Vi slängde in det vi skulle hålla kallt i kylskåpet och sen satte jag på den elektriska ugnen.
Vi skulle äta bröd, sallad och två uppvärmda grillade kycklingar vi köpt.
Och ost kanske.
Och vin.
Det låter nåt, sa Henrietta.
Och du har hållt värmen i spisen, sa jag.
Har du haft det besvärligt.
Nej, sa hon.
Gotthard som försiktigt burit sitt block med skisserna under armen stod plötsligt bara och tittade på mig och höll i dom.
På nåt köksbord hade han inte tänkt lägga dom det förstod jag.
Lägg dom på bordet i rummet, sa jag.
Och dit bar han dom.
Vi går igenom dom sen, sa han.
Lite senare.
När vi har ätit.
Vi drack var sitt glas vin där vi satt vid köksbordet.
Det är rätt, sa jag.
Vi äter först.
Sen lägger vi om Henriettas fot och sen tittar vi på dina verk.
Jag är rätt nyfiken.
Har ingen ringt, sa jag sen.
Nej, sa Henrietta.
Jag hade i alla fall inte svarat.
Vi åt.
Vi njöt.
Vi var hungriga och gnagde kycklingarna in på benen och vi skavde av osten.
Gotthard och jag hade varit lätt trötta efter vårt släpande på påsarna och jag hade känt av min yrsel.
Men nu efter maten kände jag mig på bättringsvägen.
Den friska luften hade gjort mig gott.
Men framför allt hade åsynen av den stora gräsplanen nere i Centrum gjort mig stark.
Denna, förmodar jag i de flestas ögon fula och övergivna gräsplan, hade lyft mina låga tankar om framtiden till nåt värdefullt.
Ett hopp.
Jag trodde inte längre att jag tillhörde den civiliserade världens näst sista generation.
Inte hade världen långt kvar men än fanns det hopp.
När jag hade druckit lite vin trodde jag det.
Vi dukade av eller rättare sagt Gotthard dukade av medan jag försiktigt la om Henriettas fot.
Gotthard dukade av och han torkade sedan köksbordet med både trasa och handduk.
Här skulle visas konst.
Försiktigt hämtade han sitt block inifrån rummet och la det på köksbordet.
Henrietta och jag skulle sitta och titta på det han gjort och sen, blad för blad, lämna dom till honom så att han fick ordning på dom igen.
Ni behöver ingenting säga än, sa han.
Bara titta.
Sen kan vi snacka.
Jag tänkte.
Jag är rätt van att titta på konst så till vida att jag ensamma söndagar ofta tillbringar min tid på konstmuseer.
Jag är rätt bekant med många av dom stora mästarna och även den nyare konsten känner jag till.
Jag menar att jag tycker om att se på tavlor.
Men därifrån till att bedöma konst är steget långt.
Nu var det ju inte heller konst jag skulle bedöma utan mer en blivande konstnärs och kompanjons enkla utkast.
Jag var ju tvungen att se om han passade i mitt tält.
Att han gjorde det tvivlade jag ju dock inte på.
Gotthards skisser och ibland färdiga teckningar var ungefär som jag väntat att dom skulle vara.
Dom var bra.
Han hade fångat nånting i den gamla plogen på stenmuren så man faktiskt såg att detta döda ting en gång haft liv och kanske ännu hade liv.
Han hade ritat av sitt hus så man kände att här hade det nog bott knotiga lantarbetare.
Och han hade gjort en utmärkt akvarell av utsikten från sitt fönster.
Han hade ritat buskar och träd och spadar och ett par skator.
Ja, det var riktigt bra.
Sen hade han gjort en del minnesbilder av människor men där saknade man kanske ögonblicket.
Det var minnesbilder.
Men jag var övertygad om att fick han gå efter Sara och rita och skissa så skulle det kunna bli något.
Och fick han bara träna på mina aktörer i aktion så skulle han kunna sälja en hel del i tältet.
Jag var helt nöjd.
Likaså Henrietta.
Hon tyckte konstverken var mycket känsliga.
Det var en rörd Gotthard som packade ihop sitt block och bar in det i rummet igen.
Det är ingenting som fattas, frågade han.
Ni tycker inte att det är någonting som fattas.
Han ville ha lite kritik.
Positiv kritik.
Det du har gjort från naturen tycker jag är alldeles utmärkt, sa jag.
Den gamla plogen är dels tagen på kornet och dessutom har du gett den ett liv utöver vad den har.
Det är känsligt gjort.
Stenmuren har liv tycker jag.
Och den är rätt komponerad.
Men jag förstår vad du menar när du säger att du behöver Sara.
Saras sätt att röra sig, att gå, att böja sig, att sitta.
Jag förstår vad du menar då du säger att du behöver hennes kropps vila samtidigt som hon spänner den.
Du behöver hennes rygg och lårben och vadben.
Dina minnesbilder av människor i rörelse är tagna på lite för långt avstånd, du har gissat dig till hur en människa vilar på höften när hon vilar på ett ben.
Där märks visserligen din begåvning men också orutinen.
Det med modellen obekanta.
Du har aldrig tecknat efter modell ? Nej, sa Gotthard.
När jag kutade med post hade jag inga konstnärliga intressen.
Men dom har nog funnits i mig länge, fast dom vaknade sent.
Det är egentligen bara dom sista dagarna jag har hållit på.
Ja, dom sista veckorna.
Med lite modellstudier kommer du att bli bra, sa jag.
Du kommer att kunna rita Kalle på sin stol med bröstkorgen spänd och fjädern uppe i antingen rena linjer eller skuggad.
Strippan kommer du att kunna klara galant.
Dom två tjejerna också.
Dom är kanske svårare men bara du får öva.
Du ritar in dig på ett lämpligt format.
När du klarar Sara på ett stort papper så går du ner i format.
I tältet måste du skissa på ett format folk tycker är trevligt, inte för stökigt att rulla ihop.
Tänk dig när du har tecknat av Gretchen och Marie omfamnande varann och dom sen skriver sina autografer på teckningen.
Det är klart folk vill köpa.
Så signerar du med ett G och så datum.
Vad tror du om det.
Kan det vara bättre.
Kan det låta bättre.
Vad tror du Henrietta, sa jag.
Jag tyckte om nästan allt, sa Henrietta.
Den där lilla färglagda skulle jag gärna vilja köpa.
Jag vet inte riktigt, sa Gotthard, om jag vill sälja nåt än.
Jag vet inte om jag vill splittra kollektionen.
Men jag är naturligtvis glad att du vill ha den.
Men jag vet inte.
Jag har ju inga priser på nåt ännu heller.
Jag gör så här.
Jag skriver Henriettas på baksidan av den.
Så vi vet.
Den kommer ju inte bort.
Du har blivit min första köpare Henrietta.
Men du får vänta lite.
Blir det bra så ? Jag ska genast gå och skriva ditt namn på baksidan av den, sa han.
Och han gick in i rummet och skrev Henriettas på baksidan av akvarellen.
Sen drack vi lite mer vin.
Jag har fått en köpare, Jesus, jävlar, sa Gotthard.
Och då ringde Höglund.
Har du varit nere vid ån, sa han.
Ja, sa jag.
Nå ? Det är ingen ändring.
Men det blir väl.
Du får ge dig till tåls, sa jag.
Hur är det med flickan med foten, sa han.
Det är bra, sa jag.
Bättre.
Hon sitter här.
Henne går det ingen nöd på.
Kom Greven loss, sa han.
Ja, efter ett visst besvär, sa jag.
På tal om besvär, sa gubben.
Tror du att du kan kila upp till mitt torp då och då och titta till det.
Mer än gärna, sa jag.
Jag ska hålla dig underrättad.
Greven ska visst upp dit och kitta några fönster.
Det är han bra på, sa gubben.
Jaså ni fick loss det där stora åbäket.
Med Saras traktor.
Ja, sa jag.
Han sa inget om ledningarna, frågade han.
Vi talade om dom, sa jag.
Han kan visst ingenting göra.
Inte ett dugg.
Inte åt transformatorstationen och inte åt ledningarna.
Han ville dom skulle dra dom längre norrut men det går myndigheterna visst inte med på.
Det blir så dyrt då.
Ett kärnkraftverk är då ingenting att ha, sa gubben.
Tacka vet jag ved.
Ja, sa jag.
Jag ringer i morron, sa han.
Ett ögonblick, sa jag.
Du känner till den där stora gräsplanen utanför Storcentrum, vem tillhör den.
Är det kommunens.
Det är nog kommunens, sa han.
Vänta ett ögonblick, sa han sen sakta.
Du har väl aldrig tänkt slå upp ditt snusktält där.
Så du vet vad jag håller på med, sa jag.
Jag är inte direkt född i farstun, sa han.
Du är din egen.
Jaså, där har du planer på att slå upp ditt tält.
Jag vet inte, sa jag.
Vet du om Greven sitter med i kommunstyrelsen.
Det gör han, sa Höglund.
Men det gör jag med.
Så du tror inte det går, sa jag.
Det var inte så allvarligt menat.
Det var bara en tanke jag hade.
När kör du igång, sa Höglund.
I slutet av månaden kanske, sa jag.
Eller i början av nästa.
Jag måste skriva lite texter och trimma showen.
I Einars loge som vanligt, sa gubben.
Det har jag inte tänkt på riktigt, sa jag.
Hur vet du att jag hållit till där.
Som jag sa, sa gubben.
Jag är inte tappad bakom nån trilla.
Men fråga du kommunen.
Kanske kan du göra nåt i samband med Lions.
Jag idkar ingen välgörenhet, sa jag.
Jag har inte tid längre, sa han.
Jag hör av mig.
Du tittar till mitt va.
Lita på mig, sa jag.
Lita på mig.
Och så ska vi sätta ihop en protestlista mot dom satans ledningarna, sa han.
Ledningarna ska gå på trettio meter höga järnmonster.
Adjö, sa han.
Ett tips bara.
Varför jag nämnde Lions.
Dom ordnar en hel del jippon på den där plan du talar om.
Så du kommer att krocka med dom.
Har Lions många med i kommunstyrelsen, sa jag.
Är Greven med ? Nej, inte Greven.
Och inte jag heller.
Adjö, sa han.
När Höglund lagt på luren satt jag en stund med den i hand innan jag kom mig för att lägga på den.
Att Höglund hela tiden vetat att jag hade en porrshow som jag reste omkring med föreföll häpnadsväckande.
Rent av otroligt.
Han hade vetat men inte kommenterat det.
Gubben visste nog mer om vad som hände i skogarna än man anade.
Men hur fan visste han att vi några dagar om året höll till på Einars loge ? Han hade genast jag frågat om kommunen ägde den förbannade planen utanför köpbutikerna förstått vad jag var ute efter.
Jag gick ut i köket igen.
Gotthard diskade och Henrietta satt och smålog.
Det var gubben Höglund, sa jag.
Han som inte kommer över ån.
Han som har torpet häruppe, den med den snygga vedbacken.
Han och jag har aldrig riktigt umgåtts.
Knappast pratat med varann.
Jag trodde att han trodde jag var direktör eller nånting.
Inte i porrbranschen som jag är, utan i nåt respektablare, nåt som allmänt kallas respektablare.
Nu visar det sig att gubben hela tiden har vetat vad jag sysslat med.
Petterssons sexorama.
Och han gissade sig genast till vad jag hade i tankarna när jag snackade om den där jävla gräsplan.
Guds tiljor, Gotthard.
Han visste precis att vi var inne på att hyra den.
Vilken plan, sa Henrietta.
När Gotthard och jag var nere och handlade så upptäckte vi utanför det där satans centrat med alla affärerna en större gräsplan, nedtrampad och misskött.
Och jag visade Gotthard var på den planen jag skulle slå upp mitt tält och visa folket lite vällust.
Om nu inte en orgie i vällust så i alla fall lite vällust.
För en billig penning.
Planen ägs visst av kommunen.
Säker var han tydligen inte för han svarade då jag frågade om den ägdes av kommunen att den nog ägdes av kommunen.
Han sa att Greven sitter med i kommunstyrelsen.
Men det konstiga är : Det gör gubben Höglund också.
Han varnade mig för Lions.
Dom har tydligen jippon där om somrarna.
Och om jag hörde rätt så verkade det som om gubben hade mer över för en taskig porrföreställning än ett Lionlotteri.
Varför Guds tiljor, sa Henrietta.
Ett vanligt scengolv är de tiljor som föreställa världen.
Men en gräsmatta i ett tält är Guds tiljor.
Var det inte så du menade, Gotthard ? Jo, sa Gotthard.
Höglund frågade förresten hur du mådde, Henrietta, och jag sa att du mådde kalas.
Så drack vi lite vin igen och satt stillsamt och lyssnade på klockan och dom ständigt pipande ormvråkarna.
Det sprakade i spisen, några flugor spatserade då och då på våra händer och vi sa oss själva att det nog ändå skulle komma en vår.
Gotthard gick plötsligt och hämtade sitt block med teckningarna och sa att han skulle hemåt ett tag.
Han skulle hem och lägga sina verk där dom skulle ligga och så skulle han ta sitt nya block som han lagt kvar i bilen och pröva formatet.
Jag ska gå ner och se om Sara sår, sa han.
Jag ska se om hon har overall på sig.
Avslöja henne inte, sa jag.
Gå inte så nära.
Nej, så nära ska jag inte gå, sa han.
Det vore skamligt.
Vill hon inte visa sig i arbetskläder så ska jag inte tränga mig på.
Men jag ska försöka rita nåt.
Och så ska jag skriva några rader i min dagbok.
Det är bäst att arbeta medan man känner för det.
Henrietta tittade på honom.
Du förstår, sa Gotthard.
Under hela den tid jag ska resa med Petterssons sexorama ska jag skissa och skriva dagbok.
Och ge ut en bok.
Jag menar nu inte att jag ska behålla dom teckningar jag kan sälja.
Men dagboksbladen och skisserna jag gör när ingen ser på det ska bli en bok.
Och jag ska börja i dag.
I dag när jag sett en tältplats och förstått vikten av hur den ligger.
Och dessutom!
Dessutom, Henrietta, sålt mitt första konstverk.
Jag kommer nog till kvällen.
Kommer jag inte ringer jag.
Vi åker ner i morron igen hoppas jag så jag kan göra en skiss av gräsplan och kåkarna i bakgrunden.
Ett omslag.
Kommer jag inte över kan vi mötas hos Einars i morron nån gång.
Jag ringer.
Gå inte för nära Sara om hon jobbar, sa jag.
Lugn, bara lugn, sa Gotthard.
Ha en bra dag.
Gotthard gick.
Jag sprang upp efter honom.
Hur ska du få käk, sa jag.
Ditt käk är ju här.
Det ordnar sig, sa han.
Och det är klart det ordnar sig, sa jag till Henrietta.
Han är i centrum på en kvart om han behöver nåt.
Det är bara sådana som jag som inte kan köra bil som aldrig tror att nånting ordnar sig.
Just som Henrietta skulle säga nånting ringde den förbannade telefonen igen.
Jag gick in i rummet där telefonen stod beredd att säga åt Höglund att vattnet i ån aldrig mer skulle sjunka.
Men det var Kalle Svensson som ringde och glad blev jag.
Tjänare Kalle, sa jag.
Hur är det fatt.
Sådär, sa Kalle.
Det blir ju aldrig vår.
Jag vet, sa jag.
Men här ute är det i alla fall lite vår.
Vipor och det.
Blommor.
Några gullvivor har jag sett.
Men ingen sol, sa han.
Ingen sol, sa jag.
Hur har du det med jobbet.
Jag har lagt av, sa han.
Jag har rörpulat nu i fem månader, jag börjar längta ut.
Så jag la av.
Jag tänkte ligga och sola lite.
Tränar gör jag en hel del.
Jag är nere i lokalen nästan varje kväll.
Det är det enda jag har gjort nu i fem månader.
Tränat och jobbat.
Nu har jag börjat kuta på mornarna men utan sol går det ju inte.
Hur har du det ? När kör vi igång ? Jag längtar ut!
Vi kör igång som vanligt, sa jag.
Om tre veckor eller så.
Jag tänkte du kunde komma över till mig om det blir sol.
Hararna har käkat upp hallonbuskarna.
Det landet kunde du gräva om.
Så kunde du bli solbränd på hela kroppen.
Förresten var det nära jag ringde dig i går eller om det var i dag.
Einar är taskig i ryggen, han är opererad så Sara får klara hela sådden ensam.
Jag tänkte du kanske kunde hjälpa honom.
Men det är inte så lätt att komma hit nu.
Ån har svämmat över så man måste av en station tidigare och ta taxi därifrån.
Annars måste du köra bussfan ut hit men då kommer du inte längre än till Einars.
Sen får du gå.
Eller springa om du hellre vill det.
Jag håller just på nu och tänker ut en monolog åt dig.
Så du har nåt att säga.
Du vet att jag har nåt att säga folk, sa Kalle.
Du kan inte köra Kommunistiska manifestet om det är det du menar, sa jag.
Det får du göra i Folkets hus.
Är det nåt långt jag ska säga, sa Kalle.
Nej, inte nåt långt, sa jag.
Ska dom andra säga nåt, sa Kalle.
Ja, sa jag.
Jag ska skriva åt hela högen.
Blir det sol har jag ingen lust att sitta i en traktor, sa Kalle.
Men blir det sol kan jag ju gräva åt dig.
Menar du att hararna krubbade i sig allt jag satte förra året.
Ja, sa jag.
Ja, det har varit en svår vinter, sa han.
Har du sett nån av tjejerna, sa jag.
Gretchen har jag sett, sa han.
Marie är visst dålig, fast inget farligt.
Mounaki är väl i Grekland.
Det borde jag med vara.
Inte i Grekland men i solen.
Åk ner en vecka till Spanien, sa jag.
Det är visst billigt.
Det är inte dyrt.
Spanien, skrek Kalle.
Är du alldeles från vettet.
Spanien.
Tror du jag med min inställning till fascismen skulle sätta min fot i Spanien.
Förlåt mig, sa jag, men jag trodde det hade blivit bättre.
Det har det inte, sa Kalle.
Du är en oförbätterlig politisk idiot.
Hur sjuk är Marie, sa jag för att komma ifrån det politiska.
Det vet jag inte, sa Kalle.
Men Gretchen sa att hon var lite på bättringsvägen, så det kan inte va nåt allvarligt.
Salpingit, sa hon att det hette.
Men det går över, sa Gretchen.
Salpingit, sa jag.
Vad fan är det.
Hur ska jag veta det, sa Kalle.
Men hon hade inte kunnat hålla sig i riktig form.
Gretchen däremot såg ut som hon brukar.
Jag får ta och ringa dom, sa jag.
Eller åk upp till dom om du har tid.
Du vet var dom bor.
Ta blommor med dig.
Salpingit.
Vad fan kan det vara.
Du måste få med dom ut och springa.
Dom måste vara i form om tre veckor.
Men du har tränat ? Ja, sa Kalle.
Jag har kört en så där tolv ronder per kväll.
Jag är i fin form fast vårtrött.
Och jag längtar ut.
Jag längtar till tältet.
Men först och främst sol.
Hur är det med din hälsa ? Jag har haft en del besvär med luftrören, sa jag.
Och så har jag varit väldigt trött jag med.
Men jag ska promenera mig stark.
Skriv inte för långa texter åt mig, sa han sen.
Det kan bli besvärande.
Jag tycker du ska komma ut hit, sa jag.
Fast med ån översvämmad får vi det kanske besvärligt med käk och sånt.
Men vattnet sjunker kanske undan.
Solen visar sig snart ska du se.
Om ån är översvämmad kommer Höglund inte över, sa Kalle.
Det är ju synd.
En sån vacker liten trädgård han brukar anlägga.
Det hinner han väl inte i år.
Om jag tar mig till dig kan jag gräva åt både honom och dig.
Axel har en fin liten köksträdgård.
Axel, sa jag.
Ja, Axel Höglund, sa Kalle.
Har du hjälpt Höglund förut, sa jag.
Många gånger, sa Kalle.
Jag brukar ju låna din kåk nån vecka på höstarna då och då, och då har det hänt att jag hjälpt honom.
Har du Kalle, sa jag, någonsin blivit tillfrågad av gubben vad du egentligen gör.
Eller vad jag gör.
Ja, sa Kalle.
Vi pratar om allt möjligt.
Han är rolig.
Jag minns att han en gång frågade vad du egentligen sysslade med och jag sa som det var.
Du körde omkring med ett tält.
Jag sa också att jag tillhörde dina artister.
Sa du, sa jag, att du visade doggen i mitt tält.
Ja, sa Kalle.
Jag gör ju det.
Rörpuleriet är ju bara vid sidan om.
Vad sa gubben då, sa jag.
Ingenting, sa Kalle.
Jobb som jobb.
Han gillar mig för jag gräver bra.
Du går alltså upp och tar reda på hur Marie mår, sa jag.
Ring mig sen när du har bestämt dig om du ska komma eller inte.
Det blir snart sol ska du se.
Okey, sa han.
Jag gick in i köket igen och tog telefonkatalogen med mig.
Henrietta satt som förut men hon höll ett finger över munnen för att jag skulle gå tyst och så pekade hon ut genom fönstret.
Och jag tittade ut och där satt en stor hare.
Men länge satt han inte för han kände nog att vi tittade på honom.
Han är stor, sa Henrietta.
Ja som han har käkat hallonbuskar i vinter, sa jag.
Och han har gnagt barken runt plommonträdet också.
Ursäkta mig, sa jag sen.
Men det var en av mina artister som ringde.
Kalle Svensson.
Min fluktbög.
Heter det inte exhibitionist, sa Henrietta.
En fluktbög är väl en sån som vill se på när andra ligger med varann.
Det kan det inte heta, sa jag.
För om Kalle Svensson vore exhibitionist så skulle ju publiken va fluktbögar.
Nej, exhibitionist är nån som svidar av sig naken på fotbollsläktare eller så.
Jag visar en fluktbög.
Jag är lessen att jag är oartig mot dig, sa jag.
Lämnar dig för att köpa mat och lämnar dig för telefonsamtal.
Men nu ska vi talas vid.
Nu ska vi väl få det lite lugnt.
Jag tror jag älskar dig, sa jag.
Det är som om det är dig jag har väntat på i hela mitt långa liv.
Det är möjligt, sa hon bara.
Vilket är möjligt, sa jag.
Att det är mig du har väntat på i hela ditt långa liv, sa hon.
Jag hade under tiden jag talat med Henrietta tittat i telefonkatalogen och så hittade jag ett telefonnummer till en läkarmottagning.
Ska du ringa igen, sa Henrietta.
Bara ett kort samtal, sa jag.
Och jag gick och ringde läkarmottagningen och sa att jag hade fått en släng av salpingit och undrade vad jag skulle göra.
Den som svarade på läkarmottagningen la på luren.
VII När jag återkom till köket kliade jag mig lite i örat.
Det är inte skojigt att bli abrupt avringd.
Jag tycker inte om det och jag vänjer mig aldrig vid det fast det borde jag ha gjort vid det här laget.
I min bransch får man vänja sig vid det.
Fast till den som svarade på läkarmottagningen hade jag ju inte ens sagt vad jag hette.
Jag tog kudden som jag hade på telefonstolen med mig och gick ut i köket igen.
Henrietta satt som förut och rullade vinglaset mellan fingrarna och med den sjuka foten på en stol.
Jag la kudden under foten.
Försiktigt.
Den blir snart bra ska du se, sa jag.
Har du värk.
Jag köpte lindriga värktabletter.
Vill du ha.
Nej, sa Henrietta.
Jag hällde upp lite mer vin åt oss och satte mig vid kortändan på bordet så jag hade ryggen mot väggen och full överblick över köket.
Jag satt i kökets hörn och där gillar jag att sitta.
Dels kan jag se hela köket och dels in i rummet och dels lite ut genom fönstret.
Jag tittade rätt in i Henriettas blå ögon men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Så tittade jag på några burkar på kökshyllan och läste : korinter, katrinplommon, potatismjöl, kanel, socker.
Klockan tickade.
Den var närmare tre och naturen slumrade middag.
Ingen vind, inga flugor, inga fåglar.
Inga myror spatserade på golvet.
Blott spisen sprakade.
Jag ångrade mitt djävulska illdåd mot pinnsoffan.
Men hur skulle jag ha kunnat veta då.
Jag tittade återigen på Henrietta.
Ja, det är nog dig jag har väntat på i hela mitt långa liv, sa jag.
Jag har levat rätt länge.
Lyckligt länge och jag kan kanske leva länge än.
Dock icke alltför länge.
Jag har rätt dåliga luftrör och en nedärvd ångest men jag är på inget sätt klen.
Jag kom en gång hur egendomligt det än låter i kläm mellan en stor ardennerhäst och en skördetröska.
Jag minns det än.
Det var en ljusbrun häst med vit man som hette Odin och en ärtgrön skördetröska som hette Mac Donald.
Jag blev inte särskilt skadad men jag var klen i skolan och det var också klent med skolgången.
Ja, jag har levat länge.
Och jag har så länge jag minns flackat omkring och förevisat sånt som folk för tillfället tyckt varit intressant att se.
Hela släkten var visst sån.
Dom jag kommer ihåg av dom.
Morsan minns jag bara då hon en sommardag promenerade i lång vit klänning och snurrade på ett parasoll.
Och att hon en gång var tvungen att hämta mig i en öppen taxi, en sån där som man numera kör veteranrally med, bara för att jag rivit sönder armen på en taggtråd.
Det var på nån barnkoloni.
Fast det minns jag bara lite av.
Men jag minns den där bilen.
Farsan åkte omkring med ett valskelett och försvann sen utomlands.
Då var nog morsan död.
Jag jag bodde hos morbröder och så den farbror jag ärvde mitt tält och ormarna av.
Det var ena jävla ormar att ha att göra med.
Jag hällde upp lite mer vin åt Henrietta och mig och tittade på henne för att se om hon lyssnade och jag såg att hon lyssnade.
Många kvinnor har jag lärt känna, sa jag.
Många kvinnor har jag varit tillsammans med.
Många kvinnor har jag varit vän med.
Män vet jag mycket lite om.
Jag har trott mig förälskad många gånger, jag har trott mig förstå kvinnor många gånger, jag har trott mig missförstå dom ännu flera gånger.
Missförstånd lär man sig inte mycket mer av än att missförstå och sen kan man faktiskt få en viss fallenhet för att göra det.
Tror jag.
Förstår du, sa jag.
Hör du på.
Henrietta bara tittade.
Jag ska bara gå ut och hämta lite ved, sa jag.
Så kan vi väl fortsätta prata sen.
Under tiden kan väl du öppna en flaska vin till.
Jag gav henne en vinflaska och korkskruven.
På vedbacken blev jag för ett ögonblick sittande på huggkubben som vore jag intill döden slut.
Jag tittade på resterna av pinnsoffan.
Sen började jag plocka ner lite av dom i min vedkorg och sen plockade jag vedkorgen full med de bitar jag trodde inte var för stora.
Jag ångrade mitt infall att slå sönder den men insåg ändå att det var det enda raka.
Det enda jag då kunde göra.
Det jag i det ögonblicket kunde ta mig för.
Inne i köket hade Henrietta fått upp vinkorken och jag stoppade in vedflisor i spisen.
Är det lika kallt ute, frågade hon.
Ja, sa jag.
Medan jag stoppade in pinnsoffsflisorna i spisen satt jag nedhukad och tittade in i elden.
Jag kom mig inte för att vända mig om.
Var var vi nånstans, sa jag och blåste på elden och låtsades att den inte riktigt ville ta sig.
Du talade om dig själv, sa Henrietta.
Ska jag sluta med det, sa jag.
Nej, sa hon.
Jag har aldrig varit gift, sa jag.
Jag har hela tiden väntat på nån.
Jag har ibland trott mig möta denna någon men då bara som hastigast.
En gång på ett historiskt museum mötte jag henne i trappan.
Jag väntade utanför det där museet i timmar men hon kom aldrig ut.
På en teater en gång satt hon några bänkrader bakom mig men när föreställningen var slut gick hon för fort ut för att jag skulle hinna henne.
En gång såg jag henne på en dansrestaurang men hon hade gått med nån innan jag kom mig för att bjuda upp henne.
Jag slängde igen spisluckan och reste mig.
Jag såg frågande på Henrietta.
Ser hon alltid likadan ut, frågade Henrietta.
Nej, sa jag.
Hon ser aldrig likadan ut.
Jag har nog talat med henne ofta utan att känna igen henne.
En gång tror jag att jag spillde tomatjuice på hennes beiga dräkt utan att jag kände igen henne.
En gång i ett annat land hämtade vi nånting på hennes hotellrum utan att jag kände igen henne.
En gång på bio grät vi tillsammans på filmen Den förbjudna trädgården.
Kanske har jag till och med legat med henne utan att jag kände igen henne.
Kanske gick jag ifrån henne därför att jag inte kände igen henne.
Jag har letat efter henne vissa gånger bland min publik men där har jag aldrig sett henne.
Ibland har jag undrat om det kan vara så att hon har träffat mig utan att se att det var jag.
Kanske gick hon ifrån mig för att hon inte kände igen mig.
Jag satte mig vid bordet igen.
Nej, sa jag.
Jag har aldrig varit gift.
Det hade ju inte gått heller som jag flackat omkring.
Jag har väntat på nån.
Den väntan gav jag dock upp för många år sen tror jag.
Jag tycker det har känts så.
Världen håller på att gå åt helvete med accelererande fart och det är nåt som jag inte gjort nåt åt och heller inte kunnat göra nåt åt.
Jag har försökt engagera mig.
Jag vet naturligtvis att det är män med Kalle Svenssons åsikter vi behöver och har behövt.
Eller kvinnor som Rosa Luxemburg till exempel.
Kalle har berättat för mig om henne.
Nej, jag har inte engagerat mig varken i världens ondska eller i människornas ofantliga grymhet och förmåga att glömma.
Ibland har jag känt mig som Judas Iskariot.
Dock har jag medvetet icke förrått någon.
Förnekat många och mycket har jag gjort, så här får alla tuppar gala.
Men jag har först och främst varit mån om min show, att den, vad det nu än var jag tog betalt för att förevisa, skulle klaffa.
Däri ligger kanske en stor skuld.
Dock tror jag mig inte ha förvrängt mångas ögon.
Jag har aldrig lurat min publik och jag har heller inte klått dom på pengar.
Inte mycket i vilket fall.
Men det är klart att hade jag inte fått ärva ett visst kapital hade jag kanske tvingats slåss på ett helt annat sätt om jag velat vara showman.
Jag hade fått försöka förföra publiken och få ut så mycket som möjligt av den.
Kanske hade jag i dag, för att jämföra med det jag nu gör, haft en stor illegal porrklubb och dragit in stålar.
Men knappast.
Jag har kringflackandet i mig.
Jag hade förmodligen varit väckelsepredikant med lånat tält och sen stuckit med kollekten.
Jag vet inte.
Man vet inte.
Jag tog en klunk vin och den förbannade eller dom förbannade duvhökarna började pipa igen och sädesärlorna började springa utanför kökstrappan och en hackspett trummade till några gånger i den gamla telefonstolpen.
Hackspetten missade och slog näbben i plåten på stolptoppen så jag fick riktigt ont i huvet.
Jag älskar dig, Henrietta, sa jag.
Dig har jag väntat.
Länge har jag väntat.
Väl är du hälsad.
Jag vet inte vad det är hos dig Henrietta som får mig att tala som jag gör.
I allmänhet går jag bara och småsvär för mig själv och är allmänt aggressiv.
Du är nog vacker.
Du är liten.
Du är liten men du tar en helvetes stor plats.
Är din själ så stor ? Jag vet inte hur länge du levat.
Hälften så länge som jag kanske.
Kanske mer, kanske mindre.
Hur gammal är du, Henrietta ? Jag vet inte om Henrietta hade tänkt svara eller inte för telefonen ringde igen.
Det var Einar.
Tjänare Einar, sa jag.
Vad kan man uträtta åt dig då.
Ingenting, sa Einar.
Men jag ringer bara för att snacka med dig.
Nu kan jag inte hålla mig för skratt längre.
Jag har försökt men nu kan jag inte.
Och jag törs inte skratta för såret.
Så jag tänkte tala med dig.
Vad fan har hänt, sa jag.
Prata på bara, vad är vänner till för annars.
Vad är det som är så roligt.
Har du läst nån skämtbit i ortstidningen eller har du hört på väderleksrapporten.
Dom har börjat nu, sa han.
Vilka dom, sa jag.
Sara och Gotthard, sa Einar.
Nu har dom satt igång.
Är inte Sara ute och sår eller kalkar eller vad det nu var hon skulle göra, sa jag.
Nej, sa han.
Greven skickade över en kille.
Säckarna är för tunga för Sara.
Han är bussig, Greven.
Så Sara och Gotthard håller på som bäst, sa Einar.
Jag blev för ett ögonblick alldeles blek om nosen.
Jag såg Sara och Gotthard ligga och märja på flakvagnen inom synhåll för Einar utan att han kunde göra ett jävla dugg åt det och jag önskade att han haft hagelbössan hängande i köket.
Jag kände mig skamsen och svartsjuk.
Avundsjuk på den där rödhåriga fan till kåtbock.
Jävla Gotthard.
Vart tog du vägen, sa Einar.
Jag är kvar, sa jag.
Jag tände bara en cigarett.
Jo, Greven är bussig.
Dom har börjat nu, sa Einar och jag hörde hur han kämpade mot skrattet.
Jag får bara inte skratta, sa han.
Jag får bara inte.
Det gör så ont då.
Det spänner liksom i såret.
Vad har Sara och Gotthard börjat med, sa jag.
Konst, sa Einar.
Nej, jag måste torka ögonen.
Konst.
Tänk dig att Sara sitter naken med sina röda högklackade skor på sig på en gammal mjölkpall mitt i finrummet och stoppar stumpor och Gotthard ritar av henne.
Det ser inte klokt ut.
Jag var inne där från början, det ville Gotthard, men dom fick snart hjälpa ut mig i köket.
Jag har inte sett nåt så komiskt på år och dag.
Det rödhåriga fanskapet kryper omkring Sara där hon sitter på gammelpallen och stoppar en raggsocka och hans ögon glöder och pennan raspar mot pappret.
Men så går det till Einar, sa jag, i finare konstkretsar.
Känn dig hedrad.
Jag kiknar snart av skratt, sa Einar.
Tala med mig om nåt allvarligt.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt själv så jag sa : Höglund ringde och han vill att vi ska protestera mot ledningarna.
Han skulle skriva ihop nåt som vi skulle underteckna.
Då gör vi det, sa Einar.
Det är klart vi ska protestera.
Om gubben totar ihop en protest så är det klart vi skriver under.
Det är ju för jävligt.
Men det är nog ingen större idé.
Men det är nog riktigt att vi gör våra röster hörda.
Vi får väl tala med Greven.
Man är inte vid mycket hopp när det gäller att få det där beslutet ändrat.
En annan sak, sa jag.
Vet du vem som rår om eller disponerar den stora gräsplanen utanför köpcentrat.
Det du använder.
Är det kommunens ? Jag tror inte det, sa Einar.
Jag tror närmast att det är butikskedjorna som äger marken.
Kommunen disponerar den nog.
Den är då till ingen nytta annat än på Första maj.
Du är inte med i kommunstyrelsen, sa jag.
Nej, minsann, sa Einar.
Vad skulle jag med där att göra.
Jag bara undrade, sa jag.
Jag tänkte jag skulle ta och hyra planen och sätta upp min show där.
Börja där.
Det bor ju en massa folk kring Centrat.
Och det finns väl inte en bio där en gång.
Där skulle jag vilja slå upp mitt tält.
För helvete, skrek Einar.
Tala inte om show.
Du har inte ett nummer av klass att visa som det jag just bevittnat.
Du skulle köra med det numret.
Sara med sitt stora arsel på den där spruckna pallen och så den vansinnige Gotthard krypande omkring henne med ritblock.
I leoparddräkt.
Tala om nåt allvarligt!
Jag dör av skratt och det får inte jag!
Du som vet allt, sa jag, du vet möjligen inte vad Salpingit är.
Jag vet bara att det är en sjukdom.
Så allvarligt behöver du inte prata, sa Einar.
Så du vet vad det är, sa jag.
Ja, sa Einar.
Varför frågar du.
Jag talade just med Kalle Svensson, han hälsar förresten, och han hade mött Gretchen och Gretchen hade sagt att Marie var sjuk.
Salpingit.
Det har Sara haft en gång, sa Einar.
Det är svårt.
Marie är det den lilla finskan.
Ja, sa jag.
Salpingit, sa Einar, är äggstocksinflammation.
Och det gör jävligt ont.
Vad gör man åt det, sa jag.
Absolut sängläge i minst tio dagar efter vad jag minns.
Sara fick käka penicillin.
Så blev hon långsamt bättre.
Men jag tror hon blev sjukskriven en månad.
Minst.
Sex veckor kanske.
Tack ska du ha, sa jag.
Tack ska du ha, sa Einar.
Hur är det med flickan som har ont i foten.
Hon sitter här, sa jag.
Det är bäst jag går ut och underhåller henne lite.
Ring igen, sa jag.
Bekymrad gick jag tillbaka och satte mig där jag suttit.
Henrietta såg bekymrat på mig.
Jag är lessen för det myckna telefonerandet, sa jag.
Det gör inget, sa hon.
Du är ju direktör.
Jag kan i alla fall inte göra annat än sitta.
Jag försökte stå på foten men det går inte.
Då har jag lindat för hårt, sa jag.
Jag ska linda om.
Och jag tog av henne bindan och tvättade foten i lite ljummet vatten och så lindade jag den igen.
Jag kysste hennes stortå.
Inget är brutet i alla fall, sa jag.
Jag kan sånt där.
Vem är Marie, sa Henrietta då jag återigen satt där jag skulle sitta och efter det jag lagt in lite soffved i spisen.
En av mina lesbiska tjejer, sa jag.
En liten snäll finska.
En ung liten tjej.
Men bra.
Hon jobbar ihop med Gretchen.
Hon har tydligen åkt på nån äggstocksinflammation.
Salpingit.
Einars fru har haft det en gång, sa jag.
Einar sa i telefon att det gör ont och att man måste äta penicillin och att det är långvarigt.
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt.
Marie är avancerad som fan när det gäller showen, men annars är hon en liten rädd finska.
Hur vårt sjukhusväsende fungerar förstår hon knappast, det gör inte ens jag.
Hon är blyg som fan i varuhus och så.
Henrietta, jag måste ringa igen.
Jag måste försöka få tag i Kalle eller Gretchen.
Gretchen är den andra lesbiska tjejen i min show och hon är tyska.
Du vet vad dom tycker om utlänningar i vårt land.
Jag måste hjälpa dom.
Kalle eller jag.
Ring du, sa Henrietta.
Jag gick och ringde.
Ingen svarade hos Gretchen och Marie.
Ingen svarade hos Kalle Svensson.
Sen gick jag fram och tillbaka, fram och tillbaka i köket och rökte och försökte tänka.
Jag kunde inte tänka.
Jag satte mig igen och hällde upp vin åt mig och Henrietta.
Vi kan ingenting göra, sa jag.
Det är lika bra vi talar.
Är du ängslig för att du inte ska kunna köra igång i tid, sa Henrietta.
Är det det du är ängslig för.
Inte om du menar att det skulle gälla pengar, sa jag.
Men vi ska ut.
Tältet ska resas.
Och jag har mina artister.
Man må tycka vad man vill om deras kvalitet men det är mina artister.
Jag är deras manager, deras direktör.
Jag är deras far.
Och jag har min publik, den enkle buljongdrickande mannen och kvinnan som fortfarande tycker det är roligt med upptåg.
Einar har egen show hemma hos sig, sa jag sen.
Och så berättade jag vad Einar sagt i telefon om Sara och Gotthard.
Och Henrietta skrattade ett litet pärlande kolsyrat skratt och jag skrattade jag med.
Jag tycker det är vackert, sa jag.
Jag tycker det är stiligt att Gotthard är ambitiös.
Han kanske kan gå långt.
Blir han odödlig blir du det med, Henrietta.
Det var i alla fall du som köpte den okände begåvningens första akvarell.
Ja, ta mig fan, har du kanske inte gått till konsthistorien.
Då ringde det på telefon igen.
Jag stoppade lite ved i spisen och gick och svarade.
Lite rädd den här gången.
Det var Greven.
Det är Greven, Pettersson, sa han.
Jag ringer för att tala om att du bör ner och titta på bron.
Jag tror vattnet snabbt rinner undan nu.
Det var inte våröversvämningen.
Ett timmerlass hade vält uppåt Skogsås trakter och stjälpt allt timmer i ån.
Ingen blev skadad.
Vi har jobbat hela dan med det och nu flyter hon som hon ska.
Jag kan inte tänka mig att bron står under vatten länge till.
Men du kan väl gå ner och titta.
Jag ringer igen om en timme.
Förresten kommer jag själv uppåt dig till om en timme eller två.
Vid sextiden sådär.
Okey, sa jag.
Tack Greven.
När jag kom ut i köket igen fann jag Henrietta linkande omkring fram och tillbaka.
Har du sett, sa hon.
Jag går riktigt bra.
Jag kan gå riktigt, riktigt bra.
Gör det inte ont, sa jag.
Nej, sa hon.
Inte mycket.
Då är det i mig det gör ont, sa jag.
Jag satte mig på min stol.
Det var Greven som ringde, sa jag.
Det var inte vårfloden som dränkte bron.
Ett timmerlass hade vält uppåt Skogsås och dämt upp ån.
Greven säger att vattenståndet snart ska vara normalt igen.
Blev nån skadad, frågade Henrietta.
Bara du, sa jag.
Sen sa jag : Greven vill att jag går ner och tittar på bron.
Han är här vid sextiden.
Det är väl bäst att göra som han säger.
Då går jag med, sa Henrietta.
Tror du du törs, sa jag.
Med ditt stöd, sa hon.
Kommer vi över bron så kan du ta min cykel så går vi hem till mig.
Jag ska packa.
Jag ska åka härifrån.
Jag kan inte linka omkring ensam så här.
Jag kan inte bo hos dig även om jag ville.
Varför det, sa jag.
Därför att du också kommer att tvingas till stan.
Det var vad jag innerst inne också fruktade, men jag sa inget.
Det är synd att vi inte bor i samma stad, sa jag.
Henrietta svarade inte.
Jag kände igen dig i alla fall, sa jag.
Den här gången.
Ja, det gjorde du, sa hon.
Jag stoppade ner Henriettas träningsoverall i en plastpåse och så den sko hon inte kunde få på sig.
På den lindade foten trädde vi en stor stövel som jag antar stått här sen huset var nytt.
Så linkade vi iväg.
Jag hade sagt åt Henrietta att hon kunde behålla kläderna hon lånat.
Ingen skulle sakna dom.
Vi gick långsamt arm i arm och jag tror vi båda hade en känsla av att en annalkande vår ändå fanns inom räckhåll.
Jag försökte säga det till henne : Det blir vår.
Och då log hon bara.
Hör, sa jag, då vi gått ett fyrtiotal meter, min telefon.
Den ringer.
Jag springer tillbaka.
Spring, sa hon.
Jag väntar eller går sakta före.
Jag sprang tillbaka till huset och in till telefon.
Nu var det Gotthard som ville något.
Det är Gotthard, sa han.
Jag kommer över till dig om ett tag, om en timme eller så.
Jag vill gärna snacka med dig.
Det är bra Gotthard, sa jag.
Men du kommer förbanne mig inte hit utan Henriettas akvarell.
Sen la jag hastigt på luren och skyndade efter Henrietta som väntade på mig.
Jag har aldrig gillat när kvinnor håller mig under armen men när Henrietta gjorde det så kändes det bra.
Som om det skulle va så.
Sakta närmade vi oss bron och vi såg att vattnet sjunkit undan så att man åtminstone kunde gå på den.
Om nån bil kunde köra över verkade dock tveksamt.
Vi gick över bron och jag tog tag i Henriettas cykel och vi gick den lilla backen upp till landsvägen och snett över landsvägen och in i skogen.
Och därinne bara några meter från vägen låg det hus Henrietta hyrde.
Jag hade aldrig tänkt på det förut.
Det var ett moderniserat litet torp men det var fan ta mig inget ställe för småbarn att roa sig på.
En liten gräsmatta och sen skogen.
Men inuti var huset mycket fint.
Vi satt i Henriettas kök och Henrietta bjöd på vin.
Jag har inte mycket med mig här, sa hon.
Jag ska bara packa in lite kläder och käk.
Sen är det bara att ringa efter en taxi och linka ner till vägen.
Jag ska titta när mina tåg går.
Får jag först låna din telefon sa jag.
Jag ringde Kalle Svensson och till min stora glädje fann jag honom hemma.
Har du hört nåt, sa jag.
Har du fått tag i Marie.
Jag ringde men ingen svarade.
Deras telefon går inte, sa Kalle.
Jag var där.
Marie ligger.
Det är nåt med skrinet eller underlivet.
Hon är rätt dålig.
Hon har fått penicillin.
Och Gretchen har varit tvungen att ta ledigt från jobbet.
Men Gretchen sa att Marie snart skulle vara uppe men att hon nog blir sjukskriven en tid.
Jag längtar ut.
Och det gör dom andra också.
Mounaki är i stan.
Hon sitter hos Marie nu.
Du ska se att allt ordnar sig, sa jag.
Bara inte den förbannade våren dröjer.
En sak till.
Hur lång tid tar det att köra hit med din buss.
När kan du köra.
Omedelbart om du vill, sa Kalle.
Jag kan vara hos dig om två timmar.
Tre högst.
Gör då så här.
Kör hit, sa jag.
Ån är inte översvämmad längre men fan vet om bron håller för en bil.
Parkera där och kom upp till kåken.
Du ska köra mig till stan.
Du får käk när du kommer.
Okey, sa Kalle Svensson.
Jag la på luren och så sa jag : Det var det.
Nu Henrietta packar du ner det du ska, du sa att det inte var mycket, och så följer du med upp till mig igen.
Du låser din kåk.
Gotthard kommer och Greven kommer.
Sen kör Kalle och jag dig dit du ska.
Det blir inte mer än en timmes omväg.
Och vi har inte bråttom just nu.
För du kan inte åka tåg med den där foten.
Det tillåter inte jag.
Då packar jag lite, sa Henrietta.
Kan du plocka ut det som är i kylskåpet.
Det som inte är i burk kan du väl lägga på fat och ställa på trappan.
Vi måste tänka på räven.
Det var inte mycket vi hade att bära när vi sakta arm i arm vandrade vägen tillbaka över bron efter att ha låst in cykeln och låst det hus Henrietta lånat.
En röd bag bara och ett par vinflaskor.
Vi stannade på bron och Henrietta tittade ner i vattnet.
Hon tog upp en slant ur sin väska och slängde den i ån.
Sen gick vi vidare och snart var vi framme vid min kåk och i det välkända köket igen.
Vi hällde upp var sitt glas vin.
Vad önskade du nere vid ån, frågade jag.
Henrietta log men hon sa inget.
Du kanske ändå inte känner igen mig, sa hon.
Just då klev unge Gotthard in.
Rakat sig hade han inte i dag heller och om ett par veckor skulle han ha skägg, antagligen till sin mammas stora förskräckelse.
Han hade ett par vinflaskor med sig han också.
Han satte sig ner.
Jo, sa han.
Du får inte bli arg på mig Pettersson men jag tror inte kringflackandet med en kåtshow är nånting för mig.
Jag har tänkt och tänkt.
Det är inte rätt väg.
Du har varit hygglig mot mig, Pettersson.
Bli inte arg.
Jag kände när jag tecknade Sara i dag att det är där min styrka ligger.
Teckna och måla folk i arbete och vila.
Förstår du mig.
Bli inte arg.
Jag förstår dig mycket väl, sa jag.
Jag tror du gör alldeles rätt.
Bara du vänjer dig vid mörkret och det gör du.
Men har du inte Henriettas akvarell med dig blir jag förbannad.
Och om du inte skriver i din dagbok att du sålt din första akvarell den dag som i dag är till fröken Henrietta Jacobsson blir jag förbannad.
Gotthard överlämnade med förtjusning akvarellen till den rörda Henrietta.
Vad kostar den, sa hon.
En symbolisk krona, sa Gotthard.
Det var en bra kille.
Ursäkta mig ett ögonblick, sa jag.
För helvete Gotthard elda i spisen med soffbitarna.
Jag måste gå och ringa.
Jag ringde Höglund.
Det är Höglund, skrek han.
Vad är det om!
Det är bara Pettersson, sa jag.
Ån har sjunkit.
Du kan komma över när fan du behagar.
Tack ska du ha Pettersson, sa han.
Då sticker jag mesamma.
Jag måste peta ner lite solrosfrön.
Jag har skrivit en protestskrivelse också som du kan underteckna.
Vi vill jäklar i min lilla låda inte ha några ledningar dragna över våra fria marker.
Kom du, sa jag.
När jag la på luren hörde jag Grevens stora Landrover stanna utanför köksdörren och in klampade Greven.
Har du kört över bron, sa jag.
Ja, sa Greven.
Jag tog chansen.
Den håller.
Hur är det med foten, fröken ? Bättre, sa Henrietta.
Men jag måste tillbaka till stan.
Jag kan inte linka omkring så här.
Jag ska till stan jag med, sa jag.
En av mina medverkande är sjuk och behöver hjälp.
Greven satte sig ner och tog det glas vin som bjöds honom.
Jag eldade i spisen och gick och hämtade resten av det som var kvar av pinnsoffan.
Jag hade gett mig fan på att elda upp den.
Jag fick en idé.
Jag ringde över till Einars och Einar svarade.
Jag sa : Tror du att du kan gå så långt som till en bil som kör fram till din dörr ? Ja, sa Einar, Sara kör mig till doktorn i den.
Be då Sara köra dig hit, sa jag.
Vi ska hjälpa dig in.
Vi har lite fest.
Det är Gotthard och jag och Greven och Henrietta.
Kom ni med.
Ån har sjunkit.
Bron håller.
Greven har just kört på den.
Vi kommer, sa Einar.
Sen gick jag ut i köket och sa : Vi ska ha fest!
Kalle Svensson är här om en timme eller en och en halv.
Till dess ska vi duka fram allt vi har i matväg.
Och korka upp våra vinflaskor.
Sara och Einar kommer.
Och, sa jag, gubben Höglund kommer.
Jag har en flaska konjak i bilen, det har jag alltid.
Den kan jag ta in sen, sa Greven.
Vi blir sju stycken vid bordet, sa jag.
Nog har vi mat för sju.
Gotthard, du ser efter vad vi har och dukar upp.
Jag håller eld i spisen och ni andra småspråkar.
Gotthard började genast leta i kylskåpet och på hyllorna och han såg riktigt belåten ut.
Jag packade i all hast ihop det jag skulle ha med tillbaka.
Det var bara en liten väska och skrivmaskinen.
Och sen gick jag ut och gjorde pinnved av resten av soffan och bar in det i köket.
Så du reser inte i år, sa Greven.
Jo, sa jag.
Men så länge en av oss är sjuk kan vi ju inte börja varken planera eller repetera.
Du vet förresten inte om man kan hyra den där jävla plan utanför Storcentrum.
Inte för sånt, sa Greven.
Det går aldrig kommunstyrelsen med på.
Men kanske.
Jag ska fråga!
Sara och Einar anlände och vi hjälpte Einar dom få steg han hade att gå till en rak gammal stol jag tagit ut i köket.
Den står annars inte där.
Och Höglund anlände.
Först blev han lite förvånad över att vi var så många men sen fann han sig snart i situationen.
Han handhälsade på alla och han frågade till och med hur Einar mådde.
Och sen kom Kalle.
Han hade kört sin buss över bron han med.
Han hade helt enkelt inte kommit ihåg att jag sagt att den kanske inte höll.
Kalle hade kört på fem kvart.
Den nya motorvägen hade öppnats.
Sen drack vi vin, alla utom Kalle förstås, och käkade ost och kalvsylta och burktomater och lite av varje från sardiner i olja till sill i dill.
Och drack upp Grevens konjak.
Sen höll Höglund tal eller rättare sagt han läste upp en protestskrivelse.
Det lät ungefär så här : Ärade myndigheter.
Ni har utan att be oss undersåtar om lov planerat och redan stakat ut en förbannad kraftledningsgata som ska bli så bred att en hel trakt förstörs och dessa ledningar hava ni tänkt dra på trettio säger trettio meter höga järn- eller stålvidunder från ett förbannat kärnkraftverk allt för den snöda penningen.
När det finns ved.
Vi undertecknade önska icke dessa ledningar dragna över Grevens utan ni får faktiskt finna er i att dra dom längre norröver.
Det är min och allas vår övertygelse att ni kommer att möta samma kompakta motstånd där.
Vi skrev alla under.
Kalle Svensson tyckte det var en utmärkt bra protestskrivelse.
Det tyckte vi nog alla.
Greven tackade för förplägnaden.
Han och Höglund måste iväg.
Greven skulle kitta Höglunds fönster.
Gotthard och Sara hjälpte Einar till bilen som Sara skulle köra.
Gotthard skulle åka med dom till sin bil.
Innan Gotthard steg in i bilen tog han mig lite avsides och sa : Kalle säger att ni ska köra Henrietta hem ? Men hon tillhör ju dig.
Det är ju i henne du känner igen dig själv.
Nej, sa jag.
Du har tårar i ögonen, sa Gotthard.
Jag har läst nånstans, sa jag, att när Casanova en gång stod vid sin Henriettas grav syntes det tårar i ögonen på honom och man hörde honom mumla in mot sig själv och sitt eget hjärta : Henrietta ska du också glömma.
Det är inte mer med det.
1 Flykt.
Några helt vanliga människor rycks ur sina sammanhang.
Lever ett tag i fara och skräck, kanske med ett stänk av äventyr utanför verkligheten.
Sen tar de mark i en ny verklighet.
Till döds eller till liv, beroende på anpassningsförmåga --- och tur.
De var tre som deltog i den här flykten.
Det var Hammou ben Kadour och hans son Akka som såg sig tvungna att lämna Marocko i hast, fastän Hammou intill sista dagen uppehöll sitt ämbete.
Och så var det Viveca Ghajan, fast hon aldrig tänkte på sig själv som flykting utan bara som den som var med.
Akka hade deltagit i en demonstration mot regeringen och blivit skadad.
Den politiska polisen på jakt efter demonstranter var ännu farligare än benbrott och hjärnskakning.
I sin nöd sökte Hammou ben Kadour hjälp hos ett par svenska vänner, läkarparet Bibi och Björn Grenat vid ett Röda Kors-sjukhus utanför Marrakech.
De tog hand om pojken och dolde honom i sitt tomma tjänarhus.
Viveca, syster till Bibi och förstås svenska liksom hon, fastän hon hade varit gift med en amerikansk dirigent, vilade ut hos sin syster och svåger efter några svåra år kring mannens död.
Det var hon som fick ta hand om Akka, och hon blev mycket fästad vid den vakna, mörkögda pojken, som ibland påminde om hennes egen son Tony.
Samma eldiga engagemang för en bättre tingens ordning, fast på olika kontinenter.
Med Akka blev hon vän, med hans far mer än vän.
I några månader upplevde hon hotet mot dem, fastän vardagen på ytan verkade normal.
Polisrazzior, spikmattor, viskade varningar om arresteringar och försvinnanden ... Det som kunde ha slutat som en banal semesterförälskelse djupnade till något mera.
Akkas demonstration hade sprängverkan också inom familjen.
Hammous hustru och svärfar hörde till de gammalmarockanska kretsarna kring hovet, förhållandet mellan dem hade länge varit spänt.
Nu gjorde de Hammou ansvarig för sonens tilltag, och det ledde till en brytning.
Skilsmässan från Zahra tog han med jämnmod, men att mista sina döttrar ... Det var ett upprivande farväl till land, familj, trygghet.
Och ändå, själva flykten hade sina hisnande eller barocka ögonblick.
Till exempel när Viveca hade kört i förväg till gränsstationen för att de inte skulle komma tillsammans, och hon fick se Akka som barfota arabpojke, haltande efter sin benskada, bredvid sin " mor " : Hammou klädd till beslöjad bondkvinna, rak, bister och lika trovärdig som guden Tor hos jättarna i ett studentspex.
Som väl var hann hon ge honom regi innan de kom fram till gränsposten.
Tystare, skyggare, fanns minnet av hur hon fann Hammou på en sluttning med korkek, med händerna kring ett par sträva grästuvor, gråtande över den jord han måste lämna.
Hennes förtvivlan när den spanska färjan lade ut och hon trodde att de hade blivit fasthållna i land.
Den rena lyckan när de dök upp och stod framför henne.
Det svåra kom sedan, sakta smygande.
Först var de fulla av tillförsikt.
De hade en inte föraktlig reskassa tillsammans, och Hammou hade sin examen från l'Ecole des Eaux et des Forêts i Nancy.
Det var inom skogsvården han hade haft sin befattning för att " rulla tillbaka öknen ", som det numera hette.
De stannade först i Madrid, och han uppvaktade spanska myndigheter för att om möjligt få arbete inom sitt eget område i Spanska Sahara.
Den ohyggliga torkan borde göra extra insatser nödvändiga.
Men man slog ifrån sig : inga nyanställningar.
Den politiska utvecklingen gav senare förklaringen.
Han visste av tidigare erfarenheter att inom Unesco och FAO stötte man på förskansning efter förskansning av byråkrater innan man kom fram till de lägsta beslutsfattarna, och eftersom deras pengar började smälta ihop nöjde han sig med att skicka in ansökningshandlingar och meritförteckning dit, liksom till myndigheterna i Tunis och Algeriet.
Deras problem med att hålla öknen tillbaka var detsamma som i hans land, och hans namn var uppskattat inom yrkeskåren i hela Magreb.
Men även detta måste ta tid och innebar väntan.
Eftersom de båda hade levat i Frankrike tidigare, Hammou under studentåren, Viveca under Gregor Ghajans konsertturnéer, flyttade de till Frankrike och begärde uppehålls- och arbetstillstånd.
Tid, tid.
Man måste vänta i minst tre månader.
Helst borde man också leva under den tiden.
Men hur ? Även de billigaste hotell blev dyra.
Lyon var översvämmat av nordafrikaner, men där behövde man fabriksarbetare.
De tre flyktingarna fortsatte till Paris.
Där fanns det organisationer som skulle ha tagit emot Hammou med öppna armar, men han måste känna sig för med försiktighet.
Även bland flyktingarna rådde det skarpa gränser, fiendskap och våldsdåd.
Där fanns ingen gemenskap mellan dem som hade måst fly när landet blev fritt, därför att de hade varit alltför goda vänner med kolonialmakten, och dem som slogs för friheten då men nu, besvikna, hade kommit i konflikt med den nya regimen.
Dock, han träffade snart bekantas bekanta som bland annat lyckades skaffa dem en bostad, sådan den nu var.
En dubblett med kokvrå --- det lät inte så illa, helst som de bara skulle bli två.
Hammou hade genast lyckats ordna in sonen Akka på ett franskt-marockanskt internatgymnasium så att han inte skulle missa sin studentexamen när han bara hade ett år kvar.
Hammou såg hålögd ut efteråt ; han måtte ha haft sömnlösa nätter innan han kämpade ner sin stolthet och bad den f.d. hustrun hjälpa sonen, men han gjorde det.
Det kom meddelande från Marrakech att terminsavgiften var betald.
--- Du har inte sagt adressen till vår dublett, sade Viveca när de skulle lämna sitt sista hotellrum.
--- Rue de la Crimée.
Hon kunde inte dölja sin bestörtning.
Det var bland hennes forna vänner en omöjlig adress, ett av Paris värsta slumkvarter.
Hammou lyfte på huvudet med en blixt i ögat som hon började känna igen.
Då var han utmanad i sin egenart, höll på sitt.
--- Jo du, i arabkvarteren.
Där tänker jag bo.
Men Viveca --- du vet att du har din frihet.
--- Har jag ? svarade hon, för hon visste nog hur bunden hon var.
Hammou visste det också vid det här laget, för han log snabbt och sände ett litet meddelande handflata mot handflata.
Området liknade Londons East End efter kriget.
Gropar, ruiner av ruckel omväxlande med uppröjda tomter och nybyggda hus.
Men här var det inte bomber utan grävskopor som gjorde groparna : Paris höll på att sanera ett illa beryktat område.
Huset och de två möblerade rummen var fullt ut vad man kunde vänta av omgivningen --- Viveca måste blunda för de fläckiga tapeterna och toaletten ute i korridoren dit det gick en ständig trafik.
Men vägglöss fanns det inte, sade portvakten med stolthet, huset var cyanrökt.
Det förklarade lukten i kokvrån, som de genast döpte till gaskammaren.
--- Kan du ta det som en övergående prövning ? sa Hammou.
Ungefär som hotellet i Tetouan när vi flydde.
Men så fort skulle det inte gå över.
Viveca kämpade ner sin känsla av äcklad overklighet --- det är en ond dröm, så här kan vi inte ha det --- bet ihop tänderna och beslöt klara situationen utan att be någon om hjälp.
För det första ville hon pröva allvaret i sin och Hammous känsla.
Att den höll under äventyrliga påfrestningar var inte så märkvärdigt, men höll den för grå vardag ? ( Något inkonsekvent bestämde hon sig genast för att vardagen inte skulle bli grå, gick på torget när grönsaksstånden packade ihop och köpte frukter, granna tomater och överblivna blommor för nästan ingenting.
) Det andra skälet hade med samvetet att göra och var en smula rufsigt i konturerna.
Gregor Ghajan, hennes man som hade dött året innan, hade kommit till Amerika som armeniskt flyktingbarn med sin mor Elysée.
De hade ingalunda lidit nöd utan haft stor framgång som det musikaliska underbarnet med den tappra flyktingmodern, och den rollen fortfor de att spela i många år framåt.
När Viveca kom med i bilden ryckte Gregor på axlarna åt vissa sentimentala men lukrativa skivinspelningar.
Elysée fortfor att vara stolt över dem, men Viveca skämdes.
Likafullt, hon hade haft nytta, hon med, av de inkomster som flöt in.
Därför kändes det nu som en sorts botgöring att till någon tid dela de verkligt landsflyktigas besvärliga villkor.
Men det där med den delade toaletten ... och gaskammaren ... Botgöringslusten gick fort över.
Varför kom inte hennes månatliga pengar från Amerika ? Visserligen hade de bott på många håll under de sista månaderna, men de hade ju lämnat eftersändningsadresser.
Sedan de fått adressen i Paris hade hon skrivit till advokat Spencer som hade hand om dödsboet.
Han hade inte hörts av.
Vad hade hänt ? Var pengarna slut ? Hade han förskingrat boet ? Hade hennes svärmor Elysée lagt beslag på tillgångarna ? Hon hade bara diffusa begrepp om hur mycket det var.
Hon hade varit så tröttkörd och apatisk efter Gregors långa sjukdom att hon inte orkade ta upp fighten om ekonomiska ting med sin svärmor utan hade tacksamt tagit emot inbjudan från Bibi och Björn att komma till dem och vila upp.
Och det hade haft allt annat i släptåg.
Akka hade inte heller lätt att anpassa sig till det ganska barska livet i studentfabriken.
Han sökte sig till dem så ofta han kunde, förtroendefullt.
En lördag eftermiddag när han kom och Viveca var ensam hemma tyckte hon att han verkade dyster och frågade hur det var fatt.
Jo, ett par kamrater skulle gå på bio --- men han hade inte en sou ... Viveca log och gav honom en tia ur sin egen magra börs, hushållskassan var tom efter lördagsinköpen.
Akka gav sig glad iväg men hade oturen att möta sin far i porten.
--- Vart ska du ta vägen ? --- På bio ... --- Var har du fått pengar till det ? Då Akkas blick och hållning kroknade sade Hammou : --- Akka, jag vet att du var expert på att lirka pengar av din mor, men gud nåde dig om du börjar på samma sätt med Viveca!
Skäms du inte ? Jo, Akka skämdes.
Hammou gav honom en tiofrancssedel, som tur var hade han en, och sade mildare : --- Gå på din film då --- men kila först upp och betala igen till Viveca.
Akka gjorde det, slokörad, men av hans blick mot Hammou som kom in efter honom förstod Viveca vad som hänt, svalde sin protest och tog emot tian.
När Akka lättad hade givit sig iväg sade hon : --- Hammou, du får inte bli generad om Akka lånar en slant av mig ibland.
--- " Lånar ", sade Hammou med en fnysning.
Han måste lära sig att ha det knappt utan att tigga.
Allra minst av dig.
--- Nej, stopp nu, sade Viveca.
Vem kan han ty sig till om inte till mig, näst efter dig ? Det känns förtroligt, förstår du.
De hade ett litet varmt mellanspel, men sedan sade han allvarsamt : --- Ändå, Viveca, ska du inte uppmuntra den sortens barnslighet.
Han måste lära sig.
Hon hade bara att ge Hammou rätt.
Detta var den beska läxa de alla tre måste lära sig.
Att inte be.
Att inte vara flott och ge.
Åh, det gjorde livet surt.
Hammou tog enstaka enkla jobb som gav en slant i väntan på sitt arbetstillstånd.
Men det fanns en faktor som de inte hade talat ut om.
Hon hade ett hus, " Green Rock ", en liten bungalow ganska oländigt belägen på en skogsås norr om San Francisco, verkligen en tillflykt för en skadskjuten örn som Gregor Ghajan.
Hon längtade inte dit, hon hade inga lyckliga minnen från det huset under senare år --- men det fanns där, i sinnevärlden, och det var ett faktum som det var allt svårare att glömma när man som nu bodde i ett par rum som på ena sidan vette åt en bensinångande gata, på den andra åt en bakgård som luktade kål, piss och målarfärg.
En målarfirma hade upplag i en källarlokal.
Hon började nämna huset, nämna den vida utsikten över Stilla oceanen.
Akkas fantasi fick genast vingar.
Han frågade om stranden, om båtarna.
Fiskade man hajar ? Tuna ? Han ville dit ... --- Du ska ta studenten först, klippte Hammou av.
Hammou hade en förmåga som inte de två andra hade : att vidta de åtgärder som måste vidtas --- t.ex. ordna för Akka --- och sedan så att säga lägga saken i Allahs hand och vänta utan märkbar otålighet.
Bida sin tid.
På en punkt hade hon önskat honom mera otålig, och det var när det gällde besök av landsmän.
Så fort de fått en bostad kom det folk.
Äldre män kom för att ge Hammou råd, unga kom för att i ett nödläge få ett mål mat eller sova på golvet --- de hade ju inte en extra säng.
Det var denna marockanska gästfrihet.
Man avvisade inte en släkting.
Dina vänners vän var din vän.
Vackert, men ... När Hammou tyckte att hon såg beträngd ut tog han dem med ner på kvarterskrogen, ett kyffe i ett ännu inte sanerat ruckel med namnet Au bon coin, " Den mysiga vrån ".
Något missvisande, men man kunde få en läsk för några sous.
Likafullt trängde sig en tanke allt närmare ytan : Skulle hon och Hammou snart inte ha något privatliv alls ? Det var ju deras stunder tillsammans som bar upp alltsammans, som en kudde av lustgas.
En yrkesmässigt skeptisk person var portvakten, madame Dillon.
Hennes loge i nedre farstun var inte större än en hundkoja, och hon var en trogen gårdvar som hindrade löst folk från att övernatta i trappuppgångarna.
Som infödd parisiska skröt hon med att hon aldrig hade satt sin fot utanför Paris, " inte ens hos min faster i Amiens ".
Den överlägsenhet detta skänkte gjorde att hon egentligen var godlynt om man inte utmanade henne.
Hälften av husets invånare var inflyttade fransmän, andra hälften mest algerier, och hon ansåg sig som en överhetsperson, satt av salig Generalen att övervaka dem, rättvist men strängt.
Hammou och Viveca störde hennes ritningar --- de var ju varken franskt fattigfolk eller f.d. fiender.
Hon förhöll sig avvaktande.
Men deras allmänna standard gjorde att hon röt lite hövligare om de kom ner med soporna på fel tid.
Så en dag anropade hon Viveca, som kom hem från sin sena torgrond, med en så att säga mera positiv upphetsning : --- Madame!
Brev från Amerika.
Hon satte sig tillrätta med armbågarna i luckan som om hon väntade att Viveca skulle läsa upp det på stället.
Viveca tog det med en hjärtesuck : äntligen!
Från Tony.
Hon besvek madame Dillon och sprang uppför trappan utan att öppna det, men där kunde hon inte vänta längre utan slet upp det.
" Viv darling --- ( ingen utomstående kunde veta hur många undertoner av komik och förebråelse detta för Tony otypiska darling hade, helst uttalat med svenskt a och hårt r ) Varför svarar du inte på brev ? Advokat Spencer meddelar att han fått tillbaka penningförsändelser till din semesteradress i Marocko med en stämpel som vi tolkar som " oanträffbar " eller " avvikit från orten " eller något sådant.
Då skrev jag till Bibi på Rödakorssjukhuset.
Det kom tillbaka med samma stämpel.
Var är mor ? skriade jag då som Ismael i öknen.
Nu vet jag inte vart jag ska skicka det här.
Men när kan detta vara avsänt ? tänkte Viveca förbryllad.
Hon tittade tillbaka på datum.
Det var en månad gammalt.
" I somras skrev du ett friskt och salt brev och gav mig på moppe för att jag tänkte förvisa dig till farmorsrollen.
( Den är inte aktuell, tillåt mig påpeka.
) Du hade inträtt i din andra ungdom och tänkte leva och älska som en fri människa, skrev du.
Poäng för dig!
Jag accepterade med hurrarop.
Men så började det ingå kryptiska meddelanden om politiskt trassel i Marocko, flykt, svårigheter, ingen fast adress ännu ... Du har gjort din numera samhällstillvände son helt förskräckt och bekymrad med dina revolutionära äventyr.
Jag är så rädd att du lever fattigt flyktingliv i någon arabisk slum och är för stolt eller för överspänd för att ropa på hjälp ... " Det träffad en öm punkt, allt blodet sjöd åt huvudet på Viveca : Har jag ur min så kallade kved framfött denna storsnutna unga amerikan som med sådan överlägsenhet tar sig an mammas komiska kärleksbekymmer och utlänningars lika komiska politiska trassel ? Jag ska förskjuta honom, jag ska ... Och hon rusade uppför sista trappan och fram till toaletten för att riva sönder och spola ner det så hett efterlängtade brevet.
Toaletten var upptagen.
Hon körde ner brevet i kappfickan och stod och återfick andan innan hon gick in.
Måtte Hammou vara ensam ... Det var han inte, han satt fördjupad i samtal med ett par vänner.
Hon hälsade och fortsatte med sin korg ut i " gaskammaren ".
Den var full av smutsig disk från den måltid hon tidigare hade bjudit dem på.
Då blev det kortslutning : Nej, hon var inte städslad som evig markservis åt marockanska män, nej, hon accepterade inte vilka villkor som helst för att ... för att ... Vad skulle hon med en marockansk älskare och en amerikansk son som båda gjorde henne stort men ? Innan hon visste ordet av var hon på väg ut igen, förbi de förbluffade männen.
Ut ur huset, uppför rue de la Crimée, iväg genom Parc des Buttes Chaumont, sen en gata bortåt Gare du Nord, där en buss stod och väntade.
Hon klev upp i den som i en beställd taxi och satt där till slutpunkten --- precis som en gång för längesen i New York.
Det visade sig vara nordändan av Bois de Boulogne.
Hon började skämmas redan innan hon var framme.
" Dina fugor ", brukade Gregor med ett spefullt leende säga när hon av rädsla för gräl och bråk hade givit sig iväg hemifrån hals över huvud.
Fugue.
Flykt.
Hade hon inte vuxit ifrån det än ? Som ung var hon rädd för Gregor, men hon var inte rädd för Hammou, han var en sådan person som man kunde tala med.
Men hon hade ju inte kommit åt att tala med honom.
Allting hade satt sig på tvären i halsen : ska jag då hitta marockaner under sängen, på toaletten, i soppterrinen ... Det var elakt, men det var skönt just när hon tänkte det.
Det led mot oktober, träden i Bois de Boulogne hade fått sin första skiftning åt gult, dagen var kylig, gubbar gick och krattade löv.
Mammor i tunna kappor --- liksom hon själv --- satt frysande och vaktade okuvliga barn på trehjulingar.
Det var lugnande att gå i parken, utan trängsel och hetsande bilar.
En tågvissling och ett magnifikt stånkande väckte henne ur rapsodiska minnen och kom henne att raskt hoppa åt sidan, men det virrade åter till tidsbegreppen.
Det lilla barntåget i Bois de Boulogne, gick det ännu ? Där hade hon åkt en sommar med Tony när han var åtta år ... Samma ungar, verkade det, satt och vinkade och skrek av upphetsning medan tåget pustade fram mot sin slutstation i Jardin d'acklimatation.
Lite röda om nästippen nu när luften var svalare.
Tony.
Hennes ende, älskade son, som hon för en stund sedan hade blivit så ond på.
Det var inte möjligt ... Jo.
Brevet prasslade i fickan där hon hade stoppat det.
Hon satte sig på en bänk och tog fram det med en viss rädsla, läste om det.
Fortsatte med andra halvan, där det stod ett nytt datum, bara fyra dagar gammalt.
" Nu har jag fått ditt brev med adress och några magra upplysningar om ert liv.
Oj ... vad var det jag trodde!
Du låter så annorlunda.
Kanske är du redan utled på äventyret, men då träder din Moral och Tapperhet i funktion, och så måste du uthärda.
Precis som när ... ja, du vet.
Stop it, Viv!
Fall inte för frestelsen att upprepa ditt eget mönster.
Din marockanske jägmästare gör väl åtminstone inte anspråk på att vara ett geni --- som Greg ? Eller det kanske inte behövs, det räcker med att han råkar illa ut.
Möjligen har kärleken överlevt ( förlåt att jag låter gammal och skeptisk jämförd med din iråkade ungdom, men vissa erfarenheter nyligen kommer mig att tvivla på kvinnors beständighet ).
I så fall förstår jag inte varför du inte skeppar ut dig själv med compañeros hit.
Har ni inte större möjligheter att ordna ett skapligt liv här ? Huset, bland annat.
Den där Akka låter reko, honom skulle jag vilja träffa.
" Och nu först upptäckte hon hans som vanligt i kanten tillskrivna kodord för smeksamhet.
Ett barnsligt tecken, som han bibehöll mitt i kravet på vuxen kamratlighet.
Hon lät brevet sjunka och tänkte förvånad : Varför hade hon blivit sårad, ond och ledsen nyss ? A brain storm, sade hon sig, för Tonys brev kom hennes tankar att fortsätta på samma språk.
" Överlägset brev från road besserwisser ", hade hon faktiskt tänkt.
Brevet var ju i stället bekymrat och omtänksamt, trots den nojsande tonen, och utan den skulle hon inte ha känt igen Tony.
Ända sedan han var liten hade han lekt storebror och beskyddare, och hon hade tyckt det var lustigt.
Kanske var han också ärftligt belastad av Gregors sällsynta men träffande sarkasmer om sig själv och mamma Elysée --- plus en gnutta av hennes pappas jovialiska lundahumor.
Dessutom framgick av brevet att hennes pengar varken var slut eller förskingrade, det hade bara varit krångel med postgången.
Det var som om hon återfick en lugnare andhämtning vid vetskapen om att nuvarande odrägliga förhållanden inte behövde fortsätta länge till.
För de var odrägliga, nu kunde hon erkänna det.
Liksom hon tidigare hade fått en obetvinglig impuls att bara ge sig iväg kom det nu över henne en häftig önskan att omedelbart träffa Hammou och ge honom goda nyheter.
Lugna ner dig, sade hon till sig själv.
Vi måste ha fått tunnslitna nerver under den här tiden.
Och så sökte hon sig åter från musketörernas Bois de Boulogne till immigranternas rue de la Crimée.
--- Hammou!
ropade hon redan i farstun och fumlade med låset.
Ingen svarade, våningen var tom.
Fönstren stod öppna och den obehagliga lukten av gaulois var utvädrad.
Och mer, häpnadsväckande : disken var diskad och inställd i skåpen.
Hon kände hur det hettade i kinderna : de hade alltså genomskådat ... Alright, hon stod för demonstrationen.
Det hördes steg i trappan och Hammou kom in med den tomma sophinken i handen.
Ganska spänd, han med.
De stod några ögonblick och tittade på varandra med de få meters avstånd som dubbletten tillät.
Så började det rycka i mungiporna på Viveca --- en hjälte med sophink är oemotståndlig!
Hammous uppsyn ljusnade, och sekunden efter befann de sig i clinch.
En hård och välgörande omfamning som förlöste dem från aggressiviteten och småningom utlöste ren ömhet.
--- Du behöver ingenting säga, sade Hammou.
Jag begriper att vi har ... att du har ... Där fastnade han i sitt genomtänkta försvarstal för att de återfallit i vanan att se kvinnan som tjänsteande och tillade kort : --- Jag gjorde klart för de här unga männen att vi gärna ser dem på mat om vi har någon --- men att de får diska efter sig själva.
Vilket du ser att de har gjort.
--- Bra, sade hon.
Han såg ett ögonblick häpen ut.
Kanske väntade han sig ändå en god kvinnas försäkringar om att hon diskade med hänförelse ? Men de lät ämnet falla.
En av de följande dagarna kom brev och check från advokat Spencer med samma förklaring som hon redan fått i Tonys brev.
Dessutom hade advokaten varit på semester i Hawaii när hennes brev med den nya adressen kom.
Han skrev att boutredningen nu var klar, men det vore önskvärt att hon var med och gjorde upp det sista.
När Viveca gick till banken med checken tänkte hon nästan snopen : Inte visste jag att ens självkänsla var så beroende av slantarna i fickan ... Som en sorts yttre tecken gick hon och fick håret lagt och kände sig som en ny människa.
När hon kom hem stod en ung man i uniform med armbågen i portvaktsluckan och pratade med madame Dillon.
En efterlängtad son ? Båda var på gott humör.
När han fick se Viveca gav han till en vissling och sade inåt luckan, men menat att höras : --- Pas mal ... Inte så illa ... Det gjorde madame på mindre gott humör, och hon svarade snävt : --- Ah, ça --- elle marche avec les arabes.
" Hon ränner med araberna " --- det borde ha gjort Viveca kränkt och ursinnig, men denna dag stod hon över sådant och vände sig mot luckan med ett leende : --- Oui, madame.
Min man är marockan.
Samtidigt gav den unge mannen modern en lätt puff genom luckan : --- Lugn, mamma.
Kriget är över.
Han menade förmodligen kriget i Algeriet, han var för ung för att minnas något annat.
Efter det tycktes madame egendomligt nog ha fått respekt för både Viveca och Hammou.
Vid olika tillfällen inledde hon samtal, bland annat om hur hon och hennes man segerrikt hade utkämpat kriget --- men hon menade andra världskriget.
En eftermiddag i samma vecka kom Hammou in med hemlighetsfull min och bad henne komma med och titta på en annan bostad.
Viveca höll på med det kletiga jobbet att diska upp när man varken har varmvatten eller en riktig diskbänk.
Hon slutade hastigt och gick med.
Höstlöven singlade ner från de höga träden på Place des Fêtes, ett svagt dis suddade ut alla råa konturer, " den blå timmen " nalkades.
Viveca anade en glad upphetsning hos Hammou och greps av en svarande förväntan --- men hennes glada mod sjönk när han vände in i en gränd så smal att den egentligen bara var en brant krökande stentrappa.
--- Vad hamnar vi nu i för ett näste ? Men ovanför trappan var en terassliknande gata med nybyggda hus.
Han höll upp dörren till en entré med stora glasrutor, och tvärs genom hallen skymtade man en inre gård med trimmade gräsmattor och små rosenbuskar.
Ena fondväggen var ett uppförstorat stick från det gamla Paris.
Två hissar fanns det också, burar av glas.
Viveca gapade som om hon aldrig hade sett ett arkitektbyggt och påkostat hus.
Men i dessa trakter ? Ännu ett av Paris' mysterier.
På sjätte våningen togs de emot av en yngre välklädd herre vid namn Benbarek.
Han visade dem in i salongen, som man fortfarande kallade vardagsrummet i Frankrike, där de bjöds på starkt kaffe i tunna koppar av hans fru --- en vacker kvinna som Viveca skulle ha tagit för fransyska, om hon inte hade gjort en omedveten snabb gest med sin scarf framför ansiktet när hon bugade för Hammou.
Bachir Benbarek var direktör för ett francomarockanskt bolag och ämnade flytta tillbaka till Marocko för åtminstone ett halvår, varför han var villig att hyra ut sin våning möblerad.
Den innehöll utom salongen ett par rum och ett kök som --- nåja, det påminde inte om gaskammaren.
Hans hustru hette Aïcha och var en rar människa.
Hon måtte ha sett Vivecas ansiktsuttryck när hon visade det välutrustade badrummet, för hon sade plötsligt : --- Madame, har ni lust att ta ett hett bad ? Det märker inte herrarna när de sitter och diskuterar.
En spontan människa gör andra spontana.
Viveca låg snart i djupt lödder och fick en ny kopp kaffe och en mycket söt sötsak på badkarskanten, kände sig som ett barn på födelsekalas.
Aïcha hjälpte henne torka håret, de skrattade som skolflickor och kallade varandra vid förnamn.
De båda männen, som suttit i allvarligt samtal, tittade upp förvånade när de kom intumlande helt upplivade.
Hammou började : --- Bli inte besviken, Viveca ... Nej, jag förstår att det ligger över vår nivå, tänkte hon med en suck.
Herr Benbarek insköt : --- Ni kan tyvärr inte få disponera våningen förrän till nyåret.
Vi reser hem vid jultiden.
Det var väl det arabiskt artiga sättet att rädda deras ekonomiska ansikte, tänkte Viveca.
De följde dem ut till hissen, och Aïcha sade : --- Kom snart igen!
Det har varit så ensamt för mig här i Frankrike.
Det kom sorgset, och Viveca förstod precis hur isolerad en marockansk kvinna kunde bli när mannen träffade landsmän och affärsvänner ute på lokaler.
Franska hem öppnas inte utan vidare för utlänningar, och med arbetarkvinnorna i kvarteren kring rue de la Crimée hade hon ingen naturlig kontakt.
Det hade inte Viveca heller fått, fast hon hade försökt inleda samtal med folk i huset och i speceriaffären.
För dem var det hon som var utlänningen, den suspekta.
--- Nå, vad tyckte du ? frågade Hammou när de gick hemåt.
--- Det var ju inget för oss att fundera på, sade hon resignerat.
Hon kände Hammou tillräckligt för att inte föreslå att de skulle ta de pengar hon just hade fått och betala första kvartalet.
--- Vad menar du ? sade han.
Är väntetiden för lång ? --- Nej men priset --- --- Det ordnar vi i Marocko.
Benbarek hör till dem som har förtroende för mig --- fortfarande.
Nu gav hon till det glada utrop som han hade väntat på.
Det var fullt uppriktigt, men bakom smög en liten olovlig tanke : synd att huset ska ligga i de här omgivningarna ... Tankar sätter man inte så lätt munkorg på.
Hon gick och tryckte med Tonys brev, rädd att Hammou skulle bli sårad över tonen om hon visade det, tills han helt naturligt sade : --- Jag såg att du fick brev från Amerika.
Goda nyheter ? --- Ja, äntligen.
Tony gratulerar oss och frågar varför vi inte kommer och bor i huset i Kalifornien.
Hammou såg mest förbluffad ut.
--- Är det verkligen ditt, det där huset du har nämnt någon gång ? --- Mitt och Tonys, tills vi har bestämt hur vi ska dela arvet.
Det är hög tid att jag far tillbaka och reder upp våra affärer.
Du följer väl med ? Han gjorde den näraliggande invändningen att han inte hade några pengar till en amerikaresa.
Då tog Viveca språnget : --- Men jag har.
Jag har just fått mina innestående pengar för tre månader.
Nog är vi så goda vänner att jag kan få finansiera resan --- tillsvidare ? Hammou såg bekymrat ovillig ut, och hon pläderade vidare : vore det inte klokt ur alla synpunkter att göra resan nu, i väntan på hans arbetstillstånd och Benbareks våning ? Jovisst, men ... --- Akka kommer att känna sig övergiven, sade han sedan.
Men Akka började finna sig tillrätta bland de nya kamraterna, visade det sig när han kom och hälsade på och blev insatt i amerikaplanerna.
Först ville han förstås följa med och träffa Tony, som han fantiserade om ibland, men sedan blev han belåten med att Tony hade nämnt honom och skulle välkomna honom senare.
--- Res ni, sade Akka storslaget.
Hammou höll på att fråga något beskt om det var barnen som skulle ge föräldrarna tillåtelse, men Viveca skakade omärkligt på huvudet och log.
Om hon hade lurat Akka till en mera kamratlig ton än som var vanlig i Marocko så fick Hammou vänja sig vid det, annars skulle han få sitt livs chock när han träffade Tony.
Akka hade blivit överrumplad av talet om Amerika, men nu kom han med sin stora nyhet.
--- Vad säger ni om det nya kriget i Östern ? --- Vilket krig ? sade Viveca och Hammou med en mun.
--- Vet ni inte det ? Det stod i tidningen igår --- och förresten sa de i TV i förrgår kväll --- att Egypten har gått över Suez och anfallit Israel.
Hammou och Viveca bara såg på varandra.
Så utanför världen levde de, utan TV och radio, utan att ha hunnit prenumerera på en tidning än, att ett viktigt krig kunde bryta ut och de hade ingen aning om det.
--- Vi är väl inte med ? sade Hammou.
--- Nej.
Det är Egypten från söder och Syrien från norr som tar Israel som i en kniptång.
--- Så otäckt, sade Viveca och kände i maggropen skräcken hos den som blir klämd.
Hammou hörde inte, han och Akka hade omedvetet övergått till att diskutera läget på snabb arabiska.
Sen gick Akka tillbaka till franska.
--- Det märks på sina håll ute i stan.
Borta hos oss kan man möta gäng som skriker " arabdjävlar " och då svarar man " judesvin " och så kommer polisen och tar dem som bråkar.
--- Håll dig från bråk för vad du gör, sade Hammou skarpt.
Jag kan inte ta loss dig från ett franskt fängelse.
Detta är ju vansinne, tänkte Viveca.
Ett krig bryter ut någonstans --- det är illa nog.
Men så speglas det i skärvor runt om i världen i tusentals småkrig beroende på om en person har en skarp eller rundad krök på näsan ... Detta krig berörde dem inte direkt, men luften blev mera laddad kring var och en som kunde kallas arab eller israel.
De gick var för sig och försökte göra den nya ekonomiska situationen smältbar för sig själva och varandra.
Flykten hade slagit dem båda ur sadeln.
Trots sin stoiska hållning kände Hammou sig försatt i supplikantställning till myndigheter och arbetsgivare.
Skulle han nu bli det till Viveca också ? Han svarade sig själv : Varför sila mygg och svälja kameler ? Hon hjälpte honom ju dagligen.
Nåja, men en amerikaresa var i alla fall en ovanligt stor kamel.
Viveca å sin sida fann att de halsbrytande upplevelserna med Hammou hade fått henne att alldeles tappa bort de nya vyer hon fått under sin vistelse hos Bibi och Björn.
Sin föresats att stå på sin egen person och inte vara ett bihang och en skugga åt en annan ... I stället hade hon satt en ära i att leva på Hammous villkor som flykting, skruva ner livet till sparlåga.
Det gamla receptet på en god hustru.
I hennes fall hade det varit djärvare och förnuftigare att tänka : nu får jag rycka in som försörjare ett tag, se över våra resurser, telegrafera till Spencer och Tony efter pengar, raise hell om de inte svarade ... Eventuellt skaffa ett eget arbete.
Medan de grubblade blev de bjudna på middag till Bachir och Aïcha Benbarek.
Viveca blev glad åt att träffa de vänliga människorna igen, likaså åt utsikten till ett festligt avbrott i det vardagsgrå.
Hammou såg en aning orolig ut : --- Bli inte besviken om det inte går till riktigt som på de middagar som du är van vid.
Hon svarade, att om hon blev invigd i några marockanska seder så var det dess mer intressant.
Kläder hade hon inga bekymmer med, för aftonklänningar hade hon inte slitit på under detta halvår.
Hammou såg mycket stolt ut över sin dam när han förde henne in i salongen.
Där satt fem herrar i mörka kostymer på divanerna, och en gråhårig dam med örnnäsa och guldstickad kaftan var på väg mot ett inre gemak.
Aïcha, lite echaufferad och blyg men mycket söt i en parisertoalett presenterade henne viskande för den äldre damen, vars namn hon uppfattade som Lalla Safia.
Ingen presenterade henne för herrarna.
Damen i guldkaftanen måste vara gift med en äldre man med rik och myndig uppsyn som Benbarek nästan fjäskigt markerade som hedersgäst.
En flicka i marockansk dräkt bjöd runt drinkar, det vill säga en dryck, för det befanns vara sött myntte i glas.
Alla hade rest sig nu och stod omkring, lite tafatta, och Viveca väntade att man skulle slå sig ner på divanerna och börja prata med varandra.
I stället drog Aïcha henne lätt i ärmen och viskade fortfarande : --- Det är kanske dags för oss att gå in till de andra damerna ? Jaså, det fanns fler.
I sovrummet reste sig två yngre damer från sängkanten där de suttit --- några stolar fanns inte.
De drog slöjorna för ansiktet när dörren öppnades men lät dem åter falla sen de mönstrat Viveca och funnit henne vara av kvinnligt kön.
De föreställdes som Farida och Mouna, gifta med två av männen därinne, anställda på Bachirs kontor.
Aïcha lämnade dem med en mumlad ursäkt : hon måste se till att herrarna fick sin middag.
Genom den öppna dörren till en korridor som förband köket med salongen såg de två förhyrda tjänsteandar som skred fram och tillbaka med elegant upplagda fat.
De fick också mat så småningom, både gott och rikligt --- cousscouss, kyckling, grönsaker, sedan efterrätt med kanderade frukter, men som dryck endast det söta teet.
Vivecas själ stönade efter ett glas rödvin för att få ner allt det feta.
Aïcha måtte ha uppfattat det, för hon viskade : --- Jag tror ett par dricker vin därinne.
Vill du ... ? Och hon kom tillbaka med ett fullt glas.
Den höknästa damen satte ner sin tallrik och betraktade Viveca som i protest.
Viveca gjorde en liten bugning för henne och drack av vinet.
Mouna och Farida, som fnissat och viskat när de kom in, tycktes nu skrämda till tystnad, av utländskan eller den gamla.
Det hade också sina svårigheter att sitta med värdighet på en sängkant, balansera en rågad tallrik och gnaga på kycklingben.
Efterhand kom likväl ett samtal i gång.
Någon i bekantskapskretsen hade fått barn, och alla började berätta förlossningshistorier --- Viveca också --- med gruvliga eller rörande detaljer, allt efter läggning.
När de unga damerna blev uppskojade var de svåra att förstå, för då blandade de in så många marockanska ord i franskan.
Viveca frågade om de hade hört musik eller sett någon intressant teater.
Hammou och jag har inte haft tillfälle än, sade hon.
--- Kanske lalla Safia, sade de unga och såg på guldkaftanen.
--- Jag går inte på nöjeslokaler, svarade denne och bytte tvärt samtalsämne : Är det någon som har hört hur det är med stackars madame Mustafa ? Alla hade nyheter om stackars madame Mustafa, de överbjöd varandra i detaljer --- det vill säga om herr Mustafa, hur han slog henne, hur han bedrog henne, hur han utsatte henne för ständiga förödmjukelser.
--- Varför finner hon sig i det ? frågade Viveca.
De tittade på henne, främmande.
--- Hur menar ni ? --- Varför skiljer hon sig inte om han är så elak ? Lalla Safia ingrep : --- Det är tvärtom hon som är rädd att han ska förskjuta henne.
Viveca vågade dra på munnen : --- Vore det inte en lättnad ? De såg på henne som på en mindre vetande : --- Det är han som är rik, hon har inte en sou, sade den milda Aïcha.
Alla tycktes finna detta som en naturlig och oåterkallelig förklaring till lägets hopplöshet.
Viveca tänkte : Vad pratade männen om därute --- politik, affärer, fruntimmershistorier ? Båda parter avsnörda från varje form av tankeutbyte över könsgränserna ... Hon kände sig blytung till kropp och själ efter all trakteringen och hade fått kramp i vaden av det sneda stillasittandet, så hon reste sig och undrade om det var dags att förena sig med herrarna därute.
Lalla Safia höjde sin skarpa profil och sade rakt ut i luften : --- Vi är inte sådana damer som går in och underhåller herrar.
Värdinnan harklade sig två gånger, och med en ursäktande blick på Viveca och en annan på lalla Safia fick hon fram : --- Jag tror att Bachir vill visa en film om berbiska danser för oss alla.
De unga sneglade på guldkaftanen och höll andan.
Skulle hon vägra ? Men hon reste sig utan ett ord och marscherade före.
I salongen var resterna av middagen som serverats vid låga bord undanröjda och en filmduk uppsatt på en vägg.
Bachir Benbarek visade med amatörfotografens omätliga stolthet inte en film, utan diabilder som han själv hade tagit av dansare i olika positioner.
Sen var det dags att gå hem.
Alla tackade värdfolket översvallande för den omväxlande aftonen.
Hammou och Viveca vandrade tysta genom gränder där mörka figurer slank in i prången.
Han frågade med kärv röst : --- Nå, hur var det ? --- Jo tack.
Och du ? Då skrattade han och stack sin hand under hennes arm.
--- Inte mycket bättre.
Si Ibrahim --- --- Den gamle ? --- Ja.
Han är chef för en handelskammare eller något sådant och vördades mycket av Benbarek.
Han visade sig vara vän och själsfrände till min f.d. svärfar, så det blev en smula pinsamt.
--- Men hur kunde Benbareks bjuda ihop oss på det sättet ? Hammou suckade.
--- Hemma vet man vad folk går för, man bjuder sin egen sort, eller åtminstone folk som går ihop.
Benbarek är en enkel man med näsa för affärer men utan mycket idéer om politik eller idéer överhuvud taget.
Si Ibrahim var för honom den märkligaste och viktigaste, därför ordnade han en middag så som det passade dem.
Med franska affärsvänner hade han ordnat den på annat vis.
När de kom till sitt krypin drog Hammou in luften och sade : --- Jag tycker inte längre att här luktar gas.
Det tyckte inte Viveca heller.
Nattluften genom de öppna fönstren var deras egen, här var de en liten smula hemma.
Hammou fick en ny inbjudan till den gästfrie Bachir ett par veckor senare, strax innan de skulle ge sig av på sin resa.
Viveca noterade med intresse att hon inte var nämnd, undrade om hon hade blamerat sig så svårt förra gången att hon inte kunde bjudas.
Hammou trodde inte det, sade han, det var vanligt att man bara bjöd män.
Egentligen hade han inte lust att gå men inte heller något hållbart skäl att vägra, så hur det var gav han sig iväg.
När Viveca för ovanlighetens skull var ensam hemma blev hon rastlös, märkte att något fattades.
Musik.
Radio.
Skivor.
Allt sådant som hon brukade sysselsätta sig med.
Hon följde en impuls och tog metron till Operan på vinst och förlust.
Till sin häpnad lyckades hon få en överbliven biljett på fjärde radens sida --- tio francs i stället för parkettens sjuttiofem.
Hon såg bara halva scenen, men vad gjorde det, hon kände operan väl förut.
Hon drack den utsökta musiken som en uttörstad dricker friskt vatten.
Hammou hade förberett henne på att han skulle bli sen, så hon gjorde sig ingen brådska.
Men när hon kom hem strax före midnatt var han där före henne.
Han verkade orolig och ur humör.
--- Vad du ser strålande ut.
Var har du varit ? --- På Operan.
Äntligen.
--- Ensam ? --- Naturligtvis.
Vem skulle jag gå med ? sade Viveca och lade leende den lilla vita platslappen framför honom.
Den här sortens förhör hade hon upplevt förr --- men inte med Hammou.
Hammou fnös.
--- Och det drog ut så länge på tiden ? --- Det började inte förrän halv tio.
Gästspel och långa applåder.
--- Du har då svar på allt, muttrade Hammou, som började bli skamsen över sitt aggressiva sätt och hennes lugn.
Viveca, som var hungrig, satte fram vin, bröd och ost och gjorde en inbjudande åtbörd mot platsen bredvid sig.
--- Och du då ? Har du haft trevligt ? --- Njaa ... --- Var det en herrmiddag, som du trodde.
--- Njaa ... --- Vad menas med det, njaa ? --- Det var en marockansk herrmiddag.
Det betyder, inga fruar, men andra damer som underhållning.
--- Det må jag säga, sade Viveca och lade ner smörgåsen.
Parisiska ? --- Nej, nej.
Införskrivna berbiska flickor som enligt skick och bruk först serverade middagen och sedan underhöll gästerna med sång och dans.
--- Och sedan ? --- Sedan, sade Hammou och tog henne smeksamt om nacken, fann jag att jag hellre ville gå hem till min egen flicka.
Viveca hade sett nog av familjemönstret i Marocko för att inse att detta var en stor och ovanlig komplimang.
--- Älskade vän!
Och så var hon inte hemma ... --- Men nu är hon hemma, mumlade Hammou, och all hans misstämning var bortblåst.
Och om en stund ännu tystare, med ansiktet mot hennes hals : Nu är jag hemma ... Mitt i natten vaknade Viveca ur en förvirrad dröm där hon ibland var sig själv och ibland Aïcha och sade högt, rakt ut i luften : --- Var Aïcha med ? --- Vad ? frågade Hammou yrvaket.
Nej, naturligtvis inte.
Naturligtvis inte.
Var satt hon och tryckte medan husets herre med gäster förnöjde sig ? Den frågan låg i luften med sades inte högt.
Hammou svarade ändå, med sömning ironi i rösten : --- Det skulle ha varit en sidvördnad mot henne, förstår du.
Enligt marockansk konvenans respekterar en man sin hustru --- men roar sig inte med henne.
På något sätt.
--- Arma kvinnor, mumlade Viveca med diffus tacksamhet över Hammous distans till vissa delar av det egna.
Dock, hur lång och djup var den distansen ? Hur fri var hon från egna vanor och fördomar som sårade honom ? 2 Hammou skämtade med Viveca om hennes " Amerikafeber ", men han rycktes med av den och bordlade ärekänslorna.
Ny check från advokat Spencer hade anlänt, de kunde resa.
Hon hade ju halkat in i sitt nya liv med honom utan att hinna göra bokslut över sitt gamla, det var begripligt att hon ville göra det nu.
Och återse sin son ... Akka var mycket nyfiken, Hammou mera avvaktande i sina känslor för den okände Tony.
Det hade hunnit bli november, men nu var de på väg, satt i bekväma flygfåtöljer i det stora planet från Paris till San Francisco.
New York tänkte de se på hemvägen.
--- Om man är rädd att känna sig kvaddad av Amerika är det nog bra att komma flygvägen, sade Viveca.
Skyskrapor sedda från luften skrämmer ingen.
--- Men nyss kände jag mig beskjuten, sade Hammou.
--- Vad ? Än är vi inte i Vilda Västern.
--- Såg du inte mynningsrökarna från alla de stora kanonerna nyss ? Pang, pang ... --- Jaså, fabriksskorstenarna, sade Viveca och fattade så småningom.
De hade mellanlandat i en stad vars namn de inte uppfattat.
Nu var de redan för högt för att uppfatta detaljer, och flygplanet omslöts av ulliga moln.
Nästa gång det blev en glipa i molngolvet såg de fält, bruna stubbåkrar, nyplöjda svarta fält.
--- Det är skamligt att visa dig Amerika i november, sade Viveca.
Ännu i oktober är det så underbart med höstfärgerna.
Varför sitter det så mycken indianromantik i tanken på röda lönnar vid en liten creek ? Hammou skakade på huvudet, där hade de inte samma minnesgods från barndomen.
--- I Kalifornien är det väl grönt ? Och minst lika varmt som i Marocko ? Han längtade efter värme.
Han hade gått och deppat i parisiskt gråväder och med något som liknade längtan läst tidningarnas rapporter om torka i hela västra Saharaområdet.
" Och här går jag och spiller tiden till ingen nytta.
" I New York hade man redan haft årets första snöstorm.
Viveca började förstå sig på honom nu, utan frågor.
Det där med torkan i öknen var hans heligaste besatthet.
Hon log lite grand och lade sin hand över hans på stolens armstöd, tänkte : egentligen är du lika trohjärtad i din pliktkänsla som den holländske gossen i farfars läsebok, han som stack först ett finger och sen hela armen i ett hål i skyddsvallen och sålunda lyckades hindra Nordsjön från att dränka det holländska kustlandet.
Fast det var tvärtom, så att säga.
Han upprepade sin fråga, och hon vaknade till.
--- Kalifornien, det är ett långt begrepp.
Där vi bor, norr om San Francisco, är det aldrig särskilt varmt --- och inte kallt heller.
Men grönt, ja, där finns mycket skog.
Det var tröttsamt att resa från öster till väster, dagen förlängdes timme efter timme, det blev inte kväll, inte dags att sova.
Genom nya revor i molnen skymtade floder, berg, städer och slätter, oändliga slätter.
--- Därnere kämpade sig pionjärerna fram i sina covered wagons, sade Viveca, tillfälligt uppiggad av en kopp kaffe.
--- Jag satt just och tänkte på det.
Det gör mig lite skamsen --- ungefär som när jag flyger över öknen hemma, luftkonditionerad och med en drink i handen, och jämför med mina förfäder som så mödosamt tog sig fram med sina kameler och sina svarta tält ... Just som de var färdiga att slumra till i fåtöljerna ljöd det släck cigaretterna ( --- vi har inga ) --- behåll bältena på ( --- ojsan, var är de ? ) --- och så var de framme.
I San Francisco regnade det, grått och stilla.
Det borde varit natt, men det var bara eftermiddag.
En lång ung man i jeans och regnrock spejade in dem och vinkade när de kom från planet.
Hammou blev häpen över att Vivecas son var så mycket mörkare än hon.
En motsträvig brunsvart hårslinga föll ideligen ner i hans uppmärksamma ögon, nackhåret var tjockt och jämnt som klippt efter en bunke stjälpt över öronen.
Han kunde ha sett ut som en ung florentinsk ädling om han inte hade haft ett brett leende och en grövre variant av Vivecas lilla raka nordiska näsa.
--- Tony --- Hammou, sade Viveca torr i munnen.
Hon var övertrött, och så mycket berodde på hur detta möte utföll.
De skakade hand och mönstrade varandra, men vad de tyckte förrådde de inte.
När Tony såg sin mor stå där mellan en man och honom, överraskande ung och osäker, bekymrat mån om dem båda som han hade sett henne så många gånger i sitt liv, steg en våg av beskyddande värme upp i honom.
Han gav henne en snabb kram och mumlade : --- Cheer up, Viv.
Det är skönt att ha dig hemma igen.
Då kom blod och andning och allting åter i gång hos Viveca.
Tony övergick raskt till praktiska ting.
Han hade ringt och bett en granne på Green Rock som brukade hjälpa dem ibland att gå in och sätta på värmen och dammsuga huset.
Men några förråd fanns där inte, så det var kanske bäst att man gick ut och åt först ? De resande förklarade att de inte hade gjort annat än ätit hela dagen, de ville helst komma iväg genast.
Proviantera kunde man ju göra på vägen.
Tony tog deras väskor --- förvånande lätta, tänkte han --- och gick före.
--- Titta, vår gamla bil, sade Viveca nästan med rörelse.
--- Din bil.
Jag har köpt mig en egen.
Tony vuxen och självständig, i stånd att utan frågor finansiera en bil.
Viveca svalde sin förvåning och alla kommentarer.
Tony stuvade in väskorna, öppnade bildörren och höll upp nyckeln i duggregnet : --- Vem vill köra ? --- Kommer du inte med ? sade Viveca besviken.
--- Jo gärna, om du vill --- men jag tänkte att ... --- Då är jag glad om du kör, så pekar jag ut vägen för Hammou.
--- Är det nära ? frågade denne på franska, lite generad över sin tafatta engelska.
--- Sextio mil, ungefär, sade Tony hövligt på samma språk.
--- Cirka hundra kilometer, översatte Viveca, som visste att Hammou också räknade på franska.
--- Går på något över en timme, sade Tony.
Det blir lite brant och krokigt bortåt Green Rock.
Men nu måste ni titta på Golden Gate-bron ... Regn och reströtthet i förening gjorde dock deras uppfattning av stad och landskap dimmig.
--- Är Green Rock namnet på ert hus ? frågade Hammou.
--- Ja --- eller rättare sagt på den kullen, där ligger några hus till, sade Tony.
Regnet föll, skymningen föll, suset av däcken mot asfalten blev enahanda, Hammou och Viveca somnade axel mot axel och vaknade förvirrade när Tony svängde in på den branta uppkörsvägen till huset.
Ja, där låg det som ett örnbo mot havet och rymden i sydväst.
Inte ensamt, för allt i världen, andra örnar häckade på sluttningarna runt omkring, men ändå gjorde det ett intryck av någonting privat och enskilt.
Inget snack med grannar över häcken här.
Snarare rop över en ravin.
Tony sade : --- Gå in, ni, jag svänger ner till byn och provianterar.
Vi glömde göra det på vägen.
Viveca låste upp och tryckte på strömbrytaren, skakig i knävecken.
Blev man bergtagen om man steg tillbaka in i sitt förflutna ? Hon tog Hammou hårt i handen, som en säkring.
Genom stora ingången kom man in i " studion ", övervåningens enda väldiga rum, där större delen av väggen mot havet var av glas.
Det gjorde ett strängt och asketiskt intryck med bakgrunden av mörkt grått hav och drivande regn.
Stora golvytor, två flyglar, stängda.
Bulkiga former under grå kåpor var förmodligen stereoanläggningar.
Kring väggarna en mängd violiner och exotiska blåsinstrument.
Som en ö i havet en hörnsoffa och bekväma stolar kring ett stort runt bord.
De övriga rummen och köket låg en trappa ner, och eftersom huset låg i en sluttning kom man in till båda planen direkt från marken.
Det var oregelbundet byggt och tog tillvara terrängens möjligheter till uterum och verandor --- men de betydde inte stort i november.
Viveca pratade om detta en smula på måfå, men just när de skulle gå nerför trappan och titta på de andra rummen blev hon stående och stirrade mot studions mörkaste vrå.
Där stod, Gud hjälp, rullstolen i sitt hörn.
Hur hade den kommit dit ? Hon visste att hon hade flyttat ner den i redskapsboden för ett år sedan ... Hammou såg hur blek hon blev, trodde det var återseendet med hemmet som upprörde henne och sade för att lätta upp stämningen : --- Två flyglar.
Var ni miljonärer ? --- De var ju hans arbetsredskap, sade Viveca matt.
Den ena är bara ett övningsinstrument.
Hon sade inget namn, det behövdes inte.
Gregors personlighet fyllde hela rummet.
--- Men var finns du ? sade Hammou och såg sig om.
Ja, det var vad hon själv frågade sig.
Där i fönstervrån hade hennes skrivbord stått med Tonys och föräldrarnas porträtt.
Och lyrbordet, som hon fått hemifrån ... Och alla hennes blommor ... Nej, dem var det klart att man hade fått kasta när hon blev borta så länge.
Hon hade en isande, vidskeplig känsla av att det var hon som var död, utraderad.
Hammou märkte att hon på något sätt var djupt tagen, men inte på ett sätt som gjorde honom illa.
Han tog ledningen, bad att få titta på resten av huset, häpnade över den inventiösa köksinredningen ( och undrade vad allting skulle användas till ).
Viveca sansade sig så pass att hon ställde upp fönster och dörrar, för där fanns den instängda känslan i ett hus som har stått länge tillbommat.
Tony kom som en frisk fläkt knogande på påsar och paket.
--- Ska vi laga --- nej vänta, ni ser ut som om ni behövde en drink.
Jag köpte en flaska bourbon --- fast vi har väl ingen is ... Jo, kylskåpet var på, de fick sina iskuber och skålade för den omtänksamma grannen.
Viveca tog en stor klunk och kom över sin darrighet.
--- Säg Tony, har det varit någon här och ändrat möbleringen i musikrummet ? Han tittade frågande på henne.
--- Vem skulle det ha varit ? Jag har inte varit här sen i våras ... Där klarnade det.
--- Javisst ja, då hade jag farmor med, och hon grejade en del.
Hon är ganska gaggig nu, förstår du, och yrade om att allt skulle stå som en helgedom till mon p'tit Grigors minne ... --- Hon tycks ha kastat ut allt som tillhörde mig.
Och satt tillbaka rullstolen.
Tony såg illa berörd ut, slog sig för pannan.
--- Jag minns nu.
Jag lät henne hållas, tänkte att jag kunde ordna tillbaks alltihop innan du kom hem.
Och så glömde jag bort det!
Jag har faktiskt inte varit här sen dess.
Jaså, Elysée hade skaffat sig tillträde till huset under någon förevändning.
" Sökte några papper, sa hon ", enligt Tony.
Och passade på att rensa ut den som hon ännu, efter tjugoett år, ansåg som en inträngling.
Det var så fräckt att Vivecas kusliga känsla försvann.
Elysées stötar hade hon lärt sig att parera.
Hon log när hon förklarade saken för Hammou och hörde hans utrop.
De märkte inte att Tony försvann.
Efter ett tag kom han igen köksvägen, lätt pustande.
--- Nu är den tillbaka därute.
--- Vilken ? --- Rullisen förstås.
Dina bord bär jag upp i morgon.
Han tillade ursäktande : --- Se överseende på det här, Viv, farmor är ganska skraltig numera.
Jag tror hon har haft ett litet slaganfall, fast hon naturligtvis förnekar det.
--- Har hon ? sade Viveca klentroget.
Det har jag inte hört något om.
Henne föreföll Elysée obrytbar och odödlig.
--- Nej, vi får inte tala om det.
Men jag tror hon skulle bli glad om du så småningom körde in och hälsade på henne.
Elysée bodde på ett pensionat för åldriga damer inne i San Francisco.
Viveca trodde inte sina öron.
--- Skulle farmor bli glad om jag kom ? --- Säkert.
Hon är lite rörande därför att hon är både troll och barn.
Nu när Greg är borta vill hon ha dig.
Hon tror att du älskar henne och att ni alltid har varit de bästa vänner.
--- Nej nu --- ---, sade Viveca och satte sig skrattande med omelettspaden i handen, för hon höll på att göra en skinkomelett av de ägg som Tony lyckats spräcka i påsen.
Hör du det, Hammou ? Jag är älskad och efterlängtad.
--- Ja, det är du, sade Tony och gav henne en smällande kyss på kinden, med en utmanande blick på Hammou.
Utmaningen gick hem : nej, han var inte här som en utomstående, en hemligstämplad gäst.
Ett litet leende skymtade vid hans mungipor när han gick runt bordet och gav Viveca en lika smällande kyss på den andra kinden.
Han och Tony såg på varandra över hennes huvud --- de var som två duellanter som korsar sina klingor på skämt.
--- Vad gör ni, era tokstollar, sade Viveca, och nu var spökstämningen från studion bortblåst.
De åt omelett och drack burköl till.
Viveca förde in samtalet först på Hammous skogsplanteringar och sen på Tonys studier i arkitektur och miljövård.
Sen de hade konstaterat besläktade intressen befann de sig inom kort i livligt meningsutbyte, och Viveca kunde lugnad dra sig tillbaka och ägna sig åt att packa upp och känna sig tillbaka i sitt gamla hem.
I undervåningen hade inte Elysées censur gått fram.
Efter rue de la Crimée var det ganska underbart att gå i egna skåp och ta fram fräscht linne, bädda med luftiga filtar och mjuka kuddar, hänga fram handdukar och stora badlakan.
Tony såg upp när hon gick förbi med lakan i famnen och sade retsamt : --- Titta på Viv så lycklig hon ser ut.
Hon hör obotligt till prylgenerationen.
Älskar att äga saker.
--- Gör hon ? sade Hammou.
Jag tycker hon är storartad på att avstå från saker ... Han reste sig och tog lakanen ifrån henne, de kysstes tvärsöver packen.
--- Stopp där, sade Tony, not before the children ... Jag kunde bli blyg.
Viveca log bara och fortsatte in till sin bäddning.
Det kom dock ett känsligt ögonblick när hon skulle fördela sängplatserna.
Där fanns tre sovrum : hennes, som från början hade varit sängkammare och hade två bäddar, Gregors och Tonys.
Det var så drastiskt att lägga Hammou i Gregors rum --- och oblygt att inför den " blyge " Tony placera honom i hennes ... Hon gick ut och viskade till Tony : --- Kan du inte ligga i Gregors rum och låta Hammou ta ditt ? Tony blev tydligt road av den äldre generationens plötsliga konstrande och sade allvarsamt men med spelande ögon : --- Varså god och ta mitt rum, jag ligger hos mrs Simpson.
Viveca förklarade med en blick på Hammous förbluffade min att det var deras extrarum i understa våningen.
Där hade deras färgade kokerska och allt i allo under flera år bott, högt älskad av Tony, tills hon gifte sig med en cykelhandlare från Manchester, Cal.
När de skildes för natten sade Tony : --- Låt inte mig störa er i morgon bitti, men jag måste tillbaka till min kurs.
Han låg vid Berkeley, en dryg svensk mil utanför San Francisco.
--- Så snart ? sade Viveca bestört.
Tar du bilen ? --- Fattas bara, jag går ner och tar morgonbussen.
Men jag kommer gärna igen på en week-end.
--- Vi borde ha gjort upp om träff med advokat Spencer, sade Viveca med känslan av att allt borde göras på en gång.
--- Vila upp först, sade Tony.
Sov gott.
Jag ringer.
Men Viveca var uppe i morgonrock och gav honom kaffe innan han for.
Inte bara av moderlighet.
Hon kunde inte vänta med frågan : Nå, vad tyckte du ? --- Jag tror han är en prima kille, Viv.
Intressant också.
Men inte så förbannat konstig som ... --- Sch, sade Viveca av gammal vana.
Men hon såg lycklig ut.
I dörren vände han sig om : --- Det verkar inge vidare rostigt mellan er.
Hon svarade inte nu heller, log bara.
Hon slets mellan två njutningar : att krypa tillbaka i sin egen säng, eller att ta ett varmt bad.
Badrummet gick i mörkgrönt och vitt.
Salta och friska färger, som skum på vågorna.
En matta tjock som mossa, fast sliten här och där.
Det var åtminstone en nytta med att tvingas leva spartanskt --- det gav relief åt en lyx som man förut tagit för given.
Hon låg så tyst och dåsade i det varma vattnet att Hammou oförvarandes öppnade dörren och sedan sade ett överraskat pardon.
Hon höll på att ropa : det finns ett badrum till, men svalde orden av någon sorts skamkänsla.
Hon kom snart ut i vit badrock och gröna tofflor.
--- Det kan du tro var skönt.
Har du sovit gott ? --- Som en sten, sade han och torkade bort några vattendroppar från hennes nacke.
--- Vill du ha kaffe före eller efter badet ? --- Efter, tack, sade han och efterträdde henne i det vitgröna.
Hon hörde surret av rakapparaten och sedan strilet av duschen, länge.
En tanke slog upp som en känslovåg : en frisk, stark man i huset.
En som klarade sig själv.
En som man kunde trygga sig till, inte bara evigt ha i tankarna med ängslan, oro, bekymmer.
Hon började gråta häftigt i sammanstötningen mellan gammal medkänsla och ny glädje.
Den nya dagen var silvergrå, utan sol men också utan regn.
Måttlig vind, inte varmt, inte kallt.
Vilken årstid ? Man fick se efter i almanackan.
Havsfåglar flög in mot stranden men vände med skrin som lät besvikna.
Vad hade de väntat sig ? Sommargästerna, som brukade bada vid flod och plocka musslor vid ebb i den lilla bukten därnere, var försvunna, så det var förmodligen höst.
--- Detta var skönt, sade Hammou och kom ut uppfriskad.
Men han hade inte tagit på den badrock hon lagt fram utan var klädd i egna kläder.
De satte sig vid köksbordet med kaffekoppar och brödrost emellan sig, med tveksam förtrolighet, därför att hon var så tydligt hemvan, han lika tydligt främmande.
Bryggade över med småprat : --- Tony glömde marmelad igår kväll, du får ta dess mera smör i stället ... --- Det här är annat än gaskammaren, vad ? Men där fanns bara du och jag, inga spökande minnen, tänkte Viveca.
Eller var det inte sant ? Om han kände sig trängd av en osynlig närvaro här, så hade hon känt sig trängd av hans många tillgivna landsmän där.
De bar tillsammans upp Vivecas saker i studion och försökte få den att se befolkad ut.
Detta rum var husets kärna och raison d'être, det blev meningslöst om man inte använde det.
Men --- de stumma instrumenten, havsutsikten mot den vida grå rymden, fågelropen, alltsammans tycktes understryka en frånvaro som det inte var lätt att bortse från.
De försökte.
--- Jag har aldrig hört dig spela.
Vill du inte göra det ? sade Hammou och satte sig i en lyssnarstol.
Viveca såg ner på sina händer.
--- Det är så längesen.
Jag tror inte jag kan ... Men låt mig spela en skiva för dig.
Vad vill du höra ? Var det för att komma i närkamp med en osynlig motståndare som Hammou svarade : --- Då vill jag höra en av din mans inspelningar.
Viveca gick inte till bandspelaren utan till skivhyllan, valde ut en och lade på skivtallriken.
--- Det här är en av hans tidigare.
En armenisk dans med variationer.
--- Den var lite svår för mig som är musikaliskt obildad, bekände Hammou efteråt.
Men vilken härlig akustik härinne!
--- Ja --- det var egentligen det enda som var viktigt när huset byggdes, sade Viveca.
Nu var de i jämvikt igen, exorcismen hade verkat.
--- Att ni inte bosatte er längre söderut, sade Hammou med sin längtan efter den sol som man i hans hemland alltid försökte stänga ute.
--- Gregor plågades av hetta.
Och när han förstod att han inte skulle bli frisk ville han isolera sig.
Han tittade på henne men lät bli att fråga : Och du då ? Det framgick ändå av allting att Vivecas önskningar inte hade kommit i första rummet.
De gick ner till byn och handlade och tog vägen i krokar för att titta på omgivningarna.
Folk såg med förvåning på två människor som utan nödläge gick till fots.
När de kom hem och hade ätit lunch beredde sig Viveca med suckan att gå igenom alla papper som hade samlat sig i lådor och mappar, för att ta vara på de som hon själv eller Tony kunde ha glädje av, de som skulle gå till advokat Spencer och rensa ut resten.
Hammou hittade en karta över Kalifornien och satte sig att studera den.
--- Ni har så fina skogar här som jag skulle vilja se.
Men jag blir förfärad över avstånden ... Har du sett redwood och sequoia ? Viveca skakade på huvudet, lite frånvarande.
--- Vi kan väl göra en rundtur i nationalparkerna i vår ... Det flög ett egendomligt uttryck över Hammous ansikte.
--- Om vi är kvar då.
Hon såg upp.
--- Tror du inte att du kan trivas här ? Hammou gick upp och ställde sig vid fönstret med ryggen åt rummet, som om han behövde ha sitt ansikte för sig själv.
Hans svar blev oavsiktligt brutalt : --- Nej.
--- Men varför inte ? drevs Viveca att säga, fast hon inte alls var säker på att hon ville stanna heller.
--- Det rör sig inte om att trivas utan om vad man måste göra.
Det här är ett mellanspel --- som jag är dig väldigt tacksam för, Viveca, tro inte annat --- medan jag väntar på mitt franska arbetstillstånd.
--- Men tror du det blir lättare att finna ett arbete där än här ? --- Jovisst.
Språket ... studietiden ... Förresten, det är en sak som jag har glömt att berätta.
Just när du höll på som värst med förberedelserna till resan fick jag en blänkare om att vi ska ha en kamratträff i vår.
--- Vilka " vi " ? --- Den kursen som tog examen vid skogsskolan i Nancy för precis tjugo år sen.
Det är män som nu är inne i förvaltningen av Les eaux et les forêts.
--- Vilken tur!
--- Det är åtminstone en infallsvinkel.
--- Var ska ni träffas ? --- I Nancy, antar jag.
Jag hoppas någon av dem ska kunna skaffa mig ett vikariat inom vårt gebit.
Om jag inte hittar något dessförinnan.
--- Men tänkte du dig inte egentligen att komma till något u-land, via FN ? --- Det var en förflugen dröm, det förstår jag nu.
Vägen dit är fruktansvärt byråkratisk, man kommer mer eller mindre som förtroendeman för sitt lands regering.
Och det är jag inte precis ... Nu kunde de le åt det.
Viveca satt tyst och tänkte.
Han tog henne om nacken : --- Är du besviken ? Hade du velat stanna ? --- Här i huset ? Neej ... --- Men nära Tony ? Där satte han fingret på en öm punkt.
Välbekanta känslor stormade igenom henne.
En ostillad hunger efter barnet som hon aldrig riktigt fått rå om.
Självförebråelser för att hon inte hade givit honom nog.
Gregors krav på att hon skulle var hans och ingen annans hade varit henne övermäktiga.
Rivaliteten fanns ännu kvar i Tonys halvt bittra, halvt gycklande anspelningar på sin far.
" Greg ".
Men där var det förflutna oåterkalleligt.
Tony var vuxen och självständig, att nu försöka vara den ömma modern som hakade sitt liv på hans skulle vara ett grundligt misstag.
Lustigt att han inte visade samma rivalitet mot Hammou.
Det hade hon varit beredd på och stålsatt sig emot.
Kanske berodde det på lättnad.
Han hade varit bekymrad för Viveca ett år tidigare --- en ännu ung kvinna som verkade apatiskt tom på glädje och livsinnehåll.
Nu var hon annorlunda, aktiv och levande om än i en besvärlig situation.
Han var tacksam helt enkelt och hade fattat förtroende för Hammou.
De tillbringade veckan med att göra sig bekanta med huset och trakten.
Spelade mycket, Hammou fortsatte med att vilja lära känna Gregors musik.
Somligt tyckte han illa om, somligt vann hans motsträviga beundran.
På lördagen kom Tony och överraskade dem.
Han låtsades inte märka att hans rum var ledigt utan fortfor att bo " hos mrs Simpson ".
På söndagen gick de ner till byn för att äta lunch.
Tony pekade på ett hus och sade : --- Där bor fredsdomaren.
Där gifter man sig.
Hammou och Viveca såg på huset, på varandra, och log.
--- " Råd av sedlig ung amerikan " ? --- Kanske.
Varför gör ni det inte ? Hammou skickade frågan med en åtbörd över till Viveca.
Hon sade : --- Du måste förstå hur brådstörtat allt det här kom över oss.
Att vi fann varandra.
Att Hammou och Akka måste fly --- --- Så nu vill ni inte gifta er brådstörtat också ? --- Nej.
Det är så många praktiska problem att lösa --- nationalitet, arbete, pengar --- och Hammous förra äktenskap --- --- Det är rättsligt sett ur världen, sade Hammou torrt.
Men allting behöver sin karenstid, tänkte Viveca tyst.
--- Aha, sade Tony.
Nu förstår jag bättre varför ni har dröjt.
Det gör folk sällan här i landet.
Och ni verkar så ovanligt ... De log båda : --- Ovanligt ... vad ? --- Asch --- sams, sade Tony generad.
--- Vi är " sams ", bekräftade de.
Sedan sade Hammou på sitt tankfulla sätt : --- Du ska veta att det inte är småsaker vi ska brygga över.
Färg.
Religion.
Värderingar och livsinställning som ens land och bakgrund har givit en ... --- Det där med färg är rent nonsens, avbröt Tony livligt, för han var helhjärtat för integration.
Hammou tyckte han på sin höjd verkade solbränd.
Och religion --- är någon av er vidare religiös ? --- Det sista tror jag inte du ska avfärda på det lätta sättet, sade Viveca stillsamt när Hammou teg.
--- Förlåt om jag trampade in på förbjudet område, sade Tony.
--- Vi förlåter, sade Hammou och tog honom vänskapligt i axeln, som han skulle ha gjort med Akka.
Han hade först blivit förvånad och sedan road av Tonys oförfärade sätt att anse att allt var möjligt att attackera och diskutera.
Den okuvade studentens syn på världen.
När de blev ensamma frågade Hammou med en glimt i ögat : --- Bytte Tony roller med er och spelade vuxen redan när han var liten ? Viveca rodnade häftigt och blev först svarslös.
Det var överrumplande och avslöjande att se förhållandet föräldrar-barn utifrån med en främlings ögon.
Javisst hade Tony varit brådmogen --- visst hade främmande människor antytt att han var lillgammal --- men det låg mycket mer i det.
Genom rivalskapet med Gregor hade han känt sig tvungen att spela stor och stark och förståndig.
Spela.
Hammou träffade prick när han talade om roller.
Genom att Gregor aldrig brydde sig om att spela vare sig kavaljer eller familjefader hade lille Tony tidigt tagit på sig rollen som hennes beskyddare.
Och hon accepterade rollen att bli beskyddad, för på det sättet besvor han sin egen rädsla.
Det dök upp i hennes minne episod efter episod, men hon lyckades behärska sin lust att berätta dem för Hammou.
Till exempel när han som helt liten var med henne hemma i villan i Lund och hade fått ett par tumvantar av hennes mamma.
När de gick hem från en bjudning i mörker och ovan snö blev han rädd och höll henne hårt i handen, men han sade : Bli inte rädd om det kommer en injun eller en gankster, för jag går med handen knuten inuti vanten.
Vem kunde då bäva för vare sig indian eller gangster ? När han som student behandlade henne som en av sina barnsligare flickvänner kunde hon nog bli förtretad --- som hon hade blivit åt brevet i Paris --- men det låg ändå så mycken ömhet och förtrolighet bakom som hon inte kunde förklara för någon annan.
Den ibland skarpsynte Hammou behövde inga förklaringar, han sade : --- Det hedrar pojken att han ställer upp för sin mamma.
--- Det har han alltid gjort --- fast ibland på rätt okonventionella sätt, sade Viveca.
Nästa week-end kom Tony tillbaka.
--- Förlåt, om ni helst vill vara ensamma, sade han.
Men mitt drag av huskatt har börjat blomma.
De försäkrade honom att han var välkommen.
På söndagskvällen satte sig Hammou att skriva brev till Akka medan Viveca och Tony var ensamma i köket och stuvade in middagsdisken i maskinen.
Tony sade : --- Vet du vad ? Jag är avundsjuk på Akka som har haft din Hammou till farsa.
Det skar alltid i Viveca när Tony direkt eller indirekt förnekade Gregor.
Hon sade : --- Och ändå var det först genom den politiska konflikten de fann varandra.
Akka hade --- precis som du --- trott att hans pappa inte gick att tala med.
--- Hade han ? Och jag som tycker att det märkvärdiga med Hammou är att man kan tala med honom utan omsvep.
Fast folk skulle nog tycka att vi talar ett besynnerligt tungomål som växlar mellan engelska och franska.
--- Vi kan tacka Elysée för att hon tvingade oss att tala franska, annars hade vi stått oss slätt, sade Viveca, och de skrattade tillsammans vid minnet av farmors " exercices ".
Strax därefter ringde telefonen.
Viveca tog den.
--- Jag söker mr Tony Ghajan, sade en röst.
Hon nickade åt Tony och räckte honom luren medan hon med en min mot dörren frågade om hon skulle vara diskret och dra sig tillbaka.
Han skakade på huvudet, för i luren hördes bara ett klickande, någon sände samtalet vidare, och så sade en bestämd kvinnoröst : --- Mr Tony Ghajan ? --- Ja.
--- Är det ni som är mrs Elysée Ghajans närmaste anförvant ? Vi har en sådan anteckning här.
--- Ja --- men nu är min mor hemkommen ..., sade Tony och gjorde en rörelse åt Viveca som för att kalla på hjälp.
--- Vi vill bara med beklagande meddela att mrs --- nej, madame, hon var mycket noga med att hon skulle kallas madame --- att madame Ghajan avled i eftermiddag.
Tony släppte luren i Vivecas hand.
Hon hade hört, övertog : --- Hur hände det ? --- Hon blev illamående efter lunchen och bad oss ringa hennes sonson på universitetet.
Efter en stund blev hon medvetslös, och för en timme sen dog hon.
Vi har sökt honom flera gånger och fick till slut det här numret av en kamrat, förmodar jag.
Först nu presenterade de sig.
Viveca sade sitt namn och fick veta att hon talade med mrs Meagher, föreståndarinna på pensionärshemmet Sunset.
Tony mimade åt Viveca, och hon sade : --- Vi kommer med detsamma ... Mrs Meagher sade avmätt : --- Om ni önskar --- men det är knappast någon mening med att komma hit sent på en söndagskväll.
Personalen behöver tid på sig.
Vi har en begravningsbyrå som vi brukar anlita --- om ni inte har några särskilda önskemål ? --- Nej ... nej ... förlåt, vi är så överrumplade, sade Viveca svagt.
Vi kommer i morgon då ... Mrs Meagher tycktes beredd att lägga på då Viveca hann in med ännu en fråga : --- Bara en sak : Var min svärmor ensam när hon dog ? --- Nej, ett biträde satt hos henne.
Viveca lade sakta ner telefonen.
Hon och Tony sjönk ner på var sin stol mitt emot varandra, sade det oundvikliga : Så konstigt, vi som just talade om henne ... --- Stackars gamla ensamma människa, tillade Viveca, och Tony snöt sig häftigt : --- Jag borde ha hälsat på henne oftare ... Viveca böjde sig fram och strök honom över håret med en sorts tacksamhet för att det dock fanns en som saknade henne.
Det kändes tomt och hårt att inte själv kunna göra det ... Och det är skrämmande när en person plötsligt inte finns mer.
Hon gick in till Hammou och berättade vad som hänt.
Tony och hon måste ta bilen in till pensionärshemmet genast på morgonen --- kunde han klara sig själv ? Hammou tittade förvånad på henne.
--- Jag följer med och hjälper er med allt jag kan, förstås, sade han.
I hans kretsar var ett dödsfall en stor och viktig familjesak, släkt och vänner --- i detta fall han --- måste ta del i en sådan angelägenhet.
När Hammou morgonen därpå stod klädd och färdig och erbjöd sig att köra --- " ni kan ha mycket att överlägga om " --- nickade Viveca bara till tack, men hon såg Tonys förvåning.
En man som inte var helt absorberad av sitt eget utan deltog, var hjälpsam --- det var de inte bortskämda med.
Men just nu tålde det inte vidröras.
Viveca strök sig över pannan och sade : --- Inte ligger huset vid Sunset Boulevard ? --- Nej --- du var ju själv med när hon flyttade in där, strax innan du for ... --- Jag vet, jag vet --- men allting från just den tiden är dimmigt ... --- Huset ligger vid Sutter Street, Downtown --- jag ska visa Hammou vägen.
--- Nu minns jag, sade Viveca, för gatunamnet hade framkallat en blixtbild av huset, gatan och " the porch " med alla gungstolarna inåt trädgården.
De kom fram och blev mottagna av den högtidligt belevade mrs Meagher, som inte var mager utan ståtligt fyllig.
" Poor madame Ghajan " som mrs Meagher nu kallade Elysée fanns inte där, hon var omhändertagen av begravningsbyrån.
Om de väntade en timme eller två skulle säkert mr Browne, begravningsentreprenören, ha allt i ordning.
Han var en så skicklig och tillmötesgående man, de anlitade honom alltid.
Tony och Viveca bytte en förfärad blick vid detta alltid och undvek sedan varandras ögon.
De hade ibland samma makabra humor och hade fått en vision av det angenäma samarbetet mellan mrs Meagher och the mortician.
En mycket gammal patient kom i dörren och stannade förvirrad : --- Förlåt ... jag skulle till matsalen ... --- En trappa ner, mrs Anthony, sade mrs Meagher med betonat tålamod.
Hammou reste sig och hjälpte den gamla damen med dörren.
Sedan såg de genom glasrutan att han tog henne lätt under armen och följde eller rättare ledde henne nerför trappan.
--- Det behövdes inte.
Hon kan reda sig själv, sade mrs Meagher som om denna ridderlighet hade inneburit kritik mot henne.
--- Mr ben Kadour är en vänlig man, sade Viveca avledande.
--- Vi kanske kan gå upp på rummet och bestämma vart vi ska skicka madame Ghajans saker, sade föreståndarinnan effektivt.
Fönstret stod på vid gavel, de vädrade sängkläderna låg i ordentliga packar, rena lakan framtagna.
Det gjorde ett kusligt intryck på Viveca --- som om rummet stod och stampade av otålighet att bli utrymt och taget i bruk av nästa åldring.
--- Hon har mycket kläder hängande, sade mrs Meagher och öppnade dörren till ett stort klädskåp.
Somliga gamla damer sätter en ära i att samla till begravningsgarderoben.
Vilket ord!
Åter gick den elektriska stöten av olämpligt samförstånd mellan mor och son.
Viveca öppnade munnen för att säga något, men Tony lade en hejdande hand på hennes arm.
Fru Meagher gick diskret mot dörren men vände sig om : --- Vi lämnar gärna till välgörenhet det ni inte har användning för.
Åter Tonys hand som knep till innan Viveca hann säga det som brände henne på tungan : var snäll och ta alltsammans.
Hon vände sig mot honom : --- Varför hindrade du mig ? Du kan väl inte använda farmors avlagda kläder ... Även efter de magra månaderna i Paris kunde hon inte tänka sig att överta plagg efter Elysée.
Tony viskade, som i respekt för döden : --- Jag ska säga det sedan, inte nu.
Men var inte så förhastad, Viv.
Vi måste faktiskt titta lite.
--- Titta efter vad då ? Tony sade i samma lågmälda respektfulla ton som inte svarade mot ordvalet : --- Farmor var en lurig en.
Hon kan mycket väl ha gömt sedlar i madrassen och juveler i sykorgen.
Viveca fnissade på ett uppskärrat sätt och slog ifrån sig : --- Du får leka detektiv själv.
Den återkomne Hammou log också : --- Och du får säkert betala skadestånd om du sprättar upp hemmets madrasser.
Tony gav inte upp, men han nöjde sig med att gå och klämma lite här och där för att höra om det prasslade.
Det gjorde det inte.
Det lilla syskrinet innehöll bara sysaker, bland annat ett par kartor stoppgarn från den tid då kvinnor ännu stoppade strumpor.
Däremot fann han överst i garderoben många små koketta hattar med paljetter och flor och under dem ett skrin med " costume jewellery ".
Plus en nyckel, förmodligen till ett bankfack.
--- Vet du vilken bank hon brukade gå till ? frågade Viveca.
Både mor Elysée och son Gregor hade hållit henne utanför sina bankaffärer.
Tony skakade på huvudet.
--- Advokat Spencer vet nog.
Hon hade förstås samma advokat som Greg.
Viveca satt och häpnade över sin son.
Han var den som var verkligt bedrövad, men likafullt lade han i dagen ett sinne för ägodelar som hon varken kände igen från sig själv eller Gregor.
Men han hade väl en del gener från Elysée i sitt arv ... Nu gav hon uttryck åt sina egna känslor : --- Låt oss ge oss iväg härifrån!
Det är otäckt att syssla med en persons tillhörigheter innan hon ens har kommit i jorden.
--- Men fru Meagher ... --- Hon får stänga av rummet!
Vi betalar för en vecka till.
De gick och tittade på stan i tryckt stämning medan de väntade på att det skulle bli tid att gå till " the funeral parlor ".
En man med vänliga bruna ögon och dämpade rörelser tog emot dem.
Han tycktes alltid hålla pianopedalen nertryckt av rädsla för skrämmande känsloutbrott.
Han förde dem in i ett rum med palmer i krukor och soft music.
Ett stilla plaskande som förde tanken till gråterskor kom från ett hörn med en springbrunn i plast.
Och där låg Elysée på sitt sista läger, med huvudet skälmskt på sned, slät och skärsminkad trots sina nästan åttio år, med vita lockar.
Hon var klädd i en aftonklänning av guldlamé och hade flera rader pärlor om halsen.
Viveca fick en törn i sin alltjämt svenska själ och dess föreställningar om dödens stilla värdighet.
Hon sade på en snabb inandning : --- Men borde det inte ha varit något vitt ... något enkelt ... Mr Browne blickade sorgmodigt på henne, som om hon av snålhet velat neka den döda en sista vila i skönhet : --- Detta är enligt den kära bortgångnas uttalade önskningar och mrs Meaghers instruktioner.
Viveca förstummades.
--- Vad hon är söt, sade Tony och snöt sig.
--- Hon måste ha varit en mycket vacker kvinna en gång, sade Hammou vördnadsfullt.
Då svängde Vivecas stämning från djup beklämning till något som liknade glädje.
Vad spelade det för roll med springbrunnen i plast och sminket och den makabra guldlamén ? Detta, att följas av två mäns rättframma beundran, det är ett homagium som måste fröjda din själ, Elysée, där den svävar bort mot dina elyseiska fält ... De bodde ett par nätter på ett stillsamt hotell.
Elysée bisattes på den katolska kyrkogården av en romersk präst, och hon åtföljdes av fler än Viveca väntat : utom dem själva några av gästerna på pensionärshemmet och ett par stapplande gentlemän som hade sänt kransar.
Dessutom var där advokat Spencer, Gregors förtrogne ( i den mån han hade haft någon ) sedan ungdomen.
Han stämde möte med dem på sitt kontor dagen därpå.
--- Det är hög tid att vi får avsluta räkenskaperna efter Gregor, sade han till Viveca.
Men vi kanske kan ta hans mors kvarlåtenskap först, det är inte så mycket.
--- Den går väl till Tony, sade hon.
Jag kan ju inte ärva min svärmor.
Det svarade han inte på, men när de dagen därpå satt i hans kontor --- ett stramt och förtroendeingivande kontor med slitna läderstolar --- sade han : --- Ni vet kanske att er man när ni gifte er köpte en förhållandevis stor livränta åt sin mor ? Om hon mindes!
De hade haft det knapert i åratal efteråt, men det hade varit Gregors sätt att köpa sig fri.
--- Den innehöll villkoret att den efter hennes död skulle övergå till er under vissa år.
Viveca satt förstummad.
Detta hade han aldrig nämnt.
Varför inte ? Hon fick tårar i ögonen vid denna hälsning från deras första tid.
--- Penningvärdet har ju sjunkit mycket på tjugoett år, sade advokaten, men det betyder väl ändå en del med några tusen dollars om året ? Om det betydde!
I synnerhet om man räknade om det till franska francs.
Hon såg sig om efter Hammou, men han hade av finkänslighet lämnat dem ensamma att tala affärer.
--- Och så är det hennes förmögenhet ... Förmögenhet ? --- Ja, madame Ghajan lämnar en del mindre bankkonton som går till Tony, liksom hennes lösöre.
Tony föll in : --- Lösöre, betyder det alla grejerna ? --- Javisst.
--- Men Viv, då har jag ju rätt att ta rasket ? De fattade först efter förklaringar att han inte menade pengarna utan Elysées kläder.
--- Men Tony --- vad ska du med dem ? frågade Viveca hjälplöst.
--- Till vår teater förstås.
--- Vilken teater ? --- Jaså, javisst, jag har inte hunnit berätta än att vi är ett gäng som sysslar med uppsökande teater.
Men vi har alltid ont om pengar till dräkter och rekvisita --- och farmor hade så mycket livade gamla kläder som hon inte kunde skiljas från.
Teatercaper och boor och det hon kallade " toaletter ".
Det är som skapt för vårt gycklarband.
Advokten och Viveca tittade stumt på varandra --- sedan log de.
För dem som hade känt Elysée väl låg det knappast något pietetslöst i detta, snarare något stilriktigt.
Fast en smula spökligt skulle det bli att se hennes " toaletter " åter trippa fram till en ramp och ta emot applåder --- som hon själv en gång med underbarnet Gregor.
--- Men Tony, sade Viveca, varför har du inte talat om att du spelar teater ? --- Jag spelar inte, jag ritar scenbilder och dekorationer.
Och ingår i gänget som skriver.
Nå, detta gick mer i linje med hans utbildning och aktiviteter.
Han glömde ett ögonblick den allvarliga bakgrunden : --- Får jag låna bilen --- min står ju kvar uppe i Green Rock --- så kunde jag sticka iväg och hämta grejerna med detsamma ? --- Ska du inte höra om det finns något testamente --- och vad det var mr Spencer sa om ett bankkonto ... ? --- Visst, muttrade Tony skamset, och de satt och tittade uppmärksamt på advokaten som två skolbarn på läraren.
Mr Spencer måtte ha sett advokater på teatern, för han satte armbågarna på skrivbordet och stödde fingertopparna mot varandra när han sade : --- Något testamente finns inte.
Det ni ser här på mitt skrivbord --- gest --- är allt som fanns i bankfacket.
Livbrevet, en del pass från hennes tidigare år, bankböckerna, och en brevbunt.
Den var ombunden med röda band.
Viveca undrade vad som skulle avslöjas i dessa brev.
--- Jag har flera gånger föreslagit henne att skriva testamente, men då brukade hon svara : Javisst, javisst, det ska jag göra när jag blir gammal.
Tony böjde sig fram och tog det äldsta passet, tittade nyfiket på det oigenkännliga fotot av en ung svartögd kvinna och på de många stämplarna, somliga med ryska eller arabiska bokstäver.
Advokaten återtog : --- Jag har snabbräknat summorna och fått dem till omkring fyrtiotusen dollar ... Viveca och Tony satte sig kappraka : --- Vad ? --- Det är inte möjligt, sade Tony ( som hade letat efter udda tior i madrassen ).
--- Men det blir mer, tillade advokaten, för jag ser att i ett par av böckerna från andra stater --- New York och Kansas --- har inte räntan blivit inskriven på över tjugo år.
I böckerna från Kalifornien har den däremot tagits ut årligen.
--- Men varför har hon pengarna på så många konstiga små böcker ? Och har aldrig sagt ett ord om dem ? frågade Tony.
Advokaten undvek Vivecas ögon och svarade smidigt : --- Många gamla människor tycker det är säkrast att ha pengarna stående så.
Han vet också om " välgörarna " tänkte Viveca och erkände tyst hans takt.
Hon tog stillsamt hand om packen med de röda banden.
Men en blick på den spretiga pojkstilen på kuverten fick henne att tänka om : det var modern Elysée som hade sparat Gregors tidiga brev --- precis som hon själv gömde Tonys barnsliga brev och teckningar.
De där bankkontona oroade fortfarande Viveca.
Pengar luktar visserligen inte, och inte talar de heller.
Men ändå ... Hade Elysée fått dem av Gregor under deras turnéer och satt in dem på banken i den stad där de råkade befinna sig ? Eller var de minnen av någon bedårad gammal herre i Sioux City, Baton Rouge eller Buffalo ? Det skulle de aldrig få veta --- som väl var för den aningslöse Tony.
Om han nu var så aningslös.
Hon gjorde lågmält upp med advokaten att han skulle skriva och begära ut pengarna i legala former, " för ett dödsbos räkning ".
På vägen ut var Tony mycket tystlåten.
--- Hur är det fatt, Tony ? Mår du inte bra ? --- Jo ... Jo, det antar jag ... Men jag kan inte riktigt smälta det här ... --- Pengarna ? --- Ja.
Här går man och gnuggar händerna i lönndom över att man kanske får ett par hundralappar --- och så står man där med ett helt kapital ... --- Värre olyckor har jag hört om, sade Viveca.
--- Visst är det fantastiskt, sade Tony med rynkad panna.
Men vi delar väl lika ? --- Fattas bara.
De är dina, min vän.
--- Jag misstänkte det, sade Tony som om hon hade avslagit ett frieri.
Han gick och funderade högt : --- Det är på något sätt likt farmor med en sån här överraskning.
Hon var en fantastisk person.
När jag var liten trodde jag hon var en häxa.
--- Då var du rädd för henne.
--- Ja.
Men nu på gamla dar ... --- Vems gamla dar ? --- Mina förstås --- tycker jag att hon var en skojig farmor att ha.
Det blir tomt efter henne --- i synnerhet om ni två far tillbaka till Frankrike ... Hammou stod och väntade på dem nere på gatan.
Han sade : --- Vad ni ser bekymrade ut.
Blev ni lurade ? De bytte blickar, och Viveca började osäkert : --- Ja ... men inte som du kanske tror ... --- Bara skulder i arv ? Sådant händer.
Tony ingrep : --- Tvärtom.
Jag fick en massa bankböcker, och Viv fick en livränta.
Hammous leende försvann.
--- Skämtar du ? --- Nej, lifsens allvar, sade Viveca och berättade vad som hänt.
--- Gratulerar, sade Hammou en aning torrt.
Han var förvånad, han hade trott att hemmet var ett hem för pauvres honteuses.
--- Medge att det löser en massa problem, vädjade Viveca, som visste hur ömtålig Hammous stolthet på vissa punkter var.
--- Gör det ? sade Hammou.
--- Men det ger också problem, sade Tony.
Vad ska mina kompisar säga när jag står där avslöjad som kapitalist ... --- Det kanske inte blir aktuellt, sade Hammou.
Om arvsskatten tar det mesta.
Eller de kräver att du ska avstå alltihop till dem ? Nu blev Tonys ansikte ett studium, tills det sprack upp i ett av hans breda leenden : --- Det vore onekligen värre ... --- Du har dina likheter med Akka, sade Hammou.
Vad tänker du göra för pengarna ? --- Läsa vidare, förstås.
Utan att snylta på Viv.
--- Vilket ord!
sade Viveca.
Vi ska naturligtvis fortsätta att dela pengarna från --- Och där fastnade hon på ett ord igen, kunde varken säga dödsboet eller sterbhuset.
Det första lät för kusligt, det andra alltför juridiskt styvstärkt när det gällde något så personligt som det hon och Gregor ägt gemensamt.
--- ... som vi har gjort hittills.
När de kom tillbaka till hotellet satte sig Hammou att plugga sitt dagliga pensum av en engelsk roman för att bättra upp språket, och Viveca gick in till sig.
Efter en stund kom Tony efter.
--- Får jag tala allvar ett tag ? --- Visst.
Han satte sig och hade lite svårt i starten, störtade sig sedan i det.
--- Jag upptäcker att när man möts så här efter en frånvaro spelar man en roll och tvingar den andra att göra det också.
Viveca sade häpen : --- Vilken av oss tvingar vilken att spela ? --- Vi naiviserar varandra utan att märka det.
--- Åjo.
En del märker man nog, sade Viveca med en viss snärt.
Den barnsliga unga amerikanen med det öppna leendet kan nog gå hem hos Hammou, som inte har känt dig tidigare --- men jag har varit bekant med en liten pojke med brådmogna funderingar och en kärlek till långa svåra ord.
Tony sade : --- Men förstår du inte att de två hänger ihop ? När man kommer ut bland utåtriktade och hårdföra killar och själv är ett ensambarn, en liten kuf med kärlek till svåra ord, som du säger --- då tar man till det där breda grinet som en skyddsmask, för att inte bli hackkyckling.
Om man kan ... Jag har haft en väldig nytta av vårt teatergäng.
När man analyserar roller upptäcker man rätt som det är var det stämmer på en själv.
Viveca gick förstås direkt på det som gjorde ont : --- Har du känt dig ensam och utanför ? --- Det var klart.
Och det är väl därför man får sådan lust att jobba för dem som är samhällets hackkycklingar eller har det djävligt på andra sätt.
Och man får kompisar som man vågar vara sig själv inför.
Han grubblade ett ögonblick och tillade liksom prövande : --- Om man inte överdriver så att det också blir en roll.
De fördjupade sig och trasslade in sig i tankar om roller och äkthet.
Sedan sade Viveca : --- Du är fångad av det här med teater.
Vilka ska ni spela för ? Studenter ? --- Vi ska vara uppsökande teater och spela på fabriker och i ungdomsklubbar och fängelser --- om de släpper in oss.
--- Hå, du är inte den första av din ätt, sade Viveca livligt, för ett minne sprang fram livslevande : hur hon och några kamrater i adertonårsåldern hade bildat en musikgrupp som under julen det året for iväg och spelade och sjöng på kvinnofängelset i Landskrona.
Hon mindes den slottsliknande byggnaden under höga dystra vinterträd och porten som man nådde över en liten bro.
Likaså den förvånade vakten som sade : Ska ni in frivilligt, flickor, eller har ni gått fel ? --- Men åter till utgångspunkten.
Vad var det som kom dig att känna dig falsk och påstå att vi naiviserar varandra ? --- Det var vårt --- i synnerhet mitt --- fåniga sätt att reagera på pengarna.
Inte är varken du eller jag så imponerade av fyrtiotusen --- det går ju åt till ett par års studier med nuvarande penningvärde.
--- Det är inte mycket, säger du.
Men du kan tro att det är mycket när man inte har dem!
--- Jag vet.
Och det lät alldeles förskräckligt mycket när det kom från farmor.
Tänk så mycket mer hon själv kunde ha unnat sig för pengarna en gång ... Det är det som gör mig illa till mods.
Viveca teg, för hon kunde inte bli lika rörd över Elysée.
Sedan sade hon : --- Du, jag ska passa på och be dig om en sak.
--- Ja ? --- Säg inte spydigheter om din pappa --- om Gregor --- inför Hammou.
Jag vet att du inte menar så illa ... --- Jo men det gör jag visst!
--- Inte på allvar, Tony.
Det låter som om vi var i maskopi mot honom.
--- Det var vi också.
Det gjorde mig alltid lycklig.
--- Nej, Tony, nu är du för svår ... --- Varför ska vi förneka våra äkta känslor även om de är skamliga ? Jag var svartsjuk på honom som liten --- och jag är det än.
För det där geniala draget som hypnotiserade dig.
Och för att jag inte har det.
Viveca såg på honom under tystnad, sade sedan lågt : --- Är du säker på att jag var hypnotiserad ? --- Ja.
Fast du värjde dig, och ibland var i maskopi med mig.
--- Du är omöjlig, sade Viveca.
Tony sköt in ett avskedsskott : --- Jag gissar att Hammou så småningom kan få skäl att bli svartsjuk också.
--- På Gregor ? --- Ja.
Du ler --- men tror du inte att en sådan farlig och krävande kille ger en kvinna smak för ... --- För vad ? --- Jag vet inte.
Bittra örter, kanske.
Det som inte är idylliskt.
Viveca hörde steg i korridoren och sade fort : --- Hammou tänker jag inte diskutera med dig.
Här kommer han visst ... Mr Spencer hade lovat följa med upp till Green Rock dagen därpå och ta med sig en värderingsman.
De hade kommit överens om att sälja huset och en del inventarier --- men vilka ? Hon tyckte valet blev allt svårare ju närmare stunden kom.
Tony var inte till mycken hjälp, han fastslog bara som princip att man inte skulle tynga sig för mycket med ägodelar.
Han hade inte som hon upplevat hur besvärligt det kunde vara att sakna dem.
Vid middagen åt hon litet och märkte knappt att Tony och Hammou hade kommit in i ett lågmält samtal.
Plötsligt hostade Tony : Hade hon något emot att själv köra hem bilen dagen därpå och ta emot Spencer ? Så kunde han ta Hammou i sin bil och sticka av till Muir Woods och Mount Tamalpais och Hammou skulle äntligen få uppleva det verkliga Kalifornien med jätteträd och skog av redwood.
De skulle bila så långt det gick och vandra förresten och övernatta på något hotell eller vandrarhem som var öppet ... Med ett ord, de var uttråkade av begravningsomsorger och pappersexercis och längtade efter ett pojkäventyr.
( Tony, den inåtvände och analyserande, ha!
) Hon mötte två par ögon, märkvärdigt lika i sin bävan att hon skulle hindra dem, eller, ännu värre, ge dem dåligt samvete för att de svek.
Viveca såg det på ett helt annat sätt.
Hon hörde nästan knäppningarna när livet flyttade upp henne ett par kuggar.
Det var hon som hade ansvaret, hon var sin egen kvinna.
Hammous kvinna också, men inte i denna aspekt.
På Gregors tid hade hon alltid tyckt att hon uträttade saker åt honom, i hans ställe, under hans bedömning, inte åt sig själv.
--- Vilken utmärkt idé, sade hon.
Så får mr Spencer och jag arbeta utan att bli störda.
De blev mycket lättade över att hon tog förslaget på det sättet.
Hammou sade med en oro som inte var spelad : --- De där båda männen är väl pålitliga ? Har du ingen kvinnlig granne som ... --- Hammou!
sade Viveca och skrattade.
Vi är i Amerika, inte i Arabien.
En kvinna får lov att träffa sin advokat utan förkläde och sin doktor utan att vara dold av ett draperi.
Hammou muttrade en hel del om att det inte var så han hade menat --- men det var just vad det var.
Han var numera så pass avspänd med Viveca att han släppte fram tankar som han annars censurerade --- och han blev bara lätt generad efteråt.
3 Morgonen därpå for de tidigt till Fisherman's Wharf och utrustade Hammou och Tony med en del förnödenheter från de pittoreska kinesiska hörnbutikerna.
Prick tio fångade de upp advokat Spencers blåa limousin som kom deras bilar att se förkrympta ut och for i kortege över Golden Gate-bron.
Vädret hade klarnat något, novemberdiset gick i guld, havet var grönblått med regnbågsfärgade fläckar av oljespill, de kunde uppriktigt beundra både utsikten och bron och den vitskimrande staden de lämnade bakom sig.
Efter Sausalito och Marin City vek de alla in på Kustvägen genom Tamalpaisdalen, med sedan skildes deras vägar när Tony tog av mot Muir Woods.
Hammou fällde ner sitt fönster och vinkade.
Det klack till i Viveca : var det inte första gången sedan flykten som de for åt olika håll ? Vilket nonsens.
De var vuxna och fritt agerande människor --- det vill säga, borde vara.
Men hur hade det varit det sista halvåret ? Hade hon inte hållit på att göra sig omyndig, göra sig beroende --- göra honom beroende --- i ren välmening, i lojalitetens heliga namn ? Tonys brev måtte ha legat och grott inom henne, för med ens var hon färdig att se kritiskt på en sida av sig själv : den klängande, som kunde växa till den stödjande.
Den oumbärliga, som själv krävde närhet och beroende.
Det var en inre uppgörelse som måste uppskjutas tillsvidare, för de var framme och hon måste skärpa sig och lyssna till advokat Spencer och hans biträde, mr Nicholson, när de talade till henne om ekonomiska ting.
I fem timmar höll de på och gick igenom huset från källare till tak och gjorde upp listor på vad Viveca, respektive Tony, ville behålla.
Tony hade upprepat att han inte ville ha några av " Gregs prylar " men Viveca aktade sig för att ta honom på orden.
Han tänkte förmodligen på de stundom förfärliga minnesgåvor i guld och silver som Gregor fått från gynnare och beundrare.
Men han skulle säkert sörja om han inte återsåg några av blåsinstrumenten med fantasieggande namn : klaffhorn, oboe, fagott, trälurar, vädurshorn ... Bortsett från de praktiska saker han kunde behöva.
För sin egen del ville Viveca ha den ena flygeln och en del möbler och hushållsmaskiner som hon hade saknat mycket.
Ännu dagen förut hade hon tänkt : allt detta får jag aldrig råd att ta över till Europa.
Men gårdagen hade betytt en skillnad.
Nu sade hon sig med förvåning : jag har kanske råd.
Och mr Nicholson sade obekymrat : Vi stuvar i en eller två containers och sänder över.
--- Men jag har ingenstans att göra av det än.
--- Då magasinerar vi dem tillsvidare.
Försäljningen av dyrbarheterna ( han menade minnesmonstren ) betalar säkert det mesta.
--- Om så väl vore, tänkte Viveca fromt.
Hon hade inte räknat med deras bohag och konst i termen pengar.
Men huset förstås ... Mr Nicholson sade med försiktig hoppfullhet att visserligen var det dåliga tider, men hus vid kusten, på en sluttning som detta, var eftersökta.
De betalades inte under några hundratusen, kanske mer.
Åter skämdes Viveca över sin bristande insikt.
Men när hon kom in i bilden hade Gregor så länge stått under sin mors förmynderi att han var överkänslig för kvinnor som lade sig i hans affärer.
Och Viveca, en ung musikalisk studerande utan inkomster och förmögenhet, från ett borgerligt svenskt hem, hade blivit både bländad och förskräckt av de branta kastningarna mellan överflöd och penningknapphet i en eftersökt musikers tillvaro.
Så småningom, och med advokat Spencers hjälp, hade de stora inkomsterna vid sextiotalets början slussats in i stadigare placeringar, t.ex. huset.
Sedan sjönk inkomsterna, men Gregor fick generösa bidrag från fonder, och de led inte någon nöd.
Dock, i sina pessimistiska stunder målade gärna Gregor hungerspöket på väggen.
Det var delvis därför hon hade varit så tafatt i att skaffa fram pengar i en verklig bristsituation : hon trodde det var mycket kort till källans botten.
För att återigen vara en god och lojal kvinna, denna gång åt Hammou, hade hon nästan diskat sig till nervsammanbrott i en parisisk skrubb i stället för att kasta om rollerna och vara den försörjande familjemedlemmen så länge det behövdes.
Tony hade med skäl tyckt att hon var insnöad.
Mr Spencer och mr Nicholson gav sig iväg med sina listor --- utan att utsätta henne för vare sig frestelser eller överfall som Hammou hade befarat.
Hon sjönk uttröttad ner i ett soffhörn, för första gången på länge alldeles ensam.
Det var på en gång skönt och melankoliskt.
Hon såg det sista silverblänket vid horisonten försvinna, den sista dykningen av fåglar som nu bara var skrik och skuggor.
Hur ofta hade hon inte suttit i just den här hörnan, rest sig som nu och dragit för de skiftande råsidengardinerna för att stänga natten ute, tänt ett par lampor med mjukt ljus, satt på musik --- men den rofyllda omgivningen hade snarare skärpt hennes inre oro.
För Gregor.
För framtiden.
För något eget som aldrig fick komma till uttryck.
Större delen av studion låg i skugga, men hon var inte rädd för skuggorna längre.
Hennes tanke sökte Gregor med ängslan bortkopplad, med förståelse, med tacksamhet.
Det var som att återfinna en vän.
Du var också en främmande fågel, tänkte hon.
En som också kom bortifrån, med ett främlingskap inbyggt i sin själ.
Du kunde inte ge trygghet, för du ägde den inte.
Hammou äger den på visst sätt --- och han delar med sig till mig.
Men jag skulle kanske inte ha förmått uppskatta en man som Hammou om det inte hade varit för dig.
Du lärde mig att sovra mellan väsentligt och oväsentligt.
Vid åttatiden ringde Hammou från ett hotell i Napa Valley där de skulle stanna över natten.
Nu var det för mörkt, men Tony skulle visa honom vindistriktet morgonen därpå.
Hon frågade oroligt om de inte var genomkylda och genomtrötta, att vandra i skog i november ? Hammou skrattade och sade : --- Jag ? Trött av att vandra i skog ? A demain, chérie.
Uppmuntrad gick hon ner och åt lite av det som var kvar av den snacklunch vid köksbordet som hon bjudit de två herrarna på.
Sedan satte hon sig vid sitt eget skrivbord, som hon undantagit från den allmänna genomgången.
Där var hennes utfällbara skrivmaskin.
Och där stod hennes egen lilla bandspelare.
Gregor hade tidigt lärt henne hantera den, han ville att hon skulle ta upp motiv när han komponerade och inte hade tid att skriva ner noter.
Hon hade också brukat spela in delar av konserter, hans eller andras.
Ibland ville han lyssna på en sats gång på gång, för att komma underfund med den, finslipa den.
Papper.
Gamla recensioner och musikartiklar.
Där fanns två som hon inte hade hunnit sända in, och en påbörjad, beställd av en musiktidskrift.
De hade blivit liggande när Gregor blev sämre, och sedan ... hade hon inte haft förmågan att sätta i gång igen.
Hon läste igenom dem och blev intresserad.
Kanske de dög ännu ? Eftersom hon hade materialet kunde hon ju försöka avsluta den påbörjade och tala med redaktören.
Men nu ville ögonlocken falla ihop.
Mitt i natten vaknade hon vid ett välbekant ljud, kunde först inte orientera sig.
Det var vindstötar som skakade fönstren och en regnskur som piskade mot rutorna.
En omätlig övergivenhet invaderade henne.
Ensam.
Totalt ensam i detta ödsliga hus.
Men så mindes hon nuet och slapp loss ur mardrömmen att hon var tillbaka i året innan.
Det svarta året, då ensamheten också var en oförmåga att nå ut till andra människor.
Bibi och Björn hade kurerat henne.
Och Hammou.
Det blåste, regnet piskade.
Än sen ? Hon var inte ens rädd.
Hammou och Tony var på väg till henne.
Hon kramade kudden och somnade om.
Hon var genast inne i en förvirrad dröm om trygghet.
Mr Spencers röst sade undervisande : Pengar ger trygghet.
Nej, svarade hon, Hammou ger trygghet.
Men Hammou har inga pengar, sade mr Spencer.
Sen blev drömmen förvirrad, hon tänkte mycket och rörigt, och hon vaknade av att en viskande röst som kanske var hennes sade : Tack, Gregor.
Lite senare beredde hon sig att ta emot sina skogsvandrare med något så amerikanskt som tunna pannkakor med lönnsirap.
Hon gick och tänkte på att Hammou var mera främmande i Amerika än i Paris, men samtidigt verkade han mera väl till mods.
Där var han en arbetslös flykting, här var han en inbjuden gäst, en nyfiket iakttagande besökare.
Under dagarna i San Francisco hade han funnits tillhands, vänlig och hjälpsam när de behövde honom, men samtidigt markerat utanför, i synnerhet när andra var med och han inte förstod den snabba amerikanskan.
Dessutom hade han varit i utlänningens bryderi att inte riktigt veta vad som väntas av en i situationer som kräver riter och ceremonier vilka för de andra är självklara.
Det var en klar förmiddag, märkligt nog, och när hon siktade Tonys sportbil såg hon redan på de lugna svepen i kurvorna och deras glada rush fram till dörren där hon väntade att skogsutfärden hade varit lyckad.
--- Har ni haft roligt ? frågade hon samtidigt som de hoppade ur och ropade emot henne : --- Hur har du haft det ? Har du varit rädd ? Sedan gick de skrattande in tillsammans.
Tony sade visserligen att han skulle vända direkt, hans kurs väntade --- men när han hörde om pannkakorna vacklade hans beslut och han fick lov att stående svälja ett par stycken innan han försvann.
Så var Hammou och hon på tu man hand igen och kunde ta det lugnt.
--- Slå dig ner här och berätta.
Hur var skogen ? Och Tony ? --- Tony och jag fann varandra, sade Hammou.
Vi har samtalat i timmar.
Och träden ... Viveca, du måste följa med en gång, det går inte att beskriva.
Träd som blir bortåt hundra meter höga och urgamla.
Ett område heter Cathedral Grove --- det säger vad det är frågan om.
Hon visste det förut, levande träd ingav honom kärlek, eller kanske det var andakt.
--- Men var det inte dimmigt och kallt ? frågade hon och drog ihop skuldrorna vid tanken.
--- Dimmigt och kallt och mörkt innan vi var färdiga, svarade han muntert.
Men tror du en skogsman överger skogen för att det blir höst ? Sedan sträckte han händerna mot brasan i studions öppna spis och tillade : --- Men detta är höjdpunkten, må jag säga ... Efter en stark framfart bland pannkakor, lönnsirap och hett kaffe, berättade han vidare.
När de strövade i Muir Woods hade de kommit i samspråk med en skogvaktare, a ranger, som först blev misstänksam mot deras naturintresse en dimmig eftermiddag, men sedan han förvissat sig om att de var vad de utgav sig för inbjöd han dem till sin stuga, där han visade kartor och uppteckningar om redwood och sequoiaskogarnas utveckling på jorden.
--- Hur länge har den pågått ? --- Så där etthundrafemtio miljoner år.
De äldsta skallfynden av människa är kanske tvåhundratusen ... --- Etthundrafemtio miljoner år!
--- Ja.
Tony tolkade när vi hade svårt med språket, och så bjöd han skogvaktaren på en tår bourbon som han hade tagit med sig mot ormbett, sa han, och vi hade det riktigt gemytligt.
" The ranger " nästan grät med oss över våra utrotade cederskogar i Marocko.
Viveca frågade återigen hur Tony hade klarat sig.
--- Tony är ett bra sällskap.
Det märks att han är äldre än Akka --- och har fått en friare uppfostran än våra barn får.
Han ser med ironisk distans på den äldre generationen.
--- Han var väl inte oförskämd ? undslapp det Viveca --- ett moderligt läte som tände en road glimt i Hammous ögon.
--- Nej då.
Han tvärtom uppmuntrade oss och gav oss sitt fulla erkännande --- men hans motiveringar var inte direkt vördnadsfulla.
--- Som till exempel ? Nu blev Hammou ställd, för det gick upp för honom att de pittoreska yttranden som hade roat honom möjligen kunde såra Viveca.
Tony had uttryckt sin oförbehållsamma mening om föräldrarnas äktenskap utan tanke på diskretion : --- För Viv som ung ( han talade alltid om sin mor som Viv, och om sin far som Greg ) var den allt överskyggande händelsen Gregs stormande frieri och hemförande av henne som brud.
Ungefär som sabinskornas bortrövande.
Jag skulle tro att hon de första åren var omtumlad och förskräckt, ett romantiskt krigsbyte.
Sen blev det ju annorlunda ... Därför blev jag misstänksam när jag hörde hur ni hade flytt från Marocko tillsammans --- undrade om det var samma sorts ... hm ... --- Teatraliska upptåg ? insköt då Hammou beskt.
--- Just det, sade Tony utan att låta sig dämpas.
Därför var det så befriande att bli bekant med dig och märka att du är en alldeles normal människa ... --- Tack.
--- Jag menar, en som inte betraktar sig själv som världens navel utan är engagerad --- i politik och miljövård, tänker på andra, vågar ta risker för dem ... --- Jag flydde nog mest för att rädda mitt eget och Akkas skinn, sade Hammou.
--- Ja, men det berodde väl på att du stack ut hakan och riskerade en smäll ? Hammou nickade.
Tony återtog : --- Då förstår jag så väl att Viv gjorde gemensam sak med dig --- hon är en som ställer upp.
Ni två verkar ju inte bara operaälskande utan kompisar --- det är så en gammal skeptiker blir rörd.
Ja, förlåt, det här vet jag ju egentligen ingenting om ... Hammou sade kvävt : --- Var har du fått dina dystra erfarenheter ? Tony suckade.
--- Man går på stöten var gång.
Sexighet och ett snyggt ansikte och ett listigt sätt att låtsas vara intresserad av ens tankar och person ... Och så uppdagar man att det enda hon vill är att bli gift eller helt enkelt ha manlig eskort till parties.
Hammou sade : --- Gör du inte nu det du anklagade " Greg " för --- kräver uppmärksamhet för dina tankar och din person ? Men vad ger du henne ? Tony hade stannat upp i steget : --- Men det är ju något helt annat ... --- Javisst.
Det är det alltid.
Tony var het i kinderna : --- Som om jag skulle sikta på att bli en djävla familjehero som allting ska snurra omkring ... --- Lugn, Tony, sade Hammou.
Vi får väl lära oss att hitta andra sidor hos en kvinna än attraktion och sex.
--- Hur gör man det ? Kan du det själv ? --- Jag har ju hittat Viveca.
--- Hon måtte väl ha bådadera, sade Tony och chockerade Hammou genom att så frankt se på sin mor som en man ser på en kvinna.
--- Hör du, vi ska kanske inte diskutera din ... --- Jag menar bara, det är väl ingen konst att fastna för en snygging som visar sig ha en massa inombords också.
Det är ju vad vi alla hoppas på.
--- Jag ger mig, sade Hammou, och de hade övergått till att tala om annat.
Viveca, som med bävan hade väntat på en rapport från de samtal hon såg en spegling av i Hammous uppsyn, sade : --- Ska jag känna mig förrådd och avklädd ? --- Inte alls.
Men avståndet mellan generationerna verkar mycket mindre här än hemma hos oss.
I första ögonblicket var Viveca hågad att ge honom rätt.
Hon mindes Akkas respektfulla madame så fort han talade till henne i början, och hon mindes feta marockanska kvinnor som skred fram genom gatorna, verkligen en annan generation än de smidiga ungdomarna.
Men när hon tänkte djupare så skakade hon på huvudet.
--- Tro det inte.
Vi skulle nog gärna ha det så, men de unga har en omutlig inbyggd tidssans som håller oss på rätt avstånd på det löpande bandet --- hur mycket vi än försöker minska avståndet.
Han undrade om hon hade rätt.
Kontakten med skogvaktaren och deras resonemang om ekologien i Muir Woods hade återväckt Hammous längtan till sitt egentliga arbete, det var inte svårt att se.
Han var otålig att komma i kontakt med sina forna kamrater från " les eaux et les forêts ", men han omskrev det : --- Säg Viveca, om vi ska flytta tillbaka till Paris vore det väl bäst att göra det snart, så att du inte blir rotfast här igen.
Eller vill du helst stanna ? --- Nej, jag vill bo med dig i Paris.
Men Hammou, låt oss tänka realistiskt på en punkt.
Det visar sig att jag har det bättre ställt ekonomiskt än jag visste om.
Låt oss försöka hyra eller köpa en trevlig våning ... --- Det är enormt svårt i Paris.
--- Jag vet, men det finns dock möjligheter.
Och så kunde jag ta dit en del av mina saker --- --- Inte flygeln!
sade Hammou med förskräckelse.
--- Inte först åtminstone --- men bandspelaren och stereon till exempel.
Och Hammou, flyg inte i taket nu, men låt mig hyra den här våningen i mitt namn och betala den med mina pengar ... --- Men vi har ju löfte om Ben Bareks ... --- Jag vet.
Men Hammou --- det blir svårt för mig att känna mig hemma där.
--- Är den för marockansk ? --- Antagligen.
Mycket mer än vad du är.
--- Men vi behöver ju inte inbjuda herrarna i salongen och knuffa in damerna i sängkammaren, sade Hammou, som tydligen inte heller hade glömt det benbarekska kalaset.
--- Det är skönt att ha någonstans att bo medan vi letar.
Men sedan --- tycker inte du också att det är roligare om vi gör vår egen kombination av marockanskt och svenskt ? Han nickade med tankspridd uppsyn, som om han sköt problemet ifrån sig.
Allting skulle väl lösa sig bara han fick ett arbete.
En dag talade Viveca vagt om " ärenden ", tog sina tre artiklar och körde in till San Francisco.
Bävande som en adertonåring ute efter sitt första jobb gick hon upp på redaktionen till den kulturtidskrift som brukade trycka Gregors artiklar.
Hon frågade i informationen efter mrs Sariol --- det var namnet på den redaktör som hon hade talat i telefon med många gånger och som hade skrivit till henne vid Gregors död.
Hon visades till ett inre rum, där en mörkögd gråhårsdam reste sig från ett mycket stort och mycket belamrat skrivbord och kom emot henne med utsträckta händer.
--- Mrs Ghajan --- så roligt att äntligen få träffa er personligen.
Jag känner ju er röst från telefonen och ert ansikte från tidningarna ... Jag är Mary Sariol --- och jag tror jag skrev till er hur mycket vi uppskattade Gregor Ghajan som medarbetare --- Hon tillade långsamt : --- Även på slutet, när vi förstod att det var ni som ... redigerade ut hans artiklar.
Det var ett diskret sätt att uttrycka att hon visste vem som hade skrivit dem.
Det tog udden av Vivecas nervositet, för i hissen hade hon varit övertygad om att hon själv måste göra detta påstående --- och inte skulle bli trodd.
Det hade sin sötma att bli behandlad som en känd och respekterad person efter den anonyma fattigtillvaron i Paris.
De satte sig, Viveca avböjde en cigarrett och frågade försiktigt om hon kunde tänkas få fortsätta att skriva om musik.
Javisst.
Naturligtvis med reservationen att man inte köpte grisen i säcken, man måste få se artiklarna innan de antogs.
Viveca plockade fram sina tre, och mrs Sariol lovade läsa dem snarast möjligt och ge besked.
Så långt var hon den formella redaktören, men sedan frågade hon mera personligt vad Viveca hade för projekt för framtiden.
Viveca frågade tillbaka om hon möjligen fick be om några goda råd.
De kom i samspråk och gick och åt lunch tillsammans.
Mary Sariol visade sig vara en mogen och vänlig kvinna av den sorten som inte ger förhastade råd eller löften, men lyssnar med intresse och delar med sig av sin erfarenhet.
Viveca visste inte att hon hade en plan på att skriva om folklig musik i Paris, men plötsligt satt hon där och utvecklade den för en kritisk men uppmuntrande lyssnare.
Efter några dagar ringde mrs Sariol och sade att två av artiklarna inte hade något aktuellt intresse just nu men den tredje tog hon och föreslog ett honorar som var anständigt, om än inte i klass med dem som Gregor hade fått.
Nu först bekände Viveca för Hammou vad hon hade haft för sig.
--- Mina första hederligt förtjänta pengar!
sade Viveca och gjorde en piruett i glädjen.
--- Vad menar du ? Är det inte hederligt att sköta ett hem ? --- Du låter som Husmodersförbundet, sade Viveca uppsluppet.
Jo jo jo --- men detta är någonting annat ... December kom och hade sina påfrestningar.
Nu var huset utannonserat till försäljning och man måste alltid stå till reds när det kom spekulanter på hus eller inventarier.
Tony hade ju stolt förklarat att han inte vill ha " Gregs prylar ", men han stönade som om man hade dragit ut en tand var gång han kom och upptäckte en lucka på väggen efter ett instrument eller ett konstverk.
--- Hus och hem rycker de ifrån en!
Moder överger sin ende son på julafton!
Viveca sade lurigt : --- Och jag som trodde att du skulle ha Alternativ jul nuförtiden.
--- Det var ju för två år sen vi höll på med det, sade Tony som om hon rörde in forntiden.
Men jag är faktiskt ledsen att ni far.
Just när man har vant sig vid er ... Hon hade lite trångt i halsen just då och nöjde sig med att sträcka ut en hand och lurva honom i håret.
Han fortfor : --- Har du glömt att vi har varit tillsammans alla jular utom en ? Hon behövde inte fråga vilken.
--- Den då Gregor skulle ha konsert i Milano och jag måste åka med ... --- Just det.
Och på julafton grät vi i var sin telefonlur så att atlantkabeln rostade av på mitten ... Hon blev medveten om att Hammou lyssnade till deras ömma minnen och sade i nyktrare ton : --- Tänk på Akka.
Är det bättre om han ... Hon hade tänkt säga : ... " sitter ensam på julafton ", men innan orden var ute gick det upp för henne att julen inte hade samma innebörd för Akka och Hammou som för dem.
Hon blev röd och såg helt hjälplös ut.
Hammou begrep och kom till undsättning.
Han sade med en lustig min : --- Jag föreslår att vi stannar här och firar jul med Tony.
Sen kan vi ju fira Ramadan med Akka ... --- Tack ängel, sade Viveca varmt.
--- Hur firar ni den ? frågade Tony nyfiket.
--- Svälter om dagarna.
Har matorgier om nätterna.
--- Skojar du ? --- Nej.
Det blir ofta så att de ortodoxa som fastar hela dagen blir så hungriga att de tar igen det på natten.
Tony blev plötsligt frånvarande, han hade drabbats av en idé.
Han frågade efter Akkas adress, han skulle skicka ett julkort.
Han fick mycket bråttom strax därpå, hans kurs var inte riktigt slut än.
--- Bara på några dagar, ropade han.
--- Först är han så angelägen om vårt sällskap, och sen sticker han, sade Viveca snopen.
--- Söner!
sade Hammou expressivt.
Radion spelade en dag " A White Christmas ", och Hammou sade : --- Här har ni väl inte snö till jul ? --- Nej.
Har du någonsin sett snö ? Hammou fnös.
--- Du skulle se snöstormar i Atlasbergen.
Och jag har ju varit åtskilliga vintrar i Frankrike.
Eftersom de var inne på ämnet undrade Viveca försiktigt hur han helst önskade sig det --- att de skulle glida förbi julen som en vanlig week-end eller om de skulle hålla på sina vanliga seder.
Det sista förstås, sade Hammou.
Han kunde ju också vara road av folkstudier ... Dagen före julafton ringde Tony och sade att han inte kunde komma förrän nästa dag, och då hade han en kompis med sig.
Viveca svalde sin besvikelse.
Först övertalar han dem att stanna, sen räcker inte deras sällskap.
Som Hammou sade, söner !.
. --- Bli inte bekymrad, sade Tony muntert, vi kamperar hos mrs Simpson båda två.
--- Ni är välkomna, sade Viveca.
Vad heter din kamrat ? Men då hade Tony redan lagt på.
Hammou tog in en gran som de klädde med snö av vadd och de röda glasbollar som hade hört till sen Tonys barndom, Viveca hängde en mistel över dörren.
Hammou blev mycket uppmuntrad i sina etnologiska studier av seden med misteln, men han anmärkte att eftersom Viveca skulle bli ensam dam till tre herrar kunde hon få det arbetsamt.
--- Såvida inte Tonys kompis visar sig vara en flicka, sade Viveca.
Han lät hemlighetsfull ... De hjälptes åt att göra en färserad kalkon och en tårta med " icing ", och Viveca dukade ett lunchbord med järnek och röda bär.
--- Du, sade Viveca.
Vi har en sed från mitt hem som vi håller på.
Vi skriver rimmad vers på paketen.
--- Jag kan inte skriva vers ... --- Måste.
Gärna på arabiska om du vill --- men annars blir det ju bara presenter, inte julklappar.
Hammou satte sig med gåtfull min att rita arabiska tänkespråk som bara han själv kunde tyda.
Bortåt lunchdags smattrade Tonys bättre begagnade sportbil i uppkörsvägen och de skyndade ut.
Där satt han och kompisen.
Som befanns vara Akka.
De unga männen satt med samma breda vita grin och tog emot häpnad, utrop, frågor som en dem tillkommande hyllning.
Sedan klev de ur och omfamnade sina upphov, önskade god jul och salaam.
Tony talade om Akka som en stolt men blygsam impressario.
--- Han kom igår, men han var så sömnig så han var ingenting att förevisa.
Jag lät honom sova ut hos mig först.
Sen tänkte jag rulla honom i cellofan och binda en röd rosett om och överlämna honom som julklapp, men han vägrade.
--- Jag förstår honom, sade Hammou.
Men hur har nu detta gått till ? --- Tony sände mig en returbiljett i flygbrev.
Jag tog planet från Paris igår.
--- Men Tony, sade Hammou, tog pojkarna en om vardera armbågen och skakade dem lite grand, för nu hade han inga ord.
Deras långa blick påminde Viveca om första gången hon såg Akka, då han låg gömd och skadad bak i en skåpbil.
Då de lyste in med en ficklampa blev det bruna, plågade pojkansiktet först skrämt och sedan alldeles lysande av glädje när han kände igen fadern som böjde sig över honom.
Det kändes som en stor heder att glädjen inte slocknade när han vände blicken mot henne.
Man tumlade in, åt en förvirrad lunch, prisade Allah och kalkonen, spelade svenska julsånger på grammofon ( det var Tony som stod för det inslaget, " de ska ju veta hur vi brukar ha det " ), varpå Akka frågade om detta var en typisk amerikansk jullunch.
Han såg ännu mer förvirrad ut när de andra skrattande svarade ja.
Båda de unga männen --- Akka aderton, Tony snart tjugoett --- var mörka och kunde ha varit bröder, men de var samtidigt mycket olika.
Tony var gänglig och ledig i tal, sätt och rörelser, klädd i jeans och utanpåskjorta, Akka smärt och spänd, klädd i grå byxor, vit skjorta och en mörkblå collegejacka.
Kanske var det främlingskapet som kom honom att verka så korrekt och disciplinerad --- den föredetta demonstranten.
--- När ska ni gå i kyrkan ? frågade han en smula nervöst.
Var han rädd för att bli utsatt för missionsförsök, kringränd som han var av otrogna ? --- Vi brukar inte gå i kyrkan, sade Tony.
--- Men är det inte er heligaste fest ? Viveca gav Tony en blick och sade : --- Det är på juldagen, i morgon alltså, som vi förr i världen alltid gick i julottan.
Numera är man lite latare och kan följa den i teven --- om man vill.
--- Jag vill gärna se hur det går till, sade Akka våghalsigt.
Sedan gick Tony och han för att packa upp och sätta in en gästsäng i mrs Simpsons rum ( --- Säg gästrummet och inte mrs Simpsons rum!
sade Viveca utan att bli åtlydd ).
De var tydligt roade av sitt nya broderskap, Akkas ögon följde den äldre kamraten var han gick.
Tonys mungipor drogs ofta uppåt vid Akkas franska vändningar.
När Hammou och Viveca blev ensamma sade han mycket allvarligt : --- Men så här får du inte göra, Viveca.
Du får inte utsätta oss för välgörenhet.
Viveca svor sig fri.
Hon hade inte haft någon aning om Tonys påhitt.
Hammou vidhöll : --- Då måste du hjälpa mig att så småningom återbetala biljetten till Tony --- utan att såra honom.
Då vände hon sig fullt mot honom och sade : --- Var nu inte så stolt, Hammou, utan låt pojkarna klara detta sinsemellan.
Märkte du inte att Tony råkade i samvetsnöd när han ärvde pengar efter sin farmor.
Nu har den stackars kapitalisten hittat på ett sätt att döva sitt samvete och göra fyra människor glada --- det kan du väl unna honom!
--- Du är listigare än ett dussin franska diplomater --- jag ger mig, fast under protester, sade Hammou, drog henne under misteln och kysste henne.
--- Det här är en egendomlig amerikansk julsed, sade han över axeln då han märkte att Akka kikade ut genom dörren.
Det blev sent innan de kom i säng den kvällen, och morgonen därpå sov huset djupt.
Men Viveca vaknade med ett ryck, smög ut och satte på teven i studion.
Hon sökte på flera kanaler och hittade till sist en morgongudstjänst från någon svenskbygd i Västern.
Levande lågor på altaret, en orgel som spelade " Var hälsad sköna morgonstund ".
Hon såg för sitt inre öga lundavillan med ljus i fönstren, och hon blev tvungen att gå efter ett par ljusstakar, släcka det elektriska och tända levande ljus på bordet.
En dörr gick tveksamt upp, och där stod Akka i pyjamas och badrock och klippte med ögonen.
--- Får jag vara med ? --- Naturligtvis.
Jag tänkte på dig, men jag ville inte väcka dig.
Här finns kaffe.
--- Inte under bönestunden, väl ? sade Akka avvisande.
Är det något man måste göra ? --- Hur menar du ? --- Jag trodde ... så här ... eller så här ... sade Akka och antydde korstecken och böjda knän.
Det var så likt den stränga men vetgiriga gosse hon hade vakat hos när han hade hjärnskakning och brutet ben att hon hade svårt att dölja sitt leende.
Skulle Akka bevista en kristen gudstjänst --- vilket han sannolikt trots terminen i Frankrike gjorde med bävan --- skulle han åtminstone inte stöta de otrogna genom att inte iaktta reglerna.
--- I katolska kyrkor gör man det ... men vi är mera oformella ... i synnerhet hemma vid teven, viskade Viveca med pauser för att inte störa musiken.
De lyssnade och tittade absorberat, med en och annan viskad fråga och dito svar.
--- Vad läser han nu ? frågade han då han såg att Viveca omedvetet rörde läpparna.
--- En av de vackraste texter jag vet.
Jag ska läsa den för dig sedan.
Så spelades utgångspsalmen och postludiet, och de stängde av, satt ett ögonblick tysta.
--- Det var vackert --- men olikt oss, sade Akka.
Nu tog han emot kaffe och julbulle och kröp upp i soffhörnet med en trivselrörelse, med fötterna under sig och knäna ut på arabiskt vis.
--- Så här har vi inte suttit på tu man hand och pratat sen då i Marocko, för längesen, sade han, och de svarta ögonen glänste av frågor och diskussionslust.
Det var inte ett år sen, men det föreföll visst Akka som en halv livstid.
Viveca gick bort till bokhyllorna, undrande om hon skulle stå där med skammen inför den lille koranläsaren att inte hitta familjebibeln.
Men hon gjorde det, hon hittade vad bättre var, Gregors franska skolbibel, så hon behövde inte improvisera en bibelöversättning.
Hon läste ett eget urval ur Jesajas nionde : " Ty natt skall icke förbliva där ångest råder.
Det folk som vandrar i mörker skall se ett stort ljus ; över dem som bo i dödsskuggans dal skall det skina klart.
Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall uppbrännas och förtäras av eld.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given ... " Hon tystnade, gripen, och väntade att han skulle säga något.
Han satt fundersam, med rynkade ögonbryn.
Till slut kom det : --- Det är vackert --- men är det religiöst ? Det handlar ju inte om Gud.
--- Gör det inte ? Det är i alla fall vårt julbudskap : ett barn är fött, en Frälsare är född.
Han såg med vädjande ögon på henne men drevs av sitt samvete att vidhålla : --- Jag vet --- men vi tror på Allah och det han har uppenbarat för profeter som Musa, Isa och de andra --- men ingen av dem får jämställa sig med Allah eller kalla sig hans son.
Hans ord gled förbi henne, för hon satt med blicken in i ljuslågorna och mediterade eller drömde : --- För mig är det någonting centralt.
De vuxna fördärvar undan för undan livet för sig själva och varandra --- men hoppet tänds på nytt och på nytt när ett efterlängtat barn kommer till världen.
Är det inte motsatsen till våld och ondska : att man trots allt vågar tro på det späda försvarslösa barnets möjligheter.
Vågar älska --- trots möjligheten att mista och lida outhärdlig smärta ... Han lyssnade och försökte tvärsigenom sin pojkaktiga oerfarenhet förstå denna kvinnliga bekännelse.
Hon hörde i efterhand vad han hade sagt och svarade med att leende sjunga änglarnas hyllning som de nyss hade hört och sedan översätta orden : --- Ära vare Gud i höjden, frid på jorden, till människorna ett gott behag.
--- Just de sakerna säger Koranen på många ställen, sade Akka ivrigt, glad att ha funnit en gemensam punkt.
Viveca reste sig och kysste honom på kinden.
--- Det var en fridskyss, lille broder, sade hon och gick för att sätta på mera kaffe åt de ofromma långsovarna.
Det blev ett intensivt familjeliv under julhelgen --- mest roande, ibland oroande, när klyftorna i åskådning öppnade sig.
Tony och Akka hörde till en generation intensivt engagerad i världspolitiken, mot kolonisation och fascism, fast inte alltid ense om definitionerna.
Ense om Vietnam, i debatt om Palestina och Israel.
Ord som terror --- sionism --- rätt att leva --- rätt att förtrycka ? --- ekade ibland ut genom en öppnad dörr när rösterna höjdes.
--- Hör nu mina vänner, sade Hammou, ni håller väl inte på att förvandla Green Rock till en krigsskådeplats ? Två upphettade ansikten vändes från varandra mot Hammou och tillbaka igen.
--- Nej, vi är vänner i botten --- tror jag ? sade Akka.
--- Absolut, sade Tony.
We agree to disagree, ibland.
Och vi ger varandra nya synpunkter.
Det är nyttigt.
Ens egna kompisars argument kan man ju utantill.
Och han lade armen om Akkas skuldror och drog honom in på " mrs Simpsons rum " för att de skulle få gräla i samförstånd.
Efterhand blev de på ett lugnare sätt intresserade av att gräva djupare och få fram fakta om varandras länder och skäl för varandras synpunkter.
Som Tony sade, det gav mer än att slå varandra i huvudet med slagord.
--- Killen är väldigt kunnig för sin ålder, sade Tony med respekt till sin mor.
Men ibland var Akka " sin ålder ".
På fredagen efter jul tog Tony honom med för att visa honom Berkeley, fast där inte pågick några kurser just nu, och i någon mån San Francisco.
De var borta hela dagen, och det var en utmattad men säll Akka som kom tillbaka.
--- San Francisco har ju allt, sade han.
Han hade inte haft tid att gå på museer och opera sade han, men de hade varit i Chinatown.
De hade åkt berg- och dalbana med Cable Cars.
Styrkt av en mohammedansk gudstjänst i en riktig moské hade Akka därefter vandrat i timmar i San Franciscos enorma vaxkabinett.
--- Det är vassare än Madame Tussaud i Paris, sade Akka --- ett uttalande som gjorde Tony lokalpatriotiskt belåten, fast en sidoblick mot Viveca försökte meddela att han gick på så naiv underhållning bara för barns och utlänningars skull.
Hammou och Viveca återvände till Paris några dagar in på det nya året.
Akka hade inte kunnat slita sig från sitt nya underland utan stannade en vecka till som Tonys gäst på ett ledigt studentrum.
Sista dagen, när det som skulle bevaras var magasinerat, allt var packat och nycklarna skulle överlämnas till advokat och mäklare, hade Viveca och Tony trots allt en svår stund.
Hammou hade tagit sin son med sig och gått på en skogspromenad, kanske för att lämna dem ensamma.
Vad saknade man ? Ingen av dem hade varit lycklig här, det fanns för många plågsamma minnen.
Jo, visst fanns det glada minnen och gemensamhet --- men bakgrunden var mörk.
Ändå kändes det som att hugga av sina rötter.
--- Vi hade i alla fall en rolig jul till slut, sade Tony med skrovlig röst.
Det var menat som tröst, men det rev upp Viveca.
Hon mumlade : --- Vem rår för att man blir slagen av sjukdom och olycka ... Det kändes som ett personligt misslyckande att inte lämna sin son med minnen från en lycklig barndom.
När hon med kvävd röst sade något åt det hållet sade Tony med plötslig friskhet : --- Hå --- sörj inte för det, Viv!
Din generation kanske vill drömma sig tillbaka till ett förlorat barndomsland --- men inte min.
Vi vill ha en djävla barndom att skylla på när vi misslyckas.
De stannade över ett par dagar i New York denna gång, gick på en teater och en konsert --- men mest var det för att Viveca på Mary Sariols inrådan skulle söka upp redaktionen på ett par tidskrifter, presentera sig och höra sig för om pariskorrespondenser.
Om hon skulle försöka sig som frilansskribent måste hon ha flera kontakter.
Ingen av dem var avvisande, de hade respekt för namnet --- Gregors namn.
Ingen lovade heller något bestämt.
Bollen låg hos henne själv --- hon fick visa vad hon kunde.
Det var mörk vintermorgon när de landade på Orlyflygfältet.
I ett vaknande Paris var taken vita av isbark och gatorna var hala och hade ännu inte körts upp till modd.
Deras två rum verkade outhärdliga efter Green Rock --- hade de verkligen bott här i flera månader ? Viveca hade en panisk stund.
Hade hon gjort sig hemlös ? Hammou gav tyst akt på henne, ställde ifrån sig kappsäckarna ouppackade, sade någonting om kaffe med croissants och tog henne med ner på ett café.
Sedan gick de direkt till det benbarekska huset.
Portvakten, en krigsinvalid, tog hövligt emot dem : de var väntade.
Herrskapet Ben Barek hade rest till Marocko redan i halva december.
Han åkte med dem upp i hissen, öppnade, såg till att allt var i sin ordning och överlämnade nycklarna.
Nu blänkte morgonsol på de isiga taken.
De såg på varandra och log.
Viveca slog upp ett fönster.
--- Känner du hur annorlunda luften är här än i det gamla ruskiga huset ? Han nickade, nöjd att se henne lugn igen.
Men ändå är det inte riktigt min luft, tänkte Viveca strax därefter när hon öppnade skåp och byrålådor i sovrummet.
Där fanns en svag men dröjande doft av orientalisk parfym eller rökelse, som inte försvann med vädring.
Den märkte inte Hammou.
4 Nästa packning, tänkte Viveca med en suck och förvånade sig över hur mycket saker de trots begränsade medel hade samlat på sig i dubbletten.
Våningens fulhet måtte ha verkat som en utmaning, eller också hade hon råkat i ett kvinnligt " bobyggarstadium ", det var enda förklaringen till dessa udda ting från lopptorget.
Mot alla odds skulle hon göra det trivsamt --- liksom det var en utmaning att åstadkomma god mat för nästan ingen kostnad.
I början hade ju flykten haft en glans av våghalsigt äventyr.
Det smärtsamma hade dövats av förälskelsen.
Men de älskade väl varandra ännu mera nu ? Inte riktigt på samma sätt.
Då gick det ständigt pulserande strömmar mellan dem, de tändes och tändes på nytt.
De var unga igen.
Den Hammou hon träffade nere i Marocko var en man med en uppgift han tjänade, en vision han trodde på.
Han hänförde henne.
Men landsflykten hade tagit uppgiften ifrån honom, och då var det inte så lätt att hålla visionen levande.
En medelålders man som dag efter dag får trampa trottoarerna i sitt sökande efter arbete och ständigt blir påmind om att han är utlänning, inte lämplig, inte önskvärd, inte ung --- det kommer lätt att stå den besvikna människans torra kalla luft omkring honom.
Icke strömförande.
Då är det inte lätt för en kvinna heller att vara den som laddar upp spänningen, " en leydnerflaska, en Voltas stapel " --- eller hur det var Fröding uttryckte det.
Och så kan fältet mellan dem bli strömlöst.
I deras fall kom det till en extra störning : de många landsmännen som ville diskutera med Hammou och som förvisade henne till den gamla kvinnorollen.
Nu hade de vilat upp i Amerika, hittat sig själva och varandra igen, kunde starta på en ny bog.
Som älskande och kamrater.
De hade diskuterat saken.
Om Hammou inte var van vid en sådan tingens ordning, var han dock villig att lära.
Inte bara han utan också hon skulle försöka skaffa sig ett arbete, en plattform.
De skulle båda få erfara förväntan och misströstan.
Livet var fullt av en ny spänning.
Mrs Sariol hade utrustat Viveca med ett presskort med foto, namnteckning och tidskriftens namn.
Hon började stort, med att attackera Operan, som för henne var Paris hjärtpunkt.
Av misstag och nervositet gick hon till biljettavdelningen i stället för till kansliet och frågade om hon möjligen kunde få en fribiljett.
Likgiltiga damer i luckorna skickade henne så småningom till ett inre kontor, där man vidarebefordrade henne till en herre i den högre hierarkien.
--- Denne kände igen namnet och påstod galant att han mindes henne väl, och det slutade med att han skakade hand, önskade henne lycka till med journalistiken och gav sin sekreterare order att skriva ut ett frikort ( med vissa inskränkningar ).
Sekreteraren satt i sitt lilla bås, fyllde i uppgifterna efter presskortet och frågade utan att se upp : för en eller två personer ? --- Två, tack, sade Viveca våghalsigt och väntade protest.
Ingen kom, hon fick sitt kort.
Hon köpte biffar och en flaska rödvin på vägen hem, det första steget måste firas.
I hennes minne stod parisoperan inte bara som en höjdpunkt musikaliskt utan också som den eleganta världens mötesplats.
Hammous vänner hade efterhand tagit med sig hans personliga ägodelar från Marocko, och nu väntade de otåligt en vecka tills han fick sin smoking som passade till hennes tidlösa aftonklänning.
De kunde ha besparat sig besväret, mycket hade ändrat sig på tio år.
Numera var det inte frackar och stora toaletter som skred in genom den magnifika entréen : där fanns allt från jeans och islandströjor till vandrande nomadtält.
De behövde inte ha klädbekymmer för att gå på teatern hädanefter.
De hade varit så upptagna av dylika yttre ting att Viveca inte var beredd på den skarpa smärta som skar till i den dramatiska minuten när dirigenten kommer in, tar emot sin applåd och liksom samlar orkestern i sin hand.
Men så gick ljuset ner, hon kunde andas igen och ge sig hän åt Verdis musik.
Hammou, inte så operavan, fäste sig mest vid handlingen i Rigoletto --- och var inte alls förvånad över furstars grymma skämt.
De kunde efteråt gå hem i lugn och ro och diskutera kvällen, för det var inte en premiär och hon hade inte hetsen att skriva kritik till dagspressen.
Hon fick fribiljetter till fler teatrar och konsertlokaler där direktionerna var angelägna om att bli omnämnda i amerikanska tidskrifter.
Nu började hon en ambitiös rundvandring, ibland med Hammou, ibland med Akka, som var tillbaka och läste träget på " son bac ".
Om dagarna skrev hon.
Först skolflicksaktigt ambitiöst och respektfullt, med feltramp in i tonfall av Gregors överlägsna sakkunskap.
Strök, började om.
Fann att hon hade oanade förråd av udda kunskaper : anekdoter om dirigenter och librettoförfattare.
Egendomligheter vid olika verks tillkomst och framföranden genom tiderna.
Det var sådant som hon under tjugo års lyssnande, inte bara på musik utan på samtal och infall musiker emellan hade lagrat i någon mental frysbox och nu kunde plocka fram.
Minnena dök upp av sig själva under skrivandet, kom henne att le och gjorde stilen livligare.
Ibland var hon osäker, då gick hon på bibliotek, läste och kollade.
Rätt snart hade hon skaffat sig en viss yrkesrutin.
Efter ett par veckor skickade hon iväg sin första artikel från parisiskt musikliv, ganska olik det hon skrivit i Gregors namn och anda.
Hon tillät sig mellanslag av mera allmän art --- uddiga reflexioner om publik och framförande nu och tidigare.
Snart anlände ett lakoniskt telegram : " Fortsätt.
Sariol.
" Hon andades ut.
Hon hade bestått första provet.
Hammou hade fått ett arbete som arkivarbetare --- ett registreringsjobb som tråkade ut honom, men det räddade honom från att känna sig underhållen av en kvinna.
Det gick ett par månader av stillsam flit --- om man däri får räkna in rätt många kvällar på såkallade nöjeslokaler.
De hörde numera till brödfödans förvärvande.
Viveca längtade fortfarande efter en egen våning i en annan del av Paris, men hennes sporadiska försök att finna en lyckades inte.
Hammou var nöjd som det var.
Och så, plötsligt, exploderade våren i Paris.
Solskenet svepte fram som en förgyllares pensel över tak och fasader, kastanjerna skulle när som helst tända sina ljus.
Den spädaste grönskan sprack ut i Bois de Boulogne och i alla parker, ja, även i planteringarna vid rue de la Crimée.
Alla körsbärsträd stod utan varning i blom.
Krögarna flyttade ut stolar och bord till trottoarkaféerna, och de in- och utsocknes parisarna riskerade en snuva för att få dricka sin aperitif i solsken.
Akka hade varit mycket stillsam hela detta år, koncentrerad på " son bac ".
Men nu var han plötsligt en tummelplats för stridiga planer och utopier : att ägna all sin tid åt den marockanska motståndsrörelsen.
Att resa till Amerika och studera vid samma universitet som Tony för att rusta sig för en framtida ännu inte definierad roll.
Att tvärtom arbeta några år som vanlig arbetare för att inifrån lära känna proletärens villkor och sedan ta del i fackföreningsrörelsen i hans hemland.
Han var kritisk mot Hammou som inte var aktiv inom politiken.
Hammou höjde på axlarna och sade till Viveca att han fann det meningslöst att sitta kväll efter kväll och älta exilpolitik.
Han kände varken kallelse eller förmåga att bli folkledare, han var ingen Ben Barka.
Han ville plantera skogar och bekämpa öknen.
Och så var det dags för tjugoårsträffen med hans kamrater från skogsskolan i Nancy.
Det blev en upplevelse och ett föryngringsbad.
Här var han inte flyktingen utan kamraten som hade gjort ett bra jobb i sitt land, han betraktades med uppskattning och respekt.
Talen och festligheterna var väl som vid andra jubileer, men det märkliga var att han kunde hänga av sig tristessen som ett uttjänt vinterplagg och ha roligt.
När de fick reda på hans belägenhet höll tydligen de f.d. kamraterna ett diskret rådslag, och två av dem hade förslag att komma med.
En skulle höra efter sommarvikariat i skogsförvaltningen, den andra satt i styrelsen för ett träbolag just i Nancy och skulle undersöka om där fanns något att göra för en skogsman av Hammous sort.
Den sistnämnde återkom redan innan kamratmötet var slut.
Hans namn var Louis Berger, med franskt uttal, men hans farfar hade hetat Ludwig Berger.
Sådana namnförändringar var en del av Lotringen-Lorraines historia.
Hans bolag hade skogsavverkningar på Vogesernas västsluttningar och Le Grand Couronné vid Nancy.
Timret skeppades på pråmar och småfartyg på flodlederna Marne-Seine och de förbindande kanalerna.
Nu hade det förekommit en del svinn av oförklarad sort, så man behövde en utomstående inspektör som skulle ha ett öga på avverkningen och på lossningen under transporterna till Paris.
Ville Hammou ? Hammou ville.
Ett arbete med skogsavverkning, timmer och flodfart verkade som en himlasänd befrielse från hans nuvarande instängda papperssyssla.
Men vad skulle Viveca säga ? Hon som hade sålt sitt hus i Amerika för att bo med honom i Paris.
Hon tog det resonligt, det vill säga, hon blev glad på hans vägnar.
Hon skämtade litet och sade att om han blev sjöman fick väl hon bli en sjömanshustru som lärde sig vänta.
Hon skulle inte bara gå och sucka, hon hade ju ett eget arbete under tiden.
Förresten, hade det inte varit samma sak om hon hade bott med honom i Marrakech ? Han hade gjort långa resor upp i Atlasbergen då och då.
Inte så långa, inte så ofta, tänkte Hammou, men han var glad att hon tog det så.
Han förstod nog att arbetet kunde ha sina vanskligheter, men om dem sade han ingenting till Viveca.
Så for han iväg till Nancy och gick en vecka på bolagets kontor för att sätta sig in i det siffermässiga.
Det beredde inga svårigheter.
Sedan fortsatte han till avverkningsplatsen på sidan av Le Grand Couronné --- ärorikt i fransk historia därför att man där höll stånd mot de tyska arméerna under hela första världskriget.
Trots sina käcka försäkringar fann Viveca våningen ödslig och främmande när inte Hammou var där.
För första gången frågade hon sig på allvar varför hon inte hade fler anknytningar till människor.
Vad var det för fel på henne ? Hon började fundera på vägarna in i gemenskap.
Först var det familjen.
Då hade man levat i en befolkad värld : föräldrar, syskon, tjänstefolk, släktingar och grannar.
Sedan var det kamrater : i skolan, scouting, föreningar och gäng.
Så var det erotiken.
Man sökte ett du och fann det i pojkvän, flickvän, älskare, älskarinna, make, maka.
Det hade blivit den avgörande formen av gemenskap för henne.
Men var den inte smalspårig ? När ens du kom på avstånd fanns där ingen vardaglig, okomplicerad ersättning --- om man inte gav sig in på smussel och prassel, vilket hon inte hade lust till.
Fast nog såg hon folk.
Hon gick omkring i den parisiska våren med sin lilla bandspelare, lyssnade och lärde och tog upp bitar av musik som kunde bli stoff i hennes planerade artiklar om dagens folkmusik.
Det var unga katoliker som satt i solskenet på stranden av Seine nedanför Notre Dame och sjöng gregorianskt i stämmor.
En bit längre bort satt Jesusfolket med elgitarrer och pannband och spelade sig till hänryckning.
I en nedgång till metron stod ett par unga flickor i aftonklänningar och sjöng arior med ofärdig operateknik, till vevgrammofon.
De kom från ett konservatorium i landsorten och hoppades bli upptäckta, fick hon veta när hon pratade med dem.
Ingen hugad talangscout syntes till medan hon var där.
En blind violonist som hade ett sällsynt vackert föredrag blev inte rik på de enstaka mynt som föll i hans hatt.
Det blev kanske inte heller ett gäng unga negrer som dansade, spelade, hoppade och uppstämde afrikanska jodlanden i ett hörn av Boul'Mich' --- men nog skramlade slantarna i deras cigarrlåda, och skrattande och applåderande ungdomar av alla kön och kulörer följde dem när polisen utan hårdhet vinkade åt dem att försvinna över till nästa arrondissement.
De hade ett mellanspel av familjeliv när Akka hade tagit sin studentexamen och Hammou strax därefter kom med sin träpråm och låg vid kaj i en utkant av Paris.
" Les péniches " såg knappast ut som pråmar i svensk mening, snarare som enormt utdragna husbåtar --- trettioåtta meter i längd mot fem meter i bredd.
Maximistorleken var given genom måtten på slussarna, förklarade Hammou.
Viveca var nyfiken att få komma ombord och se, men han bad henne vänta till nästa gång.
Han såg solbränd och frisk ut, men han var tystlåten om sitt arbete.
De firade Akka, de firade återseendet och våren --- men så var lossningen färdig och Hammou måste iväg.
Ett par veckor senare gav Akka sig av som uppassare på en kryssningsbåt.
Han tänkte arbeta sig över till Amerika och förena sig med Tony för vidare studier vid Berkeley.
Han hade fått löfte om en bourse, dvs ett stipendium från Marocko när han väl var där.
De amerikanska terminsavgifterna var dryga.
Dessförinnan hade han dock hunnit eskortera Viveca och hennes bandspelare till en Bal Tabarin och en nattklubb i Montmartre med något nerslitna apacher men outtröttliga turister.
Ävenså till ett diskotek, där det rådde trängsel som i en kaviarburk och så många förbjudna decibel att åtminstone Viveca vacklade ut stendöv för den närmaste timmen.
Hon undrade om denna unga generation kommer att från tjugoårsåldern gå omkring med hörlur av gammal modell och skrika va-sa-du ? Sommaren var inne.
Det blev hett, det blev dammigt, man sökte skugga.
Viveca var tacksam mot Frälsningsarmén som förlade sina väckelsemöten och musikstunder till parker, och mot De Bourgignonska Snickarmästarnas Manskör som stod på tå och sjöng pizzicato på ett torg en relativt sval aftonstund.
De firade sin hundraårsdag med en rundtur i Frankrike.
Hon hittade så många och varierande sorters folkmusik, att nog skulle stoffet räcka till.
Ibland fick hon ge upp musikambitionerna och bilda sig i Louvrens assyriska avdelningar --- för svalkans skull.
På en av sina vandringar gick hon in i en kyrka, mest för att sitta ner utan skyldighet att beställa något.
Hennes musikstudier frestade på fötterna.
Kyrkan var mörk och dyster, men hon tolkade om det till att den var sval och vilsam.
Det stod notställ och instrument i koret, och det låg stencilerade lappar i bänkarna.
Med ansträngning kunde man i den skumma dagern tyda att eleverna i avgångsklassen från konservatoriet i Y.
skulle framföra egna elektroniska verk under ledning av professor L. Bax.
Bax ? En rysk Bach ? Hon hade inte hört namnet förr.
Datum befanns vara samma dag, klockan nio på kvällen.
Nu var hon en kvart över sex.
För långt att sitta och vänta, för kort att fara hem och komma tillbaka.
Återigen, om hon for hem nu blev kvällen odrägligt lång och trist och hon fick svidande långsamt efter Hammou.
Hon flanerade bort till ett kafé och åt en choucroute.
När hon kom tillbaka trängdes ett antal ungdomar i kyrkporten.
Man kunde gissa att de friskhyade med långt hår och jeans var medhjälpare och supporters och de bleka i långt hår och halsband till sammetskavajer var de uppträdande.
De var av olika kön men inte lätta att särskilja.
I kyrkan fanns ett dussintal äldre personer, möjligen tillresta föräldrar.
Dekoren hade utökats med två lagerträd i baljor och några klumpigt utförda trälyror som skärm mot altaret.
Hon kunde inte räkna ut deras musikaliska uppgift, måhända fördolt elektroniskt.
Bland instrumenten fanns en jazzorgel och ett batteri med slagverk och trummor samt några elgitarrer bland ett virrvarr av sladdar.
Man drog över tiden för att invänta tillströmningen från gator och torg.
Den uteblev.
Som alltid när publiken svek kände Viveca det som om hon höll på att få magsår --- fast det strängt taget inte angick henne.
Till slut intog de unga, de mycket unga musikanterna sina platser, och allas ögon vändes från den tomma dirigentpulten till en sidodörr varifrån man tydligen väntade programbladets professor Bach eller Bax.
Dörren gick upp, och ut kom en liten rundlagd dam i svart krinolin kantad med guldspets.
Ett huvud krönt av alltför gyllne lockar, runda guldbågade glasögon.
Hans hustru ? Nej.
Med stort besvär av krinolinen steg eller rättare sagt klättrade den lilla damen upp på pulten, vände sig mot publiken, bugade och log.
Professor Bax.
Men det är ju fröken Cahler!
tänkte Viveca, och ett rört skolflicksfniss steg inom henne.
Hennes första musiklärarinna.
En lustig och egensinnig person som gick efter de mest oberäkneliga sympatier och antipatier och som förklarade Viveca för sin bästa elev genom tiderna.
I hög grad mot dennas vilja, för på den tiden åt hon krita och ville bli befriad från sång.
Kanske hade ändå den döda lärarinnans tilltro till hennes begåvning något att göra med att hon vågade söka in på Musikaliska akademien.
Denna sena kopia var alltså professor L. Bax.
Louise ? Lucille ? Hon höjde taktpinnen, och konserten brakade lös.
Alla gav sig hän med lika stor energi som entusiasm.
Den stående organisten knäade och kastade med håret, elgitarrerna frambragte ljud av en styrka som var mot gitarrens natur, batteristen tycktes spela olika instrument med både fingrar och tår.
Viveca kom helt ovidkommande att tänka på indiska bilder av den erotiskt mångsysslande guden Siva.
Dirigenten försökte hänga med, men orkestern spelade synnerligen självständigt.
Efter det spaka bifallet när numret var över --- i denna kyrka var applåder inte förbjudna --- vände sig professor Bax mot publiken och bugade, med yviga gester åt orkestern att dela äran.
Hon kom med ett förord i efterhand : --- Detta var en komposition som hela klassen har gjort i fritt skapande och lagarbete.
Det hördes också.
Där fanns stridiga viljor med pop, blues och hårdrock.
Till slutklämmen pysslade batteristen fram extraförstärkare på trummorna.
Tack vare Tonys bidrag till hennes uppfostran stod inte Viveca helt främmande för denna musik.
Likväl såg hon upp mot de ärevördiga valven och undrade hur mycket de och kyrkorådet tålde.
Och detta var väl inte elektronisk --- Vänta, det skedde någonting uppe på läktaren.
Ett blekt ungt geni i sammetsrock skymtade.
Orkestern troppade ut och kom igen som publik.
Med ens fylldes kyrkan av vindsus --- av maskinsurr --- av polisvisslingar, av demoners ylanden.
Spik mot glas, bilhorn --- konkret musik, skulle hon ha kallat den --- och så, oväntat, en passage som var melodiskt vacker.
Sedan åter till sfärernas disharmoni.
Applåderna blev starka --- men så hade också publiken förstärkts.
Vem borde inte vara intresserad av försöken att fånga en ny tid och nya kosmiska möjligheter på ett nytt tonspråk --- men detta var ungt på ett vildsint och omoget sätt.
Viveca tog sin bandspelare och smög sig ut efter två nummer, utmattad.
I metron satt hon och tänkte på det hon nyss hade hört.
Här var en kvinna som var en kunnig musiker och som ville sina ungdomar väl.
Hon hade säkert gjort en stor satsning för att få till stånd denna konsert, och hon ville göra den på deras villkor.
Men hon och hennes orkester var --- nej, det var för grovt att säga att de var i otakt.
Det var snarare som att se en liten person köra en alltför stor bil --- den tog loven av henne.
Viveca led med professor Louise eller Lucille Bax.
Hon led alltid med dirigenter som misslyckades.
Kanske i onödan i detta fall ? Hon själv tycktes inte ha märkt något fel.
Viveca kunde tänka sig en förklaring.
Professor Bax var kanske främst pedagog, och hon hade lyckats ge sina ungdomar musikintresse och spelglädje.
Hon kom tillbaka till en påträngande verklighet då en berusad man andades vitlök och vin över henne och gjorde så kallade närmanden.
I yrvaken skrämsel satte hon en vass armbåge i sidan på honom och flydde så fort tåget stannade.
Han hoade glåpord efter henne men hann inte ut innan dörren åter stängdes.
Skönt ... Dumt ... Varför var inte Hammou ... Där tog hon sig själv i kragen.
Skulle hon vara en modern kvinna måste hon kunna ta vara på sig själv.
Lära sig storstadstekniken att alltid vara alert, inte låta sig överrumplas.
Men nog drog hon in axlarna och såg sig om många gånger när hon bortåt midnatt passerade rue de la Crimée och det lilla prånget som ledde upp till deras prydliga hus.
Knäpp i brevinkastet.
Tre brev : ett från Hammou, som så där varannan dag sände ett vykort från de orter han passerade.
Ett från advokat Spencer, som meddelade att försäljningen av Green Rock var klar, redovisning skulle följa.
Det tredje var från mrs Sariol och innehöll både ris och ros.
De kallade numera varandra vid förnamn.
" ... Jag har följt dina artiklar under det här halvåret och kan med en viss stolthet säga att de har blivit bättre och bättre.
Stil och infall mera personliga.
Utvikningarna från musiken gillas inte lika mycket av vår stränge musikredaktör.
För mycket kringprat, säger han.
Skulle du inte få större frihet i skrivandet om du inte vore låst vid musiken ? Förlaget har som du vet en kvinnotidskrift ( som kunde behöva lite friskt blod ) och en om konst och kultur i allmänhet.
Hur vore det om du försökte dig även åt de hållen ? Det händer spännande saker i fransk kvinnovärld just nu, tycker jag mig se.
Har du några kanaler dit in ? Försök!
Din Mary S.
" Först blev hon rädd.
Jaså, den " stränge " gillade inte hennes utvikningar.
Om det nu skulle kallas utvikningar, tankar om både musiken och dem som utövade den.
För henne hörde det organiskt ihop.
Var det ett hövligt sätt att bli av med henne ? Hon läste om brevet.
Nej, Mary Sariol menade säkert att hon skulle fortsätta men utvidga repertoaren.
Men detta med " kanaler in i fransk kvinnovärld " ... Om Mary bara anade hur isolerad hon levde, hon hade sannerligen inga kanaler.
De personer hon träffat under vinterns konserter var försvunna från Paris under sommaren.
På eftermiddagen tog hon en promenad längs quai de Jemmapes där pråmarna brukade ligga --- som en sorts kommunikation med Hammou.
På hemvägen stannade hon vid en större tidningskiosk och köpte kvinnotidningar.
De med dyrbara planscher av mode och mat undvek hon, det var inte hennes avdelning.
Elle kände hon till.
--- Pst, den här kan ni få, den var det någon som lämnade, sade frun i kiosken och räckte henne på köpet en stencilerad tidskrift som bar namnet " Choisir ".
Titeln föreföll bekant ... Hon gick in i närmaste park för att läsa dem.
Det var en liten ful kvarterspark som inte drog turister, några få närboende vallade småbarn och hundar.
Det stora komplexet i bakgrunden var ett sjukhus, det visste hon.
Ännu lite skakad av gårdagskvällens episod satte hon sig på en bänk nära utgången för att ha reträtten klar om ... Ändå hade Paris hittills verkat som en söndagsskola jämfört med New York.
Faktiskt hade ingen antastat henne på rue de la Crimée.
Det hade varit en vacker dag, men staden var kvav och dammig, själva solskenet verkade dammigt.
Varför var hon inte på landet ? Varför kunde hon inte följa med Hammou på en av de där stora pråmarna ? Han hade nästan förskräckt viftat bort förslaget --- " Det är inte jag som är kapten ".
När han blev förlagd till ett vackert ställe i Lorraine skulle hon komma dit, hade han sagt.
Hon fördjupade sig i " Choisir ".
Välja.
Vad var det man skulle välja ? Där förekom en polemik mot " den kvinnofientliga lagen av 1920 ".
Hon var tyvärr så okunnig att hon inte visste vad den lagen innehöll, vilket förutsattes.
Men det framgick snart att den förbjöd och straffade aborter.
Nu nämndes det namn som hon kände igen.
Jean Paul Sartre, hans pjäser hade hon sett, Simone de Beauvoir, hennes romaner hade hon läst.
Det var vad hon hade hunnit med under de gångna årens många långa timmars sittande på resor, i hotellrum, i sjukrum : läsa böcker.
Där var också citat av namn hon kände igen från de franska dagstidningarna : Gisèle Halimi, den tappra unga advokaten från de tunisiska rättegångarna, och de nyblivna " kvinnoministrarna " Simone Weil och Françoise Giroud.
Alla ville de åt lagen från 1920 ... Det kom långsamma steg förbi hennes bänk.
Gammal människa ? halvtänkte hon och tittade upp förstrött.
Nej --- trött ung kvinna som gick förbi men sedan tveksamt vände om och satte sig på yttersta kanten av samma bänk : Vous permettez ? --- Varsågod, mumlade Viveca och flyttade ut på sin kant, fortsatte läsningen.
Uppfattade vagt att flickan varken var ful eller vacker.
Mörk hårbuske som föll fram över ansiktet.
Blekta jeans, förstås.
Ett buttert uttryck som inte inbjöd till samtal.
De satt så en stund och Viveca fortsatte sin läsning, alltmer intresserad, tills hon ryckte till vid ett raspande ljud.
Grät hon, grannen bredvid ? Nej, hon satt där i profil, såg rakt framför sig med tårlösa ögon.
Men varför var hon så påfallande blek, varför krökte hon sig framåt, varför höll hon händerna så hårt knutna ? --- Hur är det fatt ? Mår ni inte bra ? Flickan såg förskräckt upp.
Först efter en lång paus svarade hon med en egendomlig fränhet : --- Jo tack --- nu mår jag utmärkt.
Bortsett från ... Åter en paus.
Han svajade där hon satt, blev ännu blekare.
Brunblek, för hon hade ganska mörk hy.
--- Bortsett från ... ? --- Att jag blöder, sade flickan mellan tänderna, argt.
Trafikskada, chock ? undrade Viveca och tittade närmare på henne, drog en annan slutsats.
Hon var förstås med barn, höll på att få ett missfall.
--- Ni måste till sjukhus, sade hon.
Kan jag hjälpa er ? Det ligger ett strax intill.
Flickan gjorde en skrattgrimas och en avvärjande gest.
--- Jag kommer just därifrån.
Det är därför som ... Hon tittade på Viveca från sidan som om hon utmanade henne : --- Abort.
Av läkare, så ni behöver inte ropa på polis.
--- Ma pauvre petite, sade Viveca.
Det spontana deltagandet i hennes röst tog flickan med överraskning.
Åter kom det sågande andetaget, omedelbart följt av en protest : --- Tyck inte synd om mig.
Jag är överlycklig.
Vad skulle jag annars ha tagit mig till ? Viveca nickade, förlorad i tankar.
--- Och ändå känner ni er plundrad.
Flickan vände sig nu fullt mot henne och viskade : --- Hur kan ni veta det ? En kvinna som ni ? Då Viveca inte genast blev färdig med ett svar pekade flickan på " Choisir " och fortsatte : --- Har ni läst det i den tidningen ? Jag fick en likadan av henne, doktorn därinne.
Det var därför jag stannade.
Jag blev så häpen över att ni satt och läste den.
--- Varför inte jag ? Hon gjorde en mycket fransk gest med höjda axlar och öppna händer.
--- Une dame ... en fru som ni ... Ni är inte typen.
--- Det räcker med att man är kvinna, sade Viveca.
Och drevs av en stark impuls att tillägga : Och har varit igenom detsamma.
Flickan tittade på henne uppifrån och ner, klentrogen.
--- Det är förstås längesedan, tillade Viveca.
--- Jag menade inte att ni är för gammal, sade flickan i mjukare ton.
Men ni förstår visst att man kan vara nöjd med att det är gjort --- och samtidigt väldigt ledsen ? --- Jag var enbart ledsen, sade Viveca.
Hur kunde man sitta och tala så öppet med en totalt obekant ? Just därför, kanske.
En okänd, men en olyckskamrat.
Flickan mönstrade henne igen.
--- Varför gjorde ni det då ? --- Av feghet, sade Viveca.
Den bleka skakade sin mörka kalufs till tecken att hon inte begrep.
Viveca kände sig uppfordrad att försöka förklara : --- Ingen tvingade mig --- men jag blev ändå suggererad till det ... och var rasande för att jag lät suggerera mig ... --- Av vem då ? --- Av min svärmor och min man.
--- Jaså ni var gift, sade flickan avfärdande, som om detta satte Viveca i en annan och favoriserad klass.
--- För mig var det nödvändigt, tillade hon med stränghet.
Vad skulle det ha blivit av barnet --- eller mig ? --- Har ni inte en ... ami ? frågade Viveca.
--- Hade.
Han blev inkallad och har inte hört av sig sedan.
--- Och era föräldrar ? --- De bor i landsorten och är religiösa ... ( det lät som om hon talade om ett gravt handikap ) ... så de skulle skämmas ögonen ur sig om jag kom hem med ett barn.
Det gick en skälvning genom flickan var gång hon sade ordet barn, men hon förbjöd sig den känslan och sade hårdare och fortare : --- ... så ni förstår att jag egentligen borde fira den här dagen med champagne.
--- Nå, låt oss göra det, sade Viveca och reste sig.
--- Nej men ..., sade flickan i pur häpnad och höll sig fast i bänken.
--- Det kanske vore nyttigare med te --- eller en varm soppa ? --- Soppa fick jag på sjukhuset ... men om ni menar allvar ... en kopp café au lait ... Hon reste sig, tveksamt, och Viveca tog henne under armen.
Flickan såg upp på henne, för Viveca var en bit längre, och sade undrande : --- Ni är snäll ? Viveca log : --- Ja, varför inte ? Du kunde vara min dotter.
--- Ånej, jag är äldre än ni tror.
Tjugofem.
Ja, då hade Viveca fått vara tidigt ute.
--- Har ni någon dotter ? --- Nej, men en son.
--- Hur gammal är han ? --- Tjugoett.
--- Precis som René.
Han som har stuckit.
Det var det som var felet, att han var yngre.
Jag hoppades att vi skulle gifta oss och få barn.
Men han hade inte lekt färdigt.
--- Du är klok.
--- Jag har fått klara mig själv sedan jag var fjorton.
Förresten heter jag Jeanine.
Och ni, madame ? --- Viveca.
--- Men det kan jag ju inte säga.
--- Varför inte ? --- Det gör man bara inte, sade Jeanine som dock var sina lantligt korrekta föräldrars dotter.
Viveca sade sitt fulla namn och fann sig i att bli hållen på en generations avstånd.
Det fanns en liten kvartersrestaurang med två bord på trottoaren, de satte sig vid det ena.
Krögarens min när de beställde sade tydligt vad han tänkte om folk som ville ha café au lait när middagsserveringen just skulle börja.
Viveca föreslog hastigt att de skulle ta en rätt i stället.
Jeanine vidhöll att hon ville ha kaffe men gick med på att äta ett bröd med skinka i.
Först bad hon dock om ursäkt, hon måste gå in på toaletten och byta sina genomblödda bindor.
--- Har du några ? frågade Viveca.
Hon pekade på sin tunga axelväska : Jo, hon hade fått några med sig från kliniken.
De talade kvinnor emellan, utan omskrivningar.
--- Det var skönt, sade hon när hon kom tillbaka.
Hon tog några klunkar av kaffet, fick en aning färg.
Hon satt och höll om den stora koppen av tjockt vitt porslin med båda händerna och liksom talade ner i den : --- Allting blev liksom normalare när vi hade pratat ett tag.
På kliniken talade biträdena om för mig att jag borde vara lycklig som råkade ut för detta nu och inte --- --- Lustigt att man alltid blir deprimerad när folk talar om för en att man borde vara lyclig, tänkte Viveca.
--- --- och inte när 1920 års lag gällde, avslutade Jeanine.
--- Jag såg om den i Choisir men hann inte läsa alltsammans.
--- Den vägrade kvinnor abort och straffade dem som försökte.
Dömde dem till fängelse, åtalade dem för barnamord.
Och så gick flickorna i stället till smutsiga gummor där de dog.
Ja, inta alla förstås.
--- Hurdan var läkaren ? --- Hon var som ni --- snäll.
Men stackare, hon verkade trött och jäktad.
Hon pratade i alla fall lite med mig innan jag gick och gav mig tidningen och en adress till ett sällskap som jag kunde söka upp om jag ville veta mer om kvinnors förhållanden, sade hon.
Men jag hade ont och var rädd, så jag hörde inte på så noga.
Alla i personalen var inte som hon ... En gammal, som alltid såg bestraffande ut, kom och höll upp dörren, spydigt, när jag skulle gå och sa : Du har tur, du.
För något år sen skulle polisen ha väntat på dig därute.
Och på doktorn ... --- Nej ?!
--- Jo.
Det var därför jag blev så darrig och illa till mods att jag måste sätta mig på bänken bredvid er.
--- Vad folk kan vara obarmhärtiga, sade Viveca beklämd.
Obarmhärtiga --- kanske mest mot sig själva.
Går som ök genom livet, skaklade mellan begreppen brott och straff, synd och skam.
Ordning måste det vara.
--- Doktorn därinne sa att när det gäller havandeskap och sådant ska en kvinna själv råda över sin kropp.
Anser ni det också ? Viveca tänkte efter.
--- Ja, absolut.
En flicka blir kär, ger sig hän --- och pang!
är hon fångad i en fälla.
Just när hon ska börja forma sitt liv ... Så får det inte vara.
Jeanine sade buttert eller kanske vemodigt : --- Ni sa något annat i början.
--- Gjorde jag ? --- Att man kände sig plundrad.
Det är sant också.
Det kommer så mycket för en när man ligger där med en sond i magen och har väldigt ont och tänker på vad det är man gör.
Hur vet jag att jag någonsin får man och barn ? Det här var kanske min enda chans ... Jag har så få människor att tycka om ... och ingen alls som tycker om mig ... nu när René ... Viveca räckte henne sin näsduk, men Jeanine föredrog att snyta sig i pappersservetten.
--- Du har väl några vänner ? --- Det är inte lätt att få vänner här i Paris när man är ... ordentlig, sade Jeanine med en grimas av självironi.
--- Jag börjar förstå att det är just vad du är, sade Viveca.
Låt ingen ta den övertygelsen ifrån dig.
Vad har du för arbete ? Hon var i telefonväxeln på en importfirma och gick på stenografikurs tre kvällar i veckan.
Viveca satt frånvarande och tänkte på sitt eget fall.
Plundrad ... Javisst, så hade hon känt det, och det hade varit en liten men pyrande härd av ångest och hat.
Och så plötsligt, ogenomtänkt kallar hon sig själv feg --- för att hon låtit plundra sig.
Det kändes rakare.
Men ändå --- även om hennes fall var motsatt de abortsökande flickornas --- rörde det sig om något liknande : hon hade inte fått " råda över sin kropp ".
De pratade om Jeanines framtidsplaner men återvände ständigt till det brännande ämnet.
Viveca frågade : --- Om läkaren inte hade tagit sig an dig, vad skulle du ha gjort då ? Jeanine tog åter sin tillflykt till kaffekoppen, svarade inte.
--- Skulle du ha låtit saken ha sin gång ? Hon skakade på huvudet.
--- Nej.
Jag skulle ha skaffat en adress.
--- Vad då för ... --- Adressen till någon som gör sådant.
Det vet flickorna på jobbet.
Men det kostar mycket ... och är farligt, sa doktorn.
Längtan att få barn ... rädslan att komma i klammeri med polisen ... möjligheten att bli skadad för framtiden eller rent av sätta livet till ... intet av detta var lika starkt som viljan att " råda över sin kropp ", inte ens hos en så socialt välanpassad flicka som Jeanine.
Det borde ge lagstiftare något att fundera på.
Jeanine var fortfarande något vacklande, så Viveca tog en taxi och åkte med henne till hennes bostad nära metrostationen S :t Quen i norra Paris.
Det var inte förstad, inte slum, men gatan hade monotont trista och respektabla hyreshus med många hyresgäster.
Man gick över gården, uppför trappor, adressen måste ha varit invecklad --- Ing.
F, 3 tr ö.
g.
eller något sådant.
Jeanine ursäktade sig --- " det är inte i ordning " --- och visst låg det litet kläder kringkastade, men det luktade rent och där låg inga dammtussar.
Hon hade ett rum och en kokvrå med elektrisk kokplatta, det var åtminstone ingen gaskammare.
--- Här har du det bra, sade Viveca.
Jeanines sätt att lysa upp vid berömmet visade hur stolt hon var över sitt hem, hur det hade kostat henne år av möda och sparsamhet att få ihop till detta.
På byrån stod ett foto av en mycket ung man med svag haka.
Förmodligen den avvikne René, ännu inte förpassad till botten av en byrålåda.
Viveca rådde henne att ta sjukledigt en dag eller två --- man kan ju drabbas av influensa.
När hon skulle gå sade Jeanine : --- Jag är på något sätt så förvånad.
--- Över vad ? --- Över er.
Över alltsammans.
Att jag satte mig på bänken ... att ni pratade med mig.
Min mamma skulle ha sagt att det var Den heliga jungfrun som ledde mig.
--- Jag är lite förvånad själv, sade Viveca och log.
Hon tänkte över saken när hon satt i metron och sprang i dess långa trappor, på väg till sina egna knappast roligare environger.
Tillfällighet --- öde --- Försynens verk ? Ingendera delen, antagligen.
Tusen frön flyger i vinden och ett slår rot, därför att det faller i förberedd jord.
Skulle någon tackas borde det vara Mary Sariol.
Hennes brev hade kommit Viveca att bli bekymrad över sin kontaktlöshet med franska kvinnor.
Hon köpte tidningarna.
Hon var inte snällare än andra dagar, men hon var omedvetet beredd på att se, att lyssna, att bli intresserad.
Hade hon fått brevet några dagar tidigare skulle hon kanske ha stannat och intervjuat professor Bax om hur det är att dirigera en kull svårstyrda ungdomar.
Nu råkade det bli Jeanine som först kom i blickfältet.
Men är det inte just uppgiften för en frilansjournalist att fånga ögonblicket och göra det intressant ? Hon bestämde sig för att gå vidare med den uppslagsända hon hade fått till skänks.
Viveca ville gärna höra att allt hade gått bra för Jeanine, men det var inte lätt att nå henne.
Hon hade inte telefon, och hon hade på nutida ungdomars sätt inte sagt sitt efternamn.
Men adressen hade Viveca, och på söndagen, då hon kunde väntas vara hemma, åkte hon metro till S :t Quen och letade sig fram till huset " 3 tr ö.
g.
".
Då hon ringde på öppnades dörren genast av en Jeanine i kjol och ren blus och välborstat hår.
Hon lyste upp men blev samtidigt röd och sade " Åh, är det ni " på ett en aning tillbakaryggande sätt.
Redan en ny vän tänkte Viveca förvånad, för hon såg två tallrikar på bordet och det kom en god doft från en kokande kastrull på elköket.
--- Jag ser att du väntar främmande, så jag ska inte störa, sade Viveca.
--- Det är inte ... jag menar, stig in, sade Jeanine förvirrad.
Det är bara min far som har kommit till stan.
Det har aldrig hänt förr, de måtte ha blivit oroliga ... Och han är inte van vid utlänningar ... --- Då kan väl den här passa som dessert, sade Viveca och lämnade fram sin medhavda fruktpåse.
Jag har lite bråttom själv --- men skulle du vilja ge mig namnet på doktorn, hon som gav dig Choisir ? --- Hon hetter Ghislaine Delage --- hade namnet på rocken.
Men vill ni inte ... --- Kan inte, sade Viveca taktfullt och skyndade utför trapporna så att hon inte med sin utländska närvaro skulle sätta stackars Jeanine i ytterligare bryderi.
En knotig äldre man i mörk bästkostym trots hettan banade sig just väg mellan ungar, barnvagnar, cyklar och soptunnor inne på gården.
Han var röd av hetta och ansträngning och fläktade sig med sin hårda rundkulliga hatt.
Viveca blev glad --- över att Jeanine hade talat sanning, och över att hon hade en far som brydde sig om henne.
Som grön och självlärd journalist funderade hon över sättet att få kontakt med en jäktad läkare.
Spela patient ? Dumt, fort avslöjat.
Skriva ett brev ? Svårt.
Påminde för mycket om frågeformulär.
Man måste känna sig fram, se reaktionerna, se var intresset låg.
Gå till sjukhuset och be att få tala med henne ? Skulle antagligen betyda väntrum, nummerbricka, v.g.
konstatera ert ärende och sedan ett förbindligt nej, doktorn är tyvärr upptagen.
Ringa i telefon ? Alltid värt att försöka.
Hon kom till sjukhusets växel och bad att få tala med doktor Delage.
--- Sjukvårdsfall eller personligt ? frågade telefoniströsten.
Viveca mumlade sjukvård i känslan av att personligt lät alltför påträngande.
--- Doktorn har telefontid mellan klockan åtta och åtta och trettio, sade rösten effektivt och klippte av.
Men nu hade Viveca fått blodad tand.
Hon ringde efter en stund, fick samma fråga och svarade denna gång personligt.
--- Vem får jag anmäla ? sade rösten då.
Och sen hon fått namnet : --- Ne coupez pas.
Var god och dröj.
Det knäppte och ringde, dr Delage efterlystes över sjukhusets signalsystem.
Just när Viveca tänkte lägga på i förskräckelsen över vilka störningar hon hade ställt till i en stordrift som ett sjukhus hördes en behaglig röst : --- Doktor Delage.
Viveca sade sitt namn.
Ingen reaktion.
Hon frågade om hon kunde få ett samtal om kvinnofrågor och lagstiftning ... Tystnaden blev djup och tveksam.
Hon tog till tidskriften som en livboj i detta hav av tystnad, sade att de amerikanska kvinnorna var intresserade av att veta hur de franska kvinnorna ställde sig till frågor som aborter, preventivmedel och annat.
Den behagliga rösten kom tillbaka : --- Det är vi också intresserade av.
Och jag vill gärna diskutera sakfrågorna men ställer helst inte upp för en personlig intervju.
Viveca kunde inte hålla tillbaka ett leende.
--- Då är ni läkare olika alla sorters artister --- de har sällan något emot en intervju.
--- Vi är rädda för allt som luktar personlig reklam, sade doktor Delage.
Men det vore trevligt att träffas och prata ... De kom överens om en restaruang vid Boulevard S :t Germain klockan nio kvällen därpå.
Viveca ville bjuda på middag, men doktorn ursäktade sig : --- Jag är tvungen att åtminstone äta middag med mina ungar.
Mina ungar, sade hon, men ingenting om en man, noterade Viveca.
För att slippa laga mat var Viveca på restaurangens veranda en halvtimme före tiden och tänkte beställa en omelett.
Just då kom en mörk och barhuvad dam körande förbi i en liten bil, lyckades kila in sig på en minimal parkeringsplats och kom raskt gående.
Viveca visste med ens att det var hon.
--- Doktor Delage ? Denna hejdade sig överraskad : --- Madame Ghajan ? De log och skakade hand.
--- Jag kom för tidigt, för jag hade inte lust att laga mat.
--- Likadant här.
--- Men era barn ? Hon strök undan håret och sade med mera komik än beklagande : --- Jag är rörig i huvudet.
Hade glömt att det är den här dagen då de ska äta hos sin pappa.
Vi är skilda, som ni förstår.
Viveca slopade omeletten, de beställde middag efter menyn och en flaska vin.
Gud välsigne advokat Spencer och hans försändelser.
Ghislaine Delage var egentligen av en satt och kraftig kvinnotyp fast hon nu var ganska mager.
Hon hade varma färger, men var liksom Jeanine brunblek av vistandet inomhus.
Pageklippt rakt hår, nästan svart med en röd gnista i, kraftiga ögonbryn, mörka ögon.
Det var något med henne som föreföll Viveca bekant ; bekant och sympatiskt.
Vad ? De pratade allmänt, iakttog varandra, orienterade sig.
Plötsligt lade madame Delage ner kniv och gaffel, satte sig bekvämare i stolen och sade : --- Så skönt att ni är en människa som ger en tid.
Inte störtar er över en med frågor.
--- Jag känner det skamligt att utnyttja en trött människas fritid ... --- Inte alls, det här är bara trevligt.
Snart ska vi ge oss in på de frågor som intresserar oss båda.
--- Ingen brådska, sade Viveca.
--- Tack.
Man behöver en paus någon gång.
Vara en vanlig hungrig människa som äter sin middag utan att sätta maten i halsen.
--- Brukar ni göra det ? --- Ofta.
Av jäkt eller dåligt samvete.
Alltid är det någonting man försummar.
Viveca sade överraskad : --- Jag trodde det bara var jag som ville rymma från samvetet ibland.
Från flyktingar och ... --- Har ni satt er in i deras problem ? --- Ramlat in i dem, kan man säga.
--- Hur då ? Viveca tvekade men hoppade i : --- Min första man var armenier, kom som flykting till Amerika.
Min nuvarande ... --- Pardon, men varifrån kommer ni själv ? Jag trodde ni kom norrifrån.
--- Det gör jag också.
Sverige.
Doktor Delage mönstrade henne och sade : --- Skandinavisk, det stämmer.
Det där samstämda mellan hy och hår som ingen blondering kan ge.
Förlåt, jag avbröt er.
Ni sa något om er nuvarande man.
--- Han är marockan.
Ghislaine Delage satte en klunk vin i halsen och fick hosta.
--- Förlåt igen.
Vad sa ni att han var ? --- Marockan.
Han heter Hammou ben Kadour.
Det blev en liten paus.
Men inte av det skäl som Viveca med en suck förmodade.
Den unga doktorn tittade upp och sade : --- Det är ett välkänt namn.
--- Var.
Nu är han flykting här.
--- Omöjligt!
Inte den si Hammou ben Kadour ... --- Jodå.
I en auktoritär stat är allting möjligt.
--- Men si Hammou var inte revolutionär ... --- Inte han, men hans son var med om en studentdemonstration.
Det ledde till att både far och son måste lämna landet --- och jag med dem.
Men hur kan ni känna till Hammou ? --- Vi är många fransmän som känner Marocko.
Jag bodde där de första femton åren av mitt liv.
--- Var då ? --- I Rabat.
Min far var i administrationen.
Men det tog slut när Marocko blev självständigt.
Viveca tänkte mycket och fort.
Detta kunde bli ömtåligt, om hennes gäst hörde till en förbittrad kolonialistfamilj.
--- Jag hoppas er far inte tog frigörelsen alltför hårt.
--- Jo, i början.
Men vi barn höll på Marocko och friheten.
Viveca blev tyst av överraskning.
Ghislaine såg ut som om hon tänkte överlämna en smällkaramell : --- Min farmor var marockanska.
--- Verkligen, sade Viveca.
Nu visste hon vad hon hade känt igen hos denna doktor.
De mörka ögonen, de klara ögonvitorna och själva ansiktets struktur påminde om Akka.
De ägnade sig ett ögonblick åt maten, sedan berättade Ghislaine : --- Min farfar kom till Marocko som romantisk colon, ni vet, kolonisatör.
Han blev betagen i en av landets döttrar och stannade.
Pappa återigen var mycket stolt över sin franska börd.
När valet stod föredrog han att flytta till Frankrike.
Kanske var det för att min bror och jag skulle komma till skolor och universitet.
--- Så ni är en liten bit marockanska ? --- En fjärdedel, sade doktor Delage sakligt.
--- Det känns som att hitta en släkting, sade Viveca, och det var sant, även om känslan var absurd.
--- A votre santé, belle-cousine, sade den andra och log.
Jag heter Ghislaine.
--- Och jag heter Viveca.
Detta var verkligen en överraskning!
Du måste träffa Hammou.
--- Det vill jag gärna.
Jag hörde om honom när jag hälsade på farmor för några år sedan.
--- Ni håller kontakten ? --- Ja.
Mina barn tycker att hon är mycket spännande.
--- Hur stora är de ? --- Alain är åtta och Simone är fem.
Viveca suckade : --- Jag känner mig ålderstigen som har en tjugoårig son.
--- Det beror väl på när man startar.
Jag fick min första när jag var trettio och färdig med min utbildning.
--- Jag var bara tjugo.
--- Se där --- jag trodde också att vi var praktiskt taget jämnåriga.
Jag avundas dig som har honom en bit på väg.
Det är så knogigt att klara av små barn plus ett yrke.
--- Och ett så ansträngande yrke.
--- Ja, man har inte mycken tid att spela Delila, och så går det som det går, sade Ghislaine.
Det var kanske en bitter verklighet, men hon sade det med en så komisk min att Viveca vågade svara : --- Du hann inte klippa din Simsons hår ? --- Nej, gunås.
Jean-Marc blev klippt av en patient med pengar, tid och skönhet.
Hon tittade med en reflexrörelse på sitt armbandsur och gav till ett utrop : --- Så tiden går!
Jag måste hem och ta emot barnen halv elva ... Då har pappan gjort sin veckoplikt.
--- Kommer han själv med dem ? --- Ja då, vi skildes som vänner.
Som det heter när man sväljer sin besvikelse och inte gastar ut den på gator och torg.
Men hur ska vi nu hinna gå in på de viktiga frågorna ? Det var just vad Viveca med bekymmer hade frågat sig --- men överraskningen med en gemensam punkt i Marocko hade kommit tiden att gå alltför fort.
--- Kan vi träffas en gång till --- snart ? --- Gärna.
Förresten, en kommitté som sysslar med samma frågor har sammanträde i nästa vecka.
Har du lust att komma med ? --- Törs jag ? sade Viveca halvhögt, liksom rådfrågande sig själv.
Då skrattade Ghislaine : --- Du är inte min föreställning om en amerikansk journalist.
--- Jag är nog tuffare än jag ser ut, sade Viveca lögnaktigt.
Jag vill gärna komma.
Men ... på villkor att jag blir lite orienterad på förhand.
De gjorde upp om ett sammanträffande, och hon följde den andra till bilen.
På nära håll visade den sig vara en ärrad veteran med märken av många törnar i paristrafiken.
--- Jean-Marc har numera " en bil att komma i " --- men det har inte jag, sade Ghislaine.
Och är inte intresserad av det heller, tillade hon med en av sina lustiga miner när Viveca såg bekymrad ut.
Och borta var hon.
De följande dagarna tillbragte Viveca på bibliotek där hon läste allt hon kom över och hann med om 1920 års lag och andra aktuella frågor i fransk kvinnorörelse.
Hon och Ghislaine träffades eller talade i telefon flera gånger under veckan, för båda hade blivit roade av sin nya bekanskap.
Ghislaine log ibland : --- Du bär dig snarare åt som en ambitiös student än som en garvad journalist!
Om hon visste hur rätt hon har, tänkte Viveca.
Hon kände det ibland som om hon satte en parentes om sina vuxna år och startade på nytt vid tjugo.
Ghislaine kallade henne på skämt för belle-cousine, i analogi med belle-soeur, svägerska --- för den lilla anknytning som fanns var ju på Hammous sida.
Dagen före sammanträdet fick Viveca ett brev klottrat på sjukhusets receptpapper, antagligen i korta pauser mellan patienter.
" Chère belle-cousine, I hast några rader om vilka du kommer att träffa i morgon.
Styrelsen är spridd över hela Frankrike och knappast arbetsför, men dessa bildar en sorts arbetsutskott här.
Komiskt olika till ursprung och åsikter sånär som på samstämmigheten i vår strävan att få kvinnorna erkända som likvärdiga och självbestämmande individer.
De tunga namnen är professor Eve Tolède och la baronne Geneviève de la Tour.
Den förra etnolog och radikal ateist, vårt svar på Margaret Mead, den senare katolik och ancien régime utom i kvinnofrågor, där hon varit en förgrundsfigur sen årtionden.
En konservativ men samtidigt subversiv person som underminerar grunden för kardinaler och domstolspresidenter medan hon under utsökt konversation bjuder dem på en utsökt middag.
Dessa två inger sådan respekt att man inte sänder polisen på oss längre ens när vi slutar prata utan handlar.
Så är det två jurister, mâitre Huchot och mâitre Cottard.
Två generationer, men lika modiga : de har försvarat abortanklagade kvinnor genom att säga att de gjort detsamma.
Dömdes flickorna skulle de ha samma dom.
Ett par politiker på vänsterkanten för vår talan, och så är det min kollega Anne-Marie Falcon och jag som i vårt arbete bryter mot en lag som är satt ur spel men ännu inte är avskaffad.
Hinner inte mer --- à demain --- Ghislaine " Studentskan Viveca gick på nytt till bibliotek och slog upp de nämnda damerna.
Hon blev förvånad över den ännu aktiva baronessans höga ålder.
Hon blev darrig på nytt när hon skulle bege sig till detta uppbåd av lärdom och målmedvetenhet, men sedan såg hon kärleksfullt på sin livboj, presskortet, och tänkte : jag är bara referenten, ingen kan ställa mig mot väggen och begära att jag ska yttra mig.
De träffades på en klubblokal vid en gata med det lustiga namnet rue Tiquetonne, ett tiotal personer.
Viveca blev presenterad, och ingen reagerade för namnet mer än la baronne --- vem annars ? Det hörde till hennes livstil att gå på konserter och känna igen namn.
Dessutom, för henne var tio år inte längesedan, för de yngsta var det forntiden.
Hon frågade om Viveca var släkt med dirigenten Gregor Ghajan och beklagade graciöst när hon fick veta att Viveca var hans änka.
--- Inte visste jag att du var en berömdhet, viskade Ghislaine när man satte sig och stolar skrapade.
--- Är jag inte heller --- bara den anonyma bakgrunden, viskade Viveca tillbaka.
Professor Tolède öppnade sammanträdet genom att banka otåligt i bordet, sociala behagfullheter ansåg hon som nonsens.
Man diskuterade texten i en skrivelse till justitieministern angående lagen av 1920.
Den hade varit ute på remiss, och alla var i stort sett eniga.
Men juristerna ville ha små ändringar : den äldre skarp i utseende och omdöme men försiktig i det hon ville yttra skriftligt, medveten om fällor som lurade.
Den yngre eldig och vacker, otålig mot alltför stor försiktighet.
Hon ville ha resultat nu, precis som läkarna.
Politikerna enades, dock med pekpinnar som visade partisynpunkterna.
Nästa fråga gällde rådgivningsbyråer med sexualupplysning som man öppnat på några håll men som motarbetades av vissa kyrkliga och kommunala myndigheter.
Här tappade Viveca tråden, för hon mindes med ens levande Elise Ottesen-Jensen, den varmhjärtade folkupplysaren, som hon hade hört på gymnasiet.
Hade de någon lika övertygande propagandist här ? Hon mindes också de livliga samtalen hemma efteråt.
Hennes mor höll på kvinnosaken och ville ha reformer genast, precis som Jeanne Cottard.
Hennes far tog saken mera filosofiskt och sade att om det skulle bli någon verklig jämlikhet i världen måste man förmå teologerna att revidera sina urkunder och rensa ut ... Alla tittade på henne, någon hade ställt en fråga.
--- Förlåt, jag uppfattade inte ... Det var la baronne som hade frågat om hon inte höll med om att man måste vara ytterst försiktig för att inte kränka folks religiösa övertygelser.
Inne i sin tankegång nyss svarade Viveca : --- Men hur går det då med barnbegränsning och kvinnors jämställdhet ? Samtliga världsreligioner är väl egentligen mansreligioner som tar kvinnans underlägsenhet för given.
Det gick ett stråk av häpnad genom församlingen : så hade ännu ingen svarat la baronne.
Viveca uppfattade det och vek inte undan men böjde sig fram och sade i personlig ton : --- Förlåt mig om jag uttrycker mig alltför frispråkigt.
Men jag kommer från ett protestantiskt land och en familj där man talar öppet om dessa ting.
--- Familj ? Menar ni att era föräldrar har sådana åsikter ? --- Är ni kommunister ? insköt en av de unga partikvinnorna.
--- Nej, min far var liberal.
Det var han som sa att de stora religionerna är bundna av en uråldrig kvinnosyn och att det är dags för en översyn och utrensning av kvinnofientliga stycken i de heliga skrifterna.
De låser människors föreställningar mer än man tror.
Nu bröt det lös en sådan mängd av instämmanden och invändningar att hon hejdande höll upp händerna för att hinna med den snabba franskan.
--- Men min kära unga dam, sade la baronne med betoning, utrensning ... i de heliga skrifterna ... går ni inte väl långt nu ? Viveca fann ett svar : --- Madame, jag har under den sista veckan suttit och läst referaten från mötena när ni startade er förening.
Om jag inte minns fel var det vad ni själv sa när en kyrkoman försökte skrämma er med citat om att kvinnan tige.
Fastän ni använde kanske orden " ny tolkning " och inte utrensning.
--- Det vill jag verkligen hoppas, muttrade den gamla damen.
--- Jag minns den gången, sade advokat Jaqueline Huchot, den skarpa.
I stridens hetta gav ni verkligen svar på tal, baronne.
Den unga tog upp en diskret applåd.
La baronne tog emot detta bifall med synbart blandade känslor.
Hon kom inte ihåg vad hon hade sagt och var för hederlig för att låtsas.
Professor Tolède återförde dem till ordningen genom att ta upp " övriga frågor " och raskt avsluta sammanträdet.
Ghislaine ursäktade sig, hon hade mycket bråttom, och tog Viveca med.
I bilen satte hon sig vid ratten, tittade på Viveca och brast i skratt.
--- Det var en råsop du gav de diplomatiska ... --- Var det ? Jag tycks ha trampat i klaveret, sade Viveca lugnt.
Hennes rampfeber förut hade varit oro för det obekanta, men när hon väl var där kände hon sig inte underlägsen.
Hon lyssnade på en debatt som intresserade henne, och hon hade framfört en åsikt, hon som de andra.
Detta hade hon bokstavligen insupit med modersmjölken.
Att hon inte själv hade ägnat sig åt " kvinnosak " tidigare hade kanske varit en form av generationsrevolt.
Rösträtt, likalön, sexualupplysning, barndaghem, hade varit " mammas " intressen, de tre flickorna Linnberg hade utgått från dem och ägnat sina huvudintressen åt andra håll.
Nu gick det upp för Viveca att utvecklingen på många håll nätt och jämt hade hunnit upp hennes mamma, här fanns mycket att kämpa för än.
Hennes egen passivitet hittills fann hon plötsligt obegriplig, närapå ett sabotage.
Hon kände plötsligt så varmt för sina föräldrar.
Varför reste hon inte hem och lärde känna dem på nytt medan tid var ? Hammou.
Hon skulle ta Hammou med sig.
Det var brottligt att inte låta hennes pappa och Hammou bli bekanta.
Även " kusinen " vid ratten förde hennes tankar till ungdomsåren, framför allt till de långa nattliga samtalen med Bibi, hon som också blev läkare.
Ghislaine var kvickare och beskare --- hade kanske bittrare livserfarenheter --- men de hade båda naturvetarnas saklighet i diskussionen och bakom den en äkta värme.
Det var skönt att vara med dem.
--- Har du mycket bråttom ? frågade hon.
--- Nej, det var en from lögn för att vi skulle kunna ge oss av.
Jag har tagit en halv semesterdag.
--- Har du lust att se en marockansk våning ? Vi kan köpa en grillad kyckling och lite sådant på vägen.
Detta var ett stort förtroende, Viveca hade hittills inte tagit med sig en människa till rue de la Crimée.
De lämnade bilen nedanför den smala trappgränden.
--- Bäst du låser väl, sade Viveca.
Ghislaine gav henne en forskande blick men sade ingenting.
Däremot gav hon till ett förvånat Åh!
när hon kom in i vestibulen med stålsticket i fonden och rosenbuskar skymtande genom glasdörrarna.
När de kom upp i salongen med låga soffor och hamrade mässingsbord log hon och sade : --- Det här känner jag igen.
Sådana rum har farmor.
Men jag trodde inte att du ... --- Vi hyr våningen möblerad, sade Viveca.
Men ack vad jag gärna skulle vilja ha en egen våning i en roligare stadsdel.
Har du någon på förslag ? --- Om jag hade, skulle jag ta den för egen del.
--- Jag tycker din våning ligger idealiskt, sade Viveca, som hade varit där en kväll.
I Montparnasse, med en skymt av Seine.
--- Den är för trång för fyra personer.
Tre rum och ett prång.
--- Fyra ? sade Viveca och undrade om Jean-Marc hade flyttat hem igen.
--- Jag räknade vår spanska hjälp, Anunciata, " den bebådade ".
Är det inte ett underbart namn på en gynekologs hemhjälp ? --- Låt mig överta din våning när du får tag på en större, sade Viveca när hon kom in med snabbkokt ris till kycklingen.
--- Duka inte så fint, sade Ghislaine.
Jag är på utfärd i Marocko och håller kycklingen i benet.
De åt, de pratade.
Viveca genomströmmades av en säregen glädje som hade rötter långt tillbaka i tiden.
Detta var att ha en " bästis ", som det hette på hennes skolflickstid.
Kompis, " pal ", sade Tony.
--- Märkte du spänningen mellan professorn och la baronne ? frågade Ghislaine.
--- Ja, det var långt avstånd mellan deras åsikter.
--- De sitter med trumf i olika färger.
La baronne har sina förnäma anor och sin ställning som kvinnorörelsens grande dame.
Eve Tolède har sin vetenskapliga världsberömmelse.
Ingen vill stå tillbaka för den andra.
--- Är inte den sortens konkurrens typiskt manlig ? --- Å, vi har vår dos av självhävdelse, vi med, sade Ghislaine.
Men de nya kvinnorna --- vår generation och de som är yngre --- försöker medvetet hålla den nere till förmån för samarbetet, och det tycker jag är det mest positiva draget i den nya kvinnorörelsen.
--- Har ni någon sorts klubbar som når flickor som Jeanine ? frågade Viveca senare.
Ghislaine funderade.
--- Jag har inte tid till sådant.
Du förstår, jag är lite dubbel i allt det där som har med aborter att göra.
--- Vem är inte det, mumlade Viveca.
--- Jag är helt ense med Jeanne Cottard och de andra att visst ska en kvinna så väl som en man få bestämma över sig själv, visst kan hon få välja om hon vill ha barn eller inte.
Men de andra kan flagga med idéerna som fanor och tåga vidare med rena händer, på mig och mina kolleger lägger de det blodiga jobbet att göra flickorna kvitt det de inte vill ha.
Det går väl an när det passerar som en vanlig skrapning, men när det är längre gånget --- och de lurar oss ibland --- och man ser det lilla människoliknande fostret, eller, allra värst, när det ger till ett spätt barnskrik innan det dör --- då blir jag skakad på metafysiska plan som jag inte erkänner, då kallar jag mig själv mördare och änglamakerska och vill kasta instrumenten och byta jobb.
--- Jag tror jag skulle reagera som du, sade Viveca.
Och ändå är du så ytterligt nödvändig --- --- Det säger de andra också, och det kunde jag kanske göra mig hård emot --- men jag kan inte göra mig hård mot de kvinnor i nödläge som söker mig.
Och så fortsätter jag --- ett tag till.
Viveca klappade henne på knäet och satte en kopp kaffe i hennes hand.
Ghislaine fortfor : --- Hjälp mig, du som är skrivkunnig, att få alla människor att förstå att det här är en nödlösning.
Valet mellan barn och icke-barn ska stå tidigare, preventivt.
--- Men det begriper väl alla, i sitt eget intresse ? --- Nej du.
Det händer att det kommer både prostituerade och societetsflickor och begär sin tredje eller fjärde abort ungefär som om de kom till en skönhetssalong och ville ha generande hårväxt borttagen.
Högdragna.
: gör ditt jobb, jag betalar.
--- Säger du nej då ? --- Svårt.
Men jag måste behärska min impuls att låta det göra ont.
--- För att avskräcka ? --- Antagligen.
Det är den gamla mansvärldens attityd till kvinnokön och barnsbörd och allt vad därtill hör, att låta det göra så ont som möjligt för att främja sedligheten.
Har du märkt att under viss provokation upptäcker man fröet till förlegade tankegångar hos sig själv ? Viveca log.
--- Jag är inte så avancerad.
Jag är i full färd med att upptäcka nya tankegångar.
--- Å, pyttsan, jag hörde dig därborta.
Men apropå kontakter, ring Jeanne Cottard, hon är inne i sådant.
--- Den unga advokaten ? --- Just hon.
Det är inte sexualupplysning hon håller på med --- som hon sa en gång, våra klienter kan mycket mer i det ämnet än vi --- men jag vet att hon är verksam i en förening för att rehabilitera straffade flickor.
Fast dit hör förstås inte Jeanine.
--- Jag tog bara till någon som vi båda kände.
Hon är en skötsam och bra flicka, skulle jag tro.
Ghislaine gick hem, men de sågs igen.
Viveca gjorde snabbskisser av personer och debattämnen, men hon skrev inte någon artikel än.
Hon måste smälta stoffet, mycket var ännu främmande.
Däremot skrev hon ett brev till sin mor och frågade hur långt man hade kommit med abortlagstiftningen och kvinnorörelsen i Sverige.
Hon fick nästan omgående några nummer av kvinnotidningen Hertha, Statistisk årsbok med uppgifter om antal kvinnor i riksdag och regering med mera, och en del recensioner av kvinnopjäser.
Plus ett häpet brev från modern, Har du vaknat upp, min flicka ? Det innehöll också nyheter från familjen och slutade : " Ditt brev gav pappa och mig en häftig längtan efter vår stora flicka.
Vi skulle också gärna vilja bli bekanta med din Hammou, som Bibi och Björn talar så varmt om.
När kommer ni ? " Ja, när ? Under några veckor gick Viveca på möten, sammanträden och föreställningar av olika sorter, från katolska nunnors sångaftnar med unga flickor till fria teatergrupper med revolutionära budskap.
Det gav både kvinnosynpunkter och stoff till hennes musikkrönikor.
Hon kom underfund med ett skäl till att hon inte tidigare hade följt i sin mammas fotspår.
( Ett annat var rättfram svartsjuka, hon hade velat att mamma skulle ägna sig åt sin familj och inte åt främmande barn.
) Jo, det som hade funnits oartikulerat i minnessumpen och nu tog form som tanke var detta : I alla dessa verksamheter fanns det två parter : de som av övertygelse och idealitet arbetade för att ändra förhållanden och hjälpa andra --- och de som blev föremål för verksamheten.
Men medan de förra, de handlande, var fyllda av iver och energi, gott samvete och muntert kamratskap, var de senare ofta passiva och buttra, bara halvvägs övertygade om att de borde tacka och ta emot.
( Ungefär som de sura barn som genom en stängd dörr lyssnade till skratten från mammas och hennes väninnors sammanträden med tedrickning.
) Det slog fast den gamla satsen att det är saligare att giva än att ta emot.
Slutsatsen måste bli att det var fruktbarare med de verksamheter som så att säga klev över rampen, blandade agerande och icke-agerande, eller som lät subjekt och objekt då och då byta plats.
Hon mindes plötsligt en barnsligt hämndlysten tanke utanför den där stängda dörren : Jag ska minsann ägna mig åt man och barn!
Jaha, det hade hon gjort.
Tillsnörpt gammaldags familjeegoism ? frågade hon sig nu.
Sen strök hon över : Bråka inte, utan gör nu det du har försummat.
Du är ju inte lastgammal.
5 Det hade varit en afrikansk musikvecka i Paris.
Viveca hade avbrutit sina kvinnosaksstudier för att sitta och lyssna, lära sig namnen på de egendomligaste ljudframbringande föremål och skriva en artikel om den rituella musiken på uråldriga instrument i de mycket unga staterna.
Dansinstrument för religiöst bruk, trummor för klagan.
Handflatestora gitarrer med metalltungor som man knäppte på i stället för strängar vid vissa danser och besvärjelser.
Åtskilliga av dem hade de haft på väggarna hemma i Green Rock.
Hon hoppades att den stränge musikredaktören skulle bli nöjd både med hennes saklighet och hennes sakkunskap.
Gregor hade ju alltid velat höra och se spelmän och deras instrument i deras rätta omgivning, och hon hade varit med honom.
På den öppna platsen i en afrikansk by med månen bakom lerhyddornas raggiga grästak hade hon hört instrument som dessa, ackompanjerade av rytmiskt stampande svarta fötter och yrvakna duvors klagande strupljud, medan röklukten stod tät och blandades med ångorna av pombe, ölet ... Det var ändå något annat än att se dem som flintyxor i en museimonter.
När hon hade postat artikeln var hon mycket trött, och lite besviken över att Hammou inte hade kommit hem till denna weekend.
Hon ringde Ghislaine, och de gick ut och satte sig på ett trottoarkafé, tittade på folk och kopplade av.
Hon kom hem rätt sent, och minsann, där var Hammou, hade badat och bytt kläder och stod och försökte tafatt steka sig ett par ägg.
Viveca sade överraskade och osammanhängande ting om att hon inte hade vetat ... då skulle hon ha varit hemma ... o min vän, låt mig ... Och hon tog stekspaden ifrån honom och började yra omkring för att få fram något ätbart.
--- Var har du varit ? frågade Hammou.
Jag har väntat och väntat.
--- Man behöver ju luft ibland, sade Viveca.
Jag har suttit på ett trottoarcafé och sett på folk.
--- Ensam ? --- Nej, med en god vän.
Hon hade aldrig sett Hammou bli så svart i ögonen.
--- Du har varit ute med en man ? --- Nej, det var inte en ami utan en amie.
En kvinnlig vän.
--- Det tror jag inte på, sade Hammou.
Du har druckit vin, du är glad ... Och plötsligt varken hörde eller såg han i ett anfall av besinningslös svartsjuka.
Det var klart --- en marockan som han dög inte till annat än att slita på en djävla pråm --- medan madame hade tråkigt, madame gick på operan, madame gick ut med spirituella fransmän på restaurang ... Det var som om en böld hade brustit, och ut vällde både flyktinglivets tristess och det gamla, begravda men bara på ytan övervunna hatet till en f.d. herrenation.
Därtill kom hans besvikna förväntan att hon skulle finnas där och ta emot honom med öppna armar som hon hade gjort hittills.
Hon hade upplevt liknande vulkanutbrott med Gregor --- men hon väntade dem inte av Hammou, den besinningsfulle.
Varje försök att lugna och förklara göt bensin på elden.
Plötsligt fick hon nog, vände på klacken och gick.
Han nådde henne i dörren, drog henne tillbaka, hårdhänt.
--- Vart går du ? --- Ut.
--- Till honom ? --- Vilken honom ? Här finns ingen " honom ", har jag sagt tio gånger.
Hennes ton var hård, olik den mjuka Viveca.
Den kom Hammou att sansa sig.
--- Tog jag fel ? --- Ja, det gjorde du.
Han stod och kämpade för att bli färdig med en ursäkt, men det gick inte, vreden satt som ett gift i kroppen.
Han gick in och kastade sig på sängen.
Viveca stod kvar, darrande i hela kroppen --- inte av rädsla längre utan av de induktionsströmmar som vreden väcker.
Han hade varit på gränsen till att gå till handgripligheter.
Men han hade inte gått över gränsen.
Dörren gick upp, han stod på tröskeln och såg på henne.
Fortfarande stormigt, men vädjande, lite skamset : nu ville han bli god igen.
Hon vände bort ansiktet.
Han kom och tog henne om axlarna, drog henne in i sovrummet, ner på sängen.
Hon gjorde motstånd, hon darrade fortfarande.
Det gjorde honom upptänd, nu lossnade det, och han kunde viska kärleksord, försoningsord, gråta ... Och så plötsligt ett samlag med en bismak av våld.
Hon skämdes över att hennes kropp var så lätt övervunnen.
Hon formulerade mottankar : Det här tycker jag inte om.
Det här är förödmjukande.
" Kärlek " på det här sättet har jag vuxit ifrån.
Men hur skulle hon få honom att inse det utan att riva upp hela saken på nytt ? Hammou sade något in i kudden, hon hörde inte.
--- Vad sa du ? --- Har du aldrig blivit så vild av svartsjuka att hjärnan kokar upp och den svarta gallan rinner till eller hur det var de gamla tolkade det ? --- Nej.
Du har inte givit mig anledning.
--- Men förr ? --- Inte på det sättet, sade Viveca, lite svävande, för hon mindes gånger då hon blev hjälplöst rasande över vissa divors sätt att lägga beslag på Gregor.
Har du ofta blivit så här ... uppkokad ? --- Nej.
I vårt äktenskap var det mest andra parten.
--- Och hon hade anledning ? --- Ibland.
Aha.
Var det inte ofta så att ena parten, den som hade skäl till oro, just med sin oro manade fram det han eller hon ville undvika ? Hon reste sig på armbågen och tittade på honom.
--- Hammou, inte har jag givit dig anledning att misstro mig ? Han skakade på huvudet.
--- Varför trodde du mig inte nyss ? --- Jag gjorde det --- så småningom.
--- Men det var bara för att jag var ute med en kvinnlig vän som du " förlät " mig ? Han hörde inte citationstecknen utan svarade omisstänksamt : --- Javisst.
--- Men du skulle inte ha gjort det om jag hade varit ute med en manlig bekant ? Hans snabba blick uppåt var svar nog.
Nu var det Viveca som tog eld.
Några veckors kvinnodebatt rasade genom hennes nerver som en drog, gjorde henne aggressiv.
Hon hoppade ur bädden och svepte sängtäcket om sig som ett badlakan.
--- Hammou ben Kadour, hör på.
Jag är ingen haremsdam.
Jag är här av fri vilja, och jag älskar dig.
Men jag är också en fri kvinna som jobbar i ett yrke --- går på operan och allt det där du räknade opp ... --- Jag har väl inte försökt hindra dig ? Hon fortsatte : --- Det händer att man behöver tala med någon efter en föreställning, diskutera, reda upp sina begrepp ... Du är borta för det mesta.
Jag tänker inte be om förlåtelse om det nästa gång råkar bli en man.
Hammous svar var otillfredsställande men effektivt.
Han stirrade på henne, sedan drog han täcket över huvudet och spelade död.
Och inom fem minuter tog tröttheten överhanden så att han somnade riktigt.
Viveca gick och vankade i våningen som ett spöke i sitt sängtäcke.
Där stod hans förtorkade stekta ägg och gav henne dåligt samvete : en arbetstrött och hungrig man fick gå till sängs utan mat.
Hon försvarade sig : Vad hade han för rätt att komma hem och spela Othello utan så mycket som en näsduk till bevis ? Hon ville inte sugas in i den undergivna kvinnorollen igen ... Men vilken hemkomst.
Alltihop var dumt, alltihop var fel.
Men varför kunde han inte ha varskott henne ... Hon duschade för att få bort klibbet på insidan av benen, tog en sömntablett och gick till sängs.
Hans bruna skuldra mot lakanet ... Med ens fyllde den henne med ömhet, och med kinden mot den kunde hon somna.
Dagen därpå var de båda skamsna.
Vad hade det tagit åt dem ? Viveca hade vaknat först och gjort i ordning kaffe, satte brickan emellan dem och frågade om hon inte fick göra en riktig frukost med ägg och bacon åt honom.
--- Bacon, åt mig ? sade Hammou förvånad.
Nejvisst, han åt ju inte kött av svin.
Men begreppet ägg och bacon var så hopsvetsat att hon inte hade tänkt på det.
--- Hur trivs du med arbetet ? frågade hon.
--- Så där, svarade han undvikande.
Han hade kommit med en ny péniche och en ny skeppare denna gång.
--- Har han också familjen ombord ? Viveca hade blivit bjuden på déjeuner i den förra, en flytande idyll med rundlagd fru, småbarn och hund, tvätt på tork, blommor utanför kajutafönstren.
--- Bara frun.
Och det är mer än nog.
--- Hurdå ? --- Hon är en sådan som ställer till trassel.
--- På vilket sätt ? Hammou gjorde en obehagsrörelse med axlarna.
Det var illa nog att uppleva det utan att behöva klä det i ord : en bedagad dam som gjorde inviter och som för att egga upp sin utledsna man låtsades att inviterna kom från andra hållet.
Och när skepparn var på lyran trodde han " araber " om vad som helst, till och med om detta.
Vilan, kaffet, Vivecas bekymrade min gjorde att Hammou kom i balans igen.
Han började skratta.
--- Skepparn tror att jag är ute efter hans fru.
Du skulle se gumman.
Men skrattet upphörde tvärt och han tillade fundersamt : --- Kan en uppskärrad stämning smitta ? --- Jo visst kan den.
--- Jag var arg och degouterad av deras dumheter --- och så kommer jag hem och ställer till en nästan likadan scen.
--- " Du skulle se gumman ", retades Viveca.
--- Min tål att titta på.
Jag har fullt fog för att vara svartsjuk, sade Hammou och såg belåten ut.
--- Det har du inte, men låt oss undvika ämnet, sade Viveca, och det gjorde de i sämja.
Det klippte i brevinkastet : ett försenat kort från Hammou, ett nummer av musiktidskriften med en artikel av Viveca och en check på femhundra dollars.
--- Vad ? sade Hammou.
Förtjänar du så mycket pengar ? Viveca nickade stolt.
--- De har ökat.
--- Jag har också fått lön, sade Hammou och slog sig på plånboksfickan --- vilken numera inte sitter romantiskt nära hjärtat.
Jag ska be att få bjuda min fru på middag i kväll.
Viveca spolade utan ord ett föredrag hon skulle ha gått på och gick ut med Hammou.
Efteråt, när de hade det riktigt skönt och avspänt tillsammans, tog han frivilligt upp frågan om svartsjukan.
--- Jag vet att du är en fri kvinna och att jag inte har rätt att fordra vissa saker --- --- Lika mycket som om någon hade läst över oss, mumlade hon.
--- ... men jag vill be dig om en sak.
Gå ut med en svensk eller en amerikan, det må vara --- men gå inte ut ensam med en fransman, för vad du än försäkrar kommer jag att tro att han är din älskare.
Hon måste le : --- Varför skulle just de vara så farliga ? --- Jag kan inte ge dig förnuftsskäl.
Jo, förresten ; gammal misstro grundad på erfarenhet : de tar våra kvinnor.
Och en ännu äldre föreställning, att kvinnan är ett viljelöst objekt, tänkte Viveca, men tyst.
En av de följande dagarna, när Hammou övervakade lossningen i en ort utanför Paris och alltså hade nära hem, ringde han och frågade om han kunde ta med sig en vän till middagen.
En marockansk jurist som hade ett mål i Paris.
--- Så trevligt, sade Viveca.
Då bjuder jag Ghislaine Delage, så blir vi fyra.
Hammou hade inte träffat Ghislaine än, fast Viveca hade talat mycket om henne.
Hon hade tänkt sig en vardagsmiddag, men Ghislaine hade gjort sig vacker och kom i långkjol, viskade ursäktande : --- Jag har haft trassel med Jean-Marc och en tradig arbetsvecka, så jag måste göra mig själv annorlunda.
Viveca log förstående, improviserade en drink med oliver till och sköt in en ostbricka så att middagen skulle bli lite längre och festligare.
De två herrarna var först reserverade, men Ghislaines marockanska farmor, som Viveca snabbt förde på tal, bröt isen.
Abdul Kacem, advokaten, var en kortvuxen, mörkhyad och självironisk man som gärna berättade historier från skoltiden där han framställde sig själv som Sancho Panza till Hammous don Quixote.
Hammou avvärjde hjälteglorian genom att berätta lustigt om livet på flodpråmarna, i synnerhet de burleska scenerna då skepparens fru hade lovat en positivhalare att få följa med, skepparn gormade och ville kasta av honom, italienaren envisades och hamnade i vattnet, frun räddade positivet och skepparn fick göra upp med polisen.
--- Och jag som har letat i hela Paris efter en positivhalare, suckade Viveca.
--- Vad ska du med en sådan ? Jag gör som skepparn, jag kastar honom i Seine, sade Hammou uppspelt.
--- Hon gör studier i folkmusik, inte i italienare, viskade Ghislaine, som tyckte att advokaten fick en ängslig blick.
Hammou gjorde Ghislaine frågor om hennes yrke.
--- Det är så vardagliga och trista saker, både för patienten och läkaren, så det är inte mycket att berätta.
--- Jo, berätta om paret som kom till dig förra veckan, det är en folkstudie, sade Viveca.
Advokaten såg förstående på läkaren : --- Byt ut namnen så bryter ni inte tystnadsplikten.
--- Skyll er själva om historien inte är salongsmässig, sade Ghislaine.
En liten kvinna, mörk och mjuk och utflytande i konturerna, kom in på mottagningen och undrade ängsligt om hon hade cancer, hon kände knölar på magen.
Ghislaine undersökte henne och sade att hon var frisk som en nötkärna men väntade barn.
--- Omöjligt, sade kvinnan, jag är femtiotvå år.
Likafullt var fostret piggt och livligt och sparkade redan.
Då brast kvinnan ut i stor jämmer : Här har Birou och jag gått hela livet och väntat med att gifta oss för att jag skulle vara på säkra sidan ... De kom båda från utfattiga sydfranska hem där det kryllade av barn men där man varken hade mat eller pengar.
Birou bestämde redan i tioårsåldern att så skulle de inte ha det.
Han började med att plocka saker ur soptunnor, hon fick göra dem rena.
Sen blev han skrothandlare och hon var hans högra hand.
Men giftermål --- nej, inte så länge det fanns risk för barn.
Ghislaine försökte säga något om att det kunde de väl ha fått hjälp att ordna.
Madame Birou förstod först inte, gav henne sedan en indignerad blick : ånej, hon och Birou var anständiga människor och goda katoliker ... Där drabbades hon av en gråtattack, för så blev hon ju femtio, och de vågade gifta sig, " och nu kommer Birou att säga att jag har lurat honom ... Jag vågar inte gå hem.
" Ghislaine fick telefonnumret, talade med monsieur Birou och sade att det var bäst han kom till sjukhuset och hämtade sin hustru.
Den sträva mansrösten blev ängslig : var hon mycket illa däran ? --- Nej, men de behövde tala med honom.
Birou kom, en liten torr person med råttmustasch, kvick och vädrande, men nu ordentligt uppskakad och övertygad om att familjen hade döden i farstun.
Madame Birou snyftade, mjuk och blöt : Slå inte ihjäl mig, Birou, men vi väntar barn.
Han tittade klentroget från henne till doktorn : Ljuger hon ? Nej, det hade sin riktighet.
Knäna gav vika på Birou, han satte sig tvärt på en sjukhuspall och svor som en musketör.
Tåreströmmar från madame Birou.
Då sade han : --- Albertine!
Jag tar av mig hatten för dig.
Nu får vi en arvtagare till vår affär.
--- Men du har ju aldrig velat ... --- Förr, nej.
Men nu är vi inte lusfattiga längre.
--- Ni vet väl att det finns något som heter barnbidrag, insköt Ghislaine.
Birou vädrade med råttmustaschen.
--- För sådana som oss ? --- Javisst.
Det är barnets ålder som räknas.
--- Non d'un nom d'un nom d'un nom ... Albertine, tänk på vad vi har missat!
Ghislaine spelade livfullt de olika personerna och åhörarna skrattade, men sedan utbröt en diskussion om en sådan historia vore möjlig i deras respektive länder.
--- Knappast i Sverige, sade Viveca.
Förutsättningen är ju en desperat fattigdom --- --- --- Och enfald tillsammans med lydnad under stränga sexualtabun, sade advokaten.
--- Det sista är väl inte svenskarna direkt kända för ? sade Ghislaine okynnigt.
De båda männen såg ett ögonblick oroligt på Viveca om hon skulle bli sårad i sin nationalkänsla, men hennes uppsyn lugnade dem.
De kom överens om att de aldrig hört talas om något sådant i Marocko.
Avstå från barn för att spara pengar ? Nej, de var fattiga men inte så gnidiga som fransmännen ( med en ursäktande blick på doktorn ).
Hur var det i Amerika ? --- I Amerika finns allt, troligen det här också, fast jag inte har hört talas om det, sade Viveca.
Ghislaine bröt motvilligt upp, hon måste tänka på morgondagen.
Abdul Kacem skyndade sig att be dem alla tre vara hans gäster en gång innan han for tillbaka.
Restaurangen skulle han meddela senare --- den berodde i någon mån på om han vann eller förlorade sitt mål.
Medan Hammou var nere och skaffade Ghislaine en bil sade Abdul Kacem mycket allvarligt till Viveca : --- Det är en tom plats efter Hammou i Marocko som ingen har fyllt och ingen kan fylla.
Vi väntar på att han skall komma tillbaka.
--- Det beror ju inte på honom själv, sade Viveca.
När Hammou återkom och hon förstod att de båda männen ville tala politik förebar hon trötthet och gick till sängs.
Men hon somnade inte.
Tillbaka till Marocko ? Till övervakning och polisrazzior ? Nu, när de började skapa sig en omväxlande och intressant tillvaro i Paris ? Ånej, Hammou var klokare än så.
Ute i sällskapsrummet hade Abdul Kacem fått syn på musiktidskriften och sade nästan bestört : --- Inte visste jag att vår värdinna var en känd journalist ... --- Känd och känd, för att ens namn syns i tryck, muttrade Hammou.
De satte sig, och Abdul Kacem sade med den gamle vännens direkthet : --- Det var ett par förtjusande damer, jag har sällan känt mig så obesvärad med europeiska personer som med dem.
Men säg mig, Hammou --- har du vant dig vid att kvinnor är så där självständiga och frispråkiga ? Hammou såg lite egendomlig ut och svarade efter ett tag : --- För ett halvår sen --- nej, mer --- var vi på middag hos Benbarek, som äger våningen.
Mellan herrar och damer förekom ingen samvaro, vi satt härute och damerna satt inklämda i sängkammaren och knaprade på kycklingben, berättade Viveca.
Tycker du det är en bättre umgängesform ? --- Naturligtvis inte.
Det förvånar mig att Benbarek --- --- Middagen dominerades av en rik stofil kallad si Ibrahim och hans hustru.
Gammaltroende och militanta.
--- Jag vet vem du menar.
Det förklarar saken.
--- Gör det ? När jag var hemma svalde jag min kritik rätt länge för husfridens skull --- men jag var utled på min f.d. svärfar och hela gubbväldet.
Det gör oss till ett u-land i västvärldens ögon.
Abdul Kacem såg bekymrat på honom med mandelformade ögon bakom runda glasögon och sade : --- Ser du så västerländskt på oss numera ? Hammou gick ett par ryckiga slag genom rummet och sade sedan : --- Ja och nej.
Jag vet inte längre var jag hör hemma.
Jag kom i opposition mot mycket hos oss ... men här är jag utanför ... Abdul tittade tankfullt på honom och bytte ämne.
--- Hur går det för din son Akka ? --- Han klarar sig bra, i synnerhet sen han blev vän med Vivecas son Tony.
De ska läsa vid samma universitet i San Francisco i höst.
Zahra --- eller hennes far --- lyckades tydligen få ut litet av familjens pengar.
--- Vilka ämnen ? Hammou drog på munnen.
--- Nationalekonomi och statsvetenskap.
Han har storvulna planer.
--- Bra, sade Abdul.
Ju mer kunnigt folk vi får, dess bättre.
Jag blir bekymrad när jag ser anhopningen av marockanska gästarbetare kring Lyon och andra franska städer.
Tömmer landet på arbetskraft men återför varken pengar eller kunskaper.
--- De har det ännu sämre hemma i les bidonvilles.
Och det är regeringens fel som inte genomför en ordentlig jordreform, sade Hammou fränt.
--- De prövar sig fram, sade Abdul och vek undan med ögonen.
Han var ingen oppositionsman och skulle hem till ett vanskligt land, han vägde sina ord.
I dörren vände han sig om : --- Du ska vara beredd på att saker kan ändra sig.
Till det bättre.
--- Hur menar du ? --- Bara det jag sa.
Det är påtryckningar i gång för att din sak ska tas upp till omprövning.
Hammou höjde på axlarna med en min som sade : inte med den regim som är.
Han blev sittande hopsjunken när Abdul hade gått.
Dennes avskedsord var en fras som inte förpliktade till någonting --- men det var avslöjande hur häftigt de hade tänt ett hopp, trots hans förnekande min.
Avslöjande, därför att det obarmhärtigt visade att ett liv med arbete, bostad och den kvinna man älskade dock kunde kännas som om det var utan verklig mening.
Han gick dröjande in till Viveca.
Hon hade somnat med ljuset tänt, på täcket låg ett häfte, " Choisir ".
Han tittade i det och kastade det igen.
Hennes intressen blev mer och mer främmande för honom.
Han klädde av sig och smög tyst ner på sin sida av den franska dubbelsängen för att inte väcka henne.
Men hon vaknade till hälften, log och sträckte ut en sömnigt välkomnande hand.
Han rullade över till hennes sida med en känsla av att komma in från kylan.
Vivecas person var honom inte främmande, hon var hans oas i exilens öken.
" Choisir " föll obeaktad till golvet.
Hammou skulle ha några veckors arbete i samband med skogsavverkning, och när han återvände till Lorraine denna gång tog han Viveca med sig.
De bodde på ett värdshus i en liten by inte långt från Nancy.
Hammou kunde disponera en bil, arbetet slutade halv fem, och snart därefter var han hemma hos henne.
På sätt och vis upplevde de omigen sin första vecka tillsammans uppe i Atlasbergen, då hon följde med i hans bil i en randig blå djellaba som dolde hennes hår och hennes frapperande nordiska utseende.
Men denna gång gick inte dagarna för Viveca i en lång vakendröm.
Hon gick på långa promenader och njöt av septemberluften i de lothringska skogarna efter den långa heta sommaren i stan, men dessemellan arbetade hon på en artikel om de olika samhällsinsatser som de nya kvinnorna i Frankrike gjorde.
Hon hade gjort korta intervjuer med kvinnor som sysslade med rymdforskning, frysteknik, kontroll av livsmedel och annat --- överallt områden där amerikanska kvinnor redan var ganska fasta i sadeln.
Men hon tyckte sig märka att de franska kvinnorna nådde en subtilare form av jämlikhet genom att de tog med sig sitt feminina medvetande jämsides med lärdomsbagaget, inte för att spela ut det då och då i sexbetonade konkurrenstricks, utan som en personlig doft och aura, en psykologisk tillgång.
En av de sista kvällarna frågade Hammou : --- Hur går det med ditt letande efter en våning ? --- Dåligt, sade Viveca.
Hyrorna i moderna hus utåt Neuilly och Bois de Boulogne är fruktansvärt höga.
--- Nåja, sade Hammou, vi måste ju inte campa där eller på Champs Élysées.
Men något måste göras, för snart har vi Benbareks över oss.
När Viveca var hemma igen klagade hon sin nöd för Ghislaine.
Ghislaine hörde inte på, hon hade bekymmer själv.
Viveca fann henne rödögd och förstörd bredvid telefonen efter ett samtal med Jean-Marc.
Hon måste lätta på trycket genom att berätta en del av det som nu hade pågått i månader.
Jean-Marc ville åt barnen.
När de skildes hade han villigt avstått från vården --- då hade han dålig ekonomi och ville inte offra sin fritid på att sköta småbarn.
Men nu hade flera år gått, hans nya fru var ännu rikare än han hade trott, hans egna inkomster hade gått i höjden, men det syntes inga tecken till arvingar i det nya äktenskapet.
Han började bjuda hem barnen oftare än överenskommet, överöste dem med presenter och godsaker.
Under tiden korsförhörde han dem omärkligt om hur mycket mamma var hemma, om hembiträdet var pålitligt, om de fick mat på bestämda tider, och så vidare.
Han började ringa upp Ghislaine med anmärkningar som kunde tolkas som en öm faders omsorg men som gjorde henne desperat : --- Hör du, har du inte lagt märke till att Simone har en besvärlig hosta ? --- Jovisst --- hon får hostmedicin och får hålla sig inne när det är dåligt väder.
Men du vet, ungar har rethosta då och då utan att man kan hålla dem inne jämt ... --- Ja, ja, jag hoppas bara du hinner lyssna på henne någon gång --- du är ju läkare i alla fall.
För du är ju inte mycket hemma ? --- Nej, jag har ett yrke, som du kanske vet, sade Ghislaine bittert.
Har inte du det ? --- Jo --- men jag har en hustru som sköter sitt hem perfekt, sade Jean-Marc och lade på.
En annan gång --- för inte längesen : --- Har du skaffat dig nytt umgänge, Ghislaine ? --- Nej, hur så ? Jag har inte mycket tid till umgänge.
--- Det låter annorlunda på barnen.
Som om du ideligen träffade några bohemiska utlänningar.
--- Säger barnen det ? sade Ghislaine med känslan att ha fått Gestapo i huset.
--- Nej, de kvittrade förtjust.
Men rent ut sagt : håller du dig med en marockansk älskare ? --- Nej, nu är du ute och far, sade Ghislaine med övertygande bryskhet.
Jag har fått en kvinnlig vän, en svensk-amerikanska som är gift med en marockan, det är väl det du menar.
Har du något att invända ? --- Jag tänker på barnen ... Vi måste dock kräva en viss standard ... Deras standard är bättre än din, din förbaskade snobb, tänkte Ghislaine, men hon kokade invärtes så att hon inte fick fram ett ljud.
Jean-Marc var en klättrare.
Hon hade varit ett gott parti när de var unga studenter, för han kom från en enkel hantverkarefamilj.
Men när han väl var etablerad jurist, dock med skulder och en arbetande hustru, och den ännu unga änkan efter en rik byggmästare föll för honom, då var det dags för skilsmässa.
För den nya fruns pengar köpte han in sig i en framstående advokatfirma och fick goda inkomster.
Och nu talade han neråt till henne, Ghislaine, om socialt ansvar och standard ... Han kände att hennes tystnad var kritisk och förtydligade : --- Du vet, man måste vara försiktig med nordafrikaner ... --- Var det inte du som beundrade min farmor ? --- Jo ... --- Och kallade hennes villa i Rabat för Petit Trianon, inte för att det var likt utan för att du tyckte den var slottslik med palmer och springbrunn och mohriska gallerverk ... --- Men vad har det med ... --- Den här afrikanen är en av hennes vänner, sade Ghislaine och lade på luren först.
Åtminstone känner hon honom, tillade hon för sig själv.
Hon teg om detta med nordafrikaner när hon berättade för Viveca, men hon måste lätta på trycket genom att ge utlopp åt sin ängslan.
--- Ska han plundra mig på allt ? sade hon upproriskt.
Han skaffar sig en billig skilsmässa medan han är fattig --- men nu har han bilar, villa vid rivieran och allt livets goda medan jag sliter för att få det att gå ihop för barnen och mig.
Och nu mullvadar han för att få mig till en oansvarig förälder och vårt hem till en olämplig miljö så att han kan röva barnen ifrån mig också ... Viveca häpnade och sörjde med henne över hur känslor kunde förändras, hur den som var ens älskade blir ens fiende, hur den bäste kamraten beter sig som en skurk.
Man ser ingen naturlig förklaring --- om man inte vill acceptera arvsynden och människans medfödda fördärv.
Ghislaine råkade flera månader senare på någonting som kunde vara en förklaring, åtminstone en delförklaring.
Hon hade en överläggning med en psykiatrisk kollega om en barnaföderska som hade råkat i ett depressionstillstånd.
De var inte bekanta förut, han sneglade på hennes namn på rockslaget och sade : --- Lustigt, jag kommer just från en dam med samma namn.
--- Ghislaine ? --- Nej, Delage.
Véronique, tror jag.
Förlåt en indiskretion kollegor emellan.
Det är väl inte en släkting ? Ghislaine skakade på huvudet.
Han sade lättad : --- Det frapperade mig därför att fallen är två motpoler.
Er patient fick ett sammanbrott därför att hon inte ville ha detta fjärde barn.
Min patient håller på att bryta ihop därför att hon inte kan få barn.
Hon har gift sig med en yngre man.
De har det ekonomiskt bra, men hon tror att mannen kommer att överge henne om hon inte antingen får barn själv --- vilket är omöjligt --- eller de får adoptera hans barn i ett föregående äktenskap.
--- Vad säger mannen ? --- För att lugna henne lovar han att försöka påverka den föredetta hustrun att få överta vårdnaden av barnen.
--- Och vad svarade hon ? --- Säger nej, förmodar jag.
Men för att återvända till vårt fall ... Ghislaine gick senare och slog upp Jean-Marc i en matrikel.
" Gift 2.
med Anne Véronique Legrand ... " Det kunde vara hon.
Något födelseår stod inte.
Rik och vacker, ja, men bekymmersfri, nej.
Var det omsorgen om den nya hustrun som gjorde Jean-Marc hänsynslös mot den gamla ? Gamla, förresten, hon själv var yngre än Jean-Marc.
Men det var knappast någon tröst --- och inte heller tanken att livet inte var en dans på rosor för dem heller.
Jo, sade Viveca när hon hörde det, lite trösterikt var det nog ändå.
Mitt i sitt eget bekymmer kom Ghislaine med ett glädjebud till Viveca : hon hade tips om en våning.
En gammal dam i kvarteret intill hade just dött, våningen skulle bli ledig.
Fyra rum, hiss, badrum, halvmodernt.
--- Men vill du inte ha den själv ? frågade Viveca.
Ghislaine skakade på huvudet.
Den var obetydligt större än hennes och kostade hundra francs mer i månaden, det hade hon inte råd med.
Hade Viveca ? Jo, om hon och Hammou hjälptes åt.
Den var i alla fall billigare än de hon hade sett på.
Hon kunde för skams skull inte göra en framstöt innan den döda kommit i jorden --- men hon darrade av ängslan att någon annan skulle hinna före.
Ghislaine lovade att fälla ett diskret ord hos portvakten, som också var vicevärd.
--- Vad du är snäll!
sade Viveca --- liksom en gång Jeanine.
--- Ren egoism, sade Ghislaine.
Jag kommer att utnyttja dig som barnvakt.
Men de tog varandra i famn och dansade runt den dagen saken var klar.
I mitten av oktober kom Hammou oväntat hem med vänster arm i bandage.
Hade han varit ute för en olyckshändelse ? Ja, det kunde man kalla det, sade Hammou.
Så småningom, med stor motvilja, berättade han historien.
Han hade ju fått platsen som inspektör för att undersöka ett alltför stort svinn från virkesupplag och laster.
Han kunde snart konstatera att det var riktigt, en del av virket försvann.
Inte som stora kupper, utan lite här och där, på obevakade platser.
Man skärpte bevakningen, och det hade effekt.
På en del ställen hade man tydligen ansett sig ha rätt att ta med sig det man behövde utan att därför anse sig som tjuv, men den praktiken upphörde.
Men så började svinnet igen, på enstaka platser, i större skala.
Han kom på tjuvarna redan på sommaren, då de höll på att lasta en lastbil på en ensligt belägen brädgård.
Han slog larm, men de försvann med släckta lyktor och bräder som yrde från flaket och höll på att slå ihjäl honom.
Efter det blev arbetet allt obehagligare.
Han måste reda ut saken, han måste ta personer i förhör, och djungeltelegrafen gick före honom : spion, se upp.
Vid det här laget var polisen inkopplad, och en kväll slog de till mot tre män som på samma sätt höll på att lasta en bil med tjuvgods.
En av dem var algerisk gästarbetare.
Nu hindrade polisbilen dem från att starta, det blev i stället ett tumult, och Hammou fick en kniv i ryggen.
Den halkade mot skulderbladet, gick i stället in i överarmen och åstadkom häftigt blodflöde, men med ambulans, en flaska blod och några stygn var det inget större fel på honom.
Det som förgrymmade honom mest var den första notisen i ortstidningen, förmodligen inringd av någon utomstående : " Knivslagsmål mellan nordafrikaner.
" Monsieur Louis Berger, hans chef och f.d. kamrat, kom personligen upp på sjukhuset och tackade honom för ett väl avslutat jobb och erbjöd honom en månads sjukledighet med full lön.
Det gick först så småningom upp för honom att detta innebar ett avsked.
Hammou hade ganska ont av blessyren i början, kunde inte röra armen, kunde inte ligga på rygg.
Viveca tog hand om honom med ömhet och oro och fick doktor Delage att titta till honom då och då.
Hon hade barnen med sig ibland, och Hammou och den åttaårige Alain fann varandra i en passion för schack.
De bodde kvar i den benbarekska våningen tillsvidare, för det tog tid att reparera den åttioåriga damens våning --- vilket i och för sig inte gjorde någonting, eftersom det också tog tid att få fram Vivecas möbler och husgeråd.
Hon hade ringt advokat Spencer redan samma dag hon skrev på kontraktet.
Hammou stod inte på bar backe denna gång, han kunde återgå till det han kallade pappersvändarjobbet.
Nu gällde det att ordna upp och registrera papperen i en s.k. sump från de tidigare åren i en familjefirma i flermiljonsklassen.
Det var dammigt och torrt för det mesta, men då och då var det direkt roande.
Dessutom hade de mycket glädje av Vivecas fribiljetter.
Teatersäsongen stod i sitt flor, hon skrev flitigt pariskrönikor och musikrecensioner i sina tidskrifter.
( Dessutom någonting i en kvinnotidning, men det tog han inte befattning med.
) Ibland tredskades han och ville inte.
Då lockade hon : --- Det är mycket roligare när du är med.
Han tyckte om att höra det, men där fanns ett inre motstånd.
--- Jag måste hålla mig á jour med vad som händer i Marocko, sade han och gick till en afton bland landsmän.
Då bjöd Viveca Ghislaine Delage eller Jeanne Cottard med i stället, vilken som var ledig, och tog dem med upp på ett glas vin och en smörgås efteråt för att diskutera.
--- Här ser du en vikarierande eskort, sade Ghislaine en sådan kväll och blinkade åt Hammou, som hade hunnit hem före.
Han välkomnade dem --- men varför skorrade ordet eskort i hans medvetande ? Tony.
Det var han som i ett dystert ögonblick hade sagt om flickor : " Det enda dom vill är att ha en som eskort till parties.
" Det kunde han nu inte gärna säga om Viveca, men likafullt, hon var den aktivt lyssnande, han hade den passiva rollen som sällskap.
Han hade inte tänkt på det tidigare när de båda satt där okända i hopen.
Men Viveca började bli varm i kläderna, hon kände igen vissa musiker, teaterkritiker och journalister, eller de kände igen henne och kom fram och hälsade.
Ibland hade de känt Gregor Ghajan.
Det ledde ofta till en livlig konversation över en drink i pausen.
Deras sakkunskap kom Hammou att känna sig utomstående, och när de berättade devota anekdoter om Gregor väckte de en sen svartsjuka.
Det urartade till att just kvällar då Viveca strålade av glädje åt musik och personlig uppskattning blev hemligt plågsamma för Hammou.
Han dolde det väl, men en tanke låg inte långt borta : hur roligt skulle hon inte ha med de där figurerna om inte jag vore med ... Som motvikt började han ägna sig mer och mer åt marockansk litteratur, den moderna men också åt klassikerna.
--- Hur kan du, sade Viveca med lite skrattlysten respekt när hon såg luntorna med arabisk skrift.
Under deras första bekantskap hade hon haft en tanke åt att lära sig arabiska, men nu hade hon så mycket att göra att den var alldeles skrinlagd.
En stängd värld för henne ? Ånej, det fanns översättningar till franska.
Hammou hade till exempel köpt Abdelmajid Benjellouns " Vallée de sang " och historieprofessorn Abdallah Larouis " L'ideologie arabe contemporaine ".
Den senare började med en rubrik : " Sökandet efter ett jag.
" Sedan tre kvarts sekel ställer sig araberna en och samma fråga : " Vem är den andre, och vem är jag ? " Den andre, det är västerlänningen.
Hunnen dit såg Viveca upp och frågade : --- Vill du att jag läser den ? --- Varför inte ? Hon log : --- Jag tyckte plötsligt att det verkade närgånget.
Spionage på en partner.
Han svarade på samma sätt : --- Du får väl se om det stämmer.
Deras nya våning blev färdig att flytta in i.
Benbareks nalkades, men Vivecas möbler gungade ännu på oceanen.
De måste campa på gummimadrasser i tio dagar, omgivna av det fåtal nödvändighetsartiklar de hade skaffat till gaskammaren.
Våningen verkade imponerande så länge den var tom, i synnerhet le salon, vardagsrummet, av de modernaste kallat le living-room.
Det krympte betydligt när möblerna kom, i synnerhet flygeln.
Hammou trodde inte sina ögon när han kom hem från arbetet en dag och den stod på plats.
--- Men hur är det möjligt ? Och jag som inte var hemma och hjälpte till ... Viveca prisade i tysthet himlen att han inte var det, så behövde han inte veta att de hade varit åtta man om att baxa upp den och att det blev dyrt.
Det fick gå på pengarna för huset.
Gjorde man sig av med ett hem, måste man ju skaffa sig ett annat.
Och flygeln var, liksom bandspelaren, en nödvändighet.
Bortsett från vad den betydde för hennes arbete hade hon en känsla av konstig torka i luften i våningar som inte hade ett instrument.
Hammou höjde lite på axlarna och överlät hädanefter bekymren för våningen åt Allah och Viveca.
Det gjorde en skillnad att ha ett hem som var deras eget.
Snart samlades en brokig skara vänner hos dem --- en och en eller i grupp.
Ghislaine och hennes barn, förstås.
Jeanne Cottard och hennes man Philippe, en radikal ung jurist som ofta var på resor för Amnesty International för att undersöka fångars förhållanden --- ett varken populärt eller ofarligt uppdrag.
Och Hammous landsmän sökte sig förstås till honom nu när han var tillbaka i Paris, men denna gång hade både han och de hunnit se och mäta varandra, så nu kom bara de som verkligen hade något gemensamt.
Allihop tyckte om musik och samlade sig ofta om Viveca och hennes flygel.
Jeanne och Philippe hade vackra röster och behövde bli ackompanjerade när de sjöng eldande protestsånger som gjorde marockanerna lyckliga.
Men när Philippe frågade ut dem om vissa förhållanden i Marocko blev de förtegna, märkte Viveca.
Hon nämnde det för Hammou, och på hans irriterade sätt att slå bort frågan förstod hon en sak om dessa flyktingars patriotism : deras missförhållanden var deras, de skulle själva rätta till dem så småningom, ingen fransman skulle komma och lägga sig i.
Viveca tyckte att livet blommade.
En man, vänner, ett hem man trivdes i.
Arbetet i huset, " fältarbetet " för att få ihop stoff till artiklar, skrivandet.
Blev det för hårt en dag kunde de äta middag på en liten kvarterskrog.
--- Hur orkar du ? sade ibland Ghislaine trött.
--- Orkar ? sade Viveca, som om hon aldrig hade tagit ett järnpiller.
Hon tyckte fortfarande det var spännande som att få premium var gång hon fick en check från en tidning.
I bakhuvudet hade hon förstås vetskapen om att det var tack vare pengarna efter Gregor som hon kunde kosta på sig att vara barnslig och inte känna skrivandet som ett dagligt slit för brödet.
En gång efter en kyrkokonsert, när musiken hade fört honom starkt i hennes tankar, följde hon en impuls och köpte ett vaxljus, gjorde som några svartklädda kvinnor och satte det på ett ljusbord.
Tack, Gregor.
Det var också barnsligt, men hon gick därifrån lätt i bröstet.
För övrigt fick hon en verklig uppmuntran.
Man stod nu på tröskeln till 1975, skrev Mary Sariol, det som skulle kallas Kvinnoåret.
Förlagets kvinnotidning hade bestämt sig för att ge ut ett stort internationellt nummer, och man ansåg hennes rapport om franska kvinnor i moderna yrken så bra att man tänkte ta med den där.
Gratulerar --- nu är du accepterad, skrev Mary.
Det tycktes också gå bra för Tony och Akka.
Det var inte tätt mellan breven, men då och då kom en illustrerad rapport till deras sammanbragta föräldrar, där var och en skröt med den andres framsteg, vilket tillät honom själv att spela blygsam.
Detta år blev det för dyrt att ordna samvaro över julen för alla fyra.
Viveca sände i god tid julklappar ( med verser!
) och förresten tänkte hon glida diskret förbi julfirandet.
Men på julaftons morgon ringde Ghislaine och lät uppriven : kunde hon och barnen få komma till dem på kvällen ? Hon var bakjour, den ordinarie hade blivit sjuk, man hade ringt efter henne --- hon skulle förklara senare.
--- Naturligtvis, de kan komma med detsamma, sade Viveca.
Hon skyndade ut och kompletterade sina förråd och köpte var sin julklapp åt barnen.
När hon kom tillbaka var de redan där.
Hon hörde en pojkröst som ropade " la, la ", och där satt Hammou och Alain och spelade schack.
--- Vad var det du ropade ? frågade hon.
--- Han tog mitt torn.
Då skrek jag " la ", nej --- på arabiska, sade Alain stolt och visade två breda nya framtänder och två gluggar.
--- Jag har en nästan lös tand, sade lilla Simone för att hävda sig.
Hon satt som en liten dam i soffan med sin onaturliga men älskade Barbiedocka i knäet.
Men det var något konstigt med dockan ... --- Vad i all världen är det med Barbies tänder ? frågade Viveca.
Simone ruskade dockan och kysste henne sedan passionerat till tröst.
--- Hon har varit stygg och ätit godis olovandes så hon har fått svarta tänder.
--- Hon gjorde det med min svartkrita, sade Alain.
--- Nej, det bara blev så, sade Simone, liten skenhelig pedagog.
Hammou och Viveca skrattade.
--- Vill du se hur man gör i ordning en kalkon ? sade hon och tog Simone med sig ut i köket.
De hade kalkonen färdig och höll på att vispa grädde till en tårta när Ghislaine kom dit.
Hon stannade i dörren till köket och sade som om hon tänkte högt : --- Man och barn och lukt av god mat och jul i luften.
Vad du är lycklig, Viveca, som kan sköta ditt arbete hemma.
--- Det är jag, sade Viveca.
Men med en ny självkänsla tittade hon på sin vän och lade till, för rättvisans skull : --- Bortsett från att allt det där trevliga hindrar mig från att utföra det som du menar med mitt arbete.
--- Förlåt mig, sade Ghislaine genast, har barnen varit till mycket besvär ? Viveca skakade leende på huvudet.
Med någon möda fick Ghislaine sin dotter att gå in till Barbie så att hon blev ensam med Viveca.
--- Det är Jean-Marc, förstår jag, sade Viveca.
Ja, sade Ghislaine medan hon oroligt gick fram och tillbaka mellan bord och spis, kylskåp och disk.
De hade gjort upp att hon skulle ha barnen över jul och han över nyår --- " du vet, vi har vår fest med les étrennes, nyårsgåvor åt barnen.
" Men tidigt samma morgon hade han ringt och sagt att han och hans hustru hade bestämt sig för att fara till huset på rivieran redan nu, och då var det lika bra att de tog barnen med sig, så kunde de stanna över båda helgerna.
--- Jag skulle ha fått gå här ensam och tugga naglar till trettondagen, om jag någonsin hade fått tillbaka barnen, sade Ghislaine upprivet --- eftersom han inte respekterar vad som blev uppgjort vid skilsmässan och inte heller vad vi kommer överens om muntligt.
Om han hade kommit upp och funnit barnen ensamma --- för jag hade redan givit Anunciata ledigt när jag blev kallad till sjukhuset --- skulle han ha tagit det som bevis för vilken onaturlig mor jag är, lämnar små barn ensamma på julafton ... Han är jurist, han kan lägga ut texten.
Det var därför jag inte visste mig annan råd än att skicka dem hit.
--- Ni är så välkomna alla tre, sade Viveca.
Du märker väl hur bra Hammou och Alain går ihop.
--- Tänk att ha en sådan far till sina barn, sade Ghislaine tyst.
--- Det är bara det att vi inte vill ha våra ungar annorlunda än de är --- eller hur ? sade Viveca i ett diffust försvar av Tony, Alain och Simone, inklusive deras oberäkneliga arvsanlag.
Men visst begrep hon hur Ghislaine menade och hur tungt hon fann livet som yrkeskvinna-ensam moder, med en ständig kritiker i bakgrunden som ett hot.
Medan de pratade hade det ringt på dörren, och Alain hade tjänstvilligt kilat före Hammou för att öppna.
Där stod en sportigt välklädd man i fyrtioårsåldern, sade överraskad : --- Hej, Alain.
Det var just dig som --- --- Pappa!
sade Alain och tog ett steg tillbaka.
Hammou tog samtidigt ett steg framåt, hans hållning sade att han avvaktade en presentation.
Maître Delage sade sitt namn och sträckte fram handen.
Hammou såg på den behandskade handen och svarade inte med sin bara näve förrän den andre med en snabb rörelse strök av bilhandsken.
Advokaten fortsatte med flytande tunga : --- Monsieur ben Kadour ? Då gissade jag rätt, att Ghislaine hade placerat barnen här medan hon som vanligt var på sjukhuset.
Jag har kommit för att hämta dem --- Ghislaine vet om det --- --- Nej, pep Simone, idag ska vi vara här och få julklappar, har mamma sagt, och sen hos dig och få les étrennes ... Maître Delage skakade tyst pekfingret av och an mot sin dotter som för att radera ut så obelevade synpunkter.
Den omtalade kom just in genom köksdörren, föregången av Viveca som hade lagt av köksförklädet men fortfarande hade hög färg av arbetet vid spisen.
Hon gick och ställde sig bredvid Hammou och var så tydligt frun i huset som väntade en artig förklaring, att monsieur Delage började ursäkta sig för intrånget --- men han avbröt sig irriterad : --- Se där är du, Ghislaine.
Jag väntade mig att barnen skulle stå färdiga med sin packning ... --- Hur kunde du göra det ? Till nyår, var det sagt.
--- Men jag ringde ju att vi har ändrat oss!
--- Du, ja --- men jag ? Han slog ut med armarna, vädjade till åhörarna som till en jury : --- Monsieur --- madame --- hjälp mig förklara för Ghislaine hur mycket mera praktiskt det är att ta barnen nu, när man ändå kör med en bekväm, rymlig, uppvärmd bil.
Skönt för Ghislaine också, som är så överansträngd.
Dessa omtänksamma ord hade en hånfull biton.
--- Tänker du komma tillbaka med dem före nyår i så fall ? frågade hon med behärskning.
--- Naturligtvis inte ... Plötsligt tog Hammou ett oväntat initiativ.
Han föste vänskapligt ut kvinnor och barn i det han sade : --- Låt mig få tala med monsieur Delage.
När dörren stängts sade han med en gest mot en länstol : --- Sitt här och låt oss tala som man till man.
I pur förvåning satte sig advokaten.
Hammou fortsatte : --- Jag är liksom ni en frånskild man.
Jag kommer inte åt att träffa mina döttrar, vilket gör mycket ont ibland.
--- Bra!
Då förstår ni min situation och vill hjälpa mig ? Hammou höll upp en bromsande hand.
--- Nej --- jag ville bara visa på att jag förstår era synpunkter också.
Jag vet att Ghi-, att doktor Delage älskar sina barn varmt --- --- Det må vara, men yrket tvingar henne att försumma dem.
--- Det borde ni ha tänkt på innan ni satte barn till världen med en kvinnlig läkare, sade Hammou kallt.
Nu kan ni inte rimligen komma och förebrå henne det.
Det jag vill komma fram till är att ni båda --- och i synnerhet ni som är jurist --- måste strikt följa överenskommelser som är gjorda, annars sliter ni sönder båda era och barnens nerver.
--- Men praktiska synpunkter --- --- Ge tusan i de praktiska synpunkterna och inse att här gäller det känslor och hjärteblod.
Även ert!
Jean-Marc Delage liksom sjönk ihop.
--- Om ni visste vad det är svårt ... --- Visst förstår jag det.
Ni tycker om era barn, så gör deras mor.
Det är där ni måste ta hänsyn till varandras känslor och komma överens.
--- Men det försöker jag ju ... --- Nej, ni kör över henne med er ekonomiska överlägsenhet och hennes förmenta försummelser.
Tänk ett enda ögonblick objektivt på fallet --- eller rent av som om ni vore hennes försvarsadvokat ... Efter ytterligare en stunds samtal gick Hammou ut till Viveca och barnen och överlät åt den mystifierade Ghislaine att tala färdigt med sin man.
Hon kom snart och ropade på dem : --- Jean-Marc vill säga adjö.
Det märktes att tonen mellan dem inte längre var så spänd.
Han önskade dem alla god jul och kramade barnen, lovade att hämta dem till nyår.
I dörren sade han till Hammou : --- Ni skulle ha blivit en god advokat, monsieur ben Kadour.
--- Mitt yrke har en sida som vetter åt juridiken, sade Hammou.
--- Såå ? --- Men det har att göra med mark- och sjörätt.
När dörren slöts blev de övriga stående som på ett stillfoto.
Sen gick Ghislaine fram till Hammou och kysste honom spontant på kinden.
--- Fick hon det, Viveca ? sade Alain förskräckt.
--- Ja, det fick hon, sade Viveca.
Med ett glädjetjut kastade sig Simone fram för att också kyssa Hammou.
--- Nu tycker jag det är tid för julklappar, sade hon.
Ghislaine vickade uppfostrande men tyst med pekfingret åt sin dotter.
Ingen kunde begripa varför Hammou plötsligt böjde ner huvudet och skrattade.
I sitt julbrev till Tony hade Viveca bland mycket annat skrivit : " Tony min vän, jag är så glad över din vänskap med Akka.
Sent omsider har jag lyckats ge dig den bror du som liten krävde av mig men som jag inte kunde ge dig då ... Har vi inte haft tur, både du och jag ? " När julen och dess i längden prövande krav på allmän välvilja var över svarade Tony i ett privat och allvarligt brev : ... " Ja, Viv, visst är jag glad åt Akka, men du måste förstå att det har sina komplikationer att plötsligt stå här med en så försigkommen lillebror.
Man kanske alltid har ohägn av lillbrorsor ? Hur som helst, den här är ettrigt proarabisk och råkar alltid i luven på mina israeliska vänner.
De behöver förresten inte vara judar utan vanliga amerikaner med sympati för Israel.
Jag håller på dem och jag håller på Akka, försöker medla, med påföljd att jag får snytingar från båda sidor och ger lika gott igen.
Nu har Akka hittat en liten grupp bland studenterna, en liten stillsam tystlåten grupp som vi båda kan lyssna till med gott samvete.
De är palestinier uppvuxna i Israel, med blandat arabiskt och judiskt blod, och har tvingats fly.
De tycker att deras blodsblandning är en god blodsblandning, de vill hem till Palestina-Israel och leva i fred men på jämnställd fot med judarna.
Akka känner varmt för dem därför att de liksom han är landsflyktiga och ofta sitter och sjunger vemodiga hemlandssånger.
De är naturligtvis inte antisemiter men antisionister.
De avskyr myten om en gud som skulle ha utsett ett folk till sitt egendomsfolk och behandla de andra som sina styvbarn.
Hur kan just judarna bete sig som ett Herrenvolk ? frågar de.
( Historiskt och psykologiskt är förstås svaret inte svårt att ge, men det duger inte som dagens politiska svar.
) Jag vet inte om de här människorna har något samband med den israeliska kommuniströrelse som kallar sig Matzten och vill ha samarbete med araberna.
I varje fall är de antiterrorister, avskyr våld och ockupation av såväl länder som ambassader och flygplan.
Men var gång terrorister har gjort en stöt någonstans i världen har både de och vi ett litet helsicke.
Rasisterna blåser i stora lynchningsluren, Akka kan inte hålla mun utan säger i exakt fel ( d.v.s. ur hans synpunkt rätt ) ögonblick att palestinier också är människor och behöver ett land att bo i.
Viv, under vietnamkriget var jag också oskuldsfull och modig och beredd att ta personliga risker.
Är tre år nog för att göra en till en feg borgare ? Eller är det att detta inte riktigt är mitt problem --- och att man har fått så många fler synpunkter, hänsyn och motivationer att de ibland exar ut varandra ? Jag vet inte, men jag ska försöka lotsa den jobbiga lillbrorsan genom det här året.
Bli dock inte förvånad om vi nästa höst kommer till Paris båda två.
Det blir lättare för honom att läsa vidare där, och jag har nu kommit så långt i studierna att jag skulle behöva se på de europeiska städerna, både de gamla med slutna stadskärnor och de nya som växer ut till landskap.
Du behöver inte visa det här för Hammou om du tror att det skulle göra honom bekymrad.
Jag är glad att ni har varann.
Din Tony.
" Det brevet verkade på Viveca ungefär som när fönstret man satte på glänt på kvällen blåser upp under natten och väcker en med en skräll.
Inte för att där fanns någon skräll --- men väl det kalla draget.
Hon måste fråga sig : vad är det jag håller på med egentligen ? Inbillar jag mig att det går att skapa en idyll av förhållanden som våra, i en tid som denna ? 6 Först vid månadsskiftet mars --- april 75 blev det en lucka mellan två jobb, så att Hammou kunde få en veckas ledighet utan att riskera avsked.
En aprildag med lekfylla skyar och okynniga regnskurar kom de med flyg till Kastrup, med båt till Malmö och med tåg till Lund.
Viveca var så fylld av förväntan som om det gällde en resa tillbaka till barndomen.
Men på tåget exploderade en oro : tänk om de hade blivit gamla, föräldrarna ? Förändrats mycket ? De gick långsamt perrongen fram, men paret Linnberg syntes inte.
Först när de passerat " undergången " och var på väg uppför trappan mot Bantorget fick Viveca syn på två välbekanta silhuetter mot dagsljuset utanför : pappa Anders i trygg väntan, kanske lite rundare över axlarna än förr, mamma Ellen med fylligt duvobröst men evigt impertinent flickprofil och slanka ben som trampade ett steg hit och ett steg dit i knappt behärskad förväntan.
De var sig så lika att något salt steg upp i ögonen på Viveca och hon ställde sin väska mitt i trappan till medresenärers förfång och flög uppför de sista trappstegen och tog dem i famn, först den ena och sedan den andre.
De kände det alla tre : detta var en återkomst av annan art än de sällsynta och korta besöken av mrs Gregor Ghajan, låst och bunden i oartikulerat försvar för en gåtfull äkta man som aldrig visade sig.
Hammou presenterade hon bara, viss om att de skulle finna varandra trots språksvårigheter.
Ellen hade redan på ett tidigt stadium skrivit : Ni får finna er i att vår skolfranska är rostig ... Men vad fann de ? Dessa människor på ömse sidor om de sjuttio hade omedelbart gått med i en intensivkurs i franska för pensionärer vid universitets kursverksamhet och hälsade sin brunhyade måg välkommen på fullt begriplig franska.
Medan de gick mot en taxi sade Viveca : --- Men är detta Lund ? Så såg det inte ut på min tid.
Nej, man hade röjt undan en del hus och byggt ett modernt hotell.
Och färden till villan vid Tornavägen gick i slingor, för många gator hade blivit enkelriktade och ändrat uppsyn.
Men där var allt sig likt.
Byggnadsstilen hörde inte till någon rasren epok, den gula målningen var avskavd och vildvinet på gaveln vinternupet, men duvslaget stod på sin påle, krokus och snödroppar stack upp i rabatterna.
--- De är för tidigt ute, sade Viveca och pekade mot molntapparna på en glad blå himmel och menade helt yrt att de såg ut som hissade studentmössor på valborgsmässoafton.
Hon visste inte att den seden var lagd på is i Sverige.
De bar in bagaget i farstun, som egentligen var en glasveranda.
I hallen med ektrappan upp till andra våningen såg Viveca in mot rummen på ömse sidor och tänkte med en ny förvåning efter de sista årens lärdomar : hur kunde en ung familj med blygsam inkomst --- åtminstone med amerikanska mått mätt --- Nej, det var sant, under Anders notarieår hade de flyttat till olika platser.
Men så fort han fått en fast anställning köpte de detta hus och slog rot här.
Då var hon själv fem år och Bibi ett.
Hon hade inte många minnen kvar från tiden före fem år, men en sak hade hon fått : sitt språk.
Hon talade inte skånska som systrarna.
Det förvånade folk ibland med systrar som talade olika dialekt, men hon höll envist fast vid det hon en gång lärt.
I skolan hade hon förstås talat skånska ibland --- som en skyddsåtgärd om de hånade henne, eller på skämt.
Omedvetet gick hon mot trappan --- däruppe låg ju hennes rum --- men Ellen hejdade henne : --- Vi har tre studenter som bor i våningen ovanpå, den som vi inredde åt Ann-Marie och hennes familj.
Ni tar väl inte illa upp om ni får bo i käll ... låt oss säga souterrängvåningen ? --- Inte alls.
De gick alltså nerför en trappa och inte uppför.
Fönstren satt högt, men annars var det ett rymligt och ganska trevligt rum med ett stort arbetsbord vid ena väggen, två duchateller i vinkel och framför dem ett runt bord och ett par chinzklädda länstolar.
På bordet hade Ellen satt in en skål med krokus från trädgården och en bastkorg med skrumpna cox orange av fjolårets skörd.
Viveca tog genast och bet i ett äpple, drog in aromen och räckte det åt sin Adam.
--- Très bon, madame, sade han med en liten bugning mot Ellen, som följt dem ner för att installera dem.
--- Kan du få honom att kalla mig Ellen ? sade hon på svenska, för hon kände att hennes franska inte räckte till för en titelbortläggning.
Lite grand lät det som att lära en främmande hund sitta ... Bra att han inte förstod, tänkte Viveca och nickade bara.
--- Det finns en duschanordning och en toalett här bredvid.
Tycker ni det är för enkelt får ni gärna komma upp och bada, sade Ellen gästfritt men utan ursäkter.
--- Om du visste hur enkelt Hammou och jag fick kampera första tiden i Paris, sade Viveca och ryste leende.
Det här är fint.
Ellen tittade på sin dotter och sade : --- För att ha slitit ont ser du ut att må ovanligt bra.
Det fåtal gånger hon sett sin dotter de sista tio åren hade hon verkat tunn och spänd.
--- Där ser du skälet, sade Viveca med en blick på Hammou.
--- Talar ni om mig ? sade han och såg från den ena till den andra.
--- Ja, jag gav dig en stor komplimang.
--- Säg den på franska!
Men hon såg lurig ut och gjorde det inte.
Ellen lämnade dem att packa upp och gick för att ordna med te.
Lunch hade de fått på flyget.
--- Nå vad tycker du ? sade Viveca i spänning.
--- Här är förtjusande, sade Hammou med formell artighet, men fortsatte livligare : Din far är mycket sympatisk.
Jag känner igen hans yrkestyp ... --- Och mamma ? --- Vi har inte bytt många ord än ... Hon är en frappant dam.
Ni är inte mycket lika ... Viveca log åt den formuleringen, och de gnabbades på lek om den var en förolämpning eller inte.
Hon försökte titta ut genom det närmaste fönstret, men det var skymt av risiga buskar.
Mattan var mycket tunnsliten.
Hon sade lite beklämd : --- Förr var trädgården i så fin ordning.
Det märks förstås att de är äldre och att huset är gammalt ... --- Just det tycker jag är trivsamt, sade Hammou.
I Marocko bor flera generationer tillsammans och det syns på slitaget.
Hon blev mycket nöjd med det svaret.
Föräldrarna väntade dem med te och brasa i biblioteket.
Det var " pappas rum " med ett tungt mörkt skrivbord, två väggar klädda med böcker och en bekväm hörna med väl insuttna skinnmöbler.
Anders pekade på en hög böcker han hade lagt på skrivbordet : --- Jag ville gärna diskutera de här sakerna med dig, Hammou.
Det var Koranen i svensk översättning, likaså Tusen och en natt i ett par illustrerade upplagor.
Riff, strövtåg i Abd-el Krims sultanat av Hans Langlet.
Omar Khayyam på franska och engelska och Axel Hermelins Gulshan-i-Raz, Mystikens rosengård.
Dessutom Arabiska myter och sagor av Axel Moberg med personlig dedikation.
--- Han var professor i orientaliska språk när jag var student, och när jag tyckte juridiken blev för torr gick jag och hörde på hans föreläsningar om arabiska dikter och sägner.
Fraser han hade tänkt igenom gick bra, sen blev det värre.
--- Det gav en torrboll något för hjärta och fantasi, tillade han på svenska med en blick på sin dotter.
Hon översatte det med " un vieux pince-sans-rire " vilket inte var alldeles exakt men kom Hammou att skratta hjärtligt.
Senare sade han, inte med kritik mot Anders men som en melankolisk anmärkning : När européer talar om " vår " litteratur nämner de assyrisk och egyptisk och anar inte att vi har en egen kultur i Marocko.
--- Min lärda syster Ann-Marie skulle antagligen likna det vid att försöka smickra en irländare genom att berömma Kalevala, sade Viveca.
Han nickade instämmande, fast han inte hade en aning om vad Kalevala var.
--- Te, mina vänner, sade Ellen med fast röst, för hon kände sin Anders och ville inte att de skulle få teet kallt och svart.
Hon bjöd som förr på kanelbullar och korintkaka från ett trofast hembageri, och via smaksensationer och brasvärme sköljde barndomstrivseln genom Viveca i varma vågor.
Hon drog upp fötterna under sig som hon brukade då --- när hon inte låg på mage på mattan och bläddrade i pappas illustrerade böcker.
Men de tog henne snabbt i anspråk som tolk.
Varken Anders eller Ellen höll sig någonsin till såkallad lätt konversation, de gav sig omedelbart in på vad de tyckte var väsentliga ämnen, och det stockade sig när glosorna tog slut.
Ellen försökte meddela Hammou att hon hade varit landstingets inspektris för barnhem och ungdomsvårdsskolor men att verksamheten nu höll på att läggas om, och hon ville gärna höra om sådana verksamheter i Marocko.
--- Puh!
sade tolken.
Och Anders frågade apropå ingenting om det verkligen var rätt översättning av Koranen att Allah skapade människan av en blodlever.
Och i så fall vilken ? Tolken gjorde vad hon kunde, och Hammou höll upp händerna till tecken på oförmåga att besvara så olika frågor på en gång.
De skrattade alla fyra när de märkte hur samtalet antog ett alltmer absurdistiskt drag med missförstånd, hjälpinsatser, sidoförklaringar och allmän förvirring.
Vilket allt bidrog till att de lärde känna varandra.
Osökt delade de upp sig i herr- och damsida.
Hammou hade kommit att berätta om sin far som varit kaid, och de jämförde domstolar och rättskipning i respektive länder.
Ellen och Viveca hjälptes åt att bära ut teet och kom in på ett ämne som sedan fortsatte i avbrutna och återupptagna samtal under hela besöket : kvinnofrågan så som Viveca upplevde och skrev om den i sjuttiotalets Frankrike, och samma fråga så som Ellen hade tagit aktiv del i den på fyrtio- och femtitalen i Sverige.
De gick inte tillbaka in till herrarna utan stannade i " mammas rum " med soffa i bondrokoko och rött hemslöjdstyg.
--- Saker de tar upp nu verkar så välbekanta från min gymnasisttid --- rättare sagt från din verksamhet under den tiden.
Nog hade ni preventivmedeldebatt då ? Var inte Elise Ottesen-Jensen gäst hos oss ? --- Jo, det var hon, ett par gånger under de åren jag var ordförande i Yrkeskvinnorna.
--- Hur började det för dig ? --- Det var väl i Kvinnliga studentföreningen.
Där var vi några livliga andar ... --- Vilka år då ? --- Omkring 1930.
Men samtidigt var det yr förlovningstid --- livet kändes inte så farligt som i vår tid.
Man debatterade så att gnistorna rök --- men vi skrev också spexvisor om allvarliga ting.
Vi var allt utom vördnadsfulla.
--- Men så gifte ni er --- och måste ut " i vildmarken " och försörja er ? --- Ja.
Och du var ett av de trängande skälen, min vän, sade Ellen.
--- Men jag föddes inte förrän 33 ? --- Nej, vi lyckades passera ett årsskifte --- vilket var lämpligt för uppgifter i matriklar, sade Ellen med grop i kinden.
Som du kan förstå kom inte Elise Ottesen-Jensen in i bilden förrän tio år senare.
Hon försjönk ett tag i minnen.
--- Himmel vad vi hade det knapert de första åren ... Två studieskulder att betala ... Men pappa var energisk och skaffade sig extrauppdrag, och jag gav extralektioner mellan amningarna.
--- Och sen kom ni tillbaka hit.
Men hur kunde ni köpa villa när ni inte hade något kapital ? --- Det är den enda riktigt goda affären vi någonsin har gjort.
Villor var billiga då, före kriget, och vi köpte den här av en gammal läkare som ville flytta till sina barn.
Han hjälpte oss till fördelaktiga lån, och snälla vänner skrev på --- och på det sättet har vi bott billigt i hela vårt liv.
--- Du skulle veta hyrorna i Paris just nu, sade Viveca med en suck.
Den sympatiska lyssnerskan verkade som en stimulans på Ellen, minnena rann till allt ymnigare.
--- Jag minns mitt första offentliga uppdrag.
Det var i förskräckelsen efter tyskarnas invasion av Danmark, man skulle göra upp en utrymningsplan för Lund.
Det satt naturligtvis bara män i kommittén, men kvinnoföreningarna i stan tvingade dem att ta med en kvinna, och det blev jag.
" Du som vågar säga ifrån ", sa de som kom ihåg mig från Kvinnliga studentföreningen.
--- Och det gjorde du ? --- Jag blev så illa tvungen.
Det här kom ju hastigt på och jag hade småbarn att sköta, så jag kom fem minuter för sent till första sammanträdet.
Herrarna hade redan startat en diskussion om vilka födoämnen som måste medhavas per person vid snabbutrymning.
Hårt bröd och smör, föreslog en.
Hur mycket smör ? --- Ett gram, sade en.
Ett kilo, sade en annan.
--- Hur mycket är ett gram smör ? frågade en tunn akademiker.
Och så vädjade de till mig som var kvinna och alltså av naturen borde veta sådant.
--- Vad föreslog du ? --- Det minns jag inte.
Hundra gram, förmodligen, och en limpa.
När vi sedan kollade listorna på nödvändiga saker som måste finnas med i en utrymningskappsäck för kvinnor märkte jag något som saknades : dambindor.
Jag blev väl antagligen röd och förlägen, men jag begärde ordet och påpekade det.
Herrarna stirrade på mig, och en konservativ stadsfullmäktige sade kvävt : Man kan väl inte trycka ett sådant ord på en lista som skall gå ut till alla hushåll!
--- Vad sa du då ? --- Jag fattade humör, gudskelov, och sa : Det är inte ett ord, det är en nödvändighetsartikel.
Det är känt från de krigförande länderna att kvinnor ofta får störtblödningar under flykt och panik --- och tänk er då om man varken har tyg eller papper eller ens vatten till hands ... " Ordet " kom med.
--- Och sen var du inne i offentligheten.
--- Ja.
Anders och jag satt skiftesvis i stadsfullmäktige, och det blev så att jag fick fler och fler såkallade förtroendeuppdrag i barnavårdsfrågor.
Barnhem och ålderdomshem, som de ännu kallades då, ägdes oftast av privata stiftelser, och i styrelserna satt " fina fruar " utan någon som helst kompetens, men de var överhet och bestämde över utbildade föreståndarinnor och sjuksköterskor och kindergartenlärare, tog in barn och avskedade och anställde folk.
Det tyckte jag var för galet, tog avsked från de flesta uppdragen, gick på kurser och utbildade mig och blev så småningom anställd som avlönad inspektris, samtidigt som kommunen efterhand övertog barnavård och åldringsvård.
--- Det mesta måtte ha hänt sedan jag kom hemifrån.
Jag har aldrig haft klart för mig den här utvecklingen.
--- Du har väl inte varit intresserad förut.
Du kan inte tro vilken present det är, att plötsligt ... --- Bli uppskattad ? --- Ändå mer, att kunna tala med dig så här, som förtrogen, insatt i vad det gäller.
--- Jag är dåligt insatt, men jag lär mig efterhand.
Inte minst av min vän Ghislaine, sade Viveca och berättade om henne.
Sedan tillade hon.
--- Håller du på med allt detta ännu ? --- Nej, jag blev pensionerad i fjol.
Nu är jag fin fru och sitter i styrelser, sade Ellen och glittrade med ögonen.
De måste förstås göra uppehåll för att servera sina hungriga män en ursvensk middag : knaprig ugnstekt kalvstek med lingon och gräddsås.
--- Det ville du ha på din födelsedag när du var liten ... --- Så snäll du är, sade Viveca rörd och förklarade för Hammou, som fann stort behag i det välstekta köttet.
--- Törs jag ta fram en maräng suisse också ? sade Ellen.
Även den hade åtgång som på ett barnkalas.
--- Så eleganta ni är som har sköljkoppar till vardags sade Viveca och doppade fingertopparna efteråt.
--- Vardags!
fnyste Ellen som tyckte det var storhelg när barnen kom hem.
--- Och jag trodde att ..., sade Anders med en blick på Hammou.
Aha, pappa Anders med sin kunskap om muslimska tvagningar.
Viveca hade aldrig tänkt på saken, hon antog att Hammou tvättade händerna före maten liksom hon själv.
De sov länge, trötta av luftombytet, de gick långa promenader och såg på stans sevärdheter och träffade folk, men rätt som det var satte sig Anders och Hammou att spela schack, och Viveca började igen med sin utfrågning.
--- Du nämnde Yrkeskvinnorna.
Men var du inte i Fredrikorna ? --- Jag har hört till båda.
Vi hade i stort sett samma program.
--- Vilket var ... ? --- Lika utbildning för pojkar och flickor.
Jämlikhet i arbetslivet --- --- Håhå!
--- Ja, ännu har vi inte gjort den tulipanarosen.
Lika lön för lika arbete.
Dito.
Men jag höll på deltidstjänster för kvinnor, och därför fick jag silkessnöret den gången.
Det gjorde oss till sekunda arbetskraft och omöjliga på arbetsmarknaden, sa man.
Men jag höll på det då och jag håller på det än : det behövs deltidstjänster för mödrar med små barn --- och för en del andra kategorier också.
--- För pappor också, ser jag i tidningarna.
Men så långt går man inte i Frankrike än.
Viveca gick över till något annat : --- Det dyker upp ett namn --- en dam som var här och höll föredrag --- Ester Luther ... --- Lutteman, sade Ellen.
Det var när debatten om kvinnliga präster började.
Det kan du tro var en kontroversiell fråga --- och är det än.
Då var det lättare att få igenom kvinnliga poliser, fast det också ansågs mot naturens ordning.
Färgen steg i kinderna då ett roat minne trängde på : --- Efter det famösa biskopsmötet som sa nej till kvinnliga präster --- ja, jag talar till dig som om du hade varit med om det här, men du får följa med ändå --- blev gnyet starkt bland kvinnorna.
Då kallade den dåvarande biskopen representanter för alla kvinnoföreningar i stan till möte i biskopsgården.
Han var en fridens man och bjöd på kaffe och sa att han ville förklara för oss varför han hade röstat emot : Han älskade och aktade kvinnan, men han visste att hon redan var hårt betungad såsom maka och moder, och därför ville han inte öka hennes börda med det tunga kallet som präst.
De bytte kvinnoleenden.
--- Men likafullt antog svenska riksdagen förslaget om kvinnopräster ? --- Ja.
Sen var det halva prästerskapet som gnydde.
--- Konstigt, sade Viveca tankfullt.
I Frankrike har man ingen statskyrka, men likafullt har kyrkan ett mycket hårdare grepp om folk där.
Ellen sade med plötslig ruelse : --- Jag borde inte ha berättat det där om biskopen.
Han stod för sin övertygelse.
Vi håller mycket av honom.
--- Typiskt kvinnligt, sade Viveca maliciöst.
Genom den öppna dörren såg hon Anders och Hammou fördjupade i spelet.
Då och då pratade de och reste sig för att slå upp ett ord i de lexika som låg öppna på skrivbordet.
Tankeutbyte pågick genom tillgängliga kanaler.
Men plötsligt såg hon att pappan blev tydligt trött och tog ett piller i smyg.
--- Pappa är väl inte sjuk ? frågade hon lågmält.
--- Nej, nu är han ganska kry igen.
Men du vet att han hade en hjärtinfarkt för tre år sedan och får ta det vackert.
--- Och det skrev ni inte till mig om!
sade Viveca med stora förebrående ögon.
--- Du hade det inte så lätt själv det året, sade Ellen och såg i golvet.
Nej visst.
Gregors dödsår.
Då hade hon inte varit vidare mottaglig för nyheter utifrån ... Men nu kände hon den isande pusten.
--- Det är därför det ser så ut i trädgården, sade Ellen.
Pappa får inte hålla på att kratta och klippa och gräva längre.
Men han lurar sig till det --- och jag ser det genast på honom ... --- Och blir sträng ? sade Viveca och log.
--- Ja, då grälar jag, sade Ellen obotfärdigt.
Det är ju ett attentat mot den enda man jag har.
Och vill ha.
Någon dag senare måtte Hammou osedd ha fått höra en bit av en sådan livfull ordväxling och känt igen tonen av hustrugräl oberoende av tungomål, för han kom ner till Viveca och sade med rynkad panna : --- Uppskattar inte din mor att hon har en så sympatisk man ? Hon låter hård mot honom.
--- O nej, sade Viveca halvt skrattande åt hans uppsyn samtidigt som hon med ett sting i bröstet berättade om hjärtattacken.
--- Det är oro och ren välmening, förstår du.
--- En karl vill väl i alla fall bestämma över sig själv, sade Hammou, inte övertygad.
Och hon lär ändå inte kunna ändra hans dödsstund.
Viveca drog skarpt in andan.
För henne lät det obarmhärtigt --- men han såg lugnt på henne, som för att ge tröst.
Där fanns i ett nötskal olikheten i deras livssyn.
Hennes tankar bläddrade fram försiktighet, mediciner, ambulans ... Han visste väl lika mycket som hon om förkalkade kärl och läkarhjälp, men likafullt, ens dödsstund låg i Allahs hand.
Det kanske gav en sorts trygghet, tänkte hon med vemod.
I varje fall mot de självförebråelser för försumlighet som så ofta drabbar oss halvkristna när någon anhörig dör ... Nästa gång Viveca och hennes mor hade en ostörd stund var det utan ödesfläktar, snarare i köksångor.
De skulle gemensamt åstadkomma en söndagsefterrätt kallad Piggsvinstårta efter ett vördat familjerecept.
Då och då lät de händerna vila mellan äggvitevispning och mandelskållning och fortsatte sitt samtal.
Viveca sade : --- Jag har tänkt på en sak.
De damer jag såg på sammanträden hos dig förr i världen var sådana vi kallade för tant.
Gjorde ni inget försök att få med arbetarkvinnorna ? --- Om vi gjorde!
sade Ellen explosivt.
Vi gjorde närmanden gång på gång, men de ville inte veta av oss.
Hon satt bredbent på en köksstol med en skål i knäet och rörde socker och äggulor.
Man hörde på rytmen i rörandet när humöret kopplades på.
--- Jag minns en gång, inte så långt efter kriget, när Yrkeskvinnorna i Malmö och Lund tänkte ha ett politiskt upplysningsmöte för alla kvinnor ... --- Förlåt jag avbryter, men stod det inte i ert program att ni skulle vara opolitiska ? --- I betydelsen partipolitiskt obundna, ja, som förening --- men inte att vi skulle vara politiskt okunniga!
Vi ville stimulera våra medlemmar att ta mer aktiv del i politiken, och därför inbjöd vi talare från samtliga riksdagspartier att lägga fram sina program, samtidigt som vi uppmanade våra medlemmar att lyssna, lära, bestämma sig för var de ville höra hemma och gå in i det partiet för att öka kadern av kvinnor tillgängliga för politiska uppdrag.
Vi fick ja från de borgerliga och från kommunisterna --- men vi hörde inte av socialdemokraterna.
Då gick en till och jag upp till stadsfullmäktiges ordförande och lade fram förslaget för honom med som vi tyckte de mest övertygande skäl.
Han hörde på med stigande förvåning, sedan reste han sig i sin imponerande längd, lade handen på min axel och föste leende ut oss med orden : Min lilla vän!
Här röstar mor som far.
Viveca skrattade, räddade bunken med äggulorna och sade : --- Det är exakt dilemmat för kvinnorörelsen i Frankrike --- och kanske överallt --- den dag som idag är.
Nu är det den revolutionära vänstern som inte vill veta av en separat kvinnorörelse, om jag har förstått mina vänner rätt.
De tror att en världsrevolution upphäver obalansen mellan män och kvinnor.
Men det du berättade är ju en illustration till att arbetarnas kvinnor har fått ta order av sina män --- liksom de i sin tur har fått ta order av sina arbetsgivare.
Ellen sade eftersinnande : --- I början var kvinnosaken liberal, alltså vänster, och motvinden kom från höger.
Men senare har vi nog haft motvind både från höger och vänster, med personliga undantag.
--- Att högern håller på det etablerade och gör motstånd mot förändringar är väl så att säga en inbyggd sak.
Men varför vänstern ? De borde väl unna kvinnorna samma medbestämmanderätt de kräver själva.
--- Jag har en privat förklaring.
För det första vill många män ha sina kvinnor lydiga, var de än hör hemma politiskt men det kan de inte säga högt.
För det andra är de misstänksamma mot oss därför att de tror vi sätter borgerliga idéer i huvudet på dem.
Det är ju så mycket som alla kvinnor vill ha därför att det hör till vanlig mänsklig trevnad, men det kallas borgerligt därför att det länge var oåtkomligt för fattigt folk.
Jag tror inte någon partiuniform som är tillklippt i det gamla samhället riktigt passar oss kvinnor --- vi putar på olika ställen.
--- Men har ni egentligen några könsfördomar att kämpa emot här i landet längre ? sade Viveca.
Hennes mor tittade på henne.
--- Varför säger du ni ? Räknar du dig inte till oss svenskar längre ? --- Jovisst gör jag det, sade Viveca.
Men du måste förstå att när man har tillbragt större delen av sitt vuxna liv utomlands kan man inte låta bli att ta färg av underlaget.
--- Som en kamelont ? Jag är glad att det är jag och inte pappa som hör dig.
--- Men han måtte väl vara internationell till tänkesätten ? --- Till tänkesätten, ja.
Men till hjärtat är han helyllesvensk, sade Ellen och log.
Du vet att han såg till att du fick behålla ditt svenska medborgerskap samtidigt som det amerikanska.
Viveca nickade.
--- Ja, det är jag glad åt.
Men jag återkommer till min fråga.
I Frankrike har de haft att kämpa mot en grym abortlag av 1920 och mot groteska påbud, som t.ex. att apotekare ska föra förteckning över personer som köper preventivmedel och p-piller --- och mycket annat som jag inte minns just nu --- men har inte ni, förlåt, vi, fått igenom det mesta ? --- Nej, vi har ännu mycket ogjort, sade Ellen.
Uppföljningen.
Genomförandet på bred front.
För en del år sedan sa en dansk vän ganska träffande : " I Danmark har vi en radikal ungdom som vill reformer och en regering som spjärnar emot.
I Sverige har ni en regering som lagstiftar igenom reformer på löpande band --- och en befolkning som spjärnar emot.
" Jag vet inte om det håller streck ännu i nådens år 1975.
--- Säg exempel på någon orättvisa du tycker finns kvar.
Ellen funderade ett ögonblick, gav till ett skri : --- Piggsvinstårtan!
De lyckades rädda den innan den blev bränd.
--- Så stor den blev, sade Viveca.
--- Å, den kommer att gå åt.
Vi får hjälp.
--- Av vem då ? --- Hemligt, hemligt, sade Ellen.
Du kommer att få en överraskning i morgon.
De tetades lite om hemligheten, men sedan sade Viveca med en skymt av saknad eller avund : --- Är du inte lycklig som har levat ett så nyttigt liv ? --- Jag ? sade Ellen.
Jag har mest haft roligt.
Det bästa med det svaret var att det inte var osant eller kokett.
Hon hade gjort nytta, och hon hade haft roligt.
Nu tittade hon uppmärksamt på sin dotter och tillade : --- Förr i världen var du rätt kritisk mot mitt sätt att ha intressen utanför familjen.
Har du ändrat dig ? --- Ja, nu tycker jag att jag har levat ett alltför inkapslat liv i tjugo år.
Inte egocentriskt, men familjecentriskt.
--- Jag förstår att du är i en utbrytningsperiod.
Vad säger Hammou om det ? --- Å, han förstår det, sade Viveca hastigt.
--- Gör han ? --- Nu ska du inte vara fördomsfull för att han är ---, började Viveca hett.
--- Lugn, bara lugn, jag menade ingenting sårande.
Vi har väl alla rätt att ha en viss prägling av den miljö vi kommer ifrån.
Liksom Hammou hade råkat höra henne i ett avslöjande ögonblick hade hon blivit osett vittne till en liten scen mellan Hammou och Anders.
Hon stod i grovköket och tvättade strumpor, och Anders höll på med sitt dagsverke, att spola av och sätta disken i diskmaskinen.
Han grymtade litet över en besvärlig kastrull.
Genom dörren som stod på glänt såg hon Hammou komma in i köket, och hans ansikte vittnade tydligt om hans tanke : En vördad man, en domare, låter de hålla på med så låga sysslor ... Hur otänkbart att hans far ... Han sade nästan stammande : --- Å, men borde inte någon annan ... kan inte jag ... få göra det där i ert ställe ? ( På deras begäran kallade han dem vid förnamn, men respekten krävde vous och inte tu.
) Orden var tjänstvilliga, men händerna såg inte så villiga ut.
Anders såg överrumplad upp och svarar på totalt morgonrostig franska : --- Visst inte --- Ellen och jag partager travail.
Elle --- cuisine, moi --- vaiselle.
Servant, pas du tout, non.
Hammou såg med skäl förvirrad ut, skakade på huvudet och sade med ett måhända självironiskt leende : --- Jag börjar tro att det är lättare att vara man i ett u-land än i ett i-land.
--- Men Viveca och du, ni hjälps väl åt ? sade Anders och satte i gång maskinen.
Nu hade han fått franskan att fungera.
--- Naturligtvis, sade Hammou när dörren slöts efter dem.
Ellen undrade i sitt sinne hur mycket hjälp Viveca egentligen fick.
Han bäddade väl sin säng och borstade måhända sina skor ibland och ansåg sig därmed ha gjort kvinnan i huset en personlig tjänst.
Vid närmare eftertanke lät hon bli att berätta detta för Viveca, som tycktes finna sig väl med sin brunhyade make.
Var och en har sin smak, tänkte Ellen.
På franska --- för hon låg i samvetsgrann träning.
På söndag förmiddag kom Bibi och Björn Grenat i sin bil, och Viveca kunde inte begripa varför det skulle vara så överraskande --- förrän de steg ur bilen och hon såg dem i helfigur.
Björn var i uniform.
Och Bibi --- Men först föll de i varandras armar kors och tvärs, ty för dem var Hammou en vän och broder, och nu sorlade franskan obehindrat.
De hade ju inte sett varandra sedan den dagen för snart två år sedan då de flydde i Bibis bil från deras bostad utanför Marrakech.
Allt väl med dem ? Allt väl med Akka ? Men Viveca hade inte tid att svara på frågor, för det var ju Bibi som var den stora överraskningen.
Hon var högt gravid.
Lite blek kring ögonen och fräknig på kinderna, men det stod en utstrålning av lycka omkring henne.
Så länge som de hade väntat på detta --- och givit upp hoppet.
--- Här ser ni en Sara, sade Bibi och log mot både Viveca och Hammou.
--- Du är ung och ännu vackrare, sade Hammou.
--- Jag tycker alla som är yngre än jag är rena barnungar, sade Viveca.
--- Men på sjukhusen klassas man som " äldre förstföderska " när man har fyllt trettiofem, sade Bibi, saklig som alltid.
--- När ska det bli ? --- Om några veckor.
--- Är du rädd ? --- Nej, men otålig.
Vi längtar bägge två så förskräckligt att bli bekanta med den här lilla.
--- Och Björn!
sade Viveca.
Varför är du utklädd till general ? --- Värnpliktig läkare, sade Björn strängt.
För att göra intryck på dig, förstås.
--- Nu har du gjort det, sade Bibi skrattande, så nu kan du gå och byta.
Det gjorde han och kom ner efter få minuter och slöt sig till de andra i " mammas rum ", med bondrokokon och förmiddagssol.
--- Explique.
Förklara, sade Hammou och Viveca med en mun.
--- Jo, sade Björn, mera igenkännlig i grov pullover och med rufsigare hår, det dröjde förstås inte länge innan svenska krigsmakten uppdagade att jag hade smugit mig in i riket igen ... --- Ett och ett halvt år, teaterviskade Bibi.
--- Och då kunde den inte behärska sig utan inkallade mig till tre försuttna repövningar i ett svep.
--- Det cirkulerar också en annan teori, sade Anders med orörligt ansikte.
--- Vilken då ? --- Att det var medicinal-, nej nu heter det socialstyrelsen, som tyckte att du skulle få öva dig på knektar innan du släpptes lös som riktig doktor.
Anders föryngrades alltid till retsam student när han träffade denne måg, som han tyckte mycket om.
--- Och eftersom Björn är hemligstämplad i trakten av Ängelholm tog jag ett vikariat där, sade Bibi.
Babyn ska få umgås med sin far från början.
--- Umgås ? sade Anders med häpnad.
Via stetoskop ? Han hade verkligen inte tänkt på att umgås med sina barn förrän de var födda.
När de båda systrarna senare på dagen fick en stund på tu man hand talade de minst om sig själva och mest om sina män.
Bibi sade : --- Jag är så glad att Björn har kommit igång med studierna igen.
I Marocko gick det bra, men jag är inte säker på att det i längden hade varit roligt för honom att bli kvar som bandagist medan jag klättrade i läkarstegen.
--- Ni hade ett beundransvärt sätt att väga upp varandra, sade Viveca.
Trivs han i Lund ? --- Ja, nu.
Han är populär bland sina yngre kamrater.
Hon log och tillade : Egentligen, om jag ska vara fräck, är han inte mycket äldre än de.
Han hörde till de där livliga splittrade pojkarna som behöver tid för att fokusera sig mot ett intresse.
Nu går det snabbt, om några år har han sin legitimation.
--- Han har förstås god hjälp av dig som har gått samma kurser ? --- Och tänk på mig som får gratis repetitionskurser på det här sättet.
Vi saknar inte samtalsämnen.
--- Är du inte orolig att babyn ska komplicera tillvaron för er ? --- Inte alls --- vi klarar väl det andra klarar.
Först får jag ju barnledigt med lön.
Sen får vi varva jobben tills han är klar.
--- Hur då ? --- Han kan vakta barn medan han pluggar och jag är i tjänst.
Och får vi ont om pengar kan han hoppa in på ett vikariat --- det gör nästan alla medicinare.
--- Och så har ni pappa och mamma i stan, sade Viveca med tanke på barnvakt.
--- Ja, så har vi dem.
Men säg mig, hur klarar Hammou exilen ? --- Tycker du han ser ut att ha farit illa ? Oroligt ... Bibi tvekade.
--- Nej ... inte farit illa ... men jag känner inte riktigt igen honom.
Han verkar tyngre ... nej, tungsintare ... nej inte det heller ... men något ditåt.
--- Men han hade väl mycket svårare bekymmer sista tiden i Marocko ? I försvarston.
--- Jo, men då hade han ju dig till tröst.
--- Har han inte det nu då ? --- Visst.
Men den där nyförälskade euforin kan ni väl inte leva på i åratal.
Viveca kippade lite efter andan.
Bibi hade kvar sin förmåga att se på en med sina milda ögon och säga sanningar som torpederade ens befästningar --- och ändå inte kändes sårande.
--- Vi har haft det besvärligt, sade hon fort, men vi har det mycket bättre nu.
" Vi ".
Ansåg Hammou att han hade det bättre ? --- Jag hör av mamma att du har blivit en självförsörjande och skrivande kvinna, sade Bibi.
Det är väl roligt ? Viveca viftade det åt sidan, hon blev inte kvitt tanken på Hammou.
Jag tror inte han trivs med sitt nuvarande arbete, erkände hon.
Men han har haft ett bra jobb vid ett skogsbolag och kan säkert få något liknande.
Det måste gå.
De höll ju på att rota sig, att få en krets av vänner ... --- Du får nog räkna med att han längtar tillbaka, sade Bibi sakta.
Hon hade sett honom i hans naturliga omgivning längre än Viveca.
En man på rätt plats, med inflytande och ansvar, med mångas uppskattning som en syrerik luft omkring sig.
--- Men han tyckte själv att förhållanden blev odrägliga, sade Viveca häftigt.
Inte kan han längta tillbaka till dem ? --- Kanske inte, medgav Bibi.
Det där med politik är som radioaktiv strålning, innan man vet ordet av är den dödlig.
--- Just det, sade Viveca med en sorts lättnad.
Och då gäller det att få den på betryggande avstånd ... De gick ner för att som goda döttrar hjälpa sin mor med middagen och fann snopna att hon hade allt färdigt.
Återstod bara att leka barndomssöndag --- och sluta med den famösa Piggsvinstårtan.
" Innan man visste ordet av " var en vecka gången och Hammou måste resa tillbaka.
Viveca var sin egen arbetsgivare och tog sig en vecka till.
Just när de skulle följa Hammou till tåget kom posten med bland annat ett kort från Marocko : " Enleverade ungarna och firade påsken hos farmor.
Underbart, skön försommar, allting grönt.
Ni kommer väl snart tillbaka så att vi får berätta ? Ghislaine.
" --- Varför skriver hon " enleverade " om sina egna barn ? frågade Hammou.
--- Jean-Marc ville väl frakta dem till rivieran, och hon förekom honom, förmodade Viveca.
Hammou försjönk i vyn från Rabat.
--- Jag känner så väl igen det här gatupartiet, men varifrån kan bilden vara tagen ? Från Tour Hassan ? --- Du får studera den under resan, sade Viveca och stoppade kortet i hans ficka.
Stack det henne en smula att han lämnade Sverige redan efter en vecka, fördjupad i en vy från Marocko ? Under veckan som kom var Viveca mera fri att träffa gamla kamrater, de som var kvar.
Ett gäng på sex som hade tagit studenten samtidigt bjöd henne en kväll på middag på Stäket.
Tre var gifta och hade barn som just börjat flyga ur boet, en var änka och bibliotekarie, en affärskvinna och en ingenjör var ogifta.
--- Så roligt att här fanns några som kom ihåg mig, sade Viveca med tacksamhet vid välkomstdrinken.
--- Tacka för det, du var ju den som gav dig ut i stora världen.
Vi följde med spänning de glimtar vi fick.
--- Det var längesen, sade Viveca tyst.
Pojkarna i klassen på Katedralskolan hade man inte kallat, det ansågs förmodligen inte lämpligt till en " flickträff ".
Man åt och drack och berättade något om sig själv och något om dem man inte fått tag på.
Viveca såg sig om i kretsen och saknade ett ansikte som hade gjort sig påmint.
--- Vad blev det av Margareta ? Hon som gifte sig bara ett par månader efter studenten med en flygofficer.
De andra såg på varandra och liksom tvekade.
Viveca tillade : --- Det är lustigt, jag har ett par gånger i den här veckan mött en kvinna som inte kan vara hon men som på något sätt påminner ... --- Det var kanske hon, sade den sammankallande.
Hennes man gjorde en snabb karriär --- men så störtade han.
Hon blev ensam med en liten ömtålig flicka --- astma eller allergi eller vad det var hon hade.
Hon gick fullständigt upp i flickan, ägnade henne all sin tid.
Men när flickan blev sexton, sjutton år måtte hon ha funnit mammans ständiga omvårdnad krävande --- --- Kvävande, ändrade ingenjören.
--- Och så bröt hon sig ut.
En av de gifta tog vid : --- Det var för ungefär fem år sen.
Det gick som en våg av knark och förvildning genom ungdomsgängen, man visste inte vad man skulle ta sig till.
Jag vet, för min pojke var med --- men han tog sig gudskelov ur det utan större men.
Margaretas flicka gick ner sig i träsket och tog sig inte upp.
--- Dog hon ? Med förfäran.
--- Ja.
Av en överdos.
Hon hade väl sin speciella ömtålighet ... Viveca bleknade.
Om något sådant hänt Tony ... Bibliotekarien sade som för att försvara sig mot en ohörd anklagelse : --- Vi har gjort vad vi har kunnat för att ta oss an Margareta, men hon slår ifrån sig, hon vill inte träffa någon.
Jag tror att hon har varit inne på S :t Lars i ett par perioder.
Viveca mindes tydligare den skugga av en vacker kvinna hon hade mött : risigt hår, tunn, självförsjunken, sakta skridande, med ryck av omotiverad brådska.
Hon hade försökt hälsa en gång, men då vände kvinnan bort ansiktet och Viveca tog för givet att hon tagit fel.
Vad gör man åt de obotliga tragedierna ? Ingenting.
Känner bara den kalla skuggan.
Grips, oroas, flyr.
Kamratsamvaron ville inte bli riktigt glad efter detta.
Man hade ju i grunden inte så mycket gemensamt ... Viveca kom hem så pass sent att hon tyst kunde smyga sig ner på sitt rum.
När hon träffade sin mor dagen därpå svarade hon som man väntade på frågan om hon hade haft roligt, men efter en stund sade hon : --- Vet du vad, mams, jag är avundsjuk på dig och Bibi och Ann-Marie som har haft er tid som studentskor.
--- Men du har ju också fått ... --- Jo, jo, men jag menar att höra till här.
Man får en annan gemenskap då man hör till kåren.
Man är lundensare.
Det är inte jag.
Jag försvann till Stockholm och sen vidare ut.
Skoltiden är så blek för mig jämfört med vad som har hänt sedan.
På några av de andra hade det låtit som om den hade varit livets roligaste och mest spännande tid.
--- Det jag minns bäst är nästan sången under boken.
Du minns det stora gamla vårdträdet på Kattes skolgård ? --- Javisst.
Jag brukade gå och höra på er.
--- I början på maj, hela skolan gick i spänd väntan på när boken skulle slå ut.
--- Bokarna här i Skåne slår ju ut så dramatiskt, sade Ellen.
När värmen kommer blir de gröna nästan över natt.
Viveca återtog, lite drömskt : --- Och så, en solig dag, kom budet från rektorn : NU!
Sista timmen fri.
Ingen var tvungen att sjunga under boken, men alla kom.
Kören på trappan till gymnastiksalen, hela skolgården full.
Och så Vintern ra och alla de gamla vårsångerna.
--- Hur länge kan en sådan sed ha hållit på ? --- Sen hedenhös, vill jag tro.
Det är så självklart att man hyllar våren i form av ett nyutslaget träd.
--- Jag har hört sägas att biologilektorerna har fört statistik över data då boken slagit ut i över åttio år, sade Ellen mera nyktert.
Hon suckade och tillade : --- Vi ska inte tala om min skoltid.
Folkskola på landet.
En hisklig väg att cykla till realskolan i köpingen.
Sedan Hermods-brev, brev, brev.
Och sist mardrömmen att gå upp som privatist i en hel vecka.
Jag hade magkatarr i två år efteråt.
--- Din energi ...!
sade Viveca och satte sig.
Men säg mig, förtog ni er ? Jag menar, när jag såg på mina f.d. kamrater och jämförde med dina " tanter " vid samma ålder så fick jag en konstig känsla : har kvinnorörelsen i Sverige gjort på stället marsch i tjugofem år ? Ellen såg ett ögonblick hemligt belåten ut, men sedan skakade hon bestämt på huvudet.
--- Nej.
Den har breddats.
Flickorna kommer till på ett annat sätt än förr.
Då Viveca satte upp en roat häpen min tillade Ellen : --- De får möjligheter till utbildning och fler yrken, menar jag förstås --- dumsnut.
En sån fantasi du har!
--- Jag trodde du började tvivla på storken, sade Viveca.
Sedan med tankfullt allvar : --- Det jag tror mig ha insett är att man måste höra till någonstans för att kunna uträtta något.
Man måste vara invuxen, granskad och godkänd.
Annars blir man en evig outsider.
--- Är det ett problem för dig ? --- Har varit.
Just nu är det Hammous.
Ellen lystrade genast för det som henne var väsentligast : --- Har varit ? Har du kommit över det ? Viveca sade långsamt, som om hon upptäckte orden efterhand som hon sade dem : --- Är det inte konstigt ... Här sitter jag i Paris och skriver för ett par tidningar i Amerika, på ett språk som från början inte är mitt --- men nu tycker jag det är ett rikt och uttrycksfullt språk att skriva på, och det ger mig hemkänsla.
Jag har en redaktör som uppmuntrar mig och har blivit en vän.
Jag har fått läsare som hör av sig ibland.
Jag har vänner i Paris --- en krets som vill ha mig med.
Vi har meningsutbyten som stimulerar oss.
Vi arbetar för saker vi tycker är viktiga ... Rädd att ha sagt överord tog hon lite tillbaka : --- Det vill säga, jag är ju bara den som annoterar och förmedlar meningar.
Har skrivarens roll.
Ellen sade ogillande av vad som hon tog som falsk blygsamhet : --- Hur tror du historien blir till om inte genom skrivarens förmedling ? Falsk historia på grund av enfaldiga eller omoraliska skrivare.
Därför är det ett ansvarsfullt jobb som kräver intelligens och moral --- fråga pappa, det är en av hans käpphästar.
--- Puh, sade Viveca leende.
Det var en sittopp --- och en uppmuntran.
Efter en stund tillade hon : --- Halva hemkänslan beror förstås på Hammou nära intill.
Och Tony på sitt håll, och ni på ert.
Det känns skönt att ha tilläggsplatser här på jorden, som den gamle amiralen sa.
7 Tre och en halv timmar från föräldrarnas dörr till hennes egen, längre var det inte.
Två timmar med jämförelsevis krälande fordon till lands, en halv timme med flygbåt till sjöss, en timme som en pil i det blå med jet.
Hon steg rakt in i den fullt utsprungna våren, med boulevardernas körsbärsträd i snöande blom.
Hammou var inte och mötte, det visste hon, det var mitt i hans arbetstid.
Hon betalade bilen, knogade in sina väskor till den värdiga hissen, hälsade på portvakten och åkte upp.
Det var inte den snabba benbarekska glasburen, men så var det också bara två trappor.
En flygväska ut, två hem.
Föräldrarna hade lirkat på henne en del saker som kanske borde ha varit arvegods men som de tyckte det var roligare att få ge bort själva, till rätt person.
Ett par dukar i handvävd damast, med sidenyta efter två generationers tvättar.
Ett stort orreforsfat som hon hade beundrat och som de hade tvingat på henne, försäkrande att det fanns lika vackra saker till systrarna.
En del personliga ting, böcker och noter.
Saker som byggde upp ett samband mellan förr och nu.
Hon slog upp fönstren mot vårluften ( och fick en del bensinångor på köpet ).
Hon tänkte gå ner och handla, men Hammou hade minsann köpt hem mat och en stor bukett tulpaner i brokiga färger.
Hon bryggde sig en kopp kaffe och satte sig att betrakta sitt nya hem liksom utifrån, nu när våningen var möblerad och hon kom hem från en bortovaro.
Vilken god idé att skjuta in flygelns " coda " i det utbyggda fönstret --- nu verkade inte vardagsrummet hopklämt som det gjort först.
Det hade ett vackert stucktak och elementen dolda av sirliga galler --- finesser som moderna byggmästare inte har råd med.
Hon måste slå an några ackord --- jo, akustiken var god, tack vare takhöjden.
Och där vid det mindre fönstret stod hennes skrivbord och väntade med skrivmaskin och bandspelare.
Trots det eleganta taket var detta ett arbetsrum för en modern människa, inte en salong.
" Matsalen " enligt arkitektens tanke var Hammous arbetsrum.
Där fanns ett stort bord som dög både till arbetsbord och till matbord om de fick gäster.
Förresten hade det låga sittmöbler som det brukades i hans land, och en TV-apparat.
Där hade kommit till något nytt : en stor karta över nordvästra Afrika uppsatt på väggen.
Marocko, Algeriet, Spanska Sahara, Mauretanien ... Här måtte ha talats politik medan hon var borta.
Det satt nålar i kartan vilkas mening hon inte begrep.
Den breda sängen i sovrummet var bäddad, och lite kläder stack ut ur de tunga klädskåpen som man måst överta, eftersom det var uselt med garderober.
Hammou hade ansträngt sig att göra fint även i köket, som sannerligen såg nästan amerikanskt --- eller svenskt --- ut sedan hon fått upp sina arbetsbesparande maskiner.
De campade inte längre, de bodde.
På andra sidan köket låg ett rum som inte var möblerat än, men där de så småningom skulle kunna ta emot söner eller gäster.
Det hade samlat sig en hög post på hennes skrivbord.
Hon satte sig att gå igenom den och började sedan besvara det som krävde svar genast.
Hon hade maskinen framför sig men skrev alltid först på ett block, med kulpenna.
En lastbil dundrade förbi så att hon inte hörde när Hammou kom in.
Plötsligt stod han bakom henne, tog henne om överarmarna så att hon skrek till och citerade lågt vid hennes öra : " Och om alla träd på jorden varit pennor, och havet svällt ut till sju hav av bläck, så skulle dock Pressens ord ej ta slut, ty pressen är allvis och allsmäktig ".
Hon reste sig och vände sig om i en enda rörelse så att hon stod i hans omfamning, frågade sedan : --- Vad var det där ? --- Koranen förstås.
Luqmans Sura.
--- Skojar du ? --- Nej.
Fast i Koranen står det förstås inte pressen utan Allah.
Men så mycket som ni journalister skriver ... På gott humör och lite spefull.
Vad var det för dumheter Bibi hade pratat om tungsinne ? --- Jag skriver inte för " pressen " just nu utan till advokat Spencer.
--- Behöver du pengar ? Strunt i det.
Du kan få av mig.
--- Nej, jag är inte i någon större misär.
Vad har hänt ? --- Hänt, hur så ? Hon tittade på honom med huvudet på sned.
Han hade en brun slipover över en gul skjorta, det såg ungt ut.
Likaså huvudets hållning när han kisade neråt och gjorde flotta anbud.
--- You are so cocky, sir, sade hon skrattande, för det engelska uttrycket var för henne det enda som riktigt återgav en viss glad manlig självkänsla med drag av stoltserande ungtupp.
Det var verkligen inte vad som hade utmärkt Hammou på senare tid.
Något måste ha hänt under den här veckan.
--- Berätta nu vem du har träffat, sade hon.
Han retades : --- Är du svartsjuk ? Begär du redogörelser dag för dag ? --- Javisst.
Han låtsades tänka efter.
--- På måndagen kan jag inte påminna mig någon särskild ... --- Och sedan ... Han släppte raljeriet, tog tid på sig, förde henne bort till ett soffhörn och satte sig själv bredvid.
--- ... Sedan träffade jag Bouabid.
Hon trodde att hon hört fel.
--- Inte folkledaren ? --- Jo, si Abderrahim Bouabid.
Han var i Paris på hemväg från domstolen i Haag.
Jag har berättat att han har representerat Marocko vid Folkdomstolen, minns du inte det ? Visst mindes hon.
Det var just det att frågan gällde en figur från tidningarnas förstasidor som hade gjort henne häpen.
Det var inte precis deras vanliga umgänge.
Hammou hade nämnt honom vid sidan av Ben Barka som en av vänsterns förgrundsfigurer, fast Ben Barka blev revolutionär och Bouabid reformistisk demokrat.
Numera var han ensam om rangen som oppositionsledare --- fast han inte hade något parlament som forum.
Han kallades " nationens samvete " därför att han var omutlig och hård i principerna.
Han vägrade ta emot något statsämbete så länge landet inte hade en demokratisk ordning.
Samtidigt var han en smidig statsman som kunde diskutera med motståndare --- oftast kungen och kretsen kring honom.
Hon sade med rynkad panna : --- Jag såg i en svensk tidning en notis om att han stöder Hassan II i hans krav på Spanska Sahara.
Det kan väl inte vara riktigt ? Hammou blev en aning irriterad.
--- Han stöder inte Hassan, han stöder Marocko, vilket är en annan sak.
I den här frågan intar de samma ståndpunkt, det var därför han blev utsedd att föra vår talan i Haag.
Han är advokat, som du vet.
Det mindes hon inte, men hon teg och lyssnade.
--- När de hörde att han skulle komma hit sammankallade de i hast en krets marockaner i exil, och han berättade för oss om spelet bakom kulisserna.
Hur Algeriet försökte påverka Spanien på slutet för att dess regering skulle erkänna Spanska Sahara som en självständig stat, fast det sen gammalt var ett marockanskt område.
Och det trots att Algeriet just hade skrivit på pakten om gemenskap och vänskap i Magreb ... Han gav sig in på en redogörelse för nordafrikansk politik i många turer, så att Viveca till slut leende höll upp handen : --- Jag vill höra alltsammans --- men kan vi ta en paus och laga middag ? Jag är enormt hungrig.
--- Jag med, sade Hammou och kom tillbaka från ökenvidderna till sin aktuella omgivning.
--- Ängel, jag såg att du hade lagt in färdig rostbiff och grönsaker i kylskåpet så att det skulle gå fort.
--- Och frukt och ost, lade han till, med stolthet.
Jag lärde ju av din pappa ... Han sade det med ett tonfall så att hon log : --- Du trodde visst att han var en kuvad man ? --- Var han inte det då ? --- Nej.
Mamma låter ivrigare --- och ibland hetsigare --- men han är på sitt stillsamma sätt hennes styrka.
--- Hm, sade Hammou bara, det trodde han så mycket han ville.
--- Du tycker bestämt inte om mamma ? sade Viveca, och det gjorde henne ont.
Hon hade återfunnit sin mor och lärt sig hålla av henne på ett flerfaldigt sätt.
--- Jo visst gjorde jag det, sade Hammou behärskat.
Men låt mig säga det så här : du är mera min typ.
--- Monsieur Bouabid måtte ha lärt dig diplomati, sade Viveca, för hon uppfattade den kanske omedvetna varningen : förbli " kvinnlig " och mjuk, annars skulle jag inte tycka om dig.
Hon lagade det lilla som behövde lagas medan han gick och duschade.
Hon tog också fram en uppdragen flaska marockanskt vin som stod i skåpet.
Hon pekade på den när han kom tillbaka : --- Tröst i ensamheten ? --- Nej, jag har minsann haft främmande.
Si Abderrahim gjorde mig den äran att äta här i förrgår kväll tillsammans med ett par till.
Vi satt och pratade länge.
Aha, därav husligheten med så mycket mat i kylen.
--- Jag förstår nu --- nålarna i kartan.
--- Vi talade om annat också.
--- Vad då ? --- Han vill att jag ska komma tillbaka.
Och när han säger det betyder det att det är mer än en möjlighet.
Viveca satte en ärta i halsen och hostade.
--- Glöm inte att där finns en annan han ... --- Jag vet.
Mycket beror på om det här går i lås, sade Hammou med ett svep med handen mot kartans enorma vidder.
--- Om inte om hade varit i vägen så hade käringen bitit björn, muttrade Viveca på svenska.
--- Vad sa du ? --- Oöfversättlig ordlek, sade Viveca, för så stod det till hennes harm alltid i gulnade barnböcker som gick i släkten.
Hammou sträckte godmodigt handen över bordet : --- Nu ger vi katten i politiken för i kväll och är bara du och jag ... Och Viveca förstod varför han verkade som om han hade fått en stor vitaminspruta.
Han var sökt, han var efterlängtad av de sina.
Ack, hon unnade honom den glädjen.
Det var vad hon själv hade önskat honom.
Men ... --- Har regimen gjort några verkliga försök till en ny ordning ? frågade hon.
--- Vem är det nu som talar politik ? riposterade han, och så övergick de till annat.
--- Har du hört av Ghislaine ? frågade hon senare.
--- Ja, hon ringde och ville höra om vi var hemma.
--- Verkade hon uppvilad ? Hon hade haft det besvärligt.
--- Ja, och hon var alldeles tagen av Marocko.
Hon skulle gärna ha velat komma och lyssna på Bouabid --- --- Varför gjorde hon inte det ? --- Jag tyckte inte det var lämpligt när du inte var hemma.
Den taktfullheten uppskattade nog Viveca, men hon sade likafullt : --- Håhå, ska det vara idel män som gör politik ? --- Javisst, sade Hammou och brydde sig inte om att lägga märke till nyansen av utmaning.
Under veckorna som följde talade de ofta om samma ämne, men Viveca blev allt tystare, för hon kom alltid till korta mot Hammous argument.
Jag måste sätta mig grundligt in i det här för att veta vad det verkligen rör sig om, tänkte hon och läste tidningar som aldrig förr.
Utom Le Monde och Hammous kommentarer fick hon då och då en packe Dagens Nyheter som Ellen tagit sig för att skicka till henne för att hon skulle veta vad som försiggick bland de svenska kvinnorna.
Det gav en sidobelysning som hon tyckte var viktig, därför att Sverige inte var något f.d. kolonialistland och alltså inte hade någon egen trasa med i den afrikanska byken.
Hammous vänner kom ofta, men nu var det inte hungriga flyktingpojkar som behövde ett mål mat och helst en sovplats.
De var en sluten krets av män av Hammous egen sort, patrioter och anhängare av Bouabid, som ville höra de nyheter han nu regelbundet fick från Marocko, diskutera dem och på kartan se de orter och gränser det gällde.
Någon traktering ville de sällan ha utom några glas myntte och en cigarrett.
Det blev en vana att de konverserade Viveca några minuter i le salon, sen gick de in i Hammous rum och fortsatte på arabiska.
Hon hörde genom väggen det stigande och fallande mumlet och kunde lugnt fortsätta med sitt eget arbete eller gå ut och höra en konsert eller referera ett sammanträde.
Där låg en förfrågan från Mary Sariol när hon kom hem, om hon ville vara med och rapportera från kvinnokongressen i Mexiko.
Hon var starkt frestad --- men mumlet bakom väggen oroade henne.
En fråga, släppt som en provballong, hade till följd ett klentroget : Du kan väl inte ge dig härifrån nu ? Hon tackade nej, bedrövad.
Hon vågade inte, mumlet på andra sidan dörren var ödesbetonat.
Detta rörde vitalt deras framtid.
Ibland när hon passerade genom rummet hörde hon namn som hon kände igen : Rabat, där hon hade varit, Nouakchott, från tidningarna, huvudstad i Mauretanien, men Tindouf ? Hon frågade Hammou efteråt vad man hade diskuterat.
Jo, året innan hade regeringarna i Rabat och Nouakchott --- med amerikansk förmedling --- nått en överenskommelse om gränserna.
Men den var inte slutgiltig, tillade han sedan.
Alltså, uppskjuten konflikt, tänkte hon tyst.
Och Tindouf.
Vad var Tindouf ? De europeiska tidningarna påstod att det seglade upp en stor konflikt mellan Marocko och Algeriet om Tindouf, sade Hammou med en fnysning, men saken gällde något annat.
Tindouf var en liten algerisk ökenstad utan betydelse.
Det viktiga var de stora järnfyndigheterna i området Gara Djebilet.
De kunde bli av stor betydelse för båda länderna, sade Hammou, om man hjälptes åt med brytning och transport.
Samarbete var Bouabids lösenord.
Men Algeriet satte sig på tvären, ville sköta saken som dess egen angelägenhet.
Något liknande gällde Mauretanien.
Det viktiga var samarbetet för att tillgodogöra sig de väldiga ökenområdena när man äntligen blivit fri från spanjorerna.
Det var fel att blåsa upp gränsdragningarna till den stora frågan.
Marocko hade inte alls någon avsikt att bli ett jätterike som på Almoravidernas tid.
Om det inte var viktigt med gränsdragningen, varför trängde Hassan så ivrigt på mot söder ? ville hon fråga.
Men Hammou satt försjunken i tankar med ett fjärrskådande leende.
" Det är där vi behöver din fackkunskap ", hade Bouabid sagt.
Hon såg att hans tankar lekte med framtidsvyer.
Mitt i denna politiskt ruvande atmosfär kom ett brev från mamma Ellen : Bibi hade dagen förut fått en liten flicka som de tänkte kalla Vivi-Ann.
Hon hade haft det besvärligt, och födelsearbetet drog ut på tiden, skrev Ellen.
" ... det är märkvärdigt att papporna nuförtiden tar en sådan del i saken.
Var det inte trobrianderna som lade fadern i barnsäng i stället för modern, eller minns jag fel ? I varje fall tycks Björn ha varit minst lika aktiv som Bibi.
Nu säger han att hon var storartad hela tiden och vill inte medge att det måste ha funnits ett svart ögonblick då han misströstade om antingen mor eller barn, för han kom hem blek och darrig och skrämde halvt ihjäl oss med sin uppsyn --- Björn!
När vi bestormade honom med frågor om hur det hade gått svarade han bara " bra --- gudskelov ", och så rann tårarna.
Sen stöp han i säng och sov som klubbad i åtta timmar.
Vi ringde förstås till lasarettet och fick höra att allt var väl med mor och barn.
De sov också efter sina vedermödor.
( Senare ) Nu har jag varit och hälsat på dem och sett själv att Bibi är välbehållen och lycklig om än trött, och babyn är liten och söt och komiskt lik Björn.
P.S. Björn fick kaffe på ( barn )sängen av Anders.
" Viveca och Hammou blev för första gången på länge avspänt glada när de läst denna epistel, rusade ut och telegraferade blommor till de nyblivna föräldrarna.
När de gick hem, arm i arm, sade Hammou.
--- Vad hindrar att vi följer deras exempel ? --- Nu skämtar du, sade Viveca.
Vi har våra stora pojkar.
Han gav henne en blick från sidan och sade ingenting mer.
Visst hade tanken funnits hos henne med --- nej, inte som tanke utan som kvinnlig känsla : jag älskar dig, jag bejakar dig, gör mig havande!
Men nu, efter år av tillnyktrande bekymmer, fanns inte den spontana lusten.
Hon mindes också Bibis ord om " äldre föderskor " --- förstföderska kunde hon ju inte bli en gång till --- och hon kände ingen önskan att bli en sådan.
Nej, det hon önskade var att få behålla allt som det var nu : Hammou, deras nya hem, sitt arbete sådant det hade tagit form.
Men allt detta var hotat av händelser som låg utanför hennes kontroll.
Och så kom de första ryktena om Hassan II:s stora trumfkort : Den gröna marschen.
Folket stod upp och jublade, hela världspressen gav eko, för och emot.
Denna gång var Bouabid reserverad, och Hammou var tyst.
Tills de franska tidningarna började återge nyheter om marockanska provokationer vid den algeriska gränsen och överfall på sahariska byar.
--- Det är inte sant!
sade Hammou förgrymmad.
Det är algerierna som provocerar.
De visar " flyktingläger " med flyende saharier.
Lögn och förbannad dikt, de visar de utländska fotograferna utklädda algerier, det har vi bevis för.
Hur kunde han nu veta detta så säkert ? Hon ställde inte frågan högt, men den kändes ändå, han blev irriterad på nytt.
Idén med " Den gröna marschen " var populär, den svepte fler och fler med sig, nästan hela oppositionen, till och med kommunisterna.
Den började också kallas Fredsmarschen.
Inga vapen, ingen fiendskap, men trehundratusen människor som skulle trampa över gränsen in på grannens område och skaffa sig mark där.
Nu fick Hammou bekräftelse på att han var välkommen tillbaka : ämbete, lön och allt som följde därmed väntade på honom så fort vissa formaliteter var uppfyllda.
Kungen öppnade famnen mot forna oppositionsmän ( de som sig bättrade ).
Allt var glömt och förlåtet.
--- Vill du bli förlåten ? frågade Viveca.
--- Ssss, sade Hammou, struntsynpunkter.
Nu är vi för en gångs skull eniga om att vi vill göra en stor gemensam insats för vårt lands framtid.
En dag lockade han henne med ut på en promenad i Boulogneskogen, stack sin arm under hennes och sade : --- Nu ska jag göra dig en riktigt allvarsam fråga.
Hon tittade upp, förväntansfull.
--- Vill du gifta dig med mig ? Hans arm kändes trygg och god.
Hon log : --- Jag anser att vi är gifta.
--- Nej, jag menar allvar.
Viga oss med en bindande muslimsk vigsel.
Följas åt till Marocko.
Skaffa oss ett hem.
Hon öppnade läpparna flera gånger, men det bara gick inte att få fram ett entydigt svar.
Han blev kanske besviken över att hon inte genast sade ja, drog tillbaka sin arm.
Men han sade stillsamt : --- Tänk på det.
Jag ska inte pressa dig.
Hon svarade mjukt och med lika stort allvar : --- Det är bara det att jag äntligen har fått min chans att bli min egen människa ... --- Vad betyder det ? --- Det är så svårt att formulera det.
Det är framför allt att ha ett arbete där man märker att det finns en förmåga hos en själv som växer och får gensvar hos andra.
Och den här kretsen av vänner jag har fått där man debatterar viktiga frågor och skärper sitt omdöme ... Han attackerade : --- Anser du dina skriverier viktigare än det som sker i Marocko ? Viktigare än att leva som min hustru ? Hon svarade genast nej --- men likafullt, han märkte på hennes tystnader att hon inte gav efter i sak, hon brottades med sina problem.
Då sade han lite spefullt : --- Har du blivit omvänd av din mamma, eller är det av " kvinnoåret " ? Efter vad jag förstått var du förr i tiden inte alls någon kvinnosakskvinna utan ansåg det som din uppgift att vara en god hustru åt din man.
På alla våglängder.
--- Ja, jag har gjort min värnplikt, sade Viveca lite beskt.
Låtit mig formas, låtit mig användas.
Men nu vill jag det inte längre.
Vill vara vuxen.
Han skrattade, kanske för att markera att detta var en dispyt i vänskap.
--- Och vad tänker du bli när du blir stor ? --- Den jag är.
En person som lever i denna tid och tar del i det som sker ... Han avbröt : --- Kan du göra det effektivare än genom att följa med mig mitt in i ett historiskt skeende därnere ? Hon sade desperat : --- Det är ditt land, ditt skeende, så att säga.
Jag reserverar mig.
Jag gör motstånd mot att vårt privata liv ska --- Han blev upprörd : --- Hela den vita världen --- du med --- har fått saken om bakfoten.
Det är marockaner som förenar sig med marockaner.
Alla våra historiska kartor visar --- Han avbröt sig : --- Du tror mig inte ? Hon gjorde en avvärjande åtbörd.
--- Hammou, tänk efter.
Varför beskyller du mig för att se rasistiskt på Hassans politik ? Jag trodde jag hade bevisat --- Denna gång avbröt han henne snabbt.
--- Det har du bevisat.
Hon fortfor i lugnare ton : --- Det var från början för din skull --- och Akkas --- som jag greps av motvilja mot de ledande i Marocko.
En oparlamentarisk, hänsynslös, grym regim, som låter medborgarna leva i osäkerhet.
Sen såg jag och läste om att det inte bara var i ert fall utan genomgående --- som i åtskilliga andra afrikanska stater.
Jag begriper inte hur du kan försvara den regimen, när den inte har rättat till sig i några väsentligheter.
--- Jag tycker nog den har ändrat sig rätt väsentligt.
--- Asch, några älskvärda gester åt vänster för att få gamla motståndare till bundsförvanter, eller åtminstone få dem att tiga --- medan man genomför ett jätte putsch ... --- Du kallar väl inte Den gröna marschen för ett putsch ? --- Vad är det annat ? En kupp, skulle vi säga, fast ni använder ju det tyska ordet.
--- Låt oss inte träta om ord --- --- Nej, men låt oss tala om sakfrågan.
Hur många stater skulle inte vilja ta sina grannars territorium " fredligt " --- det vill säga, få sin vilja fram utan att det kostar blod ? Men det är sällan en granne finner sig i det.
--- Antag i stället att det är båda folkens önskan och innebär stora fördelar för dem bägge ? --- Det tror du ? --- Det är jag övertygad om.
Det är algerierna som gör krigspropaganda och förfalskar rapporterna.
--- När du har övertygat mig om det ska jag gärna komma med.
Men inte förr.
Han var mer förbryllad än kränkt.
--- Litar du inte på mig längre ? Menar du verkligen att du begriper våra gränsfrågor bättre än vi själva ? --- Det vet jag att jag inte gör, det är därför jag ställer så många oroliga frågor.
Men både du och jag är barn till domare, Hammou, och vet att man inte ska höra bara en part i målet.
--- Part i målet ? Jag ? --- Javisst.
Som patriot --- och rent privat, därför att du här ser din chans att få uträtta det du alltid har velat ... --- Det är inte bara min chans, det är från alla objektiva synpunkter förnuftigare att vi som gränsar till Sahara bekämpar öknen gemensamt, med alla resurser.
--- Tror du verkligen att de som har satt i gång den här aktionen har det som mål ? Nu skruvade han på sig en aning : --- Naturligtvis inte bara det --- --- För en utomstående som mig ser det ut som det gamla tricket : när folket blir alltför missnöjt med en dålig inrikespolitik avleder man uppmärksamheten genom att slamra med utrikespolitiken --- med krig eller krigshot --- och jagar upp patriotiska stämningar så att oppositionen tappar greppet.
Hon tystnade, häpen över sig själv.
Som ett förlorat ägg hårdnar, vitnar och tar form i kokande vatten, så hade hennes bubblande oroliga drömvälling plötsligt givit ifrån sig några klara formuleringar.
Var det den dagliga träningen att skriva som fungerade så att säga privat ? Blodet sjöd upp åt huvudet på Hammou.
--- Menar du att jag hör till dem som faller för ett sådant knep ? De såg varandra stint i ögonen.
Så vände hon sig bort : --- Jag hoppas du inte gör det.
Han gick några slag i våningen, stötte mot möbler, betedde sig som en fångad björn.
Kom tillbaka : --- Regeringen har nog sina egna skumma skäl.
Men om den progressiva sidan går med därför att vi ser det som ett förnuftigt steg i utvecklingen --- tror du inte då att vi har vår chans att göra oss gällande ? Det svar som nästan fysiskt steg upp mot läpparna på Viveca var ett kort och gott nej.
Men dels kunde hon inte vara säker, dels blev hon omedelbart gripen av att han såg så olycklig ut, klämd mellan sin häftiga önskan att tro propagandan och få ett skäl till en hedersam återkomst --- och hennes kritik, som naturligtvis fanns underjordisk även hos honom själv.
Hon sade istället : --- Jag hoppas du har rätt.
Samtalet gjorde honom rastlös, han ville bort från henne, höra andra stämmor.
Hon hörde det på lättnaden i hans röst när telefonen ringde, han svarade och snabbt övergick till arabiska.
Tydligen en av hans landsmän, och ärendet var också tydligt : de ville ha med Hammou på någon sammankomst.
Han lade långsamt på luren medan han valde orden för att hovsamt meddela henne att han tänkte gå ut.
Hans tvekan rörde henne, hon log och förekom honom : --- Gå med gott samvete --- jag har en benig artikel som jag ska tampas med.
Men när han hade gått kunde hon inte alls skriva utan satte sig tungt i en stol och försökte bena ut sin egen brännande fråga : skulle hon vara " lojal " nu igen, så gott som bokstavligen följa sin man i fält ? Och skulle lojaliteten vara blind, i betydelsen att hon skulle lita så på Hammous omdöme att hon inte behövde se och döma själv ? Det var inte säkert att allt detta sades vid ett tillfälle som i en akt på teatern.
Samtalet togs upp och togs om, med reservationer och medgivanden --- precis som de berörda politiska makthavarna underhandlade och hade skärmytslingar i väntan på Haag-domstolens och FN:s utslag.
Tiden blev lång.
Ghislaine var en tröst, hon var djupt intresserad, henne kunde de båda tala med.
Ibland brast de i skratt alla tre när de märkte att de ömsevis talade till henne som till publiken på ett möte.
Hammou tog dem med in i sitt rum, pekade på afrikakartan med en papperskniv och sade : --- Ni måste komma ihåg att det var européerna som satte i gång det här för cirka hundra år sedan.
Trumpeterna smattrade, applåderna från hemmapubliken smattrade också när de delade upp Afrikas karta med ... med sabelhugg, sade han, inspirerad av pappersknivens skarpa skugga på väggen.
Här har vi Franska Marocko, här har vi Spanska Sahara, här Belgiska Kongo, här Englands många portioner ... --- Det är sant, sade Ghislaine.
Ingen frågade då efter vad folken ville.
--- De såg oss inte som folk utan som infödingar, det vill säga som ett mellanting mellan människor och apor.
Och eftersom kunskaperna om land och folk var så dåliga frågade man inte stort efter etniska eller geografiska gränser heller, det gällde bara att hugga för sig största biten.
--- Men nu skäms vi allihop över den tiden, sade Viveca.
--- Inte alla, långt ifrån, sade Hammou.
Varför gör man annars så segt motstånd när de olika afrikanska länderna försöker annullera de påtvingade fördragen och rätta till de godtyckliga gränserna ? --- Hammou menar att folk som hör ihop ska få återförenas, sade Ghislaine och nickade.
--- Just precis, Ghislaine har fattat vad jag menar.
Två mot en, tänkte Viveca och sade lite otåligt : --- Det måtte väl jag fatta också.
Men är det hela sanningen ? Hammou, du har själv berättat hur dina förfäder var vandrande berber, ofta i bråk med de arabiska sultanerna.
Är du säker på att de kände sig som " ett folk " ? Och jag tror det gäller om stora delar av Afrika, de var stammar, inte folk, ofta i strid med varandra.
--- Det var tidigare.
Men just förtrycket har lockat fram en nationalkänsla som kanske inte fanns förut.
--- Det där med historiska gränser och samhörighet kan också ha förfärliga följder, sade Viveca.
Se på Hitler och sudeterna.
Se på Nord-Irland.
--- Det är också sant, sade Ghislaine.
Hammou gav henne en lömsk blick.
Svek bundsförvanten ? Viveca sade i lättare ton : --- Jag hade en så löjlig dröm härom morgonen.
Först var det skräck : halvmörker och dimma, det var vått om fötterna, jag stod på en hal sten.
Någonting farligt närmade sig, men jag visste inte vad.
Dimman började lyfta och jag skymtade roddbåtar, tusental av dem, och plötsligt visste jag att det var Mogens Glistrup som närmade sig med en armada på trehundratusen danskar som han hade lovat sommartorp i Skåne.
Jag skrek : vänd om, vänd om, vänd om ... men inget ljud kom, och så halkade jag i vattnet och vaknade.
Ghislaine skrattade : --- Vilken pedagogisk handboksdröm!
Hammou drog också på munnen : --- Skulle det där vara en skandinavisk tolkning av vår Gröna marsch ? --- Ja, Skåne var en gång danskt land ... Och vad skulle ni säga om Sverige begärde tillbaka Delaware av Amerika ? Och de baltiska länderna av Sovjet ? --- Äh, sade de två andra, knappt roade ens.
--- Ja, en sådan tanke rycker man på axlarna åt --- därför att alltihop i grunden beror på maktförhållanden, inte på historiska fakta eller på rättvisan.
--- Men i vårt fall ---, började Hammou envist.
--- Hammou, har du inte tänkt på att en marsch som den ni planerar --- --- Säg inte ni, jag planerar den inte.
--- --- kommer att rätt mycket likna en harka ? --- Vad är en harka ? frågade Ghislaine.
--- Det var Akka som först berättade för mig när han låg med brutet ben.
Det var en straffexpedition som de gamla sultanerna företog mot tredskande hövdingar --- eller för att skaffa en avledning för missnöjet när folket svalt och ställde till ofog för regering och uppbördsmän.
Ett praktfullt och grymt folkäventyr med massor av människor, hästar och kameler som alla skulle leva på det invaderade landet.
Och där kom Hammou in i rummet och lade till vad som blev kvar i harkans spår : ett stråk av lik och stinkande djurkadaver.
Och ett ödelagt land.
Hennes ögon lade till : Varför tiger ditt kritiska sinne nu ? Hammou flyttade nervöst på sig, men det var Ghislaine som svarade : --- Men så är det här ju inte alls tänkt.
Inget praktfullt skådespel.
Inga vapen.
En vandring över gränsen i vänskap ... Åter möttes Vivecas och Hammous ögon, mot hans vilja i en blixt av samförstånd : hur kan man bli så duperad ? Han såg i golvet och sade neutralt : --- Ja, så är det tänkt.
Viveca tvekade men fullföljde sedan : --- Och hur ska man ordna transporter och försörjning för trehundratusen man i ett land som enligt alla rapporter i åratal har lidit av torka och svält ? Hammou sprang upp : --- Jag är själv inte med på det här upptåget, det vet du, sade Hammou.
Men jag tycker inte du ska tala som en fiende.
--- Jag är ingen fiende, sade Viveca.
--- Vänner, nu ska jag gå hem, sade Ghislaine.
Måtte inte Jean-Marc ha ringt och kollat att jag är en försumlig mor igen ... Hon omfamnade Viveca, och Hammou följde henne till porten.
Han blev borta ganska länge, och medan Viveca röjde upp efter deras lätta supé tänkte hon med tungt hjärta : Nu promenerar han av sig sin missräkning över att ha en illojal hustru.
Ser mig som en utlänning som inte har någon känsla för vad det gäller.
Men varför ser han inte att han av egenintresse --- låt vara av ideell art --- stöder ett chauvinistiskt jippo ? För det är vad det är, sätter jag munkorg på den övertygelsen är jag inte värd mitt salt.
Just där lade självkritiken ut en trampmina : Än du då, har du inget självintresse i det här ? Vad bryr du dig om hans fosterlandskärlek och hans yrkespatos --- du vill ha din man, ditt hem, ditt jobb och dina vänner i fred för intrång.
Det är ju vad du slåss för med näbbar och klor.
Nej, inte bara det.
" Vem är jag, att jag ska våga döma ? " Kvinnlig anspråkslöshet, till förbannelse utnyttjad som undanflykt.
Hon önskade att hon haft Bibi på närmare håll.
Hon var på många sätt anspråkslös, men hon var inte rädd för att ta ställning.
Hon kröp inte bakom någon annan.
Kanske var det för att hon var läkare och i sitt yrke måste fatta avgöranden.
Och så var hon ekonomiskt självständig.
Viveca började just upptäcka vad det betydde att ha en egen ekonomisk grund att stå på.
Hon hade lagt sig men inte somnat när han kom hem.
De bytte några ord, med omsorgsfull vänlighet, men han sökte sig inte till henne den natten.
Det var konstigt, ett gnabb och ett gräl där man blev ovänner och förgick sig, det kunde sluta med försoning och famntag --- men en diskussion där man stannade i låsta positioner, om än med höviska tonfall, den efterlämnade en besviken kyla som gjorde det svårt med närmanden.
De grämde sig och smusslade var på sitt håll med sömnpiller för att inte störa den andra.
Veckorna gick.
En varm sommarkväll kom paret Benbarek upp på besök.
Bachir hade förefallit Viveca som en välvillig, tjänstvillig och obetydlig man, men han verkade större i vit sommarkostym, som om han hade svällt i hettan.
Hans ansikte var skinande blankt och brunt som en kopparkastrull, och han var ivrig att få framställa ett förslag till Hammou ... Den mörkögda Aïcha i skär sommarklänning såg gråtfärdigt nedslagen ut och följde genast med ut i köket då Viveca gick för att ta fram förfriskningar.
Hon började : --- Har du hört talas om Den gröna marschen ? --- Det kan man nog säga, sade Viveca och knackade fram istärningar som inte ville lossna.
--- Gör det något om vi dröjer härute ett tag ? Jag måste få prata med dig ... I en outtänkt känsla för vad som passade sig för marockanska damer tog Viveca henne med in i sovrummet och de satte sig på sängkanten.
--- Kan du tänka dig, sade Aïcha och ögonen blev daggiga, Bachir vill att vi ska vara med på marschen.
--- Ni ? Du med ? --- Ja.
Han har köpt en Landrover med larvgång som kan gå i sand och en husvagn som kan kopplas till.
Från den ska vi " uppmuntra folket ", säger han.
Sorgmodigt, men inte med kritik, visst inte.
Viveca andades hårt ett par gånger för att få sin röst stadig och frågade : --- Hur då ? --- " Vi ska ta upp dem som stupar eller får solsting ", säger han.
" Om dagarna får du gå bredvid för att vara ett manande exempel ", säger han också.
Tänk dig, i den sanden eller stenen, eller vad det är ... Själv måste han ju sitta vid ratten.
Detta frammanade för Viveca en episod från trettiotalet som Ellen hade berättat.
En ung dam ur den högre borgarklassen hade gripits av kommunismen och körde i sin bil framför förstamajtåget och strödde rosor framför fötterna på de marscherande arbetarna ... --- Är det vad han ska tala med Hammou om ? frågade Viveca när hon fattat sig.
--- Ja.
Han tänker erbjuda er att följa med.
Vi kan gott ligga i husvagnen alla fyra.
Viveca ryckte till så att det gav utslag i resårmadrassen.
--- Nej ... men ... --- Säg ja, för guds skull!
Annars plockar han vagnen full med sjuka och skoskav och solsting.
Åter kändes det i resårmadrassen.
Han hade en realistisk känsla för hurdan marschen skulle bli ... Aïchas milt klagande röst fortsatte : --- Han tänker inte på att vi kan få vagnen full av loppor och löss och getlukt ... Även hon var realistisk på sitt sätt.
Hon var stolt över sin civiliserade standard, hon ville inte ha loppor, löss och getlukt i sitt hus, ej heller i sin husvagn.
Och hon var oskuldsfullt uppriktig i sin renlighet och klassegoism.
Hammous kärlek till det fattiga folket i byarna var henne lika främmande som Bachirs yverborna tal om att " uppmuntra folket ".
Och vem är jag att kritisera henne, tänkte Viveca och mindes med obehaglig tydlighet sitt eget äckel åt " gaskammaren " och en av många använd toalett.
Hur inkonsekvent får man vara ? Dessa två personer hade som räddande änglar lånat dem sin våning.
Men hon ville för liv och pina inte dela husvagn och intimiteter med Bachir.
Bortsett från att hon av andra skäl inte ville vara med om marschen.
--- Jag tror inte det ingår i Hammous planer att vara med om själva marschen, sade hon försiktigt och såg ner på sina hårt knäppta händer i knäet.
--- Inte ? Oh --- då blir det värst för mig, sade Aïcha och grät.
Men plötsligt eklärerades hela lilla människan av en idé.
--- Hur länge dröjer det till starten, tror du ? --- Har inte en aning.
Några veckor.
Ett par månader ... --- Då hinner jag bli gravid!
Åtminstone tro att jag är gravid.
Hå!
då kan inte Bachir låta mig pulsa i sanden, för han är så angelägen om att få en son.
Viveca tyckte att hennes själsliv mer och mer började likna en violinist som tar halsbrytande dubbelgrepp.
Vilken skum och förnedrande kvinnolist, tänkte halva hennes jag, den andra halvan tänkte samtidigt : sådant läder ska sådan smörja ha.
En så underdånig kvinna som Aïcha får värja sig med de medel hon har.
Var det inte Goethe som i en novell berättade om en oförvitlig borgmästarefru som på sin dödsbädd tillkallade make och barn och utan ånger erkände att hon var dag i sitt liv hade stulit en gulddublon av sin man därför att han var så snål och omöjlig att tala med ... Det var två betydligt ljuslyntare kvinnor som kom ut med en bricka svala drycker till de båda männen.
Bachir var tydligt besviken över Hammous avböjande.
Han hade redan i andanom sett dem som strateger i spetsen för skarorna.
Hammou tittade under lugg på Viveca, tydligt orolig för vad hon hade sagt till Aïcha.
Hon såg på honom hur olustig och generad han var över Bachirs frustande entusiasm och referenser till " Hans Majestät ".
Men hade han givit sig in i detta sällskap måste han vara diplomatisk och inte yttra kritiska saker som kunde rapporteras ... Han sade snabbt, till hennes upplysning : --- Jag har förklarat för Bachir att jag har fått meddelande om att vara disponibel för en uppgift när marschen är över, men inte dessförinnan.
Viveca tappade den isbit hon försökte fånga.
Jaså, han skulle stå till disposition.
Avgörandet ryckte obönhörligt närmare.
Det politiska spelet drog ut på tiden, man anade ett flitigt åkande, förhandlande, intrigerande.
Hammou kom en dag och sade abrupt : --- Louis Berger ringde och frågade om jag vill rycka in en månad i Lorraine.
--- Vad svarade du ? --- Ja tack.
Han sparkade tankspritt till en läderpuff i sitt rum, vilket antagligen betydde att han hellre ville tampas med bovar än gå här och vänta.
--- Har du lust att följa med ? --- Lust har jag, men jag har lovat att skriva en rapport från en internationell kongress i nästa vecka.
Han packade sin väska och sade när han gick : --- När jag kommer igen vill jag ha svar på min fråga.
Hon frågade inte vilken fråga, hon visste mycket väl vad som var den stora obesvarade frågan mellan dem.
Det muslimska äktenskapet.
Om hon skulle följa med ner till Marocko för att stanna.
Det var konstigt, hon hade märkt under denna sommar hur de under press hade återgått till sina grundritningar, hon som västerländsk kvinna, han som muhammedansk man.
Inte medvetet, men så att säga i distraktion.
Han satt och läste i sina arabiska skrifter, ibland politiska rapporter, ibland, gissade hon, filosofiska eller religiösa författare.
Hon vågade inte längre fråga.
När hon hade en måltid färdig kom han, åt förstrött, gick från bordet utan att komma på tanken att hjälpa till med avdukning eller disk.
Det fordrades förälskelse eller eftertanke för att han skulle komma ihåg att utföra det han fortfarande ansåg som kvinnosysslor.
Hon teg och bråkade inte, men det var inte längre i underkastelse eller iver att hjälpa som i början.
Det var snarare en sorts stolthet : alright, ha det så här om du vill, jag tigger inte.
Men när hon skulle ut på något uppdrag sade hon bara : Jag hinner inte hem till lunchen ( eller middagen ), vill du ta dig själv eller gå ner på ett kafé ? Och så gick hon.
Han bidrog till hushållet, men våningen befattade han sig inte med.
Hon hade förkastat rue de la Crimée och ville ha det så här --- nåväl, då fick hon sköta det som hon ville.
Hon hade ibland mycket ont om pengar innan nästa försändelse från advokat Spencer kom.
Hon skrev desto flitigare.
Men ibland fick hon förhinder.
De båda radikala advokaterna Jeanne och Pierre Cottard tog henne med till ett Amnestymöte där man efter en del fall från andra delar av jordklotet kom in på en ung författare i Marocko som hade skrivit något misshagligt, suttit ett år i fängelset i Kenitra utan rannsakan och dom och som sedan plötsligt var försvunnen.
Han hade inte rymt, familj och vänner hade inte hört ifrån honom, inte heller kunde de besöka honom, fängelsemyndigheterna förnekade att han fanns där.
Hade han dött ? --- Axelryckning : han finns här inte.
Åter en människa som tycktes ha gått upp i rök.
--- Du som har förbindelser med Marocko, skriv om fallet!
bönföll de.
Viveca var upprörd och skulle gärna ha skrivit --- men det kändes som om hon hade handklovar.
För Hammous skull kunde hon inte skriva ofördelaktiga saker om hans land just nu --- även om han bättre än de flesta visste att sådana saker kunde ske där.
Men hon skulle be honom undersöka saken så fort han kom dit ner.
Om han kom dit ner.
Och hon ? Hon hade levat ett år i en förhöjd livsstämning, då alla människor tycktes lyckliga.
Nu var hon inne i en period då inte bara hon själv utan alla omkring henne tycktes ha de svåraste problem att brottas med.
Ghislaine kom ibland och grät hos henne när Jean-Marc hade varit mer än vanligt kritisk mot henne och hotat " göra slag i saken " så att skilsmässodomen blev upphävd och han fick vårdnaden om barnen.
--- Utgå inte från att han vinner, lugnade Viveca.
Han måtte vara tveksam själv, annars hade han väl " gjort slag " för längesen.
Men Ghislaine var nervös och rädd, kände sig otillräcklig.
--- Du vet inte vilken tur du har som har en sådan man som Hammou, sade hon då.
Någon att trygga dig till.
Hon märkte inte att Viveca teg allt djupare.
Hade hon en man att trygga sig till ? En dag fick hon ett brev från din mor.
Hon dröjde med att öppna det, för Ellens nyktra tillförsikt i alla livets skiften var inte riktigt vad hon behövde just nu.
Men hon blev omskakad.
" Viveca, min vän, " skrev Ellen, " för en gångs skull skriver jag till dig i lönndom, så svara inte till oss båda.
Pappa har haft ett nytt hjärtanfall.
Inte så farligt, doktorn fick det att gå tillbaka, och nu är han trött men sig lik igen.
Han vill inte att jag ska nämna om det.
Men jag vet att det kan bli dödligt nästa gång eller gången därpå, och jag är skräckslagen.
Jag har inte en aning om hur man tampas med detta livet utan Anders, och jag har inte lust att lära mig.
Det finns en enkel och praktisk väg ut.
Jag har inte någon religiös tro som avvisar den, men däremot tanken att den skulle vålla er barn sorg och stort obehag.
Många självmord är visst en förebråelse : titta vad ni har gjort mig!
I mitt fall är det tvärtom, jag känner bara tacksamhet för ett rikt och lyckligt liv.
Det har tyvärr inte gjort mig snäll och tålmodig --- men är det nödvändigt ? Jag kan inte se att någon skulle ha nytta av att jag fick en lång och gnällig ålderdom.
Utan Anders skulle jag förvisso bli gnällig.
Förnuft och känsla talar båda för att man själv ska ha sitt ord med i laget var man vill sätta slutpunkten.
Ändå --- något säger stopp.
Jag vill inte förhasta mig i ett ögonblick av svart förtvivlan.
Jag vill vara vid mina sinnen, ge mig själv en chans att tänka om.
Säg Vivi, mitt barn, min nyfunna vän --- vill du komma till mig om det händer ? Ann-Marie har häcken full däruppe i Norrland, Bibi vill jag inte störa med detta i hennes lyckliga år som nybliven mamma.
Du har både de mörka och de ljusa erfarenheterna, och jag tyckte vi kom varandra så nära sist.
Jag vågar knappt skicka iväg detta.
Det är antagligen orimligt att begära att du ska komma hela vägen från Paris.
Hammou --- Ändå.
Jag skulle sova lugnare om jag visste att jag hade dig att sända ett nödrop till.
Din mamma.
P.S. Det behöver inte bli aktuellt, jag kan ha turen att gå före.
Då förlitar jag mig på att hela familjen störtar till för att ta hand om Anders.
" Viveca måste sätta sig.
Detta var en ny sida av hennes mor.
Nyktert och nästan lustigt ibland --- och ändå så darrande desperat.
Hennes första åtgärd var att ringa upp hemmet i Lund.
Ellen svarade och Viveca sade utan inledning : --- Mammi, det är jag.
Ring eller skriv --- när du behöver det kommer jag.
Det blev tyst i luren.
Det är pinsamt med tystnad i telefon --- man vet inte om vederbörande sitter fast i ett tuggummi eller om där pågår stor dramatik.
Viveca sade ängsligt : --- Hur är det ? Det är väl ... bra med er ? Nu hade Ellen hämtat sig från överraskningen och sade med skakig röst : --- Tack, min vän, för att du ringde, tack tusen gånger.
Det hade jag inte väntat.
Ja, det är bra med oss.
Pappa sitter här bredvid, du kan få tala med honom själv.
Med andra ord, hon hade blivit ställd därför att hon inte ville att han skulle veta om brevet.
Kanske också överväldigad av det snabba svaret.
Men Anders drog lätt sina slutsatser, grep luren och sade : --- Vad hör jag, har hon alarmerat er ? Det hade inte behövts.
--- Jag blev lite orolig ... Så skönt, pappa.
Men det var ju bra så kom jag mig för att ringa.
--- Från Paris ? Tokig flicka.
Har du fått mitt brev ? Hon svalde med möda orden Du också ? och sade bara : --- Neej ... --- Då kommer det endera dagen.
Nu måste vi lägga på, annars blir du ruinerad ... Men Ellen kämpade till sig luren ur han hänsynsfulla hand och ropade : --- Viveca --- om du visste vad det gör gott in i hjärterötterna --- men där klipptes det av.
Viveca skrattade medan hon samtidigt torkade en tår.
Det var föräldrarna upp i dagen.
Ellen impulsiv och handlingskraftig både i sin ängslan och i sin lättnad.
Anders generös på många sätt, men hon mindes från barndomen hans sparsamhet när det gällde telefonering.
Och lite buttert avvisande mot att man gjorde väsen av hans sjukdom.
Det som grep henne var den plötsliga insikten att det mellan dem fanns något mycket hett och sårbart --- en kärlekshistoria som pågått genom decennierna, av blyghet inför andra kamouflerad med skämtsamhet och gnabb och vardagsord.
Hon torkade bort en tår till.
Vem ville inte ha det som de ... När Hammou ringde nästa gång och hon hört att det ännu inte blivit något avgörande i Marocko, sade hon oöverlagt : --- Hammou, jag kommer upp till dig.
Hon hörde hur djupt han drog efter andan innan han sade : --- Är det ditt svar ? Hon hade för ögonblicket glömt det där med att han ville ha ett bestämt svar.
Hon sade famlande : --- Nej ... jag fick bara långsamt efter dig ... fick lust att se dig ... --- Du är välkommen, sade han resignerat, och hon hörde på hans röst att han redan var besviken.
Nu kunde hon inte ge upp resan, sade försagd : --- Vilken dag ? Så att jag inte kommer olämpligt.
--- Lördag är bäst, så har vi lördag --- söndag.
På torsdagen fick Viveca det bebådade brevet från sin far.
Han beskrev hur roligt han hade tyckt det var att i våras återse henne ung och lycklig ( Ack!
tänkte Viveca ) och Hammou fann han mycket sympatisk.
" Men ", fortsatte den gamle rådmannen, " det är ett par synpunkter som jag anser att jag bör framföra.
Hammou verkade som om han gärna skulle se att er förbindelse övergick i ett lagligt äktenskap.
Det hedrar honom, och jag har verkligen ingenting emot äktenskapet som institution.
Men om det gäller ett äktenskap enligt muslimsk lag så finns det skillnader mellan mannens och kvinnans ställning som en västerländsk kvinna åtminstone bör känna till innan hon ger sig in i det.
Koranreglerna utgår från att mannen är familjens överhuvud, kvinnan är honom underställd.
" Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde som Allah givit somliga framför andra ", heter det i Fjärde Suran, v. 38.
Trots moderniseringar kvarstår många av sharia-rättens korantrogna regler.
En muslim har rätt att ha fyra hustrur, men det gissar jag inte är aktuellt i ert fall.
Hustrun har skyldighet att " lyda och akta " sin man och att fullgöra sina äktenskapliga plikter.
Vägras mannen denna rätt, eller använder hustrun preventivmedel, har han rätt att uttala förskjutningsformeln, talak.
Föräldramyndighet tillkommer uteslutande mannen.
Däremot har hustrun rätt att besöka sina föräldrar och släktingar.
Alltid något.
Det här borde vi ha diskuterat när ni var här i våras, men först en tid efteråt fick jag se en nyutkommen bok i ämnet.
Sedan hade jag en liten opasslighet som fördröjde det här brevet ytterligare.
Jag tror inte att Hammou, som är en upplyst människa, skulle utnyttja gamla regler till din nackdel.
Men blir du en ingift utländsk undersåte i ett land med en annan religion, då blir du prisgiven åt det landets regler i situationer där Hammou måhända inte har möjlighet att skydda dig.
Många svenska flickor har fått erfara att både jurister och UD står maktlösa när det gäller suveräna stater med en annan kultur och andra rättsregler.
Mitt råd, om du tillåter din gamla pappa att ge ett, är att ni fortsätter som nu, i ömsesidig kärlek och aktning, men inte legaliserar ert förhållande.
Någon samvetskonflikt kan det väl knappast bli eftersom en muslimsk vigsel inte har med religionen att göra.
Förr i världen sade mannen inför vittnen och en wali eller giftoman till kvinnan : " jag har gift mig med dig ", varpå hon eller hennes ombud svarade " jaha ", eller något sådant.
Numera registreras ett skriftligt äktenskapskontrakt inför offentlig myndighet.
Men jag tror inte du ska anlita den pittoreska person som kallas wali, min kära Viveca.
Nu kommer din mamma, den söta människan, och säger att jag inte ska trötta mig.
Ssss --- hon måtte ha fått för sig att jag är gammal.
Det tror jag inte själv.
Om du visar detta brev för Hammou, så gör det med tillgivna hälsningar från oss.
Det juridiska är sakligt, inte personligt.
Din pappa.
" Brevets slutrader gav henne rätt att visa det, rättare sagt framlägga dess innehåll för Hammou.
Men ville hon det ? Det gav fakta och upplysningar om något som hon förut mest hade haft på känn : om hon gifte sig med Hammou och bosatte sig i Marocko blev hon en " indirekt undersåte ", en person underställd en annan.
Det ville hon inte.
Kunde inte lagen erkänna man och hustru som två personer som stod sida vid sida, då fick man hålla sig utanför lagen.
Hon stärktes i sitt beslut att hålla den linjen.
Men --- hon höll av Hammou.
Hon höll av sin far.
Hon hade glatt sig åt att de uppskattade varandra, och hon kände på sig att Hammou skulle bli djupare sårad av att en man som han avvisade honom som svärson än av hennes egen vägran, som han tolkade som " kvinnoidéer ".
Hon längtade plötsligt efter Hammou, med ömhet och hetta --- men det var en konflikt.
Brevet och dess budskap gjorde ett sammanträffande just nu vanskligt.
Hon låg och vred sig, sömnlös, tills hennes kropp löste det själsliga dilemmat genom en sommarsjuka med feber och diarré så att hon måste ringa återbud på morgonen.
Hon lät ganska ynklig i telefonen, och Hammou var hjärtlig tröstande ; men hon fick en känsla av att även han tyckte det var bra med en frist.
8 En frist är en frist --- men det ligger i begreppet att den tar slut.
Dock, dessförinnan inträffade en del saker.
En dag i slutet av augusti stod Tony och Akka och ringde på dörren, nyanlända från Amerika.
De kom sjövägen, med en " burklastare " från San Francisco till Le Havre.
De var lika bruna och såg ut som bröder, för Tonys solbränna hade djupnat av jobbet som deckhand, jungman, medan Akka som mässuppassare hade hållit sig inomhus och dessutom lidit av sjösjuka när sjön hävde och han skulle stå i ångorna från kabyssen.
Vivecas glädje slog upp som ett fyrverkeri, hon kramade om dem, hon föste in två beresta och självständiga män som greppade sina sjömanskappsäckar i närapå valkiga nävar.
Den första halvtimmen blev lite förvirrad med frågor och förklaringar hit och dit.
De såg sig genast om efter Hammou, och Viveca berättade att han hade ett tillfälligt arbete i Lorraine, de kunde senare nå honom på kontoret.
Var de hungriga hur hade resan varit kom de nu för att stanna ? Men vad var det med dem, överraskande och en aning komiskt ? Jovisst, språket.
De talade inte längre franska tillsammans utan oförfalskad amerikanska, och den som hade mest av the American twang var Akka.
Dessutom kryddade han sitt tal med studentslang och en och annan nyförvärvad sjömansterm.
Det gav effekter som en stöt i maggropen, i synnerhet när han avsåg att tala höviskt och allvarsamt.
Viveca och Tony undvek då varandras ögon, för Akka var fortfarande pojkkänslig för att man skrattade åt honom.
De gick omkring och tittade.
--- Så trevligt ni har fått det, sade Tony och strök i smyg över flygelns kant.
En främmande stad, ett främmande land --- och så återsåg han en liten bit barndomshem.
Det klang till i känslosträngarna, även om han inte alltid hade varit lycklig där.
--- Vi har ännu inte möblerat gästrummet, sade Viveca, men för en natt kan ni väl bo på dyschorna i Hammous rum ? I morgon går vi ut och köper sängar.
--- Behövs inte, sade de.
Vi kan blåsa upp gummimadrasser.
--- Rummet ska möbleras, men jag har inte haft tillgång till två starka bärare förut, sade Viveca.
Un orage, ett av augustis vanliga åskväder, dundrade förbi och slängde risgryn mot fönstren.
--- Så klokt av er att jobba er över, sade Viveca.
--- Det var Akka som kom på idén, sade Tony.
--- Mamma sände respengar, men dem ville jag spara.
Och då gjorde Tony likadant.
--- Och vad ska ni ha sparpengarna till ? --- Jag tänkte resa och titta på Rom, sade Tony.
--- Jag med, sade Akka trotsigt, han hade kanske fått andra order.
När ovädret hade rensat luften gick de ut och flanerade i den varma sommarkvällen längs Seinestranden, såg mitt emot de tunga husmassorna på Ile de la Cité som avtecknade sig mot den citrongula kvällshimlen.
--- Där är Justitiepalatset och polishuset där Maigret håller till, sade Akka upplysningsvis till Tony.
Viveca bjöd dem på middag på en elsassisk restaurant med tunnor, vinlöv och god mat.
Den f.d. mässuppassaren suckade av välbehag över att få sitta still och bli serverad.
Men när notan kom tog Tony den helt behändigt och sade : --- Vår sak.
--- Men pojkar ---, började Viveca.
--- Vi är rika, vi har ju hela hyran kvar, sade Akka.
De flanerade en stund till i den brokiga ungdomsträngseln på Boul' Mich', dock mera turistisk än studentbetonad så här års.
Tillbaka i våningen tingade Akka på att få visa sin nya konst att brygga och servera kaffe.
--- Vilken tur att få en bostad med ett sådant läge, sade Tony till Viveca när de stod i det utbyggda fönstret och mellan en gatas husprofiler återsåg ljusglittret i Seine.
--- Jaa, sade Viveca med en ofrivillig suck.
Han tittade på henne och frågade snabbt : --- Hur är det, Viv ? Är det något som inte är bra ? Hon tvekade.
--- Jag vet inte, sade hon.
Låt oss prata sedan ---, för Akka kom just tillbaka och bar med ny yrkesvana kaffebrickan på en hand.
--- Sätt er nu och berätta hur ni tänker ha det i vinter, föreslog Viveca.
Tänker ni läsa här i Paris ? De växlade en blick.
--- Inte jag, sade Akka buttert.
Jag får ingen bourse i år, inget stipendium att ligga utomlands för alltså.
Mamma har skrivit att om jag vill läsa vidare måste jag komma hem.
--- Så det finns inga politiska hinder längre ? --- Nej, morfar dog i våras, sade Akka, som om det avgjorde saken.
I Akkas fantasi hade morfadern vuxit till själva inkarnationen av förtrycket.
--- Det är möjligt att du får sällskap med din pappa, sade Viveca utan att se på dem.
Förr eller senare måste den saken tas upp.
Hon berättade om Bouabids besök och inviten till Hammou att komma tillbaka.
--- Det är ju vad han hela tiden har önskat, avslutade hon och hörde själv hur resignerad rösten lät.
--- Och du ? sade Tony.
Ska du följa med ? Viveca rörde i sin kaffekopp.
--- Vi har inte avgjort det än.
Han tittade forskande på henne och frågade inte mer.
--- Ska pappa vara med om " Gröna marschen " ? frågade Akka.
Han hade naturligtvis läst om den i amerikanska tidningar.
--- Det tror jag inte.
--- Vad tycker han om den ? frågade han, för något i Vivecas reserverade ton stämde med en misstänksamhet hos honom själv.
--- Ett påhitt av kungen ? Då skrattade Viveca till naturligt.
--- Det frågade jag också, men Hammou säger att hela folket --- vänstern också --- är med.
--- Konstigt, muttrade Akka.
--- Som sagt --- du får fråga ut din pappa när du träffar honom.
Återigen ett dilemma : hon kunde inte vägra tala med pojkarna, men i anständighetens namn kunde hon inte heller driva synpunkter som gav Akka en förhandsinställning mot fadern.
Diskutera kunde de göra efteråt, när Hammou hade sagt sitt.
Det började bli sent.
Hon frågade om de var reströtta eller om de tänkte ta en titt på Paris by night.
Lättade reste de sig och sade att de nog måste göra en liten sväng i stan.
--- Ha så roligt, sade Viveca och försåg Tony med en portnyckel.
Underligt att ha en vuxen man till son.
De kolleger hon träffade var ofta inte äldre än han --- eller betydligt äldre än hon --- men då var åldersfrågan inte aktuell.
Hon tog ett sömnpiller, besluten att inte ligga och lyssna efter deras återkomst, men övertygad om att hon genast skulle vakna.
Det gjorde hon inte, hon sov lugnt till klockan var närmare åtta.
De har inte kommit tillbaka, tänkte hon med snabb förskräckelse --- men jo, när hon försiktigt gläntade på dörren låg de i djup sömn.
Hon duschade och kokade kaffe, satte sig med morgontidningen i köket där det var sol så dags.
Det var längesen hon hade känt sig så stillsamt tillfreds.
Utsövd, med den varma vetskapen om de sovande ynglingarna bakom dörren.
Tystnaden, solskenet, tidningen, doften av nybryggt kaffe.
En stund av ensamhet som inte var ensam.
De sov länge, hon hann arbeta ostört och effektivt i ett par timmar.
Även det var en form av välbefinnande.
Sedan var det deras tur att få kaffe och varma croissants.
De fick kontakt med Hammou och talade med honom alla tre.
Han hade mycket att göra och kunde inte bli fri just nu, men de gjorde upp att Akka skulle komma och kinesa på hans rum.
--- Förresten, sade han till Tony, är du också välkommen om du kan ha det obekvämt ett slag.
Nancy ligger inte långt härifrån, och dess rokokobyggnader är väl någonting som en blivande arkitekt måste se.
Tony var frestad men bad att få komma lite senare, just nu var han upptagen i Paris.
Han ville helt enkelt bli ensam med Viveca och orientera sig hur läget var.
Han frågade också vid första tillfälle : --- Vad är det som trycker dig, Viv ? Är det något trubbel med Hammou ? --- Det är väl något ditåt, sade Viveca.
--- Politiskt eller privat ? Hon log lite grand : --- Kan ni män hålla de sakerna helt isär ? Jag kan det inte.
Men den egentliga svårigheten är att Hammou vill att vi ska gifta oss lagligt.
--- Och du vill inte ? sade Tony överraskad.
--- Otacksamt av damen, vad ? Men läs det här brevet från min pappa, så förstår du lite av problemen.
Hon tog brevet ur sin skrivbordslåda och räckte honom.
Han läste snabbt och reagerade märkbart mitt i --- det var väl vid talet om föräldrarätt och preventivmedel.
En forskande blick i smyg på Viveca kom henne att svara på den outtalade frågan : --- Nej, saken är inte aktuell.
Men Hammou skulle gärna se att den blev det.
--- Men inte du ? --- Nej, inte jag.
Inte vid min ålder.
Inte i det landets förhållanden.
--- Men insisterar han så är det väl för att han är kär i dig, sade Tony.
Har du tröttnat och vill bli fri ? --- Nej, jag tycker mycket om honom.
När Hammou är sig själv är han en förtjusande person att leva ihop med.
--- " Är sig själv " ? --- Jag menar, Hammou som flykting slocknar och grånar på något sätt.
Inte nu --- nu är han helt stimulerad av tanken på att återvända.
Men följer jag med blir det likadant för mig.
Tony dunkade henne uppmuntrande i ryggen, för Viveca nästan bokstavligen " slocknade och grånade " vid tanken på att bli hemmafru i Marocko.
--- Jag tycker Hammou är en fin kille, sade Tony begrundande.
Kan det tänkas någon lösning där ni ger och tar fifty-fifty ? --- Vi försöker hitta den, sade Viveca.
Säsongen hade börjat, hon tog Tony med på teatrar och konserter och desslikes på några träffar för pressfolk på svenska och amerikanska ambassaderna.
Han blev bekant med Jeanne och Pierre Cottard och följde med dem på Amnesty-möten.
--- Vilket omväxlande liv du har skaffat dig, det anade jag inte, sade han till Viveca.
Och inte heller att du jobbade så hårt med dina artiklar.
--- Förstår du nu ? Här har jag skaffat mig ett eget fotfäste, om än bräckligt.
Det är svårt att ge upp ... --- Det ska du inte heller.
Brukar inte Hammou gå med ? Bli intresserad ? Viveca drog på det.
--- I början, inte numera.
Det är som om det kränkte honom om jag blir uppmärksammad.
--- Jag förstår, sade Tony och nickade för sig själv.
Med hans bakgrund måste den gamla mansrollen vara svår att övervinna, hur klok han än är.
Far ska ro.
Mor bara glo.
Hon log och sade : --- Har du övervunnit den själv, mister Näsvis ? Det var barndomsord de använde när han som liten tog sig ton.
--- Ja, jag tycker det är pin livat att eskortera dig, sade Tony, omedveten om att han själv råkat göra ordet eskortera skamligt i Hammous öron.
--- Dessutom tycker jag om såna där små saker på pinnar man får på dina bildade jippon.
Fast man blir ju inte mätt.
--- Det är också en synpunkt på kulturlivet, sade Viveca.
Kulturlivet, muttrade Tony och såg sig än en gång omkring i rummet.
Ja, där har ni hamnat.
Jag hade föreställt mig er såkallade flyktingtillvaro så helt annorlunda.
--- Du kan tro att det har varit annorlunda.
Du skulle ha sett vår första bostad vid rue de la Crimée ... Och glöm inte en sak : för mig liksom för din pappa är en flygel ett arbetsredskap, inte en lyxmöbel att sätta porträtt i silverramar på.
--- Lugn, Viv, jag anklagar er inte för att tillhöra the idle rich, sade Tony.
Akka och han fortsatte enligt planerna till Rom för att vara där ett par veckor innan de startade terminen på allvar.
Akka tog ett bekymrat farväl av Viveca, för han skulle fortsätta direkt till Marocko.
--- Vi ses väl där, Viveca, vad ... ? sade han bevekande.
--- Jag vet inte riktigt än, sade Viveca och var grumlig i rösten även hon.
Men du är alltid välkommen hit.
Pojken var skakad och ledsen.
De hade varit tre om flykten, men de var bara två om den här konflikten som han märkte men inte var indragen i och inte kunde göra något åt.
Efter ett par veckor med hösttecken --- kalla regnskurar, hårda skarpa vindstötar --- kom lördagen sista veckan i september med sommarvärme och klart solsken som för att förneka att begreppet höst existerade.
Viveca satt med fönstren öppna och rättade ett manus, på ett bord låg en uppslagen tidskrift med det mystiska namnet Lamalif.
Texten var på franska med tryckorten Casablanca.
Dörrklockan gav till ett lätt pling och Hammou kom in, brun och spänstig.
--- Hallå, sade han.
Här har du mig.
Nu har jag slutat hos Louis Berger.
--- Välkommen hem, sade hon och reste sig.
Slutat på allvar ? --- Ja, första oktober ska jag vara i Rabat.
Hon blev stående i steget.
--- Första oktober ? Men det är ju redan om onsdag ? --- Ja, jag har tre dagar att packa.
Och ... Han gick helt nära intill henne men rörde henne inte.
--- ... och få besked.
Hon bröt sig loss ur blickens hårda fråga och sade : --- Kom här och låt oss sitta och prata ... --- Är det så svårt att svara ja eller nej ? --- Ja, det är det.
Jag tänkte göra ett motförslag ... --- Då är det nej, förstår jag, sade han och gjorde först motstånd mot att sätta sig på platsen bredvid henne i soffan där hennes hand inbjöd honom, men gav efter.
--- Det är både --- och.
Hammou, hur skulle det vara om vi hade ett försöksår ? --- Har vi inte redan haft två ? --- Jag menar, du bygger upp din nya tillvaro i Marocko så som den nu gestaltar sig.
Den måste väl bli ganska rörlig ? --- Förmodligen.
--- Och jag bor kvar här och fortsätter med mitt arbete --- --- Det var vad jag anade, sade han och ville resa sig.
Hon höll fast honom : --- Nej, vänta.
Kan vi inte ha en sorts sjömansäktenskap ? Du kommer till mig när du kan, jag kommer till dig ibland.
Vi har två hem, men vi låser varandra inte.
--- Jag tycker att det låter väldigt trist och ensamt och osäkert.
--- Tycker du ? Men jag får i vilket fall som helst sitta mycket ensam medan du är borta ... --- Det är en annan sak ... --- Du menar, det är kvinnans lott att sitta och vänta på mannen, sade Viveca.
--- Ja, rent ut sagt så tycker jag det.
Hon har ju huset och eventuella barn och sådant att pyssla med.
--- Men om de inte har några barn och hon har ett yrke som ger henne samma känsla av ett meningsfullt liv som han har ? Och pengar till resor ... Hon såg så övertalande ut att hans motstånd både skärptes och veknade.
Han lade armen om henne och sade : --- Förstår du inte att det är den levande kvinnan jag vill ha hos mig, inte en korrespondent i främmande land.
De satt så en stund, utan ord.
Sedan sade hon mjukt : --- Vi kunde ha många sköna hemkomster ... Han ville inte ge med sig, han ville inte heller ha en brytning.
Han reste sig, gjorde ett slag i rummet, fann en avledning : --- Vad ser jag, sitter du och läser Lamalif ? --- Ja, var betyder ordet ? frågade hon tillbaka, undertryckte komiska svenska associationer till undertröja och lamadjur.
--- Nej, helt enkelt.
Det är oppositionspartiets tidning.
--- Nej ? Men det heter ju la på arabiska.
--- Det är vad där står.
Lam är namnet på bokstaven L, Alif så bokstaven A. La, nej.
Hon kände sig dum, för hon hade ju en gång lärt sig de arabiska bokstäverna.
Men man väntade inte att se dem utskrivna som vanlig text.
Han bläddrade i den.
--- Läste du Larouis artikel om Algeriet ? --- Ja.
Men framför allt läste jag artikeln om kvinnorna i Marocko.
Har du läst den ? --- Nej.
--- Gör det då, den har direkt anknytning till det vi diskuterar.
Hammou bet sig i läppen som om han hade vandrat i en fälla, men han satte sig att läsa.
Sedan sade han uppmuntrad : --- Författaren är ganska kritisk, han talar både om salongsfeminismen förr med beskyddande damer, och chockfeminismen nu med skandalösa avslöjanden ... --- Ja, men lägg märke till att han säger att båda har fört saken framåt --- mot likställighet mellan män och kvinnor.
Mot ett närmande mellan en föråldrad lag och vanligt folks rättsuppfattning.
Det är vad kretsen kring Choisir har gjort --- med framgång.
Han läste vidare och sade sen : --- Ja, men här står att det gäller i Frankrike, där verkligheten och praxis var långt framom lagen --- men så är det inte i Marocko.
Där är det i stället tvärtom ... --- Just det, sade Viveca.
Seden ställer ännu mera inskränkande krav på kvinnorna än vad lagen gör --- och ändå är den ju helt oacceptabel i sin diskriminering av kvinnorna.
Han satte sig tillbaka och stirrade på henne : --- Men du tror väl inte att jag skulle begära att du skulle anpassa dig till genomsnittet av ... --- Nej, nej, det vet jag.
Men ... Och hon upprepade ungefär de skäl som hennes pappa hade skrivit om utländskors rättslöshet om något hände mannen.
Hammou sade modfälld : --- Ja, jag ser att du kan ha rätt i sak --- om man nu ska gardera sig mot alla de dystraste möjligheterna.
Matchen slutade som vanligt oavgjord.
De övergick till mera oväsentliga saker, talade om hans packning, gick ut och gick i det vackra vädret.
När de kom hem var hissen upptagen och de gick uppför de två trapporna.
Där stod Ghislaine och hennes son Alain.
--- Å, så bra, vi har just stått och ringt på er dörr.
Välkommen hem, Hammou.
--- Stig på, stig på, sade Viveca när Hammou låste upp.
Det var en lättnad att någon annan kom och hindrade vidare debatt just nu.
--- Ett par ögonblick bara så ska här bli te med kakor, sade hon och höll upp påsen de just hade köpt.
När hon kom tillbaka med tebrickan satt Ghislaine och Hammou fördjupade i marockansk politik.
Ghislaine var indignerad över vad hon kallade Algeriets spel under täcket med stormakterna.
--- Just när de har skrivit under vänskapspakten i Maghreb!
sade hon.
--- Vad är Maghreb ? frågade Alain som dystert spelade schack med sig själv.
--- Nordafrikanska kusten från Marocko till Tunisien.
Ghislaine sade : --- Ni kan tro det är en feber i Rabat just nu.
Farmor skriver att om hon inte vore så gammal, skulle hon och hennes vänner ge sig med på Gröna marschen.
--- Om den nu blir av, sade Hammou.
Hon visste inte om att Hammou hade blivit kallad tillbaka och sade försiktigt : --- Är du ledsen att inte kunna vara med ? --- Jag ska vara i Rabat den första, sade Hammou med triumf i rösten.
Slut på exilen.
--- Åh!
Då reser ni redan i övermorgon ? Det blev en liten paus.
Viveca sökte efter ord, och det blev Hammou som sade : --- På onsdag.
Viveca kommer inte med.
--- Nej men Viveca!
Visst måste du med.
Här står ju stora saker på spel ... --- Det är svårigheter som jag inte kan redogöra för nu, sade Viveca och kände sig driven in i ett hörn.
Jag tänkte vi kunde pröva att ha ett hem på vardera hållet och hälsa på varandra ... Plötsligt bröt något häftigt fram hos Hammou : --- Viveca förstår inte att en marockansk man vill har ett hus och ett hem och barn och släktingar och vänner runt omkring sig ... Det kom så ursprungligt att man riktigt kände hans längtan efter sitt hemlands myllrande, levande familjeliv --- som det var kvinnans plikt att producera och ta hand om, medan mannen hade kvar sin rörelsefrihet.
Det rispade i hjärtat på Viveca, tårarna kom heta i hennes ögon och hon sade : --- Älskade Hammou --- jag förstår bättre än du tror ... Om jag hade varit tio år yngre --- eller om vi hade startat ett liv på de villkoren just när vi var nykära, då hade det kanske gått.
Men nu ... Hon skakade på huvudet.
Ghislaine såg från den ena till den andre : --- Men vänner, vad tar det åt er ? Ni som jag trodde var skolexemplet på hur vitt och brunt kan samsas ? Viveca, inte kan du överge Hammou nu!
--- Tyst, Ghislaine, det här är svårt nog ändå, sade Viveca kvävt och gick på darrande ben ut ur rummet.
Innan hon stängde dörren hörde hon dock Alain säga med sin ljusa korgosseröst : --- Men om inte Viveca vill följa med Hammou så kan väl vi ... Och så det automatiskt moderliga : --- Tyst, Alain ... Viveca gick blint in i badrummet, satte sig på kanten av bidén och unnade sig lyxen att gråta fritt över hur snålt livets goda möjligheter utestängde varandra.
Sedan tvättade hon sig i ansiktet, lade svart på ögonfransarna för att inte se förgråten ut och gick in igen.
Ghislaine och Alain hade gått.
Hammou sorterade under tystnad böcker och papper som han ordnade i travar för att packa in.
Ingen av dem fann någonting att säga.
Ingen av dem sov heller något vidare den natten.
På söndagen talade de hövligt om struntsaker och packning och praktiska ting tills Hammou ställde sig bredbent beslutsam framför henne och sade : --- Nå ? --- Vad betyder nå ? --- Vill du komma med och bli min hustru ? --- Kan vi inte pröva mitt förslag ? --- Viveca, du blundar för det väsentliga.
Hos oss dömer man inte en man till könlöshet.
Finns inte hans hustru där, finns det andra kvinnor.
Vivecas nacke blev lite rakare, men hon svarade tyst : --- Alright.
Det får jag acceptera.
--- Och med dina jämlikhetsprinciper skulle det betyda att du har rätt att ta vilka älskare du vill --- fast du fortfarande anser dig som min hustru ? Viveca hade inte alls för avsikt att ta sig någon älskare --- men i jämlikhetens namn ... Innan hon fick ihop något svar bröt han ut : --- Blotta tanken skulle göra mig vansinnig.
Jag ser det för mig : Jag ute i Sahara någonstans, du här bland franska kulturkoryféer.
Märker du inte att det är ett hån ? --- Jag träffar sällan några kulturkoryféer, och ingen har ännu satt mitt blod i brand, sade Viveca.
Har du inte märkt att jag för närvarande skriver mest om kvinnor som har det illa och döms efter fördomar och föråldrade lagar ? --- Det gör detsamma vad du skriver om.
Frågan är, kommer du med eller inte.
Ja eller nej.
Viveca stod stilla som en sten i några långa sekunder, så tog hon ett djupt andetag.
--- Lam alif, sade hon, och denna gång grät hon inte utan såg honom rakt i ögonen.
Hammou såg för några ögonblick ut som om det nu var han som inte förstod de två bokstävernas innebörd.
Dagen därpå gick i en än tung och frånvarande, än febril verksamhet, mest uppsortering av ägodelar.
Viveca märkte att han gärna ville ha med sig de enkla och billiga saker de hade köpt den första tiden.
Hon måtte ha givit honom en blick av förvåning, för han sade : --- Det är inte närighet, Viveca --- jag kommer att få ont om det mesta i början.
Du vet, Zahra övertog huset med allt vad det innehöll, och känner jag henne rätt släpper hon ingenting ifrån sig.
Då ville Viveca plocka med honom linne, husgeråd, alla sorters nödvändighetsartiklar, tills han ropade stopp, han skulle bli ruinerad på frakten.
Sen ställde han sig att titta på henne.
--- Vad är det ? frågade hon till sist.
--- Driver du med mig ? Tänker du trots allt komma med ? Hennes svar var bara en skakning på huvudet.
Han sade lågt : --- Men du handlar ju som om ... --- Som om vad ? --- Som om du älskade mig.
--- Men det gör jag, Hammou.
--- Då begriper jag ingenting.
En kvinna som älskar en man vill väl hålla ihop med honom.
Hon sade med pressad röst : --- Det är klart hon vill.
Jag känner mig som en dam som man sågar itu på cirkus.
--- Viveca --- se på mig --- är du säker på att du blir hel igen ? Då var det nära att hon gav efter, det stod och vägde.
Men så återkom hon till realiteterna.
--- Hammou, försök att förstå.
Jag passar inte för det där saftiga, myllrande familjelivet du målade upp.
Jag skulle känna mig som en livstidsfånge, dömd att vara markpersonal.
--- Men vi kunde väl ha tjänare ... --- Vad ändrar det ? Jag skulle inte ha möjlighet till ett eget liv.
Om en stund tog hon upp saken igen : --- Minns du en gång i början, när jag rymde från couss-couss och disk och cigarrettfimpar och olyckskamrater som hade sökt sig till oss ? Jag skämdes gruvligt efteråt, jag tyckte jag hade kommit till korta som medmänniska.
Men jag kan inte i längden tvinga mig till ett arbete som jag inte trivs med.
Inte sen jag har upptäckt en annan möjlighet.
Och nu får det vara slut på fugorna.
Han sade oförstående : --- Du har ju skött hushållet här, och inte verkar det som om du har vantrivts ? --- Här, nej, det här är nära idealet.
Ett lätt hushåll, och möjligheter till ett intellektuellt arbete.
Ett arbete som är mitt.
--- Och det betyder så mycket för dig ? muttrade han.
--- Varför förvånar det dig ? Du som själv är glödande intresserad av ditt arbete.
--- Ja men det är ju ... --- ... något helt annat ? fyllde hon i med resignerad ironi.
En Mans Livsuppgift.
Inte kan en kvinna göra anspråk på något liknande ... Han kunde inte veta det, men ironien var också riktad mot henne själv.
Hur vördnadsfullt förälskad hade hon inte varit, först i Gregors besatthet av musiken, sedan av Hammous satsning på att bekämpa öknen.
Inte hade hon vågat jämföra sig med dem ... Nu gjorde hon varken jämförelser eller värderingar.
Hon hade helt enkelt funnit sig själv i ett arbete som stundtals var motigt men som oftast fyllde henne med en stark lustkänsla.
Inget såkallat ädelt arbete, men ett som hörde tiden till : att förmedla upplysningar om vad som skedde på vissa områden --- och inte bara förmedla fakta huller om buller utan också sovra och vägleda genom att använda sina kunskaper och sin kritiska förmåga som filter för att få fram ett klarare extrakt ur den grumliga floden av skeenden.
Om Hammou inte kunde uppfatta detta var det sorgligt men ingenting att göra åt.
Hon slets närapå itu just nu, men hon trodde, hon måste tro, på sin självläkning.
Den kunde däremot inte komma ur en upphaussad föreställning om en annans livsuppgift.
Han skulle flyga från Paris till Rabat.
Hon gjorde en försiktig trevare om att hjälpa till med reskostnaderna, men han klippte genast av genom att visa fram en tjock plastfolder : --- Jag har fått flygbiljett och allt som behövs från Marocko.
Om det var förskott på en lön eller vänner som hjälpte till visste hon inte och frågade inte.
Inget ekonomiskt samröre från och med nu.
Så var resdagen inne, de satt vid sitt sista morgonmål tillsammans, dukat med rosor och ljus --- men aptiten var det skralt med.
Plötsligt slog Hammou flata handen i bordet : --- Varför kan du åtminstone inte vara lite elak ? Det skulle göra det lättare.
Viveca stadgade rösten ett tag och sade : --- Inte.
Varför skulle vi förstöra en fin tid ? Du hjälpte mig när jag inte tyckte livet var mycket värt.
Och jag ... --- Har hjälpt mig mycket mera.
--- Det kan vi väl inte mäta.
Och det är ingens fel att vi nu fortsätter på var sitt håll.
--- Om du inte vore så förbannat envis, sade Hammou, och han svor sällan.
Det känns som att ge sig ut i ett tomrum.
--- Du som har Akka och alla dina vänner i Rabat.
Och får träffa dina flickor igen ... Tanken spred en ljusning över hans ansikte.
Även hon bävade för tomheten.
Blir det för hemskt får jag sända bud på Tony ... De hade skickat den tunga lådan som fraktgods, och meningen var att allt han hade kvar skulle rymmas i två väskor.
Men vänner hade kommit upp med avskedspresenter, och så var det regnrock och portfölj och en del annat ... Egentligen hade de tänkt ta farväl hemma och inte på en offentlig flygplats, men Viveca ändrade sig i sista minuten : --- Jag följer med till Orly, annars glömmer du hälften.
De stod tillsammans vid invägningen, man morrade över det myckna handbagaget, och så kom stora flygbrådskan över alla och de föstes iväg för att man med mystifierande kontroller skulle uppdaga deras innehav av bomber, vapen och narkotika.
--- Stopp, jag ska inte med, ropade Viveca och bröt sig ut ur kön.
Deras farväl blev bara att de snuddade kind mot kind, och så måste hon stiga åt sidan och han fördes vidare.
--- Skriv när du är lyckligt framme, ropade hon och vinkade.
Han ropade något till svar som kanske var " om vi inte blir kidnappade " --- de många försiktighetsåtgärderna kom det att verka överhängande.
Komma hem till en tom våning.
Välkända föremål stirrade på en som hundar : varför kommer du ensam ? Var är han ? Se där, han hade inte tagit med sig fotot av Akka.
Eller lämnade han det med flit som en avskedsgåva ? Och inte hade han tagit ner kartan över Marocko.
Varenda strategisk nål stack henne i hjärtat.
Hon rullade ihop den och ställde bort den, skulle åtminstone inte ha denna ständiga påminnelse.
Men den tomma väggen var inte bättre den.
När hon gick ut för att laga lunch åt sig blev hon stående med kastrullen i handen, tankspridd : var det någon mening med att laga mat för en ? Dumheter, hon hade ju varit ensam då och då medan han var i Lorraine.
Det var en annan sak.
Man ringde till varandra, han kom hem över lördag --- söndag.
En kuslig fråga naggade och naggade oupphörligt bakom tankarna : --- Har du frivilligt gått och gjort dig till änka igen ? Änka, varför ta till ett ord med död i ? Han levde ju och mådde väl, återvände av sin fria vilja till sitt land.
Var det säkert ? För bara ett par månader sedan störtade ett charterplan med marockanska gästarbetare på hemväg över Atlasbergen.
Samtliga etthundraåttioåtta omkom.
Hammou hade varit med om att starta en insamling till familjerna.
Tänk om hans plan ... I en skymt av panik slog hon på nyheterna.
Oroligheter och katastrofer lite varstans, men inte ett ord om något saknat plan.
Hon försökte resonera med sig själv.
I valet mellan ett vanskligt --- hon tvekade om ordet --- äktenskap och ditt arbete valde du arbetet.
Nå, sätt i gång och arbeta då ... Men maskinen var som förhäxad, den slog bara fel typer.
Hon kastade papperet i papperskorgen.
Ringa en god vän ? Ghislaine ... Nej, hon var förstås på sjukhuset.
Och ... Nej, inte Ghislaine just nu.
Hon ringde Jeanne Cottard.
En telefonsvarare på hennes byrå svarade att maître Cottard befann sig i domstolen.
Hon tog sin kappa och gick ut, det var tungt att andas inne.
När hon på måfå gick mot den ljusa himlen i väster kom hon så småningom till Invaliddomen.
Den mäktiga byggnaden dirrade av en knappt hörbar musik.
Hon gick in, och musiken fick full styrka.
Någon spelade orgel och spelade väl.
Kanske var det organisten som övade, för där var nästan mörkt och ingen publik.
Hon sjönk ner på en stol och lyssnade, glömde sig själv, flöt ut i musiken.
Trycket över bröstet lättade, hon började känna igen sig.
Detta var Bachs variationer över en gammal koral ... Sedan någonting som hon gissade var Berlioz, sist Buxtehudes Magnificat och en fuga.
Se där, hon undgick inte sin fuga i alla fall.
Organisten tog om ibland, prövade olika stämmor och klanger.
Det kändes privat och förtroligt, trots den imposanta omgivningen.
Hon tänkte : Detta hör till det som jag skulle ha avskurit mig ifrån om ... Hon gick hem lugnare om än tung till sinnes.
9 En pyrande eld utan låga, en sveda i maggrop och ögon, så kändes saknaden efter Hammou.
Och vardagen stod till tjänst med sura vedpinnar som höll pyrandet och svedan vid liv.
Inga underrättelser från Marocko.
Hammou skrev inte.
Tidningarna meddelade bara att " förhandlingar pågick på alla nivåer kring det spända läget i Spanska Sahara.
" Varför teg telefonen ? Men hon själv ringde inte.
Varför kom inte Tony hem ? Hon skrev inte och frågade.
Varför hördes inte Mary Sariol av ? Hennes klippa i tidningsvärlden hade inte givit sig tillkänna sedan Viveca måst avböja att vara med och rapportera från Mexico.
Ond, besviken ? Visserligen hade hon numera en agent i USA som skötte försäljningen av artiklar och ( mot procent ) såg till att pengar kom in, men Mary var oersättlig som vän och stöd.
Och hennes franska vänner, varför hördes de inte av ? På det visste hon svaret.
Ghislaine ogillade henne för att hon inte hade följt med Hammou.
Jeanne Cottard var uppslukad av en viktig process som gällde övergrepp mot ett par minderåriga flickor.
Men allt har en övergång.
Det började droppa in post.
Först ett kort från Hammou.
En vy av flygplatsen, antagligen sänd direkt från densamma, fast det tagit sex dagar.
" Överlevt hittills.
Och du ? Hammou.
" Och så några arabiska sirater som hon inte kunde tyda.
Ett farvälsord eller vad han kunde mena.
Några dagar därefter ett brev från Tony i Rom.
" Så tyst det har blivit på eran kant, hur mår ni, hur har ni det, hur löser ni ert problem ? " Nej, visst, han kände inte till Hammous avresa och Vivecas beslut att stanna kvar.
" Jag jobbar här några veckor till, för jag har fått en bekant, en helskärpt arkeolog, som skriver om det gamla Roms vattenledningar och visar mig saker som jag aldrig skulle ha fått se annars.
Du kan tro att här finns åtskilligt att lära även för en modern stadsarkitekt.
Här sänder jag ett snapshot jag tog av henne ute i Ostia ... " Henne ? Naturligtvis, den helskärpta arkeologen var en flicka.
Hon stod bredbent och barfota vid randen av en grop i marken, uppkavlade jeans, en säckig jumper, utan behå under, ett hår som vinden fritt fick rufsa till --- Women's Lib inkarnerad.
Och ett grin mot fotografen som var ungt, provocerande och faktiskt helt förtrollande.
Viveca suckade och lät brevet sjunka.
Hon kände Tonys torra sätt att meddela en het förälskelse.
Inte värt att sända nödrop åt det hållet.
" Stör icke kärleken förrän den själv så vill.
" Ännu någon dag, och det kom pengar från agenten --- himlen ske pris, hyran!
--- och det efterlängtade brevet från Mary Sariol.
" ... ledsen för att jag inte har svarat på ditt brev förut, men jag har haft laga förhinder.
Jag blev allt tröttare och dåligare i somras, och för att göra en lång och plågsam historia kort så lade de in mig på sjukhus och gjorde en magoperation som krånglade och tog tid att läka.
Sedan var jag ännu tröttare och sändes till ett konvalescenthem, men nu är jag tillbaka och --- någorlunda --- fit for fight again.
Jag tycker ditt förslag är intressant och vill visst diskutera det --- " Förslag ? tänkte Viveca förvirrad.
Inte hade hon ... Jovisst.
Det gjorde fysiskt ont i huvudet när det kopplade och hon kom ihåg.
Det hade hört till pyrandet och svedan denna höst att hon hade trott att Mary hade sopat bort hennes projekt.
Och när allt annat kom till hade hon förträngt den motgången och glömt.
Och där hade hon i stället legat svårt sjuk och kunde ha dött, tänkte Viveca, isad som om Amerika hade varit på vippen att sjunka i havet.
" Det är en god om än inte ny idé att göra intervjuporträtt av franska kvinnor, varannan känd, varannan en okänd " kvinna av folket ".
Men vi har just haft inne en stor artikel om Simone de Beauvoir, så det vore bra om du ersatte henne med någon annan.
Françoise Giroud är bra.
Är hon fortfarande minister, eller har hon återgått till l'Express ? Likaså den unga försvarsadvokaten Gisèle Halimi och hennes rättegångar.
Är verkligen kyrkan, lagen och domstolarna så konservativa när det gäller preventivmedel och kvinnors rätt till abort ? Det kommer att förbluffa den amerikanska allmänheten att höra att ett så upplyst folk som det franska är vad som i folkmun kallas dumb to birth control.
Men någon sorts brutal kontroll måtte de ha, se deras låga födelsestatistik.
Lagen och munnens bekännelse tycks inte vara synkroniserade med vad som verkligen sker.
--- Förlåt mig, här trampar jag in på ditt område, det är du och inte jag som ska skriva den här artikeln!
Det är sådant som medvetna kvinnotidningar ska underrätta om.
Liksom när hon satt i Invaliddomen och lyssnade till Bach tyckte Viveca att hon fick tillbaka sin rätta andhämtning när Mary Sariol på detta sätt diskuterade blivande artiklar.
Hon läste vidare : " Av de okända föreslår du en ung, fackligt verksam industriarbeterska, en pensionär och en ägarinna till en nattklubb.
Bra, men varför den sista ? Är det för pikanteriets skull så tvekar jag, men du kanske har någon speciell i tankarna ? " Det är just vad jag har, svarade Viveca ohörbart.
Dessutom, Montmartre och dess nöjesliv var limmet på flugremsan som i generationer hade dragit turister.
Bilden av Paris blev inte fullständig utan skymten av ett öde bakom dess kulisser.
Många år tidigare, tolv, femton kanske, hade hon och Gregor efter en konsert gått på en nattklubb, " Aloysia's ", någonstans i Montmartre.
Det måtte ha varit en succékväll eftersom han gick med ut!
Dit kom även Duke Ellington som också hade haft en konsert.
Han satt som ensam hedersgäst vid den magnifika svarta värdinnan Aloysias bord.
Han och Gregor, representanter för så olika sorters musik, tittade snett på varandra som två matadorer, men så reste de sig samtidigt, log och skakade hand.
Madame Aloysia inbjöd dem med en handrörelse att slå sig ner vid hennes bord och bjöd på champagne.
Kvällens upplevelse blev för Viveca inte Duke Ellington utan denna Aloysia och det hon berättade om sitt liv.
Om sin start i Chicagos slum.
Nej, Mary Sariol fick inte lov att stryka Aloysia.
Hon måtte väl vara i livet ? Viveca hade av en slump råkat få se namnet på nattklubben, så den fanns kvar.
Hon kände ivern tändas att ge sig ut på upptäckter.
Vänta, Mary skrev något mer.
" Vore det tänkbart att du senare gjorde en liknande serie om kända och okända skandinaviska kvinnor ? Du kan språket och har kontakter.
Det är klart att tidskriften betalar resa och omkostnader i så fall --- om du inte har lika svårt att komma ifrån nu som i somras till Mexiko.
" Nej tänk, det hade hon inte.
För första gången sköt en ilning igenom henne : hon var fri att göra vad hon hade lust till.
Förlåt mig, Hammou, sade hennes tanke i samma andetag.
Och tillade : Kanske är du minst lika lättad över att få göra det du har din lust till, utan någon som håller emot.
Hon började ana att det var bättre att som han klippa av än att sega ut ett förhållande som knappast hade någon framtid.
Fast det gjorde ont.
Med mer beslutsamhet än arbetshåg satte hon i gång att gå på bibliotek och läsa vad som fanns skrivet av och om de personer hon tänkte intervjua.
Först sedan vågade hon nalkas dem i levande livet : med presskort och tidskriftens respekterade namn framför sig som en sköld.
Men först, omedelbart, måste hon försöka spåra upp Aloysia.
Nattklubben låg i en gränd till rue Lepic, med Sacré Coeur på höjden ovanför.
Hon tog metron från Odeon till Barbès-Rochechouart och letade sig sedan till fots fram på de branta och krökande gatorna som månade om sin " pittoreska " fattigdom och sitt patetiska lättsinne.
Där låg klubben, lite medfarnare i dagsljus när inte den hästskoformade dekoren av neonlampor gjorde ingången större.
En låg dörr, ett par trappsteg neråt till en dunkel lokal.
Klockan var tre på eftermiddagen, stolarna var staplade på borden, unken cigarrettrök hängde kvar, en man gick och dammsög mattan.
På Vivecas fråga svarade han inte --- utlänning, förstod inte --- men stängde av dammsugaren och gick och ropade något genom en dörr.
En gäspande äldre man med ena ärmen i hovmästarrocken kom ut men stramade upp sig när han såg Viveca och svarade hövligt på frågor.
Madame Aloysia hade dragit sig tillbaka från affärerna, men hon tittade fortfarande in då och då.
Hon bodde i närheten, rue Des trois frères.
Det gick an att ringa och höra om hon tog emot ... Mycket vördnadsfullt och ceremoniellt.
Var det längesen hon drog sig tillbaka ? Sex sju år sen, när hjärtat började krångla i samband med att markisen dog ... Markisen ? --- Madames gemål.
Tyvärr var han aldrig riktigt kurant, men madame var mycket fästad vid honom.
Viveca tänkte medan hon slog telefonnumret : Då var kanske den viskade historien sann som hon hört att Aloysia hade tagit hand om en avsigkommen aristokrat och borde vara Almanach de Gothas enda svarta markisinna ... Men madame hade sin säregna stolthet, hon var Aloysia, utan efternamn som en kunglighet, hon behövde ingen förgyllning.
Om någon försökte smickra henne med att säga markisinnan vände hon ryggen till.
Hon fick vänta en stund, sedan meddelade en gumröst på hes argot att madame tog emot klockan fyra.
Hon gick och strosade i gränderna medan hon letade efter De tre brödernas gata och erinrade sig annat hon hört och lagt märke till den där gången för längesen.
Vän med berömdheter.
Rykte för stor välgörenhet i det tysta.
Möjligen tyst men inte osynlig : den egendomliga trafiken vid en bakdörr som hon själv bevittnat.
Tunna äldre män som stod väntande tills madame som en drottning överlämnade ett paket och till tack fick en kyss på hand.
Viveca letade sig uppför en skum trappa i ett gammalt hus utan hiss och ringde på.
Dörren öppnades av en husa ur en trettiotalskomedi med svart klänning och vitt rysch på huvudet : det var bara det att hon var krokig och grå i håret.
Hon tog emot Vivecas kappa och visade henne in i le salon.
Inte vördsamt som hovmästaren utan med en nonchalant gest : Hon är därinne ... Den till husa utklädda gamla parisiskans markering av att hon ingalunda var underlägsen en svart fru med pengar.
Viveca nästan stannade i steget när hon fick se den kvinna som satt i en stol med en käpp till hands.
Hon hade bedömt Aloysia till omkring femtio den där kvällen --- en ståtlig negress med en dansös' hållning fast mera hull --- men här satt en gammal dam på mellan sjuttio och åttio.
Hon hade krympt, hon var liten nu.
Håret vitt som nyplockad bomull, men fortfarande eld i de insjunkna ögonen.
Viveca räckte med en spontan rörelse båda händerna mot henne.
--- Så vänligt av er att se mig, sade hon och var inte medveten om att hon talade engelska.
--- My dear, do I know you ? sade Aloysia och satte på sig ett par starkt förstorande glasögon.
Viveca nämnde kvällen då hon var gäst tillsammans med Duke Ellington och Gregor.
Innan hon slutade stötte Aloysia ivrigt och bekräftande med käppen i golvet : --- Of course!
Nu minns jag.
Ni var den söta flickan som var så nyfiken på min barndom.
Vi talade engelska den gången också.
Med käppens krycka drog hon en stol intill sin egen och sade : --- Sitt här, så ser och hör jag er bra.
Vill ni ha en drink eller en café filtre ? --- Kaffe, tack, sade Viveca för att inte förlänga audiensen med krusande.
--- Isadore --- deux cafés, hojtade madame med överraskande vital stämma.
Isadore behagade inte svara, men efter en kort stund kom hon stapplande med två koppar på en silverbricka.
Salongen var överfylld av möbler, muntert vulgära plyschstolar och dyrbara antikviteter om varandra.
På varje tillgänglig yta stod scenporträtt av skådespelare och dansörer med eldiga tillägnanden, och på en vägg satt en enorm solfjäder av svarta strutsplymer.
Överraskande syntes inga scenfotos av Aloysia själv.
Jo, halvt dolt av de andra stod ett foto från slutscenen i en balett med Aloysia mellan två vita tjugotalsherrar med halmhattar, hon själv ung och gudinnegrann i sitt svarta skinn och med solfjädern av plymer som enda fikonlöv.
Viveca berättade att hon skrev för en amerikansk tidning och undrade om hon fick göra en del frågor.
--- Ser man på, ni är nyfiken än, sade madame och rätade på sig i stolen, inte alls missnöjd med att bli intervjuad.
--- Om jag kommer rätt ihåg ägde er mor en tvättinrättning i Chicago när ni var liten ? Aloysia fnös.
--- Nej minsann, det var senare, när jag tjänade pengar och kunde köpa den åt henne.
När jag var liten var hon en vanlig hunsad tvätterska i lägsta löneklass --- när hon inte var arbetslös.
Viveca gjorde en något onödig fråga om det hade varit en svår barndom.
--- Svår ? sade Aloysia och skrattade.
Jag krälade nere i bottendyn precis som de flesta ungar av min färg.
Det var bara det att jag hade en sjujäkla raket i mig att jag skulle upp.
Hur --- det fick bli som det kunde.
Pojkar begagnade sig av mig och jag drog nytta av dem.
Min karriär var inte rumsren i början.
Ska det stå i ett amerikanskt blad får ni nog spraya den en smula.
Jag börjar tro det, tänkte Viveca lätt bedövad.
Så uppriktig hade inte den eleganta och välmodulerade Aloysia på sextiotalet varit.
--- Amerikaner tycker om framgångshistorier ... --- Jovisst.
Men de vill ha dem prydliga.
De vill tro att man kan klättra i människovärlden utan att trampa på människor.
--- Men ---, började Viveca i svag protest.
Aloysia log, vilket betydde att hennes hundra rynkor blev tusen.
Hennes gulnade tänder såg ut att vara hennes egna.
--- Jag satte klackarna var jag kunde i början, på konkurrenter, på älskare.
Vad tror ni ? Man lär sig många fula tricks i Chicagos slum.
--- Alright, sade Viveca, besluten att komma vidare.
Ni berättade då att ni hade dansat hela ert liv --- på gatorna, på krogar, som chorus girl först i en revy och sen i en negerbalett.
Ni kom till Paris och gjorde lycka --- --- Ja, det var mina glansfulla år, sade madame och kastade en blick mot fotot med plymerna.
Men vägen dit ... --- Jag förstår att den var hård, sade Viveca.
Och den blev hård igen --- hade ni inte ett olycksfall ? --- Jo.
Jag bröt benet så illa att jag måste sluta med dansen.
--- Vilket slag det måtte ha varit!
--- Å, jag vet inte det, sade madame filosofiskt.
Man kan också kalla det tur.
--- Tur ? --- Och hade det inte gjort så ont hade det varit komiskt.
Ni förstår, jag var den gången ensam svart i en vit balett, det var det som var poängen.
En av mina kamrater, Yvette, hade en rik bankir från landsorten till älskare.
Han fick ett infall och bjöd mig till sitt hotell.
Just när vi hade ätit en hummer och druckit någon flaska champagne kom Yvette instörtande med en kniv i handen och jagade bankiren runt bordet.
Såsskålen åkte i golvet, jag halkade i majonäsen och ... --- Vad gjorde Yvette med kniven ? --- Åh, den tappade hon bland den övriga servisen och tjöt som en ångvissla.
Det är inget sting i såna där vita flickor.
--- Förlåt, jag avbröt er.
Ni halkade i majonäsen ? Aloysia sade förtrytsamt : --- Jag skulle väl ha klarat ett fall som en katt --- om inte ett bordsben och hundra kilo bankir hade ramlat ovanpå.
--- Och sedan gav han er nattklubben som skadestånd ? --- Nåja, det fordrades hårda påtryckningar innan han blev hjälpsam.
Han var mycket rädd för sin fru.
Och nattklubben --- jag fick den sämsta lilla krog han kunde hitta.
Men jag arbetade upp den till Aloysia's!
Viveca betraktade den vithåriga gamla och tänkte att Mary Sariol förmodligen hade skäl för sina dubier.
En tarvlig uppkomlingshistoria med utpressning på slutet.
Men det var något som inte stämde.
Ett intryck hon hade fått en gång ... Var det bara naivitet ? Nej, hon mindes Duke Ellingtons sätt att behandla Aloysia med respekt och djup vänskap.
Något som också fanns hos hovmästaren samma dag.
Hon mindes de hjälpsökande vid bakdörren.
En tanke flög igenom henne : Och om de inte var hjälpsökande utan narkotikalangare ? Nej, det stämde inte heller.
Hon sade lugnt : --- Jag hörde saker om er som inte var så hårdkokta ... --- Nyfiken, sade Aloysia och skakade på huvudet.
--- Just det.
Man berättade att ni var mycket trofast mot gamla vänner.
Och hjälpsam mot folk som hade det svårt.
Aloysia flyttade på sig och tittade i golvet som om hon blev förlägen.
Men hon fann sig.
--- Jaså det.
Ni förstår väl att det var min triumf.
--- Hur menar ni ? --- Dittills hade jag alltid hört till dem som inte får någonting till skänks utan måste tigga eller sälja mig --- --- Om man inte räknar begåvning och talang, mumlade Viveca.
Aloysia gjorde sig döv.
--- Nu --- var det jag som tog in pengar.
" Aloysia " kom i ropet.
På Montmartre fanns alltid ett kompani av brödlösa artister och ruinerade lebemän.
Vita herrar som inte skulle ha tagit i den smutsiga negerungen med tång.
Ni förstår väl att det var en söt lukt i min näsa att vara den nådiga frun som gav dem en allmosa i form av en stekt kyckling eller en flaska vin vid min bakdörr ... Det är en av de rikas största njutningar, att få spela välgörare.
Det påminde Viveca om en episod i Marocko och Hammous förklaring.
--- Jag gav en gång en rätt stor slant åt en tiggare.
I stället för att säga tack vände han sig bort och spottade.
Min marockanska vän log åt min besvikna min och sa : Enligt hans sätt att se borde du ha sagt tack och inte han, för det är givaren som skaffar sig fördelar i paradiset på hans bekostnad.
Aloysia tänkte ett tag och slog sig sen på knäet : --- Minsann om han inte hade rätt.
Ni är inte så dum!
Efter det slutade hon att spela sin besynnerliga blandning av cynisk åldring och provocerande bad girl.
Hon blev naturlig, hon blev rent av lite intresserad : --- Har ni en marockansk vän ? --- Han har just rest hem, sade Viveca och rodnade, inte för att hon berättade det utan för att det kom ett skvallrande hack i rösten.
Aloysia böjde sig fram och gav henne en klapp.
--- Gråt ni.
Övergav han er ? --- Nej.
Det var jag som vägrade följa med.
Aloysia rätade på sig, blicken blev vass : --- Var han inte vit nog åt er ? --- Det var inte alls det.
Jag har ett arbete som jag vill hålla på med.
--- Det förstår jag, sade Aloysia och gav i samma andetag upp ett nytt hojtande : --- Isadore!
Encore deux cafés.
Isadore kom instultande med ny bricka, nya koppar, tog ut den gamla.
Aloysia drack ett par munnar och sade sedan stillsamt : --- Jag ska berätta för er hur jag fick mitt straff för att jag var övermodig.
--- Övermodig ? --- Ja, det jag berättade.
Att jag älskade min roll som " god ".
Älskade att kränka människor med nådegåvor.
--- Men varför kallar ni det en roll ? Ni var ... --- Tyst nu ska ni få höra.
En kväll stod där två män vid min dörr, en av dem en gammal vän --- --- Så somliga var era vänner i alla fall ? --- Ja visst var de mina vänner, en del.
Han hade med sig en som jag inte hade sett förut, en mycket tunn och smärt man utan hatt och rock i vintervinden.
Han vacklade lite, jag trodde av hunger, fast det visade sig vara av berusning.
Min vän viskade : Han har spelat bort rocken och har inte en sou.
Kan du ge honom ett bröd eller något.
Jag hade paket färdiga, tog ett och räckte honom.
I detsamma svängde en bil förbi så att strålkastarna först bländade mig, sedan belyste hans ansikte klart.
Vi såg varandra.
Ett ansikte härjat, magert, i den hårda belysningen nästan en dödskalle --- men en ärkeängels dödskalle, om en sådan kan tänkas.
Vi stod kvar och bara såg på varandra fastän ljuset hade försvunnit.
Så lade han tillbaka paketet i mina motståndslösa händer och sa : Madame, förolämpa mig inte med er godhet.
Gjorde en liten bugning och gick bortöver, osäkert.
Min gamle vän började : Bry er inte ---, men jag lyssnade inte, jag sprang efter den andre, tog honom i armen --- jag, som numera höll distansen, lät andra uppvakta.
Han stannade och vände sig mot mig.
Nu var det jag som stod och höll tiggarpaketet.
Jag sa nånting, kanske så här : Gör mig den äran att komma tillbaka och vara gäst vid mitt bord.
Han vände och kom utan ord, tog min arm för att få stöd.
Han åt långsamt, en tallrik soppa, ville inte ha något annat.
Han krävde att få betala men hade inga pengar, så han tog en klackring från sitt vänstra lillfinger och gav mig.
Sen följde han mig hem --- och stannade till sin död.
--- Men jag trodde --- --- Att det tog tid ? Det gjorde det också.
Vi älskade varandra.
Vi till och med gifte oss i en liten kyrka --- men han var ju utstött, omyndig och " icke rättskapabel " eller vad det heter, så det blev förstås inte lagligt.
Men det var giltigt inför Gud och oss, och det var nog.
--- Blev han försiktigare med ... --- Med spriten, menar ni ? Icke.
Stilla och gentlemannalikt söp han ihjäl sig på min bekostnad.
Det tog sexton år.
Hade han fått hållas som den kvällen vi möttes hade det väl tagit sexton dagar.
Men jag bönföll på mina knän att han skulle stanna på den här jorden, hos mig.
Och det kallade folk att han utnyttjade mig.
Vad lite de vet.
Det blev tyst.
Historien hade gjort ett starkt intryck på Viveca --- men samtidigt frågade hennes kritiska förstånd, kan en kvinna älska på det sättet ? En hårdkokt nattklubbsvärdinna i övre medelåldern.
Eller sitter hon och fablar romantiskt nu på sin ålderdom ? Hon kunde varken framställa frågorna eller besvara dem.
Aloysia satt och iakttog Viveca, tänkte vidare i sin erfarenhets banor och sade med en viss skärpa : --- Ni tänker kanske, en man med så mycket alkohol i kroppen kan inte ha varit en särskilt god älskare.
Det har ni alldeles rätt i.
Men det spelade ingen roll.
Viveca reste sig och gick omkring och studerade fotografierna, idoler och okända.
--- Jag tror er, madame.
Och framför allt tror jag att ni är mycket snällare än ni tror själv.
Aloysia gjorde en rörelse med handen som om hon slog efter en fluga.
Viveca lade sakta till : --- Så fint ni har upplevt ert förhållande --- hur det än såg ut i andras ögon.
Aloysia tittade upp, mjuknade, föryngrades.
--- Jaså, det uppfattade ni ? Som jag sa, ni är inte så dum.
Men när det tog slut, då var Aloysia slut, då var det bara en liten negergumma kvar.
Det sade hon så friskt och osentimentalt att de båda skrattade och Viveca kunde svara : --- Det är inte så dåligt, det heller ... Just om hon var på väg ut teaterviskade Aloysia : --- Har ni ett par francs, så lägg dem på brickan.
Häpen lydde Viveca, och madame förklarade lika lågt : --- Det är Isadore som är dum i huvet.
Hon säger att om kyparna på nattklubben ska ha dricks, så ska hon också ha det.
Och hon märker om jag smusslar dit dem efteråt.
Tack ska ni ha.
--- Det är jag som ska tacka er, sade Viveca.
Och vad gör jag med den här historien ? tänkte hon när hon väl var ute på gatan och letade sig mot metron.
Den kan ju knappast bli vad Mary Sariol menar med en intervju med en fransk kvinna av idag ... Men någon gång någonstans ska jag skriva om Aloysia.
Och inte beskriva henne som sköka i första, helgon i sista akten.
Utan försöka tolka det gnistrande mötet mellan en som kommer klättrande uppför den sociala stegen och en som kommer störtande utför.
Den ena hejdar den andres fall, och de får några ögonblick, några år, av balans och vila hos varandra ... Men gå och hälsa på henne.
Glöm inte det, sade hon till sig själv, för hon visste hur det brukade gå med ens goda föresatser.
Hon arbetade.
Dagarna gick.
Hon lyssnade på nyheterna, hon läste tidningarnas politiska uppgifter med en nervositet som om de skulle innehålla dolda meddelanden från Hammou till henne.
Den sextonde oktober kom utslaget från domstolen i Haag.
Man medgav att befolkningen i västra Sahara hade haft juridiska bindningar till Marocko och Mauretanien före den spanska kolonisationen på åttiotalet.
Detta kullkastade dock inte Förenta Nationernas resolution om landets självbestämmanderätt.
Spanien vidhöll sitt förslag om folkomröstning.
Marocko däremot ansåg att utslaget var ett stöd för dess uppfattning att Spanska Sahara var en historisk del av Marocko.
Samma dag gav Hassan II offentlighet åt planen att 350000 obeväpnade marockaner skulle genomföra en " fredsmarsch " in i Spanska Sahara för att hävda Marockos anspråk.
Deltagarna började omedelbart samlas i Tarfaya.
Algeriet protesterade.
Febril diplomatisk verksamhet utbröt.
Enligt Le Monde den tjugoförsta oktober lyckades Hassan II och den spanske ministern José Solis Ruiz komma överens om att om Marocko övertog Sahara skulle Spanien få vissa förmåner, fosfat och annat.
Algeriet protesterade.
FN:s generalsekreterare gjorde därefter en rundresa till Marocko, Mauretanien, Algeriet och Spanien och besvor samtliga om återhållsamhet.
Utrikesministrarna for som skottspolar mellan de olika makterna.
Den tjugoåttonde oktober kom Marockos Laraki och Mauretaniens Hamdi Ould Moktas tillbaka från Madrid och presenterade en plan som gick ut på att El Hamra-området i norr skulle tillfalla Marocko mot att Mauretanien fick Rio de Ororegionen i söder.
Dessa löftesrika förhandlingar stördes av Algeriet : man accepterade ingen annan lösning än självstyre för Spanska Sahara.
Enligt Le Monde, Vivecas sanningskälla, var Boumedienne beredd att vidta " alla åtgärder ".
Algeriska trupper sammandrogs vid gränsen till Marocko.
Det här angår mig inte längre, försökte Viveca säga sig.
Men hon var sömnlös om nätterna.
Trots allt inleddes " den gröna marschen " den sjätte november.
Först med fyrtiofemtusen man, som gjorde halt åtta kilometer innanför gränsen, fyra kilometer från spanjorernas försvarslinjer.
Spanjorernas ? undrade hon förvirrad.
Jovisst de var ju fortfarande formell kolonialmakt.
Under de följande dagarna strömmade ytterligare tvåhundratusen personer in i området.
Viveca försökte skriva men kunde inte, undrade om Hammou kunde undgå det här äventyret som han inte ville vara med på, bet i kulspetspennan och undrade också om Bachir Benbarek brun och blank ledde massorna från sin bil med larvgång och om Aïcha hade lyckats bli gravid i tid.
På kvällen en sådan dag ringde det på Vivecas dörr, och där stod Ghislaine Delage.
Hon hade hög färg, kanske för att hon hade sprungit uppför trapporna, och ögonen glänste, men när Viveca välkomnande öppnade famnen tog hon formellt i hand.
--- Har du hört ? sade hon genast och pekade mot radion som stod på.
--- Ja, sade Viveca och stängde av den.
Tag av dig ... --- Jag har bråttom ... Har du haft nyheter från Hammou ? Viveca skakade på huvudet, lite ängslad av Ghislaines sätt.
De gick i alla fall in och slog sig ner.
--- Det har jag, indirekt, sade Ghislaine.
Jag har talat med farmor och mina släktingar därnere.
Du vet, hon bor hos den av sina söner som valde att stanna när min far flyttade till Frankrike.
Han är gift med en marockanska, min farbror, menar jag.
--- Bor hon inte i sitt eget hus ? frågade Viveca som tyckte att hon ofta hade hört " farmors hus ".
--- Jovisst, egentligen är det sonen och hans familj som bor hos henne --- men han är ju man, så nu heter det att hans mor bor hos dem.
Det jag vill komma till är att han har givit sig med på " gröna marschen ", och farmor är så uppjagad av detta och alla krigsrykten och räderna av Polisario att hon har haft en hjärtattack och ringde mig för att få råd och hjälp.
Hon fick försöka i flera dagar innan de släppte fram ett privat samtal --- Viveca kunde inte längre hålla tillbaka en fråga : --- Var det hon som sa något om Hammou ? Ghislaine gav henne en blick.
--- Jo.
Han är --- eller har varit --- med i en delegation till Algeriet för att underhandla och dämpa spänningen mellan länderna.
Det var logiskt, tänkte Viveca.
Man sände högerministrar till Madrid och Bouabidanhängare till Alger i hopp att de skulle mjuka upp Boumediennes motstånd.
Ghislaine sade med glans i blicken : --- Är du inte gripen av spänningen i det här spelet ? Ska du inte fara ner och backa upp Hammou ? " Spelet ", tänkte Viveca.
Gester och lek med människoliv.
Och Hammou genomskådade det ju ... egentligen.
--- Nej, sade hon tungt.
Det blev en paus.
--- Menar du att det är slut mellan Hammou och dig ? Viveca hade velat undgå frågan, men han hade givit henne ett klart antingen --- eller.
Läpparna formade ett ja som inte fick luft.
Ghislaine reste sig häftigt.
--- Och ni som jag trodde var det lyckligaste par jag känner ... Låg det förebråelse, inte beklagande i tonen ? Och du som var min introduktion till de yrkesarbetande, självständiga kvinnorna, kunda Viveca med samma besvikelse ha svarat.
Fortfarande stående sade Ghislaine : --- Farmor bad mig komma ner och vara hennes husläkare tills den här krisen är över.
Jag vet inte om hon menar den politiska eller hjärtattacken.
--- Och du tänker resa ? --- Ja.
Jag har begärt några veckors tjänstledighet med hänvisning till sjukdom i familjen.
Hon ville något mera, men hon hade svårt att få fram det.
Till slut kom det, lite abrupt : --- Har du något emot att jag träffar Hammou ? --- Nej, varför skulle jag ... Så hörde hon och förstod att frågan innebar något mer än det som sades ut.
Hon reste sig häftigt, hon med, och det var kanske den snabba rörelsen som kom det att svartna för ögonen.
Så mycket bläddrade förbi med tidlös snabbhet.
Hennes egen iver att få Hammou delaktig i den vänskap och sympati hon kände för en kvinna som hade anknytning till hans land.
Stimulansen i deras aftnar tillsammans.
Hammou som ridderligt följde Ghislaine till porten.
Till porten ? Alain som ropade : Om inte Viveca vill följa med Hammou så ... Hammous röst : Ghislaine förstår vad jag menar ... Ghislaines röst : Inte kan du överge Hammou nu ? Hammous röst : Viveca förstår inte ... Ghislaines röst : Har du något emot att ... Så miste jag inte bara min man utan också min bästa vän, tänkte Viveca.
Alla hennes sinnen verkade bedövade.
De skildes åt, deras händer berörde varandra men det kändes inte, Vivecas läppar sade möjligen orden Bon voyage, lycklig resa, men de hördes inte, inte heller Ghislaines steg när hon gick eller dörren som föll igen.
I sin art hade deras vänskap känts lika omistlig som kärleken till Hammou.
Två hörnstenar i hennes tillvaro.
Nu måste hon reda sig utan båda.
Vad blev kvar ? Ett enda stort gapande tomrum.
Ångesten satte sig rent fysiskt i maggropen, hon fick störta ut till toaletten.
Det beprövade medlet mot chocker dök upp i hennes hjärna, hon gick ut i köksskåpet och tog ett rejält glas konjak, kastade sig sedan på sängen och gav sig själv en outtänkt befallning : dö.
Men hennes ångest tyckte inte om konjak, plötsligt måste hon rusa ut i badrummet igen och vända ut och in på sig själv.
Utmattad, tårögd men lättad sjönk hon ihop på sängen igen, tänkte med något som liknade galghumor : Ett vet jag nu, jag duger inte till att som Aloysias markis supa ihjäl mig.
Sen måtte hon ha somnat, för när hon vaknade var det visserligen mörkt och hon frös, men klockan var sex på morgonen.
Inte lönt att lägga sig riktigt.
Hon tappade i ett hett bad och låg där länge för att få värmen tillbaka, duschade sedan kallt och frotterade sig.
Hon kände sig som uppstigen från en sjukdom, måste vara försiktig med rörelser, försiktig med tankar, annars kom det onda hugget igen.
Hon bryggde kaffe men iddes inte gå ner efter sina vanliga croissants.
Efter en stund fann hon dock att hon var hungrig och tog en brödskiva.
Det var ju inte sant att alla band hade brustit, att hon hade störtat ner i ett svart djup.
Hon hade andra upphängningspunkter som bromsade fallet --- fast man inte märkte det i första ögonblicket.
Hon blundade och räknade dem, som en trösteramsa.
De återupptäckta föräldrarna.
Tony --- med vidhängande arkeolog.
Bibi och Björn.
Mary Sariol ( och med det namnet menade hon allt vad yrke och skrivande betydde ).
Den lilla svarta gumman Aloysia, nattklubbsdrottningen.
När hon hade kommit så långt kunde hon faktiskt dra på munnen åt sig själv.
Samtidigt gick det en rysning igenom henne : tänk alla de andra som upplever det bottenlösa svarta hålet i tillvaron och i sin skräck stjälper i sig en tub sömnmedel i stället för ett glas konjak ... En sak var dock märkvärdig.
Varför upplevde hon scenen med Ghislaine som en chock, medan hon vid Hammous avresa hade varit bara ledsen ? --- Ledsen och omtänksam, ledsen och envis.
Det borde väl ha varit tvärtom ? Överraskningen.
Och känslan av oåterkalleligt slut.
Det måtte hon inte riktigt ha trott på förut, haft en liten reservation, att endera kunde ångra sig.
När hon hade sovit på saken ett par nätter till vaknade hon en morgon ur en dröm som gled undan som en fisk i vattenbrynet, men den lämnade kvar ett ord : svartsjuk.
Svartsjuk ? Det gav hennes häftiga reaktion en obehaglig belysning.
Hon själv ville inte följa med --- men ändå unnade hon inte Hammou en annan kvinna.
Han skulle fortfarande vara hennes.
Dog in the manger, en som inte unnar någon annan det hon själv inte vill ha, kallades på engelska den där absurda attityden.
Blotta tanken var så förödmjukande att hon under protester kastade ut den, men den var anmärkningsvärt lik en andlig hästkur.
Hon slutade känna sig gråtmild.
Hon ålade sig hårt arbete.
Hard labour.
Det var ibland uppfostrande att stå i svängdörren mellan två språk.
Sedan hon tvättat alla sina fönster satte hon sig uttröttad att läsa några nummer av Le Monde som hon hade försummat.
Fann att kung Hassan den nionde november hade avbrutit den gröna marschen in i Spanska Sahara och beordrat folket att i god ordning dra sig tillbaka till Tarfaya.
För att ingen skulle misstänka att det var frågan om ett återtåg kungjordes det att syftet var uppnått, här fanns varken vinnare eller förlorare.
Nu skulle man studera hela problemet från en ny vinkel.
Vilken lättnad.
Bortsett från att varje krigshotande manöver är riskabel för alla i vår krutdurk till värld var var det skönt att det mest överhängande hotet var borta från Hammou.
Hon återtog vanan att varje dag något lugnare följa det som kallades " konflikten i Spanska Sahara ".
Mellan den adertonde november 1975 och den andra februari 1976 skulle den spanska militären i Spanska Sahara avvecklas.
Under tiden skulle landet förvaltas av Spanien, Marocko och Mauretanien, och enligt le Monde också av representanter för den sahariska hövdingförsamlingen Jembaa.
Algeriet protesterade genast till FN för att det, ehuru berörd och intresserad part, inte var med.
Efter skärmytslingar mellan marockanska trupper och Polisario-gerillan förklarade Boumedienne att Algeriet inte tänkte tillåta att Polisario eliminerades.
Hassan II beskyllde då Algeriet för att hota med krig.
Freden var sannerligen inte tryggad.
Under tiden hade interimsregeringen installerat sig i Spanska Saharas huvudstad El Ayun.
I slutet på november besatte marockanska trupper Smara, en stad i norra Sahara med strategiskt läge vid karavanvägen mellan El Auyun och Tindouf i Algeriet, och den tolfte december tågade marockanska trupper in i El Ayun och man proklamerade officiellt territoriets införlivning med Marocko.
Algeriet betecknade inmarschen som aggression och stängde gränsstationerna.
Mauretaniens mörkskäggige och mildögde president Moktar Ould Daddah tycktes förhålla sig filosofiskt lugn.
Viveca var nu djupt intresserad av konflikten som sådan, inte bara ur deras personliga synvinklar.
Hon såg med förfäran hur små aggressioner ledde till repressalier, hur ett övertramp omedelbart följdes av våld och ytterligare våld, trots omvärldens försök att medla och släcka brandhärdarna med pytssprutor.
Ibland spratt hon upp ur sömnen : Hur har Hammou det ? Vad kan han uträtta i all den här röran ? Sen lade hon sig ner igen med en lite bitter, lite vemodig axelryckning : Lägg dig inte i det längre.
Han är omhändertagen.
I den mån han vill bli omhändertagen ... Om det var ett hugg Ghislaine hade givit henne, så läkte det rent.
Hon behövde inte längre blanda ihop saknad och självförebråelser.
Och ändå --- hon påminde sig ett samtal hon hört mellan två krigsinvalider som suttit bakom henne på bio en gång i Amerika, en ung från Vietnam, en äldre från andra världskriget.
Den unge frågade : --- När slutar det att göra ont i en fot som de har kapat ? Den äldre svarade : --- Aldrig.
Advokaterna Cottard följde konflikten från sina Amnesty-synpunkter, fick rapporter, var beredda att med de möjligheter som fanns försvara krigsfångar och politiskt förföljda.
Hon delade ju deras åsikter men hade varit rädd för att träffa dem sista tiden Hammou var kvar och det såg ut som om han hade gått över till andra sidan.
Hon var förvissad om att han i verkligheten inte hade gjort det.
En kväll ringde Jeanne : --- Viveca, var håller du hus ? Phillippe och jag längtar efter att få komma och göra musik hos dig.
--- Ni är hjärtans välkomna.
I kväll ? --- Gärna.
Men vi har ätit middag, så tänk inte på mat.
Viveca sade lite oroligt, för att inte behöva göra förklaringar sedan : --- Ni vet att Hammou har farit hem ? --- Ja, vi har hört det, sade Jeanne torrt.
A tout à l'heure!
De kom, de hade noter och en flaska Vouvray med sig ( " för att klara halsen " ).
De tvingade genast ner henne vid pianot och sade att de litade på att hon skulle öva in " en ny svår grej " med dem.
Efter en stund tog de paus och drack vin och kom in på det som hände i Sahara.
De kunde en massa, bland annat om Mauretanien, som Viveca knappast hade hört talas om före den nu pågående krisen.
Det var ett land med stora svårigheter, sade de, torkan bland annat.
Men det var samtidigt det enda land som hade lyckats ena sina olika befolkningsgrupper utan våldsamma oroligheter som i Tchad och Sudan.
Det var en fredlig brygga mellan det svarta och det arabiska Afrika.
--- Berätta mera, sade Viveca intresserad.
Jag vet att Hammou för ett par år sen var väldigt oroad av torkan där som åt sig vidare österut.
--- Så han är där för att planera skogsprojekt i gränsområdena ? --- Det skulle jag tro, sade Viveca.
Skönt med vänner som var så finkänsliga att de utan frågor och ställningstagande accepterade att någonting hade hänt.
Då kunde hon tala om Hammou på ett naturligt sätt.
Och de gjorde henne upplivad, för trots sin värdighet att kallas " Maîtres " var de här två ännu i den lekfulla åldern.
När Anders och Ellen Linnberg kom underfund med att Viveca och Hammou hade skilts åt blev de bekymrade, var på sitt sätt.
Ellen ilade ut till en telefonstation och ringde upp sin dotter.
Nog för att hon ansågs kavat, men så emanciperad att hon riskerade en anteckning om ett samtal till Paris i husets telefonräkning, nej, det var hon inte.
Hon vände på sitt eget nödrop och frågade direkt : --- Vill du att vi ska komma ner till dig, Vivi lilla ? --- Nu i decemberrusket ? sade Viveca och missförstod med flit.
Kom hellre i vår, så ska vi ha trevligt.
--- Om du vill.
Om allt är bra med dig, sade Ellen med en suck, för hon kände igen Vivecas gamla vana att hålla folk ifrån sig när hon hade det besvärligt.
--- Allt är bra --- utom det du vet.
Men hon hade hört sucken och förstod dess innebörd, lade lågmält till : --- Tack, ängel ... Från pappa Anders kom ett brev som framför allt innehöll en bekymrad fråga : " ... Det var väl inte mitt brev om de muslimska lagarna som drev fram en brytning ? Det önskade vi inte alls, både din mamma och jag tyckte att Hammou var en mycket sympatisk och modern man ... " När de hade betonat det ett par gånger skrev Viveca en smula desperat : " ... Ja, men ni måste förstå att han är en sympatisk marockansk man, en sympatisk muslimsk man.
Han står för sitt land, sin religion och sin egenart.
Och det gör konstig nog jag med, fast mitt är så mycket mera flytande.
Man kunde tycka, en svensk kvinna, gift i Amerika, bosatt i Frankrike, icke bekännande kristen, vilken tro, vilken nationalitet kan jag peka på som hinder ? För det finns där.
Man är en produkt --- nej, något mera mänskligt : en arvtagare --- till en mängd västerländska föreställningar som längst ner bottnar i den kristna tron att Gud är kärleken.
" Här såg det brevläsande paret i villan i Lund upp på varandra med en blick som två unga föräldrar när deras barn beter sig avvikande.
--- Inte trodde jag att hon hade religiösa invändningar, sade Ellen.
--- Helst som det mesta som sker verkar inspirerat från motsatta hållet, sade Anders dystert.
Brevet svarade dem omedelbart : " Jag liksom Ni har tappat ordet Gud, vi har så uttunnade föreställningar, vilket gör det svårt att sätta något emot en så konkret religion som islam.
Men jag tror att allt det vi samlar i begreppet social känsla i botten har en religiös innebörd : vi är alla barn av den kärlek vi inte har ord för, vi borde bete oss som syskon, men vi gör det inte ... Detta borde tvinga oss att arbeta för likhet inför lagen, u-landshjälp, jämställdhet mellan man och kvinna med mera.
" De båda gamla radikalerna gav varandra en omärklig nick, detta fattade de bättre.
" För Hammou är Allah en levande realitet.
Men i Koranens värld är kvinnan inte mannens jämlike, därför är en dialog på allvar nästan omöjlig.
Även med en man som Hammou ... " De lade ner brevet som de hade suttit tillsammans i soffan och läst.
Anders tog sin hustrus hand och strök den.
Det betydde bland annat : ungdomarna har det bekymmersamt, men vi två har varann, gudskelov.
Men det betydde också en lättnad över att det inte kom svek och hat med i bilden, de här två kunde skiljas med tillgivenhet och värdighet i behåll.
De hade båda sett en del av motsatsen i sina yrken.
Ellen ruvade en stund över sin dotters öde, sedan sade hon i sin egen salta stil : --- Jag får då säga att jag sällan har hört talas om ett fruntimmer i vår tid som har gjort det så besvärligt för sig som hon.
Först tog hon avstånd från kvinnosaken sådan vi bedrev den och skulle vara Kvinna och Hustru, närapå he for God and she for God in him ... --- Nu brer du allt på ... --- Byt ut God mot geni så passar det rätt bra på hennes syn på Gregor de första åren.
Och sedan, när hon var halvkvävd av den där järnjungfrun till kvinnoroll och skulle stå på egna ben och tillåta sig ett eget själsliv --- då slår hon sig ihop med en mohammedansk man!
--- Muslimsk, sade Anders Linnberg.
--- Jag vet, men jag säger mohammedansk, för så hette det på min tid ... 10 Viveca tillbragte julen ensam.
Av eget val, med en spartansk känsla av att hon måste vänja sig.
Tony hade ringt och frågat om han och hans flicka fick komma till jul eller nyår.
Till nyår, svarade Viveca, för hon blev rädd att de tillsammans skulle riva upp minnen från julen med Hammou och Akka på Green Rock.
I stället gick hon till ljusmässor och orgelkonserter, hörde musik i radio och teve dagen lång, lät julen flyta förbi med musiken som ett svagt narkotikum.
Hon var inte bortglömd.
Cottards kom upp med blommor, hon fick brev och julklappar från släkt och vänner.
När hon åt sin julmiddag på kvarterskrogen kom värden och bjöd på en aperitif och önskade god jul.
Men inte en rad från Marocko.
Däremot kom det ett kort med stjärnor och änglar på : " Madame, jag har inte glömt er.
Jag är nu sténo-dactylo och har en fiancé.
Gott nytt år önskar er Jeanine.
" Jeanine ? Jovisst, flickan i parken, hon som trodde att hon aldrig mer skulle hitta någon som skulle bry sig om henne.
Nu var hon stenograf och hade fått en fästman.
Allt hade ordnat sig i den bästa av världar --- för Jeanine.
Men Nordafrika var inte den bästa av världar.
Algeriet firade juldagen med att visa ut tjugotusen marockaner.
Vad blev det av dem, i Atlasbergens kalla vinter, utan hem och arbete, i ett land som redan hade stor arbetslöshet ? Och kung Hassan glömde att " ge " sitt land dess mest eftertraktade nyårsgåva : en demokratisk författning.
Tony hade tidigare skrivit och förklarat varför han stannade så länge i Italien.
Utom sina studier av det antika Roms vatten och avlopp tillsammans med den begåvade arkeologen hade han varit i Venedig och lyckats komma med på den berömde professor Benevolos föreläsningar i stadsplanering.
--- " Jag måste ta vara på mitt år i Europa, förstår du, " skrev han.
För vårterminen var han antagen till avdelningen Urbanisme på Ecole des Beaux Arts i Paris.
Sedan skulle han ta sin slutexamen i Berkeley.
På nyårsaftons förmiddag kom de.
Tony föste före sig genom dörren en ung flicka i vit toppluva och en ullig pullover som nästan gick till knäna.
En vit jultomte av kvinnligt kön.
--- Det här är Margita, sade han.
--- Välkommen, Margita, sade Viveca men tänkte samtidigt : är det hon på kortet eller en ny ? Omöjligt att avgöra, flickan hade mössan nerdragen över ögonen och var djupt allvarlig.
--- Nu ska du få en överraskning : hon talar svenska.
Är en landsmaninna till dig.
--- Nej men dubbelt välkommen, sade Viveca och skakade hennes hand på nytt.
Nu log hon samma stora leende som på kortet, men hon teg fortfarande, på vilket språk det nu var.
--- Hennes pappa är vid svenska ambassaden, tillade Tony.
Innan Viveca hann tänka en fråga om han var ambassadör, sade flickan med en snabb och vidöppen blick på Tony : --- Vaktmästare.
Inget kamouflage här, inte.
Hon bökade sig ut ur stortröjan och drog av mössan på småpojkars vis, så att allt håret stod på ända.
En blå jumper, definitivt ingen behå, däremot Women's Lib-märket med den röda knutna handen.
Tonys ögon gick med stolthet och vädjan från Viveca till henne och tillbaka igen.
Viveca log till svar men rådde inte för att hon såg en aning förvirrad ut.
Tony hade farit väl av italienvistelsen, den hade tagit fram de varma färgerna han hade efter Gregor : tjockt mörkt hår, en ännu i december solbränd hy.
Lång och smal var han, i synnerhet bredvid den lilla Margita, men möjligen var det spaghettin som gjort att han inte verkade så gänglig längre.
--- Stig på, stig på, sade Viveca.
Jag tänkte att Margita skulle bo i gästrummet och Tony i Hamm ... härinne, ändrade hon sig snabbt.
Tonys blick sade vad han tänkte om denna konventionalism.
--- Vi bor förstås i gästrummet, sade han och tog bådas kappsäckar.
--- Vill du det ? frågade Viveca markerat den kvinnliga parten.
--- Ja tack, sade flickan med en liten knix, och då skrattade de alla tre.
--- Det finns lunch när ni har packat upp, sade hon efter dem.
Hon dukade tankspritt, bearbetade sina intryck.
Vad ser han hos henne ? lydde det första och starkaste.
Hon revolterade genast mot sin egen tanke.
Typisk moderlig reaktion.
Ingen flicka duger åt min son.
Men, uppriktigt, vad är det som fängslar honom ? Som tydligen fängslar honom mycket starkt.
Hon är ung och förmodligen välskapt, fast hennes kläder knappast ger någon upplysning om det.
Ljusa ögon och ögonhår ... Viveca hade blonda färger själv men hade i hela sitt vuxna liv bättrat på ögonfransar och ögonbryn till en mörkare ton.
Sådant försmådde Margita.
Hon hade ett friskt leende med vita tänder.
Men ett ansikte med mera markerat mun- än ögonparti kunde med ålder och allvar bli både buttert och bitskt ... Förresten, vilket ansikte kan inte det ? tänkte Viveca när hon gick förbi en spegel och såg en antydan till veck i mungiporna.
Vänta med omdömen tills hon får liv och börjar prata, tänkte hon sedan förnuftigt.
Hon ska ju vara begåvad ... När de kom ut till lunchen bar Margita samma flärdlösa blå jumper till fällda jeans, men hon hade borstat håret så att det kom till sin rätt, tjockt och glänsande.
Hon är ju riktigt söt, tänkte Viveca botfärdigt.
I synnerhet när hon ser så där på Tony ... Nu kom Margita så småningom loss ur sin avvaktande blyghet --- fast man visste inte om det var blyghet eller om hon bara avvaktade.
När Viveca frågade talade hon rättframt om sina studier --- med inpass av Tony --- och om hur familjen hade kommit från Sverige till Rom.
Det var först där man hade satt ett a på namnet Margit.
Tony gick och hämtade kaffet och hon sade lite mera personligt : --- Jag har fått läsa ett par saker du har skrivit.
Jag är så glad att vi står på samma sida.
Sida ? tänkte Viveca i dum distraktion, hennes huvud var så fullt av den nordafrikanska konflikten.
--- Den här, förtydligade Margita och rörde vid kvinnosaksmärket.
--- Jag är glad om du tyckte om artiklarna, sade Viveca.
Men du får inte ta illa upp om jag säger att jag inte förstår mig på det där märket.
Flickans pupiller vidgades och hon lade handen över märket som för att skydda en hjärtpunkt.
--- Varför inte det ? --- Hur kan kvinnorna representeras av en knuten hand ? Röd dessutom.
En blodig knytnäve.
Jag är pacifist också i könskampen.
Vill ingens död.
--- Oh ... vad tror du ..., sade Margita, och hennes hand sökte sig omedvetet mot Tony, som just hade satt kaffet framför dem.
Hans hand slöt sig genast om hennes.
--- Så är det ju inte menat.
Bara en lek med planeten Venus märke, kvinnosymbolen.
--- Tala om att du har fått det av en amerikansk studentska, sade Tony.
Hon visste säkert det du kanske inte vet : att det anknyter till Black Power.
Så nog finns det krut i er kvinnokamp.
Det flög i honom att retas med dem båda : --- Men vill ni inte se bilden som en hand så kan man också tolka den som en mycket enkel arkaisk kvinnosymbol ... --- Färgen också ? frågade Viveca.
Tony såg frågande ut, men Margita fick en glimt av snabb förståelse och viskade på svenska : --- Mensblodet ? Just, nickade Viveca.
--- Ssss, sade Tony som inte hade begripit det konstiga svenska ordet.
Minsann om de inte redan har bildat en kvinnoliga ... De två paren blå ögon möttes och log i gryende samförstånd.
Margita tog märket i sin hand och studerade det.
--- Och jag som har varit så stolt över det, sade hon nästan sorgset.
Viveca lade sin egen hand under hennes, lyfte den en aning : --- Se vad en öppen hand är vacker och känslig, sade hon.
--- Det är sant, sade Tony och stirrade fascinerad på Margitas skära handflata.
Den rymmer all världens motsättningar till den knutna näven.
Viveca tyckte att flickan fick tårarna i ögonen, och hon sade själv förvånad över en känsla av frambrytande ömhet : --- Om du tycker om ditt märke ska du hålla på det.
En symbol är vad man ser i den.
Sen var spärrarna väck, de kunde tala med varandra utan ängsliga förbehåll.
På kvällen, när Margita var i badrummet, gensköt Tony sin mor : --- Nå, vad tycker du ? --- Jag tror att jag kommer att tycka mycket om henne, sade Viveca.
--- Och hon tycker att du är så spännande!
sade Tony med sitt gamla grin, för det hade han kanske inte tänkt sig.
Sen tog han henne hårt i famnen ett ögonblick och lade till med återhållet jubel i rösten : --- Om du visste hur många planer vi har --- allt vad vi ska se --- allt vad vi ska göra --- allt vad vi ska skriva tillsammans ... --- Lycka till med att erövra världen, sade Viveca.
Alla andra synpunkter blev så futtiga mot det stora, när två älskande har känslan att de öppnar port efter port för varandra, skänker varandra framtiden.
Under den vecka de bodde kvar kom Viveca underfund med att Margita var en mångbottnad ung varelse, inte alls så barnslig som hon först hade verkat.
Inte heller så förtegen och avvaktande ; det hade antagligen varit en skyddsmekanism mot nedlåtenhet och falsk polityr å ena sidan, mot grovhet och påträngande vänlighet å den andra.
Hon hade en egen värdighet och äkthet som hon försvarade både uppåt och nedåt.
Hon gav inga förtroenden om sådant, men man kunde tänka sig att den studerade dottern till ambassadvaktmästaren hade kommit i ömtåliga situationer ibland, mitt emellan två sociala skikt, och hon hade funnit sin personliga lösning i den radikala studentvärldens frihet från konventioner i fråga om kläder, hälsningsformler och mycket mera sådant.
Men hade man en gång verkligen vunnit hennes förtroende, då vågade hon vara sig själv, het för alla idéer om rättvisa men med en inneboende livsglädje så att hon ibland sprudlade som en liten geysir av infall.
Det föll inte mer Viveca in att fråga sig vad Tony hade " sett " hos henne.
Det var naturligt att de ville bo för sig själva i Cité Universitaire, fria att bedriva sina studier och umgås med kamrater.
Det var ändå en stor tillgång att ha dem i samma stad.
Hon fick lägga på ett extra kol och öka inkomsterna, eller i värsta fall hyra ut gästrummet.
En lördag i januari hade Viveca varit ute och handlat.
Det var halka och snömodd, och hon var lastad med påsar och paket.
Flingor vassa som isnålar dansade i luften och bländade henne just när hon gick förbi huset där Ghislaine hade bott --- det låg ju inte långt från hennes egen bostad.
Förlusten av vännen kändes plötsligt lika vass som snökornen.
En röst bakom henne ropade något som lät som hennes namn, fast en startande motor genast dränkte ljudet.
Nu hör jag röster också, tänkte Viveca och vände sig häftigt om.
Ingen syntes.
Men jo, en kvinna som skymts av ett fetlagt par kom halvspringande.
Ghislaine ? Hon liknade Ghislaine.
Hon var Ghislaine.
Viveca gjorde ofrivilligt en rörelse till flykt.
--- Nej Viveca, gå inte, låt mig tala med dig, ropade Ghislaine andfådd.
Viveca stannade men med ansats till panik : vinden sved i ögonen, påsar tyngde hennes armar, en duellant som blir tagen oförsvarandes och inte kommer åt sin värja.
--- Kan vi gå upp till mig ? frågade Ghislaine när hon insåg det omöjliga i att börja tala där på gatan i modd och motorbuller.
Viveca skakade på huvudet.
--- Hellre upp till mig.
Jag måste bli av med allt det här ... De gick tysta runt gathörnet.
Så kom Viveca på något att säga : --- Så du är tillbaka ? --- Ja, min tjänstledighet gick ut.
Ett gathörn till, Vivecas hus, hissen.
--- Hur mår barnen ? --- Bra, tack.
--- Och din farmor ? --- Hon repade sig.
Det var inte en infarkt utan en angina.
Viveca fick Ghislaines hjälp att låsa upp och gick direkt ut i köket med sina inköp.
När hon kom tillbaka stod Ghislaine fortfarande i snöig scarf och kappa innanför dörren.
Viveca kom ihåg den gamla skådespelarregeln att i en tragedi säger man sina repliker stående tills man möjligen " segnar ner ".
Hon sade i nykter ton : --- Ta av dig och kom in.
Ghislaine lydde långsamt, föga uppmuntrad av Vivecas sätt.
Hon tog tveksamt den antydda stolen mitt emot sin forna vän.
--- Jag gör så mycket dumt, sade hon uppgivet.
Hjälp mig, Viveca.
Denna blev först stel och stum.
Sen : --- Jag hjälpa dig ? Hur då ? Jag låser honom inte.
Han är fri.
--- Det är inte det, sade Ghislaine.
Det där med Hammou var ett enda stort misstag.
Hon var skamset röd, orden kom med svårighet.
--- Vad ? sade Viveca och liksom sjönk tillbaka.
--- Det är svårt att förklara alltihop --- men får jag berätta vad som hände ? Viveca nickade bara.
--- Det laddade upp sig efter två linjer, tror jag.
Den första var att jag var hetsad och oroad av att Jean-Marc tänkte ta barnen ifrån mig.
Det var bittert med hans förräderi när jag samtidigt såg dig och Hammou som de älskande och lojala.
Där svek henne rösten, detta var inte övervunna saker som man talade med lätthet om.
Viveca sade ingenting, bara väntade.
Men naglarna kändes i handflatorna.
--- Den andra var Marocko.
Hammou kom min barndoms svärmeri för Marocko att leva upp igen, jag tog helt parti för landet och honom.
Jag tyckte att du plötsligt svek dem båda på ett obegripligt sätt.
--- Jag förstod det, sade Viveca äntligen.
--- Då var det några ord av Alain som verkade som en god idé : Här var en man som var allt det som Jean-Marc inte var.
Barnen tyckte om honom, och jag ... kort sagt, eftersom du inte ville ha honom tyckte jag att allting skulle lösa sig om vi slog oss ihop.
Därför begärde jag ledigt när farmor ringde.
Men ... --- Men ? --- Det här är svårt att berätta, Viveca ... --- Det var inte lätt när det hände heller.
--- Jag vet ... Det var jag som ... När vi träffades i Rabat --- för det var klart att jag träffade Hammou så fort han kom hem från Algeriet --- så märkte jag att det var ett misstag någonstans, men det vägrade jag att se.
Han blev glad att se mig och frågade behärskat efter dig --- men det var inte riktigt samme man som här.
Han verkade äldre och strängare, upptagen av bekymmer för landet och situationen.
Han sa något erkännsamt om min släktkänsla, när jag kom för farmors skull ... Du kan tro att det var en kalldusch.
Viveca kunde inte låta bli att dra på munnen.
--- Var det allt ? Ghislaine tvekade.
--- Helst ville jag svara ja.
Men du förstår väl att jag inte är fullt så tafatt som kvinna ... --- Så ni träffades igen ? Hennes ton kom Ghislaine att ta i häftigt : --- Mais non d'un nom, Viveca, vi är allihop ledsna och sårade människor --- vi är heta och hungriga --- vi bär oss inte åt som helgon.
Ja, vi hade en historia.
Han ville kanske inte göra en dam besviken ... Men när han förstod att jag hoppades någonting mer, då sa han rent ut att det var otänkbart.
Han hade sin tid och sin hjärna fyllda med projekt som han ville och skulle realisera, fast det såg mörkt ut just nu.
Kärlek och familjeliv var ingenting för honom.
--- Just nu ? --- För lång tid framåt.
Och han la till som om han inte mindes att jag var där utan tänkte högt : Och gifter jag mig en gång till, ska det vara med en marockanska som inte blir besviken när jag inte tänker och uppför mig som en europé ... --- Stackars Ghislaine, sade Viveca plötsligt, fick du sota för hans bitterhet mot mig!
--- Fjärdedelen räckte inte till, sade Ghislaine självförsjunket, som om det förvånade henne att han inte hade erkänt henne som marockanska.
Efter en stund kom hon in på sitt yrke.
Hon hade upptäckt hur svårt det skulle ha blivit för henne att praktisera som läkare.
--- Men där är det väl ont om doktorer ? --- Javisst, det skulle behövas många fler.
Men läkartjänsterna är få, och de som finns vill marockanerna ha själva.
--- Och egen praktik ? --- Kostar pengar som jag inte har.
--- Tänk då på mig, sade Viveca.
Sitta i en öken och skriva om musik och teater ... Ghislaine kände ändå ett tvång att försvara landet och nämnde Casablanca och Rabat.
Där kunde väl finnas ... --- Om jag hade följt med skulle jag förstås ha varit där Hammou är, sade Viveca.
--- Nej, då är det omöjligt, medgav Ghislaine.
Hon återkom dock : Men vore det inte intressant att skriva om marockanska kvinnor ? --- Det finns fruktansvärt mycket att göra åt kvinnornas ställning därnere --- men det ska inte en utifrån försöka sig på.
--- Varför inte ? --- Det skulle kränka deras stolthet så att de omedelbart låste sig.
Det bör väl du veta som känner Hammou, unnade Viveca sig att säga.
Förresten kan jag inte arabiska.
--- De flesta förstår franska, muttrade Ghislaine.
--- Inte på landet.
Och jag vågar inte skriva på franska än.
Om jag hade gjort det, hade jag väl hamnat i Kenitra som samhällsomstörtare.
Ghislaine log inte, hon ryste till.
--- Det är tyvärr en möjlighet man får räkna med.
Det finns en oro bland ungdom och intellektuella ... --- Jag vet, jag har sett och känt den, sade Viveca.
--- Jag med.
Viveca --- uppriktigt sagt --- jag är rätt glad att vara tillbaka i mitt gamla jobb och de vanliga bekymren ... Och du ? De såg på varandra.
Tankar flöt fram och tillbaka utan ord.
Ett återfinnande, en återanpassning, en död vänskap som började leva upp.
--- Vi behöver kaffe, sade Viveca.
--- Filtre!
--- Melittabryggt, sade Viveca och omsatte ord i handling.
De drack det starka heta kaffet och blev styrkta.
--- Det var hemskt att komma hem och inte våga söka upp dig, sade Ghislaine.
Jag har sörjt över att allt inte var som förr --- och smugit i gathörnen som en strykrädd hund ... --- Varför det ? sade Viveca tonlöst.
Hammou är en fri man.
Jag har själv försatt oss i det här läget.
Jag har ingen rätt att --- Ghislaine exploderade : --- Ah, gör dig inte så rationell!
Visst blir man rasande om en vän är ute efter ens man.
Viveca blev också het i kinderna : --- Det är sant.
Jag var svartsjuk.
Och förbittrad.
Trodde att ni hade startat tidigare.
Ghislaine satte sig rakt upp : --- Nej se det hade vi inte!
Hur kunde du ... --- Det är mycket man kan och gör --- som du märker.
Tystnad igen.
Ghislaine reste sig, trött som efter en arbetsdag.
--- Jag måste hem och ge barnen mat.
Kan du ... Vill du ... träffa oss igen ? --- Visst vill jag, sade Viveca.
Livet blir mänskligare om ni kommer hit och för lite oväsen.
De tog varandra kort och häftigt i famn, släppte varandra åter som om det hade gjort ont.
Nästa gång gjorde det inte ont.
De tog upp samvaron försiktigt, rädda för ömtåliga punkter, men efterhand gick vaksamheten över och de kunde tala naturligt.
Till det bidrog inte minst barnen.
De klampade hemvant in till Viveca och ville spela piano.
Hon satte sig mitt emellan dem och lät dem ta ut " Frère Jacques ", Simone i diskant, Alain i bas.
--- Du spelar falskt!
pep diskanten.
--- Du kan inte alls, röt basen.
Varpå Simone bakom Vivecas rygg klippte till honom med den outrotliga dockan Barbie.
Viveca måste arbeta och sände hem dem att öva privat, mildrade avskedet med var sin apelsin.
Medan han omilt drog på sin syster stövlarna gjorde Alain ett klagande meddelande.
--- Det var inte sommar i Marocko, och Hammou var inte alls lika kul som förr.
Han ville inte spela schack.
Simone talade som vanligt på en enda inandning : --- Alla stora var dumma vi hade inga barn att leka med hej då!
Därmed gav hon en ställföreträdande avskedskyss åt Barbie, och borta var de.
Viveca log när hon satte sig till skrivbordet.
Det var skönt med besökande som dessa, både när de kom och när de gick --- i synnerhet när ingen vuxen stod bredvid och vickade med ett förmanande pekfinger.
Någon vecka senare stod Ghislaine vid Vivecas fönster där man skymtade Seine och aftonrodnaden och sade drömmande : --- L'heure bleue.
Nu träffar välsituerade damer sin " vän " vid en cocktail och en timmes amour.
Jag är avundsjuk.
--- Varför gör du inte sammaledes ? --- Hur kan jag, mellan arbetet och barnen ? Finns inte tid, inte ork, bara lust.
Du träffar åtminstone intressanta män i ditt jobb ... --- Gör inte du det då ? --- Mellan barnaföderskor och aborter ? På sin höjd ängsliga barnafäder.
--- Men kolleger då ? Ghislaines svarta ögonfransar skymde blicken som om hon prövade en möjlighet.
Sedan sade hon något annat : --- Säg, Viveca.
Du var änka ett par år, och din man var sjuk dessförinnan.
Var det inte en påfrestande tid ... erotiskt, menar jag ? --- Det var drabbande på så många sätt ... fullt av ångest ... så det var inte det värsta problemet.
Men den här gången ... --- Säg ut.
Jag behöver veta hur kvinnor verkligen har det.
--- Om man ännu är kär i en man men gör slut av förnuftsskäl --- då står man där med ett oregerligt kvinnfolk inom sig som ibland sparkar och skriker jag vill inte!
och förbannar förnuftet ... Men en man tycks lättare finna en ersättning.
Ghislaine blev röd, men rodnaden hann sjunka undan medan det ryckte kring hennes läppar av tillbakahållna tankar.
Sedan sade hon stramt : --- Jag bad dig tala uppriktigt --- då ska jag göra det själv också.
När han och jag ... ja, du förstår ... misslyckades vi.
Totalt.
Han rusade upp ur sängen och sa så man knappt hörde det : Du påminner mig för mycket om Viveca ... Och jag tror han grät.
Nu var det Vivecas tur att gå bort till fönstret och pressa pannan mot rutan, med ryggen åt rummet.
Det var antagligen dumt, men hon kände sig rehabiliterad som kvinna.
Det hade inte varit alldeles lätt för honom heller.
Hennes mun sade utan lov : --- Första gången ? --- Ja --- så snart gav vi oss inte.
Men vi bekände snart kort och skilldes honett, som vänner.
--- Tack ska du ha för att du berättade det här, sade Viveca.
Jag undrar hur många kvinnor som skulle ha varit så uppriktiga ? Hon fick större distans till Hammou efter det samtalet.
Är den personliga fåfängan så viktig, att när den blir lugnad, då går den värsta svedan över ? Hur som, hon kunde med större lugn vända sig mot ett nytt års arbete och sin egen vardag.
Samtidigt fortfor hon att läsa Le Monde och lyssna på radion, och hon och Ghislaine höll varandra ständigt underrättade om vad som hände på den fronten.
En lördagskväll i slutet på februari kom Ghislaine uppspringande och ropade ivrigt : --- Har du hört att Spanska Sahara har blivit Västra Sahara och ska delas mellan Marocko och Mauretanien ? Nu är farmor lycklig --- och Hammou får sin chans.
--- Fjärdedelen är gripen av patriotisk yra, sade Viveca skrattande, för när Ghislaines kinder blossade och ögonen blixtrade såg hon verkligen marockansk ut.
Hon hade nästan svårt att komma med sin motnyhet : Du har kanske inte hört att Front Polisario står långt inne i landet och har proklamerat sin självständighet som " Demokratiska arabrepubliken Sahara " ? --- Oh, sade Ghislaine, det lät som när luften går ur ett däck.
Vem är schack och vem är matt ? Blir det öppet krig ? --- Vem vet.
--- Har du hört något mer från Hammou ? --- Nej.
Viveca hade fått ett brev från honom veckan före, ett sakligt brev där han skrev att han var i full gång med förberedelserna till skogsplanteringar i södra Marocko, arbetet var hårt och upptog honom helt.
Förhållandena med boende och sådant var primitiva och osäkra så hon hade gjort rätt i att inte följa med.
Han skrev också : " Du är nog besviken över att jag hör till de träd som inte kan rota sig på nytt i en främmande miljö.
Däråt är nu intet att göra, utan jag kan bara tacka dig för att du gjorde något så fint av ett par besvärliga flyktingår.
Lev väl, Viveca.
Hammou.
" --- Skrev han något om att de är rädda för raider från gerillan ? --- Det vore inte likt Hammou.
De satte sig till sin förberedda lördagssupé försjunkna i tankar och oroade sig var på sitt sätt för freden, för släktingar, för en man långt borta.
Efter en lång och omedveten tystnad tittade Viveca upp på sin gäst och log.
--- Har du tänkt på vilken komisk utveckling vanligt folk skulle tycka det här var ? Vi sitter och bekymrar oss för samme man som två afrikanska medhustrur.
" Fjärdedelen " var fortfarande dominant hos Ghislaine : --- Det är deras europeiska fördom.
Jag minns från min barndom familjer med två hustrur där gummorna --- för de var alltid äldre --- såg ut att ha riktigt trevligt ihop.
--- Vilken framtidsutsikt!
sade Viveca, och de höjde sina rödvinsglas och drack för gummorna.
En annan gång, när februari hade återtagit sin naturliga gråhet och smittat av sig på Vivecas humör, satt hon och spelade blues.
Hammou hade rätt i att känna sig överlägsen, för många hade nytta av hans arbete, men vem hade nytta av hennes --- utom hon själv som tjänade en slant ? Ghislaine kom in utan att avbryta, frågade sedan : --- Dyster ? --- Kanske.
Du har det bra, för du behöver inte tvivla på att du behövs.
--- Och ändå är jag så kluven i min inställning till arbetet ... Då Viveca såg frågande ut fortfor hon : --- Det är så positivt att hjälpa bébés till världen.
Var gång jag håller en liten nyfödd unge i händerna känns det för en lycklig sekund som om den var min egen.
Och så har jag blivit den som man tvingar att göra aborter!
--- Tvingar ? --- Av samvetsskäl, om du vill.
Någon är tvungen att hjälpa kvinnor som samhället har försummat att ge kunskaper och möjligheter att undvika barn på annat sätt.
Det värsta är när fostren börjar se ut som miniatyrbarn ... I början hände det att jag slank in i en kyrka på hemvägen och bad Den heliga jungfrun om förlåtelse.
Utan att tro och utan att ångra mig, om du kan förstå det.
--- Viveca nickade.
Låt oss be en gemensam bön att upplysningen stiger så att den biten av ditt arbete blir onödig.
--- Amen.
Men det dröjer nog.
Det var den veckodag då Jean-Marc hade hand om barnen, så Viveca och Ghislaine hade gjort upp att äta middag tillsammans.
Nu slog sig Viveca för pannan och sade min gratäng!
ilade ut och räddade den ur ugnen.
Förresten behövde den tio minuter till.
--- Och vi som skulle gå ut, sade Ghislaine.
--- Tycker du inte det är rätt skönt att sitta och kura hemma en sån här dag ? Jo, det tyckte Ghislaine.
De åt och drack men fortsatte sitt samtal.
Ghislaine frågade : --- Har Jeanne tagit dig med ut till de patienter som inte kom till oss i tid ? Jag menar hemmet för purunga väntande mödrar.
--- Ja, hon tog mig med för att jag skulle skriva om saken.
Det är ju upprörande att man klipper av skolgång och högre utbildning för flickor som i sin okunnighet har råkat bli gravida.
Och till på köpet " omhändertar " mödrar på en anstalt och barnen på en annan ... --- Ja, där skymtar många präktiga gamla synsätt om att staten behöver " soldatmaterial " och arbetare, men mödrarna är föraktliga, sade Ghislaine.
--- Ni har en märklig respekt för anstalter, sade Viveca, som både mindes Gregors förfäran för att hamna på en anstalt, och Ellens diskussioner om barnavård.
Ghislaine svarade som om hon kände sig träffad : --- Detta med institutioner är en öm punkt hos oss.
De har varit vår stolthet, efter revolutionen var vi föregångslandet som tog hand om barn, åldringar, sjuka --- --- Och smällde in dem på anstalter ? --- Javisst, det var enda sättet man kände till.
De fick vård, sådan den nu var, de slapp svälta.
Och sen går det prestige i saken, och vi märker inte när vi blir akterseglade av nationer med nyare metoder ... Ska du skriva om detta ? Viveca hörde bitonen av ängslan och svarade : --- Det här är mitt dilemma.
Det bör skrivas om det, och jag tror jag skulle kunna göra det --- men jag är utländska.
Bara en fransyska har rätt att göra kritiken så svidande som den bör vara ... Ghislaine nickade, liksom hemligt belåten.
--- Du är klok.
Det är fler som är inne på spåret.
--- Jag försöker hitta ett sätt att inte skriva det som samhällskritik direkt utan som en nykter skildring av en flickas öde och möjligheter.
--- Du ska se att du slutar som författare, sade Ghislaine.
Viveca log också.
--- Och medan jag grubblar på det skriver jag tillsvidare om motsatsen ... --- Intervju med en berömdhet ? --- Nej, med en mycket okänd.
En krigsänka.
En relik från första världskriget.
--- Men hon måste vara uråldrig.
--- Det är hon också.
Hon har varit änka sedan 1914, mannen stupade i ett av de första slagen.
Hennes dotter var då fem år.
Sen dess har de bott i en tvårums vindskupa, som två små sparvar i en takränna.
--- Har hon haft arbete ? --- Hon har inte sökt, och inte heller socialhjälp, för han var löjtnant och alltså en fin karl.
Porträtt i svart ram med tapperhetsmedalj.
När pensionen inte räckte till sydde hon fina handarbeten och sålde dem anonymt i en affär.
Hon och dottern har aldrig varit skilda åt.
--- Herregud, glömde de klippa av navelsträngen ? sade doktor Ghislaine.
--- Troligen.
Dottern har i alla fall varit kontorist --- --- Men hon har inte gift sig ? --- Vad tror du ? Madame lät diskret antyda att eftersom de inte hade pengar till en dot --- hemgift --- för ett lämpligt äktenskap fick saken bero.
Nu är hon i alla fall pensionerad, hon också, och de verkar lika gamla.
--- Men det här är ju inte liv utan brist på liv.
Du tänker väl inte presentera dem som typiska för oss franska kvinnor ? --- Se där, se där, jag har trampat på en nationell tå, sade Viveca, för hon hade pratat sig varm och intresserad av jobbet igen.
I mitt galleri har jag en atomingenjör med intelligensskärpa som en rakkniv och en minister som är både känslovarm och effektiv.
Tycker du inte att man ska ha med också några av de osynliga kvinnorna, de där som sitter dolda i gårdsrum och vindskupor --- --- Du menar några kvinnliga clocharder ? --- Inte alls, utan små damer som lever under existensminimum, men inte klagar, utan odlar en klasstolthet från en förgången tid.
De finns.
Jag har sett dem.
Ghislaine sade lite ovilligt : --- Men gör du dem någon tjänst genom att dra fram dem i ljuset ? --- Första villkoret för att man ska komma dold nöd till hjälp är att man gör den synlig.
Tack ska du ha --- där fick jag svaret på en fråga som jag har plågat mig med --- vad man egentligen gör för nytta.
Vi som skriver gör människor synliga.
Sen får de med annan utbildning ta hand om dem som behöver det.
Ett par dagar senare var hon högtidligen inbjuden att hälsa på i Tonys och Margitas studentrum i Maison suédoise, respektive Amerikas hus, i den stora park med många ståtliga hus som bildade Cité Universitaire.
Margitas rum var utan varje försök till kvinnligt pynt, men på skrivbordet, i solstrimman, stod en liten kopia av ett etruskiskt lejon.
Hon hade fått det i julklapp av Tony, och då och då strök hon över den nästan genomskinliga marmorn, gul som lejonets öga.
Tonys rum var mer belamrat med undanstoppade men framstickande sportredskap som ingen visste när han använde men som var ett måste för varje amerikansk student med självaktning.
Efter lunchen i restaurangen satte de sig i Tonys rum för att prata.
Han bytte en blick med Margita, harklade sig och sade : --- Säg, har du något emot att vi gifter oss ? Viveca såg överraskad ut men fann sig : --- Nej, visst inte --- om ni är överens och säkra på er sak, så ... --- Jag menar principiellt.
Nu log hon.
--- Efter vad jag vet finns det ingen släktfejd à la Capulet och Montague mellan familjerna Ghajan och Andersson.
I denna tid av förnamn hade hon omsider utrönt att Margita hette Andersson.
--- Vad menar hon ? viskade Tony till Margita.
--- Romeo och Julia, viskade denna tillbaka.
--- Asch, snack, sade Tony.
Du och Hammou ville ju inte ... --- Det var andra svårigheter, ingen principsak.
Glöm inte att jag har varit hederligt gift i tjugo år.
--- Just det kunde ju ha givit dig lust att spränga institutionen i luften, sade Tony.
Viveca lät sig inte provocera utan sade i jämn ton : --- Jag har ingenting emot " institutionen ".
Men blir det inte svårare för er att läsa ? --- Tvärtom.
Det skulle spara tid att bo ihop.
--- Här finns ju vissa regler, insköt Margita.
--- Och det blir ett fasligt rännande, sade Tony.
--- Min välsignelse har ni.
Om inte Margita är för ung, vill säga.
--- Ung, jag ? Som bara är åtta dagar yngre än Tony ... --- Nåja, jag är inte skjutgammal, jag heller, muttrade Tony.
De tänkte gifta sig med enklast möjliga ceremoni så fort deras papper var klara, och de inbjöd Viveca att vara vittne.
Tony hörde sig försiktigt för om Hammou, och för att visa att de inte skilts med agg räckte hon honom Hammous brev.
Efter en frågande blick på Viveca läste han det tillsammans med Margita.
Tony nickade eftertänksamt : --- Det var ju gentlemannalikt --- som Hammou själv.
Men Margita reagerade helt annorlunda.
--- Nej men ... det var väl skamligt!
--- Hur då ? sade Tony oförstående, men Vivecas ögon vidgades i intresserad undran.
--- Han skriver som om du stannade kvar för att det var obekvämt och farligt därnere.
Han fattar inte ett dugg av att du har ett jobb att sköta.
Precis som han!
Viveca böjde sig fram och kysste henne på kinden.
--- Tack, min vän.
Jag trodde inte att någon mer än jag kunde se det så.
Jag är rätt ny fast jag inte är ung och har inte gjort mig så värst gällande än.
--- Just det --- du är " ny " precis som vi.
Ska det betyda att man inte räknas och inte är värd någonting ? Det tycker jag är skamligt.
Nu log Viveca och Tony, men Margitas unga blod var i svallning : --- Säg Tony, även om vi hade blivit osams, inte skulle du tro mig om att lämna dig i sticket när det blev farligt ? --- Tvärtom.
Jag skulle förvänta att du ryckte ut och tog mig loss både från bovar och polis.
--- Du skojar, men jag menar allvar, sade Margita, och det fanns en sådan hetta i hennes lojalitet att de båda blev smått rörda.
Viveca tog hennes hand och sade : --- Det var inte " farligt " när Hammou och jag skildes åt, bara tilltrasslat.
Men det var just det där ... Mitt arbete såg han bara som ett tillskott till hushållskassan och hädanefter onödigt --- medan hans jobb är en livsuppgift som vi båda har respekt för.
Jag räknar inte heller mina skriverier som lika viktiga och nyttiga --- men ... --- Där är du för anspråkslös, sade Margita.
Hur kan man värdera vad som är viktigt och nyttigt ? En ambassadör kan bli satt ur spel om han inte har en intelligent sekreterare och en chaufför som inte tappar huvudet om det blir folkupplopp och skottlossning.
Förresten anser jag inte mina studier mindre viktiga än Tonys.
Vi förstärker varann.
--- Du är uppfriskande, sade Viveca.
Ack om man vore ung och fick samma start som ni!
Hon tog det lilla tåget från Cité Universitaire till Luxembourg-trädgården och flanerade sedan hemåt.
Javisst, det var mars och vår i luften!
Alla blomsterstånd svämmade över av mimosa, det gula blomstoftet tycktes buret av en osynlig vind och förstärka det ännu bleka solskenet.
Snart skulle Paris slå ut som en vårlig rabatt med trottoarserveringar och parasoller och markiser i alla färger --- men inte än, inte än.
Margitas häftiga ställningstagande hade överraskat och värmt henne.
Minsann om jag inte har fått en supporter, tänkte hon leende.
Och när tanken av gammal vana fortsatte söderut tillade den gäckande : Det får du unna mig, Hammou, du som har så många.
Nedanför åsen finns en gammal källa som aldrig sinar.
Förr gick den i dagen med ett vackert språng i den fuktiga och lövdunkla parken där frälsningsarmén brukar spela och den kallades för Himmelsö källa.
Nu är den fylld med stenar.
Förr dansade folk vid Himmelsö källa.
De majade henne med löv och prydde henne med band.
Det var vidskepelse.
De drack av vattnet på trefaldighetsnatten för att bli friska och fäste sina åkommor vid slantar och knappnålar och kastade dem i källan : ledvärken som krökte dem och fulslaget som kom fingertopparna att bulna och vara sig, ros som slog ut i hetsiga flammor och värkte sig rakt igenom deras kroppar, hostan, örsprånget man vaknade och grät av, galopperande, engelskan som gjorde ryggen sned, fluss och liktornar och var i benen av vanskötta sår i gammalt svårläkt kött, de skamliga tjocka flytningarna och skroflerna som växte av damm och smuts och fick barnens ögon att rinna och deras halsar att tjockna.
Källan blev inte skämd av allt hon fick ta emot.
Hon höll sig frisk och obesmittad och sinade aldrig.
Däroppe hämtade de sitt vatten när gårdsbrunnarna torkade ut eller när de börjat lukta på sensommaren och locken förseglats för att de spred epidemier.
Men till slut satte man igen Himmelsö källa med en sten och ingen vet varför.
En natt i januari 1910 satt två kvinnor och drack kaffe i källaren till huset Hovlundagatan 60.
De satt framför en bakugn och bakom järnluckan bullrade elden.
En rågdeg jäste på bordet under lampan som var långt nerhissad.
Det var mörkt i alla hörn och av Frida Eriksson syntes inte mer än sjalen och de gamla smärtingskorna som hon brukade ha på sig när hon tvättade.
De behövde kaffe båda två.
Tora Otter skulle baka till fram på morgontimmarna och måste hålla sig vaken.
Frida behövde det för att kunna somna.
Det värkte och stack i kroppen efter en vecka i tvättstugorna och hon hade ofta svårt att somna på fredagskvällarna.
För det mesta drack de kaffe som var kokat på sumpen, som hade dragit och spätts ut och värmts på tills det var ljusbrunt och syrligt.
Men det här var starkt nykokt kaffe.
De blåste och mumlade över det och flyttade fingertopparna under de heta faten.
De drog det i sig genom sockerbitar som långsamt blev luckrare och löstes opp.
När Tora hade druckit ur gick hon opp i huset och hämtade osaltat smör.
Pojkarna sov och hon stoppade de stickade täckena om deras hakor och kände på kakelugnen.
När hon kom ner igen och hissade opp lampan hade Frida somnat på stolen.
Hon satt och lutade med händerna under förklät och var blek och hade inga tänder på sig.
Ögonlocken var stora och tunna.
Utan blick var hon knappt igenkännlig.
Tora tog henne försiktigt i axeln.
--- Jag har hämta smöre, sa hon.
Frida vaknade.
Hon tog smör på pekfingret och sen sträckte hon ut tummen på den andra handen så att skinnet i tumvecket spändes.
Huden var uppblött och hade torkat igen.
Den var gråvit och sprucken av vatten.
Självsprickorna gick rakt ner i det tunna skinnet som om de varit skurna med kniv och de lyste ljust och klart röda.
Hon smorde båda tumvecken och sprickorna vid första pekfingerleden.
Sen tog hon opp ullgarn ur förkläsfickan och lindade om.
Hon fick hjälp av Tora att knyta ändarna.
--- Det lenar, sa hon.
Tora öppnade den heta luckan med en pinne och la in mera ved.
Hon öppnade draget en smula.
Sen tvättade hon händerna i ett handfat som stod på en trälåda under fönstret och torkade sig noga för att inte bli kladdig när hon stack ner händerna i den ljumma degen.
Ugnen dånade och det var varmt i hörnet där Frida satt.
--- Herregud va varm och go han är bakugn, sa hon.
Här skulle en sitta hela natten.
--- Gör det du så får jag sällskap.
--- Det vore nog inte mycke te sällskap.
Jag somna nog snart.
--- Sitt tess jag har arbeta opp degen i alla fall så tar vi en påtår sen.
Jag har brö från kafét.
De drack av det uppvärmda kaffet men i koppar nu och doppade gårdagsbröd från Café Cosmopolite i dem.
Frida hade inte mer än ställt ifrån sig koppen så satt hon och lutade igen.
--- Du skulle gå opp och lägga dig, sa Tora.
Jag kan gå med dig för jag ska i alla fall gå opp och se till pojkarna.
Hon tog Fridas vassa armbåge och de gick utan lampa i den långa mörka källargången som de kände så väl.
När de kom opp till källardörren hörde de karlar bullra i trappan, deras röster och tunga steg.
De stod stilla i mörkret bakom dörren tills porten slagit igen efter den siste.
--- Nu har di gått, sa Tora.
Gå opp och lägg dig nu.
Det kom ett grovt järnrör ur tvättstugeväggen och löpte fäst med krampor fram till cementkaret där det satt en mässingskran.
Det var bara att vrida på.
Förr hade hon fått gå tio vändor till brunnen med hinkarna häktade i oket när hon skulle fylla blötläggningskaren.
Nu vred hon bara på kranen.
Men varifrån vattnet kom visste hon inte.
Frida hade gått bort och tvättat sen hon gifte sig.
Nu var hon fyrtiofem.
Hon hade börjat vid klappbryggorna ute vid Vallmaren dit man fick dra tvätten på kärror.
Käringarna hade legat på rad och bultat de bykta kläderna och hon mindes hur hon hade fått plaskande tunga lakan i ansiktet innan hon hade lärt sig vrida ur ordentligt.
Tvättkäringarna var ilskna av sig och de skickade tillbaka det som de inte var nöjda med.
Man måste vika ett lagom stort paket och kraftigt och fort vrida ändarna åt varsitt håll.
Käringarna svor för att hålla humöret och värmen och det rök om de heta lakanen när de slog i vattnet och det stod rök ur deras munnar för det var kallt både i december och mars.
Frida hade varit rädd för dem.
Men inte var det någon som var rädd för henne nu.
Allting var annorlunda.
Lukterna, svordomarna, vattnet som störtade kallt och klart ur mässingskranen.
Det var dricksvatten förstås.
Hon hade hört talas om att det fanns en klosett oppe hos grosshandlarns och till och med i den skulle det vara rena dricksvattnet.
Fast ingen kunde tala om för henne var det kom ifrån.
I många år hade hon tvättat i tvättstugan vid torget.
En järnvägsarbetare som hette Dahlgren hade byggt en bykstuga över Slaskgraven som rann genom hans tomt, dämt opp diket och hyrt ut anordningarna.
Hon mindes när Slaskgraven fortfarande var en bäck och det satt gubbar och metade abborrar därnere.
Graven flöt lugnt, nästan omärkligt genom samhället.
På många ställen var den överbyggd nu för det osade om den och vattnet var brunt.
Den upptog orenlighet och blev oren.
Till slut gick det inte att använda Dahlgrens tvättstuga.
Vattnet i graven färgade tvätten och husmödrarna klagade.
Nu gick det inte längre sa de som förstod sig på samhällsfrågor och så började striden om vattenverket och avloppsledningen och den varade i fyra år.
Frida förstod den inte.
Ena sidan ville ha avloppet i Vallmaren, den andra i Malsjön.
De skrev mot varandra i tidningen.
Den gamle baningenjören Sterkell ställde sin plats i municipalstyrelsen till förfogande.
Han hade kommit med förslaget om Vallmaren och nu ägde han inte längre stämmans förtroende för Malsjöfalangen hade segrat och vattentornet byggdes.
Det kom att likna den berömda kampanilen i Venedig och låg alldeles bredvid Lusknäppan som varit Fridas barndomshem.
Fabrikör Wärnström sålde mark till vattenverket, grosshandlar Lindh till tornet.
Det blev fest på torget när vattenledningen invigdes och brandcorpset prövade ledningarna.
Sterkell var inte med.
Banmästare J.A. Ström steg opp i talarstolen och framförde samhällets tacksamhet till grosshandlar Lindh för hans nit och omsorg om den för samhället livsviktiga vattenfrågan samt till fabrikör Wärnström för hans gåva av ett tusen kronor till vattentornets prydande med granitornamenter.
Oktetten ur Järnvägsmännens musikkår spelade och brandbefälet lät vattnet forsa ur en slang.
Men Frida hade inte vetat någon som hon kunde fråga.
Hon brydde sig inte om samhällsfrågor i vanliga fall men så mycket vatten som hon burit i sina dar så blev hon underfull.
Så många sinade brunnar och brunnar fulla av lukt och smitta som hon stått lutad över ville hon veta : varifrån kommer detta vatten ? Hon fick idén att fråga Konrad när hon kom från grosshandlarns tvättstuga och hade lagt i blöt.
Småbarnen lekte nere på gården fast det var sent och den halvstora Dagmar hade redan gått ner till pojkarna Otter som hon såg efter när Tora gick och bakade.
Det var bara Konrad hemma och han satt som han alltid gjorde och brände lyse vid köksbordet med en bok framför sig.
Frida gick fram och petade opp framsidan och tyckte att hon såg vad den hette.
Kvinnan.
--- Vad är det där ? --- Bebels Kvinnan, sa Konrad utan att titta opp fast hon lät skarp.
Det är inget sånt, om du trodde det.
Jag har låna den av Ebon Johansson.
--- Då är det socialism, sa Frida.
Han teg och skrev av något i ett häfte med svarta pärmar som han hade framför sig.
Ibland såg hon efter vad det var han skrev av ur böckerna men det var mest obegripligheter, antagligen också för honom själv.
Han var bara sexton år och hade fått tillbaka sin plats som lärling och springpojke på Café Cosmopolite tack vare att Tora Otter hade bett för honom.
I augusti, under generalstrejken, hade han skrivit STRÄJK!
med marängsmet på kaféfönstret och gått därifrån.
Han hade anslutit sig hade han sagt åt änkan Göhlin.
Nu var Frida rädd att han skulle mista platsen.
Han började sex på mornarna men satt alltid oppe sent om kvällarna.
Vattnet sjöd på spisen och hon började vispa ner rågmjöl.
--- Di har vattenledning hos grosshandlarn, sa hon.
Det är bara å vrida på.
--- Det var väl bra, sa Konrad utan att titta opp ur boken.
--- Vet du var det kommer ifrån ? frågade hon.
--- Vattnet ? --- Ja.
Han slog igen Kvinnan.
--- Visste du inte det ? Di pumpar opp'et vid Malstugan.
Di har ju byggt pumpstation där.
--- Men det måste ju ta slut nån gång.
--- Det är grundvattnet, sa Konrad.
Det visste hon inte vad det var.
Konrad började gå av och an på trasmattelängden mellan farstudörren och rumsdörren och berätta om vattnet som var under dem och under hela jorden och Frida som stod med ryggen åt honom och vispade gröten visste inte vad hon skulle tro.
Det fyllde alla hålrum och sprickor i jorden, sa han.
Det rann genom lösa jordlager och sandskikt och grusbäddar och trängde ner överallt där det kunde sippra.
--- Du har visst precis reda på hur det ser ut under jorden du, sa hon och drog på mun.
Men han fortsatte utan att bry sig om henne att berätta om vattnet som varken diabas eller gabbro kunde hejda, hur det drog i underjordiska strömmar och hur det porlade och kluckade i bergens håligheter när det regnade.
Det underjordiska vattenlandskapet var en bild, fast en speglad och omvänd bild, av landskapet ovan jord med sina höjder och dalar och djupa svackor.
Grundvattnet strävade som allting annat efter jämvikt, sa Konrad, och där jämvikt var uppnådd mellan vattnets tryck och luftens ovan jord där fanns grundvattenytan.
I svackorna och dalsänkorna var den nära marken och ibland gick den i dagen.
Där sprang källorna opp.
I parken nedanför åsen, tänkte Frida.
Där frälsningsarmén brukar spela.
Gröten hade tjocknat och behövde bara koka efter.
Hon skulle ropa på David och Anna.
Konrad pratade fortfarande om hydrostatiskt och artesiskt tryck.
Hon hade inte lyssnat på en stund.
--- Vet du varför de satte igen Himmelsö källa ? frågade hon.
Men han visste inte ens var den hade legat.
På måndan gick hon till Lindhska huset för att tvätta.
Blötläggningsvattnet hade flockar av smuts och det luktade när hon började ta opp kläder.
Hon brukade inte tänka på det annars.
Men i början hade hon gjort det och varje gång hon varit med barn.
Lukten hade också varit unknare förr när kläderna låg ett halvt år mellan bykdagarna.
Vid karet stod Rut och fiskade opp grosshandlarns kalsonger med en bykkäpp.
De flöt i stora vita bubblor på det slöjiga vattnet.
--- Ta med händerna, sa Frida.
Du tappar dom annars.
Hon tyckte inte att Rut var mycket att ha till hjälp.
Hon var bara sexton år, yngst i grosshandlarköket.
Hon pratade som en kvarn när Frida kom och tvättade för oppe i köket fick hon inte säga mycket.
--- Vet du att grosshandlarn har gjort av med fjorton par kalsonger sen vi bykte sist, slapprade hon.
Det verkar inte friskt, över ett dussin sen i september.
Jag undrar om han har ett dussin till i skåpet.
Men titta på di här!
Det syns ju knappt att di har vari använda.
Jo, där var det en liten brun fläck i alla fall, han torkar sig slarvigt.
Ta emot, Frida.
Men hon tappade dem och bykkäppen spratt iväg över golvet.
Det var inte mycket till tyngd men den hamnade på Fridas fötter och det gjorde ont.
Hon hade smärtingskorna på sig.
Dem använde hon bara när hon tvättade och hon hade klippt hål i tyget för liktornarna.
Om hon inte fick någonting på dem som nu kunde hon gå en hel dag på tvättstugans trätrallar utan att känna nämnvärt av dem.
De hade moderna tvättbräden klädda med veckad zinkplåt och de gnodde tvätten i såplösning.
Först gnuggade de grosshandlarns kalsonger och hans nattskjortor som det ibland fanns chokladfläckar på.
--- Han ska ha choklad när han lägger sig, sa Rut.
Och så lägger han i ett pulver som han sover på.
Lilibeth sover ingenting säger hon jämt.
Fast det undrar jag.
Hon kallade Alexander Lindh för grosshandlarn även här nere i källaren men hans gifta dotter sa hon Lilibeth om och husföreståndarinnan hette bara maran.
--- Tänk dig för, varnade Frida.
--- Äsch, det är ingen som kommer ner.
Vet du varför det är så mycke stoppdukar den här gången ? Det är maran som har blivit opererad av doktor Hubendick.
Vet du va han hitta ? En flaska Dralles Illusion med violdoft.
Den där som hon har på sig jämt när hon går bort.
--- Tyst!
sa Frida.
Var nånstans ? --- Där du vet.
Hon hade stoppat in den förstår du, kört den för långt opp.
Den försvann.
--- Du pratar lort så du gör dig olycklig en vacker dag, sa Frida.
Tänk om nån hörde dig.
Sånt där har di sagt i alla tider om dom som inte är gifta.
Nu är du tyst.
--- För all del, sa Rut, men jag vet att det är sant för husan sa det åt Margit.
Men hon teg verkligen en stund och gnuggade serveringsförklän.
Klockan nio ropade köksan i trappan att de skulle komma opp och dricka kaffe och Frida tog av sig säckvävsförklät och släppte ner kjolen som hon hade fäst opp med nålar.
Hon bytte skor och knöt om huvudduken.
Men det kändes ändå förargligt att sitta däroppe i en trasig klänning som var blöt på magen, utan tänder och i snedgångna skor.
De andra hade förstås redan druckit.
Frida blötte opp vetebröd i kaffet och tittade mest ner i koppen.
Rut sa heller ingenting nu.
Husan sprang omkring med banden fladdrande på det långa städförklät som hon hade trätt ovanpå sin svarta klänning och fyllde vatten i karaffer och diskade glas.
Husföreståndarinnan satt vid skrivklaffen i rummet innanför köket och skrev i kassaboken.
Det luktade ättika i grosshandlarköket för kokerskan höll på att lägga in kryddströmming och hade ställt lagen på svalning i det öppna fönstret.
Det hade slocknat under pannmuren när de kom ner igen och Frida tände på nytt medan Rut öste över det ännu varma vattnet i träbaljorna med en stor bleckskopa.
De började gnugga kökshanddukar som det var mycket fläckar på.
Rut pratade obesvärat igen.
Hon sa att Lilibeth Iversen-Lindh inte använde annat än vita blusar.
--- Di kan ha hur mycke idéer som helst, sa hon, det är inget som hindrar dom.
Varenda dag ska hon ha en ren och husan står och stryker dom i serveringsrummet.
Du skulle se vilka manschetter.
En får tvätta dom i ljummet tvålvatten bara.
Jag ska säga dig Frida att du får aldrig se det licksta.
Det är sånt som inte får bykas.
Underkläderna.
Det är bara spetsar nästan.
Och nattsärkar.
Dom kunde hon ha och gå på Sociteten i om hon ville.
Han får aldrig komma in så jag begriper inte varför hon har dom egentligen.
Aldrig en enda natt du.
--- Det vet du inget om.
--- Jo, det vet varenda en i det här huset fast di låssas som det regnar.
Aldrig en natt sen di gifte sig!
Och då var hon så kär så grosshandlarn var tvungen å ge dom lov å gifta sig fast Iversen inte ägde ett öre.
--- Han är ju ingenjör, sa Frida.
--- Ingenjör!
Nä du, det är nåt som han kallas bara.
Han är inte mer ingenjör än Halta Lasse.
Han kommer från Kristiania och det ligger i Norge och hans mamma sålde fisk på torget!
--- Nej, det var också lögn, sa Frida.
Du vet inte vad du pratar om.
Hon hade affär.
--- Fiskaffär!
Rut gnuggade kökshanddukar som kokerskan hade klappat kött i.
Det var svårt att få bort blodfläckarna fast de hade legat i blöt så länge.
--- I alla fall, sa Rut, så var han inne hos henne den natten di gifte sig och sen aldrig en enda gång till.
Och det är över tie år sen.
Tvättbänken stod framför fönstren ut mot gatan.
Ibland såg man fötter gå förbi.
Om det inte immade för mycket från tvättgrytan kunde man se folk som gick över stationsplanen.
--- Ebon Johansson, sa Rut.
Nu är han tebaks igen.
Men arbete får han inget.
Det är för att han var strejkledare.
Han kunde ha blivit tagen för uppvigling sa maran.
Kommit på Svartsjö.
Vet du att Tora Otter som bakar åt Göhlins gick och drog med honom innan hon gifte sig ? --- Det är ju din faster, sa Frida lite vasst.
--- Nä!
Inte nån köttslig faster i alla fall.
Min moster Stella är gift med hennes bror Rickard, men han ska visst inte vara hennes riktiga bror heller efter vad jag har hört.
Hon var uppasserska på Järnvägshotellet och hade en lila promenaddräkt och hatt med fågel på.
Och sen fick hon två barn utan å vara gift.
Till sist så gifte hon sig med en karl från Göteborg och han dog och hon låna pengar av mamsell Winlöf, hon som ägde Järnvägshotellet förut.
Hon var förresten likadan när hon var ung.
Fast hon fick inga barn för hon gick till fröken.
Och nuförtin har Tora Otter inte ens söndagskläder.
--- Du pratar, sa Frida.
Men det var riktigt.
Hon visste att Tora var utan helgdagskläder.
--- Du pratar som du har förstånd till, sa hon.
Tig ett slag nu.
Vi har alla lakana kvar.
På tisdan bykte de.
Halta Lasse som var gårdskarl åt grosshandlarn tände under grytan och började värma opp vattnet vid femtiden på morgonen.
När Frida kom strax efter sex sjöd det inte än.
De hjälptes åt att lyfta opp det stora träkaret på ställningen, Halta Lasse på ena sidan och Rut och hon på den andra.
Det började bli tungt.
Det var många saker som hon förr hade orkat utan att tänka på det som nu verkade så tunga.
Hon såg på Rut som hade kraftiga muskler på sina rödknottriga överarmar och mindes att så där hade hon själv sett ut för tjugo trettio år sen.
Nu var det mest knutor och senor under huden.
Ibland tyckte hon inte om sig.
Det var inte bara när hon var bland folk och skämdes för kläder och tänder.
Det kunde komma på henne när hon var ensam.
Det hade aldrig varit så förr.
Då hade hon aldrig funderat på sånt.
Vattnet sjöd.
Husföreståndarinnan hade gett Rut tre burkar med lutpulver som de skulle lösa opp innan de skopade vattnet på kläderna.
--- Förr tog vi björkaska i en påse, sa Frida.
Det gick bra det med.
Hon var lite rädd för den skarpa luten.
Jag har blivit harig, tänkte hon.
Rädd för å förlyfta mig och rädd för å få lut i ögona.
Och för å visa mig bland folk.
Hon fick en krona om dan och maten när hon bykte så hon måste ju opp i grosshandlarköket och äta.
På tisdan var det köttsoppa med klimp till middag.
Den var kokad på buljong och det var lök och palsternacka i den och tunna slantar av morötter men grönsakerna var så mjuka och sönderkokta att hon kunde trycka sönder dem mot gommen.
Då var det svårare med köttet.
Kokerskan hade gjort klimpen tjock och med smak av bittermandel.
Oppe i matsalen åt de soppa på bara buljongen och Frida undrade hur de kunde bli mätta.
Men det serverades kokt kall tunga med grönsaker i gelé också, små kalvkotletter med ärtor och brynt ris och sist brylépudding.
Kokerskan hade gjort risgrynspudding med saftsås åt köket.
Frida mindes en gång då hon hade fått en hel form med pudding med sig hem, gul av ägg och prickig av mjuka russin.
Men det fick hon inte den här gången.
Alltihop gick åt.
Halta Lasse åt som en häst och Rut var inte mycket sämre hon.
När de kom ner efter middan ställde de en tvättbalja under tapphålet på det stora bykkaret och så drog Frida ur träproppen som hon hade lindat med en trasa så att det inte skulle läcka.
Den avsvalnade luten kom forsande, vitgul och tjock.
De öste över den till grytan igen och när de inte hann med satte Frida i proppen så att ingenting av luten skulle rinna bort.
Rut var tyst nu.
Hon sprang på klapprande träskor mellan pannmuren och bykkaret och öste.
Om skopskaftet hade hon lindat en handduk för att inte bränna sig.
Hon hade redan flammor av luten på underarmarna.
--- Du skulle va försiktigare, varnade Frida.
Men hon mindes själv hur det var.
När man var ung trodde man att kroppen var outslitlig.
Man var inte rädd för någonting.
Inte för arbete i alla fall.
Hon försökte hålla Ruts takt när de öste tillbaka vattnet i pannmuren men hann inte.
Det skar i fotdynorna av smärta för att hon hade stått och gått så länge.
Men liktornarna kände hon inte av tack vare hålen som hon hade klippt i smärtingskorna.
Halta Lasse försökte käfta med dem när han kom ner med ved men fick knappt några svar.
Medan de väntade på att lutvattnet skulle koka opp igen var Frida tvungen att sätta sig på tvättbänken.
De hade två baljor med blötlagd tvätt kvar som skulle bykas för sig sist av allt.
Det var stoppdukar i den ena och dem höll Rut på att gnugga och i den andra fanns näsdukarna.
--- Jag vet inte vad det är med mig, sa Frida där hon satt.
--- Är det ryggen ? --- Nej.
Det var mest fötterna som gjorde ont men det hade hon nog kunnat stå ut med.
Men hon kunde inte förmå sig att börja med näsdukarna.
Det som var hoptorkat i dem löste sig i vattnet och blev halt mellan fingrarna när man tog itu med dem.
Nu gick det inte.
Om hon kunde begripa vad som tagit åt henne.
Och bara hon tittade på Ruts balja där det svartnade blodet i stoppdukarna löste sig och färgade vattnet rostbrunt fick hon kväljningar.
Hon gick fram och lyfte på pannmurens trälock och såg att vattnet nästan sjöd.
--- Jag börjar ösa jag, sa hon.
Du kan ta näsdukarna.
Och det var första gången hon försökte komma ifrån någonting.
Tolvte och sista ösningen gjorde de klockan sex på kvällen.
Tvättstugan var fylld av imma, ibland såg de inte varandra tvärs över bykkaret när de skopade på den heta luten som nu var hal och brun när den sipprade genom kläderna.
Till slut drog Frida tappen ur hålet och lät den rinna ut och gurgla bort i avloppet och då stod de båda och såg efter den och Rut sa : dä va dä dä och Frida måste dra på mun för flickan hade inte sagt många ord på eftermiddan.
--- Jag tror det gick åt en bykning för å få tyst på dig, sa hon.
De värmde opp vatten en sista gång medan de åt kvällsmat däroppe och sen öste de en sköljning med hett vatten över kläderna innan de gjorde kväll.
Skölja rent skulle de göra i sjön ute vid Gertrudsborg där gamla grosshandlarfrun bodde och där skulle tvätten hängas också.
På hela dan hade inte Frida tänkt på om det skulle bli torkväder men det var en stilla kväll när hon gick hem och luften var bittert kall.
På tisdagsmorgonen vred hon opp tvätten och la den i korgar som Rut och hon bar opp och lastade på flakvagnen som kommit från Gertrudsborg.
Drängen som körde stolpade över till trean på Järnvägshotellet för att få sig ett par öl eller ett glas calabria och han gick bredbent när han kom tillbaka.
--- Se till å få korgarna oppburna, sa Frida.
Vi har mycke å skölja i dag.
--- Tänk att tvättkäringar ska va så ilskna av sig, sa drängen.
Samma hur det är.
Han tog Rut i stjärten när hon var tvungen att gå före honom i trappan med tvättkorgen efter sig.
Hon fick tag i ett vått örngott och slog efter honom och skrattade och skrek så att Frida måste ta i på skarpen.
Hon var glad när de äntligen fått opp all tvätt på flaket och vagnen knagglade oppför den branta backen mot vattentornet och skolan.
Vattnet var kallt.
De låg på knä på den sviktande klappbryggan nedanför Gertrudsborg och bultade tvätten med böjda trän.
Ibland gungade bryggan så djupt att de fick vatten över knäna.
--- Jag tycker di kunde ha skicka ner Gunhild, sa Rut.
Mer har hon inte å göra.
Bara laga lite mat åt grosshandlarfrun.
Hon äter ingenting förresten, dricker bara portvin.
Det är inte ofta hon kommer in till samhället inte.
Och hon vill inte ligga i Lindhska huset.
Inte på villkors vis.
Rut var ovan och det märktes när hon vred ihop lakanen till paket.
De gick ofta opp igen när hon vände på dem för att bulta andra sidan och så fick hon göra om det.
Men pratade gjorde hon hela tiden.
Och Frida lät henne hållas för det skingrade åtminstone tankarna.
--- Hon hade tur som fick komma hitut, sa hon.
Gunhild menar jag.
Hon vart med barn och skulle få sluta och så vart det ingenting.
Men husa vart hon inte igen, inte därinne inte.
--- Vart det ingenting ? sa Frida.
--- Nä, guvet hur en del bär sig åt.
Ebba Julin var det ju likadant med fast di sa att hon snörde ihjäl det.
Inte vet jag.
--- Ebba Karlsson menar du, hon som gifte sig med bryggarn.
--- Jodå.
Han satt på Järnvägshotellet varenda kväll som hon servera för han var alldeles tokig i henne.
Och till slut så lova hon å gifta sig med honom om hon fick trerumslägenhet och jungfru.
Och Julin lova ju vadsomhelst förstås, han var kär som en katt fast han var över sextio år.
Ja, Ebba är inte så purung hon heller, över tretti i alla fall, fast hon ser yngre ut för hon har aldrig fått nåra barn.
Och det fast hon har vari slampig och haft drag med karlar hela tin tills hon gifte sig med bryggarn.
Och nu går hon ner i magasinet med håret krusat och brosch på blusen och är så fin av sig att hon vänder på allting och skickar tillbaka mjölken för det smakar fotogen av den och säger att det luktar om smöret.
Och fru Björk törs inte säga ifrån för di är ju kunder.
Men det är fotogensmak på allting där, det är det fler som säger.
Hon är inte så noga fru Björk fast di är billiga förstås.
Björk gör ingenting han.
Han fick ju sluta hos Wilhelmssons när han bröt benet för han vart aldrig bra.
Doktor Hubendick skulle ju operera för benpipan stack ut sa di och han jämra sig karlkraken och till slut svimma han när di bar dit honom.
Men det vara sig när Hubendick hade operera och sen läkte det aldrig ihop riktigt och nu har han benröta och sitter därinne i butiken och lindar och lindar med sina bandage.
Ja, jag skulle inte köpa mjölk där om di gav mej betalt ens.
Men titta va händerna svullnar på dig, Frida!
Tål du inte vatten längre ? Det är nog för kallt i alla fall.
--- Jag vet inte, sa Frida.
Jag tror det är lederna.
--- Men nu skulle hon ropa att det var kaffe, sa Rut.
Det skulle inte sitta i vägen.
Fast hon kokar bra svagt.
Hon klappade så att det stänkte högt.
Och plötsligt blev Frida så trött att hon sa ifrån.
--- Slapra går på dig.
Nu är du tyst ett tag.
För hon mindes någonting för länge sen fast hon mindes det svagt och det var underligt nog vattenstänken på armarna som kom henne att minnas.
Sjölukt och vattenglitter, mindes hon, mycket starkare lukt än nu och blått vatten.
Inte det här svarta iskalla i vakarna där skorpiga isbitar guppade omkring.
De hade legat på rad och klappat och bytt skvaller och minnen och väntat på kaffelukten.
Allting hade varit annorlunda då.
Flickor i Ruts ålder hade fått hålla tyst och det hade de förresten förstått av sig själva.
Det var gott humör för jämnan.
Till och med på vintern, hon kunde då inte minnas annat.
För de hade haft bykgrytorna ute och tagit de heta kläderna därifrån direkt ner i vakarna och värmen i kläderna hade gjort vattenkylan uthärdlig.
Kroppen, den outslitliga starka kroppen som man aldrig ägnade en tanke åt, den blev inte trött.
Inte förrän framåt kvällen i alla fall.
Det var som om arbete inte tog på en, tänkte hon.
Men det var den tiden det.
Sen började man bli trött och rädd för hur det skulle gå.
Men när det började visste hon inte.
Det kunde hon helt enkelt inte minnas.
--- Du skulle inte prata så mycke, sa hon till Rut.
Arbeta och håll mun så kanske du får stanna kvar hos grosshandlarn.
De finns mycke å lära i ett sånt där kök.
Du har haft tur du, så var rädd om platsen.
Nu har Eriksson inge arbete för han var med i strejken.
Och ingen människa vet hur det ska gå.
Men hon ångrade meddetsamma att hon hade berättat det för flickan som bara skulle föra det vidare.
De gick till fots mot samhället när de hade gjort kväll.
Allting var klappat och klart så när som på en korg handdukar och de skulle börja hänga på torsdan.
De spände klädstreck på ängen nedanför Gertrudsborgs köksträdgård.
Men marken var frusen och hård och inte så mycket snö hade kommit så det var svårt att få de spetsade stolparna att stå.
Klockan var redan åtta när de började bära ut klädkorgarna.
De började med lakanen som de hängde dubbla.
Det såg vitt och bra ut men vintersolen skulle inte bleka mycket mer.
Lakanen slog tungt när vinden tog i.
Oppe i sängkammarfönstret såg de ett ansikte bakom gardinen men de låtsades om ingenting när de gick med sina tygpåsar med klädnypor på magen och hängde handdukar.
Gamla fru Lindh fick inte ofta se något som rörde sig utanför fönstren.
Sen började de hänga underkläder och snart flaxade grosshandlarns fjorton par kalsonger i obruten rad.
Men kylan tog dem, de frös snart och hängde stela och orörliga på strecket.
Det var en bättre dag än onsdan då de bara klappade.
Nu var det bara de sista handdukarna kvar och sen behövde de inte sticka händerna i det kalla vattnet mer.
Frida tyckte att krafterna kom tillbaka och ängslan släppte.
Vid elvakaffet satt hon vid köksfönstret och såg ut mot det kala äppelträdet där gråsiskor med röda hättor hoppade opp och ner bland grenarna.
Sjövattnet frös i tunna hinnor i vakarna och blev speglande svart.
Hon försökte tänka på sol och vattenstänk och höga glada röster vid en klappbrygga.
Men det hade glidit så långt bort nu och hon visste inte vart det hade tagit vägen.
En del minnen var ömtåliga och om man rörde för mycket vid dem försvagades de.
Men skammen och smärtan brände sig bara allt tydligare märken i minnet och hon förstod inte varför det skulle vara så.
På fredan manglade de i mangelboden bakom järnvägsbostäderna.
Det var en gammal träbod med tunna väggar och trärullarnas slammer mot bänkarna och marmorhallens tröga gång hördes ända ut på gatan.
Det luktade gammalt och inte särskilt gott därinne och det var skönt att slå med de stora lakanen som doftade sol och luft.
Men Rut var omöjlig.
Hon pratade och glömde att hålla emot ordentligt när de drog och en gång tappade hon greppet och Frida for baklänges mot väggen och höll på att ramla omkull.
Hon blev livrädd att göra sig illa och skällde ut Rut.
Hela tiden märkte hon att hon var ängsligare än hon hade varit förr.
Rädd för att fördärva sig om hon for omkull, rädd för att få handen mellan mangeln och rullarna.
Och hon hade inget tålamod alls med flickan.
När hon rullade på för löst och slarvigt så att lakanen veckade sig och manglades fulla av hårda veck och skrynklor skällde Frida igen fast det inte tjänade någonting till.
Hon dundrade hårt med rullarna mot bänken och Rut märkte hennes dåliga humör och höll verkligen mun till slut och trampade tigande den slamrande mangeln.
Att arbeta i ilska och trötthet och med den enda tanken i huvudet att bli färdig är det inte mycket mening med, det blev Frida varse när de till sist tog de stora damastdukarna.
Det blev snett pårullat och drog sig.
Två av de största dukarna med mönster av franska liljor blev veckiga i stället för glänsande och vecken manglades fast så hårt att Frida måste blöta opp dukarna igen och låta dem torka över natten.
--- Jag går hit opp i morgon bitti, sa hon till Rut.
Det är inget annat å göra.
De vek servietterna som de manglat allra sist och la dem i sneda rader under mangelrullarna och valsade dem.
Det var det sista.
Sen gick de tre vändor med klädkorgarna emellan sig till Lindhska huset.
Husföreståndarinnan räknade in tvätten och såg förstås att det fattades två dukar.
--- Jag får blöta opp dom och hänga dom, sa Frida.
--- Inte här i alla fall!
Grosshandlarn hade trädgård på baksidan av huset och den var en miniatyr av fideikommissets park.
Man kunde inte spänna klädstreck mellan cypresserna och gipsgudinnorna, det var alldeles klart.
--- Jag hänger dom hemma, sa Frida.
Så går jag sta och manglar dom i morron.
--- Och ansvarar för dom, sa husföreståndarinnan och Frida bytte en blick med Rut.
När hon kom hem till Hovlundagatan 60 på kvällen spände hon ett streck mellan vedbodknuten och almen som stod på gården.
Hon blötte grosshandlarns dukar under gårdspumpen och hängde opp dem.
Hon visste att de skulle vara kvar när hon kom ner på morgonen.
Oppe i lägenheten hade småbarnen redan somnat i kökssoffan.
Hon hade inte sett dem på hela dan och visste inte vad de hade ätit.
Dagmar skulle hålla ögonen på dem och ge dem mat men hon satt inne med skjortsömnaden som de hade åtagit sig och Frida visste inte hur mycket hon lät dem springa vind för våg.
Nu hade hon redan gått ner till Tora Otters lägenhet för att se efter pojkarna medan Tora bakade limpor i källaren.
Att Eriksson inte var hemma såg hon med en gång och Konrad satt vid köksbordet med tidningen.
--- Var är pappa ? sa hon.
Konrad såg så underlig ut.
Hon fick fråga om.
--- Han har gett sig iväg till Norrköping, sa han.
--- Gett sig iväg!
--- Ja, för å få arbete.
Här får han inget.
--- Men hyran, sa hon.
Vi kan bli vräkta.
Konrad teg och såg ut som om han läste i tidningen men hon såg att hans blick inte rörde sig.
--- Vi måste ha tolv kronor till hyran för den här månan!
--- Han skulle skicka pengar från Norrköping så fort han fick nåt.
I hamnen eller så.
Han trodde att han skulle kunna få nånting där i alla fall.
Hon satte sig på köksstolen mittemot Konrad och började tänka efter.
Dagmar fick limpor av Tora Otter för de fyra nätter i veckan som hon såg efter pojkarna.
Konrad fick inte så mycket på Cosmopolite för han var bara lärling.
Hon brukade ta hans lön till hyran.
Men nu hade Erikssons pengar fattats så länge.
Tjugo kronor brukade han ha i avlöningsasken.
Det var i somras.
Två gick till sjukkassa och till fackföreningskontingenten.
Åtminstone femton brukade hon få behålla till mat.
Själv tjänade hon en krona om dan eller ibland en och femtio när hon gick bort i husen på tvätt eller städning.
Det brukade hon ta till lysfotogen och kläder och halvsulningar.
Ved måste de ha.
Veden och hyran.
Fortfarande sprang ungarna och samlade ben och skrot.
Hon hade inte hjärta att säga dem hur lite det blev, så lite att det nästan var meningslöst när hyran var obetald.
Och veden.
--- Han kan inte göra så här, sa hon.
--- Han gör det ju för å få arbete och skicka pengar, sa Konrad.
Begriper du inte det ? Men det var som om hon helt enkelt inte kunde fatta det.
Han var borta.
Han hade gett sig av.
--- Det är inte säkert han får arbete där heller.
Di kanske svartlistar dom överallt.
Ni ser hur det gick.
--- Du var emot strejken, sa Konrad och drog åt sig tidningen.
Det är alltihop.
Och så är du argsint för att du har varit borta och tvättat.
Det är du alltid.
Hon satte sig vid köksbordet och tittade på sina händer.
Lederna hade svullnat och över dem var skinnet blankt och utspänt.
Men på insidan var det uppblött och gråaktigt av vattnet och under dagen inne i mangelboden hade det torkat och spruckit så att självsprickorna lyste röda igen.
--- Har ni äti ? --- Dagmar gjorde i ordning.
Själv var hon inte hungrig.
Hon hade kväljningar.
En blir inte sig själv, tänkte hon.
Det hade Konrad rätt i.
Hon reste sig och tog fram lite ullgarn ur översta byrålådan.
I spegeln försökte hon se sitt ansikte.
Men det var mörkt i hörnet där byrån stod och glaset var gammalt och blågrått.
Hon såg en mörk oval.
Ögon och mun var otydliga.
Hål och skuggor bara.
Runt spegelansiktet hängde brudslöjan som hon hade runt kanten på pigtittaren.
Hon rev av den och stoppade ner den i översta byrålådan och då kände hon att den var fet av damm och smuts.
--- Vad gör du mamma ? sa Konrad.
Han lät ängslig.
--- Ingenting.
Jag ska gå ner och fråga Tora Otter om hon har nåt osaltat smör.
Jag går nu, sa hon.
Hon var trött.
Redan på morgonen fanns tröttheten i hennes kropp som ett stort tungt ägg.
Tora Otter kom farande med en kam full av lus och gnetter och Dagmars hårstrån.
Hon hade funnit den på sin byrå och Frida skämdes.
Hon skulle ha tagit fram brickan och finkammen varenda kväll till Dagmar och Anna.
Men hon hade inte orkat.
Nu dränkte Tora deras skallar inpå bara svålen i sabadillättika och sedan fick de sitta med skynken om huvudena medan det verkade.
Anna grät för att hon hade fått ättika i ögonen.
Dagmar bara skämdes.
Och Tora for omkring i köket och småskällde, brände en tidning i rökgången för att ta död på kackerlackorna och torkade opp det värsta på köksbordet.
Hon var mer än tio år yngre, hon visste ingenting om tröttheten.
Inte än, tänkte Frida.
Den växte sig tyngre och tyngre inuti henne.
Hon skulle bara luta sig ett tag.
Ögonblicket innan den släckte tankarna och hon somnade på kudden tyckte hon att den var skön.
Den var det skönaste rus hon hade känt.
Ändå kunde hon inte sova hela natten.
Tidigare än hon behövde och tidigare än någon annan i huset vaknade hon och låg med torr mun och svidande ögon och kunde inte somna om.
Eriksson hade skrivit från Norrköping och sagt att han kanske skulle få vara med i ett hamnarbetarkollektiv.
Än så länge hade han bara påhugg.
Men om han fick plats i kollektivet skulle familjen komma efter till Norrköping.
Han hade fått dela rum i Saltängen skrev han.
Det gick inte att tänka sig in i hur det skulle kännas att sätta sig på tåget och fara ifrån samhället.
Här hade hon växt opp och arbetat.
De två första barnen hade kommit till oppe i Lusknäppan där hon själv var född.
Konrad och Dagmar hade kommit till världen i Hovlunda innan de rev den sista stugan, David och Anna var födda här på Hovlundagatan 60.
Mormors grav fanns i Vallmsta och mammas på begravningsplatsen vid Malstugan.
Tora Otter bodde här.
Frida fick tvätta åt folk som kände henne och hon visste att Konrad hade ordentligt arbete.
Dagmar som hade sned rygg och inte kunde göra mycket mer än knacka kraghörn på hennes skjortsömnad och passa barn fick limpor av Tora för det arbete hon uträttade.
I Norrköping, vem skulle vilja ha Dagmar där ? Och Saltängen.
Hon var förskräckt för bara namnet.
Busarna och pojkligorna.
Hur skulle hon våga skicka David och Anna till skolan på ett sånt ställe ? Hon hade legat vaken länge och borde gå opp.
Men hon låg och lyssnade efter tofflor som hasade i trappan och på pumpens gnissel.
Det smällde och ekade av bleckhinkar och kärl.
Det gamla huset kunde sucka och pipa när det blåste och barnrösterna nere på gården var höga och ljusa som måsskrin.
Men hon var van vid ljuden och visste att de hasande stegen var den ofärdiga gamla Lundinskans och att det som knackade dovt var skomakarn i källaren och att pumpen gnisslade värre när ungarna lekte med den.
Hunden som skällde i timmar, hest och utan övertygelse, var vicevärdens och att man inte kunde säga till honom om det visste hon också.
Men hon förstod inte hur det skulle vara att flytta till Norrköping.
När hon gick ner och hämtade vatten stod hon och petade bort rostflagor från pumpen och stoppade dem i mun.
Det var en ovana hon hade fått och hon kunde inte låta bli den.
Till slut ville hon inte att Konrad skulle hämta vatten åt henne ens när han erbjöd sig.
Hon kunde inte avstå från de där flagorna, hon petade och petade och stoppade dem i mun och tyckte att de smakade salt som blod.
Till sist fanns det inga fler flagor på pumpen.
Hon började peta på kolhämtaren som stod och rostade i ett hörn av köket och på ett järnrör som gick från kaminen in i den trasiga kakelugnen.
Inte ens då begrep hon.
Inte förrän hon en morgon stod framför köksspisen och tittade på den bruna burken överbunden med syltpapper som stod på spiselkransen.
FOSFORMOS för råttors utdödande Hon petade opp snöret och pappret.
Pulvret hade tagit åt sig fukt och klibbat ihop.
Det var sällan hon använde det numera för Konrad hade spikat lock från ansjovisburkar över råtthålen.
Hon petade med fingret i massan och fick en impuls att sticka det i mun.
Först då begrep hon.
Brösten hade svällt och skinnet på dem var utspänt.
Hon hade mått illa och känt denna trötthet som tog ifrån henne all vilja.
Regleringar hade hon inte haft på hela hösten men hon hade skyllt på tröttheten.
Det hade hänt förr att de helt enkelt hade uteblivit.
Och sista året hade de varit oregelbundna, hon hade nästan trott att de skulle upphöra och att hon för alltid skulle vara av med sattyget och all ängslan.
Men så var det inte.
Hon var med barn.
Hon visste när det hade hänt också och förstod att hon måste vara i början av femte månaden.
Men kroppen visade inga andra tecken än att brösten hade svällt en smula och blivit blåådriga.
Den kunde inte visa annat trodde hon för den hade inte mer att ge.
Hon tyckte inte om sig, den här kroppen som varken hade näring eller njutning att ge längre, det här fostret som sen flera månader tillbaka slogs med henne om livet där det bara fanns en liten bit liv att dela på.
Det skulle bort.
Hon behövde då inte ljuga för sig själv och hyckla samvete som hon gjort förr när hon fått fula tankar.
Samvete kunde den hålla sig med som hade mjölk, bröd, fläsk, potatis, kläder, ved, lysfotogen och skor.
Själv gick hon på bindsulan precis som ungarna och klippte tidningspapper och la i botten på skorna för att inte vätan skulle tränga opp.
Det skulle bort.
Samma hur.
Hennes tankar kretsade kring den bruna burken och spiselhyllan blev fet av damm och sot och stekos.
Runt henne växte försummelserna.
Först tänkte hon på att bada bort det.
Hon skulle sänka sig ner i hett vatten i bleckbaljan och ösa på hetare och hetare hela tiden så länge hon stod ut, ända tills hon hade skållat bort det som man skållar bort ohyra ur en gammal säng.
Men hon var aldrig ensam i köket så det gick inte.
Förresten trodde hon inte på det.
Det mesta i den vägen var bara flickfantasier : att hoppa ner från köksbordet den ena gången efter den andra eller att försöka förlyfta sig.
Det hjälpte inte.
När hon var mycket ung och gick med sitt första barn var det någon som hade sagt att hon skulle dricka såpvatten och sen springa det värsta hon kunde.
Men hon fick lära sig att skulle det sitta så satt det.
De två första barnen växte opp hos hennes mor som folk hade kallat för Banvalls-Britta och de var vuxna nu.
Det sas att en del gick till fröken.
Men hon visste inte hur det kom sig att hon ville hjälpa dem, om de betalade henne eller om det fanns andra sätt att beveka henne.
Henne skulle ackuschörskan aldrig ta emot förrän det var dags för förlösning.
Hon hade hört att man skulle spruta in ättikssprit.
Men med vad ? Det var inte planer, det bara kom för henne när hon låg vaken om mornarna.
Såpa, lut, ättika.
Hon hade knappast tankar i huvudet längre men när hon öppnade en låda slöt sig fingrarna omkring det som var spetsigt.
Sakta vande hon sig.
Först hade det verkat så skrämmande och vämjeligt att hon trott det varit omöjligt att utföra.
Men det var ju många som hade gjort det före henne.
Det gick.
Hon visste det.
Helst skulle man ha hjälp men det fanns många som hade gjort det själva.
Och det var det enda som var säkert och hjälpte.
Allt annat var bara fattiga flickors fantasier och önskedrömmar.
Hon kunde snart inte öppna en kökslåda utan att påminnas om det.
Strumpstickor, vispkvistar, späcknålar.
Allra farligast var den bruna glasburken.
FOSFORMOS --- för råttors utdödande.
Det skulle göra slut på alltihop.
Tidigt en lördagsmorgon efter trettonhelgen kom en pojke med en skjuts till torget i samhället.
Det var fortfarande mörkt och medan snön trampades ner av hästhovarna och skrek under vagnshjul och medar vankade pojken av och an och såg på torgarna som slamrade med sina stänger och bredde ut den styva tältduken i kylan.
När det blev dager gick han nere i södra änden av torget och tittade på kvinnorna som sålde vispar och ägg och kokhöns från lådor som de hade ställt direkt i snön.
De trampade och slog åkarbrasor för det var kallt och en del hade lagt halm och en del ulltottar om äggen för att de inte skulle frysa.
Då började kommersen komma i gång, slaktarn slog opp luckorna till sin röda husvagn och fiskhandlarn satte en bock under kärran så att den stod vågrätt och började väga opp gäddor på besmanet.
Pojken hade stått där så länge att äggförsäljerskorna hade börjat lägga märke till honom.
De såg att han var ordentligt klädd i tjockbottnade kängor, byxor och jacka som såg hemsydda ut, ulltröja med hög krage och en ny svart mössa med blank skärm.
Han bar en ryggsäck som han inte la ifrån sig.
Till sist stod han länge och tittade på en kvinna från Vanstorp som sålde hembakat, vanliga skrädda kakor och lite ägg.
Han strök av sig mössan och gick fram till henne och så frågade han om hon var Tora Lans.
Det väckte uppseende att han frågade efter Tora Otter under hennes flicknamn och kvinnorna började prata sinsemellan och flera av de äldre tyckte inte det var svårt att gissa vem han kunde vara när de hade fått ur honom att han kommit med en skjuts från Stegsjö på morgonen.
De visade honom var Tora hade sitt stånd.
Hon stod numera i norra änden av torget under ett tältdukstak.
Potatislimporna som hon hade bakat i flera år gick inte åt som förr.
Folk började bli bortskämda med vitt bröd och rågsiktskakor och tyckte att limporna verkade grå och nödårsaktiga.
Det var karamellerna som hon börjat koka för att göra en extraförtjänst som gick bäst nu.
Först hade hon bara gjort polkagrisar men nu kokade hon flera sorter : morceller, marmelad, brända mandlar och pepparmyntspastiller.
Hela härligheten skulle klibba ihop om det kom regn eller snö i lådorna så hon hade skaffat stänger och tältduk och hyrt en torgplats längre opp.
Det var dyrt, tjugofem kronor om året, men hon hade funnit att det lönade sig.
När kvinnorna hade visat pojken från Stegsjö var hon hade sitt stånd ställde han sig hos trädgårdsmästaren bakom henne och tittade utan att våga sig fram.
Det var ljusan dag nu och det hade mulnat på.
Folk köpte karameller i Tora Otters stånd och det var två kvinnor som expedierade.
Han stod bakom trädgårdsmästarns glaslåda och mellan oroliga stearinljuslågor och blå hyacinter tittade han på Tora och på Tekla Johansson som hjälpte henne att väga opp karameller.
Han tittade noga på allting, på påsarna och mässingsvikterna och på fågelnäbbarna som möttes när vågens marmorskivor vägde jämnt.
Han såg på de två kvinnorna i svarta kappor och halmskor.
De var likadant klädda, hade vita förklän med bröstlappen nålad vid kapptyget, vita ärmskydd, halvvantar och skinnmössor ombundna med sjal över öronen.
Det var antagligen inte lätt för honom att säga vem som var Tora.
Det snöade på hans mössa och axlar och han trampade och trampade så att det var alldeles tydligt att han frös om fötterna.
När den värsta förmiddagsruschen var över gick Tekla till Ankers konditori för att dricka kaffe och Tora blev ensam.
Då såg folk hur pojken gick fram från sin plats och tog sig runt hennes stånd och ställde sig att vänta en bit ifrån medan hon tog betalt av en kund.
Sen blev hon ensam och började gnida sina svullna röda fingrar och stampa med halmskorna.
Då måste hon ha fått syn på honom.
Osthandlarn som stod och skar en lagrad Svecia hejdade sig med tråden halvvägs nere i osten.
Ebba Lundholm som skulle ha ostbiten talade om för honom att Tora inte hade sett pojken sen hon lämnade honom ifrån sig åt ett skomakarpar i Stegsjö och det var femton år sen.
Att hon inte visste vem han var kunde vem som helst se.
Pojken tog av sig mössan och steg fram.
Osthandlarn, Ebba Lundholm och trädgårdsmästarn som hade ställt sig bakom glaslådan och kikade genom de frostrosiga rutorna hörde hur han frågade henne om hon var Tora Lans.
Det förnekade hon inte men hon sa att hon hette Tora Otter nu.
--- Det är jag som är Erik Lans, sa pojken.
Tora sa inte ett ord.
--- Från Stegsjö, la han till.
Nu kunde ingen höra vad hon svarade men de såg att hon böjde sig fram över disken och pratade med honom, snabbt och korthugget som hon brukade och ingen av dem såg glad ut.
Hon tog morceller och la i en påse och gav honom också en krona ur kassan och den stoppade han i vanten.
Pojken verkade ängslig hela tiden.
Det kom kunder och hon visade honom på Ankers konditori tvärs över gatan och han sprang dit med sin ryggsäck hoppande på ryggen.
När Tekla kom tillbaka trodde man att Tora skulle gå efter pojken in på Ankers men det gjorde hon inte.
Hon fortsatte att expediera och skickade Tekla efter kaffe åt sig och drack det sittande på en av lårarna bakom ståndet.
Torgare som gick in på konditoriet och fick sitt förmiddagskaffe såg pojken sitta där med mössan bredvid sig på soffan.
Han hade druckit choklad och ätit tvåöresbullar men ingen visste om han väntade på Tora eller bara satt och värmde sig.
Till slut gav han sig av och ingen såg vart han tog vägen.
Tora gick inte på hela dan ifrån sin plats bakom karamelldisken.
Klockan fyra började hon packa ihop som alla andra och han syntes fortfarande inte till.
Hon gick inte till fots hem när Kalle Bira kom med skjutsen utan satte sig bredvid honom när lårarna, stängerna och duken var lastade och där satt hon väl synlig när hästlasset gungade hem mot Hovlundagatan.
Att äga den mark man går på ger en särskild känsla under fotsulorna.
Den kunde grosshandlare Alexander Lindh numera njuta över så gott som hela Norra Sidan och dessutom hade han köpt Löskebo på tvåhundra tunnland söder om Landsvägsgatan.
Hästräfsor, pinnsoffor, lavoarer och hela hus, gjutgods, tegel, pappersmassa, tröskverk, plogar, pitprops och sparr utgick från samhällets godsbangård och nu fanns det pengar att köpa jord för.
Kunglig Majestät gav fideikommissarien tillstånd att sälja bland annat ett halvt mantal Malstugan och fabrikör Wärnström köpte.
Han kunde nu vandra på egen mark långt söder om begravningsplatsen och efter året 1907 lossnade det ena sjoket jord efter det andra och drev loss från fideikommiss och frälsegods och hamnade hos Wärnström eller Lindh och därmed inom municipalsamhällets stadsplanerade område.
Wärnström hade kommit till samhället som hovslagare och smed, utan kapital.
Alexander Lindh hade stigit av tåget med inte mycket mer än en kappsäck med rena och prydligt lagade skjortor, stärkkragar och strumpor.
För att kunna köpa billigt och sälja dyrt hade han fått låna.
Men tiderna hade varit penningknappa och samhället orörligt och trögt.
De två första årtiondena hade frestat på hans tålamod och någon gång på hans framtidstro.
Han hade hållit fast vid det han kommit att äga och sålt dyrt när han var tvungen.
Nu såg allt annorlunda ut.
Han började avyttra gårdstomter kring stationen åt folk som förut hade arrenderat marken av honom.
Åt sin bror Adolf sålde han en bergig backe där Adolf byggde en villa som med spirande granhäck och fjälliga torn blev en av den samhälleliga dysterhetens ståtligaste manifestationer.
Inne i de långa korridorerna gick Adolf och klippte med ögonlocken och älghuvuden stirrade på honom från höga bruna paneler och han förstod inte varför hans bror sålde gårdstomter åt folk för bara sextiofem öre kvadratmetern medan han själv fått betala nära kronan.
Han erfor nu själv att det var en särskild känsla att äga den mark man går på och han började tycka att det var lyckligt att inte fler hade prövat den.
Men Alexander fortsatte till hans förskräckelse att sälja billigt.
Det förelåg inte som broder Adolf trodde någon risk för att saktmodiga stationskarlar och möbelsnickare skulle vilja besitta jorden sedan de börjat friköpa sina tomter.
Tvärtom skulle ingen värna ivrigare om ägandets principer än den som rotade sina krusbärsbuskar i egen jord och det visste Alexander.
Revolutionära var inte de känslor som från marken steg opp genom fotsulorna.
Sextiofem öre var ett billigt pris, för alla parter.
Carl Wärnström köpte ett och ett halvt mantal Lilla Himmelsö av Hennes Nåd som blivit änka och han betalade hundratiotusen kronor.
Det var ett stort område söder om Hovlundagatan och åsen.
Det sträckte sig fram till Norrköpingsjärnvägen på ena sidan och till landsvägen till Nyköping på den andra.
Han erbjöd samhället att köpa det för åttiotusen kronor med förbehållet att en idrottsplan skulle anläggas nedanför åsen och att han själv finge avverka skogen.
Men i municipalstämman yrkade grosshandlare Lindh avslag och varnade samhället för skuldsättning.
Stämman biföll Lindhs yrkande.
Nu arrenderade Alexander Lindh ut mark till Föreningen Folkets Hus.
När den inte längre kunde betala arrendet skänkte han efter.
Slutligen donerade han marken.
Wärnström sålde kapellet och donerade mark till ett nytt och ståtligare kapellbygge.
Lindh svarade med kyrkopark och sjukhustomt, donationer som fick bära hans namn.
Då var man framme vid året 1909, det år då arbetaren enligt grosshandlare Lefvanders efterträdare visade sitt verkliga ansikte, nämligen rovdjurets.
Det skakade inte Alexander Lindh.
Tågen rullade nämligen som vanligt och förde hästräfsor och svenska pinnsoffor ut över världen.
Han visste att på två stora rovdjur går det tusen fromma gräsätare och ansåg att det fanns en naturlag som hindrade de många från att gripa omkring sig och vilja äga mycket.
Wärnström var inte heller skakad för hos honom strejkade inte alla arbetare året 1909.
Man hade inte mer betalt där än någon annanstans, men det fanns, sa Wärnström, fortfarande gammal svensk ärlighet kvar och det fanns folk som värdesatte känslan av gemenskap.
På Wärnströms är vi alla en stor familj brukade han säga till jul.
I grunden ansåg han inte att han ägde verkstäderna och lagren.
Gud ägde hela jorden.
Mänskligt ägande var inget annat än förvaltarskap och en del människor var mer skickade än andra att förvalta.
Alexander Lindh ansåg alldeles detsamma och det gjorde varenda stationskarl som satte krusbärsbuskar i egen jord och planterade flaggstång med svarvad knopp.
Enligt Carl Wärnström var det Gud eller Jesus ( han sa Jésus ) som utsåg de bäst skickade att äga, det vill säga förvalta och bära ansvar.
Alexander Lindh ansåg att det var ett slags naturlag eller princip som han kallade det naturliga urvalet.
Wärnströms Jesus i kapellet med sina stora skära fötter på ett blått moln var kanske en smula mer naivt tillskapad än Lindhs Princip men de verkade båda i samma anda och riktning, nämligen till det bästa.
Alexander Lindh visste : den stationskarl som får egen gårdstomt med staket är inte farlig.
Han har för mycket omsorger om hallonhäck, flaggstång, soptunna och hus för att hinna gripa efter mera och dessutom har han fullt opp med räntan och amorteringarna på hypoteket.
Det är den som intet äger som är farlig för han vill ha allt.
Därför gör man klokt i att ge honom ett Folkets Hus.
De sista åren hade Lindh oroats av tillfälliga opinioner i den stora municipalstämman.
Sammanrafsade majoriteter kallade han dem.
Det togs beslut och det gjordes kupper av folk som inte var tillräckligt insatta i samhällsförhållandena.
Det var inte muraren i bevillningsberedningen som oroade honom och inte förrådsmannen i skolrådet.
Grosshandlaren deklarerade ofta att han inte var rädd för samarbete med socialdemokraterna och ända fram genom sommaren 1909 hade han vidhållit sin åsikt att åtminstone arbetarnas ledare var förnuftiga eller i varje fall skulle bli det.
Han föreslog införande av municipalfullmäktige.
Han hade sin bror Adolf med sig, fabrikör Wärnström, överläraren, baningenjören och tidningsredaktören.
Fullmäktige skulle utses bland dem som hade förutsättningar att syssla med allmänna angelägenheter.
Han hyste aldrig någon oro för utgången fast ingen socialdemokrat eller arbetare hade stött motionen.
Nästan tjugo procent av rösterna kunde också avräknas därför att de röstande inte fullgjort sina kommunala utskylder.
Även om proceduren blev lång och invecklad så lyckades stämman avskaffa sig själv och Alexander Lindh blev ordförande i den nya församlingen.
Av dem som valdes var alltså en grosshandlare, en var fabrikör och två direktörer.
En var överbanmästare, en kontorschef, en baningenjör, en handlande, en överlärare, en redaktör, en auditör, en järnhandlare och en stationsskrivare.
Två var lokomotivförare, en kakelugnsmakare, en slaktare, en bangårdsmästare, en maskinist, en materialvakt, en byggnadssnickare.
Två var murare, en modellsnickare, en förrådsman, och en stationskarl.
De konservativa var tolv, de frisinnade fem och socialdemokraterna tio.
Lindh tyckte om att vandra de gator som korsade det nya tomtområdet och se krusbärsbuskarna få skrynkliga gröna rosetter i grenspetsarna om våren.
Murare och byggnadssnickare planterade primula och vårkrage, deras hustrur gned spegelkulorna och satte ut vita snäckor utmed grusgångarnas kanter.
Han vandrade i rutig överrock med pellerin och alltid med svart blank cylinder.
Med Vingåkerskäppen petade han på plommonträd som blivit sorkgnagda eller frostskadade och gav goda råd till ägaren.
Sällan kritiserade han annat än om han på en söndag såg tvätt som hängde ute eller någon som arbetade i sin trädgård på högmässotid.
I juridisk mening, sa han till sin bror Adolf som han gjort till kontorschef, var han inte längre ägare till dessa tomter.
Han stötte med käppens doppsko i marken framför sig för att utröna beskaffenheten och föreslå dränering.
Man strök av mössorna för honom och han sa till sin bror att det rådde ett gott förhållande.
Det gjorde det också på grosshandlarfirmans kontor där var och en arbetade efter bästa förmåga och där inget kiv om arbetstider och övertidsersättning förekom.
Men på torget tog man inte längre av sig hatten när grosshandlare Lindh promenerade.
Han mötte fabrikör Wärnström och de saluterade varandra med höjd käpp och lyftade cylindrar.
En efter en släcktes lamporna och Samskolans fönster mot Hovlundagatan blev mörka.
Det lyste bara i sexans klassrum där en flicka satt kvar och skrev rent de sista raderna på en laborationsberättelse.
Vaktmästaren gick runt och rörde om i kaminerna för att det skulle brinna ut fortare.
Han tänkte tömma asklådorna när de hade svalnat.
Magnhild Lundberg var kvar.
Under sin tid som skolans föreståndarinna hade hon alltid varit den sista som gick hem och hon hade fortsatt med det.
Det kunde knappast förarga rektorn för han visste inte om det.
Den timma då dagern började skruvas ner och kylan kom krypande ur golvspringor och hörn var hennes.
Hon gick runt i klassrummen och tittade efter att alla lampor verkligen var släckta.
Strömmen kostade fyrtio öre per kilowattimma och vanan att ängslas för utgifter, även de minsta, hängde i fast skolan hade fått statliga bidrag.
De hade haft elektriskt ljus sen i september.
Förut var det så ont om bra lampor att hon varje morgon skruvat isär sin egen skrivbordslampa och burit den med sig i en korg till skolan där hon ställt den på lärarinnerummet.
Året förut hade skolan blivit kommunal mellanskola och fått examensrätt.
Då tillsattes också en manlig rektor.
Det var fullständigt efter reglerna och hon hade arbetat energiskt för att det skulle komma därhän.
Jag visste om det, brukade hon tänka.
Jag visste om det och arbetade för det eftersom det gällde skolans existens.
Utan statsbidrag hade det inte gått i längden.
Men i skymningstimmarna när hon ensam gick omkring i de tomma klassrummen och samlade in glömda temaböcker och rullade ihop kartor var hon ärligare än hon annars vågade vara och visste att hon innerst inne hade hoppats att reglerna skulle ändras.
Någon gång måste de ändras, det var hon alldeles övertygad om.
Men det hade alltså inte skett nu.
Man hade trott att hon skulle flytta.
Flera av lärarinnorna avskedades för att deras utbildning inte uppfyllde fordringarna när skolan fick statligt stöd.
Lilla Irma Lewin fick inte längre ha gymnastik.
Hon hade nog aldrig sett en gymnastiklektion gissade Magnhild, men hon hade varit ambitiös.
Nu var det slut med bollandet och sånglekarna på skolgårdens grus.
Rektor hade själv tagit hand om gymnastiken och han hade bildat en blåsorkester med gossarna.
Magnhild Lundberg som hade fler betyg i sin examen än den nye rektorn fortsatte att undervisa i fysik, kemi, matematik och biologi.
Det var en underlig situation men hon vande sig.
Människan är det mest anpassningsbara av jordens däggdjur lärde hon ut på biologitimmarna.
Hon ville inte lämna skolan.
Hon hade det modernaste kemilaboratoriet som någon privat skola ägde.
Det var inköpt för inkomsterna från tombolor och basarer, sällskapsspektakel och lotterier precis som all annan undervisningsmateriel.
Hon var annars inte mycket för att sy kräppappersdräkter eller tomteluvor men hon hade gjort det.
De hade spelat, sjungit, dansat, varit blåsippor, féer och troll, Karl XII:s bussar, änglar och tomtar.
De hade själva fållat skolans handdukar, kopierat folkskolans kartor, nålat opp fjärilarna i deras lådor och förfärdigat fysiksalens första apparatur.
Elevavgifterna hade gått åt till att avlöna vaktmästare och lärarinnor, till ved, lysfotogen och städning av lokalerna.
De fyratusen kronor som utgjort startkapitalet hade snart varit förbrukade på bänkar, kartställ, estrader och svarta tavlor när de började för nio år sen.
Orgeln som de hade beställt hos J.A.Marnell hade ensam gått på hundraåttio kronor.
Alltihop hade varit på väg att gå omkull många gånger och 1903 blev de tillfälligt räddade av ett anslag på sjuhundrafemtio kronor av hundskattemedel.
Hon vattnade den blå hyacinten på talarstolen i samlingsrummet som blev allt mörkare.
Oljetrycket med änkans son i Nain gick snart inte att urskilja ovanför estraden.
Hon fingrade på orgeln och trampade stående med en fot.
O, må vi noga märka Vad Gud av oss begär Och med all trohet verka Så länge dagen är Att icke syndens minne Vårt hjärta klagar an När aftonen är inne Och ingen verka kan.
Hon var inte musikalisk men kunde fingra fram melodin på den psalm hon hade lyssnat till de flesta av sitt livs vintermorgnar.
Statskyrkligt religiös var hon inte heller men hon tyckte om att nynna orden.
Hon drog ut Vox celeste och förändrade tonen.
Det var en vacker orgel av valnöt med mässingsljusstakar och tio koppel.
Hon älskade den som så många andra ting här, döda ting som inte var döda.
Inte det knottrigt reveterade tvåvåningshuset kanske, men i varje fall den nötta trappan som hon gick varje morgon.
Man kan älska mycket.
Det enda rätta sas vara att älska en man och den avkomma man fick med honom.
Men hon älskade tjuguåtta unga människor i svarta skolmössor med snodd och märke.
Inte sanslöst älskade hon dem utan kritiskt och vårdande som en trädgårdsmästare älskar sina rangliga bönstjälkar.
Hon älskade ormen på sin torra grästuva, råttfostren i sprit, morkullan som hade störtat i stationsskrivare Fogels drivbänk med bräckt näbb och som nu stod på en liten imiterad gråsten med sina fernissade ben, stenarna från Fårö, örnen i kapprummet, kolvarna, retortrarna och dragskåpet, trilobiterna, posthornssnäckorna och vaktmästare Lundin.
Vad hon inte älskade på skolan var dess rektor, fil.
kand.
Ossian Jansson och hans nya dokumentskåp.
I det iskalla utrymmet under trappan som de kallade för Sibirien och där Lundin förvarade veden hade hon en pappkartong med KPRF:s broschyrer och tidningar.
Hon la ner en bunt i sin portfölj och så började hon ta på sig kappa och galoscher.
Hon såg Gerda Åkerlunds ansikte i ytterdörrens glasruta.
Det var hon som nyss suttit med sin laborationsberättelse och Magnhild hade bett henne att inte trötta sig längre utan gå hem.
Det var så mörkt i farstun att Gerda inte kunde se henne och hon var upptagen med att spegla sig.
Hon hade en mössa av skotskt rutigt ylle, en sån som kallas för tam o'shanter, och hon försökte få den i rätta vinkeln över ögat.
Hennes min var den som varje vuxen kvinna sätter opp mot spegeln, utslätad med höjd haka och lyfta ögonbryn.
Men händerna som drog och drog i tammyn för att få den att sitta som hon ville var rödfnasiga och knotiga som en pojkes.
Magnhild gick närmare glasrutan och nu byttes flickans ansikte under mössan och det burriga ljusbruna håret ut mot hennes eget som var äldre och allvarligare.
Själv förstod Magnhild inte vad som hände och hon kunde inte förstå varför det faktiskt såg ut som om Gerda blev rädd för henne.
Flickans händer sjönk ner och hon tog skolväskan och skridskorna och började gå baklänges nerför trappan.
Magnhild tänkte ropa på henne men när hon kom ut hade Gerda redan sprungit sin väg nerför Hovlundagatan.
Hon gick själv samma väg och svängde in på Magasinsgatan där hon skulle besöka några hus med broschyrer och trycksaker.
Den glåmiga skymningen var den rätta tiden.
Eftermiddagskaffet var urdrucket, det dröjde innan männen kom från sina arbeten och många kvinnor satt vid symaskinen eller stod och strök.
Hon började hos en tillskärare som hette Fällman, en trappa opp i ett nybyggt hus mittemot boktryckeriet.
Hon hade varit där förut men då hade Fällman öppnat själv och när han hörde att det var från KPRF sa han att hans hustru var upptagen i köket.
Det var ett inte ovanligt svar.
Tillskäraren var en servil karl med måttband om halsen som tuggade anis för att inte flåsa unket på kunderna och hans sätt var lika trevande som hans händer.
Men hemma kunde han för den delen vara en kejsar Napoleon, det visste man så lite om.
Magnhild trodde inte att Fällmans fru någonsin skulle bli en förkämpe men hon ville ge henne några trycksaker i alla fall, någonting hon kunde stoppa ner i strumpkorgen och kanske läsa någon gång i ensamheten, kanske inte.
Hon blev generad för att människan blev glad när hon kom.
Blyg förstås och ifrån sig av bekymmer för var hon skulle göra av pappren och Magnhild kunde inte ens gissa vad som låg bakom hennes glädje, om hon var mycket ensam eller helt enkelt tyckte om henne.
Vad som hände här bakom dörrarnas glasrutor och namnplåtar av mässing visste ingen.
Ibland kunde hon bli obehagligt berörd när hon steg in i ett främmande hem, ibland till och med rädd utan att hon visste någon påtaglig orsak.
När hon kom ner stod urmakare Krantz och passade henne.
Han hade sett henne gå in i huset.
Det var han som stoppade opp och konserverade hennes djur och han gjorde mycket fina arbeten av de flesta preparat.
Särskilt nöjd hade hon blivit med en stor huggormshona som hon själv hade fångat i svansen sen den hade ynglat.
Men dåliga klockaffärer gjorde han för han var en idealist och systembyggare.
Frågan om rösträtten tyckte han helt enkelt var för liten.
Hon blev otålig men måste dricka hans syrliga kaffe för de tjänster han hade gjort henne precis som hon varit tvungen att dricka Britta Fällmans översöta klarbärssaft och äta kakor av den sort som kallas för drömmar och som är söta och porösa med sprucken översida.
När hon kom ut på gatan igen såg hon att det stora uret som var hans affärsskylt gick fel igen.
Han hade läst Spinoza men det visste inte hans kunder vem det var och de skrattade åt hans klocka.
Hon tänkte gå in på gården bakom brandstationen och polishuset för att det låg ett tvåvånings trähus inklämt på snedden därinne som hon aldrig hade besökt.
Men hon visste inte hur hon skulle komma förbi smedjan.
Smeden hade en arg bagge, han var oklippt och den långa ullen som dråsade efter sidorna var svart av sot från ässjan.
Fick han snus eller rökverk att tugga på blev han snäll och lät bli en.
Men hon hade ingen lust att gå och leta cigarrstumpar i rännstenen medan smeden stod i dörren och såg på.
Hon tog ett björkris som stod på glasmästarns bro och så travade hon raskt över gården medan smed och smedhalva ställde sig i dörren och tittade efter skolmostern och baggen tog sats med sänkt panna.
Kjolen som blivit våt nertill av modden slog tungt kring anklarna och när hon hörde baggens skumpande tvärvände hon och sträckte fram riset och vispade honom kring nosen så att han fnös.
Sen gick hon baklänges med så stor värdighet hon kunde, hela tiden irriterande baggen med riset kring näsborrarna.
Först när hon kom opp på trappan vågade hon vända honom ryggen.
I huset bodde poliser, brandmän och barnmorska och en ogift sömmerska som hade en sjuk son.
Hon gick ordentligt i alla lägenheterna, lämnade broschyrerna och talade om att medlemsavgiften var en krona.
Hon undrade om polisfruarna skulle ge katten mat på trycksakerna.
Sömmerskan blev till sig när hon öppnade och fick syn på Magnhild Lundberg.
--- Det är från Kvinnans Politiska Rösträttsförening, sa Magnhild ögonblickligen så att hon inte skulle tro att hon kom för att få en kjol omsydd.
--- Kära nån, sa sömmerskan.
Och jag som har så dant här.
Men stig på.
Det dammar från syningen, det är det det beror på.
Och trådändar överallt.
Jag får hänga opp ett vått skynke i köksdörrn för att det inte ska damma på Albert.
Han har så svårt med astman.
--- Är fröken Linell intresserad av kvinnans politiska rösträtt ? frågade Magnhild.
--- Jaadå, sa sömmerskan, det är jag visst det.
Varsågod och stig in och sitt.
Ta den här stolen, vänta så ska jag ta bort presskynkena.
Ja herregud, rösträtt, javisst.
Får de lov å vara lite kaffe ? --- Nej tack, sa Magnhild, jag har just druckit.
Men det var vänligt, la hon till.
Hon hade svårt att vara gemen.
Hon avskydde ordet trots att det hade vackra släktingar.
Folklig brukade hon själv säga.
Hon var inte folklig.
Hon steg ofta in hos främmande människor med skolföreståndarinnans hela myndighet därför att hon var rädd.
Inte precis rädd att de skulle säga henne någonting obehagligt eller köra iväg henne, men rädd för trådändarna, lukterna och hemligheterna, de skarpa rösterna genom en stängd dörr och spåren av tårar.
Här skedde mer än hon kunde gissa sig till, här existerade man utan Spinoza eller de frisinnades stolta program.
Här levdes med hjälp av en matematik som hon hade kunnat lära en sexåring och en religion som inte var mer än en söndagssuck och en förklässnibb i ögonvrån när grannen for iväg på likvagnen.
Men de hade någonting som hon inte kunde förklara för sig och inte förmådde sträcka ut handen efter, i den allra innersta av samhällets råttluktande vrår kunde hon märka närvaron av det.
Själv var hon av huggormarnas sort ( och på dem såg hon som zoolog utan laddningen av hat och fördomar ).
I somras hade hon stått och sett den stora dräktiga honan yngla nedanför en rosa canina i Löskebo hage.
Ungarna som inte var längre än blyertspennor när de befriat sig från ägghinnorna slingrade utan att se varandra och modern iväg för att leva sitt ensliga liv.
Sömmerskan envisades med kaffet.
Hos en del tordes man helt enkelt inte säga nej, de skulle aldrig komma över det utan tro att det var något fel på dem eller deras kaffe.
Men här bedömde hon att hon vågade.
Hennes mage var tillräckligt förstörd redan.
Karameller måste hon tacka ja till i alla fall.
De hade tagit fukt och klibbat ihop och flugor hade spatserat över dem.
Hon talade om rösträtten med sömmerskan Linell som hade knappnålar i kragen och flätade samman sina sönderstuckna fingrar därför att händerna var så oroliga och kunde avslöja att hon tänkte på annat, på Magnhild Lundbergs figur och på ett klänningstyg i svart georgette som hon hade liggande efter en kund som hade avbeställt.
Hon hade för stora tänder, kanske hade hon ärvt gommarna av någon.
Hon kände att hon pratade i luften och att sömmerskan bara tänkte på om hon skulle få sy en klänning till henne och om också de andra lärarinnorna skulle komma att bli hennes kunder.
Men sanningen var att hon hade det för fattigt, det visste både hon och Magnhild.
Lärarinnorna skulle inte stå ut med den lukten i kläderna, de skulle inte vilja prova framför det våta skynket, inte smaka av karamellerna.
Det var ett främmande folk hon var hos.
Hon berättade om vad som var nödvändigt och rättvist.
Men inte vi, värjde de sig med sina sjukdomar och irrande tankar, fingrarna som plockade och fötterna som aldrig ville vara stilla på de iskalla golven.
Vi som bara har våra liv att leva.
Hon förstod när hon gick därifrån att hon hade gjort sömmerskan besviken.
Smeden likaså och hans halva och baggen som inte ens gick ut ur dörröppningen den här gången när hon gick tillbaka över gården med riset i handen.
Längs Magasinsgatan, mittemot kommunalhuset och på båda sidor om det låg flera av de fina affärerna.
Herrekiperingsfirman, blomsteraffären och urmakare Palmquists butik där klockorna gick rätt.
Magnhild steg in i Erna Wibergs Garn- och Tricotageaffär som också förde underkläder för damer och fröken Wiberg själv kom emot henne och viskade diskret att hennes korsett var kommen och kunde provas.
Då steg hon in tillsammans med ägarinnan i dunklet bakom det röda draperiet till provrummet och började klä av sig och la sina kläder på sammetstaburetten.
Det var trångt och hon önskade att fröken Wiberg skulle lämna henne.
Men hon tog opp korsetten ur papplådan och höll fram den osnörd mot Magnhild som nu bara hade linnet på sig.
Den var av blankt jacquardmönstrat siden och ljusblå till färgen.
Den skulle bli så dyr att hon egentligen inte hade råd med den och hon visste inte varför hon hade låtit sig luras in på detta.
Inne hos Erna Wiberg rådde lagar som Magnhild egentligen inte godkände men så snart klockan pinglat och dörren slutits bakom henne och hon trädde in i den varma textildoftande skymningen lydde hon under dem.
Fröken Wiberg bar fram korsetten som ett heligt kärl och flickan skickades efter knappnålar med olikfärgade porslinshuvuden att markera ändringarna med.
Nu talade Erna Wiberg om hennes kropp som vore den någonting som låg emellan dem och som de båda hade planer och avsikter med.
Hon tog i henne, inte trevande och närgånget utan lätt med fingertoppar som ibland studsade av förtjusning.
Magnhild som ingen människa någonsin tog i annars stod trängd mellan spegeln och sammetsdraperiet och hade förlorat all sin myndighet och sitt initiativ.
--- Det blir utmärkt, viskade fröken Wiberg och tecknade åt flickan att snöra därbak och Magnhild höll emot medan hennes stora kropp befriades från allt löst och okontrollerat.
Den las under korsettens blanka sidenvåder som liknade en ödlas ryggplåtar och blev tung och spolformad och slät.
Brösten blev en lång jämn välvning ner mot midjan som gled över i rygg och ryggslut och stjärtens långa sluttning.
När hon klätt på sig igen stod fröken Wiberg på lur utanför provhytten med en kartong intima plagg av finaste schweiziska bomullsbatist och innan Magnhild kom därifrån hade hon köpt en korsettskyddare kantad med engelsk brodyr fast hon inte alls ville ha någon.
Hon ångrade sig så snart hon steg ut på gatan.
Men därinne hade handlingen, att treva i lådan med de tunna plaggen, att känna på brodyrkanterna och låta banden löpa mellan fingrarna, ja till och med att betala och höra kassaapparaten klinga, fyllt henne med tillfredsställelse.
För skams skull lämnade hon över en broschyr och en tidning till fröken Wiberg som tog emot dem med konspiratoriska blinkningar.
Men Magnhild var ändå ganska säker på att hon skulle låta dem gå direkt i kaminen som eldades het härinne där kvinnor skulle klä av sig bakom draperiet.
På andra sidan gatan hade hon ingenting att göra.
Där låg tre krogar innanför varandra och till den innersta som kallades Grytan vinglade bönder i hjulspåren för att försöka nyktra till på ärter och fläsk.
Hon kom ut på Storgatan bredvid torget och gick in i mejeriet och lämnade en tidning, men där kunde hon ingenting säga för separatorerna susade och kärlen slamrade och mejerskorna hade mycket brått.
Hon tog sig försiktigt över det hala cementgolvet, rädd att halka i en fläck av mjölkskum och hon höll andan för hon tyckte inte om den täta lukten av mjölk, den äcklade henne.
Ankers konditori brydde hon sig inte om, där hade hon varit på lördan och lagt ut tidningar för läsning.
Några hus längre ner låg missionsbokhandeln.
Hon såg att det bara var biträdet som stod bakom disken men hon skulle gå opp i lägenheten till fröknarna Öhrström och ge dem en duvning.
De var två stycken, koögda, drömska och koketta.
De hade gitarren hängande i band på väggen och hon bedömde dem som inte ett spår religiösa men fulla av sentimentalitet.
Hon besökte dem för att de hade inflytande genom sin bokhandel.
Skulle de börja svärma för rösträttsrörelsen kunde det få betydelse, de kunde sälja trycksaker i butiken.
Pastor Öhrström som var missionär lät dem föra en del profan litteratur, han var liberal och förresten var han sällan hemma.
Men hon hade otur för han hade just återvänt från en resa när hon kom opp i lägenheten.
Döttrarna hade draperat sig runt honom i soffan med sina massor av hår och sin doft av verbenatvål.
De bjöd på te och hon måste ta emot det.
Han var ju hemkommen ända från Kina och förresten var han ett geni.
Téet var fullt av blommor, döttrarna jublade för det var hembragt av fadern men Magnhild tyckte att det smakade däven halm.
Han frågade henne om hon skulle vara kvar på skolan, det hade gått rykten att hon tänkte återvända till Högskolan i Stockholm och fortsätta sina forskningar i kemi.
Det förnekade hon.
--- Det är utmärkt, sa pastor Öhrström.
Jag trodde det också.
Den lärda kvinnan är en dinosaur.
--- Hur sa ? sa Magnhild häpet.
--- En art som utvecklingen snart går om och som den kommer att lämna efter sig.
Hon strävade vidare i den tätnande januariskymningen sen hon försökt vederlägga pastor Öhrström och sätta kurage i hans döttrar som stirrade på sina genombrutna strumpor och lacktåhättorna på sina eleganta kängor.
Öhrström hade sin bokhandel i ett nybyggt hus vid Storgatan och man nådde lägenheterna från baksidan.
Där fanns skomakare och kopparslagare i gårdshuset, från bageriet kom lärpojkarna balanserande med bullplåtar och det luktade varma kakor och sött bröd och blod från slakteriet.
Hon hade ingenting inne i det stora kvarteret att göra, det var bara män som arbetade där.
Modden var svart av antracit framför ved-och kolaffärens lager.
Hon gick ut på Storgatan igen, det var mörkt nu och i tapisseriaffären satte ägarinnan just ut en lampa bland de uppritade och påbörjade broderierna för hon hade ännu inte fått elektriskt.
Magnhild stod en stund framför fönstret och tittade på rosorna i petit point som växte fram på stramaljen i det gula lampljuset.
Ägarinnan hälsade genom glasrutan och log uppmuntrande mot henne men hon gick inte in.
Hon började bli trött och var rädd för att hon skulle komma ut med ett korsstygnsbroderi som hon inte alls ville ha.
Hon svängde in på Skomakargatan och tänkte att det fick vara nog, hon skulle fortsätta nästa dag.
Men så mindes hon att hon hade föresatt sig att gå in i det stora grå tvåvåningshuset av trä där det mest bodde arbetare på Wilhelmssons.
Hon tog inte första dörren när hon kom in i farstun utan den andra och hon var inte medveten om att hon valde den för att den inte var belamrad med skor och bråte och för att mässingsskylten glänste putsad och fin.
Det stod Emil Pettersson på den.
Innan hon hann knacka ordentligt kom några barn och skulle gå in.
Hon kom oförmedlat med dem in i köket och överraskade en kvinna som satt vid bordet och sydde på en lampduk.
Det var Ärna Pettersson.
Magnhild kände henne inte.
Hon förstod inte varför hon ursäktade sig för att hon satt och sydde på duken.
--- Jag började i julas, sa Ärna.
Men tiden vill ju aldrig räcka till.
Varsågod och stig in, sa hon och öppnade dörren till rummet som var ganska kallt.
När Magnhild steg på stod en knubbig gosse i vägen och sa : --- Akta möblerna!
Hon blev häpen och modern körde ut honom och var mer generad än någonsin.
Men hon var tillmötesgående och Magnhild spårade intresse för den kvinnliga rösträtten i hennes ögon, en liten flackande låga trodde hon sig i alla fall se.
Därför tackade hon ja till kaffe fast hennes mage redan skvalpade och hon började må illa.
Ärna Pettersson var inte ett spår intresserad av den kvinnliga rösträtten men hon hörde på med tålamod.
Hon var en vänlig människa och så var hon van.
Godtemplarna hade varit hos dem och lämnat en broschyr där det stod att spritmissbruket var den förnämsta orsaken till den rådande fattigdomen, något som var alldeles onödigt att tala om för Emil som smakade starkt bara till jul.
De frisinnade hade varit och bett dem arbeta för samhällsreformer utan klassegoism.
Och arbetade gjorde Emil Pettersson.
Han var döv för frälsningsläror och politiska evangelier.
Han arbetade tio timmar om dagen plus övertid sex av veckans dagar i Wilhelmssons Snickerier och han hade gift sig förståndigt med en småbrukardotter från Kedevi som var enda barnet.
Under hela strejken hade Ärnas föräldrar kommit till samhället med mat, utvärpta hönor som hon kokade och gjorde vit sås till, ben med mycket soppkött kvar på, gös från Vallmaren och blod i överbundna syltkrukor.
Emil och Ärna var sparsamma, ordentliga och rättänkande.
De hade den Wilhelmssonska Universalmöbeln, en möbel för ordnat, bättre arbetarhem.
Det var imitationschagrin i soffan som Ärna höll rent med en våt trasa och det liknade skinn.
De hade rödrosig förmaksmatta under bordet, lampa och böcker på plyschduken och ett vykortsalbum med gyllene snodder, fotografier av Ärnas föräldrar i snäckramar och en solfjäder på spegeln.
Hon var med rätta stolt över allt detta och fick mycket beröm för det.
Precis som Emil arbetade hon nästan alltid och det var ett under att Magnhild överraskat henne mitt på blanka eftermiddan med ett handarbete.
Hon arbetade som om det var fråga om att återställa en ordning som en gång varit, själva grundredan i tillvaron.
En högre makt hade räknat ut att hon skulle tillbringa fyrtioåtta år av sin levnad, sammanlagt men inte riktigt sammanhängande, gnidande plana ytor med trasor.
Men det visste inte Ärna.
Hon gned zinken på köksbänken med oxalsyra och malen krita, spisen med blyerts som hon löste i ättika och hon torkade köksbordet innan de hunnit resa sig från måltiderna.
Emil och hon arbetade som om de ensamma åtagit sig att bevisa att arbetaren inte behövde vara så lusig och fattig som han verkade i de värsta kåkarna.
De vederlade det högre borgerskapets åsikt att arbetarna var grättna och bortskämda, att sparsamhet och flit egentligen var överklassdygder.
På fabrikör Wärnströms frukostbord stod oföränderligt rågmjölsgröt och kärnmjölk och hans döttrar gick i strumpor som var stoppade på hälarna.
Men det gjorde Emil Petterssons barn också och de hade präktiga kläder av styvt tyg.
Därför kom godtemplarna till dem och de frikyrkliga, arbetarkommunen för att ta opp bidrag till Folkets Husbygget, de frisinnade, kooperativa och rösträttsföreningen.
Ärna lyssnade stillsamt och det dröjde innan man förstod att hon gjorde det för att hon var en snäll och vänlig människa.
Den lilla lågan som fladdrade i hennes blick var oron för att gästen skulle smula på mattan under divansbordet och när det började gå opp för Magnhild reste hon sig och samlade smulorna som fallit på kjolen i sin kupade hand och sa : --- Jag ser att klockan har blivit halv sex så nu får jag ge mig iväg.
Men jag lämnar den här broschyren om fru Pettersson vill sätta sig in i rösträttsfrågan på egen hand.
--- Kära nån, klockan är bara fem, sa Ärna vänligt.
Vi sätter henne alltid en halvtimma före så Emil inte ska komma försent till snickeriet.
--- Men det har han väl aldrig gjort, sa Magnhild.
--- Nej, aldrig nånsin!
De tog i hand och sa adjö och Magnhild gick ut och fortsatte Skomakargatan oppåt, funderande på hur Emil kunde vara beskaffad som aldrig frestades lära sig att klockan gick en halvtimma före.
Det hade börjat regna, ett iskallt regn som kom med blåsten.
Den försökte riva av henne hatten, hon kände hur den slet i sina förtöjningar av gummiband och hattnålar.
Försiktigt satte hon den ena foten framför den andra för det var halt.
Snön hade töat och frusit om till ishalka i backen och nu höll den på att regna bort.
Det lyste i fabrikör Wärnströms Carlsborg och tujabuskarna skymtade i parken.
Fast hon var van vid dem hajade hon till.
Det såg ut som om de närmade sig i mörkret och varje gång hon fäste blicken på dem stannade de och blev orörliga.
Hon var tankfull som alltid när hon kom från sina rösträttsexpeditioner men inte precis modfälld.
Hon visste att det var rätt och nödvändigt det som hon gjorde men hon var rädd att de stod och rensade saltsill på trycksakerna nu.
Hon kunde inte hitta på ett sätt att tala till dem så att de förstod.
Mothugg skulle hon ha tålt om hon bara fått några.
Men då måste hon gå när männen var hemma.
De flesta kvinnor var som sömmerskan Linell och Ärna Pettersson.
De jämnade hennes väg fram till bästa stolen med ursäkter och småjämmer, plockade trådändar och dammade av och medan hon talade vinglade deras blickar på hennes kjolfåll som hade släppt och på Flitiga Lisan som fått ett par gula blad.
Nu var det alldeles mörkt i Samskolan och i hennes egen bostad på andra sidan Hovlundagatan lyste lamporna bara i bottenvåningen hos värdinnan.
Hon gick inte direkt hem utan steg in i villan som låg granne med hennes hus.
Där bodde den gamle Petrus Wilhelmsson på övervåningen.
Hon torkade sitt våta ansikte med en näsduk, ställde galoscherna tätt intill varandra i hyllan och portföljen ovanpå och kände att det var skönt att det var över.
Han satt därinne i förmaket åt trädgården med en rutig filt om benen och hade inte tänt några lampor.
Hon smågrälade på honom för detta och tände lampan över bordet.
Med handen kände hon efter om kakelugnen var varm.
Han blev glad över att hon kom.
Hans liv hade blivit mycket stilla sen han slutade gå ut.
Knäna var utslitna av fyrtio års springande i trappan opp till kontoret från snickeriet.
Nu svullnade de och tålde inte mer.
Men hon var rädd att han skulle stillna alldeles i sin stol och att kylan skulle krypa på honom.
Hans livslåga skruvades sakta ner och han gjorde ingenting för att värna den.
Det luktade strängt och egendomligt i detta hus där det varken fanns kvinna eller djur och där det aldrig hade funnits några barn.
En hjälpfru kom och lagade hans mat och städade åt honom.
Hennes bonvax och polermedel kändes ända ut i farstun.
Magnhild gick till buffén och tog fram konjaksflaskan.
Petrus Wilhelmsson hade kämpat för nykterheten hela sitt liv men på sin höga ålderdom drack han lite konjak morgon och kväll för att stimulera hjärtat.
Det var på läkares inrådan och i början hade han tagit den med matsked.
Men nu brukade de göra sällskap i skymningen och Magnhild slog opp två glas.
Ingen av dem låtsades om att hennes eget hjärta var starkt och opåverkat.
--- Har du haft en bra natt ? frågade hon och han svarade : --- Dagen var bättre.
Men hon var rädd att den hade varit mycket stilla.
Han sov så lite.
Snickeriet och sågen var sålda till en ingenjör från Stockholm och till grosshandlare Lindhs svärson.
All omsorg och all oro borde vara över.
Men om nätterna var han ändå tillbaka därnere.
Priserna sjönk, överfulla järnvägsvagnar väntade.
Förvirrad och handlingsförlamad var han i sina drömmar, han som i sitt verksamma liv alltid fattat snabba och tveklösa beslut.
Han drömde att en arbetare skadade sig svårt i den stora blocksågen och då vaknade han med kinderna våta av tårar och hjärtat fyllt av panik.
Företaget var sålt och framtiden var oöverblickbar för honom.
Han förstod sig lika litet på världsmarknaden längre som han förstod sig på socialdemokratin och det nya sättet att sluta avtal.
Han borde ha vänt sig ifrån alltsammans i likgiltighet eller frid.
Men i drömmarna blev han överfallen av all den vilsenhet och fruktan som han inte längre hade krafter att hålla ifrån sig.
Han fick leva om skuggsidan av sitt liv och tvingades att ge den giltighet.
Magnhild kom och berättade nyheter från samhället men hon fick nästan tvinga dem på honom för han hade blivit så ointresserad.
Han hörde hellre om hennes skolarbete och han var den ende som fick höra hennes uppriktiga mening om Ossian Jansson.
--- Han är en mycket obetydlig människa, sa hon.
Den saken har jag prövat noga för jag räknade med mina egna känslor när jag bedömde honom.
Men jag står fast vid detta : han är en mycket obetydlig människa.
Och Petrus Wilhelmsson smålog och tänkte att han får nog veta av det.
Fast det var Magnhild inte medveten om.
Hon var mycket sträng mot sig själv.
De skålade tyst och sen gick hon och kände på fönstren så att det inte drog i springorna och hon la de tunga gröna gardinerna omlott för att ingen kyla skulle slippa in.
--- Ska jag lägga in i kakelugnen ? frågade hon.
--- Nej tack, Magnhild ska inte besvära sig, sa han för han ogillade inblandning i eldningen.
Han hade stora glödhögar glimmande bakom stängda luckor och med skjutet spjäll kunde han hålla ugnarna heta en hel natt igenom.
Ändå tyckte han ofta att han frös märgen skör i benen.
--- Nu ska jag gå hem och sätta ihop en lappskrivning om estrar, sa Magnhild.
Är det någonting jag får hjälpa dig med innan jag går ? --- Jag har allting, sa Petrus Wilhelmsson.
Det var roligt att prata med Magnhild och nu ska jag sitta här och tänka på vad vi har sagt till varandra.
Hon tog hans hand när hon sa adjö.
Den var alldeles kall.
Konjaken hade inte kunnat stävja illamåendet.
Hon försökte äta när hon kom hem men fick bara ner en ostsmörgås.
Klockan tio var hon färdig med sitt arbete och satte sig att läsa en stund.
Men det började snart kännas kallt på golvet och hon gick till sängs.
Innan hon tog av sig underkläderna provade hon den nya korsettskyddaren framför spegeln och la den sen i en ask i byrålådan och beslöt sig för att inte ha den förrän hon blev bortbjuden.
När hon släckte lampan gläntade hon på gardinen så att hon hela natten skulle kunna se Petrus Wilhelmssons sovrumsfönster när hon vaknade och tittade opp.
De hade kommit överens om att han skulle tända ett ljus i fönstret om han behövde hennes hjälp.
Men hon trodde inte att han någonsin skulle göra det.
Det fanns källor i skogen fast det var vinter.
Varje morgon nådde ljuset det ännu levande vattnet och det blänkte mörkt i snön.
Ekorrfötter rev ner lätta snöfall som strax smälte bort men som för en liten stund oroade ytan.
Nätterna var kalla och bittra.
Varje natt strävade att lägga en hinna av is över det levande vattnet.
Mornarna orkade allt mindre smälta den och för varje natt stelnade en ny ring runt källan.
Det rörliga vattnet låg i kransar av is.
Denne gamle mans hjärta var nu som en öppen källa i förvinterskogen.
I mitten på januari dök Frida opp i bryggare Julins lägenhet.
Det var på förmiddan när Ebba var ensam hemma.
Hon brydde sig inte om att se sig omkring hur Ebba hade det och satte sig på en köksstol alldeles innanför dörren utan att ens ta av sig tumvantarna.
Hatten hade åkt på sned och hon såg underlig ut tyckte Ebba.
De hade inte pratat många ord om hälsan och bryggarn och Fridas ungar förrän hon sa : --- Jag är med barn.
Det hade Ebba redan gissat sig till av den bruna käringgrimman kring hennes mun men hon förstod inte vad hon hade med det att göra.
Hon teg.
Men Frida sa abrupt och nästan fientligt : --- Du har nånting som hjälper, jag vet det.
--- Nä vet du va!
sa Ebba.
Nu yrar du.
--- Jag vet att du har det.
Nu får du hjälpa mig.
Det är alldeles tvunget för det här går inte!
Det kunde vem som helst se, tänkte Ebba.
--- Har Eriksson inte kommit tillbaka ? --- Nej.
--- Skickar han pengar ? --- Bara han får arbete så gör han nog det.
Men du måste hjälpa mig, Ebba.
Det går inte annars.
--- Jag begriper inte vad du har fått för dig, sa Ebba.
Det är rent kusligt vad folk pratar och får ihop'et.
Jag har ingenting sånt där.
Jag vet inte vad du menar för nåt ens.
--- Du måste hjälpa mig.
Just då kom bryggarn hem för han drack både elvakaffe och eftermiddagskaffe hemma.
Så kär var han, sa folk och så svartsjuk och ängslig av sig.
--- Vänta te sen, väste Ebba och först när Frida hade gett sig iväg genom köksdörren upptäckte hon att det hade låtit som ett löfte.
Men när hon gick emot bryggarn i tamburdörren var hon i alla fall glad att vara av med henne.
Men hon måste ha suttit på vedlåren ute i köksfarstun och väntat för så fort Julin hade druckit ur sitt kaffe och försökt pussa Ebba och hålla om hennes smala midja och hon fått iväg honom stod Frida där i köksdörren igen.
--- Jag har ingenting!
sa Ebba.
Jag hade missfall en gång, men det är inte slugt så folk pratar.
Hon bjöd på kaffe som hon värmde på men sen sa hon ifrån att hon var tvungen att gå.
Det gjorde Frida men hon kom igen redan efter ett par dar.
--- Jag har ju sagt dig att det är lögn, sa Ebba.
Två missfall har jag haft om jag ska vara alldeles uppriktig mot dig Frida.
Och då vart det prat förstås.
Det är symaran, det begriper jag.
Hon var här en gång och prova en klänning på mig och då gnodde hon omkring överallt och titta i alla skåp mens jag var nere i magasinet efter kaffegrädde.
Frida sa ingenting men förnekade inte att det var symaran.
--- Ja, jag har en sak!
sa Ebba.
Men han är inte min.
Vettja om det kan vara den du menar.
Jag har fått'en av nån, jag säger inte vem.
Jag skulle ta hand om'en bara, han skulle få ligga här.
Det gick henne på nerverna att Frida bara satt där i sin hatt som gummibandet hade lossnat i och sin gamla svarta kappa som var trasig kring knapphålen.
Hon påminde henne om allt ont som hon hade sluppit ifrån när hon gifte sig med Julin och som hon var så rädd för som om det funnes en smitta kring Frida och såna som hon.
--- Har du plats för'n hemma så gärna för mig, sa hon.
Lägg'en i nåt skåp, jag är bara glad.
Hon gick in i rummet och var borta en god stund och när hon kom tillbaka hade hon med sig ett svart vaxduksfodral.
--- Har du ingenting med dig att ta'n i ? Ja, då slår jag in'en i tidningspapper.
Och om du säger ett ord till nån människa om var du har fått låna den här ... --- Det gör jag inte, sa Frida.
Hur gör man ? --- Det har jag inte den blekaste aning om!
sa Ebba.
Nu får du gå.
Hör du det ? Inte ett ord, inte till Tora Otter heller.
Men när hon stod i köksdörren med paketet under armen och tog på sig vantarna tryckte Ebba hennes händer.
--- Var rädd om dig för jösse namn, sa hon.
Vad du gör så var försiktig.
Du borde ha nån som hjälpte dig med det här.
--- Det finns ingen.
--- Det finns det alltid.
Men det är dyrt.
Du måste hitta rätt förstår du.
Det sitter en liten tapp därinne, det är som en nästipp eller nåt.
Har du känt det ? Frida skakade på huvudet och ville inte se henne i ögonen.
--- Du ska in där, sa Ebba.
Men var försiktig så att det inte blir nåt stort herrans elände.
Adjö med dig nu.
Det var på en måndag hon fick paketet av Ebba och hon väntade till onsdan då Tora bakade åt Berta Göhlin på Cosmopolite och Dagmar sov i hennes lägenhet för att se efter pojkarna.
Småbarnen somnade snart nog i kökssoffan men Konrad fick hon vänta ut.
Hon stod med rumsdörren på glänt och lyssnade till hans andetag i mörkret och när hon trodde att han sov stängde hon försiktigt dörren och petade ner den lilla spärren som låste den.
Hon skruvade opp lampveken för att få bättre ljus.
Hon visste inte vad hon skulle göra mer för förberedelser och tyckte att det hade gått alldeles för fort.
På bordet låg sonden och hon hade tagit ut den ur vaxduksfodralet och lagt den på en handduk.
Den var spetsig och svagt böjd.
Hon hade tagit ner byråspegeln som fälldes opp över en liten låda med rakdon.
Glaset var inte större än en psalmbokssida och mörkt gråblått av ålder.
Men det dög att titta sig i och hon tänkte göra det.
Men motbjudande kändes det när hon kom så långt.
Hon hade satt opp spegeln på den uppbäddade soffan och själv krupit opp och dragit linnet över magen.
Det blänkte i spegelglaset från lampan på bordet och när hon flyttade den skuggade hon bilden.
Hon hasade undan en bit med uppdragna knän.
Nu såg hon sig, såg det fula.
Där som man inte ens fick tvätta sig, det hemligaste stället som hon aldrig hade tittat på.
Men det var som hon hade trott.
Det förvånade henne bara att det var så litet.
Det kändes större.
Där det ljusbruna håret glesnade var det två brunfärgade veck och innanför dem låg de två stora läpparna hårt slutna mot varandra och var ännu mörkare, nästan blåbruna.
Hon måste skilja dem åt för att komma in och när hon gjorde det trodde hon att hon skulle se ett hål.
Men det var bara en mjuk grop av glänsande hinnor som gick ihop och slöt sig och när hon petade undan dem såg hon två små rosafärgade flikar som strävade för att hålla samman.
Längre kom hon inte när hon satt så här.
Hon blev häpen att hon såg sån ut innanför och att det såg så ungt och så oskadat ut som om ingenting någonsin hade hänt henne.
Hon flyttade på spegeln och den föll ihop med en smäll över lådan och kallsvettig i händerna satt hon och lyssnade utåt köket om någon hade vaknat av det.
Men det var alldeles tyst.
Hon satte sig på huk på golvet och det drog om stjärten.
Försiktigt kände hon efter inuti sig om hon kunde hitta den ingång som Ebba viskat om.
Det var många fuktiga veck och upphöjningar och hon blev rädd att göra sig illa med långfingernageln.
Till slut fann hennes fingertopp en mjuk upphöjning, den var mycket större än en nästipp men hon tyckte ändå att det måste vara den.
Den var öm.
Hon visste inte hur hon skulle göra.
Det kändes så vämjeligt att röra vid sig själv där med en spetsig sond.
Det var nästintill outhärdligt att tänka på det, inte för smärtans skull men för det ömtåligas.
Hon önskade att hon aldrig hade känt efter med fingret och aldrig sett sig i spegeln.
En måste kanske ha hjälp, tänkte hon, det kanske inte går annars.
Men hon visste att många hade gjort det på sig själva, att de haft sonden i timmar.
Men om en svimmar, tänkte hon.
Eller börjar på och blöda och inte kan stoppa opp det själv.
Om ungarna skulle vakna och en låge här avsvimmad.
Det var omöjligt.
Det förstod hon nu.
Hon hade gripits av paniken och var kall ända ut i fingerspetsarna.
Det var bara att stoppa ner sonden i det svarta vaxduksfodralet igen och lägga den allra underst i byrålådan.
Hon gjorde ingenting åt det på två dar men hon kunde inte sova om nätterna.
Att hon skulle göra det till slut visste hon, för hon var tvungen och hade en gång för alla beslutat sig.
Men hon måste ha någon sorts hjälp.
Sent på lördagskvällen gick hon till Tora Otter och knackade på.
Tora hade torgat och var trött.
När hon hade räknat kassan och ätit hade hon gått och lagt sig.
Hon trodde att Frida var sjuk när hon stod utanför dörren, med grått ansikte och en sjal om axlarna över nattlinnet.
Lika lite som hos Ebba Julin orkade hon med några inledningar.
Hon sa precis som det var och bad att få göra det härnere hos Tora.
--- Jag tror du har gått och blivi underlig av det här.
--- Det kan hända.
Men jag måste ha hjälp.
--- Du är inte slug!
--- Jag begär bara å få vara här när jag gör det, sa Frida.
Jag vågar inte va ensammen för jag kan svimma av och ungarna kan hitta mig.
--- Mina pojkar då!
--- Di sover, sa Frida.
Jag kan va bakom skynket som du brukar sätta opp när du tvättar dig.
Du behöver inget veta och inget se, bara du är här hos mig.
De viskade hetsigt till varandra, rädda att väcka pojkarna i soffan.
--- Det är min sak, sa Frida.
Allt jag begär är att du ska sitta här.
Tora gick till slut med på att ingenting veta och att sitta vid köksbordet och vänta på henne.
Hon var alldeles vilsen sen hon hade fått opp skynket åt Frida, visste inte om hon skulle sätta på kaffe eller bara sitta där.
Hur lång tid skulle det ta ? Frida var alldeles tyst.
Hon försökte lyssna på hennes andning men hörde ingenting.
Iskall var hon om fötterna men ville inte krypa ner i sängen.
Väckarklockan knäppte på byrån och pojkarna andades susande långt inne i sin sömn.
Då hörde hon några små ljud från Frida, hon visste inte vad det var, jämmer eller häftiga andetag.
Hon fick kväljningar.
Om en åtminstone kunde tänka!
Men allting tycktes stå stilla, innanför och utanför.
--- Frida!
--- Ja!
Vad är det ? Hon skrämde henne, det hördes.
--- Kom ut.
Nu gläntade hon på förhänget och Tora hade aldrig sett hennes ansikte så vitt.
--- Har du gjort dig nåt än ? --- Det är så svårt.
Då tog Tora tag i skynket som var uppspänt mellan skåpet och kakelugnsspjället och ryckte till så att det föll i golvet.
Sen samlade hon brått ihop det.
--- Låt det vara, sa hon.
Strunta i alltihop.
--- Jag kan inte, sa Frida.
Det vet du.
--- Jag vet att det verkar alldeles omöjligt för dig, men det här är då värre än nåt annat.
Du kan fördärva dig.
Nu sätter jag på lite kaffe åt oss så får vi försöka prata om det här.
--- Det tjänar inget till.
--- Ungen kommer inte förrän i början på juni, sa Tora.
Eftersom det blir sommarbarn blir det inte svårt och hålla'n varm i alla fall.
Och till dess har Eriksson fått arbete, det begriper du väl.
Hon viskade ivrigt och höll om Fridas axlar, försökte skaka henne för att få ett annat uttryck i ögonen på henne och satte henne till slut på sängen och slog om henne sjalen.
--- Jag lovar å hjälpa dig med ungen, sa hon.
Jag kan ta dig i hann på det.
Hon letade på Fridas hand under sjalen och tryckte den flera gånger.
--- Lovar du mig att inte göra dig nånting ? Hör du det ? Jag lovar dig att vi ska hjälpas åt, nån råd ska det alltid bli.
Tar du mig i hann på det, Frida ? Och till slut kände hon att Frida svarade emot hennes handtryckning och började gråta.
Tora gned hennes vassa rygg under sjalen som om hela felet hade varit att hon frös.
Hon lovade henne varmt kaffe bara hon hade fått fart på spisen igen och sa åt henne att krypa opp i sängen så att hon blev varm.
Frida Eriksson ska alltså ha barn i juni och det är ingenting att resonera om längre.
Ska det sitta så sitter det.
När hon går in i femte månaden är också den värsta tröttheten över.
Hon är bra gammal, så när magen börjar puta hör det till att hon ska skämmas.
Ingen som ser henne kan fatta att hon har haft någon njutning att ge.
Det kanske hon inte har heller.
Men hon har haft tröst.
Hon vet precis när det hände.
Det var i början på september, den sista veckan i strejken.
Eriksson hade gått till snickeriet för att hämta sina verktyg.
Konflikten blev lång och han började bli rädd att inte få igen dem.
Men strejkvakterna hade inte trott honom och inte hopen utanför planket heller.
Trettio man hade redan återgått vid Wärnströms.
Han kom hem med överläppen svullen och missfärgad och ett sår uppslaget över högra ögonbrynet.
Han gick direkt in och la sig på soffan i rummet och Frida fick inte veta vad som hade hänt förrän hennes bror Valentin kom opp och berättade det.
Det var han som hade ingripit och skingrat hopen vid planket.
Eriksson rörde sig inte.
På kvällen reste han sig så att Frida fick bädda men han gick inte ut i köket och åt.
Hon tog in hans tallrik.
Läppen var styv och spänd och det var svårt för honom att få in skeden under den utan att göra sig illa.
Han gick inte ut mer den kvällen, pinkade i hinken och tog sen av sig byxorna och kröp ner.
Frida la sig bakom hans rygg.
Hon kunde inte sova utan låg och funderade på vad som hände omkring dem och vad det skulle bli av dem.
Då tyckte hon att han andades konstigt och trodde att han kanske grät fast han försökte vara tyst.
Hon tog i hans rygg.
Det var sällan hon tog i honom för hon ville inte att han skulle komma över henne.
Men nu tog hon med handen över hans hårda rygg och han vände sig långsamt mot henne.
Hon strök honom över kinden för att känna efter om han var våt under ögonen.
Då kom han över henne i alla fall.
De låg lite konstigt för läppens skull ; han hade örat mot hennes mun.
Hon kände mindre och mindre av honom fast han rörde sig otåligt och enträget.
Till slut gled han av henne och la sig på rygg och när hon la sin hand över hans lem var den liten och mjuk.
--- Så är det att bli gammal, sa han.
Jag håller på å bli gammal och slak.
Hon vart förskräckt att David och Anna skulle vakna för han talade inte särskilt tyst.
--- Men det är ju inte det, viskade hon.
Det är ju strejken!
Du går och oroar dig.
--- Är det ingenting å oroa sig för då ? --- Låt det där vara nu, bad hon.
Tänk inte på strejken.
Vila dig nu.
Härinne har vi det bra.
Här är ju allting lugnt.
Fast hon visste att det var lögn, för det finns inga hemliga rum för dem som älskar, la hon armen om hans hals och hjälpte honom med den andra handen tills han kom in i henne igen.
Nu tänker hon på detta och undrar varför hon gjorde det.
Det var dumt gjort.
Men när det hände var det ingenting som hon tvekade om.
Hon kände ett par snabba pulsslag och en liten sprittning och så var det över.
Hon steg opp och gick ut i köket och blötte en trasa i vattenhinken så att han skulle få nånting att lägga mot överläppen som hade börjat värka igen.
Allt annat sjunker undan, men det som hände den kvällen kommer hon ihåg.
Det är snart det enda hon minns av hela strejken.
Konrad minns alltihop.
Ingen talar med honom om den nu för han är tillbaka hos Berta Göhlin och det är meningen att de ska låtsas som ingenting.
För mammas skull.
Det har Tora Otter utverkat.
Men på tisdagskvällen den tredje augusti gick han.
Han skulle vispa maräng när han hade skrapat och smort bakplåtarna.
Det var det sista han hade att göra innan han gick hem.
Det hade hunnit bli kväll och mörkt innan han var färdig för han hade dragit ut på alla göromål.
Änkan Göhlin hade redan gått opp i lägenheten och han kunde höra hennes steg ovanför sig.
Han vispade tills det var vitt, vitt som tandpulver eller malen krita.
Då vände han bunken neråt mot zinken och sen höll han den över golvet utan att det syntes den trögaste rörelse i de vita topparna.
Han vispade tio minuter till med blicken på den knäppande klockan.
Det hade han aldrig gjort förr fast han hade blivit tillsagd.
Två gånger bytte han hand.
Så styv hade aldrig marängen stått.
Men det värkte i handlederna.
Han lyssnade efter änkans steg och gick sen ut i affären.
Det var nermörkt ute nu och inte en käft på gatan för gruset knastrade inte.
Nu var det bara att pröva.
Han gick fram till det nytvättade fönsterglaset.
Efteråt diskade han vispen och ställde tyst in äggkorgen och sockersäcken efter sig.
När han gick i bakdörren ropade änkan : --- Konrad!
Går du nu ? --- Ja, svarade han.
Och i morgon kommer jag inte.
Det blev tyst däroppe.
--- Bageriarbetarna har ansluti sig, sa han.
Sen klev han ut och stängde fort den skramlande verandadörren efter sig och låtsades inte höra hennes röst när hon befallde honom tillbaka.
Han hade stark hjärtklappning när han gick hemåt.
På konditorifönstret stod det STRÄJK!
Han hade inte vänt på en enda bokstav fast han skrivit det inifrån.
På morgonen gick varken han eller fadern.
De steg opp som vanligt och satt i kökssoffan och väntade på kaffe.
Frida sa inte ett ord.
Men när åttadagarsklockan på väggen blev sex utan att Konrad hade rört sig från sin plats vände sig Frida om och tittade först på honom och sen på klockan.
Då kände han en rörelse i mellangärdet, det gjorde ont och han fick en kväljning.
Nu ligger han dessa vinterkvällar under klockan när han ska somna och det gör fortfarande ont på samma ställe när han tänker på det där.
Han har samma känsla om han tänker på första strejkkvällen, ute på Svältas äng.
Det var röklukt omkring honom och kaffeeldar glimmade.
Han hade fått tag på ett dragspel och skuttade runt med det.
Men mamma hade dykt opp där också och fått syn på honom.
Hon hade tvättstugeklänningen och sina dåliga skor på sig så hon kom väl från Gertrudsborg och hade klappat tvätt.
Tog honom i armen så att han tvärstannade och frågade om han var full.
Men det var han inte!
Inte en droppe hade han smakat.
--- Kom och sätt dig du också, sa Vera Simonsson som stod vid elden och stekte fläsk på en plåt.
Hon hade ställt ifrån sig ett ångande potatiskok i gräset.
--- Det är strejkmöte, sa Konrad.
Vi har vari här hela dan!
--- En del ja, skrattade Vera.
Kom och sätt dig, Frida.
--- Di har spela Internationalen hela dan!
sa Konrad.
--- Nu kommer du med hem.
De hade en talarstol och ett podium av tomlårar.
Det var lövat med rönnkvistar och de knappt mogna bärklasarna lyste i skymningen.
Mässingsmusiken hade lagt ifrån sig sina instrument på lårarna och Arbetarkommunens fana hängde slak mellan två stänger för kvällen var varm och stilla.
Dragspel gnällde, enradingar mest och folk gnolade och småpratade.
Det var omöjligt att se hur många de hade blivit till slut för skymningen tätnade hela tiden.
Då gick Ebon Johansson fram till talarstolen och en av pojkarna i orkestern sprang opp på en låda och blåste en fanfar på sin kornett.
Han hörde Ebon ropa Kamrater!
och dragspelen tystnade.
--- Nu kommer du, sa Frida och tog honom hårt i armen och drog honom med sig opp på dikesrenen och vägen.
--- Kamrater!
Det har kommit ett telegram från strejkhögkvarteret, sa Ebon med hög röst och Konrad stretade emot och ville tillbaka.
Men hon höll honom hårt och de travade snabbt iväg i gruset och Ebons röst när han läste opp siffrorna hördes snart inte längre.
--- Du gör dig olycklig, sa Frida.
--- Men du begriper ju inget alls!
--- Tyst.
--- Det är revolution nu!
--- Du pratar lort.
--- Regeringen har mobiliserat armén, sa Konrad.
Det är sant.
Det är Zetha Höglund som har ropa ut republiken och Palm har ropa revolution.
--- Inte här i alla fall, sa Frida.
Nu går vi hem.
Är Eriksson därborta också ? --- Vet du inte att Iversen-Lindh har sålt varenda aktie i Wilhelmssons snickerier ? Och att di har låst in sig!
Gamla fru Lindh har låst in sig på Gertrudsborg säger di och grosshandlarn är på väg dit ut.
--- Det har hon inte, sa Frida.
För jag kommer därifrån.
Och det var precis som vanligt.
Det var bara Dagmar och småbarnen hemma och hon hade kokat en gröt åt dem.
Men mjölken var slut och magasinet stängt så de fick ta blåbärssaft på.
Konrad åt ingenting, han var för upphetsad.
För hundrade gången försökte han övertyga Frida om att en annan tid var på väg, att snart skulle ingen människa längre stå och tvätta åt någon annan för en krona om dan och maten.
Snart skulle hon ha kängor och tänder och lysfotogen och Eriksson skulle ha arbete och de skulle resa iväg med tåg som Lilibeth Iversen-Lindh och hennes faster Malvina på somrarna, ända ner till Frankrike, och tala esperanto med fransmännen och gå i hatt.
Frida måste dra på mun åt honom i alla fall.
Hon stod och skalade kokt, kall potatis och skivade den på hårdbrödssmörgåsar som hon brett med margarin.
Hon saltade på dem och gav barnen till gröten.
Till slut bad hon honom i alla fall att vara tyst.
--- Det är en da i morron också, sa hon.
Nu ska vi gå och lägga oss.
Du gör nog klokast att gå ner till Berta Göhlin i morron bitti och säga att du går tebaks.
Annars har du inge arbete efter det här.
Men han gick inte till kafét på torsdan heller.
--- Trehundratusen arbetare strejkade en vecka efter proklamationen, sa han åt modern.
Trehundratusen!
De höll på att knäcka storgubbarnas samhälle.
De höll på att bryta ryggen av kapitalismen.
Det var skräck bland borgarna, de låste in sig.
Ville hon höra ? Armén var mobiliserad.
Flottans kanoner stod riktade mot Norrköpings hamn och mot dödstysta hamnar och fabriker överallt efter kusten.
De var rädda.
Handlarna hade fått order att inte ge arbetarna kredit.
--- Se dig omkring när du går och tvättar, sa han.
Du ska få se nånting som du aldrig har sett förut.
Nånting håller på att hända.
--- Vadå ? --- Märker du inte att allting håller på å bli annorlunda ? Nej, det märkte hon inte.
Grosshandlarn och fabrikör Wärnström var ute på gatorna igen.
Fruarna lyfte kjolarna över lergroparna på torget och efter dem kom deras jungfrur med korgarna.
Vattentornet stod där det stod med granitornamenter och på bangården rasslade tågen.
Det var samma samhälle som förut.
--- När du säger samhälle så ser du ett municipalkontor, sa Konrad.
Men du borde se ett hjärta.
--- Vad säger du för nånting!
--- Det har Ebon Johansson sagt, sa han.
Men man såg inte längre så mycket folk på gatorna.
Militären var kvar nere vid stationen med sina gevär mellan fötterna och i kooperativa och cigarrbutiken låg det insamlingslistor för de strejkande.
Det stod vaktmanskap utanför Wilhelmssons Snickerier och Eriksson som hade fått stryk när han kom dit för att hämta sina verktyg låg inne och sa att strejken skulle gå åt helvete.
De skulle svältas ut som råttor och som råttor skulle de äta opp varandra och slåss inbördes.
Han hade fem och tjugofem i veckan i strejkunderstöd.
I diken och gölar klev hans ungar på sina smala ben och fångade blodiglar som de sålde åt apotekarn.
De samlade också nikt åt honom och beredde kattskinn.
Konrad kunde inte förmå sig att expediera katter och flå dem.
Men han hjälpte syskonen att spänna skinnen och spika opp dem på uthusväggen.
När de gick runt och frågade efter ben och skrot som de kunde sälja skämdes han för det var inte långt från tiggeri.
Det hände också att de kom hem med bröd och matbitar.
Själv tog han sig till Hällsjön för att fiska.
Han låg på den gamla bryggan vid Rosenholmsdammen och metade abborrar.
Det tog lång tid för dessa abborrar var stora och lugna och stod mellan de slemmiga pålarna och rörde sig ogärna.
Han hängde ut krokad mask framför dem och medan den krökte sig och de övervägde där nere i det gröna mörkret låg han och drömde om att vara i huvudstan eller åtminstone i Norrköping.
Han drömde om revolution och kravaller.
Strejkbrytare försvarades av polis i kask med dragna sablar däroppe i Stockholm.
Han la kinden mot bryggans varma trä och tänkte sig att han pressades mot en husvägg av beriden polis på stora nervösa hästar.
Han kände slag av flatsidan på en sabel och tog sig åt kinden.
Han blev trampad.
Kavajen hade spruckit i ryggen när han äntligen kom loss.
Nu sprang han mot torget därborta.
Han hörde kanonmuller och tramp av många fötter.
Arbetarna var farliga.
De kom myllrande ur gator och gränder.
Men han visste inte riktigt hur gator och gränder såg ut, han hade aldrig sett stenläggning.
Farliga var de i alla fall!
Deras ledare försökte lugna dem.
Och han Konrad Eriksson sprang, sprang opp på någonting --- han visste inte vad.
Men högt på ett torg stod han och talade till massorna.
Kamrater!
Hela vägen hem tänkte han på sitt tal och ibland svängde han abborrarna som hängde i en grenklyka.
Kamrater!
Han såg Ebon Johansson på tomlåren framför sig.
Nu är vi framme vid dessa murar, sa han.
Nu öppnar sig sprickan och vår förtvivlan vidgar den.
Vår kärlek och våra händer störtar dessa murar!
Kamrater!
Med stel blick blev han stående under ett fönster och abborrarna släpade i marken.
Någon gick förbi och tittade på honom men han märkte det knappast.
Det kom en unken pust av sovrum ur det öppna fönstret för det var ännu tidig förmiddag.
Långsamt kom Konrad till sig och började gå hemåt mot Hovlundagatan 60 där Eriksson låg på soffan i rummet och sa att det var fler och fler som återgick.
Lederna svikta!
stod det i det hektograferade bladet som kom i stället för tidningen nu när typograferna strejkade.
--- Du läser bara det där lögnarbladet, sa Konrad och la Svaret framför honom.
Den åttonde september hade svullnaden på Erikssons läpp lagt sig och han gick på avdelningsmötet.
Han kom hem och sa inte att de hade röstat för återgång men Konrad visste ändå.
Nere i den tomma tapetserarverkstan där de hade hyrt in sig under strejken satt Valentin och Ebon tysta.
De hade lagt undan protokollsböckerna, strejkkorten, understödslistorna och buntarna med Svaret.
Eriksson la ett hektograferat blad framför Konrad på köksbordet och aktade inte på att det hamnade i margarinet.
Frida läste över Konrads axel.
De arbetare som afveko från sina arbetsplatser den 6 :e sistlidne augusti får vi härmed meddela att vi icke frångå vår uppfattning att aftalsbrott begåtts från Eder sida.
Detta är enligt vår mening en solklar sak och att hänvisa den till skiljedom vore löjligt.
Vi hafva också påpekat detta innan Ni erhöllo arbete.
Vi komma att tillämpa det före storstrejken gällande aftalet.
Men vi fordra att Ni under en tid af två månader visa huruvida Ni äro värda vårt förtroende och vilja ha arbetsro innan vi på nytt antaga föregående aftal.
Repressalier från vår sida kommer icke att ifrågakomma.
Vi fordra svar huruvida Ni önska fortsätta arbetet på dessa villkor och svaret skall vara oss tillhanda före kl 9 fm fredagen den 10 :e dennes.
För Wilhelmssons Snickeri AB Holger Iversen-Lindh --- Är det slut nu ? frågade modern.
Konrad nickade.
--- Då får pappa arbete.
Det var också alldeles nödvändigt.
De levde på fisk och svamp.
Tora och hon hade varit ute och plockat bär i mangelkorgar och en gammal barnvagn och Tora hade sålt dem på torget i stället för limporna som hon inte kunde baka när mjölet var slut.
Men Eriksson fick inte återgå.
Åtta stycken av dem som hade strejkat redan i juni avskedades.
Det var inte repressalier, sa Iversen-Lindh.
Det var fråga om nödvändiga inskränkningar i driften betingade av de avbrott som uppstått genom strejkerna.
Samhällsekonomin var svårt skadad och konsekvenserna fick bäras av alla tillsammans.
Hans norska röst lät sjungande och frejdig när han gav besked.
Saken var solklar!
Eriksson började vandra runt i samhället och visa sitt arbetsbetyg.
Men det hjälpte inte mycket för det cirkulerade en annan sorts betyg bland arbetsgivarna.
Lefvanders levererade mjöl igen och Tora började baka åt Berta Göhlin.
Men Konrad visste inte om han vågade gå dit.
Han traskade omkring därnere på kvällarna.
Luften hade blivit syrlig och sträv och gräset var tovigt under skosulorna.
Äpplen dunsade ner och ljudet skrämde honom ofta innan han förstod vad det var.
Han såg dem knappt i mörkret och hans fötter snuddade vid dem och han trodde det var döda fåglar.
Ofta var det mulna kvällar.
Han såg inga stjärnor i äppelträdens grenar och Mars blossade inte som den hade gjort under hela strejken bakom brandmuren där det stod Grafvårdar och Marmorarbeten.
Det var så tyst när dimman lättade på morgonen att han kunde höra löv som släppte vid bladfästet och singlade ner eller regnets fina fingrar på tjärpappstaket på Göhlins veranda.
Vid Wärnströms och gjuteriet hade man också återgått och det kallades för nyanställningar.
Valentin var tillbaka på gjuteriet men inte Ebon.
Han skulle bli tvungen att fara till Norrköping och försöka få arbete sa han.
Eriksson fick inget arbete och Konrad var rädd.
De två stod utanför världsordningen, de var vakna när andra sov och de låg på varsin säng och hörde träbottnade skor klappra i trapporna när karlarna skulle iväg till verkstäderna.
Så vart han tagen till nåder av Berta Göhlin och han var tvungen att gå dit och det första hon satte honom till var att tvätta skyltfönstret fast det var skinande blankt.
Före strejken bakade Tora tre nätter i veckan åt änkan Göhlin.
Medan ugnen fick opp värmen gräddade hon marängbottnar och anslag till tårtor på smet som var ordninggjord i förväg.
Sen bakade hon vetekransar, kanelsnäckor och släta bullar.
Sist kavlade hon ut wienerbrödsdegen på verandan åt gården där det fortfarande var någorlunda nattkyligt.
När hon gick hem på mornarna var det folktomt på gatorna och två gånger denna sommar 1909 hade det hänt att hon hade gått utan hatt.
Duvorna hade börjat ulka under vindskivorna men ännu inte flugit ut.
Gråsparvar lossnade från sina klungor under takrännorna och kom singlande ner mot Hovlundagatan för att se om hästbullarna var färska.
Kring krusbärsbuskarna i tapetserarns trädgård på andra sidan gatan sysslade pilfink och ärla.
Den första strejkmorgonen såg hon vad Konrad hade skrivit på kaféfönstret.
Att det var han begrep hon på en gång men inte att det var marängsmet.
Hon fick lov att gå in och känna på de tjocka kletiga bokstäverna.
Snorvalp, tänkte hon.
Men det är ingenting som jag har med att göra.
Men sen tänkte hon på att Konrad kanske skulle få sluta i bageriet.
Om det inte var strejk där också förstås.
Då hade han rätt.
Och hur blir det med mig ? Hon beslöt sig för att gå och fråga Ebon Johansson och Valentin.
De fanns därinne i den tomma tapetserarverkstan på andra sidan gatan.
Det stod en tom pilsnerbutelj i fönstret och hon gick dit och höjde sig försiktigt på tå och kikade in vid sidan om buteljen för att se om de var vakna.
Valentin sov.
Han låg på rygg med öppen mun och hon hörde hans snarkningar genom rutan.
Men Ebon var oppe.
Han var inte klädd.
Framför sig på en tomlåda hade han ett tvättfat och han stod med ryggen åt henne och torkade sig på en handduk.
När han var färdig gick han fram till sängen och tog fickuret som hade hängt på en spik och började dra opp det.
Han tittade inte åt fönstret.
Han hade blivit äldre.
Mager som en jakthund var han inte längre men fortfarande fanns det inget överflöd någonstans på hans kropp.
Kanske när han satte sig på sängen att magen välvde sig lite och det blev veck kring midjan som inte hade funnits där förut.
Han hade smala anklar och tunna vackra ben och hon begrep inte hur de orkade bära honom i det tunga gjuteriarbetet.
Han var mycket hjulbent och hela underdelen, den smala stjärten, höfterna och benen, verkade vek i förhållande till överkroppen.
Det var ett mörkbrunt kors av hår på hans mage och han hade ärr på benen som hon inte kände igen.
Men inget finger var avklippt, han var oskadad och grann fast han var fyrtiotre år.
På halsen, händerna, underarmarna och fötterna var huden mörkare av gjuteridammet som hade ätit sig in.
Det tunna mjuka håret var mörkbrunt och glest på hjässan och han hade fått djupa tinningvikar och där var det krusigt och började gråna.
Näsan var smal.
Hon hade aldrig blivit klok på hans ögonfärg.
Den var brun eller bärnstensgul och skiftade med ljuset.
Hon visste att det fanns mycket mer som varit mjukt på honom och som fortfarande måste vara det.
Ögonfransarna var fina som fanet i en fjäderpenna, läpparna var smala och kändes barnsliga mot halsen.
Det mindes hon.
När hon såg hans hand ligga på sängtäcket mindes översidan av hennes hand så väl insidan av hans att hon ofrivilligt tog ner handen från fönsterfodret och satte den mot munnen.
Det gick inte att avsvära sig denna gamla förtrogenhet.
Till och med hans lem kände hon igen.
Ollonet var runt och kraftigt och det hade aldrig varit lätt för honom att komma in.
Det hade hon använt till sin fördel på den tiden då hon hade velat slingra sig undan.
Hon hade varit rädd för att bli med barn.
Nu gjorde han en häftig rörelse.
Det var bara för att ta opp kalsongerna som låg på klädhögen vid sängens fotända men nu insåg hon att han lätt kunde lyfta blicken och se hennes stirrande ansikte i fönstret.
Hon drog undan huvudet och tog sig utefter väggen bort till bersån.
När hon tittade bort mot Cosmopolite tyckte hon sig se Berta Göhlins ansikte i fönstret i övervåningen och hon beslöt sig för att gå in bland äppelträden och ta vägen genom bryggeriets bakgård om hon kom igenom häcken.
Hon kunde säga att hon skulle köpa en kagge dricka om hon mötte någon.
Hjärtat slog och slog och hon var torr i mun.
På kaféfönstret stod det fortfarande STRÄJK!
när hon sprang därifrån.
Jag går och bakar, tänkte hon.
Jag är inte ansluten i nånting och Berta Göhlin är bara en änka som har ett kafé.
En kväll när Tora gick den gropiga och regnvåta gatan ner mot konditoriet mötte hon Ebon.
Hon såg inte att han kom för hon stirrade i backen och kände sig urrig och frusen och var ilsken över att behöva arbeta fyra av veckans sju nätter i stället för att sova.
--- Goddag på dig Tora, sa han och stod framför henne.
Att han frågade hur det stod till med henne och hennes pojkar uppfattade hon men vad hon själv svarade mindes hon inte efteråt.
Först när hon kommit in på Cosmopolite och börjat mäta opp mjöl till degarna släppte spänningen.
Hon drog sig längst in i kafékökets mörkaste hörn invid den stora skänken där porslinet förvarades och där ingen kunde se henne från fönstret.
Där satt hon så länge med ansiktet i händerna och Berta Göhlin måste ha tyckt att det blev för tyst i kafét för hon kom ner och undrade hur det var.
Tora snäste henne.
--- Jag har fått sattyget, sa hon och det var också sant.
Precis när jag skulle te å baka.
Då gick Berta opp efter konjaksflaskan i lägenheten och satte på kaffe åt henne.
Hon kände sig lite bättre efteråt.
Men värk i ryggen hade hon hela natten och först på morgonen kom blödningarna igång ordentligt.
Då var hon bara trött och öm i magen.
Samtidigt som hon kokade välling åt pojkarna sjöd hon opp vatten och hällde på en literflaska som hon svepte in i en tjock handduk.
Sen somnade hon med den mellan benen och det värmde skönt oppåt magen och ljumskarna och hon visste att det onda var över för den här gången.
På lördagskvällen skulle hon inte baka.
Då värmde hon vatten och tvättade först pojkarnas hala kroppar i bleckbaljan.
När de var färdiga spände hon opp snöret mellan det blåmålade skåpet och kakelugnsspjället och hängde opp ett lakan.
Sen tvättade hon sig själv bakom lakanet och tog god tid på sig.
Hon måste värma lite nytt vatten och slå i för pojkarnas hade svalnat.
När hon var färdig bad hon Dagmar komma och sitta hos dem och hon sa inte vart hon skulle gå.
Så snart pojkarna hade somnat gick hon hemifrån.
När hon gick nerför Hovlundagatan spelade de sista syrsorna i trädgårdarna.
Det var kväll och snart natt.
Hon var säker på att Ebon stod i fönstret till tapetserarverkstan och såg henne komma och att han skulle stiga ut på gatan som han hade gjort förra gången.
Men det var mörkt därinne.
Kanske satt han alldeles sysslolös med händerna framför sig på bordet och ville inte bränna lyse.
Månen gick opp och varje löv, varje grässtrå fick ljus och lyste för sig självt.
Hon var full av förväntan.
Då hörde hon dörren till tapetserarverkstan gå och steg som knastrade på grusgången.
Hon såg Ebons vita krage på långt håll innan någonting annat av hans gestalt blev tydligt för henne.
När han kom ut på gatan tog han av sig hatten och lyfte den för henne.
--- Du är ute och går, sa han.
Ja, det är en fin kväll.
Sen nickade han och försvann med raska steg mot Kapellgatan.
Tora gick så sakta hon kunde en stund tills hon inte kunde höra hans steg längre.
Då började hon springa hemåt.
Men hon förstod att hon inte skulle kunna sova om hon gick och la sig nu och hon ville inte att Dagmar skulle få se hennes ansikte.
Därför gick hon förbi Hovlundagatan 60 och ut på gärdena.
Kjolen blev våt av sensommarens tunga dagg som snart skulle frysa om nätterna när luften blev bitter och gräset segt och gult.
Lika bra, lika bra, försökte hon säga sig med varje steg hon tog.
I tredje veckan tog mjölet slut.
Tora kunde inte baka till torget och fick besked om att hon inte skulle komma till Cosmopolite heller.
Hon gick till Lefvanders och bad att få tala med grosshandlarn.
Den gamle var död och Valfrid Johansson hade gift sig med hans änka.
Han tog emot henne sittande vid det skrivbord som varit Lefvanders och sa åt henne att ta plats i soffan som var klädd med brunt konstläder.
Han var i uniform.
Det var överhuvudtaget gott om uniformer i samhället dessa dagar.
Valfrid hade blivit vice brandchef och nu skulle han på övning.
Han hade galoner på ärmarna och mönstret var lika invecklat som på Toras mattpiskare av rotting.
--- Mjöl finns inte att köpa för pengar, sa han och så såg han oavvänt och sorgset på henne.
Hon fick nästan för sig att han tyckte det var hennes fel.
Han suckade ofta och flyttade sig på stolen men det var av tarmkatarren som jagade gas genom hans plågade mage och fick den att svälla opp fast han i övrigt var mager som en torkad lutfisk.
--- Nu ser du varthän det har gått, sa han.
Kvarnarna står stilla.
Hon teg.
Då förklarade han för henne att ett samhälles grundval var moralen.
Och nu var det ute med moralen.
Här bullrade hans mage våldsamt och han tittade så stint på Tora att hon för en gångs skull slog ner ögonen.
--- Råhet och upplösning, sa Valfrid.
Nu ser vi varthän det leder.
--- Åja, sa Tora och ville morska opp sig men visste inte vad hon skulle säga.
--- Du vet att det har funnits medlidande med arbetarna i de bättre klasserna.
Du kan inte förneka det.
--- Ja, jag vet inte, sa Tora.
Jag har inte förneka nånting.
Jag kom för å fråga efter mjöl.
--- Det har offrats för att tysta missnöjet och förbättra villkoren.
Men nu har arbetaren visat sitt verkliga ansikte.
Rovdjurets ansikte.
Det är moralen som är i upplösning, Tora.
Sen varnade han henne högtidligt för sin bror Ebon.
Häpen och illa till mods förstod hon att någon hade sett henne tala med Ebon på gatan, kanske till och med sett när hon stod utanför tapetserarverkstans fönster och tittade in.
--- Jag frågar ingen om lov, sa hon men kände sig inte alls så morsk.
Hon var knäsvag när hon gick hem och tyckte att folk tittade efter henne.
Det var någonting som hon inte hade behövt känna av på många år.
När kvarnarna började mala igen och Lefvanders på nytt fick in mjöl började hon baka.
Tapetserarverkstan blev uthyrd och på nätterna låg den mörk.
Tora försökte låta bli att titta när hon gick förbi.
Men det spelade ju ingen roll.
Hon visste att han var i Norrköping.
Lika bra.
Lika bra.
Till slut gav sig Eriksson iväg också.
Han sa att han skulle skicka pengar till Frida så fort han kunde.
Det ville nog till.
När hon såg på Frida och barnen tänkte hon att Ebons strejk inte hade gjort annat än ont.
Det är lördagsnatt och Frida har gått ner till sig.
Tora har somnat i rummet som luktar av sovande barn och kall spisaska.
Men så händer det att hon vaknar igen.
Har hon sovit en timma eller mera ? Det är någon som går utanför i farstun och visslar.
Hela hennes kropp är genast beredd på att det är han.
Hon ser och hör honom och känner hans smak innan hon hinner försvara sig.
Men stegen går förbi.
De är snabba och lätta.
Det hettar fortfarande i kroppen och hon vet inte om hon har drömt.
Det händer henne gång på gång denna vinter att hon drömmer om honom.
Men det gör ont.
Hon känner sig bortsliten ur hans närhet när hon vaknar och slår armarna om sig själv och vill lägga handen mellan benen för den håliga pinans skull.
Stegen försvinner i trappan och visslingen hörs inte mer.
Hon förstår ju att det inte alls var han.
Han är i Norrköping och hon vet ingenting om hans liv.
En kostym kläder syddes opp åt Fredrik Otter.
Skräddaren på Landsvägsgatan hade fått in en rulle grågrön engelsk tweed och han sydde kavaj, väst och byxor åt pojken.
Men det blev dyrt.
Fredrik skulle fara till Göteborg med sin mamma och visa opp skolbetyget för släkten.
Hon ville försöka få in honom i Samskolan.
Lärare Nordkvist hade sagt att han hade läshuvud och hon hade räknat ut att om den gamla farmodern och farbröderna fick se Fredrik, som ändå var F.A. Otters son, och hans skolbetyg skulle de kanske erbjuda sig att betala hans böcker eller terminsavgiften som var sjuttio kronor.
Det var mer än torgplatsen kostade.
Då vart det krig.
Nordkvist klippte ut en lång dikt ur tidningen och gav de klipskaste gossarna varsin vers att lära sig utantill.
Fredriks vers var : Maskingevärens snabbeld rasslar här segerrop, där jämmerskrin, men genom linjer, över skansar går kejsarns här --- en järnlavin.
Och fästen grusas, härar krossas, var fanspets blir ett pliktens bud som för germanen fram till seger eller till evig frid hos Gud.
Men på eftermiddagarna var han med ententen och slog ner tysken från uthustaken så fort han stack opp huvudet och jagade honom opp till parken vid Himmelsö källa.
Det blev ingenting av med Göteborgsresan och dessutom hade kriget brutit ut samtidigt som Tora skrev kontrakt på överlåtelsen av Café Cosmopolite med Berta Göhlin.
Tvåtusen kronor skulle hon betala för rörelsen och inventarierna och till den första avbetalningen när kontraktet upprättades lånade hon femhundra kronor av Valfrid Johansson som blev hennes leverantör.
De åkte i juli året därpå i stället, men då var allting annorlunda.
Fredrik hade vuxit ohyggligt under vintern --- och alla sa att barn bara växte på sommaren!
Han var lång och grov och fick knappt på sig kostymen som hade varit undanhängd hela året för att han inte skulle förstöra den.
Betyget var ingenting att visa opp längre för han hade varit lat och dessutom hade han kommit ihop sig med Nordkvist som hånat honom i slöjdsalen.
Läraren hade lyft en sned knivlåda över sitt huvud och ropat på visslande närkingska : --- Tiitta pöjkar så ska I få sii vilken kniivlåda Otter har gjort!
Fredrik hade ryckt lådan ur Nordkvists hand för nu var han längre än läraren och vit av ilska kring näsvingar och mungipor hade han slagit den i golvet vid hans fötter.
I Göteborg frågade farbröderna om han ville studera.
Fredriks hy var finnig och hans röst obehärskad och skrovlig.
Han svarade att han ville börja på gjuteriet så fort som möjligt.
De for hem och Tora försökte låta bli att tänka på vad denna resa hade kostat : biljetterna, kostymen, ny kappa åt henne själv, mat på tåget.
Med sig hem hade de en röd träkälke med broderad kudde som hade tillhört F.A. Otter när han var barn.
Det var värmebölja.
De sa inte ett ord åt varandra före Hallsberg men ibland stirrade Tora på pojken som hade fått byxor till knäna förra året med ordentligt tilltagen midja och bak som man spände ihop med en tamp.
Nu fyllde han ut kostymen så att tråden brast i sömmarna och hans stora knotiga knän stack fram och stötte emot hennes i det trånga utrymmet mellan bänkarna.
--- Dra åt dig skankerna!
fräste hon.
Han hade idrottsklubbens märke i slipsen och den äldsta av farbröderna hade skakat på huvudet när han såg det och sagt att idrotten var en böld på samhällskroppen som borde opereras bort.
Han var så blyg att han knappt svarade på tilltal och vågade inte se folk i ögonen och hans könsorgan syntes under byxtyget.
--- Sitt som folk, sa hon.
Men i Oxtorp hade han fått nog och gick ut i korridoren.
Trodde hon.
I själva verket steg han av och gick till fots hem till samhället.
Tora fick själv släpa hem bagaget.
Hon begrep att han varit rädd att bli utskrattad av varenda grabb i samhället om han kom kånkande på den röda träkälken med tofsar och broderier i hettan och i en för trång kostym av nopprigt ylle.
Adam hade gått för att möta dem och stod under stationsklockan och sög på en klubba när tåget kom in.
På en gång såg hon vem hon skulle ha haft med sig till Göteborg.
Han var snaggad så att håret kändes som en tät borst när hon drog med handen över det.
Men hans huvudform var vacker.
Han hade böjd näsa, kupiga ögonlock --- det var FA:s avbild.
Han skulle ha lagt sin hand i farmoderns om hon bett honom om det, låtit sig kyssas, tackat för kälken, sagt något näpet.
Han var en förklädd prins där han stod på perrongen i sin trasiga blus och med koldamm mellan tårna.
Men han fick aldrig såna betyg som Fredrik hade haft innan han slängde knivlådan på lärare Nordkvists liktornar.
Hon hade fått lära sig att fattigdomen är tung och orubblig som stenarna på marken.
Och rikedomen är ouppnåelig.
Den reser sina spiror och torn så högt att en vanlig människa knappt ser den när hon traskar omkring.
Inte har hon så värst ont av den heller om hon inte är avundsjukt lagd som knekten Lans brukade säga i sin livstid.
Fridas bror Valentin sa att hennes bild av världen var felaktig.
Det svarade inte Tora på men hon bytte en blick med Frida.
Konrad kånkade fortfarande hem böcker och läste dem.
Det var Världsgåtorna och Utvecklingsläran, Revisionismen och Den Sociala Revolutionen och så var det en bok som skrämde opp Frida ordentligt och som Valentin fick stå till svars för när han dök opp nästa gång : En förförares dagbok.
Men han bläddrade i den och höll den framför näsan på henne och på Tora och de fick erkänna att det inte var någonting som kunde vara farligt för Konrad, bara rena obegripligheter.
--- Läs själva, sa Valentin.
Det borde ni göra förresten.
Tänk om en finge se er med en bok en enda gång!
--- Joho du, sa Tora.
--- Ja, du har en hel del att lära dig du också, Tora Otter!
Hon vände honom ryggen och började torka opp på Fridas köksbord.
Hon kunde byka vitt och sätta en deg på tjugofem liter och baka ut den samma natt, varpa, svepa på och solva en åttaskaftsväv, ja tolv skaft om det knep.
Men nu skulle hon lära sig namn på stjärnor och länder och män som hade skrivit böcker som skulle ändra världen.
Men den lät sig nog inte ändras i första taget!
Så länge hade hon levt att hon visste det.
Konrad sa i alla fall att mycket skulle bli annorlunda med tiden och att omvälvningarnas tid redan var inne.
De skulle få se märkligare saker än vanliga kvinnor som läste böcker.
Kärleken skulle bli fri, sa han.
Till sin mor.
Frida måste le med bortvänt ansikte när han stod mitt på köksgolvet och sa detta.
Kärleken har väl allti varit fri, sa Tora beskt.
Men följderna.
--- Men nu finns det kordonger!
Då small örfilen.
Konrads kind blev långsamt mörkröd för Frida var fortfarande hård i nyporna.
Så långt hade det alltså gått att man stod och sa sånt till sin mor!
De vände lite på hans saker när de blev ensamma och tittade i lådan invid kökssoffan.
Men de hittade ingenting misstänkt, inga flaskor, ingenting.
Bara lite smutstvätt och böcker.
Bebodda världar.
En sekund av evigheten.
Från vetenskap till utopi.
--- Och den ska försöka bli bagare, sa Tora.
Nu skulle hon flytta.
När hon hade övertagit Cosmopolite kunde hon inte bo kvar i Hovlundagatan 60.
Det blev för långt emellan.
Både Frida och hon låtsades att det var skälet.
Men det var förstämning mellan dem när det var packat och klart den sista kvällen och bara sängarna stod orörda.
Toras rum var ett spisrum och det stod en liten Näfvekvarnsspis i kakelugnsnischen.
Det var den enda inredning som hade funnits när hon flyttat dit.
Skåpet av blåmålade spontade bräder hade hon skaffat själv.
I den öppna skåphyllan hade hon haft bleckbalja och skärbräden, ovanpå kakelugnen en kaffebrännare, strykjärn och två kopparpannor.
Det var tapetserat med två olika sorters tapet, rullar som blivit över hos Göhlins.
En fuktfläck hade hon dolt med bilden av en ängel som lutade huvudet i handen.
Hon hade både säng och soffa och ett köksbord med virkad duk som hon tog av när de skulle äta.
Runt diskbordet med hinken och baljan hade hon ett rynkat tyg på ett snöre.
Den svarta klänningen och dräktjackan hängde under ett lakan i hörnet längst bort från kakelugnen och resten av kläderna låg i byrån.
I dess översta låda hade hon sakerna efter mannen, några fotografier och prydnader.
Så försiktig hade hon varit att hon aldrig hade skaffat sig mer än det här, inte ens flyttat till ett rum och kök i samma hus när det blev ledigt.
Först skulle hon ha lite på en bankbok, så mycket att det alltid kunde hålla henne i rörelse.
Hon hade levt så länge i samhället att hon hade sett hur de som höll sig svävande mellan stenarna på marken och tornspirorna däroppe virvlade som snöflingorna i Fredriks glaskula.
Höll man sig inte i rörelse så föll man obönhörligt.
Nu hade hon köpt en Chesterfieldssoffa, en extrasäng och två lavoarer, stolar och en del annat.
Det skulle bli stora förändringar och det var länge och noga planerat.
Hon skulle hyra tre rum och kök på Magasinsgatan och hyra ut två av rummen möblerade.
Torgplatsen gav hon inte heller opp.
Den ena rörelsen skulle stötta den andra, så var det uträknat.
Hon hade varit hemlighetsfull som vanligt men nu när hon skulle flytta la hon fram alltsammans för Frida.
På en papperspåse skrev hon opp hur amorteringarna på kaférörelsen skulle fördelas, inkomsterna som hon beräknade från torget och hyresrummen och så vätte hon på anilinpennan och visade hur mycket hon måste ta in på kafét för att alltsammans skulle gå ihop.
För Frida var det siffror som saknade all mening.
Att köpa socker och mjöl i säckar från Lefvanders --- det kunde man tänka på när man skrapade flisorna ur mjöllådan i slutet på veckan.
--- Ja, det är opp och ner på livets stig, sa Tora.
Men det var inte sant.
Hon såg i Fridas ansikte att fattigdomen är tung och orubblig som stenarna på marken.
Trött och uppskärrad var hon själv.
Runt omkring henne stod allt hon ägde nerpackat i lådor.
Våffeljärnet som var insvept i tidningspapper för att inte svärta ner skärbrädena stack opp skaftet som ett varnande pekfinger.
Det artade sig till en sån där natt då man bara är torr i mun och har värk i kroppen och inte kan sova hur man vänder sig.
--- Det ordnar sig för dig med, sa hon till Frida.
Det har ju gått i alla fall.
Och det var sant att det värsta tycktes vara över.
Hon kom ihåg på vårvintern 1910 då Frida hade fått pantsätta sin symaskin.
Det var att slå undan benen för sig själv.
Utan den extraförtjänst som skjortsömnaden utgjorde kunde hon inte klara opp det.
När den lilla flickan föddes var det i alla fall försommar och varmt.
Frida hade döpt henne till Ingrid efter prinsessan som hade fötts i mars samma år.
Till vintern såg de inga utvägar.
Eriksson kom inte hem och det var inte ofta han skickade pengar heller.
De visste inte om han söp eller vad det var för fel.
Långt fram på senhösten satt Frida och värmde mjölk i bleckskopan direkt över en lamplåga åt flickan för hon hade ingen ved.
Då begrep Tora att hon måste ordna någonting och innan det blev riktigt kallt fick Ingrid komma till hennes bror Rickard i Åsen.
Han hade kommit hem från Amerika med sin familj.
Flickan kom tillbaka till våren och behövde inte vara fosterbarn mer det året.
Men nästa vårvinter blev de rådlösa igen och Stella och Rickard tog henne två månader och satte hull på henne.
Sen fick Frida fast plats som tvätterska på tvättinrättningen i hörnet av Magasinsgatan och Hovlundagatan och det var det bästa som hade hänt dem.
Dagmar var hemma och såg efter Ingrid.
Hennes rygg blev inte så bra att hon kunde ta något annat arbete än skjortsömnaden.
På sätt och vis var det tur tyckte Tora.
Annars hade hon snart flaxat iväg på egen hand.
Det gjorde de tidigare och tidigare nuförtiden.
Frida hade haft tur med Konrad som fortfarande bodde hemma och lämnade avlöningspengarna på köksbordet.
Han läste hellre böcker än han var ute och rände och det bästa var att låta honom vara ifred.
Hon pratade och pratade tills hon blev torr i mun och Frida nickade medhåll men såg lite undrande ut.
För det lät som om Tora ville ordna opp allting och få varenda uträkning att stämma innan hon gav sig av.
Man kunde tro att hon skulle göra en betydligt längre resa än Hovlundagatan rakt ner till Magasinsgatan och så ett par hus opp mittemot tryckeriet.
Inte en blund sov hon.
På morgonen kom skjutsen skramlande utefter den tomma gatan.
Åkaren hade inte skickat Kalle Bira som körde henne till torget om lördagarna utan Lunkan, en kusk som brukade köra latrin.
Det kändes.
Hon tyckte att hon fick hugg på sig av åkarn.
Konrad hjälpte honom att bära det tyngsta, Fredrik och Adam sprang som skyttlar i en väv med pyngle av alla sorter, själv tog hon det ömtåliga.
Lasset kom iväg så tidigt att Fredrik och Adam inte hade hunnit gå till skolan.
De satte sig längst bak och dinglade med benen och höll i blomkrukorna för att de inte skulle stötas mot varandra eller ramla av.
Tora började gå bakefter men när skjutsen drog ifrån ropade hon plötsligt : --- Men för jösse namn, jag har glömt källarn!
Och så fick de vända.
Hästen backade ovilligt och tuggade grön fradga.
Det var ett dåligt omen att åka tillbaka nu, ett riktigt dåligt.
Men det gick inte att komma undan.
Hon hade det stora bordet och allt som hörde ihop med limpbaket därnere i källaren.
Det var mer än underligt att hon hade kunnat glömma det.
Nu fick Fredrik och Lunkan bära det tyngsta för Konrad hade gått till arbetet.
Han var på Ankers numera.
Frida hade gått till tvättinrättningen och hon hade tagit i hand och sagt adjö när hon gick förbi.
Tora hade fräst : --- Vad är det med dig ? Jag flyttar väl inte till Jotaheiti heller.
Och hon lät leare än hon tänkt.
Ja, det var ingen välsignad morgon.
När de äntligen var färdiga var hon så trött efter sin vaknatt och allt bärande att hon tyckte benen ville vika sig.
Hon klättrade opp på kuskbocken bredvid Lunkan och struntade i lukten omkring honom.
Han såg belåten ut och klaskade till med tömmarna på hästens stora ända och så drog det igång med gruset gnisslande under hjulen.
Den här gången var lasset tyngre, det syntes på hästen.
Han bugade djupt framför lokorna.
--- Jaha, nu bär det av, sa Lunkan.
Tre rum på Magasinsgatan och så kafét.
Det kan man kalla å komma opp sig.
--- Det är bara skulder!
--- Jaha.
Det säger di allti.
Bara skulder och ansvar.
Skulder och ansvar.
Den feta och knutiga pisksnärten lekte över hästens rygg.
Sommarmorgonen var solig och när de kom förbi Carlsborg ångade daggen som svag rök över det korta gräset.
Hon svarade inte mer.
Han hade visst blivit filosofisk av att sitta och köra drettunnor i tidiga morgontimmar då ingen annan var vaken.
Skjutsen knagglade i groparna och hon skrek bakåt åt pojkarna att de skulle hålla ordentligt i blomkrukorna.
Sen kände hon att hon hade fått tårar i ögonen.
Kanske rök det från de blommande buskarna.
Det var alltid besvärligt i början på juni.
Hon torkade bort dem och trodde inte att det syntes.
--- Ja, en lämnar allti någe etter sig, sa Lunkan.
Av en själv så te sägandes.
--- Allt som är mitt och som jag bryr mig om har jag på det här lasset, sa Tora strävt.
--- Det vore illa i så fall, sa han.
Han var skyltmålare och hette Eliasson men han kallades för Tuppen.
Nästan alla affärsskyltar i samhället var hans verk och mest omtalad var kärven på glasdörren till Lantmännens kontor.
På den kunde man urskilja varje enskilt korn i veteaxen och vart och ett var av guld.
Tora hade gjort opp med honom att han skulle komma och bättra orden CAFÉ COSMOPOLITE i de svarta glaslisterna som satt på båda sidor om kafédörren.
På insidan hade bokstävernas guld spruckit opp och börjat flagna.
Han kom inte.
Det var inte säkert att han höll sina avtal för han var eftersökt och kunde gå dit det passade honom.
Det gick sex veckor och guldet krullade ihop sig och föll ner bakom glaset.
Då ilsknade Tora till men behärskade sig med tanke på Tuppens stingslighet och tog fram en och en halv meter rundstav som blivit över när snickaren gjorde om gardinuppsättningen i skyltfönstret.
Sen stack det ut en lång stång ovanför dörren en morgon när karlarna gick förbi på vägen till Wärnströms.
Ingen skylt kom opp på stången och ingenting hände mer än att duvorna satte sig på den och putsade sina runda bröst och gjorde blaffor på trappan vilket var lite märkligt att de fick fortsätta med för Tora Otter.
När stången hade suttit där ett tag började man fråga Tora vad hon skulle ha den till och då sa hon : --- Jag tänkte jag skulle sätta ut en pinne åt Tuppen.
--- Vad ska han med den ? frågade man.
--- Ja, han ska väl ha nånting å slå sig ner på.
Om han skulle få för sig å flyga förbi här nångång.
Det nådde fram till Tuppen förstås och han blev förtjust.
Se, det var hans stil!
Något extra, en liten sväng på det hela.
Han klängde oppe på husväggen vid Jonssons Herrkläder och målade dit Eftr.
när man berättade det för honom och han var färdig att kliva ner från stegen och gå direkt till Café Cosmopolite med sina penslar.
Men så började han tänka.
På lördagskvällen kom han, fin och putsad.
Han hade kostym av engelskt kamgarn och mjuk hatt och stod leende i den öppna dörren när klockan pinglade och höll hatten ifrån sig tills Tora kom ut från köket och såg honom.
Då singlade han opp den på hängaren.
--- Goderafton!
sa han.
Hon ställde sig bakom sin snidade disk med marmorskivan och där stod de och tittade på varandra.
Hon ville ha sina skyltar bättrade men han hade dragit för snabba slutsatser och trodde att det skulle bli kurtis, promenader, vigsel, tre lagade mål mat om dagen och strumpstoppning.
Hon lät honom förbli i den tron tills han hade förgyllt bokstäverna på nytt.
Då bad hon att få veta vad det kostade.
--- Inte oss emellan, Tora, log han och borstade på sin mjuka hatt.
Men då fick han veta att mellan dem var det ingenting annat än en obetald räkning och de som satt ute i kafét och lyssnade tyckte att hon kunde ha sagt det lite skonsammare eller åtminstone lite roligare.
Men Tuppen vart svart i ansiktet.
Efteråt sa han att det gjorde honom ingenting alls, tvärtom faktiskt, för hon var trög som en mangelstock i sängen och hade aldrig tankar på annat än sitt kafé.
Vidare blandade hon rostad råg i kaffet så att det smakade värre än apsvett och för sin del ämnade han övergå till Ankers.
Det var sant att hon nästan alltid tänkte på rörelsen och kaffet fick hon lov att blanda ut för nu var det kristid.
När kriget kom och mobiliseringarna började tog alla ut så mycket pengar de hade på banken, grossörerna dränktes i rekvisitioner och priserna steg.
Man skaffade varor så långt man kunde tänja sina krediter och Tora som var nyetablerad skulle inte ha fått någonting alls om inte Valfrid Johansson hade funnits och grossören i Eskilstuna där hon sen ett par år köpte ut socker, fruktessencer och agar-agar till karamellkokningen.
De första veckorna var det dödstyst på kafét.
Kyrkklockorna ringde mobilisering och Wärnströms stod stilla.
Men paniken la sig och många sa att det skulle bli mer än någonsin att göra på verkstäderna nu.
Andra sa tvärtom och det gick rykten att Alexander Lindhs krediter var urätna av de dåliga tiderna före kriget och att han hade förlorat sin export till amerikanska konkurrenter.
Man trodde i alla fall att den lille starke mannen skulle finna på utvägar, telefoner ringde och telegram avsändes.
Han gick sällan från kontoret ens på kvällarna under dessa månader.
Men så fick han en förmiddag en blixtrande huvudvärk och hann inte mer än sätta sig i sin skrivbordsstol förrän han föll framstupa mot bordsskivan och var medvetslös.
Han var död innan man hann fram med honom till sjukhuset.
En lördagsförmiddag begravdes han, det var i augusti och kyrkan doftade tungt och kryddigt av ros och nejlika.
Verkstäderna stängde.
Han begravdes under tvåhundratjugotvå kransar på begravningsplatsen och en var från fattighuset och en från arbetarna på Wärnströms.
Men i en villa vid Landsvägsgatans järnvägsövergång satt en gammal kvinna i svart sidenklänning med alltför svullna ben för att gå ut.
Hon satt och såg på björken som växt sig så rik och hängande att utsikten mot gatan nu var skymd och hon inte längre hade någonting att förströ sig med.
Hon såg den stora stenen på vars skalle gula löv redan satt klistrade.
Hon var beklämd över augustidagens stillhet, den maskfrätta kålen i trädgården och de brunstötta äpplena.
Det fanns ingen vind som kunde röra alla banden av purpurrött och vitt och vattrat violett siden som fullskrivna med hyllningar täckte hans kropp däroppe på begravningsplatsen.
Men dagen efter läste hon noggrant referatet av begravningen i tidningen och predikantens griftetal som var avtryckt inom en svart ram.
Psalmnumren slog hon opp i boken och sedan läste hon igenom verserna för att se om hon tyckte att de passade in.
I hyllningarna stod det mycket om hans dådkraft och svenskmannaanda och hans aldrig svikande omsorg om de arbetande klasserna men ingenting om hans torra varma händer och snabba steg.
Dem mindes hon.
Tora höll Cosmopolite öppet efter jordfästningen, ja hon trodde att denna dag skulle få en sån betydelse för kafét att hon inte gick till begravningsplatsen och tittade utan stod redo bakom disken och hade extrabakat på natten.
Hon räknade med att folk skulle vilja träffas efteråt och prata om begravningen och ta ett värdigt avsked av varandra.
Det skulle bli vändpunkten för hittills hade inte de välsituerade upptäckt Cosmopolite.
Det var en hektisk förmiddag.
Det fick inte finnas en fläck på ett glas ( hon tänkte servera vatten till kaffet som man gjorde på finare ställen ) och inte en fluga kring sockerskålarna.
Men de kom inte.
Det kom bara den vanliga uppsättningen, ett par målare på matrast, skolflickorna från Samskolan i svarta kappor för begravningen.
Sen blev det tyst i kafét.
Hon brukade stå och titta in i kaférummet med händerna i sidorna.
Vad var det för fel ? Hon hade runda bord med marmorskivor, tidningshylla, tavlor med älvdans och vattenfall, röda sammetsgardiner.
Praktfullast var en spegel som nådde från golv till tak och hade ram med förgyllning som såg snidad ut.
Ett hörn som stötts vid transporten för länge sen visade emellertid att det var gips under.
Tuppen hade lagat förgyllningen.
Ute i försäljningsrummet hängde en kort sammetsgardin på en stång och avskilde skyltfönstret från det övriga rummet.
Där fanns skålar på fot med kakor och bakelser och de stod på trappsteg klädda ända ner med draperat syrénfärgat siden.
Inte en fluga, inte ett snuskorn.
Spottkopp ej.
Galoschavtagare, paraplyställ, ett snidat glasskåp som kunde ha stått i templet i Jerusalem om så vore.
Nickelbrickor och porträtt av kunglighet.
Det var praktiskt taget orört sen 1894 då Berta Göhlin och hennes man dragit ihop alltsammans från Norrköping och Stockholm och allt var vårdat med silverpolértvål och möbelpolityr och golven var av tjugo års skurande lena som gammalt handskskinn.
Varför gick de fina damerna till Ankers när de hade handlat ? Varför satte de sig inte på Cosmopolite och gjorde opp om insamlingar och kristidsförråd ? Själv tyckte hon faktiskt att Ankers var sjabbigare och bara i det inre rummet slapp man trängas med torgfolk.
Det var gåtfullt.
Men efter en rösträttsdemonstration på Samskolans gård kom en grupp blåfrusna kvinnor ner till Cosmopolite som låg närmast.
Det var en lycklig dag för de fortsatte att komma och de började hålla sina möten på kafét och Tora fick förvara deras broderade bordsflagga och sätta fram den innan de kom.
Hon stod i dörren med händerna under förklät och hörde fröken Magnhild Lundberg som varit Samskolans föreståndarinna hålla föredrag om folkpensioneringen och fröken Levin deklamera Viktor Rydbergs " Den flygande Holländaren ".
Annars var de flesta gästerna på kafét unga pojkar som satt länge och aktade sig för att dricka ur det sista ur botten på glas eller kopp.
De satt böjda över böcker eller arbetade tillsammans två och två med rutade häften och suddade så att det var smulor av gråsvart kautschuk överallt på bord och golv när de hade gått.
Det var pojkarna från Praktiska Skolan.
De hade gått på sjön i ett år eller två eller också hade de arbetat i skogen för att få ihop pengar tillräckligt för att läsa i tre terminer.
Hon borde ha ordnat med svagare lampor så att de inte kunde se att läsa härinne men hon ville inte.
De hade kallt i sina hyresrum för det var ont om ved.
Hur kunde det vara ont om ved ? Det begrep inte Tora.
Det var ont om fotogen också men det var begripligare för den tog säkert kejsar Wilhelm och eldade sina kanoner med.
Fredrik höll på att skratta sig redlös när hon sa det.
Men så roligt var det väl inte, han ville bara markera avstånd till hennes okunnighet.
På kvällarna kom pojkarna tillbaka för att se om det fanns några flickor.
Då brukade de bli morska.
En flaska sockerdricka, åtta glas och en ask stryksticker!
Men låt det gå fort för vi har bråttom!
Hon kunde inte annat än skratta åt dem.
Men den som hade en flaska innanför kavajen åkte ut som ett hekto.
Och hon var trött på att de osade ner gardinerna med Bridge och 39 :an och bläddrade tidningarna tills de föll sönder.
Den förgyllda spegeln, gardinerna och marmorborden hade sett ut som all livets trygghet för henne när hon gick och bakade åt Berta Göhlin.
Men nu tyckte hon ibland att det inte var annat än en hoper bråte som hon samlat på sig och för vars skull hon hade satt sig i stor skuld.
Om det skulle gå ihop sig måste hon ha avance.
Och då var hon tvungen att köpa billigt : mjöl, socker, kaffe, alltihop.
Matpriserna steg och det blev svårare och svårare att komma över varor.
Valfrid var fortfarande trogen och så hade hon grossören i Eskilstuna.
Men honom hanterade man på annorlunda sätt.
Man for till Eskilstuna med Ebba Juhlins rävboa på kappkragen, svart hatt med fjädrar och splittnya galoscher, aningen för små så att de veckade sig över vristen.
Sen lät man bjuda sig på hotellet.
Mellberg i Eskilstuna Essence var över sextio så han tyckte väl att hon var en dununge med sina trettioåtta.
Till kaffet och punschen var han riktigt blankögd.
Man gjorde sina beställningar.
Hemma i samhället skulle Tora ha skämts ögonen ur sig men nu var hon i Eskilstuna och allt gick som smort.
När man skulle fara med kvällståget blev det lite gnissel i harmonierna och man fick lova att komma hem och dricka kaffe i grossörvillan nästa gång man kom.
Det var det!
För säkerhets skull tog hon Linnea Holm med sig gången därpå.
Det var en ung flicka från Örebro som serverade hos henne.
Hon betalade hennes biljett och satte henne på konditori.
När de så vandrade mot grossörvillan på kvällskvisten och Mellberg hade tagit hennes arm för att hon inte skulle gå och snava på kullerstenarna stod Linnea och postade i ett gathörn.
Vilken överraskning!
Är du här ? Och du också sir jag!
När åker du hem då ? Och hon vart förstås tvungen att ta kvällståget hem med Linnea för sitt goda namn och ryktes skull.
Det förstod väl Mellberg ? När hon kom en söndagskväll på senhösten och hade lämnat Linnea på konditoriet mötte hon grossören och han hade en särskild glimt i ögat.
Hon önskade då att hon hade tagit någon annan med sig i stället för Linnea.
Det var inte precis uppfinningsrikt av henne att upprepa samma manöver.
Men list passade henne egentligen lika illa som tunna pampuscher och rävboor.
Han skulle bjuda henne på middag hemma.
Det gick inte an, sa hon.
Äsch, hon var ju ingen dununge, hon gjorde väl som hon ville.
När de kom ut från hotellet där de bara druckit vin och skrivit beställningsnotorna tog han henne raskt en helt annan väg än den hon räknat med.
De kom på fel sida om parken och långt bort mellan träden skymtade hon sin vaktpost.
--- Men herregud, där står ju Linnea Holm!
sa Tora.
--- Sån tur att hon inte såg dig, sa grossören och tryckte hennes arm.
Hon undrade om det inte blev besvärligt för honom att bjuda henne på middag hemma men han sa att han hade en som skötte huset och det lugnade henne en stund.
Hushållerskan hade dukat opp en mycket rejäl supé med sillgratäng och inkokt ål och små köttbullar och dukat med porslin med guldkant och vitt styvmanglat linne.
Flaskor blänkte på buffén.
Men hon var inte där själv.
--- Ledig kväll, förkunnade grossören.
Kapellet!
Han blinkade åt henne.
Tung var han och hans buk var mäktigt välvd under västen.
Håret var tjockt och knappt gråsprängt fast han måste vara närmare sextio.
--- Det måtte vara en ordentlig människa du har fått tag på, sa hon och tittade sig omkring.
Det fanns inte ett dammkorn eller en trådända i rummet och maten var vällagad.
Ingen smörbrist tycktes det vara här heller.
Det puttrade av brynt steksmör kring köttbullarna.
--- Men hon är religiös, sa han.
Det är bara det.
Han skålade med henne.
Gång på gång skålade han och hällde opp oljig genever i spetsglas och porter i ölkupan som hon fick blanda med sockerdricka.
Till slut började det kännas och hon förstod att hon måste passa sig.
Efteråt ville hon hjälpa honom att duka av innan hon gick men det satte han stopp för genom att med ganska stort eftertryck sätta ner henne i soffan.
--- Sitt still där tills jag har satt på kaffet, sa han.
--- Men vi kan inte lämna't på det här viset!
--- Det tar hon hand om, sa han och gav inte det nersölade bordet med sina halvtömda glas och hopknycklade servetter en blick.
Men Tora skämdes fast hon på goda grunder trodde sig vara alldeles okänd för hushållerskan.
När han hade slagit opp kaffe i kopparna satte han sig bredvid henne och soffans fjädrar jämrade sig under tyngden av dem båda.
Han la armen på ryggstödet ovanför hennes nacke och samtalet blev osammanhängande.
Tora stirrade in i en stor oljefärgstavla med bilden av kor som sakta lunkade ner mot en sjöstrand.
Han lutade sig mot henne och hon lutade utåt och trodde att han skulle få nackvres.
Men han sa ingenting om några plågor utan blinkade gång på gång åt henne och började truta med munnen.
Det såg inte lyckat ut på en så stilig karl tyckte hon.
De var nu ända ute vid armstödet men där var det stopp.
Hon var fast och klämdes sakta mot karmen medan han la sin arm om henne och började söka i hennes ansikte med läpparna.
Men när han klämde till om hennes bröst fick hon fart, spratt opp så häftigt att han inte hann med och de stötte till bordet.
Kaffekopparna dansade på faten och gjorde bruna ringar kring sig.
Motviljan var så häftig att hon inte visste var den kom ifrån.
Kunde en mun, lukten av brännvin ur den och av mat inge sån motvilja bara för att den var främmande ? Det var en kraftig hand med vit manschett och på lillfingret en svart klackring men den kändes orimlig på hennes bröst.
Hon var förvirrad och förstod inte sig själv och då tog hon och skällde ut honom.
Det var inte dumt att få ur sig ett och annat som hon hade tänkt.
Han skulle inte tro att han körde några räta fåror med henne inte!
De hade gjort opp sina affärer och var det så att han ville dra fördel av sina rabatter och av sockret som han köpt in gudvet var när folk inte hade så de kunde sockra på gröten ens, så fick han försöka med nån annan.
Men först skulle hon duka av!
Så här lämnade hon det inte efter sig.
Hon tittade inte på honom ens men trodde nog att han var ganska spak för han lunkade efter henne --- utan kavaj var han redan --- när hon bar ut köttbullsfatet och potatiskarotten i köket.
Där hittade hon skafferiet, en spontad dörr in till något som mest liknade en gammaldags handkammare.
Och mat fanns det så man kunde skämmas.
I tider som dessa!
Riktigt knusad var han ändå inte för han flinade mot henne och tog ett ingefärspäron direkt ur syltkrukan.
Han nöp det i skaftet och stoppade det helt och hållet i mun.
Isch!
Tora vände bort huvudet.
Kvickt var han där och slog armarna om henne och närmade sin varma blöta mun till hennes.
Då lyfte hon, het av genever, dygd och ursinne, potatiskarotten över sitt huvud och drämde den i hans.
Den sprack och potatisen rasade över honom och han vacklade ett ögonblick för slaget var kraftigt.
Sen ställde han sig med ganska brett mellan sina kraftiga ben och ryggen mot dörren och sa : --- Gör inte om det där.
Han tog henne i armen och vred den runt och så körde han ut henne ur skafferiet och köket och föste henne över salsgolvet fram till sovrumsdörren.
Det var varmt därinne.
Kakelugnen stod med skjutet spjäll och röda glödögon på luckorna.
--- Här har jag inget å göra, sa Tora.
--- Det tror jag nog.
Sängen var uppbäddad.
Det var linnelakan med bred spets och två kuddar bredvid varandra.
--- Låt bli, sa hon när han tog efter henne och samtidigt sparkade av sig skorna.
Hon försökte smita förbi honom i dörren.
Men han kom efter.
Tung var han kanske men lika snabb för det.
Han fällde henne på mattan ute i tamburen, längre hann hon inte.
Hon kände ett paraplyställ av gjutjärn mot hjässan och var glad att hon inte hade ramlat rakt på det.
Ovanför henne satt ett älghuvud.
Han låste hennes armar och började bända isär hennes knän med sina långa starka ben.
Hon sa ingenting längre men försökte kasta honom av sig genom att sätta hälarna i golvet och häva sig opp.
Men det gick inte att rubba honom, hon fick ont i magen och ryggen när hon spände emot.
Han tog bort ena handen från hennes armar för att riva i gylfen och i hennes kjolar och då fick hon loss händerna och flög opp i ansiktet på honom.
Men när hon tänkte sätta fingrarna i hans ögon tvekade hon, blev rädd.
Då tog han ett nytt tag om hennes handleder och pressade hennes armar bakåt över huvudet.
Ont gjorde det, ont, ont.
Hon hade kunnat jämra sig, behövde det men ville inte att han skulle höra någonting.
Hon försökte bita honom i ansiktet nu när han böjde sig över henne och hon ville få opp ett knä i hans buk och helst i hans underliv.
Han skulle bli rasande men det gjorde detsamma, hon skulle sparka aset om det så skulle kosta henne livet.
Han var vidrig, hans tyngd, hans gap, den raspiga huden som pressades mot hennes kind och de hårda knäna som bearbetade hennes lår och skulle pressa isär dem.
Kom hon bara åt hans ögon en gång till skulle hon inte tveka.
Hon rev honom när han flyttade greppet från hennes handlovar till överarmarna.
Innan han fick ner hennes armar mot golvet hade han långa röda strimmor på kinderna och då svor han åt henne.
Hon låg spänd under honom och han pressade på men rörde sig knappast och hon kände att minuter gick och att han var trött nu, trött på alltihopa men han tänkte inte ge opp.
Hon visste inte ens vad han tänkte göra med henne längre, det var nog något annat än lust han kände nu.
Kanske var det inte lust alls utan bara fräna hatet precis som hon.
Så låg de stilla och då och då gjorde han ett tvärt försök att bryta sig in mellan hennes ben.
Han bytte grepp om armarna eller handlederna så att hon måste bita ihop tänderna för att inte jämra sig.
Hon kände hans hjärta dunka och önskade att han fått slag.
Hans puls tickade vid halsen utan att hon kunde nå den med tänderna och svett rann ner från hans panna i hennes ögon och sved så att hon måste blunda.
Ligg stilla du.
Jag ligger också stilla.
När jag andas in andas du ut.
Mina lår är lika starka som dina och jag har naglar, tänder, muskler och hårda ben i min kropp.
Mig kan du inte förnedra.
Då får du slå mig medvetslös.
Hon fick syn på sin hatt som hade trillat ner från spegelhyllan och hattnålens svarta öga glänste i tamburens halvmörker.
Sen låg hon på spänn och väntade på hans nästa ryck och när det kom och hans rygg ett ögonblick kroknade för att ge benen mera kraft, satte hon in all sin återstående styrka i ett enda motryck.
Han tumlade av, ena handen behöll sitt grepp om hennes arm men hon fick tag i hattnålen och kom opp på huk.
Nu pekade den mot hans mellangärde.
Han hejdade sin rörelse framåt och släppte hennes arm.
--- Din satan, sa han.
Din jävla lea satan.
Är du inte klok ? Men hon kunde inte komma förbi honom ut genom dörren och därför var hon alldeles stilla när de hade rest sig opp.
Hon måste se vart han tog vägen.
Han vågade inte gå för nära men manövrerade henne in i salen och gjorde ett utfall som hon mötte med nålen och han skrek till.
Inte visste hon om det var av skräck eller om hon verkligen hade nått honom men nu höll han sig i alla fall på avstånd.
Men hon var uppklämd mellan soffan och buffén och kom ingenstans.
Han hällde opp konjak åt sig, ett helt seltersglas fullt.
Hon stod inklämd med nålen framför sig och följde varje hans rörelse.
Så dunsade han ner i soffan, inte ett ord sa han och blicken var halvslocken.
Han var tydligen inte rädd att hon skulle flyga på honom i alla fall för han slöt ögonen.
Han låg där med sitt stora huvud mot en svart sidenkudde med en målad svan på.
Full var han tydligen men hon visste inte riktigt var hon hade honom.
Hon vajade av trötthet.
Överarmarna som varit bortdomnade började smärta och hon vågade gnida den ena.
Men nålen höll hon fortfarande rakt ut framför sig och hon var inte säker på om han såg henne genom ögonspringorna.
Han stötte ut luft genom näsan, det kom regelbundet och var långt emellan.
Klockan knäppte och hon vågade luta sig mot buffén.
Om jag svimmar, tänkte hon.
Och sen : han sover.
Ja, det gjorde han.
Hon vågade nog lita på det nu.
Hakan hängde och det rann en tunn salivsträng ner på kragen.
Tyst gick hon över golvet och hade hela tiden ögonen på honom.
När hon kom ut i tamburen öppnade hon först dörren och ställde den på glänt, innan hon tog ner sin kappa från hängaren.
Men det gick bra.
Hon fick tag på sin hatt och till och med pampuscherna och Ebbas räv.
Tyst stängde hon dörren efter sig, det kom ett litet efterknäpp i låset men inte ett ljud hördes därinifrån.
Hon satte fast hatten med nålen och med pampuscherna i handen började hon gå tillbaka.
Det var mörkt på efternatten.
Hon gick fort av rädsla att möta någon.
Nattluften lenade och svalkade mot kinderna och halsen där hon hade ont.
Hon förstod att hon skulle få blåmärken.
När hon kom till stationen var det stängt och hon måste sätta sig på en soffa utanför stationshuset och vänta.
På anslagstavlan stod tågtiderna men det gick inget förrän klockan fyra på morgonen.
Det blåste opp och lamporna vid stationshuset svängde i sina trådar.
Ljuset sjönk ibland, bara den röda gnistan i mitten glödde och så flammade det opp igen kring mittpunkten.
Tora som stirrat på den bländades och tittade bort.
Ännu frös hon inte.
Det värkte i armar och ben och hettade under kapptyget.
Hon stirrade på spottblakorna på stenläggningen och oroade sig inte nämnvärt för om det skulle komma någon lodare.
Hon var för trött.
Det kunde inte hända henne något mer.
I varje fall ingenting värre.
Hon hatade sig för allt hon sagt och gjort ihop med Mellberg intill den stund då han vred om hennes arm.
Hon hatade honom också.
Men värst var skammen.
Hade hon kunnat skära bort den med kniv ur sin kropp så hade hon gjort det.
Hennes huvud vajade och svängde som lamporna men hon vågade inte somna.
En tid på världen skulle hon ha gått hem efter en sån pärs och gråtit sin skam och sin förtvivlan i ett randigt kuddvar.
Det var när hon var Tora Lans.
Då brukade hon gå sista biten till torpet barfota i gräset om lördagsnatten för att kyla ner värken i fötterna när hon hade dansat.
Det fanns lindring i nattsvalkan omkring henne och huset sov med människor i sig.
Den gamla skulle ha vaknat och stökat omkring.
Frågat henne vad som hänt förstås men det var inte säkert att hon fått något svar.
Ändå fortsatt att slamra med trefot och panna och varit ikring henne.
Varit.
Man vänjer sig av med att gråta när ingen hör en.
Det blir bara huvudvärk och svullna ögon och inget ändrar sig.
Och man lär sig tiga om sig och sitt.
Ögon hade man på sig bakom trådgardiner och speglande fönsterglas.
Men nuförtiden var hon både försiktigare och mindre rädd.
Hon visste var hon hade dem.
Skarp syn hade de.
De såg en fuktfläck på en kjol på hundra meters håll.
Död vädrade de och sovrumslukt.
Sjukdomen visste de före alla andra och att rikedomen ruttnade inifrån och höll på att braka ihop som Iversen-Lindhs gamla badhus vid Rosenholm fångade de i vind.
De var snabbfotade och inte rädda för någonting.
De vakade och såg själen lämna kroppen som en stor svart fjäril med mjuka vingar och berättade det för varandra.
Över begravningsplatsen höll de alltid vakt.
När de anhöriga kom tillbaka från en resa och begonian hade vissnat, almlöv fläckade graven stod det skrivet med pinne i den regnporiga sanden : HÄR VILAR EN GLÖMD MOR.
Barmhärtigast var de mot den vars liv löpte som en bekräftelse på en profetia och som aldrig gick med obetäckt huvud, inte ens ner till magasinet för att köpa lite kaffegrädde.
Det finns stammar --- primitiva kallas de --- där kvinnornas könsorgan blir beskurna för att de inte ska känna njutning.
Det förhindrar otrohet.
Men hos oss beskärs både hjärna och könsorgan.
Om man kuperar hjärnan och bara näfser lite lätt på det andra stället blir resultatet harmlöst.
Där kan du få tröst för dina felsteg ; hon gråter över dig precis som över den avlidna drottningen, små barn som svälter i världen och hundar med magsond.
Men de kvinnor på vilka man hårdast har hamlat och tuktat de oroliga organen blir skarpsynta och obarmhärtiga i tjänst hos den ordning som har beskurit dem.
Allt ser de.
Du småspringer genom livet med dina kjolfållar som har släppt och dina tunnsulade skor, fumlar med virkningen, försöker gömma boken bakom sykorgen när du hör att det kommer någon, fyller kakskrinet med köpebröd ( och tror att det ser hembakat ut!
) och gömmer dina hemligheter i nedersta byrålådan.
Du lurar dem ändå inte.
Tora Otter hade haft ögonen på sig då hennes oäkte och bortlämnade son Erik Lans kommit och frågat efter henne på torget.
Då hade de henne på gaffeln!
Var och en kunde se hur hon körde iväg honom.
Där hade pojkstackarn inget att hämta, inte hos Tora Otter inte.
Hon visste nog vad hon gjorde.
Och de kunde berätta att hon sagt åt honom att gå sin väg och aldrig mer komma igen.
Hon hade sina pojkar att tänka på och det fick inte bli prat.
Så hårt blev hjärtat när en kvinna började göra affärer!
Men Frida Eriksson och Ebba Julin gick omkring och sa att hon hade haft en annan orsak att köra iväg honom.
En gång hade hon lovat fosterföräldrarna att aldrig mer ha någonting med honom att göra.
Och det hon hade lovat det höll hon.
För sån var hon, sa Frida.
Själv sa hon ingenting.
Hon kunde ligga och minnas honom men det visste ingen.
Mössan var för stor, alldeles ny.
Ansiktet var förtroget fast hon inte sett honom sen han var nyfödd.
Var de lika ? Han hade kraftiga ögonbrynsvalkar.
En gång steg hon opp ur sängen och tände lampan.
Hon måste titta efter i spegeln.
Hon hade blivit skräckslagen när hon fått syn på honom på torget.
Det var ingen idé att förneka den saken men hon tänkte inte precis berätta det för Ebba och Frida.
Hon ålade sig att inte tänka på honom eftersom det inte tjänade någonting till.
Men det hände ändå att hon vaknade på natten och tänkte på den gången på torget.
Det är annorlunda på natten.
Han stod där i splitt ny mössa.
Rädd var han, det syntes.
Och så hasplade han ur sig att han skulle till Strängnäs för att gå i läroverk.
Men han visste inte om han ville, sa han.
Prästen hade sagt att han hade läshuvud, han skulle bli inackorderad hos en annan präst.
Men vad ville han här hos henne ? Jo, han var rädd.
Han visste inte hur det skulle bli i Strängnäs.
Det hörde hon knappt på och efteråt förstod hon det inte.
--- Det är bra, sa hon brådskande.
Det är bra att du har varit duktig.
Hon stoppade en krona i hans vante och öste karameller i en påse.
Men fort fick det gå.
Han måste förstå en sak : han fick inte på några villkor hälsa på henne här.
Inte på torget.
Han bara tittade på henne med ljusblå ögon under kraftiga ögonbrynsvalkar.
--- Inte här, sa hon.
Kom hem till mig i kväll.
Hovlundagatan 60.
Men halv tio, tio --- inte förr.
Du måste förstå, mina pojkar är stora nu.
Det får inte bli prat.
Han gick.
Hon var dödstrött fast det bara var förmiddag.
På kvällen kom han inte.
Klockan blev tio, hon blev halv elva och Tora satt fortfarande och lyssnade efter honom.
Då tyckte hon att hon hörde något nere i långfarstun, men det var väl inte han.
Han hade nog åtrat sig.
Sent på kvällen gav hon sig iväg till stationen.
Det var kallt så det knäppte och inte en själ på hela Magasinsgatan.
Hon stannade på trappbron ovanför stationshuset och tittade ner i lampljusets cirklar på perrongen.
Men det var ingen alls som väntade på sista tåget.
Det var tomt och kölden klang i rälsen.
Nuförtiden hände det ibland att hon såg honom.
Han var lång och smal och bar studentmössa.
Han brukade komma i sällskap med en gammal prästman som hon inte visste vem det var.
Det var långt mellan gångerna, kanske ett par månader eller mer.
De hade någon förrättning i samhället och efteråt drack de kaffe på Cosmopolite.
Efter ett tag räknade hon ut att de kom med tåget och att de gick till begravningsplatsen för att lägga blommor på en grav.
Var gång hon hade sett dem komma in hade hon gått ut i kaféköket och stannat där.
Linnea som inte hade en aning om vem studenten var fick servera.
Men en gång blev hon överraskad.
De satt redan i det inre rummet och hade fått kaffe utan att Tora visste om dem.
Hon ställde sig vid disken och la opp kakor i skålarna.
Då fick han syn på henne och hälsade.
Omständligt fick den gamle prästen på sig överrock och galoscher med hjälp av pojken som hade hög och styv studentmössa på huvudet.
Sen hörde hon honom ursäkta sig.
--- Jag kommer efter, sa han.
Jag har någon som jag ska hälsa på här.
Han gick raskt och obesvärat över golvet som en mycket vuxen människa.
Tjugo år gammal, slätrakad, kråsnål i slipsen.
--- Goddag, sa han och sträckte fram handen.
Hon hade aldrig i sitt liv känt sig så gapande dum.
Han pratade, det ringde i hennes öron av blod som rusade och hon hörde bara vartannat ord.
Men hon uppfattade att han trodde att hon arbetade på kafét.
--- Jag har övertagit stället, sa hon.
Får jag bjuda på nånting ? --- Tack, jag har alldeles nyss druckit kaffe.
Det var utmärkt.
Lögn.
Så lätt orden halkade över hans läppar.
--- Lite vin i alla fall, sa hon.
Hon gick till skåpet och tog fram madeiraflaskan och de slipade glasen som aldrig hade varit framme, inte ens åt lärarinnorna på Samskolan.
--- Stig in och sitt!
Jag kommer på ögonblicket.
Hon la opp mandelkonfekt på ett fat av pressat glas som stod på fot, klämde till om en bit för att känna om de var färska och inte hade torkat.
Men sen ångrade hon sig och hällde av dem igen och satte ett tårtpapper på fatet först.
Det gick fumligt som i drömmen.
De skålade i vinet och hon satt och önskade att någon skulle komma och se dem så att han förstod att hon inte längre var rädd för pratet, att det gjorde henne detsamma.
Samtidigt visste hon att de som pratade inte skulle känna igen honom längre.
--- Jag får gratulera till examen, sa hon.
De tittade på varandra över glasens kant halvdelen av en sekund och så vinglade blickarna iväg.
Det var det enda hon såg av osäkerhet hos honom.
--- Vad ska det bli nu ? --- Jag ska få läsa juridik, sa han och log.
--- Hörs!
Det flög ur henne innan hon hann stänga mun.
Men vem bekostar det ? Det kunde hon inte fråga för det hade varit ogrannlaga.
Inte sa han någonting heller.
Den gamle prästen som han höll så ömt under armen ? Men skulle inte han hellre vilja att gossen läste till präst ? --- Det blir väl långt å skola så mycke, sa hon vagt och så rann samtalet ut och de tittade båda två ut genom fönstret men där fanns ingenting särskilt att se.
Det var sol på äppelbladen i trädgården på andra sidan och sol på tapetserarverkstans tjärpappstak.
--- Jag måste gå, sa han, för farbror väntar på mig.
Jag får tacka så mycket.
--- Det var ju ingenting, sa Tora.
Konfekten var väl hård.
De tog i hand igen och han satte på sig sin styva mössa.
--- Jag får önska lycka till då, sa hon.
När han hade gått stod hon kvar intill hatthängaren och hoppades att ingen skulle komma på en stund.
Varför hade hon inte fått ur sig någonting om förra gången ? Förlåt.
Förlåt mig för det där på torget.
Att jag inte kunde göra nånting då.
Men det vart väl bra ändå ? Allting vart ju bra ? Det vart det väl!
Och ingen såg dem.
Ingen alls.
Men det berodde mest på att folk inte sprang benen av sig för att besöka Café Cosmopolite.
Jo, den yngsta av lärarinnorna.
Hon hette Gerda Åkerlund och hade själv gått i Samskolan innan hon kom till seminariet.
På torsdagarna hade KPRF möte och en halvtimma innan kom Gerda Åkerlund springande nerför Hovlundagatan med protokollsboken under armen i en tunn svart vaxduksväska.
Sen satte hon sig i ett hörn och skrev protokoll i rasande fart och det var alltid lika obegripligt för Tora varför hon måste göra det på kafét.
Numera höll de arbetsaftnar eftersom det var krig.
Fröken Åkerlund läste högt ur en bok som hette " Den svenska kvinnan " och de övriga sydde kläder åt nödställda.
Kriget hade gjort allting så svårt.
De satt i dåligt lampljus och sydde åttio klädesplagg över en vinter.
Det kom en dam från Stockholm och höll föredrag som hette " När fosterlandet kallar " men då gick Tora ut och kokade kaffe.
Eller vad man skulle kalla blandningen.
Några av damerna drack té på torkade körsbärsblad och till smörgåsarna fick hon lov att blanda ut smöret med mjölk och mjöl.
Ibland kändes det så hopplöst att hon hade lust att helt enkelt hälla de bönor hon hade i kvarnen och mala dem och koka en panna riktigt starkt och gott kaffe.
Hon ville breda det sista riktiga smöret på tekakor och servera de glåmiga kvinnorna som satt och sydde och sprättade på vända bitar av ylletyg, rafsa ihop tidningarna med sina berättelser om belgiska flyktingar och tyfus och brända städer och tända i kaminerna med dem, en riktigt het brasa av sjungande björkved!
Men så gör man inte.
Man gnetar och utminuterar och drygar ut och försöker låta bli att be om ursäkt för blasket man häller opp.
Begravningsfolk kom det till Cosmopolite.
Kyrkogården låg inte så långt borta, man gick Hovlundagatan rakt fram bara och fortsatte Vanstorpsvägen ut en bit.
Sorgehusen började beställa kaffe hos henne och hon dekorerade tårtor med ersättningsgrädde och svarta kors.
Det var inte vad hon hade tänkt sig från början.
Hon var egentligen inte dystert lagd men höll på att bli det.
Räknade och räknade med anilinpenna på papperspåsen för att få det att gå ihop.
Ändå satt Berta Göhlin däroppe och trodde att hon skodde sig på hennes bekostnad, att hon fått köpa kafét för billigt och nu gjorde stora vinster.
Berta räknade varenda själ som gick in på Cosmopolite men hon räknade dem visst när de gick ut också.
Tora låg om kvällarna, ja in i sena nätterna och läste kontraktet för att se om hon kunde finna ut ett enda sätt att skjuta opp amorteringarna.
En morgon fick Adam tag i kontraktet som låg på stolen bredvid hennes säng.
Han dansade runt på korkmattan och mässade texten : --- Säljaren överlåter på Köparen sitt i gården n :o 219 Hovlundagatan belägna Kaffe med dertill hörande Möbler, Serviser, Mattor, Belysningsarmatur och öfvriga inventarier ... --- Sitt belägna Kaffe!
jublade Fredrik skrovligt och så snodde båda runt på golvet, Adam med kontraktet högt över huvudet och Fredrik snappande efter det i luften.
Men Tora tog det och så gav hon Adam en orre.
--- Det är av kafét du lever, sa hon.
Sen kan du stava't hur du vill.
Men det var inte riktigt sant.
Hon fick hålla liv i kafét med inkomsterna från torget och från inackorderingarna.
Kön stampade och kröp.
Det gnisslade under dess trehundra kängor och jämrade lite var gång den stötte mot gallergrinden som inte blivit ordentligt upphakad utan stod och svängde.
Snön var blå i förgryningsljuset.
Någon la försiktigt händerna om sina skörfrusna öron men de flesta hade luvor eller krimmermössor nerdragna så långt det gick.
I storvästar av manchestersammet, ollar, tröjor, gensare och lahmans, jaeger och kaninskinn rörde sig kroppen stel och märgfrusen Kapellgatan framåt.
Stamp, stamp och kön krökte sig framför verkstadsbyggnaden, förtunnades vid porten där vakten släppte in männen en och en framför luckan.
Någon som hade hunnit in i värmen sa att det var så kallt att man inte vågade pissa ute.
Fredrik Otter var i kön med egen matsäckslåda och yllevantar som hans mamma hade satt på honom.
Hon hade släppt iväg honom till slut.
När han konfirmerades fick han telegram från släkten i Göteborg : Fredrik gratuleras hjärtligt på sin högtidsdag.
Det var ett telegram med kronor av guld och röda rosor.
Men mer var det inte.
Ingenting hördes.
Till slut la modern in telegrammet i bibeln och sa : --- Nu får du börja på Wärnströms.
Men det var inte så lätt att få plats på en gång.
Han fick i stället springa ärenden i kafét, hugga ved, spänta stickor, hämta tidningarna, bära mjölsäckar i skydd av mörker och bakgator från Lefvanders.
En förnedringens tid tyckte han och en gång vispade han till och med maräng.
Till slut blev det en plats ledig på Wärnströms ; kärnpojke på gjuteriet skulle han bli.
Han hade smörgåsar med kallt rotmos i matlådan och hans blåkläder var stela och rena.
När han hälsade på verkmästarn satte han fötterna tillsammans och bockade, det hade hon lärt honom och det satt i förlängda märgen.
Då flen någon inne i mörkret vid en vägg, han visste inte vem.
Som tur var fanns Konrads morbror Valentin där, till honom höll han sig första dan så fort han inte visste var han skulle göra av sig.
Valentin var tunnhårig på hjässan men hade låtit ett svartkrusigt skägg växa ut och en mustasch som dolde ärret efter hans kluvna läpp.
--- Jaså, du är inte rädd för lungkatarren, sa han.
Och rematisten.
Du ska bli gjutare, du.
Fredrik svarade inte emot.
Men han tänkte inte bli gjutare för det var in i verkstan han ville.
Till att börja med fick han kärra sand och sikta den och köra iväg formar som skulle torkas.
Han halkade på sina träbottnar på den svarta hårdtrampade snön ute på gården och han var rädd för att han skulle tappa gjutformar så att de gick sönder.
Gjuteriet låg för sig självt i en gammal envåningsbyggnad med svärtat bjälklag i taket.
Det luktade kol och slagg därinne, kolstybben rök och han var snart svart ända in i näsborrarna.
Tvärsöver gården låg den nya fabriksbyggnaden med verkstäderna.
Dit ville han.
Det var fyra våningar på höjden i grå betong och därinne fanns det hissar och klosetter.
Han tyckte att de som försvann genom verkstadsporten när kön började dela på sig på mornarna var en annan och mer högtstående människosort än de svarta gjutarna.
Av dem var han ännu den som hade den minsta betydelsen.
Det fanns gamla gjutare som inte fick vara borta för då kunde man inte göra utslaget ur ugnen.
Men han sprang bara med kärror och sopade kring formarna, tog vara på spill som skulle i skroten och var stolt den dag då han fick börja pudra in formarna med kolstybb.
Först om några veckor skulle han få bli kärngrabb och syssla med gjutgodsrensningen.
Han körde gjutna ämnen till motorblock in i verkstan och väl därinne, borta från hettan i gjuteriet och det iskalla draget på gården, gick han sakta med sin tralla och såg sig omkring.
Här dånade pannorna dygnet runt och hjulen snurrade, remmarna gick från påslaget på morgonen tills det blev mörkt.
Fredrik drog benen efter sig, stirrade på den blåglänsande svarvspånen som ringlade ur arbetsstycket och på borret som åt sig ner i järn som i mjuk ost.
Med blicken följde han de snärtande remmarnas gång till drivhjulen oppe i taket och tänkte på hur det vore om en sån där platt och fräsande orm av läder finge grepp i hans skjorta och droge honom med oppåt och hans axel krossades av hjulet eller hans ben eller hand.
Han stirrade på svarvstålet och borret och förstod att de behandlade människokött på enahanda sätt som järn.
Maskinerna gjorde ingen skillnad.
De slog hud som plåt och krossade ben och tänder.
Men det märkligaste och det som Fredrik inte kunde förlika sig med var att människokött var så segt och så fyllt av vilja.
Om du kör varg på ett arbetsstycke så får du kasta det på skrothögen, det duger inte till något annat än att smältas om därnere i ugnen och gjutas i nya formar.
Men människokött läker.
Därför gick de omkring nere i smedjorna och i verkstan med sina stumpar som maskinerna hade klippt.
Köttet hade läkt och växt sig runt dem och rynkat ihop sig.
En krossad hand läkte knöligt kring splittrade ben, naglar letade sig opp ur ärren, brosk växte kring skärvor.
De skrämde honom dessa stumpar och hopsnörda ärr när han såg dem och han önskade att han finge förintas som en metallgrad i en smälta hellre än att behöva ha en kropp som envisades med att läka över såna skamligheter.
Han vände sig bort när han såg dem och tittade hellre på slipmaskinerna och fräsarna, på kipphyvlarna och svarvarna och de nya borrmaskinerna som pojkar inte många år äldre än han själv stod och skötte.
Han frågade i larmet efter namnen på alla maskiner och för det mesta fick han svar.
Om inte så var det bara för att de hade bråttom.
Det fanns ingen som var ovänlig mot honom häroppe, men så satt de också som kungar vid sina maskiner.
Själva kejsaren tyckte han var den som skötte den stora automatiska revolversvarven.
Det var i hans tycke den förnämligaste bland maskiner.
Den arbetade självständigt som om den hade en hjärna inne i sin tunga massa.
Inget rattande och skruvande efter hand som verktygen skulle bytas ut.
Revolversupporten bar hela uppsättningen och de föll ut allteftersom de skulle in i det föreskrivna arbetsprogrammet.
Där kunde han ha stått hur länge som helst om han inte hade varit rädd för verkmästarn och för gjutarna som väntade på honom och hans tralla.
Därnere var han räddare.
Första dan var det en av kärnpojkarna som frågade honom när han skulle ha inkilningslitern med sig och sen fick han ingen ro.
Han hade hört berättelserna om vad de gjorde med pojkar som inte kilade in sig på vederbörligt sätt : rullade dem i kolstybb och grus så att de förstörde kläderna och blödde, hotade att skära av dem ballen med kniv och smorde sen in dem med svart smörjolja, satte ner dem i iskallt vatten.
Men det hände ingenting annat än att en av grabbarna tog tag i hans nacke och försökte tvinga hans huvud neråt.
--- Bocka du.
Det är du visst duktig på, sa han.
Fredrik var glad att han var lika lång och grov som den andre.
Han behövde aldrig bocka sig mer.
Någon inkilningsliter kunde han inte komma över för han hade inga pengar och skulle aldrig ha vågat ta så mycket av löningen för modern räknade den.
Brännvinet var ransonerat nu och mycket dyrt.
En gjutare som började en tid efter honom kom trots allt med två litrar och en bit knackvurst men det brännvinet var nästan gult.
De tvang både honom och de andra pojkarna att ta varsin sup för att få skratta åt dem när de blev gapiga.
Fredrik blev dödstyst för han var rädd att bli blind.
Och rädslan hanterade honom, draget blåste genom hans kläder, hettan slog opp i ansiktet, larmet dövade honom, oljan och sotet kröp in under hans nagelband för att stanna, bördorna tänjde hans muskler och senor och så var han inte rädd längre och inte ny.
Han rensade gjutgods och det kom en annan pojke som körde kärrorna.
När de stod med harpan mellan sig och siktade sand var det Fredrik som berättade för honom att han inte fick tappa formarna, inte värma matlådan före gjutarna och inte stoppa på sig skrot.
Första tiden var han så trött att han ramlade ner på kökssoffan innan han ätit och sen ville han bara ha mat och sova.
Modern måste knuffa honom mot tvättfatet med vattnet som hon hade värmt.
Men det värsta gick över.
Om lördagarna tyckte han inte att han kände någon trötthet alls nu.
Han tyckte att det luktade lördag redan i farstun : nystrukna skjortor och såptvättade golv.
Han hörde en kork smälla ur en ölbutelj inne hos grannens, moderns inackorderingar sjöng och övade sig i att dansa.
Nej, bara Franzon sjöng hörde han.
Han försökte säkert lära den andre att dansa one-step.
Själv var han gudskelov hemma och vattnet stod på värmning i syltkitteln på spisen.
Modern hade lämnat mat i en stekpanna.
Det var brynta kålrötter och två skivor lever men han åt bara rötterna för han misstänkte att det var hästlever.
Hon var uppfinningsrik i kristiden.
Han la in ett par trän och lät arbetskläderna falla på golvet.
Spegeln som satt högt ovanför zinken flyttade han ner och ställde mot väggen för han ville se lite mer än sitt ansikte när han var ensam.
Han drog åt sig magmusklerna och såg hur platt och fyrkantig magen blev.
Armarna var tunna men började få muskulatur.
Valentin hade klämt på honom i dag och sagt : det artar sig!
På kroppen var han vit och nästan ren och av kylan i köket reste sig blonda fjun överallt och huden blev lite knottrig.
Men annars var det slät hud och muskler nu, ingen knölighet och våmlighet som för bara ett år sen.
Och han hade riktigt krusigt hår under magen och inte flickmjuka fjun som bara växte sig längre och längre.
Fi fan!
Och så visslade han när han hällde vatten i handfatet och spädde på med kallt från hinken.
Avlopp hade de fått men inte rinnande vatten.
Han gnolade : min kombinäschen, ja mitt lilla lamm, den ska jag ha när jag går fram!
och smorde in händerna med såpa ur burken.
Den fick sitta på och verka ett tag och under tiden svängde han sakta runt framför spegeln och försökte se sig bakifrån.
Han tyckte inte om när modern stod bredvid med handdukar när han tvättade sig.
Hon tittade så ingående på honom och då skämdes han.
Mot henne hade han en sorts förpliktelse att inte ändra sig.
Han försökte bläddra i tidningen på köksbordet utan att såpa ner sidorna men det gick förstås inte.
" Lilla tuttenuttan " gick på teatern i alla fall och talongerna skulle behållas på sockerkorten.
Det hördes steg och röster från inackorderingsrummet.
Lördagsljud!
De var liksom lättare, ljusare.
Den där Franzon körde med Westin och skulle tvunget lära honom att dansa.
Hopp och hopp och ett!
Kläm ihop, kläm ihop.
Runt!
Vad var det för en jädrans dans ? Det kunde man ju aldrig lära sig.
Men nu gav de opp och Franzon öppnade fönstret.
Vad skulle det vara bra för i kylan ? Mamma hade sagt att de skulle hålla fönster och dörrar stängda så mycket som möjligt för veden var ohyggligt dyr.
En famn blandad al och björk kostade trettio kronor.
Men Fredrik öppnade i alla fall köksfönstret och tittade efter vad Franzon gjorde.
Jo, han öppnade en ansjovisburk därute och spadet sprutade högt som ur en fontän.
Sen gick han in och flaskor klirrade.
Den där jädrans Franzon, han kunde leva livet!
Han hade ett danskapell fast han spelade dåligt själv.
Men han var kapellmästare!
På vardagarna var han kontorist på Elektriska Installationsbyrån.
Där det fanns två kvinnliga kontorister!
Vattnet hade kallnat, han måste hälla i lite varmt och tog försiktigt i grytan med sina hala insåpade händer.
Sen började han som vanligt med att tvätta händerna och borsta naglarna.
Vattnet blev svart och oljigt, det var bara att hälla det i slasken.
Nu tog han nytt, så hett han kunde tåla.
Han slösade men det var bara lördag en gång i veckan och då var det lördag hela dan!
Bäst att akta sig för mammas tvål.
Hon blev inte god om den var gråsvart när hon skulle tvätta sig på kvällen.
Han gned ansikte och hals, frustade och stänkte så att pärlsponten blev gråprickig, tvättade sig i öronen med lillfingret och grinade åt sig i spegeln.
Han snöt sig för att få bort sotet ur näsan och sen fortsatte han med kroppen.
Men så här års när han hade mycket kläder på sig var den rätt så ren.
Till slut flyttade han ner handfatet på golvet med en tidning under, den glömde han inte den här gången, och tvättade fötterna genom att sätta ner dem i fatet och sitta länge och vicka med tårna innan han borstade dem med såpa.
Sotet hade krupit genom strumporna opp över fotknölarna, det var alldeles förbannat.
Nu var vattnet kallt och svart och han slängde ut det i vasken.
En välsignelse sa modern och det hade hon rätt i.
Han tänkte på hinken som stått under tvättbordet på Hovlundagatan 60.
Vilket skvimp.
Och så spottblakorna efter tandborstningen som flöt överst och hårtussarna --- han vämjdes ännu.
Fredrik hade en svaghet, men han hoppades att den skulle växa bort : han var kräsmagad.
Han frös nu och la in ett par trän innan han började torka sig.
Knottrig på skinkorna, det var bara bra det.
Inte så där flickslät som för ett år sen, hår på benen också.
Men ballen var förkrympt av vatten och kyla.
Det såg ruskigt ut, han måste försöka veckla ut skrynklorna och se att den inte hade farit illa.
Pillenuppen, sa mamma.
Fortfarande!
Ta på dig tjocka kalsonger så du inte förkyler pillenuppen.
Gode gud, sånt skulle man få höra.
Men en vacker dag skulle han säga ifrån åt henne.
Han tog ett hörn av handduken och gjorde rent i näsan med.
Först när han såg hur svart det blev kom han ihåg att han inte fick göra så.
Vad han skulle använda i stället mindes han inte.
Med fällkniven kratsade han bort det svarta under naglarna, men alltihop gick inte bort.
Det satt där för gott.
Och där skulle det sitta, i all hans tid.
Han vek in fingrarna och tittade på naglarna.
Korta och breda, han liknade på moderns sida.
Adam hade långa och smala fingrar och lät han bara bli att bita på naglarna skulle de bli kupiga.
När han fick pengar, mycket pengar, och fick bestämma över dem själv skulle han köpa klackring.
Av svart blodsten, en sån som Franzon hade eller lite större.
Det låg rena långkalsonger utlagda på soffan men han tassade som en tjuv till byrån och letade på ett par korta av bomullslärft i stället, fina och manglade med sina platta tygknappar.
Inte frös man om bena, inte på en lördag i alla fall.
Det klirrade från Franzons rum, de skålade.
Nu jädrar skulle man ... icke.
Morsan kunde komma.
Han satte opp spegeln på sin spik igen och kammade sig med vatten och la benan på vänster sida.
Han hade en virvel på hjässan så att håret spretade opp.
En gång hade han försökt få bort den genom att klippa håret på det stället ända ner till svålen.
Men det gjorde han inte om.
Mustascher började han få, ingen kunde säga annat.
Det var långa mjuka strån på överläppen, tätare för var dag.
Om man tog och rakade dom ? Blev dom styvare då ? Frågan var bara vad man skulle använda.
Franzons rakkniv kanske.
Han hade gått ut med Westin nu och det var tyst därinne.
Fredrik gick på tå till hans rum.
Därinne luktade det nyss övergivna rummet hemlighetsfullt och varmt var det.
Ansjovis och brännvin och hårvatten kände han i luften.
De hade glömt att skjuta spjället förstås, det skulle modern ha sett.
Om det kom någon nu skulle han säga att han bara var inne för att skjuta spjället.
På fönsterbrädet stod en blå flaska med hårvatten.
Om man skulle försöka det mot virveln ? Äsch, inte fan hjälpte det.
Han kunde inte låta bli att öppna översta byrålådan, försiktigt för att inte rubba något.
Där låg de : rakborsten av mjukt tvåfärgat grävlinghår, raktvålen som doftade mandel, kniven med gult benskaft och mässingsnitar.
Han kände på den med pekfingret.
Den var nog vass.
Läderstrigeln hängde bredvid spegeln.
De som hade en far i livet fick stryk med såna, här var det bara moderns hårda nypor som reglerade samvaron.
Stryk hade han aldrig fått men små orrar som sved, nyp i överarmen, knäppar på örat.
Man måste ha varmvatten om man skulle raka sig.
Och kniven såg vass ut.
Kopparslagaren på Vanstorpsvägen skar halsen av sig med en sån där.
Men konditorn på Ankers hade använt blåsyra.
Det är samma sak som bittermandelolja hade Konrad sagt.
Det var bara en svälj och en knyck rätt in i evigheten det.
Därunder var nånting.
Ett hörn av en tidning.
Nej, en broschyr bara.
Oj!
Bruntonat fotografi, ett mjukt nånting, lår, tyg, veck, lockigt hår.
Han hade fysiska skrifter här, det hade man kunnat räkna ut!
Sakta pillade han fram häftet och försökte inpränta hur sakerna låg.
Asken, en grön ask.
Vad var det i asken ? Han hade svårt att svälja, det svällde och bultade i halsen och han kände sig pissnödig utan att vara det.
--- Men va i heta helvete är det här!
Svara!
Han smällde igen lådan när han hörde rösten, sakerna måste flyga om varandra därinne.
Han störtade ut, höll om kalsongerna därfram för det putade ut under den styva bomullslärften.
--- Lukta!
Fast när han sansade sig hörde han att rösten kom nerifrån, det var hos Olssons, han måste vara ute på balkongen och ryta.
En kvinnoröst var med i det hela nu, bedyrade att hon inte visste något.
Fredrik satte sig på stolen och höll opp fötterna från den iskalla korkmattan när han drog på sig strumporna.
Därnere fortsatte rytandet och kacklet.
Han uppfattade att gubben hade fått ansjovisspad i sin hatt men ännu förstod han visst inte att det kom oppifrån.
Kläderna hade varit ute på vädring efter ett ordensmöte och tanten hade ställt hatten opp och ner.
--- Hatten!
Skulle du vädra hatten!
Är du inte riktigt klok ? Men var det nödvändigt att hälla ansjovisspad i den ? Lukta!
Är det inte ansjovis ? Vad är det då ? Vill du försöka få mig att tro att katterna har pissat i den här!
Fredrik klädde sig raskt för att hinna undan innan de började titta oppåt och fundera.
Bäst att mamma fick ta hand om det här, hon hade mera skinn på näsan.
Den nystrukna skjortan hade ett brännmärke av järnet men det gjorde ingenting för det var på fliken som man stoppade ner i byxorna.
Mamma var bra på många sätt men sanningen att säga så hade hon lite bråttom för det mesta.
Han drog den färdigknutna slipsen över huvudet och satte i klubbnålen.
Kavajen, byxorna och ett hål till kunde han spänna åt på svångremmen.
Man blev inte precis tjockare nuförtiden.
Skorna var borstade i förväg, han hade gjort det på fredagskvällen.
Det var en hel ceremoni för han gjorde precis som sin far.
Modern hade berättat hur noga han varit med skorna, använt både flanelllapp och borste.
Nu tog han rocken och kepsen och så trummade hans trubbiga och blänkande skor utför trappan just i rätta ögonblicket innan dörren till Olssons flög opp.
--- Ska vi gå på stan ? kunde man säga till varandra nuförtiden.
Vi går på stan ett tag.
Det var visserligen samma plank och husgavlar som förut, samma hundpinkade snöhögar som före nyårsdan och brädgården hade inte flyttat på sig.
Den låg fortfarande i centrum.
Till nyårsafton hade man byggt en tribun på torget med flaggor och kronmärkta sköldar, granris och illuminationsgirlanger.
Så många som överhuvudtaget kunde ta sig fram på sina ben hade varit ute i den kalla natten och hört stadens män prisa varandra för dådkraft, initiativ, snillrikhet och framsynthet som de nu outtröttligt gjort i snart trettiofem år.
Ledstjärnor och fyrbåkar hade lyst, framtidsvägar legat utstakade, Gud, konungen och den döde grosshandlarn hade varit i osynlig måtto närvarande.
Efteråt hade det varit festbankett och ingen visste vad de åt men Fredrik var säker på att det inte var stekt hästlever.
Och så var samhället upphöjt i stadsbildningarnas led.
Han kunde alltså gå på stan om han ville.
Där satt man på kafét förstås men det var svårt att få sitta ifred för det var alltid någonting som morsan skulle ha uträttat.
Ut och dansa vågade han inte för han visste inte hur man gjorde.
Det verkade så ohyggligt invecklat att sätta fötterna rätt och samtidigt se oberörd ut och titta rakt i ansiktet på flickan och kanske prata.
Vadå om ? Konrad Eriksson brukade ta honom med till Folkets Hus när de dansade folklekar.
Det var ju lite annorlunda.
Man travade runt golvet och det framgick ganska klart av sångerna hur man skulle göra och inte behövde man bjuda opp heller.
Plötsligt stod det bara en flicka framför en och man skulle ta henne i handen och svänga armen kraftigt fram och tillbaka eller skutta runt med henne i armkrok medan man sjöng ingefära och pepparrot faderalla.
Fast han sjöng aldrig med.
Det var mest flickor som sjöng.
Efter folklekarna kom själva programmet och för det mesta medverkade Konrad.
Men när deklamationerna och talen var slut, när kaffet var urdrucket och sångkören upplöst då blev det värre.
Nu spelade orkestern opp, för det mesta Franzons kapell, och dansen dundrade på brädgolvet.
Glödlamporna i taket svängde av och an och pappersgirlangerna slaknade i värmen så att de dansande snuddade vid dem med håret.
Konrad dansade aldrig med flickor men man brukade se hans morbror Valentin på golvet.
Han var en våldsam valsör, skrapade med klackjärnen i långa svepande bakåtsvängar och blev blank i pannan av svett.
Men Fredrik blev alldeles blöt i händerna för han visste att det snart skulle bli damernas vals.
Han rullade sin näsduk i handflatorna tills den blev en liten våt korv.
Så drog han sig mot utgången och snubblade ut just då kapellmästaren ropade att nu var det våra förtjusande damers tur.
Men mest gick han till Hovlundagatan när han var ledig, travade ända till nummer 60 med händerna djupt nere i rockfickorna.
Adam hade gått tillbaka den första veckan efter flyttningen för att mata igelkotten som han trodde skulle fara illa annars.
Sen fick han tama ekorrar på Magasinsgatan och glömde alltihop.
Men Fredrik gick dit.
Ibland hade han påsar med sig från mamma men lika ofta gick han dit utan annat ärende än att få vara med Konrad som alltid satt i sin kökssoffa och läste.
Ovanför hans huvud satt vykort fast med häftstift i väggen.
Det var bilder av Marx och Lasalle men också av de tre som hade åtalats för landsförräderi och suttit i fängelse : Oljelund, Höglund och Hedén.
När det kom ett nytt vykort visade han baksidan för Fredrik.
De var alla avsända från Norrköping och skrivna med Ebon Johanssons snabba och otåliga handstil.
Konrad hade ingen far han heller.
Eriksson var död.
Omkommen, sa modern och knep ihop munnen när han frågade hemma.
På kafét fick han veta att han hade varit på fyllan och gått på en spårvagn.
Men att de inte hade några fäder var inte direkt någon likhet emellan dem för Konrad var vuxen.
Men en mycket märklig vuxen var han.
Han tog inte Fredrik i skrevet och frågade om tuppkycklingen skulle börja gala snart.
Han sa inte : --- Prata du.
Förståndet hindrar dig inte hör jag.
Utan han hörde på.
Han skickade honom inte efter dricka och Matanzascigarrer, ville inte bryta arm eller dra fingerkrok och sen skrattande släppa efter så att Fredrik damp i backen.
Han frågade inte om han tordes hålla sin hand under stora hammarn och sa ingenting om hans skäggväxt så fort han kom in genom dörren.
Han satt under sina vykort, läste mycket och trodde på revolutionen.
Men han sa att den var en mycket långsam rörelse i historiens hav, en dyning som sakta hävde dem mot stranden.
Det som hände i Ryssland nu var bara en häftig vågbrytning, ett skvalp och ett skumbrott allra överst.
En annan dag sa han att revolutionen var ett ljus som belyste fler och fler människor och gjorde dem synliga.
Det trodde sig Fredrik förstå.
De fick värde när ljuset föll på dem menade han, förut hade de inget värde haft.
Det hade bara varit storgubbar och överklassare och intelligensare som räknats.
Men nu räknades en vanlig arbetare, i varje fall om han var ordentlig.
Det satt snart lika många socialdemokrater i stadsfullmäktige som högermän.
Nu var man faktiskt tvungen att anse en duktig arbetare lika mycket värd som en som var av familj, eller hur ? --- Nej, sa Konrad.
Vi ska inte kämpa för att vårt människovärde ska erkännas av grosshandlare.
Sen sa han att Lunkan som brukade köra skittunnor om mornarna när ingen annan var vaken, han var den ende riktige revolutionären i den här stan.
Men då gick det för långt!
Lunkan som inte var organiserad i nånting, som inte kämpade det ringaste.
Skulle Lunkan vara revolutionär då var han, Fredrik Otter, en schimpans!
Var och en människa, sa Konrad, som tillerkände sig själv värde utan att hon ävlades för att få det, hon var en revolutionär.
Om det bara kom an på att man inte ävlades så var nog Konrad en ganska bra revolutionär själv, det förstod Fredrik.
Han gick till Ankers och knådade sina degar men intresserade sig inte för hur de bakades ut.
Han gav löningen till sin mamma och lånade böcker av Ebon Johansson som skickade dem från Norrköping.
De satt mittemot varandra, han och Konrad.
Frida hade tagit bort tallrikarna men inte torkat av bordet.
Det låg potatisskal där och det var en sak som Fredrik inte förstod.
Han tänkte på F.A. Otter som var hans far och vad han skulle ha sagt om potatisskal på bordet.
Han måste tänka bort dem för de förstörde en bild han hade av Konrad.
Här satt han och läste.
Ovanför honom löpte snörena som Frida brukade hänga tvätt på.
De gick kors och tvärs och var fulla av knutar.
Ingrid gick fram och tillbaka med en dockvagn som David hade gjort åt henne med stora trådrullar till hjul.
Hon hade en docka som hette Lena-Malunta.
Fredrik hade aldrig i sitt liv sett något så smutsigt, så absolut inpyrt med lort som det dockansiktet.
Från början var det gjort av en bit trikå från ett linne.
Han önskade att hon åtminstone läte bli att kyssa det, men det gjorde hon inte.
Hon kysste det häftigt gång på gång och sa : --- Å, du min going, min söting, min gulling, min Lena-Malunta!
Hon hade en stickad hund också och den kallade hon för Muffelutten och kysste honom också och lät honom promenera i ett snöre.
De där två, Konrad och Ingrid, var ofta ensamma hemma och då hindrades han att gå ut för hon fick inte vara ensam.
Men det verkade inte som om det gjorde honom något och hon fick ofta sitta i hans knä och till Fredriks hemliga äckel kysste hon honom då med samma läppar som nyss kysst den smutsiga dockan särskilt om han gjort något som hon bett honom om.
Han knipsade de långa benen från ryggkotorna av en lutfisk och sen kratsade han ur dem och så hade hon dockservis med små kaffekoppar.
Fredrik vågade aldrig göra någonting som hon bad honom om av rädsla för att hon skulle ge sig på honom också.
Allt som Konrad sa förstod han inte.
Men han började begripa att han inte hade riktigt samma åsikter som de flesta på Folkets Husmötena.
Hans morbror Valentin var inte så invecklad.
Han högg Fredrik utanför avlöningskontoret och sa åt honom att betala kontingenten till fackföreningen och så var den saken klar.
Hemma hos Konrad var han rädd för fattigdomen men funderade inte över dess orsaker.
Han visste bara att man balanserade på en skarp kant, nedanför den fanns fattigdomen och ramlade man ner där var det klippt.
Men man ramlade inte ner om man var arbetsam och tog rena strumpor på lördan, inte la potatisskal på bordet, aktade sig för att vara alltför ful i mun, inte runkade till övermått och inte blev för socialistisk och hetsade opp sig.
Det gjorde kanske inte Konrad heller, till det yttre.
Han sa ganska lugnt att nu var det kulsprutor monterade på taket till Stockholms slott.
--- Men varför det ? sa Fredrik häpen.
Ska det bli krig här i alla fall ? --- Nej, men det är hungerkravaller.
Det är kvinnorna som plundrar mjölkmagasin och charkuteribodar.
--- Ska di skjuta på dom ? Han svarade inte.
Han höll på att spetsa tändstickor till ett gammalt rävspel och satte ner dem i hålen.
--- Det gör di förresten rätt i, sa han till slut.
Kvinnorna som plundrar.
Du vet vilka som äter opp maten för fattigt folk.
Och di rika är rädda nu efter revolutionen i Ryssland.
Det är därför det är kulsprutor på Stockholms slott.
Sen spelade de.
Konrad var räv och vann lätt.
Han hoppade över får efter får, det var rena massakern.
Sen vände han spelet och var får ett tag bara för att visa Fredrik att de många fåren kunde stänga in räven och svälta ut honom.
Men då blev det ett långsamt spel.
På väggen ovanför sin säng hade Fredrik en bild av den tyske ingenjören och uppfinnaren Werner von Siemens.
Själv gick han i det mörka gjuteriet och höll sig beredd för den stund då han skulle göra sin första uppfinning.
Han hade läst mycket om den fläkt av ande som flammar opp i hjärnan på en uppfinnare, om knäppar och plötsliga ljus.
På ett ungefär anade han hur det skulle gå till.
Han var ingalunda så barnslig att han trodde att automatiska revolversvarvar och hela lokomotiv fixa och färdiga intill sista svetsfogen rusade fram och ställde ut sig i uppfinnarens syner.
Fredrik trodde att tekniken var människans befriare och hade svårt att flamma opp för Konrads långsamma revolution allra helst som den inte tycktes räkna med tekniken.
Inte ens snabbeldskanoner med rekylbroms utritade på ett rutpapper på köksbordet intresserade Konrad och sådana trodde i alla fall Fredrik skulle kunna vara till nytta.
Nej, hans revolution tycktes drivas av kroppar och ord.
Men människokroppen är en maskin med dålig mekanisk verkningsgrad och framförallt en mycket dyr maskin.
Det hade han läst i samma tidning där han klippte ut bilden av Siemens.
Under tio timmars normalt och oavbrutet arbete lämnar den ungefär en femtondels hästkraft i utbyte.
Sen sa Konrad att människorna slet som djur i verkstäder och gruvor.
Som en femtondels häst slet dom om man skulle vara noga.
Fredrik försökte förklara för honom den otillräckligt nyttiga effekten av en människokropp och det var enda gången som Konrad log åt honom.
Ändå visste han att detta var riktigt, han visste det i sin egen kropp!
Födointaget förvandlades i alltför liten grad till utvunnen effekt.
Det gick till underhåll.
Själv växte han.
Han växte så att skjortärmarna tycktes krypa oppför armarna och han var hungrig jämt, hungrig och illamående.
För visst var moderns uppfinningsrikedom stor i kristiden med hästlever och kokta torskhuvuden med stora lösa och sorgsna ögon.
Men vadsomhelst åt han inte.
Ibland räckte det med några ord för att han skulle tappa aptiten.
Hon hade gjort trynsylta på de oädlare delarna av en gris och Adam som fått köa för köttet sa att den grisen hade visst tryne både bak och fram.
Då blev Fredrik misstänksam och petade runt i de slafsiga bitarna med kryddpepparkorn och lagerblad på tallriken men han åt inte mer.
På kafét var det pianomusik till surrogatkaffet och vickerkubbarna för det gällde att få pojkarna från Praktiska skolan att stanna kvar.
Hon hade köpt ett begagnat piano hos auktionisten och vidtalat inackorderingen Franzon att komma ner och spela på kvällarna.
En februarieftermiddag tycktes i alla fall revolutionen ha kommit.
En grupp kvinnor samlades på torget och marscherade Magasinsgatan fram så att modden stänkte och den som gick främst bar ett plakat på en stång.
BRÖD, stod det, VÅRA SMÅ HUNGRA.
De gick fram till Praktiska skolan och ställde sig utanför ingången och ropade att rektorn skulle komma ut för de ville tala med honom.
Efter ett tag syntes ansikten i lektionssalarnas fönster men eleverna som brukade gå fram och tillbaka på gården och röka när det var rast kom inte ut.
Kvinnorna ropade i kör : --- Bort med Praktiska skolan!
Åk hem!
Nu var det många som fick höra talas om brödmarschen till skolan och allteftersom februaridagern slocknade blev skolgården full av folk som strosade omkring och tittade.
Men kvinnorna stod tätt sammanpackade och trampade i kylan och ropade åk hem!
åk hem!
hela tiden.
Ljuset tändes i salarna och man kunde skymta svarta tavlor med siffror på och lampor som hängde i snoddar från taket.
Karlarna som var skolans elever stod i fönstren men så fort de gläntade på en ruta skrek någon av kvinnorna på gården : --- Ge er iväg bara!
Ni äter opp maten för våra barn!
Ingen hade sett till rektorn men när det var nästan mörkt och ännu inte en enda av skolans nästan tusen elever hade gått ut började ett rykte löpa runt att han var på väg ner.
Skolvaktmästaren sprang ut och in i byggnaden och gav rapporter om läget på båda sidor om porten.
En stund senare dundrade det av finnstövlar och pjäxor i stora trappan och sen slogs porten opp och rektorn stod där i svart hatt och överrock och hans vita stärkkrage lyste lång väg.
Ansiktet var rött och upphetsat i ljuset från portlyktan.
Bakom honom i trappan stod eleverna och en del bar slidkniv på ändan för Praktiska skolans elever kom från nästan alla delar av landet.
En del var finnar och en var ryss.
Men ryssen skulle vara så snäll att han nästan var velig och bara intresserad av att spela schack.
--- Mina damer och medborgare!
sa rektorn.
--- Ge dig iväg!
skrek kvinnorna.
--- Det är förståeligt om ni i dessa svåra tider av omtanke om era små ... --- Bort med hela byket!
Va har ni här å göra!
--- Ska barna inte få mat för att vuxna karlar går och skolar ? --- Vill ni inte arbeta va ? --- Men låt oss först, sa rektorn, rätta till en grundläggande missuppfattning!
--- Vi ska nog se till att du kommer bort du också!
Då blev rektorn förtörnad och röt en fråga till sina elever.
Tänkte de låta sig köras bort ? Det hördes ett brummande inne från trapphallen där akustiken var lika präktig som i ett stort badrum.
Sen slog han igen dörren och de såg honom inte mer.
Vaktmästaren låste.
Fredrik hörde talas om upploppet och skyndade sig dit när de hade gjort kväll på gjuteriet.
Men då hade de flesta gett sig av, eleverna genom bakporten, och åskådarna strosade Magasinsgatan framåt under gatlyktorna.
En del kvinnor stod kvar och plakatet kunde man titta på, men Fredrik tyckte inte att det var mycket till revolution.
Han hörde dem säga att de frös om fötterna och att de måste hem och sätta på kålrötterna.
Det var bara skit med det här kriget.
I början hade det varit spänning och upphetsning, klockorna hade klämtat från morgon till kväll när landstormen ryckte in.
General von Emmerich hade segrat och i tidningen hade det stått porträtt av honom som Lièges betvingare.
Putte Lundholms bror som bodde i Stockholm och var på Göta Livgarde hade varit hemma i ny uniform för att ta adjö av sin mamma.
Han hade fått tre slängar på ärmen och dödsbricka och skulle ut på Värmdön och där skulle han naturligtvis dö.
Men nu var det 1917 och han levde än och kom hem ibland och var fortfarande bara furir.
Nu var det ont om allting, till och med om potatis, och folk låg sjuka.
Varför vart allting så smått och ynkligt ? Varför hände det aldrig någonting ? På vårkanten när Ankers inte längre kunde skaffa något mjöl att baka av miste Konrad sitt arbete.
--- Vad ska du göra nu ? sa Fredrik.
--- Jag ska skriva på min avhandling.
Där satt han som vanligt under de knutiga tvättsnörena som möttes och skildes ovanför hans huvud.
För första gången i hans sällskap kände Fredrik otålighet.
--- För vinnande av inträde i vittberömda filosofiska fakulteten vid Hovlundagatans universitet ska jag skriva på min avhandling om vägglusen.
Den ska spikas på vedbodörren härnere.
Jag har just kommit till lusen och kärlekslivet.
--- Tänk om du kunde få någe på gjuteriet, sa Fredrik och såg på Konrads vita bagarhänder och tunna böjliga kropp.
--- Inte lusens kärleksliv, det får naturvetenskaparna ta hand om.
Utan vägglusen i det mänskliga kärlekslivet.
Tänk dig dom fyra benen på Romeos och Julias säng stående i varsin ansjovisburk med fotogen.
Natten faller, det knäpper och rasslar i tapeten.
Romeo viskar och en efter en släpper de flata små varelserna, människans tappraste följeslagare, ner sig från taket.
Knäpp.
Knäpp.
Julia som är finhyllt och har sött blod vrider sig i sängen.
Hon kliar sig lite.
Det börjar röra sig i sängkläderna.
Det dråsar och dryper från taket för nu har de kommit över sin blyghet.
Romeo sätter sig opp och river sig.
Bulnaderna sväller opp och blöder när han klöser men han kan inte låta bli nu.
All finkänslighet är övervunnen, all blyghet och skam.
Under sängkläderna pyr och knäpper det.
Det är lusens världsmakt som rör sig!
--- Tyst!
sa Fredrik.
--- Nästa kapitel.
Lusen och människovärdet.
--- Följer du med till Oxtorp ? Jag ska hämta två höns åt mamma, det är en som har lova henne.
Ni ska få det ena.
De traskade till Oxtorp i snösmältningen.
Det var en mil.
Bonden lämnade ut de nackade hönorna vars ben var hopknutna med ett snöre.
Hem åkte de tåg och satte sig i den tomma förstaklasskupén.
Konrad särade på hönsen och satte upp dem snyggt i sammetssofforna med deras hängande huvuden vilande mot ryggstöden.
De såg bleka och trötta ut på ögonen.
Han konverserade dem hela vägen och alldeles naturtroget var de förnämt ovilliga att svara.
Konduktören kom inte in och såg på deras biljetter förrän alldeles vid ingångsväxeln och då var det inte mycket mening med att köra ut dem, men han gjorde det ändå.
När sommaren kom var Konrad Eriksson lika tunn som en rakkniv och hans rygg var bågig.
Han gick och såg ut som om han hade ont i magen och det hade han också.
Han tålde inte det beska kaffet på maskrosrötter sa han.
Nu tog han med sig Fredrik ut till Rosenholm för att de skulle fiska.
Det var inte så dumt.
Himlen var hög och blå därute och Fredrik låg i botten på en gammal eka och blossade på 39 :an.
Då och då måste han stoppa om trasan som tätade en läcka för att inte bli våt om ryggen.
Bakom alarna skymtade Rosenholms lilla herrgårdsbyggnad och det hördes krattag i gruset på planen.
Konrad hade fått låna nät vid kvarnen och de la ut dem på lördagskvällarna och skulle vittja tidigt följande morgon.
Men Fredrik hade svårt att komma opp på söndagsmornarna.
När de kom ut hade braxenpankorna för det mesta dött i näten som låg på grunt vatten där det fort blev varmt.
Men sutarna levde och måste slaktas för att de hade så mycket blod.
Annars blev inte köttet smakligt.
Det äcklade dem till slut med fisk.
De hade blodslem och fjäll på händerna och mörkt blod strömmade outtröttligt ur sutarnas huvuden.
Solen torkade den grönsvarta skinnfiskens sidor till läder och braxens till en fjällig rustning där flugorna gick och sökte springor.
De glömde fiskhögen på ekans botten och gick och la sig i gräset, tittade rakt opp i tomma himlen och rökte för att lugna magbullret.
Kortlappar smällde i bryggan lite längre bort där det låg ett gäng och spelade svängknack.
Dagsländor med långa spröt på stjärten gungade på det yttersta av rörvassens stänglar.
De krökte stjärten som om de tänkte på att para sig och deras överkroppar hade växt ut till en puckel.
Men när de flög skimrade de och Fredrik försökte följa dem med blicken.
Han tappade dem genast.
Det luktade sump.
Ner i vattnet ville han inte titta för där arbetade sig hästigeln trögt i en snäcka för att äta opp den och rörmaskar vajade i bottenslammet.
--- Har du sett havet ? frågade han Konrad.
--- Ja, vid Oxelösund.
--- Är det så där märkvärdigt ? --- Det är rent.
Fredrik låg och försökte föreställa sig ett stort vatten utan iglar och maskar, ett vatten rent och beskt som brännvin, ett hav som räckte till Estland.
--- Min pappa kunde inte leva utan havet, sa han.
--- Nej.
--- Minns du din pappa ? Konrad skrattade lite.
--- Det är klart jag minns min pappa.
Han tog smör i kaffet.
Eriksson hade varit en sån där människa, som det inte ville sig för.
Det hade Fredriks mamma sagt.
Efter strejken blev han arbetslös och sen började han visst gå på fyllan.
Flera gånger hade han råkat ut för olyckshändelser i Norrköping.
Det såg nästan ut som om han lekte med olyckorna som en del går och leker med remingtonarn ute i vedbon eller med ett rep på kallvinden fast det aldrig blir något av.
Till slut kom han under en spårvagn.
Det var ingen som hade något ont att säga om honom och så värst supig hade han inte varit, åtminstone inte före strejken.
Men det var inget kom i honom hade mamma sagt.
--- Han brukade faktiskt ta smör när vi hade nåt, sa Konrad.
En hel tesked.
Det la han i kaffet och så lät han det flyta ut så att det vart pärlor och ringar överst i koppen.
Sen drack han det där.
Det var riktigt kaffe förstås.
Kommer du ihåg riktigt kaffe du ? --- Nej.
--- Riktigt kaffe, det är som armhålan på en mulattska, det är brunt och varmt och lent och det doftar.
Man tar en rågbrödsskiva till med mycket smör på --- nej förresten!
--- Va hålls ni mä ? --- Jädrars, sa Konrad, det var mulattskan som locka hit dom.
Vi äter, sa han vänligt till huvudena som stack opp ovanför strättorna.
--- Vadå ? --- Rågbrödsskivor med flott.
Det var tre halvstora grabbar och en flicka med myggbitna ben under alldeles för kort kjol.
En av dem höll fortfarande kortleken i handen när han förde strättorna åt sidan.
Fredrik kände sig säker för att han var med Konrad som fast han var tunn i alla fall var vuxen.
--- Vitt alldeles lent flott med lite lök och äppelbitar i, sa han.
Jag brukar faktiskt lägga på en kall fläskskiva också.
--- Du brukar i helvete, sa den längste kortspelaren.
Ni har ingen mat.
--- Nej, bara lite småvarmt, sa Konrad.
Små frikadeller och lökströmming och medisterkorv och rollmops.
--- Vad är det för skit ? sa den som var längst och grövst.
--- Ursäkta.
Rårakor då.
Men vi får lov å erkänna att dom är kalla.
Vi brukar bre ut dom i handen och ha smör på dom.
Men ni kanske måste ha fläsk till ? --- Hade jag e råraka så gick ho nog ner utan.
De hukade sig i gräset.
Man kan undra vad det är för flicka som är med dom där, tänkte Fredrik.
Vilka myggbitna ben.
Och så hon sitter.
Man ser långt opp i hugget.
Det var det värsta.
Konrad är väl inte klok som han går på och viftar med händerna gör han.
Dom är alldeles vita och mjuka av degen --- kanske tror dom att han aldrig gör nåt och då får vi stryk.
--- Flottmölja brukar ni väl äta ? --- Det är när en betar ner brö i en fläskflotte, sa flickan.
--- Man får inte glömma å slå på mjölk, sa Konrad.
Man äter det med fläsk till.
--- Farsan bruka doppa fläsk i kaffe förr.
--- Men det skulle väl vara amerikanskt fläsk ? Ack, kära feta bittersalta Chicagofläsk, var skulle du ta din lenhet om inte från en kopp het och rykande Java ? Konrad var då inte bangen av sig.
Han la sig på rygg i gräset med armarna under huvudet och tittade opp i det blåblanka och sen började han beskriva paltbröd.
--- Det är just på dallret det kommer an om paltbröd är riktigt sjudet.
Dallret och doften.
Sen har vi vita såsen.
Styv och slät.
Liten smörbubbla i --- det skämmer inte.
Roligt för den som råkar få den i skeden.
Men här ligger jag och pratar och glömmer det viktigaste!
--- Va ä dä ? --- Det är fläskkorven, sa Konrad nästan viskande.
Han är konungen!
Hell dig fläskkorv!
Blank är du och välstoppad och hal --- och tänk dina små söta knytändar och ditt lilla snöre.
Nu ska vi vara försiktiga för ni vet att fjälster är ömtåliga och här är det stoppat med godsaker, med fint fläsk och späck och lite lent potatismjöl och malet tills det flyter och är rosa, alldeles rosa.
Pricka honom med nål, klappa på hans lilla skära ända och så ner i spadet med honom.
Kryddpepparkorn.
Lagerblan.
En skiva lök.
Flickan hade lagt sina brunbrända tassar på knäna.
Men hon satt likadant som förut.
Fredrik försökte låta bli att titta.
--- Nu sjuder han så sakta och det stiger små fettpärlor till ytan och brister.
Ja, kära nån.
Under tiden kokar vi potatis.
Ja, vi råskalar dom förstås.
Fort ska det gå.
Salta lite.
Passa korven.
Lägg på en ring till på spisen, han får inte koka.
När potatisen är mjuk --- känn efter med en vispkvist --- så slår du av vattnet.
Medan jag vänder på korven --- spadet är så kort.
Vi ska inte ha en massa blask runtomkring honom för lite av det goda rinner alltid ut och det ska vi ha till sås.
Ojojoj, sätt fram senap på bordet.
Nu tar vi stöten och mosar potatisen, så där ja.
Inte en bit får vara hel.
Det är rysligt obehagligt faktiskt om man sitter och äter potatismos och får en sån där halvrå och klantig bit i mun.
Nej, lent och luftigt.
Nu vispar vi opp det.
Och så en äggula i!
--- Nä, sa flickan.
--- Jo!
Så går det till.
Inget knussel.
Vispa på bara.
Muskot är gott i potatismos men vi ska inte göra oss till.
Ge mig skärbrädan.
Och kniven.
Sabligt bussigt.
Nu tar jag opp korven --- aj han sprack!
De slutade andas.
--- Ingen fara.
Han ligger där han ligger och jag lutar på skärbrädan och låter spadet rinna ner i karotten.
Ser du så han har ändrat färg, så djuprosa han är, så han kröker sig när jag skär skiver av honom och hur skinnet rullar ihop sig som små strumpor.
De lyssnade med halvöppna munnar och Fredrik glömde att titta hur flickan satt.
Det var som om själva porerna i deras hud öppnat sig och ögonen sved av att inte blinka.
Men vem tänkte på det ? Konrads mjuka vita händer viftade när han beskrev uppskärningen och de följde deras rörelser.
--- Tja, sa han tvärt.
Allting har en ände.
Korven har två.
Är ni hungriga ? Det kom för häftigt, han tog inte långsamt ner dem till verkligheten.
Plötsligt, alltför plötsligt nådde de botten, det skrällde till som blecket i en tom mjölkhämtare.
Och där satt de.
Magarna vred sig och de svalde saliv.
Konrad reste sig och skrattade lite åt dem.
Det var dumt gjort tyckte Fredrik.
Han var för nonchalant och han vände ryggen till när han gick opp mot båten och plötsligt kom det en hård stöt just under skulderbladen och luften for ur hans lungor.
När han vände sig om log han men såg lite dum ut.
Han kunde inte se vem som hade gjort det för de hade alla tre händerna i byxfickorna och flickan satt fortfarande i gräset.
--- Kom nu, sa Fredrik och hoppade ner i den gippande ekan.
Konrad fick en hård knuff till och ett knytnävsslag på överarmen och så kom han dunsande ner i båten och snavade på en sutare.
Fredrik fick opp årorna men det gick inte att ro för det var alldeles igenväxt vid stranden.
Han drog en åra ur klykan och stötte ifrån.
Två av grabbarna vadade efter i dyn och försökte nå Konrad.
Fredrik stakade för allt vad han var värd och tänkte att han skulle drämma till dom i huvudet med åran i allra värsta fall.
Men varför såg Konrad fortfarande bara förvånad ut ? --- Din söta jävel!
Kom ska vi berätta nåt för dig.
--- Vi ska mura igen truten på dig!
Men nu var ekan flott och Fredrik rodde allt vad han orkade, det skvätte om årorna och runt omkring dem landade gäddnate och dytuvor med feta plask och stänkte opp på dem.
Av de fyra på stranden var det flickan som kastade de flesta men hon nådde inte så långt.
--- Det var det värsta, sa Konrad när de kommit utom räckhåll.
Han försökte lägga sig ner på båtbotten och pusta ut men det var vått och sutare och pankor flöt.
De rodde till kvarnen och lämnade tillbaka näten och sen gick de hem efter landsvägen med fisken i en hink.
Fredrik sa inte mycket.
Han tyckte inte alls om att grabbarna därnere hade gett sig på Konrad, som var en vuxen människa.
Någonting var förändrat och han ville det inte.
Han var på Hovlundagatan 60 den lördagseftermiddag som Konrad kom hem och undrade var Ingrid var.
Fredrik visste att hon inte var nere på gården och lekte i regnet.
Hon hade blivit fosterbarn igen men den här gången hos en familj som bodde i järnvägsbostäderna.
Det var hans egen mamma som hade gått dit med henne.
Frida hade inte kunnat.
Han kunde inte förstå varför Frida berättade det så tvärt för Konrad, nästan som om hon vore arg på honom.
Och sen kom det otäcka då Fredrik ville titta bort men inte kunde.
Konrad vart alldeles stel i ansiktet och så skällde han ner Frida.
När hon svarade honom att det inte gick att ha Ingrid hemma längre knuffade han henne mot spisen.
Fredrik stod och såg fast han inte ville, han såg Frida törna mot stången som löpte runt järnspisen och han hörde ljudet när hennes höftben slog emot.
Det måste ha gjort ont, hon höll sig om höften med båda händerna och sög i underläppen.
--- Jag vart tvungen, sa hon.
Då rusade Konrad bort till fönstret och ställde sig med ryggen åt henne och sa att allt tog dom, räckte det inte med att dom åt opp maten för dom, skulle dom ta barna också ? --- Gå hem du Fredrik, sa Frida.
Konrad tog tag i gardinen och ryckte till så att den föll i golvet med stång och allt och Frida såg ut som om hon tänkte börja gråta men gjorde det inte.
--- Jag går dit!
skrek han.
--- Nej, det gör du inte.
När du har lugna ner dig så begriper du att vi inte kan göra annat.
Flickan måste ha å äta.
Och här finns det ingenting.
Du har ju inte någe riktigt arbete längre.
Konrad började gråta och sa att alltihop var hans fel.
Nu ville Fredrik gå men han kom inte förbi köksbordet fram till dörren för där stod Konrad och grät.
Så fick han syn på Ingrids gamla docka och hennes hund som låg på golvet och då tog han opp dem och sa att han åtminstone skulle gå dit med dem.
--- Nej, sa Frida.
--- Men hon måste ha dom!
grät Konrad.
Frida tog och slog in dem i en tidning och sa till Fredrik att han fick gå dit med dem.
--- Di heter Ek, sa hon.
Han är lokförare och di bor i järnvägsbostäderna.
Hälsa från oss.
Han tog paketet som knappt höll ihop och smet förbi Konrad och kom ut genom dörren.
Först tänkte han att han aldrig skulle gå dit mer.
Sen tänkte han att det kanske var som en elak dröm.
Nästa dag skulle de inte ens komma ihåg att Konrad hade gråtit.
Han hoppades att den gräsliga hunden och dockan inte skulle sticka ut ur paketet när han gick genom stan.
Underligt var det att Konrad brydde sig så mycket om Ingrid.
Hon var ju så liten.
Underligt att han inte bara tyckte hon var besvärlig.
För det var hon.
Han knackade på hos familjen som hette Ek och dörren öppnades av en kvinna i tofflor och stort rent förklä med volanger på axlarna.
Han stirrade på henne och lämnade fram hunden och dockan.
--- Vad är det där ? sa hon.
--- Det är leksaker som är Ingrid Erikssons, sa han.
Jag skulle hälsa.
--- Jaja, sa hon.
Det är bra.
Tack ska du ha.
Men hon la paketet på vedlåren i farstun såg han innan han gick och han var säker på att det skulle hamna i köksspisen på kvällen när Ingrid hade somnat.
Det tyckte han för sin del var lika bra.
Nu ska vi ta oss en titt på hur det gick till i mars 1918 när Tora Otter och Frida Eriksson gick och såg Greven av Luxemburg på Casinoteatern i stan.
De hängde sina kappor under de brunmålade hyllorna ute i farstun men hattarna behöll de på och tröjorna med för det var kallt.
Biljetter hade de köpt i förväg hos tobakshandlarn och en påse blandade karameller hade Tora tagit med sig i handväskan.
Sen gick de in och hälsade till höger och vänster på bekanta och letade på sina nummer som stod målade i vitt på de bruna bänkarna.
De satte sig och Frida tittade rakt fram på ridån.
Tora tittade efter folk hon kände och talade om för Frida vilka hon såg.
Orkestern kom nu in och satte sig nedanför scenen och slamrade med stolar och notställ och så började hornet råma och klarinetten att klättra opp och ner.
När det var fullt i salen släcktes lamporna i taket och i ljuset som föll på ridån kom dirigenten in.
Han hade frack och mjuk skjorta och samma frånvarande ansiktsuttryck som musikerna.
Ridån gick inte opp på en gång, de spelade ett stycke först och det blev bra långt.
Folk pratade med varandra och urmakar Palmquist hyssjade.
När ridån äntligen började röra sig stannade den ett slag på halva vägen och det ryckte i den.
Sen gick den opp och försvann.
Det kom en kall pust av oeldad luft och gamla kläder och så vart det bländande ljust och fullt av folk med spetsiga glas i händerna som de lyfte över huvudet och började sjunga.
De sjöng : Karneval!
Glada fest dig hälsar jag!
Tra-la lalala!
Tora viskade till Frida att de skulle ha behållit kapporna på.
Det kom hela tiden ny kalluft från scenen ner över dem men skådespelarna och dansöserna var så skära i ansiktet att det inte syntes om de frös.
Hela dagen lång, klingar jubelsång!
sjöng de.
Den som var greven av Luxemburg hade svart kappa med en liten slängkappa på.
Han hoppade opp på ett bord och sjöng och alla de andra stod runt omkring honom och lyfte sina glas.
Min stamfar var den Luxemburg om vilken hävder tälja, sjöng han.
Det var en sång om hur det är att vara fattig och hur man klarar av den saken och skrattar och sjunger ändå.
Han såg verkligen ut att veta vad han talade om för han var smal som en vidja och hade blå skuggor i kinderna.
Så liri liri lari, gick allting under pari!
Det kan ju inte vara för roligt heller att åka omkring med kulisser och lårar med kläder och kanske bara få komma hem till jul.
Den magre skulle gifta sig med henne som hette Angèle men det var bara för att hjälpa en gammal gubbe med glasbit i ögat och vita damasker, de skulle skiljas meddetsamma igen.
Varken Tora eller Frida förstod varför de skulle behöva krångla till det så där men det blev paus och då stod de ute i farstun och pratade med den andre urmakarn, han som inte var så märkvärdig av sig som Palmquist, och han sa att det var för att hon skulle bli grevinna.
Annars fick hon inte gifta sig med gubben som hade tuddigt vitt hår.
Att hon ville ha den där gamle hummern, han var alldeles röd i ansiktet!
Ebba var där också och man kunde undra vad hon tänkte.
Hon höll bryggarn hårt under armen och hade rävboan på sig inne.
Och det kunde nog behövas för det var förbaskat kallt.
Tora sa åt Werner Karlsson som var vaktmästare och gårdskarl på Casino att han hade börjat elda för sent.
Men han skyllde på Bränslekommissionen.
De gifte sig med en skärm emellan för de fick inte se varandra sa gubben.
Tjör-lek jag hittills aldrig känt, sjöng hon.
Den ligger visst latent.
Tjör-lek!
Men hon såg lite elak ut.
Då var den andra bättre, hon som hette Juliette.
Hon var rund och stadig om ryggen och när hon sjöng lät det som om hon kluckade.
Alltid glad om jag frös eller svalt, ty jag har märkt att utan pengar kan man allt!
Vi ska slå oss fram i världen med städse gott hum-ör-kluck-ör!
Ty människan lever ju blott tills hon dör- kluck- ör!
Vilket var så sant som det var sagt.
Lite tung i gumpen var hon emellertid och golvet var dåligt.
Det knakade och den där förbaskade snåla Malmén skulle väl inte ge sig förrän ett helt operettsällskap gått igenom scengolvet.
Frida satt och somnade och Tora stötte lite på hennes arm och bjöd henne på karameller för att hon skulle piggna till.
--- Är di gifta nu ? undrade hon.
--- Ja, och nu träffas di men di vet inte vilka di är.
Men de blev så kära så.
Varje gång de sprang emot varandra gungade lamporna lite.
Ibland var musiken svag och då hördes det hur folk hostade och snöt sig.
Kärlek du är, livets salt!
Och du är söt som ka-ka-karamell!
Kärlek du omfattar allt!
Då bjöd hon Frida på en karamell till och de blinkade åt varandra.
I nästa paus kom urmakar Krantz emot dem igen och hade Ivan Roos som var lagerförman i järnhandeln med sig.
De bjöd på sockerdricka.
--- Det skulle vara champagne förstås, sa Ivan Roos och höjde sitt glas.
Men urmakarn menade att det var en förljugen bild av livet som gavs på scenen.
--- Äsch, sa Tora.
Jag tycker det är bra jag.
Folk var ganska tysta ute i farstun och vaktmästarn gick och körde ut dem som rökte fast ingen skulle ha varit gladare än Malmén om det hade brunnit så att han fick ut försäkringen.
Sista akten var lite lång tyckte de och Frida durrade bort flera gånger.
Men nu dansade de vals däroppe så att lamporna gungade och åh vad det var smekande lekande och guppande huppande.
Han spände med vadorna men det skulle ha varit Kalle Barkling i stället.
Den här var så tunn.
De blev aldrig skilda förstås, men det hade man ju räknat ut från början.
Precis när de dansade sista valsen välte den bortersta bänken i salongen.
Pojkarna längst bort hade lutat sig för mycket bakåt, de började bli lite oroliga.
Allting stannade opp en sekund men sen fortsatte de att dansa och sjunga som om ingenting hade hänt.
Det skrapade i golvet när pojkarna försökte ställa opp bänken igen och hördes röster och kvävda skratt.
Antagligen hade de fått lite för mycket i sig, men det kunde ingen människa hjälpa.
Ridån gick ner och orkestern slutade spela på en gång och började stoppa ner stråkar och munstycken.
De applåderade åt dem och ridån gick opp igen, fastnade och rycktes loss och alla skådespelarna kom fram och neg och bugade.
De applåderade tills ridån fastnade för gott och inte gick att få opp igen.
Sakta gick de hemåt och Fridas mun var som ett streck så generad var hon för att urmakarn och Ivan Roos gick på var sin sida om dem.
När de kommit över trappbron och ner på torget bad urmakarn att få bjuda dem på ett glas hemma hos sig innan var och en gick till sitt.
Frida tackade först alldeles tvärt nej.
Men när Tora tryckte hennes arm lite grand och tackade ja för dem båda följde hon i alla fall med.
De skulle inte ta av sig kapporna och inte sitta ner och det gjorde de inte heller.
Krantz tände lamporna och de kände att det luktade ungkarlsaktigt därinne och så slog han opp vin åt dem.
De började genast knäppa sina kappor igen när de hade skålat.
Men urmakarn ställde ifrån sig sitt urdruckna glas på buffén och så gjorde han något som alltid skulle förvåna dem och som de inte skulle kunna glömma.
Aldrig någonsin hade de hört talas om att urmakar Krantz kunde vara rolig.
Han satte den ena foten framför den andra och så böjde han lite på knäna och slog ut med sina korta händer.
Och så sjöng han : Liten fjäril muntert fladdrar kring en blodröd rosenknopp och med knoppen kärligt pladdrar om sin längtan och sitt hopp.
Rosenknoppen läspar blyg : Till min budoir dig smyg!
Surre surre surre sum ... Surre sum!
När han sjöng surre sum så trampade han lite som om han dansat och höll händerna ut från kroppen och så tog han det sista en gång till och böjde sen på huvudet och så var det slut.
När de hade tackat honom gick de ut på den kalla gatan och skildes åt.
Frida skulle traska hemåt och Tora gå in till sig.
Hon bodde granne med urmakarn.
Men hon gick sakta över gården, saktare än hon brukade, och tänkte på att hon var över fyrtio år och hade trott att hon visste det mesta om livet och om vad som kunde inträffa.
Men aldrig hade hon kunnat tänka sig att urmakar Krantz kunde sjunga så där.
Hon kom att tänka på kärlek.
Inte för att hon var kär i urmakarn, nej bevare mig väl, och inte i Ivan Roos heller.
Men kärlek.
Vad liten den är.
Den behöver ingenting, inte ens någon att hålla sig till.
Bara att vi är med varandra och att vi har det bra.
Ja, den gläder sig åt närheten och lyser inte märkvärdigare än en smörblomma.
Sen var kvällen slut då hon och Frida Eriksson var på Casinoteatern.
Hon gick in till sig och tänkte inte mer på det men glömde det aldrig.
Järnvägsarbetare Algot Dahlgren var ett litet rovdjur.
Gustaf Krupp von Bohlen och Alexander Lindh var kanske sabeltandade tigrar och människoätande hajar men Dahlgren var i alla fall en mungo.
Det var han som gjorde tvättstuga.
En bäck rann över hans tomt, han dämde den och satte opp bykgryta och tak.
Sen fick man byka mot avgift.
Det var monopolkapitalism.
Han slutade inte sitt företag förrän vattnet i Slaskgraven var så förorenat av kloakvatten från fastigheterna att tvätten blev brun.
Det vill säga husmödrarna slutade att gå dit.
Där satt han och ruvade.
Någon riktig imperiebyggare var han alltså inte.
Och så hade han pension från järnvägen.
Sen tvättade man som man kunde i samhället ända tills tvättinrättningen i hörnet av Magasins- och Hovlundagatorna kom till.
Initiativtagare var förste baningenjör Johan Sterkell.
Han hade inga pengar att satsa och ville inte heller tjäna några på företaget.
Husmödrarna skulle få en tvättinrättning, tvätterskorna en bra arbetsplats, det var hans tanke.
Sterkell sysslade med något som brukar kallas för det allmänna bästa.
Han ville inte ens ha arvoden för de timmar som blev dygn som blev månader och år av hans liv och som han tillbragte på sammanträden, stämmor, i fullmäktige och nämnder.
Det fanns heller inga arvoden att få.
Vad ville han ha då ? Ära ? Ja, lite.
Det ville han gärna ha.
Han ville framförallt att man skulle göra som han sa och tycka att han hade rätt.
Han ville gärna bli tackad under övliga former.
Men han skulle ha blivit generad om han behövt stå staty på den plats, som efter en stationsinspektors i tidernas gryning avlidna hund kallades Mulles grav, med inskriptionen DÅDKRAFT FLIT SNILLE på sockeln.
Vad han framförallt ville var att kunna gå igenom sitt samhälle och se att det växte och att dess vatten var friskt.
Han var morgonmänniska, tyckte inte om att ligga kvar i sängen med nattens tankar krälande på botten av sömnens tomma skål.
Han steg opp när han vaknade klockan fem och kokade sitt kaffe själv.
Om sommaren gick han sin morgonpromenad vid denna tid.
Han ville gå ensam genom gatorna medan fönstren ännu var blinda och slutna och trädgårdarna låg våta.
Ångan som lämnade stationshusets tak var regnbågsfärgad och på planen badade gråsparvar i det tunna dammet och befriade sig från lus.
Alla onda krafter sov i unkna rum och alla goda också.
Tids nog skulle det bli nattliga sittningar och ett ändlöst kompromissande, torra gommar och ögon som sved.
Nu var han enväldig i sina tankar och samtidigt rörlig.
Han hörde lövsångarna som sjöng i kaprifolen på stinsbostadens veranda.
De prasslade därinne och om han stod riktigt stilla anade han ett blankt öga och ett ögonstreck draget med tunnaste pensel.
Nu var det den tid då han kunde låta rädslan stiga inom sig och sjunka undan igen, då hans tankar kunde treva och famla, gå fel och irra tillbaka men alltid hitta något som han aldrig sett förut.
Dessa tankar rörde alltid väghållning, bostadsbyggande och avloppsfrågor.
Han både såg och inte såg att det vita slangtornet på brandstationen rodnade och lyste på den sida som alltid låg i skugga och att ekorrar jagade varandra i lindarna i tingshusparken.
Han brukade hinna fram till Wärnströms när arbetarna samlades framför grindarna och han gick sakta på andra sidan gatan och lyssnade till deras röster och såg ibland i deras ansikten.
När portvakten släppte in dem brukade han vända och det hände att han blev stående framför insläppet och tittade in på verkstadsområdet.
Men längre än så kom han inte och inte heller de anhöriga med sina mjölkflaskor och matpaket som på Wärnströms tid.
När Svenska Motor AB övertog verkstäderna stängdes de grindar som sen alltid skulle förbli stängda och bevakade.
Tvättinrättningen var en röd tvåvånings tegelbyggnad med vackra bågmönster i teglet ovanför de höga fönstren.
Ånga bolmade ur skorstenarna, sipprade ur ventilerna och vällde fram i öppna fönster.
Det luktade lut ända ut på gatan.
Vintertid var tak och fönsterbräden i närheten av den lena och varma ångan tillhåll för duvor och kråkor.
Sterkell hade inga pengar att bygga hus för och därför bildade han bolag med byggmästare Magnusson och Alexander Lindh när han grundade tvättinrättningen.
År 1906 köptes den nya ångmaskinen och då ombildades rörelsen till aktiebolag.
Sedan hade aktieposter av varierande storlek flera gånger bytt ägare men i stort sett hade ägarskapet cirkulerat inom den krets av förmögenheter och deras förmerare som i realiteten utgjorde samhället.
I dessa förmögenheter ingick inte bara vinstgivande företag utan också sådana som man av hänsyn till allmännytta och i viss mån samhällsprestige höll vid konstlat liv.
När stan år 1918 övertog tvättinrättningen inlöstes de flesta aktierna hos fabrikör Carl Wärnström och ingenjör Holger Iversen-Lindh.
Men direktören för elektricitetsverket hade också en post och det fanns ett antal småinnehav, bland annat ett som var grosshandlare Valfrid Johanssons.
Man kan undra vad han skulle med aktier i en tvättinrättning som aldrig gav utdelning.
Svaret är att han numera tillhörde den krets som, med den avlidne grosshandlare Lindhs egna ord, axlade samhällsansvaret.
Ibland tyckte Valfrid att det blev lite dyrt med axlandet.
Men när allt kom omkring var det ju frivilligt och det stärkte tilltron till hans soliditet.
Men han var nästan uppsluppet glad den dag aktierna blev inlösta och det visade sig att han inte hade lidit alltför stor förlust.
Man kan inte nog prisa denna tvättinrättning.
Vacker var den och förnuftig.
Den luktade gott och gav fem människor utkomst i sin blygsamma början, elva när den stod på sin middagshöjd.
Den tvättade rent åt ett helt samhälle, var billig om man lämnade in sin tvätt och ännu billigare om man gick dit med den och tvättade själv.
Den stora ångmaskinen dunkade trofast och skulle ha fortsatt att dunka den dag som idag är om man hade begärt det av den.
Den sköttes av en maskinist som hette Evert Berg.
Han hade en djup och vacker sångröst och en väldig revbenskorg att ge den resonans med.
Inom dessa tegelmurar skallade och dånade den och tvätterskorna gnuggade till tonerna av Det brister en sträng, för han sjöng på begravningar.
Han var stor och ljus med kortsnaggat hår över en rosig svål och sången och ångmaskinen hade gjort honom till en lycklig människa.
Kvinnorna drack kaffe med honom varje dag och han behövde aldrig ha med sig bröd.
Det luktade gott av löddrande vatten och rent linne i huset.
Lakan slog, mangeln dundrade, ångan fräste och träskor sprang på de våta trallarna.
Klappträna dånade i bassängrummet och kvinnornas röster var som fåglars över larmet.
Det var ilska när ett rent lakan slog i golvet vid dragningen, ekande gräl när det fattades ett örngott och långa utredningar över holkarna när tvätt hade blandats i bykgrytorna.
Det drogs slutsatser av solkiga plagg, det smusslades med fläckade lakan i blötläggningskaren men det skrattades också varenda dag.
Tvätterskorna handskades lugnt med den heta luten och gav hjälp med svåra fläckar och med dukar som dragit sig på mangelstockarna.
De hade svampig och uppsvälld hud på händerna, hårda armmuskler och ben med blåa klasar av åderbråck.
De var rena och rosiga i ansiktet och bar gula vaxduksförklän över vita rockar.
Det fanns också en badavdelning där två baderskor hanterade kropparna och de gjorde det sakligt och hårdhänt men inte utan ömhet.
De hade ångskåp där de kokade gubbar och träbritsar där de gnuggade och frotterade dem.
Dit kom familjerna med sina rena underkläder i påsar och korgar och badade karbad varannan eller var tredje vecka.
Efteråt kom de ut i vinterkylan med blossande och upphettad hud som kliade innanför strumporna.
Baningenjör Sterkell hade fått idén till sin tvättinrättning en tidig morgon när han gick genom den lilla parken nedanför åsen och lyssnade till Himmelsö källa som sorlade under sina stenar.
Han både hörde och hörde den inte för hans tankar var som vanligt sysselsatta med samhällsangelägenheter.
Senare fick andra män idéer att stänga in kvinnor under jorden i källare med betonggolv, ensamma med maskiner som de var rädda för.
Ännu senare stängde de in dem i kök tillsammans med vita maskiner med inbyggt slitage och tyger som luktade svett redan efter en dags användning och sitt linne blev de tvungna att sända till stora inrättningar där det frättes i starka bad och varmmanglades glanslöst, maskinveks och kom ut med en däven lukt.
Kanske var det skarpare hjärnor än baningenjör Sterkells som fick dessa idéer, men de fick dem inte om mornarna.
Nu var det slut med att peta sig i ändan, dricka kaffe, äta sirapssmörgås på dass, slåss med pojkar och stå vid diskbänken och slänga i sig maten innan man sprang ut och lekte.
Ta kalops till exempel.
Eller slottsstek.
Det står man inte precis vid diskbänken och äter.
--- Flicka lilla, sa tvätterskorna.
Du har haft tur du.
Uj uj uj, det kommer du själv å begripa en vacker dag.
Såna rejäla människor!
Men Frida sa ingenting för hon tyckte inte om att flickan gick till tvättinrättningen och ställde sig vid väggen och tittade.
Det första Ingrid tänkte när hon flyttade till järnvägsbostäderna var att nu hamnade hon mitt bland svartfötterna.
De bodde i järnvägsbostäderna och slogs mot bagarungarna på andra sidan.
Deras ledare hette Reinhold och kallades Floppen.
Han var farligast av alla.
Edvin Anker hade en gång slungat en storråtta i ett snöre mot honom och träffat.
Han skulle slå ihjäl Edvin när han fick tag på honom och han skulle göra det med en spak.
Varje dag fick han rapporter om Edvins rörelser.
Under tiden band de Stora Lula vid flaggstången ute vid godtemplarnas stuga och glömde honom där över natten så att han fick feber.
Första dagarna satt hon inne.
Hon satt och tänkte på att nu spelade de kort på uthustaken och eldade i botten på brädstaplarna.
Om hon gick ut skulle de binda henne.
Hon vågade inte säga något till Eks och de skulle förresten inte tro henne.
De visste ingenting.
Men hon hade varit med sen hon började skolan.
Då hade hon inte haft någon från Hovlundagatan att göra sällskap med utan varit tvungen att gå ensam över trappbron med sin skolväska och svartfötter hade stått bakom stinsbostaden för att skrämma henne.
Ingrid tog allting på allvar.
Det finns sådana människor.
Eftersom ingen hjälp fanns att få och hon inte väntade sig förskoning gick hon tillbaka.
Hon letade på en gråsten som hon la i skolväskan och så klättrade hon oppför trappbron igen.
När hon började gå nerför kände hon på stenens tyngd.
I god tid började hon snurra skolväskan i axelremmen.
Den flög tungt i en vid cirkel från hennes hand.
Där stod Floppen vid kiosken.
Han skrattade för hon såg så morsk ut och så gick han emot henne för att skrämmas.
Han trodde förstås att skolväskan var tom men när han tog emot den med armen blev han häpen.
Om han hade fått den i huvudet hade han slagit ihjäl sig, fast det visste varken han eller Ingrid.
--- Det var en jävla unge, sa Floppen.
Han skrattade fortfarande åt henne när hon pinnade iväg runt hörnet på Lindhska huset och började springa den långa Kungsgatebacken opp mot skolan.
Bagarungarna fick höra talas om det och så var hon en av dem.
Det var bara tre flickor med, de hade nariga händer och skorpiga knän.
Varje eftermiddag eldade bagarungarna papper och stickor i botten på brädstaplarna, satt runt de hastigt uppflammande små brasorna tills hettan förflyktigats, trampade på dem och klättrade opp ur stapeln igen.
Ingen visste mycket om deras liv och deras sånger var inte nerskrivna.
Men nu hörde hon inte längre dit.
Hon bodde i järnvägsbostäderna och när hon till slut måste gå ut hände ingenting.
Svartfötterna såg henne inte mer än de såg småflickorna som lekte med sina dockor och trasiga kaffekoppar utanför.
Hon hade fått nytt förklä och börjat ha strumpor i skorna fast det var sommar.
Var de rädda för lokförar Ek ? Hon visste ingenting.
Ibland tyckte hon att hon hade börjat lösas opp eller att hon tappat rösten som man gör i drömmen när man vill ropa med hjärtat fullt av huggande skräck.
Då gick hon över till Södra Sidan i sitt fina förklä och satte sig utanför smedens och såg på när Edvin och Sune Anker matade baggen med cigarrstumpar och utspottade prillor som de hade samlat ihop på gatan.
De nickade åt henne men sa ingenting.
Hon hade lust att göra något för att de skulle bry sig om henne och säga : --- Det var en jävla unge!
Rida på baggen eller kasta kol på honom så att han vart retad.
Men hon tordes inte för kläderna.
Då kom Tora Otter gående på gatan med tröja över klänningen och ganska dammiga skor.
Hon tittade på Ingrid med sina ljusa ögon och så sa hon : --- Hörs, va du har stora volanger på förklät.
Di liknar vingar.
Av detta blev Ingrid så förbittrad att hon vart stum.
Edvin och Sune ramlade över ända som de alltid gjorde när de låtsades skratta ihjäl sig.
Sen kallade de henne för Ängeln.
Och varenda gång hon mötte någon av bagarungarna på torget gjorde de samma åtbörd åt henne som de brukade göra åt fåniga jäntor.
De ställde sig med händerna på knäna och stjärten mot henne och låtsades att de fes.
Nu skulle hon emellertid leka med flickor, hon skulle inte skala i backarna och inte karta i trän och så skulle hon kalla Ingeborg Ek för mamma.
Hon kallade henne inte för någonting.
Nedanför det Lindhska husets stora trädgård fanns en husgrund.
Där hade det legat ett torp för mycket länge sen.
I stort sett var det väl en gammal sopbacke nu.
Gråvita kotor kröp opp ur gräset, glasbitar och grinande kängor.
Flickorna hade husgrunden till lekstuga och de städade och städade men det som hade varit förut ville alltid ta sig opp ur backen.
Det var en underlig blandning av skräck och hustrevnad på platsen.
Varenda morgon när de kom till sina lekstugor där små bitar av tegelflis avgränsade rummen fick de peta bort snäckor som krupit opp på husgerådet och lämnat slemstrimmor efter sig.
Först varken ville eller fick Ingrid vara med.
Men sen kom de underfund med att hon vågade ta i snäckorna med fingrarna och kasta bort dem.
Sen skickade de henne efter blomman som hette kaffe.
Hon letade kring sopgropen, där brukade den bre ut sina stora blad.
Men den hade inte mognat än så att man kunde repa av de bruna fröna.
Det var bara grönt.
--- Det gör inget, sa de.
Då är det spenat.
--- Är det dig dom kallar för Ängeln ? sa en flicka.
Ingrid teg men de tittade på henne från alla håll.
De lekte pappa mamma barn men ingen ville vara pappa.
När pojkarna kom förbi sparkade de omkull konservburkarna med blandningen av kaffefrö och vatten eller lekte full gubbe och vinglade så att kaffekopparna for i backen.
Då fick man städa efter suplullarna.
Uffe var den ende man kunde ha med för han var bara fem år.
Han var tjock men det gick att bära honom.
De turades om att ha honom till barn och ibland kunde han bli tvättad och lagd tio gånger på en dag.
När han skulle vara sjuk drog de sig mellan fläderbusken och planket och tog febern på honom.
Man blev tjock i halsen och hjärtat dunkade.
--- Vad har ni lekt idag ? frågade Ingeborg Ek.
När hon hörde att det var pappa mamma barn sa hon : --- Med pojkar ? --- Nej, bara med Lill-Uffe.
Det var mycket man inte berättade.
Ingrid sa inte att hon gick hem ibland.
Hon var inte ledsen för att hon skulle vara fosterbarn hos Eks.
Hon hade ju varit hos Rickard och Stella Lans i Åsen.
Man fick äta så mycket man ville och mamma kom och hälsade på.
När man hade blivit tjockare fick man åka hem igen.
I början var det ganska ont om mat hos Eks också.
Kriget drabbade alla sa Ingeborg och hennes bröst hävde sig när hon suckade.
Fast det tog slut och då blev det bättre.
Hon gjorde slottsstek och äppelpaj.
Men mamma kom inte och hälsade på.
Ingrid frågade flera gånger den första veckan om det inte var söndag snart.
Och så blev det söndag, kyrkklockan dånade och det var krattat på gången opp till järnvägsbostäderna.
Ingrid satt i fönstret och väntade på att Frida skulle komma med hatt på huvudet och en liten påse bullar från Cosmopolite.
Men hon kom inte.
Då gick hon dit.
Konrad vart så glad att han blev alldeles ifrån sig.
Han hissade opp henne ovanför tvättsnörena och lampan.
--- Lilla Flia, sa han.
Lilla lilla Flia!
--- Vad är det med dig ? sa hon.
Bara jag har blitt tjock kommer jag tillbaks.
Han teg.
När det blev söndag igen sa Ingeborg Ek att hon inte skulle gå till Hovlundagatan.
--- Varför det ? --- Det är meningen att du ska bli våran lilla flicka nu.
Det vill du väl ? Hon darrade på rösten som hon brukade göra när det var något fel så Ingrid tyckte det var bäst att tiga i fortsättningen om att hon gick till Hovlundagatan.
Tänk så bra hon hade fått det!
Varmt var det hos Eks fast det blev vinter.
Man hängde sina kläder på kakelugnen om kvällen och den var varm hela natten och sen drog man på sig ett uppvärmt linne.
För här hade man olika linne dag och natt.
På dagen var det ett litet av ribbad trikå med ett knytband som gärna ville slinka iväg och ett livstycke där det aldrig fattades knappar.
Det knäpptes bak för att livet inte skulle bli alltför enkelt.
Hon hade byxor som var ljusbruna utanpå och vita inuti och hade resår i benen.
På livstyckets nederkant satt ett nytt fint gummiband, inget slappt och opprispat.
Strumporna var av en färg som Ingeborg Ek kallade bäsch.
Så var det bruna kängor och till söndags skor med sleif, klänningar av rutigt tyg och förklä med stora volanger.
På söndagarna var de ute och gick eller åkte tåg till släktingarna i Simonstorp och då hade hon ljusblå kappa med hatt.
Hatten hade stora brätten fram och ur dessa såg Ängelns lilla ansikte ut.
Men hennes snabba ögon och smalläppade alltid slutna mun var ingen ängels.
Lokförarns hade fribiljetter på tågen för sig och sin familj så de kunde fara ganska mycket.
De hade släkt i Flen också men den var frireligiös.
I stan kände de en skohandlare, en frisör och en som var förste biträde i Melins Järn.
Av dessa var lokförarn den förnämste.
Visserligen började skohandlaren få höga inkomster och frisören ökade ut, men det kunde bli dåliga tider igen.
Då halvsular folk hellre än att köpa nytt och klipper varandra själva vid köksborden.
Men tågen går alltid, det har besannat sig.
Ingeborg Ek var en av jordens arbetsammaste och ordentligaste människor.
I fyra år hade hon tjänat kokerska i Lindhska huset.
Hon hade hunsat köksan, satt skräck i slaktarn och aldrig gjort en hollandaise på mindre än tio gulor.
Sen blev hon gift med Assar Ek som föredrog rotmos med fläsklägg framför vol-au-venter.
Hon hade tänkt gå bort som kalaskokerska en eller ett par kvällar i veckan men lokförarn sa : --- Min hustru går inte bort och arbetar.
Henne försörjer jag.
Och så blev hon en hängiven husmor.
Hängivnast var hon till jul, då gjorde hon regelbundet kål på sig.
Men till nyår uppstod hon igen och var sig lik vid trettonhelgen då släkten kom i omgångar.
Efteråt var det granbarr på mattorna och cigarraska i paneldivanen.
Granen åkte ut och nu städades det, skrapades stearin och polerades ringar efter glas på bordsskivan i salen.
Ljusen hade svärtat fönsterfodren och osat ner gardinerna.
Kakelugnsluckorna var matta igen och silvret hade fått anlöpningar av lutfisk.
Sen dundrade symaskinen och slamrade vävstolen fram till fastan då hon bakade semlor att ha efter bruna bönorna och det var dags att ta in björkris.
När vårsolen började sticka fram måste fönstren tvättas.
I slutet av mars hade hon tingat tvättgumma och när hon kom blev det bykning och så sparade man lite lut och tvättade randigt.
Klappträna dunkade och efteråt var hon ensam med ett berg av ostrukna kläder.
Manglingen var de två om.
De bar klädkorgar bort till mangelboden och tillbaka igen och hon travade lakanen på soffan i salen för att de skulle torka ur.
Hon satte sig att vecka örngottsbanden med en bordskniv och då var hon slut.
Men vad gjorde det ? Linneskåpet var heligare än dygden och kom hon någon gång att oroas av frågan om livets mening så stillnade oron när hon slog opp de bruna ekdörrarna och såg de doftande travarna därinne och banden som krusade vällde ut över hyllkanterna.
Hon bakade till påsk.
Förutom vetebröd och mjuk kaka var det syltsnitt, eklöv, mandelmusslor, vaniljhorn, maränger, drömmar och konjakskransar.
Gudskelov att kriget var slut så att man hade grädde och smör igen.
Så var det vårstädningen.
Då tog hon opp källarn och ner vinden och ut garderoberna och in dem igen, då gjorde hon skåprengöring och tvättade prismorna i lampan och piskade plyschkuddarna i soffhörnet.
Hon rullade in vintermattorna, bytte gardiner, putsade kopparn, tog ut fönstervadden och gned målningen i köket, borstade panelerna, tog en mopp med en flanelltrasa om och jagade spindelvävar i takhörnorna och skurade golven.
Det luktade Gummans tvålflingor och fräste av Tomteskur, såpan löddrade och sodan kokade i avloppet.
Lärkan hade kommit för länge sen, stararna hade börjat slåss om holkarna på uthusväggen och ärlan spatserade mellan vattenpölarna som speglade vårhimlen på grusplanen, men hon såg dem inte.
Vårlöken stack opp i gräsmattan och knäcktes när hon bredde ut den stora nöthårsmattan från salen.
Men efter vårrengöringen var hon ute och plockade styva kvastar av blåsippa, gullviva och så småningom konvalj.
Ja, sommaren är en härlig tid.
Till midsommar tvättade hon fönstren igen och kritade skor och gjorde köttbullar och la in sill.
Nu for de till Oxelösund där de hade släkt och hon satt på klipporna vid Femörehuvud och virkade hyllbårder medan de andra badade.
Hon gjorde rulltårtor och kräm på de första färska bären.
Sen blev det allvar med bärplockningen och så började hon sylta och safta innan gurkorna och ingefärspäronen tog vid.
Det ångade och rann, hon var blåröd om händerna och såg skållad ut i ansiktet.
För varje år fick hon alltmer bekymmer med föregående års sylt och med årets dessförinnan.
De hann inte äta opp.
Det gröna möglet som var hennes bittra fiende växte tyst i källarmörkret och proppade till flaskhalsarna.
Men man måste ju ta reda på bären, man kunde inte lämna dem på buskarna åt björktrastarna.
Och de hade så mycket släkt som hade trädgårdar.
De kom med mangelkorgar fulla av äpplen och så skalade hon och la i citronvatten och skalade och kärnade ur och skalade.
Det blev mycket mos, hon hade kunnat täcka stortorget med det men det gjorde hon inte.
Av de finaste äpplena kokade hon kompott.
Det var till söndagsefterrätten.
Men gud nåde henne om släkten fick en skalbit från ett kärnhus i kompotten!
Det berodde förstås lite grand på vem som fick den.
Var det farbror Manne så var det inte säkert att han märkte det.
--- Nu tror jag du har fått en skalflisa i mun, sa faster Hedvig.
Akta dig så du inte sätter i halsen.
--- Det gör inget, sa farbror Manne och svalde med samma djävulsgrin som han hade då han svalde en hallonmask.
Det rensar magen.
Och så höll han ett anförande om tarmkanalen för dem medan Ingeborg fortsatte att beklaga det obegripliga som hade inträffat och faster Hedvig sa : --- Men inte gör det nånting, Ingeborg lilla.
Bara han inte sätter i halsen.
Det går så bra.
Vi tittar lite extra noga när vi äter bara.
De åt och när de hade tackat och gått hade Ingeborg huvudvärk och fick ta pulver och ligga med nedrullad rullgardin.
Det gjorde hon ganska ofta och en gång i månaden låg hon med varmt grytlock på magen och var kallfuktig i pannan och lokförarn skulle gå tyst i dörrarna, men han glömde det och brukade därför stänga om dem igen.
Sen kom lingonen.
Hon brukade plocka femtio liter.
Den färska sylten var ljus och lysande, fjolårets var mörk som levrat blod och de åt som besatta för att den skulle ta slut i de bruna Höganäskrukorna.
De hade den till efterrätt varenda dag på slutet, la den i djup tallrik, hällde på mjölk och betade i hårt bröd.
Men hon fick i alla fall köpa nya krukor.
Efter lingonen började man jaga älg i skogarna och då kom farbror Elon från Strångsjö med älgkött i ett handfat och en kruka.
Hon skar och skrapade hinnor och plockade benflisor och sen malde hon och stekte köttbullar och la surstek i mjölk och brynte den och till slut hade hon släkten på middag.
Men innan dess måste hon tvätta fönstren för nu hade frosten äntligen tagit flugorna.
Under tiden stod tvätten i sina säckar och surnade och gulnade.
Till slut kom tvättkäringen i alla fall och la i blöt.
Ett halvt års kalsonger och särkar och lakan var det och allt måste vara manglat och struket i god tid tills höststädningen började.
Så bröt den ut med skallrande fönster och dånande rottingar.
Mattstumpar smällde i frostluften, sodan fräste, rotborsten morrade och piskkäppen ven över soffplymåerna.
Vintermattor rullades ut igen och fönstren klistrades ihop om sina små trädgårdar av vitmossa, eterneller och bomull.
Hon skakade malkulor ur lokförarns vinterrock och krimmermössa och allt vart mörkt och lugnt och stilla efter sommarens oro och fladder.
Den första snön kom och la sig så luftig och lätt på trädgrenar och grusgångar och tornade opp små kristaller som balanserade på varandra.
Om den nu bara kommit lite tidigare, när den i alla fall kom så tidigt, hade man kunnat borsta mattorna i den.
Men den första snön var för det mesta ett bländverk en dag eller två.
Senhöstens släpande dimmor och tröstlösa regn var inte över.
Det drogs in lera och grus långt fram i december ibland.
Nu började hon ta fram silver och koppar och lägga ut tidningar på köksbordet.
Så började putstrasornas dans och det skära häxpulvret rördes ut i vatten och blev kräm och krämen blev svart när man hade gnidit ett tag.
Sist putsade man efter med tidningspapper så att krämen blev till pulver igen och stod som torrt damm.
Hon putsade grytlocken på spiselkransen och munkpannan och aladåbformarna och ostkakebunkarna och petter och lilla kastrullen och malmstakarna från Skultuna och mässingsmorteln.
Allt detta måste göras i god tid före julstädningen så att hon hann lägga lutfisken i blöt, baka julkakorna och klenäterna och stoppa köttkorv.
Sen städade hon och bytte hyllbårder och gardiner och dukar och sen var det tid att lägga in sill och göra pressylta och lägga skinkan i blöt och baka vetebröd.
Sen brukade hon i allmänhet inte minnas mer men hon kvicknade till igen när skinkan började se lite urgröpt ut och det var bara morotsbitar och lök kvar i burken med glasmästarsill för då var det januari.
Den kom med sol på vit snö och ljuset föll obarmhärtigt genom fönstren och visade att nu var den tiden då det var stearin på duken, granbarr på mattan, cigarraska i soffan och ringar efter glas på bordet.
De satte sig i trappan opp till vinden där det var sällan någon gick.
Ljuset från gården föll in genom en trådgardin som någon hade nubbat fast ovanför fönstergluggen och som aldrig blivit tvättad.
De satt där, pratade så tyst de kunde och knuffades, men bara vänskapsfullt och lite, medan de väntade och lyssnade till ljuden nerifrån huset.
När de till slut hörde Konrad vissla och hans steg i trappan gick Ingrid ner till sista vindstrappsteget och stack fram huvudet.
--- Hej, sa han och sen lyssnade han oppåt och de var alldeles tysta så han kunde inte veta säkert om de satt där.
Det var så det skulle vara.
Då tog han försiktigt två trappsteg i taget och det knarrade och skrek i trappans gråa trä och så såg han, en klunga intill vindsdörrn med händerna om knäna och alldeles blanka ögon.
--- Sitter ni här ? sa han och lät förvånad.
Hur kan det komma sig ? Är det nån ni väntar på ? Och de var alldeles tysta och Maj-Lis försökte låta bli att fnissa.
--- Då ska jag inte störa, sa han med en särskild min som också hörde till och så vände han i trappan.
Ingrid flög opp och slog armarna om hans rygg och brottades tills han besegrad satte sig i trappan och suckade som inför något mycket hemskt som att piska mattor eller ta i flottig middagsdisk.
De som hade hoppat omkring honom och rivit i kavajen satte sig nu alldeles tysta och knäppte händerna kring knäna.
De satte sig och han berättade.
Det var vad Ingrid mindes.
Att han berättade fast han var stor och hur stolt hon var att ha en bror som dels var vuxen, dels berättade om trollen och om ekorren i lådan, om källargubben med sitt enda öga och tänder så långa och gula som makaroner och om den sluga pojken som lurade en kung så att han föll i brunnen.
Det var kvarterets barn : Maj-Lis och Greger, tvillingarna hos polisen, Gudrun, Rövarn och lilla Paul och Naemi, inte Birgit.
Hon var stor nu och läste Singoalla och visste livets hemlighet ( om bröllopsnatten smyger mannen in i kvinnan när hon sover nåt mjukt och hemligt ).
Så var det Sotarn som var död sen när hon mindes detta.
Men de andra levde.
Först ville hon alltid minnas hur dessa såg ut, innan hon mindes Konrads sagor.
Hur Gregers bruna tassar låg på knäna och hur de var varma av hela sommarns värme och luktade som brända lavar på en sten.
Strimmorna av smuts på Maj-Lis hals ville hon komma ihåg och bara ljusa hår och ögonbryn.
Rövarns tröja som hans mormor stickat och Naemis hatt, en styv barett av mörkblå sammet med en silkestofs som var så lång att den kittlade henne på halsen.
Den bar hon varje gång hon for till Flen där hennes faster bodde.
En gång när de satte sig i trappan högt oppe ovanför lägenheterna och alla ljuden och ovanför det kallnade oset av mat då skulle Naemi åka bort men åkte inte.
För de kröp in bredvid vindsdörren när hennes mamma ropade och ingen svarade och hans berättelse tog inte slut.
Nu satt de inte längre där i trappan ens när hon kom hem, för nästan alla nere på gården var generade för henne och sa bara hej och sen blev det inte mer.
Hon gick direkt opp till Konrad.
Hon tyckte det var bäst att komma när mamma var på tvätteriet för hon hade sagt ifrån : du ska inte springa emellan.
Hon skulle vara hos Eks nu.
Det var vinter snart.
Framför dem var en avgrund av ljuslöshet och himlen skulle få en färg som kålspad.
Konrad blev glad när hon kom, sa ingenting om att springa emellan och kokade på sumpen åt dem båda.
Sen berättade han vad hon ville, helst om troll.
Men hans berättelser blev nu för varje gång allt beskare och de blev mer vidunderliga än de hade varit i vindstrappan.
Det hände att hon som aldrig brukat tappa tråden fick svindel av hans många ord och att hon inte förstod en del.
--- Har du sett troll nån gång ? sa han.
Troll som gnor i skogen, såna där gråa spöken ? Har du inte sett det, lilla Flia, dom där orosskuggorna som far in under storstenar och ladgolv.
Då får man ett hugg i hjärtat.
Fast fort går det, man ser dom aldrig länge.
Om dom inte skulle råka fastna med foten och sin trasiga strumpa i en rot förstås.
Om dom vänder sig om då är ansiktet tomt, tomma ögon, bara en grå fläck.
--- Berätta ordentligt, bad hon.
Berätta inte så där.
--- Det var en gång en trollkäring, berättade han.
Hon hade inte nån mat till sitt barn för det var en hård vinter i skogen.
Hon krafsade på isen och rev i barken men hittade aldrig så mycket att ungen blev nöjd.
Jämt såg den hungrig ut och tänderna blev som filar för den gnagde jämt på allting.
Vem som helst kunde se att det inte skulle bli något bra troll av den där ungen, den var spinkig och lealös, den blev vit i skinnet som en rabarber man ställer under en hink och låter rangla opp mot ett ljus den aldrig hittar.
Han satte sig tillbakalutad i soffan och slöt ögonen medan han pratade men det tyckte hon inte om.
Hon ruskade i honom och ville att han skulle titta.
Då berättade han att moderskärleken den är inte alldeles evig och enahanda i alla livets skiften för troll.
Kristna människor som ju har det helt annorlunda, bra med fett och mat och sömn och maklighet och godan ro dom älskar ju sina barn så att klockor ringer och håret krullar sig.
--- Nej att vara troll, sa Konrad, det är sömnbrist och brådska och ett evigt farande av och an som kristna människor aldrig skulle orka med.
Och det är hat och hugg i hjärtat när det borde vara glädje och fågelsång.
Men skam har trollen hur underligt det än kan låta.
Dom har skam för ungarna när dom inte vill växa och få kraftiga, spetsiga öron, bulliga snyten och feta svansar.
Dom döljer dom under trasorna och gömmer dom under stenarna, så lyft aldrig på en sten i skogen om du är klok.
Du kan få en unge på halsen.
Och hittills har ingen trollkäring lagt ifrån sig ungen att självdö utan att hon har fått en isnål i hjärtat i all sin tid.
--- Det gjorde hon inte!
Det gjorde hon inte!
skrek Ingrid och bultade på hans bröst så att han måste ta tag i hennes handleder.
--- Nej, nej inte den här inte.
Hon hade en gubbe och tillsammans var dom ett ganska förståndigt trollfolk fast den hårda vintern hade kommit käringen att tappa sansen så att hon for omkring med tomma ögon.
Men gubben var vid sina sinnens fulla bruk och han for ibland till byarna och slipade knivar i en stol.
Då knöt han opp svansen ordentligt och låtsades vara av det farande folket och det brukade gå bra.
Alltid blev det någon liten förtjänst och några korvsnutar eller brödskorpor.
En dag står han under ett öppet fönster mitt i det dävna människooset som han hade lika svårt att fördra som grävlingen har och räven.
Då hör han två människor, en gubbe och en käring de också, jämra sig i högan sky att dom inga barn har.
O ack, att livet är så trist och tomt!
Ingen att regera med och ingen att mata och pussa och klå och ingen att dutta och dalta och få glädje av på ålderdomen och små barnbarn.
Vilket gripande elände, tänkte trollgubben och lät skärsliparstolen gå på tomgång.
Dessa människor i deras stora olycka borde man kunna hjälpa.
Han for hem till skogen och tog sig en titt på den där ungen som liknade en rabarberstjälk.
Vitgul var hon som en människa och svansen hade tynat bort, det var bara att peta på den lite så föll den av som en förtorkad navelsträng.
Fast trollkäringen skrek i högan sky för hon hade in i det sista haft förhoppningar om att kunna få svansen att ta sig.
Nu for gubben och sålde ungen till folket i byn som hade jämrat sig över sin barnlöshet.
Skrubbad i snytet, med håret rett med en pinne och trasorna avtagna och lagd på ett ormbunksblad var ungen riktigt presentabel och människoliknande.
Människan grät långa tårar och människogubben betalade trollet en hel säck pengar som han vart så glad för att han tog små hopp ut ur stugan.
Sen for han hem åt skogen och vid bron stannade han och satt bara och höll i säcken och så sjöng han : Rissla min lilla bäck rassla min lilla pänningasäck 1Trollkäringen grät en vers till och sen var hon ute och gnodde över mossa, ris och sten igen för att skaffa mat åt resten av ungskocken.
Men i byn växte trollungen på sig hos människofolket, blev kristen och tvättad i öronen och fick lära sig verser utantill.
Nu hade man kanske trott att trollet skulle sticka fram ändå med långa hälar och hår som spikar och starka nypor så att människoparet skulle få lort på lång sticka för sin fula unge, men så blev det långt ifrån.
Det som alltid har sagts besannade sig : kärleken kom håret att locka sig.
Det spikraka trollhåret började få krullor för det finns ingen makt som är så oförliknelig när det gäller att forma som människokärleken.
Den skulle kunna göra en brodernål av en spiskrok och räta ut svängarna på fjärilsflykten över äng och bäck.
Hon blev så rund som en solros och skär som ett sagogryn och mjuk som en vetedeg.
Människofolket fick bara glädje av henne och ingen sorg.
De sa att det spelar då rakt ingen roll varifrån en unge kommer för det är på kärleken det kommer an!
--- Ja, nu sitter våran fula unge i människans slott och äter semla till frukost i stället för att gnaga ormbunksrötter, sa trollgubben åt sina barn.
Och så berättade han för dem hur det gick till att baka semla.
Lite hade han väl fått om sina långa vassa bakfötter men det mesta var rätt.
--- Dom gör man ju på grädde och siktat mjöl, sa han.
Och grädden den blir allra högst opp i kojuvret, så man får mjölka ur hela koskrället för å få tag på den, det tar tid det.
--- Men mjölken ? sa ungarna.
Rinner mjölken bort över fötterna på dom ? Hur blir det ? Hur blir det ? --- Nej, sa gubben.
Mjölken förfars inte.
Den ger man till grisarna.
--- Tänk att människorna är så obegripligt hyggliga mot grisar!
När dom är så pass fisiga mot troll, sa ungarna.
--- Dom har grisarna för å få ister och ister har dom för å smörja plåtarna när dom bakar semlor, sa gubben.
Så enkelt är det.
--- Men grisköttet!
larmade trollungarna.
--- Å, det förfars inte.
Grisköttet kokar man till hundarna och hundarna är människornas bästa vänner och dom biter trollen.
Siktat mjöl får man om man skakar en mjölsikt sju gånger en torsdagsnatt över ett kyrktorn.
Men man ska skaka så kraftigt att det bara blir lite puder kvar ... --- Men grovmjölet!
--- Grovmjölet är så vackert till advent.
Då får människorna tårar i ögonen och sprutar gnistrer i grovmjölet och tänder ljus.
--- Och sådorna ? --- Sådorna ströar man under korna med och ur korna får man grädden och grisarna får mjölken och hundarna får grisarna och trollena får ... --- Bett!
skrek ungarna.
Dom visste hur det skulle vara när man berättade sagor för hur det var så hade gubben tid att berätta för dom ibland när det var sommar och harsyran var riklig och de långa lata skogssniglarna bara var att plocka av bladen.
Men ungarna blev skrikiga och vilda efter ett tags berättande.
De fick heta kinder och gnistrande ögon och larmade som odjur.
Han måste lägga till dem och dyvla av dem och ge dem så att de lugnade ner sig.
Sen kunde han lägga sig på björnmossan och sova sin lilla middag.
Nu hände det att det kom folk i skogen och en av dem satte sig rätt på trollets mage och fläktade sig med hans ormbunke och sa att oj vad varmt det var i skogen och gud så mycket mygg och vad skorna skavde elakt.
Då gällde det för gubben att ligga blick stilla och inte andas för att undgå upptäckt.
Men sanningen att säga har människor lika dålig syn som de har lukt och det är nästan svårt att bli sedd av dom.
Ofta gick det människor förbi ett par troll som ställt sig stela bredvid en trädstam och bröt ett par kvistar ur deras mössa.
Dom trampade på deras hjässor i kärret för att ta sig torrskodda över.
Dom åkte långa susande tag på sina skridskor när marsblåsten hade sopat isarna rena och tittade sällan ner så att de såg ansiktena i isen, för varför skulle dom göra det ? I allt detta blev trollungen som blivit bortsåld lik människorna.
Inte hörde hon några rop i skogen när hon gick och ingen som visslade eller prasslade eller sjöng sorgesånger högt oppe i grantopparna där den starka vinden går.
Det var yxhugg och skarpa skall bara, bösskott och torra kvistar som knäcktes.
Hon var rund och nyter som en gråsiska med blod på hjässan och rosigt bröst.
Hon hatade spindlar och flugor och larver och möss som hon klått så ivrigt efter under sin barndom och när hon drack i källan såg hon ingenting.
Taltrasten satte sig vid hennes öra och flöjtade så innerligt och så förståndigt : Lilla syster, vad vet vi nu om världen ? Ska vi slå oss ihop och lösa livets alla gåtor, ta dem en och en ? Eller ska vi spela bara, leva på ett frö och på en honungsslick tills det sista tranbäret på allra sista myren frusit under snön och vi blir tystade av kölden och av askan efter stora bränder ? Sånt svarade hon inte på, gudvet om hon ens hörde det.
Hon var i skogen för att samla nötter och det gjorde hon också.
När hon gick där hade hon alltid en svans av trollungar efter sig som beundrade henne och tittade på henne utan att hon märkte det.
Det prasslade i blåbärsriset och knäppte bakom tallstammarna och under ängsgräset lät det som av fina saxar.
Hon hade många syskon som hon inte visste av för trollkäringen hade fått flera barn.
Hon var nu en gång sån, det kan ingen hjälpa, att hon fick barn mellan stenarna och grenklykorna var hon kom åt.
Dom blev förstås svarta i ansiktet och krumma i benen och det var obegripligt för dom hur deras syster kunde vara så ljus och så rund.
Men modern som pillade fram de sista fröna ur grankotten åt dom och gav dom att äta sa att det är kärleken det kommer an på.
Hon var mild till sinnes för det hade varit en blid vinter då rågeten inte hade svårt att finna föda och kidet som föddes fick strax en liten mage.
På midsommarnatten gick trollen långt fram mot byarna som de brukar denna enda natt på året.
Dom tittade på människorna som hade vita kläder på sig och hur dom hade björklöv omkring sig och drack brännvin.
Dom såg att dom slog sönder varandra och skar varandra med knivar och var redlösa och bedragna och skrek av förtvivlan och skräck.
Spelmansmusiken la slöjor över landskapet och hundlokan lyste och det var så vackert.
Deras lilla syster satt vid skogsbrynet på en filt med en annan människa som var större än hon.
För en gångs skull verkade det som om hon lyddes till ljuden från skogen.
--- Vad är det som knäpper ? frågade hon.
--- Det är ingenting, svarade människan.
--- Vad är det som susar då ? --- Bara suset.
Flickan böjde sig fram för att hon skulle höra ännu bättre och hon höll den andra människan i handen och kanske var det av rädsla.
--- Men vad är det som prasslar därinne ? --- Det är bara prasslet som prasslar.
Ingenting annat.
Då var den lilla systern nöjd när hon hade fått människornas förklaringar och hon gick hem och la sig att sova.
Och ingenting knäppte i skogen, suset susade så milt och prasslet fortsatte att prassla.
Nu blev rösten så svag, ja Konrad såg faktiskt ut som om han sov igen och Ingrid var tvungen att bulta på hans bröst så att han öppnade ögonen.
--- Sen då ? sa hon.
--- Sen var det slut.
--- Det var väl inget slut.
--- Jo.
Då ville hon att han skulle berätta en till.
Men det gjorde han inte.
Så kom hon hem en dag.
Fast det var inte hem sa mamma.
Snön hade smält, det var gropar i den kalla sanden som de rullade kulor i och hagar var ritade i gruset framför dasset.
Maj-Lis sa hej, fast lågt, och bytte blick med Naemi.
Greger sa ingenting.
Konrads cykel var inte framför porten, men det var våta spår på cementen ner till källardörren.
Hon kunde inte förstå varför han hade burit ner sin cykel.
Det var ju blått på vårhimlen fast det hade regnat lite grand på eftermiddan.
Och han var förresten aldrig rädd om cykeln.
Hon kom opp i lägenheten, mamma öppnade och frågade vad hon ville men stod hela tiden kvar och höll i dörren.
--- Vart är Konrad nånstans ? --- Ute.
--- Vart då ? --- Han cykla ner på stan.
Det blev alldeles tyst och mamma höll i dörren och hennes ansikte var tomt.
Först kunde Ingrid inte tänka alls, det var rensopat och nästan skönt i huvudet.
Sen kom allting tillbaka och hon frågade : --- Han gick väl ner på stan ? --- Nej, han cykla.
Nu ska du gå tillbaks till Eks, di blir lessna på dig annars.
Tänk på så mycke du har fått av dom.
Nu ska du lova å inte springa emellan mera.
Lovar du mig det ? Hon gick nerför trappan, ett steg och ett steg till.
Hon tänkte ingenting och magen sved och dunkade.
Därnere var cykelspåren ännu kvar.
Det tar sån tid för cykelspår att torka, tänkte hon, när solen inte ligger på.
De hade mönster som en orm på ryggen, det visste hon så väl, och de var Konrads.
Bara Konrads cykel gjorde såna spår.
De kallade henne för Ängeln och nog hade hon kommit till himlen.
Gud var lokförare och han kom hem från långa och tröttande resor i världarna.
Då bar de fram fläsk och bruna bönor åt honom och tände hans lampor.
Medan han åt räknade Ingeborg opp vad de hade haft för sig, att de varit till torget och köpt strömming till exempel.
Han nickade och åt och sen spetsade han en tändsticka med fällkniven och började göra ren tänderna.
Då hände det ibland att han berättade för dem att högra cylinderns smörjhorn befunnits kallt vid ankomsten till Hallsberg.
De visste inte vad de skulle säga.
Borde man fråga om orsaken eller var den redan uppenbar ? Skulle man beklaga, jämra i högan sky eller bli häpen ? Han lättade i sinom tid deras betryck genom att meddela att orsaken varit att alla hål i oljesilen varit stockade.
--- Ja kära nån, sa Ingeborg.
Eller han sa : --- En tub gick läck i rökskåpet på lok 648.
Men det gick att få den pluggad i Södertälje.
--- Så bra!
tyckte hon.
Men de hade blivit fyrtio minuter försenade.
Fyrtio minuter!
Förstod hon vad det innebar ? Ingeborg stirrade i väggen och glömde sitt handarbete.
Nej, det förstod hon väl inte egentligen.
Gods och människor, långa vagnsätt, viktiga resande, kanske kungliga personer.
Himlar och jord välvde sig och här gick hon till torget och köpte strömming!
--- Stora återverkningar, mumlade lokförarn med blicken redan i tidningen.
Stora återverkningar.
Ibland läste han en dödsannons för dem ur ortstidningen eller en väderleksprognos.
Kjolarna åkte opp på vaden, sa han att det stod och det hade de nog märkt.
En gång läste han en dikt.
Den stod i tidningen och var skriven av en som kallade sig Svarta Masken.
Den handlade om en hustru som inte hade något att göra för att hon inte hade några barn.
O, Kalson, skrek hon, vad mitt liv är gräsligt trist och platt!
Och hon bad honom att få ett litet husdjur, åtminstone en katt.
Karlsson kom hem med en låda och sa att det var en apa i den men att den var så gräsligt vild att den måste sitta kvar i lådan den första dagen.
Det fanns ett hål så den kunde andas men hon fick lova honom att inte kika i det.
Och hon lovade!
Men inte kunde hon hålla sig inte.
Så fort han gått till sitt arbete kröp hon förstås ner på golvet och kikade i hålet.
När Karlsson kom hem trodde han väl att bruna bönorna skulle stå på bordet som vanligt.
Men ack, fru Karlsson svimmat av och blek på golvet låg.
Det var sin egen spegelbild som hon i hålet såg!
Då skrattade lokförarn så gott, så gott.
Flera gånger fick han förklara det där med spegeln i hålet på den tomma lådan för Ingrid tills han slutligen tröttnade.
Det var enda gången hon hörde honom läsa vers.
Han läste att arbetardemonstrationerna urartade och sa att de missnöjda och misslyckade blev de argaste socialisterna.
Det var ett parti av kverulanter, sa han.
Ingen som de kände sysslade överdrivet med politik, inte heller var de religiösa.
Det var sunda och riktiga människor, sa Ingeborg och det hade hon ofta anledning att säga.
Sunda och riktiga människor ska inte behöva ta lavemang i onödan, sa hon också.
När han hade ätit kom välsignelsen.
Då tog han Ingrid på knät och lät henne hoppa så att tänderna skallrade mot varandra eller också klappade han henne i stjärten så att det smällde som av kortlappar på en bordsskiva.
Sen la han sig på soffan och tidningen sänktes så småningom mot ansiktet, klockan knäppte, regnet rann på fönstren och Ingeborgs virknål blixtrade i lampljuset.
För det mesta var han förstås i tjänst och då var de ensamma.
--- Ät nu, sa Ingeborg.
Jag har ju gjort i ordning det här åt dig.
Ingrid samlade ihop den mosade potatisen i en liten hög på ena sidan av tallriken och rutade den med gaffeln.
--- Inte ska du leka med maten, sa Ingeborg.
Ät och var duktig nu.
Du ska ju bli tjock säger du.
Men det sa hon inte längre.
Det var länge sen.
Nu petade hon isär de små bitarna av strömming och körde dem runt med gaffelklorna.
De åkte varv på varv alldeles som pojkarna när de åkte skridskor på IFK-planen.
--- Var duktig nu.
Titta här ska du se.
Där kom gaffeln, hennes mun blev ett streck och klorna gjorde illa den tunna huden på läpparna.
Hon vred bort huvudet.
Efteråt drack hon vatten men aldrig så att Ingeborg såg det.
--- Man måste äta förstår du.
Titta så du ser ut.
Hon tittade på handen, tyckte att den såg ut som den alltid hade gjort.
Men Ingeborg var ängslig nu, hon tittade ofta efter henne och hon talade lågt med lokförarn.
Då hände det märkliga en kväll.
Han tog själv tallriken och gaffeln och satte sig bredvid henne.
--- Nu äter du, sa han.
Gaffeln kom, hon vände på huvudet.
Det luktade smörjolja om honom och illamåendet rullade opp och la sig och vägde i svalget.
Han tog tag i hennes nacke.
Gaffeln stack på läpparna och gnisslade mot tänderna och så bände han till.
--- Ät, sa han.
Där gick första tuggan in.
--- Ser du, sa han.
Det går ju riktigt bra.
Andra tuggan, tredje, fjärde.
Han räknade.
När det var slut på tallriken satt hon och såg på hans rygg.
Han höll på att ta av sig skjortan, Ingeborg hade värmt tvättvatten.
Hans kropp var vit som finaste ister men skuggad av svarta hår och överallt slog små knottror ut.
Plötsligt såg hon Konrad framför sig med ljusbrun rygg och kotor som försvann nedanför den feta svarta svångremmen och byxornas veck.
Nästa gång lokförarn vände sig om öppnade hon munnen och lät maten välla ut över hakan och ner på tallriken.
En del hamnade på bordet.
Hon måste arbeta ett par gånger med underkäken för att få ut allt hon hade samlat i kinderna.
Först stirrade han bara på henne.
Sen small en örfil.
Ingeborg grät högt.
--- Vänta tills i morron du, sa han.
Flicka lilla.
Sen brydde han sig inte om henne mer den kvällen.
Dan därpå matade han henne och såg efter att hon svalde varje tugga.
Det blev en tyngd i buken.
Hon satte sig och kände på den, blev sömnig och kunde inte lyfta huvudet.
Så småningom fick hon en massa saliv i munnen och efter tio minuter kräktes hon opp alltsammans i slaskhinken.
De stirrade båda på henne.
--- Det var det värsta jag varit med om, sa lokförarn.
Sen la han sig med tidningen och talade inte med någon av dem.
Nästa dag sjöng det i huvudet, hon var matt men upprymd och visste : det var det värsta han hade varit med om.
Stockade oljesilar och tuber som läckte --- men det här!
Hon förstod nu att hon var sjuk och ett sjukt barn är värre än om Göteborgståget stannar på linjen.
Benen bar henne inte.
Hon var tvungen att gå och lägga sig och Ingeborg grät nästan hela tiden.
Stolen bredvid sängen blev full av glas och koppar men hon kunde inte röra någonting.
Det var hönsbuljong som stelnade och fick skinn, skär och styv änglamat och choklad med vispgrädde som hade smält.
Hon låg och tänkte på ingenting och tyckte att hon såg platser som hon aldrig hade varit på.
Det var trädgårdar, våta och glänsande som efter regn med sol på alla blad.
Det var blanka gröna träd med små vita blommor och ruggar av lökblommor i gräset.
Hon förstod att hon såg ett annat land och förvånade sig över att alla rum och trädgårdar var tomma.
Ingenstans såg hon en enda människa.
Doktorn skulle komma.
Hon hörde honom i farstun och Ingeborgs ängsliga röst över skrapningarna när han tog av sina galoscher.
--- Här luktar lik, sa han.
Efteråt sa Ingeborg alltid att hon hade svimmat när han sagt så.
Men Ingrid hade inte hört någon duns.
Doktorn kom in och tog i hennes handled, kände på hennes mage med kalla händer.
Det luktade tobak om hans kläder och hon var nu så känslig för lukter att magen drog ihop sig och hon försökte kräkas.
Hon fick medicin som hette stolpiller och Ingeborg petade in dem i hennes stjärt.
På kvällen drack hon saft och nästa morgon hade Ingeborg vispat en äggula i saften och hon kräktes inte opp den.
Tanter kom och drack kaffe.
De talade med låga bekymrade röster och hon hörde att sjukdomen hette magkramp.
Men magen gjorde inte ont.
Innan tanterna kom vädrade Ingeborg och stänkte eau-de-cologne i sovrummet.
Hon fick ligga i lokförarns säng nu för att Ingeborg skulle kunna se efter henne på nätterna.
Han hade flyttat ut i kökssoffan.
Allt var overkligt.
Det var mitt emellan dröm och vakenhet.
Tänk att det var så skönt att göra ingenting, att vara ingenting och gunga lätt i sängen.
De våta cykelspåren fanns i en annan värld, en som inte var verkligare än trädgårdarna och rummen som hon såg.
Allt som gjorde ont var avlägset.
Tora Otter kom till slut.
Det var hon som hade ordnat så att Ingrid fick komma till Eks.
Hon satte sig vid sängen med hatten på sig och dörren hade hon stängt.
--- Längtar du hem ? frågade hon.
Ingrid väntade på att hennes ansikte skulle lösa opp sig, att det overkliga skulle gunga iväg henne.
Men hon satt kvar.
--- Längtar du hem sa jag ? --- Nej.
--- Är det säkert det ? De teg båda en stund.
Toras ansikte var kvar.
Hennes läppar var lika smala som Ingrids.
Hon måste bita i sina lite försiktigt och då kände hon att de inte var domnade.
Det gjorde lite ont när hon bet.
--- Vill du hem ? frågade Tora och blinkade inte med sina ljusblå ögon.
--- Nej, aldrig.
--- Vill du inte hem till Konrad ? --- Jag skiter i Konrad.
--- Mamma då ? Hon teg.
--- Svara, sa Tora.
--- Jag skiter i henne.
Jag vill aldrig dit mer.
Det verkade som om Tora funderade.
Bredvid hennes huvud var korsstygnshunden bakom sitt glas.
När Ingrid satte sig opp i sängen snurrade allting men hon såg sitt eget ansikte speglas i tavelglaset.
Det var inte riktigt lika verkligt som Toras men det var verkligare än hundens.
--- Ja, sa Tora, jag ska gå nu.
Men det var synd det här.
Jag hade tänkt fråga dig om du kunde komma till torget på lördag.
Men det var detsamma.
--- Vadå för ? --- Ja, jag behövde nån som hjälpte till å sålde karameller.
Men det får väl vara då.
--- När då ? --- På lördag.
Sen åt hon välling när Tora hade gått sin väg.
På lördan kunde hon inte gå till torget.
Benen bar henne inte riktigt och hon kunde inte gå ut.
Det snurrade i huvudet när hon kom ut i luften.
Men annars var det ingenting ovanligt med någonting.
Det trista förmiddagsljuset var sig likt och tågen växlade utanför.
Till Hovlundagatan ville hon inte gå.
Men lördan därpå gick hon till torget.
--- Bra, sa Tora Otter.
Jag har vänta på dig.
Ställ dig här bredvid mig så ska du få se hur man gör.
Hon visade henne mässingsvikterna och järnvikten, kassalådan med olika fack och skopan man öste opp karameller med.
Barn gick förbi och tittade på Ingrid.
Hon vägde opp karameller och tog betalt.
En del barn handlade av henne och då vågade de inte säga något annat till henne än vad de skulle ha.
Hos Eks i järnvägsbostäderna fortsatte hon att halvsvälta.
Det behövdes så lite för att hon skulle känna äckel.
Då växte tuggan i mun, den vart luden och började välta runt.
När hela klassen skulle fotograferas på skolgården fick hon stanna hemma för att hon var så mager.
Hon förstod att Ingeborg skämdes för henne.
Hon fick i alla fall köpa skolkortet som hon inte var med på.
På kvällen tittade Ingeborg på det.
Hon torkade diskvattnet av händerna och höll i det och sa att det var riktigt bra.
Ingrid såg uppmärksamt på hennes ansikte.
Sen la hon kortet på bordet igen och tittade på det själv, tittade på var och en av dem som stod så tätt intill varandra med skolväggen bakom sig och grus framför fötterna.
Det fanns inget hål efter henne.
Det var som om hon aldrig funnits.
Hon tog sin blyertspenna och satte spetsen mellan Göta och Hildur.
Men det fanns inget mellanrum.
Då ritade hon efter armen på Göta och det blev på samma gång efter tröjärmen på Hildur.
Först ritade hon ner och sen lite hårdare opp så att det blev ett djupt spår efter blyertspennan.
Sen ritade hon flera gånger men mest på mitten där Götas armbåge var och till slut blev det ett hål i pappret, ett hål med nedåtpressade kanter.
När Ingeborg fick se vad hon gjort blev hon inte ens ifrån sig.
Hon blev bara alldeles stel i ansiktet och sa att nu fick det vara nog.
Nu skulle hon tala med Assar.
Då förstod Ingrid att det var värre än när hon bara blev ifrån sig och från den stunden försökte hon skjuta bort hennes ansikte och röst.
Hon hörde henne bara på långt avstånd.
Ingenting som hände den kvällen angick henne.
Hon fick inte stryk.
Hon såg att lokförarn ville men inte tordes.
Hans röst och hans händer var också långt borta.
Jag skiter i dom, tänkte hon.
Hon hade lust att säga det när Ingeborg grät och frågade hur i herrans namn hon hade kunnat göra något sådant.
Hade de inte alltid varit snälla mot henne ? Hade hon inte fått allt hon behövde ? Det skiter väl jag i, tänkte hon.
Men det sa hon inte för då skulle bråket fortsätta i evigheters evighet och hon ville gå och lägga sig.
Hon ville vara ensam i sängen och ligga och vara ingenting, känna ingenting och gunga lätt.
Konrad hade sagt att Ingeborg och Assar gick genom livet med alla sina saker förtöjda vid fötterna.
De släpade kopparkastrullerna och imperialsängen och gökklockan med sig och det gjorde deras släkt och det gjorde frisören och järnhandelsbiträdet och skohandlarn som de spelade priffe med.
Och när de skulle dansa hade de allt detta förtöjt vid sina fötter och därför hoppade de inte så högt och svängde inte sina ben så lustigt precis.
När de skulle älska varandra sa Konrad, så rasslade kakelugnsgaller och kopparkastruller och dunkade strykjärn och familjebibel.
Och när de skulle springa för livet så gick de i själva verket lugnt och värdigt för de kunde inte annat.
Men hon sket väl i Konrad.
Hon fick inte ens tänka på honom.
Det hade hon lovat.
Hon hade stuckit en knappnål i fingret och pressat ut tre droppar ljusrött blod, den ena efter den andra, och låtit dem falla i psalmboken på den hemskaste vers hon visste, den där dödsängeln svävar allt omkring och ropar.
Det betydde att hon skulle dö om hon tänkte på Konrad.
Om fröken fick se psalmboken skulle Ingrid säga att hon fått näsblod.
Hon skulle inte dö för att hon hade tänkt på alla de där sakerna de hade bundna i snören vid fötterna.
Det var inte en tanke, hon hade bara sett en bild som Konrad hade hittat på.
Nu skulle hon äntligen få gå och lägga sig och vara ingenting.
Hon kunde höra Ingeborg snyfta och gå på därinne men det gjorde henne ingenting.
Ingenting.
Ingeborg Ek var förtvivlad.
Hade de inte varit snälla mot flickan ? Jo!
Men vad hade man för det ? Pirig och mager var hon, smalläppad och argsint, förstörde sina saker, bråkade med pojkar och slogs eller låg likgiltig för allting och vägrade äta.
Hon längtade visst inte hem heller.
För numera frågade de henne faktiskt ibland.
--- Längtar du inte hem ? --- Nej.
--- Efter mamma ? Hon skakade bara på huvudet.
Vänsterhänt var hon också.
I skolan fick man inte skriva med vänster så hon skrev nästan inte alls i början.
När hon skulle försöka var det en kraft i höger hand som drev ner stålpennans spets hårt i pappret, den tryckte och bände.
Rätt som det var fläkte sig pennan, de två stålbenen vek sig åt varsitt håll och sen var den bara oduglig och såg dum ut.
Fröken vart arg förstås, men det hjälpte inte.
Nästa gång var det likadant, kraften i armen bände på.
Det liksom surrade däroppe.
Hon försökte förklara det för fröken.
--- Jag har armkramp, sa hon.
Det surrar oppe i armen.
Då fick hon försöka med vänster.
Lika svårt var det att lära henne virka.
Eftersom hon måste använda vänster kunde Ingeborg inte virka före och visa henne.
Allting blev spegelvänt.
Till slut kom hon ihåg att Tora Otter också var vänsterhänt och så gick hon dit med henne.
Tora tittade på flickan som satt sig i hörnet bredvid kafédisken med en liten knorv av ljusvekegarn som blivit solkig av handsvett och med virknålen i vänster hand.
--- Du är stark, sa hon.
Sen fick hon gå och tvätta sig om händerna.
Tora klippte av garnet och kastade bort knorven och så började de om från början.
Varje tisdag steg en liten man med hår i öronen och sliten portfölj under armen av Norrköpingståget och begav sig direkt till Lindhska huset.
Alla visste att det var Lilibeth Iversen-Lindhs sånglärare.
Om ett fönster stod öppet kunde man höra hur hon sa mem mem mem!
med djup och skälvande röst som vid lämplig väderlek hördes ända bort till posten.
Hon sjöng men det var inga vanliga sånger.
Man kunde inte ens höra vad de handlade om och det lät alltid olyckligt.
När barn till anställda och före detta anställda i Lindhska huset var på den vanliga julfesten i bottenvåningen år 1920 råkade det vara en tisdag.
Mem mem mem!
och mum mum mum!
hördes det uppifrån.
De satt runt köksbordet och hade druckit ur saften och ätit sina bullar då husan kom ner och sa att de skulle få stiga opp i första våningen och lyssna på fru Iversen-Lindh när hon sjöng.
Hon satt på en liten stol alldeles invid flygeln och de fick alla gå fram och hälsa på henne.
Ingrid kände att hennes hand var smal.
Musikläraren satt vid flygeln men han hälsade inte, han bara blängde.
De fick sätta sig i en soffa som var klädd med ljusgrön sammet och som krökte sig.
Hon sjöng två sånger.
Ingrid var kissnödig hela tiden för hon hade druckit mycket saft.
Husan hade gått och de var ensamma med sångerskan vars parfym kändes i hela rummet och med läraren som satt i det matta solstråket från fönstret så att det syntes att hans kavaj var blank på ärmarna.
Ingrid tittade ut genom fönstret där folk kom och gick på trappbron och hundar kissade i snöhögarna.
Polisens Evert satt bredvid henne och kliade sig på benen och det hördes när han andades för han hade polyper.
Ingrid var nu så kissnödig att hon inte kunde sitta stilla i soffan, hon var tvungen att vicka av och an.
Så snart fru Iversen-Lindh hade sjungit färdigt skulle hon säga att hon måste gå på klosetten och fråga var den låg nånstans.
Det skulle bli roligt att gå på deras klosett.
Men den andra sången kom så snabbt inpå att hon aldrig hann emellan med sin fråga.
Nu lät det som om kniven satt i sångerskan och hon tycktes lida som ett djur och att avbryta henne mitt oppi detta var ju omöjligt.
Men det gick inte att hålla sig längre.
Ingrid gled av soffan och tänkte att hon skulle leta rätt på klosetten på egen hand.
Fru Iversen-Lindhs ögon var beslöjade av lidande.
Polisens Evert stirrade på henne och andades tungt med öppen mun.
Nu hände den stora olyckan att Ingrid Eriksson tog fel på dörr och i stället för att komma ut i hallen med älghorn och paraplyställ vandrade hon rakt in i lilla matsalen som hade humrar och kronärtskockor och smuliga franska brön på väggarna, engelska stolar med rottingsitsar och en buffé med rysk samovar av silver.
Hon skyndade på stegen för matsalen gjorde henne rädd.
Hon förstod inte vad hon såg och inte vad det skulle användas till.
Fort fort gick hon genom dubbeldörrarna och tittade efter klosettdörren.
På byråarna korvade sig drivet silver och hon såg sig själv i en stor bula med litet huvud och korta ben och en mage som tänjdes ut åt sidorna.
Det var en lukt av polityr och vax i rummen som hon inte hade känt förut.
Det var som att gå i ett annat land, bara det gråa ljuset var sig likt från stan och rummen hon annars levde i.
Det föll in genom springorna i stela gardiner av sammet.
Det stod makartsbuketter under glaskupor och hon förstod inte hur blommor kunde leva där, tills hon passerade alldeles intill dem och såg att de var konstgjorda.
Hon gick igenom gula salongen där möblerna hade krökta ben och gröna salongen där de hade raka.
Långt borta hörde hon fru Iversen-Lindhs skolade jämmer men annars var det bara tystnad och tystnad tycktes slå ut från dessa möbler och sidenklädda väggar.
Hon blev nästan glad när en klocka under glas tickade.
Men ljudet var tunnare än ett spindelben, örat kändes grovt och det dundrade av blodets gång när man försökte höra efter om den lilla tingesten gick.
Då höll hon på att kissa på sig!
Det kändes redan att hon vätt några droppar i byxorna.
En liten stund efteråt var det bättre och hon halvsprang framåt mellan tavlor som var släta och blanka av brun oljefärg och glänste i ljuset från fönstren.
När hon steg lite åt sidan såg hon ett grönaktigt huvud med stela ögon som låg på ett fat.
Avlägsnare och avlägsnare hördes sångerskans röst och flygelns klasar av toner.
Ingenstans en klosett, inte så mycket som en liten dörr i tapeten.
Det var bara stora dubbeldörrar som ledde vidare genom rumsfilerna.
Hon kom till den döde grosshandlarns skrivrum.
Där var luften alldeles dammtorr och möblerna mörkbruna.
På skrivbordet stod en bronsfigur.
Hon måste titta efter vad den föreställde och hon klämde ihop benen och skavde sig fram dit.
En örn.
Han satt med lyftat huvud och hjässan var alldeles blank av nötning.
Hans ögon var tomma och han tittade förbi en, framför sig hade han en hare.
I själva verket höll han en av sina fötter med grova klor på haren vars mage var söndertrasad och vällde ut.
Hon stirrade och önskade samtidigt att hon kunnat låta bli, svalde och svalde för att få bort saliven och tvinga magen att lugna sig.
Det här måste vara helvetet.
En käring som gol i högan sky, avhuggna huvuden och plågade djur till prydnad.
Det skulle Konrad se.
Så mindes hon att det var dödsstraff på att tänka på Konrad och då gick illamåendet över.
Hon snubblade vidare över höga trösklar.
Nu hade hon säkert trott att hon skulle komma ut i hallen men det kom en ny salong och den var svagt gråblå av silkeslena mattor på golven.
Plötsligt kände hon att hon inte kunde längre.
Hon blev stående mitt på golvet med korsade ben och det brände och sved av kissnödighetens plåga.
Vad skulle hon göra ? Stod hon kvar här så kom det på mattan.
Det fick inte ske.
Rörde hon sig kom det likafullt.
I rummets ena hörn stod en blåvit kruka mellan benen på ett förgyllt spegelbord.
Kom hon bara dit skulle hon kunna kissa i krukan.
Men hon kände att det var omöjligt, det var för långt bort.
Då fick hon för sig att om hon bara satte sig så skulle det kännas bättre och hon skulle få andrum och hinna fundera ut nånting.
Hon behövde bara ta ett steg bakåt så hamnade hon i en soffa klädd med blågrå silkesplysch.
O, gud vad det var skönt!
Och så kissade hon på sig.
I första häpenheten tyckte hon bara att det var ljuvligt.
Det blev blött på låren, slappt och varmt i den lena plyschen och hon lutade sig tillbaka och lät det rinna.
Men det kallnade fort.
När hon reste sig och tittade var det mörkblått i soffan.
Herre gud i himmelens troner, tänkte Ingrid Eriksson.
Nu är det färdigt.
Nu har jag gjort mig olycklig, nu blir det ett stort jävla elände.
Det blev det, men inte på en gång.
Först la hon en kudde broderad med små rosor i den, minimala korsstygn som kallas petit-point över kissfläcken och så sprang hon tillbaka samma väg hon kommit : förbi örnen och haren, det avhuggna gröna huvudet, klockan som knappt hördes, matsalen där det luktade konstigt och så var hon tillbaka i musikrummet där åhörarna nu var krokryggiga av sittande och alla kliade sig på benen, fru Iversen-Lindh sjöng Hjärtans fröjd och pianisten dunkade.
Hon tog en stol vid dörren.
Där såg inte sångerskan henne och när de fick gå därifrån smet hon ut sist med sin våta fläck därbak.
Hon sprang hela eftermiddan och fläktade med klänningen och den torkade precis som strumporna.
Men byxorna måste hon på kvällen pula ner i vedlårens bortersta hörn för de var så tjocka att de inte ville torka.
Sen utvecklade sig katastrofen med stor lagbundenhet som sådana brukar.
Husföreståndarinnan i Lindhska huset träffade Ingeborg Ek och sa att barnen som fru Iversen-Lindh bjöd på julfest varje år var som djur, åtminstone en del av dem, och finge hon råda så bleve det ingen julfest mer.
En av dem hade passat på att gå in och urinera i en soffa när ingen såg det.
Ingeborg förfasade sig men såg oskyldig ut.
Åkaren hade ännu inte kommit med ett lass barrved och hon hade inte städat ur vedlåren.
Det gjorde hon dan efter och fann ett par ännu fuktiga byxor som luktade mystiskt.
Frågor och svar.
Tills lokförarn sa ljug inte!
och tog ner rakstrigeln från sin plats bredvid brickhängaren i köket.
Hon bekände.
Ingeborg funderade på självmord eller på att gå till fru Iversen-Lindh och säga som det var.
Det blev tårar, upplösning ( lokförarns rotmos stod inte på bordet när han kom från tjänstgöringen ), nervattacker, samtal bakom stängda dörrar, svullna ansikten.
I allt detta försökte Ingrid vara ingenting och gunga lätt men det gick dåligt.
Hon hade svårt att sova om nätterna.
Ända sen Ingeborg Ek gifte sig hade hon väntat på den lyckliga omständighet som skulle rättfärdiggöra att hon gick här och ödde hushållspengar och gjorde livet fyra gånger så dyrt för lokförarn som det varit då han bott hemma hos sin gamla mamma.
Men hon menstruerade varje månad och kände sig som en bedragerska.
Och åren gick.
Det var mer än underligt att hon inte fick några barn.
Hon hade aldrig haft någon annan än Assar Ek i sig och han var frisk som en vintermorot.
Aldrig hade hon suttit ute på backen heller och blivit kall och fått flytningar.
Hennes kropp var vid och bukig nedanför brösten.
Det såg ut som om hon kunnat ha många små barn därinnanför : där skulle de ligga tätt som ingefärspäron i en kruka.
Men det gjorde de alltså inte.
Hon gick till doktorn.
Han sa att hon inte skulle vara alltför ivrig och angelägen, det blev det bara sämre av.
Faster Hedvig sa : --- Ja, ni har det bra ni.
Bara er själva å tänka på.
Inga bekymmer och kan gå ut när ni vill.
Då gick hon hem och grät.
Ständigt, tyckte hon, fick hon gå och lämna astrar och fruktkaka till bleka mödrar som låg och såg förklarade ut med ett skrynkligt knyte på armen.
Eller narcisser och fruktkaka, pioner och fruktkaka för det skedde alla årstider.
Assar gjorde ändå övermänskliga ansträngningar.
Hon blev trettiofem år och knytena hade växt opp och gick i skolan.
De blev lika Viktor och Evert och fick Arons näsa och Haralds ögon.
Men det fanns ingen människa i hela världen som hade Assars fötter mer än han själv.
Han gjorde inga övermänskliga ansträngningar längre för åldern tar ut sin rätt.
Ingeborg blev fyrtio och de började tänka på att ta fosterbarn för de kan bli alldeles som egna --- det beror på hur man formar dem se!
Men en hade revorm och en hade maskfrätta tänder och en liknade den där hemska cykelhandlarn som söp ( vilket inte var så orimligt, för han var fadern ).
Så kom Tora Otter till slut med Ingrid Eriksson som hade guldlockigt hår.
Det hade Tora för säkerhets skull tvättat i såpa innan de gick dit första gången.
Så det fick bli Ingrid fast hon var ganska gammal.
Assar var inte pigg på barnskrik längre och så blev det mera jämngammalt med kusinerna.
Ingeborg Eks ansträngningar upphörde inte, tvärtom.
Doktorn hade sagt att det kanske skulle rätta till sig om de tog ett fosterbarn.
Det var många som kom igång av det och fick både ett och två barn senare.
Assar Ek var snart femtio och hade börjat ledsna på kroppsövningar.
Men Ingeborg var ihärdig utan att behöva skämmas för det.
Hon låtsades inga skamlösa lidelser utan sa helt enkelt : --- Om vi skulle ta och försöka igen, Assar ? Assar vände sig på andra sidan och låtsades sova men det hjälpte inte alltid.
Och så måste han försöka igen.
Detta var ingen hemlighet för Ingrid för det var tunna väggar i järnvägsbostäderna och hon hade lätt sömn.
Hon sov som en liten hund med ett öra opp och hon hörde alltid när Assar och Ingeborg försökte igen.
Och en gång hörde hon lokförarn säga : --- Vad fan har du för dig ? Men på rösten lät det som om han skulle somna snart.
Ingrid undrade också vad Ingeborg hade för sig för det var alldeles dödstyst och först efter fem tio minuter hördes ett långt hasande och en trött suck.
Då hade lokförarn sovit länge, det hördes på hans snarkningar.
Men Ingeborg provade bara ett medel som skohandlarns hustru hade viskat i hennes öra.
Efteråt skulle man lägga sig med benen högt opp och stöda fötterna i tapeten tills man var säker på att det hade tagit.
Hon var likblek om fötterna och röd i ansiktet men hon härdade ut och lokförarn märkte just ingenting för han vart ju så sömnig efteråt.
Och så tog det!
Herregud!
Hon var fyrtiofyra år.
Först trodde hon bara att nu var det slut.
Nu var allt hopp ute för nu fick hon inte sina saker längre.
Det var ute med henne som kvinna och blodet skulle börja valla och nattsvettningarna sätta in och gråtattackerna skulle komma säkert som ett brev på posten.
Hon grät en hel del redan och bytte linne på nätterna.
Då började hon kräkas.
Fortfarande misstänkte hon ingenting.
Kanske hade hon trott att ett sånt under i kroppen skulle märkas ungefär som när det elektriska lokets strömtagare träffar kontaktledningen och det blir en blå blixt.
Men kroppen slöt sig om sina skeenden och hemligheter och arbetade lugnt vidare utan att hon hade en aning om vad som skedde med henne.
Brösten svullnade och spände, hon blev kvällssömnig och fick en brun rand i ansiktet.
Då var det en moster som sa : --- Hördu Ingeborg, skulle du inte ta och gå till doktorn med dig ? Jag tror du är i grocess.
Och det var hon!
Under över alla under.
Jubel och tårar!
Lycka över förnuftets gränser.
Hon bar en liten Assar inom sig!
Lokförarn skulle få evigt liv.
Hennes liv skulle få en mening.
Allting skulle gå i blått.
Barnet skulle få ta realen.
Vagnen måste köpas ny, hon skulle tacka nej till korgvagnen efter kusinerna.
De hade älskat sig så att de hade avlat avbilder i sig.
Det skulle bli en Assar efter Assar och en Assar efter honom i evärdliga tider.
Och inte skulle han behöva gå till järnvägen om han inte ville.
Och Ingrid ... Ja, Ingrid.
Det är så sant som det är sagt : riktigt samma sak blir det inte när det inte är ens egna.
Och man kan inte böja rätt den gren som växt krokig.
De hade gjort vad de hade kunnat, det skulle gud veta.
Till och med frågat henne om hon längtade tillbaka till modern och ville flytta hem igen.
Ja, de sa rent ut att ville hon så fick hon det, de skulle inte hindra henne.
Men det var inte så gott att säga vad den där ville.
Rätt som det var hörde man en plåtslagarvissling bakom dasslängan och då visste man vem det var.
Nu var hon i alla fall så stor så att hon kunde hjälpa till och vakta Lill-Assar.
Det var inte så dumt för det tar på krafterna att få barn när man är över fyrtio.
Men mest var hon förstås på kaféet hos Tora Otter.
Han hade varit borta ett helt år.
Bara du inte tar det bästa till vardags, skrev hon.
Inte inunder heller och vem tvättar åt dig nu det undrar man ibland det är många tankar som kommer när man sitter så här.
Han var i Stockholm och arbetade i en stor spisbrödsfabrik.
När han sköt in de stora bakhällarna på hjul i ugnarna var det varmt och bra och ingenting att klaga på.
Han bodde på Högbergsgatan på Södermalm och frös som ett djur på kvällarna den vintern.
Det gick inte att lära sig att fördra kylan när man kom ut ur fabriken.
Till slut glödgade han tegelstenar på primusen för att hålla värmen när han inte hade pengar till mer ved.
Mager och fin var han, men ensam.
Ingen flicka räknade kotorna i hans ryggrad under skjortan när det blev lördagskväll vilket skulle ha varit skönt.
På vardagskvällarna satt han i alla fall på kafé och gick punkt för punkt igenom anslutningen till tredje internationalen.
Han kände att nu låg svekens och sammanbrottens tid långt bakom och han var glad och förhoppningsfull.
Annars är det sig likt fast det är mycke arbetslöst och många får ge sig ut och David också, skrev hans mamma.
Gudvet om hon hade skrivit brevet själv förresten.
Han tyckte att om hon skrev skulle pappret bli lika tomt som hennes ansikte, absolut tomt.
Kanske hade Tora Otter skrivit åt henne, vad vet jag, tänkte Konrad.
Vi har fått låna pengar av urmakar Krantz så Dagmar har åkt till Norrköping och lär sig Tillskärning och Klädningssömnad därstädes herregud vilken snäll människa fast det har varit svårt med ryggen.
Hade hon några önskningar ? Han försökte föreställa sig att han satt vid köksbordet därhemma och såg in i hennes ansikte.
Kunde man överraska henne ? Kunde man ens skrämma henne längre ? Men hon är förbannat lätt att göra tacksam, tänkte han.
I höst ska hon rösta för första gången, det vill säga det ska hon inte alls.
Hon kommer inte att gå dit för hon vet inte hur man ska göra och hon skulle skämmas om hon gjorde fel.
Nu har jag ju arbete på tvätten och slipper gå i husena och vara sämre än den sämsta det är också mycke goda kamrater på tvätten fast vi har ju våra stunder ibland så är det väl överallt.
Sen har jag ju Tora på Kafet urmakarn har vi ju lärt känna ja även Ivan Roos om du kommer ihåg på Järnhandeln det är ingenting sånt om du tror det jag är ju en gammal käring det har du väl sett.
Nej, hur han än försökte kunde han inte erinra sig hennes ansikte.
Han såg kroppen, till och med mönstret i klänningstyget men ansiktet var bara en tom fläck för honom.
Kan hon se våra ansikten längre ? tänkte han.
Har hon någonsin gjort det ? Ett rop på mat var våra ansikten förstås, den ena ungen efter den andra, ett rop på mat inne i hennes egen kropp.
Men var dom någonting annat ? Valfrid Johansson har byggt vid torget Wärnström är död, skrev hon.
Tänk att man kom iväg innan man satt och blev en möbel i hennes kök.
Tänk att de gick därnere på sina gråa gator nu, att det slamrade från byggen och lokstallar.
Att Ingrid hoppade hage någonstans, ramlade och skrubbade knäna.
Satt och sög på dom om kvällen.
Jag tänker på Ingrid varenda dag.
Jaså, du gör det.
Du tänker på Ingrid varenda dag.
Plötsligt kom det någonting i hans händer som kramade ihop pappret och sen slet ut det på nytt och började riva det i bitar.
När det var alldeles sönderrivet och han kunde andas igen tog han lite ljummet kaffe och drack.
Sen la han brevet på vaxduken och började pussla ihop bitarna igen vilket tog en god stund.
Om jag bara våga skulle jag be att hon fick komma hem igen men hon har fått agg till oss jag har i min ovishet gjort så att hon har fått agg till dig också det är lika bra jag säger det ja det är hårt för en mor som velat väl men inte alltid gjort det rätta.
Å morsan, din idiot!
Frida!
Om man kunnat skriva till henne.
Eller tala med henne.
Men våra läppar är stela när vi står inför varandra och ansiktena tomma.
Vi har haft en bra vår Dagmar fick fint betyg i Norrköping till våren och torkväder har det vari hela tin Tora Otter hälsar till dig och sa att du kan ringa till Kafet och tala om hur du ska göra om du inte vill skriva.
Hjärtliga hälsningar från din mamma Frida.
Hur du ska göra ? Ingeborg hade fors på bottinerna, hattbrättet högg i luften.
Hon var på väg för att köpa rapphöns och hade Ingrid med sig.
Utan tvekan eller ödmjukhet steg hon in hos osthandlar Färman under den skramlande dörrklockan.
Alla därinne vände sina ansikten mot dem.
Men Ingeborg ställde sig inte vid dörren för att vänta på sin tur.
Hon fortsatte mot det inre rummet där osthandlarn hade fågel och vilt och sa över huvudena på de väntande : --- Jag skulle ha lite fågel åt fru Iversen-Lindh!
Osthandlarn hejdade kniven i en Västerbotten och sa till sin fru : --- Du tar det, Hilda!
Och Hilda Färman släppte ostskärartråden och torkade händerna på en säckvävshandduk och halvsprang efter Ingeborg.
Kokerskan i Lindhska huset hade lagt sig i gallsten två dagar före en stor middag med gäster från Stockholm.
Nu var Lill-Assar inlämnad hos en grannfru och Ingeborg skulle rycka in.
Ingrid var med till Färmans för att bära.
Hon hade aldrig varit i det inre rummet.
Det var kallt därinne och det låg fuktigt rödgult sågspån på golvet.
Lukten av död var blandad med doften från bruna getostar och från granris och stora sidor av rökt lax som låg på marmorskivorna, blanka av utfällt fett och med skinn som liknade guld.
Hon såg mörkt kött med hårtussar på och smala ljusgula benpipor.
Färman hade både fjädervilt och hårvilt.
Men hon visste inte vad det var efter för djur och vågade inte fråga för Ingeborg var en annan än den vanliga Ingeborg härinne.
Hon skulle laga middagen hos Iversen-Lindh.
Nu prövade hon fasanernas näbbar med pekfingret och tyckte att de verkade trubbiga som på gammal fågel och Hilda Färman jämrade sig och försäkrade att de aldrig sålde gammal fågel.
Ingeborg sa inte på en gång att hon skulle ha rapphöns utan lät osthandlarfrun ta ner nya fasaner från väggen där de hängde i stjärtfjädrarna tills mortifieringen haft sin gång och de ramlade ner.
Hon satte pekfingret i buken på de plockade fåglarna och när huden gav efter nickade hon och var nöjd.
Men Ingrid hade kväljningar när hon såg den svartblå huden och klorna som hade krökt sig och var stela.
Måste människor äta sånt ? Nu klängde Hilda Färman på en stege efter rapphönsen som hängde parvis med granris mellan fötterna och hon försäkrade Ingeborg att de var unga och feta, det syntes på de stora fjädrarna som var spetsiga och inte runda som på gammal fågel.
När Ingrid gick för sig själv och tittade såg hon att det låg en hare längst bort på marmordisken.
Hans päls såg inte ut som de hårtussar och pälsrester som fanns kring benpiporna på det mörka köttet.
Den var yvig och mjuk, man kunde se vart hårstrå för sig om man tittade nära och ur det bruna bröt vitt fram, en tät vit bottenull som hon hade velat ta på med fingret om hon vågat.
Han var inte lik de andra djuren med deras slutna ögon och slappa halsar.
Det var länge sen de hade hoppat från gren till gren eller växlat över gärdena.
De var döda sen dagar tillbaka, grovt förändrade och förstörda.
Men haren var annorlunda.
Hans ögonlock vilade så lätt över ögat.
Hon hade inte vetat att man förändrade sig när man var död.
Hon tog fram handen ur kappfickan och tittade på den i smyg.
Det var blod i den.
Det rörde sig hela tiden.
Om det stannade opp skulle handen bli stel och smutsen på den skulle märkas mycket mer.
Sen skulle den förändra färg och huden skulle brista.
Den skulle inte bli sig lik igen om man gned den häftigt som hon gjorde nu, röda fläckar skulle inte slå opp.
Inte ens om man slog den skulle den bli som förut.
Hon gick tillbaka till haren och tittade på den.
Man kunde få för sig att han inte var riktigt död.
När hon tittade närmare på den tyckte hon att det syntes mer av ögonen än det hade gjort förut.
Lite blod hade han kring nosen.
Hon tog tag i Ingeborgs hand.
--- Titta, sa hon.
Jag tror inte han är riktigt död.
--- Det är klart han är död.
De höll på att syna rapphönsen par för par och peta på deras klor och näbbar.
Ingeborg tittade knappast opp.
--- Men titta på honom då!
--- Du är dig lik.
Lugna dig nu.
Då gick Ingrid ensam fram till haren, hon gick alldeles tätt inpå honom och stirrade på nosspegeln.
Det kom blod ur de fina springorna på sidan, ljusrött blod med lite skum på.
Hon kunde se en bubbla bli större och större och slutligen brista.
Då drog hon Ingeborg med sig och visade henne och när hon försökte vända bort huvudet drog hon henne häftigt i armen.
Hilda Färman höll på att lägga rapphönsen i korgen och tittade inte på dem.
Ingrid sträckte fram handen med pek- och långfingrarna tätt ihop och satte dem mot hans bröst alldeles innanför frambenet där pälsen var tunn och vit.
Det kom värme från huden.
Hon såg opp och Ingeborg försökte dra iväg henne men hon var inte rädd längre utan stod kvar med fingrarna mot hans bröst.
Efter en lång stund av koncentration kände hon svagt hur hans hjärta slog.
--- Han är inte död, viskade hon till Ingeborg.
--- Kom nu.
--- Men han är inte död!
Hör du inte ? --- Jo jo.
Men vi går nu.
Kom ska du se.
Nu ska vi få våra fåglar i korgen och ge oss iväg.
Vi har mycke å göra idag du och jag.
Det sista sa hon högt och glatt så att Hilda Färman skulle höra det.
Men Ingrid höll fast hennes hand och viskade att haren levde.
--- Vi går hem nu, Ingrid.
Så!
Bry dig inte om det där.
--- Men han lever ju.
Det måste göra ont.
--- Han är så slö så.
Dom blir det.
Då känner dom ingenting.
Kom nu, viskade Ingeborg och drog henne med sig.
Då fick Ingrid kväljningar.
Hilda Färman som tittade opp och fick se hennes ansikte blev förvirrad.
--- Vad är det ? sa hon.
--- Harens hjärta slår, sa Ingrid högt.
Hilda gick fram till haren och tog i honom med sina röda händer.
--- Jösses, sa hon.
Det har visst blivit nåt fel.
Han är inte urtagen heller.
--- Vi tar hem honom, sa Ingrid och talade fort och febrigt.
Vi tar hem honom till oss och lägger honom i en låda som dom gjorde med ekorren, han kan bli bra igen.
Vi tar hem honom!
--- Vad pratar du ? sa Ingeborg.
Ekorren ? Nej, låt bli det där.
Usch!
Gör nånting åt det här, fru Färman!
Jag tål inte se det.
Jag har aldrig tålt blod.
--- Ja, vad ska jag göra, sa Hilda Färman uppgivet.
Är han skadskjuten kanske ? Ja, jag kan inte ta ihjäl'en.
Jag skulle aldrig kunna ta ihjäl ett djur.
--- Inte jag heller!
sa Ingeborg.
Gör nånting åt det här annars går jag härifrån!
--- Jag går efter Färman.
Han kom och när Ingrid såg honom med bälte kring den vita blusen och kniv vid sidan började hon skrika.
Ingeborg sprang bort och stängde dörren till ostbutiken och sen försökte hon trycka hennes ansikte mot kappan för att få henne tyst.
--- Gör det fort!
skrek hon åt osthandlarn.
--- Ja, jävlar han är skadskjuten och har blivit förlamad, sa han.
Det har väl aldrig hänt förr.
Han kom in nyss, det var jägarn från fideikommisset.
Han hade så mycke, så han såg väl inte det här.
Ingrid kämpade för att komma loss och hon såg när Färman tog haren i bakbenen och slog honom i marmordisken.
Hans huvudskål brast.
Då sprang hon till det bortersta hörnet i rummet och kräktes häftigt mot väggen och sen kröp hon ihop med ryggen mot dem och skrek.
Ingeborg skämdes och visste inte åt vilket håll hon skulle titta.
Det var någon som hade öppnat dörren utifrån ostbutiken och tittade in.
Osthandlarn torkade händerna på en trasa och hans Hilda sprang av och an med rapphönskorgen.
--- Kom nu, sa Ingeborg och försökte få flickan på fötter.
Titta, du har sågspån på kappan.
Ingrid!
Hon stretade mot dörren med henne och Hilda Färman kom efter med korgen.
--- Ni får skicka dom, sa Ingeborg.
Sen drog hon med sig flickan genom butiken utan att titta opp på folk som stod och stirrade på dem, på Ingeborgs likbleka ansikte och Ingrids kappa med sågspån på och hennes skor som var prickiga av kräkningen.
Ute på gatan började hon gråta så högt att hon skrek igen och Ingeborg halvsprang med henne och försökte samtidigt lugna henne.
--- Djur känner ingenting, sa hon.
--- Jo!
--- Men inte som vi.
Han var så slö.
Men hon skrek bara värre och när de äntligen kom till järnvägsbostäderna syntes ett ansikte i varje fönster och Ingeborg hade röda fläckar på kinderna och tittade rakt fram.
När de kom in tog hon Ingrid i överarmen och skjutsade in henne i sängkammaren och låste till dörren.
--- Nu är det nog, sa hon.
Nu orkar jag inte mera.
Och så började hon gråta.
På andra sidan dörren grät flickan en skrikande gråt som började ta sin kraft ur vrede.
Var och en är herre över sin stackare.
Den som är herre, om det så bara är över barn och harar, har makt att förneka deras smärta.
När Lill-Assar skrek ängslades Ingeborg förfärligt för hon älskade honom.
Men ibland ängslades hon inte utan sa att han skrek för att motionera lungorna och att barn behövde göra det.
Då tog Ingrid opp honom och tittade noga i hans ansikte och såg att han var rädd.
Hon hade sett hans första leende.
Det vinglade till över ansiktet, munnen drogs isär och det bubblade spott om honom.
Ögonen skelade lite.
Men han log.
Och han gjorde det gång på gång sedan.
Hon visade Ingeborg.
--- Nej, så små barn ler inte, sa hon.
Det är reflexer från magen.
När det rätta leendet kom var det ett par månader senare.
Då kunde till och med lokförarn pipa honom i magen och få svar.
Ingrid slutade skrika.
Hon var matt i kroppen och ögonlocken brände.
Det kliade i hela ansiktet av saltet i tårarna.
Hon mindes att hon skulle ha försökt känna ingenting, bara ingenting och gungat lätt när hon såg haren och allt detta hände.
Men hon hade glömt bort det.
Det gjorde inget.
Hon var inte rädd längre.
Ingeborg var en sån som inte kunde se in i en annan människas ansikte som i en spegel.
Det var inte tillåtet för henne.
Här finns en smärta som du måste förneka.
Annars kan den bli din.
Konrad vakade på norrgående nattsnälltåget från Malmö.
Han hade fått tala i religionsfrågan på ett möte som kamraterna därnere hade anordnat och hade ingen riktig känsla av att han avskaffat Gud.
Men desto mera kände han att ingen hade hört vad han hade att säga.
Hans röst var alltid låg.
Nu satt han och väntade medan tåget for genom ett landskap av halvt igenväxta kärr, mager småskog och ängslyckor som bara några veckor tidigare hade stått under vatten och där fjolårsgräset ännu rådde, gulgrått och tovigt.
Han spanade ivrigt efter ett torpställe eller en banvaktsstuga som han skulle kunna identifiera.
Men tåget dundrade ännu länge genom det flacka landskapet med sly och gles granskog som inte gav honom några hållpunkter.
Några minuter tänkte han att han befann sig på ett helt annat ställe än han trott.
Han visste att många platser liknade denna.
Den ena mosslaggen går inte att skilja från den andra.
Han var tveksam men blev plötsligt alldeles säker för nu saktades farten och det långa tågsättet körde in i den första glesa bebyggelsen av stan.
Man såg ännu inte bostadshus eller kyrka utan närmade sig stationen längs det långa flacka industriområdet där han mycket väl kände igen sig.
Då gick han in i sovkupén och tog sin väska, stuvade hastigt ner det han hade löst och så lämnade han kupén.
Han hade fått en impuls att stiga av och besöka stan fast SKP betalade hans resa.
När han gick över perrongen i morgonkylan såg han att klockan ännu inte var fyra.
Han fällde opp kavajkragen för han hade inte hunnit sätta på sig skjortan när han fick för sig att stiga av.
Han tänkte när han bultade på de stängda väntrumsdörrarna att det inte alls kändes underligt.
Detta var den plats på jorden där han alltid skulle känna sig avklädd.
En tågklarerare kom ut från en sidodörr och undrade vad han ville och han bad honom förvara resväskan och upplysa honom om tågtiderna till Stockholm.
När han gick från stationen ångrade han sig nästan.
Det var en ganska kall vårnatt mot morgonen.
Det fanns ingenstans där man kunde gå in och få en kopp varmt kaffe och det dröjde nu två timmar tills han kunde sätta sig på det uppvärmda stockholmståget.
Han var tvungen att hålla sig i rörelse.
Gatorna var tomma på människor och fast en del nya hus hade blivit uppförda sen han bodde här var han alldeles förtrogen med stan.
Han upptäckte att denna förtrogenhet fanns i hans kropp : den visste lutningen av backen opp mot den stora järnvägsbron, han kände redan avståndet ner till Konsumhuset i benen.
Det fanns inga hemligheter av den sorten för honom här.
Ljuset föll på ett sätt som var honom välbekant och till och med tryggt.
När han tänkte efter förstod han att det inte kunde finnas något annat ställe i världen där han kunde gå klockan fyra på morgonen och finna att ljuset föll på ett tryggt och välbekant sätt.
Han trodde att fulheten i denna stad hade sårat hans själ mer än något annat och visste att han hade växt opp i en vanföreställning : världen är liten och trygg och ful.
Den är inte farlig.
I själva verket undrade han om han någonsin lämnat den här stan.
Världen är stor och ond och vacker till vansinne.
Det visste han nu.
Det hände att han gick ensam i en blåsig och främmande stad tidiga söndagsmornar då han inget arbete kunde uträtta och var hänvisad till sitt eget sällskap.
Då trodde han ibland att han var tillbaka här.
Husväggarna var grå, människor och hundar hade urinerat mot planken och träden spretade svart.
Ja, han var hemma på nytt.
Det var nu, det var all tid och han skulle aldrig komma därifrån.
Han gick nu raskt i den ganska gråa morgonkylan tills han kom fram till en privat park med tuja och blodbok.
Där stod han en stund och tittade sig omkring efter husgrunden till en torpstuga som legat på kullen.
Men det återstod inte ens en upphöjning i gräset längre.
Han gick längs en häck och blev våt om skorna av den kalla daggen.
Så trängde han sig mellan två villor och deras häckar ; den ena var en magnifik byggnad i rött tegel som tillhörde en rik man och den andra ett reveterat tvåvåningshus med stora glasrutor i verandan.
Därinifrån hördes hundskall och han förstod att hans steg i den mossiga gräsmattan var avlyssnade.
Nu letade han efter någonting som han tyckte var viktigare än huset där han var född : ett stort äppelträd som stått utanför hans barndomshem.
Det hade inte varit ett Åkerö eller Säfstaholm som var så vanliga i trakten utan bara ett stort oädelt träd som fast det var mycket gammalt varje höst gav tunnor med små gråludna och syrliga äpplen.
Förr hade han legat och sett på det genom fönstret.
När det lövades av i oktober kunde han ligga i kökssoffan om natten och titta på stjärnorna i apelns grenar.
Skolläraren hade sagt att jorden inte var så stor som de tyckte att den verkade : den var bara ett litet äpple i världsrymden.
Det hade gett honom en mycket klar föreställning om hur universum var uppbyggt.
På nätterna kunde han vakna när det var stjärnklart och tycka sig ligga och se på det kala världsträdet.
Det kliade av lusbett på armar och hals och bredvid honom snörvlade hans lilla syster i sömnen.
Sängen var varm.
På sina grenspetsar satt stjärnorna, varenda skott och kvist i det gamla trädet bar stjärnor och jorden var bara ett fruset äpple som hängde kvar till nästa storm.
Att ligga så där och titta på trädet i de klara och ödsliga nätterna hade gett honom en känsla mitt emellan skräck och trygghet som han inte kunde förklara och inte återkalla.
Men den kunde komma över honom oförhappandes och då kände han igen den.
Han hade senare i sitt liv läst böcker om kosmos.
Men den barnsliga bilden av världen och himlarna var så stark att den överlevde alla kunskaper som han skaffade sig.
Han förde det snärjande fjolårsgräset åt sidan med händerna men hittade inte ens en stubbe efter det stora trädet.
Det gjorde honom ledsen och nästan rädd.
Han undrade om det hade blåst ner eller om det var människor som hade tagit bort det.
Nu kände han sig olustig till mods och hade gärna återvänt om han bara hade haft nånstans att ta vägen.
Men han beslöt sig för att gå den långa vägen opp till kyrkogården.
Först sluttade den, visste han.
Sen gick den rakt och platt mellan husen och slutligen svängde den och utgjorde ett långt svagt uppförslut.
Egentligen var det ingen kyrkogård utan en begravningsplats däroppe.
Kyrkan som hade byggts mycket senare låg på andra sidan järnvägen.
Här var emellertid hans far begravd.
Han hade inte stora utsikter att finna graven för den saknade sten och han kunde inte längre riktigt minnas i vilket kvarter den befann sig.
Han gick mellan de svarta träden som började få små ljusgröna knoppar och tittade på gravarna och han såg att träden blivit större sen han var här sist.
Då mindes han att det på böndernas gamla kyrkogård, den som använts före begravningsplatsen, hade stått en gravsten med inskriptionen EN JÄRNVÄGSPASSAGERARE DÖD 1877.
Han tänkte då på att han lämnat sin resväska hos tågklareraren och att han inte hade en plånbok på sig.
Men han tänkte inte alls på att nästan vem som helst skulle ha känt igen Konrad Eriksson ändå och han kände ingen trygghet.
Det fanns många små kullar med violer som nyss slagit ut, med utblommade krokusstånd, vissnad scilla och granris som barrat kring rosenbuskarna.
Men många gravar var också täckta av gräs och saknade sten.
På några fanns det hundlort och det berörde honom illa.
Han petade med en krokig nerfallen almgren bort en torkad lort från en liten upphöjning i grässvålen och gick sen vidare.
Bakom begravningsplatsen hörde han ett tåg dundra och han sprang för att se efter vad det var för ett tåg, klareraren kanske hade lurat honom.
Men det var bara ett godståg med tomma slängande vagnar.
Efteråt var han mycket andfådd och mådde nästan illa.
På tillbakavägen gick han mellan hus där människorna sov och gardinerna var fällda.
Han lämnade gatan och tog en stig opp på den långa grusåsen som var beväxt med glesa tallar.
Marken var mycket sliten och hal av barr.
Till och med de grova tallrötterna var nötta av spring och traskande där de gick i dagen.
Någon markvegetation fanns det knappast längre.
Själv hade han lekt i dessa branta sluttningar som barn och han förstod att hans fötter varit med om att slita marken.
Men förr hade blåbärsriset fått sina ljusgröna knoppar just vid den här tiden på året och han saknade det.
När han var pojke hade det ett par gånger hänt att han stulit saker som han gärna ville ha.
En gång hade han tagit en fällkniv för en skolkamrat.
Det hade naturligtvis inte gått att använda den utan att bli upptäckt och därför hade han gömt den.
Nu stod han framför gömstället.
Ja, han var alldeles övertygad om att det var rätt träd och rätt rot.
Han hade fört in sin hand med fällkniven och halva underarmen under en tallrot som krupit opp ur sandmarken och därinne hade han kratsat ut en håla som han lagt kniven i.
Han hade aldrig hämtat den därifrån.
Fast det var tidig morgon och ingen var vaken mer än han och det var över tjugo år sen han stal kniven tittade han sig omkring innan han ställde sig på knä och förde in handen under roten.
Det kändes ingenting därinne.
Han kratsade ut sand och trevade längre och längre in, men det var tomt.
Till slut började sanden bli fuktig och kall under hans fingrar.
Eftersom han var övertygad om att gömstället varit så bra att ingen annan kunde ha funnit kniven fick han för sig att han hade kommit fel.
Inte till fel tall eller fel rot, nej helt enkelt till en annan stad som fast den var alldeles lik det lilla samhälle där han vuxit opp ändå inte var det rätta.
Han kom naturligtvis tillbaka till verkligheten så snart han var nere på gatan igen.
Där låg villan där den svarthåriga damen hade bott, hon som spelade piano så att det kunde höras ut på gatan, men som sällan visade sig.
Hittills hade han undvikit att tänka på människorna i stan för han kände ingenting annat än likgiltighet för de flesta av dem.
När han tänkte på dem tillsammans föraktade han dem kanske om det överhuvudtaget var någon känsla han kunde gräva fram ur sitt inre och ur sitt förflutna.
Han hade haft ett fult öknamn när han växte opp och han tänkte ofta på dem som bodde i stan som människorna som inte kunde hata, men som kunde sätta öknamn.
Den svarthåriga damen som spelade piano så att det hördes ut på gatan var dock inte bland dem.
Men han visste inte alls vem hon hade varit.
På andra ställen i den här stan, tänkte han, ställen lika fördolda för mig och lika hemliga som om de vore underjordiska, finns en annan sorts människor.
Där finns de kunniga och fantasifulla, de som är starka av känslor och vilja.
De har överlevt, på något sätt har de gjort det.
Jag ville ha reda på deras hemlighet.
Jag ville in i det allra innersta av den här stans råttluktande hål för att se om deras hemlighet fanns där.
Samtidigt ville jag fly och måste göra det.
Nu gick han bredvid hennes villa in i parken som låg nedanför grusåsen och som kallades Källparken därför att det hade funnits en gammal källa här en gång.
Var den hade legat kände han inte till.
Parken var mycket mörk för den låg åt norr.
Åsen sluttade brant ner mot en liten stig på dess botten.
Det såg ut som ett ganska stort rum, en amfiteater med den mörka åssidan stupande ner mot stigen.
Här stod inte tallarna ensamma, parken var tätt bevuxen med al för marken var fuktig.
Han tyckte egentligen inte om den här parken.
Norrläget gjorde den mörk.
Här trivdes bara växter som kunde fördra skugga.
De stora alarna som stod nere på parkens botten bredvid stigen var naturligvis klibbal och det fanns några björkar vid de ljusare ingångarna från öster och från väster där han kommit.
Sälgarna hade blivit knäckta och brutna redan som buskar.
Här växte inte liljekonvalj i skuggan utan det oansenliga ormbäret och den tunna källånken.
Det var färglösa örter, knappt sedda av dem som gick genom parken.Den enda färggranna blomma han kunde erinra sig härinne var rödbläran med sina ludna och kraftiga blad.
En bit opp i sluttningen stod en estrad.
Den var försedd med räcke och innanför detta löpte bänkar.
Han visste att man hade dansat här men när han såg estraden tänkte han mest på den dånande bleckmusiken och på de mörkröda fanorna som hängde från stängerna.
Som han mindes det hade de alla haft mörkröda fanor : godtemplarorden, frälsningsarmén och arbetarkommunen.
Han trodde att till och med de kooperativas fana från början hade varit röd.
Hans egen stora syster hade uppträtt i logen som hette Rena Källan.
Det hade varit en stor dag för dem alla och han mindes den väl.
Först hade modern flätat hennes hår när det var blött och hon hade burit det så i tre dygn.
När det slogs ut blev det mycket krusigt.
Man hade satt en guldkrona på hennes huvud och i ena handen hade hon hållt en jordglob som han själv varit hos läraren och hämtat i en gammal barnvagn.
Den andra handen hade hon hållt om stången till det röda sidenstandaret på vilket en annan kvinnofigur var målad och National Templar Orden i guld.
Han mindes ännu att systern hade blivit förvånansvärt lik kvinnan på standaret som också bar ett standar på vilket ytterligare en kvinnofigur var målad med mycket få detaljer.
Hans syster hade blivit mycket engagerad i logen, ordnat fester, skött biblioteket och så småningom blivit kassaförvaltare.
I Rena Källan hade hon haft rösträtt.
Modern gick varken till logen eller till frikyrkosamfundens möten.
Han trodde inte att fadern skulle ha tyckt om det.
Agitationsmötena hade skrämt henne.
Men han visste att hon på senare tid när fadern var död hade sökt sig hit till parken och lyssnat till Frälsningsarmén på kvällarna.
Han trodde inte att hon hade någon religion.
Hon hörde till de människor som bara har ett liv att leva, ingenting annat.
Han tyckte inte om att tänka på sin mor och gjorde det sällan.
Hennes ansikte kunde han inte minnas och visste inte om det var för att det en gång varit så nära att det hade blivit alltför förtroget eller om det verkligen var alldeles tomt till slut.
En del människor är som gräset du trampar på.
Att stiga på dem är grunden för dina levnadsbetingelser och du tycker inte om att tänka på det.
Du skulle få det mycket svårt om du inte trampade på deras värdighet som är lika ömtålig som din.
Han önskade att hans mor haft ett hemligt liv som han inte visste om, kanske när hon blev äldre och satt här i den skuggiga parken och lyssnade till musiken.
För att leva det anspråkslösaste underjordiska liv fordras ändå lite värdighet.
Vågade han kalla det så ? Han visste också att det finns människor som förlorar sig och värdighet som aldrig kan upprättas.
Den plats som han befann sig på var äldre än de dånande och skrällande bleckorkestrarna, det visste han mycket väl.
Här hade inte bara varit ett moras när vägar och hus började byggas runt åsen.
Stigarna hade varit upptrampade, marken jämnad.
Men vad som hade hänt här i gamla tider visste han inte riktigt.
Kvinnor var våldtäktsrädda här på den mörka stigen, barn sprang fort genom parken om de var ensamma.
Man hade också haft någonting för sig långt tillbaka i tiden, men han kunde omöjligt erinra sig vad det var.
Rotdragning ? Det visste han inte men han hoppades att han inte själv hade blivit dragen under en rot av en gumma med smutsiga fingrar innan han var så stor att han kunde komma ihåg det.
Det skulle ha berört honom illa.
Han tyckte mer om att tänka på mässingsblåsarna och de tunga fanorna som aldrig rördes av en vind härinne i dunklet.
Människorna hade kommit från torpen, gårdarna och backstugorna för att bli stationskarlar och brädgårdsarbetare, tvätterskor, gjutare, serveringsflickor och eldare i detta samhälle och de hade själva byggt opp sina organisationer.
Gärna tänkte han på att hans syster hade haft rösträtt i logen Rena Källan.
Men utom i sin arbetsamhet, sin styrka, sin sammanhållning och sträva moral så måste de också från början ha burit med sig något trevande, något som hörde natten och skogen till, något avvikande och undflyende.
En sorts värdighet, tänkte han.
Kanske godhet.
Han prövade det ena ordet efter det andra men liksom fromhet och godhet bars de redan av människor i dagsljuset och åt tackan och lammet fanns inga kvar, inte åt roten och kronan, vågorna mot berghällen, hundtungan, regnet, gräset och de varma händerna.
Han var rädd att de som hade burit för mycket av det som hörde natten och skogen till var borta.
I början måste de ha varit med på agitationsmötena, på logernas utflykter i det gröna gräset och de hade stått i Kooperativa med bidragslistorna.
Men han visste inte vart de hade tagit vägen.
Nu kände han att han frös och han började gå i uppförslutet i tanke att han skulle komma opp på andra sidan åsen och se om solen gick opp och började värma.
Han skrämde opp en stor spillkråka ur en gran och den flög utan ett rop mellan stammarna.
Gränsen mellan natt och morgon var inte lätt att avgöra för det var ofta fågeltyst i denna park även på dagen.
Men sommarnatten var nu på väg att lösas opp.
Han var glad att han var vaken och märkte när det skedde trots att han frös eländigt som man alltid gör i övergången mellan dunkel och ljus.
Då hörde han plötsligt alldeles tydligt ett klart skratt som hastigt kvävdes och låga röster fyllda av undertryckt munterhet.
Han tyckte att det kom från ett ställe där träden stod tätare och där ett tjockt sly av al och vide hade växt opp som om marken just på detta ställe vore mycket fuktig.
Han tyckte också att det klingade och kom att tänka på folk som har matsäck med sig, flaskor och koppar.
Det var tiden omkring Kristi Himmelfärdsdag men vem skulle komma på idén att gå och sätta sig i den mörka Källparken åt norr för att fira gökotta ? Han visste mycket väl vart man åkte i omgivningarna om man ville lyssna på fåglar, sjunga manskvartett eller psalmer eller skåla i brännvin och breda ut en handduk i gräset med små smörgåsar med kluvna köttbullar på.
När han på nytt hörde rösterna långt borta märkte han att det var flickor som skrattade och han tänkte : jag måste komma ihåg det, det finns dom som har överlevt.
Gudvet hur dom har burit sig åt, jag är inte deras hemlighet på spåren.
Men de skrattar därborta, det är morgon och glädje!
Han ville absolut se vad de hade för sig nu när de blev alldeles tysta och därför gick han fram mellan de små alarna och försökte föra dem åt sidan utan att det hördes.
Gång på gång stannade han och lyssnade.
Ibland hördes rösterna men de viskade nu och de lät allvarliga, nästan högtidliga.
Till slut var han så nära att han såg att det var fyra flickor i tjuguårsåldern som klättrade på ett stenröse.
De hade kappor på sig och ganska grova promenadskor.
En av dem bar en soppslev av silver i handen.
De är alltså på utflykt, tänkte han.
De har matsäck med sig, de letar efter ett ställe att sitta på.
Det är en mulen morgon och snart blir det regn.
De har valt den här platsen trots att den ligger åt norr för att de kan sitta i lä här.
Nu blåser det snart opp, det hörs i trädkronorna.
Ingenting underligt i detta.
En vacker fest, högtidlig och ändå lite munter.
En av dem bär ett långt rönnspö med ljusgröna blad i toppen som liknar fågelfötter, en har satt vårlök i håret.
De ska förstås breda ut en handduk i gräset och duka opp sitt kaffe och kanske tunna pannkakor med sylt och honung.
Men de bar ingenting annat än sleven med det långa skaftet.
De var inte ute för att äta.
Förbryllad såg han dem balansera tätt intill varandra på stenröset som var långt som ett dike och såg alldeles omotiverat ut i åsbranten.
De hade ryggarna mot honom och han kunde omöjligt se vad de gjorde.
Soppsleven klingade mot sten.
Han var rädd att de skulle få syn på honom och bli skrämda och därför drog han sig tillbaka ut i parken och opp mot estraden.
Där stod han tätt intill en gran när de troppade av.
De gick ut på stigen mot öster och försvann småpratande med låga muntra röster.
Han ville ha reda på deras hemlighet och samtidigt borde han gå sin väg nu om han skulle hinna med tåget.
Han sprang tillbaka och märkte att han nästan blev rädd för ljudet av sina egna steg i marken som verkade hålig och gav tung resonans åt dem.
Där de hade klungat ihop sig på röset kunde han inte se någonting som de hade lämnat efter sig och inte hade de rubbat någon av stenarna.
Det hade förresten varit svårt för det var tunga stenar.
Ett ljud nådde honom.
Det liknade en mycket avlägsen sång, det lät som röster sorlade harmoniskt men utan regelmässighet.
Det kunde inte vara en sång, inte småprat heller.
Då märkte han att det kom från stenarna och han gick närmare.
Det sjöng under stenarna.
Han försökte kika ner i springorna om han skulle se någonting men det var täppt av småsten undertill.
Hans förnuft sa honom att han antingen kunde börja vända på stenarna, försöka rubba de översta vilket antagligen skulle lyckas då han hade större kroppskrafter än flickorna.
Då skulle han komma ner till orsaken.
Eller också kunde han ägna de få minuter han hade kvar i parken åt att lyssna.
Han valde att sätta sig på de sjungande stenarna och lyssna utan tankar och utan att försöka dra några slutsatser ur det sorlande, ständigt återtagande ljusa småpratet och nynnandet som var under honom.
Först när han satt på tåget igen, andfådd av att ha sprungit nästan hela vägen till stationen, förstod han att han hade funnit Himmelsö källa.
På natten låg Café Cosmopolite stängt om doften av kall tobaksrök.
Skylten var tom och stolarna stod på borden med benen i vädret.
Strax före fem rasslade det i vildvinet på baksidan : det var Frida Eriksson som letade nyckeln i verandans stupränna.
Det var i början av september.
I det våta gräset låg äpplen med sniglar på skalen och nästan omärkligt tunnades sommaren blad för blad.
Gula björklöv klistrade redan på Fridas skor när hon steg in i kaféköket och tog förklät bakom dörren där det hängde fastklämt i gångjärnet.
Hon tog fram bleckhinken, långborsten och trasan och förargade sig över att det fortfarande var ett par gamla underbyxor som fick tjäna som skurtrasa.
De sög opp dåligt.
Tora Otter var för det mesta en hygglig människa men ibland kunde hon få riktiga anfall av småsnålhet.
Frida tänkte ingenting säga.
I stället skulle hon virka en ny skurtrasa och lägga på hinken.
Spis och ugnar var fortfarande varma.
Hon hade inga svårigheter att få eld igen och efter en stund hällde hon försiktigt på kol ur hämtaren.
I varmvattenbehållaren var vattnet så varmt att hon kunde vaska köksgolvet med det.
Det var ett långsmalt och trångt kafékök.
En pall stod inskjuten under köksbordet men stolar fanns det inte rum för.
Flickorna fick stödja stjärten mot bänkarna om de ville dricka en kopp kaffe härute när det var lugnt.
Hon löste en klick grönsåpa i vattnet.
Nuförtiden fanns det pulver av alla sorter men hon misstrodde dem och höll sig till såpan för hon tyckte inte att det kändes riktigt rent utan den lukten.
Innan hon började sopa vätte hon borsten för att det inte skulle yra opp damm på bakbordet och i de rena bunkarna som Tora hade satt fram.
Det mesta var övertäckt med handdukar.
När hon sopade gick hon framåtlutad, nästan hopkrupen över sopen.
Hon började bli närsynt och var rädd att lämna dammtottar i hörnen.
Det var mest kaksmulor och mjöl på golvet och det sprakade när hon tog skyffeln och hällde soporna på elden.
Sen lindade hon underbyxorna om långborsten och blötte dem i hinken.
De ville inte hänga kvar.
Byxbenen tjafsade snart lösa mot korkmattan.
Hon måste ordna en ny trasa.
Snart gick nötningen framför köksbord och spis igenom korkmattan och det skulle bli hål där som skurvattnet kunde rinna ner i.
Det måste hon visa Tora.
Ny korkmatta fanns det väl inte pengar till men hon kunde sätta i bitar av den som blivit kvar från serveringsrummet.
Jädrans trasa!
Nu kom bagerskan.
Så precis hon blev färdig med köksgolvet.
--- Gudda på dig, sa hon vänligt när bagerskan steg in men väntade sig inget svar.
Det var en ung människa.
Kinderna var röda för hon hade gått fort i morgonkylan, men hon var inte glad.
Hon nickade bara åt Frida och så gick hon och tittade i spisen, öppnade ugnsluckan och stack in handen.
--- Det är dåligt varmt, sa hon.
--- Det hinner nog bli.
Hur är det med dig då ? Hon var nyfiken på henne.
Irma Karlsson hette hon och var gift med en plåtslagare som hade eget företag, ändå gick hon bort och bakade.
Inga barn hade de.
Det var något fel på plåtslagarn, han jobbade inte som han skulle.
Lovade bort sig och kom inte.
Och det var inte det att han söp.
--- Det är nervo, hade Ebba Julin sagt.
De bodde grannar.
Ja, alla har sitt, tänkte Frida.
En får vara glad så länge en har hälsan.
Hon bytte vatten i hinkarna och slamrade in i försäljningsrummet.
Bagerskan släpade fram mjölsäcken och började mäta opp medan mjölken ljummades på spisen.
Flickorna torkade alltid disken och bordsskivorna innan de gick hem på kvällen och de ställde opp stolarna på borden.
Hon skulle ta golven på morgonen, mer var det inte.
Men hon hade alltid en trasa med sig ut från köket för det hände att de varit trötta eller att de inte sett ordentligt i lampljuset och då var det ringar på bordsskivorna.
Särskilt ute i försäljningsrummet var det besvärligt.
Där hade de tre borden vitmålade skivor med blå ådringar som imiterade marmor.
Skivan på disken var däremot av riktig marmor.
Det var lätt att stöta kakskålarna mot den så att det gick flisor ur dem.
Disken och det höga skåpet bakom den var de förnämligaste inventarierna på Cosmopolite näst den stora spegeln i inre rummet.
Disken hade snidad, brunmålad front och i skåpväggen var det speglar som kom glas och karamellburkar att se fler ut.
Hon behövde aldrig damma sniderierna i disken.
Det sa Tora att Ingrid gjorde varenda dag.
Flickan satt på huk med en dammtrasa hopsnodd till en liten tut och petade i skårorna.
Hon sopade golvet och fick ihop en driva av grus som hon måste ta ut bakvägen för Tora hade nyckeln till dörren mot gatan.
--- Gå inte här med soporna!
sa bagerskan som höll på att älta en stor vetedeg och var rädd att det skulle damma.
Det hade varit roligare om en hade kunnat prata med människan, tänkte Frida.
Men hon har väl sitt.
Nu vaskade hon golvet med långa tag men hon var inte nöjd med att stå där och svepa med långborsten.
Det blev renare om man gick ner på knä med skurtrasan, men Tora hade sagt ifrån.
Vill du slita ut knäna får du gå nån annanstans.
Men herregud, inte var det så farligt.
Bara man hade kommit ner.
Hon hade ingen annan städning nu förtiden heller eftersom hon var fast anställd på tvättinrättningen.
Sist ställde hon opp ett fönster för att vädra ut fukten och den nattstilla luften.
En mjölkskjuts körde förbi på gatan med bonden i kubb och vit krage på kuskbocken.
Hon hade lust att säga någonting förargligt om honom men bagerskan förekom henne och ropade från köket : --- Stäng dörrn!
Hur tror du det ska kunna jäsa om det är drag!
I det inre rummet var luften kall och luktade illa.
Hon stängde dörren om sig och öppnade båda fönstren med sammetsgardinerna skjutna så långt åt sidan som det gick.
Innergardinen av tråd måste hon ta försiktigt i för den hade gulnat och blivit skör.
Det var lortigt på golvet, det fanns grus och pipaska och tändstickor under borden och hon sopade med snabba arga tag.
Papperstussar och vissna löv virvlade opp i korsdraget.
Här satt de arbetslösa på kvällarna och bläddrade sönder tidningarna och spelade schack.
De hade gjort det inre rummet till sitt, det skedde redan första vintern när det blev svårt om arbete och det var väl inte precis vad Tora hade tänkt sig.
Hon kunde inte köra iväg dem heller.
Fredrik var med bland dem.
Men Adam hade aldrig börjat på gjuteriet utan blivit hjälpreda och biografmaskinist åt Bertil Franzon.
På långväggen mot gatan, mittemellan fönstren, stod den stora spegeln en aning framåtlutad för att få plats mellan golv och tak.
Längs ramen löpte ett oräkneligt antal knollrigheter av förgylld gips som högst opp formade sig till blommor.
Bakom överstycket stack ett par ögon fram.
Det var Marx.
Ungdomsklubbisterna hade för länge sen satt opp porträtt på väggarna.
Hinke Bergegren hade Tora genast känt igen och förpassat till en skänklåda innan han hunnit väcka så mycket förargelse att det blev tomt på kafét om förmiddagarna.
Vem den skäggiga gubben var hade hon inte varit riktigt säker på och därför skickat opp honom ovanför spegeln.
I springan mellan ram och glas satt fotografier och klubbmeddelanden.
Det blev ändå en stor spegelyta bar, tillräcklig för att man skulle se hela golvet med den brungula korkmattan mönstrad som en persisk matta, de bruna borden och stolarna, skänken med schackspelen, kortlekarna, Tidsfördrif, Hemmets Journal och de låsta lådorna med protokollsböckerna.
Frida såg sig ibland i spegeln när hon vaskade golvet och drog tottarna av stolsbenen innan hon satte ner stolarna på golvet.
Hon var liten nu.
Klänningarna blev för stora.
Benen var tunna och under strumporna syntes ådrornas ansvällningar och knutnystan.
Till och med skorna såg för stora ut.
Ibland ställde hon sig rakt opp och ner och tittade på den stora spegelbilden där hon själv var så liten och golvet med korkmattan så stort som ett slaget gärde tyckte hon.
--- Va liten du är farmor, sa hennes första barnbarn för de rakade själva fort i höjden nu.
--- Ja, nuförtin växer jag bara neråt som korompan, brukade hon svara.
Det är den tin som har kommi för mig.
Men det förargade henne att de gamla finklänningarna som hon begagnade i arbetet med ett förklä över såg så stora ut så att ingen kunde missta sig på att de var sydda åt någon annan.
Håret hade också tunnats ur.
Knuten som hon haft därbak blev bara en liten knorra.
Om hon gick bort på söndan rullade hon håret i nacken om en liten korv som man gjorde valkar på så att knuten såg lite större ut.
Framtill kunde hon inte längre få några valkar och försökte inte heller.
Hon benade håret i mitten och drog det slätt bakåt och hon måste alltid vara mycket försiktig med kammen och lätt på handen när hon handskades med det för annars föll långa testar av.
När hon började på tvättinrättningen skaffade hon nya tänder.
--- Nu när en slipper gå i husena och vara sämre än den sämsta, sa hon till Tora.
För så är det, det kan jag intyga.
En blir inte hållen för nånting och husföreståndarinnan hos Lindhs kalla mig för madam.
Det skulle ingen göra idag.
--- Ha dom du, sa Tora.
Ha dom på dan i tvätten också.
Nu när du är ute bland folk.
Frida hade en trasa av gammal lakansväv i förkläsfickan och hon fuktade den med rödsprit ur en flaska i skänken och torkade spegelglaset mycket noga.
Hon gjorde det lite fortare än som behövdes.
Det var något nästan underligt med den där kaféspegeln.
Man gick mitt oppe i sitt vanliga och så råkade man slänga en blick över axeln och se en bild.
Här är du i världen, sa spegeln.
Så här ser det ut, livet som du knappt tänker på.
Då var det som om till och med de skavda stolarna i kaférummet blev annorlunda än man brukade se dem, laddade av innebörd mot den guldbruna väggen.
Det hände ofta att folk satt i kafét och tittade in i spegeln, tittade bortom sin egen bild på stolarna och skänken och klädhängaren vid dörren som om de aldrig hade sett den förr.
När Tora övertog kafét för sju år sen hade hon låtit tapetsera det inre rummet med en ganska dyr tapet.
Den visade små buketter av rosor och förgyllda lyror i strängar ner mot golvet och botten var från början svagt brungul.
I vanliga fall var hon praktisk och förnuftig och hon borde ha valt en billigare tapet.
Men hon ville ha den här, hade en gång sett den i ett rum sa hon och visste att den var hållbar.
Någon annan förklaring gav hon inte.
Nu hade bottenfärgen mörknat, rosorna var kaffebruna och förgyllningen i lyrorna glänste tung och såg märkligt dyrbar ut i det slitna kaférummet.
Frågan var om Tora i alla fall inte hade gjort rätt.
Men den sprack förstås så småningom och började hänga ut från väggen och ibland gick hon med en kaffekopp mjölklister och fäste den igen.
Frida satte ner sista stolen och började samla ihop hink och borstar.
Nu hördes Tora i dörren på framsidan, nyckeln rasslade och klockan skrällde vilt när stålfjädern smällde mot klockan.
--- Men va i jisse namn, är det Frida som är igång och vädrar igen!
Hur går det för dig Irma ? Jäser degen ? Här är ju kallt så en kan skita is.
Ja Frida hon är rolig hon.
Frida stängde sina två fönster i det inre rummet och tog hinken och borstarna och skramlade ut.
--- En måste vädra ut annars blir det unket, sa hon.
--- Jaså, gudda på dig, sa Tora.
Det blir tunnbrö för Irma om du vädrar.
Men nu ska vi ta oss en kaffetår, flicker.
Jag ska bara lägga in i spisen.
Men va är det här nu då ? Asklådan glömde di å tömma i går kväll fast jag sa åt dom.
En ska ha klorna i allting.
--- Lät bli, sa bagerskan.
Jag vill inte ha en massa aska som yr opp i degen.
Och kaffe får du ta därinne, för här är det trångt nog redan.
Frida och Tora bytte en blick.
Det var likadant varje morgon.
Hon tog sitt kaffe i en kopp på spiselhyllan, bröd ville hon inte ha.
Men själva varken åt eller drack de på morgonen innan de gick till Cosmopolite.
Då malde Tora en handfull bönor i kvarnen och tog friskt vatten i lilla pannan för det var ännu inte dags att börja koka kaffe åt kunderna.
Sen tog hon två mjuka franskbröd under skynkena på bänken och la i riktigt smör.
Ibland var brödet så varmt att smöret smälte.
De satte sig ute i försäljningen vid ett av de små vita borden.
Solen sken på äppelträden i tapetseraränkans trädgård på andra sidan gatan och Frida önskade ibland att de hade kunnat sitta i köket där solskenet värmde en sån här morgon.
--- Jag har fått tunnare blod, sa hon.
Jag fryser så fort jag sätter mig.
--- Du vädrar för mycke.
Drick lite varmt kaffe nu.
Utanför på gatan gnällde cykelkedjorna och gnisslade tramporna.
De första som var på väg till verkstäderna på mornarna var alltid de äldre och stadgade karlarna.
Deras unicor var fastspända på pakethållarna och hoppade när de körde i de gröpper som regnet grävt i gatan.
Sen brukade klungorna med de yngre komma och ibland körde de fyra fem i bredd.
Sist kom eftersläntrarna, utan matbox för det mesta, med vilt skramlande kedjor och hoppande hjul.
Det fanns inte längre några tio minuter att komma försent på som på Wärnströms tid.
Men nu var det arbetslöst och inte stort mer än de äldre kom.
Det blev fort tyst på gatan.
Frida och Tora sög i sig påtåren genom en sockerbit och tittade på var och en av karlarna som åkte förbi.
Det här var den lugna stunden på dan.
Men bara för ett par år sen hade inte Tora unnat sig den heller.
Hon hade druckit sitt kaffe stående och alltid hittat på någonting att uträtta medan hon tuggade i sig franskbrödet.
Nu satt de stilla, Fridas ögon vandrade över golvet och de nytorkade bordsskivorna.
Så ställde hon plötsligt ifrån sig fatet och for opp.
--- Vad är det nu då ? --- Jag tyckte jag såg nåt fnugg.
Hon var närsynt och började bli rädd för att inte se om det var rent i hörnorna.
--- En blir gamlare och gamlare, sa hon.
Snart är en oduglig.
--- Du pratar, sa Tora.
Frida var född 1863.
Det var det år då antalet oäkta barn i socknen hade fördubblats, året efter det att västra stambanan blev färdig och anläggningsarbetarna som de kallade för lergökarna hade dragit vidare.
Hennes mor hade folk kallat för Banvalls-Britta.
Hon hade sålt brännvin i en futt åt rallarna, brännvin och mat.
Det var snart sextio år sen.
Någon gång hände det att hon fick lust att säga åt Tora : jag var skolkamrat med mor din.
Vi var lika gamla och skulle ha gått och läst ihop.
Men Toras mor hade aldrig gått fram.
En del saker berörde man inte.
Då blev Toras ansikte stelt och ögonen såg förbi en.
Om hennes mor talade man inte, inte om F.A. Otters död och inte om pojken som hade växt opp i Stegsjö.
Och kanske var det bra, tänkte Frida.
Det som hade varit det hade ju varit och det tjänade ingenting till att prata om det.
Men ibland fick Frida en obegriplig lust att tala om förr i världen, i alla fall.
Hon kunde fnissa och säga : --- Tänk att jag har gått i armkrok med Valfrid Johansson.
Vi gick te ett agitationsmöte.
--- Ja, han var rö förr i världen, men sen blackna han fort, sa Tora.
--- Gått och hållit'en i hann till och med, sa Frida.
Den tiden var så tydlig och levande för henne.
Men Tora tyckte inte om det som var gammalt.
Hon slängde gammalt jox om hon hade råd att köpa nytt.
Mattor och träkärl från torpet där hon hade växt opp åkte ut.
Inte pratade hon heller gärna om den tiden då samhället bara var en samling kåkar kring stationshuset och vägarna flöt av lera.
Men det fanns ett undantag : ibland berättade hon lite om när hon hade varit kassörska åt källarmästare Winther på Järnvägshotellet.
Berömda dansöser, operasångare, skalder och prinsar hade ätit där och stigit henne så nära att hon känt lukten ur deras kläder.
Hon kunde se bilder i tidningen och säga : honom såg jag på hotellet när han var ung.
De hade dukat med äkta benporslin och haft nysilver i skålar och bestick.
På auktionen efter Winther hade hon ropat in ett bordsställ av nysilver med saltströare och pepparburk och kannor av slipat glas för ättika och grädde.
Det stod i glasskåpet bakom disken, måste ofta putsas och fyllde ingen annan funktion än att det då och då fick henne att tänka på det stora Hotell de Winther.
Cosmopolite var ett slitet medelålders kafé med nerrökta gardiner och kantstötta koppar, sorgligt att säga.
Där var aldrig någon riktig rusch annat än på kvällarna och det räckte mer än väl med en servitris nuförtiden.
Men för en del människor var det väl en vana, rentav en sorts tröst och de slutade inte att gå dit.
Tora hade inte tänkt sig att det skulle bli så här.
Hon hade velat ha ett damkonditori där fruarna gick in och satte sig sen de hade varit och provat skor hos Ölander eller tittat på tyger i Elfvenbergs Manufaktur.
Själv var hon också lite sliten, hakan och kinderna hade blivit kraftiga och håret nästan brunt fast hon hade varit alldeles blond på den tiden hon suttit i Winthers kassa och haft lugg och krusat tinninghår.
Hon satte fram hakan också.
Det var en vana som hon hade skaffat sig.
Fortfarande köpte hon Husmodern och la ut på ett bord i försäljningsrummet.
De bättre och halvbättre fruarna hade hon väl gett opp om, men ibland tänkte hon att det inte vore omöjligt att flickorna som gick på Hushållsskolan kunde komma in och beställa en kopp kaffe.
I synnerhet om de kunde läsa gratis i Husmodern om hur man fyller kålhuvuden och sen får dem att se hela ut igen.
Men de lärde sig alltihop det där på skolan förstås.
--- Nu får jag ge mig av till tvätten, sa Frida.
Jag såg Evert kom för en stund sen.
Hon satte på sig sin hatt av svart stråfläta och drog gummibandet om knuten därbak, knäppte alla knapparna i kappan fast hon bara skulle gå tvärsöver gatan till tvätten och så fick hon en påse bullar av Tora till förmiddagskaffet och gav sig iväg.
Nu tycktes doften av mognad och förmultning i trädgårdarna längs Hovlundagatan ha fördunstat med daggen, det luktade söt malt från bryggeriet, nygräddat bröd från Cosmopolite och ur tvättinrättningens ventiler bolmade ånga och lutlukt.
Dragkärrorna skramlade på Magasinsgatan och där kom Fredrik Otter cyklande med kaféts stora mjölkkruka på pakethållaren och gräddhämtaren svängande från styrstången.
Det var ett balansnummer.
Han måste sitta vriden ett kvarts varv när han cyklade för att hålla kvar krukan.
Han föraktade att gå på stan med dragkärra.
Berta Göhlin såg honom genom fönstret i övervåningen och runkade på huvudet åt att han fortfarande gick utan arbete.
Inne i kaféköket dunkade deg och kavel mot bakskivan.
Tora bakade vid Irma Karlssons sida och hennes tag var hårdare.
Hon slår luften ur degen tänkte bagerskan men vågade ingenting säga.
Samhället gick in i sin verksammaste tid.
Det dunkade och fräste, skramlade, slog och gnisslade av vakenhetens ljud.
Det var ännu tre timmar till förmiddagskaffet.
Fåglar hördes bara i de mest avskilda trädgårdarna, fåglar och det första klinket på ett piano.
--- Vart är Adam ? sa Tora åt Fredrik.
--- Han sover.
Hon sa inget men munnen blev ett streck.
Han försörjde sig.
Ändå var hon oroligare för honom än för Fredrik som hela dagarna denna brittsommar låg vid Badkafét och spelade kort med de andra arbetslösa.
Deras annars vita kroppar var bruna efter en lång sysslolös sommar, det svarta kring naglarna började lösas opp av vattnet.
En del halvsvalt på kaffe- och bröddieten.
Adam sov på förmiddagarna för biograf, danskapell och lokalrevyer var kvällsarbete.
Men var det arbete ? Han gick helgdagsklädd varenda dag, hade skjorta med krage och slips.
Kom hem med pengar och la dem på köksbordet ; hon önskade bara att han inte hade gjort det när Fredrik var inne för honom fick hon ge pengar så att han kunde köpa kaffe vid badet.
Hon hade önskat att han stannat kvar på Cosmopolite men han ville uträtta sina ärenden under morgontimmarna och sen försvinna.
Han skämdes för att stå och klyva ved till kaminerna.
Visserligen var han arbetslös men han ville dölja den sjukdomen.
Att vedhuggning och ärenden skulle vara arbete höll han inte med om.
Det fanns bara ett : verkstan.
Klockan åtta tog sig Irma Karlsson verkligen lite kaffe ute i försäljningsrummet men på stående fot och för att hon var tvungen.
Nu kom nämligen konditorn som två timmar varje morgon garnerade tårtor och finare mandelbröd på Cosmopolite.
Han bytte om i köket och under tiden väntade Irma och Tora utanför.
--- Damerna kan inträda!
förkunnade han till slut med klangfull stämma och vid det laget var Tora så retad att hon var stum för det tog honom en evinnerlig tid att få på sig de smårutiga byxorna, blusen, förklät över den stora buken och så mössan.
Men nu stod han där blek och mjölig i fullt ornat och skar ett ark utav oblaten för han tänkte börja med att göra frimurare.
Tora gick ut och började lägga småfranska i påsar när klockan i försäljningen pinglade och grubblade under tiden på hur hon skulle bli av med fanskapet därute som drog ner disk och fordrade passning som i sin glans dagar på Ankers konditori.
Nu var han pensionerad.
Han måste sluta här också.
Det gick knappast åt några finare konditorivaror längre.
Snart fick hon lov att säga opp honom men hon visste inte hur hon skulle bära sig åt för det var risk att han föll ihop som en fragilité som man satt sig på.
Hon hörde hans mjöliga tofflor hasa, hans biskopsstämma och hon hörde också att Irma teg så att det knäppte i köket.
Klockan gick på nio, bagerskan knöt av sig förklät och sa kort adjö, påminnande om att det stod en plåt karlsbadergifflar i ugnen.
Därute kom Tekla och Linnea över gatan.
Den yngre kvinnan var lång och stilig, folk tittade efter henne.
Tekla var lika gammal som Tora, fyrtiofyra år, och hade en gammal sammetsruka på huvudet.
De hade varit arbetskamrater när de serverade på Järnvägshotellet.
Hon diskade i kafét, kokade kaffe och la opp bröd.
Linnea serverade.
Dagens första gäst var nästan alltid sakförarn.
Han var en kortbent man med diger portfölj som la sitt plommonstop opp och ner på skänken i det inre rummet.
Så slog han sig ner i skinnfåtöljen och beställde en kanna kaffe med två gifflar.
Efter en stund började hans klienter anlända.
Han biträdde folk vid tinget, var inte grätten som advokaterna utan tog sig an även sådana som fångat fasaner med råttfälla och hämnats på grannen genom att gräva ner älgkadaver utanför köksfönstret.
Tora hade fått honom på halsen efter en exekutivaktion då hon köpt hans gamla skinnfåtölj som hon tyckte skulle passa bra på kafét.
Till den återvände han.
Den hade lukten av hans cigarrer och fläckarna efter hans svettiga rygg.
Men kvinnor var det som Tora hade tänkt sig att ha på sitt kafé.
Flickor, fruntimmer, fruar.
Damer om det gick.
Telefonisterna fick ett slag för sig att de skulle sitta på Cosmopolite.
De hade herrbekanta i släptåg men plötsligt var de väck.
De lyfter som svalor och luften frasar.
Borta.
Deras herrbekanta blev kvar ett tag men det var ju inte herrar hon ville ha.
De röker ner, det blir lite brunt och trist kring herrar.
Fruarna som varit ute och handlat tittar in och ser att det sitter två bönder och en sakförare i det inre rummet, om de överhuvud taget kan se någonting för cigarrröken som står tjock och gul därinne.
De flyr förstås.
Vad gör man ? Man kan ju inte köra ut sakförarn.
Man kan undra vad det är som gör att ett ställe som från början var lika propert och blänkande som vilket konditori som helst invaderas av män med trasiga portföljer, skolgrabbar, arbetslösa, flickor som sitter och gråter vid trådgardinen och tror att det inte syns ut på gatan, folk från enklare begravningar, schackspelare, försäljare av tvål och elektromagnetiska kraftbälten.
Är det något i luften eller väggarna ? Är det för mörkt på Cosmopolite ? Hon hade sparat tre av de små vita borden och ställt dem ute i försäljningen.
Därute fick pojkarna inte röka pipa, de fick inte sitta där överhuvudtaget.
Klockan halv elva på förmiddan kom Magnhild Lundberg från Samskolan och slog sig ner där.
Hon var den sista utom lilla Gerda Åkerlund i den kvinnliga rösträttsföreningen som gick på Cosmopolite.
Föreningen var upplöst eftersom den inte behövdes längre.
Man hade tagit protokollsböckerna ur lådan och den lilla flaggan från skänken.
Tora kunde inte uppriktigt säga att hon var glad att målet var nått.
Hon saknade dem, inte bara för försäljningens skull.
Det var inte ofta hon hade tid att gå på biograf eller föreläsningsförening.
Här hade hon stått i dörren med en hand på höften och nickelbrickan under armen och hört hela Gösta Berlings saga.
Här var det också som Franzon, arrangör av biografteaterföreställningar, dansaftnar och revyer, hade inträtt en kväll i april samtidigt som Gerda Åkerlund suttit med sitt ljusa och burriga huvud nerböjt över Husmodern.
Linnea Holm hade en gång funderat över vad som skulle ha hänt om Gerda inte hade tittat opp då, om hon bara läst sidan färdig och sen bett att få betala medan Franzon gått förbi henne till det inre rummet och beställt en halva kaffe.
Han kom alltså in, han hade bruna ögon och handskar av mjukt skinn, ljusgråa hundtäcken på skorna och kråsnål i slipsen med en sten som var falsk.
Gerda och han såg varandra i ögonen och det var i den stunden det skedde, det var både Tekla och Linnea överens om och de hade varit åsyna vittnen.
Gerda var lärarinna på Samskolan och en ytterligt försynt och älskvärd person.
Hon förvandlades nu.
Franzon hade börjat spela på pianot därinne och det lät som om de små klubborna vars filtbeklädnad för länge sen var utsliten slog direkt mot botten av en järnsäng.
I irriterad och högdragen ton bad Gerda Linnea att gå in och göra slut på oväsendet.
Tekla och Linnea stirrade bestörta på varandra.
Fröken Åkerlund retlig och nedlåtande!
När tonerna ändå fortsatte att skorra och plinka fram på det gamla pianot gick Gerda själv in i det inre rummet och frågade om han ville ha vänligheten att upphöra med att hamra på det ostämda instrumentet.
Sen skedde allt som skulle ske.
Inte på en gång och samma kväll, men inom loppet av ett halvt år var allting fullbordat.
Det började med att han gav henne fribiljetter till biografen som hon stolt skänkte till sina elever och det slutade med att de reste till Stockholm tillsammans och därifrån återkom hon --- en duva som släpat vingarna i gatsmutsen, en ros med en snusloska i.
Vad ingen visste var att han hade träffat henne i Källparken en sen aprilkväll strax efter deras första möte på Cosmopolite.
Då var Gerda mycket trött och ganska ledsen efter ett långt lärarkollegium.
Ingen vet heller vad han sa till henne men det var den gången Gerda först anade att världen inte var en stor Samskola där Magnhild Lundberg borde styra och ställa men där tyvärr rektor Ossian Jansson gjorde det i stället.
Hon blev nyfiken på hans värld som hon fann lustig, ja gudförlåte henne rentav lite löjlig, med danskapell och sprakande kinematografer.
Men hon fick en chock när hon förstod att en växel som måste omsättas var grönbleka allvaret och sen föreföll henne ibland Samskolans stolta allvar lite parodiskt.
Det hände att hon stod i samlingssalen och sjöng med i morgonpsalmen men kände en pirrande oro för Franzon och hans växel.
En människa som hon knappt kände!
När han hade klämt sig ur en ekonomisk rävsax ville han bjuda henne på ett glas portvin på Cosmopolite.
Tora stod i dörren och såg ut som Dödens Ängel och Linnea måste fråga om tre gånger innan beställningen kunde effektueras.
Gerda fick varning av rektor på Samskolan och blodet dunkade i hennes öron så att hon endast hörde följande : Fröken Åkerlund lärarkallet försports rykten naturligtvis inte lyssna men omedelbart föräldrar å det allvarligaste lägga på hjärtat.
Och det enda hon riktigt hade förstått av detta var å det allvarligaste lägga på hjärtat för hon var en allvarlig människa.
Ja, det är tragiskt när en allvarlig människa dricker portvin och spelar à quatre mains på ett ostämt kafépiano.
Hon var prästdotter, tidigt moderlös.
Fadern hade varit sträng som Jehova och burit underkläder enligt Jaegersystemet.
Gerda hade fått ta kalla avrivningar och lära sig att uppoffra.
Men någon gång i barndomen redan måste hennes kloka hjärta ha genomskådat gudsmannen och förstått, fast hjärtan inte förstår utan bara omsluter en kunskap och växer omkring den, att Jehova var ett barn som behövde henne.
Han vinterbadade och sov för öppet fönster och åt rå lök och man skulle ha kunnat tro att han inte kunde dö men han fick en hjärnblödning, låg länge stilla, satt sen och lallade i ett halvt år och Gerda som nyss hade gått ut seminariet skötte honom.
Så fick han en blödning till och dog.
Gerda grät, blev tröstad av snälla människor och ordnade med hans begravning.
Hon kvitterade ut arvet, gallrade hans bibliotek och sålde möbler och en kväll satt hon och tänkte på att hon faktiskt kände lättnad.
Men det berättade hon givetvis inte för någon.
Hon blev bara ännu lite allvarligare.
Nu var det så med Gerdas allvar att det satt inuti.
Utanpå var hon rödkindad och lite ruschig, hade lätt för att skratta åt nästan ingenting och åkte kälke med sina yngsta elever i backen vid Himmelsö Grindar.
Franzon var en kärlekskonstens Paganini som skar av sina strängar till hälften för att de skulle brista på scenen och spelade färdigt stycket på den allra sista, tände bengaliska eldar och hade performancer i rökmoln.
Gerda var naturligtvis en oövad publik till allt detta.
Hon var tjugosex år och hade aldrig kysst någon annan än Jehova på pannan och de yngsta flickorna i håret.
Nu ska det berättas hur det gick till när Franzon fick ballhåll.
Han bjöd henne som sagt på portvin och så berättade han för henne om sin tragiska uppväxt.
Han promenerade med henne i Källparken och talade om elden som brann i honom, ärelystnadens eld.
--- Själv har jag fått mycket uppmuntran, sa Gerda eftertänksamt.
Särskilt av fröken Lundberg, Magnhild Lundberg, som har varit min lärarinna innan hon blev min kollega.
En tid var jag besluten att bli någonting stort.
Jag var nog lite barnslig är jag rädd.
Jag tror det är bättre att försöka bli någonting gott.
Franzon som tänkte bli rik kysste henne.
När han hade kysst färdigt tog han hennes ansikte mellan sina båda händer och tittade på henne och sa : --- Gerda har narrats för mig.
--- Narrats!
Har jag narrats ? --- Ja.
Sen teg han.
Hon fick be och bönfalla.
Han måste helt enkelt berätta på vilket sätt hon skulle ha narrats för honom.
Nåväl, Gerda hade inte talat sanning när hon sagt att hon aldrig hade kysst någon förut.
Men kära nån!
Hur kunde han tro!
Det var alldeles sant.
Förstod han inte det : hur skulle hon kunna ljuga för honom ? Då blev Franzons röst alldeles tjock, han kysste henne på nytt, ännu blötare, ännu ljuvare och så viskade han i hennes lilla upphettade öra : --- Men förstår inte Gerda!
Hur kan man kyssa så utan att någonsin ha kysst förut ? Är det möjligt ? Varpå han kysste henne igen och så viskade han i det andra örat och nu var hans röst halvkvävd : Jo!
Jo!
Det är alltså möjligt.
Å, Gerda, Gerda.
Hon blev så förvånad.
Aldrig hade hon väl kunnat tro att det skulle vara någonting särskilt med henne i den här vägen, hon hade överhuvudtaget aldrig tänkt mycket på såna saker.
Men man kunde alltså ha någon sorts naturbegåvning för kärlek.
Ja, sa Franzon.
Och det ska Gerda inte skämmas för.
Det är någonting vackert.
Och nu började den så kallade trafiken.
Den som det inte sattes stopp för förrän Tora som var på Cosmopolite hela kvällarna fick rapport och sade opp Franzon med omedelbar effekt.
Hans väskor hade hon redan packat och hon skällde så att vattenglaset på karaffen skallrade.
Han tyckte att hon var vulgär, det hade han förresten tyckt hela tiden.
Han gick utan saknad.
Rummet var mörkt och låg åt gården.
Enda prydnaden var en tavla med dimmiga älvor som dansade på en äng och korkmattan behövdes bytas.
Men dessemellan hade det skett.
Man var vuxna människor som Franzon så riktigt påpekade för Gerda.
Han var trettiotvå och hon tjugosex.
Man försörjde sig själv och ofredade ingen med sina åsikter.
Man borde ha rätt att träffas i lugn och ro, inte frysa på de blöta bänkarna i Källparken eller bli bastuhet i det lilla utrymmet där filmprojektionsapparaten surrade.
Pryd och insipid var Gerda inte.
Så hon gick, en vuxen, självförsörjande, ansvarsfull och tänkande människa ( sa hon sig ) över den mörka gården till Magasinsgatan 9 och stannade med sprängande hjärta bakom knuten när hon hörde steg på gatan utanför, fortsatte oppför trappan när de inte kom in på gården.
Franzon vevade opp sin grammofon, tände den lilla lampan med pärlfrans runt skärmen och slog opp portvin.
--- Bara en fingerborg, sa Gerda.
--- Du ska inte sy nu, sa han.
Du ska prata med mig och råda mig.
Ska jag göra mig av med mina Förenade Margarin ? Ska jag göra en växel och köpa en ny projektionsapparat ? Hur blir det med Tösen från Stormyrtorpet ? Ska den kunna dra folk en vecka till ? Vad kostar annonserna ? Å, Gerda jag behöver dig.
Jag behöver en vuxen kvinnas kloka synpunkter.
Tala med mig.
Och Gerda som gått i skolan i praktiskt taget hela sitt liv upptäckte där hon satt på den sviktande ottomanen med brunrött överkast och stora virkade kuddar att livet hela tiden hade levt sig själv medan hon konjugerade de franska verben.
Hon lärde sig att skillnaden mellan Förenade Margarin och Svenska Emballage kunde vara skillnaden mellan fördubblat välstånd och räddningslös ruin, att man inte behövde pengar för att köpa filmprojektionsapparater utan ett avlångt papper, att om kvinnor grät tjänade Franzon pengar men om de blev sedligt upprörda och gjorde bojkott då blev han utan.
--- Kvinnor är mäktiga, sa han.
Mäktiga och starka.
Tala om för mig hur kvinnor tänker.
Råd mig.
Då gick Gerda och såg Tösen från Stormyrtorpet och sa att han skulle låta den gå en vecka till för det var en allvarlig och tänkvärd och mycket vacker film och så gick hon och såg Styrman Ljungs Flammor och sa att han skulle lägga ner den i dess bruna ask och spänna remmen om den och skicka den tillbaka till Stockholm.
Och Franzon skickade tillbaka Tösen och lät Styrman gå och tjänade mycket pengar.
Han fingrade ofta på lampan, det var en gammaldags fotogenlampa.
Han tyckte om det gula ljuset sa han och Gerda hade heller aldrig kunnat förlika sig med det elektriska annat än när hon skulle rätta temaböcker.
Men den osade och konstrade på alla sätt, han måste skruva ner veken.
Och det blev dunklare och tycktes varmare i det lilla rummet med älvodansen och de var vuxna och självförsörjande människor och smekte varandra och kysstes och det var ingenting orätt i det som Franzon så riktigt påpekade.
Men det kunde inte fortgå hur länge som helst.
Rätt som det var kände Gerda att det hade kommit därhän att hon måste ta sig samman.
Ena minuten var det ljuvt och tjockt i halsen, det hettade på ställen som hon inte ville tänka på och hon måste svälja och svälja.
--- Så, sa hon.
Nu ska vi vara förståndiga.
Och hon kände sig nästan som när hon hade lirkat med Jehova på den tiden han vinterbadade så hämningslöst fast han var över sjuttio.
Då hände det en kväll att hon dröjde för länge och när hon lirkade med Franzon lät han sig inte lirkas med.
Han var förändrad, hård i händerna, stark i benen och hans andetag lät som om han hade sprungit.
Då måste Gerda resa sig opp och skjuta honom ifrån sig.
Hon vände ryggen till och ordnade med knapparna i sin blus och sen skruvade hon opp lampan.
När hon vände sig om var det underligt med Franzon.
Han satt framåtböjd på ottomanen och höll hårt i en av kuddarna med virkat överdrag och nu lät hans andetag som om han velat jämra sig fast han försökte hålla det tillbaka.
Då ville Gerda le för hon tänkte på Jehova och alla hans olika konster igen och så satte hon pekfingret under hakan på Franzon för att titta på hans ansikte och skoja lite med honom.
Men det gick inte.
Han var förändrad.
Hans överläpp var svettig och ansiktet var vitt.
Det var alldeles tydligt att han hade svåra smärtor och han bad henne med kvävd röst att hon skulle låta honom vara ifred en liten stund.
Det tog några minuter innan han blev så att han kunde tala igen och under tiden trodde Gerda att hon skulle dö av ängslan.
Hon visste inte vad det var fråga om och trodde att det kanske var hans hjärta som krånglade och att hon hade tagit livet av honom med sina konster, dessa konster som hon tydligen utan att själv veta om det var så naturförfaren i enligt Franzon.
Men han dog inte.
Hon bad honom för guds skull berätta för henne vad som hade hänt.
Först sa han att han inte kunde, det gick inte att tala om.
Men så småningom kom han fram till att Gerda var en mogen människa.
Hon hade rätt att få veta vad som skedde mellan dem.
När en man och kvinna var tillsammans och höll av varandra så syftade deras smekningar till en förening, eller hur ? Det visste Gerda som var en vuxen kvinna, det behövde han inte hymla om.
Nej, mellan dem skulle det aldrig vara något hymlande.
Nå!
Nu var det så att mannen var annorlunda skapad än kvinnan.
Det hade hon förstått sa Gerda allvarligt och Franzon måste ett ögonblick vända bort huvudet och lägga ansiktet i kudden.
Hon trodde att han på nytt hade fått svåra smärtor.
Men vad det än var så gick det över och han kunde berätta för henne att mannens kropp förberedde sig på ett sätt för denna förening som kvinnans inte gjorde.
Detta var han förövrigt inte själv orsak till eller kunde råda över.
Hände det sedan att det trots förberedelsen inte blev någonting av, att ett häftigt avbrott skedde, då inträffade det som nyss hade inträffat.
Då fick han smärtor.
Gerda blev alldeles tyst.
Hon ville vända bort huvudet, slå ner ögonen.
Men hon måste vara modig och hon såg honom rakt i ansiktet.
Gjorde det mycket ont detta ? --- Ja, sa Franzon.
Han lät därvid som en gammal islänning som fått handen avhuggen men fortsätter att spänna sin båge med armstumpen.
Gerda beslöt sig då för att aldrig mer göra honom illa.
De satt på avstånd från varandra, han i soffan och hon i korgstolen.
De kysstes något och hon kramade honom moderligt när de skildes.
Men en kväll glömde de bort sig och innan Gerda hade hunnit ta sig samman var de där igen.
Men den här gången var hon inte längre som en oskyldig och ovetande flickunge.
Hon hade vetat vad som skulle hända, hon hade lockat honom till förberedelser som han själv inte rådde över och nu skulle han inom kort få sprängande smärtor och hans ansikte skulle bli grått och svettigt.
I stället för att skjuta honom ifrån sig la hon sig ner mot ottomankudden och lossade på kjollinningen som han så länge pillat med.
--- Kom, sa hon.
--- Lilla lilla liten, sa Franzon.
Är du säker på att du vill det här ? --- Ja, sa Gerda allvarligt för hon hade fått lära sig att ta konsekvenserna av sina handlingar.
Nu kom sommaren med den famösa Stockholmsresan och Magnhild Lundbergs kamp mot föräldradelegationen och rektor Ossian Jansson.
Den höll just på att krönas med framgång då Gerda förklarade för Magnhild att hon hade gjort precis vad som sades på hennes rygg och att hon för ingen del tänkte avstå från att träffa Franzon mer för hon älskade honom.
Det var feber i hennes ögon.
Hennes förordnande gick ut och förlängdes inte till hösten men rektor Jansson gick med på att lämna ett tjänstgöringsbetyg med goda vitsord, även när det gällde vandeln.
Magnhild trodde sig kunna skaffa henne en plats i Skara.
Gerda sa : --- Jag flyttar ingenstans.
Han behöver mig.
Till och med Franzon försökte övertala henne, han ville inte vara egoistisk sa han.
I slutet av sommaren flyttade hon in i det rum han hade bebott hos fru Otter på Magasinsgatan 9 och fick tillåtelse att ställa opp ett piano från föräldrahemmet i salen.
I augusti började hon ge pianolektioner.
--- Gör inte detta, sa Magnhild för hon anade utgången.
--- Jag måste leva.
Gerda var inte febrig längre utan beslutsam.
--- Lev då på ditt lilla kapital en tid medan du funderar ut hur du ska ordna din tillvaro.
--- Kapitalet är investerat.
--- Av Franzon ? Gerda nickade.
--- Han förstår sådana saker, sa hon.
Det trodde Magnhild säkert och hon uppmanade henne enträget att försöka få ut pengarna igen.
--- Man tar inte ut pengar som man investerat på lång sikt.
Då gör man en förlust.
Platsen i Skara skulle jag ändå inte ha fått.
Ryktet om min vandel har gått före mitt tjänstgöringsbetyg dit ner.
Förresten är det här jag vill vara.
--- Det här är den enda plats på jorden där du inte ska vara, sa Magnhild trött.
Försök få tillbaka dina pengar.
--- Förlåt mig Magnhild, sa Gerda, men Magnhild har levt hela sitt liv i skolan och kan rimligtvis inte veta någonting om aktiemarknaden.
I ett modernt samhälle ... --- Husch, sa Magnhild Lundberg.
Gift dig inte med honom.
Förlåt att jag är uppriktig mot dig.
Men om giftas var det inte tal.
Det var inte såna tider.
Ytterst få unga människor hade råd att gifta sig i denna arbetslöshet, det visste Gerda.
Och Franzons styrka i affärer var just att han inte behövde mer än sin klädesborste, ett gott hårvatten och plånboken i innerfickan.
Men han förlovade sig med Gerda.
Hon sa till honom att hennes situation hade blivit mycket svår och han blev häpen, nästan lite skakad för det var starka ord för att komma från Gerda som var en flicka med den rätta scoutandan.
Han forskade inte i vad hon hade gått igenom i lärarinnerum och mjölkmagasin utan tog henne med på en hastig promenad genom Källparken ( för kvällen var blåsig och kylig ) och trädde en ring på hennes finger.
De befann sig på precis samma ställe där han hade kysst henne första gången.
Det var en liten silverring med markisetter runt en spetsigt oval blodsten och han hittade inte på att den tillhört hans mor eller någonting, han bara gav henne den.
Han hade köpt den i en antikvitetsaffär i Stockholm.
Efteråt åt de kalvfilé Oscar på Hotel de Winther och Gerda frågade om hon fick behålla matsedeln som minne.
Hon lät blyg för hon var inte van att gå på restaurant.
Tre elever anmäldes till hennes pianolektioner och hon tänkte : det blir nog bättre, det kommer fler.
Nu är jag förlovad och allt lugnar ner sig.
Jag har inte gjort något orätt och människor är egentligen inte gemena, bara tanklösa och nyfikna.
Tre lektioner i veckan var inte mycket att leva av, det var ingenting alls.
Men hon fick anstånd med hyran och middagsmålet på kredit av Tora Otter vilket var lite besvärande för hon visste att Tora hatade Franzon som hon hatade lus och råttor.
Värst var det vad hon skulle ta sig för i ensamheten, så hon började gå promenader.
Om förmiddagarna gick hon stigen uppe på åsen ända bort till Himmelsö Grindar och promenerade sen landsvägen hem.
För att inte bli galen av ensamhet gick hon på Café Cosmopolite och drack choklad efter promenaderna.
De tre gossarna som hon gav lektioner i pianospel var inte alls som hennes elever i Samskolan, men hon försökte behandla dem likadant.
Den som hette Sture och kom på måndagseftermiddagarna gick direkt fram till pianot, satte sig och la sina fingrar på tangenterna och började spela Lilla Klocka Bing Bång utan någon som helst tvekan eller eftertanke.
--- Men du ska börja på C, Sture, sa hon.
Till sin förskräckelse märkte hon att hon fann hans händer lika svinfötter som man brukar se i aladåb.
De var korta och bleka och tjocka och han höll fingrarna tätt ihop.
Hon fick mycket dåligt samvete för hon hade trott att hon tyckte om barn.
--- Vad heter den här tonen ? sa hon vänligt och slog ner ostrukna C.
--- Ö, sa Sture.
Hon stirrade förbluffat på honom och tyckte att det var en elak glimt i hans ögon, men bestämde sig för att han var okunnig.
--- C, sa hon.
Nu ska du och jag försöka spela lite grand tillsammans.
Lägg dina händer precis så här som jag lägger mina.
Och de försökte.
Efter ett tag märkte hon att hennes ton var gäll och hon tyckte att hon började likna sin första pianolärarinna, en lång tysk fröken som slagit takten med en strumpsticka som hon också använt till att peta sig i hårbotten med.
Hon hade alltid frågat när hon kom in om pappa var hemma och Gerda var så oerfaren att hon inte förstod att den tyska damen som hade problem med mjäll ville bli hennes styvmor.
--- Börja på C, sa hon och Sture slog ner sina svinfötter på dubbla toner både i bas och diskant.
Hon förstod nu när hon hörde sin egen röst att hon aldrig varit någon pedagog.
Hon hade älskat och varit älskad på Samskolan, det var alltihop.
Nu gick flickorna förbi henne med nedslagna ögon och pojkarna slet av sig mössan men deras ögon vinglade.
I magasinet berättade man om henne att hon hade kommit ner en morgon, blek och med ombundna handleder.
Det var inte sant.
Hon stod på Tora Otters balkong och hörde vad man sa om henne nere på gården.
Då måste hon gå in och sätta sig.
Hon tittade på insidan av sina handleder och såg mönstret av ådror under huden som var mycket blek där.
När hon böjde händerna bakåt spändes den och hon såg ådrorna tydligt.
En del människor är onda.
Så var det förbjudet att tänka.
Olyckliga kanske och okunniga.
Men om kvällen när hon skulle sova ringades hennes medvetande in och hon drömde om människor med svinklövar i stället för händer och de snörvlade och skrek långt nere dit hon höll på att sjunka.
Hur kan de onda människorna känna våra tankar förr än vi känner dem själva ? Vad vill de oss ? Mellan tolv och ett var det så tyst på Cosmopolite att man kunde höra flugor surra i lampkupan.
Tekla stod i fönstret och såg flickorna från Samskolan svänga in på Magasinsgatan i stället för att komma och köpa tårtbitar som de brukade.
De gick till Ankers.
Hon var glad att Tora var hemma och stekte strömmingsflundror åt fröken Åkerlund och Adam och inte såg detta.
Kanske fick de inte längre gå till kafét efter historien med lärarinnan och Franzon ? Hon gick ut i köket och plockade opp mandelbröd ur en burk då klockan pinglade därute.
När hon kom ut stod en karl och höll i dörren medan han såg sig omkring och därför hade fjädern fastnat på klockan som vickat på sned och var alldeles tyst.
Hon såg på den fernissade pappväskan vars cykelremmar hängde ner mot golvet att det var en nasare.
Då blev hon rädd och hennes rädsla stod tjock emellan dem och tvang hans blick att börja treva kring skåp och hyllor tills hennes ögon lydigt visade honom att den lilla svartlackerade kassalådan stod framför hennes mage alldeles under disken.
Nu hade hon blivit instruerad att hojta ut i köket alldeles som om Linnea vore där och inte ute med ett par skor till halvsulning.
--- Du får vänta ett tag för jag fick en kund!
Men det gjorde hon inte.
Nasaren såg hennes skräck och var i den stunden beredd att uppfylla alla hennes förväntningar.
Då kom ett äldre svartklätt par in genom dörren och alldeles som om man hade släppt en vikt i en vågskål åkte Teklas mod opp och nasarens ner och hon frågade honom vad han ville.
Han undrade om de besvärades av råttor på kafét och Tekla som inte hade fått några instruktioner för ett sånt fall svarade ärligt att de hade jämnt göra att hålla dem ifrån sig.
Paret som hade slagit sig ner vid ett av de vita borden i försäljningen och bar djup sorg tittade på varandra och kvinnan runkade på huvudet under slöjan.
Då skulle nasaren kunna lätta deras bekymmer sa han.
Han hade någonting i väskan som var det enda raka när man inte hade karlar i huset eller hade dom karlar i huset här ? Men så dum var inte Tekla, hon knep ihop munnen.
Nasaren sa att hur som haver skorna skaver så hade han den enda rätta råttfällan för kvinnligt bruk, nämligen råttfällan som garanterat inte mosar råttan.
För det är nånting som fruntimmer inte gillar --- eller har jag fel ? Och den gamla kvinnan bakom sorgslöjan rös hörbart och hennes man försökte knacka med käppkryckan mot bordskanten för att dra till sig uppmärksamheten och få beställa.
Men han var så försynt att det lät mer som när en talgoxe pickar på fönsterblecket och Tekla tog inte ögonen från nasaren.
--- Vi ska ingenting ha, sa hon.
Det var fullständigt klart och uppfattat men titta kostade ingenting.
Det här var en revolution inom råttbekämpningen som han faktiskt gärna ville visa henne, av rent intresse.
Som sagt, fällorna gjorde mos av råttorna och i burarna hade man dom kvar och det var lika illa för då måste man ta ihjäl dom och det gillade inte fruntimmer, hade han fel ? Nej, här hade hon den enda fällan som garanterat snyggt och prydligt avdagatog en råtta på ett sätt som det känsligaste kvinnliga själsliv kunde godtaga.
Den nämligen ströp råttan.
Ville hon titta på den här lilla ståltrådsöglan så såg hon att här måste den sticka in huvudet för att komma åt fläskbiten.
Det fanns inga andra planer för fläsket låg i den här lilla plåtkonen, alltså här stack den in halsen och började dra ut betet och betet var fäst i den här lilla kroken som var fäst i tråden.
Alltså drog råttan åt snaran om sin egen hals kunde man säga och det avgörande ögonblicket kom när råttan anade oråd och ryckte till.
Då knäckte den så att säga nacken på sig själv!
Alltså en fälla som verkade tvärtemot alla andra råttfälleprinciper, själva skrämseln dödade råttan, en form av ovanligt avancerat självmord med andra ord!
Nu lämnade den gamle svartklädde mannen och hans kvinna Cosmopolite och de stödde sig tungt på varandra.
Tora som just kom in från gatan mötte dem på trappan och när hon såg att det varken fanns fat eller koppar på borden därinne frågade hon : --- Gick di ? Och Tekla nickade stumt.
--- Varför det ? Då såg Tekla och nasaren på varandra ett kort ögonblick och sen sa hon : --- Jag vet inte.
--- Är det du, Evald, sa Tora.
Det var länge sen jag såg dig.
Har du fått nåt arbete ? --- Ja, jag säljer en konstruktion för skadedjursbekämpning åt en plåtmanufaktur på Storgatan 43, sa nasaren.
--- Jaså, Råttfälle-Nisse.
Ja herregud.
Hur långt bort har du varit då ? --- Till Gällivare.
--- Ni får se världen om inte annat.
Pojkkrakar.
Skulle du ha kaffe ? --- Ja, jag tänkte tömma en balja java och sen gör man väl som daggen, sa Evald.
--- Va ? --- Man dunstar.
--- Vad ska du ha för brö ? --- Ja, jag kan ju ta en slät bulle.
Men hon gick ut i köket och bredde två rågbrödsskivor med smör och la på kalvsylta och rödbetor.
--- Det här ska han inte betala, sa hon åt Tekla, för det är inte från försäljningen.
Men låt honom betala kaffet.
--- Jag kanske skulle visa den moderna råttfällan, sa Evald.
Den enda råttfällan för kvinnligt bruk.
--- Nej, det låter du bli härinne.
Och sen ska du lycka till med dig.
För du åker väl vidare ? --- Ja, det börjar bli höst så man gör väl som svalorna och flaxar söderut, sa Evald.
Man har ju fyllt på lagret.
Och han åt och tackade, för det var något som han fått lära sig på sin becknartrad, tacka och rackla romani.
Sen spände han fast pappväskan på pakethållaren igen och cyklade Vanstorpsvägen ut och vid Källstugan tog han av åt Norrköping.
Där stod Konrad Eriksson med en tunn svartklädd flicka vid sin sida och när man tittade noga efter såg man att han inte bara höll henne under armen utan också hade flätat samman sin hand med hennes.
Tora, Linnea och en liten gosse som var inne för att köpa för två öre kaksmulor stod alla tre och stirrade på dem.
--- Ja godda, sa Konrad.
Nu är man tillbaka.
Han hade borstat sin kostym noga innan han for hem.
Nu krånglade han sig ur fingerflätningen och armkroken med den magra flickan och sköt henne lite framför sig och sa : --- Får jag lov å presentera min fästmö Agnes.
Tora och Linnea tittade på varandra och sen på flickan som verkligen hade en ring men såg ut som om hon frös om fingrarna.
--- Hörs då, sa Tora.
Är du ledig mitt i veckan ? Det blev alldeles tyst en stund.
--- Fästmö ? sa hon sen och flickan i den svarta klänningen såg ut som om hon tänkte börja gråta så Linnea harklade sig.
--- Det ska väl va lite kaffe ? sa hon.
Kaffe blev det och den magra rörde och rörde i koppen medan Tora frågade och Konrad svarade och hon hade snart plockat ur honom att han var arbetslös och flickan med.
Men hon hade inte fått gå från sitt arbete utan slutat själv.
--- Slutat själv!
I tider som dessa!
Ja, slutat för att få vara med honom, Konrad, sin fästman.
De skulle nämligen gifta sig.
Trodde han att nån kunde gifta sig nuförtin ? När de inte hade nåt att leva av ? De måste ju leva ändå, gifta eller ogifta, det gjorde ingen skillnad så varför inte gifta sig.
Då tittade Tora och Linnea på varandra igen och sen stängde Tora dörren till försäljningen och spände ögonen i Konrad och frågade så tyst att hon nästan väste : --- Är det tvunget ? Då brast Agnes i gråt och Konrad gick runt bordet och la sin arm om hennes rygg och sa åt Tora att hon skulle tänka på vad hon sa.
Han var ingen barnunge längre, tjugosju år gammal, och Agnes var tjugoett.
Sen framkom den magras levnadshistoria i korta drag medan Tora tog sig en kopp kaffe själv med ögonen på dörren ifall det skulle komma någon.
Den innefattade en fader, tämligen åldrig som så sent som för fjorton dar sen skurit rutor i ett glasmästeri på Söder.
Själv hade Agnes arbetat på Herman Meeths.
Hon hade kallats för Agnes på Siden och bott på ett hem för unga arbeterskor på Kungsholmen där man var tre stycken om ett rum och hade kök gemensamt med några fler.
Hon hade bott med Svea på Parfym och Lisen på Handskar och det var förbjudet att ha herrbesök på rummen.
Klockan tio varje kväll kom fröken Zahr som var förestånderska och gick igenom rummen och sa : godnatt flickor!
Hon hämtade gasslangen från köket så att ingen skulle kunna koka kaffe eller göra av med sig.
På morgonen klockan sex kom hon igen med ett glatt godmorgon flickor!
och gasslangen.
På Meeths hade det varit dåligt betalt men man hade fått lära.
Och denna plats hade hon lämnat ? Det hade hon.
För att följa Konrad.
--- Ja herre jesses, sa Tora.
Arma barnungar.
Hur tror du att du ska få arbete här ? Vad är det som har tagi åt er ? --- Det är lättare för Agnes att få arbete här än för mig att få det i Stockholm, sa Konrad och Tora blev alldeles tyst för hon måste fundera på logiken i detta.
--- Hon kan ta plats i familj, sa han.
--- Ursäkta att jag frågar, sa Tora med ovanlig taktfullhet.
Men har Agnes sorg ? Ja, det hade hon.
Pappan på glasmästeriet var nyss död.
Hon var skyldig fyrtio kronor för sorgkläderna, upplyste Konrad.
Inte på Meeths för där var de i alla fall alldeles för dyra för henne att köpa.
Och så var hon skyldig sextio kronor på S :t Görans sjukhus sen hon hade spanskan för två år sen.
Hundratio kronor hade det varit från början och till slut hade de dragit på lönen, fem kronor varje månad.
--- Varför skulle du berätta det ? sa Agnes när Tora hade gått ut för att expediera i försäljningen.
--- Det var det sista, sa Konrad.
Nu vet hon allting och det är ju lika bra det för hon ger sig i alla fall inte förrän hon har plockat ur dig alltihop.
--- Ska vi träffa din mamma sen ? frågade Agnes.
--- Ja, men hon frågar nog inget.
Tora är värst.
Fast hon hjälper oss säkert.
Sen blev han rädd att han kanske hade sagt för mycket, att han hade låtit lura sig av att vara tillbaka på Cosmopolite igen.
Här skedde ju inga under och gällde inga andra lagar än ute på stan och inne i husen och verkstäderna.
Även om Tora Otter var en ganska hygglig människa så kunde hon inte göra det omöjliga.
Här var slitet och bekymrat för att det inte gick ihop sig.
Men det var åtminstone öppet, man kunde gå hit och sätta sig och det var ingen som ögonblickligen stod framför en och frågade vad man skulle beställa.
Man kunde få sitta i sitt hörn både fem och tio minuter medan det slamrade av bakplåtar och hördes röster utifrån köket.
Ingenting hände egentligen.
Man gick till samma ställe, såg varandra, bläddrade lite i tidningarna.
Det som skedde här skedde åtminstone inte i det fördolda.
Så hade till exempel Gerda Åkerlund gått hit och gråtit en kväll i stället för att sitta hemma och skära sig i handlederna.
Och Agnes som hade varit skräckslagen när hon kom in hit lugnade sig så småningom.
Hon vågade till och med röra på sig, pröva skinnfåtöljen och gå fram till den stora spegeln och titta på fotografierna och klubbmeddelandena som satt instuckna mellan glaset och ramen.
Där var fotbollslaget med Fredrik som målvakt.
Han stod längst bak i sin keps men var så storväxt att han syntes ändå och han hade armarna korsade på bröstet.
Där var ett annat kort där han föreställde kakelugn på en maskerad som Franzon anordnat.
Man såg bara fötterna och måste veta att det var han.
Om man tittade noga såg man ett par fötter till inne i kakelugnen.
Det hade varit uppsluppet på maskeraden och Tora hade tittat mycket på det där kortet.
Men hur skulle man kunna dra några slutsatser av ett par fötter ? Det var svarta skor i alla fall, inte så hög klack och två remmar över vristen.
Längst ut till höger stod Adam i en massa skynken och med skägg svärtat direkt på huden.
Han såg mörk och vild ut och föreställde beduin.
Ja, han verkade född i teaterkostym medan Fredrik såg ut som en stor snäll häst vad han än tog på sig.
Vykortet från Berlin hade Ebba Julin skickat när hon åkte dit med målarmästarn och köpte pälskappa.
De hade fått en väska full med tyska pengar för sina svenska sedlar.
Det var obegripligt men bäst att passa på så länge det varade skrev Ebba på baksidan.
Agnes såg lite mindre frusen ut nu när de hade varit ensamma en stund i det bruna rummet och hon satte sig mittemot Konrad igen och sträckte fram händerna över bordsskivan.
Så satt de och höll i varandra.
Hon var lika ljus som han och kortklippt.
Tekla gluttade i dörren ibland och Tora som stod bakom disken kunde inte heller låta bli att titta.
Agnes såg nog inte så illa ut om hon fick lite hull på sig.
Men kunde hon ta i ? Hur skulle man våga rekommendera henne i familj ? Visste hon hur det gick till att skura golv eller baka ut en vetedeg, Agnes på Siden ? Klockan halv fyra kom Ingrid.
Hon gick alltid direkt från skolan numera och hon slängde sin skolväska på ett av de vita borden och Tora sa : --- Lägg inte väskan där.
Sen fick hon sin choklad och två släta bullar.
Hon hade en ganska hög pall invid disken som hon klättrade opp på.
Egentligen var det en liten stege för fönstertvätt.
Tora sa ingenting men hon kastade hela tiden blickar inåt rummet på Konrads rygg och på honom märktes ingenting annat när Ingrids röst hördes i kafét än att ryggen blev alldeles stel.
--- Vad är det ? sa Agnes.
Han skakade på huvudet.
Men om en stund ville hon i alla fall veta vad det var, hennes ögon var uppspärrade av oro.
Då viskade han att det var hans syster som satt ute i försäljningen.
--- Men ska du inte hälsa på henne ? --- Hon vill inte träffa mig, svarade han.
Hon hatar mig så hon kan storkna.
Och medan Agnes bara såg rädd ut sa han lågt : --- Ja, det är ingen fara med henne.
Henne är det liv i.
Nu tog han det sista kaffet i kannan och slog opp åt dem.
Det var nästan kallt och han rörde länge innan sockerbiten föll sönder och sen rörde han en stund till och Agnes märkte att han då och då kastade en blick i den stora spegeln.
Hon förstod att han satt så att han kunde se flickan därute.
--- Tänk om jag skulle berätta en saga för dig, sa han.
--- Det kan du väl göra, svarade hon osäkert.
--- Tänk om jag skulle göra det.
Om jag skulle berätta för dig om det lilla lilla landet.
--- Har du druckit ur chokladen, hörde de Toras röst men hon fick inget svar.
Men det är ju skinn oppepå.
Dricker du inte ? --- Ska jag göra det ? sa Konrad och det vart alldeles tyst i kafét.
--- I det stora landet finns ett litet litet land, sa han.
Det ligger inuti det stora som nöten ligger inuti sitt skal eller den blodröda grodden i duvans ägg.
Dörrklockan plinkade och det hördes röster, Tora sålde tårtbitar.
Till slut skramlade slantarna i kassalådan och dörren slog igen.
Konrad som hela tiden hade suttit med händerna runt kaffekoppen och huvudet nerböjt rätade på sig igen och sa : --- Där går det små små vägar till de små husen och därinne sitter människorna och äter sin kålsoppa med små små skedar.
Där finns en liten kyrka som har så små klockor att de pinglar som bjällror på helgdagskvällen och över det lilla landet ligger en grå liten himmel, tät som en mössa och gör att alla ljud blir små och nära.
När han tystnade hördes inga andra ljud än Linneas och Toras avlägsna röster och det jämna skorret från en kaffekvarn.
--- I det lilla landet där hästlortarna inte är större än sagogryn hade bönderna kört sina dyngskrov i hundratals år.
Men så kom det en liten järnbana och bommar for opp och ner och små tåg tuffade och det blev små fabriker.
Och det blev en liten socialdemokrati och små små arbetarledare som skakade näven och hade små plommonstop.
När det stora landet hade sin stora strejk så hade det lilla landet en liten strejk men de små tågen fortsatte att tuffa förstås och ingen skada var skedd.
Sen blev det krig och den stora hungern kom och i det lilla landet blev det en liten hunger som sved i de små magarna.
Då skakade de stora arbetarledarna sina nävar och sa att nu blir det revolution och man måste slå dem i huvudet.
I det lilla landet var det inte tal om någon revolution för där var ju eländet så litet.
Det vart arbetslöshet också och eländet var stort och orubbligt.
Ja, på botten av allt framåtskridande i det stora landet låg ett orörligt elände.
Det var själva fundamentet som alltsammans vilade på.
Men det lilla landet hade så liten arbetslöshet och såna små beskedliga arbetslösa.
De satt på lokal och pratade sina små ord.
Allt skulle bli bra igen för deras land var så litet.
Och så satt de där och tittade på sitt elände och sa : titta på vårt lilla elände, så litet det är och så beskedligt.
Han tystnade.
--- Och sen ? sa Agnes.
--- Sen var det inget mer.
--- Var det inget mer ? --- Nej, det var slut.
--- Men det var väl inget ... Konrad la fingret över mun.
--- Nu ska vi väl gå, sa han.
Då hörde de hur det sprang på korkmattan och så stod Ingrid i dörren bakom dem.
Konrad vände sig inte om.
--- Det kan väl inte va så där!
skrek hon rakt in i spegeln.
Han lyfte sakta på huvudet och tittade in i hennes spegelansikte som såg lite snett ut.
--- Det var väl inget slut!
Hon både snyftade och skrek och så tvärvände hon och slängde igen dörren så att de hörde glasen i skåpet därute skallra och sen skrällde och pinglade klockan ovanför dörren och hon sprang från Cosmopolite.
De såg henne svänga in på Magasinsgatan utan skolväska, den hade hon glömt, och skärpet slängde från den bruna kappan.
--- Men snälla nån!
sa Agnes.
--- Nu ska vi gå, sa Konrad och var glad.
I morgon får jag gå hit igen.
Det ser inte bättre ut.
Så flätade han åter samman sina fingrar med fästmöns sedan han tagit Tora i hand och tackat för kaffe som hon ville bjuda på och när de gick stod Tora och Linnea och såg efter dem i fönstret.
Tekla kom också ut och hon runkade på huvudet.
Agnes såg ut som en liten svart sytråd bredvid den långe Konrad.
--- Har hon en halv liter blod i kroppen så är det mycke, sa Tora.
Ett par telefonister gick förbi med ljusa strumpor och ganska korta kjolar, men de tittade inte ens åt kaféfönstret.
När de hade försvunnit sa Tora : skönt sa Gustava om kyssen som hon inte fick, men utan riktig övertygelse.
--- Jösses nu kommer Nuppen, sa Linnea och drog av ett av de vita borden med en trasa men hennes överraskning berodde bara på att hon hade glömt bort vad klockan var när Konrad var där med sin fästmö.
Nuppen kom varje dag klockan fyra och det hade han gjort sen Tora köpte kafét.
Han hade varit kontorist hos grosshandlar Lindh på den tiden då firman var liten och han var en mycket ensam människa med pedantiska vanor.
Han hade alltid sett ut som en liten pojke, inte fått skägg och inte grovnat.
Fortfarande gick han i stärkkrage och manschetter och så orubbligt punktlig var han att han stannade på kafétrappan och kontrollerade sitt fickur innan han steg in.
Han åldrades inte som alla andra utan vissnade bara sakta.
Hans skära pojkkinder hade blivit grå och papperstorra.
Förr hade han alltid suttit i det inre rummet och tittat sig i den stora spegeln.
Han umgicks ju inte med någon men där såg han i alla fall en liten nuppe till.
När pojkarna från Praktiska skolan rökte ut honom satte Tora honom i försäljningsrummet vid ett vitt bord och han tittade ibland in i spegelglaset i skåpet.
Nuppen hade inte mer än druckit opp chokladen, putsat sin gula och torra överläpp med en liten serviett av rispapper förrän Magnhild Lundberg kom in och frågade efter fröken Åkerlund.
Hon hade sökt henne tre gånger på Magasinsgatan 9, det var viktigt och brådskande.
Brukade hon promenera så här dags ? Det gick en halvtimma och så var hon tillbaka igen.
Hur ståtlig hon än var där hon stod i dörren så började det märkas att hon gått gata opp och gata ner hela eftermiddagen.
Ingenstans fanns Gerda.
Till slut var de så uppjagade båda två att Magnhild Lundberg kom fram till disken och la sin hand på Toras vilket kändes underligt och så sa hon med låg röst : --- Jag tror att jag har ordnat en plats åt fröken Åkerlund.
--- Ta en kopp kaffe och sitt ner, sa Tora.
Vila sig lite.
Jag ska skicka ut Fredrik och leta efter henne bara han kommer in.
--- Jag måste gå nu för vi har lärarkollegium hela kvällen.
Säg bara åt fröken Åkerlund när hon kommer in att hon ska ringa till friherrinnan Fogel på Sjögesta.
--- Jösses, sa Tora.
Då kunde Magnhild inte längre bära på detta som hon hela eftermiddan hade velat berätta utan modulerade sin imponerande röst till nästan en viskning och sa att friherrinnan sökte ressällskap och lektris åt sin gamle bror Jacob som skulle resa till Schweiz för lungorna.
Men när hon hade gått stod Tora overksam en stund vid disken och tänkte att därhän hade det alltså gått att de alla skulle vara tacksamma för att Gerda Åkerlund fick sitta på sanatorium och läsa för en gammal baron som spottade i en påse.
Hon hörde visslan från Svenska Motor och efter en stund kom männen på sina cyklar och de mötte de arbetslösa som åkte in från Badkafét ute vid Hällsjön.
Deras badbyxor satt uppträdda på styrstängerna för att torka och flaxade när de körde ikapp.
Hon gissade att det började bli kallt i vattnet därute trots att de haft några fina brittsommardagar.
Men hon visste att åtminstone Fredrik hellre låg och frös sig blå än han visade sig sysslolös på stan under arbetstid.
Den förste som kom av kvällsgästerna var Valentin och hon undrade om han åt ordentligt hemma för han kom alltid så tidigt.
Han levde ensam och det som han helst åt var en stor skiva av Chicagofläsket som han doppade i kaffe.
På kvällen gick han på kafét för han trivdes bland unga människor.
Fortfarande bar han sitt svarta helskägg för att dölja harmyntheten.
Han vände sakta bladen i ortstidningen och pipröken steg i vita ringlar mot taket.
--- Ska du ha ditt kaffe mesamma ? --- Det är ingen brådska.
Hon trampade och trampade omkring honom och väntade på Fredrik men klockan blev sex och hon blev halv sju och till slut kom Adam ensam.
--- Var är Fredrik ? --- Hemma och klär sig.
--- Ska det ta en sån evinnerlig tid ? Hade inte fröken Åkerlund kommit ? Då tar du cykeln och åker Himmelsö allé och så runt Lilla Himmelsö så du kommer landsvägen hem och ser du henne så säger du åt henne att skynda sig hit.
--- Jag ska till biografen!
--- Det hinner du.
Säg åt henne att det är viktigt.
Men säg att det inte är nåt med Franzon, la hon till.
Han knotade när han letade rätt på Fredriks cykel, satte spännen i byxorna och småsvor för att han var rädd att förstöra kostymen.
De arbetslösa började komma och pipröken tätnade.
Tora hörde slagen på schackklockorna medan hon gick ute i försäljningen och vankade och tittade ut på gatan.
Då kom Franzon.
Han gick med bestämda steg och hon blev rädd att han visste något om fröken Åkerlund.
Men han skulle bara fråga efter Adam.
Hon fräste att han inte började förrän om en halvtimma så det var väl ingen brådska.
Förresten kunde han köra filmen själv om det knep.
Han drack en kopp kaffe på stående fot men sa att hon fick skriva opp det.
Hon hade hört att han gick omkring och sa att han av princip inte betalade några räkningar förrän han var absolut tvungen.
Men hon ville inte klämma åt honom för Adams skull.
Hur det var så fick han betalt varje vecka : han försörjde sig.
Medan hon stod och såg på Franzon när han drack ur sitt kaffe tänkte hon att av alla karlskrällen var han den värsta och det var ofattbart att den ormen en gång hade suttit vid hennes köksbord och hällt opp mjölk åt sig ur hennes tillbringare och ätit kall strömmingsflundra på hårt bröd sent på kvällarna när han kom från biografen eller danskapellet.
Och jag tyckte till och med att han var rolig!
tänkte hon.
Skymningen föll och det blev tystare på gatan och larmigare på kafét.
Adam kom tillbaka och hade ingenstans sett Gerda Åkerlund och då blev Tora kall invärtes av oro men hon sa ingenting åt honom.
En stund senare kom hon på honom ute i köket med hallonessencen för munnen och hennes händer flaxade kring hans öron så att han höll på att tappa flaskan.
--- Vet du ingen levandes hut!
--- Jamen det är för å lukta gott ur mun, morsan!
Om man träffar flicker.
--- Jag vet nog du, det är för att det är sprit.
Men nu ger du dig iväg och du ger fasiken i essencerna, förstår du det ? Sen kom Fredrik i randig skjorta med vit krage, handknuten slips och bena i håret och runt omkring stod en doft av Azymol Stimulus.
--- Är fröken Åkerlund hemma än ? sa Tora.
Han skakade på huvudet.
Nu fick hon nästan kväljningar.
Hon hade tänkt ta sig en kopp kaffe själv men kunde inte.
--- Har ni äti ? --- Jag tog kalla strömmingar och stekte potatis.
--- Vart ska du hän ? Inte är det aftonskolan ikväll ? --- På bio, sa han kort.
--- Det behövde du väl inte klä opp dig så dant för.
Han svarade inte och när han gått tittade hon på fotot från maskeraden på spegeln därinne.
Hon stirrade länge på fötterna i de svarta skorna med remmar över vristen.
Det fanns ett annat kort också där han satt i aftonskolan med läraren i tyska och de tio andra eleverna, men de var alla män.
De satt under de svaga lamporna som hängde i långa snoddar från taket och höll sina pennor mot pappret.
Han var duktig, särskilt i matematik, men inte så dum i tyska heller.
Hon sökte bland bilderna från amatörteater och utflykter men ingenstans hittade hon en flicka som kunde tänkas ha de svarta skorna och hon var så upptagen att hon inte märkte stojet omkring sig och det skrällande pianot.
Hon märkte inte urmakarn heller förrän hon kom ut i försäljningen igen.
Lampan var inte tänd därute, hon hade glömt det och han satt i halvmörkret och väntade.
--- Det har varit en jädrans dag, svarade hon på hans lite omständliga förfrågan.
Jag har fått lov å säga till konditorn att han ska sluta.
Men han låssas ingenting begripa.
Och Konrad Eriksson har mist sitt arbete i Stockholm och kommi hem med en fästmö.
Det är ingen ordning på Adam heller och Fredrik har börja ränna ute.
Folk har det sprungi här hela dan, men titta va brö jag har över!
Snart får jag säga opp bagerskan med --- det går inte åt mer än jag kan klara å baka själv.
--- Ja, vi står mitt oppe i livet, sa urmakarn.
Allt som händer oss just nu verkar så betydelsefullt som om det skulle få återverkningar för årtusenden framöver.
--- Men hur hon ska klara av'et vet jag inte.
Jag tror inte plåtslagarn är arbetsför.
Men jag måste bestämma mig.
--- Och det kommer det ju att få också, sa urmakarn.
--- Vadå ? --- Återverkningar, sa han.
Men om sin oro för Gerda Åkerlund berättade hon inte för honom, den höll hon för sig själv och för Magnhild Lundberg när hon sent omsider dök opp utanför glasrutan, ett stort trött ansikte i kvällsmörkret.
Då skakade Tora bara på huvudet utan att urmakarn såg det och fröken Lundberg försvann från trappan.
Nu begav sig Magnhild Lundberg direkt till Casinoteatern på andra sidan järnvägen och frågade efter Franzon.
Men biografmaskinisten --- som var Adam Otter --- sa att han var på Folkets Hus där han skulle öppna en ny biograf.
Magnhild gick den långa vägen tillbaka igen och när hon kom utanför Folkets Hus var hon mycket trött.
Ölkafét låg i ena änden av den stora tegelbyggnaden och teatern i den andra.
Nu såg hon att den hade fått en ny skylt, CORONA stod det.
Hon brydde sig inte om att titta på affischen och hon gick förbi en liten kö av människor som alla föreföll henne småväxta och mycket slitna och tog sig fram till kassan där hon myndigt frågade efter Franzon.
--- Han är däroppe, sa kassörskan.
Men han har nog bråttom nu.
Det är visst inte riktigt klart med lyset.
--- Var vänlig och gå efter honom, sa Magnhild och kassörskan lämnade efter en mycket kort tvekan sin lilla bur och det var alldeles tyst i kön bakom lärarinnan.
Då kom hon att tänka på att hon inte kunde stå här inför alla människor och fråga efter Gerda.
Hon gick därför efter flickan opp i en brant trappa som svängde.
På väggen satt bilder av skådespelare som hon inte kände till.
Franzon mötte henne i dörren till biografsalongen och han höll på att kränga på sig kavajen.
Hon såg en skymt av västens blanka satinrygg när han vände sig om och ropade något till en montör på en stege och hon la märke till att han hade ärmhållare av resår.
--- Var är Gerda ? sa hon.
Först efteråt tänkte hon på att hon borde ha sagt fröken Åkerlund och det förargade henne att hon inte tänkt sig för.
--- Hon är här, sa Franzon.
--- Får jag tala med henne.
--- Inte nu, sa han med ett snabbt och lite otåligt leende.
Vi börjar strax.
Det här är en premiär.
Nu hade han äntligen fått på sig kavajen ordentligt.
Det berörde henne illa att han umgicks med Gerda i skjortärmarna och i ärmhållare av resår.
--- Då går jag in, sa hon.
--- Naturligtvis, sa Franzon.
Säg bara till i kassan så ska vi bereda en bra plats.
Mycket nöje.
Det var ingen ironi som hon kunde höra.
Han hade bråttom men han var mycket artig.
Hon gick ner till kassan och nu förstod hon att hon borde ställa sig längst bak i kön.
Hon kände sig egendomlig när hon stod där och tittade framåt på människorna för de verkade fortfarande småväxta.
Det är hållningen, bestämde hon sig för.
Det är folkskolornas undermåliga gymnastikundervisning som får det här resultatet.
Hon såg på affischen att filmen hette Madonnan i sovkupén.
Hon hade inte varit på biografteater sen den var en alldeles ny företeelse och film var för henne folk som tappade byxorna eller ramlade i vattnet klädda i plommonstop och kalsonger.
Det var också bilder av svartläppade hjältinnor som rullade vilt med ögonen och vars barmar hävdes och sänktes i våldsamt tempo.
Hon hade funnit det löjeväckande.
Gerda hade försökt få henne med på Herr Arnes penningar som hon sagt vara en utomordentligt stark och gripande film.
Magnhild hade inte gått.
När hon kom fram till kassan fick hon en biljett som Franzon sagt till om och kassörskan lät henne inte betala för den.
Det kändes obehagligt.
Ingenstans i lokalen såg hon Gerda men däremot sömmerskan Linell och en ung kvinna som hette Dagmar Eriksson och som hade något sned rygg.
De båda tassade in så tyst som råttor på ett loft i skymningen.
När de satt sig tittade de oavvänt på ridån som var av röd sammet med en applikation i guld och silver i form av en bladbärande kvist.
Magnhild måste erkänna att Franzon hade lyckats med dekoren av den trånga och branta lokalen.
Den såg dyrbar ut.
Nu slamrade och hasade det nerifrån, det var ett skrämmande ljud som hon inte kunde identifiera.
Men hon satt så att hon genom den öppna dörren kunde se rakt ner i trappan och efter en stund syntes en hand på en träbock och en stark krokig arm.
Det hasade länge tills ett huvud och en kropp hävde sig opp och så kom nästa bock, ett trappsteg i taget gick det.
Det var en totalt ofärdig man som hon aldrig hade sett förut och hennes första impuls var att gå fram och reda opp situationen och få honom oppför trappan på ett värdigare och något lindrigare sätt.
Men hon insåg att det inte fanns någonting hon kunde göra.
Det gick ju inte att bära en tung karl med förlamade ben.
Efter mycket slammer och med ett hugg var gång en av bockarna slog i golvet kom han slutligen fram till sin bänk och praktiskt taget ramlade bakåt i den.
Magnhild slöt ögonen av lättnad men hörde honom ännu en stund slamra med bockarna för att få dem intill stolen så att ingen skulle snava över dem.
Tydligen hade de väntat på att han skulle komma ner i sin stol för nu blev det alldeles mörkt i lokalen och alldeles tickande tyst tills någon hostade.
Hon kunde alldeles tydligt höra lätta steg därnere och sen började ridån gå isär med ett viskande ljud.
Då hördes pianot och strax flimrade den första bleka bilden på duken.
Det var en slottsliknande byggnad mot en himmel av drivande skyar och det stod MADONNAN I SOVKUPÉN tvärsöver.
Pianisten spelade Månskenssonaten.
Magnhild försökte vara uppmärksam på om Gerda skulle komma in någonstans när det hade börjat och därför följde hon dåligt med i handlingen.
En ung dam uppvaktades av en ung herre, de möttes i lusthus och dungar runt slottet och pianisten spelade Björkens visa omväxlande med Indiansk legend.
Hon kände mycket väl igen dem.
Tydligen var fadern till den unga flickan skeptisk mot denne friare och mötena måste bli hemliga.
Där fanns en barsk hushållerska också och så fort hon visade sig spelades So oft ich meine Tabakspfeife.
Hon undrade hur man kunde komma på en sån idé men måste samtidigt erkänna att om man inte kände till Bach --- som publiken säkerligen inte gjorde --- så var temat en ganska välfunnen illustration till hushållerskans barska men ändå godmodiga uppenbarelse.
Så tappade Magnhild bort handlingen igen och återfann den när flickans fader satt till häst.
Den glade lantmannen spelades det nu och visst var det utomordentligt löjligt men samtidigt kunde hon inte begripa hur pianisten kunde känna till denna repertoar.
Hon hade väntat sig slagdängor.
Nu gick ritten över stock och sten --- Der dreistige Reiter --- och där skenade hästen!
Den gamle mannen hängde och slängde halvvägs ur sadeln, det här skulle sluta illa --- Sturmgalopp!
Men där kom friaren.
Vilket mod i alla fall!
Titta så den gamle mannen hängde --- var ryggen redan bruten ? Friaren hade ridit i kapp och gripit hästen i betslet.
Nej, han var visst oskadad.
Tänk i alla fall vad de kunde göra.
Men hur bar de sig åt ? Dessa människor måste ju faktiskt kunna rida.
Magnhild måste ta av sig handskarna för hon hade blivit alldeles varm inuti händerna.
Nu flammade brasan och de spelade kort.
Flickan hällde opp té.
Ja, titta där var den unge mannen med i idyllen.
Nu var han alltså accepterad.
Här anträder de bröllopsresan tydligen.
Det går fort och man hoppar över vissa moment i handlingen.
Är det verkligen möjligt att alla dessa tysta människor i mörkret förstår de halsbrytande förkortningarna och de blixtsnabba kasten ? Magnhild hade då jämnt göra att hänga med och hon började undra om denna konstart inte spelade över huvudet på sina tillbedjare.
För som tillbedjare såg de ut när hon försiktigt vände sig om och tittade på de uppåtvända ansiktena i det bleka ljuset från duken.
Men de verkade sannerligen inte förvirrade eller undrande.
De följde med bättre än hon själv gjorde och en underlig känsla grep henne, en känsla som hon inte hade haft sen hon var barn och som hon inte kunde ge något namn.
Å, bröllopsresan var förstås blommor och lycka, lycka --- tåg, båt, sol, romantik och praktfulla toaletter.
Man var i Rom tydligen --- och Wien bleibt Wien och barcarolen ur Hoffmanns äventyr, det var väl Venedig då.
Ja, musiken förklarade ju en hel del.
Guld och silver.
Han var ju rik.
Varför hade han inte sagt det ? Jo, han ville förstås att hon skulle älska honom för hans egen skull, det stod på texten också.
Så utomordentligt naivt.
Men det var ju skönt att flickan fick det bra i alla fall.
Hon hade något ömtåligt över sig.
De där svarta ögonen, håret långt ner i pannan.
Skulle man verkligen ha håret så där nu ? Krusigt och burrigt.
Ja, snart skulle väl flickorna i Samskolan börja shingla sig också.
Det skulle vara intressant att se om hon var klippt i nacken --- usch man såg ju ut som en piassavakvast om man skar av håret därbak.
Men hon hade höga pälskragar hela tiden, spetsnegligéer.
Lycka, lycka.
Men Magnhild höll på att inte se opp i tid.
Det var musiken som varnade henne.
Han kom sent hem.
Mest varenda natt dessutom.
Där ligger hon i mörkret som sannerligen inte är så mörkt och oroar sig och väntar.
Plötsligt fick Magnhild en känsla av att Gerda var där, alldeles i närheten.
Men var ? Hon såg inga andra ansikten än de som funnits där från början och ovanför dem surrade filmprojektionsapparaten bakom den lilla gluggen där en starkt lysande strimma kom ut.
Den bildade en bredare och bredare flod av ljus fram till duken där den blev hans trötta och bekymrade ansikte när han stod och tog av sig fracken.
Titta där var han i skjortärmarna minsann, det var ganska intima bilder.
Bara det inte blir värre, tänkte Magnhild.
Här satt hon nu och kom inte ut.
Hon skulle dra löje över sig på kollegiet om det här nådde dit.
Det visade sig att han hade spelskulder och han drog hem tvivelaktiga existenser.
Ja, han var spelare helt enkelt!
Herregud, stackars flicka fick man lov och säga.
Och samtidigt hade hon FÖRHOPPNINGAR.
Förhoppningar ? Ja, det stod så och han var nog ingen stor skurk egentligen för han la huvudet i hennes knä och såg opp i hennes ansikte, lycklig trots allt.
Jaså, förhoppningar!
Sannerligen.
De drog sig inte för någonting.
Och så lovade han att han aldrig skulle spela mer.
Utomordentligt enfaldigt slut, tyckte Magnhild.
Men när hon gick mot utgången ofrivilligt tryckt mot alla dessa lågmälda mumlande människor fick hon skämmas för hon uppfattade att det var bara halva filmen hon hade sett.
Det var tydligen en sorts mellanakt.
Men var tillbragte man den ? På gatan ? Där utkörda gäster från ölkafét stod och svajade.
Antagligen.
Men nu skulle Magnhild leta rätt på Gerda.
Hon visste att hon var där.
Franzon hade sagt det och även om han mycket väl kunde ha ljugit för henne så hade hon starkt och entydigt känt Gerdas närvaro.
Då fick hon syn på pianot.
Det stod längst nere vid estraden.
Under föreställningen hade bara en liten avskärmad lampa lyst på noterna.
Nu var det tomt.
Hon gick förbi alla bänkarna ner mot estraden och fram till det svarta pianot som hade varit välstämt och absolut inte skrälligt som hon hade föreställt sig biografpianon.
Nu var hon ensam i lokalen som var varm av människors andning och av den starka lampan i projektionsapparaten.
Det låg en hel hög noter uppepå pianot och hon tog det första häftet.
På titelsidan hade pianisten skrivit sitt namn med kraftig och jämnt flytande handstil.
--- Det var inte alls bra, sa Gerda.
Jag riktigt skäms.
Det blev inte som jag hade tänkt det.
Flera saker hann jag helt enkelt inte med.
Särskilt i början.
Det var ju så torftigt med Björkens visa och Hiawatha --- men jag höll helt enkelt på att komma av mig.
--- Det var utomordentligt, sa Franzon.
Det var precis rätta tagen.
Känsligt.
Kraftfullt.
Här får du kaffe.
Hon tyckte att hon var ensam med honom i världen och märkte att det luktade damm och färskt virke bakom kulissen.
Allt var så tydligt och skarpt.
--- Jag darrar fortfarande i händerna.
Är det någon därute som jag känner ? --- Inte en själ, sa Franzon.
Och du syns inte.
Om det nu är så viktigt.
Filmdramat hade blivit litterärt, hade han sagt.
Det var inte längre vulgärt spektakel utan litteratur, drama --- och musik!
På Röda Kvarn i Stockholm hade de fjorton mans orkester till en premiär!
--- Du kan lugnt spela, Gerda!
Men hon var inte riktigt lika övertygad som han.
När hon gick in i mörkret igen var hon nästan ännu nervösare än före pausen.
Hon kände publikens närvaro i den varma lokalen, deras hostningar och avbrutna viskningar.
Men hon kunde inte se dem.
Andra akten var full av svåra passager och hade många snabba förlopp där hon måste växla mellan olika tempi.
Hon drog i strängen så att det lilla gula ljuset tändes och i samma ögonblick började projektionsapparaten surra och den första bilden blixtrade fram.
Barnet hade kommit och det unga paret levde fattigt i New York.
Han sa att han hade slutat spela men snart var man i Nizza igen --- nya kläder, barnet i spetsar!
Och det blev fest.
Gerda hade velat vara alla de fjorton musikerna på Röda Kvarn i Stockholm.
Juvelerna blixtrade och kvinnorna tittade med svarta ögon över solfjäderskanten.
Alarm!
Rubinerna är stulna.
Nu kommer polisen till tonerna av Schuberts Militärmarsch.
De är på flykt för det är han som har stulit rubinerna förstås.
Ombord på ett tåg är de men han kan inte fara i samma sovkupé som hon och barnet för polisen är efter honom.
Hon måste åka tillsammans med en pratsam dam vars mun rör sig som en lökhackare hela tiden.
Polisen jagar hennes man över vagnstaken.
Nödbromsens handtag slår ner, det blixtrar om tåghjulen, ångstrålen står rakt opp ur visslan.
Är han död ? Hon vet inte.
Gerda spelar Regndroppspreludiet och så kommer det regnstrimmiga kupéfönstret och den unga kvinnans ansikte när hon tittar ut och ser honom bäras bort på bår.
Barnet har hon i famnen.
Det slutar hemma hos hennes far --- drivande skyar ovanför faderns slott, månen skymtar ibland.
Gerda spelar Månskenssonaten.
Barnet har hon lagt i en korg som hon ställt på trappan, den gamla hushållerskan hittar det.
So oft ich meine Tabakspfeife.
Fadern stapplar ut i regnet till det gamla lusthuset vars rutor blänker i månskenet.
Gerda dammar på med Månskenssonaten.
Han tittar in genom fönstret och ser en smal blek hand hänga ned.
Under den ligger en tung och svart pistol.
Därinne tar hushållerskan opp barnet och ler mot det, ute i lusthuset knäböjer fadern framför den döda kroppen.
De allra sista takterna av Månskenssonaten och slottet försvinner i skyar, månen ska strax förmörkas.
Då tar Gerda kvickt händerna från klaviaturen och springer ut.
--- Bra!
sa Franzon.
Men du behöver inte ha så bråttom.
Vi tänder inte förrän du är ute.
Han tog om henne.
Hon tänkte på att det var första gången denna dag som han gjorde det.
--- Jag hann inte med skottet!
Det måste ha förstört hela scenen för dem!
--- Herregud nej.
Varenda en gråter.
--- Men i morgon, sa Gerda.
Då ska jag få in det på rätt ställe.
Det är jag säker på nu!
--- Magnhild Lundberg väntar på dig, sa han.
En närkingsbonde hade en flicka städslad från det år hon läste fram.
Hon var föräldralös och hette Linnea Holm.
När hon var arton år kom hon till Örebro och fick arbete hos en skohandlarfamilj.
En lördag mötte hon bonden på torget och hon bjöd hem honom på kaffe.
Hon var stolt över det nästan förmögna skohandlarhemmet och ville visa honom köket där hon arbetade och de väl möblerade rummen.
De var ensamma.
Hon kom samma dag till polisen och anmälde att han hade begått våldtäkt mot henne.
Där dolde man inte att man skrattade åt berättelsen.
Man sa : --- Drack ni kaffe efteråt också ? --- Det var inte så, sa Linnea Holm.
--- Det var dumt av dig att ta med honom hem, sa polisen.
--- Han var som en far för mig, svarade hon.
Hon visade dem blånaderna efter hans knytnävsslag och de sa : --- Arga katter får rivet skinn.
Inget åtal väcktes men hennes anmälan försvårade under en tid hans liv.
Han hade hustru och tre barn.
Linnea fick plats på en matservering och dit kunde man sedan gå och titta på henne.
--- Hon sir mallig ut den där, sa man.
--- Akta dig för den, sa man också.
Hon börjar gapa om våldtäkt efteråt.
Hon hade ett något strängt ansikte med regelbundna drag och hennes hår var svart.
Det fanns de som tyckte att hon såg annorlunda ut, att det var någonting särskilt med henne.
--- Hål som hål, sa man då.
Hon kom till Tora Otter på Cosmopolite men det var inte långt till Örebro och efter ett par veckor visste man vem hon var och vad som hade inträffat.
Riktigt samma sak blev det inte eftersom Cosmopolite inte var någon matservering med spriträttigheter.
Där satt inga berusade män utan halvvuxna pojkar från skolan och verkstäderna.
Även om hon uppfyllde deras hetaste och hemligaste tankar så vågade de knappast säga någonting åt henne som hade annat än den mest vardagliga innebörd.
Samma kväll som Gerda Åkerlund första gången spelade på biografen Corona kom en man från Örebro in på Cosmopolite.
Han hälsade bekant på Linnea som nickade mycket kort åt honom och frågade vad han önskade beställa.
När han drack sitt kaffe och hon gick och tömde askkopparna på de andra borden berättade han plötsligt högt och ljudligt den gamla historien om flickan som säger inför rätta : --- Först våldtog han mig och sen så drack vi kaffe och efter så våldtog han mig igen.
Alla var lite generade för Linnea var i rummet men de flesta skrattade.
Mannen visade sig vara en riktig underhållare och hela kvällen fortsatte han att berätta historier om symaskinsagenter och snarfyndiga torpare för dem.
Men varje gång Linnea kom in i lokalen med en bricka ropade han : --- Har ni hört den här då ? Och så berättade han på nytt om flickan som inför rätta hörs i ett våldtäktsmål och säger först våldtog han mig, sen drack vi kaffe och sen våldtog han mig igen.
Många var generade men samtidigt var han ju så oemotståndligt rolig i sin fräckhet att man måste skratta.
Han avbröt sig mitt i den anekdot han var i färd med att berätta för att på nytt dra den välkända historien när Linnea visade sig.
Karlarna hade nu kommit i en sådan spänning att de nästan ofrivilligt skrattade åt honom och undrade hur långt han skulle kunna gå.
Flera hade tanken att de skulle avbryta honom men innan de hunnit fundera ut hur de skulle säga hade han på nytt dragit berättelsen som nu inte var mer än en ramsa : först våldtog han mig sen drack vi kaffe sen våldtog han mig igen.
De som kände sig illa berörda började i stället bryta opp från kafét och under tiden som de betalade var Linnea ganska länge inne i rummet.
Då framsa mannen med kvinnligt gäll stämma sin tirad och de yngsta pojkarna kunde inte alls behärska sin spänning utan skrattade så att de fick tårar i ögonen och lutade sig framåt mot borden.
Linnea såg stel och otillgänglig ut.
Det var tydligt att hon ämnade låtsas som om hon ingenting hörde.
Den som berördes mest illa av den spända och underliga stämningen i kafét tycktes vara Tekla.
Hon höll till i köket men gick då och då in i försäljningen för att sätta fram bröd på faten.
Till slut traskade hon av och an utan att ha något egentligt ärende vid disken och hon småmumlade för sig själv som om hon ville säga någonting.
Tora var upptagen i köket och full av oro för Gerda Åkerlund.
Hon märkte ingenting av vad som skedde i kafét.
När Tekla till slut tänkte berätta det för henne hade hon gått hem till Magasinsgatan för att se om fröken Åkerlund hade kommit tillbaka.
Mannen från Örebro var nu ensam med fyra pojkar i kafét och det lät ganska ödsligt om hans röst och deras skrattsalvor kom med allt längre mellanrum.
Till slut bad de att få betala och Linnea tog sist betalt av honom som hon kände.
Han gav henne en ganska stor summa i dricks men hon tog bara emot betalningen för kaffet när han började räkna opp pengar i hennes hand.
Han hade en hel byxficka full med småmynt.
Han radade nu opp dessa på bordet vilket tog lång tid och pojkarna drog sig mot utgången och skrattade nervöst för Tora Otter hade kommit tillbaka genom huvudentrén och de hade sett henne gå in i köket.
--- Har ni hört den här pojkar, sa mannen och la armarna om deras axlar.
Medan de öppnade dörren och försökte dra med honom ut hörde Tekla hur han för sista gången räknade opp orden som nu började låta alldeles meningslösa.
Först våldtog han mig sen drack vi kaffe och sen våldtog han mig igen, rabblade han.
Hon lutade sig mot disken och tyckte att hon hade yrsel.
I det inre rummet gick Linnea och plockade ihop disk från borden men hon rörde inte pengarna som han hade lämnat.
Tekla gick då in och samlade ihop alla mynten på bordsskivan.
Men när hon hade fått dem i sina kupade händer visste hon inte vad hon skulle göra med dem.
Hon gick småmumlande av och an och var framme vid kassalådan men gick tillbaka igen.
Linnea såg inte alls på henne.
Till slut släppte hon ned slantarna i en tennvas som stod på skänken.
Det var ett idrottspris som Fredrik Otter hade erövrat.
Det rasslade när de föll ner och då tittade Linnea på vasen.
--- Du ska inte bry dig om det där han sa, sa Tekla abrupt och gick fram och tog tag i hennes arm.
Linnea blev överraskad av beröringen.
Hon reagerade nästan som en hund som blir klappad bakifrån och det var första gången under kvällen som det syntes hat i hennes ögon.
Tekla började gråta.
Hon var en gammal kvinna och grät ljudlöst och torkade tårarna med en hoprullad näsduk kvickare än de hann rinna nerför hennes kinder.
--- Uj uj uj, jämrade hon sig lågt.
--- Håll tyst, sa Linnea.
Jag vill inte att Tora ska höra.
De plockade nu tillsammans opp kopparna på en bricka sen de först hade tömt ur alla kaffeskvättar i en tom hink.
Linnea tog en trasa och torkade av faten så att cigarrettstumpar, aska, tändstickor och förstörda sockerbitar föll ner i hinken.
Tekla torkade av borden.
Hela tiden mumlade hon men hon lät allt trotsigare.
Till slut hördes det vad hon sa.
--- Du ska inte ångra på't.
Det ska du inte.
Linnea tittade på henne.
Det var första gången som hon låtsades märka någonting av vad som hände under kvällen med undantag för då Tekla hade tagit i henne och hon hade reagerat utan att hinna överlägga med sig själv.
Hon gick nu ut i köket och satte på en panna kaffe åt dem.
Tora hade räknat innehållet i kassalådan och Linnea frågade henne om hon också ville ha.
Men hon hade druckit för mycket kaffe under dagens lopp så hon skakade på huvudet och förde in summan som hon räknat ihop i en brunstrimmig kassabok.
Linnea dukade fram på ett bord framför spegeln och sen satte hon sig i skinnfåtöljen vars fjädrar sjöng en lång stund efteråt.
Hon tog av sig skorna och masserade försiktigt benen från vristen och en bit opp.
--- Jag har undrat ibland om du inte har ångrat på att du anmälde den där karln, sa Tekla och sög i sig kaffet från fatet utan att titta på Linnea.
Ja, du behöver inte svara, jag tror nog jag begriper i alla fall.
För det ledde ju ingen vart.
Han vart ju inte åklagad eller nånting.
Det har du väl tänkt på många gånger.
Och du har fått lida mycke för att du gjorde anmälan och du har nog tyckt att det hade varit klokare om du hade tegat.
Linnea satt och rörde om i koppen och nu suckade hon plötsligt och det såg nästan ut som om hon hade skrattat till.
Fast Tekla tyckte att det såg lite otäckt ut.
--- Det kan göra detsamma nu, sa Linnea.
--- Nej, det var bra att du anmälde'n.
Det ska jag säga dig.
Hon såg inte på Linnea när hon fortsatte.
--- När jag servera på Järnvägshotellet fast det är länge sen i världen nu, så var det en karl som var så otäck så jag hade inte vela ta i'n med tång.
Men han skulle ha mig dit han ville och när han inte fick det govilligt så kan du räkna ut hur han bar sig åt.
Men inte våga jag anmäla'n eller beklaga mig för nån.
Vem skulle ha trott mig ? Jag ska inte neka för att en bruka ha lite skoj ibland.
Det var med järnvägsbefälet och en var ju ung och glad förstås.
Så vem skulle ha trott mig.
Han såg inte någe annorlunda ut än di andra heller.
Det var bara det att jag tyckte han var så otäck.
Men det glömmer en aldrig så länge en lever.
Du gjorde rätt i att anmäla'n i alla fall, sir du.
Det är mycke värre å vara ensammen om det där för en glömmer det aldrig och en känner sig som en vore värd mindre än vatten efteråt.
--- Vad skulle det ha gjort för nytta att jag anmäld'en då ? frågade Linnea häftigt.
--- Det vet jag inte, sa Tekla och så började hon gråta häftigt och slog omkull koppen när hon lutade sig fram över bordet.
Linnea torkade försiktigt opp det utspillda kaffet runt hennes armar och huvud och strök henne över ryggen och sa att hon skulle lugna sig men det dröjde länge innan snyftningarna upphörde för de var djupa och huggande.
--- Så jag bär mig åt, gamla människan, sa hon till slut och reste opp huvudet.
Hon tog sin fuktiga näsduk som låg hoprullad i förkläsfickan och torkade sig på kinderna.
--- Jag vart så altererader när den där karln från Örebro höll på, sa hon.
--- Den där han kommer aldrig tillbaks, sa Linnea.
Han var i stan för å söka arbete men inte får han nåt.
Inte den där skiten.
--- Ingen vill ha'n, sa Tekla.
En sån där skitpratare.
Den sir vi aldrig mer.
--- Känner du att det var nykokt kaffe ? --- Var det ? --- Du bara snorar och snörvlar, sa Linnea.
Jag kokte nytt kaffe och du märkte't inte ens.
--- Vet du va, sa Tekla.
Du skulle ha spotta i hans kaffe.
--- Ja, det skulle jag ha gjort.
Jag tänkte på det också.
Men tänk om nån annan hade fått'et ? --- Tänk att det vart kväll te slut i alla fall, sa Tekla när hon hade diskat och hängt opp de sura handdukarna.
Hon satte på sig sin lilla svarta hatt som hade fått en stöt redan under den tid då den var modern och som nu såg ut som en ruka.
--- Köp dig en ny hatt, sa Linnea och stötte henne lite i sidan.
De började skratta båda två.
--- Jag tror ta mej hunna jag ska göra det, sa Tekla.
--- Vad skrattar ni åt flicker ? frågade Tora från köksbordet.
--- Åt Teklas hatt.
Hon ska köpa en ny.
--- Ge mig den gamla då så har jag nåt å putsa spisen med.
De började skratta igen.
Sen tog de godnatt av Tora.
--- Ja, gonatt med er flicker.
Jag ska gå jag också.
När hon hörde dörren slå igen efter dem kände hon sig ensam.
Hon undrade varför de hade suttit för sig själva inne i serveringen och druckit kaffe.
Varje gång hon kände sig ensam tyckte hon att hon måste känna fel.
Det var ju alltid fullt av folk omkring henne hela dagarna.
Hon var mycket lugnare nu när det hade blivit sena kvällen.
Sist hon varit hemma på Magasinsgatan hade det lyst i springan under Gerda Åkerlunds dörr.
Hon undrade om Fredrik var hemma än.
Sen funderade hon på nytt varför de hade stängt in sig i det inre rummet och vad de hade pratat om, den gamla slitna Tekla med sina utgångna fötter och den unga rakryggade Linnea som hade svart hår.
Hon slog igen kassaboken.
Det var inte mycket idé att fundera på hur hon stod när det gällde kafét för det var så invecklat.
Annat med torget.
Där visste hon precis vad som gick åt och vad hon tjänade på det.
Kafét hade så många utgiftsposter men bara en inkomstkälla : folk som kom in och drack sitt kaffe eller köpte en påse bröd.
Hon la opp den bruna kassaboken i skåpet på dess plats bakom bordsstället från Hotel de Winther och ställde tillbaka kassalådan under disken.
Sen gick hon runt och släckte lamporna en efter en och det blev mörkt i de höga rummen och från Hovlundagatan föll det obestämda gråvita ljuset från en ny gatlykta in genom trådgardinen och fönstret gjorde ett svart skuggkors på golvet.
Hon låste dörren mot gatan med två slag och stod en stund och tittade ut.
Men det hördes inga steg i gruset på trottoaren och inga röster.
Genom att det var så tyst utanför fick hon föreställningen att allt som syntes utanför fönstret var mycket långt borta, att tapetseraränkans trädgård som skymtade mörk bakom gatljuset låg i ett avlägset land.
Hon önskade sig plötsligt en regnskur som skulle smattra på tjärpappstaket därborta och visa henne att det inte var så långt dit.
Då tänkte hon att hon måste ha blivit mycket trött den sista timmen när hon suttit med kassaboken.
Hon skulle gå hem och lägga sig.
Men först skulle hon ta sig en smörgås med kall strömming på och ett glas mjölk.
Hon satte på sig kappan och hatten i det mörka köket och förargade sig som vanligt över att strömbrytaren satt så illa till att hon inte kunde släcka vid dörren när hon gick.
Sen kände hon lite på luften så att det inte skulle lukta aska eller sur disktrasa när bagerskan kom.
Det sista hon gjorde innan hon lämnade Cosmopolite var att gömma nyckeln i vildvinet ovanför verandans stupränna.
I skuggan av sadelmakarens hus satt Tora Otter med Rickard och Stella Lans och pratade medan det sakta blev skinn på den gula grädden i kannan.
Kaffebordet stod alldeles intill väggen för skuggan var kort.
När Ingrid vände sig om och tittade på dem såg det ut som om de satt upprätta och sov.
Fredrik och Jenny hade gått undan.
Hon trodde att de satt inne i huset och tog i varandra och pussades fast det var så varmt.
Det var den andra söndagen i juli 1925 och Ingrid Eriksson gick ensam genom byn Åsen.
Fäbroms och blinningar stod och sjöng på hög ton i luften som var het som stekflott över gärdena.
Det blänkte och speglade i fönsterrutorna som hon gick förbi.
Husen låg utmed landsvägen och fortfarande visste hon vilka som bodde i de flesta av dem.
Om hon gick närmare vägkanten såg hon in i de stängda rummen.
Klibbiga gula spiraler hängde ner från taken med flugor på.
En del rörde sig sakta.
Det låg någon på en soffa under ett fönster med en tidning över ansiktet.
Han hade till hälften fyllt i ordflätan med en anilinpenna vilket var dumt.
Nu kunde han inte sudda.
Hon stod så nära att hon kunde läsa : Vilka ringar bringar lycka ? Jenny och Fredrik hade förlovat sig.
De var inte riktiga kusiner hade Dagmar sagt, för Rickard Lans var faktiskt Toras morbror fast de var lika gamla.
När man var förlovad fick man gå undan med varandra och ingen sa nåt.
Om kusiner gifte sig kunde de få barn som kom på hem.
Här gick vägen brant oppför åssidan och försvann ner mot sjön Malen.
Det var vägen till smeden.
Hon hade varit där när hon var liten en dag lika het som denna.
Han hade beställt någonting mycket dyrt av Rickard Lans, en sele av mjukt kalvskinn.
Men det var underliga mått, hade Rickard sagt.
Han gjorde den färdig i alla fall.
Det var till en kviga som inte ville stå still, sa smeden.
När han kom för att hämta den sa Rickard att den inte var färdig fast den låg oppepå skåpet.
Hon visste det.
Därför hoppade hon bredvid Rickard när han gick dit med den till slut.
Jag vill gå själv, sa han.
Smeden var inte hemma.
Visste han det ? Det var knäppande tyst kring backen och inne i den mörka lagårn där stickflugorna bara hade en spädkalv att plåga.
Rickard hojtade i farstun till huset men fick inget svar.
Han sa åt Ingrid att sätta sig på kvarnstenen nedanför bron och vänta medan han gick in.
Men hon sprang kvickt runt huset och ställde sig på en bänk så att hon kunde kika in genom köksfönstret.
Det fanns inga vita gardiner som hemma hos Stella Lans och inga fönsterträn.
Flugor gick i botten på en kaffekopp.
Det var en kvinna bunden i en järnstötta vid spisen.
Hon hade en hemmagjord sele av rep.
Hon tuggade och tuggade.
Hon hade inte håret uppsatt därbak som vanliga kvinnor.
Hennes händer plockade på grytorna i spisen och på en fransig handduk.
Ingrid såg Rickard Lans ansikte när han kom in i mörkret borta vid dörren.
Det var en vitgrå fläck.
Kvinnan snodde runt så att hon vände ryggen åt honom.
Han försökte gå omkring henne men hon vände sig hela tiden och till slut hade hon snott repet om sig.
Då började han gå baklänges.
När han kom ut bar han fortfarande kalvskinnsselen under armen.
Sen gick de ner till byn och Ingrid hade svårt att hinna med honom.
Alla stod omkring honom inne hos handlar Roos när han ringde till hospitalet i Nyköping och sa att de skulle komma och hämta smedens hustru.
Smeden kom själv från gästgiveriet efter ett tag.
När han fick höra att de skulle hämta henne sa han att han ville ha henne kvar.
Ho duger till det ho ska, sa han.
På S :ta Anna i Nyköping satt det kvinnor som hade blivit vansinniga av olycklig kärlek och män som hade grubblat på Gud eller trodde att de måste vara kejsare.
När Ingrid var åtta år hade hennes bror Konrad trott att han skulle bli vansinnig.
Själv trodde hon att hon aldrig skulle bli det.
Hon undrade hur smedens hustru kände sig bland alla de där kvinnorna.
Hon hade ju inte blivit övergiven av någon fästman.
En gång hade en vansinnig kvinna försökt sätta sina strumpstickor i ryggen på sadelmakar Löfgren.
En hängsleknapp hade lossnat och följt med tampen en bit opp på ryggen.
Där hade den suttit i vägen för hugget och hindrat stickorna från att tränga in.
Han bar den sedan alltid, en gul benknapp med fyra hål, i locket på sin klocka.
Ena bena knapp, sa att du slapp, räknade hon trappstegen när hon hoppade opp på bron till godtemplarhuset.
Det var alldeles tyst och det satt en lapp på dörren att det skulle bli möte den 21 april.
Men det var då det.
Här hade hon gnott som för livet när hon var liten för att få vara med i tablåerna som Stella Lans anordnade.
Samlat literbuteljer och varit hos torpar Larsson och lånat en vagga.
Han hade haft fjorton barn men direktören för Åsenbaden hade sagt att det inte var så farligt eftersom han inte behövde ge dem någon utbildning.
Därinne stod nu en kuliss med stora hängbjörkar och en blå sjö i halvmörkret ; hon kunde knappt urskilja den genom fönsterrutan.
Men till tablån som hette Avlöningsdagen hade de hängt för björkarna.
Man hade sett en drinkares hem i stället.
Hustrun satt vid vaggan som Ingrid hade släpat dit och tittade på ett barn.
Tre andra satt på golvet bland flaskorna men hon hade inte fått vara med för de hade inte trott att hon skulle sitta still.
En hund skällde långt borta och kärrhjul skrek mot grus.
Det var så stilla i Åsen att hon till och med kunde höra taglet i märrens svans viska mot nosen på fålen.
De stod i hagen bakom Betania.
På vägkanten låg det en fin käpp.
Någon hade skurit bort barken i en spiral och hon brydde sig inte om att hon hade gått och läst utan tog opp den och piskade de utblommade hundlokorna med den.
Det låg cyklar utanför kapellet och de hade ramlat över varandra.
Hon drog med käppen över hjulekrarna för att få ett sjungande, smattrande ljud.
Då hörde hon att det började surra och flåsa från fönstret som de hade öppnat trots hästflugorna och bromsen.
Orgeln drog igång och så kom sången och en av rösterna var så genomträngande hög att hon kunde höra alla orden.
Lammets folk och Sions fränder Lilla hop av köpta får Som till himlens arveländer Uppå törnestigar går.
Där kom Vera.
Plötsligt stod hon där bara.
Hon hade en ganska urväxt bomullsklänning, en sån som de flesta andra slet på till vardags och så hade hon skor med gummisula.
Det var därför hon hade gått så tyst att Ingrid inte hade hört henne.
--- Kommer du ihåg mig ? sa hon.
Hon kom från ett torp på andra sidan åsen.
När hon var mindre hade hon haft flätor.
Nu var håret kort och tvärt avklippt och hon hade ett långt hårspänne på ena sidan.
Ingrid visste inte vad hon skulle säga till henne.
--- Har du gått fram ? frågade Vera och när Ingrid bara nickade sa hon : --- Det har inte jag.
Det ska jag göra nästa år.
Dagmar hade sytt Ingrids klänning när hon gick fram men hon hade skämts för hatten.
Den var av svart vaxduk.
Det var likt Tora att köpa en sån där underlig hatt bara för att den var billig.
Ingeborg skulle väl ha köpt den egentligen men det var aldrig någon ordning på vem som skulle handla åt henne eller stoppa hennes strumpor.
Inte mamma i alla fall.
Vaxdukshatt.
Tur att inte Vera visste om det.
Salems barn och Guds församling Lilla skepp och klena hjord Som i världen är en främling Och ett mål för våld och mord.
Det är Missionsdagen, sa predikanten.
Bakom fönstren hade de som var vuxna sina möten eller också sov de eller också satt de och pratade om att lägga nya trossbottnar.
De hade eterneller i vaserna, urblekta av solen, och utanför stod pionerna sjungande av kryp som borrade sig ner i dem.
De förlovade smög sig undan.
Jenny och Fredrik kunde inte gifta sig för dom hade inte råd.
Det var det ingen som hade.
Man fick vänta sa vuxet folk.
Men Konrad och Agnes dom gifte sig ändå dom.
Nu gick de förbi det lilla huset där Ulla och Lotta hade bott och det var så gammalt att fönsterglaset var blåsigt.
De hade varit städerskor på badanstalten.
Varenda kväll drog de en liten kärra med sig hem och de uslades mycket för att få den över tröskeln.
När de dog, Ulla först och Lotta sen, tog man allt som de hade samlat på kärran och kört hem under sitt långa liv vid badanstalten och tömde det i grop bredvid rullstensåsen, en grop som skollärarn sa var från istiden.
Ingrid och Vera hade sprungit ner dit med handlar Roos flickor.
Först låg de bara vid gropens kant och tittade men sen var de nere och rev bland sakerna.
Det var konstgjorda blommor, solfjädrar, planschetter till snörliv, kottiljongsmärken, små sidenskor med bräckta klackar, kammar och band.
Det var hundratals medicinflaskor med små skvättar i.
Rickard Lans hade kommit med två man och fyllt igen gropen.
Nu var de framme hos telefonistens och såg handlarns hus med döda björkar på bron.
De stod kvar sen midsommar.
Det var ingen vind alls.
Det sjöng ur en myrstack och stod en vass stank av etter rakt opp i hettan.
När Ingrid slog en fluga på armen för att den stack såg hon att det blev en blodfläck efter den.
Då hörde hon ett ljud av vatten som rann under stenar.
Konrad sa att under jorden var det ett landskap av vatten med floder, bäcksprång och sjöar.
Det liknade och följde jordytan när den höjdes och sänktes men den var som bilden i en spegel.
Konrad sa att det fanns människor vars liv var en omvänd och speglad bild av alla andras och han påstod att de hade krafter som ännu ingen prövat.
Här gick stigen brant ner till parken runt den tomma badanstalten.
Det var svalka härnere under träden och på marken var grönskan gles och blek.
Man kunde se brun jord mellan trädrötterna.
I rabatterna runt paviljongerna och lusthusen sköt borstig fräken opp och hade svultit ut allt annat liv.
Dörren till Götiska källan stod på glänt och flickorna steg in och lyssnade till ekot av dropparnas plink.
Men Ingrid begrep inte varför det rann från taket en het dag.
En nästan sönderrostad bägare hängde på en kedja ner i det bruna vattnet som luktade järn.
Det hade varit fint och förnämt här en gång i världen eller åtminstone menat att det skulle bli så.
Hon mindes att hon och flickorna Roos hade sålt pepparkakor i badparken åt vitklädda damer som bytt blickar med varandra och gett kakorna åt sina hundar.
--- Tack min lilla vän, hade de sagt.
Det hade funnits halvbättre folk som bott i de billigare rummen eller inackorderade och svajiga damer med händerna tunga av ringar som sökt bot för hemliga åkommor.
De hade gärna velat prata och kyssas men det skulle man akta sig för.
Om deras kroppar, både opptill och nertill, kunde baderskorna berätta när de drack kaffe men vid deras rena händer med uppsvälld hud lådde inga farligheter fast de tog i dem varje dag.
Vera gick och sparkade småsten framför sig och Ingrid visste inte riktigt vad hon skulle prata med henne om.
Men till slut frågade Vera själv : --- Ska du ut och tjäna nu när du har gått fram ? Det visste hon inte riktigt.
Det var ju sommar och så hett.
Hon gitte inte prata om det.
--- Bara jag har gått och läst ska jag få plats.
Jag har en bror i Stockholm, sa Vera.
--- Har du ? --- Han är vid Göta Livgarde.
Men sen visste hon inte riktigt vad hon skulle säga.
Med brodern som var dragon hade hon tömt ut sina resurser på en enda gång.
--- Jag har en bror som har gift sig, sa Ingrid.
Di bor ovanpå Casinoteatern och står för boxningslokalen åt en som heter Franzon och har köpt huset.
Det ska bli ping-pongsalong och biljard också.
Konrad hade rum och kök men hyrde ut rummet till expedition åt Kommunistiska Partiet men det sa hon inte åt Vera som stod och petade med spetsen av sin tygsko i gruset.
Det hördes röster från vägen och blänkte mellan träden av rött och gult och sen såg de systrarna Roos komma gående med en yngre flicka emellan sig.
Efter en stund gick de alla fem i bredd på vägen ner mot Badrestauranten.
När de kom förbi Götiska källan vände de och gick tillbaka igen så att de skulle få skugga under träden.
Handlarns döttrar bar Vingåkersdräkter och de var mycket varma för kjolarna av rött ylle räckte ända ner på anklarna och under dem bar de hemstickade gröna strumpor.
Systrarna Roos var lika som braxen och bräkna.
De var ganska breda under Vingåkersdräkterna vars kjolar låg rynkade precis på brösten och var upphängda i broderade gula sidenliv.
Handlarn ville inte att de skulle klippa håret som alla flickor gjorde.
Den yngstas hår var gult och tjockt och hon hade ett helt system av flätor och kringlor i nacken och kring öronen.
--- Hade du di där skorna när du gick fram ? frågade den ena systern och Ingrid hade lust att svara nej men hon tordes inte.
De hade köpts för att växa i och tåhättan vek sig när hon gick.
De pratade inte så mycket.
Systrarna sysslade med den yngre flickan som var på besök hos dem från Stockholm.
De såg till att hennes vita bretonhatt med ankaret i kullen satt rakt och de drog ripsbanden mellan fingrarna när de ville rulla opp sig.
--- Där går Anna, sa en av systrarna.
Ho går och väntar på Ivar men han är hos pappa och di sitter i herrummet.
Ska vi säga åt na ? Hon undvek dem förstås och det var ju inte underligt om hon gick och väntade på sin fästman.
Valborg Roos började gå i kapp och blev flåsmätt av ansträngningen.
Det röda yllet slog om benen.
--- Han är hos pappa!
ropade hon och nu vände Anna.
När de kom fram till telefonistens kunde hon se själv : handlar Roos var på väg ut ur huset med Ivar efter sig.
De hade tagit av sig i väst och skjortärmar och det rasslade i de döda björkarna när de gick förbi.
Efter dem kom jungfrun med en bricka som det klirrade om och de försvann in i bersån.
--- Där blir di nog sittande, sa Valborg.
Va synn om dig som går och väntar.
--- Det gör jag inte alls, sa Anna.
Jag är bara ute och går.
Hon var finklädd med silkesstrumpor som blänkte och gjorde att benen såg lite tjockare ut än de var.
De tittade allihop på hennes ben och på silverkedjan runt halsen, armbandsklockan och ringen.
Det var fästmansgåvor.
Han hade fått en agentur och sålde ganska bra, mest symaskiner men också delar till kristallmottagare.
--- Vad ska ni göra nu när ni har gått fram ? sa Anna.
Hon vred på ringen och Gunhild Roos höll ögonen på den.
--- Det får en väl se, sa Valborg.
--- Bara jag har gått fram ska jag ut och tjäna, sa Vera.
Jag ska till Stockholm.
--- Och där tror du att du får plats va ? sa Valborg och sen viskade hon något åt sin syster och de började fnissa.
Ingrid tänkte att det var åt lagårslukten från Veras klänning.
Den var inte så stark men den kändes.
Hon var rädd att de skulle fråga henne vad hon skulle göra efter läsningen.
Hon kunde inte föreställa sig någon tid efter sommaren.
Det vart alldeles tomt.
--- Pappa vill att vi ska skola, sa Valborg Roos.
Det fanns pengar så de kunde bli sjuksystrar eller handarbetslärarinnor om de ville.
De hade själva sytt broderierna på det gula sidenlivet och på näsduken till Vingåkersdräkten.
Men det var dumt att bli något när man ändå gifte sig.
Fast det ville de inte säga så att Anna hörde det.
Hon var arton år och hade aldrig behövt ta plats.
Hon hade varit hemma tills Ivar kom och nu gick hon bara och väntade.
Hon verkade inte riktigt närvarande och Ingrid tänkte att hon nog helst ville gå undan med Ivar nånstans.
Fast det var så varmt.
Då sa den lilla stockholmsflickan som hette Fanny det som de alla tänkte på.
Men hon vände på det.
--- Jag ska aldrig, aldrig gifta mig!
--- Du är ju bara tolv år.
Valborg Roos tog tag i henne och satte hatten tillrätta.
--- Varför skulle du inte gifta dig då ? sa hon.
Men det ville Fanny inte säga.
--- Du hinner nog ändra dig.
Ska du bli en gammal nucka då ? Nej, men hon ville i alla fall inte gifta sig.
För det där.
De tittade på Anna men hon såg bara rakt fram och verkade slö i värmen.
--- Det där ? --- Ja, det där!
--- Vad vet du om det ? sa Valborg och både hon och systern tittade på Anna igen och försökte låta bli att fnissa högt.
Men Fanny som var från Stockholm och bara tolv år pratade på om hur hon hade trott när hon var liten att det gick till när folk gifte sig.
Prästen hade gjort nåt eller sagt nåt så att fröna började växa.
Systrarna Roos måste hugga tag i varandra och sätta näsdukarna för mun.
--- Men di som inte var gifta då ? sa Vera.
Di som fick ungar ändå, hur trodde du att di bar sig åt.
--- Äsch, det var för att dom var så syndiga.
Men nu visste hon säkert att prästen inte hade nånting med det där att göra.
Det skedde när frun sov.
Då kom mannen under hennes linne med nånting.
Nej, aldrig i livet skulle hon gifta sig!
Systrarna Roos var alldeles röda i ansiktet och låtsades hosta.
--- Fast hon kanske inte märker nånting, sa Fanny.
Det kanske är som att vara sövd.
Det kröp flugor på Annas tjocka silkesstrumpor.
Hon slog efter dem och fick en ful blodfläck på silket.
Hon satte sig på trappan till en paviljong och gned strumpan med en hoprullad näsduk som hon blötte genom att spotta på den.
Alla tittade på utom Fanny.
--- Vet du hur han gör då ? sa hon.
--- Äsch, sa Vera.
Det är väl inget märkvärdigt, det är ju precis som djurena gör, det har du väl sett.
Hon var röd ända ner på halsen och Anna tittade bort.
Då såg Ingrid i en blink framför sig en spetsig hundlem som det droppade om och hon blev utom sig av äckel och försökte befria sig från synen men kunde inte.
Den dök opp igen och hon ville kräkas.
Valborg Roos tog tag i Veras överarm och sa : --- Va säger du va ? --- Vad är det ? sa Vera.
--- Är människor som djur va ? --- Jag mena väl inte så.
Men på ett vis är det ju likadant.
Valborg slog till henne.
--- Jaså, människor är som djur!
Di gör som djur va ? Ta tebaks det.
Då började Fanny gråta.
--- Nu gråter hon.
Hör du det, din äckelpadda.
Du har gjort så hon gråter.
--- Nu tar du tebaks det där, sa Gunhild.
Vera höll sig om kinden.
Då tog Gunhild tag i hennes arm och bände bort handen från kinden och slog till henne igen.
--- Ge mig käppen, sa Valborg och tog Ingrids randiga käpp.
Hon släppte den.
Hon försökte låta bli att se det där droppande spetsiga på en hund framför sig och slog händerna för ansiktet.
Ur den varma luften omkring henne kom ljudet av snubblande steg och knuffar i gruset och Annas röst : --- Flicker!
Tänk på att ni har gått fram.
Vad gör ni för nånting ? När Ingrid tittade opp såg hon att Anna höll på att dra sig ifrån dem och började gå tillbaka mot byn.
Fanny grät högt och sprang efter henne.
Systrarna Roos rasade nerför slänten mot badrestauranten med Vera framför sig.
Det var brant och hon tappade balansen.
När de kom ifatt henne tog de tag i hennes armar på varsin sida och började dra henne mot byggnaden och Gunhild knäade till henne var gång hon försökte slänga sig framåt och komma ifrån dem.
Ingrid satte sig på huk och hasade nerför gräsbranten.
När hon kom ner på gruset var de redan inne.
Verandadörren stod öppen efter dem hängande skevt på sina gångjärn.
Alla ljud därinifrån hördes tydligt för många glasrutor var utslagna.
--- Jaså, människor är precis som djur va ? Du ser väl ut som en kossa du.
Känner du va det luktar om henne.
--- Hon ser nog ut som en ko mellan bena, sa Valborg.
Ingrid gick steg för steg på skifferplattorna som gräset och mossan höll på att bända opp ur grusbädden.
Epilobium sköt opp mellan golvtiljorna på verandan.
När hon steg in fastnade hon med foten mellan två plankor som murknat.
Hon drog inte opp foten igen.
Det går inte, tänkte hon.
Jag får aldrig loss foten, jag kommer ingenstans.
Hon hörde det dunka mot matsalsgolvet och Gunhild skrek : --- Bits du va ? Akta dig så vi inte sticker käppen i dig!
Ingrid måste slå händerna för ansiktet.
Det gick inte att stänga ute bilden.
Hon hade aldrig sett nåt så otäckt.
Hundkuk heter det.
Att det kan finnas ett så otäckt ord.
Hur ska man komma ifrån ett sånt ord ? När det bara finns.
Hon ville skrika och slå och det gjorde ont i foten som fastnat mellan bräderna.
Hon körde den längre in så att det skulle göra ännu ondare.
--- Titta då!
skrek Valborg.
Titta säger jag!
Hon ser ut som en ko där.
Det var det jag trodde.
Ingrid lyfte inte på huvudet men hon såg ändå framför sig en kos könsöppning, sörjig av dynga med rinnande veck och fördjupningar.
--- Titta!
Då såg hon opp.
Valborg hade satt sig på Veras bröst och Gunhild höll ut hennes ben med sina kraftiga armar.
Vera såg inte ut som en ko där.
--- Släpp henne, sa Ingrid lågt.
Sen började hon vicka loss foten.
Gunhild rätade på sig och slog dammet av den röda yllekjolen.
Hon var blank i ansiktet.
--- Kossa, sa Valborg och reste sig opp.
De gick förbi Ingrid ut och deras flätor var så hårt kringlade i nacken att de inte hade rubbats.
Vera hade satt sig opp och dragit ner kjolen och nu hasade hon mot väggen med byxorna i handen.
När hon kom till dörren steg hon opp och snubblade ut och försvann i byggnadens inre.
Ingrid kunde höra hur hon grät.
Det stora grå matsalsgolvet var tomt.
På väggarna var bilder av Götiska källan, av kyrkan i Vallmsta och fideikommisset målade.
Hon kunde höra systrarna Roos steg i gruset utanför när de gick tillbaka till byn.
De gick sakta för de var säkert mycket varma och deras röda kjolar med gröna förklän på vaggade.
När Ingrid ropade på Vera fick hon inget svar.
Det var alldeles tyst och efter en stund slog en dörr igen på andra sidan badrestauranten och hon var ensam.
Med spegelplatå på stora matsalsbordet, silverjardinjär och kuverttallrikar med spetsunderlägg skulle det dukas till vardagsmiddag för familjen i Lindhska huset.
Varför det ? Det visste inte köket men antagligen hade frun blivit tokig.
Matsedeln var densamma som hade fastställts på morgonen : spenatsoppa med ägghalvor, pannbiff och lök, mannagrynskaka med saftsås.
Efter någon eftertanke ställde fru Iversen-Lindh silverkandelabrarna på bordet.
De skulle ha försvarat sin plats vid en likvaka.
Ingrid fick duka glasen.
Från höger var det etsade seltersglas, sherryglas på slipad fot, gröna rhenvinsremmare, kupor för rödvin och madeiraglas.
Seltersglasen med mineralvatten fick man ta in strax innan grönrätten bars fram.
Grönrätten ? --- Ja, det måste vi absolut ha.
--- Det var inte sagt, sa kokerskan.
--- Man får inte vara så handfallen, Alma.
Lite fantasi!
--- Det var det inte sagt, sa Alma envist.
Så lades det opp kalla bönor ur en konservlåda och man hällde vinaigrettesås över.
Det såg grått ut tyckte köket men i Frankrike kallades det för hors d'÷uvres.
--- Inte vara handfallen!
Lite gott humör också, det skadar inte.
Vi går med glädje till våra sysslor, eller hur Ingrid ? Det var inte meningen att man skulle svara.
Seltersglas, sherryglas, remmare.
Nej, börja från höger, lilla vän!
Sen madeiraglasen till mannagrynskakan.
Nåja.
Därefter utgick seltersglaset från höger.
Alma kunde inte åstadkomma vare sig bouchéer eller kanapéer utan varsel.
Hon vägrade att holka ur skorpor.
Jaja, Alma har sitt sätt.
Servietterna bryter vi enkelt, tre veck över varandra bara.
Nu låstes silverlådan opp.
De tunga silverbesticken skulle räknas innan Ingrid fick dem på en bricka varefter lådan låstes.
Det var inte länge sen Ingrid började sin plats men hon kände redan ritualerna.
Hon skulle få gå tillhanda i köket och lära sig till husa om hon visade anlag.
Eftersom hon inte var elementarbildad eller hjärtegod, varken småländska eller norrländska eller av bättre familj, inte särskilt duktig, pålitlig, van, hurtig, glad, stadgad eller ansvarig hade hon inte varit säker på att få någon plats alls.
Varje gång hon steg in i den blå salongen med sina putstrasor i handen tänkte hon att om fru Iversen-Lindh vetat att hon hade pinkat i den här soffan så ginge hon inte här nu.
Hon räknade besticken med gamle grosshandlarns namnchiffer : soppsked, fiskkniv ... --- Fiskkniv ? --- Ja, en fiskrätt måste vi ha.
För fiskknivens skull.
Men nu hade det brutit ut.
Sannerligen.
Almas svullna ansikte hade nästan inget uttryck alls vilket var lika med utbrott så snart fru Iversen-Lindh hade avlägsnat sig från köket.
--- Lite kall fiskfärs ? Nej, visst det är inga ben i fiskfärsen!
--- Neej, sa Alma med en liten skälvning på rösten som antydde att om någon visade opp ett ben plockat ur hennes fiskfärs så var hon beredd att packa byrå och koffert.
Till slut bestämdes det att två kalla ättiksströmmingar per person fick utgöra fiskrätten och fru Iversen-Lindh som sen ett halvt år tillbaka ville kallas konsulinnan lämnade köket.
--- Stå inte och häng, sa Alma till Ingrid.
Börja hacka löken.
Lär dig ta vara på stunderna.
Det här är inte rätta tin å stå och tänka på biografer och karlar.
--- Hon ska duka med mig, sa första husan som hette Tyra och så fick Ingrid gå opp i matsalen med sköljkopparna och hon frågade med alldeles slätt ansikte konsulinnan om de skulle sättas fram efter mannagrynskakan.
--- Nej, efter grönrätten.
Så!
Vi tar det med gott humör eller hur ? Det är mycket viktigt att man tar sitt arbete med gott humör.
Arbetsglädjen, ser Ingrid.
Men har du mössa på dig, Patrik!
Sonen var sexton år.
Han hade kommit ner i lilla matsalen klädd i sportmössa med nerfällda öronlappar, pyjamasbyxor som hasat ner, morgonrock och halsduk.
Han hade dålig andedräkt, svullna ögon och skrovlig röst.
Tennisklubben hade haft årsavslutning med bal.
--- Jag är förkyld, sa han.
Jag tror det har satt sig i öronen.
Bäst att vara försiktig.
Hans mor bad honom gå opp och klä om sig till middagen som skulle ätas i stora matsalen.
--- För övningens skull.
Han dundrade uppför trappan och fru Iversen-Lindh sa att nu skulle Ingrid passa på att lära sig hur serveringen vid en stor middag gick till när hennes matmor anordnade denna generalrepetition i middagsetikett för barnens skull.
Och planeringen fick inte klicka!
En stor middag, sa konsulinnan, är ett fältslag om än lyckligtvis oblodigt och en lyckad middag är en ärorik seger för värdinnan.
Hon blev på så gott humör att hon berättade för de dödstysta och stirrande flickorna i sina svarta ylleklänningar med vita mollförklän och bandåer i håret vad en stockholmsöverste en gång hade sagt på en stor middag.
Det var hos en före detta livmedikus vars maka hette Victoria.
--- Han höjde vid tacktalet sitt glas och så sa han det enda ordet Victoria.
Hon tittade på dem.
De var tysta och stilla.
--- Victoria!
--- Jaha, sa Tyra.
--- Det betyder seger!
På latin.
Hon hette det också.
Förstår ni ? --- Jaadå, försäkrade Tyra och Ingrid tittade åt sidan för hon vågade ibland inte möta konsulinnans blick.
I elva år hade Iversen-Lindhs bara haft en dotter men så hade Lilibeth överraskande fött en son.
Under kriget togs också ett österrikiskt krigsbarn för att sonen skulle få en lekkamrat.
Wolfgang Altmeyer bodde fortfarande i huset och var två år äldre än Patrik.
Dottern var död och mormodern hade tagit hand om de båda barnen som var flickor och hette Elisabeth och Caroline.
De var sju och nio år gamla.
Fru Iversen-Lindh samlade nu dessa fyra i gula salongen där man inväntade husfadern som nästan alltid var försenad till vardagsmiddagarna och under tiden talade hon om vikten av punktlighet.
Patrik bar fortfarande sportmössan med nerfällda öronlappar men hade satt på sig kavaj och byxor.
Han hade en stor halsduk lindad om halsen varför det inte gick att kontrollera om han verkligen bar krage och slips.
Wolfgang var som vanligt mycket korrekt klädd och hade spikrak snedbena där huvudsvålen lyste vit i det svarta håret.
Han lyssnade uppmärksamt men hans blick gjorde som vanligt Lilibeth lite osäker.
Småflickorna sysslade med sina dockor.
När husfadern äntligen hade anlänt och fått situationen klar för sig sa han att det var en bra idé, mycket bra.
De måste någongång lära sig, de var som apor.
Som apor!
Visst.
De åt som apor, skrek som apor.
Nu tågade de in i matsalen med värden och hans bordsdam först, värdinnan och hennes kavaljer sist.
Patrik skulle ha sin mor till bordet eftersom han var den som skulle få mest nytta av att träna hedersplaceringen.
Wolfgang visade tänderna i samtycke.
Patriks pyjamasbyxor började nu synas för han bar dem under de andra och resårbandet var slappt.
Värdinnan låtsades om ingenting och log mot honom, mot småflickorna, väggarna och speglarna som de gick förbi.
--- Bli inte dödstyst nu, Patrik.
Wolfgang!
Vad säger vi ? Wolfgang log men svarade inte.
--- Patrik!
Dör konversationen ut i och med att vi börjar gå mot matsalen ? Kom ihåg att det kan vara lång väg från matsal till salong.
Vad talar vi om ? --- Jag vet inte.
Noteringarna.
--- Absolut inte.
Ett förslag Wolfgang!
--- Tavlorna kanske.
--- Utmärkt.
Får vi höra nu, Patrik.
--- Woffe kan prata om tavlorna om det roar honom.
De gick förbi den grönaktige holländaren vars avhuggna huvud var placerat på ett mycket naturtroget målat silverfat.
Wolfgang Altmeyer nämnde namnen Harten-Troef och Dubourg för han hade ett utmärkt minne och fru Iversen-Lindh blev upphetsad av att allt började gå så bra och skrattade glättigt.
Men Holger Iversen-Lindh hade tagit med sig tidningen in och hon signalerade med ögonbrynen åt honom när de satte sig och han la opp den på bordet bredvid sig.
Men han började gå igenom fondbörsnoteringarna och påpekade att det var barnen som behövde lära sig, inte han.
Inledningen blev larmig.
Caroline avskydde ägg och de måste petas ur soppan.
Tidningen var en nagel i ögat på fru Iversen-Lindh så länge den låg kvar på bordet.
Patrik beskyllde Wolfgang för att ha lånat hans rutiga golfstrumpor och lämnat dem fuktiga under sängen.
Då började värdinnan skåla.
Hon hade liksom sin man fyllt femtio år.
Det är den tid då tandköttet för länge sen har börjat krypa opp och lämna tandhalsarna bara.
Ett leende vid den åldern blottar därför så mycket mera tänder än det gjort förut.
Förhållandet var detsamma med Holger Iversen-Lindh, men han log inte så ofta eftersom han var man.
Konsulinnan log till och med mot Tyra när hon försökte få de halkande ägghalvorna ur spenatsoppan utan att de hamnade på duken för hon ansåg att över den perfekta värdinnans ansikte borde en jämn och lugn glättighet vila om så personalen ramlade in, bröt benen och la kalvsteken på tröskeln.
När Ingrid tog in sköljkopparna anmärkte Holger Iversen- Lindh att det var fel att sätta fram sköljvattnet efter grönrätten.
Man tog faktiskt in det efter frukten.
--- Efter grönrätten, sa Lilibeth Iversen-Lindh med orubbat värdinnelugn och blottade tandhalsar.
--- Ja, om den består av sparris!
Eller kronärtskocka.
--- Skocka, käre Holger.
Inte kocka.
Får värdinnan skåla med Wolfgang ? Wolfgang!
--- Gnädige Frau!
Wolfgang visste att hon tyckte om att han använde lite tyska.
Patrik kunde gärna använda lite engelska.
--- I varje fall är det fel, sa Iversen-Lindh.
Efter frukten ska det vara.
--- I så fall är det för att skölja frukten med, sa hans fru med ett leende som blev allt tålmodigare och snart skulle bli sorgset.
--- Skölja frukten!
Skölja frukten!
larmade konsuln av Andorra och riddaren av Vasaorden.
Ska man skölja frukten i ett hem ? Möjligen på restaurant.
Men i ett hem!
Nu skrattade han som på en herrmiddag tyckte fru IversenLindh och tecknade åt honom med ögonbrynen.
--- Det vore att förutsätta att den inte vore sköljd i köket!
Det vore allt en snygg komplimang till värdinnan det!
--- Ja, ja ja, sa konsulinnan.
Du kanske ändå inte vet allt, min käre Holger.
Och norska seder är kanske inte riktigt desamma ... Detta var egentligen dödssticket och den uppmärksamme Wolfgang Altmeyer förundrade sig över att hon utdelade det så tidigt.
I vanliga fall borde också Holger Iversen-Lindh vid denna erinran om sin norska härkomst ha förblött som en harpunerad val vid bordet.
Den innefattade nämligen underförstått en liten påminnelse om fiskhandeln och om hvalkakerne och fiskebollerne som hans mor kokat i köket innanför butiken.
Men Iversen-Lindh hörde inte.
Han satt nämligen med ett trumfkort och nu spelade han ut det.
--- Du kanske känner till att sköljvatten brukar vara parfymerat!
Det visste den tåliga och sorgsna konsulinnan Iversen-Lindh.
Men han behövde inte trumpeta.
--- Kan man skölja frukt med parfymerat vatten ? Va ? Och sen äta den!
Vill du ha dina druvor sköljda i vad fan det nu heter som du har under armarna och lite varstans ? Va ? --- Holger!
--- Alls icke, sa konsuln belåtet.
Sköljvatten parfymerat eller inte sköljer man sig med.
Efter frukten.
--- Käre Holger, sa fru Iversen-Lindh alldeles lugnt och syrligt leende.
Parfymerat sköljvatten är brackigt.
Detta var ingen logisk anmärkning.
Men den försatte konsul Iversen-Lindh ur spel.
Han visste vad hon menade.
--- Vad fan menar du ? vrålade han.
Vad i helvete är det frågan om ? Hustruns ögonbryn åkte opp och ner som semaforer men det hjälpte inte.
Han slog flata handen i bordet och madeiraglaset stjälpte mot kanten på spegelplatån och gick sönder.
I ett sådant läge gäller det för värdinnan att bevara sin lugna glättighet och medan hon ger ett omärkligt tecken åt personalen att komma och sopa ihop skärvorna av arvegodset anmärka i lättsam ton : --- Så roligt!
Slå sönder glas --- det betyder bröllop, inte sant ? Fru Iversen-Lindh hade emellertid nått gränsen.
Hon höjde hakan och skrek på Gud.
Nu sopade Tyra glas med smulborsten av silver.
Ingrid tog emot i en serviett, fru Iversen-Lindh skar sig på långfingret och småflickorna grät högt.
Patrik frågade om han fick gå opp till sig för han hade ont i halsen och konsuln röt med ansiktsfärg som en nyskuren valbiff.
Wolfgang Altmeyer satt tyst med huvudet en smula på sned.
Middagen upplöstes.
Tyra tog småflickorna i handen och förde dem till barnkammaren där de fick sin mannagrynskaka med saftsås.
Stödd på Wolfgangs arm drog sig fru Iversen-Lindh tillbaka till sitt rum och konsuln gick till kontoret.
I köket kokade Alma kaffe åt personalen.
Konsuln och konsulinnan Iversen-Lindh var rädda.
Han var inte rädd för att lyfta glaset till fel västknapp eller att börja tacktalet innan värdinnan hade lagt sin serviett på bordet.
Det gav han fan.
Men han var rädd för att förlora pengar.
På gamle grosshandlarns tid rann pengarna till.
Han hade varit med om det, beundrat den gamle och lärt sig mycket.
Men det mesta han lärt sig hade han ingen användning för i världen efter kriget.
Han hade rest till Ryssland mitt under världskriget för att försöka rädda firmans ryska tillgångar undan bolsjevikrevolutionen och kommit tillbaka med väskor fyllda med sedlar som snart ägt bara pappersvärdet.
Då hade han påmint sig svärfaderns motvilja mot att göra affärer med Ryssland och han önskade att han hade haft den vittringen.
Gubben hade fyllt huset med möbler i empire och rokoko, med mynt, medaljer, engelskt porslin, mer eller mindre obskyra holländare, Dresdenfiguriner, gamla vapen, franska klassiker i skinnband och hästlass efter hästlass med tenn och silver.
Det mesta kom från sörmländska herrgårdar.
Det fanns en värld som inte ens den gamle kommit in i och därifrån han ägde mycket lite i sina samlingar.
Det var de stora adelsgodsen och fideikommissen.
Deras rikedomar vilade på jordinnehav och Lilibeth trodde att de var orubbliga som urberget och ekliptikan men däri trodde hon fel, så mycket begrep han efter kriget.
Sant var emellertid att dessa rikedomar förvärvats för mycket länge sen och utan nämnvärt motstånd.
Gamle grosshandlarn hade lagt grunden till en mycket stor förmögenhet och han hade börjat i aspvirke vilket är obeständigare än jord.
Han hade gjort det under en tid då motstånd växte fram och organiserade sig.
Människor som förut inte hade haft något annat värde än som levande kraft, kraft full av urskillning visserligen och möjligheter till differentiering i förhållande till häst, ångmaskin och explosionsmotor, men trots allt ingenting annat än en kraftpotential, beroende av intelligent styrning och av beskydd och medlidande, dessa människor ville nu själva sätta priset på sina arbetstimmar och undandra sig barmhärtighet.
En kraft hade visat sig, skrämmande som en explosionsmotor rusande på högsta varv eller en ångpanna som eldats till övertryck.
Den hade varit mest skrämmande under krigsåren.
Nu hade socialdemokratiska expeditionsministärer visat sig tämligen maktlösa och benägna att lätta på ångtrycket något litet i sänder.
Pysningarna var irriterande, men inte direkt illavarslande.
Men innerst inne tänker inte människan utan skyddar det foster som är hennes rädsla.
Innerst inne visste han också att tiden var ute, om inte i hans livstid så i Patriks.
Hans hustru var rädd för personalen.
Nej, hon var inte rädd så att någon märkte det, knappast ens hon själv.
Hon behandlade den fortfarande med det vänliga överseende som hon hämtat ur Husmoderns värdinnespalter och som var ett eko från de stora godsen där den engelska behärskningen rådde.
Hennes glättighet var den yttersta kränkningen, hennes oföränderliga vänlighet en förödmjukelse för den som inte var en människa utan en möbel.
Man blev inte uppretad på möbler, man blev knappast förargad.
Men i sin rädsla tappade hon ibland besinningen och behandlade sin personal som människor i det att hon skällde ut den och skrek åt den och fick hysteriska anfall som slutade i sängen där Tyra brukade ge henne två gram brom i enlighet med konsulns instruktioner.
Hon höll henne också i handen medan konvulsionerna avtog.
I en sådan stund var de nära varandra och Tyra föraktade henne inte längre utan kände medlidande.
Hon var sönderskriken och trött som ett barn.
Men det vart dag igen och allt var som vanligt.
Personalen ville ingenting lära.
De hade släta ansikten och blickar som hon fann kalla.
Den nya flickan som hette Ingrid stirrade på henne, log sällan, svarade enstavigt.
Hennes fostermor Ingeborg hade varit kokerska hos gamle grosshandlarn och Lilibeth mindes henne med värme och glädje.
Sådana ansikten hade ingett trygghet.
De var läraktiga, tacksamma.
De kunde ha sina egenheter men de var --- ärliga!
Ja, det var ordet.
När Holger Iversen-Lindh och hans hustru blev rädda drog de sig tillbaka till sovrummet och högg varandra i hjärtat med vassa krokar.
De började med att dra opp bordsvanor och beskyllningar för brackighet.
Det slutade med att de talade om sin förlovningsresa.
Som nyförlovade hade de fått göra en studieresa tillsammans på flera bruksherrgårdar där gamle grosshandlarn haft affärs- och vänskapsförbindelser.
Fästmön fick göra rön i värdinneskap innefattande engelsk behärskning och middagsplanering.
De hade förstås haft ett förkläde med sig, Lilibeths dåvarande musiklärarinna som var tio år äldre än hon.
På sensommaren gifte de sig.
Bruden hade vitt nattlinne av råsiden med handknypplade spetsar, hårvalkarna var avtagna och hon hade rispuder på kinderna.
När brudgummen lagt sig först bredvid och sen över henne och var beredd att ta fram det redskap vars åsyn hon bävat för och som han också själv föreställde sig rött, svullet och ludet befanns det att han var impotent.
Han hade en högst beskedlig liten rosafärgad lem som han fort nog dolde under nattskjortan igen.
Nu ville olyckan att han var ganska berörd av champagnen, sherryn, bourgognen, bordeauxen, portvinet och konjaken.
Svettig i nacken och våt i hårfästet så att det svarta håret lockade sig började han bekänna att han inte var henne värdig.
Ja, inför all den vita ståten med spetsar från Vadstena fick han för sig att han måste tala om att han under hela förlovningsresan hade legat med musiklärarinnan på nätterna efter att ha svärmat med fästmön i bruksparkerna.
Men nu skulle ingenting längre stå emellan dem.
Han ville bekänna och få avlösning för han hade egentligen känt sig vidrig hela sommaren.
Men nu kände han sig inte vidrig längre!
Ville hon nu bara förlåta honom!
Lilibeth fick en nervchock och på hösten var hon sjuk.
I början hade de inte alls talat mera om det.
Han hade tvingat sig till några samlag och gett opp.
De hade nu varit gifta i tjugoåtta år men såren i Lilibeths hjärta var fortfarande lika friska eftersom de regelbundet revs opp igen.
Det hade börjat under kriget och hungerupploppen då deras rädsla blev dem omöjlig att bära i ensamheten.
Det blev timmar i sovrummet med de vita möblerna, timmar av hugg, tigande, gråt, våldsamma skrik och slutligen de häftiga smällarna då frun styv som en bräda i sängen örfilade sig själv med båda händerna.
De förväxlade snart nog den utmattning som blev resultatet då han äntligen fick loss hennes händer från det brännande ansiktet med försoning och försoningsscenerna blev deras medelålders passion eldad med brom och konjak.
De var djupt olyckliga människor, det kunde vem som helst höra som gjorde sig ärende ut i husets mörka korridorer om nätterna där tennstop och silverbägare blänkte matt och fruns skrik hördes från sovrummet och lät avlägsna som skrin av stora fåglar vid en tom havsstrand.
Det var Tyra som skötte frun.
Hon hjälpte henne att göra stor toalett före middagsbjudningarna och det började alltid med ett gram brom och omväxlande varma och kalla fotbad.
Konsulinnan hade permanentondulerat håret så att det skulle hålla i sex månader men det måste förstås läggas och kammas.
Över ett handfat med hett vatten satt hon sen i tio eller femton minuter under en handduk och därefter fick Tyra försiktigt och med fingertopparna lindade i bomull klämma ut pormaskarna och lägga på lanolinkräm.
När hon hade pudrat sig tittade Lilibeth Iversen-Lindh länge och nära i spegeln om huden såg grov ut under det skära pudret.
Hon frågade Tyra och Tyra sa att hon tyckte att den såg bra ut.
--- Är det säkert ? --- Javisst.
Frun ser ut som förti.
Hon borde säga konsulinnan men i stunder liknande denna blev hon inte rättad.
Lilibeth tog huden strax under halsgropen mellan fingrarna och klämde ihop den.
Först efter en stund släppte hon taget och sen tittade hon i spegeln om den snabbt blev slät igen.
Men den var skrynklig och låg kvar.
Hon bad Tyra hämta smyckeskrinet och sen letade hon efter ett stort halssmycke.
För att konsulinnan skulle få vita och släta armar rörde Tyra äggulor med mandelolja och rosenvatten samt tillsatte några gram benzoetinktur från apoteket.
Hon låg med lindade armar natten före varje avgörande slag i sällskapslivet och på morgonen tvättades armarna och smordes med Paulis liljemjölk.
Ändå bar hon numera gärna ärmar av chiffon till sina aftonklänningar.
Tyra hade så mycket att göra med fruns personliga vård att Ingrid blev ganska ensam om städningen.
Två gånger i månaden hade de grovhjälp men varje morgon skulle hon bädda sängarna, vädra och damma sovrummen liksom de sällskapsrum som använts föregående kväll, för det mesta biblioteket och biljarden.
Därpå dukade hon av efter frukosten i lilla matsalen men behövde inte diska för till detta fanns det en flicka i köket.
Däremot skulle det dammas och smulor skulle sopas ut.
Frun gick ibland runt med en vattenkanna och en liten sax bland blommorna men för det mesta tillbringade hon förmiddan i sitt sovrum eller i skrivrummet där det fanns telefon.
Då vattnade Ingrid palmerna och växterna i fönstren.
De skulle duschas om de hade lus.
Hon brydde sig aldrig om att titta efter.
Då och då hittade hon cigarrstumpar i blomkrukorna och hon petade ner dem under blomjorden och undrade om växterna skulle dö av det.
Varje dag skulle hon gnida sig igenom huset efter en uppgjord plan som i början av månaden förutsatte att hon putsade tennföremålen i nedre hallen och gned mahognyn i yttre och inre rökrummen och fortsatte med trasor för silver, ädelträ och kristall genom empiresalonger och gustavianska kabinett, matsalar och skrivrum tills hon vid månadens slut befann sig i sovrummen och fullbordade genomgången med att putsa lampetter och speglar ovanför fruns toalettbord samt borstgarnityret och servisen för kammar och puder.
Hon skulle duka till lunch och ställa i ordning matsalen efteråt, passa opp vid konsulinnans téer på eftermiddan, duka middag, servera, bära in kaffe och förfriskningar, ta bort sängöverkasten och bära ner skor till putsning.
Hon behövde inte borsta och vädra kläder från herrskapets garderober och inte tvätta konsulinnans vita blusar och stryka dem.
Det gjorde Tyra.
Däremot fick hon ta ur fläckar på Patriks och Wolfgangs byxor och slipsar och tvätta deras strumpor.
Hon kände vid det här laget lukten av ung herre.
Arbetsdagen var från sju på morgonen till klockan tio på kvällen om man inte hade middagsbjudning för då varade den till klockan ett eller två och slutade med att hon hjälpte gästerna på med pampuscher och ytterkläder, försvarade sig mot nyp i skinkorna och kramningar om brösten och tömde askkoppar och vädrade.
Hon hade trettiofem kronor i månaden och den första månadslönen gick åt till den svarta ylleklänningen och mollförklädena som hon måste skaffa sig.
Blå klänningar och vanliga vita bomullsförklän hade hon förut.
Hon kunde inte vänja sig vid det stora mörka huset med sina nattliga skrik och rader av blänkande föremål som hon skulle gnida.
Hon tänkte att hon måste befinna sig i helvetet och att tiden här snart skulle ta slut.
Men egentligen var hon inte personligen berörd av olyckan att befinna sig i huset den första tiden.
Hon var trött förstås men alldeles övertygad om att detta besynnerliga filande och putsande på ting uppställda i rader snart skulle vara över.
Hur visste hon inte.
Hon hade likrumskänsla när hon gick genom rummen och stirrade på oljetavlor och silverpjäser.
Tyra tycktes tro att pengar och värdeföremål fanns i en ofantlig skattgömma någonstans i människolivet och att det gällde att snubbla över den och gräva opp skatten.
Men Konrad hade lärt Ingrid att om det fanns värden så hade någon arbetat.
Hon vandrade i ett bårhus, det luktade illa i Lindhska huset.
Det stank död och utnyttjande.
Hon tyckte inte särskilt mycket om sina arbetskamrater.
Husföreståndarinnan stod över dem allesammans och henne borde hon vara rädd för men var det inte.
Kanske berodde det på att hon inte var rädd att mista platsen utan nästan väntade sig att göra det.
Eller också för att husmaran som var utexaminerad från Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala på huvudet bar något som liknade en gammaldags badmössa med märke fram.
Alma var argsint, Tyra låpig och köksan skräckslagen för både kokerska och föreståndarinna.
När det hände att konsulinnan var på väg ner i köket fick hon för det mesta gå ut i skrubben där hon putsade koppar och rotsaker för hennes förklä var inte tillräckligt rent.
Det fanns en chaufför som körde de två bilarna och hade läderbensskydd.
Han talade aldrig med henne.
Patrik var finnig och såg rå ut.
Han ville nog gärna kladda men vågade inte.
Ingrid var äldre än han och spände ögonen i honom.
Österrikaren var värre.
Han var hård.
Han skämdes inte för nånting och det blänkte i hans bruna ögon.
Hon såg noga till att hon aldrig blev ensam med honom.
Konsuln brydde sig inte om henne.
En tid var det mycket besvär med att springa med brickor till konsulinnan som kände sig trött och låg till sängs.
Till slut måste hon låta undersöka lungorna och tillbringa en månad på sanatorium.
Ingrid funderade över att hon inte hade känt det ringaste medlidande med henne.
Tyra var snällare än hon.
Hon tyckte synd om henne ibland.
De hade lyssnat på fruns kristallradiomottagare i hemlighet, turats om att använda hörlurarna och fått höra musik från nästan hela Europa utom Stockholm som var svårt att få in i stan där de bodde.
Hon lämnade kristallmottagaren kvar när hon åkte.
Hon hade antagligen varit för dålig för att ha glädje av den.
Tyra fick först lite tårar i ögonen vid tanken på detta men gladde sig sen tillsammans med Ingrid åt att kunna lyssna nästan hur mycket de ville.
Men den fungerade inte.
De pillade och jämkade.
Till sist visade de den för chauffören som förklarade att en liten men väsentlig detalj hade blivit bortskruvad.
Han sa vad den hette men de förstod honom inte.
--- Hon unnade oss inte å lyssna, sa Ingrid.
--- Å, hon var nog så dålig att hon bara kom åt det där, sa Tyra.
--- Du är snäll du Tyra, sa Ingrid.
Hon undrade hur hon själv skulle bli om hon bodde här länge till.
Men frun återvände och det blev nya middagsbjudningar.
Den store skådespelaren skulle komma.
De hade sett honom på film.
Han var sig alldeles lik när han steg ur Daimlern.
De fick nästan overklighetskänsla men snart tog de i honom eller åtminstone i hans ytterrock med mjuk pälskrage som han burit uppslagen i nacken fast det var full sommar.
De undrade om han var sjuk.
Han hade mörkblåa mångårdar runt ögonen.
Han hade bjudits ut till Rosenholm, den lilla herrgården som konsuln hade köpt av restauratör Winther.
Han skulle läsa på en roll och vila sig i den lantliga miljön.
Men det blev också stor middagsbjudning och konsulinnan låg med gurka på ögonen och ägg på halsen och matsalen dekorerades till att föreställa ett utvärdshus i Tyrolen.
Men det blev förfärligt misslyckat.
Folk skulle fara långsamt omkring i båtar på den lilla sjön och precis som på Winthers tid skulle det vara eldar och musik på stranden.
Men det var myggigt.
De flesta trängde ihop sig i lusthuset med förfriskningarna.
Värst var det med skådespelaren.
Nog var han stor men han var tyst också.
Hela middagen satt han dystert grubblande och svarade tankspritt.
Efteråt skulle han läsa på sin roll i stället för att delta i båtfärden.
Konsulinnan hade inte tagit det på allvar men han gick omkring med ett blått rollhäfte på vilket det stod Nationalmonumentet.
Han klev ner sig i den dyiga strandkanten när han gick och läste och förstörde sina vita skor.
Tyra och Ingrid försökte tvätta dem och putsa opp dem och lämnade sen över dem till honom med halvkvävda beklaganden.
De var nästan hysteriska av blyghet.
Tyra hade inte ens velat gå in men Ingrid vägrade att gå ensam.
Han var mycket älskvärd och mycket trött.
De fick fem kronor att dela på och han undrade om de hade sett honom på biografen.
Efter en stund upptäckte de att de stod och talade med honom.
Han försökte inte nypa Ingrid i vare sig bröst eller stjärt när hon kom tillbaka med mjölk och konjak.
Han bara log och sa tack min lilla vän, glöm mig inte.
--- Tack min lilla vän.
Glöm mig inte, fick Ingrid upprepa i köket.
Där var de oppe till två.
Bjudningen var misslyckad och frun måste ha kompresser och brom.
Men de kände ändå för första gången lite gemenskap ute i köket och var oppe längre än de behövde och värmde på kaffe åt sig själva.
--- Tack min lilla vän.
Glöm mig inte.
Alldeles så.
Och sorgset liksom.
Inte heller hade han försökt nypa och krama vilket Ingrid framhöll.
Det var vackert, det var nästan som på film och de skulle inte glömma hans ögon med de mörka gårdarna och inte pälskragen som han hade haft uppslagen i nacken i juli månad.
Nej, glömma skulle de inte.
Det kunde han vara förvissad om.
Dan därpå sa chauffören att Den store bara var intresserad av små gossar och att det var därför han inte försökte nypa.
Men de trodde honom inte och Alma körde ut honom ur köket för hon skulle baka.
Efter varje middagsbjudning som inte blivit en victoria skulle det städas.
Frun hade värk över ögonen och i tinningarna och att gå i det stora huset i fullt dagsljus och se dammet virvla i solstrimmorna gav henne stark ångest.
När den store tyste hade rest och de alla var tillbaka i Lindhska huset i stan befallde hon generalstädning fast ingen grovhjälp var tingad.
Röda och gröna salongerna skulle städas, alla textilier tas ut och borstas, piskas och vädras.
Därefter skulle golven rengöras och bonas och fönstren tvättas.
--- Det finns ingen levande möjlighet att vi hinner, sa Ingrid till Tyra.
--- Vi får försöka i alla fall.
--- Vi har inte haft en ledig eftermiddag sen jag kom.
Vi skulle ha en i veckan.
Hur många har du haft sen du börja ? --- Äsch, sa Tyra.
Fast vi fick ju presenter när hon kom från Stockholm.
Vi kan inte börja bråka nu.
Det har varit så mycke bjudningar också.
Hela personalen hade tagit emot på trappan när Iversen-Lindhs sist kom från Stockholm.
Presenter hade delats ut.
Ingrid hade mottagit en blommig kamkofta.
De började i röda salongen och Tyra försvann ut på gården med mattor och kuddar.
Ingrid skulle torka golvet men hällde ut för mycket vatten.
Hon stod och drog håglöst i det med en mopp när konsulinnan kom in.
Hon skrek till.
Ingrid insåg också att golvet skulle bli förstört av för mycket vatten men kom sig inte för med annat än att stirra på det och dra fram och tillbaka med moppen.
Tyra kom springande och började torka, vrida ur trasor och torka på nytt.
Sen bad konsulinnan att få tala med Ingrid.
De talade tillsammans i femton minuter.
Till slut höll sig fru Iversen-Lindh åt hjärtat och bad, fortfarande med sorgsen behärskning, Ingrid följa med henne ner i köket så att de finge höra de andras åsikt.
Hon var nämligen övertygad om att hon hade sin personals förtroende och stöd sa hon.
Ingrid var beredd att hålla med henne men teg.
De ställde sig vid ena väggen som om någon hade bett dem om det och konsulinnan stod vid dörren ut till serveringsrummet, stödd mot klaffen där husföreståndarinnan förvarade räkenskaperna.
Hon berättade för dem att Ingrid som var den yngsta av dem alla, som inte hade någon erfarenhet av föregående platser och som på förmiddagen varit nära att förstöra det oersättliga målade golvet i röda salongen hade talat med henne om arbetstider, ledighet och lön.
Om plikter och arbetsgemenskap hade hon inte talat och nu var hon, konsulinnan, rädd att lilla Ingrid kommit och förstört deras arbetsglädje.
--- Har vi inte haft arbetsglädje tillsammans ? frågade hon över köket där det luktade däven ånga från varmvattenbehållaren.
Det var ingen som svarade.
--- Jag vill att ni ska tala fullständigt öppet, sa hon milt men lite sorgset.
Har ni blivit orättvist utnyttjade och inte fått ut era ledigheter ? Ingrid är en mycket ung flicka men jag tycker ändå att hon har rätt att få svar på sina frågor.
Alma tittade på bolinderspisen och på kopparformarna ovanför klaffen.
Hon drog in underläppen och sög på den så att det hördes.
--- Tyra!
Det var order.
--- Jaa, sa Tyra, jag vet inte.
Det är klart, ledig har man väl inte ... men det har ju vari mycke middagsbjudningar förstås.
Så för den delen.
--- Men arbetsglädjen!
sa fru Iversen-Lindh.
Har vi inte haft arbetsglädje tillsammans!
Då teg Tyra.
Sen hjälpte hon fru Iversen-Lindh opp på hennes rum och gick efter konsuln på kontoret.
Han var mycket irriterad men när han förstod allvaret av den nervattack som hans fru fått skickade han efter doktorn och sedan Ingrid.
Hon hade emellertid redan packat sin koffert och lämnat nyckeln och adressen till husföreståndarinnan.
Hon gjorde detta för att inte bli beskylld för att ha stulit någon av de saker hon putsat.
De gick försiktigt över terrassens spruckna stenar, den gamla först och Ingrid efter henne med handdukarna och badkappan.
I en hopsnörd tygpåse som dinglade från ena armen hade hon pimpsten och en Florodoltvål i en glasask med silverlock.
Gräset var ännu vått och den gamla lyfte på kjolen.
I strandkanten klev hon mycket försiktigt för den bestod bara av ävja bakad kring pipor av multnad rörvass.
Bryggan sviktade och utan att tänka på det såg Ingrid till att det blev lite större avstånd mellan dem när de steg ut på den.
Det kom en morgonbris och gungade näckrosorna intill badhuset.
Hon såg att svarta kryp rörde sig bland ståndarna.
De små vågornas reflexer på väggarna stillnade efter en stund.
Hon satte sig ner och tittade i väggen som det var meningen att hon skulle göra medan den gamla klädde av sig.
Lukten av murket trä och insjöns söta arom av näckros och soligt vatten omgav henne.
Nu skulle den gamla gå ner i vattnet och Ingrids plats var då invid trappstegen.
Men samtidigt blev hon vänligt ombedd att titta bort och det gjorde hon alltid.
De första gångerna hade hon kikat lite på den vita ryggen.
Bakifrån var hon mycket smal.
Kanske hade hon veck på magen, det hade Ingrid aldrig sett.
Hon hade fött fyra barn varav tre levande.
En var ryttmästare, en attaché och en av dem godsägarinna.
De tre barnen bodde i Malmö, Bryssel och Herefordshire och de tillät inte att hon badade ensam.
Trappstegen ner i det inte helt genomskinliga vattnet var slemmiga.
Hon badade varje morgon från Kristi Himmelfärdsdag till första september.
De gamla i köket sa att hon en gång hade fått sommarsjuka efter att ha förtärt dåliga jordgubbar som hon inte hade velat låta kasta bort.
Då hade hon inte badat.
Innan hon var riktigt färdigklädd såg Ingrid hennes nakna fot.
Varje del av hennes kropp som inte i vanliga fall var synlig fyllde Ingrid med medlidande och skam.
Foten var helt liten.
I själva verket hade hon aldrig sett en så liten fot på en vuxen kvinna.
Den var lika vit som hennes rygg.
På den torra huden och på de små men gulnade och förtjockade naglarna syntes det att den var gammal.
Vattnet var oljigt av tvålen när de gick därifrån.
Ingrid tittade en gång till på näckrosorna och hade velat säga att de var så vackra på avstånd men när man tittade ner i deras vita kronor såg man både brun röta och små insekter.
Men hon sa ingenting.
Hon brukade inte tala till den gamla på eget bevåg om det inte gällde att meddela henne något eller fråga efter hennes önskningar.
Däremot talade den gamla ofta med henne och då svarade hon utan att lägga alltför mycket band på sig.
Efter badet hjälpte hon henne att sätta opp håret och knyta mössan som egentligen bara var en liten plätt högst oppe på huvudet tillverkad av spetsar sydda på ett sidenfoder.
Hon började bli tunnhårig längst opp och man kunde se det om man stod nära henne när hon tog av sig mössan.
Hon var mycket liten till växten, så liten att hon nästan alltid valde att hålla sig på ett visst avstånd från andra människor.
Annars blev hon tvungen att titta opp på dem.
Ingrid bäddade inte den gamlas säng nu utan ställde bara fönstren öppna och tog med sig kärlet ner för att tömma det.
När hon bar det i trappan hade hon täckt över det med ett papper.
Det fanns ingen annan trappa ner till köksvåningen än den stora svängda entrétrappan.
Från den kom man rakt ner i stora hallen och man var tvungen att gå tvärsöver stengolvet till köket.
Hon skulle alltid stanna i halva trappan och lyssna noga innan hon gick ner med kärlet.
Om någon manlig individ hade kommit in och stod i hallen med sin mössa, det gällde även kusken, skulle hon ställa kärlet bakom en urna i en nisch och sen gå ner och fråga honom vad han önskade.
Hon kunde mycket väl skilja på manliga steg och de gamla kvinnornas från köket.
Innan hon bar opp frukosten kom den gamla ner i köket och hade husandakt med tjänarna.
Första morgonen hade Ingrid funnit det overkligt.
Numera tänkte hon inte så mycket på det och hon sjöng alltid med i psalmen.
Det var också hon som räckte fram boken och fodralet med glasögonen.
--- Varsågod Hennes Nåd, sa Ingrid.
--- Tack Ingrid.
Ligger märket kvar ? Det gjorde det.
Dagarna på Lilla Himmelsö började alltid på detta sätt under den ljusa årstiden.
Under vintern började de med att husan tände opp i kakelugnarna, men Ingrid hade ännu inte upplevt någon vinter här.
Under andakten satt hon och tittade på golvet i tjänarnas matsal.
Det bestod liksom i hela nedervåningen av stora kvadratiska stenrutor där stelnade kräftstjärtar från urtiden avtecknade sig.
Hon satt och tittade på Nannas fötter.
Den gamla trotjänarinnan skötte hönsen samt grövre sysslor i köket.
Kokerskan hette Beda.
Hennes fötter var också platta och fulla av knölar på sidorna men hon kunde i motsats till Nanna fortfarande bära skor.
Nanna hasade hela dagarna på stengolvet i filttofflor.
När hon skörtade opp sig för att skura golv såg man att hon hade något som liknade stora björktickor på knäna.
På armbågarna var det också ansamlingar av skorpig och ansvälld hud men inte alls så stora.
Det luktade sur disktrasa.
Det var ingen dörr att stänga ut till köket : tjänarnas matsal låg i en stor alkov.
Den gamlas näsa rörde sig medan hon läste Paulus.
Om en stund skulle hon komma att undersöka det där och då fick Beda skämmas.
Det var visserligen Nanna som hade diskat och glömt att hänga ut den sura disktrasan men det var Beda som hade ansvaret.
Kusken var inte med.
Han hittade ofta på anledningar att hålla sig undan från husandakten.
Oftast sa han att någon av hästarna verkade sjuk.
Det var gamla hästar.
De hette Castor och Diana och i huset talade man ofta om deras hälsotillstånd.
Först efter psalmen var det tid att duka frukostbrickan.
Hennes Nåd hade bara ätit sin linfrövälling på morgonen.
Det var för att hennes mage skulle sköta sig.
Nu hade hon en uträttning på nattstolen innan hon gick opp för på Lilla Himmelsö fanns det inga vattenklosetter.
Det var Nannas sak att tömma kärlet i stolen och göra rent.
Av hänsyn till hennes svullna fötter och ben som gjorde det svårt för henne att gå i trappan skötte Hennes Nåd sin uträttning på nedervåningen varje morgon innan hon gick opp och åt frukost.
Efter frukosten sysslade hon med brevskrivning.
Hon använde brevkort som kostade fem öre och på vilka man kunde skriva på bägge sidor.
Hon fyllde dem och med sin mikroskopiska handstil skrev hon till slut : avsändare Augusta Jaquette de Valiers född Fogel, Lilla Himmelsö Säteri.
Hon hade en omfattande korrespondens och viktigast var breven till barnen.
Hon skrev två gånger i veckan till dem om väderleken, om tjänarnas hälsa och om sin egen som inte fordrade långa utläggningar.
Hon skrev också att hon tackade Gud härför.
Breven till barnen avslutades alltid med några reflexioner i andliga spörsmål som barnen läste eller inte läste.
Det visste hon inte för de berörde dem aldrig i sina svarsbrev.
Ibland kunde hon också berätta någon liten episod ur det förflutna anknuten till något av de föremål som Ingrid under tiden höll på att damma.
Det var hennes huvudsakliga sysselsättning på Lilla Himmelsö att damma och putsa de gamla föremålen som de flesta var mycket vackra.
Nästan ingenting var förvärvat i Hennes Nåds livstid.
Det var också meningen med de två gamla kvinnornas liv i köket, med kuskens och med Ingrids om hon så ville, att vårda den åldrade damens kropp och att bevara de gamla sakerna som hon satte så stort värde på, inte alltid i förhållande till deras marknadspris.
Om det skulle börja brinna på Lilla Himmelsö hade hon instruerat dem att först inrikta sig på att sätta hennes fars paradvärja samt hans porträtt i säkerhet.
Ibland berättade hon också för Ingrid om föremålen som omgav dem, om figurinerna i glasskåpet, klockorna och de små borden och när hon hade gjort det trodde man en stund att de hade hjärtan som slog och levande ytor som kved för repor och skada.
Det hon berättade var ofta lärorikt.
I anekdoterna förekom kungar och stats- och justitieministrar.
Ofta var hon ironisk när hon berättade om dem och alls inte underdånig.
Ingrid fick också lära sig annat.
En av de första dagarna stod hon och väntade med en papperssax medan Hennes Nåd satte in vykort i ett album.
Hon leddes lite och petade naglarna med saxen.
Då blev den gamla ironisk.
Visste Ingrid vad socialdemokraterna sa om religionen ? Det visste hon nog men vågade inte säga.
--- Nå, sa Hennes Nåd, de säger ju att den ska vara en privatsak.
Det kan man kanske bestrida.
Hon petade energiskt för att få in vykortshörnen under flikarna på albumsidan.
När Ingrid räckte henne saxen som skulle användas till detta moment avböjde hon.
--- Det kan man som sagt bestrida, sa hon.
Men allt som hör till manikyr bör däremot ofrånkomligen utföras privat.
Därefter fick Ingrid rengöra saxen.
Hon talade aldrig om vad föremålen var värda i pengar.
En mycket vacker servis med rosafärgade blommor och små guldblad fick inte ens diskas nere i köket.
Den användes när hon någon gång hade gäster.
Ingrid hade stått och diskat den i en liten skrubb innanför skrivkabinettet när greven från fideikommisset kom ut och släckte sin cigarr i vattnet.
Sen tog han opp en egen cigarr ur fickan och tände den.
Han sa att det gladde honom att hon diskade så försiktigt.
De flesta skulle inte våga ta fram ett sådant porslin som fru de Valiers lät duka med.
Men cigarrer förstår hon sig inte på, sa han.
Ingrid blev ledsen å hennes vägnar för hon förstod mycket väl att han tyckte att Hennes Nåd var snål som kunde duka på ett porslin som var värt en förmögenhet men köpte billiga cigarrer och dåligt rödvin.
Kanske var hon snål.
I varje fall var hon mycket sparsam.
Hon hade enkla vanor och träffade mycket sällan andra människor än sina tjänare.
Hon gav dem presenter på deras bemärkelsedagar.
De var uråldriga, hämtade ur byrålådornas kamferdoftande djup.
Vitt var gulnat, papper skört och fjädrar bräckta.
Till sin födelsedag fick Ingrid en burk läppcerat från en pharmacie i Lausanne.
Det bestod av härsket kakaosmör.
Hennes Nåd var mycket bekymrad och luktade flera gånger i burken.
Men hennes goda vilja sa henne att den svagt skära pastan var kurant.
I vardagslag åt hon middag klockan fyra med mycket grönsaker och ytterst lite kött.
Hon tyckte inte om att hennes avföring blev mörk och det var den enda orsaken till att hon varje morgon bemannade sig och vände sig om och tittade i stolen.
Tyckte hon att den såg för mörk ut åt hon ännu mindre kött de följande dagarna.
Tjänarna åt i stort sett samma mat som hon, bara rikligare och med undantag för små omeletter, en del lättare bakverk samt kalvbräss.
Klockan fem började hon göra sig i ordning för natten.
Ingrid fick ta bort den lilla spetsmössan från hennes huvud och borsta det vita håret.
Hon fyllde bidén med kallt vatten.
Det var mycket kallt för det kom från källan och det skulle inte värmas.
Däremot fylldes en värmeflaska av tenn med hett vatten och stacks in på ett långt skaft i hennes bädd.
När de hade sagt godnatt låste Ingrid in henne i sovrummet och la nyckeln i kakelugnsnischen i tjänarnas rum.
Det fanns en ringledning från sovrummet så att hon kunde kalla på dem.
Hon var mycket rädd för att brinna inne om hon låste om sig och hon vågade inte heller sova med olåst dörr.
Ingrid tänkte ofta på nyckeln när hon var ute.
Rätt som det var kunde den dyka opp i hennes medvetande.
Hon såg den framför sig i den lilla kakelugnsnischen med målade blå rankor.
Det var ganska långt in till stan och längre än till klockan tio fick hon inte vara ute.
Hennes Nåd sov visserligen och kunde inte kontrollera henne.
Men man gjorde ogärna emot hennes vilja.
I varje fall gick man inte bakom ryggen på henne.
Så det blev inte så ofta stan.
Det blev kalla promenader i stället, i allén och längs sjöstranden och ibland gick hon landsvägen ända ut till Rosenholm.
Hon behövde inte gå ensam.
Först var det en pojke som hette Arnold som följde henne.
De pussades i det fuktiga båthuset.
Efteråt var det Birger som var lika gammal som hon.
Eftersom hon inte kunde hitta på något annat ställe gick hon till båthuset med honom också.
De träffades några gånger men sen tyckte han kanske att det blev för långt att cykla ut till Lilla Himmelsö.
Hon saknade honom inte så mycket men hade lite tråkigt eftersom alla de gamla människorna gick och la sig tidigt.
Inne i stan hade det varit arbetslöshet och inflation, det hade varit strejker och oro på arbetsmarknaden under dessa år då Hennes Nåd åldrades, men det förändrade inte den gamla damens liv.
Ibland for hon till stan för att göra en del små men nödvändiga inköp och då hade hon Ingrid med sig.
Castor och Diana var omsorgsfullt ryktade av kusken men mycket långsamma.
Kusken hade sned rygg, vagnssätena var spruckna och lädret grönfläckigt av mögel.
Ingrid var mycket generad om någon som hon kände skulle få se dem, särskilt om det var pojkar.
Den andra våren hon var där träffade hon Harald.
Han var tjugotre år och arbetade på Svenska Motors ritkontor.
Hon förstod inte alls varför han ville gå ut med en som var så mycket yngre än han själv.
Hon var rädd att verka barnslig men föraktade samtidigt att förställa sig och låtsas veta mer än hon visste.
Samtalen stannade ofta av därför att hon såg i backen och teg.
Han blev nyfiken på henne om hon teg omotiverat och det blev en spänning mellan dem som om hon hade varit en mycket äldre flicka.
Både Birger och Arnold hade tyckt att det var besvärligt att hon bodde så långt från stan.
De ville gå på biograf med henne eller sitta på Cosmopolite eller Ankers.
Men Harald tyckte att det var en fördel.
Han älskade promenader.
Snart förstod hon att han mer än promenader älskade att vara ensam med henne.
Han föredrog båthuset framför de öppna gärdena.
Deras bekantskap började i snösmältningen, hennes andra vår på Lilla Himmelsö.
Han körde henne hem från biografen och hon satt framtill på styrstången för hans cykel saknade pakethållare.
Mitt framför den gamla potatiskällaren i Himmelsö allé, den som hörde till statarbostäderna, kände hon hans läppar mot sitt hår.
Det gav henne en känsla som om hon stuckit en hårnål i en elektrisk kontakt.
Men den var inte smärtsam.
Länge efteråt kunde hon återkalla den genom att tänka på händelsen.
Den blev dock svagare och svagare.
När han kysste henne fick den påspädning och hon somnade ofta i den om kvällarna.
Beda och Nanna snarkade båda två men ändå var det som om hon varit alldeles ensam när hon låg vaken.
Hon mumlade Harald Harald i kudden och kände att det blev varmt och fuktigt framför läpparna i det grova örngottet.
Sen plockade de vårlök i hagen bakom stallet.
Han ville att hon skulle stå med honom bakom ekarna och så sökte hans läppar efter hennes mun och de var kalla i blåsten, mycket hårda och fuktiga men tungan var varm.
Om kvällarna när hon skulle tänka på det blev det för mycket.
Han pratade inte så mycket med henne längre.
Hon hade en gul voileklänning som Dagmar sytt åt henne men han märkte det inte.
Han var vid resårbandet i hennes byxor.
Ibland om kvällarna när hon låg under det grågula svenskullstäcket med blåa bårder som Hennes Nåd hade till tjänarna lät hon fingret löpa på huden där byxresåren skulle ha slutat om hon haft dem på sig.
Hon tänkte aldrig på nästa dag eller hur hon skulle göra.
Men hon märkte att för var gång de var tillsammans så blev det allt svårare att prata och skratta.
Harald hade cendréfärgat vågigt hår som stod opp där fram och hans profil var ren.
Näsan var stor och alldeles rak.
Hon tyckte att han hade fina tänder, hade aldrig sett matrester mellan dem och hans ögonvitor var klara.
Hon tyckte mycket om att tänka på honom.
Nu var det nästan bättre att tänka på honom än att vara tillsammans med honom och när hon sjöng melodier som handlade om kärlek såg hon Harald framför sig.
Jag är kär, jag är kär, sjöng det inom henne.
Hon skrev Harald Simonsson Vanstorpsvägen 31 på ett papper och Svenska Motor AB och sen brände hon pappret i köksspisen och Beda var misstänksam.
På midsommarafton ville Hennes Nåd att hon skulle binda små kransar att lägga på kaffebordet ute på terrassen nästa dag.
Harald kom ut och hon bad honom hjälpa henne att plocka blommor på kvällen.
Ryttmästarens familj skulle komma från Malmö med ett sent kvällståg så hon var egentligen inte ledig.
Men hon tyckte inte att det gjorde så mycket för Harald kom ju ändå.
Han ville inte gå ut och dansa.
Han var esperantist och kunde spela gitarr men han dansade inte.
De plockade blodnäva i skogsdungen ovanför Rosenholm och då drog han henne ner på marken under sig och började kyssa henne så att det kändes vått och hårt.
Samtidigt försökte han dra ner hennes byxor.
När han låg alldeles stilla några sekunder med munnen mot hennes hals lyckades hon slingra sig ur greppet som just då inte var särskilt hårt.
Hon var snabbt på benen men för att det inte skulle kännas så underligt började hon skoja med honom och lyckades få honom att jaga henne så snart han kommit opp.
Han ordnade med sina byxor och hade fjolårslöv i håret.
När hon sprang med buketterna av blodnäva och smörblomma kom han efter henne men han sprang fortare och målmedvetnare och gensköt henne snart.
Då tog hon sig över en gärdsgård med buketterna högt upplyftade och det gjorde ont i fötterna när hon hoppade ner.
Han kom efter men fastnade i en hagstör och hon hörde ljudet när hans byxor revs sönder.
Revan gick från fickan och bakåt och sen ner i rät vinkel.
Det blev en stor lucka som flaggade om han inte höll sig om skinkan.
Ändå syntes den vita kalsongen under.
Han hade bara denna finkostym och först skrattade hon.
Men sen märkte hon att han blev ursinnig.
Han måste cykla till stan med den trasiga byxan.
Nästa gång de träffades var den mycket fint lagad men det syntes var revan hade varit.
--- Vi går till båthuset, sa han.
Det ville hon inte.
--- Kom nu.
Så här kan du inte hålla på.
--- Jag lova Hennes Nåd å gå in klockan sju, sa hon.
Hon ska ha honungsvatten för hon är förkyld.
Hon ljög.
Det föraktade hon annars att göra.
Hon teg hellre.
Men hon kände sig obehaglig till mods nu.
Nästa gång gick de bara Himmelsö allé och han sa att han hade ganska bråttom till stan för han skulle hem och skriva till esperantisternas klubb i Melbourne.
När han skulle hämta sin cykel utanför stallet hörde de ett fönster öppnas i Stora huset och sen ljöd den gamlas stämma förvånansvärt genomträngande : --- Ingrid!
Hon svarade andra gången hon ropade.
--- Jag åker, sa Harald.
--- Ingrids goda vän!
ropade Hennes Nåd nu.
Ingrids goda vän får komma opp och hälsa!
De såg henne inte, äppelträden skymde den vita stenbyggnaden som bara var två våningar hög.
Hade hon hört dem ? Eller sett en skymt av den gula voileklänningen ? --- Säg att jag har åkt, sa Harald.
Hon hörde gruset knastra under hans cykelringar när hon gick mot huset och tänkte att kanske hörde Hennes Nåd också ljudet.
Hon satt i sitt sovrum med en bok som hette Romarebrefvet.
Ingrid frågade hur det stod till med henne.
--- Det är utmärkt, svarade hon.
Ingrid ska inte göra sig bekymmer för mig.
Ibland har jag lite svårt för att somna bara.
--- Han åkte, sa Ingrid.
Hon kunde inte förmå sig att ljuga för henne.
--- Å, sa Hennes Nåd.
Han kanske hade lite bråttom.
Men det blir väl en annan gång.
Jag tycker att Ingrids goda vän ska komma opp och hälsa.
--- Han är inte min goda vän, tänkte Ingrid.
Det är han inte.
Jag vet ingenting om honom.
Det har gått över tre månader.
Jag vet bara hur han ser ut och hur han känns.
--- Nu får Ingrid gå och lägga sig, sa Hennes Nåd.
Jag ska ingenting mera ha.
--- Gonatt Hennes Nåd.
--- Godnatt Ingrid.
Hon är orolig för mig, tänkte hon när hon gått och lagt sig.
Rummet luktade varmt och instängt om Bedas och Nannas gamla kroppar.
Nej, han är inte min goda vän.
Hon tänkte mycket på honom, ja det kunde gå hela dagar i det tysta huset där Nannas filtsulor hasade mot stengolvet då hon nästan oupphörligt tänkte på honom.
På kvällarna när hon låg i sin säng och strök med fingertoppen på huden där byxresåren hade gjort märken kände hon sig som om hon hade haft feber.
Hon ville att det skulle hända upprivande saker.
Någon skulle komma ut till Lilla Himmelsö i en bil och signalera under äppelträden och säga att hon måste följa med in till sjukhuset där han låg för döden.
Då skulle hennes sorg vara så stor att hon inte visste om hon skulle stå ut med den.
Hon slutade då att tänka på fortsättningen.
Hon tänkte också på Fredrik och Jenny som kanske skulle gifta sig snart därför att han skulle få ett bättre arbete och hon undrade om de hade legat i en säng med varandra.
Hon undrade också om Fredrik var Jennys goda vän men var osäker på det.
När hon skulle somna tänkte hon på goda vänner, på en hund som slickade en annan liten hunds päls med långa varsamma tag och gjorde den ren och på Bedrik och gubben Kling i Kärrhagsstugan.
Bedrik hade fått en sjukdom som gjorde att han bara skakade och man kunde inte längre förstå vad han ville säga.
Då böjde sig gubben Kling mot honom och la örat mot hans mun så att det blev vått och han skakade av ryckningarna som gick genom Bedriks kropp.
Sen kunde han tala om vad han ville säga.
Ibland var det bara goddag fast de höll på så länge.
--- Han säger goddag, sa gubben Kling då.
--- Goddag, svarade Ingrid.
Varje lördagsförmiddag gick hon till Kärrhagsstugan med två korgar från Hennes Nåd.
Huset bestod bara av två stora rum med spis, båda likadana.
Mitt på golvet stod ett bord täckt med tidningar.
Det fanns sängar och utdragssoffor längs väggarna, en vedlår och en skänk.
På ett litet skåp stod en bleckbalja att diska i.
I det ena rummet bodde Bedrik och Kling samt en före detta kusk som hette Danielsson.
I det andra bodde fyra gamla kvinnor.
Det stank av urin redan i förstugan.
Första gången Ingrid var där och lämnade matvarorna samt en tidning som hette Sanningsvittnet försökte hon duka opp på de tidningstäckta borden men hon måste snart gå ut och kräkas i nässlorna vid stenfoten.
De fick korngrynssoppa kokad på fläskbuljong.
Hennes Nåd skickade med kaffe men inte snus.
Alla som bodde i Kärrhagsstugan hade varit trotjänare på Lilla Himmelsö.
Kvinnorna ville ta henne i hand när de tackade för gåvorna och de ville att hon skulle stanna och berätta för dem om händelserna under veckan i stora huset och om den gamlas hälsa.
Det var för långt för Hennes Nåd att själv gå till Kärrhagsstugan.
Men hon promenerade i allén ända fram till grindstugan.
Två gånger i veckan gick en strömmingshandlare som hette Lundberg hela vägen ut till Lilla Himmelsö med sin kärra och sålde fisk åt statarhustrurna.
Han gjorde det därför att hans egen far hade varit statare på godset.
När han var liten hade han fastnat med armen i ett tröskverk och när den läkte ihop blev den orörlig i armbågsleden och han fick bära den krökt.
Han kunde inte få något arbete men han köpte en låda strömming som han ställde på kärran och förde omkring.
En förmiddag mötte de Lundberg i allén.
Ingrid bar ett grönskiftande svart bomullsparaply som hon höll över den gamla för vädret var inte det bästa.
--- Ska ho ha lite strömming ? frågade Lundberg när han fick syn på dem.
Hennes Nåd brukade inte bli brydd men Ingrid såg att hon svalde och slöt de tunna läpparna och gjorde ansatser att tala utan att det blev någonting av.
Lundberg trodde kanske att hon tyckte strömmingen såg för röd ut kring gälarna så han sa : --- Det är prima strömming.
Ho ska väl ha ett par kilo ? Då sa den gamla mycket försynt men med alldeles klar stämma : --- Se, jag brukar kallas Hennes Nåd.
Lundberg stod beredd att ösa opp strömming på en tidning.
--- Jag har då allri sett te nån nåd av henne, sa han.
Hur ska ho ha't ? När de gick tillbaka genom allén andades den gamla lite kortare men hon smålog varje gång hon talade till Ingrid.
De gick förbi statarbostäderna på höjden.
Statare och lagårdskarlar hade inte längre något med den gamla att göra.
Det stora jordbruket var sålt och den nye ägaren lät en arrendator bruka det.
Ingrid önskade att ingen av statarhustrurna skulle komma ut på backen med ett ämbar diskvatten och nicka åt Hennes Nåd.
De gick något fortare än de brukade i det fina duggregnet som nu inte var mer än ett dis i luften.
Dagarna var så stilla och så lika varandra.
På mornarna låste Ingrid opp dörren till sovrummet och det enda som hördes därinne var klockan på spiselkransen.
Hon var ofta ängslig att den gamla i sängen inte sov utan redan var död.
Hon tyckte att sängen av skulpterad ek såg ut som en kista och hon blev rädd för Nåden.
Ja, jag är rädd, tänkte hon.
Här händer ingenting och när jag kom hit var hon alldeles främmande för mig.
Hon kunde ha varit en fint formad sten eller en fågel som jag aldrig hade sett förut.
Hon är en sten eller också är hon död.
Men med mig sker det någonting hela tiden.
Jag har lärt mig tänka hennes tankar och vet hennes önskningar förr än hon själv.
När började det ? Hon skulle inte tänka mina tankar om vi så ginge här i tusen år.
Den gamla var blek och låg orörlig på rygg.
På ena axeln syntes den tunna vita hårflätan.
Näsan var skarp och sköt fram mellan två tunga veck som var hennes kinder.
Det gick inte att se om bröstet under nattklänningens vita bomullsbatist höjdes och sänktes.
Hur ska vi känna igen våra fiender ? Astrids och Leopolds brudkort satt på farstuväggen hos Dagmar Eriksson.
Hennes mamma Frida brukade stå och titta på det när hon kom opp.
Efter en stund suckade hon alltid.
Prinsessans brudklänning var av vitt siden och gick ner på vaden.
Två rader av ganska stora uddar avslutade den nertill.
Släpet var långt, det krämade sig som tjock halvvispad grädde utefter golvet.
--- Det är vit crêpes satin, sa Dagmar och hon borde ju veta som var sömmerska.
Brysselspetsar i slöjan var det naturligtvis.
Kring huvudet satt den som en mössa med uddar som gick långt ner i pannan och var ombunden med en liten krans av orangeblommor.
Brudbuketten var av liljekonvalj.
--- Di har drivi dom förstås, sa Frida.
Ho gifte sig ju i november.
Ja, tin går.
Det är ett år sen nu.
Ganska långt bak på hjässan hade hon en myrtenkrona och man kunde ju undra om prinsessan Astrid hade haft myrten i en kruka i fönstret med de vita gardinerna på Hovslagargatan eller om man drev fram myrten i stora kungliga växthus, för det gick ju åt en hel del.
Hon hade vita mycket släta strumpor och skorna syntes inte, de hade lagt släpet över.
Varför kunde man undra.
Vita handskar, man såg inte mycket av dom heller precis.
--- Märtha har stora händer säger di.
Undrar om Astrid har det också.
--- Inte, sa Frida.
Di pratar så mycke.
--- Men jag träffa en människa som hade stått i en handskaffär på Regeringsgatan och hon berätta att Märtha var inne förra året och skulle köpa glacéhandskar.
Sju och trekvart hade hon.
--- Sju och en kvart måste det väl ha vari i alla fall.
Titta så hennes hand sökte hans under uniformsmössan som han hade i knät.
Han tittade på henne med nästan nedslagna ögon.
De skulle ju vara så kära i varandra, det var ett hjärtats val.
--- Han var nere på Fridhem och hälsa på flera gånger.
Fast då sa di att han hette någe annat.
De måste ju va så hemligt, sa Frida.
Men di kände igen'en på det där lockiga håre.
Men vad karlkraken hade mycke pyngle att hålla reda på!
Handskar, mössa och svärd.
--- Nu är han nog glad att han fått'na.
Brudklänningen var ganska djupt ringad och hon hade ett halsband som såg ut att vara av guld och små pärlor.
--- Tänk att en sån där har sina saker och går på dass precis som vi, sa Dagmar.
Det kan en inte tro.
Frida skämdes när hon sa så där.
Flickor pratade så mycket lort nuförtiden.
Ingenting var de rädda för att prata om heller.
Ändå fick man väl säga att Dagmar hörde till de förståndigare.
Hon hade ända från början varit fast besluten att det skulle lyckas med syateljén och då fick man hålla tungan rätt i mun och inte förarga fruarna.
Hon hyrde rum och kök på Storgatan alldeles ovanför Missionsbokhandeln och Perssons Charkuterier.
Lägenheten låg åt gården men uppgången var densamma som för hyresgästerna åt gatan.
Det var dyrt, men ett bra läge lönade sig.
Fruarna ville inte gå långt och man kunde inte bo i illaluktande och bråkiga trappuppgångar om man ville ha kunder som betalade bra.
Köket kunde ha varit bättre rustat.
Det fanns i alla fall vattenkran och vask och en gammal zink.
Spisen ville ryka in men Dagmar brydde sig inte så mycket om att tända opp den.
Hon hade kaminer och kaffet lagade hon på primus.
Den som har tyger och klädesplagg hängande överallt kan i alla fall aldrig koka kål eller göra ättikslag att lägga in strömming i.
Stekt sill eller rårakor blir det heller aldrig tal om.
Hennes stående middag var en skiva kalvsylta från charkuteriet men för det mesta hade hon bara tid till kaffe och smörgås.
Symaskinen var en alldeles ny Singer med många extra tillbehör : snoddfot och rynkfot och fållvikare bland mycket annat.
Hon hade köpt den på avbetalning men var inte orolig att hon inte skulle klara av den.
Hon hade många beställningar.
Men var hon stark ? undrade Frida för sig själv.
Hon hade haft engelskan när hon var liten och ryggen hade blivit ganska sned.
Egentligen hade hon svårt att sitta stilla länge i samma ställning och Frida hade sett henne vanka fram och tillbaka på golvet medan hon kastade sömmarna i ett klädesplagg.
Hennes händer var inte grova eftersom hon bara hade sysslat med mjuka tyger i hela sitt liv, men fingrarna var tyvärr sönderstuckna och hon försökte sköta dem med salva.
Det var inte behagligt för kunderna att känna sträva och sönderrispade fingertoppar mot halsen när man provade en ringning.
Hon var noga med att tvätta håret i Gummans tvålflingor eftersom hon måste vara så nära sina kunder då hon provade på dem, föll på knä och nålade opp fållarna.
Hon visste också att det var viktigt att hon tvättade sig under armarna och aldrig tog på sig en ovädrad klänning som hon hade suttit i nattarbete med.
Hon var fast besluten att få sy åt de rika i stan.
Hon tänkte ofta på Tora Otter som hade misslyckats med att få dem att dricka sitt förmiddagskaffe på Cosmopolite och som aldrig kunde förstå varför de inte kom.
Men Dagmar tyckte sig ha en aning om alla de små saker som sammantagna är avgörande för vart de rika vänder sina näsor.
Fredrik och Jenny skulle äntligen gifta sig och bröllopet skulle bli annandag jul på Magasinsgatan 9.
De var allihopa bjudna ; Frida och Dagmar, Konrad och Agnes och så Ingrid förstås.
Vidare skulle det bli Linnea Holm, Tekla och Ebba Julin men man fick väl hoppas att bryggarn hade vett att inte komma för det var ju inte honom de kände.
Tora tänkte inte heller köpa hem mer än ett par flaskor vin.
Fröken Åkerlund skulle förstås vara med och hon hade lovat att spela på sitt piano som fortfarande stod i salen.
Så hade Tora bjudit den ormen Franzon.
Ja, tiden får ju lov att läka alla sår och Fredrik och Adam var envisa med att Franzon skulle bjudas.
Han kunde föralldel se bra ut.
Och förmögen.
Faktiskt.
Stella Lans var ensam nu sen Rickard hade dött och hon bodde i en liten lägenhet ovanpå urmakar Kranz.
Det var ju omöjligt för henne att ha bröllopet i det där kyffet.
Kranz var bjuden förstås och Ivan Roos för att det inte skulle bli sån karltorka.
Urmakarn skulle säkert hålla tal och läsa verser.
Han vart glad för bjudningen.
Men Frida visste inte vad hon skulle ha på sig.
--- Vi får sy dig en klänning, sa Dagmar.
Det ville hon inte gå med på.
--- Du har nog å göra ändå.
Visst var det många beställningar som måste bli färdiga innan julbjudningarna började men Dagmar tog i alla fall mått på henne.
--- Bara ifall det blir nåt som inte blir avhämtat, sa hon.
Då kan vi ju ändra det åt dig.
Jag tar måttena för säkerhets skull.
Hon var tunn.
Dagmar måste ta om måttet kring stussen för hon trodde inte på siffrorna.
--- Ja, en blir bara gamlare och usligare, sa Frida.
Och axeln är sne.
Det vet du.
Inte går det å ändra nåt åt mig.
Förresten är det så fina tyger.
Tuttankamon och allt va det heter.
--- Det där är crêpes marocain, sa Dagmar.
Det är Möbel-Erikssons fru som ska ha den.
Den ska bli draperad från höften och så ska det dras oppåt och fästas här med en tygros.
--- Är det för att det inte ska synas att hon har operera bort ena bröste ? sa Frida.
Hon har väl haft kräfta ? Men Dagmar svarade inte.
Hon upptäckte mycket av sjukdom och defekter när hon provade och av solkighet och lukt under duchess och crêpes de chines.
Hon hade sett dyrbara korsetter av jaquardmönstrat siden som aldrig blivit tvättade, behag som snörts in eller byggts opp av vadd, blåmärken och ärr.
När hon ackorderade om betalning fick hon veta en hel del om penningbekymmer som ingen hade en aning om.
Det fanns bekymrade äkta män som lät sina hustrur arrangera en middag och skickade henne till sömmerskan för att visa sig solventa och hon hade varit med om att i djupaste hemlighet kopiera en modell från Leja för att rädda skenet och lugna kreditorerna.
Men en sak hade hon redan lärt sig.
Att inte prata.
Gjorde hon det skulle det snart bli kyffigare omkring henne och hon skulle sitta med sars och alpacka i stället för brokad och moiré.
--- Nu ska vi gå och se på tyg åt dig, sa Dagmar en bit in i december.
--- Aldrig i live!
--- Det ska vi visst.
Du kan inte gå i den där gamla bruna klänningen du har efter fröken Lundberg, spetskragen är ju bara bomull.
Den är ju gul snart.
--- Det är inge fel på tyge i alla fall, sa Frida.
Det är sprättat och vänt sen jag fick'et.
--- Kom nu, sa Dagmar.
Hon skulle få ett tyg billigare av fröken Benedictsson som hade Tyra Svenssons Efterträdare.
Det var för att hon lyckats få systrarna Öhrström att överge Elfvenbergs Manufaktur och Trikå.
Det skulle bli procent sa hon och det betydde helt enkelt att Frida skulle få det mycket billigare.
Tygboden var ett långsmalt rum med en lång disk som repats av saxarna och de mässingsskodda måttkäpparna.
Bakom disken fanns tygrullar ända opp till taket.
Det började med bomullsvarorna längst in till vänster, de enklaste längst ner : twills och lakanslärft och tapetserarväv, ja till och med silduk hade hon i lager.
Sen kom de blanka chintzerna med sina stora blombuketter, denimen och manchestern som kom småpojkarnas byxor att svitscha när de gick.
Där fanns muslin och batist för nattlinnen men längst ner låg de skära och ljusblå flanellerna med blommor på som de flesta köpte.
Piqué att göra kragar och garnityr av fanns i flera olika tjocklekar och så var det voilen som alla unga flickor ville ha nu.
Den var så skir och tunn när de gav sig iväg på kvällarna för att dansa och den slafsade så oskönt kring benen när de kom hem i morgondaggen.
Fröken Benedictsson hade ingen stor sortering av linne för det var Elfvenbergs specialitet men näsdukslinne fanns det förstås och glest skollinne och handduksväv.
Det var inte så många som vävde själva nuförtiden.
Till vintern var hyllorna med ylletyger överfyllda och det låg stora buntar med de engelska tweederna, homespunkvaliteterna och den mörkblå chevioten på disken.
Hon visade dem på nopprig yllebouclé i hyllan som kakelugnsmakarmästare Fabianssons fru hade låtit sy en promenaddräkt av.
Nu var det sannerligen andra tider, nu gick stadiga gamla hantverkarfruar och promenerade kunde man tänka sig eftersom de behövde dräkter till det.
Förresten var den sydd hos en sömmerska som aldrig hade hört talas om skräddarsytt.
Kakelugnsmakarns fru hade sett ut som en stor risgrynspudding när hon vandrade iväg i allt det där knottriga tyckte Dagmar, men hon aktade sig som vanligt för att säga något.
Innehavarinnan höll fram kamelhårsfärgat yllé för dem.
Ytan var silkesmjuk under handflatan.
--- Känn vilken kvalitet, sa hon.
Uj uj uj så dyrt, sa Frida för hon tittade på prislapparna som satt instuckna i papprullarna.
Men fröken Benedictsson påpekade att det var dubbel bredd.
Visste de att den nya frun till Wessén på Svenska Motor hade låtit sy opp sportbyxor av kamelhårsylle ? Byxor!
Jodå, med vida äppelknyckarben som hölls samman av en bred linning nedanför knät knäppt med överklädda och slagna knappar.
Men vem som hade åtagit sig att sy något sådant visste hon däremot inte.
De finaste rullarna låg längst ut mot fönstret och de var också de smalaste för det som har silke som bas behöver inte stor plats.
Dagmar kunde namnen på dem alla, de stela brokaderna som kunde få en stadig fru att likna en vandrande soffa om man inte fick rätta skärningen, chiffon som dolde knottriga armar, crêpes, failles och foularder.
Organdi sålde man bara till småflickor numera.
Det var för styvt och stelt för modeklänningarna.
Taften var inte heller riktigt modern.
--- Men känn på den här, sa fröken Benedictsson.
Känn bara!
Och det frasade under fingrarna och det glänste och skiftade vartefter man rörde på det för det var svart i väften och rött i varpen.
Shantung blev också lite tungt och stelt, hon sålde det mest till kuddar nu.
Tyll var det förstås stor efterfrågan på när de tog studenten i Norrköping för många flickor blev ju bjudna ditner.
Men till brudslöjorna skulle det vara spets nu sen Astrid hade gift sig.
Ja, bomullsspets mest förstås, den kunde man ju ha till himmel på korgsängen sen när den lille kom, förklarade fröken Benedictsson.
Men gjorde man köksgardiner av den kunde man undra hur äktenskapet hade utfallit.
Inget styvt, inget stelt skulle det vara i dessa dagar utan mjukaste glänsande velvet.
Tänk så snyggt med espriter eller fransar till silkessammet!
Det var faktiskt inte så dumt att förlänga kjolarna med frans om man ville ha dem att se lite längre ut.
Kjolarna bara fortsatte att krypa opp efter benen.
Det var ju förskräckligt för dem som hade tjocka ben, sa fröken Benedictsson viskande för det hade kommit in ett par kunder till och hon såg bara deras överkroppar ovanför disken.
Det var flera fruar som hade haft sin storhetstid före kriget och som fortfarande ville ha långa kjolar förstås.
Men på yngre såg det ju underligt ut, det fick man erkänna.
För det mesta följde man nog råden om att ha mullvadsfärgade skor och strumpor, för mullvad var bättre än brunt och svart.
Kontrasten mot marken och stenläggningen blev så obetydlig hade Mistinguette skrivit i en tidning.
Ack ja, tjocka ben är tjocka ben i alla fall och de blir alltid avslöjade har man en känsla av, andades fröken Benedictsson.
Men Frida tyckte att hon pratade mycket lort fast hon sa inget om det.
De följsamma georgetterna som var så vackra med paljettbroderier på och lät drapera sig så bra nu när det skulle vara draperat och draget åt sidan och alldeles löst.
Inga unga damer hade korsetter nuförtiden, allting bara hängde och slängde.
Ja, man fick tycka vad man ville.
Men mode är mode som fröken Benedictsson sa.
Hyllan med tryckta tyget, mest tuttankamon med sina tecken och fågelögda ansikten, avfärdade hon med en liten suck som sa att det var sånt som man var tvungen att ha hemma och ingenting för dem.
Men nu kände sig Frida rådlös för det fanns ju annat än hieroglyfer bland de tryckta tygerna och här var det i alla fall priser som hon vågade tänka på.
Nej, sa Dagmar och innehavarinnan och så vände de tillbaka till de finare ylletygerna.
De nöp och kände och skrynklade och började hålla opp hela rullar framför Frida med ett par meter utrullade och draperade över hennes axel.
--- Vilket fall, sa de och hennes ansikte stirrade glåmigt i spegeln ovanför dem.
De tvekade mellan vinrött, mauve och cyklamen.
Det värsta var att medan de pratade hade det kommit in flera andra fruar i affären och fröken Benedictsson expedierade visserligen ett par spensband och en karta med hakar och hyskor men annars lät hon dem vänta.
De var lika tåliga som Frida skulle ha varit om hon hade stått där och de tittade på tygerna som Dagmar höll opp mot hennes ansikte.
Det var förskräckligt.
Vad skulle de tro ? Att hon hade blivit högfärdstokig antagligen.
Till slut sa hon ifrån att nu fick det vara nog, det här hade hon inte råd med helt enkelt och de fick lov att ta ett tryckt tyg.
Men då stötte Dagmar henne i sidan för att påminna om procenten, den fick ju inte nämnas när andra hörde på.
Fröken Benedictsson blinkade våldsamt av samma anledning.
Hon var vit i ansiktet av puder och hon hade förlorat fransar och ögonbryn i en febersjukdom.
I stället penslade hon svarta bågar över ögonen och hade svårt att se konspiratorisk ut med de våldsamt uppdragna brynen.
Till slut när alla tycktes vara eniga om en cyklamenfärgad yllegeorgette sa Frida ifrån att aldrig i världens tider ville hon ha nåt rött.
Det var varmt i butiken och hon fick lov att sätta sig.
Appretyrerna luktade fränt från hyllorna och det var ludd i luften så att man andades tungt.
Då märkte Dagmar att Frida höll i ett hörn av en blågrå yllecrêpes och att hennes händer ofta hade återkommit till den.
Hon hade nupit och nopprat och pressat ihop en bit av den inuti handen flera gånger utan att det hade blivit den minsta skrynkla.
--- Är det den här du vill ha ? sa Dagmar.
Då orkade hon bara nicka och hon mindes inte längre vad det hade stått på prislappen.
Men fröken Benedictsson blinkade och blinkade nedanför sina kolsvarta ögonbryn och så tog de tre gånger längden plus ärmarna.
När de valde sytråd i stället på andra sidan disken orkade Frida inte resa sig.
Hon hade sjunkit ner på en av de höga stolarna och var trött på hela historien, ville inte ha någon klänning längre och helst av allt bara gå hem och lägga sig.
Kassapparaten klingade högt och det var förskräckligt vad dyrt det blev i alla fall.
Nu skulle Dagmar iväg och prova på en kund som inte kunde komma själv så hon bad Frida ta tyget så länge och titta opp med det när hon gick från tvätten dan därpå.
Frida gick hem till Hovlundagatan 60 och la det längst inne i skåpet med pappret på för hon var rädd för att få matos i det.
Hon hade flyttat till spisrummet som Tora Otter hade bott i förr i världen, för nu var hon ensam.
Inte ens Anna bodde hemma längre.
Hon hade fått rummet rökt och pärlsponten målad.
Gulgrön var den nu och hon hade det riktigt fint när inte längre tvättlinorna hängde kors och tvärs under taket som de hade gjort på barnens tid.
På byrån var det prydligt med spetsduk och eterneller och där stod fotografiet av Eriksson när han gick fram ; hon hade inget annat av honom.
Men det var tomt efter barnen.
Klockan tickade så högljutt, det hade hon aldrig tänkt på förr.
På kvällen tog hon fram tygpaketet ur skåpet, tog av snöret och vecklade opp pappret.
Det var ett mjukt och gott tyg, den gråblå färgen var så mild.
Hon kom att tänka på duvornas bröst.
Inte en skrynkla blev det heller.
Hon höll det mot kinden och det var lent.
Samtidigt kände hon den fina mättade lukten av ull.
Då kom hon att tänka på den första klänning hon hade fått av nyköpt tyg.
Hon var inte gammal, sju åtta år kanske och hon hade varit sjuk.
De sa att det var kolera.
Modern sålde smörgåsar och i hemlighet brännvin åt anläggningsarbetarna och enklare resande så det kanske var sant.
Det kom mycket smitta, många underligheter med tåget.
Hon mindes inte själva sjukdomen men att modern stått där i grått morgonljus och tagit i hennes hår.
Hon var rädd att det skulle falla av.
Det brukade göra det efter såna febrar hade hon sagt.
Varje morgon tog hon i håret, tyckte att det låg för många strån på kudden.
--- Vi klipper, sa hon.
Det är lika så gott.
Flickan mister i alla fall håret.
En kan lika gärna få nånting för't innan det är försent.
Hon ville förstås inte.
Men hon orkade inte säga emot och hursomhelst skulle hon ju i alla fall vakna en morgon och vara skallig trodde hon.
Nu räckte håret en bit ner över axlarna.
Det lät grovt och stadigt när modern lät saxen skära det, inte sprött som hon trott.
Hon satt stel.
Modern som kallades för Banvalls-Britta sålde håret till fröken Linnman som gjorde hårarbeten.
Det var ändå för kort att göra löshår av.
Hon fick nog inte så mycket för det och efteråt ångrade hon sig.
Frida såg ut som ett barn från en asyl.
Moderns ansikte var så underligt när hon tittade på henne och hon tog ofta om den vassa nacken där det började spreta och sa : --- Det växer snart ut ska du se.
Då blir det bara kraftigare.
Vänta ska du få se.
Men det gick långsamt.
Snart kunde hon gå oppe, febern hade släppt.
Hon ville inte gå till skolan fast hon vart ju tvungen.
Hon fick ha mössa på sig och de andra barnen tittade.
De bad att få titta under mössan som de tittade på Valentins kluvna läpp eller stod omkring den där hunden nere hos gästgivarns som hade fått benet avslaget.
Sen mindes hon att modern visade henne ett alldeles nytt klänningstyg.
Det var grant och blommigt i skarpa anilinfärger.
Ett västgötatyg, kanske köpt av en knalle på marknaden.
Det luktade skarpt och stickigt.
Så sydde modern henne en klänning med mycket vid rynkad kjol som gick ända ner till fotknölarna och av två tunna rottingrör tillverkade hon en krinolin.
Det vart mycket fint.
Den stora krinolinen vaggade omkring henne när hon gick.
Hon fick egentligen inte ha den när någon såg på.
Hon var en fattigunge och modern fick sockenhjälp till deras skor och skolböcker.
Om man fick veta att hon sytt en klänning med krinolin åt Frida skulle man säga att hon inte behövde hjälpen och att hon slösade bort den på brännvin och kläder.
Hon hade gått ända ner till sjön i sin krinolin.
Tvätterskorna som stod vid klappbryggorna såg henne i alla fall, det kunde inte hjälpas.
Hon gick närmare och närmare.
Men inte kunde hon minnas att de hade sagt något förargligt.
De hade svängt henne runt och ropat att hon var fin.
Sjölukt och fågelläten förband hon fortfarande med fint tyg och med en känsla av lycka.
Moderns hand i nacken mindes hon, hur hon drog lite i stubben och sa : --- Det växer snart ut.
Vänta bara ska du se.
Dagmar hade börjat titta i journaler efter en modell men det gjorde Frida bara förskräckt.
Det var så mycket underligheter.
Hon var född 1863 och ville ha midjan där kroppen var smalast.
Så hade det varit när hon var ung.
Hon hade gått och dansat i midjesmal svart kjol med resårskärp och haft en lackerad svart stråhatt på huvudet.
Då hade hon varit fin.
Men Dagmar drog lite på mun åt henne.
--- För å tala allvar, sa hon.
Du är mager.
Du ska ha en tygrik modell med veck och vida ärmar, nånting som sitter löst och har skärp på höften.
Det är modernt också.
--- Aldrig i live, sa Frida.
Det går åt så mycke tyg.
--- Det är redan köpt.
Fyra och en halv meter.
--- Uj uj uj, att jag inte såg opp med er.
Jag vart så trött i affärn.
--- Det måste vara fyra och en halv när det ligger på åtti, sa Dagmar.
Tre gånger längden plus ärmarna.
Det hade du inte kunnat gjort nåt åt.
Till slut hade de resonerat sig fram till en modell men den fanns inte i journalerna för de hade gjort så många jämkningar.
Dagmar tog då och ritade den med blyerts på den sträva sidan av pappret från Tyra Svenssons Eftr.
Det tråkiga var att hon inte kunde rita så bra.
Hon hade behövt den färdigheten i sitt arbete men hon ritade osäkert och vagt, pennudden filade och filade på linjerna tills de blev luddiga.
Men hon kunde fylla ut det med ord.
Modellen i den blågrå yllecrêpen blev : alldeles slät rygg med bara inprovningarna på axeln.
Framsidan skulle ha en liten besparing upptill, från den skulle tre veck gå ner på vardera sidan ända till fållen.
Snygga pressade veck.
Midjan ganska långt ner --- hon skulle inte vara dum!
De kunde inte ge sig till och sy en urmodig klänning, det fick hon begripa.
Knytskärp.
Lång, ganska vid ärm hoptagen och rynkad så att den blusade sig över en linning som inte fick vara alltför smal, nästan som en liten manschett.
Hon skulle v-ringa klänningen och sy en krage som bara var ett par slag framtill.
Vit isättning i ringningen, piqué med påsydda spetsar.
--- Nej nu i alla fall!
sa Frida.
Inte ett öre till, det säger jag bara.
Jag har inte rå med några spetsar.
--- Jag har spets hemma.
Spets och piqué som har blivit över.
Det har jag spart för det här.
--- Du är snäll du Dagmar, sa Frida.
Det är du.
Isättningen blev det första Dagmar sydde på klänningen.
Hon tog en bit piqué och fodrade den med en ganska stadig tyll.
Sen satt hon en stund då och då på kvällarna och sydde fast spetsarna på tyget.
Det var ett fint och roligt arbete, en lisa för nerverna när hon var uppriven av långa palavrar med kunderna och det var ingen hets med det heller.
De små stygnen skulle göras osynliga i spetsens kant och raderna skulle ligga rakt efter varandra.
Det var en uddspets med solfjädersformat mönster.
Hon önskade ibland att hon hade fått ägna sig åt ett sådant självklart och okomplicerat arbete som till exempel vitbroderi.
Inga tankemödor och ändringar efter kroppar som sällan stämde med mönster.
Små noggranna stygn bara, tålamod och sinne för likformighet.
Hon tog så småningom fram stora prasslande pappersmönster och började göra ändringar på dem efter Fridas mått.
I hennes stora skåp fanns mönster till lite av varje.
För minnets skull var de ombundna med en remsa av det tyg som en klänning sytts opp i.
De var skrynkliga och vikta efter många användningar så hon fick stryka ut dem noga för att inte lura sig på måtten.
Frida var inte med när hon la ut mönstret och det var lika bra för hon skulle ha ondgjort sig över tygåtgången.
Hon gick igenom tyget innan hon nålade fast mönsterdelarna och hittade trots allt ett litet vävnadsfel som hon märkte ut med en knappnål för att se till att det kom i ett veck eller en söm.
Det hade hon kunnat få mäta av för när hon köpte det om hon hade varit uppmärksam.
Hon pressade ut ett skarpt veck på tyget och sen la hon det på sitt stora bord, fäste silkespappret med nålarna och ändrade ett par gånger för att få det trådrakt.
Så gjorde hon som hon alltid brukade göra innan hon klippte, hur brått det än var.
Hon tog en kopp kaffe.
Det var en säkerhetsåtgärd.
Man behövde fundera innan man satte saxen i tyget.
Klippt var klippt.
Hon satt och drog i sig det ljusbruna kaffet och tittade ner på gården där pojkarna sprang från Ankers bageri med brödlådor täckta av vitt papper.
Bagarna skrek åt dem från träbyggnaden på gården, servitriserna hördes från kafékökets fönster.
Hon hade arbetat ensam i så många år att hon undrade om hon skulle klara av att vara med folk längre.
Hon var van att fatta sina beslut som hon ville.
Kunderna hade hon de första åren uppfattat som en övermakt, en sorts arbetsgivare eller styrare.
Men numera visste hon att det mesta var en fråga om att hantera och manövrera dem.
Saxen dundrade mot bordet och skar i det fina gråblå yllet.
Framstyckena klippte hon inte till förrän hon hade sytt vecken.
Hon hade bestämt sig för att göra dem tjugo millimeter och mätte ut dem med linjal och jackade i tygkanterna.
Så la hon tyget med rätsidan opp på pressbrädan som alltid stod framme i rummet.
Hon la första vecket och spände fast det i brädans underlag med knappnålar.
Sen var det bara att noggrant mäta vidare, lägga och nåla fast stadigt.
Hon fuktade pressduken och prövade först järnet som stod på kaminens kokringar.
Det fräste när det våta fingret snuddade vid stryksulan.
Hon pressade försiktigt med duken emellan och sen höll hon pressklampen över så att ångan stannade kvar i tyget.
När hon var färdig tog hon en liten kopp kaffe till.
Tyget måste ändå svalna mot brädan om vecken skulle hålla sig.
Hon tänkte : jag borde inte dricka mera kaffe för magen.
Men det är så svagt.
Det kan inte göra så mycket.
När hon klippt ut framstyckena tog hon alla högerdelarna av klänningen och tråcklade ihop dem och så la hon undan alltihop med pappersmönstret omkring så länge i fall hon skulle behöva göra några ändringar i tillskärningen.
Frida kom opp för att prova sen hon hade slutat på tvättinrättningen och först då kom Dagmar ihåg att hon inte kunde dubblera och göra samma ändringar på båda sidor eftersom Frida hade en sned axel.
Hon tråcklade ihop vänstersidan också medan modern väntade och sen provade de.
--- Färgen klär, sa Dagmar van som hon var vid att prata med folk som hon inte sa du till men som hon ändå inte orkade titulera i varje vändning.
Men vad modern var tunn.
Hon måste göra stora inprovningar.
Annars såg det rätt bra ut.
Utom axeln förstås.
Det var förskräckligt vad snedheten kom fram i det här tyget, det la sig så tätt intill.
Om hon hade fått ta en lösare modell och mera veck ändå, men Frida var envis.
Hon fick lov att bygga opp axeln med vadd, det var inget annat att göra.
--- Har du alltid haft det där ? --- Nej, jag fick ont i andra axeln.
Det var så konstigt.
Jag blev sne i den här fast det var den andra jag hade haft ont i.
--- Bar du med den här då ? Det hade hon gjort förstås.
Många vattenhinkar hade det varit innan de fick ledningar överallt.
--- Ja, nu bygger vi opp med vadd i stället, du ska se att det blir bra.
Det kommer inte å synas ett dugg.
Snett och vint och skackt och skevt, grovt där det skulle vara tunt, putande i stället för platt --- sådan var kroppen.
Några stycken var spolformade och släta, späda med vackert formade bröst och raka halsar.
Dem tog man till mått när man byggde med vadd och kanfas och formade med planschetter och snörning, när man flyttade midjor för att få långa överkroppar att se korta ut och förlängde med ränder och veck, trollade bort tjocka smalben med mullvadsfärg och fransar.
Idealet var en kropp som var så slank och rak som möjligt.
Axlarna måste ha lite bredd för att bära opp kläderna, bysten fick knappt synas.
Värst av allt var breda höfter och stor stjärt, smala axlar och kort liv.
Det var den kvinnliga figuren när den var som mest typisk och den var varje kvinnas förtvivlan.
Fridas klänning kom att ligga undanlagd några dagar men en kväll tog Dagmar fram den och sydde inprovningarna.
Hon var lite fundersam på ryggen.
Det kunde puta.
Det var lite för mycket intaget.
Kanske skulle hon i stället ha klippt ner hela bakstycket.
Det var svårt med den här skacka och mycket tunna kroppen, som att sy åt ett fågelskrov utan fjädrar.
Allt vasst och benigt skulle sticka ut och avslöja sig.
Hon sydde besparingen och axelsömmarna.
Maskinen dundrade och trampan gick som när en hökvinge ryttlar.
Mellan varje moment pressade hon.
Det luktade alltid en smula sött och bränt i rummet av svedda pressdukar och järn som stått för länge mot brädan för hennes uppmärksamhet var alltid på tyget.
Yllecrêpen var känslig märkte hon, trots att den inte var så förfärligt tunn.
Sömsmånernas kanter ville synas igenom så hon pressade sömmarna på en rulle.
Så sydde hon linning på ärmarna och sydde ihop dem.
Det var mycket vidd nertill och tyget föll vackert.
Hon rynkade inte ärmkullen med tråd som en skräddare för hon var sömmerska och arbetade helst med nålar, tätt tätt med knappnålar som hon satte på tvären så att hon kunde sy över dem.
Nålar stack ofta ut ur hennes mun, satt faststuckna i blusen och rasslade mot skyffeln när hon sopade golvet rent från trådändar och tygremsor.
Hon lät den ganska vida ärmkullen bilda små rynkor opp mot axeln.
Det skulle trolla bort Fridas vassa axelparti.
När hon kom opp och provade hängde trådarna om plagget och hon fick fästa opp kjolfållen med knappnålar för att de skulle få någon uppfattning om hur resultatet skulle bli.
Men det såg inte bra ut.
Frida verkade skrottig och klänningen stor.
Hon stirrade skyggt i den stora spegeln och vågade väl inte säga vad hon tyckte för hon sa ingenting alls.
Dagmar gick runt henne med nålar i munnen och en bit skräddarkrita att markera med.
Hon stirrade med det både koncentrerade och frånvarande uttryck som hon brukade få när hon provade och som ibland fick kunden att känna sig som om hon höll på att försvinna och bara klänningen svävade framför sömmerskan på golvet.
Ärmkullen var inte bra, för mycket rynkor.
Den måste tas in eller helt enkelt klippas ner.
Det var sladdriga tvärveck över skulderbladen som tydde på att halsringningen var för hög därbak och att axeln sluttade för mycket.
Förbaskat.
Alltihop fick sprättas opp.
Hon markerade och Frida såg ängslig ut för allt det besvär hon vållade henne.
Det var ett misstag med de vida ärmarna som rynkades kring en manschett.
Det enda som var stort på Frida var händer och fötter.
De hade svällt och blivit knöliga.
Nu stack händerna liksom utan förvarning ut ur manschetten och drog till sig uppmärksamheten.
Linningen gjorde handleden alltför smal och kontrasten blev katastrofal.
Dessutom var ringningen fram för snål, men det kunde hon spara till nästa provning.
Det var någonting med vecken också, någonting som Frida inte trivdes med fast Dagmar tyckte att de såg bra ut.
Det blev för löst tydligen.
Hon hade velat ha en klänning som var avskuren i midjan, med snålt och markerat liv.
Helskuret var modernt men hon såg olycklig ut och fingrade på de lösa vecken.
--- Är det inte bra ? sa Dagmar.
--- Joodå, sa hon.
Men när hon kom opp i lägenheten nästa gång var hon lite ängslig i ögonen.
Dagmar hade suttit oppe till långt efter midnatt med sprättkniven och hon hade gjort alla ändringarna.
Det var en helt annan klänning som hon tog fram och försiktigt trädde över Fridas huvud för att hon inte skulle göra sig illa om det satt någon knappnål kvar i tyget.
Rynkpuffarna på ärmkullen var borta.
Hon såg faktiskt inte så vass ut ändå.
Det var riktigare och nättare så här.
Manschetten var borta och ärmen hade blivit omsydd så att den blivit ganska snäv och följsam.
Hon visade henne hur den skulle sluta i ett sprund med överklädda knappar i stället, samma knappar som därfram förstås, dragna genom tränsade hankar.
Hon hade redan lämnat in knappar till slagning.
Men det bästa av allt var att hon hade gjort om vecken och sytt dem över snoddar i stället.
--- Men herregud, sa Frida, vad det ser fint och arbetat ut.
Det var det värsta.
Hur ska du hinna som har så mycke å göra nu ? Jag tar och julstädar åt dig.
Men det skulle inte städas förrän efter jul hos Dagmar.
När alla klänningarna var färdiga och bjudningssäsongen väl igång, när de hade fladdrat iväg i sina voiler och frasat nerför trapporna i sin moiré då skulle hon komma opp och hjälpa henne att sopa trådar och skura golv.
Sen skulle Dagmar ta sig en hel dag och ligga och läsa.
Och så skulle hon gå ut, långt ut åt Lilla Himmelsö och andas in vinterluften som var fri från tygludd och damm.
Men innan jul var det inte tid med någonting annat än att pressa och sy.
Nu ringade hon klänningen medan den ännu satt på.
Frida rös för den kalla saxen mot huden.
När Dagmar provade på henne var de nästan för nära varandra.
Det gick lättare med någon främmande.
Hon kände ju lukten av hennes kropp, så förtrogen.
Det var den förtrognaste lukt som fanns för henne, den hade omslutit henne så tidigt att hon hade trott att den var världen.
Detta ansikte vars slitenhet hon ibland kunde spåra i andra ansikten kunde ensamt göra henne illa bara genom att hon såg på det.
Låt mig vara, ville hon säga.
Ta mig till dig.
Låt mig vara.
När hon kände den förtrogna lukten från Fridas kropp blev hon generad.
Det var för länge sen.
Hon skyggade för den mer än hon skulle ha gjort för beröring med en främmande man.
Det vart ett elände med Möbel-Erikssons fru som hade uppdagat att tandläkare Hagmans fru köpt samma tyg som hon och nu sydde en snarlik modell hos en annan sömmerska.
Hon ville att Dagmar skulle ta tyget och försöka få någon annan att köpa det.
Men klänningen var redan tillklippt och halvfärdig så hon vägrade.
Hon var för trött för att lirka och så råkade orden falla en aning för skarpt och hur det var så marscherade Möbel-Erikssons fru iväg med det tillklippta tyget under armen och Dagmar hade förlorat en kund.
Den kvällen var hon så trött att hon mådde illa och för mycket kaffe hade hon druckit.
Hon kokade sig lite mannagrynsgröt som skulle vara lent för magen.
Men när den var färdig fick hon kväljningar och kunde inte äta.
Hon låg torrögd och klarvaken och räknade på dagarna till jul.
På ett sätt var det ju i alla fall bra att hon sluppit Möbel-Erikssons fru.
Bara hon nu inte talade illa om henne så att hon miste fler kunder.
Hon var så trött men ändå vaken och sömnlös så hon gick opp och tog sig ett glas Fernet Branca, ett ganska stort glas till och med.
Inte brydde hon sig om att göra det trevligt för sig heller, hon bara drack det och la sig direkt på kudden och försökte domna av igen.
Konrad brukade då och då köpa en flaska åt henne.
Han använde inte sprit men hade motbok.
Hon hade fått lära sig att dricka Fernet Branca av diakonissan som hjälpte henne när hon fick öroninflammation.
Det smakade beskt och kryddigt så syster Frideborg trodde att det var rena medicinen och drack det själv med gott samvete.
Om lördagskvällen tog Dagmar fram flaskan och slog opp ett litet glas åt sig.
Hon brukade sitta vid köksbordet för att slippa se rummet med de halvfärdiga klänningarna, brädan och presshästen och den svarta maskinen.
På försommarn lät hon fönstret stå öppet och satt och tittade ner på gården där syrenerna blommade vid planket.
Om vårarna gick hon ibland ut och plockade vårlök och vitsippor.
Hon la en ren duk på köksbordet och ställde blommorna i en gräddkanna.
Sen slog hon opp lite Fernet Branca.
Långt borta kunde hon höra fåglar som ropade om hon lyssnade noga och hade tålamod.
Hon hade lagt en bok från godtemplarbiblioteket framför sig på bordet och kände med pekfingret på det småknottriga bandet som luktade likadant som föreståndarinnans svavelsalva.
Hon läste böcker som hon rekommenderade åt henne.
En herrgårdssägen.
Karolinerna.
Frödings dikter.
Mera sällan sådana som Konrad kom opp med.
Hon visste ingenting bättre än att sitta vid köksbordet i skymningen med det lilla glaset och boken och skjuta framför sig ögonblicket då hon måste tända lampan.
Fast hon aldrig talade med någon om det hände det ibland att hon funderade över sitt ensamma liv.
I sitt yrke arbetade hon nära andra människors kroppar.
Hon tog i dem.
Men i sitt personliga liv hade hon aldrig varit nära någon annan människa än Frida och det var när hon var mycket liten.
Även om hon letade i sitt minne kunde hon inte påminna sig att Frida någonsin hade smekt henne.
Eller hade hon bara glömt det ? Hade hon någonsin suttit i hennes knä ? Hade den där smala lite rynkiga munnen letat i hennes hårfäste, hade läpparna legat mot halsen för att känna om hon hade feber ? Det visste hon inte.
Många hade sagt åt henne att hon hade det bra som var ensam och kunde försörja sig.
Visst fick hon arbeta mycket men hon hade ju fina kunder och ett gott anseende.
Hon behövde inte dras med en supig karl.
Det hade Fridas gamla bekanting Ebba Julin sagt rent ut åt henne.
Och att bryggare Julin var ett gammalt as var ju bekant.
Hon längtade inte heller efter en man på samma sätt som hon hade gjort när hon var yngre.
Hon skulle förresten aldrig ha velat visa sin rygg för någon enda människa.
När hon var ung hade hon funderat mycket på om en pojke någonsin skulle kunna tycka om henne och då hade hon beslutat sig för att titta efter hurdan ryggen såg ut.
Hemma hade de bara spegeln på byrån och den var inte mer än en liten ruta, ganska mörk och fläckad förresten.
Under kriget hade hon gått in på Cosmopolite en natt.
Hon visste att Tora la nyckeln i vildvinet för att Frida skulle ta den på morgonen.
Hon gick tyst in i det inre rummet och drog för sammetsdraperierna och sen tände hon lyset.
I en väska hade hon tagit med sig spegeln hemifrån.
Nu knäppte hon opp klänningen därfram och lät den hänga ner runt midjan, drog av linnet och så ställde hon sig med ryggen åt den stora spegeln och tog in sin bild i den mindre.
Det var första gången hon såg sin rygg och då var hon tjugoett år gammal.
Den var sned.
Den var till och med snedare än hon hade trott.
Man såg ryggkotorna avteckna sig under skinnet och de gick i en krok.
Ena skulderbladet stack ut.
Höften blev också sned av den onaturliga kroppsställningen.
Det var väl därför hon gick så illa.
Ja, ryggen var sned.
Den var smal och ömtålig.
Ingen skulle tycka om henne eller vilja ta i den där ryggen.
Nu fick hon det bekräftat.
Det var ingen riktigt stor besvikelse, hon grät inte.
Hon hade vetat.
Ibland hade hon tittat på barn och undrat hur det var att få dem.
Hon tänkte att det gjorde så ont att hon aldrig skulle ha stått ut med det.
Fortfarande mindes hon när Frida fick Ingrid.
Det hade pågått i timmar och dygn och till slut hade Dagmar kastat på sig kappan för att ge sig av hemifrån.
Men Tora Otter hade tagit tag i henne och sagt att hon skulle värma vatten och se till att det fanns rent linne att byta med.
Skriken hade hon sagt, var ingenting att vara rädd för.
Och att stöna var ett sätt att få luft.
Stånkade inte alla människor i ett hårt arbete ? Nu var hon så god och stannade för hon behövdes här.
Det kunde bli långvarigt och Tora måste till torget.
Dagmar mindes hennes ansikte.
Det hade burit ett uttryck av grymhet och upphetsning som hon aldrig skulle glömma.
Det var som om Tora inte hade unnat henne att komma undan detta.
Men varför förstod aldrig Dagmar.
Att ha barn mindes hon inte mer av än det hon kom ihåg av Ingrid.
Allt annat var så suddigt och långt borta.
Men Ingrid.
Vad hade mamma haft för glädje av all denna smärta, allt arbete ? Ingen alls vad hon kunde se.
Bara besvikelse och skuld.
Fanns det någon mening med att ha barn ? Hon visste inte.
Hon mindes bara att Frida hade varit så nergången när Ingrid var liten och att det hade varit så ont om mat att hon hade blivit apatisk.
Ungen hade fått frätsår av kiss i ljumskarna och hon skrek jämt.
Sen hade hon fått åka till Stella Lans i Åsen och äta opp sig.
När de hade varit där och hälsat på hade hon luktat gott och varit rund och god att ta i.
Men då hade skulden för länge sen stått mellan henne och Frida.
Ängslan, skuld och besvikelse --- var det så att ha barn ? Var det förresten annorlunda för dem som hade mat till dem ? Hon visste inte.
Hon såg två bilder.
Hon såg mammor leka med sina barn och kyssa dem.
Såg hur de gladde sig åt deras hull och kroppar, klara röster, mjuka hår och små fötter som tog snabba snubblande steg.
Nackarna med en grop i, de raka tårna, deras ögon med ofläckade ögonvitor.
Hon såg mammor glädja sig åt deras skörhet som vore de barn av glas men ta i dem utan rädsla.
Hon såg också bilden av mammor som dyvlade och slog och örfilade, mammor med skarpa huggande röster.
Såg kriget, det ständigt pågående kriget.
Gör som jag säger annars ska jag lära dig, herregud vad har du gjort unge, jag gör mig olycklig på dig.
Rakstriglarna ven och riset svischade.
Blåmärken, svullnader, röda ögon, smutsiga händer för ansiktet.
Nu orkar jag inte längre, hör du det, och nu är du tyst när han kommer hem, vad ska jag göra med dig egentligen, kan du svara mig på det!
Men mest mindes hon ändå uttrycket av ängslan och skuld i obevakade ögonblick, det där uttrycket kring ögonen bara.
Var det det som var att vara mamma ? Var det modersmärket ? Fridas klänning låg i skåpet.
Dagmar hade ingen möjlighet att ta fram den före jul.
Fransar och trådar hängde om den och om hon hade sett den skulle hon ha gett opp om att få klänningen till annandan.
Men hon visste att det skulle gå fort bara hon fick några ostörda timmar på sig.
Julaftons förmiddag hämtade de två sista fruarna sina middagsklänningar och ett par andra var oppe med hemstöpta ljus och lite kakor.
På eftermiddan måste hon i alla fall städa av det värsta och Frida hjälpte henne.
De diskuterade midjan igen, men Dagmar var trött nu och rösten blev skarp.
--- Du borde klippa håret förresten, sa hon.
Det gör alla människor nuförtin.
--- Aldrig i live, sa Frida.
--- Till och med Tora Otter har gjort det.
Det är skönt å ha det kort också.
Vad ska du med den där lilla löken därbak förresten ? --- Jag gamla käring, sa Frida.
Jag ska inte klippa av mig håret i alla fall.
Sen gick de till Konrad och Agnes i Casinohuset och åt lutfisk.
Men Dagmar måste gå hem och lägga sig tidigt för nu kom den stora tröttheten snart, den som hon brukade känna efter jul och hon visste att hon inte fick släppa fram den riktigt förrän den gråblå klänningen var klar.
Hon sov till tio på förmiddan.
Ingen knackade på och det var dödstyst på gården.
Sen gick hon opp och klippte till ett foderliv medan kaffet kokade opp.
Hon tog japonsiden som hon hade liggande i en låda.
Fridas vassa rygg skulle synas mindre om hon fick ett foder i livet.
Hon stofferade det mot tyget med små små stygn och tog nätt med nålen i plagget för att de inte skulle synas.
Det var en bra färg, en grå japon som passade precis.
Kjollängden hade hon markerat med krita och nu la hon opp den i en fransk fåll och pressade försiktigt så att den uppvikta kanten inte skulle avteckna sig mot tyget.
Hon kastade fast infodringarna på slagen mot baksidan och hängde klänningen på en galge för att se om de blev sladdriga.
Hon borde kanske ha haft ett mellanlägg.
Men de var inte så stora, efter den sista provningen hade hon skurit ut dem i två uddar eller som en markering av ett mycket nätt rundat slag.
Det gick bra.
De fladdrade inte.
Att nästa dem mot klänningslivet hade varit ett fuskverk som hon inte skulle ha godkänt.
De måste vara skurna så att de låg där de skulle.
Hon gjorde en infodring med en ny snedremsa mot halsringningen därbak där de hade fått ändra igen och så kom hon till ärmarnas avslutning.
Men då kom Frida opp och var tydligen lite orolig för hur det gick.
De åt tillsammans.
Hon hade kall lutfisk med sig som Agnes hade gett henne.
Men efteråt körde Dagmar iväg modern för det blev för nervöst att ha henne runt sig när det var bråttom och hon hade ont i ryggen.
Det ville hon inte gärna visa.
För att få ett avbrott i handsömnaden sydde hon skärpet och vände det med hjälp av en lång smal sax.
De tränsade hankarna vid ärmlinningarna hade varit roliga att sy om hon hade varit lite piggare.
Hon la sig ovanpå ett slag men somnade hårt och vaknade på efternatten.
Det var ingen idé att gå opp.
Hon satte i stället klockan på ringning och strax efter åtta var hon igång med ärmavslutningarna och nu såg hon vad som fattades.
Hon sydde in en snodd i nederkanten när hon vek in den.
Den svarade mot snodden som hon hade sytt in i vecken.
Det såg fint och arbetat ut och hon blev väldigt glad att hon hade kommit på det.
Sen var det de tio små knapphålen fram.
Det hade hon varit envis med : ingen fuskknäppning fast ringningen var så vid att Frida kunde dra klänningen över huvudet utan besvär.
Nej, riktiga tränsade knapphål.
Så satt hon där med knapphålssilket.
Det gick inte fort.
Det var ett sånt arbete som fick lov att ta den tid det tog.
Huvudsaken var att alla stygnen låg rakt och snyggt precis intill varandra och aldrig korsades.
De långa sidsömmarna kastade hon gående fram och tillbaka i rummet.
Nålen dök och kom opp igen, dök och kom opp utan att hon tänkte på det.
På slaget tolv kom Frida lite stirrig i ögonen och med nytvättat hår.
Hon hade fått låna långa klämmor som hon hade satt fast därfram så att det blivit vågor.
Dagmar höll på att göra den sista avpressningen, mycket lätt för att bevara tygets fina struktur och inte platta till det eller göra det blankt.
Nu tog Frida av sig i bara underklänningen och hon frös lite när hon stod mitt i rummet.
Hon hade sina gamla svarta finskor på sig för det var ett sånt elände för henne om hon skulle ha nya.
Det tog lång tid att gå in dem så att de formade sig efter knölarna på hennes stortåleder.
Dagmar skakade ut klänningen och trädde den försiktigt över hennes huvud för att inte rubba vågorna.
Den satt bra över axlarna, det var fint fall.
Ordentliga små tränsar som skärpet hängde i så nu kunde det inte bli mer diskussion om hur högt eller lågt det skulle sitta.
Nu knöt hon det ganska löst åt henne och Fridas händer nopprade på ändarna.
Hon hade nog gärna dragit åt det som man gjorde förr i världen men vågade inte för Dagmar sa : precis så här ska det vara.
Såg hon inte att det var snyggt ? Löst och fint bara och så de här snedskurna ändarna.
--- Ja, det är ett så vackert arbete alltihop, sa Frida och Dagmar sköt fram henne mot spegeln där hon stod liten och tunn med stora händer som hon inte riktigt visste var hon skulle göra av för handväskan låg borta på symaskinen.
Fötterna verkade väl lite stora de också under de bräckliga smalbenen.
Men hennes kropp var så fint omsluten av den mjuka klänningen med sina välgjorda veck, nersydda kring snoddarna.
De förlängde lite, sa Dagmar.
Såg hon det ? Och axlarna var inte alls magra, nej späda bara.
Tänk att det inte syntes ett dugg på höger axel!
Det var ett under, ingenting annat, tyckte Frida.
Så fint det var alltihop : knapphålen, ärmavslutningarna och isättningen med sina jämna rader av spets, alldeles osynligt fastsydda.
--- Ja, det vart fint, sa hon.
Det vart det.
Då såg Dagmar att det gråblå yllet tog fram färgen i hennes ögon.
Hon hade aldrig tänkt på att modern hade någon speciell ögonfärg förut, men så var det.
Gråblå ögon hade hon och kroppen var liten och håret lent.
Under de mjuka vågorna såg ansiktet mindre ut än det brukade göra.
När Frida såg sig själv i den stora provningsspegeln så sa hon inte : jag blir bara gamlare och usligare.
Hon sa ingenting och hon såg nästan generad ut.
--- Nu skulle en ha en sämre människa som tog itu med det här, sa Tora och skådade ut över disken som låg i brötar över köksbänkar och bord.
Och så skrattade de båda två igen och hon var tvungen att sätta sig en stund medan Ingrid spolade opp vatten i den stora kitteln som användes vid karamellkokningen.
--- Det är lite madeira kvar, sa Tora.
Vi kan gott ta ett glas till.
Ingrid härmade Franzon när han skålade, den styva nacken, kroppen framåtlutad, och Tora satte handen för munnen men det syntes på ögonen att hon skrattade.
--- Att prästen tog Franzons galoscher, sa Ingrid.
--- Det är klart.
Det var ju di bästa.
--- Stjäl han ? --- Jadå.
Men det kallas för nåt annat och ska va som en sjukdom.
Han kan inte låta bli.
Hördu, madeira är bra.
Det kan en både dricka å ha i såsen.
Fönstren stod öppna.
Det var korsdrag och vinterluften slog ner mot golvet och erövrade meter för meter av lägenheten.
Den bytte ut luft som skämts av Franzons cigarrer, av de rykande ljusen på fällbordet som hon hade gjort till altare och av Fredriks gorrande pipa.
Den löste opp och kylde oset från ugnen där steken hade stått och väntat, potatisimmorna och den tjocka doften av kokt kaffe.
Snart måste de stänga för värmens skull fast hon idag hade eldat kakelugnarna sprickheta.
Utanför var det snö i luften men ännu föll den inte.
Stenänglarna under takåsen tittade ner på den tomma gatan, de ruvade i diset med kinderna renspolade av höstens och förvinterns regn.
Stegen på Magasinsgatan hade tystnat.
De hade alla gått hem.
Fredrik hade gått med Jenny.
--- Men va stilig räv fröken Åkerlund hade fått av Franzon.
--- Jo, han börjar komma opp sig, sa Tora.
Hon la in ett par trän i spisen och när hon gjorde det tittade hon på dem och tänkte häpet att Fredrik hade kluvit dem.
Och nu var han gift.
Han sov inte därinne.
Ingrid tog en rotviska och drog av tallrikarna under kranen.
Matresterna lät hon följa med ner i vasken.
--- Brudparet vart lite smetigt sa hon och spolade av det under kran.
Ska det lämnas tillbaks till Ankers ? --- Ånej, sa Tora.
Så dyr som tårtan var.
Ja, nu bakades det inga tårtor på Cosmopolite längre.
Det går utför, fru Otter sa konditorn när hon mötte honom på stan.
Det går utför.
Dra åt helsicke.
Hon saknade honom inte.
--- Ja, nu är di gifta i alla fall, sa hon.
Och i morgon börjar du arbeta igen.
--- Nej.
Var hon ledig så länge ? Tora måste titta på henne.
Hon såg lite underlig ut, snurrade glaset och tittade ner.
Hon var inte ledig, sa hon.
Hon hade sagt opp sig.
Sagt opp sig!
Bättre arbete kunde hon väl inte få ? --- Nu har du gjort vad du ångrar!
Tora började stapla de sköljda tallrikarna och ställde de spolade besticken i en gryta med vatten.
Hon tog opp skulorna ur vasken och la dem i hinken som hon satte utanför köksdörren för att hon inte skulle glömma den senare.
Åter tänkte hon på Fredrik med en sorts häpnad.
Han hade aldrig kunnat förmå sig till att ta opp ur vasken, kunde inte ta i matrester med händerna.
Och nu var han gift.
Hon skopade opp av det heta vattnet i kopparbaljan, löste tvålflingor i och vispade opp.
Vattnet var så hett att hon knappt kunde sticka händerna i det.
Hon fyllde kallt vatten i sköljbunken och la ut virkade diskunderlägg på marmorbänken.
På köksbordet hade hon redan lagt fram tunna glashanddukar och lite rejälare saker till porslin och bestick.
Kastrullerna fick Ingrid torka på säckvävshanduk.
--- Tänk på allt du får lära dig på en sån där plats, sa hon.
--- Jag har lärt mig å damma.
Men hon visste nog att hon var orättvis.
Tora behövde ingenting säga.
--- Jag fick spela på taffeln, sa hon sakta som om hon verkligen tänkte efter.
Och lära mig servera.
Allt möjligt.
Hon är snäll mot mig.
Men det var inte dom sakerna jag ville lära mig.
--- Ta en plats med matlagning då, sa Tora.
Och lär dig baka.
--- Hennes Nåd tyckte att jag skulle gå Hushållsskolan.
Var jag nu skulle ta pengar till det ifrån.
Men det är inte det jag vill lära mig.
--- Nehej.
Vad vill du lära dig då ? --- Matematik.
--- Va ? --- Jag vill lära mig å räkna.
Tora blev tyst en stund.
--- Jaha, sa hon sen.
Det kan ju vara bra förstås.
Om du ska stå i affär eller ha nåt eget så småningom.
Du kanske gifter dig till nåt.
Vem vet.
--- Nej inte det.
Jag skulle vilja lära mig å räkna ut saker.
Det förstod inte Tora.
--- Du är väl som Konrad, sa hon.
Han har allti vari mycke för å läsa.
--- Nej, inte alls som Konrad.
Han bara hittar på och drömmer.
Jag skulle vilja räkna ut.
--- Ja ja, sa Tora.
Det är så mycke en vill.
Nu diskar vi.
Hon tordes knappt lägga i mer än ett par glas åt gången för att de inte skulle stöta emot varandra och gå sönder.
Hon kände att vinet hade gjort henne fumlig.
--- Tänk när jag jobba hos Iversen-Lindhs, sa Ingrid.
Hur ingenjör Ståhl och Iversen-Lindh själv satt därinne i grosshandlarns gamla skrivrum långt in på nätterna och räkna ut hur dom skulle slippa kronoskatten.
--- Hörs!
sa Tora.
Är det det du ska lära dig å räkna för ? Å slippa kronoskatten!
--- Äsch, sa Ingrid och så började de skratta båda två och Tora måste sätta sig på en stol och torka sig i ögonvrån med förklässnibben.
--- Du har då bekymmer, sa hon.
Kronoskatten!
Men sen började hon diska igen och blev halvt om halvt allvarlig.
Hon sa att hon visste nog hur dyrt det var med skatten.
--- Vet du hur jag gör med torget ? sa hon.
Jag har bokföringen i bruna boken.
Det jag får in skriver jag på ena sidan och det jag ger ut på den andra.
Men jag skriver inte riktigt hur mycke jag får in, jag drar av lite.
Det är om skattmasarna kommer å tittar, förstår du.
Men jag har di rätta siffrerna därbak.
--- Vad har du ? --- Rätta siffrerna.
Om en vänder på boken bara, opp och ner och börjar å bläddra bakifrån i stället så har jag inkomsterna och utgifterna där.
För jag vill veta hur det är i verkligheten förstås.
Men det här tiger du om!
--- Men om skattmasarna vänder på boken ? --- Så slundriga är di inte, sa Tora.
Ingrid torkade ölkuporna som de hade druckit vin ur.
Hon höll dem mot kökslampan för att se om de hade blivit klara.
Ett och annat lämnade hon tillbaka för Tora var en rask diskerska, ibland alltför rask.
Handduken blev våt och började ludda.
Hon bytte och hängde den sura över spisen.
Nu ramlade och slog de stora tallrikarna mot diskbaljans kanter.
Dem gick det fort att torka.
Halvlinnet i handduken gned runt runt, porslinet med de gröna måsarna blänkte och travarna på skänken växte.
Det var skönt att veta att de snart var framme vid kaffekopparna och uppläggsfaten.
Sen var det bara besticken kvar och kastruller och grytor som hade stått i blöt.
--- Den här lilla gräddskvätten är väl inte mycke å spara på, sa Ingrid och ställde gräddsnipan i diskbänken.
Den har stått framme så länge också.
Va stirrar du på ? --- Vi hade ju ingen kaffegrädde.
Det var ju det jag hade glömt å köpa.
--- Nej, men jag var över till Fällmans och låna en skvätt.
--- Låna!
Har jag inte sagt åt dig att du ska låta bli det ? --- Jo jo.
--- Hörde du inte va jag sa åt dig då ? Vad hon skrek.
Vad de där ljusa ögonen kunde stirra.
Att bli nerskälld av Tora, det var att inte vara vatten värd en stund.
Ingrid brukade vända sig bort, åtminstone halvt om halvt.
Stänga ute.
Låta rösten dundra.
Men det gick inte nu.
Plötsligt kände hon vilken kränkning det var och alltid hade varit.
Inte vatten värd.
Det stramade i ansiktet, särskilt kring näsvingarna.
Hon förstod att hon blev vit.
Hjärtat började dunka som om det ville slå sig ut.
Nu tål jag inte mer.
För en gräddskvätt.
Nu får det vara nog.
Det här är sista gången.
--- Du vill inte gå å låna du, sa hon tyst men tydligt.
Du vill inte vara skyldig nån nånting.
Hon gick bort till skänken med koppen som hon hela tiden hade haft inuti handduken och hon var förvånad att hon inte hade kramat sönder den.
Hon mindes alldeles tydligt att hon hade gjort så med ett glas en gång.
Det hade blivit blod på handduken.
Försiktigt ställde hon ifrån sig koppen.
--- Du tycker det är skamligt å låna du, sa hon.
Inte fint.
Det har du fått från dom där förbannade borgarkärringarna som du stirrar dig blind på.
--- Jag!
Stirrar jag på ... va du svär förresten!
Jag vet inte en jänta till som svär som du!
--- Nej, och det är inte fint förstås!
Å låna är inte fint.
Var tror du det kommer ifrån ? Kommer det från Frida eller Linnea tror du ? Det finns väl ingen som springer å lånar så mycke som Frida.
--- Hon gör som hon vill, sa Tora.
Här lånas i alla fall ingenting.
--- Så du föraktar henne när hon kommer till dig och lånar då ? --- Föraktar.
Du har då så mycke ord också.
Du är som Konrad.
Det ska pratas och pratas.
--- Ja, nu ska det pratas.
Tror du inte jag har sett Frida, hur hon har sprungit med sin gräddsnipa och sitt litermått och kaffekoppen som hon lånar socker i ? --- Du kunde säga mamma åtminstone.
Och ett enda ord kunde du ha sagt te mor din när ni var i samma rum hela kvällen.
Och nu tiger du!
--- Nej.
Tror du att hon har behövt socker eller ärter eller vad det är hon lånar varenda gång ? Tror du att det bara har varit det ? Men du behöver ingen du.
Tror du.
--- Jag behöver åtminstone inte springa å låna, sa Tora och vände ryggen till.
--- Nej.
Och inte prata.
Du tycker om när andra lånar av dig.
Men själv vill du inte vara skyldig nån så mycke som kan läggas på lillfingernageln.
Och allt som är ditt är så förbannat märkvärdigt och högtidligt och det ska det hållas tyst om.
Ingen vågar prata med dig om det.
Han som dog --- FA hette han visst.
Det är som åskan skulle slå ner i taket ifall man nämnde honom för dig.
Det ska vara tyst.
Inte röra.
Tora tiger, hon behöver inte prata med en enda människa om sitt.
Men hur ser du ut inuti efter att ha tegat i tjugo år ? Och mer.
Hon diskade och vände ryggen till, sa inte ett ord fast Ingrid väntade på henne.
--- Jag tror inte att du är mjuk inuti heller, sa Ingrid tyst.
Jag tror inte det skulle göra ont ifall man pratade om den där FA som dog eller om din mamma eller om pojken som du fick lämna bort.
Det är hårda ärr bara.
Jag tror inte det gör ont.
Aldrig har du gått till nån för å få lite tröst och låssats som du kom för å låna kaffegrädde.
Hjälp vill du inte ta emot, du vill bara dela ut hjälp.
Den som hjälper andra han flyter ovanpå, vet du det ? Men Tora svarade inte alls.
Hon hade slutat diska, stod böjd över baljan och rörde sig inte.
Förkläsbanden i kors över ryggen, huvudet böjt så det korta nackhåret stod opp.
Ingrid vågade inte titta på henne längre.
Hon satte sig vid bordet och gömde ansiktet i händerna och fortsatte att prata, men tyst nu för hon visste att hon inte behövde skrika.
Vartenda ord gick fram och ryggen därborta var orörlig.
--- Du känner inget annat sätt å vara med människorna än att den ena är över och den andra är under.
Du är ensam.
Jag har förbanne mig aldrig sett en så ensam människa som du.
Dom andra har minsann inte bara lånat gräddskvättar av varann.
Dom har lånat bästa paret lakan å stampa på när det har varit tvunget.
Ena gången har man lånat och andra gången har man fått tillbaks.
Ingen har varit över oc ingen under.
Därnere.
Därnere.
Tycker du.
Dit du inte vill.
Dit du är rädd å komma, rädd som för smitta och för lus.
Men det är värre å vara där du är nu.
--- Håll mun på dig, sa Tora och rätade på ryggen.
Du pratar sönder dig.
Du är som Konrad.
--- Ja, Konrad har lärt mig en hel del!
--- Gapa du.
Men du har minsann behövt att jag har ordna åt dig.
Jag har skaffa dig plats.
--- Jag vill inte tjäna, sa Ingrid.
--- Nehej.
Hör på den.
Vad vill du då ? Gifta dig rikt ? Vinna på lotteri ? --- Jag vill inte tjäna!
Disken var nästan färdig och det sista fick Tora göra ensam, plocka in grytorna, vrida ur diskunderläggen och hänga opp dem med de sura handdukarna över spisen.
Ingrid hade kurat ihop sig i soffan vid fönstret med ryggen mot henne och armarna hårt slagna om knäna.
Hon tänkte att det vart fel.
Det var så svårt att säga det.
På ett helt annat sätt skulle hon ha talat med Tora, på det sättet som Konrad brukade tala med henne själv.
Men hon kunde inte.
Bara jag kunde förklara för dig, brukade han säga.
Du glömmer ju bort det när du går här och ordnar.
Men har du inte vetat det en gång ? Vi lånar allting av varandra.
Allting.
Vi lånar eld att lysa oss med och för att skaffa oss värme.
Redan första natten på ett nytt ställe springer vi kippskodda mellan husen med bara en sjal kastad över axlarna och lånar av varandra.
Vatten måste vi låna när brunnarna har sinat och torkat ut.
Längst inne i mig finns starka källor.
Men jag kan bara väcka dem till liv genom ett lån.
Du måste fukta den intorkade marken först.
Då letar sig vattnet opp dit för att möta vatten.
Vi har allting själva.
Men vi lånar det av varandra.
Vi kom ju hit för att leva ett liv med varandra.
Men hur skulle man säga det ? Hur skulle man våga säga någonting sådant ? Det snöade ute.
Portlyktan lyste på gruset som höll på att bli fläckigt av snön.
Det var stora lösa flingor som föll tätare och tätare, man blev yr av att stirra på dem.
--- Vad ska du göra nu då ? sa Tora.
Hon vände fortfarande ryggen åt henne men rösten lät försonligare.
Om du inte vill ut å tjäna.
Ska du bli fabriksarbeterska ? Men gubevare dig, ensammen i Norrköping.
Du är inte så gammal heller.
--- Vi får se, sa Ingrid.
Hon reste sig och började dra på sig tröjan och knäppa knapparna.
Så letade hon på galoscherna invid köksdörren och satte dem på sig.
--- Jag tar skulhinken när jag går, sa hon.
--- Men inte ska du väl gå.
Hon satte i alla fall på sig mössa och halsduk.
--- Du kan väl inte komma till Eks så här dags ? Di tror väl att du ligger här ? --- Jag ska gå ändå.
Men varför fick hon så brått att hon tog kappan över armen ? Det var ju kallt i farstun.
--- Gonatt med dig då.
--- Gonatt, sa Tora.
Hon hade velat säga någonting mer men dörren slog igen.
Varför sa jag inte att jag hade sålt Cosmopolite ? Jag skulle ha sagt det.
Jag skulle ha berättat det för en enda människa innan det kommer ut på stan ändå.
Men det var så svårt att berätta att hon inte orkade med kafét längre.
Det gick inte.
Hur hon än bar sig åt gick det inte ihop sig och de skulle få rätt.
Men hon ville ha sagt det till Ingrid.
Ändå kom hon sig inte för att ropa.
Hon stod och lyssnade på stegen den långa trätrappan ner.
Så gick ytterdörren, glasrutan skallrade till.
Efter en lång stund hörde hon också soptunnelocket slå igen och så tänkte hon : kanske kommer hon opp med hinken.
Då ska jag säga det.
Men hon kom inte.
Det blev alldeles tyst.
Det är inte möjligt, tänkte hon.
Hon la händerna på sina kalla kinder och lät fingertopparna känna på läpparna och det var som att snudda vid en annans kropp.
Varför blir man så trött ? Man vill sova.
Men då är det något som trevar kring ögonen liksom för att komma åt att bända opp dem.
Det är ju natt och det är ju ingenting konstigt i att vara ensam när det är natt.
Även de som sover bredvid varandra vänder sig inåt.
De vänder sig mot sina orediga bilder och är ensamma, hur hårt de än håller i varandra.
Hon gick in i lilla rummet där hennes säng stod högt uppbäddad under det bruna överkastet som hon tänkte ta av och vika ihop.
Men då blev hon rädd för sängen.
Hon fortsatte i stället ut i salen som låg i grått lyktljus från gatan.
Hon tog ljusstakarna och skålen med julrosorna och fällbordet och vek ihop duken.
Det hade stått öppet för länge.
Allt som hon tog i var kallt.
FA Otter hade köpt den här skålen som hon hade ställt på fällbordet.
Men hon undrade om Fredrik visste att den kom från hans far.
Det var inte mycket hon hade kvar efter honom.
Fracken och gångkläderna förstås.
Dem hade hon sparat för att ge till pojkarna men vem hade trott att de skulle bli så urmodiga ? Det var bra kläde i fracken i alla fall.
Den kunde väl sys om nångång.
Ett par förstörda skor i ett papper.
Så dumt att spara sånt längst inne i en garderob.
Lite noter.
Det stod FA Otter i övre högra hörnet och bläcket hade blivit brunt.
Klocka och ring, en bunt brev från modern i Göteborg.
Fänrik Ståls sägner.
Hans Tegnér Album.
Ja, det var bäst att inte tänka på det där nu mitt i natten.
Otter var död.
Hon krattade hans grav varenda måndag förmiddag.
I helgerna gick hon aldrig dit, det var för mycket folk på körrgårn då.
Pärlhyacinter hade han tyckt om så det satte hon nya lökar av varje höst.
Men nu, i det kalla rummet mitt i natten, blev hon osäker på om det var pärlhyacinter.
Det var ju bara ett ord.
Om hon hade hört fel eller kommit ihåg galet ? Om det var snödroppar eller krokus han hade tyckt så mycket om ? Då hade han i alla fall haft pärlhyacinter på graven i snart tjugofem år.
Tjugotre år var det.
Ja, tiden går.
Varför skulle man sörja och gräva ner sig ? Vad var det för mening med det ? Och vad visste en flickunge som Ingrid ? Eller den där jädrans Konrad.
I den där åldern gav man sig lätt över.
Då kom, utan förvarning, där hon stod i det halvmörka rummet med handen på kakelugnen som hela tiden svalnade, minnet av en tidig morgon i huset på Kapellgatan.
FA Otter var död, Adam var nyfödd.
Hon hade varit oppe i tre dar men det ville inte riktigt sluta blöda.
Då satte hon sig opp i sängen en morgon och kände att hon fick en blödning.
Den var så kraftig att det blev vått under henne.
Sen trodde hon att det skulle sluta men det fortsatte.
Hon kände värmen hela tiden, det pulserade.
När hon tittade blev hon rädd och så vek hon tillbaka täcket igen.
--- Fredrik!
ropade hon.
Gå ner och säg åt tant Lundholm.
Men han var för liten.
Han stod i köksdörren med en skorpa i handen och han såg rädd och lurig ut.
Ja, han såg ut som om han försökte lura henne så liten han var.
Skorpan var nästan uppblött.
--- Gå ner och säg till, sa hon.
Fredrik, gör det!
Var en duktig pojke nu.
Mamma mår inte bra.
Hon försökte göra rösten stadig och ljus men det var försent.
Hon hade redan skrämt honom.
Han gick och satte sig under köksbordet, hon såg honom i solstrimman.
På något sätt kom hon opp och tog sig mot hinken.
Hon sjönk ner på den och kände kanterna skära in i låren.
Det blödde hela tiden.
Nu rinner livet ur mig, tänkte hon.
Hon nådde sopen som hängde på sin krok och så dunkade hon skaftet i golvet flera gånger för att Ebba skulle höra i lägenheten under.
Fredrik började gråta högt under köksbordet.
--- Tant Lundholm kommer snart, sa hon.
Då blir det bra.
Så halvreste hon sig och rev åt sig en handduk så häftigt att hängaren gick av mot kroken.
Hon tryckte den mellan sina ben och försökte pressa ihop dem.
Både hon och pojken tittade på handduken och såg att den färgades mörkröd.
Till slut kom Emma Lundholm springande.
I tio dar hade hon legat på sjukhuset.
Emma hjälpte henne med Fredrik och den nyfödde fick hon ha hos sig.
Långt efteråt hade hon gått försiktigt i trappor, inte vågat lyfta en full vattenhink utan sprungit med småskvättar från pumpen på gården.
Och när hon vaknade om mornarna måste hon tvinga sig till att sätta sig opp i sängen.
Men om nätterna kom en annan rädsla.
Hon var rädd att hon skulle börja gråta efter Otter.
Hon var rädd att gråten aldrig skulle sluta.
Hon fick inte.
Luften var kall omkring sängen för hon brydde sig inte om att elda så hårt nu när han var död.
Hon stoppade om barnen flera täcken i stället.
Så låg hon stel och väntade på att natten skulle ta slut, att hon skulle få stiga opp och arbeta.
Hon började baka på nätterna och då vart det bättre.
Inte ett ljud hördes från Magasinsgatan.
Ingen kom tillbaka.
Nu var hon grynig i ögonen, tungan smakade illa och kändes sträv.
Det blir nog en sömnlös natt, tänkte hon.
Det händer ju ibland när en har haft mycket att göra.
Det är inte så farligt.
Kallt var det men hon kom sig inte för att elda.
Ingen skulle klaga i alla fall.
Kökssoffan var tom och den bruna ottomanen därinne under tavlan med älvdansen.
Fredrik hade tagit med sig sina saker.
Hon traskade runt och drog ner rullgardinerna, kände med handen runt krukväxterna så att det inte drog på dem där fönsterklistringen hade spruckit.
Den stora spegeln från Cosmopolite blänkte för sig själv i gatljuset som föll in från burspråket där ingen rullgardin fanns.
Hon hade låtit forsla opp den i lägenheten innan hon visade kafét för spekulanterna.
Under vigseln hade hon kastat en blick i den och sett hela sällskapet och sulorna på Jennys alldeles nya vita skor.
Jag hade väl trott att de skulle fråga mig om spegeln i alla fall, tänkte hon.
Inte trodde de väl att hon hade låtit släpa opp spegeln till lägenheten på Magasinsgatan bara för att det skulle vara fint till Fredriks bröllop.
Men ingen frågade.
Ingen vågade fråga.
Nu först fick hon syn på sig själv i spegelglaset.
Hon hade redan lagt tänderna i ett glas med vatten och munnen var insjunken.
Håret var tunt och kortklippt, gråbrunt till färgen.
Hon bar inte längre nattfläta.
En gång hade hon haft blont hår med krusad lugg eller spottlockar därfram när det var bråttom.
Nackburret hade varit det ljusaste och alldeles fjunigt.
Det kändes som att tänka på en annan människa och hon tog ett tag med handen i sin nacke.
Nu gick hon fram till sängen i det lilla rummet och drog av sig flanellnattlinnet.
Hon klev ur tofflorna och sparkade undan dem, rullade av sig strumporna och drog till slut också daglinnet över huvudet.
Hon hade fått för sig att hon skulle gå tillbaka in i salen och tända taklampan.
Sen skulle hon ställa sig framför spegeln därinne och syna sin hårt åldrade kropp bit för bit tills hon på nytt blev förtrogen med den.
Men när hon såg en skymt av sig, en grå skugga, mörka fläckar, svek henne modet.
Det var så sent på natten.
Hon stängde dörren till salen.
Hon skulle göra det, men inte nu.
Sen tog hon på sig sina nattkläder igen och kröp ner i sängen och försökte ligga riktigt stilla för att inte frysa.
Nu började återtåget och hon förstod att det kunde bli långt.
" Att vara en normal människa är otvivelaktigt något av det nyttigaste och ändamålsenligaste man kan tänka sig.
" Carl Gustav Jung I " Inbilla dig bara inte ett ögonblick att det finns en enda varelse på den här jorden som existerar uteslutande i kraft av sig själv eller sin egen isolering!
" Ludvig Anderberg 1 Idag hörde jag storspoven.
Det var under förmiddagspromenaden, det var ganska tidigt och jag blev mycket överrumplad.
Det slog mig att den naturligtvis just hade kommit, kanske nyligen precis, eftersom jag inte hört den tidigare medan jag varit här.
Jag hade följt åskammen ända fram till slänten ner mot landsvägen, och där hade jag dröjt ett slag och varit tveksam om återvägen men sedan valt att gå den mjuka och nästan snöfria stigen genom tallskogen tillbaka på andra sidan åsen.
När jag omsider kom fram till den stora myrens allra yttersta utkant hörde jag plötsligt hur spovens flöjttoner skar rätt genom hela landskapet.
Jag stannade och försökte få syn på den, men morgondimman låg fortfarande ganska tät och sikten var dålig, och därför kunde jag aldrig upptäcka den.
Desto bättre hörde jag den.
Jag stod en bra stund med blicken fast i dimman och bara lyssnade, det var de där omisskännligt svepande visseltonerna, de där vassa visslingarna i stigande och fallande skala, och jag stod alldeles stilla och handfallen ända tills jag till sist märkte att jag började frysa.
Det var som om luften över hela myren hade kommit i dallring och allt annat ljud förstummats, och det var precis som tidigare om åren, som för väldigt länge sedan : jag var med om det för första gången, det här hade egentligen aldrig hänt förr, det var någonting lika nytt och främmande, någonting lika nytt och hänförande som det varit varje år.
Jag skulle naturligtvis kunna säga till mig själv att jag var en annan människa när jag sedan fortsatte vägen hem och därmed göra mig skyldig till en av de där sympatiska överdrifterna som inte sällan fältbiologer och ornitologer hemfaller åt efter någon av sina alltid så händelserika utflykter.
Men det är sant, så är det förstås med de flesta vårtecken.
Jag såg blåsippor utmed åsens sydslänt i förrgår redan, de växte i glesa gläntor, trängde sig fram i barmarksfördjupningarna mellan de stora och ännu sammanhängande snömassiven, och jag kunde utan svårighet inbilla mig att dessa blåsippor var de absolut första exemplaren jag sett i hela mitt liv.
Ändå råkar jag faktiskt vara uppväxt på landet och i en trakt där just blåsippan gav det pålitligaste beskedet om att vintern nog skulle få ge med sig den här gången också.
2 Jag kom hit för precis en vecka sedan, närmare bestämt på långfredagen.
Det var sent på eftermiddagen, jag kom med den enda buss som gick den dagen, och jag hade tre stora väskor och en bandspelare med mig.
Ett par äldre män och en medelålders dam lite längre bak i bussen höll på att stirra sig fördärvade när jag klev av mitt ute i obygden.
Jag nickade samtidigt en aning ursäktande mot chauffören som fick vänta lite extra på mig, då jag inte kunde komma ut genom dörren med alla mina fyra kollin.
Jag var tvungen att ta dem på två gånger, och någon hjälp av de övriga passagerarna var självfallet inte att räkna med.
Det tog mig säkert över tjugo minuter att komma fram hit.
Jag tvingades pulsa i snön och mer eller mindre gissa mig till körvägens sträckning ner mot sjön för att sedan följa strandremsan fram till sommarstugan.
Jag blev nästan omgående smärtsamt påmind om min dåliga kondition, jag måste gång efter annan stanna till och ställa ifrån mig väskorna för att hämta nya krafter.
Jag måste ha liknat en orkeslös gubbe i mitt beteende, och karlakarlen i mig var naturligtvis glad och lättad över att ingen stod och tittade på eländet.
Vid ett tillfälle som detta räcker det som bekant mer än väl till att skämmas inför sig själv.
Men jag kom alltså fram till sist med allt jag hade med mig, och jag gjorde det faktiskt utan att gå ifrån någon av väskorna, även om det kanske hade varit mera praktiskt att göra det och sedan gå tillbaka och hämta den.
Sommarstugan är röd med vita knutar, den är gammal och tungrodd och har fyra rum, två sovrum på övre, och kök och en stor hall på nedre botten.
Den är nog egentligen inte vad man kallar vinterbonad.
Men elektricitet är indragen och värmeelement är installerade i de båda sovrummen, dessutom går det utmärkt att elda i den rymliga och, vad jag vid det här laget funnit, mycket snälla vedspisen i köket, den fordrar till exempel inte ens att veden vare sig är riktigt torr eller särskilt välhuggen.
Det är ungefär trettio meter ner till sjökanten som jag fortfarande inte ser på grund av det rätt så tjocka snötäcket.
Men jag har varit här några gånger tidigare och minns det mesta från sommartid.
Stugan tillhör nämligen den av mina tre kusiner som jag under ett par perioder har umgåtts med någotsånär kontinuerligt.
Han heter för övrigt Sverker och är ett svin.
Jag kan inte låta bli att nämna det, jag borde inte göra det eftersom det inte alls hör hit.
Jag ska också försöka avstå från att beröra våra relationer i fortsättningen.
Det borde egentligen inte vara så svårt.
Jag började omedelbart efter ankomsten att ta itu med uppvärmningen av huset.
Det krävde faktiskt betydligt längre tid än jag med min bristande erfarenhet hade föreställt mig.
Och riktigt varmt eller tillräckligt fritt från fukt blev det inte heller i sovrummet den första natten.
Det var nollgradigt ute, kanske till och med någon plusgrad, men vinterkylan satt på något sätt kvar i väggar och tak.
Jag är ju dessutom som de flesta stadsinnevånare i vårt land bortskämd med torr luft och alldeles för hög rumstemperatur.
Det blev också att jag sov i omgångar den första natten, och när jag sov var det en spröd och mycket orolig sömn.
Men jag gick aldrig upp och rörde på mig utan valde att ligga stilla i sovsäcken, nästan tillplattad under ett kolossalt lager av mattor och täcken.
Ändå småfrös jag praktiskt taget hela natten, och jag hörde konstiga ljud både utifrån och från de andra rummen.
Mot morgonsidan låg jag och väntade att det skulle ljusna, jag tyckte det tog evigheter innan natten gav vika och jag hann ångra mig åtskilliga gånger att jag överhuvud taget hade givit mig in på det här.
Åtminstone tyckte jag att jag hade kunnat se till att komma fram tidigare på dagen --- jag kunde ha tagit taxi från järnvägsstationen --- och på så vis ge mig själv en chans att värma upp sovrummet på ett tillfredsställande sätt.
Men bångstyrig som jag med rätta anses vara lät jag det bara bära iväg som jag nu en gång hade bestämt, eller rättare sagt, som jag hade låtit mig övertalas att göra.
Påföljande dag, påskaftonen, hade jag bara en sak för ögonen och det var att försöka finna mig till rätta så fort som möjligt.
Och det var verkligen inte det lättaste, det insåg jag ju.
Men just på det sättet har de första dagarna här förflutit, just på det sättet har jag balanserat situationen och i varje detalj försökt komma överens med den här miljön, i varje detalj försökt anpassa mitt tillstånd till dessa primitiva förhållanden utan att i alltför stor utsträckning låta mig provoceras av kylan och mörkret och den yttre isoleringen.
Det betyder att jag på något vis fått börja om från början.
Jag har till exempel redan börjat sätta ett gränslöst värde på att inte må fysiskt illa, sätta värde på att ens egen människokropp gör tjänst och håller basfunktionerna vid liv, på att ha drägligt med värme omkring mig, på att få äta när jag är hungrig och få dricka när jag är törstig.
Men tiden har hittills varit orolig och inte tillåtit mycket stillasittande.
Jag har botaniserat både inomhus och ute i landskapet, jag har drivit omkring som en herrelös hund och hela tiden intalat mig hur viktigt det är med upptäckter och förankringar, hur viktigt det har varit för att jag ska kunna nå syftet med min vistelse här, just här, vid denna sjö, i denna sommarstuga som jag i nåder tillåtits disponera därför att min kusin Sverker befinner sig i Skåne hela våren eftersom han har haft trassel med sin familj.
Men det är en helt annan historia, en gråtrist och rätt skitig historia, knappt bråkdelen så intressant som den jag har att berätta.
( Jag hoppas nu bara vid Gud att jag inte har fel på den punkten.
) Så jag ska inte klaga.
Jag har inte haft tråkigt eller ens drabbats av den odefinierbara klåda som kan kännas långt in i benmärgen när man hänvisas till en helt ny och till synes onyttig verksamhet.
Här händer nämligen någonting mycket viktigt varje dag, det gäller bara att vara tillräckligt observant och att just inse det meningsfulla i rollen som iakttagare, oavsett hur pass aktiv eller passiv man nu är i den rollen.
Inte heller den förrädiska vårkylan har åsamkat mig nämnvärda bekymmer, om jag nu alltså bortser från den första natten.
Jag har dessutom börjat tillgodose musklernas alla krav på plåga och förslitning, främst genom långa promenader i tämligen högt tempo och rätt så onödig snöskottning.
Det låter kanske i överkant sunt och förståndigt, men jag kan samtidigt inte förneka att den fysiska aktiviteten bringat mig i ett slags balans och redan fått mig att tro att jag har osedvanligt gott läkkött, inte bara lekamligen.
Den som lever får väl se.
Mörkrädslan har ansatt mig några gånger.
Det hade jag också väntat mig, men jag har givit akt på den, jag har försökt bearbeta den så gott det nu går och så gott som jag för tillfället är i stånd till.
Jag har i stort sett klarat mig ifrån de typiska tillstånd av nästan chockartad förlamning som så ofta är förbundna med den oresonliga skräck för det man egentligen inte ser, eller för det man inbillar sig ska se i ett nästföljande ögonblick.
Jag tror jag vet vad jag talar om, jag har så långt jag kan minnas varit mörkrädd och jag har träffat många mörkrädda människor i mitt arbete.
Jag har ofta känt en nästan obetvinglig lust att på allvar ta upp fenomenet i en vetenskaplig uppsats, men det har inte blivit av ännu.
Alltnog, snötäcket sätter sig mer och mer för varje dag, det börjar bukta konkavt samtidigt som det långsamt gulnar och tveksamt börjar hasa sig nerför det branta stugtaket.
Våren är på väg, minst sagt, och jag kan sätta igång med vad jag har föresatt mig att göra.
Jag har hört och sett både bofinken och staren, och tofsvipan fanns på plats redan när jag kom.
Och nu har jag alltså också hört storspoven, jag behöver inte misströsta, jag har ganska snabbt återinträtt i vad man skulle kunna kalla mitt normala tillstånd.
Det låter kanske bra, även om jag värjer mig mot alla sorters uttryck av det här slaget.
3 En gammal vän till mig, jag kan knappast säga att han tillhör mina allra närmaste, har beslutat sig för att hälsa på mig varannan fredag.
Det är en bussighet som jag inte riktigt kunnat motstå.
Han vill helt enkelt komma hit ut och se till mig.
Vännen heter Ludvig Anderberg och är ingen otrevlig människa, ett slag trodde jag visserligen att han var systematiskt ohederlig, men det var ett felaktigt antagande.
Vi bodde i samma korridor under min studietid i Uppsala, han läste medicin, flyttade efter examen till Stockholm, där jag efter ett antal år träffade honom på nytt.
I dagarna har han just tillträtt en läkartjänst i stan knappt två mil härifrån.
Ludvig har alltså redan hunnit med att avlägga sitt första besök.
Han anlände tidigt i eftermiddags och måste till sin underbara förvåning parkera bilen uppe på landsvägen.
Han var inte rustad för omständigheterna precis, han traskade i modden och blötsnön, iklädd lågskor och paletå och i avsaknad av huvudbonad.
Men han tog sig fram till sommarstugan och jag fick det bestämda intrycket att han i alla fall kände sig som en polarforskare.
Vi kom idag mest att prata om rent praktiska problem, inte minst frågor rörande min mathållning.
Han hade dessutom en stor papplåda med apelsiner och en kasse konserver med sig som jag fick hämta uppe i hans parkerade bil på landsvägen.
Det var från början Ludvig Anderberg som gav mig i uppdrag att fara hit.
Han kände till att jag hade en kusin som ägde den här sommarstugan.
Och eftersom han själv skulle börja jobba i stan fann han det lämpligt för mig med denna tillflyktsort.
Ludvig bestämde sig helt enkelt för det här, han bestämde både plats och tidpunkt och gjorde beslutet till mitt eget.
Ludvigs agerande kan naturligtvis framstå som auktoritärt, för att inte säga rent militant.
Och det kan nog inte hjälpas, men när Ludvig ger sina råd vill det gärna låta som om han utfärdade en order eller gav någon i uppdrag att fullgöra någonting.
Som en furir alltså, eller åtminstone som man uppfattar den traditionella bilden av en furir.
För övrigt har någon inte helt oklok person hävdat att man ska akta sig för att nonchalera de rottrådar som förenar kommendanters själsliv med läkares.
Men det viktigaste i det här fallet är nu inte det sätt varpå Ludvig utdelar sina råd till vänner och patienter och möjligen också kolleger, utan just innehållet i hans råd till mig.
Han har alltså föreslagit att jag skulle fara ut hit vid en tidpunkt på året då ingen vettig människa ens kommer på tanken att göra det, och han har föreslagit att jag skulle hyra den här sommarstugan av min kusin och stanna här med väl tilltagen matsäck och bita mig fast hur väderleken än kom att utveckla sig.
Och här i denna fullkomliga avskildhet menade han att jag skulle så kronologiskt som möjligt försöka gestalta min situation och dess bakgrunder, försöka sammanfatta och beskriva den, hur den är och hur den har varit och framför allt försöka spåra orsakerna till att den har blivit sådan den nu är.
Hur som helst så trodde jag alltså blint på farbror doktorn, packade ner anteckningar och bandrullar och en packe protokoll, satte mig på tåget och for tjugofem mil norrut, allt detta sedan jag väl fått mig stugnyckeln tillsänd tillsammans med min kusins skriftliga uttryck för misstro och förvåning.
Det enda som bekymrar mig en smula --- eller snarare irriterar --- är att den här framställningen egentligen inte kommer att handla om mig.
Och det irriterar mig helt enkelt därför att jag tror att om så varit fallet så hade det varit mycket enklare, jag hade haft facit i bakfickan, och bakfickan brukar man ju som bekant förr eller senare kunna hitta rätt på, och förr eller senare också få ner näven i.
4 Jag heter Elias Simulus Almgren, jag är rätt nyligen femtioett år fyllda, och vad jag kan förstå så finns det knappast några särdrag hos mig, vare sig det gäller min andliga kapacitet eller mina yttre kännetecken.
Och även om jag hade varit behäftad med ovanliga egenskaper hade det säkerligen bjudit mig emot att här försöka avgränsa dem, främst därför att jag inte anser att det har med den här redogörelsen att skaffa.
I början av femtiotalet var jag gift i nära tre år med en kvinna som var två år äldre än jag och mycket yrkesmedveten.
Vi saknar idag helt kontakt, och jag vet uppriktigt sagt inte ens var hon är bosatt.
Inom äktenskapet föddes en pojke som jag under senare tid träffat mer eller mindre regelbundet.
Mellan oss föreligger starka och mycket tydliga generations- och därmed också åsiktsmotsättningar.
Dessa motsättningar kommer vi av allt att döma att få dras med, det inser åtminstone jag.
Jag har emellertid en känsla av att han när en förhoppning om att jag till sist ska kapitulera för hans attacker.
Ungefär varannan gång vi träffas övertygas jag om att han hatar mig utan att kunna ge några konkreta skäl för detta, jag uppfattar det som ett allmänt och suddigt hat av ett slag som jag inte känner igen från mitt förhållande till min egen far.
Min sons och mina meningsskiljaktigheter ligger främst på det politiska planet, möjligen också på det moraliska.
I båda fallen betraktar han mig som mossbelupen.
Givetvis kan jag inte tycka att han är rättvis.
Det är en smula ironiskt --- för att inte säga cyniskt --- att jag inte kunnat grundlägga ett förtroende för mig hos min son.
För ytterst tycks det vara det som saknas hos honom i vårt förhållande.
En gång för närmare tjugofem år sedan tyckte jag att jag gjorde vad jag kunde i alla fall.
Min hustru var alltså förvärvsarbetande under vårt äktenskap och deltog mycket sparsamt i den tidigaste skötseln och tillsynen av vårt barn.
Det var rätt ovanligt på den tiden och hon fick utstå förstuckna förebråelser från sina väninnor.
Jag tror med andra ord att jag bytte flera blöjor på pojken än hon gjorde och att jag oftare somnade med honom än hon.
Jag var road av uppgiften, det var inte mer med det.
Mina vänner betraktade emellertid mitt engagemang i hemmasysslorna med storögd förundran, jag blev anmärkningsvärt försenad i mina studier, men jag kan inte minnas att jag på något sätt gjorde sak av det i fördelningen av arbetsuppgifterna inom familjen.
Så småningom kunde jag dock förmärka en viss irritation hos min hustru, och den gällde främst det faktum att vår pojke helt följdriktigt började ty sig till mig på bekostnad av intresset för sin mor.
Min hustru reagerade inför den upptäckten med tilltagande rädsla och aggressivitet, och hon försökte i en serie desperata åtgärder vinna sitt barn åter.
Jag känner inte riktigt till om hon efter hand lyckades, men hennes hänsynslösa ansträngningar resulterade i en ofrånkomlig skilsmässa.
Det var självfallet inte ens tal om att jag kunde komma ifråga när det gällde den fortsatta vårdnaden av barnet, min hustru hade för övrigt preparerat både myndigheter och den privata omgivningen om min eklatanta brist på lämplighet i det fallet.
Mitt sorgearbete --- det var nämligen fråga om det --- bestod i första hand av att försöka bli kvitt min bottenlösa saknad efter pojken, jag undvek dumt och drastiskt nog att träffa honom vid de tillfällen då jag hade laglig rätt till det för att verkligen lyckas.
Men också när det gått så långt att jag knappast ägnade min förra hustru en enda tanke längre kunde jag drabbas av en ohanterlig längtan efter pojken.
Jag var förtvivlad och kunde uppträda mycket obehärskat när barn eller barnuppfostran kom på tal, jag tror inte att jag riktigt fattade mekanismerna.
Idag gör jag det men jag var sannolikt för okunnig på den tiden.
Det var under alla förhållanden en outhärdlig tid och jag hade att välja mellan att begrava mig i slutskedet av mina studier eller att helt enkelt försöka röva pojken till mig.
Väluppfostrad som jag är kunde jag inte finna nöjaktiga former för det senare alternativet.
Det är kanske en av de få gånger jag ändå haft anledning att prisa, om än i efterhand, en uppfostran som gått ut på att stimulera anpassningsförmågan.
För ordningens skull vill jag tillfoga ett par upplysningar av något ytligare slag.
En del människor i min omgivning har funderat över mitt andra namn.
Simulus heter inte precis var och varannan medborgare i det här landet.
Det är högst begripligt.
Simulus är nämligen ett släktnamn, jag vet inte riktigt hur länge det förekommit och fråga mig inte vad det betyder.
Redan min farfars farfar hette i alla fall Simulus, och sedan har alla söner på min fars sida fått heta så.
Ingen har dock kallat sig Simulus, man har alltid haft mera gångbara tillnamn att ta till.
Jag brukar bara med viss motvilja avslöja hela mitt namn.
Kanske beror det på att Simulus för tanken till någonting oäkta och imiterat --- man talar ju om similibriljanter --- eller till begreppet simulation som alltså betyder förställning.
Associationerna roar mig inte.
Som en tillfällig eftergift åt traditionen lät jag för all del också min son få namnet Simulus.
Men jag skulle tro att det är få, om ens någon, i de kretsar han umgås som vet att han i kyrkboken står inskriven under bland annat namnet Simulus.
För övrigt heter han Tomas.
Den andra upplysningen har en mera offentlig prägel.
Dagligdags ger man mig emellanåt ett smeknamn, eller om man så vill ett öknamn, som jag inte kan undgå att nämna i fortsättningen.
Man kallar mig Sulan.
Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt smickrad av det heller.
Men det har förföljt mig och det har spritt sig i min bekantskapskrets.
Det är inte så mycket jag kan göra åt det.
Jag vet ingen annan människa i det här landet som kallas Sulan, men det är kanske en måttlig tröst.
I depressiva stunder då medlidandet får lov att också omfatta mig själv kan det hända att jag finner namnet Sulan helt adekvat, det vill säga någonting som är till för att trampas på.
Men jag aktar mig noga för att ge uttryck åt den sortens självömkan.
För övrigt finns det faktiskt två förklaringar till öknamnets uppkomst.
Den angenämaste är naturligtvis också den mest osannolika, för att inte säga felaktiga.
I yngre dagar var jag en lovande kortdistanslöpare som spåddes en framgångsrik morgondag, och eftersom jag slog de flesta av mina jämnåriga konkurrenter så fick de oftast bara se fotsulorna på mig.
I sin avundsjuka skulle de då ha givit mig namnet Sulan.
Den andra förklaringen är äldre och troligen den riktiga.
Under min tidigaste uppväxt hade vi det ekonomiskt mycket svårt i mitt föräldrahem.
Mina syskon och jag fick gå omkring i praktiskt taget samma kläder sommar som vinter.
En gång i småskolans första klass när jag sprang över skolgården lossnade den ena skosulan och blev liggande kvar till alla kamraters muntra beskådande.
Av någon anledning kände jag en skam utan like, och man såg till att jag i fortsättningen inte glömde händelsen genom att just kalla mig Sulan.
Nåväl, när man idag ropar på Sulan så lystrar jag, och gör man det tillräckligt vänligt så kommer jag också.
5 Det finns en episod en bit tillbaka i mitt liv som jag själv tycker är mycket central och som jag i princip bedömer som betydelsefull för min egen utveckling.
Dessutom står händelsen för någonting som i hela mitt vuxenliv varit svidande aktuellt, och den pekar fram mot den gestalt som den här skildringen försöker fånga.
Jag skulle till och med kunna säga att den på ett sätt beskriver en situation eller ett tillstånd som indirekt blev avgörande för mitt val av yrke och djupare sett också avgörande för min människosyn och min samhällsuppfattning.
Det inträffade under min studietid i Uppsala att jag i likhet med många andra försökte dryga ut ekonomin med vikariat för lärare som företrädesvis drabbats av förkylning, magåkommor eller nervsammanbrott.
Det var i mitten av femtiotalet och jag hade nyligen skilts från min hustru, jag längtade efter min pojke och jag var utfattig.
Mina gästspel ute på skolorna i landet blev för det mesta halvhjärtade insatser eftersom det först och främst var fråga om att tjäna pengar genom att vara till på en bestämd plats och en bestämd tid.
Kanske låter det mera ansvarslöst än det i själva verket var, på något vis utnyttjade man visserligen konjunkturerna och slog mynt av lärarbristen, men man löste faktiskt akuta problem med sin blotta närvaro.
Man tog alltså tag i en samling nyfikna och oftast förfärligt välartade elever och stängde klassrumsdörren om dem och sig själv.
På det viset kunde den stirrige rektorn --- jag minns honom genomgående som ständigt rivande sig i området mellan örat och hjässan --- få lugn och ro för ett par dagar eller så, eller åtminstone få ägna sig åt andra problem än de rent personella.
Var man sedan någorlunda anständig mot eleverna och såg till att man inte uppförde sig som ens egna lärare en gång hade gjort, så var det som regel inte så svårt att inbilla sig att man fyllde en betydande uppgift.
Vid ett tillfälle hade jag ett sjukvikariat på nära två månader vid samrealskolan i Hofors.
Jag kan inte påminna mig i vilka ämnen jag undervisade men det spelar heller ingen roll.
En av dagarna var avsatt till friluftsdag med en en rad skilda aktiviteter för eleverna.
På min lott föll att leda en grupp på ett trettiotal elever från andra och tredje klass runt på en jämförelsevis krävande skogspromenad.
Det var långt in på hösten men det återstod kanske ändå en dryg vecka till den första frostnatten.
Landskapet låg kalt och övergivet och det fanns knappast plats för särskilt givande naturobservationer.
Vi skulle befinna oss alla vid en angiven fritidsanläggning för rast och förplägnad vid en överenskommen tidpunkt, men för övrigt kunde promenaden genomföras utan andra förbehåll än att samtliga elever skulle återkomma hem och helst i oskadat skick.
Jag var stimulerad av uppgiften eftersom jag snabbt hade fattat kärlek till den speciella terrängen i det övergångslandskap som Hofors ligger i, och naturligtvis var jag road därför att jag helt enkelt alltid tyckt om att promenera i skog.
Promenaden kom igång, och egentligen hände väl ingenting särskilt, i vart fall ingenting som skulle göra den mer minnesvärd än vilken promenad som helst, om det inte hade varit nödvändigt att passera en kraftledningsgata.
Det inträffade ungefär en timme efter starten, och när hälften av deltagarna befann sig i uthuggningens mitt kom en mager flicka från tredje klass fram till mig och förklarade i förtroende att hon vägrade gå under kraftledningen.
Hon nästan viskade och det märktes att hon var angelägen om att ingen annan skulle höra vad hon sa.
Hon var blek i ansiktet och gjorde ett oroligt intryck.
Hon var längre än genomsnittet i klassen, hon kisade med ögonen och jag hade svårt att fånga hennes blick, möjligen såg hon mig aldrig riktigt i ögonen när hon nu beskrev sin belägenhet.
Jag minns henne ännu så väldigt tydligt, jag minns till och med att hon hette Birgitta.
Jag frågade om orsaken till hennes lika överraskande som märkliga vägran.
Hon svarade då hastigt att det absolut inte var fråga om något infall, det hade nämligen alltid varit så med henne att hon hade haft svårt att vistas under ledningar med så hög spänning som det här gällde.
Givetvis undrade jag om hon inte redan före avmarsch hade räknat med möjligheten att vi under promenaden skulle passera kraftledningen och redan då kunnat berätta om sina besvär.
Men hon hade inte tänkt just på det, det hade plötsligt blivit aktuellt för henne när hon kommit fram och skymtat uthuggningen för kraftledningsgatan.
För övrigt visste hon berätta att hennes känslighet skiftade från det ena tillfället till det andra, det var svårt att alltid i förväg avgöra hur det skulle kännas.
Emellertid bad jag ändå Birgitta göra ett försök och samtidigt försäkrade jag henne i min obeskrivliga aningslöshet att det inte alls var farligt att vistas under kraftledningar.
Jag uppmanade henne att titta på kamraterna, de höll ju alla helt obesvärat på att just gå rakt över kraftledningsgatan.
Naturligtvis hade jag en tanke på att vi inte fick bli allför försenade, det skulle se illa ut, och vi fick absolut inte bli det på grund av någonting så till synes meningslöst och svårförklarligt som det här.
Dessutom var det ju nu inte alls så långt fram till den där fritidsanläggningen, på sin höjd en halvtimmes promenad till.
Jag såg på Birgitta och framhärdade i min enfaldiga argumentering, det var bara hon och jag kvar i området där vi stod, på motsatta sidan av kraftledningsgatan hade nästan alla nu försvunnit in bakom skogsbrynet.
Men Birgitta lät sig inte övertalas så lätt som jag kanske hade inbillat mig.
Hon stod och såg på mig med skrämda och fortfarande kisande ögon, och hon upprepade att hon för sitt liv inte vågade ta sig fram under kraftledningen.
Hon påpekade också oupphörligen att det inte hjälpte med några övertalningsförsök från min sida.
Jag bad henne emellertid på nytt att göra ett försök, men hon föreslog då istället att hon skulle få vända och gå tillbaka hem på egen hand.
Jag frågade om hon inte hade någon kompis som kunde inge henne erforderligt mod, men hon bekräftade det jag från början också hade misstänkt, nämligen att det här var någonting som hon aldrig pratade med kompisar om.
Hur skulle förresten de kunna förstå när inte lärarna gjorde det!
Jag var villrådig, och jag började bli otålig, jag tänkte att jag också hade ett ansvar för de andra, och jag tänkte att jag inte bara kunde låta henne gå tillbaka ensam, jag hade ju inte mindre ansvar för henne.
Vi stod en stund tysta och såg på varandra.
Sedan föreslog jag Birgitta att hon kunde promenera ett slag med mig utmed själva kraftledningsgatan.
Jag hyste nämligen en lågsinnad förhoppning om att kunna övertyga henne om att det inte var någonting att vara rädd för det här med kraftledningar.
Birgitta var stel i kroppen och mycket motsträvig.
Hon upprepade att hon ingenting hellre ville än gå tillbaka hem.
Vi kom en bit på väg i alla fall, jag lyckades få henne att gå vid min sida utmed ledningen och alldeles i kanten av uthuggningen.
Och det var när vi följdes åt på det sättet, intill varandra och ganska långsamt, som jag plötsligt fick för mig att hon kanske ändå tvekade, att hon övervägde möjligheten att göra ett försök trots allt.
Så jag slog snabbt och mycket överrumplande högerarmen om hennes smala axlar och kramade henne hårt samtidigt som jag hastigt och beslutsamt praktiskt taget släpade henne med över kraftledningsgatan.
Det måste ha sett underligt ut, jag måste nästan lyfta henne emellanåt så att hon inte skulle få tillräckligt fäste med fötterna i sina ansträngningar att göra motstånd och hindra mig.
Birgitta var för svag för att kunna frigöra sig ur greppet.
Men någonstans mitt under kraftledningen kändes det som om hon ansattes av en serie kramper, och hon skrek till och jag trodde för ett ögonblick att jag skulle tappa taget om henne.
Jag måste stanna och ta hjälp av den andra armen också, och strax därefter hade vi kommit över.
När jag släppte henne skakade hon fortfarande i hela kroppen och hon hade nu kommit i en häftig svettning.
Hon såg på mig med ett gränslöst förakt, vi dröjde någon sekund intill varandra men sa ingenting, hon torkade sig fort i pannan och nedåt kinderna.
Jag gjorde en gest för att komma åt att stryka henne över håret, jag tror jag på något sätt ville be om ursäkt, men hon slog bort min hand innan den nådde henne och tog ett steg tillbaka.
Så gick jag raskt vidare.
Då och då vände jag mig om och kontrollerade att hon var med, och jag bad henne också att försöka öka takten så att vi kunde komma ifatt de andra.
Men hon svarade inte.
När jag stannade för att vänta på henne så stannade också hon, femton eller tjugo meter bakom mig.
Jag tror inte vi hade någon som helst kontakt under resten av utflykten.
Jag observerade henne någon gång i smyg, men våra blickar möttes aldrig.
Det jag knappast tänkte på var det faktum att hon på ett eller annat sätt måste ha oroat sig för promenaden hem, det fanns ju ingen möjlighet att komma tillbaka till samhället med mindre än att passera kraftledningsgatan på nytt.
Under återvägen stannade jag till några gånger och inväntade Birgitta.
Först gick hon med de andra, men när vi hade närmat oss kraftledningen så mycket att jag begrep att den skulle börja oroa henne fick jag inte syn på henne.
Jag frågade några stycken av de andra och ett par upplyste mig då om att hon tagit en annan väg.
Jag gick tillbaka ungefär en halv kilometer, men jag kunde inte upptäcka någon Birgitta.
Jag träffade henne inte förrän i skolan dagen därpå, och då jag frågade henne hur hon klarat kraftledningen på återvägen svarade hon att hon mött en lärarinna och att det hade gått bra.
Några detaljer vägrade hon ge mig, hon ville helst inte prata med mig.
Någon vecka senare kontaktade jag lärarinnan ifråga och undrade om två saker.
Det ena var varför hon inte meddelat mig att hon träffat en av de elever som jag haft ansvar för och givetvis känt mig orolig för när jag inte hittat henne, det andra var hur de hade klarat kraftledningen.
På den senare frågan förklarade lärarinnan att de suttit en halvtimme drygt och pratat om saken, och sedan hade hon hållit Birgitta i handen och de hade båda promenerat lugnt under kraftledningen, det hade gått ganska bra, det hade egentligen inte varit några problem.
Jag har haft åtskilliga anledningar att tänka tillbaka på den här händelsen, den har egentligen aldrig lämnat mig riktigt ifred, och jag har naturligtvis många gånger funderat över mitt handlande i den här situationen.
Jag vill inte tro att det var representativt för mig och mitt sätt att lösa konflikter, jag vill inte tro att jag inte bättre förstod att vara försiktig med människor, inte minst människor med avvikande beteenden och reaktioner.
Jag vill egentligen inte tro att det över huvud taget har hänt.
6 I nästan två decennier har jag varit verksam som praktiserande psykolog.
Om jag i samma andetag påpekar att jag är en människa som har misslyckats, att jag lidit nederlag både som människa och som yrkesman, låter det minst sagt oroväckande.
Ändå vill jag inte påstå att jag varit eller är någon direkt dålig utövare av mitt yrke.
Och när jag på fullt allvar och med stor eftertanke hävdar detta är det inte fråga om något skryt, det är snarare ett krampaktigt försök att vara uppriktig.
Denna min uppriktighet baserar sig på det faktum att jag tilltror mig en hygglig kännedom om mig själv och mina resurser, det har varit en förutsättning för verksamheten som sådan, och den baserar sig tillika på det faktum att jag anser mig förmögen att göra realistiska bedömningar.
Att vara verksam som praktiserande psykolog har i mitt fall inneburit att jag hörsammat olika människors önskan om stöd eller hjälp i form av yrkesmässigt utförd behandling med vad man skulle kunna kalla psykologiska metoder.
Det betyder grovt uttryckt att jag behandlat människor genom att samtala med dem.
Min roll har alltså varit psykoterapeutens och jag har varit noga med min yrkesmässiga hållning visavi mina hjälpsökande klienter, någon gång kanske till och med för mycket, någon annan har jag funnit mig föranledd att göra avkall på den.
Det viktigaste är att försöka finna vad som passar klienten bäst, framför allt på lång sikt.
Behandlingen har skett individuellt, det vill säga jag har tagit emot en klient i taget, men den har under vissa perioder också utförts i grupp, beroende på vad slags problem och störningar de sökande har haft.
För det mesta har jag funnit min uppgift väldigt viktig för att inte säga direkt angelägen.
Självfallet har min inställning till arbetet varierat med hänsyn till de resultat eller förändringar som jag tyckt mig ha märkt hos de aktuella klienterna.
Principiellt skulle jag kunna säga att behandlingen gått ut på att försöka ge andra människor åter vad de i förekommande fall förlorat eller saknat av självtillit och oberoende, att kort sagt försöka bringa dem till en tillfredsställande insikt om sig själva och naturligtvis därmed också till insikt om andra, om sina egna medmänniskor.
Vägen dit kan vara lång och är det oftast, men vid några enstaka tillfällen har det inträffat att jag själv blivit överraskad över hur snabbt en förändring till det bättre har blivit tydlig både för mig och klienten.
Den viktigaste komponenten i min behandling har varit att försöka göra de hjälpsökande medvetna om motiv och bakgrunder till den aktuella störningen eller problemsituationen och jag har genomgående strävat efter att i möjligaste mån tillvarata den hjälpsökandes egna inneboende resurser.
Beskrivningen av mitt jobb kan i sådan här schematisk form te sig svårbegriplig och kanske en smula pretentiös.
Det kan jag emellertid inte göra mycket åt, det är så här det ser ut och jag har alltid mått illa av förenklingar eller snedvridna populariseringsförsök när det gäller redogörelser för den psykoterapeutiska situationens mål och metoder.
Av mina regelbundet men som det just nu visar sig torftigt förda kataloguppgifter framgår att mitt klientantal är ganska lågt med tanke på den jämförelsevis långa period jag varit verksam inom yrket.
Men det beror naturligtvis också på vad man utgår ifrån.
Mina samtal med klienterna har nämligen rent tidsmässigt inte varit ett heltidsarbete mer än under vissa bestämda och sammanhängande delar av dessa båda decennier.
Det senare har givetvis varit på gott och ont, men det har varit nödvändigt med hänsyn till att jag har haft att fullgöra en del åligganden av mera administrativ art. Jag har också tidvis ingått i ett forskarlag som arbetat med en undersökning rörande sociala och psykologiska aspekter på de suicidala handlingarna, det vill säga självmord och självmordsförsök, en undersökning som med jämna mellanrum krävt uppföljning och utvärdering.
Jag har förklarligt nog varit sparsam med klientbesök under dessa perioder.
Som synes begagnar jag uttrycket klient.
Jag är personligen inte särskilt förtjust i det ordet och jag har full förståelse för om någon tycker att det har en nedsättande klang.
Det antyder --- eller kan antyda --- någonting det absolut inte är fråga om, nämligen någon som tas om hand och som befinner sig i ett slags underläge.
Jag vill då bestämt betona att i den psykoterapeutiska situationen är den hjälpsökande en medmänniska och absolut ingenting annat.
Men andra och bättre benämningar än klient är svåra att finna, ett uttryck som exempelvis patient leder omedelbart tanken till en sjuk människa och det anser jag det aldrig varit fråga om i min verksamhet.
I brist på bättre ord har jag därför valt just klient.
7 Jag delade mottagning med en annan psykolog fram till och med utgången av år 1974.
Det var en bekväm och ganska ändamålsenligt inredd gammal lägenhet på Kungsholmen, vi kostade efter hand på den en rad förbättringar, bland annat lät vi ljudisolera tre rum, och vi införskaffade en teknisk utrustning som med åren kom att bli rätt imponerande.
Det gällde framför allt en förstklassig stereoanläggning i det tredje rummet som vi kallade terapirummet och där nästan aldrig samtalsbehandling ägde rum, och det gällde ett system av diabildprojektorer som åtminstone för min kollega visade sig vara en tillämplig och lyckad investering.
Våra samtalsmetoder skilde sig uppenbarligen från varandra på ett genomgripande sätt, jag hade alltid en känsla av att hans var mycket mer avancerade.
Jag tror också att han som terapeut var betydligt mer aktiv och pedagogisk än jag, ett slag hade han dessutom nästan tre gånger så många klienter.
Under våren 1974 drabbades jag av någonting som liknade en smygande leda, en svårbestämbar mättnad inför mina arbetsuppgifter.
Samtidigt blev jag på något vis lönntrött och okoncentrerad, och jag blev det på ett sätt som jag inte kände igen.
Till en början nonchalerade jag symptomen och skyllde på våren och på för lite motion.
Trött kunde för övrigt vem som helst bli, det fanns ju många beprövade medel att övervinna dåsighet och tillfällig olust med.
En viss sorts trötthet är förresten en av psykoterapeutens yrkessjukdomar.
Det faller sig naturligt, man lagrar ett slags känsloslagg längst nere i botten av sig själv och dessa lagringar kan verka splittrande och kraftnedsättande.
Kanske var det också den formen av trötthet som drabbade mig, jag hade inte precis sparat mig de senaste åren och jag erfor en stor och krävande skyldighet mot nästan alla de människor som sökte min hjälp.
Dessutom tillkom att jag hade haft ett antal svårbemästrade fall av narkomani att ta hand om under hela det föregående året.
Men dessa trötthetssymptom förändrade knappast min vardag, jag fortsatte att nonchalera dem och tidvis tyckte jag att jag var helt befriad från dem och anklagade mig då för att hemfalla åt överdrifter.
Emellertid märkte jag att jag mer och mer dröjde mig kvar på praktiken långt efter det att dagens sista klient hade lämnat mig.
Jag satt då inte stilla i min stol och tänkte eller läste eller --- som eljest inte var så ovanligt --- lyssnade på någon av dagens bandupptagningar.
Det senare var egentligen en mycket viktig del av arbetet, eftersom oklarheter på det viset kunde redas ut med lite eftertanke och vissa missuppfattningar kunde klaras upp.
Dessutom var detta med att lyssna tillbaka i banden ett bra sätt att förbereda sig för kommande möten med den aktuella klienten.
Men detta gjorde jag alltså nu i allt mera begränsad omfattning när jag stannade kvar på praktiken om kvällarna.
Inte heller ställde jag mig framför den lilla bokhyllan som jag hade där och inventerade beståndet och förskaffade mig dåligt samvete för alla de böcker jag ännu inte hunnit läsa.
Jag gick inte ens ut i vårt lilla pentryliknande kök och redde mig en kopp kaffe som jag hade för vana att göra så fort jag fick en liten paus i arbetet.
Nej, jag använde tiden till att promenera och praktiskt taget till ingenting annat, jag promenerade långsamt från det ena hörnet i mitt eget mottagningsrum ut till ytterdörren i den ganska långa och mycket smala hallen, och jag passerade varje gång den tillslutna dörren till min kollegas rum.
Han arbetade oftast sent in på kvällarna.
Jag promenerade och promenerade, men jag utförde knappast något vettigt tankearbete.
Det kunde på det sättet gå flera timmar innan jag slutligen kom mig för att lämna min arbetsplats för att sedan bara fortsätta promenerandet hem till min tomma våning nere på söder.
Någon gång vid ingången till sommaren sökte jag i alla fall läkare för min trötthet och fick mig ordinerad en uppsjö vitaminpiller.
Av allt att döma ökade de min rastlöshet så mycket att jag inte kunde sitta stilla ens under ett vanligt telefonsamtal.
Jag tyckte situationen var absurd och jag kunde tidvis inte låta bli att skratta åt eländet.
Men till sist ställde jag mig själv frågan huruvida min övertygelse om den psykoterapeutiska behandlingsmetodens förträfflighet egentligen var så berättigad som jag tidigare ändå hade ansett.
Det var naturligtvis en känslig fråga, men jag hade alltid ställt mig den i tillstånd av trötthet och olust, och det hade alltid funnits ett visst mått av tvivel på den verksamhet som jag hade valt som min uppgift.
Jag tänkte att psykoterapin ändå bara var ett tillrättaläggande, ett surrogat för riktig samlevnad och oftast en ganska otillräcklig form av återuppfostran.
Och det är givetvis sant att det inte bara föreligger en risk för privatisering i den psykoterapeutiska situationen, på något sätt ingår privatiseringen i behandlingsformens förutsättningar.
Man frestas hela tiden isolera klienten, lösgöra henne från sammanhanget, avgränsa henne från den sociala enheten, från samhället.
Man riskerar att skapa ett motsatsförhållande som egentligen inte alls existerar, det vill säga det mellan individen och samhället.
Det oroade mig och gjorde mig tveksam.
Därför kunde jag alltid finna att psykoterapin var en bra och riktig behandling på kort sikt, i något så när akuta lägen, men på längre sikt hade den allvarliga brister.
Kanske var den rentav farlig då den ju alldeles uppenbart kunde brukas i manipulativt syfte.
Den här frågeställningen sysselsatte mig inte för första gången, men den gjorde det nu i så hög grad att jag märkte att jag emellanåt brast i uppmärksamhet under samtalen med mina klienter.
Jag insåg att det var en allvarlig upptäckt, det gick inte att vara effektiv om man ifrågasatte värdet av sin verksamhet och sina uppgifter.
Jag sökte i alla fall en annan läkare som inte gav mig några vitaminpreparat.
Han rådde mig istället att vila och föreslog att jag skulle ta ett så kallat sabbatsår.
Då skulle jag få möjlighet att tänka igenom situationen, och jag skulle kunna komma tillbaka utvilad och arbetshungrig efter årets slut.
Det skulle också vara hederligare mot mina klienter, nu måste en del av dem redan ha märkt att jag tidvis inte var riktigt koncentrerad på dem och deras problem.
Jag beslöt att följa läkarens förslag om ett sabbatsår, inte minst därför att jag ville komma till rätta med min tilltagande misstro mot den psykoterapeutiska behandlingsmetoden och därför att jag då också skulle få tillfälle att själv gå i terapi hos någon avlägsen kollega.
Detta hade jag förresten slarvat med de senaste åren, och jag hade gjort det trots att jag sällan försummade att påpeka hur viktigt det var att behandlaren själv gick i terapi, det var ett led i den utbildning som aldrig fick upphöra, och det var ett sätt att rensa bort de avlagringar som jag tidigare berörde.
Kort sagt : tar man det här jobbet på allvar så kan det hos en själv avsätta problem som förr eller senare måste bearbetas.
Det torde knappast finnas någon yrkesmedveten terapeut som inte rönt denna erfarenhet.
Någon gång i augusti bestämde jag mig för att avveckla min verksamhet, men jag insåg naturligtvis att också ett sabbatsår måste förberedas.
Jag kunde inte bara sätta mig på tåget och resa bort ifrån alltihop, jag måste gå försiktigare till väga.
Avvecklingen innebar därför inte att jag plötsligt gav upp de klienter som jag redan hade.
Men jag föresatte mig att absolut inte ta emot några nya och jag räknade med att kunna påskynda avslutningsfasen med flera stycken som nu gick under min behandling.
Dessutom hade jag tre unga människor i någonting som mest kunde liknas vid stödsamtal och som jag utan bekymmer kunde hänvisa till någon kollega, kanske rentav till min vän i rummet intill.
Hösten visade sig i alla fall bli besvärligare än jag väntat.
Flera klienter reagerade starkt och negativt på mitt besked om avveckling, men jag lät mig inte bevekas och förklarade gång på gång att jag nu måste ta lite hänsyn till mig själv en tid, att det var min plikt både mot mig själv och mina klienter.
Praktiskt ordnade jag det så att jag hyrde ut mitt mottagningsrum från nyåret och ett år framåt.
Jag var ungkarl och levde i relativt blygsamma omständigheter, min ekonomi var kanske inte den bästa, men jag räknade med att kunna leva på mitt lilla ihopsamlade kapital och kanske dryga ut kassan med en eller annan artikel i fackpressen.
Redan kort tid efter det att jag fattat mitt beslut tyckte jag att rastlösheten avtog och att tröttheten visade tecken på att ge vika.
Men det fick inte vara signaler som undergrävde mina föresatser, det sa jag till mig själv, jag fick inte låta lura mig.
En av de ungdomar som jag tog emot i form av stödjande samtal var en öppen och trivsam grabb som hette Ronnie.
Vi hade känt varandra i fyra år och vi hade en gång träffats när han valde mig som sin övervakare, mycket därför att jag redan kände ett par av hans kompisar.
Ronnie hade tidigare varit ganska illa ute och bland annat avtjänat ett som det brukar heta kännbart fängelsestraff, men nu hade han ett jobb som han tydligen gärna stod ut med och han hade träffat en flicka som han diskuterade framtidsplaner med.
När Ronnie fick mitt besked om avtrappning och sabbatsår reagerade han på ett behärskat sätt.
Vi träffades nu ett par eller kanske tre gånger i månaden, men jag hade märkt att han satt stort värde på våra samtalsstunder, och han hade någon gång frågat om vi inte kunde ses lite oftare.
Vi hade resonerat om saken men jag hade avrått honom från det.
Dock hade han möjlighet att ta kontakt med mig närhelst han ville under dygnet om han kände att han behövde det.
Strax före jul hade jag gått med på att träffa Ronnie och en del av hans kompisar över en öl eller två.
Sådana sammanträffanden tillhörde inte mina vanor och Ronnie begrep också att det här var ett undantag, något av en avskedsträff.
Bara ett par dagar före pratstunden på ölcaféet frågade Ronnie lite försiktigt om han fick ta med en flicka som skulle vilja träffa mig, hon var ganska nere just nu och skulle behöva några råd på vägen.
Jag anade genast oråd och motsatte mig förslaget.
Jag förklarade också att jag inte kunde ta emot några nya klienter, det skulle ju vara vansinnigt när jag nu bestämt mig för att vara helt och hållet ledig.
Men Ronnie bad för flickan och försäkrade att han inte alls givit henne den föreställningen att hon skulle ha någon möjlighet att gå i terapi hos mig, det kunde räcka med att jag träffade henne och bara talade om för henne vad hon skulle ta sig till.
Jag begrep inte riktigt vad det hela skulle tjäna till, jag sa också att jag förmodligen inte alls kunde vara till någon hjälp.
Ronnie var emellertid ovanligt envis, och till sist gav jag med mig, men jag upprepade att flickans närvaro inte på något sätt skulle innebära några löften eller åtaganden från min sida.
Det fanns en intensitet hos Ronnie när han talade om den här flickan, han betonade flera gånger att det nog var mycket synd om henne, att hon förmodligen var lätt alkoholiserad och att hon inte var " vilken tjej som helst ".
Jag brydde mig aldrig om att be honom precisera sig, kanske mest därför att jag varken ville eller kunde engagera mig i någon ny människa.
Vi träffades på café Tjoget på Långholmsgatan, vi blev sammanlagt sju till antalet och jag kände alla de andra utom den omtalade flickan.
Hon satt längst bort vid ett hörn av bordet, hon kom förresten senare än de andra och därför blev jag aldrig presenterad för henne.
Möjligen trodde de andra --- utom Ronnie --- att jag kände henne förut.
Vid några tillfällen såg jag på henne.
Hon var påfallande mager och hade ljust och stripigt hår, jag upptäckte också att det fanns en röd ton i hårfärgen.
Hon satt aldrig riktigt stilla, hon rörde händerna i små knyckiga kast och när hon drack gjorde hon det häftigt och i stora klunkar.
Jag lade märke till att hon var den första av oss att beställa in en ny sejdel.
Hon skrattade och var livlig när hon pratade med någon av de andra, men dessemellan kunde hon sitta och se ut genom fönstret med en frånvarande blick, som om hon egentligen inte hade någonting med oss andra att göra.
Eljest var det ingenting uppseendeväckande med flickan, och på vilket sätt det skulle vara speciellt synd om henne eller varför hon inte var " vilken tjej som helst " avslöjade varken hennes utseende eller uppförande.
En gång sträckte jag mig i alla fall så långt jag kunde över bordet och frågade flickan hur det stod till.
Hon log lite avmätt mot mig men svarade inte på frågan.
Jag tänkte kanske att hon var blyg eller att hon inte hörde vad jag sa, vi var inne på tredje sejdeln nu och det var surrigt och oroligt vid bordet.
För övrigt var inte heller min fråga särskilt klyftig.
Jag vill minnas att jag strax innan vi skildes upprepade frågan, men flickan svarade inte då heller.
Ronnie undrade om jag hade någonting emot om flickan och han kunde göra sällskap med mig en bit på väg.
Det tyckte jag var trevligt och medan jag sa hej och tack till de övriga såg jag Ronnie stå och prata med flickan lite avsides.
Men när vi gav oss iväg var det bara Ronnie som gjorde mig sällskap, flickan hade inte haft någon lust och det slog mig att jag förmodligen inte infriat hennes förväntningar på mig.
Ronnie beklagade att flickan och jag inte fått den rätta kontakten.
Själv tänkte jag att det kunde göra detsamma för oss båda, jag ville inte ta del av någonting som kunde engagera mig och rubba mina fastlagda planer.
Jag undrade också för mig själv hur den skulle se ut invärtes som nu skulle få mig att ändra mitt beslut.
Vi gick Hornsgatan fram till Ringvägen.
Innan vi lämnade varandra önskade Ronnie mig lycka till och jag kvitterade hans vänlighet.
Men omedelbart efteråt, bara några steg sedan vi skilts, stannade jag och ropade på Ronnie.
Han vände sig om mot mig och jag gick fram till honom och frågade vad den där flickan hette som han nu pratat så mycket om.
Jag har egentligen aldrig förstått varför jag gjorde det.
Ronnie svarade emellertid att hennes namn var Lillemor Holm.
8 Avvecklingen gick naturligtvis inte alls så snabbt och friktionsfritt som jag i min obotliga optimism hade räknat med, där svek alltså min förmåga till realistisk bedömning.
En tid före nyår tvingades jag inse att jag med största sannolikhet måste fortsätta delar av min verksamhet ett par tre månader in på följande år, kanske rentav ända fram till sommaren.
Det gällde ett fåtal av mina klienter.
I och för sig innebar inte detta någon katastrof, men det betydde att mitt sabbatsår fick vänta ytterligare en tid.
Jag kunde bara inte klippa av behandlingen med de klienter som jag nu var inne i en avslutningsfas med, de behövde ännu lite tid för att frigöra sig från mig och från en del överföringsfenomen.
En avslutning får aldrig bli för abrupt, då kan hela behandlingstiden vara bortkastad, och även om man inte alltid lyckas nå alla de mål man satt upp för behandlingen och kommit överens med klienten om, så bör denna inte få lämna terapeuten i ett tillstånd som är sämre än det var när de träffades.
Men redan under vintern hade trycket lättat avsevärt, och några av mina mest trofasta klienter hade börjat hushålla med besöken och tydligen klarat sig på ett sätt som mest överraskade dem själva.
Det gjorde mig naturligtvis stolt och glad, och bara det faktum att jag nu inte längre höll till uppe i praktiken på Kungsholmen gjorde det mesta faktiskt en smula drägligare.
Jag kände mig inte fullt så håglös och oinspirerad som jag gjort under hösten, jag hade också kommit något så när till rätta med min rastlöshet.
Jag hade alltså all anledning att tro att jag var på väg att lyckas i mina avsikter, om än aningen försenad.
En eftermiddag tidigt i februari ringde det på dörrklockan hemma i min lägenhet.
Jag hade inte avtalat tid med någon den dagen och jag beslöt därför att inte öppna.
Jag minns att det var en tisdag, jag satt nämligen och åt en semla till varm mjölk ute i köket.
Det är möjligt att jag var inne på den andra förresten.
Men signalerna från dörrklockan fortsatte och de blev alltmer ihållande.
Jag tänkte att jag nog inte skulle stå ut med det där ringandet så värst länge till.
När jag dukat av och diskat och det fortfarande ringde så blev jag tvungen att öppna.
Här stod nämligen någon och tryckte på knappen, någon som dels tycktes vara fullkomligt övertygad om att jag var hemma, dels gett sig fan på att få komma in.
När jag slog upp dörren höll jag på att skrämma vettet ur en flicka.
Hon hade av allt att döma givit upp hoppet men fortsatt att ringa i brist på annan sysselsättning.
Först sa ingen av oss någonting, bara lättnaden över att klockan slutat ringa gjorde mig lycklig.
Flickan såg vanskött ut, hon tog av sig sin stickade mössa och mumlade någonting om att hon hoppades att hon inte kom och störde.
Då kände jag igen henne, det var samma flicka som suttit på café Tjoget och inte svarat när jag frågade hur hon mådde.
Det var alltså hon som hette Lillemor Holm.
Jag noterade igen att hon var påtagligt mager utan att vara klent byggd, hon gjorde intryck av att vara undernärd.
Hon hade svårt för att stå stilla, som om hon var spänd och nervös, kanske var hon dessutom ordentligt skrämd över att jag kommit och öppnat eftersom hon antagligen bestämt sig för att jag inte var hemma.
För ett ögonblick misstänkte jag att hon var påverkad av preludin eller amfetamin, men det stämde inte riktigt.
Efter en kort paus började hon prata.
Hon var inte från Stockholm, det fanns spår av bergslagsdialekt men också inslag av värmländska eller möjligen dalmål.
Hennes dialekt var alltså knappast utpräglad eller dominerande, jag tänkte faktiskt redan från början mer på vad hon sa än hur hon sa det.
Hon verkade ha förberett sig på att formulera sitt ärende.
När hon väl kommit igång så forsade det ur henne.
Och medan hon pratade så trampade hon lite lätt och oroligt med fötterna, och hennes händer gjorde små cirkelliknande men oregelbundna rörelser.
Ingenting i hennes rörelsemönster stämde med hennes röst eller sättet att prata, det fanns en förunderlig störning i hela hennes attityd.
Hon förklarade snabbt att hon ville gå i samtalsterapi hos mig, att hon inte alls mådde bra och att hon behövde omedelbar hjälp.
Hon försäkrade också, nästan hotfullt och provocerande, att om hon inte fick den hjälp som hon nu begärde så skulle någonting hända och hon skulle råka illa ut och förmodligen gå under.
Om jag med andra ord hade det minsta lilla ansvar för en stackars medmänniska skulle jag inte ha något val, det inflikade hon med jämna mellanrum.
Jag lät henne emellertid tala till punkt, eller åtminstone så långt att hon själv märkte hur hon började upprepa sig och säga samma saker på olika sätt.
Jag hade svårt att ta henne på allvar.
Men jag begrep samtidigt att hon måste ha en viss erfarenhet av terapi, eljest skulle hon aldrig ha uttalat sig i de termer hon nu begagnade.
Vi stod fortfarande i dörren, jag hade inte lämnat plats för henne att komma in.
Jag var tyst en stund och visste inte vad jag skulle säga.
Hon upprepade då sitt krav på att få gå i samtalsterapi hos mig, jag tyckte det lät så enkelt och passivt mitt i allt fackspråk, precis som det hade varit fråga om massage eller pedikyr, hon skulle bara komma och bli behandlad och efter en tid skulle hon lämna mig och hennes liv vara helt förändrat.
När jag inte längre orkade lyssna på henne bad jag henne stiga in, jag kunde inte göra annat.
Nu log hon mot mig och det var då jag upptäckte att hon var torr och blå på läpparna, just på det vis man blir när man druckit rödvin.
Hon slog sig ner i soffan efter en viss tvekan, och jag höll på att fråga henne hur mycket rödvin hon druckit.
Men jag hade ju ingenting med den saken att göra.
Som väntat hade hon svårt att sitta stilla, bara några sekunder efter det att hon satt sig och jag just skulle fråga henne om en sak, så reste hon sig upp och började traska runt i rummet.
Jag satt kvar i min stol och lät henne hållas.
Naturligtvis visste jag att Ronnie och några andra hade berättat om mig för henne och jag insåg också att den här flickan med största sannolikhet var i behov av någon sorts hjälp, hur den hjälpen skulle se ut var svårare att omedelbart avgöra.
För att inte invagga henne i säkerhet om att hennes önskan skulle komma att uppfyllas så började jag med att förklara att jag gärna kunde sitta och prata med henne en liten stund, men att hennes chanser att träffa mig ytterligare och framför allt regelbundet för en systematisk samtalsbehandling var obefintliga.
Jag ville vara ärlig och inte undanhålla henne mitt beslut om sabbatsåret.
Kanske lät det lite hänsynslöst, men ingenting kan egentligen vara mera hänsynslöst än att med tystnad inge en människa förväntningar som inte kan bli annat än grusade.
Det märkliga var bara att när jag förklarade detta så kunde jag inte avläsa någon reaktion hos henne.
Hon fortsatte att trava runt i rummet och jag försökte följa henne med blicken, det verkade som om hon blockerade sig själv för det slags information som inte stämde med hennes egen vilja.
Därför sa jag igen att hennes önskan inte kunde uppfyllas.
Hon svarade inte, fortsatte bara traskandet och jag valde att själv sitta tyst en lång stund.
Till sist slog hon sig ner i soffan igen.
Sedan stirrade hon mig rätt in i ögonen och sa att det var min förbannade skyldighet att ta mig an henne.
Jag sa att hon misstog sig, att det långt ifrån var min skyldighet.
Efter en lång paus bad hon så om ursäkt för att hon kommit och stört mig och för att hon faktiskt inte haft en aning om att jag skulle sluta och att hon naturligtvis inte heller var värd att få gå hos en sådan " framstående och skitpopulär terapeut " som jag.
Hon satt alltså och utplånade sig själv, och hon terroriserade mig med upplysningar om hur betydelselös och genomrutten hon själv var och hur ohyggligt fräckt det var av henne att bara komma att tänka på mig när hon försökte rädda sitt eget värdelösa liv.
Litanian avslutades med att hon bad om förlåtelse för att hon över huvudtaget existerade.
Jag lät mig inte provoceras, jag hade för stor erfarenhet för det.
Samtidigt kunde jag inte bara köra iväg henne när hon nu ändå satt i min soffa.
Jag frågade varför hon just ville gå i samtalsterapi och då svarade hon genast att alla terapeuter hon träffat hade varit omöjliga.
Jag sa att jag också var betraktad som omöjlig av en del och det skulle jag kanske bli av henne med.
Dessutom kan man inte alltid säga att det är fel på den och den terapeuten.
Ingen psykoterapeut passar för alla, lika lite som någon läkare gör det, lika lite som någon annan människa som helst passar för alla andra människor.
Nu reste hon sig igen och påbörjade en ny rundvandring.
Efter fem sex varv frågade jag hur hon mådde.
Hon svarade att hon var trött men att det inte gjorde så mycket eftersom hon redan bestämt sig för att ta livet av sig och att det inte heller gjorde någonting att jag hatade henne så mycket att jag inte ens kunde tänka mig den minsta lilla hjälp.
Jag skrattade åt henne, och det berörde henne tydligen illa.
Hon stannade nämligen upp och tog ett steg mot mig och frågade vad jag skrattade åt.
Jag sa då att man inte kan hata någon som man inte känner, lika lite som man kan älska någon man inte känner.
Så gick hon bort till soffan igen och satt tyst en lång stund.
Jag bröt själv tystnaden genom att fråga om det här med självmord var någonting som hon ofta tog till för att nå sina syften.
Och i detta ögonblick ilsknade hon till, nu hade det gått för långt.
Hon var verkligen inte den som använde självmord som hot eller argument, självmordet var för henne en del av verkligheten och hon hade själv försökt beröva sig livet så sent som i höstas.
Det hade hon bevis på om det kunde intressera mig.
Det kunde det naturligtvis, men jag röjde ingenting.
Jag satt tyst.
Men hon uthärdade inte tystnaden utan reste sig på nytt och förklarade att hon måste gå.
I och för sig tror jag inte att jag hade någonting emot det och det är möjligt att hon märkte det på mig.
För hon stannade alldeles intill mig och visade upp insidan av sina handleder och berättade att hon skurit fel, tvärsöver i stället för jämsmed.
Min erfarenhet av människor som sa sig betrakta självmordet som en praktisk utväg var vid det här laget ganska stor, jag hade dessutom ägnat tid åt att granska fenomenet mera teoteriskt, och jag hade tagit hand om en hel del människor omedelbart efter misslyckade självmordsförsök.
Jag visste mycket väl om nödvändigheten att inte nonchalera ens det till synes tommaste hot om självmord.
Nästan alla människor som själva berövat sig livet har nämligen också tidigare talat om att göra det, på den punkten måste man alltid vara på sin vakt.
Hon stod kvar intill mig en bra stund och lät mig beskåda hennes ljusröda ärr strax ovanför handflatan.
Sedan tog hon dem till sig och försäkrade med en stor suck att hon verkligen inte hade tänkt göra några misstag nästa gång.
Så gick hon ut i hallen och började sätta på sig kappan och schalen och den stickade mössan.
Jag följde efter, och medan hon klädde sig upprepade jag att jag tyvärr inte hade någon möjlighet att ta mig an henne och hennes problem.
Men jag erbjöd mig att hjälpa henne i sökandet efter en annan terapeut.
Hon svarade då mycket lugnt att hon skulle gå raka vägen hem och ta livet av sig.
Jag försökte understryka det oöverlagda i en sådan handling, men hon lyssnade inte på det örat.
Jag hade att välja : mitt sabbatsår och hennes död, eller fortsatt jobb och ett räddat människoliv!
Alldeles innan hon öppnade dörren frågade jag henne så lugnt jag nu förmådde om hon kunde tänka sig att skjuta upp sitt självmord en vecka mot mitt erbjudande att träffa henne ytterligare en gång, dock utan några som helst löften om vidare möten i fortsättningen.
Hon svarade att det kanske skulle kunna gå för sig om vi bestämde det på en gång, det vill säga tid och plats, och att hon fick en försäkran om att det inte var båg från min sida.
Vi bestämde om en vecka på samma plats, och detta mot löfte att hon skulle sköta sig och inte så mycket som tänka på självmord den kommande veckan.
Det lovade hon och såg en smula nöjd ut, så särskilt mycket lugnare verkade hon emellertid inte.
Innan vi sedan skildes påpekade jag i förbigående att hon faktiskt inte sagt någonting om vad hon hette eller vad hon jobbade med eller hur hon annars hade det.
Hon såg då på mig och svarade att hon faktiskt trodde att jag redan visste det.
Och för övrigt hade ju inte heller jag talat om vad jag hette eller hur jag hade det.
Vi skrattade till och upplyste varandra om vad vi hette, det vill säga det vi båda redan visste om varandra.
Så lämnade hon mig.
På kvällen samma dag åt jag middag ute på krogen med tre goda vänner.
Vi avsåg att fira en sällsynt händelse, nämligen det faktum att vart och ett av våra favoritlag hade vunnit viktiga bortamatcher i bandyallsvenskan.
Vi konstaterade att det knappast hänt på år och dag så länge vi känt varandra.
Någon gång efter andra snapsen kom jag plötsligt att tänka på besöket av den framfusiga fröken Holm.
Jag undrade om jag ändå inte var på väg att gå i en fälla, jag tänkte att hon kanske snärjt mig trots allt, att jag inte varit tillräckligt observant och kanske i alla fall givit avkall på vad jag hade bestämt.
Men jag lyckades slå bort tanken och skylla på brännvinets fördärvliga aktivering av fantasilivet.
9 Veckan efter återkom Lillemor Holm på utsatt tid och hade nu inte druckit något vin, det var för övrigt så tidigt på dagen att hon väl knappast hunnit mer än vakna.
Hon hade fått förmiddagsledigt från jobbet.
Jag tyckte att hon gjorde ett lugnare intryck och uppträdde mera stabilt jämfört med förra gången.
Därför kunde jag också förklara för henne redan från början att det inte kunde bli någonting av med terapi från min sida.
Däremot hade jag talat med några kolleger som gärna kunde tänka sig att prata med henne.
Lillemor fnyste åt mig och blixtrade till.
Hon reste sig hastigt från soffan där hon nyss satt sig och sa att hon var helförbannad, och att hon inte alls hade väntat sig det här.
Hon strök gång på gång tillbaka sitt stripiga hår i nervösa gester och gjorde ett par varv i rummet på samma sätt som förra gången hon var hos mig.
Jag bad henne sätta sig men hon lyssnade inte utan gick ut i hallen och satte på sig ytterkläderna som hon alldeles nyligen hängt av sig.
Jag gick efter henne ut och föreslog att vi naturligtvis inte skulle skiljas på det här sättet.
Hon stirrade på mig och fräste åt mig att jag minsann skulle få ångra mig efteråt när jag fick reda på att hon tagit livet av sig, och när jag väl fått det beskedet så kunde jag betrakta mig själv som delaktig, men det skulle naturligtvis inte bekomma den hårdhuding jag var någonting alls.
Så klämde hon igen dörren med en smäll som fick hela hyreshuset att skaka och en liten tavla i hallen att hoppa på sned.
Jag kunde inte påminna mig någon hjälpsökande som tidigare uppträtt på ett liknande sätt.
Vrede och tandagnisslan, förtvivlan och sammanbrott, det hade jag varit med om flerfaldiga gånger, men eruptioner som Lillemor Holms hade jag dittills varit förskonad från.
I slutet på samma vecka fick jag telefon från en kvinnlig kurator som var verksam på ett av de större sjukhusen i Stockholm.
Hon frågade om jag var jag.
Det var självfallet ganska svårt för mig att förneka, men jag svarade i alla fall att det var avhängigt vem jag talade med.
Hon nämnde då sitt namn och berättade att hon ville prata med mig om en viss Lillemor Holm.
Kuratorn som hette Margareta Olsson föreföll vara en vettig och sympatisk människa.
Hon bad för Lillemor Holm ungefär på samma sätt som Ronnie en gång hade gjort, hon accentuerade hennes osäkerhet och brist på självförtroende, och hon förhörde sig i mycket varsamma ordalag hur jag bedömde möjligheten att ta mig an Lillemor Holm.
Denna hade nämligen vid upprepade tillfällen bett kuratorn att få komma i kontakt med mig och hade uppenbarligen en solid tilltro till mina utsikter att vara till hjälp och tröst.
Jag redovisade emellertid min egen situation för kurator Olsson och kostade på mig att dessutom beskriva mitt tillstånd och mitt fattade beslut.
Kuratorn som tycktes vara mer eller mindre förberedd på mitt svar, kom omedelbart med ett motförslag.
Eftersom jag i alla fall inte skulle kunna bli kvitt det totala antalet klienter förrän någon gång på försommaren så skulle det knappast innebära några större påfrestningar för mig om jag offrade en timme i veckan på ett stödsamtal med Lillemor Holm, kanske skulle det innebära att jag i stort sett bara satt och lyssnade på henne och lät henne berätta om sig själv och sina problem.
Kurator Olsson kunde vidare garantera att jag skulle få skälig ersättning för detta fram till och med juni månad.
Jag mådde illa av resonemanget.
Här satt vi och schackrade med en ung flickas liv, en flicka som verkligen var i behov av vård i någon lämplig form, och det var en vård det var bråttom med och som inte skulle läggas ut på en privatpraktiserande psykolog som just var i färd med att avveckla sin verksamhet.
Dessutom var jag inte intresserad av någon ersättning i det här fallet, jag hade ju så jag klarade mig en tid till.
För övrigt påpekade jag att Lillemor Holm av allt att döma hade en romantisk uppfattning om mig och mina psykoterapeutiska insatser, en romantisk och felaktig uppfattning.
Kurator Olsson tyckte då att jag åtminstone kunde ge henne chansen att bli berövad den föreställningen.
Men jag svarade avvisande och beklagade att läget råkade vara som det var.
Till sist bad mig emellertid kurator Olsson att tänka över saken och påpekade med en lågstadielärares övertydlighet att det gällde en ung människas liv och att den människan bara hade tilltro till en enda människa för tillfället, nämligen Elias Almgren, i Lillemor Holms kretsar kallad Sulan.
När vi lade på luren hade jag inte avgivit något löfte att ens tänka på saken.
Jag ansåg redan på förhand att saken var utagerad för mitt vidkommande.
Ungefär en timme efter vårt samtal ringde jag dock upp kuratorn och förklarade att Lillemor Holm kunde börja i stödterapi hos mig med ett samtal i veckan.
Förutsättningen var att hon var beredd att hålla tider och att i förväg meddela när hon visste att hon inte kunde komma.
Dessutom satte jag gränsen för perioden vid utgången av maj månad, efter första juni hade jag för avsikt att vara helt och hållet fri från besök av klienter.
Jag meddelade också kurator Olsson att det ingick i mina planer att starta en lång utlandsresa den fjärde juni varför jag inte kunde rubba på detta mitt beslut.
Kuratorn blev uppenbarligen glad och drog på nytt upp frågan om ersättning eftersom Lillemor Holm var att betrakta som i det närmaste medellös.
Jag svarade att jag inte befattade mig med ekonomiska problem i det här fallet och att det nog skulle ordna sig på ett eller annat sätt.
Jag kände mig mäkta storsint efter det uttalandet.
Det är svårt att säga vad som fick mig att ändra mitt beslut när det gällde Lillemor Holm.
Egentligen har jag aldrig kommit fram till någon riktigt hållbar förklaring, aldrig i efterhand funnit en tillräckligt välgrundad motivering att luta mig mot.
Naturligtvis tyckte jag inte om att se på hur en ung flicka höll på att gå under mitt framför näsan på mig, en flicka som alltså bara kunde tänka sig hjälp av mig.
Dessutom skulle jag ju i alla fall inte bli helt ledig förrän någon gång i maj, och avtrappningen hade redan lättat på min arbetsbörda.
Så tillkom givetvis ett visst mått av nyfikenhet på flickan, det kan jag inte förneka.
Inte för att jag kunde hålla med Ronnie om att det var någonting särskilt med henne eller att det var speciellt synd om henne, men hennes fräckhet och naivitet utmanade mig, inte minst i min egenskap av psykolog.
Det kändes att det här var någonting att arbeta med, någonting det fanns möjligheter att räta ut och möjligen också utveckla.
Men det senare var naturligtvis ett utslag av lyxtänkande i det här fallet, först och främst gällde det att hindra henne från att göra sig själv illa och att så gott det gick reparera hennes självkänsla.
Vid ett nytt samtal med kurator Olsson gjorde vi upp om tider för Lillemor Holm.
Hon hade blivit glad över att " den där Sulan hade gett med sig " och hon hade förklarat sig vara införstådd med de villkor jag ställt.
Men hon hade också sagt att hon absolut inte ville besöka mig på nåder, och när kuratorn berättade det så skrattade hon och bad mig lycka till.
Jag märkte att jag började tycka bra om Margareta Olsson.
Naturligtvis var det inte så att jag på något sätt hade givit med mig.
Det var inte ens så att jag ändrat mig i något viktigt avseende, bara just när det gällde de här vårmånaderna med Lillemor Holm kunde man säga att jag hade justerat mitt ställningstagande.
Det rubbade inte mina planer och det var ingenting som jag bedömde som alltför krävande, och jag hade självfallet inte heller garanterat något positivt resultat av denna stödjande och jagstärkande samtalsbehandling av Lillemor Holm.
Den nittonde februari var det bestämt att Lillemor Holm skulle komma hem till mig för det första samtalet.
Det hade med hänsyn till hennes arbetstider bestämts till klockan sex på kvällen.
Som brukligt innan jag tog emot en klient ägnade jag mig lite grann åt vissa förberedelser, jag hade för Lillemor Holms del inte något material att tillgå, jag visste ju verkligen inte mycket om henne, men jag samlade ändå ihop en rad frågor som jag ville ställa till henne.
Klockan blev sex och sju och åtta, och hon blev nio, utan att någon Lillemor Holm inställde sig.
Till slut blev jag förbannad och det tyckte jag att jag hade rätt till.
Men vad hjälpte egentligen det, jag fick tillbringa kvällen i ensamhet.
Man kunde knappast säga att Lillemor Holm gjorde det särskilt lätt för vare sig mig eller sig själv.
II " Du kan inte neka till att jag i alla fall är hälften av oss två!
" Lillemor Holm 1 Det kom folk igår.
Inte direkt hit, inte fram till mig, men ändå.
En hel familj dök plötsligt upp och började böka och leva om i en av grannstugorna.
Jag antar att de kanske ska tillbringa helgen här --- det är valborgsmässoafton i morgon --- och det är ju inte riktigt vad jag har räknat med.
Men jag känner dem förstås inte, kanske är det hyggliga människor som inte alls vill störa utan bara komma ifrån den förpestade stan.
Det får man inte säga någonting om.
För övrigt är det faktiskt ingen av de allra närmaste stugorna, noga räknat ligger den fem tomter bort mot udden till.
Jag tror aldrig de lade märke till mig.
Jag var visserligen nere vid stranden ett par gånger och kikade på dem men de var alla upptagna av sitt.
De for sent igår kväll.
Jag gick och undrade över dem i förmiddags, men jag gör mig inte omaket att gå bort till stugan och se vad de har gjort.
Jag bryr mig över huvudtaget inte om dem.
Men det är klart, jag är förbannat nyfiken, det blir man lätt efter fjorton dagar i avskildhet.
Man blir nyfiken på allting, vindar, dofter, färger, växter, djur, och naturligtvis människor.
När jag talar om avskildhet undantar jag förstås Ludvig.
Han var här idag igen, det var alltså hans andra besök.
Han frågade om jag hade kommit igång och fått någonting gjort, och det sa jag att jag hade.
För så är det ju.
Om han är snäll ska han få ta del av det när det är färdigt, och han har goda utsikter.
Idag hade han nämligen en ny kartong med frukt och konserver med sig, jag bad omedelbart att få betala det, men det ville han inte höra talas om.
När jag förklarade att han med sina matleveranser lade grunden till svårbemästrade skuldkänslor hos mig svarade han med ett bullrande skratt att rollen som fordringsägare alltid utövat en sjuklig lockelse på honom.
Med detta som han troligen inbillade sig oemotståndliga skämt ansåg han att frågan var överstökad.
Ludvig var tvungen att parkera bilen uppe på landsvägen idag också, körvägen ner mot sommarstugan är glashal och antagligen omöjlig att komma uppför med Ludvigs tolv år gamla Volvo.
Vad jag kan förstå kör han dessutom med nedslitna sommardäck, men jag aktar mig noga för att lägga några synpunkter på den saken.
Jag satt på en gammal träbänk ett par meter från dikesrenen och väntade på honom, det gick bra att sitta en stund utan att frysa.
Jag hade aprilsolen i ryggen och den värmde mer än nog.
Det var skönt att se honom komma, det var angenämt med en stunds sällskap, om inte annat så fick jag ju koll på huruvida stämbanden alltjämt fungerar i ett normalt konversationsläge.
Eljest vore det mycket sagt att Ludvigs besök är det viktigaste som hänt de här båda veckorna.
Det som inträffade natten mot tisdagen är faktiskt mer anmärkningsvärt, det kan inte hjälpas.
Jag vaknade någon gång mellan klockan ett och två på natten, det var ett väldigt brak från någonstans, det lät som om det var långt borta men samtidigt också hotande nära.
Jag satte mig upp i sängen och blev livrädd, jag hade inte en aning om vad det kunde vara.
Först tänkte jag att det kanske pågick någon sorts flygövning mitt i natten, de ska väl spana och bomba när de inte ser också.
Sedan tänkte jag att det kanske hade varit en olycka uppe på landsvägen, men jag undrade hur de bilar skulle se ut och vara konstruerade som krockade med varandra med ett sådant utdraget dån.
Så brakade det plötsligt loss igen, det lät som ett åskväder nu, men jag tyckte inte årstiden stämde riktigt.
Några ögonblick kände jag mig ensammare än jag gjort någon gång under de fjorton dagarna.
Jag gick i alla fall upp ur sängen och ställde mig vid fönstret och kikade ut.
Det var becksvart och jag kunde inte se någonting ovanligt.
Jag stod en stund och var rådvill om vad jag skulle göra.
Men sedan drog jag på mig den tjocka träningsoverallen och gick trappan ner mot köket.
Och just där blev jag med ens ohyggligt rädd, inte för själva dånet som nu hördes igen eller för själva osäkerheten om vad det var, jag blev rädd för mörkret och stannade till på näst sista trappsteget.
Jag stod alldeles stilla och väntade på att dånet eller braket skulle höras på nytt men jag fick vänta länge och medan jag gjorde det började jag svettas.
Jag insåg att det var fråga om den gamla mörkrädslan igen, jag insåg det nästan omgående och jag stod där och tyckte samtidigt att det ändå var ganska märkligt att jag inte kunde lära mig komma överens med mörkret.
Jag var ju i alla fall en rätt tränad analytiker när det gällde ångesttillstånd och fobier av olika slag, men det här gick jag bet på.
Och som tidigare blandades skräcken upp med ett stort mått av vrede mot att jag just erfor denna skräck.
Till sist tog jag mig ner i köket, och jag häktade på mig ytterrocken och drog stövlarna över mina bara fötter och gick ut på den öppna verandan utanför halldörren.
Det blåste en varm vind därute och jag stannade och lyssnade utåt vattnet, då kom ett nytt brak som klingade ut i en serie tunna och spetsiga ljud, det var som en långsam explosion med ett utdraget och sugande eko och jag blev plötsligt medveten om vad som höll på att hända.
Det var alltså islossningen som börjat, och jag gick ner en bit mot stranden, dröjde där och lyssnade, men jag märkte att jag inte kunde känna mig trygg med mörkret som omgav mig.
Därför skyndade jag upp i sovrummet igen och stängde dörren om mig och kröp ner under täcket.
Där låg jag och lyssnade till de fortsatta ljudsensationerna utifrån sjön, jag låg vaken och fortfarande en aning skrämd, det vill säga drabbad av rädslan för själva mörkrädslan vilket är en sekundärföreteelse jag inte heller riktigt har lärt mig att hantera.
Varför islossningen just skulle äga rum nattetid begriper jag inte, men det lär inte vara ovanligt i de här trakterna.
Kanske har det med vindförhållandena och temperaturväxlingarna att göra, kanske är det meningen att det ska ske här just när det är natt, kanske är det naturens välvilja mot att hålla vidskepligheten vid liv.
Det må vara hur det vill, sjön sköljde i alla fall, som man säger i det här landskapet, och den gjorde det med ett för mig oförglömligt eftertryck.
För övrigt har jag kunnat upphöra med snöskottningen, och jag har kunnat det med hjälp av naturlagarna.
Det djupa täcket har bara på två veckor fått stryka på foten och sjunka ner i det innanmäte det så här års rätteligen tillhör.
En del envisa drivor finns naturligtvis kvar här och var, men dem tar solen rätt på, det kan man som bekant lita på.
Igår eftermiddag kunde jag till och med plocka fram en av solstolarna och slå mig ner en bit från strandkanten.
Jag satt och plockade med en bunt anteckningar och allting kunde ett slag kännas som sommar nästan, om inte de pipiga isflagorna hade stuckit upp ur vattnet precis framför mig och då och då spruckit isär med små dämpade pistolskott.
Annars ligger vattnet nu svart och stilla och ändrar bara utseende av en och annan bris, och också de största av isflaken har drivit in mot stränderna.
Vattenståndet är högt efter den rekordstora vårflodens avrinningar och något av de vassbeväxta grunden kan man ännu inte se härifrån stranden.
Nu har också sädesärlan kommit, och vitsippan har övertagit hela området närmast kring soptunnan och sträcker sig sedan stråkvis upp mot åsen till, det är en imponerande syn och jag är noga med att ta vara på den.
Men mitt arbete väntar, jag får inte slappna av i trängseln av alla upplevelser jag har av vad som händer omkring mig.
Och jag tror att jag också klarar det andra.
Det är möjligt att jag fått skörbjugg om inte Ludvig försett mig med färsk frukt och gott humör, det är möjligt att jag frusit ihjäl om jag inte pressat de elektriska elementen till det yttersta, och det är möjligt att jag för länge sedan hade skrämts från vettet av blotta mörkret och av allt prassel från skrymslen och vrår om jag inte hade varit så fysiskt uttröttad mot kvällen och mått så väl av vårblåstens alla tonfall och krumbukter, av alla de väsnande fåglarna omkring mig.
Jag säger det till mig själv varje morgon jag promenerar uppåt åsen, jag säger att här händer verkligen saker, här händer nästan allt man har rätt att begära.
2 Inledningsarbetet med Lillemor Holm kom att präglas av en viss strävhet.
Annat var kanske inte heller att vänta.
Jag ogillade naturligtvis att hon inte kom till vårt första möte och att hon inte heller kunde ge en rimlig förklaring till uteblivandet eller till att hon i förväg inte meddelat mig.
I början kände jag mig också som en gammal farsa.
Det skulle senare visa sig att hennes första intryck av mig blev mycket negativt.
Hon var trotsig och svåråtkomlig på ett sätt som verkade vara tillkämpat, och våra första möten blev inte särskilt lustiga.
Jag överföll henne med frågor rörande hennes nutillstånd, och jag uppehöll mig vid hennes båda tidigare besök hos mig när hon inte visste att vi skulle fortsätta att träffas.
Lillemor var besvärad av påminnelsen om sitt hot om självmord och hon var inte mindre besvärad av påminnelsen om sitt ursinniga uppbrott den andra gången hon var hemma hos mig.
Jag kunde inte underlåta att komma in på det, jag hade inte så många utgångspunkter att välja på.
Så hade förresten de flesta av mina terapeutiska inledningsskeden sett ut, jag öppnade alltid i samma anda som jag sedan hade för avsikt att fortsätta i, nämligen med en helt och hållet oförställd attityd och med en total uppriktighet i såväl det språkliga som det känslomässiga uttrycket.
Detta gjorde som regel att det gick trögt i början, men det visade sig inte sällan förränta sig och jag hade under årens lopp inte funnit någon anledning att göra avkall på min strävan efter ärlighet.
Det som emellertid skulle visa sig vara mest problematiskt var när jag bad henne berätta om sig själv i en mera sammanhängande form.
Skälet till att hon mer eller mindre vägrade detta var att hon sa sig må illa av att bandspelaren stod på.
Hon var inte van att prata i mikrofon, förklarade hon, och därför kunde hon inte känna sig riktigt avspänd och uppriktig.
Kanske var det inte första gången som närvaron av en bandspelare hade förorsakat en klient vissa problem, men jag visste av erfarenhet vilken nytta jag hade av de bandupptagna samtalen och jag hade en gång beslutat mig för att så långt det var möjligt uttala mina krav på att jag fick använda mig av bandspelaren när jag så fann det lämpligt eller när jag tyckte det var motiverat för att nå behandlingens syften.
Naturligtvis hängde Lillemors vägran samman med hennes labila tillstånd, hon var fortfarande nervös och orolig i sitt sätt att vara och hon var mycket ojämn i humöret.
Jag kunde de första gångerna aldrig förutse hennes reaktioner eller hennes sätt att demonstrera sitt missnöje.
Hon protesterade mot det mesta och det var alldeles uppenbart att hon i de flesta fall protesterade just för protesterandets egen skull.
Omsider lyckades jag dock övertala henne att gå med på mina krav när det gällde bandspelaren.
Det visade sig då att hon egentligen inte alls var så besvärad av mikrofonen som hon först påstått, snarare tvärtom.
Det inträffade ganska snart att hon till och med påminde mig om att bandspelaren skulle sättas på innan hon började berätta det hon hade på hjärtat.
Den uppmaningen var självfallet ganska gripande med hänsyn till hennes vägran i början av behandlingen.
En av de första stora uppgifter som Lillemor fick var alltså att i ett sammanhang berätta om sig själv och sitt liv.
Det visade sig vara ett lyckat grepp och också ganska nödvändigt.
Jag hade nämligen märkt att hon svarade mycket motsägelsefullt på mina frågor, och att svaren inte stämde alla gånger när jag upprepade frågan vid något senare tillfälle.
Dessutom övertygade det mig om vilket utmärkt berättare Lillemor egentligen var när hon väl fick styra sin egen framställning och inte behövde avbrytas eller distraheras av överraskande påfrågor.
Det hon till en början hade att berätta om sig själv omfattade först och främst de yttre dragen i hennes biografi, alltså i stort sett det jag begärde att få veta och också var betjänt av för den fortsatta behandlingen.
Det framgick rätt snart att Lillemor inte oväntat saknade uthållighet, hon verkade i olika omgångar bli trött på innehållet i sin redogörelse.
Då slocknade hennes språk och intensiteten avtog.
Ibland hejdade hon sig själv och satt alldeles tyst en lång stund, den pausen kunde ta flera minuter i anspråk.
Hon gjorde sig dessutom skyldig till upprepningar och en och annan betydelselös motsägelse.
Någon gång emellanåt märkte jag att hon försökte snygga till sin historia, i vad syfte begrep jag aldrig riktigt.
Hon hade en klar fallenhet för att dramatisera stoffet, eller rättare sagt verkligheten, där det enligt hennes egen mening kunde bli för jämngrått och ointressant.
Vid några tillfällen beslog jag henne med direkt oriktiga uppgifter sedan jag haft anledning bli misstänksam.
Men då blev hon inte som man hade väntat generad eller ångerfull, hon utgick istället nästan alltid ifrån att jag hade hört fel.
Att jag sedan kunde gå tillbaka i bandet och kontrollera vad hon hade sagt var någonting som inte tycktes bekymra henne.
Jag hade för övrigt den bestämda uppfattningen att hon så småningom glömde bort bandspelaren.
Några enstaka gånger --- det var när hon just hade gått med på att jag fick ha den igång --- kunde hon visserligen uttrycka önskemål om att själv få höra tillbaka i bandet, men det tröttnade hon snart på och sa bara att hon tyckte att hon " hördes löjlig ".
Det var uppenbart mera sin egen röst än uppgifterna hon lämnat som hade gjort henne nyfiken.
Lillemor Holm var född 1951 och dotter till en skolvaktmästare.
Hon växte upp i ett mellansvenskt samhälle som hon av besynnerliga diskretionsskäl inte ville avslöja.
Jag kunde naturligtvis utan minsta svårighet spåra orten om jag omedelbart hade funnit det nödvändigt.
Men jag beslöt mig för att avstå tills frågan eventuellt blev aktuell.
Hon hade en bror som var tre år äldre och som hon i stort sett kom hyggligt överens med så länge båda bodde kvar hemma i föräldrahemmet.
Det hon sedermera inte kunde förlika sig med var broderns val av hustru.
Lillemor beskrev henne som " världens skata " och menade att hon fick eksem bara hon hörde rösten på henne.
Någon närmare och riktigt begriplig motivering till sina antipatier mot svägerskan lämnade hon inte.
Av levnadsberättelsen framgick också att Lillemor hyste ett visst förakt för broderns arbete.
Han reste och sålde en massa " konstiga saker till firmor av olika slag " och det var någonting i plastbranschen.
Beskeden blev alltid vaga och otydliga så fort det var någonting som Lillemor själv inte gillade, desto mera detaljrik kunde hon bli när hon kom in på ämnen eller företeelser som tilltalade henne.
Modern framställdes bitvis med stor ömhet, även om Lillemor då och då kostade på sig några kritiska synpunkter.
Egentligen hade modern inte uträttat någonting " riktigt " under sitt liv, bara " valsat om med oss ungar " och fixat käket och kläderna och renhållningen i hemmet.
Undantagsvis arbetade hon som städerska på skolan, men det var tydligen endast för att ge sin make ett handtag i hans många sysslor.
Eljest berättade hon att modern gärna läste veckotidningar och bläddrade i kungaböcker och påpekade att hon faktiskt var " urstyv på kungahuset ".
Dessutom var hon med i en syjunta i vilken majoriteten bestod av lärarfruar, men modern var inte " skvallrig " och ingen fick egentligen någonsin höra några hemligheter från henne.
En av moderns starkaste ambitioner var tydligen att hellre tiga än säga ett ord för mycket och att vara sams med alla människor.
Någon enstaka gång i Lillemors skildring av modern slår tonen över i en stark medlidsamhet som inte känns särskilt underbyggd.
Lillemor upprepade då att det var synd om modern, att denna inte hade haft det så lätt och att hon möjligen var en smula besviken, inte bara på dottern Lillemor utan på hela livet.
Annorlunda var det då med fadern.
Han jobbade verkligen så det syntes och gav resultat, och då han inte jobbade så sov han eller drack konjaksgroggar.
Han kom ursprungligen från Holmsund där han arbetat vid sågverket liksom sin far.
Men han hade råkat ut för en ryggskada av något slag och därför flyttat söderut och tagit anställning som skolvaktmästare.
Lillemor utgick ifrån att fadern hade varit en olycklig människa.
Det märktes på att han nästan aldrig var glad utan för det mesta " småförbannad ", åtminstone hade det sett så ut, och dessutom märktes det när han hade druckit ett antal av sina groggar.
Då blev han tydligen våldsam och bitter, och hans aggressioner riktades vid sådana tillfällen direkt mot familjemedlemmarna, inte minst mot hustrun i barnens åsyn.
Ungefär så framstod de knapphändiga porträtten av föräldrarna i Lillemors muntliga redovisning av sin uppväxt.
Det fanns mängder av frågor jag ville göra naturligtvis, men jag avstod och försökte istället lyssna så intensivt jag kunde på hennes berättelse.
Att hon mer eller mindre medvetet dolde rätt viktiga uppgifter insåg jag på något sätt instinktivt, men jag hade ju inte heller begärt få höra mer än de yttre dragen i hennes biografi.
Noggrannare och djupare tillbakablickar föll ju dessutom utanför ramen för min målsättning i den här stödjande samtalsbehandlingen.
Det bör dock tillfogas att fadern nu var avliden sedan några år tillbaka.
Lillemor Holms skolgång kantades av besvikelser och auktoritär fostran av ungefär samma slag som i hemmet.
I det avseendet utgjorde hon naturligtvis inte något undantag, det svenska skolsystemet har i alla tider fungerat på samma villkor som uppfostringsmetoderna i de flesta hem, nämligen att förtrycka barnen och anpassa dem till ett konkurrenssamhälle som redan till sina förutsättningar är dömt att omsider gå i graven.
Efter den så kallade folkskolans sjätte klass började Lillemor i samrealskolan på orten.
Båda skolorna sköttes av Lillemors far i hans egenskap av vaktmästare och det kom att medföra vissa konflikter som menligt inverkade på hennes studieresultat.
Efter ett misslyckat rymningsförsök från hemmet avslutade hon sina studier i tredje klass --- hon försökte då för andra gången --- och började arbeta som sjukvårdsbiträde på ortens sjukhus.
Enligt henne själv bestod jobbet där mest av städning och av att vattna läkarnas hundar, men i brist på alternativ härdade hon ut ända tills en väninna som var sjuksköterska hjälpte henne att få ett liknande arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Där förälskade hon sig i en jämnårig student och flyttade efter något år med honom till Stockholm.
En kort tid efter flyttningen kunde Lillemor konstatera att hon var gravid, vilket fyllde henne med rastlös förväntan och oförställd glädje.
Fadern till det kommande barnet var identisk med studenten ifråga, alternativ saknades, och Lillemors intresse upptogs nu helt av hennes tillstånd.
Hennes pojkvän reagerade på ett för henne oväntat sätt, och diverse konflikter dem emellan mynnade ut i det faktum att han mer eller mindre tvingade henne att göra abort.
Hans argument var mycket konkret utformade, bland annat förespeglade han Lillemor en längre utlandsvistelse och ett mera normalt samliv än vad han tidigare hade ställt upp på.
Resultatet blev att pojken övergav henne tämligen omgående efter abortens fullbordan och Lillemor gjorde sitt första självmordsförsök genom att förgäves försöka öppna pulsådrorna på handledernas insidor.
Det efterföljande sjukhusbesöket medförde att Lillemor fick komma i kontakt med just kurator Margareta Olsson, som intresserade sig för henne och som vägrade att släppa henne ur sikte sedan hon väl lämnat sjukhuset.
Margareta Olsson ansåg att Lillemor Holm representerade någonting som det var viktigt att ta ställning till, hon såg i henne ett rov för en starkt auktoritär uppfostran.
Sedan hon väl lämnat föräldrahemmet hade hon aldrig frigjort sig ifrån det och det hade hos Lillemor skapat mycket djupa och svårbearbetade skuldkänslor.
Sitt bristande självförtroende försökte hon på en mängd olika sätt kompensera, hon var aggressiv och underdånig på samma gång och hon var laddad med allehanda fördomar.
Lillemor hade med kurator Olssons försorg placerats i en samtalsgrupp.
Detta slog illa ut och Lillemor påstod sig inte ha sagt ett ord under den här perioden, hon hade inte ens svarat på gruppledarens frågor.
Hon bytte då till en annan grupp med en kvinnlig terapeut, det gick något bättre men långifrån bra.
Lillemor satt mest och tänkte på andra saker enligt egen utsago.
Slutligen fick hon komma i individualterapi hos en manlig psykolog som Lillemor tyckte var " en jobbig farbror " och som bara uppehöll sig vid sexuella problem som Lillemor inte alls ansåg att hon besvärades av.
Dessutom hade terapeuten en " hypnotisk blick " och påminde Lillemor om en gangster i Uppsala.
Det var under perioden med den sistnämnde terapeuten som Lillemor kom i kontakt med Ronnie och fick höra talas om mig.
I samband med att Lillemor träffade kurator Olsson fick hon erbjudande om ett nytt arbete, ett erbjudande som hon med viss tveksamhet accepterade.
Det var en kontoristtjänst i anslutning till sjukhuset, och Lillemor fick här möjlighet att utnyttja sina färdigheter i maskinskrivning som hon tillägnat sig under sina år i Uppsala.
Det var spännande att lyssna till Lillemors egen berättelse om sig själv och sitt besvärliga liv.
Hon berättade på ett sätt som fick mig att misstänka att hon tidigare hade skrivit ner det i en eller annan form.
Men jag förhörde mig inte om det, i stället berömde jag henne urskillningslöst och förklarade att jag aldrig hört en klient så uttrycksfullt och medryckande berätta om sig själv.
3 Efter fem sammanträffanden, eller drygt en månad, hade egentligen ingenting mer anmärkningsvärt inträffat mellan Lillemor och mig än att hon berättat om sig själv och pliktskyldigast besvarat en och annan fråga.
I och för sig hade jag inte väntat det heller, vi gick på det viset ut ganska försiktigt.
Men när hon kom den sjätte gången bad hon plötsligt att få bryta upp och helst börja hos en annan terapeut.
Egentligen blev jag varken förvånad eller besviken.
Det var inte första gången en klient ville ge upp strax efter inledningsfasen, och vad Lillemor Holm beträffar hade jag ju redan kunnat konstatera att hon i flera avseenden saknade uthållighet och näst intill hysteriskt värjde sig för sådana tillstånd som fyllde henne med leda.
Hon vägrade helt enkelt att ha tråkigt.
Jag valde att haka på hennes förslag, jag hade givit henne en chans och hon hade börjat känna mig en smula och tröttnat både på mig och mina frågor.
Jag hade inte heller varit särskilt trevlig i början, jag hade berömt henne för hennes förträffliga skildring av uppväxtåren och av hennes äventyr fram till nu, men jag hade inte friat till henne, jag hade inte ett ögonblick försökt ställa mig in eller låtsas som om samvaron med mig skulle försiggå utan friktioner eller kollisioner.
Jag hade alltså i alla fall givit henne chansen, jag behövde i det här läget inte förebrå mig själv någonting.
Därför förklarade jag för Lillemor att jag gärna tog kontakt med någon kollega i syfte att försöka bereda henne plats.
Jag kunde givetvis inte lova någonting, det fick hon ha klart för sig.
Men jag bad henne också att på egen hand ta kontakt med kurator Margareta Olsson som kanske ändå hade de största möjligheterna att vara till hjälp.
Slutligen tillade jag att hon naturligtvis inte skulle gå kvar hos mig om hon tyckte det var bortkastad tid.
Därefter bröt jag vårt samtal och lät henne förstå att hon kunde avlägsna sig.
Det gjorde hon också, lite trumpen var hon kanske, möjligen lite överrumplad av min bestämda reaktion.
Men hon kunde ju erinra sig att det faktiskt inte var jag som tog initiativet till att vi en gång träffades och egentligen inte heller jag som ville påbörja den här perioden av stödsamtal.
Jag vet att jag kanske uppträdde mera bryskt än jag egentligen avsåg att göra, jag hade kunnat ge henne ytterligare en chans, men jag glömde inte mitt förestående sabbatsår och jag hade äldre klienter mot vilka min skyldighet var vida större än den var mot Lillemor Holm.
Och jag hade ju föresatt mig att vara ärlig och visa mina reaktioner, hur skulle jag eljest kunna begära detsamma av mina klienter!
Emellertid visade det sig att Lillemor inställde sig till det följande samtalet.
Det hade jag kanske inte väntat.
Hon kom in när jag öppnade som om ingenting hade sagts om att hon ville sluta.
Hon var mycket orolig, nästan som första gången hon besökte mig, och när hon väl hade satt sig reste hon sig igen och började trava runt i rummet.
Jag frågade hur det stod till men hon svarade inte, hon fortsatte bara att röra sig i cirklar och vrida sina händer.
Jag frågade henne två gånger om hon hade kontaktat kuratorn som vi kommit överens om, den andra gången stannade Lillemor framför mig och stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok.
Hon stirrade på mig på ett sådant sätt att jag begrep att hon inte var nykter.
Hon fortsatte att gå runt några varv till innan hon gick ut i hallen och satte på sig ytterkläderna och mumlade någonting om att hon naturligtvis skulle sluta hos mig och att hon misstagit sig och att jag i stort sett kunde dra åt helvete.
Jag frågade om hon inte ändå skulle säga hej innan hon gick, men hon svarade med att klippa igen ytterdörren på samma sätt som hon gjorde den andra gången då hon fick mitt besked om att någon samtalsterapi inte kunde bli av.
Det vore mycket sagt att jag var helt oförberedd på att hon skulle återkomma följande vecka.
Men det kunde inte hjälpas att jag blev en smula förvånad i alla fall.
Hon var nu helt lugn och hon såg mig i ögonen och log medan hon tog av sig kappan.
Men innan hon hunnit sätta sig i soffan dit hon var på väg frågade jag henne varför hon kom hit igen och gjorde sig besväret när hon nu bestämt sig för att sluta.
En stund såg hon på mig, satte sig i soffan medan jag ordnade med bandspelaren och svarade : --- Jag har väl aldrig sagt att jag bestämt mig för det.
--- Du sa det i alla fall förra gången, och du sa det gången dessförinnan också!
--- Man kan säga en massa saker utan att mena det.
--- Det vet jag, men medge att det inte är särskilt praktiskt!
--- Man kan säga precis vad som helst utan att mena det.
Jag svarade inte direkt utan satt tyst en stund.
Jag såg på henne, hon hade på ett eller annat sätt fräschat upp sig, hennes rödlätta hår verkade nytvättat och hon såg utvilad ut i ögonen.
Dessutom var hon snar till leende, det var ett säkert tecken på att hon mådde bra, det trodde jag mig ha lärt mig under vår dryga månad tillsammans.
Till sist sa jag : --- Som du kanske förstår så är det av viss betydelse för mig att veta hur du vill ha det nu.
--- Vi får se hur vi gör.
--- Det får vi inte alls.
Du ska bestämma dig nu!
--- Varför det ? --- Därför om du inte tänker sluta här hos mig så har vi faktiskt lite viktigare saker att prata om än om du ska sluta eller inte!
--- Om jag säger att jag inte vet då ? --- Jag menar att det inte är nån idé för dig att komma hit om du inte vill.
Lillemor satt kvar i soffan och försökte verka allvarlig.
Sedan log hon igen som om hon velat avlocka mig ett leende också, men det lyckades hon inte med.
Jag såg bort istället.
Sedan frågade jag : --- Har du kontaktat kuratorn ? --- Nej.
--- Vi kom ju överens om det!
--- Varför skulle jag kontakta henne ? --- Därför att hon skulle ordna nån annan åt dig.
--- Jag vill inte ha nån annan, jag vill gå kvar här hos dig.
--- För att nästa gång bara ångra dig och säga att du ska sluta igen!
--- Jag ska inte ångra mig mer.
--- Hur ska du kunna begära att jag ska tro det ? --- Det är så i alla fall, jag ska inte ångra mig mer.
--- Nyss sa du att du inte visste hur du skulle göra.
--- Det var fel, jag ska inte ångra mig mer, jag vill vara kvar här, jag vill ingenting annat än att du tror mig när jag säger det, jag vill vara kvar ... Lillemor reste sig plötsligt upp och gick fram till bokhyllan.
Där stannade hon och strök med fingret över några bokryggar, sedan gick hon och ställde sig intill mig och försökte lägga armen om halsen på mig.
Jag gjorde en avvärjande rörelse för att få henne att förstå att jag inte riktigt gillade vad hon gjorde.
Men hon stod stilla en stund och sa efter ett slag : --- Jag vill krama om dig.
--- Det får du inte.
--- Men jag vill faktiskt.
--- Du har kommit hit för att prata med mig därför att du själv bett om att få göra det.
Du har kommit hit för det och ingenting annat, var nu snäll och ta bort armen från nacken.
Lillemor gjorde som jag sa och gick bort och satte sig i soffan.
Så sa hon : --- Jag ville krama om dig för att be om förlåtelse, inte för nånting annat!
--- Förlåtelse för vadå ? --- För att jag sårat dig.
--- Det var snällt tänkt men du har faktiskt inte sårat mig.
--- Jag tänkte att du blev sårad när jag sa att jag ville sluta.
--- Var det därför du sa det ? --- För att såra dig menar du ? --- Ja ? --- Jag vet inte ... --- Men du sårar mig inte om du inte vill gå kvar här hos mig.
Jag har ju sagt att ingen terapeut passar för alla människor, allra minst jag.
--- Men du passar faktiskt mig.
--- Och det är du riktigt säker på ? --- Ja.
--- Då kanske vi kan avsluta den här diskussionen då ? Lillemor reste sig nu långsamt upp från soffan och tog ett lika långsamt steg fram mot mig.
--- Kan jag inte få krama om dig, frågade hon.
Hon var mycket mjuk och vädjande i rösten, men samtidigt fick jag för mig att det hela tiden handlade om ett utspel, om någonting som inte var riktigt äkta och att hon plötsligt ville välja en genväg.
Därför svarade jag : --- Jag tycker det är onödigt.
Lillemor steg tillbaka och sjönk ner i soffan igen.
Sedan sa hon : --- Onödigt!
Vadå onödigt ? --- Jag tycker väldigt mycket om dig, Lillemor, det är inte fråga om annat, men för den skull behöver man inte kela och kramas!
Det är faktiskt mot mina principer.
--- Vad skulle det vara för fel på att kramas då ? --- Det är inget fel på att kramas i och för sig, det menar jag inte.
--- Det är bra att kramas, det sa dom alltid på gruppterapin.
--- Det tror jag också att det kan vara, men det beror också lite på vem man kramas med, inte bara att man gör det, eller hur ? Du och jag kan kanske komma överens ändå, det finns ju en massa andra sätt.
--- Jag tror du är rädd för mig, Sulan!
--- Det behöver du inte tro, för det är jag inte.
--- I varje fall så tycker du inte ett dugg om mig!
--- Det sa jag ju nyss att jag gjorde.
--- Varför vill du inte visa det då ? --- Uppriktigt sagt så är ju inte du här hos mig därför att jag ska sitta och visa hur mycket jag tycker om dig, det håller du väl med om ? --- Vad är jag här för då ? --- Tycker du själv att du bara är här för det ? --- Jag frågar ju dig vad jag är här för ? --- Och jag frågar dig om samma sak!
Vet du varför du är här hos mig ? Vet du det ? Lillemor svarade inte, utan satt stum och allvarlig och kanske såg hon också en smula besvärad ut.
Jag sa igen : --- Säg om du vet det eller inte!
--- Jag tror jag vet det, svarade Lillemor och verkade nu rätt uttråkad av resonemanget.
--- Då tycker jag du ska tala om för mig varför du ville komma hit från början!
--- Jag tycker inte att vi kommer nån vart!
--- Men svara på vad jag frågar först!
--- Vi har inte kommit nån vart alls alltså!
Jag gjorde en paus och flyttade stolen jag satt på en bit, sedan plockade jag med lite papper på skrivbordet, men jag såg till sist på Lillemor så att hon skulle förstå att jag ville ha svar på min fråga, innan vi gick in på någonting annat.
Men Lillemor reste sig från soffan och slätade till kjolen och strök tillbaka håret och gick ett varv i rummet innan hon på nytt sa : --- Vi har faktiskt inte kommit nån enda stans alltså!
Det är ganska svagt!
--- Klart vi inte kan komma nånstans när du inte vet varför du är här, svarade jag.
--- Det kan inte bero på det, det har inte nånting med det att göra!
--- Vart hade du tänkt att vi skulle komma då ? --- Jag trodde jag skulle börja känna mig som man ska känna sig.
--- Jag är inte riktigt säker på att jag vet hur du anser man ska känna sig.
--- Man ska ha det bra, man ska inte ... Lillemor avbröt sig själv och tog sig tillbaka till soffan och sjönk ner i den och satt sedan en stund alldeles tyst.
Men jag frågade : --- Man ska inte vadå menar du ? --- Man ska inte ha det risigt!
--- Vad menas med att man har det risigt ? --- Det vet du väl!
--- Jag vill veta vad du menar med att ha det risigt, det är inte så säkert att vi har samma uppfattning om det.
--- Du vet väl hur jag har det.
--- Jag tror jag vet, men riktigt säker kan jag naturligtvis inte vara.
--- Det har jag sagt så många gånger.
--- Nej, det har du inte alls.
--- Du lyssnar ju för fan inte på vad man säger!
--- Det gör jag verkligen, jag lyssnar på allt du säger, jag tycker det är viktigt att göra det.
--- Därför att det är ditt jobb ja!
--- Mycket därför!
Det är riktigt.
Jag lyssnar inte sämre för det, snarare tvärtom!
--- Du kanske lyssnar på andra, men när jag säger nånting så lägger du av.
--- Nu är du inte rättvis!
--- Jag skulle i varje fall vilja att du lyssnade lite mer!
--- Vad är det du har sagt som jag inte lyssnat på ? --- Det vi snackar om nu, om hur jag har det, att jag har det risigt och jävligt, det har jag bubblat om varenda gång nästan och ändå säger du att du inte vet nånting om det!
--- Jag har inte sagt att jag inte vet nånting om det, jag har sagt att jag inte riktigt vet hur du själv tycker att du har det.
Det hör du väl att det är lite skillnad ? Lillemor gjorde en ansats att resa sig upp igen men ångrade sig uppenbarligen och bytte bara ställning i soffan.
Hon stirrade på mig och suckade en gång mycket djupt, nästan demonstrativt innan hon sa : --- Fan vad jag tycker du är jobbig alltså!
--- Ja, sa jag omedelbart, jag vet att jag är väldigt jobbig.
Det tycker faktiskt jag också ibland.
Men det hör liksom inte riktigt hit, utan nu frågar jag dig om du vill att vi ska sluta snacka om det här eller om du vill tala om för mig vad du menar när du säger att du har det risigt ? Lillemor satt stilla en stund och jag tittade på henne.
Efter några sekunder märkte jag att hon stelnade till i kroppen, hon började vrida sina händer mycket långsamt och emellanåt såg hon mig rätt in i ögonen, till sist dröjde hon med blicken och jag tänkte att jag inte skulle vara den första av oss två som gav upp.
Jag lyckades, och Lillemor såg ner i golvet någonstans mellan sina fötter.
I samma ögonblick kunde jag observera hur det tog sats i henne, hon gjorde några nästan konvulsiviska rörelser med överkroppen, och jag förstod att hon var på väg att gråta.
Jag hade sett samma ansats vid många andra tillfällen, särskilt hos människor som av en eller annan anledning bestämt sig för att inte komma så långt som ända fram till gråten.
Det kan nämligen hos många vara fråga om en mycket lång väg, och det kan hos lika många vara mycket nyttigt och frigörande, som att nå ett etappmål, som att komma en bit på väg.
Hur man än ser på saken så vet jag som terapeut att det verkligen händer saker med en människa som gråter, det händer som regel mer än när hon sparkar och slåss och river sig blodig i hårbottnen.
Ingen känsloyttring är så viktig och så rik att tolka som en gråtattack.
Men det är givetvis ganska lätt att också ta miste i tolkningsförsöken.
Lillemor började alltså att gråta, och hon gjorde det mycket häftigt.
Det var första gången jag sett henne göra det, även om jag haft på känn att hon vid flera tillfällen under våra samtal varit nära men hållit det tillbaka.
Jag betraktade henne.
Hon lade ena handflatan mot sina ögon som för att stoppa tårflödet och hon böjde sig djupt framåt med ansiktet ner mot knäna.
Det kändes skönt att se henne gråta.
Det kan låta cyniskt, men jag har naturligtvis ingen anledning att vara oärlig, det kändes skönt för mig och jag visste som sagt av erfarenhet att det hände någonting nu, att det fanns möjligheter att gå vidare.
Jag lät emellertid Lillemor sitta en ganska lång stund och gråta färdigt, inte så att jag hämmades av den inte helt ovanliga föreställningen att man inte kunde samtala under gråt, det går nämligen mycket väl för sig, men jag ville inte pressa Lillemor i en situation där jag visste att hon var ömtåligare än hon kanske varit någon gång sedan vi gjorde varandras bekantskap.
Jag lät henne alltså vara ifred tills hon själv gav uttryck för sin irritation över att jag inte sa någonting eller på annat sätt visade att jag hade reagerat.
Lillemor var hemmastadd i omgivningar där det var kutym att ge mer eller mindre hysteriska svar på andras känsloyttringar, det hade jag förstått av hennes levnadsbeskrivning.
Det betydde att man mycket väl kunde visa sina känslor, men det måste i så fall vara känslor som passade in i mönstret, varom icke var explosionen ett faktum.
När hon suttit en stund och gråten givit med sig torkade hon sig med en alldeles för liten näsduk hårt och omsorgsfullt i ögonen medan hon mumlade någonting om att jag naturligtvis måste vara förskräckligt besviken på henne.
Jag låtsades först inte att jag hörde vad hon sa eller att hon över huvudtaget sa någonting alls.
Det var ett litet undantag från min regel att ständigt vara ärlig mot mina klienter, men jag räknade med att hon skulle upprepa frågan, vilket hon också gjorde.
Nu tittade hon dessutom upp och granskade mig som för att kontrollera att jag uppfattat vad hon sagt.
--- Varför skulle jag vara besviken på dig, frågade jag tillbaka.
--- Därför att jag bär mig åt på det här sättet.
--- På vilket sätt då ? --- Tjuter och bär mig åt.
--- Det kändes väl bra att gråta en stund, gjorde det inte det ? --- Det hade aldrig skett om jag fått krama dig.
--- Då var det väldigt bra att vi inte kramades.
--- Jag tycker det är botten att sitta och bära mig åt så här.
--- Det tycker inte jag, jag tycker det är bra!
--- Jag borde hålla mig ... --- Det borde du inte alls.
Tyckte du inte själv att det kändes skönt ? --- Det vet jag inte, jag kan ju inte veta säkert vad du menar med skönt!
--- Jag menar att det självfallet fanns en orsak till att du började gråta och det kunde vara skönt att komma till rätta med den orsaken, få syn på den så att säga.
--- Vad skulle det vara för orsak ? --- Det vet du kanske bättre själv.
--- Klart man inte sätter igång att tjuta utan orsak!
--- Kan du inte ta och berätta om den orsaken då!
Lillemor satt stilla nu, hon torkade sig på nytt i ögonen men röjde inga ansatser att fortsätta gråta.
När hon gjort sig i ordning ändrade hon ställning i soffan två gånger, sedan satt hon och bara tittade på mig och väntade uppenbarligen på att jag skulle säga någonting.
Därför frågade jag igen : --- Kan du inte berätta om orsaken till att du började gråta!
--- Vet du en sak, Sulan!
--- Nej ? Lillemor lutade huvudet lite grann bakåt och betraktade mig med en nedlåtande blick.
Hennes ögon var rödgråtna och lite svullna i kanterna, hon strök tillbaka håret i en hastig rörelse och gjorde en kort paus innan hon sa : --- Jag tycker du är kriminellt tjatig!
--- Men det var väl ändå inte därför du började gråta ? --- Jag har aldrig träffat en terapeut som varit så tjatig som du, jag tror nästan jag skulle kunna sätta fast dig för tjatighet!
--- På vilket sätt är jag tjatig menar du ? --- Därför att du frågar om saker som du redan vet!
--- Vill du vara vänlig och ge ett exempel!
--- Som om du inte skulle veta hur det är när man är nerrisad och vad det är som gör att man sätter igång att tjuta på en gång, som om du inte skulle veta allt det där!
Du sitter bara och gör dig till som en annan jävla skollärare, vi kommer ingen vart med det här snacket.
Lillemor demonstrerade här en aggressivitet som alltså omedelbart följde på hennes gråtattack, och det var en aggressivitet som jag inte riktigt väntat i det här läget och det var dessutom en typ av aggressivitet som jag aldrig tidigare sett hos henne.
Tyvärr kunde jag inte låta bli att konstatera att det här hade varit utmärkt att hugga tag i för en mera dynamiskt inriktad terapi, en behandling som krävde att man gick djupare ner i hennes barndomsupplevelser och som naturligtvis också krävde mycket längre tid än vi hade till förfogande.
Det jag hade att nu se till var att till varje pris försöka undvika att den stödjande terapin mer eller mindre omärkligt skulle övergå i en mera insiktsbetonad.
Jag kände att risken var stor, jag hade redan börjat bryta ner Lillemors motstånd och tydligen också utmanat henne i flera avseenden.
Därför hejdade jag mig här och lät mig inte på något sätt beröras av hennes anklagelser, oavsett de var riktiga eller ej.
Vi fortsatte prata i ett mera normalt stämningsläge sedan hon väl lugnat ner sig och vi gick inte vidare på någon av de frågeställningar jag tidigare försökt komma in på.
Den här dialogen var nog ändå ganska representativ för de första tio samtalen vi hade.
Lillemor hade naturligtvis rätt i att vi inte kom någon vart, även om hon inte lyckades förklara vart hon ville att vi skulle komma.
Utan att direkt göra avkall på en del ganska viktiga principer var jag genomgående mycket vänlig mot henne och jag lät henne också kläcka ur sig beskyllningar och tillvitelser som jag normalt inte brukade hålla till godo med.
På det viset var jag möjligen en smula oärlig, men jag hade ju satt som mål att hjälpa henne en liten bit på väg, att stödja och uppmuntra och visa att jag brydde mig om henne, knappast någonting mer.
Hennes djupa besvikelse över mig kunde jag inte göra mycket åt.
Under de följande vårmånaderna inställde hon sig också punktligt och hon gav oss aldrig mer någon anledning att diskutera huruvida hon skulle fortsätta hos mig eller inte.
Vi lärde väl känna varandra hjälpligt efter hand och vi kunde båda parera utfall och angrepp eller vad vi åtminstone uppfattade vara någonting i den vägen.
Men det blev oengagerat och halvhjärtat, jag började längta efter mitt instundande sabbatsår och jag kom på mig själv att räkna dagarna till den första juni.
4 Någon gång alldeles i början av maj började Lillemor visa intresse för min kommande ledighet och frågade vid åtminstone två tillfällen varför det kallades sabbatsår.
Jag förklarade som det var, nämligen att uttrycket kom från bibeln där det i en av Moseböckerna påbjöds ett så kallat viloår vart sjunde år därför att åkerjorden skulle få vila.
Och vila var det jag också hade tänkt göra.
Lillemor frågade emellertid också vart jag hade tänkt resa och hur länge jag skulle vara borta.
Jag svarade så klart och koncist jag kunde på hennes frågor och låtsades naturligtvis inte om att jag började inse varför hon fäste sådan uppmärksamhet vid mitt sabbatsår.
Jag misstänkte nämligen att hon närde en förhoppning om att jag trots allt skulle ändra mig och stanna hemma.
Men det skulle jag alltså inte, ingenting fick hindra mig nu.
Jag undrade givetvis hur Lillemor hade mått av våra samtal.
Hade jag lyckats stötta henne någorlunda, eller hade hon bara blivit uppriven av våra skärmytslingar i början av perioden och i grunden blivit oroligare än hon var första gången vi sågs.
Mina egna observationer talade visserligen för motsatsen.
Jag visste dessutom att hon inte längre gav efter för sin längtan efter vin på samma sätt som hon gjort under hösten och hennes behov att kretsa föreföll inte vara lika påträngande längre.
Lillemor kallade själv sina promenader runt i rummet för att hon " kretsade ".
Hon visste att jag inte tyckte om att hon gjorde det, det störde ju koncentrationen för båda parter, men hon hade till en början inte kunnat låta bli och ibland till och med frågat om hon fått resa sig upp för att kretsa av sig lite oro, som hon uttryckte det.
Det hade aldrig fallit mig in att motsätta mig det.
Vad jag visste skötte hon också sina uppgifter på arbetsplatsen, och hon sa flera gånger att hon tyckte det var roligt att skriva maskin och att hon hade fått beröm på jobbet därför att hon skrev så pass fort och felfritt.
Hon sysslade mest med avskrifter och renskrivningar och med kopieringsarbeten.
Maskin hade hon lärt sig skriva i Uppsala och hon tyckte naturligtvis att ett jobb där hon fick skriva maskin också var mycket mera meningsfullt än där hon slavade som sjukvårdsbiträde.
I stort sett tyckte jag alltså att jag kunde skiljas från Lillemor med gott samvete.
Förändrad hade hon inte blivit, det hade jag heller aldrig räknat med på allvar, men jag hade ingen anledning att oroa mig för henne.
Hon föreföll fysiskt må mycket bättre och hon hade av allt att döma gått upp i vikt och fått fylligare kinder och en friskare färg i ansiktet.
På ett annat sätt än tidigare lade hon sig nu vinn om sitt yttre, och jag var övertygad om att hon över huvudtaget brydde sig mera om sig själv och rent av tyckte mer om sig själv än hon gjort ett halvår tidigare.
Innan vi bröt upp och skildes hade jag samtal med två personer om hennes tillstånd.
Jag talade först med Lillemors bästa väninna, Annastina Lundell.
Hon arbetade som sjuksköterska och hade träffat Lillemor på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
De hade blivit mycket goda vänner och flyttade ungefär samtidigt till Stockholm.
Det var för övrigt Annastina och hennes pojkvän som räddat Lillemor till livet efter höstens misslyckade självmordsförsök.
Annastina ansåg att läget för Lillemors del hade stabiliserats betydligt den senaste tiden.
Jag visste inte riktigt vad hon jämförde med, men jag blev ändå lugn av hennes beskrivning.
Annastina verkade vara ett av Lillemors få fästen i tillvaron och det verkade tillika som om hennes pojkvän också brydde sig mycket om Lillemor.
Lite mera nedslagen hade jag anledning att bli av samtalet med Margareta Olsson, kuratorn på sjukhuset.
Hon var skeptisk mot min lugnande rapport och betraktade min optimism vad gällde Lillemors framtid som en smula ogenomtänkt och antagligen dikterad av fromma önskningar.
Självfallet var hon glad för att jag tagit mig an Lillemor under den gångna våren och om inte annat så hade jag sannolikt sjunkit i hennes förutfattade anseende om mig och min person.
Och det kunde i bästa fall ha gjort henne lite mera självständig i hennes förhållande till mig och till den traditionella samtalsbehandlingens helbrägdagörande effekter.
Jag frågade kurator Olsson vad hon menade med just uttrycket helbrägdagörande effekter, och det framgick av hennes svar att hon nog trodde att Lillemor tidigare hade drabbats av en något romantiskt syn på psykoterapins möjligheter.
Jag höll i stort sett med kuratorn och hon förklarade att hon också i fortsättningen skulle hålla ett vakande öga på Lillemor Holm.
Nu var det min tur att önska lycka till innan vi lade på luren.
De sista gångerna under stödsamtalen med Lillemor hade jag inte brytt mig om att sätta igång bandspelaren.
Kanske var främsta skälet att våra resonemang gärna ville bli ytliga och osammanhängande, utan intresse för följande möten.
Den allra sista gången gjorde jag dock ett undantag, jag hade då bestämt mig för att koncentrera mig på en form av sammanfattning av den nu avslutade perioden.
Jag var också intresserad av att höra vad Lillemor själv hade att säga om de här månaderna.
Tyvärr fick vi svårt att komma igång.
Lillemor var orolig på ett sätt som påminde om de första gångerna.
Hon ville med jämna mellanrum kretsa runt i rummet och då var det av förklarliga skäl inte mycket mening med att ha bandspelaren igång.
Efter en lång stunds tystnad och sedan jag förgäves försökt få henne att beskriva hur hon för tillfället kände sig slog hon sig äntligen ner i soffan.
Hon såg inte på mig när hon frågade : --- Så du har alltså bestämt dig på riktigt nu då ? --- Bestämt vadå ? --- Att sticka iväg bara, rycka loss från alltihop!
--- Det är ingenting som jag bestämt nu, det vet du väl, det har varit bestämt sen långt innan du började här.
--- Jag trodde i alla fall inte du skulle.
--- Varför skulle jag sitta och säga att jag ska fara om jag inte var säker på att göra det ? Lillemor svarade inte först.
Hon var allvarlig och hon satt kvar i soffan med största ansträngning, det kunde jag inte undgå att märka.
Hon var aldrig riktigt stilla med överkroppen och hon växlade sittställning hela tiden.
Men jag frågade igen : --- Varför tror du jag skulle säga nånting jag inte menar ? Varför skulle jag sitta och kräva att du ska vara ärlig om jag inte vore det själv ? Lillemor tvekade igen, hon tycktes veta vad hon skulle säga men dröjde ändå med att göra det.
Jag såg på henne och väntade med att säga någonting mera själv innan hon sagt vad hon ville.
Till sist bröt hon tystnaden och sa mycket svagt : --- Jag tänkte att du sa att du skulle åka bara för att hota mig.
--- Hota ? Varför skulle jag hota dig ? --- Om jag inte skötte mig och kom i tid och så där så skulle du sticka ifrån mig.
--- Det har aldrig varit fråga om att sticka ifrån dig, Lillemor.
Som jag sa så har det här varit bestämt länge.
--- Det är klart, jag skiter ju i om du reser, det får du göra hur mycket du vill för mig.
Jag ville bara veta.
--- Och jag menar att du vetat det hela tiden.
--- Man kan väl glömma.
--- Det är tillåtet.
Jag skrattade till och försökte lätta upp humöret på Lillemor.
Jag förtydligade på ett skämtsamt sätt att det faktiskt var tillåtet att glömma saker och ting och att det var någonting som alla människor gjorde, jag själv inte minst.
Men Lillemor lät sig inte smittas av min kanske påklistrade glättighet, hon satt och såg både ledsen och arg ut och tittade nästan hela tiden in i den motsatta väggen.
Så reste hon sig upp och gick ett par tre varv i rummet, dröjde en kort stund vid bokhyllan innan hon kom tillbaka till soffan och dråsade ner på ett sätt som hon inte brukade.
Sedan frågade hon : --- Och vi kommer förstås inte att fortsätta när du kommit tillbaka heller ? --- Nej, det var inte meningen.
Jag ska ju vara ledig ett helt år, det har vi också pratat om, eller hur ? --- Jag tänkte bara om det blev så att jag risade ihop igen.
--- Tror du att det finns risk för det ? --- Sånt kan man väl aldrig veta.
--- Men man kan känna på sig.
Gör du det ? Känner du på dig att du snart kommer att risa ihop ? --- Inte direkt kanske.
--- Har du känt det på dig förut innan du risat ihop ? --- Ibland märker man knappt att man håller på, man märker det inte förrän man är där och det liksom är för sent.
--- För sent behöver det väl aldrig vara ? --- Man tror det själv i alla fall och så kör man på i samma stil.
--- Fast under vintern och våren har du inte varit på väg mot nåt sånt ? --- Nej.
--- Tycker du förresten att den här tiden vi har träffats har givit dig nånting ? --- Inte så mycket.
--- Så du är lite besviken ? --- Kanske.
--- Men nånting måste det väl ha betytt eftersom du kommit hit varenda gång.
--- Du hade väl blivit helförbannad om jag inte gjort det.
--- Vad är det för prat!
Jag föreslog ju till och med att du skulle sluta om du tyckte det var meningslöst att fortsätta!
Det minns du väl ? --- Jag ville ju komma.
--- Varför ville du det ? --- Det vet jag inte, jag tyckte väl det var bäst.
--- Men du blev besviken varje gång tyckte du ? --- Inte varje gång kanske.
Men om jag tänker på alltihop så är jag nog det.
--- Du hade väntat dig mer ? --- Ja.
--- Vadå till exempel ? --- När jag hörde Ronnie och dom andra prata om dig så trodde jag nog att det skulle bli nånting extra.
--- Vad skulle bli nånting extra trodde du ? --- Jag trodde det skulle fixa till sig med det mesta.
--- Och det har det inte gjort ? --- Nej.
--- Kan du ge nåt exempel på vad du menar skulle ha fixat till sig ? --- Jag vet inte, det är bara nånting jag känner, nånting mera allmänt så där.
--- Ändå är du väl medveten om att det rört sig om ganska kort tid och att vi har haft lite problem med formerna för samtalen, om du förstår vad jag menar!
--- Nej.
--- Jag tänker på att du sa att du skulle sluta och då blev det ju att vi bara pratade om det några gånger!
Och så vet du att det här varit stödjande samtal, det kom vi ju överens om!
--- Det kan väl hända, jag har inte sagt nåt annat heller.
--- Men vill du inte ge ett enda litet exempel på vad du hade väntat skulle fixa till sig.
--- Jag menar att det skulle ha känts på annat sätt.
--- På vilket sätt då ? --- Det vet jag inte.
--- Du tycker inte själv att du känner dig lite lugnare nu ? --- Ibland kanske.
--- Och du dricker inte så mycket vin heller ? --- Nej, men det beror på jobbet, det märks när man är bakis, det går inte så bra att skriva maskin då.
--- Men det här med att sticka undan har du i alla fall slutat prata om!
--- Ja, det är möjligt.
Jag satt tyst en stund.
Jag lyckades inte få henne att säga någonting direkt positivt om den här perioden, och i och för sig gjorde det väl inte så mycket.
Hon var nedstämd till humöret och hon anlitade ibland ett förvånansvärt vresigt tonfall i sina svar.
Det var inte första gången som jag märkte att hon tjurade till så fort hon inte fick sin vilja fram, den här gången ville hon alldeles uppenbart ha en försäkran om att vi skulle fortsätta att träffas efter min hemkomst på sensommaren.
Jag använde mig ibland av uttrycket " sticka undan ".
Det är i och för sig ingen bra omskrivning för att begå självmord.
Egentligen var det min kollega på Kungsholmen som var upphovsmannen till den.
Att sticka undan är inget noauttryck, han tog inte till det som en ersättning för en benämning som han inte ville uttala vid dess rätta ord, det kom sig snarare av att han i själva handlingen såg en flykt, ett undvikande eller just ett " undanstickande ".
Både han och jag såg för övrigt på den neurotiska människan som en människa som i alla lägen försöker undvika saker och ting, försöker undvika att visa sina känslor, försöker undvika att utveckla sig, försöker undvika att ta vad hon får och ge vad hon har, försöker undvika att få syn på de viktigaste delarna av sitt jag, kort sagt : försöker undvika att leva.
Det berörde tydligen Lillemor illa att prata om självmord, åtminstone var jag säker på att det i alla fall berörde henne på något sätt.
Att komma in på det ämnet var alltid detsamma som att aktivera henne, väcka känslor som eljest tycktes sova under våra samtal.
Därför påminde jag henne nu om hur mycket hon hade uppehållit sig vid sitt eget självmord den första gången vi råkades.
Lillemor svarade mycket överraskande : --- Det där sa jag bara för att du skulle bli rädd.
--- Så du menar att du bara skrämdes när du sa att du skulle gå raka vägen hem och göra av med dig.
--- Sticka undan menar du!
--- Det sa du inte.
--- Jag sa inte att jag skulle göra av med mig heller.
--- Vad sa du då ? --- Att jag skulle ta livet av mig så klart!
--- Men det sa du bara för att skrämmas menar du ? --- Lite allvar var det väl, men det var nog mest för att skrämmas.
--- Men den där gången i höstas, när du verkligen försökte, var det också bara för att skrämma nån ? --- Jag vet inte, då var jag så förbannat risig.
--- Det hänger ihop med det ? --- Ja, man måste risa ihop först.
--- Sen sticker man undan, eller försöker åtminstone ? --- Ja.
--- Det är ingen risk att du hittar på nåt sånt nu då ? --- Inte just nu.
--- Säkert ? --- Säker kan man väl aldrig vara, jag menar riktigt säker!
--- Men vi skulle kunna komma överens om en sak.
--- Vadå ? --- Blir det så att du risar ihop och funderar på att sticka undan så kan du väl ta kontakt med mig först.
--- Du ska ju ut och resa.
--- Men jag räknar faktiskt med att komma tillbaka.
Kan vi inte komma överens om det.
--- Att jag hör av mig ? --- Ja.
--- Får jag det då ? --- Det är klart att du får, det är ju jag som föreslår det.
Du kan be kurator Olsson ringa mig.
--- Hon kommer bergis att säga nej.
--- Jag ska prata med henne.
Men det är klart, jag hoppas hon inte behöver ringa, jag menar bara att det kan vara bra utifall.
--- Kan inte jag få ditt telefonnummer då ? --- Jag ska just till att byta så jag har ett annat när jag kommer tillbaka.
--- Kan jag inte få det då ? --- Jag vet inte själv vilket det blir.
Men du kan snacka med kurator Olsson.
Sedan reste jag mig upp för att markera att timmen var slut och att det var dags att bryta upp.
Lillemor vägrade först förstå min vink och satt kvar och såg mycket arg och nedslagen ut.
Till sist reste hon sig sakta upp och gick ut i hallen.
Där trädde hon på sig sin tunna kofta och sina stövlar.
När hon var färdig så stod vi en stund och såg på varandra.
--- Ja, hej då, sa hon men gjorde ingen ansats att gå bort mot dörren.
--- Hej, sa jag.
Det blev en ny och ganska lång paus innan Lillemor sa : --- Får jag fråga dig om en sak innan jag går ? --- Javisst.
--- Kan jag inte få krama dig ? Så kramades vi för första gången, fort och hårt, och Lillemor sa hej igen och vände sig hastigt om och försvann ut genom dörren.
Det sista intryck jag fick av henne var alltså att hon inte alls var glad.
Men jag tänkte att det var tillfälligt, det är alltid svårt att ta avsked och det är alltid svårt att skiljas.
Ibland kunde man önska att det vore just så enkelt som att dö en smula.
Men det är det sällan.
5 När jag stod beredd att påbörja min efterlängtade utlandsresa kan jag inte säga att jag hade några större svårigheter att hålla sådana problem på avstånd, som knöt an till min arbetssituation.
Det var ju egentligen inte heller meningen att jag skulle ha det, och jag var vid gott mod och i hygglig fysisk form.
Dessutom föresatte jag mig att under resan försöka undvika frågor och företeelser som direkt berörde min verksamhet som psykolog och psykoterapeut.
Naturligtvis var det en barnslig föresats, det visste jag ju.
Men det var ändå någonting som gav en vink om mina viktigaste ambitioner, nämligen att försöka bry mig om mig själv på samma sätt som jag mer eller mindre indirekt rått så många klienter att göra, att respektera och tycka om sig själv.
Min resa avlöpte i stort sett utan intermezzon.
Det faller utanför den här redogörelsens ram att närmare gå in på den.
Jag har aldrig varit någon särskilt bra resenär, jag saknar nog förmågan att vara tillräckligt obekymrad om den långa rad av praktiska detaljer som man egentligen inte behöver oroa sig för.
Trots att jag vet att det mesta löser sig under de flesta utlandsresor blir alltid en massa onödiga problem föremål för min ängslan, och jag får svårt att tillgodogöra mig den rekreation och de upplevelser resan kanske har att erbjuda.
Jag har också en benägenhet att frakta med mig personliga problem och konflikter, jag tror inte på att man kan eller bör resa för att glömma, det som är obearbetat kan när som helst ge sig till känna och då spelar det ingen roll var någonstans på jorden man befinner sig.
Det hände alltså att jag oroade mig för en del av mina tidigare klienter, jag undrade hur de hade det och hur de klarade sin situation, och framför allt kunde jag känna av ett dåligt samvete för att jag kanske löst ett par stycken för tidigt från den terapeutiska perioden.
Men dessa " störningar " var inte av den arten att de fick mig att rubba planer eller eljest förändrade min sinnesstämning mer än högst tillfälligt.
Jag ägnade också mina tankar åt den närmaste framtiden, jag funderade på hur det skulle bli till hösten och hur jag i fortsättningen skulle lägga upp mitt sabbatsår.
Det var självfallet ett tankearbete av ganska angenämt slag, även om jag insåg att jag bland en del annat skulle ställas inför vissa ekonomiska problem.
Men det senare hade jag onekligen tidigare erfarenheter av och det oroade mig inte särskilt.
Jag såg vidare fram mot ett enträget och årligen återkommande anbud att hyra ett litet sommarhus ute på Värmdölandet av en god vän som till största delen av året uppehöll sig i Köpenhamn.
Jag hade utnyttjat erbjudandet någon enstaka gång förr och jag visste att det fanns hyggliga promenadvägar genom skogspartierna intill, och jag kunde ofta med visst vemod tänka tillbaka på långväga turer med tre sotsvarta labradorer som tillhörde en sympatisk granne.
Kanske skulle jag också själv gå hos någon kollega i en sorts insiktsterapi, jag skulle behöva det, det visste jag, men ändå hade jag dröjt med beslutet länge nog.
Om det berodde på bristande initiativ eller en mera genomtänkt tveksamhet kunde jag inte avgöra.
Jag sa att min semesterresa avlöpte utan intermezzon.
Det är också sant så när som på ett enda undantag, och jag bör omnämna det.
Sedan jag vid hemkomsten hade landat på Arlanda och passerat tullen stannade jag och köpte en tidning i kiosken innan jag gick ut till den väntande pendelbussen.
När jag efter inköpet vände mig om upptäckte jag två unga män som en liten bit längre bort i den så kallade utrikeshallen var i full färd med att puckla på varandra på ett ovanligt hänsynslöst sätt.
Ganska mycket folk hade samlats kring bråkmakarna men alla höll sig på behörigt avstånd, och jag kunde intill mig uppfatta hur några kvinnoröster efterlyste ett omedelbart polisingripande.
Och innan ett par storväxta vakter gick emellan ungdomarna hade den ene av dem misshandlat den andre mycket svårt och den överlägsne hade varit den mest aggressive, jag fick det bestämda intrycket att han också varit den ursprunglige angriparen.
Men säkert visste jag ingenting om detta förstås.
Vakterna lyckades emellertid bryta ner honom medan den andre låg blödande kvar på golvet.
Jag tog några steg fram trots att jag redan såg att det var ett motbjudande skådespel.
Jag ägnade mest min uppmärksamhet åt den nedslagne på golvet, han hade häftiga darrningar i ett av benen och jag tänkte att han antagligen var medvetslös och att han kanske slagit bakhuvudet i det hårda golvet.
Ett par män gick också fram och granskade honom på ett påfallande lugnt och vant sätt.
När polis och ambulanspersonal hämtade slagskämparna blev den aggressive desperat på nytt och konstaplarna hade visst besvär med att få in honom i bilen.
Men alldeles innan man for iväg med honom upptäckte jag hans ansikte för första gången genom bilrutan.
Då först såg jag att det var Tomas, min egen son.
Jag blev iskall och stel i hela kroppen och visste inte vad jag skulle ta mig för, för övrigt var det ju för sent med något ingripande.
Så jag stod där med mina tunga väskor i händerna och såg polisbilen rusa iväg.
Från min bostad ringde jag upp en del polisstationer utan att lyckas spåra Tomas.
Innan jag gick till sängs försökte jag övertyga mig om att jag kanske trots allt sett fel, Tomas hade ett utseende som det nog inte var så svårt att förväxla med något annat, det kunde alltså vara en helt annan pojke, Dessutom var ju en del anletsdrag dolda bakom blod och smuts.
Men dagen efter fick jag till min överraskning tag i Tomas i telefon och frågade honom naturligtvis rent ut om jag hade sett rätt.
Det hade jag dessvärre, och på min försiktiga fråga om orsaker och bakgrunder till uppträdet förklarade han med ett nästan upprörande lugn i stämman att det låg en " ordinär fruntimmershistoria " bakom alltihop.
Tillståndet för den nedslagne var efter omständigheterna tillfredsställande, och Tomas hade lovat hälsa på honom på sjukhuset.
Efterräkningar skulle det bli, det räknade han med, men det var ingenting att bekymra sig om nu, sa han och påpekade att han hade lite bråttom.
Jag hade sporadisk kontakt med Tomas under det här året, men jag hade alltid låtit honom förstå att han var välkommen om och när han ville.
Innan vi lade på luren bad jag honom också höra av sig någon gång under hösten.
Det irriterade mig mer än bedrövade mig att han inte lät mig veta någonting om sitt privatliv.
Ändå visste jag naturligtvis att jag ytterst inte hade med den saken att göra.
6 Ungefär en vecka efter min hemkomst, det var i början av augusti, fick jag telefon från Margareta Olsson, kuratorn på sjukhuset.
Jag hade ännu inte fått något nytt telefonnummer, trots att jag sedan länge beställt det.
Hon lät lugn och mjuk på rösten, nästan en smula inställsam.
Jag anade oråd.
Innan hon kom fram till vad hon hade för ärende frågade hon med tillgjord inlevelse hur min sommar och min semesterresa hade varit.
Jag tackade för uppmärksamheten och svarade sanningsenligt att det hade varit en utmärkt resa och att jag mått bra av sommarens ledighet.
Men kurator Olsson och jag stod inte i det förhållandet till varandra att någon av oss bara ringde upp och frågade den andre hur det stod till.
Inte heller fann jag det självklart att hon kontaktade mig för att till exempel tillönska mig ett lugnt och trevligt sabbatsår.
Alla gånger vi talat med varandra hade det ju varit i anledning av Lillemor Holm.
Det visade det sig vara också den här gången.
De hade henne på sjukhuset igen och hon hade hamnat där av samma anledning som förra gången.
Jag ville ha ett förtydligande och frågade rent ut om det gällde ett nytt självmordsförsök, vilket det alltså gjorde.
På min fråga hur Lillemor mådde svarade kurator Olsson : --- Jag kan inte säga att hon mår särskilt bra.
--- Det betyder att det var nära igen ? --- Inte som förra gången kanske, men på nåt sätt är det ju alltid nära.
Jag skulle just vilja instämma i hennes påstående då hon började berätta hur det hade gått till, eller åtminstone så mycket hon själv hade informerats om saken.
Lillemor hade tydligen lämnats ensam alldeles i början av sommaren och hon hade klagat på arbetet att hon var övergiven.
Det var inte bara jag som hade farit ifrån henne.
Annastina, hennes bästa kompis, for med sin pojkvän till Italien på hela fem veckor, en annan av väninnorna flyttade från stan till Göteborg där hon skulle gifta sig till midsommar och kurator Olsson hade, som hon själv uttryckte det, tagit ut en välbehövlig långledighet över praktiskt taget hela sommaren.
Det hade med andra ord inte funnits många fästen kvar för Lillemor.
Hon träffade i början av juni en alkoholskadad pojke med vilken hon inledde en period av fester och restaurangbesök så gott som dagligen.
Pojken som hette Janne saknade aldrig kontanter och var som partner uppenbarligen exempellöst opålitlig.
Förutom ett kortare besök hos modern i hemorten stannade Lillemor kvar i stan hela sommaren.
Strax före midsommar sa hon dessutom upp sig på sin arbetsplats, det skedde som svar på en rad påstötningar från kontorschefens sida om att Lillemor kommit för sent till arbetet och dessutom vid flerfaldiga tillfällen bara uteblivit.
Hon hade alltså gått arbetslös i nära två månader och levt på Janne utan att någonsin ta reda på varifrån han fick sina pengar.
Liksom under föregående höst hade den häftiga nergångsperioden resulterat i ett självmordsförsök.
Hon hade visserligen ringt både sin förre pojke Stefan, som snoppat av henne, och sin väninna Annastina.
Den senare upplyste hon om att hon just stod i begrepp att ta livet av sig, och när hon slutligen öppnade gaskranarna hemma i sin etta hade hon först kontrollerat att ytterdörren var olåst och att köksfönstret stod på glänt.
Emellertid hade hon dessutom svalt ett obestämt antal sömntabletter vilket i någon mån hade förvärrat situationen.
Jag satt och lyssnade på Margareta Olssons redogörelse i telefonen.
Hon var saklig och fortfarande mycket mjuk i tonen, hon berättade utan uppehåll som om hon hade läst innantill nästan, och hon bekymrade sig inte om huruvida jag hörde på eller inte.
Hon förutsatte av allt att döma att jag var mycket intresserad.
När hon till sist gjorde en paus och jag förstod att det i stort sett var allt hon hade att berätta frågade jag henne på nytt hur det egentligen stod till med Lillemor just nu.
--- Som jag sa är det inte alls bra, svarade hon.
--- Vad menas med det ? --- Hon är kolossalt mager och orolig, hon gråter timmar i sträck och jag är tveksam om jag räcker till.
Jag har så mycket ... --- Vad säger läkarna ? --- Fysiskt är hon utom fara, det är det enda dom säger.
Nånting annat har dom inte tid med.
--- Har du pratat nånting med henne ? --- Lite grann.
Det första hon frågade efter var faktiskt dig.
Sen har hon tjatat hela tiden om Sulan och Sulan och Sulan.
Så du kanske förstår mitt ärende!
--- Det vore fint om du valde dina ord med lite större urskillning.
--- Vad menar du med det ? --- Jag menar när du säger tjatar!
Jag har faktiskt lite svårt att uppbåda riktig förståelse för vad du säger om du kallar en självmordskandidats enda önskan för tjat.
--- Du förstår ju vad jag menar.
--- Det är möjligt, men jag tycker det låter in i helvete illa och opassande!
--- Förlåt då, inte visste jag att det var så känsligt.
--- Precis så känsligt är det!
Det är alltid känsligt!
Kurator Olsson svarade inte och tystnaden som plötsligt följde i telefonluren fick mitt lilla utbrott att verka omotiverat och kanske en smula kitsligt.
Därför sa jag i betydligt lugnare tonfall : --- Jag hoppas du har överseende med att jag visade att jag blev irriterad.
--- Oroa dig inte, sa kuratorn, jag är faktiskt van vid det.
--- Jag kan inte påminna mig att jag visat mig irriterad mot dig nån gång tidigare.
Margareta Olsson skrattade till, högst vänligt och metalliskt, och svarade : --- Jag menar naturligtvis inte så och det begriper du också.
Jag tillstår att ordet tjata inte var väl valt och jag tar mer än gärna tillbaka det.
Men du kanske i alla fall förstår att jag på nåt sätt ville ge eftertryck åt det faktum att Lillemor Holm bara vill en enda sak i världen.
--- Vadå ? --- Träffa dig naturligtvis!
--- Du vet ju att jag har påbörjat sabbatsåret.
På ordination av läkare på ditt eget sjukhus för övrigt!
--- Det vet jag, och jag har faktiskt suttit här i ett par timmar och tvekat och resonerat med mig själv och varken vetat ut eller in.
Uppriktigt sagt så har jag inte velat ringa dig just därför att du är ledig, men nu har jag övervunnit den respekten och ringt dig, kan du då inte förstå att jag är helt och hållet införstådd med situationen utan att du behöver utnyttja ditt överläge, eller det du själv tror är ett överläge!
Jag kände att jag mådde bra av att hon äntligen ändrade tonfall och rev tag i samtalet på ett annat sätt.
Jag svarade : --- Jag känner det inte alls som om jag befann mig i nåt överläge, snarare tvärtom!
--- Man är alltid i ett överläge när man kan göra som man vill!
--- Hur kan du veta att jag kan göra som jag vill.
--- Klart du kan, du är fri att bestämma över dig själv och din tid och ditt jobb.
Du är en sällsynt priviligierad människa.
--- Det finns tvång inifrån också, det vet du väl, det finns befälhavare där också som gormar och har sig.
--- Men vad säger du ? --- Vad ska jag säga ? Tror du inte att Lillemor Holms bindning till mig lika gärna kan vara skadlig för henne, vore det inte bättre att stärka hennes självständighet hos nån annan ? --- Nej.
--- Varför tror du inte det ? --- Jag har tänkt igenom den möjligheten också, men jag har kommit fram till att du vore den rätte att ta tag i det här.
--- Om jag säger definitivt nej då ? --- Då får vi försöka andra utvägar.
--- Det finns såna i alla fall.
--- Det finns det väl, mer eller mindre lämpliga, det måste det finnas.
Jag gjorde en paus, jag hörde Margareta Olsson andas i telefonluren och prassla med något papper.
Jag hade en fråga att ställa men jag glömde plötsligt bort den, jag satt en stund och försökte komma ihåg den, men lyckades inte.
Till sist blev avbrottet så långt att jag höll på att fråga henne varför hon inte sa någonting.
Men det gjorde jag inte.
Jag flyttade över telefonluren från mitt högra öra till mitt vänstra, satt så en stund och flyttade sedan över luren till det högra igen.
Så sa jag : --- Du vill jag ska komma omgående förstås!
--- Ja.
--- Jag måste raka mig och sätta på mig andra kläder först.
--- Kan vi säga om en timme då ? --- Det går bra, om en timme hos dig alltså!
--- Vi betalar taxin!
--- Fantastiskt!
Innan jag visades in i det enskilda rum där Lillemor låg hann jag göra mig en bild av vad som väntade mig.
Jag tyckte inte det var så svårt, jag hade ju sett henne nerrisad förr, åtminstone en gång.
Men det jag föreställde mig överträffades i alla fall av den syn som mötte mig när jag kommit in.
Jag kände knappt igen henne.
Hon var blåblek i ansiktet och förfärande mager, jag tyckte att armarna var som strumpstickor på henne.
Hennes ögon var obeskrivligt sorgsna och hade på något sätt sjunkit in i huvudet och kinderna var bara två fördjupningar, man fick ett intryck av att huden inte riktigt räckte till, så stramade det under hennes breda kindkotor.
Hennes ljusröda hår bredde ut sig i virvlar över kudden, som om det var skilt från huvudet och bara ditlagt som en dekoration.
Hon gjorde en gest med högerarmen när jag kom in, och hon log mot mig med det tröttaste leende jag någonsin hade sett.
Hennes läppar var uppsvullna och verkade uttorkade och sönderspruckna.
Jag stannade till en liten bit från sänggaveln vid hennes fotsida, jag såg länge på henne och hon gjorde ytterligare en gest med den smala armen.
Hon försökte visa att hon ville att jag skulle komma ända fram till henne, det begrep jag.
Jag såg sedan omväxlande på kuratorn och på en sköterska som båda följt mig in i rummet.
De stod lika stilla som jag.
Jag gick därpå fram till sängen och satte mig på kanten som man brukar göra om det finns plats.
Jag skulle yttra mig när Lillemor helt överraskande förekom mig och mumlade någonting knappt hörbart om varför jag inte kunde hålla mig hemma när hon som bäst behövde mig.
Hon pratade otydligt men med mycket hög röst, nästan som om jag stått borta vid dörren eller rentav ute i korridoren någonstans.
Trots att jag uppfattat det så frågade jag vad hon sa.
Då upprepade hon det och artikulerade lite bättre.
Jag visste inte vad jag skulle svara, jag såg igen på kuratorn och sköterskan och när jag gjorde det så avlägsnade sig den senare.
Margareta Olsson tog ett steg närmare sängen men kom inte ända fram till den.
Sedan vände jag mig mot Lillemor och frågade henne långsamt och vänligt om hon hade glömt bort vad hon hade lovat, nämligen att först höra av sig innan hon hittade på någonting som hon nu hade tänkt göra, innan hon hade försökt sticka undan.
Men det visade sig omedelbart att Lillemor var för utmattad för att kunna föra ett redigt samtal.
Hon sluddrade någonting som det var omöjligt att uppfatta och så bad hon om vatten och sluddrade någonting igen.
Jag föreslog då Margareta Olsson att jag kunde träffa Lillemor vid ett senare tillfälle då hon återhämtat sig lite mer, kanske först när hon var stark nog att själv kunna gå hem till mig.
Lillemor visste ju var jag bodde.
Margareta Olsson fann också det vara det bästa och såg lite generad ut eftersom hon antagligen hade trott att Lillemor skulle bli piggare och på något vis skärpa sig när jag kom och hälsade på henne.
Då jag gjorde mig beredd att gå grep Lillemor plötsligt tag i handleden på mig och bad mig stanna kvar.
Hon upprepade det flera gånger och det skulle ha känts konstigt att försöka frigöra sig ur hennes grepp.
Det gjorde jag inte heller, men jag förklarade för henne att jag tyckte det var lämpligast att vi kunde träffas hemma hos mig och att hon kunde sitta i soffan igen och prata i mera lugn och ro.
Men Lillemor lyssnade inte på det örat, hon flyttade sig med små och knappt märkbara rörelser under filten och hon vägrade släppa taget om min handled.
Hon var mycket orolig men samtidigt så svag att hon inte orkade ge önskvärt uttryck för sin oro.
Hon sa att hon hade någonting att berätta för mig som hade hänt under sommaren, hon sa det oupphörligen och förklarade, fortfarande en aning sluddrigt, att hon till varje pris ville att jag skulle sitta kvar där jag satt.
Det valde jag att göra också, jag satt där jag satt och jäktade inte iväg.
Margareta Olsson stod kvar en stund till vid sängens fotända men sa sedan att vi kunde höras av på telefon och lämnade rummet.
Lillemor blev kanske något lugnare när hon insåg att jag inte alls hade så bråttom som jag först gjort sken av.
Jag frågade henne vad det var hon ville berätta och hon svarade då att det var någonting som hade hänt i somras.
Det var viktigt och jag måste lyssna.
Hon pratade nu med mycket lägre röst, det var som om den långsamt försvagades.
Så började hon berätta, och hon gjorde det ganska intensivt men också osammanhängande, och hela tiden kramade hon med ena handen om min handled, hon pressade in naglarna så att det nästan gjorde ont.
Men jag tog inte till mig handen utan lät henne krama vidare.
Det var hennes pappa, sa hon, det var hennes pappa som hade kommit mitt i natten och ropat på henne.
Hon hade hört hans röst, den var tung och snäll, och han hade ropat henne till sig för att han hade någonting att säga.
Men hon hade inte kommit, hon hade inte lydit honom utan legat kvar i sängen tills han hade försvunnit.
Men hon hade undrat vad han hade på hjärtat, det var ju så pass många år sedan han dog nu, och hon hade undrat vad han ville henne så här långt efteråt.
Hon hade undrat om han ville säga någonting som han hade glömt att säga, någonting som han ville göra om och ställa till rätta, hon hade undrat det och det var egentligen bara det som hon ville berätta för mig.
När hon pratat färdigt, eller åtminstone pratat så länge att hon inte orkade fortsätta på en stund, lade jag den fria handen över hennes panna och strök försiktigt tillbaka lite hår som fallit fram när hon rört på huvudet.
Hon var våt av svett och jag kände att hon också var väldigt varm, nästan febrig.
Till sist, efter en lång stund av tystnad då jag bara suttit stilla och hon själv hela tiden varit på väg att somna in, kände jag efter hand hur hennes grepp om mina ena handled slappnade och slutligen släppte helt.
Då lade jag ner hennes smala armar under filten och reste mig upp och strök henne på nytt över pannan och ena kinden.
När jag slutligen lämnade henne såg det ut som om hon sov, jag vände mig om vid dörren och betraktade henne.
Hon blundade med sina trötta ögon, och hon andades med jämna tag, det kunde jag se rakt över hela rummet.
Jag tänkte att hon liknade en liten fågel.
III " Är du far och mor till lydnad, blir du till en hemmets prydnad!
" Mammas vers i Lillemor Holms poesialbum.
1 Tornsvalan har kommit.
Och i samband med det har jag blivit övertygad om någonting som jag en tid gått och misstänkt, nämligen att Ludvig är en syntetisk människa.
Det låter inte särskilt sympatiskt, i synnerhet inte när omdömet gäller en person som var fjortonde dag förser mig med frukt och konserver samt burkar med vitaminpiller, och som dessutom på fullt allvar säger att han bryr sig om mig och inte vill att jag ska fara illa.
Eljest är det ett gångbart uttryck, det kan inte hjälpas.
Som läkare finner naturligtvis Ludvig det helt inadekvat, för att inte säga orimligt.
Han är ju, som han sällan försitter att påpeka, född naturvetare.
En syntetisk människa är väl en människa vars ursprungliga sinne för naturens yttringar systematiskt har tillbakabildats.
Är definitionen uppåt väggarna så kan jag alltid trösta mig med att uttrycket inte är mitt eget utan lånat från någonstans, från någon okänd tänkare.
Men faktum är att Ludvig verkar vara en främling för vad som händer i naturen.
Han tycks inte beröras av någonting i den vägen, så naturvetare han är.
När jag med förtjusning påpekade att jag redan hade sett tornsvalan och att det är oväntat tidigt häruppe svarade han med ett jaså och med en totalt likgiltig uppsyn.
Sedan försökte han raskt gå över till ett annat ämne.
Jag lät mig provoceras och förklarade att han saknade någonting mycket viktigt i en normalbegåvad människas utrustning.
Då skrattade han till och jag insåg att det knappast var lönt att vidare diskutera saken.
När jag i alla fall kostade på mig att upplysa honom om att tornsvalan faktiskt kom ända från Sydafrika såg han lika entusiastisk ut som om jag sagt att den kommit från andra sidan sjön eller bara uppifrån rullstensåsen.
Då gav jag upp och begrep att jag inte skulle trötta honom i fortsättningen med mina meningslösa informationer.
Jag har stått och betraktat tornsvalan de senaste dagarna.
Man blir inte särskilt lugn av det precis, den är snabb och nervös och har med rätta kallats en akrobatisk flygare.
Den lever praktiskt taget i luften och den är vackrare att se än höra.
Ganska många av dem har funnit bo under en av grannarnas taktegel, vad jag kan se den enda av grannstugorna som har försetts med riktiga tegelpannor.
Min kusin Sverkers ekonomiska sinnelag skulle knappast tillåta sådan extravagans om så det forsade in regnvatten från taket i båda sovrummen.
Men det är han det.
För övrigt ska jag naturligtvis inte klaga på Ludvig Anderberg och hans ihållande intresse för min person och mitt hälsotillstånd.
Han granskar mig emellanåt som om han stod i begrepp att förhöra en olydig skolpojke någon gång vid sekelskiftet, han frågar och inväntar uttömmande svar på ett sätt som inte alls står i rimlig proportion till hans försäkran att han bara besöker mig som gammal god vän.
Redan i slutet av förra veckan kunde jag se hur sälgen börjat blomma, och nu kan jag gå skallgång på åsens nordsida utan att få syn på en enda flinga snö.
Det har gått fortare än jag från början kunde ana.
Uppe vid landsvägen snett emot den gamla träbänken där jag sitter och inväntar Ludvig har tidningskiosken varit öppen lite från och till.
Jag har redan träffat ägaren som uppenbarligen fann mig mer eller mindre galen då jag berättade för honom att jag bott i en sommarstuga i över en månad.
Men vi ska nog komma överens ändå, och han bör rimligen vara tacksam för att det finns bofasta kunder, även om jag inte tänkt göra honom rik.
Kioskägaren påstod sig förresten redan ha hört göken.
Eftersom jag själv ännu inte gjort det tog jag mig friheten att betvivla hans uppgift och uttrycka misstanken att han förväxlat lätet med någon annan fågels.
Han föreföll då bli mäkta förnärmad, och eftersom jag bett honom ta hem fem liter lättmjölk till nästa vecka undvek jag att disputera med honom, i min situation riskerar man inte färsk mjölk för ett eller annat vilsekommet gökrop.
Jag kan inte längre säga att jag funnit mig till rätta, jag måste säga att jag börjat känna mig som hemma.
Förutom den kronologiska sammanfattningen hinner jag med en del praktiska göromål kring kåken också, och jag gör inte avkall på mina långpromenader, snarare tvärtom.
Det har börjat folka till sig omkring mig dessutom, särskilt över veckosluten kommer stugägarna ut och krattar tomten och jobbar på båten.
Jag har hälsat på en del, växlat ett och annat ord med några andra men i stort försökt hålla mig så mycket jag kan på min kant.
Jag är ju inte här för att träffa folk, det kunde jag lika gärna göra nere i Stockholm.
Det som fortfarande ställer till förtret är mörkrädslan.
Så fort mörkret fallit blir jag ömtåligare och jag föreställer mig att jag försätts i ett inre tillstånd av övergivenhet.
Jag tar till alla knep jag vet om, jag pratar med mig själv och spelar alla tänkbara roller, jag försöker övertala och bedra mig själv, jag försöker till och med försätta mig själv i en psykoterapeutisk situation i vilken jag är klient och terapeut på samma gång, jag anstränger mig verkligen i mina försök att bearbeta mig själv i dessa tillstånd.
Men jag är föga framgångsrik.
Jag har genom denna omständighet tillägnat mig helt andra sängvanor än jag tidigare haft.
Jag går tidigt och lägger mig och är uppe i ottan, och jag använder de mörka kvällarna till att lyssna på band och leta och läsa i mina anteckningar i skenet av sänglampan.
Ibland får jag svårt att somna, jag påminns om små händelser och kanske stora ord, jag tänker att det hade kunnat se annorlunda ut.
Det är den trettonde idag, fredagen den trettonde, och det är Linnéa, min mammas namnsdag.
Medan jag satt och väntade på Ludvig uppe vid vägen föll ett vårregn som var lent som silke, och jag kom att tänka på mamma fast det egentligen inte alls var meningen.
Jag hade faktiskt Lillemor i tankarna, det är i och för sig inte så konstigt, jag påminns ju om henne var och varannan stund i mitt sammanfattande arbete.
Men jag satt alltså och tänkte på henne och kände det mjuka regnet mot pannan när bilden av mamma kom till mig, hastigt och påträngande och som en alldeles ovidkommande sekvens i det förutbestämda bildflödet.
Jag minns min mamma som mycket gammal och alltid sjuklig, på somrarna bodde vi på ett semesterhem ett par, tre veckor, det var tillsammans med pappas arbetskamrater och deras familjer, och det var alltid mycket folk, alltid många som pratade.
Mamma hade en sådan förunderlig dragning till regn och åskväder, och när det drog ihop sig till oväder fick jag stödja henne utför trappan och hjälpa henne över spången till en bänk uppe på en bred sandkulle.
Där kunde hon sitta, väl skyddad av sitt gröna regnställ, i flera timmar innan vi lyckades övertala henne att gå med tillbaka in.
Den sista sommaren var torr och solig och mamma kom nästan inte ut på sandbanken förrän vi strax skulle bryta upp och fara hem.
Det var på kvällen, jag var inte tio år fyllda och jag sprang på spången över sanddynerna bort till bänken för att hjälpa henne in.
Det föll ett svagt regn och jag tänkte att hon nog inte var så villig att komma med, jag balanserade och sprang på spången och ropade högt att det var dags att komma in igen.
När jag kom fram upptäckte jag att mamma hade somnat och satt alldeles stilla.
Jag kunde inte väcka henne hur mycket jag än ruskade om henne, och till sist föll hennes huvud åt sidan och jag måste springa efter pappa.
Hon vaknade aldrig mera upp ur sin sömn, och när hon till sist dog en riktig död en bit in på hösten, lät pappa hennes stora gröna regnställ följa henne med i graven.
Alltid mycket gammal, alltid mycket sjuk, alltid hängiven regnet och de hotfulla åskknallarna, det var bilden av min mamma, det var minnet av när jag dröjde bakom semesterhemmets glasrutor och tittade på henne sittande långt ute på sandbanken.
Till mina kamrater sa jag alltid att min mamma var en staty och att hon var som alla andra statyer : hon gick inte in när det regnade.
2 När jag efter drygt en vecka var på väg ut till min väns sommarställe på Värmdölandet mötte jag plötsligt Lillemor i trappen.
Hon gick långsamt, nästan stapplande, som en gammal människa, och när jag kom inpå henne märkte jag att hon var mycket andfådd.
Jag frågade omedelbart varför inte kuratorn hade ringt och aviserat hennes ankomst.
Men hon visste inget svar, frågade bara om hon ändå inte fick komma upp och jag kunde naturligtvis inte hindra henne.
Mitt i hela sin kraftlöshet och sin oro fick jag ett intryck av att hon inte alls var så nedstämd som jag faktiskt hade väntat.
Hon verkade snarare på något sätt förväntansfull och, om jag nu ville se det så, förhållandesvis glad.
Jag frågade henne sedan hon väl satt sig i soffan om hon hade fått någon medicin, och det sa hon att hon hade och tömde ur sin axelväska för att bevisa det eller åtminstone visa att hon varit på apoteket och hämtat ut vad hon skulle.
Jag tittade på burkarna och stoppade dem tillbaka i hennes väska.
Egentligen blev det inte mycket sagt, Lillemor svarade korthugget och ibland nästan en aning motvilligt på vad jag frågade om.
Jag hade för all del inte heller så mycket att undra över just nu, jag hade av kuratorns rapport fått veta vad som hänt, om också inte i detalj.
Men det fanns naturligtvis ingen som helst anledning att trötta Lillemor med det nu.
Jag märkte emellertid att Lillemor föreföll lite högtidlig och skamsen, hon sa nästan ingenting på eget initiativ, lyssnade bara på mig och svarade så fort hon kunde.
Jag nämnde någonting om att det nog vore klokt att hon skaffade ett jobb ganska snart och kom in i ordnade förhållanden.
Men hon svarade och sa att det nog inte fanns något enda jobb i världen som hon dög till att sköta.
Jag lovade henne att ändå prata med kuratorn.
Till sist kom så den oundvikliga frågan, en fråga som jag faktiskt hade önskat jag hade haft tid att förbereda mig på.
Lillemor satt stel och rak i ryggen och följde mig med blicken då jag reste mig upp och började gå lite av och an över golvet.
Nu var det alltså hon som satt och jag som kretsade.
Jag svarade först ingenting, fortsatte bara att gå.
Så upprepade hon frågan, det är mycket sagt att den var direkt formulerad, den var inlindad i självutplånande och lite ursäktande fraser, men jag förstod ju så bra ändå.
Hade jag alltså tid att fortsätta träffa henne nu ? Fanns det någon möjlighet om det så bara rörde sig om en gång varannan vecka ? Såg jag inte vilket elände hon hade ? Jag visste uppriktigt sagt inte vad jag skulle svara.
Tid hade jag ju, det kunde jag inte förneka.
Men hade jag ork och lust ? Så plötsligt medan jag travade där fram och tillbaka med den stackars flickan sittande i soffan, utmärglad och nödställd, greps jag av ett outsägligt förakt för mig själv och mitt grötmyndiga beteende.
Vad var en psykoterapeut till för egentligen ? Att plocka åt sig ett sabbatsår och ligga på soffan medan hjälpsökande köade utanför dörren ? Vad höll jag på med egentligen ? Jag såg på Lillemor, jag stod framför henne och sa tyst till mig själv att den här flickan tror att jag kan hjälpa henne en bit på väg, kanske skulle hon mycket snart också tro att jag skulle kunna hjälpa henne till att hjälpa sig själv!
Och framför allt : vad hade hon för närvarande för alternativ till min hjälp ? Jo, det gamla vanliga, nämligen allt slag av tabletter, hospitalisering med tilltagande passivitet, hjälplöshet och beroende, och till sist kanske elchocker och förnyade självmordsförsök.
Jag om någon visste ju för övrigt att det här med självmord egentligen var som att dyka från trampolinen : det är alltid första gången som är svårast!
Därför satte jag mig i soffan bredvid henne och förklarade att jag var fullt beredd att fortsätta och att vi skulle kunna börja så fort som möjligt och att vi nog måste träffas två gånger i veckan.
Fast jag skyndade mig att tillägga att också hon skulle uppfylla vissa krav, men jag brydde mig inte om att precisera dem just nu.
Lillemor slog armarna om mig och jag överraskades av att hon var så pass stark.
Hon kramade länge, och då hon till sist frågade om hon fick tillåtelse att göra det hon just nu gjorde kramade jag henne tillbaka och kände mig en smula generad med tanke på vår tidigare diskussion om kramar och sådant under terapitimmarna.
När vi skildes och Lillemor häktade på sig sin axelväska med mediciner och annat såg jag att hon grät, men det verkade som om hon knappast märkte det själv.
Det var en bra och trygg gråt och jag låtsades inte om att jag lagt märke till den.
Jag tänkte att den säkert skulle följa henne ända hem.
3 Innan jag tog itu med något som liknade en målsättning för den fortsatta och nu betydligt mera systematiska behandlingen av Lillemor ville jag först träffa henne några gånger och närmare bilda mig en uppfattning om hennes tillstånd, såväl fysiskt som psykiskt.
Dessutom ville jag i någon mån reda ut vad som hade inträffat sedan vi senast skildes åt, det vill säga under den förlidna sommaren.
Det var ett sätt att hålla kontakt med nuläget redan från början.
Våra sammanträffanden skulle äga rum i min lägenhet på söder, precis som under våren, jag hade ju ingen annan lokal att tillgå, inte ens efter nyår eftersom jag omedelbart efter hemkomsten från min utlandsvistelse lovat min hyresgäst att disponera praktiken på Kungsholmen ytterligare ett kalenderår.
Av någon anledning misstänkte jag att min hyresgäst --- som alltså var en kvinna --- hade inlett ett samarbete med min kollega i rummet mitt emot och att det var ett samarbete som också inverkat på deras privata förhållande.
Det angick ju inte mig, men det kanske påverkade mig när jag gav efter för min kvinnliga hyresgästs önskan om förlängning av kontraktet.
Alldeles innan Lillemor inställde sig till vårt första möte lyssnade jag igenom bandet med hennes levnadsbeskrivning två gånger.
På nytt fylldes jag av frågor och teorier, ibland utlämnade hon på ett nästan retsamt sätt nödvändiga och ganska självklara informationer om bakgrunder och motiv, och jag tänkte liksom jag tänkte första gången jag hörde det att det möjligen var avsiktligt.
I så fall var det raffinerat på ett sätt som jag inte riktigt kände igen hos henne.
Dessutom var jag personligen mycket intresserad av vad som låg bakom Lillemors beslut om att än en gång försöka beröva sig livet, låt vara att försöket var i högsta grad halvhjärtat, men det hade nu liksom vid alla andra självmordsförsök varit nära ändå.
Däri hade naturligtvis kurator Olsson alldeles rätt.
Det jag visste var att hon hade öppnat gaskranarna sedan hon sett till att lämna porten olåst och köksfönstret på vid gavel.
Vidare hade hon svalt ett stort antal sömntabletter och ringt sin förre pojkvän och sin bästa väninna.
Det jag inte visste var i vad mån hennes handling verkligen var ett misslyckat självmord, det vill säga där hennes avsikter varit att dö för att befrias från ett liv som för tillfället var " nerrisat "!
Eller ville hon bara ge efter för sina på andra sätt klart uttalade aggressiva impulser, eller försökte hon tillfredsställa ett behov av att straffas!
Skuldkänslor anade jag redan att hon i mycket hög grad besvärades av!
Eller ville hon egentligen bara skicka iväg ett telegram, ett slags meddelande till en omvärld som övergivit henne, ville hon tala om att hon fanns till eller bara be om förlåtelse för någonting!
Eller, slutligen, var hennes handling en kombination av delar av detta eller kanske av alltihop!
Men liksom tidigare visade Lillemor en obenägenhet att prata om sina motiv och planer och tankar när det gällde hennes självmordsförsök.
Över huvudtaget öppnade Lillemor vår samtalsperiod med mycken tystnad, jag visste inte riktigt om hon inte kunde svara, om hon inte orkade eller om hon bara inte ville.
Ibland kunde jag inbilla mig att hennes tystnad var fylld av ett slags sidvördnad, för att inte säga rent förakt.
Hon hade många uttryck för föraktet, hon var tränad för det, men det var som regel alltså tysta uttryck, knappt märkbara om man inte var mycket uppmärksam på dem.
Men det var svårt att tolka hennes tystnader, och jag var till en början mycket osäker på var jag egentligen hade henne.
Så prövade jag en annan ingång och hade större framgång.
Jag intresserade mig för hennes plötsliga besök hemma hos sin mamma strax efter det att hon slutat arbetet på kontoret.
Då blev hon genast mera medgörlig, och det hade naturligtvis sina orsaker.
Jag frågade henne helt enkelt hur hon mitt i sommaren och när hon höll på att bli som mest nerrisad kom att tänka på sin mamma.
--- Jag var så ensam, svarade Lillemor.
--- Brukar du ofta tänka på mamma när du är ensam ? --- Nej, men då gjorde jag det.
--- Varför, tror du ? --- Antagligen för att hon också är väldigt ensam.
--- Så du ringde upp och sa att du var ensam och bad att få komma hem ? --- Klart jag inte sa jag var ensam, jag sa att jag ville komma hem ändå.
--- Vad svarade hon då ? --- Hon höll på att dö av överraskning, jag har ju inte ringt hem varje dag precis.
--- Hon höll kanske på att dö av glädje också ? --- Det tror jag inte.
--- Varför tror du inte det ? --- Jag tror inte hon tycker särskilt mycket om mig, hon kanske har gjort men inte nu längre.
--- Men du tycker om henne ? --- Ja, jag tycker väldigt mycket om mamma egentligen, jag gör det, jag tycker väldigt mycket om henne när jag tänker efter.
--- Kan du ge nåt skäl till att du gör det ? --- Det är synd om mamma, det har alltid varit synd om henne.
--- När pappa levde också ? --- Ja.
Det var alltid synd om henne, hon gjorde aldrig nån illa.
--- Men andra kanske gjorde henne illa ? --- Allihop gjorde henne illa, pappa mest kanske, pappa och jag ... --- På vilket sätt gjorde pappa henne illa ? --- Jag vet inte, jag kanske överdriver.
Det var synd om henne i alla fall.
Varför sitter du och frågar om det där hela tiden ? --- Det kanske mest var när han druckit ? --- Vadå ? --- Jag pratar om din pappa.
Du sa att han gjorde mamma illa och då frågar jag om det mest var när han druckit sprit ? --- Ja, då kunde han bli alldeles vild.
Fast för det mesta så höll sig mamma undan, hon gick och stängde om sig, hon var mest orolig för att andra skulle höra nåt.
--- Vilka andra ? --- Grannarna förstås, och så såna som gick förbi.
Allra räddast var hon för att lärarna skulle höra nånting, det var hon livrädd för, ingenting skulle märkas utåt.
--- Mamma gick omkring och var rädd hemma menar du ? Hade hon anledning till det ? --- Ibland kanske.
Pappa var väldigt stark också.
En gång när han var helpackad så låste hon in sig i finrummet och ville inte öppna, hon sprang alltid undan, men då slet pappa bara tag i dörrvredet så hela dörren gick loss, skruvar och gångjärn flög omkring i hela köket och till sist så stod han där med dörren i nyporna och när han upptäckte det så blev han så förbannad att han dängde in den i ena långväggen så tallrikar och glas flög ut ur porslinsskåpet, det låg skärvor över hela golvet sen.
Men inte nog med det, för sen så började han slå efter både mamma och mig.
Det var nog tur att inte brorsan var hemma för honom hade han väl slagit ihjäl.
Men så stark var han, pappa alltså!
När Lillemor berättat färdigt skrattade hon plötsligt till och sa någonting om att jag inte skulle tro att de var helt galna hemma hos henne.
Jag svarade att jag inte trodde det och sedan satt hon tyst en lång stund.
Men jag märkte att hon inte mådde helt bra av pausen som följde, hon tyckte tydligen att bilden av pappan inte var riktigt rättvis, och därför sa hon plötsligt : --- Men såna saker hände bara ibland och då ångrade han sig efteråt.
Förresten så var det egentligen inte hans fel.
--- Vems var felet då ? --- Det var så att många av lärarna var översittare och liksom gav pappa order fast dom inte hade nån rätt till det.
Det kunde han inte med men jag tror aldrig han protesterade, jag tror han alltid gjorde som dom sa.
Men sen när skolan var slut för veckan och han kommit hem och fått några järn i sig till kvällsmaten så blev han helförbannad.
Antagligen kom han att tänka på dom där översittarna som gett honom order och så fick vi som var hemma igen för det som pappa hade fått stå ut med i jobbet.
Det var inte klokt egentligen, men det var så, pappa var inte nån av dom, pappa var en vanlig jobbare och därför fick han stå ut med allting sånt där.
Dom var översittare helt enkelt!
--- Vad menar du med vanlig jobbare ? --- Han var ju vaktmästare bara, och så hade han jobbat på sågen uppe i Holmsund och nästan brutit ryggen av sig.
Han hade en skitlön jämfört med lärarna.
Jag fattar inte hur han kunde krypa för dom där.
--- Du sa att han ångrade sig, hur märkte du det ? --- Jag tror han bad mamma om förlåtelse sen.
--- Tror ? Du vet inte säkert ? --- Nej.
Men jag är nästan säker.
--- Dig bad han i alla fall aldrig om förlåtelse ? --- Nej.
Inte brorsan heller för den delen.
--- Men tyckte du när du var hemma hos mamma i somras att hon hade det bättre nu ? --- Hon var så väldigt ensam, hon var som i en egen värld nästan.
Annars hade hon det nog bättre, fast hon var sig lik.
--- På vilket sätt var hon sig lik ? --- Lite gnällig och nyfiken och så där.
Hon skulle ha reda på allting, hur jag hade det och varför jag inte hade nån karl som jag gift mig med och i den stilen.
--- Och det svarade du på ? --- Nej.
--- Men ni pratade med varann ganska bra i alla fall ? --- Jodå, det gick rätt bra.
En gång började jag stortjuta och sprang in i mitt gamla rum, och det var när hon sa att det var så fint att vara farmor men synd att inte få vara mormor.
Då kunde jag inte hålla mig längre, då kom det där med aborten och alltihop för mig igen.
Så det var nog inte så bra stämning mellan oss när jag for tillbaks sen.
Men det var mest mitt fel, det var jag sominte kunde behärska mig riktigt, det har jag aldrig kunnat, det sa både mamma och pappa när jag bodde hemma.
--- Tror du att besöket hemma hos mamma hade nånting att göra med att du sen försökte sticka undan igen ? --- Ja, jag höll på att säcka ihop fullständigt när jag kom tillbaka till Stockholm och träffade Janne och försökte hålla igång igen.
--- Tror du självmordsförsöket inte hade blivit av om du struntat i att resa hem ? --- Jag tänker alltid på att ta livet av mig när jag är nere.
--- Men det är bara två gånger du på allvar försökt ? --- Ja, det brukar komma annat emellan.
--- Men minns du vad det var som fick dig att omsätta dina tankar i handling just i somras ? --- Det var nog mest att jag inte fick träffa dig.
--- Varför säger du så när du vet att det inte är sant!
--- Jag var uppe hos dig och bankade på dörren men du gav fan i att öppna ju!
--- Du visste att jag kunde vara bortrest.
--- Jag ville träffa dig ändå, och förresten så trodde jag du hade kommit tillbaks, det hade du väl också, så när du inte öppnade så gav jag mig fan på ... ja, jag vet inte, men jag ville inte leva längre när det inte fanns nån som ställde upp!
--- Vad skulle du ha sagt till mig om vi träffats ? --- Det vet jag inte.
Kanske att jag inte ville leva längre för det ville jag ju inte.
--- Vad gjorde du när du väl bestämt dig för att sticka undan ? Du kanske bestämde dig i samma ögonblick du öppnade gaskranarna ? --- Nej.
Jag bestämde mig långt tidigare.
--- Hade nånting särskilt hänt som fick dig att bestämma dig ? --- Jag hade varit på fest hemma hos en kompis till Annastina.
Både hon och Lasse var med, jag trodde Stefan skulle komma också ... Plötsligt tystnade Lillemor och tittade åt sidan.
Hon bet sig i underläppen och jag trodde ett ögonblick att hon skulle börja gråta.
Men det gjorde hon inte, hon satt bara tyst och undvek min blick.
Jag tänkte att hon kanske kommit av sig och att någonting helt annat flugit genom hennes huvud och att hon nu inte mindes riktigt var hon var.
Därför frågade jag : --- Hur kunde du tro att Stefan också skulle komma ? --- Jag vet inte, jag fick det för mig bara, det var aldrig nån som sa det rent ut, det var nånting jag bara fick för mig.
Lillemor gjorde en ny paus, sjönk på något sätt tillbaka i andra tankar, men kvicknade till och såg på mig igen och fortsatte : --- I alla fall så riggade jag till mig lite extra och stack till den där festen och försökte göra mig till.
Men det blev en jävla tillställning må du tro, jag minns nästan ingenting mer än att jag aldrig såg röken av Stefan.
Dom hade fixat till nån sorts häxvälling till drink och den klarade jag inte.
När jag tryckt i mig ett par glas sjönk jag bara ihop, det var rena klubbslaget alltså, jag blev helpackad på nolltid.
Fast antagligen var jag lite spänd på om Stefan skulle vara där också, det gjorde nog sitt till.
Hursomhelst så sopade dom ihop resterna av mig och skyfflade in mig i ett sovrum.
Där låg jag halva natten innan Annastina och Lasse hjälpte mig hem.
Du må tro att jag undrat vad dom hade tömt i den där drinken egentligen.
--- Det var när du vaknade sen som du alltså bestämde dig ? --- Nej, först stack jag hem till dig.
--- Och sen ? --- Sen gick jag hem igen och satte mig på en stol och trodde att jag skulle börja tjuta.
--- Men det gjorde du alltså inte ? --- Nej.
--- Vad var det som fick dig att tro att du skulle börja gråta ? --- Hela kroppen var full av gråt.
--- Brukar det kännas så innan du ska gråta ? --- Ja.
Det kommer aldrig på en gång, det blir liksom en signal inifrån först, ungefär som när man ska till att nysa du vet.
--- Och vad gjorde du när du inte kunde gråta ? --- Det minns jag inte.
--- Krångla inte nu, Lillemor!
Berätta vad du gjorde.
--- Det behöver jag inte alls göra om jag inte vill.
--- Men jag skulle bli glad om du gjorde det.
--- Varför det ? Varför måste vi absolut prata om det här ? Det följde en lång tystnad.
Jag betraktade Lillemor, hon satt lugnt kvar i soffan men ändrade ställning genom att dra upp knäna under hakan.
Hon såg framför sig och verkade mycket uttråkad.
Till sist sa jag : --- Jag skulle sätta värde på om vi kunde fortsätta.
Lillemor rätade ut benen och drog ner kjolen över knäna och sträckte sig i hela sin längd.
Sedan strök hon fingrarna över håret några gånger och förklarade med en nästan utmanande nonchalans i tonfallet : --- Jag är rätt så trött, kan vi inte prata om nånting annat istället!
--- Du menar alltså att du måste vara mindre trött för att prata om det här än om nånting annat ? --- Jag vill inte prata om det här, det är ingenting mer med det!
--- Om jag ber dig att försöka i alla fall ? Jag skulle sätta värde på det.
--- Det sa du alldeles nyss.
Du upprepar dig.
--- Och jag skulle kunna säga det igen, för så pass angelägen är jag faktiskt.
--- Du vet vad jag tycker, Sulan.
--- Nej ? --- Jag tycker du är jävligt tjatig!
--- Du får tycka vad du vill bara du gör mig tjänsten att svara på några få frågor till!
--- Jag minns faktiskt inte vad du frågade om.
Jag dröjde med att upprepa frågan, jag stirrade på Lillemor och hon märkte det antagligen utan att se tillbaka på mig.
Så gäspade hon, stort och ordentligt, men jag låtsades inte om det, dessutom var det egentligen ingen gäspning som gav uttryck för trötthet eller leda, snarare var det bara en av hennes många nervösa åthävor.
När jag just skulle till att formulera min fråga på nytt så reste hon sig upp från soffan, det var första gången hon gjorde det under det här samtalet och hon gjorde det mycket långsamt.
Hon gick med ganska trötta steg några varv i rummet, dessa turer som under våren nästan hade artat sig till ett slags ritual, och av hennes rörelser att döma var hon inte alldeles opåverkad av de lugnande tabletterna hon fått sig ordinerade.
När hon slutligen satte sig igen trodde jag att hon skulle envisas med någon av sina många utmanande tystnader.
Men det gjorde hon inte, hon överraskade mig och sa mycket lugnt : --- Jag ska säga vad jag gjorde.
Jag ringde till Stefan.
Jag väntade på en fortsättning, och jag satt därför alldeles tyst.
Det hände emellanåt att Lillemor gjorde pauser bara för att invänta mina påfrågor.
Jag hade under våren försökt vänja henne av med det, jag ville att hon själv skulle prata och berätta så sammanhängande som möjligt, det blev som regel bättre resultat och det gjorde det lättare för mig att lyssna.
Men jag utgick ifrån att det var en del av hennes osäkerhet och att det till dels skulle lösa sig i fortsättningen.
Genomgående dröjde jag därför också med mina frågor och gav henne oftast chansen att göra tillägg om hon ville det.
Så jag frågade henne efter en stund : --- Vad ville du Stefan då ? --- Jag tänkte lugna honom och säga att jag aldrig mer skulle besvära honom och så tänkte jag ta farväl av honom för alltid.
--- Tänkte, säger du, gjorde du inte det då ? --- Nej.
Det var så att jag blev alldeles matt när jag hörde rösten på honom så jag kom av mig.
Jag hade inte pratat med honom på så länge, jag hade inte tillåtelse till det, han ville ju inte veta av mig.
Så jag fick nästan inte fram nånting innan han blev helförbannad och sa att han skulle sparka in underlivet på mig om jag inte gav fan i att ringa mitt i natten bara för att prata en massa skit.
Och så sa han att han tyckte det var förbannat konstigt att jag inte fattat att han var trött och less på mig och sen dängde han på luren.
--- Natten ? Men det här var väl vid middagstid nån gång om jag uppfattat det rätt ? --- Visst, men Stefan har aldrig kunnat skilja på natt och dag, han har aldrig kunnat skilja på nånting, han har alltid sagt en sak och menat en annan.
--- Du tänker på det där med aborten ? --- Inte bara det, det var så mycket annat också.
--- Men ändå ringde du upp honom, ändå var han den du sist ville prata med!
--- Det var det inte alls, för efter det så ringde jag upp Annastina på hennes jobb och sa vad jag egentligen skulle ha sagt till Stefan om jag hade fått en chans.
--- Och vad sa hon då ? --- Det vet jag inte.
--- Svarade hon inte ? --- Jodå, men när jag sagt vad jag skulle till henne så var det min tur att dänga på luren, jag lyssnade aldrig på vad hon svarade.
Sen tog jag i alla fall rätt på dom sömntabletter jag hade kvar och tryckte i mig dom och öppnade alla gaskranar och la mig raklång på köksgolvet och väntade på att jag skulle få dö.
Det är fan, Sulan, att jag inte fick det ändå, det är fan alltså!
Tycker inte du det också, tycker du inte att man ska få dö när man själv vill dö!
Tycker du inte det!
--- Men du gick väl inte direkt från telefonsamtalet med Annastina och tog dom där sömntabletterna ? --- Varför svarar du inte på vad jag frågar om ? --- Du menar om man inte kan få dö när man själv vill ? --- Ja!
Varför svarar du inte på det ? --- Jag kanske tyckte vi kom lite från ämnet bara.
--- Från ämnet!
Vi snackar ju om att jag skulle ta livet av mig, det är ju det vi snackar om hela tiden!
Eller snackar du om nånting annat ? --- Nej, men om du vill att jag ska svara på din fråga så måste jag säga att jag inte tycker att man alltid ska få dö när man själv vill det, helt enkelt därför att man ju har så liten chans att ångra sig.
Jag menar har man lyckats så är ju saken klar sen, eller hur ? --- Men om man vill så där in i helvete gärna då!
--- Inte då heller, jag tycker att man först kan diskutera saken.
--- Med vem då om man får fråga ? --- Med mig till exempel.
--- Du är ju inte hemma.
--- Det är jag väl.
--- Inte när jag vill ta livet av mig i varje fall.
--- Men Lillemor, om vi skulle gå tillbaka till min fråga, nämligen om du verkligen gick raka vägen från telefonsamtalet med Annastina till tabletterna och gasen i köket ? --- Vad skulle jag annars göra!
Jag hade ju redan bestämt mig.
--- Gjorde du ingenting emellan ? Du såg inte till att lämna nånting efter dig, nåt meddelande eller nåt i den stilen ? --- Du är en jävla larvpotta, Sulan!
Du vet mycket väl vad jag gjorde och ändå sitter du och frågar som om du inte hade en aning om det!
--- Nu förstår jag inte vad du menar ? --- Vet du vad du är, Sulan!
Jo, du är oärlig mot mig för du sitter och vet allting!
Du vet att jag kollade så att inte ytterdörren var låst och du vet att jag lämnade köksfönstret på glänt!
Du vet allting och ändå sitter du och låtsas som om du inte gjorde det.
Du sitter och är oärlig och jag ger fan i dig om du inte kan vara ärlig mot mig, jag ger helt enkelt fan i dig!
Jag kan slå vad om att du helst såg att jag tog livet av mig, jag kan slå vad om att det är vad du helst av allt vill och ingenting annat!
Jag lät henne lugna ner sig i en rätt kort paus.
Jag tror inte jag dolde att jag berördes av hennes anklagelse, men jag gjorde inte något väsen av det, det viktigaste var nu att betrakta henne och försöka avläsa graden av hennes upprördhet.
Det var nämligen alldeles tydligt fråga om en sådan.
Sedan sa jag : --- Om jag verkligen ville det du nu säger, Lillemor, så skulle jag väl inte sitta här och ta upp tid med dig, då kunde jag ju som du säger bara ge fan i dig!
Då kunde jag ju fullfölja mina planer och göra nånting annat av mitt sabbatsår än sitta här och bli spottad i ansiktet av dig!
Jag märkte att Lillemor blev illa berörd av vad jag sa, speciellt när jag var så lågsinnad att jag tog tag i det här med mitt sabbatsår, det var inte bra, det var att slå ytterligare en skuldklo i henne och det var inte min avsikt.
Hade jag nu bestämt mig för att ställa upp på henne så skulle jag göra det utan att sätta just det ifråga.
Så jag böjde mig fram mot henne och lät kanske vänligare än jag egentligen var när jag sa : --- Men nu gör jag som synes inte det, nu ger jag inte fan i dig, utan nu sitter vi här och pratar helt enkelt därför att jag faktiskt bryr mig förbannat mycket om dig och faktiskt också gillar dig väldigt mycket!
Och om du inte fattar det så är jag jävligt ledsen, men jag bryr mig inte mindre om dig för det, det ska du veta!
Jag var spänd på Lillemors reaktion, jag försökte avläsa den utan att direkt visa att jag gjorde det.
Hon såg plötsligt en aning skrämd ut men växlade lika plötsligt uttryck och sa med obetalbar överlägsenhet : --- Du tror visst att du är Jesus själv du!
--- Nej, det tror jag inte.
--- Och så sitter du och är oärlig, det kan du inte neka till!
--- Om jag vore oärlig så skulle jag naturligtvis kunna neka till vad som helst, men nu råkar jag faktiskt inte vara det!
Jag ber dig berätta för mig hur du gick till väga när du försökte sticka undan i somras och jag gör det därför att jag tycker det är viktigt att höra dig själv berätta det, inte höra nån annan göra det!
Jag vet ingenting säkert förrän jag hört det ifrån dig!
När det gäller dig och din person så litar jag alltså bara på dig!
--- Men du har ju snackat med Olsson!
--- Margareta Olsson har berättat en del, men långt ifrån så detaljerat som vi har pratat nu.
Dessutom vill jag alltså höra dig själv berätta, du måste tro på vad jag säger, jag vill höra det med dina egna ord och din egen röst!
--- Varför det ? --- Därför att det här först och främst handlar om dig, och så handlar det rätt mycket om det fortsatta samarbetet mellan dig och mig.
Jag vill alltså veta lite grann av vad som har hänt med dig sen vi skildes åt i våras.
Märkvärdigare är det egentligen inte.
Men om du inte vill försöka förklara för mig varför du låter ytterdörren vara olåst och varför du lämnar köksfönstret öppet så behöver du naturligtvis inte känna dig tvingad till det.
--- Fönstret var inte alls öppet, sa Lillemor, det stod bara lite på glänt!
--- Men varför såg du inte till att det var helt stängt så att inte gasen blandades med luften ? --- Det vet jag inte, jag kanske glömde det bara, det minns jag faktiskt inte.
Förresten är det nog bäst att jag går nu!
--- Varför är det bäst ? --- Därför att du är så envis.
--- Jag kommer inte att hindra dig om det är det du tror.
Lillemor stirrade på mig, föraktfullt och kanske lite arrogant.
Men hon nöjde sig med att stirra, hon reste sig inte ens upp från soffan, gjorde inte en enda rörelse som skvallrade om att hon verkligen var beredd att avlägsna sig.
Så satt vi mitt emot varandra och sa ingenting på en väldigt lång stund.
Jag försökte som vanligt tolka tystnaden och jämföra den med andra tystnader vi suttit och delat med varandra.
Någon har kallat detta att lyssna med det tredje örat, det kan vara ett träffande uttryck för att ge akt på vad klienten skyggar för och vägrar att prata om, vad hon eller han tränger bort och kanske till och med förnekar.
Lillemor lämnade alltså inte våningen som hon sagt sig vilja, hon började inte ens kretsa runt i rummet som hon så gärna gjorde då hon inte riktigt kunde motstå tystnaden eller pausen.
Till sist kände jag mig föranledd att fråga : --- Du ska inte gå då ? Jag fick inget svar och jag hade väl inte väntat det heller.
Istället fortsatte vi sitta tysta och eftersom Lillemor inte sa någonting kände jag mig oförhindrad att börja ordna med lite papper jag hade på mitt skrivbord.
Jag bestämde mig för att åtminstone för den här gången lämna diskussionen om motiven till sommarens självmordsförsök.
Medan jag satt och pysslade med mina saker på skrivbordet och hade förberett mig på praktiskt taget hur lång tystnad som helst frågade plötsligt Lillemor : --- Jag skulle vilja ha reda på en sak!
--- Vadå ? --- Varför vill du veta så mycket om när jag försökte ta livet av mig egentligen ? --- Det sa jag ju.
--- Det minns jag inte.
--- Jag vill försöka hjälpa dig eftersom du bett mig göra det, jag vill att vi ska försöka ta rätt på orsakerna till att du försöker sticka undan, och om man får reda på dom så brukar man ha större chans att kunna tåla alla påfrestningar som man blir utsatt för.
--- Jag tycker du smörar i det där med självmord.
--- Vad menar du med smörar ? --- Du verkar njuta av det.
Lite perverst så där.
--- Det är nog snarare så att jag tycker det är viktigt.
Men vi kan sluta snacka om det där om du absolut vill, det finns så mycket annat som också är viktigt.
Lillemor satt tyst igen.
Sedan såg jag henne göra en sak som hon redan visste att jag inte tyckte om att hon gjorde, nämligen att hon hämtade upp en nagelfil och började fila fingernaglarna ganska koncentrerat.
Jag hade aldrig tillåtit sådana aktiviteter under terapitimmarna, jag hade aldrig tillåtit någon av mina klienter sitta och sticka eller dricka kaffe eller ens sitta och rita med en penna under samtalen.
Ytterst motvilligt hade jag vid enstaka tillfällen gått med på att klienten rökt cigarretter eller pipa, det hade varit i sådana fall där det varit klart belagt att samtalen underlättas då klienten fått ägna sig åt en för henne eller honom naturlig ovana.
I övrigt hade jag alltså alltid försökt undvika sådana element som kunde tänkas bli störande för koncentrationen för båda parter.
Jag såg inte någon möjlighet att pruta på dessa krav.
Men jag visste naturligtvis att Lillemor inte alls hade något behov av att just nu fila naglarna, hon gjorde det för att provocera mig och jag låtsades därför inte om det.
Istället sa jag : --- Du verkar i alla fall betydligt lugnare nu än du gjorde i våras.
Lillemor svarade inte, såg inte ens upp från sitt filande.
Jag tillade : --- I vart fall springer du inte omkring i rummet lika mycket som då.
--- Vill du att jag ska göra det då, frågade Lillemor.
--- Du ska göra vad du känner för att göra, men det är klart att det är lättare att prata om vi sitter som vi nu gör, eller hur ? --- Det kan bero på att jag inte orkar traska så mycket just nu!
Sedan kunde jag inte hålla mig längre : --- Men fila naglarna orkar du tydligen!
--- Ja.
--- Det är kanske inte lika jobbigt ? --- Nej.
--- Vill du verkligen fortsätta komma hit ? Lillemor slutade med manikyren och stoppade omedelbart ner pappfilen i väskan och såg på mig en stund, innan hon frågade i ett tonfall fullt av skrämsel : --- Varför frågar du så ? --- Jag menar om du tror att det är nån idé ? --- Det vet du ju att jag tror, det vet du väl att jag vill komma hit!
--- Men du vill ju inte samarbeta!
--- Det vill jag väl.
--- Varför vill du just komma till mig.
--- Därför att du inte är som dom andra.
--- Vilka andra ? --- Dom jag pratat om förut, dom andra terapeuterna, och så är du inte som kuratorn heller, Olsson alltså!
--- På vilket sätt är jag inte som dom ? --- Det är mera klös i dig på nåt sätt.
--- Klös ? --- Ja, och så är du mera som vem som helst, du har en massa fel och sånt.
Du blir till exempel helförbannad om du inte får som du vill och så blir du stött och tjurig om man är lite taskig mot dig.
Det där tycker jag är så skönt med dig.
Att du har en massa brister alltså!
--- För en stund sen sa du att jag var Jesus!
--- Jag sa inte alls att du var Jesus, jag sa att du själv tror att du är Jesus!
--- Det är bra, det var precis vad du sa, jag ger mig!
Du kommer säkert hit nästa gång ? --- Ja.
--- Och om du skulle få förhinder så hör du av dig!
Du har mitt telefonnummer nu!
--- Ja.
Så lämnade hon mig.
Men jag kände när jag satt kvar vid skrivbordet att jag helst hade velat följa med henne och avläsa hennes tankar och reaktioner, det vill säga få reda på allt det som hon dolde för mig och det som alltså var min mer eller mindre självpåtagna uppgift att komma till insikt om.
Men en sak visste jag i alla fall, jag visste att det var klös i mig och att jag hade en massa brister.
Alltid var det något.
4 Det mest gripbara hos Lillemor var hennes uttalade önskan om att få sitta hos mig och prata och naturligtvis också gärna bli föremål för något slags samtalsbehandling.
Det ställde hon upp på, och jag kunde ju längre hösten led märka att hon på många sätt gjort sig redo för sitt besök hos mig, inte sällan kom hon fem eller tio minuter före utsatt klockslag och det hände dessutom att hon vägrade gå då timmen var till ända, det hände att hon bara ville sitta kvar utan att säga någonting.
Eller som hon själv uttryckte det : --- Jag vill vara där du är!
Jag såg inte så allvarligt på den här bindningen, den hade jag erfarit i så många olika former vid flera tillfällen tidigare.
Det som emellertid förvånade mig var att Lillemors bindning ändå höll i sig trots att hon måste ha blivit mycket besviken på mig under den gångna våren, särskilt med hänsyn till att hon hört ett par av mina tidigare klienter tala om mig i positiva ordalag, bland annat då den tidigare omnämnde Ronnie.
Att hon verkligen var besviken förklarade hon ju också själv innan vi skildes före sommaruppehållet.
Mot hennes tydligen uppriktiga önskan om att gå i terapi hos mig talade hennes svårfångade och minst sagt gropiga attityd under våra samtal, det vill säga när hon väl fått sin önskan uppfylld och kommit hit och slagit sig ner i min soffa.
Då demonstrerade hon genomgående ett motstånd mot behandlingen och jag tyckte först att jag aldrig fick det fäste i henne som jag ville ha.
Det motsägelsefulla i hennes beteende illustreras kanske bäst av att hon bara ögonblicket efter det att hon gråtande bett om att få vara kvar hos mig plötsligt hotade med att lämna lägenheten och kanske --- om jag alltså fortsatte vara " envis " och " kriminellt tjatig " --- med att aldrig mera komma tillbaka till mig.
Jag frågade mig om det just var den här paradoxen som utmanade mig och som uppbådade mitt intresse för henne.
Jag hade lite svårt att hålla till godo med min egen förklaring att jag nu blivit så gammal att jag lättare lät mig övertalas, att jag nu hade sett för många av alla dessa förtvivlade och utslagna människor för att längre orka motstå deras bön om hjälp och kanske framför allt motstå deras vädjan om hjälp till självhjälp.
Jag vägrade alltså göra det, jag måste tvinga mig till att finna andra förklaringar och andra motiv till att jag inte körde iväg henne när hon lät mig förstå att hon ingenting hellre ville än egentligen ge sig av för gott och aldrig mer träffa mig.
Det fanns dessutom moment i hennes uttalade hatkärlek till mig som jag inte visste om de var äkta eller bara spelade i syfte att provocera mig.
I stort sett fanns det ingenting som var nytt för mig i Lillemors sätt att vara, jag hade naturligtvis erfarenhet av liknande fall och jag var inte orolig på det viset.
Men jag hade svårare att bryta ner Lillemors motstånd mot behandlingen än jag kanske haft med någon tidigare.
Det hon i första hand försökte förhindra var min strävan efter att upprätthålla den yrkesmässiga relationen oss emellan.
Hon kunde ju både vara flörtig och arrogant, och hon kunde inte sällan komma med små inställsamma förtroenden om hur taskiga alla de andra terapeuterna var.
Men Lillemors alla motståndsyttringar var ändå ett tecken på att hon skulle klara en mera djupt syftande samtalsbehandling, och jag bedömde hennes jagkänsla som så pass stark att jag tillsammans med henne själv kunde formulera en målsättning, som gick ut på att ge henne ökad självkännedom och mognad, och en större frihet att utveckla sig själv och sina personliga resurser.
Det där lät givetvis fint, men jag ropade inte hej, det sa jag kanske också klart till henne att jag inte gjorde.
En bit in på hösten fick Lillemors bindning till mig karaktären av någonting som mer och mer liknade det man brukar kalla överföring.
Det betyder bara att klientens alla känslor och reaktioner inte alltid är dikterade av det aktuella tillfället utan snarare av tidigare relationer, inte minst relationer till föräldrar, lärare och andra människor som haft betydelse för klientens utveckling i något avseende.
Lillemor kom alltså att projicera sina tankar och känslor på mig, hennes tidigare upplevelser tillsammans med andra viktiga människor, upplevelser som hon glömt eller trängt bort, blev nu mer eller mindre levande för henne och vi kunde uppmärksamma hennes reaktioner och ta itu med dem och försöka bearbeta dem.
Våra sammanträffanden kom på det sättet att bli ett destillat av hennes tidigare relationer till andra människor, jag blev i olika situationer både hennes mamma och hennes pappa, och jag blev en rad andra människor för henne, allt beroende på vilka teman vi tog upp.
Vi började nu komma in i en viktig fas, kanske den allra viktigaste, och det blev mycket arbetsamt för oss båda.
Men överföringen hindrade naturligtvis inte Lillemor från att kasta med sina attityder och spela sina roller, det fick hon gärna göra om det inte menligt inverkade på koncentrationen, och det tyckte jag inte att det gjorde, åtminstone inte mer än undantagsvis.
Omsider framstod det på ett frapperande sätt hur Lillemor präglades av sin osjälvständighet och sitt bristande självförtroende.
I grunden uppfattade hon sig som totalt värdelös.
Som regel orkade hon inte ens kokettera med det fast hon försökte.
När hon till slut sa att hon inte var någonting, att hon inte betydde någonting, att det inte fanns någon som helst anledning att respektera eller ens notera henne så menade hon dessvärre också det.
När hon berättade om sig själv i sin levnadsbeskrivning, som jag många gånger lyssnade igenom, fanns det hela tiden hos henne en beredskap att be om ursäkt, att själv ta på sig skulden för det inträffade och att ständigt omyndigförklara sig själv i de mest skilda sammanhang.
Hon kunde raljera, hon kunde som jag tidigare påpekat använda sin självutplåning som vapen och utmaning, men det fanns, vilket jag i början inte visste, alltid en viss portion allvar bakom, alltid en viss portion verklighet.
Det var naturligtvis inte så svårt att härleda hennes grundskadade självförtroende.
Jag kunde lätt räkna ut att drygt åttio procent av dem jag dittills hade konfronterats med i den psykoterapeutiska situationen var starkt störda av oavslutade relationer till båda eller endera av sina föräldrar.
Och dessa oavslutade relationer bottnade i brist på kärlek från föräldrarna.
Jag har alltid vägrat tro att denna min erfarenhet inte skulle vara representativ, min kollega som delade praktik med mig på Kungsholmen hade till och med ett högre procenttal i det här avseendet, nästan nittio procent.
I Lillemor Holms föräldrahem härskade de vanligaste av våra borgerliga värderingar.
Det borgerliga samhället bygger på tillämpliga delar av fundamental oärlighet, det vet vi.
Man ska vara så, man ska göra så, man ska tänka och man ska rentav känna så.
Men det som ligger en själv närmast att göra, närmast att tänka och att känna det ska man vanligtvis skjuta åt sidan, helst aktivt förtränga till ett stadium av förintelse.
På det sättet invalidiserades vi också i våra själsliv, så blir vi bara till delar av oss själva och någonting näst intill ingenting av vår personlighet.
Det är en tragik som till sist knappast uppfattas eftersom det ingår i dess förutsättningar att mörklägga dess existens.
Och mitt i alltihop finns hela det behov av kärlek som vi tar med oss ut ur moderlivet, och det är det välkända behovet av att bli älskade för vad vi är och inte för vad våra föräldrar vill att vi ska vara.
Det behovet är kanske en instinkt, jag vet inte så noga vad det begreppet innebär, och det är en premiss för överlevandet.
Hade våra föräldrar inte älskat oss på något sätt alls så hade de naturligtvis satt ut oss i skogen för att dö.
Nu gör de inte det, det skulle ju se illa ut, det skulle inte passa sig.
Det ska ju med andra ord se ut som om de älskade oss med hull och hår och allting annat, fast de i själva verket bara älskar den varelse de vill att det ska bli av barnet och som de vill att barnet ska vara.
Jag brukar säga att det är alldeles åt helvete, men det är ju också opassande förstås.
Åt helvete är det emellertid.
Hand i hand med kärlekslösheten går ofta förtrycket, det gjorde det också i Lillemor Holms hem.
Och när jag säger det menar jag tyvärr inte att detta hem utgjorde något undantag, det var som de flesta andra i vårt land, mer eller mindre.
Förtrycket är alltså en följd av en klart auktoritär uppfostran, eller kanske rent av är att betrakta som en beståndsdel i den auktoritära uppfostran.
Men jag märker att jag håller på att bli långrandig, eller att jag håller på att övermannas av den indignation och bitterhet som plötsligt kan övergå i en alldeles vanlig trötthet.
5 Några gånger när vädret var hyggligt bad jag Lillemor sätta sig på bussen och fara ut till sommarstället som jag fick hyra av min vän.
Det betydde alltså att jag förlade en del av terapitimmarna med henne ute på Värmdölandet, vi satt då inte stilla inne i det lilla huset utan promenerade i skogen och pratade under tiden.
Jag vill inte påstå att det här var någon särskilt lyckad form av möte med en klient.
Men jag tyckte att Lillemor skulle må bra av att gå i skogen och det skadade henne inte med lite frisk luft.
Lillemor var fortfarande sjukskriven men jag ansåg nog att hon hade mått bättre av att ha ett jobb där hon hade varit tvingad att iakttaga regelbundna tider, men hennes läkare var tydligen av annan mening.
Våra samtal blev av naturliga skäl ganska splittrade i skogen, och det blev inte bättre av att jag som regel tog sällskap av en grannes hundar.
Det var tre labradorer, sotsvarta och påfallande smärta för rasen och ytterst tillgivna.
Dessutom var de inbördes mycket lika.
De hette Ricky, Castor och Sambo, och eftersom jag befann mig så ofta ute på min väns sommarställe den här hösten så lärde vi känna varandra rätt väl.
Lillemor hade en attityd mot hundarna som mest påminde om avvaktan, för att inte säga avståndstagande.
Jag frågade henne om hon möjligen var rädd för hundar men det förnekade hon.
Emellertid klappade hon dem bara när hon ansåg att hon " behövde ", och då gjorde hon det med påtaglig försiktighet, som om hon ändå inte var riktigt säker.
Eljest tror jag inte hon hade någonting emot att komma ifrån stan och promenera en timme eller två i skogen.
Hon gick inte fort, det störde mig en aning, jag fick hela tiden dämpa min egen takt och ofta stod de svarta hundarna och väntade på oss vid vägskäl eller där stigarna delade sig.
Jag hade mycket svårt att dölja min kärlek till dessa hundar, de var väldigt lika, de rörde sig på ungefär samma sätt och det tog flera veckor i anspråk att lära sig skilja dem åt.
Kanske hade det att göra med att jag inte fann det särskilt nödvändigt, när jag behövde kalla på dem handlade det nästan alltid om alla tre samtidigt.
Lillemor var högst okunnig när det gällde träd och buskar, jag passade emellanåt på att fråga som en annan tentator och det retade henne naturligtvis.
Över huvudtaget hade hon väldigt lite kontakt med naturen och jag beklagade detta.
Men vi hade givetvis andra saker att prata om än vad som hände eller inte hände i naturen omkring oss.
Och jag betraktade henne i smyg för att bilda mig en uppfattning om hennes fysiska kondition, det märktes att hon långsamt hade blivit kraftigare och att hon också blivit piggare till humöret.
En viss trötthet kunde jag inte undgå att förmärka men jag utgick hela tiden från att det berodde på tabletterna.
Visserligen sa hon att hon slarvade med dem och bara tog dem lite då och då, men jag tror ändå de hade sin verkan.
En förmiddag mötte vi tre äldre damer på en stig inte så långt från stugan där jag huserade.
Två av dem rökte cigarretter och jag tänkte först inte så mycket på saken.
Men Lillemor sa : --- Folk som röker skulle dom bunta ihop!
--- Hurdå menar du ? --- Dom borde inte få vara där alla andra är.
--- Du gillar inte när folk röker ? --- Jag blir galen alltså!
Jag kräks bara jag ser en cigarrett.
--- Men hemma rökte dom, eller hur ? --- Pappa rökte, han var otrolig!
Han sög och bolmade i ett kör.
--- Och du har aldrig själv rökt ? --- Jag försökte en gång men jag höll på att spy ur mig allting som fanns inuti mig!
--- Bara en gång ? --- Ja, jag har aldrig kunnat med det där med tobaksrök, jag har alltid mått illa av det och fått ont i skallen.
--- Gör du det nu också ? --- Ja, fast inte så mycket som förr.
När jag bodde hemma var det ett helvete.
--- Men du berättade väl för pappa om hur du hade det.
--- Klart jag gjorde.
Men det sket han fullkomligt i.
Jag kunde inte sova ibland, så jävligt tyckte jag det var.
--- Och ändå fortsatte han ? --- Både mamma och han trodde det berodde på nånting annat.
Det trodde doktorn också, jag fick nånting som mamma skulle droppa i ögonen men det hjälpte inte.
Till sist gick jag genom sån där allergitest men den gav inte nånting, och då sa pappa att jag nog bara inbillade mig alltihop och bolmade på som om ingenting hänt.
Jag fick springa och stänga dörrar och öppna fönster i ett kör.
--- Men han såg väl att du inte mådde bra av det!
--- Han sa att ingen skulle bestämma över honom i hans eget hus.
Och förresten så sa en annan doktor sen att det skulle gå över när jag började röka själv!
Han måste ha varit vansinnig.
Tror du inte det, tror du inte att han var vansinnig ? --- Jo, det verkar inte klokt.
Men han kanske rökte själv.
--- Det är förresten det bästa med dig!
--- Att jag inte röker ? --- Ja, det är helskönt att du inte gör det.
Vi gick några hundra meter och kom så småningom in i ett granskogsområde där körvägen smalnade till en bred och ganska ojämn stig.
Hundarna gjorde vida lovar in i skogen och kunde vara försvunna utom synhåll fyra fem minuter men återkom alltid som för att kontrollera att vi fortfarande gick i samma riktning.
En av dem, jag tror det var Castor, stannade till ett ögonblick alldeles intill mig och väntade på att jag skulle ge honom en klapp över ryggen, det gjorde han med jämna mellanrum.
Annars föreföll det mig som om Ricky var den som oftast befann sig så pass nära att man kunde skymta honom oftare än de andra två.
Det var verkligen inte lätt att skilja dem åt.
Det inträffade att någon av hundarna eller kanske alla tre också närmade sig Lillemor och hon reagerade alltid instinktivt med att hålla upp armarna som hundrädda människor brukar göra.
Men hon förnekade alltså undantagslöst att hon själv var rädd, och hon hade uppenbarligen inte heller någon sådan upplevelse bakom sig som just skulle kunna framkalla hundskräck.
När vi kommit fram till ett parti av skogen där det glesnade och plötsligt blev lite ljusare sa Lillemor : --- Du kanske tycker att jag bara har skit att berätta om mamma och pappa!
--- Det tycker jag inte man kan säga.
Du säger väl som det var.
--- Du tycker nog att min pappa var en buse och ingenting annat.
Men det var han inte, man fick förstå honom också.
Alltid när han blev packad började han berätta om hur det var uppe på sågen i Holmsund, han hade haft det jävligt där må du tro.
Farfar slog ungarna med yxskaft när dom var små, och så fick dom börja jobba i brädgården innan dom var torra bakom öronen!
Det sa alltid pappa förresten : innan dom var torra bakom öronen!
Vad menas med det egentligen ? --- Jag tror att det kommer av att nyfödda barn förr i tiden brukade få nåt slags eksem bakom öronen som flöt omkring som en vätska.
Så från början gällde det spädbarn när man sa att dom inte var torra bakom öronen.
--- Men håll med om att man fick förstå honom också!
--- Var det därför att han kom att tänka på sin tid som sågverksarbetare som han blev så våldsam när han druckit tror du ? --- Ja, det var nog mycket därför.
--- Sist sa du att han var förbannad på lärarna som varit översittare under veckan!
--- Det var båda dom sakerna, det var det som nyss hänt och så det som hänt för längesen!
--- Det kan ju hända att han kände igen översittare uppe vid sågen i några lärare också.
Det är inte så ovanligt att man blir förbannad på människor som påminner om andra som varit jävliga mot en.
--- Men du får inte tro att han var en buse, för det var han inte!
--- Det tror jag inte heller, men det hände väl att du fick stryk när han var nykter också ? --- Jodå, särskilt brorsan var han svår på.
Pappa var galen med tider, man skulle alltid passa tider, om man kom för sent till skolan så fick han skämmas när han träffade lärarna sen sa han!
--- Så din bror fick mera stryk än du då ? --- Jag kommer ihåg en gång när han fick en snyting mitt på skolgården, brorsan alltså.
Då tyckte jag synd om honom.
Det var som om pappa absolut ville visa att han var nånting extra, han trodde väl att lärarna stod och glodde på honom från kollegierummet.
Han hade sån respekt för dom, jag tror han var rädd på nåt sätt.
--- Men du själv då, fick du också stryk så där offentligt ? --- Inte på skolgården, men jag skulle alltid vara hemma en bestämd tid, och kom jag en minut för sent så small det, så noga var han alltså!
--- Det var alltså när du var ute på kvällarna och skulle komma hem ? --- Ja.
--- Hur slog han dig ? --- Örfilar mest!
En gång fick jag en smäll över skallen så jag blev alldeles döv på ena örat i flera dar.
--- Kom du ofta för sent hem ? --- Inte så ofta, men det var inte alltid som bussar och sånt stämde, man kunde ju bli försenad av så mycket.
--- Slog han dig vid andra tillfällen också ? --- Sen var det nog mest när han var full och man hade varit uppkäftig.
Fast han ångrade sig alltid.
Jag tror faktiskt pappa var väldigt olycklig, tror inte du det också ? --- Det kanske han var.
Blir du arg på honom när du tänker tillbaka på det här du nu berättat om ? --- Klart man blir förbannad.
Men så på en gång tycker jag synd om honom också, för innerst inne var han så snäll, och så tänker jag att det kanske var mitt fel alltihop ... --- På vilket sätt skulle det vara ditt fel ? --- Jag var rätt omöjlig av mig, jag kanske retade honom, och så skämdes han för att jag inte klarade mig så bra i skolan och måste sluta, jag tror han tog det rätt hårt.
--- Mamma då, slogs hon också ? --- Nej.
--- Men hon höll väl med pappa förstås ? --- Ja.
Alltid nästan!
--- Varför måste du sluta skolan egentligen ? --- Jag var dålig.
--- Och varför var du det ? --- För att jag var dum i huvudet naturligtvis.
--- Så du tror att man är dum i huvudet om man inte klarar skolan ? --- Till julen i trean körde jag i tre ämnen, och så hade jag bara godkänt i alla dom andra.
Det är klart, jag hade mothåll också, åtminstone av två lärare.
Dom sprang och skvallrade för pappa jämt och ständigt.
På det viset fick ju han ett helvete också!
--- Tror du fortfarande att du är dum i huvudet ? --- Det är klart att jag är!
--- Vad menar du med att vara dum i huvudet då ? --- Vet du inte det ? --- Inte vad du menar med det, och det är därför jag frågar!
--- Det kan ju vara mycket, det kan ju vara att man inte fattar saker och ting.
--- Och det gör inte du menar du ? --- Jag tror inte det, jag vet inte förresten.
--- Men om du tänker på nån du känner som du tycker är dum i huvudet.
Hur skulle du vilja beskriva den personen ? --- Det vet jag inte.
Nån som inte kan ge tillbaks på en tia kanske!
--- Är man dum i huvudet då ? --- Ja.
--- Men det kan väl du ? --- Ge tillbaks på en tia ? --- Ja ? --- Jo, det kan jag väl, det tror jag att jag kan!
Men hur tycker du nån är som är dum i huvudet då ? --- Uppriktigt sagt så gillar jag inte det där uttrycket!
Men två saker är jag absolut säker på, och nu vill jag att du lyssnar extra noga!
--- Vadå extra noga!
Jag lyssnar väl alltid, och när man inte lyssnar så lyssnar man inte, det är väl inte mer med det!
Ingen kan väl lyssna extra noga!
--- Jag menade bara att jag hade nåt extra viktigt att säga!
Det var så jag menade!
Men två saker är jag stupsäker på!
Det första är att om man inte klarade den skola du gick i så hade det förbannat lite att göra med hur det var ställt med ens förmåga att fatta och tänka!
Och det andra är att Lillemor Holm absolut inte är dum i huvudet!
--- Så där säger du bara för att du ska vara snäll mot mig!
--- Tror du vi träffas för att jag bara ska vara snäll mot dig ? Tror du det ? --- Varför skulle inte jag vara dum i huvudet när alla sagt att jag är det!
--- Vilka har sagt det ? --- Det är många det.
--- Men vilka ? --- Lärarna och en massa andra.
--- Vilka lärare ? Dom du gick för i samrealskolan ? --- Ja.
--- Sa dom att du var dum i huvudet ? --- Inte rent ut kanske, men dom menade det.
Och så sa dom det till pappa.
--- Men dom hade fel.
--- Det kan väl inte du veta.
--- Det kan jag visst det, mycket bättre än dom i varje fall.
Kom inte och säg att du är dum i huvudet, för då blir jag förbannad!
--- Det är många andra också som tycker det, doktorerna och kuratorn och den där jävla sexgangstern som jag gick i terapi hos före dig.
Dom tyckte jag var en morot!
--- Okej då att dom tyckte det, men i så fall var det dom som var morötter och dumma i huvudet!
--- Så du menar att lärarna och doktorerna var dumma i huvudet!
Du är ju inte klok!
--- Det är precis vad jag menar, det är precis så det är!
Det är alltså inte du som är dum i huvudet eller hur du nu vill uttrycka det, det kan ju vara så att det är dom andra!
--- Skulle man säga det så skyfflade dom in en på Långbro!
--- Skitprat, Lillemor!
--- Man kan väl inte gå omkring och tro att man är bäst av alla, då är man ju såld alltså!
Jag tystnade plötsligt, jag märkte att jag var för upprörd för att föra resonemanget vidare på ett sätt så att det gagnade Lillemor.
Jag stod på trappan nu till huset som jag hyrde, vi hade pratat oss fram den sista biten utan att jag egentligen hade noterat vad som hänt omkring oss.
Jag hade höjt tonen och jag märkte att Lillemor tittade på mig som om hon undrade hur det var fatt.
Medan jag satte nyckeln i dörren och hundarna samlades omkring oss sa jag : --- Det jag vill ha sagt är att du inte alltid ska utgå från att alla andra är bättre och förmer än du.
--- Det gör jag inte heller.
--- Inte alltid gör du kanske det, men du gör det när det gäller alla dom här du pratade om, som till exempel dina gamla lärare och doktorerna och kuratorn.
Du ska veta att dom är människor precis som du och jag, det är precis samma saker med dom som med oss, det är bara det att dom har det bättre ordnat, dom har lyckats fixa sin ekonomi eller sitt privatliv på ett smartare sätt än du kanske, men i själva verket, på djupet, så ska du ha klart för dig att villkoren egentligen är likadana!
--- Det är väl en jävla skillnad om man har bra ställt eller inte.
--- Jo, det är det, men just det faktum att man har det bra ställt på en massa vis ger en inte tillåtelse att tro att man är förmer än dom som inte har det.
Vi hade nu kommit in i huset och vi tog hundarna med oss och gav dem vatten och någonting att äta ute i det lilla köket.
Sedan satt Lillemor och jag i det stora rummet och pratade och jag försökte precisera mig och ge exempel och vara så övertygande som möjligt.
Jag hade för avsikt att angripa hennes mindervärdeskänslor eller brist på självförtroende från så många håll som möjligt.
Det var bara det att jag inte riktigt kunde behärska mig när jag nu på nytt såg hur lätt och nonchalant man inte bara hade berövat en ung människa hennes respekt för sig själv och hela hennes register av livsnödvändig självtillit utan också sett till att utesluta varje försök till rehabilitering.
Jag blev som så många gånger förr helt enkelt förbannad.
Det gjorde mig kanske i viss mån känslomässig på saklighetens bekostnad, men jag kunde inte rå för det och jag inbillade mig att kunna hantera min vrede åt rätt håll.
Ändå hade jag naturligtvis rutin och vana, jag kunde kontrollera mitt sätt att vara och jag var långt ifrån främmande för just den här problematiken.
Självförtroendet, eller bristen på det, var ju kärnfrågan i behandlingen av mina flesta klienter.
Omsider följde vi Lillemor till bussen, Ricky, Castor, Sambo och jag.
Hon föreföll vara vid gott mod trots att jag var övertygad om att hon var lite omskakad av det långa samtal vi hade haft med varandra.
Hos grannen lämnade jag motvilligt hundarna åter och växlade några ord om den ovanligt varma hösten.
6 Det fanns två inslag i Lillemors berättelser eller svar som jag av skilda anledningar försökte undvika att närmare gå in på.
Det är möjligt att jag från början misstog mig när jag gjorde det.
Men jag hade naturligtvis mina förklaringar.
I hennes muntliga levnadsbeskrivning ingick några episoder som inträffade under hennes uppväxt och som hon tillmätte ett värde som jag först inte riktigt förstod.
Jag fick anledning att göra det lite senare.
Då Lillemor gick i folkskolan, som det hette på den tiden, hade hon en lärarinna vid namn Hillevi Gustafsson som förmodligen inte i några viktiga hänseenden skilde sig från sina kolleger.
Hennes undervisning gick nämligen i stort ut på att hota eleverna, det vill säga just det som de allra flesta skollärares undervisning gått ut på genom åren.
Om barnen inte gjorde på det ena eller andra sättet, alltså som läraren eller konventionen bestämde, så skulle det eller det drabba dem.
Ideologin stämde med en rad läror, inte minst kristendomen.
Om man bara gjorde som Gud ville så skulle man komma in i himmelriket, varom icke gick det åt helvete.
Det är en bekväm och skrämmande åskådning, vi känner den från alla totalitära läror som omger oss, inte minst de politiska.
Med viss förtjusning nämner jag namnet på den här lärarinnan, och det gör jag därför att jag själv en gång hade en lärarinna som just hette Gustafsson, en slipprig despot som helt passade in i systemet och som av någon outgrundlig anledning brukade bedömas med det lika slitna som berömmande uttrycket : sträng men rättvis.
I själva verket var hon elak, korrumperad och partisk i alla sina ställningstaganden.
Lillemor sa detsamma om Hillevi Gustafsson.
Denna hade av allt att döma två standardutspel i sin undervisning, nämligen straff och belöning.
Hon hemföll också enligt Lillemor åt den vanligaste av alla olater en lärare har.
Hon favoriserade dem som var framgångsrika i skolan, det vill säga anpasslingarna, de som lärt sig att lyda till varje pris.
Fröken Gustafsson stod i pratsjuk kontakt med Lillemors far, och förorsakade därigenom Lillemor stora bekymmer i hemmet.
Men det är ju sällan vi ser prov på att lärare i första hand försöker lösa elevernas problem istället för sina egna.
Och det kan man kanske från vissa synpunkter ha förståelse för, men då skulle de också sett till att ha valt ett annat yrke.
När Lillemor gick i sjätte klass inträffade det att hennes lärarinna förlorade sin ring.
Det blev stor uppståndelse och fröken Gustafsson lovade inför klassen att den som hittade ringen skulle bli belönad med någonting väldigt fint.
Att försöka hitta den ändå gick naturligtvis inte för sig, pris och belöning måste utfästas.
En eftermiddag när Lillemor var på väg hem genom trädgården som skilde skolvaktmästarbostaden från själva skolhuset fick hon genom en inre syn besked om att ringen låg mellan två röda böcker.
Hon blev anfådd och stannade till, och hon både frös och svettades på samma gång, men hon såg alltså ringen, och på vilket sätt kunde hon egentligen aldrig riktigt förklara.
På kvällen innan hon skulle somna såg hon den igen genom en liknande upplevelse.
Dagen därpå berättade hon om sin syn för lärarinnan med stor förväntan, eftersom Lillemor inte tillhörde anpasslingarna och därför hade allt att vinna hos sin fröken.
Denna antog att ringen i så fall måste ligga mellan två biblioteksböcker och under frukostrasten gjorde de båda sällskap in i skolbiblioteket och fann ringen, som var mycket stor och som fröken Gustafsson hade för vana att ta av sig när hon bläddrade i böcker.
Lillemor blev naturligtvis inte trodd utan misstänkt som tjuv, hennes förväntan om belöning gick helt om intet.
Efter detta blev fröken som en " lömsk varg " och berättade dessutom för Lillemors pappa att han med all sannolikhet hade en liten tjuvaktig skata till dotter.
Vidare avkrävde fröken Gustafsson Lillemor en bekännelse vid flera tillfällen inför hela klassen.
När Lillemor i sin oskuld förklarade att hon upptäckt ringen genom en " inre syn " skrattade alla i klassen och slöt naturligtvis upp på sin fruktade frökens sida.
En annan episod av liknande slag inträffade knappt två år efteråt.
Det var på en dansafton när Lillemor gick i andra klass i realskolan.
En gissningstävling gick där ut på att försöka bestämma antalet bönor i en stor glasburk.
Som pris till den som kom närmast hade man satt upp en jättestor chokladkartong.
Lillemor kände vid det tillfället på sig en siffra, hon både hörde och såg den, det var sjuhundranittiotre.
Men hon vågade inte ställa upp och gissa, hon bevarade siffran för sig själv och när slutligen vinnaren korades visade det sig att han gissat på åttahundraelva bönor, bara arton bönor för mycket förklarade tävlingsledaren.
Lillemor blev nu häftigt illamående och tog detta som förevändning bland sina väninnor att lämna tillställningen.
Under samma läsår hände en tredje episod som Lillemor relaterade med en nästan smittsam inlevelse.
Hon hade fått lov att följa några vänner att besöka ett annat dansevenemang, några mil från hemorten.
En pojke med två andra vänner kom för att avhämta Lillemor i bil.
Hon hade gjort sig fin och var på väg ut till den väntande bilen när hon plötsligt hörde en röst tätt intill sig som bestämt avrådde henne från att åka med.
Men också den här gången var det fråga om ett mellanting mellan röst och syn.
Men det ruskigaste tyckte hon var att budskapet var så tydligt.
Innan Lillemor kom fram till bilen upprepades rösten eller synen, och hon hörde sig själv säga till den väntande kavaljeren vid den öppna bildörren att hon tyvärr inte kunde följa med.
Även nu hade hon blivit andfådd och svettig.
Emellertid trodde inte vännerna på henne eftersom hon var finklädd och alldeles tydligt hade gjort sig klar för danstillställningen.
Men hon upprepade att hon inte kunde fara, och sedan vände hon och gick tillbaka in.
Bilen krockade på vägen till festen och föraren skadades så svårt att han blev förlamad, medan en av de två passagerarna avled omedelbart vid olyckstillfället.
Lillemor funderade mycket över detta som hon kallade antingen för syn eller röst eller en kombination av bådadera.
Hon hade också en rad andra upplevelser av liknande slag, men hon hade blivit bränd av fröken Gustafsson och vågade nästan aldrig berätta för någon vad som inträffade.
Däremot skrev hon dagbok om alla sina erfarenheter på området, men dessa anteckningar kastade vid ett senare och naturligtvis mycket olyckligt tillfälle hennes mor bort i den uttalade rädslan för " vad folk skulle säga ".
Det vill säga under förutsättning att nu någon kom åt att läsa denna dagbok, men det räknade tydligen Lillemors mor med.
Jag tyckte i och för sig att dessa episoder var intressanta, men jag kunde inte finna att de skulle ha någon central plats i mina samtal med Lillemor.
Jag skyggade också för att hon på ett lättvindigt sätt kunde försöka fly in i händelser som bara var mystifierande och givetvis inte lade någonting till den bild av henne som jag ville få syn på i mitt behandlingsarbete.
Episoderna verkade alltså ganska störande och vette mot ett område vartill jag ställde mig mycket skeptisk, kanske just därför att jag hade viss och inte helt positiv erfarenhet av experiment på det parapsykologiska fältet.
Jag bävade för den stund Lillemor skulle komma och påstå att hon var klärvoajant eller telepatisk, det skulle göra henne ännu mera oangripbar än hon i många avseenden redan var.
Det andra inslaget i hennes framställning återkom gång efter annan, hur gärna jag än själv försökte undvika det.
Det gällde hennes pojkvän Stefan som dels tvingat henne till abort med löfte om resor till utlandet och ett mera regelbundet samliv, dels hade övergivit henne utan direkt uttalad anledning.
Dessutom hade han vid upprepade tillfällen försökt göra klart för Lillemor att han var kolossalt trött på henne och verkligen inte ville veta av någon fortsatt kontakt, inte ens telefonledes.
I det längsta trodde jag att det här med Stefan var någonting som hon skulle komma över, jag förstod att det var fråga om en typisk oavslutad relation från hennes sida sett, det fanns med andra ord ännu energi kvar i den.
Jag hade själv rönt den välkända erfarenheten att förbindelser --- och kärlekshistorier i synnerhet --- måste avslutas innan man skils åt, måste tömmas på energi, för att man ska kunna leva vidare utan att störas av tidigare gemensamma upplevelser.
Även om psykoterapin ofta just går ut på att hjälpa klienterna att avsluta gamla situationer eller relationer så ansåg jag att det fanns viktigare sådana i Lillemors liv än den hon upplevt med den här Stefan.
Han framstod som ytterligt osympatisk, för att inte säga skurkaktig, i den bild jag fått av honom från Lillemor.
Jag trodde med andra ord att hon inte var fullt så beroende av honom som hon emellanåt påstod.
Jag misstog mig emellertid.
Detta hade i och för sig ingen större betydelse, men det skulle kanske inte behövt ta sådan lång tid innan jag insåg att jag gjorde det.
7 Samtalen med Lillemor fortsatte alltså in i mörkaste hösten och vi kunde konstatera att vintern lät vänta på sig.
Hon hade rent fysiskt kommit i nästan oväntat fin balans och hon tycktes sköta sig och följa doktorns ordinationer på ett tillfredsställande sätt.
Även psykiskt föreföll hon något mer stabiliserad.
Ändå kunde jag inte frigöra mig från misstanken att hennes påtagliga lugn var någonting som berodde på de tabletter hon åt, och jag var flera gånger på väg att råda henne sänka medicindosen och se vad som hände.
Lillemor hade kontakt med kuratorn som jämsides med att hålla sig ajour med min samtalsbehandling gjorde en hel del för att förankra henne socialt.
Jag hade viss förbindelse med kurator Olsson som gång på gång lät mig förstå att Lillemors vunna insikter skulle följas upp av en insikt om hennes funktion i samhället.
Vidare hade Lillemor under hösten äntligen fått ett arbete att sköta, också denna gång i form av kontorsgöromål, främst då maskinskrivning som hon ju tyckte om att vara sysselsatt med.
Det hände att Lillemor själv öppnade våra samtal med frejdiga frågor och plötsliga infall.
Men hur överraskande hon än gick in i den terapeutiska situationen återkom ändå efter hand de mera kända frågeställningarna.
På det viset började kanske också bilden klarna något så när.
Men jag vilade ännu på hanen, jag avvaktade när det gällde att strama åt problemställningarna och det är möjligt att det berodde på min egen osäkerhet i bedömningen av hennes skiftande attityder och reaktioner.
En gång kom hon och hann knappt ta av sig ytterkläderna innan hon frågade : --- Får jag fråga dig, Sulan, om en sak som jag tänkt väldigt mycket på ? --- Javisst, svarade jag.
--- Vilket tycker du är störst av orden du och jag ? --- Vad menar du med störst ? --- Fråga inte, utan svara istället!
--- Men jag förstår ju inte riktigt vad du menar.
--- Jag menar bara vad jag frågar om.
Tycker du ordet du är större än ordet jag, eller tycker du tvärtom ? --- Du brukar själv säga att man inte behöver svara på frågor som man inte förstår.
--- Vad är det du inte förstår då ? --- Vad du menar med att ett ord kan vara större än ett annat.
Det vore bra om du försökte förtydliga frågan!
--- Det kan jag inte, jag vill att du svarar i alla fall!
--- Då gör jag som du brukar göra ibland.
Jag svarar under protest.
--- Det gör ingenting, bara du svarar.
--- Jag tycker ordet jag är störst!
--- Det är fel.
--- Fel ? --- Ordet du är störst!
Det visste du inte.
--- Då kan man kanske be om en förklaring nu då.
--- Det står i en dikt som jag har läst.
Vill du höra ? --- Ja.
--- Det lilla ordet jag kanske en glaspärla som en gång hängt om halsen på någon.
Det stora ordet du kanske en flintskärva med vilken någon i tandlöshet skrapat sitt sega kött.
Där hör du alltså.
Det lilla ordet jag och det stora ordet du!
--- Vad är det för en dikt ? --- En av Gunnar Ekelöf.
Fast det där var inte hela.
--- Hur kan det komma sig att du kan den ? --- Jag har läst den när jag legat och inte kunnat sova.
--- Brukar du ofta läsa dikter av Gunnar Ekelöf ? --- Det är flera stycken som skrivit dikter i den där boken jag har, jag fick den i julklapp av mamma.
--- Men den brukar du läsa i på kvällarna när du inte kan sova alltså ? --- Ja.
--- På nåt vis tycker jag det är fel, jag tror faktiskt att det är tvärtom, jag tror ordet jag är störst och ordet du lite mindre.
--- Det tror inte jag, jag tycker det är en fin dikt.
--- Det behöver inte vara nåt fel på dikten för det, men jag tror i alla fall att ordet jag är störst.
--- Då är man egoist om man tänker så.
--- Det kan vara bra att vara egoist också.
--- Så du menar att man bara ska tänka på sig själv då ? --- Inte bara på sig själv kanske!
Men man måste tänka väldigt mycket på sig själv också!
Det har vi varit inne på tidigare i våras om du minns det, man måste kunna respektera sig själv, man ska kunna säga till sig själv, och mena allvar, att jag verkligen är nånting, att jag verkligen betyder nånting.
För det gör du ju, det gör alla i själva verket!
Kort sagt : man måste älska sig själv för att kunna älska nån annan!
Tycker du att det låter konstigt när jag säger så ? Lillemor svarade inte först.
Hon såg på mig av och till men kunde inte hålla kvar blicken.
Så log hon och då märkte jag att hon nog inte riktigt höll med om vad jag sagt.
Därför tillade jag : --- Om man inte älskar sig själv, om man inte respekterar sig själv, så finns det ju absolut ingenting kvar om det skulle visa sig att ens kärlek till en annan inte blir besvarad, allting rasar och du kanske bryter ihop!
Lillemor såg tankfull ut men jag kunde nu inte fånga hennes blick, hon tittade ömsom in i väggen framför sig, ömsom ner i golvet under bordet.
Jag satt tyst en stund i förhoppningen att hon skulle säga någonting, att hon skulle reagera, men ingenting hände.
Jag tänjde på pausen tills den blev alldeles stum och inte längre fungerade som någon kontakt mellan oss.
Sedan frågade jag : --- Förstår du vad jag menar ? Efter en kort paus svarade Lillemor : --- Jag vet inte.
Men jag fortsatte : --- Jag hade en gång en kille i terapi som berättade för mig att han tydligt mindes att han inte fick leka med pitten för sin mamma.
Lillemor fnittrade till och frågade förväntansfullt : --- Var det Ronnie ? --- Nej, det här var länge sen och säkert ingen som du känner.
Men om man inte får leka med pitten eller andra delar av sin kropp som man är nyfiken på och kanske tycker är skönt, så uppfostras man ju till att inte respektera vare sig sin kropp, sig själv eller sitt eget omdöme.
När du gör nånting som du tycker är skönt så säger mamma att fy så där får du inte göra och slutar upp med att ge dig kärlek om du inte lyder och låter bli det där.
Om vi alltså inte är snälla, det vill säga gör så som mamma eller pappa tycker det passar sig att göra, så får vi ingen kärlek utan bannor och kyla istället.
Och det finns ingenting som ett barn behöver så mycket av som just kärlek, och vi kan göra praktiskt taget vad som helst bara vi får den, till och med inbilla oss att det här med att leka med pitten inte alls är så skönt.
Vi får alltså kärlek som belöning för vad vi gör eller inte gör, för det som först och främst passar dom och inte oss.
På det viset mister vi så småningom tron på våra egna sinnen, och det som mamma och pappa tycker det tycker också vi.
Men riktig självrespekt får vi när dom erkänner vår egen uppfattning och älskar oss för vad vi är och för vad dom råkar vilja att vi ska vara.
Förstår du vad jag menar ? Lillemor tittade på mig och hon hade lyssnat mycket uppmärksamt på mitt prat.
Själv satt jag och kände mig som en gammal skollärare, men jag var övertygad om att det jag sa var viktigt även om jag sagt det tusen gånger förr i olika sammanhang.
Jag frågade igen : --- Förstår du vad jag menar ? --- Tror du att det var så där hemma hos mig ? --- Hurdå ? --- Att dom inte älskade mig.
--- Det är tänkbart att det var så, det är tänkbart att dom bara älskade dig när du gjorde som dom ville att du skulle göra.
--- I så fall tror jag att jag förstår vad du menar.
Du menar att det var precis som i skolan!
--- Ungefär så ja.
Fast när du gick i skolan var du mycket äldre och inte fullt så känslig som du var som liten baby.
Lillemor blev tyst, satt en stund stilla innan hon reste sig upp och började gå runt i rummet igen.
Det hände inte så ofta nu, det tillhörde sällsyntheterna.
Till sist stannade hon vid hörnet av ena bokhyllan och mumlade någonting jag inte kunde uppfatta.
Jag frågade vad hon sa, men hon svarade att det inte var någonting särskilt.
Jag frågade ännu en gång vad hon sa, och då gick hon tillbaka till soffan och sjönk ner och satt tyst.
För tredje gången undrade jag : --- Vad var det du sa när du stod vid bokhyllan.
--- Jag sa bara att jag tror dom älskade mig i alla fall!
--- Mamma och pappa alltså ? --- Ja.
--- Varför tror du det ? --- Det måste dom ha gjort.
--- Varför måste dom det ? --- Det vet jag inte, jag bara tror det, jag är nästan säker på det förresten!
Det följde en lång stunds tystnad, och sedan beslöt jag mig för att avvika från ämnet och sa : --- Skulle du vilja läsa den där dikten av Ekelöf igen för mig!
--- Varför det ? --- Därför att jag vill höra den, den var så fin.
--- Du tyckte den var fel sa du ju!
--- Det finns många dikter man tycker om fast man kanske inte helt och hållet sympatiserar med innehållet i dom.
Så därför skulle jag vilja att du läste den igen.
--- Men det gör jag inte.
--- Varför det ? --- Därför att du sitter och tror att jag ska läsa tvärtom den här gången.
--- Tvärtom ? --- Du sitter och tror att jag ska läsa " det lilla ordet du och det stora ordet jag " den här gången!
--- Hur kan du tro det!
--- Jag vet det, Sulan!
Du är inte riktigt ärlig mot mig, du sitter och fifflar och har dig!
--- Varför tror du att jag sitter och väntar på att du inte skulle läsa som förra gången ? --- Därför att jag läste fel då och det vet du också!
Jag kom ihåg fel, den är inte som jag läste den!
--- Hur är den då ? --- Försök inte för jag läser den inte fler gånger!
--- Så du menar att Ekelöf inte skrivit som du sa ? --- Du har ju alltid rätt, det är alltid jag som har fel, och förresten så skiter jag i hur den där Ekelöf skrev, jag skiter i om jag har fel!
Lillemor lutade huvudet bakåt mot det mjuka ryggstödet på soffan och blundade.
Hon strök händerna genom håret några gånger och rätade ut benen.
Jag lade märke till att hennes långbyxor var opressade och att ena skon var lite trasig på ena sidan.
När jag sedan på nytt försökte ta upp dikten svarade hon innan jag hunnit tala till punkt : --- Jag vill inte snacka mer om den där dikten, jag ger fan i alltihop det där!
Det följde en lång tystnad.
Jag tog nu själv en tur över golvet och funderade till och med på om jag skulle gå bort och kontrollera hur den där dikten löd.
Jag hade ju Ekelöf på hyllan.
Men jag struntade i det, gick vidare några varv till och slog mig till slut ner vid skrivbordet igen.
Under tiden hade Lillemor suttit och blundat och pressat handflatorna mot pannan och tinningarna.
--- Du sa att du läste när du hade svårt för att sova, sa jag.
Har du ofta svårt för det ? --- Ibland, svarade Lillemor utan att se upp.
--- Inte vid några speciella tillfällen då ? --- Vad skulle det vara för tillfällen ? --- När du varit orolig för nånting eller när du tänkt på nåt särskilt eller så ? --- När jag inte druckit nåt vin brukar det gå lite trögt.
--- Bara då ? --- Ibland annars också.
--- Händer det ofta att du inte dricker vin om kvällarna ? --- Inte ofta, men det händer faktiskt.
--- Vad gör du när du inte kan sova och har släckt lampan ? --- Det finns väl ingenting man kan göra då.
--- Man kan tända lampan igen och fortsätta läsa dikter.
Av Gunnar Ekelöf till exempel!
--- Jag tänder aldrig lampan igen när jag släckt den.
--- Varför det ? --- Det vet jag inte, jo, jag tror jag är lite rädd förresten, det är så otäckt.
--- Vad är det som är otäckt i att tända igen ? --- Det kan vara en massa saker.
--- Vill du berätta om dom sakerna!
--- Det är väl ingenting att berätta om.
--- Varför är det inte det ? --- Det vet jag inte.
--- Du sa nån gång i våras att du tyckte att det var som om nån stod lutad över sängen.
Stämmer det ? --- Hur kan det komma sig att du minns allting så bra ? --- Bandspelaren!
Jag lyssnar på gamla band.
Men är det så att det står nån lutad över sängen ? --- Ja.
--- Vill du berätta lite mer om det!
--- Nej.
--- Jag skulle väldigt gärna vilja att du gjorde det.
--- Men jag vill inte.
--- Om jag säger att du måste då!
--- Jag gör det inte i alla fall.
--- Varför det ? --- Jag känner att jag inte vill.
Förresten så bestämmer inte du vad jag ska säga jämt!
--- Om jag bara ber dig då, som vänner emellan ? Lillemor svarade inte först.
Hon satt och såg arg och bekymrad ut och under tiden försökte jag själv se så vädjande ut jag tyckte att jag kunde.
Det blev en konstig paus, men det var Lillemor själv som bröt den : --- Vi stänger av bandspelaren då!
--- Men det har vi ju kommit överens om att den ska få stå på, eller hur ? Hon såg mest villrådig ut och inte längre så arg, hon vaggade överkroppen lite grann av och an.
Jag undrade för mig själv om hon möjligen väntade på att jag skulle stänga av bandspelaren, men jag fick inte intrycket att hon ändå gjorde det.
Till sist sa hon : --- Fråga istället så ska jag svara!
--- Jag vill helst att du själv berättar, svarade jag omedelbart.
--- Men det är ju ingenting att berätta, det är bara så att han står lutad över sängen och så är det inte nånting mer.
Vad ska det vara att berätta ? --- Du kan ju berätta vem han är!
--- Vilken han ? --- Du sa att det är så att han står lutad över sängen, och jag frågar vem denne han är ? --- Det vet jag inte.
--- Men du är säker på att det just är en han ? --- Ja.
--- Har du en känsla av att han vill dig illa, att han hotar dig ? --- Det vet jag inte heller.
--- Men du blir rädd i varje fall ? --- När jag tänker efter så kanske han vill mig illa förresten.
--- Och du har inte en aning om vem han är ? --- Nej.
--- Absolut säkert ? --- Ja.
--- Du skulle inte kunna tänka dig nån heller ? Eller gissa ? --- Varför måste jag säga vem det är ? --- Jag tror det vore bra om du gjorde det.
--- Varför tror du det ? --- Det ska jag tala om när jag fått reda på det, det är lättare då!
--- Det är klart att om jag absolut måste så kan jag säga vem det är!
--- Jaha ? --- Stefan.
--- Och du är säker på att han vill dig illa ? När Lillemor sagt vem det var gjorde hon en rörelse som hon brukade göra när hon på ett eller annat sätt var illa berörd eller träffad av en fråga som hon tyckte var obehaglig och närgången.
Hon sträckte sig med stel rygg bakåt i soffan och lade båda handflatorna över ansiktet, så tänjde hon på sig några gånger innan hon sedan nästan kastade fram överkroppen och sjönk ihop med huvudet nere vid knäna men med händerna fortfarande kvar över ansiktet.
Jag lät henne vara men observerade henne hela tiden, och jag var av någon anledning noga med att hon också skulle se att jag gjorde det för den händelse hon kikade på mig i smyg.
Men efter en stund rätade hon på sig, strök händerna över ansiktet och sa : --- Det är kanske en annan också förresten, det är nån till ... --- Så du menar att det är två stycken då ? --- Nej.
--- Men du säger ju " nån till "!
--- Nån till fast i samma kropp, i samma person på nåt sätt!
--- Och vem är den där andre då ? --- Det vet jag faktiskt inte.
--- Det är jag övertygad om att du gör.
Lillemor betraktade mig och skrattade plötsligt till.
Men det var ett ytligt skratt, det var som om det bara kom från ansiktet utan att ögonen alls var med.
Det liknade mer en grimas än ett riktigt skratt.
--- Jag är säker på att du vet vem den andre är också, försökte jag igen.
Lillemor svarade : --- Jag har tänkt att det kanske är pappa.
--- Det är alltså fråga om en blandning av Stefan och pappa ? --- Ja.
Fast det kan vara andra också.
--- Vilka då ? --- Jag minns inte så noga.
--- Mest är det i alla fall Stefan och pappa i en och samma person ? --- Ja.
--- Vem är det mest tycker du ? --- Det är ju så mörkt, så det är svårt att se.
--- Skämta inte nu!
Vem är det mest när det både är Stefan och pappa ? --- Pappa kanske ... --- Ändå säger du Stefan först ? --- Ja.
--- Och den som dom två bildar står alltså bara lutad över sängen utan att göra nånting ? --- Dom hindrar mig från att sova.
--- Men ingenting mer ? --- Det är väl mycket nog.
--- Dom försöker inte röra vid dig ? --- Nej.
--- Och inte säger dom nånting ? --- Pappa brukar ropa.
--- Vadå ? --- Han ropar mitt namn, han vill säga nånting ... --- Vet du vad han vill säga ? --- Han hinner aldrig med det.
--- Tror du han vill dig illa ? --- Det vet jag inte, men han ropar mitt namn och det är liksom långt bortifrån, från andra sidan av en åker.
--- Ropar han bara ditt namn ? --- Ja, bara mitt namn.
--- Och du är säker på att det är pappa ? --- Ja.
--- Men vad tror du själv att han vill dig ? --- Han vill att jag ska komma till honom, det är säkert, det säger han också, han vill att jag ska komma till honom.
--- Varför tror du han vill det egentligen ? --- Jag har tänkt att han kanske vill säga, nej, jag har nog tänkt fel, jag vet inte riktigt.
--- Jo, säg!
--- Jag har tänkt att han kanske vill säga att han älskar mig, bara det!
Att han älskar mig!
--- Och det tror du verkligen att han vill ? --- Jag har inte sagt att jag tror, jag sa att jag har tänkt att kanske ... --- Så du tror inte alls att han vill dig illa då ? --- Inte direkt.
--- Och det här händer när du ska sova nästan varje kväll.
--- Nej, bara ibland när jag inte kan sova.
--- Du kanske minns att du berättade samma sak när jag var och hälsade på dig på sjukhuset i somras!
Minns du det ? --- Berättade jag om pappa då ? Att han kom och ropade på mig ? --- Ja.
Det minns du inte ? --- Nej.
--- Men det viktigaste tycker jag är att han inte vill dig illa.
--- Stefan vill mig illa.
--- Men vi pratar om pappa nu!
Du är säker på att du inte tror att han vill dig illa ? --- Han lutar sig över sängen i mörkret.
--- Ändå tycker du att han står långt borta på andra sidan av en åker säger du ? --- Inte Stefan, han är alldeles intill.
--- Men när pappa ropar så finns det ingenting hotfullt i hans röst ? --- Stefan vill mig ingenting annat än illa, absolut ingenting annat ... Jag såg på Lillemor.
Hon spärrade upp ögonen och stirrade rakt framför sig.
Hon bet sig mycket hårt i underläppen och jag tänkte att hon kanske var nära att gråta.
Hon bet så hårt att det gick hål och jag kunde se hur det bildades en rätt så bred blodsträng ner över hakan på henne.
Till sist strök hon sig om hakan och släppte tandgreppet över underläppen.
Hennes hand var stel och hon spred ut blodet över hakspetsen och över de spretande fingrarna.
Jag reste mig upp och gick ut i köket och hämtade en bit hushållspapper som jag räckte henne så att hon skulle kunna torka av sig.
Hon tittade inte på mig när hon tog emot papperet, men hon förstod tydligen vad det skulle vara till och torkade sig lite försiktigt.
Efter ett tag gick hon ut på toaletten och dröjde därute en bra stund.
När hon återvände var hon ren om hakan men läppen var uppsvälld och blodig.
Hon hade en tillknycklad boll av toalettpapper med sig.
Hon gick fram och satte sig i soffan igen, och hon höll hela tiden bollen mot munnen och såg ut att vara lite generad.
Omedelbart efteråt frågade jag : --- Tror du att du kan förklara varför inte pappa vill dig illa när han inte låter dig sova om nätterna ? Lillemor lutade sig en aning bakåt, och tog rätt hårt med händerna om båda brösten och pressade dem uppåt, som om de hade varit på väg att falla ner.
Jag hade vid tidigare tillfällen inte kunnat undgå att lägga märke till att hon vanligtvis inte använde bysthållare, och att hennes bröst var överraskande stora och välformade.
Jag hade ju också att iakttaga hennes kroppsspråk och på vilket sätt hon framhävde sina företräden när hon råkade vara på det humöret.
Så släppte hon taget om brösten under den rutiga bomullsskjortan, lade armarna i kors och pressade in dem i mellangärdet.
Därpå sa hon med en plötslig intensitet i tonfallet : --- Det är så här, ser du Sulan, att jag älskar Stefan, jag gör det fortfarande, jag älskar honom, du måste förstå mig, det är så jävla enkelt alltså, han skiter fullständigt i mig men jag älskar honom!
--- Du tror inte vi kan fortsätta prata om din pappa!
--- Det är du som gör det hela tiden, jag pratar om Stefan.
Jag älskar honom, det finns ingenting som betyder så mycket för mig som han, kan du inte få in det i skallen, Sulan!
--- Varför vill du inte prata om din pappa ? --- Därför att jag vill att vi ska prata om Stefan, därför att jag vill att vi ska prata om honom och ingen annan!
--- Men om jag föreslår att vi pratar om pappa då ? I samma ögonblick var det som om Lillemor exploderade, men det var i så fall en explosion som var riktad in mot henne själv, och hon skrek rakt ut och satte naglarna in mot hårbottnen och klöste sig sakta och hårt ner mot öronen, och omedelbart efteråt brast hon ut i en uppgiven gråt, inåtvänd och våldsam på samma gång.
Under tiden kastade hon överkroppen fram och tillbaka, och jag tänkte att jag faktiskt aldrig hade sett en människa röra sig så häftigt samtidigt som hon gråtit.
Men det jag betraktade som en explosion ebbade hastigt ut och efterföljdes av en alldeles tyst och nästan ännu intensivare gråt än nyss.
Jag lät henne sitta så en stund, men jag insåg efter hand att det här inte var fråga om någon gråt som vi tillsammans skulle kunna ta ut någonting av eller mötas i, jag insåg det och reste mig därför upp efter ett tag då hon ännu inte visat någon tendens att sluta gråta.
Jag gick fram till henne och jag gjorde det mycket långsamt.
Sedan fattade jag tag i hennes huvud med båda mina händer och lutade mig ner mot henne och lade kinden mot hennes hjässa.
Jag kände hur hon skakade och alldeles till en början försökte göra sig fri från mitt grepp.
Det här var inte likt mig, jag säger det inte för att urskulda mig naturligtvis, det har jag ingen anledning till, men initiativet var kanske inte förenligt med mina principer och mina metoder, och jag visste det och tänkte på det men intalade mig att slå bort alla tankar i den här riktningen.
Jag stod en stund och höll händerna kvar om hennes huvud, hon skakade fortfarande och grät lika uppgivet, och jag sa till henne : --- Såja, Lillemor, såja, ta det alldeles lugnt nu.
Jag strök henne några gånger över håret och det tycktes lugna sig i henne, och när jag till sist gick tillbaka till skrivbordet hörde jag henne säga mellan stockningarna i halsen : --- Kan du inte prata med honom, kan du inte åtminstone prata med honom, bara prata med honom och säga att vi måste träffas igen ... --- Jo, svarade jag medan jag tog några steg över golvet, jag ska prata med den där Stefan, jag ska göra det bara du ger mig hans hela namn och adress, jag lovar, jag ska prata med honom!
Vi skildes inte åt förrän vi länge pratat om saker som varken hade med Lillemors pappa eller Stefan att göra, jag tillät henne inte ens gå förrän gråten var långt borta.
8 Självfallet insåg jag vid det här laget att jag inte längre kunde strunta i Lillemors beroendeställning till den förre pojkvännen Stefan.
Några gånger tog jag upp hennes förhållanden till tidigare pojkar och det kunde ge både intressanta och för behandlingen delvis givande samtal, men det slutade alltid med att Lillemor uttryckligen besvärades av sin bindning till Stefan och slutligen råkade i affekt när hon märkte att jag kanske var mera intresserad av andra problem hon hade att brottas med.
Någon kväll slutade diskussionen i öppen konflikt och jag var nära att vilja be både Lillemor och den för mig än så länge okände Stefan att dra åt helvete.
Antagligen berodde det på att jag fattat sådan svårbemästrad avsmak för denne Stefan efter allt jag fått höra berättas om honom.
Ändå var jag naturligtvis medveten om att jag dittills bara hade hört den ena parten, om jag nu bortser från några klart negativa omdömen om honom från Lillemors bästa väninna Annastina.
Jag beslöt därför att ta in Stefan i bilden på ett annat sätt än tidigare, men jag umgicks faktiskt fortfarande med förhoppningen att få slippa träffa honom, att det skulle kunna lösa sig ändå.
Inte minst gjorde jag det därför att jag ville i så liten utsträckning som möjligt se Lillemor som ett offer för så kallad olycklig kärlek då jag ju visste att hon framför allt var offer för en uppfostran, hemma såväl som i skolan, som alldeles tydligt hade formats av en vanlig och högst angripbar syn på människan och det samhälle hon lever i.
Därför var det dessutom utomordentligt störande att märka att Lillemor periodvis kunde vara en smula upptagen av föreställningen att hon hade gåvor som måste betraktas som ovanliga.
Jag tänker då på hennes synska egenskaper som hon dröjt vid med ett klart eftertryck i sin levnadsbeskrivning.
Hennes relaterade episoder var framställda på ett medryckande sätt och jag lyssnade gärna, men jag var faktiskt över hövan skeptisk mot den sorten av information som dessa episoder innehöll, det vill säga högst mystifierande och konturlösa uppgifter utifrån telepatins utmarker.
Om dessa föreställningar som Lillemor hade om sin utrustning som människa på något sätt hade stärkt hennes självförtroende eller på annat vis stabiliserat henne i hennes uppfattning av sitt jag så skulle jag från början ställt mig betydligt mera positiv till dessa yttringar.
Men så var inte fallet.
Trots en hel del ovedersägliga framgångar på parapsykologins område var det faktum att hon såg syner och hörde röster någonting som blott skulle avslöjas i hemlighet, visserligen som en gåva men kanske en gåva av misstänkt slag och framför allt någonting som gjorde att hon inte var som andra.
Och som andra vill alla människor vara som saknar självförtroende.
Är man nämligen som andra finns det hopp om att den inbillade mindervärdigheten inte syns och märks på samma sätt som den gör om man i ett eller annat avseende är avvikande.
Men liksom i fallet med Stefan fick jag ge efter också när det gällde Lillemors erfarenheter på det här området.
Då och då passade hon på att stoppa in små upplysningar om sina framgångar med experiment av framför allt det slag som skulle kunna hänföras till det klärvoajanta området, det vill säga det som omfattar förmågan att kunna se tecken och ord på boksidor och andra tryckta dokument bevisligen utan att se dem, att se bilder som ingen annan ser men som hålles dolda av någon närvarande, eller att med synens hjälp lyckas spåra någonting som är förlorat för alla, till exempel att kunna se var någon drunknad hamnat eller en värdesak tappats.
Men det kan inte ha varit lätt att bryta genom min skeptisism.
Jag vet egentligen inte på vilket sätt hon lyckades, jag vet över huvudtaget inte om det från början var hennes avsikt att göra det.
En eftermiddag, det var rätt sent på dagen, dök Lillemor plötsligt upp ute vid stället på Värmdölandet där jag nu alltså tidvis bodde och ibland umgicks med grannar och framför allt de tre labradorerna Ricky, Castor och Sambo.
Det hade varit frost under natten men väderleken hade mjuknat betydligt och nu var det nästan vårvarmt i luften igen.
Lillemor var en aning tafatt och försiktig när hon närmade sig huset och jag begrep varför hon var det.
Vi hade nämligen kommit överens om att hon alltid skulle ringa innan hon kom på icke avtalade besök, av den anledningen hade hon också telefonnumret ut till kåken där jag nu var och till grannarna, liksom hon hade det nyrekvirerade numret till min bostad inne i stan.
Min tanke var att hon aldrig skulle känna det så att hon inte skulle kunna nå mig om hon kände att hon behövde det.
Nu kom hon i alla fall och som vanligt när hon var lite blyg blev hon en smula framfusig.
Det kan synas lite konstigt att jag försökte hålla på den här regeln, men det kanske gick av gammal vana, och rent praktiskt när det gällde Lillemor så höll jag faktiskt inte på den.
Alla gånger hon överraskade mig med besök var hon välkommen och hade inte den minsta anledning att inte känna sig så.
Jag klarade detta utan att göra avkall på min yrkesmässiga hållning.
Det var någonting viktigt hon hade på hjärtat sa hon och frågade om vi inte kunde gå in i stugvärmen.
Jag ville ta hundarna med, men jag märkte strax att Lillemor blev lite besvärad.
Därför lämnade vi dem utomhus och gick in och satte oss.
Det märkliga var att Lillemor var iklädd solglasögon trots att skymningen fallit.
Jag frågade henne om hon haft glasögonen på sig under hela bussresan och det förklarade hon att hon hade haft.
Jag bad henne ta av sig dem, men det vägrade hon.
Jag frågade varför hon hade dem på sig, men det kunde hon inte riktigt förklara sa hon.
I Lillemors framfusighet, eller snarare krampaktiga försök att dölja sin blygsel, ingick nu en påtaglig frispråkighet, för att inte säga fräckhet.
Hon frågade omedelbart om jag hade något vin att bjuda på.
Jag svarade som det var att jag inte hade det.
Då sa hon att jag hade tur att hon själv tagit med sig en flaska, som hon i samma ögonblick plockade fram ur sin axelväska.
Jag hjälpte henne att korka upp den, men jag gjorde det naturligtvis under klädsamma protester.
Emellertid var ju inte Lillemor hos mig nu på någon av de planerade terapitimmarna, och jag såg mig oförhindrad att ta ett glas vin med henne.
Likafullt bad jag henne på nytt att ta av sig solglasögonen.
Men hon vägrade, och jag lovade att sluta tjata om hon bara kunde förklara varför hon hade dem på sig.
Inte heller det ville hon, det gick knappast att övertala henne.
Däremot hade hon ett annat ärende som hon mer än gärna ville förmedla.
--- Jag lyckades med sju försök i rad igår kväll, sa hon och tog en klunk rödvin.
--- Vadå för försök, frågade jag fast jag nästan visste vad det handlade om.
--- Det var Annastina och jag, hon tog ner sju kort i rad under bordet och jag spikade dom!
Det var fantastiskt må du tro, jag kunde inte gå på jobbet idag!
--- Men du har ringt och sagt att du inte kunde komma i alla fall ? --- Jag kunde inte det heller!
Det var så fint, förstår du Sulan, det har inte hänt på över ett år nu!
Tänk dig det alltså, sju prickar på raken!
Man borde ta betalt!
--- Så du ser korten utan vidare då ? --- Ja.
--- Utan att bluffa eller så ? --- Varför skulle jag bluffa ? --- Det vet jag inte, jag bara frågar.
--- Det finns ingen som sett mig bluffa nånsin när det gäller spelkort!
--- Ingen som direkt sett att du gjort det, men du har kanske gjort det ändå ? --- Icke, Sulan!
På den här avdelningen bluffas det inte.
Men håll med om att det var fantastiskt.
Vet du vad jag gjorde igår, jo, jag bad Annastina ringa dig och berätta!
--- Varför det ? --- Därför att om jag ringde så skulle du inte tro mig.
--- Skulle jag tro mer på Annastina då ? --- Det är klart, hon var ju vittne.
Men sju spikar, Sulan!
Det har inte hänt på år och dar alltså!
--- Du måste ha varit i fin form igår ? --- Visst.
Det var ju det jag var.
--- Och det var det du kom ut hit för att berätta ? --- Hurså, kom jag och störde kanske ? --- Inte alls, jag bara frågar.
--- Är du beredd på några försök förresten ? --- Nej, du får ursäkta, men jag har aldrig varit intresserad av det där med spelkort.
--- Aldrig nånsin ? --- Nån gång kanske, men nu är jag inte det!
Men du får gärna berätta.
--- Då ska jag inte störa dig mer.
Lillemor reste sig plötsligt upp och jag märkte att hon var en aning berusad.
Det fanns ingen som helst anledning att gå in på varför hon struntat i jobbet den här dagen och jag valde att hålla till godo med den förklaring som hon redan hade givit mig.
Så vinglade hon i alla fall iväg utför trappan och uttryckte på nytt en helhjärtad förhoppning om att hon inte kommit ut och förstört hela dagen för mig.
Jag bad henne stanna så länge tills bussen gick.
Men hon var rastlös och ganska oemottaglig för både råd och argument, och jag bestämde mig för att göra en liten promenad med henne innan vi gick fram till hållplatsen.
Hela tiden hade hon glasögonen på sig och det såg en smula underligt ut.
Men jag brydde mig inte om att tjata mer.
Vi gick och pratade men ingenting särskilt blev sagt, jag noterade emellertid att hennes sätt att reagera på sprit eller vin inte gav någon direkt entydig bild.
Stundtals verkade hon som om hon var helt nykter och då visade hon sig vara mycket ovillig att prata.
Men medan hon pratade var hon helt och hållet upptagen av sin styrkta förmåga att se valören och färgen på alla de spelkort som Annastina gömt för henne dagen före.
Jag var kanske en smula intresserad, men jag var måttligt imponerad.
Lillemors plötsliga besök ute på Värmdölandet och hennes samtalsämne under vår korta samvaro kom att helt bestämma innehållet under den följande terapitimmen ett par dagar senare.
Hon var nu helt nykter och hade varit på arbetet samma dag.
Det visade sig emellertid att Lillemor inte var särskilt stålsatt av sina lyckosamma försök med spelkorten, och att hon inte var det av den enkla anledningen att hon inte hade någon förutom Annastina att dela glädjen med.
Hon vågade inte berätta det för någon i sin glesa bekantskapskrets, och när jag frågade om det direkta skälet till det, visade det sig att upplevelsen med småskollärare Gustafssons ring låg i botten av hennes rädsla för att ge offentlighet åt den sällsamma egenskapen.
Trots att jag vid upprepade tillfällen under den här terapitimmen försökte leda in vårt samtal på sådana områden som tjänade min metod och planering så lyckades alltid Lillemor komma tillbaka till detta med att se föremål som var dolda.
Till sist berättade hon om ett slags seans som ägt rum i Uppsala när hon just hade gjort Stefans bekantskap.
Det var en gång där hon själv verkligen spelat huvudrollen.
Hennes skildring av vad hon där var med om --- för att inte säga vad alla de andra var med om --- visade sig bli ytterligt suggestiv och det var lyckligt att jag hade bandspelaren igång.
Jag frågade henne först om hon besökte de här seanserna i Uppsala på eget initiativ, men det var som väntat en annan person som lockat dit henne och dessutom hållit henne sällskap hela tiden.
Det var en något äldre kvinna som tjänstgjorde som skrivbiträde vid Akademiska sjukhuset, närmare bestämt på en akutavdelning.
En av de första gångerna Lillemor var där blev hon föremål för ett försök som föll så ut att varken hon eller någon annan av de närvarande skulle glömma det.
Varför just hon blev utvald kunde hon inte säga, men hon hade nog berättat om egna upplevelser tidigare och man ville uppenbarligen pröva hennes mediala bärkraftighet.
Det var ett sällskap på ungefär tjugo personer av olika åldrar och kön, och Lillemor hade druckit lite vin strax före, men hon trodde knappast någon märkte det.
En äldre man bad samtliga --- inklusive Lillemor --- vända sig bort när han placerade en porslinsskål på bordet med ett föremål under.
Därefter fick Lillemor i uppgift att tala om vad som fanns under skålen.
Till en början var hon motvillig och tveksam och bad några gånger att få slippa när hon märkte att det kanske inte skulle gå så bra som hon först inbillat sig.
När Lillemor gjorde en paus hjälpte jag henne på traven och frågade : --- Det fanns alltså ingenting som fick dig att misstänka vad som låg under skålen menar du ? --- Jag hade inte en aning.
Dom hade kunnat stoppa dit precis vad som helst men jag hade inte en aning alltså!
--- Hur kändes det när du satt där och du stirrade på skålen och alla andra stirrade på dig ? --- Det kändes ingenting egentligen.
Snubben som satt dit skålen sa att det kanske skulle bli lättare för mig om jag lade handen på skålen.
Det gjorde jag också, men det blev ingen ändring så jag tog bort den igen.
--- Hur mådde du då ? --- Jag mådde fint fast jag var förbannat törstig, det skulle ha suttit bra med ett glas vin eller nåt sånt, men det fanns förstås inte.
--- Vad hände sen då ? --- Jag satt tyst en lång stund samtidigt som jag försökte lägga handen på skålen en gång till utan nåt resultat.
Så blundade jag och försökte koncentrera mig, och då begrep jag att det kanske skulle ta lite tid, men att nånting i alla fall skulle hända.
Och det gjorde det också.
Lillemor gjorde en ny och mycket lång paus och jag måste fråga henne igen trots att jag bett henne berätta så sammanhängande som möjligt.
Jag frågade : --- Vad var det som så småningom hände då ? --- Först sa jag faktiskt att jag nog inte kunde ändå, men det sa jag bara för att dom andra skulle protestera och övertala mig att fortsätta.
Det gjorde dom också, och inte nog med det, den där som hade ställt fram skålen lade fram en hundralapp på bordet, eller det kanske var en femtiolapp förresten, jag minns inte så noga, men han gjorde det i alla fall och jag tittade på sedeln och det var rätt mycket stålar för mig så jag skärpte mig faktiskt lite extra.
Alldeles efteråt fick jag feber i kroppen liksom, och jag tror jag svettades också och blev lite andfådd som jag brukade bli när det hände nånting med mig på det här sättet.
--- Så du menar att det här med pengar betydde så mycket då ? --- Ja.
Det var en sporre, jag bjöd till mer tror jag.
--- Men det var ju precis som i skolan, jag menar med belöning och straff och allt sånt där.
--- Det kanske var belöning, men det var inget straff, jag kunde ju misslyckas hur mycket som helst utan att nån hade straffat mig, det tänkte jag på, jag tänkte att det inte alls var som i skolan egentligen.
Det var ingen som hotade mig.
--- Inte som hemma heller då kanske ? --- Inte som hemma heller!
Det var som om jag var väldigt viktig här, det var så mycket som berodde på mig just nu.
--- Men vad gjorde du med skålen då ? --- Jag lade tillbaka min högra hand på den så att jag fick kontakt igen, och sen så började jag snacka, det är säkert, jag började snacka av bara fan.
--- Vad snackade du om då ? --- Jag sa att jag såg nånting som växte, att det var skymning, att det kanske var alldeles mörkt, att det möjligen var nånting som liknade en stor och tät skog, att det var nånting som hade med olycka att göra, att nån råkat illa ut därför att många andra velat illa och rentav hatat, jag sa att det kanske hade med hämnd att göra och att det fanns våld med i spelet och kanske grymhet också, men jag sa att det nog fanns en möjlighet att det fanns glädje på nåt sätt också, för nån fanns det glädje och lycka och för nån annan bara sorg och elände.
Och så sa jag att jag såg ögon som letade efter nånting, ögon som var koncentrerade och bara letade och letade och till sist kom det blod.
Sen frågade jag rakt ut om det som låg under skålen hade att göra med en bilolycka, om nån hade suttit och kört bil och åkt av vägen och krockat och kanske omkommit, kanske kvävts av sitt eget blod rentav.
Det frågade jag om, men jag visste naturligtvis inte varför jag frågade om just det.
Jag frågade sen också om det möjligen var en omkommen bilförares handske som låg under skålen, men mannen som fixat med den svarade inte.
Därför frågade jag igen och han slog ner blicken, men han svarade inte.
Men det visste jag att man inte heller skulle göra om man ville att försöket skulle fortsätta.
Så chansade jag i alla fall, jag sa att det var en patronhylsa, att det var nånting som var kvarlämnat efter ett mord, att det var nånting som gav värme, att det var en tom patronhylsa, möjligen en pistol, möjligen en del av ett gevär som använts vid mord eller dödande, vanligt dödande, att det var nånting som man ännu kunde få värme av men som också gav värme innan allt detta hade hänt.
Så blev jag alldeles tyst och ingen annan sa nånting heller, jag stirrade på gubben som lagt hundralappen eller femtiolappen eller vad det nu var på bordet, men han låtsades inte om nånting, han stirrade visserligen tillbaks på mig men han avslöjade ingenting.
Till sist reste jag mig upp och lade också den andra handen på skålen.
Och då sa jag bestämt att det var ett mord, det kände jag tydligt nu, jag sa att det var nånting som gav värme, att det var i mörkret eller i skymningen, kanske i en skog, att det var ett hänsynslöst mord, att det var ögon som letade, att det var en jakt!
Jag sa att det låg ett dött djur under skålen, att det låg nånting som hade med värme att göra, att det låg ett djur, ett mördat djur, och jag sa väldigt högt att nån skulle komma och ta bort skålen, därför att det låg ett djur som inte kunde försvara sig under den och att jag inte orkade längre, jag sa att det var ett riktigt djur, en katt eller en hare eller vad som helst och att dom måste ta bort skålen på en gång ... Efteråt satte jag mig ner på stolen och den där mannen som lagt sedeln på bordet och fixat med skålen skyndade sig fram och lyfte väldigt fort på skålen och han verkade hela tiden skakad och på nåt sätt imponerad.
Det låg ett rävskinn under skålen.
Och det blev ett sus bland alla dom andra, dom sa att det var fantastiskt, att det var otroligt, att det var ofattbart.
Det var som om dom inte trodde på det riktigt, det var som om jag hade varit nånting alldeles extra för dom, som om jag var mycket märkvärdigare än jag var, som om dom trodde på det och inte trodde på det på samma gång ... Lillemor satt tyst och en aning upphetsad kvar i soffan när hon berättat färdigt.
Hon hade svettats lite grann under tiden och strukit sig med handen i pannan åtskilliga gånger.
Jag sa efter en stund att det var en märkvärdig upplevelse hon haft, och att den var fint återgiven.
Till sist frågade jag : --- Hur kändes det efteråt ? --- Jag sjönk ihop på nåt sätt och blev väldigt trött.
Och så var jag andfådd som om jag hade sprungit, och så hade jag blivit torr och sträv i munnen och jag kommer ihåg att jag flera gånger sa till om att få nånting att dricka.
--- Fick du inte det då ? --- Jo, jag fick ett glas vatten, och så slet jag åt mig sedeln förstås, det tyckte jag att jag var värd.
--- Det var du verkligen.
--- Fast du tycker inte det där var nånting förstås ? --- Varför skulle jag inte tycka det ? --- Jag tror inte att det hade gått om du varit med förresten.
--- Varför det ? --- Det går aldrig bra om det sitter folk omkring som inte tror på vad man gör.
--- Klart jag tror på vad du gör, men jag kan inte säga att jag riktigt förstår hur det går till.
--- För mig var det en väldigt stor seger i alla fall, en väldigt stor seger!
Lillemor såg glad ut när hon sa det där sista.
Hennes ögon strålade och hon var nära ett stort leende av ett slag som man nästan aldrig såg hos henne.
Eljest var det märkligt att höra henne tala om en vunnen seger.
För begreppet seger var någonting som absolut inte kunde förknippas med Lillemor Holm, och det var under samvaron med henne som jag på allvar började fråga mig vad det egentligen var som bar skulden till vårt självskrivna förakt för allt som står i förbund med nederlaget, vad det var som fick oss att dyrka modet och styrkan och samtidigt vända ryggen åt den människa som håller på att besegras eller redan är besegrad.
IV " Vi bodde i Untraverken strax söder om Dalälven.
Pappa var reparatör.
Jag blev född en morgon mitt i smällkalla vintern.
Det hade snöat hela natten så barnmorskan hann aldrig fram.
Det sas att jag stretade emot, att jag inte ville komma ut.
Så mamma hade det väldigt svårt.
När hon i alla fall krystat ut mig så blev det att pappa fick klippa av navelsträngen.
Då förstod jag att dom jävlarna menade allvar.
" Annastina Lundell 1 Det vore att dra till med en lögn att påstå att jag fortfarande är ensam.
Ingen håller mig visserligen sällskap inomhus, men de senaste dagarna har så gott som alla grannstugor fått påhälsning av sina ägare.
Min roll som eremit håller på att luckras upp och jag blir följaktligen mer och mer störd i mitt arbete.
Det låter som om jag klagade, men det är i så fall också bara som det låter.
Det känns minst sagt nyttigt att återanpassas som samhällsvarelse och på något sätt bli sams med sig själv.
Dagarna har jagat iväg med mig och jag har knappt hunnit med att göra alla de iakttagelser som jag föresatt mig att hinna med.
Att gå omkring som passiv observatör under en tid då sommaren förbereds är egentligen ganska meningslöst, över huvudtaget är det svårt att förlika sig med passiva observatörer oavsett vad föremålet för observationerna än är.
Men jag kan naturligtvis inte förneka att en viss mättnad inträtt vad gäller naturintrycken.
Det mesta har överfallit mig den senaste tiden och jag hade aldrig hunnit med att göra vad jag ska om jag bara hade ägnat mig åt att promenera omkring i skogen eller utmed sjöstranden.
Snarare har jag märkt att jag ransonerat på promenaderna uppåt åsen eftersom jag varit tvungen att försöka fördela mitt engagemang.
Att lyssna på bandupptagningarna och läsa anteckningarna har tagit mer och mer tid och krävt allt större ansträngningar.
Men naturligtvis undgår jag inte att nu nästan varje stund under dagen höra göken ropa, och jag har också roat mig med att göra det tillsammans med kioskägaren, som ju enligt egen uppgift hade hört den redan för fjorton dagar sedan.
Kanske hade han rätt i alla fall, jag tror jag själv hörde den för första gången bara ett par dagar efteråt.
Så har de tre björkarna på tomten börjat slå ut lite försiktigt, men vad jag kan se så låter aspen vänta på sig.
En av de närmaste grannarna och kanske den som flitigast varit härute om dagarna är en pensionär som heter Vallinder.
Han har varit valsverksarbetare i trettionio år och haft sin sommarstuga nästan lika länge.
Härom dagen var han ute och satte potatis i sin lilla täppa och jag stod länge och betraktade honom.
Vi växlade ett och annat ord om vad som rör sig ute i världen och han gav mig en bunt lokaltidningar, som jag läste med stor begärlighet.
Jag märkte att det var viktig kost för mig, och jag tänkte att man egentligen inte har någon rätt att isolera sig på det här sättet, att man inte har någon enda rätt att blockera de ingångar som utgör förutsättningen för en social tillvaro.
Jag gjorde den reflexionen med en smula dåligt samvete trots att jag ändå haft tillgång till radionyheterna hela tiden jag varit här.
Vallinder har självfallet undrat vad jag haft för mig härute, men han har inte ställt några närgångna frågor, han har egentligen inte behövt det heller eftersom jag i stort sett förklarat för honom att jag vistas här för att komma underfund med en del saker som inträffat med mig den sista tiden.
Och därmed har han låtit sig nöja.
Emellertid hände någonting igår som kanske var av mindre angenämt slag, för oss båda faktiskt.
Vallinder kom plötsligt över till mig och visade upp ett kastspö på vars nylonrev han apterat ett alldeles nytt skeddrag som han själv tillverkat och som han uppenbarligen knöt stora förhoppningar till.
På hans enträgna uppmaning gjorde vi sällskap ut på hans nyutlagda brygga så att han fick demonstrera några kast.
När han gjort tre eller fyra stycken och under tiden på ett nästan traditionellt sätt skroderat om tidigare somrars fiskelycka föreslog han så mig att pröva ett kast.
Jag tvekade, minst sagt, inför erbjudandet.
Som så kallad fritidsfiskare saknar jag nämligen såväl erfarenhet som intresse.
I min tidigaste ungdom kunde det hända att jag fann ett visst nöje i att meta och kanske någon gång ro drag, men det är ju förfärligt länge sedan nu.
Jag förklarade därför för Vallinder att det knappast var lämpligt att jag kastade.
Men han trugade, och jag tänkte att jag kanske förolämpade honom i att neka och plötsligt stod jag där med kastspöet i handen.
Han utredde snabbt det enkla förfarandet för mig, och jag såg ingen annan råd än att pröva ett kast.
Första gången föll det nytillverkade draget ner i vattnet alldeles intill oss vid vår vänstra sida.
Vallinder skrattade högt och påpekade vad jag hade gjort för fel i själva utkastet, varefter jag försökte en andra gång.
Då lyckades jag komma ut med det en tolv femton meter minst men kände mig väl inte särskilt stolt för det.
Däremot erfor jag omedelbart en lättnad över att inte behöva göra något mera kast då nu detta gick så bra.
Men medan jag vevade in reven stramade det plötsligt till som om det hade varit totalstopp och spöet höll på att ryckas ur handen på mig.
Jag fortsatte dock rulla in och upptäckte strax till min bestörtning att en av allt att döma mycket stor fisk hade haft fräckheten att hugga över krokarna.
Vallinder skrek till och kunde från första stund inte alls dölja sin upphetsning.
Hans reaktion förvånade mig eftersom han nyss stått och skrutit över sina framgångar vid otaliga tillfällen tidigare, men det var kanske inte otänkbart att hans uppjagade tillstånd också berodde på att draget var nytt och egenhändigt tillverkat och tydligen aldrig förr prövat.
Ju närmare fisken kom oss desto mera högljudd blev Vallinder.
När den befann sig ett par meter från bryggan bara, och då jag två gånger fruktat för att Vallinder skulle falla i vattnet av ren nervspänning, kunde vi se fisken i hela dess längd.
Den var verkligen imponerande och säkert den största som jag någonsin lyckats fånga.
Just som Vallinder nästan vrålande konstaterat att det var en gös i trekilosklassen gick reven plötsligt av och jag stod där med en stump nylonlina dinglande från det tunna spöet.
Jag fick en stark känsla av att våra ansiktsuttryck överensstämde med varandra just i det ögonblicket.
Det är sant att Vallinder när han väl lugnat ner sig lyckades dölja sin besvikelse någorlunda, han tycktes verkligen ta det hela med en fattning som inte på något sätt stod i proportion till hans nästan tumultartade beteende på bryggan.
Men på kvällen, när jag var för mig själv uppe i stugan och höll på att springa och gömma mig för det annalkande mörkret, så märkte jag att jag var ledsen över det inträffade.
Jag frågade mig vad som egentligen berörde mig mest : Vallinders förlust av sitt egentillverkade skeddrag, det lidande som gösen med all sannolikhet ännu utstår med kroken i käften eller halvvägs nere i strupen, eller kanske blott och bart förlusten av den största fisk som jag antagligen någonsin har och kommer att ha fångat.
Jag berättar det här därför att det faktiskt var första gången jag blivit riktigt ledsen ute på den här sommarstugan.
Händelsen kan se ut som en bagatell, och när jag idag relaterade den för Ludvig tycktes han uppfatta den som en liten fristående episod bara, som ett lustigt inslag i min för honom ganska trista tillvaro.
Han kunde inte för sitt liv foga in bilden av Vallinder och mig ute på bryggan i ett sammanhang, han kunde inte utvinna den minsta lilla symbolik ur den.
Jag frågade mig emellertid medan Ludvig ännu lyssnade varför detta med kastspöet just skulle hända mig!
Varför hade inte göseländet lika gärna kunnat nappa när Vallinder kastade ? Men Ludvig svarade själv med en fråga.
Han undrade om jag hade kunnat uträtta någonting av vad han och jag hade föresatt mig att göra.
För övrigt behöver jag inte elda så mycket längre, och det är för första gången en odelad njutning att erfara beroendet av naturen, landskapet bjuder mig komma ut med värme och sol och jag blir inte längre överrumplad av plötsliga regn och kalla vindar.
Jag märker att min framställning för tanken till en idyll, och jag blir rädd för det, precis som om en idyll vore någonting att förakta, precis som om en idyll nödvändigtvis bedövade den som tillfälligtvis vistas i den.
Det är ju inte så, åtminstone inte i mitt fall.
Mig väcker den ju, mig hjälper den att se och rannsaka.
Det är sannolikt med idyllen som med människan : i sig är den aldrig trivial eller ointressant, det är bara beskrivningen av den som kan bli det.
2 När året led mot sitt slut hade jag räknat med att ha ett säkrare grepp om Lillemor än jag i själva verket hade.
Med säkrare grepp menar jag inte att jag skulle veta hur hon såg ut inuti, det visste man ju aldrig, men jag inbillade mig att jag kunde ha haft en större tilltro till mitt sätt att umgås med henne, att jag liksom i samvaron med tidigare klienter kunde vila i målsättningen och den metod som den motiverade.
Men det gjorde jag aldrig.
Istället besvärades jag av att jag började få vissa farhågor besannade när det gällde min samtalsbehandling.
Jag oroades med andra ord för att jag isolerade henne, att jag avgränsade henne från naturliga sociala funktioner och hela tiden privatiserade behandlingen av henne.
Det vill säga avgränsade henne från samhället istället för att integrera henne i det.
Mot detta talade naturligtvis kurator Olssons och mina egna försök att placera Lillemor i samtalsgrupper och försöka närma oss hennes bekantskapskrets.
Margareta Olsson var till synes mycket effektiv och släppte aldrig Lillemor ur sikte, men hon lyckades heller aldrig vinna hennes förtroende, lyckades aldrig tränga sig inpå henne eller aktivera henne i sammanhang som kunde ge henne social träning.
Det var i alla fall min bestämda uppfattning när jag talade med Lillemor, något mindre bestämd var den kanske när jag talade med Margareta Olsson.
Därmed ingenting ont sagt om den senare.
Men Lillemor vägrade att på något enda vis följa intentioner som underlättade hennes möjligheter att ingå i en samtalsgrupp.
Hennes tidigare erfarenheter var så dåliga att hon slog ifrån sig på alla sätt så fort begreppet gruppsamtal kom på tal.
På hennes arbetsplats sa man att hon i stort sett gjorde vad som blev henne ålagt att göra, och att hon gjorde det ganska bra.
Hon var en duktig maskinskriverska, snabb och ganska noggrann, men det föreföll knappast som om någon av hennes arbetskamrater lärde känna henne närmare.
Men hon umgicks å andra sidan flitigt med Annastina och Lasse, och någon gång emellanåt träffade hon fortfarande den tydligen gravt alkoholskadade Janne, som alltjämt hade den stora fördelen att ha gott om kontanter.
Tydligen hade Lillemor också andra kontakter med pojkar, men hon hade hittills inte känt sig tillräckligt motiverad att prata om dem eller om själva förhållandet till dem.
Några veckor före jul, eller någon dag i slutet av november, kom Lillemor till terapitimmen i ett tillstånd som inte kunde betraktas som direkt önskvärt.
Det betydde inte att hon var, som hon själv brukade säga, helpackad, men hon var trött och småtramsig och hade antagligen druckit ett eller annat glas vin.
Hon tog sig i alla fall in och hamnade i soffan som hon brukade.
Liksom vid ett tidigare tillfälle hade hon solglasögon på sig.
Eftersom belysningen i rummet var rätt måttlig och ingen av ljuskällorna riktad, så bad jag henne att ta av sig glasögonen.
Som jag mycket riktigt väntat vägrade hon, och hon tillade att hon råkat ut för en åkomma som gjorde att hennes ögon släppte in för mycket ljus och förorsakade en näst intill outhärdlig sveda.
Jag sa naturligtvis : --- Jag tror inte ett ögonblick på vad du säger!
--- Du får väl tro vad du vill för mig, svarade Lillemor.
--- Antingen tar du omedelbart av dig glasögonen eller också lämnar du lägenheten!
För att ge eftertryck åt vad jag sagt så reste jag mig upp från stolen och ställde mig --- utan att avse det --- nästan hotfullt mitt på golvet.
Men Lillemor satt kvar och gjorde ingen ansats att ta av sig glasögonen.
Istället sa hon mycket lugnt, möjligen en smula sluddrigt : --- Du kan väl för fan inte begära att jag ska riskera synen bara för att du ska få din vilja fram.
--- Ta av dig glasögonen, sa jag igen.
--- Du vill att jag ska bli blind då!
--- Du blir inte blind för att du tar av dig glasögonen!
Och även om det var så att dina ögon tog in för mycket ljus så skulle det inte göra nånting i det här svaga ljuset.
--- Jag har ingen lust att sväva omkring i en svart dimma resten av livet alltså!
--- Ta av dig glasögonen!
--- Du låter värre än pappa gjorde!
--- Jag kan hjälpa dig om du vill!
--- Du får inte röra mig!
--- Ta av dig glasögonen eller lämna lägenheten!
Jag tog i rätt mycket nu och jag såg att Lillemor inte var helt oberörd av mitt tonfall.
Kanske lät jag som en gammal farsa, jag stod och tänkte på det men fäste inget avseende vid det.
Jag hade bestämt mig för att hon skulle ta av sig glasögonen.
Det var inte mer med det.
Jag tyckte just nu väldigt illa om mig själv.
Men jag sa igen : --- Gör som jag säger nu, Lillemor!
Så reste hon sig upp från soffan och vinglade till och sa : --- Vet du vad du gör, Sulan!
Vet du det ? Jag svarade inte, vi stod mitt emot varandra på golvet och jag såg på henne.
Vad hon såg på var alldeles omöjligt att avgöra, glasögonen var svarta som sot och stora som tefat och formgivna efter omisskännliga signaler västerifrån.
Men jag svarade alltså inte.
--- Jo, du förtrycker mig alltså!
Det är vad du gör!
Du förtrycker mig!
--- Förtrycker jag dig om jag ber dig ta av dig glasögon som man använder i mycket starkt solsken!
Tvärtom, jag är rädd att du förstör din syn genom att ha dom där på dig!
--- Du begär det oöverkomliga av mig, Sulan!
Jag log åt hennes egenartade ordval men ville inte spilla tid på något nojsande.
Därför upprepade jag : --- Då kan du gå härifrån!
Därpå gjorde Lillemor en nästan högtidlig sorti med en massa konstiga gester åt ena och andra hållet.
Jag låtsades som ingenting och följde henne inte till dörren.
Men jag hörde henne klämma igen den och det small i vanlig ordning som ett pistolskott.
Bara fem minuter efteråt ringde det på dörren.
Det var Lillemor som undrade om hon fick komma in igen.
Nu hade hon tagit av sig solglasögonen, kammat till håret och verkade överraskande stabil i tal och balans.
Jag brydde mig först inte om att göra någon sak av att hon nu var helt förändrad, jag sa bara att det naturligtvis gick bra att komma in när man kunde se henne i ögonen.
Men själv sa hon mycket lugnt och så fort hon på nytt satt sig i soffan : --- Tror du det beror på att jag är rödhårig ? --- Vadå ? --- Att jag är så här!
Att jag är så envis och har så kort stubin, tror du det beror på att jag är rödhårig!
--- Jag förstår inte vad du pratar om ? --- Det vet du väl att man är lite hetare då!
--- När man är rödhårig.
--- Håll inte på och larva dig nu, Sulan!
Du vet att man är det.
--- Det vet jag att man inte är!
Det där är bara skitprat från början till slut!
--- Fan vad du tar i, precis som om du själv skulle vara rödhårig!
--- Det du nu beskriver är en så kallad fördom, på samma sätt som man av nån anledning inbillar sig att skottar är snåla och att brunögda är falska!
Men allt sånt är lögn och dessutom är det farligt att tro att det finns nån sanning i det.
--- Men min faster, hon var otroligt ilsk och alldeles rödhårig, mer än jag, det gick inte att lugna ner henne alltså!
--- Det spelar ingen roll, Lillemor, om så att du tar fram femtio ilskna rödhåringar så beror i alla fall inte deras ilska på just att dom råkar vara rödhåriga.
Lillemor svarade inte mer, hon tittade på mig och hon gjorde det en smula forskande som om hon ändå inte hade övertygats av vad jag sagt.
Men jag tog i alla fall tillfället i akt och frågade henne i ett annat tonläge : --- Varför envisades du med att ha solglasögonen på dig när du kom in hit först ? --- Det sa jag ju.
--- Det måste finnas en annan orsak också.
--- Än att ögonen släpper in för mycket ljus menar du ? --- Ja ? --- Jag begriper inte varför du aldrig tror på vad jag säger.
--- Det där var väl en överdrift i alla fall!
Menar du på fullt allvar att jag aldrig tror på vad du säger ? --- Oftast i alla fall!
--- När det gäller solglasögonen så tror jag dig inte.
--- Men just därför att du aldrig tror på en så spelar det ju ingen roll vad man säger heller.
--- Så det där med att ögonen släppte in för mycket ljus var bara båg då ? --- Det vet jag inte precis ... --- Då tycker jag du ska tala om varför du hade dom på dig.
--- Varför måste jag alltid tala om en massa saker ? Jag har ju tagit av mig dom nu.
--- Du hade dom på dig för några veckor sen också när du var ute på Värmdölandet och därför finns det ingenting som säger att du inte har dom på dig redan nästa gång igen.
Så jag skulle bli tacksam att få reda på orsaken!
Lillemor såg plötsligt mycket olycklig ut, precis så som hon nästan alltid gjorde då jag lyckats beslå henne med att fara med osanningar.
Hennes ögon blev stora och sorgsna, och hela hennes ansikte slokade på ett sätt som vädjade till ens förbehållslösa medlidande.
Men jag lät mig inte lockas utan sa igen : --- Därför skulle det vara fint om jag fick reda på varför du hade glasögonen på dig!
--- Vill du ha reda på varför jag hade dom på mig när vi var ute med hundarna eller varför jag hade dom på mig nyss ? --- Var det olika orsaker då ? --- Nej.
--- Men då är det väl bara att berätta den då!
--- Jag ville inte att du skulle kunna se mig i ögonen.
--- Varför skulle jag inte det ? --- Då skulle du se att jag var rödögd och att jag druckit vin och att jag faktiskt är lite nergådd!
--- Varför skulle jag inte få se det då ? --- Du skulle inte bli så glad just.
--- Det var ju omtänksamt, men det är faktiskt viktigare att ta hänsyn till att du är nergådd än till att jag inte är så glad!
På vilket sätt är du nere ? --- Jag tycker det är så jobbigt.
--- Vadå ? --- Allting.
--- Inte nåt särskilt då ? --- Nej, allting.
Det är så jävla jobbigt och vemodigt ... --- Har det kommit plötsligt ? --- Det vet jag inte.
--- För ett par veckor sen var du ju i fin form sa du!
--- Men det är jag inte nu, ibland känns det som om jag ville ge fan i alltihop!
--- Har det hänt att du suttit här och varit nere utan att tala om det ? --- Det minns jag inte, nån gång kanske.
--- Du sa att det var jobbigt och vemodigt.
Skulle du kunna beskriva det lite närmare ? --- Jag tror inte jag orkar.
--- Men nånting mer kan du väl säga i alla fall!
--- Nej.
Det var med ens som det inte skulle ha varit samma människa som alldeles nyss steppade ut i en oåtkomlig vägran att ta solglasögonen av sig.
Lillemor hade nu sjunkit ihop i soffan och tycktes vara den ömtåligaste varelse på jorden.
Men ändå kunde jag inte riktigt komma ifrån känslan av att hon beskrev sitt tillstånd i överdrivet mörka färger med hänsyn till sitt yttre.
Men man kunde ju aldrig vara säker.
I det här läget förstod jag att jag inte borde släppa taget om henne och ge för stort utrymme åt tystnader och pauser.
Därför skyndade jag mig att fråga : --- Det är ingenting särskilt som hänt ? På jobbet eller med nån kille eller så ? --- Jag skiter i jobbet.
--- Har du slutat ? --- Ja, jag går inte dit längre.
--- Vad säger Margareta Olsson om det ? --- Jag skiter i det också.
--- Hur länge har du varit ifrån jobbet då ? --- En vecka så där.
Jag kommer aldrig att gå dit mer.
--- Varför det.
--- Därför att det är så tjatigt.
--- Jag fattade det så att du var rätt road av det här med maskinskrivning.
--- Det kan väl hända, men det blev sånt tjat om man kom nån minut för sent.
--- Kom du ofta för sent ? --- Inte alls, det blev ett jävla tjat i alla fall.
--- Konstigt att inte Margareta Olsson sagt nånting om det då!
--- Jag tror hon skiter i mig och då kan jag skita i henne också.
--- Det kan jag tala om för dig att det är precis vad hon inte gör!
Men jag tycker det är konstigt att dom inte hört av sig till henne om du varit borta en hel vecka.
--- Det kanske bara är ett par tre dar när jag tänker efter.
--- Och du ska inte gå tillbaka säger du ? --- Jag tror inte det.
--- Varför har du inte sagt nånting till mig om att du inte haft det så bra den sista tiden ? --- Du vill ju bara snacka om sånt som är för sent.
--- För sent ? --- Ja, om mamma och pappa och om hur det var förr.
--- Det är aldrig för sent att ta itu med sina föräldrar, det trodde jag vi var överens om.
Det är aldrig för sent, hur långt borta i tiden upplevelserna än ligger.
--- I så fall är det inte för sent att ta itu med Stefan heller.
--- Vi ska göra det också, det har jag lovat.
--- Du sa att du skulle prata med honom men det har du väl inte gjort!
--- Jag har ringt honom men telefonen är avstängd.
Jag ska försöka få tag i honom ändå, du behöver inte vara orolig.
Men har du blivit nere därför att dom bråkat på dig på jobbet bara ? --- Det är inte bara det, jag blir så förbannat trött av att jag inte får sova också.
--- Du är störd av dom som står lutade över sängen ? --- Det är bara ibland, nu är det mest att jag drömmer och vaknar till och inte vågar somna om.
--- Men pratade du inte med doktorn om din dåliga sömn.
--- Jo, men han vill inte ge mig nånting, han säger att jag ska ha frisk luft bara och ge fan i vinet.
Han säger vad man ska göra men inte hur det ska gå till.
--- Du säger att du drömmer och vaknar till, det betyder i alla fall att du somnar på kvällarna.
--- Ja, men vad gör det när jag vaknar på en gång efteråt!
--- Vad är det för slags drömmar du har som väcker dig hela tiden ? --- Det är olika, fast det är mycket sånt som hände för länge sen.
--- Till exempel vadå ? --- Hemifrån och så.
När jag gick i skolan och när jag började jobba på sjukhuset.
Allt sånt drömmer jag om.
--- Är det så otäcka drömmar att du vaknar av dom ? --- Ja, jag blir rädd av dom.
Fast värst är den som jag har bråttom i, det är en dröm som kommer igen gång på gång.
Jag har bråttom och är livrädd för att inte hinna fram och så springer jag, men det går så sakta som om jag bara kröp iväg.
Det är den värsta av alla.
--- Vad har du bråttom till ? --- Det vet jag inte.
Jag ska nånstans, jag har så förbannat bråttom och så kommer jag nästan ingenstans när jag försöker springa.
Fast det är så konstigt, för dit jag ska är det inte heller bra, det är nånting som hotar och ändå måste jag dit på nåt sätt!
Det är ett helvete må du tro, det är rena mardrömmen!
--- Och du har alltså inte en aning om vart du är på väg och vad det är som hotar dig ? --- Nej.
Men jag har en känsla av att jag blir straffad om jag inte hinner fram och att jag blir straffad om jag kommer fram.
Fan, det är så knepigt.
--- Förekommer det inga andra personer än du själv i den drömmen ? --- Jo, massor, men jag vet inte vilka dom är.
--- Men du tycker i alla fall att den utspelas i din barndom eller när du gick i skolan ? --- Kanske, men jag vet inte det heller så säkert.
Jag vet bara att alla vill åt mig.
--- Men du har väl tydligare drömmar också!
Jag menar såna som du känner igen folk i och som nästan är alldeles verkliga!
--- Jag kan drömma att jag har hittat dagböckerna.
--- Dom som mamma stal ifrån dig ? --- Ja.
Jag kan drömma att jag hittar dom igen, i samma garderob som jag gömde dom.
--- Det är en mera verklig dröm då ? --- Ja, dagböckerna har ju funnits.
--- Men det är väl i alla fall ingen mardröm, eller hur ? --- Efteråt blir det en mardröm för det finns ju inga böcker kvar när jag vaknar sen.
Dom är ju bortkastade.
--- Det kan du aldrig förlåta mamma för att hon gjorde ? --- Förlåter kanske jag gör men jag glömmer det aldrig.
--- Kan du inte berätta lite mer om dom där dagböckerna som du skrev.
--- Har jag inte gjort det ? --- Inte så riktigt som jag skulle vilja.
Du har till exempel inte sagt vad dom innehöll och vad som gjorde dom så värdefulla!
--- Jag skrev i såna där konceptböcker som jag fått av pappa, eller jag hade visst tagit dom bara på hans rum eller expedition eller vad det kallades.
Det tyckte jag att jag kunde göra, jag hade ju blivit beskylld för att vara tjuv utan att jag var det när jag fixade tillbaka den där äckliga ringen till fröken när jag gick i sexan.
Sen började jag skriva och skriva, jag tror jag skrev halva nätter ibland och så gömde jag böckerna innanför tapeten i en av garderoberna hemma.
--- Vad skrev du för nånting ? --- Jag skrev vad jag varit med om och så skrev jag om lite syner och röster som jag sett och hört på det där konstiga viset, jag vågade ju inte snacka om det med nån, jag var ju rädd för att bli beskylld för en massa saker.
Och så ville man ju inte vara märkvärdig, man skulle ju inte gå omkring och tro att man var nånting, sånt kunde man få fan för.
--- Minns du hur du skrev ? Berättade du för nån speciell eller skrev du bara och redovisade hur du kände dig och vad du varit med om ? --- Jag bara skrev på, jag tänkte nog inte på att nån skulle läsa det, men det var i alla fall som om man hade nån att snacka med på nåt vis.
Det var en ventil, om du förstår vad jag menar!
--- Ja.
Men dom fick inte ligga orörda bakom tapeten då ? --- Det var så med mamma att hon hade städdille, det har hon nu också för den delen, och hon tyckte nog om att gå och plocka i mina grejer också.
Jag hade mina skor inne i den där garderoben, och en gång när hon tittade på dom så hittade hon böckerna bakom tapeten.
Jag trodde jag skulle gå i småbitar när jag såg att dom var borta.
Jag var ju stupsäker på att ingen levande varelse som inte direkt höll på att riva kåken skulle få syn på dom där böckerna.
Vet du vad jag tyckte, Sulan ? Vet du det ? --- Nej.
--- Jag tyckte att hela livet var bortstulet alltså!
Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv och jag kommer inte att bli det heller för det kommer att vara detsamma som att dö.
Och då var det ju skit samma!
--- Hur kunde du veta att det just var mamma som tagit dom då ? --- Det var inte så svårt att lista ut, jag dök rätt på henne och frågade om det var hon som sopat till sig böckerna.
Men hon nekade först och låtsades som om hon inte begrep vad jag snackade om.
Fast när jag var envis så gav hon med sig och sa nånting om att jag inte skulle hålla på att skriva på det där sättet.
Det var ju alltid det, för mamma handlade det ju alltid om vad andra skulle tro och tänka om oss, och framför allt vad dom skulle tänka om henne själv.
Det viktigaste var att ingenting konstigt fick synas utåt.
Sen fick det se ut hur fan som helst.
Precis som om nån annan skulle få tag i mina dagböcker!
--- Men bad du inte mamma att få dom tillbaka ? --- Klart jag gjorde, jag sa att det var ett jävla sätt och att hon måste langa tillbaks dom på en gång.
Och då sa hon att hon skulle göra det om jag lovade att inte skriva så där mer.
Men hur det var så fick jag dom inte, för hon och pappa hade redan rivit sönder dom och kastat bort dom i nån av soptunnorna på baksidan av folkskolan.
Fast det fick jag inte reda på förrän långt senare, jag hoppades naturligtvis i det längsta att det inte var så.
--- När fick du reda på det då ? --- Det minns jag inte.
Förresten så kanske det var tur att dom inte sa på en gång att dom hade kastat bort böckerna.
Hade jag fått reda på det samtidigt som jag fick reda på att dom hade tagit dom och läst dom så hade jag antagligen blivit galen.
Jag hade aldrig klarat det, det är jag säker på nu, jag hade nog gått i sjön eller nåt i den stilen.
--- Vad tror du det var i dom där dagböckerna som skrämde mamma och pappa ? För skrämda var dom, eller hur ? --- Det var det där med att jag kunde se saker som dom inte kunde se.
Dom tyckte väl att jag inte tillräckligt mycket var som dom andra.
Och så var det där ingenting att skryta med heller, det hade varit mycket bättre om det hade gått bra för mig i skolan.
Det andra var bara griller för dom, det var nåt konstigt som man kunde bli sjuk av.
Och om det kom ut så skulle helvetet vara löst.
Det skulle ju smygas med allting, ingenting fick visas utåt som det var.
--- Diskuterade ni det här med dina syner och röster nån gång ? --- Jag tror inte jag orkar snacka mer om det här, jag blir så jävla deppig.
--- Bara en fråga till.
Det klarar du ? --- Vadå då ? --- Dina kompisar och dom killar du träffat, vad säger dom om det här med att du kan se föremål och syner som andra inte ser ? --- Förutom Annastina tycker alla att det bara är skit och bluff, och det kanske det är också.
Men jag blir så förbannat vemodig av det här snacket, Sulan, jag börjar tjuta om vi fortsätter ... Jag sa ingenting, men jag kände att jag hade velat fråga mycket mer och att jag nu hade chansen att ta upp diskussionen om hennes klärvoajanta eller telepatiska gåvor utan att hon kanske skulle glida undan som hon tidigare gjort när vi kommit in på det här ämnet.
Emellertid tyckte jag att jag inte ville pressa henne mer i den här situationen, jag begrep ju redan så mycket att det hon nu berättat om, och framför allt då innehållet i hennes dagböcker, fortfarande hade en viss om också inte helt dominerande betydelse för henne.
Därför knöt jag an till vad vi hade pratat om i början och jag frågade om det verkligen var hennes allvar det hon hade sagt om att inte återgå till jobbet.
--- Jag får se, svarade hon.
--- Om du inte gör det vore det naturligtvis fint om du meddelade ditt beslut till den som basar på jobbet.
--- Jag kanske går dit i övermorgon.
--- Varför just i övermorgon ? --- Därför att jag ska på fest till Annastina och Lasse ikväll och då orkar jag nog inte gå i morgon.
--- Vad är det för slags fest ? --- Har du lust att komma med ? --- Men vad är det för slags fest som gör att man inte kan jobba dan efter ? --- Jag tycker det räcker med att du får reda på allting som jag gör och har gjort, inte fan ska du väl behöva ha reda på vad jag kommer att göra också!
--- Nja, jag tycker bara det är lite allvarligt med jobbet, jag tycker du ska säga till om du inte trivs med det.
--- Vem ska jag säga det till ? --- Till mig exempelvis.
Eller till den som basar på jobbet, eller till kuratorn!
--- Då säger jag det då!
Härmed!
--- Vadå ? --- Att jag inte trivs.
--- Vad skulle du vilja göra istället ? --- Vet du vad Annastina säger att jag skulle göra ? --- Nej.
--- Hon tycker att jag skulle resa runt som magiker och uppträda för folk.
--- Tycker du det också ? --- Jag tror aldrig jag skulle våga.
Förresten skulle det kanske inte gå så bra då heller.
--- Med korten menar du ? --- Ja.
Det stämmer ju inte varje gång.
--- Men det stämmer ganska ofta i varje fall ? --- Ja.
--- Om du tycker det skulle vara trevligt så skulle jag kunna ordna ett och annat försök tillsammans med nån som är lite mera hemma på området än jag är.
Tycker du det skulle vara trevligt ? --- Det tycker jag skulle vara hemskt spännande.
Det begriper du väl!
--- Jag ska se vad jag kan göra åt saken.
--- Det var på tiden.
--- Du tycker det!
--- Och så har du lovat snacka med Stefan, du glömmer inte det!
--- Jag ska gå hem till honom i morgon.
Men vad vill du egentligen jag ska prata med honom om ? --- Det trodde jag du visste.
--- Jag tror inte jag är riktigt säker.
Lillemor tystnade och såg på mig.
På nytt blev ansiktet fullt av svårmod och hon verkade plötsligt ha blivit nedslagen.
Vi kom nu in på ett ämne som uppenbarligen berörde henne på ett helt annat sätt än vad samtalet om hennes synskhet hade gjort.
Jag betraktade henne och passade på att fråga hur hon mådde, precis som jag gjorde första gången vi sågs.
--- Jag klarar mig nog, svarade hon.
--- Det känns skönt att höra, sa jag.
Så bröt vi upp och jag följde henne ut i tamburen och hjälpte henne på med kappan.
Innan hon öppnade ytterdörren vände hon sig hastigt mot mig och sa : --- Och så skulle jag vilja att du förlåter mig för det där i början.
--- Du tänker på solglasögonen ? --- Ja.
Jag vill att du förlåter mig, det var inte meningen att vara jävlig mot dig.
--- Det var du inte heller, det kanske var jag som tog i lite mycket bara.
Som du vet så håller jag ju ganska mycket på formerna, det underlättar faktiskt en del för både mig och andra.
--- Så du är inte förbannad då ? --- Nej, jag är verkligen inte förbannad.
--- Och så håller du vad du lovat!
--- Vad tänker du på då ? --- På försöken, du sa att du skulle fixa till några försök!
--- Jag lovar att ordna det.
Lillemor stod kvar ett slag och såg ner mot golvet.
Jag väntade att hon skulle ge sig av, men hon sa först : --- Och nån kram är väl inte att tänka på ? --- Som jag sa så håller jag på formerna.
--- Och ett undantag skulle inte heller gå för sig ? --- Skulle det betyda nånting om vi kramades eller inte ? --- Ja.
--- Vadå ? --- En kram betyder väl alltid nånting!
Jag kände mig omåttligt aningslös, för att inte säga enfaldig, och när jag stått och gjort det ett par sekunder kramade jag om henne hårt och länge och sa att vi hade haft ett fint samtal.
Naturligtvis behöver jag inte upprepa att detta var mot mina principer.
Men när hon hunnit en bit nerför trappen ropade jag en fråga efter henne.
Det var första gången jag gjorde det, jag brukade vanligtvis kunna spara överblivna frågor till nästföljande gång.
Men det gjorde jag alltså inte nu.
Jag sa : --- Det var bara en sak till, Lillemor!
--- Ja ? --- Skriver du fortfarande dagbok ? --- Ja, ibland.
Hurså ? --- Jag tänkte bara att vi kanske kunde prata lite om den nästa gång.
Skriver du varje dag ? --- Ett par tre gånger i veckan kanske.
--- Bra.
Vi ses då.
Så trippade hon vidare nerför trapporna, och jag kunde länge höra hur hennes knattrande steg mot marmorn försvagades och sedan helt försvann.
3 Redan dagen efter detta samtal med Lillemor kunde jag äntligen uträtta två saker som jag av olika anledningar låtit anstå.
Jag besökte Margareta Olsson och diskuterade med henne Lillemors situation när det gällde jobb och vänner, och när det överhuvudtaget gällde hennes sociala position.
Det framgick då att hon hade haft en väldigt låg frånvarofrekvens och att det var första gången sedan hon började tidigt i höstas som hon varit borta från arbetet så många dagar i sträck som den här veckan.
Mot Lillemors rutinartade arbetsinsatser fanns det tydligen inte heller någonting att invända, hon hade kanske inte så sällan givit intryck av att vara trött och håglös, i synnerhet på förmiddagarna, men hon ansågs vara en skicklig maskinskrivare.
Det var i stort sett samma omdöme om henne som jag tidigare hade fått och det fanns heller ingen anledning att betvivla dessa uppgifter.
Dessutom gjorde jag ett uppriktigt försök att komma i kontakt med den så ofta omnämnde Stefan.
Hans telefon var avstängd och jag beslöt mig därför att besöka honom.
Riktigt varför jag gjorde det hade jag väl inte klart för mig, men kanske inbillade jag mig att jag kunde komplettera en del uppgifter, hur det än var så hade jag ju hittills bara hört den ena parten.
Emellertid uppgav en dam som jag uppfattade vara i min egen ålder att Stefan var bortrest och att han inte lämnat någon uppgift om datum för återkomsten.
Mitt försök hade dock det goda med sig att jag med gott samvete kunde berätta för Lillemor att någon Stefan inte stod att finna för närvarande.
Mitt motstånd mot de parapsykologiska försök som Lillemor allt oftare pratade om var inte helt grundlöst.
För det första hade det alltid ingått som ett viktigt led i min behandling att försöka göra klienten medveten om det faktum att det som skedde i tillvaron och ute i samhället nästan aldrig var frukten av dunkla och helt isolerade krafter.
Sambanden är med andra ord otaliga och vi måste komma till insikt om att de verkligen existerar, även om många av oss förnekar dem därför att de förblivit otydliga för oss.
Ingenting av betydelse sker egentligen isolerat.
En auktoritärt uppfostrad människa har svårt att följa med i det resonemanget, hos den människan finns som regel en vilja till underkastelse inte bara när det gäller maktfullkomliga människor i deras närhet, utan också ickemänskliga företeelser.
På ett visst plan lamslås man och nöjer sig med att konstatera att det som sker det sker.
Man resonerar så att det är ödet som spelar in och det kan den lilla vardagsmänniskan inte göra så mycket åt.
Ödestrons betydelse för det västerländska, det vill säga det så kallade kapitalistiska samhället, borde egentligen av förklarliga skäl inte underskattas eller nonchaleras.
Under en rätt kort men intensiv period, det var i slutet av sextiotalet, var jag nästan besatt av tanken att berika mitt vetande inom parapsykologin, det vill säga just den gren av psykologin som granskar vissa människors förmåga till tankeöverföring och fjärrskådning, eller det man med andra ord kallar telepati och klärvoajans.
När jag märkte att detta intresse började tränga ut andra intressen och slutligen också inkräktade på mitt arbete såg jag mig tvingad att bryta upp och vända verksamheten ryggen.
Ett andra skäl var givetvis också att jag kände en viss mättnad inför problemställningar som alltmer tröttade ut mig därför att de till sist blev så hypotetiska och svävande.
Dessutom träffade jag på så många människor som fuskade, låt vara i något slags god tro, och det som aldrig upphörde att förvåna mig var att så många otvivelaktigt äkta medier mer eller mindre regelbundet hemföll åt konster och knep.
Det hjälpte inte att man förklarade för mig att det tillhörde bilden, jag blev faktiskt aldrig riktigt trosviss.
Detta hindrade nu inte att jag på allvar engagerade mig i Lillemors intresse för saken, och jag tog för ändamålet kontakt med en vän som jag flitigt umgicks med under den period jag aktivt intresserade mig för parapsykologiska försök.
Han och hans hustru visste jag var mycket väl hemmastadda på området, en av dem hade dessutom skrivit en liten bok om en dansk tankeläsare.
Min vän visste emellertid berätta att han sedan några år var skild från sin hustru och just stod i begrepp att göra en resa.
Han hänvisade mig därför till den frånskilda makan som visade sig bo på Östermalm i Stockholm.
Kvinnan som hette Karin ställde sig mycket positiv till mitt förslag att träffas.
Hon föreföll dessutom glad över att se mig igen och berättade med oförställd entusiasm att hon fortfarande var aktiv inom det parapsykologiska verksamhetsområdet.
Jag berättade om Lillemors klärvoajanta framgångar och medgav min ovana och okunnighet samtidigt som jag frågade Karin om hon möjligen ville medverka vid några försök hemma i min lägenhet.
Hon gladde sig åt detta och lovade att komma, och vi avslutade kvällens samvaro med att friska upp gamla trevliga minnen.
I min plan ingick nu att varannan gång Lillemor och jag träffades så skulle vi en tid framöver ägna oss åt parapsykologiska försök.
Hon hade ju visat sådant starkt intresse för saken och dessutom var jag naturligtvis själv också motvilligt nyfiken på vart det hela kunde leda hän.
Att dessa övningar skulle komplettera samtalsbehandlingen på något konstruktivt eller utvecklande sätt hyste jag förstås ingen förhoppning om.
Därtill var kanske min yrkesheder för stor.
Eller kanske var det respekten för yrkesmannen i mig som var för stor ? Eller kanske var jag bara för okunnig om parapsykologin ? När jag vid nästkommande terapitimme avslöjade mina planer för Lillemor blev hennes reaktion inte alls den jag väntat mig.
Hon reste sig plötsligt upp från soffan och nästan halvskrek : --- Du ska inte inbilla dig att jag ställer upp på några försök med en massa främlingar i närheten!
--- Det är ju inte fråga om en massa främlingar, bara en gammal väninna till mig.
--- Ja, du ska inte inbilla dig nånting i alla fall!
--- Nu får du faktiskt lov att förklara dig.
Vad är det jag inbillar mig menar du ? Lillemor började traska omkring i rummet medan hon pratade.
--- Du tror du ska visa upp mig som nåt djur eller så!
--- Den här tjejen är ju min gamla kompis hör du jag säger, och så är hon expert på såna här försök.
Vad skulle jag ha för intresse att visa upp dig för nån!
--- Jag kommer inte i nån form om det ska vara nån till med.
--- Men vi kan väl pröva och se ? --- Jag vill att det bara ska vara du och jag.
--- Så du tycker att jag ska ringa Karin och inställa vår träff då ? --- Det får du göra som du vill med, jag kommer i alla fall inte i nån form!
--- Du kanske inte alls vill att vi ska göra några försök ? --- Jo, med dig vill jag göra det, inte med nån annan!
--- Du kommer alltså inte hit om Karin också kommer ? --- Men jag kommer inte att vara i nån form.
--- Så du kommer hit i alla fall och hälsar på henne ? --- Om du absolut vill så gör jag väl det.
--- Men du själv då ? Vad vill du ? --- Jag vill göra försök ensam med dig!
--- Men vill du komma hit och träffa Karin ? --- Det är klart att jag kan om det är nödvändigt ? --- Karin är en hygglig tjej.
--- Det kan hända, men jag kommer inte att vara i nån bra form.
--- När du säger bra form, menar du allmänt då eller just för dom här försöken ? --- För försöken naturligtvis.
--- Men vi kan väl träffas utan att göra några försök då ? --- Och bara sitta och gagga menar du ? --- Ja, vi kan väl prata lite om problemen kring dom här frågorna, jag är ju inte så hemma på det som du kanske förstår.
--- Det är klart jag kan komma, men det blir som jag säger, jag kommer inte att klara av nåt försök ... Ungefär här bröt vi upp från ämnet och kom in på andra saker.
Men dialogen var utomordentligt typisk för Lillemor i flera avseenden.
Hon demonstrerade hela tiden sin motvilja mot att en tredje person kom in i bilden och ändrade på våra vanor, skulle någon komma med överraskningar eller förändringar så var det hon.
Men hennes motvilja är inte äkta, det märks naturligtvis av dialogen och allra bäst märks det på hennes tonfall, hennes pausering och hennes sätt att plötsligt ändra rösten.
Samtidigt var det givetvis fråga om en utmaning, hon skulle få chansen att visa upp sig som hon sa, på sitt specialområde, och hon hade ju med stor upphetsning redan berättat om framgångar på skilda sätt.
Att det dessutom kom en tredje person, tillika expert, gjorde henne spänd och sannolikt stimulerad, och jag anade redan som det var : ingenting på jorden skulle förmå Lillemor att utebli från det planerade första mötet med Karin.
Sedan var det naturligtvis en helt annan sak om mina planer på att alternera min samtalsbehandling med parapsykologiska försök var särskilt lyckade.
Men jag tänkte att det åtminstone var ett ärligt försök att komma min klient lite närmare in på livet, och om inte annat så lugnade det i alla fall mitt samvete.
4 Just vid månadsskiftet november december dök helt överraskande Tomas upp.
Han ringde lite försynt på ytterdörren och jag bad honom stiga in.
Det hade gått en tid sedan vi talades vid sist och jag sett honom slåss i ankomsthallen på Arlanda.
Han hade hela hösten haft möjlighet att höra av sig.
När han inte gjorde det såg jag det som ett gott tecken, då brukade det mesta vara i sin ordning.
I likhet med tidigare besök han gjort hemma i min lägenhet inledde han också denna gång med att gå runt på något slags husesyn.
Till sist sjönk han ner i en fåtölj och tände en cigarrett.
Han gjorde det mycket hastigt och beslutsamt, han visste ju om att jag inte var så förtjust i att någon rökte i min lägenhet.
Om inte för annat så mådde Lillemor illa av tobaksrök, också av sådan som var ett par dagar gammal.
Hon hade ett förunderligt väderkorn på avlägsna dofter av det här slaget.
Kanske mådde hon inte direkt illa, det är mycket sagt, men hon påmindes om sina många och uttalade besvär i föräldrahemmet och blev lönnsur och svårmedgörlig.
Det hade jag kunnat konstatera vid upprepade tillfällen.
Men Tomas bolmade på en stund och kikade på mig.
Antagligen hade han väl väntat en och annan kommentar från mig, och jag tänkte på det och beslöt därför undvika att lyckliggöra honom på den punkten.
Som den farsa jag ofrånkomligen var frågade jag efter en stund : --- Hur går det med studierna då ? --- Så där.
--- Du plockar åt dig ett betyg då och då ? --- Betyg ? Det var stenåldern det, poäng är det nu!
--- Ja, det har du rätt i, det tänkte jag inte på.
Vad läser du i höst ? --- Statsvetenskap.
--- Och det går bra ? --- Det är jävligt intressant.
Det skulle alla behöva läsa.
--- Det är möjligt.
--- Du med.
--- Du tycker det!
--- Du skulle passa på nu när du är ledig och går och inte gör nånting!
--- Jag slutade med jobbet för att vara helt ledig, då ska jag väl inte kasta mig över nånting annat.
Förresten blev det inte så helt med den där ledigheten.
--- Blev det för svårt att skiljas från kunderna ? --- Nej då, men det kom en ny.
För övrigt heter det inte kunder!
--- Spelar väl ingen roll vad det heter.
Dom kommer ju hit och kräks och ger dig pengar.
Det är väl ungefär vad kunder brukar ha för sig.
--- Du vet att jag inte sympatiserar med din analys av min verksamhet, så vi kanske kan lämna den diskussionen därhän.
--- Så där säger du jämt.
Så fort man inte påstår att du har det viktigaste jobbet i världen så blir du härsken och börjar fajtas!
Jag svarade inte utan gjorde mig ärende ut i köket.
Därute skrek jag in mot rummet och frågade Tomas om han ville ha någonting att dricka.
Han frågade vad jag sa och jag upprepade frågan.
Han förklarade då att han nöjde sig med ett glas whisky.
Det hade jag ingen, så jag sa att han fick hålla till godo med en öl.
--- Det var länge sen du hörde av dig, sa jag när jag kom in i rummet med ölen.
--- Jag har haft det lite snärjigt.
--- Med statsvetenskapen ? --- Nej, jag har varit tvungen att jobba, jag har haft det taskigt ekonomiskt.
--- Men du vet att du kan höra av dig om du skulle vara i knipa, det har du ju lovat att göra!
--- Jag har ringt men du har ju bytt telefonnummer.
--- Då kunde du ha kommit hit.
--- Jag var här en gång men då var det alldeles dött när man bankade på.
Förresten är jag här nu som du ser.
--- Behöver du pengar ? --- Ett par hundringar bara, du kan få igen dom vid tillfälle.
--- Det ska väl kunna ordnas.
--- Men du kanske har det lite trassligt själv.
--- Åja, än så länge flyter det.
--- Fast du inte har några kunder ? --- Klienter!
--- Du hade en sa du.
Det blir väl alltid en liten slant.
--- Nej, jag tar inget betalt av henne.
--- Om det är en hon så kanske du tar ut betalningen i andra förmåner!
--- Nej, inte det heller.
--- Ja, jag vill ju inte strandsätta dig på nåt vis.
Om du inte har några stålar så har du inte, det vet du ju bäst själv.
--- Det ska nog ordna sig.
Nästa gång kanske det är jag som kommer till dig i samma ärende.
--- Du är välkommen, fast stålar kanske jag inte har nåt överflöd på.
--- Nej, du har väl lite som du måste plikta för förstås.
--- Vadå plikta ? --- Det kan väl inte ha blivit nån billig historia du var med om på Arlanda till exempel!
--- Ja, då vart du snopen!
--- Snopen kanske inte är rätta ordet när jag tänker efter.
--- Tillplattad då ? --- Inte det heller.
Men jag tycker faktiskt att du kunde ha hört av dig sen vi pratades vid sist.
--- Jag sa ju att jag har haft det lite snärjigt.
Jag serverade ölen som jag nästan glömt bort, och gick sedan ut i köket för att hämta en askkopp som Tomas kunde döda sin cigarrett i.
När jag satt mig igen och vi båda tagit en första klunk ur våra ölglas frågade jag : --- Hur gick det för den där killen egentligen ? --- Den där som stack upp på Arlanda menar du ? --- Ja ? --- Det är ingen fara med honom.
Har du varit orolig ? --- Jag har nog varit mera orolig för dig i så fall.
Vad gällde saken egentligen ? --- Han bar sig lite illa åt bara, men vi har snackat ut om det där nu.
Det är ingenting att hålla på att rota i längre.
--- Han är helt återställd alltså ? --- Skulle han inte tåla mer än så där menar du!
--- Jag är inte så hemma på det där området, men jag tyckte det såg otäckt ut.
--- Det ser alltid värre ut än det är.
--- Håller du ofta på att misshandla människor på det där sättet ? --- Nu tror jag farsgubben börjar få stora skälvan!
Det begriper du väl att jag inte gör.
Det där var bara en olyckshändelse.
--- Du sa nånting om att det var en " ordinär fruntimmershistoria ".
Betyder det att ni slogs om en kvinna ? --- Inte riktigt, ungefär kanske.
Fan vad du är nyfiken förresten!
--- Det ingår i jobbet.
--- Men du har väl fattat att jag inte är nån av dina ... --- Klienter!
--- Nån av dina klienter då!
Jag lever ju mitt eget liv, det vet du ju.
--- Men alla yrken för med sig sjukdomar som bekant.
Nyfikenhet råkar vara min yrkessjukdom och den åkomman bär jag faktiskt med viss fattning.
--- Okej då, vi hade lite otalt när det gällde en tjej.
Men det är över nu.
--- Ja, det finns ju många sätt att försöka lösa konflikter på.
Och få tjejer på också för den delen!
--- Det kan vara bättre med en snyting nån gång än en massa gagg och skit.
--- Är det nånting du lärt dig i dina statsvetenskapliga studier eller är det egna rön månntro ? --- Du behöver inte sitta och vara ironisk, du vet precis vad jag menar.
Har man några järn i sig och man blir förbannad så ligger det nära till hands att det smäller.
Det vet du lika bra som jag!
--- Det är klart att jag också varit på röken några gånger men inte kan jag riktigt påminna mig att det nånsin hänt att jag klappat till en annan människa på offentlig plats.
--- Är det bättre att göra det hemma i våningen menar du ? --- Det kan möjligen vara lite mera praktiskt om man ser till följderna.
Men jag tror jag trots allt nått dithän att jag undviker handgemäng så länge jag kan.
Jag tycker faktiskt det är i primitivaste laget.
--- Vad gör du om nån av dom där som vill ha hjälp av dig plötsligt rusar på dig då ? --- Du menar nån av mina klienter ? --- Ja ? --- Det är möjligt att det hänt, men det skulle gå bra långt innan jag direkt började slå tillbaka.
Det är jag säker på.
Det mår ingen människa bra av.
--- Man klipper ju inte till nån för att nån ska må bra av det heller!
--- Hur som helst går det mesta att lösa på andra sätt, med lite mjukare stil så att säga.
Ett varsamt utspel kan ofta vara effektivare och starkare än ett hårdfört.
--- Är det därför du inte tar betalt av henne som du nu jobbar med ? --- Hon är som man säger medellös, hon har inte mer än hon precis behöver.
--- Hon kanske blir tätare när hon blivit tillräckligt anpassad och kan betala igen!
--- Vad menar du med tillräckligt anpassad ? --- Men det är ju det ditt jobb går ut på, det har vi babblat om förr.
Du anpassar dom till nånting dom reagerar mot, du ser till att plocka dom tillbaka till det här jävla samhället.
Du oskadliggör dom farsan, du desarmerar dom som försöker göra uppror, det är ju det som terapin går ut på!
Det kan du inte neka till!
--- Jag kan bara säga vad jag sagt dig tidigare, nämligen att det du pratar om inte ingår i min målsättning.
--- Vad är den då ? --- Min målsättning är att frigöra mina klienter, att ge dom större kännedom om sig själva och ge dom större chans till att kommunicera och komma i kontakt med andra.
Det är snarare oberoende och självständighet jag siktar på än anpassning.
--- Det där låter jävligt snyggt alltså, men du kan aldrig komma ifrån att du samtidigt jämkar till dom så dom passar in i systemet och accepterar att samhället behandlar dom hur som helst sen.
--- Du har fel, Tomas.
Det är just dom som saknar självförtroende som underkastar sig maktfullkomlighet och myndigheter.
Ökat självförtroende ger människor kraft att opponera sig, att gå till angrepp mot orättvisor och ojustheter i samhället!
--- Men dom som verkligen vill förändra samhället, särskilt det här borgerliga skitsamhället vi lever i, dom försöker du peta gadden ur!
--- Dom som under åren kommit hit till mig och bett om hjälp har varken haft gadd eller några visioner om att omstörta samhällsordningen.
Går man och bär på en fullkomligt ohanterlig ängslan, en obeskrivlig osäkerhet på sig själv och på allting annat, så har man jävlar i mig inte så mycket mer att tänka på, och du ska inte sitta och inbilla dig att det är dom som gör politiska revolutioner!
--- Det gör dom inte när dom går härifrån heller!
--- Det är möjligt.
Jag tillstår att jag aldrig rått en förtvivlad människa försöka göra politisk revolution av den anledningen att hon råkar vara förtvivlad!
Tomas satt tyst en stund, fiskade upp en ny cigarrett som han tände lika snabbt och beslutsamt som förra gången.
Jag gjorde ingen invändning, han fick bolma på, och jag väntade på att han skulle göra ett nytt inlägg.
Men vårt ställningskrig skulle naturligtvis inte nå någon förändring förrän minst en tredje person kom och sanerade vårt resonemang.
Och en sådan hade vi för tillfället inte tillgång till.
Jag läppjade på ölen och väntade på att Tomas skulle säga någonting.
Men när han inte gjorde det frågade jag : --- Räcker det med tvåhundra ? --- Har du mer tackar jag inte nej.
--- Det är klart att jag har mer, du kan väl inte begära att jag ska ge dig allt jag har!
--- Spänn av nu, farsan!
Jag tar vad jag får, jag tycker det är skithyggligt av dig, och jag ska betala igen när det blir dags för bättre dar, det vet du!
Jag gick bort till skrivbordet och tog fram ett par hundralappar och gav dem till Tomas.
Han såg tacksam ut och klappade mig lite försiktigt på armen.
I en anda av plötslig förtrolighet lutade han sig sedan fram mot mig och undrade i ett beslöjat tonfall : --- Hur har du det med fruntimmer nu för tiden ? --- Nja, det är väl inte så mycket kalas på den fronten.
Hur så ? --- Inte för nåt särskilt.
--- Hur har du det själv ? --- Bökigt.
--- Det har väl du alltid haft!
--- Dom är så förbannat snarstuckna, det blir lite rörigt.
--- Men inga nya slagsmål sen sist ? --- Nej, det aktar man sig noga för.
--- Så du håller inte ihop med nån tjej så där lite mera stadigt då ? --- Det beror naturligtvis på hur man ser på saken.
Ibland är dom ju så förbannat tillgivna och förstående och allt sånt där, men så ibland är det alldeles omöjligt.
--- Du pratar om dom hela tiden, betyder det att du har flera på en gång eller att du byter och har dig ? --- Hör du farsan, nu ska vi inte ha nån sorts terapiutfrågning här för då hugger du i sten mer än du nånsin gjort.
--- Det betvivlar jag inte ett ögonblick.
Det var du själv som förde flickorna på tal, men jag ska inte fråga mer.
--- Uppriktigt sagt så är det lite bökigt, men det kanske vi kan återkomma till.
--- Visst, det är ingen brådska för min del.
Tomas gjorde sig sedan redo att gå, jag följde honom ut i tamburen och önskade honom lycka till med studier och annat.
Vi hade en ganska god kontakt, och han kunde klappa mig över armen eller dunka mig på axeln.
Men det slog mig plötsligt att det faktiskt var över tjugo år sedan jag kramade om honom.
Men då var han liten och hjälplös och sa högt till alla som hälsade på honom att han älskade pappa.
Vad han än skulle behöva säga i saken nu, så visste jag att han i varje fall inte skulle säga detsamma.
Men herregud, vad begärde jag!
Innan vi skildes för den här gången sa Tomas : --- Det glömde jag säga förresten.
Jag träffade en jävla skridskoåkare för ett par veckor sen som du hade varit övervakare åt.
--- Jaså ? --- Det var en ren slump att vi kom på det, men han snackade om nån som kallades Sulan och då var det ju klippt.
--- Kommer du ihåg vad han hette ? --- Det sa han aldrig nånting om.
Men vet du vad han sa om dig ? --- Nej.
--- Han sa att du bedrev socialistisk propaganda när ni snackade med varann!
Du bedrev alltså socialistisk propaganda!
Har du hört va ? --- Vad sa du då ? --- Jag gapskrattade naturligtvis ... 5 Den kväll då Lillemor och Karin och jag skulle träffas för det första parapsykologiska försöket kom Lillemor exakt femtio minuter för tidigt.
Jag frågade omedelbart av vilken anledning hon gjorde det eftersom vi hade haft en fast tid de båda kvällarna i veckan hela hösten.
Hon förklarade då först att hon hade missuppfattat tiden, sedan att hennes klocka gick fel och slutligen att det kanske var bra om hon och jag kunde träffas innan den okända och farliga tredje personen anlände.
Jag struntade självfallet i att göra sak av att hon kommit för tidigt, hon fick stiga in och sätta sig i soffan medan jag gjorde klart efter min middag ute i köket.
Men medan jag höll på med det kom Lillemor ut och frågade om hon kunde hjälpa till.
Jag svarade med att fråga om hon var hungrig och det var hon.
Det slutade med att hon slog sig ner vid matbordet och åt av min klibbiga spagetti och halvkalla köttsås.
Ett slag funderade jag på om jag skulle bjuda henne på ett glas vin.
Jag hade visserligen inte själv druckit något men jag tänkte att försöket skulle underlättas om hon lugnade ner sig med ett par glas.
Det hade hon berättat om att hon gjorde när hon bodde i Uppsala och agerade huvudperson i försöken med flera främmande personer.
Men jag tänkte samtidigt att om hon absolut ville så hade hon åtminstone antytt något om saken.
Det gjorde hon nu inte och nöjde sig uppenbarligen med lättöl.
Men jag visste ju inte vad hon tänkte när hon tyst och till synes tacksam satt vid mitt köksbord och åt upp sin jätteportion.
Vi fick en knapp halvtimme på oss inne i rummet att prata om andra saker än det som skulle hända under kvällen.
Jag passade bland annat på att fråga hur det var med hennes närvaro på jobbet.
Lillemor verkade besvärad av frågan och hon lät mig med några få ord förstå att hon inte trivdes så bra och att det var risk för flera skolkningar.
Hon kallade det själv skolkningar, och det var inte utan att hon liknade sitt jobb vid att gå i skolan.
Hon talade om det med samma avsmak, och jag insåg nu att hon inte skulle bli särskilt gammal vid sin skrivmaskin på det där kontoret.
Men jag visste också att Margareta Olsson hade alternativ att erbjuda henne och till det skulle vi återkomma.
Men som ett apropå till hennes maskinskrivningsjobb hann jag ta upp frågan med hennes dagböcker.
Jag frågade vad de i stort sett innehöll och Lillemor skrattade då till och svarade : --- Det förstår du väl är hemligheter.
--- Jo, det gör jag, men jag menar så där i största allmänhet.
Om du alltså skriver om dom killar du träffar eller om du skriver om terapin hos mig eller om du fortfarande har syner och röster som kommer till dig och du skriver om det ? --- Så mycket av det sista har det inte blivit, men jag tror jag skrev om när Annastina och jag gjorde dom där försöken med spelkorten för nån månad sen, om du minns det.
Och så skriver jag om hur det är att vara Lillemor Holm.
--- Och det är ganska mycket det ? --- Vad menar du med det ? --- Jag menar att det måste vara mycket att vara du.
--- Vaffan, sitter du och driver med mig ? --- Det är klart att det är mycket att vara människa och att vara du!
Ska jag behöva förtydliga mig på den punkten igen!
Det är förresten mycket att vara Sulan också!
--- Varför skulle det vara nånting att vara jag ? --- Därför att jag tycker du är en märkvärdig människa!
--- Det tycker ju du om alla människor.
--- Ja, mer eller mindre.
Men nu tycker jag att du är märkvärdig därför att du har så mycket att berätta, det kan man förmodligen läsa i din dagbok.
Titta efter själv så får du se!
Är det mycket du har skrivit ? --- Ganska.
--- Och allt är hemligheter ? --- Ja, nästan allt.
--- Då ska jag inte pressa dig på den punkten.
Men jag skulle vilja komma med ett litet förslag.
Hur bedömer du till exempel möjligheten att helt enkelt skriva en liten berättelse om dig själv ? --- Hur då skriva menar du ? --- Ja, jag menar att du ska sätta dig vid en skrivmaskin eller med en penna i hand och skriva ner dom tidigaste minnen du har hemifrån och fram till, ja, fram till ungefär när du träffade mig.
--- Varför det ? --- Därför att jag tror att det skulle bli väldigt spännande.
--- För vem då ? --- För mig till exempel.
--- Men du vet ju allting redan, det kan ju inte bli nåt nytt för dig.
--- Jag vet för det första inte alls allting, och för det andra tror jag att du skulle komma på en massa saker till om du själv slog dig ner och koncentrerade dig.
--- Du menar att det skulle bli som om jag skrev dagbok då ? --- Ja.
Men jag tänkte också att det inte skulle kännas som om du skrev en massa hemligheter utan nånting som andra också kunde ha intresse av.
--- Det var det löjligaste jag hört!
Vem skulle ha intresse av vad jag varit med om mer än du och kanske kuratorn ? Vem fan skulle ha intresse av det egentligen ? --- Men det är inte det viktigaste.
Det viktigaste är att du gör det och sen kan vi alltid prata om hur det du skrivit är och vilka som kan vara intresserade av det.
--- Så du menar på allvar att jag bara skulle sitta och skriva om mig själv då ? --- Ja.
--- Det tror jag inte jag kan.
--- Varför ? --- Jag har ingenting att berätta.
--- Titta upp på andra raden i den där lilla bokhyllan snett bakom dig.
Där överst ligger en bunt fodral med band och dom banden omfattar nästan tjugofem timmar som bara handlar om dig!
Kom inte och säg att du inte har nånting att berätta!
Jag tror du själv tycker det är dumt av dig att säga på det sättet.
--- Men det är ju mest frågor som jag svarat på.
--- Men de flesta av dina svar är berättelser om dig själv.
--- Jag tror i alla fall inte att jag kan.
--- Det är möjligt att du tror rätt, men jag tycker ändå att du skulle försöka.
--- Men varför ? --- Därför att jag är övertygad om att du tror fel.
Du är en styv berättare, Lillemor, och du har mycket att berätta.
Du kan väl försöka, och om det inte går så blir ju det en sak som stannar oss emellan.
--- Men jag har ju ingen maskin hemma!
--- Det ska jag ordna en.
En sån går bra att låna om du just vill skriva på maskin.
Lillemor sa ingenting mer utan satt sedan mest och såg sig lite grubblande omkring.
Bara det faktum att hon inte längre nekade till mitt förslag eller försökte hitta argument för att motsätta sig det såg jag som ett framsteg.
Men till sist började hon prata om andra saker, främst då om vad som skulle hända under kvällen.
Jag visste personligen inte så mycket om det, men jag kunde naturligtvis redovisa mina misstankar om hur det skulle gå till.
Så ringde det på dörren och både Lillemor och jag visste förstås vem det var.
Låt mig först säga några ord om Karin.
Jag hade från början alltså lärt känna henne genom hennes man som tillhörde mina vänner under tiden i Uppsala.
Också han läste psykologi, och jag har en bestämd uppfattning av att han ett slag var på väg att doktorera i ämnet, eller om det möjligen var i pedagogik, jag minns inte.
Det jag emellertid klart kan påminna mig är att hans intresse för parapsykologiska fenomen låg honom i fatet i hans egenskap av vetenskapsman, i synnerhet när detta intresse avkrävde honom praktiska insatser på ett sätt som kunde tänkas inkräkta på hans undervisning vid den psykologiska institutionen.
Under den tiden hade han sällskap med Karin, som var en nyanländ och mycket attraktiv studentska och omkring tio år yngre.
Också Karin smittades av mystiken kring de parapsykologiska fenomenen, efter en kort tid föreföll hon i alla fall vara den mest aktiva av de två på området.
Omsider skildes våra vägar och vi träffades under en intensiv period i slutet av sextiotalet, då mitt intresse för problem rörande främst klärvoajans och telepati av någon anledning blommade upp.
Karin var då gift med min vän, vilket inte hindrade henne från att inleda ett erotiskt förhållande med mig.
Det varade bara ett halvår men det var intensivt och långt ifrån komplikationsfritt.
När mitt intresse för parapsykologin svalnade skildes vi åt, men mycket var outklarat och flera år efteråt kunde jag erfara att det fortfarande fanns energi kvar i vår gemensamma situation.
Kanske kände jag fortfarande någonting sådant när jag nu satt och väntade på henne tillsammans med Lillemor.
Min vän som var gift med Karin kom till klarhet om vårt förhållande men reagerade med en nästan anstötlig likgiltighet, vilket inte blev bättre av att jag efter hand insåg att denna likgiltighet knappast var spelad utan snarare helt äkta.
Det förvånade mig alltså inte att de nu hade separerat.
Karin anlände emellertid till min bostad iklädd rollen som ett slags hemsamarit som hastigt blivit eftersänd.
Hon hade en hjärtlig och mycket avspänd attityd mot Lillemor och det underlättade alldeles uppenbart deras inledande samarbete.
Lillemor föreföll den första gången en smula skeptisk mot Karin och gav mig ofta vädjande blickar och vinkar om att jag mera aktivt skulle delta i diskussionen.
Men jag förhöll mig avvaktande eftersom jag var medveten om min okunnighet på området och i hög grad respekterade de båda andras erfarenheter.
Försöken vid detta första möte föll inte väl ut.
Jag begrep naturligtvis inte vad det berodde på, och det gjorde säkerligen ingen av de andra heller.
Lillemor var inte tillräckligt disponerad, som hon själv uttryckte det, och hon förklarade att hon tidigare under dagen varit nervös för sammanträffandet med Karin.
Kanske var det undanflykter, jag vet inte.
Mest gjordes försök med spelkort som Karin hade tagit med sig men också med andra slags kort med enklare märkningar.
Jag fick intryck av att Karin mest ville värma upp Lillemor och känna sig för hur hon fungerade och reagerade.
Vi hann alla tre träffas sammanlagt fyra gånger före årets slut.
Karin gjorde en rad försök av de mest skilda slag och vid åtminstone ett par tillfällen pressade hon Lillemor så pass hårt att jag fann mig föranledd att på ett diskret sätt ingripa och förklara det olämpliga i att gå för hårt fram.
Den tredje gången blev något av en högtidsstund för oss alla tre, och jag vill särskilt framhålla två försök med anmärkningsvärda resultat.
Ett av dessa försök leddes --- eller vad man nu ska säga --- av mig och gjorde starkt intryck på Karin, så starkt att hon själv bad att få vila en stund, medan däremot Lillemor inte ville göra någon paus utan fortsätta tills det " slog stopp ".
Försöket tillgick så att jag gick ut i köket och på ett papper antecknade ett tal i siffror.
De första gångerna antecknade jag bara en siffra men ökade efter hand talet upp till tresiffrigt.
Jag skrev siffran åtta på ett vitt ark med filtpenna och lät papperet ligga kvar på köksbordet när jag gick tillbaka in i rummet.
Karin satt i en fåtölj, Lillemor som vanligt i soffan och jag själv dröjde halvsittande på kanten av skrivbordet.
Lillemor var mycket lugn till en början, hon satt en stund och såg framför sig och sa sedan med ovanligt stabil röst : --- Du har skrivit en åtta.
Karin nickade mot mig och jag gick på nytt ut i köket, där jag skrev en ny siffra och kom sedan tillbaka in.
Detta gjorde jag sex gånger i ganska rask följd och Lillemor träffade rätt alla gånger utom en, då hon sa nio istället för sex.
När jag på samma sätt skrev tresiffriga tal blev felprocenten genast högre, men av fem tal uppgav hon rätt svar två gånger, kastade om de två sista siffrorna en gång och missade sista siffran en gång och sa helt fel den sista gången.
Jag gick lite senare på kvällen in till en granne jag har och som jag inte umgås med eller alls känner särskilt väl.
Men jag bad henne, det var en äldre dam, att skriva upp en siffra vilken som helst på ett papper och låta det ligga stilla på ett bord.
Hon lovade, smått road av den underliga uppmaningen, att ha skrivit siffran inom en minut från det att jag stängt hennes ytterdörr.
Först efteråt, när jag alltså lämnat våningen och sedan kommit tillbaka in igen, invigdes Lillemor i uppgiften.
Jag frågade henne vilken siffra damen i våningen mitt emot hade skrivit.
Det är att märka att Lillemor inte på något vis kände till henne eller att granndamen på något sätt kände till Lillmeor.
Jag skulle ge damen en närmare förklaring lite senare på kvällen, det hade jag lovat.
Lillemor såg bekymrad ut.
Hon verkade trött och lät ena handen gång efter annan fara genom håret som till sist blivit alldeles tillrufsat.
Hon dröjde en bra stund med svaret, men varken Karin eller jag skyndade på henne.
Så slutligen sa Lillemor medan hon torkade bort svett som hon hade i pannan : --- Jag tror jag vill skriva upp det.
Hon fick omedelbart papper och penna och skrev snabbt ner sjuhundraett.
Sedan sköt hon papperet ifrån sig och lutade sig tillbaka medan hon bad Karin öppna fönstret.
När det var gjort följde Karin mig in till damen som satt i sin gungstol och vinkade oss in, hon hade lämnat ytterdörren olåst.
Vi gick fram till bordet.
På papperet som låg där stod talet sjuhundraett skrivet med lite darrhänt piktur.
Jag frågade damen om hon hade skrivit siffran, vilket hon bejakade.
När vi lämnat grannfrun och ännu befann oss ute i trappuppgången tog Karin min arm och viskade : --- Det är fantastiskt!
--- Ja, svarade jag, men det är roligt också!
--- Tänk, sa Karin, tänk, just det tycker inte jag, jag tycker det är ohyggligt intressant men egentligen inte ett dugg roligt!
I min lägenhet fann vi Lillemor kvar i soffan, hon satt alldeles stilla med raka armar och med händerna fastklämda mellan knäna.
Genom att hon sköt fram axlarna verkade hon mindre än hon i själva verket var och jag minns just detta synintryck mycket tydligt, jag hade aldrig tidigare märkt vilken atmosfär av ensamhet det fanns omkring henne, hur utlämnad hon kunde se ut.
Men när jag väl stängt fönstret och Karin slagit sig ner i fåtöljen och börjat skriva in i ett slags tabeller, hon förde nämligen protokoll över försöken, så uttryckte Lillemor en önskan om att omedelbart få fortsätta.
Och det var nu som Karin bad att få göra en paus, hon verkade nästan mera tagen av resultaten än Lillemor själv gjorde.
Och jag var naturligtvis också mäkta imponerad, men mest tyckte jag som sagt att det var roligt.
Jag visste inte om det kanske var någon form av taktik som fick Karin att vänta med nästa försök, men i så fall hade hon ju kunnat säga det, åtminstone till mig.
Kvällens sista försök kom att i någon mån peka fram mot den typ av experiment som vi skulle specialisera oss på längre fram mot vårkanten.
Karin tog upp ett föremål ur sin väska och visade det varken för Lillemor eller för mig.
Sedan lindade hon in det i ett papper och knycklade ihop det till en boll som hon gav åt Lillemor att hålla i handen.
Därefter uppmanade hon Lillemor att så gott hon kunde försöka beskriva föremålets historia.
Det var alltså inte exakt likadan uppgift hon fått sig tilldelad då hon skulle spåra vad som låg under porslinsskålen vid den där seansen i Uppsala, men den kunde förefalla åtminstone snarlika.
Lillemor var road av uppgiften, hon levde upp på ett annat sätt än hon gjort tidigare under kvällen och tyckte plötsligt, syntes det som, att just det här var någonting mycket viktigare och någonting som låg henne varmare om hjärtat.
Att spåra föremålets historia innebar att hon skulle leta sig fram till en händelse eller en miljö eller kanske en människa, som kunde vara bundna till just det ifrågavarande föremålet.
Oftast lyckas den här typen av experiment bäst om försöksledaren själv står i ett personligt förhållande till föremålet.
Det här var vad Karin kallade ett psykometriskt försök, det vill säga där Lillemor kunde anlita en kombination av sina klärvoajanta och telepatiska talanger, och Lillemor hade någon gång berättat för mig att hon varit med om samma sak under sin tid i Uppsala.
I stunder av lössläppt högmod hade Lillemor sagt att hon var ett psykometriskt medium, men stunder av det slaget var ju utomordentligt lätträknade.
Nu satt Lillemor med pappersbollen i ena handen och kramade den och tittade på den när hon inte riktigt visste var hon skulle fästa blicken.
Hon vägde den också, bollade med den några gånger som om hon var på väg att försöka gissa sig till vad det kunde vara.
Så prövade hon olika ingångar, började berätta, började beskriva miljöer och började försöka fånga in människor.
Men det märktes på henne att hon var mycket trött, kvällens tidigare försök hade tagit hårt på henne, och trots att jag saknade nöjaktig erfarenhet kunde jag höra att hon nu mest chansade och gissade.
Ofta avbröt hon sig också själv och frågade Karin om hon var på rätt väg.
Till sist blev Lillemor plötsligt förbannad och kastade iväg pappersbollen mot väggen mittemot.
Hon sa samtidigt att hon kände att hon hela tiden var på avvägar, och när Karin då föreslog att avbryta experimentet protesterade hon bara halvhjärtat men på ett sätt som ändå inte allför mycket skulle kontrastera mot hennes entusiasm alldeles i början av försöket.
När jag talade med Karin i telefon under julen förklarade hon att hon helst av allt skulle vilja fortsätta med dessa försök.
Jag sa att det bara kunde ske under förutsättning att de inte inkräktade på min samtalsbehandling.
Karin förstod mig men anmärkte också att i Lillemor Holm hade mycken kraft och begåvning gått till spillo under de senaste åren.
Hon var, menade Karin, alldeles otvetydigt ett psykometriskt medium och hon var verkligen ett äkta sådant.
Men risken fanns att förmågan nu var på väg att avtaga, att hon alltför länge hade hämmats av sina tydliga mindervärdeskänslor och att hon trots sin ungdom höll på att bli för gammal.
Jag hörde på Karins röst att hon var upprörd över vad hon själv sa.
Men samtidigt kunde hon inte låta bli att gång på gång upprepa att Lillemor var en av de allra tydligaste begåvningar hon träffat på över hela det parapsykologiska fältet.
Vi kunde inte vara nog varsamma om henne.
6 En bit in på det nya året gjorde vi gemensamt en lång promenad ute på Värmdölandet.
Det var alltså Lillemor, Ricky, Castor, Sambo och jag.
Det var solsken och kallt, vi kunde gå över ett par isar och prata mera allmänt om den aktuella situationen.
Det rådde ingen som helst tvekan om att Lillemor hade levt upp av de experiment som hon spelat huvudrollen i och som organiserades av Karin.
En kväll i mellandagarna hade hon till och med träffat ett större sällskap tillsammans med Karin och gjort stor lycka.
Lillemor hade gnytt över att jag inte kunnat medverka, men desto intensivare kunde hon sedan berätta för mig vad som inträffat och hur alla de andra hade reagerat.
Det kändes underbart att höra henne prata om sig själv som någonting annat än en osynlig varelse som inte betydde det minsta för någon annan människa.
Lillemor hade förresten under den där sammankomsten lyckats med konststycket att beskriva en mycket besynnerlig och upprivande historia som var förknippad med en av de närvarande damernas brosch.
En äldre man med ett internationellt förflutet och med en imponerande erfarenhet av parapsykologiska experiment förklarade efteråt att det hela hade varit en " uppvisning av världsklass ".
Något hade emellertid intrycket av Lillemor skamfilats då hon under supén framemot midnatt hade druckit sig redlöst berusad och förgäves försökt förföra en dansk psykolog.
Men det senare tyckte jag faktiskt inte hörde till saken, och jag brydde mig inte om det då Karin berättade det.
Men nu gick vi alltså genom skogen för att omsider komma ut över isen.
Hundarna var oroliga och jag var emellanåt en smula okoncentrerad, men jag tror inte jag brast i uppmärksamheten visavi Lillemor.
Det som de senaste dagarna hade bekymrat mig var att Lillemor hade bett sin chef på kontoret att dra åt helvete, eftersom han hade haft vissa synpunkter på hennes sätt att hålla tider och utföra de arbetsuppgifter hon fick.
Hon skulle nu aldrig mer sätta sin fot där.
Emellertid hade ju Margareta Olsson andra förslag att erbjuda, men hon hade ännu inte konfronterat Lillemor med dem.
Innan vi kom ut över den första isen och hundarna ännu höll sig intill oss i den ganska djupa snön frågade jag henne vad hon helst av allt ville göra.
Lillemor svarade då tveklöst : --- Jag skulle vilja resa.
--- Vart då ? --- Nånstans där jag aldrig varit förr.
--- Men det är ingen speciell plats eller speciellt land som du längtar till ? --- Jag tror inte det, men jag skulle vilja träffa andra människor.
--- Men om man tänker på det här med jobbet då, vad skulle du helst vilja hålla på med till vardags så att säga ? --- Inte det jag har gjort nu i varje fall.
--- Men du gillar att skriva maskin ? --- Ibland kanske.
--- Du har inte tänkt nåt mer på mitt förslag att skriva en berättelse om dig själv ? --- Jo.
--- Och vad har du tänkt då ? --- Att jag inte kan.
--- Inte ens försöka då ? --- Det blir så tjatigt.
--- Vad är det som blir tjatigt ? Jobbet eller resultatet ? --- Att bara skriva om sig själv!
Båda delarna förresten!
--- Men det vet du ju inte förrän du försökt på allvar.
--- Vill du absolut att jag försöker då ? --- Ja.
Vi gick tysta en lång stund, och vi kanske sa något ord om snödjupet och vilket slit hundarna hade.
Men de var glada och kom till oss med jämna och mycket täta mellanrum, och jag klappade om dem varje gång och jag frågade Lillemor om hon inte tyckte om dem.
Men det verkade på henne som om hon inte vågade säga annat än att hon gjorde det.
Jag kände mig vanmäktig i mina försök att närma henne hundarna, de var ju alla tre öppna svarta famnar med de rymligaste hjärtan några varelser kunde ha i djurriket.
Men problemet var naturligtvis inte av någon påtaglig betydenhet när det gällde Lillemor, jag tyckte bara det var lite tråkigt och på något sätt opraktiskt.
Så knöt jag an till vad vi först pratade om och frågade : --- Vad är det för slags människor du vill träffa egentligen ? --- Såna som jag aldrig förut har träffat.
--- Tänker du på nån särskild typ av människor ? Jag menar karlar och så ? --- Du ska veta en sak, Sulan!
Nåt av det allra finaste med dig är att du aldrig tuggat om sex och karlar och sånt där, du har hållit en bra stil på det sättet.
--- Men det tänker jag inte fortsätta med.
--- Vadå då ? --- Jag tänkte vi skulle prata om det också så småningom.
--- Räkna inte med nåt svar i så fall.
--- Nej, men man kan ju alltid försöka.
Vi får väl se.
Men det var det här med resor och andra människor, har du över huvudtaget rest nånting mer än till vissa platser i Sverige och så ? --- Jag har nästan varit på Island.
--- Nästan ? --- Jag var där och inte där på samma gång.
Det är en jävla historia som vi kan ta nån annan gång.
--- Det tycker jag inte alls, den kan vi ta nu tycker jag.
--- Men det tycker inte jag!
--- Passar inte det här vädret bra att prata om Island i ? --- Det var inte Island jag skulle prata om i så fall.
--- Jag tyckte du sa det.
--- Det var om en resa till Island och så var det om en annan resa till Island som aldrig blev av.
--- Nu förstår jag ingenting.
--- Det gjorde inte jag heller.
--- Var det så att du var på väg men måste vända ? Lillemor svarade inte först, vi höll just på att lämna skogspartiet och passerade några hus med människor omkring, och till sist var vi ute på isen.
Vi fick stanna och invänta en av hundarna, jag trodde ett slag att det var Ricky men såg sedan att det var Sambo som lät vänta på sig.
Till sist kom i alla fall Sambo och vi kunde fortsätta ut i solskenet på isen.
Därute sa Lillemor : --- Det var så här att jag var med i den där skolkören och sjöng när jag gick i tvåan.
Jag var inte särskilt bra på att sjunga men jag fick vara med i alla fall, det fattades väl nån nånstans.
Vi hade en jävla dåre till musiklärare, han var det mest nervösa jag nånsin sett, han kunde inte vara stilla en enda sekund men ändå skulle han stå där framme och dirigera och orma sig.
Hur det var så skulle vi i kören i alla fall få åka till Island och sjunga när vårterminen var slut, vi skulle alltså sjunga för en massa islänningar.
Jag tyckte det skulle bli otroligt trevligt att komma dit, jag hade ju aldrig varit nånstans.
Men du, Sulan, en sak är säker och det är att man aldrig ska göra sig kalas i tanken alltså!
För bara ett par dar innan det skulle bära iväg så kom mamma och sa att hon hade läst om nån jävla flygolycka nånstans och inte vågade skicka iväg mig.
Hon hade lika gärna kunnat spola ner mig i toalettstolen, jag blev så nere att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Men hur jag än bönade och bad så gav inte mamma med sig.
Hon var så där stenhård du vet fast hon hela tiden verkade lite mjuk och ängslig bara.
Jag skämdes för allihop också, för jag visste ju inte vad jag skulle säga, mammas snack kunde man ju inte köra med.
Men så stack hela kören utan mig och jag trodde aldrig mer att jag skulle bli människa.
Det kanske jag inte blivit heller.
Men det är då ett som är säkert, skulle det bli så att jag skulle få nåt barn nån gång i tiden så skulle jag hellre låta det åka och störta var fan som helst än att jag först lovade det och sen alldeles innan sa nej.
Fast det är ju inget bra exempel förstås.
Lillemor tystnade och gick och såg rakt framför sig utan att säga någonting mer.
Därför vände jag mig mot henne och frågade : --- Varför är inte det nåt bra exempel ? --- Det har jag ju redan berättat om.
--- Vadå ? --- Jag tror inte jag kan få nåt mer barn.
Sen den där aborten så tror jag inte jag kan få det och det blir jag så förbannat ledsen för ... Jag såg att Lillemor plötsligt började gråta en mjuk och bedrövad gråt, hon fortsatte att gå intill mig och hon höll ansiktet högt och torkade inte bort några tårar men grät och grät och drog ihop munnen som hon brukade göra när hon grät.
Vi gick så en stund, innan jag lade armen om henne och sa att jag naturligtvis förstod henne och att det inte var något bra exempel.
Vi fortsatte emellertid att gå och Lillemor lutade slutligen huvudet mot min axel medan hon tog upp en näsduk och torkade sig om kinderna.
Jag kramade om henne hårt hela tiden och jag tror att jag sa det igen att inte heller jag tyckte det var något bra exempel.
Efter en stund sa hon : --- Men håll med om att det var ett jävla sätt av mamma att bara ändra sig så där.
--- Ja, det var ett jävla sätt.
Men hon kanske var rädd om dig i alla fall!
--- Visst, det var det hon tröstade sig med hela tiden.
Hon sa att hon inte ville mista mig.
Men det var ju just vad hon höll på att göra.
--- Har du aldrig frågat henne om det där senare ? --- Klart jag har, men då har hon bara tagit till lipen och frågat vad jag vill henne för illa eftersom jag tar upp det där igen.
Hon krånglar alltid in sig i en massa tjut och anklagelser och sånt där.
Jag klarar inte det alltså!
--- Så egentligen har du aldrig varit på Island då ? --- Nej.
Men jag levde mig in i det så mycket innan jag skulle resa att jag nästan ändå varit där.
--- Skulle du vilja fara till Island nu då ? --- Aldrig!
Vart som helst men inte dit.
--- Varför det ? --- Därför att jag skulle påminnas om det där, jag skulle inte få en lugn stund, jag skulle gå omkring och tänka på hur dom hade det, alla kompisar i kören och allt sånt.
--- Men det var ju så länge sen nu!
--- Det spelar ingen roll.
Till Island far jag aldrig!
Vi gick tysta en stund.
Jag hade släppt taget om Lillemors axlar nu och jag såg att hon helt hade slutat gråta.
Hundarna jagade härs och tvärs över isen, det låg ett decimetertjockt snötäcke och de fick liksom Lillemor och jag hyggligt fäste.
Det svepte kalla vindar över sjön och ibland fick man nästan skydda ansiktet med handen eller armen när en kastby överföll en.
Så sökte jag mig intill Lillemor och frågade mycket plötsligt : --- När du alldeles för en stund sen gick och grät, var var det då du var mest ledsen över ? Lillemor stannade till och såg på mig med en blick som om jag varit den mest inskränkta varelse i världen.
Jag tittade tillbaka och underströk allvaret i min fråga genom att försöka se så bestämd och koncentrerad ut som möjligt.
När Lillemor inte betraktade mig längre och heller inte svarade utan bara fortsatte att gå, sa jag : --- Har du svårt att svara på det ? --- Ibland undrar jag om du bara går och driver med mig!
Det begriper du väl att jag är förbannad och ledsen för att jag inte kan få några barn!
Det sa jag ju!
--- Hur kan du veta att du inte kan få några barn ? --- Det sa han som fixade med aborten.
--- Sa han verkligen att du inte skulle få några barn i framtiden ? --- Han sa att det fanns risk för det och då vet man ju hur det är ställt.
--- Om han sa att det fanns risk för det så menade han väl det, inte att du säkert inte skulle kunna få några barn!
--- Jag har jobbat på sjukhus så jag vet nog hur dom konstrar och har sig, dom säger aldrig nånting rent ut.
--- Det är alltså så att du hemskt gärna vill ha barn, eller hur ? --- Ja.
--- Varför det ? --- En jävla dum fråga, Sulan!
Men det förstår väl inte du!
--- Varför gör jag inte det ? --- Du är ju karl!
--- Desto större anledning att du förklarar dig lite närmare då.
--- Ska jag förklara varför jag vill ha barn ? --- Ja.
--- Det kan man väl inte förklara, det bara är så, det är nånting man känner inifrån.
Men du begriper inte det, det är ingen idé att snacka mer om det, du begriper inte det.
--- Så du menar att det bara är kvinnor som kan längta efter barn ? --- Åtminstone på det här sättet.
--- Du menar känna det inifrån ? --- Det är så svårt att förklara, kan vi inte snacka om nånting annat tror du!
--- Vi kan prata om hemskt mycket annat, jag bara undrade varifrån den där gråten kom.
Som du vet vill jag gärna prata om det som utlöser din gråt.
--- Men det vet du ju nu.
--- Han kan ju haft helt fel den där doktorn som sa så där.
--- I så fall hade jag väl blivit med barn sen då.
--- Har du försökt på allvar ? --- Klar att jag har.
Jag har ju haft massor av killar sen dess.
--- Hur många då ? --- Det angår väl inte dig.
--- Jag menar bara om du försökt så mycket så du kan vara säker på att du inte kan bli med barn ? --- Jag vill inte snacka mer om det där.
--- Tror du att du ska börja gråta igen ? --- Jag säger ingenting mer.
--- Och du vill inte heller säga varför du inte vill prata om det här ? --- Jag svarar ingenting!
--- Vill du att jag fortsätter att fråga om vad vi först pratade om, alltså om vad du helst skulle vilja göra ? --- Jag vet inte.
--- Om du inte ska gå tillbaka till det där kontorsjobbet så måste du naturligtvis ha ett nytt jobb.
Eller hur ? --- Jag kommer inte att gå tillbaka till det där jobbet.
--- Jag förstår det, och därför frågar jag vad du skulle vilja göra.
--- Karin har kanske ett jobb.
--- Jaså.
--- Jag kan få skriva rent lite prylar åt henne.
--- Margareta Olsson har inte sagt nånting ? --- Jo, men det är nåt liknande jag haft och jag tror inte jag klarar det.
Till sist var vi inne i ett större skogsparti och kom ut på en upplogad väg och följde den fram till huset där jag under några av de senaste dygnen försökt bo.
Grannen som ägde labradorerna var nämligen bortrest och hade bett mig se till dem om jag hade tid.
Detta betydde naturligtvis att de bodde hos mig och att vi var tillsammans så mycket jag kunde.
När jag följde Lillemor till bussen lämnade jag hundarna hemma.
De var trötta och de hade uppenbarligen svårt att klara trafiken uppe på den ganska biltäta länsvägen.
Trots vårt samtal ute på isen så tyckte jag att Lillemor verkade vara i god form.
Att hon slutat jobbet under en smula dramatiska omständigheter hade tydligen inte berört henne särskilt mycket, i vart fall fick jag den uppfattningen av hennes sätt att resonera om saken.
Hon skulle aldrig mera sätta sin fot där, punkt och slut.
Innan bussen kom sa Lillemor : --- Jag tänkte på det där jag snackade om med resan till Island ... --- Ja ? --- Man kanske måste förstå mamma också fast jag tyckte det var taskigt gjort av henne.
Men jag tänkte att man kanske måste förstå att hon bara ville mitt eget bästa.
Jag såg på Lillemor ett slag.
Sedan sa jag : --- Nej.
--- Tycker inte du det ? Tycker inte du att man måste förstå henne också ? --- Nej.
--- Då har du inte fattat att det är synd om mamma.
--- Jo, det har jag fattat att du tycker, men jag vägrar förstå henne när hon hindrade dig från att åka till Island fast hon lovat dig hela tiden.
--- Hon var ju rädd för att jag skulle störta.
--- Jag förstår henne inte i alla fall!
Jag tycker det var jävligt taskigt av henne, det var jävligt elakt helt enkelt och jag vägrar förstå henne!
--- Man kan göra taskiga saker utan att mena det.
--- Det är möjligt.
Men det hindrar mig inte från att säga vad jag tycker!
--- Du skulle träffa mamma.
Då skulle du förstå bättre.
--- Jag är inte så säker på den saken.
Men om det blir så att hon kommer hit så träffar jag henne gärna.
Så kom bussen och stannade till.
Lillemor gick upp men stannade på översta trappsteget och vände sig där mot mig och frågade med hög röst för att kunna överträffa det bullrande motorljudet : --- Så du tror inte att min egen mamma ville mitt eget bästa då ? Jag skrattade till därför att jag blev så överraskad av hennes plötsliga vändning innan hon just skulle passera busschauffören.
Men det räckte inte med att skratta till, hon stod nämligen kvar och väntade på ett klart besked.
Därför blev jag allvarlig och ruskade på huvudet och sa : --- Nej, det tror jag inte.
Sedan klippte dörren igen med två ryck och bussen rullade iväg.
7 Mot slutet av vintern, det kan ha varit ett par månader in på det nya året, kom jag i tillfälle att samtidigt prata med Margareta Olsson och Lillemors kontorschef.
Lillemor hade då några gånger trots försäkringar om motsatsen försökt komma tillbaka till sitt arbete men avvikit och sedan definitivt uteblivit.
Det visade sig ganska snabbt att lokalerna på det ifrågavarande kontoret varit mycket dåligt ventilerade och att merparten av de anställda var behäftad med det livsfarliga handikapp som tobaksrökningen innebär.
Tyvärr drabbar det ju inte bara missbrukarna själva, också människor i omgivningen får sina vitalaste organ förstörda och en människa som Lillemor hade naturligtvis ingen chans att värja sig.
Hon mådde ofta illa och det inträffade några gånger att hon tvingades gå ut på toaletten för att kräkas på grund av arbetskamraternas hänsynslöshet.
Om detta hade inte Lillemor sagt någonting till mig, knappast heller till Margareta Olsson, och det kunde se ut som en slump att vi kom på det.
Eftersom vi båda var medvetna om Lillemors känslighet när det gällde tobaksrök reagerade vi mycket starkt, och jag själv såg det hela som ytterligare ett bevis för hur svårt avvikande människor har att hävda sin rätt i vårt samhälle.
Margareta Olsson blev ledsen och själv blev jag förbannad.
Kontorschefen anförde de vanligaste av alla tarvliga argument och jag kunde inte låta bli att lägga märke till att han missbrukade ordet demokrati fem gånger inom loppet av tre minuter.
Jag tänkte att om min son Tomas känt det som jag hade han antagligen försökt lösa situationen på ett mera handgripligt sätt, men det hade naturligtvis i sak inte gjort någonting åt problemet.
Lillemor hade i varje fall den förmånen just nu att hon kunde välja mellan två erbjudanden när det gällde nya anställningar.
Det ena stod Margareta Olsson för och det var i stort sett ett skrivmaskinsjobb, och fördelen med det var att Lillemor här kunde få tillsyn på ett för henne själv ganska gynnsamt sätt eftersom många av hennes blivande arbetskamrater på ett eller annat sätt stod i kontakt med människor som i sin tur stod i kontakt med Margareta Olsson.
Det andra alternativet var alltså jobbet hos Karin.
Lillemor var självfallet mera lockad av det av den givna anledningen att hon därmed skulle komma i mera intim och kontinuerlig beröring med parapsykologisk verksamhet och dessutom lära känna Karin själv vilket måste underlätta samarbetet dem emellan.
Ty ett sådant var det under alla förhållanden fråga om att bli, det insåg jag framför allt av Karins uttalade fascination för Lillemors talanger.
Ändå var jag beredd att anbefalla den förra sysselsättningen.
Det hade ingenting att göra med att jag kanske hyste skepsis, eller åtminstone en högst behärskad entusiasm, inför de experiment som Karin så varmt omhuldade, som att jag kände tilltro till ett mera regelbundet och inte så känslomässigt krävande arbete.
Dessutom kunde Lillemor på det jobb som rekommenderats av Margareta Olsson lära känna ett betydligt större antal kamrater, vilket också jag betraktade som mycket viktigt i just det här skedet.
Lillemor skulle få hyggligt med tid att bestämma sig.
Hon råkade nämligen ut för en svårartad och ihärdig influensa och blev sängliggande i nära tre veckors tid.
Naturligtvis hängde den långa tiden samman med att Lillemor inte var i allra bästa fysiska form och självfallet också att hon inte hade någon direkt motivation för att återgå till något socialt sammanhang.
Det existerade ju knappast i hennes fall.
Under Lillemors sjukdomdagar tog jag kontakt med hennes väninna Annastina och det slumpade sig till och med så att vi kunde råkas och ha ett litet informellt samtal om vår gemensamma väninna.
Jag blev vid detta tillfälle lugnad på en rad punkter och jag var förvånad över att höra Annastinas oupphörliga avrådande när det gällde mina försök att få tag i Stefan, Lillemors förre pojkvän som alltså hade gjort henne med barn och sedan svikit henne.
Annastina förklarade för mig att en kontakt med honom bara skulle resultera i en enda hatfull beskrivning av Lillemor och att det absolut inte skulle lägga någonting till den bild jag redan hade av Lillemor.
Dessutom antog Annastina att Lillemors beroende av Stefan mycket klart hade avtagit det senaste halvåret och att jag förmodligen gjorde klokt i att inte ta upp hans existens till diskussion om hon nu inte själv uttryckte någon önskan om det.
Annastina, som alltså var sjuksköterska till professionen, gjorde liksom tidigare vid ett telefonsamtal ett behagligt och klokt intryck, jag kunde inte annat se än att hon haft ett väldigt fint inflytande på Lillemor.
Denna hade ju heller inte försuttit möjligheten att tala gott om sin väninna, nästan alltid när Lillemor berättade om en eller flera människor i positiva ordalag fanns Annastina med.
Ibland kunde man till och med tro att hennes uppskattning tog stöd i någonting som liknade skuldkänslor, men jag tyckte inte det hade någon avgörande betydelse.
Annastina var hennes vän och därom fanns ingenting att diskutera.
Och känslorna för denna vänskap föreföll verkligen vara ömsesidiga.
Trots Annastinas avrådan när det gällde mina avsikter att komma i samspråk med Stefan så var jag ändå lockad av att fullfölja dem.
Han kunde möjligen lägga en eller annan pusselbit till rätta, vad visste jag egentligen.
Men han var, det kunde jag konstatera vid ett förnyat besök, fortfarande på resa och ingen visste heller om och när han skulle återkomma.
Lillemor var som väntat i usel form då vi träffades på nytt efter hennes sjukdom.
Hon hade besvär med ekonomin, men dessa besvär visade sig åtminstone tillfälligt kunna avhjälpas, och så hade hon bekymmer för sin kommande sysselsättning.
Hon blev inte mindre bekymrad när jag förklarade för henne att jag nog skulle vilja föreslå att hon accepterade det erbjudande som Margareta Olsson hade att kommma med framför Karins.
Men givetvis skyndade jag mig att påpeka att ingenting hindrade oss från att fortsätta med de parapsykologiska experimenten.
Snarare tvärtom ville jag säga, men just det sa jag inte.
Jag fick inte kläm på vad Lillemor först beslutade sig för, men det visade sig omsider att hon i alla fall valde att följa mitt förslag och jag åtog mig också att prata med Karin om just den saken.
Lillemor hade emellertid ett glädjande besked att komma med när jag såg henne på nytt efter sjukdomen.
Hon berättade att hon varit sysselsatt med att skriva ner lite anteckningar och att dessa anteckningar kanske var ämnade att bilda upptakten till en mera sammanhängande berättelse om just henne själv.
Jag försökte självklart uttrycka så mycket jag kunde av min uppskattning av det besked hon kom med, och jag lovade i samma andetag att omedelbart infria löftet om att skaffa henne en stor och bra skrivmaskin.
Margareta Olsson blev glad när hon fick meddelandet om att Lillemor bestämt sig för det nya kontorsarbetet.
I detta ingick också viss telefonbevakning vilket kuratorn misstänkte kunde vara " nyttig träning ".
Under ett av våra telefonsamtal undrade också Margareta Olsson om inte Lillemor snart kunde betraktas som mogen för att delta i gruppsamtal som leddes av en kollega till henne.
Vi var båda medvetna om Lillemors aversion mot att sitta runt ett bord tillsammans med andra människor, med de erfarenheter hon redan hade var det svårt att övertyga henne om fördelarna med denna typ av samtalsbehandling.
Men jag lovade att försiktigt föra det på tal och se hur Lillemor skulle reagera.
Margareta Olsson ansåg att Lillemors överflyttning till en samtalsgrupp skulle förbättra hennes chanser till ett ökat ansvarstagande, inte minst socialt.
Under ett ärende hos min kollega på Kungsholmen, där jag för övrigt ville avsäga mig två klienter som bett honom försöka övertala mig, förde jag Lillemor Holm på tal.
Min kollega blev mycket intresserad när jag berättade om hennes så kallade utomsinnliga varseblivningsförmåga och berättade att han själv en gång under sin tid som terapeut hade träffat på en klient med gåvor som vette åt någonting som liknade telepati men knappast klärvoajans.
Den behandlingsperioden bröts emellertid på klientens egen önskan.
Men en sådan otvetydig läggning som Lillemors hade han bara hört talas om och förhörde sig om möjligheten att själv få närvara vid någon av våra seanser.
Med hänsyn till Lillemors försiktighet och rädsla att konfronteras med nya människor kunde jag naturligtvis inte lova någonting bestämt.
Men jag sa att jag skulle se vad jag kunde göra.
Min kollega förstod naturligtvis att det inte var lätt för mig att försöka betona alltings samband, att så övertygande som möjligt göra orsakssammanhangen synliga, för en flicka som med största sannolikhet inte bara var medial utan också själv var medveten om att hon var det.
Samtidigt som Lillemors skyddsmurar i flera hänseenden var lägre än genomsnittets så hade hon lyckats bygga upp ett ganska komplicerat och effektivt försvarssystem.
Jag hade redan lyckats konstatera att det var svårt att komma åt henne, att hon blockerade sig och gled undan.
Men hon skapade också försåtliga blottor som jag lurades av, och på så vis, tyckte jag, hamnade vi i återvändsgränder och måste börja om på nytt.
Jag förstod att jag fortfarande hade ett stort och uppfordrande arbete framför mig.
Ju mer jag berättade om Lillemor för min kollega desto säkrare blev jag på den saken.
Detta hindrade mig emellertid inte från att dels bistå min kollega med att gå igenom handlingar och protokoll rörande ett ovanligt fall han nu hade haft till behandling i över ett års tid, dels åtaga mig stödjande behandling av de två klienter jag nyss nämnde om.
Mitt så kallade sabbatsår var ju ändå sedan länge spolierat.
Vad gällde arbetet med Lillemor kunde det alltså se ut som om min tanke var att det fick bära eller brista.
Men så var det inte, jag umgicks faktiskt aldrig med tanken att det skulle brista.
8 Efter Lillemors tillfrisknande kunde vi inte omedelbart återupptaga försöken tillsammans med Karin.
Den senare var nämligen bortrest en knapp månad, och det betydde att det för Lillemors del blev ett uppehåll på nära två månader.
Jag kunde lägga märke till att Lillemor inte mådde särskilt bra av detta långa avbrott.
Hon sa också vid ett par tillfällen att hon längtade efter experimenten och frågade om inte hon och jag skulle kunna pröva på några stycken utan att Karin var närvarande.
Jag motsatte mig det på ett försiktigt sätt och undrade varje gång om vi ändå inte kunde vänta tills Karin hade återvänt.
Andra eller tredje gången efter influensan kom Lillemor till mig i ett tillstånd som jag på senare tid inte var särskilt van att se henne i.
Hon gjorde ett högst ovårdat intryck och hon såg förfärligt utsliten ut, men jag fick ganska omgående klart för mig att hon inte var onykter.
Det visade sig att hon hade måst gå hem någon gång vid lunchtid från sitt nya jobb därför att hon fått en " ingivelse " att göra det.
Jag kunde självfallet inte bara förbigå denna mystiska signal som hon fått från någonstans, utan jag frågade om hon ville beskriva det där med " ingivelse " lite noggrannare.
Lillemor förklarade naturligtvis att hon inte kunde det, men detta förstahandsnekande som hon genomgående tog till, tyckte jag att jag hade börjat lära mig hantera vid det här laget.
Oftast var det förresten fel på frågan, eller också var den bara felaktigt framställd.
Därför preciserade jag mig : --- Kan du säga om det var nånting som liknade dom där varslen du berättat om tidigare ? --- Jag tror att det var det.
--- En röst eller en syn ? --- Det vet jag inte riktigt, jag kände på mig bara att jag måste gå.
--- Och det hade inte hänt nånting på jobbet ? Nåt särskilt eller så ? --- Vad skulle det vara ? --- Inte vet jag, du är ju ganska ny där och det kan väl alltid inträffa saker som man inte är helt beredd på.
--- Nej, det var ingenting särskilt på det viset.
Jag satt i växeln på förmiddan, och sen när ett par tjejer kom och skulle ta mig med på lunch så måste jag gå hem istället.
--- Du kände det bara på dig då ? --- Ja.
--- Vad gjorde du när du kommit hem ? --- Ingenting.
--- Men nånting måste du väl ha gjort ? Lillemor vände sig till hälften om och såg ut genom fönstret, det vill säga hon tittade mot en av fönsterrutorna.
Det var mörkt ute, och även om det hade varit ljust så hade det inte varit mycket att fästa blicken på.
Sedan strök hon sig lite nervöst över håret några gånger och bytte sittställning.
Jag upprepade mitt påstående om att hon naturligtvis måste ha företagit sig någonting sedan hon väl kommit hem innanför dörren.
Men Lillemor satt tyst.
--- Du kanske gick och la dig, frågade jag.
--- Nej.
--- Du åt nånting, du hade ju inte fått nån lunch ? Lillemor svarade inte nu heller, hon satt tyst och stilla men det var ingen tvekan om att hon var störd.
Antagligen ångrade hon att hon sagt det där med att hon gick ifrån jobbet.
Jag försökte med några fler frågor och förslag om vad hon kunde tänkas ha tagit sig till.
Efter en väntan som höll på att göra mig otålig sa hon plötsligt : --- Jag gick inte hem.
--- Jag tyckte du sa det.
--- Då tyckte du fel.
Det var du som sa det.
--- Får man fråga vart du gick ? --- Det spelar väl ingen roll.
Jag stack ifrån jobbet bara.
--- Och du har bestämt dig för att inte säga vart du gick ? --- Nej.
--- Vart gick du då ? --- Hem till en kompis.
--- Vadå för en kompis ? --- Nu har du visst riktigt kommit i polistagen.
--- Var det Annastina ? --- Jag har väl fler kompisar än hon.
--- Det var ingen som jag känner till kanske ? --- Nej.
--- Du vill inte tala om vem det är ? --- Det är lite känsligt kanske.
--- Du gick hem till en kille, eller hur ? Lillemor tittade på mig och verkade plötsligt vara rädd för någonting.
Men hon irrade sedan med blicken en stund och visste tydligen inte riktigt hur hon skulle sitta eller vad hon skulle titta på.
Slutligen reste hon sig upp och tog några trevande steg över golvet, gick runt bordet två gånger och satte sig sedan igen.
Så sa hon : --- Jag gick faktiskt hem till en kille som heter Erland fast det tycker jag inte du har med att göra!
--- Är man polis så är man!
Erland!
Festligt namn förresten.
--- Vadå festligt ? --- Ja, jag vet inte, men jag tror inte jag känner nån som heter så.
--- Han kan väl inte rå för vad han heter heller!
--- Nej, det är klart.
Varför gick du just hem till Erland ? --- Därför att jag var kåt på honom!
Jag såg på Lillemor och jag kunde förmodligen inte dölja min överraskning.
Jag hade ju egentligen aldrig hört henne säga någonting så rakt på sak som hade med hennes förhållande till pojkar att göra.
Det var ju heller inte något ämne som hon tyckte om att prata om.
Det hade jag märkt de gånger jag på allvar försökt komma in på det.
Därför var det heller inte så oväntat att hon rodnade som hon nu gjorde.
Hon skrattade till ett par gånger och mumlade någonting som jag inte kunde uppfatta.
Jag frågade i alla fall : --- Hur kunde det komma sig att du plötsligt blev så kåt på Erland då ? --- Han ringde och så snackade vi en stund och så ... ja ... så blev jag kåt!
--- Men det var väl inte första gången han ringde ? --- Om du vill så får du gärna gissa!
--- Det är kanske en kille du känt ganska länge ? --- Sen i julas.
--- Så du har givit Janne på båten ? --- Det går ju veckor utan att jag ser till honom, han är ju bara försvunnen ibland.
--- Vad är den här Erland för kille då ? --- En vanlig kille.
Han är förbannat snäll och omtänksam.
Särskilt när jag låg sjuk var han väldigt hygglig och fixade till käk och sånt där.
--- Vad jobbar han med ? --- Du är hopplös, Sulan!
Ska du ha reda på allting om alla människor på hela jorden!
Det finns faktiskt nånting som heter privatliv också!
--- Ta inte i så hemskt!
Du behöver ju bara svara på det du vill svara på.
Det blev en paus som jag inte hade väntat mig.
Lillemor sa att hon måste gå ut på toaletten och det sa hon sedan hon rest sig upp och redan var på väg ut.
När hon kom tillbaka var hon välkammad och hade dessutom satt någon konstig blåaktig färg på läpparna.
Jag tänkte att det egentligen inte alls klädde henne, men det fanns ju som sagt också någonting som hette privatliv.
Fast jag erkände gärna att jag hade svårt för att till varje pris respektera det.
Sedan Lillemor satt sig ner i soffan igen och på något sätt kontrollerat min reaktion inför hennes nykammade hår och färgsatta läppar, så vände hon sig med en viss värdighet mot mig och sa : --- Han är faktiskt ingenjör.
--- Jaha.
Skulle man kunna säga att ni har sällskap eller är han bara en tillfällig förbindelse ? --- Det är mer stadigt sällskap än det är en tillfällig förbindelse.
--- Så han ringde idag och ville att du skulle komma hem till honom ? --- Det har jag inte sagt.
Jag har inte sagt att det var han som ville det.
--- Var det du då ? --- Nej.
--- Vem var det då ? --- Det var faktiskt han, men jag sa aldrig från början att det var det.
--- Hade du inte kunnat vänta tills efter arbetstidens slut ? --- Nej.
--- Varför ? --- Vi var kåta båda två och så ville vi ha varann på en gång.
Det är väl inte så konstigt med det.
--- Så det där med ingivelse var bara påhitt då ? --- Vadå påhitt ? Det här var väl också en ingivelse.
--- Ja, men inte på det sätt som du till exempel fick en ingivelse den där gången du skulle åka och dansa och bilen krockade!
En sån ingivelse var det inte nu i alla fall!
--- Nej, det kan hända.
--- Att du aldrig har sagt nånting om Erland tidigare då ? --- För det första så vet du att jag inte vill snacka om mina killar och för det andra så träffade jag honom i julas och sen blev jag sjuk.
Och så har du inte frågat heller för den delen.
--- Skulle man kunna säga att du är kär i Erland ? --- Det vet jag inte.
Hurså förresten ? --- Trivs du med honom ? --- Klart jag gör, annars skulle jag väl inte sticka från jobbet bara för att få träffa honom.
--- Så om Janne hade ringt så hade du inte kommit ? --- Janne vet ju knappt själv var han finns nånstans.
--- Men du träffar ju honom också emellanåt ? --- Ibland bara.
Det är en kul kille och ingenting mer.
Och så har han stålar förstås!
--- Har du träffat honom sen du började träffa Erland ? --- Ja.
Ett par gånger.
--- Det vet förstås inte Erland om ? --- Nej.
Jag tror inte det i varje fall.
--- Om du nu måste välja, vem skulle du då ta ? --- Det beror på det, jag vet inte förresten, jo, jag skulle nog välja Erland!
--- När du varit en stund hemma hos honom idag på eftermiddan, ångrade du då inte att du stuckit från jobbet ? --- Varför skulle jag göra det ? --- Det vet jag inte.
Jag bara frågar.
Men det gjorde du alltså inte ? --- Nej.
--- Hur trivs du på jobbet då ? --- Jodå, det går väl an.
--- Kompisarna är bra ? --- Ja.
Det följde en tystnad, jag blev plötsligt en aning oviss om vilken väg jag skulle följa i resonemanget.
Jag kanske låtsades sitta och söka mer än jag gjorde, delvis för att jag därigenom trodde mig ge Lillemor utrymme för att själv ta initiativ till vart den här timmen skulle leda.
Men hon svarade på min tystnad med sin egen.
Jag fortsatte att sitta stum en stund till, men så frågade jag : --- Tycker du Erland är den kille som du varit mest förtjust i ? --- Nånsin menar du ? --- Ja ? --- Förtjust och förtjust!
Om du menar den som jag varit mest fästad vid så vet du att det inte är så.
Man blir bara kär en gång i livet.
--- Och det menar du att du redan varit då ? --- Japp.
--- Men hur kan du veta det innan du levt färdigt, du har ju kanske dubbelt så lång tid att leva till ? Det är ju mycket som kan hända innan du lägger av, eller hur ? --- Man blir bara kär en gång!
Det är så, Sulan!
Jag vet det.
--- Hur fan kan du veta det ? --- Jag vet det, därför att det är så!
--- Men nån måste väl ha sagt det till dig ? Eller har du läst det nånstans ? --- Nej.
--- Men varifrån har du fått nåt så dumt tror du ? Om du bara vänder dig om så träffar du ju daglidags människor som gift sig och skilt sig och gift sig igen och kanske fortsatt på det viset.
Hur ska man kunna säga vilken av kärlekarna som varit den enda riktiga, menar du ? --- Jag menar att det är bestämt vem man blir kär i och får man inte den så blir allting annat bara surrogat.
--- Men hur kan du veta att du varit med om det då ? --- Sånt känner man.
Jag har bara träffat en kille som jag varit riktigt kär i och han var en jävla knöl och det vet du vem det var!
--- Så du tror inte att det finns nån till då som du kan bli lika kär i ? --- Nej.
--- Och det tjänar ingenting till att jag säger att du har alldeles fel ? --- Nej.
--- Men den här enda kärleken som du pratar om, vad ska man göra med den menar du ? --- Göra och göra!
Man ska väl se till att komma tillsammans.
--- Men om den enda kärleken är en jävla knöl, vad gör man då ? --- Ingenting.
Man blir olycklig bara.
--- Men den här jävla knölen då, hade han nån annan som var den enda han blev kär i ? --- Det kan väl inte jag veta.
Förresten så vet du vem det var!
--- Du håller med om att det inte alltid stämmer ? Jag menar det är inte så säkert att den som är den rätta för en person också uppfattar den personen som den rätta ? --- I så fall var det väl inga problem.
--- Men den första kille du var tillsammans med, var du inte kär i honom ? --- Du menar den första jag låg med ? --- Ja ? --- Inte ett dugg, han vaktade mig mot en talgögd bock som förföljde mig i Uppsala, och så var han stor och stark och nästan lika gammal som du.
Han jobbade på ett bygge vid sjukhuset där jag jobbade, han var så snäll och fin, jag märkte knappt vad han hade gjort förrän han var långt inne i mig, det var så bra allting.
--- Men du var alltså inte kär i honom ? --- Nej.
Och så tog det fort slut.
--- Varför det ? --- Jag kom på honom med att vara gift.
Han hade bara lurat mig.
Han hade kärring och ungar och hela skiten.
Så jag sa att jag aldrig ville se honom mer.
--- Och det gick han med på ? --- Nej, han började tjuta och be om förlåtelse, men sånt gick jag inte på.
Fast i själva verket tyckte jag det var konstigt att se en så gammal karl ta till lipen, jag höll knappt på att klara av det.
Det hade jag aldrig sett förr.
--- Sen då ? --- Hur då sen ? --- Träffade du nån annan sen ? --- Det gjorde jag väl.
--- Låg du med många olika killar efter den där besvikelsen med den gifta byggnadsjobbaren ? --- Det blev väl några stycken, det minns jag knappt, förresten ska du inte tro att jag hade räknat upp dom för dig om jag kommit ihåg dom.
--- Men ingen av dom var den du kallar den rätte i alla fall ? --- Honom träffade jag sist av alla i Uppsala, det var ju Stefan du vet.
Det förändrade allting för mig.
--- På vilket sätt då ? --- Därför att det var det bästa som hänt mig i hela livet.
Alla andra som känner mig säger precis tvärtom, dom säger att det var det värsta som kunde hända.
Och kanske är det rätt också, kanske var det att jag träffade Stefan både det bästa och det värsta som kunde hända mig.
Jag har tänkt på det, kanske var det så.
Ja, du vet ju hur det gick sen ... --- Men vad var det som du fäste dig så mycket vid hos Stefan ? Minns du det ? --- Han var så mjuk och bestämd på samma gång, det var så tryggt för han visste hur allting skulle vara.
Och så var han omtänksam, han ville att man skulle ha det bra.
--- Har du nåt exempel på det ? --- Bara några veckor efter det jag träffat honom så hände nånting hemskt, och då var han så fin mot mig, han var så jävla förstående så det skulle du aldrig tro!
--- Vad var det som hände som var så hemskt ? --- Jag var på sjukhuset, jag jobbade som biträde, och så en dag fick jag telefon från min bror.
Han var så liten på rösten och hade så svårt att hitta ord så jag begrep på en gång att det hade hänt nånting.
Och det hade det också.
Lillemor avbröt sig och drog in ett djupt andetag, och så suckade hon till och sjönk ihop och blev mycket mindre än hon var.
Det var en ganska vanlig åtbörd när hon började komma i affekt, och den följdes av en lång paus som jag inte gärna ville göra någonting åt.
Jag lät henne också nu vara ifred, några gånger till drog hon djupt in andan och sjönk ihop på samma sätt.
Hon strök snabbt tillbaka håret och satt sedan och bara såg på mig.
Till sist frågade jag i alla fall : --- Vad var det som hade hänt ? --- Det var pappa.
Han var död, han fanns inte mer.
Han hade fått hjärtslag när han höll på ute i trädgården dan före, det var mamma som hade hittat honom i trädgården, och för första gången kunde hon inte springa in och låsa om sig eller se till så att ingen annan märkte nånting, för första gången kunde hon inte det.
--- Hur reagerade du när du fick reda på det där ? --- Jag minns faktiskt inte vad jag svarade bror min.
Men jag minns att jag tyckte det var overkligt alltihop.
Jag hade ju aldrig tänkt tanken på att min pappa kunde dö!
Du får tro vad du vill, Sulan, men jag hade aldrig tänkt på det!
--- Hade han aldrig förr haft nånting åt hjärtat eller så ? --- Jag tror inte det.
--- Så du fick åka hem på begravning då ? Lillemor svarade inte utan reste sig upp i en långsam rörelse och började lika långsamt gå runt över golvet.
Det tog en stund innan hon satte sig igen, och jag märkte att hon plötsligt blivit väldigt orolig.
Emellanåt bet hon sig i läppen, men jag var nästan helt säker på att hon inte skulle börja gråta trots allt, när hon plötsligt exploderade precis som hon gjort några gånger förr i min soffa, hon exploderade i en våldsam gråtattack och kastade överkroppen fram och tillbaka.
Samtidigt klöste hon sig själv i håret innan hon drog fram händerna över ansiktet och blev stilla med överkroppen framåtlutad ner mot knäna.
Jag gick fram och satte mig i fåtöljen intill.
Lillemor fortsatte gråta och hon försökte säga någonting, men jag kunde inte uppfatta det och jag frågade heller inte vad hon sa.
Hon grät nu mycket intensivt och kunde inte längre vara stilla med huvudet nedåtböjt.
Efter ett tag tog hon till sig benen och sparkade hastigt av sig skorna och kröp upp i soffhörnet.
I den rörelsen sträckte hon sin ena hand mot mig och jag fattade den och höll den i båda mina.
Men hennes gråt ville inte ge med sig, och jag kände att hon skakade i hela kroppen och att det då och då gick kramper ut i armen så att hennes hand hårdnade, och några ihållande ögonblick blev som en sten.
Så satt vi ganska länge.
Omsider tog Lillemor till sig handen igen men jag släppte den inte omedelbart utan följde med i hennes rörelse en liten bit in mot henne.
Jag frågade om hon hade någon näsduk och hon nickade då mot väskan som hon ställt mot ena bordsbenet.
Jag sträckte mig fram och öppnade den och tog upp en stor näsduk.
Men när jag just hade överräckt den fick hon en ny och lika intensiv attack.
På nytt fick jag hennes hand och jag kramade den en stund tills den häftigaste gråten hade släppt och jag tyckte jag kunde göra mig hörd.
Jag frågade : --- Vill du inte beskriva för mig vad som händer med dig just nu ? Lillemor svarade inte direkt, men sa efter en stund : --- Jag tror att jag håller på att gå sönder.
--- Hur då gå sönder ? --- Jag går i bitar därför att ... Så kom gråten på nytt, och hon lade omkull sig på soffan och släppte greppet om mina händer.
Hon rev åt sig en liten kudde och kramade den mot ansiktet samtidigt som hon skrek in i den.
Det hördes inte mycket, den var som en ljuddämpare och det hade hon kanske avsett också.
Lillemor sträckte ut sig en aning och låg nu framstupa i soffan.
Jag reste mig och gick fram till soffan och satte mig intill henne och lade min ena hand över bakhuvudet på henne.
Långsamt kände jag hur i alla fall gråten efter någon minut klingade ut och hur hon letade efter min andra hand för att hålla sig fast i den.
När spänningarna dämpats och Lillemor låg nästan helt stilla tog jag vid där vi slutat.
Jag sa : --- Varför går du i bitar tycker du ? --- Därför att jag är så olycklig.
Bara därför att jag är det.
--- På vilket sätt är du olycklig ? --- På alla sätt.
--- Kan du beskriva något av dom ? Lillemor låg kvar i samma ställning ett tag till och jag tog bort handen från hennes hjässa.
Men jag satt kvar på soffan alldeles intill henne och väntade på att hon skulle svara.
Det gjorde hon inte och jag försökte hjälpa henne på traven och frågade : --- Det var ingenting särskilt som hände hemma hos Erland som gjorde dig ledsen ? --- Nej.
--- Men du är olycklig för att pappa är död ? --- Inte för att han är död, men för att det var så mycket kvar!
--- Vad var det som var kvar menar du ? --- Han hade ju inte levt färdigt, han hade ju inte hunnit med att säga vad han innerst inne ville säga, det hade han inte hunnit med!
--- Hur kan du veta vad han innerst inne ville säga ? --- För att jag vet det, han ville ju säga att det var fel alltihop.
--- Vilket då ? --- Allt vad han sagt, det var ju fel, han ville aldrig vara taskig när han var det, han ville ju egentligen bara säga att han tyckte om oss, men det hann han inte med.
--- Hur kan du veta att han ville säga det ? --- Det vet jag, jag säger ju att jag vet det och du behöver inte sitta och tro att jag inte gör det ... Lillemor reste sig hastigt upp till halvsittande ställning, och det blev trångt i soffan och jag skulle just flytta över till fåtöljen då hon plötsligt klamrade sig fast med båda armarna omkring mig så jag höll på att falla tillbaka.
Hon fattade ett hårt grepp kring mina axlar och pressade sitt huvud in mot nacken på mig, och utan att kunna se henne riktigt kände jag att hon började gråta på nytt.
Men nu var det inte lika häftigt som nyss, jag kunde förnimma hennes lätta skakningar och strax också hur hennes tårar rann nedåt min hals och innanför skjortkragen.
Jag satt stilla så en stund och lät henne själv vänta ut gråten.
Skakningarna avtog också efter hand och hennes armgrepp slappnade.
Men hon tog inte helt bort armarna.
Jag tänkte att jag kanske skulle fråga på vilket sätt Stefan hade varit så omtänksam mot henne när pappan hade dött, men av någon anledning avstod jag från det.
Så frigjorde jag mig varsamt från hennes omfamning och reste mig och slog mig ner i fåtöljen.
Lillemor satt kvar med fötterna under kjolen och såg ner i golvet medan hon torkade sig i ögonen och på kinderna.
Ett slag tyckte jag att hon trots allt ville le när hon såg upp på mig, men att hon inte riktigt orkade göra det.
Medan jag samlade mig för en ny fråga förekom hon mig och sa med otydlig röst : --- Jag tror jag har bestämt mig nu i alla fall.
--- Bestämt dig ? --- Ja.
Jag vill ha en väldigt gammal man att gifta mig med.
--- Jaså.
--- En som är minst lika gammal som du.
--- Som jag ? --- Ja.
--- Det blir en riktig gamling det!
--- Ja.
--- Gammelfarfar direkt.
--- Men det är säkert.
En som är alldeles gråhårig och stadig och som kan bestämma allting.
--- Blir det inte lite tråkigt i längden det tror du ? --- Nej.
Lillemor satte sig till rätta och slog tillbaka håret med ena handen.
Jag såg att hennes ögon var svullna och rödsprängda, men att hon kanske ändå var lite lugnare nu.
Hon var tyst en stund men stönade till emellanåt.
Sedan tittade hon på mig och sa : --- Men så är det ser du, Sulan!
Jag vill gifta mig, jag vill ha det lugnt och stilla som du och alla dina gamla kompisar.
Jag vill ha lugn och ro!
Jag visste inte på vilket sätt jag skulle säga emot henne, eller om jag alls skulle göra någon invändning.
Men jag behövde inte bekymra mig om det, eftersom Lillemor strax efteråt reste sig upp och gick ut på toaletten.
På det viset fick jag en ganska lång andhämtningspaus.
Jag satt och tänkte på hur förbluffande tydligt Lillemor gav belägg för den sanning som säger att ett barn aldrig kan eller vill acceptera den ohyggliga tanken att inte ha varit älskat av sina föräldrar.
Därtill kom att det ännu fanns så mycket energi kvar i hennes relation till fadern.
Hon var inte på långa vägar färdig med hans död och hon hade tydligen aldrig kunnat gråta den där lugna sorgegråten som uttrycker saknad men egentligen inte förtvivlan.
När Lillemor kom tillbaka från toaletten var hon välkammad, och det syntes att hon omsorgsfullt hade sköljt av sitt ansikte i vatten.
Hon var ännu våt över kinderna och pannan.
Hon gick emellertid inte fram till soffan utan till fåtöljen där jag satt och lade handen på min ena axel.
Hon kramade med handen så pass hårt att jag kunde känna hennes naglar genom tröjan och skjortan.
Efter att ha stått så en stund sa hon : --- Vet du en sak, Sulan ? --- Vadå ? --- Jag tycker du är värd en stor medalj som har ork och lust att sitta och höra på mitt skitprat!
Du skulle ha den största medaljen i världen för det!
--- Varför just en medalj tycker du ? --- En stor guldmedalj med kungen på.
--- En sån vill jag inte ha.
Förresten är det jag själv som valt att lyssna på dig.
--- När jag blir rik så ska jag köpa en medalj åt dig i alla fall.
--- Jag tror det är bättre att du köper en flaska whisky åt den där gubben du ska gifta dig med.
Lillemor skrattade till och gick bort till soffan och dråsade ner som om hon hade blivit dubbelt så tung som när hon satte sig där sist.
Men hon hade plötsligt ändrat humör och gjorde nu närmast ett ljuslynt intryck.
Jag måste tillstå inför mig själv att jag inte riktigt begrep mig på henne ändå.
Hon var en klient som ibland inte stämde med några teorier alls, och kanske var det just det som på något sätt stimulerade mig och gav näring åt min envishet och mitt tålamod.
Vårt samtal avrundades med övervägande praktiska frågor.
Bland annat hade Lillemor fått en uppgift från kuratorn att jag inte alls erhöll någon ersättning för att Lillemor fick gå i terapi hos mig.
Det hade plötsligt vållat henne bekymmer och hon undrade nu om hon försatt sig i någon sorts ekonomisk skuld till mig.
Jag lugnade henne på den punkten, och förklarade att jag antagligen skulle få ett bidrag så småningom, men att det inte var någonting som Lillemor behövde ta upp tankarna med.
Lillemor var lätt till sinnet när vi skildes och jag försökte få henne att i ord bekräfta det också.
Det gjorde hon kanske, men hon skyndade sig att tillägga att det troligen skulle bli sämre bara hon kommit hem till sitt eget " råttbo " vid Hornstull.
Det sista hon bad mig försäkra var att Karin nu hade kommit tillbaka och att vi kunde återupptaga experimenten och att allt, som hon själv sa, kunde återgå till ordningen.
V " Om man bara lyder Gud och gör som han vill så kommer man in i himmelriket.
" Lillemor Holm 1 Nu leker braxen.
Det var en underrättelse som jag tog till mig redan som barn.
Och när jag härom dagen påpekade detta för Vallinder med ett tonfall som om jag kommit på någonting alldeles nytt passade han på att lära mig ett gammalt talesätt, nämligen att braxen leker då häggen blommar, enen ryker och rågen går i ax.
Har man som Vallinder stått i ett valsverk nästan hela sitt vuxna liv så har naturligtvis den här typen av årliga tillkännagivanden en bestämd lockelse.
Han har flyttat ut i sin sommarstuga nu och vi träffas varje dag.
Hans trädgård är verkligen inte stor, men jag ser honom knappast annat än i arbete med rabatter och buskar.
Dessutom har han hunnit få båten i sjön som förste båtägare i hela fjärden.
Det betyder att han inte längre behöver försöka locka mig ut på bryggan för att kasta bort hans drag, den saken kan han nu sköta själv betydligt längre ut på sjön.
Vallinder har två äppelträd på tomten och de har redan gått i blom.
På håll liknar de två jättebollar, stora vita ballonger som på något vis inte tillhör själva omgivningen.
Något motsvarande har inte jag kring mitt hus, eller rättare sagt det hus jag hyr, men det står en ståtlig rad av tre aspar som spruckit ut intill vedbodbyggnaden, det är nästan tio dagar senare än björkens lövsprickning.
Men det mest påtagliga så här års är naturligtvis häggen, den sväller ut i ett stort exemplar i hörnet som bildas av huskroppen och verandagaveln, och jag har i drygt en vecka kunnat sitta och suga åt mig den fräna aromatiska doften utan att falla för frestelsen att slita åt mig en kvist för att sedan som brukligt är sätta den i en vas på bordet.
Jag kan emellertid inte säga att jag legat på latsidan fast väderleken kanske inbjudit till det.
När jag inte pratat med Vallinder och beundrat honom i hans trädgårdsskötsel och när jag inte suttit stilla på verandan och andats, så har jag promenerat mig svettig och trött, upp och ner över åsen och runt hela myren där jag för första gången i år hörde storspoven.
Jag befinner mig alltså i hygglig kondition.
För övrigt har jag haft fullt upp med anteckningarna och banden.
Och emellanåt frågar jag mig om jag verkligen ger den rätta bilden, om jag inte förtiger viktiga delar av det som var min närmaste verklighet de senaste åren.
Men jag måste hålla mig till vad saken gäller, jag måste koncentrera mig till det sätt varpå jag uppfattade det oroliga flickebarnet och det sätt varpå jag försökte komma till rätta med den problematik som var hennes och som delvis också var vår bådas.
Allra säkrast hade naturligtvis varit om vi också lyssnat till hennes version av den här tiden, den är ju inte alls redovisad.
Och ett urval blir ju alltid avhängigt den som verkställer det.
Ytterligare en gång har Vallinder frågat vad jag egentligen har för mig härute.
Han kan ju inte sakna anledning till att fundera på saken.
Jag gav nog ganska knapphändiga uppgifter första gången han ställde frågan.
Nu förklarade jag emellertid att jag råkat lite illa ut och att jag måste sitta i min ensamhet och försöka ta reda på vad det var som ytterst orsakade att jag gjorde det.
Jag måste gå igenom papper och protokoll, som för att vara med om alltihop igen.
Vallinder är inte den person som man först och främst betraktar som nyfiken, men han kunde inte låta bli att kosta på sig frågan om det hade med skattefiffel att göra, eller möjligen någonting annat olagligt.
Förmodligen antog han att jag vistades här ute därför att inte polisen skulle nå mig, polisen eller kronofogden.
Jag höll på att svara honom med en gammal beprövad och högst förenklad fras, nämligen att det hade varit bra om det hade varit så enkelt.
Men det gjorde jag inte.
Jag bara förnekade det, sannolikt med den lättsinniga attityd som lögnhalsar brukar förlita sig till.
Men jag har tänkt på det också, jag har tänkt att jag nog inte är någon lögnhals, mycket kan man säga om mig men jag har nog inte talang för oärlighet.
Det kan låta som skrävel, men jag säger det på fullt allvar.
Kanske tillhör detta med att inte vilja kompromissa med ärligheten själva yrket, kanske utgör det en av grundförutsättningarna, kanske man över huvudtaget inte väljer ett sådant här jobb om man inte är säker på sin inställning till just ärligheten.
Det är en torr och solig dag idag, ingenting i vädret skulle alltså få mig att påminnas om mamma.
Jag har hälsat på några grannar som anlände tidigt i morse och som förmodligen ska stanna här över helgen.
Det var trevliga människor, det vill säga precis så reserverade som jag efter den här ganska långa eremittillvaron tycker att vilt främmande människor ska vara.
Uppe på åskammen i morse slogs jag av en rad intensiva naturupplevelser, det var ingenting ovanligt, ingenting som jag egentligen inte sett förut.
Ändå är det som om sådana här intryck laddas om för varje gång, det är trots allt i alla fall någonting nytt, någonting precis mitt i det vanliga som är alldeles ovanligt och alldeles oemotståndligt.
Jag stannade och sökte mig omkring med kikaren, jag skulle här inte ha tålamod att räkna upp alla hemligheter jag plötsligt fick ta del av.
Jag tänkte samtidigt att det finns någonting i upplevelsen av det man ser eller hör eller på något sätt förnimmer på annat sätt, som man är helt och hållet ensam om.
Det finns egentligen ingenting som är så privat som mottagandet av en stämning, som iakttagelsen av någonting som berör en djupt och personligen, det finns till och med någonting helt och hållet privat i delar av det måttlösa engagemanget.
Jag kan berätta för dig hur det ser ut, jag kan säga att det var blått och att det var grönt eller vad som helst, men det finns aldrig någonting som försäkrar mig om att du i det ögonblicket ser samma blåa färg eller samma gröna nyans som jag.
Beskriv smaken av ett smultron för någon som aldrig smakat ett smultron!
Det är orimligt, för det som är smak av smultron för dig är det inte för mig.
Och ändå har jag så många gånger mått illa av att inte få dela alla dessa upplevelser med någon.
Men detta illamående har jag försökt döva med att påminna mig om det faktum att jag faktiskt inte är här för att just dela intrycken med någon annan människa.
Och i förlängningen av det här har jag tänkt på en annan sak.
Ibland har det verkat som om min känslighet när det gäller normala förändringar och skeenden i naturen varit helt obegränsad.
Jag frågar mig emellertid om denna känslighet, denna mottaglighet, existerar på bekostnad av min känslighet för människor.
Kanske frågar jag mig så i rädslan för någonting som inte finns, men om det finns en minsta lilla grund för denna rädsla så är det redan en liten katastrof!
Jag fick vänta över en hel timme på Ludvig idag.
Men det gick ingen nöd på mig uppe på träbänken vid vägen.
Trafiken har tätnat alldeles avsevärt, men eftersom vägen är permanentad så dammar det inte så mycket.
Jag satt och tänkte lite mindre organiserat på Lillemor som jag ofta gör däruppe.
Det kommer bilder till mig, och det är bilder från helt olika tillfällen.
Men många kommer igen, jag har haft svårt att värja mig för dem, de återkommer och jag tänker att jag ska berätta dem för Ludvig, men när han så väl kommit förbleknar bilderna och jag glömmer bort dem och vi får annat att prata om.
Ludvig var på ovanligt gott humör idag.
Jag antog att det berodde på försommarvädret och kommenterade därför inte hans tillstånd.
Nu sa han för första gången att han avundades mig, mycket beroende på att det strax är baddags.
Han hade i vanlig ordning förplägnad med sig och jag tackade i samma vanliga ordning genom att säga att det var alldeles för mycket och samtidigt ge uttryck för min misstro mot honom.
Det är inte särskilt snyggt och jag måste snart samla mig till en sådan där riktig generalursäkt för att jag inte visat tillbörlig hövlighet och polityr.
Ludvig är i alla fall en hedersman så mycket kommendant han än må vara.
Han frågade naturligtvis hur det gått med den sammanfattande gestaltningen, och jag lovade honom på stående fot att han skulle få sig hela historien till livs på självaste midsommaraftonen om han hade för avsikt att komma ut då.
Det hade han, men han hade också tänkt sig möjligheten att sticka emellan om en vecka precis.
Också han behövde, som han sa, lite avkoppling.
Vi hade en angenäm pratstund och han betraktade mig som vanligt lite grann på det där typiska läkarviset, låt vara att han gjorde det i smyg eller på det mest diskreta sätt man kan tänka sig.
Jag såg det emellertid som någonting mycket glädjande att han stannade kvar hos mig i nära tre timmar.
Det var första gången jag kunde bjuda igen.
Och det jag bjöd på var varm luft och strålande sol.
Det var inte det sämsta.
2 Med utpräglad envishet försökte jag intressera mig för Lillemors inledande jobb med sin berättelse om sig själv.
Jag kontaktade Margareta Olsson och förhörde mig om möjligheten att anskaffa en skrivmaskin till Lillemor och det skulle efter visst och sedvanligt krångel kunna gå för sig.
Men när jag förde saken på tal med Lillemor visade det sig att det gick ganska trögt med det påbörjade skrivandet, och hon frågade om hon inte kunde få tillgång till mina band som hon och jag hade talat in under våra samtal.
Jag hade ingen anledning att neka henne detta, men jag frågade ändå om hon inte skulle bli nedslagen av att lyssna på de samtal som varit som mest upprivande för henne, särskilt då de gånger där hon grät och var förtvivlad.
Lillemor förklarade ändå att hon nog ville ta stöd av de här banden och vi kom då gemensamt på den utmärkta idén att hon kunde sitta hemma hos mig och skriva och lyssna på band, eftersom anskaffandet av en bandspelare antagligen skulle bli för mycket för det byråkratiska maskineri som Margareta Olsson redan var en sliten kugge i.
Det passade också utmärkt att realisera den här idén eftersom jag på nytt stod i begrepp att ta huset ute på Värmdölandet i besittning, mest antagligen därför att jag längtade efter frisk luft och mer eller mindre orörd natur att ströva i.
Kanske tänkte jag också på hundarna, jag hade dem ofta i minnet när jag inte träffade dem.
För övrigt verkade det som om Lillemor kände sig utmanad av uppgiften och jag själv såg med spänning fram mot vad det kunde komma att avkasta.
Samtidigt hyste jag naturligtvis en förhoppning om att det terapeutiska arbetet skulle komma att underlättas, inte minst då den tiden var inne att jag kunde få ta del av vad hon skrivit.
Eljest ingick det inte i mina planer att lägga mig i hennes skrivande, råd skulle hon egentligen bara få när hon direkt bad om det.
Någon gång längre fram på vårkanten kom jag emellertid att fråga henne mera i förbigående hur det gick och det var i stort sett ett positivt svar jag då fick.
Över huvudtaget kunde jag märka att Lillemors tillstånd stabiliserades i och med att Karin åter kom in i bilden och vi kunde ta upp våra försök.
De första gångerna efter Lillemors sjukdom och Karins bortovaro kom emellertid mest att präglas av smärre och vad jag tyckte rätt elementära experiment.
Lillemor hade en svårbegriplig svaghet för att leka med vanliga spelkort, hon tyckte alldeles uppenbart inte om att just spela kort, men att pröva sin klärvoajanta bärkraftighet med den konventionella spelkortsleken föll henne väl i smaken och hon tycktes känna sig mera hemma med den än med den specialtillverkade kortlek som Karin tillhandahöll.
De senare korten var så kallade Zenerkort eller ESP-kort, det vill säga sammanlagt tjugofem kort i varje lek och med fem olika beteckningar.
Det betyder att fem kort har en stjärna på framsidan, fem en cirkel, fem har bara våglinjer, fem har kvadrater och fem slutligen har kors.
ESP är en förkortning av " extra sensory perception ".
Men Lillemor föredrog alltså som regel den vanliga femtiotvåkortsleken.
Enligt Karin kunde det ha sin grund i att Lillemor ännu var för ovan vid dessa experiment och att hon därför kände sig säkrare med den traditionella uppsättningen spelkort.
Våra första sammankomster efter uppehållet blev inte lyckade.
Det gick till och med så långt att Lillemor själv ville ge upp och jag hade givetvis ingenting att invända mot det.
Karin föreslog då att vi skulle flytta över till hennes våning, eller eventuellt samlas hemma hos Lillemor i hennes " råttbo " vid Hornstull.
Men Lillemor menade att de största chanserna var i min lägenhet och då absolut i min närvaro, sannolikt fruktade hon att Karin skulle försöka koppla bort mig, vilket i och för sig inte var så konstigt eftersom jag knappast tjänade någon riktig funktion vid dessa försök.
Men en gång ganska långt fram på våren lossnade det plötsligt för Lillemor.
Varken Karin eller jag hade väl direkt väntat det, men det blev en plötslig metamorfos och jag hade, det medger jag, lite svårt att dölja min förvåning.
Efter en serie lyckade försök med spelkorten föreslog Karin att jag skulle ge Lillemor ett föremål som jag satte ett extra stort värde på.
Men jag skulle linda in det i någonting eller på annat sätt dölja det så att Lillemor inte kunde se vad det var.
Jag hade --- och har --- på mitt skrivbord ett miniatyrtåg i något som liknar lättmetall.
Det består av lok och sex vagnar.
Jag kopplade från den sista vagnen medan Karin och Lillemor uppehöll sig ute i köket, och sedan rullade jag in den i några decimeter toalettpapper och lade alltihop i ett ordinärt brevkuvert som jag klistrade igen och som jag förseglade ytterligare med två bitar tejp just över kuvertlockets klisterkant.
För säkerhets skull placerade jag de övriga vagnarna och loket i en av skrivbordslådorna.
När Lillemor kom åter in i rummet gav jag henne konvolutet.
Hon satt i soffan på sin vanliga plats.
Hon höll kuvertet stilla i handen en lång stund utan att säga någonting.
Jag förtydligade mig då och sa att jag ville att hon skulle tolka innehållet, eller ge föremålet en beskrivning eller presentera dess historia.
Lillemor satt tyst ytterligare en lång stund.
Karin och jag såg på varandra någon gång emellanåt, men hennes blickar sa mig ingenting och därför satt jag stilla utan att själv säga någonting mer.
Plötsligt bad Lillemor att jag skulle stänga av bandspelaren.
Jag svarade då att jag inte satt igång den, varpå Lillemor omedelbart replikerade att det var det som var felet och beordrade mig sätta på den.
Det gjorde jag, och så började hon prata på ett trevande sätt.
Jag tyckte dessutom att hon sluddrade en aning och skruvade därför upp volymintaget på bandspelaren.
Lillemor tystnade efter en kort stund.
Hon kramade kuvertet med båda händerna och lutade huvudet bakåt och blundade.
Så sa hon att hon nog inte kunde, tittade upp igen och lade kuvertet ifrån sig på bordet med en påfallande nonchalant gest.
Karin tog då upp sin portmonnä och sträckte fram två tior som hon lät falla ner på bordsskivan.
Sådana yttre eggelsemanövrer var tydligen inte så ovanliga i sammanhanget och jag påminde mig det som Lillemor själv berättat om seansen med rävskinnet i Uppsala.
Där placerades ju en femtiolapp framför näsan på henne innan hon lyckades komma igång.
Därför överraskade det mig en smula när Lillemor nu sköt sedlarna åt sidan som om hon inte alls ville kännas vid dem.
Samtidigt tog hon upp kuvertet igen, lutade sig tillbaka och blundade.
Efter det började hon prata.
Hon sa : --- Det är nånting som har med lidande att göra, det är nånting med besvikelse och kanske sorg, det är hjärtesorg, jag kan se att nån är ledsen, nån i lång rock står stilla och är ledsen.
Det är väldigt mycket folk, det bullrar och dånar, fast ljudet kommer hastigt, det skulle kunna vara på nån sorts match av nåt slag, eller en biltävling med bilar som rusar förbi, fast ändå är det inomhus på nåt sätt, det är bara till hälften ute, det är otroligt varmt, nej, inte otroligt men mycket varmt, nån svettas och är ledsen och det är väldigt mycket folk omkring, folk som kommer och går åt båda hållen.
Det skulle kunna vara ett smycke av nåt metallaktigt material, ett smycke ... Lillemor avbröt sig här själv och såg på mig och sa med ett frågande tonfall : --- Jag är på rätt spår, eller hur, det är ett smycke eller en ring!
Det är en förlovningsring!
Du måste säga fort!
Säg att det är en förlovningsring!
Jag visste att man helst inte skulle säga någonting när det kom frågor av det slaget, men jag tittade på Karin och hon tittade tillbaka och sedan sa jag ändå till Lillemor att det knappast kunde vara en ring, det kände hon ju på formatet trots att det var så pass mycket papper omkring.
Lillemor frågade då om allt hon sagt var tokigt, men jag gav inget svar och Karin kunde heller ingenting säga eftersom hon ju inte visste vad som låg inne i kuvertet.
Lillemor fortsatte då att prata och fick fäste någonstans där hon var innan hon kom in på smycket.
Hon upprepade att det var varmt, att det var trångt och att det var mycket folk som gick av och an och att någonting, det kunde vara en bil, bullrade till.
Det var inomhus och utomhus på samma gång.
Men så tillade hon : --- Det är nån i röd kappa som ska resa, jag ser en röd kappa och ett långt svart hår, hon står beredd att fara iväg, hon säger nånting och ler, men jag kan inte riktigt höra vad hon säger därför att det bullrar så förskräckligt, hon ska fara och det är sorgligt för nåns hjärta, men hon skrattar så det kan kanske inte vara hon, det rusar fram en bil eller kanske det är ett tåg, det är nånting stort och bullrigt, det kan vara ett tåg för just så låter tåg när dom kommer in på perrongen, men den röda kappan ska fara med ett annat.
Säg om jag är på rätt väg!
Jag tror inte jag orkar mer, du kan säga om jag är på rätt väg!
Lillemor slutade prata och såg undrande på mig.
Det gjorde också Karin.
Själv reste jag mig upp från skrivbordsstolen och gick runt skrivbordet ett varv.
Jag kände mig matt och jag tror jag mumlade någonting om att det i alla fall var besynnerligt.
Karin bad mig att högt kommentera det hela.
Lillemor satt nu med huvudet bakåt och blundade igen som om hon hade råkat falla i plötslig sömn.
Jag drog ut skrivbordslådan och fiskade upp tågsättet, gick sedan fram och rev upp kuvertet och häktade fast den sista vagnen.
Jag förklarade därefter hur det låg till.
Jag hade en gång fått tåget av en flicka som jag varit mycket fästad vid.
Hon gav mig det på Stockholms Central just innan tåget skulle föra henne söderut, hon stod på trappsteget och hade dörren öppen och jag minns med bestämdhet att hon hade en helröd och mycket tunn kappa på sig och dessutom var hennes hår påfallande mörkt och långt.
Just som hon överlämnade paketet med miniatyrtåget kom ett tåg inrusande från motsatta hållet och det dånade och dammade, det var någon gång på sommaren och mycket varmt.
När tåget stannat blev perrongen överfylld med folk och den rödkappade flickan och jag hade med ens ingenting att säga varandra.
Istället skrattade hon till, och konduktören kom och stängde dörren.
Så for hon iväg, hon skulle åka till Malmö för att där träffa en gitarrspelande herre i underhållningsbranschen, med vilken hon senare skulle segla resten av sommaren.
Tåget fick jag som ett slags avskedspresent samtidigt som jag tvingades avge löftet att i fortsättningen lämna henne ifred.
Alltihop var rätt länge sedan nu, men jag minns att jag tog det ganska hårt, men att jag också förvånades över djupet i min bedrövelse.
Jag tyckte trots allt inte den stod i rimlig proportion till de känslor jag hyste för henne.
Numera påminde mig knappast tåget om denna händelse, jag tyckte bara det var vackert att se på och så fanns det en viss mening med att vila blicken på en sådan tydlig sinnebild för ett kärt sätt att färdas från en plats till en annan.
Karin lyssnade på min redogörelse med öppen mun och mycket stora ögon.
Och Lillemor blev upprymd och frågade om vi inte kunde fira tilldragelsen med en flaska vin.
Men jag märkte på Karin att hon inte var särskilt förtjust i det förslaget, hon satt en stund och plockade med sina protokoll och såg nästan en smula medtagen ut.
Men flera gånger sa hon halvt viskande, nästan som bara till sig själv : --- Det är som jag säger, hon är ett äkta medium, det är som jag säger ... 3 Det var alldeles uppenbart att Lillemor alltså stabiliserades till både kropp och själ ju längre våren led.
Delvis hade det naturligtvis att göra med att hon levde upp och erhöll ett visst självförtroende tack vare att hon mestadels lyckades så pass bra under de parapsykologiska experimenten.
Men delvis hade balansen säkerligen också sin grund i att hon hade träffat en pojke som hon inte bara under brinnande kontorstid kunde sitta och bli kåt på, utan också tyckte om och av allt att döma blivit god vän med.
Emellertid hade jag ingen större anledning att förlita mig på det självförtroende som försöken med Karin tycktes skapa hos Lillemor.
Det var trots allt tillfälliga glädjestunder i tillvaron, och de garanterade ingenting för en mera hållbar självkänsla, och jag kunde dessutom förmärka att Lillemor väldigt sällan själv gav uttryck för någon respekt för sin minst sagt ovanliga gåva.
Hon var snarare generad över den, snarare uppriktigt förlägen.
Bara några dagar efter det nästan otroliga psykometriska försöket med sista vagnen i mitt miniatyrtåg träffade jag Lillemor igen för det regelbundet återkommande samtalet.
Jag kunde naturligtvis inte låta bli att föra det lyckade experimentet på tal, och när vi hade pratat om det en stund frågade Lillemor : --- Tycker du att jag är en mallgroda ? --- En mallgroda ? --- Jag menar att det gick så bra sist, tycker du jag blivit stöddig dom gånger du märkt att det gått så där fint och jag spikat in nästan alltihop ? --- Nej, det tycker jag inte.
Varför frågar du om det ? --- Jag tänkte att du kanske kände dig underlägsen och då brukar man ju tycka andra är överlägsna!
--- Jag tycker du är väldigt duktig men inte behöver väl jag känna mig underlägsen för det.
--- Försök själv då!
Har du en kortlek så kan vi göra ett försök med dig!
--- Vad skulle det tjäna till ? Jag skulle inte ha en chans.
--- Jag tror inte du gillar det där nåt vidare.
--- Jodå, men jag kan så lite om det, och så har det ju egentligen inte så mycket att göra med vad vi brukar prata om.
--- Du kanske inte tror på det, du kanske tror att jag bluffar!
--- Nej.
--- Men du är inte så intresserad!
--- Hur kan du tro det ? --- Det märks på dig, det är sån fantastisk skillnad på dig och Karin till exempel.
--- Karin är ju expert, det är inte jag.
--- Jag tror du skiter i det innerst inne.
--- Nej, det kan jag inte göra.
Jag är inte så hemma på området, det är alltihop!
--- Så du tycker inte jag är en mallgroda då ? --- Nej.
Har nån påstått att du är det ? --- Ja.
--- Vem då ? --- Lasse, Annastinas kille.
Han tycker det där med att gissa och se kort och allt det andra bara är bosch, säger han.
--- Han tycker bara det är bedrägeri menar du ? --- Han säger att jag skulle lägga ner mina krafter på viktigare saker.
--- Till exempel vadå ? --- Han säger att jag skulle engagera mig i frågor som berör andra än bara mig själv!
--- Det låter fint.
Men ger han inga riktiga exempel ? --- Jodå.
Han vill att jag ska följa med honom och Annastina på politiska möten som dom går på och så vill han att jag ska delta i en massa miljögagg och sånt.
--- Men det vill du inte ? --- Jag säger åt honom att jag först måste se till att inte risa ihop och när jag klarar mig bra så vet jag i alla fall att jag inte begriper nånting av det där snacket!
--- Hur kan du veta det ? --- Jag har väl hört hur dom gått på och snackat hit och dit.
Jag begriper ingenting.
--- Men du kan väl fråga då ? --- Det vågar jag inte, jag är inte lagd åt det där hållet, jag duger inte till att sitta och resonera politik.
Jag är inte tillräckligt klyftig för det, det vet jag.
--- Säger du det åt honom också ? --- Ja.
Fast kanske inte just så, jag säger att jag skiter i hans gaggande, det kan han och dom andra hålla på med så håller jag på med mitt.
--- Är det då han kallar dig mallgroda ? --- Ja, han tycker det jag håller på med bara är hemlighetsmakeri och privat mystik!
Just så säger han : privat mystik!
--- Men funderar han inte på hur du bär dig åt när du och Annastina gör försök med spelkorten då ? --- Hon får inte hålla på längre.
--- Förbjuder Lasse henne att hålla på med det tillsammans med dig ? --- Ja.
Hon måste köra med på möten dom har för nån tidning.
Han tycker nog att jag är jävligt dum i huvudet alltså!
--- Så du tror inte det är så att han skulle respektera dina intressen om du respekterade hans.
--- Det vet jag inte.
--- Du har aldrig varit med på nåt av dom där mötena ? --- Ett par gånger, men jag begrep inte ett knack.
Jag satt som ett fån bara och tyckte det dom snackade om var mycket mer mystiskt än när jag såg korten under bordet.
--- Lyssnade du på allvar vad dom sa då ? --- Det är inte lätt att lyssna när man inte begriper nånting!
--- Så du minns ingenting från dom där mötena ? --- Nej.
--- Men har du inte funderat över att det här med politik i alla fall måste vara nånting ganska viktigt eftersom det berör alla människor i samhället.
Det handlar ju om en mängd olika rättigheter, och det handlar om att dom som inte har det så bra ska få det bättre, att vi ska försöka överbrygga löneklyftor och orättvisor!
Och så ska du veta att alla förmåner och bidrag som du nu kan komma i åtnjutande av faktiskt är såna saker som politikerna har ordnat.
Att du får ekonomisk hjälp som du fått vid flera tillfällen i din situation är från början politiska beslut och det är ju nånting som är väldigt bra.
Jag säger det här därför att jag inte riktigt kan sjunga med i den där hatkören mot politikerna.
Sen tycker jag förstås att det är ett jävla sätt av den där Lasse att kalla dig mallgroda och att säga att du håller på med skitsaker därför att just han inte accepterar dom.
Har man dom gåvor du har så måste man självfallet ta vara på dom och se efter om dom går att utveckla.
Karin sa förresten att om du bott i ett annat land än det här så hade du blivit föremål för vetenskaplig undersökning för länge sen!
Det känner jag inte till, men det kanske är så.
Hur som helst så tycker jag inte heller du ska förakta sådan verksamhet som i alla fall ordnat det så att dom flesta i åtminstone vårt land har det ganska hyggligt.
Lillemor svarade inte genast när jag slutat prata.
Hon tittade lite misstroget på mig som om hon plötsligt undrade var hon hade mig.
Men sedan sa hon : --- Pappa sa alltid att politik var humbug!
--- Då hade pappa fel.
--- Men en del av lärarna var politiker och dom var knölar och översittare sa han.
--- Det finns väl knölar inom en massa områden, men för att en och annan politiker är en knöl behöver ju inte hela politiken som sådan vara humbug, eller hur ? --- Pappa råkade ut för en massa politiker som var knölar.
Först uppe i Holmsund vid sågen där, och så på skolan.
Man måste förstå om han inte gillade politik då, det måste man förstå!
--- Jag tycker inte det.
Det är precis som när vi pratade om rödhåriga människor.
Därför att man träffat ett visst antal rödhåriga människor med häftigt humör så betyder inte det att alla som är rödhåriga har häftigt humör eller att man har häftigt humör därför att man är rödhårig.
--- Nu låter du som en skollärare igen!
--- Det är bättre om du försöker lyssna på vad jag säger än hur jag säger det!
--- Det gör jag också.
Det du säger, säger bara skollärare!
Plötsligt kom jag på mig själv med att bli förbannad.
Jag förstod egentligen inte varför, jag hade inte på något sätt blivit personligt sårad, jag hade bara blivit motsagd på det gamla vanliga sättet.
Och skollärare hade jag ju principiellt ingenting emot.
Men jag blev alltså förbannad och jag sa på fullt allvar : --- Om det inte passar sig vad jag säger så kan du ju gå härifrån!
Lillemor såg häpet på mig och visste tydligen inte vad hon skulle svara.
Men jag var fortfarande upprörd och trots att jag försökte kontrollera mig och till och med sa tyst till mig själv att jag inte fick säga någonting oöverlagt och att det jag redan sagt var mer än nog, hörde jag mig själv säga : --- Det är bara att resa sig och lämna lokalen!
Det har du ju gjort förr när det inte passat sig!
Lillemor blev plötsligt förvirrad, hon strök sig över håret som hon brukade göra när hon råkade i affekt, men sedan sa hon med kraft : --- Fan vad du fått kort stubin på sista tiden!
Begriper du inte att man kan skämta ibland!
Jag gjorde en paus men svarade sedan, kanske lite skamset : --- Jo, det begriper jag.
--- Förresten så kanske jag inte blev så road av att höra det där jävla tjatet med rödhåriga typer igen!
Om du inte har upptäckt det förr så råkar jag faktiskt vara rödhårig själv alltså!
Om nån har orsak att bli förbannad så är det alltså jag!
Det tog en stund innan jag svarade, jag försökte samla mig, väntade ett slag och fick till sist fram : --- Förlåt då, jag blev lite irriterad.
Det var inte meningen, men du har ju sett mig förbannad förr så du vet ju hur jag är.
Förresten så sa jag ingenting ont om dom som är rödhåriga, snarare tvärtom!
Lillemor skrattade till och sa efter några sekunder : --- Nu vet jag vad du försökte vara!
--- Vad jag försökte vara ? --- Ja, du försökte vara rak i känsloutbudet!
--- Det låter som det skulle vara sagt av mig ? --- Det är det också.
Det sa du i höstas, du sa att man måste visa vad man känner och vara ärlig när det gäller hur man reagerar!
--- Har jag sagt det!
Det låter bra, då förstår du mig.
--- Fast det är ju fel, det är väl du som ska förstå mig!
--- Det ena behöver inte förskjuta det andra.
--- Förresten så kan man ju bli förbannad på saker och ting fast det egentligen inte alls är just det man blir förbannad på!
--- Nu förstår jag inte riktigt hur du menar ? --- Jag menar att du kanske har trassel med Karin ? --- Med Karin ? --- Ja, att det slirat lite, och då brukar det inte vara så lätt precis.
Det vet ju jag.
--- Vad har Karin med det här att göra ? --- Sitt inte och gör dig till, Sulan!
Som om jag inte skulle ha märkt att det är nånting mellan Karin och dig, det kan ju en gammal oxe se!
--- Vad skulle det vara mellan oss menar du ? --- Äh vafan, Sulan, ryck av alltså!
Du behöver inte sitta och gömma grejer för mig!
--- På vilket sätt har du kunnat se att det är nånting mellan oss ? --- Det känner man på stämningen.
Och så ser man det på ögonkasten.
Hon håller ju på att äta upp dig varje gång vi sitter här!
Med blicken alltså!
--- Om det hade varit så att det var nånting mellan oss så hade jag självfallet sagt det till dig.
Om inte förr så hade jag gjort det nu, men det råkar faktiskt vara så att det inte är det.
--- Då kommer det att bli då!
Om inte annat så kommer hon att våldta dig, det kan du förbereda dig på!
--- Jag känner inte till hennes vanor just på det sättet, men tack för varningen!
--- Du sitter och gör dig till, Sulan!
Jag vet att ni har nåt ihop!
--- Varför tror du alltid att man inte säger som det är, Lillemor ? Varför tror du att folk inte är ärliga mot dig ? Du utgår alltid från att allting är lögn och bedrägeri.
Har du själv nån förklaring på det ? --- Det finns massor av människor som jag tror på.
--- Men det kanske finns andra massor som du inte tror på!
--- Det kan väl vem som helst se att det måste vara nånting mellan dig och Karin!
--- Jag tänker nu inte bara på det.
Ta till exempel det här med politiken.
Varför tror du egentligen att Annastinas Lasse inte håller på med nånting som är vikigt ? --- Han tycker ju inte jag håller på med nånting viktigt!
--- Är det bara därför ? --- Ja.
--- Men man måste ju ändå försöka respektera vad andra håller på med, och kanske man dessutom måste förstå att politiska beslut faktiskt är lite viktigare trots allt än att se syner och lyckas i telepatiska experiment!
Om man ser det i stort alltså!
Lillemor svarade inte nu.
Hon andades demonstrativt tungt några gånger och såg så där uttråkad och ointresserad ut som hon hade för vana att göra när hon tydligen tyckte att hon hade anledning till det.
Medan jag betraktade henne förstod jag efter hand att hon inte var särskilt förtjust i att fortsätta diskussionen.
Jag växlade därför samtalsämne utan att alltför mycket distansera mig från innehållet i det vi just hade pratat om.
Jag frågade : --- Hur vi nu än ser på saker och ting så tycker jag det var intressant att din pappa ansåg politiken bara vara humbug.
--- Varför var det så intressant ? --- Därför att jag tror det var typiskt för honom.
--- Typiskt hur då menar du ? --- Jag tror att din pappa var väldigt sträng och att han på något sätt delade upp tillvaron eller världen i två delar, det fanns inte plats för nyanser, det var fråga om det som var svart eller det som var vitt, det som var ont eller gott, och när han väl bestämt sig för vad det var så var på sätt och vis allting för sent, det gick inte att ändra på hans åsikter.
Förstår du vad jag menar ? --- Kanske.
--- Antingen kom du hem före klockan tio som du sagt eller också kom du hem efter.
Om du kom tre minuter i tio eller tre minuter över tio spelade bara den rollen att du antingen hade passerat tioslaget eller inte.
Tre minuter över eller ett par timmar, det betydde ingenting för det sätt han reagerade på, eller hur ? Har jag inte rätt ? --- Jo, på det viset var han omöjlig.
--- Han slog dig inte särskilt hårdare om du kom hem halv elva eller halv två!
--- Det minns jag inte.
--- Men det var ungefär som hans inställning var till politiken och en massa andra saker, jag misstänker att det inte fanns särskilt mycket utrymme för nyanser!
--- Det är lätt att sitta och prata skit om sin mamma och pappa också.
--- Jag pratar inte skit nu, jag försöker mig på en karaktäristik.
Men du kan gärna säga mot mig om du vill, du kan rätta mig om jag har fel!
--- Pappa var inte alls sån som du tror!
--- Jaså.
Hur var han då ? --- Han var väldigt fin innerst inne, han var snäll fast det inte märktes så ofta.
--- Kan du inte då berätta för mig om nån gång när han var snäll mot dig, när det verkligen syntes att han bara ville dig gott!
--- Det är väl ingen konst.
--- Men gör det då!
--- Det finns massor av gånger att välja på.
--- Välj då en!
--- Varför det ? --- Därför att jag ber dig om det och därför att jag eljest inte tror på dig när du säger att han var så snäll.
Lillemor satt en stund och tänkte efter.
Hon bet hela tiden på ett par av naglarna och var en stund väldigt koncentrerad just på det.
Men jag lät henne bita färdigt först, och jag lät henne till och med ta upp en nagelfil och putsa till de naglar hon bitit ojämnt på.
Jag tyckte kanske att jag fick vänta ganska precis dubbelt så länge som jag egentligen ville tolerera, i synnerhet som hon under tiden gjorde saker som hon mycket väl visste att jag inte tyckte om att hon gjorde.
Till slut kom hon i alla fall på någonting.
Hon lade undan nagelfilen och såg på mig och sa : --- En gång till exempel, det var när jag rymt hemifrån och kom tillbaka och var livrädd för att jag skulle få den värsta snyting jag nånsin fått.
Jag gick i trean minns jag och jag stod inte ut längre utan stack till Stockholm.
Sen när jag kom tillbaka så var pappa som ett lamm alltså.
Han gjorde mig ingenting, jag trodde han skulle vara helförbannad och springa på mig utan vidare när jag kommit innanför dörren, men det gjorde han inte.
Så där ser man att han var snäll innerst inne om han bara fick lite tid på sig att tänka över saken.
--- Vad gjorde han då ? --- Ingenting säger jag ju!
--- Reagerade han inte på nåt sätt alls när du kom tillbaka ? --- Nej.
Han sa ingenting, han var mest som ett sårat lamm bara.
Han satt och läste tidning och rökte cigarretter.
--- Men blev han inte glad när du kom tillbaka då ? --- Klart att han blev.
--- Hur visade han det ? --- Du hör ju vad jag säger!
Han slog inte alls till mig som jag hade väntat, han satt bara stilla och var lite sur så där som du brukar vara, men han röt inte åt mig och han slog mig inte ett enda dugg!
--- Hur länge hade du varit borta då ? --- Jag stack på lördan, på eftermiddan, och så kom jag igen på söndagskvällen.
--- Varför gjorde du det ? --- Därför att jag inte stod ut längre.
--- Vad var det du inte stod ut med ? --- Det minns jag inte.
--- Det gör du visst det!
--- Nej.
--- Lillemor!
Tramsa inte nu igen!
Vad var det du inte stod ut med ? --- Det har jag ju berättat om så många gånger.
Jag körde i tre ämnen till julen i trean, och det blev ett jävla hallå hemma.
Hela julen pajade, och pappa söp och levde fan så gott som hela lovet.
Och så tragglade han om det gamla skitgörat uppe i Holmsund vid sågen och ibland stoppade han in lite tjat om hur otacksam jag var.
Det var ett helvete må du tro.
Mamma sprang bara och stängde dörrar och såg till att ingen hörde utanför vad vi hade för oss.
Och så gned hon sina händer, och så gick hon alltid och la sig, det var liksom det enda hon kunde göra tyckte hon.
När man ropade på henne så låtsades hon att hon inte hörde.
Hon gled undan hela tiden, som om hon inte hörde till oss på nåt sätt.
--- Men din bror då, han var väl hemma när det var jul ? --- Han var nog den som klarade sig bäst, han var nog det i alla fall.
--- Hur då på vad sätt ? --- Han stack bort till kompisar så fort det kärvade till sig.
Det var som om han precis visste när ögonblicket var inne och han kunde slippa undan.
--- Han var som mamma då ? --- Ungefär.
--- Så du kanske hade det värst av alla då ? --- Så ska man nog inte säga ... --- Det är klart man ska om det var så.
Var det så att du hade det värst tror du ? --- Jag vet inte, men kanske det var så.
Jag tror jag tjöt varenda kväll och låg vaken halva nätter.
--- Men det där hade du ju varit med om förr i olika omgångar vad jag kan förstå, vad var det egentligen som fick dig att just nu rymma hemifrån ? --- Direkt vad det var minns jag nog inte.
--- Så det var alltså ett beslut du fattade efter mycket övervägande ? Det var ingen sån där impulshandling då ? --- Jo, det var nånting som pappa sa, det var nånting sånt som gjorde att jag bestämde mig.
--- Och du minns inte vad han sa ? --- Nej.
--- Inte ens om du tänker noga efter ? --- Du tror alltså att jag minns det fast jag inte vill säga det ? --- Ja.
--- Det var bara det att han sa att han måste byta jobb, han måste byta jobb därför att han nu gick omkring och skämdes för mig och knappt vågade se lärarna i ögonen längre.
--- Varför vågade han inte det ? --- Därför att jag skött mig så dåligt, därför att jag skämt ut mig och misskött mig helt och hållet.
--- Och det var därför du beslöt dig för att rymma ? --- Ja, det var ju ingen måtta på allt elände jag ställt till med.
Och så var det det där jävla rökandet, jag klarade inte längre att han inte kunde ta nån hänsyn till mig.
--- Så du stack en lördag på nyåret utan att säga nånting till nån annan ? --- Ja.
--- Kommer du ihåg vad du tänkte när du for ? --- Jag tänkte att jag aldrig mer skulle komma hem igen.
Men jag ångrade mig när jag var halvvägs till Stockholm, fast samtidigt tänkte jag förstås att det var rätt åt dom, nu skulle dom bli rädda och få sig en tankeställare.
Och så tänkte jag att dom kanske skulle tro att jag hade tagit livet av mig!
--- Varför tänkte du så ? --- Därför att då skulle dom ångra att dom varit så taskiga mot mig.
--- Varför for du just till Stockholm ? --- Det vet jag inte.
Men det var liksom en samlingspunkt på nåt sätt.
--- Vad gjorde du när du kommit fram ? --- Ingenting egentligen.
Jag gick bara av och an på gatorna hela natten.
Jag var både hungrig och kissnödig men jag gjorde ingenting åt det.
Och så frös jag och var rädd, jag trodde jag skulle bli överfallen varenda sekund.
Sen på morronen tog jag mig in på en bar så att jag kunde kissa och dricka kaffe.
Och så ringde jag hem.
--- Vad sa dom hemma då ? --- Att dom hade ringt polisen.
Det var mamma som svarade förresten, hon började tjuta efter ett tag så det var lika bra att lägga på luren.
--- Sa hon ingenting om att det var roligt att höra ifrån dig ? --- Nej.
Men på tåget hem, vet du vad jag bara satt och tänkte på då ? --- Nej.
--- Jag tänkte att om det blir så att pappa ger mig en snyting så ska jag slå tillbaka.
Det bestämde jag mig för och gav mig fan på!
--- Men det blev alltså ingen snyting när du kom hem ? --- Nej.
--- Det blev bara tystnad och likgiltighet ? --- Ja.
Åtminstone när det gällde pappa.
--- Och du tyckte att han var snäll innerst inne när han inte klippte till dig ? --- Det var ju vad jag hade väntat att han skulle göra.
Han kom nog på bättre tankar.
--- Var det sant det där att dom hade ringt polisen ? --- Ja.
--- Hur kan du veta det ? Det kanske bara var ett hot så att du inte skulle göra om det en gång till ? --- Mamma hade ringt båda gångerna, först anmält att jag var borta och sen att jag kommit tillbaka.
Och så hade hon bett dom att inte säga nånting till nån annan.
Det var det viktigaste för mamma.
Ingen skulle få reda på nånting utan på måndan var det bara att knalla iväg till skolan igen.
--- Du tror ingen fick det heller ? --- Nej.
Fast jag har berättat det för Annastina sen förstås.
Men det var långt efteråt.
--- Märkte du att det blev nån skillnad när du kommit tillbaka ? --- Ja, det var ingen idé för mig att gå kvar i skolan så jag fick sluta.
Det gick dom med på, och dom där galningarna jag hade som lärare jublade naturligtvis.
--- Sen började du som sjukvårdsbiträde alltså ? --- Ja.
Sen blev det att skura golv och putsa dörrhandtag dagarna i ända!
--- Var det allt du fick göra ? --- Ja, nästan.
Men det var så ljuvligt att slippa skolhelvetet så jag tänkte inte på vad jag gjorde egentligen.
--- Men på nåt sätt måste du väl ändå ha reagerat mot ett jobb som du inte gillade ? --- Det är klart att jag gjorde, men jag vågade inte bråka.
Och så var jag ju hållen för att vara både knepig och lat och lite dum i huvudet.
Så jag gjorde nog bäst som höll käften!
--- Vad menar du med knepig ? --- Att jag inte var som alla andra!
Nästan alla klarade ju av skolan, och så var det det där att jag hade låst mig på nåt sätt sen dom sa att jag knyckt den där ringen som jag såg med en inre syn.
Frökens ring du minns!
--- Kände du av att du inte var som andra på sjukhuset också ? --- Jag var mest för mig själv där också.
Folk tyckte nog att jag var lite knepig så där i största allmänhet!
--- Och det kände du att man inte fick vara ? --- Det hade ju varit enklast om man varit som alla andra, om man inte hade märkts så mycket.
--- Men i stort sett var dom hyggliga mot dig på sjukhuset ? --- Ja, fast en del sköterskor var världens häxor!
Dom gjorde skillnad på patienter och dom fjäskade för doktorerna så man inte trodde sina ögon och öron.
Du skulle inte tro mig om jag berättade hur det var i detalj, du skulle inte tro att det faktiskt var mindre än tio år sen bara.
--- Men läkarna då ? Var dom lika efterblivna tyckte du ? --- Dom hälsade knappt på oss biträden.
Jo, en gjorde det, men han hälsade så in i helvete så man blev misstänksam av bara det.
Och det var nog riktigt att man blev det också.
--- Hurså ? --- En gång när jag just skulle sluta för dan kom han in och bara tog mig på brösten utan vidare.
Jag var trött och förbannad redan, så det var väldigt nära att jag klappat till honom.
Men lyckligtvis gjorde jag inte det.
Hade jag gjort det så hade jag säkert fått kicken direkt.
I alla fall så trängde han sig upp mot mig och trodde nog att det bara var att peta omkull mig och sen sätta på mig när han väl slitit brallorna av mig.
Men det var ju inte precis min melodi, jag var ju oskuld på den tiden fast jag inte såg sån ut kanske.
Så där kammade han noll!
--- Hur ser en oskuld ut ? --- Lite blyg och fjantig i rörelserna.
Det var ju inte jag, och dessutom hade jag rätt stora bröst redan då.
Har du tänkt på det nån gång förresten ? --- Vadå ? --- Att jag har stora bröst ? --- Nej.
--- Nu sitter du och ljuger igen, Sulan!
Det har du visst tänkt på!
--- Inte vad jag kan påminna mig.
Jag har som regel haft andra saker att tänka på när du varit här.
--- Om du är ärlig mot mig så säger du att du tänkt på det!
Jag svarade inte på det utan skrattade till och beslöt mig för att frångå ämnet.
Men jag såg på Lillemor att hon i alla fall förväntade sig ett svar.
Och när jag inte omedelbart fann någon ny fråga sa jag : --- Jag tycker inte nåt vidare om att du ifrågasätter min ärlighet, det vet du, Lillemor.
Om jag säger att jag inte har tänkt på att du har stora bröst så har jag inte gjort det heller.
För övrigt tycker jag inte du har särskilt stora bröst när jag nu tittar efter.
--- Jag skulle kunna visa dom på riktigt om du vill.
--- Det behöver du inte.
Om du säger att dom är stora så tror jag dig, men att döma av vad man ser när du har kläder på så tycker jag dom verkar ganska normala.
--- Jag har i varje fall större än Karin!
--- Jaså.
--- Så då vet du på ett ungefär.
--- Jag har inte riktigt kläm på hur Karins bröst ser ut.
--- Och det vill du jag ska tro!
--- Ja.
Karin och jag har inget förhållande som du misstänker.
Om det kan intressera dig så hade vi det för sex sju år sen, men det var en kort tid och Karin var gift då och jag minns inga detaljer vad beträffar hennes bröst.
Jag tror dom var som dom flesta andras.
--- Nu får man höra!
Du ligger alltså med gifta fruntimmer du!
--- Det har hänt att jag gjort det.
Har du några moraliska synpunkter på det ? --- Jag tycker bara det är lite taskigt mot karlarna.
--- Jag tror inte dom i nåt fall har lidit av min närvaro.
I så fall är det väl mera taskigt att som en del ha flera karlar på samma gång.
--- Jag har gjort slut med Janne om det är det du tänker på.
--- Och håller bara ihop med Erland då ? --- Ja.
--- Vad säger förresten han om dina experiment med Karin ? --- Jag har inte berättat för honom om dom än.
--- Varför det ? --- Jag har inte vågat.
Jag tror han kommer att tycka det är skit bara.
--- Har du det bra med honom tycker du ? --- Ja, han är ganska hygglig.
--- Då förstår jag inte varför du inte vågar tala om för honom att du har en ovanlig gåva.
--- Jag vill att han ska tycka att jag är normal, att jag är som alla andra.
--- Tolererar han inte avvikande människor menar du ? --- Jag vet inte, men jag kanske berättar det lite längre fram, det är ju ingen brådska.
Innan vi skildes åt fick Lillemor tillfälle att skildra ytterligare några ganska lyckade försök som hon gjort tillsammans med Karin och några av hennes vänner.
Jag tänkte att jag nog aldrig tidigare hade sett Lillemor så pass stabil och harmonisk som hon nu var.
4 Vid upprepade tillfällen kom jag i samtalen med Lillemor in på begreppet ärlighet, betydligt oftare än som redovisas i den här framställningen.
Inte sällan förde hon själv det på tal, i synnerhet när hon på tveksamma grunder misstänkte att jag tyckte och trodde ett och sa någonting helt annat.
Till dess hängde hennes skepsis samman med hennes allmänna osäkerhet och kanske också med hennes bristande självkänsla.
Tvivlet på sig själv kom att utsträckas till att också gälla annat och andra.
När jag talar om ärlighet begränsar jag naturligtvis inte uttrycket till att omfatta det vi mera vardagligt brukar mena med att vara ärlig.
Det vill säga lämpligheten i att tala sanning, att vara pålitlig och hålla tiden och i stort göra sådana saker som man säger att man ska göra och som därför omgivningen förväntar sig av en.
Nej, att vara ärlig i den psykoterapeutiska situationen är också just det som Lillemor skämtsamt brukade formulera, nämligen att vara rak i känsloutbudet.
Det betyder att jag inte ska sitta och dölja en massa tankar och känslor för klienten, att jag inte försöker komplicera samspelet mellan mina verkliga reaktioner och min attityd utåt, att jag kort sagt försöker vara så uppriktig jag kan oavsett det skulle röra sig om positiva eller negativa känslor.
Vid alla mina samtalsbehandlingar tror jag också att jag så tidigt som möjligt försökt lägga korten på bordet, klienten har det som regel nog jävligt ändå än att hon eller han ska behöva konfronteras med en ny osäkerhet inför den som ställt upp för att bistå henne eller honom.
I Lillemors fall innebar det här kanske flera komplikationer än i andras.
Det är svårt att säga.
Men få klienter hade tidigare överrumplat mig med så många direkt ställda frågor rörande mig själv och mitt privatliv som just Lillemor.
Min ambition att vara ärlig i den psykoterapeutiska situationen sattes onekligen på svåra prov.
Det var kanske inte heller alltid att jag förmådde hålla på mina principer, jag manipulerade med mina egna attityder för att snabbare nå fram dit jag ville.
När våren var ganska långt framskriden inträffade någonting mellan Karin och mig, det var plötsligt signaler som stämde och vi kom att träffas också andra gånger än när Lillemor var med.
Både Karin och jag hade varit avvaktande hela vintern och vi hade båda tydligen aktat oss för att låta den andra tro att man själv hade några som helst känslomässiga avsikter eller önskningar.
På försommaren återupptog vi det förhållande som vi brutit i slutet på sextiotalet och vi hade det bra tillsammans.
Men av någon anledning tyckte jag först att saken inte angick Lillemor, och förnekade därför lätt rodnande till en början att relationen mellan Karin och mig skulle vara någonting mer än ett tämligen osammansatt vänskapsförhållande.
De gånger Karin själv var närvarande var jag överdrivet kylig mot henne och vidrörde henne inte hur gärna jag än ville.
Lillemor trodde mig inte ett ögonblick och kunde inte låta bli att ta upp saken ända tills jag på något sätt tvingades " erkänna " att jag ibland faktiskt låg med Karin.
Här brast jag alltså inte bara i föresatsen att vara rak i känsloutbudet, jag undvek dessutom att tala sanning.
Det var naturligtvis illa, men vi skämtade bort det och Lillemor triumferade av glädje när hon till sist " kommit på " mig.
Då var det lättare att hantera frågan om Karin och mig när Tomas ringde på försommaren och med viss hurtighet påpekade att han nog hade sett mig tillsammans med en " juste tant " härom dagen.
--- Nåt nytt förstås, undrade Tomas med en plötslig tillsats av tvetydighet i tonfallet.
--- Nej, svarade jag, vi har känt varann ganska länge.
--- Går ni och håller varann i hand eller knullar ni med varann ? --- För det första förstår jag inte vari själva motsättningen skulle ligga och för det andra kan jag inte se vad du har med den saken att göra!
--- Går man och håller varann i hand är det allvar, ligger man och knullar kan det vara precis vad som helst!
--- Har du kommit fram till den slutsatsen på egen hand ? --- Ja, inte tror du väl att det är du som lärt mig det.
--- Inte för ett ögonblick.
--- Men skämt åsido, så var det riktigt gripande att se sin gamle far komma trippande med en vårförälskelse mitt på stan.
--- Om det nu var så gripande så hade du ju kunnat ge dig till känna.
--- Jag satt i en bil och så blev det grönt ljus, ja, du vet.
--- För övrigt har vi alltså känt varann lite för länge för att kalla det vårförälskelse.
--- Vet du vem jag tyckte hon liknade ? --- Nej.
--- Alice Tegnér.
--- På vilket sätt då menar du ? --- Hon såg ut som om hon skulle skriva barnvisor.
--- Hur ser man ut då ? --- Som Alice Tegnér.
--- Jaha.
Ja, jag kan inte riktigt erinra mig hur Alice Tegnér såg ut.
--- Inte jag heller, det bara slog mig.
Men barnvisor skriver hon inte då ? --- Inte vad jag vet.
--- Hon kanske är en sån där kollega, som akademikerna brukar kalla sina kompisar och älskarinnor för.
--- Jo, det stämmer, jag känner henne från tiden i Uppsala.
--- Så hon håller också på med att manipulera ångestatleter och andra som har råd att göda er!
Jag svarade inte.
Jag stod i sovrummet där jag hade min telefon och väntade på att han skulle säga någonting mer, men jag kände på mig att jag inte skulle vänta så värst länge.
Efter en ganska lång stund så frågade Tomas : --- Slocknade du eller vart tog du vägen ? --- Hade du nåt annat ärende än att bara ringa upp och vara oförskämd ? --- Om du blev sårad så var det inte meningen.
Jag tänkte bara jag skulle skämta lite.
Det brukar vi ju kunna göra utan att det tar eld i krutkistan.
--- Du behöver inte oroa dig, det har inte tagit eld nånstans!
Men vad ville du egentligen ? --- Måste man absolut vilja nånting!
Man kan väl ringa upp och fråga hur det står till!
--- Behöver du pengar ? --- Det gör väl alla människor, men det är faktiskt inte därför jag ringer.
--- Vad ville du då ? --- Jag tänkte höra om du och din brud hade lust och tid att komma över på en liten tillställning som vi ska ha här hemma hos mig på lördag!
--- Det var ju vänligt.
Vad är det för tillställning ? --- Jag kunde ge mig fan på att du skulle fråga om det.
--- Det är klart man vill ha reda på vad det är man kommer till.
--- Du behöver lite kontakt med den nya generationen!
Du har en del att lära där, ser du farsan!
--- Jo, det är klart, att den yngre generationen skulle ha nåt att lära av den äldre har jag aldrig vågat drömma om.
--- Man kan ge och ta, om du förstår vad jag menar.
--- Mycket folk då förstås ? --- Ett tiotal bara, kanske femton högst.
Och så blir det en liten supé.
--- Det låter i borgerligaste laget tycker jag.
--- Man måste rätta sig efter gästerna också.
--- Och det finns möjlighet att få sig nånting till livs alltså ? --- Du tror inte jag vet vad som menas med supé hör jag!
Men det vet jag, och dessutom blir det lite underhållning, i tidens anda så att säga.
--- Det låter spännande.
--- Förresten så ska jag hälsa från morsan!
--- Det tror jag inte du ska.
--- Det är säkert, jag talade med henne i telefon i morse.
Hon ringde från Malmö.
--- Och hälsade till mig ? --- Ja.
--- Då ska du hälsa tillbaka vid tillfälle.
Det är väl inte så att hon också kommer på lördag ? --- Nej.
Vi har ju lite kontakt så där ändå du vet.
--- Men rätt sällan va ? --- Ja.
Men då kommer ni då ? --- Jag ska prata med Karin, men jag tror inte det blir några problem.
--- Karin!
Är det så hon heter!
Tjusigt, det heter min tjej också!
--- Det är ju inte nåt ovanligt namn precis.
--- Hoppas vi inte förväxlar dom bara!
--- Det hoppas nog Karin också!
--- Välkomna då!
--- Tack och hej!
--- Hej.
Jag skulle just lägga på luren då jag hörde hur Tomas skrek till.
Jag undrade vad det var och han gjorde en liten paus, men sedan frågade han : --- Vilken av dom menade du egentligen ? Dom heter ju Karin båda två!
--- Det får du gissa.
Hej då!
Vi lade på och jag satt en stund på sängen och kände mig aningen rörd över att Tomas i alla fall haft sin stabbige farsa i tankarna när han bjöd ihop till fest.
Det tillhörde minst sagt sällsyntheterna.
Karin ställde sig till en början en smula tveksam till förslaget men accepterade efter en stund, hon var knappast mindre nyfiken än jag, hon hade nämligen aldrig träffat Tomas.
Tyvärr var värden höggradigt berusad när Karin och jag anlände på avtalad tid och hans dittills anlända gäster och hans egen Karin besvärades inte heller av någon påtaglig nykterhet.
Det var kanske en arrangörsmiss, jag har aldrig riktigt kunnat avgöra det, men tillställningen flöt ut i ett slags kaos och det vimlade av människor som sa konstiga saker och hela tiden undrade vilka Karin och jag var.
Själva supén bestod av kall falukorv som man fick skära till sig bitar av ute i köket, samt öl och --- om man skyndade sig --- rödvin.
Dessutom kunde man få bröd om man kände för det.
Karin och jag försåg oss emellertid och lät oss väl smaka eftersom vi båda var ganska hungriga.
Det stod också två tomma karotter i köket i vilka det fanns rester av något slags sallad.
Mot förplägnaden hade vi alltså ingenting att erinra.
Kanske var det bara så enkelt att vi kommit för sent, att jag alltså hade missuppfattat tiden.
Däremot var kanske underhållningen av lite mera hårdsmält slag.
På en stor duk visades film i sovrummet och jag lade märke till att projektorn var av bästa märke.
Filmerna vi fick se var så kallade porrfilmer, och det uthärdade naturligtvis också både Karin och jag.
Jag tyckte kanske att det var ett visst slöseri med tiden att sitta och titta på det där.
Filmerna var nämligen mycket dåligt gjorda och nästan helt osensuella.
Flera av dem skildrade olika kvinnor i samlag med hundar, lyckligtvis inte labradorer utan gamla raggiga schäferhundar med förfärligt långa och förfärligt rödblänkande pittar, vilka en naken neger riktade in i kvinnornas vaginor.
Alldeles till en början tyckte jag det var intressant och en gång när en variant av gruppsex visades upp var det till och med en smula upphetsande.
Men när det för femte gången travade in en gammal schäfer i rutan började det bli en aning tröttsamt.
Jag frågade också Karin vad hon tyckte, men hon svarade utan att ta blicken från filmduken att hon inte hade några kommentarer att göra.
Publiken var ganska orolig och efter ett tag kunde man inte undgå att förmärka att vissa par smittats av övningarna på den vita duken.
När sedan Tomas började fråga mig om jag blev kåt av att titta på filmerna fann jag det ganska lämpligt att avvika.
Karin följde snällt med men tyckte av någon anledning att filmerna hade sociologiskt intresse.
Vad hon menade med det fick jag aldrig klart för mig.
När vi promenerade hem i den sena kvällen hade jag en stark känsla av att man knappast hade märkt att vi överhuvud taget lämnade stället.
Men det är klart, det var ju egentligen sådana här fester man på något sätt drömde om i allra största hemlighet när man var ung och oerfaren och visste sjuhelvets mycket mer om livet än man gjorde nu.
Kvällens upplevelser avsatte emellertid inte några spår i våra fortsatta samtal.
Långt in på natten pratade vi om Lillemor, och hur vi gemensamt skulle kunna stödja henne och ge henne kraft och mod inför kommande uppgifter.
Jag pratade gärna om den saken.
Jag hade nämligen en tid känt att jag var på rätt väg, att någonting höll på att hända.
Och jag levde i övertygelsen om att jag knappast misstog mig den här gången.
5 Det skulle visa sig att min idé att föreslå Lillemor skriva en levnadsberättelse var mera lyckad än jag vågat hoppas.
När jag på försommaren flyttade ut till Värmdölandet och tog huset i besittning så tillbringade Lillemor minst en kväll i veckan med att sitta hemma i min våning och lyssna på band och skriva ner vad hon hade varit med om.
Mestadels skrev hon av en del av banden för att sedan koncentrera sig på själva berättelsen i lugn och ro hemma hos sig själv.
Jag trodde aldrig att hon skulle ha uthållighet nog att slutföra uppgiften, och de gånger jag frågade henne hur det gick svarade hon en smula svävande men ändå på ett sätt som gav näring åt min nyfikenhet.
Vi upphörde under den här tiden temporärt med samtalsbehandlingen, jag bedömde ändå läget så att vi befann oss på en platå någonstans, och jag trodde mig också ganska precis veta hur jag skulle ta upp själva terapin igen när det blev dags efter någon månad eller så.
Margareta Olsson kunde bekräfta att Lillemor just nu befann sig i ett utomordentligt harmoniskt skede och att hennes privata skrivarbete i sig var en nyttig terapi och naturligtvis också en repetition för henne av tidigare sammanträffanden och konfrontationer oss emellan.
Hon ansåg därför att det mot slutet av sommaren kunde bli dags för en mera öppen behandling av Lillemor, det betydde vad jag kunde förstå i klartext att jag skulle undersöka möjligheten att börja trappa ner min egen behandling och glesa ut terapitimmarna, och kanske till sist rentav upphöra med dem.
Det var alltså Margareta Olssons förhoppning.
Jag var lite skeptisk, men jag förstod hennes planer och ambitioner, jag visste ju också att hon bestämt ansåg att gruppterapin var en i princip bättre och effektivare metod än individualterapin.
En dag kom så Lillemor ut till mig på Värmdölandet med en diger bunt med fullskrivna ark.
Medan hon tog en kortare skogspromenad och sedan satt en stund i solen så dröjde jag kvar inne i ett svalt rum och läste igenom vad hon skrivit.
Innehållet bjöd mig inte på några nya upplysningar, åtminstone inte av större betydelse, och jag kunde utan att kontrollera det märka att hon bitvis skrivit direkt av banden, jag kände bara alltför väl igen hennes egna repliker.
Jag hade ju lyssnat på de flesta band minst två eller tre gånger, och en hel del var ju dessutom upprepningar eftersom jag frågat om samma saker på flera olika sätt, ibland också på exakt samma sätt.
Men det var två förtjänster med det jag läste som jag nog inte väntat mig.
Det var disponeringen av stoffet.
Handlingen flöt visserligen kronologiskt, men Lillemor väntade ut händelserna och underbyggde dem på ett sätt som gjorde läsningen spännande.
Den andra förtjänsten var hennes språk eller kanske snarare hennes stil.
Hon skrev när det gällde själva tonfallet nästan precis som hon pratade.
Hennes språk var vårdat och förhållandesvis synonymrikt, men det fanns någonting i syntaxen som gjorde att man hörde hennes röst, att man kunde förnimma hennes vaga dialekt.
Ibland kom framställningen också att präglas av en robust jargong.
Det var helt enkelt ett rätt säreget dokument, och jag gick ut i solen och satte mig bredvid henne och kramade om henne.
Och så sa jag att jag tyckte det var så fint och riktigt skrivet, jag tror också jag preciserade mig och gav några exempel på vad jag personligen tyckte var bäst.
Men det viktigaste var naturligtvis ändå inte själva resultatet, det viktigaste var hur hon själv uppfattat arbetet, om det hade givit henne någonting som samtalsterapin inte givit, om hon fått syn på orsakssammanhang som hon tidigare inte sett, om hon dragit någon lärdom ur den del av min terapi som varit mer eller mindre pedagogiskt inriktad.
Vi hade alltså här ett underbart stöd för den fortsatta behandlingen.
Nu hade jag ju bara läst texten helt raskt för att ge en helhetsbedömning och den var verkligen inte svår att avge, men jag hade naturligtvis en del frågor som jag kunde ställa vid tillfälle, det insåg jag redan.
Lillemor satt i solen och såg trött och nöjd ut.
Och jag skulle just fråga henne hur hon hade hunnit skriva så fort och om hon verkligen var så duktig maskinskrivare, när jag märkte att hon såg bort och ner över den blåsvarta insjön och bet sig hårt i underläppen som hon brukade göra när hon var på väg att gråta.
Jag hejdade mig och sa ingenting.
Men jag letade lite i papperna och såg i smyg på Lillemor, och till sist märkte jag att hon i alla fall börjat gråta.
Men det var den där lugna och lite avvägda gråten, den där hon inte gav något eftertryck alls åt och där hon var alldeles stilla och bara lät tårarna rinna nerför kinderna som om hon nästan inte hade märkt någonting själv.
Men jag lade efter en stund handen på hennes underarm och frågade : --- Varför gråter du nu, Lillemor ? Hon svarade inte, hon satt med blicken låst och hon drog ihop munnen en aning och fortsatte att gråta.
--- Jag frågar varför du gråter därför att jag tycker det är så konstigt om det inte är glädjetårar!
Du kan väl inte vara annat än stolt och glad över nåt så fint som du låtit mig läsa nu!
Det är nånting så väldigt viktigt och fint som du skrivit, det här skulle egentligen många människor läsa, det är så förbannat fint, Lillemor!
Du måste tro mig nu!
Varför gråter du ? Lillemor torkade sig i ansiktet och såg sedan på mig och sa : --- Det var när du kramade om mig nyss ... --- Ja ? --- Jag tänkte på i vintras, jag kom att tänka på när vi gick över sjön och pratade, och hundarna var med och jag började tjuta därför att jag inte skulle kunna få några barn, jag tänkte på att du kramade mig på samma sätt då och när jag tänkte på det så blev jag ledsen.
Det var bara det, jag är egentligen inte ledsen, jag bara tänkte på när jag var det i vintras.
--- Det var inte min mening att påminna dig om nåt tråkigt.
--- Det är inte alls nåt tråkigt.
När du kramade om mig i vintras så var det första gången du gjorde det utan att jag bett om det, jag var så lycklig då du gjorde det att jag hade kunnat sjunka genom isen.
--- Det minns jag inte.
--- Jag visade det aldrig, jag orkade inte visa nånting sånt då.
Vi satt tysta ett bra tag.
Lillemor torkade sig torr om kinderna och slutade helt att gråta.
Efter en stund sa hon : --- Är det sant allt det där du säger om vad jag skrivit ? --- Det är absolut sant.
Vill du att nån annan ska läsa det och också tycka, eller ska det vara en hemlighet mellan oss det här ? --- Vem skulle det vara i så fall ? --- Karin till exempel!
--- Vad skulle det tjäna till att hon läste det ? --- Jag trodde bara att du ville ha ett omdöme till.
--- Det är redan en till som läst det.
--- Jaså.
Vem då ? --- Erland.
--- Vad tyckte han då ? --- Han tyckte det var realistiskt.
--- Vad tror du han menade med det ? --- Att jag skrivit som det var, att jag inte ljugit och lagt till eller dragit ifrån.
--- Det är väl ett bra betyg!
--- Fast han blev lite fundersam på det där jag skrev om att jag såg ringen och hörde den där rösten och så förstås det där med rävskinnet!
--- Du har inte sagt nånting till honom än om dom där sakerna ? --- Nej.
Jo, nu har jag ju det på sätt och vis, jag menar i och med att han fått läsa det där.
--- Sa han ingenting mer ? --- Jag tror han blev lite sotis när jag berättade om Stefan.
--- Det kanske man kan förstå, eller hur ? --- Det var ju nånting som hände innan jag träffade Erland!
--- Visst, men du skriver att man bara blir kär en gång i livet och det blev du i den där Stefan.
Det är klart att Erland reagerar då, han kanske är kär i dig!
--- Varför säger du den där om Stefan ? --- Det menade jag ingenting med, jag känner ju inte honom.
--- Du fick aldrig tag i honom ? --- Nej.
--- Det är klart att Karin kan få läsa det där.
--- Då behåller jag det då.
--- Ja.
--- Sa inte Erland nånting mer när han läst färdigt.
Tycker han inte det är bra skrivet och spännande att läsa till exempel ? --- Jo.
Men man kan inte riktigt lita på honom.
--- Varför det ? --- Därför att han ju är förtjust i mig och då kan han inte vara riktigt rättvis.
--- Det är väl möjligt att han kan vara ändå!
--- Ja, jag vet inte, jag kanske ska fråga honom lite mer ikväll.
--- Du träffar honom ikväll alltså ? --- Jag träffar honom nästan varje kväll.
--- Ni kanske flyttat ihop ? --- Inte riktigt, men nästan!
--- Då tycker jag du ska fråga honom.
--- Han tyckte jag skulle skicka det till ett förlag och tjäna pengar på det, men det har jag ingen lust till.
I varje fall inte som det är nu.
--- Nej, det är ju du som bestämmer i så fall.
När Lillemor farit iväg med bussen satt jag och bläddrade igenom hennes papper på nytt.
Det förvånade mig att hon hunnit med så pass mycket på så kort tid, men jag tänkte att hon kanske jobbat mer på berättelsen än jag egentligen visste om.
Dessutom innebar det här med att skriva maskin tydligen inga som helst problem för henne.
När vi träffades gången därpå bad hon bestämt att få manuskriptet tillbaka, eftersom hon hade beslutat sig för att " göra någonting med det ".
Jag frågade vad det var, men hon sa då att jag skulle få reda på det senare.
Jag tyckte att hon nu var väldigt trött vilket hon emellertid förnekade att hon var.
Dessutom inbillade jag mig att hon hade någon form av problem som hon dolde för mig, jag försökte få henne att avslöja vad som tryckte henne, men jag misslyckades.
Kanske var jag själv för trött just den dagen, och jag tyckte att Lillemor lämnade mig ovanligt knuten och förstämd.
6 Under sommaren, som jag huvudsakligen tillbringade ute på Värmdölandet, gjorde vi lite större uppehåll mellan våra samtal och träffades bara en gång var fjortonde dag.
Eftersom Lillemor emellanåt kunde följa med Erland ut i skärgården till hans föräldrars sommarställe protesterade hon inte mot att vi glesade ut terapitimmarna.
Istället blev kanske våra sammankomster något längre än de varit tidigare och jag brydde mig inte om att hålla på tiden så strängt.
Kanske kunde jag iakttaga hur Lillemor skiftade i humöret inte bara från gång till gång, det var ju i och för sig inte så märkligt, utan också under våra samtal.
Det fanns en nästan oåtkomlig bräcklighet hos henne, och jag ville vara noga med att ge akt på hennes reaktioner.
Därför bad jag henne varje gång berätta om vad hon varit med om sedan vi sist sågs, och hur hon hade det på jobbet, hur hon hade det med ekonomin och naturligtvis också hur hon hade det med Erland.
Om den senare fick jag aldrig något riktigt grepp och jag blev heller inte först helt klar på hur deras förhållande var i grund och botten.
Några gånger övervägde jag att ta kontakt med honom, men jag var inte säker på att Lillemor skulle tycka om det, och därför avstod jag.
Det var sagt att de skulle fira semestern ihop, men bara efter en veckas ledighet ringde Lillemor upp mig och bad att få prata med mig.
Eftersom jag ändå hade ärende in till stan träffade jag henne hemma i min bostad på eftermiddagen.
Det visade sig att hon hoppat av från en redan påbörjad segeltur, men att Erland och hans vän och dennes flicka hade fortsatt söderut.
Lillemor var inte glad då vi träffades och jag frågade henne varför hon skilt sig från de övriga.
Hon kom med några förklaringar, men jag trodde inte riktigt på någon av dem och pressade henne försiktigt.
Av ett ganska långt samtal med många turer och undanflykter från båda håll så kunde jag dra den slutsatsen att Lillemors känslor för Erland hade avtagit men att hon inte kunde eller ville redovisa detta faktum för honom.
Istället hade hon radat upp en mängd svepskäl för att åka tillbaka in till stan, hon hade bland annat åberopat sin sviktande hälsa och påstått att hon egentligen inte klarade av havsluften och att hon var allergisk mot saltvatten.
Det gick alltså inte att klaga på hennes uppfinningsrikedom när det gällde att presentera skäl för att få sin vilja igenom.
Efter några dagar lyckades hon i alla fall övertala Karin att göra en serie försök eftersom det var så pass länge sedan sist.
Karin hade haft en del utredningsarbeten att stå i och måst göra ett litet uppehåll.
Nu träffades de emellertid och under större delen av Lillemors resterande semestertid genomförde de en lång rad experiment utan min närvaro.
Undantag var en enda gång då jag satt närvarande, ett tillfälle då Lillemor för övrigt misslyckades varenda gång utom en, då hon prickade in ett hjärter ess.
Men det var också allt.
Ett stort upplagt psykometriskt försök slog helt slint och både Karin och Lillemor satt snopna och förvirrade och bad mig hitta på någonting som de kunde skylla på.
Jag kan inte säga att Lillemor blev speciellt eller synbart nedslagen av dessa motgångar.
Hon tyckte det var tråkigt naturligtvis och framför allt envisades hon med att be Karin om förlåtelse därför att hon upptog hennes tid.
Men Karin blev något mera modstulen och förklarade lite senare för mig att Lillemor antingen befann sig i ett högst ogynnsamt skede för tillfället eller att hennes mediala förmåga höll på att tyna.
Det senare var i Lillemors ålder inte alls så ovanligt, det visste Karin av erfarenhet.
Men Karin var ändå inte den som kastade yxan i sjön.
Efter ytterligare några experiment sedan Lillemor börjat arbeta på kontoret igen föreslog Karin att de skulle göra ett par månaders uppehåll så att Lillemor kunde komma igen utvilad lite längre fram på hösten.
Motvilligt samtyckte Lillemor till detta.
Men hon försäkrade sig om att hon under tiden fick stå i kontakt med Karin via mig, eftersom Lillemor och jag skulle fortsätta att träffas en gång var fjortonde dag under hösten.
Lillemor berättade för mig att kuratorn nu hade hört av sig och kommit med en massa " idiotiska " förslag.
Själv tvingades jag här inta en medlarställning och Lillemor reagerade med uttalad irritation när hon märkte att jag inte förutsättningslöst ställde upp på hennes sida mot Margareta Olsson.
Det hände att Lillemor utnyttjade mitt erbjudande att mellan våra terapitimmar ringa upp mig om det var någonting hon ville prata om.
Alldeles i början av september ringde hon och bad att få träffa mig, hon lät stadig och lugn på rösten och jag drog lite grann på mitt svar.
Men till sist gav jag med mig och hoppades att Margareta Olsson inte skulle få reda på det.
Lillemor hade egentligen två saker att berätta, men hon ville alltså träffa mig personligen för att göra det.
För det första förklarade hon att hon ville avslöja en hemlighet när det gällde hennes manuskript.
Hon hade lämnat in det till ett förlag som en kompis till Erland hade känningar med och nu hade hon fått svar att man var beredd att ge ut berättelsen som bok till våren.
Hon hade dessutom fått en summa pengar som hon redan hämtat.
Nu undrade hon om jag inte ville se över manuskriptet en gång till och föreslå vad som skulle ändras.
För det andra ville hon berätta att hon nu brutit med Erland.
Medan Lillemor berättade märkte jag att hon var onykter.
Det hördes inte på rösten och det hade heller inte synts på gången.
Men hon flackade med blicken, och efter ett tag blev hon trött och började prata om en massa saker som egentligen inte hörde till hennes ärende.
Hon svarade inte på mina frågor, och när jag på allvar bad henne göra det så skrattade hon.
Men jag gratulerade henne till framgången hos förlaget, först överraskade det mig en smula men vid närmare eftertanke var det kanske inte så konstigt.
En ung flicka som skrev som Lillemor fanns det naturligtvis all anledning att satsa på, och det var ju onekligen allmängiltiga saker hon hade att berätta trots allt, och jag tänkte att inte så få i hennes egen generation nog skulle känna igen sig själva och sin situation på en del viktiga punkter.
Det mest förvånande var istället att hon kommit sig för att lämna in det eller åtminstone låtit sig övertalas att göra det.
Det vittnade i alla fall om en viss styrka, det kunde inte förnekas.
Frågan var om jag hade väntat mig det av henne.
Hon skulle dagen därpå gå upp på förlaget igen och hämta manuskriptet för lite justeringar.
Hon var naturligtvis välkommen att ta det med nästa gång vi hade vårt ordinarie samtalsmöte.
Också till detta anlände emellertid Lillemor i ett ganska eländigt tillstånd.
Hon var visserligen inte berusad, men hon var trött och irriterad och jag tog först av allt upp hennes situation till diskussion och bad att få en beskrivning av hennes nuvarande förhållande till jobb och vänner och helst också till sig själv.
Det visade sig inte ha inträffat några förändringar av vikt mer än just att brytningen med Erland nu var ett faktum.
Det innebar en omställning för Lillemor men jag tyckte också att hon kände sig lättad och att hon satte ett visst värde på att få rå sig själv.
Visst längtade hon redan efter honom, det tillstod hon, men hon insåg också i varje ögonblick att hon handlat rätt som själv tagit initiativet till separationen.
Till sist lyckades vi i alla fall komma fram till vilket som var hennes största problem just nu.
Det hände någonting när jag frågade om hon talat med kurator Olsson den sista tiden.
--- Jag snackade med henne förra veckan, svarade Lillemor.
--- Var det hon eller du som ringde ? --- Det var ingen som ringde.
Hon kom upp på jobbet och frågade om jag ville följa med och snacka lite med henne.
--- Och det ville du ? --- Ja.
Hon hade redan haft kontakt med chefen, så det var bara att gå.
--- Vad ville hon då ? --- Det som hon tjatat om hela våren och sommaren nästan.
Att jag skulle gå i gruppterapi och så att jag skulle resa bort med ett gäng på några veckor så att jag skulle få social träning!
Vaffan nu det är!
--- Men hon förklarade väl meningen med att du skulle gå i gruppsamtal också ? --- Jag måste lära mig samarbeta sa hon.
Och så blir man självständigare om man inte går och snackar med en och samma person varenda gång.
Menar hon alltså!
--- Och vad svarade du på det ? --- Att jag ville vara kvar hos dig.
--- Men det kan du väl vara ändå!
--- Jag har ju suttit runt såna där jävla bord och tigit timmar i sträck, jag blir ju bara förbannad och nere.
--- Men det ligger nog en hel del i vad Margareta Olsson säger i alla fall.
Du måste träffa folk och prata med andra än med mig!
--- Vad tror du jag gör på jobbet då!
Där träffar jag ju massor av människor som jag snackar med varje dag!
--- Sa du det till Margareta också ? --- Ja.
Men hon ville att jag skulle försöka ändå.
--- Hur blev det bestämt då ? --- Att jag ska börja i en grupp på tio stycken som hon själv leder eller också var det en kompis till henne.
--- När börjar den ? --- Om ett par veckor.
--- Det går säkert bra ska du se.
--- Jag vill inte sluta hos dig, Sulan.
--- Det är det väl ingen som sagt att du ska göra heller.
--- Jag får ju bara komma var fjortonde dag nu och sen står det väl inte på förrän jag bara får komma en gång i månaden och sen bara en gång om året och sen inte alls.
Tror du inte jag har begripit!
--- Det blir inte alls så, Lillemor, om du inte själv vill det.
Margareta Olsson vill ju bara pröva olika former.
Hon gillar dig och är rädd om dig, hon vill att det ska gå bra för dig helt enkelt.
--- Jag mår mycket bättre om jag får träffa dig, det har du ju märkt själv, det funkar allting då.
--- Men om du nu får fortsätta att prata med mig så kan du väl samtidigt försöka pröva på nånting annat också!
Det är som jag sagt förut, det ena behöver inte förskjuta det andra.
--- Jag tycker inte det är rättvist att du och kuratorn kokar ihop nånting åt mig när jag inte själv vill vara med om det.
--- Vi kokar verkligen inte ihop nånting.
Det enda vi gör är att informera varann om hur läget är.
Jag kan tala om allting för dig som jag säger till henne, och jag tror hon kan säga allt hon säger till mig också.
--- Så du tycker jag ska gå med på vad som helst då ? --- Nej.
Men jag tycker du kan försöka, och känner du sen att det går åt pipan så slutar du och så kan vi alltid resonera om saken!
--- Men Karin då!
Får jag träffa henne nåt mer tror du ? --- Det har ni ju redan bestämt.
Lite längre fram i höst så ska ni börja med experimenten igen.
Om Karin har lovat det så blir det så också!
Lillemor stirrade misstroget på mig.
Jag släppte henne inte med blicken och jag var en lång stund oviss om vart hennes misstänksamhet skulle ta vägen.
Sedan trodde jag att hon skulle bli förbannad, hon kisade lite med ögonen på det sätt som hon brukade när hon höll på att bli rasande, och jag gjorde mig nästan beredd på ett utbrott då hon plötsligt sjönk ihop från sin spända ställning.
Därpå log hon ett befriande leende och det kändes ganska skönt, jag tror inte jag kunde låta bli att visa det också.
Så frågade jag : --- När ska du träffa Margareta Olsson igen ? --- På måndag.
--- Ska du bestämma dig till dess ? --- Det är redan bestämt, vi ska bara pricka in lite datum och såna där saker.
Och så kommer hon väl med nåt nytt förslag.
Ibland håller jag på att bli galen på henne!
--- Glöm då inte att hon är en människa som tycker om dig och som vill dig allt väl!
Glöm aldrig det, och glöm inte heller att hon har mycket erfarenhet och är väldigt kunnig.
--- Fan vad du känner henne bra helt plötsligt!
--- Jag känner inte henne särskilt mycket, men jag känner andra som gör det.
Margareta Olsson är väldigt väl ansedd.
--- Av kompisarna kanske!
--- Av klienterna också.
Det vet jag.
--- Hur som helst så kan man bli galen på henne ibland.
--- Men det behöver ju inte nödvändigtvis bero på henne.
--- Nej, det är klart, det är naturligtvis mitt fel, allting är mitt fel snart.
--- Jag menar att det kan uppstå missförstånd och då är det ingen som gjort nåt fel.
Men det är givetvis riktigt att också du kan göra fel, precis som alla andra människor kan göra det, eller hur ? --- Det kan du med, så det så!
--- Ja, vad jag kan förstå så räknas jag också till människosläktet.
--- Ibland undrar man ju.
--- Hurså ? --- Jag bara skojade, jag menade ingenting med det där.
--- Ska vi titta på manuskriptet då ? Eller boken rättare sagt!
Jag hade kanske läst manuskriptet på ett något annat sätt nu när jag visste att det skulle tryckas och ges ut åt offentligheten.
I princip hade jag naturligtvis ingenting emot det, men det är ju en sak om det hon skrivit skulle läsas av mig och någon av hennes kompisar, en annan om det skulle kunna läsas av vem som helst.
Inte heller ville jag styra berättelsen åt något håll eller påverka författarinnan i det urval hon gjort av allt hon hade berättat.
Jag hade dessutom kontrollerat några band och funnit att hon ordagrant skrivit av sina egna repliker i flera fall.
Det var möjligen en av de viktigaste hemligheterna till att hennes text blivit så jämförelsevis naturlig och på sina ställen direkt talspråksmässig.
När jag påpekade att jag kände igen hennes egna ord i våra samtal och att manuskriptet i långa stycken var ett hopklipp eller en summa av hennes egna repliker, så tillstod hon utan omsvep att hon skrivit av banden.
Och det var hon naturligtvis i sin fulla rätt att göra.
Kanske tyckte jag att skildringen på sina ställen kunde bli lite tjatig och grov i sin utpräglade jargong, men jag tror inte jag lade några synpunkter på det.
Vidare fanns det en del språkliga konstruktioner av mindre lyckat slag och jag föreslog på sådana ställen ändringar, men mestadels fick hon själv komma på det jag tyckte var ett lämpligt alternativ.
Men jag tillstår naturligtvis gärna att jag påverkade henne språkligt i flera fall, särskilt nu som manuskriptet skulle bli bok.
För övrigt var inte mina invändningar många.
Mot slutet av framställningen hade hon emellertid ett ganska långt och ingående kapitel om mig.
Framför allt handlade det om mitt sätt att leda samtalen och reagera på vad hon sagt till mig.
Först fanns det en serie devota omdömen om min person, så starkt berömmande att jag knappt kunde läsa dessa rader utan att rodna.
Jag bad henne stryka detta avsnitt, jag trodde nämligen att det mera var signaler till mig personligen än till en större läsekrets.
I och för sig hade jag givetvis ingenting emot att hon skrev gott om mig, men det måste finnas gränser.
Men i avsnittet ingick också en del ganska konstiga avslöjanden om hur hon medvetet lurat mig och fört mig bakom ljuset några gånger.
Jag blev irriterad när jag läste det, kanske till och med en smula förolämpad.
En gång när hon till exempel var berusad --- det stod helpackad förstås --- så hade hon förklarat att hon skulle vilja klä av sig för mig och sedan sitta naken i soffan och onanera medan jag bevittnade det hela.
Jag hade funnit förslaget frånstötande men tillskrivit allt hennes tillfälliga tillstånd.
Nu skrev dock Lillemor och berättade att hon inte alls varit så berusad som hon låtsats vara.
Hon hade spelat teater bara för att se hur jag skulle reagera och jag hade alltså gått i ett slags fälla, menade hon.
Jag hade dessutom förefallit en aning tveksam inför första delen av förslaget, nämligen att hon skulle klä av sig.
Jag hade till en början bara rodnat och blivit " talgögd ".
Hon drog därför den oförsiktiga slutsatsen att jag antagligen hade gått med på förslaget om hon inte tillagt det där med onanin.
Jag tyckte att jag framstod som en smula snaskig och avrådde henne på det bestämdaste att låta avsnittet ingå i manuskriptet när hon nu sände in det för tryckning.
Självfallet anförde jag andra skäl än det nyss nämnda, jag var till och med lågsinnad nog att hävda att avsnittet störde äktheten och att det hade en klart menlig inverkan på den konstnärliga helhetsbilden.
Det var naturligtvis inte sant, men hon gick med på att slopa det jag ville ha bort.
Lillemor lyfte emellertid ut avsnittet med ett försmädligt leende och jag kände mig generad.
Kanske var det så att jag såg mer lättad ut än jag avsett när hon rev sönder pappersarken och kastade bitarna i min tomma fruktskål.
Det är sådant här som kallas censur.
Men vad gör en utsatt psykoterapeut som drabbats av en yrkesheder som är så stor som min.
Alltnog, nu är det sagt.
Det tillkom en detalj.
Lillemor hade funderat på titeln men sa plötsligt att hon inte vågade avslöja den.
Jag förstod egentligen inte varför och bad henne tala om vad hon kommit fram till.
Efter diverse krusningar och finter berättade hon i alla fall att hon hade tänkt kalla boken " Lungsnäckan ", och det hade hon tänkt just därför att någon i den grupp hon ingick i under samtalen innan hon träffade mig hade kallat henne för lungsnäcka.
När gruppledaren senare frågade varför Lillemor hade liknats vid en lungsnäcka svarade en annan i gruppen att det nog berodde på att Lillemor liksom snäckan drog sig in under skalet så fort någon försökte komma åt henne.
Jag tyckte det var en bra titel och föreslog också Lillemor försöka ta med den här förklaringen i själva texten någonstans i början.
Det skulle hon tänka på.
Och så gick hon sin väg med luntan av ark men ville samtidigt att jag sedan skulle se över hennes ändringar så fort jag kunde.
Det lovade jag om hon nu absolut ville.
Bara en vecka senare när jag hade varit ute i skogen med Ricky, Castor och Sambo stötte jag plötsligt på Lillemor.
Vi var alldeles intill huset jag bodde i, och Lillemor kom gående grusgången fram och vi blev nog båda rätt överraskade.
Jag var ju van vid att hon brukade ringa innan hon kom.
Jag stannade till och gav något slags uttryck för min förvåning över att se just henne där, men hon förklarade som hastigast att hon lagt det korrigerade manuskriptet på trappan eftersom jag inte var inne.
Medan hon lite valhänt och försiktigt klappade en av hundarna som sökte sig intill henne så sa hon att det alldeles strax gick en buss som hon måste åka med.
Hon hoppades jag ursäktade och skyndade sig ner mot vägen och hållplatsen.
Vi skulle ju ändå träffas påföljande vecka.
Men jag stod en stund och såg efter henne.
7 Det visade sig att Karin och jag snabbt kunde komma över de minnen som kanske trots allt hade stört oss i början av vår nyinledda bekantskap.
När vi återupptog vårt sexuella förhållande under senvåren eller försommaren kunde vi umgås med varandra utan särskilt besvärande friktioner, jag märkte dessutom att mina känslor för henne hade fördjupats efter hand och att det faktiskt var allvar, för att nu ta till sonen Tomas' uttryck.
Kanske gick vi inte så ofta och höll varandra i hand, men vi hade det bra på en massa andra sätt.
Att jag nämner detta om Karin och mig har en speciell betydelse.
På höstkanten talade vi ofta om att förena oss med några av våra vänner på en surströmmingsskiva.
Både Karin och jag hade nämligen en måttlös svaghet för just surströmming, och vi fann huset ute på Värmdölandet som en lämplig plats för arrangemanget.
Då kunde jag tillika få chansen att bjuda in matte och husse till de tre labradorhundarna.
Samt naturligtvis även dessa.
Vi kom överens om vilka som skulle bjudas in, merparten kom faktiskt att bestå av vänner till Karin och som jag inte direkt kände, och vi fastslog datum och vidtog i övrigt de åtgärder som behövdes.
Bara ett par dagar före festen kom Karin med ett besynnerligt förslag.
Hon ville att vi skulle förlova oss.
Och hon ville dessutom att den förestående surströmmingsskivan skulle fungera som en form av förlovningsfest.
Det vore mycket sagt att jag blev upphetsad av förslaget.
Men jag kunde ju inte heller direkt visa mig oentusiastisk.
Jag var dock över femtio år och Karin över fyrtio, vi hade båda äktenskap bakom oss och vi betraktade oss själva som tämligen erfarna och kloka människor.
Varför skulle vi plötsligt förlova oss ? Skulle vi över huvudtaget göra någonting i den vägen så var det väl lika bra att gifta sig.
Karin blev ledsen när hon insåg min tveksamhet, hon trodde jag betraktade hennes förslag som ett hugskott och inte som ett seriöst önskemål.
Vi diskuterade genom saken, grundligt och sakligt, och det slutade med att vi sköt själva förlovningen lite grann på framtiden men att vi i hemlighet skulle betrakta tillställningen som ett slags förfest till förlovningen.
Vi fann ett visst nöje i att ändå ge efter för den naivitet som vi ju under alla förhållanden hade inplanterad i oss, långt inne någonstans.
Jag nämner detta för att i någon mån ge en bakgrund till Karins och min uppsluppna stämning under den allra största delen av kvällen.
Det fanns en positiv spänning mellan oss, vi hade åtminstone pratat om att borgerligt etablera vårt förhållande och det hade för första gången formulerats en tanke på en gemensam framtid.
Vi släppte oss lösa och jag tyckte också att det länge såg ut att bli en väldigt lyckad tillställning.
De inbjudna gästerna, av vilka jag kände knappt hälften, utgjorde en högst heterogen samling och det var svårt att samla sällskapet till någonting unisont som inte hade med själva ätandet att göra.
Bland annat ingick i församlingen en fullkomligt hysterisk lutterrorist och sådana har jag personligen alltid haft mycket svårt för.
Han var en bekant till Karin, eller rättare sagt hans hustru var det, och han sjöng ingen visa som innehöll mindre än åttio strofer.
I vart fall fick man det intrycket.
Under långa perioder större delen av kvällen hörde man hans röst praktiskt taget överallt och det gick bara inte att undgå den.
Ändå överträffades han av en annan niding i underhållningens tjänst.
Det låter som en anklagelse mot Karin, men även han tillhörde faktiskt hennes vänner.
Mannen utgav sig redan efter första surströmmingen och snapsen att vara magiker, vilket någon oförutseende person i närheten tog sig före att högljutt betvivla.
Det betydde nämligen att magikern i fråga ägnade resten av kvällen åt att bevisa sitt eget påstående.
Han hade för den skull tagit med sig en sorts skrin ur vilket han fiskade upp allt ifrån ( nästan ) levande harar till de närvarande kvinnornas trosor eller bysthållare.
Det var kort sagt ytterst pinsamt.
Men dessa andliga vandaler kunde kanske trots allt inte förstöra hela kvällen, utan både Karin och jag fick det bestämda intrycket att gästerna hade det trevligt.
Allt eftersom kvällen led blev de flesta höggradigt beskänkta och det betydde naturligtvis att stämningen var hög och att rösterna förstärktes.
Till sist kunde varken lutterroristen eller magikern göra sig hörda, även om de båda framhärdade med sina konster.
En gång ingrep till och med för ovanlighetens skull en av labradorerna.
Det var Castor.
Han fick nog av magikerns gester och dumheter och visade det genom att nafsa honom i smalbenet.
Jag tror Castor höll på att bli min favorithund på kuppen.
För övrigt var gästerna trevliga och lät sig väl smaka.
Jag satt ett slag ute i trädgården och drack grogg tillsammans med ett par lärare som var uppväxta i Hälsingland.
Vi diskuterade vilket landskap som skulle betraktas som det framgångsrikaste när det gällde bandy.
Det var naturligtvis ett fullkomligt meningslöst spörsmål, men ingen av oss förtröttades och meningsutbytet blev ganska hetsigt och mycket rikt på synpunkter.
Det var då som Karin kom ut och upplyste mig om att jag hade telefon.
Först trodde jag henne inte och kramade om henne och sa att jag tyckte det var ett ganska dåligt skämt.
Också Karin skrattade men upprepade att det faktiskt hade ringt i telefonen och att det var en för henne okänd dam som ville prata med mig.
Jag satt emellertid kvar och tyckte att det var ett infamt sätt att angripa bandysporten på från Karins sida.
Det tyckte också mina vänner kring groggbordet och föreslog Karin att förena sig med oss.
Men hon sa igen att det var någon i telefonen och att det nog var bäst att jag gick och svarade.
Först föreslog jag Karin att säga att jag inte var här eller att det inte gick att få tag i mig.
Ingen vettig människa ringde halv tolv på kvällen utan att antingen vara berusad eller också ha kommit fel.
Jag frågade igen om Karin verkligen hade uppfattat mitt namn nämnas och det sa hon att hon hade gjort.
Slutligen trängde jag mig fram bland gästerna och tog mig in i det rum där telefonen stod.
Jag frågade vem det var och fick upplysningen att det var Margareta Olsson.
--- Du måste förlåta mig att jag ringer så här sent, sa hon mycket vänligt.
--- Visst, svarade jag.
--- Du hade inte gått och lagt dig ? --- Inte precis.
--- Jag ringde hem till dig först men där svarade ingen och då tänkte jag att du kanske var ute i huset du har på Värmdölandet.
--- Jag har det inte, jag hyr det!
--- Jag hör röster, jag ringer kanske olämpligt.
--- Vi har en liten tillställning här men det är inte farligt.
Margareta Olsson gjorde en paus och harklade sig.
Sedan sa hon : --- Jag förstår att du inte vet vad som har hänt.
--- Har det hänt nånting särskilt menar du ? --- Lillemor Holm är död, hon tog livet av sig i morse.
VI " Det som är botten i dig är botten också i andra.
" Gunnar Ekelöf 1 Större delen av eftermiddagen har Ludvig och jag tillbringat i Vallinders syrénberså.
Den har gått i blom i dagarna och tätnat så man tycker man sitter i ett varmt och grönt rum utan tak.
Det är de gamla hederliga syrénerna, de blåa alltså, och det känns förunderligt tryggt att andas in den tunga och nästan lite högtidliga doften när kastvindarna slår in i bersån.
Till och med Ludvig tyckte det " luktade gott " men drog sig ändå inte för att omsorgsfullt stoppa och tända sin sura pipa sedan han blåst en skvätt olja genom pipskaftet bort mot syrénbladen.
Men jag kunde inte börja moralisera, bersåägaren Vallinder kom strax till oss med en nytänd cigarrett i mungipan.
Från överallt hörs det nu röster härute, inte så många har kanske flyttat ut ännu, de flesta tycks dröja tills industrisemestern tar vid om ytterligare en fjorton dagar drygt.
Men då är jag alltså inte här, om en vecka är det midsommarafton och den dagen kommer Ludvig ut för sista gången, och då för att läsa och lyssna.
Dagen därpå blir det klart för definitiv hemfärd för mitt vidkommande.
När jag tidigt i förmiddags gick upp till bänken vid vägen för att invänta Ludvigs ankomst såg jag att också rönnträden gått i blom.
Jag trodde jag först såg fel, men det gjorde jag inte.
Jag visste bara inte att rönnen blommade så pass tidigt här uppe, men Vallinder kunde senare ge besked.
Ludvig var ganska punktlig idag, det vill säga han kom bara tjugo minuter efter uppgjort klockslag vilket betydde att jag satt väntande ungefär en halvtimme.
Det var tät dimma i morse men den lättade snabbt under förmiddagen, och när jag satt på bänken var sikten fri.
Jag tänkte naturligtvis en liten stund på Lillemor idag också medan jag väntade på bänken.
Jag kan inte göra någonting åt den saken, kanske är det meningen att jag ska påminnas om henne däruppe.
Hade jag haft bara den minsta lilla del av hennes egen ödestro att luta mig emot så hade jag kunnat ana hemliga samband bakom dessa påminnelser, men jag tror inte på något öde, jag tror på det jag alltid försökt lära ut, nämligen nödvändigheten att se sambanden, nödvändigheten att övertyga sig själv om att man kan påverka utvecklingen, att allt har synliga orsaker och att ingen har rätt att bestämma över dig eller mig.
Jag hade för några år sedan en storväxt och atletisk tvättmästare som klient.
Det var en bussig karl som reds av en för honom själv helt oförklarlig ångest och som i spritpåverkat tillstånd gärna och utan förvarning kunde gå handgripligt till väga.
Han behövde verkligen tömma ur sig sina uppdämda aggressioner och han behövde av allt att döma göra det ganska ofta.
Två gånger slog han till mig, den andra gången så pass hårt och effektivt att jag måste söka läkare för att få mina blessyrer omsedda.
Denne tvättmästare kom vid ett tillfälle in på mitt mottagningsrum och sa på fullt allvar medan han hytte med sin grova näve framför näsan på mig : --- Nu jävlar tycker du synd om mig, annars slår jag ihjäl dig!
Det var en bra replik, jag har faktiskt haft nytta av den.
Många tror att psykoterapeuten först och främst måste tycka synd om sina klienter.
Det gör man naturligtvis, men det måste vara ett funktionellt engagemang, man kommer ingen vart med att sitta och ömka människor på något slags kafferepsnivå, det kan bara betyda att man lindar in den hjälpsökande människan ytterligare i hennes neuros.
Och jag tror att det brister när engagemanget inte låter sig hanteras, när man inte längre kan gå in och ut i situationerna, när man inte längre är förmögen, som det heter, " to step into the shoes of somebody else and then step out again ".
Man dröjer kvar någonstans, exakt var kan kanske vara svårt att bestämma, men man kommer inte riktigt ur situationen, man orkar inte hoppa ur galoscherna av egen kraft.
Engagemang är eljest ett ord med stark positiv laddning.
En människa som har förmåga att engagera sig i andras problem är en människa med betydande egenskaper, det är ju en allmänt företrädd uppfattning och på sätt och vis en riktig sådan.
Men engagemang som inte låter sig bemästras av den engagerade, som inte kan anlitas för bestämda syften och som finns där mera för sin egen skull är egentligen ett engagemang utan värde för andra än för en själv.
Ingen människa är i regel betjänt av att andra i hennes omgivning enbart går omkring och tycker synd om henne.
Också inlevelsen ska vara aktiv och utmanande, först då kan man anlita den om man verkligen vill vara till stöd och hjälp åt en medmänniska.
Det tog en stund innan solen bröt fram idag sedan dimman väl lättat.
Men ännu medan jag satt på bänken kunde jag se hur det skarpa solljuset skar fram mellan tallstammarna i skogspartiet på andra sidan vägen.
Just då avtecknade sig en tydlig bild från mitt ganska kortvariga äktenskap.
Jag har lyckats glömma, men absolut inte förtränga, det mesta som inträffade under den tid jag var gift på femtiotalet och då jag skötte om Tomas mest varje dag.
Det var en gång när min hustru och jag stod i vardagsrummet, det var bara några få månader innan vi bröt upp från äktenskapet och vi hade grälat mycket häftigt, vi hade förorättat varandra.
Och det var någonting som gällde Tomas, det var antagligen någon struntsak och jag hade inte gjort som hon hade velat att jag skulle göra.
Efter ytterligare någon minuts häftigt ordskifte kastade min hustru mycket plötsligt och med all kraft en stor vas mot mig.
Jag lyckades bocka mig ner och undgå att bli träffad, och vasen for in i väggen och gick i bitar.
Så överöste hon mig med förolämpningar i de mest primitiva ordalag och jag tror inte att jag vare sig förr eller senare befunnit mig i närheten av en människa som så reservationslöst hatat mig, låt vara tillfälligt.
Då undantar jag ändå inte de klienter som under vissa skeden av behandlingen varit fullt beredda att mörda mig på betydligt mer raffinerade sätt.
Så lämnade i alla fall min hustru rummet och smällde igen dörren i ett obeskrivligt ursinne.
Genom fönstret kunde jag bara ögonblicket efter se hur hon ute på gårdsplanen satte sig på huk och öppnade famnen mot lille Tomas som just då sprang emot henne.
När hon kramade om pojken råkade hon vrida sig en aning så att jag kunde betrakta hennes ansiktsuttryck.
Det var så skrämmande förändrat, det var som om det hade varit en annan människa därute, som om hon hade haft två helt olika ansikten att tillgå, i den lycka det nu utstrålade fanns inte ett spår av vad som strax före hade utspelats inne i rummet.
Hon hade alltså alldeles nyss mycket väl kunnat beröva livet på den person som ändå ofrånkomligen var pojkens far och som svarat för den huvudsakliga vården av honom.
Jag stod kvar vid fönstret och betraktade henne och hennes kelande med Tomas.
Och just i detta ögonblick föll ett plötsligt solsken över gårdsplanen och det fick mig att känna mig så kolossalt utanför det jag nu var vittne till, jag hade helt enkelt ingenting med saken att göra.
Ändå visste jag att om Tomas skulle se mig komma ut så skulle han genast slita sig ur sin mammas grepp och springa fram till mig.
Ibland tror jag att bara den som varit med om någonting liknande till närmelsevis kan förstå det ohyggliga i detta ögonblick.
Jag insåg också då att det var dags att ta itu med situationen.
Men nu satt jag alltså på bänken och kunde se samma sol skära sig fram mellan tallstammarna med samma värme och med samma ljus.
Men sedan tog andra bilder vid, bilden av Lillemor kunde jag inte värja mig mot, den kom som ett koncentrat av veckans efterforskningar och sammanfattningar och jag var på intet vis överraskad.
Men jag frågade mig om minnet från uppgörelsen med min hustru hade någonting att skaffa med de täta bilderna av Lillemor.
Jag frågade mig det, jag visste inget svar, men jag frågade mig och frågade mig, och jag har ju som yrkesman ingen svårighet att erinra mig det faktum att frågeställningen i sig kan vara bästa svar, jag menar att formuleringen av ett problem redan är dess lösning.
Ludvig anlände emellertid, leende och hjärtlig och med bagageluckan full av överraskningar i form av tidningar och vitaminrika födoämnen.
En gång ska han få en stor guldmedalj av mig, med kungen på och allting.
2 Det var inte så värst mycket att resonera om sedan.
Jag hade alltså misslyckats med Lillemor, det kunde jag inte komma ifrån och det försökte jag heller inte göra.
I viss mån hade också Margareta Olsson misslyckats, men det var en tröst i klenaste laget.
Vi hade några korta samtal och vi försökte sammanfatta vad som hade hänt under sensommaren.
Det var varken lätt eller särskilt inspirerande att försöka komma till klarhet om huruvida det fanns andra orsaker än dem vi redan kände till.
Våra teorier blev inte mer än just teorier, och vi kunde inte ens samla oss till ett luttrande meningsutbyte.
Kvar stod det orubbliga faktum att tredje gången hade varit gillt för Lillemor.
Vissa omständigheter tydde på att hon bara ville ge oss en tankeställare den här gången också, att hon ville visa oss igen att hon menade allvar med sina protester, att hon ville ropa på hjälp och påkalla en uppmärksamhet som hon inte trodde fanns trots allt, eller som hon åtminstone misstrodde med hela sitt förstånd.
Den här gången var tabletterna för starka och gasen för envis, kanske hade köksfönstret blåst igen eftersom haken var av men fönstret tillslutet.
Vi hade alltså bara att rota vidare i felsteg och misstag, alltid kunde detta rotande kanske rädda någon annan vid ett kommande tillfälle.
Så tunnades i alla fall kontakten mellan kurator Margareta Olsson och mig sakta ut och det blev längre och längre mellan samtalen.
Jag plockade ihop mina band och buntade samman mina protokoll, jag kunde ostörd förverkliga min dröm om ett sabbatsår.
Jag kunde tillika ganska smärtfritt frigöra mig från uppdraget att slutföra en del stödjande samtalsterapier, och när julen kom kunde jag vara en så kallad fri man.
Men det blev en besynnerlig höst och en inte mindre besynnerlig vinter.
Jag lyckades visserligen på ett mjukt sätt befria mig från vidare arbetsuppgifter någon gång strax före jul för att vid nyåret kunna träda in i ett slags vila som alltså förhoppningsvis skulle kunna sträcka sig över hela kalenderåret.
I oktober fick emellertid Karin ett utomordentligt smickrande anbud att fara till Amerika där hon skulle uppehålla en gästprofessur i sex månader.
Jag blev väldigt imponerad av detta erbjudande och försökte också skingra hennes tvivel att acceptera det.
Karin föreslog att jag skulle åka med henne och leva med henne i Kalifornien, åtminstone en del av den här tiden.
Hon ansåg med bestämdhet att jag skulle må bra av det.
Jag tänkte självfallet över saken på ett seriöst sätt och jag insåg naturligtvis också att en utlandsvistelse skulle göra mig gott.
Men som jag tidigare framhållit så innebär inte resandet i sig någon lösning på eventuella problem för mitt vidkommande, jag tror över huvudtaget inte att det gör det för någon människa.
De flesta som påstår motsatsen blir bara rov för ett slags självbedrägeri.
Man bär med sig bekymren, det är inte särskilt mycket lättare att gråta i Samarkand eller i Washington än det är hemma i Stockholm.
Karin var inte beredd att till alla delar hålla med mig om detta och jag skyndade mig att understryka min ovilja till generaliseringar, och det spelade heller inte så stor roll, nu gällde det faktiskt mig och min utlandsvistelse och jag trodde mig onekligen vara den som bäst kände Elias Almgren, i det påståendet låg faktiskt inte så mycket högmod som det kanske kunde tyckas.
Det blev att Karin for ensam, jag förklarade för henne att jag för tillfället inte var i den konditionen att jag skulle få någon behållning av en utlandsvistelse.
Sex månader var ju heller inte en tidsrymd som man i min --- eller vår --- ålder inte kunde överblicka, det var snarare en period som gick alldeles för fort även om vi skulle drabbas av en fullkomligt omedgörlig längtan efter varandra.
Vi kunde ju ringa och skriva förklarade jag med ett snusförnuft som jag åtminstone själv uppfattade som en smula frånstötande.
Men de sista dagarna före Karins avresa talade vi mycket och ofta om den första juli då hon skulle vara tillbaka, och vi trodde på det datumet, vi trodde på oss tillsammans och skulle vi inte klara ett halvårs skilsmässa så skulle vi väl knappast klara så många andra friktioner heller.
Vi hemföll med andra ord åt det gamla vanliga resonemanget, det gamla vanliga skitpratet som på något sätt förutsatte att man levde i tvåhundra år och kunde avverka en åtta tio äktenskap med meningsfull varaktighet.
Jag hade åter anledning att förbanna mig själv för att jag inte kunde praktisera den regel som hette att man skulle plocka dagen, att man skulle leva medan tid är.
En kort tid in på det nya året kom jag gång efter annan på mig själv att sitta och stirra runt på väggarna i min lägenhet på söder.
Jag promenerade lite av och an som omväxling, men jag drabbades av en egendomlig passivitet och frågade mig oavlåtligt om detta var det som kallades vila, om detta var innehållet i ett så kallat sabbatsår.
Alla människor jag pratade med tyckte att det var skönt för mig att jag nu hade det som jag hade det.
Jag förstod ingenting, jag satt och stirrade och undrade vad i helvete det egentligen var fråga om.
En dag nådde mig emellertid uppgiften att Lillemor Holms bok skulle utkomma.
Det gav ett visst liv åt tillvaron.
Jag blev tillika en smula överraskad, jag hade inte riktigt i de stunder Lillemor föll mig i tankarna föreställt mig henne i rollen som författarinna.
Ändå hade jag ju haft tid att förbereda mig på den saken.
Jag hade kanske inte föreställt mig henne i någon roll alls, det var ett filter emellan, och de gånger jag hade resonerat med mig själv om henne så hade jag oftast kommit fram till att det sista hon företog sig ändå var ganska taskigt.
Inte minst var det taskigt gjort mot mig.
Jag tänkte på det, och den förstämning som hennes handling försatt mig i förstärktes snarare när nu hennes självbiografiska berättelse aktualiserades.
Till en början hade jag regelbunden och ganska intensiv kontakt med Karin borta i landet i väster.
Hon hade kanske haft vissa besvär med installeringen, men redan efter ett par veckor hade tillvaron stabiliserat sig och hon hade redan träffat en uppsjö genomsympatiska människor.
Själv förklarade jag att det kanske kändes lite tomt och ensamt och att jag naturligtvis längtade efter Karin både som person och yrkeskollega.
Karin frågade också varje gång hur jag bedömde möjligheten att ändå komma över och förena mig med henne.
Jag lovade att tänka på saken, men jag sa också att jag ville vara kvar i landet åtminstone tills Lillemors bok hade kommit ut.
Detta hade Karin full förståelse för och bad mig tillsända henne ett exemplar.
Hon hade visserligen läst den i manuskript, men hon ville mycket gärna läsa den på nytt, särskilt i bokform.
3 Romanen " Lungsnäckan " av Lillemor Holm låg på bokhandelsdiskarna den tjugoförsta januari.
Det var en fredag och jag gick in i närmaste bokhandel och inköpte två exemplar, ett till mig personligen och alltså ett till Karin vilket jag avsåg att skicka över till Kalifornien.
Jag ägnade kvällen åt att läsa boken.
Det var då nästan ett halvår sedan jag läste den i manuskript första gången.
Boken var vackert formgiven och hade ett behändigt format som förde tanken till en pocketbok.
Som alltid när man numera köper nyutkomna böcker slås man av det höga priset.
Det gällde också för denna tunna utgåva, och jag har inte minst med hänsyn till detta faktum svårt att se att förlaget skulle kunna göra någon större förtjänst på Lillemors roman.
Det första som föll mig in när jag nu kunde läsa den här självbiografin med en smula distans i tid och sak var hur konsekvent skildringen är i stilen och vilken puls det ändå finns i själva handlingen.
Det är en frisk andning i hela framställningen och på många ställen är det ju dessutom en rolig bok.
Detta blev jag inte varse när jag läste manuskriptet under sensommaren, i vart fall observerade jag det inte på samma sätt som nu.
En tillräckligt vaken och någorlunda känslig läsare upptäcker givetvis omgående att det här är fråga om en berättare som håller på att underkastas eller helt nyligen har underkastats någon form av traditionell samtalsbehandling.
De många frågor som Lillemors framställning i huvudsak utgör svar på är ordnade efter en föga originell men helt synlig psykoterapeutisk metod, och författarinnans insikter är just av det slag som är typiska för en människa som under en längre tid varit upptagen av att bearbeta sig själv och sina personliga problem och naturligtvis framför allt sitt sätt att reagera.
Hon väljer dessutom ut och berättar om sådana saker som kan tänkas starkt ha påverkat hennes känslomässiga utveckling och som med största sannolikhet grundlagt hennes sviktande självkänsla.
Det är med andra ord en terapeut som indirekt bistått henne i urvalet, det kan man inte bortse ifrån.
Det verkar också som om hon skrivit väldigt fort, men det kan förstås vara ett misstag.
Disponeringen av stoffet förefaller å andra sidan vara mycket genomtänkt och hennes konsekvens när det gäller berättarperspektivet och det episka arrangemanget gör ett nästan professionellt intryck.
Något som överraskade mig vid den nya genomläsningen var att hon ägnat så lite utrymme åt sin mediala begåvning.
Jag undrade om det möjligen kan ha varit jag som genom min uttalade misstro mot hanteringen --- eller otillräckliga entusiasm inför den --- påverkat henne.
Det är svårt att säga, hon ville ju med sin text uppenbarligen både reta mig och behaga mig.
Men som jag tidigare påpekat var Lillemor högst ovillig att briljera med sina klärvoajanta och telepatiska gåvor, hon blev snarare lite generad över dem därför att de minskade hennes chanser att bli betraktad som en " normal " och icke avvikande människa.
I depressiva stunder kunde hon ju oupphörligen ge uttryck för en önskan att få vara som alla andra, och inte, som hon oftast kände sig, underlägsen dessa alla andra.
Hon ville verkligen inte vara någon " mallgroda ".
Emellertid kan jag inte säga att jag är odelat förtjust i boken, också som debutverk i den plötsligt så populära bekännelsegenren har berättelsen sina brister, annat vore väl heller inte att vänta.
I hennes starka ambition att så mycket som möjligt närma sig sitt eget talspråk händer det att hon blir mekanisk och att den nästan maskulina jargongen tar överhanden.
Men jag är naturligtvis inte den rätte att döma i det här fallet.
I motsats till alla andra läsare så hör jag Lillemors röst när jag läser hennes prosa, och jag kan nästan precis och på rak arm erinra mig när och hur det eller det sas, jag minns till och med mina påfrågor och vad som gjorde att jag ställde dem.
Hur jag än läser " Lungsnäckan " så är och förblir den en påminnelse om så väldigt mycket mer än vad den innehåller och vill säga, på så gott som varje sida väcker den hos mig associationer i de mest skilda riktningar och den förmedlar upplevelser som jag knappast kan dela med någon annan människa.
Och dessa upplevelser är givetvis inte enbart angenäma.
Det finns ett desperat rop som skallar genom hela boken, och det är ett rop från en ung flicka att få bli älskad och accepterad och respekterad för den hon verkligen är.
Därför vägrar hon också in i det sista att försona sig med tanken att inte vara älskad av de människor som vi alla kräver den mest förutsättningslösa kärleken av, nämligen våra föräldrar.
Det är alltså ingen tillfällighet att Lillemor avslutar sin självbiografiska berättelse med att återge den märkliga upplevelsen hon brukade ha av sin avlidna pappa innan hon skulle somna : --- Och det var när jag låg så där som pappa kom och ropade på mig igen.
Jag såg honom inte.
Jag förstod att han stod långt borta, precis som han hade gjort några gånger tidigare.
Han stod som på andra sidan av en stor åker.
Den såg jag framför mig, den var vildvuxen och väldigt stor.
Fast pappa såg jag inte, men jag hörde honom ropa långt borta.
Han kallade på mig, han ropade mitt namn och jag hörde att han ville att jag skulle komma till honom.
Han sa att jag inte skulle vara rädd och han ropade ideligen att han hade nåt viktigt att säga.
Jag tänkte att han kanske skulle säga nåt som han hade glömt att säga, jag tänkte att han kanske ville be om förlåtelse för att han slog mig när jag inte kom hem i tid och för att han röt och drack sig full och slog efter oss alla där hemma.
Kanske ville han säga att han inte menade så illa och att han ångrade att han aldrig en enda gång sa att han tyckte om oss allihop, fast det just var det som han gjorde.
Det tänkte jag att han kanske ville säga.
Jag låg och lyssnade på honom.
Jag såg hela den vildvuxna åkern framför mig.
Han fortsatte att ropa, länge, länge.
Ett slag visste jag inte riktigt hur jag skulle göra.
Det var som om jag hade blivit helt utan vilja, som om nån kommit och bara ryckt den ifrån mig.
Jag visste inte om jag i alla fall skulle ta och gå över till honom och låta honom säga vad han ville.
Hur det nu skulle gå till.
Jag visste inte säkert hur jag skulle göra.
Jag hade ju ingen bredvid mig som jag kunde fråga till råds.
Jag låg alldeles stilla och bara tvekade.
Men så slutade han, och jag fick viljan tillbaka.
Han slutade plötsligt att ropa efter mig och jag tog det så att han kanske inte längre ville att jag skulle komma till honom.
Så jag stannade kvar där jag var, jag stannade kvar mellan dom rena kalla lakanen.
Det blev alldeles tyst och stilla och jag såg inte åkern längre.
Jag låg på ena sidan och blundade, jag var ihopkrupen till en enda boll nästan.
Det hade gått så fort allting.
Det hade kommit, och funnits och sen bara försvunnit.
Men till sist kändes det som om jag ändå på allvar var på väg att somna.
Fast jag tänkte igen på vad pappa ville mig.
Det kanske ändå inte var så mycket.
Jag tänkte att han kanske bara ville säga att han alltid tyckt om mig fast han aldrig sa det när det egentligen skulle sägas.
Jag tänkte att det kanske var så.
Jag tänkte att han kanske bara ville säga att han älskade mig.
Ingenting mer än det kanske, ingenting mer än att han älskade mig, att han älskade mig, att han älskade mig ... 4 Så är då den här berättelsen om Lillemor Holm slut.
Åtminstone alldeles strax, jag har bara ett litet tillägg att göra.
Riktigt sant är det förstås inte att just berättelsen om Lillemor är slut, den tror jag kommer att leva vidare ett tag till, men jag slutar strax att berätta den, jag är färdig med min sammanfattning nu.
Jag ska bara bifoga ett komplement och jag ska försöka fatta mig kort.
Ungefär en månad efter det att " Lungsnäckan " hade kommit ut övergick mitt håglösa tillstånd i fullständig apati.
Jag hade då i två månader kretsat i lägenheten eller bara suttit och stirrat i väggen utan att uträtta någonting av värde för vare sig andra eller mig själv.
Det enda som aktiverade mig var en tilltagande mörkrädsla.
Jag kände hur jag grävdes ur inifrån och fylldes av en övergivenhet som jag inte längre rådde på.
Sedan började jag dricka, jag drack whisky från morgon till kväll, och en eftermiddag plockade jag med mig en oöppnad sjuttiofemma och alla ihopsamlade sömntabletter jag kunde komma över i mitt medicinskåp och for ut till stugan på Värmdölandet.
Därute svalde jag alla tabletterna i min alkoholdränkta förtvivlan, jag minns att de var trettionio till antalet, och somnade in i det kylslagna sovrummet.
Sedan minns jag ingenting mer, jag vaknade upp på ett sjukhus och det stod någon vid sängen som flöt ut som vätska och jag kände hur det sved i magen och halsen, och jag fattade egentligen inte ett dugg av situationen.
Jag fick mig omsider berättat vad som hade hänt.
Tidigt på morgonen dagen efter min ankomst till stugan hade grannen släppt ut de tre labradorerna som fått vittring på mig och börjat skälla som galningar utanför huset.
De hade inte ens lydit sin husse när han kallat på dem.
Han gick därför att hämta dem tillbaka och råkade därvid kika in genom sovrumsfönstret och observera att jag till hälften hade tagit mig ur sängen och låg framstupa med pannan mot golvet.
När jag inte vaknade av hans fönsterknackningar eller av hundskallen, så bröt han sig in och ringde ambulansen sedan han väl konstaterat hur det var fatt.
Jag hade varit djupt medvetslös och blå i ansiktet när jag kom in på akutmottagningen, jag hade kräkts ganska mycket och en del av uppkastningarna hade sugits ner i lungorna och blockerat luftvägarna, blodet hade inte fått tillräckligt med syre och huden hade blåfärgats.
När de magpumpat mig på sjukhuset hade de försökt suga upp slem från lungorna men inte lyckats särskilt väl.
Jag hade sedan fått sprutor och syrgas men sjunkit tillbaka i medvetslöshet igen.
På eftermiddagen hade tillståndet betraktats som kritiskt och man hade tagit kontakt med min kollega på Kungsholmen som redan under kvällen samma dag hade kommit för att besöka mig.
Man hade inte lyckats spåra några anhöriga i den allmänna brådskan.
Just vid detta tillfälle vaknade jag till och växlade några ord med kollegan.
Av detta samtal har jag inget som helst minne.
Också under påföljande natt hade jag haft besvär med andningen och tidigt nästa morgon utförde de bronkoskopi på mig.
Under dagen förbättrades tillståndet och jag var större delen av tiden fram till kvällen vaken men mycket medtagen och trött.
På håll hörde jag någon gång på eftermiddagen en sköterska säga till en annan att mitt liv nog skulle räddas om ingenting ytterligare skulle tillstöta.
Jag reagerade inte ett dugg på vad hon sa, jag noterade bara orden, ett för ett, och var fullkomligt förvirrad.
Den tredje dagen började det klarna, men jag var obeskrivligt trött och orkade knappt lyfta huvudet från kudden.
Inte för ett ögonblick tyckte jag att jag fick vara ensam, sköterskor och läkare gick ut och in och jag måste flera gånger se efter om det fanns andra patienter i samma rum.
Det gjorde det inte.
Nu lade jag märke till att jag matades med dropp och att syrgasmasken hängde bara en decimeter från huvudkudden.
En sköterska som jag tyckte rörde sig i ett slags ultrarapid förklarade för mig att jag hade feber, mycket hög feber, och det var den första information jag minns var riktad direkt till mig sedan jag kommit in på sjukhuset.
Jag upplystes också om att krisen långt ifrån var över och att jag stod under skärpt uppsikt.
Jag tilläts under inga förhållanden gå upp och ut på toaletten, jag inbillade mig nämligen att jag skulle klara det nu, utan jag hänvisades till bäckenet.
På förmiddagen den fjärde dagen satt plötsligt Ludvig Anderberg på sängkanten när jag vaknade upp efter en kort stunds sömn.
Jag blev en smula överraskad kanske, men jag orkade inte visa att jag blev det.
Det var inte så länge sedan vi hade råkats på nytt efter samvaron i Uppsala på femtiotalet, men den här situationen var onekligen lite speciell och jag tror jag försökte säga någonting om just det, men de sista orden dog bort och kom på något sätt aldrig ur mig.
Men vi kände varandra ganska väl, vi hade alltså en gång i tiden haft väldigt roligt ihop, men våra vägar hade skilts efter hans läkarexamen.
Nu satt han på sängkanten i sin vita rock med den smala kragen uppvikt i nacken och såg lite förbannad ut.
Han stirrade på mig när jag inte orkade prata färdigt i mitt krampaktiga försök att vara skämtsam mitt i alltihop, och till sist kunde jag inte se honom i ögonen längre utan tittade åt sidan in mot väggen istället.
Så hörde jag honom i alla fall säga i ett vänligt tonfall : --- Vaffan menar du med det här!
Jag var inte mera medtagen än jag insåg att frågan var retorisk.
Vad menade jag alltså med det här ? Det låg en omtanke i vad han sa och jag fylldes av något slags glädje, trots allt.
Omsider svarade jag någonting om att man samlar på sig, att man inte har koll på allt man tar till sig, allt man lyssnar på och allt man härbärgerar.
Och det lät väl antagligen en aning för efterkonstruerat för Ludvig, så han lade handen på min axel och sa att vi skulle komma tillbaka till det här när de fått ordning på mina kroppsliga funktioner.
Så lämnade Ludvig mig, men han kom åter varje dag en kort tid framöver och han var faktiskt med och stödde mig när jag för första gången på åtta dagar försökte stå på egna ben.
Det viktigaste som drabbade mig när det mesta började normaliseras var en dominerande känsla av skam.
Och jag märker att jag också berättar alltihop det här med en stor och besvärande portion förlägenhet.
Det finns naturligtvis minst två anledningar till det.
För det första är det alltid genant att misslyckas med någonting som återverkar på människor i ens bekantskapskrets och på människor som man alltså bryr sig om.
Hur skulle jag nu själv förklara alltihop det här, hur skulle jag få mina närmaste vänner att någonstans inte uppfatta det här som en förolämpning ? Räckte de inte till ? Var de så betydelselösa för mig att jag bara kunde överge dem så här utan vidare!
Och vad skulle Karin säga ? För det andra blir det kanske extra komplicerat när en människa som en gång tagit på sig uppgiften att hjälpa andra till rätta i det här livet sedan plötsligt förnekar det.
Vad skulle alla de tänka som jag lyckats rädda från att begå samma handling som jag nu själv försökt!
Har jag bara bluffat dem!
Har jag övertygat dem om saker som jag själv inte trodde på!
Jag skäms alltså när jag berättar det här, men jag skäms också över att jag just skäms.
Jag skulle ju inte behöva göra de här reservationerna, egentligen.
När jag legat på sjukhuset i omkring tio dagar fick jag besök.
Jag var naturligtvis med hänsyn till vad jag nyss sagt varken beredd eller road av det.
Det blev heller inte direkt bättre av att jag inte tillfrågades om jag ville ta emot besök.
Plötsligt öppnades bara dörren och två personer kom in, den ene gick direkt fram till sängen där jag låg.
Det var Tomas.
Den andra var en ung flicka med ett fördelaktigt utseende, jag kunde inte påminna mig ha sett henne förr.
Tomas nickade mot mig när han stannat intill mig och han såg på intet sätt tagen ut av det allvar som man skulle kunna anse att stunden krävde.
Men det var kanske bara vad jag själv låg och tyckte i ett ögonblick av okontrollerad självömkan.
Tomas hejade i alla fall, men sedan blev han tyst, och flickan han hade med sig vågade tydligen inte komma fram, hon dröjde sig kvar nere vid dörren.
Tomas vände sig hastigt om mot henne men stod sedan och såg på mig och var alldeles tyst.
Om inte annat så för att bryta tystnaden sa jag : --- Jaså, är det du som kommer.
Jag märkte att jag lät ynklig på rösten och därför harklade jag mig och sa omedelbart därpå med betydligt mera kraft bakom : --- Det var ju en överraskning.
--- Ja, jag hörde att du var lite krasslig, sa Tomas.
--- Av vem hörde du det ? --- Gunilla.
Hon jobbar här, fast inte just på den här avdelningen.
--- En sköterska alltså ? --- Ja.
--- Som du känner och så ? --- Visst.
Tomas vände sig nu helt om mot flickan nere vid dörren och sa att hon ju kunde komma fram och hälsa.
Förslaget kan knappast ha överraskat henne, så det gjorde hon.
Hon gick fram och ställde sig vid sängens fotända och nickade och sa att hon hette Gunilla.
Hon rörde sig så ovant i rummet och såg så generad ut att jag nästan betvivlade att hon verkligen jobbade inom sjukvården.
Men jag frågade inte, jag höll till godo med de upplysningar jag fick från Tomas.
--- Hur känns det nu då, frågade Tomas.
--- Jovars.
--- Jag tänkte att när jag ändå skulle hämta Gunilla och var här så kunde jag ju passa på att morsa.
--- Det var snällt av dig.
--- Du verkar vara i hygglig form i alla fall.
--- Du tycker det!
--- Jag menar du är dig lik och så.
--- Hade du inte väntat det ? --- Eftersom jag hörde du var dålig så trodde jag du skulle se mera dålig ut.
--- Hurdå dålig ? --- Det ska väl inte du fråga mig om.
Jag tittade på Tomas, han stod stilla och såg en aning osäker ut innan han tog tag i sängens hörnstolpe alldeles intill där Gunilla stod.
Efter en stund frågade jag försiktigt och antagligen lite skamset : --- Du vet kanske vad som hänt ? --- Du menar varför du hamnat här ? --- Att jag så att säga rår för det själv ? --- Jo, jag hörde att du käkat tabletter och att det bökat till sig.
--- Vad menar du med att det bökat till sig ? --- Spänn av nu, farsan.
Du ska inte tro att du är märkvärdigare än alla andra.
Allt beror ju på hur man fixar till det för sig.
Du är ju nån sorts expert på såna här saker.
--- Jag kanske var lite för trött och utkörd.
--- Det ordnar sig ska du se.
--- Du tror det!
--- Du ska byta jobb helt enkelt.
Ingen jävel kan väl stå ut med att sitta och höra folk klaga dan i ända.
Det är fel jobb du haft helt enkelt.
--- Vad tycker du jag ska ha för jobb då ? --- Du måste se mera i stort, du ska angripa samhället, farsan!
Du ska ställa upp i kampen mot överklassen, det är det enda rätta!
Annars går det så här!
Det där har vi ju snackat om!
Jag tittade på flickan och hon såg tillbaka och log mot mig.
Sedan sa de båda adjö och önskade mig lycka till.
När de väl lämnat mig kändes allting dumt och snopet, men jag kunde inte komma ifrån att det ändå var ganska hyggligt av dem att komma in och hälsa.
Jag låg och tänkte att jag var en åsna som inte helt och fast kunde hålla till godo med den bestämda känslan av att de i alla fall sökt upp mig i de godast tänkbara avsikter.
VII " Inte tror jag man är skapt för att leva ensam!
" Birger Vallinder 1 Det är tidig eftermiddag nu.
Ljuset är skarpt och molnen tunna.
Det ska helt klarna upp mot kvällen har de sagt, taket ska lyfta och det ska bli en stjärnklar midsommarnatt.
Det låter lovande.
Jag har skrivit hela förmiddagen, ätit en tallrik filmjölk och skrivit litet igen.
Med dessa rader får det vara nog, jag hade tänkt hinna ta itu med tvätten också innan Ludvig kommer.
Han är lika efterlängtad varje gång, också denna den sista.
Juniluften känns lätt att andas en sådan här dag.
Tidigt i morse när jag gick över åsen och genom den glesa tallskogen föll det mig in att jag verkligen inte har någon rätt att klaga.
För många kan det kanske låta konstigt, men jag har ju trots allt levt ett hyggligt liv.
Jag behöver inte ta till några jämförelser med andra människor och andra människors tillstånd, det skulle vara tillräckligt att räkna upp en ringa del av vad jag har lyckats undgå för att dämpa uttrycken för det personliga missnöjet.
Mycket återstår att göra, det är sant, räckan av insatser och välgärningar väntar naturligtvis oss alla, frågorna om oss själva och våra liv är till för att analyseras och i bästa fall också besvaras.
Människolivet är ingen gåta, människan inte heller, och ingenting viktigt sker av en slump.
Därför räcker det inte med att formulera och gestalta den förvirring och de gåtor som vi ofta uppfattar vara just förvirring och gåtor, det är mycket nog, men det kanske ändå inte räcker.
Jag borde kunna säga till mig själv att jag i alla fall under åren försökt åskådliggöra vissa samband, att jag försökt påvisa att människors handlingar i själva verket är underordnade andra eller andras handlingar, att våra beslut oftast är underordnade andra eller andras beslut.
Att maktmänniskors tyranni ännu är en verklighet.
Jag borde säga till mig själv att detta är viktiga saker, och jag borde kunna intala mig mod och kraft att börja om på nytt, att inse att det jag försökt mig på att göra ändå inte kan vara förgäves.
Men nu känns alltså juniluften lätt att andas.
Borta vid småholmarna skränas måsarna med varandra, och de gör det på ett sätt som vore de i nöd och hade det bra på samma gång.
Jag tycker inte illa om att lyssna på dem, men det finns en motsägelse i deras väsen, de skriker någonting som liknar protester mot dem själva och det påminner mig om uppgörelse och självrannsakan, det påminner mig om någonting som renar och inger hopp.
När Vallinder klagar över dem säger jag därför till mig själv att de ska skrika vidare, att de aldrig får tystna, aldrig lämna oss ifred.
Men här inne på land blommar prästkragen och i svackan nedanför åsen såg jag i morse linnéan spricka ut just så försiktigt som hon är känd för att göra.
Det är mycket folk härute idag, de flesta fejar och donar inför helgen, men jag har faktiskt inte upptäckt någon midsommarstång liggande färdig för resning någonstans.
Många som upptäcker mig ser förvånade och kanske en smula misstänksamma ut, jag är ju en främling för dem.
Jag har redan sagt adjö till kioskägaren, jag passade på att skoja med honom och påpeka att jag aldrig riktigt förlåtit honom för att han ljög om göken i våras, men jag lovade att tänka på saken.
Och kommer jag åter någon gång framöver så ska jag nog se till att glömma hela historien.
Jag fick intrycket av att han trots allt tyckte det var tråkigt att jag skulle fara i morgon.
Om jag inte minns fel sa han också att han rentav skulle komma att sakna mig.
Och sådant känns gott att höra, även om jag är medveten om att en del av sorgen består i att han nu inte längre får sälja lika många liter lättmjölk.
Folk som sommarbor härute har ju bil och handlar mestadels inne i stan.
Apropå kioskägaren hände mig någonting besynnerligt häromdagen.
När jag var på väg upp för att köpa korv och mjölk och en ortstidning föll det mig plötsligt in att jag skulle ringa Tomas.
Det var någonting viktigt jag hade att säga honom, och när jag slutligen efter en omväg kom fram till kiosken fumlade jag fram min lilla anteckningsbok och fann hans telefonnummer.
Jag bad därefter att få låna telefonen vilket gick för sig.
När jag petat in alla siffrorna utom den sista slog det mig att jag inte kunde komma på vad jag hade att säga honom.
Jag hade med ens glömt bort vad det var som var så viktigt, det var någonting jag skulle säga honom i förtroende, det var någonting som jag inte ville skulle stanna hos mig själv, någonting som angick honom.
Det var mycket angeläget och jag hade helt och hållet glömt bort det.
Så igår hamnade jag i exakt samma situation.
Jag tyckte att jag hade kommit på vad det var, jag fick för mig att jag visste det någonstans i skogen, men när jag stod där med luren i hand och hade bara den sista siffran att slå så var mitt minne blockerat, det var som om en regel hade skjutits till.
Alltihop var utomordentligt pinsamt, och den beskedlige kioskägaren frågade vänligt och klädsamt oengagerat om det inte var någon som svarade.
Jag svarade nej och gjorde mina uppköp och avlägsnade mig som en hund med svansen mellan benen.
Nu tycker jag det är märkligt att jag inte omedelbart antecknade vad saken gällde, det brukar jag nästan alltid göra nuförtiden.
Men vad hade jag då att säga Tomas ? Vad var det som var så angeläget att jag i alla fall gjorde mig besväret att låna telefonen för andra gången ? Vad var det som var så viktigt att jag omedelbart förträngde det ? Ville jag förebrå honom någonting ? Ville jag be honom om förlåtelse för någonting ? Förbanne jag visste eller mindes!
Eller ville jag möjligen bara ringa upp honom och säga att jag tyckte om honom ? Ville jag kanske ringa upp min egen son och säga att jag älskade honom ? Jag har tänkt på saken men inte fått besked, och jag har tänkt att jag nästa gång inte ska glömma att notera vad jag tänker i min anteckningsbok.
Men om jag under den här tiden längtat efter någon eller några så är det kanske ändå i främsta hand Karin och labradorerna.
Men ingen av dem har varit särskilt lätt att nå på telefon.
Om en vecka bara så är för övrigt Karin tillbaka, hon kommer att ha mycket att berätta, även jag har en del.
Vi får se vem som blir gladast.
2 Strax är alltså Ludvig här.
Jag har sett några bilar komma körvägen ner och trott att det varit han.
Men han har ju aldrig kommit tidigare än han sagt att han skulle göra, varför skulle han då frångå vanan en sådan här dag!
För övrigt ska jag väl inte bryta mot traditionen och inte visa honom hur efterlängtad han är.
Jag ska nog gå upp till vägen och som vanligt vara den siste han ser innan han tar av ifrån landsvägen och kör ner mot sommarstugan.
Han skulle förmodligen tycka det var konstigt eljest, det vet jag.
Dessutom tror jag det ingår i hans läggning att hålla traditionen högt, om också den råkar vara i färskaste laget.
Och det är när jag sitter däruppe på den inte särskilt bekväma träbänken ett par meter från dikesrenen som bilden av också den sista gången, det sista mötet ska komma till mig och bli alldeles verklig igen.
Jag har ingenting emot att den gör det, jag behöver verkligen inte värja mig mot någonting däruppe.
Bilden är skarp och levande, och den är nästan påträngande rik på detaljer.
Det var alltså på eftermiddagen, det var alldeles i början på hösten, det var lite rått och fuktigt, men inte så att det besvärade.
Det var ute på Värmdölandet.
Jag hade länge gått i skogen och verkligen inte valt de mest framkomliga stigarna, och jag hade gått runt hela sjön.
Jag hade hundarna med mig, alla tre, Ricky, Castor och Sambo.
Jag var på väg ner mot grusgången som ledde fram till huset där jag bodde när jag plötsligt mötte Lillemor.
Hon stannade till och stod en bit ifrån mig, det var som om hon hade blivit ertappad för någonting hon hade gjort olovandes.
Men hon förklarade att hon lagt det justerade manuskriptet till sin berättelse på trappan eftersom jag inte varit inne.
Och medan hon berättade det sökte sig en av hundarna fram till henne, bara en av dem, och jag lade faktiskt inte märke till vilken.
Hon böjde sig ner och klappade honom lite valhänt och försiktigt över manken, hon hade ju aldrig känt sig riktigt säker i hundarnas sällskap.
Jag fick en känsla av att hon på något vis gjorde det av en sorts hygglighet mot mig bara.
Sedan sa hon att hon hade väldigt bråttom ner till bussen, den skulle passera inom ett par minuter bara.
Och alldeles intill henne stod en av hundarna fortfarande kvar och pressade sig in mot hennes ben, Ricky kanske, eller Castor eller möjligen Sambo.
Men efter ytterligare några ögonblick började så Lillemor hastigt gå ner mot stora vägen och hållplatsen.
Själv kom jag mig inte för att säga någonting mer, jag stod bara kvar och följde henne med blicken.
Också hundarna hade stannat till, de stod alldeles stilla en stund, trötta och andfådda efter den långa skogspromenaden.
Jag fick för mig att också de bara stod och tittade efter henne.
Så till sist försvann hon i alla fall till höger om hagtornshäcken, och varken hundarna eller jag skulle någonsin se henne mer.
Martin stod länge och väl vid sängen, innan han kom sig för med nånting.
Det var som om han stelnat under natten.
Fast han nätt och jämnt var klädd och fast det var bråttom, bara stod han och stod.
Han nosade litegrand för att känna efter, om det luktade nånting av honom, men det gjorde det inte, som väl var.
Så smög han in handen mellan byxan och livstycket därbak och kände efter så försiktigt, hur det var med ryggen.
Ryggen jämrade sig lite men inte mycket.
Det var ganska bra med ryggen idag, det måste han medge ; den blev bättre och bättre, lite för varje dag ; den gick åt rätta hållet.
Inne i köket hördes mamma prata med småjäntorna.
Hon svarade tydligen på deras eviga frågor.
" Va är krig för nånting, mamma ? " --- " Jo, ser ni, krig det är ... " --- " Nåmen, va snöar det jämt för, mamma ? " --- " Va är det så kallt för, jämt, å så mörkt ? " --- " Å vaför är det krig, vaför ? " Mamma, stackarn, tog dem på fullt allvar och förklarade och predikade, tills hon fick ont i halsen, att ingen visste varför det var krig, och snön föll, och mörkret och kölden smög för att det var mitt i vintern, i början av december, och i år, nittonhundrafjorton, var det vargavinter, och det sista berodde på det första ; nu som alltid följde allt möjligt trist i krigets spår.
Martin tänkte, att mamma skulle få hålla på så där och förklara i tusen år, och ändå skulle småjäntorna inte fatta.
Småjäntorna var naiva som höns.
Plötsligt fick han för sig, att han skulle gå och ställa sig i spegeln och se efter, om det syntes nånting på honom.
Han kände själv, att nånting var fel, eftersom han inte kom någon vart idag heller, ja han visste på ett ungefär var felet satt.
Nu var frågan den, om det syntes utanpå också.
I spegeln, vill säga, där ju allting syns.
Han darrade litegrand.
Han kunde väl inte tro så galet som att ängeln var borta till råga på allt, skyddsängeln ? Nej, det fick inte vara sant.
För att få vara ifred sköt han igen köksdörren.
Mamma kom genast och ställde sig på tröskeln och frågade : --- Vad tänker du nu ? --- Ingenting, svarade Martin som sanningen var.
--- Behöver du stänga dörren för det ? Mamma lät lika barsk som en viss annan person.
Martin slog ut händerna.
--- Jag bara letar efter tröjan.
--- Tröjan ? sa mamma tankspritt.
--- Ja.
--- Ja, bara du inte hittar på nånting nu igen, sa mamma då och gick tillbaka till sin plats vid spisen.
Hon lät dörren stå på glänt för säkerhets skull.
Det blev en springa mellan kammare och kök, men den räckte bara för rösterna att komma igenom, inte för blickarna ; det gjorde ingenting.
Han ställde sig mitt i spegeln.
Han såg sig fram och han såg sig bak, så gott han kunde.
Såvitt han kunde se syntes ingenting.
Nu var han visserligen klädd sånär som på tröjan, som han inte hittat fast han letat som en tok, men det kunde tänkas, att det var med ryggen som med lukten : att det som var på den kunde märkas, fast det inte direkt syntes.
Nejdå, han kunde vara trygg.
Livstycket, skjortan, byxorna, strumporna, pjäxorna syntes, det var också allt.
Bra.
Och så skulle han titta efter i innersta rummet i spegeln, om ängeln stod där den brukade eller ej.
Han höll andan, för allting måste stå stilla, om man alls skulle komma dit in.
Det tog en stund, innan alla salarna öppnat sig och lämnat plats för det som var längst in.
Först måste sängkammarn gå åt sidan med sängar, byrå, skåp och allt, för att inte tala om kakelugnen.
Det enda som fick bli kvar, det var översta kanten av lavoarlocket, lampan, samt en strimma av golvet, såpass att allting följde lutningen.
Sen måste fönstret väck, så inte glansen därifrån vilseledde.
( I dag åkte det undan som ingenting, för det var täckt med snö, det snöade för fullt därute.
) Nu kom han in i spegelsalen.
Fönster, stora som speglar, åt alla håll, raka som speglar, på lut som speglar, genomskinliga och klara som speglar.
Ett svart, spinkigt bord med guldmotiv mitt på golvet, under sängkammarlampan.
En gungstol, svart och med påmålade färgslingor samt en gungstolsduk broderad med blommor.
Nästan som i mammas sal, fast åt andra hållet.
Inga hemska tavlor på väggarna i spegelns sal.
Nu for också salen åt sidan och visade nästa sal.
Spegeln hade sal innanför sal, rum innanför rum.
Stilla, stilla.
Nu tänkte visst sista dörren öppna sig.
Då kom nånting mörkt över golvet på väg häråt.
Fienden!
Martin tyckte att han frös fast i golvet där han stod.
Han blev alldeles stel.
Hur han slet och tog i kom han inte ur fläcken.
Det hjälpte inte hur han tänkte att han skrek åt det otäcka att försvinna ; det kom närmare och närmare, sakta men säkert, steg för steg, och alldeles ljudlöst.
Gå med dig, tänkte han att han skrek, annars får du risia rasia rumpan päle!
Det var lönlöst.
Det mörka och farliga som han nätt och jämnt lyckats köra iväg i gårkväll hade stått och lurat i salen hela natten och väntat på nästa tillfälle ; nu var det inne.
Han såg det inte riktigt klart, men han kände det, så han tyckte att han såg.
Det var en skepnad, stor som ett spöke, med svart skägg, blanka, farliga ögon och hårda händer.
Närmare och närmare ; nu steg det över sängkammartröskeln.
Det kom från riktiga salen, det var sant.
Över golvet, ända hit fram.
Det hade en käpp i ena handen, björkris i den andra.
Det var otäckt vad det var likt en viss person ? Det var en karl.
Jämfört med krigets fiende var han liten, men jämfört med Martin var han stor som en tall.
Han såg inte direkt vild ut, inte elak ensengång ; snarare var han fin, och han luktade om inte gott så åtminstone rent och friskt fränt.
Han hade munnen full med vita, starka tänder, riktiga björntänder.
Glittrande ögon och uppnäsa.
Och fast han var skäggig så hade han inte tredjedelen så mycket skägg som till exempel FinnKalle.
Han påminde om FinnKalle, den värsta buse som fanns i hela Berget.
På ett vis var han FinnKalle.
Han var lika rå och lika elak.
Och man blir vad man är.
Råskinn.
Nu stod han så nära, så han kändes.
Han öppnade munnen och blåste ut tobaksdoft, för att ställa sig in.
Så knepigt : han hade smugit så tyst, så ingen skulle höra att han haltade.
På så vis tänkte han slippa undan att bli igenkänd.
Men hur han än bar sig åt, så visste man vem han var.
Han var fienden.
Han böjde sig fram och tänkte stryka med handen över Martins rygg.
Martin slet och slet, men han var fast, han kom inte loss.
Karlen låtsades småle.
Han tog ett ord på läpparna och höll det där som en spottbubbla i mungipan.
Lappri!
Och så måste han andas --- men i samma ögonblick stängdes alla dörrarna i spegelsalarna igen, glaset i spegeln överdrogs av en grå hinna, allting for iväg.
Och fast Martin måste stå kvar, medan stelheten gick över och darrningen kom och gick, fast han måste vila sig och vänta, i precis samma fastspikade ställning, mitt i spegeln, så såg han ingenting mera.
Ängeln ? Den fick han aldrig se, för in till innersta rummet hann han ju aldrig komma.
Men det kunde väl inte tänkas annat än att den var därinne alltjämt, bara man väl kom dit.
För säkerhets skull tänkte Martin kila in i lillrummet, som var mammas och pappas sovrum och pappas arbetsrum, och se efter att ängeln stod på sin plats på byrån där, under glaskupan.
Skyddsängeln.
Gipsängeln.
Han visste inte varför, men det var som om han tvivlat en aning på att den fanns.
Han hade inte sett den på flera månader.
Nog för att han varit därinne, men han hade inte tänkt på att se åt just det hållet.
Egentligen så intresserade han sig inte för den ... Men --- han var så ensam, så det kändes som om allting annat i världen stått på en sida och han själv på en, och allting var emot honom, precis allting ; och det skulle vara nästan hopplöst om också skyddsängeln vänt sig ifrån och gått.
Det finns inte värre än att vara ensam.
Han kom fram till salsdörren, men där vände han och nästan sprang tillbaka.
Han såg sig om efter nånting att ta i, ifall han blev rädd.
Det fanns just ingenting lämpligt ; då gick han och ställde sig med ryggen mot kakelugnen, som var lite varm alltjämt efter sista brasan i gårkväll.
Det var nog inte värt att gå dit in alldeles ensam.
Tillfälle var det nog, för pappa hade gått till skolan, fältet var fritt.
Men fienden kunde stå och vänta därinne.
Det var nästan säkert att han gjorde det ; han stod på sin vanliga plats framför kakelugnen i salen, helst kanske i vrån mellan tamburdörren och kakelugnen, så han lätt kunde smita ut ifall det behövdes.
Där stod han och glodde och lurade.
I andra vrån stod han däremot inte.
Han vågade inte.
Nej, för då kunde det hända att spjällsnöret kom ner och snodde sig om halsen på honom, och det så att han blev hängd, för tid och evighet.
Han visste nog om faran, därför gick han inte dit.
Han visste, att det var inte mer än rätt, om han blev upphissad.
Martin måste stå en stund också här.
Han hade ingen lust att gå in i köket än på ett tag.
Kammarklockan tickade, så han skulle förstå att minuterna smalt från plus till minus ; men han kunde inte bry sig om det än.
Det skramlade lite i kakelugnsluckorna, när han spände benet för att känna efter, om styvheten gått över.
Eller var det för benet darrade ? Men det var skönt på samma gång att ha en varm kakelugn bakom ryggen.
Särskilt kakelugnen härinne i sängkammaren var skön : som en mamma och en spis i en person.
Rösterna från köket hördes ännu bättre här än från spegelplatsen.
Martin kunde inte undgå att lyssna.
Nog för att han visste, att det bara var hönstjatter ... Som han genast förstått, var mamma på vippen att bli ihjälfrågad.
Hennes röst hade blivit både dämpad och irriterad, och hon svarade så förstrött, så han kunde uppfatta hur hon tittade förbi sina kycklingar ( om hon var en höna ) med rösten och såg åt ett annat håll, antingen utåt eller hitåt.
Det var alldeles påtagligt, att rösten for och sökte efter nånting som var på andra sidan Gunnel och Margareta.
Mamma svarade i gåtor!
Att hon orkade, att hon iddes --- så här tidigt på morronen ? " Jamen mamma, va är det med han nu igen ? Han är så tjurig å bråkig å alla delar ; för va ? Å han gör allt möjligt som han vet att han inte får göra, för pappa har förbjudit.
Å han --- ja allt möjligt.
Vaför ?!
" frågade jäntorna och bjöd över varandra som gråsparvar i solen.
Det kändes kymigt stå och tjyvhöra på skvaller.
På samma gång kändes det ljuvt.
Det bevisade att det i alla fall fanns sällskap i närheten ; om han också var ensam så fanns de andra ändå till.
Mammas röst sökte och sökte.
" Varför är det krig ? " jämrade den sig, lämnade köket för sängkammarn, sängkammarn för salen, och salen för nånting som var ännu längre bort.
" Ja, den som det bara visste!
" Det hajade till i Martin.
Vad tänkte mamma på, när hon svarade så konstigt ? Kriget ? Nu igen ? Hon sa ju samma ord alldeles nyss ? " Å vems fel är det, att allting är så avigt, va mamma ? För allting är ju avigt, det syns som ingenting.
Är det pappas fel ? " Nu började rösten söka häråt igen.
" Vem som rår för kriget ? " sa den i lillrummet.
" Ja, det är väl fienden, det!
" utbrast den i salen.
Väl tillbaka i sängkammarn suckade den : " Nej, jag bara skämtar, det förstår ni väl.
Det är nog ingens fel, förstår ni.
Krig blir av sig självt ; faktiskt tror jag inte det.
" Martin måste grubbla på hennes konstiga svar.
Jäntorna frågade på ett --- hon svarade på ett annat.
Kunde det verkligen vara så illa, att mamma pinades av det stora kriget, det som rasade för fullt just nu ute i världen ? Eller tänkte hon på nånting helt annat, och tog hon då ordet krig i munnen bara för att småjäntorna inte skulle förstå ? Nånting som var så svårt och otäckt, så hon ville spara dem ? Nånting som de helst borde hållas utanför och inte veta om ; men var det så de fått nys om det, så borde de åtminstone slippa begripa, hur hemskt det var ? Nånting som var lika otäckt som --- blod ? Han önskade att han varit ensam med mamma, så han fått gå och fråga henne rakt på sak vad hon tänkte på som pinade henne, så rösten måste jämra sig.
Så tycktes småjäntorna ge upp.
Nu började de fråga om kriget.
De hämtade andan såpass de orkade gå på, och så satte de igång.
" Är det sant att det är krig, mamma ? Jamen hur vet du det ? Va är krig för nånting ? Slåss dom, eller va gör dom ? Ger dom örfilar ? Slåss dom så det blör ?!
" Då suckade mamma.
Hon försökte skramla dem tyst genom att slå med spiskroken mot ringar och luckor i spisen ; förgäves.
Hon försökte få dem på andra tankar genom att be dem räcka henne några vedträn ; lönlöst.
Till sist sa hon tungt, att nu måste de äntligen sluta.
" Vi kan inte hålla på och gräva så här i det ", sa hon, " nu hör ni det.
Vi kan i alla fall ingenting göra ; det är och förblir en sak mellan Martin och pappa.
" Då äntligen tystnade de.
Martin för sin del trodde inte sina öron.
Mamma --- småjäntorna : de stod och pratade om honom hela tiden.
Mamma hade bekymmer för hans skull.
Och småjäntorna med, efter sitt ringa förstånd.
Och han som trott att han var ensam om det ... Underlig till mods gick han ett varv till i sängkammaren och letade efter tröjan, men den var och förblev försvunnen.
I förbifarten tittade han på klockan.
Ingen fara, än fattades det många minuter i timman nio.
Han försökte se ut genom fönstret, men det var ingen idé, för hela rutan var överdragen med stjärnor och kristaller : snö och is.
Det enda han såg, det var att det var mörkt utanför fönstret, svart och blått mörkt.
Midvintermörkt.
Han gick tillbaka till sängen och stod där ett slag.
Efter ett litet tag kändes det som om han och sängen hörde ihop.
Sängen kom så nära honom och han så nära sängen, att de nästan gick ihop till ett ; som det väl också skulle vara.
Kanske ändå inte precis så ; men som om han varit fastkedjad vid sängen, som om de två kedjats ihop.
Ungefär så.
Han nosade litegrand.
Ja, det var inte fritt att det luktade en aning från sängen.
Nattlukt.
Han såg på sängen.
Den var ganska fin och alldeles lagom för en person.
Den var av trä, som målats med blank, röd färg.
En så kallad tältsäng.
Här i huset kallades den alltid Marias säng ; men på sistone hade den döpts om till Martins säng.
Fast han hade den nog bara på lån, kunde han förstå.
Blickarna flög från tältsängen via storsängen över till soffan.
Soffan, som stod just under fönstret, stötte ifrån som om Lars, storebror, legat i den och vinkat med kalla handen.
Blickarna slog ner och vände tillbaka, nu hasande utefter golvet.
De stannade vid Martins säng.
Det var som om de skämdes.
Ändå kunde de inte anmärka på sängen, som egentligen var märkvärdigast i hela huset, fast den var så liten och knarrade när man vände sig i den.
Om man såg bort ifrån soffan, som var för två fast Lars nu hade den ensam, så var den den enda enpersonssängen som fanns.
Maria hade haft den förut, men för någon tid sen fick hon flytta över till storsängen och trängas med Birgitta, Gunnel och Margareta --- medan han, Martin, fick kliva ur soffan och gå hit.
De fyra jäntorna låg skavfötters och tvangs att ta hänsyn, ligga styva som pinnar, för att han skulle få breda ut sig precis som han behagade.
Han rådde om sängen ensam, sängknarret var hans och ingen annans.
Och han hade egen kudde, egen filt, eget lakan, egen madrass samt, mm, egen vaxduk ; den sista låg som ett brungult, strävt märkesband under lakanet.
Den röda lilla sängen som var hans.
Underligt nog skämdes blicken ändå.
Och tanken viskade, att sängen visst var som ett rum, men det rummet det var nästan som ett fängelse, en finka ( nere på stan ).
Ja ; och han kände sig så fastkedjad vid den att han nästan inte kom ifrån den nu heller.
Han --- han måste först se efter, hur det var i sängen sen han stigit upp därifrån.
Det bjöd emot, men på samma gång lockade det.
Han behövde bara lyfta aldrig så lite på filten, om han inte ville vika den helt åt sidan ; om han ville kunde han köra ner handen och känna.
Han kunde nöja sig med att sätta dit näsan och dra in ; men det ville han minst av allt.
Helst ville han se det precis som det var, hela lakanet ; helst då ett vitt, slätt och rent lakan utan fläckar.
Om det då inte luktade precis nytvättat och nymanglat, så gjorde det ingenting ; bara det var vitt och fint.
Han ville, att det var fläckfritt ; och hade det varit minsta mening med det så hade han önskat att det inte bara luktade utan också doftade gott.
Sommarregnsgott.
Regnbågsgott.
Gott som vattenpärlan i daggkåpans händer tidigt en julimorgon.
Men han nöjde sig mer än gärna, om det var någotsånär slätt och rent.
Så kom mamma och ställde sig på kökströskeln igen och frågade hur det skulle bli.
Sängkedjan brast utan rassel ; och han kunde kila ifrån utan vidare spisning.
Det var inte utan att han suckade av lättnad ; för även om sängen sög, så stötte den ännu mera ifrån ; fötterna fick vingar och flög honom in i köket innan ticket i klockan hunnit till tack.
Det fick vara som det ville i sängen ; och det enda han kunde lägga märke till på vägen från sängkammarn över tröskeln och in i köket det var, att själva det vita sängkammartaket hade två eller tre stora, gula vätfläckar : minnen från i somras.
Och han tänkte, när han gick och ställde sig vid köksfönstret, att det fanns ingenting som var så svårt att skydda och bevara som det som var alldeles vitt.
Allting som är vitt, tänkte han, borde stå under glaskupa som skyddsängeln på byrån i lillrummet.
Gunnel och Margareta började genast fråga honom samma saker som de nyss pinat mamma med.
De var bara halvklädda än, men de brukade ta hela morronen ända fram till frukosten på sig, de följde nog programmet.
Att fråga tar också sin lilla tid.
Martin vände dem genast ryggen, för han sysslade inte med jäntor.
Han tittade ut i vintern.
Det var så svart och fullt med snö därute att han måste sucka.
Han skrapade bort några isblommor från rutan och fönsterposten --- och kom genast att tänka på riktiga blommor.
Sommarblommor.
Då började han tänka på sommaren ; och då kom sucken.
Mamma frågade varför han suckade så.
Han suckade en gång till, innan han svarade.
Han vände sig mot köket, när han sa vad det var.
De blev ganska häpna, såg han.
--- Va det är långt till sommarn i alla fall, sa han.
Lika långt som till Gud!
Alla tre gjorde stora ögon --- och blev allvarliga och stumma.
Kanske började också de tänka ? Själv tänkte han på sommaren, så det nästan värkte i bröstet.
Det var så länge sen det var sommar.
Det var så långt till det skulle bli sommar igen.
Han nästan härdade inte ut att tänka på det.
Tänkte han på en viss sommar, en med särskilt ljus och särskild värme, den sommaren som var före innan skolan började, ja då fanns inga mått som räckte, så långt var det dit.
Möjligen kunde en bit av evigheten räcka.
Sista fria sommaren, sista leksommaren, drömsommaren : var långt borta, långt innanför suset som hördes över alla fina minnen.
Han måste tänka på det.
Den sommaren --- var borta för alltid.
Blommorna, gräset, fjärilarna, solljuset, värmen ; allting var borta.
Fanns nånting kvar av den sommaren, utom han själv och minnet ? Å!
Det enda som fanns kvar det var väl det vissna, gula, mjukt och ensamt hängande gräset ; och nu låg det under snön och visste ingenting, tänkte och mindes ingenting.
Det hade varit så mycket den sommaren ; var fanns det nu, allting ? Mamma öppnade övre spisluckan för att lägga in mera ved.
Eldskenet rann ut över golvet och kom småjäntornas ansikten att blossa.
Det var tur att det fanns eld åtminstone om vintern ... Det som var innanför eldringen klarade sig någotsånär, men å vad allting som bara kunde frysa och känna frös, när eldsluckan slog igen.
I eldskenet fick jäntorna nya ansikten, och deras ögon öppnade sig som blå, bleka myrblommor, som förgätmigej.
Så stängde mamma spisluckan, och då blev alla ansikten bleka igen.
Margareta, som var envis som synden, tjatade om ett svar.
Till sist måste han rya åt henne, att han inte hade tid.
Hon fick krokodiltårar i ögonen.
Mamma skakade på huvut.
--- I dag tror jag bestämt att Martin har vaknat på fel sida ? sa hon.
Jäntorna till att fnittra ; sen stirrade de på honom med stora ögon, som ingenting begrep.
Martin hade god lust att bränna av dem alla tre, men nej han orkade inte bråka.
Sen frågade mamma, om han inte skulle göra sig iordning snart ? Hon lät irriterad mera än undrande.
Annat var inte heller att vänta, för också hon var emot honom ; hon stod om inte precis på fiendens sida så på motsidan ; den fina mamma han en gång haft hon fanns inte mera.
Hennes ord berörde honom mera illa än hon kanske kunde tro.
De kom honom att känna, att han verkligen var på dåligt humör, olustig.
Allting ställde sig på kant på en gång.
Att mamma var så okänslig ? Förstod hon då inte, att han inte vaknat på någon sida alls ? På ryggen hade han vaknat, och det med en svidande värk ända uppifrån skuldran och ner till sista svanskotan, och allting hade legat som i en sjö av blod, och han hade nätt och jämnt vågat sätta sig upp och känna efter om det var sant, att han blivit randad nu igen, i själva sömnen, om natten.
Han hade nästan glömt bort värken, men nu kom den tillbaka ; hela ryggen gjorde ont som ett sår.
Han trodde att han skulle bli tvungen att jämra sig.
För att komma ifrån vände han sig mot fönstret igen och tittade ut --- för att få kraft att göra det han måste göra : leta rätt på tröjan, kamma sig samt rusa iväg till skolan.
Till det sista fordrades oerhörda krafter, och han förstod inte varifrån han skulle få dem.
Han kände, att han aldrig skulle orka --- förrän måstat kom och ruskade honom vaken.
Just vaken ; på ett vis var det som om han sovit, drömt, gått i sömn.
Fönstret var igenrimmat.
Han andades på rutan, tills det gråa började smälta, då gned han med handen och skrapade med naglarna tills titthålet gick upp, så han såg någotsånär.
Vad det var mörkt ändå därute.
Vad det snöade.
Vad kallt det såg ut att vara.
Vad allting verkade hopplöst.
Krig och elände, vart man såg.
Nu var han där igen!
Mammas röst kom som en hjälpare fast den gnatade.
--- Nå, Martin, hur blir det ? Hur det blir ? --- Du har väl läst läxan ? Läxan ? Vilken läxa ? --- Står du och gruvar dig nu igen ? Tycker du skolan är så farlig, då ? Martin ? Han hade kunnat skratta ut henne, om han inte känt sig så moloken.
Finns det inte värre fiender här i världen än skolan, mamma, hade han lust att säga, ja då borde man inte klaga.
Konstigt : som han tänkt det --- tänkte han på skolan, tills han började må illa.
Om han tyckte skolan var farlig ? Om han gruvade sig för den ? Om det i alla fall var den som var fienden ?!
Om det var den som rådde för allting ?!
Just som måstat sa till, att han nu fick lov att sätta ut benet, kom mamma och ställde sig bakom honom och tittade också hon ut i vintern.
Hon skrapade upp övre titthålet och lutade sig fram och kikade.
--- Å, vad det snöar!
sa hon i klagande ton.
Ska det aldrig bli nog ? Hon stod så nära, så han kände hennes tyngd.
Hon var så stor.
Fast hon var ogin måste han luta sig emot henne.
Hon var så varm och trygg --- ändå.
Hon strök honom förstrött över håret.
--- Och snart är det jul!
suckade hon.
Hon lät jämrig.
Det var som om hon blivit skrämd av nånting därute i mörkret.
Kanske mörkret självt ? Hon gned av handen som hon skrapat fönstret med mot tröjan ; sen förde hon in den i värmen i armhålan.
Martin kände, att det fanns en darrning under hennes trygghet.
Han blev nästan ängslig.
Han måste fråga henne vad det var.
--- Va är det, mamma, är du rädd för nånting ? --- Om jag är rädd ? undrade mamma.
--- Ja --- när du darrar ? Mamma darrade till.
--- Jag ? Inte darrar väl jag ? Det är du som darrar --- om det är nån.
Hon ville inte tillstå att hon var rädd.
Han förstod, att det var mörkret som skrämde henne.
Och han önskade att han kunnat skrika nånting riktigt argt och rysligt utåt vintern.
Nånting som satte upp en hand mot det hemska.
Men så kände han, att det nog inte var värt.
Det var nog säkrast att tiga.
För mörkret är farligt ... Nu darrade också han ; mamma hade såtillvida rätt.
Så vände sig mamma ifrån mörkret och frågade --- som om ingenting hänt --- om han behövde hjälp för att komma iväg ? Strävt och uttråkat, som sagt, ogint.
Han blev så besviken så han måste rynka pannan.
Då pekade mamma utåt gården.
--- Ja du gör som du vill, Martin, sa hon.
Men pappa står i fönstret i sin sal, jag vill bara att du ska veta det.
Han pekar hitåt med käppen.
Knappt hade hon sagt det --- så stod fienden mitt i rummet.
Martin kände hans mörka gestalt, den var som en skugga, en svart bild.
Den steg över golvet och trängde in i honom med våld, och gav sig inte förrän den stod rakt upp inuti honom och riktigt klöv honom itu.
Den var som av plåt, skarp, tunn, hård och ond.
Den stelnade honom och isade honom tills han kändes som sten och frostig, rispig is.
En lång stund höll den honom så.
Sen for den iväg, in i sängkammaren, in i salen, in till sin mörka vrå.
Käppen : det ordet tyckte han inte om.
Nu blev han fri, nu började han darra i hela kroppen, frysdarra, rädd-darra, hatdarra.
Käppen --- å, vad han hatade den.
Mamma gav sig inte.
--- Och nu går fröken över gården, Martin, skvallrade hon.
Fröken ? --- Hon väntar inte, det vet du.
Nu verkligen måste du kvicka på.
Han önskade att han varit platt och av plåt ; då skulle han gått fram och rispat mamma, så det gjorde ont.
Så hon kände åtminstone tusendelen av det han kände.
Hat.
Nu såg han själv att fröken Vester gick därute, som en svart ondska rakt igenom snödrivorna, över gården fram till skolan.
Han förstod inte, varför han måste tycka att hon var ondskan själv, när hon egentligen var snäll.
Och ljus var hon, lika långt från svartet som snön.
Det var väl för mamma sagt det där om käppen.
Hon kom närmare och närmare skolan, hon krympte ner hans minuter till sekunder ; när hon rundade hörnet, då om inte förr måste han rusa.
Skolan väntade på honom, och den la inte fingrarna emellan om han slarvade.
Å, vad han tyckte illa om skolan, nu kände han det.
När han visste, att det bara var ett par minuter mellan honom och den ... Skolan.
Han både darrade och blev styv när han tänkte på den.
Han önskade att han haft två små dynamitgubbar från dynamitupplaget i källaren där högre upp i backen ; då skulle han sätta dem i två kattgluggar som han visste om, längst ner i båda gavlarna, och så skulle han tutta på.
Och han skulle glömma bort att skrika tänt är det hänt!
Inte så mycket som vinka med röda varningsflaggan skulle han göra, och gud nåde den som försökte ringa på triangeln så att alla skulle kila och gömma sig.
Å, han önskade att hela skolan ville fara åt helvete!
Måtte allting som var i och omkring skolan följa med på köpet.
Mamma lät arg, när hon påminde denna gången.
--- Här har du vantarna!
sa hon och tvang honom att vända sig emot henne.
Snabbt kom han loss och gick till spisen där hon stod.
Fröken Vester hade nog rundat skolknuten nu, fristen var ute.
Mamma tog ner ett par gråa nystan från spiskupan.
Hon rullade dem i handen innan hon gav honom dem.
--- Och mössan ligger på vedlådan, Martin.
Först nu tycktes hon se, att han inte var klädd.
Hon slog ihop händerna.
--- Nämen snälla barn!
utropade hon.
Vad tänker du på ?!
Har du inte fått på dig tröjan än ? Sen mörknade hon.
--- Säj, du vill väl inte att jag ska skynda på dig med den här ? hotade hon och viftade med spiskroken.
Det var bara på skämt, men det skar i alla fall.
Martin tyckte så illa om henne på en gång, så han måste springa in i sängkammaren och slänga igen dörren med en smäll.
Genast var mamma ifatt honom och öppnade.
Nu var hon återigen djup och allvarlig.
--- Men vad är det med dig idag, Martin ? frågade hon.
--- Ingenting!
Nu såg han tröjan, änteligen.
Den stack fram under kudden i hans säng.
Javisst du, där var den!
Han hade frusit om ryggen på natten och måst ta den på sig tills han blev varm ; sen hade han blivit för varm och måst ta av den igen ; då åkte den under kudden.
Han slet den åt sig och krängde den över skallen, så det knakade.
Mamma höll efter honom.
--- Nu säjer du vad det är, hör du det!
--- Ingenting, sa han för andra gången.
--- Försök inte!
Snälla Martin, kan du inte tala om för mamma ... ? --- Det är ingenting!
Ingenting, ingenting!
Då blev mamma ond.
--- Ja ha det som du har det då, sa hon och gick in i köket.
Han hade inte börjat kamma sig, innan hon kom tillbaka.
Hon ställde sig mellan honom och spegeln och stängde alla vägar.
Då visste han, att hon visste vad det var.
Hon hade fattat allting nu.
Hon kom och ställde sig här, tätt intill, för att hon förstod.
Hon var ledsen, det märktes.
Hon var ledsen --- för att han var det.
Sorgsen var hon ; som han.
Hon andades sorg.
--- Å, Martin, sa hon till sist, kan du aldrig sluta tänka på det där tråkiga ? Stackars dig!
Stackars Martin!
Hon tänkte på samma saker som han : ett krig, en fiende, ett blodigt gissel.
Martin kände, att det var sant att han var både ledsen och sorgsen.
Han förstod, att nu ville hon och han samma : tala om det, äntligen.
Hon ville höra på, han ville prata.
Hon ville veta hur han hade det, han ville tala om det för henne.
Hur tänker du nu, Martin, hur känner du nu ? ville hon fråga ; han ville berätta, att så och så kändes det, det och det tänkte han.
Hur har du det med ryggen, lilla barn ? ville hon viska.
Å mamma, det är inte alls bra med ryggen, ville han viska tillbaka.
Och så ville de hjälpas åt och söka efter förklaringen.
Varför blir det krig ? varför ska alla alltid slåss och leva om ? varför blir snälla elaka och kloka dumma ? varför, varför, varför ?!
ville han fråga ; och hon ville förklara det genom att reda ut det på samma sätt som hon brukade reda ut trassligt garn ; och ingen av dem ville ge sig, förrän härvan låg där, utredd, vackert slingrig, ren.
Det var bara det, att varken mamma eller han själv kunde nämna det vid namn ... Det helt enkelt gick inte.
De ville nog --- men kunde inte tala om det.
Nej.
Han väntade ändå, att mamma skulle tränga igenom det omöjliga och nämna det hemska vid namn och befria dem båda.
När han väntat en stund och hon ingenting sa, bet han ihop tänderna om sin önskan så det gjorde ont --- och gick ifrån henne.
Han letade rätt på bibliskan och läseboken, som han inte bläddrat i sen han var i skolan igår.
Han gick förbi henne in i köket.
Hon efter.
Han tyckte nästan synd om henne.
Kajanamössan var varm och bra, han knäppte den under hakan, drog på sig vantarna och gick mot dörren.
Småjäntorna tittade beklagande efter honom, som om också de äntligen fattat en smula.
Det var väl möjligt ... Då han förstod att mamma hade sina frågor ända ut på läpparna, stannade han på tröskeln och väntade.
Ifall hon kom fri, kunde han stjäla ännu en tre fyra sekunder ... För att gå henne tillmötes vände han sig om på tröskeln och sa hej.
Men då hade mamma allaredan fått annat att styra med : med säkerhetsnålar i mungiporna stod hon och hjälpte jäntorna att bli iordning, knäppte deras livstycken och fäste deras strumpor, medan de slog armarna om hennes hals och kelade.
Hon var mera deras mamma än hans, nu fick han bevis.
Hon hade redan glömt honom ; i alla fall pratade hon inte med honom utan med dem --- om honom.
--- Martin med rår för, att det är så här, sa hon och lät trött.
Han vill inte förstå.
Han förstår inte, att ingen, pappa eller vem det vara månde, vill att det ska bli så här.
Nog menar pappa väl, det tror ni med, inte sant ? Småjäntorna nickade som de höns de ändå var och höll med om allt.
--- Och så vill han inte förstå, att vi måste tänka på hur vi har det, också.
Att vi är fattiga.
Och tänk på hur många är det inte ute i världen som skulle betala så mycket som helst för att få byta --- ändå!
Han skulle få känna på det riktiga kriget en enda dag ...!
Mamma menade, att han skulle höra och förstå.
Men nu sa han stopp.
Han kunde inte förstå ; och när hon gjorde så där så ville han det inte heller.
Jaså, hon höll det kvar inom sig idag igen ? Ordet som skulle hjälpa honom igenom ; kom inte fram nu heller.
I så fall hade han väntat förgäves ; hela morronen var förspilld.
Nåja.
Med en axelryckning vände han henne ryggen.
Ut i farstun, ned i trappan, ut på bron.
Ut i vintern.
Kölden rappade till som han stängt farstudörren och mötte vintern ansikte mot ansikte.
På sätt och vis kändes det kalla varmt, tyckte han.
Det var inte hälften så farligt att vara direkt i vintern som att betrakta den innanför ett skyddande fönster.
Blåsten kom och körde en kall, flisig hand igenom tröjan och skjortan samt strök den över ryggen tills den kändes som is : för all del, han hade ingenting att invända.
Han blev styv --- och han ville styvna ; bra.
Var det krig så var det.
Men nog var det mörkt så det räckte.
Hela gården var insvept av mörka slöjor.
Himlen hängde med magen som ett svart krigsmoln ända ner på vedbodstaket.
Tur att det bara var snö som föll.
Ville det sig illa så kunde det börja falla de ruskigaste saker från himlen ; och det rätt över huset.
Å, vad det snöade.
Han blev alldeles vit på en gång, han var en snögubbe innan han hunnit ner på nedersta brosteget.
Snöflingor, snöstjärnor, snövantar : föll och föll, snett, kom ur mörkret, uppifrån, och föll in i mörkret, ner, ner, och så försvann.
Mörker över jorden.
Svart men också djupt skimmerblått mörker.
Och nog var det kallt så det bet.
Vinden svepte som en furie, krypande utefter marken, svepande snål och frysgrå, elak, missunnsam ; den slet i snöflingorna och missunnade dem att krypa ner i snötäcket och vila, bara rev upp dem, gång på gång, virvlade med dem, sopade iväg dem som skräp.
Hur det var så måste han rysa.
Han började gå mot det mörka huset som liknade en ark i bibliskan men som var skolan.
Snödrivorna gick högt över hans huvud, men vägen var skottad rakt på huset, han kunde inte undgå att se det.
Fast det brådskade måste han gå så sakta så han nästan kröp.
Skolhuset var också hemskt att skåda med sina dubbla fönsterrader som släppte igenom två skuggor upp och två skuggor ner --- de fyra vaktarna pappa, Långa Rikard, Milda Matilda och fröken Vester, en i varje sal --- och högst upp låg en drake utsträckt utefter hela takåsen ( eller var det två, med stjärtarna ihopslingrade kring skorstenen ) och den hade två skallar, som gapande stack ut över gavlarna och ville sluka allt.
De fyra skuggorna dels satt stilla i förberedande parad, dels gick omkring från fönster till fönster och hade käppex-cis.
Pappa och Långa Rikard var likadana i det avseendet, det kunde man se med lite fantasi.
De hade långa, spetsiga, hårda käppar, som spön, som de petade med och randade med ; och mellan utdelningarna hade de övning : på-axel-gevär!
svärd-framåt!
vila-nu-på-ryggen-ett-litet-slag!
smäll-i-bordet!
stöt-i-golvet!
Det var i de två salarna uppepå ; nerepå satt fröken Vester allaredan vid sitt bord och värmde käppen, och Milda Matilda i salen intill gjorde detsamma.
Det hade ringt in, förstås, och alla ryggar och fingrar som skulle randas befann sig i korridorerna på väntan.
Det var som att gå till ett fängelse.
Fångvaktarna, det var alla fyra lärarna.
Av dem hade Martin en till far, en till lärarinna.
Han mera kände än tänkte på det nu.
Det kändes mera ju närmare han kom arken som var huset som var skola som var fängelse.
Pappa och fröken Vester, de två blev till ett --- som ville honom väl, fick han tro, men som gjorde honom illa.
De hade sagt öppet, att de tänkte hjälpas åt.
Och hela det där mörka huset var som en text, om man tydde fönstren riktigt.
Kom bara hit du lille vän så ska vi göra folk av dig!
Fönsterögonen blänkte hånfullt och girigt.
Den vita tandraden som sträckte sig utefter hela långväggen, klyvande arken mitt itu med sitt grin --- stockar, lagda på tvären --- skrattade en annan text, som åtminstone han kunde läsa : Vi ska nog sätta fason på dig med, gosse ; med käppens hjälp och med övningsbokens!
Det var inte långt ifrån att han fick hjärtklappning, när han var så nära huset så han måste vika av och kila runt hörnet.
Snögloppet svepte värst just här, formligen piskade honom över ansiktet och ryggen med vassa käppar.
Han gick på för att han måste.
Helst hade han vänt om och jagat därifrån med snöflingornas fart, men nej, det vågade han inte.
Då gick han på, då.
Han svängde om hörnet och kom i lä.
Han borstade av sig den värsta snön och pustade ut ; så steg han lugnt upp i trappan till fröken Vesters sal.
Han stod tyst under psalmsången.
Fröken Vester som satt vid orgeln tittade upp ett par gånger och såg på honom över glasögonen, undrande.
Mitt i sången frågade hon, om han inte skulle sjunga med ? Han skakade på huvut.
Då gjorde fröken Vester detsamma med sitt huvud och låtsades bli sorgsen.
--- Martin tycker visst inte om den här psalmen ? sa hon.
Hela klassen började titta.
Han svarade inte.
--- Vi andra tycker den är vacker, vi.
Inte sant, barn ? Klassen susade ja.
--- Nästan, Martin, att vi tycker den är det vackraste som finns, ökade fröken Vester på.
Martin sänkte huvut.
Klassen sjöng vidare, starkare och klarare för varje strof.
Martin ensam var tyst.
Han tyckte om psalmen, men han hade ingen lust att sjunga idag.
Också han tyckte, att den var fin ; också idag tyckte han det.
Men ... Vad fröken Vesters ord beträffar, så visste han nog om varför hon sagt dem.
Hon måste pinas, hon kunde inte leva annars.
Hon förstod kanske inte vad hon gjorde, kanske menade hon bara väl --- men han kände taggarna, för det var honom de stack.
Han visste att hon visste --- att han tyckte om psalmen.
Vidare visste hon, eller borde veta, att han var ledsen.
( Hon visste allting om allting.
) Psalmen ? Psalmen var som bilder, som han såg, måste se, antingen han hade lust eller ej, sjöng eller inte sjöng, var ur eller i humör, ja antingen han tänkte på nånting annat eller inte tänkte alls.
Särskilt då de kom till slutet på varje vers, då jublet kom --- såg han bilder.
Unga --- sjunga --- med de gamla.
Sig församla --- jordens böner --- kring den störste av dess söner!
Högt uppe i himmelen ( fast det var kallt och rimfrostgrått ) samlades alla jordens söner ( i pälsar och långstövlar och kajanamössor ) ( eller i underbara dräkter, som på bilderna ur Jesu' liv, som hängde på väggarna runtom i skolsalen ), och det klingade på cittror och blåste i mässingshorn, och änglarna for runtomkring och sjöng och spelade, pling pling ( men de frös inte, för änglar behöver inte frysa ), och så kom Gud fram ur himlen och pekade på lilla jesusbarnet i krubban på marken, hos herdarna i Betlehem, långt borta i Österland, där allting blivit bebådat av den ljusa stjärnan.
Och allting blev varmt på en gång, för nu såg jordens söner vad som hänt.
Och alla fick fotsida klädnader och purpurmantlar.
Och ett väldigt ljus som var som solsken av månsken spred sig över hela tavlan.
Det kom av sig självt.
Ett tag sken det så starkt, så han nästan glömde bort allt annat.
Kanske glömde han väl inte, precis ; men det kom som ett ljus över allt som var.
Det var så att han måste sucka litegrand.
Han önskade, att han varit en snöflinga, så han fått krypa ner i snön därute och sova --- om han nu fick vara ifred för blåsten.
Fröken Vester slet honom ifrån bilderna nu och alltid.
--- Vi brukar knäppa händerna, Martin, när vi ber.
Hon höll nämligen efter honom, dels på eget bevåg, dels på pappas uttryckliga önskan.
" Gör folk av honom!
Han ska lära sig att bli som oss andra!
Han ska böja sig!
" Han, han glömde sig, i dag som alla andra dagar ; och hon som inte glömde och som såg om inte precis det som visade sig, bilderna, men allting annat, hon måste ruska i honom, tills han var som de andra i klassen.
Han knäppte händerna.
--- Och så huvut, Martin ; det brukar vi böja.
Huvut hade visst åkt upp ? Han böjde det så gärna.
Fröken bad mammas aftonbön fast det var på morronen.
Gud som haver barnen kär --- se till mig som liten är!
( Världen är så stor så stor --- större än du nånsin tror!
) Gud kom fram och tittade på.
Först var han långt borta i molnen, men så kom han närmare.
Han strök långskägget och funderade väl också han.
Ja, nog såg han på ... En stund.
Han hade pannan full med mörka moln.
Han såg bister ut.
Han växte och växte, tills han fyllde hela salen i himmelen.
Nu vände han sig om och visade ryggen, som var stor som en himmelshalva och full med tecken.
Han höll en väldig käpp i händerna.
Först såg det ut som ett svärd, men det var en käpp.
Han pekade med käppen mot jordens söner.
Det var nånting mörkt och randigt utefter hela käppen ; nu började det att droppa.
Det föll ett regn över jorden ; det var blod från Guds spö.
--- Amen!
Sitt ner!
Fröken Vester var redo att börja dagen.
Martin måste sucka, han förstod inte varför.
Gud hade känts så tung --- nu, när han var borta igen, blev allting lättare.
Nu kunde man andas igen.
Han satte sig på sin plats i dubbelbänken och beredde sig på allting.
Nils, bänkkamraten, ramlade ner från andra hållet.
Hopstötning.
Nils till att flina.
Och utan att mena det började Martin skratta ; skrattet bara bubblade fram i mungiporna som spott.
Å, vad det lättade.
Fröken Vester såg till att det blev lugnt igen.
--- Var det din psalm det där, Martin, så kom den alldeles olämpligt, sa hon syrligt.
Inte lät den vidare vacker heller.
Hennes ord hänryckte klassen, så den började fnittra.
Martin kände att han mådde illa.
Han hade glömt sig, nu fick han betala.
Han fick alltid betala --- och han glömde sig alltid.
Fröken Vester såg till att räkningen stämde.
Han måste stryka handen över kinden och titta upp.
Han måste se på fröken Vester, vem hon var.
Fröken i sin tur satt och betraktade honom.
Han såg, att hon var skär och vacker idag som alla andra dagar.
Hon var ljus och ljuv, ljus i håret, ljus i hyn, ljusröd på kinden, ljusbrungrå i ögat, ljust skär på halsen och på händerna.
Hon hade en ljus, rödaktig blus ; och hon lekte med en ljusgul guldkedja, som hörde till klockan, som hon hade i fickan på sin ljusa klänning.
Under skrivbordet stack hennes ljusbruna skor fram två blanka spetsar.
En ljusgul käpp låg bredvid henne på bordet : pekpinnen.
Hon var som en tavla, måste han säga.
Det gjorde ont i ögonen att se på henne.
Fröken Vester.
Skolfröken.
Sist såg han på blicken i hennes ljusblå ögon.
Den blänkte som sol på is : kall och hård och slät.
Ja.
När han inte härdade ut att se mera av det ljusa, öppnade han bänklocket och började rota i sina saker.
Han dyrkade fröken Vester för hon var så ljus och luktade så gott.
Han hade tänkt många gånger, att på samma sätt tyckte kanske hon om honom, för nånting ( men det var längesen, en bit hitanför sista leksommaren ).
Nu såg han, att hon bara tyckte illa om honom ; det gjorde honom ledsen.
Hans blotta åsyn skrev rynkor i hennes panna.
Han kunde inte säga att han tyckte illa om henne för det.
Det var väl helt naturligt att en som var så ljus och ren måste ogilla en som var så mörk och oren.
Men besviken det blev han.
Fröken var en dröm som aldrig gått i uppfyllelse.
Bänklådan däremot var en dröm som blivit verklig.
En mardröm.
När han såg den blev han om möjligt ännu mera nedstämd.
Det var hans värld i en blick.
Spillror det mesta.
Skräp.
Allt han ägde och fått i skolan på ett och ett halvt år.
Hans rum i andra små.
Vad det luktade illa.
Utspillt bläck.
Raderingsludd.
Blyertsspån.
Ett par tre läroböcker, lika många skrivböcker.
Ritblocket.
Blyerts- och bläckpenna samt en liten kautschukbit med pennhål i.
Klotsen under bläckhålet var spräckt ; bläckhornet stack in en blå halvmåne i bänkrummets dunkel.
Allt trä nerklottrat med blyerts- och färgstreck.
Å, vad han blev besviken när han såg hur han hade det.
Det var som om kriget gått hit fram i alla fall, och rövat om i just hans bänk.
Allting var utan glans.
Inte den minsta frökenvesterdoft svävade över hans saker.
Det var ett slagfält, och fienden eller vem det nu var hade skjutit allting skitigt med bläckkanoner.
Han önskade att han fått kräkas över alltihop.
Han stängde bänklocket, medan tankarna for huller om buller i hans huvud, i grubbel.
Vad egentligen hade hänt honom, när allting var så här avigt ? För att komma undan började Martin titta sig omkring i klassen.
Han måste se efter, hur de andra tycktes ha det.
Var det lika för dem, för alla ; eller var det bara han som var utsatt, gick allt tråkigt bara över hans huvud ? Var han, egentligen, ensam också här ? När han sett efter en stund måste han erkänna, att det verkade som om alla de andra hade det bra.
Inte ett ansikte ristat med trista berättelser hade han sett.
Alla såg så ovetande ut.
Ovakna.
Fast de var minst ett år äldre än han --- han hade fått börja skolan ett år för tidigt --- såg de alldeles oskyldiga ut.
Som om de tvättats med tvål och källvatten tvärsigenom.
De lyste som svala morronhimlar.
De hade drömblänk i ögonfransarna och aningssmil i mungiporna.
De satt och tittade framåt som om de väntat att nånting vackert skulle hända.
Martin såg : de visste ingenting om nånting.
Allting var frökenvesterljust för dem alltjämt.
De visste nog om allting, de kände till tusen saker som han inte hade en aning om ; men de visste om det som såna som bara drömmer, som är i det som är men inte känner det minsta.
Medan han var vaken.
Han hade vaknat --- det var skillnaden.
Han ensam hade uppfattat.
Ja ; och han han kände det ; med hela ryggen.
Han var ensam här som på alla andra ställen.
Det var ingen skillnad nånstans.
Det som blivit avigt, det var avigt överallt vart han kom.
( Utom Negern, förstås, han räknades inte, han var kvarsittare.
) En eller möjligen två såg ut att förstå litegrand.
Den ena var Rut.
Rut.
Hon satt i bänken till vänster om honom och lekte med sina flätor.
Hon var stilla och tyst som alltid.
Hon var lite blek, kanske.
Hon tittade häråt ibland, och då var det som en fråga i hennes ögon, en undran.
Vad undrade hon på som påminde om hans egen undran ? Martin måste fingra på läpparna, så förlägen blev han när han såg henne så där.
Han hade inte vetat, att hon också --- ja vad ? Han måste undra över hennes undran.
Den gick inte att tyda, men den värmde på något vis.
Utan att han tänkte på det eller egentligen menade det ställde också han frågor med ögonen, till henne.
Så vek hon undan, böjde huvut och började knyta ihop flätorna under hakan.
Martin kände kinderna bränna.
Bara en undrande blick --- och han var inte längre alldeles ensam.
Rut var på hans sida, det visste han som ingenting.
Den andra som möjligen förstod ett och annat det var Greta, klassens finaste lärjunge --- och längsta.
Hon var lång som en flaggstång, och hon hade en utåtstående, platt haka som samlade upp saker som en sked.
Hon hade blont, finkammat hår.
Hon verkade rak.
Hon var fin för hon hade fina föräldrar.
Hennes pappa var fin : han hade en hög ställning i Bolaget, som var det högsta närapå och finaste och mäktigaste som fanns, för det rådde om alla gruvorna här uppigenom.
Malmbolaget.
De flesta här på platsen arbetade i Bolaget.
På sätt och vis bestämde Gretas pappa över samtliga pappor i klassen.
Martins pappa möjligen undantagen, för en skollärare bestämmer ju själv.
Det förargliga med Greta var, att hon i sin tur tycktes vilja bestämma över sina skolkamrater.
Greta.
Hon tittade häråt, när Martin tittade på henne.
( Hon satt i bänken bakom Rut.
) Då märkte han till sin häpnad, att bakom hennes nedlåtande blick fanns en annan, frågande, undrande, nästan skräckslagen blick.
Det var som hon varit långt borta och tittat tillbaka --- tillbaka ? --- och försökt fatta vad hon då såg --- det hon sett.
Ja, det var som om hon varit vuxen allaredan och sett rakt igenom allting.
Men --- kunde det vara annat än mallighet ? Martin tyckte inte om Greta, inte ens nu.
Men han såg vad han såg.
Såg han inte fel så hade han minst två i sällskap i klassen.
Kanske fanns det ännu flera, om han tittade riktigt noga efter.
Det han forskat ut kunde i alla fall räcka.
Nu så, nu kunde han möta fröken Vester ansikte mot ansikte.
Kom igen!
( Som gruvarbetarna skrek när skjutningen var över i gruvan.
Med bättre kläm!
) Smått uppspelt började Martin prata strunt med bänkkamraten.
Nils bara flinade.
Martin flyttade sig närmare honom, fast han nu som alltid stöttes bort av hans egendomliga dästa lukt.
Nils luktade surt som jäsande deg.
Det sas att det berodde på, att han åt för mycket mat.
Martin tyckte nog att det lät otroligt : för vem fick äta för mycket mat i dessa tider ? Men kanske åt Nils olämplig mat ? Han var konstigt klädd, i Martins ögon : i tjock, lurvig vadmal.
På fötterna hade han lappskor av grått renskinn.
Han hade underliga ryckningar i ansiktet ; särskilt ena kinden hoppade jämt som skinnet på en häst om sommarn.
När han skulle skratta sa han häää!
som en get, och drog munnen på sned.
Och det lätet det flöt sakta som tjära.
I dag igen måste Martin fråga sig, varför fröken parat ihop honom med Nils ? För första gången slog det honom som ett käpprapp, om det möjligen kunde vara för luktens skull ? Genast drog han sig undan och kröp ut till bänkkanten.
Han nosade, men han kunde inte märka någon lukt på sig själv.
Löjligt nog började Nils flina i detsamma.
--- Häää ...!
bräkte han --- och blev ögonblickligen stum igen.
Darrande, blek och grön kröp han ner i bänken och jämrade sig som ett djur.
--- D-det var inte jag!
stammade han.
D-det var inte jag!
Fröken Vester hade tagit så lätt med pekpinnen på hans hår, det var därför.
--- Nej, sa fröken Vester lugnande, det vet jag väl, att det inte var du.
Med de orden samlade fröken in alla ögon.
Martin måste titta på henne igen.
Hon lade ner pekpinnen och mönstrade sina händer ; och i fortsättningen talade hon till dem och naglarna, som hon gned mot varandra, så det rasslade.
Hon gnuggade händerna och strök dem över kinderna och håret gång på gång --- det var som om hon förvandlats till en fluga.
--- Det var Martin, jag vet det nog.
Martin är så tanklös.
Det finns inte tanklösare än Martin, börjar jag tro.
När naglar och händer blivit klara, tog hon glasögonen en sista vända.
--- Jag begriper mig inte på Martin.
Martin önskade att han varit osynlig.
Nu blev allting som varit på väg att bli halvrätt helavigt igen.
Äntligen var fröken färdig med morrontoaletten.
Hon tog pekpinnen och tittade upp.
--- Vi slår opp läseboken!
sa hon --- och i detsamma var det som om alla dörrar slagit igen.
Hela klassen, gruvarbetarbarn de flesta, baracksungar men också några från stan, där alla var löshästar mer eller mindre, såvitt Martin förstått de vuxnas samtal riktigt, en enda överklassunge samt till sist han själv, skollärarens pojke som var varken det ena eller det andra i bolagssammanhanget : nu var de fast, antingen de ville eller inte.
Nu fanns ingen återvändo mer.
Martin bläddrade i sin bok som i feber.
Nu först kom han ihåg --- att han glömt bort.
Han visste inte var de höll på i läseboken, och läxan var en dimma tusen mil härifrån.
Han hade inte haft tid att titta över, eller vad det var.
Nu var han riktigt i fröken Vesters klor.
Han kände att hon betraktade honom.
Nu kom gaffeln snart och spetsade honom ? Då hände nånting oerhört.
--- Rut!
sa fröken Vester.
Rut steg genast upp ur bänken.
Hon hörde alltid vad fröken sa, hon var alltid med, hon visste alltid svaret på frökens fråga.
Just nu verkade hon osäker ändå ? --- Gå och visa Martin du var nånstans vi är.
Han har visst glömt nu igen, fortsatte fröken Vester.
Och hon log sitt allra ljusaste leende.
Martin förstod inte att han blev så het över kroppen, när hon sa det där.
Det var som om hon läst sig in i honom, sökt i hans allra hemligaste tankar och fattat hans blygaste önskan.
Och nu så ville hon retas, förstås ? Men retas ? I så fall var hennes motvilja inte alldeles hel ; hon brydde sig om honom åtminstone som man bryr sig om en hundvalp ? Eller ville hon bara pinas ? Martin fattade henne inte.
Men just nu kände han ett hopp inför henne.
Och Rut kom.
Hon ställde sig tätt intill honom.
Han kände sig konstig : han kunde inte beskriva vad han kände.
På ett vis blev han nästan rädd.
Han både stelnade --- och blev mjuk och maktlös.
Han ville springa och rusa därifrån --- och han ville sitta kvar.
Han önskade att hon skulle säga nej och ge sig iväg --- och att hon skulle komma, ännu närmare, utan ord.
Ja, nästan att han längtade efter henne som efter mamma en gång i världen, och efter fröken.
Nu var hon så nära, så han kände hennes beröring.
Hon böjde sig över honom för att visa var de var i läseboken.
Hennes flätor strök över hans kind och hals.
Nu kände han doften av henne.
Hon luktade som mamma mera än som fröken ; som när mamma höll på att stryka nytvättade kläder eller när hon hängde tvätt i solen om sommarn.
Ändå luktade hon både renare och finare.
Ljuvt.
Han tyckte, att Rut måste vara det finaste som fanns i hela världen.
Så länge hon var här, fanns det ingenting annat, kände han.
Han höll andan, som när han brukade titta i sängkammarspegeln efter rummet längst bort och längst in.
Rut bläddrade först, pekade sen i hans läsebok.
Han såg bara hennes finger.
Det var som ett grässtrå, fast ännu finare.
Hennes fingernagel hade en obeskrivligt ren form, som han väl aldrig vågat tro på om han inte sett den med egna ögon.
Vad den lyste skär.
--- Här är vi, sa Rut.
Nej här!
tilla hon, när han likafullt tog fel.
Han önskade, att hon velat stanna länge och peka och språka mjukt i hans öra.
Flätan kittlade lite på hans kind --- det var som att bli rörd av sommarvinden.
--- Ja, nu vet han nog, sa äntligen fröken Vester.
Nu kan Rut gå tillbaks till sin bänk.
Rut gick.
Någon --- Martin var inte istånd att uppfatta vem --- blev tillsagd att börja.
Så hade själva arbetsdagen kommit igång.
Allt fnitter och buller försvann.
Det blev tyst och stilla och allvarligt.
Den som läste hade en entonig men klar stämma till fröken Vesters belåtenhet.
Entonighet gjorde ingenting bara det var klart.
Var det hårt ibland så gjorde inte heller det nånting, bara det blänkte och var klart.
Allting hade börjat sväva.
Men det var också särskilt varmt härinne idag ; kakelugnen i hörnet andades tjock värme.
Snön på bänksteget hade smält till en vattenpöl.
De sex hisslamporna i taket lyste lite kallt, men de sänkte ner varma, fina ljusringar, som rätt vad det var blev till moln, som man kunde vara i och åka på.
Därute bleknade mörkret en aning.
Rusket piskade fönsterrutorna, så de skallrade och jämrade sig.
Det försökte nog, men det kunde inte komma ända in.
Otrevnaden kom tillbaka genast timmen tagit slut.
Fröken Vester meddelade, att klassen fick lov att stanna inne under rasten.
--- Det är så rysligt väder ; ni får leka i korridoren, bara ni väsnas lagom, sa hon i sin vänligaste ton.
Martin protesterade, ensam av hela klassen.
Han hade börjat våndas sista minuterna så han trodde han skulle kvävas ; och han hade hållit ut endast genom att förespegla sig hur det skulle bli så snart det ringt ut : raka vägen ut i de svalkande snödrivorna.
Tiden blev ohyggligt lång här i skolan ; sekunderna kröp direkt på hans skinn, tills det knottrade sig ; han fick ont och han blev nödig : han kunde spricka i bitar.
Han visste inte varför det var så med honom ; han bara kände det.
Det var en pina värre än den värsta tandvärk ... Tyvärr observerade fröken Vester inte vem det var som sagt nej till hennes vänliga erbjudande.
Men hon ville veta det, hon frågade och det med en röst som var syrlig som rabarber, vem som var emot henne nu igen.
Martin tänkte bekänna, för han var inte rädd, och det var ju inte förbjudet att säga vad man tyckte, om det också inte var så önskvärt.
Han tittade på fröken.
Då såg han, att hon stirrade på honom på ett nästan elakt sätt.
När blickarna möttes, log hon elakt.
--- Jag antar att Martin vet, men inte vill säja, vem det var, sa hon.
Är det så, Martin ? Genast låste sig hans läppar.
Jaså på det viset, tänkte han, och lät henne vara i ovisshet.
Hon visste inte vem det var som protesterat, men hon antog att det var han.
Hur kunde hon anta det, när det fanns så många andra att välja på ? Jo, för att hon ogillade honom.
Och varför gjorde hon nu det ? För att han luktade illa, kanske ? Hur visste hon det ? Jo, hon antog det.
Hon vände näsan utåt klassen och nosade, när det var aktuellt, och så antog hon, att det nog var från hans håll oset kom.
Men han luktade inte illa ; han bara pinades så han skruvade sig inför tanken att han kunde göra det.
Han ville inte lukta, nej.
Och varför skulle han lukta ?!
Men inte bara det : hon tyckte illa om honom för annat också, för lite av varje.
Allra mest ogillade hon honom för han var från den bråkiga familjen som hon levde granne med, jojomen.
Hon, lika lite som nån annan i huset tyckte om familjen Skoog --- och nu fick han äta upp det.
Familjen Skoog var inte fin och inte stilla nog --- för så fina damer som fröken Vester.
Hon brukade knacka i väggen om kvällarna och anhålla om tystnad, liksom Milda Matilda knackade i taket om samma sak ; och hon tog missnöjet med sig hit och öste över honom när det passade.
Det passade lite då och då.
Konstigt nog så hade hon gått ihop med pappa om att tukta honom --- men det kunde han inte klara ut, det var en olöslig gåta.
Överhuvud taget hade hon visat från allra första början här i skolan, att han var till besvär för henne --- hade pappa tvingat honom på henne ? --- och inte lagt två strån i kors för att hjälpa och förstå.
Å, det var mycket, mycket mera --- och han läste i blicken i hennes klara ögon, att hon aldrig tänkte släppa honom ur sikte.
Hon hade knallröda fläckar på kinderna av sårad välvilja.
--- Jaså ? sa hon med en gäll biton i stämman.
Inte kan jag väl tro, att han som sa nej har glömt det allaredan ? Martin ? Hån, hån och åter hån.
Martin hörde det nog.
Han spände blickarna i hennes blick och talade om för henne den vägen, att han var redo.
Ville hon bråka nu igen, så inte honom emot.
Tänt är det hänt!
--- kom igen!
Men han ville bara tala om att nu slog han på triangeln, bing bang bång, så hon visste vad som väntade.
Bråket började hemma i trappuppgången : nog visste han väl det --- här bredde det ut sig till krig.
Det var lika trångt här som där, och rymdes de inte tillsammans där så inte rymdes de tillsammans här.
Och nog visste han varför hon inte kunde tycka att han var fin nog för hennes smak : för att mamma inte var fin nog.
En lärarinna och en bondmamma --- gick inte bra ihop i en och samma trappuppgång.
Å, vad han beundrade henne för att hon åtminstone inte hycklade här som där : hon sa rent ut med blicken här, det hon höll innanför blicken där : att han och mamma och hela familjen Skoog sånär som pappa förstås, som ändå var skollärare och höll sig med två goda dofter, pipdoft och hårvattensdoft, var ofina, lurviga, bråkiga och alla delar.
Kom igen med bättre kläm!
Fröken Vester kom igen.
Hennes ögon glimmade, när hon nu riktade sin fråga till hela klassen.
--- Ingen som vet ? Ingen som visste.
Fröken Vester bara smålog och fingrade så lent på sin guldkedja.
--- Då kanske jag måste hjälpa till då ? Ingen som svarade.
Hon behövde inget svar, hon gick lugnt på.
--- Om fröken säjer så här : vem är bråkigast i hela den här konstiga klassen --- vad svarar ni då ? Klassen svarade med att tiga.
Frökens kinder blev lite rödare.
Fröken såg inte besviken ut över tystnaden.
Snarare tycktes hon bli värmd av den.
Hon fortsatte.
--- Nej, det kanske inte är så lätt att säja.
Det finns några att välja på, faktiskt.
Inte sant, flickor ? Flicksus.
--- Men gossarna då, vad säjer di ? Fröken Vester sa di i stället för dom, gosse i stället för pojke, hon hade den egenskapen.
Min lilla gosse!
sa hon lite då och då, såväl när hon var syrlig som annars.
Gossarna --- mm --- svarade ingenting di heller.
Fröken nickade att hon förstod.
Hon sa det, högt och tydligt och klart.
--- Jag förstår så väl!
sa hon.
Då måste jag hjälpa lite till.
Jag kan väl inte anta, att ni ... ? Nej, det vore ju fult.
En underlig stelhet bredde ut sig i klassen.
--- Så här säjer jag : vem av er kan aldrig sitta still ? Alla kunde sitta stilla.
Då började fröken Vester hetsa.
--- Kan Rut svara det ? Rut som alltid sitter så snällt och hör på ? Rut ? Då sa Rut, att hon inte visste.
Det var ett nöje att studera fröken Vesters ansiktsuttryck då.
Allt som varit uppåt åkte nedåt, och det slet ihärdigt i ögonvinklarna, som kunde inte ögonen se riktigt vad öronen hörde.
Sen blev hela ansiktet sorgset.
--- Nejmen lilla kära rara Rut!
förebrådde fröken, och Rut blev röd över hela ansiktet från pannan ner till halsen.
Men Rut nekade.
Fröken Vesters ansikte fick en nyans blekhet, som dock stannade innanför det röda och skära.
--- Ja det var ju synd, sa hon, när hon hämtat sig.
Sen blev hon le.
Och Rut vet händelsevis inte heller vem det är som alltid sätter bläckplumpar i skrivboken, suddar hål på papperet i räknehäftet, skriver rysliga siffror, att inte tala om bokstäverna i välskrivningsboken ? Vem som aldrig har nån kautschuk och ingen pennvässare utan jämt och ständigt måste låna ? Och som glömmer allting ? Som skrattar när vi är allvarliga, Rut och jag och alla andra --- och tvärtom ? Som sitter och tjurar när vi andra gläder oss åt allt underbart som är ? Vem är det, snälla Rut ? Ett långt tal, medan rastminuterna smalt ikapp med snön på golvet.
Fröken slutade och suckade.
--- Jaså, inte ändå ? sa hon dystert.
Ja, då vet jag väl inte vem jag ska fråga, då ? Som kan hjälpa mig ? Greta kanske kan ? Greta riktigt flög upp ur bänken, flaxande med armar och ben som en kråka.
Hon flaxade med ögonen också, ja med hela huvut, hit och dit.
Hon var visst alldeles yrvaken ? Hennes ansikte började flamma, och då ömsade det färg i samma fart som alla hennes ryckningar : först vitt, sen rött, sen vitt igen.
Hon måtte vara förskräckt ? Eller tänkte hon på nånting som inte var här inne, nånting ännu farligare ? Så sa hon, att inte heller hon visste.
Sen tittade hon tjurigt ner i golvet och styvnade också hon.
Martin bävade.
Det --- det var visst på det viset, att Greta förstått, eller om inte förstått så åtminstone känt, anat, gissat : att hon och Martin och Rut var förenade om nånting.
Ett hemligt band höll henne ihop med honom --- liksom.
Ett syskonband.
Men --- syskon ... ? Eller hur det var.
Nånting var det.
För hon, som annars alltid bar fram skvaller till fröken, hon vägrade att skvallra den här gången.
Hon darrade litegrand tvärsigenom stelheten.
Fröken Vesters ögon hade börjat glittra.
--- Men nu!
sa hon.
Nu blir jag förskräckt!
Det är visserligen en struntsak ... Det gäller ju ändå sanningen, barn ? Jag kan väl aldrig anta, att Rut --- Rut!
--- och Greta ... ? Det skulle göra mig så besviken ... Hon sökte igenom salen, innan hon vädjade till nästa.
Nästa var Signe.
Hon satt längst bort i salen, i bänken närmast kakelugnen och utgången.
Hon blev alldeles konstig i ansiktet.
Hon tittade på Martin som begärde hon hjälp.
Martin tittade tillbaka, att hon måste klara det själv.
Du gör som du vill, sa han med blicken ; han räknade inte med annat än att fristen nu var ute.
Nu var han fast.
Och allting hade stegrat sig till det oerhörda.
Det gällde inte bara honom och fröken längre ; det gällde hela klassen --- och fröken.
Fröken sa att hon ville ha fram sanningen --- klassen visste att det var lögn ; vad hon ville ha fram det var bevis på vem som var starkast här i salen, ingenting annat.
Men hon vände det till att hon var sanningen, han osanningen ; och när de andra inte ville skvallra, ja så körde hon ner dem också i lögnens träsk : så vart hon ensam ljus och ren och fin --- och de vart fula, platta, gröna paddor.
( I sagoboken.
) Men var det verkligen så att hon var det rätta, de det orätta ; ja då var det rätta ändå orätt, otäckt var det, elakt, vrångt, ogint, medan det orätta var rätt : det ville i sin tur bara ut därifrån, ut i snön eller låt vara bara ut i korridoren.
Den enda riktiga sanningen det var, att fröken höll på att ta utav dem själva rasten, lekpausen, andningsögonblicket --- bara för att visa sin makt.
Det att han, Martin, låtit bli att skvallra på sig själv, det hade egentligen ingen betydelse mera : det visste klassen och det visste fröken Vester.
Martin kände mera än verkligen förstod att det var så.
Men naturligtvis ville fröken också åt honom, det både kände han och begrep.
Det var så mycket vid det här laget mellan henne och honom, att hon måste ta varje tillfälle för att minska räkningen.
Signe skulle ge fröken beviset idag som så många andra dagar ; för hon kunde inte ljuga ensengång till förmån för det som var rätt.
Signe stammade, fast hon aldrig brukat stamma.
Hon var vit som snö.
--- D-et är ...!
D-et är ...!
Hon kom inte längre.
Fröken uppmuntrade henne, vill säga hetsade.
--- Ja, var inte rädd för sanningen du Signe, sa hon gällt.
Martin måste titta på henne igen.
Den snälla, skära fröken hade bytts ut mot en svettig häxa, tyckte han.
Hon var häxan i pepparkakshuset i sagan, och Signe och Rut och Greta och han själv var barnen hon ville spetsa på sin gaffel och steka i sin ugn.
Han var het över hela kroppen.
Det gällde så mycket, tyckte han på en gång.
Ryggen sa ifrån på ett sätt som han inte kunde misstyda, att det som nu skedde på ett ödesdigert sätt hörde ihop med det som skett därhemma för inte så länge sen och som han inte kunde glömma, fast han inte fick fram det på tungan.
Bakom allt som hände var en enda fiende, det var sant ; men fienden var många i en person ; och vems ärenden gick den äntligen!
Fröken Vester --- pappa --- alla med käppar och spön utrustade : ville åt honom.
De kom emot honom just nu, skrikande : ner med honom, lär honom, böj honom!
Bakom dem stod skolans mörka skugga, med fyra gånger fyra hungriga ögonmunnar och grinande tandrad : ta hit, ska vi spisa honom annorlunda!
Och Gud ? Gud böjde himlavalvet som var hans egen, märkta rygg och pekade häråt med sin käpp, som droppade blod : men ryggen var stum, ryggen sa ingenting.
... se till mig som liten är!
Var det inte bättre att ta på sig skulden på en gång och göra pinan kort ? Och befria åtminstone de andra i klassen ? Nu pinades de ju för hans skull, gjorde de inte ? Var det inte fegt att göra så här ? Nej och åter nej.
Fegt vore att böja sig, att springa från pinan, att ta på sig en beskyllning som inte ensengång slungats ut --- för att pinan skulle komma.
Det var som om allting börjat växa runtomkring Martin.
Den brinnande men kalla solen i frökens ögon drev upp sakerna.
De sköt iväg som svampar, blev större och större, större än tallarna i skogen, större än skolhuset, ja de nådde ända upp till skorstenarna, och högre upp ändå.
Allting blev tjorvigt och snårigt, och allting slingrade sig kring allting.
Liten som en sotprick på snötäcket stod han ensam längst ner på botten och väntade.
Fröken drev bort det med ett enda vasst ord.
--- Nå!
Guds käpp droppade blod, dropp dropp.
Nånting nytt steg in i salen.
Det jämrade sig, fast ingen piskats och ingen direkt piskat.
Allting störtade omkull --- allting reste sig på nytt på andra sidan, annorlunda ; men än var det en bit kvar innan dess.
Fröken Vesters ansikte och röst blev alldeles gråa.
--- Men!
protesterade hon.
( Nu var det hennes tur.
) Inte behöver väl Signe gråta för det ? Signe!
Signe stod och lipade.
Hennes stora mun blev blank av tårar, och hennes råttsvansar till flätor blev glansiga, som om också de gråtit.
Hon hade lagt båda händerna på bröstet som en sköld.
Hon stammade.
--- P-pappa har sagt, att jag inte får sk-skvallra!
snyftade hon.
Sorgset och bedrövat.
Martin såg på hennes ögon att hon beskyllde honom för sitt lidande.
Men samtidigt försäkrade hon att hon inte tänkte vika.
Fröken blev röd igen och fick den rätta hårda glansen i rösten tillbaka.
--- Jaså ? sa hon.
Jaså, säjer pappa det ? --- Jaa.
--- Men tala sanning det vill han väl att du ska göra, Signe ? --- Joo.
Men inte skvallra.
--- Jag förstår.
Men, Signe, att tala sanning och skvallra är det nu samma sak ? Säjer pappa det med ? Signe!
--- Nää.
Men å skvallra är fult.
Det säjer pappa.
--- Det säjer fröken med, Signe.
Du kan hälsa din pappa, att han och fröken tycker precis likadant.
Skvaller tycker fröken inte om.
Fröken helt enkelt vill inte höra skvaller.
Men sanningen den tycker jag om ; förstår du ? --- Ja.
--- Och jag tycker om dig för du alltid talar sanning, det har jag väl talat om ? --- Jo.
--- Och när fröken frågar en sak, Signe ... ? Fröken Vester höjde stämman en ton.
--- Hör alla på ? Hör på nu alla!
Klassen suckade och tappade luft.
Fröken triumferade såtillvida, att hon lyckats knäcka ryggen på sin klass, rad efter rad.
Lite till --- och hon fick sin vilja fram.
--- Alla förstår ni varför jag frågar så här.
För att få en viss liten gosse på andra tankar!
Alla följer väl med ? ( Där bekände fröken Vester --- mm --- sanningen.
) --- Allihop : är det skvaller då att svara på frökens frågor ? Hela klassen utom möjligen en eller två stycken svarade nej.
Fröken hade blivit nöjd, om inte Signe i hastigheten svarat ja.
Då fröken höjde ögonbrynen, sa Signe, att alla menade att det var skvaller, fast de inte vågade fram med det.
Så fort de kom ut skulle de säkert ändra sig, sa hon.
Fröken Vester slog ihop händerna och vojade sig som en finngumma.
--- Men det här är ju förskräckligt!
Det här måste vi sannerligen ta punkt för punkt.
Vi stannar inne under rasten, och ...!
Då sa Martin nej för andra gången, nu gällt och trotsigt.
Det verkade som om fröken vaknat i tjära, så segt rörde sig hennes tankar nu.
Hon tycktes leta efter nånting --- och så suckade hon och började om från början : det hade varit komiskt om det inte varit så sorgligt.
Nu flög rastsekunderna med snabba vingar.
--- Vem var det som protesterade ? Kan Martin säja nånting om det ? frågade fröken Vester.
Klassen höll andan.
--- Det var jag, sa Martin.
Jag var det.
Jag.
Han sa det tre gånger, så fröken inte skulle behöva tvivla.
--- Jaså verkligen ? --- Ja.
Fröken lekte med guldkedjan och pratade med kjolen.
--- Nå, vad gjorde Martin det för, då, får fröken fråga det ? Signe snyftade, som om allting varit tillspillogivet.
--- Martin kanske inte kan svara på det ? Martin svarade nej, som sanningen var.
--- Nej, jag tänkte nog det.
--- Jag mena inte att göra det, sa Martin.
--- Nejvisst nej ? --- Det kom i alla fall.
--- Just det.
Det kom.
Kom det av sig själv, förstås ? Nu igen ? Martin, min lilla gosse ? Martin började känna sig trött, han förstod inte varför.
Fröken drog svarta trånga tröjor över hans axlar, så kändes det.
Och svart spindelväv över hans ansikte ; han såg som genom galler på hennes ljusa gestalt.
--- Ja, sa han lågt.
Det kom av sig själv.
Fröken Vester smålog och nickade.
Just nu liknade hon --- genom gallret --- en instängd ängel.
--- Jag förstår.
Det är så förargligt att det finns inte ord, inte sant ? --- Jo.
--- Allting kommer av sig själv till Martin, precis allting ? --- Ja.
--- Martin själv gör ingenting för att det ska komma ? --- Nej.
--- Och då kan det ju inte vara Martins fel, att ... ? --- Nej, sa Martin, och undrade om det fanns vita spindlar, det är inte mitt fel.
Fröken Vester la klockan till örat.
Sen hon lyssnat stack hon den tillbaka i kjolfickan.
Nu började det visst klia i näsan på henne, för hon både strök och nöp den, tills den blev röd.
Hon snusade litegrand men nosade inte.
Martin blev ändå lite särskilt varm, när han märkte det.
--- Det var värst vad det irriterar, sa fröken och fnös.
Var var vi nu ? frågade hon och hade visst tröttnat ut sig själv med.
Jo!
Hon såg nästan gammal ut, helt plötsligt.
Som om alltsammans verkligen slitit på hennes krafter.
Som om hon misströstat, eller vad det var.
Som om hon på ett vis --- ett märkvärdigt, ofattbart frökenvis --- varit ledsen också hon.
Hennes röst sjönk flera toner, blev nästan tonlös.
--- Inte är det Martins fel att det är så här --- menar Martin.
Då frågar fröken : nå, vems fel är det då ? Martin!
Vems fel menar Martin att det är ? Martin måste hänga med huvut.
Vad allting kändes hopplöst nu igen.
--- Vet inte, svarade han.
--- Martin menar väl inte, att det är frökens fel ? Martin skakade på huvut.
--- Titta opp när du svarar!
Martin tittade upp.
--- Jag frågar : vems fel är det, att det blivit så här ? Då måste Martin bränna av.
--- Ja, det undrar jag med, fröken!
sa han häftigt.
Han kände hur det mjuka inom honom sjunkit ner bara för att vila sig ; nu reste det sig återigen fortare än han kunde följa med och bestämma.
Det körde i ögonvinklarna och hettade inne i munnen ; det stelnade och styvnade under läpparna och inuti händerna.
Snart visste han inte vad han gjorde ... Fröken var vit i ansiktet : nu var allting under en enda kupa.
--- Det var inget svar!
Martin!
Titta på fröken och svara!
Nå!
Det styva och det brännande --- gick tillbaka, innan det nått fram.
Martin tittade ner i golvet, när han svarade.
Han kände, att han ingen kraft hade kvar.
Han var lika gammal som fröken Vester och lika trött.
Men han sa vad han trodde.
--- Det --- det är fiendens fel alltihop, sa han --- och nu skulle han bli utskrattad, och det var inte första gången.
Underligt nog blev fröken Vester allvarligt allvarlig, när han sa de orden.
Hennes allvar smittade av sig på klassen, så den slutade fnissa innan den knappt hunnit börja.
Fröken tog så lång tid på sig, innan hon sa nånting, att sekunderna blev till minuter, och minuterna till tankstreck.
När fröken så talade igen, var hennes röst helt annorlunda : som om den varit antingen utanför henne eller djupt, djupt inne, innanför den vanliga rösten.
--- Jag antar att jag förstår vad Martin menar, sa hon stilla och undervisande.
Fienden ? Och vem är nu han ? Vet Martin om det ? Martin sa, att det visste han inte.
Fröken nickade.
--- Jag förstår.
Och jag undrar inte på det.
Det är minsann inte så lätt ... Martin tyckte, att hon lät mera sann än falsk, fast han inte kunde med hennes långsamma sätt.
Men inte heller det rådde hon väl för : att hon måste göra själva välviljan till en pina.
Det lät som om hon velat väl.
Ja, det lät som om hon varit vänlig tillochmed mot sig själv ; nöjd över att allting tagit denna vändning smekte hon sina tankar och ord som en katt sin svans.
Allt hårt och elakt hade försvunnit på en gång ; kvar satt den fröken Vester som syntes.
Den fröken Vester som syntes var snäll.
Martin böjde huvut under hennes dom.
--- Men gissa vad fröken tror, Martin ? Jo ...!
Alla hör väl på!
Hon spände klassen, innan hon sa dagens visdomsord.
--- Fienden, sa Martin, alldeles riktigt.
Men han vet inte, och knappast ni heller, för ni är för små än, att om det finns fiender, många fiender, ja så har vi oftast den värsta fienden inom oss själva!
Hon tittade över allas huvuden mot nånting som inte kunde vara väggen, inte dörrarna, inte kakelugnen, nånting som fanns fast det inte fanns.
Nu var hon underligt stilla, och det var sant att hon var ljusare än nån annan Martin sett.
--- Och jag tror, att detta gäller mera för Martin än för di allra flesta.
Hon smålog som om hon visste allting.
--- Eller hur, Martin ? Och innan Martin hunnit tänka efter vad hon menade, innan han hunnit protestera och tillrättalägga --- ändrade fröken Vester röst på nytt.
Hon sa till Signe att sluta lipa, för hon hade ingenting att lipa för.
Kyligt meddelade hon, att klassen inte skulle tro att den gick miste om rasten för det här.
--- Ni får leka tills ni blir less.
Martin försöker hålla sig i skinnet, om det går.
Marschera!
Hon följde sin klass ut i korridoren.
Här suckade hon som en trött mamma, förmanade än en gång, och sen drog hon sig tillbaka.
Hon stängde dörrarna.
Alla stod och lyssnade, när hon gick igenom sin sal in till kollegierummet, där väl Milda Matilda väntade vid det här laget, full av nedstämmande berättelser om sina barn.
När dörren till kollegierummet gick igen, drog hela klassen ett djupt, samtidigt andetag.
Äntligen!
Martin sprang ut på skolgården, när de andra började leka.
Han hade ingen lust vara med, åtminstone inte än på ett tag.
Han tittade sig omkring.
Inte en själ syntes till.
Då ställde han sig vid knuten och ritade sitt tecken i snön som en hund.
Nu så, kunde han kanske.
När han just kommit upp på bron, hörde han pappas klass komma nerramlande i trappuppgången närmast intill.
Innan han hunnit fatta, att de ju hade frukostrast, var hela skaran ute på bron ; i nästa blink var den både kluven och försvunnen åt olika håll.
Martin förstod inte varför han tog det som nånting så besynnerligt ? I alla fall stod han kvar också sen de gått : ifall pappa skulle komma haltande och med käppen i högsta hugg, som vanligt ? Men ingen pappa kom.
I stället kom en svag orgelton uppifrån hans sal.
Den hördes nätt och jämnt genom allt det andra pipet och jämret --- flaggstången knakade, vinden ylade, ja hela rymden skrek som om allting haft ont, tandvärk eller ont i ryggen --- och den blandades lätt ihop med den ljusa sångtonen ifrån småskolans korridorer, där de lekte nu för fullt ; men spände man öronen riktigt, så hörde man ändå.
En svag orgelton som lät som en kvidan, ungefär.
Pappa ; han satt kvar i sin sal och spelade orgel.
Martin tänkte efter, hur han skulle göra.
Hur det var så förstod han, att han kunde gå lite närmare och om inte se så åtminstone höra på.
Han ville darra litegrand, när han tänkte det --- men så gick det över.
Han öppnade porten och slank in i nedre farstun.
Redan här hördes orgelmusiken starkare.
Och det hördes, att pappa inte bara spelade utan också sjöng.
Martin tittade ett slag på trappan till höger, som gick ner till slöjdsalen i källaren --- sen började han gå i trappan till vänster, som gick upp till pappas sal i andra våningen.
Hela trappuppgången dallrade av orgeltoner och sång.
På ett vis flaxade allting som svarta fåglar ; mer och mer ju högre upp han kom.
Både musiken och sången var så mörk så den var svart.
Om inte precis sorgesång så åt det hållet.
Mitt i trappan var det en avsats, innan den svängde åt andra hållet.
Martin måste stå och vänta en stund och vila benen, som kändes darriga och konstiga.
Det var en slitsam trappa, det kändes ; för han blev andfådd och tung över bröstet, och han måste tänka, att det var nog inte så lätt för en som var halt att hoppa upp och ner för det här stället en tre fyra gånger varje dag, ibland ännu flera.
Åhå jaja.
Hade det inte varit för att han känt sig så nyfiken, hade han vänt om redan här ; men nej, han måste ända upp.
Högre och högre, ett trappsteg i taget.
Det var som att stiga in i toner.
Nu hördes det tydligt, att det var en psalm.
Var är den vän ? --- den psalmen.
Det lät inte så illa för att vara av pappa, det måste Martin erkänna.
Det gick saktare att komma uppför de översta tre stegen än uppför alla de andra.
Så var han äntligen uppe på sista avsatsen och kunde vila sig litegrand där också, stödd mot räcket.
Ytterdörren stod på glänt, innerdörren däremot var helt öppen ; bra.
Här hördes det fint.
Nu kom Martin på vad det var frågan om.
Pappa övade sig till söndan, då han skulle spela i kyrkan som vikarie för kantorn ; han var organist också, inte bara skollärare.
Det var söndagspsalmen han provsjöng och provspelade : han förberedde sig.
Konstigare var det inte.
Här hördes det hur han sjöng, också.
Martin måste medge mot sin vilja, att det inte lät falskt och inte fult.
Kanske bälgade pappa lite väl mycket, och inte hade han behövt ta i så där när han sjöng ; vidare så gnisslade pedalerna alldeles på tok.
Men för övrigt kunde pappa sina konster, i orgelspel och psalmsång som i allting annat.
Jämfört med fröken Vester både sjöng och spelade han som en hel karl.
Men fast han var det, karl, så hördes det att han tänkte på nånting när han höll på, nånting som inte var käpp och inte hårda nävar --- men varmt och mjukt.
Det som strömmade häråt och som var ifrån pappa ville värma mera än nånting annat.
Själva psalmen var ju också varm ... Martin kände att han måste gå ännu närmare.
Nu ville han se också, inte bara höra.
Han steg försiktigt in i korridoren och gömde sig bakom dörren till skolsalen : här kunde han se pappa genom springan utan risk att bli upptäckt.
Pappa.
Han satt vid orgeln, lite bortvänd men ändå fullt synlig.
Han hade lagt huvut på sned, och han höjde blicken så den strök över koralboken bort mot nånting, som Martin inte kunde se, men det tycktes vara långt borta, ovanför och bortanför.
Han krängde på sig som om han gungat på moln, eller vad det var.
När han sjöng öppnade han munnen på ett nästan skrattretande sätt, visade alla sina vita tänder och grimaserade ; men nog hördes det att han hade både luft och stämband : fönsterrutorna hade skallrat om de inte varit fastisade.
Händerna syntes inte alldeles, utom för fantasin : de letade och trevade försiktigt innan de bestämde sig och kramade ner tangenterna, just kramade, så skuldrorna åkte upp och bröstet välvde sig ; starka och lite tobaksbruna formade fingrarna musiken som de röda, breda läpparna formade sången.
Martin måste medge, att han därinne inte såg direkt elak ut ; just nu verkade han inte sträng ensengång.
Men vek det verkade han, nästan barnslig.
( Vad gjorde psalmen med honom ? ) Det var nånting underligt att stå och titta på pappa på det här sättet.
Han blev både stor och liten genom dörrspringan, hans åsyn vill säga ; hans röst bara växte och växte tills den blev lika stark som Guds röst, om inte starkare.
Det både var pappa --- och en annan, nästan okänd person, tycktes det.
Tänk, att nu suckade han också.
Och då syntes det, att han inte såg vidare glad ut.
Snarare var det då tvärtom.
Inte heller såg han äckligt ljus ut som fröken Vester ; men mörk det såg han ut att vara, så mörk att han var nästan lika svart som sin sång.
Och pannan hade han rynkat : det syntes hur molnen riktigt jagade varandra över den.
Pannan --- det syntes --- hade ont ; nånting skar fåror i den, djupa, svarta, sågade, jämriga streck.
Så märkvärdigt ? Och det gick streck som såg lika pinade ut från näsan ut på kinderna.
Det var inte fritt heller att mungiporna ville vara ledsna.
Nu måste Martin sucka.
Det slog honom, att pappa inte kunde luras heller, för han trodde ju att ingen såg honom : han såg ut så där för han var det ; det var sant.
Verkeligen : det var märkvärdigt ? Så slutade pappa sjunga.
Han drog åt sig andan och böjde huvut och nu betraktade han väl händerna, som inte kom sig för att lämna orgeltangenterna än på ett tag.
Musiken blev finare när sången slutat.
Mjukare, enklare, renare.
Och tystare.
Det verkade som om pappa äntligen lyssnat till tonerna, som blev allt svagare, tills de lät som fladder av änglavingar, just inte mera.
Pappa.
Nu tittade han upp och hade visst hört ett knäpp ? Martin gled ut ur dörrvinkeln tyst som en skugga.
Han ville inte att pappa skulle se honom.
Ut i trappan och ner.
Nu tystnade orgeln.
Nu la pappa igen orgellocket.
Ja ; och nu letade han väl efter sin käpp ? Martin gick ner några steg i sista trappan för att vara på den säkra sidan.
Han mätte avståndet till nedre avsatsen och porten.
Sen vände han sig om, satte händerna som en lur för munnen och skrek det värsta han kunde, uppåt salen.
--- FinnKalle!
FinnKalle!
Han tog i så han darrade.
Han lyssnade.
Pappa kom genast häråt, haltande, stötande med käppen, slängande bänkar och dörrar så det skrapade och small.
Nu blev han arg ; bra.
Martin skrek samma ord en gång till --- sen på dörren och ut.
Han höll dörren öppen och väntade utanför.
Pappa stod nu på översta avsatsen och lutade sig över räcket.
Rasande skrek han i sin tur häråt.
--- Men hallå du därnere!
Vad är du för en lymmel som far här och smyger!
Vet du inte den ringaste hut!
Martin stängde dörren tyst.
Han sprang och ställde sig bakom stora bron.
Han väntade, att pappa skulle komma ut och skrika.
Först då han var säker på, att han inte var förföljd, gick han upp i trappan till fröken Vesters sal.
På vägen dit måste han kliva under stegen ; här bröt han av en istapp och tog den i munnen, som hettade.
När hettan gått över till isning gick han in.
Fast alla som lekte ville ha honom med gick Martin och ställde sig bland pojkarna längst bort i korridorens mörkaste vrå.
Det var klassens gäng.
Alla som var med i det var från nedre barackerna och höll alltid ihop.
Johan, Henrik, Massa och Frans samt Negern.
Negern var anföraren, för han var både kvarsittare samt överårig.
Just nu stod alla fem och fjäskade för Nils, Martins bänkkompis, som satt och åt smörgås och drack mjölk ur en flaska, klunk på klunk som en arbetare.
Han vräkte i sig och trivdes, inte minst för de andra tiggde och tittade, tills snålvattnet rann.
Han hade en påse full med smörgåsar.
Den han hade i handen var av tjockt mjukt bröd med det fetaste sovel Martin nånsin sett.
Han föste undan de närgångnaste med smörgåshanden som man föser bort flugor.
--- Häää ...!
flinade han och mådde tjockt.
Han satte ut benen som en gubbe.
Nu förde han flaskan till läpparna, nu tog han bort den igen : blupp!
lät det.
Snart klunkade det väl i hela Nils.
Nu rapade han.
Negern insåg först av alla att det var hopplöst att tigga av den snåljåpen.
För att komma över förtreten hoppade han på Martin.
Knappt hade han tittat häråt, så hade han sina fyra följeslagare med sig, fullt införstådda.
Han frågade, om Martin varit ute och kikat efter fienden ? Martin måste sätta handen till kinden.
--- Fienden ? Han frågade tillbaka.
Sen begrep han.
Han kände, att då blev han rödare i ansiktet än han antagligen redan var.
Ä!
sa han då och vinkade bort det ; det var bara nå som fröken snacka.
Men de trodde honom inte.
Hur det var började de prata om fienden och kriget och allt som var åt det hållet.
De ställde sig med ryggarna mot leken för att slippa se.
( Att leka ringlekar var fånigt.
) Negern gjorde några sjömansvaggningar med kroppen och körde ner händerna i byxfickorna, medan han samlade sig.
Han var verkligen olik alla andra i klassen, ja kanske i hela skolan.
Han hade svartbrunt ansikte mitt i vintern, blåaktiga läppar och kort, knollrigt, tätt hår som var svart som skokräm.
Han var huvut högre än vem som helst annan i klassen, lika lång som fröken Vester.
Men han var bred också, som en vedkast.
Han hade en vid, gråröd tröja och märkvärdigt nog kortbyxor.
( Som Martin.
) När han talade, lät han rösten börja djupt nere i magen och så småningom bubbla fram.
Han kunde rulla med ögonen.
Negern : han bestämde över de andra, inte minst för att han var så stark och klyftig ; fast det sista visste inte fröken om.
Negern visade bara en egenskap inne i skolsalen : lojal tystnad.
Utanför skolsalen visade han tusen egenskaper ... Han betraktade de andra, liksom mönstrade dem, innan han drog med dem.
De tittade trofast på honom alla fyra.
Möjligen var Massa lite kritisk ? Massa var tjock som en tunna allaredan.
Två dubbelhakor och insyltade ögon.
Ansiktet fläskskärt.
Hans hår var alldeles gult.
Det var ansträngande att stå, det hördes på honom, för han stönade ; men han kunde inte gärna sätta sig så länge Negern stod, han härdade ut.
Johan beundrade Negern utan svek.
Han hade svarta, åtsittande kläder och svarttjärade så kallade blötnäbbar med svarta band.
Själv var han svart : svarta, blixtrande ögon, svart, lockigt, stort hår.
Han hade örnnäsa och smiliga läppar.
Han fnittrade och såg dyster ut på samma gång, hans kinder hade rynkor allaredan, och rynkor spelade i hans ögonvinklar.
Henrik hade varit stor och kraftig, om inte Negern stått i närheten, nu var han bara stöddig.
Hans ögon blinkade och det ryckte i hans ansikte, som om han tänkt börja med ett skratt : han var skrattnödig och kallades SkrattHenrik.
Sist var det Frans.
Frans huttrade då och då som om han frös och ville gärna hosta ; smal som en sticka, med insjunket bröst stod han och hackade och sa just ingenting nu heller.
Han hade fräknar överallt på ansikte, hals och händer ; ibland liksom växte de ut och gick ihop, så han blev helt skinande röd.
Han hade rött hår, små, virriga ögon, och kunde nätt och jämnt tala rent.
Gänget.
I dag tänkte de på fienden och kriget --- underligt.
Martin tänkte lite på det, medan han beredde sig på det värsta.
De som var i gänget hörde inte riktigt till den här skolan ; de borde gått i den skolan som var lite längre ner i backen, närmare barackerna som de bodde i.
Den här skolan var för barackerna häromkring ... De kände sig nog som främlingar ? Var det för det de höll ihop ? Då det var snöbollskrig mellan skolorna var de aldrig riktigt med ; tysta ställde de sig åt sidan och bara såg på ; men gjorde de en kommentar så var det för att antingen heja på eller varna nedre skolan : där hade de sina rätta kamrater.
Tänker man på kriget mera, om man är utanför ? undrade Martin.
Kommer man ihåg det bättre då ? Eller hur är det ? Negern började.
--- Nä, då lär du nog få gå långt, Martin, ska du få se så mycke som aschole utå fienden.
Henrik fick genast ett skrattanfall.
( Det verkade som magknip, ihopdragande.
) Johan fick upp ett smil som gick som en näbbsko över hela hans ansikte.
--- Jo, sa han, med finsk brytning.
Först bort åt helskote, sen en halv mil till.
Där nånstans, djupt in i mörkre.
--- Ska du se han på frammen, fortsatte Negern, så får du gå runt å komma från andra hålle.
Då möjligen.
Kan du gissa hur han ser ut, då, kan du det ? Martin förstod, att de drev med honom, fast det på samma gång var fullt allvar.
Han brydde sig inte om annat än allvaret, just nu.
Han sa, att han visste hur fienden såg ut.
De andra gjorde stora ögon.
Martin förklarade.
--- Precis som FinnKalle --- ser han ut, sa han.
Det tog.
Alla fem darrade till, och Nils fick en tugga i halsen, så Negern måste dit och dunka.
Så stark var skuggan av det ordet.
FinnKalle.
Det farligaste som fanns, fast han ändå var verklig.
Han borde nästan inte varit det, för på ett vis så finns det knappast värre än det man inte kan se.
FinnKalle kunde man se.
Han var alldeles svart.
Och höra honom det kunde man.
När han kom i backarna, då var det tjut och perkele!
och ena gången hade han en literpava i handen, andra gången en kniv : han var så farlig att tillochmed stora personer var rädda att han skulle komma.
Han söp, det var för det han for omkring och härjade, ja det sas att han brukade ha dille, och då visste han inte vad han gjorde, han bara tjöt rakt fram och ville skära med kniven och hacka med literpavan.
Alla visste om FinnKalle.
Negern höll med om, att det låg nånting i det Martin sagt.
Och de andra nickade med på fullt allvar.
--- Min farsa, sa Negern, han har sett fienden.
--- Inte ? vågade Massa invända.
--- Jag sa, sa Negern, att min farsa ... --- Då har han gjort det i tidningen, protesterade Massa.
Å det har väl min farsa med gjort, i så fall.
Negern tittade lugnt på Massa, tills han blev mera röd än skär.
--- Du menar --- morsan ? Alla måste dra på mun, för Massa hade en mamma, som skötte om allting, sas det, och hon brukade komma ända fram till skolan och höra sig för hur det gick för hennes pojke.
" Hure går e för en Massa då, jestaligen ? Men är han int go ?!
" --- brukade pojkarna härma henne, när hon varit och gått igen.
Negern smålog.
--- Slå ihop turken å moskoviten, brukar farsan säja --- så har du fienden på fotografi.
--- Turken ? undrade Johan.
--- Moskoviten ? viskade Frans.
Henrik flinade.
--- Jo.
Han är dubbelt så lång som det längsta du sett.
Han måste huka sej då han går in i den värsta ort.
( I gruvan.
) Han har skägg både fram å bak, å det svartare å tovigare än den värsta granlav.
Å kan ni gissa va han har i handen då han slåss ? En knutpiska!
Han tittade forskande på dem, en efter en.
--- Det är annat det än knytnävar.
Ingen blinkade.
Då försökte han med annat.
--- För å inte språka om ris.
Han ville känna dem på pulsen.
Sången bakom lät som ett eko på andra sidan bergen.
--- Å kan ni gissa va han har på skallen ? En fez!
--- Va ?!
utropade Frans och Johan på en gång.
Men Henrik måste vika sig igen och hålla för där fram.
Oj oj oj!
stönade han, och hade visst ont.
--- En röd fez!
Det är som en kopparpanna, fast med hålet neråt.
Å skaftet sitter mitt i botten, fast förstås oppåt.
Å kan ni gissa va som hänger i skaftet, kan ni det ? Han höll dem i ovisshet en lång stund.
Martin tyckte, att han var som en stor människa allaredan.
Vad han visste mycket om det som var runtomkring ... --- Räkna till tre, å sen gissa!
De räknade och gissade, men ingen kom rätt.
Då lutade Negern sig framåt och vinkade dem till sig.
De hukade sig som gummor kring hans viskande budskap.
Nils försökte komma med också han i den ringen, men det fick han inte, för han inte velat bjuda på en smeka.
Han gick suckande tillbaka till sitt.
--- Farsan brukar berätta om det, förstår ni, så det är sant, viskade Negern.
På kvällarna, då gubbarna kommer in å spelar knack å så där, dricker kask ; då.
Jo, ser ni, det är fiendens fiende : det som är kvar utå fiendens farsas --- ja, ni vet ?!
Alla blev konstiga och tysta ; för de visste.
Martin för sin del var inte riktigt säker, men han vågade inte tala om det, för då skulle de retas också för det.
Men han anade, att han också visste.
Negern förklarade varför fienden hade på det viset.
Det var för att han skulle hålla styrkan, och öka sin styrka med sin fars.
--- För det säjer farsan, att kraften den sitter där ; där å ingen annanstans.
Den riktiga kraften vill säja.
Henrik exploderade och trillade omkull på bänken bredvid Nils.
Han måste ligga och hålla sig i fortsättningen.
De som joltade med leken vände sig häråt och undrade, vad det var som var så roligt ? När de inget svar fick, fortsatte de lydigt med det fröken Vester satt dem till.
Långa Greta anförde med Rut och Signe som goda drabanter.
Det var bra att de höll ut, så höll de fröken borta på samma gång.
Negern var tyst en stund, medan han tänkte över.
Då passade Frans på att säga nånting, som han haft på tungan en lång stund.
Han pratade med hela ansiktet, men ändå blev det han fick fram bara hackmat.
--- V-va dom hompar på!
började han och syftade på alla som lekte.
F-fienden ? stammade han sen.
H-han är en jävla jävul.
--- Sch!
hyssjade någon.
Frans sänkte rösten.
--- J-jamen det är sant!
sa han.
L-lika sant som --- F-finnKalle!
Men g-gissa om ni kan, vem f-fienden då är!
G-gissa fem gånger.
De gissade och kom ingen vart.
Frans sken och hade sin lilla minut av evigheten.
När de kurkat, sa han det.
--- D-det är t-tysken, b-begriper ni int det!
H-han med muntascherna ; han!
Han fick medhåll av alla.
Martin måste sätta upp handen en gång till, av förlägenhet.
Vad berodde det på, att alla barackspojkarna bara hade en mening i detta ? Ja ; och precis samma mening som pappa och farbror Sjöholm, vaktmästarn hade, ensamma mot nästan hela den övriga skollärarhögen ? Berodde det på att deras pappor var gruvarbetare, kanske ? De hade ju samma mening som sina pappor ? Sjöholm var väl också en sorts arbetare ? Men där stod pappa alltså, ensam, halt skollärare, och skällde på tysken som Långa Rikard, Zackrisson och allt vad de hette, nästan hela skollärarkåren ( tala inte om fröknarna ) försvarade.
Var det för han var halt, han ensam ? Nej, det skulle han aldrig få nån förklaring på.
Just nu, förresten, intresserade det så lite att det nätt och jämnt räckte för stunden.
Nu var det borta.
Johan undrade, vad folk krigade för ? Massa hann först med svaret.
Nu var det just inget svar ... --- Ja, det undrar jag med, sa han.
Att dom ids ? se det är det jag inte kan fatta.
Kan du fatta det, Negern ? Negern sa, att det var inte så konstigt alls.
--- Du ska komma hem å fråga farsan, sa han, så fick du svar.
Vaför är det krig, va krigar dom för ? Jo, ser du, Massa, det är för att mycke vill ha mera, inte för nånting annat.
Det är han som har mycke, som rår för kriget.
Han som har lite, vill inge krig ha ; än mindre han som ingenting har alls.
Inte vill gruvarbetarna krig, må du tro, tillixempel.
Men gå bara en liten bit opp, så får du höra på annat ; ja så säjer då farsan.
Man sku gå dit upp, brukar han säja, å raka av dom muntascherna först, kapa bort grejen på dom sen : så mista dom nog lusten å kriga.
Å det ska jag säja, att det tror jag med.
Va tror du, Massa ? Massa svarade, att han nog trodde precis som Negern.
Negern frågade de andra, om de trodde likadant ; och det gjorde de.
Så frågade han Martin.
--- Å du då, Martin, som är mitt oppi smöret, va tror du ? Tror du med samma ? --- Mitt oppi ... ? svarade Martin och förstod honom inte.
Negern gjorde en underlig gest, som förbryllade honom ännu mera : han satte upp tummarna och körde dem över sitt eget huvud som två horn, samt rullade med ögonen så vitan syntes.
Han liknade verkligen sitt öknamn.
--- I alla fall, sa han sen, du kan väl säja, va du tror.
Men Martin sa, att han ingenting trodde --- eftersom han ingenting visste, vare sig om fienden eller kriget.
Negern verkade en smula besviken.
--- Jamen, invände han, du har väl en farsa du med ; va tror du han tror ? Martin sa, att det visste han ingenting om.
--- Jamen i jessu namn!
sa Negern.
Hör du aldrig på, när han grejar å så där, va ? --- Grejar ? frågade Martin.
Va då ? --- Grejar ? Va då ? upprepade Negern --- och tappade visst bort tråden.
Va sa jag nu ? Jag menar : han sitter väl vid köksbordet han med å pimplar å språkar å så där, va ? Å har främmande.
Två eller tre andra skollärarjävlar, va, Martin ? Ta Långa Rikard tillixempel, den ohängdaste jävul som finns.
Å en till.
Han tittade rannsakande.
--- Säj : du är väl inte född i farstun, va ? du begriper väl nånting, du med ? Så sänkte han rösten igen och drog alla öron till sina tjocka läppar.
Nu kom nånting klibbigt farande och satte sig fast på allting, nånting varmt och kväljande otäckt.
Martin började darra ; och han märkte att det var likadant med de andra.
Bara Negern stod orörd.
--- Men kan du svara på det här då, va Mattin ? Tror du dom krigar för dom inte får slåss på riktigt ; tror du det ? Slå på käften å så där ? Å tror du dom får fast dom inte gör det ändå --- för dom inte törs ? Dom fega jävlarna.
Å inte bara det.
Gissa va farsan brukar säja ? Antingen så har dom för stora ena, å är det för det dom sätter igång så mycke jävelskap --- eller så har dom så små ena så dom skäms, å så hittar dom på det här för å villra bort alla begrepp.
Säj va du tror ? Är det på ena viset, eller är det på det andra ? Martin svarade, att han inte förstod vad Negern pratade om.
Då blev Negern brutal.
--- Nä, det begriper jag väl att inte du begriper.
Såna som dej har inge begrepp --- för ni får inga.
Jag ger mej på, att ni aldrig får sitta med å höra på ; är det sant ? --- Ja, sa Martin, för nu kunde han äntligen svara på sak.
--- Jag visste det.
Men det här då, begriper du inte det ja då är du tamme --- ja --- då är det täfft.
Svara först : ger din farsa stryk hemma med som han ger i skolan ? Martin ångrade, att han gett sig hit i stället för i leken.
Han borde tänkt sig för ; för egentligen så var han inte riktigt populär bland barackpojkarna, fast de var hans skolkamrater.
De visade gång på gång, att de ansåg honom höra till ett annat läger.
Han var ingen riktig gruvarbetarpojke --- visade de, och bad honom ryka om inte med ord så med gester och tecken.
De hånade honom så ofta de fick tillfälle, lurade in honom i fällor, som slog igen när han minst anade det, fick honom att ge dumma svar på sluga frågor, och så vidare.
Han förstod inte riktigt varför det skulle vara nödvändigt att sätta skiljetecken så där, men han anade att det kunde bero på två saker eller tre : först var pappa känd som en sträng, ja hård skollärare, som verkligen övade ex-cis i sin undervisning ; sen hade han, Martin, burit sig dumt åt några gånger mot barackungarna, och det måste han ju äta upp ; sist och inte minst så trodde nog folket i barackerna att folket i skollärarkåken förde ett underligt liv i överflöd, bara för att de råkade ha flera rum --- alla gruvarbetarna hade högst rum-och-kök, många hade bara rum med järnspis --- samt för att de hade lov lite då och då för omväxlings, över hela sommaren för ordnings skull : alltsammans berodde på missförstånd.
( Att de inte förstod det ? Att de inte tittade på hans kläder, exempelvis, och jämförde med sina ? Och frågade : vem av oss får frysa mest ? Och när nån gång, trodde de, fick han, Martin, borra sina tänder i sånt sovel som Nils här bredvid, som också var gruvarbetarpojke, från nedre barackerna ? De trodde, att andra ingenting såg --- men såg de nu så särskilt mycket själva ? ) --- Negern hade börjat det här språket bara för att ta honom, en gång till ; och nu var han nog fast ? Han svarade så lugnt han kunde för att inte förråda sig.
--- Ja, va tror du ? Negern svarade lika lugnt.
--- Va jag tror ? Jag tror alla farser är likadana, gör jag.
Där är det ingen skillnad, det ger jag mej på.
Martin sa, att hans pappa inte brukade slåss, vare sig hemma eller i skolan.
Alla fem pojkarna spände sig på en gång.
--- Gör han inte ?!
--- Inte då va jag vet.
Han bestraffar, det gör han, å det kan nog behövas ; men det är inte å slåss.
--- Nähä, sa Negern.
Å då så slåss han inte hemma heller, då ? --- Nej, sa Martin bestämt, det gör han inte.
Men kanske att din pappa gör det ; det är nog möjligt, Negern.
Då hände nånting som Martin måste tycka var både onaturligt och underligt och hemskt.
Negern erkände, att hans pappa brukade slåss.
Han riktigt jublade fram det, riktigt sjöng.
Och de andra, hans rätta kamrater, bara jublade med.
--- Om farsan slåss!
Jo det kan du ta dej i tasken på, att han gör!
( Han blev grov ; han kom väl in i rätta gängorna.
--- Och sångtonen var liksom långt härifrån --- eller var de långt ifrån sångtonen.
) Han bara fletar till, förstår du, å det så du ryker under sängen.
Naturligtvis ; det är med han som med Vackra Gusta : han tar ena ungen å slår den andra med ; sen så hyvar han ut båda fönstervägen.
Han sänkte rösten.
--- Va tror du, egenteligen, Mattin ? Sen tystnade han och tänkte efter.
Massa passade på och sa ett ord.
( Negern gav just ingen annan tillfälle att få en syl i vädret.
) --- Inte heller det går å förstå, sa Massa saktmodigt.
Inte för jag vet va stryk är för nå, för det har jag då aldrig fått.
Å inte vet jag, om det är för att farsan har för liten grej eller för stor ; det har jag aldrig tänkt på.
Om det är det du menar, Negern.
Jag tänker han tänker som jag : jag skiter i å slåss, så blir nog allting bra ändå.
Men jag ska fråga morsan mesamma jag kommer hem ... Negern tittade på Massa.
--- Du kan väl fråga na --- när hon kommer hit ; kan du inte ? Då fick Massa nånting i vrångstrupen och måste hosta.
Martin kunde inte förstå, var Negern tog sin överlägsenhet ifrån ; han klarade av fem på en gång, som ingenting.
Johan, Henrik, Frans och Nils bara stirrade och hängde som flugor vid Negerns läppar.
Allting hade för övrigt spänt sig mellan honom och Negern ; alla de andra stod bakom Negern som en barackslänga.
Han gjorde sig klar för nya tag, för än ville han inte ge sig.
När Negern kom igen, var han en annan --- och Martin behövde inte kriga mera åt det hållet.
Negerns viskning kom som en signal, att samtalet var slut.
--- Gissa va, grabbar ? Va man sku göra med sin farsa ? Så man fick hanses kraft ? Negern --- kvarsittaren, som börjat skolan ett par år efter lagen om tiden : han drog ihop alla trådar till en.
Martin kände nånting bränna till ; nu möttes allting.
--- Smyga sej fram när han sover!
Grabbar.
Förskärarn i kardan!
Vika opp skjortan --- grabbar ; å så knips knips!
Han tog i så han svettades stora droppar.
Han hade så stark fantasi, så han nästan kunnat göra på fläcken det han låtsades göra.
Han demonstrerade så tydligt i alla fall, så han fick dem att skåda det han ville ; han lyfte upp den inbillade kniven och visade fram sin fars hemlighet och styrkas tecken --- tills de måste be honom sluta.
Då gjorde han en gest som om han slängt nånting ifrån sig med vämjelse.
Sen var det över.
Fräck och småleende frågade han Martin, om han trodde att pappa hade en grej åtminstone ? På en gång började hans rätta kamrater röra på sig och flina : nu var de fria från all skuld.
Martin, som tagit åt sig mera än han tålde, nu igen, darrade.
Han slet för att komma loss ur Negerns grepp, men det gick inte utan vidare, Negern hann komma med en fräck fråga till.
--- Nå, sa han spydigt, vet du va han har den till då ; vet du det ? Va han gör med den, med din morsa ? Martin hade velat slå ihjäl honom.
Å, att han åtminstone kommit därifrån.
Negern hånskrattade.
--- Om han nu har nån, förstås ?!
Vet du nånting om det ? Mattin.
Då äntligen kunde Martin springa.
Rädd och feg som en hare flydde han tillbaka till leken och oskulden, som rasade om bara ett tuppfjät därifrån.
Det var som om han kommit i vägen för gubben Hansson, slaskkörarn, just när hans kärra körde över ett gupp på vägen : han hade fått hela slaskregnet över sig.
Han kände, att om han inte snart fick stryka av sig litegrand, så stod han inte ut.
En gång --- härom sommarn --- härom sommarn ? --- hade han varit utsatt för nånting liknande, men då åtminstone sköljde regnet ner och dämpade både stanken och svedan : mindes han vagt.
Nu fick han ingen hjälp.
Men han måste ha.
För det var så ohyggligt, att allt det som Negern sagt hörde ihop med allt det som han, Martin, var mitt uppi : det var så sant så det kunde inte vara sannare.
Å, att han kunde komma tusen mil ifrån det och allt som var.
Att han kunde fly tillbaka åtminstone.
Han var så upprörd så han bröt sig in i lekringen med våld.
Pojkarna var i tur att " vara inne " ; han slöt sig till dem.
De lekte och sjöng : Och gossen han går i ringen med röda gullband.
Han lekte och sjöng med allt han nånsin orkade.
Och när han skulle bjuda upp, ja då gick han raka vägen till Rut.
Han gav henne handen, och hon tog den.
Hon var underligt sval, tyckte han --- eller var det han som var underligt het.
Han vågade inte titta på henne mesamma, för han var rädd att hon skulle se då, hurdan han var.
Hon också tittade förbi, kände han : kanske för hon ville slippa se.
Just innan han slängde iväg hennes hand såg han rakt in i hennes ögon.
Just då såg hon tillbaka.
Då tyckte han att det var som när det första regnet sköljer ner på försommarn.
Ljuvt.
Sen rasade han med i leken tills han nästan brann.
De andra manade på, som om de glatt sig åt hans lycka.
Fröken Vester sträckte ut rasten till det dubbla av någon anledning ; han fick tid på sig att bli befriad.
Han ville inte tänka på nånting.
Han ville bara gå upp i det som var just nu.
Till sist nästan skrek han i stället för sjöng ; men då började några hyssja.
Också det hetsade ; han blev än våldsammare.
Det var som om han varit ett spel och de andra munnar som blåste på honom och satte liv i hans toner ; ju mera de blåste, desto mera toner vaknade det i honom.
Han slungades iväg.
Han vaknade av att det blev så konstigt omkring honom.
Allting kom av sig.
Utan att han förstod hur det gått till var han plötsligt ensam på golvet.
Flickorna antingen vände sig bort eller fnissade, pojkarna bara blåstirrade, endel med skratt, endel med häpenhet i mungiporna.
En av dem spände sig som en ballong --- och sprack.
--- Oj!
Aj!
Hjälp!
Det var SkrattHenrik ; och nu måste han lägga sig omkull på bänken igen och vrida sig.
Martin både fattade och fattade inte : det var nånting med honom, på honom, som väckte uppseende.
Men vad ? Han vände sig till pojkarna från nedre barackerna och tittade dem till hjälp.
Johans svarta ögon klippte.
Massa svällde och svällde, snart skulle han väl spricka.
Frans' vattenbleka ögon trängde ut som spjut, medan hans smala kropp krängde på sig som gräs i blåst.
Nils öppnade munnen för en sista tugga --- och glömde alldeles bort att stänga den igen ; men det slet i hans nervösa kind, och hans ögon tindrade redan av fånigt häää!
Men Negern då ? Negerns tjocka läppar slickades av en lika tjock tunga : slick slick.
Negern njöt, alldeles tydligt.
Till sist kom han i alla fall fram, satte ena handen för munnen som en vinge, och viskade.
--- Du har glömt å stänga stallet, Mattin ; fienden sticker ut på dej, titta ner!
Martin trodde att han skulle sjunka ner i golvet och dö, så skämdes han.
Han förstod, att han slarvat när han var ute vid knuten nyss ; nu fick han betala.
Han satte båda händerna för, och sen stod han där han stod och kunde ingenting.
Ingen försökte hjälpa honom heller.
Negern, som stod närmast, bara flinade och väntade, att han skulle klara av sina saker själv.
Men han kunde inte klara nånting, inte ens knäppa sina byxor.
Han bävade inför tanken, att Rut också hunnit se hans skam.
Allting blev olidligt.
Då allting stod på gränsen, sa en av flickorna ifrån.
--- Men va är det åt er allihopa ? Nog har ni väl sett en pojk förr, har ni inte ? Det är väl för fanken ingenting!
I samma ögonblick slogs dörrarna upp och fröken Vester kom ut.
Fröken Vester lät klassen hålla andan en stund.
Hon smålog där hon stod på tröskeln mellan sitt och klassens.
Martin såg, att hon återigen blivit lugn och sval.
Så frågade hon, vem som svurit.
Hon sa : --- Jag hörde nånting styggt, jag hörde väl inte fel.
Hon tittade på Martin, förstås.
--- Vad står du så där för ? Martin hade rodnat om han bara haft nånting kvar att rodna med.
Han svarade inte.
Han tyckte, att fröken Vester blivit så stor sen sist.
Hennes röst var som en silverton, tyckte han.
Och hon stod framför honom som om hon varit gift med Gud.
Hon frågade, om han varit stilla, som hon sagt ? --- Ja, sa Martin.
--- Riktigt stilla ? --- Ja.
--- Riktigt sant ? --- Ja.
--- Verkligen ? Hon hånade litegrand och visste kanske allting allaredan.
Martin kände, att han måste övertyga henne om sin oskuld.
Han tänkte efter, och så sa han : --- Ja.
Sant som i bibliskan!
Då blev fröken Vester röd, över hela ansiktet.
Hon väntade ett ögonblick på svar på sin första fråga --- sen gick hon bort och tog SkrattHenrik i håret, för att han kreverat nu igen.
Hon nöp honom så lätt just bakom örat och drog uppåt ; och Henrik följde med tills han stod på tåspetsarna och dinglade som en hängd med slappa armar och sa aj!
oj!
--- nu i en helt ny, jämmerlig ton.
Fröken släppte taget.
--- Gör inte om det där, Henrik, förmanade hon.
Hon gick emot dörren och pratade hela vägen.
--- Skratta åt det du förstår, gärna.
Men åt det du inte förstår ... Vid sin dörr vände hon sig om ( i dansen ).
--- Jag frågar : vem var det som ? När hon inte heller nu fick något svar, bestämde hon att två skulle stanna ute i korridoren och tänka över, nämligen först Martin, som bråkat, sen den som svurit.
Hon lät ögonglansen vandra ( från den ena till den andra ).
--- Vem det nu var : det får ni själva bestämma.
Stannar här, som sagt ; och sen får vi se vad det blir.
För Martins del blir det väl bäst att vi talar med pappa igen.
Alla andra : uppställning!
Marschera!
Han stängde stallet bakom de andras ryggar, innan de hunnit tåga iväg.
Fröken stängde dörren ; och så var han ensam om korridoren.
Han skämdes alltjämt.
Underligt nog hade han fått en sorts hjälp av de där flickorna, och han visste att han inte behövde ta åt sig mera än han tålde.
Det var skamligt, det var sant --- men inte direkt syndigt.
Det var en olycka ... Det var svårt att komma loss från golvet, ändå.
Men så hörde han, att någon andades bakom hans rygg.
När han vände sig om, satt FantasiJenny på bänken och smålog.
Martin blev så häpen när han såg henne, att han stammade.
--- M-men!
Är du med här ? Sen kunde han lyfta fötterna.
Han kilade iväg och satte sig på bänken mittemot.
Han måste fråga om, innan hon svarade.
--- Ja fröken sa ju att jag sku stanna.
Det var hon som sagt det där, samt svurit till.
Martin blev mer och mer förvånad.
Fröken hade aldrig påstått, att just Jenny skulle stanna kvar ... Då hade hon gjort det frivilligt, då ? Men det var ju detsamma som att ta på sig skulden ? Han kunde inte hjälpa det, men han måste undra över henne.
Hon kallades FantasiJenny för hon hade så lätt för att fara iväg.
Men det hon nu gjorde måste väl bevisa, att hon var utan fantasi ? Han hade aldrig gjort på samma vis.
Han undrade tills det tog i huvut.
Hur hade det gått om Jenny aldrig erkänt ? Var hon inte bra dum som visade, att det var hon som syndat ? För fröken kunde ju absolut inte veta, att det var hon ; och vem skulle väl ha skvallrat ? Onödigt, att ta på sig det som inte bevisats.
Det var som om Jenny läst hans tankar.
Hon sa efter en stund : --- Det begriper du väl, att fröken begriper.
Fröken hon vet allting.
Å hör allting det gör hon.
Å ser.
Hon viskade, så det inte skulle höras igenom väggarna ; ändå verkade det som om hon trodde att fröken på andra sidan uppsnappade det mesta av vad hon sa.
--- Hon känner igen på rösten, begriper du väl.
Hon visste mesamma, att det var jag.
Det är ingen idé å neka.
Ögonen blänkte på henne.
--- Förresten så gör det inge att du svär, för det har farsan sagt.
Hon gjorde en knyck med huvut och drog in luft.
Martin såg på henne : hennes röda kinder var alldeles blanka av spänning.
Hon hade pigga ögon, det hade han inte lagt märke till förr, svartbruna, glimmande och spelande.
Hon var smal som en grönslända, och nu mindes han att hon var snitsig när hon rörde sig : som om hon alltid haft vind i klänningen.
Hon var inte det minsta lik Rut.
Martin måste tänka : hon måtte smaka karamell ? Sen tänkte han på det hon sagt.
Ja, hon hade visst en underlig pappa ? Han inte ens var gruvarbetare i Bolaget, och inte bodde han i barackerna ; men nere på stan där bodde han ( och Jenny ) i en kåk bland kåkarna, och Martin hade hört att han hade alla möjliga sorters arbeten men ändå inget riktigt arbete, inget fast arbete, vilket betydde att han inte fick hämta lön på banken som bolagsarbetarna, utan fick pengarna direkt i handen, när han fick några : det var nånting konstigt med Jennys pappa, hade Martin hört.
Och här gav Jenny själv bevis.
Tänk : att säga att det ingenting gjorde att man svor!
Martin önskade att han fått möta Jennys pappa och se hur han såg ut i verkligheten.
De satt tysta en stund och lyssnade inåt salen och försökte räkna ut vad som hände därinne.
Martin tänkte under tiden förstrött på det konstiga i att alla som gick i skolan, alla barn, hade två svåra saker att ruva på : om den ena var skolan själv, så var den andra pappa.
Ingen visste vad det var för mening med att nöta tiden så här i skolan --- om han inte nöjde sig med skolans förklaring, vill säga lärarens, vill säga frökens.
Men vad pappa var till för det måste alla veta : för att man skulle mista honom, och ingenting annat.
Och fast man det hade gjort, måste man tänka på honom jämt och ständigt.
Som Negern på sitt råa sätt, exempelvis.
Hur kom det inte fram i leken för en stund sen, kom han just ihåg : då de lekte Bro bro bröja, och Signe ( den sannfärdiga ) skulle bekänna vem hon tänkte på, sin kärastes namn, ja då sa hon högt och tydligt : pappa förstås!
Och här satt nu FantasiJenny och tänkte på sin pappa, det kunde han ge sig på.
Vad var det då med pappa som gjorde att allting samlades kring just hans ansikte ? Bara förstrött, så där.
Nu hade de börjat sjunga därinne : stilla och ljusa julsånger.
Fröken hade nog låtit dem börja öva för julspelet ; det drog ju ihop sig till terminsslut och fest.
Han tänkte : vad sång ändå är vackert --- och långt härifrån.
När han såg över till Jenny, förstod han att också hon tänkte så.
Efter ännu en stund började allting kännas stilla också inom honom själv.
Allt som var bakanför och innanför for iväg, eller tunnades ut, tills det var genomskinligt som glas och ändå mjukt som dimma.
Han tänkte så här : det är tur i alla fall, att allting har vingar, också det som gör ont.
Så började Jenny bli orolig.
Hon sparkade med benen, gungade med benen, lät benen rycka och slita.
Foten --- hon hade det ena sticksmala benet över det andra --- vred sig och spände sig, så det riktigt tog i den som tittade på.
Hon blev konstig i ansiktet och måste lägga händerna för magen.
Till sist blev han så irriterad så han måste be henne sluta.
--- Va sparkar du sådär för ? frågade han.
Hon bara ökade på.
--- Ja, får jag inte det då, va ? fräste hon till.
--- Jo, det får du väl.
--- Jamen då så!
--- Jamen ... tjatade han, för han stod snart inte ut.
--- Jag sparkar för jag sparkar!
upplyste hon då.
Då sa han, att det kunde hända att fröken hörde det och kom ut, om hon inte slutade.
--- Å då får du lugg!
sa han och nästan önskade att så skulle bli.
Han förstod inte vad som plötsligt farit i honom.
Jenny bleknade, när han sa så där ; och han tyckte det var rätt åt henne.
Om han bara kunnat, skulle han vilja skrämma henne ännu mera.
Och han gav henne hennes egna ord att tänka på.
--- Fröken hör allting, det sa du ju själv.
Jenny riktigt blossade.
--- Fröken!
halvt skrek hon till.
Han måste hyssja henne tyst, men hon gick på i samma ton.
--- Va tror du hon tänker ? Tror du hon tänker ... ? Hennes ögon kunde växla färg, såg han, för nu glimmade de i grönt.
--- Va hon tänker ? Martin visste inte vad Jenny menade.
Jenny spände rösten.
--- Men nog är det ju fanken ändå!
Martin!
Hon --- hon svor lite då och då.
--- Va då ? --- Hon vill inte att vi ska skvallra, men själv så skvallrar hon allt hon nånsin kan.
Martin måste tänka frågetecken.
Hon såg det, och blev tydligare.
Alltför tydlig.
--- Men --- att din farsa vill ta emot, då ? Skvaller ? Att han vill det ? Martin ångrade att han retats med henne, för hon inte bara såg ut som en grönslända hon var det också, och nu surrade hon omkring och både ville in i öronen och bitas.
Nu strålade hon.
--- Men nu vet jag!
Han --- han är ju skollärare, han med!
Martin kände att nu blev han tvärarg.
Den som trodde att han kunde hoppa på pappa ostraffat, i hans närvaro tillochmed, den trodde fel.
Själv hade han mycket att säga om pappa, och mycket att tänka ; men det var hans sak och ingen annans.
Vad andra än frågade om och påstod, så skulle de få se på en som slog ifrån och stängde alla grindar.
Det var hemska saker mellan honom och pappa, det var sant --- men kom för all del inte och tänk, att han ska tala om det för obehöriga.
Han gav tillbaka, så hon skulle tiga.
--- Ja, tänk att han är det.
Skollärare.
Men din pappa, va är han ? Jo ingenting!
--- Min pappa ...!
svarade Jenny, och bet sig i läppen så den vitnade.
Sen blev hon simpel ; på ett vis mindre simpel än Negern, på ett vis simplare.
Lågt sa hon de simplaste ord han hört på länge.
--- Din farsa : nog vet man väl va han går för.
Det hjälpte inte att han försökte titta ihjäl henne.
Hon bara malade på.
--- Han --- han slåss!
I skolan!
Å det med käppen!
Sen hon ystat ut sig, hämtade hon luft.
--- Men se min farsa, han vet inte va slåss är.
Sen började hon om från början, nu gällt.
--- Nå, fick du fikon, Zackarias!
Å du ska aldrig inbilla dej att din farsa heller är nånting.
Skollärare!
Jag ska bara tala om, att det är min farsa, å dom andras farser, som betalar, så din farsa får lön.
Den där oppnästa haltanikusen!
Va mallar han opp sej för, kan du säja det ? För han kammar skägget, kanske ? Jag ska säja : min farsa han betalar skatt, för det gör han --- å det får din farsa i lön.
Vill du veta nå mera ? Det var som att höra en skata.
En riktig ragata.
Det var nånting så oerhört ; och oerhördare hade det varit, om inte Martin hört liknande saker tidigare, än av den ena, än av den andra, än av Negern.
Hon riktigt förvandlade ord till naglar, och så klöste hon.
Sen hon fått nog, tänkte hon efter.
Nu blev hennes ögon svarta.
--- Lugg ? sa hon och lät allt det andra inom sig tystna.
Hon kan ju försöka!
Hon steg upp.
Spänd och stel gick hon på tå fram till dörren, la örat emot och lyssnade.
Sången hade tystnat därinne, i stället läste en röst högt och entonigt nånting som kunde vara om Jesusbarnet och herdarna.
Hon suckade.
Tillbaka till bänken.
När hon satt sig fnittrade hon till.
Hon drog in luft.
Och så började hon lipa.
Martin kände att han var maktlös.
Tiden stannade --- och tiden gick.
Men han kunde inte förstå vad det var med henne ? Hade hon ont ? Var hon rädd ? Rädd för vem ? Nej.
Så gjorde hon en knyck igen, så han trodde att huvut skulle flyga av.
Hon drog upp klänningen och torkade bort tårarna.
Hon förde ner klänningen igen och slätade ut alla veck.
Blygt tittade hon upp och viskade nånting, som gjorde också honom blyg.
--- Martin ? --- Jaa ? --- Det är fult å vara stygg, Martin.
--- Ja, det är det.
Martin sa som sanningen var.
--- Man borde inte vara stygg, visst Martin ? --- Nää, sa Martin.
Han förstod, att han och Jenny blivit sams.
För att visa det för henne, frågade han, om hon tyckte om sin pappa väldigt mycket.
( Han tyckte, det verkade så.
) Genast lyste Jenny upp.
Hon blev både försagd och uppspelt, såg han.
Hon började berätta om sin pappa.
Det syntes, att hon flög iväg, som en tanke.
Ändå var hon hela tiden här, hela tiden spände hon sig och lyssnade och väntade, att nånting som var på andra sidan väggen och dörrarna skulle komma ut, nånting som blev farligare för varje minut.
Martin såg det på henne : för hinnan som var över hennes kinder glödde så man trodde att den skulle börja brinna.
Hon fantiserade väl ? --- Min farsa, sa hon.
Han, må du tro, han är allting.
Å, va han är stark.
Han kan köra häst, må du tro.
Han far efter ve i skogen, han kör ve.
Å hästen har fullt med bjällrer, må du tro, det bara pinglar när han kommer.
Det är inte farsans häst.
Han kunde nog ha, men ser du han vill inte.
Nä, det är för besvärligt.
Å han kör häst bara när han vill.
När han inte vill då bara låter han bli.
Nä, då skottar han hellre snö.
För det är slitsamt fara i skogen, må du tro.
Å du kan tro att han törs allting!
Han törs gå på dom högsta hus som finns å skotta ner snö från taket, å det utan lina.
Mamma brukar säja, att han ska ha lina, så han inte går å trillar ner, å då kan han ju slå ihjäl sej.
Men han bryr sej inte det minsta om lina.
Inte trillar jag, inte, säjer han.
Är det inte så det ryser ? Å pengar har han, det må du tro.
Å, va pengar!
Han är rik, förstår du.
Ibland har han hela pluskan full med enkronor!
Å så har vi grammafon, må du tro.
Å mamma hon kan spela på cittra.
Å så sjunger hon.
Å, va hon sjunger!
En gång var jag med mamma på frälsningsarmén på fest.
Nu tittade hon så konstigt, så Martin måste lägga handen på kinden igen.
Nu brändes det i pannan, bestämt ? Jenny sa vad det var.
--- Å kan du gissa vem som var på samma fest ? Jo du Martin, du!
Martin tyckte, att bänken började sjunka under honom.
Men nu ?!
--- Jag ? Han skakade på huvut.
Han var nog med i frälsningsarméns söndagsskola --- men inte fick han ju gå på fester.
En gång hade han varit på fest, men det var så längesen så det hade han glömt : det var på den tiden före skolan och allting då han gick i sandlådan.
Kunde Jenny syfta på det ? Han försökte komma ihåg hur det var den gången.
Jenny hjälpte till allt hon kunde, för hon kom ihåg.
Hon hade suttit på första bänken och tittat på.
Nu kom han ihåg.
Det var den gången han uppträdde.
--- Hela plattformen var full med såna som sjöng å spela, berättade Jenny.
Å dom blåste i stora horn, å dom spela på gitarrer å cittrer å allt möjligt, å sjöng det gjorde dom så det var som ja mitt i sommarn.
Det var före både lillebrors död och skolan och --- ja allting.
Jenny påminde.
--- Du var så liten, så du nådde inte opp ensengång.
Ändå ... Ändå fick han stå i talarstolen på plattformen och läsa.
Verser.
Man satte fram en stol.
Majoren lyfte upp honom och sa med sin majorsklara röst : " Ja, här har vi nu en gosse som är så liten så han inte når opp ensengång.
Och nu ska han läsa för oss.
Halleluja!
Han heter Martin.
" --- Då var du inte gammal, Martin.
Nej, det var så sant som det var sagt.
Då visste inte heller han nånting om nånting.
Då bara var också han.
I sandlådan.
--- Å så börja du å läsa, Martin!
Ja.
Han hade väl övat därhemma, för mamma och systrarna, som också skulle vara med.
Bara han fick titta efter litegrand i boken, kunde han, men utan bok gick det inte.
Och sen han läst färdigt, la majoren armen kring honom och hyssjade salen tyst.
" Ja alla har vi nu hört ", sa hon.
" Finns det nånting så källklart som barnets röst ? Halleluja!
" Halleluja!
svarade det från hela plattformen.
Horn blänkte, ögon blänkte, röda och violetta och blåsvarta färger blänkte och flöt.
Nere i salen ett enda brett varmt ansikte med goda ögon.
" Ja, Gud välsigne dig, lille Martin, halleluja!
" sa majoren sen, hon var så stor och så trygg och så strålande.
" Och säj nu, högt och tydligt som du läste : vad tänker du bli, alltså, när du blir riktigt, riktigt stor, så stor så du når opp ? Hör på nu alla!
Halleluja!
" Halleluja!
kom ekot.
--- Minns du va du svara då, Martin ? " Missionär!
" sa han.
Och det var sant.
Han tänkte bli det.
Han hade fattat det första gången han var i sandlådan, för då hade han sett Betlehems stjärna lysa över alla markens djur i sanden, och tanten hade förklarat, att de svartbruna figurerna som var mitt i bland djuren var hedningar, och det var synd om dem, för de hade aldrig fått höra evangelium, för det fanns så lite missionärer här i världen.
Och han hade förstått på en gång, att det var för det de blivit så där svartbruna.
Bara de fick höra evangelium skulle de bli frälsta, och då skulle de slippa gå mera i sanden i mörkret, Betlehems stjärna skulle bli en väldig sol, och den skulle lysa på dem, tills de blev vita som människor.
Ja ; och han hade talat om det för mamma, och mamma hade gråtit och sagt, att om det verkligen blev så, ja då hade hennes liv ändå haft en mening.
( Han förstod inte vad hon menade.
) Sen hade väl flickorna skvallrat för majoren.
Jenny såg på honom som om hon tyckt, att det var nånting märkvärdigt.
--- Å gissa va mamma sa, när vi kom hem till kåken, Martin ? Jo, den där typen som läste, sa hon, han var klyftigast av hela konkarongen.
Martin undrade, varför hon dragit fram det förargliga minnet ? I alla fall så tystnade hon nu.
Hon hade börjat skruva på sig.
Hon verkade oroligare för varje sekund.
Efter några ögonblick satte hon igång på nytt.
Nu riktigt hetsade hon, körde ner händerna mellan benen och klämde åt, så hon blev grön i ansiktet, talade kort och stötigt --- samt bad med ögonen att han i sin tur skulle hjälpa henne som hon försökte hjälpa honom gång på gång.
Men han förstod inte vad hon bad honom om, han kunde bara sitta och se på.
--- Farsan ? sa hon igen.
Om jag gillar farsan ? Hon tänkte efter.
--- Farsan, han har mobliserat, må du tro, å det är sant!
Du skulle bara sett på!
Han har krigat med, Martin.
I mobliseringen.
Hon tänkte efter igen.
--- Å, va farsan är stark, det tror du inte!
Tyst igen, nu en lång stund.
Martin började undra, om det var nånting galet med hennes pappa i alla fall ? Det lät på henne, som om hon mera pratade än verkligen talade om.
När hon kom ihåg händelsen på frälsningsarmén, så var det som om hon kommit ihåg och velat komma ihåg nånting vackert som inte fanns mera.
Hon sög på det ... Men det mesta om sin pappa spottade hon ut ; det var konstigt ? Var det ändå inte riktigt bra mellan FantasiJenny och hennes pappa ? Var det inte bra mellan några barn alls och deras pappor ? Det ville nästan svindla, då han tänkte det --- och nästa tanke.
Kunde det inte vara bra mellan --- ja ? Det svindlade verkligen ; och för att komma undan började han tänka på mobiliseringen.
Jaså Jennys pappa hade gått med i den ? Om han vetat om det, hade han kunnat möta honom redan då --- om han varit nere och sett.
Å. Det visste han inte, att han varit så nära ... Mobiliseringen.
( Nu såg han den igen.
) I somras.
En het och konstig dag.
Först var det inte så märkvärdigt.
Men så hände det.
Allting stannade som när en klocka stannar.
Tvärstannade.
Själva luften.
Himlen slutade andas.
Ett hemskt tryck kom i luften.
På ett långt tag hände ingenting.
Allt som andas kunde --- höll andan.
Så började det klämta i kapellklockan, bing bång, fast det var mitt på blanka vardan.
Tusen klockor flög ut och hängde kvar i luften i flera timmar och ringde och ringde.
Allting vände.
Allting blev konstigt, alla blev konstiga.
Mamma och pappa vitnade, så konstiga blev de.
Allting spände sig och lyssnade, blad och blommor och folk.
Allting som lyssnade, lyssnade bortom klämtet ; och allt som kunde se vände ansiktet mot söder och stirrade mot horisonten som mot ett tecken på himlen.
Tyst, stelt och ängsligt --- allting.
Så började alla springa utför backarna ner mot stan.
Pappa iväg och Långa Rikard iväg.
Allt folket i barackerna iväg.
Mamma hängde i salsfönstret först, sprang sen ut i slänten och stod där en stund, stor och tung i gräset och maskrosorna ; sist gick hon långt ut i stenröset och där stod hon länge och stirrade ner mot stan, full av ängslan.
Snart hade hon Milda Matilda, fröken Vester och Långa Rikards Aurore omkring sig : så stod alla fyra och stirrade åt samma håll och jämrade sig och vojade sig.
Mobiliseringen ... Den marscherade upp på torget.
Trumtururum, tamtararam, tromtororom, lät det, pom pom pom.
Musik med trumma i spetsen.
Det var landstormarna, det var mobiliseringen : de marscherade gatan fram till godtemplarhuset, och här svängde de ner, sen de övat en stund, och försvann i telegrafbacken, tamtararam, trumtururum.
Och när den var borta, så var den ändå kvar, liksom.
Och klockorna ringde, tills öronhinnorna ville sprängas.
Mamma suckade, när allting försvunnit och sista trumvirveln drunknat i klockklangen : " Krig ? Men kan det vara möjligt ? " Han kom ihåg det så tydligt, så det började ringa i hans öron.
Han tyckte att han viskade till mamma, att det var möjligt --- men då slet Jenny i honom igen och fick honom tillbaka hit.
--- Va tror du hon gör med oss, Martin ? viskade hon och stirrade på dörren som om hon tänkt borra hål i den med blickarna.
Ja, vad skulle Martin svara ? Att fröken tänkte skvallra för pappa var väl ganska klart ; och det kunde väl bara betyda ett : risia rasia rumpan päle, som finngumman i andra baracken härifrån brukade ropa i fönstret efter sin olydiga pojke : Kalle, kom in får du ...!
Värre var det inte --- än det värsta.
För Jennys del ? Lite lugg, kanske, och lite predikan.
Så blev Jenny underlig.
Vit i ansiktet formligen sträckte hon fram viskningen som en hand och ville att han skulle --- ja vad ? --- Martin!
Martin tyckte synd om henne.
Hon jämrade sig, när hon sa nästa.
--- Om farsan får reda på det, så slår han ihjäl mej!
( Ja, visste han inte det!
Det är lika överallt!
Vart man kommer är det på samma sätt!
) Sen följde nånting som han kunde skratta åt om han ville --- eller så gråta.
Jenny suckade djupt som en mamma som ser ut i vintern ; och så pinkade hon ner sig.
Hon satt alldeles stilla och lät det komma.
Det rann från bänken, dropp dropp, ner på golvet.
Hon var så vit i ansiktet så hon kunde varit död.
Det såg ut som om hon tänkte svimma.
Martin tänkte och tänkte, att han måste göra nånting för henne.
Till sist fick han fram några tröstord.
--- Å, det gör inge, Jenny, bry dej inte!
FantasiJenny var lustig, det måste han säga.
Hon slutade gråta på en gång.
( Hon hade lipat.
) En stund gick sin väg.
Så gjorde hon sin särskilda fantasiknyck med huvut.
Hon torkade ansiktet på klänningen.
Hon slätade ut klänningen.
Hon tittade åt sidan, i alla fall.
--- Nä, det gör inge, för det är sant.
För det har morsan sagt.
( Som tur var : hon också hade en mamma.
) Martin nickade.
--- Bättre det än hålla sej tills man --- för då kan man ju bli sjuk.
Martin nickade som en nickegubbe, och Jenny började bli röd om kinderna.
--- Förresten så är det bara bra, säjer morsan.
Det är bra för tyget.
För då blir det så lättvättat, så det tror du inte.
Så det så.
Å för resten så, pissar ner sej det gör väl alla, mer å mindre!
Hon tittade rakt på när hon sa det sista.
Martin kunde inte hjälpa, att han blev mera röd och skamsen än fulliskratt.
På ett vis blev han nästan arg : det var som om hon påstått nånting.
Nästan att det var som om hon om inte vetat så åtminstone förstått nånting.
Förstod hon inte, att det bara var inbillning!
Ändå måste han trösta henne, för han såg att hon var ledsen.
--- Ja, hursomhelst så gör det inge, Jenny, sa han.
Det är nästan ingenting som gör nånting.
Nu var det Jennys tur att nicka, såg han.
Han fortsatte.
--- Egentligen så är det bara det som gör ont, som gör nå.
--- Mm ? --- Men värst ont --- kan du gissa, Jenny ? --- gör det som blör.
Jenny rös och darrade, när han sa det.
Hon rynkade pannan och såg så underligt på honom, att han också rös och darrade.
Hennes ögon både frågade och förklarade.
Nu talade de om skrämsel.
--- Martin ? Djupa viskning ... --- Ja, Jenny ? --- Är det verkligen sant ? Återigen en fråga som han inte kunde besvara, för han inte begrep vad hon syftade på.
Men han behövde inte svara ; hon svarade själv.
Hårt och hetsigt.
--- Det syns på utanskriften --- å syns inte!
Han ser ju så snäll ut med sitt kammade skägg, Martin!
Å min farsa --- nä jag ger fanken i allting!
Vet du va man sku göra med dom hela tjyvhögen!
Ut i mobiliseringen --- å kom aldrig mera tillbaks!
Så stelnade hon.
Hon stirrade och fick honom att stirra mot dörrarna till skolsalen.
Frökens steg hördes, på väg häråt.
För att hjälpa henne fram till stunden, och för att hjälpa sig själv, förklarade han för henne hur allting egentligen var.
Jenny hörde nätt och jämnt på, men alltid hörde hon litegrand, alltid fick hon lite hjälp.
--- Men förstås, Jenny : det finns sånt som inte blör men ändå gör lika ont.
Inte gör det ont så det svider å känns, precis.
Jo, nog svider det, å nog känns det.
Fröken kom närmare och närmare.
Stunden kom närmare.
--- Det syns inte, Jenny.
Det tar inte som tillexempel stryk.
Ändå så är det nästan värre än stryk så du blör över hela ryggen --- Jenny!
Martin bet sig i läppen.
Nu --- nu hade han bestämt språkat breve mun ? Nu började det bli farligt ? Men nej ; Jenny hade slutat höra på.
Hon fäste fast blicken vid dörren som väntade hon att få se själva döden.
Nu blundade hon.
--- Hon kommer!
Jenny satt och lipade i sin skam, när fröken kom ut.
Martin darrade.
Han tänkte, att fröken gärna fick komma.
Fröken fick gärna ta honom och göra vad hon ville med honom --- bara det nu äntligen gick lite fort.
Fröken fattade genast vad som hänt.
I stället för att gräla gick hon då fram och klappade Jenny på kinden.
--- Synden straffar sig själv, Jenny, sa hon, sockerlent.
Jenny snyftade.
Sen hjälpte fröken henne på med kappan och sa, att hon måste skynda sig hem och byta.
Hon nämnde nånting om, att en olycka kan hända vem som helst ; då suckade Jenny och nästan skrattade till av lättnad.
Hon dansade iväg.
Synden straffar sig själv.
Martin tänkte på det, när han satt på sin plats igen inne i skolsalen.
Synden straffar sig själv --- det var precis som majoren i frälsningsarmén brukade säga.
Men också mamma brukade säga det, för att inte tala om alla Martins systrar.
Jenny hade syndat genom att svära --- som straff pinkade hon i byxorna.
Gud sände straffet på henne ; och fröken behövde inte göra annat än konstatera.
Det var alldeles riktigt, det stämde.
Vad som inte stämde det var, att både Jenny och han själv rört opp himmel och jord medan de väntade på Gud ( fröken.
) Egentligen : hade Gud mera hjälpt till än straffat --- det som hände var ju inte så farligt --- för att förhindra att fröken gjorde det ? Eller för att befria Jenny ? Här märkte Martin, att han kommit alldeles fel.
Det var synden som straffade, inte Gud.
Synden straffade syndarn, så var det.
Gud bara tittade på.
Synd.
Det är så mycket som är syndigt, så det går inte att räkna, tänkte Martin.
På ett vis är nästan allting syndigt.
Eftersom alla synder straffar sig själv, så har han som syndar ofta ont, här och där.
Här fick han nästan ont i huvut.
Av tankar.
Ledsamt nog glömde han dessutom bort att följa med, och innan han visste ordet av hade han fröken på sig.
Hon skrämde honom nästan, när hon sa hans namn.
Han rusade upp och visste inte vad det var frågan om.
Fröken sa till honom att sitta ner och ta det lugnt.
Han förstod ingenting.
--- Ja, tänk nu efter, uppmanade fröken och såg irriterad ut.
Använd alla sinnen!
Martin använde alla sinnen och tänkte efter, så det tog.
Då märkte han, att det börjat lukta så konstigt i salen.
En däst, sur lukt --- märkte han --- steg upp ur bänkarna ; och när han bara fått korn på den, kändes den som en stank.
Han kom att tänka på gubben Hansson igen, han med slasktunnorna.
Han fick slasksången i örat, så stank det.
Han tyckte han satt på vedtravarna och sjöng efter gubben och hans stinkande ekipage.
Gubben Hansson går på gatan, tittar upp till oss.
Han vill hämta slasktunnan, får det ej för oss!
malade sången på.
Det var otäckt.
Mitt i den ljusa frökenvestersalen satt han och ... Hela klassen nosade och grimaserade, såg Martin.
Fröken Vester nöp ihop två fingrar och höll dem som proppar under näsan.
Hon såg oavvänt häråt.
Nu kände Martin varifrån lukten kom.
Det var Nils, hans bänkkamrat, som släppt ut lite brödånga.
Genast makade Martin sig så långt ut åt sin kant som han kunde och vände bort huvut.
Och då inträffade det underliga, det fullkomligt obegripliga och vansinniga, att han började darra och rodna och skruva på sig, som om lukten kommit från honom själv.
Och han skämdes över lukten, skämdes så han kunde dö.
Ja, efter en stund visste han inte, om det var Nils eller han själv, som rådde för det otrevliga.
Vad var det med honom ? Jenny tog på sig sin egen skuld i onödan --- han tänkte visst ta på sig en annans skuld, också det alldeles onödigt ? En annans skuld ? Jamen, om det var han, så var ju skulden också hans ? Och inte bara det.
Han kände, att han var skuld till allting.
Till sist stod han inte ut att vara inne i salen.
Han kände, att han var oren.
Han stank.
Han skämdes så han darrade, när han sträckte upp handen och ba att få gå ut.
Fröken pekade på dörren utan ett ord.
Han gick : då var det som att stiga på is ; han ville bara halka.
Ute i korridoren hörde han fröken öppna ett fönster i salen.
Ut med allting som stinker.
Han sprang ut i snön.
Här lossnade nånting inom honom och började rulla och bulta.
Han tänkte, att det kunde vara allt det som samlats ihop just idag : det var lite mycke'.
Nu förstod han, att det var en särskild dag idag.
Han hade haft alldeles rätt när han vaknade på morronen och kände sig ensam och olustig.
Han hade fått så många bevis, så nu behövdes det inga flera.
Synden straffar sig själv!
Ja, han visste det.
Och att han syndat det visste han också.
Vägrat äta maten som mamma lagade.
Och då, förstås, blev pappa arg.
Och så vidare.
Han började få ont : i magen och bröstet.
Det kändes som om det som samlats ini honom ville komma ut.
Han kravlade sig fram till skoldasset.
Bäst så.
Först gick han in i pisshuset, pojkarnas särskilda bås.
Han avskydde att vara här, men hade han inte skickats hit egentligen.
Synden hade skickat honom, som straff.
Synden hade straffat honom på flera sätt, det ena värre än det andra ; nu ökade den på med det här.
Han trevade efter strömbrytaren, men den var sönder, och det kunde vara detsamma, för lampan i taket var också trasig, sönderslagen.
Det var lika mörkt inne i båset som trångt och stinkande.
Golvet var täckt av tjock, gulaktig is, väggarna likaså, åtminstone nertill.
Torvströlådorna var nedisade.
I hålet ovanför dörren --- den sönderslagna fönstergluggen --- lyste det litegrand utifrån.
Vad det stank härinne.
Han trodde han skulle kvävas.
Han knäppte inte upp, bara stod och undrade.
Han kände, att han inte förstod det här ; på ett vis förstod han det nog, men på ett annat vis var det omöjligt att fatta.
Synden straffar ... Ja : men behövde det bli så mycket, då, så han nästan inte orkade bära det --- för såpass lite ? Behövde det det, ja då var synden en riktig jävla jävul, en sate ifrån helvete, en äkta förbannad FinnKalle : det ville han bara säga.
Förstod inte synden, att han tog vadsomhelst utom att lukta illa ? Nå, en sak till tog han inte, och det var stryk ; förstod synden inte det, ja då förstod den ingenting.
Nåja : stryk.
Men i varje fall inte så mycket som sista gången, nej och återigen nej.
Det var rätt att straffet kom, för det sa nästan alla, och då så --- men det fick inte vara så här, för då var det orätt.
Hör ni det!
( Fröken och FinnKalle och synden och Gud och allihop.
) Efterhand kunde han se i mörkret.
Härinne var också så mycket att titta på.
Just nu tyckte han om att se det.
Väggarna och dörren var fulla med bilder, som ristats in med kniv och spik eller tecknats med vit krita ; själva väggarna var svarttjärade.
Nästan alla bilderna var försedda med blyertstexter.
Martin blev het i ögonen, så njöt han av att läsa och se.
Det var annat än bibliskan det.
Han förstod inte allting, men han visste precis vad det var.
Det var storpojkarnas snuskfantasier han såg.
Och just nu kände han, att de var sanna.
Just nu fattade han Negern som aldrig förr.
Å, att han haft en kniv och fått rista in FinnKalles fiende här på väggen!
Å, att han haft en krita och fått skriva nånting riktigt ruskigt under den bilden!
Å, att han sen fått korsa över fienden gång på gång med kniven, bara skära och rispa!
Ut bara, med tarmarna!
Han tänkte och viskade alla fula ord han kände till.
Han läste alla texterna högt.
Han såg på bilderna och satte namn på alla detaljerna.
Å, han blev het över hela kroppen, fast han var mitt i isen.
Det var som om stanken förvandlats till en kryddoftande, klibbig saft, som han både drack och sköljde över sig.
Här var det bra att vara.
Han började darra.
Det var som om han behövt tömma sig, alla vägar.
Han ville spy och skita på en och samma gång.
Han ville grisa ner, sig själv och allting som var.
Å!
Han tog ett steg framåt, för att slippa stå vid dörren.
Men då var han så upprörd, så han halkade.
Han föll framåt och körde ner händerna i hon, så det krasade.
Lukten revs upp.
Då stod han inte ut längre.
Han kom ut i det friska, krypande på alla fyra som ett djur.
Han höll visst på att bli sjuk ? Snö, snö!
Han körde ner händerna i snön och gned dem rena, innan han förmådde resa sig.
Han kylde av ansiktet i snön,borrade ner de heta, styva läpparna och höll dem kvar, tills de ville spricka av köld.
Men här kunde han bli sedd hemifrån, här kunde han inte stå.
Han måste gå in igen.
På det riktiga stället.
Skithuset, som kallades avträde.
Han kände genast han kom in, att han kommit rätt.
Här skulle såna som han hålla till.
Alla som luktade ... Han måste kliva över snödrivorna som samlats innanför dörren och kring de första båsen.
Fönstren i gluggarna var sönderslagna, och snön yrde in.
Brinkorna där man skulle sitta var täckta med snö, urin som frusit till is, samt högar av latrin : de mest råbarkade av storpojkarna brukade nämligen stå grensle över hålen och låta sina saker falla dit de ville.
Ingenstans kunde han sätta sig.
Då han ändå var nödig, valde han till slut den renaste brinken.
Han måste stryka bort rimfrost och snö, innan han vågade ner.
Medan han satt, grubblade han så han kunde bli tokig på allting.
Det var nåt trasigt fel som gått sönder --- om han skulle skoja med det.
Han försökte men kunde inte fatta vad det var.
Hur han än försökte lägga upp det, klart som vatten, och följa det, sakta och försiktigt och bara ett litet stycke isänder --- så kom han bara en liten, liten bit, sen började det tjorva ihop sig, och till sist visste han inte var han var, och så måste han sluta.
Han hade syndat ; ja --- synden straffar sig själv ; ja --- först fick han det straffet, ja, sen det straffet, ja, sen ... --- men här körde det fast.
Han var i krig med fienden : ja.
Fienden det var FinnKalle : ja.
Och som Negern sa ... ? Han satt, tills han var stelfrusen.
När han steg ner, kunde han inte räta ut ryggen, som skrek att det gjorde ont.
Ryggen ?!
Och när han kände av den igen, var det som om en svart varelse kommit in och satt sig på huk över honom, med fötterna överst upp på båskanterna, och nu sköljde över honom ur alla hål : ett svart regn av synd.
Som i en ond dröm.
Han gick från bås till bås och svinade ner efter bästa förmåga : gned av sig därbak mot båsväggarna, svärtande över det han kom åt med sin egen, trista svärta.
Det gjorde så ont, så han fick tårar i ögonen, men han måste göra det ändå.
Det var syndens straff.
Sen, medan han gjorde sig iordning, stod han under en av fönstergluggarna.
Då silade snörimmet in och föll som stoft av änglavingar över hans skuldror.
Sen gick timmarna som vanligt, åtminstone på ett ungefär.
Fröken Vester hade fattat sitt fel och sänt hem Nils, så nu luktade det bara fint i hennes skolsal.
Hon ångrade sig visst, för hon var snäll hela tiden, och hon slutade dagen med att läsa en saga.
Skolklockan tickade, och tiden körde förbi med skolfart, makande in så mycket som möjligt i bakanföret.
Innan fröken började läsa, suckade hon, att det inte var så lätt att vara fröken, som en och annan kanske trodde ; då om inte suckade så tänkte Martin tillbaka ( om hon riktade sig till honom ) att det hade sina besvärligheter att vara liten med.
Sen medgav han gärna att det kunde vara krångligt för lite var.
Det var inte riktigt sagor heller, det fröken läste.
Det liknade sagor.
Det var legender.
De handlade om Jesus, Maria och Josef, herdarna, Betlehem, de tre vise männen i Österland.
( En hel del kändes igen från frälsningsarmén, samt påminde om tänkespråken i söndagsskoltidningen.
) Fast det var fullt med bilder ur Jesu' liv runtom på väggarna hängde fröken upp ytterligare några : och så steg Det Heliga Landet fram för den som ville och kunde se.
Till höger hängde kartan över Kanaans land, som var den sällsammaste bild Martin visste.
På den syntes både Nazareth, Betlehem och Döda havet.
Fast kartan var i svart-och-vitt var den alldeles levande.
Stirrade man på den tillräckligt länge, hörde man sång ifrån den, legendsång, och strax därpå började det röras överallt på den, högtidliga figurer skredo genom dälderna, de mötande viftade med palmblad och sjöngo halleluja, och över alltsammans, över Kanaans land glänste stjärnan i Österland.
Bilderna : Marias bebådelse, Herdarnas syn på marken, Jesu' födelse, Flykten till Egypten, Jesus vid tolv års ålder i templet --- outsägliga och ljuva legendbilder.
Gestalterna voro märkvärdiga och buro fotsida mantlar samt sandaler, hade långt hår och skägg samt stödde sig med långa herdestavar.
De hördes på ett underligt sätt : det syntes att de hördes.
Det var breda ringar av guld kring Marias och Jesus huvuden.
Alla som såg på sjöngo : gloria, gloria!
Den finaste legendtavlan var den av Jesus vid tolv års ålder.
Martin dyrkade den Jesus.
För han var så enkel och klar och klok.
Utan minsta ansträngning svarade han på fariséernas lömska frågor.
Han som levt sitt liv bland krukmakarna på Nazareths gator och lekt med krukskärvor och ingenting läst --- inte den minsta lilla läxa --- kunde svara på allting så lätt som ingenting.
Allting kunde han göra.
Ja, en gång hade han tagit en lerduva och blåst på den, och då --- mirakel!
--- hade den fått liv och börjat flaxa med vingarna och flugit iväg.
Ändå verkade han inte alls märkvärdig för det.
På ett vis var han en vanlig pojke på jorden, fast naturligtvis renare och finare.
Han syndade inte, för han behövde inte synda.
Han ville nog inte heller.
Men han var märkvärdig.
Annorlunda.
Det var så fariséerna tappade hakan.
De måste fråga, var han tog allting ifrån ? Jo, det bara kommer, svarade han, entydigt och klart.
Då förstod fariséerna att det var nånting märkvärdigt med honom ; och det hände i Jerusalem under högtiden.
Fröken berättade detta, sa hon, för det var julens evangelium och mysterium.
Hon läste vackert.
Så man såg.
Så småningom började bilderna flyta ut och sammanblandas och vandra.
Fröken var med i dem som en särskild, skär och outgrundlig kontur, genom vilken allting silade fram och silades.
Det växte och växte, tills det blev mångfaldigt, som när man blåser genom en trådrulle i såpvatten.
Figurerna förblandades, tills man inte riktigt visste vem som var vem.
Om Maria var mamma, Josef pappa --- vem var då Jesus från Nazareth ? Ett långt tag var allting i världen tonande legend.
Så slutade skolan också den dagen fint.
Martin hade känt en högtidlighet och stillhet, som inte kunde vara syndens straff men kanske plåster på såren.
Han tog så mycket som möjligt av det med sig när han lämnade fröken Vester, Negern och alla de andra och sprang ut i snön samt tog vägen igenom drivorna på gården hem : var det ljuvt på det ena stället kunde det vara ljuvt på det andra stället också --- som motsats, som legend.
Vid middagsbordet var det tyst på ett vis, slamrigt på ett.
Ingen sa ett ord, men knivar, gafflar och porslin klirrade, och mammas steg över golvet mellan bordet och spisen taktade in det som skedde i knarrande rutor som påminde om kammarklockans tick tack.
Mamma passade upp.
Det var pappa som bestämde över tystnaden från sin plats vid bordets övre kortända.
Han molnade med pannan och genast slogs en stormbåge över bordet och fram till Lars, som satt vid kortändan mittemot.
Martin var utanför den bågen, det kände han från sin plats på långsidan närmast pappa ; men den andra bågen den kom han inte undan, för den spändes rakt mot hans håll.
Han både kände den och visste, att alla de andra vid bordet samt mamma bakom hans rygg kände den.
Jämfört med den bågen var alla andra bågar i köket ( de gick från pappa till var och en, men de korsades av andra bågar också --- naturligtvis ) behändiga ; hans och pappas båge var det som gällde nånting just nu.
Den var som en tystnad full med ord.
Alla ord var tunga av hot.
Pass på ; det som hänt en gång kan mycket väl hända en gång till!
Och Martin passade på.
Han såg då och då på pappa, som låtsades möta hans blick, fast han egentligen inte vågade göra det.
Pappa satt som en mur, så hård och tung och tyst och sträng.
Det vänligaste som strömmade ut ifrån den det var själva uppmaningen att äta.
Hoppas det smakar mina herrar ? Och visst smakade maten.
Gravad fisk från tunnan i boden samt potatis.
Potatisen var från pappas eget land, gul och hård mandelpotatis.
God.
Fisken var också god fast den börjat surna ; mest god var den för den var så salt.
Hårt bröd och smör till, vidare ett glas mjölk åt var och en.
I dag var det bra mat.
Det var märkvärdigt, att inte pappa skröt över maten ? Det var ju på sätt och vis han som gjort den, laxöringen inte mindre än potatisen.
Martin måste undra över det.
Det enda som skröt idag var pappas tänder.
När de bet av brödet knastrade det som en sång : skrytsången om det hårda brödet som fostrade de starka tänderna som bet av en spik om så vore.
Otäckt.
Åjo, det var nog lite till i pappa som skröt, fast så tyst att man måste spänna sinnena för att uppfatta.
Ögonen skröt, att de såg allting och noterade allting.
Det gick väl an.
Det kroppen skröt var äckligare, nästan outhärdligt.
Pappas ständiga skrytberättelser om den hårda handen, den muskulösa överarmen, den oböjliga ryggen, den hårda, höga bröstkorgen, den okänsliga magen.
Det syntes att pappa dyrkade sig själv.
Efterhand började Martin må illa av pappas åsyn.
Han tittade ner och försökte vara ensam vid bordet, och det gick till en viss grad.
Men han kände, att då började pappa titta i sin tur.
I detsamma såg alla på honom, det kände han, en då och en då.
Också mamma tittade, antingen hon var här vid bordet eller borta vid spisen.
Han var iakttagen, för det var honom den djupa tystnaden gällde.
Det började kännas obehagligt.
Tuggorna växte i mun.
Fisken smakade det den smakade, surt, men också det som egentligen var gott blev dåligt.
Hotet i tystnaden gjorde allting otrevligt, förstörde allting --- plötsligt var Martin proppmätt.
Det skedde i samma ögonblick som mamma kom och ville lägga för honom ännu ett stycke fisk.
Han måste avböja.
--- Nätack, sa han lågt.
Jag orkar inte mera.
Jag är mätt.
Alla bågar spändes när han sa det, kände han.
Det kunde inte hjälpas.
Det blev om möjligt ännu tystare en stund.
Som om allting tänkt sluta bara för att han gjort det.
Mammas hand slant, så fiskbiten höll på att halka av gaffeln.
--- Men ? sa mamma.
Mätt allaredan ?!
Hon kunde inte bestämma sig, hur hon skulle göra med gaffeln.
Nu la pappa ner sitt matbestick på bordet.
Om allting stannat nyss, så stelnade det nu.
--- Vasa ? sa pappa i sin mest bitande ton.
Smakar det inte ? --- Visst ska du ha en bit till ? frestade mamma, och det både hördes och syntes att hon ville skynda på och få saken ur världen.
--- Du som alltid brukar tycka om fisk.
Hon lät ängslig.
Martin svarade, att han inte sagt nej för att han tyckte illa om maten.
Han sa, att han tyckte maten var god.
--- Jaså verkligen ? retades pappa, vill säga hånade.
--- Det är sant, sa Martin.
--- Ja, det var då för väl!
Jag började nästan tro, att vi måste beställa särskild mat åt dig.
Så vi behöver inte det då, säkert ? --- Det behövs inte, sa Martin.
--- Tack, det var snällt, sa pappa.
Han satt stel och tänkte efter ; så slängde han servetten och lämnade bordet i vrede, haltade ilsket igenom sängkammarn och salen in till sitt.
Han slog igen lillrumsdörren så det klirrade i kakelugnsluckorna i salen.
Alla i köket andades in.
--- Vi äter på, sa mamma och satte sig på pappas plats.
Pappa har bekymmer, det är för det han är så otålig.
Hon grälade inte.
Inte ens när Martin nu ändrade sig och sa att han ville ha mer blev hon sur.
De andra hajade till, men mamma låtsades som om allting var i sin ordning.
--- Jag tänkte väl, att du inte hunnit bli mätt, var det enda hon sa och gav honom mera.
Hon nästan fjäskade för honom.
De andra visade, att de tyckte det var orättvist, men de sa ingenting, de teg om sin avundsjuka.
Martin undrade, om de missunnade honom allt det andra också, det hemska ? Nu som så många gånger på sista tiden här vid middagsbordet behandlade de honom som om han varit en särskild person.
Maten smakade bra nu.
Martin stoppade i sig så mycket han kunde så fort han hann.
De andra anmärkte på det, men mamma försvarade honom.
--- Jamen förstår ni inte, sa hon, att han måste vara alldeles utsvulten ; han har ju knappast ätit sig mätt ända sen ...!
Här avbröt hon sig och tystade munnen med en tugga.
Försent.
Olusten kom från sin vrå och klämde in Martin i sin plåt.
Han svepte i sig det sista av maten, tömde glaset och skulle just rusa ifrån bordet också han --- då lillrumsdörren öppnades och pappas röst trängde igenom alla rummen hitfram, hård som en näve.
Det gick inte att uppfatta vad han ville för allt klirret härinne.
Då han inget svar fick höjde han rösten.
--- Hallå därinne!
Mamma hyssjade och frågade vad det var.
Pappa hojtade och frågade tillbaka, om köksinnevånarna var döva ? Lugnt svarade mamma nej.
Då skrek pappa.
--- Är Martin där ? --- Martin ?!
Mamma hördes ängslig och rädd på en gång.
Hon tittade frågor.
Martin förstod, att fröken Vester burit fram skvaller nu igen.
Nu skulle han få sota.
Han började darra, fast han höll emot.
Han såg på de andra, men också de verkade ängsliga.
Lars hånlog, han ensam.
Då såg han på mamma och sökte hjälp och råd ; men hon skakade på huvut och visade, att hon ingenting kunde göra.
Pappas skrik växte till ett rytande.
--- Nå, kommer han snart, eller måste jag komma och hämta ? --- Martin, sa mamma då, dovt, pappa vill tala med dig.
Martin gick.
När han stod på salströskeln hörde han viskningar bakom sin rygg.
--- Ska han få stryk nu igen ? --- Sch!
Pappa stod på sin tröskel och väntade.
Det verkade som om han hört viskningen, för han rynkade pannan av två orsaker.
Martin måste stödja sig mot dörrkarmen.
--- Va är det ? frågade han och kunde inte förstå, vad det var inne i salen som kändes så tungt.
Pappa vände sig in mot sitt rum.
--- Kom!
sa han och gick före.
Martin stannade på tröskeln.
Han kände att han inte ville gå dit in.
Han varken ville eller kunde eller vågade, kände han.
Benen hade börjat darra, och ryggen, ryggen började göra ont.
Nej.
Han hade ett nej på tungan, men då stod mamma bakom honom och la händerna på hans axlar.
--- Gå nu, Martin, befallde hon, och då kunde han gå.
Golvet i salen gungade, men det gjorde det alltid, det var inget märkvärdigt.
Då var det märkvärdigare att väggarna ville luta.
Kakelugnen böjde sig fram och tittade och var både nyfiken, rädd och ville skrämmas.
Det var väl för att det var glöd i den, eldskenet sipprade fram i springorna till de stängda mellanluckorna.
Stora fönstret stod rakt, men så var det också täckt med snö och isrim.
Mörkret utifrån kunde nätt och jämnt titta in.
I alla fall gjorde det så, och i mötet på fönsterrutorna bröts det och salsmörkret som ville titta ut, till ett svartblått vintersken, som var ljust fast det var mörkt.
Det var som tusen ögon på fönsterrutorna, som ville se.
I dag slapp de se, för nu steg Martin in i lillrummet, där pappa satt och väntade på pallen framför kakelugnen och ordnade med brasan.
Eldskenet kom honom att glöda ; men bakom honom låg en svart och väldig skugga över hela rummet.
I stället för den eviga käppen höll han eldgaffeln i händerna.
När han körde in den i bränderna och rörde om, knastrade det och jämrade sig därinne som om det gjorde ont, och rädda ljusslingor slungades omkring mot väggar och tak i lillrummet, i vild brottning med alla mörkvarelser som här fanns.
--- Stäng dörrn!
Pappas röst slog som en hammare, fast den just nu varken var hård, hånfull eller direkt arg.
Martin stängde.
Pappa sköt pallen bakåt och makade sig åt sidan, så det blev plats för en till.
--- Sätt dig!
befallde han, och fortsatte med sina eldbestyr.
Martin tog plats.
Han darrade, fast han märkte att pappa inte var på sitt farligaste humör.
Han försökte göra sig styv, så det skulle gå bättre att vara intill pappa.
Det gick.
De satt en stund och sa ingenting.
Pappa sa ingenting.
På en lång stund.
På en lång stund var det bara två saker eller tre som språkade : vedträna inne i brasan när de förtärdes av elden, snöns klask klask mot fönsterrutorna, samt sjunget och knaket i tallarna ute i slänten.
Eldgaffelns trefingrade hand låg svart och stilla mot kakelugnskanten, när pappa fått fason på brasan.
Eldskenet värmde, riktigt sommarstekte.
Snart var Martin alldeles het om ansikte, knän och händer.
Om det inte varit så obehagligt hade det varit skönt.
Pappa höll tiden så stilla, så snart var det som om den stannat i alla hack.
För att klara det --- både jämmern och lipen stod på lut --- började Martin läsa i brasan.
Underligt nog kom han fri och kunde tyda det han såg.
Brasbilder.
Eldskensflammorna blev till figurer och brasstommen böts ut mot skogar, gruvhål och berg ena stunden, andra stunden till hus, borgar och slott.
( I sagan.
) Först verkligheten, sen sagan.
Figurerna, som först stod bundna och stela, kom loss ( ur förtrollningen ).
Pip, skrik och skratt började höras och gälla hornsignaler, och så stormade riddarna förbi så hästhovarna smällde, klapper klapper, och så kom räddaren och räddade sagoprinsessan ur den tusenåriga sömnen ; nu sprängde de undan --- i rättan tid!
--- för bakom dem började slottet brinna : nu vältrade drakarna, jättarna och trollen sig där --- haha ni!
--- ingenting fanns mera att ta.
Nu var det huset med drakskallarna som brann ; bra.
Bort genom skogen, över bergen, genom dalen tågade flyktingarna iväg till sitt rätta land, långsamt skredo de i purpurfärgade kläder till sång och musik.
Plötsligt var FinnKalle inne i brasan.
Martin trodde först att det var pappa, men han satt ju på pallen, så nära att han kändes, tung, stark och allvarlig, och hördes, en stilla men ljudlig andning med underton av suck, och luktade, rent-fränt, nästan som vilt-i-skogen --- då kunde han ju inte vara i brasan.
FinnKalle.
När pappa var stor och väldig här --- var FinnKalle liten som en prick där.
Han stod i porten till det brinnande huset och stödde haltbenet med en käpp som var liten som ett granbarr.
Han tycktes inte märka att det brann runtomkring honom.
Märkte han det, så brydde han sig i alla fall inte om det.
Han bara stod tyst.
Tyst, svart och liten.
Han skrattade inte, inte heller var han sorgsen.
Runtomkring honom rusade gestalter upp och iväg, ut ur lågorna eller in i lågorna, väste, ulade, jamade, fåglar flög och ormar slingrade, röda och gula blommor sköt upp, svartaktiga träd höjde sig och störtade om vartannat --- men FinnKalle rörde sig inte.
Han blev svartare och svartare, mindre och mindre.
Men han stod kvar.
Till sist var han så oändligt liten, så han knappt syntes.
Nog syntes han ändå.
En mörk punkt djupt inne i det djupaste djupet därinne, men käppen och skägget och ögonen och allt fanns där.
Han fanns där än, när så hela branden häftigt flammade till, slog upp och ut i ett lysande sken --- och så föll ihop med ett brak.
Ja, han stod kvar när gnistorna upphört att stänka och allting gått över i en het glöd med blåvita lågor : ensam stod han längst bort, vänd häråt, för sig själv.
Och fast han var odödlig och osårbar måste Martin nästan tycka synd om honom.
Han blev dåsig.
Han skakade sig fri genom att sätta upp armar och händer för ansiktet.
--- Usch, va det var hett!
sa han.
Så fick han anledning att hoppa ner från pallen och ställa sig i den svala vinkeln mellan brasskenet och salsväggen.
Pappa också ruskade på sig och hade kanske sett syner också han.
Han började röra om i glöden.
--- Jaså ? sa han.
Det brändes ? --- Jo, svarade Martin.
--- Det heter ja, inte jo, undervisade pappa.
Lärare ut i fingerspetsarna.
Han sa, att en skollärarson måste veta så enkla saker.
Det hördes, att han den här gången sa så bara för att ha nånting att säga.
Martin hörde på med ett halvt öra.
Han tänkte : en människa måste vara bra okänslig för att kunna tåla värmen så som pappa där på pallen ? Nu böjde han sig fram och lät ansiktet slickas av skenet, tills svettdroppar pärlade fram och kinderna brann.
Martin frågade sig, om pappa överhuvud taget kände nånting ? Han måste säga, att så såg det då inte ut.
Samtidigt kändes det underligt att veta, att vad man än var, inte var man varken lapp eller direkt norrbottning.
Pappa höll på det ; och på att man skulle språka som den man var.
Om Martin haft lust hade han kunnat börja klyva ord med pappa nu ; för hur skulle man bära sig åt, då man ( om det var sant som han sa, och det var det ) inte ensengång var riktigt helt svensk utan stod med ena foten långt bort i Vasa i Finland ? Farfar och farmor, som var långt härifrån, hade vandrat över isen och hit en gång i världen, farmor var visst finska, farfar nånting mittemellan : skulle man inte då använda vartannat eller för att vara precis vart fjärde ord på finska, om man kunde ? Om man var kvartsfinne ... Så suckade pappa.
Martin vaknade upp, han hade stått och funderat.
Nu kom tiden loss ur hacket.
Pappa tog lite till tid till sig, innan han satte igång.
Han sköt ihop glöden till en hög --- och bredde ut dem igen till en matta.
En sista blick ditin ; så stängde han både gallerluckorna och de svarta mellanluckorna.
En suck till innan de blanka ytterluckorna åkte för.
Han steg upp och sträckte sig efter spjällsnöret.
Med näsan just ovanför luckorna och kinden mot den heta kakelrundan reglerade han spjället, tills han var belåten.
Då gick han bort till skrivbordet och satte sig.
--- Jaså, det var så varmt, sa han.
Då kanske det passar bättre härframme ? Martin sa, att det var bra också där han stod.
--- Det tror jag visst det, sa pappa då.
Och så är det lagom långt ifrån, menar du ? Martin svarade inte.
Pappa letade efter pipan.
--- I alla fall, nu kommer du hit, befallde han kärvt.
Martin gick fram och ställde sig mittemot honom vid skrivbordet.
Här var det skönt, för det drog svalt från fönstret.
Pappa tog tobakspungen ur fickan, tänjde upp snöret och stack ner pipan samt fyllde på med långsamma rörelser, medan han tittade så smått på Martin.
Martin tittade bort.
Hellre än att se --- hörde han på pappa.
Det knastrade behändigt, när tobaksstrimlorna bröts av och mosades ihop.
Den söta tobakslukten strömmade ut, den var fin.
Så tog pappa fram pipan igen ur pungen och stack den i munnen, där den fick sitta och vippa så länge.
Tändstickorna fram.
Nu skulle han tända ? Men nej, först måste han göra alla möjliga små förberedelser : klämma och tumma på, suga och blåsa, fräsa.
I dag hade pappa inte bråttom.
Det var klart nu, att han inte direkt ville pinas heller.
Inte utan att det var han som pinades och mådde illa.
Bra.
Nu tände han äntligen pipan.
När han sugit några bloss la han den ifrån sig.
Han strök över kinderna med båda händer.
--- Jaha, sa han långsamt, nu känner faktiskt jag med att det vart lite varmt vid brasan.
Han sträckte ut handen och strök den över fönsterposten, där det låg is mellan blomkrukorna.
Han förde fingrarna längs de nedisade klisterremsorna.
Ja, han skrapade med naglarna i rimmet på fönsterrutorna.
--- Och här var det nästan för kallt, sa han dovt.
Tycker du inte ? Martin sade nej med huvut.
--- Åjo ? För det är ju alltid på det viset : antingen för kallt eller för varmt.
Nåt lagom det finns visst inte.
Han hade ex-cis med fingrarna.
--- Jo, Martin, sa han, det var en sak.
Det började bulta i bröstet på Martin.
Nu!
--- Vad tittar du på ? förebrådde pappa så.
Martin såg förvånad ut.
--- Jag ? Ingenting!
--- Titta hit!
Martin tittade rakt fram som han blivit tillsagd.
Pappa såg allvarlig, nästan sorgsen ut.
Ögonen stod öppet stilla och klara, och det som glimmade i dem var mindre befallning och mera förebråelse samt vädjan.
Hela ansiktet hade mist sin hårdhet : uppnäsan med sin rygg, de knotiga kinderna, mustaschen och pipskägget, den höga pannan, det svarta håret, de litet utåtstående öronen, halsen med adamsäpplet, och återigen ögonen med sina tjocka, tjorviga ögonbryn : allting var så mjukt så det språkade.
Vill du inte bli sams med mig igen, Martin ? sa pappas ansikte.
Och i detsamma --- när Martin hört varje ord --- kom händerna efter och smög sig över bordsskivan och ville härråt och ta.
Men då kände Martin att han inte ville bli tagen.
Tidigare hade han nog velat, men inte nu.
Nu var det försent.
Just nu kände han det.
Han varken ville eller kunde bli sams med pappa.
Fast det skrek i bröstet att det ville och kunde --- så var det stört omöjligt.
Det sa ifrån.
Ja ; för han tyckte så illa om pappa så han knappt härdade ut att vara i samma rum.
--- Hör du på ? frågade pappa.
Martin svarade ja.
Pappa yrkade på att han skulle se på honom.
Martin försäkrade, att han allaredan gjorde det.
--- Se mig rakt i ögona, pojk!
Han såg pappa rakt i ögonen.
Likafullt ville pappa ha det till, att han såg förbi.
Då spände han blicken.
Och då möttes hans och pappas blickar.
--- Är du arg på mig ? frågade pappa nu.
Martin lät huvut säga ja.
Sen tittade han ner.
--- Vad då för är du arg ? låtsades pappa.
Martin svarade inte på hyckel.
--- Säj, Martin ? --- Det vet du, sa Martin då.
Men pappa nekade.
--- Nej, Martin, det vet jag inte.
--- Jo!
--- Nej!
Jag försäkrar!
När han sa det, blev Martin arg.
Och han sa honom sanningen rakt i ansiktet.
--- Jo --- för du slåss!
Du slåss, så att ...!
--- Tig!
Pappas röst rappade på som en käpp.
--- Inte ett ord till.
Martin teg.
Han tänkte på, hur underligt förändrad pappas röst blev, när han sa sanningen : miste glansen och blev alldeles grå.
Det gråa satt i, när pappa efter en stund sa vad han tänkte.
--- Jaså, sa han, du tar det på det viset ? Martin nickade.
--- Nå, jag förstod nästan det.
Och nu kan du inte komma ifrån det där förargliga ; är det så ? Martin jakade.
Han kände sig mindre arg nu, när han sagt sanningen.
Men pappa lät bitter.
--- Och du skyller förstås allting på pappa ? Martin ? Nick.
--- Vartenda dyft ? Återigen måste Martin visa, att han blev förvånad.
--- Ja ja ja, sa pappa.
Jag ser vad du tänker.
Han tog ett så djupt andetag, att det lät som om det ville gå sönder innan det blev helt.
Martin fick en stöt över hjärtat.
Nånting varmt strök över hans ögon som pappas händer en gång i världen.
Han var på vippen att störta fram och krypa in i pappas armar.
Där var så tryggt, där var styrkan som skrämde iväg allting.
Världens säkraste vrå var i pappas armar ; å att han fått vara där.
Men nej, det var omöjligt.
Vägen var stängd.
Pappa försökte nog komma fram.
--- Som sagt, jag förstår, gick han an.
Bättre än du tror, Martin.
Du är arg på mig.
Men om jag nu säjer så här, Martin : jag erkänner att jag var häftig, för det var jag verkligen --- vill inte du då i din tur säja, att du också var dum, va ? Och så räcker du mig handen ? Och så är vi sams igen ? Martin ville inte medge nånting.
Pappa suckade.
--- Omöjligt ? Läsa nickar och blickar det kunde han, det märktes.
Nu drog han in mera luft.
Hans röst fick en biton, som påminde om den vanliga.
--- Du kommer ju ihåg hur det började ? Det var så dumt, så Martin kunde skrattat till.
--- Du nekade att äta, minns du det ? Fast det var nånting så gott som kålsoppa med korv i.
Du slevade i dig några skedar, men sen var det stopp.
Då jag undrade varför, sa du först att du inte tyckte om, sen att du var mätt.
Stämmer det ? Det stämmer.
Och det hjälpte inte, hur både mamma och jag försökte övertala dig, du bara satt och tjurade.
Det hettade till i Martin.
Fast han förstod att det kunde vara farligt, måste han säga det han tänkte.
--- Jag var mätt, pappa.
Jag orka inte.
Också i pappa hettade det till, det hördes.
--- Du var inte mätt.
Du bara ville inte.
Maten passade inte, helt enkelt --- till min lilla gosses humör.
Vad mamma än haft att bju på den gången, hade det inte smakat.
Du var nämligen på dåligt humör --- och så gick det ut över maten.
Så hade pappa fattat det.
Då måste Martin tala om sanningen en gång till.
--- Det var du som var på dåligt humör, pappa --- men inte jag.
--- Jaså ? Hån och bitterhet i pappas röst.
Nu var allting tillbaka till det vanliga, det orätta som blivit det rätta, tillbaka till missstämningen, sorgsenheten, olusten, otrivseln.
Skulle det då aldrig sluta ? Pappa måste hålla på.
--- Nåja, jag var nog på dåligt humör jag med.
Kan du gissa för vad ? Martin gissade.
--- För du var arg.
--- Inte bara arg, Martin.
Jag var ledsen med, och besviken.
Gissa på vem ? --- Nä.
--- Gissa tre gånger.
--- Kan inte.
--- Omöjligt ? --- Ja.
--- Ska jag tro det ? --- Tro vad du vill!
sa Martin --- och nu blev han rädd att han sagt för mycket.
Pappa spände kinderna.
Han knöt ena handen och slog den i bordet, så brevstället hoppade.
--- Tjurskalle!
sa han och måste stoppa pipan i munnen och suga och blåsa ut en stund, medan han lugnade sig.
Martin förstod att det skulle ta en stund innan dess.
Fast det kunde vara riskabelt vände han sig från bordet mot byrån och tänkte, att han skulle passa på och se, hur det var med änglarna där.
De hade kommit för honom medan han stod här, antagligen för de var så nära.
Jodå, de stod där de brukade båda två, en och en under sin särskilda glaskupa.
Han tyckte det kändes lugnare, sen han sett det.
Han hade nästan varit ängslig för deras skull --- för sin egen skull.
Särskilt hade han ängslats över den som stod till höger om mammas och pappas fotografi : det var ju hans egen ängel.
Den stod där den brukade, lika vit och lika sval ; den skyddade honom alltjämt.
När pappa blossat färdigt, steg han upp och kom emot Martin.
Martin drog sig åt sidan, för han trodde att pappa tänkte ta i honom och köpa honom på det viset, och det fick han inte.
Pappa låtsades inte märka hans rädsla.
I stället för att ta, gick han förbi och stannade först vid byrån.
Han sträckte sig efter den högra ängeln.
Han tog den i båda händerna och bar den försiktigt fram till skrivbordet ; där ställde han den.
Så satte han sig igen, tog efter pipan av vanans makt, ångrade sig och började stryka sig i skägget.
Han tittade på ängeln.
Han tittade på Martin.
--- En annan sak, Martin, sa han dröjande och lågt.
Martin undrade, vad det nu skulle bli ? --- Du ser ängeln ? frågade pappa.
--- Ja.
--- Ser du nånting ? Och då --- Martin trodde han skulle stelna --- hade ängelns båda vingar gått av!
Pappa pratade, medan han, Martin, hämtade sig.
--- Jag förstår mig inte på dig, Martin.
Inte på villkors vis.
Hur jag grubblar, kan jag inte komma underfund med dig.
Inga vingar ? tänkte Martin.
En ängel utan vingar --- är ingen ängel ... ? --- Sen du började i skolan har du blivit krångligare och krångligare, snart vet jag varken in eller ut var jag har dig.
Då hade han ingen ängel, då ? --- Du gör inget annat än bråkar, tjurar, grisar ner.
Du är så vrång, så det går inte att beskriva.
Tvärsemot är vad du är, Martin.
Vad är det med dig, egentligen ?!
Martin måste peka på ängeln och fråga.
--- Men, sa han, har ängeln gått sönder ? Pappas tur att nicka.
--- Som du ser.
Nu blev du visst förskräckt ? --- Har den --- kommit --- mellan kriget ? Skolläraren i pappa fnittrade till, det fick han så gärna, om det roade honom.
Men han blev strax allvarlig.
--- Jag tyckte, du borde få se det, sa han.
Så du vet om det.
Hur det gick till ? Jag måtte snavat över mattan --- det var jag!
--- och så stötte jag emot byrån, och så hände det.
Jag fick tag i kupan, men ängeln den föll ner i golvet.
Han gick och ställde ängeln tillbaka på byrån.
Han mumlade nånting om att den ju ändå verkade hel framifrån, så den fick väl stå.
Han skulle försöka laga den sen, men var det överhuvud taget möjligt ? --- Brutna vingar är --- brutna, sa han dystert.
Satte sig vid sitt bord.
Rökte lite igen.
Sökte efter ord, igen.
--- Vi tänkte alltid, mamma och jag, att just den ängeln var din, Martin.
Din skyddsängel.
Martin nickade, att han visste om det.
--- Det hände samma dag.
Jaså, tänkte Martin.
Samma dag ? --- Jag var förstås upprörd.
Som sagt, jag måtte ha snubblat på mattan.
Djupt andetag.
--- Det var en sann olycksdag, Martin!
Han sa det sista två gånger.
Det var inte utan att Martin började bli less --- sen ängslan lugnat sig en smula.
På ett underligt och oförklarligt vis tog han inte det där med ängeln fullt så hårt som han kanske bort göra.
Han tyckte det var obehagligt och skrämmande mera än farligt och hopplöst.
Det såg otäckt ut med den kala, blottade änglaryggen ; och brottet där vingarna gått av --- den ena vingen hade tagit med sig en bit av skuldran också, så det syntes att ängeln var ihålig --- var hemskt att se ; men samtidigt förstod Martin på en gång, att änglar inte kunde känna, och då så.
Änglar vet ingenting om det som gör ont, tänkte han.
Kanske blev han lite besviken, han visste inte sånoga.
Hans skyddsängel var det, det var sant : men den varken kunde känna själv --- eller skydda honom, som kunde känna, från det som gjorde ont.
Det kunde nästan kvitta, om den hade vingar eller ej.
Han undrade, vad pappa velat, när han visat ängeln ? Därute ruskade vinden i stortallen närmast huset, så den krängde sig och skakade sig fri i toppen --- vad det knakade --- och så kom hela snösjoket häråt och duskade mot väggen och täckte hela fönstret, så allting därute försvann.
Pappa upp och fram till fönstret.
Han la näsan mot rutan.
--- Men vilket väder!
utbrast han.
Snart tänker visst hela vintern in!
( Ja, om den bara det velat göra!
) Pappa fortsatte.
--- Jag är besviken på dig, Martin.
Det går inte en dag utan att det är nånting.
Undra på då att jag blir missnöjd!
Han hetsade upp sig.
--- Och det hjälper inte att språka med dig.
Språka med väggen --- är lättare.
Du bara går på, du.
Förr biter du av dig tummen än du viker.
( En tum.
) --- Det värsta är att du smyger undan, när det så kniper ; då skyller du bara ifrån dig och tar aldrig på dig skulden.
Jag skäms över min pojke!
Den Martin som började skolan för ett och ett halvt år sen var en annan Martin, en riktig Martin.
Men vad är du ? Arg och ond.
--- Nånting är på tok, det är så klart, det förstår jag.
Men vad ? Du gör inte mycket för att hjälpa till att få det rätt igen, vet du.
Och nu är jag less på att lirka ; den gången vid matbordet blev jag less.
Förstår du ? Martin förstod inte.
--- Nähej ? Det var så klart ... Du vill alltså inte ? Nå!
Hör nu noga på!
Han hejdade sig och bet sig i läppen gång på gång.
Han bultade nävarna i bordet.
Han tog pipan --- och slängde den ifrån sig.
Nu var hans ansikte flammande rött och svart ; ögonen blixtrade.
--- För sista gången : du medger alltså inte, att ... ? En enda blick --- och han måste bita sig i läppen igen.
Sen följde ord på ord i takt med tiden, som börjat springa.
Nu var allting som det skulle vara, när det liks blivit fel.
--- När humöret går ut över mammas mat, då sätter jag stopp.
Tjurighet och vrånghet ... --- Jag var inte tjurig!
Jag var mätt!
Jag kunde inte äta!
protesterade Martin.
--- Du var!
--- Nej!
Pappa blev så ond, så han reste sig och gick efter käppen, som stod i vrån mellan kakelugnen och salsdörren.
Han lyfte upp käppen, tittade på den --- och slängde den utefter golvet.
Så gick han, rättare sagt haltade av och an över golvet, mumlande, morrande, sugande efter luft.
Hack hack, hack hack, hackade hans steg.
Flås flås, lät bröstet.
Han var så upprörd, så han kunde inte bestämma sina läten.
Han stannade mitt i vandringen.
Han böjde sig ner och tog upp käppen och stödde sig på den.
Martin väntade.
Han var inte rädd.
Han tänkte efter.
Han bara väntade.
--- Martin ? Kan du inte öppna dig för pappa, säj ? Pappas röst bad om en förklaring.
Martin blev grå i ögonen, tyckte han --- så skämdes han över pappas hyckleri.
Det var ju bara hyckel.
Pappa visste vad det var.
Om han inte vetat, hade det varit en annan sak.
Men som det nu var ... Så pekade pappa på salsdörren.
--- Gå din väg!
sa han.
Och kom igen, när du blitt snäll.
Martin gick till dörren.
Med handen på handtaget sa han sanningen till pappa för tredje gången.
Han blev upprörd, när han sa som det var, han måste stamma.
--- Då du slog mig, pappa, började han.
Pappa blev vit över näsan.
--- Ja, det har vi ju gått igenom, sa han.
Det är inte det det är frågan om, nu.
--- Då du slog mig, fortsatte Martin, så var det inte för det du sa --- utan för nånting annat.
Pappa öppnade munnen av låtsad häpenhet.
--- Säj om det där, sa han.
Jag hörde väl galet, va ? --- Nä.
Du låtsades att det var det där --- men du tänkte på det andra.
--- Det andra ? --- Ja.
Det jag vet om dig ; det å inge annat!
Det du är arg på mig för, jämt å ständigt!
Arg --- för jag vet.
Pappa tog ett, två, tre steg häråt.
Martin darrade, men stod kvar.
Då bara ett steg skilde, stannade pappa.
--- Men vad egentligen är det du pratar om, pojk ? frågade han.
Martin öppnade salsdörren.
--- Om dig --- å mamma!
Pappa lyfte handen som för att slå.
Men han bara pekade.
--- Stäng dörren och försvinn!
röt han --- och vände ryggen åt.
Martin stängde och försvann ur pappas åsyn som pappa ur hans.
Inne i salen stod mamma och väntade med händerna mot kakelugnen.
--- Martin ? viskade hon och undrade tydligen.
Han gick och ställde sig intill henne.
Hon strök honom över håret.
De stod tillsammans och hörde pappa återta den oroliga vandringen fram och åter över sitt golv ; hack hack, som en osalig ande.
Inne i sitt tysta rum --- och de var här, tillsammans för en stund --- och inne i sängkammarn och köket stojade de andra i huset obekymrat och tanklöst.
När stortallen utanför lillrumsfönstret skakade av sig snön gav den samtidigt en signal till tallarna runtom i backarna att göra likadant.
Det stod inte på länge, så följde de exemplet, ristade och krängde sig, slängde med kvistarna och skjutsade iväg snökåporna så det sjöd i luften.
Blåsten hjälpte till.
Rätt vad det var slet den sönder hela det grå tjocka molnsjoket och slängde undan trasorna, så de rök som sotflagor.
Himlen lyste fram, stjärnorna visade sig.
Mitt i alltihop gick månen upp, stor och gul.
Omslag i vädret.
Alla som kunde i huset sprang ut för att ta emot.
( Det var förstås en sista frist före långsamvintern.
) Snart var Martin ensam med mamma i köket samt med pappa på betryggande avstånd i sitt rum ; han låg och tog en middagslur ovanpå maten.
Martin hängde i fönstret.
Mamma satt under lampan och stoppade strumpor.
Elden i spisen sprakade, skuggorna smög under spiskupan.
Martin grubblade på det som hänt ; han gjorde inte annat nuförtiden.
Så fort det blev ett tillfälle stod han eller satt eller låg och gick igenom allting på nytt.
Han begrep inte, skulle visst aldrig begripa.
Det värsta var att han kände, att han inte kunde tala med någon om det, inte rakt på sak i varje fall.
Han visste, att mamma visste hur han hade det.
Han visste, att hon kanske förstod bättre än han själv.
Och han visste, att hon på sätt och vis väntade, att han skulle börja språka ; samtidigt som hon undrade varför han dröjde, förstod hon att hon inte fick skynda på genom att själv börja.
Ja, han trodde att det var så, han ville tro det.
Mamma väntade.
Hon skulle få vänta förgäves, kände han.
Det var så, nämligen.
Om han så sökte på tusen vägar kunde han inte finna en väg för det här.
Så var det.
Det var så mycket, det var just det.
Hade det varit bara ett enda, hade det kanske gått an.
Men nej, det var så mycket så det var tjorvigt.
Synden straffar sig själv, tänkte han --- och tänkte på skyddsängeln där i pappas rum.
Till sist måste han fråga mamma om det åtminstone.
Hur han nu skulle börja ? --- Mamma, började han.
Mamma la ner stoppningen i knät och tittade upp.
--- Ja ? Hur han nu skulle fortsätta ? --- Du vet, mamma : synden straffar sej själv, så är det ju.
Är det så ? Mamma sa, att så var det.
Hon tycktes grubbla, varför han kommit in på det.
Så lyste hon till.
--- Å, nu känner jag igen : det är ju min lilla missionär!
Martin måste hosta litegrand, innan han gick vidare.
Han tänkte, att något lite kunde det nog skyllas på frälsningsarmén --- att han grubblade som han gjorde.
Då och då fick han majorens röst i örat, och den var så klar som ett öga, den inte bara berättade och frågade, den såg också.
Men mest frågade den : hur det gick nu med hennes missionär, med Guds utskickade till hedningarna i mörkrets land ? Ja, det gick ju som det gick.
Illa.
Det var i alla fall skyddsängeln han måste få veta lite mera om.
--- Du vet väl, att vingarna gått av på ängeln, mamma ? frågade han.
Mamma sa att hon visste.
Mamma såg ändå förvånad ut.
--- Jaså, sa hon, har du nu också fått veta det ? Och hon blev ännu mera förvånad, när han berättade att pappa själv visat det.
Hon tänkte säga nånting.
Men så ångrade hon sig.
Hon ändrade sig.
--- Ja, det var en olyckshändelse, sa hon.
Sen knöt hon ihop det de pratade om.
--- Du tror väl inte ängeln fått så där som straff ? frågade hon.
Spefullt.
Martin erkände, att han grubblat på det.
--- Jamen snälla du, sa mamma då, inte menar du väl att en ängel ... ? Här kom nånting för henne, så hon tystnade mitt i meningen.
Martin påminde henne om det hon själv berättat en gång, ur minnet, bibeln eller bibliskan, att själva Djävulen --- Satan,HornPer, HinOnde --- först varit ängel ; kunde en ängel synda och få straff, menade han, så kunde väl en till.
Mamma suckade och medgav, att han hade rätt.
Hon grubblade, det syntes : hennes händer kom sig inte för att göra nånting på ett långt tag, de bara låg där de låg och vilade på arbetet.
Sen sa mamma, att det ändå var en olyckshändelse.
Under alla förhållanden.
Hon sa.
--- Din ängel, Martin, har ingenting gjort.
Den rår ingenting för.
Hur skulle den förresten kunna göra nånting ? Martin ? Martin sa, vad han tänkte.
--- Det är kanske just för det, mamma.
För han ingenting gjort.
--- Nämen Martin då!
Menar du ... ? Mamma följde inte riktigt med.
Martin förklarade.
--- Om ängeln ser till mej, som liten är --- så ser väl Gud till ängeln : är det inte så, tror du ? Om ängeln straffar mej ... ? Mamma lyfte äntligen upp båda händerna, och då följde garnet med, det rann som svarta tårar ner i hennes knä.
--- Tyst tyst!
sa mamma.
" Om ängeln straffar ... " Du måtte ha konstiga tankar om änglar, du ; verkeligen.
( På bondska.
) Martin ändrade sig, så hon inte skulle bli rädd.
--- Jag sa fel, sa han.
Synden straffar mej, så klart.
Men nu Gud å ängeln : tror du inte Gud måste bli arg på ängeln, då han glömde å skydda mej ? --- Martin, Martin!
klagade mamma.
Men han måste förklara vad han tänkte om den saken.
--- Det var ju ängelns göra : å skydda mej.
Det var ju synd å slarva, så jag --- så det vart så här.
Å då gick det som det gick för ängeln.
Han tänkte, så det tog i huvut.
Så sa han nästa.
--- Synden ... ? Säj, mamma, tror du synden är samma som Gud ? Men då blev mamma både rädd och arg, såg han.
Hon steg upp och kom häråt, som tänkte hon ta honom i håret och ruska honom på andra tankar.
Han gick över sängkammartröskeln för säkerhets skull.
Han blev förargad på henne, för hon tänkte lösa det svåra på så enkelt vis.
Mera för att reta henne --- hon trodde på Gud så hon fick tårar i ögonen av längtan --- än för att han verkligen menade det, sa han : --- Gissa va jag tror, mamma ? Det finns inga änglar!
Som han sagt det, blev han så rädd för Gud och synden och änglarna och HinOnde, att han måste springa tillbaka och gå mamma tillmötes.
Mamma tog emot honom med ögon som öppnade sig som gruvhål, svarta, djupa, stirrande mot himlen.
--- Martin, Martin, klagade hon ; vad har vi gjort med dig, egenteligen ; och gömde honom för alla ögon och röster.
Lite senare kom pappa in, fullt påpälsad, och sa att han måste gå bort ett ärende.
Han hade tänkt stanna hemma, sa han, tänkt få en stunds ro ; men nej, det gick inte att vila, och hur bära sig åt för att få ro i det här huset ? --- Om nån söker mig, så finns jag hos järnhandlarns, sa han och sökte i köket efter anledning att bråka.
Då alla var ute, måste han nöja sig med att sucka.
Mamma hade honom att ta av pälsen, så hon fick borsta mjäll och hår från hans kavaj och ordna med kragen, som åkt på sned.
--- Så här kan du inte gå, bestämde hon.
Pappa fogade sig villigt.
Han stod en stund och kråmade sig framför sängkammarspegeln, som han brukade, borstade upp håret till en tuppkam, blåste bort damm, gned händerna.
Han log åt nånting som var både han själv och nånting han väntade på --- någonstans.
På gott humör tog han mamma om livet, men mamma sa ifrån.
När han stod i köksdörren, färdigrustad, var han dyster och sträng som vanligt.
--- Om det är nånting, så hjälper du mamma, Martin ; förstått!
sa han.
När han haltade utför trappan hördes han bekymrad och en aning trött.
Han skulle bort och festa.
Det syntes på mamma : på det tunga som fanns hos henne, i hennes rörelser, i hennes få ord.
Hon, som väl egentligen borde varit tacksam att få slippa ett tag --- hon tvärtom blev visst ledsen.
Nu blev det riktigt tyst en stund.
Det hade inte gått en halvtimme, så bultade fröken Vester i väggen och knackade Milda Matilda i taket och begärde frid åt sina frökensinnen.
Mamma måste ta i på skarpen ; men hon kunde inte förhindra att Margareta skrek nånting dumt över diskbänken, samtidigt som Maria bultade tillbaka med en stol.
Mamma vred händerna.
--- Ni gör då ingenting heller för att hjälpa opp familjens ryktbarhet, sa hon, med en glimt i ögat.
Det hjälper inte, hur jag och pappa försöker --- ni bara dummar ner er.
Skäms!
Sen slätade hon över och alla visste, att hon godkände protesten.
Hon sa det själv.
--- Det finns inte otåligare varelser i världen än ogifta och lärare.
Dom menar, att alla ska gå på tå för dom.
Nej, dom skulle ha tio ungar var, och mat åt fem.
Då kanhända fick dom lära om.
Mamma : hon var inte alls som de andra i huset.
Martin förstod inte vad som skiljde henne från grannarna, ja från pappa, men nånting var det.
Hon varken språkade så fint eller luktade så gott som de andra.
Hon klädde sig annorlunda, gjorde andra gester, hade andra åsikter.
Allting hos henne var tyngre och dystrare än hos andra ; utom då hon nån enda gång sprallade upp sig --- då slog hon över åt andra hållet.
Mamma var vidskeplig och gudfruktig på ett särskilt, tungt sätt.
Mamma var bondkvinna.
I allting märktes det.
Sålunda var hon aldrig och hälsade på hos grannarna i huset eller hos pappas kolleger --- medan alla de andra umgicks, förstås.
Hon hade lite mera kontakt med lärarinnorna i nedre skolan, men inte så det störde.
Helst gick hon och hälsade på i barackerna --- om hon gick nånstans --- för där hade hon sina vänner bland gruvarbetarkvinnorna.
Någon enstaka gång gjorde hon den långa promenaden bort till sin barndomsväninna Tant Tekla på Bolagshotellet.
Sällan eller aldrig följde hon pappa bort.
För det mesta var hon hemma --- för det mesta stod hon här i köket.
Köket var mammas egentliga och rätta rum.
Utan henne var köket inget kök, och inget rum.
Vad hade köket varit utan henne ? En tom, kall järnspisskrubb, en diskbänkskrubba, en sur matlagningsplats.
Med mamma var köket husets godaste, varmaste, tryggaste rum.
Pappa var alltså ur vägen, och kvällen artade sig till en vanlig, trist vardagskväll i mammas sällskap.
Ingenting hände, därför var det trist.
Martin fick långsamt.
Han sprang ut och rullade sig ett slag i snön och söp in omslaget också han och kikade på gubben i månen ; men utan lust och nöje.
Han tyckte det var som om han haft band runtom armar och ben, och de häftade fast någonstans inne i sängkammarn och salen och lillrummet ; hur han tänjde ut dem, så släppte de inte taget.
Om han händelsevis kom loss från tankarna för ett ögonblick --- så passade de på och påminde.
Han var inte fri, nej.
Han frågade mamma, vad han skulle hitta på, när det var så långsamt ? Mamma föreslog, att han skulle läsa litegrand.
Han sa som sanningen var, att han ingenting hade att läsa i.
Då tyckte mamma, att han skulle titta aldrig så lite i läxböckerna.
Han svarade inte, för det var ju bortkastat.
I stället undrade han, om hon trodde att han kunde gå ner till Aurore och Mary ( och Långa Rikard ) och be att få låna en bok ? Mamma sa, att han kunde ju försöka.
Sagt och gjort, han gick ner och försökte.
En trappa ner till vänster.
Han stod och frös en stund i farstun, innan han vågade knacka på.
Han gick och hörde på Milda Matildas dörr, om det mumlade eller var tyst där hon bodde.
Det mumlade, jämmerligt och uthålligt.
Då mumlet var ganska högt, förstod han att Milda Matilda hade främmande.
Det var väl nån ur hennes lång- och kroknästa släkt som tagit sig hit : så satt de två och jämrade sig över allt världens elände.
Ack och ve.
( Uppe hos fröken Vester var det tyst, det hade han försäkrat sig om.
Fröken Vester låg och sov igen kunde han förstå, skönhetssömnen.
) Men inne hos Aurore och Mary var det inget jämmer.
Men slammer var det, i spisen.
Han tänkte, att han kunde hålla vad om att Aurore skulle ta ut en plåt med nygräddade maränger i samma stund som han steg in.
Och Mary skulle stå vid runda bordet och titta på.
Han knackade lätt på dörren.
Han steg in.
Han vann vadet!
Aurore vid spisen med den gottdoftande plåten i händerna ( händerna i pannlappar ) och Mary vid bordet : två vackra varelser i sagoköket en trappa ner.
Allting här var lika annorlunda mammas som mammas var annorlunda allting annat som fanns.
Mammas kök var ett kök som blivit ett rum ; det här köket var ett rum som blivit ett kök --- eller hur han skulle sagt.
Det var alltför fint och alltför pyntat --- det var som i sagan.
Just den här gången såg han det.
Och det slet till över hjärtat, när han måste fråga, varför det var så här ? Det var förargligt, att se, att det fanns en skillnad, som berättade, att han själv och mamma och hela familjen Skoog egentligen var under fast de bodde över.
Så underbart som det som var hos Aurore och Mary kunde han och mamma aldrig få.
Nej ; för de var fattiga, och förblev --- medan Långa Rikards var rika, och förblev.
Han framförde sitt ärende.
Genast tittade Aurore och Mary på varandra.
Genast smålog de båda.
Mary förde sina väldiga guldflätor över skuldrorna och lekte med dem ett varv, medan hon väntade på Aurore.
Aurore var Marys mamma ju.
Aurore nickade och smålog.
Då gick Mary och hämtade en liten bok ur sin lilla väggbokhylla.
Hon kom fram till dörren, där han stod som en tiggare, och gav honom boken.
--- Vill du låna den här, så får du, sa hon vänligt.
Och log och log.
Martin tittade på boken.
Han kände nog igen den, men i alla fall.
Det var en liten sagobok som rymdes i handen.
Den hade brutna pärmar och blad med hundöron och flottfläckar.
Det var bilder i den, färglagda av Mary i bleka krit- och vattenfärger.
Jaså, det var den boken ? Han tittade upp och söp sig full av den goda lukten.
--- Finns det ingen annan bok som jag kan få låna ? frågade han och skämdes för att han kände sig så fiken och snål.
--- Är den inte bra då, den där ? Det var Aurore som sa det.
Mary bara log.
Som en bild i den lilla boken, alltid likadan, alltid samma färger, alltid lika fin.
--- Jo nog är den bra, sa Martin.
Men jag har läst den allaredan.
Å det flerfaldiga gånger.
Om inte hundra så nära tio gånger hade han haft den till låns.
Han slickade Aurore och Mary med våta hundblickar.
Å, att de äntligen velat öppna dörren till salen och bett honom följa med och välja själv bland böckerna i Marys stora bokhylla där.
Att de åtminstone gått dit själva och hämtat och lagt en ny, fin, oläst bok i hans händer och sagt varsågod.
Men nej, de stod där de stod, lika orörliga som han själv.
Det förargliga var, att han så väl förstod, varför de stack till honom en och samma bok varje gång han kom hit.
För han var så slarvig.
De själva var rädda om allting.
Inte ville de ha sina saker förstörda för hans skull.
Men å att de varit överseende för en gångs skull --- då skulle han på sin sida verkligen försökt vara försiktig.
Med blickarna.
De tycktes inte förstå.
Aurore sa rent ut, att de ingen annan bok hade åt honom.
Egentligen så lånade de inte ut böcker ... Han ville inte tro, att det var alldeles hopplöst.
Han tittade på dem igen, så rent han kunde.
Han sa.
--- Har ni ingen bok om änglar, som jag kan få låna å se ? Mary fnissade till.
Aurore log brett och utländskt.
--- Sa do änglar ? frågade Aurore och undrade.
Vill do läsa om änglar ? Vill do kanske veta om änglar finns ? Martin nickade, att just precis så var det.
Aurore tog en maräng från plåten och gav honom.
Han bockade och tog emot.
Aurore sa : --- Jag tror nok icke Mary har några dylika sagaböcker, Martin.
Synd.
Martin tänkte efter.
Så frågade han på en annan sort.
--- Å ingen bok om fienden heller ? Å kriget ? Både Mary och Aurore skakade sina huvuden.
Å, vad de log, de hade leenden som gick härifrån och ända bort till månen.
Mary liknade månen, det såg han nu : hon var månrund i ansiktet, hade månrunda ögon och kinder, månskenslog, mångubbssmilade ; vidare var hon alldeles mångul över håret, månguldgul.
Mary var fin.
Han försökte en gång till.
--- Kanske finns det en bok om synden, då ? Synden.
Nu skrattade de båda två.
Aurore mest.
Hon gick och ställde upp dörren och låtsades släppa ut lite os.
Hon sa, att de ingen bok hade om synden heller.
Om han var utan läsning och om han ville nöja sig med den bok han fått i handen, så fick han gärna låna den : det var allt de kunde göra.
Han tog sin bok och sin maräng och gick.
Han skämdes så han mådde illa, när han kom tillbaka till mammas fattiga rum.
Han slängde iväg boken så pärmen rök av.
Det var fullt med bråkiga tankar i hans huvud, de nästan for ut i håret.
Vad det som är fint är snällt, tänkte han ( och lät en tanke kila tvärs igenom väggen in till fröken Vester ) --- men vad det ger lite : en trasig bok och en maräng.
Vad den som tar emot, den som får det lilla de ger, vad den blir konstig i ryggen, bugig och mjuk --- samt på dåligt humör.
Å varför är alla rika så snåla --- så alla fattiga måste bli elaka och besvikna.
Tänkte de då inte det minsta på vad den fattige egentligen ville ? Fast han sagt så mycket så ögonen kändes röda av skam, så begrep de visst ingenting.
Begrep de då inte, att han bara ville ha bevis ? Hos Aurore var det maräng --- hos mamma var det gröt.
Kvällsmat.
Det blev slagsmål om vem som skulle skrapa grötpannan.
Martin vann med mammas hjälp.
Han klev upp på diskbänken, satte grötpannan mellan knäna och började sleva i sig av skrapet.
Han var så hungrig, så vad som helst smakade gott.
Runtomkring honom jamade syskonen av besvikelse.
Det kriget vann han som ingenting.
Huset var fattigt, pappas lön räckte inte till, ute i världen var det krig --- men just nu var han en segrare.
De andra knaprade så gott de kunde med dåliga tänder på hårt bröd med salt fisk som pålägg ; men han frossade i grötskrapet med bresande ben.
Det var ett nöje att vara fattig just nu, måste han tycka.
Den fattiges stund är liten men sällsam ... Just som den var på höjdpunkten knackade det på dörren, och in steg en smal, lång pojke, fint och varmt klädd och med blekt flickansikte.
Det var järnhandlarns son, med bud att mamma också skulle komma ner och hälsa på.
Mamma fick tårar i ögonen av bestörtning.
--- Ska jag ?!
utropade hon, som om hon inte kunnat fatta det oerhörda.
Hon samlade sig och sökte fram ett par kakor, som hon gav pojken för besväret.
--- Hälsa och tacka, att jag kommer så fort jag kan, sa hon.
Pojken bockade och gick sin väg.
Mamma måste sätta sig och besinna.
Det gick en lång stund, innan hon kom sig för med nånting.
Som det första frågade hon, vem som ville springa efter Edit i närmsta gruvarbetarbaracken ? Alla erbjöd sig, hon sa att det räckte med en.
--- Du Martin!
Säj, att hon är snäll och skyndar sig.
Martin kilade ner i trappan och ut.
Nu såg han bara Edits ansikte framför sig, hitanför tallarna, snödrivorna och månen.
Det var som om han väntat på att få hämta henne --- som om hon väntat på att bli hämtad.
Edit, Kvistbergs äldsta flicka, nitton år, fullvuxen : hon brukade komma och sitta med barnen när mamma gick bort en enda gång.
Hon hade varit ute och haft plats, men nu var hon hemma sen en tid.
Hon var bröstsjuk.
Det var som en susning ini honom som sa, att han kanske kunde tala med Edit om det svåra!
Det var nånting med Edit som gjorde henne också annorlunda --- kom han just ihåg.
Nånting --- han kunde inte förklara vad det var --- nånting lugnt kanske ? --- strömmade ut från henne vissa stunder.
Det var inte en lukt ; ändå var det en lukt.
En söt, varm doft, som mjölk.
Om han inte mindes fel.
Och i den fanns det --- slog det honom, där han kilade mellan snödrivorna --- som en lugn, djup röst.
Med den kunde han kanske ... ? Han förvånade sig litegrand över det väldiga omslaget i vädret.
Blåsten, snön, himlen, stjärnorna, tallarna och månen ville bara hoppa och skutta, tycktes det.
Nu fick de skutta så lagom, men i alla fall.
Snödrivorna rullade, tallarna gungade och vajade ( över vedbodstaket, över pumpen, över snön ), himlen svävade, månen sken ; det enda som riktigt kom loss det var stjärnorna : rip rip, rispade de strimmor mellan himmel och jord.
Rymden hade höjt sig och släppt fram nattens rätta, blåa sken.
Färgerna hade djupnat till brunt och svart, runtom.
Allting med resning --- tallarna, barackssilhuetterna, granskogen i nordost, hela bergsprofilen --- lyste kolsvart mot månens simmiga guld.
Månsken.
Han stod en stund på baracksbron och tittade hemåt.
Från det här hållet såg lärarhuset både stort och rikt ut.
Det lyste i alla fönster, tillochmed hos den slumrande fröken Vester.
Ljusen gjorde att huset såg varmt ut.
Ur de tre skorstenarna på taket steg tjocka moln av rök.
Men just nu sprängdes två av rökarna och började gnistra och flamma : det var på vippen att bli soteld.
Det mörka huset och eldkvastarna kom Martin att rysa och darra.
Det var som om någon ritat ett tecken över allt som fanns därborta.
Han gick in i farstun.
Också här måste han stanna.
Det var som om han måst ställa om sig, innan han kunde gå vidare.
Han ville komma bort härinne.
Farstun var ganska stor och liksom alldeles grå.
Ingen taklampa lyste.
Konstiga, främmande lukter kom i näsan, märkvärdiga röster mumlade grått och monotont runtom.
En brant trappa ledde till andra våningen ; det var som om den gått direkt upp på vinden, så tom verkade den och så svart var det högst upp.
Lite nattljus silade in genom ett fönster på översta avsatsen ; det var inte helt mörkt.
Baracken, där gruvarbetarna bodde.
Bakom dörren till vänster härnere bodde tillexempel FinnAnders och hans gumma, den egendomliga Moster, som kunde sia, se syner --- och bjuda småbarn på karameller, för hon var lika snäll som hon såg sträng och rynkig ut.
( Egentligen var FinnAnders inte alls finne ... ) De hade ett enda stort rum med järnspis : i det levde de tillsammans med Rika, fosterdottern.
Det konstiga med FinnAnderssons var, att de i sitt enda rum var mångdubbelt så förmögna som någon av skollärarna i sina många.
Gruvarbetaren liksom skulle bo trångt.
Till höger bodde en hel familj, Martin visste inte riktigt vad den hette, i rum-och-kök.
Likadant var det uppepå, två lägenheter, två familjer.
Men det var inte på långa vägar allt.
Mittemot, på andra långsidan, bodde fyra familjer på samma vis, vidare var det en lägenhet nerepå och ett järnspisrum uppepå i båda baracksflyglarna.
Sammanlagt bodde tolv gruvarbetarfamiljer i en enda barack.
Martin undrade, varför gruvarbetarna bodde så ? Han tänkte, att de kanske måste göra det.
De flesta av dem var nog så fattiga, så de var nöjda ändå, tänkte han.
Då man är fattig är man inte så noga ; förresten det får man inte heller, då.
FinnAnders ? FinnAnders var ett undantag, hade mamma sagt.
Han sparade pengar till ålderdomen.
Han hade pengarna i strumpor, som han gömde under madrassen i sin säng.
FinnAnders --- som ingen finne var, men kanske kalixbo.
FinnBergman.
Eliasson.
Heiskanen.
FinnJohan.
--- Vad det bodde mycket finnar här i barackerna.
Men inte bara finnar.
NoraLasse bodde här också.
SpelDaniel.
Kvistberg.
Föhr.
Karlssons.
Det märkvärdiga med dem det var, att de alla kommit hit från olika håll i landet, och alla talade de --- olika.
På ett vis var de främlingar här --- på ett vis var alla häruppe främlingar : alla hade lämnat sina hem och vandrat hit för att söka lyckan i gruvorna.
Ja, hela samhället var fullt av främlingar ; ingen enda kunde säga att han var riktigt hemma här.
Hur blev det då ? ( Mamma hade förklarat det, för hon stod på gruvarbetarnas sida i det mesta --- mot alla fina och rika.
) Jo, ena halvan av gruvarbetaren tyckte om sig här, för det var mycket som var bra, bättre än hemma ikring ; om också vintern var lång och mörk och kall så var sommarn desto --- mm, han höll på säga kortare --- desto ljusare, dygnet om, och varmare : sommarn gav tillbaka allt som vintern knöck, och lite därutöver.
Andra halvan däremot längtade ständigt tillbaka, ibland så det gjorde ont.
Så, förklarade mamma, slets alla häruppe mitt itu ... Martin tyckte, att ljuden runtomkring gick ihop till ett grått jämmer över en evig värk.
När han äntligen vågade gå upp i den mörka trappan, ökade jämret, lite för varje steg : uppe i övre farstun hade det blivit till stön, skrik, gråt och suckar.
Det lät som om husets själ blivit sjuk --- om den var här.
Det slamrade och slog och levde om.
Dörrar smällde, det klirrade i kärl.
På ena sidan farstun ; på den andra var det tyst och lyssnande.
Martin blev rädd och förskräckt, när han upptäckte, att jämret eller vad det var kom inifrån hans rum, vill säga Kvistbergs rum, som han skulle besöka.
Han förstod två saker på en gång : att nånting hemskt hänt därinne, samt att mamma nu började undra vart han tagit vägen.
Fast han var så rädd så han ville vända om och springa därifrån, måste han uträtta sitt ärende.
Darrande knackade han på.
Hur han spände öronen hörde han inte, om han fick något svar.
Han bultade lite högre, då.
Nu tystnade halva jämret därinne.
En skrovlig röst svarade.
--- Kom!
Han öppnade och steg in.
Det tog en lång stund innan han såg vad han såg och hörde vad han hörde.
Först det ganska skumma, stora rummet med vitmålade skåp och bänkar runtom väggarna, stort, runt bord med pinnstolar vid fönstret, tidningshållare, väggbonad med den broderade texten GUD VÄLSIGNE VÅRT HEM ; allting stort och allting naket liksom.
Hisslampan i taket med plåtskärmen hade ett hårt, dåligt sken.
En bur hängde över bordet, som en lampa utan ljus, och en gul liten ruggande fågel for därinne och flaxade och pep ängsligt.
En kanariefågel.
Kammardörren var stängd.
--- Sen människorna som var i rummet.
Han såg vad han såg, men han förstod det inte.
Långa Kvistberg i skjortärmarna stod tillsammans med tre lika långa varelser som han själv --- barnen --- mitt under lampan, med benen som brostolpar och fötterna som grindar en på var sida om fru Kvistberg, som låg utsträckt på golvet och sparkade och slog och tuggade fradga med blåa läppar.
Hon var vit som snö i ansiktet och himlade med ögonen som en blind, som vill men inte kan se.
Hon stötte ut hemska läten ömsom, rosslade ömsom som om hon ville kvävas.
Händerna öppnades och stängdes i krampaktiga rörelser.
Det slet och ryckte i varje lem och på hela kroppen ; fötterna lyftes då och då och slog tillbaka i golvet med dova dunsar.
Hela den magra varelsen jämrade sig och led.
Innan någon kommit sig för att säga eller göra nånting --- Kvistbergs stirrade på Martin lika mycket som Martin stirrade på dem --- hade fru Kvistberg slitit sig loss och satt sig upp.
Kvistberg böjde sig ner och fick tag i henne med händerna.
Men hon hann skrika, innan hon gav sig.
--- Gud, min ängel, straffa mig för synden!
Kvistberg skrek åt henne att lägga sig ner igen.
Han bröt ner henne med våld.
--- Håll dig still, mor!
Håll dig still!
Och de andra långa kvistbergarna jämrade sig.
--- Mor, mor!
nästan grät de.
De vred händerna och darrade som träd.
När Kvistberg fått den sjuka kvinnan --- Martin förstod att hon var sjuk på något vis --- i läge, såg han upp igen.
Hans plussiga ansikte blänkte av svett, han andades tungt.
--- Jaså är det Martin ? sa han tankspritt.
Så ursäktade han sig.
Mor är sjuk, ser du, sa han.
Och så undrade han vad det var frågan om.
Han tecknade åt Edit att gå ut i farstun och ta emot Martins bud.
Först då såg Martin, att ett av de tre " barnen " kring den sjuka var Edit som han sökte.
Edit på samma sätt upptäckte först nu, vem han var ; hon sköt sin bror och syster åt sidan och kom mot dörren.
--- Herreminje!
utbrast hon.
Kommer du mitt oppi anfallet!
I detsamma började fru Kvistberg sjunga.
Hon slog händerna i golvet och liksom dansade med kroppen och fötterna.
Martin såg hennes fötter, hur de trummade i så kängorna blänkte : svart, liggande dans.
Sången var bara ett underligt, ordlöst och utdraget läte, som en sorgsen klagan.
--- Mor, mor!
klagade de två kvarvarande barnen, kunde inte längre hålla sig.
Kvistberg böjde sig ner och torkade bort fradga från den sjukas läppar.
--- Var bara stilla, mor!
förmanade han och klämde åt med fötterna.
Nu tog lyckligtvis Edit hand om honom och förde honom ut till mörkret och lugnet i farstun.
Det var i rättan tid, för han hade undan för undan blivit så skrämd så han ville skrika.
Han darrade, så Edit måste fråga om han frös.
Edit höll honom intill sig en stund, innan hon lät honom gå med besked att hon skulle följa efter, så fort hon kunde.
När han gick utför trappan, kände han sig tung och trött som en gubbe.
Allt han sett hade lagt sig på hans rygg, tyckte han.
Allt han hört fortsatte att jämra sig inom honom.
Han tyckte han drog ett helt jämmerlass med sig från baracken och hem.
Mamma hann med att förklara litegrand, innan hon gick.
Hon pyntade sig framför sängkammarspegeln, plockade med hårslingorna och alla kammarna, försökte sätta en prydnad på blusen, men åtrade sig och tog bort den och nöjde sig med att vara " rätt-och-slätt ", ordnade med strumporna, borstade bort fläckar från de höga, svarta kängorna.
Hon suckade, fast hon hade röda fläckar på kinderna av förväntan.
Fru Kvistberg hade fallande-sjukan, sa hon.
Hon kunde störta omkull närsomhelst varsomhelst, ett par gånger hade hon fått anfall under själva högmässan i kapellet, till stor uppståndelse och Långa Kvistbergs förargelse.
Edit hade förresten haft en släng av danssjukan, så det kunde nog gå i arv.
Men det var inte så farligt som det såg ut : bara någon hjälpte till och höll den sjuka, så hon inte for omkring och gjorde sig illa, skar sig på glas och knivar och så där, så gick anfallet snart över ; sen var det bara att ta rätt på förödelsen samt låta henne vila och sova ut.
På Martins fråga, om fru Kvistberg fått sjukdomen som straff för synden, svarade mamma, att det visste hon ingenting om.
Martin frågade om fru Kvistbergs skyddsängel kanske gått sönder ? --- hon såg så övergiven ut där hon låg --- Inte heller det kunde mamma svara på.
Hon lät lite otålig.
--- Du skulle inte tänka så mycket på sånt där, Martin, sa hon och satte på sig kappan.
Hon mönstrade sig i spegeln när hon fått kappan på.
Hon blev missbelåten, det syntes.
Så avslutade hon klädseln med en liten brun skinnmössa och dito muff.
Martin tyckte att hon var fin, om också inte så fin som fröknarna i huset, att inte tala om Aurore.
Kanske såg mamma lite klumpig ut i sina kläder ? Så kom då Edit med andan i halsen.
Mamma pratade lite med henne, innan hon vågade lämna huset.
Hur det var så kunde hon gå.
Alla måste ställa sig i salsfönstret och se efter henne, när hon ovant stegade utför backarna.
Hon vände sig om och vinkade ett par gånger ; då såg det ut som om hon helst velat vända och gå tillbaka till de sina.
Martin måste vänta länge den kvällen, innan han fick tala med Edit.
Fast han var otålig väntade han gärna.
Det nya han mött måste för övrigt gå bort det med, innan han kunde komma tillbaka till det gamla.
För det var så konstigt : det han sett och hört hade dragit iväg med honom, så han måste ta i för att hitta tillbaka.
Nog kom han tillbaka, men det sista, det nya, hängde med som spindelväv ; hur han fäktade och klöste så nog hade han några gråa slamsor i ögonen och på öronsnibbarna.
Han riktigt måste öva minnet, medan han väntade att Edit skulle komma.
Och medan han föste iväg det hemska som inte var hans.
Han kunde inte komma rakt på den rätta tanken, det kunde han inte ; men bitarna av den kom han fram till.
Han tog först rätt på dem, sen rabblade han dem som systrarna multiplikationstabellen.
Tankebitar : fienden --- FinnKalle --- ängeln --- synden straffar sig själv --- hemlighet hemlighet --- pappa och mamma och fröken Vester och skolan --- Negern och Massa --- FantasiJenny.
Snart surrade bitarna som en virvel, runt runt, tills han blev vimsig.
Men hur han än tog i, riktigt tillbaka ville han inte komma, och inte ville han få iväg det andra heller.
Först på sena kvällen, när alla lagt sig och Edit satt sig till med ett magasin på en stol rakt under sängkammarlampan --- för att vänta tills alla somnat --- kom tillfället.
Det kom inte på en gång nu heller, men det närmade sig minut för minut.
Till att börja med visade Edit tydlig förvåning, när hon märkte att han börjat ligga i egen säng.
Hon sa ingenting, men det syntes på henne att hon tänkte.
Sängen var redan bäddad, men på något underligt vis förstod hon att det låg en vaxduk under lakanet.
Hon såg märket fast det inte syntes för blotta ögat ; märket syntes fast det var osynligt.
För att förvissa sig om att det inte var lukten nu igen som märktes gick Martin och ställde sig vid köksfönstret och söp in den där inströmmande kalla vinterlukten --- och sprang sen tillbaka till sängen och nosade.
Han kunde svära på, att det inte luktade annat än säng.
Men Edit hade förstås andra ögon också hon.
Ögon som kände mera än såg, och förstod mera än egentligen visste.
Mammaögon, Editögon --- eller vad han skulle kalla det.
Motsatsen i alla fall till pappaögat, som också såg och förstod och kände, fast på ett hårt och strängt och befallande sätt.
( Och sen har vi fröken Vesterögat, majorens öga i frälsningsarmén, samt Lars', storebrors elaka ensamöga.
) Martin satt i sängen och väntade.
I sängarna runtom kröp alla ner, flickorna med fnitter, Lars med brummande enstöringsläten.
Martin tittade på Edit, tills vidare.
Han kände att hon kände att han väntade.
Som hon satt med lampskenet flödande som ett gult snöfall över håret och skuldrorna liknade hon en bild, tyckte han.
Inte var hon alldeles som kvinnorna på tavlan Musica inne i salen, det kunde han inte påstå ; då erinrade hon mera om Isdrottningen på andra salsväggen.
Det var väl för hon var både lång och blek.
Hon var långnäst, om också inte fullt så mycket som de andra långakvistbergarna.
Hon var mera smal än rund.
Utom över bröstet, för där var det precis tvärtom.
Hon var fint klädd i grårödrandig klänning och grön kofta.
Håret lyste rött fast det var mörkbrunt i lampskenet ( hon var absolut inte rödhårig ), och det var så lätt och luftigt, så det ville röra sig i kopparslingor.
Hon andades lite kort, som om hon tänkt på nånting otrevligt.
Ja, undra på det.
Han måste tycka, att Edit var fin om också inte vacker.
Jo visst var hon vacker.
Särskilt var hon vacker för hon var så blek.
Förresten blek ; hon hade en röd ros på vardera kinden, såg han nu, och den var bestämt inte ditsatt av lampskenet.
Hon hade mycket mjukare rörelser än sin släkt, som var ganska kantig, måste han säga.
Det var som en viskning över Edit.
Väntan blev så lång så den blev randig.
Långrandig.
Till sist måste han slita i henne, med risk att tiden, som börjat låta natten luta över, ångrade sig och tog tillbaka sin herdestav --- och som han och Edit önskade, som de väntade på.
Försiktigtvis frågade han om sånt som inte hörde hit.
--- Va läser du för nånting, Edit ? Till hans besvikelse och stora förvåning svarade Edit kort och snäsigt och ville tydligen vara ifred.
Han måste skaka på huvut.
--- Men Edit!
måste han förebrå henne.
Då höll Edit upp magasinet, så han kunde se själv.
Det var ett följetongsmagasin med en mystisk gubbe med svart kåpa och väldig hatt på samt de stora bokstäverna DON Q. Martin rös, så ruskigt såg det ut, så djupt hemlighetsfullt verkade det att vara.
Han såg att det var tusen mil om inte mera från både bibliskan, läseboken och Marys sagobok.
Han förstod på en gång, att den där hemska Don Q.
hade förtrollat Edit med sin makt.
Han förstod, att han måste ha henne fri, om han ville tala med henne.
Han måste befria henne --- om hon skulle få prova att befria honom.
Och han måste börja befrielsen nu genast, om han, om hon, om de skulle hinna.
Nu struntade han blankt i tiden och tystnaden.
--- Jo Edit ? sa han och det i en ton som sa ifrån, att det var på fullt allvar.
( Edit kunde kanske missuppfatta honom, förtrollad som hon var ; men det skulle inte dröja länge innan hon förstod.
) --- Ja, vad är det ? snäste Edit.
( Edit språkade på två vis ; dels slarvigt för att hon varit ute och haft plats samt för att hon var från barackerna, dels fint för att hon var blid för hon var sjuk --- hade mamma förklarat.
) Vad var det han ville fråga om nu igen ? Jo.
--- Du vet, Edit, det finns änglar.
Det finns ju änglar ? --- Ja visst tusan finns det änglar, sa Edit in i magen på don Q. Om don Q.
var --- don Q. En hel himlaskara!
Visst tusan!
Nästa fråga : --- Om nu en ängel faller, Edit ... ? Edit tittade upp.
--- Om en stjärna faller --- menar du ? Men Martin menade det han sa.
Han sa om för säkerhets skull.
Och sen gick han vidare.
--- Om ängeln då bryter båda vingarna så dom går mitt av, Edit ? Edit rös.
--- Usch så du språkar, Martin.
Du är ju tusen gånger ruskigare än don Q!
Tyst med dig, du skrämmer slag på mig snart ; tig!
Du är värre än det värsta, vet du det, när du sätter till ; tig!
Men Martin tänkte inte tiga --- förrän han fått henne fri från den där mörkingen ; och sen tänkte han språka om annat.
Lugnt gick han på.
--- Tror du ängeln känner då, att det gör ont, Edit ? Bak i ryggen.
Han pekade på sig själv.
--- Om inte här nere, precis, där man får stryk --- så här oppe, där vingarna sitter ? Edit ? Särskilt då om vingen satt så hårt fast, så skuldran bröts upp den med ? Så det riktigt blev hål rätt in ? Då blev Edit arg, konstigt nog --- om man inte vetat, att hon varit fången hos don Q. Rysande och frysande sa hon ifrån, att det skulle vara tyst i sängkammarn.
Om det inte blev tyst ...!
--- Vill du jag ska gå och hämta hit lappgubben, kanske ? hotade hon.
Och be honom ta dig i sin säck ? Martin också blev arg.
Vad var det åt henne ? --- Lappgubben!
nästan skrek han till Ha!
Han finns inte ingenstans!
--- Finns han inte ? sa Edit dovt och med en äkta don Q-röst.
Akta dig du, så han inte är här i rummet innan du hunnit räkna till tre!
Det körde till i håret.
Men det var mera ilska än rädsla.
--- Ta hit han då!
Gå å hämta han bara, å ta hit!
Jag är inte det minsta rädd!
Men de andra i sängkammarn blev rädda.
Maria, som var allra räddast fast hon var störst, viskade.
--- Tyst med er!
Tala inte så där!
Edit brydde sig inte om henne.
Hon satte ett finger för mun och lyssnade uppåt taket.
--- Hör du nu då, Martin ? Alla lyssnade uppåt taket.
--- Hör du vindsgubben då ? Nu går han över golvet!
--- Mamma!
skrek Margareta och Gunnel på en gång och kröp under täcket.
Ja, det tassade över vindsgolvet, som var sängkammarns tak, det skrapade och raspade, filade och knakade och gnisslade.
Dunk dunk, gick som fötter i lappskor fram och tillbaka däruppe.
Nu ven det, huiii!
Vindsgubben stod i fönstret och blåste i fingrarna.
Nu hördes en djup tung suck, som ett stön : han suckade för han var lika ensam som elak.
Nu pep det i hans näsa.
Martin tyckte, att det var så.
Han var inte rädd ändå, men skrämd.
Men han slet med don Q.
om Edit, han ville inte visa, att han --- Han låtsades skratta.
--- Ha!
Det är bara blåsten, ingen lappgubbe å ingen vindsgubbe!
Arg : --- Om det inte är din älskade don Q.
förstås, som går där å skrämmer sej själv!
Han --- skrämde sig själv.
Don Q.
--- vinds-lappgubben : var kanske däruppe ändå, bodde kanske där, i den mörkaste vrån mellan taket och skorstenspipan, eller inne i skrubbarna, glosig och sur bakom alla vindens spjälor.
Tänk om det var sant ? På ett vis hördes det så.
Och kändes.
Edit fick honom tyst, han orkade inte slita mera med don Q. Han fick lov att vänta, tills hon själv tagit sig fri.
Hon fortsatte att läsa, medan hon andades allt kortare och häftigare.
Hon var visst skrämd också hon ? Av det hon läste ? Att hon inte slängde hela don Q.
i brasan, då ? I tystnaden kände Martin att själva rädslan kommit in i sängkammarn : tyst och grå stod den med ryggen mot väggen och tittade på.
Och det hördes av de andras rädda tystnad att de kände och tänkte detsamma.
Själva mörkrädslan.
Höll dem i schack : darrande tystnad.
Efter en stund kände Martin, att han inte fick ge sig, om han verkligen ville ha tag i Edit.
Han sökte ibland tankarna efter en som var lämplig just nu.
Det gällde att vinna Edit, så hon blev sig själv, snäll --- men inte att stöta henne, så hon blev stygg och kom dragandes med resten av gubbarna, källargubben, vedgubben, gubben Hansson och några andra.
Hon brukade skrämmas, när hon ville vara ifred, så det var inget nytt.
Men då hon var sig själv, brukade hon skämta, leka, ja allt möjligt.
Å, nu visste han!
--- Edit!
viskade han, så hon inte skulle bli störd, precis.
Edit rusade upp som om han stuckit henne med en kniv.
Hon tog ett steg mot hans säng.
--- Du ger dig inte förrän jag ropar på FinnKalle!
Det var som att få ett slag av käppen.
Martin måste ta tag i sängen för att inte skrika till.
Edit slängde don Q.
utefter golvet i ilskan : alltid nånting.
Men nu var alla uppskrämda, alla jäntorna i storsängen satte sig upp och stirrade darrande ut i rummet.
Gunnel och Margareta ville lipa, men Birgitta och Maria höll om dem med sina bara armar och sa, att de inte skulle vara rädda.
Edit tyckte inte synd om dem, konstigt nog.
Hon sa själv varför.
--- Det finns inte värre på jorden än ohängda skollärarungar!
Är det omöjligt å vara tyst ?!
Till svar bad Maria, att hon, Edit, skulle sjunga husarien --- så skulle de vara tysta sen.
Edit slog ut sina magra armar och beniga fingrar.
--- Sablar anoda!
suckade hon.
Sen började hon sjunga.
Husarien han kommer ifrån främmande land, ifrån kriget han skulle vara fri.
Hon hade inte kommit tio toner fram, förrän alla i storsängen suckade och kröp tillbaka till madrassen och täckena.
Lars, som legat under sitt täcke och stönat, tittade upp och hörde på med slutna ögon.
Martin själv tyckte att allting förvandlades ; mörkrädslan blev skrämd och stack iväg, och stämningen var ensam herre på täppan.
Nu fanns ingenting farligt mera.
Han sträckte ut kroppen och kände bort vaxduken, som rasslade litegrand, kände bort rädslan, kände bort bilden av den dreglande, likvita kvinnan på golvet mellan den plussiga mannens hårda ben och fötter, kände bort allting utom Edits sång.
Den var så rörande, och Edit själv blev så gripen av den, att hon grät.
... ty sin älskade han ville återse!
sjöng hon och fick tårar i mungiporna.
Och det var ju så sorgligt med husarien, att vemsomhelst kunde gråta.
Din älskade hon lever, och hon mår ju ganska bra, ty hon firar sitt bröllop idag.
Det var välkomsthälsningen, det var hans förskräckliga belöning för han varit ute och kämpat mot fienden.
Otack är världens lön.
Martin tittade ut under sången, som räckte länge, om också inte så länge man ville.
Det blåste hårt därute.
Vinden pep och skrek i fönstersmygar och prång.
Det susade i tallarna.
Taket på himlen var först djupblått, sen överdraget med stjärnljus, månstrålar och några slingor norrsken.
Nattens mörker är ljust, det syntes nu.
Stjärnbilderna var ovanligt tydliga i natt, som om de glänst extra --- innan gråvintern.
Karlavagnen var där, Polstjärnan där ; och själva rimmet var Vintergatan och ingenting annat, Guds väg över himlen från ena sidan till den andra.
Närmare häråt lyste en särskild krans av stjärnor just bakom skogsranden : det var lamporna som tänts runtom gruvorna, så gruvarbetarna skulle se vad de gjorde : djupt under den kransen och i dess sken stod gruvarbetarna nu och hackade på och lyftade stenar av järn mitt i vinternatten.
Så underligt ? Han måste vända sig häråt för att inte komma bort bland alla nattens sken.
Han tittade på Edit.
Hon hade vänt sig mot spegeln.
Han undrade så över henne : hur hon förvandlades till det ena av don Q ., till det andra av husarien.
Tårar fulla kinderna.
Men ögonen blänkte klara som källor i skogen.
Hon höll händerna hårt pressade mot bröstet.
Och ögonen stirrade in i spegeln som om de sett nånting därinne, eller väntat att få se.
Se vad ? Husarien ? Han höll igen ögonen en stund, för nu behövde han nog inte vänta länge till, nu måste han ordna tankarna, så allting var klart tills hon kom.
Genast blev tankarna till bilder, som for förbi som jagade av vinden.
Han kom att stå mitt i strömmen av bilder, han kom att känna sig styv som en pinne.
Över bilderna sträckte snön ut sig och växte, tills den var stor som en vinge.
Krasch!
så bröts den av, och bitarna började falla över jorden.
Det var inte han som stod där nere, utan en liten svart prick som såg ut som FinnKalle.
Han satte upp käppen mot vingen som kom fallande.
Käppen var full i blod.
Upp med ögonen igen : det var för otäckt.
Hur skulle han komma fram till det, hur skulle han orka ? Utan hjälp gick det inte, nej.
Vem skulle hjälpa, vem, vem ? Edit ? Edit slutade sjunga.
Nu syntes det att hon såg nånting inne i spegeln.
Det hon såg skrämde henne, för hon strök över kinderna med sina vita händer, gång på gång.
Munnen hade öppnat sig som en inkörsport.
Och hennes ögon sköt ut, grönskimrande och rädda.
--- Edit!
viskade han, det tystaste han kunde.
Kom hit!
Och som han väntat så gjorde hon.
Hon tog bort sig från spegeln och don Q.
och allting som var ivägen.
Hon vände sig mot honom, och först tittade, sen kom häråt.
Hon gick tyst för de andras skull.
Hon kom ända fram till sängen.
Han makade sig inåt, så hon skulle få plats.
Hon satte sig på hans säng och tog hans händer i sina.
--- Du ger dig inte förrän jag tar dig, viskade hon.
Änteligen.
Edit frågade, om han tänkte ha ihjäl henne med sina eviga frågor ? Han skakade på huvut.
Han tittade allvarligt på henne, så hon skulle förstå.
Då skrattade hon och tog honom i sina armar.
--- Nå, så fråga då, tills du spricker, sa hon.
Martin märkte, att det var lika svårt att fråga nu som nyss.
Han måste söka vägen, innan han kunde gå.
Det var långt kvar än till Edit.
Han viskade, så de andra inte skulle höra.
Och Edit viskade när hon svarade, av samma skäl.
--- Edit ? --- Ja ? --- Va såg du då du titta så där i spegeln, Edit ? Du såg ut som du var skrämd ? Va vart du skrämd för ? Såg du nånting farligt ? Då gick det en skälvning igenom Edit, så att hon för ett ögonblick mera var i hans armar än han var i hennes.
Hon kom sig inte för att svara.
Hon måste visst fråga sig själv först, vad egentligen hon sett ? Eller visste hon inte om hon skulle bry sig om vad han frågade ? Han måste fråga på, hade han en gång börjat.
--- Såg du ängeln, kanske ? Edit ? Edit tog sig ut ur hans omfamning --- eller sköt bort honom.
Hon viskade, att han inte fick fråga så.
Gjorde han det, så gick hon och satte sig i köket och stängde sängkammardörren och lät honom språka med mörkret.
Hon sa : --- Du svamlar så mycke, Martin.
Inte såg jag nånting i spegeln, inte.
--- Jag såg att du såg, bedyrade Martin.
--- Du bara inbilla dig.
Inte kan man se nånting i spegeln.
Dumheter.
--- Man kan se i spegeln, Edit.
Bara man kommer in i innersta rummet, så!
Å det är sant, för det har du själv berättat.
Edit blev vitare än hon allaredan var.
Hon tog honom i famn igen.
Hon stirrade som om hon haft eld mot ögonen.
--- Innersta rummet ? viskade hon.
--- Ja.
Där ängeln är, om han finns.
--- Ängeln ? --- Ja.
Din i ditt rum, Edit --- å min i mitt.
Edits rädda ögon lockade honom att ställa nästa fråga.
Inte för att Edit var skrämd, men för att skrämseln förde henne så nära på en gång, så han bara behövde ta ett enda steg till för att nå fram dit där hon var.
--- Va tror du gör mest ont, Edit, frågade han och släppte inte taget om hennes blick, å bryta vingen --- eller få stryk över ryggen så du blör ? Nu var han framme.
Det syntes på skälvningen och vitheten och hördes på andningen, att Edit fylldes med skräck över hans ord.
Det började rycka och slita i hennes händer, så han blev rädd att hon skulle bli sjuk.
Hon vajade som om hon tänkte falla omkull.
Svindel.
Så stannade det utav i henne, så fick hon balansen tillbaka.
Hon drog honom mot sig och tryckte honom hårt, hårt mot sin kropp.
Hon kändes alldeles het.
--- Martin, Martin!
viskade hon.
Hur kan du fråga nånting så hemskt ? Men han måste få klarhet nu.
--- Säj va du tror, Edit --- du som vet!
( Ängelns hemlighet.
) Edit måste svälja, innan hon kunde tala.
Sen sa hon, att hon inte visste vad som gjorde mest ont.
Hon sa igen, att han skrämde henne, men det visste han ju.
Hon sa, att så fick han inte göra, för hon tålde det inte.
Ville han då göra henne sjukare än hon redan var ? frågade hon.
Då måste han trösta henne, att så farligt var det ju ändå inte.
Innan han visste ordet av hade han börjat berätta för henne hur precis allting gått till --- så hon skulle förstå, att hon inte --- Konstigt nog blev hon bara vitare och vitare, och räddare och räddare.
Men också han själv blev vit och rädd, det kände han, det kändes.
Han jämrade sina ord, ja darrade dem --- antingen han ville eller ej.
--- Jag kunde inte äta, Edit, jämrade han.
Det var stört omöjligt.
Pappa sa, att jag måste äta.
Mamma ba, att jag skulle äta.
Alla dom andra besvärjde med ögona, att jag åtminstone kunde försöka.
Det var ju otrevligt för alla, förstår du.
Men nej, jag kunde inte.
Det fastna i halsen på mej.
Det kom inte ner, nej nej.
Hur jag proppa på så det skulle öka, så det måste åka ner --- så hade det stannat å kom ingen vart.
Jag ba å få slippa, men nej.
Till sist måste jag skjuta ifrån mej tallriken å lägga ner sken å neka å äta.
Pappa knöt nävarna å hade visst lust å doppa ner mej i soppan, men han höll emot.
Han befallde mej å äta för sista gången.
Då jag inte åt i alla fall, skicka han mej från bordet mens han å dom andra åt färdigt.
Det var så det börja.
Som det var : Han fick stå vid spisen och tänka efter och besinna.
--- Om du ger dig, är det bara att sitta ner och äta, sa pappa.
Ger du dig inte ...!
Han gav sig inte, för han kunde inte ge sig.
Det blev en stunds tystnad, när alla ätit färdigt.
Mamma tänkte göra ett sista försök att övertala honom, men då sa pappa bestämt ifrån.
--- Nog parlamenterat nu!
sa han.
Han böjde sig mot fönstret och skrapade bort is från rutan, så han kunde titta ut.
Han pekade uppåt backen.
--- Kom hit!
befallde han.
Martin gick och ställde sig bredvid honom.
Pappa frågade, om han sagt sitt sista ord ? Martin sa ja.
Mamma suckade tungt, och alla de andra bävade, det hördes.
--- Bra, sa pappa och fortsatte att peka ditut.
Du ser buskarna där i backen bakom vedtravarna, eller hur ? Nu har du dig dit och bryter av några kvistar, och det kvickt.
Glöm inte att komma tillbaka ; jag sitter kvar här och tittar, tills det är uträttat.
Marsch!
Martin gick och uträttade det som pappa befallt.
När han återvände med björkriset, fick han order att sticka ner det i reservoarn i spisen.
--- Så det blir mjukt och bra, sa pappa.
I varmvattnet.
--- Snälla pappa!
vädjade mamma, men pappa var orubblig.
--- Nu tänker jag lära gossen veta hut, sa han.
Först ska riset mjukas, sen han.
--- Du borde inte ge honom ris, sa mamma.
--- Jaså, inte det ? sa pappa hånfullt.
Varför då ? --- Det kan inte vara bra.
Snälla Mattias!
Pappa kände efter på riset, innan han vart nöjd.
Han provade det mot sitt eget skinn.
--- Ris är bra för tjurskallar, sa han.
Det enda som biter.
Det har jag själv fått erfara, tro mig.
Dystert mera än elakt.
--- Som min far lärde mig, när jag var stursk, så tänker jag lära min pojke nu.
Vi går in i salen ; ingen sticker dit näsan, förrän jag säjer till.
Kom med här!
Med tunga ben och styva läppar och händer följde Martin med.
När pappa stängde dörren till sängkammarn var det som om en tung port fallit igen och gått i lås för evigt.
Martin kände det.
Pappa borde inte slå honom.
Om pappa verkligen slog ... ? Nej, nej, det fick han inte.
Å, att han ville ändra sig i sista minuten!
Men pappa gick på.
Han ställde fram en stol framför kakelugnen och slog sig ner där och väntade.
Martin stod vid dörren och väntade.
--- Nå ? undrade pappa.
Förstår du nu, att det är allvar ? --- Ja.
--- Förstår du, varför det här händer ? --- Nä!
Pappa blev röd över hela ansiktet.
--- Då tänker jag lära dig förstå!
Knäpp ner byxorna och kom hit!
Martin lydde.
--- Dra opp skjortan!
Lägg dig här, på mitt knä!
Martin lydde igen.
Pappa tog i honom --- då var det som att få en stöt av Gud.
Det kändes, att pappa skakade, i handen och i hela kroppen.
Sen styvnade han.
--- Ger du dig, eller ger du dig inte ? frågade han med den mörkaste röst han någonsin haft.
--- Jag vet inte va du menar, svarade Martin och ville gråta, om han bara fått.
--- Tänker du gå in och äta, om du slipper stryk ? Martin tyckte, att han föll tusen mil, som från den bortersta stjärnan och ner i den djupaste gruvan.
Han måste ta i så han kunde svara.
--- Jag kan inte äta, pappa.
Jag kan inte.
Pappa fyllde sig med styrka.
--- Då ska jag lära dig!
sa han.
Och så började han slå.
Det gjorde ont som eld.
Martin skrek till.
Då högg pappa ett hårdare tag i honom med handen som höll ; då blev han tyst.
Pappa flämtade.
Det var som om han slagit sig själv, så hårt slog han och så häftigt.
Han svettades, eller var det nånting annat som föll från hans ansikte ner på ryggen, så det brände som salt i elden.
Han stönade, han rosslade.
--- Jag ska lära dig, jag!
stönade han.
Jag ska verkligen lära dig!
Han slutade först när allting börjat betyda ingenting.
Han sköt Martin ifrån sig och befallde honom att göra sig iordning.
Han tittade ner i golvet, och hans röda ansikte hade blivit alldeles grått.
Han inte direkt svettades, men det gick blankvåta ränder tvärsöver hans kinder, som tårrinn.
--- Är du nöjd nu ? frågade han grått.
--- Ja, pappa, svarade Martin.
--- Tror du, du kan äta mammas mat nu ? --- Ja, pappa.
--- Bra.
Så fick han syn på nånting.
--- Kom hit ett slag, får jag se, sa han.
Martin gick till honom.
--- Vänd dig om.
Han lyfte upp skjortan och trevade försiktigt över Martins rygg med oelaka, ömvilliga och ångerkännande fingrar.
--- Det var inte meningen, stammade han.
Sen drog han ner skjortan och fyllde sig med mera styrka.
Han reste sig och väntade.
--- Då går vi in då och fortsätter, sa han, när Martin gjort sig klar.
Martin undrade, vad det var med hans rygg, utom det att den skrek för det gjorde så ont ? Den kändes mjuk och trasig och --- konstig.
Han följde pappa in i köket och åt maten, fast den var kall och grynade sig på tungan och utefter hela strupen.
Hela familjen stod och såg på, när han åt.
Mammas ögon var simmiga, de andras var bara förskräckta.
Det blev konstigt tyst i köket, när Martin vid ett tillfälle måste sätta handen bakom ryggen och känna efter, vad det var för fel med den --- och han fick blod på fingrarna.
Ryggen blödde.
Han tittade sig omkring efter mamma, men pappa mötte först.
--- Ät lugnt på du, sa han.
Det är inget farligt.
Sen han ätit, fick han först be om förlåtelse, sen tacka för maten.
Innan han fick gå till mamma med det sista sa pappa : --- Hoppas du äter frivilligt i fortsättningen, nu ? --- Ja, pappa, svarade han och såg ner.
--- Hoppas du förstår nu, varför det blev så här illa ? --- Ja, pappa.
--- Förstår, att vi är fattiga.
Och att det är dåliga tider.
--- Ja, pappa.
--- Bra!
Gå nu till mamma.
Martin gick till mamma.
Då sjönk mamma ner på en stol och drog honom till sig och vätte hans ansikte och hår med tårar.
Pappa stod stel som en frusen sten, som mörka vattenpumpen i backen bakom vedbodarna, kompakt, mörk och stel.
De andras tystnad började kvida, tonlöst.
Medan Martin föll och föll genom mörkret.
Det hade börjat rycka ännu mera i Edits händer och kropp, medan han berättade.
Samtidigt försökte hon hålla tillbaka, hålla stilla --- så hon kunde vara för honom det han önskade.
Martin kände, att hon ville hjälpa.
Hon visade det : hon svepte om honom med händer, armar, ansikte och kropp, som för att skydda honom från allt farligt.
Men hon kunde inte hjälpa, att hon blev skrämd själv av hans berättelse : han förstod det nog.
Då måste han i sin tur försöka hjälpa och skydda henne --- så hon inte skulle bli alldeles konfys.
Hon hade börjat gråta.
När han berättade om mammas tårar, flöt Edits tårar över honom ; och de var mildare och sötare än några andra tårar han känt.
Hon höll honom så hårt intill sig, att han hörde bultningarna från hennes hjärta.
När han sagt allting, sånär som själva förklaringen, kände han sig underligt tom.
Hemligheten hade gått över Vintergatan från ena sidan till den andra.
Hans hemlighet ; och nu skulle väl Edit hjälpa honom fri ? Men först måste Edit fråga --- och han tala om lite till.
Edit rös.
Hon sköt honom ifrån sig och såg forskande in i hans ögon.
Hon skakade på huvut.
--- Du talar väl sant nu, Martin ? --- Ja.
Edit rös igen.
Hon tittade på flickorna i storsängen, men de låg så tysta, så de hade nog somnat.
( Som om de passat på och flytt till JonBlund, medan tryggheten fanns kvar i rummet.
) --- Jag kan ändå inte tro det, sa Edit sen hon övertygat sig om att ingen lyssnade.
Han ser ju så snäll ut!
--- Ja, sa Martin.
Han är som alla andra pappor, Edit.
Edit blinkade, när han sa det.
En aning flög förbi --- men han fick aldrig tag i den.
Edit frågade, om det gjort så hemskt ont som han berättat ? Han svarade ja.
--- Men det har gått över nu, Edit, tröstade han henne.
Nästan.
--- Jag förstår det inte, sa hon nu igen.
Jag kan omöjligt förstå det.
Nej.
Är då allting på ett annat sätt ?!
Än det ser ut ? Martin sa, att ändå värre måste det ju vara för ängeln.
--- Ängeln ? Edit tänkte väl inte börja skaka som sin sjuka mor ? Hon tänkte väl inte falla omkull ? Martin skyndade sig att berätta om skyddsängeln.
Edit suckade av lättnad.
Sen måste han få henne att förstå.
--- En avbruten vinge är å förblir av --- för det har ängeln det värre.
--- Ja ja ja, sa Edit och var visst lite vilse.
Han förstod, att hon inte kunde göra nånting, sålänge hon måste grubbla.
Han måste säga allting, det var bäst.
Han lät henne också få reda på det.
Först talade han om mammas mening med det som hänt.
Jo, pappa hade stora bekymmer, och grubbel.
Vidare så vantrivdes han häruppe --- som så många andra --- främlingar.
Hans humör var på bristningsgränsen av många skäl : han sörjde lillebror, som om han varit skuld till hans död, och just nu visste han inte hur han skulle få pengarna att räcka från den ena dagen till den andra : sorg och fattigdom och vantrivsel gjorde honom ifrån sig : han rådde inte för det.
--- Ja ja ja, sa Edit igen.
Jag förstår ju det.
Beträffande pappas humör hade mamma en särskild förklaring ; nu gav han Edit den.
--- Å så är han halvfinne, Edit, tänk på det.
Halvfinne.
Han tänkte efter lite till --- så förklarade han, hur egentligen det var.
Han styvnade, när han kom dit, det kände han.
Men det kunde inte hjälpas, bara sanningen kom fram, bara han kom fram till Edit.
--- Det måste vara nånting annat, sa Edit själv, innan han börjat säga det sista.
Han måste vara arg på dig för mera, Martin.
Annars skulle han aldrig ... --- Ja, Edit.
Han är arg på mej --- för jag är arg på han.
Först är han arg på mej, för jag inte är som han vill, som alla pappor.
Sen är han arg på mej, för fröken Vester är arg på mej.
Å Långa Rikard.
Men vet du va han är mest arg för ? Jo, för han är elak mot mamma, å det vet jag, å det vet han!
Förstår du nu, Edit ? Han gör så mamma är lessen.
Då jag tittar på han, att han är le, både skäms han å blir arg.
Han är ful med mamma också, Edit, för det har jag hört inne i salen.
Usch!
I alla fall så var det för det han slog, för det å inge annat!
Han började darra, när han sagt allting som det var.
Han fick värk i hela kroppen, mest över ryggen i alla fall.
Edit måste ta honom igen och hålla honom.
Han fick hennes darrning på köpet ; han trodde han skulle skaka sönder sängen, så skakade han.
--- Sch, Martin, hyssjade Edit.
Du kan ju väcka dom andra.
--- Det är så hemskt, så det vet du inte!
--- Tyst tyst, snälla rara ...!
--- Å det allra värsta --- vet du va det är för nånting, vet du det, Edit ? --- Nu måste du lugna dig.
--- Jag begriper det inte i alla fall!
Hur kunde han göra nånting sånt ? Hur kunde han villa göra det ? Nej.
Han förstod, att hon ändå inte förstod.
Nu kändes det hopplöst igen.
Som om han skulle börja falla igen, tusen nya mil genom mörkret ner i svartet på gruvans botten.
Djupt djupt.
Också Edit kände visst att det var hopplöst, för hon la en hand för munnen och började stirra så underligt.
Hon både vitnade och rodnade på en gång --- och så måste hon hosta.
Hon ansträngde sig för att hålla hostningen tillbaka, och då gick den inåt, och den tycktes tränga så djupt ner i henne att den drunknade : men en konstig rossling som liknade rosslingen i fjädern i kammarklockan --- just innan den slog --- låg kvar på hostningens yta och darrade en lång stund, tills den med sjönk till botten.
Då var Edit bara vit, men en hinna av grå svett hade dragits över hennes ansikte, och hon hade fradga i mungiporna : hon liknade sin mor, fast på ett hitanför sätt.
Hitanför eller bortanför.
Knappt hade hon tystnat så måste kammarklockan dura och slå.
Ding-dong!
där flög ett halvslag som en guldfågel ut i rummet och nådde långt in i salen, innan det måste sätta sig och dö.
Nu sov visst alla i sängkammarn, för det var alldeles tyst.
Det var bara han och Edit som vakade.
Han kände, att han måste trösta henne mera.
Kanske, tänkte han, undrar hon vad jag tror om hennes mamma och pappa ? Om jag tror nånting farligt om dom för det jag såg ? Kanske var det för det hon var så retlig nyss --- för hon inte visste var hon hade mig ? Men kanske tycker hon det är förargligt, att hon måste hosta också, till råga på allt ? Kanske skäms hon för hon inte är frisk hon heller ? Han måste.
--- Edit ? började han.
Det är hemskt synd om din mamma, är det inte ? --- Tycker du ? sa Edit frånvarande.
--- Jo.
Vet du va jag tror ? Det är inte alls för synden, som hon är så där, inte alls.
Då är det hellre tvärtom.
--- Ja, kanske det, sa Edit.
Och så förklarade hon, varför de bar sig åt som de gjorde med den sjuka.
De vågade inte flytta henne, de trodde hon måste ligga där hon en gång fallit, om de också måste hålla henne kvar där med våld.
Hon kände ingenting under anfallet, men hon behövde deras närvaro, så hon inte skulle skrämmas iväg ända ut i mörkret av ensamhet.
Det gick alltid över på ett par timmar.
Martin nickade, att han förstod.
--- Å din pappa, Edit : det vet jag, att han är snäll.
Det nästan finns inte snällare.
--- Tror du ? sa Edit och var visst långt härifrån i tankarna.
--- Men en vet jag som det är väldigt synd om, Edit.
Gissa vem ? Det är en som har hosta.
Då var det så underligt, att Edit först blev arg, sen ledsen och sist konstig.
--- Du tror väl, det är syndens skuld det med ? Att hon hostar ? sa hon hårt och kort.
Syndens lön --- menar du väl ? Morsan faller i golvet och får anfall, jag får hosta och börjar kunna se innersta rummet i spegeln.
Se honom igen --- med beniga fingrar och hål.
--- Språkar du om don Q.
? frågade han, för han förstod inte det minsta av vad hon sa.
Hon suckade och tog hans händer på det första och enda sättet : stilla och varmt.
--- Nu sitter jag och dummar ner mig igen, sa hon.
Jag vart förargad för jag inte fick glömma bort ... Men det förstår du inte än, liten.
Lågt, lågt : --- Jag såg inte innersta rummet, Martin, men jag höll på att få se.
Jag tror han står där och väntar.
Tror du ? Martin sa, att han trodde.
Då fick Edit en ny hostattack.
När den gått över, måste hon sätta händerna innanför tröjan och värma dem.
Sen tog hon fram dem och höll dem en bit ifrån och i riktning mot lampan.
Hon stelnade.
Ögonen sköt fram som grönsländor.
--- Gode gud!
Hon drog händerna åt sig.
Hon riktigt borrade ner ansiktet i dem för att se.
Sen suckade hon tungt och lät händerna falla ner i knät.
--- Å, gud, jag trodde jag såg blod!
viskade hon.
Martin började frysa.
Edit omfamnade honom för sista gången och fick honom att krypa ner under filten.
Hon grubblade.
Hon förvandlades.
Hon började lysa.
Ögonen liksom tändes först nu på henne.
Hela hennes ansikte miste varje drag av kantighet ; i stället blev det mjukt och ljust : som om hon varit en blomma och just slagit ut.
Edits ansikte öppnade sig för nånting som han inte såg och inte visste och inte kunde förstå än, för han var för liten.
Allting i det blev slätt, utom förstås den lilla, vita pannan.
Den var rynkad, förstås.
Edit sa, att han inte fick vara arg på pappa.
Han sa, att han inte kunde ändra sig.
Det var då som Edit rynkade pannan.
--- Martin!
sa hon med rösten långt borta.
--- Ja, svarade han, med rösten här.
Hon öppnade sig hel och hållen.
Hon slog ut som en blomma av snö mot fönsterrutan, spred ut sig, växte, blev större och större, över hela rutan --- över hela rummet.
Hennes röst blev så djup.
Den klämtade över hans huvud som en klocka i kapellet.
--- Du är väl inte rädd för mig, Martin ? frågade Edits röst.
--- Rädd för dej!
Han hade kunnat skratta.
--- Du vet ju att du kan lita på mig, va, Martin ? --- I alla väder, Edit!
--- Och du tycker om mig, eller hur ? --- Om!
--- Litegrand ? --- Mycke!
Grand.
Edits röst flög och flög.
Han tyckte att han svävade med den ; den var som en vinge.
--- Hör du vad jag säjer nu, Martin ? Du ska glömma bort alltihop!
Flög och flög och flög.
Nu strök vingen tätt över hans ögon, så alla bilder for bort.
--- Och nu ska du sova.
Hör du det.
Steg över golvet.
Natten lutar herdestaven helt över.
Skugga.
--- Jag går in i köket och sitter.
Nu flög han iväg.
Först sprang han upp på vedtraven.
Några trän rullade undan, men han var redan uppe, han sprang utefter hela traven och var så lätt på foten, så inte minsta spår syntes i snön.
Nu tog vedtraven slut.
Han tänkte vända, men då kände han att det var efter honom och ville ta.
Med ett skutt for han upp på vedbodstaket.
Han fick händerna ner i snön, men den varken skar eller kylde.
På tre steg var han uppe på åsen och i säkerhet mot skorstenspipan.
Hela snöflaket dråsade ner under honom, men han höll fast, det var ingen fara.
Han frös inte, fast han var i bara skjortan och stod barfota i snön.
Det blåste, så det susade.
Fast det var blått runtomkring och fast det blåa uppåt var som ett tak som låg alldeles tätt mot skorstenen, så var det ganska ljust.
Det var både ljust som på dagen och mörkt som om natten.
Huiii!
vad det blåste.
Nu måste han iväg igen.
Han sprang utefter åsen, tills han kom fram till nocken.
Skulle han hoppa ? Ner i snödrivan, eller bort till slasklådan, eller iväg till skoldasset på andra sidan vägen ? Vad det hade svarta ögon ? Och högre upp låg den mörka skogen och vajade i blåsten och susade.
Nej, inte åt det hållet.
Tillbaka, tillbaka --- han sprang fram till skorstenen, rundade den ( vad snöklimparna rullade bort neröver taket ) --- och fortsatte på andra sidan, bort till den gaveln.
Han stannade inte, när han kom ditfram.
Han måste iväg.
Hej!
ett väldigt skutt över gården, och nu var han uppe på stora taket på stora huset.
Ända upp på takåsen.
Här tog det blåa i, och här var det nästan svart.
Och här blåste det så det yrde.
Det var mörkret som yrde ; svarta flingor for som kvastar och svepte.
Å, vad han sprang.
Bort till andra skorstenen.
Förbi tredje skorstenen och ut till nocken.
Nu kunde han inte komma längre, nu måste han vända : tillbaka ; och så ta stegen ner på gården ; den vägen.
Han kunde inte vända, för det var efter honom, det smög bakom skorstenarna och tänkte ta, bara det kunde.
Då böjde sig tallen fram ur det blåa, så han såg den.
Med ett skutt flög han upp i den.
Vad den svajade, och han följde med.
Han stod så lätt överst upp i tallkronan och gungade, nu fram och ner, djupt ner mot snön, nu tillbaka upp i det mörka.
Å, vad det gungade.
Nu var han högst upp.
En röd blixt rispade sönder mörkret.
Ett rött svärd.
Långt bort stod himlen och brann.
Eldsflammor strök utefter hela söderhimlen.
Nu blev det sot.
Sotslingor ; nu blev det bokstäver, höga och breda som staplar.
Å, vad bokstäverna växte, nu nådde de ända in i himlen.
Han kunde läsa dem, men han kunde inte uttala dem.
Nu visste han vad det var.
Tecken.
Det var så håret reste sig och huvudsvålen isade.
Tecken --- och nu tänkte Gud visa sig där borta.
Han hissnade.
Och nu var det framme vid takåsen.
Han vågade inte titta dit, men det var där, just ovanför lilla vindsfönstret ovanför lillrummet.
Nu bara behövde det sträcka ut händerna och ta!
Å!
Men då kom han ihåg, att han kunde flyga.
Han sträckte ut armarna, tog sats.
Han flög.
Högt, högt.
Han gled så lätt som ingenting.
Högt över taket, högt över tallkronan.
Allting som var inunder sjönk ; djupare och djupare.
Då gick vingen av ; han föll, föll, föll.
Men gudskelov det var fullt med snö, han föll ner i drivorna, mjukt som i vadd.
Han låg och skruvade sig runtom en smärta, som han inte kunde lokalisera, bara känna.
Han var visst inte riktigt vaken, för han tyckte att han både var kvar därute i snön och ändå här i sängen.
Han kände hur snön sög och värmde --- och hörde sängen knarra.
Så kände han, att snön började kyla ; förskräckt körde han ner handen och kände efter, om han börjat blöda eller vad det kunde vara ? Det som kylde var bara vaxduken.
Han drog lakanet över --- han hade krängt på sig, så det skjutits åt sidan --- och tänkte, att den gången fick mamma tji.
Hon hade lagt dit vaxduken för den händelse han skulle glömma sig, blanda ihop, eller vad man skulle säga, tro att natt var dag, uppe nere, ute inne, fantasi verklighet --- som han faktiskt gjort sista tiden --- glömma sig ; men nu var det ingen fara.
I alla fall kände han, att faran var nära.
--- Edit!
viskade han, ut i mörkret.
Han måste ha hjälp.
--- Kom å ta mej!
För han låg så skönt och så djupt så han ville inte stiga upp.
Edit fick gärna komma och ta honom upp, men själv brydde han sig inte om att anstränga sig.
Förresten satt han fast och kunde inte komma loss om han än tog i, snön sög så benen riktigt kittade fast.
Det var inte att undra på, förresten, så djupt som han fallit och så högt ifrån.
--- Mesamma!
Det var mörkt i sängkammarn.
Men i köket lyste det.
Lampskenet ritade en fyrkantig ljusrits i mörksotet, runtom dörren.
Det prasslade i pappersblad därinne ; Edit satt förstås och läste sitt eviga magasin.
Edit och don Q.
Edit hörde honom inte.
Nu blev han ängslig.
Han måste ha hjälp.
Han måste försöka med nån annan.
--- Maria!
Inget svar.
--- Lars!
Men de sov.
Alla sov.
Det hördes på ljudet.
Hela sängkammarn var full med sovljud, från Lars' snarkning till småflickornas naiva sus.
Han låg och lyssnade på sovingarna en stund, tills värken gick över.
De var hans underliga syskon, och de visste inte om honom och brydde sig inte om honom det minsta.
De var obekymrade.
Han tänkte på det : på ett vis var de tusen mil härifrån, och var de närmare så var de ändå långt borta ; de var främlingar ; på ett vis fanns de nätt och jämnt till.
De visste ingenting om hur han hade det --- och han ingenting om dem.
Det var fem främlingar i samma rum som han : hans syskon.
Ögonen for igen.
Det var ljuvt att veta, att han inte var ensam.
( Hur det än var.
) Han måste sträcka ut sig och sjunka ner och njuta.
Nu drömde han visst igen.
Fast han kände att han låg där --- flög han iväg ditut.
Nu skulle han flyga igen.
Han ville flyga.
Och han kunde flyga, det visste han nu.
Och den här gången tänkte han låta bli att falla.
Nu flög han.
Nu föll han!
--- Edit!
Hör du ingenting!
viskade han det högsta han vågade.
Kom hit!
För själv kom han inte fri.
Och inte ville han bli fri heller.
Han ville bara blunda.
Och han körde fötterna ännu djupare ner i snön.
Så underligt : han tyckte han flög, fast han så tydligt låg här i snödrivan.
Han hade just bestämt sig för att krypa ännu djupare ner och gömma sig, då han hörde, att det var nånting inne i salen.
Förskräckt satte han sig upp och lyssnade!
Tass tass!
lät det, över salsgolvet!
--- Edit!
Ropet gjorde honom klarvaken.
Tassningen kom närmare och närmare.
Det var nånting därinne som smög och ville hit och ta.
--- Edit!
Nu var det ända framme vid dörren.
Han stelnade, tyckte han, av fasa.
Håret reste sig, det isade i hela huvut.
Han ville hissna.
Han stirrade mot salsdörren, som han mera anade än verkligen såg.
Det kommer från körrgårn ? tänkte han.
Det är det som bor inne i vita huset med svarta taket och begravningskorset ? Det är lillebror, han kommer tillbaka från graven ? Nu började det att murra!
Han drog åt sig andan, när han hörde att det som murrade bara var fjädern i kammarklockan.
Tassningen sprang iväg och gömde sig --- och så började dingdongfåglarna flyga ut, guldgula och skimrande.
Ding!
flög en dit, dong!
flög en annan dit, dingdong!
flög två i en klunga dit.
Det blev tyst först när elva gånger två guldfåglar flaxat ut ur klockan och satt sig överallt i rummet, på tak och väggar och på alla saker.
Där satt de och skimrade tills hela mörkret började skimra.
Och när klockan tickat så länge efter slaget så han glömde bort ticket, då var han inte så värst rädd längre.
Guldfåglarna hade kommit, när Edit och syskonen ingenting hörde.
De hade hållit vakt.
De hade väckt honom, så han inte skulle glömma bort vad han skulle göra.
Han hade nästan glömt det, men nu kom han ihåg.
Han hoppade ner på golvet och tassade iväg mot ljusritsen, fast han darrade lite för mörkret mellan sängen och den.
Han trevade i mörkret inuti ritsen, tills handen stötte på dörrhandtaget.
Nu kunde det komma och tassa så mycket det ville, för nu öppnade han dörren och sprang in till Edit.
Ljusritsen växte till en port av ljus.
Han gick igenom den.
Det var så ljust inne i köket så det var som dimma.
Edit satt under taklampan vid bordet och läste, som han tänkt.
Hon spärrade upp ögonen och sa nånting.
Då var det så besynnerligt, att både hon själv och det hon sa for in i dimman och så långt bort så han nätt och jämnt såg och hörde.
Han begrep inte vad det var med honom, men det var som om han haft slöjor i ögonfransarna.
Han försökte blinka bort det konstiga, men det gick inte.
--- Martin ? undrade Edit.
Men är du vaken ? Han både hörde och hörde inte.
Han hörde nog, men det lät som en viskning långt ifrån.
Han gick bort till spisen och pekade uppåt sotmörkret under kupan.
--- Det är mörkre som flyger!
sa han.
Han visste inte varför han sa så.
Men han hörde att det lät konstigt, och då rättade han sig.
--- Det är fienden!
Nej, det med var fel.
--- Begriper du inte ? Det är FinnKalle!
Fel igen.
Han måste ta i så det tog, så det blev rätt.
--- Det är skuggan!
Edit stirrade på honom med själva rösten.
--- Skuggan ? undrade hon, och var visst fången igen av don Q ., så allting stod stilla för henne.
Han måste hjälpa henne tillrätta.
--- Inte don Q ., sa han.
Skuggan!
--- Skuggan ? frågade Edit igen.
--- Nej, sa jag ju.
Don Q.
! Då började Edit fnittra.
--- Går du i nattmössan, liten ? gäckades hon.
Men han gick inte i nattmössan.
I dimma gick han, men det var en annan sak.
I alla fall visste han själv vad han menade.
Han gick fram till diskbänken och öppnade skåpet där nattkärlet stod.
Han böjde sig ner och tog fram det.
Han drog upp skjortan.
--- Jag måste sinsa, sa han.
Jag är så sinsnödig.
Edit slog ihop händerna på rösten.
--- Men Martin!
utbrast hon.
Men snälla rara lilla Martin!
Han brydde sig inte om henne.
Och inte tyckte han det var särskilt förargligt heller att hon satt och tittade på.
Ingenting betydde nånting nu ; för nu kom han äntligen loss från snödrivan, nu var han fri.
Det var så ljuvt, så han trodde han drömde.
På ett vis var han inte riktigt vaken heller : för ögonen for ihop, hus, träd, moln och gråbergstippar dansade förbi, allting dansade förbi.
Allting bara gungade.
Å, vilken njutning : och det bästa av allt det var att han var så liten, så Edit gärna fick titta på.
När han var färdig gick han bort till spisen och skulle tömma.
Men då skrek Edit till, så det tog i hans huvud och ruskade om.
Dimman for iväg.
Inte skulle väl Edit få ett anfall nu igen, tänkte han förskräckt.
Förskräckt tittade han sig omkring.
Innan han hunnit se och fatta, kom Edit springande.
--- Men så du ställer till!
förebrådde hon och tog av honom kärlet.
Sen ändrade hon sig.
--- Är du riktigt vaken, eller är du inte ? undrade hon och forskade i hans ansikte med sitt ansikte.
Han nickade, att han var vaken.
Då fnissade hon som ett litet barn.
Martin fnissade inte.
Martin stirrade och stirrade.
Han trodde han skulle bli tokig.
Kärlet.
Edit hade ställt ner det på golvet framför honom.
Det som skulle vara i --- det rann ut.
Det förresten kvittade, för hela golvet var en sjö.
Kärlet ? Kärlet var --- mammas sopskyffel.
Edit slutade fnissa och började skratta.
Då kände han att han blev tvärsömnig.
Han höll på somna på fläcken där han stod.
Ögonen slog igen, han orkade inte hålla dem oppe.
Han blev krympliten på en gång, han kände att han inte kunde tala rent ensengång, så liten blev han.
Han pekade uppåt mörkret i spiskupan.
--- Det är suggan som smyger!
viskade han, dovt så hon skulle förstå.
( Nu kunde han tala rent.
) Nu förstod Edit alltsammans.
Hon drog honom intill sig och stödde honom, så han inte skulle falla.
Han blev ännu mindre.
Han orkade inte stå för allt i världen.
Edit måste ta honom, lyfta honom, bära honom.
Han viskade till henne, hur hon skulle göra.
--- Glöm det, Edit!
Bara glöm det!
Edit log och började gå.
--- Å, din klunsing!
sa hon och bar honom ända fram till sängen.
Och sen på natten vaknade han av att nånting underligt var i rummet.
Röda händer svävade i taket, rädda för svarta händer, som ville ta.
Räddhänderna for iväg.
Så var det eld, eldslingor ; de växte och växte till eldhänder med krökta eldfingrar.
De svarta händerna vågade inte ta i elden.
Då blev de till ormar, som blev till drakar, hemska odjur med slingriga tungor som slickade elden tills de började brinna --- då blev de till svarta fåglar, flaxade ut i rummet och korpade tyst : ljus och mörker, guldsvart och svartguld, eld, eldsken --- en hel flock med skrämfåglar.
Och under det hemska var nånting annat, som var ändå hemskare.
Inne i mörkret, djupt nere under skenet var någon, som rosslade tungt.
Rosslingen växte och växte, tills den sprack i bubblor ; då snarkade den en stund medan den vilade sig ; sen började den om, växte och växte --- och med den och ur den kom en sur, däven lukt, stark som en stank.
Först blev han rädd.
Sen blev han trygg igen.
För han kände, att närmare häråt, så nära att det var tätt intill, där var det en stilla andning, som vaktade och väntade.
Andningen hade en gestalt, som inte skrämde.
Andningen stank inte, inte heller rosslade.
Gestalten hade en lukt som var en doft.
Han väntade länge innan han ville störa den.
Men då han kände, att han ändå ville vara rädd, frågade han tyst vad det var.
--- Va är det mamma ? frågade han, för andningen var mammas, gestalten var mamma.
Hon hade ställt en stol intill hans säng och satt sig där medan han sov.
Han sträckte ut handen.
--- Är du lessen ? Mamma tog hans hand i sina händer.
Hon strök den.
Hennes händer ville raspa mot hans : mammas märkta händer.
Hon drog efter andan.
--- Är du vaken ? frågade hon och svarade inte på hans fråga.
Han behövde inget svar, han hörde i alla fall.
Hon var ledsen, men hon lät som om hon tyckte om att han vaknat och kommit till henne.
--- Va är det som är i taket ? frågade han.
Innan hon sagt nånting visste han vad det var : det var bara skenet från brasan som var där och flaxade.
Mamma hade tänt en brasa, medan hon väntade.
Han förstod att hon väntade på nånting, eftersom hon satt här mitt i natten.
--- Va är klockan ? frågade han.
Inget svar.
--- Har Edit gått ? Sen lyssnade han åt samma håll som mamma.
Han blev rädd igen.
--- Va är det som låter ? frågade han.
Mamma sa att det ingenting var.
Men han förstod att hon sa så bara för att han inte skulle få veta det och bli ännu mera rädd.
Men han måste få veta vad det var.
--- Det är nånting, mamma.
Nånting hemskt.
Men mamma nekade.
--- Sov du, sa hon.
Det är natt ; sov du.
Och bry dig inte.
Just då började det skrapa och dunka, där rosslingen var ( nere på golvet, åt kakelugn till.
) Det lät så otäckt så Martin måste sätta sig upp och försöka se.
Han riktigt röck till, när han såg.
Ett mörkt, stort bylte låg på golvet framför kakelugnen.
Det var en mansgestalt på rygg.
Den hade lagt ut armar och ben som ett kors över golvträt.
Benen bresade, armarna låg slappa och ledlösa.
Det var en karl.
Han hade ansiktet i eldskenet.
Munnen gapade, underkäken slängde, håret hängde ner i pannan, klibbigt svart, smetade åt kring ögonen.
Ur munnen flöt ett dreglande bubbel, som hindrade snarkningen och gjorde om den till en rossling.
Karlen sov.
Han hade svart, klibbigt och tovigt skägg.
Hans bröst hävde sig som om det haft ont.
När eldskenet sjönk undan, lyste ansiktet slappt och uppgivet.
Martin trodde han skulle skrika.
Han ville skrika, men han viskade.
--- Är det --- är det --- FinnKalle ? Knappt hade han sagt namnet, så såg han att det var pappa.
Så kände han, att stanken kom med rosslingen som bubblade fram ur pappas gapande, karaktärslösa mun.
Han måste hugga tag i mammas arm.
Mamma strök lugnande över hans rädda hand.
--- Det är pappa!
viskade han.
Mamma var tyst.
--- Är han sjuk ? Han är visst sjuk ? Mamma sa, att han var sjuk.
Hon lät bitter ? Bitter på en som är sjuk ? Martin sa, att de måste göra nånting ? Mamma svarade nej.
--- Bäst han får ligga där han ligger, sa hon i en underlig ton.
--- Jamen --- gör det inte ont å ligga så där ? Mamma ? --- Han känner ingenting.
Mamma lät nästan arg.
Han kunde inte förstå det ? Också han var väl arg på pappa ; men kan man vara arg på en som ... ? Omöjligt.
Han måste protestera.
--- Men mamma : det är ju synd om han, då han är sjuk ? --- Synd!
sa mamma, nästan hårt.
--- Jo.
Å så måste han ju frysa med, mamma ? Det syntes, att pappa frös.
För då och då skakades han av en rysning, som gick igenom märg och ben på den som såg på.
Han var otäck att skåda också i den växlande brasbelysningen, och stanken ifrån honom stötte till ibland i näsan så man måste hålla för för att inte få kväljningar, han påminde verkligen om FinnKalle --- men inte ville man ju att han skulle frysa för det.
Mamma var konstig.
Hon lät orden rycka på axlarna.
--- Han fryser inte!
Frös han inte ute i tamburen, så fryser han inte här.
Han la sig därute först, men lyckligtvis fick jag honom att gå hit in åtminstone.
Nu frös han så han skakade.
Han satte upp armarna och slet efter ett osynligt täcke, som han sen försökte dra över kroppen.
Han kröp ihop, rullade över på sidan, drog upp benen, försökte värma sig med sig själv : armarna som en rock över huvut.
Genast rullade han tillbaka på ryggen och sparkade i fötterna och slog händerna mot golvet, så det small : då grimaserade han och jämrade sig.
--- Va la han sej inte i lillrummet för ? Martin började bli ängslig.
Det måste vara nånting särskilt konstigt med pappa --- eftersom mamma satt så stel och tyst.
--- Nej, han ville ligga här, sa mamma.
Hos er i sängkammarn.
Nästan att mammas röst klingade hård.
--- Han känner inte ; om han så låge ute i snön.
Fast Martin ängslades för pappa måste han fråga henne om annat --- som också började kännas ängsligt.
Om det var nånting tokigt med henne också ? Då hon inte kändes igen.
--- Mamma ? --- Sch!
--- Är du arg ? Mamma tog åt sig handen.
--- Ska du inte lägga dig igen ? Och sova ? sa hon och ville skjuta honom så långt ifrån sig som möjligt, kändes det.
Men han ville inte gå ifrån henne.
Han ville veta vad det var.
Och han ville vara hos henne, ifall hon var skrämd också, inte bara arg.
Och så måste han fråga mera.
--- Va är du arg för ? Rakt på sak : --- Har han varit le nu igen, va ? Då tog mamma hans hand för tredje gången på kort tid.
Hon värmde den, fast hon satt och smått frös själv.
--- Du frågar ihjäl dig, Martin, innan du gått ur småskolan, sa hon.
Så satt de och höll varandra i hand och tittade på pappa.
Elden föll ihop.
Pappas ansikte blev blekare och blekare.
Men rosslingen växte och blev allt starkare.
Det slet mer och mer i pappas bröst, armar och ben.
Händerna for och sökte och slog, allt oroligare.
Mammas händer började rycka.
Så satte pappa upp huvut och mumlade nånting, som inte gick att uppfatta.
Mamma sa : --- Nu lägger du dig, Martin, och somnar, hör du det.
Sen gick hon och ställde sig vid kakelugnen.
I en konstig ton frågade hon, om pappa behövde nånting ? Hon stod så stel, hon inte så mycket som böjde sig fram.
--- Vill du nånting, Mattias ? frågade hon.
Men pappa skakade på huvut och lät det falla tillbaka ner på golvet med en duns.
Då hajade mamma till och böjde sig äntligen fram och tittade.
--- Är du sjuk ? frågade hon.
Pappa vinkade åt henne att gå.
--- Gå!
stönade han.
Gå, gå, gå!
Han slog efter henne med handen.
I stället för att gå tog mamma fast hans hand.
--- Vill du gå in i lillrummet --- ska jag hjälpa dig ? Kom så går vi.
Så barna får sova.
Pappa slet åt sig handen.
--- Låt mig vara!
stönade han och rullade ihop sig.
Han morrade som ett djur.
Han fick frossa och skakade.
--- Du fryser!
viskade mamma, nu i mjuk ton.
--- Nej, nej, nej, stönade pappa.
Gå!
Mamma ställde sig på knä och smög in en hand under pappas huvud, så han inte skulle ligga så hårt.
--- Kan jag inte få hjälpa dig ? viskade hon och la sitt huvud intill hans huvud.
Pappa försökte maka henne ifrån sig.
--- Har jag inte sagt, att jag vill vara ifred ? Nu såg det ut som om mamma tänkte gråta.
Martin måste gå bort till henne, fast det kunde vara farligt.
Pappa kunde vara farlig.
Han steg ner på golvet.
Mamma hörde det och tittade genast hit.
--- Nej, kom inte, sa hon.
Martin började gå.
--- Gå genast tillbaks och lägg dig!
Martin!
Ingen ville göra det den andra ville : Martin hörde inte på.
Han gick och ställde sig bredvid henne och sa, att hon inte skulle vara rädd.
--- För nu är jag hos dej, mamma.
Han började genast frysa.
Brasan hade brunnit ner och ingen skötte den : den hade brunnit förgäves, vinden tjöv sig in och blåste om i askan och de sista återstående glöden.
Det gjorde ingenting.
Det var mycket värre att vara rädd än att frysa ... Och hellre frös Martin än han var arg.
Pappa hade stannat av för en stund, han bara låg och snarkade.
Martin såg på honom.
Han tyckte, att pappa var otäck.
Värst var lukten.
Kanske var det ändå värre med det kletiga håret och det ovårdade skägget.
Det var inte pappa, det kunde inte vara han!
Jo, det var han, det var pappa!
Han visste inte vad han ville göra med honom där han låg.
På ett vis ville han ta tag i honom och häva iväg honom ut i farstun och utför trappan och ut på bron, ut i snön : där kunde han gärna ligga och lukta.
På ett annat vis ville han värma honom, stryka bort svetten, lyfta undan håret ur hans ögon, ta hans händer, hjälpa honom upp och in i lillrummet och upp i hans varma, rena säng där.
Det var som om det varit orent där pappa nu låg ; om han också rådde för det själv.
Det var som om det inte passat pappa att ligga så här.
Om han också var elak, och så där --- så passade det inte.
FinnKalle passade det nog --- men inte pappa.
Nej.
Det var synd om honom, det syntes.
Det kändes.
Och plötsligt kände Martin, att han inte kunde vara arg på pappa, omöjligen.
Inte när han hade det så där svårt, och pinades så där.
Också om mamma var aldrig så arg --- nej o nej.
Stackars pappa!
Han måste se på mamma, att hon inte fick vara arg längre.
Då såg han, att hon ändrat sig hon med.
På samma gång såg han, att hon var ledsen, och att det var synd om henne med.
Han kände, att han måste säga det till henne.
Men just som han öppnade munnen, satte pappa upp huvut igen och lyssnade, fast med slutna ögon.
Han tycktes ta i, spänna sig.
Han andades stötvis som en som har håll.
--- Är det --- är det --- nån --- här ? hackade han fram med möda.
--- Sch!
varnade mamma.
Men Martin kunde inte höra på henne nu heller.
Han måste svara.
--- Jag, pappa!
sa han.
Jag!
Pappa hängde med huvut en stund.
Så satte han upp det igen.
Han lyssnade och spände sig igen.
--- Är det nån här ? frågade han om.
Han satte ut ena handen och sökte.
Martin gav honom sin hand.
--- Ja, pappa, sa han också om.
Det är jag.
Pappa stannade av.
--- Är det Martin ? stönade han.
--- Ja.
Då slök han Martins hand med sin hand.
Han började darra.
--- Martin!
Martin!
--- Tss!
hyssjade mamma och försökte dra Martin åt ett håll, pappa åt ett annat.
Ni väcker barna!
En stund var pappa pappa igen, fast han inte orkade se upp och fast han sluddrade.
Han luktade mera pappa än snusk, ja han doftade piprök och frisk svett och tvål.
Sommardoftade.
Han höll stilla tiden lika mycket som Martins hand.
Å, så kort han andades, så smärtsamt kort.
--- Martin!
stönade han en gång till.
Och så började han gråta.
Gråten var tjock som rosslingen nyss och utan tårar.
Men det slet svårare i hans kropp nu än nyss.
Hans ansikte hade blivit grått, och det täcktes av svett.
--- Martin!
En gång till.
Han fick inte fram mera än det.
Martin svarade inte, men stod där han stod, och lät pappa hålla hans hand i sin.
Han kunde ingenting säga.
Han kände, när pappa ville sluta ; då drog han åt sig handen.
Pappa släppte genast taget.
Nu satte han sig och tog huvut i händerna och började stöna.
Mamma bad honom att vara tystare.
Han slutade inte, men han dämpade stönet.
Han vaggade sig framför den utblommade brasan, som en lapp.
Å!
Å!
Sen styvnade han.
--- Ta bort pojken, befallde han.
Mamma steg upp.
--- Gå och lägg dig!
Genast!
fortsatte pappa att befalla.
--- Kom!
sa mamma och tog Martins hand.
Hon ledde honom tillbaka till sängen.
När hon stoppade om honom, måste han viska till henne att han tyckte synd om pappa.
Hon svarade inte.
Hon böjde sig över honom och sa gonatt.
Han sa, att det var sant som han sagt.
Mamma sa, att han skulle sova.
Då stirrade han på henne allt han orkade.
Då suckade hon.
--- Ja, sa hon, det är synd om --- alla.
Och det var sant.
Tiden stod stilla och tiden gick.
Klockan durade och slog.
Fåglarna ut, två gånger två.
Mamma hade satt sig på stolen igen ; hon satt nära hans säng och vakade.
Pappa hade börjat snarka.
Runtom i sängarna sov alla de andra, obekymrade.
Mörkret flimrade.
Det var ganska varmt än i rummet, men kölden knäppte i väggarna, tjöv i fönsterspringorna, rasslade i kakelugnen och ville in och fingra.
Det blåste inte så värst farligt nu, det hördes på vindsgubbens melodi.
Därute lyste alla stjärnorna.
Kransen kring gruvorna hade slocknat, för nu vilade också gruvarbetarna.
Nu var alla hemma i sina hem, och alla sov och drömde.
Nu sov han också, nästan ; nu nästan drömde han.
Alla sov.
En vakade, en enda.
En som det också var synd om.
Mamma.
Martin, som normalt var en smula tankspridd, blev om möjligt ännu mera inåtvänd efter det pappa meddelat, att han skulle börja skolan till hösten.
Fröken Vester, småskollärarinnan, hade lovat ta emot honom på prov, fast han bara var sex år.
Pappa tog honom i hakan.
--- Så nu är det snart slut med leken, sade han barskt.
Det var som om allting stegrat sig inför det oerhörda.
Allting lyste och blänkte på ett helt nytt sätt.
Allting tålde att ses på längre än vanligt, och grubblas på.
Som om allt och allting fått nya ansikten.
Sommaren Anno Domini nittonhundratretton.
Mamma fick lov att ta honom i örat åtskilliga gånger den sommaren och ruska liv i honom.
--- Hör du vad jag säjer, pojk : vakna, du måste vakna!
sa hon och var bekymrad.
Och pappa tog honom under hakan, som sagt.
--- Tänker du sova bort sommarn, eller vad tänker du ? Jumbo!
( Pappa kallade honom Jumbo sen den tiden han var tjock.
) Men det var nog inte precis så att han sov.
Han bara var väl betänksam.
Och han tog det väl lugnt på ett vis, och det hade han väl lärt sig just medan han var så tjock, att han fick öknamn och tvangs att stulta omkring och loda för sig själv.
Dessutom växte han faktiskt några tum den sommaren.
Och lade sig till med en rad nya erfarenheter.
Så att i själva verket sov han inte alls.
Men han vaknade, dag för dag.
Den sommaren var visst ovanligt vacker och varm.
Det var som om till och med den stegrat sig och lyft upp himlen ett stycke.
Då och då mörknade det visserligen runtom horisonterna, några gånger laddade åskan ur sig på ett sätt som nästan skrämde, ibland hördes liksom dova dån tvärsigenom solljuset.
Men i stort sett var det solen som dikterade.
Det var veckor då ljuset och värmen red i sporrsträck sida vid sida där högt upp i rymden och sände ner floder av godhet till det lilla gruvsamhället.
Det var nästan en pastoral.
Sista leksommaren, den som var just före allvaret.
Han satte sig upp och strök sitt rufsiga hår, medan han försökte komma underfund med vad han drömt.
Han kände sig lite uppskrämd.
Men vad var det nu han blev så rädd för ? Han går på vägen, håller mamma i handen.
Så kommer de fram till det vita huset med det gröna taket.
Men mamma är borta, han är alldeles ensam.
Kanske är hon inne i huset ? Men därinne är ju en annan!
Han går dit fram.
Och just då --- kommer --- någonting!
Skräcken --- håret reser sig --- spring, Martin, spring!
Men.
Nej, han kunde inte komma ihåg vad det där hemska var.
Han lyssnade till storebror, som låg bredvid honom i utdragssoffan och snarkade med öppen mun.
Hngrr-puu!
Det lät inget vidare vackert.
Men det kom honom att tappa lusten att krypa ner igen.
Han böjde sig över sin sängkant och tittade ut på gården.
En skata satt på vedbodstaket och sprättade med stjärten och glänste i alla färger från blått, vitt, grönt till rött och svart.
Solen lyste på taket, det riktigt ångade av tjäran.
Det verkade som om det regnat i natt.
Gräset glänste vått och blommorna var blanka.
Samtidigt såg det ut som om det inte regnat.
Det var märkvärdigt.
Det durade i kammarklockan, som hängde på väggen ovanför storsängen, där Martins systrar låg och sov.
Nu följde gonggongen : ding dong ... sex dubbelslag som gungade i luften ; nu var klockan sex och ingen var vaken i huset utom han själv.
I rummet innanför salen, lillrummet, låg mamma och pappa och lillebror och sov.
Han hörde på sovljuden, att varken de eller syskonen härinne skulle vakna än på en stund.
Det var inte första gången han satt så här och lyssnade och tittade ut genom fönstret.
Vilket fint promenadväder, tänkte han.
Den som har lust att promenera och någon att promenera till borde passa på nu.
Tallarna hade röda stammar och djupgröna kronor.
Husen uppe i backen, de röda barackerna med sina svarta tak, verkade ovanligt stora i solen.
Taken glänste nästan vita, men de var svarta.
Man hade öppnat alla fönster, det var nog varmt.
Väldigt vad solen sken.
Han tittade på storebror.
Han hade god lust knuffa ett slag på honom och få honom att rulla över på sidan.
Men då skulle han vakna, det fick vara, han fick väl ligga då och snarka.
Martin gillade inte snarkning, han började vantrivas.
Då han inte såg någon annan utväg att komma undan, lade han försiktigt av sig täcket och hoppade upp på golvet.
Han stod en stund och spände öronen.
Pappa snarkade, som alltid.
Mamma hade nog tagit lillebror till sig i sängen, hon brukade göra så om morgnarna.
Lillebror vaknade nämligen först av alla och var hungrig, då fick han komma till mamma, då fick han mat, då blev han tyst.
Nu var han tyst.
Ingen var vaken, ingen skulle lägga märke till om han smet.
Och härinne kunde han inte vara längre, han stod inte ut.
Han tittade en sista gång på storebror.
Så tassade han över golvet fram till stolen, där han hade sina kläder.
Han tog det översta plagget, som var skjortan ; med det i handen stod han en stund och lyssnade och tänkte efter.
Om någon skulle vakna, så skulle det vara pappa, tänkte han.
Han brukar vara först uppe och tassa.
Skulle så vara att han vaknade och kom upp och fann honom där nere på bron, för där skulle han stanna, där skulle han sitta och titta, ja då gjorde han väl som häromsistens.
Då strök han Martin över håret och sa : " Ja du Martin, ja du Martin!
" Och det kunde han väl få.
Och sen skulle han göra som vanligt, kavla upp skjortärmarna, ta vattenkannorna och halta iväg bort till tvättstugan och komma tillbaka och börja på.
Om han behövde vattna.
I annat fall böjde han sig nog ner över sina blommor och började plocka.
Som i går.
Eller var det i förrgår ? Då tog han en blomma och höll den framför näsan och liknade precis en som nyätit fil och tunnbröd.
Sen sänkte han ner handen och började titta på någonting mystiskt osynligt långt borta.
Och så började han mumla sång.
Gnola.
Men han slutade nästan genast med det och började vissla i stället.
Och hela hans barska ansikte med pipskägg och mustascher och hög panna med tvärrynkor vid näsroten och uppnäsa med stora näsborrar och brun, kraftig hals med stort äpple i --- var som alldeles ljust.
Men i dag sov han, i dag behövde det inte vattnas, i dag var det ingen risk.
Kvickt hoppade han i byxorna och skjortan.
Nu var han klädd.
Han tassade på tå in i köket, stängde dörren och fick sig en skopa vatten.
Skopan klämtade till, när han släppte den tillbaka i kopparsån.
Men ingen hörde på, det gjorde ingenting.
Han smög sig ut i farstun och utför trappan, försiktigt för att inte väcka någon enda varelse i kåken.
Matilda nerepå hade lätt för att vakna, han fruktade att hon nog skulle dra upp sin rullgardin och pressa näsan mot sitt fönster och titta så där ironiskt och anklagande på honom som hon brukade, kanske säga någonting med sin hemska mörka röst, som han alltid blev så rädd för.
Men Matilda kom inte.
Och inte heller Långa Rikard, han till vänster här nere i farstun.
Ut på bron.
Den låg mot norr, i husets skugga, den var våt och sval.
Mycket riktigt, det hade regnat.
Han kilade runt det stora, rödmålade huset och kom fram på sydsidan och upp på stora bron.
Här slog han sig ner.
Han satt överst upp och höll fötterna mot stålkanterna, som stegen var skodda med.
Aj, han hade nästan bränt sig på kuppen.
Men det hade sin tjusning ; och han kupade fötterna det mesta han kunde, smög sen fotvalven in mot det heta och gav sig inte, förrän han kunde pressa ner hela hålfoten.
Här var det varmt och gott.
Fast --- solen stekte kanske lite mycket.
Nere på landsvägen syntes ingenting --- ännu.
Det prasslade i löven i bersån.
Det blåste alldeles lagom för att hålla undan mygg och flugor.
Fåglarna tjattrade som vanligt den här tiden på dagen.
Han kisade med ögonen och sökte efter någonting där i dalen eller möjligen uppe på kullarna snett över verkstadsområdet.
Nu fick han syn på det ; långt borta och högst upp och nära en rad skrottippar låg ett vitt hus med grönt tak --- detsamma han sett i drömmen.
Han längtade dit bort, som han såg det.
Där ville han vara.
Men --- naturligtvis --- det var inte att tänka på.
Emellertid kände han att han fått nog av att sitta i solen.
Han reste sig och kliade sina smala, med fjun försedda bruna ben.
Gamla myggbett som behövde klias.
Han kliade sig i håret.
Han rev sig på kroppen, for under skjortan och riktigt klöste.
Tårna krökte sig om fotstegets stålkanter.
Han gäspade, strök händerna över ansiktet, sträckte ut armarna och gäspade igen.
Som han såg det där huset ... Nej.
Han måste väl göra en stickare bort till slänten och se därifrån, om det kom någon på vägen.
Han passerade ett område, där familjerna i huset hade sina trädgårdstäppor.
Potatisblasten stod hög och grann, rabarbern var redan överstor, grönsakerna hade kommit långt.
Nu såg han just ingenting av detta, han gick rakt på som om han haft någonting visst i kikarn.
En solig morgon i mitten av juli.
Plötsligt lurade det i elektriska verkets höga skorstenspipa.
Och nu var backarna plötsligt fulla av folk, arbetsklädda män med matväskor och unikaboxar på väg till arbetet, kraftigt vuxna, flängande karlar med svarta eller blåa kläder och skärmmössor, de skulle ner till snickarverkstan eller mekaniska, det gamla vanliga.
Och nu kom andra karlar ut med hästarna från bolagsstallet där lite längre ner i backen och spände för.
Och nu gol tuppen i hönshuset där intill stallet.
Alla hade vaknat.
Han drog upp en lång reva ur mossan och plockade förstrött bort den ena skära, klockformade blomman efter den andra, höll dem mot näsan och slängde dem så ner i stenskravlet.
Linnéa --- och så hade han fått nog av det.
Han reste sig upp och sträckte på halsen och kikade ner på vägen.
Det glänste och glimrade i den blåaktiga malmmyllan som var utströdd över vägbanan.
Han suckade : där måtte vara varmt och mjukt och skönt för hans fötter.
Han funderade, om han skulle kila över till Jösse där i vaktmästarhuset och få honom med på någonting.
Men han slog genast den löjliga tanken ifrån sig : Jösse var inte vaken på långa håll, det var inte lönt.
Han såg upp mot fönstret till lillrummet, det stod öppet.
Men rullgardinen var nerdragen.
I fönstret rakt under var det likadant, där låg Långa Rikard och hans utländska Aurore och sov.
Och Matilda sov.
Och fröken Vester sov.
Men --- det var ju också så tidigt, och ingen skulle till skolan förrän till hösten.
Rikard och pappa och Matilda och fröken Vester hade hela långa sommaren på sig att sova.
Tänkte han och redde ut den situationen.
--- Ku-uckelikuuu!
sa tuppen därnere igen, Lunds tupp.
Vad gastar du i ? tänkte Martin och satte sig och reste sig igen.
Han hade ingen ro att sitta i dag.
Och utan att han riktigt förstod hur det gått till stod han rätt vad det var nere på landsvägen och höll de bara fötterna i den varma, mjuka myllan.
( Han hoppade utför stenarna, kröp under staketet, tog ett skutt över diket.
Men --- hur gick det till ? ) På landsvägen var det ljuvt att vara.
Först bara stod han en stund och öste mylla över fötterna och gned benen ända upp till knäna med mylla.
Sen gick han en bit.
Försiktigt, dröjande, sökande.
Det låg en hög hästspillning med bruna spyflugor i mitt på vägen.
Lite längre bort låg en oljepöl och glänste i alla regnbågens färger.
Och så vidare --- alltid ett stycke längre bort och längre ner.
--- Kuckelikuuu!
lockade Lunds tupp.
( " Kommer du nu ? " ) Han började gå.
Sakta och med stor eftertänksamhet gick han utför backarna, korsade en landsväg och följde en annan som gick rakt på stallgården, vek av just hitanför planet med sina kärror, vagnar, sin lilla smedja och allt, tog vägen bortåt elektriska men stannade nedanför vägen just intill det röda, lilla hönshuset med stålgallret runtom.
Tuppen gick och stolpade på därinne, vit med röd kam och påse, skrek och sprättade och gjorde ifrån sig emellanåt.
Hönorna for och kacklade runtomkring honom, pickade och petade i jorden med sina krökta näbbar och sparkade undan med sina röda fötter.
Det var ett hönsliv, ett behändigt spektakel på morgonkulan.
Martin, som tänkt sig hit bara för att retas med herrskapet, nöjde sig med att bara stirra på det.
Men plötsligt sätter tuppen av med ett vrålaktigt skri och så att han nästan åker på bakfjädrarna --- upp på den sluttande landgången och dyker skrikande in i hålet i det lilla hönsskjulet.
Och hela hönshögen efter, kacklande i högan sky.
Martin begrep inte vad som tog åt skrikhalsarna.
Dom försvann!
Förstrött tittade han sig omkring men kunde inte se någonting särskilt.
Men där uppe just under himlen svävade en egendomlig, brunspräcklig fågel med skarp, krökt näbb och tofsförsedda, hårt spända, redan däruppe gripande klor.
Han såg den men visste inte om, att det var en hök.
Och inte intresserade det honom nämnvärt, heller.
Nej, tänkte han, det här ger inget bröd.
Han promenerade förbi ett långt rödmålat skjul, som tycktes innesluta ett väldigt, mystiskt buller, vilket rörde sig i skjulets och Martins egen riktning --- han blev lite upphetsad och började springa.
Han hade tur ; just som han passerat skjulet dök ett litet brandgult, luftdrivet lok fram därur, och det drog en hel svans av vagnar, små flata, med järnrör, sliprar och lådor lastade och med runda låga järnstolpar försedda vagnar, och det hängde kättingar mellan stolparna.
Tåget tuffade och drog iväg på sin lilleputtsaktiga bana.
Skjulet var mynningen till en lång tunnel, som förband verkstadsområdet med gruvor och lastkajer.
Sannerligen, det var något nytt.
Martin stannade här och tänkte efter, hur han ville ha det i fortsättningen.
Han såg inte tillbaka, men han tänkte åt det hållet.
Sen tänkte han : det var väl märkvärdigt, om inte jag ska gå fram och ta reda på vad det där är för buller.
Och det bullret det låg alls inte bakom hans rygg.
Det blev starkare och starkare, ju närmare han kom den stora tegelbyggnaden, som han visste kallades mekaniska, det växte och steg, till sist var det ett slammer som gjorde honom knäsvag och lite ängslig.
Bladen i buskarna som kantade vägen glänste, en del vita och luddiga, och det var vide, det visste han om.
En liten fågel som var så liten att den knappast syntes for och sjöng i buskarna, det var lövsångaren.
Och där vippade en rödstjärt.
Men mest var det gråsparvar, feta, lurviga, stroppiga figurer.
Och gräset var högt och kittlade honom emellanåt i näsan, när han steg miste och kom ur vägbanan.
Det var det där bullret, det gjorde honom riktigt matt.
Men nu var det ju för sent att vända om, nu måste han gå ända fram.
--- Hallå där, grabben!
Martins hjärta stannade först.
Sen lossnade det och slog tre fyra volter.
Sen bara låg det och rullade runt en lång stund i hans bröst.
Alldeles mållös stod han framför en svart jätte till karl, som plötsligt dykt upp framför honom.
Som ett berg som man inte går förbi stod han nu där, mitt på vägen.
Han hade svart ansikte och svarta händer, röda ögon och ett lass rör på ena axeln.
Han kom från materialupplaget, klev fram mellan högarna av rostiga rör, järntrådsrullar, plåtstycken, bultar.
Nu stod han där och rullade med de röda ögonen.
Han hade en röst som mullrade som åskan.
--- Vart ska min herre ta vägen ? Martin fick inte fram ett ljud.
Han bara stirrade : något sånt hade han inte sett förr.
Nu öppnade mannen sitt väldiga gap och skrattade, och det lät som när åskan smågår.
--- Har du rost i gångjärnena, va ? Grabben!
Men Martin sa fortfarande ingenting.
Då vände jätten sig mot mekaniska, gjorde en gest framåt med överkroppen, sa : --- Nåväll, kom fram och kika, du.
Men får du syn på basen, då råder jag dig att sticka.
Hör du det.
Basen, ser du, han äter smågrabbar, steker dom i elden därinne, ser du den, det är för det han är så fläskig.
So long då, hej so long!
Och försvann in i den bullrande verkstaden och lämnade Martin åt sitt öde där i porthålet.
Martin följde honom med ögonen.
Han gick ett bra stycke in.
Han slängde ner bördan på marken.
Så tog han fram en snusdosa och lade in.
Sen --- var det så mycket annat.
Hamrar och släggor, svetsningslågor med fräsande ljud, visslingar, stön, dån.
Underliga ljussken, röda, gula, gröna lågor som slickade metallerna.
Svarta karlar rörde sig sömngångaraktigt därinne i det svala dunklet.
Det drog faktiskt svalt inifrån.
Och så : mera slammer, stamp stamp stampstamp --- tapptapp --- tapptapp --- tapptapp --- tshuiii!
--- tapptapp --- tapptapp --- bomm-bomm --- bomm bomm --- pang!
Å!
Martin nästan tappade hakan.
En lång stund stod han och visste varken in eller ut.
Slamret och dånet och de fantastiska dofterna och kölddraget därinifrån gjorde honom stum och stel.
Då såg han en väldig karl med ljusblå rock, randig krage med utanpåsittande rosett samt skärmmössa komma och gå därinne, stanna, fästa sina röda ögon på honom, lyfta upp ena handen och stryka den över läpparna som innan man börjar äta : basen --- mannen som --- å!
Martin tog på knaten.
Fast det var så svårt slita sig loss --- han gjorde det.
Han rundade verkstaden, sprang i skuggan på norrsidan och kom fram i solen, huttrande, frusen och rädd.
När han äntligen trodde sig utom räckhåll för den väldige, stannade han och hämtade luft.
Nu kunde fläskusen komma om han hade lust.
Men ingen kom och skönt var ju det.
Tyckte han.
Nu var han återigen i solens varma händer.
Han stod en stund och sökte runtomkring sig, reste sig upp på tå och sträckte på halsen och spejade.
Han såg ingenting, det var så mycket ivägen.
Då stod han en stund och bara tänkte efter.
Om pappa har vaknat nu, tänkte han, så stod han väl i sitt fönster och kikade ut över stan.
Eller så satt han vid skrivbordet och strök fingrarna genom håret.
Som han gjorde i går kväll.
Eller var det en annan gång ? Då han inte visste, att Martin stod i dörröppningen och såg på.
Strök håret och drog in luft så det hördes långa vägar.
Suckade.
Och då syntes det, att han hade så tunt hår, att man nästan såg rakt igenom det.
Nästan att man såg flinten.
Men om mamma vaknat, tänkte han, och försökte räkna ut alltsammans, och om flickorna och storebror alltjämt sover och hon har tid, ja då står hon framför sängkammarspegeln och kammar sitt hår.
Mamma hon har hår hon!
tänkte han.
Stort, svart, långt hår.
Och en gång då hon kammade det frågade hon Martin, om han hörde nånting.
" Hör du hur det sprakar ? Det är elektriskt, ser du!
" Och han hade hört det.
Mammas hår var lite strävt.
Men grant var det.
Det glänste.
Han suckade mitt i solen.
Han tänkte : Och mammas ögon också glänser, det gör dom.
Hon har så stora ögon.
Och samma gång, sen hon börjat fläta håret, hon satt i salsfönstret och såg ut över stan, började hon plötsligt blinka med ögonen och svälja.
När hon sen såg på honom, då var hennes ögon ännu större och ännu blankare.
Då frågade han varför ? Och då, tänkte han och suckade en gång till, då sa hon att det var för hon var så ledsen.
Då frågade han, varför hon var ledsen ? Men hon svarade inte.
Tacka för att hon har stora ögon, sa han och slet för att få ett slut på den sortens tankar.
Hon som har så mycket att se över.
Som om han tänkt särskilt mycket på pappa och mamma.
Som om han haft varma känslor.
Just nu, innan han visste, om han skulle vända om eller fortsätta.
Så visste han att han skulle fortsätta.
Då gick han ut på banan, som här gick i en krok in mot elektriska.
Dunkedunk dunkedunk dunkedunk ringde det i hans öron : det var elektriska verket.
Den väldiga skorstenspipan, som det lurade ur då och då, nådde nästan in i himlen.
Så såg det åtminstone ut.
Det var nog det högsta han sett på länge.
Han gick banan fram och stannade framför en lyftkran, som stod på banvallen.
Fast han såg lyftkranen framför sina ögon visste han inte vad det var.
Den hade så många skruvar och rattar och kättingar som helst.
Han betraktade den omsorgsfullt, nedifrån och upp, tog den bit för bit, det tycktes den värd.
Han måste böja huvudet bakåt och fick ont i nacken på köpet.
Men inte blev han klokare för det.
Där han stod, tyckte han sig höra ett buller nu igen.
Det lät som ett dån som växte, och inuti dånet var som ett skrik, eller flera skrik.
Och nu var det som om marken skakade under hans fötter.
Jo mycket riktigt, det dånade överallt och skakade, det var så att tänderna började skallra i hans mun.
Men nu var det den där konstiga saken.
Där såg han ett par tre oljiga hjul, som han inte upptäckt förrän nu.
Och där var det en kätting till.
Och bakom alltsammans upptäckte han himlen ( och i detsamma kände han hur skönt det var att ha solen i ryggen ).
Vita moln hade seglat upp, vita, runda dunkuddar.
Han måste medge, att det var fint.
Sen trodde han att han skulle dö.
Allting, allting förändrades inom loppet av en sekund.
Innan han hunnit blinka stod en eller flera grova, gråa karlar bakom honom och skrek med grova, gråa röster och svor i hans öron och två eller flera händer slet honom upp från banan, tunga, hårda händer, och hyvade honom utan hänsyn ut i gräset på banvallen.
Och rösten, det var bara en röst, men den klöv sig rätt vad det var, öste över honom förebråelser och svordomar.
--- Men å din helvetes förbannade!
Gick den an.
Har du lust bli överkörd, va ? Hör du inte att vi skriker och hojtar och tjuter och visslar ? Är du en sork ? Är du döv och blind och snorig och tokig, va ? Står mitt på banan och hör inte tåget!
--- Och har du dig inte ut i helvete innan kvällen, då vallas du av änglar, ditt döva blindstyre!
Han låg alldeles stilla i gräset och såg och hörde som i en ond dröm tåget frusta förbi med en gäll vissling.
Och sen var det tyst igen.
Gräset doftade gott.
Gula, vita och blå fjärilar fladdrade omkring så lätt, satt på de vippande stråna och putsade mustascherna och bar sig lika komiskt åt som Martins pappa, när han häromkvällen ställde sig i ordning innan han gick bort på kalas eller vad det var.
( Om det var samma kväll som mamma flätade sitt hår i salsfönstret ? Mamma var hemma, hon hade så mycket strumpor att stoppa.
) Humlor for omkring och brummade och hade dumt brått.
Fåglar kvittrade runtomkring.
Det luktade gott av björklöv och olja och värme.
Martin låg länge och väl i gräset.
Dels var han lite trött.
Dels var han tjurig.
Ett slag tänkte han ligga kvar, tills lokföraren, han som skrek och svor, kom och tog upp honom och bad om ursäkt.
Det vore inte mer än rätt.
Ni ska inte tro, sa han högt och tydligt, när han var säker på att ingen hörde honom, ni ska inte tro, att ni kan göra va som helst med mig.
Min pappa han är skollärare han, jag ska bara be att få upplysa om det.
Det är nog säkrast för er själv, att ni tar mig härifrån.
Begriper ni det.
Men ni begriper ingenting, och håll käften för helvete!
Sen han sålunda svarat på tal, reste han sig och linkade bort till det stora diket, som gick mellan stickspåret och själva bangården.
En bred dubbelspång var lagd över diket.
Han stod en stund mitt på spången och tittade på vattnet i diket, som var täckt av olja och glänste liksom violett tvärsigenom alla de övriga färgerna ( som om alla färger varit --- violetta ).
Det doftade starkt och gott av vattnet.
Sälg, vide och stora stånd av mjölke växte på banvallen.
Gräset i sanden var torrt och konstigt.
Det stod rad efter rad med malmvagnar på bangården.
Han började krypa under vagnarna.
Han tog en rad i sänder, sågade sig igenom stycke efter stycke.
Det var kusligt spännande.
När han kommit igenom sista paret vagnskoppel och buffertar --- stod ett nytt sätt malmvagnar och stängde vägen.
De måtte ställt upp allt de ägde och hade i malmvagnar just i dag ? Han måste ta igen sig för varje spår, besinna sig och hämta mod.
Helst hade han velat vara fjärran härifrån.
Han visste snart inte var han befann sig.
Och inte om det var någon idé att vända om.
Han såg ingenting utom våta och kalla vagnssidor på väldiga hjul.
Vagnarna kylde, det var alldeles rått.
Hej!
så var han äntligen över.
Solen klatschade till i hans ansikte, en het, torr, underbar smäll.
Här var det varmt och skönt, här var det ljust.
Genast hörde han ett nytt, våldsamt buller, ett som lät intressant och som han måste ta reda på.
Men det stod ett hus emellan, ett stort rött hus tätt intill banan med en dubbelrad av små fönster som gömdes bakom gröna luckor.
Han gav sig ner i diket och kravlade sig upp på andra sidan och dök in i snåren där.
Här var det vått.
Ingen spång.
Borde varit ... Snåren rev hans ben, händer och ansikte.
Här fanns det mygg, de kastade sig över honom i tusental.
Men han hade mött mygg förr, han redde sig.
Inuti alla goda, söta dofter fanns här flera som var otäcka och jolmiga och gjorde honom illamående.
Vattnet i pölarna var brunt, växter låg nere på marken överallt och ruttnade.
Sumpmark.
Så bröt han fram ur snåren ( han hade tvingats ta en besvärlig omväg ) och kunde stiga ut på den öppna planen framför det röda huset.
Det var Bolagets förrådshus, men det visste han ingenting om.
Emellertid stod där en ung man, stod eller satt över en märkvärdig maskin, slet och trampade och svor.
Och maskinen hoppade till och puttrade och smattrade en stund --- och så tystnade den.
Det var då mannen svor, torkade sig i ansiktet, spottade svordomar.
Sen trampade han ner igen och slet och svor.
Det var någonting så fascinerande, och Martin sögs närmare och närmare och snart stod han alldels inpå.
Han begrep med detsamma, att den där maskinen var en motorcykel.
Det var första gången han såg en motorcykel.
Han hade nog sett bilder i pappas tidning över sånt här, men nu var det verkligt, nu var det sant.
Han kunde gå fram och ta på motorcykeln om han hade lust.
Den mannen kunde svära, han.
Plötsligt stod en annan karl i dörröppningen till huset och skrek : --- Kaffe Göken, det är kaffe!
Mannen slutade trampa.
Men han svor några rader av bara farten, medan han gned sig i ansiktet och om händerna med ett oljigt trassel.
Han spottade ut en svart ploska, och så försvann han in i huset.
Martin var ensam med det märkvärdiga.
Det måste han säga, att nog var det fint med bilder och så vidare, men vad går upp mot verkligheten ? Han gick och kände efter, om det var sant, och det var det.
Skruvar, spiraler, grejer av alla slag, hjul.
En del saker var alldeles heta, andra, ja nästan samtliga var smetiga av olja.
Myggen bet, han viftade bort den tankspritt, bara strök utav den från benen, halsen och framme i pannan.
Inte kunde han veta, att han samtidigt målade sig med sot och olja.
Han var fullständigt betagen.
Då öppnades ett fönster där i det röda huset, och Göken lutade sig ut och svor åt Martin att ryka åt helvete.
--- Hör du det, grabben.
Men sticker du dit fingrarna en gång till, hamnar du på Finkan!
Hör du illa ? Då lade han benen på ryggen.
Egentligen hade han redan tappat intresset för den här platsen.
För samtidigt som han sysslat med den där odugliga maskinen, hade han kastat ett öga mot krönet på andra sidan stora landsvägen.
Där låg ett vackert, vitt hus med grön tak!
Samma han sett i drömmen, samma han sett hemifrån bron.
Härifrån och dit fram var inte långt.
Mmm.
Och han skar tvärs över landsvägen och kilade in på en smal stig, som fanns just här.
Stigen följde en bred skärning, på vars botten det stod ännu en rad malmvagnar.
Här lastades malmen i vagnarna från kajen på andra sidan.
Han tog hitre trappan ner, kröp under vagnarna, tog bortre trappan upp.
Nu var han på rätt sida.
Han promenerade ett slag på kajen och kikade på rutschbanan, som emellertid inte fängslade honom särskilt mycket i dag.
Med malm lastade små vagnar kom nedför spåret, ett sätt tomvagnar åkte upp, släpade av glansblanka, tjocka stållinor, som gled över de gnisslande, rostiga små järnrullarna mellan spåren.
Hej, och så stannade de lastade vagnarna här nere och två karlar sprang fram och tog emot och tillhöll honom, Martin, att fara åt helvete, alltid åt det hållet.
Då gick han sakta upp i nästa trappa som var en liten sjustegs med räck.
Ja ; och där stod det vita huset med det gröna plåttaket alldeles framför honom, innanför sitt vackra vita staket, stod och liksom talade om på sitt vis att det väntade på honom och hade väntat hela morgonen.
Det var fullt med träd och blommor runtom huset, och det var gröna markiser för fönstren, några nedfällda, andra upprullade.
Och strax innanför staketet, häråt, var det en rad drivbänkar.
Han kände sig lite underlig till mods.
Han var inte alldeles lycklig, han tvärtom kände olust, nästan ängslan.
Han kunde inte förklara varför, men det var så.
Strax utanför staketet, lite till höger, låg ännu ett rödmålat hus, det var snickarverkstan, och därifrån kom vassa sågklirr och olika sjungande ljud.
Han öppnade grinden.
Sen vände han sig om och tittade tillbaka.
Han såg det röda huset med de stängda fönsterluckorna ligga som i en grop där nere i dalen, och den oljiga, svettiga mannen stod redan och trampade sin eviga motorcykel och svor väl ännu en vers.
Lite längre bort syntes mekaniska och elektriska.
Bakom och ovanför dem låg i sluttningen två rader fina villor om inte tre samt pumphuset.
Och ännu högre upp i backarna var en, två, tre, fyra rader baracker och på krönet till vänster om den vita raden och snett nedanför de två översta röda där stod skolhuset med drakskallarna och strax hitanför var Martins, vill säga Martins pappas hus.
Så långt härifrån!
Men backarna var inte slut med barackerna.
Ovanför dem sträckte sig en bergsrygg med tallar och uppe på den fanns flera gråbergstippar.
Där uppe var gruvorna, där arbetade gruvarbetarna.
Och bakom och ovanför gruvorna stod berget med svarta granar och ljust gröna björkar samt en och annan röd tall.
Överst upp slutade berget i en rund, kal kontur.
Å vad allting var stort och märkvärdigt, och vad det var mycket av allting.
Just nu, när solen lyste på det och fick det att skimra --- han stod nästan inte ut med att titta ditåt.
Han suckade.
Så gled han igenom grindhålet och hasade sig utefter staketet fram till drivbänkarna, varifrån han kunde ta det vita huset under uppsikt.
Han visste precis var han befann sig.
Det vackra vita huset med det gröna taket var bolagshotellet.
Inne i det fanns en kvinna, och hon hette Tekla, tant Tekla.
Hon bodde därinne, bakom ett visst fönster som han kunde se härifrån.
Hon var rik.
Hon hade det mesta som kan tänkas.
På hennes skrivbord låg det ett stort, tjockt, runt glas med hennes bild inuti.
Det kan låta konstigt, men han hade sett det med egna ögon häromdagen, då han var hit med sin mamma, då de två var hit och hälsade på, då.
Det luktade gott därinne, hela rummet var ljust och rent och fint och vackert.
Därinne var det inte som hemma, ska ni tro.
Där fanns ingen fattigdom.
Han ställde sig på hasorna och hade redan glömt bort all ängslan.
Bara han väl kom in i det fina --- glömde han allt annat.
Här växte fina träd och blommor, gångarna var vackert grusade, gräsmattorna var så gröna och sammetsfina.
Han intresserade sig för allt det fina som växte i drivbänkarna.
De mångrutade fönstren var för tillfället undanställda, de stod mot staketet och lutade.
Halmmattorna var ihoprullade.
Det ångade av myllan, det doftade jord, gödsel, halm och växtlighet.
Det låg landgångar överallt mellan bänkarna.
Han kikade under lugg, om någon händelsevis skulle komma fram i fönstren och titta ut.
Men ingen kom.
Nu tyckte han bestämt, att någon var och gläntade på gardinen ? Men nej, det var nog bara draget.
Så ristades han aldrig så lite av ångest.
Varför var huset så konstigt tyst och slutet i dag, varför syntes ingen till ? Och ingenting hördes, inte ett levande ljud --- varför ? Han gick tillbaka till grinden.
Han stod länge och väl och betraktade huset härifrån.
Som om han inte varit fullt säker på dess avsikter.
Ett slag spankulerade han fram och åter över gårdsgruset för att känna av fötterna, känna om det var sant att han gick här.
Det var sant, han fick snart ont i fötterna.
Han visste nästan allting om den här platsen.
Mamma och Tekla var så gott som kusiner, de hade kommit från samma by, långt härifrån.
Tekla rådde om hotellet, hon förestod det.
Hon hade tagit upp honom och pussats, och så hade han fått kaffe och karameller och böcker att titta i, medan mamma och hon pratade och berättade, skrattade och grät.
Det var så mycket.
Han gick ifrån dem och hamnade i köket hos pigorna.
Där var det behändigt.
En av pigorna svor, men han hade hört folk svära förr, det gjorde ingenting.
Tekla hade stort och mjukt och varmt bröst.
Hon kallade honom : " Min egen lilla pojke, min Martin!
" Hon hade en klar, fin röst.
Allting glittrade, när hon skrattade.
Han tyckte om henne, han ville vara hos henne.
Ingen kom, ingenting rörde på sig, ingenting hördes.
Till slut måste han gå fram och ta på huset och känna efter, om det var sant.
Det stod på en stengrund, stenarna kändes skrovligt svala och främmande.
Han stannade vid källarluckan, vill säga luckan till hålet där de kastade in ved och kol.
Luckan stod uppfälld på sin hake.
Det var ett väldigt svart hål.
Han fick stiga försiktigt, för det låg kol på marken, skarpa, svarta stenar.
Han höjde sig upp på tå och kikade ner i hålet.
Att det var svart och djupt.
Huset var sant.
Allting häromkring var sant.
Och han kände, att han tyckte om huset och allting som här fanns.
Här ville han vara, här ville han stanna.
Om någon kom ut på bron och bjöd honom stanna, skulle han inte tveka.
Men inte var han bjuden, och inte kom någon ut och bjöd.
Så det var nog ingenting annat än att sticka sin väg.
Han släppte sig ner på backen och vände sig häftigt om.
Han kände sig lite besviken.
Han tyckte, att de borde sett honom, de borde kommit ut och bjudit.
Så liten var han väl ändå inte, att han inte syntes.
Han blev på dåligt humör och glömde se sig för.
Och i den häftiga vändningen stötte han till haken, som höll upp den tunga luckan.
Luckan föll.
Ungefär mitt på luckan, på insidan, satt en otäck märla.
Och han fick den i huvudet.
Det blev alldeles svart omkring honom.
Kol svart.
Det var som om han fallit ner i ett djupt, svart hål.
Skräcken --- men nej, inte riktigt ; nu kände han ohyggliga bördor på rygg och skalle, han försökte pressa dem tillbaka.
--- Släpp, jag vill loss!
Men nej, det var för tungt, och nu föll han i alla fall, djupt, djupt.
Allting blev stilla, han bara föll.
Hjälp!
Viskade han djupt nere i det djupa, svart hålet.
Snälla ni, kom hit och hjälp!
Så kom han verkligen loss, luckan föll igen med en dov duns.
Han segnade ner på gruset.
En lång stund både såg han och hörde.
En svart jätte stod alldeles intill och svor, blåsvor.
Nu närmade sig äntligen Tekla med bister uppsyn.
Han bedyrade, att det inte var han som svor så där.
Så kom mamma, han lutade sig mot henne, hon strök honom över kinden med sin sträva hand som det nästan skrapade utav men som ändå gjorde gott, och hon talade vänligt till honom med sin urmörka röst, som var sönder på något vis.
Hej!
nu fick killen äntligen igång motorcykeln, vilket liv, vilket väsen, han satt och skrek och vrålade och svor och motorcykeln hoppade över stenarna och dikena och banan och --- nej men!
--- flög, upp i luften, en svart häst med fladdrande man, och han hade nånting mystiskt virat om skallen, kappan viftade i draget, han vinkade med långa, krokiga fingrar, han hade långa, vassa, otäcka naglar, det var trollkarlen och nu svor han igen, eller vad han gjorde.
--- Hjälp!
Martin vaknade.
Det gjorde ont bak i skallen.
Ont.
Snälla ni, tyckte han att han viskade, hör ni inte va jag säjer, det gör ont, ont, ont.
Han försökte resa sig.
Det gick, han ställde sig på alla fyra och kravlade sig upp.
Allting var så konstigt.
Röda, gröna och svarta slantar singlade i luften.
Det rann svarta band från himlen ner mot jorden.
Det var så konstigt i benen.
Och bak i skallen kändes det så konstigt.
Som nånting varmt kring öronen och nere på halsen.
Om han bara orkat få upp handen och fått känna efter, men nej.
Nu gungade hela jorden.
Nu gungade allting.
Slantarna sprack i miljoner bitar, smala färgstrimmor, rann ner i jorden.
--- Hjälp --- mamma --- hjälp!
Och då står äntligen de där dumma människorna där på bron och spärrar upp sina dumma ögon och slår ihop händerna och skriker, skriker : --- Nej men Martin, Martin!
Men då är det så dags.
För sent, för sent.
Om ni haft vett ro er hit några minuter tidigare!
Nej.
Men --- för all del.
Tänkte han och tog ut steget och sjönk ner på näsan som en kaspergubbe som ingen längre vill hålla i snöret, stack ner näsan i gruset och förblev i den ställningen.
Allting var inte längre svart, det var färglöst, bottenlöst, tomt.
Så fick han upp ögonen igen.
Han blinkade och visste inte längre var han var och vem.
Det gjorde ont.
Och han hade någonting otäckt i ögonen, allting bara flimrade.
Men då kom där en mjuk hand och strök bort det otäcka från hans ögon.
Han såg upp.
--- Tant Tekla!
Han kände igen henne med en gång.
Hon hade samma goda, ljuva doft som sist.
Det var sant, det var hon.
Hennes blanka ögon tindrade just ovanför hans.
Men hennes röst var konstig : än var den här, än tusen mil härifrån.
Nu var han framme.
Det var ett så fint promenadväder, han hade haft en dröm, han hade sett hennes hus hemifrån bron, nu var han här.
Nu så, nu gjorde allting annat detsamma.
Hon strök honom över håret.
Så höll hon upp handen och såg på den och vitnade.
Eller om det var han som vitnade ? Handen var röd och svart av blod.
När Martin sent på kvällen samma dag låg ensam i storsängen och hade hela familjen framför sig, storögd och deltagande, då var det som om han sett den för allra första gången.
Han kände sig lite vimmelkantig.
När han tog handen till huvudet, som var omlindat med stora bandage, grimaserade han och rynkade pannan.
Ont.
Nu hade han pappas bandage.
Tant Tekla hade också lindat om, gråtit och lindat om och suckat.
Och alla flickorna från köket, pigorna, hade kommit och tittat på och suckat.
Det hade varit ett fasligt suckande i dag --- och än var det visst inte färdigt.
Men pappa hade förkastat Teklas bindel --- eller hade han velat övertyga sig om skadans omfattning : pappas bindel satt hårt som ett järnband men var ändå att föredraga.
Nu visste man att allting var rätt.
Han kände sig lite matt och lite trött.
Annars vantrivdes han inte precis.
Kammarklockan tickade lugnt och säkert och var väl det enda som gick på som vanligt.
Martin tyckte den språkade.
" Snick snack --- inget farligt --- ta det varligt --- tick tack!
" Det värsta var ju över nu.
Men både mamma och pappa hade ängslan kvar i sina ansikten.
De stod bredvid varandra mittför sänggavlen.
Flickorna och storebror stod på ömse sidor sängen och stirrade.
Lustigt --- nu såg han det --- mamma var större än pappa.
Rättare sagt : pappa var mindre än --- men det hade han inte tänkt på förr.
Hur kunde det komma sig ? Men det syntes.
Nu, när de stod bredvid varandra och tittade åt samma håll.
Annars stod ju mamma i sitt fönster i köket, och pappa hängde i salen eller lillrummet.
Han drog djupt efter andan och körde ner händerna under täcket, för han kände sig lite frusen.
Det var pappa som bestämt, att han skulle ligga här i storsängen så länge.
Än var inte dags för bäddning.
Det var ju mitt i sommarn.
Mammas svarta hår glänste i solljuset, som föll in från nordväst, i strecket mellan flaggstången och skolhuset.
Fönstret stod öppet, det drog lite svalt.
Fåglarna stod i för fullt, hörde han ända hit.
Det surrade och susade, det var som om allting utom han själv legat i för fullt och surrat och susat.
Han måste lägga ihop ögonen.
Tvärsigenom alla bilderna hörde han pappa viska.
--- Han är trött.
Efter den långa resan.
Det där i huvet är inte att leka med.
Hade det tagit lite närmare tinningen ... Killen gav sig den på, att han skulle få fräs på motorcykeln, men det kunde han väl begripa, att inte gick det med bara att svära och skrika.
Nu trampade han ner igen.
Nu strök han sig över ansiktet, titta, han blev alldeles svart.
" Men kära Martin!
" sade Tekla.
" Så du ser ut!
Sot och olja och blod, blod!
" Nu kommer den där idioten igen och skriker.
" Ryk, ryk, far och ryk!
" Det doftade regnbåge av Tekla, blommor och vatten.
Pappa tröstade.
" Hur långt tänker du vandra, egentligen ? Jumbo!
" Jäntorna skriker : " Han har ett stort hål i nacken!
" " Tyst på er!
" viskade mamma.
" Han kan ju höra!
" Nu flyger han iväg, hej, i alla fall, motorcykeln!
och killen skriker och svär och viftar med kardan, hej hej, och den som fått flyga med.
--- Sch!
sa pappa.
Han tänker visst somna ? Martin suckade.
Det var om mamma.
Han hade känt nyss när hon böjde sig ner över honom och stoppade om honom täcket, att hon var ändå den rätta.
Hennes röst var visserligen inte så ljus och klar som Teklas, men den var varmare och godare.
Och fast hennes händer var lite sträva, så var de ändå hennes händer.
Man kan bara ha en mamma, tänkte han.
Tekla hade för övrigt varit en smula kall och upptagen.
Inte hade heller hon haft tid ha honom i knät hela dagen.
Och när han var så pass klar i knoppen att han kunde börja fråga --- så hade inte heller hon tid att svara.
I dag fick han ligga i köket, antingen för han var så lortig eller för det var lämpligare ha honom där.
Han måste ligga hela tiden.
Allting gungade, när han försökte sätta sig.
" Ligg då äntligen!
" sa Tekla till slut, irriterat.
När hon gick åt annat håll, då kom köksflickorna med kakor och pussar.
" Kom hit nån kväll, Martin ", sade de och skrattade.
" Så får du ligga i våran säng och värma oss, vi har så kallt och ensamt ; gör det är du så rar.
" Han lovade att komma och ligga med dem allesammans.
" Riktigt säkert ? " sa de och hade väldigt roligt.
Han sa, att de kunde lita på honom.
Han nästan försvann i den väldiga, i brunt laserade träsängen med sitt höga bakstycke och med svarvade prydnadstoppar i hörnen.
Han såg syskonen där framför sig --- men såg dem ändå inte.
Han försökte räkna dem --- men de var visst för många, han gick bet.
Lars ( storebror ) såg ironisk ut.
Birgittas runda, vita ansikte var så allvarligt.
Maria blinkade, om av allvar eller instängt skratt visste väl ingen.
Gunnel och Margareta, som var små, höll varandra i hand så högtidligt.
Nästan att han såg dem bättre nu, när han höll igen ögonen.
--- Nu sover han, viskade pappa.
Då drog de sig undan : pappa gick in till sig, mamma och jäntorna försvann in i köket, Lars stultade ner i trappan, det hördes när han gick att han var sur.
Vad de tisslade och tasslade därinne i köket.
Nu satte mamma på grötpannan.
Men nog var det egendomligt, tänkte Martin.
Först är hon större än pappa.
Så böjer hon sig ner, och sen är allting annat ingenting.
Inte luktade det väl regnbåge av henne, det kunde ingen påstå.
Men det luktade mamma.
Och då var han hemma, då var det rätt.
Och så slingrade han armarna om hennes hals.
En liten, liten stund.
Såpass att klockan på väggen hann med ett tick-tack.
Sen var allting som vanligt.
Nu stod Lars ute på gården och visslade.
Nu gick han bortåt barackerna.
Och där satt väl alla pojkarna nu och spelade kniv på vedbodsbroarna, gubbarna sågade ved eller satt på huggkubbarna och språkade, eller i gräset, och alla kvinnor satt på bron och stickade och berättade, Finn Anders' stora gråa katt smyger i gräset, storpojkarna sitter på huk bakom uthusen, bakom vedtravarna, och berättar hemlighetsfulla ting.
Och allting är ljust som om dagen.
Han vaknade, när mamma kom in och viskade, att han nu måste flytta över till soffan.
Hon frågade hur det kändes och strök honom milt över kinden.
Hon bar honom över golvet.
På den lilla vägen somnade han om.
--- Ja nu blir det att hålla sig i skinnet ett tag, dekreterade pappa nästa dag.
Pappas ord var lag och evangelium.
Så länge händelsen skänkte Martin sitt skimmer gick allting bra.
Men varje gloria bleknar.
Och bleknar gör varje solbränna.
Martin kände sig knäsvag och smal om näsan när han äntligen stultade ner i trappan på väg ut mot nya äventyr.
Ja, han darrade så smått och vände efter fem steg, gick tillbaka och styrkte sig med ännu en klunk vatten.
Mamma såg på.
--- Drick vatten du, sa hon, det kostar ingenting.
Han satt och besinnade sig vid köksbordet.
Där hade han suttit redan andra dagen och kikat ut mellan jalusierna och haft planer, då pappa kom in i bara nattskjortan och fick syn på honom.
--- Nämen vad nu då ? sa pappa och stirrade och kliade sig på kroppen.
Det låg klander i de orden, någonting som var i släkt med pappas utdunstning, som var stark och frän så det stack i näsan.
Pappa kände försiktigt efter på Martins huvud.
Sen gick också han och drack vatten.
Hans vita nattskjorta med smala, röda bårder gick nätt och jämnt ner till knäna, Martin såg hans kraftiga håriga ben och hans ganska små fötter med uppåtböjda stortår.
Han strök vattenpärlor ur sitt svarta skägg.
--- Vart bär det av i dag, då ? undrade han spydigt.
Martin svarade att han ingen lust hade, i dag, att promenera.
--- Jag kan just tänka mig det, sa pappa.
Och så tillade han barskt : Och nu marsch!
i säng!
Det var då det.
Nu hade han tagit bort bandaget och utfärdat friskförklaring, nu var det bara att sätta ut benet.
Men men.
Som om Martin blivit bränd.
Som om han erfarit sanningen i de negativa orden man vet vad man har ... Som om han bävat.
Mamma satt och gav lillebror bröstet.
Det såg äckligt ut, tyckte Martin.
Inte minst tyckte han illa om mammas saliga min.
Det smackade, när lillebror sög.
Dessutom stönade han och sparkade.
Nej.
Nu gick det lättare komma iväg.
Ingen skulle få veta, att han egentligen hade svårt för att lämna det som var där innanför köksdörren.
Varje gång var det lika svårt.
Allting hade liksom trådar fästade vid honom ; han måste slita av dem, befria sig ; och det var inte fullt så lätt som det kanske såg ut.
Fast han ingenting sa --- så var det.
Han tyckte om det alltsammans --- fast han ingenting sa.
Trappan gick brant ner mellan de i milt grönt målade väggarna.
Därnere var en liten farstu med två dörrar.
Bakom den till höger bodde Matilda ( den milda ).
Han hörde henne skramla i spisen, rummet innanför dörren var hennes kök.
Matilda var lärarinna.
Allt folket i huset var lärarfolk.
Matilda var gammelnucka, sa mamma.
Ungmö.
Också fröken Vester, som bodde innanför den andra dörren där uppepå, var ungmö och lärarinna.
Men hon var ändå på ett annat sätt än Matilda ( den vilda ).
Fröken Vester var liksom så ljus, allting hos henne var liksom så ljust ; men Matilda var mörk, mörk var hennes röst, mörkt hennes hår och ansikte, mörkt hennes kök, allting var mörkt hos Matilda.
Därför rös han jämnt, om än aldrig så lite, när han passerade hennes farstu.
Han skulle just kila över bron fort som en råtta --- då någonting fick honom att stanna.
Någonting, han visste inte vad, tvingade honom kvar, han stod som fastvuxen.
Fast det kändes lite kyligt här i skuggan --- han stod kvar.
Det var någon som tittade honom fast i broträt.
Mycket riktigt : Matilda stod bakom sitt fönster och såg på honom.
Han visste det utan att se tillbaka.
Det var ett sorts intresse i hennes stirrande som verkade som ett svärd som sköt fram mellan honom och resten av dagen ; han kunde inte forcera det.
Så knackade Matilda på rutan.
Knack knack.
Martin såg upp.
Matilda log.
Faktiskt!
Martin lyfte upp ena handen ett stycke.
Matilda blev då ivrig, vinkade åt honom att vänta, tecknade åt honom med händer och miner --- och gick sen tillbaka in i rummet.
Martin trodde inte sina ögon.
Han såg in i rummet från bron där han stod.
Järnspisen glimmade, det glänste lite av katruller uppe på spiskupan, och där skymtade en spegel.
Resten låg i dunkel.
Nu böjde Matilda sig ner över någonting därinne, just mellan spisen och vedbänken.
Martin tyckte, att dagen plötsligt var uppfylld av möjligheter.
Aldrig förr hade han känt, att själva svalkan kan vara så skön.
Och det mörka frökenköket där innanför rutorna med de nästan tätt ihopdragna gardinerna verkade rikt på ljuva hemligheter.
Fröken Vesters vita kök med rödmålade, blänkande möbler var nog fint, och nog luktade där alltid gott --- men här nere, där inne, där fanns hemligheter.
Nu tog hon upp nånting.
Som han skulle få ? Nu kom hon tillbaka till fönstret.
Hon höll ena handen nedåt-bakåt, han fick inte se ännu, ännu var hennes hemlighet hennes.
Hon lyfte haken av fönstret och stötte till med handen så det åkte upp.
Hon förde gardinen åt sidan och böjde sig fram så lätt.
--- Är det du Liten ? frågade hon på sitt märkvärdiga sätt.
Är du bra nu i huvet ? Han nickade.
Hennes uppenbarelse gjorde honom stum.
Hon hade svart hår ( som mamma ) och mörk röst ( som mamma ).
Men Matildas röst var skrovligare ändå, det var så att den nästan klöste i örat.
Hennes hår var slarvigt, en test hit, en dit.
Hon verkade gulgrå i ansiktet, hennes panna var så rynkig, hon hade några skäggstrån under näsan.
Hon hade en vårta på hakan.
Hon suckade tungt.
Så lyste hon upp.
Hennes underliga ögon var plötsligt alldeles blanka.
Det var nånting som glänste i hela hennes ansikte.
Ögonen blev som större.
--- Vill du ha nånting, Liten ? frågade hon mjukt.
Gissa vad det är.
Han var lite rädd på samma gång hans sinnen drömde sig de finaste ting.
Hon var så underlig, hon såg så underligt på honom, hennes blickar var blanka men hårda.
Som nyslipade knivar.
Ena stunden var det så.
Nästa stund var de dränkta av nånting simmigt och glansigt, som han inte begrep sig på.
Som om hon plötsligt varit ledsen.
--- Se här!
sa hon och gav honom det hon höll i handen.
Det kan du leka med!
Hon hade stängt fönstret, innan han kommit sig för med att tacka.
Just som det klirrade i haken, bockade han sig djupt, som han blivit lärd.
Sen stod han och stirrade på det han fått, stel som en pinne.
Matilda ordnade med gardinen.
Sen stod hon också och stirrade.
Fast han inte såg på henne, kände han hennes närvaro.
Hennes ögon blänkte underligt där mellan gardinen och fönsterkorset.
Så knackade hon på rutan för andra gången.
Han såg på henne.
Hon lade läpparna mot fönstret och nästan skrek.
--- Nå, ska du inte springa ? Allting stod stilla för honom.
Han höll handen utsträckt som om han velat få den så långt ifrån sig som möjligt.
Mellan två fingrar höll han det han fått.
Det var en kort stump ganska grovt snöre.
Han visste, varifrån hon tagit det för att ge det åt honom.
Slaskhinken.
Snöret var klibbigt av fett, grått slask, som droppade ner på bron.
Och utan att han riktigt visste varför, utan att han egentligen menade det eller ville det, utan att han gjorde det minsta för att så skulle ske --- började tårarna komma.
Ja komma ; de sprutade, de stod rakt ut som en kvast.
Han fick äntligen vingar.
Först sen han kommit bakom väggen vågade han slänga ifrån sig snöret.
Han släppte det --- och tog ett skutt åt sidan.
Han stirrade på det.
Det låg som en luskung i sanden och gruset mellan ett par grästuvor.
Sen sprang han ner i slänten och slängde omkull sig i gräset.
Skändad, skändad!
Pappa strök sig om skägget, när han fick höra om detta.
Han såg tankfull ut.
--- Du skarvar inte nu ? frågade han allvarligt och rättvist.
Sen slog han ut med båda händerna.
--- Lappri!
Som han alltid sa, när andra hade ont.
Martin såg emellertid, att han mulnade flera grader.
Då hade han medhåll, det betydde mycket.
Nu hade för resten det mesta gått över, nu kunde det kvitta.
Pappa tog Martin i handen.
--- Kom här ska du få se, sa han och drog iväg.
Det var ganska tidigt på dagen, det var varmt, nästan gassigt.
Pappa drog inte iväg mot trädgården, som Martin trott, utan i rakt motsatt riktning.
Matilda stod i sitt kammarfönster, när de gick förbi.
Hon rörde sig inte.
Pappa hostade och drog in luft men sa ingenting.
De gick fram till stora vedbodsbron, som sträckte sig utefter större delen av ett stort uthus, som inrymde såväl bodar som dass och en stor, för hela huset gemensam vedbod.
Närmast häråt var trappan högst, hade hela tre steg ; men den sänkte sig undan för undan och slutade vid tvättstudörren.
Pappa tog ner nyckeln från sin rostiga spik och låste upp den närmsta dörren.
--- Vänta här!
sa han och steg in i boden.
Matbon.
Det luktade lite surt.
Här fanns grejor.
Ett gammalt renskinn, tunnor och fiskedon, nät, metspön med mera, jordbruksredskap, bärkontar, avlagda kläder, rättare sagt trasor, en knippa halm till madrasserna.
Den fräna och lockande lukten verkade en smula härsken i förhållande till dagens egen ljumma och friska doft.
Martin föredrog att stanna ute på bron.
Han visste, vad lukten berodde på.
Gravad fisk : en eller flera tunnor brukade stå här om vintern, framme vid dörren, och saltlaken blev, liksom fisken, surare och surare ju längre in i våren den räckte.
Men frågan är om det inte luktade aldrig så lite råttlort också ? Martin var känslig för lukter, han tyckte sig kunna inregistrera ... --- Åhej!
skrek pappa till.
Men nu turkar och moskoviter!
Martin rusade upp och in.
Pappa hade tagit ner sin rostiga värja från väggen och for och stötte den mot nånting där inne i boddunklet, nere på golvet.
--- Gå ur ljuset, skrek pappa, du skymmer!
Pojk!
Martin åt sidan.
Nu kom ett grymt triumferade utrop.
--- Hej du, lillebror, nu har du allt gjort färdigt!
Och så kom pappa ut med en liten, grå råtta ytterst på värjspetsen.
Han höll ner värjan mot bron.
Den lilla råttsvansen piskade bron och kroppen ryckte och slet.
Lite blod.
Så strök pappa av kräket mot brokanten och lät det falla ner i gräset.
Han böjde sig fram och sprättade in det gråa och nu helt orörliga byltet i bråtet och stenarna under huset.
--- Där kan du ligga, tills katten tar dig, sa pappa kärvt.
Martin såg, att pappas ansikte inte var sig alldeles likt.
Men han såg också, hur snabbt det förändrades.
Ögonblicket då han vänt sig om och skrikit åt Martin att gå ur ljuset, var det grymt och upphetsat ; när han kom ut efter lyckad jakt, var det upphetsat och belåtet men inte längre grymt ; så snart den gråa kroppen försvunnit och endast lite blod syntes i gräset och på bron, var pappas ansikte allvarligt och nästan vekt.
Och det var som om han velat försvara sin handling.
Han sa : --- Jag kan inte med råttlort!
Egendomligt nog var det just värjan pappa ville visa.
Han gned av den blodiga spetsen mot sanden och i gräset, sist var han där med några breda grodblad, gned och gned.
Han stötte ner värjan i bron på ett demonstrativt sätt.
Först sen tände han pipan.
Han rökte Tigerbrand, drog djupa halsbloss och gonade sig en stund.
Det var som om han velat visa för en viss person, att han fanns till och att han vakade över sina ägodelar.
Martin gonade sig i pappas skugga, som om han ännu inte vågat eller velat stå på egna ben.
Han hade en söt stund.
Medan pappa blossade som ivrigast tog Martin huset under uppsikt.
Han föreställde sig, att han gick runt om det och såg efter hur det var.
Det var intressant ; och när pappa började berätta, att han fått värjan på seminariet, därför att varje lärare måste vara med i excercis --- då hörde Martin på bara med ena örat och var ouppmärksam.
Pappa märkte lyckligtvis ingenting.
Ja, det var ett stort, rött hus med vita knutar och gröna dörrar och fönsterbågar.
Alla foderbräder var vita, likaså taksprången och de utefter takåsarna löpande, ursågade listerna som längst ut avslutades med grinande drakskallar.
Det var på två våningar plus vinds- och källarvåning.
Det stod på en grund av gråbrun granit, och i den fanns det kattgluggar, vill säga ventilhål, som täpptes igen av träproppar tätade med brunt drev.
De små vindfönstren hade vardera tre, lodrätt stående rutor.
Här på norrsidan hade alla lägenheterna sina köksfönster.
Där högst upp var mammas, det var ett stort treluftsfönster.
Och mamma satt vid köksbordet och hackade på.
Det gick en stor stege från backen upp till taket på den här sidan.
På själva taket låg också en stege, den slutade just vid den ena av husets två skorstenar.
Vindsluckan stod och gapade på sin haspe.
Det var ett högt hus.
Det var lärarbostaden.
Och gården mellan den och nästa hus, det var skolgården.
Nästa hus var --- skolan.
--- Exercis var nog inte så dumt, sa pappa.
Han sprätte till värjan, så att den gjorde ett sjungande svep --- så fångade han in fästet i händerna och höll den stilla.
--- Ett vapen är inte så dumt att ha, sa han liksom mera för sig själv.
Martin ryckte till.
Ett vapen ? Han tittade på värjan som om han först nu märkt att den var där.
--- Va fint svärd du har, pappa, sa han.
Svärd!
rättade han sig genast.
Sabel!
( Sablar!
) Pappa skrattade till.
--- Det kallas värja, undervisade han.
Martin grubblade.
--- Va gjorde du ? frågade han.
Exera ? --- Excercera, sa pappa.
Exercis.
--- Va då ? Stacks du ? Men --- att du fick ? Sen förklarade pappa, att hans vapen ju bara var ett övningsvapen.
Men för all del nog kunde man göra allvar av det.
Om så skulle behövas.
Martin satt tyst en stund, medan han mönstrade huset.
Skolan ville han inte titta på just nu.
Om han lät blickarna löpa åt det hållet, hakade han varje gång fast dem vid flaggstången mitt på skolgården och såg då, att det som evigt piskade in sina milda smällar i sommardagen det var ingenting annat än flaggstångslinan : plitsch plitsch.
Det blåste en gnutta.
Han sa dröjande : --- Har Långa Rikard med ex-cerat ? --- Ex-cer-cerat, sa pappa.
Först.
Sen blev han barsk.
Långa Rikard, vem är det ? Du menar herr Björkman ? Nå men så säj herr Björkman, då.
Martin!
Martin sa herr Björkman.
Men han menade Långa Rikard.
Jodå, han också hade övat sig.
Pappa trodde nog, att också han hade sin värja kvar, kanske just inne i sin bod, där på gaveln.
--- Hur så ? sa pappa och hade börjat stryka skägget.
Martin såg, att det blänkte och plirade i pappas ögon : nu var han på gott humör.
--- Jo, sade Martin och mulnade, om Långa --- mm --- Björkman är dum ... Men då bröt pappa genast utav.
--- Inget svammel nu, bestämde han.
Han riktigt blev häftig.
--- Var får du allting ifrån ? Har jag nånsin --- har du nånsin --- har herr Björkman nånsin ? Tyst!
Men Martin visste om, att det var illa ställt med vänskapen familjerna emellan i det stora, fina huset.
Långa Rikard var rent ut sagt dum, och mamma och pappa hade haft långa, upprörda samtal härom och glömt bort sina åhörare : nog kände Martin till det.
Då var Aurore, Rikards fru, snällare.
Men snällast var Mary, deras flicka, Marias kamrat.
Pappa skrattade till.
--- Vad grubblar du nu på, Jumbo ? sa han och visade, att han fört ämnet åt sidan.
Du ser så --- vad ska jag säja ? --- så ; ja, vad har du i kikarn ? Då frågade Martin rakt på sak.
--- Hur skulle det gå, pappa, ifall du och --- ja --- han.
Om ifall att ? Pappa skrattade på.
--- Envis som synden!
sa han.
Han i sin tur grubblade en stund.
Så reste han sig och tog värjan i handen och spände den fyrkantiga klingan, och släppte den och lät den sjunga.
Och så sa pappa barskt och med rynkad panna.
--- Den stunden den sorgen, Martin!
Han gjorde några mystiska rörelser med värjan, snabba, blixtrande i solen, förbryllande.
Så ryckte han på axlarna och haltade in i boden, hängde ifrån sig sitt rostiga vapen, sökte och fann lådan med de mera intima fiskeredskapen, tog dem med sig och kom ut och låste dörren.
Han visslade och var i form.
Martin såg, att Matilda betraktade dem från sitt fönster, Långa Rikard från sitt.
Det var dels obehagligt, dels behagligt.
Fast de var bevakade, vaktade, var de ju själva på vakt, menade han.
Och lät fantasin löpa.
--- Va är det där ? frågade Martin och syftade på lådan som pappa höll under ena armen.
Det var en plåtlåda, det skramlade som av metall när pappa rörde sig.
--- Ja det är lite av varje, svarade pappa och ställde ner lådan på bron.
Kom!
De gick bron i hela dess längd.
Pappa slet upp tvättstudörren, som fastnat nu igen.
Den satt alltid hårt, om vintern isade den ofta igen, frös.
Det brakade, när den åkte upp.
En sval pust slog ut i sommarvärmen.
--- Tänker du vattna ? undrade Martin.
Men han blev lurad av sin egen klokhet.
Pappa ryckte på axlarna.
--- Nej, sa han bestämt.
Martin tolkade honom rätt.
Han menade : vettigt folk vattnar inte i solgasset.
Martin kände kinderna bränna till.
Förakt gillade han inte.
Pappa gick in i tvättstugan, Martin följde efter.
Det var ett kallt hål, tyckte han alltid, också nu.
Golvet var kallt, väggarna var kalla.
En gryta av järn stod mitt för ena långväggen, den var kall så det skrek, när man tog i den.
Förutom de vanliga tvättbaljorna och såarna stod pappas två fisktunnor och mammas stora syltkagge här just nu : på tätning.
Pappa synade särskilt sina kära fiskekärl, men det strömmade vatten alltjämt ur ett par tre springor, han rynkade pannan.
--- Det var sjutton hakar, sa han.
Och i såarna och tvättbaljorna fanns det inte så mycket vatten som han kanske väntat.
Han fyllde lungorna med kall luft.
--- Jaha du Jumbo, sa han, det är väl ingen annan råd än att vi två ... Han spände på sig oket som låg och slängde på tvättbänken, hakade fast de två vattenhinkarna och pekade genom fönstret upp mot pumpen, det rödmålade, lustiga huset en bit upp i backen.
--- Bära vatten, bära ved ... sa han med tonvikt på bära.
Kommer du med ? De rundade uthusets norra del, som hyste fyra dass samt slaskhus.
Det luktade torvströ, latrin och urin, en åtminstone så här i sommarvärmen inte uteslutande obehaglig sammansättning : det fräna och liksom ilskna snarare kryddade än kränkte pastoralen.
Ingen konstgjord parfym försökte sig här på den omöjliga konsten att dölja det som ändå finns och måste finnas ; kanske var det just därför lukten gick så väl an.
Nu stod uthuset på några få grundstenar och vindarna spelade fritt underifrån samt från ventiler i dassdörrar och tak, det friska svepte iväg med det unkna, och det som var kvar, det var rätt i den atmosfären.
Varken pappa eller Martin ( som ändå var noga ) rynkade på näsan.
Pumpen stod alldeles fritt på en platå strax ovanför gården.
Den hade placerats så, att den låg ungefär lika nära lärarhuset som första röda och första vita barackerna.
För att skydda det maskinella hade man byggt in det i ett schaktliknande, litet hus, som naturligtvis rödfärgats och prytts med lite blankvitt.
En lång pumparm av järn drev upp vattnet, som strömmade fram ur en redan halvt multnad, snedställd läpp.
Själva terrängen var eländig med stenar, grästuvor och ris.
Men här liksom för det mesta i backarna sköt tallarna upp sina djärvt tillyxade gestalter, som vajade i vinden och skänkte rymden sin doft.
Med pappas hand så lätt på pumpstången lyckades Martin få pumpen att spotta fram tillräckligt med vatten för första resan.
Sen måste han blåsa ut och sätta sig på backen.
Han sörplade i sig av rinnet och sköljde över ansiktet.
Så letade han upp en fin sten, en som var lagom flat och varm.
Härifrån följde han pappas envisa slit.
Pappa haltade fram och åter, fram och åter, hitåt med tomma, härifrån med fyllda hinkar.
Han hade kavlat upp skjortärmarna, hans nacke och kraftiga armar glänste mörkt bruna.
Mot slutet flåsade han lite och hade allt besvärligare med diket just intill vedboden.
--- Åhå jaja du tunga värld!
suckade han till sist och torkade svetten ur ansiktet.
Det såg nästan komiskt ut, när han drog hela armen med hängande hand först över ansiktet, sen över håret och avslutade med att slänga ifrån sig det våta, så det smällde i fingrarna och stänket glittrade.
Skjortan var våt av svett, för solen gassade och gick mot zenith.
--- Svettas du ? frågade Martin deltagande.
Pappa nickade.
Sen han pumpat hinkarna fulla och hällt åtskilligt i sin egen strupe, förklarade han att nu var det färdigburet.
Martin flög upp.
Arbete i och för sig intresserade han sig inte för.
Men omväxling gillade han.
Han traskade i pappas våta fotspår tillbaka till vedbodsbron.
--- Ja är du en träl så är du, sa pappa, när de sjönk ner på bron.
Sen blev han optimistisk.
Nästa år har vi vattenledning, ska du se.
Varpå han suckade igen.
Men då är det väl nåt annat!
Han pustade och gned händerna hårt över ansiktet.
Så öppnade han lådan med fiskegrejorna.
I samma stund som locket åkte upp, sprang ett nytt, underbart ljus som ett stråk av solen över pappas bistra ansikte.
Martin såg det.
Det var som om lådan varit själva lyckoskrinet.
Han plockade med revar, metkrokar, blyklumpar, drag, flugor, linor, korkstycken som om han plockat med smycken.
Han demonstrerade en fluga med dubbla krokar, guldgul kropp krönt med en brun bronstråd samt vallmoröda vingar.
Martin stirrade betagen.
Inte så att han fattade vitsen med maskeringen, inte heller anade han avsikten med krokarna.
Men han visste, att om pappa tyckte att en sak var fin, ja då var den det.
Pappa var så kärv i sin kritik.
Men berömde han nånting, då var det skäl att höra på.
Nu berömde han, utan ord.
Har du sett nånting så fint förr, Martin ? frågade han tyst.
Martin begrep, att han skådade själva undret.
--- Tänker du ut och fiska ? frågade han försynt.
Pappa lade igen locket till sitt lyckoskrin.
--- Jo, sa han, det var visst meningen det.
--- Snart ? --- Om en fjorton dar bär det nog iväg, sa pappa.
--- Ska du långt ? --- Åjo.
--- Blir du länge ? --- Åtta --- tio dar, skulle jag tro.
Det beror på turen.
--- Far du ensam ? --- Ensam ? --- Ja.
Ensam.
Ska mamma bli med ? Pappa skrattade till.
Han vinkade till mamma, som just nu kom fram och tittade i fönstret.
--- Mamma!
Det kan du ge dig på, att inte ska hon bli med.
Nej då ; och inte far jag ensam.
Hur så ? --- Ingenting, sa Martin trumpet.
Pappa strök honom över håret.
--- Du hade tänkt följa i annat fall, sa han.
Nja, vet du, det är nog inte värt.
--- Ska ni åka tåg ? frågade Martin.
--- Javisst.
Hur så ? --- Det kan väl jag med.
Sen ska ni åka båt ? --- Men nu!
sa pappa.
Du vet visst allting, du ? Vi ska åka båt, det stämmer.
Ro och staka och dra.
Hela älven opp till lilla fallet : nu vet du det också.
--- Åka båt kan väl jag med, sa Martin envist.
Pappa klappade honom på knät.
--- Jo jo jo --- visst!
sa han beskyddande och förstörde allting.
Visst kan du.
Det finns ingenting som inte du kan.
--- Jamen det är sant!
--- Nåja, sa då pappa och lät lite sträng, det är nog inte bara att åka, förstår du.
Det är ganska mycket att gå, också.
Slita och dra, släpa.
Frysa och bli blöt.
Leta i mörkret, brottas, arbeta.
Du tror visst allting är lek, du ? Martin böjde sig för den här gången.
När pappa hade den rösten ... Han satt och tänkte efter, medan pappa ställde undan sin låda.
När dörren var låst för andra gången, sa han allvarligt : --- Men --- att du vill, då, pappa ? Att du inte stannar hemma ? Att du inte köper på stan ? Mamma öppnade skafferifönstret och sa att det var mat.
--- Kommer strax, sa pappa ; och då stängde mamma fönstret och försvann in i köket.
Pappa funderade.
Han stack pipan i mun men glömde att tända.
Han kisade mot solen.
--- Nåja, Martin, eftersom du inte ger dig förr.
Och så redde han ut sin situation för sin sexårige son.
Han var nog lite fattig.
Han hade ganska många att tänka på.
Fisk fanns i älvar och sjöar för den som iddes släpa och kunde konsten att fånga.
Än så länge fanns det --- om man nämligen iddes dra iväg.
Det var det ena.
Det andra var romantik.
Martin begrep just ingenting av allt detta.
Kanske tänkte varken han eller pappa på, att det hela var tänkt som en demonstration.
Kanske var det ingen demonstration ? Pappa hade sällan eller aldrig tid med enskilda i sin stora familj ; kanske fick han en sorts påminnelse genom Martins ådagalagda smärta över en viss händelse, och var det därför han tagit honom med sig och sysslat med honom så.
Det ena eller det andra --- spelade ingen roll.
Vad som betydde någonting det var själva stunden.
I den stunden tyckte pappa om sin son.
Och Martin, Martin älskade sin pappa.
Han var så brun och stark, han luktade så gott av tobak, frisk svett, tvål, munvatten, jord och grönt gräs.
Hans ansikte var så milt.
Hans ögon glänste klara och sanna.
Och han andades så djupt och tryggt.
Det var som om Martin varit ensam om mamma och pappa.
Fast det kryllade av syskon kring honom, var det som om han aldrig lagt märke till dem.
Han gick för sig själv.
Ibland upptäckte han, att där fanns andra än han själv här på jorden ( oftast blev han hjälpt härtill, hårdhänt och docerande ), gjorde stora ögon, besinnade sig --- för att nästan genast återgå till sina vanor.
Det var för övrigt exakt likadant med Lars, storebror.
Lars gick och muttrade och morrade inte olikt en arg hund, bet ifrån sig åt alla håll, isolerade sig, var mera borta än hemma allaredan.
Lars var tretton år, rätt kraftigt vuxen och med en näsa lika trubbig som sättet.
Det fanns inga som helst förbindelser mellan honom och Martin.
De delade sängplats, det var också allt.
Lars dikterade dock i sängen genom att sätta ut sin kraftiga bak : det blev två tredjedelar å ena sidan, resten å den andra.
Pappa kom varje kväll och skipade ordning och tillrådde Lars att dra in på staten ; men knappast hade pappa försvunnit, så lät Lars förstå, hur han ville ha det.
När Lars någon enstaka gång sträckte ut handen efter Martin, var det uteslutande för att demonstrera sina önskningar : han hyvade iväg Martin så möblerna rök --- och det lärde Martin att hålla sig på avstånd.
De två bröderna var främlingar för varandra.
Systrarna verkade hålla ihop på ett helt annt sätt.
Martin märkte det ibland och längtade att få vara med.
Men då hade han redan gjort bort sig genom att vara den han var ; han fick bära konsekvenserna och sukta.
Ibland sjöngs det och skrattades inne i köket, där mamma och jäntorna rumsterade --- och det var lika långt bort från Martin som stjärnorna på himlen.
Martin gick tidigt upp i sig själv, och det är nu någonting på gott och ont.
Den här dagen hade emellertid fyllt varje hans behov av ensamhet, och därför hängde han pappa i hälarna ( Lars var alltså på sitt håll, jäntorna brydde han sig inte om, mamma hade inte tid ) som en skugga från morgonen in till sena kvällen.
Det var en underbar dag.
Himlen lyfte sig ännu en gudsmillimeter och drog allting med sig i en aningsfylld hänryckning.
En len vind kom björkarnas fint tandade blad att blänka som silverslantar.
Tallarna sände ut en särskild kryddoft, som konturerade alla de andra dofterna, inneslöt dem i ett kärvt men likafullt drömfint kärl.
I det fanns mångahanda.
Rymden dallrade av ljus och ljud, de senare födda av och intimt uppgående i det förra.
Fåglar, insekter samt intensivt växande örter blandade sina röster, och vinden gned på med alla sina stråkar.
Det susade och spelade runtomkring, det surrade och brummade och sorlade.
Då och då bröt sig en solist ut ur konserten ... Allting prisade stunden, allting gav sig hän.
Pappa gick och poade i sina trädgårdsland, som bara var ett par små steniga täppor --- ännu.
Han hade brutit dem själv och kärrat ut stenarna i backsluttningen, där krönet rundade sig som en gammal gubbrygg ner mot landsvägen.
Det var gårdens sydsida.
Här stod några särskilt resliga tallar ; de närmaste sköt sina saftgröna kronor högt över takåsen på huset.
Ett staket avskärmade gården från barackerna, vars första utlöpare stod bara trettio meter ifrån staketet, på andra sidan.
Vita baracken.
Strax hitanför staketet låg en gammal så kallad försvarsgrop och gapade med röda, grå och blåsvarta stenar ; det var Skärningen.
Pappa hade lagt en slänt av grästorv ner mot skärningen ; nu hade han tagit på sig den väl nästan hopplösa uppgiften att först fylla den till planet, sen lägga trädgårdsland därpå.
Närmare huset, ett stycke framför loggian, som hörde till fröknarnas finbro, hade pappa planterat en björkberså.
Lövsalen.
Den hade inte hunnit långt, men pappa var nöjd med den och sa, att den tagit sig, vilket var huvudsaken.
Tätt intill lövsalen låg pappas älsklingsland, där hade han blommor och grönsaker.
I sitt andra land hade han satt potatis ; det kantades av en rabatt med rabarber och gräslök.
En större slänt sträckte sig vackert rund nedanför lövsalen ; där i gräset växte smörblommor, midsommarblomster, vallmo och maskros.
Martin fick i uppdrag att nypa bort de blanka, gula maskrosblommorna.
Han plockade, tills händerna luktade maskros långa vägar och munnen var full av en besk smak.
Då försäkrade han, att han inte var istånd att finna några fler.
Tack vare pappa ( en hand i örat ) fick han synen tillbaka.
Trotsande pappas förbud blåste han av den ena gråvita maskrosbollen efter den andra, och såg dunet sprida sig åt alla håll och sänka sig mjukt och graciöst ner i den gröna mattan.
Han satte smörblommor under hakan och gick fram till pappa.
--- Har jag mycket smör ? frågade han.
--- Om!
sa pappa.
Långa ryck bara låg han på rygg i gräset i slänten och tittade upp i tallkronorna och himlen ovanför dem.
Humlor, flugor och trollsländor for och summade omkring honom, summ summ : han tyckte om det, så länge det höll sig på rimligt avstånd.
När det kom för nära, satte han sig upp och iakttog vaksamhet.
Han satte av i fullt språng.
Då pappa undrade, vad det nu var frågan om, svarade han : --- Dom sticks!
Myggen höll sig borta, dels var det för varmt, dels svepte vinden.
Eller vad det kunde bero på.
Flugsnappare, ett par rödstjärtar samt gråsparvar for och flaxade i träden och buskarna.
Skator kraxade.
En svart flock väsande korpar drog förbi.
Där for ett grått, lurvigt sjok och spökade : en kråka.
Pappa hölls först i blomlandet, där han fiskade fram ogräs som ingen annan än han förmådde upptäcka.
Han luckrade upp jorden här och där.
Sockerärterna hade hunnit ungefär en decimeter ; pappa stod och betraktade dem en lång stund och kliade sig i skallen och grubblade.
Han drog upp ett par stackars små rädisor och bjöd Martin, som tackade nej.
--- Du slipper, sa pappa och bet i rädisorna så det bara knastrade.
Gott!
sa han och slängde iväg blasten åt komposten till.
Så tog han spettet och gick fram till skärningen.
Martin såg, att det kom folk ut på baracksbron och såg på.
Då gick han och satte sig intill staketet men med ryggen mot de nyfikna.
Han visste inte varför, han bara gjorde det i alla fall.
Pappa började baxa och bända med de väldiga stenarna.
Han var finurlig, han lade sig ner eller satte sig på spettet och gungade och kilade in småstenar och vilade sig ett slag och baxade och gungade igen och kilade in större stenar, när de små trillade ner i hålet under den liksom växande storstenen, så höll han på, svettades och stönade och drog in luft och gav ibland upp till ungefär hälften, stånkade, tände sig en pipa, provgungade eller provbände, slängde ögonen omkring sig likt en som letar efter varje sorts bistånd, spottade i händerna och gned in, och högg så i med ett kvävt skrik, en sång- eller hejarton ; och så hade han stenen i sitt våld och vräkte ut den i det andra skravlet med en sista, våldsam gest.
Sen sjönk han ner i gräset intill Martin och där låg han och flämtade.
--- Å du Martin!
Å du Martin!
stönade han och hade gett allt, än en gång.
Nu kom någon och hostade mellan baracken och skärningen.
Martin spände sig.
Men pappa inte så mycket som blinkade.
Två karlar ställde sig vid staketet, lade upp armarna och lutade sig fram, lade sina skäggiga huvuden på armarna.
--- Går du bet, Mattias ? frågade den ene, som var lång som en flaggstång och hade långa, stripiga, tunna mustascher som en kines.
Han tillade genast : --- Mårs, skulle jag väl ha sagt.
Och så skrattade han ett bullrande omotiverat skratt som räckte lika länge som han var lång.
Det var Långa Kvistberg, kallad LångKvisten eller bara Lången.
Han var gruvarbetare.
Den andre bröt på finska, det var FinnAnders.
Han hade ett stort, rött ansikte med krokig judenäsa samt långt, gråaktigt skägg.
Han skrattade och då syntes det, att han nästan saknade tänder.
--- Voj voj, Mattias, nog för att du är seg!
Int tänker du väl få stenarna att växa ? Va ? Pappa vred makligt på kroppen och tittade upp på de ironiserande figurerna.
De plirade med ögonen och grimaserade vänskapligt med ansiktsmusklerna.
LångKvisten hade ett smalt huvud som kröntes med ett tuppkamsliknande, tjockt, stubbat hår.
När han talade, började luften gunga.
Han var spinkig och lite skarp i det hela.
--- Gävleborgs län!
utbrast han.
Du tror förstås du kan trolla för du blitt skollärare!
Nej du Jakop, nej du Jakop, den gången sprang du på gubben far!
Hå hå!
Det var inte illa ment, tvärtom.
Pappa bara skrattade.
Andersson mjölkade sitt profetskägg och blinkade med tunga, röda ögonlock och slickade sina tjocka, såriga läppar.
Hans stämma var inåtvänt grå och drömsk.
Han läspade lite och talade långsamt och betänksamt.
--- Varsomhelst annars men int här.
Omöjligt, sanna mina ord.
Fast du är nästan finne --- Mattias : omöjligt.
Pappa betänkte hans ord och suckade.
--- Nåja, vi får väl se, vi får väl se.
Han reste sig upp på armbågen och gned skägget.
--- Vad ger ni mig, om jag tar potatis här nästa höst ? De två gruvarbetarna skrattade.
--- Vad vi ger ? bullrade Lången.
Låt mig se, lä mej si!
Du får --- nej för resten!
Jag åtar mig att spisa varje potatis rå, som du plockar upp på den här platsen!
--- Kör till!
skrek pappa.
Nu hade han rest sig och stod och gungade bredbent och självsäker bredvid sitt stentag.
Han var mindre och spädare på alla vis än gruvarbetarna.
Till och med Lången representerade en annan styrka, det var inte svårt att se.
Martin kände sig lite oviss ett slag.
Skulle han våga hålla på pappa ? Men så gjorde pappa en stor gest --- och då visste Martin hur han skulle välja.
--- Voj voj, dräpa hästen!
mumlade FinnAnders och tog sig om huvudet.
Han hade en svart skärmmössa på skallen, för övrigt var han liksom Lången i skjortärmarna.
Han skrattade till.
--- Jå!
Och då lovar jag att hålla sillen!
gnäggade han.
--- Sillen ? skrek Lången.
Vilken sill ? --- Nå, sa FinnAnders och anade sig in i framtiden.
En sill för varje potatis --- lovar jag.
--- Fint, skrek då pappa.
Och vem vet, om inte mor Kvistberg står för bröd och dricka.
Ska vi säja, att du nöjer dig med allt som blir under första ståndet ? Med tanke på eftervärlden!
--- Hi hi hi!
skrattade FinnAnders.
Hå hå!
lät Lången och pappa skrattade sitt vanliga, liksom mera inskruvade skollärarskratt.
Uppträdet lockade fram ännu några varelser.
Mamma kom och ställde sig i lillrumsfönstret.
Matilda och Långa Rikard stod och bligade bakom stängda rutor.
Och en gumma i gråaktig kjol, brun tröja och grå huvudduk kom fram mot staketet, blossande på en sur pipa.
Fru Andersson.
Hon hade en skrovligt grå röst och rynkor över hela ansiktet.
Hon stödde sig på en käpp med röda, inåt krökta händer.
Det syntes, att hennes gråa strumpor hade röda och svarta tvärränder : hon gick och hasade i tofflor.
Hon förde med sig en bister doft.
--- Vad står här på ? undrade hon på sitt sjungande tungomål.
Martin tyckte, att hon såg rätt igenom honom, när hon riktade sina blickar åt hans håll.
De där två av skarpa rispor inramade brungrå, märkvärdiga ögonen borrade som glas.
Hon fortsatte utan att invänta någons besked.
--- Jå, nog kommer här att växa.
Säkerligen kommer här att växa.
Bara man arbetar --- nog växer det.
Hon liksom såg allaredan hur här på stenarna låg ett tre decimeter tjockt jordlager, ur vilket det gröna livet spirade, ja bar frukt.
Hon viskade och siade.
--- Nå Mattias, slutade hon, int är ju det svårast : att få det att växa.
Svårare är att få frukt.
Jå.
Att int frosten tar det, alltsammans.
Att int tjyven tar det.
Att man int plötsligt får skörda mindre än man sått, jå.
Hennes ord drev iväg såväl hennes egen gubbe som Långa Kvistberg, som demonstrerade olustkänslor genom att hosta och muttra.
Pappa lyssnade uppmärksamt och nickade.
--- Det är sant, sa han.
Men han som ingenting vågar ... Hans ord kom fru Andersson att le.
Så stultade också hon iväg till baracksbron.
Pappa slog med spettet ett slag, prövade sina krafter på några mindre bumlingar.
Men det var som om han förtagit sig på den värsta storstenen, han arbetade utan lust.
Så slängde han spettet och gick upp och satte sig i slänten.
Martin stod redan där och stirrade efter andra ting.
Mamma stod tyst kvar i lillrumsfönstret.
Efter en stund frågade pappa, utan att se sig om : --- Är Lars där ? --- Nej, svarade mamma.
Nej, han är inte här.
--- Var håller han hus ? frågade pappa tvärt.
--- Ja inte vet jag, sa mamma.
Han är väl ute och springer --- nånstans.
--- Han ska inte var ute och springa --- nånstans, sa pappa.
Fortfarande stirrade han nedåt dalen, där samhället låg och ömsom höjde sig en aning, ömsom sjönk --- i solröken.
--- Hur så ? undrade mamma då.
Var det nåt särskilt ? --- Särskilt och särskilt, gormade pappa på och var visst ur humör.
Jag vill inte, att han springer så där.
Jag vill inte.
Har jag inte sagt!
Mamma svarade honom inte.
Men hon suckade, och sucken svävade ut och blandade sig med dagens andra, mera instämmande ljud.
Mammas ljud kom pappa att haja till.
Han blev röd över hela ansiktet.
Så rynkade han pannan och halvslöt ögonen.
Han sa lågt : --- Vem vet vad han har för sig där han smyger ? Och jag har fått nog av lurkar, nu vet du det.
Se till att han håller sig hemma i fortsättningen!
Nu hördes mamma stänga fönstret.
Pappa lutade ryggen mot stortallen och satt så en stund och nästan snarkade.
Bara en kort stund.
Så slog pappa upp ögonen och tycktes nöjd åt att ha Martin bredvid sig.
Efter en stunds tvekan och sen han försiktigt frågat om möjligen Lars synts till och fått ett nekande svar, brusat upp och genast resignerat --- sa han, att han tänkt få lite hjälp med att köra jord.
Martin erbjöd sig att hjälpa och pappa körde till.
--- Bättre till än från, sa pappa och visade vägen genom att halta före.
Pappa var ju låghalt.
De tog spaden, spettet och korpen i skottkärran och skramlade iväg över gården upp till ett jordtag vid sidan av uthuset.
Kärran hoppade över de tusen stenarna, gnisslade och skakade.
Det var musik för oömma öron.
Martin gillade den eftersom pappa gillade den.
I dag gillade han allt som pappa gillade, det var så för att det blivit så.
Närmast jordgropen hade pappa lagt ut en planka med sluttning häråt.
För att få fart.
Lösspettade stenar som ingen rådde på kantade jordtaget.
Det låg i en sluttning, som sagt, och här och där spetade avskalade trädrötter som bruna, håriga fingrar.
Jorden var alldeles brun.
Sen pappa korpat loss jorden, var det bara att skotta den upp i kärran.
Och så spotta i händerna, hugga tag i kärrskalmarna och sätta benen brett och spänna dem bakåt, lyfta upp kärran och väga, dra in luft, ta ett avtryck av terrängen bortanför plankan --- och så sätta av.
Pappa liksom satte allt på ett kort varje gång han gav sig iväg med ett lass.
Och för det mesta halvt sprang han hela vägen från jordtaget och fram till lilla slänten, där han stjälpte utav så att kärran och innehållet störtade över varandra ner på den lilla, redan planlagda plätten av skärningen.
Martin sprang efter och hade ibland nöjet att få bistå pappa vid insamlandet av den usla kärran : det hände att hjulet stack åt sitt håll, sprinten åt sitt.
--- Ta fast,ta fast!
skrek pappa en gång då hjulet gav sig iväg.
Lyckligtvis slog det genast emot en sten, rusade visserligen upp på dess topp men nådde inte längre utan föll tillbaka och snodde och kråmade sig tills det segnade ner och låg där det låg.
--- Att jag inte kan lära mig hålla kärran, grälade pappa.
Men den glider mig ur händerna varje gång.
Hur kan det komma sig, Jumbo ? Pappa tog sig en pipa rök för varje kärra.
Sen han tippat över slog han sig ner på en upp- och nedvänd före detta dynamitlåda ( med påmålat rött kors ) och sa : --- Nej, nu har man gjort rätt för en pipa rök.
Ibland sa han : --- Ett stopp har man gjort rätt för.
Inte sant, Jumbo ? Han andades allt tyngre och tog allt längre vilopauser.
Pipan fräste, då drog han isär skaft och piphuvud och rensade alltsammans med ett grässtrå, blåste ut bubblet och tobakskornen och den illaluktande oljan, gned och torkade och skruvade ihop och provsög, gjorde om alltsammans --- han var visst lika omsorgsfull i allting.
Han hade besvär med byxhängslena, som gärna ville glida ner över axeln.
Han måste tömma jord ur skorna och ibland tog han av sig strumporna och slog dem mot gräset.
Han svettades efterhand stora droppar.
Och ibland körde kärran fast i grästuvorna eller sanden.
Då fick han slita.
Han försökte tvinga fram kärran genom att dra den åt sig ett stycke och så skjuta på allt han kunde : nej.
Han drog den ännu längre tillbaka och sköt på ännu mera : nej.
--- Ryssar och moskoviter!
sa han.
Han började baxa med kärran genom att tynga ner med hela kroppen på skalmarna och så knyckvis vrida kärran åt sidan ; och så sköt han till : nej, kärraset sjönk tillbaka i sin grop eller kom inte förbi grästorvorna.
Nu blev pappa röd i ansiktet.
Han spände ögonen och läpparna.
Kindkotorna sköt fram där på utsidan ögonen.
Det svarta, av svett glänsnade håret åkte fram i pannan.
--- Det var väl märkvärdigt!
Till sist kom kärran loss ; men efter varje sådan färd satt pappa mulen på sin låda och pratade, såg Martin, med sig själv inom sig själv, bittert eller, verkade det, ironiskt.
När de kom upp för sista vändan, stod Långa Rikard och lutade sig mot vedtraven strax intill jordgropen.
Varken han eller pappa sa ett ord --- till att börja med.
Pappa bara ställde skottkärran tillrätta och högg så på med korpen, svingade den så det sjöng och jorden rasade i breda, våta sjok.
Martin tyckte att den där mannen skapade en kall skugga över det förut så heta jordtaget.
Ändå stod han inte alls i solen.
Och han var ju lika smal som lång.
Han såg så ironisk ut, hela det ljusröda ansiktet med det kortklippta, gula håret, den lilla stubbade gula mustaschen, de vattnigt gulgråröda ögonen under de obefintliga ögonbrynen, de utstående, smala, bleka öronen, den smala, seniga, gulröda halsen, ja hela varelsen stod och liksom smålog.
Vad såg den som den tyckte verkade så komiskt ? Hade den inte sett en korp förr, eller en jordkärra ? Och så var den inbyltad i någon sorts högtidligt fina, ljusa, tunna sommarkläder, hade en gul filthatt eller vad det var, en stor rutig kravatt under haken, fina, blanka söndagsskor.
Visste den inte om, att det var vardag i dag, arbetsdag ? Och så stod den och petade med en käpp i jorden, sprättade undan små stenar, slog ner gräs.
Att Martin tyckte illa om Långa Rikard.
Han visade det genom att låtsas inte se, att det fanns någon där utom pappa och han själv.
Sen han väl utfört den av pappa ålagda " bocken " --- isolerade han Långa Rikard med all sin parfymdoftande finhet.
När pappa korpat färdigt, måste han räta på ryggen.
Då passade Långa Rikard på.
Han gick fram och slog med käppen på den största stenen.
--- Vad tänker du göra med stenarna ? frågade han i snorkig ton.
Åtminstone tyckte Martin, den lät snorkig.
Pappa ställde upp ena foten på kärrkanten.
Han tog fram pipan.
--- Stenarna, sa han dröjande.
Jo, det ska nog bli bra med dom.
--- Jag menar, fortsatte Långa Rikard, inte kan dom ju få ligga så här.
--- Nej, sa pappa, det är ju sant.
--- Stenarna måste bort, dekreterade Långa Rikard.
Pappa tände pipan.
Men han hade glömt bort att stoppa tobak i den, han fick bara pipolja i mun.
Han tog pipan i handen och gjorde en gest utåt dalen liksom.
--- Såå ? --- Jo.
Du får skaffa hit nån som hjälper ... --- Får jag ? Nja, jag får nog hjälpa mig själv.
Pappa stoppade pipan i byxfickan.
Han strök skägget.
--- Vill säja : om inte du har lust ? --- Jag!
nästan skrek Långa Rikard.
--- Varför inte, sa pappa.
Så får du lite träning.
--- Jag behöver ingen träning.
--- Säj inte det, sa pappa.
En gång kniper det ; då kan det va bra att veta hur man ska handskas med bumlingar.
Gå och hämta spettet, så ska jag visa dig.
På två åker dom med som ingenting --- bara man är knepig.
Men ensam klarar jag det inte.
--- Ä!
Nästan spottade Långa Rikard fram sin protest.
Du vet mycket väl, att du får klara det här utan mig.
--- Ja, sa pappa ovanligt stillsamt, inte är det ju mig emot.
Och då travade Långa Rikard iväg på långa, flaxande ben, slog häftigt med käppen och visade på allt vis att han var upprörd.
Pappa suckade.
Så började han ösa.
Han sållade jorden mellan fingrarna för varje spadtag, slängde iväg stenarna och gned emellanåt av fingrarna i gräset.
Han var brun av jord och sol och svett.
Martin tyckte han såg ut som en som alltid bott i jorden.
Plötsligt tyckte han synd om pappa.
Han sa gåtfullt : --- Gissa va, pappa ? --- Nej, sa pappa, jag kan inte gissa.
--- Jamen, försök, kältade Martin.
Pappa gav sig med ett ovanligt litet lass.
Han skrapade ihop alla småstenar och skyfflade ner dem i en grop, som han just grävt.
Han täckte över med jord och mossa, trampade till med foten.
--- Nej, sa han en gång till, jag kan faktiskt inte ... --- När jag blir stor, sa Martin, ska jag hjälpa dig med alla stenar.
Pappa körde ner verktygen i kärran och spottade i nävarna.
Han lyfte upp kärran med ett ryck.
--- Kan jag lita på det ? frågade han och verkade inte helt övertygad.
Martin försäkrade ivrigt, att han verkligen menade allvar.
Då nickade pappa och sa, att då fick väl stenarna ligga så länge, då.
Och just som de passerade Matildas sängkammarfönster, stannade pappa utan att kärran krånglat och stirrade som besatt på någonting nere på marken, just i gräset under Matildas fönster.
--- Men va ? utbrast han.
Vad är det där för kreatur ? Martin såg ingenting.
Skrämd av pappas röst vågade han sig inte heller tillräckligt långt fram.
--- Var ? sa han.
Jag ser ingenting.
--- Kila iväg efter pappas grep, sa pappa ivrigt.
Dynggrepen --- hon står i komposthögen.
Martin sprang efter grepen.
När han kom tillbaka hade pappa lugnat sig.
Men han tog emot grepen och spetsade det han såg ytterst på grepfingrarna och höll upp det.
Det var snöret som Matilda skänkt bort.
Pappa ruskade på sig.
--- Faktiskt, mumlade han, jag trodde jag såg --- jag vet inte vad.
Och så gjorde han ett kast med grepen, så det otäcka snöret singlade iväg långt ut i diket.
--- Lappri!
sa han --- och sen var ingenting att tillägga.
Det var tidigt på morgonen.
Molnen tornade sig runt horisonterna.
Det var varmt, nästan kvavt.
Martin satt längst ut i stenskravlet i sluttningen och följde molnen, såg hur de liksom rullades upp på bergen och trädtopparna av osynliga händer och från djup som ingen kunde se, såg hur de kom vita eller purprade för att snart mörkna åtminstone på undersidan, hur de steg högre och högre och plötsligt liksom upplöstes i dis eller skingrade sig i fågelsträck som mjukt flög fram däruppe i rymden, högt, högt.
Ibland gled en hel formation av mörka molngubbar över solskivan och det blev egendomligt svalt på en gång.
Ibland fanns inte så mycket som en strimma moln på himlen ; men strax kravlade sig nya upp, särskilt där i sydost.
Det susade i tallkronorna.
Molnen kom ifrån någonstans, flög över himlen, högt högt, och försvann till någonannanstans.
Martin kände sig lite oviss om vad han skulle hitta på i dag.
Något direkt promenadväder kunde han inte tycka att det var.
Och någon direkt lust att promenera hade han inte heller.
Högt högt flög molnen, nästan lika högt som det som inte finns.
Nästan högre.
Så högt som inga andra kan flyga ; så högt.
Över solen, över allting.
Så högt så dom inte syntes!
Men inte kunde han sitta här hela dagen.
För all del : nog kunde han.
Men han iddes inte, faktiskt.
Så högt som allting och ingenting.
Och sen fanns dom inte mera.
Ingenstans.
Just som han bestämt sig, kom mamma i lillrumsfönstret och sa att det var choklad.
Han kilade upp och tänkte sluta sig till syskonen, som satt kring stora köksbordet, då pappa tog honom i örat och pekade på lavoaren i sängkammaren.
--- Ser du det där tvättfatet ? frågade han spydigt.
Det vore ju förargligt, tillade han sen, ifall man skulle ta dig för en neger.
Marsch!
Pappa synade av och godkände med tvekan.
Vänta du, tänkte Martin.
En gång, när jag blir stor --- du!
Utan att bry sig om de andra stoppade han i sig den enkla morgonmåltiden : choklad på purt vatten, hårt bröd och smör.
Han åt många smörgåsar, han var hemskt hungrig.
Flickorna tjattrade inte olikt sparvarna där ute.
Mamma doppade en bit bröd i sin kopp och lät lillebror provsuga.
Av för Martin ofattlig anledning måste hela familjen dra på mun häråt ; Martin tyckte det verkade snaskigt, rent ut sagt.
Han rusade mot dörren, där pappa stod och tog emot, vill säga pappas barska stämma.
--- Vart bär det nu iväg ? frågade han och stängde utfarten som en vägg.
Martin tog försiktigt i dörrhandtaget.
--- Ut, svarade han lakoniskt.
--- Jo det ser jag, sa pappa torrt.
Och vidare ? Vänd dig om, när du språkar.
Martin visade sitt ansikte.
--- Och vad tar det åt dig ? Var det nån som bet dig --- nånstans ? I dag var pappa bister.
--- Nej.
--- Svara --- pojk!
sa pappa högt och klart.
Är det nånting som inte passar min herre ? Så hade pappa allaredan glömt av den underbara dagen ? Eller --- var också han --- trivdes inte heller han ? Kunde inte pappa heller med --- mm --- vissa saker ? Martin muttrade någonting om att han tänkte sig bort till Jösse.
Pappa tog in meddelandet i sin mun och vägde det visst där, eller vad han gjorde.
När han gav sitt utlåtande, riktade han det till --- Lars.
--- Och du ? --- Jag ? sa Lars och blev som mörk över hela ansiktet.
--- Jag frågar, sa pappa, vad har du för planer ? --- Planer ? --- Ja!
Ut och luffa i backarna intill sena kvällen, förstås ? Och nöta skor för hela slanten.
Men nu är det stopp, min bästa herre, nu är det slut.
Du stannar hemma i dag.
--- Ja men!
--- Inga men!
Nu ska vi först kupa potatisen.
Men allra först ska det rensas.
Förstått ? Vartenda strå!
Nu började Lars morra.
I samma ögonblick gled dörren upp utan minsta gnissel.
Martin var på utsidan utan att han riktigt visste hur det gått till.
Han stängde dörren och stod en stund med hjärtat i halsgropen.
Ingen kom efter honom.
Då tog han Gud i hågen och rutschade utefter ledstången och trappbrädan i ett huj till nedre farstun.
Han slank ut som en ål, vigt och mjukt.
I fullt språng över gården.
Han fick springa, underligt nog, när man kände till de tusen och ett hindren som alltid ville ställa sig emellan honom och varje hans föresats.
Var det inte det ena, så var det det andra.
Han låtsades inte lägga märke till, att ett stort, egendomligt format skolhus vid en tidpunkt kantade hans väg.
Han tänkte bort det, eller rättare sagt tänkte inte alls på det, tills det inte existerade.
Sen följde han landsvägen en kort stump.
Så gick det en smal stickare in mot ett litet rödmålat hus med vackert snidad, vitmålad bro och många små, mångrutade fönster samt en sagoboksskorsten högst upp på det brant skurna taket.
Jösses hus.
Han satt ett slag på den stora bron, på mittersta trappsteget.
Så gick han ända upp, öppnade utan att knacka på, och steg in.
Redan i farstun, redan ute på bron, ja redan där på den smala, steniga vägen häråt --- visste han, att han nu gick inte bara till Jösse.
Han gick till Jösses.
Jösses mamma och pappa och syskon, ja, och allting som var omkring Jösse, alla saker, alla rum, allt som var i rummen.
Och till alla röster omkring honom, och ord.
Han tänkte på allt och alla tills han nästan såg det och hörde det.
När han öppnade köksdörren var han följaktligen inställd.
Han stängde dörren och stod en stund nere vid tröskeln.
Som han förstått låg Jösse alltjämt och drog sig i soffan i köket.
Tant Sjöholm, Jösses mamma, stod i underklänningen vid spisen och kokade kaffe.
Hon betraktade honom med stora, vänliga ögon och strök bort några hårtestar från pannan.
Hon gick i strumplästarna, strumporna korvade sig nedefter hennes ben.
Livstycket stack fram och den gråa undertröjan.
--- Nejmen!
Nästan ropade hon ut och blinkade och riktigt skrattade tyst med hela ansiktet, så hon fick rynkor kring ögonen och munnen och blodet rörde sig utåt kinderna och nere på halsen.
Nu ritar jag kors i taket --- eller ser jag så galet ? Och nu kisade hon och forskade.
Lyste upp igen, samtidigt som hon lyfte locket av kaffepannan och blåste undan skummet som bubblade upp.
Jessus kaffe, tänker du aldrig bli färdigt i dag!
Lade locket på.
Men visst är det Martin ? --- Är Jösse oppe ? frågade Martin.
--- Gösta!
svarade fru Sjöholm.
Hon blev lite bister, hon såg lite trött ut.
Hon gäspade, försökte hålla tillbaka men kunde inte, bara storgäspade.
Så sväljde hon och strök liksom tårar ur ögonen med baksidan av handen.
Jessusligen, tror jag inte ...!
Om Gösta är vaken ? Nej ; men stig fram och sitt, Martin, så vaknar han nog.
Hon lättade på locket än en gång.
Så föste hon kaffepannan åt sidan.
--- Aj!
sa hon --- och blåste på fingrarna, som var lite röda, såg Martin, samt lite liksom skrynkliga.
Som dagen efter sen man tvättat kläder --- så.
Hon drog fram en kaffekopp utan grep, som stod på spisplattan.
Så lyfte hon upp kaffepannan och vände sig mot ljuset och hällde upp i koppen.
Hon böjde sig liksom under kaffepannan och kisade.
Den bruna drycken blänkte nästan i rött.
Hon ställde kaffepannan tillbaka och sa, att det fick duga.
Någonstans ifrån fiskade hon fram en sockerbit ; med den mellan läpparna drack hon försiktigt några klunkar ur koppen.
Hon tittade bort mot soffan och talade med socker och kaffe i munnen.
--- Gösta --- Martin är här!
Isch, vad det var hett!
Jösses mamma.
Hon hade en klar men ändå så grumsig röst.
Hon språkade så högt --- men ändå så försagt.
Som om stämman skurit sig : halvt skrik, halvt dov viskning.
Fast den var så vänlig, var den så frän.
Hon pekade på stolen mellan skåpdörren och soffan.
--- Sitt!
Sen pekade hon på soffan.
--- Gå och väck honom, du, sa hon och blinkade menande.
Är det så du vill ha ut honom före kvällen.
Också i den sjöholmska utdragssoffan låg två pojkar och sov.
Men det syntes, att där legat ännu en ; soffan gick ut på halva golvet.
Olov, den äldste, som hade arbete, var redan uppstigen och borta.
Helmer, mellersta pojken och Gösta ( Jösse ) sträckte ut kropparna under det brokiga täcket.
Helmer, som var i Lars' ålder, snarkade.
Jösse bara låtsades sova.
Martin steg försiktigt fram till soffan.
Jösse snusade.
Martin låtsades tro, att han sov.
Försiktigt böjde han sig ner över Jösse och viskade : --- Ska vi jobba nå i dag, Jösse ? Jösse blinkade utan att lyfta på ögonlocken.
Martin tyckte det såg så ut : det slet och slet, men mera blev det inte.
Tant Sjöblom skrattade och tuggade, som det hördes, på en kaffeböna.
--- Men skräm då int vettet ur karlen!
Gösta, är du döv!
Jösse började vrida på sig som om han legat på någonting vasst.
Som om ett halmstrå stuckit fram ur madrassen och kliat.
--- Va!
morrade han, slött och avvisande.
Det kom en egendomligt frän doft ur sängen, en förbryllande, stickande och på samma gång söt, lockande doft.
Martin kände den genast han kom över tröskeln ; nu körde den in i hans näsborrar och fick honom att fnysa.
Han nästan baxnade.
Men hur han stirrade på det vackra täcket, de ovanligt ( i hans ögon, han var van vid toftigare ) runda kuddarna i sina granna, röda örngott, och på själva soffan, som inte var hälften så kittad och spacklad och påsmetad all möjlig smörja som den där hemma --- kunde han finna förklaringen till den doften.
Nästan att det luktade illa.
Han viskade : --- I gruvan, Jösse.
Va ? Och göra ett ryck ? Jösse sa, att han ingen lust hade.
Men han slog äntligen upp ögonen och gäspade.
Tant Sjöblom satte fram koppar på det runda matbordet.
Hon sa i förbifarten : --- Du gör det bra, Martin, får du liv i den dröbacken!
De orden tog skruv.
Jösse satte sig tvärt upp i sängen och gned ögonen och grimaserade.
Han var sur.
--- Gruvan!
sa han föraktfullt.
Va för gruva ? --- Jamen, sa Martin och lät lura sig.
--- Int är väl det nån gruva, sa Jösse.
Nej.
Han vaknade undan för undan.
Nu stirrade han.
--- Är du bra nu ? I skallen ? Hans tjocka, gulröda hår stod som en samling kornax ut på hans magra, bruna, lite fräkniga ansikte.
Han hade en rak, bestämd näsa och ett överlägset drag av styrka över kindkotorna, som var blankt bruna.
Ögonen hade samma färg som beskuggat, grunt vatten, och de långa, böjda ögonfransarna liksom simmade i dem, speglade sig i dem.
Han låg i sin randiga dragskjorta, som saknade knapp framme i halsen.
Nu morrade Helmer till tecken på att han ville ha tyst.
Jösse hajade till och liksom var beredd på allting.
Martin fortsatte att vädja.
--- Bara gå dit och kika ? sa han.
Och beräkna.
Jösse hade lite mer lust nu.
Men inte mer än att han bromsade.
På allt vis demonstrerade han sin likgiltighet.
Han sträckte ut armarna.
--- Har du nå kaffe, morsan ? frågade han.
Martin gick bort och satte sig på den en gång anvisade stolen.
Jösses mamma stod och tittade in i sin sängkammare.
Hon sa över sin egen axel : --- Ha dig opp ur sängen --- och tala sen om kaffe.
Nu hörde Martin, att hon läspade lite.
Nu vände hon sig om.
--- Gå och sätt dig vid bordet, du Martin, så får du kaffe.
--- Ngngng ...!
lät det från Helmer där under täcket.
Jösse hoppade ur sängen, och då gick skjortan nätt och jämnt över naveln på hans runda mage.
Han hade bruna, seniga, långa ben och var väl ett halvt huvud högre än Martin.
Nu började visst hela huset att kränga på sig, som det hördes : sängknak och gäspningar och fnittringar och morrningar kom från de två rummen innanför köket.
Helmer började kasta sig av och an.
Fru Sjöholm gick fram och undrade, vad det var frågan om ? --- Va fan väsnas ni i!
gormade Helmer och riktigt snodde in sig i täcket.
Va fan kan man inte få sova för!
--- Men Helmer --- att du int skäms det ringaste!
utbrast då tant Sjöholm, med vemod.
Och just då kom farbror Sjöholm själv och ställde sig på tröskeln i bara kalsongerna och med nattmössan på sned.
Han gäspade och kliade sig under magen.
--- Vad står på ? bullrade han och krökte knäna och bar sig åt.
Sätt en klädnypa på snorgärsen så håller han tätt!
Han skrek.
--- Hör du valp, vet du int hut!
Så skrattade han åt alltsammans.
--- Det var då blåsvedda --- vilken fart.
Så snart mor började skramla med kaffekopparna.
Är det faktiskt Martin, som ... ? Först nu fick han syn på Martin.
Han gjorde en sorts inbjudande gest med ena handen.
Han lyste upp.
--- Har du skullat si på tusiken!
utbrast han.
Han talade sunnsvallsmålet, han verkade barsk men godmodig, han hade stripiga mustascher och väldiga ögonbryn.
Nu skruvade han topparna på mustascherna och mönstrade Martin.
--- Självaste Martin!
upprepade han, som om han skådat ett under.
Martin kände sig egendomlig till mods.
Alla härinne var så bullrande godmodiga och vänliga.
Allting var på ett helt annat sätt här än hemma.
Han gick försiktigt och satte sig vid kaffebordet.
Jösse satte sig mitt emot och lade upp armarna på bordet, runt koppen.
Farbror Sjöholm gick bort till spisen, lyfte en ring och spottade in i elden.
Sen gick han och ställde sig framme vid soffan.
Han dunkade med tårna mot sängträt.
--- Dom här förbannade slöfockarna, gastade han, fast Helmer ensam låg där.
Dom förbanne mig gör då inget annat än sover.
Hans väldiga röst liksom morrade djupt nere i halsen på honom, tyckte Martin.
Det var inte lätt räkna ut, vad som var menat, vad som bara var väder.
Nu gick han och satte sig vid bordet.
--- Jag tyckte du yra nånting om cikoria, mor, sa han.
Och då slog tant Sjöholm upp i alla kopparna.
Vid ljudet som då uppstod, satte först Helmer upp skallen, sen kom husets flickor fram i kammaröppningen.
--- O!
skrek den ena och försvann.
Det var Annika, hon var blyg och liten.
--- Ä!
sa den andra, som var stor, större än Helmer ; det är ju bara Martin!
Astrid, storflickan med sitt tunga hår och nattlinnet svepande om sina gott doftande lemmar --- gick lugnt och satte sig på stolen bredvid Martin.
Annika kom efter en stund, klädd i en blåröd, blommig klänning.
Hon slog sig försagt ner bredvid sin far.
Nu hasade sig också Helmer upp ur soffan.
Också han hade legat i kalsongerna.
Han snodde dem hårt kring magen och släpade sig fram till bordet med ynglingamöda.
Och alla lade de armarna runt sina koppar, skramlade med de stora teskedarna av aluminium, sörplade och tog det enkelt.
Farbror Sjöholm bullrade.
--- Och var int så blyg nu, Martin.
Doppa!
Kaffe och doppa --- var gott.
Tant Sjöholm hade mjukt, brunt bröd med kryddor i, stora, runda bullar som hon skar tvärs över i långa strimlor och bredde på med gult, salt smör --- så mycket man någonsin orkade med.
Kaffet blev flottigt och smakade salt och sött och allt som är gott ; Martin ville bara smacka.
Inne i salen, rummet innanför sängkammarn, kvittrade det till : kanariefågeln i sin tur.
Pling, pling, sa det i kammarklockan.
Och farbror Sjöholm dundrade och domderade, tant hämtade fram mera bröd och smör och skar upp och delade ut, Astrid började skoja med småpojkarna och fick Jösse att svära och Martin att rodna, och Annika satt alldeles tyst och röd --- och så tyckte tant Sjöholm äntligen, att nu kunde så många som möjligt försvinna.
--- Ja!
instämde farbror Sjöholm och strök kafferinnet ur mustascherna.
Och satan ta er med hull och år, om ni ställer till nånting!
Ajö!
Han pekade på Jösse.
--- Och du --- glömt int bort frukosten i dag igen.
Han sa frukost ( som i fru ) inte frukkost ( som i frukt ).
Martin hörde det, det lät så olikt det han var van hemifrån.
Funderande över detta kilade han bort mot dörren.
Där hejdades han av farbror Sjöholms ironiska : --- Ja tack ska du ha, då, Martin, tack ska du ha!
Martin bockade och stammade och kände sig röd över hela kroppen.
Han glömde av sig, alltid, alltid.
När han kom ut på bron och såg bort mot den stora lärarbostaden, tyckte han, att han både ville och inte ville bo där.
Här, hos Jösses, var allting så, han visste inte vad ; allting gick så lätt.
Man låg i dagskjortan eller i kalsongerna, man gick direkt till bordet och satte sig och drack, tvättfattet fick komma när det kom, man sa ungefär vad som föll en in.
Ungefär så.
Men där borta, i det där stora huset, var det så noga med allting.
Fjäskigt.
Han bara snuddade vid ämnet.
Nu var det redan bortblåst.
Jösse kom ut efter en stund, nytvättad och kammad.
Han luktade gott och starkt av tvål och ljummigt vatten.
De två småpojkarna stod en stund på bron och vägde.
Så sa Jösse : --- Om vi skulle gå, då, Martin ? Martin sa : --- Har du sagt det, så, Jösse.
Och då gick de bort till gruvan.
" Gruvan " var en malmgruva i miniatyr, varken mer eller mindre.
Det var en gammal provbrytning, som övergivits antagligen för att den inte var lönande att driva.
Slagghögar med malmmylla och skrot kantade taget, som sänkte sig ner i två pallar i ett tremetersschakt.
Detta krökte sig som en blodigel, sträckte ut sig, blåsvart och glimmande och aldrig så lite skrämmande ungefär åtta-tio meter ett litet stycke bortom vaktmästarhuset.
Terrängen var den vanliga steniga skogsbacken.
Men just bakom gruvhålet låg en tuvig, halvfuktig myrplätt med högt gräs och risiga, blåvita buskar.
På andra sidan myrplätten steg terrängen i en lagom sluttning.
Och överst upp på den stod en låg, mörkröd byggning och spökade : det var epidemin --- en bostadslänga som ändrats om till sjukstuga.
Det växte tallar i närheten av gruvan, stora resar.
Och strax nedanför stod ett par tre björkar med knotiga, krökta stammar och mjukt hängande grenar och löv.
En av dessa var gambjörken.
Martin och Jösse ställde sig på den av mossa nästan övervuxna närmsta myllhögen och tittade djupsinnigt ner i gruvhålet, som numera var helt fritt från vatten.
Egentligen var gruvan inte deras egendom, de stod visst och besinnade det ; det var storpojkarna som rådde här, Lars och Helmer var det, och några fler, stora stöddiga ena, barackspojkar.
Storgrabbarna.
När de var här, då var det bäst för såna som Martin och Jösse att hålla sig i bakgrunden.
Nu var de emellertid inte här.
Men det var som om deras ande svävat över platsen.
Så var det ; och som om Martin och Jösse förnummit detta.
De stod och tänkte eller hämtade arbetslust.
Solen stack dem i ögonen.
Humlor och trollsländor for och surrade i gräset.
Det doftade gott, sött, starkt och gott.
Jösse spottade rätt ner i gruvan.
--- Fasiken va det var varmt i dag, sa han och körde händerna djupt ner i byxfickorna.
Då spottade också Martin.
Rätt ner i gruvan.
--- Ja jäsiken i det, instämde han.
Han kände efter, om han möjligen råkat få fickor på sina byxor under natten.
Men --- han hade inte.
Pappa hade bestämt : inga byxhängare av mina pojkar ; vill säga, inga fickor på mina pojkars byxor.
Då lade Martin händerna på ryggen och vägde på hälarna och låtsades som om det regnat.
--- Vete väl fasiken om man har nån lust i dag, sa Jösse.
--- Nej, instämde Martin.
Det vete jäsiken, om man har.
--- Men, sa Jösse, känna kan man ju.
Hoppa ner och känna.
--- Känna ? frågade Martin.
--- Ja.
Om man har nån lust.
--- Ja det kan man, instämde Martin.
Jösse stod kvar.
Martin stod kvar.
Jösse grävde om i mossan och myllan med tårna.
Martin gjorde likadant.
Jösse slängde ner en sten, fångade in den mellan stortån och de övriga tårna, jonglerade ett slag --- och skickade så iväg den.
Ner i gruvan så det bara sa pang.
Martin utförde samma konststycke.
--- Fasiken i det va det var varmt, suckade Jösse.
--- Ja jäsiken i det!
instämde Martin.
--- Det är så att --- jaa!
sa Jösse.
--- Det är det!
--- Nästan att man svettas.
--- Ja --- nästan.
--- Fast man står alldeles stilla --- svettas man --- nästan.
--- Ja.
Konstigt!
Jösse ryckte på axlarna.
--- Nja --- konstigt ? Det är väl inge konstigt ? --- Njaä --- närå, inte då.
Jag mena --- nästan konstigt.
--- Nästan ? Nästan smolk i den söta mjölken allaredan.
Jösse var som lite för frän för att ackordet skulle stämma.
Han visade, att han inte brydde sig ett dyft om vad Martin tyckte och tänkte.
Och om Martin inte pinades härav, så var det för att han så helt underordnade sig Jösses krafter och situationsbehärskning ; men emellanåt kände han som en tagg i hjärtat och funderade på att ge sig av.
Ofta stack han också sin väg.
Men i dag var allting så friskt nytt och underbart.
Det var visst en vecka sen sist han var tillsammans med Jösse.
Han tyckte, att kamraten var det bästa och finaste som fanns.
Han gillade honom.
Så tog Jösse ett skutt ner i gruvhålet --- och Martin efter som en skugga.
De stod på första avsatsen.
Här låg ett par kasserade borrstål, de tog varsitt och då hade de spett.
Jösse slängde genast spettet och fick tag på en fyllhammare --- och slängde den.
Han var inte alls i arbetstagen i dag.
Han pressade ryggen mot den heta, blänkande stenen-bergväggen och hasade sig ner i sittande.
--- Ne fy ...!
sa han och svor grovt.
Martin hackade på en stund med sitt verktyg.
Han ville inte ackompanjera vännens svordom med en egen.
Nog för att han kunde, men han ville inte.
Eller om det var precis tvärtom ? Pappa svor aldrig, såvitt Martin visste ; men dessutom hade han då och då långa strafftal över alla som svor och alla svordomar.
Rätt vad det var halkade väl en ed över också Martins läppar --- men då hukade han sig som om han känt en allvarlig skugga över ryggen, skämdes, skrämdes, fylldes av olust och ånger.
Bäst låta bli.
Såtillvida var Martin feg.
Och därför underordnade han sig grabbar med friare maner och djärvare texter.
När Martin fått loss ett litet stycke och baxat iväg det fram mot pallkanten och fått det att störta ner mot gruvbotten med ett riktigt brak, gav han upp.
Han pustade och gned av rosten från händerna mot byxan.
Här var varmare än varmt.
Hett var det, gassigt hett.
Stenväggen fångade in solen --- och vinden strök liksom över pojkarnas huvuden, strök fram med sin ljuva svalka, där humlesurret och fågelsången var.
Martin måste se efter hur det gick med hans malmstycke.
Han lutade sig fram.
Jodå, det hade trillat ner och lagt sig värdigt bredvid de andra stenbumlingarna där på botten.
Samtidigt fick Martin en otäck doft i näsan.
Han baxnade och drog genast in hakan.
Men innan dess hade han sett vad han sett.
Han kände kväljningar.
Han riktigt mådde illa.
Det var någonting brunt och svart och tjockt och äckligt, och en hög blåaktiga, blänkande spyflugor krälade i det.
Jösse såg, att Martin rynkade näsan.
Han sa torrt : --- Nån som varit nödig.
Och sen var det inget mera med det.
De satt en stund till.
Så suckade Jösse och klättrade upp på backen.
Martin efter.
Nu var det som om Jösse fått en injektion.
Alldeles förvandlad slet han åt sig en rostig järnhake och skuttade iväg mot triangeln, som dinglade i ett järnsnöre under en av tallarna, och började dänga på.
--- Vi skjuter, vi skjuter!
hojtade han.
Undan Martin --- här kommer stenarna och far.
Tänt är det hänt!
Martin gav sig genast in i leken.
Darrande av spänning tog han betäckning bakom ett av träden och vågade nätt och jämnt kika fram och se och höra efter Jösses fortsatta order.
Jösse klämtade på och skrek, och Martin inbillade sig känna doften av brinnande stubin och höra dånet från skottsalvorna och sjunget av stenarna som slungades ut i rymden över honom --- ända till dess Jösse äntligen slog utav med en skräll och hojtade det frälsande komm igenn!
Då gick Martin fram.
Jösse stod bredbent och kikade ner i gruvhålet.
--- Hörde du, va ? frågade han stolt.
--- Jo, sa Martin.
--- Hörde du va det small ? --- Joo.
--- Det small som en tall --- hörde du ? --- Jaa.
--- Eller --- hörde du ingenting ? Hör du ingenting, du ? --- Jo, jag hörde.
--- Hörde --- va då ? --- Att det small.
--- Nåmen så säj det då!
Då sa Martin : --- Jävla va det small --- Jösse!
Och sen de inspekterat förödelsen, kunde de allt om gruvarbete den dagen.
Jösse började skruva på sig.
--- Nu sticker vi, bestämde han.
--- Ja, sa Martin.
Har du sagt det så.
Och så kilade de tillbaka till bron.
Det var så varmt så det kokade.
Farbror Sjöholm satt på brobänken och rökte pipa.
Han pekade med pipskaftet ut över dalen.
--- Vete fåglarna om det inte är Oskarsson som är ute och stiger, sa han gåtfullt.
--- Oskarsson ? undrade Jösse.
--- Just han, sa farbror Sjöholm.
Pass på för den!
Han knackade av pipan mot broräcket och reste sig upp, gäspade och sträckte ut armarna så det knakade.
Han var stor och bred, han hade liksom fullt med prickar i ansiktet.
Nu såg Martin, att det var skägget : det satt inte så tätt som pappas blåsvarta, inte heller var det svart ; och just därför lade han märke till det.
Han nästan skrek.
--- Nej för tusiken, detta går intet.
Är du proletär så är du!
Om man skulle gå ner och fortsätta där man slutat ? Han stirrade menande på de två husen som låg en bit nedanför backsluttningen.
Det var skolhuset nummer två med tillhörande vedbodar.
Där låg en väldig hög kapad ved, och bredvid den några mindre kastar kluven ; den senare lyste gul och röd och blank.
--- Sover du på sommarn, så har du fantamig igen det till vintern.
Gubbe!
Han gick ner till sin huggkubbe.
Väl nere på planet, slog han sig ner och tog en pipa rök.
Vinden förde upp tobakslukten ända fram till pojkarna.
Så hördes knacket, när han tömde pipan.
Och så på med yxan.
Doff doff --- lät det, och det var både tyngd och vrede i de smällarna.
Tant Sjöholm kom ut och småskrattade och sa obetänksamt : --- Nej men inte sitter ni väl här ? En sån vacker dag ? Hennes ord förlöste dem.
De rusade ut på landsvägen och började traska den uppåt gruvorna.
Det var som om någonting visst sugit dem åt det hållet.
Inte så att de forcerade, inte det minsta.
Men vilka krokar de än beskrev, oftast på Jösses ingivelse, så följde de envetet sin kosa.
Nu förtätades allting, alla dofter, alla ljud.
Malmmyllan brände under deras fotsulor.
Slöjor av värme slingrade sig omkring dem som myrdimma ; av skvattram och mognande skogsbär kryddad blå rök.
Granar kantade vägen.
Svarta stenar blänkte i den mångfärgade blå mattan av mossa och skogsblommor : från malmgruvan hitslungade block.
Upp på krönet med finnbarackerna och epidemin.
En svart, gungande stig förde över myren.
Nu hördes bäcken.
Och så upp på gruvlandsvägen och ner på andra sidan och sticka nosen ner i kallkällan och sörpla dig sval.
Med våta hakor stod de en stund på vägen och flämtade.
Jösse andades lite häftigare än Martin.
Men Martin kände någonting klämta och bulta inne i bröstet, och när han råkade lägga handen däremot fick han som stötar så starka, att han tyckte sig höra dem.
--- Fasiken va det var hett, sa Jösse.
--- Ja jäsiken i det, sa Martin.
--- Jävligt hett!
haussade Jösse.
--- Hett som i --- jaa!
ackompanjerade Martin.
--- Som i --- va för nånting ? --- Som i --- i --- elden!
Så hett!
--- Som i elden, hånade Jösse.
Inte är det nån eld!
--- Nej, medgav Martin.
Nån eld är det ju inte, precis.
--- Menar du : som i --- i ... ? Båda två iakttog försiktighet --- om ifall någon skulle stå någonstans och lyssna.
Martin nickade och viskade, att just det menade han.
Ingen av dem sa ordet, men båda tänkte på det.
Där var det hett, tänkte de, hetare än elden.
Och just så varmt var det, hett, fuktigt, bedövande, eggande, sövande, hetsande --- så varmt.
Så det stekte och kokade och allting.
Så det gungade och flimrade och susade.
--- Så det --- å vad det var varmt!
Så man faktiskt ... De kom på det på samma gång.
Bada, sa de båda två, riktigt tänkte ordet högt.
Sen förde Jösse dem närmare verkligheten genom att säga nästa ord.
Nästa ord var nyckelordet.
--- Badtjärn, sa Jösse.
--- Ja!
--- Man skulle kunna gå dit.
--- Det --- skulle man kunna.
--- Där brukar dom bada.
Grabbarna.
Storgrabbarna.
--- Brukar dom ? --- Att!
Martin rös mitt i solen.
Han viskade : --- Om vi --- törs ? --- Törs!
sa Jösse.
--- Ja.
Då hoppade Martin på den andra Jösse, främlingen, den mörka, hånfulla, för tidigt vuxna Jösse, den stora figuren i den lilla.
Jösse sa fränt : --- A du som är så feg!
Och det var sant, Martin kände att det var sant.
Han helt enkelt vågade inte gå dit upp.
Inte bara för att pappa sagt ifrån, men för att mamma visat ångest vid tanken på, att han, Martin, skulle ge sig dit.
" Vad du gör, Martin, akta dig ...!
" Och fröknarna hade skrämt genom att tala om iskallt källvatten, hemliga sugande vattenvirvlar, stenar på botten.
Nej, han vågade inte.
Han sa : --- Jag är så förkyld.
--- Förkyld!
hånade Jösse ; och Martin kände att han hade rätt.
Inte var han förkyld.
Han ändrade sig, rättare sagt, han rättade.
--- Förkyld --- jag menar skallen.
Jag har hål i skallen.
--- Hål!
hånade Jösse.
Och så rinner vattnet in!
--- Ja hål, sa Martin och allting blev mer och mer invecklat.
Jag menar bubbla.
Och då kan det gå hål.
--- Du är feg, insisterade Jösse.
Jävla va du är feg.
--- Jag är inte feg.
--- Du är feg, om du inte törs.
Törs du ? --- Törs gör jag inte, sa Martin.
Men för det är jag väl inte feg.
Törs du allting, va ? Allting som finns ? --- Nå, sa Jösse då.
Blir du med eller blir du inte ? Martin kände efter på bröstet, men nu hade det slutat bulta.
Han drog in luft.
Han sa : --- Ja har du sagt det, så.
Än en stund stod de kvar.
Jösse hade en halv decimeter längre byxor än Martin.
Hans fötter var mycket större än Martins, han hade långa, spretande tår.
Nu var de svarta av malmmylla och gyttja.
Jösses bröst var brett och platt, Martins smalt och liksom böjt, böjligt.
Martin såg lite slapp ut bredvid Jösse, lite osäker, rädd och feg.
Jösse såg ut att frukta ingenting.
--- Man kunde åteminstonde kika, sa Jösse.
Det kunde man.
--- Och bara doppa sig, sa Jösse och tog förskott.
--- Ja.
--- Och så opp och fram till elden!
--- Elden ? Jösse gjorde en stor gest.
--- Tacka nu jävulen för att du ska ha eld.
Ska du bada, ska du ha eld.
--- Ja, instämde Martin.
Visst, det är sant.
Nu drog Jösse in sina förtrupper.
Han sa --- och ruskade på sig : --- Bara det inte varit så mycke mygg!
Martin däremot gick på --- när han väl kommit igång.
--- Ja mygg!
sa han ironiskt.
--- Ja.
Stora ena, må du tro.
Så stora som nästan inte finns!
--- Nog har man väl sett mygg förr, vidhöll Martin.
Större än myggskrank är det väl inte ? Är det ? --- Nja ... drog Jösse på.
Martin tog sin chans.
Helt frankt frågade han, om de alltså skulle sticka ? Jösse blev helt förvirrad.
--- Sticka ? --- Ja --- hit eller dit, sa Martin och visste att han nu hade Jösse i säcken.
Jösse också visste det.
Då ilsknade han till.
Han pekade på stigen, som smal, stenig, tuvig, full med granbarr och här och där försvinnande i mossan slingrade sig upp och in i den mörka granskogen på övre sidan gruvvägen.
--- Kom nu alla som törs!
hojtade han och rusade iväg.
Skuggan Martin följde honom tätt i hälarna.
Terrängen steg oavlåtligt.
Berget klöv sig i en dalsänka.
En bäck rann i snåren i sänkans mitt.
Stigen var vattensjuk av från sidan inkilande rännilar.
Träden stod tätt, det var skuggigt och svalt.
Lavskrikor och björktrastar spökade mellan träden.
Insekterna summade.
Då och då förde vinden ekot av en underbar doft : här någonstans stod blomdrottningen med hela sitt hov : kungsljus, Linnéa, förgätmigej.
Pojkarna kilade tysta och försagda fram genom dunklet.
Särskilt de lavsvarta, sorgset slokande granarna stämde dem vankelmodiga.
Allting var vattensjukt här i dalsänkan, allt grönt och rött och vitt var liksom genomdränkt av någonting blekt och försagt, någonting som kylde.
Till och med bäcken skvittrade på ett inåtvänt vis och saknade glitter.
Och så en sista, besvärlig kulle --- sen hänryckning.
Redan vid foten av kullen hade Martin hört rösterna från den underbara platsen ; men han hade varit så nedtryckt av skogens och dalsänkans svala händer, att han inte förmått ta emot dem.
Men som han kämpade sig över det tröskelliknande krönet och plötsligt befann sig inne i den bubblande grytan, i vars mitt den lilla tjärnen låg --- tog han emot med samtliga sinnen.
Utan förbehåll, instinktivt och naivt, sugande och förväntansfullt.
Han var på ett egendomligt sätt ånyo ensam --- mitt i sommarens mest hektiska pojkuppträde.
Jösse stack ifrån honom av någon anledning och slöt sig till andra, såna som var brunare och starkare och djärvare.
Martin fann ingenting märkvärdigt i det ; och kanske isolerade han i sin tur sig från vännen.
Medan denne störtade direkt till elden, som flammade röd och gul nere på stranden, slängde av sig sina paltor och uppförde en veritabel indiandans intill de slickande lågorna, hälsad av pojkarnas skrik --- stod Martin en lång stund där på gränsen mellan skugga och sol och besinnade sig.
Det var visst första gången han var här ? Badtjärn, paradisets lilla öga, sommarens blanka själ.
Som en i kanten naggad slant, skuggad av sälg- och videsnår och stora stenar, samtidigt speglande den svartgröna granskogen därbakom men likafullt glittrande som tusen slantar --- och ändå så magiskt mörk, sugande och lockande farlig, gömmande summan av allt hemskt, skrämmande.
Vattnet var närmast häråt grönt och brunt, och man såg stenarna på botten långt ut.
Mörka, tunga moln simmade, liksom, djupt, djupt nere i vattenspegeln.
Flikar av blåhimlen syntes.
Fanns då allting samlat där nere ? Tre stöddiga, svartbruna, nakna pojkar var på en flotte mitt på tjärnen, stakade sig fram med granstörar och bräder, härjade tills någon av dem eller alla på en gång stjälptes i av den kantrande farkosten, skrikande, gastande, skrattande fribytare.
En djärv byting störtade sig på huvut ner i vattnet från den stora stenen just vid utloppet, där tjärnen ändå var ganska grund.
Ett farligt språng --- men den oförvägne bröt färdriktningen redan som han touchade vattenytan --- han flög upp som en fisk som beskriver sin mest lysande båge --- och så plask plask iväg utåt djupet.
Nära den hitre stranden plaskade några småpojkar, sittande på stenarna på bottnen, eller liggande på mage och med nävarna krampaktigt fastkörda i strandskravlet och gräset.
Röda, bruna, brunsvarta bytingar dansade med Jösse kring elden eller skuttade upp och ner i sänkan eller körde iväg ut i skogen efter ved och ris.
Ibland slängde någon av dem ett fång kråkbärsris in i lågorna, och då bolmade genast en tät, giftgul rök upp och en friskt frän doft blandade sig med alla de tidigare dofterna.
Det var för att jaga bort myggen.
Många av pojkarna var svarta av sot och jord och gröna av gräs och mossa.
Alla luktade vatten, jord och rök.
Och skrek eller skrattade.
Någon sjöng en strof.
Några visslade.
Det var fantastiskt.
Så sakta gick Martin fram till elden.
Det var som om dansen stannat av ett ögonblick.
Han kände, att alla pojkarna stirrade på honom, att han var en främling i deras ögon, att de antingen ogillade honom eller inte förstod sig på honom.
Ett ögonblick --- och så satte de igång igen och överlät åt honom att själv besluta om sitt öde.
Jösse gjorde några särskilda skutt, som Martin tolkade som en invit.
Snabbt slet han av sig skjortan och byxorna.
Och innan dagen hunnit fullborda det just påbörjade andetaget --- var Martin med i den vilda leken.
Han fyllde sig med den starka doften här framme vid elden, innan han rusade med.
Han fick tårar i ögonen av rök.
Flammorna snärtade till som piskslag i hans ömma, ljusa skinn.
Han trampade i glödande kol, hajade till men skrek inte, lyckligtvis, försökte titta sig för men förstod att det inte var möjligt, hajade till för några eldgnistor som nöp honom på armarna.
Sen han ( och det inträffade inom loppet av en sekund ) insett det enda möjliga, gav han sig hän.
Jösse skrek eller vrålade honom välkommen.
Hela pojkhögen skrek.
De satte av ut i vattnet.
Flera av dem slängde sig våldsamt omkull redan intill stranden och rev upp ett plask, som åtföljdes av ett kallt, svidande regn.
Några skuttade en bit ut, innan de slängde sig : så stänkte också de omkring sig.
Några steg försiktigt och med huttrande, vita kroppar och stannade, när vattnet nådde dem upp till knäna.
Bland dem befann sig Martin.
Det var så kallt i vattnet.
Det var så vassa stenar på botten.
Stänket gisslade hans hud.
Och så var han rädd.
Mammas röst : " Vad du gör, Martin ; akta dig!
" Pappas röst : " Och du sticker inte dit näsan, pojk, så mycket du vet!
" Fröknarna : " O ve, där går sugande strömmar av is, vakta dig, vakta dig!
" Jösses flämtande skrik : --- Nåmen hoppa då, Martin, hoppa!
Dyk!
Han tyckte, att alla vände sig om och såg på honom.
Fast han hade två olyckskamrater, var han ensam i centrum.
Han frös så han hackade tänder.
Eller var han så rädd.
--- Bara släng dig, Martin!
Bry dig inte --- bara far!
Och just som alla modiga och bruna därute samlade sig till ett hånfullt smäderop, störtade Martin sig ut i det våta, kalla, på botten steniga och farliga vattnet.
Han hörde skriken, men nu låg han redan i och hade mun och ögon och öron fulla med vatten.
Han sjönk som en sten.
Han fick genast spjärn mot botten med knän och händer och stretade sig upp och ställde sig, steg fel eller halkade och föll igen, tog in mera vatten, nästan kvävdes, famlade som en blind, ville skrika men kunde inte, klev, slängde omkring sig med vilsna armar och händer, såg ingenting, kände ingenting, visste ingenting.
Nu skulle han dö.
Då stod Jösse bredvid honom och vrålade.
--- Fint Martin, fasikens fint!
Och då kunde han stå stilla och känna att han bottnade så mycket som helst.
Och allt vatten for ur ögonen, och näsan fick liv och kunde dra in luft.
Och nu kunde han se igen.
Han skrattade förläget.
--- Det var så jäsikens halkigt.
Jäsiken va det är halkiga stenar.
Jäsiken va djupt!
Och han spottade ut och skakade vatten ur ögon och öron och skrattade och skrek.
Jösse uppmuntrade honom med full vänskap.
Och då kom " Oskarsson ".
Ett kallt vinddrag rispade vattenytan och svepte i strandbuskarna, så det risslade, och trängde på mot granarna och uppe i tallkronorna, så de började vaja och rista sig.
Tjärnen och sänkan som den låg i som en pärla förmörkades av en skrämmande skugga.
Långt borta bullrade det svagt men dovt.
Åskan.
Några av de äldre pojkarna skrek det.
--- Åskan!
Åskan går!
Och de rusade upp ur vattnet och drog de yngre med sig.
En skarp vind slängde iväg ytvattnet på tjärnen, så det skvalpade upp på motsatta stranden, där buskarna vände bladens bukar uppåt och jämrade sig.
Elden reste sig upp som en häst som stegrar sig, och slängde sig så iväg i vindriktningen så flammorna svedde mossan och ett regn av gnistor ströddes in mellan träden.
Pojkarna skingrade sig som skrämda höns --- och samlade sig genast på andra sidan brasan.
På en blink hade alla hoppat i byxorna och dragit skjortan över skallen.
Svarta, täta moln vältrade sig fram i dalsänkan och vinden gjorde ytterligare några skrämsvep.
Så liksom hejdade sig allting.
Stilla.
Hettan kramade saften ur varje liv.
Vattnet i tjärnen låg tjockt som bläck och knappt skvalpade.
Fåglarna hade slutat sjunga.
Allting var tyst.
Själva stillheten och tystnaden förnams som ett dovt muller, rymden knöt sig och sänkte sig ner som en vredgad fadershand, åtföljd av den bistra rösten.
Martin darrade och kände, att han blev vit i ansiktet.
Pojkarna runtom honom tryckte som övergivna fågelungar.
Det var en hemsk stund.
Som på kommando rusade hela pojkflocken in i skogen och flockade sig under en yvig gran, som bredde ut sina svarta, med lav behängda grenar över marken som en mormors mor.
De kröp ihop på lingonriset och en stund var alla jämbördiga ; skräcken hade drivit dem samman.
Och så bröt ovädret lös.
Den första blixten kom hela dalen mellan bergstopparna att flamma av vitt ljus.
Smällen följde i ett svep, och då var det som om jättehanden rivit isär moln och rymd och himmel och allt : ritsch ratsch --- och ett utdraget, pinande vin.
Ett tungt luftdrag kom träden att kränga sig till jämmer och verop.
Efter blixtljuset ännu dovare skymning.
Sen skyfallet.
Slag i slag --- och Martin trodde det var domens dag.
Han hade hört mamma sia om den, eller hade syskonen läst därom i bibliskan, eller hade pappa varit på misshumör och förkunnat sina mest olydiga barns öde : han visste om, att den en gång skulle komma, han fick för sig, att nu var den här.
Nu begrep han vad farbror Sjöholm avsåg med Oskarsson.
Oskarsson var domens dag : nu hade den kommit.
Två av de allra minsta pojkarna började lipa.
Men de teg, då någon av de äldre bad dem hålla käft.
Ett slag var alla förenade i en med hela naturen organisk darrning.
Det kändes ruggigt och kallt, flera av pojkarna började hacka tänder.
Martin frös.
Efter en stund började vattnet sippra ner mellan granbarren, marken under dem kändes våt.
Åskan bullrade på, fast allt svagare.
Blixtarna lyste men ljungade inte så som den allra första.
Det blev en aning ljusare.
Skyfallet gick över i ett stilla regn.
Värmen tycktes komma tillbaka.
Några naiva fågelpip hördes.
De stora pojkarna började språka så försiktigt, medan de kisade ut i regnet och taxerade sina chanser.
Martin visste ungefär vilka de var.
Han hörde dem nämna varandra vid namn, men han kände dem inte, han visste inte vem som var vem.
Jösse däremot syntes helt förtrolig med alla.
Inte så att han fick vara med och språka.
Men han deltog i alla fall, det syntes.
Och småpojkarna i övrigt var med, och det verkade som om de begrep.
Martin begrep inte allting, inte ens det mesta.
För det första hade pojkarna så konstiga ord, lite fräna i klangen, lite tillskruvade.
För det andra pratade de så märkvärdiga ämnen.
Som om de varit ännu större.
Som om de varit stora.
Efterhand kunde Martin urskilja de huvudagerande.
Den med hängläppen och lockiga håret var Tjågas.
Den med den röda kaluvsen och potatisnäsan och grisögonen och fräknarna var Putte Ståhl.
Den med den platta näsan och kluvna läppen och sömniga blicken och guldgula håret var Feppa.
Den långa stören med det svarta, stubbklippta håret och hånfulla, taniga ansiktet var Adde.
De fyra talade.
Och det föll sig helt naturligt, att de andra hörde på.
Medan regnet tassade allt varsammare på mossan och granen som höljde dem liksom lyfte upp kjolarna och släppte igenom det gråa, disiga regnljuset och förevisade sina glittrande regndroppsvolanger.
--- Va det small!
sa Adde som om han ensam uppfattat det oerhörda.
Det var den värsta smäll som nånsin har funnits.
--- Ja, viskade Tjågas och lät orden droppa som snålrinn över sin hängande feta underläpp.
Som i gruvan --- närapå!
--- Som i gruvan!
hånade Adde.
Nej.
Som --- som ... --- Som i stjärnerna, höjde då Tjågas sitt anbud.
En riktig stjärnsmäll!
Putte Ståhls små vattniga ögon plirade muntert.
Han stammade, när han blev ivrig.
--- Ddubbelt så smälligt finns inte!
Ddet bara sssmacka!
Och han fick instämmande av Feppa, finnpojken med det största pojkansikte Martin någonsin skådat.
Feppa talade eftertänksamt och klokt som en gammal gumma, och hans röst skar sig då och då och sköt upp en glimt av falsett ur det annars hest dova och skrovliga.
Han hade finnar i ansiktet, fula ärr ; och det var som om de haft försänkning ända ner i strupen, där orden silade fram.
--- Int smäller det så i gruvan, sa han.
Det var så det sprack!
--- Jja!
viskade Putte Ståhl och hängde sig fast vid Feppas auktoritet.
Så det bara sa sssmack!
--- Värre kan int tänkas, fortsatte Feppa saktmodigt.
För kunde det tänkas, ja se då vart det ett sånt brak, så alltihop bara rasa.
Om vartannat, som väggarna i gruvan.
Nu ville Adde ha ett ord med i laget.
Han hade lyssnat med ett hångrin på sitt liksom halvdöda, bleka långansikte.
Han visade en flik av tandköttet.
--- Ni språkar!
sa han överlägset.
Men såg ni va vattnet rök, va ? Och träna bågna, det var knappt dom stog rycken.
Putte Ståhl försökte komma med på hans sida som var predestinerad för slutsegern.
Han rullade med ögonen och stammade och visade sin iver med alla rörliga kroppsdelar.
--- Ooch ttie stycken sprack, sa han och lät fantasin flöda.
Sssåg ni ? Mitt itu, så det sa sssmack!
Alla stirrade på Adde.
Om han skulle acceptera --- eller vad han skulle göra ? Men Adde bara hånflinade.
--- Sa du sprack ? frågade han.
--- Ja, svarade Putte Ståhl och hukade sig under kamratens hårda blickar.
Adde visade alla tänder och allt tandkött.
--- Då var det morsan din som sprack!
sa han --- och alla skrattade till, en hastigt övergående skrattil.
Martin begrep ingenting och skrattade inte.
Men Putte Ståhl röck till som stucken av någonting vasst --- och sen skrattade han med och skrattade mest av alla.
Nu såg hans ansikte ut som ett enda fräknigt grin, en gapande mun med maskätna små tänder under en glimmande röd hårluva.
--- A kyss mig!
sa han, när han fått åt sig andan.
Då då sprack väl din morsa med.
Och alla morser.
Adde blev nästan gul i syna.
--- Hosta du nå om min morsa ? frågade han och slog igen gapet med en smäll som en fisk.
Putte Ståhl kröp ihop, darrade och väste som en orm.
--- N-n-nej!
stammade han.
Adde ryckte på axlarna.
Och så fortsatte samtalet.
Undan för undan blev pojkarna allt mera naturalistiska och grova.
Ju ljuvare dagen blev, desto säkrare kände de sig, och desto beskare deras kommentarer.
Adde var fräck, men Putte Ståhl bjöd över honom så till och med de mest förhärdade äcklades, så när som Tjågas som tvärtom eggade Putte och fick honom att agera snuskepelle.
Feppa bröt då och då av resonemanget med sina grubblande frågor --- men Adde slog nästan genast utav honom genom att föra in nya, pikanta ämnen, som genast Putte Ståhl anammade i sin naiva dröm om en lagerkrans.
--- Hon vart förstås rädd, filosoferade Tjågas och hade en stor stund, medan de andra försökte ställa in sig på hans våglängd.
( Han var så finurlig.
) --- Rädd ? frågade Adde, som ensam kunde bekänna att han inte följde med.
--- Jo.
Och då sprack hon!
flinade Tjågas.
Feppa log med de andra.
Då såg Martin, att han hade stora hörntänder, riktiga vildsvinsbetar, som slet i läpparna och tandköttet.
Feppa hade finnblod i sig.
Han sa : --- Hon var spricken förut, så då kunde hon int spricka mera.
--- Var hon ? morrade Adde.
Och det visste du ? Va ? Feppa bara smålog och klöste sig i mungipan med betarna.
--- Visste ? sa han.
Ja, int visste jag, att hon inte var!
--- Hm ... morrade Adde på.
Nu var du kvick, va ? Vem språkar du om, förresten ? --- Och sprack hon inte förr, så sprack hon väl för dig, sa Feppa.
Eller --- kom du andra vägen ? Här skrek Putte Ståhl in sin allra grövsta replik.
Nu låg livet naket mitt ibland dem, blod och latrin översköljde det kvidande blinda.
Martin fattade nästan ingenting.
Han kände sig dum, och han var dum.
Vem som helst utom han begrep.
Han begrep ingenting.
Men han kände, att upphetsningen och den åtföljande känslan av orenhet och skam delade med sig åt honom, han brann över hela kroppen som av en feber, darrade, spände ögon och öron och alla sinnen i en ivrig åtrå att förstå och uppleva detsamma som kamraterna.
Han kände det som om han kommit nära en eldslåga, och han visste att han skulle bränna sig på den, att den brände och grävde i sitt offer --- och han ville dit in, ville brännas och brinna --- och på samma gång var han så rädd för det så han skakade.
Varför visste han ingenting, och varför var han så feg ? Och någonstans djupt inne i hans bröst låg en särskild skräck och darrade och ville fram men vågade inte.
Inte än.
Skräcken om mamma och lillebror.
Nej.
Men det var som om den snart skulle tvinga sig igenom ; blek om näsan halvt satt, halvt låg han där i mossan och väntade, att någonting skulle ske, någonting som gällde honom personligen.
Han riktade sin tystnad till kamraterna, de hade livet på sina fem fingrar.
Stunden gick honom till mötes.
Det var så mycket som rört sig inom honom sista tiden ; här väcktes det än mera och riktigt började kränga på sig som väsen just i uppvaknandet, i oron och vilsenheten då.
Anade ting fick här en ny, fascinerande belysning.
Fast han inte begrep --- var det som om han ändå fattat.
Och det sög honom, drog som en bläckfisk in honom i sin famn och slingrade om honom med alla tentaklerna.
Han var rädd --- han var betagen.
Han knappt lade märke till, att pojkarna försvann undan för undan, och att slutligen bara han själv och ett par tre andra uthålliga eller övergivna stod kvar kring elden, som återigen flammade med heta lågor.
Jösse var med honom, det avgjorde den sidan av saken.
En omaka kvartett.
Den trettonåriga Adde, Putte Ståhl, som fyllt fjorton allaredan, samt Martin och Jösse.
Putte Ståhl sjöng för hela slanten, så inte saknade de oljud.
Han växte allteftersom skaran decimerades.
Och Adde hindrade honom inte, bara lät honom stiga.
Adde såg nästan underlig ut, tyckte Martin, med sitt vita ansikte och sin långa, magra, skarpa, beniga, rödvitprickiga kropp och lite kutande rygg.
Han hade en tunn, risig hårbuske under magen, och själva könsorganet hängde slappt ner, stort och fult ; han fingrade på det mest hela tiden, utom då han blev less och slängde undan det med en ed, men snart var han där igen och tummade.
Ibland klämde han till, så han blev grön i ansiktet och ryggen åkte upp som en puckel.
Som om det gjort ont.
Putte Ståhl däremot höll båda händerna för och ville ogärna visa vad han hade.
När han glömde av sig eller slog efter gnistor och mygg, visade han en kort, skrövlig pillernok, som krympte för varje dopp han tog sig i tjärnen : slutligen nästan försvann den in i sin skära kulle.
Det var som om Putte Ståhl skämts över sitt kön.
Men han språkade om det, och då hade han ständigt nya namn på alla detaljerna.
Martin både såg och --- inte såg.
Han tänkte helt enkelt inte på det som var under magen.
Likafullt skar det sig in i honom som ristat med etsarnål.
Det belystes plötsligt som hela dalen av blixtarna nyss --- och försvann lika hastigt.
Men liksom varje blixt skär ner någonstans ... Men Jösse bara stod och skruvade på sig och ville hem.
Han var obekymrad för allting utom frukosten.
Han slet i Martin och ville ha honom med sig därifrån, men Martin kom inte loss, varken ville eller kunde.
Och storpojkarna brydde sig inte om honom, han fick vänta.
Om han inte ville knata iväg ensam ? Han ville inte, han stannade kvar.
Putte Ståhl hade nu kommit in i en sorts trance.
Hans vattniga ögon vände sig rätt vad det var och då glimmade de blåvita kulorna blint som bladen på videbuskarna för den häftiga vinden nyss.
Martin vågade knappt se på honom.
Han slutade sjunga och började berätta om hemlighetsfulla ting i en viskande hes ton.
Adde såg ut att frysa.
--- Kom Martin, vi sticker, viskade Jösse och tänkte mer och mer på grötfatet, visade mer och mer ointresse för den här platsen.
--- Vänta lite till, vädjade Martin hest --- och trodde han aldrig mera skulle kunna återvända till de sina.
Bara en gång till.
( En gång lika med ett dopp med åtföljande torkning vid elden ; och Martin hade doppat sig åtskilliga gånger vid det här laget, utan ångest, men med allt större nöje och behållning.
) --- Feppas morsa hon är på tjocken!
meddelade Putte Ståhl.
Han beskrev hennes tillstånd.
Martin darrade.
Han begrep inte riktigt --- han begrep nog.
Adde verkade gulare och gulare, snart skulle han väl börja hosta ? Puttes ansikte grimaserade som hade det varit av karutscha.
--- Ni skulle skådat Ulriksson!
väste han.
Han hade den längsta som nånsin skådats!
Jag ska säja : på gruvstugan.
Rada opp enkroner så många ni har, sa Ulriksson, och dom rada opp.
Och då, ska jag säja : vifta han iväg hela kronhögen med ett enda svep --- så här!
Och han fick alla kroner, det är så sant som jag heter Putte Ståhl!
Äntligen förbarmade sig Adde över den ångerfulle Jösse och sa, att han skulle gå.
Men först var det som om han sjunkit ihop och tappat luften, så stod han ett ögonblick och hängde med urholkat, benigt bröst och ögonen på skaft.
Alldeles grå stapplade han ner till vattnet och vände om som han nådde gränsen mellan land och vatten, kom tillbaka och började slita i de tynande rakorna i elden.
Han kommenderade släckning.
De tänkte slänga ut kvistarna i tjärnen, men Adde sa ifrån.
De fick släpa ner de längsta bitarna och doppa dem i vattnet och sen sprida ut dem i strandskravlet.
De kastade sitt vatten i askan.
En otäck, fet, gul rök slog upp under strålarna.
Då tjöt Putte Ståhl och sprang som en dåre runt runt och bar sig åt.
Sen måste han tömma sig andra vägen.
Han satte sig i buskarna och krystade som en hund.
Han tittade sig om gång på gång.
Så bröt han sig en pinne.
Han gned fingrarna mot mossan.
Förläget skrattande berättade han om lappen.
--- Han gör det med fingret, sa han.
Jag svär på bibeln!
Och sen --- i mun.
Han visade djupsinne i sin bakvända erotik.
--- För rexten, grabbar : va annars ska han göra ?!
Adde började kliva med sina långa ben.
Martin och Jösse följde efter, lyckliga över uppbrottet och befrielsen.
Båda hade varit bundna.
En bit efter dem kom Putte Ståhl och hade bestyr med byxorna, svor till, skrattade, skrek till dem att vänta ; han måste visst skrika.
Regnets spår hade redan utplånats.
Kanske rann bäcken lite stridare.
Kanske var stigen lite våtare och halare.
Kanske glänste allting djupare.
För övrigt inga tecken.
Och Martin skuttade som en killing över stenar och tuvor, oberörd, orörd.
Som han flög in likt en fågel i det hemåt vända, nu så bekanta vänskapliga landskapet, där själva skuggan vilade så tryggt blå på marken, var han fri.
Vad som än låg och darrade, skrämt och ömt kvidande, djupt inne i spegeln som var hans själ --- nu varken kände han det eller skulle brytt sig om det.
Stormen hade än en gång bullrat mera än verkligen uträttat någonting.
De tog vägen mellan gruvorna.
Martin hade gått här tidigare, men då alltid med pappa vid sidan, ja hållande hans fasta hand ; för här lurade många faror i de djupa schakten och väldiga gråbergstipparna och stora grustaget.
Nu halvsprang han på egen risk efter kamraterna.
Han hissnade och vågade knappt titta ner i gruvhålet, på vars botten små små figurer rörde sig och frambringade underliga knattrande ljud ( gruvarbetarna och deras luftdrivna borrmaskiner malade sig ner i berget ) och dån och suckar.
Stickande fräna dofter körde in som pluggar i hans näsa.
Men fast han hissnade och baxnade, fast han inte längre kände pappas hand eller åtminstone närhet, var han inte särskilt rädd.
Han var nästan obekymrad.
Som de andra, som kamraterna.
Jösse tog en genväg hem till sitt lilla leksakshus.
När han bara fick syn på det, stack han av över stenarna och tuvorna och staketet och diket, plågad av hemlängtan eller bara hunger, eller vad det nu kunde vara som drev på.
Martin brydde sig inte om honom.
Han fick gärna löpa.
För Martin hade annat sällskap.
Han nästan dyrkade Putte Ståhl och Adde.
De var så djärva och fria, de var så otroligt lyckade och lyckliga.
De rörde sig så suveränt över marken, de var gudar.
Och de var frikostiga och skänkte honom samma känsla av upphöjdhet och oberoende.
Sen de plötsligt liksom upptäckt hans närvaro ... Vad Putte Ståhl skrattade och berättade, och vad Adde understödde honom med viktiga tillrättalägganden.
Och de båda överräckte frukterna de skördat av livet åt Martin.
De ledsagade honom ända hem, eftersom de skulle vägen förbi.
De stod en lång stund och hängde utanför lärarhuset.
Här tog de upp Martin till de högsta molnen genom att smickra honom och pappa och hela hans hus.
Martin simmade i ett hav av vällust.
Och de bligade finurligt inåt gården och upp på själva huset och hade Martin att peka ut, var han bodde, bakom vilka fönster, och då nickade de och utstrålade en underbar vänlighet.
Ingen stod i fönstret och såg dem.
Egendomligt nog ökade det förhållandet Martins lycka snarare än minskade den.
Han anade kanske, att pappa inte riktigt skulle fatta hans lycka, hans särskilda position.
Det spelade för resten ingen roll nu.
Just som allting hotade att svämma över alla bräddar, kom det andra åskslaget på en och samma dag.
Vedboddörren slog upp och igen med en våldsam skräll.
Det började dåna i tallarna.
Från nästan klar himmel kom blixtar och åska och ett häftigt, med stora, blanka, iskalla hagel uppblandat slagregn.
Putte Ståhl kröp ihop och skrek, Adde vitnade.
--- Vebon, vebon!
skrek Martin och drog sina nya vänner med sig under tak.
Kom --- vi blir blöt!
skrek han och visste inte hur väl han ville dem.
Här törs vi vara!
fortsatte han upphetsad, som om han med skrik velat skrämma bort en uppdykande känsla av förlägenhet.
Bestämt hade någon stått och kikat i Långa Rikards fönster ? Det var en stor bod utan innertak.
Väggen mot tvättstugan gick inte ända upp till yttertaket, utan där den slutade, gapade en trekantig glugg.
Däruppe var sågspånsvinden, där fyllningen mellan bjälkarna i tvättstutaket låg alldeles utan täckning.
Där brukade Martin och Jösse hålla till, dit upp vågade sig ibland husets flickor i någon spännande lek.
Ett utmärkt gömställe, om man kunde hålla sig för fnitter.
Att sitta på huk där i det kåddoftande sågspånet och lyssna till ett stilla regn.
Eller att ligga gömd där, kanske längst in vid muren, där bjälkarna gick ihop med takbräderna.
Eller bara att vara där, några jämnbördiga, och språka saker och ting.
Den stora vedhögen nådde ända upp till vindsgluggen.
Martin sprang upp och ropade de andra med sig.
--- Här kan vi vara --- kom!
Putte Ståhl klängde sig redan förbi honom, gav honom en liten knuff för att bringa honom ur balans, samt svingade sig så som första man upp i sågspånet.
Han skrek till.
--- Jävla, grabbar, här var det sågspån!
Och så sände han ner några nävar över Adde och Martin.
--- Titta!
skrek han.
Ja, de fick i ögonen och måste gnida.
Adde svor åt honom att passa sig.
Martin hostade ut damm och blinkade.
Han hade fått ögonen fulla.
Putte Ståhl for och snodde däruppe och var ett slag ensam på täppan.
Men så klev Adde upp, då blev det lugnare.
Martin satte sig på en av bjälkarna och gned och gned sina ögon.
--- Du ger fan i och slänga sågspån en annan gång, sa Adde dovt och hade Putte Ståhl att skrapa bort allt som kommit innanför hans skjorta där bakpå ryggen.
--- Jojojo, stammade Putte Ståhl.
Det hördes att han var lycklig över sitt dumma påhitt.
Regnet trummade häftigt mot taket.
De hörde vattnet forsa ur stuprännorna och ner i gruset.
Det var alldeles kvavt här uppe.
Det luktade fränt av kåda, spån, tjära.
Regnet tycktes visserligen slakna en smula, men det visade inga tecken att vilja sluta.
--- Jävla va det forsar, sa Putte Ståhl och lät ögonen rulla.
Det var ingenting annat att göra än att vänta.
Adde fick tag på ett stort vedträ med rund rygg.
Han lade ner det i sågspånet och kastade undan stickor och boss ; och så sträckte han ut sig med trät som kudde under huvudet.
Han hade visst aldrig bråttom ? Oskarsson språkade med sin bullersamma röst.
Putte Ståhls ögon vindade.
--- Jävla va åskan går, väste han.
Hör ni ? Nu small hon igen!
Sen satte han sig ner, stödde armbågarna på knäna och huvudet i händerna och såg melankolisk ut.
--- Här tamefan får man sitta tills man kolar vippen, sa han sorgset.
Som om han saknat någonting, gehör, ackompanjemang eller någonting annat.
Han gungade på kroppen som en gumma och blinkade melankoliskt.
Men Martin kände sig allt lyckligare.
Kamraternas tystnad var närapå ännu underbarare än deras skrik och konster, tyckte han.
Addes ansikte skimrade av allvar och mognad i dunklet.
Och Putte Ståhls gestalt ägde nära nog en hjälplöshet som liknade blommors och fåglars.
Han hade velat lägga ena handen över Puttes axlar och den andra på Addes knä.
Själva deras stumhet förde dem närmare.
De var hans goda vänner.
Och han vände sig emot dem med hela sin öppna varelse och frågade om de visste --- om Adde visste ? --- eller om Putte Ståhl visste ? --- någonting om --- mmm --- någonting ? Som han likafullt inte kunde komma ut med.
Som han bara kunde antyda.
--- Mmm.
Deras häpna ansikten drev upp blodet i hans.
Putte Ståhl tappade hakan och lät händerna falla slappt ner i sågspånet under honom.
Adde visade alla tänder och allt tandkött.
Hans ögon blixtrade till ; sen bara blänkte de som glaskulor.
Martin insåg genast att han trampat i klaveret.
Stammande försökte han rädda sig undan ett totalt nederlag genom att dra in Feppas resonemang i resonemanget.
Varför fanns Oskarsson, till exempel ? Det var väl Gud som skickade ut honom.
Och så straffade han alla som syndat.
--- Mmm ? Men det var redan för sent, han visste det.
Å att han varit tyst som en råtta och förmått bevara deras goda vänskap.
Nu föraktade de honom, det syntes.
De föste undan honom, han fick gå tillbaka till sin löjlighet.
De flinade åt honom, fnissade och flinade.
Ändå ville han inte ge upp.
I full panik försökte han klargöra för dem, att han inte brydde sig om någonting, allting gjorde detsamma, det var inte det, det var inte därför --- mmm --- men så var det lillebror --- mmm --- och mamma --- och i våras kom tanten med sin svarta väska, som det luktade så konstigt av i hela huset --- men det var detsamma, det var inte det --- Men de fattade honom inte.
Eller så fattade de honom och hånade honom ännu mera för den skull.
Fattade, att han var fylld av ångest över lillebror och mamma och den där märkvärdiga väskan, det enda som han sett, fast mamma berättat om ängeln som kom från Gud med lillebror och pappa skrattat och sagt, att men Martin såg du inte storken som var hit, den där stora, vita fågeln med röda ben och näbb som en lång, röd karamellstrut, såg du inte den ? Men han hade ju inte sett någon ängel och ingen stork.
Men tanten med väskan.
Och så --- och det begrep de, för de begrep allting --- var det bara lillebror och lillebror och förstår du inte, att mamma måste tänka på, och begriper du inte, att pappa inte har tid ; och alla jäntorna for där och svansade ; och så skrek han ibland, skrek så det gjorde ont i örona ; och så var Lars där, storebror, med sitt hån.
De kunde låtit bli och håna, de kunde nöjt sig med att flina.
Nej, och för det tyckte han inte om nånting längre, allting var förstört, han skulle springa långt bort härifrån bara han visste vart han skulle sticka, han brydde sig inte om någonting, han skulle bara försvinna.
Och inte var det lönt gå till tanter och fråga, tanterna hade inte heller tid och ville bara veta mera om lillebror och mamma, tanter begrep ingenting, dom var bara käringar, och det fast det luktade så gott om dom, och dom försökte språka fint, men det lät som, ja, ingenting.
Han brydde sig inte om det, inte ett smack.
Han hackade på och sa mera till sitt eget, plågade jag än till dem, vännerna-kamraterna.
Till sist hade han pinat sig fram till krokodiltårarna, som alltid kom, när han prövat alla andra utvägar.
Han gjorde allt han förmådde för att hejda dem.
Han lyckades faktiskt.
Men han skämdes, så han ville blunda bort allting som fanns här i världen.
Så han slapp se det.
Och så de slapp se honom.
Å varför skulle det bubbla upp just nu, när allting var så fint.
Det gjorde ju detsamma, hur det var med allting, begrep de inte det.
Han brydde sig inte om det mera, helt enkelt.
Pappa och mamma och lillebror ; han sket i dem allihop, begrep de då äntligen inte det.
Bara det fick bli som det var alldeles nyss.
Bara Adde och Putte Ståhl kom tillbaka, hans underbara kamrater.
Men nej, de kom inte.
Vill säga : visst kom de.
Men på ett helt annt sätt än Martin numera önskade.
Han hade fått nog av ämnet, det pinade honom vansinnig.
De bara malade på i det, till hans förtvivlan.
De helt enkelt slet bort alla slöjor och berättade hur det var.
Putte Ståhl sa det med fräcka ord och gester, Adde sa det lågt, stilla och med glödande ögon.
De tog hela ämnet från början, hoppade inte över en enda detalj, förde honom med sig stycke för stycke genom den blodiga, illaluktande hemligheten.
Adde talade liksom mellan tänderna, i en sorts brinnande ton, som kom orden att hoppa som eldslågor från hans läppar till Martins läppar ; och Putte Ståhl beskrev lukter och färger med en så levande fantasi, att de trängde in i Martins fantasi och befruktade den med visshet.
Så var det.
Så gick det till.
Så blev det.
Se dig bara om, Martin, så vet du att det är sant.
Han behövde inte se sig om.
Han visste, att det var sant.
Han hade vetat det länge.
Nu hade han bevis.
Han behövde inte fråga mera.
Det var ohyggligt.
Så började regndropparna liksom halka där på taket ovanför dem.
Adde och Putte sträckte på halsarna.
Adde gav visst ett tecken, för de båda rusade upp och flög som getter över vedhögen och fram till stora gluggen ut.
Innan Martin hunnit resa sig upp på matta ben, hade de två stora pojkarna försvunnit med ett skuldfyllt rop om återseende.
Martin stod och lyssnade efter deras snabbt bortdöende, springande steg.
Han förmådde inte följa efter.
Det kändes som om alla krafter farit ifrån honom.
Han var alldeles tom.
Slut.
Allting var slut.
Allting var tomhet.
Som om han stått och tittat ner i ett djupt, svart gruvhål : så tomt, så totalt slut på allting utom det som var dött och svart.
Förtvivlad stapplade han bort till hörnet av vinden där en liten nisch bildades mellan skorstensmuren, yttertaket och sågspånsplanet.
Djupt där nere i djupet såg han nånting.
Såg eller hade sett.
Det var fult.
Allting var fult.
Det luktade illa.
Allting luktade illa.
Han knäppte upp och hukade sig som en vilde.
Han lät allting strömma fram.
Som en hund sparkade han sågspån över.
En otäck lukt av latrin drev honom sedan bort därifrån.
Drev honom hem.
Hem ? Pappa tog emot honom.
Mamma satt och matade lillebror, hon och hela jänthögen stirrade på honom.
--- Var har du hållit hus hela dagen ? Lymmel!
Han berättade som det var.
Men han slingrade sig på alla vis.
Pappa röt åt honom att hålla sig till sanningen.
--- Se mig i ögona, pojk!
Och vad var det för slynglar som for här och smög ? Svara!
Vännerna, kamraterna, de hade varit så goda mot honom.
Men nu hade de flytt.
--- Och så du ser ut!
Svart av sot och gyttja, brunröd av jord, blå av malmmylla, gul av sågspån.
Pappa ruskade honom.
--- Hör du ingenting ? Titta!
Du har visst inte sett vatten på år och dag!
( Om Badtjärn var ännu ingenting sagt.
) Pappa fnös och slängde honom ifrån sig.
--- Och så luktar det snusk av dig, pojke!
Fy!
Och det var sant.
Martin skämdes.
För allting.
Allting som fanns och allting som inte fanns.
Mamma fick tårar i ögonen.
Det kunde hon gärna få.
Jäntorna bara stirrade.
Och lillebror jollrade och pep ; och hans otäcka, beniga, vita händer for och klöste mamma på bröstet.
Mamma tog bort hans händer.
Då började han skrika.
Då tog mamma tissen och matade in den i lillebrors mun.
Men först kom en tjock, varmfärgad stråle fram och den for över mammas hand och lillebrors huvud och händer.
Mamma skrattade, hon tyckte väl det var trevligt att göra så där.
Nu började lillebror stöna och suga i sig.
Men --- det var detsamma.
Allting var liks förstört nu.
Allting.
Det var tidigt på morgonen.
Pappa gick och vattnade i landet.
Martin stod under björkarna och tittade på.
Det var som om allting blivit annorlunda på natten.
Underligt.
Det låg som ett skimmer på allting.
Ett skärt skimmer.
Men dagen förut hade Oskarsson mullrat och blixten vinit.
Ja, och det hade haglat.
Stora, runda, vita korn, mjöliga som potatismjöl eller blankhårda som risgryn fast runda.
Det var då det.
Och sen hade aftonen varit så stilla och besynnerlig.
Och natten hade susat tystnad.
Strilet, när vattnet sprutade fram ur silen på vattenkannan och föll ner i bladen och ut på jorden, lät som en viskning.
Den som varit ett blad på marken.
Allting var stillare än någonsin förr.
Så kom en slända och trummade och ville in i Martins öron och bitas.
Martin satte händerna för och skrek : --- En örslända, en örslända!
Pappa tittade efter sländan, som svävade iväg på sina genomskinliga pappersvingar.
Han sa : --- Det heter inte örslända.
Det heter trollslända.
Trollslända.
Och den far inte in i öronen, och den bits inte.
Men Martin visste ju, att det hette örslända, för alla sa örslända, alla utom pappa.
Trollslända, vad är det för nånting.
Och det kändes i hela kroppen, att den bara for och letade och ville fara in i dina öron.
Trollslända ? Men han tänkte väl lura honom som när han sa att storken kommit med lillebror.
I förrgår hade det kanske gått, men inte i dag.
Den gubben gick inte.
Så kom en myra och kröp rakt över Martins fot.
Martin sparkade iväg, så den åkte in i gräset.
Han skrek : --- En pissmyra!
Pappa drog ihop ögonbrynen och fick djupa veck i pannan.
--- Det heter inte så, sa han barskt.
Hur många gånger ska jag behöva säja det ? Det heter myra.
Var får du allting ifrån ? Och myran, undervisade han, är ett fint djur, och arbetsamt.
Det skall du lägga på minnet.
Det heter myra, hör nu vad jag säger.
Men då alla sa pissmyra!
Akta dig, du får pissmyrer på dig!
Titta, en pissmyrstack!
Titta vad det rör sig, när du gräver om med en pinne.
Och här är en pissmyrväg!
Trampa inte på pissmyrer, Martin, för det är snälla djur.
Dom kan kliva över gräs!
Efter en stund måste han fråga pappa, vad han vattnade för ? När det ändå var blött i marken.
Ja blött ; men det hade regnat i går, det måste vara blött, fast det inte syntes ovanpå.
För resten syntes : det syntes nog, allting var som så tvättat och fint, det riktigt luktade nytvättat överallt och av allting.
Och då behövde han väl inte vattna ? Pappa sa, att det ju bara varit en liten skur, inte förslog det.
--- Nej gosse lilla, det skulle behövt regna en hel vecka i sträck.
Och petade i jorden och pekade på bladen på björkarna här och i bersån.
--- Märkvärdigt nog är det ingen riktig torka.
Det är som om allt som växer sörjde för sig själv i denna sommar.
Då mera pratade han till sig själv.
Han var på bättre humör i dag än i går.
Hans ögon blänkte och tittade ofta över allting och bort till någonting annat, som inte Martin kunde se, för han var så liten.
Nu suckade han.
--- Guds välsignelse!
Så suckade han igen.
--- Men ska du ha nånting extra ur jorden, Martin, då får du nog finna dig i att vattna i alla fall.
Förstår du.
Martin sa, att det såg ut att växa bra.
Han pekade på bladen på jorden i pappas land.
Och så pekade han på gräset.
Och på potatisen i landet längre ner.
Pappa nickade.
--- Mmm.
Så riktigt spratt han till och tittade på honom, Martin.
Han strök sig om hakskägget.
--- Jaså du ? sa han sakta och underligt.
Han höjde ögonbrynen --- och sänkte dem.
--- Jodå, sa han, det är så sant som det är sagt, det.
Man riktigt hör hur det växer!
Martin stod en lång stund och lyssnade.
Han hörde inte.
Nåja.
Han frågade, om det visst växte allting häruppe ? --- Allting ? sa pappa.
Nja, vet du vad ? Allting ? Men så blänkte det till som en blixt av glas i hans ögon.
--- Jo!
sa han.
Jag försäkrar : här skulle allting kunna växa.
Finge det bara gro, finge det bara tid på sig.
Men kom ihåg : det ska skötas, tittas om, hållas efter varje minut.
Då, förstår du, Martin.
Sen suckade han igen, så det skar.
Martin måste fråga, om det var någonting.
Någonting särskilt ? Någonting som --- ja ? --- Vasa ? var allt som pappa kunde svara på det.
Han riktigt glömde bort, att det var sommar och att skollärarn i honom hade ledigt.
Martin menade, att om ifall så vore ... Då log pappa först.
Sen blev han som alldeles mörk över hela ansiktet, drog ihop pannan, spände läpparna och hakan, så det syntes genom skägget.
--- Om man bara finge en lugn stund!
utbrast han.
Men det är lögn!
Martin tänkte, att han nog syftade på Lars, storebror.
Eller var det kanske Långa Rikard ? Eller vad det var ? Sen försökte pappa språka bort alltsammans genom att dra in ännu mera.
Vad var det han sa ? --- Nånting särskilt ? Nej.
Men det är så bråkigt allting.
Hela jorden.
Vad bråkar alla i ? Tänk, om någon enda kunde hålla sig i skinnet!
Häftigt och hårt : --- Då må dom få som dom vill, då!
Martin begrep ingenting.
Han måste fråga.
Han frågade, vad det var folk ville som dom bråkade för ? Pappa ryste.
Han tömde sand ur silen på vattenkannan och satte så fast den igen på pipen.
Han tittade sig omkring, som trodde han sig få se någonting visst.
Han slängde en blick uppåt lillrumsfönstret.
Men där stod ingen.
Fladdret som hängde ut visade, att mamma just gått därifrån.
Mamma höll på bädda.
Ingen syntes till.
Pappa sa obalanserat : --- Gräva i allting, vill dom.
Vad dom vill ? Jo, det ska jag säga dig medesamma.
Dom vill krig!
Krig ?!
Sen vände han ryggen till och sa barskt : --- Och nu har jag faktiskt inte tid längre att prata strunt, nu får du gå.
Tidigt på morgonen.
I dag hade klockan stannat.
Eller vad det var, allting stod stilla och allting var bakvänt.
Ja inte bakvänt ; men annorlunda.
Allting blev annorlunda för varje dag, men i dag var det ändå annorlundare.
Också hos Jösse var det så.
Farbror Sjöholm for omkring i oknäppta byxor och den randiga flanellskjortan, som han visst låg i om natten, och murrade och svor över allt och alla.
Han ställde sina frågor till Martin.
--- Vad fan tror egentligen dessa skollärare om sig ? Den där långa ohängda fan där bort i rökåken till exempel ?!
( Han menade Långa Rikard, han hade väl rykit ihop med honom om vedhuggningen eller korkmattsfernissningen i skolsalarna, eller någonting annat.
) --- Men dom där förbannade gammelnuckorna dom ska jag förbanna mig snart beordra till hängning!
Snart vill dom man ska spotta åt dom, dom ska passas.
Va ?!
--- Nämen snälla Sjöholm då, vädjade tant Sjöholm --- men då tog det eld.
--- Börja inte du också!
ryade farbror Sjöholm.
I går hade han nästan sjungit, jämfört med i dag.
Martin stod och darrade.
Då pekade farbror Sjöholm på stolen nere vid dörren.
--- Sitt, pojk, och stå inte där och skruva dig.
Har du lus ? Han pekade på dörren.
--- Eller gå ut på bron och vänta.
Medan tant Sjöholm dukade kaffebordet och Jösse sakta makade sig upp ur soffan.
Flickorna vågade knappt visa sig, i dag var det inte värt att hosta.
Tant Sjöholm gjorde en gest som för att bjuda Martin stiga fram.
( Som i går.
) Då röt farbror Sjöholm.
--- Stopp där!
Eller menas det att jag ska fö och klä varenda förbannade gråsparv som går i den här byn ? Nix!
Mina avkomlingar ska jag fö, men så fan heller andras.
Vaktmästarn sörjer för de sina, skollärarn för sitt.
Tant Sjöholm visste inte åt vilket håll hon skulle sno, allting var bak som skulle vara fram, allting var trist.
Jösse bara flinade, tills farbror Sjöholm hyvade till honom så han flög.
--- Där har du tvättfatet!
Det stod på en stol framför spisen, tillsammans med tvålen och den över stolkarmen slängda, grova säckhandduken.
Ingenting var som i går.
Martin reste sig och skulle gå.
Han kände snålvattnet komma sipprande i mungiporna.
Då kom tant Sjöholm och stack till honom en stor långsmörgås, en hel landgång.
Saltet i smöret glimmade.
--- Se här, Martin, sa hon, och hennes röst var samma vänliga som i går, som alltid.
Tugga den här, du, mens du väntar på den där dröbacken.
Bara hon var densamma, och dröbacken det var Jösse.
Jösse kom ut till sist och gäspade.
Han ville ingenting.
Han också var sig nästan lik.
Han såg åt det håll där gruvan låg, och skakade på huvudet.
Då sa Martin ordet Badtjärn.
Jösse öppnade ögonen och slöt dem igen : han satt och blundade mot solen.
Och solen lyste från den högsta himmel som någonsin synts.
Högst upp i det högsta strövade skära och vitblå moln som änglar, som ville ändå högre upp, ända till Gud.
Men Jösse fick igång påkarna till sist och började gå med på vägen upp till Badtjärn, samma som i går.
Nu skulle allting äntligen lossna.
För det hade fastnat, det satt fast överallt, allting kom inte ur fläcken.
Men nu så, nu hade man äntligen kommit över tröskeln.
Det hade varit som en tröskel, precis.
Men nu var man över.
Då kom farbror Sjöholms väldiga röst, den sprängde rummet i tusen bitar, som när Oskarsson går.
--- Nej hallå där unge man, nu pekar visst näsan åt motsatt håll ? Här är det, hitåt!
Jösse tvärstannade.
--- Ja hej då, Martin, sa han och lomade tillbaka till sin bro.
Farbror Sjöholm skrattade, och då rullade det som vagnar i luften.
Det var för han var så stor och stark.
Han var vaktmästare, och han rådde om allting och allting rådde han på, han var den väldigaste som fanns.
Nu var han nästan som vanligt, nu när han skrattade och bullrade.
Det var så hela luften blev full med hans skrattande ansikte.
Mustascherna hängde långt ut över träden, han tuggade på tänderna eller läpparna eller hade han pipan i mun, han hade pipan och den nådde högt över alla berg, ända fram mot solen.
Och långt upp där glittrade det blankt av hans ögon.
Hur han knep ihop dem, hur han kisade och blinkade.
Och kinderna fulla av skäggstrån --- luften bara flimrade.
--- Och skollärarns grabb måtte väl hitta vägen hem ? ironiserade den höga rösten.
Ta tvärs över gent så är du framme strax!
Min gosse!
Då gick han en annan väg.
En sväng åt det ena hållet och en åt det andra, och så in på stigen förbi dynamitkällarn och upp i den backen.
Strängt taget ville han väl inte gå här.
Ja ville ; strängt taget gjorde det detsamma vart han gick.
Och vars han gick.
Om han så vände sig om och gick baklänges, gjorde det ingenting.
Inte numera.
I förrgår, ja ända fram till i går kunde det gjort någonting.
Men inte nu, inte i dag.
Och inte i morgon, och aldrig mera.
Vad allting var förvandlat.
Det kom en häst med dynamitlådor på väg upp till dynamitkällarn, som låg inne i backen, innanför ett litet hus som stack fram som en nos i skärningen.
En vit häst.
Kusken gick bredvid kärran och manade på.
Den röda lilla flaggan fladdrade längst bak på lasset.
Varning.
Det var stora röda kors på dynamitlådorna.
Varning.
Och på den stora, tjärade dörren till det lilla tjärade huset var det ett rött kors som blivit nästan vitt av solen.
Varning.
Skulle dynamitkällarn smälla, sa storpojkarna, ja då vore det färdigsmullet.
Och det var sant.
Och det kunde gärna smälla!
Men tacka för att det inte small, det kunde man räkna ut med fötterna.
Vad hästen med dynamitlådorna och den röda flaggan verkade onödiga.
Nu stannade hästen och ställde ut bakbenen, bakåt och åt sidorna, och spände på.
Kusken tog av sig skärmmössan och torkade skallen med en brunröd näsduk.
Det bara skvalade under magen på hästen.
På samma gång var de så besynnerliga ? Eller vad det var ; de kunde ju lika gärna inte vara där nere.
Han begrep det inte, det var omöjligt begripa sånt.
Men någonting konstigt var det.
Om dynamitkällarn small, sa storpojkarna, ja då bleve det en smäll som hördes.
Tacka för det.
Bara om en enda låda small på en enda gång, skulle det höras.
Ända från Hin Onde och opp till Gud.
Och änglarna skulle ramla ner.
Och direkt ner i skiten.
Men dom tog bara lite grand i sänder och stoppade in i hål i berget och tuttade på, och såna pissmyrssmällar nätt och jämnt hördes ju, och inte betydde dom det allra minsta.
Ingenting var som förut, och allting var alldeles onödigt.
Nu fick kusken fart på hästen igen.
Nu vek dom av från landsvägen och kom in på planen i skärningen.
Nu försvann hela lasset bakom stenarna.
Och det kunde ju kvitta.
I alla fall satt han bra där han satt.
Han språkade med sig själv.
Om han mötte någon, tänkte han att han skulle låta bli att hälsa.
Och om karlen då frågade : " Hur gammal är du, min vän ? " ja då skulle han svara : " Sex år och en tum!
" ( Den som frågar den är dum.
) Men om då gubben skulle börja vitsa och säga ; " Stort huvve, lite vett!
" ( smal i ändan som ett spett!
), ja då skulle han säga : " Ryk in i helvete, gubbe!
" Mammas bild dök upp --- och lillebrors.
Men han tänkte bort dem, tänkte tills de försvann.
Först tänkte han i alla fall litegrand på mamma --- och lillebror.
Om inte lillebror slutade klösa i mammas bröst, skulle han tutta på pillernoken på honom, och den skulle vara dynamit, och då, om inte förr, skulle han nog ge sig.
Opp till änglarna!
För han var ledsen.
Han hade mistat mamma.
Och sen i går visste han allting om allting.
Allting var lögn, allting var fult.
Det hade inte alltid varit så.
Ända tills lillebror kom hade han varit favorit.
Nu var han ensam, ingen tog notis om honom, han fick vara med sig själv.
Men han ville inte ha det så.
Att de inte begrep det ? Han ville allting skulle vara som förut.
Sitta i mammas knä.
Nå, då fick dom väl som dom ville, då.
Krig.
Och att dom inte begrep, att om han ville så kunde han gå dit ner i gropen och bara tutta på!
Om inte förr, så när dom hörde smällen skulle dom begripa.
Och det var väl för det som pappa hittat på, att han, Martin, skulle börja skolan i höst, fast han bara var sex år.
De ville ha honom ur vägen.
Så kunde dom hålla på så mycket som helst.
Och hela kåken skulle bli full av lillebröder.
Bara han kom undan --- så de kunde trivas.
Han hade vetat det hela tiden, sen lillebror kom.
Eller åtminstone sen pappa sa det där om att börja skolan.
Men nu hade han bevis.
I går, när åskan gick, Oskarsson, fick han bevis.
Putte Ståhl och Adde lade fram dem.
Och bara det att Feppas morsa var på tjocken --- bevisade att det var sant.
Däremot var det inte sant, att änglarna kom med lillebror, inte sant att storken med röda näbben och bena hade kommit med lillebror, inte sant att fru Vass haft hit lillebror i sin svarta väska som det luktade så konstigt ifrån.
Lögn, lögn.
Däremot var det sant, att --- ja, som Adde och Putte Ståhl talat om.
--- Martin!
sa mamma plötsligt.
Men Martin hörde inte på.
Fast han hörde, hörde han ändå inte.
Han satt mittemot henne vid köksbordet och tittade på, när hon rörde om i den blåblommiga karotten, vispade och kladdade, så det riktigt tog inne i öronen, krossade skorpor och hade i, saltade, ja ökade på med ett ägg, eller delar av ett ägg : mamma rörde ihop smet till köttbullar.
Ja tittade ; han egentligen såg inte alls på henne, fast det verkade så.
Han såg, men såg inte ändå.
Också när han stirrade rakt på hennes händer --- såg han inte.
Fast naturligtvis visste han vad de gjorde, och vad mamma höll på med och hade för avsikter.
Han riktigt tog förskott på middagen genom att redan nu förnimma stekoset och höra hur det sprättade där i stekpannan, och se locket lyfta sig på potatisgrytan, och höra vattnet puttra och rinna över och fräsa på spisen.
--- Snälla Martin!
vädjade mamma och steg upp och började sno runt i köket och slå i skåpdörrar och skramla med burkar och kärl och prassla med papperspåsar.
Men Martin hörde inte.
Han såg ut på gården.
Gårdsplanen låg alldeles öde.
Den var så tyst och tom och övergiven.
Det tuviga gräset och stenarna och den röda sanden verkade så övergivna.
Den långa, svartgrå bron ända härifrån matboden och bort till tvättstugan var så naken och melankolisk.
Tvättstudörren var stängd och sluten som för evigt.
Trist, med hängande huvud, liksom med hål i bröstet smög skuggan sig över den tomma gården och smet runt hörnet på uthuset och försvann.
Det hade burit iväg!
Bara för en dryg timme sedan hade allting funnits kvar därute.
Pappa hade stått där nedanför tvättstubron och lagt sista handen vid packningen.
Han hade snörat fast renskinnet ovanpå konten med ett grovt rep, som han hanterade med nästan komisk viktighet, röck och slet i och spände.
Farbror Sjöholm hade stått med sin kont på ryggen och manat på och gjort vissa förslag.
Och Zachrisson, överlärarn med långskägget, hade suttit på bron och rökt en sista pipa och pekat utåt dalen eller uppåt skogen, och språkat och gett anvisningar.
Pappa hade gått från sak till sak och undersökt varje ting, att allting var med och allting på sin rätta plats.
Så brun han hade varit, det bara blänkte.
Musklerna på hans armar hade hoppat som sol på vatten och kilat som vattendykare.
Och nu var han visst nervös, för det syntes när han stakade iväg, att han verkligen haltade.
För en halv timme sedan, knappt det.
Och Lars hade kommit fram med FinnAnderssons dragkärra och pappa och Zachrisson hade lastat på de stora fisktunnorna och provat, om de skulle stå kvar.
Nu kom Långa Rikard fram och skulle göra några kommentarer.
Pappa avvisade honom underligt nog inte.
I stället lade han handen med pipan på Långa Rikards arm och sa någonting, som fick alla tre fiskarna att instämma.
Farbror Sjöholm ökade visst på, för nu började alla karlarna att skratta och göra underliga rörelser och svep.
Pappa skrattade, så hans vita, starka tänder blänkte mellan det glänsande blåsvarta, som var hans skägg och mustascher.
Och alla tre fiskargubbarna --- det var fiskargubbar, de skulle iväg på en två veckors färd, det var någonting stort och väldigt, nästan skrämmande --- var skogsklädda med finnstövlar eller bara näbbskor ( pappa ), spetsbyxor eller vanliga, avlagda vardagsbyxor, arbetsskjorta, svångremmar eller hängslen.
Pappa och Zachrisson hade kepsar, små runda knattar till mössor med korta skärmar, men farbror Sjöholm hade en vid solkig hatt av gulvitt strå.
Pappa gick i skjortärmarna som vanligt, men de två andra hade rockarna på.
Pappas rock låg överst på lasset på kärran.
Pappa hade sin lappkniv fastspänd under hängselstroppen där fram på byxan.
Och nu kom husets alla varelser ut och tittade.
Aurore med Mary i handen, fröken Vester, milda Matilda, mamma, och hela jänthögen.
Och bortifrån vaktmästarhuset kom tant Sjöholm och Jösse.
Och var en som hade sin väg förbi stannade och såg på.
Martin ensam satt här vid fönstret och fyllde sig med vemod.
Och så hade pappa äntligen utfärdat alla order till Lars och mamma och jäntorna, ja pekat med pipskaftet hit upp, hit på honom, Martin.
Zachrisson körde in armarna i remmarna på sin näverkont som stod på bron, krängde och makade till och reste sig så, väldig och magistral.
Farbror Sjöholm hjälpte pappa upp med hans kont, som var gul av spån och tydligen mycket tung.
Lars hade redan lyft upp dragkärran från dödläget och stod beredd.
Och på en gång började mamma och tant Sjöholm och alla fröknarna att lipa.
Pappa blinkade.
Farbror Sjöholm drog till och svor.
Zachrisson drog i sitt skägg och småskrattade.
Han rörde på sina tjocka läppar, det såg ut som ett nå nå nå!
Först då hade han, Martin, rusat ut för att sluta sig till den av det väldiga uppfyllda skaran --- men när han kom fram i knuten, ja då hade tåget redan satt sig igång.
Han ville skrika på pappa, men han gjorde det inte.
Jäntorna följde med till station.
Kärran som Lars drog skramlade, de tomma tunnorna vägde inte mycket.
Kärrhjulet gnisslade.
Karlarna --- de gick redan nere på landsvägen och allt som syntes det var kontarna som vaggade, och allt som hördes det var kontarna som knekade.
Tant Sjöholm gick gråtande tillbaka till sitt.
Mamma kom häråt, gråtande men tröstad av milda Matilda och fröken Vester.
För mindre än tjugu minuter sedan.
Och nu --- vemod, saknad, öde ensamhet.
--- Martin!
! Nu röck han verkligen till och slet blickarna ifrån sina vaga syner och tittade på henne.
Hon stod mitt på golvet och rynkade sin breda, höga panna.
Hon sa : --- Men är du verkligen alldeles döv ? Som så ofta förr var det som han halvt drömt --- och nu vaknade han, nu var allting riktigt verkligt.
Mamma hade börsen i handen.
Också hon liksom vaknade upp ur någonting, för hon sa mjukt : --- Jag blir visst aldrig klok på dig ? Tror jag inte du sitter och sover ? Hörde du vad jag sa ? Martin skakade på huvudet.
Mamma suckade.
--- Snälla rara du --- kila ner till handelsboden och köp lite lök.
Så vi får till köttfärsen.
Men fort!
Då gled han ner från stolen.
--- Kan inte nån annan gå ? sa han, fast han visste, hur allting låg till.
Det var bara han och mamma och lillebror.
Det fanns ingen annan att skicka.
Mamma skakade på huvudet och såg sorgsen ut.
Han tittade inåt sängkammaren, där lillebror låg och kved i sin vagn.
Också mamma tittade dit, gick fram till dörröppningen och såg.
Lillebror hostade lite grand.
Då var det som om det tagit också i mammas bröst.
Mamma lade handen med börsen för munnen.
( Lillebror var inte " stark ".
Mamma hade talat i dag på morgonen om att ta hit doktorn, men då hade pappa sagt lappri !, och det visste ju alla vad det betydde.
Men mamma ängslades för allt och allting ... ) Just som Martin skulle erbjuda sig att springa ärendet, fick han se hela högen av barn bortifrån barackerna storma fram på gården och stanna vid vedtravarna.
Vad de nu fick syn på : de stod och vaggade som gräs i blåst och bar sig åt.
Mamma, som vände sig om och kom tillbaka, såg dem också.
Hon sa : --- Asch, att dom där baracksungarna skulle komma också.
Vad har dom här att göra nu igen ? ( Därför att de sprang titt tätt över gården, antingen på den här sidan eller på den andra, där de genade snett över krönet och slank ned i grindhålet, skrikande och hetsande varandra.
Särskilt nu om sommarkvällarna, särskilt sen det börjat skymma på.
) Hon lade sin hand på Martins arm.
Den kändes så tung och bekymrad, att Martin blev bestört.
Mamma var sorgsen, inget tvivel.
En beklämmande slöja drogs över hans sinnen.
Snart visste han, att det var som han anade.
Då ökade han sitt eget vemod med hennes.
De stod en lång stund tysta och såg dit ut, mamma med handen alltfort på hans arm.
Barnen därute började klänga på vedtravarna, skutta över på vedbodstaket och kliva upp och hoppa ner.
Några vedträn rullade ur kasten med ett brak.
Nu stod två stora pojkar högst upp på åsen på uthustaket och balanserade och skrek.
Att inte Långa Rikard rusade ut ? Som när han, Martin, var där och klev ? Nej.
Mamma suckade igen.
Men då kunde han inte hålla sig längre.
Han sprang bort till lilla skafferifönstret, som stod öppet, stack ut huvudet och gastade : --- Hör ni baracksungar, ta och ge er iväg härifrån, här har ni ingenting och göra!
Då var det som om allting stannat på en gång.
Alla barnen därute först vred på huvudet, sen stelnade.
Pojkarna på taket stod styva som pinnar och stirrade som om de skådat ett spöke.
Mamma viskade ett skrik : --- Men Martin, är du alldeles från vettet ?!
Vad stelnade allting för ? Vad stirrade det i ? Martin begrep ingenting.
Han hade bara gjort det mamma velat göra --- om hon inte varit så ledsen.
Och det var ju sant, de där barnen skulle inte vara där och härja, det var förbjudet, helt enkelt.
Han lyfte tafatt upp ena handen och lade den mot kinden som för att känna efter, om det verkligen var han själv som var föremål för denna outhärdliga tystnad.
Och så --- gav barnen sig iväg.
Som om de plötsligt fått vingar.
Pojkarna var ena ögonblicket däruppe på takåsen --- i det nästa kravlade de nere på marken i stickor och boss : så kom de upp och lade benen på ryggen.
De försvann skrikande bort till sina egna kåkar.
Mamma viskade : --- Du förstår väl, att så där får man inte säja!
Hon tog fram en femöring ur börsen, satte den i hans hand och skjutsade iväg honom med ett : Och nu rappar du på!
Han släpade benen efter sig och hasade steg för steg utför slänten.
Då knackade det på salsfönstret.
Det var mamma, och hon vinkade åt honom att kvicka på.
Han ökade farten ; men när han kommit bakom krönet, där mamma inte kunde se honom längre, saktade han av och polymasade resten av vägen.
Han satt en stund på handelsbodens väldiga bro, satt i solen och tog igen sig.
Några grabbar spelade kniv på vedbodsbron en bit ifrån.
En av dem gjorde ett veritabelt mästarkast som kom de andra att skrika av beundran.
--- Han gjorde det!
Negern gjorde det!
Och den svartbruna grabben, Negern kallad, tog lugnt kniven och strök den över sitt hår --- det var fascinerande.
Men så började kopparmyntet bränna i Martins hand ; han gick in genom den pinglande dörren.
Han tänkte, att han velat vara Negern och kunna hans konster.
Tre fyra gummor hängde över disken och visade honom ryggen.
En gubbe satt på en låda och lade just in snus.
Det var visst bara handlarn själv som observerade hans ankomst ; fränt tittade han med gröna ögon och pekade rakt på med sin spetsiga morotsnäsa, och så spottade han fram ett välkommen.
--- Stäng dörrn, gosse, om du har någe' vett!
Då vände sig hela gumraden om och flinade.
Martin blev nervös och fick inte dörren att gå i lås, han åstadkom bara ett enda utdraget kling --- men så gick en av tanterna, en liten rultig vithårig en dit och hjälpte honom.
Hon sa : --- För liten och nätt, min gosse!
Och strök honom så lätt över håret.
Gubben sänkte ner handen med snuset och plirade veligt ; så kramade han ihop pulvret och makade in det under läpparna med grimaser och stön.
Han hade snus i mungiporna och långt ut på skägget.
Handlarn flinade och sköt mössan på tre kvart.
Martin avskydde honom som han fick hans gröna ögon in i sina.
Han hade ett vitt förkläde med blodstänk, han såg elak ut, och dum.
Han kunde inte vara riktigt slug ? Och han gafflade på som en skata : --- Mjaha, fru Smeden, vad får det sen lov att va ? Fru Smeden, så hette alltså den lilla snälla tanten.
Hon vände sig om ett par gånger och mönstrade Martin, tills han nästan kände sig generad.
Hon talade i en stilla, timid ton, som var så olik handlarns skrikiga att den verkade drömd.
De andra gummorna språkade om ditt och om datt.
Gubben på lådan muttrade för sig själv.
Martin måste vänta på sin tur.
Men härinne var så mycket att titta på, han väntade gärna.
Visst tusen ting enbart i taket : finnstövlar och näbbskor som luktade fränt läder, hinkar och pannor och kannor, tömmar och band, redskap, skaft till redskap, lappskor, renbogar, borstar --- ja, han fick ont i nacken av att bara se.
Då gick han fram till silltunnan, som stod på den här sidan disken.
Vilken frän, kväljande lukt.
De av salt klibbiga fiskarna simmade i en otäck lake, som blänkte talggul just i randen mot tunnan.
Och detta förfärliga gula saltrim kring tunnans kant.
Golvet var kletigt av ditrunnen lake.
Otäckt.
Nu hoppade snusgubben ner från sin låda och kom fram och lutade sig över tunnan.
Som om han observerat den genom Martin.
Han stack ner sin smutsiga hand i laken och fiskade upp en fet, blåaktig sill och höll den mot näsan.
Så slängde han den tillbaka, så det skvittrade saltlake ut på golvet.
Han luktade och smakade på fingrarna och skakade ivrigt på huvudet.
Så spottade han ut en brun stråle och grinade illa.
Han muttrade någonting i skägget, någonting dystert och obegripligt, kanske på finska.
Stultade tillbaka till lådan, stötande sin egendomliga, grova kvistiga käpp i golvet för varje steg.
Han gick med krokig rygg och var, såg Martin nu, underligt klädd med snören lindade kring byxbenen samt med näbbar på fötterna.
Han förde med sig en stark lukt av snus och orenhet.
Kanske en tiggare ? Handlarn frågade helt apropå : --- Nå gubbe, föll sillen i smaken eller dög den kanske ej ? Fränt och hånfullt.
Gubben skakade på huvudet, så det lockiga, toviga svarta håret slängde.
Då skrek handlarn : --- Men nu ska du höra!
Tiggarn --- sillen duger inte åt honom!
Gubben hajade till, och kvinnorna vände sig om och mönstrade honom, fru Smeden med deltagande, de andra med hårda, vassa, fientliga ögon.
Han såg ner i golvet och snodde nervöst med sin käpp.
Han tuggade på läpparna och skägget och fortsatte att mala fram sin ström av ohörbara, konstiga ord.
Han satt och gungade överkroppen fram och tillbaka.
Främmande, underlig, höljd med gåtor.
Martin snodde runt och lät ögonen vandra över de med tygpackor, kartonger, brukar och påsar fyllda hyllorna, skåpen med hela rader av små och stora trälådor, som handlarn drog upp så det smackade och sköt igen så det small, väggarna med sina krokar och spikar, som det dinglade allt möjligt på, allting som blänkte och glimmade och luktade --- det var en drömvärld med allting samlat på en fläck : allt som luktade gott och allt som luktade illa, allt som var fint, allt som smakade gott ( karamellerna i sina glasburkar, vindruvskaggen på golvet innanför disken, plommonen och de torkade äppelringarna i sina kärl, russinskartongerna ), och allt som bara gjorde dig mätt.
Och allt som behövdes för att hålla rent och göra fint.
Vad handlarn måtte vara rik ? Fanns det en lyckligare man än handlarn ? Bara sträcka ut handen ... Det pinglade i dörren ; några gick ut och några andra kom in.
Handlarn slängde till Martin en giftig blick, då och då, som om han inte varit förtjust i småpojkar.
Men Martin brydde sig inte om det.
Han tänkte : himmelriket måtte se ut ungefär som en handelsbod invändigt ? Plötsligt pekade handlarn rakt på honom med sin röda morotsnäsa, lade upp sina bleka händer på disken och lutade sig fram.
Han grinade försmädligt och stötte sin tjocka, illaluktande andedräkt i Martins ansikte.
--- Mjaha, unge man, nästan skrek han.
Vad får det lov och vara ? Vad får vi lov och börja med ? Ja, fram bara med det han bär på hjärtat, kläm ut det bara!
Ironiskt, djävulskt elakt och betvingande.
Och om det var hans hypnotiska gröna blick eller vad det var --- när Martin lade upp handen med femöringen på disken, visste han inte vad han skulle köpa.
Han blev röd i ansiktet, het över ryggen och om händerna.
Och handlarn bara borrade in sina gräsögon i hans, han kände hur det tog och vred om, tills allting började snurra.
Han hade glömt bort vad han skulle köpa!
Handlarn började flina.
Och nu tog han femöringen och höll upp den mot det sparsamt insipprande fönsterljuset och synade den från alla vinklar.
Han talade högt, så alla skulle höra det.
--- Nejmen ser man på, en hel femöring!
Ska han verkligen göra affärer för hela summan ? Martin kände sin vanmakt.
Hur han ansträngde sig, kunde han inte komma på, vad han hade för ärende.
Han måste komma ihåg, han fick inte låta den där grönögda idioten platta till sig.
Han tänkte och tänkte.
Mamma sa : " Se här Martin, ta den här och kila ner till handelsboden!
" Men sen, sen ? Handelsboden var full av saker, väl tusen ting.
Han sökte omkring sig, riktigt blåste iväg ögonen som en vind från hylla till hylla, från fat till fat, från burk till burk, från tunna till tunna.
Nej.
Mamma höll på göra i ordning någonting till middan.
Få se nu ? Mat.
Mat, mat, mat!
Tusen slag, det var bara att sträcka ut handen.
Nej, han kunde inte.
Han måste avstå.
Han måste bekänna sin oförmåga och ta skammen.
Men då han just skulle acceptera, råkade handlarn se på honom med en så outhärdlig överlägsen glimt i ögat, att Martin trodde han skulle skrika av nesa.
I pur ilska kom han så ihåg, vad mamma sysslat med och vad hon önskat av honom.
Och i en blink slängde han fram sitt bud.
--- För fem öre köttfärs --- ska jag ha!
För andra gången i dag liksom stod allting plötsligen stilla och vände sina tysta, frågande ansikten mot honom och bara stirrade.
Handlarn tappade hakan och såg så dum ut som han var.
Sen --- började alla fnittra.
Gummorna som stod närmast började först.
Så fanns det en flicka inne i butiken nu, hon började fnittra.
Gubben på lådan satt kvar, han stötte käppen i golvet och bubblade fram någonting som väl var ett fnitter.
Sist av alla kom handlarn igång.
Allting : ljuset for över koppar- och zinkplåtssakerna i taket, kilade från den ena glasburken till den andra, hoppade från hylla till hylla --- och fnittrade.
Ja fnittrade ; nu hade de börjat skratta.
Sillen där i tunnan for väl också omkring i sitt spad och gapade och stötte ut ljud --- kunde han tro.
Varför tittade alla så där ? Och varför fnittrade alla och skrattade ? Nu gick handlarn bort till köttkvarn och malade fram några rödvita strimlor, som han snabbt svepte in i ett smörgåspapper, vägde på vågen med stort allvar, till sist svepte in i ett brunt omslagspapper.
Han sträckte fram paketet och sa så stilla : --- Så du var alldeles säker, du skulle ha för hela slanten, då ? Sen vände han sig bort och hostade inåt sina förbannade hyllor.
Hela boden skrattade ännu mera.
Varje sak, varje reflex av ljus och mörker, varje enskild person, hela handelsboden skrattade ihop med dörrpinglan, när Martin äntligen steg ut i solen på bron.
Han kände med ryggen, att alla och allting stod och tittade efter honom, när han traskade ner på vägen.
När han vek om hushörnet, fick han för sig, att hela kåken vände sig ett halvt varv för att inte mista honom : alla och allting följde honom långt upp i backen.
Ungefär halvvägs började han anfäktas av tvivel.
Tvivlet ökades för varje steg.
Det var paketets fel.
Han bar det i handen.
Det var som så litet.
Det som var inuti, inom papperet --- var så lite.
För fem öre, inte mera.
Han måste medge det : han tvivlade.
Aldrig förr hade han behövt tveka så på sitt omdöme.
Nu tvekade han.
Fast han kunde lägga handen på bibeln och svära --- tvekade han och tvivlade.
Fast han hörde mammas röst så tydligt som helst än i denna stund.
Och så klar och distinkt.
Sällan eller aldrig hade den klingat så högt över och igenom allting.
" Snälla Martin!
" Paketet : det kändes tungt, fast det var så litet.
Ja tungt ; det kändes så lätt.
Det vägde inte mera än en skatfjäder.
Han trodde han skulle bli tokig, när han tittade på det.
Nu kom han ihåg, att mamma haft bråttom, till råga på allt.
Han tog i allt han förmådde.
Men benen skulle prompt dra sig utefter marken, tills myllan nötte skinnet under fötterna.
Det var som om han stigit på het aska.
Säkert var det någonting som inte stämde ? Luften i trappan därhemma var tung och tät som dimma, men han trängde sig igenom.
Nu satt väl pappa och de andra fiskargubbarna på tåget ? Att han varit mitt ibland dem.
Han borde varit där pappa var, att de inte begrep det.
Vad allting var tomt och tyst och öde.
Inte var det tomt, och inte var det tyst och öde.
Dörren till köket stod öppen, han kunde se in ifrån farstun.
Det luktade stekt, på gränsen till bränt.
Köttbullar luktade det.
Nu uppfattade han slamret och klirret : hela familjen satt kring bordet och åt.
Tredje gången gillt : nu vände sig alla häråt och tittade på, när han steg över tröskeln.
Så kom mammas förebrående röst : --- Men Martin --- var har du hållit hus ? Han sträckte ut händerna med det lilla paketet.
Mamma gick emot honom och tog ifrån honom det han bar.
Hon skakade på huvudet, dock mera sorgset än verkligen anklagande.
Just som hon skulle lägga ifrån sig paketet, hajade hon till och stannade mitt i rörelsen.
Hon vände sig mot honom än en gång och höjde ögonbrynen, så hennes breda, höga panna blev full av rynkor.
Hennes stora ögon började blänka och glittra.
Hon vände sig tillbaka mot bordet och började veckla upp paketet för de andra, jäntorna och Lars.
Knappt hade innehållet skymtat, förrän jäntorna skrek i chorus : --- Han --- Gud --- han har köpt köttfärs!
Med en glans av enfaldig hänryckning.
Med en oförställd lycka.
Lars slog sig på knäna och vrålade.
--- Han är inte slug, han är inte slug!
Mamma skrattade så gott som väl aldrig på år och dag.
Det var just ett äkta vemod.
Vad han hatade dem.
Alla och en för en.
Ju mera han verkligen kom ihåg, vad han borde köpt --- ju mera hatade han dem.
Ju mera deras ögon glänste, ju rödare deras kinder blev och varmare, ju öppnade deras röda munnar och ju blankare deras vita tänder --- ju mera hatade han dem.
--- Jubelidiot!
skrek Lars.
Du är en jubelidiot!
--- Tyst, sa mamma, säj inte så där!
--- Å Martin, å Martin!
skrek hela jänthögen.
Och alla menade de detsamma.
Han genomskådade dem nog.
Men nu skulle de passa sig.
Mycket tålde han --- men inte hur mycket som helst, inte allt.
Han hade glömt, det var sant, och blandat ihop.
Men han var väl inte den första!
Trodde de det, trodde de fel.
Och trodde de verkligen han tänkte stå här och bara tiga och ta emot, trodde de fel.
Om de inte slutade, innan han räknat till tre, skulle han ta och göra någonting, som de förmodligen inte tänkt, att han kunde göra.
Han blev så rasande, så han grät.
Han stack iväg, så snart han ätit sig mätt.
De hade hånat honom, då skulle de slippa se honom också.
Halvvägs ner i trappan såg han Långa Rikard störta ut i farstun i fullt raseri och staka ut på bron och över gårdsgruset så småstenarna bara flög.
Nu har det varit nånting igen ? tänkte han.
Bara flyktigt, för han snuddade vid saker som han inte begrep.
Innan han hunnit ner, hade Aurore stuckit ut huvudet liksom för att se om Långa Rikard verkligen försvunnit.
Då såg hon Martin i stället, och då blev hon röd.
--- Martin ?!
utbrast hon.
Martin nickade.
Aurore skakade på huvudet som för att förebrå honom.
Sen skrattade hon till, en smula förläget.
--- Jaså ? Det var jo förstås --- jaså do ? Hon bröt på ett annat, underligt språk, skorrade och talade för övrigt så att ingen kunde begripa, vad hon menade.
Varje enskilt ord riktigt jämrade sig, och orden tillsammantagna förvandlades till en ordgröt utan mening.
För resten suddade hon ut hälften av alla ljuden : hon var från ett främmande land.
Så lyste hon upp, och då glänste hela hennes runda ansikte vänligt som alltid.
Hon öppnade sin dörr på vid gavel.
--- Då må do komma in och få en käge ? Jaså do ? Nå, nå livet är no sådan, sir do, livet är nu sådan.
Versgo!
Stig in!
Hon klappade honom på huvudet med sin mjuka, runda hand.
--- Och no är pappa i skoven, inte sant ? Och nu blev do ensam, inte sant ? Stackars liten.
Som om hon ensam fattat hans vemod.
In i Aurores kök.
Det var ett vackert rum med lackfärgade vita möbler, vackra mattor, dukar, kuddar, bonader.
Lampskärmen i taket var överdragen med gult tyg med fransar och bollar.
En underbar doft av nybakade kakor fyllde rummet.
Alldeles riktigt : på det runda bordet mitt på golvet stod ett fat med gulvita, toppformade kakor.
Maränger.
Nästan drömkakor.
Aurore gick fram till bordet.
Nu skulle hon sträcka ut handen efter fatet ? Nej.
I stället gick hon och öppnade salsdörren och tittade in i det av fina saker glänsande rummet, dit Martin aldrig satt sin fot.
En doft av cigarr och parfym slog in och blandade sig som en osynlig rök med kökets kakdoft.
Solen bröt sig samtidigt fram som en flod av genomskinligt guld.
Aurore hade alltid fint.
Men ändå suckade hon.
Sen sa hon lågt : --- Är do där, Mäöri ? Kom --- du ska bjoda Martin en käge, kom no strax.
Sen vände hon sig om och såg på Martin med ett stort smil över hela ansiktet.
Solen dansade kring hennes hår och skuldror så de fick en röd kontur.
--- Nå Mäöri ? manade hon på utan att ta blicken från Martin.
Fast blicken i hennes ögon var helt god, kom den Martin att skruva sig.
Han kände sig smutsig och trasig, han begrep inte för vad.
Bestämt hade han jord på fötterna och benen ? Var inte en knapp borta ur byxan därfram ? Hade han kammat sig en enda gång i dag ? Hade han tvättat halsen ? Som en gråsparv i en flock duvor.
Skulle Mary aldrig komma ? Så kom hon äntligen.
Mary, flickan med guldflätorna och äppelkinderna.
Hennes vattenblåa ögon tindrade alltid av vänlig ironi.
Hennes skratt var så klart och porlade som bäckvatten.
Hon rörde sig lite tungt men ändå så kattmjukt när hon lekte med Maria i gräset.
Hennes klänningar var så luftiga och vida och kantade med blommiga band.
Hon höjde ögonbrynen så de tog i håret i pannan, när hon kom i dörröppningen.
Hon blinkade bort någonting ur ögonfransarna.
Så gick hon snabbt bort till bordet, tog fatet och höll fram det utan ord.
Mary, Mary var inte sig lik.
--- Nå Mäöri, ska do icke sie versgo!
! Nu såg hon på honom.
Nu formade sig munnen till det vanliga, gåtfulla smilet som han trodde var evigt.
Nu började ögonen att glittra igen.
--- Varsågod Martin, ta en kaka, du.
Han tog en kaka med darrande händer.
Mary tittade på honom än en gång.
Så ställde hon ifrån sig fatet och sprang tillbaka in i salen.
Aurores ögon liksom släcktes.
Aurore sprang fram till dörröppningen.
Hon stannade på tröskeln.
--- Men Mäöri, vet do icke skam!
sa hon skarpt och hårt.
Sen tittade hon på Martin.
--- Ska do icke gå ? frågade hon.
Martin såg på henne.
Hon var också en annan.
Då bockade han sig för kakan och smet ut som en råtta.
Fast han tyckte det var som om pappa gått osynlig där mellan sina land, tvättstugan och skärningen, fast han hörde honom gnola eller vissla eller dela ut en kärv befallning, fast han kände lukten från hans pipa och lukten från hans kropp och lukten av vademecumet, som han sköljde munnen med, och tvålen, som han tvättade sig med --- var det ensligt och trist härute.
Sommarens mening trängde sig på genom pappas frånvaro : den var obeveklig.
Så länge han kunde luta sig mot honom, så länge höll sig meningen på avstånd, även om den stod bakom knuten och väntade.
Nu fanns ingenting utom några få veckor mellan honom och den.
Det var sista sommaren.
Sista sommaren som han rörde sig fjärilsfritt och med suverän tankeföring genom stunderna.
Sista sommaren --- och så var drömmen förbi.
För det var som en dröm.
Det hade varit.
Han kände med alla sinnen, att drömmen inte skulle få lov att fortsätta, sen han väl fångats in.
Han förstod det genom Lars och Maria och Birgitta, genom deras slit och milda förbannelser och verop.
Han förstod det genom pappa, genom hans under fängelsetiden skärpta uppträdande, den hårda handen, det vresiga utropet, den allting pinande otåligheten, missmodet, ilskan.
Bakom knuten stod skolan och väntade, alldeles riktigt.
Väl där inne kan du hälsa hem.
Jo, för det är ett fängelse!
" Infångad, infångad!
" --- hade inte pappa stått och sagt det till sig själv flerfaldiga gånger, när allting brakat ihop för honom.
Och stackars Birgitta : hur lutade hon sig inte över bordet och böckerna och pluggade och pluggade, tills hon slet sitt hår i förtvivlan.
Lars bara bet ihop tänderna och mörknade från termin till termin.
Till och med Maria, som bara skrattade åt allting, slängde iväg böckerna, så pärmarna rök, och sa att hon struntade i att läsa.
Pappas stränga ansikte ovanför den käppförsedda handen höll dem emellertid i schack : de fick sukta.
Det var ingen dröm.
Det var sant.
Och det fasansfulla var, att alla de redan infångade riktigt samlade in de fria och drömska och gav sig inte förrän de var inne i buren.
De riktigt längtade efter slutet på din dröm.
Som om de inte kunnat tåla din lycka.
Som om de hatat den.
Som om de avundats dig allting.
Så länge pappa var i närheten, var det som ett hopp vandrat bredvid honom hela tiden, en osynlig skepnad som kunde böja sig ner till Martin i gräset och viska, att han inte behövde vara rädd.
Skolan, skulle skepnaden viska, är en dröm, men det här, ser du Martin, det här är verklighet.
Du bara tror, att du drömmer.
Inte drömmer du.
Det här är sant, det här ska du aldrig behöva avstå ifrån.
Skolan --- är en otäck dröm, förstår du, ingenting annat.
Sista sommaren ? Ingalunda, min vän, är detta sista sommaren.
Tvärtom, den här sommaren ska aldrig ta slut.
Men nu riktigt böjde sig skolan fram och åt sidan och sträckte ut sina vita drakhänder runt lärarhusets hörn och ville ta i honom och känna på honom och försäkra honom om, att den verkligen hade kännedom om hans existens och vad sommaren alltså hade för avsikt.
Han visste vad det betydde.
Genom Långa Rikard visste han det, genom hans blotta åsyn ; genom milda Matilda visste han det, genom hennes tunga, trötta, anklagande röst och inborrande ögon ; och genom fröken Vester visste han det, genom hennes tysta uppenbarelse, genom den milda doften som då och då trängde ut ur hennes dörrspringor och berättade om, att hon var på sin vakt och gödde sig gott och bidade sin tid.
Genom själva fångvaktarna.
I pappas närvaro kunde han någon gång fylla sig med den nya drömmen att åtminstone få sitta under hans käpp.
Fast den drömmen var omöjlig.
Återstod den osynliga möjligheten.
Nu hade den försvunnit tillsammans med pappa, nu var han ställd.
Och nu trängde sig alla sommarens oerhörda indiskretioner på, kilade sig in mellan honom och den allt vagare bilden av pappa, bilden som han försökte och ville hålla kvar.
Sanningen.
Om också bara förnummen med sinnenas yttersta, osäkra spröt ; och han visste att drömmen --- för det var en dröm, den osynlige fick viska så mycket konstigheter den ville --- drömmen var redan förbi.
Men han ville hålla den kvar.
Åtminstone den --- ville han behålla.
Han ville vara i den, alltid, alltid.
Han ville hellre vara en fågel, en fjäril, en trollslända --- än att mista drömmen.
Bara inte vakna, bara inte bli fångad i buren.
Hellre då vara en blomma i gräset, eller ett grönt blad på björkarna som solen glittrade på och regnet tassade på så lent.
Fast nej --- det var redan för sent att hoppas.
Han gick och poade i pappas trädgårdsland och fyllde sig med melankoli.
När allting hotade att bli övermäktigt ( vad var då detta för en besynnerlig dag, då allting vände avigan ut!
), gick han ifrån platsen, som ju snarare ökade än lindrade hans kval, och befann sig nu i det stadium då du går dit näsan pekar.
Hans näsa råkade vara vänd mot vita barackerna.
Först strök han den utefter spjälorna i staketet och kom sålunda att spela sin första, entoniga musikstump : klick klick klick.
Nå : inte med näsan, men med en pinne som han fiskat upp i komposthögen.
Det var en inte helt oäven musik, tyckte han och brassade på.
Sen sprang han som en get över stenarna i skärningen, innan denna blev alltför djup.
Över på den här sidan, hitsidan.
Upp på bron, som välvde sitt gröna skelett över det steniga djupet.
Han hängde sig på räcket och tittade ner.
Sten vid sten vid sten.
Fattades det någonting här uppikring, så inte var det sten, tänkte han.
Röda, grå, gröna stenar.
Tänk.
Över på andra sidan, baracksidan.
FinnAnderssons katt for och gned elektricitet i gräset.
På bron satt några gubbar och rökte pipa och språkade.
En av dem tog pipan och pekade på honom, Martin : som för att påpeka, att där gick han, den där pojken, ni vet.
Eller vad det var.
Ingen ropade honom till sig, ingen sa ett ord.
Men att alla fäste sina ögon på honom, det kände han.
De tyckte kanske synd om honom för att hans pappa farit iväg och fiskat ? Nu sa bestämt en av dem någonting ? Jo : --- Per --- ke --- le!
Det måtte varit Hedensjö ? Då hade han gått hit och satt sig, då ? Kanske tänkte han på sin förlorade son ? Han kilade runt första baracken, där fanns ingenting för honom, inte just nu.
Som han anat mera än verkligen varit viss om var det fullt med folk på gården mellan första och andra barackerna.
Uppe i backen ovanför den djupgröna slänten stod karlarna och sågade eller högg sin vinterved, så luften sjöng och brakade.
Några satt eller halvlåg i slänten och språkade och snusade och rökte pipa eller cigarrett och slog efter mygg.
På baracksbroarna satt kvinnorna och språkade, så luften klapprade, eller bara tittade på.
Och såväl däruppe, utanför vedbodarna, som här nere vid barackerna sprang hela flockar av barn och lekte.
Hundar skällde och katter jamade.
Inifrån första baracken kom kvittret av en kanariefågel, den fanns i sin bur uppe hos Lången, så kallad.
Och just som Martin rundade källarsvalen, skrek någon eller några på musik.
--- Daniel, Daniel, skrek man med instämmande från många håll, ta med dig spelet och kom ut!
Var inte fisig nu SpelDaniel!
Och SpelDaniel hade visst väntat på uppmaningen, för han steg ut på bron samtidigt som Martin gick fram och ställde sig vid slänten, som här nere strök sin linje nästan jäms med marken.
Det var som om ingen observerat Martin.
Han satte sig på hasorna och lät fingrarna falla i gräset, som var blandat med hitsparkat grus.
Eftermiddagssolen färgade allting vemodsrött.
Men fönstren i andra baracken brann som flammande eldar.
--- Nja, sa SpelDaniel och fick orden att gå halvt genom näsan, jag vet int om jag har nån lust.
Vad fan --- spela och spela!
Men --- det må vara hänt.
Förbannade --- vad vill ni ha ? Han hade skört, gulvitt, lockigt hår och en näsa som var som klämd mellan mammas fingernypor.
Hela det gulbruna ansiktet var skarpt.
Mungiporna drogs nedåt, som i smilande melankoli.
Nu gick han upp och satte sig i slänten.
Han fiskade upp snusdosan och slog den i handen, så det sa smock smock.
Så öppnade han och körde ner två fingrar.
--- Men först var det en snus, go vänner!
kungjorde han och småskrattade.
Martin såg ända hit ner, att han lade in så ögonen tårades.
Sen putsade han sig ren och satt ett tag och mediterade och blinkade.
Han lyste ömsom av fjärrsyn, ömsom av närgången bitter frän ironi.
Så sände han iväg en av pojkarna efter spelet.
--- Hälsa morsan, att du ska hämta dragharmonikan --- snorhyvel!
Fru SpelDaniel kom själv ut med spelet.
Hon stannade på bron och stirrade uppåt slänten.
Det var en stor och tung kvinna, kanske den otympligaste av alla i hela baracksraden.
Hon vaggade som en anka, för hon var plattfot.
Håret hängde i testar, den stora, knottriga näsan stack fram över en mun, vars breda, tjocka läppar dallrade som av eviga bekymmer, blekblå och ofta med insidan blottad ända fram till hennes fyra fem gula tänder.
Hela det stora ansiktet var fullt med rynkor och vårtor.
Halsen var skrynklig.
Hon protesterade.
--- Men int ämnar du väl sätta dig ner igen, Daniel, och spela ? Men ven då, veden ? Menar du att jag ? --- Ä!
knorrade SpelDaniel, tar du hit spelet eller ska jag hämta det själv ? Säj åt dina pojkar, behöver du ved.
Förbannade lymlar!
De grälade en stund.
Så fick pojken ta spelet och gå.
Fru SpelDaniel vädjade till sina medsystrar, kvinnorna på bron.
--- Tre stora drulingar till pojkar och en fullvuxen karl --- men likafullt inte en pinne ved till kvällsgröten!
Sen sjönk hon ner på brobänken och gav sig hän.
Nu spelade SpelDaniel någonting så dallrande vemodigt på sitt dragspel, att alla tystnade och hörde på.
Det var så egendomligt, det han spelade.
Tonerna var som fåglar fulla med längtan, och de flög fram ur hans dragspel men också ur hans ögon och mun, ja direkt fram ur hans kvicka, vita, smala fingrar.
Hela gården fylldes med fåglar som kved och sjöng och slog med sina mångfärgade vingar.
SpelDaniel själv blev visst betagen, för han lade huvudet på sned över dragspelsbälgen och halvt blundade, så det såg ut som om han haft brinnande, på snedden ställda fönsterspringor i stället för verkligen ögon.
Han blev alldeles vit om näsan och hakan.
Men ute på kinden tändes liksom en ensam röd eld.
Längtan.
Martin trodde, han skulle börja gråta.
Det var så underligt, så stort, så varmt.
Musiken sågade av honom på mitten, han visste nästan inte till sig.
Han önskade, att han haft vingar och kunnat blanda sig med alla de flaxande sångfåglarna.
Så bröt SpelDaniel utav med ett långt, liksom skrikande, ja hetsande och allting förbannande ackord.
--- Åt helvete!
skrek han --- och alla hajade till och satte upp hakan i förvåning.
Åt helvete med melankolin!
skrek SpelDaniel på.
Förbannade!
Nej nu ska ni få höra på toner!
Och spelade upp någonting så sprittande, att många och Martin med dem måste rusa upp och ruska på de domnande lemmarna.
Allting suddades ut, musiken dränktes halvt av gubbarnas och gummornas stämmor och barnens, och alltsammans flöt ihop och gled liksom in i kvällsljuset.
En blek ton dämpade alla ljud och färger och dofter : det började skymma på.
Martin steg full av förväntan nedför släntkanten och ut på gårdsgruset.
Han ställde kosan mot en grupp pojkar som spelade kula.
Han hade känt Feppa och Putte Ståhl, det var ju vänner.
Nu lade man märke till honom.
Några flickor som hoppade hage vände sig om och stirrade.
En annan flock som spelade pinne slutade och vände sig hitåt och stirrade.
Pojkarna var delade i två grupper : den som spelade triangel slutade och stirrade, den som spelade grop slutade och stirrade.
Kvinnorna på Hanna Hedensjös bro sträckte på halsarna och började viska mellan varandra.
Karlarna kring SpelDaniel satte sig upp och stirrade och mumlade.
SpelDaniel lät musiken tona bort.
Det blev så tyst och stilla.
Men kvällens eget sus ökade i styrka, och det röda ljuset vibrerade ännu lite till.
Besynnerligt.
Martin kände sig lite underlig till mods.
Det var nånting som var galet nu igen.
Men vad ? Här brukade ingen titta på honom på det viset.
Alla kände honom ju.
Gummorna där på bron med sina gråaktiga huvuddukar och tröjor och kjolar kände igen honom, gubbarna i slänten visste så väl vem han var, alla barnen kände honom, han hade lekt med dem några gånger, rymmare och fasttagare, och så där.
Kände de också, att allting vände sig avigt för honom, Martin ? Delade de hans vemod, och ville de visa det genom att göra så här ? Nej, det var säkert nånting annat.
--- Hej Feppa, sa han och gick ända fram till pojkarna, som låtit sina kulor ligga kvar på marken, dels de sex stenkulorna på den dubbla triangelfiguren, dels kastkulorna som visst slungats fram mot triangeln alldeles nyss, sten-, glas- och stålkulor.
--- Hej Putte Ståhl!
Feppa och Putte Ståhl sa inte ett ljud.
--- Spelar ni triangel ? Inte en stavelse från någon av pojkarna.
Martin pekade med tån på en av kulorna, som tillsammans med de fem andra omringade triangeln.
--- Vems är den ? Är det din, Feppa ? Jamen, ska du inte skjuta, då ? Han malade på i en naivitet som saknade gränser.
Men när han böjde sig ner och fingrade på den största av kastkulorna som var av skimrande, mångfärgat glas, då röt en av pojkarna : --- Ge fan i det där!
Förskräckt tittade han upp.
Det var Feppa som svurit till.
Feppa ?!
Han sa : --- Är det din ? Feppa var alldeles vit i ansiktet.
--- Nej, sa han.
Men så tamigfan att det är din heller!
Sen tillade han liksom sorgset : --- För resten kan du kila hem och tissa morsan, här har du ingenting att göra.
Han pekade och talade mellan tänderna, liksom för att inte säga för mycket.
--- Ser du den där vägen ? Om du tar den, kommer du rätt.
Och så skrek han : --- Försvinn!
Martin kände, att han blev alldeles het om kinderna.
Nu --- fattade han.
Å!
Skam till sägandes : läppen började darra på honom.
Han hade ju inte menat --- så!
Han hade ju menat ... Men begrep de då inte ? Nu lade Putte Ståhl en hand på Feppas arm.
Hans vimsiga ögon glimmade grönt och brunt.
Han sa : --- Ä!
Nog kan han väl få stå ? Va Feppa ? Nog kan han väl få kika ? Med får han inte va --- men nog kan han väl få se på ? Grabbar, va grabbar ? Putte Ståhl, den äldsta av pojkarna som var liksom yngst ändå av dem alla : han höll ett riktigt tal.
Och det var så varmt och övertygande, att alla lyssnade.
För första gången ? Han sa : --- Grabben --- han rår ju inte för, förstår ni.
Han är sån!
Va fan --- för att han är dum --- det rår han inte för.
Grabbar!
Låt han va, låt han stå och kika, om han vill.
Nu ska vi inte va kisiga.
Solen rörde sig ett streck, och kom då på andra sidan en viss baracksskorsten, så att dess strålar hade fritt flöde häråt.
Det första knippet föll rakt på Putte Ståhl och färgade hans fräkniga, ryckiga ansikte rött.
Hans ögon tindrade av oförställd lycka över att ha skådat, först av alla, denna lösning.
Martin såg, att Putte Ståhls dom redan var stadfäst.
Det syntes i hans ansikte : för det lyste tills det riktigt blev blankt och flottigt, när det i sin tur tydde de andras instämmanden.
Några av de halsduksprydda kvinnorna kom fram och tittade, som om de velat övertyga sig om, hur spänningen blivit löst.
Någon av männen uppe i slänten sa högt och tydligt en replik, som inte var ny för Martin, men som väckte till och med Feppas missnöje.
--- Stort huvud --- lite vett!
Feppa skrek : --- A håll käften, det här angår inte er!
--- Nå voj voj!
utbrast en av kvinnorna.
Hör på den pojken, vad han allaredan kan!
Sen vände sig alla om som dragna i ett snöre och stirrade och lyssnade inåt gården, in mot stora mitterbron.
De som ännu satt kvar på den reste sig och gick raskt ut i gräset.
Tunga steg hördes i trappan innanför en av de fyra dörrarna, släpande, liksom tyngda av bojor och band.
--- Sch!
väste någon.
Hon kommer ut!
Dörren öppnades, och Hanna Hedensjö steg ut på bron.
Som inför Martins åsyn --- fast på ett helt annat och mera gripande sätt --- stannade och tystnade allting inför hennes uppenbarelse.
Det var som om hon varit insvept av sorgmodighet.
Hela gestalten --- från det toviga, svarta, stora håret och det vita ansiktet med de fåfängt stirrande stora, sorgsna ögonen till de hängande armarna och den spindelvävsgråa schalen över de trötta skuldrorna : var tung av sorg och saknad.
Hanna den sorgmodiga, kallade man henne.
Hon stod en stund och såg bortåt skogsbrynet, där grantopparna skimrade röda och kvällsmolnen spred sig ut och upp på himlen i en solfjäder av silver och guld.
Det var som om hon ansett sig vara helt ensam.
Så drog hon djupt efter andan och hasade sig ner på backen, över gården och upp i stora slänttrappan.
Hon försvann bakom vedbodarna, hon skulle väl på uthuset.
Endast med tvekan kom rösterna, musiken och leken igång.
Martin fick stå där han stod.
Ingen talade till honom, ingen tog notis om honom.
Putte Ståhl plirade och blinkade åt honom ett par gånger, det var allt.
Feppa vände ryggen till, sin breda arbetsrygg.
Snart rullade kulorna och spelade träpinnarna och tjappade de bara fötterna i dunsiga hopp mot marken ; snart höjde sig stämmorna till normal styrka ; snart dallrade dragspelets molltonslåt.
Snart var alla lyckliga eller sorgsna som förr, som visst alltid.
Bara Martin var helt ensam och utanför allting.
Han kände det, det var så.
Ingen körde iväg honom, han fick stå.
Så länge han bara iddes.
Om någon gång en kula förirrade sig fram till hans fötter, stod ägaren och väntade, tills han hade vett att gå undan.
Ingen ville snudda vid honom.
Ingen ville ha med honom att göra.
För det var sant, att i dag hade allting satt upp handens insida.
Hallå där, min vän!
Stopp ett slag!
Du har väl inte händelsevis glömt utav en viss sak ? Tänk nu riktigt noga efter!
Nå ? Som om hans naiva flyktförsök, hans onda tankar, hans nya, i smärta vunna erfarenheter, hans orenhet manat fram den handen.
Som om han förstått själva inskriften däri, sett den flamma och tytt den.
Det svåraste ordet att se och den outhärdligaste tonen att höra och den tyngsta vissheten att bära.
Skuld.
Det var lika hopplöst att springa iväg --- som att stå kvar och hänga.
Martin önskade sig nog bort.
Men hur skulle han bära sig åt för att komma därifrån ? Själva nesan, själva smäleken band honom fast vid platsen.
Fast han pinades och undan för undan kände en nästan hopplös längtan tillbaka till lärarhuset och till den särskilda varelse som där fanns, mamma --- kunde han inte förmå sig att ta ett enda steg, utom de få sidoskritt som pojkarnas lek avkrävde honom.
Han var fast.
Till slut gav sig de andra iväg, sen de först haft rådplägning och vägt samtliga möjligheter mot varandra samt enats om " rymmare och fasttagare ".
De skrek till de andra --- och så drog hela konkarongen iväg upp till vedbodarna, som alltid var utgångs och samlingsplats för den vilda spännande leken.
Martin gjorde en ansats att följa med, men en blick från Putte Ståhl övertygade honom om det löjliga i saken : han stannade ensam kvar.
En stund stod han och lyssnade till de andras skrik och skratt.
Nu räknade man : ole dole doff, kinkeliane koff!
--- ungefär så lät det hit fram.
En efter en befriades --- men så stod fasttagaren äntligen där, fick order att ställa sig mot vedbodsväggen och räkna --- och så bar det iväg med den flyktande skrikande skaran.
Först nu lossnade fjättrarna.
Martin gick långsamt vägen upp mot den ensamma, röda baracken som liksom av en slump hamnat helt nära de vita, LumpLena kallades den.
Han varken vågade eller förmådde gå samma väg tillbaka som han kommit.
Han gick och kände sin ensamhets botten, allierande sig med Hanna den sorgmodiga, lumpbaracken, den ensamma fasttagaren, en flicka med brunt, långt hår och bruna ben, som redan börjat titta sig om så försiktigt ( hennes uppgift var i det närmaste hopplös ), vidare med varje enskilt, för tidigt brutet grässtrå och varje mollsjungande insekt och fågel.
Själva kvällen var också så vemodig.
Några blekgröna moln strök som sorgsna tankar över skogen där i nordväst : deras vilsenhet och smärta grep honom djupt.
Vad gräset ändå var blekt och tanigt, när man såg riktigt noga efter.
Vad alla blommor och buskar verkade ensamma och sorgsna och bleka.
Och de små uthusen här uppe, som han vandrade emellan, verkade så utarmat fattiga, och de tillochmed måste stå upp till fotknölarna i skräp och boss och själva luften omkring dem var fylld med orenhet och stank.
Så tungsint som sällan tidigare gick han och ställde sig vid lövsalen därhemma, just i slänten där pappa alltid brukade stå och röka en sista pipa varje kväll sen han vattnat sina blommor.
Fast bilden av pappa börjat blekna och ersättas med mammas bild, den som han snart skulle få se och förnimma " riktigt ", tänkte han en stund så starkt på pappa, att han kände honom stå där i gräset tätt intill, hörde knastret i pipan och det sugande ljudet, då pappa drog ett halsbloss, hostningen samt de två eller tre suckarna som alltid avslutade den sortens stunder, suckarna och ljudet som blev då pappa slog utav pipan i handen och blåste ut askan åt vindarna.
" Jaha Martin!
" tyckte han sig höra --- men då var han ju alldeles ensam.
Rysande sprang han runt huset och upp i trappan.
Kvällsmaten stod just framdukad, och alla var hemma, utom Lars som förstås tagit tillfället iakt.
Martin gick och satte sig på sin plats, som var vid bordets ena gavel.
Han delade den med Maria.
Vid gaveln mittemot skulle mamma sitta, sen hon väl serverat.
Birgitta, Gunnel och Margareta kantade långsidan.
Andra långsidan stod tätt mot fönstret, bordet behövde inte dras fram i dag, när de inte var flera.
Kvällsvard : hårt bröd och smör, " slätgröt " och mjölk.
Om pappa varit hemma hade det vankats rågmjölsgröt och möjligen lingonsylt.
Nu var han borta ... Martin lyste upp, när han såg mamma ösa över den gulvita, av mannagryn kokade gröten i en karott.
Alla lyste upp, för ingen enda i familjen tyckte om den grova, mörka råggröten, som skulle vara så hälsosam och som växte i halsen på dig när du skulle svälja.
Nu kunde ju solen göra sitt till : den lyste rätt på jäntornas huvuden, fast jalusierna var fördragna : Marias svarta, Birgittas ljusa och Gunnels mörkbruna hår skimrade i rött och guld.
Margareta satt liksom Martin under solstrecket, hon smilade stort och hennes runda, mörka ögon glittrade av tusen påhitt.
Birgitta knep ihop munnen strängt och kyskt.
Och Gunnels ansikte var värdigt allvarligt som alltid.
Men såväl Birgitta som Gunnel hade fyllt sig med förväntan, det syntes.
Vemod över att pappa rest bort flöt som stråk på vatten över deras ögon och kinder, men det jagades på och naggades redan i kanten av den direkt motsägande känslan av oväntad frihet : nu skulle mycket inom dem få större svängrum, tillsammans med mamma skulle de ha en salig tid, anade de.
Redan nu var det så gott som en visshet.
Alla satt tysta och väntade.
Nu satte mamma grötkarotten på bordet.
Hon tittade förstrött på de sina.
Så knäppte hon händerna över Margaretas huvud.
--- Gode Gud välsigna maten, amen!
bad hon, och då var det som om hennes ord och tankar varit långt härifrån.
Hon smålog på sitt tunga, trötta vis.
--- Maria, sa hon, bred en smörgås åt Martin, du.
Själv bredde hon smörgåsar åt Gunnel och Margareta, eftersom Birgitta inte kom sig för med att göra det.
Hon tog sig själv ett stycke bröd och sjönk ner på stolen, knaprande på brödet som på en kaffeböna, tankspritt och förstrött.
Hon suckade och sa, att hon kände sig lite trött, för att hon måst titta till lillebror varje timme föregående natt.
Hon sa : --- Jag vet inte, det tycks inte bli nånting av lillebror.
Han bara tynar bort.
Ett ögonblicks eftertänksamhet --- men sen satte jäntorna igång språklådan.
Nu stod de inte att hejda.
Efter tre fyra tuggor hade Margareta lurat dem att skratta genom att dra ännu en rövarhistoria.
Margareta fantiserade nämligen, det var ingen måtta på vad hon sett och hört och upplevt.
I dag hade hon stött på själva gubben.
Hon darrade av iver, när hon berättade --- och ändå kunde hon nätt och jämnt prata.
--- Då tom dubben!
sa hon och försäkrade med hela ansiktet att det var sant.
Han tulle ta mig!
Å å å --- han hade tora ögon --- å å --- fans, en lång lång lång fans!
Mamma förmanade henne förskräckt att sluta upp med det där.
--- Du får inte, har jag ju sagt.
Du får inte skarva!
Margaretas stora ögon fylldes med den oförståddas bitterhet --- samt ökade på sin glans av försäkran och troskyldighet.
--- Jamen mamma, då det är tant!
Sant, menade hon, men alla visste att hon --- hm --- fantiserade.
Mamma såg på henne och på de andra jäntorna ; så måste hon också skratta.
--- Ja du blir olycklig på din fantasi, sa hon och blinkade och visste väl inte, vad hon skulle säga eller göra.
Hon strök Margareta över håret.
Men då ruskade Margareta på sig och var inte alls nöjd.
Hon skruvade på sig, hon hade visst myror på kroppen, som man säger.
Birgitta sa strängt : --- Det är synd att ljuga, Magreta, vet du inte det ? Hon sa Magreta, för hon hade svårt med långa ord.
När hon läste läxan, måste någon ständigt stå vid hennes sida och peka för och uttala.
Hon sa " Afrika, Asika och Australika ", när hon läste geografi, och " sju gång sju är förtifyra ", när hon rabblade multiplikationstabellen.
Men hon hade ett fint, mjukt och värdigt ansikte med långa, hårda flätor, hennes mun var så allvarlig, hennes näsa så rak, hennes hy så särskilt mjuk och fin.
Hon var mammas flicka.
" Dig kan jag alltid lita på!
" ( Och på den tiden visste man väl ingenting om sådana fenomen som ordblindhet med åtföljande läx-, skol- och lärarkomplex : men det var just vad Birgitta led utav och snörpte sin lilla mun för.
) Hon hade fräknar fulla näsan, också det var hon ensam om i familjen.
Margareta ryckte på axlarna och begärde en smörgås till, hon hade en sådan aptit.
Nu glittrade hennes ögon igen, nu sjöng hennes mungipor tusen glada, stumma sånger, nu skruvade hon sig ännu lite till.
Maria tog henne i försvar.
--- Att fantisera är väl inte att ljuga, sa hon.
--- Jo det är just va det är det, sa Birgitta bestämt.
--- Det är det inte.
Fantasi är väl inte ljug.
Är det, mamma ? --- Det är, det är!
riktigt utropade Birgitta.
Och därför är det fult.
Och därför är det synd.
Visst mamma, är det synd ? --- Ja ja ja, sa mamma, jag har ju sagt, att hon ska sluta.
--- Nå där fick du då, motsibba!
förkunnade Birgitta triumferande.
Men Maria var envis ( som de flesta i den familjen ), hon vägrade att ge med sig.
Till sist tänkte hon börja lipa över att hon ingen vart kom och över att hennes räddningsaktion fått ett så otympligt förlopp.
Men mamma hejdade henne och återställde jämvikten genom att ge henne delvis rätt.
Mera behövdes inte.
Nu var det Marias tur att jubla.
--- Och där fick du, sursibba!
Du tror allting är synd, du, men det är för du är så sur, inte för nå annat.
Själv var hon ju alltid glad --- såvitt det inte gällde att ge mamma ett handtag, för då fick hon lätt ont i huvudet, led av yrsel och hade om vintern för mycket läxor för att kunna hjälpa till.
Bara hon fick hållas med sin fjärilsliknande gärning, lyste hennes smala ansikte félikt och drömskt, och då formade hennes tunna, vita, genomskinliga händer osynliga, underbara föremål.
Men vid minsta motgång drogs mungiporna ner och då blev hennes ansikte nästan grått och förgrämt.
Nu lyste det, för nu hade hon lyckats i sitt uppsåt som var att ge lillasyster sitt stöd.
Kanske sken hon en gnutta för mycket.
För nu satte Birgitta upp ett finger och sa : --- Jag tar Gud till vittne på att det är sant!
Hennes röst hade en skärande gäll biklang, som skar sönder stämningen och kom mamma och Maria att rysa och Martin att rycka till.
( Han hade visst suttit och slöat, blundat i ljuset innanför jalusierna, eller om han bara stoppat i sig det mesta möjliga medan förvirringen varade.
) Birgittas ögon glänste onaturligt hårda och bittra.
Och nu blandade sig Gunnel i samtalet.
--- Birgitta har rätt, kungjorde hon allvarligt.
Också på denna korta mening stammade hon, det var hennes lyte och sorg.
Hennes ansikte lyste allvarligt och naivt, mungiporna drogs lätt nedåt, hon hade stora, vackra ögon under svarta ögonbryn, som rörde sig som fåglar upp och ner på hennes låga, redan rynkade panna.
Det var besynnerligt vad alla tystnade efter dessa Gunnels ord.
Och där satt hon och tittade återigen ner på sin tallrik, en lite trumpen femårstös.
Eller kanske var det ändå den där skorrningen i Birgittas allvar och gudsvädjan som kom alla att äta under tystnad en stund.
Birgitta själv skämdes och förstod, att hon bara ökat sina bekymmer med detta sista utbud.
De tunga silverskedarna klapprade och skrapade och porslinet i de med blåa blommor bemålade tallrikarna klingade och här och där hördes ett fult sörplingsljud, som dock genast åtföljdes av ett förmanande mammapekfinger.
" Inte sörpla!
" Till sist måste mamma hejda sin giriga skara.
--- Vi måste spara lite åt Lars, också, sa hon och tog bort grötkarotten.
Några jämrade sig och försäkrade, att de alltjämt var lika hungriga.
Mamma såg rådvill ut.
Sen lyste hon upp som av ett ljust barndomsminne.
--- Då vet jag!
sa hon.
Hon makade undan några kärl och lade upp en ren handduk på bordet.
Hon tog fram en literflaska ur skåpet.
Hon bröt det hårda brödet i små stycken över handduken och lät det ligga där, en hög brutet bröd.
Sist vek hon över flikarna och rullade buteljen över brödet, så det krasade.
--- Då får ni väl äta lite bryt-i då, sa hon.
Om ni har lust ? Om de hade!
De slängde sig som sparvar över det krossade brödet, begärde och fick mera mjölk, ja varsin dubbelsked blåbärssylt --- och slafsade i sig som om det varit år och dag sen sist.
Det var underbart.
--- Ja, suckade mamma, där gick sista blåbärssylten!
Maria pekade uppåt skogen och talade med munnen full av mat.
--- Då plockar vi mera, mamma!
Dom håller på mogna nu.
--- Jag vet, sa mamma.
Men blir det nånting i år ? --- Blir ?!
Marias lustiga, liksom så lättrörliga näsa, formade ett levande frågetecken.
--- Va skulle det inte bli, för ? Mamma suckade.
--- Varför ? Därför att här oppe blir det visst aldrig nånting av någonting ; därför.
Martin tittade på mamma : bestämt hade hon menat nånting nu igen ? Hon sa ett --- men menade ett annat.
Hon --- är precis som pappa.
Vad menade hon, som hon suckade så där för ? Visst skulle det bli bär, det hade han sett med egna ögon.
Han måste trösta henne och underrätta henne.
Han sa : --- Hela skogen är full med bär, mamma, du behöver inte va rädd.
Då hon ändå såg tvivlande ut, tillade han : --- Jag ska plocka, så mycket du vill.
Ja mera!
Då sa Maria ironiskt.
--- Lovar runt --- håller tunt!
Mamma drog ifrån jalusierna, och alla tittade ut på gården och upp i skogen, där tipparna strödde ut sina blåa skuggor över mossan och stenarna.
Martin pekade ut, var han sett bären växa.
Mamma tycktes lyssna på honom mer och mer.
--- Var dom alldeles mogna ? frågade hon.
Alldeles blå ? Martin sa, att det var dom.
Då suckade mamma.
--- Ska jag tro, att Gud kommit ihåg oss i alla fall ? Att han låtit det växa nånting i alla dom här gråa och dystra stenarna ? Att han låtit åtminstone nånting mogna och bli färdigt ? Nu suckade Gunnel och drog uppmärksamheten till sig.
--- Va ? sa mamma.
Suckade du ? Gunnel blev röd.
Hon sa blygt : --- Visst är det Gud som gjort så det finns bär, mamma ? --- Javisst, svarade mamma.
Hur så ? Gunnel skakade på huvudet och tittade undan.
--- Ja för ingenting, sa hon.
Alla visste, att hon suttit och grubblat på någonting särskilt, som hon nu hade för svårt för att få fram.
Mamma nickade åt henne och böjde sig fram och skrev som ett kors i hennes ansikte, ett streck från pannan och ner mot näsan, ett precis över de just stillastående ögonbrynen.
Hon sa : --- Gud gör allting, Gunnel, det är sant.
Hennes ord gav Gunnel styrka.
Röd om kinderna sa hon klart och liksom förkunnande : --- Och kan allting, visst mamma, allting!
Utan att hacka på en enda stavelse.
--- Allting, sa mamma, kan Gud.
Då sa Martin : --- Allting och ingenting!
För nu hade han ätit sig mätt eller insett, att ingenting mera stod att få den kvällen, nu hade han lyssnat nog på deras pladder, nu var det hans tur.
Det var nu alldeles tydligt, att man inte tänkte pika honom mera för dagens alla malörer ( kända och okända ), nu kunde han lägga näsan i blöt utan att löpa alltför stora risker.
Att alla tittade på honom än en gång var just vad han önskade : den sortens granskning stod han ut med.
Jäntorna erkände stumma, att de inte riktigt vågade sig på honom --- ännu.
Han läste sanningen i deras ansikten.
" Allting och ingenting ? " grubblade de, " vad kan det betyda ? " Också mamma stirrade.
Det såg ut som om hon inte visste, om hon skulle ta honom på fullt allvar.
Hennes stora, liksom mörkt svarta ögon försökte visst tränga rakt in i hans.
Han inte så mycket som blinkade, när hon sa med strängt allvar : --- Vad menar du med det ? Ingenting --- vad menas med det ? Martin!
Hela jänthögen liksom rusade iväg och ställde sig bakom mamma och nästan anklagade honom.
Men han bara behöll sitt lugn.
Han sa : --- Jamen var bor Gud då, var bor han ? Så mötte han deras anstormning med idel nya anfall, han riktigt hade inlett ett stilla aftonkrig med dem.
Och kan kände, att också han plötsligen fått nya och sällsamma chanser i dag.
Just nu var tillståndet helt enkelt oerhört med såväl pappa som Lars långt bort i bakgrunden och utan möjlighet att ingripa och krångla.
Nu kunde han simma.
Birgitta tog upp striden.
Också hon var en stridsman.
--- Var Gud bor ? sa hon dröjande och krävde ett upprepande, tydligen.
--- Ja.
Han är så högt så ingen kan se dit han är --- men var bor han, var ? --- Gud bor i himmelen --- vet du väl.
I himmelen!
Då sa Martin nej.
--- Nej!
sa han.
I himmelen bor han inte!
Hans ord vållade stor förvirring i kvinnoskaran.
Alla såg på alla.
Mamma visste fortfarande inte, hur hon skulle tolka honom, hon gjorde varken till eller från.
Jo, hon skakade på huvudet, när jäntorna vädjade till henne.
" Nu får ni klara er själva ", tycktes hon mena.
Birgitta tog in luft.
Hennes raka näsa blev alldeles vit.
Hon sa : --- Jaså, gör han inte ?!
Det var väl märkvärdigt!
Nå, var bor han då, om han inte bor i himmelen ? --- Ja gissa, sa Martin.
Om du kan.
Han höll dem i ovisshet en lång stund.
Sen förklarade han det för dem.
--- I så fall bor han ovanför himmelen, sa han bestämt.
Ovanför!
--- Ovanför!
skrek alla jäntorna i chorus.
--- Men nu ska du höra!
skrek Birgitta.
--- Ovanför himmelen finns väl ingenting!
skrek Maria och kunde inte hålla sig.
--- Ovanför himmelen, stammade Gunnel, är ju allting slut.
De stackarna, de visste varken in eller ut.
Martin fortsatte att reda ut det för dem.
--- Jo då, att det finns.
Och där kan han bo!
Han spände upp en himmelsbåge på bordet, tog linjen direkt på skivan med båda händerna och band ihop den högt däruppe, i mitten.
Ett par tre gånger : så stod den där och skimrade drömblå och genomskinlig.
--- Det här är himmelen, sa han.
Ovanför har ni stjärnorna.
De satt och bara gapade.
Birgitta gav upp.
Gunnels ögon tindrade.
Margareta log och log och tänkte väl på sina syner.
Maria sa : --- I så fall är Gud bland stjärnorna.
--- Nej, sa Martin.
Men ovanför stjärnorna.
Där ingenting syns.
Där.
Dit ingen kan se.
För han hade skådat det med egna ögon.
Så högt upp gick himlen, ganska precis.
Vissa dagar höjde den sig en decimeter, inte mera.
Andra dagar sänkte den sig en aning.
Men tvärsigenom den blåa kupan lyste, på bortsidan och ovansidan, stjärnor och allt möjligt.
Han visste det, han hade sett det.
Om natten hade han sett det.
Men också om dagen.
Och bortanför stjärnorna och ovanför, där de slutade blinka, fanns det ännu mera, djupt och mörkt och högt och ljust på samma gång, så långt bort och högt att man inte kunde se dit, ja inte orkade, det var så ögonen skar ihop, så det gjorde ont --- så långt och så högt.
--- Nämen hör!
raljerade Maria, när hon fick luften tillbaka och saknade alla argument.
Han tog det med ro.
Då gick Maria på, ivrigt och så hennes röst hettade.
--- Har du svamlat nog nu snart ? Det vet väl vi, att stjärnorna är på himlen, inte ovanför.
För resten, sånt där begriper du dig inte på.
Du är för det första för liten.
För det andra ... --- Maria!
sa mamma varnande, och då tystnade Maria.
Martin smålog.
--- Jamen hör du inte, att jag säjer att himlen går så här högt ? Han visade det en gång till, så hon verkligen skulle se.
Men Maria tittade först på mamma, sen ut --- på himlen.
Hon böjde sig och lade näsan mot fönsterrutan för att på så vis komma åt att se utanför takåsen, där himlen syntes.
Hon mumlade med ovanlig torrhet.
--- Ja du, resonera med dig!
Du tror visst himlen är på jorden du ? Mamma suckade tungt.
Hennes suck kom dem att lystra.
Alla barnen såg på henne.
Hon hade lagt upp båda händerna på bordet och knäppt ihop dem som till bön.
Samtalet tog tvärt slut.
Mamma frågade, om alla var mätta ? Ingen svarade.
Då böjde mamma huvudet.
Och som på en signal bröt alla upp.
Gunnel och Birgitta sa tack för maten, och det fick väl gälla för hela barnskaran.
Det var besynnerligt vad rummen var tomma i kväll, därför att en viss person inte längre rörde sig i dem.
Samtidigt, och det var nästan ännu mera besynnerligt, var det så gott om rum!
Ja, och varje enskilt rum var liksom större.
Man rörde sig så fritt och ledigt --- det var verkligen besynnerligt.
Som om någonting hindrande lämnat rummen samtidigt med den där personen.
Martin flög som en fågel mellan köket och lillrummet, kretsande en stund över sängkammarn, en stund över salen, flaxande mot rutorna i rummens alla fönster.
Det var som om väggarna slagits ut, och som om hans fötter verkligen försetts med vingar, små vita fjädrar där bakåt hälen till.
Jäntorna hade sprungit ut, sen de hjälpt mamma stöka undan efter kvällsmaten.
Mamma själv hade slagit sig ner i gungstolen i salen med lillebrors vagn tätt intill.
Hon hyssjade åt Martin att ta det lite varligt.
Men hon gjorde inga allvarliga försök att få honom stilla ; det var som om hon innerst inne glatt sig åt hans glädje.
För det var sant, att Martin kände sig glad.
Det djupa vemodet hade sakta förvandlats till pur lycka.
Medan han ändå från det han slog upp ögonen på morgonen fyllt sig med känslor av övergivenhet så starka, att han måst isolera sig för att hålla behärskningen, måste han nu formligen spritta av och an som en fågel för att inte visa en kanske opassande tillfredsställelse.
Han visste inte varför han kände sig så uppspelt.
Han hade inte alls glömt utav pappa eller slutat längta efter honom, det var inte så enkelt.
Inte heller hade han accepterat dagens avoghet.
Det som varit --- fanns alltjämt kvar, och det drog sina svarta spjälor över hans nya känslor rätt vad det var.
Allting var gömt och ingenting glömt.
Nej.
Men som om alltsammans bytt färg --- så.
Det nya var mycket behagligare än det gamla, tyckte Martin.
Nu stod han en stund mitt på golvet inne i sängkammarn och tittade åt ett visst håll och liksom undrade, hur länge dessa ljusa färger skulle räcka.
( Om det varit färger.
) Eller tittade han verkligen på stora spegeln ovanför lavoaren ? Den var också så vacker, lika hög som Martin själv, glaset blänkte som kristall, och guldramen omkring den lyste.
Och överst upp hade den ett underbart format krön, liksom två änglavingar ( av guld ) som vänts mot varandra och som bar upp en glimmande, guldgul sol.
Eller vad det nu föreställde.
Under spegeln hängde ett vackert, med blommor broderat skynke, en så kallad paradhandduk.
Den gick ner bakom lavoaren, som blänkte nyfernissad ; lavoaren var av ett egendomligt mörkbrunt trä med svarta ränder och bågar.
Ja spegeln ; om det möjligen bara var så att han stod och betraktade sig själv däri ? Minsann, att det gjorde han.
Spegeln lutade framåt, så han såg lite av lavoaren, lite av kakelugnen till vänster, lite av golvet med trasmattorna och det glesa golvträt, som var fullt med kvistar, lite av storsängen till höger samt soffan bakom sig, fönstret ovanför den, väggbonaden till höger om fönstret, den med den dansande och spelande allmogefamiljen.
Fönstret lyste aftonblankt därinne i spegeln med sina vita trådgardiner, det insipprande ljuset och allt som fanns utanför och som var så tyst och stilla.
Mitt i alltsammans stod han själv och lutade sig, det såg han.
Han hade lagt händerna på ryggen.
Nu tog han fram dem och visade att de fanns ; så lade han dem tillbaka.
Han var barfot.
Benen var fulla av rispor, vita klösrispor inuti det bruna.
Han hade sår och myggbett på benen.
Inte farligt.
Knäna sköt fram, de var nästan barkbruna som tallarna ute på backen.
Ansiktet, halsen och armarna var bruna så det blänkte.
Ganska långt, brunsvart hår utan bena, en tovs hit, en dit.
Hängslena var lite trasiga, men mamma fick väl sy nya.
Han såg, men det kunde bero på spegeln, att han var ganska liten och fortfarande ganska rund.
Inte fet, men rund.
Smal var han inte.
Han såg inte stark ut, precis.
Men välväxt.
Han höll munnen lite öppen, men nu stängde han den i alla fall.
Martin Skoog, son till skolläraren och organisten Jakob Mattias Skoog, och mamma, Kristina, sex år och en tum, börjar skolan till hösten.
Nu ropade mamma : --- Martin, vad gör du nu ? Hon menade, när du är så tyst.
--- Ingenting, svarade Martin sanningsenligt.
--- Kom hit får du se!
Kom!
Motvilligt steg han ut ur den underbara spegeln och ställde sig på tröskeln mellan sängkammaren och salen.
Som han förmodat ville mamma bara demonstrera lillebror för honom.
Hon hade rest kuddarna i barnvagnen på kant samt satt upp lillebror mellan dem, så det såg ut som om han suttit av sig själv.
Hon hade vikit filten och lakanet åt sidan, för att man skulle se hela paketet.
Det var ett paket, lindor hit och lindor dit, och det rörde sig inuti paketet, det var väl benen, lillebror sparkade förstås och ville komma ur lindorna.
--- Titta!
Är han inte en stor karl, så säj!
Kom närmare.
Mammas röst hade den där mjuka tonen som hon alltid fick när det gällde lillebror.
Just nu var det som lite klang i stämman också.
Martin gick fram och tog i vagnskorgen, det var en hög rottingvagn på stora hjul.
Det var som om mamma väntat, att Martin skulle yttra sig.
Martin tittade noga, men kunde inte finna någonting särskilt intressant.
Att lillebror hade smala, ivriga händer hade han lagt märke till tidigare.
Likaså att han lätt blev blossröd i sitt fula ansikte, av iver antagligen.
Lillebror gjorde så konstiga kast med huvudet, rätt vad det var trillade det åt sidan, det var ett under, att inte halsen gick av.
Nästan så det sa klick.
Han hade en stor välvd skalle med svart hår.
Ögonen bara rullade, runt runt runt.
Nu tittade de verkligen rakt på.
Likafullt tittade de inte.
Det var som om lillebror varit blind.
Han hade inte lärt sig att se, det var därför.
Tänk att vara så liten så du inte kan se, ensengång.
Tungan for och slickade hans röda läppar och gom.
Inte en tand du såg.
Nu --- faktiskt --- skrattade lillebror.
Vill säga, skrattade, inte visste han vad skratta var ; men att det såg så ut.
Det var ju komiskt.
--- Nåå ? sa mamma.
Du säjer ju ingenting ? Ja, vad skulle han säga ? Han skulle väl titta en stund till för att se om han såg någonting.
Lillebror hade en vit, liten skjorta med spetsar på krage och ärmar.
Själva skinnet såg verkligen mjukt ut, sammetsmjukt, potatismjölsmjukt.
Som när mamma hade pudrat lillebror kring halsen och haft honom, Martin, att känna efter, hur mjuk han var ; så mjuk.
Han såg nog snäll ut, på sätt och vis.
Lekfull, för nu for han och sökte i luften med händerna och tog efter osynliga fjärilar.
Å vad lillebrors ben sparkade där inne i lindorna.
Nu --- faktiskt, tamigfaktiskt --- skrattade han igen.
Blubblub lät det, men det var, det var skratt.
--- Tycker du om lillebror ? Tycker om ? Vad menade hon ? Hur skulle han kunna veta det ? Det var klart, att --- det var en äkta mammafråga, nu var han i klistret.
Och hon bara malade på.
--- Tycker du han är så fin ? Se : han vill visst leka med sin bror!
Det klack till i Martin, när mamma sa det där.
Lillebror ville leka med sin bror.
Sin bror ? Det hade han aldrig tänkt på : att lillebror hade en bror.
Och att det var han, Martin.
Men det var ju faktiskt sant.
Då inte bara hade Martin en bror ( ja två ), då var han bror, också.
Bror till lillebror.
--- Storebror!
sa mamma efterpå.
Men nu ?!
--- Kom nu, storebror, säjer han, hör du inte det ? så ska vi leka.
Det var lite mycket på en gång.
Det svindlade.
Inte nog med att Martin var bror, han var store bror.
Det, det var --- mm --- det kändes.
Och nu såg han, hur liten och ynklig och smal lillebror ändå var, hur pipig hans stämma, hur sökande och hjälplösa hans händer.
Det var synd om lillebror.
Och Martin mindes, hur han brukade hosta och pipa, och hur ängslig mamma brukade vara för hans skull.
Riktigt att det kändes varmt i bröstet.
--- Titt titt --- lillebror!
nynnade Martin och sträckte ut handen efter lillebrors hand.
Mera kunde han inte säga just nu.
Men han tyckte nog, att lillebror var fin.
Han tyckte det ännu mera om en stund.
För när han skulle ta lillebrors hand, då kom lillebror före och tog hans, Martins hand i sin, åtminstone tog i den, nöp tag i den, rakt över fingrarna, och knep åt och höll.
Bla bla, blabblade lillebror och sprattlade ännu mera med sina instängda ben.
Ja, han blev så uppspelt så han välte över ända.
Martin skrek förskräckt : --- Han --- han tappar huvet!
Men mamma satte dit handen och fick honom på rätt köl igen.
Martin kom sig inte för med någonting annat än att stå och blabbla tillbaka.
Det kändes konstigt på något vis, när den där lilla spinkiga handen knep om ens egen bruna hand och förde den fram och tillbaka, ibland riktigt svängde iväg med den.
Lillebror och storebror.
Så drog lillebror en djup suck, blev lite blek om näsan och tog åt sig sin lilla hand.
Det kändes besynnerligt tomt och fattigt på en gång.
Mamma reste sig och sa förskräckt : --- Jag måtte väl aldrig ha överansträngt dig, lilla barn!
Hon bäddade ner lillebror och började dra vagnen av och an över golvet, gnolande sin gamla vanliga vaggvisa utan ord.
--- Mm mm mm ... Då gick Martin bort och tittade på gobelängen.
Den satt på långväggen här i salen, fastspikad med stora kopparnubbar : en väldig väggbonad, som på ett underligt sätt flöt ihop med den blommiga tapeten och liksom fördjupade rummet inåt mot det oändliga.
Den sträckte sig ända ned mot ottomanen, som stod på golvet intill väggen ; man kunde tro, att ottomanen stod inuti gobelängen och var en del av den.
Det var fullt med blekröda figurer på bonaden, underligt klädda män och kvinnor som vandrade behagfullt under och mellan träd med yviga kronor.
Alla rörde sig framåt, och man kunde få för sig att de rätt vad det var skulle stiga ut ur tavlan, ställa ner fötterna på ottomanen och så ner på golvet.
Det syntes, att de pratade, antingen de hade hattar på eller höll dem i handen och bugade djupt.
Kvinnorna hade vida, veckade kjolar och plymer.
Männen hade såna där löjliga knäbyxor, lågskor med spännen, rockar med skört samt, och det var det värsta av allt, peruker : bulligt, lockat, gulvitt hår.
Det satt fåglar i träden och gräset.
Ja, och det verkade vara om aftonen, för allting hade en blek, mild, tyst ton, som man nästan kunde höra.
Det var så verkligt, fast det bara var en vävnad, att man nästan inte visste, vad som var innanför och vad som var utanför.
Konstigt och inte så lite obehagligt.
Gobelängen var väl det finaste som fanns i huset.
Martin stod och tänkte på det.
Det finaste och det dyrbaraste.
För den var äkta.
Och " äkta " betydde detsamma som att vara det finaste som finns, det hade pappa sagt.
Eller om det var mamma.
Hur mycket den kostat visste Martin inte.
Inte heller hade han frågat.
Men den gången pappa sa det där om äkta ( eller om det var mamma ), den gången hade Martin förstått, att den kostat åtskilligt.
Pappa hade köpt den i en handelsbod eller om det var på auktion.
Den kunde kosta ända upp till flera hundra kronor.
Det var en väldigt fin sak.
Vacker var den också.
Men --- underlig.
Han hade god lust fråga mamma precis vad gobelängen kostade.
Men hur det var så lät han bli att fråga.
Mamma för resten hade gått fram till fönstret, där stod hon och tittade ut i skymningen.
Nu sade hon : --- Jag undrar just, hur länge fröknarna tänker stanna ute i kväll ? När katten är borta!
Men också själva tapeterna var fantastiska.
Också på dem var det träd, stora, lummiga, främmande träd : så man riktigt tyckte att allt möjligt fanns bakom dem, djupt inne i dunklet, kunde hoppa fram och visa sig i nästa ögonblick --- så.
Så att det började dansa för hans ögon.
Då vände han sig ett kvarts varv och betraktade kakelugnen, som stod mitt mellan två dörrar, den ena till tamburen, den andra till lillrummet.
Kakelugnen var också rätt väldig, fyrkantig inte rund som den i sängkammarn, med ett krusidulligt krön och krusidullig list runtom just nedanför luckorna.
Alla sa, att det var en vacker kakelugn, och det var sant.
Ett grönt spjällband med påbroderade röda och gula blommor och blad dinglade ner från spjällstången : bara det var sevärt.
Vad det var vackert och stort och dyrbart allt som fanns härinne i salen.
Mamma sa : --- Bara dom inte får Långa Rikard på sig, nu ? Titta --- dom far och trampar ner gräset utanför hans fönster.
( Mamma sa Långa Rikard ; ha ha, när katten är borta!
) Martin stod just och tänkte på en annan sak.
Då han inte kunde komma på lösningen, frågade han försiktigt : --- Mamma!
--- Ja, sa mamma, vad är det ? --- Visst är guld det dyraste som finns, mamma ? --- Guld ? sa mamma och riktigt vägde ordet i sin mun.
Hon liksom vågade inte sjunga på det.
Som om det varit för stort.
Ett ord --- men ett stort.
Guld.
--- Ja.
Mamma viskade sitt svar.
--- Jo, det är nog så, det, att guld är det dyraste.
Guld och silver.
Sen ville hon tränga in i honom.
Hon vände sig om, gick tillbaka till vagnen och lillebror, och sa : --- Hur så, Martin ? Men han hade ingen lust, han höll det för sig själv.
Emellertid tänkte han på spegeln inne i sängkammarn.
Den måtte vara dyr ? Tänk : hela ramen, och så krönet på det.
I stället för att svara henne, sa han : --- Man skulle haft fullt med guld, visst mamma ? Hela salen full!
Han gick fram till henne.
--- Då kunde Långa Rikard ha så fint som helst inne i sin sal, och ändå skulle vi bräcka honom --- visst ? Då skrattade mamma, så hennes stora ansikte blev alldeles förvandlat, fullt med rynkor och glitter från ögonen.
--- Å du Martin, å du Martin!
sa hon.
Men hon avvisade honom inte, hon tvärtom nästan instämde.
Lillebror låg med slutna ögon, han hade visst redan somnat.
Vad han såg ynklig ut med sina blåsvarta, liksom sorgsna ögonlock och sin tunna lilla haka, som liksom rispades av de neddragna mungipornas fortsättning.
Så fort han andades, han riktigt blåste, in-ut in-ut.
Fort som kammarklockan tickade : tickut tickut.
Stackars lillebor.
Martin riktigt började tycka om honom, där han låg och pep luft.
Han blev så liten härinne i salen.
Mamma suckade och förde in vagnen i lillrummet.
Martin spankulerade omkring en stund.
Salen riktigt ekade, när han traskade över de gungande golvbräderna.
Fyra trasmattor låg på golvet, var och en följande sin vägg fast en bit ifrån.
Mot ena kortväggen stod ett litet skrangligt svart bord, som visst var i kinesisk stil, eller japansk, hade pappa sagt.
Det hade svarvade ben och slåar, och svarvade prydnader kantade skivan, som låg i en förgylld ram.
Skivan var påmålad med ett motiv.
Och på väggen ovanför hängde två tavlor med guldramar.
På den ena, den vackraste, stod ett par änglaliknande kvinnor och trånade och lyssnade, medan en tredje kvinna satt och spelade på ett instrument med underbara stämpipor ovanför och bakom klaviaturen.
Den tavlan hette visst " Sången ".
Den var så vacker, så man fick tårar i ögonen.
Den var så ljuv och hög.
Så man ville sväva ; så fin.
Den andra tavlan var avskyvärd, skrämmande, hård, kall, ful.
Den hette visst " Isdrottningen ".
En kall kvinna med stirrande kalla ögon i blå klänning och med band över det guldgula fula håret gick på bara fötter på snön och isen och ledde isbjörnar, gula och vita isbjörnar med svarta nosar och klor på fötterna, ledde dem här framåt, medan is och snö och norrsken flammade bakom och lyste --- det var någonting så frysande elakt och kallt, att man darrade.
Hu!
--- så man riktigt började frysa.
Sen var det blombordet, fullt med blommor i krukor.
Och så den svarta gungstolen, som också var påmålad med guld.
En gulröd matta broderad med slingrande blommor och blad låg utbredd över gungstolen ända uppifrån karmen och fram över sitsen.
Samt några stolar i brunt som hade för det första gubbar på sitsen, för det andra fullt med hål.
Och så ett stort bord i mitten, just under taklampan.
Fanns det ett finare och dyrbarare rum någonstans i hela vida världen ? Martin kände, att han tyckte om salen.
Och just nu, just i kväll var den underbar, just i den blåa skymningen.
Nu slog klockan i sängkammaren några vibrerande ding-dong-slag, och ljudet därav kom in hit och svävade som guldslingor mellan golv och tak.
Det var så man nästan trodde att det inte var sant.
Men det var sant.
Plötsligt blev han rädd.
Han förstod inte vad det var, men det kom på honom på en gång : att han var så liten.
Det väldiga rummet var som ett hav, och han var mitt i det och simmade, och allting som var, allt möjligt konstigt och märkvärdigt och mörkt, sträckte ut sina händer och ville ta.
Det var konstiga gestalter överallt.
Och det var så underligt ljust mörkt.
Skymningen, var så konstig och skrämmande.
Han vågade inte stå stilla.
Han började gå ett varv runt bordet för att komma ifrån det.
Det var som så mörkt, fast det inte var mörkt.
Och på samma sätt var det ljust --- fast det inte var ljust.
Allting och ingenting.
Nu kände han hur bräderna i golvet gungade under hans fötter.
Nu hörde han hur de knarrade.
Så knäppte det till i taket.
Eller var det i väggen ? Fast det inte var mörkt och fast det inte var ljust, så var det som om härinne funnits ett mörker och ett ljus som skulle komma ---.
När han strök förbi kakelugnen, såg han de blanka luckorna röra på sig och hörde dem klirra svagt : och då var det som det ljudet haft färg av någonting gult och varmt men ändå hårt och kallt.
Han vågade inte titta bort mot väggen med gobelängen.
Om figurerna börjat stiga ner på ottoman ? Om allting som var bakom träden i tapeterna börjat röra på sig och sticka fram alla sina konstiga huvuden ? När han kommit ett halvt varv, vek han av och riktigt flydde in till mamma i lillrummet.
Han var rädd.
Men då han inte ville visa hur det var fatt, stod han en stund och vägde på tröskeln.
Han kände sig lite skamsen ; för som han fick syn på mamma gick allting över, och han såg att det ju var sant : det var varken mörkt eller ljust, det var bara lite skumt.
Mörkt ? Om det verkligen skulle bli mörkt, så hade det inte hunnit börja än.
Inte är det mörkt då det är skumt.
För resten, varför skulle det bli mörkt just i kväll, då det inte varit förut om kvällarna ? Nej.
Mamma hade satt sig vid skrivbordet, just på den plats där pappa brukade sitta om kvällarna och titta ut över samhället.
Hon hade tagit papperskniven i händerna och plockade förstrött med den --- som pappa brukade göra.
Och nu suckade hon djupt --- som han nästan alltid gjorde.
Lillebror låg så tyst, att man förstod att han sov.
Fönstret stod öppet och det knekade litegrand i hasparna, när det krängde på sig i kvällsvinden.
Det susade i stora tallen, som stod bara ett par tre meter ifrån husväggen.
Och alla möjliga stämmor och röster och ljud hördes sväva därute i rymden.
Nu kände han sig inte rädd längre, fast det också härinne var så där mittemellan.
Det är gott ha mamma i närheten, när du befinner dig i någonting, som ingenting är --- ännu, men som kan bli allting, allt möjligt, vad som helst.
Allting och ingenting som kan bli någonting.
Mamma såg ut att fundera på nånting.
Kanske undrade hon var pappa nu fanns ? Ja, han hade väl nätt och jämnt hunnit kliva av tåget vid det här laget ? Han skulle ju fara så långt med tåg, allraförst.
Men om han åkt färdigt, hade han väl knappast hunnit ner i båten ? Och sen skulle han fara långt upp efter älven, ända till Fallet.
Å vilket äventyr!
Mamma tycktes inte observera honom.
Nu lade hon ifrån sig papperskniven och lutade sig fram mot fönsterposten och riktigt bredde ut armarna som om hon velat vara en fågel och flyga ut i kvällen.
Hennes väldiga svarta hår med kammar och nålar först liksom gjorde ett försök att lyfta och sväva, sen sjönk ner och begravde skuldrorna och halsen och det mesta av armarna.
I den ställningen förblev hon.
Martin gick fram till bordet.
Nu hörde han, att mamma satt och gnolade.
" Mmm ...!
" Inga ord, bara glidande toner.
" Mmm ...!
" Ibland ljust, ibland mörkt, ibland högt uppe, ibland djupt nere.
" Mmm ...!
" Långa mummeltoner och korta.
Då och då drog hon in luft i ett djupt andetag --- och fortsatte att gnola redan när hon efter varje andetag flåsade ut ; då blev det mest ett " mm mm mm mm!
" uppifrån och nedåt, som när en fågel faller eller sänker sig ner mot jorden.
Det lät så vackert.
Mamma måtte vara på gott humör.
Lars var på gott humör, jäntorna var på gott humör, och nu var det hennes tur.
--- Mmm ...!
Hon brydde sig inte om att vara en fågel ; hon var på gott humör härinne i lillrummet, här i fönstret, på pappas rätta plats ; hon gnolade, mumlade sång.
Han stod en lång stund och väntade.
Då hon inte slutade nån gång, måste han avbryta henne.
Det var så att han kommit att tänka på --- i alla fall --- mörkret.
Rätt vad det var kände han, att det det fanns härinne också, någonstans.
Att det låg och gömde sig någonstans och väntade.
Och därute fanns det också --- fast det inte fanns.
Ja fanns ; det fanns nog, men det syntes inte, inte än.
Men det skulle snart komma och visa sig!
Mamma hajade till, när han tilltalade henne.
Hon såg förskräckt ut, som när man blir tagen på bar gärning.
--- Men var du här ?!
sa hon.
Martin tyckte det var en underlig fråga.
Han sa : --- Ja.
Jag har varit här en lång stund.
--- En lång stund ? sa mamma efter och riktigt tycktes ha svårt för att fatta.
Men hon blev som röd om kinderna.
--- Ja.
Så länge som helst!
--- Å!
sa mamma.
Och jag har ingenting märkt.
Hon var riktigt brydd, inget tvivel.
Hon reste sig upp från pappas plats och gick bort till lillebrors vagn.
Hon böjde sig över lillebror, såg uppmärksamt på honom, lyssnade spänt.
Sen gick hon och satte sig på braspallen, med ryggen mot kakelugnen.
Hon sa : --- Jag satt och tänkte på nånting, förstås.
Eller vad jag gjorde.
Men varför sa du ingenting ? --- Nej, sa Martin.
--- Och jag satt visst och sjöng ; gjorde jag ? --- Ja.
--- Hörde du vad jag sjöng ? --- Nej.
Va sjöng du ? --- A ingenting.
Det var en visa ... --- En visa ? Va då för visa ? --- Asch, inte var det nån visa.
Men --- lät det inte hemskt ? Lät det inte som korpkrax ? Va, Martin ? Så du fick ont i örona ? Han visste inte, om mamma skämtade eller menade fullt allvar.
Hon såg allvarlig ut, hennes röst var djupt mörkt allvarlig, hennes ena hand tummade på den andra handens breda guldringar med stort allvar, vred dem runt, runt, gned dem, nu blåste hon på guldringarna och gned dem mot blusen --- men på samma gång började hennes stora mörka ögon att blänka, så det glimtade, och det var som ett ljus i mungiporna som spred sig ut över hakan och upp på kinderna, som ett smil.
Hon satt som djupt inne i skymningen, som hade hon varit i den.
Hon nästan var skymningsmörk, ända från det svarta håret och över hela den tunga kroppen, den violetta blusen med spetskragen och den grönaktiga kjolen, ner till de höga, svarta kängorna med alla sina knäppen.
Om hon både var allvarlig och skämtade ? --- Men likafullt stod du så tyst och ville inte störa mig, var det inte så ? Fast det lät som det lät.
Ja, hon var stor och tung och mörk, stor som sitt hår, tung som sin kropp, och mörk som sin röst.
Fast hon syntes så väl mot kakelugnens vita yta, fast allting hos henne trädde fram som mörkt alltid gör mot ljust ; fast han såg hur det där ljusa i ansiktet spred sig, tills det flög som moln över ögonen och ögonbrynens skogskullar och bredde ut sig på hela den vida, höga pannan, trängde ner i varje veck och rynka, låg som ett solband längs hela den breda näsan och kom hennes bleka läppar att lysa djupröda ; fast han såg, nu, att hennes händer var fint formade under den rödaktiga färgen och de många skrynklorna, att hennes korta naglar var blanka och skärröda, att de var verkligt mjuka och varma, de såg varma ut ; och fast han såg, att hennes stora, mörka ögon liksom öppnat sig och tindrade goda, vänliga, ja plötsligt var fyllda av det där ljusa skrattet och liksom bara ville leka, skojas --- så var det som om hon bott djupt inne i skymningen, långt bort härifrån, ända nere i allting och ingenting som kan bli till någonting.
Mamma.
Och det var så underligt : han både ville gå fram och vara hos henne, riktigt nära, så han kände hennes värme och andning --- och ville inte.
Det stora, tunga och mörka, och det där smilet som han inte kunde tyda --- höll honom tillbaka.
Hon både var här, så nära som två händer och två armar --- och långt härifrån, långt bort som en ton från kammarklockan.
Utan att han visste varför sa han plötsligt : --- Va lillebror är fin, mamma.
Va liten han är, och fin.
Men då blev det riktigt konstigt.
Fast han inte alls menat så, flög det där ljusa bort från mammas ansikte, och nu var det helt och hållet inne i den mörka skymningen, allvarligt, mörkt, stort, djupt.
När han märkte förändringen, sökte han efter någonting annat som han kunde betyga henne sina känslor med.
Han kände nu, att allting mellan mamma och honom klarats ut, han tyckte verkligen om lillebror, det var sant, lillebror hörde ihop med mamma och honom själv, med familjen.
Och han ville att hon skulle få reda på det.
Då hon visst missuppfattat det han först sagt, måste han finna någonting annat.
Och han fann det nästan genast.
Det stod på byrån närmast honom, den fina, bruna byrån med de glänsande beslagen, inte den med spegeln som stod i andra ändan av rummet.
Han hade låtit blickarna flyga över bokhyllan inne i nischen, över skrivbordet, över soffan och soffbordet, över väggarna med tidningshållaren, de små tavlorna och pappas långa prydnadspipa av trä och porslin --- men just på byrån fann han det.
Det var de två vita änglarna, som stod på en spetsduk där och över dem välvde sig genomskinliga kupor av glas som två klockor eller sagohimlar.
Som han fick syn på dem, gick han fram till byrån och sa, fast med ryggen vänd mot rummet och mamma : --- Va änglarna i himlen ska tycka om lillebror, visst mamma!
Mamma svarade inte.
Han väntade heller inget svar.
Han bara hade sagt vad han tänkt, sen behövdes inget mera, det var fastställt.
Han betraktade de vackra änglarna, som mest såg ut att ha flickansikten och långa, vida klänningar.
De höll händerna ihop med handflatorna hårt tryckta mot varandra, de böjde huvudena så lätt.
Vingarna var stora och vackra som på vita fåglar, men de skildes aldrig isär i fjädrar utan hölls strängt ihop till ett helt : änglars vingar och fåglar är vitt skilda saker.
Och glaskupan inneslöt ängeln, och då var det som om den varit inne i själva himlen, ja himlen ovanför himlen, där Gud bor.
Änglarna var det vackraste som fanns i huset, det underbaraste och finaste, det högsta, det mildaste och ljuvaste, det renaste, det klaraste.
Det fanns inte ord för allt de var.
Och ändå, ändå.
Han måste ut med det.
Han sa : --- Finns det nånting så fint som änglarna i himlen, va, mamma ? Änglarna här på byrån bara föreställde himlens änglar.
Och hur fina de än var nådde de inte på långa vägar upp mot de riktiga änglarna.
För de, de var som sol på ögonfransar.
När han vände sig ifrån änglarna och tillbaka mot rummet, hade det liksom hunnit bli ännu en aning skummare.
Mamma satt och blinkade med huvudet mot kakelugnen.
Det där förargliga, svårtydda smilet hade försvunnit från hennes ansikte, hon var bara allvarlig.
Och för att hon var allvarlig, såg hon trött ut och gammal.
Hon sa dovt : --- Ja, ibland tror jag änglarna tänkt ta tillbaks lillebror.
Det klack till i Martin.
--- Tillbaks ? Änglarna ? --- Ja.
Till himlen, till Gud.
Någonting sjöd upp i Martins bröst.
Det trängde sig in i halsen och svalget.
Nu låg det inne i munnen, på tungan.
Nu nästan var det ute på läpparna.
Sanningen.
Men det stannade innanför.
Det saknade verklig genombrytningsförmåga, det var så vagt att han nätt och jämnt kände själen vaja av draget : han bara öppnade mun och drog åt sig luft.
Han sa bestämt : --- Men det får dom inte.
Visst mamma, det får dom låta bli.
Och nu började mamma prata i en bitter, upprörd och sorgsen ton, prata liksom till sig själv.
Hon såg bort ifrån honom.
Han fanns inte till för henne längre.
Hon glömde bort, att han fanns.
Hon mörknade mer och mer.
Hennes läppar blev nästan vita.
Martin lyssnade utan att förstå.
Hennes ord tog på honom som förebråelser.
Han kände skuld i hennes smärta.
Han kände att han var delaktig i någonting som gjorde henne ledsen.
Han rådde för, att hon talade så där mörkt bittert.
Samtidigt pinade det honom så att han undan för undan drog sig tillbaka mot pappas skrivbord.
Han stannade först när han nått fönstret där bakom.
En ström av ord.
Han urskiljde bara några få.
Han fattade ingenting.
--- Jag vet knappt vad jag helst skulle vilja.
Själv tycks han inte ha nån lust att stanna.
Nästan att jag förstår honom.
Men vad skulle Gud ha hit honom för, i så fall ? Mammas ord växte till en sång som var så olik den hon gnolat på för en stund sen, att Martin trodde han drömde.
Men han drömde inte, han var fullt vaken, här där han stod kände han doften av pappas tobak och doften av hans bläck, och där stod byrån med änglarna, och där var bokyllan, och där såg han rakt igenom salen in i sängkammarn och rakt ut genom sängkammarfönstret, rakt ut i rymden.
Och utifrån kom rösterna, det var jäntorna som lekte fortfarande med Mary, de spelte visst krock.
Och där hördes tåget tuffa nere på banan, det for där och tuffade lite då och då.
Och där for ungarna från baracken och lekte och skrek på planen nedanför landsvägen.
Han var nog vaken.
--- Men han kanske ville bara påminna mig om Ariel ? Se hur du gör med dina barn!
--- kanske han vill säja ? Det ena kör du iväg, det andra kan du inte heller hålla kvar!
--- menar han så ? Jamen, det var ju inte jag som bestämde!
Ariel ? Det namnet hade Martin hört förut.
Ariel, Ariel ? Mamma och pappa hade suttit och pratat om det, ibland högt så det skar ; men knappt hade man visat sig på tröskeln så hade de sänkt rösterna och börjat viska.
Lars, storebror, hade talat om det med mamma och blivit rådd att inte låta det gå fram till pappas öron.
Maria och Lars hade viskat om Ariel.
Ariel ? --- För resten var Ariel olydig och osann och stursk, han hade blivit förstörd där han var.
Vi fick ingen bukt med honom, vi kunde inte göra på annat sätt.
Det är ju bara frågan om en uppfostran.
Och han sköter sig ju bra där nere, han får fina betyg.
Det är som en skola på samma gång.
Förstår du, Martin ? och när han blir som andra, ja då får han så gärna komma tillbaka till oss.
Martin spände sig när han uppfattade, att mamma ändå riktade sig till honom.
Då var det bara en inbillning, att hon tänkt bort honom härifrån.
Hur var det nu ? Ariel ? Nej, han fattade henne inte, för hennes ord for ihop till gåtor, och gåtorna var tillsammans med henne inne i skymningen.
Men eftersom hon nog ville, att han skulle förstått ... Han sa tveksamt : --- Ja mamma.
Vill säja : jo.
Nej!
--- Hör du inte på ? Nu var mammas röst återigen alldeles som vanligt.
Vad den växlade.
Nu steg mamma själv fram ur dunklet.
Han såg, att hennes ögon börjat blänka på nytt, fast nu av ett annat sken än förra gången.
Nu lättade skuggorna på hennes ansikte, allting rörde sig därpå och skiftade som när moln far över vatten.
Det stod liksom ett ljus och brann mitt i en mörk källa, ett i varje mammas öga.
--- Jo visst hör jag, försäkrade han.
--- Kom hit!
Det var nästan så han darrade, när han gick över golvet, följande en av de tre långmattorna, och han hela vägen tittade på de där ljusen och de där mörka källorna i hennes ögon, därför att de drog honom mot sig och släppte honom inte.
Just som han kommit ett steg över halvvägs försvann de.
Men då glänste det vattenblankt där de varit, då fick han verkligen mammas ögon i sina.
Mamma var så allvarlig.
Hon strök över hans hår med sträva händer och lät sin djupa stämma strömma över hans sinnen, tills de drunknade i den, ja drunknade.
Ariel, sa stämman, var Martins olydige storebror.
Därför att han var olydig, hade pappa måst sända honom på uppfostringshem, där var han nu.
Men dessförinnan hade Ariel varit hos släktingar på landet, mammas släktingar.
Mammas djupa, lite sträva, mörka, liksom lite trasiga röst.
Nu var den källan och ljuset fanns i den, han kunde se det fast han hörde.
--- Men du Martin ska inte bli så där olydig, visst ? Du ska höra vad mamma och pappa säjer, visst ? Så vi alltid, alltid får ha dig kvar i huset!
Han pressade sig in mot henne, tills han hörde ihop med henne som vinden med suset.
--- Så tycker mamma om sin pojke.
Och pappa.
Och änglarna.
Och Gud.
Visst Martin, visst lovar du det ? Han lovade henne allting.
Han älskade henne.
Han ville drunkna i källan i hennes röst och gå upp i ljuset som var däri.
Han avstod från sig själv för att få vara hos henne.
Hon var källan och ljuset.
Och knappt hade hon släppt honom ifrån sig, ja skjutit honom ett stycke tillbaka, medan hon slätade ut kjolarna och strök händerna över sina bröst och sitt ansikte och sitt hår, som om hon måst vakna --- så var mörkret inne i rummet och slingrade sina blåa händer över alla sakerna, klängde uppefter väggarna och trängde ut skymningsljuset och tog upp all plats mellan golv och tak : som ett moln av sot.
Martin kände, hur han började darra.
Han viskade : --- Mamma, mamma ; men va det blev mörkt ?!
Mamma reste sig och gick fram till fönstret.
--- Ja, sa hon, jag tror faktiskt det.
Det är första hösttecknet : när det en gång, just i sommaren, blir alldeles nattmörkt.
Hon lutade sig ut och hennes röst flöt in i mörkret.
--- Det ska väl inte bli åska i natt ? Rösten riktade sig till rymden.
--- Det ska väl inte börja med oväder ? Det är så mörka moln.
Det är alldeles svart över skogen.
Martin stod och darrade, när mörkret strök sina hemlighetsfulla fingrar just över hans huvud.
Mammas röst växte till ett klagorop.
--- Var är du nu, var, var ? Vem ropade hon på ? Pappa eller Lars ? Eller ropade hon på Ariel ? Ariel, mitt barn --- var är du nu ? Först trodde han inte att det var sant.
Sen trodde han, att det bara var en drömsanning, en dröm.
Men det var sant, det var verkligt sant.
Drömblåbärsstället!
Han måste besinna sig, innan han vågade ta på det.
Det kunde inte möjligen vara --- i alla fall --- en villa ? Han måste tänka efter, hur egentligen det gick till att han hittade det.
Hur det började, och hur det undan för undan blev.
Först for han och klev i backarna och sökte och sökte och fann ingenting, inte så mycket som över botten på hämtaren.
Tacka för det : för där fanns ingenting och hade aldrig funnits.
Och det som funnits det hade alla sabla tanter redan plockat upp.
Så gick han högre och högre upp, letade och nosade och tänkte på löftet och fann ingenting och fick bara ont i ryggen.
Han tyckte han kände med ryggen, värre och värre allteftersom den gjorde ont, hur mamma och Lars och jäntorna stod hemma i köksfönstret och kikade häråt och pekade och förklarade.
Han hörde Lars försäkra, att han, Martin, aldrig i detta livet skulle kunna hålla sitt löfte.
Jäntorna instämde förstås och hånskrattade.
Och mamma, som hela tiden stått på hans, Martins, sida, hon sa så matt, att de ännu inte skådat slutet, ännu kunde saker hända, för han, Martin, är inte den som ger sig, och har han bara en gång lovat, och har han bara satt igång ... Men Lars och jäntorna riktigt skrattade henne tyst.
Nåja, mamma sa ifrån, då de blev alltför självgoda.
" Tyst på er ni latoxar, jag önskar av hela mitt hjärta, att Martin bräcker till er riktigt riktigt riktigt!
" Då påminde Lars om förra bärplockningen.
" Va kom han hem med den gången, va ?!
Knappt att hämtarn hunnit bli blå på botten!
Va säjer du om det ? " Ja den gången kunde väl inte räknas, tänkte Martin.
Då var han ju ute med Jösse, tacka för att det ingenting kunde bli då.
Jösse var med sina systrar.
Han plockade i en kaffekopp utan öra och fick fort fullt.
Men när han skulle tömma, ja då hade han mest ris och boss och blev tillsagd att rensa.
Då satt han och Martin och rensade en stund.
Men då började myggen stickas, och då sa Jösse : " Nej nu skiter vi i det här!
" och så bar det iväg efter mattlummer att sätta i håret och så lekte de indianer och dagen gick som en enda blink.
Den som räknade den gången, den hade ingen fantasi.
Men i dag räknades, det var visst.
Högre och högre och högre upp, till sist kom han ända fram till jordtipparna, som låg på sidan om övre gråbergstippen och alldeles i kanten av gruvan.
Tipparna var övervuxna med ett högt, gult gräs, som lyste mjukt som flickhår.
Annars var det mest bara stenar runtomkring, stenar och mossa och kråkbärsris.
Just i kanten nerikring tipparna lyste det rött av lingon.
Kråkbären var stora och saftiga, men inte kunde man ju komma hem med --- nej.
Och lingonen var vita på undersidan.
Och nu gällde det blåbär, mm.
Han repade sig några nävar av de saftiga kråkbären.
Så kände han sig väldigt manad att provgå där i gräset på jordtipparna.
Det såg så mjukt ut.
Och gult som guld.
Som --- ja!
Marys hår.
Särskilt när man betraktade det här nerifrån och med blåa himlen bakom.
Och faktiskt blinkade inte himlen blått som Marys ögon, glittrade vänligt och retfullt på samma gång, klara och beslöjade --- eller hur det var.
Det var omöjligt låta bli.
Hur det än var och vad det än liknade --- han måste dit.
Han klättrade upp på ena tippen --- och ner igen.
Sen fick han för sig, att kanske den andra tippen var --- ja nånting.
Han klättrade upp på andra tippen.
Då var det som en fördjupning i terrängen mellan tipparna, en svacka, en fyra decimeter djup grop som var platt i botten.
Där också växte gräs, kort, gröngult gräs.
Det växte några små buskar där också.
Det låg blåaktiga stenar i gräset.
Det var konstigt.
Och utefter hela kanten växte det blåbär!
Han vågade inte gå fram ännu på en stund.
Han stirrade och stirrade och var så rädd att det skulle ge sig iväg, att han kunde dö.
Ett högt, yppigt ris fullt med tumnagelstora, violettblå, duniga bär.
Gud, gode Gud.
Han tittade sig omkring.
Särskilt mycket tittade han uppåt himlen, uppåt molnen.
Han var så högt uppe, det var som om ingenting längre skilde honom från rymden.
Molnen var stora, ja ofantliga, och de rullade fram som en jätterök.
Men ändå lyste solen.
Det var hett, fast det svepte litegrand.
Vad han var högt uppe, nästan inne i himlen.
Om ifall Oskarsson skulle komma och gå ? det var det han tittade efter och tänkte på ett ögonblick.
Det hade legat åska i luften länge, sa mamma, som ständigt stod i fönstren och spejade, särskilt om kvällarna.
En viss kväll hade hon riktigt spått åska ; men inte kom den den natten och inte heller nästa eller dånästa natt.
Regnat hade det däremot gjort, riktigt skvalat ner.
Och mörkret hade faktiskt stannat kvar, fast det skulle infunnit sig för tidigt, sa mamma.
Det hängde väl i molnen.
Nej, det var nog ingen risk för åska i dag heller.
Fast nog hade såväl Lars som jäntorna tänkt åtskilligt på den, då de sa ifrån i dag, att de inte ville ut och leta efter bär, fast mamma tiggde och tjatade och klagade, att hon på det här viset skulle bli utan sylt i vinter.
Att de bara vågade säga nej ; men det var för att pappa aldrig kom hem ifrån sin fiskefärd.
Mamma sa, att de var så bekväma, så nu fick hon knappt hem mera än som gick åt till blåbärsgröten om kvällarna och kakan till middagskaffet.
Lars försäkrade, att det inga bär fanns att plocka ; men då gick det för långt, då sa Martin ifrån.
" Det finns bär, hela backarna är fulla ; bara dom ids plocka!
" sa han.
Lars fletade till honom, så han bara flög efter golvet.
" Du ljuger!
Han ljuger!
Tro honom inte, mamma!
" tjöt jäntorna.
Men då tog han, Martin, hämtaren och sa, att då skulle han visa, att det fanns.
" Jag ska gå, och jag ska inte komma tillbaks förrän jag har hela hämtarn full " svor han och gick ifrån dem hela latoxhögen.
Först nu såg han, hur stora och svarta i botten molnen ändå var.
Han kände sig lite konstig i benen.
Om ifall att ? Men nej, hade den inte gått i går, behövde den inte gå i dag heller.
Nu vågade han gå dit fram och dit ner och ta på det och känna med händerna, att det verkligen var sant fast det var dröm.
Han stod en sista stund där nere i gropens botten och tänkte och besinnade.
Det var som om han sett två ansikten när han stirrade in i blåbärsriset.
Det var pappas ansikte och det var mammas.
Pappas hade kommit hit gud vet varifrån.
Att mamma följde honom, det var så klart ; men att pappa ? Han var ju så långt härifrån, kanske tusen mil.
Den där fiskeresan som visst aldrig tänkte ta slut hade fört honom längre och längre bort.
Det var knappt så man visste, hur egentligen han såg ut.
Och då ser han hans ansikte mitt framför näsan.
Skägget, de blanka ögonen, pipan mellan tänderna, den rynkade pannan.
Nu blåste han ut rök så man fick lukten i näsan.
Men mamma blinkade och undrade förstås : " Var är han nu, var nånstans i mörkret ? " I mörkret ... Var inte ledsen, mamma, tänkte han att han sa.
Fast allihop ger sig iväg ifrån dig nu när pappa är borta, så ska nog jag vara hos dig, var inte ängslig.
Nu försvann båda ansiktena, om de alls varit där.
Som sagt : det var sant, det var det där underbara blåbärsstället som du bara ser i drömmen, ja inte i drömmen heller, men om kvällen, just när du lagt dig och just när du fått ihop ögonen --- då ser du hela blåa fält.
Han började darra.
Han förstod inte varför, men det var som om han haft en feber.
Det var en iver, han började skälva, händerna bara flaxade som vingarna på kråkungar.
Nu --- måste han plocka.
Riva åt sig, klösa.
Innan nån annan hunnit hit.
Det tänkte väl inte komma någon ? Han spände öronen och förlängde hörseln och gjorde ett svep utefter bergsryggen.
Nej, än var det ingen fara på tak.
Vad som hördes var bara borrmaskinerna där nere i gruvan, samt då och då ett dån som av ett väldigt släggslag, samt något enda grått skrik.
Ingen fara.
Om han nu kunde lugna sig aldrig så lite.
Men det var visst omöjligt.
Han började plocka.
Men han orkade visst inte hålla bären kvar i handen, han tappade åtminstone hälften.
Gud --- nej!
Nu ska du vara lugn, Martin, lugn lugn.
Å om han ändå haft --- ja vad som helst.
Så kom han äntligen igång någotsånär.
Men då var det som om själva Hin Onde farit i honom, girighetens djävul.
Han ville ha vartenda bär!
Rasande började han söka i riset efter dem han redan mist.
Allt eller ingenting --- ville han ha.
Han slet och rev.
Nu!
Nu skulle han --- nu skulle mamma --- bara han endast fick ha det ifred för alla andra rackare.
Å om han haft tio händer!
Han stoppade ett bär i mun --- och tog genast bort det därifrån som om det bränt läppen, gned det i riset och slängde in det i hämtaren, där skulle det vara.
Vartenda bär!
Han plockade i feber och hänryckning.
Någonting inom honom hade kommit lös och bankade mot tinningarna och revbenen.
Han ville.
Så blev han lugnare.
När han såg hur det steg och steg där inne i hämtaren, blev han lugnare.
När vid ett tillfälle ryggen värkte som en eld, satte han sig helt lugnt ner i gropen med hämtaren mellan fötterna.
Han plockade bort blad och strå som råkat följa med.
Han körde försiktigt ner handen i hämtaren och lyfte upp den, full av de stora, vackra bären.
När han såg på dem, älskade han dem över allting annat.
Han tyckte mycket om bären i riset runtom ; men bären i hämtaren älskade han.
Han fyllde båda händerna och lät sen bären sakta falla tillbaka.
Han ordnade bären därinne i hämtaren, strök ut det översta lagret till en jämn bädd.
Ja, han var så lugn, så han kunde fantisera.
Ja fantisera ; så han kunde ta tid på sig och se, hur det var.
Händerna var alldeles blåbiga, till exempel.
Men det måste dom ju bli, det var ju helt naturligt.
För resten blå ; dom var lika mycket röda som blå, och lika mycket svarta.
Naglarna var blårödsvarta.
Han tänkte : blå bär, blåbär.
Av blått kan bli rött.
Och svart.
Jo ; för allting är besynnerligt och ingenting är bara på ett enda sätt, snart sagt ingenting.
Vad mamma skulle bli lycklig, ja lycklig, när han, Martin, kom hem med hämtaren alldeles rågad.
Och vissa andra skulle bli --- mm --- tillplattade.
Han plockade en stund.
Tills han blev trött ; då vilade han en stund igen.
Allt oftare tittade han in i hämtaren.
Jodå, det växte, tacka för det.
Mm --- men det växte jäsiken så sakta!
Ett slag tänkte han, att han väl kunnat nöjt sig med att lova halva hämtaren full.
Men att det kändes i ryggen!
Han gick igenom blåbärsriset två gånger.
När han gick på det tredje varvet, tycktes det finnas lika mycket bär kvar som i början.
Det var som i drömmen, nästan bättre, för det var verkligt.
Men nu började han känna sig hemskt trött.
Han var alldeles torr i halsen och munnen, läpparna var sticktorra och som dammiga.
Vad det kändes hett, också, i dag.
Inte började han väl bli törstig ? Då han inte fick fullt ensengång på tredje varvet, förstod han, att han måste göra någonting --- vad det nu kunde bli.
Det gick inte an fortsätta så här.
Fortsatte han så här --- nej.
Till att börja med måste han upp ur gropen och få lite luft.
Han måste ta den risken.
Att allting skulle fara sin väg.
Han måste få andas i jessu namn.
Han visste mera nu, än för en stund sen, om drömstället.
Det hjälper inte vad du än stöter på, du måste slita.
Om du så står på huvudet i själva drömmen.
Det gjorde ont i ryggen så det bara skrek.
Han måste lägga ena handen därbak.
Han gick framåtlutad som en gubbe.
Fram till randen av jordtippen och titta utåt dalen.
Å vad det kunde fläkta skönt, bara man kom upp ur gropen.
Han sträckte ut hela den värkande kroppen och lät vinden smeka.
Han var så trött så han måste blunda.
Ändå var allting så ljuvt på en gång.
Vad det nu var, om det var vissheten att han skulle kunna hålla sitt löfte, eller vad det var, vinden, solen, den höga, heta rymden.
Vilan i svalkan i vinden i solen : det var så ljuvt.
Då kommer det gråa skriket.
TÄNT ÄR DET HÄR!
Han blev alldeles stel.
Någonting som följde ropet drogs över honom, pressade in armarna mot kroppen, snörde åt kring strupen och bröstet, låste fast fötterna, så han stod som en påle i jorden, förlamad.
Skräcken.
Den hade liksom en röst, flera röster.
Han hörde den, han hörde dem alla.
Som i en mardröm.
Tänt är det --- här i gruvan, och snart ska det smälla.
Martin, där du står på din tipp av jord i gult gräs med något i hämtaren och fingrarna blåbiga av bär.
Det är tänt, det smäller snart, rätt vad det är är det hänt.
( " Tänt är det hänt!
" ) Hör du det ? Gruvan --- ungefär tio meter bakom hans rygg.
Tänt är det hänt --- och då är det säkrast att du kvickar dig undan, Martin där du står.
Vispa på, bara!
Rör på påkarna!
Innan det smäller!
För vi ska skjuta, ser du, vi skjuter.
Som det smäller, börjar det ryka.
Ryka rök ? Ingalunda ryker det rök, pysen ; men stenar!
Stenar stenar stenar!
Hör du det ? Eller är du döv ? Först när triangeln började klämta, fick han den riktiga hörseln tillbaka.
Det sjungande lätet väckte honom.
Bing bang bång!
Han stod som fastvuxen, men nu visste han vad det gällde.
Bing bang bång!
På andra sidan gruvhålet, inte värst långt härifrån, stod triangelspelaren bakom sitt skydd av gråa tunga stockar och slog fram varningssignalen.
Han tyckte han såg honom : hur han körde in sin stump av stål mitt i triangeln, hur han snodde den runt runt runt, spelade, hur han ökade farten, hur han tog i --- tills hans melodi svävade ut och fyllde rymden med sina tre dova gråa toner.
Bakom hans rygg, på andra sidan gruvhålet.
Nu fick han syn på stenarna som låg i gräset.
Å, det låg stenar utöver hela bergsryggen härifrån och långt ner i dalen.
Han visste att de låg där mera än verkligen såg dem.
Han visste hur de kommit dit.
De hade slungats iväg vid skjutningen.
Varje gång det small i gruvan, for ett moln iväg över berget, och i det hängde stenarna, och så ströddes de ut.
Ibland riktigt regnade det sten.
Nu, såg han, lade de på fönsterluckorna i baracken intill epidemin där uppe på krönet.
Tacka för det ; för det hade hänt att stenarna rykt ända dit fram.
En gång hade det suttit folk framme vid fönstret och ätit, och då flög en sten in, rakt över huvudet på folket och hamnade i järnspisen så det bara small i ringar och kastruller.
Det var väl inte från den här gruvan, precis.
Men kanske sköt de i gruvhålet där borta på samma gång ? Bing bang bång!
Hela rymden gungade.
Det var som om handen hållit den största av spelpinnar och snott den runt runt i den väldigaste av trianglar.
Förfärliga vibration.
Så kom han loss.
Skrikande hasade han sig utför tippen och började springa i det vanvettiga hoppet att hinna undan.
Han skuttade vilt över stenar och buskar och gropar och tuvor.
Undan, undan!
Skräcken hade bytts ut mot en oresonlig ångest.
Han visste, att han ingen chans hade.
Det var för långt ; han var förlorad.
Inte ens om han haft vingar ... Ändå jagade han på.
Fast han tvärsigenom paniken insåg att det var meningslöst : han sprang, sprang, sprang.
Och så började skottlossningen.
Boommm!
Bombomm!
Boommm!
Boommm!
Han stannade ett ögonblick och visste, att nu måste han --- någonting.
Han måste, helt enkelt måste.
Och så slängde han sig in i lä bakom en av de väldiga tallarna i backen.
Just som stenarna började ryka.
Han kröp ihop och darrade som en hare.
Han var rädd, rädd.
Det dånade och klapprade och slog och levde om i rymden.
Rök for upp och släppte ner stenar och grus och jord och stickande fräna dofter.
Nu slog en sten emot trädstammen, så kvistar och bark bara rök.
Där föll den fram, där på ena sidan, en blåsvart en, en farlig bumling.
Nu klöste som en hel hand i tallriset, så kottar och barr regnade ner över mossan.
Boommm, bombom, boommm!
Den stickande lukten trängde in i näsan och kom ner i halsen : doften av stubin och dynamit och gråbergsdamm, kall lukt av järn.
Där rev en stor, vass sten upp mossan, skavde av ett flak om flera meter, körde ner som en plognos och bökade sig fram och vräkte allting över ända --- tills den stötte på patrull.
Ett helt regn av jord och småsten och damm : det var ett jordskott.
( Eller --- Gud --- strök salvan hjässan av jordtippen, där han nyss stått ? ) Boommm!
--- så hela jorden gungade.
Sen --- blev det tyst.
En lång stund.
Skulle det vara möjligt ? Ett två tre ... Alldeles, alldeles tyst.
Tolv tretton ... Nej --- jo.
Jo!
Först en lång stund av tystnad, då allting höjde huvut och lyssnade.
En första djärv susning i träden.
Och så, äntligen, kom den gråa rösten tillbaka, men nu med sitt andra skrik, sitt glada, sitt ljusa.
KOM IGEN!
( Ropet till alla rädda, alla som sprungit sin väg och gömt sig och bara darrat med klappande hjärta och sett röda moln stryka över dalen, röda av ängsligt blod --- att komma tillbaka, stiga fram --- fritt fram!
--- och inte darra mera.
Nu är det över, vänner, nu är det inget farligt längre.
Var inte rädd!
Det är färdigskjutet nu, nu behöver ni inte ... Det är säkert ; fritt fram!
) Ett grått rop --- men ett ljuvt.
Martin satt i alla fall kvar.
Han kände sig matt och urlakad ända in på benen.
Skräcken hade paralyserat honom, ångest hade gett honom vingar.
Sen hade han alltså funnit skydd.
Men vilket skydd ? För all del, trädet stod nog rycken.
Att bark rykt omkring honom och barr och kottar rasat ner, och att hela trädet ristat sig --- hade inte gjort honom särskilt ängslig.
Nej.
Det var bara det : att han suttit och varit liksom alldeles naken.
Ja naken ; han hade inte haft så mycket som en flugvinge att skyla sig med för allt det andra, allt som inte syntes ensengång, som bara var.
Det hemska.
Fasan innanför och bakom.
Skräcken.
Men --- nu var det över.
Det ljusa som är ovanför allting och rår på allting hade kommit tillbaka.
Nu så --- kunde han andas.
Han ändrade ställning och gjorde sig ingen brådska.
Han sköt upp ryggen mot trädstammen och gjorde det bekvämt för sig.
Det var ju en fin plats.
Marken var täckt med en mjuk, grågrön mossa och lingonris.
Det var gott om kottar och barr i mossan.
Stenar och tuvor stack upp sina grågröna eller rödbruna skallar runtom.
Det kröp fullt med små djur på marken.
Han kände, att han inte behövde vara rädd för dem.
För säkerhets skull drog han åt sig fötterna.
Verkeligen.
Vad det var underbart nu när allting var över.
Han lekte med kottarna, tankspritt och förstrött.
Han spjälade barren mitt itu, provstack sig med dem på kinden och händerna, de var vassa --- och slängde iväg dem tillbaka i mossan.
Myror kröp upp på hans ben, då makade han iväg dem så de bara flög.
Han söp in den starka doften av kåda och bär och mossa.
Han kände sig lite underlig till mods.
Det var som om han undkommit en stor fara.
En katastrof hade svävat över hans huvud.
Men han hade klarat sig.
Han kände sig så stilla.
Så småningom påminde löftet om hans egentliga ärende.
Han tittade ett slag uppåt jordtippen --- gick så ännu längre ner i dalen.
Begärde de verkligen att han skulle ge sig dit en gång till, då begärde de för mycket.
Nej.
Han sökte och sökte, men inte fanns det några bär.
När han ansåg, att han gjort sitt yttersta, gav han sig.
Då var måttet om inte rågat och inte fullt så åtminstone hederligt.
Och tänk : de tog emot bären med öppna armar, ingen enda sa, att han bara skarvade dem!
Fiskarna hade kommit tillbaka!
Hela gården av full av dem och deras grejor.
Rymden var full av deras rop och skratt och redogörelser och --- doft.
Fast molnen hängde lågt och strök sina fransar över trädtopparna och då och då slängde iväg lite regnstänk, var det som om allting ljusnat på en gång.
Sån tur, att det blev hål i regnet just i dag.
Och i morgon kunde det gärna fortsätta regna, om det prompt ville, ja redan i kväll ; det gjorde detsamma, för nu var fiskarna hemma.
Nu var pappa hemma.
Svart och brun och tjärig och smutsig och allt möjligt och pipan ständigt i mun.
Han hade magrat, flera kilo sa han själv.
Men han var inte det minsta ledsen för den skull, tvärtom, han skröt med det.
Å vad han skröt i dag.
Och vad farbror Sjöholm skröt.
Och farbror Zachrisson.
Och fisk hade de fått.
Just nu delade pappa fisken.
I tre högar.
Zachrisson och Sjöholm tog upp ur tunnorna, där den låg provisoriskt saltad, och langade fram till pappa, som såg på dem, vägde dem i handen --- och slängde iväg dem till de undan för undan växande lotterna.
De höll till i gräset, men först hade de brett ut säckar och tidningar.
Å vad fisk, vilka massor.
Stora och små och mellansmå.
Fiskar med silverblanka sidor och blåaktiga ryggar, harr, fiskar med röda och blå och gröna ringar utströdda över de silverliknande sidorna och med breda stjärtfenor och grymma krokar fram i nosen, laxöring, samt några få gulröda fiskar med röda bukar, röding.
Varenda fisk var uppsprättad i buken och rensad och glänsande blank och fin.
De var alldeles våta av salt och lake.
Å vilken syn.
Nu fick Sjöholm fram en stor öring, som var lika bred över ryggen som hans egen hand var lång.
--- Ptroo!
gastade han som en kusk som hejdar sin märr.
Har herrarna skådat storbörstingen ? Nåmen, vad säjs då om storbörstingens kusin ?!
Pappa och Zachrisson rätade på ryggarna och tittade på storbörstingens kusin.
Zachrisson skrattade.
--- Nej men vad säjer du, Sjöholm ? Aldrig minns jag, att du ... ? --- Inte ? sa Sjöholm skarpt.
Emellertid och emedan --- jag tog den!
Men tänk om det var ett sjå ? Tänk om den var stark ? Vad jag skulle sagt ? Tre och ett halvt på milligrammet!
Han höll upp den väldiga fisken, så alla skulle se, alla som satt på den långa vedbodsbron, alla som stod runtom i gräset, alla som hängde i sina fönster.
Han skrattade och sken.
Så slängde han iväg den till pappa, som sånära hade missat den.
--- Varsågod!
skrek han.
Jag lyckönskar den som får den!
Det kanske var ett avsked, ingen visste något därom.
Han hade väl kämpat för den och kommit att älska den --- nu gick den till en av de tre högarna, och sen fick lotten avgöra.
Pappa skrek : --- Trösta dig, Sjöholm, inom kort får du skåda storbörstingens farfar!
Zachrisson skrattade så hela det långa skägget gungade där på hans breda bröst.
Han ackompanjerade sin kollega och fiskebroder.
--- Men annars förstår man dig nog, Sjöholm, sa han och blinkade åt pappa.
Då man äntligen får ett napp ...!
--- Va ?!
domderade Sjöholm och förvred hela ansiktet, som var täckt med lång, spetig, ljus skäggstubb.
Ett napp ? Jag ska säja dig, så skollärare du är, att inte fiskar du ikapp med vaktmästar Sjöholm.
Amen!
Och då kunde inte tant Sjöholm, som stod bredvid mamma i gräset, hålla sig.
Hon skrattade med hela ansiktet och sa : --- Det är rätt, Sjöholm, ge skollärarna du!
Hon blinkade och måste torka tårarna : hon fick visst tårar av varje anledning.
Också mamma skrattade, fast vemodigt lågt.
Hon sa : --- Åja.
Det ska inte va skollärare som kommer nånvart med Sjöholm.
--- Hörde du, Sjöholm ? Och det, fast det går tio vaktmästare på en skollärare!
Tala om storbörstingar!
Det var bara glädjeutbrott.
I dag var alla så glada, att man kunde tro att allting förvandlats och bytt ansikten.
Martin som satt på vedkasten och hade allting under uppsikt kände hur han rycktes med och hur han undan för undan bytte ut den första vilda glädjen mot en djup, varm lycka.
I dag fick allting sin försoning.
Den grå himlen, det smått vissnade gräset, svalkan --- allting liksom lånade färg och värme av det som här skedde.
Nu betydde det ingenting, att sommaren visst redan tagit slut.
Nu var allting ändå rätt.
Det hade varit så konstigt hela tiden pappa fanns där borta i vilda skogen.
Det hade varit så --- halvt.
På något vis.
Man hade för all del blåst upp sig och svävat.
Om dagarna, och särskilt så länge solen lyste.
Men annat blev det om kvällarna.
Och de mörka nätterna, då åskan mullrade och regnet öste ner, var förfärliga.
Då kände man, att någonting fattades.
Hur gärna hade man inte bytt ut allting mot att det kommit tillbaka.
Men nu var det över.
Pappa fortsatte skiftningen.
Hej, vad det blänkte till när fiskarna åkte iväg ur hans bruna händer, silverslingor.
Det skvatt till när fiskarna tog högen, och de blanka, tandade fjällen bara stänkte iväg och glimmade.
Hej, vad den sist slungade fisken slog med stjärten och med vilken såpfart den gled ner från toppen på högen.
Och så snabbt och skickligt pappas händer arbetade, så fort de visste åt vilket håll de skulle skicka iväg den fisken, och den.
Han hade fullt med fiskfjäll om händerna, långt upp på de bara, bruna armarna.
Då och då strök han bort mygg eller flugor från pannan med handens baksida ; då fastnade några fjäll i ögonbrynen.
Det betydde ingenting.
Nu fick händerna fast på en ny väldig baddare till öring, det var visst --- mm --- storbörstingens farfar.
Just i samma stund som Långa Rikard tågade över gården och fram och böjde sig över tunnor och kontar och fällar och kokkärl och inte minst de tre fiskhögarna.
( Om det var så, att Zachrisson sparat den fisken till den stunden ? ) Zachrisson slängde nämligen över den till pappa och vände sig liksom beredd mot Långa Rikard, medan han demonstrativt strök fiskfjäll av sina rödaktiga, liksom knöliga händer.
--- Jaså, sa Långa Rikard på sitt torra och fräna sätt, jaså storfiskarna blev inte kvar ? --- Kvar ? undrade Zachrisson.
Farbror Sjöholm stödde sig med händerna mot sin tunna och fick moln över pannan.
Det blev som en sorts spänning i allting så fort Långa Rikard visade sig ... --- Var har ni fått all den här fisken ? fortsatte Långa Rikard utan att förklara sig.
Pappa vände sig emot honom med den stora, vidunderligt vackra fisken i händerna, som format sig till ett fat.
Han lyfte upp ögonbrynen en aning.
Pipan vippade till där i hans mungipa.
--- Fått ? undrade Zachrisson.
Var får man fisk, det skulle intressera mig mycket att veta ? --- Ja inte vet jag!
försäkrade Rikard och skrattade det där skrattet som bara han själv begrep sig på.
Jag köper, jag.
I den mån ... --- I den mån --- vad då ? Det syntes, att Zachrisson blev förargad.
Pappa vägde och vägde fisken, som han höll.
( Att han inte vispade till Långa Rikard över nosen med den ? ) Sjöholm vände sig bort och spottade.
--- Jag tror min herre gör ögon, sa han sen så torrt.
Men varsågod och se, här finns det.
Men tror du vi fått den, då tror du fantamig galet.
Och inte heller har vi köpt!
--- Jaså ? Sa LångaRikard utan att låta sig bekomma.
Ska man verkligen tro det ? Lapparna lär bjuda ut ... --- Å hut!
skrek då pappa till.
Martin såg, att pappas händer riktigt började skälva.
Och röda flammor sköt upp i hans panna.
Men pipan liksom kom bättre till, för nu greps den visst in av själva tänderna.
Långa Rikard slog ut armarna.
--- Ja har ni verkligen fångat allt det här själv, sa han och fiskade fram en cigarr ur fickan och satte i mun och tände ( som vore han alldeles ensam, som intresserade han sig inte det minsta för miraklet, det var ett mirakel ) --- då får jag buga.
Vad väger den där ? sa han abrupt och satte den brinnande tändstickan rakt på fisken i pappas händer ; han var och förblev dum.
Martin tänkte, att om han gjorde rätt slängde han ett vedträ i skallen på gubben.
Varför var alla så flata inför Rikard ? Vad hade han för makt över dem ? Eller fattade de inte, att han stod och gjorde sig rolig ? Av allting här i världen som han tyckte illa om var Långa Rikard själva toppen.
Pappa lyfte upp den stora fisken och försökte, eller låtsades försöka taxera den.
Sjöholm kunde inte hålla sig längre.
--- Jo det där vore nånting för din brevvåg!
nästan skrek han till Långa Rikard.
Och ändå är den fångad --- du!
Mattias tog den --- du!
Vad jag skulle säja och inte ljuga : med blotta händerna --- du!
Tror du inte ? Nåja ; han fick den på drag --- tror du det, då ? Han brottades med den i --- låt mig si --- timmar!
Den gången rökte han inte cigarr --- du!
Men slet och stog i och kämpade.
För det ska jag säja dig, Långa Rikard ( han sa Långa Rikard!
) att den skollärare som slår halta Mattias på fingrarna i fiskeri, den är ännu inte avlad!
Gud i himmelens höjd, vad han svettades, vad han trattade omkull på hällarna, och vad han slet händer och fötter blodiga, och vad han doppade i, när han tvangs springa med fanskapet utefter älven, han hade draget på metspöt, du, han var rädd om doningarna också, det var varken att blåsa cigarrök, förstår du, eller sitta och fila naglarna, det var att kämpa ena stunden, anpassa sig den andra.
Tror du, du skulle trott, om du sett haltanickusen där ligga utsträckt utefter stranden, just i vattenlinjen, med kniven som han har där bakom ändan, instucken i fiskaset ända opp till skaftet, översköljd av blod!
Han skrek sig alldeles brinnande röd i ögonen och om kinderna, han fäktade och slog med armarna och beskrev, han drog ihop kroppen och sträckte ut den igen, han klev iväg och vände : allt för att den där idioten Långa Rikard skulle se och kanske fatta.
Tant Sjöholm lyste under hans föreställning.
Pappa såg lite brydd ut.
Och Zachrisson var tvungen stryka utav händerna mot stövelskinnet, så han fick fingra aldrig så lite på sitt skägg, sitt svarta, stora lockiga skägg.
Långa Rikard sög och blåste ut sin fina cigarrlukt och rörde sig inte ur fläcken så länge beskrivningen varade.
Men som farbror Sjöholm tystnade, vände Långa Rikard på klacken och stolpade iväg tillbaka till sitt.
Och det var nog bäst så.
Tant Sjöholm suckade och skrattade.
( Och det lät som gråt.
) --- Ja nu fick han visst änteligen så han teg!
Hon menade, att Långa Rikard ... Skönt.
Det var skönt att han stack.
Nu skulle emellertid fisken vägas, sa pappa och pekade på matbodsdörren.
Lars rusade upp från bron, där han suttit hela tiden och följt scenen med bibehållen trumpenhet.
--- Ta hit betsmanet!
befallde pappa.
Lars rusade in i boden och kom genast tillbaka med den svarta järnstången med klumpen och kroken och alla hack och siffror.
--- Så han inte behöver oroa sig för det, mumlade pappa och syftade också på Långa Rikard.
Han hakade fisken på kroken och mixtrade med handtaget, drog stången fram och åter genom kroköglan.
--- Nu ska vi se, mumlade han och riktade sig inåt, hördes det.
Hallå, vart tog du vägen ? halvskrek han utan att ta ögonen från vågskalan.
Jaså du försvann ? sa han sen, raljerande.
Nåja, det når nog dina öron på en eller annan väg.
Zachrisson och Sjöholm kom närmare.
Så kungjorde Zachrisson överläraraktigt att storbörstingens farfar vägde : --- Fyra kilo och ett halvt!
Det var fantastiskt.
Sedan bytet skiftats, skulle lotterna fördelas.
Först gick alla tre fiskarna och mönstrade högarna och godkände dem.
Sjöholm och Zachrisson tömde sina kontar och ställde iordning för den sista tampen.
Pappa, som rådde om alla tunnorna och visst var något slags förste man, knackade ur pipan och fyllde på mera tobak och tände.
Han tänkte visst röka ihjäl sig i dag ? Han tog fram tre stickor ur tändsticksasken och bröt av två i olika längder.
Han pekade på högarna och stickorna var för sig, Sjöholm och Zachrisson nickade att de godkände arrangemanget.
--- Ja är vi redo då ? sa pappa och tog äntligen pipan i handen, ja lade den ifrån sig på bron.
De var färdiga.
Pappa höll fram handen med de tre tändstickorna.
--- Jaha, vem börjar ? --- Sjöholm.
--- Zachrisson.
Ingen ville börja.
--- Bestäm er nu!
sa pappa.
Och då suckade Sjöholm och drog den mellersta stickan.
Han gömde den i handen på skämt.
Men han var lite vit om näsan, som om det varit spännande.
--- Zackarias!
sa pappa utan vidare, och Zachrisson drog sin sticka.
Pappa öppnade handen och visade fram vad han fått.
Han hade den längsta stickan, den som aldrig brutits av.
När han såg den, var det som om solen plötsligt slagit fram på hans ansikte.
Han skrek.
--- Den gången gubbar ... Frid och fröjd : farbror Sjöholm fick högen med storbörstingens kusin, och Zachrisson fick den med de två mellanstora börstingarna, som lagts ut som motvikt mot den allra största laxöringen, vilken alltså hamnat i pappas hög.
Pappa höll upp den till en sista beskådan.
--- Den här pysen gravar vi, kungjorde han.
Jag svär, att den kommer att smaka som lax!
Martin darrade av upphetsning.
Det var någonting i de tre männens beteende som fängslade honom djupt.
De var som väldiga och starka och friska och högljudda.
Det luktade fränt av dem alla tre, svett och fisk och tobak och tjärat läder.
De var så skäggiga och vilda.
De bar sig åt som fruktade de ingenting.
Vad skulle de frukta ? Tänk bara, hur de fick Långa Rikard att sticka iväg med svansen mellan benen.
De var som kungar.
Men inte bara det.
Åsynen av alla deras grejor och de väldiga fiskhögarna fängslade.
Fisklukten var så påtaglig, att man kunde se vattnet de fångats i.
Salt, surt, lite gulnat vatten.
Det var någonting i allt detta som var från skogen, vildmarken, där allting var annorlunda än här, där natten var svartare och hemskare och dagen ljusare, där det var fullt med berg och djupa vatten, där de vilda, farliga djuren fanns.
Nu höll mamma fram stora stekfatet, som hon hela tiden gömt under förklädet.
Pappa lade på en tre fyra lagoma fiskar och beställde dem kokade till middagen.
Tant Sjöholm rusade iväg med sitt fiskfat : nu skulle smaken provas.
Både mamma och tant Sjöholm luktade först på fiskarna, men pappa försäkrade, att de var fullgoda.
--- Jag garanterar den saken!
sa han stolt och med aningen av skryt i stämman.
Mamma hade hunnit några steg, då pappa hejdade henne.
--- Men först kaffepannan på!
sa han.
Han kisade på sina fiskekompisar.
För resten!
sa han och tycktes ångra sig, men då såg Sjöholm och Zachrisson upp från sina kontar, de höll på lägga ner sina andelar.
Pappa skrattade.
--- Jo!
sa han.
Och så kröner vi alltsammans med en tår och en --- hm --- snaps!
Vid ordet snaps sken alla fiskarna upp och såg skrattretande finurliga ut.
Martin förstod, att det ordet innehöll någonting som verkade på dem som hörde på och som förstod, så de tog förskott.
Och det betydde någonting angenämt, någonting som kittlade.
Som gräs på överläppen, ungefär så.
Som en stöt.
För nu ökade de farten alla tre, det var som om det gällt livet.
Pappa lade ner fisken som kommit på hans lott i sin finaste fisktunna, den som han alltid förvarade vinterfisken i.
Han lade fiskarna tätt tätt med bukarna uppåt.
När han fått ett varv, fläkte han upp bukarna med ena handen och strödde in salt med den andra ; sen strödde han salt över det hela.
Och så på med ett nytt lager.
Det satt inte fast i pappas händer, det var ett som var säkert.
När de andra två fått sina kontar klara och ordnat till sina övriga grejor, provisoriskt bara, för den korta biten hem --- hade pappa varvat och saltat, lagt trälocket högst upp samt pressat ner det så saltlaken sipprade fram genom att placera två tunga stenar ovanpå.
Han kantrade tunnan fram till bron och tänkte visst försöka lirka upp den ensam --- men då rusade Sjöholm till, och så bara dansade tunnan upp på bron och in i matboden, där skulle den stå.
Pappa slog ihop händerna så det sa tjapp.
--- Ja, det var det det!
sa han och lyste.
Hur var det, gubbar ? Är ni beredda ? De var beredda, de försäkrade att de var det.
De skrattade och blinkade och drog sig i skägget på att de var beredda.
Just i det ögonblicket kom Matilda ut på bron.
Hon stod en stund och stirrade.
Så kraxade hon som hon brukade och fick alla att vända sig om och se åt hennes håll.
Hon strök sig förvirrat eller förläget över ögonen och makade undan en hårslinga från pannan.
--- Godag, hälsade hon med ovanligt mjuk stämma.
Och välkommen tillbaka från den hemska skogen.
Hon liksom besinnade sig ett slag.
Så sa hon : --- Jag har just kokat kaffe.
Om det smakar --- välkommen på en kaffetår på loggian!
Martin kunde ju inte veta, om alla de andra blev lika förvånade som han själv, men nog tycktes det som om alla hajat till och hållit andan.
Så antog pappa inbjudan å allas vägnar.
--- Tackar, jo jag tackar jag, sa han generöst och stort på något vis.
Vi planerade just att gå opp till mamma ... --- Kristina, sa Matilda.
Naturligtvis ska hon också komma.
Hon kisade och sökte efter något.
Så fann hon det.
--- Martin!
Kila upp till mamma, du, och säj till.
Och allra sist en frökengest.
--- Ja varen så goda då, herrar storfiskare!
Martin nästan trillade av vedkasten av pur förvåning.
Mamma såg också lite undrande ut.
Hon stod vid spisen och passade sin kaffepanna.
Hon sa : --- Jag vet faktiskt inte.
Vad ska jag i så fint sällskap och skaffa ? Sen suckade hon och sköt pannan ifrån elden.
Hon gick fram till fönstret och såg ut på gården, där karlarna fortfarande stod och vägde.
Så gick hon fram till sängkammarspegeln och strök händerna över hår och kinder.
--- Jag inte ens är ju kammad, sa hon.
Hon ordnade håret, tog ut några nålar och höll dem i munnen medan hon ordnade, stack tillbaka dem och besåg sig från alla håll och vinklar.
Hon såg på sina händer.
--- Jag med mina händer!
sa hon sorgset.
Hon gick in i lillrummet.
--- Det är bäst jag slänger på mig ett rent förklä åtminstone, sa hon.
När hon kom tillbaka, hade hon bytt från topp till tå och hennes kinder flammade.
Hon synade sig i spegeln.
--- Nu ska han väl inte behöva skämmas alltför mycket, sa hon och suckade igen.
Sen hon tittat till lillebror och överlämnat honom i Marias vård, kunde hon äntligen följa Martin.
Karlarna hade visst väntat på henne, för de började gå över gården samtidigt som hon kom ut på bron.
Pappa gick fram och stack en hand under mammas arm.
Han sa : --- Ja, nu har du mig hemma igen.
--- Ja, sa mamma.
--- Du säjer ingenting.
--- Du har varit så länge.
Vi har varit så ängsliga.
Vi visste ju ingenting!
--- Ja ja ja, vi borde kanske ... Men, ser du, det började nappa, vi helt enkelt kunde inte fara ifrån.
Vad säjer du om resultatet ? Inte så illa ? --- Roligast är, att ni äntligen kommit tillbaka!
sa mamma.
Och du måste lova mig, att inte göra så här en gång till, Mattias!
Pappa såg förlägen ut, och mamma smålipade.
Men det gick över, när de kom fram till loggian.
Där stod Matilda och väntade.
Det luktade kaffe och nygräddat bröd långt ut på gården.
--- Så roligt, sa Matilda, att vi fick dricka en välkomsttår och inte ... Här rös hon och då drog det som en skugga utefter loggiaöppningen, från vänster till höger, ett snett, grått draperi.
Alla ruskade på sig.
Så skrattade pappa bort skuggan.
--- Turkar och moskoviter!
sa han.
Jag tror faktiskt kvinnorna saknat oss!
Men att Matilda --- hur ska vi tolka det ? Alla började skratta, och skuggan smög runt hörnet med svansen mellan benen som Långa Rikard nyss.
Då inbjudningen verkade gälla enbart de stora, gick Martin ut i gräset och låtsades upptagen av sitt.
( Jäntorna strök också förbi platsen utan att riktigt våga sin in i den ; och ingen gjorde ett tecken att hindra dem från denna blyghet.
) För att verkligen visa att han klarade sig på egen hand, vände han ryggen till.
Men om de trodde, att han varken såg eller hörde vad de tog sig till där uppe, då trodde de fel.
Han både såg och hörde.
Vill säga : han hörde, vartenda ord, och sen följde resten av sig själv.
Det är väl inte bara med ögonen man ser, heller.
För resten så kan man se utan att se.
Ja ; och man kan se och ändå se --- ingenting.
Så är det.
Mamma gick upp på loggian och satte sig på bänken längst in i hörnet.
Sjöholm och Zachrisson slog sig ner på stolarna med ryggen mot väggen.
Men pappa tog sin kaffekopp i handen och satte sig på översta brosteget, så hade han sin kära trädgård framför näsan och alltså dubbel glädje.
Sen Matilda slagit upp och bjudit, satte hos sig bredvid mamma och blåste i kaffekoppen, så det bara bubblade : hon kunde inte med heta drycker.
Martin såg det lika klart som på tavlan uppe i sängkammarn.
Genom att lyssna --- såg han det.
Vad gammalt folk ändå kan gaffla på, när de kommer tillsammans.
Och när de bara kommit igång.
--- Men varför, sa Matilda, varför släpar ni på så där ? När det både är farligt och tungt.
Kunde ni inte använda semestern till nånting bättre ? Zackarias ? Sätta livet på spel ... Martin spetsade öronen.
Den frågan kände han igen.
--- Inte sätter vi livet på spel, Matilda, sa Zachrisson saktmodigt.
Var får du det ifrån ? --- Ni säjer ju själva!
--- Ja ja ja, det är klart man lägger ut texten.
En fiskare utan text är som en präst utan evangelium!
Inte är det alls så farligt.
Men pappa höll på, att det var farligt.
Det verkade som om han pratade ifrån de andra och till sin trädgård, hans röst var mera dämpad än de andras, fast den var lite närmare häråt.
--- Jodå Matilda, nog är det ett äventyr, var så viss.
Du, som är rädd för åskan, skulle varit med oss en viss natt i förra veckan.
--- Tala inte om åskan!
utropade Matilda.
Jag har fått nog av åska i denna förfärliga sommar --- tyst --- inte ett ord till!
--- Har det åskat där ni var också ? frågade nu mamma, som annars satt så tyst i sin vrå.
--- Snälla Kristina!
vädjade Matilda.
Men pappa måste ju få berätta.
--- Om!
sa han, och då låg liksom hela åskvädret i detta enda lilla ord.
Och sen berättade han, hur han stått ute på backen i åskvädret och haft någonting för sig med kniven.
Han höjde rösten.
--- Blixten slog ner i kniven, Matilda, jag nätt och jämnt hann slänga den ifrån mig.
Jag stod i ett ljussken.
Han småskrattade.
--- Den gången kände jag hur blixten luktar!
--- Ohyggligt, stönade Matilda.
Förskräckligt, förfärligt!
Mammas röst darrade.
--- Men Mattias --- och du, du ? Pappa skrattade ut.
--- Jag!
Nej, ser du, på mig biter visst inte ensengång blixten!
Sen lät han rösten sjunka igen.
Han sa : --- Och sen, på natten : det var som om himlen brunnit.
Och dånet där mellan bergskammarna ska jag aldrig glömma.
--- Ohyggligt, ohyggligt!
--- Ett slag trodde jag, att kriget brutit ut.
--- Kriget ?!
--- Nå nå, Mattias, sa nu Zachrisson, du har då också sån fantasi.
--- Var det inte sant, kanske ? --- Visst var det sant.
Men så där låter det nu en gång för alla oppe i fjällen.
Jag tyckte det var storartat, jag.
--- Ähum!
stönade Sjöholm.
--- Vad hostar du i ? sa Zachrisson.
Jag försäkrar, att jag njöt så smått, där jag låg i skydd för regnet och ändå under öppen himmel och såg det himmelska fenomenet.
--- Ähum!
hostade Sjöholm en gång till.
Men just då frågade Matilda, om det smakade med en tretår.
Martin darrade, när han tack vare pappas ord tvingades se den hemska stunden, då han, pappa, stod där i mörkret och sträckte ut kniven.
Han vågade inte se mera, han vågade inte möta blixten och skenet och blixtens ohyggliga doft.
Och där stod pappa med utsträckt hand och glimmande kniv djupt inne i mörkret.
Ohyggligt ohyggligt, som Matilda sa.
Men vad var det mera han sa ? Kriget ? Kriget ? Nu tog Zachrisson till orda.
Vad hans röst var trygg och övertygande.
--- Emellertid och emedan, Matilda : världen tycks gå sin gilla gång ? Ingenting nytt ? Har du en tidning inom räckhåll ? Men Matilda hade ingen tidning.
Hon ville inte ha, sa hon.
I tidningar står bara otäcka saker, hon bad Gud bevara sig för allt vad tidningar heter.
För resten, sa hon, var det semester så var det ; tids nog kom bråket och slitet.
Alla skrattade, när hon nämnde detta.
Zachrisson sa : --- Men Matilda, älskar du inte ungarna, eller vad är det ? --- Älskar!
nästan ropade Matilda ut.
Nej jag försäkrar, att inte älskar jag dom, och inte längtar jag efter att möta dom på nytt.
--- Ähum!
hostade Sjöholm, han hade visst fått en kaka i halsen.
--- Jas --- så ? drog Zachrisson på målet.
Nå det var en annan femma, det.
--- Ja se kvinns och ungar!
sa Sjöholm.
--- Vad då ? sa Matilda irriterat.
--- Jo!
Får dom ungar, blir dom förbannade --- ursäkta!
--- och får dom inte, blir dom förbannade ändå!
--- Nåmen karlarna då!
sa Matilda.
Är det inte deras skuld, kanske ? --- Ja.
Funnes det inga --- Gud give att det inga karlar fanns!
--- Ja, sa Zachrisson, karlar är otäcka, det är riktigt.
Som tur är, är kvinnorna helt annorlunda.
--- Ja det är allt tur, det, sa Matilda.
Å vad jag hatar allt vad karlar heter!
--- Nå nå nå, sa Zachrisson.
Säjer du mera, börjar vi tro att du --- hm --- älskar oss.
Älskar du oss, Matilda ? --- Nej!
--- Åjo.
Litegrand, så där ? --- Jag har sagt vad jag gör.
--- Jamen snälla rara beskedliga --- du bjuder oss på kaffe ? I Skaparens namn, du har väl inte råttgift i ? De skrattade, så folket i baracken kom ut på bron och tittade.
Det var märkvärdigt vad allting blivit annorlunda bara för att fiskarna kommit hem.
Bara på tanternas miner där på baracksbron märktes det : det var som om man tittat hitåt med gladare ögon, eller hur det var, det var nytt, rättare sagt, det var det gamla som kommit tillbaka.
Ingen lyfte väl en hand till en vinkning, och ingen ropade några glada ord till pappa ; men det låg i luften, att det skulle bli utav inom kort.
Gruvarbetarna, pappas grannar åt det hållet, hade för länge sen gjort över med sin semester och slet nu i sina svarta hål nere i jorden ; när de om några timmar återvände, skulle knivkastningen börja.
Pappa brukade kalla det så, han stod på god fot med baracksfolket.
Nu observerades barackskvinnorna --- fru Andersson och ett par andra --- av kaffedrickarna.
Inte alla verkade förtjusta över uppmärksamheten.
Matilda riktigt rös, det hördes av hennes ord.
--- Titta!
väste hon djupt nere i sitt mörka bröst.
Nu fick dom nånting nytt att --- vad stirrar dom i!
Å, deras onda ögon, känner ni hur dom tar!
Att dom inte vet skäms!
Hon hade aldrig kunnat med baracksfolket.
De andra lugnade henne genom att säga, att det var ju fritt att titta.
Då sa hon, att hennes dröm var, att björkarna i bersån och på andra sidan trädgårdstäpporna skulle växa och bilda en ogenomtränglig vall, så hon slapp se åt det hållet.
--- Nå nå, sa Zachrisson.
--- Matilda borde skämmas, sa mamma.
Arbetare är också människor ; är dom inte ? Låt dom titta, är det så dom har lust.
--- Bra!
sa Sjöholm.
Sen tillade han : Jag tror det skulle inte skada somliga att umgås lite mer med proletärerna.
--- Usch!
fnös Matilda.
Förr än jag ... --- Jag säjer, fortsatte Sjöholm, att det skulle inte skada.
Och vem vet, kanske hittade man då på någon villig karlslok!
--- Va ? utropade Matilda.
En karlslok!
Och så skrattade hennes gäster ut henne, det var tacken för kaffet.
Men det var som om kvinnorna på baracksbron anat sig till anledningen, för nu försvann de tillbaka in till sina små rum.
Den enda som ingenting märkte, var visst Anderssons gråa katt, den smög sig genom gräset och försvann in under vedbodarna, där kärrskalmar och verktyg stack ut mellan grundstenarna.
" Katter och käringar biter ingenting på!
" brukade pappa säga, och det stämde nog --- på FinnAnderskatten.
Nu slank svansen in under huset, strök så knepigt mjukt och liksom trögt utefter golvkanten --- och försvann.
Men det hade ingenting med loggiascenen att göra.
Det började bli tråkigt stå så här och spänna öronen och titta med ryggen, men det kändes som funnes det ingen annan möjlighet.
Jäntorna hade krupit till korset och slagit sig ner på loggiatrappans nedersta steg och där satt de nu och teg och vred väl halsarna av sig av nyfikenhet.
Men det skulle aldrig falla honom, Martin in ... Men nog kändes det konstigare och konstigare.
Skulle aldrig pappa säga någonting ? " Hallå Martin!
" --- skulle han aldrig komma sig för med att säga det ? Nej, han var visst alldeles bortglömd.
I alla fall var det verkligen roligt, att --- ja, som mamma sa.
Och att milda Matilda inte gillade barn, ja det hade hon ju nyligen själv deklarerat.
Ingenting att hoppas.
Om han skulle sticka iväg, då ? Men nej.
--- Jaså tysken kan hålla sig i skinnet i alla fall, sa pappa : och då var det som det knäppt till någonstans, allting blev så spänt, allting ställde sig på kant.
--- Tysken ? sa Zachrisson myndigt.
Varför just tysken ? --- Varför ? sa pappa.
Jo, för han är allmänt bråkig, inte för nå annat.
Därför.
--- Det är sant, sa Sjöholm.
Det stämmer, sa han som fes septimackord.
--- Fy Sjöholm, förmanade Matilda.
Men också jag frågar : varför just tysken ? Jag vet vem som rår för allting, jag.
--- Turkar och moskoviter!
sa pappa, det var hans favorituttryck.
--- Dom är barbarer!
--- Jag vet just inte det, sa pappa.
--- Och det kan du säja som är finne!
utbrast Matilda.
--- Nåja, medgav pappa då, jag erkänner att det är svårt.
Men pass opp för tysken, ni hör vad jag säjer!
Skönt i alla fall, att vi tycks få en liten frist.
Han reste sig upp och pekade tydligen häråt.
--- Ni ser den där täppan i blivande ? Jag har slagit vad, förstår ni, att nästa höst --- ja.
Jag välsignar allting som låter mig hållas med det!
Men hör jag så fel, hör jag inte stöveltramp snart sagt vart jag vänder mig ? Jag hoppas verkligen ... --- Krig, sa Sjöholm, och nu kom det hemska ordet tillbaka.
Jag vet, vad man skulle göra ? Klipp av tysken muntascherna, så mister han lusten att slåss!
--- Franzosen är inte ett skaft sämre, vad det anbelangar, sa nu Zachrisson ifrån på skarpen.
Och var har vi England, mina herrar, kontinentens förtryckare och usla bödel ? Är boerkriget bekant ? Vem förtrycker negrer, indier och araber ? Och vem hindrar Goethes och Beethovens land från att intaga sin rätta, stolta plats i församlingen ? Jag bara frågar ? Och packet på Balkan ska vi tala tyst om.
Och på andra sidan har vi ryssar, polacker och judar och Gud Fader vet allt.
Nej, säjer jag.
Och om herrarna inte förstår, att man inte ostraffat håller det livsdugliga tillbaka --- så må dom stå sitt kast.
Ser du, Sjöholm, och ser du, Mattias : ni, som många andra, har fått tiden om bakfoten.
Ni ser och hör, det är sant.
Men hur ? Man kan se utan att se, man kan höra utan att höra ; så är det, mina herrar.
Och nog nu om politik!
Han försökte skratta bort spänningen.
--- För övrigt håller jag med dig, Mattias : är det så det är frågan om en frist, ska vi inte förspilla tiden.
Vad bjuder livet förutom fiske och kaffe ? Jag hörde en fågel viska ordet snaps ? Och vad är det för ett rött litet hus där opp i backen, herrarna vet ? Bastun!
Äkta finnbastu, du finnMattias.
Och vad återstår sedan, om jag får fråga ? Vad tror Matilda ? Hans egendomliga ord lurade pappa och Sjöholm att skratta av sig all av ordet kring ammad upphetsning.
Men Matilda saknade visst allt sinne för humor, hon beskyllde Zachrisson för att vara fräck och grov och rå och alla delar.
Hon försökte få mamma över på sin sida, men mamma satt alldeles tyst.
Matilda var upphetsad.
--- Och så ska bildade skollärare uppträda och det i vaktmästarns närvaro!
Kärlek!
Nej jag vet vad ni drömmer om.
Och gå nu med er, ge er iväg med er --- kärlek!
Jag ångrar att jag bad er hit!
Hon rusade iväg och lämnade gästerna åt sitt öde.
Sjöholm slog handflatorna mot låren, så det tjaskade.
--- Jessus Jussus Jössus!
skrattade han.
Jag tror rakt jag måste in och frälsa Matilda --- från sig själv.
--- Skäms Sjöholm!
sa mamma då.
--- Å!
utbrast Sjöholm, sitter Kristina här, förlåt, det observerade jag inte.
Jag ber tusen gånger om ursäkt --- Kristina.
--- För all del, sa mamma värdigt.
Ni karlar väger inte era ord, precis.
Ni borde förstå, hur det är fatt med Matilda.
--- Jag undrar, sa Zachrisson, vad egentligen ... ? --- Jamen förstår ni då ingenting ? Hon är rädd!
--- Rädd!
utropade alla tre fiskarna.
När vart Matilda rädd ? och för vad ? Mamma sa allvarligt : --- Vad Matilda är rädd för ? Hon är rädd för ensamheten.
Martin tänkte, att det var sant som mamma sa.
Nu förstod han det, precis.
Det riktigt slog honom.
Hon var rädd för åskan, det hade hon själv sagt.
Häromnatten.
Då det åskade, så mamma trodde att det var Domens Dag.
Då kom hon upp och in och ville ha sällskap.
" Jag vågar inte sitta ensam!
" Då tänkte han inte så mycket på det, för alla var ju rädda --- då.
Nu däremot måste han --- det kom som en blixt!
Hon var rädd för åskan för hon var rädd för att vara ensam.
Hon hade darrat.
Hennes mörka röst hade varit mörkare än själva åskmörkret, men ändå uthärdligare än vanligt.
Det hade inte funnits någon ondska i den natten.
För hon var rädd, och rädslan kör iväg ondskan som ingenting ; eller hur det nu kan vara.
Mitt upp i alltihop hade hennes röst hörts inifrån köket ända in till salen, där de satt allihop i soffan och var rädda för åskan, flickorna i mammas famn, Lars vid mammas sida, och han själv, Martin, inne i vrån mot samma vägg.
" Hallå!
Är nån där ? " Flickorna och mamma satte upp huvudena och riktigt blev glada åt att höra en mänsklig röst.
" Det är Milda Matilda!
" Och det var hon.
Hon kom och ställde sig i öppningen mellan sängkammarn och salen.
Hon stod där som ett spöke i mörkret, då och då avslöjad av blixtskenet.
Hade sin långa svarta kappa över kroppen, hon darrade.
" Jag vågar inte sitta ensam, Kristina!
" Och jämrade sig och klagade.
" Är det Domens Dag!
" Samma ord som mamma sa tidigare samma natt, vid första blixten sen hon väckt honom, Martin, och Lars och flickorna.
" Jag tror det är Domens Dag!
" Det ohyggliga mörkret, den svarta, klibbiga, tunga skepnaden som fyllde alla rum och fick allting att svettas stora droppar.
Mörkret, mörkret.
Och så blixtljuset, som skar sönder mörkret och visade fram allting, spegeln i sängkammarn, kakelugnen, taklampan, stolarna med alla kläder på, knopparna på storsängen.
Och så mörkret igen.
Så tungt, så bröstet ville kvävas.
Och mammas röst darrade av ångest.
Efter några minuter var alla väckta utom lillasyster ; med kläderna på satt de darrande inne i salen, utefter väggen som var längst bort från allt farligt, och väntade.
Mamma hade varnat.
" Inte kakelugn, inte spisen, inte symaskin!
" Domens Dag hittade först dit, bäst att inte stå för nära.
Och mamma satt och stirrade där inne i mörkret, hennes stora ögon därovanför det vita, nattlinnet, stirrade väl ut i rymden.
Också hon var ju rädd, så hon darrade.
Hon gjorde nästan honom, Martin, rädd.
Ja, han kom ihåg nu, att han ett par gånger, vid särskilt vinande blixtar, trodde att Domens Dag --- att han skulle dö.
Nu kommer det!
Men den som kom, det var just Milda Matilda.
Och bara för att hon darrade och hade en helt annan röst än vanligt, slutade han, Martin, att darra.
Och mamma slutade visst också på samma gång.
Ja, inte för att hon darrade precis, men för att hon också --- för att hon kom, för att hennes röst ... Mamma riktigt lade en hand över Matildas skuldror och grät tillsammans med henne.
Domens Dag kom inte den natten.
Den som kom var Milda Matilda.
Och sen kom regnet.
Det var precis som mamma sa.
För resten är visst alla kvinnor rädda för åskan.
Om också inte precis för ensamheten, så för åskan.
Men några som inte är rädda, det är fiskarna.
De bara ligger lugnt stilla och betraktar eldskenet och mörkret, tycker det är stiligt.
Och det är det, det är sant.
Lugnt sträcker de ut handen och tar blixten på sin kniv.
Mamma gick före och skulle ställa fram det, som pappa viskande hade beställt.
" Du vet, bakom byrån ... " Sen tog pappa karlarna med sig och förevisade trädgården.
Han inhöstade mycket beröm för sina sockerärtor, sina ringblommor, sin reseda.
Han bad de andra lukta på resedan.
De luktade och höll med om, att det fina inte alltid satt i dräkten.
Pappa skröt och försäkrade allt möjligt, och han fick idel medhåll.
Sen försvann karlarna skrattande om hörnet med jäntorna efter sig som skuggor.
Martin stod kvar en stund och kände sig lite konstig.
Pappa hade inte sagt två ord till honom på hela tiden!
Nu hade han för all del haft händerna fulla.
Men ändå.
Om ifall pappa glömt bort honom ? Tanken tog inte så värst hårt, men den fanns där, den kändes.
Det var så pass att det gnagde i kanten på lyckan.
Visst var det underbart att vara en del av någonting så starkt och brunt och friskt som pappa ; visst var allting underbart nu, ända sen pappa steg av tåget där nere på station och började dela ut sina order och berätta ; visst var det så.
Men varför hände det aldrig någonting direkt mellan pappa och honom ? Vad som helst, bara så pass att man visste, att han verkligen kom ihåg.
Om inte annat så åtminstone en tumme på näsan och så den varma rösten bakom och över : " Minsann tror jag inte näsan sitter kvar!
" Bara ett enda litet tecken.
Han stod så länge han överhuvud taget kunde uthärda.
När karlarna tydligen dröjde där uppe, gick han bort och satte sig bredvid deras kontar på tvättstubron.
Han såg härifrån, att de satt inne i köket, vid bordet framme vid stora fönstret.
Mamma stod på golvet tätt bakom och passade upp eller bara hörde på deras historier.
De skrattade och berättade, så det hördes långa vägar.
Jäntorna hängde vid det ena lillfönstret och var visst alldeles hänryckta.
De pekade häråt, det var väl på kontar och grejor, och gjorde stora gester och skrattade.
Nu böjde sig pappa fram över bordet och slog någonting ur en flaska i deras koppar eller glas.
Nu lyfte han upp sitt glas --- det var glas --- och sa så hela världen kunde höra det.
" Skål!
" Och de andra lyfte sina glas och svarade med samma ord.
Och så böjde de på nackarna, och så hällde de i.
Och så grimaserade de och torkade någonting ur ögonen.
Och så sa någon : " Ja säja vad man säja vill om skogen : civilisationen har också sina behag!
" Det var pappa som sa det.
Och gubbarna skrattade och instämde.
Det var ingen måtta på deras skratt och gester och berättelser.
Plötsligt stod någon där borta vid flaggstången och ropade med halvt viskande, halvt väsande stämma : --- Martin!
Hallå --- kom hit ett slag!
Det var tant Sjöholm, och hon tecknade åt honom att smyga sig : hon lade ett finger för mun och skakade på huvudet, så de bruna lockarna slängde.
--- Sch!
viskade hon, när han kommit halvvägs.
Hon log och blinkade och rullade händerna inuti varandra och var visst nervös.
Hon tog honom varsamt i axeln, böjde sig ner och viskade.
--- Såg du vart farsan tog vägen, Martin ? Vart tog han vägen ? Martin talade om, att de satt uppe i köket och drack kaffe.
--- Kaffe ? sa tant Sjöholm och såg förvånad ut.
--- Ja --- snaps!
förklarade då Martin.
Snaps, sa han en gång till, eftersom hon nu verkade både förvånad och finurlig och --- mm --- orolig.
--- Har dom suttit hela tiden ? frågade hon så, liksom förebrående.
Martin kände sig skamsen.
Han berättade precis.
Då lyste tant Sjöholm upp och strök honom över handen på sitt vänliga, förströdda vis.
Hon sa frånvarande : --- Ja då så.
Jag började undra, om han verkeligen skulle gå och bli på pikalurven.
Hon reste sig och stod en stund och tittade inåt gården.
Hennes fingrar plockade på hennes kläder och i hennes hår.
Hon rullade på vigselringarna som mamma brukade göra, ibland.
Så sa hon : --- Tror du dom sitter länge ? Men knappt hade hon fällt de orden, så blev hon alldeles röd i ansiktet.
Hon viskade : --- Spring med dig nu.
Men säj ingenting!
Och så började hon gå tillbaka till sitt hus.
Jösse och hans systrar satt på bron och tittade häråt.
Nu fällde molnen några kalla stänk, det blev ännu en grad gråare.
Martin traskade tillbaka.
Han funderade lite över tant Sjöholm och vad hon egentligen menade.
Han kunde inte förstå henne --- men vuxna var nu en gång för alla så att ingen kunde bli klok på dem.
Han undrade, om han skulle gå upp och tala om för farbror Sjöholm, att han var efterfrågad ? Men han struntade i att göra det.
Det kunde för övrigt kvitta, för som han satte sig på bron, kom gubbarna ut med röda ansikten, blinkande ögon och fortfarande fäktande armar.
Lars kom samtidigt, han hade alltså varit med där uppe.
--- Nej, sa farbror Sjöholm, det här ger inget bröd.
Han pekade.
--- Och där borta sitter dom och väntar, som ni ser.
Bäst man tänker på refrängen!
Han pratade om möjligt ännu högre än vanligt, ännu mera bullrande : orden liksom vajade på gråaktiga vingar, flaxade iväg.
Han tog ett snedsteg mitt på gården.
Pappa och Zachrisson skrattade till.
--- Stiger du snett, Sjöholm ? undrade pappa, också hans stämma var färgad av någonting skrovligt.
--- Å fanders heller!
försäkrade Sjöholm.
Han slängde upp alla sina tillhörigheter på konten och snodde fast dem med ett snöre.
Pappa hjälpte honom, spände och slet.
Så satte han sig på nedersta brosteget och krängde sig in i remmarna i konten.
Han provade bördan.
--- Du kurkar väl inte ? hånade Zachrisson, som inte gjorde sig någon brådska.
--- Kurkar!
gastade Sjöholm och reste sig.
Allt blodet rusade upp i hans panna och ögon, han stod och vajade och stirrade och andades med stönande ljud.
Jessus i himmelen!
sa han.
Jag tror hon är lastad med tackjärn!
Han tog några steg.
Sen stannade han och sa adjö.
Han pekade på skolhuset.
--- Och om några dar, gubbar, möts vi på andra jaktmarker.
Vad jag skulle sagt : det skulle glädja mig mycket att känna igen er då.
Jag menar : i skog och mark ... Han sluddrade lite grand på målet, han hade visst hunnit bli på pikalurven i alla fall.
Han vinkade åt mamma i fönstret.
Och så knegade han iväg med väldiga, knäande steg.
Den stora näverkonten med packningen på locket nådde honom högt över huvudet, han riktigt försvann bakom den.
Det knekade i kontremmarna och nävret.
Det syntes, att han bar tungt.
Pappa och Zachrisson satte sig på bron och tände en pipa.
Zachrisson tecknade åt Lars att vänta aldrig så lite.
Lars stod tyst vid dragkärran och skulle tydligen följa Zachrisson hem, kanske hjälpa honom med någonting.
En stund satt de alldeles tysta och bara blossade.
Tobaksröken luktade underbart gott mot fisk- och tjärdofterna.
Pappa strök svett ur pannan ett par gånger.
Men Zachrisson rörde knappt en fena, han var visst alltid upphöjd och lugn.
Martin kände, att han både tyckte om och fruktade Zachrisson : inte bara för att han verkligen var överlärare, över alla andra, mäktig och stor på det viset --- utan också, ja ännu mera, för att han var så lugn och trygg.
Det var som om han visste och förstod allting.
Var det någonting så bara drog han i skägget och rynkade pannan --- och så hade han benat ut det kinkiga.
Han var en riktig profet.
Ja, eller vad det kallades, jäntorna bruka läsa det i bibliskan, patriark eller vad det var, någonting åt det hållet.
Han var nära Gud.
Det var sant.
Så nära, tänkte Martin, att han nästan liknade Gud.
Stor och bred och stark och med väldiga, röda händer.
Och det långa, lockiga, svarta skägget.
Så började de språka så sakta.
Som om de stämt ner tonen så snart Sjöholm lämnat dem.
Om det var saknad ? Eller om det var bara det, att de nu satt och tänkte hemliga saker om Sjöholm ? Eller började de tänka efter ? Eller tänka före ? Martin grubblade lite på detta.
Det verkade, av talet att döma, som om de börjat tänka före.
De pratade om skolan.
Om slitet.
Om svårigheterna, såna fanns i övermått.
Om barnen.
Om folket, gruvarbetarna.
Det var säkert, att det var svårt vara lärare här uppe, sa de.
De sa, att de hade för dåligt betalt.
Sämre än en gruvarbetare!
Ja, Zachrisson skakade bekymrat sitt huvud och försäkrade, att han inte kunde fatta, hur pappa klarade av svårigheterna.
Pappa sa, att det ju ändå gick.
" Det går, för det måste gå!
" De sänkte rösterna mer och mer.
Det verkade som om de hade svårt för att skiljas.
Kanske ville de hålla kvar stämningen i det längsta ? Vad skogen ändå måtte vara underbar som kan förtrolla dom gamla på detta vis, tänkte Martin.
Och det var verkligen sant, att de verkade förtrollade.
För bakom allt som de sa och bekymrade sig för låg som en viskning ; och det kunde ju inte vara annat än skogen.
--- Ja ja, sa pappa till slut, det är bara att ställa in sig för det ofrånkomliga.
Jämfört med det stora kriget är vårt lilla ingenting att språka om.
Jaså, det bär iväg nu.
Det bar iväg, sen pappa och Zachrisson skakat hand och dunkat varandra i ryggen och gjort utfästelser om nya tider och nya, vilda färder.
De lassade grejorna på dragkärran.
Zachrisson spottade i händerna och spände rygg och ben.
Sen, som sagt, bar det av.
Vad hjulet i FinnAnderssons kärra ändå alltid gnisslade.
Gnissel gnissel, skrek det när det försvann ner i slänten.
Pappa knackade ur pipan mot brosteget.
Knack knack.
Han andades lite tungt, han hade förstås blivit trött av allt det forcerade slitet.
Nu!
--- Martin!
Hjärtat slog en volt i Martins bröst.
Då kom han åtminstone ihåg själva namnet ? Då hade han alltså inte glömt allting ? --- Kom hit!
( De satt på varsin ända av den långa bron.
) Då kände Martin, att han måste bromsa.
Han längtade att få springa dit bort och sätta sig bredvid pappa och riktigt känna hans närvaro.
Men likafullt måste han bromsa.
Han ville fara som ett skott i pappas armar --- men inte desto mindre måste han hålla sig i styr, sitta kvar, vända sig bort.
--- Va är det ? --- Nå kommer du inte snart, kringelikrångelmakare.
Kom!
--- Om det är nånting, kan du väl säja va det är, sa Martin och vände bort huvudet och såg molnen klia magarna mot grantopparna i nordväst.
Nu hörde han, att pappa satt och småskrattade.
--- Jag vill språka med dig.
Dröjer det länge ? Men tänkte han verkligen börja med att retas, då kunde han lika gärna ha stannat där han var.
Det lät som om han hade lust att retas.
--- Det hörs väl lika bra hit fram.
--- Jaså ? Jaså säjer du det ? Nu kom det någonting annat i pappas röst, nu kunde det vara på vippen.
--- Du kan väl komma hit --- om det är nånting --- du vill, sa Martin trumpet.
Pappa suckade så smått.
( Alla gamla suckar, mamma och pappa och Aurore och Matilda och tant Sjöholm, alla, alla.
) --- Vad surar du i ? Nu slog hjärtat en volt till.
Det --- det var det värsta han, Martin, någonsin hört.
--- Jag surar väl inte.
--- Inte ? --- Nej.
--- Men faktiskt att det verkar så.
--- Jag är inte sur.
Om dom påstår ... --- Dom påstår ingenting.
Nåmen varför är du så tyst, om du inte är sur ? Varför säjer du ingenting ? Du har inte sagt två ord sen jag kom.
Har du tappat målföret ? Eller vad är det ? Martin!
Då kilade Martin raka vägen bort till pappa och tog hans hand och slog sig ner bredvid hans starka, varma, lite fränt doftande gestalt.
Nu förstod han allting.
Han hade tänkt --- och pappa hade tänkt.
När inte du säger ett ord --- säger inte jag heller ett.
När någon gång tänker du börja ? Eller, Martin ( hade pappa tänkt och varit tyst ) har du verkligen hunnit glömma mig på så kort tid ? Å, det var ju bara ett missförstånd.
Tacka för det, att han inte begripit det utan vidare.
Men nu var det över, nu var allting rätt.
Han sa : --- Jamen du då, pappa, du som inte sagt så mycket som ett halvt ord.
--- Har jag inte ? sa pappa och drog på har.
--- Till alla andra kunde du säja så mycket som helst.
Men inte till mig.
--- Men vad säjer du pysen ? Kunde jag vara så tankspridd ? Då måste du verkligen förlåta.
Och körde in handen i hans, Martins, hår och virvlade upp det och strök det tillrätta igen.
Det var en tung, lite hård hand, men det var pappas hand.
Nu kom det några regnstänk igen.
Men det gjorde ingenting, ingenting.
Nu kunde det gärna få regna.
Så mycket det ville.
Spön i backen, var så god.
Och det kändes lite svalare, men inte heller det betydde någonting nu.
Och det ljusa som var solen bakom molnen, den gulvita fläcken inuti det grå, gick ihop till en liten prick, knappt det ; men det var detsamma, det gick lika bra utan sol.
Linan slog ett skarpt rapp mot flaggstången.
Skolhusets fönsterrad blev alldeles svartgrå, när den speglade himlen.
Men allt detta var utan betydelse.
Vad som betydde någonting det var pappas hand och röst och kropp.
Att vara nära det man älskar här på jorden.
Martin kände äntligen full lycka.
Det verkade som om pappa också var särskilt nöjd.
Han satt alldeles tyst och hade förstås fått pipan i munnen, stoppat den med ny tobak och tänt på ; det som hördes ifrån honom det var knastret i pipan.
Han andades fortfarande tungt, också andningsljudet hördes tydligt.
När han böjde sig fram, kom det en sötaktig doft ur munnen tillsammans med tobakslukten.
Martin förstod, att den kom sig av att pappa druckit --- mm --- snaps.
--- Nej, sa pappa till slut och reste sig suckande och stönande, sittande fågel får intet.
Han började ordna med sina övriga grejor.
Han hängde upp draglinan på spikar på matbodsväggen och lade metspöt på sina krokar tätt under takåsen.
Han plockade i konten och tog bort sånt, som skulle direkt in i boden.
Han bredde ut renskinnet på vedtraven, sen han först övertygat sig om, att det inte skulle bli storregn.
( Det såg han som ingenting.
) Han bredde ut skogskläderna till tork eller hängde upp dem på spikar i väggen.
Vad han var noga med allting.
Han stod en minut och övervägde, om han skulle ta stekpannan och kokkärlen med sig upp --- och så lämnade han dem på bron och mumlade, att han kunde göra ren dem lika bra här ute : de var för resten rena, det var sotet han skulle ha bort.
Så fort han sysslade med någonting, fick hans rörelser en jämn, fin rytm, som om själva sysslandet varit hans stora njutning.
Nu andades han återigen lugnt och stilla.
Då öppnades köksfönstret.
Ljudet, när hakarna lyftes av, kom pappa och Martin att titta upp.
Mamma stod i fönstret och hennes ansikte uttryckte den största upphetsning.
Mamma antingen viskade eller skrek : --- Mattias --- kom genast!
Lillebror --- Lillebror --- han håller visst på dö!
Pappa blev alldeles vit över näsan.
--- Lillebror ? Vad i himlens namn ?!
Mamma sträckte upp händerna.
--- Kan du inte skynda dig!
vädjade hon.
Mattias!
Pappa snodde runt.
Hans nyss så lugna händer darrade, hans bröst flämtade, hans fötter slog ner gräset som tyngder.
Så tittade han upp.
Mamma hade redan sprungit ifrån fönstret.
--- Det är inte sant!
ropade han.
Det får inte!
Han rusade som en galning över gården.
Han ville fly, men kunde inte.
Då försökte han låta bli att se.
Han ville inte se.
Då hörde han desto mera.
Men han ville inte höra.
Han måste stanna kvar, han måste se och höra.
Fast han ställde sig längst in i vrån och bakom de andras ryggar.
Pappa, som hämtat honom hit in, såg efter vart han tog vägen : en glimt i ögat visade att han godkände placeringen.
Kanske förstod pappa honom ? Han helt enkelt orkade inte vara här och se och höra, när lillebror skulle dö.
Han var söndagsklädd och vattenkammad som de andra syskonen, som stod så tysta i den innersta ringen, den som var närmast lillebrors vagn.
Det underliga och sorgsna som var i allting drog sina hinnor över honom, han hörde och såg det han ville fly ifrån genom flor.
Han darrade och ville bara gråta.
Men samtidigt ville han inte gråta.
Och han trängde sig så långt in i vrån han kunde och höll emot.
Över sig på väggen hade han dels isdrottningen, dels gobelängen.
Salen var fylld med folk.
Mest vuxna, mest kvinnor.
Förutom pappa och en lång, smal man i svarta kläder och med bländvit krage som ett band kring halsen, pastorn, var det bara kvinnor : mamma, Matilda, fröken Vester, Aurore samt fröknarna från grannskolan, Israelsson och Berg.
Fröken Berg, Träbenet, stod och höll armen över mammas skuldror och viskade, att hon skulle trösta sig.
Men mamma snyftade, så hela ryggen skakade.
--- Mitt barn, mitt barn!
stönade hon, och då skar det som knivar i allas bröst.
För det var hopplöst.
Doktorn hade varit hit samma dag pappa kom hem från skogen.
Han hade undersökt och lyssnat.
Sen hade han skakat på huvudet och sagt sin dom.
För det var som en eld i lillebrors bröst, en brand, och den gick inte att släcka.
Han måste brinna upp.
Hur än mamma grät och bad, hur än pappa besvor och vädjade : doktorn kunde ingenting göra.
Till sist lät han sig bevekas till att säga, att det nu som alltid ändå vilade i Guds hand, hur det skulle bli.
Han skrev ut medicin och gick sin väg, lämnande hela huset i tårar.
Lillebror skulle dö.
Det kunde hända i vilket ögonblick som helst.
Nu hade det kommit så mycket folk för att bevittna dopet.
Han måste döpas först.
Den svartklädde mannen skulle döpa honom.
Martin darrade, när händelsens fulla sanning kom emot honom genom allt det underliga som var i rummet.
För om han inte blev döpt, skulle han bli utestängd från himmelriket.
Gud tänkte ta honom tillbaka dit, men om han inte blivit kristnad, ja då kunde ju Gud inte göra annat än lämna honom utanför, då skulle han komma ner i helvete, till Hornper, och där skulle han fortsätta att brinna i evig tid.
Han låg där i vagnen och brann.
Det hördes ända hit till vrån, hur det flammade i hans bröst, det bara rosslade och flämtade och pep, virvlade runt runt med flagorna därinne.
Han andades så fort som klockan tickade, fortare.
Och då och då stack hans knutna, röda händer upp och grep efter någonting som inte fanns.
Alla kvinnorna hade näsdukar i händerna och stirrade som slagna av förlamning framför sig.
Pappa var alldeles stel i ansiktet, hans ögon stod stilla som glaskulor.
Fröken Berg, Träbenet, vinkade till sig fröken Israelsson, som genast makade sig närmare henne och mamma.
Ja, mamma behövde visst hennes hjälp också, för nu lutade hon sig mot hennes utsträckta hand : hon hölls uppe tack vare de två lärarinnorna.
Mamma var förtvivlad.
Och därute sänkte sig molnen ända ner mot fönstren.
Det blåste, gråa skuggor strök förbi.
Det hade börjat mörkna, det var i skymningen.
Och härinne i salen stod det ljus i stakar på borden och brann med flämtande lågor.
När någon rörde sig, fladdrade lågorna till och underliga skuggor rörde sig uppefter väggarna och i taket.
Pastorn tittade på mamma, som böjde huvudet och slöt ögonen för att slippa se.
Hon spände hela ansiktet för att hålla ihop någotsånär, men det ryckte och slet i det, det syntes att det gjorde ont, ont.
För varje gång lillebror pep till --- drog som en kramp igenom mammas ansikte och kropp : hon led.
Pastorn blinkade.
Så tittade han på pappa.
--- Kan vi börja nu ? Pappa pressade ihop läpparna och nickade.
Det gick som stötar igenom båda ringarna, den inre som var alla syskonen utom han, Martin, den yttre som var alla de vuxna.
Alla drog åt sig andan.
--- Vi börjar den heliga akten med att sjunga en psalm.
De sjöng.
Men vid första tonen började tårarna spruta ur mammas ögon.
De rann ner över kinderna och den röda näsan, ner på halsen och stannade på klänningskragen eller sipprade in under linningen.
Hon gjorde ett krampaktigt försök att sjunga med, men kunde inte.
Så stod hon och svalde tårar och det var som strimmor av gråt inuti psalmsången.
Pappa, pastorn och de andra kvinnorna sjöng.
Själva sången var också som en gråt, fast en annan än mammas.
" Våra barn, vårt glädjoämne.
Gud, din gåva äro de.
Dig vi dem tillbaka lämne.
" Det stänkte mot fönstren : regn.
Regn ? Ja --- Guds tårar.
Gud böjde sig fram över himlens kant och tittade hit ner.
Få se om dom hinner ? tänkte han väl.
Hans långa, svarta, lockiga skägg hängde ner som åskmoln.
Och nu blev också han gripen, och då började tårarna trilla utefter hela skägget och så föll de ifrån.
Och vinden tog dem och stänkte dem mot fönstret : ett helt gråtstråk.
Martin förstod, att det var så.
De sjöng, fast det var tydligt att de nätt och jämnt förmådde sjunga.
Lillebrors pip och mammas gråt vävdes in i sången, som blev allt tristare.
Pappas och pastorns mörka och ljusa stämmor gled in och ut i väven av kvinnoröster, ibland mullrande djupt inunder som en granskog om kvällen, ibland svävande över som glansiga moln.
" Ingen kommer i ditt rike, som ej bransligt hjärta bär mot sin Gud och mot sin like.
" Regnet ökade.
Då förstod Martin, att alla änglarna i himlen grät tillsammans med Gud.
Ja inte bara de, utan alla fåglar, alla moln och alla ljusstrålar bakom molnen, himlen och allt som är över den, stjärnor, sol och måne, allting, själva den djupa höjden --- grät : så regnade det.
Och härinne grät alla utom pappa och pastorn och Lars och han själv, Martin.
Men pappa blev allt vitare och stelare, och Lars spände sig tills han blev grön, och pastorn blinkade, och han själv knöt händerna och skrek tyst, att han ville fly, fly.
Så var sången slut.
Pastorn böjde sig fram över lillebror.
Han viskade : --- Jag tror barnet får ligga.
Vill fadern ställa sig på den här sidan ? Och modern ... Pappa tog ett steg fram, lade händerna på vagnskorgen och lutade sig fram däröver.
Han hade stora svettpärlor i pannan, ögonbrynen glänste våta av svett.
Fröknarna förde fram mamma, så hon kom att stå bakom lillebror, vid hans huvud.
Hennes ansikte var alldeles förvridet av gråt och smärta.
--- Så så Kristina, sa fröken Berg, Träbenet.
Mamma brast ut : --- Men ser ni då inte hur han pinas!
Barmhärtige Gud --- han formligen brinner!
--- Så så, upprepade Träbenet, tills mammas röst återigen kvävdes av snyftningarna.
Pastorn hade en vit duk över ena armen.
Han sträckte ut handen mot bordet och doppade fingrarna i en liten silverskål med vatten.
Han böjde sig fram och strök så lätt över lillebrors hår.
Han mässade högt.
--- Jag döper dig Karl Jakob i Fadrens och Sonens och den Heliga Andes namn.
Amen.
Allting drog efter andan.
Vinden tog bort regnet, det var alldeles tyst.
Och Gud själv drog efter andan.
För nu var lillebror på den säkra sidan.
Nu hade han namn.
Karl efter farfar, Jakob efter pappa.
Karl Jakob.
Allting stod stilla --- ett ögonblick.
Så pass Gud hann blinka bort tårarna.
Men sen fortsatte han att gråta.
Han tyckte väl synd om lillebror, han hörde väl hans pip och häftiga andning.
Allting fortsatte att gråta : därute blev det mörkare och ännu gråare, det regnade för fullt.
Men härinne reste sig ljuslågorna en halv ljuslågshöjd så länge det var andlöst och stilla.
Pastorn knäppte händerna och såg på mamma.
--- Låtom oss bedja!
Snyftningarna, de gråa händerna mot fönstret, det tätnande mörkret, ljuslågorna, pastorns monotona, klagande stämma, mammas förtvivlan och tårarna som nu, plötsligt, sprutade fram ur pappas ögon som två kvastar, flickornas stilla gråt och Lars' stela tystnad.
--- Ske din vilje såsom i himmelen så ock på jorden!
Alla kvinnorna, som var så olika varandra, lika bara i detta att de rullade näsdukarna i händerna eller gned dem mot ögonen eller torkade näsan eller direkt grät : den långa, svartklädda fröken Berg, Träbenet, med grått i håret och sträva, lika mycket vänliga som stränga befallningsögon och, mitt i gråten, liksom ett allting förstående och genomseende smil på den stora, röda munnen, och nere under klänningsfållen stack det svarta, svarvade träbenet fram jämsides med en stor, liksom överansträngd, svart känga ; den ointressanta, i grått klädda fröken Israelsson, fröken Vester i svart och grönt, ljus och parfymdoftande, fin, förnäm och skär ; samt Aurore, som visst suckade mest av alla, för hon var från ett främmande land och ingenting kunde fatta av det som här var.
--- Herren välsigne dig och bevare dig!
Allting vävdes ihop.
Skuggorna härinne, människorna, blev till figurer, gestalter inuti en väv av mörker och ljus.
Den mörka väven.
Martin stod utanför och såg den.
Ensam, inne i sitt lilla hörn, under isdrottningen och gobelängen, som var en annan, ljusare väv.
Lillebrors andning mattades mer och mer.
--- Ty riket är ditt och makten och härligheten.
Under den ljusa väven, under gobelängen.
Men också under isdrottningen, den kalla, ishårda, hon som stiger barfota på isen och snön och leder isbjörnar med händerna.
Under henne och den ljusa väven, utanför den mörka ; men ändå i samma rum.
--- I evighet.
Amen.
Knappt hade pastorn slutat bedja, så lyfte fröken Berg upp båda händerna och lade dem för munnen, medan hennes ögon sköt ut ur sina hålor, liksom.
Hon såg någonting före alla andra.
Hon skrek till.
--- Kristina --- Mattias Jakob!
Mamma sjönk ner över vagnen och skrek.
--- Nej nej, han får inte, han får inte dö!
Lillebror, lillebror, du får inte, du får inte!
Pappa böjde sig över henne.
--- Lugn nu, Kristina, det är nog bäst som sker.
Mamma blev alldeles ifrån sig.
Hon skrek och fäktade.
Hon anklagade pappa och grannarna och sig själv och Gud.
Fröken Berg och pastorn och Matilda och fröken Vester försökte intala henne lugn, utan framgång.
Nu grät alla öppet.
Ljuset fladdrade, skuggorna dansade grymma och upprörda, det blev ännu lite mörkare.
Slutligen kunde kvinnorna föra mamma bort till soffan, där sjönk hon ihop och klagade mera tyst om sin sorg.
Pastorn stod svart och orörlig vid lillebrors vagn och bad.
Lillebror var död.
Vad allting var vemodigt idag.
Solen, som lyste som mitt på sommarn, saknade värme och verklig glans.
De vita molnen flög lågt.
Det blå på himlen var utspätt och blekt.
Löven rasslade torrt och föll av för varje vindstöt.
Bladen under ringblommornas gula ansikten hängde slappa och frosttuggat svarta ner mot jorden.
Och gräset, gräset lutade sina vissna strån i melankoli och uppgivelse.
Det var redan höst.
Överallt på marken låg guldgula och röda löv som torra pappersslantar, utan glans.
Mossan och allt ris och alla blad brann i höstlig glöd --- men ingenting hjälpte, det var som om himlen strött ut sitt oändliga vemod över jorden.
Martin kände vemodet fylla sig, där han gick i gräset runt huset och sörjde ( utan att riktigt förstå det ) och saknade --- och bävade.
Vemodet riktigt susade över allting och trängde in i allting.
I dag hade han söndagskläderna och långstrumporna och lågskorna på sig igen.
Han var fin.
Men sorgbandet kring blusärmen hade mamma i alla fall tagit bort.
Det behövdes för resten inte, för sorgen följde ändå med vart han gick, den satt inte i bandet.
Han kände den nog.
Han riktigt såg den.
Han gick ut i slänten, igenom trädgården och bort till krönet ovanför landsvägen.
Han vågade inte sätta sig, mamma hade sagt att han måste vara rädd om kläderna.
Han stod och tittade ut över samhället där nere i dalen.
Han såg över verkstadsområdet bort mot det vita huset, där Tekla bodde.
Så såg han på landsvägen, som ringlade sig där borta, lite hitanför Teklas hus och som svängde upp och kom fram på andra sidan huset och gick ännu högre upp.
Där låg ett underligt hus med spira och torn och tjärad, svart bro och svarta kors i stället för drakskallar i takåsarna och en förgylld tupp, som vinglade i vinden, högst uppe på tornet.
Kapellet.
Han tyckte att hela vägen var full av svartklädda människor, några åkte häst efter den svarta vagnen med lillebrors lilla kista, andra promenerade : det var sorgen som åkte och promenerade, det var sorgvägen.
Kapellklockan klämtade dovt om sorg.
Det brann höga ljus därinne i kapellet, en orgel spelade och människor sjöng : sorg.
Mamma i svart klänning och flor böjde huvudet : sorg.
Pappa med sorgband och svart, hög, blank hatt, svarta kläder, vit rosett : sorg.
Flickornas svarta klänningar.
Lars' sorgband.
Det rasslade av sand på lillebrors kista, som var full med blommor och svartvita band : sorg.
Gråt, snyftningar, kvidande ljud från orgeln, sorgesång.
Och sorgvägen fortsatte, förbi kapellet och ända högst upp på bergskammen.
Och sen sänkte den sig nedåt, förbi röda, låga hus, baracker, gick genom susande tallskog.
Där var det vita huset, det andra, det lilla, det hemska.
Bårhuset.
Han tyckte han gick sorgvägen och stannade just vid det vita huset.
Han höll pappa i handen.
En smal väg gick in mot bårhuset, som stod liksom djupt inne i en mörk skog.
Det hade en hög port, svängd som en himmel upptill, och en svart, tjärad, hög bro.
Korset uppe på takåsen sköt fram och upp som en sorgsen hand.
Pappa sa : " Det är bårhuset, sorgens boning.
" Därinne låg lillebror i sin kista, han var död.
Pappa sa : " Där ska vi alla ligga en gång, Martin.
Alla.
" Pappa var andfådd, svettig och trött, han måste gå och sätta sig en stund på bänken bredvid bårhuset.
Han sa : " Kom du Martin, det är ingenting att vara rädd för.
Lillebror sover, var inte rädd.
Och det är ju ljusa dagen!
Och pappa är ju med dig, kom nu bara, och sitt en stund, och vila benen.
" Det var en ohygglig plats, träden runtom susade svarta sånger, sorgesånger, det var själva mörkret, kölden, det var döden.
Pappa sa : " Egentligen, förstår du Martin, var det en välsignelse att Lillebror fick dö.
Han var så svag.
Han var allaredan gammal, förstår du.
Förstår du ? " " Ja ", svarade Martin, fast han inte förstod.
Pappa suckade och torkade svetten ur ögonen.
" Vad jag svettas i denna dag ", sa han och blinkade.
" Svettas inte du ? " Men Martin svettades inte, han hade aldrig svettats, han visste inte vad svettas var.
Martin såg sig omkring och rös.
Pappa frågade, om han frös ? Men han visste inte, om han frös.
Han viskade : " Va är döden för nånting, pappa ? Va är det : att vara död ? " Pappa reste sig och stod en stund och undrade.
Sen sa han lågt och tittade på den i grönt målade porten, som om han velat se lillebror tvärsigenom den : " Lillebror sover.
" Och så tog han Martins hand och gick ut på rätta sorgvägen igen.
Den fortsatte längre och längre ner, gick över ett järnvägsspår och svängde så in mellan blodröda träd med gröna, smala stammar, aspar.
Det var fullt med uppbrutna stenar överallt i mossan och under träden.
En hel mur av sten ringlade sig runtom platsen, där sorgvägen slutade.
Det var kyrkogården, körrgårn.
Dit hade sorgen gått och stannat.
Men han tyckte den rörde sig alltjämt utefter vägen, härifrån och bortåt, bortåt, och slutade inte förrän innanför stenmuren, framme vid det kalla, mörka, djupa hålet i marken under björkarna.
Graven.
Den åkte först ända hit fram till muren, där steg den darrande av vagnen, stod en stund och väntade, medan kistan lyftes av och bars mellan leden dit in.
Så stapplade den efter.
Svartklädd och gråtande ställde den sig runtom hålet-graven.
Ljusa och mörka stämmor sjöng sorgna sånger.
Kistan sänktes ner i jord och blommor.
Då skrek sorgen till sitt sista nej!
Det var mamma ; och alltsedan dess hade hon gått som i sömn och bara viskat och strukit fingrarna över sina rödkantade ögon eller över de svarta ögonlocken.
Sen gick den dit gång på gång, medan allting susade och blev allt blekare och liksom främmande.
Han gick dit och höll pappa i handen : den bleka sorgen på sorgvägen, vägen till graven, lillebrors grav på kyrkogården.
Det var en lång och tung väg att gå, och pappa ställde alltid frågan så, att han, Martin, kunde välja mellan att stanna hemma eller följa med och gå den än en gång.
Pappa ställde iordning på graven.
Han kunde för all del gå ensam, sa han.
Men om ifall han, Martin, hade lust att följa, så.
Pappa ställde ifrån sig spaden och krattan mot stenmuren.
Det stod en liten grön träbänk under björkarna, pappa satte sig på den och suckade.
Han sa : " Kom hit och sitt en stund, Martin.
Du är väl trött.
" Men Martin var inte särskilt trött, han kunde gott stå.
Hålet i jorden, graven, var igenskottat.
En jordkulle sköt upp över gruset, därunder låg lillebror och sov.
Pappa tittade på jordkullen och blinkade : allting i hans ansikte liksom sänkte sig en aning.
Det blåste, en ljum sensommarvind.
Löv föll av från björkarna, singlade så vackert och lent.
Ute i backen utanför kyrkogården växte det aspar överallt mellan stenarna, det rasslade så underligt i deras röda och guldgula blad.
Annars var det stilla och andäktigt.
Körrgårn var den stillaste platsen på jorden.
Martin sa : " Va det är tyst här, pappa ? " " Ja ", sa pappa.
" Är det för lillebror ska sova ? " " Ja ", sa pappa.
Sen tillade pappa, att det ju inte bara var lillebror som sov här.
Han pekade på gravarna runtomkring.
Martin liksom upptäckte dem först nu.
Han hade nog sett dem tidigare.
Men först nu såg han dem riktigt.
Svarta träkors.
Underligt formade stenar med guldbokstäver.
Häckar av gran och rönn och björk.
Stensocklar.
Vissnade blommor.
Och kyrkogården sänkte sig i terasser, och allting var vänt mot öster, mot soluppgången.
Martin darrade.
" Det är så underligt allting här ", sa han.
" Ja ", sa pappa.
" Fast det är så ljust, fast solen lyser --- är det som en skugga överallt.
Och ljuset är kallt.
" " Fryser du ? " undrade pappa då.
" Nej.
Men det är kallt, för det kommer från andra hållet.
" " Vad då ? Andra --- vad då ? " undrade pappa.
Martin kunde inte säga det på annat sätt.
Han strök hakan och kinden.
" Allting är ju vänt ", sa han.
" Är det inte ? " Också pappa strök haka och kind.
" Jag förstår inte riktigt ", sa han dröjande.
" Det här är öster, det stämmer.
Solen är i söder just nu, och silas hit ner genom björkarna.
Men det är höst också, tänk på det.
Öster är soluppgångens väderstreck.
" Martin grubblade.
Sen sa han : " Ja pappa.
Då kommer skuggan från andra sidan, och då blir det kallt på samma gång.
" Han ruskade på sig.
" Va lillebror ska frysa!
" sa han.
Det hjälpte inte, att pappa skakade på huvudet och förklarade, att lillebror ingenting kände, mera, och att han under inga förhållanden frös.
Och han kände, att han måste fråga om någonting, som han grubblat på men inte vågat säga åt någon.
Pappa var så mild härinne på körrgårn, han kunde nog våga nu.
Han sa : " Säj pappa : hur länge måste lillebror ligga där nere i graven och sova ? " Det såg ut som om frågan gjorde ont i pappa, för han drog ihop ansiktet och blundade.
Emellertid var frågan ställd, bara det kändes skönt, tyckte Martin själv.
Den hade legat på honom som en hemsk nattmara.
Jo ; för han visste, att han inte skulle komma över allt detta förrän han var säker på, att lillebror kommit upp ur graven och hem till Gud.
Så länge han var där nere i jorden, i mörkret och kylan på den andra sidan --- så länge skulle sorgen finnas, så länge skulle han, Martin darra.
Så länge skulle han höra det han hörde och se det han såg.
Och varje kväll, när mörkret gick ihop och blev svart, och varje natt, när mörkret kom in genom fönstret, smög sig över golvet och ställde sig vid soffan först, hoppade upp och lade sig på hans bröst sen --- skulle han vitna och bli stel.
Och så skulle han ligga, tills mörkret fick nog och gav sig iväg ; då skulle han börja darra.
Så länge måste han vara rädd.
För han visste, att lillebror låg här, ensam i mörkret.
Tänk om han vaknade!
Men som Gud böjde sig ner eller skickade änglarna efter honom --- skulle allting gå över.
Man när, när ? Pappa gick fram till muren.
Han pekade utåt skogen.
" Ser du vad asparna lyser vackert!
" sa han mjukt.
Martin nickade, det hade han lagt märke till.
Pappa brukade pröva honom då och då, om han hade ögon och öron och näsa, och det hade han verkligen, det hade pappa måst gå med på.
Nu pekade pappa på själva marken.
" Stenar, stenar och åter stenar!
" sa han.
" Men titta, vad mossan brinner, den slingrar sig som tungor av eld kring de gröngrå stenskallarna!
Är det inte vackert ? " Också det kunde Martin hålla med om.
Men varför svarade pappa inte på hans fråga ? Måste han verkligen ta om den ? Pappa körde ner spaden i jordkullen.
Han sållade undan stenarna och slängde dem över muren.
Sen krattade han igenom hela fyrkanten innanför hörnpålarna.
Små och stora stenar rullade upp och skickades iväg.
När det var gjort, lade pappa upp den bruna, sållade jorden som en liten vall längst bak på graven, krattade och plattade till.
Han förklarade varför han gjorde så.
Han skulle plantera en häck, sa han.
Och sätta blommor.
Men det kunde inte bli i höst.
Till våren --- skulle han och Martin göra riktigt fint här ute.
Till våren ? Martin darrade, när pappa sa detta.
Skulle alltså lillebror ligga här hela långa vintern, under iskalla snön ? Han såg på gravarna runtomkring.
Hur var det nu, låg det inte döda och sov överallt, fortfarande, fast det hunnit bli både vårdar och häckar på gravkullarna ? Jamen, vad gjorde Gud då ? Var de inte döpta ? Var det därför de fick ligga kvar ? Men lillebror, lillebror var döpt!
Det var som om pappa hört honom.
Nu sa han : " På yttersta dagen, Martin, ska lillebror och alla som är döda och som sover stå upp ur sina gravar.
Hörde du inte vad pastorn sa ? Till dess ligger dom här och sover.
Vilar.
Det är inte så farligt, ska du tro.
" Det var som en dom.
Till yttersta dagen, Martin, ska du darra!
Han gick tillbaka till huset.
FinnAnderssons katt stod och lurade på någonting där i gräset på andra sidan staketet.
Nu gjorde den ett språng --- det var en stor, blåaktig fjäril --- men den flög upp, den klarade sig.
Katten dansade om ett slag med sin svans.
Martin lade munnen in mellan staketspjälorna och hisch-ade.
Då sköt katten upp ryggen som en båge och svansen blev som på en ekorre och stod rakt upp.
Hisch!
sa Martin igen --- och då satte katten iväg och smet in under vedbodsgolvet.
Den kom strax fram ur hålet med nosen och de glimmande falska ögonen : där kunde den gott stå och blänga.
Han ställde sig i gräset i slänten.
Det kändes underligt stå här med skor på fötterna, helt annorlunda än att stå barfot och känna allting, varje strå, varje barr, varje sandkorn.
Det kändes hårt och dött.
Det var som om att stå på ingenting.
Nåja ; på sten.
Nåja --- men inte förnam man någonting, när man hade skor på fötterna.
Inte den vägen i varje fall.
Gräset var mjukt och visset, det var så vemodigt.
Nu lyste inga maskrosor och prästkragar och blåklockor och smörblommor mera i gräset.
Inga humlor syntes till, trollsländorna var borta.
Myggen dansade en grå slöjdans, men också den hade förvandlats, den stacks inte mera.
Åtminstone inte just nu, inte i dag, inte nu på morgonen.
Den bara snurrade och snurrade, en grå, elastisk boll som höjde och sänkte sig över gräset, en grå andning.
Myggdans.
Björkarna i bersån var nästan alldeles kala, löven låg utströdda över sluttningen.
Tallarna susade dovt.
Och de svarta flugorna som surrade där på stengrunden under huset, de surrade som för sista gången.
Sommaren var slut.
Det knäppte till i lillrumsfönstret.
Martin såg upp.
Det var mamma som stod där och tittade.
Hon sa : --- Ska du inte gå nu, Martin ? Han såg upp på det stora, tunga, sorgsna ansiktet.
Mamma höll igen ögonen mot solen.
Ögonlocken var svarta som kol och tunga som malmglimmer.
Vad hennes ansikte lyste vitt och trött under det evigt stora, svarta håret.
Hon hade sorgklänningen på.
--- Jag vet inte, sa Martin.
Mamma liksom såg på honom utan att öppna ögonen.
--- Vet inte ? --- Om jag har nån lust, menar jag.
--- Skynda dig nu, sa mamma med blid ton.
Jag såg, att fröken Vester gick över gården nyss.
Krångla inte nu --- Martin.
Han gick motvilligt in mot huset och rundade det på nedre sidan, eftersom solen lyste där och eftersom värmen dröjde kvar där, sensommaren i hösten.
Här var gräset ännu högre men också ännu mjukare, för det var en aning fuktigt och randen av björkar just där slänten gick ner skuggade fläckvis : gräset snodde som garn kring fötterna, han fick slita sig igenom.
Den höga stensockeln strålade ut en skön, god värme.
Han gick så sakta som möjligt.
Nu såg han gården.
Där stod flaggstången.
Linan smällde som vanligt, det blåste.
Men någonting fladdrade där högst upp, och skuggan därav viftade och slog mot skolhusfasaden.
Flaggan.
Den hade varit hissad häromdagen också, men då på halv stång.
Nu var den ända upp.
Han såg upp på flaggan.
Den vita knoppen på flaggstången glimmade djärvt.
Det smällde, när den blågula duken spändes ut ur sina vågiga veck.
Det var en grann syn ; och bakom var den blå himlen med sina vita höstmoln.
Han gick fram till källarsvalen och stod där ett slag.
Gården var full med folk.
Barn, skolungdomar.
Ett eller två fönster stod öppnade i varje fönsterrad i skolhuset.
Några figurer rörde sig inne i skolsalarna, gick från fönster till fönster och stannade vid det stora fönstret i mitten : då var de i kollegierummet.
Lärarna.
Pappa och Långa Rikard stod och pekade häråt från sitt fönster i andra våningen.
Matilda och fröken Vester stod och pratade, tydligen, i sitt fönster i bottenvåningen.
Nu såg de upp mot flaggan och himlen och solen och molnen.
Barnen skrattade och gnolade och språkade och halvskrek.
Men det var ingen fart på dem, de höll sig i klungor och kände visst alla utav himlens vemod.
Lars stod i en grupp av storpojkar med ryggen häråt.
Maria och Birgitta fanns bland flickorna, de var så fina i sina förkläden och styva flätor med röda band, de var så högtidliga.
Martin såg ett slag på den gruppen pojkar som höll sig i slänten mellan skolhuset och dess lilla uthus, liksom inom uthusets strålningskrets.
Där återfann han nämligen Putte Ståhl och de andra kamraterna från i sommar ; det var en grupp fria varelser, som stod och spottade och sparkade i gräset och grävde i byxfickorna, singlade med någon glimmande glaskula eller en fickkniv med många blad.
Nästan att det var själva busarna.
Han kände ingen lust att lämna den här platsen och gå över till de andra, fast han egentligen borde vara där nu.
Han kände efter med händerna, bakom ryggen, att trät och järnen i källardörrarna fanns inom räckhåll.
Han ville inte släppa taget om det som här var.
Huset, träden, gräset och gruset --- han ville inte lämna det --- än.
Å att allting ville stanna just här!
Då skulle han inte klaga mera över allting han allaredan mist.
Sanningen om livet, han skulle bära den tyst.
Han skulle reda sig, fast han var ganska ensam.
Skräcken för mörkret i graven i jorden, han skulle ta emot den utan att skrika.
Bara sommarn ville stanna just här och stå stilla.
Bara allting fick förbli just här.
Han kände det så.
Nu tog pappa upp klockan och pekade ut tiden för Långa Rikard.
Långa Rikard vände sig mot någon som fanns inne i hans skolsal.
Pappa knackade med fickuret mot fönstret, det var nog menat åt honom, Martin.
Han brydde sig inte om att höra det, han förstod inte meningen med det.
Men var höll Jösse hus ? Nu såg han honom, han satt på bron där borta i vaktmästarhuset och vinkade häråt.
Nu reste han sig och skrek och vinkade.
Just i samma stund som en stor pojke kom springande ut på gården med den klämtande ringklockan i handen.
Någon skrek : Det ringer in!
Ringklockan vandrade runt skolhuset med en allt gällare klingning.
Jösse satte ihop händerna till ett horn för munnen och tutade och bölade, så han, Martin, skulle höra.
--- Kom Martin!
skrek han.
Kom hit får du höra!
Barnen försvann från gården, strömmade som rök runt skolhusets hörn och försvann på baksidan, där alla trappor och portar fanns.
Fönstren stängdes, ett efter ett.
Det blev nästan tyst.
Pappa började mixtra med hasparna i sitt fönster.
Martin släppte taget om husets allra sista utlöpare, källarsvalen.
Han i sin tur satte händerna kring munnen.
Han viskade ett skrik.
--- Hej Jösse!
Jag har inte tid!
Nu hakade pappa av övre haspen.
--- Varför då då ? ropade Jösse.
Varför har du inte tid ? Martins svarsrop klingade som en förstämd hornsignal.
--- Jag ska börja skolan!
Jämsides med beslutet --- och orden --- växte det upp som en kraft inom honom.
Just som pappa fick upp fönstret och lutade sig ut, kunde han, Martin, gå lugnt över gården dit bort.
Huset med de många fönstren, skolan, kom närmare och närmare.
Nu var han framme.
I 1962 " Människorna, de många, är för den enskilde detsamma som jorden är för sädeskornet ; först när kornet kommer i jorden kan det växa och bära ax, först när vi enskilda känner också de andras glädje och smärta blir vi mänskor, innan dess är vi som barn och ungdomar, mänskoliknande djur.
Har du inte sett hur sorg och lidande för många betyder detsamma som inträdet i en ny värld, ett nytt sätt att se och känna ? Hon upptäcker mycket som glädjen kanske dolt för henne.
Det är därför som också lidandet har sin slags glädje.
Och när hon så upptäckt mänskorna med deras bekymmer och elände blir det en jordmån som adlar och ger henne kraft, som får henne att växa, medan ensamheten däremot var en ofruktbar öken --- " Rudolf Värnlund : Upproret ( 1927 ) Ljus och mörker 1 Någon sa, att någonstans måste vi börja återupprätta den egna historien.
Det var en snöblaskig dag i november, vintern låg i startgroparna, skulle snart stiga upp och täcka över allt det vi såg.
Och allt medan snön faller och begraver samma hus år efter år, regelbundet, förlorar dessa hus något.
Barn växer upp och får nya proportioner.
Du går inte en dag utan att din mest hemtama miljö tar sig nya skepnader inför dina ögon.
Men hur ska vi kunna stanna upp, då det hela tiden gäller att gå vidare ? Hur ska du då kunna gå vidare om du inte förklarar det som varit.
Vi vänder blad, minns inte orden på föregående sida.
Ja, det finns många historier.
Men alla kräver de en berättare för att inte dö.
Någon som var med och kan rapportera till eftervärlden.
Berättelsen har inget centrum, vi börjar någonstans i utkanten för att se var vi hamnar.
En kväll i januari kom tåget in på Södertälje Central.
Lokaltåget från huvudstaden.
Den största strömmen kommer vid sextiden, så nu gick endast en handfull passagerare av.
En man, som varit här för många år sedan, stannade vilset till på perrongen och såg sig omkring.
Bakom nätet stod de uppställda taxibilarna och väntade.
En kvinnlig chaufför lutade sig mot karossen och rökte, de fixerade varandras blickar en stund innan hon fick ett anrop och dök ned bakom ratten.
Fimpen slängdes blinkande i en pöl på trottoaren.
Där bakom låg stadsparken, som nyligen byggts om och fått en friluftsscen.
Det välvda taket i hårdplast gjorde att den liknade en vänligt kupad hand, som grävde i jorden.
Passagerarna försvann snabbt bortom vändkorsen, bara en bråkdel av dem gick in i stationshuset.
Främlingen följde handlöst efter.
På vänthallens väggar hängde glättiga turistaffischer med motiv från Alperna och svenska högfjällshotell.
Varje turist måste vara en skidåkande joddlare, tänkte han för sig själv.
Och jag som är så rädd för kroppsrörelser.
Fan, måste man vara så hurtig, duger det inte att promenera och titta på människor ? På bänkarna dåsade två tonårsflickor i gröna dufflar.
En av dem rökte och de kastade blickar på Främlingen, samtalade lågmält och fnissade.
--- Vet nån av er hur mycket klockan är ? --- Det finns ju en på väggen ... Jo, där satt den strax över utgången.
Han kände sig dum och disträ och försvann en stund in på toaletten.
Han hade vant sig vid långa blanka pissrännor.
Men här fanns bara en liten skål av porslin att rikta sin stråle i.
Några hål i botten och en automatisk spolning, som satte igång utan förvarning och skrämde utövaren.
Nej, det var sig inte likt.
Södertälje hade på något sätt mist sin själ.
Om den nu funnits nångång ... Jo, där hade funnits en själ.
Där hade funnits de stora klassmotsättningarna.
Badorten med överklassnöjen och det gryende proletariatet i smedjor och gjuterier.
Det var vad han tänkte på när han åter gick ut i vänthallen.
Själv var han osäker.
En privat ingenjörsexamen och en blygsam plats på ett arkitektkontor, men i alla fall ... Hans kropp vreds inte ur led.
Han hostade inte på nätterna.
Han fick aldrig tummen i kläm.
Annat var det med far.
Han jobbade länge på Metallverken, tills fabriken brann upp och företaget lämnade stan.
Så gick det alltid med Södertälje, företag lämnade in.
Nu var det nästan bara Scania-Vabis och Astra kvar.
Hur länge det nu varade ... Man kan ju aldrig vara säker, tänkte han och beslöt sig för att nästa dag gå och se efter ifall industrierna låg på plats.
Han kunde ha frågat flickorna, men då skulle han säkert gjort bort sig och verkat dum.
Han hade blivit nog åtlöje redan.
Den äldre av flickorna tände en ny cigarrett och fyrade av nonchalanta rökringar ut i rummet.
--- Är ni inte lite för unga för att röka ? Nej, det var inte Främlingen som bröt tystnaden.
I biljettluckan urskiljde han plötsligt en medelålders herre i reglementsenlig skärmmössa.
Med kvällstidningen lagd åt sidan överblickade han vänthallen, den var hans kalejdoskop.
Inget svar.
Den mörka fimpade blaserat mot träsoffans undersida.
--- Och förresten kan ni inte sitta här ... Ni har inte köpt nån biljett ... --- Vi ska, svarade den yngre vresigt.
--- Det gör man här i luckan ... --- Vet jag väl ... --- Varför kommer du inte hit då ? --- Är det bråttom på nåt sätt ? --- Det beror på vilket tåg ni ska med.
Men man får inte sitta så där bara.
Det stör våra trafikanter.
Främlingen hade blivit stående och överblickat en jättelik turlista på väggen bredvid polletteringsdisken.
Han var just i färd med att dechiffrera de underliga symbolerna, när han uppfattade biljettluckans ord.
Han vände sig om och flickornas vädjande ögon var över honom.
--- Ja ... ?!
--- Vi undrar om vi stör er, frågade den äldre och den lilla kastade sig fnittrande mot hennes arm.
Absurd scen.
Medelålders herre i ett tittskåp, som en sufflör i en dålig pjäs där ingen kommer ihåg replikerna, flickorna i tonåren som ännu något år ska fnissa åt manspersoner.
Och Främlingen i sin blekta trenchcoat.
--- Nej, nej, nej, sa han och hade redan beslutat sig för att gå ut.
Han nickade mot luckan och öppnade dörren.
Flickorna skrattade hejdlöst innan ljudet slöts bakom honom.
Framför honom låg nu den lilla järnvägsparken och hotell Bristol.
På sommaren brukade stadsträdgårdsmästaren ordna sina planteringar så att de olikfärgade blommorna formade bilindustrins firmamärke.
Men idag täckte små knapriga och sotiga snöfläckar det stela gula gräset.
Inte på länge kommer en vår.
Även om det är torrt och nollgradigt.
Allt kan hända i januari.
På sommarkvällarna stod den nakna flickstatyn upphöjd i springbrunnsbubbel och fasadbelysning.
Nu låg hon i ide.
De täckande träplattorna formade en lappkåta.
I oskuldsfull sömn drömde hon vidare om våren som kanske kommer.
Han fortsatte fram mot Järnagatan, han ville gå in på Bristol och dricka.
Han ville se fläckarna på väggen från brandmannens utspädda grogg.
Men här fanns så mycket annat att se.
Nu steg Stadshotellet fram för hans syn.
Inte så konstigt att han glömt det.
Vita plattor täcker fasaden, stadens charm går förlorad.
Och i badparken har man börjat böka för parkeringsplatser.
Den stora gula träbyggnaden, varmbadhuset, är redan utdömd, bara Societetshuset uppe på branten påminner om svunna tider.
På lördag auktion, säger en slarvigt målad griffeltavla.
Kan skriften motstå erosionen och vätan ? Utanför Stadshotellet stannade en taxibil.
En man i grå kostym med rock på armen steg ur, han såg på klockan och jämförde med urmakarens tid.
Han var några minuter försenad och skyndade in genom glasdörrarna.
Ikväll har Rotary möte och Stickan Emanuelson spelar upp till dans.
Men vad ska Rotarymedlemmarna dansa med, tänkte Främlingen.
Kanske kommer en busslast hårfrisörskor vid midnatt för att roa späckbukarna och fylla ut den ojämna könskvoten.
Han kände sig stressad och hade inte tid att stanna.
Han passerade konditoriet och stod plötsligt och stirrade på expediten, som böjde sig fram i skyltfönstret för att ta fram en Napoleontårta till en otåligt stampande kund.
Deras ansikten möttes några sekunder.
Hon drog osäkert på munnen, igenkände kanske i Främlingen en bortsprungen klasskamrat.
Flera minuter stod han kvar.
Han kände redan kaffesmaken saftas i strupen.
Kvinnan med tårtan i kartong kom ut och blängde irriterat på honom.
Nej, han är ingen ligist.
Han är inte här för att slå sönder något, han har snarare kommit för att se efter hur mycket som fått stå kvar.
Långt inne i själva serveringen flämtade det blåvita skenet från en TV-apparat.
Den glesa publiken såg med sammanbitna rökande läppar på komedifilmen.
Varför var det då ingen som skrattade ? Kanske var det inte rätt tillfälle.
I fotografens fönster hängde nytagna bilder på några av stadens invånare.
Det fanns många skolbarn, som med ångest bävade inför tanken att hänga utlämnade åt allas blickar här, på stadens huvudgångstråk.
Ett bröllopsfoto var i färg, han tyckte han igenkände brudgummen.
Men detta är en stad där alla åldras och byter utseende vart femte år.
Nu befann sig Främlingen vid busshållplatsen på Saltsjögatan.
En ny staty och väntande köer vid de blå ändhållplatserna.
Här nånstans ligger systembolaget, erinrade han sig.
Och samtidigt kändes det underligt att inte minnas exakt var den legendomspunna butiken låg.
Som pojke hade han stått här en gång och sett transporterna komma.
Med alla de underliga ölsorterna, som aldrig fanns i Konsum.
På hårfrisörskans övervåning lyste en liten neonskylt för inomhusbruk.
Han fortsatte runt hörnet och på högra sidan låg nu ett radband av småbutiker.
Han hade varit i dem alla.
Med mamma i den lustiga livsmedelsbutiken med kaffekvarnar surrande i fönstret, där han alltid fått en korvsnutt att tugga på.
Raysons, där han köpte en pullover till Fars Dag.
Men endast i Flora lyste det.
Han hade ofta förundrats över hur oregelbundet öppethållande den lilla butiken har.
Den kvinnliga expediten som alltid lett mot honom när han var liten, stod bakom disken och klöv en kokosnöt för en kund, som inte ville ha den bistra mjölken.
Plötsligt tittade hon upp och fick syn på honom genom det gröntonade fönstret.
När deras ögon möttes spelades hela barndomen upp.
Han undrade varför han återvänt.
Vad ska det tjäna till att rota i levrade sår, sa man åt honom.
Men det var något han måste befria sig ifrån, definiera sin position för att kunna gå vidare.
Bara några timmar ikväll, visserligen.
Men vandra omkring och andas på gatstenar som han en gång haft till sulor.
Kommer hon inte ut ? Nej, det är bara inbillning.
Hon hjälpte kunden att stuva ned sina varor i den trångt tilltagna papperskassen.
Främlingen kände inte sig själv.
Att bli så här sentimental, med gråten i halsen vandra vidare på sin barndoms gator.
För vad hade han att minnas ? Hade det inte varit en enda stor karusell, som han velat stiga av för att kunna gå någon annanstans ? Södertälje är en liten stad.
Tillräckligt liten för att kännas urväxt efter arton år.
Men att förakta sin hemstad är att förakta sig själv.
Han tog upp en cigarrett och bad en förbipasserande flicka om eld.
Hon väcktes ur sina drömmar av hans fråga.
Hårt åtsittande mockajacka, med bröstens konturer mjukt tecknade under tyget.
Ett brett leende ansikte med höga kindkotor.
Luftigt fallande svart hår.
Figuren omöjlig att uppskatta, inbäddad som den var i vinterkläder.
Och han såg att Sparbankens fönster skyltade med Farbror Joakim som ovänligt och bestämt satt på sin skattkista.
Man ska spara sig, tänkte han, aldrig låta impulsen spela krocket med ens känslor.
Innan han hann säga något mer hade hon passerat.
Han sparade sig, tills vidare.
Här var den punkt där Badhusgatan mynnar.
Han kom plötsligt ihåg en fantastisk filmvisning.
Det var en av dessa många specialkvällar då affärerna hölls öppna, staden var liten och man bara sögs med ner i strömmen, Fritz Petterssons radioaffär visade Musse Piggs bravader på en liten duk högt över marken, barnen stod nere på gatan och hoppade på varandra för att se.
Och Stora Konditoriet hade öppet, där kunde man köpa den sagolika holländska chokladen.
Han stannade till en stund utanför konditoriet.
Tunga grådaskiga gardiner skymde insynen till serveringen.
Men nu var det stängt, så det gjorde inget.
Snart bytte Järnagatan utan förvarning namn till Storgatan, så har det varit så länge han kunde minnas.
Tandläkarmottagningen där han gallskrek och upplevde på huden vad dödsångest var, Soldatens Grav där gubbarna brukade sitta, många sa att de ofredade, men i verkligheten var de snälla och ofarliga.
Toaletten nere på torget där han tagit sin första sup.
Varför hade han kommit ? Nu ställde han frågan till sig själv.
Framför honom låg utanverket och grannlåten någorlunda intakt, men ingen var ute ikväll.
En nedsutten raggarbil med två uttråkade ynglingar gled sakta fram runt hörnet vid bokhandeln.
Deras blickar möttes ett ögonblick, men alla åkte vidare.
Storgatan var ett långt pärlhalsband av små kåkar framför hans fötter.
Det nybyggda Domusvaruhuset gav en försmak av vad framtiden har att bjuda.
Han hade sett den nya stadsplanen, den murkna träkåksstaden ska jämnas med marken för att ge plats åt strömlinjeformade varuhusmoduler.
Karamell-Olle, Petrus Lundquist, Thore Lindström, ni ska alla dö!
Nillson & Luthman hade hämtat sig från den förödande branden, men kommer snart att flytta.
I fönstret lyste skinande aluminiumkastruller och förskärare.
Den lilla Storgatan var samtidigt riksväg nummer ett.
Den ska bli Europaväg och trafiken från Lissabon till Helsingfors sakta glida fram över kullerstenen.
Liftare ska komma, se sig förstrött omkring och glida vidare mot den stora världen.
Vad allting har krympt, tänkte han.
Gångavstånden känns löjligt små.
Och som barn var det en plåga att gå ned till Stora Torget.
Nu var han framme.
Det gamla gula rådhuset låg kvar med nystruken flaggstång käpprakt ut mot trottoaren.
Man har sagt att det ska förvisas till Västra Kanalgatan!
På en bakgata där ingen kan se det ... Den gamla brandstationen i grått trä fanns där, men nu inrymde den affärslokaler i väntan på de stora husbyggena.
Han beslöt sig för att återvända en gång om året och följa utvecklingen.
En buss på väg till ett nybyggt område stod och väntade på passagerare framför rådhuset.
Chauffören slängde nonchalant ut sin fimp genom fönstret, den låg och glödde på gatstenen tills en vindpust drog iväg och släckte den någonstans.
Vad är det här ? tänkte han.
Jag hoppar av, mig ska han inte fånga.
Men från konditoriet uppe i backen kom två pojkar i tonåren.
De samtalade högljutt om senaste matchen i ishockeyslutspelet.
--- Vänta bara, vi kommer igen ... --- Sssssss, i år blir det Frölunda ... Vi lämnar Främlingen, som är jag, som är du, här.
Låter honom stå på torget mitt i stan och se vad som händer.
Vi är alla främlingar när vi börjar.
2 Televaktens rum låg i brandstationens kontorshus.
Utmed väggarna satt underliga mätare och signaler, som Johan aldrig kunde förstå.
Varje gång det blev utryckning knackade en hålremsa fram punkter, som skulle tolkas enligt en speciell kod.
En tisdagskväll i januari satt Caesar Lund på vakten.
Brandmännen turades om och när de tjänstgjorde här behövde de inte åka med på eldsvådor och riskera liv och lem, samordningen var lika viktig som kampen i första ledet.
Nu satt här alltså Caesar Lund, en smålänning i 45-årsåldern.
För tjugo år sedan hade han kommit till Södertälje från hemkommunen.
Första tiden hade han arbete i ett gjuteri, det var under kriget då så många sökte sig till staden.
Efter några år blev han borgarbrandman.
I den befattningen ingick att ställa sig till förfogande vid stora eldsvådor och deltaga i några övningar.
Borgarbrandmännen var en vaksam reservkår.
Varför slutade Caesar Lund på gjuteriet och blev brandsoldat --- så hette det på den tiden --- på heltid ? Kanske var det en dag när han såg hur en kvinna i hans hus bars ut av ambulansmännen.
Som idrottsledare hade han kontakt med ungdomar, friska, kärnsunda, en fysisk elit.
Men det fanns också människor som slogs ut, inte fungerade, stoppades undan och lappades om.
Han visste inte vad som hänt.
Kanhända hade hon legat där skadad i flera dagar, han hade ju läst om hur gamla människor kunde lämnas övergivna i veckor.
De svarade inte på telefonen när någon ringde för en gångs skull.
" Ja, tant Henny är ju dålig i benen, men tycker du inte att tio signaler borde vara tillräckligt ... Det kanske har hänt något, Georg ? " Men nu hade ingen kommit och några korta sekunder hade Caesar sett kvinnans slutna ansikte, det var liksom hopskrynklat av smärta.
Ambulansmännen baxade till synes oberörda upp hennes kropp på båren, han såg hur hon försökte le och sträcka en arm mot honom.
Men han hade inte tid att vänta, han fortsatte nedför trappan och iväg till gjuteriet.
Hans anställning vid brandkåren hade inte varit utan komplikationer.
I början var han harig, rädd för att skruda sig i gasmask och gå in i tjockan för att leta efter utplacerade föremål.
Men han sa till sig själv att övningen bara var en lek, allvaret skulle komma.
Precis som under militärtjänsten hade så mycket inom brandmannayrket varit på låtsas.
Och han hade funderat mycket på hur omställningen från lek till allvar skulle bli.
Kriget hade naturligtvis varit verkligt.
Ett djävulusiskt hot ruvade över Sverige.
Vid gränsposteringarna i Värmland hade ändå saker och ting blivit abstrakta, någonstans i skogen gick en osynlig linje och bakom den sa man att krig och brand härjade.
Här var det lugnt, bara ibland kom snuviga och lyckliga flyktingar stapplande mellan träden och berättade om den hårda verkligheten.
Det var precis likadant nu under övningarna, när man gick in i den antända ladan för att söka efter trädockan Tyska Jakob.
Och brandmännen kunde inte själva bestämma vad de skulle göra.
Befattningarna cirkulerade.
En dag kan du vara chaufför, en annan ambulansman i vit kavaj, en tredje lagar du slang, en fjärde plockar du ned en katt ur ett äppelträd, en femte sitter du och tar emot samtalen.
Vid brandkåren fanns endast en telefonväxel, de brandmän som bodde på stationen måste beställa sina rikssamtal hos vakten.
I dagrapporten hade han fört ned att Alvar Bergkvist ringt till Länna.
En hel timme talade brandmannen med sin far, potatisodlaren.
Vad fanns det att säga om skörden så här års ? En sommar hade Caesar bott några dagar hos Bergkvist i torpet.
Man fiskade, vilade upp sig och hjälpte till i slåttern.
Och gubben var med, lerig i ansiktet och högljudd.
Men allt hade avbrutits av den stora oljebranden i Nynäshamn, miljonskador och förstärkningar från halva länet.
Så är det alltid, han hade lärt sig att rycka till vid varenda signal.
Modern frågade en gång varför han var så nervös, men det var bara en reflex, en yrkesåkomma hade han kallat det.
Televakten behövde bara lyfta en lur för att höra vad de språkade om, men det låg inte för honom.
I rummet fanns en liten kokplatta, där värmde han en ny kopp kaffe medan TV-flickan påannonserade Första Kammarens remissdebatt.
Men politik var inget för honom, han stängde av och satte sig att titta ut genom fönstret.
I stolen kunde han luta sig bakåt och dessutom svänga runt vid manöverbordet.
Han satt vid en triptyk, till vänster den lokala växeln, i mitten nummerskivan och ventilen utåt, till höger de automatiska alarmanordningarna.
Så fort någon ogin pojke på hemväg från biografen pangade brandskåpets tunna glas någonstans ute på stan gick en signal hit.
Ofta misstänkte man falskt alarm, men det var brandkårens skyldighet att åtminstone åka ut och titta innan man återvände.
Sumpet föll som snöflingor i kaffekoppen, han spolade ur och öppnade en läsk i stället.
Det svaga ljuset tändes några sekunder i kylskåpet.
Han hade fått klara sig själv så länge, ibland drömde han om att någon kvinna skulle komma och ta hand om honom, men det skulle säkert bli många konflikter med det oroliga jobbet.
Hon skulle vara nervös så fort han tjänstgjorde och sirenerna spelade mellan husväggarna, han skulle få ännu fler skavanker att pyssla om.
Och rädd som han var för sjukhuset hade han inte lärt sig att parera de små yrkesskadorna, vara vaksam.
Ibland kände han att han inte passade för arbetet.
Om det förblev hans egen tystnad där ingen inkräktade gick det väl an, men att lägga ut texten och berätta för en ängslig kvinna kunde han bara inte.
När Aron talade utförligt om sitt slit i hamnen satt han tyst lyssnande, men kunde inte återgälda med en egen yrkesbeskrivning.
Och han ville inte byta arbete.
I Första Kammaren steg nu visa bukstinna män upp i talarstolen, i varje rum klev de in och fällde kloka ord om rikets finanser.
Ganska många tittare stängde av och fördelade sig på verksamheterna radiolyssnande, vila, läsning, sömn.
Som sagt, politik var inte någonting för Caesar, han fyllde hela sin fritid med idrott.
Snart skulle ishockey-VM gå av stapeln i Amerika, Tjeckoslovakien och Sovjet tänkte utebli.
Det var inte sportsligt enligt Caesar.
Då blir det ju inga riktiga världsmästare.
Var inte detta politik ? Var ryssen bara dum, eller hade förbundet inte råd att betala den långa resan ? I denna stad var Caesar kanske den ende idrottsintresserade som satte ishockey i andra hand.
Medan han smuttade på läskedrycken och såg ut på Järnagatan tänkte han på friidrottsträningen, i morgon skulle han drilla IFK:s lovande ungdomar i Blombackas nybyggda gymnastiksal.
Han hyste inga farhågor för ungdomens utveckling.
Naturligtvis fanns det rötägg, snedkomna existenser som inte ville göra rätt för sig, men när han såg de outtröttliga entusiastiska flickorna och pojkarna drypande av svett, bara kämpande för ära och små plaketter, blev han varm någonstans djupt inombords.
Ibland tror man att fritidsnämnden bara satsar på ishockey, men det finns annat också.
Nu ringde det till.
Lokalväxeln var sinnrikt anrättad, när någon av apparaterna anropade --- man behövde bara trycka in en liten knapp --- föll en rund mässingsbricka ned och blottade en dold siffra.
Med kodsystemet i bakhuvudet förstod han genast vem som ringde.
--- Hej, det är Ingrid Persson, jag skulle ringa ett samtal till Härnösand ... --- Ja, det går bra ... Han kontaktade numret hon lämnat, det var det enda rikssamtal hon brukade ringa.
Ibland hörde Erik av sig till föräldrarna i Lysvik, men oftast blev det Ingrid som talade med sin mor i Härnösand.
Han kände igen den gamla kvinnans röst från tidigare, nu tänkte han för första gången presentera sig, hon hade så många gånger hört honom som en anonym kanal, men han förstod att andra brandmän slussat fram Ingrid Persson lika ofta som han själv.
Det var inget märkvärdigt med honom.
Medan han antecknade i liggaren såg han hur Ingrid gick ut ur lägenheten till telefonhytten i farstun och lyfte luren.
Fruar, barn och brandmän kände varandra väl.
På julfesten skedde den ceremoniella förbrödringen, man var du och hej och även om vänskapen för hans egen del bara var ytlig, så blev det ändå en trygghet att hela tiden mötas av välvilliga ansikten.
Och samtidigt fanns det en säkerhet i det.
Barnen och fruarna visste att de aldrig kunde hemsökas av eldsvåda, att inbrottstjuvar inte vågade sig hit av rädsla för lynchning.
En gång hade en förrymd intern trängt sig in i ett bostadshus i tron att det var helt " vanligt ".
Familjen hade bara tryckt två signaler på lokaltelefonen och snart var undsättningen där.
Polisen kom och hämtade honom och han bannade sig själv att han varit så urbota korkad.
Han såg Wibeliusgatans branta backe, som han inte orkade gå uppför, men om han gjort det och klivit in i Riksbyggens långa längor hade utgången säkert varit lyckosammare.
Caesar kämpade länge med impulsen att tjuvlyssna på Ingrid och hennes mor, egentligen kunde det ju inte vara olagligt eftersom det var så enkelt.
Men han var inte säker på om de kunde höra honom.
Då föll ännu en siffra fram, ett internt samtal.
Han kopplade samman två tåtar i de numrerade hålen.
Här satt han och förmedlade kontakt.
Vad de sa gjorde de tack vare honom, om inte han fanns på plats och var snäll skulle de inte höra varandra.
Ensamheten i vaktrummet var bara skenbar, när han beslöt sig för att dra ned rullgardinen mot gatan var det inte för att sova.
Det kan endast den trygge, som för några timmar går in i sitt autonoma land.
Caesar visste att han när som helst kunde väckas och att sömnen var något som han tog sig.
Men ännu satt han vid manöverbordet och såg att Härnösands-samtalet fortsatte.
Vad kunde han tillrättalägga ? Han var inte insatt i deras privata värld och de skulle knappast fråga honom om råd, bara bli irriterade om han avbröt.
På fritiden brukade han ibland studera engelska på egen hand och han hade lärt sig ordet, eavesdrop, tappa takfötterna, tjuvlyssna.
Kanske skulle det han hade över huvudet sprängas och gå sönder i tusen skärvor om han hörde för mycket.
Och modern, som sagt att den som lyssnar aldrig får höra sanningen.
När fadern talat allvarsord med en annan tyst mumlande man hade hon tagit de små pojkarna in i kammaren.
Det var inte hälsosamt att höra sånt som man inte förstod.
Men Caesar insåg att sanningen måste man lyssna sig till, om man plomberar öronen med vax tränger ingen kunskap in och får huvudet att växa.
Modern, ja.
Kanske låg hon för döden nu.
Sist han talade med Rikke var det illa däran.
Och en begravning skulle han aldrig orka med.
Visserligen förstod han att människor faller ifrån och nya stöter till, men modern som alltid funnits där ... Han var över tjugo år när han flyttade hemifrån.
Han visste ingenting om flickor.
Och fadern var redan då på kant med världen.
En hel vecka låg han hemma och sympatistrejkade för en kvinna, som krävde högre lön.
Det fanns inte många på bruket då, hon hade mött hårdnackat motstånd i början, men smält in i miljön som alla de andra.
Ändå vägrade hyttmästaren att ge henne avtalsenlig lön.
Plötsligt var samtalet slut, en siffra på manöverbordet förmörkades av ett automatiskt ögonlock.
Strax efteråt tystnade också den lokala dialogen och tåtarna föll tillbaka i sitt utgångsläge.
Telefonvakten var en katalysator, han måste sätta igång samtalen, men hade ingen makt över deras längd och när de var slut, väcktes han av en smäll.
Det hade varit en underlig dag för Ingrid Persson.
När hon såg tillbaka på den upptäckte hon att det var något som inte stämde.
Hon kunde inte låta sig ridas av känslor på det här sättet, hon hade ju ett hem att sköta.
Hela veckan skulle Erik vara borta på förmanskursen, om allt gick bra --- och varför skulle inte allt gå bra --- skulle hon få sy dit en tunn guldbård på hans uniformers axelklaffar.
Bara om man går riktigt nära kan man skilja en brandförman från en vanlig brandman.
Om han en gång i tidernas fullbordan blir brandmästare får hon dessutom fästa dit en stjärna och då syns skillnaden tydligt, till och med på suddiga svartvita fotografier i Länstidningen.
Och Ulla hade mensbesvär och ville inte ge sig iväg till skolan.
Efter lite tjat och löften om förhöjd veckopeng gav hon med sig, men vad skulle Erik säga om denna utpressningsmetod ? Han som alltid var så noga med pengar och utnyttjade alla affärers specialrabatter.
En gång hade han lånat brandkårens skogsjeep för att åka ända ut till Brunnsäng och köpa rädisor, trots att hon aldrig använde dem i matlagningen.
I en veckas tid försökte han äta de små röda rotfrukterna till allting, men till slut hamnade de som så mycket annat i Kolles mage.
Den lilla taxen hade fortfarande ont i sin vrickade framtass.
Man brukade trä plasthinkar med utslagen botten runt hundarnas huvuden för att de inte skulle bita upp bandage eller slicka på nyläkta sår, men Kolle skulle ha sett löjlig ut med det.
Varje gång han bet i kompressen såg hon förebrående på honom.
Allt medan dagen led föll fler och fler lustar till botten.
Hon kom till ett nolläge där hon bara stannade upp framför köksfönstret och såg ut över gården.
På ishockeyplanen höll några pojkar på och spelade, skolklasserna avlöste varandra i gymnastiksalen.
Alla barn hade likadana gymnastikpåsar, ljust eller mörkt blå med vita snören, som pojkarna tyckte om att ha mellan tänderna.
Det var alltså detta hon skulle bli, änka på förtid och nu var väl jäntan snart med barn också ... Vid tvätten i torsdags hade hon hittat en fimp i Ullas jackficka, men hon kände sig löjlig när hon skulle fråga.
Det angick väl inte henne, man fick acceptera att barnen blev stora och själva valde sin väg, men det gick ju så fort nu för tiden.
Nu var flickan snart vuxen.
Sexton år.
När hon själv var sexton år satt hon väl fortfarande och fnissade åt pojkar.
Men nu var det förstås så mycket friare.
Jag är gammal, tänkte hon vid köksfönstret.
Ulla kommer hem och berättar om kamraternas förstående morsor.
Ingela Dahlströms mamma är bara trettiotre år.
På föräldramötena skulle hon verka modern och frigjord, ibland hade hon sin fästman med sig.
En ingenjör med talets gåva, han gjorde aldrig bort sig, fyllde jämt ut tomrummet med exakt de rätta orden som alla ville höra.
Om man var välutbildad höll man sig ung längre.
Den unga moderns föräldrar var rika och tog väl hand om barnet som vore det deras eget.
Dottern fick gott om tid över och kunde utan svårighet utbilda sig till stenograf och chefssekreterare.
Skulle vidareutbildningen föryngra Erik eller var det för sent ? Skulle han tycka Ulla var duktig om hon kom hem och bekände att hon var med barn ? Hon skulle inte säga det, hon talade aldrig om var hon höll hus.
Men det hörde väl till åldern.
Ingrid erinrade sig de första mötena med Erik.
När hennes far arbetat som förman vid bilindustrin, under julfesten i den jättelika monteringshallen bjöd han upp henne, med vattenkammat hår och vadderad kostym.
Det var strax efter krigsutbrottet och han fick lov att inställa många träffar under våren.
Så fort krigshärden rörde sig en meter närmare Sveriges territorium drogs trupperna samman i skärgårdsförläggningarna och somnade med sina bajonetter blinkande mot solnedgången.
En brandman körde fram sin lilla Austin till tvättplattan under hennes fönster, hon kände sig generad och drog sig sakta in i lägenheten.
Kolle gnydde vid hennes fötter, oroad av vankelmodet.
På kommoden i lilla rummet upptäckte hon Ullas oifyllda sjukintyg.
Hon hade lovat att ordna det till idag, men flickan var naturligtvis likgiltig och hade glömt påminna henne.
Av födelsenumret läste hon ut hur gammal dottern var.
Sexton år och två månader.
Precis som hon själv varit den där kvällen 1939.
Och ändå var flickan bara ett barn, hon gick i skolan och var ännu inte färdig för livet.
Den hösten hade hon själv just börjat arbeta i mjölkaffären på Torekällgatan.
Men nu gällde det alltså Ulla.
Och Ingrid kunde inte samla sina tankar.
Hon kände igen sin egen jämna handstil på sjukintyget.
" Magbesvär " och " Huvudvärk " löpte slalom i den breda orsaks-spalten.
När hon skrivit dit ännu en magvärk --- efter att utan framgång ha sökt efter något nytt och fräscht --- gick hon ut i den smala hallen, hon irriterades av den lilla taxen som hela tiden lommade förväntansfullt i hälarna på henne.
I spegeln slet hon sina egna anletsdrag i djupa vanställande fåror och försökte föreställa sig sig själv som mormor.
Telefonen hängde orubbad och trygg mitt emot spegeln.
Aldrig var det någon som ringde.
Modern, som var pensionär, tyckte det var för dyrt.
Systern bodde på Liljewalchsgatan, bara tio miunters gångväg, men ändå var det något som knöt sig dem emellan.
Hon mindes svågerns fyrtioårsfest.
Alla hans släktingar, som inte brydde sig om henne.
Georg var gammal barndomsvän till Erik och de hade kommit till staden samtidigt.
På festen hade man talat minnen och hemtama miljöer från Frykdalsbygden.
Den värmländska släpande dialekten, som Erik visade prov på ibland, äcklade henne.
Den lät enfaldig och bondsk för stadsflickan.
Så av rädsla för att Georg skulle svara vågade hon inte gå ut till telefonhytten.
Perssons bodde i den senare tillbyggda delen av bostadslängan.
Ofta bannade hon arkitekten som ritat våningen, själv levde han ståndsmässigt på Saltsjögatan.
För att komma till det innersta rummet måste man gå igenom hela lägenheten, ibland kunde hon höra Johan i våningen ovanför när han dragit ut sin elektriska järnvägsräls spikrakt tio meter från ytterdörren till skorstensstocken i lilla rummet.
Förr kom pojken ned för att låna serietidningar av Ulla, men det blev sällan numera, hon hade gjort sig av med det mesta.
Nu för tiden kom Strömbergs grabb bara när han ville gå ut med Kolle.
Men idag skulle hunden inte få komma ut och leka, även om den låg i sin fyrkantiga korg och gnydde med vädjande tunga ögon.
Efter vandringar fram och tillbaka i lägenheten --- som sökte hon ännu fler fel att beslå arkitekten med --- kom Ingrid tillbaka till köket.
Det var hennes rum.
Dels hade hon sitt arbete här, men samtidigt var det en skön plats att sitta på, att dricka kaffe vid eller som nu : tända en cigarrett.
I tystnaden hördes bara Kolles oregelbundna höga toner.
Så snart hon såg mot honom viftade han försiktigt och avvaktande på svansen.
Hon tyckte inte om att tala med hunden.
Förhållandet dem emellan var inte spänt, men hon kände sig ofta iakttagen av honom.
Och när han nu ändå inte kunde ge något svar föredrog hon att tiga.
När tystnaden blev henne övermäktig brukade hon lyssna på radion, den var liten och stod uppstoppad i en vägghylla som Eriks far slöjdat samman.
( Han hade haft en liten snickeriverkstad i Sunne.
) Antennen var en tunn vit tråd med plasthölje, som alltid hängde fel och gjorde det omöjligt att avnjuta musik utan störningar.
Och då hade hon plötsligt i eftermiddagens stiltje hört Ulla Billqvist!
Efteråt när hon tänkte igenom vad hon gjort under dagen förstod hon att fyrtiotalsmusiken öppnade portarna till ungdomen.
Min fästman han var modelejon, väldig charmör, kanhända för den skull jag är svag just därför, men nu är den tiden länge sen förbi, jag såg på hans fotografi ... Medan hon stekte några ägg till en omelett nynnade hon melodin.
Ja, långt efter hon stängt av radion fanns både text och musik kvar.
Sången tycktes oändligt lång, sent på kvällen kom hon på sig med att ännu ha den i huvudet.
Efter lunchen bläddrade hon förstrött i Allers Familjejournal.
Den hade funnits redan i barndomshemmet och det var kanske där hennes passion för Willys äventyr blossade upp.
Men inte ens Willy kunde tända henne idag.
Han vinner alltid hur svårt det än verkar, men i verkligheten finns långt fler förlorare.
Hon steg in i garderoben och balanserade med tåspetsarna på den gamla Singer-maskinen.
På hyllan där uppe låg albumet.
Herregud, hade hon inte sett i det på så länge!
Hon fick flytta på den stora kartongen med julsaker, som just packats ner, för att komma åt den gamla bilderboken.
Den slutade ungefär vid Ullas födelse.
De senaste femton årens fotografier, som inte var så många, hade hon inte förmåtts klistra upp, trots att de talat om det så många gånger.
Trots att hon gick omkring i ett vacuum av tid.
Ibland undrade hon varför hon inte sökte arbete.
Om hon jobbade skulle hon kunna försvara sig när Erik och Ulla klagade över att maten vissa dagar inte stod på bordet prick fem som den brukade göra.
Hon kunde unna sig egna nöjen utan att behöva dra efter Eriks snåla plånbok.
Som hemmafru och mor kändes hennes roll utspelad, de såg ändå inte vad hon gjorde.
På arbetsmarknaden borde hon ha mycket att ge, ännu inte fyrtio fyllda!
Men det var så mycket som höll henne kvar.
Om hon började arbeta skulle folk säga att Erik hade dålig ekonomi ( kanske tro att han söp eller spelade på Solvalla ), som inte kunde försörja sin hustru.
Så det var inte att tänka på.
Ingen av de andra fruarna på brandstationen förvärvsarbetade.
Men ändå brukade hon se hur fru Strömberg smög iväg på lördagsmorgnarna.
En lördag hade Ingrid finkammat alla butikerna nere på stan, men inte kunnat upptäcka henne.
( Hon kunde naturligtvis inte veta att Elsa Strömberg brukade hjälpa till i en tobaksaffär i ett nybyggt utkantsområde.
) Det var bara ibland Ingrid kände lust att arbeta.
För det mesta var det bra som det var med en ordnad och lugn tillvaro.
Och hur skulle Erik eller Ulla lära sig att hjälpa till i hemmet.
Nej, de var så bortskämda av sin tekokande och tvättande väckarklocka att hela hemmet skulle falla ihop som ett korthus om hon bara knystade om arbete.
Nu var det inga överdrifter eller sensationer, men lugnt och skönt.
Och Erik fanns ju så nära hemmet.
Ibland kunde hon stå i köksfönstret och se honom arbeta.
Det höga övningstornets topp var bara synlig om man öppnade rutan.
En gång tog hon paus i matlagningen och slog upp den för att vädra ut.
Det var sommar och de höga björkarna invid häcken vajade majestätiskt i den lätta brisen.
Högst däruppe på toppen stod han och vinkade åt henne, hon blev rädd och svarade inte när han försökte skämta bort incidenten vid matbordet.
Det var bara sitt jobb han skötte.
I en gammal Konsumkasse låg de två albumen.
Ett var hans och ett var hennes.
Det var sin egen historia hon var på jakt efter.
Hon rättade till Ullas slarvigt bäddade säng och satte sig att bläddra.
Först kom barndomsbilderna från Villagatan, där den lilla familjen trängt sig samman i en enrummare tre trappor över gården.
När fadern avancerade till förman fick de en stor och ljus tvåa i Södra.
På en tidig bild står Ingrid och glor rakt in i objektivet medan hon krampaktigt håller grannpojken Stig i handen.
Sin lediga tumme har pojken stoppat i munnen.
Stig hade tidigt börjat syssla med politik.
Han försökte dra med henne.
Men efter något år träffade hon Erik och han var inte intresserad.
Vad Stig gjorde nu kunde hon inte erinra sig.
Tusan, hon hade ju sett honom på stan för några månader sedan.
Äsch, det var nåt kommunalt i alla fall.
Snabbt ögnade hon igenom de gamla bilderna, för hon förstod att hon skulle fastna annars och glömma sin egentliga avsikt.
Så kom den!
Bilden på Erik med tjusarlock och uniform.
Hon blev förvånad, var minnet så knivskarpt ... Det var så länge sen hon sett fotografiet och om inte musiken bergtagit henne hade det väl fått ligga obeskådat i tio år till.
Han log kavat och segervisst mot kameran, ansiktet var bländande skägglöst och en nonchalant rullad cigarrettstump hängde i mungipan.
1942 stod det skrivet med flytande tunt bläck under kortet.
Då var han tjugotvå år och livet låg framför honom.
Efter kriget kom han så till brandstationen, det nybyggda tegelhuset som han passerat på väg till arbetet.
En dag gick han bara in och frågade sig för, borgarbrandman kunde han alltid bli.
Och när man sen annonserade efter ordinarie folk slog han till, då hade de redan gift sig och Ulla fyllt två år.
I två timmar gick Ingrid igenom fotografierna.
Hon fann fragment av sin egen historia och drog sig till minnes bakgrunderna till de tillfälliga avtrycken.
Sedan tog det slut, när Ulla var fyra år hade hon rivit kameran i golvet och de tyckte inte det tjänade någonting till att skaffa en ny.
Den senaste bilden på Ingrid var tre år gammal och satt på legitimationskortet.
Hon hade hämtat det på posten sedan Erik tjatat, hon avskydde att bli fotograferad.
Men hade livet verkligen gått ifrån henne ? Hon slog sig ned vid kommoden med papper och penna, ritade upp de vaga konturerna och kom fram till att inget nytt inträffade i hennes liv längre.
Erik skulle väl klara sin kurs och be henne sy på guldbården, men sen var de tillbaka igen.
Skulle hon sitta och se fram emot att få fästa en stjärna på hans axelklaff ? Nästa år fyllde hon fyrtio, det var smärtsamt att byta den hemtama trean mot en fyra.
Fyrtio är en gräns.
Kanske livets plågsammaste.
Du är inte längre ung och inte heller gammal.
Men det är för sent att starta något nytt.
Idrottsmännen är slut strax efter fyrtio.
Men politikerna är unga.
Vad är gammal egentligen ? Hunden kom slokörat inlinkande i det lilla rummet.
Med ett försiktigt skutt hoppade den upp i sängen och började tyst slicka hennes bläddrande händer.
Hon smekte stilla taxen medhårs.
Den blundade av välbehag och såg ut att somna.
Ulla kom aldrig till skolan denna tisdag i januari.
Motvilligt hade hon gett med sig när hon märkte hur grinig Ingrid var.
Och det borde bli mycket lättare att gå på bio nu, utan snack och förklaringar.
Om hon stannat hemma på dagen hade det varit omöjligt att gå ut på kvällen, så hon tog en djup tugga av det sura kartet.
Under de första skolåren hade Ingrid hängt ut genom fönstret för att se att dottern gick till skolan som hon skulle.
Ibland smög hon rent av efter på behörigt avstånd den korta vägen, men det hade hon slutat med efter hand och idag skulle det räcka med att Ulla drog ihop en historia om den festlige geografiläraren.
Den nya terminen hade nyss börjat och efter jullovet var det svårt att komma upp i varv.
Ingrid skyllde på den stundande grundskolereformen när hon förklarade för Erik att man inte längre delade ut höstbetyg.
Först när Johan kom viftande med sina små a :n började han ana oråd, så snart skolfrågor togs upp vid Perssons matbord blev stämningen mycket inflammerad.
Ulla gick i stället hem till Lena, som legat sjuk under veckan och var tvungen att hålla sig inomhus.
Redan vid halv nio-tiden kom hon dit.
Lenas mor förvärvsarbetade och hennes far var ingenjör på den stora bilindustrin.
Det var ett ganska nytt hyreshus på Liljewalchsgatan.
När Ulla klev in hade klasskamraten just klätt på sig och satt vid köksbordet och åt flingor.
--- Vad roligt att du kunde komma.
Du förstår jag blev så rädd när telefonen ringde ... --- Varför då ? --- Jo, jag tänkte att nu kommer dom och kollar om jag verkligen är sjuk ... --- Ja, men det är du väl ? --- Jo, men det är ju obehagligt.
Det har ju varit så mycket frånvaro i skolan nu efter lovet.
Så tillsynslärarn har beslutat att man ska ringa runt och kontrollera.
--- Jag avskyr den där karln.
Han ska alltid lägga sej i allting.
Vad är det han ser till egentligen ? --- Men, fortsatte Lena, dom som har honom säger att han är ganska bussig som lärare ... --- Ja, det är möjligt, men jag tycker ändå att han lägger sej i för mycket ... Ulla slog sig ned vid bordet och bredde en hård smörgås.
Framför Lena stod en pappersburk apelsinmarmelad, ett glas juice och ett oknackat ägg i sin vita porslinskopp.
--- Vad mycket du äter på morron ... --- Jo, men det måste man om man ska stå sej till tolv.
Men det är konstigt att jag inte blir fet av det ... Där klämde hon på en öm punkt.
Ulla var fyllig, rund och välutvecklad för sin ålder, men under brösten välvde sig en valkig mage.
Efter smörgåsen och ett glas mjölk tände hon en cigarrett.
Hon kände sig anstucken, ville visa sin säkerhet.
Väninnan tycktes inte förstå något, hon vidareutvecklade i stället sin tankegång.
--- Ja, det är så konstigt, jag tycker bara jag äter och äter men ingenstans fylls det upp.
Ulla såg tyst ut genom fönstret.
Tvärs över gatan syntes ett trädbevuxet berg och i bakgrunden röda höga tegelhus.
--- Har du börjat röka, förresten ? --- Det är länge sen ... --- Hur länge då ? Det känner jag inte till ... --- Vill du smaka ? Hon sträckte fram den rykande pinnen mot Lenas händer.
Väninnan värjde sig och började i stället knacka hål på ägget.
--- Nej, det är nog inget för mej.
Visste du att min pappa lovat mej en päls om jag inte röker innan jag fyllt arton ... --- Har du hållit det då ? --- Hur då menar du ? --- Har du inte tagit ett enda litet tjuvbloss ? Var du inte med i femman när halva klassen rökte innan Gurkan slog till ? --- Nej, jag har ju lovat pappa ... --- Va tjusigt, väste Ulla beskt.
--- Men rök du, det stör inte mej.
Bara du inte blåser röken rätt in i ansiktet på mej ... --- Jag ska försöka låta bli.
Lena tillhörde de människor som tolererade allt, bara de inte själva anfäktades.
Sedan hon diskat gick hon in till Ulla, som redan väntade i flickrummet.
Väggarna var fyllda med bilder på filmstjärnor, rocksångare och djur.
Ulla sträckte ut sig på sängen med händerna i kors bakom nacken och lät blicken vandra runt i galleriet.
På hedersplats bredvid spegeln hängde den amerikanske presidenten och hans unga vackra hustru.
--- Den har pappa köpt åt mej ... --- Han reser rätt mycket, va ... ? --- Ja, så där ... I höstas var han en vecka i Berlin och då köpte han den där bilden.
Utanför fönstret hördes nu ett skärande motorljud och skrikiga pojkröster.
--- Anders, jag kan väl få åka med!
--- Nyyvettö, fräste en annan pojke, jag har ju första tjingen.
Anders stod huvudet högre än de andra och gnuggade gasreglaget.
Innan han åkte iväg sa han åt småpojkarna att hålla sig undan.
Avgasröken stod upp som ett moln kring honom när han vek runt knuten.
--- Den där killen alltså, han kan ju inte vara riktigt klok, sa Ulla när de satt sig ned igen.
--- Ja, fortsatte Lena från sitt skrivbord, han är ganska snäll egentligen ... --- Snäll ja, men vad är han mera ? Flickorna var inte barn längre.
Nu ville de se på pojkar på ett annat sätt, men visste inte riktigt hur.
Det fanns så många hemligheter kvar att upptäcka och innan de gjort det var språket fortfarande osäkert.
Ulla var medveten om Lenas svagheter.
Hon ville ha kontakt med killarna, men någonstans knöt det sig.
De trodde kanske att hon var högfärdig och stöddig, men det var bara hennes uppfostran som låg henne i fatet.
De gick båda i 9 g.
Lena skulle fortsätta i gymnasiet, hon läste intensivt och mamman hade redan bestämt att hon skulle välja latinlinjen.
Ulla var mer tveksam, eventuellt tänkte hon gå om.
--- Men då får väl farsan spader.
Jag menar, då får han ju svart på vitt att jag är dålig i plugget ... --- Du är väl inte dålig heller.
Du är väl lite slapp kanske ... --- Vad angår det dej ? För första gången blossade Ulla upp.
Hela morgonen hade hon känt sig hämmad och oförlöst, som kämpade de inte på samma villkor.
Lenas far kunde hänga fram en morot i form av päls eller Englandsresa.
Själv skulle hon aldrig kunna lugga Erik på några förmåner.
--- Vad ska du göra efter plugget då ? --- Vet inte om jag ska gå om ... Hon tog fram en ny cigarrett och knackade den utstuderat i båda ändarna innan hon tände.
--- Vill du jobba då ? Som svar på cigarretten hällde Lena upp mer te.
--- Nej, jag vet inte ... --- Du måste ju göra nåt ... --- Det förstår väl jag också.
Men vadå ? --- Ja, jag vet inte ... Redan i första klass blev de bästisar.
Av slentrian hade kontakten suttit i.
Numera var det svårare att samtala.
För ett år sedan hade de tisslat om killarna, men ikväll skulle Ulla gå med Kent på bio.
--- Fy fan för plugget.
Tänk i juni när man har sett Gurkan för sista gången ... --- Ja, det ska bli skönt.
--- Skönt, säger du.
En vilopaus, va ? Men ingen ska få mej i nån skola i höst ... --- Skulle du inte gå om då ? Nu hördes åter skrikande röster utanför fönstret.
Ulla gick fram och öppnade.
Mellan träden kunde hon se ner till Linnégatan, där Anders stod startklar med sin moped.
Han skulle köra kapp med en lång gummisnodd, som fästs vid planteringens träinhägnad och dragits ut tio meter.
( Egentligen var det ett femtiotal gummisnoddar, som stulits i skolan och knutits ihop.
) När snodden släpptes startade han sin trimmade Monark, men kunde aldrig hinna ikapp det blixtsnabba gummisnöret, som med ett ljudligt läte smaskade in i träpålen.
--- Titta där då ... Lena klev tyst fram till fönsterbrädet och böjde sig ut.
Anders fick syn på henne och de vinkade till varandra.
Trots att han spände sig extra mycket nu kunde han inte vinna kapplöpningen.
" Det är för dåligt ax ", skulle han säga när hon kom tillbaka till skolan.
Det var hans föräldrar som tvingade honom att gå 9 g.
Han hade inget intresse för teoretiska studier, men de skulle aldrig tåla smäleken att släppa ned sonen i 9 a.
Idag höll han sig hemma igen, men var oblyg nog att vistas ute trots att flera lärare bodde i närheten.
--- Nej, jag får nog lov att gå nu snart.
--- Vadårå ? Har du nåt speciellt för dej ... --- Ja, jag ska på bio ikväll.
--- Vad ska du se ? --- Ja, det var visst nån westernfilm ... --- Gillar du sånt ? --- Ja, det är kul.
När dom pangar och dör så där.
Har du sett nån riktig western ? --- Ja, på TV förstås.
--- Äsch, det är väl ingenting.
Den där Lille Joe kunde ju lika gärna vara barnvakt.
Nej, fram för tuffare killar ...!
Hon hörde själv hur falskt det hon sagt surrade, men hon var bara intresserad av att bräda kamraten.
Och nu väntade hon otåligt på nästa fråga.
--- Ska du gå ensam ? --- Nej.
--- Vem då med ? --- En kille.
I tystnaden som uppstod tände hon ännu en cigarrett.
--- Med Kent, sa hon och blåste röken i en tung utandning.
--- Jaha ..., nickade Lena tyst.
--- Ni känner varann bra då ... --- Ja visst.
Du skulle bara se vilken skön moppe han har.
Det är annat än Anders' gamla jonne ... --- Ja, han har ju haft den i plugget nån gång ... --- Ja, och han har lovat mej att jag ska få åka med ... --- Hur ska ni göra då då ? Får man plats två på den då ? --- Jo, jag ska sitta där på pakethållaren och hålla honom runt magen.
--- Jaha.
Lena kände något som liknade gråt komma i halsen, hon reste sig hastigt och ordlöst för att gå på toaletten.
Framför spegeln iakttog hon noga målningen i sitt ansikte och smekte kroppen genom tröjan, de knappt synliga brösten styvnade och hon kände Ulla som en fiende.
När hon kom tillbaka in i sitt rum satt Ulla på sängen och bläddrade i en bunt tidningar.
Snabbt reser hon fram genom Bild-Journalen så att det styva pappret smäller i luften.
--- Vad gillar du honom då ? Lenas blick sökte sig till en bild på den twistdansande Chubby Checker.
Han bar glänsande åtsittande kostym och tog några underliga danssteg med den tunga kroppen snett lutad åt höger.
--- Ja, jag vet inte.
Han är väl inte så snygg.
Men den där plattan hörde jag på radio igår.
Anders och hans vänner hade tystnat nu.
På Linnégatan rådde så det dåsiga middagslugnet, där fanns bara hemarbetande kvinnor som tyst ilade ned till livsmedelsbutiken och upp igen.
--- Hur gör man då, fortsatte Ulla, när man dansar twist ... Lena kände sig generad och vägrade att demonstrera.
Ulla med sin pösande attraktiva kropp fick vrida sig inför Kents ögon.
--- Du kan inte, va ? --- Jo, men det är svårt.
Man måste ju ha rätt musik ... --- Kan du inte köpa Chubbys nya skiva då ? --- Den finns inte i Sverige än.
Jag hörde den i nöjeskrönikan från New York ... --- Skulle inte du vilja åka till Amerika ..., sa så Ulla utmanande.
--- Jo, nån gång när jag får pengar ... --- Men det får man ju där.
Jag läste om en kille som åkte dit ganska fattig och blev filmstjärna och tjänade massor av klöver.
Nu iakttog Lena reserverat hennes kropp, där satt den och böljade av fruktsamhet och ungdom.
Hon kände hur hon blev hopplöst akterseglad.
--- Nej, nu måste jag nog ta och gå, sa så Ulla och såg bekymrat på sin klocka.
Hon satte på sig den åtsittande mockajackan och grävde fram lovikavantarna ur fickorna.
--- När ses vi nu då ? frågade Lena oroligt.
Men hon svarade inte, log bara pliktskyldigast och klappade väninnan på armen.
--- Jag vet inte riktigt ... --- Hälsa Kent.
--- De ska jag göra, sa hon så högt att det ekade i farstun.
Och på vägen nedför trapporna upprepade hon det tyst för sig själv.
Ända tills hon kom ut.
Ute var det nollgradigt och klart.
Ingrid hade länge bett henne att ta något på huvudet, men nu kändes det onödigt.
Hon gick raskt iväg nedför Linnégatan och över den lilla träbron.
Hon grävde upp håret, som strypts på mitten av halsduken och lät det falla fritt.
Strax bredvid tvättinrättningen i det äckelgröna huset låg bollplanen.
På vintern fanns här två små isbanor, den ena för hockeyspel och den andra för klubblösa.
Anders hade flyttat över hit nu.
Löjligt enkelt spelade han ut småpojkarna, som vinglade till på sina bandyrör.
Hon ville inte bli sedd av honom, utan sneddade över den hala Syréngatan.
I närheten låg ett konditori, som hon aldrig besökt och därför ville pröva.
I butiken var alldeles folktomt frånsett en expedit, som stod och torkade av disken med fönsterputsmedel.
Ullas ankomst var tydligen ett störande och oväntat moment, för hon var ovillig att betjäna den nyanlända kunden.
Först efter tre gradvis bestämdare harklingar lyckades hon göra sig förstådd.
Några minuter senare satt hon vid ett bord med en kopp te och en gällen prinsessbakelse.
Jukeboxen surrade dovt och punkterat invid väggen.
En svag sol låg som ett töcken i luften och letade sig in till de kalla kaféborden.
Hon var ensam nu.
Ute i butiken kom några kvinnor och köpte kaffebröd för kvällen, men ingen tittade in i serveringen.
I år hade flippermaskinerna kommit till stan.
Nere vid Gullmans stod många av hennes skolkamrater och sköt iväg lättmetallklot, som plingade fram poänger.
Det enda de kunde vinna var ett nytt spel och då var ju inget vunnet.
Hon tänkte på Kent, såg honom framför sig.
Inte helt tydligt, ännu var hon inte van vid hans ansikte.
Han hade kommit till klassen i höstas, hållit sig inbunden i början, men sedan gradvis tagit över kommandot.
Alla de andra killarna var så barnsliga och högfärdiga.
Kent var ett år äldre, när hon kom riktigt nära såg hon att han redan fått skäggstubb.
När jukeboxen tystnat tystnade allt.
Inte en enda bil passerade utanför fönstret.
Det var ännu några timmar kvar tills arbetarna kom hem från bilindustrin, nästan alla som bodde här arbetade på Scania och flera av deras barn gick i hennes klass.
Själv kände hon sig pinsamt berörd när hon erinrade sig hur Erik en gång lett hennes klass i en brandförsvarsövning.
Hon gömde sig för honom och skyggade med blicken.
Han visste inte hur han skulle bete sig, han var ju i alla fall hennes far.
Och när han frågat om någon i klassen visste numret till brandkåren såg alla på henne.
Till slut väste hon fram siffrorna mellan sina slutna tänder : --- Tre-två-fem-sju-noll.
Och kamraterna, som brukade ringa till henne, kände igen dem.
Då blev hon slutgiltigt fastnaglad vid stegbilens trappavsatser.
Stegen restes långt mot himlen, högt över taken på skyskraporna i Brunnsäng, och där satt hon, Ulla, fjättrad.
Hon försökte slita sig loss, men vart skulle hon fly ... Det var bara att sitta kvar, eller falla djupt vertikalt.
Hon tände sin tredje cigarrett på platsen just som expediten passerade in genom svängdörren, hon spanade ut genom fönstret med uttråkad min, bara för att slippa möta kvinnans blick.
--- Du får nog ta och gå nu ... --- Varför det då ... ? --- Du har ju suttit här så länge.
Jag har stått och iakttagit dej genom glasrutan.
Vad är det med dej ? --- Det är inget fel på mej ... Nu såg de varandra i synen.
Expediten var högst fem år äldre än hon själv.
Hon hade brunt uppsatt hår i en hästsvans, smal spetsig näsa och dovrött målade läppar.
Den nytvättade poplinrocken var behagligt ljusbrun.
--- Får jag inte sitta här då ? --- Jo, men är det så roligt då ? Du ser ut att ruva på nåt ... --- Vad jag ruvar på är min ensak, sa Ulla och fimpade bryskt mot Coca-Cola-askfatet.
--- Okey, okey, sa expediten och försvann in i köksregionerna.
Scenen : expedit, 22 år, går in i köket och tittar till kaffet.
Hon väntar på att få komma hem och hämta sin lilla dotter hos dagmamman.
Kanske lockas hon av skolflickans bekymmerslösa frihet ? Men skolflickan, 16 år, är inte utan bekymmer.
Nu biter hon på naglarna innan hon ger efter och tänder en ny cigarrett.
Hon tänker på klasskamraten Kent, i fantasin för hon honom till sängen.
Men där tar det slut på något sätt.
Tänk om Kent inte vill, jo alla killar vill.
Men om han inte vill ? Klart han vill, vore ju kul att testa honom.
Och vid läxbordet sitter Lena, snart kommer modern hem från sitt arbete.
Hon har köpt med sig vichyvatten och Kungen av Danmark, för Lena är sjuk idag.
Hon är förkyld och har mens.
Så någon skolgång blir det inte att tänka på den här veckan.
Expediten återvände från köket genom svängdörren.
Nu såg de inte på varandra, men Ulla kände ändå att hon var ovälkommen.
Hon betalade för sig i kassan och gick ut.
Hon rundade hörnet mot Kolonigatan och började gå upp mot Torekällberget.
Vad ska hon där att göra en tisdag i januari ? Det är kallt och många av djuren instängda för vintern.
Bara i den stora dammen dräller ankor och svanar omkring på de glatta isflaken.
Serveringen är igenbommad och upp i kvarnen mot utsikten kommer hon inte.
Men det blev inte alls som man kan tro.
Kommen till Trädgårdsgatan vek hon ned för skogsbacken mot Parkgatan.
Nu var det inte långt hem, men dit skulle hon inte gå och Konsum tänkte hon undvika, för då kunde hon stöta ihop med Ingrid som släpade på papperskassarna nedför Wibeliusbacken.
Backen hon gick på var grusig och vattnet hade grävt djupa leriga skåror.
Här och där låg tunna ishinnor att krossa.
I den mörka skogen på vänster hand stod granarna täta.
Hon såg utspridda små vita plättar under grenverken.
En tid hade det varit torrt och snöfritt, men när som helst kunde vintern återvända med förnyad styrka.
På hennes högra sida framsteg nu ett avflagnat gammalt trähus i två våningar.
Den vildvuxna snåriga trädgården syntes här och där bland snön.
Här bodde en ungersk familj med många söner.
Tre av dem gick i Mariekällskolan, men hon hade sett åtminstone ett par till.
En dörr ut mot trappan stod öppen och hon hörde svag musik inifrån villan.
På den glasade verandan lutade några hopfällda solstolar mot väggen.
Tre av pojkarna satt och lekte i faderns Mercedes.
Genom rutan urskiljde hon att en av dem hade tungspetsen mellan de rundade läpparna.
De tutade på henne, men hon låtsades inte höra och lade an stegen.
Skogen är milsvid.
Utanför bilindustrins kursgård stod folkvagnarna prydligt uppradade på parkeringsplatsen, i en ljusgul lektionssal var lysrören tända, en sydeuropeisk man stod framme vid tavlan, med ryggen mot honom orerade läraren och klev ned för att ge eleverna instruktioner.
Skogen är milsvid.
I dess utkant löpte Kärleksstigen, för några år sedan blev en flicka våldtagen här, på brandstationen sprider sig rykten om olyckor och död lätt.
Sedan dess hade hon varit rädd för Kärleksstigen, nästa gång hon går här måste Kent vara med.
Åter såg hon hans ansikte framför sig.
I varje ung man hon mötte ville hon igenkänna Kent, men hans utseende var så flyktigt, konturlöst.
Hon tänkte efter och märkte att det ännu inte stod riktigt klart för henne.
Men det var klart att hon skulle känna igen honom!
Eller han borde i vilket fall se vem hon var och le mot henne som han brukade göra.
På vänster sida av Parkgatan, dit hon nu hunnit, låg stora villor.
På höger hand sträckte sig Riksbyggens översta huslänga.
Här bodde Ove, Lasse, Ludde, Perra och Matte.
På brandkårens julfest brukade de alltid komma ner och på lördag var det dags igen.
Säga vad man vill om brandkårens tideräkning.
Alla utryckningar och olycksfall bokfördes minutiöst i dagrapporterna, men julen försköt man en månad.
Kanske för att ljusen brunnit upp och man inte hann skaffa nya i brådrasket.
Julfesterna var årets stora evenemang på brandstationen.
Lokaltidningen ställde upp och bjöd barnen på godispåsar.
Det nedtrampade trägolvet hämtades från skjulet vid Arthursberg och lades ut över gymnastiksalens fernissa.
En scen byggdes upp och där stod den ständigt leende dragspelaren och gitarristen som liknade en schimpans.
Här kunde man mötas utan axelklaffar och könsvallar.
Förra året fick hon dansa med flera brandmän, Konrad som tryckte sig likt ett skruvstäd mot hennes klänning.
Hon kunde känna hur något rörde sig långt där inne i hans byxor.
Ja, förra gången blev hon inföst i de storas skara.
Det var då hon kände sig för vuxen för att sälja godis och läskedrycker och överlät sin plats till några yngre brandkårsbarn, Johan och Olle.
I år skulle det bli Perre eller Ludde.
Inte Ove, han var kortsnaggad och kunde inte tala rent.
Nej, det fick bli Ludde, som hade ljust fjunigt skägg i en leverfläck på högra kinden.
Ute på gården till Kristiansborgsskolan var barnen på rast.
De försökte samla ihop ammunition till ett snöbollskrig.
När det inte gick ställde sig några av dem i en stor vattenpöl och började hoppa, vattnet stänkte högt upp på byxorna och till slut skedde det ofrånkomliga, en av dem druttade omkull.
Vattenpölen hade en botten av glanskis.
Då kom en lärare i ljus skepparkrans ut på trappan och ropade aggressivt in barnen.
Huset var brunt och gammalt, liknade ett sagoslott i en Disneyfilm.
Ulla drömde länge om att få gå i den skolan, men det blev inte så.
I väntan på rivning huserade den olika sorters specialklasser med undervisning sent på eftermiddagen.
Men hon gick vidare.
Först när hon närmade sig Badparken märkte hon att det börjat skymma.
Januari tog till slut ut sin rätt.
Hon gick nedför backen med den gamla Societetssalongen och stadsbudens lilla stuga.
Här nere brukade lyckliga föräldrar stå med konstrika vagnar och vänta på sina nybakade studenter några dagar i maj.
Nu var det snart dags för brandkåren att hembära sina första, Birger Strömberg och Leif Lind.
Killarna som plötsligt börjat se på henne med andra ögon.
Hon hade fått en ny status.
Hon kände tydligt att de inte längre uppfattade henne som ett gulligt flickebarn i rosett och kjol.
Men ingen av dem var som Kent.
Och dessutom var de lite för gamla.
Och hon hade nog sett hur Birger svassade för badmintontjejerna, som kom till gymnastiksalen och spelade en gång i veckan.
På klockan vid stationshuset upptäckte hon att det ännu var två timmar kvar.
Klockan sex skulle hon träffa Kent på Gullmans.
Om man bara tordes röka på öppen gata!
Men någon brandman kunde se henne och skvallra för Erik.
Hon tyckte egentligen inte om att läsa.
Det gamla fallfärdiga biblioteket hade hon aldrig satt sin fot i.
Men när Domusvaruhuset byggdes lades det i översta våningen med stor fri yta.
Plötsligt fick hon lust att se hur det var.
Järnagatan myllrade av folk.
Vid busshållplatserna runt Saltsjögatan ringlade långa stampande köer.
Hon fick tränga sig fram och stötte ideligen emot påpälsade främmande kroppar.
I kurvan mitt emot postkontoret började Storgatan och då var hon strax framme.
Domusvaruhuset var något helt nytt, här fanns allt under ett tak.
De små köpmännen klagade över dålig ekonomi, men hade ändå ingenting att sätta emot.
Precis innanför Domusdörrarna stod en kvinna i Sportklubbens lotteristånd.
En tavla bakom hennes rygg kungjorde vinstnummer.
Det var bara att dra en lapp och genast se resultatet.
--- Ska inte fröken pröva lyckan ? Hon tittade upp, kände igen den gamla gumman någonstans ifrån.
Så strök hon portmonnän ur jackfickan.
--- Varför ska jag göra det då ? Jag vinner ju aldrig ändå ... --- Lilla flicka, det är klart att du ska stödja Sportklubben.
Nu när det är slutspel och allt ... Allt hon visste om ishockey var att Ulf Nilsson på brandstationen var en av lagets stora stjärnor.
Han var en av dem som dansat med henne på julfesten.
--- Jag kan ju stödja Ulf Nilsson ... --- Så ska det låta, ja.
Ja, Uffe är ju vår bäste spelare ... Hon drog av sig lovikavantarna och den gamla kvinnan snurrade tombolaburken ännu ett varv innan hon öppnade luckan för hennes hand.
Nya lottköpare strömmar till.
I egenhändig tystnad står Ulla och tvinnar upp pappret.
Hon vet att hon blir arg om det är en nit.
Men hon vet också att hon har sig själv att skylla.
Gå här och ta chanser när så mycket redan är bestämt.
Om två timmar ska hon träffa Kent och tillsammans ska de se John Wayne i Comancheros.
Från de små siffrorna på lottlappen gled ögonen upp till resultattavlan.
Den gamla såg medlidsamt på henne.
--- Ingen vinst ? Tystnad.
Blickar nedåt.
--- Ja, bättre lycka nästa gång ... --- Kanske.
--- Det är klart ... Du blev väl inte ledsen ... ? --- Nej då, nej då.
Folk trängde på.
Kvinnor med skrikiga snörvliga barn och kassar.
Någon stannade upp och lät den lilla sonen snora av sig i näsduken.
Hissen ledde till biblioteket högst upp.
Ulla fick sällskap av en ung man, han stod och försökte puffa handskarna till rätta, sen gick han av redan vid parkeringen på andra våningen.
Upp i höjden gled hon.
Förbi arbetsförmedling och tandläkare.
Hon hade ännu aldrig åkt i hissen, hon var bara i varuhuset på invigningsdagen och köpte hårschampoo till extrapris.
Någonstans plingade det i maskineriet.
Hisskorgen bromsade mjukt in och hon pressade upp dörren på sjätte våningen.
Ingrid lade ifrån sig albumet.
Bilderna formade till slut ett tittskåp.
Och hon satt här och drömde sig bort, kunde lika gärna dö.
Och Ulla kom hem när som helst.
Taxen hade somnat vid hennes sida och om hon reste sig skulle han vakna.
Trots att hon försökte vara fingertoppsförsiktig öppnade han ändå ögonen och gäspade storkäftat.
Ur hans mun steg en unken odör upp.
Plötsligt mindes hon hur Ulla velat borsta tänderna på Billy, den förra taxen.
Den stackars jycken satt intet ont anande på toalettstolen mellan flickans ben då hon försökte baxa upp munnen och föra in borsten.
Men Kolle fick klara sig med doften han hade, Ingrid ville ändå inte ha någon Stomatol-kyss.
Ute hade det redan börjat bli mörkt.
Lamporna utanför bilhallen var tända och den lilla glasgloben under väggklockan vid kontorshuset lyste upp dörren och alla som passerade.
I hallen låg Länstidningen och väntade.
Den kom vid tretiden varje vardag och hon brukade alltid stå innanför dörren och passa när hon hörde att budet var på gång uppe hos Strömbergs och Nilssons.
Nu slets hon några ögonblick mellan olika viljor och erfor en stor frihet.
Skulle hon sitta vid köksbordet under radion och gå igenom lokalnyheterna eller stå vid fönstret och se när Ulla kom.
Hon kunde också koka te och invänta dottern med pepparkakor och tända ljus.
Klockan var kvart i fyra och flickan borde komma vilket ögonblick som helst.
Hon har det väl jobbigt förstås.
Sista klassen och betygshetsen.
Kemi begrep man sig ju inte på.
Så man har väl ingen anledning att klandra henne.
Det enklaste nu var att bara fortsätta.
Kanske tända ljuset, försöka få liv i radion, den lilla bordslampan i köket med orange skärm, en cigarrett och lokaltidningen med taxen gnagande på sitt ben i korgen.
På gården tvättades den stora stegbilen, det varma vattnet från de tunna gummislangarna stod upp som utandningar från en överansträngd orienterare över plåtskalet.
Nere på bollplanen i halvdunklet såg hon några pojkar som spelade ishockey.
Fyra-fem stycken var de.
Alla hade de likadana toppluvor med en stickad mönsterbård och mjuk flerfärgad boll i toppen, en av dem saknade skridskor och gled försiktigt med sina slamkrypare över den knaggliga isen.
Ute på Järnagatan var lyktorna tända och i det svaga skenet bakom planens skyddsstängsel kunde hon se människor på väg upp och ner mot och från stadens centrum.
Hade hon själv haft en pojke vore han kanske där bland ishockeyspelarna.
Men nu gällde det alltså Ulla och var Ulla var kunde hon inte veta.
Hon kikade oroligt några minuter på klockan.
Den saknade sekundvisare och hon avhölls från att räkna.
Man kan ju räkna sina pulsslag, men de är inget tillförlitligt ur.
Kolle hade halkat ned i sin korg nu och hon kände hans hävande andhämtning mot nylonstrumporna, han hade inte varit ute på hela dagen och började gny över den instängda luften.
Ikväll var det syjunta hos Strömbergs.
I tjugo års tid hade de äldsta brandkårsfruarna träffats en gång var fjortonde dag för att utbyta recept, stickningar och framför allt vad som timat i staden och på kåren.
Idag kände hon att det inte gick att möta dessa nöjda ansikten som talade om sina välanpassade barn.
Hon öppnade skafferiet och med ens ställde sig Kolle på bakbenen och slog med den spetsiga svansen mot hennes ben.
--- Nej Kolle, det blir ingenting nu ...!
Dagens första artikulerade replik!
Och den var ställd till en tax ...!
Medan blicken gled över skafferihyllan började hunden skälla.
Specerier och tomglas.
Kolaburken och plåtkartongen med pepparkakor, som hon hade gömt för Ulla.
Hon visste att hon ställt en vinflaska på den näst nedersta hyllan, lite kunde man väl få fira när Erik kom hem med examen.
På systembolaget hade hon varit rådvill och först gått fram till kassan där man lämnar tomglas.
För att Kolle skulle sluta skälla slog hon honom försiktigt men bestämt på nosen.
Han sörplade i sig lite vatten från plastskålen och lade sig till rätta i korgen igen.
Det var inte bara det torftiga skafferiet som drev henne ut.
Ulla tycktes bli kraftigt försenad, det fanns ingen anledning att klema bort henne längre.
Hon upplevde ett inre tryck, ett behov av att tala, om det så bara gällde matvaror.
Hon ställde sig vid spegeln och räckte tunga åt sitt uttråkade ansikte.
Kolle började skälla igen.
Först försiktigt --- han ville inte ha örfil igen --- och när hon lät honom hållas allt kraftigare.
Nu gick det upp för henne att hunden inte varit utanför dörren på hela dagen.
Bara han inte gjorde på sig här inne ... Erik hade lovat att ringa framåt kvällen, men programmet var fullspäckat.
Kvällen innan han for gick de gemensamt igenom kursplanen.
Han sa, att nu skulle de få mer pengar att röra sig med.
Och för att hon skulle förstå talade han om svällande skafferi och en ny bil.
Som om hon inte förstod ändå!
Det var mycket som gick upp för henne denna tisdag i januari.
Nu satt Erik i en skara ambitiösa brandmän som ville avancera.
Ikväll går de på krogen och kopplar av.
Från vadå ? Nej, hon förstod så väl.
Mer pengar ger större säkerhet.
Kanske kunde hon slippa vända på varenda förpackning i Konsumbutiken och ta vad hon verkligen ville ha.
Erik kunde aldrig förstå varför de åt fläskkotletter så sällan.
" Ingrid, du kan väl laga ... Det vore ju festligt med lite god mat ... " Men just som hon rättat till hatten och dragit på sig stövlarna hörde hon något i farstun.
Johan Strömberg på väg nedför, han brukade alltid sjunga i trappan och hoppa över några avsatser.
Kolle rusade fram till dörren och morrade med svansen i stå.
Hon drogs till fönstret och såg Johan gå med klubba och puck till planen.
Nej, han gick inte, snarare fortsatte sin språngmarsch från farstun, nedför trappan av ölandssten och ut på istäcket genom snödrivorna.
Han hade väl tvingats avbryta matchen för mat och nu var han fri ytterligare några timmar.
Ikväll skulle han komma in till syjuntetanterna från lilla rummet och prata med dem en stund innan han försvann in till sin meccanolåda.
Han envisades ofta med att visa de vuxna sina konstruktioner.
Han tyckte om mekanik, men gillade inte elektronik, där man inte kan se vad som händer.
Och Elsa skröt om hans goda skolresultat.
Nej, ikväll orkade hon inte med det.
Snabbt fick hon på sig kappan, tog en nätkasse från skåpet under diskbänken och öppnade ytterdörren.
Kolle skuttade svansviftande före, försiktigare än vanligt vaggade han nedför de alltför höga kliven.
Nere vid porten fäste hon kopplet i halsbandet.
Ulla hade ännu inte synts till.
Så snart de kom ner på marken lyfte Kolle benet.
Det rykande pisset borrade ett hål i den sotiga snön vid husets vägg och bäddade in hundens ögon i en slöja av undergivenhet.
Aldrig hade han bitit henne, trots att hon ofta glömde bort hans existens var han alltid lika snäll och lydig.
Hon tyckte det måste se löjligt ut när hon gick över gårdsplanen med det svarta kräket, i mörkret kunde man bara urskilja att hennes högra hand höll i ett rött sträckt rep.
Johan kom uppspringande för stentrappan med sin ishockeyklubba släpande efter.
Han sög på vänstra tummen och vanten höll på att ramla ur anorakfickan.
--- Vad har du gjort ? Kolle nosade på hans stövlar och tittade upp mot det gråtkvävda ansiktet.
--- Gjort illa mej, muttrade han irriterat och skämdes över att hon såg honom tårögd.
De vände båda blicken mot fönstret.
I ljusskenet stod nu hans mamma med en skål i handen, strax öppnade hon och böjde sig ut.
--- Vad har han gjort, Ingrid ? --- Han har gjort illa sig, säger han ... Nu såg hon hans hand.
En blodig skåra hade grävts i greppet mellan tummen och pekfingret, pojken förklarade att han skurit sig på en nyslipad skridskoskena.
--- Det är nog bäst att du går upp, sa hon tyst och han ryckte undan huvudet när hon försökte lägga dit sin hand.
--- Kom upp Johan!
ropade modern och stängde fönstret igen.
Ingrid skulle ha sagt det nu, att hon inte ville vara med på syjuntan ikväll, men hon kom inte på någon rimlig orsak och hur skulle det se ut att stå där på gården och skrika.
Nej, direkt konfrontation är nödvändig vid viktiga beslut.
Pojken steg snabbt undan.
Han slängde klubban mot det klirrande trappräcket och sprang uppför.
En vinter hade hon hjälpt honom loss från järnstången när han lagt sin tunga mot.
Gården var hal.
Trots att man sandat fanns ännu den förrädiska ojämna ismassan kvar över kullerstenen, förstenade hjulspår bildade pyttesmå spiltor gjutna i sprött glas.
Under stegbilen lade sig ett smutsigt oljelager över den sköra hinnan.
Snart var paradbilen färdigsminkad.
Två unga brandmän gick med trasselsuddar igenom kromlister och lyktor.
Erik hade berättat hur Sörensson sagt att man inte skulle vara nöjd med putsningen förrän man kunde spegla sig i metallen.
En av männen hälsade på henne genom att föra två fingrar i honnör mot båtmössan.
Dörren till kontorshuset under den runda klockan öppnades och Caesar Lund ilade hastigt över gården.
I farten hann han heja på henne.
Nu hade han avlösning på televakten i en halvtimma och skyndade mot den lysande matsalen.
Ulla frågade en gång om han var släkt med skådespelerskan Julia Caesar, men Ingrid hade svarat att han i alla fall hade en bror som gjorde radioprogram.
Nu besvarade hon hälsningen med ett rutinerat leende.
När hon såg upp mot matrummets öppna fönster hördes strax den gnisslande dörren slutas bakom Caesar.
Några brandmän spelade kort.
Alla hade de tydligen uppspruckna pokeransikten, för de skrek högt och skrattade.
--- Flush!
ljöd en segerviss småländsk stämma.
Hon igenkände Valle Lundgrens röst.
Han som brukade trycka i sig en gräddtårta på egen hand.
Det var alltid han som klädde ut sig till tomte på julafton och gav brandkårsbarnen små billiga presenter i dagrummet.
Ulla hade aldrig varit nöjd med gåvorna, men när hon förstod att det var Valle som lullade under masken skällde hon inte längre på tomten.
I fågelholken på gräsmattan utanför kontorshuset satt en nyinköpt kärve och gråsparvar och talgoxar slogs om läckerbitarna.
Överallt i bostäder och logement var det upplyst.
Kolle stannade ofta och hon fick rycka med sig honom, så kom hon ihåg att han var dålig i benet, slog av på takten och han kissade ännu en gång mot cementtrappan framför bostadslängan innan de vek ut på Wibeliusgatan.
Vägen från brandstationen till affären gick uppför en brant backe.
Trafiken var svag, så svag att barnen förr om åren brukade åka kälke i den osandade nysnön och på sluttampen svänga in på brandstationens gård.
Det slutade naturligtvis med att en pojke från det tegelröda stjärnhuset välte omkull och gjorde illa sig mot vägmärket vid grinden.
Chefen hade förbjudit leken och hans pondus var förkrossande, han var gammal officer, precis som gymnastikläraren på Mariekällskolan.
Man hade låtit sanda trottoaren uppför backen.
Annars var Ingrid ofta rädd för att halka, som när hon krossat ägg och glas i en rova förra vintern på Järnagatan.
I den stora eken vid stigen mot lekplatsen hade någon fäst havre.
Lösryckta strån låg kringspridda i drivorna vid trädets fot.
Även fru Sörensson stod på sin balkong och matade fåglar.
Hon låtsades inte se henne, men snart hördes den gamla kvinnans omisskännliga visslingar och hon stannade upp i ljuskäglan under en gatlykta.
--- Hej på dej, Ingrid ... --- Goddag.
Hon kunde aldrig förmås att bli du och hej med chefens hustru.
Innerst inne hyste hon en stor respekt för åldrar, tilltalade alltid sin mor " mamma " och blev själv kallad " lilla Ingrid ".
Sörenssons fanns på stationen redan när Erik började på fyrtiotalet, de var gamla, trygga och orubbliga.
Men ibland kände hon att deras pondus gjorde dem omänskliga, hustrun vore omöjlig i syjuntan.
Hon visste säkert allt om hur ett hushåll sköttes i seklets början, men hon hade inga barn och skulle förmodligen säga " Allt går över ", om hon avslöjade sina problem med Ulla.
Var höll jäntan hus egentligen ? Med trettio års erfarenheter av blåvingar och lottor trodde sig fru Sörensson veta allt om unga flickors tankar, men hon skulle inte inbilla sig att hon visste mer om Ulla än Ingrid.
--- Du är ute och går ser jag ... --- Ja, man måste ju handla ibland ... Hon önskade att en bullrande lastbil skulle komma eller Kolle börja skälla, allt för att slippa fylla tystnaden med samtal med den gamla kvinnan på balkongen.
--- Det har ju varit en riktigt fin dag.
Nu är det lite kallt kanske ... --- Ja.
--- Jag måste nog gå in och göra i ordning nu.
Vi ska ha bjudning ikväll.
--- Ja, ha det så trevligt ... --- Ja tack, lilla Ingrid.
Alla visste att fru Sörensson var mycket nyfiken och umgicks i den lilla stadens grädda av kaptenskor och gamla lärarinnor.
Mårten representerade sitt skrå i Rotary.
Ingrid kände obehag inför tanken att hennes familj säkert var omtalad ur alla vinklar i chefsbostaden.
När hon äntligen släppts ut ur strålkastarljuset kunde hon få fortsätta.
På stjärnhusets andra våning hade en julstjärna av mässing fått hänga kvar, inne på advokatens branta villatomt flämtade en snölykta.
En pojke kom ut från första Riksbyggs-längan.
Hon kände igen honom, Conny Davidsson, kvarterets störste buse.
Han hade en ishockeyklubba med dinglande skridskor över axeln och var troligen på väg till brandstationens bollplan.
Låt gå för att han var bråkig, men hans mamma visste i alla fall var han var någonstans.
Nu verkade det som jäntorna blivit hemlösa på vintern.
Då hon själv var ung brukade man ju åka sparkstötting och kälke ända tills man var giftasvuxen ... Där backen slutade tog Gröna gatan vid.
Mitt i gatukorsningen var advokattomten tätbevuxen, även nu på vintern skymde hans silvergran sikten.
På en bergknalle rakt framför Ingrid låg Scania-Vabis' kursgård, tomten var mycket backig och högt där uppe skymtade en bilparkering.
I ett upplyst fönster tände en man just nu en cigarrett, han öppnade med en skakning sin kvällstidning och lutade sig läsande rökande mot fönsterbrädet.
Sista biten till Konsum ledde förbi ett par egnahemsvillor, advokaten, några småföretagare och Scania-ingenjören bildade en minimal småhusstad.
Butiken fyllde bottenplanet i en tvåvåningslänga, en liten asfalterad backe ledde dit.
Vid varuintaget och soprummet på gaveln tiggde några småpojkar pappkartonger av en manlig expedit.
Han såg ut att frysa i sin vita nedstänkta rock och när han märkte att en ny kund kom ville han skynda på diskussionen.
--- Snälla, kan vi inte få några ? --- Jo, men då får ni lov att vara försiktiga ... --- Ja visst, vi är ju sju stycken, det är väl alltid nån som kan vara säkerhetsvakt ... De två pojkarna bar toppluvor och skinnjackor med lysande reflexbårder.
De var omkring tio år, den ene var slipad och talade hela tiden in den vuxne i återvändsgränder, den andre understödde med att falla in i vädjandena.
--- Snälla, snälla ...!
--- Ja, så snäll är jag väl inte, men ta tre då ... --- Bussigt, snälla farbror ... Hon drog sig långsamt närmare mot dörren.
I fönstret balanserade konservburkar staplade på varandra och handskrivna skyltar på pappkartong talade om priserna.
Köttfärsen var två kronor billigare idag.
Det lät misstänkt, men hon beslöt sig ändå för att köpa sex hekto.
Expediten skyndade in till charkdisken och i flykten spolade han av händerna på toaletten.
Pojkarna hoppade småpratande med gälla röster förbi henne med två pappkartonger var i händerna.
--- Vi kunde väl ha fortsatt när han ändå var så bussig, sa den tystlåtne.
--- Nej, det är bra så här.
Vi kan ju få fler en annan gång i stället.
De fortsatte över Mariekällgatan bort till ravinen invid skolan.
Den var genväg för arbetarna på väg hem från Scania, nu skulle de snart komma och tvinga åkarna till en motvillig paus.
Sen skulle pojkarna bara fortsätta att sopa bort sandningen med sina blöta yllevantar.
Hon vecklade upp minneslappen framför mejerivarudisken.
Kolle stod bunden utanför och nafsade i sitt bandage.
Klockan över kassaapparaten visade kvart över fem när Ulla steg in på Gullmans.
Det var ett av stadens största konditorier, två vinkelställda glasade diskar bjöd ut bakverk och konfektyrer och det lilla biträdet nådde nätt och jämnt över med huvudet.
Karameller i lös vikt fanns i ett ställ zeppelinformade glasbehållare.
Hon tänkte en stund på ett hekto hallonbåtar, men slog bort idén som absurd.
Skoltandläkaren hade nyligen klagat högljutt i klassrummets radio över elevernas degenererade munkultur.
--- Vad får det lov att vara ? Kvinnans ansikte lade sig på sned med ett avvaktande leende, som gjorde två framtänder i överraden synliga.
--- En kopp te ... --- Något mera ? Hon tog upp en porslinstallrik och klapprade försiktigt med griptången.
--- Jag tror att jag tar en prinsessbakelse också ... Fan hon trodde.
Hon visste vad hon ville ha!
Och bort med fingertoppen från läpparna!
--- Då kommer servitrisen med det.
Var sitter fröken ? --- I valvet ... Valvet var inte på något sätt avstängt, men det var en oskriven lag att det främst var avsett för idrottsföreningar och herrklubbar.
Hon tyckte en gång att hon såg en minimal blankslipad skåra i det stora träbordet, där hade klubban fallit och ackompanjerat oåterkalleliga beslut.
En bred spiraltrappa ledde ned.
Ett mönstrat fönsterglas skiljde trappan från ett av borden, här brukade gymnasisterna sitta och röka efter skrivningarna.
Hon hade sett hur de vecklade upp stora fullklottrade papper och försökte bortförklara sina bristande kunskaper.
Men på övervåningen var det tomt frånsett två kvinnor i svarta lurviga pälsar.
Skivkarusellen i jukeboxen snurrade tickande runt utan att någonstans stoppas i sitt lopp, det enda som hördes var skedarnas klirr mot de små porslinskopparna.
Utanför cykelaffären på andra sidan backen stod en pojke och fyllde luft i sin moped.
Kvällsrusningen hade så smått börjat, en sakta krypande bilkö rullade nedför mot torget.
Väggen i trapphörnet täcktes av en muralmålning i blekta kulörta färger.
Motiven var så bekanta för henne att hon nästan aldrig tänkte på dem.
Stadens historia passerade revy, gatlyktorna utanför det gamla rådhuset hade för länge sedan monterats ned, kyrkan stått i lågor en gång på artonhundratalet, men årtal var inte hennes starka sida.
Ljuset var svagt nere i valvet.
Över träborden hängde en stor ljuskrona i form av ett skeppsroder, nedrökta rostiga kedjor strålade samman i en krok i taket.
Cementväggarna var rappade och övermålade många gånger.
I små nischer hade man satt upp kopparsticksimitationer med stadsvyer.
Hon sjönk ned i soffan och tände en cigarrett.
Snart hördes steg i trappan och hon såg de svarta nylonstrumporna följas av kjolen och den vita åtsittande blusen.
På ett litet fat balanserade den rykande tekoppen och den gröna hopsjunkna bakelsen.
Servitrisen placerade ut porslinsfaten och nickade.
Hon blev kvar en stund, liksom väntade hon på dricks, men Ulla var inte införstådd med spelets regler och föll girigt in med skeden i bakverket.
Ett par ögonblick möttes deras blickar, men Ulla såg snabbt ned igen och började pimpla upp och ned med tepåsen.
Kvinnan var lika gammal som hennes mamma.
Här gick hon inspärrad i sitt snörliv och serverade.
Tänk om Ingrid jobbade här, det vore kanske bra, man kunde ju få rabatt, med den vore jobbigt också.
Innan servitrisen slutgiltigt gick upp för trappan igen harklade hon sig.
Utan ord hörde man att rösten var mycket hes.
Hon hade ett insjunket lidande ansikte med stillastående rynkor som tycktes instämplade i den orörliga huden.
Två ord anföll Ulla : " kedjerökare " och " frånskild ".
Och några sekunder funderade hon på en kontaktannons.
Den andra var nog lyckligare, hon på det lilla konditoriet.
Hon hade sin kille och sin lilla unge, kanske.
Undrar hur det skulle vara om Kent och jag hade en unge.
Om det blir en pojke ska han heta Peter.
Flicknamn har jag inte tänkt på.
Mamma har aldrig berättat hur det kändes att föda mig.
Det gör ont förstås.
Men inte kan jag ha en dotter som heter Lena ... " Lena är den dotter Ingrid skulle vilja ha ", sa någon.
Vem det var kunde hon inte förstå.
Kanske är vissa så hårda att de inte blir omtyckta, missförstås och därför själva tiger ? Hon lät blicken glida runt i valvet, hörde dämpade röster och skrapande stolar från övervåningen, ibland gick någon genom den gnisslande svängdörren.
Motorljud rullade nedför backen, men tonade snart bort i fjärran.
Ingen kom i trappan.
Hela tiden vände ögonen tillbaka till samma punkt.
Ett oregelbundet mönster i trasmattan alldeles vid det nedersta steget.
Gult och svart avlöste varandra i en rand, men på ett ställe satt två gula rutor bredvid varandra.
Plötsligt tittade Kents ansikte fram genom spaljén.
När han förstod att det var rätt gick han ut för att beställa och rusade sen snabbt ned till henne.
--- Hej, har du väntat länge ? Han kysste henne flyktigt på pannan.
Hon såg och kände hur kalla hans kinder var.
Han förklarade att han åkt moped barhuvad.
--- Det blir väl jättekallt då, va ? --- Nja, inte så farligt.
Man vänjer sej snart.
Han snörvlade, men vägrade att snyta sig, då skulle hon förstå att oförnuftet förkylt honom.
Tet och wienerbrödet kom.
Servitrisen såg ännu en gång misstänksamt på henne, men Kent fick iväg åskådaren med en kronas dricks.
--- Jaså, ska man ge dricks ? --- Visst.
Du går inte så ofta på kondis, va ? --- Jo, men jag har aldrig gett dricks.
För att inleda samtalet räknade han upp alla Södertäljes fik.
Han tråkade inte ut henne, hon blev bara retad när han nämnde ställen där hon inte varit.
--- På Bellmansvägen, där har du väl varit ? --- Jag vet inte ens var den ligger.
--- Ja, bakom Rosenborg och isbanan ... --- Jaha, men där är man ju aldrig ... --- Gå med på hockey nån gång, så kan vi väl sticka dit och fika först ... Hon var inte intresserad av hockey.
Bara Ulf Nilsson, han är visst bra säger dom.
--- Ja, Uffe Nilsson kanske kan ordna fribiljett.
--- Känner du honom ? --- Ja visst, han jobbar ju på brandstation ... --- Ja, just det.
Du känner alla brandmän då ? --- Dom äldre i alla fall.
--- Va kul ...!
--- Javars.
Det är ju många justa människor ... Hon var tyst och ritade upp samtalets förlopp i huvudet.
Konditorier --- ishockey --- brandstationen.
Men just när han talade om stationen knöt hon sig.
Hon förstod att han bara ville ha henne som språngbräda till Ulf Nilssons autograf.
Han pratar och pratar.
Hon för samtalet som han vill.
Han har skitiga naglar också.
Han mekar väl med moppen och ... --- Eller hur ? --- Vadå ? --- Hör du inte vad jag säger ? Jo, att det är mycket justare med båge än med vespa ... --- Mmm ... --- Ja, men Vespa är ju så fjantigt på nåt sätt.
Jag kommer direkt att tänka på nån sån där spaghettigosse när jag ser en, alltså ... --- Kanske ... --- Tycker inte du det ? --- Jag har inte tänkt så mycket på det.
Samtalet självdog.
Han började vissla på en melodi i ropet och entonigt knacka med knogarna mot träbordet, hon tände en ny cigarrett och såg efter i paketet hur många som fanns kvar.
--- Jag har sen ... --- Det är bra.
Vadå sen ? Det lät så hotfullt, som om han redan bestämt hur hela kvällen skulle bli.
Hon hade väl nånting att säga till om ?!
Och det kanske inte skulle vara så skönt att ligga med honom.
Han kanske bara tvättar sig en gång i veckan.
Han är nog lat och självisk ... --- Vad tänker du på ? --- Dej.
Han såg tigande en stund på henne och började picka smulor från wienerbrödet med blötta fingertoppar.
--- Ja, hur det kommer att bli ikväll och så ... Han sa inget nu heller, började nervöst kika på klockan och med rodnande kinder följa sekundvisarens lopp.
Nja, han kanske inte var så självsäker som han verkade.
Vad hade han att vara rädd för ? Morsan skulle inte gilla att hon satt här, bara börja prata om gummin.
--- Du har gummihjul på din moppe, va ? Han såg förskräckt upp, men återvann genast fattningen.
--- Ja ... Vadådå ? --- Ja, då rullar det väl bra ... Det gör inte ont i baken och så i guppen.
--- Nej nej.
--- Det är väl skönt.
Nu såg även hon på klockan.
Den visade halv sju och det var dags att gå till biografen.
Han var ute på gatan före henne, hon stannade till vid disken och köpte ett hekto hallonbåtar.
De gick upp på Nygatan.
Roxybiografen visade en familjefilm som var barntillåten.
En av stillbilderna föreställde en stor syskonskara i ljusblått på gräsplanen framför ett benvitt slott.
Vägen var backig och ojämn, Storgatans alla billyktor låg nere i dalen till höger.
Här fick de vara ensamma och när det stupade vid baptistkyrkan fattade han hennes arm.
--- Det är halt ... --- Ja, det är väl bättre om vi båda ramlar.
Han skrattade till, men hennes replik var helt allvarlig, om en halkar kan den andre ta tag, har du någonsin sett två människor i armkrok drutta omkull ? Nere vid tidningshuset lossade handgreppet.
De vek runt hörnet av Torekällgatan och blev tvungna att skiljas för att släppa fram en stöddig medelålders herre.
Han stånkade i vinterkvällskylan och gick med fast blick, spikrak i ryggen.
Vid pastorsexpeditionen klev de över och kom ner på Lovisinsgatan.
I den lilla mjölkaffären stod en expedit kvar och räknade dagens kassa ... Nu var de framme vid biografen ... Under hela vägen hade hon undrat om han skulle bjuda, hon tänkte nästan tvinga honom.
--- Du, jag kommer på att jag knappast har några pengar ... Han tittade en stund bort från filmbilderna och började bläddra i sin plånbok.
--- Ja, det ordnar sej.
Jag kan bjuda.
--- Bussigt av dej.
" Då kan ju du bjuda nån annan gång ", ville han säga.
Men tordes inte.
Jo, hon kanske kunde bjuda vid ett annat tillfälle, efter nästa höjning av veckopengen.
Hon offrade sina sista kronor vid gottdisken.
Han kom nedför trappan med de gröna biljetterna i nypan och de satte sig på den väggfasta bänken.
Rakt framför dem, bakom disken, var hela väggen en spegel.
Hon observerade deras ansikten, Kent såg tankfull ut och hon lutade på prov sitt huvud mot hans axel.
Han strök henne över håret utan att säga något.
Publiken fyllde förväntansfullt foajén.
Hon granskade noga de andra, men fann ingen bekant.
Så brukade hon alltid göra på bio, för det fanns ingenstans som det var så roligt att träffa en vän apropå.
Frånsett henne själv var det nu bara sex flickor i rummet, de stod alla tätt tryckta mot sina pojkvänner i skinn och pälsjackor.
Röken steg tjock mot de matta lamporna.
--- Vad är det för film egentligen, Kent ? --- En western.
En hård western.
--- Hur då hård ? --- Ja, det är mera äkta liksom ... --- Var det hårt i Vilda Västern då ... ? Han kände sig ställd och ville inte svara.
Han hade ju själv aldrig varit där.
Men Ulla tyckte hon förstod filmen när hon såg på publiken.
En kraftig pojke i pröjsare stötte på gott-försäljerskan varför inte dörrarna öppnades.
Ett högljutt rykte spred sig i salongen att " vaktmästar'n var på muggen ".
--- Då får jag väl gå in och torka åt honom då!
!!
--- Okey, det är ju hans problem om han har förstoppning, men jag kom faktiskt hit för att se en film ... Hon undrade hur Lena skulle trivas här.
Nej, hon kunde aldrig gå på såna här filmer.
Om hon gick på bio ikväll, valde hon förstås Roxy.
Hon drömde ju om en lång vid klänning med släp.
Men det här var en okänd värld även för henne själv.
Hon kände en diffus samhörighet med de andra, på något sätt protesterade de alla mot de vuxna ... Nu kom den hunsade vaktmästaren fram.
Han röjde väg genom glåporden, men var säkert för rutinerad för att behöva polis.
Han slet sammanbitet biljetterna när Ulla och Kent gick in i salongen.
Visslingar och skrän höll på att lyfta taket när ljuset dämpades och reklamfilmen med de bubblande siffrorna gick igång.
En flicka i guldfärgade slöjor dansade fram över duken och speakerrösten övertalade kvinnorna att gå över till läppstiftet " Stereo ".
Plötsligt fann sig Ingrid bara på Ullas säng.
Överkastet var tilltufsat och blottade i en liten flik invid väggen det tjocka täcket.
Hon kände det hopknölade nattlinnet som en förhårdnad under ryggen, en stor vårta eller böld på madrassen.
Hon kikade på klockan och kunde inte erinra sig vad hon gjort.
I rummet var det beckmörkt, endast små svaga knäppningar i chiffonjén störde tystnaden.
Hon tände sänglampan och såg ut över möblerna.
Hon hade haft en underlig dröm om katter.
Hon somnade ibland in på eftermiddagarna och brukade nästan alltid drömma.
En tid hade hon haft ett notesblock på nattduksbordet för att kunna memorera sömnsynerna, men då kom det inga.
De låter inte binda sig så lätt.
Och medan hon försökte komma ihåg vad hon sett steg hon upp, rättade till överkastet och tände den lilla hemtrevliga bordslampan på fönsterbrädet.
Blotta tanken på katter var henne motbjudande.
Även ute på gården var det stilla.
Från lilla rummets fönster kunde hon inte se till bollplanen, men hon hörde några ensamma röster i natten.
Conny Davidsson protesterade vilt.
Undrar hur det gick för Johan ... Elsa plåstrade väl om honom och övertalade att det var sent och läxorna måste göras.
Syjuntan ja ... Hon fick syn på pendylen i stora rummet : nu var det hög tid att avbeställa.
Hundar är så mycket mänskligare, påtagligare.
När hon kom ut i köket kändes det som hon bara varit på toaletten.
Vattnet i diskhon hade svalnat, löddret lagt sig i små bubblor och resterna flytit av porslinet och bildat sjögräs på botten.
Kolle dök omedelbart upp vid hennes fötter och sökte ögonkontakt.
Jag ska inte tala med honom.
Han är ingen katt, men han är heller ingen människa.
Hon tog fram några prinskorvar ur kylen och fyllde på hundens vattenskål.
För att få höra mänskligt tal gick hon upp till Strömbergs.
Hunden trodde först att hon skulle gå ut, men dörren gick igen för snabbt och hon tog inga ytterkläder på.
På avsatsen hörde hon honom morra där innanför, tänkte tala med honom genom dörren, men någon kunde komma och tycka att hon uppförde sig underligt.
Under löptiderna fick hon klara sig utan honom några dagar, då märktes saknaden.
Och det var en trygghet att han stod bakom dörren, om en inbrottstjuv kommer medan hon är uppe hos Strömbergs hör han morrandet och blir rädd.
Taxar har hesa röster, som skulle passa bättre på större hundar.
Det är kanske för att de skäller så mycket ... Hon stod så framför Strömbergs dörr.
En liten krans med klocka var fästad på dörren, ett rött sidenband häftat med tejp höll den uppe.
När Kolle var valp hade hon satt en liten klocka på hans halsband.
På långt håll kunde man höra honom komma tultande och när han sprang lät det som nödsignalen från en hiss.
Till slut blev han irriterad och började skälla åt sig själv.
Signalen.
Och snabba fotsteg.
Från köket hördes musik.
--- Vad tidig du är ... Men välkommen i alla fall.
--- Tack.
Elsa ler alltid på samma sätt.
Jag tror inte hon förställer sig, det är naturligt för henne.
Hon har alltid så välordnat.
Ibland tror jag att hon går fram och tillbaka i lägenheten för att rätta till små fläckar.
Belysningen i hallen var matt och dämpad.
Två kandelabrar med tjocka kulörta ljus flämtade på varsin sida av spegeln.
Innan Elsa föste igen köksdörren hann hon uppfatta Johan under kökslampan hopkrupen med sin svarta lugg över byggsatsen.
--- Nej du.
Jag kan tyvärr inte komma ... --- Jaså ... ? Förvåningen klöv Elsas ansikte i två halvor.
Den ena var deltagande medkänsla, den andra förnärmad.
Vad ska man säga ? Hon, alla, måste ha förklaringar ... --- Ja, Ulla är så dålig att jag måste stanna inne och se till henne.
--- Jo, men du kan väl titta ner till henne emellanåt ... --- Hon ligger i sängen och feberyrar ... --- Oj då, är det så illa däran ? Har ni talat med doktorn ... --- Jo.
Det är nåt som går, säger han.
--- Jaha du ... Det har jag inte hört.
Men det kanske nyss har börjat ... Vad otäckt ... Har inte du och Erik blivit smittade då ? Det är väl ganska farligt det där, va ... Elsas rosa jumper hävde sig och ansiktet var medlidande, inlevelsen gled så långt att Ingrid kände sig skamsen.
Hon kommer säkert att fråga Ulla hur hon mår.
Och då måste jag inviga henne i spelet, erkänna att jag inte orkar.
Samtalet avbröts av Johan.
Han öppnade köksdörren, hälsade blygt på henne och försvann bort till toaletten.
--- Nej, nu är det nog bäst att jag går ner och ser till henne ... --- Ja, gör det.
Och hälsa från juntan ... --- Tack ska ni ha.
Sen hoppas jag du ursäktar att jag sa till så sent.
Men tiden bara rann iväg ... --- Men om du vill koppla av lite sen kan jag hjälpa till.
Jag är ju ledig på dagarna ... Johan kom tillbaka.
Han sökte moderns ord och såg på Ingrid som en inkräktare.
--- Mamma, var är den där chokladbiten ... Elsa log mot henne och hoppades att hon skulle förstå, hon förstod, hon var friköpt och kunde återvända till sin ensamhet.
Hon fann Kolle stilla liggande i korgen.
Disken dröp av väta i torkstället, några tunna drivor av skum gaddade sig ännu kvar vid hons lilla avloppsgaller.
Hon tog ned ljuset från radiohyllan, det var utbytt nu.
Veckorna innan jul hade de haft ett målat stearinljus och bränt en halv centimeter varje morgon vid tet innan Ulla gick till skolan.
Hon såg hur dottern pillade bort stelnat stearin från den knubbiga staken.
Med ens satt hon mitt emot henne i kökssoffan, locket knakade vid varje liten rörelse eller skavning på skinkorna.
" Varför är pappa så gnällig ? Han fattar ju ingenting, alltså.
" Ingrid skulle just till att svara, när hon upptäckte att hon var ensam.
Ute på gården var det mörkt, i köket var det mörkt, frånsett det levande ljuset och den svaga lampan inne i ugnen, som förlängde bordsbenen på golvet.
Kolle ställde sig på bakbenen och kikade in genom glaset i luckan, men ingen läcker julskinka med öppna porer och nedstucken termometer väntade på honom, han hade fått de sista resterna veckan efter trettondagen.
Jag vill hålla kvar julen.
Det märks ju ganska tydligt.
Men vad har jag för det ? Allt arbete förgäves, snart är helgen slut ... Systern och svågern hade tittat över en av mellandagarna och berömt hennes utsökta julmat.
Hon startade redan i slutet av november med pepparkakorna, sen kom den hemkokta syltan, gotter, lutfisk och skinka.
Årets sista veckor arbetade hon dag och natt och nu hade luften gått ur.
Ulla är aldrig hemma nu för tiden.
Kolle har blivit mitt barn.
När ingen ser på ammar jag honom i smyg.
Han är väluppfostrad, tackar för maten och gör inte på sig.
Men Ulla vandrar omkring, hon är ung, hon letar efter sig själv, men det går över, det är väl den där åldern.
Kolle är en gäspande hund, hon är en katt som aldrig sover.
Och hade hon inte drömt om hundar också ? Ja, man kommer på så mycket underligt.
Men i ljusskenet framför ugnsluckan stod Kolle och såg bedjande på henne med sina svårmodiga ögon.
--- Nej, inte en till som jag försummar ... Vad var det hon drömt egentligen ? Kring den ringlande röken från en cigarrett vid köksbordet tog bilderna form och gestalt.
För att minnas riktigt tydligt slöt hon ögonen.
Det var alltid så, hon måste stänga ute den synliga omgivningen för att helt ge sig hän åt minnesbilderna.
Och hon såg ett gammalt trähus, kanske någonstans uppåt Ritorp till.
Tillsammans med en man --- var det Erik, nej men han var väldigt lik --- klev hon in till ett äldre par.
Mannen i huset talade lågmält med hennes följeslagare.
Invid kakelugnen satt en yngling utan ben.
Han var sonen och kunde bara röra sig genom att skava fram på magen över golvet.
Hon tilltalade honom och det dröjde länge innan han svarade.
Under tiden hade männen blivit högljudda och en morrande schäfer låg vid husbondens fötter.
Just som den stympade pojken var på väg att tala öppnades en av rummets många dörrar.
Ett tiotal små svarta kattungar smög ut, följda av sin stora och högresta mamma.
Hundens oro tilltog, men han reste sig inte, tryckte bara det avlånga huvudet ännu fastare mot golvet, tills käkbenen började borra sig in i plankorna.
Pojkens mun ville hela tiden artikulera något, men katterna fortsatte att välla in genom alla dörrar.
Till och med genom kakelugnen kom de, hon hörde förskrämda skrik inifrån skorstensstocken och när hon öppnade luckan föll de små ut som en kompakt pälsmassa.
Det som skrämde henne mest var att ingen tycktes märka något, männen vid bordet fortsatte som förut och pojken vid väggen hade bara fått fram hackande osammanhängande stavelser.
Så började katterna slåss med varandra, vassa klor rev loss stora tussar ur pälsarna och en sötaktig blodsdoft spred sig i det inrökta rummet.
Hon försökte häkta upp ett fönster vid sin sida, men pojken log överseende och ruskade på huvudet.
Katterna tog kål på varandra, som radergummin suddade de ut sina syskons existens.
Till slut var bara mamman kvar och hon tassade fram till honom och tryckte sig hårt mot hans vanställda kropp.
Mer kunde hon inte dra sig till minnes.
Bilden av katten och pojken naglade sig fast på näthinnan.
Kolle följde uppmärksamt hennes steg när hon reste sig.
Hon gav honom så några kalla köttbullar innan hon gick in till TV:n.
Varför är det alltid män och söner i mina drömmar ? Jag har en dotter och henne tänker jag på mer än allt annat.
Jag kanske är tjatig och gnäller för mycket på henne ... men jag vill henne ju bara väl ... Apparaten stod på ett satsbord invid dörren till lilla rummet.
I väntan på ljus och ljud sjönk hon ned i bäddsoffan och tog en apelsin ur fruktskålen på bordet.
När hon satte sina tänder i skalet kände hon hur den söta saften duschade överläppen.
I köket fann hon så både en handduk och ett fat att lägga klyftorna på.
Det var nog ofta hon försummade Ulla, hon var skyldig henne något.
I smyg höll hon på att virka en halsduk, som hon skulle överraska flickan med lagom till sportlovet.
Om hon nån gång vore intresserad av det fina programmet som de får i skolan ... I år kan hon ge sig ut och åka skidor och alla ska se hennes halsduk.
Men hon blir ju arg när man säger " sportlov ".
Hon vill bara gå till Dalgården.
Virkningen låg i en plastpåse mellan soffgaveln och elementet.
Hon sträckte ned armen och höll ögonen på bildrutan.
En engelsk salongskomedi med pålagda skratteffekter, som talade om vad som var extra roligt.
För småroligt var ju hela programmet!
Det var inte ofta hon virkade eller stickade nu för tiden.
Hon brukade stoppa eller hjälpa Ulla att lägga upp byxor.
Sett ur det perspektivet var halsduken ett storverk.
Hon hade tänkt sig den nästan två meter lång.
Ulla ville ha något stort att gömma sig i, vira in sig och nu skulle hon väl bli nöjd!
Hon kom ihåg hur flitig hon var under havandeskapet.
De bodde i ett stort trähus bortom där Mariekällskolan nu låg.
Vägg i vägg satt baltflyktingarna och fruktade utlämningen.
Per Albin dog och hon förlorade en far, i vilket fall kändes det så.
Erik var nästan aldrig hemma, antingen var han på verkstan eller också brandstationen.
Hon erinrade sig särskilt en natt.
Hon satt uppe länge och kunde inte sova.
Inne hos esterna surrade den stora radiogrammofonen på ett obegripligt språk.
Det blåste ute i trädgården och de höga lindarnas kronor vajade.
Hon gick ut på verandan för att hämta in den slocknade stallyktan.
Då hon kom tillbaka låg stickningen på bordet, sumpet var en beläggning i botten av kaffekoppen och då påannonserades " Nyheter från TT ".
Kriget var över, man satt inte längre och huttrade över Eriks Europakarta med alla trupprörelserna utsatta.
Det fanns bara de smärtsamma orden : sångerskan Ulla Billqvist har avlidit i en ålder av trettionio år.
Hon hade känt något varmt ila från den uttöjda livmodern upp mot luftstrupen.
Och hon trodde ett missfall var på väg.
Några månader senare föddes dottern och namnfrågan hade redan besvarats.
Då slutade hon att sy för flera år framåt.
Upp på takåsen bor Hopp och tro och amour m För se kärleken trivs på ett vindskontor nynnade hon.
Kolle på hennes vänstra sida i soffan började gny, som sjöng de i duett.
På takåsarna i Paris smyger katterna omkring och letar efter matrester i soptunnorna.
Men du är lika lat som vilken karl som helst.
Hunden måste ha hört henne, ty han gäspade djupt och styrde blicken mot TV-rutan.
Plötsligt slutade programmet.
Applåderna och skratten steg i ett crescendo och somnade snabbt som splittret från en krossad fönsterruta.
Hallåflickan talade om Första Kammarens remissdebatt och hon reste sig snabbt för att stänga av.
Hon ville inte höra en stavelse av utsändningen, i en och en halv timme skulle man prata.
På sätt och vis är det ju stora likheter mellan politiker och katter.
De slingrar sig och är hala, smiter alltid undan och fräser om de känner sig hotade.
Nu satt säkert Sörensson, chefsparet, och såg på.
De var nog högermän, de kände stadens riksdagsman och brukade alltid bjuda honom till julfesterna.
Ulla.
Varför kom hon inte ? Hon är kanske ute med någon av Riksbyggsgrabbarna.
Visst var det gulligt när de dansade ... men hur mycket vet hon ? Jag måste se upp på lördag så att ingen lurar med sig henne.
Man vet aldrig med de där pojkarna, Conny Davidsson är lite för liten, men det finns ju andra ... TV:n kunde ha fått stå på.
Den ger så många ensamma sällskap.
Mamma till exempel.
Hon vek omsorgsfullt ihop handarbetet och lade ned det i påsen, hade bestämt sig för att ringa sin mor i Härnösand nu.
Det var inte ofta de hördes av, kronorna tickade snabbt iväg och det var extra besvärligt att gumman hörde så illa att man måste tala långsamt eller upprepa varannan mening.
Hon bodde på pensionärshemmet.
Efter makens död ville hon återvända till barndomstrakterna.
Hon hade kommit till Stockholm på tiotalet för att bli piga på Kommendörsgatan.
Hon hörde Caesar Lunds röst i luren.
Han lovade att göra sitt bästa, men frågade om det inte var väl sent att ringa gumman.
Ingrid förklarade att hon brukade sitta uppe länge och höra på radion.
Hytten låg en trappa upp, alldeles intill Strömbergs dörr.
Hon hoppades det skulle vara ledigt, hade inte vågat kila upp och se efter av rädsla för att möta någon i syjuntan.
Från Strömbergs hörde hon höga kvinnostämmor.
Någon närmade sig och hon gick snabbt in till telefonen.
Men det var falskt alarm, förmodligen Elsa som hämtade något i köket.
Frukt och karameller, cigarretter i de små porslinsställen, alltid de samma, de som Allan köpt i Tyskland när han var på studieresa.
När hon satt sig på pallen i hytten och kände sig liten, kom signalen.
Vid första plingandet lyfte hon luren.
--- Hallå ... --- Är det Ingrid ? hördes en röst långt bort.
--- Ja.
Hej, mamma ... --- En ung man ringde upp här och sa att du ville tala med mej ... --- Ja.
--- Dom är alltid så artiga, brandmännen ... --- Det har jag inte tänkt på.
Det är möjligt ... --- Ja, vad ville du då ? Hur mår ni ? --- Det är bra.
Erik är borta på kurs nu.
Han ska bli förman.
--- Se där ... Vad roligt då ... Det är väl alltid roligt att avancera ... --- Ja, det är inga problem ... --- Och Ulla då ? Ingrid blev tyst ett ögonblick, sörjde att ingen cigarrett fanns i närheten, men tog så mod till sig och fortsatte.
--- Ja, det är henne jag vill prata om ... --- Det är väl inte mycket hoppas jag.
Det blir väl dyrt annars ... --- Ja, det är inte så farligt.
--- Säg inte det du.
Min förra räkning gick på åttio kronor ... --- Men mamma ringer väl ganska mycket ? --- Jag ? Toka!
En gammal människa har väl inte så många kontakter ... Ja, hur var det med Ulla nu då ... Hon är väl inte sjuk ? Några sekunder kände Ingrid lust att dra samma vals som hon dansat med Elsa Strömberg, men här gick det inte att ljuga.
Modern kände alltid igen henne.
--- Är hon det ? --- Vadå ... ? --- Jag undrar om jäntan är dålig.
Du låter så orolig, flicka lilla ... --- Ja, det är just det jag är.
Förstår mamma, jag är så orolig för Ulla.
Hon är så ofta ute och säger inte vart hon går och frågar man så säger hon att man är gammalmodig och hönsmamma ... --- Hönsmamma ... ? --- Ja, det har hon sagt.
Och idag har jag inte sett henne sen hon gick till skolan ... --- Äsch, Ulla är en bra jänta.
Hon har ju så snälla föräldrar.
Det förstår du väl, Ingrid lilla, att hon inte gör nåt dumt ... Ska hon också säga att hon förstår, ska hon också gå ifrån mig ... --- Men förstår inte mamma att jag är orolig ... ? --- Förstår och förstår, det är klart att jag förstår.
Du var själv inte så gammal när du började ränna med Erik.
Men inte hade jag tid att bekymra mig om det, inte ... --- Det var då, mamma ... --- Vadå då ? --- Ja, då var vi så mycket oskyldigare.
--- Nåja.
... Ni satt nog och hånglade nånstans.
Ja, det där är väl inte så farligt.
Ja, jäntan är ju stora damen nu, vet jag ... --- Jo, kanske ... --- Ja visst.
... Hur är du själv då ? --- Med mej är det ingen fara.
Lite långtråkigt nu när Erik är borta, men annars är det bra.
--- Såja.
Lugna nu ner dej, Ingrid lilla, så kommer hon snart tillbaka ska du se ... Och när modern ännu en gång påpekat att det var dyrt att ringa, rundade hon av samtalet och lade på.
Filmen var slut.
Ulla och Kent stod på den breddade trottoaren utanför biografen.
Hastigt försvann större delen av publiken ned till sina bilar i Badparken.
--- Vad tyckte du då ? frågade han försiktigt.
--- Jag vet inte, det är så svårt att uttala sej så här direkt efter ... Men hon visste vad hon tyckte, egentligen var hon aldrig intresserad av filmen.
Så länge hans Nickel gammaldags räckte hade han sträckt handen med den avskalade rullen mot hennes, men när godiset tagit slut lade han flatorna mot knäna.
Ibland sökte sig en hand upp på armstödet mellan deras stolar, men längre nådde det aldrig.
De förblev stående.
Hon väntade på ett avgörande från honom, men han började sorgfälligt studera filmbilderna i montern bredvid entrén, scen för scen erinrade han sig handlingen.
Nu hade andra föreställningens folk börjat anlända.
Det var de verkligt tuffa, skjutgalna och med fräckt målade plåtskal till bilar.
Hon kände sig orolig och ville gå.
Okey för att han inte höll henne i handen ... Han var väl blygare än han verkade.
Men en kram skulle hon ha.
Här går man och ser en film man inte gillar ... --- Den där indianhövdingen var skön, tycker jag ... --- Ja ... Hon skulle kväva ut honom.
Ju längre tystnaden drevs, desto osäkrare skulle han bli.
Han måste få ge henne något, nu när de tillbringat nästan tre timmar tillsammans.
Hela dagen tänkte hon på honom, mindes episoden i fredags då han kommit fram i smygrökargänget i ravinen och helt frankt bett henne att gå med på bio.
Hon förstod inte att det var han som nu stod och såg på stillbilderna som en filatelist böjd över förstadagsbrev.
Hon måste ha en ny kille ... Kent var ingenting.
Vad skilde honom från Anders ? Ingenting.
Han var kanske lite tuffare och inte så barnslig ... Men samma dröm om att bli cowboy ... --- Vad är det med dej ? sa han så i ett försök att verka smeksam.
--- Tycker du om mej ? --- Klart att jag gör.
Du är en juste tjej.
De sista orden lät avslagna och ljumma, något att säga till vem som helst.
Han slog ned ögonen och började hacka med sina stövelspetsar mot stenläggningen.
--- Kan du inte krama mej ... --- Kan jag väl ... Tafatt omfamnade han henne.
Han var nästan huvudet längre än hon.
Hon kysste hans hals och när han böjde ned sitt ansikte möttes deras munnar, först försiktigt, men när hon gläntade på läpparna följde han efter.
Som en termometer när solen kommer en varm junidag reste sig hans lem.
Den smärtade intensivt och tryckte mot hennes mage.
Hon kände sig tillfreds, hade lockat av honom något.
De kysstes blundande och tyckte att tiden stod.
En bil signalerade ilsket, men de drog sig bara undan i skydd av husporten.
Han släppte taget med ena handen och lät den glida utmed hennes kropp.
Men när den nådde det vänstra bröstet bröt hon sig fri.
--- Låt bli!
--- Vadårå ... --- Jag vet inte, låt bli ... Jag måste gå nu.
--- Jaha.
Det tog bara några minuter.
Hon rättade till håret och halsduken och försvann vid skomakeriet på Badhusgatan.
Hon sket väl i honom.
Det fanns så många andra.
Det var bara att gå ner på stan och kliva in genom en öppen bildörr.
Hon hade alltid undrat vad som fanns bakom det höga träplanket.
Man sa att det var en vacker trädgård och ungkarlar från Scania-Vabis bodde där.
Omedvetet ökade hon stegen, men tvingades vänta på några bilar vid Nygatan.
Några meter bakom henne låg telegrafstationen.
Varför inte gå in och slå ett nummer på måfå ? Hon kanske får kontakt med en stillsam pojke i Latikberg eller Karlsborg ? Namnen hade hon sett i skolatlasen.
Nu dök de upp ur minnet och hon började drömma sig till exotiska platser.
Badhusgatan stupade ned mot Järnagatan.
Där fanns en gammal tobaksaffär med veckotidningar i skylten.
Presidentfrun från Lenas vägg prydde Året Runts omslag.
Klart man gifter sig med en president, då får man resa omkring och se världen.
Lena och Kent kan trampa vidare här, hon kan ta honom förresten, för det är väl det hon vill.
Där fanns också den unge kronprinsen, hennes eget årsbarn.
En löpsedel lovade att tidningen med ensamrätt kikat närmare på hans julklappar och bligat i kristallkulan efter hans vidare öden.
Stora Konditoriet var stängt och det kullkastade alla hennes planer.
Hon hade tänkt satsa sina sista ören på en kopp te och bläddra i veckotidningarna på den marmorerade fönsterbrädan.
En stor bil full med ynglingar strök tätt fram till hennes trottoarkant, dörren öppnades och en pojke tittade ut.
--- Ska du med ? --- Vart åker ni då ? --- Ja, vi vet inte så noga.
Men det är kul om du hänger med ... För att locka ännu mer visade någon i baksätet en halvt urdrucken vodkaflaska.
--- Nej, jag måste nog hem nu ... --- Skit i det då, sa bilen och satte av i en rasande fart.
Runt hörnet vid Saltsjögatan försvann den och en lång stund efteråt kunde hon höra motorljuden förrinna i fjärran.
Det var nästan folktomt på gatan nu.
Hon upptäckte bara en ung man i blek trenchcoat, som stilla stod och betraktade Sparbankens fönster.
Just som hon skulle passera såg han upp och bad om eld.
Hon blev röksugen och tiggde en cigarrett.
--- Utan betalning ..., sa hon bestämt.
--- Visst, vad skulle det kosta ..., svarade han och de fortsatte åt var sitt håll.
Hon gick vidare, förbi släckta butiker, endast Flora höll öppet.
En medelålders herre klev ut och rättade till sin hatt, av formen på hans påse förstod hon att han köpt en kokosnöt.
Vem var han ? Och vad fan kunde han mena med att det inte kostade något.
Man känner sig ju dum.
Hon visste i alla fall inte vad hon skulle säga ... Eklöfs konditori gjordes klart för stängning, en enträgen gäst bet sig fast inne i serveringen med sitt lankiga te och såg på riksdagsdebatten.
Expediten rensade rent i montern och satte sig att röka på en pall invid kassaapparaten.
Genom Stadshotellets svängdörrar gled ett festklätt par, mannen var så ivrig att han glömde betala taxin, chauffören böjde sig ut genom vindrutan och ropade honom tillbaka.
Hon gick vidare, genom gardinerna kunde hon uppfatta det svaga ljuset i Bristols matsal.
Två kunder köade utanför korvkiosken i Badparken.
Nej.
Kan väl ta nåt hemma i stället.
Undrar vad morsan tänker, hon kommer att gnälla förstås, fan vad hon är jobbig ... En ny bil körde nära gångbanan i kurvan, men signalerade inte.
Hon var för liten, en omogen frukt, så i besvikelsen stänkte man upp en liten vattenpuss på hennes byxben.
Vilket djävla sätt!
Nu kommer hon att gnälla på det också ... Hon fortsattte uppför backen.
Essomacken lyste, men inga bilar syntes till.
Gubbarna satt inne i butiken och en vinkade till henne.
Hon besvarade inget, gick bara vidare.
Även den andra korvkiosken lockade.
Kvinnan visade sitt tungsinta ansikte i luckan och hade så när förebrått Ulla de dåliga affärerna.
Nu låg brandstationen alldeles framför henne.
Bakom Caltex- mackens höga grönvita staket sträckte bollplanen ut sig.
Hon såg några pojkar som ännu sprang fram och tillbaka där nere, skrikande med klubbornas smatter mot isen.
De var bara små skuggor i mörkret, hon begrep inte hur de kunde urskilja varandra.
Där planket med hönsnät tog vid, mot planens kortsida, fanns en kraftig strålkastare som enda belysning.
I skenet mot stängslet märkte hon tunna snöflingor singla genom luften.
Och när hon sett dem riktigt kändes det hur håret blev blötare.
Hon ökade farten och vek ned vid den lilla cementtrappan.
Ett svagt ljus var tänt i köksfönstret.
Nu är hon hysterisk, kommer bergis att berätta hur ängslig hon varit hela dagen, att jag skulle ha ringt ... Fan ... Mot de små silvergranarna låg några av pojkarnas skolväskor slängda.
Liksom hon själv hade de inte varit hemma ännu.
Snöfläckarna smälte över baggarnas blixtlåskedjor, som rostade.
De blev utskällda när de väl dök upp, motades kanske i säng utan kvällsmål.
--- Hej!
Nu frigjorde sig Johan Strömberg ur mörkret.
Hon såg upp mot huset och fann hans mor i farstufönstret.
Han slog sig ned i en driva och spände fast sina blå träskydd över skenorna.
Av någon underlig anledning tyckte hon hon måste vänta på honom.
Han hade blivit större nu, skenat iväg tio centimeter sen förra vintern, när han kom ned och lånade serietidningar.
--- Är det roligt ? --- Vadå ... --- Ja, att spela ishockey ... --- Klart det är ... --- Jaha.
Var skulle hon börja ? Hon ville inte stå här och vara tantig ... --- Är inte du sjuk ? frågade han så.
--- Varför skulle jag vara det ? --- Din mamma sa det ... --- Sa hon ? ... --- Ja, och att hon ringt till doktorn ... Har du blivit bättre nu ? --- Ja, det var visst inte så farligt ... --- Bra för dej.
Vad har hon nu kokat ihop ? Hon tror inte jag finns ... Sjuk är jag i alla fall inte, så mycket hon vet det ... Nu var Johan färdig.
Med skydden på blev han nästan längre än hon.
Hon som var van att se ned till honom kände sig plötsligt trängd.
De sa inte många ord, Elsa Strömberg hade gått till köksfönstret och såg häpet den dödssjuka flickan komma med Johan på gården.
Vid ett tillfälle var han nära att halka och hon högg tag i honom, men ingenting mer blev sagt.
Han ställde klubban mot elementet i farstun, tog av sig skridskorna och fortsatte uppför i strumplästen.
När de skildes på Perssons våning såg de en stund på varandra innan bägge vek undan med blicken.
Hon lyssnade efter att han kom in till sig och hörde klangen när skridskorna släpptes mot marmorplattan innanför dörren.
Då hon stack nyckeln i låset kände hon en tung skuld.
Det fanns inget att be om ursäkt för, det hade bara blivit så.
Dörren var olåst.
Ingrid hade gått fram och tillbaka mellan kökssoffan och fönstret.
Kolle hade vetat varken ut eller in och irriterat vänt sitt huvud efter hennes rörelser.
Hon kände på sig att Ulla skulle komma snart.
Dalgården höll öppet onsdag, fredag och lördag.
Sen fanns bara bio kvar.
Så fick hon syn på henne nere på bollplanen.
Hon ville öppna och ropa, men då vore allt förlorat.
Dottern stod kvar en stund och talade med Johan Strömberg.
Hon kände något likt gråt.
Ulla trodde säkert att hon suttit här vid fönsterbrädet hela dagen och inte haft något att göra ... För att vara säker på sitt utseende undersökte hon flyktigt i den lilla runda spegeln på köksväggen.
Det gällde att vara oberörd.
Det syns inget på mig.
Måste hålla masken ... Visa att jag är en bra mamma ... Hon tog fram några korvar ur kylskåpet, snoppade av en bit till Kolle, spolade vatten i en kastrull och satte på.
Hönsmamma ... Som om jag skulle gå och picka små korn.
Jag är ganska nöjd.
Det har i alla fall varit en lugn och skön dag ... Ingen har ringt.
Inga räkningar på posten, inga oroliga nyheter ... Ulla och Johan var nu alldeles nedanför fönstret.
Hon kastade ett snabbt öga ut innan hon öppnade skafferiet.
Och blickarna svepte metodiskt över hyllorna, allt stannade vid vinflaskan längst ned.
Hon skulle fira examen med Erik, men han var ju inte så förtjust i att dricka och om han vore det fick han ju ändå sitt lystmäte under kursveckan.
Undrar vad hon tror ... Hon kanske inte vill.
Ska jag sitta ensam då ... Och vad ska Erik säga ... Varför ringer han inte förresten ? Ja, de sitter väl i brynja och spelar kort med små grogglas bredvid penninghögarna.
Om de inte är ute och dansar förstås ... Och glömmer sina griniga och utschasade fruar ... Något slog mot elementet innanför porten.
Med örat mot brevinkastet kunde hon uppfatta ett tyst samtal.
Hon glättade svagt på luckan och såg Ulla och Johan komma på avsatsen nere vid sopnedkastet.
Blixtsnabbt gled hon till porslinsskåpet i köket och dukade.
I farstun hördes Johans tunga strumplästkliv mot trappstegen.
Korvarna hade ännu inte kokat upp och flaskan skulle hon inte hinna korka upp.
Hon tände ljuset på bordet ännu en gång.
Kolle blev kvar på marmorplattan.
Han såg förväntansfullt på dörrhandtaget och när nyckeln gick i hålet morrade han.
Ulla smekte taxen över ryggen och han hoppade mot hennes nedsträckta ansikte.
Just som hon krängde av sig läderstövlarna upptäckte hon Ingrid i dunklet kring bordet.
--- Hej.
--- Hej.
Jag har dukat lite festligt åt oss ... Vad i helsike säger man ? När det bubblar över och tusen ord rusar genom huvudet.
Ulla blev på toaletten några minuter, under tiden tog hon av korvkastrullen och tände en cigarrett.
--- Vad fint du har gjort ...!
Har du väntat länge ? --- Ja, det blev ju lite sent ... --- Ja, jag kanske skulle ha ringt och sagt var jag var.
Jag gick på bio med en klasskamrat.
--- Jag har varit så orolig för dej ... --- Oj, har du köpt vin också ...!
Inte dåligt.
--- Du dricker väl vin ? --- Jorå.
Men varför har du gjort så fint ? --- Jag tänkte att vi skulle ha det lite fint när vi är ensamma ... Dottern tog plats på stolen mitt emot modern.
Hon serverade sig några korvar, hämtade senap och ketchup och öppnade vinflaskan.
Kolle hävde sig på bakbenen, så hans huvud nätt och jämnt nådde upp över bordskanten.
--- Du får inte ge honom mer.
Han har redan ätit.
Och han får inte bli tjock ... --- Ja, skrattade Ulla, du har väl sett den där taxen uppe i Riksbygget.
Det är läskigt, hans mage släpar ju nästan i marken när han går ... --- Han orkar knappt gå ... --- Nej, just det.
Och så får det inte bli med Kolle ... Hunden förstod att han var diskussionsämnet, försökte skälla, men hakan var låst mot bordsskivan.
Ingrid motade ner honom och han lade sig besviket i korgen.
--- Vem var du med på bion ? --- Kenta, en kille i klassen ... --- Gillar du honom ? --- Nej, han är ganska barnslig egentligen.
--- Vad såg ni då ... --- En westernfilm.
--- Är det nåt att se ? Tycker verkligen du om det ? Du brukar ju inte se sånt hemma ... --- Det är skillnad.
--- På vilket sätt då ? --- Ja, det är mycket hårdare på bio.
Riktiga slagsmål och så är inte alla så jäkla snälla ... --- Nej, men det kan väl inte vara roligt att se en massa karlar som slåss och står i ... --- Nej, det var han som ville se den ... Varför pratar jag inte om det jag tänker ? --- Och så gick du med ändå ... --- Mmm ... Ingrid tog en ny cigarrett.
Hon hade iakttagit Ullas längtande blickar, men ville inte bjuda, hon fick själv komma.
--- Du, kan jag få en cigg ... --- Jaså, röker du ? --- Ja, det är väl ingen idé att jag håller det hemligt längre ... --- Varför skulle det vara hemligt ? --- Ja, man vet ju aldrig hur ni skulle reagera.
Vi är inte moderna föräldrar, som Ingela Dahlströms.
--- Ta en du, för all del.
Jag har ett paket till ... --- Va bra ... --- Har du rökt länge ? --- Några månader ungefär ... --- Ja, jag hittade faktiskt en fimp i din andra jacka ... --- Jaha.
--- Jag tänkte inte säga det till pappa ... --- Skulle han få hjärtslag då ? --- Säger man så om sin egen far ? --- Ja, nu gjorde jag det.
Båda vinglasen var urdruckna.
Ingrid hällde upp en ny tilldelning.
De hörde att hunden snarkade svagt i sin korg.
Framför henne satt Ulla.
I stearinljusets svaga sken blev dotterns ögonskugga till en spökmask och hon förstod hur mycket som skilde dem åt.
Och inget vill hon lära sig.
Jag är hennes kompis.
Visst är det bra.
Hon har ingen överdriven respekt för mig.
Det är bara Erik som inte hänger med.
--- Tycker du att jag är gammalmodig ? Ulla upphörde att plocka stearin från ljusets kanter.
Hon såg upp, men modern orkade inte möta blicken.
--- Nej, det tycker jag inte ... Du ... Kan jag få en ny cigarrett förresten ? --- Väldigt vad du röker ... --- Det blir väl så när man sitter och snackar ... Hon slingrar sig, det är något hon vill säga.
Imorgon ska hon smyga igenom klasskortet och leta efter Kent.
Sen ska hon titta efter hans pappa i telefonkatalogen ... --- Ja, kanske det ... Men tycker du att jag är gammalmodig ? --- Nja, du är kanske lite onödigt orolig ibland.
Men jag är inte så lättlurad som du tror ... --- Vad menar du ? --- Ja, jag känner till det där med preventivmedel.
Du tror hela tiden att jag ska bli med barn, eller hur ... ? --- Nja ... Men man kan ju aldrig vara nog försiktig ...!
--- Jag ska inte träffa några killar, menar du!
--- Det har jag inte sagt ... Om hon fortsätter nu, skriker jag.
Kacklar som en höna ... --- Nej, det är bra.
För jag vet lite själv också ... --- Ja, det är i alla fall bra att du är hemma ... --- Är det nåt bra på TV förresten ? --- Det var visst nån riksdagsdebatt.
Men titta i tidningen, det var nåt program efter också ... Och de reste sig upp, tog med vinet in till stora rummet.
De sista skvättarna kramades ut i glasen, det hade börjat verka nu, Ingrid kände sig trött och däst, ändå tyckte hon hon sovit hela dagen.
Ulla blev uppåt och talför.
Politikerna hade sagt sitt nu och i rutan visades en film från Italien.
--- Det är mycket roligare på bio.
Stensson, han som vi har i samhällskunskap, tycker att reklamen är mycket roligare än själva filmen.
Tycker inte du också att det borde vara reklam i TV ? --- Jo kanske ... --- Det är klart.
Man kan ju lära sej en del av det också.
Förnya sej, liksom ... --- Mmm ... Ulla knådade glaset, smuttade emellanåt utan att ställa det ifrån sig.
Ingrid halvlåg på bäddsoffan och kände att hon borde sova.
--- Är du trött ? --- Ja, det är ju ganska sent ... --- Vad har du gjort idag då ? Ingenting egentligen.
Bara tänkt på dig.
Tänkt så mycket att jag blivit trött ... --- Ja, det vanliga.
Du ska se att det är jobbigt att vara husmor ... --- Jag ska aldrig gifta mej.
--- Det säger du nu, ja ... --- Jo, men jag vill inte bli lika trött som dej ... Tystnad igen.
Ulla tog en cigarrett och Ingrid följde efter.
De satt ordlösa en stund.
Hur mycket Ingrid än försökte koncentrera sig kunde hon inte uppfatta något av TV-filmen.
Det handlade om bakgrunden till en bok som hon borde ha läst.
Och av boken hade man gjort en film hon borde ha sett.
Hon säger ingenting mer ... Varför måste jag fråga och dra svaren ur munnen på henne ? Jag vet inte ett dugg vad hon har gjort ... Vem är den där Kent ? --- Vad är det för melodi du nynnar på ? --- Jag ? --- Ja, du går och trallar på en låt hela tiden.
Jag känner igen den.
--- Jag vet inte ... --- Jo, vänta ett tag ... Det är nånting med " någonstans i Sverige " ... --- Jaså, " Min soldat ...!
" Håller jag på och sjunger den fortfarande ? --- Visst.
Har du inte tänkt på det ? --- Nej.
Jag hörde den på radion idag ... --- Och så har du inte kunnat få den ur skallen ... --- Tydligen inte.
Än en gång såg hon sig själv där hon satt i Ullas säng och bläddrade igenom fotografierna.
Det var vad hon gjort idag, tittat på stillbilder.
Ingen av dem levde, hur hon än bar sig åt förblev hon orörlig, förevigad i en onaturlig pose.
Det blev inget mer sagt.
Ulla sögs upp av filmen, tyckte hon var med på den stora balen.
Ingrids bilder frös gradvis ner.
Till slut stannade bara den stympade pojken och katten.
De strök sig mot varandra, men elektriciteten var statisk, orörlig.
När TV-programmet slutat och klockan somnat på 22.49 reste sig dottern för att stänga av, men på väg till toaletten stötte hon till soffkanten och väckte modern.
--- Jag går och lägger mej nu ... --- Gör det.
Och glöm inte ställa klockan!
--- Nej då ... Ska inte du lägga dej under täcket ? --- Jo, jag bäddar väl så länge medans du gör dej klar.
I badrumsspegeln examinerade Ulla sitt ansikte, när sminket sköljts av var det narigt och blekt.
Ingrid blev otålig och bankade på dörren.
--- Låt mej åtminstone få kissa i fred ...!
Nu kunde modern inte hålla tårarna tillbaka.
Kanalerna hade slussar och nu var avgiften erlagd.
Slussvakten öppnade portarna och gjorde honnör när hon gled förbi.
Hon gömde ansiktet i händerna och grät i tunga drag.
I köket fann hon några Albyl och ett glas vatten.
Efter Ingrid Perssons samtal hade Caesar Lund lagt sig på sängen.
Fast han intalade sig att det var hans rätt att sova, kunde han inte somna in.
En gång för många år sen, när han låg ensam på logementet, hade han inte väckts av alarmet.
I flera veckor efteråt fick han höra att hans skalle var en ihålig timmerstock.
Inte för att han var någon långsint person, men han kunde gå och gnaga på klander och oförrätter månader efter de preskriberats.
Varje minut knäppte den elektriska klockan fram med en duns.
Det var som satt man i en växellåda och någon ideligen bytte läge på spaken.
Han ville inte bli något bokstavligt kugghjul.
Han skötte sitt jobb, men drömde om sin fritid.
Och den fick ingen ta ifrån honom.
Telefonväxeln var tyst nu.
Han såg genom fönstren mot bilhallen, ljuset var släckt där inne.
Brandbilarna stod på linje, beredda till attack, med den nyputsade stegbilen som spjutspets.
Han hade sett persernas oövervinneliga härar i historiska bilderböcker.
Med dessa motorlejon i sin sold hade de aldrig besegrats av Alexander.
Och hans eget namn förpliktigade till stordåd.
Aron, med den blommande staven ; Caesar, imperatorn och Richard Lejonhjärta hette de tre bröderna.
Efter ett varv i det lilla rummet föll han åter ned på sängen.
Slappna av.
Ligg stilla och låt dina tankar glida nedför kroppen.
Tänk först att du inte har något huvud.
Fortsätt sen med armar, bröst, mage, rygg.
Han provade friidrottsungdomarnas avspänningsövning på sig själv, men det ville inte fungera.
I stället sträckte han ut den existerande armen mot nattduksbordet.
Han hade sett en bok ligga på hyllan under skivan och nu var den det enda han hade att läsa.
Så den fick heta vad som helst.
Han slöt ögonen och förde omslaget riktigt nära innan han såg efter.
En bild föreställde en ung man i oklanderlig kostym och dragen luger.
I den vagt skisserade fonden reste sig oändligt höga skyskrapor.
Döden på Broadway.
Han gäspade tungt, puffade fast kudden mot sängalkovens vägg och vek upp ärmen.
Nu ska vi läsa.
Och dö.
Jag dör av att läsa.
Lika bra det kanske, så behöver ingen annan.
" Omedelbart när James Stone vek in på Sjätte Avenyn fick han syn på en negerhora han mött på en bar i Bronx ... --- Nej, jag tror inte det, sa han.
Du talar för mycket.
Och kulan borrade genom Stones huvud, blodet rann i en jämn ström från tinningen, över ögonen mot hakan.
Jaha, 148 sidor och nu kände han James Stone ... Han lade den nye vännen i sin låda litterära bekantskaper och fann honom pinsamt lättviktig.
I perioder, ungefär som Aron drack, brukade Caesar läsa böcker.
Han gick till biblioteket, botaniserade i litteraturhistoriska luntor och fann vägen till klassikerna.
Men det skulle vara tjocka, tunga romaner som bjöd in honom på studiebesök i en ny värld.
Mr.Stones halvvärld såg väldigt enkel ut, där var det inga svårigheter att klara sig, bara man var iskall och hade en nyladdad luger i kavajfickan.
Två timmar hade gått så ofattbart fort.
Ingen hade stört honom och Mr. Stone, han tänkte efter och märkte att han inte ens hört klockan.
Han kunde stänga av så mycket.
Sätta sig oberörd i en klunga av människor och tro sig ensam.
Han var ensam.
Han kom just nu bara på en människa som såg honom som något annat än den bussige Caesar Lund.
Mamma, som undrar varför jag inte ringt.
Och frågar om jag inte träffat nån trevlig fästmö.
Ingrid Persson kan prata i en kvart med sin mor i Härnösand, men jag får inte fram ett ord ... Hela dagen hade han tänkt ringa henne, men vågade inte.
Sörensson sa, att linjen i görligaste mån skulle hållas fri, det var elementa i hans brandskyddsevangelium.
Han blickade ännu en gång ut över manöverbordet.
Pennan låg laddad och klar.
Spikrakt i linje med det oskrivna anteckningsblocket.
Men sova kunde han, inga signaler hördes, han kröp ned under överkastet och fixerade det självlysande armbandsuret som han aldrig tog av sig.
Fem i elva.
3 Där!
Frys bilden.
Ulla och Ingrid har just gått och lagt sig.
Modern är tung i huvudet och snarkar redan.
Dottern ligger och tänker på Kent och låter händerna leka över kroppen genom nattlinnet.
Caesar har nyligen sjunkit ned på sängen och slutit ögonlocken, men han kan inte sova.
Katastrofen kryper sig över oss, smyger sig på oss, tar oss bakifrån på en parkgång där någon pangat sönder gatlyktorna.
Då, om inte förr, upplöses den individuella egoismen och vi går upp i något större, antingen vi vill det eller inte.
Ute vid Älvkarleby sekundärstation på Havsbadsvägen befann sig Sune Ståhlberg och Lars-Ove Ahlerbratt, två telemontörer.
De skulle se till att allt var under kontroll.
Transformatorerna var uppställda i ett litet stenhus en bit från vägen.
Lars-Ove var tio år yngre än sin kollega.
Han hade tänkt söka ett nytt jobb, det var slitsamt och tråkigt att behöva ge sig av från den unga hustrun och den lilla flickan i Brunnsäng.
Eva tog farväl av honom och gick och lade sig vid tiotiden.
Det var nästan kolsvart ute och i ficklampans sken tog Ståhlberg upp nyckeln.
--- Kallt som fan ..., sa den unge.
Men den äldre svarade inte, han var van vid hårda bandage, vinterfiskare och skidåkare från Svenstavik.
--- Jo du, men det är skönt ... Snön föll svagt under gatlyktans kupa.
Det var alldeles vindstilla och de vita flingorna lade sig som ett lätt duntäcke på marken.
Lars-Ove kunde inte tycka det var skönt.
Det var skönt att ligga på Mälarbadets strand om somrarna, bara tjugo minuters gångväg hemifrån höghuset, det var också skönt att köra riktigt snabbt på motorvägen, fastän Eva var rädd och höll sig krampaktigt fast i sitsen.
Ståhlberg tände lysrören och framför deras ögon steg den stora huvudtransformatorn fram.
Den var svart och liknade ett jättelikt radiatorelement med stora blanka proppar.
Tjock koppartråd ringlade mellan propparna.
--- Ja, det är den här vi ska ändra på, sa Ståhlberg och hans knarriga röst genljöd i det varma torra cementrummet.
--- Var sitter strömbrytarn då ? Ståhlberg pekade och Lars-Ove gick fram.
Tre steg under vilka han inte hann tänka någonting.
Han såg en bild av Eva, men det var allt.
Omedelbart som han vridit om briserade den stora transformatorn.
Tillsammans med Ståhlberg slängde han sig mot väggen.
Järnbitar regnade i luften och det blev olidligt varmt.
Han kände att han blödde på kinden.
Snabbt rusade de ut i snön.
En serie mindre smällar hördes.
--- Sidotransformatorerna, sa jämten lugnt och de reste sig upp igen.
Ett starkt blåvitt sken steg upp från huset.
Väggarna var sönderslitna och rappning och fogar grinade mot vinternatten.
De gick ut till vägen och såg staden mörklagd långt borta.
Lars-Oves kind hade börjat levra sig.
Han kände en smärta i högra benet, men ville inte oja sig.
--- Vad hände egentligen ? --- Ett strömavbrott blir det väl.
Det blev kortslutning nånstans ... --- Förbannat!
--- Det kan inte du rå för ... Men han såg sig inte som mannen som ödelade staden, han tänkte på Eva och lilla Marie i Brunnsäng.
Den blåvita lågan falnade snabbt och ända hit ut kunde de höra den pyrande brasan inne i husresterna.
Eldloppor hoppade ut genom stora hål i väggarna och släcktes till aska av snön.
--- Ska vi inte försöka få hit brandkåren, för i helvete!
--- Lugn, dom kommer.
Det är automatiskt alarm, förstår du ... Och snart såg de brandbilar dyka upp borta på Hertig Carls väg.
Deras lyktor borrade fram genom landskapet, de skred spöklikt fram utan sirener påkopplade.
Befälet förklarade att man först fått larm från transformatorn i Östertälje, men där var allt nedbrunnet.
Brandmännen startade genast sitt arbete, först gällde det att begränsa eldhärden, men den hade ju redan sina ramar genom huset.
Explosionen hade fått taket att falla ned och slå sönder sidotransformatorerna, sedan hade det lagt sig som ett lock över allt.
Polisen kom och gjorde sin sedvanliga undersökning.
Den unge konstapeln såg besviken ut där han vandrade och inspekterade i den överordnades spår.
Det är mig de vill åt, tänkte Lars-Ove, stod stilla och stampade lutad mot ett träd.
--- Nå, hur gick det här till ? sa överkonstapeln myndigt och hans assistent tog upp ett block.
Ståhlberg lade ut texten och förklarade att inget brottsligt förelåg.
Efter en kvart lämnade de platsen, grävmaskiner kallades till för att röja upp i bråten och brandkåren höll endast två eldvakter kvar.
Innan de åkte berättade befälet hur växeln meddelat att folk hört av sig till brandstationen.
Det var strömavbrott nu.
Ståhlberg följde med Tvåan in till stan, Lars-Ove fick ta Televerkets Volvo Duett hem.
--- Mitt fel ? Nej, naturligtvis inte.
Fan, om jag vetat det, om jag sagt till honom ... Äh, han skulle väl sagt att jag var sjåpig eller nåt annat dumt ... Han kunde ju ha gett order om det.
Han talade högt för sig själv när han åkte genom det mörklagda Södra.
Vid kurvan mot järnvägsviadukten var han nära att fara upp på trottoaren.
--- Men är det inte för djävligt ... Hur länge ska det här vara då ? Om vi bara bott i Tumba hade ju inte en sån här sak hänt ... Djävla tokstad ... Han rullade snabbt nedför Tullbacken och längs kanalen.
På stationsperrongen gick några järnvägstjänstemän av och an och viftade som semaforer.
Bolaget ... Vore kanske idé att göra ett intjack nu när det är mörkt.
Skulle kanske behövas några glas efter det här ... Men han körde ifrån tankarna.
Kommunikationsradion knastrade oupphörligt och han stängde av den, han var inte i tjänst nu och skulle hem och försöka sova.
Tänk om Eva sitter uppe och är förbannad ... Då får hon väl vara det, jag kan i alla fall inte rå för nånting ... Han tvingades sakta in på Storgatan.
En polisbil med starka lyktor spelade mellan trähusen, ett raggaråk stod med radion på för full volym.
Han hann se hur en polisman jagade en pojke i skinnjacka på en av sidogatorna.
Mörka skuggor hängde i fönstren och ropade ut : --- Spöa upp dom djävlarna ... Ur ett hus kom till och med en beredvillig medborgare ut beväpnad med knölpåk, men ett polisbefäl försökte avvärja hans plikttrogenhet.
Vid Torget ökade Lars-Ove takten igen.
En ensam man i trenchcoat skymtade på kyrkogårdsmuren.
Han rökte ihärdigt och hade vikt upp kragen, för övrigt tycktes han oberörd.
I alla fall en djävel som inte bryr sig om ... Han kan ju sitta där ... Han körde runt metodistkyrkan och Skoltorget och hamnade på klaffbron, i den lilla vaktkorgen var ett fladdrande stearinljus tänt.
Han ginade över Flackstrabacken för att slippa ljussignalerna och mötte några ensamma långsamma bilar.
--- Vad tjänar det till ... Det finns ju inget ljus ändå.
På Birkavägen stegrade han hastigheten ytterligare och var strax framme vid sitt höghus.
Alla fönster utom ett var mörka, där lyste en fotogenlampa.
Han överblickade fältet med alla de andra huskropparna, men kunde bara upptäcka enstaka blinkande lågor här och där.
--- Nattsuddare.
Skåpätare.
Alkisar.
Sedan parkerade han Televerkets bil i filen bredvid sin egen och låste mycket noga.
Hissen stod mörk och tyst nere på bottenvåningen, ingen nattvandrare hade fastnat, han öppnade den tunga dörren till trapphuset där spiralen vindlade sig långt upp mot skyn.
Han bodde på sjätte våningen och började trava uppför med ficklampan i högra handen.
Till varje våningsplan fanns en tjock järndörr.
De som han passerade hade fått tunna könsord inristade med nyckelspetsar.
Man hade låtit måla över några gånger, men snart var inskriptionerna där igen.
Han spetsade öronen extra noga innan han stack nyckeln i sitt eget dörrlås.
Det var alldeles tyst, på nätterna brukade han kunna höra knäppningar i kylskåpet och elementen, spolningar i vattenledningarna och högljudda radioapparater.
Men ingenting av det fanns nu, det kändes som låsklirret tänkte börja genljuda i hela farstun.
Han lät ficklampans kägla söka i hallen, Evas ytterkläder hängde på plats som de skulle.
I spegeln såg han sitt smutsiga ansikte, gick in i badrummet, men inget vatten ville komma.
De bodde för högt, vattenförsörjningen var beroende av elektriska pumpar.
Det återstod bara att ta den smälta isen från kylskåpet.
Zinkkarets ljumma vatten täckte knappt botten av handfatet, han blötte händerna och tvålade noga in kinderna.
Fan, inte ens ren kan man bli ... Och disk och elementen ... Först nu lade han märke till att det var kallt, gick inte in till sovrummet, han kunde ju väcka Eva, hon skulle bara huttra och hulka och snart var väl flickan vaken igen.
Hon behövde sova den lilla tid hon hade.
Han motstod en gnagande frestelse att gå och titta på Marie, hur försiktigt han än gläntat på täcket skulle hon säkert vaknat och skrikit.
I kylskåpet fann han en pilsner som ännu var kylig och satte sig med stearinljus till bords.
--- Ja, inte är det mitt fel, sa han plötsligt så högt att han reflexartat förde handflatan till munnen.
Ja, vems var felet ? Många skulle få lida, många frysa och trava omkring i mörkret mellan möblerna.
Där ute var det fortfarande vindstilla, men lätta flingor föll som asterisker mot jorden.
Ölet hade blivit avslaget, han tömde ut halva flaskan i slasken och sprang mot den öppna kylskåpsdörren.
Djupfrysta förpackningar låg där inne och kändes klibbiga, det stelnade innehållet började lösas upp.
Mjölken doftade unket, men han vågade inte slå ut den, det kunde duga att koka.
Han röjde plats i skafferiet och satte igång att stuva kylvarorna till hörnet närmast den vidöppna ventilen.
För säkerhets skull kilade han dit en sardinburk, som höll passagen öppen.
Snart var kylskåpet tömt och när han lät handen glida över de kletiga väggarna lade sig en stank av instängdhet och rötmånad på hans händer.
Men vattnet var slut och han skulle få sova med odören.
Han var trött nu, som hade han vakat i en vecka.
Imorgon behövde ingen arbeta, polisen åkte runt stan med högtalarbilen klockan sex och dygnsrytmen skulle rubbas.
Vid fabriksportarna skulle män stå och förklara och de hemvändande söka lätta upp humöret på varandra.
Affärer skulle hålla stängt, miljonbelopp förfaras, man levde på burkmat eller åkte kanske med bilen till Stockholm och gick på restaurang.
Utanför strömavbrottets avskurna katastrofområde fortsatte livet som alltid.
I Stockholm gick man rödögd upp i vintermörkret för att sätta sig på tunnelbanan.
Yrvaket bläddrade man igenom morgontidningen på tåget och skavdes i guppen mot andras jackor och väskor.
Försiktigt lättade han på dörren till sovrummet och visste att Eva låg någonstans där inne i den kompakta svärtan, han hörde henne snarka svagt och från dotterns vagga steg ett tunt, knappt hörbart, susande upp.
Med möda trevade han sig fram till sin stol och drog av kläderna.
Han tyckte Eva rörde sig, vred sig i drömmen.
Täcket hade lossnat i kanterna och nattlinnet glidit upp mot trosorna.
Hennes ben var blottat, han satte tyst sin mun mot låret, lyfte på täcket och kröp ned igen.
Det lät som hon tackade i sömnen, men det var nog inbillning.
Den pysande lilla väckarklockan, som skrällde var fjärde timme, skulle snart höra av sig.
Han lade sig till rätta på sidan med ryggen mot henne och drog lakanet ända upp över öronen.
Inte kunde han sova, doften från händerna höll honom vaken.
Det blev morgon igen.
Väckarklockor ringde, men sänglampor gick inte att tända.
Polisbilar skränade fram över gator och torg, myndighetspersoner uttalade sig i transistormottagarna.
Klockan sju blev Caesar avlöst på vakten.
Han skulle gärna ha fortsatt, men längtade hem för att sova och bläddra igenom sina inventarier.
Han hade haft ett stort stearinljus på växelbordet --- det fanns som reservlyse --- och legat och stirrat sig sömnig på den ostadiga lågan.
Det hade också fungerat som bullermätare, varje gång en tung bil dundrade förbi på gatan hoppade ljuset till.
Överhuvud taget märkte han hur okänslig han blivit för ljud, de låg som en tunn ridå i hans liv, en dekor som aldrig gjorde väsen av sig.
Fyra påringningar fick han under natten, allt från oroliga människor som undrade vad som stod på.
En bonde i Tysslinge ondgjorde sig över myndigheterna och socialdemokraterna, han skulle bli ruinerad nu när hans äggkläckningsmaskin inte fungerade.
Caesar hade svarat lugnt och metodiskt, att Södertälje och de närmaste omgivningarna blivit utan elström genom transformatorexplosion.
Mer visste han inte och kunde inte hänvisa klagomålen någonstans.
Svaren blev till slut så standardmässiga och inövade, att han besvarade det femte samtalet utan att höra frågorna.
--- Vad talar ni om, människa ...!
Jag vill bli kopplad till brandchef Sörensson ... Han bad så mycket om ursäkt och kopplade till växelns anknytningsnummer ett.
Strax efteråt var klockan sju och han blev avlöst.
Håkan Borg, en ganska nyanställd brandman, klev in i vaktrummet.
Caesar hade ännu inte gjort sin morgontoalett och försvann in till handfatet innan Borg hunnit ställa några frågor.
--- Lugnt i natt ? --- Nja, du förstår väl ungefär hur det varit.
Några oroliga människor har ringt.
--- Ja, det krävs ju så lite ... --- Vadå ? --- Ja, det behövs ju inte mycket för att folk ska skita på sej av rädsla.
--- Neeej ... Han packade ihop sina saker, rättade till slipsknuten, tackade för sig och gick.
Det var ännu stilla på gården, först om en halvtimme skulle brandmännen stiga upp och ha en timmes gymnastik efter utdelandet av dagens arbetsuppgifter.
Han delade logement med Bosse Stigwall, snart kom han med sina deckare och cigarrettpaket.
De levde livet på en pinne, när Caesar jobbade var Bosse hemma och tvärtom.
De möttes bara ibland i skarvarna eller när någon arbetade extra.
Caesar fick alltid börja mornarna med att röja upp efter rumskamraten, han brukade komma redan vid sjutiden och sätta sig i köket och läsa vid en kopp kaffe.
Vid åttasvepet gjorde sig Bosse snabbt färdig för att störta hem medan Caesar följde med på gymnastiken.
Nu tänkte han bara hämta bilnycklar och byta skjorta.
Ibland hade han funderat på att lägga dit en lapp till Bosse med hopp om bättring, men det skulle säkert missuppfattas, han var ju ändå tjugo år äldre.
En natt då de båda varit i tjänst hade Bosse hållit honom uppe med berättelser om sin griniga mamma.
Det var den första natten som Caesar önskat att det skulle börja brinna någonstans.
Han fann nycklarna på nattduksbordet och tog civilskjortan från galgen i garderoben.
Han kunde lika bra vara blind.
Och ändå hitta ... Om man är blind blir man jämspelt med de andra vid strömavbrott ... Innan han gick diskade han av några sumpiga kaffekoppar och tog med sig ett gammalt Aftonblad till sopnedkastet.
I farstun hördes väckarklockor skräna i de andra logementen och följas av svordomar.
Snart skulle brandmännen vara på fötter igen, en ledig dag hägrade.
På gården mötte han Allan Strömberg, som var vakthavande brandmästare.
Han var alltid tidigt uppe, i motsats till den andre mästaren, Pettersson, som kunde sitta i kontorslampans sken hela natten.
--- Tjänare ... --- Hej.
--- Du Lund, vi är en man kort idag.
Har du lust att jobba extra ? Jag är den de frågar.
Ställer alltid upp.
--- Nja, hörrudu, jag satt ju på vakten i natt och är lite trött ... --- För djävligt det här ... --- Vadå ? --- Det förbannade strömavbrottet, förstås ... Ja, idag blir det väl ett helvete att jobba ...!
--- Nej, men ... Mer hann Caesar inte få ur sig, Strömberg var redan på väg in i kontorshuset.
Den långsamma dörren slöt sig inte förrän han var långt uppe i pappren.
Caesar brukade alltid ha bilen parkerad bakom träden vid bollplanens kortsida.
Han passerade Perssons fönster och såg stearinsljus glimma där inne.
Snart fick han väl se Ulla gå till skolan, hon visste inte att all undervisning var inställd idag.
Fordens motor startade långsamt och hostande, men med choken utdragen var han snart på väg hem.
För att sova.
4 Främlingen iakttog allting så mycket tydligare i mörkret.
Hans barndomsstad visade sitt rätta opolerade anlete.
Han hade stått lutad mot kyrkogårdsmuren, blundat och rekonstruerat.
Sen hade han slagit till, berättat vad som fanns att säga och släckt lyset.
Han gick långsamt nedför den tysta Storgatan, fick ta sig fram på känn nu.
Genom ett öppet fönster hörde han någon spela wienervals på ett piano.
Farbror Joakim satt kvar på sin skattkista i Sparbankens skylt.
Det var bara det att man inte kunde se färgen på hans mantel.
Främlingen visste att den fanns i både blått och rött, men i dunklet smälte färgerna samman till olika nyanser av gråskalan.
Det var sent nu och lokaltåget hade stannat ute på linjen.
Han skulle inte komma hem till huvudstaden.
Hans kropp hade för länge sedan lämnat Södertälje, men huvudet av någon underlig anledning plattats till mellan gatstenarna på Järnagatan.
Genom dörrarna urskiljde han ett svagt blänkande stearinljus på portierdisken i Bristol.
Han klev uppför trappan, begärde ett rum för natten och hänvisades till det enda lediga.
En ung flicka tassade framför honom genom korridoren, hon höll en stearinstump i sin hand och Främlingen hade nyckeln i fickan.
I det kompakta mörkret kunde han se konturerna av hennes rumpa, trosorna lyste genom den tunna kjolen, men det gällde att spara sig, här i det svarta ljuset kunde de inte finna varandras munnar, deras samtal skulle växa ur tomheten och återvända obesvarat.
--- Ja, här är det ... Vill ni ha väckning i morgon bitti ? --- Jag vet inte ... Jag tror inte det ... Det gällde att spara sig.
Resan 1 Nu var den första lördagen i februari och Aron Lund hade nyss fullt fyrtiofyra år.
Han var en kraftig man, med ljusrött skägg som ännu inte blivit gråsprängt.
Han hade samma blida grå ögon som Caesar, men pannan var högre och gav honom ett upproriskt utseende.
Han kunde stå rak framför spegeln, lägga pannan i djupa veck och känna sig stor, stark och genomlupen av kraft.
Han var mer bredaxlad än brodern, kanske berodde det på hans tunga kroppsarbete.
Vissa mornar kunde han känna ett ihärdigt knäppande i korsryggen, men det gick bort efter skoningslöst knådande och gnidande.
Han talade mycket snabbt.
När man hörde hans röst gav den lätt en känsla av att han hade mycket att säga, men inte fick fram allt hur han än ansträngde sig.
Ideliga klagomål hade fått honom att bromsa farten, han hade vant sig vid att upprepa sina ord både en och två gånger.
Nu satt han vid bordet i sin enrummare över gården på Timmermansgatan.
Det enda han såg genom fönstret var en kvinna som gick fram till soptunnorna i portgången med sitt köksavfall inlindat i tidningspapper.
Han hade haft lägenheten i tolv år nu.
Hans förhållanden hade alltid varit bräckliga och när han blev utsparkad av kvinnan han bodde hos, räckte Det Sociala ut sin hjälpande hand och skänkte honom en omodern etta på Söder.
Allt var en lång historia.
Han tyckte att den töjdes ut, timme lades till timme som tegelstenar i en stadsmur.
Det var för sent att önska något tillbaka, det som varit hade gått förbi och de djupa såren började långsamt levra sig.
Som femtonåring bröt han upp från bruket i Småland.
Det fanns en frihetslängtan hos ynglingarna de här åren i början på 30-talet.
Modern avrådde, fadern försökte ordna arbete i hyttan, men det var lönlöst, arbete fanns inte.
Han hade sett A.K.-jobbarna från Stockholm som skeppats ned i bussar till Småland för att bygga en väg, som ingen visste vart den ledde.
Han hade läst i tidningen om de luffande resandegrabbarna, som tog sig fram och arbetade där tillfälle gavs.
NYA FLICKOR I VARJE BY, stod det i eldskrift för hans ögon då han somnade den sista natten.
I fyra år gick han runt.
Hans skor tog slut och han fick traska i snögloppet i Hälsingland, han arbetade på ett sågverk och fick högerhanden i kläm mellan två tjocka timmerstockar ; fortfarande kände han smärta i dess nerver när väderomslag var nära förestående.
Men alla vägar ledde till Stockholm.
Som tjugoåring fick han sin första inackordering på Hantverkargatan och började arbeta på LM Ericsson.
Under morgonresorna med spårvagnen läste han Ny Dag och drömde om den stora arbetarrepubliken i öster på nätterna.
Kriget kom och hetsen mot kommunisterna vidtog.
Han visste att han var feg, att han försökte rädda sitt eget skinn.
Han fick offentligt ta avstånd från sina kamrater i fackföreningen, enrollerade sig i SAP och försökte förstå att " Finlands sak är vår ".
Han offrade en dagsförtjänst för broderfolket, tecknade sig bland de frivilliga och åkte över Ålands hav.
Kriget kändes meningslöst, han kunde inte finska och kommenderades ut i fältslag som inte berörde honom.
Det enda han fann var friheten.
I kriget var han bara sig själv, han kände intensivt att han var sin egen, att han endast hade tungomålet gemensamt med de välklingande officersnamnen som citerade Runeberg.
Efter kriget flöt han omkring några år i Stockholm, han hade med egen hand dödat en ung soldat från Novosibirsk, en klassbroder.
Deras språk kunde inte tyda varandra, men blodet rann i samma ådror.
Bilden av de vidöppna ögonen och den tjockröda blodranden i mungipan höll honom vaken nätterna igenom.
Han gick brandvakt, arbetade i snösvängen några vintrar och körde taxi, men tvingades sluta efter en gengasexplosion.
I två år låg han ute på ett sanatorium i Uttran.
Han drog själv ut på tiden, simulerade våldsamma hostanfall.
När patienterna satt samlade i dagrummet och hörde fredsovationerna på radion var han den ende som inte jublade.
Haven dyrkades upp, handeln kom igång, han fick arbete i hamnen.
Stor rörlighet, frisk luft och lätt att hålla tyst för en fåordig.
Tvärs över vattnet såg han matroserna på Skeppsholmen och det stora nöjesfältet, som han besökte varje sommarlördag.
Han träffade kvinnor och samlade på sig så få ägodelar som möjligt för att ständigt kunna bryta upp.
Han hade bott på varenda gata på Södermalm, ibland när han inte kunde sova brukade han ligga och räkna ölkaféerna.
När han i tankarna vandrat igenom sin stadsdel var han trött och somnade utmattad.
På bordet framför honom stod en flaska porter och ett överfullt snäckformat askfat.
Han förstod inte varför han satt kvar här, visserligen var det nästan ett år sedan Caesar var uppe, men hur tankspridd som helst kunde han väl inte vara ... ? Trots att bröderna bara bodde tre mil från varandra sågs de mycket sporadiskt.
Den tredje, som bodde mitt emellan, var ännu sällsyntare i leken.
Han hade kommit upp så mycket senare, efter gedigen utbildning i Jönköping och Lund.
Den gemensamma nämnaren för Aron och Caesar var deras olönsamhet.
Trots den höga pannan var Aron ingen tänkarhjärna.
Nej, allt hade satsats på den yngste sonen för att han skulle bli något finare än föräldrarna var.
De två äldre bröderna hade på något underligt vis reglerat sitt umgänge.
Några gånger på sommaren kom Aron till Södertälje och de tog Caesars bil ut till en sjö där de kunde fiska och på Arons födelsedag i februari var de alltid tillsammans i Stockholm.
Tiden hade gått vidare sin gilla gång för honom.
Och när han förlorat ett faderskapsmål i Bollnäs och plötsligt fått en fjortonårig dotter gick hans fästmö ifrån honom.
De hade ordnat det så bra, han med sitt trygga arbete i hamnen och hon var servitris på ett ölkafé.
En dag försvann hon ut ur hans liv, lämnade staden och allt hon byggt upp.
Aron gick ner sig, uteblev från jobbet, började dricka och var oregerlig i ett halvår.
Sedan placerades landet där det nu låg.
För ett ögonblick glömde han bakgården och lät ögonen slicka över rummet.
Framför honom stod den oskurade sotvita kakelugnen, han hade laddat en brasa i morse och värmen dröjde sig ännu tvekande kvar.
I metallkedjan till spjället hade han fäst en röd plastros, rummets enda dekoration.
Väggarna var grådaskiga och uppe vid taket kunde man se några brunaktiga fuktfläckar.
I hyllan bredvid TV-apparaten samsades ett tjugotal obundna böcker med fotografier, nycklar, plånbok och andra lösa småsaker.
Det andra stora fyrkantiga askfatet med pepitamönster bjöd ut sig med en ensam fimp.
Långa Ritz med avtryck från läppstift.
Gudrun.
Hon hade varit där kvällen innan.
De hade druckit Explorer Vodka och hon fullkomligt slitit av käderna från hans kropp.
Hon hade gått som så många gånger förut och lovat att hoppa från viadukten framför första bästa tåg.
Som så många gånger förut.
Men hon skulle komma tillbaka, han visste det.
I sju års tid hade de talat om att flytta samman, men än hade hon, än han förelagt skäl emot.
De var för gamla för förlovning, sa hon.
Och han ville ha sin frihet att gå ut och gå på nätterna utan att förklara varför.
Det var så vackert då.
Han kom upp på Mariaberget, ställde sig i parken och såg ned mot Gamla Stan och Stadshuset.
Någon gång tittade han in på kvarterskrogen eller besökte en vän ; hur det nu än var ville han själv diktera villkor och tider.
Fotografiet av modern reste sig högt över de andra tingen.
Han mindes så väl bilden, för han hade själv tagit den.
Det var strax innan han skulle till Finland, han kom ner till bruket för att visa upp sin uniform, de lånade handelsmannens kamera, hon tog en suddig bild av honom där anletsdragen knappt gick att uttyda.
Han knäppte henne utan förvarning med några vedträn i famnen på väg över gården.
Fadern hade vägrat att ställa upp, talade om Ådalen, knektar och förräderi.
Aron förklarade att han bara ville komma bort ett tag.
Först många år efteråt förstod han hur rätt fadern haft.
Uppe på byrån låg ett par smutsiga strumpor och han reste sig plötsligt för att lägga dem i hinken på toaletten.
Han passerade soffan där han brukade sitta med Gudrun och se på TV.
Hon klagade över att han inte hade något lågt bord att ställa glas och kaffekoppar på, men han ville ha svängrum i det lilla rummet, kunna göra armhävningar och inte känna sig instängd som i skrubben på sanatoriet, där de desinficerade möblerna tycktes staplade på varandra.
Trasproletär, trasmatta, sa han ofta till sig själv när han klev över den hemgjorda tygstumpen på golvet.
Några av punkterna var tagna ur moderns gamla smörgula sommarklänning.
Han mindes den från barndomen och kom ihåg hur hon grät när hon svullnat upp och inte längre kunde bära sitt mest älskade klädesplagg.
" För döden, i svepning, ligger hon.
Och jag går och kverulerar över skitiga trasor ... " I sängen fanns så både modern och Gudrun.
Den var pösig och kunde aldrig bli jämn.
Han älskade den mjuka ostyriga dunmadrassen, som formade en skål kring honom då han kröp ned.
Han förstod också att ryggen tog skada av det, men han ville dö mjukt, bara låta ett moln ta tag i en och lyfta någonstans.
Ibland när han var full med Gudrun brukade de tränga ihop sig i sängen och känna den som Guds hand, som faderligt slöt sig om dem och skyddade från allt ont.
Han öppnade skafferidörren och såg över spritflaskorna.
Kroppen hade väckt honom lika tidigt som vanligt och han hade lusläst Stockholms-Tidningen till halv tio.
Brevbäraren kom gående på gården, men ruskade på huvudet då han fick syn på Aron genom fönstret.
Det blev en snabb språngmarsch till Systemet och hem igen.
Köldgraderna bet vildsint i rockens kanter och den skrumpnade som ett korvskinn runt honom.
Fastän Caesar inte skulle komma förrän klockan ett var han handfallen hela förmiddagen.
Porterflaskorna formerade det lätta infanteriet framför stridsvagnarna och en efter en hade soldaterna fallit.
Han hade till och med smakat försiktigt på en liten brännvinsflaska, men känt sig som en förrädare och snabbt skruvat på locket.
Krutet måste förbli torrt, det gällde att inte bli fuktig innan det stora sjöslaget, då görs kläderna tyngre och man sjunker lättare.
Tjugo över elva.
Han slog sig till ro vid köksbordet med en ny porter och började trumma fingrarna mot träskivan.
" Om man ändå jobbat idag ... Ja, Fan ska sitta här och vänta ... Vad har jag för det ? Brorsan kommer när han kommer.
Klart han hittar ... " Tanken slog ned som en blixt och klöv bordsskivan mitt itu.
Han knackade ännu hårdare och snabbare för att låta som åskan.
Telefonen stod på nattduksbordet invid sängen, bakelitskalet hade blivit avslaget vid foten.
Det var Gudrun som velat visa sin ilska över att han så sällan hörde av sig.
Han skulle inte ringa Caesar.
Brodern var säkert på väg och dessutom ville han glädja sig över en dag som var helt olik de senaste veckorna.
" Samma djävla lunk hela tiden ... Ibland tror jag att jag tappar räkningen och bara fortsätter ut i blindo ... Men det är klart att jag vet vad jag vill ... " Varje morgon var den förra lik.
Enda skillnaden var om Gudrun sov över eller inte.
När han vaknade med henne bredvid sig i dunkitteln värkte ryggen mer än vanligt, de nakna kropparna hade klibbat samman och han kunde inte röra sig utan att väcka henne.
Utan några ord trevade han i mörkret efter sin morgonrock och gläntade försiktigt på rullgardinen, där ute låg gården tyst, bara någon enstaka lampa tänd i det höga gathuset.
Hon kokade kaffe åt honom medan han löddrade in sitt breda bröst med tvål och kallt vatten, själv borstade hon bara hastigt tänderna, någon mer morgontoalett orkade hon inte med nu.
Klockan halv fem, strax innan han gick, satt de tysta mitt emot varandra och rökte.
Om vädret var dåligt tog han 36 :ans buss runt hörnet vid Högbergsgatan, annars promenerade han hela vägen ned till Slussen.
De smala gatorna på Söder var vackra på morgonen, alldeles stilla, inte ens snösvängen hade hunnit igång för dagen om det var vinter.
Han tillhörde stamtruppen av hamnarbetarna och fick alltid jobb.
Han led med de unga pojkarna som åkte långa sträckor varje gryning och avvisades, de ställde sig framför listan över ankommande fartyg och försökte hoppas på en ny vår.
Igår blev han tidigt färdig, man lossade styckegods från Rotterdam.
Sjömännen försäkrade att de druckit upp all sin sprit och han var fortfarande arg över att inte kunna bjuda Caesar så frikostigt som han önskat.
Redan tidigt på eftermiddagen kom han hem till Gudrun på Tjärhovsgatan, hon hade ännu inte stigit upp och när han satte nyckeln i låset hörde han henne ligga och snyfta i sängen.
--- Varför kom du inte igår ? --- Jag gick en promenad.
Man måste vara ensam nån gång också ... --- Men jag kan inte vara ensam, du vet det ... --- Jaja ... --- Är det allt du har att säga ... Hon reste sig upp i nattlinnet.
Rummet var i en fruktansvärd oreda, på soffbordet låg uppslagna veckotidningar och en halvt urdrucken brännvinsflaska spred solens reflexer, fimparna i det snålt tilltagna askfatet rann över och den slocknade glöden klibbade fast mot den smutsiga bordsskivan.
Hon gick fram mot honom.
Om han inte känt till hur hon verkligen såg ut, hade han slagits av en chock.
Ögonfransarna var tunna och borstiga, det var som om vartannat strå blivit utdraget med en pincett.
Ansiktet hade djupt förgrenade fåror och ögonen låg i en brunn med lila kanter.
--- Men du tycker väl om mej ändå, sa hon kort och brast ut i ett leende.
--- Jaaa, för fan ... --- Svär inte åt mej, människa ... Det blev hennes tilltalsord när hon var arg eller ledsen, " människa ".
Aron var en människa, han kände det i sin kropp när träningsvärken började komma efter det raska arbetspasset.
Han hade burit tungt och fort, en arbetskamrat bad honom lugna ner sig, men han hade svarat att " frugan ligger dålig hemma ".
Ur det röda paketet på bordet stack endast en cigarrett upp.
Hon tog den i sin mun, tände och drog några djupa halsbloss innan hon startade hosta våldsamt.
Han hämtade huvudvärkstabletter och ett glas vatten, sedan lovade han att koka kaffe.
I detta tillstånd var Gudrun alldeles viljelös, han kände henne så väl, ofta hade hon suttit halvberusad på ett ölkafé som ensam kvinna när han kom dit.
Han brukade slita tag i henne och gå någon annanstans under männens jublande bifall.
Hon darrade konvulsiviskt med kaffekoppen, han förde den långsamt till hennes mun och strök det krulliga håret.
Det var tunt och luggslitet, som om någon med våld rivit bort stora tussar, han kunde tydligt se den vita hårbotten, som lyste skarpt genom den kolsvarta kalufsen.
--- Tyck om mej, Aron ... --- Varför skulle jag inte göra det ? --- Inte vet jag ... Men jag vill bara höra dej säga det ... Gör det!
--- Jag tycker om dej, Gudrun ... Men kvinnan svarade inte, hon föll bara huvudstupa ned i hans knä och började gråta.
Han smekte henne över panna, rygg, bröst, han förde in ett finger under nattlinnet, men hon fortsatte att snörvla.
Och så hade det ofta varit, halvkvädna beslut rann ut i sanden och de tvingades starta på nytt.
Något, odefinierbart, höll dem alltid samman.
Till slut hade hon klätt sig och det var redan mörkt när de hamnade på Rio.
Hon hade tagit solglasögonen på, besvärades av alla blickar och ville inte äta.
Med väsande tänder tvingade han i henne blodpuddingen.
--- Jag är inte nåt barn ... Sköt dej själv i stället.
--- Det ordnar sej nog ... Fattar du inte att du måste äta ? Det slutade med att de kom hem till honom.
I förbifarten slank han in på Systembolaget vid Medborgarplatsen och köpte två flaskor vin.
Det skulle vara festligt, med tända ljus och rutig duk över köksbordet.
Men duken blev nedspilld med aska och stearin, han hade lagt den i smutstvätten på toaletten och nu satt han och knackade på den skrovliga träskivan medan tiden led vidare.
" Jag ställer upp, fan vad man ställer upp för mänskor ... Och vad får man tillbaka ? Jag vet inte, det känns bara bra att ställa upp, värmer inombords liksom.
" Han lyfte porterflaskan lodrätt mot munnen.
De sista bäska dropparna tvekade innan de tog vägen ned i svalget.
Med ett tungt slag gick glaset tillbaka mot bordet.
Framför fönstret hängde kanariefåglarnas bur.
Två honor och en hanne, men ändå höll de sams.
Den gröne hannen fäste sin näbb i det tunna gallret, men kunde inte bända sig ut.
Han hade haft fåglarna i tre år nu och det var naturligtvis Gudrun ... Hon vann på tipset och ville överraska honom, tyckte att hemmet var så tråkigt och färglöst, " en riktig ungkarlslya ".
Och så hade de tre kommit dit.
Det tog lång tid innan han vande sig, på natten brukade han lägga en tät duk över buren, men man kunde ändå höra ett svagt tjatter där under.
Innan han fick reda på att det var två honor döpte han fåglarna efter sig själv och sina bröder.
Ränderna satt ännu i och den gröne hade alltid hetat Aron.
Stor-Aron och Lill-Aron.
" Det är han som vill ut ... Han skulle väl försvinna om jag öppnade fönstret ... Flyga nånstans mot Dalarö och bli prickskjuten av några sommarbarn ... " Han öppnade foderluckan och hällde frön i det lilla plastkaret, fåglarna förstod genast vad det handlade om, de var hungriga och höll på att trassla in sig i varandras näbbar.
Med ryggen skavande mot gallret såg han ut på gården.
Det var fortfarande isigt klart i luften, men på något underligt sätt hade det redan börjat skymma.
Medan han sänkte blicken mot urtavlan klev Caesar in på gården.
2 Efter strömavbrottet var Caesar skrämd.
Varje dag gick han och väntade på att mörkret skulle slå upp kring honom, men dagarna blev längre och ljusare.
Februari hade nyss börjat, vintern ryckte nervöst i sina förtöjningar och när det blev morgon kunde du inte ana vad som fanns utanför fönstret.
Ibland var luften klar, nästan ljust klockan åtta.
Andra gånger låg molnen täta som smutsig fetvadd och fällde ut ett svart snöfall.
Varje dag fick du flera gånger byta underkläder och tröjor, naturen tvingade människan att anpassa sig.
Fredagskvällen tillbringade han som så många andra med P 2.
Först var han rädd att musiken kunde döva telefonsignalen, var tionde minut skruvade han ned ljudvolymen, men då ingen hörde av sig drog han upp igen.
Huset byggdes i mitten på femtiotalet, i några år var det stadens högsta bostadshus, men så kom Brunnsäng och fick allt annat att se ut som små anspråkslösa fallfärdiga hyddor.
Isoleringen var väl tilltagen.
Bara på toaletten kunde Caesar höra människohud gnisslande skava mot badkarskanter och förstå att han inte var ensam.
Dagen utan elektricitet hade varit hemsk, länge satt han i sin tysta lägenhet och läste med tända stearinljus.
Hans böjda huvud hade ritat en silhuett mot den dansande boksidan, hur han än satt såg han framför sig återskenet av sitt eget huvud.
Han upptäckte något då.
Mitt i allt mörker blev han själv synlig, han kunde inte ta hjälp av lampor, det var så lätt att trycka ner knappar och göra livet behagligt och uthärdligt.
Och när elektriciteten återkom på onsdagskvällen, bortglömda grammofonskivor vevade igång, bostäder badade i ljus några minuter, då kände han sig övergiven.
I ett dygn hade han varit du med sitt eget liv, nu klipptes en tråd av.
Han hade tagit ut några extra semesterdagar och satt stilla i lägenheten och läste veckan ut.
På måndagen var han tillbaka, men stannade ändå på något sätt kvar i mörkret.
Åter steg rösterna upp kring honom, nya ambulanshämtningar forslade iväg de döende, nya katter hoppade upp i nakna äppelträd, nya spisar sotade in.
Men det var inte storken som rett sitt bo på skorstenstoppen, det var luften, trycket, den naturliga ordningen.
För Caesar fanns ingen naturlig ordning, han läste, sökte, ritade sakta och sorgfälligt upp kartor över egna länder.
I Idrottens Republik fanns den bildade Akademin, där filosofer och diskuskastare strövade omkring på mosaikgolvet mellan bassängerna i sina vita togor och diskuterade kroppsvätskornas dialektik.
Just i antikens historia fann han en samhörighet, naturligtvis var det fel att drömma sig bort från den egna miljön, men han förstod fullt och fast att han levde i Södertälje på 1960-talet.
Runt omkring i den moderna lägenheten fanns avtrycken, tingen.
I mörkret hade de ramlat över honom alla, de pockade på uppmärksamhet, erbjöd beredvilligt sina tjänster.
--- Här är vi!
Ta på oss!
Och han kände på formerna.
Den glaserade blanka isbjörnen av lera, som han fått av sin brorson, de tjocka halvfranska banden, som nästan klistrats samman och särade på sig med ett dovt kippande.
En dryg vecka rann bort och han reste på Inlandsbanan.
Under färden upptäckte han nedlagda igenbommade stationshus.
På namnskyltarna stod alltid platsens höjd över havet.
Han slog ut en ruta och kravlade in i den förfallna träbyggnaden, på stengolvet utspridda skröpelbruna löv från den sista hösten.
Mitt under stormen slog man igen och fick inte ens tid att sopa rent.
Han hade rest långt in nu, fått betala många tullavgifter till ansiktslösa kontrollörer.
De stod där alla : mor, handelsmannen, skolläraren, majoren, förmannen på gjuteriet, Sörensson.
Till slut hade hans ögon fallit på Aron.
Han stod lutad mot banvallen med sin avlyfta dressin och rökte.
Caesar talade med honom, i flera dagar gjöt han ord över brodern, som hela tiden höll upp en spretigt textad skylt : PÅ LÖRDAG FÅR DU SVAR.
Han hade arbetat den nya veckan, ingen frågade var han varit, de förstod att han suttit i sitt rum och stängt igen biljettkontoret.
Sista natten innan resan var det svårt att somna, trots alla ord till arbetskamrater och idrottsvänner hade han inte sagt någonting.
Han hade inte talat, för han hade inte funnits till.
Att resa kostar dyrt och är mödosamt, marken skakar under dig, syllar och skarvar pulserar i ditt blod och värdshusen glider segslitet och mödosamt förbi.
När stearinljusen bara gav ledsyn gick han till sängs.
Trots att han nästan alltid satt ensam var bädden bred och luftig.
Han hade tagit till vana att krypa ned under täcket och sträcka ut sig på tvären, fast han var nära två meter lång stack endast fötterna ut på kortsidan.
Han drog ihop sig i fosterställning och somnade i det mjuka mörkret.
Han hade bestämt sig.
Hans liv bestod av nära och långsiktiga beslut.
Ibland tänkte han skriva upp vad som var att göra och när det borde genomförts, men det skulle blivit en tung och onödig press.
Det räckte med att veta och att vilja.
" Jag finns till, ibland vill man väl nypa sej i armen, men det skulle väl göra ont och man får inte bli nån satans asket ... Ta det här med att gå upp till exempel.
Visst är jag ledig imorron ... Men i alla fall, det finns ju inget värre än att komma upp till middan ... Då känns det ju som om hela dan var slut.
" Klockan åtta ringde klockan.
Lugnt och metodiskt, som hade någon lent strukit honom över pannan, vaknade han.
Täcket var för länge sedan nedsparkat på golvet, endast lakanet skylde hans ansikte.
Några minuter senare satt han vid köksbordet, drack te och hörde på radion.
Den stora tändsticksasken med tre stjärnor låg vid ljusstakens fot.
Han skulle fortsätta morgontoaletten, klä sig, läsa Stockholms-Tidningen och gå vidare i den tjocka boken.
Han tog upp några stickor och lade dem framför sig.
Ibland brukade han illustrera klassiska fältslag med hjälp av tändstickor, en gång hade han åskådliggjort Poltava på vardagsrumsgolvet.
Åtta stora tömda askar fick symbolisera trossen.
Nu lade han trästumparna i rektanglar på bordet.
Inom gärdsgårdarna bildades slutna rum och han möblerade ett av dem med avsnoppade svavelögon.
I ett annat fanns en ensam svart prick, han hade bitit av den exakt, inte den minsta lilla flisa från träpinnen fanns kvar och han kände fortfarande den sträva smaken i munnen.
" Mitt rum ... Jag lever ganska skyddad.
Jag måste gå ut, det är svårt, det är så enkelt att resa ... " Därvid blev det.
Han gjorde vad han skulle, diskade kopp och tallrik och tog med den överblivna tekoppen från natten.
När sysslolösheten ansatte honom fick han för sig att han borde röra om i sin prydliga lägenhet, för att sedan kunna uppslukas av städning.
Tanken löpte aldrig linan ut, men ibland föll den honom in som en lätt beröring.
Förmiddagen gick.
Posten kom, men innehöll bara veckotidningen och ett nytt makalöst förmånserbjudande från Reader's Digest.
Han slog sig ned i soffan och började bläddra i prospektet : resor till Väst-Indien, jordglober, böcker och penninglotter lovades ut om man bara skickade in den portofria blanketten med friska synpunkter på Det Bästa.
" Den fria världens objektiva röst " steg först fram för honom.
Han skrev i med blyerts på den streckade linjen, men ångrade sig genast och raderade ut.
I rummet stod nu Aron och den gamle fadern med sitt tal om utsugning och solidaritet.
Han mindes hur fadern brukade hosta på mornarna, hur han sa att det tillhörde jobbet, men att det var sjåpigt att sluta, att det fanns inget annat.
Och han hade pensionerats bara för att bli sängliggande så när som på promenad varje kväll till kiosken efter Afton-Tidningen, några år senare Aftonbladet.
" Aron säger ju alltid : Hur fan kan du läsa den där smörjan ? Ja, det är han det.
Jag har väl rätt ... " Men den tomma raden lyste honom i ögonen.
Radergummit hade rivit upp den glättade hinnan och nu var det vitt, till och med pappersmassans oändligt fina fibrer hade gått i dagen.
" Massaarbetare.
Lut och dunkande jättegrytor ... " Efter en stund slängde han ifrån sig prospektet och fortsatte i boken.
Pendylen slog tolv slag och han väcktes ur drömmen, tog ut gårdagens bokmärke och såg att han läst sextio sidor.
På tisdag borde han hinna till biblioteket och fylla på, hans läslust kom i perioder och var omöjlig att förutspå.
Ibland släpade han tillbaka oöppnade boksäckar, en annan gång kunde han kanske en liten tunn volym utantill.
Han hann kasta i sig kaffe och wienerbröd innan han gav sig ut.
Det fanns tre stationer att välja på.
Han brukade alternera, men Östertälje var närmast Stockholm, så det fick bli så.
Ute var det klart och vindstilla, men kallt.
Eftermiddagstrafiken dundrade nedför Grödingevägen.
På den smala trottoaren utbredde sig små bottenfrusna vattenpölar, som han flera gånger halkade till på.
När han korsat Nynäsvägen såg han hela tiden ned i marken för att inte fällas.
Galoscherna över skorna var för stora.
Han lyfte foten och gummisulorna stannade kvar mot marken.
I tystnaden var han uppmärksam på alla ljud och blev irriterad när han själv måste störa.
På långt håll såg han det röda stationshuset.
Det var ingen fara, först om tjugo minuter skulle tåget komma.
Han sjönk ihop på en soffa i väntrummet och öppnade sin bok.
På en bänk bredvid satt två ungdomar och tisslade förtroligt.
Han igenkände Ulla Persson från brandstationen, hon blev pinsamt berörd av hans närvaro och bad pojken om en cigarrett.
" Ska hon sitta här och röka nu också ? Egentligen borde man säga till ... Det är klart, det är ju pinsamt för oss båda.
" --- Säger du ...!
! --- Ja visst, och du skulle bara ha sett henne ... Hon är enormt pundig, alltså.
Och sen den där väskan hon har.
Hon ska stila så enormt på gympan ... --- Hon är löjlig bara ... --- Ja, men hon ska inte tro hon är nåt ... --- Säg det till henne då ...!
--- Vad tror du hon säger då då ? --- Hon får väl säga vad fan hon vill ... --- Hej, Ulla!
Flickan blåste ut röken och hälsade snabbt på honom.
Pojken tittade till, drog på munnen åt hans osäkra ansikte och vände sig åter mot Ulla.
Men hon talade lika högt som förut.
Samtalet bytte karaktär och handlade nu om musik.
--- Jag vill i alla fall hem och höra på Tio-i-topp ... Han svarade inte, började i stället vissla på den populära melodin Mexico.
--- Den där är ju löjlig ... --- Jag tycker den är skön ... --- Äh!
!!
--- Hur mår dina föräldrar ? fortsatte Caesar.
Han kände att han ville vara vänlig, få kontakt och samtala, hade rent utav slagit ihop sin bok och lagt den i väskan.
--- Jag vet inte ..., svarade Ulla trotsigt.
--- Vet du inte ? --- Nej, du får väl fråga dom ... Hon slet tag i pojken och gick mot utgången.
--- Varför, det är så kallt ... ( Och bakom den slutande dörren : ) Vad var det där för gubbe ? " Gubbe ... Kanske.
Tråkmåns.
Jag förstår inte vad det är för fel på mej då.
Vad fan ska jag säga då ? Måste man skämmas för att man känner varann ... " Han såg upp mot väggklockan och fann att det var dags att gå.
Biljettförsäljaren spanade fram från sin tidning och rättade till något på bordet.
För att komma till perrongen måste man gå på en träbro över det första spåret.
Ulla och pojken klev in i den främsta vagnen.
Han följde inte efter.
" Dom vill ju inte ha mej, varför ska jag då truga ? " Tåget tog sakta fart från stationen, lämnade Igelsta sågverk och viken med de hopbuntade timmerstockarna bakom sig.
In i skogen och över ängarna gick det.
Han satt till rätta på sin bänk, genom de glasade skjutdörrarna, som avdelade vagnen, kunde han se in till rökkupén.
Det var en gammal vagn.
Kartan bredvid toaletten kryllade av järnvägsstrån, som ett finmaskigt fisknät fångade linjerna in det sprattlande Sverige, men nu började gäddan äta hål på mjärden.
En teckning av Rit-Ola uppmanade resenärerna att dela med sig av utrymmet, för bagaget fanns speciella hyllor.
En buktig karaff var uppställd på en liten hylla, korsetterad och hållen på plats av en grov läderrem, som liknade ett sorgband eller en liten armbindel.
I vattnet hade bildats små bubblor och vid varje skarv skakade glaset till, skvätte upp några stänk, som dock aldrig orkade upp över halsens kant.
Han hade i alla fall så anspråkslös packning, bara en bag som han höll på plats mellan sina knän.
Han förstod inte varför han tog med den, bara två limpor och en gorgonzola som han köpt i saluhallen.
Här hade säkert Aron lagt ned dryga pengar på sprit och så kom han med denna lilla skänk, en allmosa nästan.
På höger hand skymtade en liten sjö.
En vintersovande sommarstuga med tunna träplattor över fönstren låg uppallrad på stenstranden.
Han kunde aldrig förstå hur man kom dit, ingen väg syntes till och att hoppa av tåget i farten vore alltför riskabelt.
NÄSTA RÖNNINGE!
Man tog en brant sväng och for utmed en ny sjö.
Ett vitt lusthus med avflagnad snickarglädje hade rests ett tiotal meter från sin huvudbyggnad ute på en liten udde.
" Där sitter dom i augustikvällen och äter kräftor, slafsslafs.
Kanske nån har dragspel med sej.
Ska det kallas musik förresten ... " Så gled det in i det lilla samhället, loket gjorde en långsam inbromsning och man höll några minuter vid perrongen.
Genom fönstret susade ansikten förbi, kvinnor och barn på väg att handla i huvudstaden.
Det dröjde några timmar innan rumlarna steg på, besvikna och halvfulla skulle de sedan rulla hem i mörkret med sista tåget.
En gång hade han själv varit med, missat sitt tåg med fyra minuter och fått sitta en hel timme uppe i stora vänthallen på Stockholms Central.
Tiden gick långsamt, han fixerade urtavlan så länge att han tyckte visarna gick bakåt.
Men det gjorde de naturligtvis inte.
Rökkupén hade fått helt ny besättning när vagnen skakade igång.
Han befann sig se rakt in i ögonen på en ung kvinna, som nervöst knycklade fram en cigarrett.
" Det är konstigt det där, men det verkar på nåt sätt som om jag blir brunstig av rökande kvinnor ... När hon formar läpparna kring cigarretten rycker det till i magen.
Ja, men det kanske ... Äh, larvigt.
Man är ensam bara, så djävla ensam ... Får se vad Aron hittar på ikväll, det brukar alltid hända något ... Men att Ulla Persson ska röka, det tycker jag inte om ... Ser så uppkäftigt ut när unga flickor röker.
Som Ulla-Britt nere vid bruket.
Hon var väl bara fjorton när hon började ... Och välutvecklad.
Aron!
Och mamma som sa att han inte fick göra henne med barn ... Men han stack, varför gjorde inte jag det ? Förlåt, mamma, om du hör mej ... Nu ligger du väl och är illa till ... Hoppas gubben sköter om dej, om jag inte hade jobbet skulle jag komma ner och ... " --- Förlåt, får jag låna den där ? Han rycktes upp ur sina tankar och viftade medgivande mot mannen, som snabbt gömde sig bakom Stockholms-Tidningen.
Caesar såg ut över landskapet, bakom små skogspartier nya sjöar.
NÄSTA UTTRAN!
Här låg sanatoriet där Aron var under kriget.
Han var nyinflyttad då och hälsade på brodern med tulpaner, som han köpt hos Allards.
" Det är inte blommor jag vill ha ...!
" " Vadå då ? Vad vill du ha i stället ? Choklad ... ? " " Äh, va inte dum nu.
Jag vill ha mening, mening med att ligga här ... " " Du ska väl bli bättre, antar jag.
" Och han skulle aldrig glömma den uppgivna, avvisande gesten.
Brodern låg där uppstagad i sjuksängen med konjunkturkarta vid kortändan.
Plötsligt steg åldersskillnaden till tio, tjugo, trettio år.
Han själv med sin nyinköpta skjorta och det friska ansiktet, Aron nedstoppad med en handduk på pannan och ögon som aldrig ville vara stilla.
Man rullade iväg igen.
Här gick vägen han brukade gå när han besökte Rikke.
Den riksbekante musikern hade format sitt hus som en näckros, hela taket gick att veckla upp mot sommarsolen, bara några enkla handgrepp.
" Rikke känner honom förstås ... Dom syns i tidningen tillsammans.
Han håller sej framme.
Jag sitter i tystnad och bara läser ... " Det var nu mörkret slog upp framför honom igen.
Den klara februaridagen började skymma, långa grymma skuggor bildades i gången mellan bänkarna.
Någon reste sig upp för att tända takljuset.
" Nej, det var så skönt ... Nu kan man inte slumra till och tänka.
Fan, att man inte tog med nåt att läsa.
" Mannen på bänken bredvid hade fastnat någonstans bland annonserna, han fiskade upp en kulspetspenna och försökte trycka fram udden.
Caesar iakttog honom förstulet, han blev irriterad, tryckte hårdare, men förgäves.
--- Förbannade pennor dom gör nu för tiden ... --- Jag ska se, jag tror jag har en ... --- Tack, det var snällt.
Det gör väl inget att jag prickar för i tidningen ... Jag letar efter arbete, ser ni ... --- Ja, det är inte lätt ... --- Nej, inte för en gammal smed som mej.
--- Nej.
" Vill inte tala, måste hålla emot ... Vi kunde ju börja prata om gjuteriet, men jag orkar inte ... " NÄSTA TUMBA!
Kvinnan i rökkupén reste sig upp, rättade till håret och speglade sig i fönstret.
Innan hon gick mot utgången hann hon ge Caesar några ögon.
På perrongen passerade hon alldeles under hans ruta.
Han stirrade i utkanten av hennes synfält, men hon gick rakryggad vidare.
Den här resan, som han gjort så många gånger.
Han kände varje träd längs linjen och just därför kunde han upptäcka så mycket nytt.
I accelerationen stagade tåget förbi en stor industribyggnad.
Den elektriska klockan lyftes upp av en hög stång några meter över parkeringsplatsen, det var bara ett fåtal bilar nu.
Inne i den glasade matsalen lyste några ensamma lyktor och en handfull arbetare hade dröjt kvar vid ett bord.
" Separatorerna.
Farmors kök.
Konstigt att jag minns gumman ännu ... Hon blev så gammal ... Tyckte hon såg konstig ut på bilderna med svart hår.
Trodde väl att hon alltid varit grå ... Hon dog sen.
Det är klart, alla dör ju.
Jag också ... Man skulle bo på landet, inte behöva såna här tåg och vad är det för speciellt med Stockholm egentligen ? Så kallar dom en firma för Separator, när många av jobbarna inte ens vet hur en separator låter ... " Mannen med tidningen prickade för med Caesars penna.
På hans ansikte kunde man tro att han utförde ett minutiöst precisionsarbete.
Tungspetsen fram som en liten mule mellan läpparna, det ena ögat helt slutet, det andra klurigt sammandraget.
Och så tidningen, tryckt som en tätslutande presenning över vänstra handflatan.
--- Här, här, började han ivrigt och såg mot Caesar.
NÄSTA TULLINGE!
Han lyssnade uppmärksamt, såg den lille satte mannen i ögonen, men ändå gick orden igenom honom.
--- " Vaktmästare sökes.
För enklare kontorsgöromål och vaktmästartjänst söker vi äldre herre.
Sökanden bör vara fullt frisk och inneha körkort.
Hedman & Son, Brännkyrkagatan 117, Stockholm SV.
För närmare upplysningar, kontakta direktör Syfén, tel.
08 --- 84_30_30 eller 84_30_40.
" --- Vad är det för lön ? frågade han slappt.
Mannen lät ögonen svepa över den lilla annonsrutan, men hittade inget.
--- Då är det nog dåligt betalt ... --- Tror ni det ? --- Ja, annars skulle man sätta ut det ... --- Ja, kanske ... Vad gör ni själv förresten ? --- Brandman, svarade han kort och tvärt i hopp om att konversationen skulle avstanna.
Han kände ingen lust att diskutera sitt yrke med en vilt främmande karl.
--- Oj då, det låter spännande ... --- Nej, det är det inte.
Ett ganska vanligt jobb.
NÄSTA HUDDINGE!
" Att gå på toaletten för att bli fri.
Ja, visst känns det sjukt, men vad gör man ... ? Jag vill prata med Aron, det var längesen.
Jag orkar inte mer.
Det är inte ofta jag pratar.
" Han kastade inte vatten förrän tåget satt igång igen.
Sedan blev han kvar, drog ned fönsterluckan en bit och såg villasamhället glida förbi.
Den ena stugan var värre än den andra.
De låg så nära järnvägsrälsen att han kunde se in i familjelyckan med öppna spisar, björnfällar, pianon, kandelabrar och mjuka tofflor.
Allt kändes så mycket tydligare när han satt instängd i en rullande toalett.
--- Blir det inte ledigt snart ?!
! hördes en ilsket bankande röst bakom dörren.
--- Jojo, strax ... --- Ja, det får bli snart det ... Vad har ni för er egentligen ? " Äh, vad säger man på det ? Okey, han kan ju komma in och lukta och sniffa, så får han se vad jag har gjort ... " NÄSTA STUVSTA!
När han kom ut till sin bänk hade den lille vaktmästarkandidaten försvunnit.
På hans plats låg bara Stockholms-Tidningen och kulspetspennan.
Högst upp på en sida hade han skrivit " Tack för lånen!
" och en oläslig namnteckning.
Man hade stannat nu igen, lokaltåget gjorde uppehåll ungefär var femte minut.
Han tyckte det var störande, hann knappt komma upp i rytmen förrän den stördes, hackades sönder och måste vevas igång igen.
Nu såg han ett korrugerat plåtskjul vid sidan av perrongen.
En stökig tomt, förmodligen en bilverkstad eller ett skrotupplag.
På den buktade fasaden mot gatan hade någon skrivit " LILLE JOHN ".
Han brukade se namnet i vitt på bergssidorna utmed riksettan.
" Varför springer man omkring och kladdar så där ? Vad ska det tjäna till ? Dom kunde väl göra nåt mer hälsosamt i stället.
Bli orienterare.
Snättringe SK är ju härifrån nånstans ... Ut i skogen med dom bara, karta, kompass ... Men i Stockholm finns inga skogar ... " Han hade varit i Åre en sommar.
Gått på fjället, plockat små späda blommor till den daggfriska norskan, Kirsti från Lofoten, som var född på en fiskeskuta och aldrig sett en större stad än Narvik.
Men hennes färdledare tyckte inte om det.
" Varför ska dom tro illa om mej ... ? Jag ville ju inte skada flickan ... " NÄSTA ÄLVSJÖ!
Han kunde stationsnamnen utantill.
Den sporten var alldeles för lätt, han försökte i stället gissa sig till när föraren skulle utannonsera hållplatserna.
Det var när de passerat en semafor med polkagrisrandig stång, man hade räknat ut att det var lagom här, nu skulle resenärerna hinna ta på sig.
Vid plattformen stod ett Nynäståg inne, här möttes de två linjerna.
De gamla vagnarnas fönster var fullständigt igensotade och i ljusdunklet i rökkupéerna kunde han bara förnimma otydliga konturer som långsamt rörde sig inne bland molnen.
Några passagerare rusade av och bytte tåg, snart tog man fart igen.
Nu var det nära till Stockholm, bara en station kvar, han kände besvikelse i kroppen.
Var inte resan längre än så här ? Hela natten hade han sovit dåligt, det här hade väl inte varit något att bli nervös för.
De små gatorna i industriområdet var leriga.
Neonskyltarna hade tänts och nästan alla fönster ropade mörka.
Han ställde in ögonen på närseende och firmaemblemen blev suddiga.
I ett dis spelade de kulörta färgerna : rött, grönt, blått, gult.
Spåren var många nu, de trängdes in i en liten dalgång och uppe på kullen skymtade en kyrkogård.
Här var sista utposten innan Stockholm, här hade de stupat på väg.
" Men jag kommer fram ... Varför är jag alltid så rädd när jag åker tåg ? Nu går det bra, om inte bron störtar förstås ... " Och berget sprack upp och framför honom bredde Stockholm ut sig.
På höger sida Liljeholmens industrier, Hornsplan med trafiktornet och långt i fjärran höghusen på Kungsholmen.
Till vänster skyskraporna i Tanto, det gyttriga Södermalm och Hammarbyhamnen.
Nere på Årstaholmarna låg trähusen stilla, båtvinscharna hade rostat igen för vintern, runt den utskurna segelrännan formerade sig de spröda isflaken.
De liknade små korniga bollar eller glas som börjat lösas upp i öknen.
NÄSTA STOCKHOLM SÖDRA!
Tåget krängde och svängde, han såg små stugor och enstaka kolonister med krattor och skottkärror.
I parken jagade schäfrarna varandra och i det stora industritegelhuset var lysrören tysta.
Han reste sig, gick ut genom dörren och iakttog den glesa perrongbefolkningens ansikten åka förbi innan allt var stilla och han kunde öppna.
Han klev ut.
Fötterna kändes lösa mot den hårda plattformen.
Långa knaggliga isremsor låg fortfarande kvar och påminde om att våren skulle dröja.
Han fick gå balansgång och hela tiden hålla blicken nedfälld.
Han hade bara fem minuters gångväg framför sig, uppför trappan, genom stationshuset, över rondellen och ett kvarter.
Utan några tankar hade han snart tagit sig till huset.
I uppgången hängde en tavla med hyresgästernas namn.
På gårdshuslistan var lösa papperslappar fästade över de ordinarie bokstäverna.
Och liksom förra gången hade Aron tappat första tecknet i sitt efternamn.
A. UND Från gathuset ledde en smal trappa ned till portvalvet.
Den stora gårdsporten hölls stängd på lördagar och söndagar och de som inte kände till lönngången fick sitta kvar.
Han kom ut på gården och fick genast syn på Aron, som satt där inne vid sitt köksbord.
Han tänkte komma och överraska, men brodern såg upp, som hade han upptäckt Caesar i en spegel, och vinkade.
3 Under dörrklockans knapp satt skylten " Knacka istället ".
Men han behövde inte knacka, han hörde hur Aron röjde undan skor inne i hallen och drog säkerhetskedjan åt sidan.
Brodern öppnade, först kände han inte igen ansiktet --- det hade blivit torrare på något sätt, skäggstubben liknade små taggiga synålar --- men snart såg han likheten med sig själv.
Samma tveksamma, ödmjuka grå ögon och den eftertänksamma munnen, som hela tiden höll på att svälja underläppen.
--- Tjänare, broder.
Kliv in ... Och Aron vek åt sidan medan han ännu höll i dörren med högerhanden.
Skor och stövlar låg infösta i en röra under hatthyllan.
Caesar satte sig på den lilla pallen under spegeln.
Aron såg tveksamt på honom, eller åtminstone tyckte han det.
" Du har det dåligt, du tror mitt liv är bättre, men vad vet du om det ... Jag ligger ensam så ofta, men här håller man på att trampa på högklackade skor ... " Och för att bryta tystnaden : --- Hur har du det nu för tiden då ? --- Ja, en ska inte klaga ... Det är klart, det kan va slitigt i hamnen ibland.
Men, för fan, man måste ju jobba.
Ja, jag skulle inte kunna fungera utan jobb ... --- Nej, det är klart.
Man måste ju ha till mat och hyra ... --- Då skulle du kunna ta vilket jobb som helst ...!
--- Hur då, menar du ? Det kan jag väl inte ... --- Ja, men om du bara jobbar för att få stålar ... Du har väl ett ganska bra jobb ... --- Jo, det kunde ju vara värre ... --- Ja, tänk om du satt i skogen och kvistade tallar ... --- Det är ganska skönt i skogen ... Du har väl inga skogar häromkring, va ? --- Nej, man får ta tunnelbanan långt upp åt helvete för att se nåt ... --- Det är väl trist ... ? --- Nja, jag trivs i stan.
Det är alltid nånstans att gå och folk man känner och ... Under samtalets gång hade de flyttat ut i köket.
Caesar lutade sig mot diskbänken, han hade fått låna ett par tofflor av Aron.
Brodern stod vid fågelburen och skafferiet.
--- Ja, jag har ju köpt lite grand ... --- Jag förstår det ... Själv hann jag bara skaffa det här ... Och han märkte hur Arons ansikte blev längre när han visade bagens innehåll, brödet och osten.
--- Kunde du inte ha köpt en krympling åtminstone ... --- Jag lovar dej, Aron, det blev så jäktigt ... " Om du nu inte har andra värden i livet, så inte ska du fördärva mej ... Du borde motionera mera ... " --- Ja, skit i det.
Titta här i stället ... Och skåpets glasarmé anföll Caesar.
Han var omringad, kringränd i fiendens läger.
Det återstod bara att budslå sig loss.
--- Vi kan väl smutta på den här ? --- Smutta ...!
Nej, du bror, här har man laddat upp, verkligen hållt igen några dar, för att ha riktigt roligt med sin egen brorsa ...!
Ja ... och så säger du " smutta " ... Nej, lite rim och reson får det väl va!
" Varför är han så ivrig och upphetsad ? " --- Ja, det var ju inte igår ... --- Nej, det var nog rätt länge sen, skulle jag tro.
Slå dej ned du, så ska jag ta fram några glas ... Aron började vissla på In the mood, medan Caesar lät sin blick spela över bakgården.
Den var helt asfalterad, frånsett en liten grustäckt plätt alldeles vid piskställningen.
En medelålders kvinna i sliten städrock stod och piskade trasmattor och en liten pojke åkte runt runt på sin trehjuling.
--- Kan du inte vara lite lugn, Jörgen ... ? hörde han rösten säga genom rutan.
Men Jörgen fortsatte, tog bara ut större svängar nu, de små benen trampade febrilt och det lilla framhjulet gick runt på sin gummiring.
Han kom hotfullt nära fönstret och Caesar vände blicken mot Aron, som just sköljde ur två glas.
--- Vad är det här för skit ? Stearin ... --- Har du druckit stearin ? --- Ja, det verkar inte bättre ... Han gick loss med borsten och vattnet ur den enda kalla kranen piskade hårdare, han slaskade ned halva diskbänken innan han blev nöjd.
Två tunna fingrar hördes smattrande mot rutan.
Caesar förstod vad det var och ville inte titta.
Snart hördes den späda rösten : --- Farbror Aron ...!
Caesar var nära att slå huvudet i fågelburen när han flyttade sig in mot hallen, Aron öppnade.
" Va pinsamt!
Får man inte ens vara i fred nu ? Varför ska han vara så öppen mot alla människor ... Ungar, dom kan man väl inte prata med ... I varje fall inte när dom bråkar ... " --- Vad är det där för farbror, farbror Aron ... Men innan han hann svara ropade kvinnan bortifrån piskställningen.
--- Jörgen!
Kom hit ... Stör inte farbror Lund!
--- Stör jag, farbror Aron ... --- Nej nej, men det är nog bäst att du gör som mamma säger ... --- Kan du dra ned rullgardinen, sa Caesar när han återvänt till bordet.
--- Varför det ? --- Jag orkar inte med att ha en massa ungar som ser på när jag dricker ... --- Tycker du om att dricka ensam ? --- Jag dricker inte så ofta över huvud taget ... Men kan du inte dra ner rullgardinen ? --- Det är klart jag kan om du absolut vill.
--- Ja, det vill jag.
--- Då så.
Aron öppnade vodkan och slog upp i de två glasen, Caesar höjde en stoppande hand, men han låtsades inte se den och slutade inte hälla förrän glaset var fullt.
--- Har du hört nåt från mamma ? försökte Caesar.
--- Hon är dålig ... --- Jo, jag vet det.
Vet du hur dålig hon är ? --- Nej, men det lär inte vara långt kvar ... --- Ska hon dö, alltså ... ? --- Om det är så du vill säga det, så : ja.
--- Vill säga och vill säga ... Men det är bättre om man känner till det i klartext.
--- Ja, farsan ringde i förrgår ... " Varför inte till mej ... Alltid Rikke, som är stadgad och framgångsrik eller Aron, som det är synd om ... Aldrig mej ... " --- ... och sa att doktorn varit där ... --- Vad är det för fel på henne då ? Tappningarna hördes åter mot rutan.
De fanns där några sekunder, men ingen var kvar när Caesar gläntade på rullgardinen.
--- Håller dom på så där ofta ? --- Ja, då och då ... Jag har inte tänkt så noga på det ... --- Ska du inte säga till ... ? --- Vem då ? --- Ja, portvakten eller föräldrarna ... Nån ska väl kunna se till att du inte blir störd.
--- Men jag blir inte störd.
Det är roligt att nån hör av sej, det är ju i alla fall nån som bryr sej om ... De drack ur sina glas.
Caesar kände hur motståndet gav efter för varje droppe och hade inte Aron föreslagit att de skulle gå och äta, hade han tagit initiativ till en ny utdelning.
Aron bytte byxor före middagen, det var en vana han lagt sig till med.
Gudrun ville alltid att han skulle ta på sig något annat innan han gick ut, innebyxorna luktade lägenhet och tobak.
De andra var vindpinade av stadens sot.
Ute på gården såg de gruskornen som cykelhjulen rivit med sig.
En smal brun rand avslöjade Jörgens väg från piskställningen till virrvarret mitt på asfalten och de tre ensamma trådarna mot gathusdörren.
De kom ut på Timmermansgatan och eftermiddagen hade blivit dunkel.
Klockan var kvart över tre och genom ett öppet fönster spelades rockmusik på hög volym.
Trafiken var svag, en ensam taxi strök över viadukten och ställde sig förväntansfullt vid stången med telefonskåpet.
Ett godståg rusade förbi nere på spåren och försvann in i tunneln mot centrum.
--- Är det långt kvar ? frågade Caesar.
--- Ah, du är väl van att trava ... Nej, det är bara en bit bortom Medborgarhuset, du ser den där grå tegelkåken där borta ... --- Vad hette stället sa du ? --- Rio.
--- Brukar du gå dit ofta ? --- Ja, det är väl nåt slags stamlokus ... --- Lagar du inte mat själv ? --- Jo, för det mesta ... Men idag tyckte jag det kunde vara kul att äta ute, när du kom upp ... De passerade en finare restaurang och klev uppför några trappor mot torget.
De sista stånden blev just hoppackade.
En gammal Volvo-lastbil full med potatissäckar spändes för det sammanvikta saluståndet.
--- Listiga grejor det där, sa Aron.
--- Hur gör man egentligen ? --- Ja, du har väl sett dom där stånden ? ... Man kan fälla ut sidoskivor, ungefär som på ett matbord alltså.
Ja, och sen packar man ihop alltihop och fäster det vid lastbilens dragkrok ... --- Ja, det var ju smidigt ... --- Visst.
De korsade Götgatan vid Folkungagatan.
Utanför hotellet körde några taxibilar fram och slukade ett uppklätt sällskap.
Ett par ensamma trafikanter steg upp ur tunnelbanenedgången.
--- Ja, här är mitt system ... --- Det var inte nära, hörru du ... --- Nej, det finns ett bolag närmare, vid Adolf Fredriks Torg.
Men Gudrun, ja fruntimret jag brukar träffa, hon bor här i närheten.
--- Jaså du ... --- Ja, det blir ju närmare så ... De var framme vid ölkaféet nu.
Den sparsamma skyltningen visade menyn och tre tomma porterflaskor på en vit duk.
Inne i lokalen rusade servitriser i svarta kjolar och vita blusar mellan borden.
Män i långa ulliga rockar med hattarna bredvid pilsnerflaskorna, gungade på sina stolar eller vägde mot väggen.
De slog sig ned vid ett ensamt bord långt in i serveringen.
Aron beställde in två pytt-i-panna och varsin pilsner innan Caesar hann protestera.
Han hade sett matsedelns fläskkotlett framför sig, men som vanligt var det Aron som tog kommandot.
Så hade det alltid varit.
Plötsligt mindes han tjuvfisket i början på 30-talet.
Aron var förslagen, tog metspöna som stod lutade mot vägarbetarbarackerna och de började gräva mask med en gammal damsko som de hittade i ett dike.
Aron letade alltid fram saker och Caesar var övertygad om att brodern skulle klara sig utmärkt på en öde ö.
--- Tjena, Ragge ... En man med lila näsa och rädda ögon hade just trätt in i den rökiga lokalen.
Det var honom Aron ropade på.
Han ställde ifrån sig sin papperspåse mitt på golvet, den såg ut att vara tom, men när den vält omkull rullade en ensam konservburk ut.
--- Ja, det här är min brorsa, Caesar ... --- Ja, det kunde ju fan läsa ut med en gång att han var din pral, ni är ju riktigt lika ... Mors på dej, Caesar!
Heter du verkligen Caesar ? --- Hej, svarade Caesar avmätt och log åt frågan.
Visst heter jag Caesar.
Du själv då ? --- Ragge.
Ragnar Andersson, angenämt, sa han och lyfte utstuderat på hatten.
Den fick ligga kvar, Caesar puttade bara undan brättet som hamnat på hans tallrikskant.
" Vad ska man säga nu då ? Hade det inte varit enklare om vi köpt käk ... " Ragge och Aron började samtala.
De hade uppenbarligen känt varandra länge, nämnde gemensamma bekanta och minnen.
Caesar kände sig fullständigt utanför och såg sig omkring i matsalen.
Nästan alla bord var upptagna, vid de flesta satt två eller tre män och diskuterade.
Han kunde uppfatta fragment av dialoger, det mesta handlade om privata händelser eller idrottsresultat.
Bara några få var ensamma, en man hade fyra flaskor på sin duk.
( Annars brukade servitriserna plocka undan de tömda efter hand, så det inte skulle se så illa ut.
) Mannen var svårmodig, lutade sig tungt framåt och huvudet tycktes knyckande på väg ned i de kupade händerna.
Caesar stod just i begrepp att gå fram till honom, då Aron puffade honom i sidan.
--- Brorsan, vad säger du ? --- Ja, jag hörde inte så noga ... --- Va, sitter du och sover ? sa Ragge och ruskade på huvudet.
Caesar ... ? " Om han bara slutade glo på mej så där ... Vad fan har jag gjort honom ... " --- Ja, Ragge här får inte nåt bidrag längre ... --- Jaså, varför inte det då ? --- Nej, hans grabb har fått ett bra jobb ... --- ... och då tror dom att han ska försörja mej, fogade Ragge i.
Nej, så fan, inte den inte ... --- Är det inte för djävligt ... vad säger du ? --- Ja, jag vet inte ... --- Titta på kardan, sa Ragge och räckte upp sin hand, reumatism är vad det är.
Så fort det är kallt börjar den skaka ... --- Vad har du för jobb då ? --- Bygge.
Jag har varit med och gjort Farsta ... Tänk på det när du kommer dit.
Men inte är det nån som tackar mej för det.
Inte ... --- Ja, sossarna, föll Aron in innan Caesar hann yttra sig, sossarna har ta mej fan lagt socialismen på hatthyllan innan dom gick in i konferensrummet.
--- Och rättat slipsknuten, skrattade Ragge tandlöst.
" Har han blivit kommunist också ? Klart, går man så här och lodar ... " --- Ja, så är det väl inte ... --- Vill du försvara sossarna ? sa Aron och såg sin bror stint i ögonen.
--- Nej, men dom gör väl vad dom kan.
Tänk om vi haft borgerlig regering, då hade du kanske suttit på spinnstugan, Ragge ... --- Varför det ? Bland alla fruntimren ... --- Ja, för att du inte går ut och jobbar ... --- Jag kan ju inte.
Tror du jag maskar.
Så fort det är kallt kan jag inte hålla i hammaren ens ... " Drick mindre då, gyttjebada ... " --- Nej, ni har nog rätt ... --- Visst fan har vi rätt, ropade Aron så att många såg upp några sekunder från sina bord.
Ja, det ska nog visa sej ... Caesar märkte nu att pilsnern var tillräckligt.
Den var den lilla balanstråden, som de inte fick hoppa av.
Aron var full nu, han höll kvar Ragge, som hela tiden sa att han måste gå hem.
Till slut blev de två vännernas samtal olidligt.
Öl efter öl beställde Aron in till sig och Ragge, ganska snart slutade han fråga Caesar.
Då och då slängdes en stickfråga till gästen.
--- Det tycker väl du också, va ... ? --- Visst, visst.
" Va fan går jag inte hem för ? Tar hänsyn, håller masken.
Som vanligt ... " Så halkade Ragges stol omkull, en servitris kom fram, räckte honom kassen och bröderna Lund hjälpte honom på fötter.
I upprätt tillstånd, mitt på golvet, utlämnad åt allas blickar, kunde han inte stanna.
Han ryckte till sig sin hatt och vacklade ut med några grumliga avskedsfraser på läpparna.
Aron blev med ens som förbytt, det var som berusningen gått av honom.
Han såg på Caesar och ursäktade sin otymplige vän.
--- Du känner inte Ragge ... Han är sån där.
Det är synd om honom, en gammal hederlig jobbare som blivit utslagen ... " Du själv då ? Hur orkar du sitta här och tycka synd ... " --- Ragge är inget fyllo.
Han är bara så ledsen och ensam att han inte orkar säga nej ... --- Var bor han nånstans ? --- Ja, han har bott i en trevlig lägenhet på Sofiagatan i många år, men nu har han inte råd med hyran och så säger värden att han inte vill ha några fyllbultar i kåken ... Trots att han bott där i minst tjugo år, alltså ... Så nu har dom flyttat honom till Pelikanen ... --- Vad är det ? --- Ett ungkarlshotell en bit härifrån.
Bråkigt och stökigt.
Har du nånsin sett nån som slutat borsta när han flyttat in på ungkarlshotell ... --- Jag vet inte, jag har aldrig varit på nåt ... --- Å fan ... då kan vi ju ta och titta dit nån gång ... Och för sitt inre såg Caesar hemska scener.
Ett stort mörkt rum med halmmadrasser, slaskhinkar och spyor.
I varje säng satt en koppärrig gammal gubbe och mässade ... Maxim Gorkijs Natthärbärget ...!
" Du får inte hamna där, Aron ... Då kan jag aldrig komma och besöka dej, min egen bror ... " Klockan gick mot fem.
Mattallrikarna hade för länge sedan burits bort och Aron försökte kväva en tung ölrapning utan att lyckas.
--- Det är skönt att sitta och snacka över några pilsner ... --- Är det inte lite beskt, tycker du ? --- Det är klart, det är inte världens finaste dryck, i Versailles fanns det nog inga ölgubbar, men ändå ... Han log mot Caesar.
Man kunde se något på ögonen, de var aningen simmiga, men för övrigt hade pilsnerflaskorna inte satt några avtryck i hans ansikte.
Och då han reste sig för att gå till telefonen var det avmätt och elegant, som visste han inte först i fall benen skulle bära.
Men isen höll och han skyndade fram till den lustiga kuren.
Telefonautomaten var inbyggd i ett cirkelrunt bås av vitmålad masonit som täckte överkroppen på den som ringde, ingången var öppen och hade ingen dörr.
När man stod därinne var det bara det dova kompakta sorlet, som förrådde att man var på ett ölkafé.
" Vem ska han ringa nu då ? Han har alltid varit hemlig av sej, bara rest sej upp och åkt iväg.
Bara bjudit mej på människor som jag inte känner ... Det blir aldrig bra, du måste känna personer först, sen börja samtala ... " Men hur Caesar skulle knyta bekantskaper utan att öppna munnen kunde han inte ens förklara för sig själv.
Kanske ville han vara osynlig och bara registrera en tid, innan han tog på sig sin ädelstensspäckade mantel och blev sällskapets mittpunkt ... Han drack upp vad som fanns kvar i Arons glas.
Ruset hade lagt sig för länge sedan och han var trött på att ständigt stå bredvid och se på.
Vad Aron kokade ihop hade han inte en aning om, han såg de hopslingrade benen dyka fram under masoniten, genom ett hål i kurens vägg skymtade till och med den svarta telefonen och sladden som darrade av och an inne i den svaga belysningen.
Han skulle vara med, njuta fullt och fast, vad Aron än bar fram till bordet.
Det dröjde länge innan hon svarade.
Aron hade blivit van vid att låta fyra signaler gå fram, först efter den sjätte blev han irriterad, började väga än på den ena, än den andra foten och knackade monotont mot den tunna väggen.
När det äntligen klickade till i telefonen kunde han höra en sprucken och sömndrucken röst.
--- Ja hej, det är jag ... Jag lovade ju att ringa ... Han tystnade efter varje mening, gav henne en chans att falla in, men när inget svar kom fortsatte han.
--- Brorsan är här på besök ... Han skulle vilja träffa dej, sa han ... Nu tog hon till orda, efter några kraftiga snörvlingar var rösten fullständigt klar.
--- Vadå ? Är det han som är på radion ... Vad vill han mej då ... --- Nej nej, det är min andra brorsa.
Jag har en till, har jag inte sagt det ... --- Nej.
--- Jo, men Caesar, han som är brandman, har jag inte berättat om honom ... --- Ja, kanske.
--- Ja visst.
Jo, vi tänkte att vi kunde ha en liten trevlig hemmakväll hemma hos mej ... Har du lust att komma över ... --- Jaaaa ... --- Och ta med dej din lilla-syrra, vad är det hon heter nu igen ... --- Anita.
--- Ja, just det.
--- Hon bor i Johanneshov.
--- Jaså, har hon flyttat ? --- Hon fick tag i en liten etta där ... --- Ja, men det är ju inte långt, går ju snabbt med tunnelbanan ... --- Hon brukar vara hemma för det mesta ... --- Ja, då så.
Kan ni inte komma över till oss vid halv sjutiden ... ? --- Det ska väl gå bra ... Vad bjuder du på, min drömprins ... ? Aron skrattade till.
Han visste att Gudrun inte hade några proportioner, antingen fick det vara anspråkslöst intill självutplåning eller också skulle man vräka på storstilat.
Han kikade ut genom hålet i väggen och upptäckte Caesar som satt och såg rätt ut i luften, medan han pimplade upp och ner i byxfickan med sin urkedja.
Han valde den stora varianten.
--- Ja, vi hade tänkt oss ett elegant cocktailparty med tända ljus ... --- Åh, vad trevligt det låter!
Ska jag ta på min ljusröda blåsa då ? --- Ja, för fan.
Här ska det bli fest ... Och be Anita klä upp sej ordentligt.
Det blir ju roligare då ... --- Vad menar du med " roligare " ... --- Mer att se på, liksom ... --- Hon är ung, Aron, kom ihåg det ... --- Myndig i alla fall ... --- Jojo, men hon har inte varit med så länge som du och jag ... --- Nej, såna kajor som vi finns väl inte ... --- Åh ja, tala för dej själv ... --- Förlåt, älskling.
Jag menade inget ... --- Jo, det gjorde du visst.
Men det spelar ingen roll ... Ska vi säga halv sju då ... ? --- Topp!
--- Då kommer vi ... Puss!
Om inte Anita är förhindrad förstås, men då ringer jag innan ... --- Underbart, gumman ... Puss!
Sköt om dej ... Hon var tyst en stund och lade så på luren.
Han stod kvar och iakttog Caesar genom vägghålet.
Han hade tagit en tandpetare från den lilla porslinstunnan på bordet och satt och bände mellan två kindtänder.
Då hörde Aron ett ljud som en badkarspropp när den sluts till och samtalet var slut.
" Slut.
Slut.
Satans fruntimmer som alltid är så obestämd ... Man kan ju ge sej fan på att hon inte kommer ... " Tyst i tankar gick han ut ur hytten.
Han uppfattade inte ens en man som skällde på honom för att han talat för länge.
Caesar ryckte till när han fick syn på brodern, försökte sudda bort blicken som förrådde att han suttit och drömt sig bort.
--- Och här sitter du ... --- Vem pratade du med ? --- Gudrun.
Hon skulle titta över vid halv sjutiden ... --- Då är väl jag i vägen ? --- Äh, du måste lära dej en gång för alla, Caesar, du är inte i vägen.
Är det brandchefen som tutat i dej, att du är en nolla ... --- Nej, det är inte så jag menar.
Jag tänkte bara att ni ville vara ensamma ... --- Vad skulle du göra då ... --- Jaa, åka hem ... --- Tror du att jag bara skulle köra iväg min brorsa ... Tror du att jag är så taskig ? --- Det skulle ju vara lite snöpligt, förstås ... --- Ja visst, tacka fan för det!
Nej, här är det bättre upp ...!
Hon har med sej sin syster också.
En verklig goding ... " Koppleri ... Jaså, nu ska jag ryckas upp ur vagnen ... " --- Ja, det gör ju saken annorlunda.
--- Ja visst.
Det är väl bäst att vi går nu, så vi hinner hem och göra oss i ordning innan flickorna kommer ... --- Ja, det kanske det är ... Aron kallade till sig servitrisen och betalade.
Caesar ville bjuda, det var ju ändå broderns födelsedag.
Men han var äldst och hade nyss fått löning.
Det var inget att diskutera.
De gick ut och Södermalm hade lagts i mörker.
Caesar fick en konstig känsla i kroppen, han blev till en allseende katt och klev inte fel en enda gång under den mödosamma promenaden tillbaka.
En röd elektrisk stallykta lyste under baldakinen på restaurangen vid Medborgarplatsen, de steg nedför trapporna och bort utmed järnvägen.
Hela tiden visslade Aron In the mood.
Ibland tog han ord från andra visor till samma melodi, men Caesar var tyst, nu skulle han iaktta.
Inte förrän de kom in i gathuset på Timmermansgatan började samtalet igen.
Ljuset på bottenvåningen hade gått sönder under lördagen och de fick sakta smyga sig fram till gårdsdörren.
--- Det är ett djävla sätt, det här ... Stryk på bara ändan skulle dom ha, ungdjävlarna ... --- Hittar du inte ändå, då ? --- Klart att jag hittar, men vem gillar att smyga fram i mörkret ... Men Caesar hade lärt sig tycka om mörkret.
Nu behövde han inte avundas Aron hans vänkrets och handlag med kvinnor, ingen skulle se honom om han försökte försvara socialdemokraterna, som han av ren vana röstade på.
Väggen, som han skulle naglas fast mot, var osynlig, endast nattens mjuka murar begränsade rörelsefriheten.
Lägenheten fanns som de lämnat den.
Innan Caesar gick ut hade han rättat till skohögen under hatthyllan, men det var som om skorna känt sig kränkta och tillrättavisade, för nu såg det åter lika stökigt ut.
--- Ska du inte göra i ordning ... --- Äsch, vad är det med dej ? Tycker du inte om när det känns lite ingånget och bebott ... Va ? --- Om mamma kom hit ... --- Säg inget ...!
--- Vadå ? --- Om morsan ... --- Ja ... --- Du sa " om mamma kom hit " ... --- Ja, då skulle hon sätta igång och städa meddetsamma ... " Du vet inte vad du slår an, Caesar ... Hon har varit här.
Hon har det säger jag ... " --- Kan vi inte prata om nåt annat ... --- Ja, det är väl inget att prata om egentligen ... --- Exakt ...!
Då så ... " Varför vill han inte tala om mamma ... Han, som alltid ... " --- Nej, vi tar väl och dricker några glas igen ... --- Kan vi väl ... --- Äh, ta och ryck upp dej, Caesar, du ska inte gå och grubbla på det där jag sa om morsan.
Men du vet, jag kan ju vara lite känslig ibland ... --- Det kan väl alla ... --- Nej, nej, det är inte det blödigt sentimentala.
Det är nåt djupare, man känner att man hör samman.
Det är nån solidaritet på nåt sätt ... --- Ja, men du gav dej ju iväg hemifrån så tidigt ... --- Visst, men det var nödvändigt då.
Annars skulle jag kanske inte ha känt som jag gör nu ... Jag behövde få distans, va, för att se klarare.
Det är först när man saknar nåt man förstår hur mycket det är värt ... --- Hur då, menar du ? --- Ja, vi kan bara gå till vår egen bror, Rikke alltså.
Du kanske tycker att han har allting, villa, bil, pengar, familj.
Han kom hit för några veckor sen.
Han skulle tala ut sa han.
Skyllde på övertid för Birgit.
Och sen ville han ha mej med ut på en krogrond.
Han ville väl tala ut där då, tänkte jag.
Ja, jag är ju inget barlejon precis, men vi gick på Freden och han bjöd flott på groggar och fläskkotlett och jag vet inte vad.
Jag trodde han skulle säga nåt när han var full.
Fan heller!
Han blev bara illamående, gick på muggen och spydde.
Sen fick han bråttom som fan hem, tog sista tåget och tassade väl in i sovrummet på småtimmarna.
--- Jaså, du ... Vad kommer det sej att han tog med dej ut ? ( Inte prata med mej, nej då, Caesar håller väl på och springer i skogen dygnet runt ... ) Han har väl alla sina arbetskompisar att dricka med ? Hade dom trassligt hemma eller så ? Var det nåt med Bengt ? --- Nej, förstår du inte ? Muren rasade.
Ja, han kan sitta i radion och tala så vackert med gummorna i Norrland.
Men dom kan aldrig nå honom.
Jag läste nånstans om en gammal dam som sa att " det känns som om Rikke Lund var min egen son ... " Vad säger du om den ? --- Va, sa hon det ?!
! --- Visst, det var i nån kvällstidning.
Jag har klippet nånstans, vi kan leta sen.
För Rikke är människor lyssnare, millimetrar i ett stapeldiagram i nån undersökning.
--- Är du inte elak mot honom nu ? --- Nej, vad fan då då ... Ja visst, han är min lillebror, men han kan ju vara en skit för det ... " Stora ord, dina stora ord.
Snart spricker ballongen du sitter i ... " --- Nej du, Caesar, ska vi ta och öppna den här ... --- Ja, det vore kanske inte så dumt ... Aron tog en hela brännvin dinglande mellan två fingrar.
Caesar slet med sig två glas ur diskberget och de gick in till bordet vid fönstret i rummet.
--- Ska jag dra för nu igen ? --- Vadå, menar du ... --- Ja, du ville ju inte synas när du krökar ... Den flammiga rullgardinen åkte ned.
Den räckte inte till fönsterramens kant och en liten gapande flik av rutan förblev synlig.
Aron tog fram en kortlek ur hyllskåpet.
Kortens tummade ryggar bar tydliga kraftiga fingeravtryck och kanterna var nedslipade, lapparna kändes som små vaxdukar mellan fingrarna.
--- Poker kan du ? --- Jojo, ska vi spela menar du ? --- Ja, vi kan väl dra en spader innan den kvinnliga fägringen slår ut i blom ... " Varför de här höga orden igen ? En kvinna är ingen blomma.
Som om jag skulle vara en maskros ... " --- Tre ... --- Jag tar ett ... Aron plirade med ögonen och lät tungan stryka överläppen.
Som vanligt när han koncentrerade sig slet han i skägget och släppte endast taget då och då för att långsamt gnida fram en ny kortkant.
Caesar hade redan lagt sitt knektpar i högen på bordet, då Aron besviket utandades : --- Ingenting ... --- Ingenting ? --- Ja ... --- Varför gör du så stort väsen då ... ? --- Stör jag på nåt sätt ... --- Nej nej.
Men det tar så lång tid ... --- Jag spelar väl hur jag vill ... --- Ja ja ( Börja inte nu ... ).
De fortsatte att spela och dricka under omsorgsfull tystnad, sjönk så långt in i spelet att Caesar glömde ljuden.
Hemma brukade de alltid förfölja honom ; avloppen, gatan och väckarklockans monotona nervösa tickande.
Tre signaler mot fönstret och högljudda skratt behövdes för att väcka dem.
--- Satans ungar, ska dom aldrig sova ... ? --- Det är inte dom, svarade Aron, som redan gläntat på duken.
Det är tjacken ... --- Jösses ...!
" Lugn.
Bara lugn.
Låtsas oberörd och om dom faller dej i smaken, sitt och var trevlig, prata om väder och Arons tapeter ... " --- Kom med ut, vet jag ... Och en lång oavbruten signal drog bröderna mot ytterdörren.
Gudrun stod utanför med hela kroppen vilande mot tummen på ringknappen.
Caesar kände sig som en löjlig gårdvar framför toalettdörren, men det fanns ingen annanstans att gå.
Kvinnorna klev in.
Gudrun, den äldre, hade ett kraftigt påbättrat ansikte.
Det var omöjligt att skönja hennes ursprungliga drag.
Hon var så hårt målad att det såg underligt ut, ansiktet verkade höra hemma på cirkus eller i en sämre klassens varieté.
I det svaga bakljuset från farstun fick hon spöklika konturer.
När hon klivit in blev allt tydligare.
Läpparna var vinröda och tycktes tjocka som prinskorvar, håret var småkrulligt, som om en långt fallande man fattat eld och blivit släckt i sista ögonblicket.
Hon bar rosa lackstövlar och en lång svart kappa med tjockt foder, det var inte första vintern den var med i leken.
Aron lekte kavaljer och hängde av den på en galge.
Nu kunde man tydligt se hennes kropp, den var mager, nästan utmärglad och brösten satt som små åtstramade tennisbollar någonstans under tyget.
Klänningen var tunn och av rosa konstfiber, tillsammans med det groteska ansiktet gjorde den ett osmakligt intryck.
Hon försökte skyla över, det syntes.
I sorg och ensamhet drömde hon att bröderna Lund var två framstående finansmän och ettan på Timmermansgatan Blå Hallen i Stadshuset.
Bara muffen fattades.
Systern var många år yngre, det syntes på hennes sätt att röra sig.
Det var varken förenklat eller tillgjort, det var naturligt, hon hade inget för att förställa sig.
I ansiktet fanns bara rynkor av blyghet.
Caesar försökte nå hennes ögon, men hon såg rakt igenom honom, mot en punkt på toalettdörren.
Och han hjälpte henne med poplinkappan, den var lättare och mycket ljusare än systerns ytterplagg.
Han blev nervös, trampade henne på lågskorna, men hon skulle ändå byta.
Hon var kraftigare än systern, rundare former och markerade höfter.
Håret gav en föreställning om hur Gudrun en gång kanske sett ut.
Kolsvart, blankt och avklippt i höjd med örsnibbarna.
Han tyckte genast att hon var vacker.
Alkoholberusningen kom alltid över honom plötsligt.
Då han trampade henne på tårna var det inte bara osäkerhet.
Han undvek noggrant att andas i hennes ansikte och när de hämtade köksstolarna såg han ut genom fönstret fast han märkte att hon iakttog honom.
De andra hade redan gått in i rummet.
Caesar och Anita slog sig ned vid bordet och Gudrun förde en konjaksflaska fram och tillbaka under näsborrarna.
--- Trestjärnigt ..., sa Aron långsamt.
--- Jojo, jag känner det.
Vad tycker ni ungdomar ... Ska vi inte ta lite kaffe till Arons fina konjak ? ... " Stelt samtal.
Vänta, avvakta ... Jag är ingen ungdom, inte jämfört med den där i alla fall ... " --- Jag är nog äldre än du ... --- Inte ... Du är ju unga grabben bara ... --- Brorsan ser ung ut för att han idrottar så mycket.
Det skiljer bara ett år mellan oss ... --- Äh, dra på trissor ... Och hon föll ut i ett hest skratt, som genljöd i det kalla rummet.
Kallt var det, det märkte Caesar nu.
Kylan ställde sig vid hans fötter som en kelen tax och ville hoppa upp i knät.
Anita hade ännu inte sagt något, satt bara och bolmade ideligen, drog så djupa bloss att hela överkroppen hävde sig.
Han kände att han ville byta samtalsämne.
--- Det är lite kallt, tycker jag.
Jag kan lägga in några trän medan nån sätter på kaffe ... --- Det är skönt tycker jag, sa plötsligt Anita och tände en ny cigarrett.
Röken sökte sig likt en stor spyfluga upp mot taklampan.
Aron viskade något till Gudrun och båda började de gapskratta.
Han tryckte konjaksflaskan mot hennes mun, vätskan skvätte över och stora fläckar bildades på festblåsan.
--- Gör inget, jag har bara haft den på mej en gång förut ... --- När var det ? --- På nån fest, äh jag minns inte ... Och hon flabbade igen medan Aron höll om henne och kramade det högra bröstet ... --- Låt bli!
Nån kan se oss!
--- Vem då ? --- Dom där!
" Jag är inte nån' han där'.
Jag tänder brasan åt dom, ser ut ett tåg och åker hem ... " --- Så här ska du göra ... Anita hade kommit fram till honom nu.
Hon satte sig på huk snett bakom och de mjuka formerna tryckte mot hans rygg.
Aron och Gudrun hade försvunnit ut i köket.
Han hörde slammer med kastruller.
De diskuterade livligt någonting, men rösterna dog genast bort.
" Tre år.
Ofattbart ... Vad mjuk du är ... Och ung ... Du skulle låta bli att röka så mycket ... Jag gör det ju ibland, men jag är ensam och kan inte vara stark jämt ... " Snabbt hade hon flyttat åt sidan.
Hon satt bredvid honom nu, men det purkna ansiktet var uppsprucket.
En slinga av håret föll ned över ögonen, hon petade bort den och log till ett ögonblick.
" Vita tänder ... " Blodet rusade till i Caesars lem.
Han kände sig pinsam.
Hon måste se det eller åtminstone ana det, men var redan i färd med att riva sönder en tidning.
--- Du måste stoppa det här mellan vedträna, annars kan du inte få fyr ... Och så har man såna här stickor, späntved ... --- Äh, har man sett på fan!
Här sitter våra småsyskon och hånglar ...!
Det var Aron som stod på tröskeln och balanserade ett lutande torn av kaffekoppar i den ena handen och fat i den andra.
Caesar reste sig genast upp.
Anita blev kvar, upptagen av den gryende brasan.
" Lägg av din djävel ... Det är så mycket jag inte kan säga ... " --- Behöver ni nån hjälp där ute ... De passerade varandra i dörröppningen, Caesar fem centimeter längre, men magrare.
Aron sträckte på sig och viskade något i hans öra.
--- Inte dålig, den där lilla va ... Ska du inte ta och lyfta på kjolen och köra in tasken i den lilla våta murvan ... Hon är våt som fan, ska du veta ... --- Har du varit där och testat ? Men han inväntade inget svar, gick ut i köket och fann Gudrun lutad mot skåpet i väntan på kaffet.
Utan Aron var hon annorlunda, han anade nu vilket förödande inflytande de måste utöva på varandra.
Nu var hon lugn, ögnade igenom Aftonbladet och rökte.
--- Gillar du Anita ? --- Ja, det verkar vara en fin flicka ... --- Ja, men hon är så ung ... --- Jojo, men jag tänker inte göra nåt farligt ... --- Jag tror inte det heller.
" Hon ler.
Gudrun, du ser ut som en clown nu.
Med bruna fläckar på kjolen och ditt spruckna leende.
Var så mot Aron.
Han behöver det ... " När de återvände satt Aron och Anita vid bordet.
Konjaksskvättarna var upphällda, han tycktes redan ha smakat.
Bara en liten brun botten fanns kvar i hans glas.
--- Ja, en annan fick ju så lite ... --- Åja, du har nog druckit, gubbe lilla ... " Varför förändras hon nu igen ... ? Se på mej, Gudrun, vad är det ... " Caesar satte sig mitt emot Anita.
Han kände att hon sträckte sina ben mot hans och när han såg upp blänkte det i hennes ögon.
Det liknade tårar, men i skenet från ljusstaken kunde han inte se så tydligt.
--- Jag tänkte vi skulle ha stämning ... Jag har lovat Gudrun det ju ... --- Stämning och stämning ... Kan vi inte se på TV i stället ? --- Den förbannade smörjan kan du se i morgon ... Fattar du inte att det är romantiskt, att jag är kär i dej ... --- Hör på den!
--- En förtrollad natt, sa plötsligt Aron och fnissade till.
Hon sökte Caesars hand nu.
Där den låg och vilade på bordet fanns inget försvar kvar.
Han upptäckte faran och sträckte sig efter en nödcigarrett.
" Vad fan gör man ? Vi är kåta, visst ... Men här kan du inte göra nånting ... Jag hatar dom, hör du det ... " --- Caesar ... --- Ja ... --- Ska vi inte gå en promenad ... --- Puttinuttiga turturduvor, föll Aron in.
Caesar blängde snabbt på honom och brodern hajade tillbaka.
--- Ska vi inte sätta på TV:n nu ... --- Ah, ditt luder, det är väl min TV ... --- Du får kalla mej vad du vill, men TV:n kan inte vara värre än det här.
Vad är det för idioti med tända ljus ... --- Men ungdomarna vill väl svärma ... " Du vill att jag ska klippa till dej ... Du vill kunna säga : 'Man kan inte lita på nån i det här samhället, igår fick jag på käften av min egen brorsa' ... " Aron och Gudrun hade rest sig upp nu.
De började klä av sig.
Han försökte få tag i festblåsans osynliga lilla blixtlås och hon hade redan knäppt honom käckt i grenen med fingrarna.
Klädd i bara trosor och bh vände hon sig mot bordet.
Caesar såg sig om och upptäckte den torra seniga kroppen med revbenen som en dragspelsbälg.
--- Vi ska nuppa förstår ni och det kan inte vara bra för er att se ... --- Just det, fyllde Aron i och försökte prångla fram sin lem ur kalsongvecken.
--- Jaja, vi förstår, kan ni vänta ett slag så vi hinner ut ... --- Men det pockar förstår du, brorsan ... Men ta tjacket på musen, vet jag ... Caesar fattade Anitas hand, snabbt lämnade de rummet och han släckte taklampan innan dörren slogs igen.
De blev stående i hallen med fast grepp.
Han såg ögonen nu, det var tårar.
Om det var sorg eller glädje kunde han inte förstå, men hoppades på det senare.
Han böjde sin mun mot hennes och försiktigt särade hon på läpparna.
Inifrån rummet hördes Arons tunga andhämtning och plötsligt Gudruns gälla röst : --- Har ni inte gått ännu!
De tryckte sig mot varandra.
Hennes bröst slätades ut till kuddar mot hans mage.
Det stack av smärta i underlivet, han ville vika sig dubbel, men lät högerhanden varsamt glida utmed hennes kropp.
--- Vi går, vi åker till Signalen ... --- Var ligger det ... --- Vi tar taxi.
Han hjälpte henne på med poplinkappan.
Han kände ännu samma klåda, men det var som om all spänning från nyss förrunnit.
Han var hennes beredvillige tjänare.
Ute på gården växte avståndet mellan dem.
Han knöt sin näve i rockfickan.
Poplinkappan fångades lätt av vinden och det droppade tyst från det läckande stupröret.
Barriären växte till en meter, hon gick stilla bredvid honom, nej hon gick framför och först när han höll upp dörren mot gathuset kände han den lätta doften från hennes hår.
--- Akta dej ... --- Vadå ? --- Ja, det är så mörkt ... Akta så du inte trampar snett.
--- Det går nog bra.
" Bra säger du.
Du säger bra ... Och din kappa sitter åt ... " Till slut fann han strömbrytaren och ljuset tickade igång.
Man kunde höra hur lampan jagade sekunder.
Snart skulle det slockna igen, han skulle bara hinna få en skymt av henne.
Skärpet markerade midjan, de tunna lågskorna, som verkade alldeles för kalla för vintern ... Vita långstrumpor som slutade strax nedanför kappans kant, därefter nylonstrumpor upp till låren.
De var tysta ute på gatan.
En svag lampa lyste upp den runda klockan vid stationshuset.
En taxibil stod inne vid rondellen.
--- Vänta, där kommer bussen ... --- Kan vi ta den då ? --- Visst, den stannar runt hörnet och går ända fram till Signalen ... Och de sprang mot Högbergsgatan, chauffören i buss 36 hade fått syn på dem.
Anita var nära att halka i hörnan, men Caesar slet tag i hennes arm och släppte inte greppet förrän de betalat.
" Jag ska ta i dej ... Känna din värme ... Du andas så tungt.
Är andfådd.
Röker för mycket ... " De satt stumma i bussen.
Bara två skrikiga ynglingar längst bak, som väste med släckta fimpar i mungiporna.
De var ivriga att få komma ur och när chauffören annonserade Södergatan, tände de i väntan på avstigning.
Högbergsgatan fortsatte, tyst och smal.
Upp och ner gick den, i de höga husen lyste enstaka fönster, men ingen syntes till på trottoarerna.
De passerade en upplyst biograf och Caesar hann se skymten av en uttråkad kassörska i biljettkuren.
Anita satt tätt intill honom, innan de klev av tog hon hans hand och han ville inte släppa.
Han kände att de skulle sitta samman så, att det behövdes en slägga eller en korp för att skilja dem åt.
" Det får inte bli bara ikväll ... Om hon bara ville följa med ... " Men det var inte han som visade vägen, Anita pekade på skylten och drog honom de trettio metrarna från hållplatsen.
--- Det var väl fint ... --- Ja ... --- ... att bussen nästan stannade utanför porten.
--- Mmmm ... Han talade inte, han mumlade.
Hörde att hon frågade något, att det var enkelt och alldagligt.
Men han ville berätta hur mycket hon betydde för honom nu, i just detta ögonblick.
Men de var redan inne nu.
Han hade vant sig att snabbt överblicka nya rum.
Det var nästan folktomt i lokalen, frånsett tre taxichaufförer som satt och vräkte sig vid ett av de runda borden.
En läste Dagens Nyheter, de andra två diskuterade livligt.
Vid de mindre borden vilade några ensamma nattvandrare och närmast dörren ett ungt par.
Framme vid disken stod en kvinna och beställde.
Hon såg ung ut bakifrån, men när hon vände sig och gick mot den markerade platsen fick Caesar en ihålig darrande blick.
Ansiktet var fullt av spasmer och intorkade tårar.
En hög monter bjöd ut kaffebröd och smörgåsar.
Väggarna var blekt gula, med inslag av grått och rök.
Alla stolar hade vinröd klädsel och på borden låg mer eller mindre välstrukna storrutiga dukar i vitt och rött.
Väggarna pryddes av blanka, nästan genomskinliga tavlor och på den breda fönsterbrädan klängde en klen krukväxt.
--- Gudrun ska alltid spela över, började Anita över de rykande kopparna.
Hon har alltid varit sån.
Vet du att hon är fjorton år äldre än mej.
Vi har samma mamma, men Gudruns pappa gick ifrån henne och så gifte hon sej med min pappa.
Jag kommer ihåg när jag var liten och Gudrun ville låtsas att jag var hennes unge.
Hon gick och drog barnvagnen upp och ner på Götgatan.
Det var under kriget och alla tyckte hon var så duktig.
Hon sa att karln gått ifrån henne och åkt till Finland och alla tyckte synd om henne ... --- Aron har varit i Finland ... --- I kriget ? --- Visst.
Han trodde han skulle bli fri där.
--- Jaså du ... Vadå fri ? --- Ja, han ville bara resa bort.
Så har han alltid varit.
--- Med Gudrun är det precis tvärtom.
Hon har klamrat sej fast.
Hon var förlovad en gång.
Hon har en dotter i tioårsåldern som är hos sin pappa nu.
Hon kan inte sköta ungar, vet du ... Först ger hon dom allt dom pekar på och sen när dom klagar på nåt så slår hon dom ... --- Som Aron.
--- Hur då ? --- Ja, han är hennes barn nu.
Om han inte gör som hon säger hotar hon med att ta livet av sej ... --- Vad säger du ? Det har jag inte hört ... Berätta ... --- Ja, det är väl inte så mycket att berätta egentligen.
Och dom är kanske båda lika skyldiga.
Utnyttjar varandras ömhetsbehov ... --- Tror du det ... --- Visst.
Han såg in i hennes ögon nu, de lyste.
Och samtidigt var de fuktiga i hörnen, tårarna stannade kvar och visste inte om de skulle falla upp eller ner.
" Våt är du förstås ... " Det var så länge sedan han var nära en kvinna sist, för sitt inre gick han igenom aktens alla moment, det verkade så enkelt och naturligt, men ändå kände han på sig att han missade något.
" Kan inte vara enkelt ... " --- Vad tänker du på ? --- Inget speciellt ... " Jo, dej naken ... " --- Du ser så tankfull ut.
Hon borrade in ett finger mellan hans sammanslutna händer på bordet.
Hans kaffe hade snart svalnat, han märkte att det inte blivit omrört och kunde inte begripa vart tankarna rest.
Den unga flickan kastade undan hårslingan och tände en cigarrett.
Under hela kvällen hade han haft svårt att gissa hennes ålder, men i tändsticksljuset blev rynkorna till långa djupa ärr på kinderna.
Det var inte tidens tand som bitit henne.
--- Jaså, syns det ? --- Vadå ? --- Randen på kinden ... Ja, jag har blivit knivskuren, förstår du.
Det var en karl ... Jag tror jag var sjutton och han ville till alla pris ligga med mej ... Bakom en buske i Björns Trädgård.
Jag bodde tillsammans med Gudrun då, alldeles intill, på Tjärhovsgatan.
Det var mörkt, ganska sent och jag tänkte gina genom parken.
Då dök han bara upp, precis som om han legat och lurpassat på nån och sen kom jag i vägen ... --- Hur gick det då ? --- Ja, det är inte så mycket att prata om.
Jag hade ganska långt hår på den tiden.
Ja, han tog tag i kalufsen och plockade fram en stor läskig förskärare som han haft i rockfickan.
--- Du behöver inte berätta mer ... --- Men vadå ? Jag är snart färdig ... Han skulle väl skära halsen av mej, men jag började skrika och då sprang han iväg ... --- Hur länge sen var det ... --- Du ska räkna ut hur gammal jag är, va ... ? --- Nej, nej, jag bara undrade ... --- Strunt i det.
Så gick det till i alla fall ... Och det blev tyst mellan dem igen.
Caesar vågade inte se på henne nu, han lät blicken åka runt i stället, kände frasandet av kläder bakom ryggen, men ville inte vända på sig ... --- Hur har du haft det då ? --- Ensamt och tråkigt.
--- Har du inga vänner då ... " Jag är en bokmal ... Runkar mej genom sidorna, förstår du, sockerpulla ... " --- Några.
Så sysslar jag med idrott också ... --- Det är väl ganska jobbigt ... --- Ja, men det är meningen.
Det är ganska skönt att riktigt svettas ut nån gång.
--- Nä, det tycker inte jag ... Det luktar ju så illa ... " Prata om nåt annat ... Följ mej hem ... " --- Vad är klockan ? --- Finns en där på väggen ... Han blev tvungen att vrida sig om, stirrade rakt in i ögonen på den ensamma kvinnan.
Hon verkade känna sig förföljd, ville säga något, men han hade redan sett vad han velat.
--- Jag måste nog åka nu ... --- Du kan väl sitta kvar en stund ... --- Vad ska vi göra då ? --- Prata.
--- Vad tänker du göra sen ... --- Åka hem.
Ta en taxi ... --- Var bor du egentligen ? --- Ute i Bagarmossen ... Skön liten etta ... " Vem har du i sängen ... ? " --- Skönt att sova, va ? --- Jo.
De satt ytterligare en kvart.
Folk började strömma till.
Lokalen fylldes till brädden av skrål och ånga.
Caesar blev puffad i ryggen.
En tjock hinna bildades kring Anita, hon rökte och var tyst, hela överkroppen hävde sig.
--- Ja, då måste jag väl kila ... --- Det var synd.
Roligt att träffa dej ... --- Mmmm ... --- Kunde du inte sitta en stund till ... --- Jag vill undvika sista tåget ... --- Varför det ? --- Det är fullproppat med bråkiga människor ... --- Jag förstår.
--- ... och det är dyrt att åka taxi ... --- Jojo ... Hittar du till spårvagnen ? --- Ja, var går den ... --- Gå ner till Tjärhovsgatan, runt hörnet där borta.
Sen tar du linje ett, så kommer du ända ner till Tegelbacken ... --- Fint, sen hittar jag ... Han strök henne varsamt över kinden och gick bort mot rockhyllan.
Genom fönstret såg han hur hon tände en ny cigarrett.
Benen låg i kors under bordet.
" Sära på dom ... Släpp in mej ... Jag står ute och fryser ... " Spårvagnen kom nästan genast.
Han valde en lugn plats med ryggen mot färdriktningen.
Han hade alla passagerarna framför sig nu, några förväntansfulla --- ännu hade många krogar öppet ---, andra naket eller dolt besvikna.
Man for nedför Katarinavägen.
Strömmen stod stilla, ett svagt ljus blinkade borta på Skeppsholmen.
En tysk lastbåt låg och guppade nere i Stadsgården, besättningen var väl i land någonstans och sökte lyckan.
På måndag skulle Aron komma och lossa godset.
Det var alldeles tyst i Caesars huvud.
Han ville radera ut alla tankar.
Det var bilder han åkte förbi.
Motivet skiftade, gled över, Stockholm var en lång dålig film.
Någonstans uppe på Södermalm låg Aron och Gudrun.
Hon snarkade högljutt och kramade hårt hans svettiga kropp.
Han kunde inte sova, plågades av tanken på Caesar.
Men brodern var trygg nu, han rullade fram i en plåtburk över Vasabron.
Ljusen runt Riddarfjärden blänkte som kornblixtar och fällde sina gnistor i vattnet.
Inne i dansrestaurangen bullrade tangomusiken dovt och taktfast.
Han klev av vid Tegelbacken, fortsatte uppför Vasagatan och slank in i stora vänthallen.
Anita satt i en taxi över Skanstullsbron.
Hon rättade till sitt ansikte i fickspegeln och ångrade det där hon sagt om ärret.
" Han blev kanske rädd, stackarn ... " Hon tänkte på Caesar och bilen vek in på Nynäsvägen.
Hans anletsdrag trycktes som ett sigill på hennes näsduk.
Var det för honom hon grät ? Ännu återstod femton minuter tills tåget skulle gå.
Caesar tände en nödcigarrett och lutade mot järnräcket runt hålet i golvet.
Han var så utan alla tankar att resan redan tagit fart.
Hans fötter darrade.
Stadens hjärta 1 Februari var isande bitter det här året.
Vintern kom och gick över salsgolvet som en nervös hovmästare.
Man byggde grottor och lyktor, snön var kramgo och lättskulpterad mellan de varma lovikavantarna.
Och så, över natten, kunde hela isbyn raseras av ett piskande gloppregn.
För Johan Strömberg var det bråda dagar, han kände sitt ansvar.
I skolan blev han utsedd till överste vädermästare, ett hörn av svarta tavlan hade avdelats med den smattrande meterlånga trälinjalen.
Kritorna ritade upp kolumner och varje kväll gick han till brandstationens väderskåp, kontrollerade nederbörd, lufttryck och temperatur för att kunna fylla i dagens rutor.
Någon gång kunde han få höra att han var inställsam, att hans specialtjänst skulle få geografibetyget att stiga som kvicksilver i mars.
Och naturligtvis var det Margaretha, dotter till bilindustrins VD, som mest ojade sig.
Hennes mor brukade komma ner till klassrummet i sin Mercedes en dag i november varje år och be arbetarbarnen sälja De Blindas Almanack mot tio procents provision.
Man fick tidigt lära sig villkoren i samhället, men i ivern begicks många nybörjarfel.
Johan hade tagit hem femton små kalendrar och rastlöst sprungit omkring i brandstationens logement hösten 1959.
Men nu hade han lärt sig av erfarenheterna, han skulle inte låta lura sig igen.
Som överste vädermästare var det han som ringade in årets skiftningar, inte en direktörshustru i ozelotpäls.
Men på allt detta tänkte han inte nu.
Han låg och drömde, som alltid tidigt på morgonen.
Det var som visste han att han snart skulle störas, drömmarnas marinblå Mercedes körde så fort och handlöst att den gick i ån vid Fittja loge.
Han sjönk, långt ner mot den dyiga botten.
Bilkupén blev till en dykarklocka, skyddad bakom den vattentäta vindrutan såg han vidunderliga fiskar vina förbi.
En ilsken mal tryckte sin jättelika sugkäft mot glaset och gick loss med ett smackande läte, som fyllde rummet.
Det var Elsa som kysst honom på pannan och gläntade på den ljusgröna filten.
Han lade snabbt händerna på täcket, kände det hårdnackade morgonståndet och ville inte visa något för henne.
--- Vad är klockan ? --- Åtta.
Du måste upp nu ... --- Kan jag inte få dra mej en stund ... --- Nej, jag måste städa här inne ... Och modern satte händerna i sidan.
Hon hade sitt gulblommiga förkläde på, signalen för arbete.
Johan kände att han var i vägen vad han än tog sig för.
Ute i köket väntade varm choklad och småfranska.
Han älskade att se vätskan tränga in i de porösa överdelarna, smöret spolades bort av den ljusbruna drycken och koncentrerade sig i små blanka flottiga öar.
Han var alltid snabb på med kläderna, han kanske fruktade att han skulle somna annars.
Pedantiskt vek han ihop sin ljusblå silkespyjamas och upptäckte förskräckt de tunna fläckarna i byxgrenen.
De liknade de bruna utslagen på vattenskadade tapeter, som en pappersros med oändligt veckade kronblad, bortplockade ett efter ett, tills bara det sista var kvar som en markerad kontur.
De hade aldrig talat om det sexuella hemma.
Allt han visste hade han tjuvläst i böcker.
Han såg mot broderns bäddade säng, inkörd i dyschan under honom själv.
Och han undrade intensivt vad Birger kunde veta.
--- Chokla'n kallnar!
ropade en röst utifrån hallen och han gick hastigt genom det stora rummet mot köket.
På vägen mötte han dammsugaren, som en dvärgelefant låg den hopklämd på golvet med sitt långa blanka sugrör av plåt och den vindlande sladden, där tyghylsan gått av på flera ställen.
Han stannade till framför hallspegeln, böjde sig fram och försökte pilla bort de gula kornen i ögonvrårna med sina avbitna naglar.
Han gled ännu närmare, till slut tog näsan mark mot glaset och ångorna löste upp ansiktet i ett töcken.
--- Kommer du då ? ... Vad gör du ? Hon stod vid köksdörren nu.
I diskhon rann det varma vattnet till.
--- Ingenting ... Hon vek undan för honom, fortsatte ordlöst disken.
Han hade så ofta sett hennes rygg.
Inte naken numera, då hon plötsligt ville skyla sig för hans pubertet, men böjd, lätt anspänd över disken eller bordet.
Han var uppfödd med att hon skötte om hemmet.
När han kom hem till kamraterna märkte han hur flitig hon var.
Det låg en underlig doft över de andra lägenheterna, han försökte definiera lukterna i ord, överallt var de annorlunda, men det fastnade bara i namn.
Han kunde i smyg gå och lukta på kläderna i gymnastiksalens omklädningsrum och känna den typiska Janne-doften.
Den lilla radion i fönstret malde långsamt sin underhållningsmusik.
Glasskivan med de exotiska stationsnamnen lystes upp av en liten lampa, nålen skar som ett svärd genom de sneda kolumnerna och delade numret framför " Stockholm " i två hälfter.
--- Du får väl vara hemma idag då ... --- Jo.
Och han hostade intensivt, han ville alltid simulera för att understryka sjukdomen.
Igår hade han känt sig snorig och krasslig, snörvlat och bönat.
Han visste att modern oftast lät honom stanna hemma, men han ville inte missbruka sitt privilegium.
Hon gick ut och tittade i väderskåpet en eller två dagar, men sedan måste han tillbaka till skolan och bevaka sina positioner.
Elsa ville dämpa honom, hon mindes hur Allan piskat Birger till varje ny examen.
Den äldste sonen hade anförtrott henne att han tänkte gå om tredje ring, men ännu visste fadern ingenting.
De skulle sätta sig ned en kväll och " lugnt resonera " om pojkens framtid.
--- Smaska inte så där ... --- Vadådå ... ? Och tystnaden växte till ett sprött isberg mellan dem.
Solen låg på och holkade ut sirliga kristaller.
Hon var färdig med disken nu, men visade honom fortfarande ryggen.
Ur den röda kaffeburken med gult plastlock måttade hon upp några skedar.
--- Ska du ha kalas ? frågade Johan och han kände hur chokladdrycken lagt sig som en tunn hinna runt munnen.
--- Äh, ta den där, svarade hon och slängde till honom en kökshandduk.
Hon drack, åt sitt lilla wienerbröd, rökte en cigarrett.
Nästan helt utan ord.
Framför henne hängde pojken böjd över en veckotidning.
Han hade tagit den ur den flätade korgen bredvid kökssoffan.
Emellanåt gjorde han henne uppmärksam på bilder och hon försökte leva sig in i dem.
När han kommit till serieuppslaget var han tyst och orörlig några minuter medan ögonen löpte slalom mellan pratbubblorna.
" Det bubblar i magen på dej ... Ja, du sitter där och ibland glömmer du bort att du ska vara sjuk ... " Hon reste sig varsamt upp från bordet.
Stolen gled motståndslöst bakåt över det nybonade linoleumgolvet.
Johan blev stilla, bläddrade intensivt och hade snart hunnit till den sista serien.
--- Vad ska du göra idag då ? Hon försökte inleda en konversation, men det knakade i fogarna.
Ibland var han lillgammal, det verkade som han förstod alla undermeningar och outsagda tankar.
Men han kunde också ställa dumma självklara frågor, där en sjuåring borde sitta inne med svaret.
--- Jag vet inte.
--- Kan du inte leka med hockeyspelet ... --- Det är snart vår nu ... --- Ååånä ... --- ... och jag har inget fotbollsspel ... --- Nej ... Han hade sina stenkulor i en påse hon sytt en gång till Birger.
De rasslade över trägolvet i leksaksskåpet, som fanns under knivlådan.
Hon drog ut den för att finna en förskärare och Johan satt kvar, lådans botten blev till en sänghimmel över hans huvud.
--- Nej, jag spelar nog hockey i alla fall ... --- Akta!
Men det var för sent.
Han hade slagit huvudet i lådan.
Besticken klingade mot varandra och en oren metallisk ton ringde ännu i hans öron.
--- Ska jag blåsa ... ? --- Äh, det ordnar sej väl ... " Man är inget barn heller ... Hon vill väl att jag ska gråta ... " " Du är inte så stor som du tror, Johan ... Jag ser nog hur dina ögon glänser ... Varför håller du tillbaka ... Det är väl inget att skämmas för ... En gång i tiden var morsan bra att ha ... " Han hukade sig under vattenkranen och lät bulan bli spolad tills håret var genomblött.
--- Varför gjorde du så där ? --- Därför att huvet gjorde ont, förstås ... --- Jaså ... " Och ändå sa du att det ordnar sej ... Är det så du ordnar det ... " --- Jaaaa ... --- Nej, men det är väl bra.
Torka dej ordentligt bara ... Du kan hämta en frottéhandduk i linneskåpet ... --- Mmmm ... Han försvann in i lägenheten.
Hon skulle inte se honom på över en timme.
En stängd dörr mötte henne i stora rummet och hon vågade inte öppna.
Johan hade riggat upp ishockeyspelet.
Han sprang fram och tillbaka och slet i spakarna.
Tiduret tickade mot noll och pucken slog mot den låga sargen.
Elsa hade vunnit uret på lotteri en gång, men aldrig kunnat vänja sig vid det.
Allans ägg hade hon värmt på känn i tjugo år och skulle väl fortsätta med det.
Det var geografilektion idag.
Man skulle vandra vidare över Sveriges karta.
Förra året hade man koncentrerat sig på Mälarlandskapen och den stolta hembygden, men nu hade tåget nått upp till Norrland.
På lärobokens stiliserade karta var alla landskap markerade och numrerade.
Klassen hade fått peka på ett nummer och Johan förklara var fingret slagit ned.
Men idag hade de norrländska lagen klivit in på hans rink.
Nu spelade Gävle GIK mot Wifsta/Östrand och Bert-Ola hade just tryckt upp " Stor-Stöveln " mot planket.
Någon i klassen hade rest förslaget att man borde göra skolresa till Skellefteå och passa på att se slutspelsmatchen, men lärarinnan förstod ingenting.
" Varför inte det ... Åh, vilken räddning av Klockare ... Måtte nu Godis vinna för att säkra Sports andraplats ... " Så höll han på.
Ingenting kunde stoppa Djurgården, det gällde att bli tvåa.
" Men vi tar guld snart igen ... Nästa år ... " Han gick långt in i spelet, antecknade noga målskyttar och målgivande passningar.
Autentiska idrottsmän blev i hans fullskrivna anteckningslock till nummer i en invecklad statistik.
Under spelet låg han hela tiden på högtryck tills plötsligt ballongen sprack och han stuvade in apparaten i garderoben.
Han hade redan lärt sig att hantera sin rastlöshet och fann ständigt nya utvägar.
I den röda gamla hattasken väntade rälsen till det elektriska tåget.
Han grävde en grabbnäve bland skenorna och rev sig på skarvarna.
Men det var inte smärta han kände från de långa ljusröda ränderna, han förstod att han var kung i sin fantasivärld och kunde dirigera vagnsetet vart han ville.
Elsa stängde av dammsugaren.
Varje flik av det stora rummet hade genomsökts minutiöst, vägguret låtit sitt surr och kling ge sig av ut bland möblerna, TV-rutan blivit blankpolerad och mattfransarna pekade nu rakt ut som taggarna på en kratta.
När hon öppnade dörren var han färdig, satt vid sitt skrivbord och räknade ut serietabellen efter morgonens omgång.
För att få Djurgården naturtroget överlägset brukade han häkta av en av backarna i motståndarlaget.
--- Hur gick det ? --- Bra ... Vadådå ? --- Hur gick matcherna, menar jag ... --- Jo, som väntat ungefär.
När han var i skolan brukade hon ibland gå igenom hans papper.
Det var en salig röra av ishockeytabeller, utklipp, topplistor, teckningar och små anteckningar.
Hur hon än bemödade sig kunde hon inte samla ihop till något helhetsintryck.
När dammsugaren brummade igång försvann Johan snabbt ut ur rummet.
Hon hade velat tala med honom, ibland lät hon honom vara hemma bara för att få sällskap, men han kunde aldrig besvara vänligheten.
Ute i köket satte han sig och lutade armbågarna mot marmorskivan under fönstret.
Nere på gården stod fadern och antecknade ivrigt i ett block.
Johan lät blicken glida uppför övningstornet.
Fönsterluckorna gapade öppna och han upptäckte brandmän i tjocka jackor och handskar med höga kragar kliva upp och ner för de branta järnstegarna, som förband de olika avsatserna.
Längst uppe, i den lilla förskansningen på taket, kunde han se några blänkande hjälmar sticka upp.
Han såg att fadern sa något och en brandman klev ut på muren högst upp.
Först nu fick han syn på språngseglet, som spändes ut likt en väldig manet under hopparen.
Han kurade ihop sig, föll och landade lyckligt i säcken.
Samtidigt som han föll utomhus steg han inne i Johan, från maggropen upp i strupen.
Och han mindes hur han låtit sig surras in i en säck och vräkts ut från andra våningen mot språngseglet.
Det var sista gången.
Efter pionjären kom alla de andra till marken som fallfrukt.
Man samlades kring den sviktande plastpresenningen och Allan höll ett föredrag innan den andra hälften försvann upp i tornet.
--- Sitter du och tittar på det där ? Elsa var bakom honom nu.
Varmt vatten ångade ner i hinken, hon tänkte skura golvet i hans rum.
--- Ja, det är spännande ... --- Blir du inte rädd ? --- Nej, jag har ju hoppat själv ... --- Jo, jag vet det ... " Så rädd har du väl aldrig varit ... Gjorde i sängen och hade mardrömmar ... Och väckte Allan när du skulle ut och skåpäta ... " Nu hade Allan sett dem i fönstret.
Först vinkade han glatt, sedan kavlade han försiktigt upp jackärmen och började energiskt peka på klockan.
Fingret blev till ett saltkar över ett stekt ägg.
Elsa förstod ingenting och öppnade fönstret.
--- Jag hinner inte komma och äta i tid ... Det är så otroligt mycket att göra ...!
Och som alltid när han skulle visa att han var upptagen, ruskade han på huvudet och återvände till arbetet, som om en tidsstudieman stått och noterat alla hans onödiga handgrepp.
--- Sitt inte där och glo, då blir pappa irriterad ... --- Tål han ingenting ... --- Äh, du vet väl hur han är ... " Han får vara som han är ... Men hur är det med mej ? Jag får inte ens sitta i fönstret ... " --- Och förresten så drar det ... --- Du har ju stoppat vadd i ventilen ... Och för att bli säker på sin sak vred han om det runda reglaget och en liten springa med grånad fetvadd blottade sig under fönsterbrädan.
--- Varför har du gjort det ... --- För att det inte ska dra förstås ... --- Vad gammalt det ser ut.
--- Låt det ligga ...!
--- Jag trodde det var damm.
--- Jaja ... --- Dammar du aldrig där ... " Nu ger han sej inte ... Tjatar och tjatar för att han är sysslolös ... " --- Kan du inte hitta på nåt att göra ... Vem vinkar du åt ? --- Pappa.
--- Låt honom vara, han blir irriterad, förstår du väl ... Men pojken skulle inte låta sig talas till rätta.
Hon tog upp det ångande plastspannet från diskhon och gick in mot parkettgolvet.
Den andra omgången hoppare var i full cirkulation nu.
Johan roade sig med att identifiera dem.
Torkel Nilsson, som alltid skulle visa framfötterna och kom i tidningen vid varje eldsvåda.
Han brukade gå genom rök och damm och rädda skrikande små barn.
Nu när han hoppade från toppen av tornet var det ett shownummer, som en prima ballerina trippade han omkring uppe på muren innan han handlöst kastade sig åt sidan.
Han slog sig tydligen när han kom ner och räckte i lönndom ut tungan åt Allans förmaningar.
Plötsligt visade sig Caesar Lund i ett av fönstren längst ned.
När han hoppade liknade det en drunkning, motståndslöst sögs han ned i något större.
Så fort han landat ställde han sig tyst och tog tag i det runda räcket kring språngseglet.
Nu hade Johan sett färdigt.
De två extremerna hade hoppat och alla de andra skulle befinna sig någonstans på den slätstrukna skalan mitt emellan.
Han tog saft och tre släta bullar i skafferiet.
Elsa skulle säkert märka det och bli arg på honom när han satt och petade i frukosten, men det struntade han i nu.
Han återvände till sina papper och friserade skytteligan.
Och " Tumba " var suveränen.
Mot Bofors hade han gjort sex mål nu på förmiddagen.
--- Är det roligt det där ? Hon böjde sig över hans axel och tjuvläste.
--- Ja.
Hon brydde sig inte om att fråga mer, bad honom bara lyfta på locket när hon torkade av skrivbordet.
Birgers pedantiska pennställ hade utsatts för en orkan och hon rättade till ledet.
--- Du sitter väl inte här och rör till det för Birger ... --- Nån stans får jag väl sitta ... --- Jojo, men du kan ju hålla lite ordning ... --- Jaaa ... --- Och så säg inte så där.
Nån måste ju städa här också ... " Men gör det då ... " --- Jojo.
Han tog Birgers lilla mascot i sin hand.
Det var en panda i sprött porslin, som skulle gett honom tur.
Men inte ens den besvärjelsen kunde bättra på hans kemibetyg.
--- Ska han inte sluta plugga snart ... Det är så jobbigt, han ska alltid ha tyst och blir förbannad när jag pratar med honom ... --- Men så kan du väl inte säga ... Han måste ju plugga.
Det måste du också när du börjar i läroverket.
--- Jo, kanske.
--- Och sen vill pappa att han ska ha bra betyg ... --- Vill inte du det då ? --- Jo, det är klart ... Men han måste få sitta och koncentrera sej.
--- Nej, jag tar nog och bygger meccano ett tag ... --- Gör det du, jag är klar här nu ... Han hade många gånger försökt stuva samman den jättelika lyftkranen, som stod längst bak i instruktionsboken.
Den långa uppräkningen av ingredienser avslutades med 764 muttrar.
Han hade räknat upp dem, men ändå inte lyckats.
Naturligtvis gällde det att krydda efter behag och i hans egen värld var det honom allt skulle behaga.
Om han ville kunde han göra en stor lyftkran med 763 muttrar.
När han inte klarade det han tänkt konstruera byggde han i stället fyra vagnar med gummihjul och satte den batteridrivna motorn på en av dem.
En stång gick ut från kolven och där fanns ett hjul att fästa drivremmen på.
Gummisnoddens andra ände skulle så sätta hjulaxeln i rörelse.
Men han hade aldrig lyckats, den lilla motorn fräste uppkäftigt och vagnen stod stilla på golvet.
Nu var det sista gången han övergav elektroniken, motorn kunde man inte se i dess knallröda plasthölje.
Han hörde hur ytterdörren öppnades.
Det var Allan som kom hem, han slet av sig sina grova läderstövlar och slängde dem på marmorhällen innanför dörren.
När Johan kom ut i köket satt fadern redan vid bordet.
Han åt mycket snabbt, men stannade långa stunder för att bläddra vidare i Stockholms-Tidningen.
Här och där fann han något intressant och slätade ut pappret över vaxduken.
--- Hej, pappa ... --- Ja, hejhej, sa han förvirrat och återvände fort till läsningen.
--- Åååååh, jag vill inte ha stekt potatis ... --- Nu får du väl ta och äta vad jag har gjort i ordning här ... --- Ska du vara utan mat då ? Du hör väl vad morsan säger ... När tidningen var färdigläst hade Allans mat redan kallnat.
Han stuvade hastigt i sig ägget och smaskade så det stänkte upp på kinderna.
" Ska jag säga något ... " --- Allan ... --- Mmm ... Men Johan hade redan börjat imitera sin far.
Han tuggade sönder sin äggmassa tills den var en saltsmakande gummihinna över tänderna.
--- Ja, har ni så där dåligt bordsskick båda två, så äter jag före er hädanefter ... --- Vad är det nu då ? Har jag gjort nånting ... --- Ja, du är ju i alla fall vuxen.
Håll igen munnen när du tuggar ... --- Jag kan väl inte tänka på allt ... --- Vad tänker du på då ? Johan hade plågat i sig maten utan att knysta.
Nu satt han och fixerade blicken på de finkorniga brödsmulorna på bordet.
--- Ja, vissa av killarna ska ju larva sej så enormt ... --- " Torkan " ? --- Ja, han är ju värst, men det finns flera ... Det är ju ingen djävla lekstuga ... --- Nej, det är klart ... --- Ja, sen sitter han med öppet fönster på vakten och visslar på tjejerna på Järnagatan ... --- Han är ung, förstår du väl.
--- Jo, det begriper jag också, men han är stöddig också ... --- Jasså.
--- Ja, jag gillar inte när dom unga grabbarna säger " Norran " till mej ... --- Vad gör det då ? --- Ja, men det kallades jag för på trettiotalet innan dom där valparna var födda ens ... Elsa hade börjat plocka av.
Allan dröjde kvar en stund och fick syn på sonen mitt emot sig, som styltade fram med fingrarna över vaxdukens mönster.
--- Varför är inte du i skolan idag då ? --- Sjuk.
--- Vad är det för fel på grabben ? --- Johan heter jag ...!
--- Han har ju varit förkyld några dar, så jag låter honom vara hemma ... --- Ja, det där vet väl du bäst, men han kommer väl inte efter i skolan ... --- Nej då.
Det kokade av vrede inom Johan.
Allan märkte det och försökte släta över innan han gick ut, men kalufsen drog sig loss från hans kupade handflata.
--- Varför säger han så där ? --- Han menar inte så illa ... --- Tänk om jag sa " gubben " om honom.
Vad tror du han skulle gilla det ... --- Det tror jag inte han skulle tycka om ... --- Nej då så.
--- Vadå ? --- Ja, säg åt honom att kalla mej för Johan ... Och ilskan fyllde Johan ännu mer när han såg Allan gå över gården.
Med raka steg mot kontorsdörren under den runda klockan, som just knäppte fram till tjugo i ett.
Alla sina inomhussaker hade han provat nu.
Han sjönk ned framför leksaksskåpet och förstod att det snart var dags att rensa ut det.
Den gamla träjeepen, som han målat om fyra eller fem gånger.
Nu lyste den i marinblått och silver, där hade smådjuren suttit på väg mot sin picknick med en näsduk som filt.
Den slängige Trä-Pluto med sin oformliga hals, småbilar i toppen och botten av den stora högen ... --- Vi kan väl slänga det här ... --- Varför det då ? Tänk om du vill ha det igen ... --- Ge bort det då.
--- Ska du inte spara nåt till dina barn ? --- Jag ska aldrig gifta mej.
--- Vi får väl se om några år ... Han satt på golvet och körde lojt med sin lilla skåpbil över mattan, den gjorde reklam för Kalas-Puffar.
Men golvet växte inte ut till någon motorväg.
Han kunde ta bilen i sin hand, högt över marken, kasta iväg den flera kilometer.
--- Du, kan jag inte gå ut ett tag ... --- Du är ju hemma för att du är dålig ... --- Jaja, men jag lovar att gå i morgon ... Och så är det bra med lite frisk luft.
--- Du är inte dum du ... Nej, Johan, du kan inte gå ut.
--- Jooo ... --- Ja, håll dej på brandstationen i alla fall.
--- Jaja, jag behöver bara komma ut lite.
--- Och du behöver ju inte visa dej för pappa.
--- Nej, jag kan nog hålla mej undan ... Redan i det stora farstufönstret såg han några pojkar på isbanan och när han kom ner kunde han identifiera dem tydligare.
Göran och Peter, bröderna från granngården.
De var så olika som jämnåriga bröder bara kan vara.
Göran, ett år äldre och medveten om sin status.
Han gick i skolan och hade så smått lärt sig att läsa.
På sin Professionalklubba hade han spretat dit sitt namn.
Peter var vekare och räddhågsen, hela sitt sjuåriga liv hade han blivit hunsad till rätta av den äldre brodern.
Dagligen fick han höra skryt om allt som hände i skolan, i höst skulle han gå dit med sina egna ögon, men de hade redan blåsts vinda av alla illusioner.
Den tredje var Lasse från HSB-huset, Görans klasskamrat och kumpan.
Johan hade sett dem i skolan nere på lilla gården när de försökte lägga krokben för flickornas hopprep.
Lasse var duktig i idrott och när man spelade brännboll visade han sin överlägsenhet genom att en stund stå stilla och spana efter den dalande bollen innan han släppte sitt slagträ och rusade iväg.
Johan hälsade försiktigt på småpojkarna.
Först på senare år hade han blivit medveten om åldrar.
Och när han satt i sitt eget kungarike med en uppdiktad hierarki blev alla verkliga människor så små.
Tyst iakttog han deras spel.
De hade inga skridskor, Lasse sprang omkring i slamkrypare och blå täckjacka och dribblade gång på gång bort de två bröderna.
Peter var skotträdd och vek undan så pucken ledigt kunde glida in mellan de två snökokorna.
--- Du får väl täcka lite bättre ...!
röt brodern.
Men han svarade inte, bet bara ihop tänderna och lovade tyst att kämpa vidare.
Göran slet i sitt anletes svett för att komma förbi Lasse.
Men den kraftige klasskamraten var ett helt lag.
Han tog en straff, han spelade pucken mellan Görans bentunnel och kom fram mot Peter med en respektingivande min.
--- Ni kan ju få Johan också, ropade han spydigt efter sitt sjunde mål.
" Jag skulle spela ensam mot dom tre egentligen ... Jag skulle visa Lasse vem som är störst ... " --- Nja, jag tror inte jag vill vara med ... --- Du törs inte, va ? --- Törs ? Jo, det är klart att jag törs.
Men det är mycket roligare att spela med grillor ... --- Men, du vet, Peter kan inte stå på grillerna ... --- Det kan jag visst ... --- Äh, fortsatte Lasse, det har man väl sett.
Du stapplar ju fram alldeles snett, ju ... --- Jahàru ... Johan blev räddad, snart skulle han inte kunna hålla stånd längre.
Men en ung brandman, någon av de senast anställda, som han inte kände så bra, visade sig på stentrappan.
--- Hör ni ungdjävlar, ni får nog fan gå dän från plan om ni inte har skridskor ... Vi ska spela där ikväll ... Och då måste isen vara okey ... Pojkarna på isen såg brandmannen som en vuxen, en auktoritet.
Tyst mumlande lämnade de det knaggliga underlaget och kastade sina klubbor i snön bakom Johan.
Men för honom var det en ny man som talat.
En ungtupp i hans brors ålder, som börjat jobba med de gamla brandkårsgubbarna och spelade tuff.
Han tyckte inte om när nytt folk kom och inkräktade på hans marker.
--- Vad ska vi göra nu då ? frågade den lille Peter.
--- Vad tycker du, Johan ? Lasse lämnade över kommandot.
De hade fast mark under fötterna och nu var han plötsligt inte störst längre.
--- Kom ... Han ledde sina trupper upp mot det gröna uthuset på baksidan.
Här fanns trädgårdsredskap, sågspånssäckar och soptunnor.
Inne bland säckarna låg trädockan Tysta Jakob och sov som en rusig dräng i midsommarhöt.
På kortsidan mot stängslet och Riksbyggens tomt fanns en liten spaljé, som de använde för att klättra upp på taket.
Johans vita väderskåp stod som en förseglad bikupa på sin ställning.
Klockan sex skulle han gå ned och anteckna dagens värden.
Nere på parkeringsplatsen kom Jörgen Nilsson släpande på en cykel.
Han var också brandkårsbarn som Johan, han levde ensam med sin alkoholiserade far.
Modern hade gått ifrån dem under stor uppståndelse vid julfesten för två år sedan, då hela församlingen vederfarits en lång utläggning om Henrys superi.
Jörgen hade blivit märkt av uppträdet.
Tidigare hade han haft svårt att koncentrera sig och ännu i andra klass kunde han inte stava till sitt eget namn.
Nu gick han i trean och en klasskamrat hade berättat för Johan att han bara slöt sig i sig själv och aldrig släppte in någon i samtalsrummet.
Men mellan brandkårsbarnen fanns en given gemenskap.
Jörgen var aldrig sen att ställa upp på nya upptåg.
Utan att säga något drogs han med och kände den stora spänningen ila i kroppen vid minsta lilla förbjudna handling.
--- Öh, Jörgen, ropade Lasse, kom ...!
Han släppte cykeln ifrån sig på stället och rusade förväntansfullt uppför den lilla slänten till de andra.
Johan såg över sin skara.
Nu väntade de på honom.
Han var tio centimeter längre än Jörgen och Lasse och bröderna var ännu mindre.
Han kunde måtta in sin blick i höjd med de andras hårfästen och göra dem till indelta soldater i sin kungliga armé.
Snöberget framför uthuset var sotigt och frasigt.
Om de gick upp på taket för att hoppa ned, skulle det vara som att krossa glas.
Jörgens cykel låg ännu kvar nere vid parkeringsplatsen och bakhjulet snurrade fortfarande.
Snart klev väl en ilsken brandman ur sin bil och slängde upp den i häcken.
--- Vi kan väl laja kurragömma!
sa plötsligt kungen utan tvekan i sin röst.
Om han lät osäker skulle fotfolket göra myteri.
--- Jaaa!
ropade Jörgen och Peter.
--- Okey då, sa Lasse med uppgiven konspirationsblick.
Göran såg sig om, men kunde inte förmås desertera.
Man beslöt att Jörgen skulle leta första gången.
Han ställde sig med ansiktet mot uthusväggen och började långsamt, men högljutt sin räkning till hundra.
Pojkarna försvann i olika riktningar.
Nere på gårdsplanen hann Johan ikapp Göran.
Den fattige soldaten stod där handfallen utan marschorder och visste inte var fienden fanns.
--- Kom med mej ... Viljelöst följde han efter över den smutsiga gården.
Oljefläckarna från en läckande bil hade borrat hål i isskorpan framför pannrummet.
På himlen hade de tunga molnen börjat gadda sig samman och det såg ut att dra ihop sig till snö.
Ikväll var det ishockeymatch och om det blev dåligt väder skulle vaktmästarna få gå ut med sina breda skovlar mitt i perioderna.
Grannpojken såg sig förundrad omkring, när Johan ledde in honom i bilhallen.
Allt detta som var vardagsmat för honom själv, de glänsande röda fordonen, motorsprutorna med alla sina mätare och reglage, hatthyllorna med tunga rockar och stövlar och högst upp de skinande hjälmarna, fyllde Göran med mållös beundran.
" Vad är det för märkvärdigt med det här då ... Har du aldrig sett en glidstång förut ... " --- Har du åkt nerför det där röret nån gång ... --- Visst, det är roligt, men läskigt ... De brukade hålla till i mittuppgången, där Olle bodde och matsalen låg.
De kunde ibland behöva en kvart för att karta upp längs stålstången i det trånga schaktet.
Hela tiden var Johan rädd att de skulle möta Sörensson, i så fall fick de säkert höra de vanliga orden om " lekstugan " och slokörade gå ut igen.
Som viga indianer på spejande mockasiner smög de nedför trappan mot slangtvätten.
Genom en mörk gång och en gråmålad dörr fördes de in.
Rummet var smalt och mycket långt.
Ljus kom endast in genom några snedställda schakt mot gården.
Där fanns små rutor av tjockt glas som vette hit och släppte fram solen.
Mitt på golvet, i nästan hela rummets sträckning, brusade ett långsmalt cementgjutet kar, där de smutsiga slangarna låg utspända som stela ormar.
Utmed väggen mot ljusschaktet stod ett arbetsbord av trä med små tvingar utplacerade på jämnt avstånd, de liknade en korsning mellan ett skruvstäd och en tryckkokare.
Vid karets ena kortända stod Caesar Lund och vred om vattenkranarna.
Han hade ännu inte fått syn på pojkarna där de hukade i den mjuka tystnaden vid dörren.
Göran hade aldrig varit här, allt det nya fick honom att gapa trollbundet, Johan såg nedlåtande på hans vidöppna ögon.
Caesar började gå utmed karets långsida, små ettriga vattenstrålar slog ut i alla riktningar, med en anilinpenna kryssade han för hålen i slangväven.
--- Varför blir det hål ? frågade Göran plötsligt.
Caesar rycktes upp ur sig, han arbetade långsammare och nervösare nu när han var iakttagen.
--- Hej, Johan ... --- Farbror, varför blir det hål ... --- Jaaa, det kanske kommer nån eldgnista och slår ner och man fastnar här och där ... --- Slangarna räcker inte i evighet, fyllde Johan i.
--- Nej, just det, det är som en cykelslang ungefär ... En sån måste man ju också laga ... Och Caesar tog med pojkarna till karet med de otvättade slangarna.
Där hade en gång en oljeskadad svan simmat omkring och blivit vän med de barmhärtiga brandmännen.
--- Ja, man släpper ner slangarna där i luckan från tornet och sen tvättar vi dom i rännan där borta ... Han tog upp en smutsig slangstump och visade på den bleknade gummilappen.
--- Här har det varit ett hål, ja så lappar man där borta på bordet ... --- Jag har hjälpt till, sa Johan stolt.
--- Jaså, har du lagat slang ? --- Visst.
Caesar talade automatiskt, utan att tänka.
Han behövde vara ensam för att kunna koncentrera sig.
När någon kom och störde blev han först handlös, sedan började han tala om enkla näraliggande ting, eller bara svara på frågor.
Några tankar gick inte att ha.
Ensam med slangarna hade han gått igenom helgen och besöket i Stockholm, ibland talade han högt för sig själv och kom flera gånger på sig med att säga namnet Anita.
Och när han föll från tornet i morse såg han hur hon kastade sig i från Skanstullsbron, det var därför som han blundade och höll på att vricka foten i språngseglet.
--- Kan du inte visa oss ..., frågade beundraren Göran.
De hade glömt att de lekte kurragömma nu.
Någonstans där uppe gick Jörgen omkring och letade.
Han hade funnit de andra och tillsammans gav de sig ut på fåfäng jakt, till slut tog han upp sin cykel och åkte iväg, trots att de sagt att de skulle stanna på brandstationens område.
Men han älskade att cykla, långt ned mot Saltskogsfjärden och Pershagen, bort mot skogarna och stadsgränsen.
Pojkarna hjälpte Caesar att lyfta upp en slang på operationsbordet.
Han sökte upp sina anilinmärken, strök på klistervätskan, fäste gummilappen och tryckte åt med tvingen.
Det rök en stund om det brända gummit, stank solution, men de gick vidare till nästa hål.
Tvingarna kunde skjutas fram och tillbaka på en skena, till slut hade de täckt upp alla åtta hålen och det var dags att lätta på det första trycket.
Pojkarna tröttnade, sensationens sötma hade lagt sig, de traskade omkring en stund i lokalen och nådde så tornschaktet.
Här hängde slangarna på tork, här nerifrån liknade de ett orgelverk med ojämna pipor fästade någonstans i höjden.
Johan tryckte på reglaget och vinschen högt uppe i tornet svarade med ett hack.
Slangarna sänktes några decimeter mot deras huvuden.
--- Låt bli, ropade Caesar borta vid vattenkranarna.
" Ska han säga, jag kan väl det här lika bra som han ... " --- Jaja ... Nu fanns inget att tillägga.
Caesar visslade stilla för sig själv och började märka en ny slang.
Han såg inte ens hur pojkarna klev uppför väggstegen mot tornet.
De fick inte plats i hans tankar.
Göran var rädd.
Den branta stegen lodrätt fästad mot väggen.
Han blundade hela tiden och tog sina osäkra kliv i takt med Johans.
Den äldre var självsäker, segade sig spänstigt upp och när han ryckte fram darrade stegen till, ett av dess fästen hade börjat fräta sig loss ur cementväggen.
Leken skulle fortsätta!
Han förstod nu att det bara var att gå vidare, löpa linan ut.
Han skulle inte väckas ur en ofullgången dröm, han ville inte ha skrubbsår från en halvmesyr.
Det var expansionskrig han förde, hans fantasivärld skulle utvidgas med nya brohuvuden.
Dörren till tornet blockerades av slangrullar, han visste att de brukade stuvas in där i väntan på tvättning.
Energiskt stötte han mot med armbågen och vrålade inombords när han kände hur massan gav vika.
--- Törs vi fortsätta ... Du, Johan, är det inte läskigt då ... --- Ah, klart det är ... Men tänk på vilken utsikt, alltså ... Grannpojken var försvarslös.
Ovanför hans huvud vindlade labyrinten av de snedställda stegarna som förband våning efter våning.
Om han missade ett fotsteg kunde han ramla och slå ihjäl sig.
--- Vad är du rädd för ? Kom, så går vi ... Sjuåringen skakade, all hans koncentration gick åt till att hålla de skamsna tårarna tillbaka.
Han hade spelat ishockey, sedan kurragömma och instruktion i slangtvätten, men det här hade han inte bett om.
--- Kom då ... Johan stod på den första avsatsen och såg ned på honom.
--- ... luckorna är stängda så det är ingen som ser oss ... Han mindes sina egna erfarenheter från tornet, hur han i början vågat upp till första våningen och sen hur han fyra gånger tvekat innan han tog kliven uppför den branta stegen mot takluckan.
--- Jag kan gå bakom dej så behöver du inte vara rädd för att ramla ... --- Ja, gör det ... --- Okey, men kom hit först ... Och Göran klev upp.
De fortsatte, Johan hade honom i sin famn, den sista biten fick han nästan trycka på och med gemensam kraft fick de upp plåtluckan mot friheten.
Avsatsen var liten, högst tre kvadratmeter.
Den omgärdades av en tjock mur, som de kunde luta sig mot och se ut.
Blicken gick till skolan och de äldsta eleverna var på hemväg nu, den fortsatte över Mariekällgatan och Görans gård och kom så in på brandstationen, de såg några uniformerade män stå och samtala vid en bil, Johan kunde snett uppifrån observera Elsa i köket, den runda lampgloben lyste över spisen, hon läste i en veckotidning och lyfte av när kaffet började koka.
Jörgens cykel var borta från parkeringsplatsen, de kunde ingenstans upptäcka sina kamrater, istäcket var tunt och ojämnt, man såg den mörka sandplanen under hinnan, den liknade hotfulla åskmoln.
Bensinmacken var utan kunder, någon i grön overall ålade fram underifrån en lastbil.
Johan kände igen Ingrid Persson på väg hem med en shoppingkasse, en blåvit buss blev tvättad utanför garaget.
--- Vad mycket man ser ... --- Ja visst, jag har varit här förr ... --- Tänk om vi får syn på killarna ... --- Äh, dom har väl tappat bort varann ... Jörgen kom cyklande på trottoaren vid bensinmacken, folk vek undan och skrek åt honom.
Han klev av alldeles under tornets fot vid trappan och drog sitt åkdon bredvid isbanan upp på gården.
--- Ska vi inte ropa på honom ? --- Äh, han får väl leta rätt på oss ... De blev tysta en stund, eftermiddagen led och de såg mot kyrktornet där nere vid torget när det slog tre.
--- Det är stadens hjärta det här, sa Johan.
--- Vadå då ? --- Ja, vi kan ju se allting och ingen ser oss ... och sen kan man ropa och ingen förstår var det kommer ifrån ... --- Ska vi göra det ...!
Och de vrålade högt " Heja Sport!
", men ingen brydde sig om dem.
2 Caesar hastade över gårdsplanen.
Magen sög och det tunga slangjobbet nere i källaren hade satt sig i hans rygg.
Men rena var de, med nyputsad bil och nyrakade mannar kunde Sörensson åka ut på nästa eldsvåda.
Det var mitt på eftermiddagen, genom ett öppet fönster kunde han höra Riksronden och snart skymtade Elsa Strömberg.
Hon drog in sin sockerkaksform från fönsterbrädet och slöt snabbt igen om sig.
Han hade en bestämd känsla av att någon iakttog honom.
Ja, inte var det Elsa, hon hade ju försvunnit in till kaffet med nybakad kaka.
Nej, det var något större, något osynligt som oavlåtligt observerade honom.
Han stannade till några sekunder, såg sig försiktigt om, men fann ingenting.
Det var bäst att gå vidare, någon annan kunde få syn på honom och undra.
Från tornet kunde man se hur han snabbt spänstade uppför trapporna mot mittenporten i bostadshuset.
Genom fönstret på första avsatsen fladdrade skörten på hans uniformskavaj förbi.
Dörren till matsalen var tung och suckade långsamt tillbaka av sig själv.
Han hörde höga skratt och mansröster, endast då och då ackompanjerade av spröda skedslag mot kaffekopparnas väggar.
--- Tjena, Caesar ... Han väntade in en fortsättning, men när den inte kom gick han fram till sitt matskåp.
Skåpen bildade tillsammans en jättelik box med hundratals luckor, som tog upp en tredjedel av matsalens yta.
Några av dem hade dörrarna öppna och han skymtade cigarrettpaket och pilsnerflaskor framför berg av konserver.
Själv förvarade han bara det nödvändigaste här.
Den egna kaffekoppen, som brutit sig ur sextetten hemma i Viksängen och den blanka plåtlådan med smörgås.
Ostskivan hade smält samman och lagt sig som en tunn hinna över det sega knäckebrödet.
I kökshörnan fanns två nya spisar och kokkärl som staden skänkt.
Han skållade sig på den stora tioliterskannan och hällde upp nykokt kaffe i sin älsklingskopp.
Tidigare hade det bubblat över, en brun fläck växte ut från en platta över spiselhällen.
" Ni kan väl diska efter er åtminstone ... Sen kommer Berta och tar hand om det ... " Med kaffekopp och smörgås i händerna dök Caesar fram bakifrån den refflade plastavhägnaden.
Matsalen bestod av åtta kaffebord med perstorpsskivor och plastöverdragna stålrörsben.
Nere i hörnet vid fönstret satt " Torkan " och höll låda.
Den nittonårige Bosse Nilsson rökte eftertänksamt och rättade till sin slipsknut.
Han följde " Torkan " i allt.
Han hade satt en ära i att vara nummer två.
Sålunda var han den näst mest skicklige ambulansföraren --- båda kunde väja undan i stadstrafiken i åttio kilometers fart ---, den näst modigaste rökdykaren, den näst framgångsrikaste brudjägaren.
Det plågade honom intensivt, men han förstod att han behövde " Torkan " som jämförelsegrund.
När den kaxige kamraten var sjukskriven eller på semester blev Bosse bara en blek avbild av sitt vanliga jag.
De var båda uppvuxna i fallfärdiga träkåkar utåt Ritorp och Bosse hade snällt klivit i den fem år äldre idolens spår.
Allt hade han lärt sig av honom : skolkning, rökning, fotboll, mopeder, flickor, bilar, sprit, brandkåren.
Han betraktades allmänt som en skugga.
Tredje man vid bordet var Ulf Nilsson, ishockeyspelaren.
På matchdagarna var han alltid fåordigare och tillknäpptare än vanligt.
Nu satt han och slog sina fingertoppar mot varandra så händerna bildade en trekant.
--- Skönt med kaffekaffetåren, va ..., Caesar ..., började " Torkan ".
--- Visst.
--- Öh du, är du så skraj för att hoppa från tornet ? Va ? ... Ni skulle se alltså, Caesar vågade bara kasta sej ut från första våningen ... --- Fan är det inget krut i dej, imiterade Bosse.
Men Caesar svarade inte.
Han skulle välja ett annat bord.
Han hade redan fått syn på Bertil Andersson i ett dunkelt hörn, han satt och bläddrade i Aftonbladet och höll en halväten smörgås som en bortglömd cigarrett i den fria handen.
--- Kan jag inte sitta hos dej ... --- Va ? ... Visst, visst ... Den jämnårige kollegan var tyst, han drog bara till sig sin kopp några centimeter och bet kvickt i sig smörgåsen, som trodde han någon skulle ta den från honom.
Glasögonen gled ständigt ned mot nästippen och han räddade dem strax innan de föll av.
--- Ikväll, Uffe, måste ni ta dom djävlarna ... --- Mmm ... --- Men, för fan, snacka med Vicke!
Skulle inte han lägga av i år ? --- Ja, han har snackat om det.
--- Ja, då så, för fan ... Han måste väl göra hat trick alltså ... Lura Tommy, dragning åt höger och så trissan i vänsterhörnet.
Visst, det går han på, som råttan i asken, vet du ... --- Jo jo, kanske ... --- Jaha.
Jag kommer ihåg när han lirade i Star, vet du.
Och Nisse, Nisse Lundbom va, han var ju med då ... Och han sa att Tommy var helt omöjlig på dom där dragningarna.
Tränaren gnällde på honom och sa att alla hajar ju det där.
Ja, då började han se upp med dom där högerdragningarna ... Vet ni hur det blev då då ? --- Nej.
--- Ja, alla började dra åt vänster ... --- Ja, men han kan ju ha lärt sej det där ... --- Jojo, men du vet gamla hundar och så där ... Nej men, låt Vicke komma fri med honom, då ringer det alltså ... --- Djurgår'n vinner i år, det är inget snack, fyllde Bosse sorgmodigt i.
--- Ja, " Torkan ", du vet dom har ett otroligt lag ... --- Ah, slaska upp " Tumba " mot planket, sen ska du se att dom tappar ståfräset ... --- Jojo, men det är ju andra också.
Stöveln och Tjalle och Stoltz och Björn och jag vet inte vad ... Fan, halva laget platsar ju i Tre Kronor ... --- Ah, ja det kanske dom har gjort nu, va ... Men titta på vårat lag : Ja, det är du, Vicke, Kiosken, Leffe, Wretling, Rickard och Björn.
För fan, är inte det ett lag ? --- Fan att dom där djävlarna i Göteborg skulle sno " Sura " och Lundwall ..., mumlade Bosse.
--- Sss, plantor ... Vi klarar oss utan dom.
Nej, du ska se att Vicke fixar det här ikväll ... Fan, Djurgår'n behöver ju lite stryk, inte sant Uffe ... --- Jojo, det är klart.
Men du vet, har man spelat mot det där gänget ... --- Ah, bandyfröken Fredblad, vad är det för nåt att komma med ? --- Han är inte så tokig i hockey, faktiskt ... --- Jaaa, han spelar det där vansinniga spelet.
Har ni sett på TV, va ? ... Man ser ju för fan inte bollen ... " Torkan " riktade en blick mot Caesar, men det kom inga protester om Nässjö IF:s storhet.
Han satt och rörde i kaffekoppen medan Bertil gled nedför radioprogrammet i tidningen.
" Varför säger du ingenting ... Jag orkar inte länge till ... Och snart kommer det fysiska våldet, långsamt och försiktigt ... Först krokben, sen en stöt i ryggen, uppkäftigt slag i ansiktet ... De vräker mej nedför trappan om jag säger nåt ... " Han fortsatte att hålla tyst.
Det andra bordet accepterade honom, strök ut honom ur synfältet, låtsades att han inte fanns.
Bertil lade tidningen till rätta, omsorgsfullt vikt framför sig på bordet, och knackade fram en cigarrett ur paketet.
Caesar tog emot och sträckte sig nervöst fram mot den flämtande tändstickslågan.
De satt ordlösa en minut.
Caesar såg oupphörligt på sekundvisaren och efter ett fullbordat varv tog Bertil till orda.
--- Ja, det är sju minuter kvar ... --- Mmm ... Och Caesar böjde sig fram mot sin vän.
De andra såg ingenting, upptagna som de var av ishockeytaktik.
" Torkan " illustrerade Djurgårdsmålet med sin uppresta tändsticksask.
--- Dom pratar så djävla mycket.
Kan man inte få ha lugn och ro när man fikar ... --- Äsch, dom är unga, grabbarna.
Och sen har dom gått upp i den där matchen ... --- Ja, jag kan inte begripa att det kan vara så intressant ... --- Nej, det är skillnad med skidor, alltså ... --- Ja visst.
När man gör nånting själv ... --- Lagsporter är till för lathundar, som kan gömma sej bakom dom som är starkare ... --- Visst ... I samförstånd såg han in i norrlänningens ögon.
De kom till Södertälje ungefär samtidigt.
Bertil hade varit plåtslagare i Vännäs och Umeå, men mobiliserades ned till skärgården.
Så hade han träffat en flicka och blivit kvar i Stockholmstrakten.
Hans ansikte var oändligt väderbitet.
Det hade inga rynkor, var en rynka i sig själv.
När han talade glittrade ögonen, han sa aldrig något oväsentligt, då föredrog han att hålla tyst.
Samtal var ett redskap för förtrolighet och vänskap.
--- Du, kan jag få titta i tidningen ett tag ... --- Visst ... Målvaktsillustrationerna fortsatte på det andra bordet.
" Torkan " lånade kaffeskedarna från de andra och tillsammans blev de en radarspelande kedja.
Han var upphetsad nu och talade högljutt om Sportklubbens stolta traditioner.
--- Jag kommer ihåg som grabb, alltså, när jag och farsan var på Stadion och såg Brand-Johan i SM-finalen mot Hammarby.
Ja, det var när " Plutten " och " Hogge " och dom där killarna lirade.
Ja, då snackade man precis som du gör nu, Uffe ... " Söderkanadensarna ", sa man.
Söderkanadensarna är oslagbara, va ... Fan i helvete, sa farsan.
Inte med Brand-Johan ... Ja, den fan, han var alldeles otrolig, alltså ... Ja, " Plutten " kom ju fri och den där förbannade publiken halsade sin bärsa och skrek : " Nu ringer det!
" Så fan!
ropade jag.
Och jag höll på att bli nedklubbad.
Ja, Brand-Johan alltså, han tog ju lätt, slog bara iväg pucken med sin spade.
" Plutten " vart så psykad att han gick av plan och så kastade dom in en ännu sämre planta ... --- Ja ... --- Ja ? Ja, det är klart att vi spelar likadant ikväll.
Det kommer en massa packade djurgårdare och ställer sej med vimplar längst uppe på stora läktar'n.
Men, ser ni, dom kommer att åka hem också ... Sitta på tåget och spy upp sin djävla segerchampagne.
--- Ja, vi har ingen Brand-Johan nu ... De talade om legenden och Caesar mindes sina första år vid brandkåren.
Tidningar kom och gjorde reportage.
Johan höll hov.
En gång hade han själv hamnat som kulissfigur på ett foto i en rysk idrottstidning.
Johan hade varit allas vän, han skulle bjuda stort och generöst, ställde alltid upp.
En gång hade de gått till idrottsparken en vacker sommardag då en ekvilibrist erbjöd sig att balansera någon ur publiken på ryggen medan han promenerade på sin lina.
Alla puffade och tittade på Johan, men han var inte nödbedd.
Lindansaren halkade till innan föreställningen och Johan kom undan med blotta förskräckelsen.
De sista matcherna i början på femtiotalet, när " Flodan " kom fram och höll på att peta sin läromästare.
Johan hade känt sig hotad, styrkt sig med en tår för att fortfarande vara bäst, men ungdomen vann ändå.
Sen kom de spirituella föredragen om ishockey i alla stadens föreningar.
Man tyckte att han var en glad och festlig prick, men kunde inte läsa in att glädjen var skriven med konstgjord penna.
Och på dödsdagen, när " Torkan " just börjat på kåren, kom barnen till vakten och frågade vart deras vän tagit vägen.
Caesar satt där inne, kondoleanssamtalen ringdes in, han höll masken och bockade djupt rörd.
Men när de små pojkarna knackade på fönstret och han öppnade för att höra deras fråga, brast allt för honom.
Sanningen, sanningen, det outhärdliga som alltid måste lämna kroppen, som ord, svett eller tårar.
'Vad gråter farbror för ? 'Är du ledsen ? 'Ja.
Man kan vara ledsen om man är stor också.
" Brand-Johan, Brand-Johan.
Varför tala om honom nu ? " --- Vad är det med dej ? Bertil såg oroat mot Caesars sammanpressade ansikte.
--- Nej, nej, det är ingenting ... --- Nej, då så.
Men du ser så ledsen ut.
--- Jag är trött bara.
--- Ledig i morgon ? --- Mmm ... --- Ta igen dej då ... Börja dan med en långpromenad och sätt fötterna i blöt när du kommer hem.
--- Är det bra då ? Han kunde inte hålla tillbaka ett leende.
Ishockeyteoretikerna hade rest sig.
Kanske sa de något när de gick, men Caesar kunde inte uppfatta det, förträngningen var ömsesidig.
På väg ut hade någon öppnat ett fönster mot gården.
Det drog kallt och luftströmmen sökte sig förbi skåpen bort mot bordet.
Plötsligt hördes ihållande rop från några gälla pojkröster.
--- Jooooooohan!
Gööööööran!
Fritt fram!
Det upprepades flera gånger och de blev avsnästa.
Ett kvävt svar kom någonstans uppifrån himlen.
--- Vad fan gör ni där i tornet, ungdjävlar!
Det är för i helvete ingen lekstuga!
Bosse Nilsson hade kaxat till sig för andra gången.
Han var en av de yngsta brandmännen och ville hålla en skarp gräns nedåt.
Han var rädd för att bli hopblandad med skolpojkarna.
Alla brandmän var vana att munhuggas med barnen, det kom dem inte vid.
Men när någon naggade Bosses hårt tillkämpade auktoritet i kanten, klarade han inte av trycket.
--- Ja, stå inte där och var uppkäftig ...!
--- Kan du inte stänga fönstret, det var ett satans liv, sa Caesar.
--- Nja, vi måste gå ganska snart i alla fall.
--- Jag ska bara ögna igenom tidningen ... Bladen känns sträva och tjocka.
Man skårar så lätt tummens yta.
Och alla orden utan hemortsrätt.
Spalter, versaler, utropstecken.
Det skulle tagit Caesar tre timmar att läsa allt.
En urkund, som ringar in denna dag.
Han lät ögonen snabbt överblicka slagfältet.
Men han var inte fältherren mäktig att ordna leden.
Varje artikel var en krusning på ytan, ständigt avbruten av en ovidkommande notis eller otydliga bilder.
Det gick snabbt.
Hästhovarna smattrade och sidorna lades till varandra mot bordsskivan.
Han sprang igenom ett stall, fyllde foderpåsarna med outsagda frågor.
Ett ansikte breder ut sig, ett tomt skrik bildar ringar i den vindstilla dammen.
Kvinnan förs med strömmen mot kvarnhjulet.
Liknade hon Anita ? Var inte bilden fångad under helgen på nattkafét Signalen ? Bilden blev rörlig, hon hade samma sätt att öppna munnen innan varje replik, liksom kippade hon efter andan för att kunna fånga in något större i sina ord.
Nej, det var inte bara den egna historien.
Han såg hur Anita representerade något.
Det fanns kvinnor som hon.
Det fanns hennes villkor, en film som projicerades på hundratals pärldukar.
Den vräkta, förskrämda zigenerskan i Örebro hade Anitas ödmjuka blick mitt i raseriet.
Under de brokiga klänningsvecken vilade samma bröst.
Mjukheten hävde sig upp och ned i takt med andningen.
De hade skilts åt under tystnad.
Genom fönstret såg han hur hon höll igen för att sedan börja gråta i taxin över Skanstullsbron.
Det var orden han inte sagt, tankebanorna som flöt ut som den blöta smutsiga kolstybben i Idrottsparken.
Först i spårvagnens raka räls hittade han tillbaka.
--- En riktig snygging, sa Bertil.
--- Ja visst ... Han bläddrade vidare, väggklockan hostade ett steg, slangen väntade, som ett oändligt rör eller en jättes långsmala slokande lem.
Sportsidorna talade om kvällens match.
Den självsäkre reportern satt i Stockholm och talade om arvfiendernas möte, där småstadsborna skulle spolas undan med vattenkanonerna.
DJURGÅRDEN VINNER MED 9-2.
--- Han är realist!
lät Bertil höra och släppte sin cigarrett som en fallskärm mot askfatet.
--- Vem då ? --- Jo, den där reportern.
Sportklubben har inte en chans.
Sen får grabbarna tro vad dom vill ... --- Nej, det kanske är så.
--- Visst ... Men spänningen var bruten.
Caesar visste att Anita låg någonstans, kvävd i pappershögen.
Han skulle köpa tidningen och se på henne när han fick lust.
Hon skulle bli hans pappersflicka, klosettälskarinnan, tills minnet gulnade och började nötas i kanterna.
Bertil reste sig, dunkade honom på axeln och lade sin båtmössa till rätta på hjässan.
--- Äh, kom nu, hör du, det är hög tid ... " Ja.
Hög tid, ja ... Det är dags att göra nåt ... Vem kan vara ensam ... I längden, menar jag ... " --- Ska du med ? --- Visst, visst ... Och när Caesar gick genom den suckande självstängande dörren var det Anitas unga mjuka kropp han sjönk in i.
3 --- Det är lugnt ... --- Äh fan, vad du ruffar ... --- Vadå då, jag kan väl inte rå för att jag är starkare ... --- Nyyvettö, ska du behöva slå klubban mot benet på mej för det ... --- Var inte barnslig nu, Lasse, vi är ju bättre bara.
Okey, Johan, 2-0.
Du håller väl räkningen ? --- Visst.
Han satt på det andra trappsteget och såg ned i källargången.
På väggen hängde en lokaltelefon och de höga klubborna var ständigt nära att vispa ner luren.
Man spelade bandy i den långa gången.
15 * 1_1/2 meter var planens yta.
Man hade hittat klubborna och målvaktsskydden i den stora skrubben, som brukades av Brandkårens Idrottsförening, sedan hade Olle rusat upp efter sin tennisboll.
--- 3-0.
Storstilat ... --- Fan vad du fuskar!
!!
--- Ja, täck upp lite bättre.
Det är väl inte mitt fel om Göran är så dålig i mål ... --- Ska du säga ... --- Äh, spela nu, ropade Johan.
I hans domaruppgift ingick att göra nedsläpp efter varje mål.
Olle och Lasse stod beredda bredvid ingången till tvättrummet.
Var kunde Jörgen hålla hus ? Han kände alla brandstationens vinklar och prång.
Nere i de labyrintartade källargångarna hittade han som i sin egen ficka.
Hans pappa hade en frysbox i sin skrubb och en gång hade Johan och han suttit där och slafsat i sig stenhårda iskalla blåbär.
Men var kunde han hålla hus nu ? Spelet hade stagnerat till nervkrig.
Olle och Lasse möttes och som målvakter fick de varsin av bröderna.
Olle skyddade Peters bräckliga bålverk och Göran fick motta Lasses utskällning vid varje överspelning.
Turneringens dark horse var det tredje laget, Johan och Jörgen.
Olle och Lasse hade försvunnit in i den smala gången som avgrenade sig vid planens mittpunkt.
Den som kom ut ur mörkret först skulle ha fri gång mot sin överraskade målvakt.
Några sekunder var det alldeles tyst i källaren.
Johan kunde höra en dörr öppnas uppe i trapphuset.
Långsamt suckade den igen och två män satte av nedför.
Innan Caesar öppnade porten nickade han stelt mot pojken på trappsteget.
" Han är rätt underlig, egentligen.
Han är nog släkt med den där gamla tanten ... Det kanske är hans morsa.
Undrar om det är nån som känner honom ? Han säger inte mycket, men ser alltid snäll ut.
Jag har aldrig sett honom förbannad ... " Och det var mer än man kunde säga om de andra brandmännen.
Johan kom att tänka på Bosse Nilsson, som stått nere på gården och spelat tuff.
Han hade kommenderat ned dem från tornet och trott att han var Sörensson, minst.
Det enklaste hade ju varit att bara stanna kvar.
" Han skulle aldrig våga komma upp ... Han kunde ju skälla på Göran, men mej skulle han inte våga ... " Göran vrålade och tjöt.
Det var Lasse som kommit ut ur sidogången och överspelat sin fem år äldre kamrat.
Han satsade på ett hårt skott och Peter blev så rädd att han sprang bakom hörnet.
Tennisbollen dunsade in i pannrummets dörr och stoppades av Lasses klubba på återvägen.
--- 3-1, vrålade han med segervittring i halsen.
--- Du får nog utvisa den där ungen, inföll Olle, han rev ju omkull mej där inne ... --- Skitsnack!
--- Äh, håll käften, ungdjävel ... --- Det var mål alltså, sa Johan.
Jag kunde ju inte se vad han gjorde där inne ... Och det blir ju mer spännande nu.
--- Det är inte renhårigt av dej, Johan ... --- Spela, vrålade Göran inifrån sitt mörka hörn.
Jörgen syntes inte till.
Olle bet sig samman.
Peter hade vågat sig fram ur sin gömma nu och lyssnade uppmärksamt på hans viskade ord.
Inne i skrubben hade man hittat Brand-Johans gamla målvaktskydd.
Gråa och fuktskadade hade de legat och skräpat i olika prång, tills någon kulturintresserad tog hand om dem, lade in ny mjuk stoppning och sydde ihop skinnet.
Bindningarna var i original med stora hål i lädret och rostiga pliggar som höll skydden på plats.
De nådde ända upp till låren på bröderna, som fått var sitt att fästa på högerbenet.
De kunde inte böja sig, men hade av regelboken fått rätt att sparka ut bollen på spelbanan om de kände sig hotade.
--- Okey, sa Olle.
Du kan göra nedsläpp nu ... --- Ni har inte en chans ... --- Passa dej pysen, så du inte blir söndertacklad ... Olle var äldst i sin generation av brandkårsbarn.
Den bestod av Johan, Jörgen och Eva, Jörgens tvillingsyster.
Utåt sett framstod Olle som kungen, men i Johans stängda rum kunde ingen peta ned honom från tronen.
Nästa generation uppåt på skalan var Ulla Persson och hennes jämnåriga.
De hade haft en stilla uppväxt och kårens lokaler fått andas ut.
De var tre flickor och en ensam pojke.
Till dem som föddes under kriget då stationen byggdes hörde bland annat Birger, Johans bror.
De hade varit pionjärerna.
Det var de som blev stadens längsta barn uppe i tornet, under deras tid hade lokaltidningen kommit och fotograferat " barnens brandkår ", " Brand-Johans adepter " och allt vad de hette.
Nu växte staden lavinartat för varje år som gick.
Nu talade ingen om den glada brandkårsfamiljen, folkhumorn hade ställt in kikarsiktet på de nybyggda områden, som blev uppsamlingsplatser för industrins behov av invandrare, och döpt dem till Karelen och Knivsta.
Olle slog till, det ringde i Lasses klubba och han tappade nästan greppet om den.
Åldermannen skydde inga medel och snart hade han satt de erforderliga baljorna mot den vettskrämde Görans vägg.
--- Ja, ni fick ett tröstmål i alla fall ... --- Snacka du, du spelade ju så djävla hårt att du skulle blivit utvisad om inte domarn varit så partisk ... --- Jag är inte partisk ... --- Nehäru, du har ju inte sett nånting ... --- Vadå sett ? --- Ja, du kunde ju ha sett hur Olle gruffade till exempel ... --- Jajaja, vi vann ju, eller hur ? Då är det väl inget att snacka om ... --- Okey, okey, ni vann ... Jörgen hade inte visat sig.
--- Var fan är Jörgen ? frågade Johan.
--- Han ska väl vara här nånstans ... --- Ja, jag har inte sett till honom ... --- Fan, att han aldrig kan vara där han ska ... --- Ah, han är väl uppe och käkar ... --- Jag har ingen lust att gå upp och hämta honom.
--- Du kan väl ringa, sa Olle och pekade med klubban mot lokaltelefonen.
Johan tryckte in den lilla knappen två gånger och lyfte luren.
Det susade tyst ett ögonblick innan någon svarade inne på vakten.
Det var Totte Döskalle, Torsten Svanberg.
--- Isakssons bostad, sa Johan korthugget och såg sig omkring.
Grannpojkarna var förundrade över den konstiga apparaten, en telefon utan sifferskiva.
--- Kan jag få tala med Jörgen ? Medan han väntade vägde han på höger fot och knackade melodiskt med den lediga handen i betongväggen.
De andra stod som tända ljus, Olle höll bollen som ett färskt ägg i sin hand.
--- Ska du inte komma ner och spela ? Vadå ? ... Äh, det kan du väl göra sen ... En timme bara ... Ja, vi måste slå Göran och Lasse, fattar du väl ... Olle svarade på blinkningen och släppte ägget mot golvet.
Lasse gnisslade tänder och anade konspiration.
--- Ja, men då kommer du ner då ... Ja.
Okay ... Hej!
( Luren i klykan.
) Han kommer ner, nu ska ni få er en omgång ... --- Sss, Olle ska ju döma ... --- Ja ? --- Han är väl lika partisk som dej.
--- Lägg av nu, Lasse, bästa laget vinner fattar du väl ... --- Du kommer bergis att döma bort massor med mål ... --- Jaja, vi spelar väl först ... --- Okey, vi får väl vänta på att han ska komma ner då ... Göran såg mörkt på sin tornkamrat.
Uppe i skyn kunde de försonas, när alla slagfält såg ut som små grytlappar.
Men nu var det allvar och inga blandlag.
Det gällde Brandkårens pojklag mot övriga världen, representerad av honom själv och Lasse.
Jörgen lät dröja på sig och när han väl kom hade han dragit på sig sin fars säckiga svartröda träningsoverall och en skrikande röd toppluva med löjligt vickande tofs.
--- Vad fan är det där ?!
sa Lasse.
--- Vi skulle ju vinna, svarade Jörgen kitsligt.
Man måste ju klä sej förnuftigt ... Ibland blev han otroligt lillgammal.
Då var det som om han reproducerade sin fars långa monologer över pilsnerflaskan vid köksbordet.
För det mesta gick han och gnagde på en sönderhackad aggressivitet, som kunde bubbla över vid de mest oväntade tillfällen.
--- Okey, skrattade Johan, nu ser ni ju själva att ni inte har en chans ... --- Sss, det är målen som räknas ... --- Just det, jag ska vara målvakt, bräkte Jörgen och började spänna av Peter skyddet.
Johan kände ångesten komma och stryka bakhuvudet.
Han skulle vara utespelare och stångas med den välutvecklade Lasse.
Han önskade sig tillbaka till snövallen vid isbanan, där han kunde sitta och vara förnumstig utan att behöva avslöja sina bristande färdigheter.
Det skulle inte bli något lagspel nu.
Det skulle bli en tvekamp med räddhågsna drabanter fastklistrade mot kortväggarna.
Vad det gällde var den personliga stoltheten.
Jörgen försökte jogga sig i form med det stela benskyddet, men det skavde bara ont när han sviktade på fötterna.
Först nu såg de andra att han bar gymnastikskor.
" Om ändå spelaren vore lika bra som utrustningen ... Inte ett djävla mål ska dom få ... Vi ska ta silver i alla fall ... " Domaren, Olle, hade halat fram en liten visselpipa ur fickan.
Han höll bollen högt upp i luften och närmade sig nedsläppningspunkten mellan de två anfallsspelarnas klubblad.
Man kunde tydligt se på honom att han dömde matchen om andra pris.
Smäleken över baklängesmålet hade han svalt för länge sedan.
Nu gällde det för brandkåren att försvara sina färger.
--- Kör igång då, ropade Jörgen från pannrumsdörren.
Olle släppte bollen.
Johan såg den dala och lägga sig till rätta mot Lasses isoleringsband.
Den gälla visslan och Olles röst ringde i hans huvud : " 1-0 ".
Strax kom Jörgen och knackade på, men det var ihåligt, tömt på konkreta tankar.
--- Ryck upp dej, Johan ... --- Ja, där ser ni, vad var det jag sa, Olle är partisk ... --- Äh, jag ville ju bara att Johan skulle rycka upp sej ... Det var hans förslag, han hade tipsat om idrottsföreningens olåsta skrubb, han hade berättat för grannpojkarna om Legendens målvaktskydd, som ingen av dem sett i spel.
Alltid var det han som satte de andra i rörelse och själv försvann i en fallucka till sitt orubbliga kungarike.
Men golvet var stenhårt.
Här och där gick tunna rispor i cementen, men ingenstans kunde man sjunka ner.
Olle stod stor och myndig i öppningen mot trapphuset.
Fjorton steg bakom honom lyste friheten genom farstuportens glasruta.
Johan kände hur kraften återvände.
Han utnyttjade sin tyngd mot Lasses finlemmade teknik, tryckte bollen med klubbladet mot väggen och kom förbi.
--- Fan, vad feg du är ... --- Snacka inte, försök att ta bollen i stället ... --- 1-1.
Lasse slog en försiktig jabb mot hans sida och han svarade med att böja armen mot ryggen.
--- Låt bli Johan, löd domarrösten, spela i stället ... --- Han gruffar ju bara ... --- Jaja.
Det låg i Olles intresse att turneringen slutspelades.
De skulle inte kunna bortförklara något när han utnämnde sig själv till mästare.
Alltid var det någon som försökte lägga hinder i vägen, men nu skulle det inte gå.
Det var inte matdags än på någon timme.
Grannpojkarna var så små att de inte kunde skylla på läxor, Jörgen skulle ändå stanna kvar eftersom det var så tråkigt hemma.
Frågetecknet var Johan.
Nedsläpp igen.
Jörgen fortsatte att hoppa på sitt cementgjutna ben, brydde sig inte om spelet, såg inte bollen förrän han var nära att halka på den.
--- Se dej för, för fan ... Lasses klubba krafsade i Jörgens hand, men Olle kom och föste undan anfallsspelaren.
--- Vadå då ? --- Målvakten har tagit bollen.
Då får du inte angripa.
--- Sss, han har inte tagit den.
Han höll ju på att slå på aschlet ... I andra ändan av gången flabbade Göran till.
Johan kände att han måste bombardera sin deserterade tornsoldat.
Han var ju redan uppställd mot väggen.
Han hörde ett hasande ljud mot golvet och när han vände sig om var allt klart.
Lasse kom springande efter den rullande bollen.
Det var bara att fånga den med klubban, safta i och se hur Göran höjde händerna till skydd mot ansiktet.
Vuxna fotbollsspelare skyddade i första hand underlivet, det hade han sett på TV.
Det såg ut som om de stod och tvättade på rad, när de parerade en farlig frispark.
Visselpipan och Olles triumfton : --- 2-1 till Brandkåren.
Jörgen vrålade högt, han hade inte sett någonting, bara registrerat resultatet.
Byxorna putade ut i baken och den nådde nästan marken.
I segerglädje drog han upp dem till armhålan i tro att de skulle stanna där.
Johan kände att balansen var återställd.
Vasallfurstarnas uppror hade misslyckats.
Efter nedsläppet kom de in i den mörka sidogången.
Ingen såg dem.
De upplevde bara svettiga kläder och tung andhämtning.
--- Nu ska du se, sa Lasse, du fattar väl att vi vinner ... --- Äh, min målvakt är ju fenomenal ... --- Tss, Jörgen är ju sämre än en stolpe.
Men du kan ju ta av honom träningsoverallen och lägga dit den i stället.
Fastän förslaget lät vansinnigt började Johan tänka på det, koncentrationen brast och Lasse lyckades ta sig loss.
--- Lägg dit overallen, skrek han när han vek runt hörnet.
--- 2-2, sa den myndige domaren, när Johan tittade ut igen.
--- Kan vi inte ta bort den där sidogången ... --- Det är ju lika för alla ... --- Kan inte Peter ställa sej där och se till att inte bollen går in ... --- Vadå då ? Jag hjälper ju domaren ... --- Nej, Johan, då skulle vi få lov att spela om allting, sa domaren och så fick det bli.
--- Nästa gång vi gör en turnering kan vi väl göra det ... --- Ja, då kanske ... Han beslutade sig för att skriva en regelbok.
Han skulle gå ned till pappas kontor och sätta sig vid maskinen och dunka in de underliga sammanväxta S-en, som han sett i fackföreningsprotokollen.
--- Okey, Jörgen, nu ska vi kämpa ... Och för att riktigt offra sig gjorde han motståndarna till Djurgårdens Idrottsförening.
Han var själv den elegante Vicke Hallon och Lasse blev till den store fule Lasse Björn, rundningsmärket.
Vicke skulle dribbla sig förbi och låta den fege Djurgårdsmålvakten få sprattla i nätmaskorna.
Vad han inte visste var att Lasse just nu tänkte exakt samma sak.
Han var framme och talade taktik med Göran, de skrattade och pekade menande på det fega motståndarlaget.
--- Okey, nedsläpp, ropade Olle.
Han var hela tiden livrädd att turneringen måste avbrytas.
Det kunde komma någon och köra iväg dem, det kunde bli utryckning och då skulle grannpojkarna bli upphetsade och nyfikna av alla stöveltrampen i trapphuset.
Någon förälder förirrade sig kanske till brandstationens tomt och lät sin röst tränga in genom någon ventil eller ett öppet källarfönster.
Redan snabbt kände Johan att han var för aggressiv.
Bortaplanen var en favör för Lasse, han hade ingen förväntansfull publik med spefulla kommentarer till alla felpassningar.
Han behövde inte bry sig om utskällningen i lokaltidningen dagen efter.
Han skulle inte ens läsa den.
Det blev 3-2 och 4-2.
Jörgen var okoncentrerad och började tala om mat.
Johan beslutade sig för ett desperat byte.
Han ställde sig i målet, Jörgen fick spela ute.
Hans enda chans nu var att få in ett långskott, som passerade Lasse och smaskade in i väggen bakom Göran.
Den hungrige utespelaren gjorde allt för att få slut på kampen.
Han försökte knappt ens bryta Lasses dribblingar.
--- Vad fan tänker du på ?!
vrålade Johan.
--- Jag vill upp och käka, svarade Jörgen ilsket.
Jag vill ha nåt i magen, fattar du inte det ... Publik, motspelare och domare skrattade.
Nej, ingenting stämde.
Vicke Hallon var ingen målvakt och Björn Fagerlund brukade nog fylla sin mage innan match.
Lasse saftade från långt håll, Jörgen vände ryggen till och var nära att riva ned taklampan med sin klubba.
--- Ha, den där tar jag!
sa Johan och fick en perfekt träff på tennisbollen.
Den gick i höjd med Lasses klubbfattning och han blev överspelad.
När den nådde kortsidan hade den gått in i en studskarusell som förvirrade och överlistade Göran.
Domarpipan blev musik.
Den var den första tonen i Gladiatorernas intåg och Johan fortsatte att vissla.
--- 4-3.
Nu är det verkligen stenhårt, sa Olle oroligt.
Klockan närmade sig fyra och mat och läxor väntade.
--- Eventuellt får vi väl köra finalen senare ... Ingen hörde på, alla inväntade nu nedsläppet.
Göran spände av sig målvaktskyddet.
De hade sett kanadensarna i TV, som tog ut sin målvakt mot en sjätte utespelare när de var piskade att göra mål.
Johan stod kvar vid sin vägg, nu skulle de andra tre bryta benen av varandra och hur ledigt som helst släppa förbi ett hårt långskott.
De skulle vinna med 5-4 och han bjuda Jörgen på Birgers eller Eklöfs, så att hans tomma mage blev en buktande trumma.
--- Va ? Va ... Vad fan är det här ? Var är Jörgen ... --- Han är på muggen, flinade Lasse.
Han stannade till tre meter från Johan, fintade fram och tillbaka med sin boll.
Bredvid honom stod Göran med exakt samma segerleende.
--- Han har gått på muggen ... --- Olle, ska du inte blåsa av medans Jörgen är och pinkar ... --- Vi hinner nog inte med finalen då ... --- Finalen, ja.
Men det gäller ju den här matchen nu ... Domaren behövde inte ta ställning förrän Jörgen kom ut igen.
Han hade inte varit på toaletten.
Han hade gått in i tvättrummet för att i görligaste mån hålla byxorna uppe.
Han hade hittat ett långt snöre, som han nu knytit runt midjan.
--- Come on, skrek han.
Motståndarna skrattade, råflabbade.
Repet var så långt att han säkert snubblade på det om han försökte springa.
Han hade oskadliggjort sig själv.
Innan någon hunnit göra upp nya planer gick bollen i järndörren bakom Johan.
Grannpojkarna tog upp en segerdans.
De hade slagit den oövervinneliga brandkåren på dess egen hemmaplan.
För Johan var det mer än så.
Han hade allvarligt förlorat i prestige.
Nu skulle det kana utför.
Peter och Jörgen skulle berätta för sina kamrater i första klass, de skulle kanske kasta snöbollar upp mot honom på stora skolgården, som han längtat till i så många år och nu äntligen blivit värdig att beträda.
Kanske skulle hans egna kamrater få reda på det och hans redan dåliga gymnastikbetyg bli uruselt.
Han bestämde sig för att spela apa på heltid när det gällde gymnastik och idrott.
Allvaret hade inte räckt till, det hade visat sig vara fel taktik.
--- Ja, då ska vi mötas då, sa Olle och Peter hade redan börjat snöra på det kastade målvaktskyddet.
Med ens hade Jörgens hunger försvunnit.
Han höll som bäst på med att linda repet i flera varv runt magen.
--- Okey, Johan, vi vinner.
Han räknade snabbt ut att de måste vinna med 5-1 för att stå som segrare i turneringen.
Det var en omöjlig uppgift.
För att bli tvåa var det nog med 5-4.
Lika otänkbart det.
Han beslutade att det skulle få bli 0-5.
Fort som fan.
" Lika bra att stanna kvar i mål ... Det kan ju tänkas att Jörgen gör en räddning ... " Göran hade placerat sig vid mynningen av sidogången.
Han retade Jörgen genom att dra i det sladdriga snöret och brandkårspojken blev snart rasande.
--- Lägg av då, sa Olle.
--- Djävla skitunge, fräste Jörgen så saliven stänkte runt hans flottiga mun.
Men skitungen blev inte rädd, han bara skrattade.
" Där ser man hur det går om ingen är rädd för en ... Jag är ju kung för fan ... " Olle kunde snabbt skotta in sina fem mål.
Jörgen förmådde inte ens göra motstånd vid nedsläppen.
Han längtade efter slutet, då han kunde få spöa upp Göran, men när allt var över hade han glömt bort vad han skulle göra.
Olle räknade högtidligt ut slutresultatet med blyertspennan, som hängde på anslagstavlan utanför tvättstugan.
Olle/Peter 2 2 0 0 10-1 4 Lasse/Göran 2 1 0 1 6-8 2 Johan/Jörgen 2 0 0 2 3-10 0 Tre mål hade Johan gjort, precis som Vicke Hallon skulle göra hat trick på Djurgården.
--- Vi delar väl om nästa gång, så blir det mer jämnt ..., föreslog Lasse.
--- Ja, jag vet inte det jag, jag tycker det ser bra ut det här ... --- Det är klart att du gör med den tabellen ... --- Men jag är lika överlägsen vem jag än har med mej ... --- Du kan ju vara målvakt nästa gång ... --- Spelar ingen roll.
Grannpojkarna struntade i att käfta.
En av dem hade gästspelat i det vinnande laget och de andra två slagit ett rent brandkårslag på bortaplan.
De var nöjda.
När de kom ut på gården igen fick de syn på brödernas far, som stod och såg räddhågsen ut vid grindarna.
Han vinkade till sig sina söner och Lasse följde med på köpet.
Han ville inte visa upp sin griniga farsa för polarna.
Brandstationen låg tom och övergiven.
De tre som var barnfödda här såg sig omkring.
I enstaka logement var lampor tända.
De stora fönstren i gymnastiksalen speglade lysrören, ett av dem blinkade nervöst och skulle säkert gå sönder inom en kvart.
Johan kunde se att det lyste uppe i köket.
Om han blev kvar för länge på gården kunde Elsa upptäcka och ropa upp honom.
--- Vad ska vi göra ? --- Jag vet inte.
--- Jag måste nog gå upp och käka i alla fall.
Jörgen uppslukades av porten de kommit ut genom.
Han bodde med sin far i våningen ovanför Olle.
Hemma hos honom var det ombonat, från köket steg den täta röken upp ur stekpannan och lade sig som lätt imma på rutan.
I lilla rummet värmde en kulört liten lykta på fönsterbrädet.
Hans far tittade fram ur halvdunklet och vinkade glatt till pojkarna.
De iakttog Jörgen när han skyndade upp för trapporna.
Först då han kom in yppades en svag ljuskälla i lägenheten.
Tidigare hade det varit mörkt.
Han skulle själv få öppna en konservburk och koka över på den smutsiga spisen.
Hans syster räknades av hävd till brandkårsbarnen, men efter skilsmässan var hon mest hos sin mamma i Hägersten.
Hon kom nästan bara till stationen vid midsommar och till julfesten, då pappan iklätt sig sitt överslätande helghumör.
--- Har du lust att gå på matchen ikväll, frågade Olle.
--- Ja, jag vet inte, jag har varit hemma från plugget idag.
--- Jag fick två fribiljetter från Uffe i förra veckan, men farsan har ingen lust att gå ikväll ... --- Ja, jag vet inte om dom gillar att jag är ute ... --- Äh, snacka med din farsa.
Ska inte han gå ? --- Jag vet inte.
Jag tror inte det.
--- Men jag reserverar biljetten för dej.
Du kan ju ringa och berätta.
Innan sex.
För jag sticker kvart i sju.
--- Okey.
" Varför fick han fribiljetter av Uffe och inte jag ... Kul att titta på hockey, om man slipper spela själv ... " 4 Det hade cirkulerat så många skrönor om Totte Döskalle, att hans liv till slut blivit en halvt overklig myt.
Det bevisligen sanna var att han varit det enda barnet och uppfostrades av sin mor sedan fadern omkommit i en industriolycka.
Han växte upp i en dragig och omodern enrummare på Villagatan och om modern berättades det att hon prostituerade sig för att kunna försörja sig själv och hålla den lille sonen i skolan med hela kläder.
Hur mycket som stämde visste egentligen ingen.
Men modern kallades för Tattar-Lisa och hans eget öknamn blev förstås Tattar-Totte.
Då, i slutet av 30-talet, hade han krulligt svart hår, som föll ned likt en pudelpäls över hjässa och öron.
En lördagsförmiddag i juli någon gång under kriget brast en sträng inombords hos Tattar-Lisa.
Totte hade gett sig av till Tornedalen och gränsposteringen.
Hon gick ned till torget, iklädd en stor vid klänning som gav henne zigenska drag.
Och fast hon inte var äldre än fyrtio år såg hon förunderligt gammal ut.
Mitt under den livligaste torghandeln började hon sjunga på en underlig visa : Mitt hus i rus går du ifrån mej med ditt krus, allt jag har kvar är en lus i min saknads kalla hus Torgkunderna iakttog henne förbryllat, men brydde sig inte så mycket om det, man visste ju att Tattar-Lisa var en fallen kvinna.
Först när hon började klä av sig, och det var ett helt lager klänningar hon bar, reagerade en rättskaffens medborgare och gick upp till polisstationen i backen.
När konstapeln anlände till torget hade hon bara korsett på sig och den synliga delen av kroppen var fullständigt täckt av variga sår.
Hon isolerades på epidemisjukhuset och när Totte kommit hem efter ilbudet hade hon redan fallit igenom.
Hon satt och vaggade i sitt rum på kronikerhemmet och sjöng oupphörligt på samma sällsamma visa.
Inte ens han kunde begripa vad hon menade.
Till slut blev hon helt apatisk och satt ännu, nära tjugo år senare, på Artursberg och reagerade inte på tilltal.
Dag ut och dag in fixerade hon sin blick genom fönstret på en stor ek i parken.
På våren byggde fåglarna sitt bo i den breda klykan.
Hon såg hur ungarna prövade vingarna på försommaren och gav sig ut i livet, själv sjönk hon mer och mer in i sitt skuggliv.
Det fanns många teorier kring hur Totte fått sitt nya öknamn.
Ett rykte lät berätta att han dödat en tysk spion uppe i Norrbotten under kriget.
Någon sa, att han var så slö och korkad att hans skalle måste vara död.
Numera omtalade han sig själv Totte Döskalle, när han svarade i telefonen eller skrev brev, knappast någon kände hans riktiga efternamn.
Men den allmänna teorin var mycket påtaglig : Efter moderns sammanbrott sörjde han djupt och intensivt.
Han arbetade en tid i en köttaffär, men fick avsked då han skrämde bort kunder med sitt svårmodiga utseende.
Han tappade i vikt också, blev utmärglad och fick en släng av tuberkulosen.
Han togs in på sanatorium och när han sedan hämtade sig förblev ansiktet lika insjunket.
Kindkotorna tycktes skurna i trä och huden var bara en tunn hinna över kraniet.
Alla trodde att han var dödssjuk, men när han sökte anställning vid brandkåren uppfyllde han i ännu högre grad än de andra kravet på att vara " fullt frisk ".
Hans liv bestod till stor del av kompensationer.
Han var medveten om sitt dåliga utgångsläge och det utbredda förtalet.
Efter utskrivningen från sanatoriet hade han målmedvetet börjat bygga upp sin fysik.
Han spelade fotboll i Ekensberg, som på 40-talet var stadens bästa lag, han var en av de bättre i SIF:s B-lag i ishockey och hade så när fått göra allsvensk debut.
Men framför allt älskade han att gå i skogen, ibland terränglöpte han och stundtals gick han bara ut för att andas livsluft eller plocka granris, som han sålde till brandkårsfruarna.
På senare tid hade han börjat umgås med en ung flicka, som arbetade på Astra och de delade en bekväm tvårummare i Bårstabergen.
Nej, Johan ville inte gå upp.
Då skulle han bara bli kvarhållen och inte ha en chans att få gå på matchen.
Det var heller inte roligt att sitta och se på mammas matlagning.
Ingenting kunde man hjälpa till med och hela tiden var man i vägen och fick flytta på sig.
Ibland brukade han " uppfinna ", som han kallade det.
Han tog några ströingredienser här och där i speceriskåpen, smulade sönder knäckebröd, droppade i några stänk karamellfärg och rörde om tills soppan började sjuda.
Då tog han en tesked och provsmakade innan han hällde ut den avskyvärda sörjan.
" Kan du inte göra nåt gott nån gång då ... Till mors dag och komma in på sängen ... ", sa Elsa en gång.
Visst, han hade slagit i kokboken och bestämt sig för tigerkaka.
Men det verkade så trögflytande med två ägg, att han knackade i tre till.
En klibbig genomskinlig massa droppade från slickepinnen och han fick hälla ut igen.
I anteckningsboken med yrkesdrömmar hade han nu strukit över KOCK med ett tjockt rött streck.
Inte heller ville han bli brandman, han tyckte på sätt och vis att han redan var det, hade så varit hela sitt liv.
Han började så smått tröttna på jobbet, men det var skönt att hugga till när man inte hade kraft att lämna det hemtama.
Han kände till alla rum och skrymslen, så när som på en källarskrubb med järndörr under snickarverkstaden.
Allan sa att de förvarade Civilförsvarets hemliga vapen där.
Johan skulle inte ge sig förrän han fått titta in, men tröstade sig med att det bara var de mest betrodda brandmännen som visste vad som fanns bakom dörren.
Han var helt överlägsen de nyanställda.
För en uppkomling som Bosse Nilsson kände han ingen respekt.
Han mindes Brand-Johan, hade till och med gått ärenden åt honom.
Han kom ihåg när oljehamnen utanför Nynäshamn stod i brand och man tillkallade förstärkning från hela länet.
Och när miljonexplosionen vid Nillson & Luthman small av satt han i ett av gymnastiksalens fönster och såg Birger spela badminton.
Sen skrev han en liten uppsats i skolan och fick litet a.
Så det så.
Han var gammal i gamet.
Olle gick upp till läxor och middag, själv tog han ut stegen mot kontorshuset och dörren under den elektriska klockan.
Genom glasrutan såg han upp till sitt fönster.
Ett svagt sken syntes där inne.
Förmodligen var lampan på stora linneskåpet tänd.
Kontorshuset var brandstationens hjärna.
I entrén lyste väggarna mörkt gröna och det var mycket högt i tak.
När han vek runt hörnet vid trappan mindes han vad Allan berättat under lunchen.
Någon hade vandaliserat dörrskylten till hans kontorsrum och både den gamle brandmästaren och dagens förmän hade blivit förbannade.
Mycket riktigt.
Det stod fortfarande kvar : BADMÄSTARE BRANDFÖRNÄM Det kittlade till.
" Nog är pappa förnäm alltid ... När dom dukat upp arvsservisen och han bjuder på trestjärnig konjak ... " Han närmade sig hjärntrusten.
Här fanns en ingång från Wibeliusgatan för besökare till brandchefen.
Kontoret låg rakt fram och hade tryckknappssystem.
Ett gult ljus lyste upp den dammiga korridoren, det sattes igång automatiskt så snart han lyfte sin telefonlur.
Johan blev lite räddhågsen, om det var någon han kände respekt för så var det Sörensson.
Med honom skulle det inte gå att prata, han var född i ett annat sekel och levde alltjämt kvar där.
Om två år skulle han gå i pension och släppa fram den osäkre Dahlberg, som mest satt och muttrade för sig själv.
Ingen visste vad han gick för.
I tio år hade han varit här nu, sedan han kommit från en stad i Ångermanland.
Tillsammans med sin hustru och två vita pudlar bredde han ut sig i den stora vicechefslägenheten.
Johan gläntade försiktigt på dörren till vandringens mål.
Om Sörensson kom nu skulle han vara såld.
Han klev in på vakten och fann Totte Döskalle sitta tillbakalutad i sin vippbara stol vid manöverbordet.
Han läste Aftonbladet och petade tänderna med en tändsticka.
Han märkte inte att någon kom, bläddrade lugnt vidare i spalterna.
Först när Johan knackade på en av glaskuberna med det komplicerade urverket ryckte han till.
--- Jaså, är du här ? Hej ... --- Har du jobbigt idag, frågade Johan och klev bakom hans rygg mot fönstret.
--- Nej ... --- Har det inte varit nån utryckning ... --- Det var nån ambulans i morse, men inte mer.
--- Nehä.
--- Du då ? --- Vadå ? --- Har du det jobbigt ... --- Neeej, inte särskilt.
--- Hur är det i plugget då ? --- Jo, det är väl bra ... Jag har inte varit där idag.
--- Jaså.
Vad säger mamma och pappa om det då ? --- Det vet jag inte ... --- Är dom inte arga då ? frågade Totte och hade i läsningen kommit fram till sportsidorna.
Johan hävde sig upp i fönstret.
Han kunde sitta med benen utsträckta på marmorbrädan och luta ryggen mot nischväggen.
Utanför var trafiken tät på Järnagatan.
Man var på väg hem från Scania-Vabis och tömde i stora strömmar parkeringsplatserna uppe på Värdsholmen.
Det hade börjat skymma och lysröret vajade sakta i sin stålvajer över gatstensättningen.
När bilarna körde fort rasslade det som en skallerorm och guppet i däcken hördes lång väg när de kom upp på asfalt utanför Trävarubolagets gröna lada.
--- Ska du på matchen ikväll då ? --- Jag vet inte ... --- Ja, jag måste sitta här jag ... --- Det är väl tråkigt ? --- Nja, säg inte det du.
Man kan ju sitta och läsa och se på TV.
Och inte vill jag stå och huttra på läktaren vid isbanan ... --- Tror du inte vi får en hall snart, som i Stockholm ... --- Åh nej, det dröjer nog många år ... Men isbanan är inte så gammal.
Jag kommer ihåg när dom spolade upp en plätt i Idrottsparken och kallade det för isbana.
--- På Brand-Johans tid, va ? --- Kommer du ihåg honom ? --- Klart att jag gör ... --- Pappa har berättat förstås ... --- Nä, jag har pratat med honom själv.
--- Men du var väl bra liten när han dog ? --- Nej, jag kommer ihåg när han spelade ... Han tystnade plötsligt och fortsatte att bläddra.
Kanske vandrade hans tankar omkring i barndomens Södertälje, det som Johan aldrig sett.
Gångtrafikanter kom i båda riktningarna ute på trottoaren.
Överfulla ljusblå bussar fastnade i bilköerna.
På en gammal lastbil stod ett myller av tomma latrintunnor, en vespachaufför med hjälmförsedd flicka om livet blåste snabbt och smidigt förbi bilarna invid trottoarkanten.
Hans rockskört fladdrade i vinden.
Ett svagt surrande hördes från manöverbordet och Totte kopplade ut ett samtal.
Klockans elektriska utandning fortplantades i hela rummet.
--- Blir du inte irriterad av klockan ? --- Man vänjer sej väl ... --- Men du sitter bara här och väntar ... --- Jo, men jobbet är ju sånt, för tusan ... --- Går du aldrig på toaletten ? --- Jo, det är klart att jag gör.
--- Om det blir längre då ? --- Om jag har diarré, menar du ? Ja, då får jag ropa på en avlösare.
Johan hade hoppat ned från fönsterbrädet nu och ställde sig bredvid Totte.
Hans tjocka nackpulsådror blev till stora timmerstockar under öronen.
Håret var lockigt och svart med några stänk av grått.
I den stora glasaskkoppen räknade Johan sig fram till tolv fimpar.
--- Det är stadens hjärta, va ? --- Jaaa ... Hur då, menar du ? --- Ja, här sitter du på vakten.
Det är ju så satans många knappar och siffror.
Nästan lika många som människorna i Södertälje.
Jag skulle aldrig kunna klara det ... --- Äsch, brorsan har ju sommarjobbat här ... --- Han, ja.
--- Jaaa ? Då kan väl du också ? --- Jag vet inte.
--- Det ska du nog se ... --- Den där knappen, vad är det ? --- Jo, med den kan vi stoppa broöppning om det behövs ... --- Oj, du dirigerar ju hela stan!
Då är det ju stadens hjärta ... Och alla olyckor och eldsvådor.
Du får ju reda på vad som händer i stan, liksom ... --- Det förstås ... Men jag tycker nog att stadens hjärta är Sportklubben.
Det är många ute i Sverige som inte vet ett dugg om Södertälje, frånsett att dom är bra i ishockey ... Det är väl inte dåligt ? --- Nej, Vicke Hallon är ju bra ... --- Ja visst, vi är gamla polare, Vicke och jag ... --- Känner du honom ? --- Vicke ja!
? Herregud, vi kände varann när vi var i din ålder ju ... Brand-Johan i all ära, men att känna nu verksamma idrottsstjärnor smällde givetvis högre.
Dörren öppnades igen och Johan hann inte bli rädd för Sörensson, förrän Stjärnan stod framför honom.
Det var Uffe Nilsson i skrynklig uniformsskjorta och lättad slipsknut med en badhandduk nonchalant slängd över axeln, hans skarpa ariska drag etsades tydligt fram där han stod under lysröret.
Hans hår var alldeles vitt och kortsnaggat in till hjässan, på långt håll kunde man tro att han var skallig.
De andra ishockeyentusiasterna kunde inte veta något, för han bar jämt en luva under hjälmen och i tidningen avbildades han alltid i aktion, aldrig barhuvad.
--- Totte, kan du sätta på bastun ... Vi är några stycken som tänkte duscha.
--- Visst!
Du sticker väl snart ? --- Ja, halv sex räcker ... --- Hur går det ikväll då ? --- Ja, dom vinner ... --- Tror du verkligen det ? --- Fan, " Tumba " är ju i kanonform ... --- Ni ska väl kämpa i alla fall, sa Johan plötsligt och märkte att han fått mål i munnen.
--- Jo det är klart att vi ska ... " Varför gav han biljetter till Olle och inte mej ... Olle håller sej framme och smilar in sej ... " --- Nej, men det är bra.
Jag har lite bråttom som du förstår ... --- Visst.
Lycka till i alla fall ... --- Ja, det kan nog behövas ... --- Så dåliga är ni väl i alla fall inte, muttrade Totte när Uffe rusat iväg.
Bastuaggregatet sattes igång med en strömbrytare i garderoben.
Det kände Johan inte till och för varje nyhet som uppdagades blev han mer och mer irriterad.
Höll hans brandstation på att glida honom ur händerna ? Han såg noga på när Totte demonstrerade och lade på minnet vilken av de många knapparna som var den rätta.
--- Jag måste nog kila nu ... --- Synd, vi som hade det riktigt trevligt ... --- Ja.
--- Du ska käka förstås ? --- Just det!
--- Skynda dej då, så inte maten kallnar!
... Då blir mamma inte glad ... Men han skulle inte gå upp och äta.
Varför var barndomen full av dessa otaliga vitlögner.
Det gick naturligtvis att testa varje brandman som kom i hans väg, men det skulle bli ett heltidsarbete.
Och Totte var det ändå omöjligt att komma underfund med.
Det bästa var att säga att man skulle gå hem, för hände det något någonstans i den stora apparaten fick alltid fritt löpande barn skulden.
De stod ju lägst på rangskalan.
Han skyndade uppför trappan till gymnastiksalen.
Redan utanför pappas kontorsdörr med den lustiga skylten kunde han höra duschstrålarna piska mot kakelgolvet där uppe.
Någon sjöng och andra kastade vilda tillmälen mot varandra.
Mitt emot den gröna dörren med den svarta knoppen, som ledde in till omklädningsrummet, var lektionssalen.
På avsatsen utanför pryddes väggen med en rad av klädkrokar.
Det hela påminde mycket om en skola och där inne brukade brandkårsbarnen hålla sina improviserade kurser i busning och äppelpallningsstrategi.
Johan hade raffinerat räknat ut att en av dem skulle bli femtekolonnare och gå ärenden åt trädgårdsmästaren Burke på Nytomta, medan de andra kartade upp i de ymnigaste trädkronorna och ruskade.
Till augusti blev det aktuellt att verkställa den nya fältplanen.
Det plaskande ljudet tilltog i styrka och han hörde någon flabba där inne.
Naturligtvis var det " Torkan " som blötte och kittlade sin lärjunge Bosse.
Bakom den lustiga dörrknoppen satt en rund tjock mässingsskiva, han snurrade på den och brickan gnisslade ihåligt.
Det var hela hans jordklot som vred sig, rostfläckarna var kontinenter och kulan som täckte nästan hela jordklotet var kungaborgen.
Inne i omklädningsrummet hördes det säkert att någon krafsade på handtaget, nu hade han anmält sitt intåg och kunde inte backa ur.
När han dragit upp den tunga dörren fick han syn på Ulf Nilsson, som stod naken med ryggen vänd utåt.
Han rullade sina axlar för att mjuka upp lederna.
På den väggfasta sviktande bänken satt Hasse Danielsson, en arrogant och högdragen brandman i trettiofemårsåldern, som av någon anledning slutat hälsa på Johan.
--- Hej ... Uffe vände sig om, tog upp ett snöre från mittbänken och började hoppa rep.
--- Jaså, du tränar ... --- Ja, det måste jag, förstår du ... Vi har match ikväll.
--- Jo, men sa du inte att ni skulle förlora ? --- Fan heller, så får man väl inte tänka!
? --- Nej, just det.
--- Hur är det med dej då, sa Hasse med syrlig min.
--- Jämna plågor, svarade Johan och slog sig ned på kistlocket under spegeln.
Det var " Torkan " och Bosse, som skrålat inne i duschen.
Han såg den yngste titta ut ur båset med schampoo rinnande i ögonen.
Hela tiden tycktes han ha några svordomar på läpparna, de riktigt guppade av vrede, men han höll masken tills han fick syn på Johan.
--- Vad fan gör du här!
? --- Sitter och pratar ... --- " Sitter och pratar ... " Får du sagt nåt vettigt då ? Johan hann inte svara, " Torkan " hade redan stänkt ned sin kamrat ytterligare med gummislangen och de började brottas i nakenheten som två ystra antika olympier.
Men när de märkte Johans ihärdiga blickar blev de generade, föste igen dörren mot omklädningsrummet och försvann in i duschbåsen.
--- Jaså du ..., sa plötsligt Hasse.
--- Ja ... --- Du tycker om att titta upp till gubbarna ? --- Ja, så gamla är ni väl inte ? Han gick runt och synade rummet.
Längst ned, upp till axelhöjd, var väggarna täckta med ribbor, som liknade revben mot den spruckna cementväggen.
I hörnan bredvid dörren hade någon grävt ut ett hål, som vid minsta beröring fällde ut dammigt och finmaskigt pulver.
Fönstren ut mot gården var refflade för att hindra insyn.
Mellan dem hängde ett låsbart skåp med glasruta.
Det var badmintonklubbens rankinglista.
--- Ja, brorsan är ju inte så dålig, sa Hasse.
--- Trea ... --- Ja, han går nog upp i topp snart ... --- Näää ... --- Jo, han är ju djävligt bra.
Han brukar klå mej med 15-3 minst ... --- Du ligger ju bara på sextonde plats.
--- Ja, du ser.
Måste väl börja träna förstås.
Han hade tänt en cigarrett, satt fortfarande naken på den väggfasta bänken och tvekade hur han skulle göra.
En tunn handduk med stadens vapen låg över knäet.
--- Har Uffe gått in ? --- Visst, han ska ju spela, vet du ... Men du, Johan, ska du inte börja med badminton ... --- Äsch!
--- Vadå då ? --- Jag kan inte ... --- Kan ? Det är ju en enkel sport, fin och väldigt bra för motion ... --- Jag vill inte ha nån motion, jag orkar inte.
--- Sss ... Farsan var ju kung förut i badminton och nu kommer brorsan, det är klart att du ska bli champion.
Vänta bara till 1970, då du, då ska du vara med i SM-finalen ... --- Snack!
--- Hockey då, gillar du inte att spela hockey ... --- Lite.
--- Lite ? Här i stan är ju varenda kille galen i hockey ... --- Ja, jag tycker det är roligt, men det är inget jag vill satsa på ... --- Vad vill du satsa på då ? --- Ja, plugget ... " Sluta, sluta ... Varför är det bara du som har rätt att bli förbannad ? " --- Plugget ? Jaså, du är en sån där bokmal du ? --- Ja, jag gillar väl att läsa nån gång ... --- Akta så du inte läser för mycket bara ... --- Vadå då ? --- Ja, då blir du väl förläst ... Han lade av ett rått flatgarv och tog äntligen av sig klockan, som han suttit och fingrat på hela tiden.
Plasthöljet över urtavlan hade varit ett trumskinn.
--- Är det nån som har blivit sjuk av att läsa då ? --- Ja, sjuk och sjuk ... Men titta på en sån som Caesar Lund till exempel.
Han läser visst en djävla massa konstiga saker ... --- Ja, är det nåt fel på honom då ? --- Nej, han är ju snäll och så.
Men han verkar ju så ensam.
Det är ju ingen av killarna som han umgås med.
Klämmer en pilsner eller spelar kort, så där som vi andra gör.
hajar du ? --- Jojo, jag förstår.
Men Caesar kanske tycker om att vara ensam ... --- Ah, det gör väl ingen.
Och ingen tjej har han väl heller förresten.
--- Man kan väl ha roligt utan tjejer.
--- Ja, i din ålder kanske.
Men när du blir lite äldre, då du ... --- Du pratar hela tiden om att jag ska bli äldre.
Kan jag inte få vara som jag är ... --- Det är klart du får.
Men vänta om några år, får du se ... --- Vad får jag se då ... --- Ja, du kommer att tycka annorlunda om en massa saker ... Då kanske du ångrar att du inte tränade badminton.
Hur gammal är du förresten ? --- Tolv snart.
--- Ja, då kanske du ångrar att du inte tränade när du var tolv år.
--- Det får vi väl se då det ? --- Ja, men kom ihåg vad jag sa ... --- Ja och sen ska jag komma och tacka dej för att du hade rätt ... --- Nej, det behöver du inte göra ... --- Nehä.
Men då är det bra då ... Johan blev alltid rasande inombords när någon började tala om hans låga ålder.
När han läste i alla böckerna som föräldrarna inte hört talas om, gav han sig ut på upptäcktsfärd och ingen höll honom i handen.
Han fick nya vänner varje dag och fler och fler legosoldater enrollerades i hans kungliga armé.
Josef K, Winston Churchill, kung Boris av Bulgarien och allt vad de hette.
--- Nej du, nu måste jag nog gå in och duscha.
Lär och begrunda av badmintontabellen.
Vill du inte själv vara med på den listan ... --- Äh, vad är det för lista ? Jag ska ju bli hockeyproffs i Chicago Black Hawks ... --- Jaja, men du, då måste du nog platsa i Sportklubbens A- lag först ... --- Nej, det behövs inte.
Jag flyttar över direkt till Chicago och börjar träna med deras juniorer ... --- Ska du inte duscha själv förresten ? --- Njaaaaa ... Han hade komplex för brandmännens stora håriga kroppar.
Själv kände han sig som ett nyfött spädbarn bredvid dem.
Han hade suttit med Allan och Birger där inne i den avlånga bastun en gång och när ångan steg ut från de svettiga manskropparna längtade han bort, långt bort, där inga kroppar fanns.
Där han satt högt uppe på ett berg och såg ned mot sina myrsoldater i dalen.
Han tog upp en stor megafon och delade ut sina order och hockeyspelet med A-laget som tunna små plåtskivor sattes i rörelse.
Själv vred han i spakarna och hela jorden öppnade sitt skrikande innanmäte.
Då var män som Hasse Danielsson bara marginalmarionetter.
Nej, han ville inte visa sin späda kropp och känna sig ännu mindre.
--- Rädd för vatten, va ? --- Nej, det är inte det ... --- Vad är det då då ? --- Jag har badat igår ... --- Igår, ja ... --- Jag vill inte.
--- Jaja, du slipper.
Jag ska inte tvinga dej på nåt sätt.
--- Gör inte det då!
--- Du ska inte vara uppkäftig ... --- Är jag det då ? Hasse brydde sig inte om att svara.
Han hade retats färdigt.
Han stängde dörren om sig och Johan blev ensam i omklädningsrummet.
Det var alltid så där med Hasse, så snart det gavs tillfälle delade han ut sina tjuvnyp.
För Johan var han obegriplig och oplacerbar, han kunde ju inte veta att Hasse hade familjeproblem nu när hans hustru åter börjat träffa sin förra man.
Han hade varit sjukskriven en längre tid och när han kom tillbaka efter några månader blev det en elak cyniker av brandkårens rolighetsminister.
Därför gick han bra ihop med " Torkan ", vars hela strävan var att hävda sig på andras bekostnad.
En kväll när Johan var på bio med Olle hade de sett de två brandmännen komma utlullande från Bristol.
De skämdes uppenbart, för de hade aldrig tidigare visat sig berusade för brandkårsbarnen.
De klev på stående fot in i en taxi, som kom glidande nedför Lovisinsgatan och styrde iväg ned mot centrum.
Dagen efter var de bakfulla och bar bägge solglasögon.
Han synade noga badmintonskåpet och vandrade igenom namnlistan tills han kunde de tio första placeringarna utantill.
Som sista namn stod Allan, en rest från fornstora dar, eller var det kanske så att alla klubbens medlemmar var upptagna, oavsett om de inte gått en match på fem år.
Han erinrade sig faderns sista match, då hälsenan brustit och han körts iväg till lasarettet.
Nu fick det vara slut.
Han hade så när gått i elden igen.
Han fantiserade ofta över hur skåpet egentligen blivit låst.
På en pligg hängde nyckeln innanför glasrutan.
Hade man pangat igen skåpet blixtsnabbt, hållit för kolven och slängt in nyckeln.
Eller ... Det var alltid lika komiskt.
Han öppnade ett av de dimmiga fönstren mot gården.
Framför honom låg bilhallens gröna tak, där trägolvet till julfesten brukade förvaras några dagar innan det var dags.
En gång hade eländet blivit fullständigt, med Christina Peterssons gummiboll slog han in en ruta och sedan hade den studsat upp i rännan här.
Först dagen efter vågade han sig fram och ingen kände ännu till att han var syndaren.
Man kunde gå över taket och ta sig fram till en sidoingång vid tornets andra våning, han hade ännu inte vågat sig på det, att gå där alla kunde se honom ... Han tittade in till familjen Granströms kök.
Olle satt vid bordet och sörplade i sig efterrätten, det verkade vara blåbär med mjölk.
Modern hetsade på honom och ångan stod redan hög och tät över diskhon.
Han var alltid sävlig, men nu blev han klar till slut och lämnade rummet.
Strax tändes lampan över skrivbordet i det andra fönstret och han öppnade motvilligt en läxbok.
--- Stäng för fan ... " Torkan " hade kommit ut.
Han höll ett badlakan tätt åt kring kroppen.
--- ... nåt fruntimmer kan se mej.
Johan stängde, en vindpust föstes bryskt ut i det fria och han fäste de två hakarna.
--- Skulle det vara så farligt då ? --- Visst, dom kan ju bli onödigt upphetsade.
Och så får jag deras karlar på mej ... --- Sss ... --- Jo du, grabben.
Här ska du se ... Han böjde sin armbåge ut i luften och liknade Arne Tammer på de idiotiska annonserna.
--- Arne Tinner säger : ge mej en kvarting om dagen ... --- Oj, den där var gammal!
--- Jaså ? --- Jaha, den hittade dom på långt innan du var född.
--- Men den är bra.
--- Nja, första gången kanske.
--- Jo, kanske ... --- Kom ska du få se på nånting.
Johan hoppade av fönsterbrädet.
" Torkan " hade sjunkit ned på kistlocket under spegeln.
--- Jo, titta på det här ... Ett långt ljusrött ärr löpte utmed hela högerarmen.
--- Vad läskigt ... Vad är det ? --- Ett brännsår.
--- När har du fått det ? --- Ja, det var nån brasa för en månad sen.
Ute i Järna ... --- Oj.
--- Det är tuffa tag.
--- Jojo.
Jag ska inte bli brandman ... --- Vad ska du bli då ? --- Får se ... --- Nej, det var din farsa som kommenderade in mej och Sluggo som rökdykare ... --- Gjorde han ? --- Ja visst.
Tycker du inte att han kunde gått in själv ? --- Tror du inte att han har fått skador då ? --- Jo, det är klart.
Men det är väl ganska länge sen ... Här satt " Torkan " med sin spirande ungdom och klagade på Allan, som tagit smällar i tjugofem års tid.
Nu hade han gått den långa vägen till brandmästarposten och stred inte längre i första ledet.
Men Johan mindes hur han kommit hem sotig och geggig mitt i natten och hostat i två dar.
--- Ja kanske.
Men han har fått smällar ska du tro ... --- Jojo.
Han har ju varit en av dom tappraste ... " Tapper ".
Det lät så syrligt och underligt.
Johan kände en vag biton, men kunde inte definiera av vad.
" Torkan " reste sig upp, speglade sig länge och vände ansiktet mot Johan.
--- Hår på bröstet har man fått också ... --- Ja.
Hur gammal är du ? --- Jättegammal.
--- Nej, men hur gammal är du ? --- Vad angår det dej ? --- Jag bara undrade ... --- Man ska inte undra så mycket, då kan det gå en illa.
--- Ja.
--- Jag är hundra år förstår du ... --- Sss ... --- Nej, så gammal är jag väl inte ... --- Hur gammal är du då ? --- Gissa!
--- Kan inte ... --- Då säger jag inget.
--- Trettiotvå.
--- Nej.
--- Mer eller mindre ? --- Det säger jag inte.
Gissa vidare ... --- Jag kan inte.
--- Då så.
Då får det vara.
Han spände sig länge och noga, var mycket medveten om Johans avundsjuka.
Pojken såg på hans laddade lem, som längtade efter att få kasta sig över någon flicka.
--- Ska du gå på matchen ikväll då ? --- Jag vet inte.
--- Jo, men gör det, Så kan du få åka med i Sjuan ... --- Va, ska ni åka i Sjuan upp ? --- Jo.
Några som är lediga ikväll ... Han övervägde några gånger utsikten att få åka till isbanan i brandbil.
Naturligtvis skulle det bli en elegant entré, men den skulle definitivt fästa honom vid brandkåren och begränsa hans rörelsefrihet.
Och att skumpa i den gamla utrangerade slodan, som stod och skräpade uppe på Östra station, lockade honom inte nämnvärt.
--- Nej, jag ska gå.
Med några kompisar ... --- Jaha, ja dom kan ju inte få åka med i Sjuan förstås ... --- Nej, men då gör inte jag det heller.
Han sträckte ut sig på den rörliga mittbänken och fick ett grodperspektiv på " Torkans " nakna kropp.
Han gnuggade länge med handduken i håret, petade ur öronen och såg på fingrarna som om han funnit något.
Men Johan hade hela tiden ögonen på lemmen och jämförde den med sin egen lilla vippande tofs.
Nu skulle han inte stiga in i duschen förrän han själv var stor.
Det fick ta tre år, tre månader eller vad som helst.
Han tänkte aldrig mer visa sig som barn.
--- Du spelar med i Tälje, va ? --- Mmm ... --- Platsar du inte i Sport då ? --- Ja, platsar och platsar.
Det är så jäktigt, vet du.
Flänga hela Sverige runt och få stryk av stora starka landslagsspelare.
--- Du skulle inte våga spela mot Lasse Björn, då ? --- Äh, han är ju slut, så det är väl inga problem.
Han är ju bara med i Djurgår'n som nån djävla historiebok.
Nej, men jag tänker på Lill-Stöveln och Tjalle och Tumba och dom ... --- Är du rädd för dom ? --- Ah, rädd är man väl inte.
Men det är onödigt att ta risker.
Han var redan halvvägs påklädd nu.
Undertröja och skjorta hängde i ett på kroken bredvid toalettdörren, han drog på sig dem som en overall.
Brandmännen hade sina knep för att snabbt komma i kläderna.
Uppe hos Johan brukade Allan ställa sitt bylte bredvid sängen.
Det påminde om en underlig stubbe.
De svarta läderstövlarna och de nedkörda byxorna tryckta i dem.
Det var bara att flyga upp ur sängen och hoppa i.
--- Vad säger du om Sura och Lundwall då ? --- Förrädare, säger jag!
Här spelade dom i Sport och sen kom det där djävla Göteborgslaget och köpte upp dom alltså.
Det är inte juste.
--- Nej.
Men Vicke är bäst ... --- Nja, han börjar ju också bli lite till åren.
--- Vi får väl se.
" Torkan " svängde ständigt.
När han talade med Uffe uppe i matsalen var det självklart att Sportklubben skulle vinna.
Nu hade han förbrukat all sin glöd och måste ladda upp för att kunna skrika sig hes på läktaren ikväll.
--- Jag måste gå nu.
Du ställer väl upp ikväll ? ... --- Får se ... --- Klart du gör ... Hej då!
--- Hej.
Dörren gled långsamt igen och " Torkan " snubblade nedför trapporna.
Johan öppnade fönstret igen och kunde se honom skena över gården i riktning mot mittuppgången.
--- Äh, ta och stäng va ... Han vände sig om och upptäckte en ny naken man.
Denne var yngre och utan hår på bröstet, men som kompensation hade han en tatuering.
Ett litet valhänt ritat ankare, som minne från en fyllresa till Nyhavn förra sommaren.
--- Vad gör du här förresten, snorunge ... --- För dej va ... --- Vad fan säger du ? Står du här och muckar gräl ? Bosse Nilsson tog några kliv framåt, men Johan kurade ihop sig i sin hörna.
--- Ah, vad ska jag slå dej för, du är ju liten som en mygga ... --- Du har väl själv varit lika liten ... --- Det var länge sen ... --- Men jag kommer väl att bli lika stor som dej --- Äh!
... --- Det gör jag väl visst ... --- Vadå ? --- Vad larvig du är ... Det var mod Johan kände nu.
Brandmännen strödde så många gånger våldshot omkring sig, utan att förverkliga sina avsikter.
Han visste att Bosse Nilsson gjort sina försök att komma med i ishockeylaget, men misslyckats på grund av lathet och feghet.
Han var en sån som alltid tillgrep åsnebryggor och fuskböcker, under läxförhören i skolan hade han alltid haft böckerna uppslagna och när läraren blev arg och luggade honom, hade han bara rest sig upp och lämnat rummet, full av tjurighet.
--- Varför står du där och glor ? Har du aldrig sett en naken karl förr ... --- Klart att jag har ... --- Varför duschar du aldrig ? Du kommer bara hit och sätter dej och glor ... --- Ja ? Får jag inte det då ? --- Får och får ... Jag gillar det inte bara ... --- Nehä.
--- Ska du inte gå upp och äta ? --- Ska jag väl sen ... --- Gör det då!
--- Det bestämmer väl inte du heller, när jag ska gå upp och äta ... --- Tänk för att jag gör det!
--- Sss ... Bosse fortsatte hastigt att klä på sig, han såg själv det löjliga i att sitta här och mungnabbas med en smågrabb, men han hade hört " Torkans " samtal med Johan och ville själv vara värre.
--- Varför ska du och " Torkan " retas ... --- Vi retas väl inte heller.
--- Vad är det ni gör då ? --- Vi skojar ju med dej, fattar du väl ... --- Jag tycker inte det är skojigt ... --- Skit i det då.
--- Ja, det tänker jag göra.
--- Du är ganska stöddig, va ? --- Vadå då ? --- Varför ska inte du tåla skoj när alla andra gör det ... --- Vem är det som har sagt att alla gör det ? --- Det är ingen som har sagt, men det fattar du väl ? --- Nej, det gör jag inte ... --- Ja, men strunta i det då, för fan ... Bosse var färdigklädd nu, på utvägen försökte han ge Johan en eftersläng, men pojken parerade och kände sig styrkt inombords.
" Tuff är du ... Ja, du tror det ... Fan, vad jag tycker du är dum.
Ska bara hålla på och larva dej ... " Inne i duschen fanns nu bara ishockeyspelaren.
Han hörde honom vissla där inne medan vattnet strilade.
Visslingarna blev ord, en segersång inför mötet med det oövervinneliga Djurgården : Let's twist again, like we did last summer ... Han trummade mot glasväggen mellan duschbåsen och skuggboxades med kakelplattorna.
Han var redo.
Johan blev ensam i omklädningsrummet igen.
Väggarna ekade av alla de repliker som fällts under tjugo år.
Här hade Brand-Johan suttit, talat om VM i Prag och imponerat på amatöridrottsmännen.
Här hade man spolat skiten av sig efter livsfarliga explosionsbränder och på bänkarna hade ledbrutna ryggar knådats till rätta.
Bredvid kistlocket under spegeln fanns en vit dubbeldörr.
Han hade tvekat länge, måste vara säker på sin ensamhet innan han klev in.
Gymnastiksalen bredde ut sig framför honom och han mindes hur stor den verkat i den tidiga barndomen under julfesterna och de ändlösa badmintonturneringarna.
Ribbstolarna reste sig som stegar mot taket och i de höga fönstren hade han suttit och spejat ned på leken.
Men Elsa hade sett hans rygg från köket och slagit en signal till omklädningsrummet.
Sen blev han nedkallad och fick sitta med händerna som skålar under hakan på en av de långa bänkarna.
Det tunga rökgrå draperiet hängde ännu kvar framför det franska fönstret mot Järnagatan.
Basketkorgarnas svaga skruvar var fortfarande lösa och skulle när som helst åter sprätta in i någons ögon.
Idrotten var farlig, han hade lärt sig det med åren.
Alla dessa skador och invalider, baksidan med de dalande stjärnornas dryckenskap och död.
Numera hade han ju sin egen idrottsvärld, som bestod av statistik och påhittade idrottsmän.
När han drog i ishockeyspelets långa spakar höll han oändliga monologer och drömde om en bandspelare att tala in direktreferat på.
Det fernissade golvet täcktes av badmintonlinjer.
Små fält bildades mellan strecken och han gjorde rutorna till nya länder.
De hade skarpa exakta gränser mot varandra och allting var rakt, rakt som hans egen värld, där inget oförutsett kunde inträffa.
Gymnastikredskapen stod instuvade i ett litet bås, bockarna och den höga mjuka plinten bildade en förskansning, som han måste forcera.
Där innanför fanns blå gummibollar och hopprep.
En gång hade han krypit ned med Jörgen i plinten, de satt där nere och berättade ändlösa spökhistorier, då plötsligt alla lysrören knäpptes på och rummet fylldes av brandmän.
Man skulle spela handboll och hade publik med sig, Totte Döskalle bänkade sig uppe på plinten och de blev de enda som uppfattade ekot av hans brakskitar mot den mjuka dynan.
Till slut gick han på toaletten och då passade de på att dyka upp som gubbar ur lådan.
Ingen lade märke till dem, spelet bara fortsatte och när de satt som åskådare bredvid Totte hade han inte frågat varifrån de kommit.
Det hörde till att brandkårsbarnen kunde dyka upp när som helst, var som helst, under arbetets gång.
Johan tog med sig en av bollarna ut mitt på golvet, nu skulle han skjuta.
Det var en njutning att sätta tåspetsen mot klotet, blunda och fyra av.
Om han sköt på mattorna, som satt upphäktade på väggen, skulle det smattra dovt.
Om bollen tog i väggen vid de utdragbara lodräta stegarna skakade de och gav ifrån sig fint stoft av murbruk från taket.
Den kunde också träffa direkt i taket och lämna ett skuggigt jättelikt fingeravtryck.
Han snurrade runt, lättade upp bollen på tårna och försökte hålla den i luften.
Han kom att tänka på Anders Dahlberg, som klarat av åttiosju kickar utan att tappa sin boll i skolans cirkelträning.
Anders var så duktig att han fått spela med i elevlaget mot lärarna, fast han bara gick i femte klass.
Där!
Nu slog bollen mot ribbstolarna, dess bana bröts och den studsade runt en stund mellan väggarna.
Han fångade den och slog av ett nytt skott på halvvolley, tappade kontrollen och den gick några meter rakt upp innan den låg framför hans fot igen.
Han blev rasande, bollen skulle sparkas bort, det fanns inga väggar som begränsade hans rörelsefrihet.
Han skulle slå i väg den, långt långt bort och själv följa med.
Nu satt han i bollen, han var den ryske kosmonauten på väg upp i rymden.
Han skulle hinna före och bli den förste mannen på månen.
Men, vad nu ? Bollen rullade moloket tillbaka när den slagit mot väggen, den liksom haltade och stannade nästan genast.
Den hade fått ett stort jack, spetsats på vinschanordningen till ett fönster.
Ångest, ångest, tänk om någon upptäckte att han förstört den ... Nu gällde det att smita, någon kunde ha kommit till omklädningsrummet, om han såg rädd och nervös ut, de skulle ana satans list och ta honom med på inspektionsrunda.
Man höll honom i örat och lät strumporna glida fram över det fernissade golvet ... --- Äh, det händer väl ibland ... Orden ekade för honom.
Var det han som ursäktade sig ? Eller Elsa, som tog emot hans gråtande bekännelse ? Han kom på snilleblixten, lyfte plintens lock och släppte ned den lemlästade bollen.
Nu kunde ingen misstänka någon, kanske skulle man aldrig upptäcka det.
Brandmännen var för lata, de hoppade inte plint.
Nästan varje dag kom skolklasser hit och man skulle givetvis misstänka någon buspojke där ... Och Sörensson skickade nog en skadeanmälan till rektorn.
Och Syster Britta ordinerade sanningsserum till alla klasserna ... Nej, han var säker.
Hans klass hade aldrig gymnastik här.
Det höga taket sjönk långsamt mot hans axlar.
Igår hade han läst en berättelse av Edgar Allan Poe i serieform.
En sänghimmel skruvades ned mot hotellgästen från övervåningen.
Nu gick det inte att stanna kvar, spåren var bortsopade och han började bli hungrig.
Han såg på den gallerinramade väggklockan, den hostade ryckigt framåt som alla de andra.
Tio över fem, Elsa var nog arg till råga på allt annat.
Kanske fick han inte gå på hockey.
" Fan, det skiter jag i ... Jag går ändå ... " I omklädningsrummet hann han hälsa på Caesar Lund, som satt och klädde av sig.
Uffe Nilssons kläder hade försvunnit.
Han var på väg till uppladdningen, fast besluten att besegra sin fiende.
5 Det var aldrig en plåga att tvingas stanna här.
På somrarna satt söndagsflanörerna på Kanalkaféets uteservering och såg apelsinsolen sjunka ned bakom grantopparna.
Små semesterbåtar kom och betalade motvilligt slussavgiften, ingen var så liten att den kunde smyga under stenbron vid Maren.
Men även nu på vintern fanns mycket att se.
Inne på mäklarkontoret dansade en övergiven ampel och lyste upp vaktmästarens plockande med dokumenten.
Och nu var en tung svart rimfrostig ryss på väg ut ur Mälarens mjärde och hän mot det öppna havet.
I skenet från lyktan på det breda fyrkantiga tornet kunde Johan och Olle se hur de nästan genomskinliga snöflingorna dalade som prickar mot marken.
Lutade över relingen hängde de uttryckslösa ryssansiktena.
Johan hade hört någon säga att de såg sorgsna ut för att de var så nära friheten utan att kunna nå den.
Skitsnack!
Om den hala smutsiga slusskajen nu var friheten, vore det den enklaste sak i världen att hoppa över bord.
--- Nu får vi snabba oss på, sa Olle och slog honom lätt i sidan.
Brohalvorna gled sakta samman och gränsbommarna lyftes automatiskt under ett ihärdigt surrande.
--- Det är väl ingen fara ... Tror du det är så bråttom då ? --- Det kommer säkert massor med folk ... --- Äh, slutspelet är ju nästan avgjort!
--- Mot Djurgår'n är det alltid publikrusning.
Olle hade kommit tjugo i sju, ingen var förberedd och när kamraten stod där i dörren med toppluva i handen, kunde Johans föräldrar inte säga nej.
Allan började prata om gamla fina Djurgården och ännu en gång berättat om hur han vaktat kassen i två allsvenska matcher i den gamla hangaren.
Elsa trodde det skulle bli kallt och rev av några sidor ur Stockholms-Tidningen för att stoppa dem i Johans pjäxor.
På väg nedför Järnagatan mötte de stora skaror av jämnåriga, nere vid Saltsjötorget hade heja-klacken klarat strupen och testat sin entusiasm.
--- Heja Sport!
ekade det, så att hyresgästerna i Castorhuset trodde ryssen kommit och porslinsfaten skallrade i Westerlunds matsalar.
Redan på Slussgatan fick de syn på den stora mörka båten.
Den gled nedför kanalen som en hotfull skugga, en tyst iakttagande jätte, som ingen visste var man hade.
Några pojkar gjorde ett utbrytningsförsök ur klungan, men den lilla gångbron på slussporten hade redan blivit infälld under kajen.
Det snöade, eller snarare yrde, och snön skapade stämning.
Johan kunde inte förstå dem som gastade om ishall.
Vad var väl det mot denna fantastiska " atmosfär ", råkurrsmatcherna mot Västerås IK i snöstormen på månskensrinken, blod på de vita flingorna, när Oskar och de andra vaktmästarna kom in i vita overaller och breda jätteplogar för att sopa ren isen var tionde minut ... Nu gick vägen upp över den skogsklädda rullstensåsen, Kusens Backe.
Man hade planat ut branta gångstigar, men för en tolvåring var det roligare att försöka forcera slänten.
Här och där gick markens sättningar och erosioner i dagen, det var som om åsen hotade att brisera under trycket av en inre kraft, implodera.
För några månader sedan stegade han uppför en brant sluttning med sina bandyrör, slant och skenan gick rätt in i knäet.
--- Kom!
ropade Olle och tog sats.
Men Johan blev avskräckt av alla de andra pojkarna, som försökte ta sig fram till hyllan fem meter upp.
Deras äldre hånfulla kamrater växte till heroiska hjältar i grodperspektivet.
--- Vi kan väl gå på stigen ... --- Varför det då ? --- Vi har ju bråttom ju ... --- Jojo, det förstås ... Olle blev synbart besviken, med sina reflexkantade gummistövlar ville han göra ett storverk.
Längre upp mot toppen fanns en stor iskana.
Det bildades en propp i kön och många gick ut i den blöta snökanten.
En elljusbana skar som en kniv genom den dunkla grannatten.
Men skidspåren hade hårdnat och blivit ingjutna i den packade snömassan.
Man sjönk längre och längre in i skogen.
Djurgårdsspelarna blev till vilda slagbjörnar eller ondsinta alfer, som det gällde att besvärja sig mot.
Någon tog upp den gamla klassiska ramsan, som brukade kunna knäcka osäkra gästande lag.
--- Får jag ett " S "!
--- S!
ropade alla unisont, så vinterfåglarna lyfte från trädgrenarna.
--- Får jag ett " S "!
--- S!
--- Får jag ett " K "!
--- K!
--- Vad blir det ?!
--- Ess-Ess-Kå!
Nu fanns ingen återvändo.
Johan var på väg in i tyfonen, malströmmen, där det inte lönade sig att streta emot, bara hålla i sin närmaste granne och hoppas.
Man smälte tätt samman med ishockeyspelarna, projicerade sin egen osäkerhet på dem, de omtalades vid sina förnamn och han njöt av den stora stoltheten över att känna en av hjältarna.
Lyktorna från villorna på Falkvägen trängde genom grenverket, snart var de framme.
Bilar stod uppradade på båda sidorna av gatan och på parkeringsplatsen utanför den stora entrén upptäckte han gamla Sjuan.
Rödfärgen hade flagnat med åren och blivit matt, i kylargrillens nätverk gapade ett stort svart hål.
Små köer hade redan bildats vid biljettluckorna.
Skolungdom och militär : två kronor.
Vid det lilla vändkorset för press och friplåtar satt en kvinna inne i sin kur, gäspade och rökte.
Stoj i kön.
Gunnar Lindelöw, Johans skolkamrat, med sin stora käft och stockholmska, håller låda och hotar att spöa upp dem som inte håller på Sportklubben.
Johan kände sig alltid illa till mods i köer, då var han sammanföst i ett kollektiv, där det enda gemensamma var att man väntade på något eftersträvansvärt.
Kömänniskorna var alltid utbytbara, de hade varken ansikte eller kontur, det enda man såg var deras rockar med fläckar och trådar Ja, ibland väntade förstås en kö på något obehagligt, som i undersökningsledet hos syster Britta i skolan.
Den kvinnliga skolläkaren sa " Gapa stort!
" och stoppade ned sin hand i kalsongen, allt medan den gamla nyfikna lärarinnan vaggade av och an på sin pinnstol.
Nej, vad hade det kroppsliga med det själsliga att göra ? Här fanns ingen som han kunde inviga i sitt eget kungadöme.
Vad skulle de tro, om han sa att han var mer intresserad av sina egna ishockeylag än allsvenskan ? Gunnar hade fått syn på honom nu.
En gång hade en lärare klagat på den stortrutades skick i matkön, han bildade liksom en egen kö, stod alltid mitt emellan de två ordinarie och hoppade in där första bästa lucka bjöds.
--- Jaså du, ska du gå på matchen ? --- Jaa ... --- Hur tror du det går då ? --- Jag vet inte.
--- Sport vinner hajar du väl ... --- Jag hoppas det.
--- Hoppas!
? Det är ju ganska självklart, alltså ... --- Ja.
--- Visst är det ? --- Jaaa ... --- Kom ihåg det ... Den stortrutade upptäckte så någon annan, på skolgården rände han alltid från grupp till grupp och när han kände att han blivit medelpunkt i ett sällskap, bröt han genast upp för att gå och värva nya undersåtar.
Och likadant var det nu.
Han klev till och med fram till stängslet, fick ögonkontakt med kassörskan och sökte komma först i hela skolungdomskön.
--- Kan jag inte få komma in gratis idag ... Ingen reaktion.
--- Jag glömde mina skridskor där inne ... Det är sant, jag var här med plugget i eftermiddags ... --- Träng dej inte, röt en femtonåring och slet tag i Gunnars jacka.
--- För dej va!
--- Ska du ha en propp, eller vad fan är det frågan om!
? --- Sss ... Men han var rädd, som alltid, och gick moloket och ställde sig bland sina närmaste vänner.
Nej, kurarna såg välbehållna ut.
Och ändå hade de vräkts omkull när det legendariska publikrekordet sattes.
Var det 8.003 ? För några år sedan hade Djurgårdsfebern svallat högt och Isbanan hotats av sprängning.
Polisen fick komma och ta hand om de utestängda.
Johan var för liten då, men Birger hade sparat ett tidningsutklipp och till och med kryssat för huvudet på en kamrat, som höll på att fastna i det störtande stängslet.
När han kom in i fållan vid vändkorset hade trycket bakom ökat.
Han fick bara med sig en tia och nu skulle den växlas.
Kvinnan såg medlidsamt på honom, gav mynten och den bruna sedeln tillbaka och drog i spaken som öppnade grinden.
De var inne på cirkusarenan!
Men var skulle de stå ? Man fick myror i kroppen och i periodspauserna när kortleken blandades om, skulle man ändå förlora sin plats.
Högtalarna spelade " Mexico " och trumpetstötarna ekade mellan läktarna.
På ena långsidan fanns den stora höga mot villatomterna på Jakob Borgmästares Väg, den hade redan börjat fyllas.
Mittemot låg spelarbåsen vid rinkside och den avlånga gula träkåken med panoramafönster, ovanför läktaren.
Här satt de som inte betalade.
Först komma in gratis och så få en varm och skön sittplats ... Han tyckte inte att det var rätt.
De hade nått fram till den lilla klockläktaren då ishockeyspelarna klev in för uppvärmning.
Först Djurgården med blå-lila-gula dräkter.
Gästerna möttes av ett kompakt buu-vrål och några försynta berusade glädjerop på den stora läktaren.
( Alla lag hade sina ambulerande supporters, som kuskade land och rike runt för att heja fram sina grabbar, ibland undrade han om de inte var betalade av klubben.
) Nummer fem var Tumba Johansson, den stora stjärnan.
Han gjorde en slängig gest mot publiken med sin vänsterarm och det retade naturligtvis ännu mer.
De skulle få stryk så de inte kunde sitta i bussen hem till Stockholm.
Målvakten, som tidigare spelat i ett mindre Södertäljelag, utsattes för stort hån.
Rolle Stoltz dribblade ledigt och lätt av honom under uppvärmningen, men han var inte Vicke Hallon och då kunde det inte räknas.
Johan var så upptagen av Djurgårdsmålvaktens rygg, att han inte såg något, bara hörde det öronbedövande jublet.
Här kom SSK, Södertälje Sportklubb!
Vicke Hallon först ensam in på isen.
Han är barhuvad och åker långsamt utmed planket.
De andra får av sig sina skydd och kommer in en efter en.
Man skär runt i snabb cirkel, som ett koppel vinthundar.
Puckarna smaskar mot Björn Fagerlund i målburen och Sören Hoffman utmed kortplanket.
Johan bläddrar febrilt i programmet för att koppla samman nummer och namn.
18 är Ulf Nilsson, han ser dem inte.
Långt där borta åker han, gör en rivstart och sladdar så att tunt isflarn stänker upp mot skyddsstängslet.
Man har vita tröjor med ett stort rött S på magen.
På bröst och rygg, i höjd med armhålan sitter små ettriga blixtar, som symboler för lagets explosionskraft.
--- Kom igen Kiosken!
--- SSK, SSK ... --- Heja Sport!
Heja Sport!
--- DIF, DIF, Flickornas Thulin, ropar fiendesidan, men tystnar genast.
Från sin position kan Johan och Olle inte se vem som sköt motståndaren, men det gör det samma, tyst blev det.
Man tar i en sista gång innan spelarna lämnar planen för slutplogningen : --- Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Sport!
--- Hur mycket är klockan ? frågade Johan.
--- Fem i halv.
--- Hur tror du det går då ? --- Ska vi tippa ... Jag tror det blir 4-3 till Djurgår'n ... --- Äh, Sport vinner ju.
4-3 till Sport.
--- Okey.
Kom ihåg det nu ...!
Vaktmästarna plogade och högtalarna spelade.
Tipsvinnaren skulle bara få äran.
De såg radiohandlaren sätta sig till rätta vid mikrofonbordet mellan utvisningsbåsen.
Det snöblaskade fortfarande svagt, men flingorna smälte när de slog mot den blanka isen.
Johan förstod att det inte skulle bli publikrusning.
" När vi får en hall nån gång, då kommer dom ... Men nu passar det inte.
" Spelarna kom åter in på planen, nu skulle allvaret börja ... Han balanserade stadens hjärta i halsgropen och visste att alla målskott skulle vara betydelsefulla.
Radiohandlaren knackade med pennan på mikrofonen, allting var färdigt för start.
--- SÖDERTÄLJE SPORTKLUBB BER ATT FÅ HÄLSA PUBLIKEN OCH KVÄLLENS MOTSTÅNDARE, DJURGÅRDENS IDROTTSFÖRENING, HJÄRTLIGT VÄLKOMNA TILL DAGENS MATCH I SM-SLUTSPELET.
Hans röst genljöd mellan de halvfulla läktarna medan han räknade upp laguppställningarna.
Domarna i randiga skjortor blåste till spel och " Kiosken " ställdes mot Tumba-Johansson.
Spelet kom igång.
Omedelbart pressade Djurgården på, men Arne Loong agerade sopkvast.
Hans klubba var oändligt lång, Johan blundade och höll andan, men fienden stötte på patrull.
--- Heja Sport!
Heja Sport!
Ropen började redan hagla, men fick inte fäste i folkhavet.
Var det många som tillsammans med Johan bodde i pucken ? En klubba gick av, domaren plockade ihop kaffeveden och slängde den över sargen, några småpojkar hade kapplöpning, men släpptes inte innanför det låga stängslet.
Den trasiga slutspelsklubban låg som en sårad soldat och grinade publiken i ansiktet.
Johan såg på Olle.
Kamraten var mycket längre in i spelet, han var vanare och hade gått på nästan varenda match i fyra års tid.
Så mycket tryggare det vore om man själv vred i spakar och reglerade spelarna, de hade sina fasta löpbanor och om det var hotfullt kunde man alltid avstyra.
Djurgårdarna höjde sina klubbor i luften, den lilla enklaven på stora läktaren jublade.
Men måldomarlampan lyste röd, det var underkänt.
--- Fan, det var tur ..., sa Olle.
--- Vadå ? --- Såg du inte ? Den höll på att sitta.
--- Jaså.
Han tyckte man bytte spelare ständigt, nu upptäckte han för första gången Uffe Nilsson på banan, han spelade vänsterforward bredvid " Kiosken ".
" Kiosken " var en av de populäraste spelarna, publiken hetsade på honom, han måste göra det, han var landslagsman för några år sedan.
En rödhårig man stod under pressläktaren med sin skrynkliga kedjerökande hustru.
Han kommenterade livligt alla Sportklubbens missar med en gäll Sörmlandsdialekt.
--- Fan, " Kiosken ", skärp dej ... Men inte blev " Kiosken " bättre av det.
Han stelnade till, åkte nervösare och bytte självmant medan hans kedjekamrater var kvar inne.
--- Nu, Vicke ... Vicke Hallon tog " Kioskens " plats.
Djurgårdsbackarna fick syn på sitt farliga villebråd.
Liksom Lasse Björn skulle han ha avskedsföreställning ikväll och det måste väl till ett mål.
Den rödhårige muttrade för sig själv, hustrun tände en ny cigarrett och Johan såg hur han tog upp något ur sin rockficka.
Innan flaskan smygits till munnen brast han ut : --- NEEEEEEEEJ!
!!
Och Johan hade åter missat ett tillbud.
Den gröna lampan lyste bakom Björn Fagerlund och männen på siffertavlan vid klockan tog fram en stor röd etta för att fästa den på kroken under Djurgårdens namn.
--- Fan, sa Olle, såg du ? --- Nej ... Blev det mål ? --- Ja, visst fan blev det det.
Var tittade du nånstans då ? --- Kollade in folk ... --- Ska du inte se matchen då ? --- Jojo, det är klart.
--- DET VAR NUMMER TVÅ, ROLAND STOLTZ, SOM GAV DJURGÅRDEN LEDNINGEN MED 1-0.
UTAN PASS.
TID 12.17.
--- Ja, men nu ligger ju ditt tips närmare till ... --- Äh, det är klart att jag vill Sport ska vinna.
Det kom något strängt, ryckigt över Olles ansikte.
Johan iakttog honom från sidan och tyckte att han aldrig sett honom så allvarlig.
Eller var det kanske återskenet från lysrören över rinken, som gav hans drag en lyster de annars aldrig hade ? Nu skulle han vara med.
Det gick ju inte an att missa allting.
Han kastade en blick bort mot Sportklubbens spelarbås.
Lagledaren gick omkring och böjde sig ned mot de sittande idrottsmännen.
Han gestikulerade vilt och en liten fimp rök mellan hans fingrar.
Djurgårdsspelarna stod redan formerade och beredda när den vitklädda kvintetten släpptes ut i rinken.
Och det var Vicke-kedjan med " Kiosken " och Loong bakom sig som backar.
Sport toppade!
--- Nu djävlar, sa Olle.
Och som på beställning brakade det loss : --- Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Sport!
Johan höll ett öga på planen och det andra i programbladet tills han lärt sig namnen utantill.
" Kiosken " till Loong, Loong spelar förbi Lillstöveln, pucken når Määttä.
Määttä passar över till Vicke.
Vicke gör en långsam dragning, fintar av Malmberg, får ut den till Andersson.
Andersson jobbar nere vid planket, rundar kassen, slår ut den till Vicke, som står alldeles fri ... Måååååååååååååål!
Det är det här som brukar höras ända till Brandstationen, när Sportklubbens publik faller ut lägger den hela staden under en bullermatta.
--- Nu du, sa Olle och började boxa Johan på armen.
--- Lägg av, jag vill höra vem som gjorde det ... --- Vicke hajar du väl!
Det vill inte lägga sig.
Veteranen är överlycklig, han har fullgjort en lång och trogen tjänst i klubbens färger och idag var han till och med på bild i lokaltidningen.
--- DET VAR NUMMER SJU, GÖTE BLOMKVIST, SOM KVITTERADE TILL 1-1, PÅ PASSNING FRÅN NUMMER TOLV LEIF ANDERSSON.
TID 12.52.
--- Nu står vi lika, sa Johan.
--- Vadå lika ? --- Ja, vi ligger lika bra till i tipset.
Själv brukade han tippa sina leksaksmatcher.
Skrev sida upp och sida ned i det rutade kollegieblocket med resultat och tabeller.
Nu skulle han se allt.
Det gick inte an att missa Sports storspel på det här sättet.
Här går Vicke och sätter en kalasmacka ... Spelet var i gång igen.
Man hade bytt kedjor, Djurgården satsade på den tuffe Tjalle Mildh med den kantigt skurna profilen och Björn och Stoltz på backen.
In för Sportklubben steg Uffe Nilsson.
--- Nu ska du se att Uffe sätter den också!
Olle hade ingen distans.
Han följde spelet med falkögon och gav endast då och då ifrån sig en valhänt känsloreaktion.
Han kastades mellan rosig optimism och djup förtvivlan.
Johan förstod att ishockeypubliken gled genom hela klaviaturen under en enda match.
På några speciella bänkar innanför skyddsstängslet satt spelarnas fruar och fästmör.
De hade kappor och pälsar, rökte intensivt och höll i varandra när det började osa katt kring Björn Fagerlund.
De hade en utmärkt sittplats, var privilegierade.
Hur många flickor stod inte och drömde om att de var tillsammans med en spelare och fick paradsitta på bänken ? En lampa lyste uppe i presstugan med det breda panoramafönstret.
Härifrån kunde han känna igen Scania-Vabis-direktören och hans son, som gick i hans parallellklass.
De var naturligtvis också privilegierade, ännu mer än spelarfruarna.
Om man behövde en ny spelare till laget ordnade direktören en nätt ingenjörspost på bilindustrin.
Han drömde om att få sonen i laget och gick och hejade på alla pojkmatcher iklädd sin tjocka bruna päls.
Men Johan visste hur vek och rädd sonen var.
--- Kolla nu, sa Olle och fattade tag i honom.
Titta nu, Stoltz är ju alldeles fr ... TÄCK!
ropade han högt, så Johan förundrades över hans mod.
Men det hade ingen verkan.
Stoltz fick en passning och lade på ett långskott.
Fagerlund blev överrumplad, fick inte grepp på den stenhårda pucken.
Den lilla Djurgårdskolonin dristade sig att ta fram en vimpel och vifta med den längst upp i hörnet på stora läktaren.
--- Ja, fan, vad var det jag sa ... Det var som Olle var stolt över sin profetia, kanske aspirerade han på att bli lagets strategikonsult.
--- Men håll med om att det inte är klokt att dom låter en back göra två mål ... --- Nej.
--- Dom får väl täcka upp bättre, eller hur ? --- Uffe då ? --- Han verkar ju vara helt ur slag idag.
--- DET VAR NUMMER TVÅ, ROLAND STOLTZ, SOM ÅTERGAV DJURGÅRDEN LEDNINGEN MED 2-1.
UTAN PASS.
TID 15.30.
--- Dom hinner väl göra ett mål nu, Sport ? --- Äh, spelar man så där djävla dåligt ... KÖR!
--- Heja Sport!
Heja Sport!
Johan tittade bort mot den rödhårige igen.
Hans anletsdrag var plastlika, vinden tycktes helt ha förändrat hans utseende.
Han kände bara igen honom på den uttryckslösa hustrun, som tände en ny cigarrett.
Resten av perioden var han rastlös.
Såg länge mot klockläktaren och den jättelika svarta visaren, som långsamt kröp upp mot cirkelns topp.
--- EN MINUT ÅTERSTÅR AV FÖRSTA PERIODEN ... In i det sista trängde Sportklubben på för reducering, men fienden lade sig på försvar.
--- Fan, sa Olle när signalen gick.
Matchuret pekade obönhörligt på noll.
Tidräknarna klev nedför stegarna från sina sifferbalkonger och tog sig en rök vid läktarens ryggslut.
Av någon anledning var hemmalagets siffror svarta och gästernas röda.
Framför ettan och tvåan satt ytterligare varsin pligg.
--- Tänk om det blir tvåsiffrigt ..., sa Johan.
--- Äh, så djävla dåliga är inte Sport ... Hoppas jag i alla fall.
Men det är klart, jag kommer ihåg en match som Djurgår'n vann med 10-3 ... --- Fy fan ... --- Ja.
Och du minns väl när Frölunda vann med 14-0 i serien.
Den där förrädaren Lundwall gjorde sex mål ... --- Äh, vi vinner väl ... --- Får väl se ... Ska vi röra på oss ? De steg ned från läktaren, runt omkring dem hade folk redan satts i rörelse, några smågrabbar var på väg mot spelargången för att få dundra sina idoler i ryggen, vaktmästarna kom in igen genom den stora öppningen i rinkens norra gavel.
Musiken hade gått igång, det var tydligen fel på högtalarna, då och då kom det malande sorlet från presskabyssen ut i ljudanläggningen.
Som ett hotfullt mullrande hördes det rykande isaggregatet, som fick allting att fungera.
Det var naturligtvis det som var stadens hjärta, ställverk fick explodera och mörklägga staden, men det var övergående.
Efter några dagar hade allt gått in i sin ordinarie tramp igen.
Men om aggregatet blåstes i luften skulle alla rörelser upphöra.
Johan mindes vad Totte Döskalle sagt.
Många ute i landet kände till Södertälje bara för ishockeyns skull.
Den andra stöttepelaren var bilindustrin, där så många stod i slammer och damm och ordnade trafikstockning utanför brandstationen vid femtiden.
De rundade hörnet av läktaren och kom fram till curlingbanan.
Helt ovetande om den stora drabbningen sysslade män i golfbyxor och kepsar med sin fåniga favoritsport.
Någon singlade iväg ett konstigt föremål, som liknade en snurra eller en jättelik speldosa, över isen och två andra började sopa besatt med sina golvborstar.
--- Vad fan är det där egentligen ? --- Det är roligt, sa Olle.
Jag höll på med det på sportlovet förra året.
--- Jaha.
Vad går det ut på då ? --- Man ska komma så långt som möjligt ... --- Då är det väl bara att kasta iväg den där speldosan ? --- Äh, det är ingen speldosa.
Den är ganska tung förresten ... Och nu kom Johan ihåg fjolårets skollovsprogram.
Det hade gjort honom nyfiken, kanske hade spelet en inneboende dynamik, som måste hållas hemlig för de oerfarna.
--- Tror du det kommer på programmet i år också ... --- Ja, varför skulle det inte göra det ? --- Jag vet inte.
Men om det kommer ska jag prova på det ... --- Gör det ... Andra åskådare hade stött till nu och stod och hängde vid räcket kring den lilla isrutan.
Det var tydligt att de behövde sig ett gott skratt, nervknutarna från ishockeymatchen började långsamt trasslas upp.
Naturligtvis var Gunnar där, när spelarna inte reagerade på hans flabb, tog han ord för sitt hån.
--- Skurgummornas IF pressar på, välter hinkarna, såpan faller ut på golvet, BK Kvasts soplirare halkar omkull ... Johan kunde inte hjälpa att han ville skratta.
Hur mycket han än ogillade Gunnar kunde han inte förneka att skolkamraten var lustig.
--- Håll käften, ungdjävel, röt en spelare och svingade hotfullt sin kvast mot honom.
Innan Gunnar vek undan hann han svara med sitt mekaniska : --- För dej, va ... Johan och Olle bröt upp.
Curlingspelarna tycktes helt avgränsade från omgivningen, de tillhörde en sluten minoritet och hade lärt sig hålla samman, det var säkert många bland dem som fann ishockey brutalt och vulgärt.
Framför korvståndet ringlade sig kön lång och krokig, den slutade först en bit in på pressläktaren.
Johan såg tydligt hur direktören och hans son fick varm buljong uppburen i den gula trästugan med panoramafönstret.
--- Jag ska nog ha buljong ... --- Det är inget gott ... --- Men det är varmt.
--- Fryser du, sa Olle och sträckte på sig med sina rödflammiga kinder.
--- Ja.
--- Då så.
Till sin lättnad fann de att det var två köer till samma lucka.
En expedit hinkade upp korvar ur sin rykande metallåda och en annan tappade het buljong ur en jättelik kaffepanna ned i små pappmuggar, det kostade femtio öre.
Han smuttade på buljongen.
På ytan bildades små flottringar, de liknade oljefällningen i vatten, som rann av de nytvättade brandbilarna.
Det smakade därefter.
--- Fan, vad surt ... --- Ja, vad var det jag sa ... --- Ville ju bara prova ... --- Du ser ... Här var Olle överlägset äldst, naturligtvis, han visste mer om idrott.
Praktiskt, alltså.
För Johan hade första perioden mer blivit en drömsekvens.
Han hade låtit ögonen tindra mot de färgsprakande klubbdräkterna och inbillat sig att pucken hade både ögon, känsel och egen vilja.
De gick mot det jättelika Fågelkärret.
Djurgårdens spelarbuss stod i deras väg, fylld av trunkar och vimplar.
Chauffören satt och lade patiens och såg oroat ned.
--- Heja Sport!
skrek Olle och bussdörren stängdes.
På sommaren var Fågelkärret en stor sandplan för fotbollsspel i de lägsta divisionerna.
Johan hade följt med brandmän, både spelare och domare, och stått nästan ensam och hejat på motionärerna.
Nu tränade man ännu en undantagssport, " kärringliret " bandy.
Det hade aldrig varit populärt i Södertälje.
Många såg det väl som en veklingssport för avdankade ishockeyspelare eller sådana, som inte vågade kliva in i rinken.
I lokaltidningen hade man nedlåtit sig över att Djurgården hade en känd bandyspelare i kvällens lag och låtit påskina att " Kiosken " skulle tackla honom sönder och samman.
Belysningen över den ändlösa planen var obetydlig, det var som om alla lampor stuvats ihop, tätt som i en myrstack, ovanför ishockeybanan.
Spelarna blev knappt urskiljbara, inte ens gatlyktsskenet från Idrottsvägen gjorde dem tydliga.
--- Det ska Fan vara bandylirare, sa Olle.
Vad tjänade det till att stå här och iaktta en idrott som ingen trodde på ? Johan tyckte han såg Caesar Lund köldhoppa på andra sidan, men det var säkert en synvilla.
Det var ljud som kallade dem tillbaka.
Här fanns bara marginalasketerna, som var helt okänsliga för det Verkliga livet.
Skivan i högtalaranläggningen hade hakat upp sig, en malande tangorytm upprepades ideligen tills någon i publiken började vråla.
De gick ned mot omklädningsrummen.
På grusplanen bakom pressläktaren hade man asfalterat en meterbred gång som grenade sig strax utanför huset.
Här gick spelarna till och från rinken.
Pojkarna stod på rad, ja nästan på varandra, för att nå upp och klappa stjärnornas hårda axlar.
Johan tyckte inte om det längre,han hade gjort det när han var yngre och blivit halvt nedtrampad.
Sport skulle vinna och förlora och hans egna händer kunde varken göra till eller från.
Hur annorlunda var det inte med spelet hemma.
Om en spelare var för bra, böjde han bara hans klubba lite underligt och han blev neutraliserad.
Vad han kände nu var vanmakt.
Det kunde gå hur som helst, matchen skulle fullföljas även om han gick hem.
I myllret vid spelargången fick han syn på Dennis, den kitslige klasskamraten, som säkert skulle ställa en massa underliga frågor om varför han inte varit i plugget idag och igår.
--- Kom, sa han och slet Olle med sig.
--- Vad är det ? --- Kom och titta här ... --- Ja, vad är det med det då ? Spelargången förde till ett hål i pressläktaren.
Det var här de trädde ut på planen, mottog bifallet eller föraktet.
Genom hålet kunde de se den nysopade isen där strålkastarljusen bildade små gula klot.
--- Ja, det var en klasskompis som inte får se mej ... --- Vadå då ? Ska han ge dej stryk ... --- Nej, han kan skvallra att jag var på hockeyn ikväll ... --- Är det så farligt då ? Bits pucken, eller vadå ? --- Jag har inte varit i plugget idag ... --- Nej, just det ... Är du dålig då ? --- Nja, så djävla farligt är det väl inte ... Här låg den hetaste punkten på hela idrottsplatsen.
Pojkarna började redan gadda sig samman för att dela ut lyckosparkar när spelarna kom ut.
Sen var det bara att skryta för kompisarna att man dunkat Vicke Hallon i ryggen.
Men Johan hade kunnat slå Uffe Nilsson på bara ändan med ett badmintonracket uppe i gymnastiksalen.
Nej, ingen skulle tro honom ... --- Vi får väl flytta på oss nu ... Dörren till Sportklubbens omklädningsrum öppnades.
Bildirektörens son klev nedför trappan från trähuset med panoramafönstret, men Johan kände ingen lust att heja på honom.
Han fattade ändå ingenting.
Fadern kom efter med en pressfotograf.
Man ropade till sig en av spelarna, som arbetade på Scania-Vabis.
Tillsammans med pojken ställde han sig mot väggen och man tog en bild.
Avundsjuka jämnåriga samlades kring pojken och fotografen, men de låtsades inte se något.
Spelaren delade ut några autografer, innan han följde sina kamrater in på rinken.
--- Fy fan ... --- Vadå ? --- Ja, Benge alltså.
Han blir alltid plåtad så där för att hans farsa är direktör ... --- Jaha, så är det ... --- Vadå då ? --- Ja, dom har väl pengar och tycker det är mysigt att ha det där fotot över sängen ... --- Jojo, men tycker du det är juste ? --- Nja, om han vill bli plåtad så inte gör det mej nåt ... --- Nej, men ska det få fortsätta så där ? --- Jaa, skit i det du ... --- Jag ska i alla fall be farsan plåta mej med Uffe Nilsson.
Honom känner jag ... Olle hörde inte på.
Han stod och såg på det rykande aggregatet.
--- Vad tror du skulle hända om man sabbade det där ? --- Ja, då skulle bergis Djurgår'n vinna på walk over, alltså ... --- Tror du ? --- Ja, sa Johan, låt bli det ... --- Inte fan tror du väl att jag vill ha sönder ismaskinen.
Då får vi ju inte se nån hockey ... --- Då får dom väl köra på plan vid brandstationen ... --- Ja, det vore ju festligt ... --- Då kunde man ju sitta uppe i köket och titta på ... --- Du, ja ... --- Ah, vi kunde sitta på taket till vårat hus.
--- Ja, just det, det vore ju skitmysigt.
Utanför entréportarna stod några sentkommare och hängde.
De hoppades på att komma in gratis, nu när matchen redan börjat.
Men tanterna i kassan var obevekliga, de satt och räknade pengar och hotade med polisen om inte ofredarna gav sig iväg.
Några pojkar hade klättrat upp på fotstegen vid Sjuans dörrar.
De lade händerna över ögonbrynen och försökte se in.
För Johan var det ointressant vardagsmat.
Nu hörde de domarna blåsa till spel och folket utanför gallret blev ännu ivrigare.
Han köpte tjugo gräddkyssar i gottkiosken och de kom tillbaka till stora läktaren.
Men om man bara ramlar in i handlingen på det här sättet kan man inte förstå den.
Det krävs en uppladdning och intensiv väntan på startskottet.
För Olle var det bara att kliva in i världen igen och publiken skruvade upp humöret på nytt när de hetsade fram sina favoriter : --- Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Sport!
Johan kunde inte komma igen.
Han kände nu att matchen inte angick honom.
Det fanns bara två bilder etsande klart projicerade på näthinnan.
Dels var det skolkamraten och hans far, som kommit in gratis, ja nästan fått betalt för att de kom.
För dem var det hela en underhållning, en skön vilopunkt i ledan.
Å andra sidan hade han de fattiga pojkarna som klängde på stängslet och nästan grät sig till att bli insläppta.
Idrotten var ju till för förbrödring.
Här skulle man glömma alla tvister och mötas i en ärlig broderlig kamp.
Men det fanns de som inte ens kunde komma till kampen.
Man ställde inte upp på samma villkor.
Han lät sina ögon segla över publikhavet.
Stundtals var det alldeles tyst, som väntade man att en gyllene knappnål skulle falla ned från himlen och lägga sig och glimma på isen.
Ibland, när Sportklubben höll pucken i anfallszon, steg sorlet högt upp mot molnen och lägrade sig som fabriksvisslor över huvudet.
På läktaren under presskabyssen upptäckte han så Ulla Persson, som stod och kurade ihop sig mot en pojkes axel.
Han märkte att hon var lika frånvarande som han själv.
Det var en förevändning för att få träffa pojken.
Han höll självmedvetet cigarretten i sin lediga hand och föll in när hejaklacken växte sig stark och bollades som ett radband mellan läktarraderna.
Strax bakom Sportklubbens spelarbås steg en lång rad kända ansikten fram.
Det var " Torkan ", Bosse och de andra.
" Torkan " hukade sig fram och samtalade med Uffe Nilsson, gav honom en dunk i axelskyddet när han skulle ut.
På södra läktaren såg han den ensamme Caesar Lund.
Det var alltså han som stått och huttrat vid den ödsliga bandyplanen.
Han var underlig, Caesar.
Varför var han inte tillsammans med de andra ? En impuls höll på att växa sig stark inom Johan.
Var det inte lika bra att gå, han hade kommit hit inte för att han tyckte om att se hockey, utan han ville demonstrera sin egen vilja gentemot föräldrarna.
Det hade bara varit alldeles för lätt.
Han hade räknat med långa förmaningstal och förebråelser, som han tänkt skjuta sönder med sin självsäkerhet inför Olles ögon.
Men det skulle inte hålla att gå.
Han kände sig rädd för ensamheten på Kusens Backe och hänvisades till en gemenskap han inte trodde på.
--- Kolla in Grädd-Kalle ...!
--- Vadå, vem är det ? --- Ja, han som står där på andra sidan ... Johans ögon föll åter på den rödhårige med den skinntorra kedjerökande hustrun.
Hon drog på munnen, men det var inte ett leende, snarare en spasmodisk ryckning.
Mannen hade halat upp en halvpanna och stod och hällde i sig, medan de bruna ögonen plirade efter attacker från moralens vaktkonstaplar.
--- Varför kallas han Grädd-Kalle ... --- Han har visst jobbat på mejeri en gång i världen.
Känner du inte till Grädd-Kalle ? --- Nja, gräddkola, möjligtvis ... Olle log.
Han började slå med vänster lovikavante mot höger handflata, gäspade ett djupt andetag och skrek : --- Kämpa, Uffe!
Uffe Nilsson åkte långsamt utmed sargen vid utvisningsbåset, detta var kvällens första individuella tillrop och han tog det som en uppmaning.
I ett desperat försök att dribbla av storstjärnan Tumba-Johansson druttade han på ändan och Olle tog sig för pannan.
--- Nej nej, nu får det väl fan vara nog ... Uffe lämnade planen, Johan såg hur " Torkan " skällde på honom borta i båset, tills lagledaren kom och avbröt.
Ännu en gång ... Hans ögon var borta från planen och pucken satt bakom Björn Fagerlund.
--- Nej, det är ju inte klokt alltså ... --- Hur tror du det går alltså ... --- Får stryk fattar du väl ... Det var Loong som schabblade, hur fan kunde han göra en sån dum dragning ? --- DET VAR NUMMER FEM, SVEN TUMBA JOHANSSON, SOM ÖKADE DJURGÅRDENS LEDNING TILL 3-1.
UTAN PASS.
TID 15.11.
Vad fanns det mer att förlora ? Johan kunde bara identifiera sig med Ulf Nilsson, det var ju den ende spelaren han kände.
Han kunde se hur han flyttade sig längre och längre ut på spelarbänken tills han slutligen satt bredvid reservmålvakten, som var insvept i sitt hästtäcke.
--- Nu petar dom Uffe, det är det enda raka ... --- Ah, han dråsade ju bara på aschlet ... --- Ja, det ja.
Men han har varit dålig hela tiden.
Strax efteråt ökade Djurgården på sin ledning, det var den kände bandyspelaren och hemmapubliken blev rasande.
Ulla och hennes kille hade glidit isär en bit nu.
Hon hade kanske förstått hans ilska och sagt att han var barnslig.
--- DET VAR NUMMER FJORTON, LEIF FREDBLAD, SOM GJORDE 4 --- 1 TILL DJURGÅRDEN PÅ PASSNING FRÅN NUMMER TRE GUSTAF MOLIN.
TID : 15.57.
Det måste bli ett slut.
Måste ta slut, någon gång.
Johan bröt upp från Olle, gick bort mot curlingbanan.
Fortfarande höll den sammansvetsade gruppen på och hivade iväg sina stora speldosor över den glatta isen.
Han var ensam åskådare nu och spelarna verkade smickrade över att kunna locka bort åtminstone en från ishockeyn.
--- Har ni fått betala nån biljett ? frågade han en av dem som väntade på tur.
--- Vadå för biljett, svarade han oförstående leende.
--- Till matchen ... --- Jaså, den där matchen.
Du förstår, det är match här också.
Även om det inte kommer att stå så mycket i Länstidningen i morgon ... --- Neeej ... Han kände sig skamsen, bortgjord och letade just efter ursäkter när det brakade loss bakom ryggen.
Leif Andersson hade reducerat till 2-4 på passning från Vicke Hallon.
Curlingspelarna sjöng ut över en obegriplig poängvinst.
Skratten och glädjen lade sig strax, de tog varandra i hand och blev snart allvarligt sammanbitna igen.
Det var något märkligt över den hånade sporten.
Han stod fortfarande ensam vid räcket och visste inte när han borde ropa eller applådera.
Den gick naturligtvis inte att tjäna pengar på, idrottsmännen fick leka gycklare och vara en lättsam avreaktion i periodspauserna.
De var inte lönsamma, ingen dunkade dem i ryggen, de bar inga färggranna klubbdräkter, bara små emblem fastsydda på täckjackor och anoraker.
De hade ingen reklamtext för bilindustrin och skulle inte komma i lokaltidningen, de var lika ointressanta för TV-kamerorna som han själv.
Nya åskådare hade troppat till nu.
De orkade inte ställa sig i korvkön och kunde lika gärna hänga här en stund.
Han kunde inte förena sig med dem.
Kanske skulle Gunnar komma och vara lika kaxig som i förra pausen och tro att Johan Strömberg var en " curlingidiot ".
När du är ensam har du lätt att identifiera dig med minoriteter.
Bakom curlingbanan skymtade stängslet mot Fågelkärret.
Fortfarande höll några bandyextremister på med sin övning.
Det var ett ofantligt mål och målvakten saknade klubba.
Och ensam ville han inte vara.
Han hade tappat Olle för att han ville det.
Han orkade inte längre nu när Uffe blivit petad.
Visst gjorde han en dålig match, men han var ändå inte sämst.
Kunde de inte ha stoppat in honom i den svaga tredjekedjan, nu när Stenar gick upp i första ? Kanske tänkte Sportklubben bara spela med två kedjor och pressa sina stjärnor till det yttersta.
Något sa honom att Vicke Hallon skulle avgöra.
Ända sedan han hört smeknamnet för fem år sedan hade han fantiserat över det.
Han hade till och med skrivit en liten saga om hur Vicke Hallon och Acke Smultron gick vilse i blåbärsskogen.
Fröken hade inte tyckt om hans uppsats.
Nog hade han fantasi, men ämnet hette ju " Något om min släkt ".
" Jag är kusin till Vicke Hallon och Acke Smultron är min bror ", hade han sagt, så klassen kiknade av skratt medan lärarinnan blev högröd.
Han fick skriva om släkten hemma i stället och hade pumpat Elsa på alla årtal och upplysningar.
Han klistrade till och med dit sina föräldrars bröllopsfoto på uppsatsens första sida.
Plötsligt stod allt klart för honom.
Han hade spelat ut sina kort och nu var det bara att kamma in insatsen, hur liten den vara månde.
Han fick inte vara hemma från skolan i morgon, det kunde ju tänkas att Dennis sett honom och dessutom brukade Elsa aldrig tillåta det.
Han skulle alltså gå till skolan.
Och läxor hade han inte gjort.
När han var sjuk struntade han alltid i att ringa till någon kamrat och fråga vad de höll på med.
Han litade helt och hållet på sina egna kunskaper och sin stora förmåga att tala för sig.
Klockan var redan över halv nio och det återstod en period.
Han skulle komma hem sent och Elsa möta honom i köket i sin morgonrock och höja pekfingret till tystnad.
Sen var det bara att fortsätta genom stora rummet och se Allan sova med de underliga stövelbyxorna vid fotändan.
Och när han försiktigt gläntade på dörren till lilla rummet rubbade han säkert balansen för Birger, som var mitt uppe i sin kemibok.
Hade han något att se fram emot egentligen ? Men det var ju heller ingen idé att lämna in i förtid.
Han skulle stå ut, det kunde ju tänkas att Sport vann, och ju längre han var ute desto senare kom han hem ... Tyst och i tankar klev han fram till sargen.
Vaktmästarna plogade och musiken malde.
Men det var inte karnevalsstämning som i förra pausen.
Det hade blivit så mycket mörkare och tystare.
Rökpuffarna från stora läktaren splittrades omedelbart och blandades med den tjocka luften.
Isaggregatet hade förvandlats till en tråkig malande kompressor.
Den gula träkåken med panoramafönstret var inget avundsvärt slott.
Där inne kunde man få sittsår av all bekvämlighet.
Korvkön trängde på bakom hans rygg.
Han kände ett slag på axeln och någon höll för hans ögon.
--- Vem är det ? Larva dej inte!
Så hördes två unga män skrocka och fnissa.
--- Sss, det är Bosse och " Torkan " ... --- Hur fan kan du gissa det, sa Bosse besviket.
--- Äh, hajar man väl ... --- Hur tror du det går då ? ... --- Får väl se ... --- Det är klart att du tror nåt!
--- Öh du ... Bosse kallade till sig " Torkans " uppmärksamhet.
Johan kände att han inte var medelpunkten längre.
Han ville en stund fråga " Torkan " varför han gnällt på Uffe Nilsson, men nu var det ingen idé.
--- Du, hon har vuxit till sej riktigt skapligt ... --- Vore väl inte så tokig att få på rygg, va ... Johan upptäckte Ulla i kön, det var henne de diskuterade.
Hon kunde tydligen höra alla de högljudda kommentarerna och slöt sig tätare till Kent.
--- Hon tycks redan ha en snubbe ... --- Ha, den där valpen!
Han är väl kåt förstås, men tror du han har nån chans mot proffs som oss ... --- Nej, sa Bosse osäkert.
--- Gå fram till henne, vet jag ... --- Bocken då ? --- Honom vräker du väl omkull om du har lust ... Johan höll Bosse under uppsikt, båda brandmännen malde cigarrettstumpar i mungiporna och ansträngde sig mödosamt för att verka tuffa både inför honom själv och Ulla.
Det fanns ingen anledning att stanna kvar.
Det var ju deras problem om de ville göra bort sig.
Själv hade han en kväll stått i tornet och sett ner till Perssons lägenhet när Ulla klädde av sig.
Först när hon bara hade underkläderna kvar släckte hon taklampan i lilla rummet.
Han gick vidare på träplankorna vid läktarens fot.
Vid spelarutgången hade kedjan häktats av och han kunde fortsätta.
Över räcket tittade han in i Sportklubbens bås.
Tjocka filtar täckte träbänkarna och ett stort vattenkrus skymtade vid en fot.
På kvinnoparketten satt två flickor kvar, rökte och gestikulerade.
Deras mössor påminde om luddiga bollar.
Hans enda tanke nu var att få tag på Olle.
Radiohandlaren hade berättat att det var 3.348 åskådare ( betalande ) ikväll och bland dessa måste han hitta Olle.
Han såg redan framför sig hemvägen över Kusens Backe, han ville inte drivas framåt av de obekanta mumlande skuggorna.
Han måste hitta Olle!
Nere vid södra läktaren var det någon som ropade.
På högsta trappsteget stod Olle tillsammans med bröderna från träkåken på Kolpgatan.
Den äldste, Göran, gick i hans klass.
--- Tjena, Johan, sa Sixten, mellanbrodern.
--- Vart fan tog du vägen ? sa Olle.
--- Gick en runda bara ... --- Du skulle ha sett Leffes mål, sa Göran.
--- Var det snyggt ? --- Visst, kanon, pang, direkt i krysset.
--- Å fan!
--- Kvällens snyggaste, alltså ... Bröderna var besatta av idrott.
Göran hade kommit med i SSK:s juniorlag.
På somrarna spelade de fotboll dagarna i ända på Södra-planen och anordnade cykeltävlingar runt Saltskogsfjärden.
Deras far arbetade i härderiet på Scania-Vabis och lät aldrig några lekkamrater släppas in i huset.
En gång hade Sixten frågat Johan om han var plugghäst, nu när han var så loj på fotbollsplanen.
Han hade svarat " ja ", tagit sin cykel och farit hem till sitt eget kungarike, där han anordnade en allsvenska med stenkula och Alfa-bilder.
Kjelle Lindberg hade tagit över Zamora Nyholms plats i landslaget och tog en straff av Pelé.
Åter väcktes han av skränet.
Det kom ständigt och punkterade hans tankebanor.
Sportklubbsspelarna steg ut på isen för sista gången, nu skulle de satsa allt.
Han såg länge på nummer sju, det var hans sista hemmamatch.
Nu gällde det att göra två mål till och ordna åtminstone oavgjort.
Det hängde på honom.
Johans sagohjälte, han måste göra det ... Vad var det som inte stämde ? Redan efter två minuter hade Tumba satt in 5-2.
Bröderna och Olle började skylla på Sports backar.
Det var med ilska och glöd de tog i : --- Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Sport!
Och direkt föll rösten på andra läktaren in : --- Får jag ett " S "!
--- S!
!!
!!
!!
--- Får jag ett " S "!
--- S!
!!
!!
!!
--- Får jag ett " K "!
--- K!
!!
!!
!!
--- Vad blir det ?!
--- Ess-ess-kååå!
!!
!!
!!
--- Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Sport!
--- Kör!
--- Kiosken!
--- Vicke!
Men hur man än skrek kunde spelarna inte göra något.
Djurgårdens överlägsenhet grinade dem i ansiktet.
Publiken på stora läktaren började sakta rinna av.
Man gick mycket långsamt, som om man in i det sista väntade på något som kunde hålla dem kvar.
--- Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
!!
!!
!!
--- Vilken balja!
--- Chanslös, alltså ... --- DET VAR NUMMER FEM, SUNE WRETLING, SOM REDUCERADE TILL 3-5 PÅ PASSNING FRÅN NUMMER FYRA, RIKARD FAGERLUND.
TID : 12.05.
--- Nu kommer vi ... --- Heja Sport!
Heja Sport!
Heja Spoooooooort!
Motvilligt klev desertörerna tillbaka in i spiltan.
De utövade utpressning, några såg på sina klockor.
Skulle de ge Sportklubben två minuter och gå iväg ifall ingenting hände ? Hemmalaget tycktes ha fått greppet om spelet, men det var bara skenbart.
Djurgårdarna utnyttjade sin fysiska styrka till hårt försvarsspel.
Stadens hjärta började åter banka, pulsarna hävde sig ... Det var Wretling som gjort målet, en klasskamrat till Johan hade fått sina hockeyhandskar av honom.
Nu skulle Uno ligga bättre till i plugget.
Själv kände han bara Uffe, som satt och såg ned i marken på avbytarbänken.
--- Vad fan tar dom inte in Uffe för ? --- Man toppar nu fattar du väl ... --- VICKE!
!!
--- Men Uffe, är inte han bra då ? --- Nja, han håller inte riktigt ... En spelare på nedgång var hela stadens utlämnade byte.
Han kunde knappast gå ned på Storgatan utan att överösas av småpojkarnas glåpord eller få goda råd med räkningarna på posten.
Om han så bara tänkte ut och köpa en kvällstidning blev han bombarderad av denna missriktade välvilja.
--- Fan, vad ojuste ... --- DET ÄR NUMMER TVÅ I DJURGÅRDEN, ROLAND STOLTZ, SOM ÅKER UT TVÅ MINUTER FÖR SLASHING ... --- " Kiosken " var ju totalt fri ... --- STRAFF, STRAFF, ekade rösterna från stora läktaren.
Domaren gjorde en avvärjande gest upp mot publikhavet och släppte ned pucken igen.
--- DOMAR'N ÄR ETT RANDIGT DJUR, BORDE SÄTTAS UTI BUR ... Den medelålders domaren från Karlskoga i sin påtvingade svartvitrandiga tjänstedräkt höll sig nere vid utvisningsbåset, talade en stund med radiohandlaren och åkte trumpet vidare.
Hans misslyckande fullbordades när han råkade styra puckens bana med sin skridskoskena.
--- KAN JAG FÅ BE PUBLIKEN ATT SLUTA ROPA PÅ DOMAREN.
ANNARS ÄR DET RISK ATT VI MÅSTE AVBLÅSA MATCHEN.
Men det ville ingen.
Det var bara sex minuter kvar och Sportklubben höll en mördande press.
Johan vågade inte titta, men vägleddes av de taktfasta körerna : --- NEEEEEEEJ!
--- NUUUUUU!
--- SKJUUUUUUUT!
--- NEEEEEEEJ!
Hemmalaget förde ett ideligt passningsspel.
Loong och " Kiosken " var backar, slog pucken mellan sig och fintade med Tumba.
Vicke stod på språng nere vid blå linjen och markerades av Lasse Björn.
--- Passa!
!!
--- Nej, djävla " Kiosken ", sa en man och vände sig med ruskande huvud till pojkarna.
--- Det går inte, fortsatte han.
TA UT EINAR!
Lagledningen lydde inte råden och han blev så irriterad att det bara återstod att lomma iväg.
--- Sss, vilken gubbe!
sa Johan.
Med sitt höga blodtryck blev han nu en fara för sin omgivning.
Ishockeymatchen hade varit en praktfylla för honom.
Imorgon skulle han tala käkarna ur led med sina oändliga matchanalyser.
Johan kunde möta dessa ishockeystrateger vart han än gick.
På skolgården, brandstationen, i bussen, på stan, överallt.
Det gemensamma för dem alla var att de hade nyckellösningen, som skulle göra SSK till svenska mästare igen.
Varför sände de inte sin genialiska fältplan till lagledningen ? Skolkamraten i den gula träkåken med panoramarutan knackade med handflatorna på rutan.
Han var vanvettigt upphetsad och blev ibland tvungen att krypa ned under fönsterkarmen.
--- BÅDA LAGEN ÄR FULLTALIGA IGEN!
Stoltz kom tillbaka på isen.
Publiken andades ut, inte var det av lättnad, snarare resignation.
Sportklubben hade åtminstone en sak gemensam med landslaget : man kunde aldrig utnyttja numerärt överläge.
--- Ska vi gå ? sa Johan.
--- Nej, fan, vi måste väl se hur det går ... --- Dom får stryk, hajar du väl ... --- Jaja, men det är kul att se.
Matchen tonade ut, det kom som en vila för Johan.
Men nu hölls de kvar, när kampen var slut ville radiohandlaren energiskt få dem att stanna.
Två ärrade kämpar tog farväl av Södertälje-publiken.
Vicke Hallon och Lasse Björn avskedshyllades med blommor.
Johan kunde inte se om de grät, men inom honom själv sprang en sentimental ådra i blod.
Ibland hade han så otroligt lätt för att gråta.
Det var en njutning att låta tårarna spola rena kinderna, men han föredrog att göra det i ensamhet, i garderoben eller sitt låsta rum på eftermiddagen.
Det blev till en förvissning, han skulle säga till sina barn att han sett Vicke spela.
Hans sagohjälte gled snabbt ut från isen för att stanna inom bokpärmarna.
Var det så enkelt ? --- Är det meningen att Vicke inte ska spela mer nu ? --- Han kanske varvar ner i Remo eller nåt annat skitlag ... Det fanns alltså skitlag.
Om hans egna mekaniska spelare ställdes mot Djurgården kunde de inte annat än förlora.
Men i hans hjärta skulle de alltid vinna.
Och Vicke skulle få sin centerpost mellan Silja Rugg och Seppaton Blodomlopp.
Seppo Yami fick väl petas och spela i B-laget.
Att gå hem nu vore ett förräderi, han tyckte matchen just börjat.
Han ville ge sig ut med scoutyxa och hugga loss en bit av isen.
Den skulle ligga i solskenet och smälta på fönsterblecket.
Det var inte hjärtklappning han kände när de trängdes ut genom portarna mot Falkvägen.
Han kunde höra hur gråten övergick till skratt.
Han var delaktig i något.
Här gick man hem och alla hade de samma match, samma resultat.
De hade sett Vicke Hallon blomsterhyllas och Uffe Nilsson slås ut.
Nästa år skulle kanske båda spela i Remo.
Scaniadirektören hade skärskådat Djurgårdsspelarna och i sin anteckningsbok kanske redan prickat in ingenjörsposter för några av dem.
Sportklubben skulle komma igen, vinna och åter vinna.
Kanske tänkte man ta sig en tripp till Surahammar och värva nya lovande juniorer ... På vägen över Kusens Backe hörde de hur musiken tonade bort.
Djurgårdarna klädde raskt om för att sätta sig i bussen och åka mot Stockholm.
På fredag skulle Johan gå till Mariekällskolan och höra på Torbjörn Johnsson och Lasse Lönndahl.
Olle och bröderna analyserade matchen, men för honom fick det vara.
Han svarade knappt på tilltal, var redan yrvaken inför en tråkig skoldag och han skulle få höra att Uno hade Wretlings handskar och Uffe Nilsson var på fallrepet.
Undrar inte du hur det gick för Bosse och Ulla ? Och den rödhårige med sin kedjerökande hustru ... Dyker dom upp nästa säsong också, mån tro, eller försvinner dom spårlöst ? Och curlingspelarna, skulle dom komma på bild på sportsidan.
Kanske gick det att upptäcka Johan med lupp på en suddig publikbild ? Han visste ingenting.
Det enda som gick att peka på var att han själv varit där och Vicke Hallon hyllats med blommor.
Det räckte.
Ingen tog upp några vilda segersånger.
Tre skolgrabbar försökte bryta tystnaden genom att knuffa ut varandra i terrängen, trots sina självmedvetna svordomar lyckades de inte få någon annan intresserad.
Stadens hjärta låg i respirator.
Dess klaffar flimrade i kramp.
Men imorgon skulle nya matcher utspelas, bara det att ingen ivrig publik hejade fram de förlorande spelarna.
Bodil 1 Våren kom det här året också.
Bilarna stänkte upp stora leriga pölar ur rännstenarna, fåglarna byggde bo i den höga björken och Johan tog med sig en klasskamrat hem, som stod och höll föredrag om bygget för Elsa.
Ishockeysäsongen var avslutad, för Sportklubben blev det en anspråkslös placering som inte kunde glädja någon.
Men långt bort på andra sidan Atlanten blev landslaget världsmästare, fast både ryssar och tjecker uteblivit.
Så kverulanterna hade fog för att prata bort den framgången också.
Åter igen hade brandkåren tagit hand om två oljeskadade svanar, under veckan blev de tvättade med Clin och snart skulle de möta våren i Torekällbergets fågeldamm.
En brandman hade gift sig och nästan hela kåren skänkte två kronor var till en present.
Nu stod kristallskålen i fönstret på nionde våningen i Brunnsäng och bröt solstrålarna in i det nymöblerade vardagsrummet.
Småbränder fattade eld varje dag och släcktes av ett litet manskap, dumdristiga isflaksjumpare kom undan med blotta förskräckelsen i kanalen och en djärv skridskoåkare hade skurit genom mesosten på Måsnaren.
Egentligen var det väl en vår som alla andra, flickorna från läroverket satt med slutna ögon och lapade sol i kanalslänten, i folkskolorna försvann brännbollsracketar varje dag och arbetarna på bilindustrin tog med sig sina matboxar ut till sofforna vid Saltskogsfjärden.
Men Caesar Lund märkte inget av livet och rörelsen omkring honom.
En onsdagseftermiddag satt han nere i brandkårens kyliga källararkiv.
Han hade blivit ditkommenderad av brandmästaren.
Ryktet hade gått på tå och det sa att han var boksynt och inåtvänd.
Först hade han nu ordnat upp de gamla dammiga pärmarna med dagrapporter från 1898 och framåt i en rak och prydlig hyllrad, sedan blev det dags att sortera lösa tidningsurklipp.
Han hade upplevt det som en förvisning.
Tidigt på morgonen släpptes han ned i augiasstallet för att sprida ljus med sitt ordningssinne.
Dagrapporter, klippärmar, uniformer, overaller, snören, yxor, registerkort och smutsiga slangstumpar låg här hopblandade i en salig röra.
Men allt under arbetets gång såg han friheten växa upp som en fullriggad trotsig skonert vid horisonten.
Det var honom det hängde på nu.
Och vore det inte för att han bjudit brandmästaren hem på te efter en husbränning i Hagaberg, hade kanske inte han setts som klippt och skuren för uppgiften.
De raka fyllda bokhyllorna hade gjort djupt intryck på den myndige mannen.
Det kunde få hända vad som helst nu.
Här nere i det fönsterlösa rummet med rostiga pickelhuvor och malmedelsdoftande utryckningsrockar skulle inget störa honom.
Det var en oändlig frihet, han bläddrade i historien som vore den en tummad kortlek.
Det var de senaste årens händelser han satts att sortera.
I en stor beige stövelkartong låg pappersbitarna nedslängda.
Ett helt nummer av lokaltidningen fanns med, det var från den sjunde september 1959 och skildrade yrkesbrandkårens femtioårsjubileum.
Om han klippte i tidningen skulle den bli ett såll.
Mitt inne i festyran lyste Sura-Pelles bröllopskort.
Detta skedde innan han blev förrädare och värvades av Västra Frölunda.
Veteranerna satt uppradade på parksoffan, ute på fotbollsplanen animerade de nya brandmännen en utryckning i tiotalskläder.
Han undrade vad som skulle hänt om det blev en riktig eldsvåda ... Eller satt alla tilltänkta pyromaner på Idrottsparkens läktare och levde sig in i festligheterna.
Själv hade han dåsat och vaktat kommunikationsradion i Fyran borta vid Idrottsvägen.
Den pensionerade vicechefen kom fram och hälsade, frågade om han mindes luftvärnsövningen 1938, men då bodde han fortfarande kvar nere i Småland.
Han öppnade den senaste pärmen för att se var tråden slutade.
Ungefär i mitten, med lite tur kunde nyheterna rymmas i pärm nummer nio.
Dokumentdossier, hade brandmästaren sagt.
En bok brukade räcka fem år, det var små notiser om gräsbränder, humanitära insatser ( kattnedplockning, räddning av svanar ), då och då annonser över den urtunnade veteranskaran.
Någon enstaka gång kom bilder med, förmodligen för att fotografen just råkade passera eldhärden.
Brandkåren hade inte något större nyhetsvärde längre, en gång vart tionde år gjordes ett inträngande reportage och en journalist lekte " brandman för en dag ".
Ibland blev det långa tidsglapp mellan notiserna, det berodde säkert på vem som var redaktör.
Nu skulle han själv debutera och den senaste nyheten var dagsfärsk, tolv rader om de oljeskadade svanarna, som låg och plaskade i slangtvätten, bakom väggarna bara fem meter bort.
Vad fanns det för samband ? Skulle någon i framtiden bläddra i pärmarna för att skriva brandkårens historia ? Han såg för sitt inre hur en krönikör kom och frågade ut honom.
Alla skulle de dö, men tidningsnotiserna sitta kvar.
Även de allra äldsta, från 1901, var fullt läsliga, fastän nästan alla de omnämnda personerna avlidit under tiden.
Nu satt han och synade nedslagen från hans egna år i tjänsten.
Han hade varit anställd sedan 1950 och försökte minnas var han hållit hus : Gräsbrand i Tuvängen ( nej, då hade han semester, förmodligen nere i Småland ), dödskrock vid Pershagen ( ja, där brände det till.
Han åkte ut i den gamla Volvoambulansen med Totte Döskalle ), explosionsbrand på Scania-Vabis ( norrlänningen som nästan hostade upp sina lungor, fick fyra månaders tjänstledighet, ingen visste vad som hände sen ), Brandkåren segrar i korphockeyn ( visst, han gjorde tre mål på Astra ).
Åren gick, de var märkligt korta, ibland kanske bara fem sidor text.
Någonstans mellan raderna etsades hans eget liv fram, flyttningarna från slummen på Villagatan till enrummaren i Grusåsen och småningom den fina tvåan i Viksängen.
Han hade lånat den gamla Femman för att transportera böcker och prydnadssaker.
En dag tog man ut den murkna motorn ur karossen och vagnen fördes iväg bakom en traktor.
Han kom ihåg hur Johan stått och gråtit, kysst den buckliga lackeringen tills Allan slitit bort honom och bett honom vara vuxen.
1956. Den vintern hade han levt tillsammans med Helena, men hon träffade en yngre man från sin hemstad och återvände.
37-årsdagen hade slutat på badrumsgolvet i Grusåsen med rakbladet på toalettstolens fjöl.
Nu såg han bilden på den unge ishockeyspelaren.
Med virkad mössa och höga kindkotor stirrade de mörka ögonen ut från pappret mot läsaren.
Caesar var sex år tillbaka i tiden, han kunde räkna sina trappsteg och känna den stickande doften tränga ut i den gamla träkåkens farstu.
Med yxor hade man huggit upp dörren och klivit in i ramen.
Stegen restes mot fönstret och glassplitter föll mot det dammiga trägolvet.
Svag dansmusik hördes fortfarande i köksradion med sin kompassliknande kanalväljare.
Fastän elden började ta tyget,över högtalaren, som bordduken och gardinerna förtärdes av lågorna.
Han hade gått med in i sovrummet, man fick hålla sig till varandra för att inte falla i den svarta röken.
Replikerna genom gasmasksfiltret ekade ihåligt och dött.
Vattenstrålen från fönsterluckan slickade rent utmed väggarna och borrade hål i det tjocka duntäcket.
En tömd brännvinsflaska rullade över golvet som en kullvält bowlingkägla.
Han kunde inte titta på den vanställda kroppen, när han putsade gasmaskens ögonglas gick det att skylla på röken, men det var egentligen rädslan för det okända.
Han hade sett många döda människor, men det var i trafikolyckor där det varma blodet trängt ut ur sina brustna ådror.
De var fall för sjukhuset, det kunde finnas en liten strimma av hopp.
Men att se denna förnedrade död där kroppen blev till en timmerstock i en majbrasa, han orkade det bara inte.
Vicechefen var med och konstaterade med påtvingad värdighet : " Han är död.
" Och här var alltså tidningsnotisen.
Ensam hade " Knoten " varit.
Det var dragigt och kallt i trärucklet, fast ishockeysäsongen var över, Sportklubben blev svenska mästare, men själv hade han petats.
På jobbet slukade han dagligen giftiga gaser, prestationsförmågan avtog och nu hade han druckit brännvin, tänt en fimp han funnit under byrån ... Grannen på bottenvåningen stod högröd i sin säckiga yllepyjamas på verandan och gormade ut i vårnatten över " den djävla suputen och slyngeln ".
Ambulansen förde bort honom i tystnad.
Vad som stod i tidningen var en lögn.
Nej, naturligtvis stämde det yttre och " Knoten " hade faktiskt spelat sex landskamper, hans far var född i Hölö och själv växte han upp vid Kvarnlunden.
Han bläddrade långsamt och avvaktande vidare, men någon hyllande dödsruna stod inte att finna, det föll utanför brandkårens revir.
När de lämnat den förkolnade kroppen ifrån sig blev en människas liv till en siffra i årsstatistiken.
I ett huj hade historien förts fram till hösten.
Träbyggnaderna inne i centrum brann som fnöske.
Bertil Andersson sa en gång : --- Nu törs en väl int tänd ett röka på Storgatan ens ... Inne på gårdarna låg stora vedtravar och rykande fimpar dansade jitterbug med förfluget tidningspapper.
Så var det dags igen.
Nu hade Domusvaruhuset stigit upp bredvid Kopparhuset och mer skulle det bli.
Om sex år skulle Storgatan vara en bilfri oas.
Kistan.
På den otydliga bilden igenkände han sitt eget ansikte.
Det vore lätt att säga : " Var det så länge sen ... ".
Brandmännen bar kistan och vid minneshögtiden trängdes folk i vapenhuset och den dragiga kyrkporten.
Brand-Johan skulle leva länge än.
Ständigt kom han på tal, när man snackade ishockey-statistik eller taktik, vid den entusiastiska uppladdningen inför julfesterna då någon berättade om hans danstalanger, framför prisskåpet i dagrummet där vartannat föremål hänsyftade på honom och när hans far visade sig med MHF- märket i sin bruna baskermössa.
På nästa sida vidtog nekrologer och hyllningar.
Johan var den glade laxen och praktgrabben, som ropade sina föräldrars namn på dödsbädden.
Nu låg Caesars mor för döden och han kom ihåg att han måste ringa Rikke inför resan.
Hur falsk var inte brodern jämfört med Brand-Johan!
Några veckor innan dödsfallet hade han varit på stationen och sänt radioprogrammet " Melodier med dopp ".
Caesar visade honom runt och Sörensson beställde en myndig marsch, som fick avsluta programmet.
När Rikke frågade efter " Södertälje brandkårs store berömdhet " fick han undvikande svar och blev lång i ansiktet.
Hade han väntat sig att den gamle stormålvakten ville höra " Sverige " med Jussi Björling ? Tomheten fylldes av televisionen, bara Sörensson och vicechefen hade råd med egen, men de andra familjerna samlades i dagrummet.
Johan och Olle slogs om fåtöljen och kallade den för " sonnerstol ".
Den elektriska klockan i arkivrummet hackade fram.
Den hade redan nått två och inte en enda lapp var uppklistrad!
Caesars tidsbegrepp var mycket flytande, ibland kände han med hela kroppen hur klockans visare snurrade runt i magsäcken.
Andra tider kunde han stoppa en käpp i urverket och sitta och inandas den doftlösa luften i ett vacuum.
Han började hastigt sortera papperslapparna i skokartongen.
Det enda han läste nu var siffror och månadsförkortningar, som brandmästaren plitat dit med sin spretiga handstil.
Han kände igen den från dagrapporterna.
Det var branden hos Nillson & Luthman med det fylliga bildreportaget, på ett ställe flimrade han själv förbi med temugg och ostsmörgås över en motorspruta.
Till slut kom de långa finstilta spalterna om strömavbrottet.
Han klistrade som en jagad, tryckte spalterna så nära varandra som det bara var möjligt.
Men pärmen tog slut mitt i det långa reportaget.
Det kändes riktigt, det var så man upplevt det, en sträng som klipptes av.
Han kunde naturligtvis gå upp till kontoret och hämta en ny, men då skulle alla cirklarna rubbas.
Här nere hade han gått in i en sluten värld, ett museum, en boudoir.
Nu märkte han hur torr munnen var, han fuktade läpparna, svalde saliv, men smaklökarna blev ändå bara översköljda av det sura dammet.
De överblivna lapparna fick ligga, en annan dag skulle han be om en ny pärm, klistra upp de tre sidorna och resa vidare i historien.
Vad kunde ha hänt uppe på gården ? Kanske hade han inte hört de fyra signalerna --- stort larm --- som kallade honom till baksätet i tvåan.
Nej, omöjligt, två trattformiga ringklockor satt ju under urtavlan alldeles ovanför dörren.
Känslan började gnaga i honom, hade han missat utryckningslarmet ? Om han frågade någon skulle den tro att han var galen.
Säg den brandman som inte reagerar på de ihärdiga larmsignalerna ... Och dessutom hade det varit lätt att ringa honom på lokaltelefonen.
Eller springa ner och se efter : " Vad fan håller den där djäveln Lund på med egentligen, sitter han och runkar ? ".
Han anade nog att de talade om honom, att de tyckte han var svår, torr och tråkig.
Det var ingen som tyckte illa om honom, arg kunde man inte bli, men han var ju så förbannat underlig.
Generationer av brandmän hade fastnat på plåtarna och felstavats i spalterna.
En del blev så stolta att de köpte originalfotografierna i lokaltidningens hus på Nygatan för att kunna rama in ovanför sängen på logementet.
Andra, speciellt idrottsmännen som hade dubbel chans att komma med, ruskade på huvudet och låtsades oberörda.
Men vad ingen, som avbildats i dagens tidning, insåg var att han bara var en i högen.
Ett kollektiv.
Ingen nämndes för sina unika egenskapers skull, det som gjorde honom speciellt värd att uppmärksamma.
Både som brandmän och ishockeyspelare bar de nummer.
Det personliga kom bara fram i nekrologerna och då var det vanställt i ett rosenrött skimmer.
Många skulle för övrigt inte nå så långt.
Och då kunde de få tro vad de ville om Caesar.
Han hade ärligt talat slutat fundera.
Det var inte hans problem att läsa de unga grabbarnas tankar, han hade fullt upp med sig själv.
Klockan fyra kunde han säkert få gå, han hade bytit sig ledig för kvällen.
Och Gösta Persson, som skulle ta hans pass, brukade sitta i bastun varje eftermiddag, oavsett om han var i tjänst eller inte.
Han hade det väl inte särskilt roligt i sin lilla lägenhet uppe på Mariekällgatan.
Han kämpade för att komma i tidningen, letade förgäves efter en fotograf när ambulansen kommit fram till olycksplatsen, satt i uniform på bänken utanför vakten och visslade på flickor, men ingen förevigade honom under rubriken " Vårkänslor ".
Som kompensation gick han tre gånger om året till fotoautomaten på Domus och tog en remsa för två kronor.
Caesar reste sig upp, ställde in pärmarna i hyllan och kunde inte glömma vad han läst.
Det var bara redan gulnade bilder och landsortsjournalisters ohyvlade formuleringar.
Man överdrev, ofta återkom redan utslitna klichéer.
Men för honom blev det till en ställföreträdande sanning, han tyckte att hans egen inåtvända dagbok var tidlös, utan förankring i konkreta händelser.
Ur tidningarna kunde han också klippa pappersälskarinnor, som log sina ständiga leenden år efter år, utan att badlakanen rörde sig en millimeter nedför brösten.
De skulle aldrig besvara hans kyssar.
2 Men det kunde ju Fan sitta där i vaxkabinettet med tidningsnotiserna.
Strax före fyra gick han upp mot gymnastiksalen och fann Gösta Persson muskelbollande i omklädningsrummet.
Visst, han kunde sticka nu.
Gösta hade redan bastat och kände sig fräsch och fin inför kvällens kortspel.
Kvällarna var värst i det här yrket.
Då gjorde brandmännen det som många tror de sysslar med hela dygnet : man väntade.
Väntar på att något ska hända, man somnar med ett halvt öga öppet, med örat lyft en bit från kudden.
Och sen när man sagt till sig själv : " Äh, sov du, det blir inget i natt ", så tänds lyset i logementet och de trattformade ringklockorna ger hals.
På dagen var det helt annorlunda.
Då fick man underhålla den stora maskinparken : tvätta bilar, rensa källare, tanka motorsprutor, ligga i smörjgropen och knacka rost från murkna chassin.
Nej, på dagen var alla satta i arbete.
Caesar tillhörde dem som hade det svårast under nätterna i tjänst.
Han ville inte delta i kortspelet och snacket om brudar, schack var det inte många som gillade, han hade ingen lust att se på TV i en stor grupp och när han låg på sitt logement och läste vågade han liksom inte tränga in på allvar i texten.
Då skulle han bara bli besviken om någon avbröt honom.
Han satte sig i bilen och åkte mot friheten, nedför Järnagatan bar det, till höger i backen vid Soldatens grav, långsamt utmed småbåtshamnen vid Maren, så gick det över Slussbron och uppför den stensatta Grödingevägen.
Kusens Backe stod upp som en mörk kalufs och på de stora tomterna i skogskanten brände man löv och ris med ett knastrande läte.
Lägenheten låg som han lämnat den tidigt i morse.
Tekoppen stod kvar på vaxduken i köket och krossade äggskalsflagor blev till små snöfläckar i slasken.
Allting var så tyst, att han inte ville röra sig.
Det skulle rubba balansen.
Genom köksfönstret såg han ned till ICA-butiken på andra sidan Viksängsvägen, där en liten pudel stod kedjad vid trappräcket, ryckte och skällde.
En pojke kom fram och bjöd hunden av sin glasspinne.
Vad var det för idé att sitta här i ett tittskåp och se men inte röra ? Han kände att fönsterkarmarna krympte till ramar kring fotografier, att det som hände där utanför var en frusen bild, en i evigheten utsträckt sekund, som inte angick honom.
Några minuter stod han stilla och var så kall, att han inte skulle reagera om någon föll ned död framför hans fötter.
Perspektivet hade förskjutits och när kroppen började arbeta igen var den inte hans.
Han lämnade över allt ansvar i någon annans händer.
Han hade aldrig varit särskilt religiös, även om modern gjort sina försök att frälsa barnen.
Men fadern, som hört tal av August Palm, Fabian Månsson och Hinke Bergegren ville inte lyssna på det örat.
Gubben förklarade sig allt som oftast vara " matärrialist " och " uttlist ".
Caesar föredrog en medelväg, det vill säga han tog inte ställning alls.
Han gjorde det han tyckte var rättfärdigt.
Och roligt.
För glädje och rättskänsla hade för honom blivit synonymer, den gamla akademin i Athen.
Vem var det då som fått honom att öppna det lilla skåpet under bokhyllan ? Bland blekta idrottsdiplom från 30- och 40-talen stod en nästan full whiskyflaska.
Han märkte att han i det närmaste hade kamouflerat spriten.
Vem skulle kunna komma och nalla ? Var han rädd för en svag sida hos sig själv ? När spriten fyllt blodet kände han tydligt hur kroppen flöt ut.
Nerverna hade spretat spetsiga som stagen i ett uppspänt paraply.
Han blev andfådd och lade på en av sina fyra grammofonskivor.
You make me feel so young ... Rummet var så prydligt, var sak låg på sin plats.
Den halvfranskt inbundna romanserien spändes ut som ett avflått ormskinn i bokhyllan, där han nu satt visade jordgloben Väst-Europa, Atlanten och Nordamerika.
Resten var lagt i mörker, det hörde inte till.
På den rokokoimiterande byrån stod fotografier av släkten : mor, far, Aron, Rikke, Birgit, Bengt.
Om de kunde se honom nu skulle de inte känna igen honom.
När han gick ut i köket för att hämta virke till den andra groggen tog han med sig lokaltidningen, som han slängt upp på hatthyllan när han kom in.
Det gav en säregen lustförnimmelse att hålla det sträva pappret mellan fingrarna.
Vanligtvis brukade han skumma igenom familjeannonserna, ögna några sidor, fastna på sporten och till slut se vad radio och TV hade att erbjuda.
Frank Sinatra fortsatte att sjunga, det var åtminstone några månader sedan han spelat skivan sist.
Men idag kändes den alldeles ny, han gick in i den, det var den enda riktiga musiken nu.
DANS IKVÄLL 1900-0100 : KNUT RULLBANDS SEPTETT.
Han gick en gång med Aron och dansade på Bristol, det måste ha varit en tre-fyra år sedan.
Han hade inte lyckats med någonting, kände sig underlägsen Arons lätthet, hans osökta konversation med kvinnorna, hans snygga kostym.
Men ikväll skulle han gå själv!
Tanken lekte i hans huvud.
Det vore bra roligt om någon av brandkårskillarna var där.
Ingen förnuftig och vuxen kvinna kunde väl komma på tanken att ge några blickar åt " Torkan " till exempel.
Så låt dom komma bara!
De skulle tvingas omvärdera honom, bokmalen Caesar Lund levde minsann ingen skentillvaro i sin uppdiktade skuggvärld.
Han var inte kroppslös, även han hade väl behov för i helvete!
Han slog i ett varmt bad och drog ur sitt telefonjack.
Det var nästan aldrig någon som ringde ändå, men nu skulle han inte släppa in ens ett litet fjäderlätt bomullsmoln på sin himmel.
Det ilade i hela kroppen när han vek sig ned i badkaret.
Spriten rusade mot svettporerna och lade sig som ett hårt dunkande hjärta innanför pannan.
Han kände medvetandet flacka och vita cirklar regna på näthinnan, men skakade på huvudet och var snart tillbaka igen.
--- Fy fan!
Det är bara skönt ... Han sjöng i badrummet, först försiktigt och ovant, sedan allt högre tills någon började bulta i väggen.
Han stannade en stund på parkeringsplatsen och vägde nycklarna i handen.
Kanske liknade han en biltjuv, gömde sig inte spejande ögon bakom gardiner och persienner ? Alla fönster lyste i Bibelinstitutets trävilla.
Även där stod man och såg på honom.
Kanske satt modern bakom katedern och mässade, fällde några behjärtansvärda ord över den fallne ängeln och önskade honom en fast barnatro.
Han gick över Grödingevägen, fortsatte in mot centrum på cykelbanan.
Bilarna kom sakta glidande och deras gummihjul kippade mot gatstenen.
På den stora sandplanen vid Tältet lekte några tonårspojkar trial.
Motorcyklarna slirade och sprätte upp stora gropar i den mjuka backen.
Stadens ljus mötte honom vid Soldatens grav.
Biobesökare klev in på Castor och Saga, uppe på Järnagatan skred bilarna långsamt fram och fotgängare skyndade vettskrämda in i portuppgångar och sidogator.
Vid den lilla parkanläggningen mellan stadshotellet och apoteket stod utkantsbefolkningen och väntade på sina himmelsblå bussar.
Han fortsatte i trance fram till Bristol, tappade alla tidsbegrepp och kisade mot ljusimpulserna.
I en kvart satte han sig i Stadsparken för att vänta och släppte inte stationshusets elektriska klocka ur blicken förrän han fick nackspärr.
När han kom tillbaka hade dansen redan börjat.
Ljuset var dämpat för att skyla de nedrökta tapeterna.
På en halvcirkelformad scen utmed ena kortväggen hade Knut Rullband och hans musikanter trängt ihop sig.
Man spelade bossanova och växlade ibland om till tango eller slowfox.
Han kände sig bortkommen och rökte två snabba nödcigarretter.
Whiskyn smakade lankigt och var säkert uppblandad, nästa gång skulle han ta en cognac.
Allt som allt var det väl ett fyrtiotal personer i lokalen, frånsett musiker och serveringspersonal.
Den manliga dominansen var knapp, men påtaglig.
Förutom Caesar satt ännu en man ensam och ugglade.
Det var som om de två väntade att kvinnorna skulle kasta sig intill dem, kanske tyckte de att de liknade Tage Severin eller Lars Lönndahl.
" Res med mej, Stina, i en roddbåt till Kina.
" sjöng den fetlagde dragspelaren.
Caesar fnittrade till.
Hur fan kunde man ro till Kina ? Och när man är så här lurig också ... I eldskrift tecknades hans egen kropp.
Vecken i dragspelsbälgen blev hans revben som slets fram och tillbaka, klaviaturen hans tänder som trycktes upp och ned i tandköttet.
Inte ens som aktiv höjdhoppare hade han tänkt så mycket på sin kropp.
Då var det späkning intill bristningsgränsen, träningsvärk och vrickade vrister.
Men det som drev honom då var något oändligt mycket större, något som låg utanför honom själv och krävde sitt offer.
Syntes det på honom ? Satt han och blev sjösjuk av den gungande roddbåten och den dåliga whiskyn ? Några bord bort skymtade en ensam rökande kvinna.
Hon bar en ärmlös ljusblå klänning och tog ständigt upp fickspegeln ur sin lilla svarta lackväska.
Ingen verkade ta notis om henne, hon var väl lite äldre än de omsvärmade flickorna.
Han iakttog henne oavlåtligt, kände ett nytt uppror i magen.
Men den här gången var det av välbehag, en påfågel spände upp sin vackra fjäderskrud och kittlade honom i alla vinklar och vrår inombords.
--- Ska vi dansa ? Han kom fram till henne nu, på vägen ansträngde han sig att inte välta några stolar.
När hon såg upp tystnade musiken.
--- Ni kan väl sätta er här en stund ... Han brydde sig inte om glaset på sitt bord, allt annat var med, han kände noga efter, inget var tappat på vägen.
--- Går du ofta här ? sa hon och drog sin stol lite närmare.
--- Nej, ganska sällan.
Och du ? --- Har väl blivit lite nu, sen jag blev ensam ... Han ville fråga henne vad som hänt, men såg redan de tömda vinkarafferna och fimpberget i askfatet.
--- Nej, nu ska vi dansa ... Hon reste sig, han fattade hennes arm.
Den gassade som ett värmekrus och blev blekt röd efter hans handgrepp.
Orkestern spelade temat från en aktuell fransk film och hon tryckte sitt huvud mot hans axel.
Han hade blivit så överrumplad, att han tappat allt mål i munnen.
Han hade liksom inte tänkt så här långt.
Han hade väl haft sina funderingar och önskningar, men kunde aldrig riktigt rita upp konkreta fältplaner.
Han behövde ingenting nu, vid bordet förde Bodil åter ordet : --- Vi var gifta i femton år ... Ja, han jobbade som resemontör och var borta långa tider.
Och sen ringer han från Falun och säger att han vill skiljas ... --- Vad sa du då då ? --- Ja, vad skulle jag säga ? Det kom som en chock naturligtvis ... Här går man och uppoffrar sej ... --- Gjorde du inget när han var borta då ? --- Nej, inte som du menar.
Så djäkla dum jag har varit!
Satt hemma och virkade och lyssnade på radio och sen kom ju TV ... Vi kan inte få barn, så jag tror det är därför han gick ifrån mej ... --- Mmm ... --- Du då ? Hur har du det ? --- Hur då menar du ? --- Ja, är du ensam eller är du och hoppar över skaklarna eller ... Ja ... ? Hon fnissade osäkert och han tvingades le med.
Han kunde inte säga vad han kände för henne.
--- Nej, jag är ensamstående.
Ungkarl, som det så tjusigt heter ... Men så satans ung är jag inte, fyrtiotre ... Han nämnde åldern för att få höra hennes, men hon lät sig inte lockas i fällan.
En yngre man nalkades bordet.
Caesar hade redan tryckt in nödcigarretten i mungipan, då mannen började tala : --- Vaaaaaaa!
!!
Här sitter ni och snackar skit ... Ah, ta å häng me' nu, va ... --- Vad gäller det ? frågade Bodil med oförstående leende.
--- Jaa, vi ska sticka några pers upp till Nisse på Nygatan ... --- Ja, vad tycker du, Caesar ? Han såg på henne att hon var ute efter något nytt, hon ville ha en älskare ikväll.
Han märkte det på hennes sätt att räta ut ryggen och puta med de små brösten, det högra korslagda benet som viftade likt en taktpinne under bordet.
Om hon vore man hade hon gått omkring som en skottspole mellan borden, men nu tvingades hon sitta här och hoppas.
--- Nej, vi kan väl gå hem till mej i stället ... Tanken hade inte slagit någon av dem förrän nu.
Den berusade uppvaktaren fick inget svar och drog vidare med utslagna händer.
Servietterna på plats ... Ja visst, han har både tvättat och strukit dem.
Oj då, klockan är redan tio i sex!
I onsdags träffade han en kvinna när han för en gångs skull gick ut och roade sig lite.
Det var inte få anbud som han tackat nej till under förevändning att han var trött, hade träningsvärk o.
s.v.Den sanna orsaken till detta kunde han ju bara själv känna till, men även för honom var det svårt att förklara.
Det var en gnagande olust han bar på.
Kanske en rädsla för det okända, men det behövde ju inte vara så drastiskt.
Nej, det " okända " tyckte han att han mötte i de ständigt nya boktravarna.
På egen hand hade han stavat sig igenom Gibbons' " The Decline and Fall of the Roman Empire ".
Det hade tagit nästan ett år.
När han nådde de sista sidorna grät han, visste inte om det var av stolthet eller sorg.
Sorg över att bokens verklighet låg så långt från hans egen.
En kvart skulle den visst stå i ugnen.
Numera gör man visst spisar med fönsterglas, så att man kan se hur härligheten gräddas och sväller där inne.
Men i onsdags hade han bestämt sig.
I efterhand kunde han skylla på att han hetsats iväg av spriten, men det var ingen ursäkt.
Han behövde över huvud taget inga ursäkter, den enda lag han brutit mot var de egna sedvänjornas rytm och den var ingen kodex att rikta sig efter.
Bara en tom cirkelgång på rutin.
Två flaskor vin och en halva whisky har han köpt.
Det var så länge sen han besökte Systemet att han var nära att inte hitta till Saltsjögatan.
Och numera finns det ju en filial i Flackstrabacken på Östergatan, den måste ligga mycket närmare.
Uppbrottet från restaurangen hade varit abrupt.
Det fanns inte så många i salongen denna kyliga onsdagskväll.
Till och med musikanterna i kapellet såg molokna ut.
En överförfriskad yngling kom fram till deras bord och började sluddra.
Han hade föreslagit att de skulle gå och Bodil sa inte emot.
Det var då själva Fan vad gratängen dröjer!
Han gläntar försiktigt på ugnsluckan och för ned en tändsticka genom den spröda skorpan.
Någon minut till bara.
Hon är ju bara fem i!
Den diskreta vägglampan i matvrån ger dämpat ljus över bordet.
Det är dags att lätta på korken till den första vinflaskan nu.
Vi får väl börja med den ... När de kom hit i onsdags fanns det bara några droppar whisky att bjuda på.
Glaset som han själv druckit ur på eftermiddagen stod flottigt med en brun bottenring på soffbordet i vardagsrummet.
Kanske såg hon det och blev förvånad, men hon drack säkert själv.
Han höll då tillbaka impulsen att redogöra för sina " ytterst blygsamma dryckesvanor ", det vore alltför småaktigt och privat.
Han har ju svabbat golvet ... Hela eftermiddagen har han gått runt i lägenheten som en stridsmålad städpatrull och borrat sitt svärd genom varenda dammtuss.
Parketten i vardagsrummet har till och med blivit bonad.
Titta nu!
Vad är det som ligger där under kylskåpet ? Två äckliga dammråttor som tror de är osynliga.
Då har de kommit till fel hus.
I hemmiljön blev Bodil med ens mer dämpad.
Han förstod att hon ville ha många människor omkring sig.
Från instängdheten i den oroliga ensamheten ville hon ta ett jättekliv ut i den kravlösa gemenskapen.
Så blev hon sittande i soffan.
Då och då gick hon fram till bokhyllorna för att syna de tjocka volymerna.
På alla försättsblad hade han prydligt präntat ned inköpsdatum och -ort.
Där fanns till och med några dedicerade häften från fyrtiotalsförfattaren, som han brevväxlat med i många år.
Poeten hade kommit hem till honom en gång, men ville inte tala om metaforer och skrivdisciplin.
Först när de bilade ned mot skogarna på Södertörn hade de funnit varandra.
Äh, skit i böckerna nu!
För en gångs skull ... Nu tar han ut fiskgratängen ur ugnen.
Den eldfasta grytan bränner igenom mors virkade lappar och han spolar fingret under kranen medan maten står och ryker på diskbänken.
Hon skulle komma klockan sex.
Men man vet ju hur folk är.
Är det inte det ena så är det det andra.
Och det är kanske svårt att få tag i taxi ute i Brunnsäng.
Det hade runnit ut i sanden bara.
Nej, hon hade ju lovat att komma på lördag kväll.
De skulle ha en stilla hemmakväll och bara sitta och prata.
Kanske var det något bra att se på TV, det kunde man ju inte veta ... Men i alla fall, lugnt skulle det bli.
Fem över.
Han skyndar sig snabbt in i vardagsrummet.
Två kaffekoppar utplacerade på soffbordet och under dem den vackra sidenduken från Holland.
Korten på rokokobyrån står raka som en anfallande falang och de skrumpna blombladen på fönsterbrädet är bortplockade.
I skåpet under bokhyllan finns ny whisky.
Under de två arbetsdagarna hade han tänkt fram och tillbaka.
Naturligtvis tangerade kvinnor hans livscirkel.
Det blev ett handslag här, ett leende där.
Så hade det varit med Anita.
Hon hade inte skrivit, men han kände ingen anledning att förebrå henne, han hade själv lovat att höra av sig.
Och nu gällde det Bodil.
På fredagen utbröt en stor brand strax söder om staden.
Caesar och " Torkan " gick in i röken för att rädda liv, natten igenom hostade han och förstod att det var Bodils liv han räddat.
Hon skulle komma, mer förberedd än förra gången.
Sent på fredagsnatten hade han gått ut till automaten vid ICA-butiken och köpt tre kondomer, nu låg de i säkert förvar i nattduksbordets lilla låda.
Skymningen faller snabbt i början av april.
Så snart minsta lilla sky av mörker gör sikten grumlig vet man att det strax är kväll.
Han släcker taklampan i köket.
Gratängen är framburen på bordet.
Vinglasen glänser som nyputsad kristall.
Servietterna är rundvikta och står upp som stela lovikavantar.
I mörkret är han osynlig, genom sitt fönster kan han se allting utan att upptäckas.
En taxi svängde hastigt in från Grödingevägen.
Passageraren hade redan fått ut ett nylonklätt ben på trottoaren, då hon böjde sig fram och betalade.
Det var Bodil.
Han stannade till riktigt länge och såg ned mot bilen.
Jo, det var hon, han kände igen hennes stela gångstil.
Först då han hörde hur farstuporten öppnades gick han in till grammofonen vid balkongfönstret och sänkte pick-upen mot skivspåret.
Hello, young lovers Where ever you are ... I stunder av osäkerhet var Frank Sinatra hans gunstling.
Han sög till sig skivmiljonärens lugna och manliga självtillit.
Något som han sällan kunde känna i sitt eget liv.
Två korta signaler hann fram innan han vridit om patentlåsets stålöra.
Han kysste henne på kinden och tog lätt på axlarna.
När kappan skulle av var han nära att riva ned några galgar.
--- Nä, jag kan hänga den själv ... --- Äsch, det är snabbt ordnat.
Hon tog av sina lågskor och hämtade fram svarta av lack ur handväskan.
Hennes långa naglar var mörkt rödmålade.
--- Vad fin du har gjort dej ...!
--- Nja, man ska ju bort på fest, svarade hon osäkert smilande.
--- Fest och fest ... Det hade du väl inte trott.
Bara du och jag i all anspråkslöshet ... --- Jo, men det kan ju vara festligt det också ... Jösses, vad fint du har gjort!
Han sträckte på sig i dörröppningen till köket.
Motljuset från vägglampan skar igenom hennes tunna klänning och han kunde skönja benens teckning upp mot grenen.
På tre år hade han inte kommit riktigt nära någon kvinna.
Det hade naturligtvis funnits möjligheter, men ju längre tid som gick, desto fastare blev hans tillvaro.
Den var en spiral som tvinnades upp mot himlen och i dess mitt stod han själv, ingen annan.
En kvinna skulle rubba balansen och tvinga honom att slå en ny spiral.
Nu var han beredd.
Långa nätter hade han suttit med livsekvationen, minus tog alltid ut plus, men ändå levde han vidare.
--- Mmm, vad smaskigt ... Du är en duktig kock, va ? Han hörde inte orden, inte förrän hon vänt sig mot honom flöt han upp till ytan igen.
--- Nja, jag har min gamla kokbok ... Kanske erfor hon en skamkänsla inför honom, som gått omkring här och städat och fejat hela dan.
Själv hade hon arbetat på varuhuset till tre och sedan kostat på sig en långliggning i badkaret.
--- Sätt dej du, så ska jag servera ... --- Vinet är i skafferiet ... --- Jaja, min gubbe, jag hittar nog allt vi ska ha, sitt du bara ... Hon ryckte själv till efter tillmälet, " min gubbe ".
Nej, så långt hade det inte gått.
Ville hon ge upp sin nyvunna frihet så här med vem som helst ... --- Jag är så van att säga " min gubbe ", jag sa alltid det till Nils ... Hoppas du ursäktar.
--- Ja visst, det gör ingenting ... --- Tvärtom ..., svalde han.
Och han mindes hur Ulla Persson och hennes pojkvän mumlat något om " gubbe " i Östertälje stationshus, då var han en skröplig och retlig gnidare som hytte med sin promenadkäpp åt allt som rörde sig.
Nu var samme " gubbe " ett linmjukt lindebarn som vaggades till sömns i sin moders famn.
Vin slogs upp och gratängen delades.
Ostbitar och rostat bröd smulade ned köksduken.
Han märkte snart hur hon blev djärvare av vinet, missade munnen med matgaffeln, började fnissa och tvingades resa sig för att inte söla ned.
--- Du, är det inte för djävligt att behöva gå på krogen ... --- Jo, det är väl inte så roligt.
Men jag går ju så hemskt sällan ... --- Äh, hör på den ... Du går väl ned ibland för att få med dej nån hem ... --- Ja, du kom ju med.
--- Se där, jag var bergis inte den första ... --- Jo, jag lovar.
--- Jaså, är det så illa ställt ? Då har du sparat dej ordentligt då ? --- Nej, inte så ... Inte på det viset.
Hon log försmädligt och strök ömt hans hand.
--- Förlåt, Caesar, jag blir lätt så pladdrig när jag dricker.
--- Äsch, det gör inget ... På honom fungerade vin sällan eller aldrig uppiggande.
Det blev bara till en sur klump, som lade sig att rulla fram och tillbaka i magsäcken och hindra rörelseförmågan.
--- Hade du inget mer vin ? --- Jo, en till, men vi kan väl spara den ett tag ... --- Jojo, det är väl du som bestämmer ... Hon reste sig resolut från bordet.
Anletsdragen ryckte svagt och han såg att leendet hon strök honom över håret med var tillkämpat.
Hon gick kvickt fram till diskbänken och började besinningslöst vrida på varmvattenkranen.
--- Nej, du behöver inte diska ... --- Vad ska jag göra då ? --- Ja, om du vill göra nåt, så kan du väl koka kaffe ... Jag tänkte vi skulle gå in i vardagsrummet sen ... Han smekte henne varsamt på kinden då han ställde sin tallrik i diskhon.
Ansiktsryckningarna mjuknade upp och fällde strax ut tårar.
--- Lilla Bodil, vad är det ? --- Du tror att jag är en hora, va ? --- Nej, varför skulle jag tro det ? --- Ja, som jag pratade vid bordet ... --- Äsch ... --- Jag har gått på krogen många gånger.
--- Jo, det är väl mänskligt ... --- Jag har träffat många karlar också ... --- Det är väl också mänskligt ... --- Mänskligt och mänskligt ... Men förstår du inte ? Ingen av dom har behandlat mej som människa!
Jag är trettiofem år och dom är kanske tio yngre.
Tanten ska vara tacksam för att dom ställer upp!
--- Struntprat.
Är det nån som säger så ? --- Nej, det är klart att dom inte gör.
Men jag känner det, med varenda cell i min kropp.
Dom föraktar mej.
--- Kom!
Han lossade hennes grepp och fattade handen.
Tillsammans gick de in i vardagsrummet.
--- Jag går väl ut och sätter på kaffe då, sa han när hon satt sig till rätta i soffan.
--- Ja, gör det är du snäll, log hon, annars blir det väl aldrig gjort ... Signaturmelodin till den trevliga familjeserien spred sig runt i lägenheten medan han stod i köket och passade kannan.
På det korgflätade fatet lade han upp wienerbröd och drömkakor, ur skåpet mitt emot tog han fram kopparna med sina bleknade blommönster, på ett av faten var glasyren kantstött och en sträv liten flisa av porslinsmassan gick i dagen.
Det tog han till sig själv.
--- Går det bra ? hördes hennes röst inifrån vardagsrummet.
--- Jojo, det är ingen fara.
Tät vit ånga steg upp ur pipen, som den ständigt bolmande tegelskorstenen nere vid bruket.
En liten griptång för att lyfta sockerbitarna eller knipsa av den skållheta gula massan med.
När allt var utplacerat på soffbordet --- efter konstens alla regler --- och han sjönk ned bredvid Bodil var Åke Grönberg i rutan.
Han stönade och slet med motorveven till en gammal bil.
På passagerarplats satt hustrun med liten son och de var mycket oroliga.
--- Han är fin, sa Caesar.
--- Vem då ? --- Ja, Grönberg ... Känner du till nån skådespelare med större register ? --- Jan Malmsjö då ? --- Äsch, den valpen ... Han är så överspänd eller disträ i allt han gör.
Har du sett den där Bergmanfilmen, vad är det den heter ... ? --- Gycklarnas Afton.
--- Ja just.
Där gör Grönberg en fantastisk seriös roll.
--- Jag tror inte jag har sett den.
Hon krympte bredvid honom.
Här satt han och talade om Åke Grönberg, det var nog många som gjorde det runt om i landet just nu.
Men ingen hade tankarna på Bodil, möjligtvis Nils där han satt i soffan i Falun och hånglade med sin unga pinuppa.
Hon kände en arm långsamt komma slingrande över sin axel.
Hon var orörlig, darrande som en mus tvekande inför osten i fällan.
Han led kval, initiativet måste vara hans, hon kunde sitta och bara ta emot.
Vad hon ville hade aldrig någon frågat efter.
I några sekunder blundade hon, ur apparatens högtalare hördes dovt prasslande grenverk.
--- Var med nu!
--- Hmmm, vadå ... --- Jo, nu säger hon : " Pappa kommer nog snart ... " Den kvinnliga skådespelaren höll om sin lintott till son och fällde den väntade repliken.
--- Nu börjar det snart regna ... --- Det här är väl ingen reprissändning ... ? --- Nej.
--- Hur kan du då veta allt det där ? --- Jo, det är brandkåren som spelar regn.
Det blir ju inte alltid det väder dom vill ha när dom spelar in en film.
Ja, då får man ta till lite hjälp på traven.
Hon såg regndropparna falla och försökte intala sig att de var konstgjorda.
--- Jag och en annan kille klev upp med slangen i en ek, sen sprutade vi ner dom.
Och vi fick ta om det en massa gånger.
Dom blev alldeles dyngsura till slut ... --- Vad roligt att du varit med ... --- Äh, man fastnar ju inte på plåten ... Man passar väl inte i rutan.
--- Äh, vad pratar du om ? Det är väl inget fel på dej ? Högerhanden kupades kring hennes runda skuldra.
Hon log förläget.
--- Det var i augusti förra året.
Utanför Mariefred.
Vi åt vid ett långbord ute i solen och Grönberg la sej ner att sola i gräset ... --- Ja, det är väl inte så konstigt ... --- Nej, kanske inte ... Filmen var strax slut.
Efteråt kunde de inte minnas hur dramat upplöstes, TV-programmet hade ju bara varit en förevändning, en buffert mellan maten och kvällen.
--- KLOCKAN ÄR 19.30.
HÄR FÖLJER AKTUELLT.
--- Nej, Caesar, vi stänger av ... Det är nog med elände ändå.
Själv brukade han vältra sig i nyhetsutbudet och nästan erfara en njutning av att vara maktlös.
Känslan blev till en ursäkt för att han inte arbetade på en förändring.
Vad tjänade det till att diskutera världsproblemen när de ändå var långt större än lilla jag ? En stund var det alldeles tyst i rummet.
Det enda de hörde var kvällstrafiken nere i det djupgula ljuset på motorvägen.
--- Vad ska vi göra nu då ? --- Du kan inte klara dej utan TV, va ... --- Det ska väl gå ... --- Nej, jag ser väldigt sällan på TV.
Jag tycker dom kör samma program om och om igen.
--- Jo, det är nog sant ... --- Du, jag tycker vi tar och berättar lite om oss själva.
Det är alltid roligt när man får nya bekanta.
" Det har du fått ganska många gånger, va ... " --- Nja, det är väl inte så mycket att berätta ... --- Jo, visst är det det ... Du hade en flaska vin till, sa du ... --- Ja, den står i skafferiet.
--- Tänk nu, medan jag plockar av här och hämtar vin ... --- Glasen finns i porslinsskåpet, ropade han ut mot köket.
--- Jaja, jag vet, men tänk nu ... Vad fanns att säga ? Han bläddrade kvickt igenom sitt liv, som såg helt sensationsfritt ut.
När han var deprimerad brukade han till och med säga sig själv att det var meningslöst, överflödigt.
Men nu, när han skulle ge henne en fin berättelse, upptäckte han att alla ansikten som passerade revy bar på en erfarenhet.
De satt här inne i rummet nu, de var kanske döda eller bodde bara några kvarter bort.
Men i det här ögonblicket ingick de som beståndsdelar i hans historia.
Vinet kom i glasen och hon satte sig förväntansfullt bredvid honom på randen av soffan.
Och han berättade det hemtama, ämnet där han själv var tillförlitlig och sakkunnig.
Det började på bruket nere i Småland, Aron, Rikke och föräldrarna.
Uppbrottet, kriget, gjuteriet och brandkåren.
Han talade ytterst sparsamt om sitt eget privatliv och reducerade kvinnorna från sju till två.
--- Vad gör du annars då ? --- Ja, jag sitter väl mest och läser och är idrottsinstruktör ibland.
Jag är höjdhoppare ... Nu börjar säsongen snart på allvar.
--- Ja, det kunde man tro, du är ju ganska lång.
--- Jo, jag vet det.
Lång hade han alltid varit.
I skolan hade till och med en pojke kallat honom för " Stören " : han skulle ingå i den stolta flotten som just gjordes klar för färd på ån.
--- Ska vi inte ta och gå ut på balkongen ett tag ? Tycker inte du också att det börjar bli varmt ... Han tömde de sista dropparna i glasen och fattade hennes hand.
Det var en sträv och senig hand, som hon sökte göra mjuk och ungdomlig med balsam.
Med sin elastiska tumme gled hon kittlande fram över hans flata medan det ryckte i hans mungipor.
Vyerna bredde ut sig.
De såg ner på motorvägen, där en Porsche fräste fram och körde över allt som kom i dess väg, en privat passagerarbuss åkte fullastad söderut mot Hollands vårlökar och det fantasieggande Eiffeltornet.
De såg det nya reningsverket, där en uniformsklädd vaktmästare skymtade på spången mellan de djupa bassängerna.
Det jättelika förfallna trähuset vid järnvägsvallen och lyxvillorna på Sjöviksvägen.
Långt där nere blänkte de breda mattorna av timmerstockar i Igelstavikens vattenbryn och utfarten mot Östersjön.
De såg Hälsokullen och den höga branta sandbanken ned mot kanalen mitt emot den lilla ensamma stugan uppe på tallåsen.
Där borta i väster växte Scania-Vabis fram.
En ofantlig murad skorsten spydde ut rök även nu på lördagskvällen.
--- Där har jag bott, sa Bodil och förtydligade med pekfingret mot de gula stenhusen bakom järnvägen invid bilindustrin.
--- Ja, du skulle berätta om dej själv var det, ja ... --- Vad är det för spännande med det då ? Hon lutade sitt huvud mot hans hals, drack en mun och ställde vinglaset på balkongräcket.
--- Akta så det inte faller ner!
--- Det är väl ingen fara ... --- Men jag har alltså bara bott i Södertälje hela mitt liv.
Min pappa arbetade på Svenska Maskinverken.
Och sen när fabriken brann upp började han på Scania och var där tills han pensionerades.
Han dog för tre år sen, förresten.
Vi var fem syskon, tre pojkar och två flickor.
Min syster är tretton år äldre än mej, så vi har aldrig haft särskilt mycket kontakt.
Jag kom mest att leka med mina bröder, speciellt Georg som bara är ett år äldre än jag själv.
Sen hamnade jag i Oxbacksskolan, det var hemskt långt att gå, men det enda som fanns att välja på var Rosenborg och det låg ju i andra ändan av stan.
Så gick jag sju år i skolan.
Sen fick jag börja jobba på Tornwalls.
Det måste ha varit strax innan kriget.
Jag jobbade väl där några år, sen kom jag till en liten sybehörsaffär på Torekällgatan och så träffade jag Nisse på en dans vid Havsbadet, 1944.
Vi gifte oss 1947 och fick en lägenhet på Stockholmsvägen.
Vid lasarettet.
I mitten på femtiotalet hade gumman i sybehörsaffären inte längre råd att ha mej som anställd och då hamnade jag på Tempo, och nu jobbar jag på Domus.
För tre månader sen trädde vår skilsmässa i funktion.
Det är väl ett tråkigt liv, Caesar ? Under hela redogörelsen lyssnade han mycket noggrant.
Miljöer och situationer kände han så tydligt igen från sitt eget liv.
Men under den korta sammanfattningen låg tusentals vardagliga ögonblick, leenden, blickar, drömmar, vänskapliga handslag, kärleksupplevelser.
Var det detta som gjorde deras liv sensationsfria ? --- Nej, jag tycker det är ett ganska rikt liv ... Hon gick loss ur hans famn, fnittrade till och råkade vispa ned vinglaset från balkongräcket.
--- Rikt säger du!
! När man ibland knappt haft råd att köpa margarin till brödet sitt, medan ens karl reser land och rike runt och alltid skickar hem mycket mindre än han lovat.
" Lågkonjunktur, lilla pullan, det förstår du dej inte på ", brukade han säga.
Nej, inte har jag haft nåt rikt liv ... Han såg sig räddhågset omkring, höjde ett dämpande finger och log uppgivet.
--- Det gör inget det där med glaset, viskade han.
Jag har sex stycken och det är aldrig så många här på en gång.
Hon svarade ingenting, stirrade honom uppfordrande in i ögonen, han skulle inte få fly.
--- Menar du verkligen att jag har haft ett rikt liv ? --- Nja ... Nej, inte ekonomiskt naturligtvis.
Det är klart att både du och jag har upplevt tomma plånböcker ibland.
Nej, jag ska förklara vad jag menar.
Din rikedom är din klarhet, du kan stå här och berätta om ditt liv så där i stora drag.
Du kan se det liksom lite utifrån ... Just det där att man inser och förstår sin situation är en rikedom ... --- Vad är det för ett förbaskat cirkelsnack ? Vart vill du komma egentligen ? Han blev svaret skyldig.
Nu hade han gett sig in på marker hon inte skulle förstå, själv hade han det ju bara som en känsla, inte något att argumentera för eller försvara.
--- Jag vet inte ... Det är väl som att ... att tro på nånting ... --- Du är väl inte religiös ? --- Nej nej, det är inte det.
Men titta ner här : här har vi en motorväg, där man kör förbannat fort.
Jag skulle kunna stå här varje ledig dag och tro att det ska hända en dödsolycka mitt framför mina fötter ... --- Ja ... ? --- Ja, och ändå gör jag inte det.
--- Nej, men man har väl annat att göra än att vara rädd för att folk ska dö ... --- Ja visst, det är det jag menar.
Det finns ju vissa värden i livet ... --- Det är klart att det gör ... --- Vad tror du på då ? --- Ja, man hoppas väl att man ska få en lugn och trygg ålderdom ... --- Men nu ... Du är ju inte gammal.
--- Jag vet inte.
Snälla Caesar, jag vet inte ... Han ställde hastigt ifrån sig sitt glas på fönsterbrädet vid balkongdörren och märkte att det var nästan fullt.
Han hade alltså inte druckit en droppe sen de klev ut här.
--- Håll om mej, Caesar ... Han famnade hennes kropp.
Hon pressade sig tätt mot hans bröst, tryckte sin kind i den mjuka virkslipsen och han kände att hon grät.
Genom henne darrade svaga, knappt förminbara vibrationer.
Han lät sin hand glida över hennes hår och det var klibbigt av spray.
--- Ska vi inte gå in ? Det blir väl kallt i din klänning ... Hon snörvlade för att dölja sina tårar och tog emot hans utsträckta hand.
Det låg något outsagt i luften, han förstod att hon krävde hans ord, han skulle tala.
Men som så många andra gånger saknade han ett språk, vad han än hade sagt, vore det fel.
Det skulle misstolkas och kanske vända hennes känslor från honom.
Bredvid TV-apparaten stod radiogrammofonen, det vore så lätt att bara trycka fram program två och låta de tunga barocktonerna göra musik av de omöjliga orden.
--- Vivaldi, tror jag ... --- Är du hemma i klassisk musik ? sa hon dämpat.
--- Nja, jag känner väl till en del ... --- Tänk, jag har alltid velat förstå klassisk musik ... Men jag vet inte, jag tycker man blir så sorgsen av det ... --- Det beror väl på ... Ibland kan jag bli ganska lycklig av det ... --- Kan du vara lycklig nu, med mej ... Jag som är så tråkig ... Han satt i soffan nu.
Hon låg ned med huvudet i hans knä.
De böjda benen sökte spjärn utmed tapeten och kjolen gled längre och längre upp mot låren.
--- Du är väl inte tråkig ... --- Jag blir ofta så ledsen och trist ... Har du inget mer att dricka hemma ? --- Jag vet inte ... Han tystnade, hörde henne flämta i sitt knä.
Lemmen styvnade och snart kunde hon väl känna den i nackgropen.
Det fanns ju whisky, där i skåpet under bokhyllan.
Oändligt försiktigt flyttade han undan hennes huvud och reste sig upp.
--- Jag har whisky tror jag.
--- Utmärkt, det är precis vad jag behöver ... Med ens satt hon rak och förväntansfull i soffan.
Hade det varit ett spel ? Var det en hunds sorgsna ögon vid foten av det överfyllda matbordet ? Han bar fram silverfatet med halvflaskan och de små glasen.
--- Vad fint fat du har ... --- Äsch, det har min bror köpt nånstans ... --- Rikke ? --- Ja, just det.
--- Är det inte spännande att ha en bror som är känd ? --- Nja, jag har inte tänkt på det så ... Hon började tala om Rikke medan de drack rent, en stund var han bara en språngbräda till den berömde.
--- Han har en son, va ? --- Ja, Bengt, hur vet du det ? --- Det var ett hemma-hos-reportage i Damernas Värld för några veckor sen ... --- Ja, just det.
Det sa han, ja ... --- Kunde inte du ha ordnat dej med på nån bild ? --- Varför skulle jag göra det ? --- Ja, det är väl kul att vara med i tidningen ... --- Det beror väl på varför man är med ... --- Hur då, menar du ? --- Ja, en kvinnomördare får ju väldigt mycket publicitet.
Men jag tror nog att han helst skulle vilja slippa ... --- Men det finns ju såna som gör sånt bara för att få komma i tidningen.
--- Ja, då får det vara för min del.
Hon skrattade till.
Det var ett gällt, burdust skratt, som inte varit möjligt tidigare under kvällen.
--- Du är för tokig, Caesar, sa hon och kysste honom på kinden.
Några sekunder bara, men ändå blev den lilla våta fläcken till en krater, en eld bubblade ut, den lade sig på hans kinder, sände iväg en projektil någonstans från maggropen, som oändligt snabbt ilade genom tarmsystemet, matstrupen, munhålan och ut till hans egna läppar.
Han kysste hennes mun.
Han hade redan tidigare sett att den var stor och röd, tänjbar i leenden.
Nu öppnade den sig, färdig att sluka honom.
Hennes tunga svepte kvickt över hans tandrader och stannade som en vig kittlare mot underläppen.
Det var nu som samtalsämnen tröt.
Nu var ingen känd från radio, för ingenting existerade utöver de mjuka händerna som grep varandra.
Han sköt långsamt, nästan ceremoniellt, igen dörren till sovrummet.
Svaga återsken kastades över taket, persiennmönstret blev till en gärdsgård kring ljuset.
Sängen hade rena lakan och i nattduksbordets lilla låda låg tre nyinköpta kondomer.
Han kunde tydligt urskilja hennes kropp på andra sidan sängen.
Den darrade svagt, brösten tycktes endast bestå av de hårda knopparna, busken ovanför skötet var mörk och tät som den mjuka mossan på stenen i barndomsskogen.
Hon får nästan sköta honom.
Han är stel och osäker.
De är båda utsvultna.
För henne det känslomässiga --- alla gymnastikövningar till trots, så länge sen.
För honom är det ovana vid kvinnor i största allmänhet.
Hon vill ha honom kvar, det dröjer länge innan han kommer och när det ilat ligger de uttröttade, han med sitt gråtande huvud mot hennes axel, hon med en frågande blick rakt upp i luften ... 3 Några mil utanför Södertälje, vid järnvägen mot huvudstaden, ligger det lilla brukssamhället Tumba.
Sedan gammalt har rikets sedlar tryckts här nere i den idylliska bebyggelsen vid sjön.
Tåget tog fart från Tumba station och fortsatte söderut.
Det passerade den lustiga brandstationen, där bilarna stod i två våningar som terrasserna i en bröllopstårta.
Huset hade byggts i en sluttning och de övre portarna vette mot baksidan.
I skogspartiet nere vid sjön mötte vi tåget i motsatt färdriktning.
Nu på lördagskvällen, då luften var klar och man kunde känna våren slita och dra i de nästan utslagna björklöven, var vagnarna fullastade på väg mot nöjeslivets frestelser och fallgropar.
På andra sjösidan skymtade sanatoriets vita väggar.
Aron Lund hade stått i ett fönster för många år sedan och stirrat ut över nejden.
Stationerna låg tätt utmed stambanan.
Fjärrtågen blåste naturligtvis snabbt och nonchalant förbi de små skjutshållen, men nu var det ett lokaltåg vi reste med.
Man hade redan börjat slita i bromsarna, då vi passerade ett lustigt litet pumphus som liknade en överbyggd mossgrön kolonistuga med ett jättelikt ölfat uppe på taket.
Vi hade ankommit till Uttran.
Några av oss klev av, men de flesta fortsatte mot Södertälje och ut ur berättelsen.
Alldeles vid järnvägsövergången med de gul-röd-randiga bommarna, som pinglade så sprött när tågen for förbi, låg konditori Uttern, en gammal vitmålad träkåk med röda gavlar och fönsterramar.
Under ett tillbyggt tak vilade karmlösa trädgårdsstolar utplacerade kring vita järnbord med träribbor.
Innanför öppningen i häcken stod blå gamla Husqwarnamopeder och moderna Puch lutade mot tallstammar, de blänkte i kapp mot den sjunkande eftermiddagssolen.
Genom ett halvöppet fönster kunde man höra en jukebox, som stansade fram dagens populäraste melodier : " Goodluck charm ", " Chattanooga choo choo ", " Walk on by ", The young ones " och " Her Royal Majesty ".
--- Det är ju löjligt det där språket, sa Bosse.
--- Men tycker inte du att vi borde få rätt på det där, hon sa ju själv att det var fel på apparaten ... --- Nasse-språk, sa Bengt och tände osäkert en cigarrett, rätt sjukt att vi ska läsa det egentligen ... --- Nästa år då, fogade Bosse i, franska också ... Fan, då borde man lägga av, alltså ... Birgitta såg på Rolf.
Han hade ett gult sugrör nedstucket i sin Coca-Cola och man såg tydligt hur vätskan hissades upp och ner där inne.
--- Du har förstås alla rätt ... --- Jag vet inte ... --- Äh, Roffe är ju pluggis, sa Bengt och stötte honom lätt i sidan.
--- Jag vet inte ... --- Det är du ju ... Bosse räddade honom.
Jukeboxen tystnade för några sekunder.
--- Vad fan ska vi sitta och snacka om plugget för, det får vi nog av ändå.
--- Rätt talat, sa Bengt och slog sin flaska i bordet.
Han iakttog mycket noggrant den lilla bubblande fläcken som föll på Birgittas blusärm.
--- Stänk inte ner då!
!!
--- Äh, det är väl ingen fara ... --- Tänk för att det är det!
--- Vad ska jag ta ? hördes Bosse bortifrån apparaten vid disken.
--- 'Walk on by ", viskade den lilla Eva, som suttit tyst hela tiden.
--- Okey då!
Birgittas knä skrapade mot Bengts.
De hade satt sig i soffan och båda märkte hur avståndet gradvis krympte.
--- Det ska bli kul när fotbollen börjar ..., försökte Roffe trevande.
Han var ensam med de två hopkonstruerade paren.
--- Vilka vinner då ? frågade Bengt aggressivt.
--- Ah, jag vet inte ... --- Du vet visst aldrig nånting ... --- Vadå då ?!
--- Du vet inte om du är pluggis och hajar inte att Norrköping vinner allsvenskan ... --- Fan, vad tråkigt, måste ni prata om fotboll, sa Birgitta och lutade sig bakåt så soffans trärygg knakade.
Kan vi inte snacka om nåt annat ... Just walk on by, way down the corner ... --- Den är bra, sa Eva blygt och skyggade för Bosses blick.
--- Huhuhurihuhuhurihuhuhu, o yeah, sjöng Bengt och imiterade Elvis.
--- Ska ni ha nåt mera ? frågade plötsligt ställets ägare.
... Annars får ni ge er iväg.
--- Vi kan väl få lyssna på låtarna som jag pröjsat för, svarade Bosse tjurigt.
--- Det är mycket skönare med engelska, sa Birgitta tyst till Bengt, medan hon nästan omärkligt flyttade sig närmare honom.
--- Skönare än vadå ? --- Ja, engelska är mycket skönare än tyska ... --- Ja, fy fan, det är ju rena militärspråket, nästan skrek han ut i öronen på Rolf, som fått litet a.
Han svalde, vågade inte säga något, någonstans i synfältets utmarker borrade Bengts genomträngande föraktfulla blick.
" Han tror han är något ", tänkte han.
Benge skulle alltid breda ut sig för att hans farsa jobbade på radion.
Och så fixade han alltid med Benge i barnprogrammen i TV.
Aldrig kom han och bjöd med någon kompis.
Den där, Bosse, kvarsittaren som satt och spände sig för brudarna skulle man bara inte tala om.
Han trodde visst han kunde spela på den gamla risiga gitarren, men Roffes brorsa lirade ju med i ett dansband och ibland hade han själv fått vara med och lyssna när de repeterade.
--- Vad kommer det nu ..., frågade Bengt då jukeboxen tystnat.
--- Du får se ... c' mon baby, let' s do the twist ... --- Den där fetknoppen, gnisslade Birgitta.
--- Han är ju bra ju ... --- Fan, han ser ju ut som Carl-Gustaf Lindstedt med skokräm i ansiktet ... --- Har ni hört den där " Bilskolläraren ", inflikade Bengt.
Den är skitkul ... --- Snacka inte, spisa musiken då, gnällde Bosse.
Han strök försiktigt Eva över håret och förde hennes hand till den plastflätade knodden i skinnjackans blixtlås.
Ett tåg plingade förbi där ute.
En moped lade på full gas innan pysen kvävde motorputtret.
Dörren kastades upp och några pojkar ställde sig att titta in genom fönstret.
--- Har ni sett Tommys moppe ? försökte Rolf.
--- Vad är det med den då ..., tvivlade Bosse.
--- Fyrväxlad ju ... Och så har han trimmat den ... --- Sss ... Borrat insuget lite bara.
Jag hjälpte honom förresten, han är ju helt rudis på såna här grejor ... " Som jag då ", tänkte Roffe.
Brorsans gamla flakmoppe kunde ju vara kul att glänsa för smågrabbarna med, men Bosse skulle säkert bara skratta om han fick se den.
--- Hur länge har du haft moppe, frågade Eva.
--- Ah, jag började köra när jag var elva, skröt Bosse, sög på orden och drog ned sitt blixtlås.
Han hade en svart skjorta med röda knappar.
--- Vilken mysig skjorta du har ... Hon kände på materialet mellan sina fingrar, böjde sig bakåt och lade kinden mot tyget.
Tommy hade försvunnit från fönstret, mopedljuden avtog bortåt Söderby sjukhus.
Tallarna fångade blåsten på åsen vid sandtaget.
--- Nu är musiken slut, hävdade konditoriägaren.
--- Ja, vi kan väl få sitta ett tag till, trugade Bosse.
--- Nja, det här är väl ingen vänthall.
Ska inte ni förresten ta och gå hem så här dags ... --- Sss, nickade Birgitta surmulet.
--- Äh, fräste Bengt, får du några andra kunder då ? --- Det ska nog ordna sej ska ni se ... Det började bli obehagligt, tänkte Rolf.
Benge och Bosse skulle kanske börja slåss ... Och vad hade han själv att göra då ? Birgitta med sin självsäkra uppnäsa och den lilla Eva som lade sig under Bosses skyddande vingar ... Vad skulle han göra ? --- Du, Birgitta, när var det dina föräldrar skulle sticka ? undrade Bengt.
Det var inte en nödutgång, de hade hela tiden suttit här och väntat.
--- Vid halv åtta ... --- Då kan vi ju sticka nu lika gärna ... ( Till innehavaren : ) Vi klarar oss bra utan dina stenhårda bakelser ... Men han bara log, van som han var vid radiopojkens uppkäftiga tuffhet.
De gick ut på gårdsplanen och Birgitta satte sig att vagga på det lilla verandaräcket.
Bengt och Bosse öppnade bensinkranarna till mopederna och Rolf ställde sig tvekande grensle över cykelstången.
--- Jaså, du har ingen moppe ? strök Birgitta långsamt.
Hon visste det, hon visste det ... --- Nej.
--- Varför det då ? ( Ekonomiska villkor.
) --- Nja, det är inget kul ... --- Ja, försök häng med på den där, kom Bengt fram och sa med en lätt spark mot framhjulets ekrar.
--- Lägg av då!
--- Äh, tyst med dej ... Alltså, Roffe har ingen moppe.
Han har ingen moppe.
Är det inte synd om Roffe, han har ingen moppe ... Rolf tyckte han kunde döda den skrävlige klasskamraten.
Han lyfter ned Birgitta från räcket, tar henne mjukt och följsamt i sidan och kastar tillbaka kalufsen.
Rolf kisade med ögonen så det nära på blev otydligt, kropparna och träden, gatan och ljusen i lyktor och fönster växte till färgfält utan avgränsande konturer.
Plötsligt hördes motorljuden : Puchens ökade gas, som förtätades till ett allt högre aggregatsurr.
Det interpunkterades av Husqwarnans hackade språk, som puttrade likt taktmarkerande pukslag i cylindersymfonin.
--- Ska du med då ? Nu hade flickorna krupit upp på pakethållarna och höll sina kavaljerer om liven.
Ett nytt tåg passerade på spåren mellan trädgårdarna och vattendragen.
En bilkö formerades hitom bommarna.
Rolf satte sig på sadeln och trampade efter.
--- Love me warm and tender, dear, skrek Bengt och vagnsetets dunk i skenskarvarna upphörde.
Man släpptes över och i den stora kurvan på andra sidan gränsen intog Bosse och Eva en djupt fallande centripetalställning.
De var nära att ramla i backen och flickan skrek medan pojken kände sig ännu starkare.
Vem kunde rädda Rolf ? Där hemma väntade TV-showen och John Drake.
Men de skulle inte kliva ur rutan och ta honom i handen.
Han hade ofta placerat in sig själv i de rörliga bilderna.
Där någonstans mot en husvägg av papier-maché stod han lutad och var filmens mystiske man.
Men nu spelades ingen film, rollerna var givna och inga omtagningar tilläts.
Det var så mycket han repeterat när han gjorde upp handlingsprogram för sin nya öppenhet och varje gång tillkom en ny replik eller gest, som ändå inte kunde kännas riktig.
--- Nej, jag ska nog sticka hem nu ... De stannade mopederna, men höll fortfarande händerna ringlade kring gasreglagen.
Den trögflytande bäckens nedslagna pålar lyssnade uppmärksamt.
--- Stick då, spottade Bosse över broräcket.
--- Nej, var inte taskig mot Roffe, insköt Eva.
--- Ni är inte taskiga, jag ska se på TV.
Han fortsatte in bland tallarna på Segersjövägen, medan mopederna skavde iväg utför Vattravägen.
Flickornas tjut av glädje och skräck ekade långt mellan villorna, man åkte sick-sack fram och tillbaka över den smala vägen.
Det lyftbara taket på näckroshuset glappade som en girig rovfågelsnäbb och någon öppnade ett fönster.
--- Ge er iväg, ungdjävlar, åk inte här och bråka!
Rösten kom djupt ur mörkret, skuggorna växte sig längre mellan de höga trädstammarna och mopedåkarna for vidare.
--- Vilken dyster typ, ropade Bengt till Birgitta.
Hon kunde höra honom tala, men orden dämpades av motorbullret.
Det var bara att pressa sig tätare mot hans rygg och de runda mjuka brösten trycktes hårt genom jackorna till hans revben.
Hennes föräldrar var bortresta till Rosersberg över natten.
De skulle festa på farbror Lasses femtioårsdag.
Själv tänkte hon leva, hålla andan så länge som möjligt och släppa ut luften när spänningen blivit en njutning, ett nytt språk att leva med.
Det stora trähuset väntade bakom ett backkrön.
Lampan på förstutrappan lyste och blev prickig av flugfläckar och dagg.
--- Ni kan väl ta av er skorna ... --- Är det inte bara att klampa på då ? svarade Bengt spjuveraktigt.
Han satte sig på trappans andra steg och sträckte ut benet i luften.
--- Är det meningen att jag ska ta av det där ... --- Ja, varför inte ... --- Okey då, log hon och fäste den hängande hårslingan bakom örat.
Långsamt drog hon av hans skor och kände lätt på fötterna genom strumptyget.
Hans tår böjdes som en kratta i hennes bördiga handflata.
Inifrån vardagsrummet hördes redan den högt uppskruvade musiken : Who was that man, I'd like to shake his hand, he made my baby fall in love with me.
Who put the bomb, put the bop-chu-bop-chu-bop, who put the bomb, put the rama-lama-ding-dong ... Bosse och Eva låg utsträckta och grävde i ett berg av skivor, ingenting tycktes störa dem.
På tallriken i den stora radiogrammofonen snurrade en EP med The Viscounts.
--- Ska vi inte gå upp på mitt rum i stället ? --- Nej, det är ju skönt att ligga här ju ... Några sekunders tystnad och så en melodi som lät nästan likadan, fast sämre.
--- Stäng av!
skrek Bengt.
--- Vadå då ? --- Sss, dom är ju kass, bara plankar The Marcels ... Birgitta ville bara lyssna på musiken, inte diskutera.
Uppe på hennes rum fanns inga idolbilder.
De var alltid besvikelser.
När hon första gången såg Chubby Checker blev det en chock, kunde han vara så ful ? Eller John D. Loudermilk --- han med " Language of love " --- han såg ut precis som " Burken ".
--- Har du inget att dricka ? frågade Bengt och sänkte sin hand runt hennes axel.
--- Kom med!
I köket fanns ett skafferi, stort som badrummet hemma hos honom.
På hyllorna stod staplar av konserver, underliga grönsaker, dressing, HP och andra smakämnen han aldrig sett.
Nere på golvet stuvades tomglas i Apotekarnes överfyllda back.
--- Kan vi ta något av det här ? --- Jag vet inte ... Han tog henne om midjan bakifrån och hon kunde känna hans styvnade lem tränga igenom i skåran mellan hennes skinkor.
--- Du, släpp ... --- Vadå då ? --- Nej, men jag kan inte röra mej ... Vi kan väl ta lite av den där då, det är väl inte så noga ... Han slet ned flaskan med den klara vätskan mellan fingrarna.
På den ljusblå etiketten tornade ett rödvitrandigt vikingasegel fram.
Birgitta höll andan.
Det hade hon gjort många gånger förrut, men nu skulle hon också få sticka hål på spänningen.
Hon visste ännu inte vad som skulle komma ut av det.
Musiken började någonstans långt ute i periferin och sög sig längre och längre in, närmare hennes kropp.
Till slut tryckte den bara hårdare, hårdare som en våldsam pålkran mot tinningen.
If I see you tomorrow on some street in town ... Framför dem på bordet stod en stor vodkaflaska.
Med sina vaga konturer blev den ännu större och trängde ut i rummet.
Bosse hade hämtat vatten i en tillbringare från köket, Eva skyllde på att det var för starkt och nu satt de alla fyra och drack uppblandat.
Just walk on by, way down the corner ... Vad var det som slank förbi runt hörnet ? Det gick långsamt molande, laserstrålen som reflekterades, studsade fram i hennes hjärna och slog tillbaka så snart den mötte motstånd.
Mopederna nere på Vattravägen, som körde sick-sack utan att bry sig om trafikfaran.
Den inbillade inbrottstjuven som strök runt husknuten och gnagde av telefontråden med sin vassa pennkniv och ett djävulusiskt leende som sjönk in i kindkotorna.
If a woman answers, hang off the phone ... Bengt kramade i skumrasket hennes bröst.
Hela kvällen hade de spänts ut som vindhåven på en blåsig flygplats.
Hon lät honom fortgå, allt kändes mjukare och suddigare.
Nu var de inte i skolan, där alla pojkarna i smyg tog tillfället i akt att klämma på hennes väl utvecklade former.
Alla utom Rolf.
Okey, han kunde väl få sitta och se på John Drake med en Coca Cola på soffbordet.
Blev han lyckligare av det så ... --- Vänd på skivan, hördes Bosses förvrängda röst.
--- Den har vi redan hört ... Hennes egna ord ekade, gick vilse i höga kalla katedraler.
Hon kom att tänka på de kristna martyrerna som gömde sig i katakomberna.
--- Är den här bra ? --- Ja, ta den ... Vad Bengt sa kunde göra det samma, han var ändå den samme.
I skolan skulle han alltid prata och skrävla, lägga ut texten och använda stela uttryck och klyschor : " rätt talat " och " på min ära ".
Sån't är livet, så-hån't är livet, så mycken falskhet bor det där, den du förlorar vinner en annan, så håll till vännen som du har kär.
Hon släppte andan, det ekade långt och länge.
Ingenting trängde in, andningen fortsatte som innan, kanske något tyngre.
--- Du, fan, skulle inte dina föräldrar vara borta i natt ? --- Joooooo, släpade hon.
--- Vad är det där då ? Bosse pekade på en ljuskägla ute på gårdsplanen.
De blöta bildäcken kippade mot grusgången.
En grå Chrysler tystnade och dörrarna öppnades.
--- Fort!
Kom med här ... Omedvetet blev hon klarare, tänkte inte längre på andningar, den bara var där, som en ofrånkomlig naturlag och när Bengt hastigt kysste henne på munnen vid köksutgången, var det sina egna läppar hon målade.
--- Birgiiiiiiiitta, är du dääääääääär ? ... --- Ja, mamma, jag kommer ... 4 Han låg några minuter stilla och iakttog henne.
Bakom profilen skymtade klockan på nattduksbordet.
Vad var det som inte stämde ? En saknad hade dödats.
Men hans liv bestod så mycket av saknader.
Han tyckte en stund att hon tagit lika mycket som hon givit.
Blicken vandrade genom rummet.
Här var snyggt och välstädat, hela förmiddagen igår hade han gått runt och letat efter fel.
Det fanns inga fel.
Caesar gläntade försiktigt på lakanet och steg upp ur sängen.
Bodil gnydde i sömnen och vände honom ryggen utan att vakna.
Den var späd och täckt av ett stort brunt födelsemärke över svanskotan.
Där bh :n brukade sitta syntes en vitare nyans av hud, som tycktes självlysande.
Han lade lika försiktigt tillbaka täcket och virade in sig i sin morgonrock.
Stockholms-Tidningen hade kommit.
Den låg och täckte hennes små låga uteskor.
Han satte sig stilla vid köksbordet, knäppte på tevatten och fäste limpskivor i brödrosten.
En signal borrade sig in från hallen till köket.
Vem kunde ringa till honom en söndagsmorgon klockan halv sju ? --- Hej, hördes en sömndrucken stämma.
--- Hallå!
Vem är det ? --- Nja, det är bara jag ... --- Vem är det, frågar jag.
--- Jaså, du gör det ? --- Vill ni jag ska lägga på eller ... --- Nej, det är bara jag ... --- Vem är ni då ? --- Caesar ... --- Ja, vad är det ... Rösten började fnissa och han hörde genast att det var en ung man.
--- Ska du ta och lägga på eller ska jag ringa polisen ? --- Du kan väl inte ringa om inte jag lägger på ? --- Nej nej, det förstås ... Är det Bosse Nilsson ? --- Vilken djäkla Bosse Nilsson ? Bandymålvakten ? --- Vem är det då ? --- Det är bara din brorson ... --- Bengt ? --- Ja.
--- Vill du att jag ska berätta för pappa att du är full ? --- Ja, gör det bara ... --- Är det nåt speciellt du vill ... --- Snacka lite bara.
Och fråga hur du mår ... --- Jag mår bra, men gå och lägg dej nu, Bengt.
--- Men snacka inte med farsan, lova det ... --- Nej, jag ska inte prata med honom ... Men lägg på nu är du snäll, jag har både tevatten och brödrost på ... --- Ska det bli kalas ? --- Nej nej, Bengt.
Kan du lägga på nu ? --- Klart jag kan.
Vägen hem Långt efter Caesar lagt på luren fanns samtalet fortfarande kvar.
Han kunde inte bli kvitt det ; att Bengt skulle höra av sig just som han själv tänkt ringa pojkens far.
Det måste bli gjort nu, alla tre bröderna skulle träffas, till och med stuvas in i en rullande plåtlåda och tvingas underhålla varandra i flera timmar.
Bodil gick senare på eftermiddagen, de beslöt sig för att träffas då och då, men ingen regelbunden frekvens fastslogs.
På fem veckor hade de bara setts tre gånger.
Än var det han som inte kunde få ledigt, än var det hon som hade huvudvärk eller fick besök av släktingar, som " skulle börja prata " om de såg henne tillsammans med honom.
Men nu var det andra som " pratade ".
Rikke lutade sig mot baksätet och försökte hålla sin fimp så nära vädringsfönstret som möjligt.
Det gick naturligtvis inte, askan föll som snö mot plastmattan.
Men det var ju hans bil.
Caesar höll hårt i ratten, ibland ryckte han till inför åsynen av de vita knogarna och släppte järngreppet.
Men då blev plötsligt hjulen osäkra mot asfalten, som om han med en osynlig pedal spolat slipprig olja på vägbanan.
--- Jo fan, du brorsan, det kan man inte tro va ... Nej, men jag sa ju åt honom att sköta det snyggt va ... Jaja, och så kom det där ut ändå.
Det blev ju ett djäkla hallå, vet du ... Richard ( Rikke ) var Arons och Caesars yngre bror.
Samma år som Caesar avancerat till anfångare i hyttan antogs Rikke vid gymnasiet i Jönköping.
Realexamen hade han redan klarat av i Nässjö, halva släkten satsade på " läshuvudets " utbildning.
När kriget bröt ut blev de äldre bröderna inkallade, medan han satt hos en änkenåd, tuggade skorpor och såg på Bauermonumentet.
Nu såg han plötsligt äldst ut.
De kroppsarbetande bröderna var trötta i lederna efter varje arbetspass, bröt ned sina kroppar, men kunde samtidigt svetta bort överskott.
Rikke gick ibland --- förlåt, åkte --- till bastun i Fiskartorpet, sprang en slinga för syns skull och hoppades innerligt att smokingen skulle räcka ett år till.
I hans jobb ingick att vara folklig, bevars, gapskratta och dunka svårpratade dragspelare i ryggen.
Under hela färden ner hade han med jämna mellanrum lyft på skinkorna och fyrat av ettriga brakskitar.
Det var helt enkelt något " svettigt " över honom.
I hans närvaro riktigt kände man hur alla ens kilon lämnade kroppen och fäste sig som fluglortar på hans pösande hydda.
Det mörka håret var så kortstubbat, att de korta glesa borsten blev till vassrör mellan de gnistrande pärlorna.
Aron tyckte inte om honom.
En gång hade han öppnat sig och blottat sitt " svettiga " själsliv på en lyxkrog.
Det hade varit en fin kväll, de talade allvarligt och förtroligt med varandra, Aron berättade om Gudrun.
Sedan hade Rikke knutit sig, tagit tillbaka alla sina " dumheter " och sitt " dumdristiga fyllkallprat " i ett jäktigt telefonsamtal från radiohuset.
Pratar man kallt med sin köttslige broder ? När ångesten svämmar över som skållande lava.
Landskapet var starkt kuperat.
Taunusen vaggade fram och tillbaka över det småländska höglandet.
Små sjöar, dungar av lövskog, runstenar.
--- Caesar, är det du som kör eller en snigel ? Vi kan väl inte stanna nu heller, vi är ju snart framme ... Va ?!
... Han slog med handflatan mot Caesars lår och skrattade.
En ny cigarrett.
--- Måste du röka så förbannat ? --- Är du lika känslig fortfarande ... Äh du, brorsan, du borde ut och röra på dej lite ... Ja, se lite av världen och ... --- Hur ska jag ha råd med det ? --- Ah, se på mej då!
Jag har det inte så bra ... Jobbar som ett djur för att underhålla och allt går till skatt ... Jag jobbar ju nästan gratis, ta mej fan ... --- Snacka du, hördes Aron från baksätet.
Du har väl ett roligt jobb ... --- Ja, det förstås.
Men det är ett djävla ansvar också, man är ju liksom offentlig person ... Men ta och stick ut nån gång, vet jag.
Det är väl inte så noga.
Det finns väl annat folk som kan släcka majbrasor och lossa smuggelsprit ... --- Tror du det är vad vi gör ? --- Ja, du Aron, i mitt jobb har jag snackat med alla sorters människor ... Ah, det är väl inte så noga vad ni gör, Nej, jag tänker på vad ni borde göra ... --- Vad borde vi göra då ... enligt dej, sa Caesar.
--- Ja, kasta loss ett tag från stressen ... Och ... Jag ger mej fan på att ingen av er dansar schottis ...!
--- Vad fan har det med det här att göra, det ges väl inte så många tillfällen, väste Aron syrligt.
--- Ah, snacka ... Nu är det snart midsommar ... Vad ska ni göra då till exempel ? --- Ja, jag jobbar.
--- Ja, då brinner det väl extra ... Haha-ha-haha-ha ... Både här och där antar jag ... --- Vad ska du göra då ? sa Aron.
--- Jo, förstår ni, jag ska upp till Grangärde i Dalom --- svarade Rikke med konstgjort dalmål, i radion hade Caesar hört hur han bytte dialekter beroende på vem han talade med --- ... och göra ett sånt där finstämt midsommarprogram där uppifrån ... --- Jaha du.
Och då ska du dansa schottis då ? --- Det är klart!
svarade Rikke och vaggade till i stolen, så hela bilen höll på att gå i diket.
--- Sitt still, för fan ... --- Vad är det med dej då, Caesar ? Tycker du inte det ska bli roligt att komma hem ? --- Jag vet inte.
--- Mamma är sjuk, sa Aron dovt.
Varje stavelse i meningen var en pik mot Rikke.
--- Ja, hon är ju det gumman.
Nej, dom skulle bo på Rosengården i stället ... --- Tror du hon blir bättre där då ? --- Ja, kan man betala så blir man frisk.
Det hänger på läkarna, ser du, det är läkarna det gäller hela tiden ... Caesar växlade ned i ett kraftigt uppförslut.
Vagnen hade för hög hastighet och motorn dundrade i vansinnesvarv.
--- Ska du gasa ut oss, Caesar ? --- Det gick för fort ... --- Ja, du lär dej.
Du skulle ha bråttom lite oftare.
--- Vad fan menar du med det ? --- Nej, bli inte arg på mej ... Jag skojar ju bara.
--- Som alltid, hördes rösten i baksätet.
--- Va ? --- Som alltid ... Som alltid skojar du.
--- Ja, en annan är ju ingen dysterkvist.
--- Vi tycker oss ha märkt det ... Borta i skogsgläntan skymtade samhället fram.
Det låg mitt på gränsen mellan " Snickar-Småland " och " Glas-Småland ".
Och för att slippa bestämma sig hade det byggt både finsnickeri och hytta.
Rikke skrev en gång en skoluppsats om två jättar från byn som tvistade kring om ölstånkorna skulle vara av furu eller glas.
Den ene sa : " Om jag slår dig i huvudet med min tunga timmerstock kommer du aldrig att vakna.
Då kan jag sälja hur många furustånkor jag vill ... " Den andra jätten drog på munnen och svarade illmarigt : " Ja, jätte, ditt vapen är hotfullt och fruktansvärt.
Men tänk om du inte orkar lyfta timmerstocken!
Tänk om regnet gjort den tung och sur.
Tänk om skadeinsekter ätit upp hela virket och barken trycks samman som ett ömsat ormskinn när du ska lyfta.
Nej, mitt vapen är mycket farligare.
Det är litet och osynligt.
Jag kan ta det med mig överallt och till och med döda dig med en smekning.
" " Oj, vad är det för hemskt vapen du har ? Det kan inte vara ett bi, för det kan man inte göra ölstånkor av ... Nej, jag tror du driver med mig.
" Jätten lyfte sin stora tunga timmerstock och såg mordiskt på sin medtävlare, han ville en gång för alla trycka ner den andre i stövelskaften.
Men denne sa bara : " Du har en fluga på din hals.
Men nu är båda dina händer upptagna.
Jag kan ta bort honom åt dig.
" " Ja, gör det ", sa träjätten, smickrad över att den andre redan börjat bli inställsam.
Med glasskärvan drog glasjätten ett snabbt och djupt jack i halsen på träjätten, som segnade ned död under sin timmerstock.
Läraren tyckte att sagan var begåvad, men inte riktigt lämplig för en elvaåring.
Efter möbelfabriken vidtog raden av små trähus.
Allt fler arbetare bodde nu i egna hem.
Bakom tallarna stack bruksskorstenen upp i himlen likt ett spjut av tegel.
Den täta röken packade sig som kvav dimma runt de röda kasernlängorna, där bröderna växt upp.
Då fadern pensionerades 1954 hade Rikke stött till med kapital för ett eget hus.
Johannes var uppvuxen i bruksmiljö och hetsade vilt mot det omänskliga pensionärshemmet i Vetlanda.
Han var en av de första arbetarna på bruket då det grundlades.
En stor skara från det nedlagda Modala i Algutsboda socken drev omkring, de fick sedan arbete i Torsås, Målerås, Glimma och Elme.
Någon hamnade ända uppe i Örebro.
Glasbruken startades ofta på vinst och förlust, några levde endast ett par år, andra, som Kosta, vikte tidigt en plats i historien.
Som Modalas skickligaste benmakare kunde Johannes Lund välja och vraka bland anbuden.
Tillsammans med Gertrud Nilsson från Åfors slog han sig ner här och de ingick äktenskap i Skede kyrka vintern 1917.
Caesar stannade motorn utanför det låga vita trästaketet.
Johannes stod redan på farstutrappan och vinkade.
Helst hade han velat stanna här, bara några ögonblick, i stillheten.
Men Rikke hade öppnat den gnisslande grinden och Aron puffade på bakifrån.
--- Ska du inte gå ut då ... --- Jojo.
Så mycket han skulle vilja säga till brodern ... Nej, det fick väl bli en annan gång.
--- Välkomna grabbar, till fadershuset ... Rikke var där och skakade gubbens hand, som vore den en vickande dörr på ett ostadigt gångjärn.
Aron plockade försiktigt med det planterade äppelträdets spröda blad.
--- Och du, Caesar, det var länge sen ... Ja, ni ser ju riktigt sunda och friska ut alla tre ... " Om man så vore ... " --- Ja, här har inte så mycket förändrats.
Fast det är klart, det är hårda tider för hyttan, dåligt med import, dåligt med export och allt vad fan det heter.
--- Du tänker bara på hyttan jämt och ständigt, sa Rikke.
--- Ja, det är mycket den som mitt liv hänger på ... --- Det är ju så många år sen du slutade ... --- Jag ska säga dej en sak alltså, Rikke.
Man kan aldrig sluta ett arbete.
Det växer i en.
Dom handtag man en gång har tagit finns hela tiden kvar.
Ärren jag har här, det är brännsår.
Den där förbannade mängen som är tolvhundra grader varm.
--- Rikke, sa Aron, du förstår, du har aldrig kroppsarbetat ... --- Vad fan håller ni på och gnäller om!
Jag som jobbar ... Förstår ni, jag har såna arbetstider, som ni aldrig skulle kunna drömma om.
Resa iväg från familj och säng och allting ... Caesar kände något som tryckte.
Alla tittade på honom, en debatt hade börjat, en diskussion som så många gånger förr.
Alla delgav sina ståndpunkter, de var orubbliga.
Men själv visste han varken ut eller in.
Visst, Rikke hade haft det lätt, han hade inte behövt kröka rygg eller hålla i den tunga träformen där glasposten fräste och formades av mästaren.
Han hade råd att äta sig mätt, ja till och med övermätt.
Själv tyckte Caesar att hans eget liv var som en älv, som aldrig nådde havet utan sinade under loppets gång.
Man satt i det lilla gula köket.
Gubben stod med ryggen mot det hemsnickrade bordet och måttade upp kaffe i kannan.
--- Tyvärr blir det ingen gök ... --- Nej du, det reder sej, bullrade Rikke och fräste av en fjärt.
--- Hur är det med mamma då ? sa Caesar.
Han tyckte alla glömt vad saken gällde.
Den kraftiga ojämna ryggen stelnade till i den rutiga flanellskjortan.
Aron tände en cigarrett.
--- Har du nåt askfat ? --- Ja, där på hyllan ... Det är inte bra med mamma, pojkar ... --- Sover hon ? --- Ja, hon måste vila några timmar.
Vi har en sköterska där inne ... Aron silade röken mellan tandraderna.
Han var huggen i trä.
Caesar lade händerna på bordskanten, naglarna vassa som glas.
Träden vajade stolt ute på tomten, fabriksvisslan susade genom samhället, kaffepettern blåste ut ånga i köket.
--- Exakt.
Jag förstår inte ... --- Vadå ? frågade Rikke och log vilsekommet.
--- Ja, nu är det kafferast i hyttan.
Det är konstigt, men den där kaffevisslan och fabriksvisslan ... Ja, dom visslar samtidigt på nåt konstigt sätt ... Man längtade så efter den där rasten ... Och var det färdigt så var det färdigt ... Kom anfångaren springande med en ny post fick det vänta.
Kaffet var viktigare än glaset.
--- På radiohuset har vi automater.
Man tar sej några minuter och kastar i sej en mugg ... --- Vi kunde inte " ta oss " tid ... Tiden tog oss.
--- Den tog skamgrepp, ha-ha-ha ... --- Nog gjorde den det.
Den räckte aldrig till.
Caesar plockade fram koppar och fat ur väggskåpet, servisen som han själv köpt till moderns femtioårsdag.
Den stod bakom de avflagnade brukskopparna och användes bara vid högtider, ingen märkte någon skillnad.
De satt i sina världar och fyllde kratrarna med kaffe.
--- Marscher ska det va, sa Johannes.
Ni har inte hört bruksorkestern på länge ... Gordon Lindkvist spelar tuba, minns ni honom ? Gordon som gick med Aron efter flickorna på dansbanan.
--- Ja.
--- Han har blivit mästare nu ... --- Ja, en del avancerar, suckade Rikke.
--- Du då, sa Johannes och dunkade honom i ryggen, du ska väl avancera snart ... --- Nja ... --- Gå till TV, vet jag, så ska jag säga till folk att dom ska titta på bygdens son ... Det är ju en stolthet, ju ... Va ...!
--- Jo, det kommer, pappa, det kommer ... --- Måste ni prata så förbannat, sa Aron.
Kan ni inte tänka lite på mamma ... Samfällt doppades skorporna i kopparna.
Rikke föredrog att dricka på fat och sörplade, medan fabriksvisslan kallade arbetarna tillbaka till hyttan.
--- Vi diskar sen, sa Johannes.
Presentkopparna ställdes ned i hon och eftermiddagssolen skänkte faderns ansikte ett mörkgult skimmer.
Gertrud fick inte störas, hon skulle sova till tre.
Aron dröjde kvar vid bordet, han kunde sitta där i tio timmar.
Cigarrettpaketet framför händerna, han vände på det, upp och ner, fram och tillbaka, tills han knackade fram en ny.
--- Ja, vi kan ju gå ut ett tag och inspektera trädgår'n, sa Johannes.
Rikke glömde med ens allting, det var år sen fabriksvisslan ljudit, kaffet hade sjunkit ned bland alla de andra vätskorna i kroppen.
--- Ja, det kan vi ju göra, sa Caesar och såg mot Aron.
Men brodern bara rökte och skavde sakta sin vänstra sko mot bordsbenet.
Man klev genom vardagsrummet där TV:n och de vita möblerna från ortens snickerifabrik vittnade om nya tider.
Spegeln fanns kvar.
Samma bruna fläckar i glaset, som buktade och vanställde varje kropp som ville spegla sig.
En dörr ledde ut till den stenlagda terrassen.
Bakom huset bredde en skogsdunge ut sig.
En vilsen hammock gungade mellan två spröda äppelträd.
Nere vid huskanten och källarfönstren prunkade en yppig blomsterrabatt.
Ringblommor, krasse, prästkragar.
--- Ja, ni vet väl att mamma är ju så förtjust i blommor ..., sa Johannes.
Man kunde se något eftertänksamt i hans ögon.
--- Ja, hon är en riktig blomsterbrud, sa Rikke.
--- Hon var så vacker ... Hon hade en sån här vit klänning, som blåste i vinden när hon cyklade ... Hon var så vacker ... Hon var som en blomma själv.
--- Hon kan väl bli en blomma igen, sa Rikke.
Hon är inte död ännu.
" Ännu ".
Han kände att orden satt fel, han var så van att prata, prata till varje pris, inte tala, säga väsentligheter.
Han hade betalt för att inte vara tyst.
--- Hur är det med köksträdgården då ? försökte Caesar.
--- Där borta, sa fadern och pekade mot några små rader.
--- Tomater, rädisor, persilja, dill ..., ropade Rikke och var på marknaden i Vrigstad.
--- Ja, det är bara för eget bruk, sa Johannes och strök sig om skägget.
Det är ju nyttigt med grönsaker ... Håller du på nånting med idrotten nu, förresten, Caesar ? --- Nja, man börjar väl bli lite till åren ... --- Äh, pojkvasker ... Det är klart att du ska idrotta, det är ju viktigt att inte kroppen ... Caesar iakttog Rikke.
Nu var brodern inte en kropp, hans kropp befann sig någon annanstans.
Det var inte den som gick här, den låg och svettades på ribborna i en bastu eller flöt ut i stolen på en fin restaurang vid Nybroplan.
--- Ja, man skulle tänka lite mer på sin hälsa ... Motionera och så ... Men man har ju så sällan tid.
--- Nja ..., sa Johannes.
När jag jobbade så spelade jag fotboll och sprang i skogen på somrarna och åkte skidor på vintern.
Vi tog oss ända bort till Nömmen en gång ... Ja, det kommer ni väl ihåg ? --- Ja, sa Rikke, var det inte då som vi fick kalla efter ambulans för att du skulle komma hem ? --- Det tog sin tid.
Men det är mycket som tar tid.
Om man ger sej Fan på nånting, då måste det gå.
Bara måste.
--- Visst, tillfogade Caesar kvickt.
--- Ah, måste och måste ... Det gäller inte bara att ge sej Fan på det, utan det gäller att veta på förhand att man vinner.
Men allt är ju pengar nu för tiden, sa Rikke.
--- Jo.
Pengar, sa du.
Det vet jag nog vad det är.
Men hur många gånger i mitt liv har jag haft pengar att ha roligt för ? Pengarna la vi på dej.
För att du skulle få ett annat liv.
Det är ditt liv.
--- Ja, inte några tacksamhetsskulder nu igen ...!
Jag sköter mitt liv och det är bra ... Jag har förresten betalt den här stugan.
--- Vi vet det.
Du betalade vårt hus.
Och utan dej så skulle vi sitta på ålderdomshemmet i Vetlanda.
Men vad du betalade var inte bara huset ... --- Jaså, har jag betalt ännu mer ? Det känner jag inte till ... Jaha, man kanske är lite slösig ibland ... --- Snarare tvärtom.
Det är inte saker du har slösat med ... Du köpte dej fri.
Du kunde säga : " Nu har jag gjort vad jag kan för gubben och gumman.
Nu behöver dom inte mej ".
--- Vad fan menar du med det ? Jag har ju kommit hit ner nu ... --- Jo, du är här nu.
--- Nej, ska vi inte ta och gå in, sa Caesar.
Klockan är ju snart fyra ... --- Jo, det ska vi väl göra, sa Johannes.
Rikke vågade inte möta hans blick.
Den unga mörka sköterskan i vit rock och en liten hätta på huvudet stod och skakade febertermometern, hon märkte inte att någon kom in, var bara här som en opersonlig, genomskinlig.
Aron stod på knä vid sänggaveln.
Han borrade sitt huvud i täcket och höll den högra handen på moderns heta panna.
--- Hur är det ? frågade Johannes systern.
Hon vände sig hastigt om, som om han stört henne mitt i ett förtroligt kärleksbrev.
--- 39,7 ... Men hon har sovit nu i några timmar ... Och så säger hon att hon vill träffa sina söner, rabblade hon mekaniskt.
Flyktigt mönstrade hon Rikke och Caesar, de nedfällda persiennerna lade rummet i ett halvdunkel.
De måste ha sett löjliga ut, den långe smale med sitt uttryckslösa ansikte och den lille tjocke, som blivit överrumplad av allt allvar.
--- Är ni där, viskade modern svagt.
--- Ja, mamma, jag är här, hulkade Aron.
--- Aron ... Min pojke ... Nu steg Rikke fram till sängen, föll på knä på andra sidan, mitt emot Aron.
--- Det är jag, mamma, Richard ... --- Mår du bra ... eller ... Hon tycktes vilja resa sig upp.
Ögonen, som tidigare varit helt slutna, spärrades upp på vid gavel.
Men hon hölls tillbaka av Aron.
--- Mamma, det är Richard, Rikke ... --- Aron ... Min pojke ... Caesar ögnade hastigt på fotografiet över faderns bäddade säng.
Det var samma som hängde hemma hos Aron, Gertrud gick med några vedträn i famnen över gården borta vid kasernerna.
--- Mamma ska nog bli bra, ska mamma se, viskade Rikke.
Det var hans svettiga hand som trycktes mot moderns fuktiga panna.
--- Vad varmt det är ... Johannes ... --- Ja, Gertrud.
--- Har du lagt ved i spisen ... --- Ja, Gertrud.
Men han ljög.
Han behövde inte lägga ved i spisen.
Det var sju år sedan de flyttade från kasernen.
--- Du ska inte elda mer ... --- Det är sommar, Gertrud ... --- Sommar ... sommar ... Aron måste ha långbyxor på sej om han ska cykla ... --- Jag är här, mamma ... --- Aron, du lovar väl att ha långbyxor på dej ... Annars blir du förkyld ... --- Ja, mamma.
--- Jag är trött nu, Aron.
--- Sov sov då, svarade han och strök henne över kinden.
--- Du är så varm ... --- Det är sommar, mamma.
Snart är det midsommar ... --- Mamma ska bli bra, försökte Rikke.
--- Vem är det, Aron ? --- Det är Richard ... --- Jaså, Richard ... Du sköter dej väl i skolan ... Han reste sig, kunde inte längre säga något hjälpande.
Han ruskade bara på huvudet och satte sig ned i stolen bakom sköterskan.
Genom rocken kunde han se konturerna av hennes underkläder.
Johannes stötte Caesar i sidan.
--- Men det är ju bara Aron hon vill se ... --- Nej, tro mej.
Hon har talat så mycket om dej ... --- Jag vet inte vad jag ska säga ... --- Gå fram bara ... Han ställde sig där Rikke varit.
Bakom det höga täcket kunde han skymta Arons hår som stod på ända.
--- Mamma ... --- Ja ... --- Det är Caesar ... --- Har du kommit hem ... --- Ja.
--- Är du trött ? --- Nej, mamma ... --- Lägg dej här och vila ... --- Jag är inte trött ... --- Gör som jag säger, vila här ... Han tryckte sitt huvud mot hennes kind.
Han kände inte något motstånd, hon var som en kroppslös fantom.
Först när tårarna började komma skakade han mot något fast.
--- Varför gråter du ... Caesar ... --- Jag vet inte ... --- Du är för klen ... Du får inte arbeta i hyttan ... --- Sov nu mamma, återtog Aron och hans hand smekte hennes tinning.
--- Är du också trött, Aron ? --- Nej, mamma, jag är inte trött.
--- Måste du resa ... --- Nej, jag ska stanna.
--- Det finns inga jobb ... Vägen ... Vägen ... --- Hon måste sova nu, sa sköterskan och rörde sig ur sin stelhet.
--- Vägen leder ingenstans ... --- Vad är det för väg hon yrar om ? frågade Rikke irriterat.
--- A.K.-vägen, svarade Johannes.
--- VÄGEN ... VÄGEN ..., fortsatte modern och rösten lät förunderligt hög och klar.
Caesar kom på fötter igen och sköterskan slätade till täcket efter honom.
--- Hälsa Richard ... --- Men jag är ju här, sa Rikke aggressivt och alla såg förebrående på honom.
--- Är du här ... --- Jaaa ... Han kom fram till sängen en andra gång, det hela började bli pinsamt.
Av en låtsad tillfällighet strök han sköterskan över baken.
--- Jag är här, mamma ... --- Du läser väl duktigt ... --- Jag läser inte, jag är vuxen nu, mamma.
--- Ska du alltid säga emot ... Du måste läsa, sa hon högt och började hosta.
--- Ni måste nog gå nu, sa sköterskan och fattade Rikke i ärmen.
--- Är det min mamma eller din ? ... --- Skrik inte, Richard ... Du måste läsa, mumlade Gertrud och ögonen var åter slutna.
Han ställde sig upp och gick självmant ut i köket.
Sköterskan såg ilsket efter honom och Johannes stötte Caesar i sidan med ett blinkande öga.
--- Går ni ifrån mej nu, allihopa ... --- Nej, mamma, inte jag, sa Aron.
--- Aron ... min pojke ... --- Ska vi gå nu ? viskade Caesar tyst till fadern.
Vi skulle visst göra det ... --- Ja, nu förstår ni hur det är med morsan, sa Johannes, när han försiktigt stängt dörren till sovrummet.
--- Ja, men jag retar mej på såna där, gormade Rikke och rökte vilt ut i luften.
--- På vadå ? --- Ja, den där hoppan där inne.
Begriper hon inte att man har mänskliga känslor ... --- Vad fan säger du, pojk ? Och som du strök henne över rumpan ... --- Ah ... Hon skulle nog vilja ha mer, man vet väl hur såna där är ... --- Hur kan du säga nåt sånt om en flicka du inte känner, inflikade Caesar.
--- Håll käft med dej ... Det är ingen som frågat om din åsikt.
För första gången på mycket länge blev Caesar arg.
Han ville göra fläsklägg av fetknoppen som satt och pöste på den rankiga köksstolen.
Den skulle vika under honom och ingen sträcka ut sin hjälpande hand för att dra honom på rätt köl igen.
Men det var inte Caesars hat till Rikke som blossade upp, de var bara obetydliga partiklar i något större.
Det var ett klasshat som gav sig till känna.
Ingen hade språk för det.
De var båda födda i det lilla samhället, så långt stämde det.
Men sedan hade allting gått isär.
--- Lugna ner er, pojkar, sa fadern och ställde sig mitt emellan.
I honom smälte de samman.
Caesar kände igen sin näsa och haka, Rikkes ögon kunde spegla sig i Johannes'.
Ett skri hördes inifrån sovrummet.
Det var den tredje beståndsdelen, den kompromisslöse.
Sköterskan kastade upp dörren till köket och tände nervöst en cigarrett.
--- Ni får ta hand om honom ...!
Aron låg på golvet, på den lilla ryamattan vid moderns nattduksbord.
Ryggen skakade och huvudet trycktes fast mot marken.
När Johannes och Caesar rusade in vände han sig mot dem med rödheta ögon.
--- Hon kommer att dö ... Är det ingen som fattar ... Gertrud Lund, sextiosex år gammal, kommer att dö ... Så ensam ... Men vi kommer också att dö ... Dö ensamma, bortglömda ... Kan ingen hejda det ... Kan ingen berätta om Gertrud Lund ... Caesar tvekade, men gick så ned på knä vid sin brors sida.
Aron borrade hårt sitt söndergråtna ansikte i hans bröst.
--- Hon sover.
Tungt, mumlade Johannes.
--- Aron, Aron ... Kom ut i köket ... Du måste dricka lite ... Du är ju alldeles het ... Men brodern svarade inte, med sin krampaktiga högerhand fattade han tag i Caesars skjortslag.
--- Döda oss inte ... --- Nej, vi ska inte dö.
--- Vi ska inte dö bortglömda ... --- Nej nej.
--- Vi ska inte dö förgäves ... --- Nej, kom nu.
Försiktigt lyfte han upp Aron och stödde honom ut i köket.
Sköterskan stod lutad mot diskbänken med fingrar på pannan och en böjd askpelare som redan börjat falla mot träskorna.
--- Du kan hjälpa in Aron i gästrummet, sa Johannes.
Caesar matade sin bror med vatten, men det rann ut över hakan och ned på skjortan.
--- Din djävul, sa Aron när han fick syn på Rikke.
--- Vad fan är det frågan om ? Alla tycks betrakta mej som en stor gangster!
!!
--- Djävul, djävul, djävul, upprepade Aron, men lät sig motståndslöst ledas vidare av Caesar.
--- Jag måste gå nu, men ring om det händer nåt allvarligt, sa sköterskan.
Hon kommer att sova i några timmar ... --- Det är bra, sa Johannes och strök henne över håret.
Du har skött dej bra ... Förlåt ... --- Äsch, det är inget.
Rikke såg uttråkat mot vägen genom fönstret.
En grupp arbetare var på väg hem från snickeriet och skaran tunnades ut vid varje grind.
--- Jag tar nog en promenad till kiosken och köper tidningen, sa Johannes.
Är det nån som följer med ? --- Jag måste ringa några samtal, sa Rikke utan att se upp.
Givetvis betalar jag ... --- Det går nog bra ändå, ska du se, svarade fadern när han hämtade kepsen och gick ut till Caesar och sköterskan, som väntade på grusgången.
Trähuset försvann snart ur sikte, det löstes upp bland så många andra, som på avstånd tycktes identiska.
Nu bodde nästan alla glasbruksarbetare i egna hem, folket på snickeriet hade gjort det hela tiden.
--- Dom tjänar så djävla mycket bättre ... Inga ungdomar vill väl stå vid ugnen idag ... Fan, vad är små hugg från sågen jämfört med eldflugorna ... Caesar svarade inte.
Det var sex år sedan han sist gick på byvägen, vid de senaste blixtbesöken hade de aldrig lämnat tomten.
--- Känner du igen flickan här ? Sköterskan log förläget och sträckte på sig i sin blå sommarkappa.
--- Nej, det gör jag faktiskt inte ... --- Titta noga då.
De stannade till på vägen.
Hennes ansikte med rodnande runda kinder log osäkert mot honom.
En bil strök sakta förbi, tutade och Johannes vinkade med en stor armrörelse.
--- Känner jag dej ? --- Jag vet inte, svarade hon och slog generat ut med händerna.
--- Niklas' och Disa Larssons dotter, sa Johannes stolt och slog Caesar i sidan.
--- Jaså, är det du ? --- Ja.
--- Hur gammal är du nu ? --- Caesar, inte frågar man väl en dam om hennes ålder ? En dam.
Hon hade hunnit bli det nu.
De första åren i Södertälje hade han hållit lokaltidningen från Småland och observerat både Nikkes bröllopsfoto och dotterns födelseannons.
I ett brev hade Gertrud skildrat den stämningsfulla dopakten.
En ung kvinna hade vuxit fram under hans bortvaro.
--- Sss, det spelar väl ingen roll ... Jag är nitton ... --- Jag är fyrtiotre, svarade han automatiskt.
Hon fnissade, det lät naturligtvis löjligt, ingen hade bett att få höra hans ålder.
--- Hur mår mamma och pappa ... --- Bra.
--- Jaha ... Vad skulle han mer säga ? De mådde bra i ett litet samhälle i Småland.
Han kunde knacka på hos Nikke, men efter två timmars prat om minnen skulle tystnaden åter lägga sig mellan dem.
Varför sticka hål, blåsa in oren luft i ett lyckligt vacuum ? --- Jaha, jag bor här, sa hon käckt och försvann upp mot ett hus som var identiskt likt Johannes' och Gertruds.
Caesar såg hur en lampa tändes inne i hallen innan dörren gick igen.
Han tyckte hon vinkade.
--- Klämmig jänta Larssons har, sa Johannes tankfullt.
--- Har dom flera barn ... --- En grabb också.
Han går på yrkesskolan i Vetlanda och ska bli möbelsnickare ... --- Jaha.
Han var några år yngre.
När han föddes hade Caesar assimilerats och glömt betala prenumerationen på lokaltidningen.
Här hade samhället börjat en gång för länge sedan.
Vägkanten blev bredare, röken från hyttan föll ned över asfalten.
Uppe på en liten kulle låg de röda kasernerna, bara enstaka fönster hade gardiner och genom en uppslagen ruta trängde matos och radiomusik ut.
Några små barn hetsade upp en hund på grusgången vid branten till det lilla vattendraget.
--- Det är nästan tomt ..., sa Johannes korthugget.
--- Mmm ..., mumlade Caesar.
Allt som tidigare verkat så stort, varit världens mittpunkt och hans barndoms hela domän, såg nu övergivet, förfallet och kringränt ut.
En väl upptrampad stig förde över gräsmattan till ett hål i hyttområdets stängsel.
Stora sotiga panoramafönster kunde inte dölja de ljusgula posterna som blinkade fram och tillbaka i luften där inne.
--- Du vi går inte in, va ... --- Varför skulle jag göra det ... Tror du att jag sätter min fot där inne frivilligt, där jag slitit i trettiosju år ... Tror du inte att dom klarar sej utan mej ... --- Ja, det får dom väl lov att göra ... --- Dom ville att jag skulle stanna kvar ... Sa att jag var en " greppsäker mästare " ... Så kunde det väl se ut, men dom visste inte att jag ansträngde mej och höll tillbaka mina darrningar.
För glaset måste ju bli jämnt ... I ett öppet kontorsfönster såg de en smäcker glasvas med nyplockade sommarblommor, som lockade till sig bin och humlor.
--- Ja, där är det luftigt och fint ... Så fort nån rökt för mycket öppnar dom fönstret ... Så är det alltid nya blommor på bordet om sommaren.
Du vet, där fick man bara komma in när man skulle ha löning.
Och sen kom jag till chefen och fick en klocka ... Vad skulle jag med en klocka till när jag ändå slutade ? Jag som alltid kommit i tid ... --- Mmm ... --- Ja, vi hade en värmlänning ... Han hade jobbat på Eda ... Han var en fantastisk smältare ... Han jobbade varje natt och såg till att mängen blev riktig.
Så när man kom på morgonen, var han alltid så djäkla glad ... Han satt kvar ett par timmar och snackade medan vi jobbade.
Det gick inte att va sån, då dör man ... Har jag inte berättat om det här nån gång förut ? --- Nej, det tror jag inte ... --- Han var ensam på natten.
Det var ett förtroendeuppdrag, sa hyttmästaren.
Det bildas ju arsenik i mängen ... --- Mmm ... --- Han var väl oförsiktig ... och en morgon när man kom dit, så låg han där död.
--- Död ? --- Han var död.
Men vi måste ju ta itu med glaset, ugnen dånade ... --- Mmm ... --- Den dånade och den hade väl inte hört hans skrik ... Han överröstades.
På andra sidan bygatan skymtade järnvägsrälsen.
Spåren förgrenade sig, ett gick över vägen till hyttan, två andra stumpar lade sig på var sin sida av perrongen.
På fönsterblecken i det gamla stationshuset hängde rikt spirande blomsterlådor och en solkatt lekte i den runda skvallerspegeln.
--- Hyttmästaren bor där ... --- Det går inga tåg då ? --- Jo visst, visst går dom.
Dom går alldeles för fort, man hinner liksom inte hoppa på i farten ... --- Nehä ... --- Nej, hyttan har ju lastbilar och snickeriet med.
Tåget stannar bara i Vetlanda och Åseda.
Jag går i illusioner, tänkte Caesar.
Jag tror att allt stämmer.
Men det är bara som det ser ut.
Bokstavligt.
Han kände igen varje byggnad i samhällets centrum.
Den gamla lanthandeln som blivit snabbköp, sparbanken, konditoriet, postkontoret med de två brevbärarna i källarvåningen.
Framme vid pressbyråkiosken stod två mopedister och gasade.
Han kände sig osäker bredvid fadern, som hälsade världsvant på pojkarna.
Han ville inte höra vilka som var deras föräldrar, han kunde bara bli besviken och börja grubbla.
Johannes köpte tidning och snus och de anträdde vägen hem.
En väg som var lång och allt annat än rak.
Eftermiddagssolen hade gått i moln, sugits upp i skvallerspegeln och fågelsången upphört utan att de märkte det.
Caesar upptäckte plötsligt bara tystnaden, som var en ersättare för något lika ogripbart.
Rikke satt i köket och åt ärtsoppa, Aron hade ännu inte vaknat.
--- Han är väl trött, sa Rikke och torkade sig om munnen med en kökshandduk.
Det var nåt annat!
Det var nåt annat!
--- Nja, det är nog bäst att han stannar kvar, sa Johannes och lade ifrån sig tidningen på diskbänken.
--- Jag ringde några viktiga samtal ..., sa Rikke och tände en cigarrett.
Jag måste nog åka redan nu ... Jag visste inte hur länge ni tänkte vara borta, så jag tittade i skafferiet och hittade soppburken.
Han grep den lilla porslinstunnan med tandpetare, som stod på fönsterbrädet.
Han petade sig omsorgsfullt, synade noggrant matresterna som fastnade på den lilla stickan och knäppte iväg dem med nagelspetsen.
--- Jaha du ... Det var ju tråkigt att du måste resa ... --- Affärer, farsan, affärer ..., grinade Rikke och bröt av tandpetaren.
--- Det är mycket, förstår jag ... --- Ja, du vet man måste bevaka sin positioner och ... det är folk som hugger i en från alla håll ... Caesar hade stått tyst.
Visst, han måste arbeta i morgon, det steg fram för honom nu i eldskrift.
De skulle åkt på kvällen, alla tre, enade och renade.
Där inne låg modern, som sov väl några timmar till.
Och inne i det lilla gästrummet gömde sig Aron, han kunde sova hur länge som helst, men tog säkert vid där han slutat då han väl vaknade.
Rikke skulle hem till en middag, han såg redan hur broderns ögon lyste av otålighet och förväntningar.
Själv måste han hem till arbetet, ringa Bodil i morgon och bestämma någonting för helgen.
Någonting för helgen.
Han visste bara inte vad.
--- Jaha, sa Johannes, ska du inte vänta tills mamma vaknar då ? --- Hörru du, jag tror inte jag hinner, sa Rikke och såg nervöst på sin klocka.
Jag måste vara i stan vid nio.
Ska du med, Caesar ? Det var ett nederlag, han visste att det var ett nederlag.
Johannes stod på trappan och vinkade som han gjort när de kom.
Just som dörren gick igen tyckte han han hörde Arons skrik : --- LÅT OSS INTE DÖ FÖRGÄVES!
!!
Syndafloden 1 Ulla Persson och Kent Lundberg hade haft en lycklig vår och sommar.
De hade gått på bio och fotboll, åkt ut till Eklundsnäs och badat, tältat ett veckoslut vid Malmsjön och farit med turistbåt under Stockholms alla broar.
De sista månaderna i skolan gick de hand i hand och drog till sig kamraternas vilda blickar ; Ulla växte bort från sina väninnor, som brukade tissla och tassla och var nära att bryta de raka ryggarna när pojkarna såg dem i gymnastikdräkt på idrottsdagarna.
Kent syntes inte längre så ofta i gänget, som trängde sig samman och tjuvrökte i den lilla bunkern nere vid ravinens mynning mot Järnagatan.
En människa av motsatt kön behövde inte vara fånig eller flamsig, hon levde ju i grund och botten samma liv, i samma stad och pressades under samma sociala villkor.
Det dröjde oväntat länge tills de första gången kom tillsammans, men då var det avklarnat, harmoniskt och riktigt och inte som i hennes nervösa debut i ett mörklagt rum eller hans ofullbordade hångel i fuktiga grässkrymslen något år tidigare.
De upptäckte att kärlek var något svårt, något som krävde både arbete och koncentration.
Hur lätt hade det inte varit att krypa tillbaka i de gamla kläderna och skrodera inför könskamraterna över partnerns hetta mellan lakanen.
Men så blev det inte, de presenterades för varandras föräldrar och satt och höll handen vid blinkande TV-sken och tekannor på brandstationen eller i hyreshuset på Torekällgatan.
Punktligt klockan tio omfamnade de varandra vid ytterdörrarna och såg de vuxna deltagande lägga sina huvuden på sned.
Ingrid talade förmanande till Ulla om skyddsmedel och bad henne att inte försumma skolan.
Det gällde betyget nu och pappa skulle bli besviken om hon inte hamnade i läroverket uppe på kullen vid Erik Dahlbergs väg till hösten.
Dottern nickade tyst och uttråkat, hon rökte offentligt numera, till och med Erik hade motvilligt tvingats acceptera det.
Vad som utspelade sig i stillheten hemma hos arborrare Lundberg och hans fylliga hustru visste hon ingenting om.
Kent brukade aldrig berätta, han sa bara att de var " jobbiga " och alltid " gnällde " på honom.
Men det gällde främst de dåliga skolresultaten.
De hade satt sig i bänkarna bredvid varandra.
Lena fick flytta från henne och satt ilsket och fixerade sin rival.
Han hade varit ett lovligt byte, med sina utvecklade runda muskler som spändes under skjorttyget.
Pojkarna hade tappat Ulla, det var främst hennes mjuka kropp de tänkt på när de försökt tränga in i flickornas omklädningsrum under en gymnastiktimme i åttan.
Sommaren kom och pappren lades på bordet.
Ulla blev missnöjd, hennes nya självmedvetenhet drev henne fram till den unga lärarinnan.
På avstånd såg de jämngamla ut och det hade styrkt eleven.
--- Du får väl gå om, sa fröken Ulsterbo.
" Du får väl gå om ".
Hon kunde inte ta något steg tillbaka.
Inte nu.
Nu, när allt låg framför henne och mellanstadiets psalmsång redan hördes nerifrån stora hallen : " I denna ljufva sommartid ... " Kent var tyst.
Han visade inte sina betyg ens för Ulla.
Sommaren kom och dagarna blev längre.
Grenverken tätnade och en morgon reste brandmännen den höga majstången mot det lilla hålet mitt på gården.
Hon lutade brösten mot fönsterbrädet i det tunna nattlinnet och öppnade.
" Torkan " upptäckte henne först och svingade sin båtmössa i luften.
Han menade bara en sak och nu hade hon lärt sig att uttolka den.
Fönstret smockade igen med en kraftig smäll.
Kent och några barndomsvänner redde ett bokbål i en undanskymd klyfta på Torekällberget.
De hade alla gått ut skolan i år.
Torra kvistar knastrade och små fuktiga träbitar tog till slut eld som motsträviga packade cigarrer och böckerna kastades vällustigt ned i den pyrande brasan.
Streckgubbarna i marginalen, de uttråkade kommentarerna som kommit till under ändlösa gäsplektioner, fusklappar och tummade tipskuponger, allt förtärdes av den renande elden.
De svor en ed att aldrig öppna en bok och som bekräftelse pissade de broderligt i kors mot den rykande bergväggen.
Någon såg en polisbil komma och de skingrades snabbt, låg och tryckte bakom stenar och tallar.
Men Kent sprang vidare, han hörde glåpord i ryggen, men inget kunde hejda honom, förbi väderkvarnen och kaféet, nedför trapporna mot lekplatsen och tennisbanorna, vidare ända fram till resterna av badhuset.
Först nere vid busshållplatsen på Saltsjögatan stannade han, sjönk andfådd ned på en bänk och lät sig utpumpad rullas hem mot Dalparken.
Under sommaren hjälpte han till på en gummiverkstad långt nere på Storgatan nära klaffbron.
Han hade varit där varje lördag sen han fyllt tretton år.
Bilhjulen rullade och den stickiga solutionsvätskan steg honom åt huvudet.
I höst måste han göra något!
Föräldrarna hyrde som vanligt en sommarstuga på Öland, men i år ville han inte följa med.
Modern gjorde upp en detaljerad matlista för de fjorton dagarna.
Han skulle nog klara sig, det var Ulla han ville ha!
Hon ville inte med till Frykdalsbygden!
De fick tala hur mycket de ville om den fantastiska järnvägen, hon hade åkt med den tre somrar i rad.
Och förresten var hon inget barn längre, hon skulle kunna ha barn själv!
--- Ja, jag hoppas verkligen inte att ... --- Nej, nej, mamma ... Men kan du inte begripa att jag inte har nån lust att träffa en massa släktingar som vi aldrig ser annars.
--- Just därför.
--- Faster Emmy har ju inte sett dej på fem år.
Och Kerstin har frågat efter dej ... --- Det skiter jag i.
Den frågvisa fastern och den blyga fräkniga kusinen kunde hon klara sig utan.
Det var inte deras sommar det gällde, utan hennes.
Och den hade knappt varit det ens.
Hur det nu var så rann juli bort mellan fingrarna, hon gick långa promenader med Kolle, satt och solade i Badparken och tittade förstrött på tennisspelarna.
Hon hade tyckt Kents bokbål var fånigt, men själv bara orkat läsa Bild-Journalen.
Och sommaren var grinig.
De sista skolveckorna kunde de gå till Kanalkaféet och sitta med uppkavlade ärmar och spekulera om framtiden.
En hel eftermiddag hade de tvistat om namn på barnet och till slut enats om Maj-Björn.
För alla eventualiteter.
Hon bokförde menstruationerna noga, de hade en underlig förmåga att infalla just som vädret slog om igen.
Alla konjunkturer tycktes skifta den här sommaren, fram och tillbaka.
Ibland ringde Kent och sa att han inte fick jobba, det fanns för lite att göra på verkstan.
De kunde sätta sig i den gassande bussen till Malmsjön och komma fram till en hotfull övergiven strand i slagregnet.
I slutet av juli tömdes stan.
Industrierna stängdes för semester och brandmännen erbjöds livsfarliga extraarbeten.
De gick ner och rengjorde Astras giftiga cisterner invändigt, förrättade brandsyn kring sovande aggregat, som motvilligt mullrade över det påtvingade sommaridet.
Erik och Ingrid Persson åkte mot Värmland, Kolle gnydde och slet i Ullas byxslag, modern kramade om henne och trodde hon skulle gå under, fadern muttrade något om skötsamhet och den överlastade folkvagnen försvann genom de öppnade gröna grindarna mot Wibeliusgatan.
Under två veckor kunde Kent och Ulla leva som gifta.
De slog sig ner på Villagatan.
Hon lagade hans mat och kysste honom på morgonen när han gick till jobbet.
Hon njöt över att vara vuxen.
För syns skull ringde hon föräldrarna varannan dag.
Då skulle de lämna henne i fred.
You'd better come home, Speedy Gonzales, away from Cannery Row ... Tisdagskvällen lägrade sig över vardagsrummet, bakom de tunna gardinerna kunde de se regnet falla och växa till en glasvägg i skenet från gatlyktan.
På bordet stod en flaska vodka, som Kent bett en arbetskamrat köpa ut.
Spriten blandades med lingondricka och den starka drycken rusade utan besvär ut i deras fingerspetsar.
Hon hade stängt av TV:n, det var ändå ingenting att se.
De kände så mycket, deras egna liv blev intressantare än de svartvita filmerna i burken.
På radion ekade Pop Nonstop, melodierna föll in i varandra utan förvarning.
Hon hade sin tunna smörgula sommarklänning på, han i jeans och den rutiga älsklingsskjortan.
Trots att de kände varandra väl nu, fanns ändå en blyghet kvar.
Var det så här de ville leva ? Innerst inne.
Egentligen.
Ännu fanns chansen att hoppa av, se det som en ungdomsförälskelse, ett tillfälligt gästspel i något som var mycket större än de själva.
--- Du behövde väl inte säga upp dej heller ... --- Vad fan då då ? Jag får ju nästan aldrig jobb!
--- Men ändå.
--- Ändå ... Dom vill väl att jag ska bli fast anställd, alltså.
Men, fan, man kan väl inte gå på en gummiverkstad i hela sitt liv ... Man får nog bilringar ändå en vacker dag.
Hon fnittrade till och strök honom över kinden.
Klänningen hade glidit upp långt över knäna, på väg mot låren, och han lade dit en hand.
--- Ajabaja ... --- Vad är det ? --- Kent, se på mej ... Såja ... Vad ska vi göra i morgon då ? --- Jag vet inte.
--- Äsch, jag vet vad vi gör, sa hon uppspelt, satte sig på kanten av soffdynan och höjde fingrarna i luften.
--- Vadå ..., släpade han skeptiskt.
--- Jo!
Vi tar och hälsar på Fallberg ... --- Äsch, den.
Han är ju punschig, alltså ... --- Nej nej.
Vi går och hälsar på honom och låtsas att vi är gifta ... --- Sss, då skulle han väl ha sett nån annons ... --- Nej, vi har gift oss i Skottland, vet du.
Dit åker alla förälskade tonåringar som inte får gifta sej hemma ... --- Jaha.
Han lockades inte av hennes förslag.
Han tog död på samtalet genom att bjuda på en cigarrett.
De satt tysta en stund och rökte, regnet fortsatte malande utanför fönstret och hon sträckte ut sig i soffan med huvudet i hans knä.
--- Håll om mej ... Han fimpade och lade handen på hennes kind.
Hon blundade och fortsatte att röka.
Röken stack honom i ögonen.
There is a rose in Spanish Harlem ... --- Vad ska du göra i höst ? viskade han.
Hon var tyst.
Blundade och formade läpparna kring ett hårt halsbloss, bröstet hävde sig och puffade sakta ut täta ringar.
--- Får väl se.
Jag går nog om.
Med lånad tankspriddhet kupade han handen kring hennes bröst, försiktigt klämde han åt och hon hoppade upp likt en ilsken katt.
--- Lägg av, alltså ... --- Vadå då ... --- Jag gillar inte när du klämmer så där ... --- Äh, det gör väl inget.
--- Höll vi inte på och snackade om hösten ? --- Jo, det gjorde vi visst.
--- Vad ska du göra då ? --- Ja, det vet du ju.
Jag kom ju in på målarkursen.
Det är ju alldeles här i närheten, borta på Dalgatan ... --- Tycker du det ska bli kul då ..., sa hon med ändrat tonfall.
Hos rösten fanns nu något ömsint och smeksamt.
--- Jaa, bara man slipper plugga en massa ... --- Det är plugga där också ... --- Äh ... --- Jo, det är en kille på brandstation som går där ... Han säger det i alla fall.
--- Inte så mycket va ? --- Nej, inget mot läroverket förstås ... --- Ja, där skulle jag inte vilja sätta min fot ... --- Varför det då ? --- För att jag hatar snobbar.
Och vet du att dom sätter ut ens farsas yrke i skolkatalogen.
Hur tror du jag skulle känna det om det stod " arborrare " bland alla advokater, läkare och direktörer.
--- Inget vidare ? --- Nej, jag skulle hata deras barn.
För dom skulle hata mej.
--- Så kan du väl inte säga ... --- Nja.
Det är klart, en del är väl justa ... --- Jag ska nog gå om ... --- Gå om nian ? Menar du det ... --- Ja.
--- Varför det ? --- Nja, det kan ju vara skönt.
Man kan ju nästan hela kursen, så det blir väl ganska lugnt ... --- Vi då ? --- Vadå " vi " ? --- Hur ska det bli med oss då ... --- Vi ska ju hålla ihop.
Klart ... Hon förde sin mun mot hans, reste sig halvvägs mot hans sida och slog händerna runt nacken.
Han förde ned en hand i hennes urringning och lät den oändligt mjukt glida fram över högra bröstet tills vårtan styvnade.
Det hade förutspåtts riklig nederbörd.
TV-meteorologen hade tröstat industrisemestrarna med en välgångsönskning till modernäringens utövare, men för trötta kroppsarbetare betydde de svällande kornbodarna ingenting.
Om någon bar solglasögon kallades han för en sällsynt dålig skämtare.
Nere i sänkan på Ängsgatan steg vattnet över trottoarkanterna, avloppsgallren var inte längre synliga.
Gungorna i Dalparken vaggade sakta fram och tillbaka i vattenbrynet och brandstationens källare blev blöt som så många gånger förut.
För Ulla och Kent framstod allt bara som ett intensivt skvalande.
Ett löst stuprör slog ihåligt vid cykelverkstans vita träkåk.
Ur alla rostiga sprickor föll små strålar ned mot gatsättningen.
Och själva flöt de vidare.
Hon kände att de börjat något som knappast gick att stoppa.
Bild efter bild spolades bort.
Hon var inte längre en söt liten flicka med rosett i håret, idag bar hon inte svarta flätor och skotskrutig kjol, som pojkarna älskade att dra upp.
De mötte henne inte lika påtagligt längre, de visslade, tittade, klädde av henne med blicken.
Men bara där, långt inne i de fördolda dagdrömmarna.
Kvar i vodkaflaskan fanns bara återskenet av Kent, skeppet hade sjunkit och de förlista fick ta sig i land på andra stränder.
Hon såg framför sig alla de isolerade öarna, Kent hade hastigt byggt upp en bambuhydda och hon redde omsorgsfullt deras läger.
Blixten slog ner någonstans, ljudet gled långsamt närmare.
Hyddan på paradisön föll samman som ett korthus.
Nej, det var här de var.
Hon tryckte sig tätt mot hans knä, något hårt stötte i hennes nackgrop.
Hon visste vad det var, inget föremål kändes längre främmande.
--- Hur länge ska det hålla på tror du ? --- Det måste väl sluta nån gång ... Men här går det väl ingen nöd på oss ? --- Nej, men ... Tror du det regnar i hela landet ? --- Jaa, vad kan vi göra åt det i så fall ... --- Ingenting ..., sa hon och kysste hans hals.
--- Jag kan ju sätta på radion, sa han och reste sig oväntat ur soffan.
--- Var lite försiktig då ... --- Du är väl inte gjord av glas heller ... --- Har jag sagt det då ? Alla dessa korta repliker, menlösa slagserier i ett lufttomt rum.
Hon visste att de stod för något helt annat.
Men vad förstod Kent ? Han kom tillbaka med transistorradion under armen.
P 3 annonserades av för natten och de fortsatte att lyssna på den direktsända tystnaden.
--- Skvalmusik va ..., skrattade han nervöst.
--- Mycket lustigt.
Långsamt fällde hon ner klänningens axelband.
Bröstens övre halvmånar lyste upp över linnet.
Han häktade fumligt av hållaren i ryggen och skålformade händerna.
--- Ska du inte ta av dej då ? De obäddade sängarna i sovrummet stod som de lämnat dem.
Ivrigt drog han för de gula gardinerna.
När de låg nakna i lakanens oordnade kastrull kände hon hur äckligt allt var.
Visst var det skönt och visst ville man, men ... Kent blundade och hennes ögon fick aldrig någon kontakt.
Hans tunga strök långsamt runt runt i vårtgården, tills den lilla kullen i dess mitt pekade rakt upp.
Som en åsna gick han kring ett ålderdomligt gnisslande brunnsspel.
Fingret pulserade hårt och envetet mot hennes kittlare.
Nålstingen slog ut som fackelkärvar i hennes kropp.
Hon drog förstrött i hans lem.
Den var snöret på en sprattelgubbe.
--- Vad fnissar du åt ? sa han plötsligt och lutade sig på handflatorna över henne.
--- Ingenting ... --- Nej, då så ... Allt lade sig, de kunde höra regnet igen, det knackade på fönstret som en upphetsad voyeur : " Fortsätt ...!
" Han lade sitt huvud på hennes axel, den sträva kinden mot hennes bröst.
--- Det är väl ordentligt tillslutet, viskade hon smeksamt och sökte hans kind i beckmörkret.
Men hon kände redan något glida nedför magen, kroppen stelnade, orden var överflödiga och regnet hördes inte längre.
Hans tunga sökte skåran, inne i skogen låg den.
Den ilade åstad i desperat åtrå.
Omedvetet lyfte hon benen lätt och tryckte hårt sina händer mot hans axlar, " Stanna kvar!
Fortsätt!
" Vad var det som inte stämde ? Medan han stannade på toaletten låg hon kvar och synade sin kropp i skenet från sänglampan.
Den hade varit hennes stolthet, hon hade länge noterat dess tillväxt och utbrott.
Men nu blev den till en hopsjunken vacuumtårta där luften sipprat ut, en oändligt upptvinnad hårtromb, som föll samman i natten när bindningen lossnade.
En stilla svettdroppe smälte på mellangärdet, hon höjde och sänkte magen och en rännil bröt fram ner mot naveln.
Kent, som tappade språket.
Kent, som inte vågade älska med tända lampor.
Kent, som vände ryggen åt när han drog av sig kalsongerna.
Kent, som harklade sig och snubblade ut på muggen för att dra av den sladdriga gummitutan.
De skulle aldrig prata om det.
" Om vi bara ska diskutera blir det aldrig av ", sa han.
Visst kunde det vara sant.
Och det var kanske så här det skulle vara.
Det kanske borde ske snabbt, som ett överfall i smyg på en mörklagd gata och så iväg i en tystgående taxi.
Hon kunde inte tro det.
I pin-uptidningarna var kvinnorna alltid heta som våffeljärn och gastade med tung andhämtning : " Mer, mer, stöt djupare åh, ta mej.
" Det var just tagen hon kände sig.
Han hade tagit henne, arbetat sig svettig och andfådd och slutligen nått sin upptrappade utlösning.
Till och med då höll han tyst.
Vore det inte för de snabba ryckningarna inne i skötet och hans knappt hörbara utandning, hade hon inte märkt något.
På några sekunder var han ute och tände taklampan på den låsta toaletten.
Hon låg fjättrad, bergtagen av en oregelbunden skuggning i taket, när han återvände.
Han hade sin löjliga gamla morgonrock på, med de flätade tamparna svängande långt ner mot knäna.
Han hade dragit åt dem ytterst omsorgsfullt, så att den välformade kroppen konturskarpt tecknades genom tyget.
--- Fan, det öser ju ner, alltså ... --- Jo, jag märker det.
--- Nej, vi tar på oss lite nu så kan vi gå ut och titta på balkongen ... --- Jaha.
--- Vad är det med dej ? --- Nej nej nej, ingenting ..., sa hon och slöt lakanen kring sig.
Han drog på kalsongerna utan att ta av morgonrocken.
Hon hade ingenting sett.
Ja, verkligen, det regnade.
Hon kunde ligga här, behövde inte upptäcka med egna ögon.
Över allt där ute piskades pölar upp i rabatter och sandlådor.
Till och med den hårda asfalten darrade och hotade att lösas upp till en trögflytande massa, som likt lava skulle tränga in i källarvåningarna.
Lakanen var fuktiga.
De hade inte blivit tvättade på länge.
Sängen var obäddad, på morgonen klev de bara upp ur den och stängde dörren till sovrummet för att så inte återvända innan kvällen.
--- Kommer du upp då ? sa han påhetsande.
--- Jaaaaaaaa ... Nu var han fullt klädd.
Samma skjorta som förut, samma byxor.
Ibland tyckte hon att han var väl vuxen, lika tråkig som förste bäste gubbe hon passerade på gatan.
Han hade till och med börjat släppa sig i hennes närvaro.
Ett tecken på intimitet givetvis, men samtidigt var det något som plågade henne.
Erik hade gjort det hemma så länge hon mindes, när Ingrid tände stickan för att jaga bort luften verkade leendet spelat.
--- Vi kan väl se ut genom fönstret här i stället ... --- Nää, då ser vi bara Villagatan, det är inte så roligt.
Från balkongen har vi utsikt ända ner till Dalparken.
Hon kunde inte begripa varför han var så intresserad.
Här satt de på femte våningen, närmast vinden, det skulle krävas en syndaflod för att deras egna fötter behövde blötas.
--- Jag kan ju sätta på radion, dom kanske säger nåt där ... --- Ja, gör det ... Han gick åter och hämtade transistorn på precis samma sätt som förut.
Men tystnaden skallade på nytt, bara ett svagt brus.
Han kopplade över till mellanvågsbandet och den tyska dansmusiken fyllde sovrummet.
Hon klädde sig snabbt.
--- Du, kan jag få låna en kappa eller nånting ... Det är väl kallt ute ? --- Du kan titta i garderoben i hallen.
Hans mors gamla gula regnrock var täckt av fågellortar, i de djupa fickorna kryllade hårnålar och Konsumkvitton.
Plagget hängde som en tältduk över henne.
I vardagsrummet mötte hon Kent, som stod och skakade den tomma flaskan.
--- Det är ingenting kvar ..., sa han surmulet och långdraget och ruskade på huvudet.
Flaskan, ja.
De hade ju druckit.
De hade druckit trettiosju centiliter vodka uppblandat med lingondricka.
Hon hade glömt att hon egentligen var full, som en bortkastad gammal leksak man hittar under storstädningen kom berusningen till henne.
Hon höll sig osäkert i dörrkarmen och kände hur något borrade och snurrade i magen.
--- Hur är det med dej ? --- Kent, jag mår nog inte riktigt bra ... --- Ah, kom med ut och få lite frisk luft så blir du bättre ... --- Ja, det kanske är bättre så ... Han grep tag i den hängande rockärmen och lade handen på hennes axel.
Så skulle det vara, nu var han bra, nu gällde det ingenting längre.
Det gick bra att gå på stan och hålla varann i handen, kanske pussas försiktigt bakom en övergiven husknut.
Det skulle komma, tänkte hon, det skulle växa, det skulle bli bra.
På balkongen fann de att blomlådan ramlat ned, någonstans där nere i rabatten måste flisorna ligga och spreta.
Blommorna återvända till sitt rätta element.
De kunde inte se något, överallt var det mörkt.
Det hade tydligen blivit strömavbrott igen, endast TV-masten långt borta där i Järna blinkade bakom hustaken.
--- Usch, vad vått det är ..., sa hon.
Man skulle ha tagit stövlar på sej.
Det var som om Kent inte hade några fötter nu.
Han blev lika blöt som hon, han stod i bara skjortan och regnet tryckte den in mot huden.
Håret bildade en spetsig lugg mitt över näsan.
--- Du, det är strömavbrott igen ... --- Jo, jag märker det.
Men ska vi stå här länge, vi blir så blöta ... --- Vi bor ju på femte våningen.
--- Jaja, vi bor på femte våningen, men ... Ska vi inte gå in då ? --- Vi bor på femte våningen, upprepade han, det brukar heta att det är fint att bo i villa ... Vi brukar säga att vi ska ha en villa.
--- Det har vi väl aldrig sagt!
... --- Jo, vi brukar drömma om det ibland ... --- Nej, men ska vi inte ta och gå in nu, Kent ... --- Vänta ett tag, vänta ett tag ... Jo, vet du, i villorna där bor en massa ingenjörer och disponenter och folkpartister.
--- Mmm ..., sa hon halvintresserat och otåligt.
--- I plugget så brukade dom ... Ja, du vet, när jag gick i småskolan, så var det mest en massa ungar från villorna på Ängsgatan.
Deras föräldrar jobbade på Astra ... Dom hade med sej pennor till plugget med stora firmamärken, den där solen du vet, Astras firmamärke ... Som står på plåsterasken ... Jag kommer ihåg den där klassmamman, det var Börjes morsa, hon bjöd på saftkalas en gång i trädgården ... Du förstår, dom hade ett hembiträde, som gick och serverade oss ungar.
Det där hembiträdet bodde här nere på Villagatan.
--- Mmmmmm!
!!
--- Ja ... Börjes morsa, hon bara satt på långsidan av bordet och snackade om hur trevligt det var med barn, hur roligt hon haft det i plugget ... Och det där hembiträdet, hon fick springa fram och tillbaka med saft ... Och Börje skyllde på att saften var dåligt blandad, det skulle vara mera saft och mindre vatten, sa han.
--- Jaja ... Och än sen då ? --- Jaja, vänta, vänta ett tag ... Ja, dom bodde där på Ängsgatan.
Ja, du vet, Ängsgatan ligger ju i en svacka ... Vi behöver inte ens gå dit och titta, jag förstår ändå hur det ser ut där nu.
Det var ett sånt här ösregn för några år sen, det var då deras källare läckte in ... Dom hade en massa syltburkar och vin ... Och han var alldeles förtvivlad, Börje, då var han inte så stor längre ... Det var 1959, tror jag ... Nu ska han börja i läroverket snart ... --- Kan vi inte gå in nu ? Det är kallt ... Fortfarande föll regnet över hans ansikte.
Det var så mörkt, att hon bara kunde se silhuetten och höra honom andas.
--- Det är rätt åt dom djävla villaägarna ... --- Hur då, menar du ? --- Ja, nu står vattnet långt upp, Börje kanske till och med får plaska omkring i sitt rum och pröva sitt nya cyklopöga ... Det tycker jag är festligt ... --- Men då kanske en massa möbler och sånt förstörs för dom ... Det är väl inte så roligt ? --- Du vet, dom har en soffa där borta, rokoko eller vad det heter, och den är lika dyr som hela möblemanget i våran lägenhet.
--- Nehä ... --- Jo.
... Och den där soffan, den kanske flyter ut nu, flyter ut i trädgården och fastnar i toppen på äppelträdet ... Då kan ju Börje bygga en koja där uppe ... --- Äh, larva dej inte ... Kom så går vi in!
--- Jaja, okey då ... Hon häktade noga för balkongdörren, han stod på den mörka toaletten och sjöng, allt medan det stora badlakanet for genom håret.
2 Familjen Ahlerbratt hade sett sommaren an med stigande vånda.
Under resten av året går det bra att ta de tvåhundra stegen till shopping-centret, att stänga sig inne på kvällarna och bliga in i TV-rutan.
Det gör alla.
Men så fort våren kommer sätts de vackra nyköpta kläderna på, barnvagnarnas putsade ramar glänser i kapp i den ystra solen, de glänsande snabba bilarna tas fram ur garagen och springer av sig våryran på den breda motorvägen.
Sommaren kommer och man ger sig av till badplatserna i nyputsade stranddräkter, ställer ned den välljudande transistorradion på filten och intar lättjefullt frukost i det gröna : kyckling och champagne ska de' va', halmhattar, kritstreckade vita kostymer och spetskråsiga parasoller, som går så bra ihop med krinolinerna.
Allt detta kunde de drömma om.
Om de bara haft tid för drömmar.
De hade gift sig förra hösten, var bara lite över tjugo år gamla och hade slungats in i en värld de inte visste någonting om.
Lars-Ove lämnade motorklubben vid Tuvängen, någon gång kunde han åka dit och betrakta de fria, smutsiga motor-cross-åkarna.
Vattnet stänkte upp ur lerpölarna och lade sig som cement mot stövlarna.
Men när de kom med några förslag, viftade han vänligt men avvisande på huvudet.
Eva såg sina väninnor allt mer sällan.
Några hade fått barn och spritts ut till stadens utkanter ( ända borta i Mölnbo satt en ), en gick i flickskolan och drömde om en framtid som fransk barnflicka, en annan bodde hemma och packade pillerburkar på Astra, allt medan den egna lyan hägrade vid horisonten.
Nu hade rötmånaden redan inträtt och sommaren glidit ifrån dem.
Marie hade lärt sig föräldraorden och de såg ovant i badrumsspegeln, viskade stilla när de trodde ingen hörde på : --- Pappa ... --- Mamma ... Någonstans skulle de väl ta vägen under semestern.
Lars-Ove åkte omkring och installerade nya telefoner, ibland hade han vägarna förbi Brunnsäng där Eva satt och rökte på bänken vid lekparken, medan Marie och hennes kamrater fyllde plasthinkar fulla med lerig sand.
När tiden tillät gav de sig ned till Mälarbadet, men hade knappt hunnit vika ut sin lilla fransiga barnfilt, förrän solen gick i moln.
Marie fördes gråtande in i den gamla folkvagnen och Eva fäste nappen som ett lacksigill i hennes mun.
En skämtare kallade denna sommar för " vårhösten ".
Det var som om vädergudarna inte ville bestämma sig.
Och det var alltid de små, de som inte hade tumme med gudarna, som fick sitta mellan.
I mitten av juli började den stora semestern.
Huskropparna runt ringen i Brunnsäng urholkades.
Från balkongen kunde de se kanoter och tält stuvas upp på rankiga takräcken.
De hade också tänkt ge sig av, men på söndagskvällen började värken sticka i Lars-Oves gamla mjölktand.
När han satt i akutmottagningens flygplansfåtölj och tuggade på den bedövade tungroten, fick han syn på den vittrade gadden i tången.
--- En riktig fuling, herr Ahlerbratt, men nu är det bra ... Fulingen fortsatte att bita friskt i luften.
Det var tidens tand som tuggade sönder hans plånbok.
Det blev ingen semesterresa i år, deras första sommar som gifta.
Det kunde ju vara bra, Marie blev så lätt åksjuk, men ... De hade behövt komma bort från sin vardag, för att åter kunna orka med den.
På dagarna låg de nere vid Mälarbadet, om vädret var dåligt ( nästan varje dag, alltså ) besökte Eva sin mor och gick ut på långa barnvagnspromenader, ända bort mot Soldalen.
Lars-Ove låg mest och sov, bannade sitt öde och såg alla fotbollsmatcher han kunde, från division tre till Dagaserien.
En kväll var de uppe extra länge.
Efter TV:n kände de inte den sedvanliga tröttheten.
De satt i soffan och log en stund mot varandra, tills hon fattade hans hand och de gick ut i köket.
Regnfallet gjorde Birkavägen självlysande och lyktskenet bredde ut sig som smör över den flottiga körbanan.
De höga trädkronorna i villaträdgården vajade oroligt och växthusen hos trädgårdsmästaren gav ifrån sig dämpade men ihållande pistolskott som hördes ända hit.
--- Lasse, vi måste nog prata ekonomi igen.
--- Ja, inte tänker jag ta nåt extrajobb ... --- Nejnej, men ... Bådas blickar föll mot hennes svällande mage.
Den nästkommande knaprade lyckligt ovetande på moderkakan.
--- Marie har haft sönder sina byxor ... --- Jo, du sa det.
--- Och jag kan inte laga dom ... --- Vad i ... --- Lasse, ryt inte åt mej, jämrade hon skrämt.
--- Älskling, det är bara ... --- Ja ... --- Det är så svårt.
--- Hur ligger vi till ? --- Hyran tog nästan allting ... Ta mej fan om man inte längtar efter att få börja jobba igen ... Då känner man att man gör nåt.
--- Säg inte så!
--- Vadå då ? --- Ja, nu får vi ju i alla fall vara tillsammans.
Och semesterlön har du ju.
När du jobbar ... --- Jaså, du vill att jag ska sluta jobba!
Det var just snyggt ... --- Blir du arg bara jag tilltalar dej ... ? --- Vem fan är arg ?!
--- Du.
--- Jag ? --- Ja, puttinuttis, svarade hon och tryckte sitt mjuka finger mot hans näsa.
--- Lägg av!
--- Får jag inte göra nånting nu längre ? ... --- Jo, det får du väl ... --- Vilket väder vi har, fortsatte hon för att byta samtalsämne.
--- Vill du ha te ? --- Sätt på bara!
--- Tack ... --- Ja, tack-tack.
Skulder.
Han tänkte på skulder, det var så mycket han var skyldig.
Det hade börjat i vintras, då man satte ut hans namn i tidningen.
Hur mycket man än bedyrade och trots att det var så få som kände igen honom, tyckte han att de alla anklagade honom.
Det var han som fixade strömavbrottet.
Kompisarna stötte nu definitivt ut honom.
" Lasse har gått och gängat sej, han satte en brallis på jäsning och nu har dom en kil.
" En sån kan man ju inte umgås med.
Och sen var det de " konkreta " skulderna, en hundring av Ståhlberg --- norrlänningen stötte aldrig på, men nånstans i de djupa ögonvrårna ... ---, femtio spänn av Jonte ( " Vad fan ska du med pengar till, du är ju aldrig ute ... " ), Stockholms-Tidningen som de tvingades avsäga sig ( tolv kronor i månaden är också pengar ), avbetalningarna på TV:n och möblerna ( " mycket förmånliga villkor " ).
Trots att Eva var snygg och väntade deras andra barn kände han sig misslyckad.
Hon hade fattat hans hand, han hade trummat så länge på cigarrettpaketet att han glömt bort att röka.
--- Vad sa du ? --- Jag frågade om du var trött ... --- Nej, jag är inte trött, svarade han mycket distinkt.
--- Vad tänker du på ? --- Åh, det är så mycket ... --- Ska jag hälla upp åt dej ? --- Vadå ? --- Te förstås, jag har ju kokat ... --- Ja, visst ja.
Du har kokat te.
--- Jag orkar inte med det här om du ska grubbla om pengar hela tiden ... Förstår du det ? Hon tryckte sig mot hans bröst och han strök henne försiktigt över håret.
--- Jag kan få missfall, hulkade hon djupt inne i tyget.
--- Nej nej, det ska du inte få ... Älskling, titta på mej.
Hennes rödgråtna blick skelade mot hans ögon.
Allting fanns där : hat, ömhet, förtvivlan, hopp, kärlek.
--- Drick ditt te nu ... --- Lasse!
--- Ja, gumman, vad är det ... --- Du får inte överge mej ... --- Neeej.
Varför säger du så ? --- Du satt där och tänkte och det kändes som om du inte brydde dej om att jag var här ... --- Joo, det gör jag.
Vi får väl prata lite tystare så vi inte väcker Marie ... --- Vad du är snäll.
De tog varsin skorpa och log just som strömmen slogs av.
--- Jaha, nu igen, sa han lugnt.
--- Vad var det som hände ? --- Tja, sekundärstationen i Södra blev väl blöt ... Är det inte det ena så är det det andra ... --- Har strömmen gått nu igen ? --- Jag antar det.
Hon reste sig hastigt från bordet och försvann in i lägenheten.
Själv förblev han sittande, tände äntligen den efterlängtade cigarretten och den sekundsnabba lågan lyste upp sitsen på köksstolen där hon nyss suttit.
Han hörde hur hon försiktigt öppnade sovrumsdörren, hon blev några minuter.
Han fortsatte stilla att röka.
Vad som än hände, så var det inte hans fel.
Någon skulle kanske säga att det var han som pissat så mycket att avloppen gick sönder.
Men det var inte viktigt.
Han kände sig faktiskt befriad, något hade spolats bort, den nya katastrofen var inte han skyldig till.
--- Sov hon, viskade han och fimpade.
--- Jojo, det var ingen fara ... Men vi får vara tysta.
Har du tittat i kylskåpet ? --- Nej ? ... --- Ja, men gör det för tusan.
Vi får lov att lassa ut allting där inne ... Annars så blir det förstört ... --- Jaha, som förra gången då ... --- Ja, Lasse, stå inte där och glo, sätt igång nu ... Han öppnade skafferidörren och röjde plats för kylvarorna, precis på samma sätt som den där gången i vintras.
Det började bli en vana nu, första gången sensation, andra gången --- långtråkigt.
Hon hade tänt ett stearinljus och ställt det på bordet.
Ju häftigare de rörde sig i rummet, desto oroligare flämtade lågan.
--- Du får inte ta ut dej så dant ... --- Jag måste väl, när du bara står och tittar på ... --- Ja, men lägg dej ner i stället ... --- Tror du det är så enkelt ? --- Ja, men vad ska vi göra då ? --- Jag bryr mej inte om vad vi kan göra, vi får försöka göra det så bra vi kan.
--- Så bra vi kan ... Jag har semester ju ... --- Larva dej inte nu, Lasse, jag ber dej ... Men om du inte vill hjälpa mej, så kan du väl i alla fall sitta ner i stället ... Det är lugnast så.
--- Ja ja, jag ska sitta ... Hon återvände ut i lägenheten.
Den här gången tycktes det dröja en evighet tills hon kom tillbaka.
Han tände cigarretten mot ljuslågan.
--- Men nånting kan du väl hjälpa till med ändå ? sa hon och stod i dörröppningen med händerna i sidan.
--- Ja, men älskling, vad ska vi göra ? ... --- Tänk efter nu : är det ingenting viktigt som sitter ikopplat och vi måste ta ur och så där ... --- Vi har oljeeldning ... Synd att vi inte har gasspis.
--- Vadå då ? Vad skulle det vara bättre för ? --- Ja, det är mycket det ... Man kunde ju ta sej en kopp kaffe.
Hon gick och hämtade kaffekopparna, som blivit stående i vardagsrummet.
--- Inget vatten heller ? --- Vad säger du ? Tur att vi hade några bira då.
--- Ja, men det gäller diskning nu.
--- Ja ja, lugna ner dej ... --- Hur länge tror du det här är då ? --- Ja, brandkåren är väl ute ... --- Det kanske bara är här.
--- Det är väl över hela stan, antar jag.
--- Hur kan du vara så lugn, Lasse ? --- Det är bara det, förstår du ... Det är bara det, gumman, att jag vet : vad vi än sitter här och säger och vad vi än gör nu, spelar det ingen roll.
Det är andra som tar ansvar för oss, det är andra som ordnar upp det här ... --- Tänk om alla resonerade som du ... --- Ja, tänk om ... Men jag tror nog ganska många gör det.
Jojo, han visste så väl vad han gjorde.
Strömavbrottet hade kommit som en räddare i nöden.
Han hatade att tala om ekonomi, i ekonomin var han alltid en förlorare.
Om Eva började skärskåda den slog han alltid bakut och förklarade att hon inte begrep.
Han visste att hon begrep mer än väl, att hon höll inne för att inte göra honom arg.
Och han förstod att hon en dag inte skulle ta denna hänsyn längre, han skulle få bli arg, ilska, slag, krossade föremål, ingenting skulle få ligga i vägen för sanningen.
--- Sätt dej ner ett tag ... --- Ja, du har väl rätt, det är inget vi kan göra.
--- Nej, just det ... Ska vi ta en öl ? --- Tja, det kan vi väl göra.
Det är väl det enda vi har att dricka ... --- Och så mjölk förstås ... --- Nej, ta upp en öl, du ... Hon höll fram sin ring mot ljusskenet.
--- Vad står det ? frågade han illmarigt.
--- Lars-Ove 10/11_61.
--- Vad kan det stå i min då ? --- Får jag gissa ? --- Det kan du aldrig gissa.
Hon lade pannan i djupa veck, blundade och tänkte.
--- Eva 10/11_61 ... --- Exakt!
sa han och kysste henne ljudligt på munnen.
--- Men du, vad sitter vi här för ? --- Ja, inte vet jag.
--- Ska vi inte ta och lägga oss ? --- Jag är inget trött.
--- Ja, men jag gör nog det i alla fall.
När hon avvikit ut på toaletten öppnade han en flaska till.
Han var skuldfri.
Tillfälligt.
Alla avgöranden skulle skjutas upp.
Ute fortsatte regnet, smattret från trädgårdsmästarens växthus hade upphört.
Kanske dropparna skurit upp glaset.
Han hörde henne spola och tassa ut i vardagsrummet, men satt fortfarande kvar.
--- Du Lasse ..., stod hon viskande på tröskeln, ... kom med ut får du se ... --- Jag sa ju att vi inte kan göra nånting ... --- Jojo, men du måste se ... De ställde sig i fönstret vid balkongen.
Ute på fältet mellan höghuskropparna plaskade vattnet högt.
Ljus hade tänts på några ställen och han kunde se folk trycka bakom glasrutorna.
--- Jahapp, då är det väl bara att montera fast trampoliner på balkongräckena ..., sa han försmädligt och höll om henne hårt.
--- Lasse, vad larvig du är ... 3 Bodil Dahlbäck låg och sov i sin lägenhet i huset bredvid.
Hon hade en hård arbetsdag bakom sig och brydde sig inte ens om att sätta på TV:n.
En ensam kaffekopp utan fat blev stående på köksbordet med ljusbruna fläckar i glasyren.
4 Djupt ner i mörkaste Småland ... På en lantlig kyrkogård ... Nej, han tyckte det lät som ett miserabelt poem.
Det var dåligt som dikt, men påtagligt som verklighet.
Caesar hade skrivit till sin brevvän poeten och bett om ett utlåtande.
Han kände så mycket för modern, hon hade varit skelettet i hans kött.
Det hade legat bortom orden, men nu kände han hur de närmade sig.
" Det skulle säkert missuppfattas ", skrev poeten.
" Har du visat dem någon dikt tidigare ? " Det var inte mycket som blivit sparat.
Något låg väl kvar i skokartongen i garderoben, med överstrykningar, döskallemärken och nedsättande kommentarer.
Hans självkritik var fullkomligt nedgörande.
Först försökte han skriva som poeten, men när han tittade efter i de dedicerade samlingarna upptäckte han att ingenting stämde.
Det fanns andra som skrev så mycket bättre!
Och han frågade poeten om han kunde skriva ett epitafium.
" Jag kände inte din mor.
" Kunde han få recitera i blindhetens nattliga sorg vid graven ? " Den känns passé och är inte aktuell för vad jag nu skriver.
Den är ju nästan tjugo år gammal.
" Han förblev tyst i kapellet.
Det var bara prästen som mässade.
Rikke stod allvarsam i kyrkbänken och under gravölet smygsöp han med Nikke Larsson.
Bengt tittade ihållande men osäkert på dottern.
Birgit var representativ som vanligt.
Johannes sa inte mycket, svarade likadant på samma fråga : " Ja, en annan får väl klara sej själv nu.
" Aron somnade som en stock i gästrummet med halva måltiden på lakanen.
Han föreställde sig modern mycket smärt och vacker inne i kistan.
Hon hade återvunnit sin ungdoms mjuka linjer och någon hade nystat upp Arons trasmatta för att återställa hennes älsklingsklänning.
Hon doftade lavendel och liljekonvalj.
Hon vandrade stilla bort över ängen bakom kyrkan.
Det var en gassande het högsommarförmiddag.
Fåglar och småkryp surrade i buskar och dikeskanter.
Från granngården hörde man en separator smacka genom det öppna fönstret och tunga hemvävda linskjortor hängde nästan orubbliga på tvättlinan mellan de rotfasta lindarna.
Hon vandrade oändligt försiktigt, hennes fötter var mjuka maskrosbollar och hon såg sig noga för innan hon satte ned dem, inte ett strå, inte en levande organism fick böjas på marken.
Hon höll de två sönerna i handen, den minste sov mätt och nyammad i en sele på ryggen.
Solen etsade fram alla konturer, en ångande slöja låg knappt skönjbar över nejden, men inte en svettdroppe syntes i hennes mjuka, finskurna ansikte.
Han satt i trädgården vid långbordet och blundade.
Vördnaden hade gradvis övergått i en undertryckt glädje.
Det var inte ofta man träffades så här.
Någon försökte övertala Johannes att hämta dragspelet, men han kunde inte, " jag vill inte spela när Gertrud inte är med och dansar ".
Hon hade spelat flöjt eller mungiga på sommarfesterna, men nu hade allt fler lämnat in.
Det var inga allvarsamma dikter som lästes i trädgården.
I stället började historietrutarna gå.
En stund tyckte han att han bara var omgiven av munnar, stora glappande käftar, som uppfyllde luften med sitt monotona malande.
Om bara Bodil varit där, då kunde de med en diskret undanflykt rest sig upp från bordet, han skulle ha visat henne allt, kasernen, den gamla vänthallen ... Om de kikat in genom panoramafönstret skulle hon sett hyttugnarna som aldrig vilade.
Ja, varför hade hon inte kommit med ? --- Jag känner dom inte ... --- Nej, men nu får du träffa dom.
Dom är fina människor ... --- Det tror jag säkert.
Men inte nu, Caesar, längre fram ... Hon hade ju mer och mer smält in i rollen som hans hustru.
De flesta lediga kvällarna bodde hon hos honom, de gjorde långa bilutflykter, såg friidrottstävlingar på Stockholms Stadion, gick på bio, badade.
Ibland kände han till och med att hon hotade hans frihet.
Vad var det för frihet ? Han låg vaken en natt på logementet, försökte ordna upp det, men fick inte ordning på tankarna förrän de kom på pränt.
En flottig kakpåse från Birgers konditori fylldes med pilar, frågetecken och knappt tydbara ord.
Friheten var inte att sitta ensam, fylla ensamheten och de ensamma kvällarna i den ensamma lägenheten med ensamma tankar.
Blåsa upp en föreställningsvärld med fastmurade gränsbommar.
Han förstod att friheten var att gå upp i en annan människa, vara " jag " fullt och fast, blanda det med ett annat " jag " och lugnt åse den kemiska reaktionen där " jagen " förbränns och återuppstår i " vi ".
Det fanns något gåtfullt hos Bodil, som han aldrig kunde få grepp om.
De älskade varandra både själsligt och kroppsligt, de förklarade enstämmigt att deras liv aldrig bjudit på en sådan kärlek.
Men flytta ihop ville ingen, de förde det inte ens på tal.
Kanske hade han bott för sig själv så länge att lägenheten smält samman med hans kropp.
Att flytta in en annan människas möbler och saker vore kanske att försöka tänja ut hans revben och spänna huden ännu stramare ? Hon var som hans hustru, hon hade börjat ställa krav på honom.
Inga blommor förtvinade längre av vattenbrist, sängen bäddades prydligt varje morgon och en fast veckodag avsattes för städning.
Han skulle köpa en ny dammsugare till hösten, den gamla Electroluxen från 20-talet skulle forslas till Ströms gärde.
Ingen mer nagelbitning och den stora flaskan med rakvatten, som han fått av sin frisörvän för sju år sedan, kom åter till heders.
Hur mycket han än uppskattade det, så fanns ändå en svag känsla av nederlag kvar.
I lördags till exempel.
Då hade hon varit i hans närhet ända från förmiddagen, men hela tiden liksom känts osynlig.
Hon ringde och väckte honom.
Allt hade de kommit överens om, men likväl var det störande.
Hon fick påminna honom och dela ut ömsinta anklagelser för tankspriddhet.
Från köksfönstret såg han henne komma gående mellan villorna på Lindåsvägen, hon sprang över Grödingevägen och hade så när fått en regnpöl skvätt på sig.
Ingenting tycktes bekymra henne.
Kaffet kokade över och stora blöta sumpfläckar låg ännu utkastade på spisen när hon ringde på dörren.
--- Du verkar trött, älskling ... --- Mmm, jag har knappt sovit i natt.
--- Jaså ... ? --- Ja, jag låg vaken och tänkte på dej ... --- Vad rart ... Hon hängde av sig kappan.
Knappt någon var solbränd denna sommar, men de ljusbruna fläckarna på Bodils armar försökte förgäves vidga sig.
Han hade tänkt på henne, rakt fram utan baktankar.
I den låga logementsnatten hade han kallat fram henne och utmattat ryckt till i sängen när hon levt till för honom.
Tyst med ett osäkert leende satt hon nu mitt emot honom vid köksbordet och knaprade på en medhavd mazarin.
--- Vad tänkte du då ? --- Att jag tycker om dej ... --- Inget mer ... ? --- Räcker inte det ... --- Jojo, men jag tänkte om det var nåt speciellt ? --- Inte speciellare än så.
Efter kaffet åkte de ned till stan.
Hos Bills köpte de fläskkotlett, potatis, grönsaker och tilltugg.
Vid systemet på Saltsjögatan införskaffade Caesar fyra flaskor starköl.
När han kom ut stod hon vid busshållplatsen utanför apoteket och huttrade.
Den blå bussen mot Brunnsäng vände ett varv runt torget.
--- Du ska väl inte åka hem ... --- Nej, jag stog bara här ... Varför tror du det ? --- Nää, jag vet inte ... På några minuter hade duggregnet övergått i lodrätt fallande rännilar.
Bussarna fylldes snabbt, det spelade mindre roll vart de for.
Andra flanörer försvann in i affärer och portar.
Under den överbyggda entréen till apoteket samlades en våt skyddssökande klunga, deras andedräkter flåsade samman till en tunn flyktig rök.
De nästan löpte nedför Järnagatan mot bilen vid Soldatens grav.
Han klampade på i pölarna och hörde Bodil ropa bakom sig.
Hon hann inte med.
Regnet fortsatte att falla på hemvägen.
I backen uppför Grödingevägen såg de ned mot missionstältet, som sviktade likt en jättelik disktrasa över de frälsta bänkraderna.
Alla fönster i villorna var stängda.
Taklampor lyste upp det kompakta mörkret, de kunde se små barn som förundrat lutade armbågarna mot fönsterbrädena och betraktade skyfallet, tills de blev bortdragna av bättre vetande.
--- Det är farligt att sitta i fönstret om det åskar ..., var Caesars enda replik under bilfärden.
De åt och drack varsin flaska starköl.
Bodil blev fnittrig och började överösa honom med kyssar.
De älskade hastigt och slentrianmässigt.
Ingen kommenterade efteråt, kläderna sattes på lika kvickt som de åkt av.
Regnet hade upphört nu.
Planteringen utanför porten låg uppluckrad, ett övergivet hopprep hade trasslat in sig i en buske och bilarna på parkeringen sken nyspolade och friska.
Solen sprack fram för en sista gång och hann viska farväl innan den dalade bortåt Saltskog.
Kvällens avvaktan och sysslolöshet lade sig över staden.
Hon ville se " Hon dansade en sommar ", det var sista veckan den gick på Saga.
Hon hade tänkt föreslå det tidigare, men alltid glömt.
Nu låg dagens tidning uppslagen i hennes knä.
De gick hand i hand genom den daggvåta kvällen.
Missionssångerna skallade precis som de tidigare veckorna.
Folket i villorna kring Slussbron stoppade åter vadd i öronen, på Kanalkaféet vaggade en lanterna fram och tillbaka i kvällsbrisen.
Han hade sett filmen för tio år sedan, med Aron på en biograf på Kungsgatan.
När de kom ut ur salongen var alla unga flickor Ulla Jacobson.
En halvtimme innan sista tåget satt de ännu och höll de blyga norrländska kontoristernas händer på Continentals restaurang.
Så var det.
Bodil tryckte sin hand i hans och klämde den mot armstödet, men det var ändå inte hennes grepp.
Söndagskvällen tillbringade han i sin hemtama ensamhet, gick tidigt till sängs och somnade utan svårighet.
Hon hade tagit med sig en del av honom, men kroppen producerade ständigt nya celler.
De bestämde sig för att träffas nästa helg, i veckan var hennes syster på besök och stannade nog några dagar.
Han var så utsövd på måndagsmorgonen, att han låg och tittade förstrött i taket när väckarklockan ringde.
På en kvart hade han gjort sig färdig, druckit kaffe och ätit de tre smörgåsarna.
Han satte sig en stund och läste i fåtöljen ; när bilen rullade nedför stensättningen i backen tuggade han på ett grönt äpple.
Han hade placerats i Ettan vid litet larm och det brukade det ofta bli, gräsbränder eller små skjul övertända.
Det var Allan Strömberg som delade ut arbetsuppgifterna vid uppställningen på morgonen.
Tillsammans med Nisse Andersson avsattes Caesar för biltvättning.
Brandkårens vagnpark var inte särskilt nymodig.
Alla brandbilar utom " Stegen " hade varit i tjänst sen slutet av 40-talet.
Den stolta stegbilen hade förts hem i triumf från fabriken i Dusseldorf 1956 av Allan Strömberg och " Masen " Pettersson.
" Stegen " fällde in sina åtta sektioner i varandra och när den lyftes skarvade de automatiskt ända upp till övningstornets topp.
Alla bilarna var personligheter, hos Johan och de andra brandkårsbarnen hade de var och en sin egen identitet.
Ettan och Tvåan var standardvagnarna.
En Scania och en Volvo, allt för demokratin.
För Totte Döskalle och de andra utbildade mekanikerna var de älskarinnor, som de hade alla trumf på handen mot.
Var det något fel behövde de nästan bara se på motorn ett ögonblick och buckla med handen någonstans, så gick urverket igen.
Tvåan liknade Hasse Olsson, det var bara han som kunde köra den, tänkte Johan.
Trean var stegbilen, den trotsige härföraren som stod mitt i hallen, längre och högre än någon av de andra bilarna.
Ratten var stor som ett cykelhjul.
Den hade samma funktion på brandstationen som Vicke Hallon i Sportklubben.
Givetvis en Scania.
Fyran var en gammal lustig Ford med instrumentpanel av mörkbrunt trä.
Den var unik i sitt slag, med sina bulliga oregelbundna former liknade den en rokokobyrå eller en futuristisk staty.
Den var kvinnan i bilparken.
Nummer fem var tills vidare vakant och skulle så förbli i barnens medvetande.
Ingen kunde glömma det rullande korvståndet, Volvoskåpbilen från 30-talet, som vägrade att starta en vintermorgon för tre år sedan.
Sexan var familjens äventyrare, en Dodgejeep som användes vid skogsbränder.
Den hade varit med vid landstigningen i Normandie och när man besiktigade den vid ankomsten till brandstationen berättas det att man hittade ett hundra förkrigsfrancs inkilade under förarsitsen.
Jeepen upphörde aldrig att egga barnens fantasi.
Uppe på filialstationen i Grusåsen stod så den förvisade Sjuan tillsammans med några antika motorsprutor.
När Trean kom och tog över erbjöds kungen bakgatsexil och dammades av endast vid nödfall eller " demonstrationer " och andra kuriösa tillfällen.
På sidan av den handvevade stegen snurrade stora hjul med tjocka fernissade träekrar.
Hjulångare eller chokladhjul, det var frågan.
Ungdomen visade ingen vördnad för den gamle kämpen.
Dessutom stod två ambulanser i bilhallen närmast televaktens rum.
Men de byttes ut så ofta att de inte hann lämna något bestående intryck, i maj förra året hade två stycken kvaddats på en vecka.
Först skulle Fyran tvättas, med sina utbuktningar och prång där smutsen lätt kunde bita sig fast.
Luckorna till redskapsskåpen på gavlarna gick lätt upp och kunde inte hålla tätt, vid tvättningen duschades korpar, ficklampor och yxor.
Men hur besvärlig Fyran än var att tvätta, så älskade han henne.
Det var naturligt att säga " hon " om den bilen, hon var som ett skepp.
När de andra brandmännen klagade över den besvärliga växellådan förklarade Caesar leende att det bara var ett utslag av hennes charm.
Han spolade så noggrant att Nisse fick hetsa på honom.
Lackeringen var alltför matt, rostskador och frostbitande nätter hade gjort sitt till, liksom eldstungor och stenskott.
Hon var en bedagad skönhet.
De avbröts av ett litet larm.
Det hade hela tiden legat i luften, man får aldrig vara ensam med sin älskade.
Caesar guppade upp och ner i baksätet på den ogästvänliga Ettan och ryggen dunkade oupphörligt mot de platta silverfärgade syrgasbehållarna.
När de kom ut till Solviksvägen stod inte mycket att rädda.
Den förnäma trävillan brann upp och en liten pojke hulkade i moderns famn.
Ett berg av smycken låg vid hennes fötter.
--- Det var hårtorken ..., snyftade hon, ... och så började det brinna ... Usch, det är så hemskt ... Hon var nära att böja huvudet mot hans utryckningsrock, men så kommenderade brandmästare Strömberg in honom i huset.
En stilla falnande eld hade spritt små kolonier till golvhörnen, av inredningen återstod endast svarta nystan och trasor.
Små eldsloppor studsade till mot Caesar och " Torkan ", men dödades snabbt av de spetsiga strålarna.
Stora hål var redan uppfrätta i väggarna och där fanns rock-wool-ull som extra stimulans åt glöden.
De flydde hastigt ur huset och snart föll taket ned.
Kvinnan satt apatisk med sin son på en stenbumling i skogskanten.
Bakom hennes rygg mellan träden trängde nyfikna åskådare fram.
Grannen stod med handen under hakan på andra sidan häcken och ruskade sitt huvud.
Inte förrän Caesar och " Torkan " blivit ensamma kvar som vakter gick han in till sitt och reglade dörren.
I en och en halv timme stannade de, petade förstrött i den förkolnade högen, " Torkan " kastade vatten mot en kraftlöst flämtande låga och till slut blev bara en slickande gråsvart rök kvar.
--- Tragiskt det här ... --- Ja, men så är det ... --- Jo!
Men använd inte hårtork mer, Caesar.
Ibland orkade han bara inte med grabbens skämtlynne.
Det hördes alltid lång väg från dagrummet ända ut i farstun eller ned på gården om så bara en liten springa vid fönstret kippade efter luft.
På bärtelefonen kallade de efter en bil och fördes tillbaka till brandstationen.
Var det inte " Torkans " uppsluppenhet han behövde egentligen ? När han satt och plirade över pokerhanden i dagrummet och de andra redan sakat, förstod han att det var en ganska tummad kortlek han lagt patience med.
Att de trummade mot bordet gjorde ingenting.
Han hade inte tillbringat någon kväll i dagrummet på åratal.
Där fanns ju inte bara Brand-Johans medaljer, det existerade också ett nu.
Och det var " Torkan " som först gav sig, gäspade och krönte Caesar till Årets kortoxe.
Kvällsnyheterna berättade om Marilyn Monroes död och ambulansmännen störtade nedför trapporna.
Han skulle sova och vakna till en ny dag.
Han väcktes av ett ambulanslarm tidigt på morgonen.
De stora strålkastarna över garageportarna lyste upp gården.
Det overkliga ljuset bröts av ett ihärdigt fallande regn.
Den sömnlöse brandmästaren kikade ut genom sitt kontorsfönster, men återvände strax till dagrapporter och fåfäng evighetsstatistik.
Genom den öppna porten uppfattade Caesar adressen, som televakten gastade ut till ambulansmännen.
Birkavägen ... Det var där Bodil bodde ... Husnumret lyckades han inte uppfatta, motstod en impuls att ringa ned och fråga.
Vad angick det honom ? I sinom tid ... Och ringa henne kunde han väl inte ... Den runda klockan på tegelväggen där nere visade på kvart över fem.
Att somna om gick inte.
Klockan sju var han ledig.
Han tog fram sin gamla fransiga kortlek från nattdukslådan och staplade långa rader på vaxduken.
Pokerpatience, som han lagt i trettio år.
Varje varv tog tre minuter och han hann med trettitvå.
Hemma i vardagsrummet upptäckte han att grammofonen stod på, ett ojämnt knaster fyllde högtalaren.
Han hade spelat sina fyra skivor fram och tillbaka under söndagskvällen när Bodil gått och nu lämnat en färdigspelad kaka monotont snurrande runt runt.
Vad absurt att tända taklampan en sommarförmiddag!
Ute låg hösten i knoppning.
Bilarna på motorvägen åkte fort och spikrakt utan att snegla åt sidan.
Alla ville hem i den goa värmen.
Standard Radios tomma fabriksbyggnad längtade till måndagen då arbetarna skulle komma tillbaka.
Deras damkorplag i handboll hade vunnit serien, som spelades på brandstationens sandplan under vilda tillrop från förbipasserande och sysslolösa brandmän.
Rummet hotade.
Han upptäckte först nu hur mycket han samlat på sig, tingen förstorades av de mörka skuggorna.
Rokokobyrån med familjefotografierna.
En vas vissnade liljekonvaljer framför Gertrud.
Blomvattnet var en göl, ut med det!
Stanken fyllde upp köket ännu när de sista bruna dropparna försvunnit genom avloppsgallret.
Bokhyllan som täckte hela långväggen, med ett urholkat hål för sovrumsdörren.
Det tunga tjocka uppslagsverket som brukade vara en tröst i ensamheten.
Det var så lätt att sätta sig ned och slå på måfå, alltid fann man något att läsa.
Han tyckte han kunde allt nu.
Det fanns inget mer att lära.
Den gamla taklampan formade en glasskål.
Genom den lysande hinnan kunde han se stora dammprickar och sotfläckar.
Måste väl byta nångång!
Han ställde sig på en köksstol och bländades av de smutsiga glödlamporna.
Disktrasan fräste mot glaspäronen.
Parkettgolvets sick-sack-mönster bröts av små raka sprickor.
I en ränna fann han en bränd tändsticka.
Om man skulle ta och städa ... Nej, det fortsatte att regna ute, balkongstolarna måste in innan de möglar sönder.
Han spanade ner mot timmerknippena i Igelstaviken, en ensam båt vajade av och an på de knottriga böljorna.
Där nere någonstans gick hamninloppet och ryska lastbåtar på väg mot Mälaren pressades samman i kanalen.
Han hoppade mellan pölarna ner till ICA-butiken och köpte en enkel soppburk, sen blev han sittande vid köksfönstret med den skållheta skeden darrande mellan fingrarna.
Det regnade hela eftermiddagen och när solen gick ned kunde man inte skönja något slut.
Radion talade om ett våldsamt oväder över östra Svealand, mycket lokalt, mycket intensivt.
Det var Olympens gudar som bullrade.
De höll taklagsfest på Pamir.
Han satt i fåtöljen och läste om den fjättrade Prometheus och hans bojor.
Han slet och slet, ville bli fri, förbättra världen för Mänskligheten, någon hade jämfört honom med Jesus.
Jesus trodde han inte på längre, det ruttnade missionstältet rasade samman någonstans nere i backen, de ständigt leende predikanterna med sina pikanta polisonger satte sig i sina vrålåk och lämnade staden.
Han gick ofta fram till fönstren, kammade sig noga vid toalettspegeln, men håret förblev lika lockigt som vanligt.
Skulle han ringa Bodil ? Nej, det kunde vara systern som svarade.
Och hon låg själv i skilsmässokris, var väl överkänslig för mansröster.
Bodil hade varit mycket fåordig.
Han lade boken ifrån sig igen.
Omslaget föreställde en urna, från den arkaiska perioden då alla figurer var svarta och onyanserade.
Två heroer med svällande muskelknippen och knappt synliga småpojksfallosar var inbegripna i en oviss envig.
Klockan åtta tänkte han se på TV.
Det var en rysk opera baserad på en bok han läst.
Men ingenting stämde, sopranen var för gäll och den unge Hermann hade han inte föreställt sig så from och blid.
Han stängde av innan föreställningen var slut.
Det var inte musik han behövde.
Han kunde inte gå på vattnet, han ville stanna på stranden.
Musiken förförde, broderade, töjde ut.
Orden förflyktigades, felbetonades och sönderstyckades i en överspänd koloratur.
Nej, han behövde de tryckta orden, tecken att fixera, gå runt, smaka på och alltid kunna återvända till.
Till och med då han läste högt tyckte han orden blev till såpbubblor, som sprack så fort de stötte på något fast.
Det krävdes en säker grund att bygga huset på.
Han ögnade över sitt imposanta bibliotek och erfor en stund en mysande trygghet.
Gokväll, rara lyssnare ... Han igenkände genast Rikkes lismande radioröst.
Han föreställde sig brodern sittande i studion med en stor honungsburk klibbande mellan manuskriptarken.
Det lät helt olikt hans privata stämma.
Han påtvingades väl en kluvenhet, som i längden inte torde hålla.
När han hade sänt önskeprogrammet från brandstationen och bett Caesar om hans favoritmelodi var det en främling han talat med.
" The shadow of your smile " blev det självklara skivvalet.
För när Rikke drog på munnen var det två leenden som projicerades bredvid varandra.
Det ena var gjutet i cement eller fästat med osynliga gummisnoddar bakom öronen.
Det andra ... Ja, det var inte ens ett leende.
Det var på sin höjd ett smil, kanske rent utav bara en nervös ryckning.
Det var det leendet Caesar såg, han hade känt igen det hela sitt liv.
Det var den definitiva spärren som gjorde att han inte kunde tycka om brodern.
Närmare gick det inte att förklara.
" Hälsa Mikael från mej ... " bad en gråtmild schlagersångerska.
Han stängde av.
Nu kom denna musik igen.
Dålig dessutom.
Ingen, vare sig sångerskan, textförfattaren eller Rikke visste vad texten handlade om.
Programmet hette " Folkviljan " och sändes varje tisdag.
Rikke hade bett honom att skicka in en önskan, så skulle han fixa att den blev uppspelad.
Glasbruksorkestern vore väl festligt ... --- Är det folkets vilja då ? --- Nja, det ska du inte ta så hårt på ... Du tillhör väl populasen du med, hö-hö ... Han var en av folket, dess vilja var hans vilja.
Så bekvämt då, då var det ju bara att vilja på ... Folket kom nu att tänka på Bodil.
Satt hon långt in på småtimmarna med översvämmade askfat och lyssnade på systerns ändlösa berättelse ? Hade de gått ut tillsammans ... Det stack till i folket.
Hade de gått ut ? Var det därför hon ... Det skulle väl inte se så bra ut ... Folket försvann och kvar fanns bara Caesar.
Folkviljan tyckte naturligtvis ingenting om Bodil.
Hon kunde inte önskas och spelas upp några minuter till industriellt musikackompanjemang.
Han hämtade sitt kollegieblock i skåpet under bokhyllan.
Han skulle skriva till henne, tala om hur allt låg till, hur han känt sig kluven den senaste tiden och att de måste träffas och prata ... En bil for förbi nere på Grödingevägen, vattnet stod den upp över kofångaren.
Var fanns kossorna ? Plötsligt kände han en oemotståndlig lust att röka.
Det här var väl ingen nödsituation ? Han slog sig utmed byxor och skjortficka, som om han kroppsvisiterades.
Han fortsatte oroligt in till sovrummet.
En doft av instängd kvavhet slog emot honom, men cigarretter stod ingenstans att finna.
Han gick vidare till medicinhyllan i badrummet, där han ibland brukade lägga dem.
Först i den tråkiga grå kavajen i garderoben fann han ett litet hopknycklat paket John Silver.
Tre kvar.
Ett stämningsskapande stearinljus vid köksbordet och tre rivande halsbloss ... Han lyssnade sammanbitet, tyckte sig höra någon i hallen.
Men allt som fanns var smattret mot fönstret och den stilla pysande cigarretten, som fräste upp när han drog.
Upplösta former, tänkte han, ... vadå upplösta former ? De första orden blev långsamt till liv på pappret.
De kändes riktiga och sanna : Älskade Bodil!
Du vet hur mycket jag håller av dig och hur mycket mitt liv förändrats sen vi träffades för fyra månader sedan.
Det var ju bra.
Fortsätt!
I pennans spets låg det stora ordet MEN, tuvan som skulle stjälpa lasset.
Han sirade ut orden i fraktur, innan pappret knölades samman till en boll.
Men en dikt då ? Äsch, det kunde bara brevvännen göra ... Försök ...!
sov min älskade i denna natt när smärtan ilar i din blinda sömn --- Jag kan inte!
ropade han högt ut i rummet.
Ingen kunde höra honom.
Regndropparna fortsatte bara att fällas mot rutan och plattas ut.
Ett stilla knäpp kom från spisen, sedan blev det tyst igen.
--- Bodil, viskade han, förlåt mina tankar.
Ja, även om du inte kan läsa dom så tror jag du anar ... Du får inte lämna mej, vi måste lära oss, lära oss att stå ut med varandra.
Aldrig ljuga, komma med undanflykter.
Berika varandra och helt ge oss själva hän.
Du är Bodil, jag är Caesar, låt oss erkänna det ... Han tystnade.
Vad var det han höll på med ? Hon kunde väl inte höra, vad tjänade det till att han satt här och fåglade sig!
Han kunde ju ändå inte flyga.
Han borde ringa henne i morgon, kosta vad det ville.
Nöjd med sitt resoluta beslut drog han sig tillbaka i sovrummet.
Innan han kröp ned i sängen, såg han ner på motorvägen.
Bilarna sprutade upp stora fontäner på vallarna.
5 Tisdagen den 7 augusti 1962.
Melodiradion.
Försökssändningar över P 3-nätet.
18.30 Pop Nonstop.
19.05 Kvällssagan.
19.15 Gitte Henning sjunger.
19.30 Ungkarlsskolan.
Rektor : Ernst-Hugo Järegård.
19.59 Melodiradionyheter.
20.00 Dansmusik.
Quincy Jones orkester.
20.30 Operettmelodier.
20.59 Melodiradionyheter.
21.00 Folkviljan.
Rikke Lund spelar skivor du vill höra.
21.45 Dags för dragspel.
--- 22.05 6 Mitt i natten vaknade Johan Strömberg.
Han satte sig rakt upp i sängen och var med ens inte det minsta sömnig.
Ute skvalade regnet som det gjort hela dagen, i alla stuprör och läckor flöt formliga floder fram.
Birgers säng stod jämnt tillslätad med pyjamasen under kudden.
Det var inte så ovanligt nu på sommaren då han vikarierade som brandman i väntan på bättre tider.
I maj hade han tagit studenten med hyfsade betyg och hösten låg nu i ett obestämt töcken.
Den lilla studentmössan med lagerkransen som blivit brun och spröd hängde över skrivbordet som en rund ram kring hans fotografi.
Johan kände på bladen nästan varje dag och bit för bit smulades de sönder mellan hans fingrar.
I nödfall skulle det väl gå att ta bort några löv från matlagningen.
Festen mindes han med vånda.
Elsa var en mästare på att göra små ytor stora.
Bord och stolar som borde fylla en villa fick ledigt plats i tvårummaren.
Han hade förvisat sig själv, blyg av allt stoj och människor som var tre-fyra år äldre och vuxna.
Det retade honom oerhört.
Ulla Persson var inte längre en lekkamrat.
Bara i garderoben kände han igen sig, han låste dörren och satte sig att vicka av och an på trampsymaskinens dörrmattelika pedal.
De senaste åren hade Birger studerat som en jagad.
Han gick inte om som han tänkt, det långa stormiga nattsamtalet fick honom att ändra uppfattning.
Allan ville se något påtagligt konkret, inte sin äldste son vittra bort över böcker i sin bästa ålder.
Kemibetyget lyckades han pressa upp till Ba, efter en studiesittning som slutade med insomning och näsblod vid skrivbordet i gryningen.
Johan tänkte inte plugga på det sättet, han skulle nog aldrig behöva.
Fast han för det mesta såg skolan som en stor lek, hade han ändå bland klassens bästa betyg.
Han kunde omöjligen ta timmarna på allvar, de var något halvt overkligt, förlängningar av hans egen fantasi.
Men just i sin avspändhet nådde han bättre resultat än plugghästarna som kallsvettades och mindes pappas löften, tio kronor för varje AB, femtio kronor för varje a.
Han hade aldrig fått sig förelagd någon prislista.
Betygen blev som de blev, föräldrarna kikade beundrande i det lilla bruna häftet och om Allan var på gott humör kunde han ge en femma.
Men det var inte bestämt på förhand.
Sommaren hade de tillbringat i träkåken på Näset.
Allan köpte den billigt av en gammal skolkamrat och de senaste månaderna hade de gradvis rustat upp den.
Johan bodde på övervåningen med egen ingång och från trettiotalsskrivbordet hade han utsikt över hela Saltsjöinloppet.
Huset hette Utkiken.
Men den senaste veckan var så regnig att de flyttat in till brandstationen igen.
Allan tröttnade på att pendla och rätt som det var få en vattendroppe i håret när han låg och tog igen sig.
Johan gick från sängen till skrivbordet.
Det var mycket mörkt i rummet.
Han snurrade runt det gnisslande locket till bläckhornet, som användes till att förvara gem i.
Förstrött ögnade han igenom den gamla glosboken med påhittade Tio-i-topp - listor.
Det var mycket svårt att tolka de spretiga tryckbokstäverna.
Tandis, Owe Fnesk, Owe Carlsson, som varit murare och nu kung i Alaska, Harry Torsk, Smäten.
De var för honom lika verkliga som Pat Boone eller Cliff Richard.
Han var så förunderligt klarvaken.
Om inte sedvänjor förbjudit skulle han ha spelat radio, legat och läst och pimplat tre flaskor Carioca.
Överallt var det mörker, inte ens nere på gården fanns några tända lampor.
Han tryckte försiktigt på skrivbordslampans strömbrytare, inget svar.
Jo, nu kastade ljusstrålar från stavlampor och bilar där nere.
I ösregnet var det ett myller av liv, men herregud!
alla plaskade ju omkring i stövlar, vattnet smackade mot deras sulor.
En motorspruta stod och fräste upp en flod ur slangtvätten.
Han såg Allan hänga ut genom fönstret i brandmästarkontoret och peka i alla riktningar.
Munnen rörde sig snabbt som surrande flugvingar.
Trean hade körts ut mitt på gården, den fylldes hastigt med manskap och for iväg.
Birger och några andra ungdomar stod bortkomna i sina skinande nya hjälmar och väntade bara på order.
Där såg han Erik Persson komma sävligt gående ut genom porten och liksom bli förvånad när han fick skorna nedblötta.
Hela B-kåren var där, även C-kåren började anlända, färghandlaren som låg vaken varje natt och väntade på att brandstationen skulle ringa.
Man pratade och gestikulerade, Johan kunde inte tolka något mönster ur vimlet.
Två brandmän kom släpande på en stor slangrulle, men bar strax tillbaka den igen.
En annan försökte få igång en bil, men vattnet stod redan långt upp över navkapslarna.
Han slängde ilsket sin båtmössa på pannrumstaket.
En ung B-kårare tryckte handflatorna samman, som om han bad eller tänkte dyka.
Någon skrattade och han fick en lätt spark i baken.
Vad var det som höll på att hända ? Himlen lyste alldeles gråsvart, som på omslaget till det lilla häftet 'Om kriget kommer'.
Men dessa män skulle inte klara sig i krig, tänkte Johan.
De skulle väl springa bort sig eller rikta gevärspiporna mot sig själva.
Nu såg han Allan sätta sig bakom ratten i jeepen.
Den hade nog sett värre saker än så här.
Han föreställde sig att det var den som allra först strandhögg det europeiska fastlandet på Dagen D. Det hade visats en film i TV, han tyckte precis han kände igen den kära gamla Sexan.
Alldeles under hans fönster, på pannrummet dit vattenståndet inte nått, stod två män och samtalade rökande.
Ganska högljutt, för den ene av dem var Jocke Bergström från Dalarna, hans kompromisslösa dialekt hade inte vanhelgats trots tjugo års vistelse i Södertälje.
Hans röst var inte hög, men skärande och genomträngande.
Varenda bokstav i hans tal kunde urskiljas.
--- Jo, dom ringde till Caesar Lund, förstår du ... Och den fan han svarade inte ... Johan kunde inte uppfatta vad den andra svarade, hjälmen skuggade till och med hans ansikte.
--- Jo, det var ingen som svarade ... Och, du vet, han lär ha skaffat sej nåt fruntimmer på sista tiden ... --- Å fan ... --- Nja, fan, han vet väl också va han vill, den karln, alltså ... Men dra ur jacket så där eller inte svara, är det inte lite överspänt tycker du ... För Johan hade Caesar varit så oåtkomlig de sista veckorna.
Förr brukade han alltid stanna upp och prata och när man sprungit ärenden åt honom fick man alltid behålla femtio öre eller en krona.
Det vore säkert rätt skönt att vara ungkarl i alla fall ... Birger klev in i Tvåans baksäte.
Johan undrade hur det skulle kännas att vara brandman liksom på riktigt.
Han tyckte han kunde allt om jobbet, fast han aldrig deltagit i någon släckning.
Olle hade sagt att han tänkte börja i B-kåren så fort han fyllt sexton, själv förblev han väldigt kluven.
Jag menar, vem som helst kan ju anlägga en eldsvåda och ... Han ryckte till.
Hörde han inte röster i lägenheten ? Jo, det var mamma och pappa.
Allan lät otålig och irriterad, talade något om raggsockor.
Innan Johan visste ordet av hade rösterna kommit närmare.
--- Ta det försiktigt nu så du inte väcker Johan!
--- Ja, fan, jag måste väl ha tag i mina sockor ...!
Dom ligger där inne i garderoben, va ? --- Jag vet inte var du har dina kläder ... Det får du hålla reda på själv.
Dörren kastades upp.
I vanliga fall brukade Johan låtsas att han sov när någon klev in i rummet på natten.
Han kunde inte ha somnat på fönsterbrädet ... Och han kände hur den ljusblå pyjamasen höll på att hasa nedför magen och grep tag i resåren.
--- Ska inte du sova ? sa Allan tvärt och började rota i en byrålåda.
--- Ja, jag kunde inte sova ... Vad är det som händer ? --- Hela stan är översvämmad!
!!
sa fadern dramatiskt.
Nu visade sig Elsa i dörröppningen.
--- Gå och lägg dej, Johan ... --- Är det nåt farligt ? Vad är det som händer ? --- Det ordnar sej, gå och lägg dej nu ... --- Jag ska bara ut och dricka lite vatten ... Hon såg misstroget på honom när han smet förbi över tröskeln.
Han tog fram ett dricksglas ur skåpet och spolade länge för att vattnet skulle bli riktigt kallt.
--- Skulle inte du gå och lägga dej ? sa hon upprivet och Allan kastade igen ytterdörren bakom sig.
--- Kan inte du skala ett äpple ? --- Nej, det kan jag verkligen inte göra.
Gå och lägg dej nu!
--- Okey, då ... Skäll inte på mej ... Hon ställde sig att se ut genom fönstret, men märkte inte att han dröjde kvar.
--- Gå och lägg dej, sa jag ... Ska jag behöva följa med dej in ? --- Nej, jag går ... Han stannade en stund på toaletten, öppnade den lilla luckan och kikade ned på gården.
Allan satt åter vid ratten i jeepen med Bosse Nilsson bredvid sig.
De for ut genom grindarna och vattnet skvätte upp mot blomplanteringarna.
Det var bäst att gå och lägga sig nu.
Han visste inte hur orolig Elsa var för Birger.
I morgon skulle komma en dag också.
En skön dag utan samvetskval för att man avskydde badstränder och solbränna.
Han skulle sitta inne, om så hela stan blev dränkt tänkte han fortsätta att läsa Fem-böckerna han lånat av Olle.
7 ( Kräftorna kostar ... i Södertälje 28 kronor kilot levande och 30 kokta.
I Stockholm får man betala 29:50 för svarta och 32 kronor för röda.
Förra året var toppnoteringarna de första dagarna 35 kronor för de kokta kräftorna.
På ett kilo får man ungefär 30 stycken kräftor av normalstorlek.
Länstidningen, Södertälje, 8 augusti 1962 ) Nu kunde han inte få igång bilen heller.
--- Eva!
röt han ut i luften till den unga hustrun, som stod och tryckte vid porten.
Vad fan ska jag göra ? Hon slog villrådigt ut med armarna, vinden fångade en flik av hennes kappa, men hon strök den hastigt tillbaka.
Marie började gråta, det darrade svagt i handgreppet.
Visst, i natt hade han skämtat och känt sig skuldfri.
Men vad fan spelade det för roll vems felet eller skulden var ? Nu räckte det att konstatera fakta, bildjäveln ville inte starta.
--- Vad är det för fel tror du ? frågade hon försiktigt med dottern i famnen.
--- Inte fan vet jag, förgasarn har väl blivit dränkt!
--- Är det farligt ? --- Farligt och farligt ... Du begriper visst ingenting om bilar ... --- Nej, kan jag rå för det ? --- Fråga inte så dumt nästa gång då ...!
--- Hur ska jag säga då ... Går det att laga ? --- Klart det gör.
Men det kostar väl stålar av bara helvete ... Solen hade tittat fram nu på middan.
Kvar av gårdagen fanns bara de stora leriga jordmassorna och vattnet som ännu räckte upp över lågskornas sulor.
De hade tagit stövlar på sig alla tre, Marie sprattlade med sina tomteröda i storlek 22.
Hon hade lärt sig gå så tidigt, att de ville jaga på utvecklingen ytterligare ... Här nere på parkeringsplatsen samlades många familjer i samma syfte.
Fäderna spelade en given roll, frågade sina kvinnor vad de skulle göra och kastade i vredesmod upp motorhuvarna.
Var tredje bil gick igång och försvann stolt ut på Birkavägen för att åka iväg och sakkunnigt betrakta förödelsen.
De mötte brandkåren på väg mot de isolerade villorna i Ritorps hage.
Men allt Lars-Ove Ahlerbratt såg nu var den komplicerade motorn.
Han kunde rabbla dess beståndsdelar i sömnen, men nu hjälpte ingenting.
--- Det är lite kallt, jag måste nog gå upp med Marie ... Han hade baken vänd mot dem, ansiktet stirrade in i plåt och oljiga järnföremål.
--- Ja, gå då!
Eva kunde se honom från köksfönstret, men han märkte det inte.
Det var som om huvudet vevades upp och ned i cylindern.
( Ängsgatan var en av de mest utsatta stadsdelarna.
Där stod flera villor med vatten upp till trossbottnarna.
En äldre dam i en av gårdarna stod i sitt kök med vatten upp till knäna när brandmännen i båt undsatte henne.
Eskilstuna-Kuriren 9 augusti 1962 ) Johan låg orörlig på sin säng.
På nattduksbordet stod glasskålen med geléhallon, som han försökte att äta med långsam njutning.
Efter tjugo minuter var de slut, bara en tunn hinna av sockerkorn täckte skålens botten.
Han var så inne i sin egen värld, att han till och med tänkte bort alla ljuden nere på gården.
Elsa lämnade en rapport om läget på Wibeliusgatan, stora forsar rann i rännstenen bredvid eken.
Ingenting berörde honom.
De fem sprang över boksidorna, en hemlig skatt var gömd i en grotta.
Och Georgina, flickan som var pojkklippt och ville kallas för George, var som alltid mest förslagen.
Med jämna mellanrum lade han ner boken, uppslagen tvärs över magen, och synade tapeterna.
Han hade alltid tyckt de var tråkiga, tunna grå streck mot en ännu gråare bakgrund.
Men ibland läste han ut mönster och sammanhang som inte fanns där.
De vagt antydda rutorna blev till fräscha tuggummin eller myriader av 1/2 tums TV-skärmar.
Han kunde till och med betrakta dem så nära att näsan plattades till mot väggen.
Birger och Allan flängde fram och tillbaka, ibland hörde han dem samtala ute i hallen eller köket.
Elsa satt mestadels orolig i vardagsrummet och löste korsordet.
Det var en lugn, förbannat lugn dag, där ingen ställde några krav på honom.
Om tre veckor skulle skolan börja, men det var långt dit.
Han gick in i garderoben, rotade på hyllorna under taket, men fann ingenting.
Ute var himlen som en kamerabländare ; ibland öppen, solig, varmhjärtad och så, genom en omärklig nyansskiftning, stängd, ogenomtränglig, murlik.
Han tände sänglampan i dunklet och strax blev det så ljust att den var helt överflödig.
Men ville inte Elsa få ut honom ? Allan tittade upp med Aftonbladet, han berättade för den lille sonen om ödeläggelsen.
Elsa stötte till.
--- Det är bra skönt att du inte är brandman i alla fall ... --- Skulle du inte vilja va det, va ? ... sa Allan.
Han svarade dem inte, bara berättelsen om det skvalande vattnet på Wibeliusgatan intresserade honom.
På höstarna brukade barnen bygga små fördämningar av sand och pinnar tills brandmännen kom och körde bort dem och plöjde rent med sina stora skyfflar.
Riksbyggens lekplats ovanför piskställningarna och snåren hade säkert spolats bort.
Den runda fyrsitsiga karusellen stod nog på högkant, det krävdes en slägga för att slå den på plats igen.
Rutschkanan med den höj- och sänkbara glidbanan, som de tog ned och fäste på rabatträcket i stället ... Den kvadratiska träramen med den mjuka oändliga guldsanden ... Skulle han kunna sätta sin fot där igen ? Hade han inte redan känt sig stor och överlägsen de andra barnen ? Som kunde gå in i sina lekar och stanna där, utan distans, i flera timmar ... --- Är det inte tråkigt att sitta inne hela dan ? --- Nej.
--- Ta på dej stövlarna och gå ut ett tag, vet jag ... Få lite frisk luft ... --- Nej, det blir bra om jag dricker Frisco ... --- Larva dej inte!
... --- Jag larvar mej väl inte.
--- Du skulle se så det såg ut uppe i parken ... Det fick se ut hur det ville i parken.
Johan fattade ofta kategoriska och kompromisslösa beslut och nu bestämde han sig för att inte sätta sin fot i parken mer.
Nyordningen skulle inte bli detsamma som förut.
Cementtrapporna hade redan tidigare varit fulla av sprickor, nu hade de väl spolats bort eller lösts upp till välling.
Nej, parken existerade inte ens.
Han öppnade en ny bok och befann sig genast i England.
Där stormade det inte, i vilket fall fick han ingen sjösjuka av att läsa.
Där fanns inte någon mamma som tjatade om frisk luft.
De kunde komma och gå hur de ville, om vattnet bara inte steg upp till hans egna fötter, så kunde det få regna och regna.
Geléhallonen var slut, men det gick bra att slicka ren skålen med tungan.
Alltid smakade det väl något.
( Starkölet Konsumtionen av starköl ökar kraftigt, noterar Nya System AB.
Under maj och juni har försäljningen av förpackningar om c :a 1/3 liter utgjort drygt 6,4 milj.
st ., innebärande en ökning jämfört med samma månader i fjol om inte mindre än 799.000 förpackningar.
--- I Stockholms län har försäljningen omfattat 385.612 förpackningar --- 193.118 i utminuteringen och 192.494 till restauranger.
Länstidningen, Södertälje, 8 augusti 1962 ) Fy fan, tänkte Sixten.
Egentligen är det här farligare än jag vågar erkänna.
Nu sitter Berit hemma med grabben ... Och väntar att jag ska höra av mig varje halvtimme.
För att visa att jag är i livet liksom ... Man hade samlats i ring runt honom på Kolpgatan.
Jonte monterade på de gula syrgastuberna.
Den svarta gummidräkten smetade åt.
Han var brandkårens skickligaste dykare.
Och konfektionsfabrikens direktör satt i sin Mercedes med nedvevad vindruta.
Han vågade inte kliva ur och bli blöt om fötterna ens.
Jonte bar höga stövlar och journalisten och alla de tillströmmade ... De poserade hejdlöst entusiastiskt mot direktörens motorhuv, trodde väl de skulle komma i tidningen ... Den lille rödlätte mannen med pyrande cigarr kände hela tiden mot plånboken, som om en hungrig geting bitit sig fast i hans skinka.
--- Klart ? sa Jonte.
--- Klart ..., bubblade Sixten genom syrgasslangen.
Nej, ingen fick pådyvla honom tankar nu.
Tankar som var andras från början till slut.
Han hade skött sitt jobb i ett slags trance.
I arbetsvillkoren ingick att spela kall och inte vara blödig.
Han hade lärt sig efter sju år i tjänst.
Han skulle sänkas ned i pannrummet och strypa oljetillförseln.
Risker fanns, men så länge de inte blommade ut var de abstrakta och berörde inte honom.
Man hade nämnt stora siffror och tänkbara explosioner, än sen då ... Om inte han gjorde jobbet skulle det förbli oavslutat.
Vattnet slöt sig brunt och klibbigt om honom.
Han kunde inte se sin egen hand framför sig.
Han hade ögnat över direktörens ritning och steget från skrivbordet till verkligheten måste han själv ta.
Ingen skulle hålla honom i handen.
Det måste gå!
Han spelade högt.
De ekonomiska realiteterna gav direktören magsår och en långt skridande sömnlöshet.
Man kunde läsa det i hans blick när han hängde ut genom fönstret.
De som över huvud taget lade märke till honom upptäckte en medelålders man på väg utför.
De bärgade tygbalarna från trädgård och källare låg ännu på ett lastbilsflak bredvid bensinmacken.
De doftade skunk och träck, ingen skulle vilja bära hans kostymer.
Med fötterna tog Sixten avstamp från oljebehållaren.
Någonstans där uppe fanns ett utslaget fönster, som han fallit ned genom.
Han steg långsamt och försiktigt, sprattlade lättjefullt med simhuden.
På något sätt hade det sett lustigt ut i matsalen, med stolar och bord guppande fram och tillbaka strax under taket.
Allt var så enkelt och genomstrilat.
En trädgårdsmästare vattnade honom med sin färgglada plastkanna.
Plötsligt syntes hans huvud som en näckros på ytan.
Journalisten hade klivit fram till bildörren.
Direktören prånglade ut små skisser genom rutan.
Journalisten lade huvudet på sned och tog snabbt ut kontentan medan fotografen hastigt knäppte det inramade anletet.
--- Vi får räkna med att vår förlust blir mellan 150 och 200 tusen kronor.
--- Har ni någon försäkring som täcker upp förlusterna ... --- Inte!
Det här är ju en naturkatastrof.
Och som redaktör'n kanske känner till, täcks inte sånt upp av försäkringarna ... --- Nej, det är kanske lite oberäkneligt ... --- Jojo.
--- Kan ni närmare precisera skadorna ? --- Förödelsen är stor här, en massa väggar har gett vika för den förbannade floden, som rasade in ... Vi får ett drygt och dyrbart jobb att återställa lokalerna ... --- Jag ser dom där tygbalarna uppe på lastbilen där ... Ni har fått stora råvaruskador också ? --- Om!
I slutet av förra veckan fick vi hem ett stort lager med tygpackar.
Vi hoppas kunna rädda en del av dom, men det mesta har gått till spillo ... --- Det låter verkligen hemskt ... --- Jo.
Man blir förbannad, men man har ingen att bli förbannad på ... Samtalet tystnade.
Sixten stod med vatten upp till smalbenen på det som skulle varit en trottoar.
Alla tystnade och man hörde bara ett " smack!
" när han slet loss munstycket med cyklopögat.
--- Det gick!
Lät det inte väl heroiskt ? Alla som dunkade honom i ryggen och hurrade.
Företagets gamle trotjänare som var ledig till måndag bjöd honom på smörgås ur sin bruna unica.
Direktören nickade ansträngt mot honom.
Journalisten ställde några spretiga frågor, han svarade korthugget och allvarligt.
Nu var det slut.
De skulle till brandstationen och vila, sen skulle länspumparna torrlägga den skålformade gården.
Snart skulle han höra Berits lättade utandning i telefonen.
Ett år senare var företaget nedlagt.
Trotjänaren flyttade med till Malmö.
Caesar kunde se nere i dalgången mot ridhuset hur den gamla rishögen skingrats vind för våg.
Några murkna plankbitar låg och vaggade på den stilla drivande vattenytan, i passet mellan de höga stenarna bildades en liten sjö.
Han hade tagit på sig stora stövlar nu och tänkte gå nedför Viksängsvägen och begrunda eländet.
Ingen var ute, det var som om alla var rädda att inte kunna hålla sig upprätta om ovädret återvände.
I viadukten under motorvägen förstorades bilarnas motorbrum, så det lät som en ofrivilligt väckt björn på vintern.
Hålet genom banvallen med de stenmurade väggarna blev ett kikarsikte ned mot Igelstaviken.
Dammarna vid reningsverket hade för länge sedan svämmat över, det fanns så mycket vatten att rena att man inte visste var man borde börja.
En uppallrad eka på träribbor nere vid viken hade dragits ut av strömmarna och låg nu och guppade försynt på vågorna.
Nej, Igelstaviken hade inte stigit, den såg ut ungefär som förut.
Det var bara det att den nafsat som ett rovdjur i strandkanten och sugit åt sig allt som kom i dess väg.
Han kände sig som en hyena.
Det var ingen vanlig promenad, det var i grund och botten ganska sällan han gick ner hit.
Nej, han hade ringt på morgonen till brandstationen och man berättade om den bortspolade sommarstugan bara ett par hundra meter från hans egen bostad.
Hur hade han kunnat sova så oskuldsfullt som han gjort ? Visst regnade det, varje gång han vaknade om natten var det för att dropparna piskade extra hårt mot fönstret.
Han rättade bara till kudden och somnade om efter någon minut som om ingenting hänt.
Någonting hade hänt.
Nu hade han hunnit fram till Solviksvägen, den lilla bäcken uppifrån berget rann precis som vanligt.
Kanske något kraftigare nu, som en extra vårflod, med svartare vatten, full av lösrivet slam.
Ett kapat träd hade brutits ned i viken och låg nu och skrubbade sin krona mot en motorbåt.
--- Det är då själva Fan, sa plötsligt en man, dold bakom ett träds grenverk.
Caesar ryggade till, stannade upp.
Var det honom man pratade med ? Nej, det kunde det inte vara.
Han gick vidare och steg uppför backen.
I de små dikena invid villastaketen rusade vattnet oupphörligt.
Han kunde inte förstå var det kom ifrån, det bara fanns där, tog aldrig slut.
Små bubblor stänkte upp på asfalten.
--- Ja, det är rent otroligt ... Åter igen hördes samma röst och nu kunde han inte tveka längre.
Han såg en man i rutig skjorta och ljusbruna khakibyxor gå runt sin trädgård med en spetsig grepe i handen.
--- Ja ? ... --- Ja, säger ni, ja ... Ni känner väl till hur det har varit här i natt ... --- Njaaa ... --- Titta där uppe i backen!
En liten blockhustimrad stuga hade krockat med ett större hus och bildade en fördämning i bäcken.
--- Ja, det är Bergqvist, grannens sommarstuga, det där ... --- Jaha ... Det var väl ingen i huset ? --- Nejnej ... Men man vaknade här mitt i natten och undrade vad Fan som stog på och tittade ut genom fönstret och så var hela trädgår'n på väg att gå åt, förstår du ... Ja, jag gick ut på verandan och tittade och tänkte : " Inte Fan ska den rycka med sej pålarna till kåken ? " Men det klarade sej i alla fall.
Ja, men grannen, hans stuga åkte med och halva djävla trädgården ... Och han hade blommor och ... Och så var det ett stort djävla träd som föll också ... --- Usch då ...!
Något gnagde i Caesar, han var en hyena.
Han stod här och nickade och tyckte synd, men själv hade han suttit --- eller rättare : legat och sovit --- högt uppe i sitt höghus.
Den upprörde mannen ruskade emellanåt på huvudet, kliade sig på flinten och tryckte grepen längre och längre ned i jorden, som om han skulle stöta på olja där nere.
--- Ja, man vet inte var man ska börja och gräva ..., flinade han.
--- Nej ... --- Det är andra gången, den förra gången var väl förra sommarn ... Då var det också ett sånt härnt djävla skyfall ... Och det är dom här dräneringsrören vi har, dom är ju alldeles för små, för dom här tomterna ligger ju på berghällen ... Och det är bara ett litet tunt lager av jord som vi har odlat på och då spolas det rent, va ... --- Jo, jag förstår ... --- Ja, nu vete Fan vad man ska göra, nu törs man väl inte bo kvar här längre ... --- Ja, men så farligt är det väl inte ... --- Jaaa ... Man härdas väl, sa mannen.
Nu tycktes samtalet vara över, utan förvarning vände han plötsligt ryggen mot Caesar och började besatt hacka med grepen i sin gräsmatta.
Över allt sjönk den ner, då han drog upp den hördes ett sugande läte.
Caesar fortsatte uppför branten och hamnade så vid Östertälje station.
Han gick över gångbron och köpte sin tidning i pressbyrån.
Både perrongen och stationshuset låg fullständigt döda.
--- Du måste lägga pengar för samtalet ... --- Jaaaaa ... Nu tyckte hon att han var för jobbig, här var hon tvungen att snacka med släktingar hon inte gillade, så satt Kent där och skämtade.
--- Hallå ... Bara konstigt knaster.
Långt borta i Värmland ringde en telefonapparat, hon kunde höra svarssignalerna, men ingen som lyfte.
--- Ja, hallå ... Ja, hej, det är Ulla, jag undrar om mamma och pappa är där ? Åh ... Om bara inte ... --- Ja, det är bra här ... Ja ... --- Nej, det är inte ensamt ... Jag tycker det är skönt att vara hemma och rå mej själv lite grand ... De sista orden uttalade hon glatt och " ungflickskäckt ".
Hon tyckte de satt bra.
--- Nej, man har ju TV och ... --- Jaså, kommer dom nu ... Vad bra, hej då ... Äntligen var Ingrid i andra ändan av luren.
--- Hej, Ulla, hur har du det ? --- Ja, det är väl ingen fara med mej ... --- Vi tänkte ju på den där översvämningen, vi har bara hört om den i radio ... Hur är det på brandstationen ? Hon tittade leende på Kent.
--- Jo, här är det bra ... --- Det är ingen fara med telefonväxeln ... --- Nej, det har gått bra att ringa ... --- Jag försökte ringa dej igår kväll, men du var inte hemma ... Var du ute då, när det regnade så väldigt ? --- Nja, jag låg nog i badkaret ... Det passar ju bra ... --- Nej, jag blev så orolig att du var ute eller nånting ... --- Nej då, det var ingen fara ... --- Du sköter väl om dej ... ? --- Jaaa ... --- Träffar du Kent nånting då ? --- Vi ses väl nångång då och då ... --- Mmm, det är bra ... Det är fint mellan er och så ... ? --- Ja, det är klart att det är!
Angår det dej förresten ? Det var tyst en stund på linjen, hon hörde bara moderns svaga andhämtning.
--- Jaaa ... Jag vill ju bara att du ska ha det bra ... --- Jojo, det har jag ... --- Hörru du, pappa ville visst prata med Gunnar Sturesson ... Kan du inte be växeln koppla över till honom ? --- Nja, jag ringer inte från brandstationen ... --- Jaså ?!
--- Nej, jag ringer från en telefonkiosk ... --- Ja, men det är ju krångligt ... Står du beredd med kronor och så där då ... --- Jaaa ... Eh ... Jag tycker det skulle vara roligt att pröva på det ... --- Jo, det är klart, men ... Hur då ? Är det inte opraktiskt ... Blir du inte våt om fötterna ? --- Neeej, det är inte så hemskt vått om fötterna ... Nu kunde Kent inte hålla sig för skratt längre.
Här stog hans tjej och spelade oskuld, fast han instinktivt kände hur rutinerad hon var.
Det höll bara inte.
--- Vad är det i bakgrunden ? Ulla svettades.
--- Nej, det var nån som skrattade ute på gatan ... --- Vad är det för telefonkiosk du står i ? Hon tänkte länge för att finna något trovärdigt alternativ.
Modern tvingades upprepa frågan.
--- Ja, det är här nere vid Soldatens grav, jag var nere på stan ett tag och tittade ... --- Jaha ... Har inte Maren svämmat över ? --- Nej ... Nä, det är ingen fara ... --- Hörru du, jag måste nog gå nu, jag har en kompis som väntar här utanför ... En kompis, som jag träffade förut idag ... --- Jaha du ... --- Jaha, men det är bra att du har det bra och hälsa Kent om du träffar honom nånting ... --- Ja, det ska jag göra.
Hälsa pappa!
( Ett helt villaområde vid Ängsgatan låg översvämmat.
Vattnet stod så högt att båtar måste användas för att evakuera husen.
På morgonen räddades en äldre dam från sin lägenhet.
Hon stod på spisen kringfluten av vattnet när brandkåren kom till platsen.
Länstidningen, Södertälje, 8 augusti 1962 ) De trodde han var oskadliggjord, att det fanns geléhallon kvar att ösa ur, en hel spann full, som kunde täppa till öron och mun på honom.
Johan fortsatte att läsa, men han sänkte ofta boken och hörde efter vad som försiggick i lägenheten.
Allan var uppe nu, som alltid när han överöstes med arbete blev han opraktisk och irriterad, han visste inte var han skulle börja.
Genom den öppna dörren uppfattade han alltför väl samtalet i köket.
--- Man skulle sluta egentligen ...!
--- Lugna ner dej nu ... Varför ska du personligen ta åt dej allting ? --- Jaa, det är mej det hänger på ... Tvåhundrafemtio samtal fick vi i morse, förstår du ... Tvåhundrafemtio utryckningar ... Och dom ringer och dom tror att vi har obegränsat med folk, att vi kan åka överallt ... Och så får man sitta och släta över och säga att, " ja en översvämmad källare, det är väl ingenting, tänk på dom på Ängsgatan, som får simma mellan kåkarna ... ".
Jaa, det är ett djävla jobb ... Halva Vibergen står översvämmat!
Vi kan inte komma dit med mer folk, vi har två man därute och ... Det finns inte mer folk ... --- Kan ni inte skicka efter förstärkning då ? --- Jaaa ... Tar vi Järna så ser det likadant ut, så därifrån kan vi inte ta folk ... Vi skulle behöva halva Stockholms kårer hit för att hjälpa till med allting ... --- Kan ni inte göra det då ? --- Vad ska då hända om det händer nånting där uppe ? ... Nej, det är avtal det gäller, vi har avtal med vissa kårer och dom är redan upptagna på sina platser ... --- Men du, kan du inte lägga dej här och ta igen dej ett tag ... Det blir väl inte torrare för att du står och gormar bland båtarna ... --- Det måste ju vara nån som har ordning på det hela också ... Du skulle se i morse, vi visste ju varken ut eller in ... Det ringde och tjöt hela tiden, vi fick dirigera om bilarna när dom var ute ... Det var en bil som var på väg ut till Soldalen till en kåk, och sen fick vi dirigera om den, för det var mycket värre på Ängsgatan ... Soldalen fick klara sej ändå.
Så blir dom förbannade och klagar på kårens skitjobb ... --- Men, herregud, det är väl inte dej man klagar på ? --- Ja, jag är ju vakthavande befäl här, så det är klart att det blir mej man klagar på ... --- Och du är inte mer än människa.
--- Det är lätt att säga ... Längre orkade Johan inte höra, han stängde dörren.
Deras utdragna sega tjat var ständigt det samma, positionerna fastlåsta.
Ibland verkade det som om Elsas enda uppgift vore att lugna ner Allan, ingenting annat.
Och fadern såg inga proportioner, tog allt så personligt.
Han kunde inte sticka ned huvudet i en hink med geléhallon.
Hjälp, berättelsen rinner ifrån mig!
På eftermiddagen kom Caesar hem igen.
Han hade tagit ut några semesterdagar alldeles i rätt ögonblick, nu kunde han se på utan att bli personligt berörd.
Berörd var han naturligtvis, det var en tragedi för villaägaren på Sjöviksvägen, det var tråkigt för direktören på konfektionsfabriken och besvärligt för hans anställda som fick ledigt i några dagar med avdragen lön.
Men han var oberörd som flanören, kartritaren som såg de stora ytorna, utan att ge sig in på djupet, det praktiska.
Det var en roll som behagade honom, att kunna åka kälke på stämningar och alltid få åkdonet uppdraget för backen igen.
Han satt länge vid telefonen och funderade på att ringa till Bodil, men hon bodde också högt i sitt hus.
Plötsligt slog signalerna ut ändå, samtidigt som han tittade på luren för tionde gången.
--- Tjänare, brorsan, det är Rikke här ... --- Ja, hej du ... --- Tja, jag undrade bara om du blivit blöt ... Hä-hä ... --- Neej ... --- Ja, man hörde ju här på radion att det var ett sjuhelvetes skyfall ni hade där nere i tokstan ... --- Jo, men det är ingen fara, förstår du ... --- Nej, man hörde om dom här tygbalarna som slaskade runt i trädgården ... --- Jo, det hade visst varit ganska förödande ... --- Men du håller dej torr ... ? --- Tjaa ... Lite blöt har man väl blivit om fötterna ... --- Ja, din gamla torrboll!
När det blir torrt sen kan väl vi träffas nån gång.
va ? ... --- Ja, det skulle inte vara så pjåkigt.
--- Jaaa, vi behöver inte hålla oss torra för det ... Hä ... --- Hur då menar du ? --- Tjaa, lite glas kan vi väl alltid höja ... --- Så vi kan prata, menar du ? --- Jaa, jag har väl den erfarenheten att några droppar på tungan gör att den går snabbare ... --- Man säger mer liksom ... --- Ja, just det.
Lite trevligare och inte så inkrökt i sej själv ... --- Hmm ... Vi kan väl höras av senare ... --- Jojo, det kan vi väl göra ... --- Hur är det annars då ? --- Jaa, det är jobbigt och svettigt som vanligt, men jag åker ner till Tyskland i augusti ... --- Jaha du.
--- Tja, konferens, konferens ... Skönt att komma bort ett tag.
--- Jo, det måste det väl vara.
--- Jaja, men vi säger väl så så länge ... --- Ja, hejhej ... --- Ja, okey, hej, hej hörru du, hejhej ... Å ... hälsa Aron om du hör av honom ... --- Du kan väl ringa själv.
--- Nej, det vete Fan vad han har för telefonnummer ... --- Nej, men jag kan ju ringa honom.
( Under fem timmar föll hela 104 mm regn och vindstyrkan uppmättes till 22 meter i sekunden.
Södertälje, Järna och Ösmo är de hårdast drabbade områdena.
Järna är nästan helt omringat av vatten.
En bro på E-fyran mellan Södertälje och Järna har spolats bort av skyfallet och tre kilometer söder om Järna hänger järnvägsrälsen tio meter i luften.
Vattnet har gjort en 20 meter bred ränna i banvallen.
... Trafiken vid SJ kom igång snabbare än beräknat på onsdagen.
Redan vid 16-tiden kunde man släppa fram tåg på ett av de två spåren.
Nordexpressen som skulle ha varit i Stockholm vid sjutiden på onsdag morgon kom fram först vid 18-tiden på kvällen.
Tåget hade liksom sex andra tåg blivit stående i Järna.
Först vid midnatt flöt trafiken normalt igen.
Länstidningen, Södertälje, 8 augusti 1962 ) Epilog : Hör själv, trafiken flyter normalt.
Du pratar om att berättelsen flyter ifrån dej.
Vem är du, främling ? " Jag är ingen främling längre ... " Folk läser tidningar här, ingen har tid för dina skrönor!
" Tyst!
Jag lyssnar ... " Vad är det nu för sinnesfoster du diktat upp ? " Jag lämnar stan nu ... " Ja, tacka Fan för det, du har suttit som en fågelskrämma på kyrkogårdsmuren ända sen i vintras ... " Jag vet det.
Men det har varit nödvändigt.
" Flyt iväg till Stockholm igen då.
Nu går ju tågen.
" Jag har sett staden i mörker och staden i vatten ... " Är det nån ny amsaga på gång ? " Nej nej, kan du lyssna ett tag på mej ... " Det får bli en liten stund då.
Jag har bråttom.
" Staden i mörker, staden i vatten.
Det är ändå samma människor som bor där.
" Visst.
Vi har samma jobb, samma hyra och samma vardagsproblem.
" Det är det jag vill skildra.
" Skildra och skildra ... Ska du sitta i ett torn med en kikare och skriva ner vad du ser då ? Det tror jag inte vi gillar.
" Nej nej, inte så ... Jag skildrar.
Och skildra kan jag bara göra om jag är med.
Annars ger jag bara en beskrivning.
" Ja, inte för att jag riktigt begriper vad du menar.
Men du får väl försöka då.
Men kliv ner från muren för Fan, börjar du inte få sittsår ? II 1965 " Den dagen slutar vi att förakta, hata och förneka, den dagen finner vi också livets värde, den dagen när vi upphör att vara likgiltiga för varandra börjar det verkliga upproret.
Det kommer en sådan dag, Martin, ty livet, det som är ett inom oss alla, bryter sig alltid igenom.
Det kan inte dö.
" Rudolf Värnlund : Upproret ( 1927 ) Trosbekännelsen 1 Caesars liv flöt i ständigt upprepade perioder, cyklar som trampades runt och alltid återkom till startpunkten.
Ibland fann han sin tillvaro så inrutad och förutbestämd, att det inte var någon idé att ta nya initiativ.
Allt skulle säkert ordna sig ändå.
Han kunde gå i veckor utan att lägga märke till sin egen vardag, den brusade utanför balkongdörren och fortsatte att brusa, han hade ingen kran att vrida om.
I svåra stunder kunde han känna sig så liten som en instängd nyckelpiga i en tändsticksask.
Det var då han måste visa att han var synlig.
Åtminstone kroppen fanns där, den var lång och tanig, kanske lite lätt kutig nu uppåt medelåldern.
Men den existerade, ingenting var så påtagligt som den.
Det var den som fick brännsår, det var den som hävde sig och harklade när de tjocka rökmolnen gick ner i lungorna.
Det var ögonen som kände liksom små knappnålar sticka ettrigt mot pupillerna.
Och det var benen som formade en sax och förde honom över den dalande ribban.
Han nöp sig i armen och fann att han inte var kroppslös.
Bodil hade börjat dricka mer nu, tobakskonsumtionen tilltog och hon hade ofta huvudvärk.
Han hade känt hur hennes kropp liksom skrumpnade, överarmarna blev skinntorra, bleksiktiga och hon ville inte längre visa sig offentligt i baddräkt.
Hon förlorade sin kropp och han såg med egna ögon hur hennes själ oändligt långsamt sipprade ut genom hudens porer.
Bodil höll på att försvinna.
Själv skulle han aldrig försvinna!
Så länge han kunde minnas hade han vårdat sin kropp som en allmosa från ovan.
Nere i Småland delade barnen upp sig i lag och ordnade dragkamp eller löpte stafett upp och ner för bruksgatan, tills någon ridpiska svirrade i luften över det byltformade hindret.
Aron var den råstarke, men Caesar var seg och uthållig, gymnasten som gjorde vad han ville med sin kropp.
Tidigt koncentrerade han sig på teknikgrenar, där explosionen, energiknippets plötsliga detonation spelade huvudrollen.
När han börjat som hyttpojke sprang han alltid från den röda träkasernen och tog tre extra varv runt industribyggnaden, tills han andfådd stod med kepsen i handen framför hyttmästaren.
Det var inte populärt.
Och vad hade han för att vara flink i vändningarna.
Ingen hann ju ändå se honom.
En bit utanför brukssamhället låg en liten allmänning.
Där brukade arbetarna träffas på söndagarna och samspråka.
Under somrarna gick familjerna ut hit i samlad tropp med matkorgar och nytvättade kläder, småningom bildades ett fotbollslag och på vintern spolade man för bandyspelarna.
Det var här Caesar ville visa upp sig.
Inte genom att springa fram och tillbaka på gräsplanen, utan med sin atletik och vighet.
Man grävde en längdhoppningsgrop och på snickeriet färdigställde farbrodern en höjdhoppsställning, som målades rödvit likt en polkagris.
Snart var han den bäste hopparen bland pojkarna.
Han sträckte fram sina långa ben i sandgropen och tumstocken fick skarvas fyra gånger.
Det såg ut som om han sparkade till molnen med sina snedtrampade gummiskor då han fälldes över stången i luften, när han stod på marken nådde ribban ända upp till armhålorna.
Alla kvällar mellan april och oktober fanns han nere på allmänningen.
Ibland var det regnigt eller beckmörkt, men ingen kunde tvinga honom bort.
Så länge han såg de randiga pinnarna uppsträckta mot skyn var det ingen fara.
Ofta kunde han rasa omkring där helt ensam, öva snabbstarter så grästuvor lossnade och yrde i luften.
Bara de tyst viskande granarna klagade, för många blev han ett föredöme.
Som fjortonåring hade han lysande personbästa : 1.50 i höjd, 4.10 i längd och 12.2 på hundra meter.
Tränaren från Vetlanda IF satt i det trånga köket och bredde ut sig för Johannes.
Caesar var en klar naturbegåvning, nu när skolan var över kunde bara hyttan stjäla hans tid från idrotten.
Varje fredagseftermiddag kom tränaren åkande i sin Packard, körde upp på grusplanen framför kasernen och signalerade ihärdigt tills han visade sig på förstutrappan.
Han skulle med till den riktiga idrottsparken och tävla.
Träningen fick han sköta själv, nu när ingen kunde mäta sig med honom i samhället blev han ännu mer ensam.
Ibland kom någon ned till allmänningen och såg på.
Nikke Larsson och hans yngre bror lade ribban till rätta och fick träningstips av brukets stjärna, men i hans åsyn vågade de inte försöka.
Aron, Gordon och de lite äldre pojkarna hade redan börjat nosa efter flickor.
En kväll låg de i slänten intill gårdsplanen och hånglade medan Caesar oberört hoppade vidare.
Han skulle till Berlin.
De olympiska ringarna lade sig som handbojor kring honom.
En hel oktobersöndag rev han, tills han tidigt i gryningen klarade 1.70.
Uppspelt och dödstrött rusade han iväg till hyttan utan att ens hinna byta om.
Att eldflugorna studsade mot de bara benen bekom honom inte.
Olympiasommaren ringde in, men han blev inte uttagen.
Han hade stannat i utvecklingen, sa man.
Juniorerna bjöd inget motstånd.
Jesse Owens framfart redovisades i radiomottagaren och han svor Johannes att han skulle bli bättre.
I några år hoppade han bara längd.
Den polkagrisrandiga ställningen möglade sönder och fotbollslaget vann serien våren 1938.
Nej, han skulle aldrig gå med.
Ibland kom Aron till bruket och försvann lika fort.
Men först hann han sparka benen av centerhalven i motståndarlaget.
Caesar avundades brodern, som satt i köket med sin lilla ryggsäck, världsvant rökte sina cigarretter och lade ut texten.
Själv studsade han bara fram och tillbaka i en lerig hoppgrop.
Den sommaren ville han nå höjderna igen.
Han anmälde sig som klubblös till distriktsmästerskapen och Johannes åkte med ned till Växjö.
Man hamnade mitt i en luftvärnsövning, projektiler fräste genom luften och Röda Korssystrar flängde fram och åter mellan tygdockorna och de grå ambulanserna.
Tränaren höjde ögonbrynen när han besegrade Vetlandas nya stjärna.
1.78 räckte till guld, men Jönköpingsklubben skyllde på att deras bästa hoppare låg inkallad.
Impulsen tog honom, att han skulle söka upp rivalen på regementsgården och utmana honom på fläcken, men Johannes dämpade och strök mässingsplaketten mot hans fjuniga haka.
Det blev ingen Tokyoolympiad, kriget bröt ut både i Europa och på Stilla Havet.
Han förstod att han måste lämna bruket.
Nu hade de nya tonåringarna dammat av hoppställningen, den nymålades med spegelblank ljusbrun fernissa.
Han deltog förstrött och nådde 1.82 en ensam träningskväll.
Elly Nilsson dog, kanske var det hans kärlek som tvingade henne.
Allting tystades ned och allmänningen rutades upp till en slät fotbollsplan.
Laget hade vunnit serien igen och skulle nu få motståndare ända från Norrköping.
En mörk natt högg han sönder höjdhoppsställningen och blandade diskret trästumparna med hyttveden.
Han skulle lämna bruket.
När han kom till Södertälje hade han mer än någonsin fått en kropp.
Det var nya vindar som blåste kring hans kinder, det fanns fler skorstenar än hyttans tegelkikare mot himlen, sulorna gled snett på obekanta trottoarer.
Långsamt fick han lära sig något nytt och strövade ständigt omkring i alla utkanterna för att ringa in staden med sina egna steg.
Så snart arbete och bostad ordnats gav han sig upp till idrottsparken.
Inbäddad i björkgrönska låg den ännu i septembersolen.
I skyggplanket på hönsnätet gapade stora kvisthål, där gratispubliken på Fogdetorpsvägen iakttog Ekensbergs vandring mot toppen.
I lokaltidningen fanns en hel sida med idrott och när ishockeystjärnorna packat ihop i mars dök de små kallelserna upp.
Det gällde orienterare som skulle till Taxinge, Cykelamatörernas kvällsträning och IFK:s friidrottares vårfest i Kamratstugan.
Första kvällen han sökte sig till IFK:s träning i april blev han överväldigad.
Handfasta muskelberg som kulstötare, blonda sprinters med tjocka muskelband på låren, en krullhårig stavhoppare som prövade ansatsen ett otal gånger och föll över ribban med tjugo centimeters marginal.
Caesar Lund blev snabbt ett aktat namn i klubben.
Tillsammans med bryggeriarbetaren Lasse Andersson hoppade han mot klubbrekordet.
1.83, 1.85, 1.88 ... Där stannade de tills vidare.
Hans liv gestaltade sig som en kamp.
Giva --- träningen och tävlingarna, taga --- det tunga släpandet på gjuteriet.
Och alltid hade han värk i ryggen, vad det berodde på visste han inte.
Han sträckte ut sig på sängen, bände en brygga med händerna fast gripande i kanten.
Han började bli kutig.
Aron låg på sanatoriet och berättade om en lungsjuk författare, sängkamraten visade sina dedicerade böcker.
" Arbetets glädje och arbetarens ångest ", läste Caesar.
Naturligtvis, det stämde på honom.
Han var aldrig fri från värk, men än kom det från idrottsövning, än från kroppsarbete med undermåligt verkstadsskydd.
Klubbens massör knådade honom i form och den lyckliga fredssommaren 1945 reste han med landskapslaget för att tävla mot Närke i Eskilstuna.
På Tunavallens läktare satt den största publik han någonsin skådat.
Han kände sig inte som en i det stora programbladet, han deltog i tre grenar och såg sig själv som spelens konung.
Det skulle väl bli nya olympiader ... Och han var bara tjugosex år, ingen ålder ... Hundrametersloppet inledde tävlingarna.
Sex man på startbanan, ingen som han kände.
I de korta sekunderna som töjdes ut till timmar var han i en högre värld.
Kroppen ven fram där på kolstybben, han hann inte riktigt med den och det tunna målsnöret med de många knutarna brast inför hans ögon ... 11,7.
Skapligt.
Nästan personbästa.
Fjärde plats.
Men löpningen var inte hans starka gren.
Borta vid längdhoppsgropen mjukade fackidioterna, de engrenade, redan upp sig, sparkade benen högt i luften så kropparna liknade fällknivar.
Han föll in i mönstret, vaggade fram och tillbaka tills fingertopparna nästan vidrörde marken, tänjde nacken mot handflatorna ... Han skulle vinna.
De tävlande hade fem hopp var.
Efter två övertramper fick han in sin fullträff.
5.24!
Det stod sig och han fick mottaga en guldplakett ur borgmästarens hand.
Höjdhoppstävlingen nästa dag genomfördes i ett strilande regn.
Man kunde knappt se de små dropparna, som försynt knäppte mot gräsmattan och målade små mörkbruna prickar i sandgroparna.
Vädret passade honom utmärkt.
Varje litet vattenpling var en ivrig supporter som dunkade honom på axeln.
Han var van nerifrån bruket och försökte gaska upp Lasse Andersson.
Klubbkamraten föll ur på 1.77 och när det redan börjat skymma hoppade Caesar ensam för en tiohövdad publik.
I tredje försöket satte han sitt personrekord : 1.94.
Den oförglömliga augustikvällen i Eskilstuna hade bränt sig fast i hans minne och den nakne gymnasten på de två mässingsplattorna nästan blankslitits nu efter år av tumningar.
Idrottsutmärkelserna låg i en liten ask bredvid barskåpet, utom bucklan i bokhyllan som han fick vid brandmännens femkamp 1953 och de gulnade diplomen som rullats samman till ett rör med gummisnodd omkring.
Kamraterna satt och sjöng i tåget hem i den svala efterkrigsnatten.
Han kunde inte tro att han aldrig mer skulle hoppa så högt.
Nog för att han försökte.
Under de ändlösa träningspassen drog sig Lasse Andersson upp i jämnhöjd, men hela tiden stannade de de två försmädliga centimetrarna under.
Han ville inte ge sig.
Det fanns kvällar på Grusåsen då han inte kunde röra sig utan att jagas av de obönhörliga knivarna i korsryggen.
Att som trettioåring bli sjukskriven för diskbråck ... Hur ofta satt han inte uppe och lyssnade på radioreferaten ? De nya hopparna tycktes klara hans höjd med båda fötterna gipsade.
1950 : 1.79.
1951 : 1.76.
1952 : 1.81.
1953 : 1.73.
Samma år började han som instruktör.
Han kuskade runt hela landskapet i sin fyrkantiga Ford, modellen som i folkmun döptes till " rullande korvstånd ".
Nyköping, Malmköping, Flen, Strängnäs, Trosa, Katrineholm, Eskilstuna, Torshälla, Vingåker, Åkers styckebruk, Stjärnhov.
Det var fotarbetet det hängde på.
Han betonade om och om igen vikten av att studsa stadigt på jorden.
Vristen måste vara som en katapult, när som helst beredd att skjuta upp kroppen mot skyn.
Han märkte inte hur tiden gick timtals när han satt i Kamratstugorna runt om i bygderna och talade träning och teknik.
Man frågade honom, han var en auktoritet och kände sig för en gångs skull betydande.
På sommarlägret i Malmköping drack han sig full för första gången på mycket länge, gymnastiklärarinnan från Torshälla bredde ut hela sin skilsmässohistoria över trasmattan i hans rum.
--- Du verkar så trygg, hade hon sagt.
Men tryggheten kunde han själv inte finna någonstans.
Kanske var den en liten myra under klockglaset som jagades runt runt av sekundvisaren och till slut naglades fast mot urtavlan.
Han var inte senior längre.
Hans personbästa skulle förbli 1.94.
Eller ... 5 april 1954 gjorde han debut som old boy och hoppade 1.68 vid en tävling i Idrottsparken, Södertälje.
1954 : 1.70.
1955 : 1.65.
1956 : 1.65.
1957 : 1.60.
En augustikväll det året, i Eskilstuna, där han var hjälte tolv år tidigare, trampade han snett i anloppet.
Under natten hade han haft en uppskärrande dröm som förföljde honom under hela resan till tävlingen.
I backen och kurvan innan Mariefred var han nära att köra av vägen och vid värdshuset tog hans medpassagerare över ratten.
Han drömde hur han stod darrande vid anloppsbanans start iklädd svensk landslagsdräkt.
Benke Nilsson och Rickard Dahl hade rivit på låga höjder och nu stod Rikets hopp till honom.
Han kunde bara uppfatta publiksorlet mycket svagt, som om han fått en plasthink tryckt ned över öronen.
Det var Finland man tävlade mot, på Olympiastadion i Helsingfors där svenska friidrottare är hatade som pesten.
Benke kom fram och dunkade hans rygg : " Du tar det här, Lund ... " hörde han en fjärran röst viska.
Med ens tystnade alla andra läten och viskningen gick fram som tydligt tal : " Visa att du är något ... " Sedan såg han de andra höjdhopparna skratta så de kiknade, lagkamraterna ramlade till och med av sin bänk.
Genom Olympiastadions läktarsektioner fortplantades ett rungande gapflabb och också en helikopter, som sakta svävade av och an över idrottsplatsen, förvandlades till ett djävulskt grinande tandgarnityr.
Och det var de jättelika löständerna som kippade luft, när speakern lät höra sig i högtalarna.
Han talade svenska med mycket kraftig finländsk brytning : --- VILL NOMMER SCHOO, SÄSARR LOOONT HÅPPA NOO ... Han tog sats, tyckte han löpte två hundra meter.
Hoppställningen var så fjärran, som om han betraktat den genom en omvänd kikare.
När han väl var i luften verkade ribban ligga flera meter under honom, han satte ett oslagbart världsrekord!
... Men plötsligt började den röra sig uppåt, han såg att den inte var som vanligt, överdelen hade sågtänder och i ett nu hade klingan fått fäste i hans byxgren.
Då vaknade han ... Under tävlingarna i Eskilstuna trampade han alltså snett, efteråt förstod han varför.
Han hade upplevt drömmen horisontellt, inte vertikalt ; i stället för att stiga med sitt sågblad uppåt, tycktes nu ribban lämna sin ställning och skrida honom till mötes under ansatsen med sina tänder riktade utåt.
På två år vågade han inte närma sig en höjdhoppsställning efter denna episod.
Vad var det som gjorde att han så snabbt kunde sadla om ? Det sägs ju att man blir mer stadgad med åren, själv tyckte han det var tvärtom.
Ju större erfarenhet och kunskap, desto fler möjligheter att välja.
I några år tappade han nästan helt kontakten med sina idrottsvänner.
Han betalade årsavgiften i klubben och dök upp på en och annan fest, hela tiden bedyrande att han nog skulle komma tillbaka om man bara inte tjatade på honom.
Han flyttade till en ny lägenhet och skaffade stora bokhyllor till vardagsrummet.
Läsintresset hade växt pyramidalt och ibland orkade han med tio --- tolv böcker i veckan.
Han läste så fort han kom åt, på raster och i bilköer, om natten på det karga logementet.
Han längtade till televakten och bytte gärna till sig extrasittningar hos de andra, som gladeligen avstod.
Till att börja med sökte han, tog sig fram utan vägvisare, som han gjort på allmänningen nere i Småland.
Ibland fick han blunda och tänka efter för att upptäcka hur han bar på en kropp.
En kropp, som då och då rostade igen och gav ifrån sig högljudda protester.
Helt kunde han inte negligera den och snart var han igång med skogslöpning igen.
Han gav sig ut på stigarna i Glasberga, trängde fram till motorcrossbanan vid Tuvängen.
Småningom dök han upp på IFK:s träning.
Först som intresserad och rådgivande åskådare, men när han upptäckte att gamle junioren Lars-Erik Nyman klättrade över 1.80 började han känna sig hotad.
Efter några veckors intensiv träning ställde han upp i korptävlingar för Brandkåren och nådde 1.57.
Där stannade han, skulle tåga ut som en eremitkräfta men aldrig ge sig.
1961 : 1.57.
1962 : 1.55.
( Träning, stark medvind : 1.61.
) 1963 : 1.48.
1964 : 1.50.
I år hade han inte hoppat ännu.
Han ville inte gå under sitt årsbästa från 1933, då han kom till Vetlanda IF.
Han kunde inte tro på någon bättring och att fortsätta den bittra kampen med sig själv lockade honom inte.
Han satt länge och bläddrade i bilderboken med de grekiska vasmålningarna.
Han hade stigit tidigt upp, var tvådagarsledig och ville vika denna andra dag helt för spontana impulser.
Han tyckte själv det var fåfängt och löjligt att putsa av plaketterna med Häxan, men hade ändå gjort det.
Hans idrottsbana var till ända, nu skulle resultaten redovisas.
Till hösten skulle han också sluta som instruktör, det blev för slitsamt i längden att virvla småvägarna runt.
Det var ju ändå samma gamla ungdomar, inte särskilt många nya som strömmade till.
Han vände boken på högkant.
Diskuskastarens hållning var i perfekt balans, han höll den exakt beräknade viktbelastningen och skulle nå ett gott resultat om marmortefatet en gång väl hivades iväg.
Men hade han stått där och koncentrerat sig i tvåtusen år skulle det väl aldrig bli av.
Synd på så rara ärter.
Inte fan höll det att sitta här och beundra förstenade idrottsmän!
Den tränare som berömmer bokens diskuskastare kan ju inte vara riktigt klok ... Låt gå för att han har en elegant stil ... Men Al Oerter har vunnit tre olympiska guld på grund av en enda sak.
Just det!
Han slängde iväg sitt redskap.
Längst till och med.
Han smackade igen det fina skinnbandet så att bokmalarna pressades samman mellan sidorna.
Egentligen tyckte han om att ta ut sig, att känna den behagliga, nästan rusiga stelheten i benen.
Men de var varken av marmor eller betong.
Och i bastun där de mjukades upp ... Som om hela underkroppen bakats in i hårt gips, som plötsligt visar sig vara smältande snö.
Han ställde sig mitt på golvet under lampan.
Det var ljust ute nu, en klar morgon i maj med fågelsång och surrande yra små barn nere på lekplatsen vid daghemmet.
Han skulle ta en riktigt lång promenad, känna att hans kropp var en gåva.
Tids nog skulle andra sitta och titta på orörliga bilder som föreställde honom.
Bodil med för den delen.
Han orkade inte tänka på henne nu, badstränderna låg fortfarande kvar, även henne förutan.
Han ägde en kropp!
Först skulle han duscha och sedan ge sig av.
2 Villorna utmed Erik Dahlbergs väg låg inbäddade i lummig försommargrönska.
På en nybyggd tegelvillas terrass satt ingenjörshustrun och småbarnen och solfestade på Coca-Cola och glass.
Genom de öppna fönstren i Bibelinstitutets matsal steg en hög sommarpsalm och när pojkarna släppt blygheten fick sången en mörkare klangbotten.
Caesar drog luften i tunga drag, han kände sig ensam på den breda trottoaren.
Ensam men fri, om han raglade till av frömjölsberusning stod inga käglor i vägen.
Först framme vid BP-macken mötte han en bil, en VW Cabriolet med nedfälld sufflett som en pälsboa runt baksätet.
En ung pojke betalade bensinen och fäste plastdekaler med en rödhårig vespaflicka på motorhuven.
Han hade ingen aning om vart han skulle ta vägen, dagen var ju avsatt för spontana impulser och hela tiden blåste han dit vinddraget förde honom.
Så hade han hamnat vid grindarna mot Idrottsvägen.
Det var trottoaren som rullat honom dit, för de vaga tankarna hade närmast syftat mot kyrkogården och " Knotens " grav.
Men vi skulle ju inte syssla med döda idrottsmän!
Nere på stora gräsplanen var en oöverskådlig klunga skolbarn i aktion, här och där utkristalliserades mindre grupper ; ett par lärare hängde uttråkade mot omklädningsrummets solbrända kortvägg.
Efter en stunds tvekan gick han in i Idrottsparken.
Han kom närmare och klungorna blev tydligare, till slut spjälkades de upp bit för bit och han upptäckte ett stort antal ensamma människor på fotbollsplanen.
De var alla så medvetna om vad de gjorde.
Där fanns de joggande friska i träningsoverall, såna som han sett på varje idrottsplats.
Men här var de inte avspända, självklara hjältar beredda att ge sitt yttersta.
Nej, de var osäkra, många tyckte i själva verket kanske att det var roligare med fotboll.
Nu var man tvungen att exponera sin lättklädda kropp och alla dess skavanker måste gå i dagen.
Det fanns flickor också, de flesta ganska kraftiga med ljusblå gymnastikdräkter och mockasiner, många av dem höll till med slungbollarna borta på gräsplätten bakom ståplatsläktaren.
Några pekade på honom och flackade med blickarna, då han såg åt andra hållet kunde han höra hur de fnissade bakom hans rygg.
Ett par pojkar verkade fullständigt ointresserade, en liten grupp oduglingar hade avdelats till funktionärer, men deras gelikar gick så påbyltade som möjligt i sommarvärmen och borde aldrig ha satt sina fötter på en idrottsplats.
En av dem smög tillgjort långsamt fram i en löparbana och passerade mållinjen med långt tillbakalutat huvud.
--- Lugnt ...!
Dan " Snubben " Waern satte världsrekord ... Den gälla pojkrösten fångades upp av björkkronorna, fäste sig som dagg på ett ljusgrönt löv och gled ned på högtalarsladden.
Stora lådor hängde på järnkrokar fästade i de vitsvarta stammarna.
Caesar uppfattade hur gymnastikläraren harklade sig där inne i omklädningsrummet och snart ekade hans myndiga skånska skrik ut över församlingen : --- SAMLING BORTA HOS MAGISTER LÖFMAN VID LÄNGDHOPPSGROPEN.
POJKAR E OCH POJKAR D. SLUNGBOLLSFLICKORNA SAMLAS HOS FRÖKEN JACOBSON ... HUNDRAMETERSLÖPARNA ANMÄLER SEJ HOS MAGISTER LUNDBERG ... Längdhoppet, det var ju alldeles intill ... Där hade han själv lämnat många sulavtryck och en gång till och med rivit upp en stor träflisa ur den brunkuprinolade ramen.
Han lutade sig lätt framåt över nätstaketet och lät blicken svepa över församlingen runt sandlådan.
Magister Löfman var mycket ung, kanske bara lite över tjugo.
Han läste väl på universitetet och drygade ut spilltiden med lärarvikariat.
Han bar blåa välblekta jeans och en elegant polotröja med ett runt påsytt ankare som emblem mitt på det vita bröstet.
Ur bakfickan stack munstycket på en böjd pipa upp.
Han kastade ideligen luggen bakåt medan han stavade sig igenom den långa namnlistan.
Varför detta stora intresse för längdhoppning ? Under tävlingens gång fann Caesar svaret.
Korta och längre löpdistanser avverkades, en gazellsmärt gänglig flicka utklassade sina konkurrenter och nådde rödblommiga 8,6 på sextio meter.
Fysikläraren Lundberg fyrade av sin leksakspistol och när den tunna röken steg till väders tryckte alla tidtagarna på den lustiga smala trappan ned sina kronometerknappar.
Längdhopparna hoppade inte, de skuttade, stannade en stund på avstampsplankan och sprang vidare ut på bollplanen.
Något skälvde inom honom.
Ingen nådde längre än 3.50 och de var i alla fall fjorton --- femton år.
Löfman tog saken med ro, han stoppade sin snugga och tände omständligt, medan han i ögonvrån kände hur slungbollsflickorna iakttog honom.
Några av dem såg riktigt välutvecklade ut med de lysande bröstknapparna som små nallebjörnsögon under nylondräkterna.
Även Caesar drog till sig deras intresse, han såg hur någon frågade fröken Jacobson och pekade mot hans plats, men lärarinnan slog bara ut med armarna och återvände till protokollet.
C-gruppens längdhoppare trädde till, de gick i nionde klass och pojkarna från yrkeslinjen liknade redan vuxna arbetare.
Men mönstret upprepades.
Han hade hört någon säga att eftermiddagen var ledig och alla ville väl kvickt hem.
När tävlingen var över tryckte Löfman fast de tre protokollen med kontorsklämman runt masonitskivan, pennans snöre virade han fyra varv runt och klev ut på kolstybben.
--- Vad är ni från för skola ? Den unge läraren hajade till, blev osäker och hade så när tappat sina papper.
Han rättade solglasögonen och svalde luft.
--- Nja, Mariekäll ... --- Inget vidare för idrottsmän nu för tiden ... --- Nja ... Jag vet inte ... Dom ... Dom vill väl komma hem ... Läraren hade nu klivit ner på grusgången mot omklädningsrummet, han var mycket kortare än Caesar föreställt sig och för att liksom kompensera sig stod han hela tiden och studsade med fotvalven upp och ner i träskorna.
--- Eh ... Ja ... Jag måste nog in med dom här protokollen ... --- Jo jo, men gör det.
Låt inte mej hindra.
--- Eh ... Det var ju ... trevligt med åskådare ... --- Ja, jag är gammal idrottsman själv ... --- Jaha.
Jaha ... Nej, men nu ... nu måste jag ... eh ... kila in ... --- Mmm, gör det ... Löfman var nästan omedelbart tillbaka.
Han stannade vilsekommen på trappan och låtsades läsa en lista med träningsresultat.
--- Hur går det nu för tiden ? hörde han Caesars röst alldeles bakom axeln.
--- Ja ... Vadå går ? --- Jaa, för ... för killarna och tjejerna ... --- Nää, jag vet inte, jag är ingen idrottsman ... --- Elva blankt på hundra, det är inte dåligt.
--- Nej.
--- Vi kan väl ta en kopp kaffe ? --- Ja, det är kanske inte så tokigt ... De satte sig i serveringen bakom den solbrända kortväggen, genom det öppna fönstret hörde de flickornas vrål, då Håkan Nyström paraderade i mål på 800 meter.
--- Det är alltid löpningen ..., sa Caesar.
--- Förlåt, vadå ... --- Det är alltid löparna som blir kända, dom som drar till sej publik ... --- Ja, det är roligt att se ... Man ser ju direkt vem som vinner ... --- Jojo ... --- Jag är gammal höjdhoppare ... --- Jaha.
--- Nja, jag har varit sprinter också ... --- Oj då!
--- Vad har du gjort då ? --- Njaä, jag har väl inte idrottat så mycket ... --- Nehä ... De hade beställt in drömkakor, han älskade att låta den spröda hinnan smälta mot gommen.
Men nu kändes bakverket bara segt och hårt.
--- Dåliga drömmar nu för tiden ... --- Nej nej, inte alls ... --- Neeej, jag menar kakorna.
--- Jaha ... Jo jo, dom är inte så goda ... Löfman var under observation, några färdigtävlade slungbollsflickor satt vid ett bord bakom hans rygg och samtalade lågmält.
--- När blir det höjdhopp då ? --- Neeej, ja, jag vet inte ... Nu kanske.
--- Håller du inte reda på det ? --- Nä, jag har gjort mitt för idag ... --- Ska du åka hem nu då ? --- Nja, jag vet inte ... Jag ska väl titta lite kanske ... --- Ska vi inte slå sällskap ? --- Jo, det kan jag väl göra ... De gick ut i gruset igen och satte sig på en grön träbänk under kaféfönstret.
Några vaktmästare kom släpande på höjdhoppsställningen från skjulet på andra sidan planen.
--- Nu ska du se!
..., sa Caesar, men fick inget svar.
--- Vad är det jag ska få se ? --- Ja, höjdhopp, förstås ... Den finaste idrottsgrenen.
--- Jaså ... Löfman tycktes somna bredvid honom, han kände hur den unge läraren gled längre och längre ned för sitsen.
Fröken Jacobson gick förbi, en rödhårig kvinna i fyrtioårsåldern, och hon nickade förstrött mot bänken.
Man kanske trodde att han var nån sorts skolinspektör!
Lärarna tog försiktiga, nästan repeterade steg och antecknade varje detalj i sina protokoll, till och med den perfekte Simonsson vid kulstötningsringen kände sig påpassad.
Om det inte var ordning på honom, hur såg då världen i övrigt ut!
--- Varför kom du hit ? frågade så plötsligt Löfman.
--- Tyckte det kunde vara roligt att titta ... --- Tycker du, ja ... --- Du själv då ? --- Äh ...!
Han slog ifrån sig, vände bort huvudet och vinkade mot några omklädda flickor.
Höjdhopparna började på nittio centimeter, man ställde sig på prydlig rad, det var kemiläraren Olsson som höll i trådarna.
De fick pricka av sig själva på hans namnlista, han räknade efter, men fann inte för många kryss.
De frånvarande kunde inte göras närvarande.
De kaxigare stod över, flinade brett åt den löjliga höjden.
Man tog den här tävlingen mer på allvar, i längdhoppsgropen kunde ju ingen se så tydligt var man hamnade.
Men här föll man ut en efter en, det var något man måste klara eller inte klara.
Folk började långsamt troppa av nu, latsorkarna skulle nog ha valt sextio meter ändå, tio sekunders idrottsdag och sen hem till mopeder och cyklar.
Hopparna serverades som på bricka framför hans ögon.
Ribban låg inte ens i jämnhöjd med inhägnaden runt planen.
Tjong!
Juniorkulan tog mark någonstans borta vid vattengraven, Simonsson drog ut måttbandet ur den bruna hylsan och höjde tre fingrar i luften.
Resultatet var omöjligt att uppfatta här ifrån.
Gymnastikläraren satt väl hela tiden inne i huset och drönade, stundtals hördes hans röst vina genom lövmusiken.
En lång harkling inledde varje anförande, som om han styrkt sig med en borre i skräcken för sina egna ord.
--- RESULTAT : SEXTIO METER POJKAR C.
ETTA : HÅKAN NYSTRÖM, 9G :23,7,9.
TVÅA : URBAN FRANSSON, 9Y :27, 8,6 ... Håkan stod självsäkert lutad mot stora läktarens vägg, hade slängt bagen över axeln och höll hov för en skara flickor.
Var det inte Johan Strömberg som rev så katastrofalt ? Caesar ryckte till.
Brandkårspojken reste sig ur sandgropen och spelade oberörd medan han borstade av benen.
--- Vad är det ..., frågade Löfman med illa dolt ointresse.
--- Det var en grabb där jag kände igen.
--- Det är väl inte så konstigt, Mariekäll är ju stans största skola ... Jo, det var Johan.
Nu hade han fått syn på Caesar och nickade förbigående med ett osäkert flin.
Olsson skällde ut hans dåliga teknik, men hela tiden slängde han ögon mot träbänken.
--- Jag går nog fram och tittar ett tag ... --- Ja, är du intresserad så ... --- Ja, det är jag.
Det följde så några nya skräckexempel, man försökte inte ens.
De allvarligas hånleenden innehöll ganska mycket avundsjuka, tänk om de själva inte haft pressen på sig ... Det blev Johans tur igen.
Han koncentrerade sig länge, spottade i nävarna och såg ribban som livets enda stötesten.
Där stod Caesar Lund och glodde på honom, vad Fan han nu hade här att göra ... Och inför bekanta utom skolans ram ville han göra ett gott intryck.
Han kikade mot klockan på omklädningsrummet, kvart över tio.
Och Lasse, som sprungit sextio meter och kommit sist, skulle snart tröttna på att vänta.
Det gjorde ont, fruktansvärt ont.
Att få järnribban mot knäet just där, där skridskoskenan skurit in.
--- Sjåpa dej inte!
Det var Olsson som flög fram.
Den gamlike, alkoholiserade fuxen.
Det sas att han drack upp den 96%iga spriten i kemilabbet.
Var det därför han alltid skulle djävlas ... --- Ja!
!!
--- Kom med här!
Och Caesar såg allting, såg hur Olsson tog honom avsides.
Han kunde inte höra någonting i alla fall.
Gudskelov ... --- Ja, jag gör mitt bästa ... Kan väl inte rå för att jag skadade mej ... Pyttsan!
Det var länge sen han gjorde sitt bästa i gymnastiken, så snart den gamle majoren tittade bort försökte han smita undan.
Annars cyklade han på tandem utan att trampa.
Tredje försöket.
Caesar ville inte ge sig, han stod fortfarande kvar, helt absorberad av skådespelet, han tänkte tala med Johan när det var över.
Över!
Han kunde inte dölja sin glädje, även om det inte ingick i hans planer.
Lasse ruskade på huvudet och gav sig besviken iväg, till och med Olsson drog på käften.
--- Bra, ropade Caesar.
Löfman spratt till.
Var det ett bi som stuckit honom ? Han såg bara ryggen på den underlige höjdhopparen, skulle väl ta och gå in till majoren och ta reda på när han kunde gå hem.
Elva!
Jaha.
Då var det bara att sitta kvar då.
Kul kul.
Men mycket motvilligt kände Johan ett slags glädje över sin prestation, det gick så långt att han nu började ta tävlingen på allvar.
Han såg Caesar stå bakom räcket, leende och nickande och han ökade stadigt ansatsen.
Han sprang så fort att han inte hann hoppa, tog i ribban med handen och vräkte ned den i sanden.
--- Nej, vad är det för stil!
..., hördes Olssons knarrande stämma.
Han svarade inte, satte sig med nacken mot fotbollsnätet och såg hur de andra elegant klarade höjden.
--- Ja, nu är det du igen ... STRÖMBERG!
--- Jag vill inte ... --- Nej, kom här nu ... --- Okey då ... Caesars ansiktsdrag hade gått i moln, men han stod ännu kvar, lik förbannat var han där och krävde nu att Johan ... skulle klara.
Upp i alla fall.
Nej.
Det är fotarbetet, det är fotarbetet, tänkte Caesar och kände igen sin röst från ändlösa instruktionskvällar.
--- Du, Johan ... --- Mmm, muttrade pojken och såg ned i kolstybben.
--- Det är ingenting att skämmas för, det här, förstår du.
--- Nejnejnej ... Skulle vara kul om jag var lite bättre ... Nu såg de in i varandra, Johan drog försiktigt i munvinklarna och rusade tillbaka till sitt tredje försök.
Löfman hade tänt sin pipa, lutade huvudet mot väggen och låtsades lapa sol med slutna ögon.
Men han kisade och observerade omsorgsfullt benen på de förbipasserande skolflickorna.
Vad Fan skulle han vara lärare för ... Sitta här som den värsta ... gårdvar.
Om tio minuter fick han gå, den där satans majorn skulle inte hinna röra en fena.
Nu rev Johan igen.
Vad Fan kunde det vara för märkvärdigt med den där killen ? Han hade haft honom någon gång i kristendom, en sån där dötråkig lektion då han inte ens haft med sig boken, fick sitta och spåna med eleverna och berätta om Pauli resor med hjälp av klassrumskartan.
Svetten dröp om Johan.
Han stannade en stund vid Caesar, som lovade att skjutsa honom hem, sedan försvann han hastigt in i huset och sparkade till soffbenet i förbifarten, så Löfman skakade till.
--- Vad Fan gör du!
Men Johan var redan inne i omklädningsrummet.
Duscha ville han inte, han letade bara snabbt reda på sina saker bland alla väskor och byxor som låg och skräpade på bänkarna.
Den där punschiga " Snobben " ute på bänken fick tycka vad han ville.
Vad satt han där för förresten ? Kunde inte han göra nytta någon annanstans ... 3 --- Varför sa du att du skulle skjutsa mej ... Handlaren i den gula träkåken på Falkvägen stod på trappan och nickade godmodigt åt kunderna.
Han töjde ut hängselstroppen och slaktarförklädet blev stort som ett tält.
--- ... när du inte hade bilen med dej ? --- Det kan väl vara skönt med en promenad ... --- Äh, jag vill hem ... Men Johan tänkte efter, lyssnade noga på skrapet bakom villahäcken.
En liten pudel stack fram sin svarta nos mellan buskarna, stod en stund orörlig och släppte så ut sitt gälla skall.
Han var rädd för hundar.
Egentligen.
Men det gick inte an att visa så här för vem som helst.
Pudeln hoppade fram och tillbaka inne på tomten, till slut blev den fullt synlig i den vita utsirade grinden.
--- Du är väl inte rädd för den där ... Rädd var han ju inte, det var inte det det gällde.
Han hade tänkt sig att komma hem, men vad skulle det betyda ... Plugga för den tråkiga kristendomsskrivningen.
Låta blicken falla på den unga lärarinnan Hillevis bröst.
Hon hade varit nunna, sa hon.
Någonstans nere i Frankrike ... Han svarade inte.
Det var ingen fråga.
Svaret viskade i de blommande äppelträden, i monoton musik från lövsågar på verandor och lekstugor, små gulblå flaggor som smattrade mot nymålade stänger.
--- Har du aldrig bott i villa ? --- Nja, jag är ju född nere i Småland ... Min pappa har en villa ... --- Stor ? --- Nej, som dom där i Vibergen ungefär ... --- Jaså, inte större ... Nej, större var den inte.
Tillräckligt stor för att rymma mångas sorg.
Och gubben som gick upp och ned i trädgårdslanden.
Ringde någon gång, men hade inget att säga.
--- Tycker du det är roligt med idrottsdagar ? --- Nej, jag är så dålig ... --- Dålig ? Ja, men det är ju alla i början ... --- Jag tycker jag har hållit på så länge ... --- Du kan bli bättre.
--- Hur då ? undrade Johan skeptiskt.
--- Du har ju ganska bra fotarbete ... --- Jag är så rädd ibland ... --- Hur då ? --- Ja, jag tror att jag ska fastna på ribban eller nåt i den stilen ... --- Det är sånt där man alltid känner ... --- Det är mycket roligare i historia ... --- Vadå ? --- Det är mitt bästa ämne.
Och tyska.
--- Aus, ausser, bei, gegenuber, mit, nach, seit, von, zu ... --- Dativprepositionerna ...!
Har du läst tyska ? --- Lite ... Det fanns brandmän ... Jaså, Caesar kunde tyska, ännu en gång hade han haft en förutfattad mening.
Det fanns annat än eld i deras hjärnor, tarmarna var inte uttjänta slangar.
--- Du måste idrotta också ... --- Ja ... ? --- Och inte bara läsa.
Nu lät han som majorsnazisten.
--- Neeej, men det är så tråkigt.
--- Det behöver det inte vara ... Varför gick han med.
Över Grödingevägen, där han kunde se ända hem ifrån backkrönet.
Caesar var kanske en ful gubbe ... Vad skulle grabben tro om honom ? Bara släpa med honom så där, han kunde väl ha kommit på något, vad som helst, bara det var lätt och konkret.
--- Tycker du det ska bli roligt att se hur jag har det ? --- Visst ... --- Får se om jag har nånting att bjuda på ... --- Ja, annars kan vi köpa några bullar ... Ligger det inte en affär där ... Johan började få ont i fötterna.
Han skulle sitta, bara trava på gick ju inte ... --- Är det långt kvar ? --- Nej, det är bara runt hörnet där.
Det stora grå huset.
--- Ja, just det ... --- Jaså, du vet var jag bor ... ? Och alla hemligheterna uppdagades.
Inte ens hissen var hans egen, maskineriets suckande melodi hade många kompositörer.
Någon hade stått med en tuschpenna och dragit ett långt ostadigt streck hela vägen från golvet upp genom trumman till högsta våningens dörrglas.
Johan slipade sin tumnagel mot plåtväggen och tryckte till med hela sin kroppstyngd när hisskorgen stannat.
Lägenheten berörde inte hans näsa, den luktade bara luft och tomrum.
Tingen förblev stumma för honom, det var som att kliva in i en tavla.
--- Ja, här bor jag ... Tråkigt var det, inga leksaker, inget ljus, alla de stängda dörrarna som reglats av de uteblivna handslagen.
Johan tyckte att våningen var obebodd.
--- Vill du ha lite saft då ? Han gick runt i rummen, sängkammaren med det släta formgjutna överkastet, tunna gardiner utan upphäktade repliker, aldrig prat och stoj, kuddkrig och utspillt morsdagskaffe på lakanen.
Den ensamma herrbetjänten invid garderobsväggen påminde om en giljotin eller ett hotfullt medeltida pinoredskap.
Där stod tofflorna symmetriskt inordnade i jämnhöjd.
--- Vi kan väl sitta i vardagsrummet ? Vad var det grabben tänkte på, som han gick omkring här och rotade.
Det kunde väl inte vara roligt ... Någonstans förstod han att han måste hålla kvar honom, uppbåda alla krafter för att bli intressant och lockande.
Brevet från Bodil på nattduksbordet ... --- Kom!
Han hade dukat upp på soffbordet, den stora glastillbringaren med hjärtemönster, full av isklirrande hallonsaft.
Bullarna på det korgflätade kakfatet och några skrumpna skorpor från skafferiet.
Johan föll tillbaka i fåtöljen, de fällda persiennerna silade in ett gallerförsett ljus, en liten romboid fotbräda bildades på golvet.
--- Vad mycket böcker du har!
--- Ja, jag gillar ju att läsa som du ... Johan kunde knappt hålla sig kvar i stolen, han ville slafsa i sig, torka munnen och gå fram till hyllraderna.
--- Vad tycker du om att läsa då ? --- Franz Kafka, känner du till honom ... --- Jaa, men är det nånting för dej ... --- Han är bra.
--- Jo visst ... --- Sen gillar jag Dostojevskij ... --- Ja, det har jag också ... --- " Ynglingen " med ... ? --- Nej, det tror jag inte ... Har han skrivit nåt som heter så då ? --- Jo, jag har sett i en uppslagsbok ... Vart skulle pojken föra honom ? Det skulle inte gå att sitta här och prata.
Han hade ofta önskat sig en diskussionskamrat som läste bra böcker, men en femton års grabb ... --- Får jag titta ? --- Visst, varsågod ... Bara han inte bad att få låna!
Caesars plitiga handstil hade tecknat inköpsort och -datum i varje volym.
Ibland skrev han dit en längre dagboksanteckning eller notiser om väder och vind.
Försättsbladen täckte hans egen historia.
--- Den här har vi också ... --- Jaså.
Ja, den är väl en tjufem år gammal ... Johan stod och vägde första bandet i idrottsuppslagsverket.
Aj-aj, om han skulle se alla förkryssningar och kommentarer ... Och pressade hårtussar och blommor ... --- Kan du ta hit det.
Jag ska slå upp en sak ... --- Vilket band ? --- Ta det du håller i handen ... Han plockade bort de lösa inläggen och gömde dem under Stockholms-Tidningen på soffbordet.
--- Ja, just det.
AIK bildades 1891 ... --- Det visste jag!
--- Ja, då kunde jag ju ha frågat dej ...!
Johan fortsatte söka, drog då och då ut en bok ur någon hylla, men han upptäckte snart bokstavsordningen och koncentrerade sig på sina favoriter.
Favoriter ... Där möttes de, de hade någonting gemensamt.
Lungsiktiga och epileptiska föll gudarna ned från Parnassen och hamnade framför deras fötter.
Men pojken hade inte samma liv som han, samma erfarenheter kunde han inte ha.
Att de tyckte om samma böcker måste vara en tillfällighet.
Egentligen var han ju ganska lillgammal.
Att de tyckte om att hålla i samma pappersklumpar sa ingenting.
Absolut ingenting.
--- Johan, varför tycker du om att läsa ? --- Jaaa ... Jag vet inte egentligen ... Det har bara blivit så.
--- Vet du varför jag gillar att läsa då ? --- Nej ... --- Nja ... Jag tror det är nån flykt av nåt slag ... Att komma bort, liksom ... Från vardagen.
--- Ja, när man har det tråkigt är det bra att kunna ta till en bok ... --- Nej, det är inte så jag menar ... Det behöver inte vara tråkigt.
Det är inte alltid tråkigt att diska och bädda sängen och så ... Ibland är det riktigt roligt.
Nej, men du vet, många böcker handlar ju om en annan värld.
En tillvaro, som inte ser ut som ens egen.
--- Jag tycker om att läsa böcker om främmande länder ..., sa Johan och slog sig ned i fåtöljen.
--- Jo, det är klart ... Men det är inte bara länder som är främmande ... --- Hur då, menar du ? --- Ja, jag vet inte hur jag ska förklara ... Människor och världar och ord.
--- Ja, man lär sej massor av nya ord på att läsa ... --- Ja, ord som ... som täcker saker som vi inte har namn på.
Ta till exempel det här, det är ett askfat, va ... Det är inte svårt att förstå.
Men det kan finnas saker som det är svårt att sätta ord på.
Känslor och så ... --- Jaaa, där är ju Kafka fin ... Började han inte resonera med grabben igen ? Vad kunde han begripa av Caesars liv ? --- Hos Kafka finns det där, alltså ... En annan värld.
--- Har du slutat hoppa höjd ? --- Njaaa, sluta och sluta ... Det finns inte så mycket tid numera.
--- Men du kunde ju ha varit med nu när vi hoppade i plugget!
--- Vad tror du läraren skulle sagt om det ? --- Det vore skitkul ju ... Du kan ju hoppa!
--- Det är inte så farligt ... --- Vad är ditt personbästa då ? --- Jaaa ... En och nittiofyra.
--- Ojojoj ... Det är ju mycket längre än den där djäkla Olsson är själv.
Du kan väl hoppa över honom!
--- Det var tjugo år sen.
--- Du hoppar väl i alla fall bättre än vad jag gör!
--- Jo, kanske ... --- Ska vi göra nåt roligt ? --- Ja, vad har du tänkt dej då ... --- Vi kan väl slå upp lite mera saft, jag är rätt törstig faktiskt.
--- Ja, det är väldigt varmt ute.
--- Kan du inte dra för gardinerna också ... --- Men blir det inte för mörkt då ? --- Jaa, det är väl bara mysigt ... Vi kan ju tända en lampa.
--- Du kan dra för, så går jag ut och gör i ordning saft.
Vattnet som aldrig ville bli kallt, kranen som spolade och spolade, barnen som cyklade kors och tvärs över parkeringsplatsen på sina trehjulingar.
En kvinna kom ut ur ICA-hallen, gick fram och luggade sin lille pojke.
Han började gråta skärande och hon blängde ilsket på honom, tills hon lade märke till Caesar i köksfönstret.
Så strök hon sonen över kinden.
Liknade hon inte Bodil ? Kanske var det hon, kanske drev hon gäck med honom ? Hon var egentligen en tvåbarnsmamma, lyckligt gift och förankrad i vardagen.
Bodde hon i huset bredvid ? Det var inte den söndervittrade kvinnan med sina eviga cigarretter i det röda paketet.
Varför skulle han fly från det här ? Varför skulle han läsa sig bort från det som stod honom närmast ? Och i vardagsrummet satt en femtonring, inne på samma spår.
Det gällde att rädda honom.
--- Vad lång tid det tog ... --- Har du suttit och väntat ? --- Jaa, det spolade och skvalade ... --- Det var vattnet som var ljummet.
--- Mmm, vad gott det var ...!
Det nästan bränns ju ... --- Jo, men en sån här dag måste man ha kall saft.
... Vad var det för roligt vi skulle göra sa du ? --- Jo!
jag tänkte på en sak som jag ibland brukar göra med en av mina kompisar.
Då brukar vi ha Lilla Focus.
Man får ta en sida i uppslagsboken och så säga ett nummer.
Till exempel, om du säger trehundrafemtiotre och så nummer sju ... Och så läser jag upp det sjunde uppslagsordet där, sen ska du berätta om det ... Kan vi inte göra det med dom här idrottslexikonen ? --- Njaa ... Jag tror inte jag kan så mycket ... --- Jo, du är ju mycket äldre än vad jag är.
Då måste du känna till dom här gubbarna bättre ... --- Ja, okey, det kan vi väl göra ... De lade ner de nio banden på golvet mellan soffan och fåtöljen.
--- Får se nu, sa Johan och förde fingret nedför sidan.
Nummer åtta, var det det du sa ? Walk over ... --- Ha!
Jo, det är när två lag ska mötas i en match och det ena laget inte kan ställa upp, dom blir förhindrade på nåt sätt ... Då får det första laget sina två poäng i alla fall, utan att spela matchen.
Då kallas det vinst på walk over.
--- Ja, just det ... Ja, det var ju inte svårt.
--- Nej, men jag får väl min poäng i alla fall ? --- Jo jo, jo visst ... Nu kan jag få gissa!
--- Konståkning.
--- Oj, det var långt!
Kan du inte begränsa det på nåt sätt ... --- Ja, du ska få berätta lite om några kända svenska skridskoåkare, konståkning alltså ... --- Jaha!
Först har vi Ulrich Salchow, han vann väl tio VM tror jag.
Sen har vi framför allt Gillis Grafström, han vann ju en massa OS och var en enormt stor konstnär ... Han gjorde väl såna där fina åttor och så ... Sankt Moritz ... --- Jag har varit där, Johan ... --- Sankt Moritz ? Det är väl en sån där ganska fin vintersportort ? --- Jo, jag var där en gång och åkte skidor i skogarna.
Jag hade sparat ett helt år till det ... --- Jag har knappt aldrig åkt skidor.
Jag har bara stakat omkring på brandstationen, runt eken där ... Bakom planen.
--- Nej, det är inget roligt ... När man ger sej ut på skidorna är det ju för att man vill se stora fria ytor.
--- Ja, jag tyckte det var kul i alla fall ... --- Jag såg dej där en gång, när du åkte runt.
Det var för några år sen, en vinter ... Jag tänkte : varför ger sej killen inte ut i skogen, uppe på Torekällberget så finns det väl spår ? --- Nja, det är så långt att gå ... --- Jaa, lite får man väl offra.
--- Så hade jag inte några pjäxor heller, bara slamkrypare.
Dom där bindningarna lossnade hela tiden ... Sankt Moritz, Sankt Moritz ... Vad är det din bil heter nu igen ? Är inte det en vintersportort ? --- Cortina, ja ... --- Ja, just det, det är en väldigt bra rallybil ... --- Ja, det finns några såna där med trimmad motor ... --- Ja, Cortina, det är väl också en vinterort ? ... --- Ja, det ligger nånstans nere i Alperna.
--- Har du varit där också ? --- Nej, det har jag faktiskt inte.
Det skulle ju vara skojigt att åka dit ner med bilen ... --- Det har visst varit hockey-VM där nån gång ... --- Ja, det var för en sju --- åtta år sen ... Nej, det kanske är längre sen ... 55 tror jag ... --- Olympiaden 56 ... --- Ja, just det!
Det stämmer ... Då var Flodan med ... --- Och Tumba och ... --- Hur kan du veta så mycket om idrott ? Du var ju bara i koltåldern då ... --- Nja, jag har tittat och suttit och läst en massa böcker om idrott ... Slagit upp resultat och ... Vi har den här Focus, vet du, Focus Index ... Där står alla rekord och olympiaresultat ... --- Det kan vara ganska kul att känna till dom där grejorna ... Så då ska du bli som den där gubben härifrån stan, som ställer upp i Tiotusenkronorsfrågan, Dahllöf heter han visst ... --- Jag har faktiskt kunnat rätt många av hans frågor ... --- Tycker du inte det är konstigt att man ska sitta och snöa in så där ? Bara på en massa siffror och tabeller ... --- Nej, jag tycker det är ganska skojigt ibland ... --- Jo, men det är så abstrakt ... Det är ingenting att ta på, liksom ... --- Nej, om man bara sitter och läser siffror och resultat, då är det inte så kul ... --- Jaså, vad gör du med dom då ? Sitter du och gör statistik och lär dej räkning på det ... --- Nej, jag har en massa egna lag.
--- Jaha ... Hur då ? --- Jo, med hockeyspelet som jag har hemma ... Då hittar jag på egna lag med egna spelare och sånt ... Sen gör jag en serie på det.
--- Vad heter dom bästa lagen då ? --- Ja, Brandkåren har ett lag ... --- Jaså ... Har du namn på spelarna då ? --- Jo visst!
I Brandkåren står " Torkan " i mål.
--- Tror du han kan mota några puckar då ? --- Nej, jag vet inte ... Han är ganska bra faktiskt, Brandkåren är ett väldigt bra lag.
--- Jaha ... Vem är det som är bäst då ? --- Njaa, det är klart ... Det är ju Uffe.
Han är center.
--- Ja, det blir väl så där i hockeyspelet att centern gör dom flesta målen, för han står närmast ... --- Ja, det är alltid han som blir skyttekung.
--- Det är väl fusk ...!
--- Njaa ... Sen har Prästerna ett lag också ... --- Va ?!
Vilka då liksom ... --- Jaa, jag har tagit in stans präster i laget.
Håkanson och Stefanson och allt vad dom heter ... --- Ja, det var ju kul.
Rektorn här på Bibelinstitutet, är han med där också ? --- Jo, just det, han spelar vänsterytter.
--- Du har väl konfirmerat dej nyligen, va ? --- Ja, för ett år sen ungefär ... --- Talade du om för prästen då att han var med i hockeylaget ? --- Neej, det kunde jag ju inte säga ... Jag fick en bandspelare när jag konfirmerade mej ... --- Jaså du ... Jag kommer ihåg att jag fick en glasskål på min tid ... --- Ah ...!
Glasskål!
Vad ska man med det till ? --- Ja, den var väldigt fin då ... Konstifikt gjord och ... --- Nej, nu när jag har bandspelare så brukar Olle och jag spela.
--- Vad har ni för användning av bandspelare då, när ni ska spela mot varandra ... --- Nej, det är jag som spelar och han refererar.
Så läser han in det på band, så låter det som i radion ungefär ... --- Ja, ni hittar på mycket nu för tiden ... --- Har du inga egna soloidrottsmän ? --- Nej, det är inte lika roligt.
--- Varför inte det då ? Dom som verkligen gör nånting, som tar ut sej ... Du vet, i lagidrotter kan man ju alltid lita på nån annan ... --- Nää ... Titta på hockeyn, är inte Sport ett lagmaskineri kanske ... --- Jooo, men det är ju alltid stjärnor i lagen, som får jobba hårdast ... Sen är det dom som hänger med av bara farten.
--- Vem gör det i Sport ? --- Nej, jag vet inte så noga ... Men det är allmänt, det gäller alla lagidrotter.
Fotboll, handboll och bandy, det är alltid en eller två stjärnor.
Och sen så ska dom där stjärnorna från olika lag stuvas samman i landslaget och bilda ett nytt lag, topplag.
Det fungerar aldrig, för dom är vana vid att vara bäst hemma i byn.
Och sen så ska dom möta en massa andra kaxiga figurer, som också tror att dom är bäst ... --- Hur ska man göra då ? Ska man ta ut ett klubblag ? --- Nja, det blir väl samma sak där egentligen ... En gång så tog dom ju ut Djurgår'n som landslag i hockey, vet jag ... --- Joo, men när man jobbar i ett lag, då vill man ju vara bäst.
Då vill man jobba sej fram och bli lagets stjärna ... --- Det vill väl alla göra, Johan.
--- Men alla kan inte vara bäst ... Titta i Sport, det är " Stisse " ... --- Jo, det är klart ... Men det bästa sättet, om man vill vara bäst, är att tävla i en teknikgren.
--- Ja, det är så dåligt med publik ... --- Publik ... Jag ska säga dej, Johan, att vill man vara bäst på nånting, det tror jag alla vill som börjar idrotta ... Då bryr man sej inte så hemskt mycket om publik.
Nej, det är nånting långt inne i en, som driver en på nåt sätt, tror jag.
Jag har i alla fall upplevt det själv ... Man vill liksom visa nånting, visa vad man går för.
Visa för sej själv om inte annat ... Just när man hoppar höjd och man ser hur dom lägger ribban högre och högre upp ... Först så tycker man det är fantastiskt när den räcker en upp till bröstkorgen ... Och sen när den når upp till halsen, och sen när den är i jämnhöjd med ögonen ... Man tror aldrig man ska klara av det ... Och sen så gör man det ... Höjer och höjer.
Hur tror du inte dom där topphopparna, Brumel och dom, känner det ... --- Ja, dom ja ... Det är ju samma sak med ryska hockeyspelare, dom får ju träna jämt ju ... --- Jo, dom har fina träningsmöjligheter, men ojojoj, vilken konkurrens!
Där gäller det verkligen att vara bäst.
--- Varför ska man vara bäst för ? Egentligen ... --- Därför att man vill ta ut sej, man vill känna sej trött, nästan känna hur alla muskler i kroppen håller på att gå sönder ... Och så vet man att man har gjort nånting ... Man lever!
Jag menar, om vi sitter här och läser trettitusen böcker, vi lever inte, Johan!
--- Man ser såna här tråkiga spelare, som håller på och harvar i laget, år ut och år in, och aldrig kommer dom med i nåt landslag eller nånting.
Jag förstår inte ... Varför håller dom på egentligen, tror du ? --- Ja, men det är som jag säger, Johan ... Publik och UK-chef och allting, man bryr sej inte om dom ... Dom kanske inte spelar så vackert, kanske inte gör så många mål ... Men dom jobbar ... --- Förr, när jag var mindre, då försökte man vara bäst i idrott.
Men när jag såg att jag inte var bäst, då ville jag vara sämst i stället ... Det är ju också ett sätt att märkas.
--- Du vill att du ska synas på planen, du ... Men om du tränar ditt fotarbete och fortsätter hoppa höjd och inte är rädd för ribban och inte bryr dej om om det är regnigt och tio åskådare en kväll när du hoppar ... Känner du inte hur du kommer närmare och närmare himlen ... --- Jo, kanske ... Men jag har aldrig hoppat så högt.
--- Eller jobba i laget, om du föredrar det ... Men då ska du veta, att om du gör din insats, om du ger allt du har och kroppen känns som en sönderslagen boxboll på kvällen, då kan du vara nöjd ... Då har du gjort ditt, då har du gjort vad du kan.
Men så kanske det finns en annan kille i laget, han duschar lite lätt efter matchen, rättar till frisyren och skuttar iväg på dans eller ut till sin bil med nån tjej ... Om han gör en dålig match, så hjälper det inte hur du sliter.
För ett lag beror på flera personer ... --- Jo, det är klart ... --- Därför har jag aldrig tyckt om att spela fotboll eller hockey.
Man vet aldrig var man har dom andra.
--- Men det är radarn som klickar då!
... --- Vadå radar ? --- Ja, radarspel ... Du förstår, du måste ha ett radarspel ... Ja, som mellan Sura-Pelle och Lasse Lundwall eller Bajdoff och Zamora ... Stisse och Uffe i Sport.
Där fördelar dom rollerna, förstår du ... --- Stisse jobbar vid sargen och tar puckarna från motståndaren.
Och så spelar han in till Uffe, som bara står där och är beredd och gör mål.
--- Ja, Stisse är verkligen blåställslirare ... --- Och Uffe är spjutspets, va ... Jag känner till dom där två begreppen.
Antingen ska man vara tråkig i blåställ eller som en blixt, en spjutspets ... Jag vill vara både spjutspets och blåställ på en gång ... --- Det kan du väl inte, Caesar ... --- Jo, om jag vill vara bäst.
Och när jag tävlar är det för att vara bäst.
--- Ja, jo, det är riktigt ... Det är som jag gör i plugget.
Det är som en tävling, alltså ... Det är jag och Uno, Uno det är min kompis, han försöker vara lika bra i plugget som jag är ... Nej, jag skryter inte nu, jag har bäst betyg i alla fall ... Men ... Då är det som en tävling!
--- Ja, just det ... Och du vill vara bäst, va ... ? --- Klart jag vill ... --- Då blir du det.
Medaljerna!
Han måste visa honom dem.
Se vad jag fått för min enstöriga tjurighet ... Ta på dem, de är ganska blanka nu, men oj vad glad han blev när han fick dem, satt på tåget och vägde dem länge i handen.
De var så tunga, han trodde de var av riktigt guld, gjorde dem ännu tyngre.
När han kom hem letade han med lupp efter årsstämpeln.
--- Såna där har farsan också!
--- Ja, han håller nog med mej ... --- Vadå ? --- Att det är underbart att hålla dom i sin hand.
--- Jag har bara bronsmärket i orientering ... --- Men det är du, du som har vunnit det ... --- Halva klassen fick guld.
--- Strunta i dom, guld tar du en annan gång ... --- Jag gör alltid det slappaste på idrottsdagarna.
--- Vad är det då ? --- Jaa, funktionär ... Eller också kan man vara sjuk ... --- Vad är det för stil ? --- Jag har ju ingen chans ... Caesar var alldeles upphetsad nu.
Kanske var han lite konstig i alla fall, som någon sagt i gymnastiksalen.
Oja sig så där över några sketna DM-medaljer!
... --- Vad är det där ? Är det SM-bucklan ... --- Neeej.
Dom får nästan likadana plaketter där, den där fick jag i brandkårsmästerskapen, faktiskt ... --- Vad konstigt, en liten tävling och en så stor pokal ... --- Det brukar vara så.
--- Har du inte sett proffslagen med Stanley Cup då ? Den är stor som en dopfunt ... Vägguret slog fyra, solen hade gått bort nu och rummet med de fördragna gardinerna bäddade in deras rörelser i ett flor av ljusdunkel.
Hastigt skyndade Caesar fram till fönstret och drog ifrån.
På balkongtröskeln märkte han att det regnat en skvätt under eftermiddagen.
--- Det gör väl inget att jag drar upp persiennerna, sa han trevande.
Johan satt inte stilla längre.
Vad var halvmetersstapeln ? Idrottsstatistik, en overklig värld att kliva in i.
Lärarinnan Hillevis bröst var verkliga, de tecknade sig så runt och mjukt i den grå konstfiberblusen.
I förra veckan hade det varit trängsel i trappan och han hade pressat sig så nära han kunde.
Åh, han skulle forma sina händer, kupa dem och låtsas att det var av en händelse.
Han skulle spionera på hennes hemväg, gå in i huset mittemot och se en flik, en liten mjuk yta från farstufönstret på andra sidan gatan.
Caesar gick runt i rummet, röjde upp på soffbordet, som om han skämdes.
Kanske skulle någon komma och klä av sig för honom, böckerna stuvas in i bokhyllan, osprättade och olästa.
Men var det sant allt som Johan hört om honom, att han bara satt ensam och var " svårtillgänglig, men en djäkligt fin människa ", som pappa sagt.
Det måste utforskas.
--- Jag måste nog gå hem och äta ... --- Ja, undrar dom inte var du är ? --- Njaa ... --- Jag kan skjutsa dej om du vill ... Du kan ju komma nån annan gång och titta på mina medaljer.
--- Allt är inte guld som glimmar ... --- Nej.
Varför säger du det ... --- Vet inte.
Men det är väl så.
Caesar hängde länge med nödcigarretten i köksfönstret.
Med jämna mellanrum vände sig pojken om och vinkade, ända tills han försvann utom synhåll vid Tältbacken.
Ja, han kanske fortsatte då också.
4 Nog för att Johan hade lärt sig tyda Allans humör.
Det var starkt och rättframt, väjde aldrig undan.
Han kunde förutspå nästan varje reaktion hos fadern.
Ofta var han sävligt lugn, med täta skott av uppsprickande leenden, entusiastisk inlevelse i TV-program, radionyheter och så vidare.
Men för det mesta var han bortom.
Det var svårt att förklara, det fanns bara som en känsla hos Johan.
Känslan av att fadern inte riktigt var närvarande.
Och när man knackade honom på axeln ryckte han till i vredesmod och fällde en smattrande katalog av svordomar över omgivningen.
Naturligtvis var det jobbet som spökade.
Under de fyra åren som brandmästare hade han blivit gradvis mer irriterad och sömnlös.
Han låg i sängen och vred sig, kände väl samvetskval och visste att han borde sova, men det var ett ansvar som vilade tungt på honom.
På Elsas frågor kunde han inte riktigt svara för vad ansvaret gällde.
Ibland var han upprörd över brandmännens lojhet och förklarade att det bara var han som smakat på den gammaldags hederliga arbetsmoralen.
Det kunde gå så långt att han dömde ut hela kåren som dagdrivande oduglingar.
Men strax ångrade han sig igen, åtrade som han själv uttryckte det.
Det var bara ett utslag av missnöje, problem med brandkårens budget, som alltid prutades av drätselkontoret.
För första gången hörde nu Johan att han såg fram mot pensionen, dagen efter hade Allan bokstavligt åldrats inför hans ögon.
Det var något hederligt ändå över det ostadiga humöret.
Han kunde aldrig förställa sig, le taktiskt för egen vinning eller tala mot sina egna intressen.
Han ville att arbetet skulle flyta, det var något man var satt att göra och då måste det fullföljas.
Det var en dröm om Balansen, som Johan inte kunde tåla.
Skulle det inte gå lika bra att släcka om han målade de röda brandbilarna gröna ? Varför hade brandbefälen axelklaffar och inte ärmränder som sjöofficerarna ? Varför bytte Allan till den vita sommarmössan punktligt första april varje år ? Vad var det som sa att den stora bilindustrin inte mådde bäst av att brinna upp ? Johan traskade uppför Järnagatan.
Bland cyklarna nere vid det gamla stationshuset gick en blåklädd man omkring och kände på låsen, plötsligt vände han sig leende mot trottoaren, slog ut med armarna och låtsades leta efter något.
Inne i Televerkets gulröda tegelkåk satt den unge kontoristen böjd över sina papper.
Han hade sett honom hänga där så många gånger och alltid tittade han upp några sekunder med ett inåtvänt leende.
Bilindustrins utsläppta strömmar skulle sätta igång om tjugo minuter, ännu vilade genomfartsvägen i ett avvaktande lugn.
Korvkiosken var stängd, Johan kunde se hur gubbarna halsade pilsner inne på Caltexkontoret, nere på brandstationens fotbollsplan spelade kårens lag i svarta byxor och röda tröjor.
Det var " Torkan ", Uffe Nilsson, Bosse Nilsson, Kent Kihlberg och några till.
De nyaste kände han inte till namnet, de var luft för honom, särskilt nu när det inte var roligt att springa omkring och vara barn längre.
Skulle han hinna till biblioteket före åtta ? Han kände en obetvinglig lust att läsa någon bok om Dostojevskij.
Det bara kom över honom, läsningen hade varit en bok han slagit upp och nu satt och tydde skriften mellan raderna i.
Var det inte Allans humör " Torkan " visade, där han stod med sina uppgivna händer i sidan.
--- Passa då, jag står ju alldeles naken!
ylade han.
Men ingen hörde, spelet fortsatte och han drog sig ned mot försvarszonen igen.
--- I en lagidrott kan inte alla vara till lags, mumlade Johan och klippte de sista tretton trappstegen i tre långa utstagade kliv.
Det hördes musik nerifrån Perssons, hård genomträngande pop.
Kanske var Ulla ensam i huset.
--- Du kan visst aldrig passa tiderna!
! sa Allan upprivet, när Johan stängt dörren bakom sig.
Det var som om fadern stått på plattsättningen under elmätaren och väntat.
--- Vadå för tid ? --- Förstår du inte att vi har varit oroliga ? --- Njaaa ... --- Var har du varit då ? Han gläntade på dörren till köket, Elsa hade just satt på potatisen, på köksbordet var de vita porslinstallrikarna med gråblått lövmönster utplacerade.
Ända hit upp kunde han höra musiken gå igenom trossbotten nerifrån Perssons.
--- Är det jäntan som håller på och spelar den där vråljazzen hela tiden ? sa Allan och vecklade ihop Aftonbladet som om det varit en skitig disktrasa.
--- Måste du ta i så mot Johan ? --- Jaa, du ska alltid gnälla ..., sa Johan med spelad gråt i halsen.
--- Det får han väl tåla!
Jag tycker du har skämt bort honom för mycket ... --- Jag är inte bortskämd ...!
--- Ja ja, nu talar vi inte mer om det ..., sa Elsa och öppnade kylskåpet.
Det blir fläskkotletter idag.
Inne i lilla rummet fann Johan Birger, som vägde på de tunga armbågarna över sekretärens uppslagna bok.
Som vanligt.
Han hade påbörjat sin utbildning till gymnastikdirektör.
--- Er-go-no-mi ..., stavade lillebror från en sluten bok på soffbordet.
--- Jaa, det är när man ska lära sej vilka kroppsställningar som är vettigast ..., sa brodern irriterat utan att se upp från sin läsning.
--- Vadå vettigast ? --- Jaa, hur man ska gå och hållningen när man ska arbeta och så ... --- Är det nåt fel på det sättet jag går då ? Birger tittade upp några sekunder och naglade fast bilden av lillebror på näthinnan.
--- Njaa ... Äh, jag vet inte!
... Lite krokig kanske ... --- Krokryggig!
... Morsan säger också att jag går krokryggigt, ska jag stoppa ner nån kvast i ryggen då, så att jag blir rak ? ... --- Njaa, jag vet inte ..., mumlade brodern halvt borta i sin text.
--- Sträck på dej lite bara!
... --- Maten är klar!
sa Elsa och visade sig i dörröppningen.
Stör inte Birger nu, Johan!
--- Nej nej ... Vi ska väl äta nu ? Familjegruppen samlades vid matbordet.
Han tyckte den liknade en arrangerad tavla.
Det fanns något självklart, orörligt över den.
Han kunde inte säga att han vantrivdes eller tyckte illa om någon av de andra.
De fanns där, trygga och orubbliga, säkra handgrepp att sträcka sig efter när fantasivärlden kändes söndertuggad eller otillräcklig.
Han skalade alltid fläskkotletten och lämnade nonchalant det gulaktiga gelédallrande fettet, som han föraktfullt kallade för " späck ".
--- Ska du inte äta upp maten!
Det var allt Allan sa.
Man tuggade vidare om igen upp och ner.
Han såg försiktigt under lugg på de andra.
Uppträngd i soffan hade han en skyddad överblick.
Birger, brodern som var sju år äldre än han själv, åt sirligt och förbehållsamt.
Han höll så lätt och naturligt i verktygen, man kunde nästan tro att han skulle tappa dem.
När han fångat munsbiten på gaffelspetsen böjde han sig nära nog omärkligt framåt för att kunna möta den på halva vägen.
Elsa åt nästan lika hastigt som han själv.
Men det verkade aldrig uppdrivet eller påhetsat, hennes tankar låg hela tiden tio minuter före och det var som hade hon gett upp den fåfänga kapplöpningen med tiden, men inte ville förlora mer mark.
Allan kunde växla tempo vid middagsbordet som överallt annars.
Allt stod i relation till Aftonbladet på något sätt.
Om han läst det från pärm till pärm med sin gradvis långsammare takt ( förbifarande kultursidor och dubbelvikta sportuppslag ), kunde han lugnt sjunka in i måltidens dofter.
Om den anlänt sent till tobaksaffären och ännu låg halvläst på fönsterbrädet, var maten endast en påtvingad paus.
Det var något som inte stämde idag.
Johan brukade bli först färdig, krypa bakom ryggen på Birger och ge sig in till sina väntande papper i lilla rummet.
Men nu var det bara den tråkiga kristendomsboken som kallade och den korsades med den ivriga lusten att gå till biblioteket.
--- Har du några läxor, Johan ? sa plötsligt Elsa när hon sänkt ned sin tallrik i den löddrande diskhon.
--- Ja, du läser väl läxorna ..., tillfogade Allan mekaniskt.
Vad brydde de sig om vad han läste, bara han kom hem med snygga betygspapper.
--- Betygen är redan satta ... --- Man ska aldrig lägga av att plugga, mumlade fadern ut i luften.
--- Varför har du gjort det då ? --- Jag har aldrig haft dina möjligheter!
utbrast han förnärmat och drog upp linneservietten ur metallringen.
--- Nej nej, det förstås ... Och så medlaren Birger, som alltid var någon annanstans : --- Hur går det ikväll då ? --- Ja, jag gör då inga tabbar, sa Allan och slog sig lätt för bröstet.
--- Vadå, vad är det ni pratar om ... ? --- Jo, Johan, du förstår pappa är inte riktigt klok, svarade Elsa skrattande, han ska vara med i brandkårens fotbollslag ... --- Dom som höll på och tränade när jag kom ... --- Ja, just det!
Jag behöver ju inte träna, ser du ... --- Sss ... --- Det är korpmatch mot Televerket på Brunnsängs IP, upplyste Birger.
Jag ska också vara med ... --- Va, ska inte du vara med ?!
sa Allan och slog Johan försiktigt i sidan.
Då blir det tre Strömberg som Nordahlsgrabbarna ... --- Äsch, jag ska ju över och bli boxare ... --- Mäddison Skvär Garden, sa fadern och himlade med blicken.
Ja, det har du inte glömt, va ? --- Klart att jag inte har!
--- Ja, Johan ska läsa läxan först om han ska åka med, sa Elsa och for med disktrasan över vaxduken.
--- Ja, hör vad mamma säger!
Du måste plugga också, inte bara boxas ... --- Okey, sa Johan och slirade i strumplästen på tröskeln mot hallen.
Kristendomssidorna hoppade och studsade i hans knä, ord och rader bytte plats tills de blev en sallad av obegripligheter.
Han hade läst de trettio sidorna många gånger förut.
Det var ett av Hillevis typiska nycker att ge en stor skrivning så här några veckor innan avslutningen.
Nathan Söderblom ... Sathan Nöderblom ... Att han kunde vara så betydelsefull ... Äsch, det var bara något Hillevi gjorde honom till.
Nu hade han läst artikeln om den gamle ärkebiskopen i Kunskapens Bok, skrivit sex sidor i ett kollegieblock, det fick räcka.
Normalt brukade han se Uno, kamraten och rivalen, framför sig kvällen innan en skrivning.
Medtävlaren satt i sitt lilla rum på Täppgatan och var den andra polen i betygsenvigen.
Johan visste hur påhetsad han var av sin far, styckmästaren i ICA-butiken.
Nu kunde han inte skymta Uno, han mindes inte ens hur konkurrenten såg ut.
Kanske hade han ljust bakåtkammat hår och utåtstående öron, kanske var han lik Lyndon Johnson.
Eller var det han som köpt en Uffe Professionalklubba och slagit av den samma eftermiddag på isbanan borta i Torekällparken ... Allt det där var oväsentligt nu, något han lämnat bakom sig för länge sen.
Det var Hillevi han såg.
Han kunde också urskilja sig själv.
Han var på en gång medverkande och åskådare.
Han njöt av sin position, han behövde inte ta ansvar för sina egna handlingar.
Hillevi drog långsamt av sig sin skotskrutiga kjol och den gråaktiga jumpern av konstfiber.
Hon hade långa nylonstrumpor också, fästade med klämmor i underbyxorna.
Hon sträckte ut sitt ben i luften från sängen, böjde det som om det funnits gångjärn i knävecket och skalade långsamt av sig korvskinnet.
Han sög ivrigt på hennes bröst, kramade dem, vägde dem, de formades efter hans egna händers vilja och när hon vidgade sin svala mun ... Birger kom in i rummet, öppnade garderobsdörren och tog ned sina gymnastikskor, bytte om och kavlade på de tjocka knästrumporna.
--- Ingen Kurre Hamrin här inte ... --- Vadå, menar du ... ? --- Ja, han brukar ju alltid lira med nedhasade sockor.
--- Jaså ... Birger var som förbytt.
Han skulle förena teori och praktik.
Boken låg ännu kvar på sekretären, han gick fram och smackade ihop den.
--- Nej, här ska man inte sitta och vara bokmal ...!
Ska du med då ? Hillevis strumpor, Hillevis mun, Hillevis bröst, Hillevis fit ... Nej, han visste inte hur den såg ut.
Han skulle väl heller aldrig få se den.
Gå och ställa sig i huset mitt emot ... Ja, tänk om någon såg honom ... Tänk om hon såg honom!
Hon hade säkert redan någon kille som fick knulla och allt!
Inte bara titta och ensam spela upp stumfilmen på toaletten.
--- Vad vet du om Nathan Söderblom ? --- Tja, inte så mycket ... Det var så länge sen ... Han var väl nån präst, tror jag ... ? --- Ärkebiskop!
--- Se där, se där ... Ska du med då, vi ska åka strax.
Farsan har förstås redan gått ner ... Hillevis bröst, Hillevis tånaglar, Hillevis örontrumpeter, Hillevis liktornar, Hillevis cykel ... Go to Hill!
--- Ja, vänta ett tag!
5 ( Johan : ) Morsan gjorde ett sista försök att avråda honom.
Men, nej då, den här matchen skulle han spela.
Bara stå i mål, så det var ingen fara med hälsenan.
Men alla bollar skulle han ta.
--- Om dom där televalparna gör så mycket som en strut på mej, ska du få skita mej i halsen, var det sista han sa innan vi gav oss iväg.
Hon bara ruskade på huvudet och tänkte väl att hå hå ja ja, hur ska det sluta.
Jag åkte med farsan, Birger och Kenta Kihlberg i Fyran.
Kenta körde, men det märks att han inte behärskar kärran.
Det är väl bara Totte egentligen.
Vi kom till Brunnsäng i alla fall, efter många om och men.
Först blev det broöppning och farsan blev förbannad som vanligt.
Han tror alltid att det är någon som vill åt honom personligen.
--- Inte kan väl den polske skepparen veta att du är på väg till din första fotbollsmatch på tio år, sa jag.
Birger och Kenta garvade, men farsan satt bara och surade som ett åskmoln.
Sen började han sjunga " Det går bättre och bättre dag för dag " och vi andra stämde in.
Nu skulle brandkåren vinna, sa han, målet skulle han vakta, sen fick dom andra ordna till strutarna i motståndarkassen.
Han gav Kenta och Birger order om att göra ett mål var.
Pyttsan!
Hoppsan!
Vi kan ju vara glada att vi kom fram över huvud taget.
Mitt utanför cykelaffären på Birkavägen säckade Fyran ihop, den bara dog helt enkelt.
--- Det var då själva Fan, sa farsan och kramade bollen ännu hårdare.
Kenta hoppade ut med veven och Birger satte sej vid ratten, chokade och gasade utav bara Fan.
Sewa-Bosses tvillingbrorsa kom ut på trottoaren med några Bogart-styren under armen och ställde sej och glodde.
Kenta vinkade till sej honom och han ruskade bara på huvudet innan han gick tillbaka in i affären.
Tvåan körde förbi oss och " Torkan " tutade överlägset.
Farsan blängde ilsket och så vände han sej om för att skälla på mej.
--- Jag kan väl inte göra nånting, sa jag.
Precis som om det var mitt fel att bilen skar ihop.
Birger satt och chokade för glatta livet och till slut gick motorn igång i alla fall.
Kenta kröp resten av vägen och när vi hoppade ut kändes det som om vi sket i bilen, nu gällde det bara matchen.
Televerkskillarna joggade omkring i självlysande orange träningsoveraller, som det värsta landslag.
Det såg skitlarvigt ut, det verkade som dom tog det här på dödsallvar.
Det gjorde ju farsan med förresten, han slängde och fläkte sej och trodde att han var Zamora minst.
Han var ju bra också!
" Torkan " är ju inte precis den som håller igen och han sköt en kanonrökare, som farsan tippade ut över ribban.
Det var rätt mycket publik.
Korpen verkar vara ett folknöje här ute i Brunnsäng.
Det var många som stod bakom gallret.
Det var löjligt, det kostade ju ingenting att gå in.
" Bassen " var där förstås, i prickig keps och blå rock med skärp.
Han åker runt på varenda match.
Och så känner han nästan alla lirare.
Det är klart, det är väl så här i Södertälje.
Han hade ställt sin ljusblå Puch utanför stängslet och det gick hela tiden fram småkillar för att plocka med den.
Då blev han förbannad och röt till, så att dom blev skitskraja.
Stack väl hem till morsan då.
Sen var Caesar Lund där också.
Började han bli som " Bassen ", åka runt och kolla in alla idrottstävlingar ... Jag tänkte gå fram till honom och prata om Dostojevskij, men så såg jag att han hade en kvinna med sej.
Hon kanske kom till honom precis när jag stuckit.
Då var det sant som snacket gått.
Ja, nu skulle det väl gå ännu mer.
Hon såg ju inte mycket ut för världen.
Hon var alldeles kortklippt ( jag gillar inte kortklippta tjejer, dom ska ha långt ljust hår som Hillevi ) och liten och mager.
Och så rökte hon hela tiden.
Hon verkade ju inte sportig precis.
Hon var ganska lik Edith Piaf.
Men det är klart, det är svårt att se när folk har solglasögon.
Hon såg underlig ut i alla fall.
Sen var det en ganska ung tjej.
Hon kunde inte vara mycket äldre än Bigge.
Hela tiden gick hon bort och hämtade dottern i sandgropen, men ungen kröp tillbaka så fort hon vände ryggen till.
Sjuan i Televerkets lag var visst hennes man, dom snackade med varann en stund och han fick en puss på kinden innan avsparken.
Han var en sån där typ som skulle stila och aldrig släppa bollen ifrån sej, ungefär som Olle hemma.
Jag märkte knappt att matchen satte igång.
Men alla kunde höra hur farsan skrek och dirigerade från målet, nästan som Kjelle i hockeykassen.
Jag ställde mej vid hörnflaggan för att få bra överblick.
Tjejen med sittvagnen bet nervöst på naglarna och ropade ideligen på sin kille : --- Lars-Ove!
!!
Men han kom inte hem till middan för det.
Nej, han snurrade som en propeller på högerkanten.
Nisse Bergqvist, som var vänsterback för brandkåren, lurades åt fel håll gång på gång.
Och när han äntligen hajat finten gick Lars-Ove på andra sidan.
Men det var egentligen bara han som var bra i laget.
Vi hade ju Bigge och Uffe Nilsson på topp med " Torkan " som flyfotad vänsterytter.
Det var på ett av hans inlägg som brorsan nickade in ett --- noll.
Barnvagnstjejen blev tjurig och blängde ilsket på mej.
Jag hurrade och visslade och nu hade Caesar fått syn på mej.
Vi höjde två fingrar var i luften, det här var ju en enkel match.
Jag höll på att skita på mej när den där Lars-Ove blev fälld innanför strafflinjen.
Jag la armen över ögonen och hörde bara " Bassens " livsglada jubel.
Farsan hade tagit den!
Nu började han satsa vilt, gå fram flera meter som en ångvält och bryta med utsparkar.
På ett perfekt långskott satte Bosse Nilsson in två --- noll.
Olle var där också, det har jag kanske glömt att säga.
Han har blivit så bra numera att han nästan platsar i korplaget.
Själv har jag lagt av aktivt.
Det är mycket mer spännande att titta på.
I halvlekspausen kände jag hur en sten lättat.
Jag hade tydligen stått och tuggat luft.
Ja, jag minns nu hur nervös jag var för farsan.
Och särskilt som man såg hur han tog ut sej mer och mer.
Jag kom i stämning så där mer direkt.
Jag brukar inte tycka det är särskilt kul att se på fotboll annars.
Ja, i sammandrag på TV där man bara får se målen.
Det är mycket mer dramatik och fart i hockey.
Men när jag klev in i brandkårens omklädningsrum, då lät det på farsan som om det var brassarna vi mötte.
Han gjorde upp strategiska fältplaner, han var så ivrig och pratade så fort att bergis ingen hörde vad han sa.
De nickade tyst i alla fall och det var klart att man skulle klå Televerket, dom låg ju bara sexa i serien.
Och sen visste farsan att Olles farsa snart var bra igen, då skulle det bli kamp om målvaktsplatsen.
--- Hur tror du det går då ? sa han och rufsade mig i huvudet innan spelarna gick ut på planen igen.
Ja, hur tusan skulle jag veta det ? Jag var glad så länge han inte skadade sig.
Caesar Lund stod vid hörnflaggan och dunkade farsan i ryggen, jag gick fram till honom och han presenterade kvinnan vid sin sida.
--- Bodil, sa hon utan att ta av sig solglasögonen.
Gissa vad jag sa ... Johan.
Caesar och jag började prata, Bodil verkade fullkomligt uttråkad, det var som om hon ville ha honom för sej själv.
Men han måste väl få ha andra intressen också ? Han frågade om en bok som han letat länge efter och blev nästan snopen över att jag visste så mycket om den.
Det var " Balladen om fängelset i Reading " av Oscar Wilde.
Vi stod där och snackade så att vi nästan glömde bort matchen.
Han frågade om jag hade läst " Spöket på Canterville ".
Och det hade jag.
Sen sa han att han tyckte " De profundis " var en mycket fin bok.
Vilket underligt samtal vid en hörnflagga!
Men Oscar Wilde var ju inte med på planen.
Det vore nog klokare att läsa regelboken i stället.
Lars-Ove hade gjort två --- ett och farsan var alldeles förtvivlad.
Han försökte lassa skulden på Nisse Bergqvist, men han ruskade bara på skallen.
Jag såg en skymt av farsans fejs, han var sjövild nu.
Ögonen var stora och arga.
Tänk om han varit höjdhoppare i stället, då hade han klarat sej bra utan rundningsmärket Bergqvist.
Ja, sen kom då eländet.
Det här kommer han att ta upp om och om igen i evighet amen.
Jag ska bara berätta vad jag kunde se.
Efter Televerkets reduceringsmål började han spela farligare, rusa ut och kasta sej utan att se ett dugg var han hamnade.
Jag önskade nästan att Bigge skulle säga åt honom, men han gick ju på topp i andra ändan av planen och kunde väl inte se något.
Så vitt jag såg gick det ojuste till : den där Lars-Ove hade dribblat sej alldeles fri med farsan och naturligtvis rusade han ut med mord i blicken.
Det hela gick så djäkla snabbt.
Men Lars-Ove tappade visst bollen på nåt sätt och sen råkade farsan knuffa till honom och då drämde Lars-Ove till av bara helvete över benet på farsan.
Dom låg där och vred sej båda två ett tag.
Men Lars-Ove filmade bara, hans jobbiga tjej kom utrullande med barnvagn och allt, men domaren motade gudskelov bort henne.
Farsan blev liggande kvar och pressade samman ansiktet i smärtor.
Fan, vad ont det måste ha gjort.
Sen fick han hjälp av Bigge och Bosse Nilsson att linka av planen.
Till mej sa han att sjuan klippt till honom med flit.
Lars-Ove flinade bara och ville ha straff, men det blev avspark i stället.
Farsans vrist var alldeles blåsvullen och Erik Persson tog honom till lasarettet i Ettan.
Nu hoppade Caesar in i målet!
Han drog farsans tröja över sin skjorta och stod i khakibrallor.
Bodil gick visst hem, men han märkte det inte.
Åh, jag ville att Bigge skulle stämpla den där sjuan!
Men så gick Televerket och vann med tre --- två.
Caesar är ju ingen målvakt.
När vi kom hem hade farsan en stor gasbinda runt halva benet.
Han satt vid TV:n och åmade sej, hade haft foten i blöt, men det hjälpte inte.
Morsan skakade på huvudet och förbjöd honom att spela mer.
Jag såg på Fokus och läste igenom krillen en gång till innan Bigge och jag släckte.
Sen låg vi och rabblade filmstjärnor för att kunna somna.
Jag tyckte jag hörde farsan gny ute i stora rummet, men när jag smög ut och pinkade sov hela familjen.
Endast tomten var vaken.
Han drömde om en kärleksnatt med den heta Hillevi och när han vaknade var de röda byxorna våta.
Dansa kronan av bruden 1 En vit pruttande SAAB med stora påbättringsfläckar i lackeringen kom körande uppför backen vid Yrkesskolan och Elisabethemmet.
Bakom ratten satt brandmannen Torsten Svanberg, han som de flesta kände som Totte Döskalle.
Han hade äntligen blivit gift och skulle snart fylla fyrtio år.
Här uppe på Bårstabergen var utsikten hänryckande och vidsträckt.
När han stod med Birgitta på balkongen hade de halva staden för sina fötter, till och med den svaga punktbelysningen runt kapellet i Östertälje skymtade i fjärran som ett radband av nödraketer bortom kanalen.
Han tog en sväng förbi tobaksaffären som nyss öppnat, köpte cigarretter och en påse karameller.
Klockan var bara åtta.
Det var den första morgonen i juni och nere vid porten stannade han en stund, gick upp på bergsknallen och såg ned mot Strängnäsvägen.
Astras tegelröda fabrikskomplex steg fram på andra sidan dalgången.
Birgitta hade pekat ut fönstret hon satt vid, men nu hade han glömt det.
I öster steg solen upp, han formade högerhanden som en skärm i pannan och tog hissen upp till åttonde våningen.
Birgitta hade bott i området sen det byggdes, först i ett litet uthyrningsrum med meterbred balkong.
Men Tattar-Lisa, hans mor, hade avlidit ute på ålderdomshemmet.
Man fann henne i korgstolen vid fönstret, där hon suttit i så många år och tittat på fågellivet i parken.
I byrålådorna hittade man gamla silverskedar och aktiepapper.
Det väckte ett stort uppseende, men genom ihärdiga övertalningar lyckades stadens styresmän tysta ned affären.
Det var ju ändå ganska allmänt känt vad gumman försörjt sig på i sin krafts dagar.
Lösöret såldes på auktion i gamla Societetssalongen och aktievärdet inlöstes.
Som ensamt barn blev Totte rik och köpte insatstvåan tillsammans med Birgitta.
Hon hade nyligen gått till arbetet nu.
På köksbordet låg Stockholms-Tidningen plan och utslätad, som om den släppts in genom ett fönster i stället för brevinkastet.
I tekoppen var en handskriven papperslapp nedstucken och den gula marmeladburken stod redo invid brödrosten.
Han läste noggrant igenom meddelandet.
Det handlade om triviala ting, blomvattning, diskning och samtal med rörmontören.
Som om han inte visste ... Han hade så länge varit rädd för att binda sig.
Utseendet och moderns rykte höll i många år kvinnor på avstånd.
Men med Birgitta var allt så annorlunda.
De träffades mitt på grusvägen mellan Järna och Tveta.
Hennes cykel hade punkterat och det luddiga sommarmörkret redan börjat lägga sig kring trädkronorna.
Hon fick åka med in till stan igen, berättade utförligt om sina skogsutflykter och cykelturer, förklarade sig trött på det ytliga nöjeslivet.
Han nickade instämmande och var glad över att hon inte visste vem han var.
Var det en flykt att flytta samman med henne ? I början hade man pratat bakom hans rygg.
Att Totte Döskalle var en sort för sig visste man ju, men att kila med en donna som var nästan tjugo år yngre höll inte.
Solen bröt in mellan de tunna köksgardinerna och han spillde kaffefläckar på tidningspappret.
Det gjorde inget, hon hade redan läst den.
Han kunde inte sitta och läsa i all evinnerlighet, innan han gick till sängs några timmar ville han ha något att göra, något för händerna att suga tag i.
Det var alltid så med honom.
Förr älskade han att plocka sönder sin bil bara på skoj, nästan krypa in i cylindrarna och se vad som fanns där.
Efter några timmar var allt på plats igen och han åkte på vägarna med nyduschad kropp.
Det var ju så han träffat henne ... Och nu när hon väntade barn var det ingen blomsterhandlare han drömde om.
Nej, hans grabb skulle köra ifrån Graham Hill, eller åtminstone vinna över " Sputnik " Källström.
En dotter fick det inte bli, så ful som pappa var.
--- Du är inte ful Torsten, jag älskar dej ... --- Det är bara som du säger ... --- Nej nej, hur kan du tro nåt sånt ... --- När jag är sexti är du fyrtifyra ... Framför spegeln erinrade han sig samtalet från i förrgår.
Redan efter en veckas smekmånad började han känna sig ful igen.
Längtade han tillbaka till bilmotorn, som inte såg hans ansikte, utan bara oljade ner hans fingerfärdiga händer ... Han måste ju medge att han spelat på det.
Utseendet.
Stoppat fingrarna i munnen och tänjt ut läpparna tills tungan liknade en orms kluvna giftslang.
Spegeln måste putsas.
Kanske skulle han bli vackrare då ... Den plana glasytan täcktes med vitlöddrande spray.
Han tog mjukt hushållspapper ur hållaren i köket och började feja.
Dragen framträdde ännu tydligare i den blanka avbilden.
Visst var han mager, senig och fårad.
Ögonens kolsvarta glänsande pupiller som själva blev speglar när han kom närmare.
Det krulliga håret, som fått grå stänk men ännu stod tätt uppe på hjässan.
Han hade skrämt barnen.
Svärtat skokräm i ansiktet på julfesten för några år sedan och klivit upp på gymnastiksalens lilla scen som Sonny Boy.
I monstermasken från Butterick's hade han gjort större lycka.
--- Man ser ju ingen skillnad, hade pösmunken Torkel Nilsson sagt, när han slet av den i matsalen.
Skillnaden fanns där, monstret hade inga valmöjligheter, med sitt fastgjutna djävulsgrin kunde det inte stå vid en spegel och slita anletsdragen fram och tillbaka.
Solen hade tagit sig in i vardagsrummet nu också.
Ljuset uppdagade små dammråttor under TV-bordet, som ivrigt skyndade in i små gömskrymslen, när han fått syn på dem.
Det var lika bra att bona parkettgolvet.
Hon hade bara skrivit " Vill du vara bussig och damma av lite ? ", men sådana halvmesyrer kunde han inte tåla.
Inte nu, när en ny månad gassade in genom söderfönstren.
Han blev snart färdig, dödade alla råttor inom synhåll, gjorde TV-rutan klarare och genomskinligare, sträckte ut sig en stund med karamellpåsen på sittsoffan, men studsade strax upp igen.
Fastighetsbolagets rörmontör kunde komma först på eftermiddagen och täta packningarna i badrumskranen.
Totte tog fram skurpulver och suddade ut den bruna randen.
Dagen är var morgon ny.
Han kände hur händerna vilade på något, i arbetet blev de till, vigselringen var en svettrem.
Posten kom.
Och det var en kusin som skickade semesterhälsningar från Härjedalen, Birgittas mor som sände deras del av tipsvinsten.
Vad sa allt detta ? Att någon i skyn tog försorg om honom ? Pytt, han hade slutat tro för länge sedan.
Tattar-Lisa skulle avstängas från fattigvården och sonen vägrades konfirmation.
Julen 1938 skulle han aldrig glömma.
Det grisskära lena barnet i krubban blev aldrig hans lekkamrat.
Alla känner apan, apan känner ingen ... Nej, han var inte ful längre.
Och när han kom som ambulansförare var det ingen som ville hoppa av båren.
Han satte sig vid köksbordet igen, slog på nytt upp kaffe, knäppte på transistorradion och tände en cigarrett.
Tvåhundraelva kronor.
Svärmodern bifogade ett kort meddelande : " Hoppas Småland inte var lika dyrt som här.
" Han skulle gå ned till blomsteraffären i eftermiddag, köpa ett fång rosor till Birgitta.
Brudbuketten på soffbordet slokade redan.
Tulpanernas stolta kronblad hade lösts upp till små skrumpnade öron, som låg utspridda på teakskivan.
Han reste sig upp ännu en gång, tog med vattenkannan in i vardagsrummet, sovrummet där hon lagt en chokladkaka på hans sängöverkast.
En sträckning knyckte till i ryggen, han förde handen mot svanskotan och lokaliserade smärtan.
Han hade slitit mer på en timme än under en hel natt på televakten.
Fem ambulanser och ett litet larm hade han dirigerat ut.
Ett uthus brunnit ner, en mopedist blivit invalid, en döende gammal dam förts till intensivvård, två blindtarmsinfekterade opererats och en självmördare dragits upp på land.
Det var Stadens Hjärta, som Allan Strömbergs grabb sagt en gång.
Han kände sitt eget hjärta slå, utsträckt på sängen med handflatan mot bröstet, hastigt pulserande kantiga dunkar.
Det slog för Birgitta, för blommorna, för bilmotorn, för alla som direkt eller indirekt tänkte på honom.
En förhårdnad i baken ... ? Ja, visst ja.
Han hade ju tagit med sig den gamla kioskdeckaren, " Döden på Broadway " hette den visst.
Den hade legat på televaktens nattduksbord så länge han kunde minnas.
Inledningsorden kunde han återkalla, om man så väckte honom mitt i natten : " Omedelbart när James Stone vek in på Sjätte Avenyn fick han syn på en negerhora han mött på en bar i Bronx ... " Han ville läsa de tummade sidorna igen, inte för boktextens skull, utan de handskrivna plumpa kommentarerna med ett oändligt antal stilar.
Någon hade varit där före honom.
Innan han somnade tänkte han en stund på bröllopsresan.
Något nytt hade inletts, han levde för att han ville kika runt husknuten.
2 Genom den stora nypolerade glasrutan sken Vättern i all sin glans.
Solen gick ned nu på västgötasidan och den avlånga sjön formade en vidsträckt djup gryta.
Vattnet var mörkt och outsägligt, bara några vita stänk och båten på väg till Visingsö krusade den svarta spegelytan.
Dansorkestern stod uppradad på scenen i vita paljetterade smokings, det röda neonskenet från rampens ljuspärlband återgavs i sångarens glittrande kavaj och sökte sig ut i den oändliga restauranglokalen.
--- Det är konstigt det där med Caesar, sa Allan Strömberg och rufsade sig lätt i håret, man tycker förbannat bra om killen, men kan inte säga varför ... --- Hur då menar du ? mumlade Torsten Svanberg med ögonen sökande i de dansande paren.
--- Ja, om dom flesta på kåren vet man ju så mycket.
Du och jag till exempel, vi är gamla Södertäljegrabbar ... Men, vet du, om polisen eller nån journalist skulle fråga vad jag vet om honom ... Då vete Fan vad jag skulle svara.
--- Varför skulle dom fråga ? svarade Totte och såg honom plötsligt stint i ögonen.
--- Nja, jag vet inte ... Men det är bara en känsla man har ... --- Det ordnar sej nog ska du se ... --- Tror du det ? --- Mmm ... Fan vilken lång låt ...!
--- Det är ett potpurri, vet du.
Flera melodier bakas samman till en.
På det runda bordet för fyra låg en vit handvävd duk.
I den svettiga ishinken guppade en ny flaska champagne.
Birgittas svarta lackväska sken nyvaxad på stolen.
Ljuskronan över deras huvuden reflekterades i iskristallerna och kunde gå Allan i ögonen.
De dansande paren höll till i den nedsänkta tredjedelen framför scenen, en halvmeter nedanför restaurangborden, liksom i en svacka.
Där hade man angjort en heltäckande matta, som var så tät att den nästan slöt sig kring männens skosulor.
Caesar Lund och Birgitta Svanberg dansade slowfox.
Man kunde tydligt se att han viskade något i hennes öra, trots att ljuset över dem var dämpat och stämningsskapande.
--- Det har varit djäkligt bussigt av dej i alla fall, Totte ... --- Det är inte slut än ... --- Men bussigt är det.
--- Nja, varför säger du så ... ? Det blir i alla fall billigare för oss så här.
Jämfört med om vi skulle gift oss i kyrkan och haft middag på Glashyttan eller nåt sånt ... --- Ja, då skulle väl halva stan komma ... --- Ja visst ...!
Nej, nu tog jag med två fina arbetskamrater och bjöd på en riktig middag ... Du har ju alltid ställt upp för mej.
--- Ja, jag kommer ihåg som grabb, när alla skulle djävlas mot dej ... Och farsan din minns jag ... --- ... och Caesar är också en fin kille.
--- Jo, det ... Han är ju ganska djup ... --- Djup ? Nja, i alla fall är han en kille som inte snackar skit.
Ja, han är hederlig på nåt sätt.
De manliga servitörerna kryssade mellan borden med stela ryggar och handdukar elegant virade över de utsträckta armarna.
Inifrån det utsökta köket med kocken som importerats direkt från Rom, bar man ut kryddstarka läckerheter på silverfat med välvda lock.
Kvällens andra brudpar satt vid det avskärmade långbordet och om och om igen kunde man höra spirituella talare hålla långa betraktelser bakom de tunna spaljéribborna.
Bruden hade gjort en ståtlig entré för någon timme sedan, i långt frasande släp och en bukett liljekonvaljer i handen.
Brudgummen i sin nyinköpta frack slog sig hela tiden för bröstet och försäkrade sig om att utputningen i innerfickan fanns kvar.
Birgitta i sommarbrudklänning och Totte i mörk kostym med nejlika i knapphålet trådde bröllopsvalsen i ett litet hörn av dansgolvet, medan de andra tog ut sina eleganta turer och bruden liknade en utsprucken näckros.
--- Du, vet du inte att Caesar har ett fruntimmer, sa Allan efter en stunds tystnad och stötte Totte i sidan.
--- Ja, han har väl inte varit utan hela sitt liv ... --- Ne-he ... Nej, det är inte så jag menar.
Han har en stadig fästmö eller sällskap eller så ... --- Jaså ... ? --- När vi spelade den där förbannade matchen för några veckor sen, då stod dom och tittade på ... --- Jaha.
Hur såg hon ut då ? --- Jag minns inte så noga.
Liten, kortklippt ... --- Gammal ? --- Ja, inte så ung som Birgitta ... --- Vad menar du med det ? Allan svarade inte, lyfte bara på nytt flaskan ur ishinken och slog upp i sitt tomma glas.
Mitt på det runda bordet, bredvid ishinken, stod en konstskickligt handsmidd tennstake med ett jämnt brinnande tjockt stearinljus.
Där fanns också en liten mässingsklocka, att kalla på servitören med.
--- Varför ringer du, Totte ... --- Champagnen är ju nästan slut ... Det är bröllopsfest, för i helvete ... Har du inte fattat det ? --- Jo, men ... --- Äh, det är ingen fara ... Hur är det med påkarna förresten ? --- Det gör fortfarande ont som Fan, speciellt när jag ska böja knäna.
Och för att övertyga demonstrerade han rörelsen.
Ansiktet bets samman till ett outgrundligt grin.
Det röda ljuset slog ned i den blanka trumpeten på scenen, kastades ut som en eldsloppa i restaurangen.
Den svävande orgeltonen surrade kvardröjande ännu när orkestern lämnat podiet.
Allan reste sig upp för att släppa fram Caesar och Birgitta, smärtreflexen fanns fortfarande kvar i hans ansikte.
Caesar kände sig full på tankar.
I flera veckor hade han rest, på jakt efter hållpunkter.
Ofta tycktes Bodil glida ifrån honom, han frågade sig vad det ändå var som höll dem samman.
Hon åldrades.
Inte för att han lade all vikt vid utseendet, hon hade aldrig varit någon skönhet.
De hade träffats en kväll när deras liv nått samma punkt, de hade slagit an en gemensam sträng och sen fortsatt att spela i tre år, fastän melodin blev allt flackare.
Hon var nervös numera.
Lättirriterad, retlig, kitslig.
Ibland kunde hon komma hem till honom och klaga på inredningen, plocka ut böcker ur hyllorna, kasta ned dem på golvet, ställa sig i pappersberget och bara skrika rakt ut i luften.
Det hände att han slog henne.
Och han kände hur hon bara tog emot, satte sig i fåtöljen och sträckte ut kinden.
Inte mot hans mun eller smeksamma handflata, utan för att knytnäven skulle få fortsätta banka.
Han kunde inte.
De försonades och hamnade på nytt i sängen.
Många gånger försökte han tala ut med henne, ringa in en kärna i hennes sinnesstämning.
Men han orkade inte, hon ställde motfrågor som inte kunde besvaras, blev plötsligt harmonisk igen och tröstade hans gråt.
Hon brukade säga, att det var så här ett förhållande borde vara, med ett ömsesidigt givande och tagande.
Utlevelse, försoning, inlevelse.
Han nickade och gav henne rätt, men någonstans gnagde känslan att hon inte riktigt menade vad hon sa.
Hon hade börjat klä upp sig, bli fåfäng med kläder och kosmetika.
Hon smetade munnen djupröd, fastän hon visste att han helst såg henne ren och naturlig.
Hon klädde sig utmanande och den senaste tiden hade de träffats allt mera sällan.
--- Jag tror vi lär känna varann bättre då ... Vi måste lära oss att hantera saknaden, Caesar ... Men saknad ? ... Trodde hon inte att han känt den tidigare ? Var det en fint för att få honom att göra slut ... Var det bara ringarnas pris, som fick henne att avstå från förlovning ... Vad innebar den frihet under ansvar, som hon så ofta talade om ? När Totte hörde av sig och frågade om han ville följa med på bröllopet tvekade han inte länge.
Och i Småland skulle han träffa Johannes.
Fadern var den ende som förstod honom, den ende som fanns kvar när alla andra sviktade.
Han var rädd för både Aron och Rikke, men av vitt skilda anledningar.
De var så säkra, visste på något sätt vad de höll på med.
De var varandras djupaste fiender, men kände instinktivt hela tiden var de hade den andre.
De satt i varsin ände på gungbrädet.
Caesar förstod bestämt att han måste träffa nya människor, få distans i en omgivning där han varken var främling eller bekant.
Träffa folk som respekterade honom.
Det räckte gott.
Totte Döskalle skulle gifta sig.
Än sen då, själv var han sex år äldre och hade gett upp för länge sedan.
Och den renhårige Allan Strömberg ville han träffa, för att själv bli av med sitt efterhängsna mjäll.
Han måste bli fullare.
Världen är bordet.
Bordet är världen.
Här sitter fyra personer och bligar in i kristallkulan.
Allt som händer omkring dem, musik, slammer, röster, dofter, är oväsentligt.
En ny flaska champagne är inburen, uppkorkad och utskänkt.
--- Jaså du, Caesar, säger Allan, du tycker om att ta dej en svängom, du ? --- Tjaaa ... --- Caesar dansar riktigt bra, säger Birgitta och ler så kvickt att bländaren knappt hinner öppnas.
--- Nja, vad säger Totte om det då ? ... fortsätter Allan illmarigt.
--- Ah!
Lägg dej inte i det du ... --- Jag önskar jag kunde dansa jag också, men det är ju påkarna ... --- Vilka påkar ? säger Birgitta oförstående.
--- Påkarna, benen.
Jag spelade fotboll, ser du ... --- Ja, det är en riktig hejare på idrott, Allan, säger Totte och stirrar ihärdigt på honom.
--- Nja, jag har väl varit med några gånger ... --- Jaså du.
--- Ja, man kanske kan tycka att jag är lite gammal, men en riktig kämpe ger sej aldrig ... --- Nej, just det, säger Caesar.
--- Vill man nånting så får man ta och satsa lite ... --- Äh!
Nu tar vi och är som folk, säger Totte.
Skål och välkomna till vårt bröllop!
Han slår det spröda glaset mot Birgittas kant och plinget som uppstår finns bara mellan dem.
--- Är det meningen att vi ska sjunga också ..., säger Allan och drar in andan.
--- Nej nej, för Fan, ta det lugnt nu ... --- Ja, jag är inte så ofta på såna här tillställningar ... --- Jag har bara varit på ett bröllop tidigare ..., säger Birgitta och ser från ansikte till ansikte.
Det var när min syster gick sta och gifte sej för tre år sen.
Så jag vet knappt hur det går till ...!
--- Det är inte svårare än man gör det, säger Allan.
Caesar gräver upp några kristaller ur ishinken, kramar dem hårt i handen och låter vattnet falla mot duken.
--- Varför gör du så där ? säger Totte irriterat.
Caesar ser upp och möter kamratens svarta ögon.
--- Det är kallt också ... --- Vadå kallt ? --- Tjaa ... Här inne sitter man ju rätt varmt ... Här inne går det ju bra att sitta och vara varm och trevlig, träffa vänner och höra andra människor tala ... --- Jaså du!
Har du inte nån att prata med då ? ..., säger Allan retfullt.
--- Jo.
Jag har väl det.
--- ... och syrran gifte sej i Tveta, fortsätter Birgitta, utan att märka vad som händer runt världen, runt bordet.
Hon hade en sån där lång brudklänning, som den andra bruden.
Men jag tycker det är så besvärligt och larvigt, det är så högtidligt på nåt sätt.
Nej, jag tycker det är mycket skönare att kunna vara lite ledigare klädd ... Eller vad säger du, Torsten ? --- Uhum ..., muttrar den nygifte efter en lång paus och plockar med nejlikan i knapphålet.
--- Totte!
Torsten!
--- Mmm ... ? --- Vad är det med dej ? --- Näää, säger Allan, han är bara lite tankfull nu, vet du, han har tagit ett stort kliv.
Han är ju inte nån ungdom längre, Totte, och ... Gå och gifta sej så här, vad säger du själv ? --- Vad skulle det vara för mening med det ? Att jag är gammal ... Är jag för gammal för Birgitta ? --- Torsten!
--- Ja, är jag för gammal för dej ? --- Det har väl inget med ålder att göra.
Tycker man om varann så gör man det.
Om jag är tio år och du är hundra år, älskling, det spelar ingen roll!
... --- Där hör du ... --- Vadå, vad har jag sagt ? ..., säger Allan.
--- SKÅÅÅÅL, säger plötsligt Caesar med utdragen röst och höjer sitt glas.
Alla de andra följer omedvetet med.
--- Om jag inte hade så djävla ont i påkarna skulle jag dansa kronan av bruden!
Tystnad lägger sig.
--- ... då skulle ni se vilken dansör jag är!
--- Äh, det är bara tomt skryt!
..., säger Totte och ett lätt leende klyver hans ansikte.
--- Nej, det är bergis ... --- Min far är väldigt fin på att dansa, säger Caesar med en stämma som är mycket lugnare än de andras.
--- Ja, ta hit din farsa då, så ska jag utmana honom ... Han bor väl inte så långt härifrån ? --- Nja, nere i glasbruket ... --- Ja, just det.
Hur långt är det härifrån då ? --- Sju --- åtta mil.
--- Jaså, säger Birgitta, är du från Småland, Caesar ? --- Jag är född där nere.
--- Hur länge har du varit i Södertälje ? --- Det är drygt tjugo år ... --- Jaha ... Ja, min mamma är född i Småland.
Eksjö.
--- Jaha.
Ja, den staden känner jag ju ganska bra.
--- Nej, nu ska vi inte prata om Småland, säger Allan.
Har du ingen bröllopscigarr att bjuda på, Totte ? --- Det har jag väl ..., säger brudgummen och tar fram tre Havanna ur innerfickan.
--- Ja, så ska det se ut!
--- Kan inte jag få nån då ? --- Lilla flicka, bland oss stora farbröder får du ingenting ..., säger Allan.
--- Vad menar du med det ? säger Totte.
--- Nja, ingenting speciellt ... --- Kommer ni ihåg ..., börjar plötsligt Caesar, det var den där branden för tio år sen ... --- Ja, jag kommer inte ihåg!
..., säger Birgitta och ruskar förundrat på huvudet.
--- Jo ... Totte, Allan ... Det var nån cistern som brann, jag kommer ihåg det för jag fick en rökskada.
Hamnade på lasarettet.
Ja ... Då var det ett brudpar där på lasarettet ... --- Jobbade dom där ? --- Nej ... Dom hade väl gift sej nånstans åt Grödingehållet.
Grödinge kyrka kanske, Sorunda kanske ... Så hade dom kört av vägen alldeles utanför Hall.
--- Varför just Hall ? --- Ja, jag vet inte ... Men dom var väldigt skadade.
Han hade brutit benet och ... --- Nej, sluta nu!
säger Totte.
Vart vill du komma egentligen ? --- Jag vet inte ... precis.
--- Är du sjuk, Caesar ? säger Allan och sväljer sin glättighet.
--- Nej, jag bara kom att tänka ... --- Ja, du tänker då Fan så mycket, säger Totte.
--- Torsten!
--- Ja ... Och hon viskar i hans öra : " Caesar sa att han var kär i mej.
Att han skulle vilja gifta sej med mej.
" --- Va ?!
skriker Totte till.
Hon drar tillbaka hans huvud.
" Men sen sa han att han inte kunde det.
" --- Ja, det tror jag det!
" ... att han inte kunde det, för att du är hans bäste vän.
Han måste finna nån egen flicka, sa han.
" --- Ja, inte Fan ska han ge sej på andras!
Han har ju ett fruntimmer, Caesar.
Stämmer det ? Caesar rör med fingertopparna i vinglaset och för så ned handen i ishinken igen.
--- Det gäller att hålla sej kall ... Vad var det du sa, Totte ? --- Jo, jag frågade om du hade nåt fruntimmer.
--- Hm, varför frågar du det ? ..., säger han och ler snett.
--- Jooo, Caesar, infaller Allan, hon som du hade med på fotbollsmatchen.
--- Jaså, hon ... --- Ja, vad är det för tjej då ? --- Äsch, det är min syster.
--- Nehä du, skrattar Allan, du har bara två brorsor vad jag vet ... --- Jo, jag har två brorsor, men sen har jag en syster också.
--- Jaha.
Och ni stog och höll varann i hand ... --- Ja, vi är väldigt syskonkära i min släkt.
--- Ja, då var det hans syster.
Vad ska det vara bra att bråka om ? säger Birgitta och tänder en cigarrett.
--- Du är förstås ovan vid dom här brandkisarna, säger Allan.
--- Nej, jag känner ju Torsten, säger hon och stryker sin make på kinden.
Bordet är världen.
Världen är bordet.
Allan spiller ut och fläcken är en jordbävning.
--- Klump!
ropar Totte.
--- Tja, man kan väl inte vara stadig jämt heller ... Och sen är jag din överordnade, kom ihåg det!
--- Du är min gäst.
--- Ja, gäst ... Hedersgäst ... --- Och sen kommer jag ihåg ..., fortsätter Caesar.
--- Vad är det du kommer ihåg nu då ? --- Jaha, det är mycket det ..., säger han och ler försynt.
När man tänker efter så är det ganska mycket.
Kommer ni ihåg brasan på Nillson & Luthmans ? --- Ja, den ja, säger Allan och himlar med ögonen.
Fan, vad vi slet då.
Och man fick köpa brandskadade järnvaror sen, billigt.
Vi köpte en sax då, kommer jag ihåg ... --- Och jag köpte en kniv, avbryter Caesar.
En rostig läskig tingest.
Jag vet inte varför jag köpte den.
Jo, jag vet kanske ... Jag ville bara ha den.
--- Vadå ha ? säger Birgitta oförstående.
--- Du frågar vad man vill ha en kniv till.
En säkerhetsventil ... När det inte finns nåt annat.
--- Usch ... --- Vad är det här för djävla bordssamtal ? säger Totte och blänger på Caesar.
Är det nånting att prata om en sån här dag ? --- Nja ... Men man sitter och minns och minnen kan ju inte censureras på det där sättet.
Dom bara kommer.
--- Och du minns då Fan så underliga saker.
--- Nej, infaller Allan, men just den där brasan, den har man ju en djäkla massa minnen kring.
Ja, det var då dom forcerade rivningen av city efter den där grejen ... Och nu ska dom bygga EPA där.
--- Jaså, det var där det låg ? frågar Birgitta.
--- Bodde inte du i stan då ? --- Nej, jag kom hit 60.
--- Det var ungefär då, kanske lite tidigare ... --- 59, muttrar Totte.
--- Hur kan du komma ihåg det ? säger Caesar.
--- Jo, jag hade faktiskt varit där på dan, i affär'n ... Jag tror jag hade köpt nåt gasol till och med.
Det var ju den där gasolbehållaren som exploderade, det var en liten kille som tände en cigg och sen så ... PANG.
Jag hade varit där tidigare på dan, bara några timmar före.
Det var ganska läskigt faktiskt.
--- Ska vi inte tala om nåt roligare i stället ? säger Birgitta.
--- Ja, som sagt, om jag inte hade så ont i påkarna skulle jag bjuda upp dej.
--- Men nu har du ont i påkarna, säger Totte.
--- Vad ska jag göra åt det då ? --- Det är inte så farligt, va, det är väl ingen brytning på gång ? --- Nja, jag vet inte.
Du skulle se vad det svullnade upp första kvällen, den blev stor som en knölpåk.
Kroppen har fått smällar förut, men i såna här sammanhang, en vänskapsmatch, en korpmatch ... Ha, vänskap ...!
--- Ja, vänskap ..., säger Caesar.
Vänskap, det är svårt det.
--- Jojo, säger Totte.
--- Vänskap, det är ganska komplicerat.
Det kräver ju verkligen att man ställer upp.
--- Ja, inskjuter Allan, som Totte och Birgitta ställt upp när dom bjudit oss hit ... Det tycker jag är fin vänskap.
SKÅL!
Och man skålar.
Glasen lyfter från bordet, från jorden.
Ut i världsrymden mot okända himlakroppar.
Och så ner igen.
--- Inte illa!
--- Nej, Torsten, du köper alldeles för dyra saker ... --- Tja, man ska väl kunna slå på lite grand, när man har främmande och allt ... Det gäller att visa att man duger nånting till, säger han med ett blink mot Allan.
--- Ja, du har aldrig varit nödbedd, Totte ...!
Men en sluten värld kan inte existera i evighet.
Allan föll först ut, när han av misstag stötte en danslysten i ryggen.
Caesar drogs plötsligt mot toaletten och kände behov som var av en annan värld.
Totte bjöd upp Birgitta och de tog stegen ut mot dansgolvet.
Bara nejlikan blev kvar som ett gravkors i den skövlade världen, den sög näring ur de spröda iskristallerna.
Det var alltså benet.
Ända sedan den ödesdigra matchen hade Allan växt in i det.
I familjen sa de att han var hypokondrisk och gjorde det onda ondare.
Låt gå för att han gjorde det.
Han kände sig punkterad och njöt i mjugg av det.
Martyr ville han inte kallas, men i verkligheten blev sjukskrivningen hans riktiga semester.
Travar med papper hopades på hans kontorsbord, för en gångs skull kunde han ge blanka Fan i dem.
Den nattsuddande brandmästaren måste röja undan för att få plats med sitt och kanske skulle han ta itu med Allans arbetsuppgifter för att få pappren bortstökade.
Han satte foten i det heta plasthandfatet, ångorna svallade upp utmed benen och fyllde honom med välbehag.
Bekymren steg till luften som pappersdrakar.
Johan kom hem tidigt och slamrade med sin konfirmationsbandspelare, Elsa stod fastnaglad i köket och maten kom punktligt på bordet.
För Birger hade sommarlovet börjat, han jobbade extra i B-kåren, tog hem sin fästmö då och då, försiktigt trevande examinerade Allan henne.
Hon bodde i Sundsvik några mil från stan.
Hennes far var mycket riktigt bonde och så fort Allan blivit bra i foten skulle föräldrarna möta varandra.
Vad skulle han säga till bonden ? Det var gott och väl att Bigge fått en bra flicka, men att bordskonversera de där kverulanterna.
Maja arbetade på lasarettet, åkte buss in varje dag, och hon hade tittat några gånger på hans svullnade fot.
När bulnaden började gå tillbaka, sa han att det var taklampan som bedrog synen.
Men hon replikerade med att känseln var blind.
När hon ordinerade tabletter mot huvudvärken, sa han att han prövat allt.
Men hon hävdade att han måste tro på pillren, annars hade de ingen som helst verkan.
För ville han inte tillbaka i arbete igen ? Han vaknade ju reflexartat så fort någon pratade nere på gården eller larmet gick.
Som tur var väcktes Elsa också, annars hade han säkert rullat nedför trappan.
När Birger åkt till Sundsvik brukade han stå länge i stora rummet och se ut mot de gröna grindarna, tills folkvagnen kom insmygande.
Utbyggnadsarbetet fortgick utan hans medverkan.
Fotbollsgropen skulle jämnas med marken, enbuskarna och de höga björkarna utanför köksfönstret offras på Utvecklingens altare.
Allt skulle asfalteras och en ny bilhall ståta i höjden.
Elsa grät hela kvällen när björkarna fällts.
De hade planterats för tjugotvå år sedan när de flyttat in på den nybyggda stationen och hon gick med Birger i nionde månaden.
Majdagarna förflöt annars hastigt.
Vädret var strålande klart och varmt.
Ibland åkte Allan ut till Utkiken på Näset, ställde sig mot bergräcket och iakttog tankbåtarna i inloppet.
Skyddsplasten på sidoväggen flimrade lätt och gulfuktigt i vinden.
Egentligen borde de väl sälja kåken.
Om den här sommaren också blev regnig skulle det inte vara mycket kvar av eländet till hösten.
Han åkte runt den lilla udden.
Nere vid Glashyttans värdshus stod några vilsekomna bilar parkerade, i trädgården kring Torpa Pensionat skallade redan sommargästernas krocketklot, i småbåtshamnen vid Strömsviken putsades skroven en sista gång innan juniutflykterna, på Södra fotbollsplan spelade två korplag och publiken låg utspridd bland tallarna på vallen.
Så skulle Totte Döskalle gifta sig.
Han hade själv stapplat runt med en insamlingslista.
Det var ju en av de få äkta Södertäljegrabbarna det gällde.
Några mötte listan med glåpord, men han bad dem föra fram sina åsikter direkt till adressaten.
Han tyckte nog själv att flickan verkade väl ung, men om Totte kom väl överens med henne unnade han dem all lycka.
När så Totte ringde upp och frågade om de ville följa med till bröllopshotellet dröjde han på svaret.
Först när det var klart att Elsa inte kunde, tackade han ja.
--- Det är bra att komma bort ett tag innan jag ska börja jobba ... --- Gör det du, sa hustrun.
Och hon tillade tyst för sig själv : om du tror att dom har glädje av en rastlös nagelbitare, så ... Kronor klirrade i borden på de saltade notorna, feta plånböcker satt i turken och svettades ut all sin stinnhet.
Bara kronan på bruden satt fast som aldrig tidigare.
Brudgummen förde henne stadigt och målmedvetet, som vore han rädd att mista henne.
Orkestern strödde sina haltande ackord mellan väggarna.
De växte i Allans huvud.
Man tutade rätt in i hans örontrumpet, en aldrig vikande fanfar, " Il silenzio ".
Det var just tystnaden han längtade efter nu.
Ett slutet sällskap kring ett runt bord i ett lufttomt rum.
--- Du har aldrig sett mej dansa, va ... --- Ja, på nån julfest nån gång ..., svarade Caesar och tände nödcigarretten.
--- Då ja, på gymnastiksalens söndertrampade plankgolv.
Men så här på ett mjukt balgolv, så har du aldrig sett mej ... --- Är det nåt att se då ..., plirade Caesar.
--- Du kan ju fråga alla flickor jag dansat med i min dag ... Pauserna mellan orkesterns nummer blev bara till korta breaks.
Strax var man igång igen.
Sångaren sjöng på en modulerad värmländska, som alla andra vokalister i dansband lät hans röst likt yllevantar runt mikrofonen.
Trumpetaren stannade till några takter, lät svetten pulsera ut och in i den glittrande kavajen och ölmagen pendla som en blåsbälg över det breda svarta nitbältet.
Batteristen vispade samman en äggröra på sin virveltrumma, den var ihålig som ett kökskärl.
Djupt där nere på skinnets botten låg det han letade efter, den försvunna melodin, den sprittande kryddan, som skulle sätta piff på hans anrättning.
Det var en giftig soppa som skrällde ut på dansgolvet.
Musik kunde man inte tala om, snarare en lättlöslig ljudkuliss, som trängde in likt skyddande träull mellan de kantiga öronsamtalen.
För hur många dansade med den sprittande djävulen i kroppen ? Deras steg gled ut över det madrasserade golvet, som fjädrade lätt under skosulorna.
Inga stampande klackar, inga rullande famntag.
Bara en surrande slowfox med orgelns toner som en summande generator.
Sångaren stod nära mikrofonen nu, viskade knappt hörbara förtroligheter, där hans dialekt sprack upp och visade sitt sanna jag.
--- Det har varit djäkligt bussigt av dom i alla fall, tycker du inte ..., sa Allan och skakade de sista dropparna ur champagneflaskan.
--- Man har kommit bort ... --- Ja visst!
Det är skönt att lämna Södertälje ett tag, Det har Fan nog med ändå ... --- Jo, men ändå ska du tillbaka ... --- Ja ? ...!
Det är klart, jag har ju Elsa och grabbarna.
--- Allan, känner du aldrig nån lust att bara lämna allt och sticka iväg nånstans ... --- Klart man gör, men hur skulle det se ut då på kåren ... --- Det brinner ju ändå.
--- Men alla papper då ? --- Det finns elektriska skrivmaskiner.
--- Dom skriver väl inte av sej själva ...!
Och vad skulle familjen säga då ... --- Den ja.
Möjligen den ... --- Vad menar du med " möjligen den " ? Vad fan menar du ... --- Den är naturligtvis svår att lämna ... --- Det är klart den känns svår att resa ifrån, tacka Fan för det!
Elsa och grabbarna ... Vart vill du komma egentligen ? --- Upplever du dom aldrig som ett hinder på nåt vis ? --- Nehä, du ... Det där har man kommit ifrån ... --- Komma ifrån ? Det kan man väl aldrig ... --- Hur skulle det se ut om jag gav mej ut att jaga jäntungar.
Och du, du är ju lika gammal som mej ... --- Det är inte det det gäller!
Inte enbart det ... --- Vad är det det gäller då ? sa Allan och imiterade Caesars småländska.
--- Det gäller väl mycket mera ... Man reser väl bort för att komma till nåt nytt ... --- Man kan ju inte bara sticka ifrån ... Ansvar, jobb, allt som måste skötas.
Vättern var en kall och ogästvänlig sjö.
Från restaurangens stora fönster kunde man urskilja en ensam fiskare som en vit prick någonstans långt där ute.
Västergötland steg fram vid horisonten som en hotfull bergsmassa, då och då avbruten av små byar vid sjökanten.
Men de var försvinnande små, som bortslängda tetrapaks i en lummig lövskog.
Ljuskronorna vaggade lätt av och an i taket, satta i rörelse av luftkonditioneringen.
Om man vässade öronen riktigt noga kunde man uppfatta ett monotont bröl, långt bortom all musik.
När orkestern gjorde ett motvilligt break och sorlet för ett ögonblick mattades, gick grundtonen tydligt fram.
En jätte stod utanför entrén, fyllde sina lungor och försökte blåsa ned bröllopshotellet i den djupa, kyliga sjögropen.
--- Nej, säger jag, domderade Allan.
Hur fan kan du resonera på det sättet ... Det är ju rena rama anarkin!
--- Kalla det vad du vill ... --- Ska du börja vränga ord nu också ?!
Jag hör ju vad du säger och det är anarkistiskt.
--- Lugna ner dej ett tag, Allan ... Lyssna!
--- Ja, vad är det att lyssna på ? --- Ja, jag kanske är fånig och en drömmare ibland ... --- Ja, verkligen!
--- ... men ibland är det något som liksom kallar på mej.
--- Är du religiös också ? --- Nej, det har inte med det att göra ... Allan satt tyst, men stirrade misstänksamt på Caesar, medan han försiktigt smuttade på Birgittas glas.
--- Ja, jag är ju ingen Södertäljegrabb som du.
Och jag har ingen familj att känna mej hemma hos.
Ibland är jag så förbannat rotlös ... --- Äsch!
Ta och slå dej ihop med det där fruntimret du hade med dej på matchen ... Och grubbla inte så förbannat mycket.
Hon är väl inte din syster, eller hur ? --- Nej, hon är inte min syster.
--- Då så!
Vad Fan väntar du på ? Ja, man har alltid tyckt att du borde ha någon ... --- Det går liksom inte.
Vi vet inte var vi har varandra.
--- Oh, herregud!
Tror du jag vet var jag har Elsa alla gånger då ? Ibland tycker jag hon handlar tvärtemot vad hon brukar ... Eller att hon inte begriper ett dugg av mej.
Men har det gått i tjugofem år, ska det väl fungera ett tag till.
Om man inte har för stora pretentioner.
Det sista sjöng han.
Han var lättad nu, som om han sagt exakt vad han tyckte, varken mer eller mindre, och satt och väntade på den andres reaktion.
--- Tror du jag är för torr ? sa Caesar plötsligt upprivet.
--- För " torr " ? Nej, se det tycker jag inte.
Du är ju för Fan inte nån gammal unkis, inpyrd och nedsupen.
Du är ju en fin människa.
Oss emellan sagt, tycker jag det är mer underligt att Totte gift sej ... --- Menar du det ? --- Visst ... Han höll ju på att krypa ner i sin bilmotor och dra igen locket efter sej ... Man trodde ju han var nöjd med det.
De unga servitörerna stod som dörrvakter vid utgångarna.
Handdukarna över rockärmarna rätade ut sig och blev till långa hotfulla hillebarder.
Deras fastgjutna leenden var visir i en riddarrustning, som när som helst kunde falla ned och bita av tråden.
Nästan omärkligt hade skymningen lagt sig utanför fönstret.
Boplatserna på andra stranden blinkade svagt i fjärran och Visingsö var ett blänkande fiskfjäll.
Från hotellet ledde en liten upplyst trappstig ned till vattenbrynet.
Om man lyssnade riktigt noga kunde man höra hur en fattig gäst blev uppspöad borta vid köksingången.
Totte och Birgitta kom tillbaka till bordet nu, duken hade blivit solkig och här och där bredde Allans vinfläckar ut sig likt ojämna bläckplumpar.
Nya gäster anlände, men de smälte inte motståndslöst in i atmosfären.
Man såg snett på dem, de hade kommit för sent.
Det andra bröllopssällskapet var redan upplöst i mindre grupper, några hängde i baren, andra satt uttråkade vid småbord, ytterligare andra sjönk ned i dansgolvet.
Men hovmästaren kom fram och bockade för en nyanländ herre, uttråkad släppte gästen ned sina vita glacéhandskar i cylinderhatten, ruskade på huvudet och läxade upp betjäningen.
Sällskapet slussades in i ett mindre rum och genom den öppna dörren kunde man höra ljuvligt förförisk stråkmusik.
--- Så det är inte överilat då ? undrade Totte.
--- Nej, jag hade väl tänkt det i alla fall ... Nu när jag ändå är i Småland ... --- Du har semester en vecka om jag minns rätt ..., sa Allan, som skötte om personalkorten.
--- Ja, jag tog ju bilen med mej ... --- Ja, ha det så bra, önskade Birgitta och kunde inte dölja sin snopenhet.
--- Ni har varit djäkligt bussiga ... --- Äh!
sa Totte.
--- Jo.
Men jag tänker åka tidigt i morgon, så jag går upp och lägger mej nu ... Han kysste Birgitta på kinden, tog männen i hand.
De andra blev kvar, snart var de åter fördjupade i ett samtal.
Totte höjde fingret, men ingen servitör såg åt honom.
De fortsatte ändå.
De var hans kamrater.
På vägen ut ur restaurangen passerade Caesar den slutna dörren.
Nu hördes skrål och porslinsslammer där inifrån.
Han tänkte just lägga handen på dörrknoppen ... --- Ni ska till hotellrummen ? Den här vägen ... Servitören öppnade glasgrinden mot receptionshallen.
Det var den här vägen, han visste själv vart han skulle gå.
3 När han slog upp ögonen på morgonen surrade det lilla reseuret ihärdigt och genomträngande, plastglaset darrade till och med svagt över den självlysande urtavlan och hela apparaten tycktes på glid mot nattduksbordets kant.
Solen hade för länge sedan gått upp och genom hans tunna fönstergardiner, som vette mot Småland, borrade sig en ljus kil in på golvet.
Där ljuset var som mest intensivt verkade luften fylld av oändligt små virvlande dammpartiklar.
I sängen bredvid låg Allan med bortvänt ansikte.
Han hade kommit intassande på småtimmarna med skorna i handen, men då sov redan Caesar.
Nu var rollerna ombytta, samma hänsyn som kamraten visat i natt ville han nu omsätta vid handfatet.
Han spolade ytterst långsamt och medan tvättvattnet samlades stod han med bar överkropp och såg ut mot Småland.
Där fanns inte mycket att upptäcka.
Den stora motorvägen där uppe, där bilarna redan börjat rusa nu vid sjutiden.
Längre upp på tavlan syntes de kala bergväggarna och överst solen, gassande gul.
Han sköljde av sitt ansikte.
Han hade magrat de sista veckorna, solbrännan kunde inte dölja de tydliga käkbenen.
Han hade fått ännu fler rynkor, av att kisa mot ljuset, eller för att han var fyrtiosex år ... De senaste somrarna hade blivit allt mer badstrandsfria.
Det var naturligtvis dåligt väder, men Bodils önskan att sitta inne och bli omplåstrad hade bundit honom till händer och fötter.
Allan ryckte till i sömnen när han gläntade på dörren, resväskan stötte i väggen, men från sängen hördes bara skärande snarkningar och otydligt uttalade ord.
I trappan ned till receptionen mötte han en ung flicka, som han mindes från kvällen.
Kanske hade han dansat med henne, eller bara iakttagit.
Hon bar en lätt sommarklänning utan ärmar, som frasade svagt när hon gick.
Träskorna skrapade i trävirket och han hyschade mot henne.
--- Ja visst, ja ... Hon log förläget, som hade hon kommit på sin egen dumhet, och stannade upp för att vänta in honom.
--- Ska ni också ner till matsalen ? --- Nja, jag tänkte väl ta lite morronkaffe ... --- Ska ni åka redan ? sa hon förvånat och pekade mot hans resväska.
--- Ja, det blir så.
--- Det var ju tråkigt ... --- Jaså ... --- Ja, ni dansade ju så bra igår, sa hon och sköt upp glasdörren.
--- Det här är ju restaurangen ...!
--- Jo, men det heter matsal på förmiddagen, middagssalong på eftermiddagen, restaurang på kvällen och nattklubb på natten.
--- Då är dom garderade då ..., sa han och drog ut hennes stol.
--- För vadå ? Hon log oförstående och slog upp kaffe i hans kopp.
--- Ja, gästerna får vad dom vill ha ... --- Det är ju det vi har betalt för ..., fortsatte hon och sträckte fram en bredd skiva knäckebröd mot honom.
--- Ska jag ? Tack ... Nu vill jag ha matsal och då är det matsal, mumlade han med knastrande smulor i tänderna.
Men såg ni den där mannen som kom in igår kväll ... --- Ja, det är ju ägaren!
--- Åhå, han ville ha nattklubb då ... --- Men minns ni inte, när vi dansade, " Slow-boat to China " ? ... Jag sa att ni förde så bra.
Verkade stark ... --- Jag ? Han kunde inte hålla tillbaka ett leende, lät blicken svepa över restauranglokalen med de dukade morgonborden.
Så här tidigt hade bara åtta gäster orkat sig ned.
I baren var alla flaskor borttagna och kassörskan bakom disken satt på en hög pall och löste korsord.
Vättern utanför fönstret var nymornat klarblå.
--- Hör ni inte ... --- Va ? Vadå, vadå ... --- Äsch, ni verkar ju alldeles borta.
Är semestern slut nu och ni måste hem till frugan och ungarna ... --- Det kunde väl ha varit så ... --- Är ni skild ? Stackars liten ... --- Jag har varit skild hela mitt liv ... Nu kom en ny man in i matsalen.
Han styrde sina steg mot deras bord.
Caesar drack ur den sista kaffeslurken, tände en nödcigarrett och reste sig med ett kort avsked.
I glasdörren speglades deras frågande blickar i hans rygg.
Klockan i bilen visade exakt åtta när han klev in.
Där luktade instängt och solbrynt plastklädsel.
Kartan låg hopvikt i handskfacket och Bodils lilla tygapa satt tillbakalutad i baksätet.
Han åkte inte den närmaste vägen, letade sig in till Tranås på den krokiga skogsvägen och gled nedför den långa Storgatan.
En ensam renhållningsarbetare stack ned sin pinne runt en träbänk i parken och en köpman i vit rock kavlade ned markisen framför skyltfönstret.
Den här vägen kunde han ta i sömnen.
Han mindes sista resan då Gertrud var i livet, när Aron och Rikke som vanligt låg i luven på varandra och han själv försökte hålla kursen.
Sedan modern dog hade resorna blivit sparsamma.
En jul var han nere med Aron och på semesterresan förra året hade han stannat några timmar, medan Bodil otåligt väntade på torget i Vetlanda.
Snart var han i Eksjö, den långa Regementsgatan utför med alla de små träkyrkorna.
Samfunden låg nästan vägg i vägg och konkurrerade om de förtappades själar.
Han hade gjort den grundläggande värnplikten på Ränneslätt och muckat bara några veckor innan krigsutbrottet.
Och sen blev det till att rycka in igen ... Allt detta påminde staden honom om, nere vid järnvägsparken lättade trycket och de sista milen rullade bilen av sig själv, med eller mot hans vilja.
Han nådde bruket vid tiotiden.
Inne i stugfabriken väsnades sågarna, två timmermän i blåkläder undersökte en brädstapel.
Villabebyggelsen vilade i en förunderlig förmiddagsslummer.
På en lummig tomt stod en kvinna och piskade en ryamatta.
Hon hajade till när bilen kom, kanske var det den första hon någonsin sett.
Johannes' hus såg ödsligt ut.
De planterade träden hade växt sig höga och täta nu, blomrabatterna prunkade i klara, ljusa färger och i fågelbadet pickade några sparvar.
Det förvånade honom egentligen inte att dörren var olåst.
Vad hade fadern att vara rädd för här ? Alla visste ju allt om honom, ett inbrott eller överfall skulle inte uppdaga något okänt.
Men han kunde inte finna honom hur han än letade.
På köksbordet låg vaxduken glänsande och fin, nyligen rensvabbad med disktrasan.
Allt porslin var inställt i skåp.
På skafferiets nedersta hylla kunde han upptäcka några urdruckna ölflaskor, annars ingenting.
Fotografiet över Gertruds orörda säng.
Johannes' egen liknade ett stormande hav, han hade bara rest sig upp och låtit linnet ligga.
Caesar blinkade med persiennerna och fick först nu syn på sin egen gamla flygplansmodell på skrivbordet.
Han gick runt i huset, han kunde göra det utan att känna någonting.
Enskilda inventarier hade överförts från den gamla kasernen, men hans egna sulavtryck på golven var sparsamma.
De flesta kom till nu.
Gertruds virkade duk på soffbordet, vit och spröd med ett oändligt antal irrgångar i mönstret.
Terrassdörren som knakade och inte blivit oljad på år.
Skogsbacken bakom huset, som började huggas ren.
Uppe på berget skymtade redan konturen av ett blivande trähus.
Han skulle gå till hyttan, kliva in rakt i slamret och eldstänken och leta efter Johannes.
Naturligtvis var det där han höll hus, satt väl och kände på en nysvalnad skåls former eller strök en rökfärgad glasfågel mot kinden och förstod hur jämn och mjuk den var.
" Gott hantverk ", skulle han mumla och ställa tillbaka den på hyllan.
Men på bänken vid hyttingången satt tre obekanta män, de fixerade Caesar nere på vägen och ledde hans steg vidare.
Han ville inte tala med dem, kanske skulle de se honom som en förrädare.
Det spelade ingen roll om de inte var födda ens när han gav sig härifrån, de kanske var barn till gamla kamrater.
Varför kände han det alltid så här när han kom tillbaka till bruket ? Allting var välbekant, nybebyggelsen efter kriget obetydlig.
Samma svacka i stensättningen på trottoaren utanför konditoriet, samma stora panoramafönster i hyttan.
Och kasernen, som kanske nymålats någon gång, men ändå var den samma.
Vantrivts hade han gjort redan när han bodde här.
Han hade känt sig främmande på den tiden också.
Nu var han främmande på samma sätt, lika hemtamt som om han aldrig rest härifrån.
Alla åren i Södertälje var bara en tyst minut över hans eget förräderi.
Uppe på kasernkullen lekte två pojkar med en moped.
En hade satt sig på sadeln och skruvade gasreglaget för fulla muggar, den andre stod på huk och nerifrån vägen såg det ut som om han lade örat mot avgasröret.
Plötsligt satte sig mopeden i rullning nedför backen.
Den lille pojken blev kvar och såg besviket efter fartvidundret.
Mopedisten körde ned till vägen, ställde sig på tvären och blockerade Caesars väg.
--- Vem är du ? sa pojken aggressivt och gasade för att ge eftertryck åt sina ord.
--- Jag söker efter min far ... --- Va, har farsan sprungit bort sej ? --- Bor du där uppe i huset ... --- Ja.
Vad har du med det att göra förresten ? --- Ingenting.
Kan du flytta på dej nu, så att jag kommer fram ..., sa Caesar och fattade lätt i styret.
Den lille hade kommit ned till vägkanten nu, stod vid gräsfoten och stirrade ihållande på främlingen.
Man såg tydligt att pojkarna var bröder.
Samma fräknar och hopsnörpta munnar.
Det var något tillknäppt och reserverat, men kanske inte direkt frånstötande, över dem.
--- Okey, du får två kronor om du hjälper mej att hitta farsan ... Vet du vem Johannes Lund är ? --- Han, ja.
Han bara skäller på oss ... Är det din farsa ? --- Ja.
Varför skäller han då ... --- Jag vet inte.
Men vill du veta var han är ? Jag kan i alla fall ge dej ett tips ..., fortsatte mopedpojken och lättade på gasen.
Han konfererade en stund viskande med sin lillebror, medan Caesar lät ögonen vandra runt i omgivningen.
Han kunde se två gubbar sitta i solgasset på träbänken utanför stationshuset.
--- Jo, framstötte storebror, han brukar vara hos morfar på station ... --- Jag tror jag ser några sitta där borta ... --- Fusk!
Jag skulle ju hitta honom åt dej ... --- Jag såg honom ju själv!
skrek Caesar och blev förvånad över sin egen upprördhet.
Han tog ett steg ut i vägen, men mopedgrinden följde efter.
--- Två spänn!
--- Ta dom då ..., sa Caesar och slängde några mynt på trottoaren.
Han släpptes fri och fortsatte hastigt fram mot stationshuset.
Solen föll rakt på den gula träväggen, namnskylten över verandan hade börjat flagna betänkligt och höjden över havet framgick inte längre.
En solkatt fångades upp i hyttmästarens skvallerspegel och gardinen i sovrummet fladdrade.
På träbänken satt två vitskäggiga gubbar, Caesar såg genast att den ene av dem var Johannes.
--- Är det inte din grabb, sa den obekante gubben eftertänksamt.
--- Jo men, det är ju Caesar, svarade Johannes och lade handen som solskydd i pannan.
När han reste sig ryckte hela kroppen till och han förde handflatan till korsryggen.
Tyckte han bara att Caesar varit borta några timmar ? Eller hade han suttit här tålmodigt och väntat i tio månader ? --- Känner du igen Målberg, Caesar ... Gubben tryckte två fingrar mot tinningen och sträckte ryggen i en stram honnör.
Han kom ihåg att Målberg var den gamle stinsen.
--- En annan är ju utrangerad, rena rama rangerbangården ... Hö-hö ..., sa Målberg entonigt med sin knarriga röst.
--- Han bor på vinden ..., sa Johannes, som om Målberg inte kunde tala för sig själv.
--- Ja, kom med ... Ingen frågade varför han kommit.
Han var främmande, men samtidigt en återvänd förlorad son.
Målbergs bostad under takåsen bestod av ett litet rum med kokvrå, i ett vindskontor bakom hönsnät låg stora vedtravar till kakelugnen.
Som toalett använde han herrmuggen i den tillbommade vänthallen.
--- Jo, en har alltid bott här, sa Målberg och hällde upp sitt sumpiga kaffe i kopparna.
Och Caesar mindes den ensamme stinsen, som de besökt någon gång på vindskammaren.
Med ens var hela rummet välbekant.
--- Målar Målberg nåt nu för ti'n ..., skrek Caesar in i örat på den halvdöve gubben.
--- Jo, sa han och slog ut med armarna.
De låga snedställda väggarna var överfyllda av små kantiga oljemålningar, uteslutande naturmotiv.
Över den sviktande sängen var ett malätet lapptäcke uppfäst.
Det hade hängt där i minst trettiofem år.
--- Jaså, du har kommit hem du ..., sa Johannes tankfullt och sörplade från fat som vanligt.
--- Jag tänkte ... --- Och den häringa tavlan har en hållit på mä i tre år ..., sa Målberg och pekade mot en ofullbordad duk.
Jag skulle måla dit en tjäder, men har glömt hur han ser ut.
Så en sitter här och försöker minns ... Genom de smutsiga ateljéfönstren i taket föll bara ett obetydligt solljus in i rummet.
Målberg tände en bordslampa med skärm av ett forsande vattenfall.
Caesar igenkände samma motiv på en av tavlorna.
--- Jag är sjuttisex, men Målberg, han är bara sjuttifyra.
Hör du, grabben, har du inget rejält att bju på nu när Caesar har kommit hem ..., skroderade Johannes.
--- Stannar han för gott nu ? undrade Målberg.
--- Bara en liten semester ..., svarade Caesar osäkert.
--- Ja, dom ska bara ta semestrar nu för ti'n ... Lite vin har jag väl, fortsatte Målberg och gick fram till byrålådan.
--- Invalid, viskade Johannes och blinkade mot Caesar.
--- Ja, frugan dog för att hon inte tålde färgångorna ... Men jag säger : allt för konsten!
Vi genier måste ju vara ensamma ... SKÅL!
Alla tre höjde pappmuggarna.
Caesar sökte gubbarnas blickar, men de var ihåliga, utan fästen.
--- Målberg är sån, sa Johannes och flinade snett.
--- Jaså, han är sån han ... Värden började sjunga, hans röst var tvekande och obestämd, men växte så i kraft till refrängen, där han kunde alla orden : " Nej, Don Frithiof Andersson, kom ej till Samborombon ... " --- Så kan han hålla på, sa Johannes lugnt och reste sig upp.
--- Vadå, ska vi gå menar du ... --- Jo, det är klart.
När Målberg sjunger Taube, då hinner vi åka till Jönköping och tebaks innan han är klar ... De slöt försiktigt igen dörren bakom sig och Caesar hjälpte fadern i den smala vindstrappan.
--- Hör!
sa Johannes och slog käppen mot trästeget.
Det var tyst några sekunder, men sedan kom Målbergs stämma tillbaka med förnyad kraft : " Fröken, får jag lov, ska vi dansa ett slag, Andersson heter jag, är hemma ett tag ... " --- Nä, Målberg heter du, sa Johannes och de klev ut på verandan igen.
Sångrösten trängde genom de tunna ateljéfönstren.
Den var salig.
Johannes öppnade dörren med Aftonbladet i sin hand.
Han satte sig andfådd ned på pallen och Caesar tog av honom skorna.
Gubben gick långsamt runt i huset och synade, som trodde han att någon obekant slagit sig ned i ett hörn.
--- Varför låser du inte då ... --- Nej.
Tänkte det kunde komma nån.
--- Du är ensam då ? --- Nja, jag har ju TV:n.
--- Men den är väl ingen människa ... --- Nej, den är ingen människa.
Mer blev inte sagt, Johannes slog upp kylskåpsdörren och rotade omkring bland varorna.
--- En pilsner ska du ha, förstås ... --- Om du tar så.
--- Om jag ? --- Ja, inte dricker jag ensam heller, sa Caesar och reste sig från bordet.
--- Sitt!
Tror du inte jag dricker pilsner då ... --- Jo jo, men vi måste ha mat också.
--- Här kommer du och tror att jag kan bjuda på mat hur som helst ... --- Jag kan kila ner till Konsum om du vill.
--- Nej, sitt!
Tror du inte jag har mat hemma, va ? --- Jo, men jag kan lägga lite pengar ... --- Jag kan nog bju min egen grabb!
Nån odugling är jag inte ... --- Nej nej, vad ska vi ta då ? --- Jag bjur dej på kroppkakor.
Det får duga!
--- Det är klart att det duger, jag tycker väldigt mycket om kroppkakor ... --- Ja, det får du nog lov att göra, för det finns inget annat.
--- Det är bra, säger jag ju ... --- Ryt inte åt mej ... --- Jag ryter inte åt dej, pappa ... Gubben tystnade, hasade fram till spisen och startade matlagningen.
Caesar plockade ut tallrikar och glas ur skåpet.
--- Ta festporslinet ... --- Det är ju bara jag som är på besök.
Servisen hade tagits fram när kusinen från Amerika kommit på besök för trettio år sedan.
Den lille lockige pojken i sjömanskostymen krossade fem pjäser.
--- Gör som jag säger!
Det är ju inte varje dag du är här, fortsatte han lugnare.
--- Jag borde väl komma lite oftare.
--- Gör dej inget besvär.
Jag är väl inte så rolig alla gånger ... --- Jo, men ... --- Rolig, säger du ? Det var väl mer när mamma levde, förstår jag ? Då rände ni här alla tre.
Och Aron var så till sej, vuxna karln ... --- Han var ju så fäst vid mamma ... --- Ja, han var ju det.
Vad gör han nu för ti'n ? --- Jobbar väl i hamnen som vanligt.
Jag har inte träffat honom på länge ... --- Ni bor ju så nära varann alla tre.
Det är lite dåligt med sammanhållningen, tror jag ... --- Ja, det blir väl så, när man inte har så mycket gemensamt ... --- Gemensamt!
Ni är ju bröder!
röt Johannes och ställde kastrullen med en smäll på bordet.
Allt hade gått längre.
Gubben åldrats, glimten i ögat slocknat för länge sen, Caesar kände till och med hur dofterna i huset förändrats.
Det var inte några nya lukter, bara de gamla i förtätad form.
Johannes höll glaset ännu darrigare än förr.
Fortfarande vickade han på höger pekfinger, men nu var det en regelbunden rörelse och inte någon nervös ryckning.
--- Jag kan diska, sa fadern.
Jag hade ju räknat med det i alla fall ... Och när han log kände Caesar att den sura andedräkten var kvar, men nu mer genomträngande och definitiv.
--- Ska du inte se dej omkring ? --- Ja, blir inte du ensam så ... --- Äh, jag har ju tidningen och snart börjar TV:n.
--- Jag kanske skulle gå ner till allmänningen ... --- Ja, IF spelar boll mot Mariannelund ikväll.
Toppmatch i division fyra ... --- Jag får se ... --- Gå ut du, du är ju ung ... --- Nja, så satans ung är jag inte längre.
--- Gå, säger jag!
Jag vill vara i fred ett tag.
Och när han stod ute på trottoaren slog det honom att fadern inte frågat hur länge han tänkt stanna.
4 Caesar kom aldrig till allmänningen.
Fotboll intresserade honom ju egentligen inte.
Inne på konditoriet mellan sparbanken och postkontoret flimrade en TV-apparats blåvita sken.
Genom den nerrökta tunga gardinen kunde han se att det var ganska folktomt i lokalen.
Jukeboxen hade tystnat.
En bredaxlad mästare, som han kände igen till utseendet satt med huvudet försjunket i nyhetssändningen och rörde sig inte ur fläcken när nykomlingen gläntade på dörren till serveringen.
Den lilla disken i butikslokalen var mycket ödslig.
Några ensamma mazariner låg och väntade på ett kromfat.
Deras glasyr liknade cement.
En oöppnad prinsesstårta drömde om en hugad spekulant och kakorna i glasskålarna lockade till sig flugor.
Karamellerna i de genomskinliga zeppelinbehållarna klibbade nästan samman och deras livsmedelsfärger hade blekts, lakritsbåtarna gick i en grå nyans.
Klockan över den bruna svängdörren hade stannat.
Sekundvisaren flimrade svagt, men föll genast tillbaka så snart den vunnit ny mark.
Genom den lilla glasrutan kunde han se en ung expedit närma sig, ansiktet ramades in ett ögonblick och sen klev hon ut i hela sin skepnad.
Hon hade brunt hår som svängde in mot huvudet vid haklinjen.
Den gula rocken satt åt mycket stramt och i en glipa mellan två knappar skymtade hennes broderade bysthållare.
--- Vad får det lov att vara ..., sa hon tonlöst och satte händerna avvaktande i sidan.
--- Ja, jag tänkte sitta i serveringen ... --- Ja, men gå in då, så kommer jag och tar upp beställning ... Först nu upptäckte han en ensam flicka, som satt och rökte vid ett fönsterbord.
Hon var mörkhårig, ganska kraftig och lite över tjugo år.
Han kände genast igen henne.
Hon hade på sig samma blå sommarkappa som då.
Håret var shinglat och rakt.
Kappan hängde löst över axlarna och han såg att hon bar en vit blus under.
Det var Niklas Larssons dotter, sjuksköterskan.
--- Hej, Caesar, slå dej ner här!
--- Hej.
Känner du igen mej ? Expediten kom som servitris och han märkte henne inte, förrän hon demonstrativt böjde sig över bordet och bröstens konturer blev tydliga som två krocketklot.
Det reste sig i hans byxor, två unga kvinnors kroppsdofter låg i luften omkring honom.
--- Hur är det med mamma och pappa då ? försökte han när de blivit ensamma.
--- Äh, lägg av, ... Nej, jag bor inte hemma längre.
Jag brukar vara här en gång i veckan och tvätta och äta lite grand.
Jag har en liten lägenhet i Eksjö, jag jobbar på sjukhuset där ... De tände varsin cigarrett och först nu tittade mästaren upp från TV --- rutan.
Ett underhållningsprogam påannonserades och han lämnade lokalen med en ljudlig harkling.
Nu var de helt ensamma.
Hon hette Svea.
--- Jag kom ju hit av en händelse ... --- Jaså, kände du att någon väntade på dej eller ... --- Pappa är ju alldeles åderförkalkad numera.
--- Jag vet inte, han borde in på ålderdomshemmet, säger dom.
--- Vad gör dina föräldrar då ? --- Är du rädd att dom ska se oss ... Dom sitter i alla fall bara vid TV:n och säger ingenting.
Och Lasse tar sin gamla Folka till Tranås varje kväll ... --- Raggare ? --- Dom kallar det visst så.
Under samtalets gång vände han sig otaliga gånger om.
Men Nikke Larsson kom aldrig.
Två tonårspojkar klampade in och spelade på jukeboxen, en av dem var visst mopedkillen från i förmiddags, men de låtsades inte känna igen varandra.
Servitrisen skred in med en vresig min och förkunnade att hon måste stänga.
Armbandsuren visade på nio.
Han hämtade försiktigt sin bil utanför Johannes' hus.
När han startade tyckte han det ryckte i köksgardinen, men ljusen förblev släckta och dörrarna var stängda, kanske reglade.
När hon klev in fick plastklädseln liv och andades som äkta skinn, tygapan kröp ihop i sin vrå.
Hennes kjol var vit och kort.
Då hon satte sig gled den upp och blottade knäskålarna.
Det var svårt att växla, han stampade pedalen i botten och hela bilen rosslade.
--- Börjar bli gammal ... Jag ska byta snart.
--- Varför det ? Är det nåt fel på bilen ... --- Neeej ... Det hade börjat skymma ute, nu i slutet av maj blev det aldrig riktigt mörkt.
Det hade varit en händelserik dag, när han stod i hotellrummet och såg ut över Småland kunde han inte ana vad landskapet bar i sitt sköte ... I halvdunklet blev skogen större.
Inte som ett hot, bara en större och varmare handske.
--- Hur hade du tänkt ta dej hem annars ... --- Som jag brukar.
Lifta.
--- Törs du det ? Så här på kvällen ... --- Jaa ... Men jag kände på mig att du skulle komma.
--- Hur kunde du göra det ? --- Jag vet inte, men jag kände på mej, upprepade hon och kastade fnittrigt med håret.
--- Vad sa du till farbror Lund ? fortsatte hon.
--- Ingenting, han sover ... --- Vad tror du han säger om han vet att pojken är ute på äventyr ..., sa hon och fnissade till.
--- Vadå för äventyr, mumlade han och tog en brant kurva.
--- Han är väl ganska ängslig av sej ? --- Jo, det är möjligt.
Men jag är ju en vuxen människa, Svea ... --- Som svarar för sina egna handlingar ? --- Absolut!
--- Det är bra, viskade hon och lade handen på hans lår.
Lemmen reste sig igen, han tyckte han kunde uppfatta hur gylfblixtlåset knäppte en tagg nedåt.
För att bli fri började han tala om säkerhetsbälten.
--- Vi är ju snart framme!
--- Man kan aldrig vara tillräckligt säker ... Hon log igen och släppte greppet.
--- Egentligen ska man väl ha det på från början.
De gjorde en omotiverad paus sex kilometer söder om Eksjö.
Hon tände två cigarretter på en gång och han hann inte protestera förrän rökverket satt i hans mun.
Den doftade svagt av hennes läppstift, han drog några halsbloss innan de gick tillbaka in och satte säkerheten i högsätet.
Han skruvade på bilradion.
Det var popmusik i etern : " I think I'm gonna be sad, I think it's today, yeh, the girl that's driving me mad is going away ... " --- Vad gillar du den här musiken ? --- Beatles ? Ja, dom är inte så tokiga ... --- Jag har fyra LP med dom, sa hon upplivat och strök honom hastigt på kinden.
Hon bodde i en etta vid Vattentorget.
Från balkongen såg man in i det gamla Folkets Hus, där alla fönster var svarta.
--- Det är nästan aldrig några möten där, sa Svea och fällde persiennerna.
Det är ju en högborgerlig stad, vet du ... --- Varför drar du för då ? Det är ju ingen som kan se oss.
Han hade blivit stående osäker mitt på golvet.
Det avlånga rummet dominerades av en bred dubbelsäng rakt ut från väggen.
Som täcke låg en svartröd mjuk fäll.
Vid fönstret ett litet skrivbord, belamrat med alla sorters bråte, böcker, en sminkväska på vid gavel och små mekaniska verktyg.
--- Det där var min killes ... --- Var är han nu då ? --- Äsch, han gjorde slut ..., sa hon och kastade sig baklänges på den mjuka sängen.
Kjolkanten gled ända upp mot låren, men hon gjorde inget för att hindra insynen.
--- Du vill ha te!
utbrast hon plötsligt och studsade upp igen.
Kom här ... Hon tog honom i handen och ledde in honom i köket.
Greppet var fast och bestämt.
--- Jag har tyvärr inget vin ... --- Äh, det gör inget, jag måste väl åka snart.
--- Men jag måste få bjuda dej på te!
--- Ja, det skulle inte sitta dumt ... Han kände sig tafatt, ful, klumpig och gammal.
Stod han inte här och blev driftkucku för en sprallig flicksnärta, yngre än Tottes Birgitta till och med.
Hon var inte alls som han mindes henne och han visste att han skulle få svårt att gå.
Hon röjde upp på bordet i det lilla matrummet.
Brösten gungade vällustigt och han förstod att hon bara hade blusen på överkroppen.
Den enda belysning hon tillät var ett stearinljus med en plingande änglakarusell och deras egna glödande cigarrettspetsar.
--- Jag kommer ihåg när din mamma dog och du och dina bröder var här ... --- Ja, vi måste ha gjort ett lustigt intryck på dej ... --- Jag vet inte, ni var väl upprörda, sa hon och såg rakt in i hans ögon.
Vad vacker hon var.
Hade samma drag som sin mor, fast mjukare, mer försonande.
Hon var mycket ärlig.
--- Det var särskilt dej jag fäste mej vid ... --- Vad är det för speciellt med mej då ? sa han och det ryckte svagt i munvinklarna.
--- Ja, jag tyckte du verkade så snäll.
Han som är på radion, Rikke ... Ja, jag har hört några av hans löjliga program och så är han ju i TV ibland också ... Ja i alla fall, oss emellan sagt är han ett svin!
--- Nja, Rikke är väl snäll på sitt sätt ... --- Jag tycker han verkar så himla brutal.
--- Det är möjligt ... Vad tyckte du om Aron då ? --- Jag minns att jag blev rädd för honom ... --- Rädd ? --- Ja, rädd för hans känslor.
Som han uppförde sej vid din mammas dödsbädd ... --- Ja, han var väl älsklingssonen ... --- Han må vara vad han vill, men det fanns så mycket hos honom ... Mycket som kan komma att bubbla upp.
Jag tycker han verkar farlig på nåt sätt.
--- Nja ... --- Han dricker väl rätt mycket ? --- Ja, jag tror det ... Men vad har det med det här att göra ? --- Förlåt, Caesar.
Sa jag nåt dumt ... Hon böjde sig fram och smekte honom på kinden, brösten pressades lätt mot bordsskivan.
--- Nej, nej, det gör inget, sa han förläget och såg hur hon log mot honom.
--- Sen sågs vi ju på begravningen också, fortsatte hon.
Då var Rikkes son med, en satans odåga som satt och glodde på mej hela tiden.
--- Bengt, ja.
Han är bara sjutton --- arton år.
--- Då var han väl ännu yngre ... Han var jobbig i alla fall.
Sen ville han dansa med mej, men det var en himla plåga ... --- Jaså, vadå då ... --- Ja, han ville ju bara ta mej på brösten hela tiden.
Det var därför han skulle dansa!
Han rodnade och kände något svälla inombords.
--- Usch då!
--- Du är så annorlunda din släkt på nåt sätt.
Dej går det ju att prata lugnt med ... --- Ja, jag är alldeles för sävlig.
--- Säg inte så, du är behärskad bara.
--- Vore det så enkelt ... --- Det är enkelt, Caesar, sa hon och fattade hans hand.
Änglakarusellen hade stannat upp i sin bana.
De tunna skuggorna blev kusligt stora på bordsduken.
Nere på torget körde en stor bil utan ljuddämpare runt runt.
--- Du, din kille, vad har han för bil ... --- Äh, han har bara en motorcykel.
Och så är han inte min kille längre ... Han flyttade till Göteborg förresten.
Hon var borta vid diskbänken och stoppade skivor i sin brödrost.
Han ställde sig i dörröppningen och såg på.
--- Men en sak hann den där nöten Olle med ... --- Vadå ? frågade han ängsligt.
--- Ne-ne, inget fult.
Han lagade den här och sen fick han så bråttom att han glömde sina verktyg ... Men jag tänker inte skicka dom, vill han ha dom får han komma och hämta dom.
--- Tror du ... --- Äsch, vad är du rädd för ... Han är mycket mindre än vad du är.
Och du ser bättre ut också för den delen.
Den tjurskallen sätter inte sin fot här ... Inte så länge jag inte bönar på mina bara knän och kommer springande med trosorna i handen.
Han klev ännu närmare.
Blusen hade åkt upp en bit och blottade en flik av ryggens hud.
--- Akta!
sa hon och ryckte tag i hans arm.
--- Ja, vad är det ? --- Nej, den där är så festlig ... Skivorna bara hoppar upp.
Vänta ett tag!
Han tog henne lätt på axlarna, hon protesterade inte, tryckte sig bara närmare.
Han kände hennes skinkor mot sina lår.
Och så den styva saken, som en revolverpipa i hennes ryggrad.
--- Nu!
sa hon och tog sig loss.
De två brödskivorna sköt ut i luften och föll i varsin brant båge ned på golvet, de skrattade och hon gick ned på huk.
I blusens urringning såg han tydligt de fylliga runda brösten.
De var verkliga.
--- Vi sätter oss där inne!
sa hon impulsivt och räckte över de brunbrända brödbitarna.
--- Var då ? --- Ne-ne ... Vi sätter oss vid skrivbordet.
Röj undan grejorna är du söt, lägg dom på golvet bara ... --- Men ... --- Äh, det gör inget, jag städar väl nån dag.
Han följde varje steg hon tog.
Verktygen slängde han i en klingande hög på golvet.
Ur sminkväskan kikade en smal pessarstång upp som ett periskop.
--- Det är bra, vräk iväg dom bara!
Skramla ända in i Hälsingland så han hör, ropade hon utifrån köket.
--- Vem då ? --- Olle förstås.
Den knölen ... Stå stilla där, vänd dej inte om!
Han hörde att hon var någonstans i rummet bakom hans rygg.
--- Jag ska ta på mej min nya blus, förstår du ... Men sänglampan gav hennes kropp ljus, en lyster som svagt återspeglades i fönsterrutan.
--- Nu!
Vänd dej om igen ... --- Vad fin du är!
Det nya plagget var tätare, mörkare.
Det som tidigare stod tydligt, kunde man nu bara ana.
I dunklet under det gröna tyget rörde sig skuggorna.
--- Visst är den!
... Det är ren bomull, kostade bara sexton bagare ... Det är så kallt här, den här är ju lite tjockare än den vita ... --- Jag kan väl skruva upp elementet.
--- Nej, nej ... Gör inte det, du får väl värma mej i stället, flinade hon och gick tillbaka ut i köket.
--- Jag kan väl ta dom gamla kopparna om jag sköljer ur dom!
!!
--- Inget besvär för min skull!
ropade han tillbaka.
--- Vad du skriker vackert!
ropade hon tillbaka.
Det dukades på skrivbordet.
Han drog de två fåtöljerna tätt intill varandra och de fick häva sig på stolskarmarna för att nå upp till kanten.
--- Det är väl lite obekvämt det här ... --- Äsch, man sjunker ner ... Mjukare ... --- Jo, jo, sa han och drömde om sina sittriktiga köksstolar.
--- Och vad är det som säger att man ska sitta till bords ... --- Du menar antiken ... --- Ja, antikt eller antikt, Jesus i alla fall, han låg ju till bords ... --- Tror du inte det var obekvämt ? --- Det beror på, sa hon och smuttade på tet med ett blinkande öga över koppens kant.
--- Du kanske tycker jag är utmanande eller påflugen eller så ... --- Jo, du är inte blyg precis ... --- Du tror inte jag är oskuld, va ? --- Nja ... Hur ska jag veta det förresten ? --- Nej, jag har nog legat både här och där.
Ja, nere vid bruket räknar jag inte ... --- Varför det då ? sa han och doppade blicken i tekoppen.
--- Nej, det var väl bara vanligt tonårstafs och alla känner alla ... Sen går ju snacket där.
Jag minns hur länge det dröjde innan jag vågade röka offentligt ... Ja, det var väl likadant när du växte upp, ännu värre antar jag ... --- Jo, man liksom bevakade varandra ... --- Visst!
Men när jag började jobba här på lasarettet hösten 62, då började ett nytt liv ... --- Träffade nya människor ... --- Jo, det är väl det minsta ... Jag var hungrig, vet du, hungrig på liv, förstår du vad jag menar ? Han bet i den knastriga brödskivan utan att svara.
--- Jo, det var ju ett himla springande där, vi bodde i personalbostäder ... Herregud!
--- Gick det inte illa då ? --- Nej, så dum var jag inte ..., skrattade hon och pekade på pessarskaftet.
--- När kom Olle in i bilden då ? --- Ja, det skedde väl gradvis ... Först var han en i högen, sen blev han den ende ... --- Hur är det nu då ? --- Fuling där!
--- Förlåt, jag menade inte så ... --- Nu och nu ... Jag har väl lärt mej en hel del, kommit ifrån den där barnsliga utlevelsen.
--- På vilket sätt är utlevelsen barnslig då ? --- Har du nånsin levt så där en dag i sänder ? --- Jag vet inte ... Ibland tycker jag att allting flyter, att jag inte begriper vad jag håller på med ... --- Nej, inte riktigt så menar jag.
Jag struntade liksom i vad jag höll på med.
Så där i det stora.
Ja, jag jobbade ju på sjukhuset, men ... Jag kommer ihåg att jag hade ett engelskt valspråk på väggen : This day is the first day of the rest of your life.
Varje dag var på nåt sätt ett avslutat liv ... Vad som skedde i morgon sket jag i.
--- Hur kunde du då känna nån mänska mer än en dag ? --- Känna, känna ... Det fanns ju dom som jag bara mötte en gång, jag klädde upp mej, gick till stadshotellet och dansade och kom i säng med nån handelsresande, som reste ur mitt liv nästa dag ... Det passade mej utmärkt.
--- Höll du på med det när du bodde med Olle också ? --- Nej, det är klart att jag inte gjorde ... Första tiden hade vi det så bra på alla sätt ... Ja, inte bara i vår privata sänglek, det som skedde omkring en också var positivt, jag gick till sjukhuset och kände att jag gjorde en insats.
Och sen när han började glida ifrån mej hade jag ingen lust att gå in i det gamla hattandet igen ... --- Har du aldrig ... Är det aldrig nån av dom här männen som har hört av sej ... --- Nej, Caesar, jag är ingen hora ... --- Jag menar inte så ... --- Nej, jag förstår ungefär vad du menar i alla fall ... Nej, ingen har hört av sej.
Vi träffades ju alltid på lika villkor.
Vi var kåta helt enkelt, det var inte mer med det.
Det fanns ingen anledning att hyckla och ställa en massa frågor.
--- Som jag gör nu ? ... --- Caesar!
Du bryr dej ju om mej, sa hon och lade sitt huvud på hans fåtöljskarm.
" If I fell in love with you, would you Promise to be true, And help me understand ? 'Cos I've been in love before and I found that love was more Than just holding hands.
" Hon hade plötsligt sjunkit ned på kudden framför grammofonen, bet på naglarna och vaggade i takt med musiken.
--- Berätta lite om dej nu, sa hon så med ett tvärt huvudkast och log kelsjukt mot fåtöljen.
--- Ja, det är inte så mycket att berätta ..., stakade han och bände teskedsskaftet mellan tummarna.
--- Jo, jo, du har väl varit med om lite i alla fall ... --- Jaa ... --- Berätta!
Hur var din senaste kvinna, vad hette hon ? --- Hur då senaste ? --- Den du låg med sist förstås ... Han blundade och såg Bodil framför sig, men hennes insjunkna drag och stirriga ögon fäste inte, pupillerna gick runt och försvann.
Bara vitorna blev kvar som blinda anklagelser.
När han tittade upp igen hade Svea lagt huvudet på sned och tänt en ny cigarrett.
" As I write this letter, send my love to you, remember that I'll always be in love with you.
" --- Hon hette Bodil, sa han så stumt.
Hon var mycket äldre än du ... --- Och erfarnare ..., muttrade hon purket.
--- Jag vet inte ... Vi var tillsammans i tre år.
--- Är det slut ? --- Det vet jag inte heller.
Varför ska du hålla på och fråga så där ? --- Ja, jag var ju öppen mot dej, så ... --- Det är nog lättare för dej ... --- Varför skulle det vara det nu då ? Man öppnar sej för varandra, möts och delar med sej av sitt liv ... --- Jo, det låter bra ... --- Kom och sätt dej här ... --- Var då ? Var ska jag sitta ? --- Lugn ... Lägg dej här, på golvet.
Lägg huvet i mitt knä.
--- Har du ingen annan musik ? sa han nervöst och lät nacken falla mot hennes lår.
--- Nåt lugnare menar du ... --- Ja, helst ... Hon böjde sig fram mot skivraden i bokhyllan och bläddrade.
Brösten lade sig som små varma kuddar över hans ansikte.
--- Den här ... Hon lutade sig tillbaka och Mozarts Requiem gick ut i högtalarna.
--- Är du trött, Caesar ... --- Det är skön musik ..., musik ..., viskade han svagt.
--- Ja, det är skönt.
--- Och du ... Du är skön.
Hon lade handen över hans panna, den var sval och gled över kinderna.
Hon sa ingenting mer.
På skivan fortsatte fångarna i katakomberna sina lovsånger till något högre.
Så såg han får och herdinnor, vilande i den svala skuggan under en lummig ekkrona.
Blusen föll stilla mot golvet och blev en svalt porlande bäck.
Han förde munnen mot hennes bröst.
Tungan kände små knottriga knutar och där i mitten, den pekande knoppen, ett mjukt fuktigt barnfinger på hans läppar.
--- Ligg kvar!
--- Nej, ska du gå ... --- Inte långt, inte långt från dej ... Hon knäföll på golvet, alldeles vid hans sida.
Det neddragna blixtlåset var Gloria ... --- Kan du skruva ner lite ... Där till vänster ... Han kände sig fram, musiken svalnade, ute på fönstret knackade små regnstänk.
Hon slickade svagt och lekfullt, formade så munnen och rörde sig nästan omärkligt upp och ned.
Brösttopparna nuddade hans lår.
Åskan kom gående över norra Småland, var den slog ner brydde dem inte längre, regementsgårdarnas anfallsformationer trasades sönder.
Hans händer sökte sig in under kjollinningen.
Hennes höfter var klippor som vette mot centrum och fingertoppen nosade.
Hon kysste hans axlar, kläderna låg bortglömda i en hög på golvet, hans stålkam glimmade och bländade.
Den ludna fällen smälte under hennes sida.
Ryggen och hennes mjuka revben, som små bulor under huden.
De blundade, hennes mun var öppen som hans och tungorna svullnade samman i ett ordlöst språk.
--- Nu!
sa hon kort och böjde sig lätt bakåt.
Hon kom nära igen och bet hulkande i hans kropp.
Strax gick hon ifrån, strax kom hon tillbaka.
5 ( Allan : ) Förbannat skönt att börja jobba igen.
Ja, jag har ju visserligen lite värk i påkarna fortfarande, men man kan inte hålla sej borta hur länge som helst.
Från jobbet menar jag.
Och det måste ju bli gjort, nu när det har varit så satans varmt de sista veckorna.
Då ska ju folk elda på i villaträdgårdarna och hela konkarongen.
Och sen sitter dom i bilarna med nedvevad vindruta och röker, kastar ut fimpen i dikeskanten och begriper ingenting.
Jag tittade igenom lite statistik på lattjo idag.
Och där står det svart på vitt att gräs- och skogsbränder alltid ökar så här i början på sommaren.
Bäst man är med och ser att allt går rätt till.
Det ser ut att bli en bra sommar i år, bara det inte börjar regna och djävlas, ska det väl kunna bli fint på Utkiken i augusti.
Jag har semester då, brukar för det mesta ta den lite sent när det inte är så mycket folk ute på vägarna.
Annars är väl läget i stort sett under kontroll.
Bigge trivs på kåren och det skulle ju vara bra om han stannade där, jag menar det är ju en trygg anställning.
Det där med GCI tror jag väl inte så mycket på i ärlighetens namn.
Men det är ju han som väljer själv, förstås.
Den lilla grabben sköter sej i skolan i alla fall.
Och det är ju skönt.
Jag tänker på Erik Persson vad mycket trubbel han har haft med sin jänta.
Nu sitter hon där ute i Ronna med en skrikande unge och karl.
Han är visst byggjobbare, tror jag.
Det är ju i alla fall ett rätt säkert jobb.
Hus behöver man ju alltid.
Nej, Johan fick femma på den där kristendomsskrivningen.
Så jag tänkte att han skulle få en femma av mej också.
Som en uppmuntran.
Det får inte bli en vana, man får inte klema bort grabben, då kanske han blir en av dom där långhåriga.
Nej, ett rejält kok stryk och tvångsklippning skulle dom ha.
Elsa är kanske lite för snäll mot honom, när jag sagt nåt kommer hon alltid och slätar över.
Hon donar och står i.
Nej, det var i alla fall skönt att börja jobba.
Ibland kände jag det som om jag var i vägen uppe i lägenheten.
Det var ett satans springande och Johan ville visa sin bandspelare för kompisarna.
En massa grabbar från skolan som jag inte känner igen.
Totte Döskalle tittade in på station i eftermiddags.
Han är ledig idag, men det är ju alltid nåt han har glömt.
Han gick rakt fram till mej på gården och såg djäkligt glad ut.
--- Har du vunnit på tipset ? sa jag.
--- Visst, sa han.
Det är just vad jag har det.
Och sen gav han mej en chokladask.
--- Inte ska jag ha det, sa jag.
Men, nej då.
Han trugade på och sa att jag var en reko kompis.
Sånt är ju alltid roligt att höra.
Ja, jag har aldrig satt mej på grabbarna.
Förutsatt att dom sköter sitt jobb och inte är rötägg, så är jag alltid buss med dom.
Jag är inte den som är den.
I bilen hade han en stor blombukett, som han skulle ge till Birgitta.
Han uppförde sej ju som en tonårsvalp, vuxna karln.
Och vinsten var ju inte så stor heller, ett par hundra tror jag.
Han hade med sej en sak till Caesar Lund också, han var visst också en hedersknyffel.
Jag sa att Lund ringde sej sjuk i morse.
Ja, det var jag själv som tog emot samtalet.
Det lät mysko på nåt sätt.
Jag menar, han brukar ju nästan aldrig vara borta.
Och han är ju inte precis den typen som firar.
Det är en djäkla fin kille egentligen.
Han är lite svår att komma i kontakt med kanske, men han är djup på nåt sätt.
Jag tror nog han är ganska klyftig.
Det är en sån där kille som vet rätt bra vad han snackar om och inte bara bubblar på som många andra.
Jag minns nu i förra veckan när vi var nere i Småland.
Jag åkte ju med ner i hans bil.
Ja, han stannade här och där och åkte in till små städer och samhällen.
Det brukar ju aldrig jag göra, jag vill komma fram.
Men jag tycker det är intressant att gå omkring och kika lite.
Norrköping brukar man ju bara åka igenom, det kan vara ett helvete att hitta förresten.
Och sen där på morron när jag vaknade var han bara borta.
Man blev ju lite ängslig, bilen hade stuckit också.
Men sen var det en ung tjej som sa att hon pratat med honom på morron.
Ja, man blir ju lite orolig.
Inte för att jag tror att Caesar gör något överilat, men att bara sticka så där är ju lite underligt.
Men vi glömde det.
Åkte in till Gränna i stället och köpte polkagrisar.
Nu håller väl Johan som bäst på att förstöra tänderna på dem.
Frånsett några små skogsbränder och ett par tre ambulansutryckningar har det varit ganska lugnt idag.
Det började några semestervikarier, det är ju den första idag.
Det verkade vara bra grabbar, förresten.
" Ingenting är omöjligt för en brandsoldat ", som gamle Sörensson brukade säga när han var i livet.
Om sen Totte kommer ner på jorden och blir sej själv igen ska nog allt ordna sej.
Man är ju lite orolig nu på sommaren när det torkar i markerna.
Jag undrar vad det är med Lund, men han är ju en kämpe som inte ger sej i första taget.
Nej, ingenting är omöjligt för en brandman.
Utkiken 1 Molnen i öster låg packade som tunna streck, utdragna vid horisonten.
Ett apelsingult sken steg upp bakom Djurgården och vattnet på Strömmen var stilla, absolut spegelstilla.
En spårvagn kom surrande i kurvan vid Stadsgårdshissen och suckade tungt i skenskarvarna.
Den stannade vid hållplatsen på Katarinavägen, men mannen på trottoaren rörde sig inte från konditoriets skyltfönster.
Klockan var bara halv sex en morgon i juni.
Knappt en enda människa syntes till.
Jo, en gammal kvinna med sin tunga tidningsväska på cykeln skavde mellan portarna uppe på Glasbruksgatan.
Fiskmåsarna nere över Strömmen flackade av och an, då och då dök någon lodrätt mot den tysta vattenytan och steg triumferande med en sprattlande fiskstjärt i näbben, annars var det lugnt.
Det rostiga skeppsskrovet kluckade rytmiskt med bogen mot Stadsgårdskajen.
En ensam matros satt sysslolös på däck och rökte, men blev strax inkallad igen.
Det var inte likt Aron det här.
Hade han vetat allt på förhand kunde han lika gärna stannat hemma.
Eller ... Nja, det var allt bra skönt där nere, när jobben bjudits ut.
Tio man behövdes ute i Värtan och de övriga skulle lossa styckegods från " m/s Fidelitas ".
Han hade stannat in vid stenmuren nu, i blickfånget bakom det höga tullhuset skymtade spökskeppet.
Den rostiga lilla båten med våldsam överlast --- man kunde nästan sitta på däckskanten och blöta tåspetsarna i vattenbrynet --- var från Liberia.
Den fete styrmannen steg i land och började instruera ... Aron kluckade inombords vid blotta tanken.
Han mindes hur de tjugo hamnarbetarna stått där orörliga, tills styrmannen blev rasande och kastade sin utsirade mössa på marken.
Plötsligt pekade någon i laget på en liten skeppsgosse, som smugit sig fram på däck.
Han var högst tolv år, hade svart överkropp och små brunaktiga shorts.
Han tände en cigarrett och lutade sig lugnt tillbaka mot en presenning.
Kroppen var kolsvart och den vita rökpinnen skar av, nästan bländande mot sin mörka bakgrund.
Pojkens ögon stirrade anklagande och döda rakt ut i luften.
Det såg ut som om han arbetat några dygn i sträck nere i maskinrummet.
Aron rökte och lutade armbågarna mot stenmuren, en högklackad kvinna trippade förbi bakom ryggen och när han såg sig om piskade vinden den tunna blommiga sommarklänningen kring hennes ben.
Man vägrade helt enkelt att lossa godset.
Det skulle aldrig upphöra att förvåna honom.
Själv visste han ju vad det gällde.
Hasse Persson hade till och med ord för det, solidaritet.
Men att de andra ... Som den självklaraste sak i världen kallade Hasse den lille pojken i land och gav honom en krona.
Sedan fördes han med till omklädningsrummet, där han blev duschad och fick några smörgåsar i magen.
Förmannen inne på hamnkontoret förklarade att hälsovårdsinspektören inte fick stiga ombord på båten.
Den lille pojken drogs fram som bevis och berättade själv på blyg och knagglig engelska om de miserabla förhållandena ombord, men ingenting hjälpte.
Man fick till och med order om att lämna honom tillbaka och fastän han gråtande slingrade sig fast kring Hasses ben, var styrmannen där och slet loss den darrande armen.
Uppe på däck stod den övriga besättningen och såg förskräckt ut.
Men lossat blev det inte, nu såg han också hur båten förberedde avfärd.
Hasse hade ringt nattredaktionerna på båda kvällstidningarna och i spetsen för arbetslaget tågat iväg mot Klara.
Han gäspade stort och gick vidare.
Vad var det med det då ? Om han var med ... Det viktiga var att man skrev om det.
Han såg framför sig hur Hasse lade ut texten för journalisten på Aftonbladet och de andra sanningsenligt instämde.
På Expressen gick det lite lugnare till, men budskapet var det samma.
Nu skulle piraterna sättas åt en gång för alla.
Det kändes skönt, men samtidigt fel någonstans.
Här arbetar de varje dag och allt är som det ska, men så kommer plötsligt en arbetsuppgift som är motbjudande, både fysiskt och psykiskt.
Då vägrar de att ta i och blir i sin tjurighet nyhetsstoff.
Han nådde trappan upp mot Stigberget, tvekade en stund om han ville se staden vakna från den fantastiska utsiktsplatsen, men gick så vidare.
Allt skulle vakna honom förutan.
Gula överlastade Värmdöbussar svängde in till sina ändhållplatser på Borgmästargatan.
Nymornade, tystlåtna ansikten vällde ut ur plåtkarosserna och spred sig i alla riktningar.
Vid spårvagnshållplatsen bildades en stor kö, morgontidningar vecklades upp, rökverk tändes, yrvakna slappa samtal kom igång.
Hur många av dem skulle finna ett rostigt stinkande skeppsskrov på fabriken eller kontoret ? Nu såg han på nytt kvinnan med sommarklänningen.
Hon hade bytt ut den mot en grön nylonrock och stod i pressbyråkioskens lucka.
Han köpte ett äpple och hon log igenkännande.
Två spårvagnar kom nedför backen och tidningar, rökverk och samtal packades ihop igen.
Han sprang över gatan och hade så när blivit påkörd av en cyklist.
Här runt hörnet låg Gudruns hus, eller snarare : en av de ostädade lägenheterna över gården var fylld till brädden med hennes möbler och kläder.
Dammråttor dansade på bordet medan katten var borta.
Det hände för fem veckor sedan, hon bröt samman efter en veckas sömnlöst vakande.
Kanske hade han försummat henne, det var i vilket fall vad hon sa.
Hon grät i telefonen och öste okvädinsord över honom.
Han var en hänsynslös egoist och skurk, hade bedragit henne och inte kunde man finna mänskliga känslor i den kroppen.
Han hade besökt henne med blommor ute på hemmet, men hon var obeveklig, det var som om hon krävde ett oöverstigligt offer av honom.
Men vad kunde han avstå ? Hade han inte alltid levt på svältgränsen, ja nästan varit tjusad av det.
Hade han inte själv kallat livet för " ingenting annat än en kamp för tillvaron " ? --- Måste du vara så kall ? sa hon och hulkade i den plufsiga huvudkudden.
--- Du behöver inte svara ..., fortsatte hon och hytte med knytnäven mot hans ansikte.
--- Där ska du börja, Gudrun ... --- Var då ? Börja ... smattrade hon och kastade blickar runt den ljusa sterila salen.
--- Börja i kamp, förstår du ... --- Ska du göra politik av allting nu igen ? Då kan du lika gärna gå mesamma ..., svarade hon tvärt och vände demonstrativt nacken till.
--- Det är inte frågan om politik ..., viskade han milt och såg hur det ryckte i hennes öron.
Det gäller bara dej ... Förstår du inte, dina möjligheter, ditt liv ... Eller vill du stanna här för gott ? sa han så högt att sänggrannen hoppade upp ur sin slummer.
Han strök henne så över pannan, såg hur ögonen fuktades.
Ingen tillade något, surret från luftkonditioneringen överröstade patienternas tunga andhämtningar och han kunde tyst lämna rummet.
Folkungagatan sträckte bilfull ut sig åt väster och öster.
Från Danvikstull kom ensamma tysta förare på väg till arbetet, en Kvarnholmsbuss med nedsotade fönsterrutor höll i korsningen, en sexa svängde ut från Erstagatan.
Han hejdade sig utanför den mörklagda banken och tände en ny cigarrett.
Det lilla varuhuset skyltade med samma gummimadrasser och baddräkter som i förra veckan.
Då hade han fått ett ryck, ville plötsligt följa med några jobbarkompisar till Grimsta på söndagen.
Nya badbyxor och en zebrarandig madrass att häcka i vassen med.
Innanför dörren hade det slagit honom att Anita, Gudruns syster, arbetade här.
Hon var förändrad, gift med en busschaufför och utflyttad till nybygget i Henriksdal med en liten dotter.
Samtidigt hade en ny fasthet infunnit sig i ansiktet, de mjuka behagfulla dragen var inte längre så snabba att falla ut i förlägna leenden.
Tunt åtsittande blusar med de fylliga bröstens konturer fullt synliga bar hon inte längre.
Han fann henne bakom konfektyrdisken, köpte ett hekto lakritsbåtar som ursäkt och de förde ett stelt samtal, rädda för att all förtrolighet kunde leda till missförstånd.
--- Och Susanne och Lasse då ? --- Ja, flickan är på daghemmet och han tutar och kör ..., svarade hon och drog stramt på munnen.
--- Här är det jämna plågor ... Trivs ni där ute då ? --- Jaa, sa hon utdraget och spanade efter räddande kunder.
--- Det är väl skönt att kunna jobba ... Och det är bra att ha ungarna på daghem, dom lär sej att arbeta tillsammans ... Tycker du inte det ? --- Ja, inte jobbar jag för att vi har det dåligt ställt!
muttrade hon syrligt och började trumma med fingertopparna på den lilla disken.
I förbifarten hade hon visst frågat något om Caesar också, förmodligen för att låtsas intresserad av hans släkt.
Gudruns öde hade de båda kringgått, systrarna hade ändå mer och mer glidit ifrån varandra.
Solen föll honom i ryggen och drog ut hans skugga till fem, sju, tio meter.
Morgonfåglarna kvittrade och buss 59 kikade fram mellan husen på Södermannagatan.
Caesar var det, ja ... Han mindes hur brodern ringt i förra veckan och låtit underligt jagad i telefonen.
Ungefär som om någon piskat honom att vrida fingrarna i nummerskivan.
Talet var ganska osammanhängande och nervöst, men det framgick tydligt att han ville träffas.
Kunde de inte ge sig ut och fiska ? En arbetskompis på brandstationen hade både stuga och båt, de skulle säkert få låna.
Östgötagatan lång som Satan från Mosebacke till Hammarby sjö, Här upp' på Söders Champs Elysées vill jag i stillhet få dö.
mässade en sprucken stämma i nästa korsning.
Det var Vera Drypan, en medelålders kvinna med säckig vinterkappa mitt i sommarvärmen.
Hennes son arbetade i hamnen och smeknamnet satt i sen hennes vilda ungdom.
Nu var det inte längre någon som kastade lystna blickar efter henne, de som tidigare tuggat sönder hennes skönhet ratade resterna och småsmulorna.
--- Vera, Vera, sken han upp.
Dansa min docka mens du är unger, snart är du gammal, ful och tunger ... Han fattade henne i sidan och hävde lätt upp den bastanta kroppen några centimeter från marken.
--- Så tung är jag allt inte, flinade hon tandlöst och strök honom över håret.
Sätt ner mej, karlslok!
Kvinnan kom tillbaka på trottoaren, hon var ett huvud kortare än han och kroppen hade utbuktningar överallt.
Det fanns de som trodde att hon hade tio bröst och en specialsydd bh, som såg ut som en bläckfisk.
--- Nu ska du lyssna, Aron ... Har du sett Ragge Andersson på sistone ? Tanken slog honom dovt.
Nej, han hade försummat vännen en tid, glömt bort honom helt enkelt.
--- Nej, förstår du, pojken, han har inte setts till på Rio på en vecka och ... Ja, det är klart man börjar bli orolig lite till mans ... Och kvinns med för den saken.
--- Jag kan ju titta till en ... --- Och ny lägenhet och allt ..., skrockade kvinnan och vaggade vidare, som vore hon nöjd med svaret.
En kamrat i nöd, en vän, en hederlig människa, en slarver som tappat sitt eget roder, men inte gjort en fluga förnär, en äkta hederlig rakryggad människa, en hedersknyffel, en gammal rucklare med tjuvpojksglimten i behåll, en livsdyrkare, en levnadskonstnär ... Orden spelade i Arons huvud, när han satte av nedför gatan.
Blommor, bilar, spårvagn, människor, cyklar ... Av allt bildades en mångfacetterad ljud- och ljusridå, som bara blev en fond, en diskret bakgrund till Ragnar Anderssons skarpt utmejslade ansikte.
Så var han framme vid Ragges port, stannade några sekunder för att hämta andan och tryckte upp den tunga trädörren med de många små glasrutorna.
Redan nere vid den smutsiga namntavlan kände han en oro ila i lederna.
Vita lappar täckte de gamla hyresgästerna, nyckeln till glasskåpet hade väl förkommit.
Det fanns ett gathus och tre gårdsuppgångar i fastigheten, allt i fem våningar.
Han klev ned i det mörka valvet mot gårdsdörren och satte foten på plåtflaket till en liten trehjuling.
En dörr öppnades några våningar upp och en vällustigt ylande pojke rasade nedför trapporna tills han stannade några meter från främlingen.
--- Vem är du ? frågade han ilsket.
--- Njaa ... Jag letar efter en farbror som heter Ragnar Andersson, känner du honom ... --- Låt bli min lillasysters cykel!
svarade pojken och ryckte fram den avflagnade trehjulingen ur mörkret.
--- Är ni många barn här ..., försökte Aron, som ville komma in på ett annat spår.
--- Nej, syrran, Benke, Göran och jag ... Vad angår det dej förresten ... --- Den där Ragnar är ganska liten och kraftig ... --- Jag känner ingen Ragnar, sa pojken och löpte mot porten.
Några ögonblick av gatuljudet trängde in i farstun innan dörren tungt suckade igen.
Det var det första gårdshuset, där trappan bildade ett halvcirkelformat burspråk och dörrens utslagna glasruta ersatts med en plywoodskiva.
Och han erinrade sig att någon talat om Ragges vindsvåning.
Högst upp, bakom en vidöppen järndörr och ett stort batteri fotogendunkar, öppnade sig vindstrappan.
Den här uppgången tycktes tystare, ödsligare än gathuset.
Fönstren mot gården var oputsade och på bräden och i nischer kunde man upptäcka högar av döda småkryp och flugor.
Även dörren till Ragges lägenhet stod öppen.
En stark, sövande doft trängde ut i hallen.
Han kände på kökshandtaget, men det var låst.
Inne i rummet fanns bara en rutig säng och en stol full med pin-up-tidningar.
I en papperspåse i ett hörn låg några morgontidningar och en urdrucken flaska.
Oset från köket stod tydligt för honom.
Han satte sig en stund på bädden, blundade och kände sig matt.
Gas, gas!
Hade den där fyllbulten tagit livet av sig skulle han i vilket fall inte göra det själv ... Han kände på köksdörren igen.
Låst.
Handtaget glappade och var blankt, mjukt i hans handflata.
Han satte axeln mot virket, som knakade.
Han tog sats från väggen, kastade sig mot dörren och en djup spricka uppstod i träskivan.
Han föste sidan emot på nytt och dörren spaltades upp i två halvor.
Utmed listerna satt omsorgsfullt ditkletad tejp.
De grå gardinerna var fördragna och mörkläggningsplattorna från kriget slöt tätt kring fönstren.
I det svaga ljuset från taklampan urskiljde han nätt och jämnt Ragges oformliga kropp på golvet.
Den otända gaslågan susade ur bägge plattorna på hällen och när han vred om huvudkranen hördes en svag smäll, där efter tystnad.
Han öppnade rumsfönstren, lossade mörkläggningsplattorna, slog den inlindade armen genom köksrutan och vände på Ragge.
Vad han såg finns inga ord för.
Grannfrun ringde efter ambulansen och själv gick han ned till Rio.
2 Det var många som slutat tro på sommaren.
I mitten på maj brukade den visa sig, gäcka och vara ombytlig.
Badstränderna runt Måsnaren och Malmsjön fylldes tidigt på morgonen och hann sällan utrymmas, förrän slagregnet var över dem.
Och så, i juni, vände alltid den svenska sommaren sitt rätta ansikte till.
Iskallt pokerleende.
Grå, hopplösa dagar utan sol, utan regn.
Spridda blaserade skurar, blått nog till en sjömanskrage, men aldrig linan ut.
På sin huvudkudde i sängen var Johan mitt i solens blickfång, den kunde killa honom med en fjäder på hakan och få honom att vakna.
Men så var det aldrig, urrigt nymornad med en äcklig smak i svalget brukade han slå upp ögonen först framåt elvasvepet.
Han bodde på övervåningen i sommarvillan Utkiken, som Allan faktiskt medvetet undvek att besöka.
Han fick nästan magsår så snart han bara såg huset, det utlagda femsiffriga beloppet bildade en lutande pelare av enkronor och föll över honom.
Efter lunchen --- som var morgonmål för honom --- gick Johan åter uppför trappan till sitt rum.
Han hade egen ingång direkt från tomten och grämde sig över att han inte utnyttjade ställets skumraskmöjligheter.
Det blev en ensam sommar, klasskamraten Börje var med sina föräldrar i Ösmo, familjen Granström puttrade omkring med ruffad motorbåt och tält i Trosa skärgård.
Allting var stängt och avsomnat.
Södertälje överlämnades till en stilla tyningsdöd utan åskådare.
Han kunde sitta i timmar vid det stora tunga skrivbordet, som gått med i köpet, och skriva kollegieblock fulla med meningslösheter, klippa, klistra, läsa Stålmannen och Läderlappen för femtioelfte gången eller rikta kikaren ut mot vattnet och anteckna de inlöpande båtarnas nationaliteter i en omständlig tabell.
Det var en tid av dov avvaktan, oviss väntan.
Pokertärningarna rullades ut på den blanka bordsskivan och han skrev pliktskyldigast ned fotbollsresultaten : Valen --- Utmeland 3 --- 1 ( 2 --- 0 ) Mora BF --- SURI 1 --- 1 ( 0 --- 1 ) MIF --- Enäs 4 --- 1 ( 3 --- 0 ) Vindsele AIS --- Yamava 6 --- 1 ( 3 --- 1 ) Det var matcherna i hans egen allsvenska, sjunde säsongen, elfte omgången.
Och trots att det tredje mötet var ett lokalderby mellan två Södertäljelag med namngivna personer ur hans egen omgivning som spelare, kunde den konstruerade verkligheten inte hetsa upp honom.
Långa utförliga referat på bandspelaren gjorde heller ingenting till.
Den stora tallen på klippgrunden rasslade med sina späda grenar och barr mot fönsterrutan.
Borta vid Hall på andra sidan sattes en roddbåt i sjön, kanske var det fångar som rymde och tänkte ta sig över till honom.
Han riktigt önskade det.
Bara de inte slog honom eller familjen fick de väl göra vad de ville ... De nakna manskropparna på Havsbadets avskärmade brygga berörde honom inte längre.
Det var bukstinna gubbar med vita solhattar på skallen och fettvalkar som diskret bäddade in det intressanta.
På damavdelningen : som vanligt alla påklädda.
Han såg dem otydligt till och med i kikaren.
De måste komma närmare.
Vattnet hade förklarats hälsovådligt och nu tillät myndigheterna endast solbad.
Tacka visste han tidningsurklippen och pin-up-tidningen, som han hittat uppe i omklädningsrummet.
Där kunde man ändå se något.
Brigitte Bardot med tätt åstramande blus och skörten knutna i rosett över naveln, den framåtlutande badflickan med en fantasieggande djup klyfta mellan de runda kullarna.
Ville man gå ännu längre var det bara att slå upp det solkiga Piff-häftet, men trots att han kände på dörren tio gånger och lade örat mot väggen för att kunna uppfatta knäppningar i trappan, förmåddes han inte avnjuta de tummade svartvita bilderna i ro.
Nu fick han syn på flickan med det barnsliga utseendet.
Det var ett trick, man hade säkert bara satt dit huvudet på den välutvecklade kroppen, men verkligt tajbart var det.
Han drog för gardinerna, såg ned på den ödsliga bergsknallen framför huset, låste dörren, lade sig på sängen, drog ned gylfen och slukade bilden.
--- Jooooohan, sa plötsligt Elsas röst och det knackade försiktigt överallt.
Han låg tyst och stel, trodde för ett ögonblick att väggen var genomskinlig från andra sidan.
--- Johan!
! fortsatte modern allvarligare och skakade i handtaget.
Varför har du låst ? --- Jag kommer, svarade sonen spänt.
--- Men varför är det så här mörkt ..., undrade hon frågande på tröskeln.
Du ligger väl inte och sover ännu ? --- Nej ... --- Vi har fått främmande.
Perssons från brandstation ... Ska du inte ta och komma ner ? --- Ja ... Vad är klockan ? --- Ja, drygt ett.
Ligg inte där och uggla, vet jag ... Det ser ut att klarna upp.
Hon försvann hastigt nedför trappan i sina klampande träskor och han lämnades ensam igen.
Varför skulle folk komma så där ... De bara satte sig ned en stund, åt upp allt kaffebröd och snackade skit.
Han fick inställa alla sina planer.
Fiska, ligga i tältet vid uteplatsen och läsa serietidningar, sitta på den lilla klippavsatsen och kasta stenar i vattnet ... Ingenting kunde han göra nu.
Det var inte han som bett dem komma och då behövde han inte heller komma ned och vara artig.
Han tryckte så in den vita startknappen på bandspelaren och musiken gick ut i rummet : Here comes the night!
Here comes the night!
Skulle han bli tvungen att vänta till i natt för att kunna göra vad han ville ? Då tänkte han ta sig upp till det militära utsiktstornet igen, stoppa med sig " Spion 13 " och sitta högst upp och läsa.
Eller kanske fortsätta på " Onda sagor " ... In this dirty old part of the city Where the sun refuse to shine, people tell me, there ain't no use in tryin' ... " The dirty old part " ... Nej, här tänkte han inte stanna hela livet.
Det var bara så svårt att hitta någonstans att ta vägen nu.
Och snart skulle Elsa säkert komma upp och hämta honom.
Han gläntade på dörren, ingen syntes till.
De var väl inne i bottenvåningen och inspekterade.
I hans rum skulle de inte släppas in!
Han tog av sina träskor och studsade snabbt nedför trappan i strumplästen.
Där skyddsräcket på berget tog slut fanns en liten naturlig stentrappa och så en stig vid bergets fot ned till vattnet.
Här låg deras roddbåt och guppade i en fem meter lång bukt.
Utmed bergssidan kunde han ta sig fram till klippans vattenkant framför huset och ligga och iaktta dem runt hörnet.
Den rostiga maskburken stod kvar på fiskestället, i den uppblötta jordklumpen stack små vita spaghettitrådar fram.
Han sparkade allt i sjön och låg en liten stund orörlig och fixerade bubblorna.
--- Joooooooooohaaaaaaaan!
!!
... Nu hördes lockropet igen, den här gången med flera röster.
Han kurade ihop sig i klippskrevan som en genskjuten räv.
--- Där är han ju!
skrattade en ung man och när Johan tittade upp såg han en obekant i tjugoårsåldern stå bredbent uppe i slänten.
--- Ja, där är han, väste han tyst och reste sig upp.
--- Jag heter Kent, sa den obekante och kastade tillbaka kalufsen.
Han hade jeans och pepitarutig skjorta.
Ansiktet var av naturen spänt, men han försökte ihärdigt dra munvinklarna till ett leende.
Uppe på kanten väntade Elsa med händerna i sidan.
Borta vid uteplatsen skymtade Allan och gästerna.
--- Vad är det där för dumheter ? Du kan väl komma upp och hälsa åtminstone ... Man samlades kring det grönmålade träbordet.
Allan, som lade ut texten, i shorts, tunn tröja och en maläten halmhatt mot solen.
Erik Persson, uppsträckt i sommarskjorta och clubblazer med ett osäkert flin på läpparna hela tiden.
Hans hustru Ingrid i mörk sidenklänning och solglasögon, kedjerökande och ideligen pendlande i humöret.
Det fanns en speciell rynka under höger öga som ständigt drogs samman och töjdes ut.
På det tecknet kunde man avläsa hennes sinnesstämning.
Sen var det Ulla med gnistrande förlovningsguld på vänster ringfinger.
Över det bara knät balanserade hon den lille sonen, som klafsade munnen full av tårtgrädde.
Johan drack saft, alla de övriga kaffe.
--- Du börjar ju bli riktigt stor nu, Johan ... Hur gammal är du ? sa plötsligt Erik och plirade inställsamt.
--- Femton.
--- Herregud, vad tiden går ..., suckade Ingrid från det dunkla hörnet.
--- Ja, dom växer så fort nu för tiden att man inte hinner med, ojade Elsa.
--- Hur är det att vara morfar då, sa så Allan och nickade glättigt mot Erik.
--- Bara fint, bara fint ... --- Säg " moffa ", Stefan ..., viskade Ulla och guppade sonen på knäskålen.
--- Moffa!
gnydde pojken ljudligt och sträckte det lilla pekfingret mot Erik.
--- Jaså du, Johan ..., började han, men när saftdrickaren inte reagerade blev det inget mer.
Hur länge skulle han behöva sitta ... --- Har ni byggt den här kåken själva ..., försökte den blyge Kent.
--- Nej du, sa Allan allvarligt.
Då hade den sett annorlunda ut ... --- Ja, Allan ska då alltid prata bekymmer, inflikade Elsa och sparkade maken lätt på foten.
--- Det är jag som byggt det, utbrast plötsligt Johan.
--- Nej, det är du nog för ung för, tvivlade Erik.
--- Står det inte " 1916 " där, sa Ulla och skymde solen med handflatan.
Allas ögon riktades mot den darrande järnvimpeln på taket, utom Johans som iakttog den skarpa profilen av Ullas överkropp.
--- Gillar du fotboll ? sa så Kent och stirrade honom stint i synen.
--- Beror på ... --- Vadå ? --- Ja, vilka som spelar ... --- Det var inte så jag menade.
Gillar du att spela själv ... --- Kanske ... Därpå vände sig Kent till Ulla och kittlade Stefan under hakan.
Pojken kurrade och grinade med sitt mjuka spädbarnsansikte, slog ut med armarna av vällust, trutade med munnen och fick en puss av sin far.
Men hur kunde Johan sitta här vid bordet, dricka saft och vara väluppfostrad ... Allt det där han avskydde, allt som var de enda verkliga villkoren.
Hur mycket skönare var inte hans egen verklighet, den nya tvångslösa världen som han skapade byggsten för byggsten.
Bilder, böcker, tabeller, anteckningar.
Men det fanns också ett frö, något som spirade inom honom.
En revolterande värld, som ständigt gjorde sig påmind och hotade att kasta alla andra verkligheter över ända.
Den bestod av nyckelhål, kikare, väl dolda gömställen och utsiktsposter där ingen kom åt honom.
Där befolkades han endast av ögon, hungriga blickar med ett fast fixerat mål.
Kanske bara en flik, en antydan, som stack upp likt isbergets topp och förborgade en ilande fantasivärld av hemligheter.
Han visste att det var att vara vuxen.
Att alla hans klasskamrater strävade dit, med eller mot sin vilja.
Han var själv på väg.
Stefan släpptes ned på gräsmattan, kröp omkring och försökte resa sig med en handflata mot marken.
Allan ålade på knäna och skojade med barnet, sträckte fram sitt huvud och blev dragen i näsan.
--- Var är Kolle ? Det var Ulla som svarade, hon log flyktigt men reserverat och strök tillbaka håret med några fingrar.
--- Du förstår, han och Stefan kan inte riktigt dra jämnt ... Han blir avundsjuk, liksom ... Konturerna av hennes bh antydde två stora sköldar under klänningen.
Hon märkte hans hungriga blickar och vände ryggen åt.
Stor!
Hon hade alltså blivit stor.
Hon hade knullat, blivit mamma och trodde att hon var något.
Men var det inte hon som kommit och lånat hans Kalle Anka ... Och han mindes en gång för många år sedan, då hon varit mamma, Birger pappa och Olle och han själv deras barn uppe i sandlådan.
--- Vad gulliga dom är i alla fall ..., sa Elsa och såg kärleksfullt på krabaten i gräset.
--- Ska jag inte hjälpa dig att plocka av ? frågade Ingrid och hade rest sig ur stolen.
--- Jag kan också göra ett handtag ..., utbrast Ulla och började stapla kaffekoppar på brickan.
Är du klar, Johan ? ... Han svarade inte, sörplade ur den sista saftskvätten och smällde ljudligt glaset i bordet.
--- Har du nån fotboll då ? Kent var fräknig och osäker.
En sån farsa!
Han tyckte han kunde driva med honom, bergis lura honom att klättra upp på bergets utsida och klumpigt störta i vattnet.
--- Jag kan ju gå och leta ... Kvinnorna klev uppför gången mot verandan.
Ulla sist med sina mjukt spända knäveck.
Skulle han springa förbi, låtsas stöta till brickan --- en ren olyckshändelse ---, få bannor och skällsord, hjälpa henne att plocka upp skärvor och rester och då, när de stod på huk, på ett eller annat sätt komma emot brösten.
Han skulle leva på det en vecka minst.
Han vågade inte, vägde nackdelar mot fördelar, såg silhuetten skymta där i dörren, sedan torson i rumsfönstret.
Toaletten, naturligtvis ...!
Försöka se in genom de tunna gardinerna ... Men där var han oskyddad, fullt synlig från granntomten och tvungen att hålla uppsikt åt alla håll.
Och om den där inne på muggen upptäckte honom ... Nej, han tordes inte tänka på följderna, smög försiktigt upp på sitt rum och låste dörren.
Kvinnorna slamrade nere i köket och medan han funderade på fortsättningen hördes någon skaka i handtaget.
--- Johan!
Är du där ? Ska du inte komma ner igen ... Herregud!
Det var Ulla.
Med en enkel manöver kunde han rycka in henne i rummet och slita av kläderna ... --- Jag kommer strax.
--- Okey, jag säger till dom.
Din mamma är arg på dej, må du tro ... --- Varför det ? --- Nja, hon tycker väl du är bråkig ... --- Gör du det ? --- Neej då!
Ska du komma ner snart då ... ? Från fönstret såg han henne nere på berget, förde kvickt handen till underlivet, men förgäves.
Hon försvann just då runt knuten.
Nu hade himlen spruckit upp, blå flagor infiltrerade överallt den grå massan.
De trodde på sommaren, sträckte ut sig i stolarna och Kent lekte med Stefan på en liten filt.
Ulla blundade mot solen.
Hon hade kavlat upp kjolkanten en liten bit på låren.
Höll hon inte på att ta av sig den också!
Johan stannade till vid verandan ... Hon hade ju en baddräkt under, tudelad med den bruna magen fritt exponerad.
--- Kom hit, Johan, vi bits inte, snattrade Erik och halsade en pilsner.
--- Det går bra med den här, flinade Kent och höll upp en liten gummiboll.
--- Var har du den stora trasan då ? undrade Allan och lutade sig framåt.
--- Jag vet inte ... Ulla gjorde det bekvämt på filten.
Han stod vid hennes fötter, benen var hopslagna, där de möttes tog de små byxorna över.
--- Du kan gå och hämta en dricka om du vill ... sa Elsa vänligt.
Ska du inte ta av dej lite ... --- Lite solbränna skadar aldrig ... Deras meningslösa röster, ingenting av vad de pratade om angick honom.
Och vad skulle Ingrid säga om solbränna, hon satt ju kvar där i skuggan och virkade.
Han tog ut ögonmått mot tältet.
Från det lilla myggfönstret borde han kunna se Ulla i profil.
Om hon sen bara lade sig på sidan och lekte en stund med Stefan skulle han ha hennes kropp serverad i blickfånget och dra på av bara Fan.
--- Gå inte in i tältet nu, det är ju som en bastu, förstår du väl ... --- Jag har inte tänkt det alls!
Det är ett radioprogram nu som jag skulle vilja banda ... --- Ja, men ta och gå upp och gör då, om det blir bättre, suckade Elsa och skakade på huvudet.
Alla tittade på honom några korta sekunder.
De fick gärna ruska de också, gnälla på om barnrumpor, bara han lämnades i fred ... --- Man vet väl hur det är i den där åldern, skrockade så Erik Persson, går aldrig att sitta still ... Still kunde han inte vara.
Det var så mycket som rörde sig, gjorde honom till ett asplöv.
Luften omkring honom blev en dammsugare och försöken att kämpa emot kändes meningslösa.
Han hukade sig in i köket och prövade vinklar.
Nej, diskbänken var i vägen och dessutom fanns den höga linden där och spaltade upp utsikten.
Vardagsrummet.
Gardinerna var tunna, möjligtvis kunde han utnyttja blomkrukan som täckning.
Han gick ned på knä och bet tänderna i fönsterbrädet.
Han hade dem alla under uppsikt.
Ulla i centrum.
Kent hissade den kiknande pojken upp och ner i luften.
Solen låg ännu på.
Nu rotade hon i sin väska, fick fram en cigarrett och tände.
Gud!
Han flyttade sig centimetrar till höger eller vänster, fixerade bilden och drog ned gylfen.
Hon satt rak nu, med benen lätt uppdragna.
Hon sög på den vita glödpinnen, kinderna formades efter blossen och hon släppte ut röken med bakåtkastat hår.
Han förde den fria handen mot leksakstubkikaren.
Den träffade exakt.
Brösten stod tydliga i linsen, hon till och med lutade sig lätt framåt och gav honom begrepp om deras fulla storlek.
Bara en tygtrasa i vägen och han höll på att sprängas ... Lugn, lugn ... Var det inte någon som gick på grusgången ? Han rättade hastigt till sina kläder och sjönk ned med en veckotidning i sittsoffan.
--- Johan, vet du var ni har sololja nånstans ... Ulla stod framför honom, trampade försiktigt med de bara fötterna på trägolvet.
Bh-bandet var på glid nedför axeln, men hon rättade vant till det.
--- Jag säger det, på ett villkor ... --- Vadå ? frågade hon skeptiskt.
Vad, vad ? Hur skulle han ta chansen ... Nu när han sagt A.
--- Nej, men var har ni sololjan nånstans ? Jag kan ju inte stå här hela dan heller ... --- Jag larvade mej bara ... Den finns på hyllan under diskbänken, tror jag.
Han ställde sig bakom henne när hon öppnade skåpet.
Hennes små byxor gled ned några millimeter och blottade en bit av skåran vid svanskotan.
--- Men du kan få hjälpa mej!
sa hon plötsligt och vände sig hastigt om.
Axelbandet föll ned en bit igen.
--- Ja, vadå ..., svalde Johan och kände det stockas i halsen.
--- Du kan väl smörja mej på ryggen ... Han fuktade händerna med den gulaktiga klibbiga vätskan och rörde vid hennes höfter.
--- Det är skönt det här må du tro ... Det blir för varmt annars.
Nej, magen kan jag ta själv ... Långsamt förde han handflatorna uppåt.
--- Du behöver inte vara så noggrann ... Ta där under bandet också!
Fingertopparna gled in under det elastiska ryggbandet.
Två små pliggar höll härligheten inom lås och bom.
Han såg hur de for ut och in.
--- Vad gör du!
När han böjde sig för att plocka upp bh :n nuddade han den styvnade bröstvårtan i förbifarten.
--- Vänd ryggen till nu ... Han vände allt till, gick in i sovrummet och stängde dörren.
Någon klev ute på verandan.
--- Vad länge du dröjer, sa Kents smeksamma röst.
Johan drog ned rullgardinen och hörde hur de kysstes där ute.
Han pressade ögat mot nyckelhålet, men såg ingenting.
Alla synerna fanns inom honom.
3 Han åkte på stämningen hela eftermiddagen, gick med jämna mellanrum på toaletten och återkallade Ullas kropp ur minnet.
Den sekundsnabba beröringen klådade ännu i fingertopparna och höfternas rundning blev efter hand mjukare än sammet.
När Perssons gett sig av höll Elsa ett kort strafftal och han lovade att aldrig uppföra sig som en barnunge mer.
Det var händelserna i trädgården hon åsyftade, men de var bara bagateller, dem skulle han gladeligen avstå ifrån.
Ulla hade tydligen inte sagt något, det var väl pinsamt för henne också.
--- Ska dom komma hit mer nån gång ? frågade han så förväntansfullt.
--- Jaså, och det undrar du det ... Dom kanske tyckte att du var för barnslig och behöver stå på tillväxt ett tag ... --- Var det nån som sa det ? --- Nej, men man förstår väl vad dom tänkte ... Man uppför sej bara inte så där, Johan ... --- Kan jag rå för att dom är tråkiga då ? Det har du ju själv sagt ... --- Joo, suckade Elsa, men man får väl hålla masken när dom är här, åtminstone ... Nästa besökare var inte långt borta.
Han hade ju nästan glömt bort vad Allan berättat, att Caesar Lund skulle komma och låna båten tillsammans med sin bror.
Inte han på radion, han hade visst en till.
Fadern lyssnade uppmärksamt på nyheterna, modern stod och fräste köttbullar i stekpannan.
De uppförde sig precis som han mindes de gjort i hela hans liv.
Man märkte ingenting, lullade på i ullstrumporna, men själv stannade han till mitt på golvet.
--- Vad är det med dej ? sa Allan och väntade svar från transistorradion.
Är det inte roligt med främmande ... --- Johan är kär, flinade Elsa och tittade ut i dörröppningen.
--- Det är jag inte alls!
!!
--- Vad du brusade upp då ... --- Du ska nog se att du kommer hem med en söt jänta nångång, skrockade Allan och stängde av radion.
--- Ssssss ... Varför talade han emot sin egen högsta önskan ? Var det på något sätt fel att erkänna att han drömde om fru, barn och heta kärleksnätter i den stora tvåplansvillan ... --- Nej, du satsar på din utbildning i första hand, sa Allan förnumstigt vid matbordet.
--- Och så ät nu ordentligt båda två!
Det är vanliga köttbullar, Johan ... --- Jag är inget hungrig ... --- Ät och håll käft!
sa Allan och hällde upp mer pilsner.
De visste nog allt ändå.
Ulla hade berättat, eller Kent.
Kanske hade de sett något.
Kunde man märka det på honom nere i trädgården ? Och ändå hade han kört ned nävarna långt i byxfickorna så att det inte skulle puta ut så tydligt.
Han hjälpte Elsa med disken och plockade in porslinet för att få tiden att gå.
På himlen hade sjömanskragen drunknat i grådasket.
Träden ute på tomten gaddade sig samman och taggiga kastanjer föll ned på gräsmattan.
Allt var klappat och klart, naturen blev en törstande nödställd i en öken, men regnet ville inte komma.
Hela luften lade sig som en uttorkad disktrasa över handlingen.
--- När skulle dom komma ? undrade Johan och skavde oroligt i sittsoffan.
Han behövde inget svar, Allan nickade tyst mot fönstret och man hörde en motor stanna ute på vägen, tunga gummisulor skrapa mot grusgången.
I skenet från lampkulan på gaveln blev två ansikten tydliga.
Det ena tillhörde Caesar Lund, han såg blid och blyg ut som vanligt.
Den grövre gestalten måste vara hans bror.
När de stampade på fotgallret och ringde på köksentréns klocka satte Elsa hastigt på kaffet och drog av det blommiga förklädet.
--- Hej hej, sa Caesar kantigt och vinkade mot familjen Strömberg från förstugan.
Det här är min bror Aron ... --- Tjänare, muttrade Aron avmätt och hivade upp kepsen på hatthyllan.
Johan iakttog honom intensivt under lugg, sökte likheterna med Caesar, som han alltid letade efter syskontycke mellan bröder.
Men det fanns en helt annan tyngd i Arons rörelser.
Hans ansiktsuttryck var säkrare, jämnare.
Han var nog mer harmonisk än Caesar, visste tydligare vad han ville få ut av livet.
Caesar var en ny människa som så många gånger förut.
Det syntes lång väg att han inte ville diskutera idrottsresultat eller Dostojevskijs okända romaner.
--- Jag har spelat en ny omgång i allsvenskan ... Ja, du minns väl vad jag berättade ... Vill du se ? --- Njaa ... Nån annan gång ... --- Jag kan väl komma till dej och låna lite böcker nån gång ... --- Ja, Johan läser så mycket att det väl går in i ena örat och ut genom det andra, skojade Elsa.
Jag hoppas att han inte springer hos dej och stör ... --- Nej, nej, det är bara roligt egentligen ... --- Vad läser du då ? mullrade Aron från sittsoffan.
--- Dostojevskij, Kafka, Pär Lagerkvist ..., svarade Johan mekaniskt.
--- Det var inte illa, det är inga dåliga författare ... Så såg han mot Allan, som stolt skakade på huvudet.
--- Ja, han är en riktig professor, Johan.
Jag förstår inte många av böckerna han släpar hem ... --- Rulle Värnlund, där har du något!
sa Aron hemlighetsfullt och knäppte med fingrarna.
--- Vem är det ? --- Jo du, Johan, det är en fin författare det, Söders Dostojevskij ... --- Har du nåt av honom ... utbrast Johan hänfört och vände sig till Caesar.
--- Några stycken ..., svarade han undanglidande.
Aron var ensam i den lilla soffan, rökte stickande John Silver och bäddade sig oåtkomlig bakom en lätt dimma.
Handen med cigarretten skakade oupphörligen och allt hos honom var mörkare och skarpare än hos Caesar.
Att inte bröderna talade mer med varandra!
Johan kastade i smyg blickar mellan de två ansiktena, men de var fästade på olika punkter.
Det var väl inte så underligt egentligen, han själv och Birger hade ju inte så mycket att prata om ... --- Hur hugger fisken då ? sa plötsligt Caesar för att bryta tystnaden.
--- Svårt att säga ..., mumlade Allan.
Det beror väl på hur man tar dom ... --- Det finns många sätt, insköt så rösten i sittsoffan.
Många sätt att ta dom ... Bakifrån, med storm, med en klackspark ... Men !.
. Ja, jag vet inte, men är det inte så att fiskare aldrig fiskar, inte en fritidsfiskare, han fiskar inte ... --- Hur då ? undrade Johan och sjönk ned i stolen bredvid.
--- Tja ...!
Jag ser ju fiske som avkoppling, rekreation, samla tankarna ... Om man får så värst mycket fisk tycker jag inte spelar nån större roll, faktiskt ... --- Men fiskarna du får då, dom drar du nacken av bara för att samla tankarna ..., inföll nu Caesar med stegrat tonläge.
--- Ja, käre bror, jag vet att du respekterar alla levande väsen.
Naturligtvis, det gör jag också ... Det kan lätt gå hyckleri i det här, djurskyddsföreningar fulla av industriella slavdrivare och militärer ... Ja, kort sagt folk som stjäl andras liv.
Allan skruvade sig märkbart irriterad på stolen och gick ut till Elsa i köket.
--- Vart vill du komma ? fortsatte Caesar.
--- Liv är något som måste återskapas, det kan inte finnas bara av sig självt ... Du måste ju äta för att överleva, eller hur ? Caesar verkade tydligt pressad av Johans närvaro, men pojken hade inte vett att gå.
Det här var det intressantaste samtal han hört på länge.
--- Du är inte vegetarian säger du!
Gott, men då är ju saken ur världen ... --- Ja, vi fiskar väl då ... --- Tacka Fan för det!
När jag har tagit mej ända hit ... Nu kastades köksdörren upp.
Elsa visade sig på tröskeln med en stor kaffebricka och steget bakom klev Allan med kannan mellan tjocka grytlappar.
--- Kaffe!
Det ska bli gott ..., sa Aron, gnuggade händerna och reste sig med ett kraftigt knak i soffan.
På verandan hade skarvskivorna lagts in i det gamla köksbordet, en blå bomullsduk stor som en sängfilt täckte över risporna och skråmorna i träplattan.
Man bänkade sig och såg två blinkande fartyg stäva in mot hamnen borta vid Halls holme.
--- Inte illa det här!
beundrade Aron och stoppade fem sockerbitar i koppen.
Johan kände en oro i kroppen, det var så mycket han ville säga, använda sina ord för att måla ut vad som rörde sig inom honom.
Kanske var det eftermiddagens incident, fortfarande började han svettas lätt så snart han tänkte på Ulla.
Kär var han inte, vad skulle han ha för det ... Vad såg Ulla hos honom mer än en liten klåfingrig barnunge ? Men hela upplevelsen genomsyrade honom och gav till och med det vardagligt vanliga ett nytt skimmer.
--- Ja, det är ett gammalt hus det här, sa han försiktigt och alla inväntade en fortsättning.
Det är väl från 1916 egentligen ... Och det ligger en massa såna stora villor här omkring ... Jag har hittat en massa gamla skivor också ... --- Äsch, börja inte prata om dom nu, sa Elsa.
--- Va-vadå ? ..., log Caesar oförstående.
--- Jo, jag hittade en massa gamla skivor från trettiotalet med " Livet på en pinne " ... Och lite annat.
Och sen hade jag en sån där gammal trattgrammofon också ... --- Men den hade du sönder!
avbröt Elsa irriterat.
--- Det kunde väl inte jag rå för, att det var så dålig fjäder ... --- Ja, det är lustigt vad man kan hitta en massa gamla ting ..., fortsatte Caesar försiktigt.
--- Du ska se framåt!
sa Aron myndigt och slog koppen mot fatet.
--- Ja, tillade han så lugnare, det är så mycket som är ogjort.
Man får liksom inte slå sej till ro och bara dyka bakåt ... Det var alldeles riktigt för Johan, allt han tänkte på.
Alla hans planer pekade ju bara framåt, något dimmigt, otydligt.
Men blomman skulle slå ut och möta solstrålarna med spända fruktsamma ståndare.
Han såg på Caesars ständiga leende.
Var det lycka, var det sorg eller kanske en outsäglig rädsla ... Han torkade pedantiskt smulorna från handflatan och lät dem falla i kaffekoppen.
--- Ja, det är egentligen inte mycket med den här kåken, suckade Allan.
--- Jo, inföll Elsa, vi blev lurade helt enkelt.
Det var en gammal klasskamrat till Allan som sålde det ganska billigt.
Det är väl fyra år sen.
Sen har det bara varit elände, läckande tak och ... Aron nickade allvarligt instämmande och skar en ny skiva ur sockerkakan.
--- Vad ska ni göra då ? tuggade Caesar och sörplade vidare.
--- Ja, inte ska vi ha kvar det här huset i evighet inte, röt Allan och bet av en tändsticka.
--- Vadå ? Ska vi flytta ... --- Ja, Johan, det blir nog så ..., viskade Elsa.
Torka dej om munnen!
En plats så överfylld av ett tydligt sommarminne.
Det fick bara inte bli så!
Han skulle rita ett litet kors på brädorna där bh :n fallit till golvet.
Precis vid trasmattans fransar.
--- Så jag kan inte ta över sen då ..., flinade Johan och reste sig upp.
--- Det blir nog inget släktgods, du, skrockade Aron.
Det var inte roligt.
--- Men det är alltid vemodigt så där, när gamla hus ..., började Caesar.
--- Romantik!
avbröt Aron.
Det man har gjort följer ju ändå med, kan inte stängas in bakom lås och bom ... --- Det ska bli oljehamn här så småningom och färjor till Gotland och Polen, gensköt Allan.
Havsbadet som skymtar där borta i viken finns inte länge till ... Det blir stora cisterner och tankers ... Dom ska bygga ut oljehamnen.
--- Vilka " dom " ? sa Aron retligt.
--- Ja, stan ... Det betyder ju en hel del ekonomiskt.
Nästan all trafik på Mälaren går ju in här.
Västerås, Eskilstuna ... --- Så nu måste ni sälja då ? --- Måste, måste ... Det är ju inte klart det där ännu, ska diskuteras och klubbas.
--- Ja, det är mycket som ändras här i stan ..., inföll Caesar halvt frånvarande.
--- Ja, fy Fan!
Tänk vad mycket vi får att göra nu på kåren med alla inkorporeringar!
Enhörna, Hölö ... Det blir väl ta mej Fan Trosa på sikt också!
--- Så då får ni ännu mer ambulanser då ... prövade Elsa.
--- Ja, Fan, snart kommer väl telefonen att gå dygnet runt!
--- Det är utvecklingen, vet du, flinade Aron.
Vem mår bra av den då ? --- Ja, det har jag svårt att begripa!
! Caesar tände en nödcigarrett.
De andra fick fråga, vad som helst.
Han var ju här för att fiska egentligen, inte författa någon framtidsprognos eller ekonomisk budget.
--- Vad ska ni göra om ni säljer då ? --- Vi funderar väl lite på att skaffa en kolonistuga, svarade Allan mer dämpat och såg skyddssökande på sin hustru.
Det är ju lite väl stort det här på sätt och vis ... Nej, jag har en gammal kompis som funderar på att sälja sitt hus ... --- Akta så du inte blir dragen vid näsan igen, mässade Aron spjuveraktigt.
--- Äh!
Jag har ju för Fan varit ute och tittat på den ... Han har bara haft den i ett halvår, men nu när frugan dött vill han inte ha den kvar längre.
Han har lite gamla minnen och så där ... Det blev tyst på Utkikens veranda.
Elsa tände två stearinljus på det smala fönsterbrädet, skymningshimlens fukt knäppte i de tunna glasrutorna.
En lägereld flammade svagt på andra sidan sundet och i strandkanten kunde de skymta små människokryp.
--- Har ni ingen kikare, sa Caesar med bruten röst, men harklade sig så och upprepade frasen.
--- Där uppe på övervåningen, svarade Allan entonigt.
Ni kan ju följa med och se hur det är där uppe ... Johan låg på sängen, just kommen från toaletten, när han hörde stegen i trappan.
Mörka röster bakom väggen och ett hårt grepp kring handtaget.
Nej, han var inte där!
Inte en knäppning kunde man höra genom nyckelhålet.
Kolsvart tystnad, gnisslande i virket.
--- Det är rena kaffeveden det här, sa Allan och smackade handflatan mot brädväggen.
Sängen skalv, madrassen böljade, Johan torkade upp med hushållsrullen.
Från fönstret upptäckte han de tre männen lutade mot skyddsräcket.
Den lilla brasan på andra sidan fjärden tycktes falna och dö nu, en knappt urskiljbar lanterna på en snabbgående privatbåt for som ett irrbloss över vattenytan.
Motorbullret fortplantades mellan bergsväggar och träddungar, tills det sögs upp i en tratt borta vid Björkudden.
Han tåsmög försiktigt nedför avsatserna och gick ett extra varv runt huset.
Där stod tältet ännu kvar, som en darrande hotfull djurkropp i det dragiga ljusdunklet.
Där hade Ulla suttit med benen lätt uppdragna och bröstens rundade kurvor hejdade blott av det förargliga tygstycket.
Så snart han tänkte på det rusade blodet från hjärnan ut i kuken.
--- Varför hade du låst ? ropade plötsligt Allans välbekanta röst.
Hans silhuett avtecknade sig på berget vid verandan, onyanserad och tung, först på nära håll mänsklig och igenkännlig.
Och då var den inte längre silhuett.
--- Vad håller du på och smyger om ? Va ... --- Ser mej omkring lite grand ... --- Ska du inte gå in och hjälpa morsan med disken ... --- Kan väl du göra ... --- Jag ? Vi har ju gäster ... --- Men har inte morsan gäster då ? --- Ah, bry dej inte om det du ... Och han såg Aron luta ryggen mot räcket.
Ljusskenet från huset uppsökte hans drag.
De blev flammiga och härjade.
Caesar bligade trånsjukt ut över vattnet och ryckte till när Allan dunkade honom på axeln.
--- Ska det inte bli skönt att komma ut ett tag ... --- Jo, det är klart ... --- Är det bra nu ? --- Bra ? Ja, vadå då ... --- Du var ju sjukskriven en vecka.
--- Jaså, det ... Jo, jag har nog hämtat mej nu ... --- Tog du ut dej så djäkligt nere hos farsgubben ? Va ? Ha - ha ... --- Har du hälsat på farsan ? sa Aron utan att vända sig om.
--- Ja, för några veckor sen ... --- Hur var det med honom då ? --- Bra ... --- Att du inte sa till, så hade jag hängt med också ... --- Nja, det blev så hastigt ... --- Vi var på bröllopsresa, förstår du, insköt Allan.
En jobbarkompis gifte sej på Vätterhotellet och jag och Caesar bjöds med som gäster.
Vad tyckte du förresten ? --- Ja, det var ju flott och ... Det kan inte ha varit billigt för dom, precis ... --- Nej, men man vet ju inte hur Totte har det ... --- Han har det väl bra nu, gift och allt.
--- Jo, men jag menar ekonomiskt.
Han fick ju ärva en hel del efter Tattar-Lisa, modern ... --- Tattar-Lisa ..., mumlade Aron.
På Söder heter hon Vera Drypan ... --- Nej, Lisa var en Täljetjej, fastslog Allan.
--- Fattar ni inte att det är samma person, utbrast så Aron och vände sig helt om, mot de andra.
Eller samma funktion, snarare ... Ingen protesterade, man ville väl snarast möjligt ändra samtalets riktning.
--- Det var stiligt med orkestern, tycker du inte ... Att dom hade samma kostymer ..., trevade Allan lamt.
--- Ja, ifall dom skulle gå bort sej kunde dom alltid hitta varandra, sa Caesar utan att möta hans blick.
--- Dada dada, bossanova ..., nynnade Allan stilla för sig själv.
Spelade dom inte den ? --- Jag tror det ... Minns inte så noga ... --- Du dansade väl med Birgitta till den ? --- Kanske, kanske ..., svarade Caesar och knackade fram en nödcigarrett ur bröstfickan.
Plötsligt gav Aron sitt ansikte till Johan.
I skymningsljuset blev det suddigt och konturlöst, men i ögonen fanns en spelande rörlighet.
--- Kan du inte visa mej båten ? De andra tycktes inte reagera, ramlade i stället in i en livlig diskussion om hotellsängarnas troliga bredd.
--- Det är mörkt, viskade Johan svagt när de nått nedgången.
--- Är du rädd ? --- Nej då.
Men det kan vara svårt att se var man sätter stegen.
--- Ja, det måste man ju veta förstås ... En liten källåder sprang ut från bergssidan och rann vidare ner på gångstigen.
Deras osäkra kliv väckte upp en ekorre, som blixtsnabbt ilade upp i en ostadig gren.
--- Ja, här då, sa Johan och slog blygt ut med handen mot ekan.
--- Ingen dålig båt ni har ... --- Nja, vi har pratat om att skaffa snurra ... --- Äh, vad ska ni med det till ? Stadiga årtullar och lite stabilt innanför västen, så ordnar sej nog allt ändå.
Ja, du får förstås bara ha skjortan innanför västen ... Och hjärtat, tillade han hemlighetsfullt.
Han klev i och provsatt roddarbänken, doppade årorna försiktigt, som om de varit späda vingar, och öppnade luckan till durken.
--- Här, förstår du, här ska det vara fullt med abborrar i morgon bitti ... --- Man har fångat ål här ute också ... --- Ål ? Försök inte slingra dej ... --- Nej, men det är sant!
--- Jo, jo, men jag skojade bara ... Om alla kunde sluta skoja med honom skulle det bli ljusare igen.
Det verkade som om de hindrade honom från att kliva in i en ny värld.
Men han ville inte vara söt och barnslig hur länge som helst ... Teoretiskt sett kunde han själv sätta barn till världen.
Om bara Ulla ... Eller Hillevi ... Eller kanske Marianne, som gick i hans egen klass.
Han blev trotsigt stående på stranden.
Aron tände en ny cigarrett och det korta ljuset urholkade hans spända drag.
--- Du blev väl inte ledsen ... --- Nej då.
--- Du vet, jag har inga barn.
Egentligen.
Jag skulle vilja ha en grabb som du, vet du ... Och han fattade Johan över axeln, de stod länge och såg ut över de spridda lyktorna på den andra sidan.
4 --- Det märks, hörru du, sa Aron.
--- Vadå ? Hur märks det ..., svarade Caesar.
--- Du ser, du säjer det ju nästan själv.
Det märks, det hörs i vad du säger, syns i vad du gör och känns i vad du tänker.
Du är rädd helt enkelt ... --- Så jag skulle vara rädd, alltså ... --- Ja, jag tror det.
När du ringde i förra veckan, så var det precis som förr.
Du hade mycket att säga, fick inte ut allt och till slut blev det ett enda djävla virrvarr ... Jag har upplevt det många gånger, du liksom inte vet vad du vill, alltså ... --- Ja, det är sant.
--- Där ser du ... Hur var det nere i Småland egentligen, höll farsan på och grubblade ... Här!
Ta lite!
Han svalde.
--- Ja, dels det.
Men det är nåt annat som trycker ... --- Ser man på ... Tänk efter nu, så du inte säger nåt överilat, jag ror under tiden.
Årorna gnisslade i tullarna.
--- Jag träffade en ung flicka.
--- Och det blev skjut ? --- Nej ... Ja ... Ja, men säg det inte så där ... --- Okey, ni låg med varandra, alltså ... ? --- Ja ... Du har träffat henne förresten.
När vi var nere strax innan mamma dog, hon var sjuksyster.
--- Jag minns.
En mistlur gick genom dimman.
--- Aron, är det inte farligt att ro nu ... --- Äsch, jag håller mej så nära land.
--- Jordnära ... --- Berätta då!
Har du talat om det för din ... --- Bodil ? Ja, det har jag.
Jag bara kände att jag måste.
Men hos Svea kände jag mej hel en stund ... Det går inte det här.
Ja, hon liksom ... Hur ska jag säga ? Hon respekterade alla sidor av mej.
Det låter larvigt ... --- Nej, nej, jag förstår ... Hur länge var ni tillsammans ? --- Tre dar.
Sen skulle hon börja jobba och jag också.
Ja, Allan sa ju att jag var sjukskriven.
--- Det blev inget liksom ... --- Nej, nej, det är inte en sån tjej, alltså ... Nej, när jag kom hem på eftermiddagen och skulle jobba dagen efter, ringde jag till Bodil.
Vi gick ut och åt på Stadshotellet, det liknade nån sorts sämre klassens försoningsmiddag.
Och hon talade högt om förlovning.
Du ska veta att det aldrig har varit särskilt konfliktfritt mellan Bodil och mej.
Vi grälar rätt mycket ibland, det trodde du inte om mej, va ? --- Varför skulle du vara nåt undantag ... --- Ja, varför skulle jag det egentligen.
Ja, hon var så till sej den där kvällen, uppklädd och spirituell.
Så vi dansade, drack lite vin och tog taxi hem till mej ganska snart.
Hur det nu var så hamnade vi i säng, förstås, och hon var brunstig och ... fin, som jag aldrig tror hon har varit förut, inte mot mej i alla fall.
Ja, jag vill ju inte utelämna henne på nåt sätt ... Men för mej kändes det som en avrivning bara.
Nåt som bara angick mej, om du förstår ... Taklamporna i de stora Pershagsvillorna borrade sig genom tjockan likt glödande svärdsspetsar.
--- Sen efteråt ... --- Ja ? --- Jag talade om det sen.
Vi har alltid sagt att vi inte ska bevaka varandra, ställa stora krav och äga och så där ... Det har liksom aldrig varit aktuellt för mej tidigare under vår tid tillsammans att utnyttja den där friheten ... --- Och nu rasar hon samman när du gör det ... --- Ja ... Det känns så underligt det här på nåt sätt ... Men en sak ska du ha klart för dej, att Bodil är en väldigt ... känslig kvinna.
Hon brusar upp och sen kan solen gå igenom molnen igen, om du förstår vad jag menar.
--- Jo, jag förstår allt vad du menar, du behöver inte fråga det ... Så hon vill göra slut då ... --- Nej, det vill ingen.
Jag har ju bara använt den lilla friheten i vår oskrivna umgängeslag ... --- Du känner till hur jag har det på den här fronten ? Du har träffat Gudrun ... --- Ja.
--- Inte din typ, va ? --- Nja, det har jag inte sagt ... --- Du vill ha lammkött, va ? --- Vad är det ? Vart vill du komma ? --- Sitt i båten ...!
Jag vill bara se hur du reagerar.
Man lär ju känna varann när man blir lite förbannade ... --- Jag är inte förbannad på dej.
Årorna låg stilla nu och petade på vattenytan.
--- Nej, men i alla fall ... Mitt förhållande till Gudrun är ganska laddat, liksom.
Vi dras till varann.
Det är inte alltid lycka eller upphetsning som håller oss ihop.
Det kan ju vara motsatsen ibland också.
Vi har ju känt varann rätt länge nu ... Några tisslande ungdomar rörde sig på strandkanten.
Cigarrettglöd.
--- Hon är på nervhem, helt sönder ... --- Fan, vad säger du ? Vad ... Vad har hänt då ? --- Du ska ha klart för dej att Gudrun är en djävligt trasig människa.
Jag vill ju inte skryta med mej själv eller ... Ja, på nåt sätt dra fram mej själv i positiv dager.
Men jag kan ju säga i förtroende, att när vi träffades var vi båda på väg att ta våra liv ... Du kommer ihåg den där tiden, i mitten på femtitalet ... Det var när jag var så tvär mot dej och vi nästan aldrig träffades.
Då tyckte jag att du var så perfekt ... --- Jag ? --- Nu ska vi inte sitta och runka i varandras elände ... Jag vet väl vad du har haft för svårigheter, men ändå ... Du har ju alltid vetat vad du ska göra på nåt sätt ... Först var det idrott och sen började du läsa ... Brevväxlar du med den där författaren fortfarande ? --- Det bli ganska sporadiskt nu för ti'n.
--- Fortsätt, gör det ... Jag har läst en hel del av honom, förstår du ... Jag kan läsa annat än Rulle Värnlund också ... Min granne är gammal skolkompis till honom förresten ... --- Jag kan hälsa till honom.
--- Behöver du inte göra.
Han begriper nog att det är många som läser hans dikter, annars skulle han inte skriva som han gör ... --- Vad menar du ? --- Ja, vad ska jag säga ... Det är texter som berör fler än honom själv, helt enkelt.
--- Hur länge ska Gudrun vila upp sej då ... --- Vila upp!
Jag tror hon har vilat för mycket, alltså.
Det finns ju saker och ting som gnager i många människor.
Det där att man inte betyder nånting, att man inte gör nåt stort för världen och så ... Gudrun har känt sej så onyttig och har komplex till sin syster.
Ja, Anita har du också träffat ... --- Men hon verkar ju snäll ... --- Hon är gift nu, har barn och har blivit en död människa ... --- Död ? Vad menar du med det ... --- Nej, det var elakt sagt.
Jag menar ingenting.
Jo, kanske det att hennes eget liv begränsas av den moderna tvåans väggar ... Hon vill inte veta av Gudrun, det passar sej inte ... Du vet, jag jobbade i Norrköpings hamn några dagar i april och då bröt Gudrun samman.
Hon har druckit för mycket sånt här ... Ett finger knackade mot glas.
--- Vad hände då ? --- Hon fick fyllslag.
Låg i lägenheten alldeles naken och började skrika ... Tills en granne fick iväg henne.
--- Fy fan!
--- ... och ett sånt vrak kan du umgås med ... --- Det har jag inte sagt!
--- Nej, det är skillnad på min fyllkaja och din lilla välsvarvade småländska ... --- Håll ...!
--- Är det så stor skillnad egentligen ? Ja, det handlar väl om kärlek, behovet att tycka om och tyckas om.
--- Ja!
Och där kan man inte rista ner några regler.
Man kan tycka om vem som helst ... --- Men inte hur många som helst!
Du minns en man som hette Gandhi, du pratade så mycket om honom när du var yngre.
Ja, du vet själv hur det gick med honom ... --- Vad har det med våra privatliv att göra ? --- Ingenting kanske ... Eller förbannat mycket.
Beror på hur man ser på saken.
Mönstret i alla fall ... --- Ja ... ? --- ... det går igen.
--- Hur fan då ? --- Lugn, lugna dej.
Vi talar ju egentligen om ganska små problem ... --- Ja, det kan du säga ... --- Ja, på många sätt är de ju stora.
Kärlek och död och allt det kosmiska ... Men det handlar ju faktiskt om ganska enkla grejor.
Idag har jag upplevt väldigt mycket ... Kommer du ihåg Ragge Andersson, som du träffade på ölfiket när du var uppe hos mej för några år sen.
Ja, han är död nu.
Han dog nog i natt.
För jag kom hem till honom i morse och det luktade gas, Fan vad det luktade gas.
Nu gnällde årtullarna på nytt.
Rytmiskt, taktfast.
--- Hade han tagit livet av sej då ? --- Ja, det ser ju så ut.
Men det finns ju mördare också, flera stycken.
Alla gånger Ragge sökte jobb, för det har han gjort, många gånger, ingen ska komma och säga att han var en dagdrivare ... Och jobben han fick då, söndervärkt och djävlig ... Hantlangare, dagtjyv, springpojke.
Jag ska säga dej att han var en förbannat skicklig byggnadssnickare ... Men det finns egentligen en regel som förbjuder utomhusarbete under en viss temperatur, jag tror det är tretti grader ... Inte Fan brydde sig arbetsgivaren om det när det var bråttom att bli klart till spikat invigningsdatum ... Ja, det är en sån djävla läskig historia att jag skulle kunna sitta och berätta hela natten.
--- Och sen började han supa då ? --- Ja!
Det är inte konstigt.
Fick en massa krämpor och skit så han inte orkade med.
Och arbetsgivarna har ju alltid sett honom som en bråkmakare, syndikalist var den Fan till och med ... Så dom tyckte det var lika bra att förtidspensionera'n ... --- Det var ju tragiskt det här ... --- Jo, det är klart att det känns.
Det är ju inte första gången en nära vän går ur tiden.
Men varje gång det händer försöker jag leda in sorgen på nåt annat.
--- Så du känner inget då ... --- Tacka Fan för att jag känner ... Jag känner ganska mycket, komplicerat och motstridigt.
Men jag känner hat, alltså ... --- Hat mot vem ? --- Mördarna, förstår du väl.
Lönsamhetsjägarna som piskar mej att lossa en stinkande spetälsk pråm från Liberia, om jag inte har vett att säga ifrån ... Man kan inte bara falla på knä och bryta sönder gevären ... --- Vad ska vi göra nu då ? Revolution ? --- Inte kan du och jag i ekan göra särskilt mycket, plaska lite kanske.
Nej, men jag menar att alla människor vi pratat om har så mycket gemensamt.
Det är ju i grund och botten bara nyanser som skiljer Gudrun och dina Svea och Bodil åt ... Lika förtryckta, du och jag är det också ... En tömd flaska kastades i vattnet, plumset drunknade strax.
--- Vad begär du av mej egentligen ... Jag är väl ingen skolad agitator heller ...!
Jag kan ju bara utgå från min egen erfarenhet ... --- Jo jo, det är bra så långt.
Men vad menar du att jag ska göra nu med mitt problem till exempel ... --- Det kan Fan inte jag lösa ... Ska vi ta och maska på nu, så det blir nåt fiske av ? Jag lovade ju grabben durken full med abborrar.
--- Johan är en ganska klipsk grabb ... --- Det tror jag nog.
Små korkflöten krusade vattenytan.
Cigarretter tändes i båten.
--- Drömmer du mycket ? frågade plötsligt Aron.
--- Det händer ... Jag kanske inte minns dom alla gånger.
--- Vad är det för slags drömmar du har då ? När du drömmer ... --- Dom är väl liksom ganska morbida.
Stympningar och annat äckel ... --- Du kan inte lära dej särskilt mycket av dom då ? --- Jag trodde väl det ett tag.
Jag läste Freud, vet du ... Och hans drömtydningar som tolkar allt sexuellt ... Det kanske stämmer, jag vet inte så noga.
Varför frågar du det förresten ... --- Jag har en dröm som kommer igen med jämna mellanrum.
Speciellt såna dar när jag rört mej mycket på stan, handlat och stått och knuffats med jäktade människor på tunnelbanan.
Den är väldigt tydlig, inte särskilt blodig eller underlig ... Men det måste ju vara nåt speciellt med den, eftersom den upprepas jämt och ständigt, nästan alltid likadan ... --- Vad är det den handlar om då ? --- Ja, jag ser en stor trappa.
Lika bred som den på Konserthuset, men mycket längre ... Det syns inget slut på den.
Och jag står vid foten av trappan, massor med folk omkring mej.
Alla är tysta där nere, vi försöker ta kliv uppför, steget ser inte alls så högt ut ... Ibland skiner någon av oss upp och kliver iväg, väldigt finklädd och glad på livet så att säga ... Och sen, nästa gång jag har drömmen, kommer kanske samma kille nedfarande för trappan.
Och hans kostym är skitig och luggsliten, den där nejlikan i knapphålet vissen och torr ... --- Vad symboliserar allt det här då ? --- Symboliserar ... ? Ja, jag tror inte man ska tolka så där bokstavligt, det gäller väl att förstå helt enkelt, känna ... Men det är inte slut ännu!
När man står där nere vid foten av trappan så ser man ju några avsatser upp, men sen försvinner allt i ett dis.
Men man hör väldigt mycket, det finns en osynlig röst där uppe som mässar hela tiden ... --- Är det Gud det ? --- Nej, nåt sånt tror jag inte på ... Gudsprofeterna säger ju att vi alla är Guds barn, det verkar som om han inte hade några älsklingsbarn eller fosterbarn eller så ... Nej, du vet den här rösten man hör, den talar egentligen mot det kristna budskapet, den gyllene regeln eller vad den heter ... --- Allt vad I viljen ... --- Du kan ju din skrift, Caesar ... Nej, det här är nån annan skrift, ser du.
Den säger att vi ska trampa på varann.
Ibland ger den här rösten tips om hur man ska komma uppför trappan.
Om fyra till exempel staplar sej på varann, så kan den femte kliva över dom och komma upp några trappsteg ... Det händer att det sker.
Ofta är det nån som kommer tillbaka igen med vissnad nejlika, men det finns dom som stannar där uppe.
Och ibland är det deras röster man hör.
--- Det handlar om uppkomlingar alltså ? --- Ja, det är klart, men ... Uppkomling, det låter så käckt på nåt sätt.
Som om det är nån som liksom bara ryckt sej i kragen och kommit på rätt köl igen.
Det är snarare nedtrampare det handlar om ... --- Är det många som ramlar nerför trappan ? --- Visst, vi blir fler och fler där nere ... För varje gång jag drömmer blir det fler och fler.
Numera är det väldigt sällan nån som kliver upp.
Ja, ett par tre steg kanske, men då halkar han på ett bananskal och faller ner igen ... --- Är det inte egentligen en ganska morbid dröm ? --- Nja, kanske det ... Men jag tycker inte den är utan mening ... --- Ni pratar ingenting där nere då, vid foten ... --- Väldigt lite.
Vi ser knappt på varandra, många bara stirrar upp mot trappstegen ... Och en del är så stöddiga när dom försöker kliva.
Ja, en natt i förra veckan var det nån som snavade på första steget.
Båten fylldes av skratt, vaggade lätt.
Spridda ljuspunkter från ett sportstugeområde om babord.
--- Men vad säger dom osynliga rösterna då ? --- Jag har börjat förstå det här, gör inte du ... Drömmen och verkligheten, var går gränsen egentligen ? Ja, vad rösterna säger ? ... Dom säger det du hör från tidningar, TV-apparater ... Dom säger det åt dej, för du har ingen egen röst.
--- Jag pratar ju med dej här nu ... --- Jo jo, det är klart, men det finns andra än vi.
Vi där nere vid trappans fot.
Du vet, det finns ett ord för det här, väldigt nedsättande egentligen.
Allmänheten brukar vi kallas för.
Har du tänkt på det ? --- Ja, den grå massan eller vanligt folk ... --- Jo, det är andra ord.
Men där finns ju både " massor " och " folk ".
Man ser det framför sej liksom, en satans massa mänskor på väg nånstans eller på en fotbollsarena eller vad som helst ... Men dom där rösterna vi hör vid trappans fot, eller för all del på vilken gata som helst ... Dom frågar : " Vad tycker allmänheten ? Det här området är inte tillgängligt för allmänheten, vi har sluten visning nu, men nästa vecka öppnar vi för allmänheten.
" Dom kan inte föreställa sej allmänheten som människor, med egna små problem, böjelser och drifter ... --- Det låter kallt på nåt sätt ... --- Ja, den grå massan är ju tätt packad i ylletröjor och vanligt folk sitter vid kaffepettern och lyssnar på radio.
Men den där allmänheten, vad gör den ? När du hör det ordet, känner du igen dej då ? Hajar du till, som om nån ropat " Caesar " ... Ingår du i allmänheten ? --- Nja, det är en konstig fråga ... --- Jo, allmänheten är en kolumn med siffror, lösa kroppar lite här och där, hjärtan som klappar i lite olika takt.
Men när det behövs så korrigerar man takten ... --- Hjärntvätt, menar du ... --- Säg det om du vill!
Är det den grå massan, som slängs ut i kriget ... Det har startats ett krig nu igen, borta i Vietnam på andra sidan jordklotet.
Och några grå massor kan president Johnson inte skicka dit, det skulle ju krävas en uniform som var stor som ett missionstält ... Och vanligt folk vill inte ha krig, vanligt folk nöjer sej med kaffepettern.
Presidenten talar till nationen, den minsta gemensamma nämnaren liksom ... Och ser du, då vaknar både bruna och gröna massor, väldigt ovanligt folk ... --- Så finns det där uttrycket " på allmän begäran ".
--- Hejsan!
Men det krävs ju en röst, en vilja för att begära något.
Och allmänheten har ingen vilja, den pådyvlas vilja.
--- Som Rikkes program då, folkviljan eller vad det heter, i radio ... --- Honom har jag sett i min dröm!
Många gånger ... Som ung student eller med partyleende från en veckotidning.
Han är en av dom som kliver uppför, förstås, men han verkar inte vara så värst långt upp, för ibland vänder han sej om och tittar ner till oss.
Sen frågar han hela tiden vad vi vill.
Jag frågar om han inte själv vet vad han vill, men då muttrar han bara tyst och riktar blicken uppåt igen ... --- Har du hört av honom nånting på sistone ? Utanför drömmen, alltså ... --- Nej, vi träffas aldrig.
Han skickar kort till mej, när jag fyller år eller har namnsdag eller så ... Petar dit sitt namn på nån löjlig papperslapp och tror vi är vänner, i hast ... --- Samma här.
Han har bjudit hem mej och Bodil några gånger, men hon säger att hon inte orkar träffa nya människor ... Då blir han putt och sårad ... --- Han tror väl att hans folkliga charm ska beveka alla veka kvinnohjärtan!
--- Ja, du kan få till det du ... Hade du nåt mer ... Korken skalades av, metallfolien stacks.
--- Fan!
Ska det behövas blodsutgjutelse när man vill ha ett järn ? Drick ur så länge ... --- Inte illa ... --- Sjön suger, vet du ... Nej, på nåt sätt är det nog jag som hör av mej mer till Rikke ... --- Hur då ? Skriver du utan att få svar ... --- Man kan ju skriva utan penna.
Tror du inte att dom få gånger han hör av sej till oss är djävligt ångestladdade ... Vi är ju liksom den folkvilja han vill värna om ... Då blir det ju lite laddat, vet du, för att allmänheten eller folkviljan som han kallar det, den kan han ju inte ha nån personlig kontakt med ... Då kanske nån av dessa personer skulle fråga honom varför just han administrerar folkviljan ... Fattar du inte att han lider av dåligt samvete när han hör av sej ... --- Han är alltid så hurtig och inställsam på nåt sätt.
Men han är ju min egen bror ... --- Säg att vi är födda av samma kvinna i stället!
För mer är det inte.
Vi har ju inte på nåt sätt nånting gemensamt med Rikke frånsett efternamnet.
--- Ja, inte skulle han kunna sitta här ute och fiska ... --- I en eka på Hallsfjärden ? Du är tokig.
Nej, verkligen inte, det finns ju dom där lyxjakterna i Sandhamn, vet du ... Han har en lägenhet inne i stan också ... --- Å Fan, hur vet du det ... --- Ah, han sa det nån gång.
Vi träffades apropå på tunnelbanan för ett halvår sen och då ville han väl skryta ... Jo då, en trea på Linnégatan ... Det var närmre till jobbet, sa han.
--- Men, det är väl inget mellan honom och Birgit ... --- O nej, det får det inte vara.
Det skulle ju bli skandal.
Det kunde kanske äventyra hans popularitet ... Bland allmänheten ... --- Ja, han har ju börjat synas i TV nu också ... --- Det är klart, utvecklingen driver på.
Han måste ju synas också, det räcker inte med bara rösten längre ... När man ser dom där programmen och vet vad det är för kille egentligen ... Då ... --- Ja vadå ... ? --- Ja, jag vet inte ... Jag tycker det är ganska skönt att kunna skratta ibland, även om man är upprörd eller förbannad.
Så jag garvar faktiskt ... När han talar med tanterna i telefon och dom får önska sin favoritartist ... Och folkviljan har sån tur att artisten just råkar befinna sej i studion ... Det är ju fars, för fan!
--- Han talar så varmt med dom anonyma gummorna ... --- Ja visst!
Nåt han aldrig kunde med mamma!
En rev halades in, strax släpptes en mask droppande mot vattenytan.
--- Så du ser mycket på TV då ? frågade så Caesar.
--- Tja, ibland orkar jag inte annat ... Jag vet att det på många sätt är fel.
Man spiller tid, som kunde utnyttjas bättre ... --- Du behöver väl inte be om ursäkt ... --- URSÄKT ?!
Jag ursäktar inget ... Förbannad, det är vad jag är.
Jag sitter framför rutan och håller nästan på att somna in och just då, när jag precis har börjat snarka, är jag en del av allmänheten.
Observera det, va ... Vi sitter och tittar på TV, vi är väldigt många som gör det.
Varje kväll ... Från måndag till söndag.
Och vi ser program som ska passa alla, lagom lättsmälta brakfjärtar ... --- Är det inga program du gillar då ... --- Tja, det finns väl en del stinkbomber som är sött parfymerade.
När man drar in dom så kvävs man långsamt liksom ... --- Men reportage, dokumentärfilmer ... --- Ja, det är klart det finns bra saker också.
Lärorika och pedagogiskt vettiga ... Men tror du det är dom allmänheten ser ? Ja, i egenskap av allmänhet är du och jag och alla andra allmänheter försoffade, slöa, orkar inte med djupsinnigheter ... Tror du inte jag har stängt av nyhetsprogram med dåligt samvete och sen tittat på en deckare där jag vet hur allt ska sluta ... --- Det kan du väl inte veta alla gånger ? --- Men, försök förstå då!
! Jag ser min egen dröm, begriper du väl ? Den där med stegen ... Den framställs som fars eller något positivt ... Det finns en serie som heter " Svindlande affärer " ... --- Jo, jag har sett den.
Den tycker jag är ganska rolig ... --- Ja, den är rolig.
Och populär.
Sen finns " Den stora fabriken " ... --- Den tycker jag är mycket tråkigare.
Det är bara en massa kamrersprat ... --- Den har strålande publiksiffror, Caesar!
Förstår du inte att allmänheten använder den för att drömma sej bort, till ett liv i lyx och överflöd ... --- Det gör man väl ibland ... --- Jag kan också göra det, många många gånger.
Jag skulle vilja bo bättre, äta godare och ha ett hälsosammare jobb ... Men nu är det inte så ... Ja!
Och det är likadant för många andra ... Allmänheten har kikat in en stund i tittskåpet, alltså ... --- Du snackar så mycket, ibland känns det som jag inte ... hänger med ... Men ta TV:n nu, många människor skulle vara oerhört ensamma utan den, jag i långa stunder till exempel och alla gamla ... --- TV!
TV!
Vi behöver inte begränsa resonemanget kring den.
Upplever du aldrig mönster, hur liksom saker och ting går ihop på ett nästan kusligt sätt ... ? Det skapas egenskaper, kollektiv till och med, vi lorangadrickare eller vi Princerökare eller vi TV-tittare ... Allmänheten, alltså.
Alla dessa konstruerade kollektiv ... --- Men ta en gammal gumma långt ute i ödemarken då, inga släktingar som kommer ... Tror du inte hon har behov av en TV ... --- Jo, det är givet!
Eller en telefon eller prenumeration på en veckotidning ... Gärna alltihopa!
Och det är inte nåt jag missunnar gumman!
Men alla dom här grejorna är ju liksom ändå bara plåster på såren ... Det skrapade under skrovet.
Man höll på att grundstöta!
Eller ... Nej, man var inte långt från land.
Åran doppades och vattenståndet nådde bara en bit ovan bladet.
Så landsteg då bröderna Lund på den okända stranden.
Det började redan ljusna nu, himlen var brunaktig och för varje sekund blev allt fler detaljer i terrängen tydliga.
Båten drogs i land på en liten stenhäll och strax upptäckte de att de drivit in i en mindre vik, vattenytan lyste spegelblank och morgonröd.
Nere vid strandkanten låg nedmejade kvistar och sumpiga stubbar bjöd motstånd för stövlarna, uppe på ett berg skymtade ett stort palats, kanske ett slott.
Farsta gård, Brandalsund eller rent utav Tullgarn ? --- Här bror, sa Aron andfått och bredde plats på en liten bumling.
Caesar kände först nu hur trött han var.
Runtomkring klibbade allting daggfuktigt, men inte vått.
Björkar och tallar i full skrud, rotvältor och stenrösen, där borta en raserad eldstad och några sönderrostade konservburkar.
--- Fan vad jag har hållit låda, va ? --- Nej, det har ju varit ganska vettiga saker du sagt ... --- När det är så där mörkt, man vet inte vart man är på väg, va ... Kanske säger man en massa saker som man inte kan stå för sen i dagsljuset ... Det är ju lite skevt.
--- Är det nåt spe-ci-ellt, gäspade Caesar.
--- Tja!
Det får väl du avgöra egentligen ... Det är ju du som har fått stå ut med svadan ... --- Ja, ett TV-program vill jag i alla fall hålla för gott ... --- Vad är det då ..., murvlade Aron och höll handen för munnen.
--- Dick van Dyke, det är i alla fall roligt ... --- Ja, hon den där tjejen ser ju inte illa ut ... Mary vad hon nu heter ... --- Mm, Mary Tyler Moore.
Nej, det vore inte dumt att ha henne inte, stammade Caesar sömnigt.
--- Har du gått sta och blitt en riktig horbock på gamla dar, Caesar ... Det var roligt att höra.
--- Nja, horbock ... Jag vet inte.
Men det är klart att man har sina tankar ... --- Ja ja, fram med det nu!
Vad gjorde du med Anita den där kvällen ... Va ? Hon sa att hon tyckte väldigt bra om dej, nu börjar jag förstå ... --- Larva dej inte!
... Är drickat slut nu ? --- Du är ju idrottsman!
--- Åh, du skulle se idrottsmän, hur dom super alltså ... --- Titta i trunken då!
Caesar halsade djupt och torkade sig belåtet om munnen med hela underarmen.
--- Tror du vi får vara här då, Aron ? Kan det inte komma nån fogde med älgstudsare och rottweiler ... --- Låt dom komma, låt dom komma för Fan, säger jag ... --- Är du ensam ikväll, saknar du mej ikväll ... --- Jaså, du kan sjunga också ? Var det Svea som lockade fram Caruso i dej ... --- Sjunga har jag kunnat länge, ser du ... Inte bara " Helan går ", alltså ... --- Neeej!
Det finns ju andra : --- Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå ... skallade Arons stämma mellan träddungarna.
--- Måste du ta i så djäkligt ?!
--- Det är en sång som ska höras, vet du väl ... Inte bara som bakgrundsmusik ... --- Ja, men tänk om det kommer nån då!
... --- Herr greve godsägaren vill inte bli väckt klockan fem!
I synnerhet inte av pöbelskrål ... Fidång ... Men i alla fall, Caesar, borde inte den visan sjungas lite oftare, inte bara på första maj ... --- Det är ju en vacker melodi ... --- Minnesrik ... --- Ja, man ju riktigt ser farsan framför sej ... --- Högtidlig ... --- Ja, kommer du ihåg den där gången vi var i Tranås ... Alla plommonstopen, första maj, minns du ... --- Minns och minns!
Jag minns nog.
Men du fattar visst inget av vad jag säger ... Det är den sången som allmänheten aldrig sjunger.
Ragge Andersson somnade med den i strupen, den var på väg, jag lovar dej, men det var gas som tystade den den här gången ... Inga sablar eller stöveltramp ... Det var inte dom krossade dororna i Rikkes Östermalmsvåning ... --- Är det så lätt då ? Okey, jag ställer mej i badrummet ... Jag brukar sjunga " You make me feel so young ".
Jag mår bra av det, blir stark på nåt sätt ... Å så sjunger jag Internationalen och rodnar, alltså ... Lyssnar, lyssnar efter om det är nån reaktion i huset.
--- Att nån annan skulle sjunga med, menar du ... --- Nej, att nån skulle komma och ringa på och fråga vad det är för idiot där inne ... --- Herregud!
Du är ju rädd för vardagen, Caesar ... Jag tycker det har synts på dej hela dan.
Ja, jag kanske tar lätt på många saker ... Men jag är hela tiden medveten om vad jag gör i alla fall ... --- Det är inte jag, ser du ... Inte alltid ... Jag får alltså nypa mej själv i armen många gånger för att begripa vem jag är ... Jag har suttit och läst, va, drömt att jag är Achilles eller Dante på jakt efter Beatrice ... Eller kanske Raskolnikov, som ska mörda procenterskan ... --- Och nu då, vem är du nu ? Ska jag nypa dej i armen, i tasken, vad ... Han höjde handen några sekunder, men den föll strax kraftlös tillbaka igen.
--- Nej ... Ja, nu vet jag väl var jag är ... Tack för samtalet då ... Ska du sitta här eller ... Caesar reste sig otåligt och började gå ned mot båten.
--- Du kommer tillbaka ... --- Hur kan du vara så sä-ä-ä-ker på det, gäspade Caesar.
--- Du orkar inte gå, du kan inte ... --- Varför skulle jag inte kunna det ... --- Ge dej inte ut på hal is, Caesar ... Du behöver mej, ja liksom jag behöver dej.
Ska du uppföra dej som allmänheten nu, följa folkviljan som säger att jag grubblar för mycket ... Nej, jag grubblar inte ser du.
Jag tänker.
Det blir mer och mer, växer sej stort.
Jag kanske kan förklara tydligare nån gång ... Vi ses då om inte förr.
Caesar stod ännu kvar med foten på en maskäten stubbe.
Uppifrån godset genljöd ett yrvaket hundskall och steg i fuktigt grus.
--- Ska du inte gå nu ? Ro hem tidigt på morgonen och sjunga " Är du ensam i kväll ? " Du behöver inte ens fråga ... Tror du inte jag känner igen dej nu, hållningen, den friska nejlikan i knapphålet.
Också du, min Caesar ... Men spring, gå då, skynda uppför trappan!
Jag ska inte hindra dej ... Hundskallet upphörde, i stället dök solen fram bakom Caesar och drog ut hans skugga ända till Arons fötter.
--- Jag kan inte gå ... Skulle jag lämna dej så här ? Vad tror du om mej ... --- Jag kan inte tro nånting.
Jag tror ingenting om någon, dom får visa vad dom är för slags ... Rikke har visat det, det lyser både dej och mej i ögonen ... --- Vad ska jag göra då ..., suckade Caesar och steg långsamt framåt.
--- Du ber om råd.
Jag kan inte ge råd ... Jag kan ju bara se vad som händer, tycka det är rätt bra eller dåligt, men inte dirigera.
Ditt liv är ditt liv.
Men det kan inte bli ditt, om du inte gör det till andras ... --- Vems ? Vems liv ska mitt bli ... --- Du är svag, Caesar ... Ja, jag är ingen översittare, jag är ju bara Aron ... En stackars fattig sate.
Vi måste kämpa ihop, förstår du väl ... --- Jag är svag, jag är svag, så förbannat ... Och vad ska jag göra för att bli starkare ... --- Du kan inte bli stark.
Och det är inte bara dej det gäller.
Se på hur det är hos allmänheten, där vill alla bli starka, var och en, var för sej när de en dröm om styrka ... Caesar brast i gråt, han släppte metspöt, det rakade utmed bergssidan och stannade bland de vajande brännässlorna.
--- Men vem av dom ska jag välja!
--- Svea!
--- Varför, varför ... Men Bodil ...!
--- Bodil behöver en annan, nån som är starkare än du, nån som inte behöver nypa sej i armen ... Svea är ung, hon är framtiden, du är erfarenheten.
Fattar du inte att ni behöver varandra ... Behöver varandra som tändstickan måste dras mot ett plån för att fatta eld!
Det är ju ni som kan bli starka ... Fattar du inte att det är vad det gäller ? --- Vad fan menar du att jag ska säga till Bodil ?!
--- Herregud ... Du frågar vad jag tycker, jag säger det, utan krav eller order ... Nu begär du att jag ska lämna mitt eget liv och bli sufflör i ditt ... --- Nej ... Jo, det känns bra det du säger, men du gör det så enkelt.
--- Det växer dej över huvet ? --- Ja, ungefär ... Det dunkar i huvet.
--- Vi ska väl åka snart i alla fall.
Vi måste ju dra upp några borrar till pysen ... Aron lade armen över broderns axel.
Skogvaktaren stod skyddad bakom grenar och buskage högt över deras huvuden, han höll handen runt nosen på sin schäfer och sänkte luftgeväret.
Det behövdes inga varningsskott, männen gick självmant och brådskande ned till ekan i viken.
Han vände på klacken och lommade tillbaka uppför slänten.
--- Mask på!
skrattade Aron och kastade sitt spö i båten.
--- Och det säger jag dej, alltså, att gamla Hammarbaj inte har nåt att komma me, alltså ... --- Djävla sportklubbare!
Du har fantame aldrig vart norr om Skanstull ...!
--- Vi kan välan gå på Råsunda nån gång ... --- Kom igen bara, din djävla bystanbo, så ska'ru slippa se ditt gamla plattlir ... Det är urmodigt, vet du ... Inte stajlen för dagen, alltså ... Så gick årorna i viken på nytt, men Caesar visste att de snart skulle nå land igen.
Mycket tidigare än förra gången.
5 ( Ulla : ) Det är alltså de här köttklumparna som är så spännande.
Det är ju underligt hur alla glor och tutar.
Jag ska väl inte förneka att jag tycker om det i och för sig.
Det har ju pågått i flera år nu, så jag börjar faktiskt bli likgiltig.
De är ju till för dig, lilla Stefan.
Du blundar och slafsar i dig, jag känner hur du sliter och drar.
Det är den naturligaste sak i världen.
Egentligen borde vi sluta med det här, hörru du ... Men barnavårdsassistenten tyckte jag kunde hålla på så länge det fanns något kvar.
Och det tycks inte sina hur mycket du än pimplar i dig, lilla krabat ... Det har ju nästan blivit en rit, lika viktig för oss båda.
Vi kanske känner att vi hör ihop, betyder någonting för varann, så länge det nu varar ... Sen växer du upp och glömmer hur saftigt mammas bröst smakade.
Och så efter några år börjar du titta efter andras bröst, precis som om du inte visste vad det var för något.
Gud, vad jag kände mig dum idag när jag tappade överdelen på bikinin.
Även om den har blivit lite uttänjd, så är den i alla fall inte för stor.
Nej, Johan visste nog vad han gjorde när han lossade på hyskorna.
Jag kände mig utlämnad och omänsklig.
Det var ju inte människan, Ulla, som han intresserade sig för, utan något som han säkert drömt om i många år.
Stackars krake ... Nu ska lillen sova och vara snäll, Mamma stänger mjölkbaren.
Puss puss på sig, lilla kramgubben ... Gud, vad du är söt.
Vad tror du jag skulle vara utan dig, va ... Nej, inte skratta så där, jag vet nog vad du vill.
Psss!
Nu släcker vi.
Det är skönt att han somnar så fort i alla fall, man behöver ju bara låtsas gäspa så ... Nej, det får väl vara slut på det här klemandet nu.
Och de här kuporna som är stora som tältdörrar.
Det är bra obekvämt i alla fall.
Jag ger mig tusan på att alla karlar som är så galna i kvinnobröst själva inte skulle orka bära dem en dag ... I alla fall inte när de är tunga med mjölk.
Och tänk om Johan slitit bort dem bara, stått där med två geléklumpar i händerna, det hade inte varit så roligt för honom ... Den där Lasse som Kent har ute hos sig i rummet nu, jag gillar honom bara inte.
Okey, han behöver inte spela oskuld för mig, men jag tycker inte det är så kul att höra berättas om alla hans knullerier.
Dem kan han väl dra på rasterna på jobbet i stället.
Ja, det är väl ett himla manssamhälle egentligen.
Vad är det som säger att jag ska gå här hemma och sköta om Stefan ? Nej, jag kan ju inte vara målare ... Tänk om jag skulle sätta upp tapeter som Kent gör!
Ja, då skulle det nog se ut ... Men vem har sagt att jag kan tvätta och diska bättre än han gör, det gjorde ju alltid morsan hemma ... Hon verkar ju alldeles knäckt numera.
Måste ha solbrillor på för att dölja sina rynkor.
Det är ju larv, alltså ... Okey, jag kan ha mörka glasögon när solen skiner, men man vinner aldrig något på att låtsas vara yngre än man är.
Man är ju inte äldre än man känner sig heter det visst ... Och sen kunde hon ju sluta upp med att ge mig alla sina " goda råd ".
Ja, det vet väl jag också att det bara är omtänksamhet, men jag är ju vuxen nu ju ... Hur ska jag kunna uppfostra en unge, om hon ska komma med sina mossiga idéer jämt och ständigt ... ? Farsan ska vi inte tala om.
Ja, i själva verket är det ju synd om honom, han är väl en liten toffel.
Och nu när han har blivit morfar verkar det på honom som om han har kläckt fram ungen.
Han var ju inte ens med på förlossningen!
Och Kents föräldrar, de behandlar Stefan som om han vore av glas.
Det är klart, de är ju gamla, väntade så länge på sin egen son.
Men de kan väl vara lite avspändare för det ... Och vi är faktiskt inte några stora syndare bara för att vi inte gift oss.
Det var då själva ... Vad fotbollen tutar där ute.
Varför detta satans hallå, om de inte själva är med och spelar.
Tittar på, det är vad de gör, det är aldrig någon som kommer och filmar oss.
På vilket sätt är det så intressant med drottningens begravning, de kunde väl direktsända de unga prinsessornas förlossningar i stället, eller Stefans födelse ännu hellre ... Och så de krökar sen, Kent säger ju att idrott och sprit hör ihop, men inte tusan kan man hoppa över två meter med alkohol i kroppen.
Ja, Caesar Lund på brandkåren till exempel ... Han är ju sundheten själv.
Jaha, Sverige gör mål ... Det hörs minsann.
Ska de inte tänka på att Stefan sover ? Nu börjar han skrika igen ... Kom till mamma, lilla plutten.
Du ska i alla fall inte bli en stor ful farbror, som bara sitter vid TV:n och rapar.
Oj oj, dunk dunk dunk ... Rapa nu så är du söt, du är i alla fall bra gullig när du gör det!
--- Kan ni inte vara tystare där ute ...!
Satans ragata ... Jo, jag tackar jag.
Men när man kryper ner naken mellan lakanen, då är man ingen ragata.
Nej, då är man sexigare än Liz Taylor.
Hur ska han ha det egentligen ? Vem är det som behöver ammas ? Slåttern 1 Å ... å ... åhej!
Johan kände kraften utväxlas i knävecken, gummiringen svikta under låren och det stora hålet fläkta mot byxbaken.
Steg gjorde han, högre steg han.
Över björktopparna kunde han urskilja den slingrande vägen ned till badplatsen, som smög utmed den täta barrskogen.
En ensam bil var på väg dit redan nu på morgonen.
Det knakade ryckigt och rytmiskt i järnställningen.
Röret vickade betänkligt i sin gjutna cementsockel.
Han såg det, kände det som darrande rekyler efter varje varv.
Skulle han nå runt, över ribban, och kastas baklänges ur gungan ? Perspektivet svindlade.
Han blundade och lät alla ljuden smältas samman till ett, kollektivt och utan ledning.
Koloniområdet steg yrvaket upp i söndagssolen, pumparna i de små gatukorsningarna fyllde upp tomma vattenkannor.
Trädgårdsland och blomsterbäddar dränktes och de lidelsefulla nybyggarna tyckte de riktigt kunde höra sina plantager kuttra förnöjsamt och ödmjukt be om mer.
En motorgräsklippare smattrade och spann i bakgrunden, den exakt snaggade lilla plätten låg och yvdes, blev en konstgödslad sviktmatta under sin stolte ägares tåspetsar.
Två små flickor hade redan påbörjat sin färd upp och ner för rutschkanan, deras glada skratt och tillmälen bekom inte Johan längre.
Å ... å ... åhej!
Och han mindes igår, spelade upp en film som han tagit i det fördolda.
Dansbanan var överfylld, skuggiga formlösa figurer förde sig odisciplinerat över plankgolvet, endast den lilla scenkuren med dragspelaren och hans två stödmusikanter var upplyst av flackande marschaller.
På bergsknallarna runt träräcket glödde nervösa och ångerköpta cigarretter.
Den socialdemokratiska riksdagsmannen stövlade runt bland gräsrötterna och bedyrade stackatiskt : --- Kul, kul, kul, koppla av ... Det är roligt att träffa folk så här, koppla av ... Nej, kräftorna hade Johan inte kunnat smaska i sig och de grinande papperssolarna förföljde honom som objudna fönstertittare.
Sommarklänningarnas frasande och Håkans skrytsamhet över sitt handlag med flickor.
Och ändå vek han undan så fort någon såg på honom.
Dansa kunde ingen av dem, deras hopp stod till att få glimtar av underkjolarna och det som var under.
Men vad Johan än såg kände han Ullas mjuka bröst försiktigt tryckas mot sina kupade handflator.
Han rev av inne på toaletten och hörde någon sitta och stöna vägg i vägg.
Strömbergs tomt låg öde, Elsa och Allan hade lagt sig tidigt och hans frihet var förförisk.
Vad allt kunde han inte göra, men ändå : vad kunde han göra ? Tältduken fladdrade och ett tåg mot Eskilstuna skar genom natten, skenskarvarna dunkade ännu långt efteråt.
Han kunde inte sova.
Hade han ens trott det ? Han låg blickstilla, överkänslig på ljud.
Och när de sista festskratten och rivstarterna tonat bort, drog han klarvaket upp blixtlåset och lämnade tältet.
Inne i familjens stuga visades inga livstecken.
Gardinerna var fördragna och när han ställt sig på tå vid fönstret såg han genom en springa att Elsa låg och sov.
Solen skymtade som en röd nödeld bakom skogen --- marken var klibbigt fuktig --- och när han satt i gungan kände han hur den snart nådde hans nacke.
Å ... å ... åhej!
Det började smärta och mola i knävecken nu.
Hur länge hade han suttit här ? Vet inte, har inte haft tid att se på klockan.
Resan fortsätter upp i hans magmuskler, ligger där som ett stilla håll, inte plågsamt, bara kittlande, hetsande och pådrivande.
Han gungade vidare.
--- Är du inte klok, pöjk ? Han såg en gestalt skymta fram och tillbaka borta vid telefonhytten.
Hon hytte med knytnäven och satte händerna mot höfterna.
--- Han kan ju slå ihjäl sej, vet ja' ... --- Då får jag välan göra det då, skrek en röst som inte var Johans längre.
Hon skakade på huvudet och när han kom i synläge nästa gång hade hon redan försvunnit.
Några nya bilar var på väg ned mot badplatsen, solen gjorde nu gungställningen lång och hotfull, en diagonal skugga på marken.
Han skulle inte kunna stanna mer.
Det var så härligt att känna blåsten i håret och en ordlös röst viska i öronen.
Träskorna hade han redan tappat, de låg någonstans där nere.
Vad gjorde då det ? Han skulle inte behöva dem mer.
Det hade varit en fuktig och kulen sommar, som alla numera.
Industrisemestern spolades bort och på den första arbetsdagen kunde man se de missnöjda ansiktena motvilligt lomma in genom Scania-Vabis gjuteriport.
Ingen solbränna lyste, inga långa levande berättelser om saltstänkta hav och soldränkta nymfer på kobbarna ven genom luften.
Inget motorbåtsknatter genljöd i de trötta huvudena, som åter fyllde Södra Växellådan med liv.
Augusti kom och en viss lättnad inträdde.
Den nyutbyggda kiosken vid Eklundsnäsbadet fick sälja några av sina stelnade lakritsstänger.
Johan töjde ut den sega massan mellan tänderna och kunde riktigt höra hur det knakade i käkmusklerna.
Men av gick det!
Han förmåddes sammanfatta sommaren nu.
Tre veckor innan skolstarten.
Som vanligt var den fylld av grusade förväntningar.
Och ingenting gick att förändra, åtminstone inte om han inte gjorde någonting åt det.
De hade sålt Utkiken.
Tre somrars drömmar växlades bort mot ett belopp, som han aldrig fick höra.
Den nye ägaren kom och skrockade, rufsade honom i håret och trodde väl att han var en barnunge.
Allan orkade inte längre.
De förstörda nervtrådarna låg som ett fisknät kring det gula trähuset uppe på klippan.
Tid och pengar hade ödslats, nu tyckte han att allt var förgäves och gav sig ofta ut på ensamma bilturer efter kvällsmaten.
Till slut fattade han sig samman och familjen hyrde en stugvecka på Öland.
Birger stannade hemma, arbetade på brandstationen och träffade sin flicka från Sundsvik så ofta han kunde.
Ölandsveckan började i mörker.
De tre satt i en liten hydda med delad ytterdörr --- det enda roliga --- i skuggan av Repplinge kyrka.
Elsas syster och svåger tittade förbi och Johan tog ett kort där de fyra vuxna inte kunde hålla masken längre.
De sitter och hänger i trädgårdsstolar kring det runda bordet.
Man kan skymta himlen som en grådaskig ylletröja över grenverken.
Allan har lagt ifrån sig solglasögonen på bordsskivan, han fick aldrig någon användning för dem.
Moster och morbror ser ut som om de ville resa sig upp och åka vilken sekund som helst, men det skulle verka mycket ohövligt och taktlöst, så därför stannar de.
Elsa har just kvävt en gäspning, hon har det blommiga förklädet på efter diskningen i kallvatten runt husknuten.
Han kände att det räckte med en titt på fotografiet, han mindes genast hur semestern varit.
De två sista dagarna hade de bara tittat på klockan hela tiden, lagt patience och räknat regndropparna på fönsterrutan, som vore de bortrinnande sekunder.
Och alla böckerna han tagit med, som låg olästa och otummade i hans lilla portfölj!
Han spelade division två, division tre och distriktsmästerskap i sin egen fotbollsvärld.
Pokertärningens tecken blankslipades mot det stora träbordet och han tvingades sluta först då Allan klagade över sitt värkande huvud.
Strax innan skolavslutningen varje år gick han ned till stadsbiblioteket i domushuset och släpade hem en trunk full med böcker av alla de slag.
I år gällde sommarlånet till andra september.
Han hade travat de små sidohyllorna på linneskåpet fulla med historieböcker, språkövningar, tjocka ryska romaner och svenska proletärskildringar.
Den första kvällen låg han på soffan med det ofantliga bokberget bredvid sig på golvet, plockade upp volymerna en efter en, bläddrade, läste huvudrubriker, bildtexter och några dialoger här och där.
När han sonderat terrängen lade han böckerna i tre höga travar, lästurordningen.
Men när han öppnat nummer ett kunde han inte koncentrera sig, såg efter hur många sidor den hade och satte motvilligt igång med läsningen.
Varje bok var en kamp.
Han tog tid och önskade hålla en sida i minuten, om det gick snabbare blev han upplivad och kände sig omåttligt beläst, om den tättryckta texten drog ut på tiden var han en obildad analfabet och träskalle.
Han plöjde ymnigt och urskiljningslöst, från hyreskasernen på Stockholms Söder kastade han hastigt till det grevliga godset i gamla Tsar-Ryssland eller en enkel tyskspråkig konversationsövning.
Diktsamlingarna rann som vatten mellan fingrarna, han tog dem i sitt uppövade romantempo och fick aldrig tid att stanna upp vid en skarp formulering.
Han bokförde resultatet, prickade av i ett stort block.
Den här sommaren skulle han läsa trettio stora romaner.
Till slut hade han skapat hela dialoger, ännu en uppdiktad värld, där han gick omkring och snackade med Aljosja Karamazov och busen John Johnson.
Det pågick några ruskiga veckor i juni, men sen kom beröringen med Ulla och de kortare romanerna.
Han gick ned till biblioteket och fyllde på.
I portföljen i den lilla stugan låg Pär Lagerkvist och Franz Kafka, men deras ångestskrik trängde aldrig genom lädret.
Det plågade honom och han fick sämre och sämre självförtroende.
De styva bokpärmarna var så mycket hårdare än Ullas mjuka kropp.
När de återvände hem var inga sår läkta.
Han låg hela dagarna på soffan och stirrade in i de uppfordrande bokraderna, ibland gav han sig ut på långa rastlösa cykelturer till Brunnsäng, Lina eller Östertälje.
Elsa körde upp honom på mornarna, gick runt i lägenheten och plockade, varje dag doftade den bonvaxad och putsad med nya blomsterfång och borddukar.
Birger var borta flera dagar i sträck, ibland hade han med sig Maja och de övriga sträckte automatiskt upp sig ; Elsa blev överdrivet tillmötesgående, fyllde kaffekoppar utan att någon bad om det och bläddrade i gamla familjealbum tills Birger började stöta henne i sidan, Allan satt numera plötsligt med skor på fötterna och lät bli att peta sig i näsan.
Han slöt sig och gick en vecka omkring med ett spelande leende på läpparna.
Han svarade hemlighetsfullt på sonens och hustruns frågor, det var hans sätt att visa sig betydelsefull.
Han tyckte ofta om att överraska, visa dem att han inte var den de trodde.
En dag tog han med dem ut i bilen, det var länge sen sist.
Förr i världen gjorde de ofta utflykter i den sörmländska naturen för att plocka blommor, bär och svamp, men numera förklarade Allan att han vantrivdes så fort han tog i en ratt.
De hade kastat blickar på koloniområdet tidigare, sett hur det vuxit upp bakom järnvägen vid Eklundsnäs.
Några av de små röda sockerlådorna hade flyttats dit från Ströms gärde, då Scania-Vabis expanderade och täppte igen Katthavet.
Han hade köpt en stuga!
Den stod nybyggd och tom och väntade på dem.
Runt omkring tjattrade hammarslag och motorsågar, en liten villastad växte upp.
Och huset var större än de sedvanliga kolonistugorna, det verkade rent utav överdimensionerat för den lilla vildvuxna lotten.
Flott skulle det vara, här låg pengarna från Utkiken utplacerade i något konkret.
Elsa föll honom gråtande om halsen och började genast planera blomsterrabatternas läge.
De tömde de små källarkontoren på brandstationen, den gamla rankiga sittsoffan kom åter till heders, Elsa sörjde inventarier som gått med i köpet då Utkiken såldes, men efter någon vecka var den nya stugan ombonad och beboelig.
De levde i en sann nybyggaranda resten av sommaren, gick omkring och gladde sig åt små nära ting, med en jordfräs hade de snart dikat ut rabatter, köksträdgård och potatisland, hallonhäckar fick markera gränser mot grannarna.
Och Johan lade om sina cykelutflykter, de ställdes mot Tveta och Gläntan, sportstuguområdet vid Lanaren, Hovsjö och nästan halvvägs till Nykvarn.
Ekan hämtades på den nya skogsjeepens flak och de rodde ut till Granö och småholmarna i Måsnaren.
Johan gick runt på området, där de nya husen raskt tog form.
De evakuerade små hyttorna från Ströms gärde började verkligen likna sockerlådor och kolonister med mindrevärdeskomplex igångsatte fantasifulla tillbyggnadsprojekt.
Han upptäckte den gamla skolkamraten Håkan några kvarter bort och tillsammans högg de sig genom skogen bort till det stora sandtaget, kanade nedför trettio meter och landade med skorna fulla.
Vid den andra gropen i Hovsjö upptäckte de en kvaddad Chevrolet och spelade upp långa, ändlösa gangsterfilmer.
Håkan lade ut texten och berättade utförligt om sina knull och bakfyllor, även om Johan inte ville det, så trodde han kamraten och somnade tidigt på mornarna med gråten i halsen.
Men om Ulla sa han ingenting.
Kanske för att hon var konkretare än Håkans svepande formuleringar.
Det var henne han tänkte på hela tiden, gick till och med så långt att han bad Elsa bjuda ut Perssons.
Men när de kom var det bara Erik och Ingrid, som kritiskt gick runt och granskade ägorna.
Han vågade inte fråga.
Han tjatade sig till att få sätta upp tältet på tomten, Allan invände med något om uttorkat gräs, men det fick väl stå nu några veckor då ... Han kröp in tidigt på förmiddagen, låg och läste, kände hur duken brände på fingertopparna och hörde Elsa komma och rycka i låset.
--- Inte kan du väl ligga där inne ... --- Jo!
Det är skönt ... --- Det måste ju vara rena rama bastun!
--- Än sen då ? Jag trivs.
--- Nej, du måste komma ut och få lite sol ... --- Då kommer jag väl då ... Men sol bjöds det sällan och när det regnade blev det fuktigt och kallt på gummimadrassen.
Ibland kunde han få med sig Håkan in.
De halvlåg då på varsin sida av den platta bordsskivan och spelade kort eller läste serietidningar.
Sina böcker hade han omsorgsfullt stuvat undan, de gick så illa ihop med Håkans tal om liv och sänglekar.
Uppe på krönet vid Tvetavägens kurva stod en stor röd lada.
En natt smög de sig in och fann små stängda bås med giftstämplar.
Det var en cyanväteanstalt och kvarglömda anteckningar på ett skrivbord visste att berätta om grymma djurförsök och undersökningar.
Under Håkans kommando tog de för sig av lösöret, smög ut i natten genom hålet i väggen med ett kortregister och en lagbok från 1938.
De bröt av lagens långa arm och slängde dess benflisor i ett gölbubblande dike, korten med det otydbara kodspråket spreds för vinden i en skogsdunge.
På natten i tältet ansattes han av gruvlig ångest, han slöt sina ögon och såg säkerhetspolisen med löddrigt dräglande schäfrar finkamma koloniområdet, kanske rent utav börja gräva i deras potatisland på jakt efter stöldgodset.
Han ville bekänna, hade orden som ett ok över sig vid lunchbordet, men räddades när Håkan kom och knackade på dörren.
De skulle ned till badplatsen, köpte glassar och traskade runt bland de utspridda kropparna och filtarna.
Några unga kvinnor hade häktat av bikiniöverdelarna i ryggen, men de låg med magarna fast pressade mot marken utan att släppa till någon insyn.
Nu kunde han berätta, fångade Håkans blick som rörde sig i takt med ett par gungande vattenbrynsbröst.
Jo, han hade knullat med Ulla.
Han beskrev utförligt och detaljerat utan att rodna.
Det kändes underbart, hur något ilade i kroppen liksom.
Håkan stod svarslös, hans egna svepande skildringar hade aldrig samma skärpa och äkthet.
Han började riktigt beundra Johan och de satt en natt i gungorna med utmejslade fantasier om en massvåldtäkt.
Så hade sommaren varit.
Han varken lade till eller drog ifrån.
Nu längtade han innerst inne bara efter hösten, att få ta itu med plugget igen, rivstarta och redan i september visa vem som var bäst i klassen.
Å ... å ... åhej!
Nej, nu orkade han inte längre.
Tanten som ropat på honom förut stod kvar på sin tomt med krattan i händerna och gapade enfaldigt.
--- Jag slutar nu!
Hon svarade inte, plötsligt blev tydligen trädgårdsbestyren livsviktiga och genast försvann hon till andra sidan huset.
Han lät benen hänga slappt dinglande, i förbifarten lyckades han fånga upp ena träskon.
Han kände en fysisk matthet i kroppen, klockan var halv nio och han hade inte sovit en blund på hela natten.
Han skulle bara lassa in lite flingor och mjölk och sen sjunka ned i den riktiga sängen i den lilla sovalkoven.
Det fick vara slut på tältmötet nu.
Han fick fast mark under fötterna igen och kände hur balansen sviktade.
Knävecken skälvde svagt och smärtade vid varje steg.
Vad var det att komma med ? Han tänkte inte ge sig så lätt.
Och som ofta plågade han sig själv, kortaste vägen blev det aldrig tal om.
Skuggorna hade tunnats ur nu.
De nykuprinolade husväggarna svettades och små vindflöjlar på tomterna snurrade och kastade.
Han hörde en hund skälla någonstans och vattenslangen, som löpte utmed vägen, var punkterad, små strilar skvätte rakt ut åt alla håll som en uppspänd solfjäder.
Han passerade lotten med den nyfikna gamla kvinnan.
Hon stod böjd och rev upp små ogräs ur blomsterrabatten.
Han kunde se ända in till hennes rosa underbyxor och de sömmade mörkbruna strumporna, som klipsades fast med stora krokliknande strumpeband.
--- Ja, jag är klar nu ..., muttrade han försynt.
Hon vände sig hastigt och tappade den lilla plåtspaden i landet.
--- Ja, det kan ju vara farligt ..., mumlade hon häpet efter en kort tystnad.
Han fortsatte nedför backen och kände hennes blickar i nacken.
Men det var hans egna ögon i fören som fylldes, de svämmade över och låg och puttrade i hålorna som stekta ägg.
Nere vid den lilla allmänningen satt en gubbe på träsoffan.
Hans käke kippade rytmiskt upp och ner och läpparna sögs in i det tandlösa gapet.
Och nu började orden koka i Johan också.
Han märkte en ryckning långt nere i luftstrupen.
Ventilen hade öppnats och väntade bara på att få sätta hans stämband i dallring.
--- Eh ... Vet farbror hur mycket ... klockan är ... Gubben hivade fram sin gamla rova ur västfickan, knäppte upp boetten och tuggade ännu märkbarare innan han svarade.
--- Kvart över niii-ooo ... Johan bockade reflexartat och lade --- omärkligt för sig själv --- an stegen.
Gubben hade ju skrämt honom ... Skulle hela ansiktshuden dras in i munnen, som läpparna gjort ? En dag skulle kanske rynkorna slätas ut och hela skinnet spricka upp i slamsor och flagor ... Och om han somnade på toalettstolen med avslappnad tunntarm, som lät all föda rusa rakt från munnen och ut ... Myggen svärmade som vanligt kring stugan i skogskanten.
Tomten hade ingen gräns bakåt, den gick nästan osynligt över i den sumpiga dungen och den sönderfrätta jätteeken gav evig skugga.
Kanske var det här gubben bodde ? Och så hade han tagit sig bort till allmänningen för att snappa åtminstone några korta ögonblick av liv och ljus ... Johan gick hela tiden i utkanten, längs ringvägen som omslöt koloniområdet.
Ständigt öppnade sig små infartsvägar mot centrum, men dit ville han inte komma.
Bara här kunde han få överblick, inte gå miste om något, se alla som kom och alla som gav sig av.
Vid trädgårdsbord och genom öppna fönster surrade transistorapparaterna.
Nästan alla spelade samma program, ja alla, hur han än ansträngde sig kunde han inte uppfatta några avvikelser.
Nu steg en dragspelsbälg in över stugorna och öppnades i en virvlande schottis, så slog en trubadur an sina gitarrsträngar och sjöng om sommar och sol.
Det var så lite som behövdes ... Vad var det som behövdes ? Ja, han kunde inte säga att han trivdes här, i själva verket ville han ju alltid vara någon annanstans i en ny skepnad.
Men när musiken genljöd ur hundratals apparater, samma toner, samma ackord, samtidigt, måste det ändå vara något som band samman.
Han fann alla sorters människor ur sin egen klass här, det var murare, arborrare, chaufförer, expediter, svarvare, brandmän.
Somliga var uppspelta och glada ute på den lilla, men egna täppan.
Andra stängde sig inne bakom små gödslade häckar och låsta dörrar.
Genom deras immiga fönsterrutor kunde man se oroliga stearinljus flacka.
Samhörighet var vad han kände.
Även om nu ingen annan gjorde det.
Var och en bevakade sin lott.
Ibland gick det så långt att grannar tävlade.
De anlade stenpartier, arrangerade gamla kärrhjul som dekorationer mot husväggarna, gjorde blomkrukor av cementrör, placerade ut en järnstork vid ett litet fågelbad, fyllde verandorna med stinna blomsterlådor, utsirade trapporna med snickarglädje, sågade till fantasifulla knähöga staket runt sina revir, gav sina stugor namn.
Det var dels de traditionella : Solbacken, Lyckebo, Soltorp, Erikslund ; de lättjefulla : Sans souci, Sorgenfri, Sorglösa och slutligen de moderna, de snabba och raffiga som de andra skrattade åt : Bonanza, Chicago, Förorten och Rakettorp.
Strömbergs stuga hade inget namn.
Det var bara fånigt, tyckte Elsa.
Det som skulle behövas var att man hjälptes åt, inte bara träffades här, där alla var så måna om att visa upp sin avspändhet och händighet, sina slumrande utförsgåvor som trädgårdsarkitekter.
Nu kom sopgubbarna!
Den tunga bilen slamrade lång väg.
Vid varje vägskäl stannade de och klev in i skogsbrynet.
Strax var de tillbaka med stora svarta plastpåsar kastade över axlarna.
De kröp långsamt närmare och närmare Johan.
Till slut fick han kliva undan, ned i diket.
Nu kom bryggeribilen!
Nej, det var två.
De betade av området från var sitt håll.
Med jämna mellanrum ryckte förarna i sina ringklockor och små barn löpte efter i de dammande svallvågorna.
Han kände instinktivt mot byxfickan, men där fanns ingenting.
Han fick väl smyga ned i källaren och nalla en Champis när Elsa inte såg på.
Så passerade han Håkans hus, Erikslund.
Det var döpt efter fadern, som byggt det med sina egna händer.
Ibland kunde man se honom gå och inspektera knutarna, återkalla vartenda hammarslag.
Men nu var det tyst, gardinerna sedesamt fördragna och bara den lustiga vindflöjeln som gnisslade och surrade till när blåsten tilltog.
Den var en liten trämodell på ett högt stativ, en gumma drog slipstenen och hennes gubbe hukade sig med ett litet föremål, som måste finputsas.
Lastbilen gled hitåt.
Tomflaskorna skallrade i de upptravade träbackarna.
--- Ska du inte ha nåt, grabben ? skrek chauffören och lutade sig ut genom den öppnade vindrutan.
--- Gratis då, va ... --- Gratis ?!
Vad tror du jag är för en, va ? ... --- Ja, inte vet jag!
ropade Johan tillbaka och fällde blicken.
--- Ja, ta en då ... Men bara en!
Han halsade sin sockerdricka och traskade vidare.
Nu kände han tydligt att han var hungrig.
Flingor och mjölk.
Han var trött.
Egentligen gjorde det lite ont i ryggen, han skulle inte ha gungat så länge ... " Jag ger en röd blomma till en blond flicka ... " utbrast plötsligt en transistorradio.
Det var många som föll in samtidigt, men bara en av apparaterna hördes tydligt för honom.
Den stod på trappan.
Och där satt Elsa med ett korsord vikt över knät.
Han var på sin egen gata nu.
Vattenkranen stod och spolade, det stora oljefatet svämmade över och han kunde urskilja döda myggor flyta omkring på ytan.
--- Var har du varit ? sa så Elsa och reste sig.
Hon gick honom till mötes nedför den stensatta gången och öppnade grinden.
--- Ute och promenerat ..., svarade han tonlöst.
--- Sova då ... Ska du aldrig göra det ? --- Jag tänkte lägga mej ett tag på sängen ... --- Så du ska sova på dagen, du ?!
Det förstår du väl, att det måste bli en ändring tills du börjar skolan igen ... --- Ja, men det är då det.
Han smackade ljudligt igen grinden och såg sig ängsligt omkring.
Så gick han in till den djupa tallriken på verandabordet och spillde små mjölkfläckar i den uppslagna veckotidningen.
--- Vi har varit med om Rikke Lunds önskeronda på Fröjdbackens ålderdomshem, läste radiomannen och svalde luft innan ett nytt program påannonserades.
Fröjdbacken ... Vilken musik ville den tandlöse gubben höra ? 2 Bara ett fyrtiotal meter bort, på en annan kolonilott, gick Caesar Lund fram och tillbaka med en rostig lie och slog det vildvuxna gräset.
Hans gråtonade hår föll svettigt i tjocka blöta testar kring pannan och öronen.
Det var något sammanbitet och målmedvetet i hans blick, man kunde se på långt håll att han inte lät sig hindras av något, han skulle fälla gräset till det sista strået, kratta ihop en stor hög och ordna ett bränningstillstånd.
Han bar sina svarta uniformsbyxor --- reservparet som han brukade använda vid grovarbete --- och stora fuktiga jordstänk hade stelnat till bräckliga sårskorpor utmed slagen, ända upp mot knävecken.
Överkroppen var bar och ryggen rödflammig, det var hans pigment, han blev aldrig hederligt solbränd, fick bara sveda och rodnader, som måste knådas in med smärtsam olja.
Han var inte längre kraftig och muskulös som under den aktiva idrottstiden, han var inte heller fet, men det var som om huden bara kastats över skelettstommen som ett sladdrigt skynke.
Den lilla rödlätta hårplantan i gropen mellan bröstvårtorna fylldes även den med salta pärlor och en lång smutsfärgad rand drog ett streck från hårfästet, utmed kinden mot axlarna.
I ansiktet syntes tydligt några dagars raspig skäggstubb, små röda prickar bildade en skugglik skepparkrans, en haklapp under munnen.
Han drog samman läpparna till en tunn intetsägande linje och då och då kikade tungspetsen ut som ett litet roder i arbetet.
Hans vanligtvis milda grå ögon hade nu något envetet, nästan grymt, över sig.
Små blåsor bildades i handflatorna vid friktionen mot det sträva orvet.
Det var arbete, som Johannes sagt : arbete som kändes, vidgade porerna.
Benen började inte svaja ännu, små små kliv förde honom framåt.
Klingan svirrade i luften, vegetationen föll för hans fötter.
Ruta efter ruta betades den lilla tomten av.
Birgitta Svanberg stod på en rankig träpall och putsade verandafönstren med trasor från en sönderriven skjorta.
Herregud ...!
Här hade aldrig någonsin blivit rengjort.
Döda flugor hade störtlandat mot rutorna och blivit uttorkade av solgasset.
Men ändå var det något att göra, det skulle bli så mycket, annat än höghuset i Bårstabergen, hon hade redan börjat planera.
De skulle ha ryamattan på golvet framför bäddsoffan i rummet, sitta och lura skymning på verandan med stearinljuset.
I den lilla alkoven kunde de ha ett satsbord, sitta och äta --- om de fick plats --- eller lösa korsord eller bara hålla varann i hand.
Det var allt bra tur att Totte kände den där Abrahamsson, det är klart att han inte kunde ha det kvar när hustrun dött, satt bara och grubblade, glodde rakt ut framför sig ... Och drack gjorde han väl också.
Hon hade hittat en massa pavor i skåpet under diskbänken.
Caesar Lund gick där ute och slog gräset utan att titta upp, de hade ju träffats rätt mycket efter bröllopsresan.
Men alla gångerna hade hans fästmö lämnat återbud, en gång kom hon till och med och ringde på hemma hos honom när Svanbergs var där och sen stod han och dividerade med henne i dörröppningen en halvtimme minst.
Usch!
Pallen darrade till ... Det hjälpte inte mycket att Totte klistrat ett tuggummi under det kortaste benet.
Tydligen.
Caesar gick ju där ute som om det var skörd i Sovjet nästan, hon såg en slavdrivare stå och piska honom.
Smack- smack med läderremmen över den brända ryggen ..., men det var bara lien som ringlade genom gräset.
Tänk om han skulle panga till en osynlig sten!
Slå upp gnistor och kanske tappa greppet runt orvet.
Det liknade ju en bumerang, det där hemska verktyget ... Hon hade aldrig sett honom så här förr, Caesar verkade ju alltid så lugn och sävlig, nästan bad om ursäkt för att han fanns till.
Hon skulle nog inte kunna leva med honom, det var nog nu, när han umgicks mer och mer med henne och Totte.
Det är klart, hon ville väl inte visa bort honom på något sätt, men när de bestämt sig för att vara ensamma en kväll och Totte bara säger, som om det var den självklaraste sak i världen : --- Du, älskling, du har väl inte nåt emot att Caesar tittar över ett tag ikväll ... Nej, hon hade i och för sig ingenting emot det.
Caesar var ju en lugn och snäll person och betalade alltid för sig --- han kom med vetelängder och vinflaskor --- men ... Ja, vad var det hon skulle säga nu igen ? Totte hade åkt in till Jätten för att handla lite mat.
Hon hade redan satt på potatis och det skulle koka torrt om han inte kom hem nu snart.
Hon älskade honom, han älskade henne.
Han var så snäll och mogen på något sätt, inte barnsligt flamsig som Morgan, som hon varit förlovad med ett halvår.
Han var omtänksam och överraskade ibland med blommor och presenter.
Det var väl hans egen kärlekslösa uppväxt som spökade, han var så förtegen om det.
Vickade den inte till igen ? Nej, hon ville inte stå på bordet, då syntes hon i helfigur ur grodperspektiv från tomten.
Än sen då ? Nej, det fick vänta tills Totte kom.
Borde han inte göra det snart förresten ? Caesar hade nått till den högra gaveln nu, det hördes tydligt hur lien piskade genom ett öppet fönster.
Det lät inte så energiskt längre, han måste ju också bli trött någon gång ... Hon satte sig på pallen, det bubblade och drog i magen.
Hon borde nog inte röka nu, alla experter sa att det var skadligt.
Men hon blundade ändå och drog röken djupt djupt ner i lungorna, lät den springa runt där nere en stund och öppnade så läpparna för ett tjockt moln.
Johan sov.
Han hade i själva verket inte varit trött, det hände ofta att han somnade i ett slags viljelös utmattning.
Det var viljan och fantasin som slocknade, inte kroppskrafterna.
Fönstret i den lilla sovalkoven stod på glänt, med en tändsticksask lagd som spärr.
När Elsa gick ut och in genom verandadörren fick korsdraget det tjocka draperiet att fläkta lätt och rutan att kippa i gångjärnen.
Han samlade upp alla ljuden i en vass tromb, en taltratt som borrades in i hans öra.
Filten ville aldrig räcka till, han fick välja : axlar eller tår bara.
Han knycklade ihop sig i fosterställning, lade huvudkudden som en ljuddämpare över sig.
Och han drömde.
Så var det försommar och lata löftesrika dagar framför honom igen.
Han gick upp i den stora skogen, här alldeles intill koloniområdet.
Vid varje liten tjärn häckade en naken flicka.
Hon gömde sig varje gång bakom en mossbetäckt stenbumling och iakttog honom allt intensivare medan hon kammade sitt långa gyllengula hår.
Hennes bröst var stora och fasta, gungade knappt märkbart när hon kastade huvudet tillbaka och kisade mot solen.
Hela tiden märkte han hur det ryckte i benen, det skulle vara så enkelt att bara hoppa fram ur skumrasket och föra händerna utmed hennes unga mjuka kropp, kyssa henne.
Men ... Något höll honom tillbaka varje gång han försökte, en byxhälla fastnade i en spretande kvist, armbågen sögs fast mot bergshällen som tungan mot ett kallt järnrör, fötterna sjönk ned i den sumpiga myrmarken så snart han tänkte röra dem.
Drömmen inpräntades, repeterades.
Han gick vidare till nya stenbumlingar och de blev alltid perfekta utsiktsplatser mot ett skeende, som utspelades bakom en glasvägg.
Ja, så var det, när han knackade med knogen i luften lät den som en härdad fönsterruta.
Dovt, oåterkalleligt nej!
Han vaknade också.
Bara korta sekunder, slog upp ögonen och iakttog tapetmönstret.
Det liknade det tråkiga motivet hemma, hållet i grådaskig och sober ton.
Här föreställde det små blomvaser med liljor och tulpaner i ändlösa lodräta rader.
Det var bara det att allt hade blivit upp-och-ner-vänt.
Han försökte komma tillbaka till skogsvandringen, men det gick inte.
Så snart han började framkalla bilderna, blev han klarvaken, men han ville inte gå upp, han måste ge illusionen av en sovande ... Alltså lät han drömmaskinen välja bland de tusentals andra möjligheterna.
Det blev en bil nu, inte en blå Mercedes 180 som i den tidiga barndomen.
Det var en Morris 850, hundkojan.
Han körde den, bredvid satt Hillevi, kristendomslärarinnan, och hon höll hans hand när han inte behövde växla.
Då lossades greppet för att strax försiktigt fläta samman fingrarna på nytt.
De åkte, sa inte särskilt mycket.
Hon satte på bilradion och log ömt mot honom.
Han fick erektion och kände i hela kroppen hur drömmen och verkligheten slöt sig i varandra som kommunicerande kärl.
Kort efteråt vaknade han till igen.
Genom fönstret kunde han höra människor tala på uteplatsen.
Han igenkände genast Totte Döskalles mörka och ovissa röst --- man hörde aldrig på honom om han var arg eller allmänt råhumoristisk.
Det måste ses, med gester och ögonglans.
Sen fanns där en dämpad kvinnostämma, som måste ha en ganska ung bärare ... Först nu kände han det.
Det blöta och klibbiga i kalsongerna.
Så hade det varit, så hade det gått till.
Han kunde inte göra något, ville inte bli upptäckt, gå till muggen där de kunde se honom från uteplatsen och tvinga honom att komma fram och hälsa, dra igen fönstret så att de förstod att han inte sov längre ... Han kröp försiktigt ned under överkastet, drog av kalsongerna och satte på ett par nya.
De blöta skulle han smyga ut till soptunnorna i skogskanten med ... Och sen tänkte han köpa ett par exakt likadana, då kunde Elsa inte fatta något.
Hon slamrade ute i kokvrån nu, kaffepannan visslade och servisen fördes ut genom fönstret.
Hon tittade också in till honom, men då låg han orubblig med huvudet under kudden.
--- Johan, ska du inte ta och komma ut nu ... Du kan ta en läsk i källaren!
Han svarade inte och efter en stund gick hon, uppgivet suckande.
Han lättade avvaktande på kudden, kusten var klar.
Genom den lilla fönsterspringan hörde han samtalet utbroderas på uteplatsen.
--- Ja, jag hoppas att ni tycker om sockerkakan ..., sa Elsa trevande.
--- Hon har bakat den själv, hon är djäkligt duktig ..., sa Allan.
--- Ja, den har du all heder av, sa Totte och sörplade kaffe från fatet.
--- Det är roligt att kunna göra lite själv också ... Jag gjorde den hemma igår och jag tänkte : det blir väl alltid nåt främmande ... Ja, och sen kom ni och då fick jag ju användning av den ... --- Du är verkligen duktig, sa den obekanta kvinnan.
--- Äsch!
Det var ju bara ett recept som jag hittade i Vecko-Revyn ... --- Men i alla fall!
Det krävs det där speciella ... Ja, jag skulle inte kunna göra en sån här god kaka även om jag hade trettio recept!
Även om jag hade ett djävla utförligt recept ..., bedyrade Allan.
--- Kolonistandan ..., sa en försiktig mansröst.
Det ryckte till i Johan, han hörde genast att det var Caesar.
Och när han rest sig halvliggande kikade han ut bakom gardinen.
--- Ja, just det ..., slafsade Allan med mat i mun, det är väl det att man vill försöka göra lite själv också ... --- Det är väl inte du som har bakat i alla fall, sa Totte och stötte honom i sidan.
--- Nej, inte nu ... Men jag gillar att gå omkring och dona lite här, med potatisland och rädisor och allt vad Fan det är ... Ja, Elsa håller ordning på det där ... Det är ju hon som sköter om det mesta, men lite gör man väl i alla fall ... --- Å ja, du har gjort staketet, sa hon drygt.
--- Ja, det var ett djävla slit, alltså ... Det tror man inte när man ser det, men Fan vad jag fick ligga i.
--- Och Johan hjälpte till att måla, infogade Elsa stolt.
--- Johan, är det minsta killen det ? frågade den obekanta kvinnan.
Han såg henne nu från sin skyddade position.
Hon var högst tjugofem år, mycket solbränd och klädd i bikinibaddräkt.
--- Ja, han är fjorton år nu.
--- Oj då, stora karl'n, vet jag ..., fortsatte hon och skrattade.
Hur skulle hon kunna bedöma det ? Hon hade ju aldrig sett honom.
Dessutom var hon inte särskilt stor, nästan jämngammal med Birger.
--- Och så kommer bryggarna här två gånger i veckan, både Arboga och Gränges ... Det är fint öl, jag brukar inte köpa öl hemma annars, jag köper det här.
Iskall Gränges, kall ska den va, det är gott ... --- Jaså du ..., sa Totte.
Ja, det är väl nåt att tänka på ... --- Ja, hur känns det nu när ni själva har blivit kolonister ... --- Jobbigt förstås, sa kvinnan, som måste vara Tottes hustru.
--- Man får inte ligga på latsidan minsann, inflikade Elsa och började utskänka påtåren.
--- Du då, Caesar, fortsatte Allan.
Ska inte du skaffa dej en stuga ? --- Vad ska jag med den till ... Jag kan ju komma och hjälpa andra i stället ... --- Det är väl inte samma sak ?!
--- Tja, det viktiga är väl att man får jobba lite ... Och känna att man lever, liksom ... --- Ja, det ska du veta, att det gör man här ute ...!
Man andas liksom ny livsluft hela dagarna ... Fy fan, jag ska börja jobba på måndag igen.
Får aldrig vara i fred ... Tottes hustru log mot sin man.
--- Ja, du ja, du har två veckor kvar!
..., skrattade Allan och kunde inte dölja sin besvikelse.
Jag får hoppas att du får bra väder i alla fall, det skulle ju bli fint nu framåt hösten, sa dom.
Johan fortsatte att iaktta Caesar.
Han satt och vaggade mycket vagt i trädgårdsstolen, kisade och tittade ihållande liksom bort från de andra, åt sidan, ut mot väggen, kanske rent utav --- mot fönstret.
Han tog upp en cigarrett också, Johan hade aldrig sett honom röka.
Det stämde bara inte.
Vad var det som var fel med honom ? ... Att han bara satt där i bara uniformsbyxorna utan någon skjorta ? Det var kanske inte så underligt i och för sig.
Eller att han verkade alldeles utpumpad och inte lugn och beskedlig som vanligt ... Kanske var det det ? Kanske var det att han inte sa någonting, att Allan fick stöta honom i sidan för att få svar på en fråga ... --- Ja, det ska jag säga er, sa så Allan, att inte Fan skulle jag vilja byta den mot våran förra kåk därute, med bara en massa djävla bekymmer och det läckte in och regnade in och jag vete Fan vad det va ... Snart trodde man att huset skulle ramla in över en!
Men ta och jämför med den här stugan, det är klart den är liten och trång, men vad Fan gör det, det viktigaste är att man har någonstans ... --- Jojo, nickade Totte förnumstigt, att man har nånstans ... Ja, att man har nånstans där man liksom känner att ens handtag betyder nånting ... Att man liksom kan förverkliga nånting ... --- Ja, du kan ju göra vad du vill med tomten, fortsatte Allan okänsligt.
Du kan ju göra krocketbana eller swimmingpöl eller potatisland eller minigolf eller vad du vill av den ... --- Äh, vad larvig du är!
..., sa Elsa och smilade vasst mot sin make.
--- Äh, ta och titta på dom där nere då, borta vid Lilla Kullen, dom har en sån där japansk park i trädgår'n, allt i miniatyr förstås ... --- Skulle du vilja ha det så då ? muttrade Elsa och ruskade på huvudet.
--- Nej, det har ju gått sport i det där ... Man behöver väl inte bli fantast heller.
Men dom där nere, dom har gjutit en liten springbrunn och byggt en bro av kvistar.
Den kan ju Fan inte ens jycken gå på, utan att ramla i och drunkna!
--- Så det är så man reder sitt bo, sa Caesar tankfullt.
--- Man tager vad man haver, sa Allan.
--- Ja, det viktigaste är väl i alla fall att man trivs!
Johan såg hur Elsa och den unga kvinnan gjorde tecken av att resa sig.
De kom in, han kröp hastigt ned i sängen igen, ville inte låta sig förevisas som ett utställningsföremål.
Det gjorde inget att trätaxen revs ned på golvet i förbifarten.
Nu hörde han tunga träskoklamp mot trappan.
Dörren öppnades och draperiet fladdrade, mer än någonsin, kanske kunde man se honom där utifrån ... Han låg fullkomligt stilla, höll nästan andan för att inte märkas och kunna notera vartenda steg som togs i hans riktning.
--- Gud vilken gullig liten gubbe!
Nu hade hon fått syn på fiskargubben, som han köpt på skolresan till Trosa.
--- Ja, det är roligt vad ungar kan hitta på ... Ungar!
Och det skulle hon säga, hon kunde inte ana vad han hade för drömmar ... Och han skulle inte låta dem förbli drömmar särskilt länge till.
De öppnade en sockerdricka, slog sig ned vid bordet i rummet och hon blev hans blickfång.
--- Hur långt har det kommit nu ? frågade Elsa trevande.
--- Tredje ... --- Har allt gått bra då ? --- Jo, peppar peppar.
Men det är klart man är lite orolig ... Min syster hade en väldigt svår förlossning.
--- Ja, ont gör det naturligtvis, det ska du väl ha klart för dej ... Men annars är det där väldigt individuellt, jag minns att det var svårt när jag skulle ha Birger, vi hade ju flyttat in nyligen då på nya brandstationen och det är klart att man ville få i ordning och så där ... --- Nej, det skulle du inte ha hållit på med förstås ... Hur gick det då ? --- Ja, han kom lite för tidigt.
Det var ju under kriget det här ... Ja, han är väl jämngammal med dej.
Och ingen ambulans fanns det att få tag på.
Så Allan och en annan kille på brandstation skjutsade upp mej i gamla Åttan.
--- Usch, det låter primitivt!
--- Nej, det gick ju så småningom i alla fall.
Men nu skulle det väl inte vara nån match, nu har ju brandmännen fått barnmorskeutbildning.
--- Nej, du vet väl hur handfallna karlar är när det gäller sånt här ... Ja, jag skulle inte känna mej trygg om det var Torsten som skulle hjälpa mej.
--- Ja, jag vet inte hur det skulle kännas.
Det var ju inte aktuellt på den tiden.
Ja, och sen när jag fick Johan ... Han hajade till och sträckte på sig i sängen.
--- ... då var det mycket lättare.
Du vet, läkarvetenskapen utvecklas ju hela tiden.
Det kommer nog en dag då man kan föda smärtfritt.
--- Tror du det ? --- Det ska väl gå och ordna på nåt sätt, tycker jag.
Men det är ju en massa gammalmodiga barnmorskor som säger att man ska ha smärta, att det är kvinnans hårda lott.
--- Gamla fröknar som själva aldrig fått nån unge ... Och så ska dom hämnas på oss då!
--- Jo visst!
Nej, min mamma berättade för mej om en gammal akuschörska, som det hette förr i världen och den tanten påstod att barnet blev vanskapt om det inte gjorde ont vid födseln.
--- Usch!
Vilket idiotiskt prat ... --- Rena medeltiden, va ? --- Verkligen!
Han la sig igen, de var så hopplöst vuxna, gick igenom problem som han själv inte kunde göra sig en föreställning om.
Men han måste låtsas sova, kunde inte möta henne, kunde bara inte.
--- Nej, ska vi inte ta och prata om nåt annat.
Jag tänker nog på det här ändå, skrattade hon och han kunde höra hur de tände varsin cigarrett.
--- Jo, jag förstår.
Det blir väl ganska lätt det man pratar om.
Fin baddräkt du har förresten ... --- Jag köpte den på Domus, den kostade bara 39:75 ... --- Det var ju inte farligt!
Nej, jag känner mej för gammal på nåt sätt, för att dra på mej en bikini ... --- Du föredrar dom hela då ? ... --- Ja, det är väl gammal vana, antar jag ... --- Dom här baddräkterna är så svala och sköna och sen blir man ju mer solbränd också ... --- Jo jo, jag vet, jag förstår det ... Men man är väl fåfäng och larvig ... Jag är väl gammalmodig på mitt sätt.
--- Jaså, du köpte den på Domus, var det där uppe ? --- Ja, på damkonfektionen.
Typiskt, va, nu när semestrarna är slut så rear dom baddräkter!
--- Det är nog uträknat, ska du se.
Köpte du av den där lilla, som alltid ser så sur ut ... --- Jaa ... Men varför frågar du det ? --- Ja, vet du inte att hon är tillsammans med Caesar ? --- Vad säger du ? Det visste jag inte.
Jag trodde inte ... --- Jo, det förstod du väl att han hade en fästmö.
--- Ja, vi har ju varit på väg att träffa henne många gånger, men jag trodde hon var yngre ... --- Hon är nog inte så gammal som hon ser ut, hon är mycket yngre än vad jag är ... --- Menar du det ? --- Ja visst ... Nej, jag känner igen henne sen länge tillbaka.
Hon har jobbat på Ulla-magasinet, vet jag ... Ja, lite varstans ... --- Ja, hon verkar inte rolig.
--- Hon har haft problem den där tjejen, hon har varit gift tidigare tror jag ... --- Hur kan du hålla reda på alla i Södertälje ? --- Det är inte så många jag känner.
Men jag har ju bott här i hela mitt liv och det har Allan också ... --- Så ni har sett en hel del då ... --- Jo, vi har ju upplevt hur den här stan har förstörts och blivit alldeles för stor ... --- Det var visst nån sorts kurort förr i världen, det har Torsten berättat i alla fall.
--- Ja, brunnsort eller badort i alla fall.
Det kom hit badgäster och det fanns punschverandor och ... Jag kommer ihåg en del från min barndom.
--- Ja, den tiden är det ju inte mycket kvar av nu ... --- Du har ju Sossan, den där vita kåken på kullen vid centralen.
Han kunde inte hålla sig längre.
Nysningen fick gå inåt, men i alla fall ... --- Ja, det är Johan som ligger där inne, han är lite blyg ... --- Det är väl den där åldern ... --- Det är ingen ålder alls, hördes en konstlat mörk röst.
--- Ja, han vill visst vara i fred, sa Birgitta.
--- Vi kan ju gå ut ett tag så ska du få se på köksträdgården ... --- Det var ingen dum idé, svarade Birgitta och drog ett halsbloss innan hon fimpade och kastade ett öga mot draperiet.
Johan hörde männen tala ute i trädgården nu, i själva verket hade de gjort det oavbrutet, men på något sätt blivit bortglömda.
Han kontrollerade genom gardinspringan och såg att de satt precis som förut.
--- Du vet, man skulle ha det som i England i stället, sa Allan.
--- Hur då, menar du ? --- Ja, där har alla sin egen lilla täppa utanför huset.
Det är skillnad mot våra skyskrapor ... --- Dom har ju ingen centralvärme, sa Caesar.
--- Men som vi bor alltså, inföll så Totte, du och jag, Caesar ; tio-tolv våningar och ett djävla knäppande i badrum och element överallt dygnet runt ... --- Man är ju aldrig ensam i alla fall ... --- Ni har åtminstone en fördel, suckade Allan.
Ni slipper bo på jobbet ... Nej, bodde man nån annanstans skulle dom inte ringa och fråga om saker och ting jämt och ständigt ... --- Jag får då nästan aldrig några telefonsamtal ..., nära på, viskade Caesar.
--- Var glad för det du!
--- Inga nyheter är goda nyheter, tillade Totte.
De hade hämtat upp varsin öl ut källaren.
Johan såg hur Allan halsade och med en svepande armrörelse torkade bort skummet kring munnen.
--- Nej, här skulle man bo året om, fortsatte han så.
Och är det nånting man behöver, kan man ju gå genom skogen, det tar bara en kvart till Vibergen ... --- Det är ju rätt mycket man behöver i alla fall!
protesterade Totte och ställde flaskan mot bordsskivan.
Han började räkna på fingrarna för att förtydliga : elektricitet, till exempel ... --- Får man väl klara sej utan, smakar det så kostar det ... --- TV då ? Tror du inte att det skulle bli långsamt på kvällarna ? --- Nja, man får väl skaffa sej nåt att pyssla med ... --- Ugn då ? --- Finns en i vedspisen ... Vi ska väl baka nån gång för att se hur den fungerar ... --- Jag tror ändå inte det skulle gå, ser du ... Varmvatten måste du ju ha!
Och badkar ... --- Det är klart ... Men det får väl ordnas på nåt sätt.
--- Hur då ? Ska du dra ut det hit ensam allting ... --- Nja, det har jag väl aldrig sagt ... Förutsättningen är förstås att vi är fler som flyttar ut så här ... Det begriper du väl ? --- Jo jo, men det är nog inte så många som är beredda på det ... TV, vet du ... Ja, och affärn sen då ? --- Man får väl bygga en ... --- Jo, allt det där låter fint och bra.
Men stugorna är ju små ... --- Får väl bygga till dom!
--- ... och så har man ju en massa saker inne i stan.
Och jobbet, har du tänkt på det, hur långt vi skulle få till jobbet ? --- Ja, det är klart, du har väl rätt ... Men man får väl tänka lite på det i alla fall ... Skål!
De slog flaskorna mot varandra och drack.
Caesar väcktes liksom upp några sekunder senare och halsade även han.
--- Nej, vad jag menar, fortsatte Allan, är att man skulle få sköta sej själv och skita i alla som kommer dragande med problem ... --- Jo, det är klart.
Här jobbar man ju som ett djur och det är klart att man vill ha lite för det ... --- Ja, då är det väl roligt att ni har skaffat stugan, då ? --- Vad är det för kolonialism ni håller på med egentligen, sa så Caesar.
De andra tystnade några ögonblick, som om de blivit överraskade, plötsligt påminda om den tredjes närvaro.
--- Ja, ni håller på och pratar här om att sköta sej själv ... Men nu är det ju många människor som inte klarar det ... --- Lodare och dagdrivare, menar du ? --- Nej nej, inte alls.
Jag tänker på alldeles vanliga människor, jag själv till exempel.
Ibland känns det som om man jobbar förgäves, att man inte får ut nåt av det man gör ... --- Men gör nåt konkret då, sa Allan irriterat, om du bara sitter hemma och läser böcker blir det ingen ändring ... --- Jo, det är inte det det gäller ... Jag ... Äh, jag vet inte ... Jag tycker bara att ni låter så egoistiska på nåt sätt ... --- Egoism, säger du!
Fan, man vill väl försvara det lilla man har!
Allan såg hätskt på honom och satte den tomma flaskan till munnen.
--- Men tänk er att vi är i England nu då, sa Totte försiktigt och överslätande.
Okey, det är ju fint med " mitt hem är min borg " ... Men deras ekonomi då, det devalverade pundet ... --- Dom har levt på kolonierna och nu när dom tappat dom finns ingen ekonomi kvar, sa Allan avsvalnat.
--- Dom har verkligen varit egoister, inflikade Caesar.
--- Men nu lever vi i Sverige, dundrade Allan, här har vi ett helt annat lugn och större trygghet.
Då borde det väl inte vara så svårt ... --- Nej, det medges, instämde Totte.
--- Om man har villa får man ju dra av på deklarationen också ... Visst, det är djävligt orättvist, men då får man väl se till att man skaffar sej villa, eller radhus åtminstone ... --- Pa-radhus, ordlekte Caesar.
--- Ja, så flott behöver det inte vara, fortsatte Allan utan att se på honom.
Det viktiga är ju att man klarar sej ... --- Just det, sa Totte, kunna kosta på sej lite festligt nån gång, men inga utsvävningar förstås ... --- Som man sår får man skörda, mumlade så Caesar.
--- Vad menar du med det ? --- Det blir en våldsam skörd, slåttertid ... --- Ja, inte för att jag begriper vad du menar ... Gör du det, Totte ? --- Allt låter ju så enkelt, sa Caesar och halsade sin ölflaska.
Det blir ju lite statusjakt också, ny bil varje år och semestrar och ... --- Det var som Fan vad du har blivit överspänd nu då!
utbrast Allan.
Det verkar som om du trodde vi var nån sorts kapitalister, men herregud så mycket pengar har man väl inte!
Totte drog upp sina tomma fickfoder och slog ut med handflatorna.
--- Men det är själva andan jag menar, fortsatte Caesar.
Fråga inte mej vad det är för fel, jag har inget alternativ direkt ... Men har ni aldrig tänkt på att jorden kan ta slut ? --- Ta slut ? ... Nej, det kommer nog alltid att finnas människor, tvivlade Allan, har vi överlevt andra världskriget så ... --- Ja, men om alla ska köpa och ha allt måste det väl ta slut nån gång, man kan ju inte göra varor av bara luft ... --- Vänta du bara, skrattade Totte, jag ger mej Fan på att nån kommer att kunna pracka på oss konservburkar med varmluft.
Bara luft, alltså ... --- Skördetröskorna står och tuggar luft ... --- Djävla pessimister, sa Allan högt och tycktes vilja resa sig.
Det finns ju nåt som heter utvecklingen också, ja ingen dör ju i tuberkulos längre till exempel ... --- Men människor dör ju i alla fall!
sa Caesar.
--- Tacka Fan för det!
Jag skulle inte vilja bli trehundra år gammal ... --- Varför inte ? Då skulle du ju få följa hela utvecklingen, fortsatte Caesar.
Han lät avsiktligt återhållsam nu, kanske ville han dämpa atmosfären, kanske hade han inte mer att säga ... --- Nej, var håller tjejerna hus ? frågade så Allan rakt ut i luften och vände sig till Totte.
Johan hörde träskokliv skrapa mot gångplattorna i gräsmattan.
Han lade sig ned igen och lyssnade.
--- Vad bussig Elsa är, sa Birgitta smeksamt, vi kommer att få några potatisplantor ... Vad säger du om det, Torsten ? --- Fint, fint, vi kanske hittar nån som ser ut som de Gaulles näsa ... --- Dumsnut!
--- Nej, det är sant, jag såg ett sånt plugg i en tidning för en tid sen.
Det liknade på pricken hans kran ... --- Ja, inget går upp mot den egna odlingen, sa Allan med kokande entusiasm i rösten.
--- Ni kanske ska börja sälja då ? frågade Caesar försmädligt.
--- Ja, bredde Allan ut sig, det skulle man nog tjäna en kova på.
Elsa, vad kostar ett kilo potatis nu för tiden ? --- Åttio öre ungefär ... --- Ja, man kan ju sälja för sextiofem, stora säckar ... --- Det måste till en god skörd då ..., sa Caesar.
--- Det vill jag lova, prima vara.
Johan tröttnade.
Av allt stillasittandet och den självpålagda fångenskapen blev han verkligen sömnig till slut.
Överarmarna knottrades och de domnade benen blev en myrstack där ivriga småkryp ilade fram och tillbaka.
Det började dra kallt genom det uppgläntade fönstret nu, han drog upp den korta filten till hakan och sträckte strumpskaften så högt upp på vristen han någonsin kunde.
Men det blev ändå en liten springa över vid byxkanten och där störtade kylan ned som ett blixtanfall.
Plötsligt surrade en geting över huvudet, han viftade i blindo med armarna, men ljudet växte sig bara starkare.
Det tvingade honom upp på golvet.
Insekten tycktes vilja stanna i sovalkoven.
När han försiktigt lättade på draperiet fastnade den bara som ett plåster och var snart över honom igen.
Han provade att gå ut i rummet, den förföljde honom trofast.
Han måste få ut den!
Det fick ske till vilket pris som helst.
Han öppnade fönstret mot uteplatsen på vid gavel och getingen steg högt upp mot skyn.
Den som först upptäckte honom var Caesar.
Han nickade tankspritt och verkade inte det minsta förvånad över ansiktet, som plötsligt dök upp i rutan.
--- Hej hej, sa Johan med heta rosor på kinderna, ja här bor jag ... --- Kom ut!
snäste Elsa och tycktes färdig att häva sig upp mot armstöden.
--- Kommer väl då, svarade han surmulet och häktade för fönstret.
De tycktes vilja bryta upp nu, just då han kom.
Birgitta hade fått en kofta över axlarna och satt med en huttrig armkorg under brösten, Totte rökte tankfullt sin cigarrett och försökte dölja att han höll ett öga på armbandsuret, Caesar hukade sig framåt och spände om sina sandaler.
Endast en liten strimma av solen stack upp över den massiva molnkanten.
--- Vad är det för sätt att ligga där inne och uggla hela dan ? gnällde Elsa.
Va ... Nu kan du säkert inte somna ikväll!
--- Jag var ju trött ju ... --- Han är uppe och promenerar på nätterna ... Han sover i tältet, förstår ni, förklarade Elsa för gästerna.
--- På natten ska du sova, förstår du väl, sa Birgitta och log stelt mot honom.
--- Det bestämmer väl jag!
--- Nej, det gör du inte, Johan, fastslog Elsa och stoppade ned hans tröja, som glidit upp över byxlinningen.
Nu såg han Caesar rakt i ögonen, de var sig lika från förr, stilla, outgrundliga.
--- Fan, vad Rudolf Värnlund är bra!
--- Johan!
--- Ja, svarade Caesar tyst.
Vilken är det du läst nu då ? --- " De frias bojor ".
Den är enorm, speciellt upploppet där vid fabriken ... --- Vad är det han håller på och läser egentligen ? frågade Allan med halvhjärtat intresse.
--- Värnlund, en stor proletärskildrare, svarade Caesar.
--- Söders Dostojevskij, mumlade Johan och himlade med ögonen.
--- Det är Arons ord, ja ... --- Ja, på tal om det ja, vi hörde din andra brorsa på radion i morse, inflikade Allan.
Tystnaden lägrade sig en stund över församlingen.
Johan gick från ansikte till ansikte.
Birgitta lyckades inte kväva sin gäspning och de skyggade båda med blicken.
--- Han skriver så spännande, man blir så förbannad på den där direktören, envisades Johan.
--- Johan!
Vad är det för språk du använder ?!
Elsa fattade honom i ärmen, men han skakade sig fri.
--- Nej, om vi skulle ta och tänka på refrängen ... Totte reste sig försiktigt, men sjönk tillbaka då de andra förblev sittande.
--- Jag hörde din brorsa i radion i förmiddags, vidhöll Allan och lät osäkrare den här gången.
--- Jaså, du gjorde det ... --- Från Fröjdbackens ålderdomshem, tillade Johan.
--- Han är så trevlig och lättsam, försökte Elsa.
--- Ja, han kan verkligen ta folk, intygade Allan.
--- Ja, Fan ta honom, silade Caesar mellan tänderna.
--- Vadå ? Vad menar du med det ... --- Äsch, jag har ingen lust att snacka om honom helt enkelt.
--- Ja, då ska vi be att få tacka för oss, fortsatte Totte och log ansträngt.
--- Ja, det var ingenting ... --- Det var det visst det, sa Birgitta och slöt koftan ännu tätare runt sig.
--- Tack då, sa plötsligt Caesar.
Han nickade hastigt åt de församlade.
Han reste sig tvärt, gick rakt mot grinden utan att se sig om.
Den klirrade ännu när han startade sin bil borta på parkeringsfickan i skogskanten.
3 ( Elsa : ) Det är mycket man ska se innan ögonen trillar ur.
Som idag till exempel.
Ja, jag har ju alltid tyckt att Caesar Lund är lite underlig.
Det kanske blir så när man har en bror vid radion.
Tänk om Olle jobbade på radion, då skulle vi väl få komma och vara publik på Hylands Hörna och allt möjligt.
Nej, förresten, han skulle väl tjura och hålla på sitt precis som han gör nu.
Tänk att man träffar sin enda bror så sällan fast vi bor i samma stad.
Ja, jag skulle inte säga något om han bodde i Skåne eller Norrland någonstans.
Mamma skulle nog vara bra ledsen över det om hon levde.
Ja, det var visst om Caesar Lund jag pratade.
Ja, jag vet inte vad det är med honom, men att bara resa sig upp och gå så där ... Han är svårpratad också.
Det är väl något som trycker honom förstås.
Ibland tycker man att han är så djup, så det är bäst att man inte öppnar munnen och säger en massa dumheter.
Men sånt brukar väl för tusan bli bättre om han talar ut med någon.
Men, det är klart, ibland är det likadant med Allan.
Han går också och håller tyst med jämna mellanrum.
Varför åker Caesar ut med hit ? Han polar väl med den där lilla surpuppan på Domus ... Ja, man kanske inte ska fråga honom direkt.
Hon verkar ju lite underlig, hon också.
När jag kommer upp där på damavdelningen brukar jag alltid försöka undvika henne, men det är som om hon alltid söker upp en och frågar : --- Kan jag hjälpa till med något ? Och det fast det finns flera andra expediter och hon måste väl märka att jag undviker henne ? " Hjälpa till ", förresten ... Nej tack, jag reder mig nog.
Har det gått nu i snart fyrtiofem år så ska det väl gå bra en tid till.
Han börjar väl bli gammal, Caesar, ja han är ju född 19 precis som Allan.
Det är konstigt, man tänker bara på hur ens närmaste blir äldre.
Men det är klart, vi åldras väl allihop lika snabbt, även om det inte alltid syns utanpå.
En del ser ju äldre ut än de är i verkligheten, Bang och Åke Grönberg till exempel.
Och Caesar då, fyrtiosex ... Han är ju en riktig gammal unkis, faktiskt.
Hoppas han får det bra, för det är ju en väldigt snäll människa innerst inne.
Det var väl någonting som tryckte honom idag.
Jag är väl inte lättstött så där, man är väl bara ovan vid att någon reser sig plötsligt och bara går.
Ibland så kan det ju till och med vara bra.
Jag tänker på när man träffar syjuntan eller bekanta, då blir det väl oftast mest skitprat.
Nej, säga det väsentliga och sen bara gå, då får man ju mycket mera gjort.
Det var ju en rar flicka Totte Döskalle träffat i alla fall.
Lättsam och glad, inte så där snorkig som unga tjejer ofta brukar vara.
Tänk, jag skulle ju kunna vara mamma till henne!
Men så känner jag det verkligen inte.
Varför ska jag tycka att hon är så ung förresten, jag var ju bara tjugotvå när jag fick Birger.
Men då blev man vuxen tidigare på något vis.
Hemma fick vi ju börja jobba när vi nästan var barn.
Och nu går de i skolan så länge.
Och Ulla Persson är bara nitton.
Ja, det tycker jag nog är lite tidigt faktiskt.
Det var ju inte många år sen hon lekte med Johan.
Nej, Birgitta skulle det vara roligt att träffa igen.
Vi får väl komma och hälsa på dem när de fått sin lilla knatte.
Det är synd att man inte kan bli mormor förresten.
Det blir inte på samma sätt med farmor.
Jag skulle nog vilja haft en dotter i alla fall.
Då kunde man hjälpa till med mycket mer.
Inget ont sagt om Maja, men ändå ... Jag blir ju bara svärmor.
Och Totte har blivit mjukare, mänskligare på något sätt.
Det är väl " kärlekens makt ", som det står så mycket om i veckotidningarna.
Där är det väl bara klyschor, men på Totte märker man ju stora förändringar.
För så grävde han ju bara i sin bil hela tiden.
Jag kommer ihåg en gång när han var på plattan nedanför köksfönstret och donade en hel kväll.
Ja, och ska de ha barn nu också tvingas han väl lägga om sina vanor en hel del.
Det ska nog ordna sig.
Han har inte haft det för lätt Totte.
Jag kommer ihåg när jag var tonåring och man upplevde honom som en buse.
Han satt i fönstret på Villagatan och sköt med sin pilbåge och var Tattar- Lisa höll till visste ju ingen.
Undrar hur det skulle kännas att börja om så där.
Om man inte blivit gift så tidigt och hunnit se sig om lite grand.
Jag vet inte vad jag skulle ändra på, vi har ju egentligen haft det ganska bra, båda pojkarna är duktiga i skolan.
Men en större lägenhet skulle vi faktiskt behöva.
Någonstans utanför brandstationen, så Allan kunde koppla av jobbet när han är hemma åtminstone.
Vi får väl se, numera är det ju så många brandmän som bor ute på stan ... Och Johan skulle väl få det bättre också.
Det är klart att han har det tråkigt nu när han måste nöta på Birger.
Lägenheten är egentligen vansinnigt planerad.
För två skulle den vara idealisk, men inte för en hel familj.
Jag är faktiskt orolig för Johan.
Han pratar inte så mycket längre.
Förr kunde han komma hem och berätta hur skoldagen varit och visa upp sina räkneböcker.
Ja, det är väl den där åldern.
Men vad jag kan minnas så var inte Birger lika svår.
Johan har alltid varit mer inbunden.
Det har förstås haft det goda med sig, att han aldrig har några fritidsproblem.
Herregud vad mycket leksaker och papper han strött omkring, suttit och pratat för sig själv ... Jag förstår inte att han har det så lätt att sysselsätta sig själv.
Ibland känns det lite ängsligt faktiskt, ja att han inte skulle vara " som andra " eller nåt sånt.
Och blyg har han blivit också.
Går och tittar under lugg och håller sig undan.
Han har knappt vett att hälsa när vi får främmande.
Det är ingen idé att jag pratar med Allan om det här.
Han skulle bara säga : --- Du klemar bort grabben!
Ja, jag kanske gör det då.
Jag vet att jag har varit en hönsmamma, som alltid vill skydda de mina.
Jag ska sluta att lägga fram rena kalsonger till honom!
Lite får han väl märka själv, han är ju i alla fall fjorton år.
Fjorton år ... Det är ju inte klokt egentligen.
Här går jag och behandlar honom som en barnunge.
När jag var fjorton hade jag just gått ut fortsättningsskolan och började jobba på Astra.
Det var samma år som Västerbron invigdes i Stockholm och vi var uppe och hälsade på farbror Ernst, som varit med och byggt.
Han hade det inte så lätt på den tiden, blev arbetslös sen och kom på någon A.K.-förläggning i Småland.
Sånt ska inte Johan behöva uppleva.
Socialdemokraterna har allt gjort mycket bra för oss ... Tänk om vi haft borgerlig regering, ja då skulle jag väl inte ligga här nu.
Ja, jag ska då inte klaga.
Det finns väl de som har det mycket värre.
Det var skönt att vi fick tag i den här stugan i alla fall.
Först tyckte jag den verkade liten och futtig.
Men, herregud, vad är det för pretentioner man har egentligen ? Visst fanns det svängrum på Utkiken och somrarna var underbara där, men det var i alla fall bra att vi gjorde oss av med den.
Den gick Allan på nerverna och till slut trodde jag att han skulle tugga upp fingrarna.
Men nu går han på något sätt mot en ny vår, precis som jag känner det.
Han behöver ju komma bort ibland, synd bara att han inte är lite händigare.
För hans egen skull, menar jag.
Ja, då kunde han ju göra mer med händerna.
Strunta i alla siffror och kalkyler.
Det fina med Allan är ju att han alltid överraskar.
Visst känner jag honom utan och innan, för det mesta är han vrång och svår att leva med.
Men så kommer det såna där ögonblick, det går upp ett ljus, ett Liljeholmens, och han hittar på någonting.
Han sover faktiskt till och med lite bättre nu.
Vi ska nog klara av det.
Äsch, jag låter ju som Martin Ljung!
... Men ändå, det kan man väl säga om oss också, " vi ska klara av'et ".
Och om nu Birger får det bra med Maja --- och det tror jag, för det är en rar flicka --- och Johan klarar av skolan och finner en vettig plats i livet ... Usch, jag vågar inte tänka på det ... Jag hoppas han hittar något, en dag kommer han väl också hem med en flicka.
Det skulle vara skönt, ja det skulle vara så skönt att slippa bli orolig jämt och ständigt.
En dag kanske jag får göra lite mer vad jag vill.
Det handlar ju inte bara om barnens frigörelse, de klarar sig väl alltid.
Men en gammal outbildad hemmafru som jag, vad händer med mig när jag inte längre behövs som mamma ? Vi ska klara av'et både gammal och ung ... Nej, jag får inte sjunga nu!
Då väcker jag väl Allan och han blir sur.
Men viska lite kan jag väl få i alla fall ? Regnar det inte ute också ? Det har ju varit så fint idag.
Ja, det är klart, det är ju höst snart.
Vad fort det blir mörkt nu!
Man märker knappt att sommaren tar slut.
Ikväll går det tydligen inte att sova, det är väl lika bra att gå upp ett tag.
Skönt att Johan inte envisades med att ligga i tältet i natt.
Vi får väl ta ner det i morron, det kan ju bli blött och ruttna om det ska hålla på och regna nu framöver.
Vi behöver inte vattna blommorna i alla fall.
Alltid något bra med regnet.
Vad tjänar det till att försöka hålla kvar sommaren förresten ? Det är ju någon sorts konstgjord andning, ungefär som när mamma låg på lasarettet med dropp i tre månader.
Vi förstod att hon inte skulle kunna komma upp mer, sista tiden märkte hon knappt att någon steg in i rummet.
Nej, usch, så vill då inte jag ligga i alla fall.
Det är kallt också.
Jag får väl ta och lägga in några trän i spisen.
Herregud, det har ju slocknat!
Ja, när man bor så här primitivt är det väl meningen att man ska gå upp en gång i timmen och fylla på.
Man kanske inte ska sova förresten.
Vi borde nog turas om att sitta uppe och vakta spisen.
Nej, nu rör han på sig där i sängen!
... Skönt, han bara vände på sig.
Man vet ju aldrig med Allan.
Ibland kan han vakna av att någon insekt surrar utanför fönstret.
Men jag har också varit med om när han somnat, fast det var ett djäkla liv nere hos Perssons.
Det är väl olika från gång till gång, förstås.
Han skulle aldrig klara av att bo här året om.
Men det är ju det han drömmer om innerst inne.
Han har varit så himla orealistisk i hela sitt liv.
Sett allt i ett rosenrött skimmer och sen, när han åkt på bakslag, då har han svurit och gormat och levt och kanske rent av gett mig skulden.
Som om det skulle vara mitt fel att hans fantasier inte stämmer med verkligheten.
Och när man sitter här ute på verandan finns det inte mycket att se, den löjliga stallyktan där nere vid Bonanza.
Hur kan man döpa en kolonistuga till det, förresten ? Det borde ju finnas några regler ... Och så syns förstås TV-masten i Järna som blinkar hela tiden.
Ja, jag skulle bli tokig av att bo här året om!
Förresten skulle det inte gå, var skulle vi göra av alla saker ? Och vad skulle Johan tycka, han kan ju inte bo ensam ... Nej, Allan drömmer så mycket och nu talar han till och med i sömnen.
Det går alltid så våldsamt till i hans drömmar, ibland har han satt sig rakt upp i sängen mitt i natten och frågat vad det var Jack Dempsey sa eller nåt i den stilen.
Men jag hinner inte svara förrän han sjunker tillbaka och somnar som en stock.
Nu vill han visst meja ned någonting, tjatar om någon militär som heter Mesterton.
Och den där Mesterton skjuter skarpt.
Ja ja, mycket ska man höra innan öronen ramlar av en.
Bengt 1 Redan tidigt var huset på Viksängsvägen i rörelse.
En stapel, nio lager av människor travade på varandra.
Klockan halv sex kunde man uppfatta de första spolningarna, väckarklockor som skallrade genom tunna väggar, retliga morgonhostningar och rosslingar, knaket från uttöjda, sömndruckna och nymornade muskler, som spretade ut i vakenheten efter kort och orolig sömn.
Radioapparater knäpptes på och spelade morgonmusik, högt och förbehållslöst för att väcka lyssnaren vidare.
Så fick det hålla på tills någon granne knackade i väggen och ondgjorde sig över sin förstörda sömn.
En timme senare behövde ingen tassa i strumplästen längre, gräl utspann sig oförblommerat, man slet tidningen i två stycken för att slippa kivas, den fräsande röken från den bortglömda brödrosten steg mot taket och överröstade sportsidorna, familjenyheter, serier.
Det gick ännu några minuter och sen kunde man se hur parkeringsplatsen tömdes.
Den blev till ett ödsligt gapande hål, verkade onaturligt stor där den skyddade huset från gatan.
Och även där, nere på vägen, tog slamret vid, ICA-butikens morgontidiga leveranser kastades hastigt av vid lastbryggan, renhållningsarbetare kom och tömde de runda plåttunnorna i sopbilens idisslande skräpkvarn.
Barnen vaknade motsträvigt, kanske efter mammas bestämda stänk från en vattenflaska, eller rullgardinens obarmhärtiga smattrande i trärullen och det avslöjande omutliga dagsljuset, som sökte sig ned i glipan mellan kudde och madrass.
Ungarna rusade i trapphuset, smällde med hissen och mödrarna stod fastnaglade i köksfönstren, medan de såg dem vingla in på Grödingevägen på sina rankiga cyklar eller försvinna gående uppför Lindåsvägen mot Rosenborgsskolan.
Sen blev det tyst igen, men ett försiktigt liv spann vidare.
Det höll andan, viskade fram sina repliker och bara då och då avbröts tystnaden av ett soppaket på väg nedför röret mot tunnan eller några förströdda ord från en öppnad ytterdörr till en annan.
Nu härskade kvinnorna i huset, men de tog inte tillfället i akt att utöva någon despoti.
Vad som fanns kvar att kommendera var bara småbarn och husdjur.
De väntade egentligen --- med- eller motvilligt --- på de verkliga härskarnas hemkomst.
De satt tysta som kyrkråttor i sina bås och hukade sig små, små i de allra innersta hörnen.
I ett av båsen satt Caesar Lund och bläddrade frånvarande i Stockholms-Tidningen.
" Bås " var just rätta ordet.
" Spilta " var ett annat.
I vilket fall rörde det sig om en strikt avgränsning.
Och vardagsljuden, som han återkallat för sig själv, fanns där även om det var lördag.
Hans underliga arbetstider hade för länge sedan trasat sönder dygnsrytmen.
Även på lediga dagar gick han osvikligt upp sju, fast det inte fanns någon som befallde honom.
Under helgerna utförde brandmännen inget innearbete.
Bara då fyllde de upp den bild allmänheten gjort sig av dem, de låg helt enkelt och väntade på signaler, spelade kort eller läste.
Vad allmänheten tänkte ... Han kunde inte få fiskefärden med Aron ur tankarna.
Inte för att den gett någon fångst att skryta med, inte en enda sketen borre hade han att ge Johan på förmiddagen.
Men han hade inhöstat en annan skörd.
Det årliga sommarsamtalet med brodern hade växt till en institution, något de gjorde automatiskt utan att reflektera.
Men det var först nu han kunde minnas nästan vartenda ord de sagt i båten under natten.
Nästa sommar fick det bli någon annanstans, Strömbergs hade sålt Utkiken, han skulle aldrig bli klok på det.
Vad skulle allmänheten säga ? Allmänheten tiger still, ger bara ifrån sig sina vardagsljud, som intill förväxling smält samman med själva andhämtningen.
Tänk om allt slammer och tjatter i niovåningshuset kunde samordnas till en meningsfull helhet ... Men här hade han gått i flera år och inte kommit någon av grannarna in på livet.
Det blev mest " god morgon " och " vackert väder ".
Hade de någonting att vara rädda för ? Nej.
Det var väl inte särskilt hotfullt eller skrämmande att en granne passerat förbi när han stått i farstun och grälat med Bodil.
De fick tycka vad de ville, skada honom kunde de i alla fall inte.
Och det gjorde detsamma vad Strömbergs sa, han tänkte inte be om ursäkt för att han bröt upp så tvärt i söndags.
Hela samtalet hade gått honom på nerverna.
De talade som om tryggheten vore något självklart, den fanns där redan, fundamentet var gjutet och nu var det bara att bygga vidare.
Det var allt ett korthus!
De talade om Rikke och såg tydligen honom som någon sorts föredöme.
Ikväll skulle Caesar ge sig ut till Tumba, släktmiddag och Bengt presenterar sin fästmö.
Hoppas bara att Aron gör något utspel!
Börjar skälla och skrodera om kapitalism och lyxliv.
Förr tyckte han bara det var pinsamt, men nu hade det växt till en het önskan, bara det kunde rädda kvällen och göra den meningsfull.
Ikväll tänkte han frondera och visa vem Caesar egentligen var bakom den blida och skenheliga masken, de fick ta honom eller stöta bort honom, allt efter behag.
Om han nu visste vem han var ... När han lämnat koloniområdet hade han styrt bilen planlöst eller det var snarare den som styrde honom.
En sväng runt Järna, ut på Europavägen och så en avstickare ned till Utkiken.
De nya ägarna var installerade nu, han hade sett en kvinna huka sig in i den låga källaren under köket.
Det hade naturligtvis slutat hos Bodil.
Han stannade nere på parkeringsplatsen och såg upp mot den lilla röda bordslampan i sovrumsfönstret.
Det regnade svagt och han lät vindrutetorkarna vispa fram fri sikt.
Han skulle inte ringa upp henne, hade han tänkt sig, det hade varit att förfela saken, om det nu var någon annan där, så vore det skönt att få se honom med egna ögon, göra slut på hyckleriet och säga upp bekantskapen.
Men han startade bilen igen, åkte ett varv runt Brunnsängsområdet och såg korpspelarna plumsa omkring i gyttjeåkern på idrottsplatsen i elljusskenet.
Det var Televerket som spelade, han hade känt igen deras orange dräkt, men motståndaren förblev oidentifierad.
Killen som gjort mål när han själv vaktat brandkårens bur lekte friskt med sina överrockar och hanterade den blytunga lerbollen fjäderlätt som vore den en ballong.
Han hade sen vänt tillbaka till parkeringsplatsen igen och fortsatt att fixera Bodils fönster.
En gardin drogs för i sovrummet och han kunde urskilja små vaga skuggor som rörde sig därinne.
Och medan han satt där och stirrade hade en bil kört upp bakom honom och blinkade nu med lyktorna så det bländade i backspegeln.
Det var fotbollsspelaren från Televerket.
Och när Caesar inte reagerat på ljussignalerna kom han fram och knackade på rutan.
--- Flytta på dej då, för Fan ... Du står på min plats.
--- Din plats ? ... --- Ja, om du kan läsa så har du kanske upptäckt en nummerplåt där framme på räcket och det är samma siffror som jag har på min kofångare.
Hajar du ? ... --- Å Fan ... --- Ja visst, ser du ... Men ta och flytta på dej nu, va ...!
Och han hade börjat snurra runt på parkeringsplatsen, men överallt satt sifferskyltar och ringade in bilägarnas små revir.
Till och med den enda lediga fickan hade sin bricka, men han ställde sig där på vinst och förlust.
( Normalt sett skulle han aldrig göra en sån sak.
) Han hade tagit i Bodils port och den var öppen, han tryckte upp hissen till sjätte våningen och det kändes som första gången han var här.
Han hade blivit stående utanför hennes dörr i flera minuter och försökt uppfatta ljud inifrån lägenheten.
Plötsligt hördes ett låsvred kopplas om hos någon av grannarna, han tryckte snabbt in Bodils ringklocka och gömde sig bakom dörren till brandtrappan.
--- Vad vill du då ? sa Bodils röst.
Den hade låtit irriterad och liksom avbruten i något viktigt.
--- Jag har inte ringt ..., svarade en bångstyrig liten pojke och tryckte dit hissen.
--- Om du inte låter bli med det där ska jag prata med din mamma, fortsatte hon ännu mer upprivet.
--- Prata med henne då, jag har i alla fall inte gjort nåt, mumlade pojken och försvann in i hisstrumman.
Caesar hade stått bakom den tunga järndörren och pressat örat så tätt intill han bara kunde.
Bodil dröjde en stund i farstun, muttrade något om snorungar och kastade igen sin dörr med en väldig smäll.
Kvickt var han ute igen och tryckte sig nu mot den.
Han gläntade försiktigt på brevinkastet och beundrade hallmattan, det enda som hördes där inne var en TV:s dämpade prat och i titthålet såg han ändå ingenting, det var ju en omvänd kikare.
Hon måste ha anat det på något sätt.
Han hann i alla fall nätt och jämnt dra undan näsan innan hon plötsligt slog upp dörren.
--- Caesar, en sån överraskning, sa hon syrligt.
Kom in ... Och varsamt hade han klivit över tröskeln, beredd på att få en lasso kring kroppen och bli bunden till armar och ben.
Men ingen främling låg gömd i den lilla tvårummaren.
Den enda rivalen om Bodils gunst var den gravallvarlige nyhetsuppläsaren i rutan, som mässade fram ändlösa telegram om lidande och död.
--- Jag har just kokat kaffe, vill du ha ..., fortsatte hon glättigt från köket.
Och sen hade hon blivit som förbytt, hela tiden nervöst flackat med blicken och tvingat honom att hjälpa till med ett korsord.
Han var bokstavligt talat luft för henne, att han satt där betydde bara att hon slapp kika i sitt uppslagsverk.
Hon rökte ideligen, fyllde på kaffet och bevärdigade honom med precisa ögonglimtar, som riktades mot hans panna.
--- Jag har tänkt en del ..., hade han försökt.
--- Gör inte det du, det gör ingenjörerna ... --- Så det är bara dom som får det då ? ... --- Tja, grubbla på då om du blir lyckligare av det!
--- Titta, titta där!
Lasse Lönndahl, är han inte tjusig ? --- Han ser ju ut som en tvål!
--- Sss, du är avundsjuk bara ... --- Nej tack!
Inte Fan skulle jag vilja se ut som han!
... Men, hör på mej nu ... --- Ja, du behöver väl inte se ut som Lasse Lönndahl.
--- Nej.
Ja, varför det, förresten ? --- Ja, du kan väl ligga med tonårsflickor ändå!
--- Jag har ju bett om förlåtelse ... Och hon är faktiskt tjugotvå år ... --- Oj då, rena rama pensionären ... Men du, jag orkar inte med några dåliga scener nu.
Det kommer en bra film sen, den måste jag se!
Du kanske kan lära dej lite av den ... Så du blir bättre skådis.
Han fattade henne under hakan och riktade med våld hennes blick mot sin egen.
Men hon slog ned ögonen och bet spotskt samman munnen.
--- Vad Fan tar du dej till med ?!
Vill du att jag ska skrika ? Och när han släppt greppet hällde hon upp nytt kaffe i kopparna och fortsatte där hon slutat.
--- Du tycker jag är ful, va ... --- Bodil!
--- Börjar bli lite slapp i hullet.
Tappar gnistan och fräschören ... Det ska ju vara så mycket glöd nu för tiden.
Ja, som dom där unga hopporna, som visar tuttarna för varenda dum karl som vill titta på ... Dom skulle ju kunna ta betalt för det, du vore nog villig att ge en hel del ... --- Svea är inte den du tror!
--- Hon heter Svea också!
Helledudane, så sött ... Ja, men det är ju moderligt och tryggt.
Nu förstår jag, hon ammar dej väl också, antar jag ? --- Kan du inte vara lite resonlig ?!
--- Resonlig ? Det kan väl du vara i stället.
Hur Fan kan du ha mage att plötsligt bara komma hit utan att säga nåt ... --- Jag trodde inte vi hade nåt att dölja för varandra!
--- Och det ska du säga.
Vad Fan vet jag vad du gör när vi inte ses.
Du går väl till Mariekällskolan och pullar små oskulder i gymnastiksalen ... --- Bodil!
Vad i helvete ... Och så hade han slagit henne.
Tre gånger, tre svidande handflator mot kinden.
Hon skrattade, skrattade högre och vräkte undan honom när telefonen ringde.
--- Nu får du nog gå, sa hon högdraget, när hon kom tillbaka efter några minuter.
--- Jaså, han kommer nu ... --- Han är en djävel i sängen, förstår du.
Har mycket längre än du ... --- Tre meter ... --- Minst!
Och så är han ung.
Tja, har liksom allt krut i behåll.
--- Hur gammal då ? hade han frågat och strax bitit sig i läppen av ånger.
--- Gå nu!
Han blir nog inte glad ... Och varför hade han lommat iväg med svansen mellan benen ? I en hel timme blev han sittande i bilen, men ingen kom.
Till slut slocknade lampan i hennes sovrum och han kunde ge sig av.
På vägen hem hade det slagit honom att älskaren kanske bodde i samma hus.
Nu hade nästan en vecka gått och sju gånger hade han ringt henne, han prickade av i telefonblocket för att kunna kontrollera.
Men vid fyra tillfällen tutade det upptaget och när hon äntligen svarat, hade hon kastat på luren så snart hon känt igen hans röst.
Han satt nu i fåtöljen och ett invecklat tändsticksmönster var utbroderat på soffbordet.
Från balkongfönstret såg han ned på motorvägen och den ändlösa bilströmmen, som skulle fortsätta att rulla vad han än tog sig för.
Och bokhyllan med alla sina stumma ord.
Den ofantliga samlade visdomen skulle inte kunna svara på en enda av hans frågor.
Det rörde sig inte så mycket om fakta eller drömmar nu.
Han traskade runt i en klibbig och stickande verklighet, där små läslampor inte gav tillräckligt med ljus.
Och precis som Bodil hade gjort några gånger, rev han på måfå ut böcker ur hyllorna.
Den omsorgsfullt uppordnade systematiseringen, flera långa kvällars sorteringsarbete, föll till golvet.
Han lade sig ned på den ojämna pappershögen, men madrassen var inte mjuk, en styv halvfransk pärm trängde in i korsryggen.
Han bröt sönder boken och sjönk på nytt in i fåtöljen.
Vad allt som skulle göras ... Svea som aldrig skrev, var han ett engångsprassel för henne, ett litet erotiskt äventyr med farbror Caesar, som en gång varit avståndsförälskad i hennes mamma.
Och ringa till Strömbergs och förklara sig ... Fan heller!
Men telefonen fanns där.
Genom den halvöppna dörren såg han den stå tyst och vänta på hallbordet under spegeln.
När det ringer brukar ett lätt eko dröja kvar i luften några sekunder, tills en ny signal kommer och så fortsätter det i evighet, tills personen i andra ändan av tråden tröttnar och lägger på luren.
Det var knäpp tyst i hallen.
Lördagsljuden var bara viskningar jämfört med vardagens.
Han var ovanligt tidigt uppe, posten hade inte kommit ännu.
Hon svarade omedelbart.
Hade hon suttit och väntat.
--- Hej, det är jag igen ... --- Caesar ? --- Ja, vem annars ? --- Ja, jag kände inte igen din röst ... precis ... --- Precis ? --- Märk inte ord nu.
Vad vill du ? --- Vi kan väl prata, äntligen ... --- Jo, vi måste nog det.
Han lade ifrån sig luren och gick efter en nödcigarrett.
--- Bodil ? Är du kvar ... --- Ja ja, lugn.
Vad du låter uppjagad då ... --- Satt du och väntade på mej ... --- Väntade och väntade ... Nej ... --- Du svarade ju så snabbt.
--- Jag hade bara vägen förbi, svarade hon och tände också en cigarrett.
--- Våra vägar korsades väl, antar jag, fortsatte hon och blåste ut rök.
--- Jag har ju försökt ringa dej så många gånger ... Men det har nästan alltid varit upptaget.
Hon fortsatte att vara tyst.
--- Jag måste nog förklara mej, sa han.
--- Det finns väl inget att förklara.
Jag förstår nog var du befinner dej.
--- Förlåter du mej ... --- Vad ska jag förlåta ? --- Ja, att jag slog dej i söndags ... --- Äsch, jag provocerade ju ... --- Gjorde du ? Varför det ? --- Det kändes så.
Jag var kanske svartsjuk.
--- Men han kom väl sen ... --- Vem då ? --- Ja, den där unge killen, som var så bra i sängen ... Han måste bo i kåken, för jag satt nog en timme i bilen och tittade mot porten.
För det finns väl ingen reservingång ... --- Nej, det gör det inte ... --- Så han bor i huset då ? --- Han bor väl i min lägenhet ... --- Men var var han när jag var där då ? --- Överallt.
--- Vadå överallt ... --- Begriper du inte ? Jag diktade upp honom för att ha något att sätta mot dej ... När du började tala om Svea.
--- Det var ju du!
Du insinuerade och ... Han hörde hur hon snörvlade och blev svag på rösten.
--- Gråter du ? --- Nej, jag gråter inte ... Varför skulle jag göra det, jag har nog blivit förkyld.
Det börjar bli höst, vet du ... --- Ja ... Men det där med Svea ... --- Ja, du ska träffa henne snart igen ? --- Larva dej inte, det går inte ... --- Jo, det vet väl jag det!
--- Jag menar inte så!
Jag kan inte träffa henne, vi känner ju inte varann ... --- Och ändå gick ni i säng ... --- Försök att förstå, hennes och min väg korsade varann ... --- Som vi brukade säga ... --- Vadå ? Vad brukade vi säga ... --- Att våra vägar korsade varann.
--- Kan vi inte fortsätta då ? De var båda tysta en stund och kunde tydligt uppfatta den andres andhämtning.
--- Nej, sa så Bodil.
Det går bara inte ... --- Har du nån annan ? --- Måste jag det ? --- Ja, men varför ska du då göra slut ... --- Jag varken bekräftar eller dementerar.
--- Vad är det för djävla diplomatspråk ? --- Du sa det!
Diplomat ... Vi har haft diplomatiska förbindelser.
--- Larva dej inte nu!
Så du har alltså en annan ? ... --- Våra vägar korsar inte varann längre ... --- Hur kan du veta det ? skrek han så och hörde sin röst eka i hela hallen.
--- Jag är ju part i målet.
--- Har jag varit dum mot dej ? Är du fortfarande svartsjuk ? ... --- Jag förlåter väl om du ramlar i säng med en brunstig flicksnärta.
Det är inte det det gäller ... --- För Guds skull, vad gäller det då ? --- Du vinner inget på att åberopa högre makter, Caesar.
Det här är något jordnära, en sak mellan dej och mej.
--- Okey, säg vad du har att säga då ... Han lugnade ned sig, tände en nödcigarrett och blev en nystämd gitarr.
Hon kunde spela vad hon ville på de spända stålsträngarna.
--- Jag tror det gick snett ganska tidigt.
Bara sättet vi möttes på.
Vi behövde båda så mycket kärlek, i stora rågade doser skulle både du och jag insupa den.
Och det gjorde vi väl också de första åren.
Vi tog kärleken rent, trodde den var något rent och enkelt som utspelade sej mellan två rena lakan.
Vi hade en underbar tid både du och jag.
Jag längtade alltid efter att få träffa dej, allt annat som jag gjorde --- jobb och möten med andra människor --- var nåt nödvändigt ont, som jag genomled bara för att jag visste att jag hade dej och snart skulle få träffa dej igen.
Det kanske inte låter snett, tycker du ... Ja, på ett sätt har du naturligtvis rätt.
Vi fick dom där rågade doserna som jag pratade om.
Men kommer du ihåg den där gången när jag sa nej ? Jag var trött, hade jobbat över, det var precis innan julen.
Och du sa att man aldrig är för trött för sånt.
Då började jag tvivla.
--- Men vad tvivlade du på, Bodil ? --- Om vårt förhållande var riktigt.
Ja, vad gjorde vi när vi var tillsammans ? Det var ju ganska sällan vi lämnade lägenheten till exempel ... Såg på TV, åt, låg med varann.
Och jag har nog med lägenheter sen förr, när jag satt hemma och väntade på telefon från Nisse, resemontören du vet.
--- Du kan väl säga till, så går vi ut nån gång.
Ja, vi kan väl sticka på teater i Stockholm, säsongen börjar ju snart ... --- Och vi gick faktiskt ut några gånger också, det minns du nog ... På bio, teater och din lilla 45-årssupé på Täljekällaren.
Men det var samma förhållande där.
Du vet att jag tycker om att dansa, det gör inte du och inte vill du att jag ska dansa med nån annan heller.
Det kändes som om du ville äga mej, ha mej som din privata egendom ... --- Men det är väl kärleken ? --- Kärlek är lek, Caesar.
Säg ordet långsamt högt för dej själv, kär-lek.
Och vi lekte aldrig.
Vart vi än gick bar vi ditt vardagsrum med oss.
Du kunde få syn på nån liten pryl, som du sa att du ville köpa och ställa på rokokobyrån.
Och en gång sa du att en flickas klänning hade samma färg som soffbordet.
--- Jag vill ju för fan ha nån sorts trygghet!
--- Vem vill inte det ... Men vi menar nog inte samma sak.
Din trygghet är en sluten värld.
Men när jag suttit innesluten i min bostad och väntat, när väggarna varit nära att störta samman av all tristessen ... Då har det inte handlat om trygghet.
--- Du tycker jag är en tråkmåns då ? --- Jag tycker så många saker om dej att det inte räcker med ett enda ord.
Men kanske är du mest rädd.
Och när jag vill skydda dej märker jag att jag inte räcker till ... --- Du då, är inte du rädd kanske ? Ibland har jag nästan upplevt dej som folkskygg ... --- Har du blivit baktalad nån gång.
Caesar ? Jag menar på allvar, inte skvaller eller hopkokta fantasier utan riktigt förtal.
Som när pratet gick om mej och min förra man.
Man sa att han reste Sverige runt och förförde hemmafruar och sen var inte steget långt till mej.
Jag skulle vara ute efter unga pojkar, sa dom.
Det var därför jag pratade om den unge älskaren i söndags.
Han fanns i fantasierna om mej.
Det gick till och med så långt att ett par gymnasister kunde slänga könsord rakt i ansiktet på mej när vi möttes på klaffbron ... --- Ja men då, då måste jag hjälpa dej ... --- Nej, du kan inte.
Och förresten är det inte hjälp jag behöver.
Jag har så ofta klemat bort mej i självförakt.
Låtit min syster komma hit, men det var jag som var nere och inte hon ... --- Men då har du ljugit för mej ... --- Ja, några gånger, ja ... --- Och vi som ... --- ... inte skulle dölja nånting för varann, nej ... --- Har du ljugit mycket ? --- Nej, jag vet inte.
Det spelar ingen roll.
--- Varför spelar det ingen ... Vill du följa med till min bror Rikke i Tumba ikväll, han ska ha en liten fest för familjen ... --- Nej, jag vill inte ljuga för fler personer ... --- Du menar ... --- Ja, Caesar, det är slut nu.
--- Slut ? --- Ja.
Nu kom visst posten, hörru du ... Ja, vi säger väl så då ... --- Vi får väl lov att göra det, instämde han med tillkämpat allvar.
--- Hej då, sköt om dej!
--- Hej ... Han lät luren falla till golvet och vägde pannan i handflatorna.
Vad hade han gett henne ? Vad hade hon med berått mod bara tagit och gett sig av med ? Han ångrade djupt äventyret i Eksjö.
Svea hade ju inte hört av sig sen, det är klart att han blev upphetsad av henne, det skulle väl vem som helst bli, när hon nästan lade upp sig framför hans fötter, han hade ju kämpat emot så länge han kunde, men man är för tusan inte mer än människa.
Det stred verkligen mot hans principer.
Hur många gånger hade han inte sett lättklädda idrottsflickor ... Och då höll han minsann fingrarna i styr.
Principer ... Han tvekade om han över huvud taget hade några kvar.
Han hade alltid gjort sitt bästa, tigit och arbetat på, men förblivit färglös och omärklig.
Han hade gått upp i allmänheten och suddat ut sin egen röst, skurit av stämbanden och lagt dem på en diffus hög av cykelslangar och drivremmar ( det var väl så de såg ut ungefär ? ), monterat in struphuvudet i en orgelpipa och gett blanka Fan i vem som pressade ner manualernas tangenter.
Det gick runt i skallen nu igen.
Något dunsade ned på den lilla plattan under dörren.
Det Bästas septembernummer.
Han ögnade förstrött igenom magasinet och då han vände blad var det nära att sidorna rycktes loss ur rygghäftningen.
En barnröst genljöd i trapphuset, han kunde höra nästan vartenda ord den lille pojken gnydde fram.
Hans cykel hade gått sönder, Peter hade tagit bollen och kastat den över vägen till Bibelinstitutets gård och byxknäna rivits sönder i den livsfarliga kanalsläntens lösa sand.
Allt hade han hunnit med nu på lördagsförmiddagen.
Men ingen svarade och pojken klampade uppför.
Hans gråt växte sig ännu starkare och i ensamhetens ilska sparkade han hårt mot trappräcket, som gav ifrån sig en ihållande dov järnklang.
Caesar såg mot brevinkastet, kippade det inte lite lätt ... Men han hade inget fönster öppet, så det kunde inte vara korsdrag ... Strax smackade luckan igen på nytt.
Där gick sista chansen, tänkte han.
Här hade han kunnat ge kärlek och värme ... Men han får aldrig någonting tillbaka, aldrig ... Det var lika bra att inse det nu.
I vardagsrummet låg böckerna huller om buller på golvet som förut.
Men nu hade de skenbart växt i antal, formerat en armada, som hotade att skjuta honom i sank med sin förkrossande tyngd.
Han sjönk ned bland de tunna oinbundna diktsamlingarna och somnade.
2 När han omsider vaknade hade ljusdunklet lagt sig i rummet.
Han klev ut på balkongen med sin fruktansvärda andedräkt och såg på nytt ned mot bilarna.
De som for mot Stockholm hade solen i ryggen, bländades i backspeglarna, men vägrade att vända om.
De södergående reste kanske in i ljuset.
Tallarna vid järnvägsbron och ridhuset luddade sig samman, deras samlade skugga blev till en mörkare färgskiftning på marken.
Han måste ha sovit minst fyra timmar i bokhögen.
Först nu tyckte han att han kunde överblicka förödelsen, sönderrivna pärmar, solkiga blad och planlöst uppslagna sidor, som av en slump kommit i dagen.
Han kände ett molande bakrus knacka bakom tinningarna.
Hade han inte släppt in alldeles för många motstridiga viljor ? Var inte det samlade bokbeståndet fyllt av grälla motsägelser ? Rudolf Värnlund låg skavfötters med Verner von Heidenstam, Kapitalet i Sandlers översättning hade nästan klibbat ihop med den flottiga Juan de la Cruz-volymen.
Det var i dessa motsättningar han levde.
Det var de som hindrade honom att ta ställning.
Om han en gång bestämde sig för A-alternativet, kom B-falangen rusande och startade ett hjärntvättande övertalningsarbete.
Resultatet blev att han förklarade sig oinsatt och undflydde ett beslut.
Han lämnade sin kropp nu, lät de tvistande viljorna ta resterna av ett mänskligt medvetande i besittning.
Han visste att nästan allt som sas var lögner, att det inte var tillämpbart på hans situation.
Och egentligen ingenstans fanns romanen som handlade om honom, dikten som ristade in sanningen med hans blod.
Han var proletär, utsugen, dignade under mervärdets tryck.
Allt det där förnekade han inte, det fanns där som villkoren, en osviklig klangbotten som gungade lätt, men aldrig ville brista.
Men han var också " småborgerligt dekadent ", en smitare som helst virade in sig i sig själv, sin egen dröm om framgången ( som han visste var omöjlig ).
Han satte in öronproppar för att dämpa vardagens och verklighetens skallrande ofina ljud, han såg på vackra bilder och drömsyner för att försöka glömma vad hans egen bländare fotograferat.
Han skulle fortsätta, gå in i ett land där ingen ställde krav på honom, kura ihop sig i välfärden, lycka på färden ... Aron fanns där i sin skrämmande aggressivitet, stark för att han inte ville erkänna sig svag.
Johannes mumlade och hade hela livet bakom sig, han hade inte längre något att vara rädd för.
Han åt snabbt en smörgås med mjölk, såg på klockan och gick ner till bilen.
Den lille pojken var ute igen nu, pinnade runt på sin lilla cykel vid den stängda ICA-butiken, hans lekkamrat stod på lastbryggan och pressade samman handflatorna till en dykning ned mot asfalten.
--- Vad heter du ? frågade cykelpojken.
Han svarade inte, muttrade bara något ohörbart och smällde i bildörren.
När han svängde ut på Grödingevägen kunde han höra barnrösterna tala vidare genom de små sidofönstren.
--- Dumma farbror ... Han heter ingenting ... Ingenting, Ingenting Svensson ... Han for vidare genom Östertälje, ett par mopeder puttrades varma utanför konditoriet vid posten och stickande oljeröksångor steg mot skyn.
I den bistra hårnålskurvan vid Talludden var han nära att köra på en stationsvagn.
Inne i baksätet satt en ensam man med vilset flackande ögon.
Bilen hade bara två dörrar, så det förelåg ingen överhängande rymningsrisk ... Fångvårdsanstalten Hall lyste benvit bakom höga murar på den kalhuggna slätten.
De stora strålkastarna hade redan tänts, ett litet uns av skymning svärtade luften.
Sen kunde han vägen, den var inte intressant längre.
Några ungdomar stod och hängde vid busshållplatsen i Vårsta, nya radhus växte upp inåt Tumba.
Ett ungt par i karriären överblickade stolt sin just utdikade villatomt och mannen vecklade med sirliga rörelser ut en fladdrande blåkopia, tog ner pennan från örat och pekade ut för sin hustru.
Vattenpasset töjde ut hans bakficka.
Caesar kunde höra honom ropa : --- Plant, absolut plant!
Vi tillåter inga ojämnheter ... Och när han kom fram upptäckte han att även Rikkes hus hade samma släta, funktionalistiska format.
En grisskär kub hade rests på ängen för sju år sen och bundits ihop med andra fyrkantiga lådor till ett radband i varierande klatschiga kulörer.
Genom huset gick en vägg, som avdelade.
Han parkerade bilen på Månhyddevägen och blev en stund sittande medan motorn falnade.
Den tunna köksgardinen skälvde lätt och där inne lyste ett varmt rött sken.
Huset var ombonat och bebott, ockuperat in i minsta kvadratmillimeter.
Rikkes Chrysler stod på grusgången upp mot garaget och tog emot Caesars avbild i navkapseln.
På dörren med den ruggade gula glasskivan plingade en spröd liten klocka med den snitsiga inskriptionen Heidelberg.
Strax innan han ringde på härskade ett ögonblick en omutlig tystnad inifrån huset, som om invånarna låg och lyssnade, kanske iakttog honom genom osynliga tittgluggar.
Rikke hördes klampande nedför trappan, bar träskor och rökte pipa, som alltid när han var hemma.
En kort stund syntes hans otydliga och förstenade gestalt genom glaset, men så vred han om patentlåset som vore det en korkskruv.
Champagnen som flödade över honom var Caesar, som osäkert lät blicken spela över de tättpackade väggprydnaderna.
--- Tjänare, brorsan!
Kul att du kunde komma, hur är läget ... --- Det var roligt att du tycker det ... --- Om jag tycker det ?!
Ja, för i helvete, här är du ju alltid välkommen!
Och så iklädde sig Rikke rollen av en inställsam rockvaktmästare, höll ut galgen och nästan slet rocken av honom.
Dörren in till köket kippade på glänt och en frän doft från någon sorts köttstek sipprade ut i springan.
Transistorn spelade allsångsmusik från Skansen, Egon Kjerrman bölade mellan varje vers : Ååååå.
--- Ja, Egon börjar ju nästan överleva sej själv, sa Rikke förbindligt och lutade sig avspänt mot trappgaveln.
Men nu fick Caesar syn på Bengt och hans flicka i vardagsrummets stora mjuka soffa.
TV-apparatens återsken gjorde deras ansiktsdrag otydliga och fläckiga, omöjliga att tolka.
--- Ja, Bengt har du väl inte sett på en tid ..., fortsatte Rikke och knackade häftigt på glasrutan.
--- Ska du inte komma ut och hälsa på din egen farbror, va ?!
Ungdomarna där inne reagerade långsamt, demonstrativt omständligt böjde sig Bengt fram mot det låga bordet och slängde ut ett nonchalant ögonkast i hallen.
--- Äh, Rikke, han behöver inte ... --- Det är klart han ska visa lite hyfs!
Och nu när han har fästmö också ... Äntligen tycktes Rikkes blick fästa någonstans, det var Caesars ögon som förstummade honom.
--- Nej du, Caesar, det var allt skillnad när vi växte upp.
Ja, jag menar, farsan var ju inte den som var den, då fick man lära sej veta hut i alla fall ... Han behövde inte bli svaret skyldig, strax avbröts deras samtal av Birgit som steg ut i hallen.
--- Men Caesar, det var länge sen ... --- Birgit då, du visste väl att brorsan skulle komma, avsnoppade Rikke och klappade sin hustru på ryggen.
Hon var så representativ.
Uppfräschad med desperata medel ikväll, för att kunna pruta på sina fyrtiotvå år.
Under det pepparkaksbruna förklädet tittade en kortärmad storblommig sommarklänning fram, handlederna dignade under tunna glänsande armband, i örsnibbarna gungade lätt två små mörkblå ädelstensdroppar.
Och hennes ursprungliga ansikte tycktes liksom överlappat av ett annat, cementgjutet, parfymdoftande och med tillkämpad trevlighet.
TV-apparaten stängdes av och den heliga familjegruppen formerades runt det ovala ebenholzbordet.
Birgit klev upp på kökspallen och tände de nya stearinljusen i kristallkronan.
Ljudet från den lilla mässingspendylen suckade avmätt i bakgrunden.
Samma otydlighet, samma flackande ljussken ... --- Det var ju för tråkigt att Bodil inte kunde komma ..., sa Birgit deltagande.
--- Ja, jag hade verkligen sett fram emot att få se vad du hade för brallis, slafsade Rikke.
Hans rätta sinnelag visades över mattallriken.
Det lätt upphettade ansiktet sänktes långt ned vid varje tugga och pannluggen hade så när vispat upp en ny strömfåra i den bruna såsen.
--- Tja, brallis vet jag inte ..., mumlade Caesar.
Han lät blicken gå i rummet på nytt.
De mörka träslagen dominerade.
Den ena kortväggen var täckt av en vidsträckt bokhyllemöbel, fylld av praktverk och bilderböcker.
Glasskåpet hade blyinfattade rutor och i ljusdunklet inne på hyllorna glimmade flaskor och ett gammalt blankpolerat schatull.
--- Ja, det här är i alla fall min tjej, sa plötsligt Bengt och pekade med handflatan mot flickan vid sin sida.
--- Hej, sa Caesar försiktigt.
Hon slog genast ned ögonen, fixerade den tomma tallriken, tills så Rikke utan förvarning slevade dit en ny kotlett.
--- Nej tack, jag vill nog inte ha mera ... --- Äsch, sjåpa dej inte jänta, du som är smal måste väl äta lite, klampade Rikke.
Och mager var verkligen vad hon var, för att nu inte säga tärd.
Hennes kropp tycktes helt sakna former under den vita putande blusen, på den smala halsen syntes tydligt hur ådrorna vickade lätt vid varje tugga.
Och som för att söka skydd mot en otrygg och större värld drog hon sig nästan omärkligt närmare och närmare Bengt.
Han var kanske stark för henne, hade i vilket fall fått mer stadga i sin kropp nu.
Han hade liksom stannat i växten, var aningen satt och grovhuggen, men inte regelrätt plufsig som Rikke.
Stora fjuniga tussar utmed kinderna angav att han desperat suktade efter en skäggväxt, som ännu lät vänta på sig.
--- Det är väl ingen som har nåt emot att jag röker ? --- Du Bengt, mässade Rikke som om han sagt repliken tusen gånger, det vet du väl att vi aldrig har förbjudit dej nånting här hemma ... Jag gillar inget smussel, nej raka tag grabben ... Och lika tydligt hörde Caesar svadans dubbelbotten.
Rikkes tal var en utantilläxa, ett mönster eller en jargong, som han omsorgsfullt uppodlat i åratal.
Vad den egentligen betydde visste han nog knappast själv.
--- Ja, det skulle kanske inte vara så dumt med ett bloss ... --- Nej nej, vi bjuder, Caesar, stoppa ner det där ... Birgit, var är cigarrettskrinet ? ... Hon reste sig automatiskt upp, utan en tillstymmelse av protest.
--- Men jag kan ju hämta det själv ... --- Kommer aldrig på fråga, bror!
Du är ju vår gäst ... Caesar rökte eftertänksamt och avvaktande.
Han drog inga halsbloss, var kanske rädd att rummets kvava instängdhet skulle sugas med ner i lungorna.
Det var inte fråga om " nöd " längre, cigarretten var en luktridå, som höll tillbaka kvävningsförnimmelserna.
Och så bars efterrätten in!
Rikke var den gemytlige källarmästaren, som lyfte på silverfatets kupade lock och lät gästerna bländas av anrättningen.
Birgit placerade ut besticken och det irriterade Caesar att hon tryckte ned små servietter i vinglasen, de skulle ju snart plockas upp igen.
Så snart han försökte skrida till hjälp pressades han tillbaka i stolen av Rikkes blick.
En stor glasstårta som ett runt halvklot med tjockt hölje av mörk choklad med bär och nonstoppastiller, krokankrusiduller nedstuckna i glasyren.
Berg av lila och gröna vindruvor runt omkring.
Perfekt tempererat vitt slottsvin i diskmaskinens rentvättade glas med en spröd och oskuldsfull kristallklang när nageln plingar emot.
--- Ja, det är allt några stycken som saknas, sa plötsligt Rikke och bröt tystnaden med en smackande sked i gommen.
--- Ja, Aron kunde ju tyvärr inte komma, viskade Birgit representativt.
--- Inte ? Vad var det då, nåt speciellt ... Nu insåg Caesar att tillställningen skulle bli en pina.
I rummet fanns ingen opponent, härskaren satt omgiven av tre tysta ja-sägare och en velig slashas, som han kunde prata vart han ville.
--- Han hade väl tagit sej för många järn, va ? ... På tal om det ... Birgit tittade ner bakom servietten och ungdomarna var tysta.
Som tända ljus.
--- Och inte dricker han sånt här inte, fortsatte Rikke bortifrån skåpet.
Rödsprit i Värtahamnen, det är hans skumpa det ... --- Hur kan du veta det ? Har han bjudit dej ... --- Hur jag kan veta ... Jo du, Caesar, jag har träffat en hel del människor och lärt mej skilja agnarna från vetet ... --- Vad är Aron då ? --- Vad han är ? Ja ... Ett fyllo ... --- Är han en agn eller ett vetekorn ... --- Agne Simonsson, va ? Nej, får det vara lite champis ... Han gick runt bordet nu med utbroderade och servila åthävor.
Han hällde upp från rätt sida och torkade efter varje gång med en liten duk, som han hade hängande över armen.
--- Nej, vad var det han sa, Aron ..., mumlade Birgit och funderade i djupa veck.
--- Tja, han skulle visst träffa nån ... Det var väl nån annan sjåare från hamnen, vad fan vet jag ... --- Han är ju här i alla fall, inflikade så Caesar.
--- Så du menar att han är under bordet då ? flinade Bengt och plingade mot glasets rand.
--- Nej, han kommer närmre och närmre ju mer vi talar om honom ... --- Ja, mycket trodde jag om dej, Caesar, bullrade Rikke.
Men inte Fan har du väl gått och blivit spiritist ... Vi kan väl vänta med att vända på glasen tills vi druckit ur i alla fall ... --- Okey, fortgick Caesar, vi sitter här fem personer.
Det är ju ingen tillfällighet att det är just vi fem ... --- Tacka Fan för det, ni är ju inbjudna, grymtade Rikke.
--- Vad är det som gjort att du bjudit in mej då ? --- Ja, men Fan, det begriper du väl ... --- Svär inte så hemskt, Rikke ..., insköt Birgit försynt.
--- Sköt ditt du!
Ja, Caesar, du kanske inte ville bli inbjuden ... --- Jag vet inte.
--- Nog är du velig alltid ... --- Ja ja, låt gå för att jag är velig.
Men jag är här nu ... Jag undrar bara varför jag har blitt inbjuden ... --- Det är väl ganska solklart!
Du är min enda brorsa, frånsett den där idioten på Söder ... Men han går ju inte att ha i möblerade rum ... --- Säger man så, Rikke ? viskade Birgit.
--- Om man menar det, ja!
Nu börjar man ju undra om inte du också är lite konstig, Caesar ... --- Kanske det ... --- Vad har jag gjort för illa ... --- Lägg av alltså!
gnällde nu Bengt.
Sila snacket ... Farsan, måste du alltid börja så här när vi har folk hemma ? --- Vad menar du att jag har börjat med ?!
--- Snack, snack alltså ... Bara ett himla rundsnack ... --- Okey, då ... Men man kan ju undra ... När han sagt det sista blängde han irriterat på Caesar.
Han fick inte fram något, Rikke smulade sönder hans språk i små hjälplöst irrande partiklar.
Sitta här och vara abstrakt ... Vid ett middagsbord ... Med en så ytlig människa ... Ens egen bror ... --- Mycket fina prylar ni har, sa han lamt efter en kort tvekan.
--- Ja ja minsann, det har man ju hunnit skaffa sej ... Som på en given signal stod Birgit upp och började med flickans hjälp plocka av bordet.
Bengt försvann uppför trappan, hans kliv skallrade i hela huset.
--- Dom går alltid när jag börjar visa mina saker ..., kluckade Rikke och hällde upp till dem båda på nytt.
--- Varför det då ? --- Dom tycker väl att dom kan historierna ... --- Den där vapenskölden har du väl visat upp i TV ? --- Jo, såg du det programmet ... --- Jag har ett svagt minne.
--- Vad gillade du det då ? --- Vadå ? --- Programmet förstås ... --- Jag har ju bara ett svagt minne, säger jag ju ... --- Jaså.
Jag fick tag i det när jag var med Gnesta-Kalle i USA ... Vi var ju i Minnesota och drog lite dragspel för dom där svenskamerikanerna ... Du skulle se vad sentimentala dom blev, hä-hä ... Nidälven, stilla och vacker du är, jag kan dej aldrig glömma ... --- Hur fick du tag i skölden då ? --- Jaså, du gillar inte min sångröst ? Nej, den där hittade jag i Oklahoma, i reservatet ... --- Från reservat till reservat ... --- Vad menar du ? --- Ja, det här är ju en sorts reservat, med alla prylarna ... --- Och ser du den där kristallvasen ? Den fick jag på EBU- kongressen i Bruqssel.
Jag var ju med när vi köpte upp några underhållsprogram ... Djäkligt festliga, dom där BBC-killarna förresten.
Åh, förlåt ... Han lät vädret igen och lossade på slipsknuten.
--- Nej, det ska jag säga dej, att det är en helt annan inställning, nere på kontinenten.
Gosse, vilka resurser!
Ja, vet du, när man får lite perspektiv upplever man ju vilken avkrok lilla Svedala är egentligen ... Han himlade med ögonen och öppnade ett cigarrskrin av bambu.
--- Starka satar, det där, ta det försiktigt ... Jag fick dom nere i Holland ... Vi gjorde ett program med Art van Damme, känner du till honom ? --- Nej, jag har klarat mej.
--- Säg inte det!
Det är nog världens bäste dragspelare.
Men det har inte sänts ännu, förstås ... En glad lax är han, Art!
Ja, det är enorma musiker dom har där nere, Bert Kämpfert, James Last, det är proffs det, grabben!
Caesar satt hela tiden och kvävde hostningar från den stickande cigarröken, men Rikke var i sitt esse, ivrig och upphetsad som en museivaktmästare.
--- Och den där värjan som hänger på väggen bakom dej, den har en ganska lustig historia.
Jag fick den förra året när vi gjort ett program som hette " Spela din musik och jag ska säga vem du är ".
Hörde du det nån gång ? --- Kanske.
--- Ja, i alla fall så gjorde jag ett program i den där serien med en gammal gubbe, Sveriges äldste indelte soldat.
Han var minst nittifem år och satt i full uniform på ett ålderdomshem uppe i Jämtland.
Han var stendöv och kunde knappt prata och så fort han ville nåt stötte han i golvet med en gammal marskalkstav.
--- Han kunde väl inte höra nån musik när han var döv ? --- Tja, det är inte så noga, vi manipulerar det där ändå ... Vi tyckte det var festligt med en gammal knekt som var född på Karl XV:s tid, så jag skrev upp en lista med gamla marscher och han log som ett barn när jag läste upp den.
Och sen kommer det roliga!
Ja, gubben dog nån månad senare ... Och sen när man öppnade testamentet stod det att " radiotjänstemannen Richard Lund " skulle ärva hans gamla dragonvärja.
Vad säger du om det ? --- Lustigt.
--- Ja, inte sant ... --- Har han berättat mycket ? sa plötsligt Bengt på vardagsrummets tröskel.
--- Det har väl blivit en del, muttrade Caesar och riktigt hörde pumpen som blåste upp Rikke.
--- Nej, nu tar vi ett riktigt järn män emellan!
Ja, stäng dörren och kom hit du, Bengt ... Det här är inget för fruntimmer.
Det eleganta schatullet öppnades och med ett triumferande grin skruvade Rikke upp en flaska kanadensisk whisky.
--- Den där har han väl fått i Las Vegas av Frankie Boy, sa Bengt retligt och sträckte ivrigt fram sitt glas.
--- Ja faktiskt!
skrockade Rikke och hällde upp åt sonen.
Du då, Caesar ... --- Nja, jag ska ju köra ... --- Äh, huttla inte, du är ju redan full ... --- Är jag ? --- Visst är han, Bengt ... Samma sneda grin, far och son, varandras avbilder upp i dagen under äppelträdet.
--- Låt gå för att jag är det då ... Men ... --- Ut med språket bara, gassade Rikkes ansikte.
--- Den där värjan, tänker du på dess historia ... --- Ja visst, det är ju rätt fascinerande, Ränneslätt och allt det där ... --- Den har inte alltid hängt på en vägg ... --- Äsch, måste du gå på djupet jämt och ständigt!
... --- Jag kanske ska börja i fäktskola, insköt så Bengt.
--- Där ser du, Caesar, den kommer nog till användning ändå ... --- Och så många gånger gubben tummat på bladet ... --- Ja, vi har både tvättat och putsat den ... --- Så han är bortblåst från jordens yta ... --- Det sägs vara väldigt bra motion, nästan som tennis, fortsatte Bengt och smuttade på groggen.
--- Ja, motionerar du någonting nu för tiden, Caesar ? --- Det blir väl inte så ofta ... --- Vi är några stycken på radion som har börjat springa i Lill-Jans.
Du skulle se första gången, jag orkade inte en meter ... --- Nu då, orkar du sju meter ? hånade Bengt.
--- Spoling!
Det är lätt för dej att säga ... --- Ja jag ..., försökte Caesar.
--- Och så har jag köpt en motionscykel också.
Jag har den uppe i sovrummet.
Vi kan ju ta en liten tävling sen ... Två mil har jag orkat med ... --- Men du kommer ju ingen vart!
--- Tyst med dej, pojkvasker!
Och låt bli flaskan!
... Nu öppnades dörren av Birgit och en stor godisskål landade på soffbordet.
Flickan kom efter med ett bågnande fruktfat.
3 Varför skulle Bengt börja tala om höjdhopp ? När de reste sig upp från soffbordet och Rikke öppnade altandörren, kände Caesar hur huvudet pulserade, fram och tillbaka, ena tiondelssekunden var det en melon och andra ett blåbär.
Hukad över toalettstolen kunde han bara svagt höra rösterna från vardagsrummet tränga in.
--- Det är klart du slår honom, Bengt!
Gamla gubben ... --- Men han har ju tagit nästan två meter ... --- Äh, det är hundra år sen.
Den lilla toaletten kramades samman tätare kring honom, ett skruvstäd, inte en handske.
Något guppade svagt i stolens lilla mynningshål, han satte fingrarna i halsen ... --- Kommer du då ? --- Ja, svarade Caesars röst, som började i munnen och gick baklänges ned genom stämbanden.
--- Du har väl inte fått diarré för att du är rädd för att få spö ..., gisslade Rikke vidare.
--- Jag ska nog fan ... --- Det är bra, fighting spirit ser man inte ofta i våra dar ... Det tickade fortfarande lätt, som om det satt ett nagelstort hjärta bakom tinningen och dunkade med slående klaffar.
Han grep så tag i dörrkarmarna och trevade genom rummet mot altanen.
Den svala kvällsluften verkade göra honom gott.
Bengt hade tänt den runda lampgloben vid garagebakdörren och hela familjen Lunds lilla trädgårdskvadrat var upplyst.
Caesar kunde urskilja små vidjetunna äppelträd, som inte skulle komma att bära duglig frukt på flera år.
Nere vid staketet lyste pliktskyldigast en oordnad blomsterrabatt.
--- Det har liksom aldrig blivit tid, sa Rikke och kliade sig problematiskt i nacken.
Först nu upptäckte Caesar hoppställningen.
Den var enkel, allt annat än professionell, här gällde bara en sak, att kunna hoppa högt.
Bengt grinade hånfullt och hade inte ens bytt om.
--- Ska vi se nu vem som är duktigast, väste han under lugg och hela hans gestalt burrades upp till något som liknade en gorilla, men definitivt inte var det.
Det syntes tydligt att han varit i rummet bakom garaget och stärkt sig.
--- Ja, Caesar, inte ska du väl låta dej kväsas av den där valpen, hetsade Rikke, du har ju vunnit DM ju ... Det var ett gyckelspel de drev med honom, far och son samarbetade förträffligt.
Den späda flickan kom ut på altantröskeln med armarna i kors över bröstet och en cigarrett som eldsloppa i ljusdunklet.
--- Okey då ... Han kände hur rösten punkterades, skalade av alla höga toner.
--- Ställ upp den där ute på gräsmattan!
... Nu hade även Birgit visat sig i dörröppningen och hon sparkade Rikke i sidan, då han förnöjsamt stod och skåphalsade ur whiskeyflaskan.
Skulle han förlåta Bengt ? Kanske.
Kanske inte.
Skulle han be om ursäkt ? Skulle han sova över ... Nu tog artonåringen av sig till bar överkropp.
Ställde sig mitt i ljusfloden under ampeln, drog in luften så att magen försvann under revbenen, vek överarmarna lodrätt vid bågarna, bollade med muskler, joggade på stället och skuggboxades ut i luften.
Birgit skrattade och flickan log förläget.
Nej, Caesar kunde inte bara stå där som en hösäck, plötsligt hade Rikke bara fått en visselpipa i munnen, blåste signal och dämpade stojet med sin polishöjda handflata.
--- Mina damer och herrar!
Ni är inbjudna till århundradets mästarduell i höjdhopp!
Världsrekordhållaren Valerij Brumel möter bygdens son, Klabbarparn från Knohult ... --- Vem är då jag ? frågade Caesar med ett allvar som fick honom själv att rodna.
--- Hör bara på världsrekordhållarens blygsamhet, basunerade Rikke vidare, han vet inte ens vem han är!
Och kanske, ärade publik, kanske är han bara ett minne i kalenderbitarnas tabeller efter den här kvällen ... Kanske kommer Klabbarparn från Knohult att erövra hans krona ... Låt oss se, spänningen är olidlig, vi kan inte vänta längre.
--- Vad är det här för djävla larv ?!
skrek Caesar, jag vill inte vara med ... De andra skrattade.
--- Äh, håll stilen va, viskade Rikke förstulet.
Du vinner ju som smör ... --- Vad är det att vinna då ... --- Sannerligen, kära publik, är nutidens idrottsstjärnor ena stora divor.
Här frågar mej världsrekordhållaren vad han kan vinna ... Och naturligtvis har vi endast äran att erbjuda som segertrofé, men hur många kämpar har under tidernas lopp inte gått genom ur och skur för att få trycka ärans osynliga medalj till sitt bröst ... Kvinnorna blockerade vägen för honom, de hade till och med fällt upp trädgårdsstolarna på uteplatsen och beredde sig på ett stycke underhållning.
Åter, åter igen ... Här fanns ingen återvändo.
Han blundade och såg lika mycket eller lite som förut.
Det dunkade, häftigt dunkade och de små värkande ögonpärlorna var pilspetsar som trängde genom lockens veckade hud.
--- Come on, vrålade Bengt och trummade sig över bröstet.
--- Jag går fram här till den gastkramade publiken, fortsatte Rikke och höll en osynlig mikrofon i sin knutna hand.
Nå, fröken, tror ni vår egen bygdeson plockar lopporna ur världsrekordhållarens päls ... Han är ju en rysk björn, som ni säkert vet, tjattrade han på och fyllgarvade åt sin egen vits.
Caesar klarade synfältet, spolade bort dess dimridåer och fixerade flickan.
Hon vågade inte svara, utan tände en ny cigarrett.
--- Ni hör, kära radiolyssnare, publiken är så nervös att den förlorat målföret ... --- Ska vi börja nån gång då ..., fräste Caesar.
--- Mästaren är otålig, det tror jag det ... Vi ska alltså börja, Sveriges Radio är på plats för att kunna rapportera direkt, till er, kära radiolyssnare ... Så gick Rikke fram och lade ribban till rätta, den darrade svagt på sina pliggar högst en meter över marken.
--- Nej nej, fortsatte radiomannen, tävlingarna kan inte börja ännu ... Vi måste ha en tyst minut för alla dom som inte är här, dom som slogs ut i distriktsmästerskap, nationella tävlingar, kvalificeringsomgångar och allt annat.
Ni ska inte tro att kvällens två tävlande är plockade på gatan precis ... Det är ett högtidligt tillfälle, majestätet prins Bertil sitter på läktaren, jag ser hur han för sin kikare till de majestätiska ögonen.
Beundrar han Klabbarparns från Knohult viga muskelspel eller världsrekordhållarens kyliga lugn inför en uppgift som han tror är över i en handvändning ... Men, kära publik, hans lugn är bedrägligt, han känner inte till Klabbarparns från Knohult fullkomligt sagolika träningsresultat.
Och hur många mästare har inte börjat sin guldkantade bana med att slå ur underläge ... --- Jag är Fan ingen mästare, muttrade Caesar och rörde sig äntligen ur sin häpna förstening.
--- Världsrekordhållaren ser slaget förlorat.
Men var beredd på att det bara är taktik ... Rikke tog riktiga danssteg över gräsmattan, blev ideligen svettig och torkade sig mot skjortärmen.
Pannluggen föll ned och han blåste nonchalant undan den med putande underläpp.
Det gick igång till slut i alla fall.
Plötsligt var det som om alla hade tystnat, någon vridit om strömbrytaren och spolat ned Rikke.
Caesar såg en hoppribba ligga serverad framför sig.
Och han mindes hur de utsträckta pinnarna i luften varit som skrovmål, sista hindret före paradiset, grinden till det okända ... Byxorna stramade i grenen, han slängde ivrigt kavajen på marken och kavlade upp skjortärmarna.
--- Kom igen bara, Caesar, sa Rikke och dunkade honom häftigt i ryggen.
--- Vad Fan är det frågan om ? --- Jag är ju din tränare ... Visa damerna i publiken din fantastiska bensax, som fått alla Leninstadions läktarsektioner att susa ... --- Jag har väl för Fan aldrig varit på Leninstadion ... --- Du är där nu, mumlade Rikke hänfört.
Har du inte lite fantasi i behåll ... --- Jo ... --- Gå på!
Och det sista han såg innan han gick i luften var Bengt, som stod med armarna i kors bakom ställningen och förvred sitt ansikte till en lustig grimas.
--- Lägg av!
--- Vadå då, kan du inte ta nåt på lek ? ... --- Lek och lek ... --- Du är ju punschig ju ... --- Äh, håll käften!
--- För dej, va ... --- Låt grabben hållas, han är ju avundsjuk, fattar du väl ..., kom Rikke fram och slätade över med.
Publiken kluckade och skrattade.
Nu tog Bengt sats, omständligt och publikfriande med en löjligt lång anlöpningsbana, ända nerifrån blomrabatten.
--- Det är lugnt, alltså, sa han efteråt och reste sig upp mot den orubbliga ribban.
Come on, Caesar ... Han bänkade sig så på huk framför flickan och drog ett bloss på hennes cigarrett.
Och Caesar gled elegant över, visade sitt eminenta fotarbete, som varken åren eller spriten satt klovar på.
--- Nå, Bengt!
sa han förväntansfullt och knäppte upp skjortan ännu mer.
--- Du fuskar ju, alltså ... --- Vadå då ? Fuska, jag, vad Fan säger du ... --- Du är ju för lång ju!
--- Det kan väl inte jag rå för ... --- Du får springa på knäskålarna, annars är inte jag med ... --- Äsch, Bengt, visa att du är ung och stark, gaskade Rikke.
Inte kan du väl låta Caesar vinna hur lätt som helst ... --- Det är ju ditt påhitt ... Skitlöjligt, alltså.
--- Tror du Caesar klarar av att segra då, fortsatte Rikke med ett blink i ögat.
Jag ska säga dej att han har enormt lätt att få storhetsvansinne ... --- Låt en få det då!
--- Vad säger du då, Caesar ... --- Tja, om grabben inte vill hoppa ska du väl inte hålla på och truga honom ... Det blir man ingen bra idrottsman på ... --- Men Bengt, du tog ju 1,60 i förra veckan ... --- Lägg av!
Det var då det, då hade jag lust ... --- Ja, nu har du bara andra lustar!
--- Richard!
skrek Birgit och tog sig upp ur stolen.
Folk hör vad du säger ... Och mycket riktigt, på den stora sandplanen på andra sidan staketet hade en otydlig grupp människor samlats.
Man tittade tyst och förundrat mot det som hände i Lunds trädgård.
--- Jag får väl hoppa ensam då ..., sa Caesar syrligt och gled på orden.
--- Ja, gör det, så får alla grannarna se ... --- Släng upp den på 1.50 åtminstone!
--- Okey, som du vill, broder!
Alla gapade och stirrade.
Han kände ansvaret vila tungt på sina nyckelben.
Det bedårande fotarbetet stämplade sitt kort och började tjänstgöringen.
Men koden hade blivit inlåst någonstans.
Dansstegen var tafatta och prövande.
När det vek sig under honom hörde han först bara de små skratten nere vid blomrabatten.
De lät tusenfaldigt, ett oändligt antal visselpipor och ostämda kyrkorglar, vattenforsar och uppkastningar.
--- Håll käften!
Är det nånting att flabba åt ?!
ryade Rikke.
--- Där ser ni, sa Bengt tjurigt.
--- Gör det mycket ont ... Flickan böjde sig mot honom och kände på den svullnade vristen.
En sekunds sekund for ett osäkert leende genom hennes drag.
4 ( Bengt : ) Fan, vad farsan är jobbig.
Så fort det kommer folk hem ska han göra sig rolig och populär.
Det är precis som om han trodde att det var någon sorts tittarundersökning.
Nej, han behöver nog inte anstränga sig!
Man ser ju här i Expressen att han är sommarens populäraste TV-personlighet ... Vadå personlighet ? ... Nej, hade man någon gång fått uppleva honom som en vanlig farsa, en grå kontorsråtta som jobbar mellan nio och fem ... Då hade vi kanske känt varandra bättre.
Han är alltid så osäker när det gäller mig.
Bara puffar på mig att göra det och det jämt och ständigt, bryr sig inte ett dugg om vad jag tycker.
Något djäkla tomtebobarn i TV:s adventskalender vill jag i alla fall inte bli, åtminstone inte när de spelar in det i augusti.
Fylla studion med tvålflingor och så ska alla dumma tittare tro att det är snö ... Och sen är jag ju arton bast förresten!
Det verkar han inte heller haja.
Det är ett himla smusslande hit och dit.
Han vet inte hur han ska ha det, är Bengt barn eller vuxen ? ... Det ska väl Fan jag bestämma själv!
... Han har berigs hållit på och psykat folk hela sitt liv, Caesar, som ligger där inne och snarkar i vardagsrummet ... Jag ska gå och titta på honom sen, han ser skitlöjlig ut när han sover med öppen käft.
Han måste ju ha varit ganska bra packad.
Man kanske inte skulle ha tagit med sig pavan ut i köket ... Äh, vill han ha något får han väl komma och hämta!
Men det törs han bergis inte ... Det där med foten var ju bara filmning, han ville verka interesting helt enkelt.
Han trampade ju lite snett bara ... Han är ju också jobbig, på sitt sätt, alltså ... Är det något djäkla släktdrag de har, båda två ska ju snacka så förbannat mycket ... De kan liksom aldrig ta någonting för vad det är, utan det ska vridas och vändas till ve och förbannelse.
Sen, Fan, börjar plugget på måndag igen.
Sista ring, alltså ... Det låter något det, som Ringo ungefär, med en massa läskiga ringar på fingrarna.
Egentligen borde man ta Chryslern och sticka någonstans.
Men Christina får inte för sina föräldrar, hon får ju inte ens ligga över här, de skulle bergis efterlysa henne genom Interpol och FBI och hela apparaten ... Kunde hon inte skita i dem bara, vi kunde ju gifta oss någonstans ... Hon är säkert som gatan på smällen i alla fall.
Det kan väl inte jag rå för, förbannat klumpigt av henne i alla fall ... Djäklar, nu kommer farsan klampande i trappan!
Honom tar man ju aldrig fel på ... Fort som Fan, undan med pavan ... ... om det inte är den han är ute efter förstås!
Människor kring en eld 1 En tid senare, en måndagskväll, försökte Caesar förgäves somna.
Han hade tagit mod till sig och ringt Svea efter ångerköpt katalogslående på telegrafen på Nygatan.
Hon hade svarat artigt och kort på hans försynta frågor, men inte kunnat lämna några direkta besked.
Han fick ursäkta, hon hade ju varit så trött och utschasad den sista tiden.
Jo då, han ursäktade.
Och hon lovade att ringa så snart saker och ting ordnat upp sig.
Nej, hon hade ingen annan.
Robban ? Äsch, han ... Han hade kommit en dag med sin nya och satt sig riktigt demonstrativt på Lennarts uteservering vid torget och sen åkt tillbaka till Göteborg igen.
Vad nu det skulle vara bra för.
Hon hade glömt honom, förresten ... Nej, inte Caesar ... Det skulle väl komma sin tid på den kanten, om han bara kunde ge sig till tåls ett tag.
Så hade han ringt Bodil igen, men hon tänkte lägga på efter några ilskna beskyllningar om personförföljelser och egoism.
Och när han sa att han redan talat med Svea, föll hon ut på nytt, ännu häftigare : --- Lammkött finns väl överallt!
Åk ner till Bristol där du träffade mej ... Det är kanske någon liten skolflicka som sitter och väntar på dej där!
Hur kunde hon ständigt vara lika bitter ? Han brydde sig inte om att resa försvar, gav nästan halvkvädna medgivanden för att få slut på svadan.
--- Vad var det jag sa ? Vad var det jag sa ... Fan, vilket djävla svin du är, Caesar!
Hon ringde av till slut och han kände inte någon saknad, bara en ren och skär tomhet, som varken var ond eller god.
Han hade inte hunnit avsmaka den ännu.
Bokhyllan hade han gjort i ordning, först försökt återupprätta det gamla systemet, men när det visade sig vara tidsödande och koncentrationskrävande, bara puttat in böckerna på måfå.
Golvet var i alla fall städat, till och med putsat för första gången på ett år.
Han hade gjort det för att få lägga händerna på något påtagligt.
Den vrickade foten läktes så snabbt igen och då hade han åter kommit in i det gamla välbekanta tillståndet av kroppslöshet.
Till slut var bostaden inte konkret längre.
Han försökte somna, men tyckte hela tiden att stora hungriga flugor surrade omkring i sovrummet.
Och när han tände lampan var förstås ingen där.
All världens ensamhet packades samman på några få kvadratmeter.
I tomrummet blev alla rörelser fullkomligt ljudlösa, stumma dunsar kom av sig efter det uteblivna ekot.
Så hade han hamnat i bilen, blivit satt bakom ratten, fått fingrarna runt tändningsnyckeln, sjunkit ned med fötterna mot pedalerna och rullats in i stadens hjärta.
Han svängde in på brandstationens gård från Wibeliusgatan och undrade vad man skulle säga om man fick syn på honom nu.
Syntes nåt ? Nja, egentligen var det ju tillräckligt ovanligt att han gav sig hit en ledig kväll när ingen kallat på honom.
Var han ledig någonsin egentligen ? Kunde han köpa sig fri från sitt eget arbete ? Och om han hade råd, skulle han göra det ... Hade han haft samma arbete i nästan tjugo år för att han var lat och oföretagsam ? Var skulle han finnas annars ... Han parkerade bilen vid enraden bredvid bostadshuset, de enda träden som fanns kvar på gården nu när fotbollsplanen täppts igen.
Ställningarna på utbyggnaden var daggvåta i den ruggiga förhöstkvällen och ett plastskynke smattrade på det ofärdiga taket.
Uppe i lägenheterna lyste bara enstaka ljus.
Perssons sov, någon var i Strömbergs badrum, nu slocknade den lampan också.
I dagrummets pentry satt kortspelare och drog en spader.
De två strålkastarna på bilhallens gavlar sken svagt och lämnade ingen del av gården i totalt mörker.
Han smög avvaktande i de tätaste skuggorna, om nu någon såg honom var det inte hans fel.
Han gjorde sig så osynlig som i läget var möjligt.
Han kom så in till bilarna.
I hallen rådde en tunn halvdager och det blev till att treva mer på känn än syn.
Hans egen utryckningsrock på kroken och hjälmen på hatthyllan ovanför, stövlarna med det sönderflagade BP-märket, som kändes strävt mot fingertopparna.
Men det var ju bilarna han kom för att se.
Han ville uppleva förödelsen, utvecklingen som sprungit ifrån honom.
Nu hade även Tvåan evakuerats till Östra.
Borta var den puttrande rykande motorsprutan, som krävde kylarvatten i den smällkalla vintern.
Han visste också att den gamla jeepen skrotats.
Den härdade krigsveteranen fick sin sista tidningsrubrik i ambulansbristens tider, då den fick rycka ut och forsla stadens mest aktade gamla Fröken och hennes lårbensbrott till lasarettet.
Händelsen fick en " arg skattebetalare " att ondgöra sig över servicen i lokaltidningen.
Det var glömt nu.
Vad som skedde för två år sen hade blivit historia eller --- troligare --- ointressant.
Tre ambulanser på rad skulle se till att klagomålen uteblev.
De gamla omständliga dörrarna, som måste häktas upp med stora klumpiga spakar, var ett minne blott.
De skulle inte få stjäla sekunder från utryckningen längre, kanske blev varje eldsvåda en liten låga mindre när tryckluftsdörrarna monterades in.
Tyvärr fanns ingen tillgänglig statistik.
Den jämna anfallsraden med sin självskrivna spjutspets var alltså bruten.
Han tvingades inse det och egentligen borde han inte sörja.
Han visste ju att alla förändringar gjordes för att underlätta arbetet och det var bara spekulationer ut i tomma luften, när han undrade vad Brand-Johan skulle tyckt om nyordningen.
Men när arbetet underlättades blev det också nytt, främmande och obekant.
Han hade vetat exakt vad varje handgrepp betydde, han hade i kroppen --- när den ännu fanns --- känt hur lång tid varje steg fick ta.
Nu gled allt ifrån honom, huset som han möblerat med sin trygghet och oro revs och ersattes av en livlös betongkoloss.
Han gick fram nu till gatuportarna.
Förr kunde man stå där och kika ut, upp till hakan dold av träribbsdörrarna.
Nu kunde de vecklas ihop till ett dragspel, om han bara tryckte in väggknappen och lät luften pysa.
Och det var glas överallt.
Glas, glas, genomskinligt ... Enstaka bilar kom farande ute på Järnagatan, förr hördes gummihjulen rassla mot stensättningen, men nu gled de ljudlöst förbi på den släta asfalten.
Plant, absolut plant, vi tillåter inga ojämnheter!
Han undvek in i det längsta hallens nye härskare.
Kejsaren, som fick stegbilen att blekna likt en avsatt konung.
Mycket riktigt kallades den för Jätten och portöppningen räckte nätt och jämnt till, både på höjden och bredden.
Hjulens grova mönster var huggtänder, han kunde klämma fast sina fingrar i refflorna.
Framstänkskärmarna var höjbara och kunde nå honom upp till bröstet.
Han tvingades stå på tå för att se upp över kylaren.
Hur skulle han förmås bli du med någon, som inte kunde se honom ? Och han mindes alla de fakta han fått höra under instruktionen med planscher och broschyrer uppe i lektionssalen.
Bilen rymmer 2.000 liter vatten, strålen har 70 kilos tryck och kan spola hål i en ordinär vägg.
En vinschanordning gör att vagnen av egen kraft kan ta sig upp ur ett dike.
Första gången han körde vidundret var det som om allt självförtroende skakades ned i rattstången, styranordningen skötte sig själv.
I alla tidningsreportage under våren skröts hejdlöst om Jätten : den räddade från katastrofer, strålförare slogs till marken av det ovana trycket.
Var det bilen eller brandmännen som utfört släckningsarbetet ? Han hade läst om fabriksarbetarna i industrialismens barndom, hur de slog sönder maskinerna när de kände sina hantverk hotade.
Nu hörde han någon pysa upp dörren mot gården.
Den enda säkra platsen var under Jätten, han kröp in och lade sig tätt tryckt mot cementgolvet.
Någon visslade, skosulor skrapade.
Pappren på anslagstavlan prasslade och stegen gick vidare till gatuporten.
Han var gömd bakom högra framhjulet och när han kikade ut såg han att det var Totte Döskalle som stod där borta, en tändsticka lyste upp hans ansikte ett kort ögonblick.
Han ville liksom inte ge sig av, stod tydligen kvar och såg ut på gatan, som de alla gjort när de gamla dörrarna fanns.
Han rökte långsamt vidare på cigarretten och visslingen övergick i nynnande sång : --- Hejsan morsan, hejsan stabben, här är brev från älsklingsgrabben, vi har fint på kolonien, vi bor tjugofyra gangstergrabbar i en ... Han avbröts av nytt slammer.
Fönstret till vakten öppnades och strax tjöt en larmsignal ut i bilhallen.
Skulle Jätten ut igen ? En kort stund greps Caesar av panik, vart skulle han ta vägen ... Snabbt virvlade möjligheterna förbi, men det stannade vid två ljudstötar ... Ambulans.
Omedelbart var ambulansmännen där.
De krängde på sig vita jackor och fick en adress genom det öppna vaktfönstret.
När de åkt och takljuset släckts var Totte borta.
Han kravlade ut ur fångenskapen och borstade av byxorna.
Tornet då ... Där kunde han väl få vara i fred, sitta och söka fånga sin lyckostjärna på natthimlen ... Det skulle just inte likna någonting ... Fly kunde han göra ändå, det fanns oändligt många sätt.
Ta den nya lilla skogsjeepen och köra rakt ut i vildmarken ... Äsch, vad skulle den orka ? Inga sedlar under sitsen, ingen resevaluta för turistutflykten in i det okända.
Han tryckte ned sin egen hjälm på huvudet.
Den klämde och pressade från alla håll.
Hade han fått en bula någonstans ? Raskt tog han av sig den igen och tryckte hårt med tummen över hela skallen.
Det var inbillning, bulorna gick inåt.
Vems huvud var det som han bar på skaft ? Bara en mottagare för ljud- och ljusimpulser, utan egen handlingskraft.
Ljus : fortfarande bilar ute på gatan, med lampor i mörkret, som slog in hastigt förbiglidande kilar över cementgolvet.
Den jämna belysningen på gården, omvridna strömbrytare färgade glasrutorna i bostadshuset svarta och döda en efter en.
Ljud : det var där förändringen skulle ske.
Han kunde skrika och påkalla uppmärksamhet, men gjorde det inte.
Blev till och med skrämd när sulorna skrapade mot golvet.
Plötsligt hördes distinkt tal bortifrån vakten, fönsterluckan hade tydligen inte stängts efter ambulansutryckningen.
--- Och hur går det här då ... Det var Totte Döskalle, med sitt typiska spjuveraktiga tonfall.
--- Ja, och det ska du fråga ... En ung kvinna svarade.
Caesar kände igen rösten, bäraren brukade ofta sitta på pannrummet och röka, medan brandmännen som gled förbi petade båtmössorna högt upp på hjässan.
Förr kunde kvinnoröster bara höras här under julfesten eller då någon blyg brandmannahustru, som inte bodde på stationen, letade efter sin make och inte visste var hon skulle börja.
Men för några månader sen hade kvinnorna invaderat vaktrummet.
Stadens växel låg där numera, brandchefens gamla kontor var raserat, väggarna rivna och lurar och sifferskivor prydde stora överlastade telefonbord.
Handväskor, virkningar ... Han undvek notoriskt att ringa ner nu för tiden.
Han kom alltid i tid på morgonen och åkte hellre hit personligen, än han tog telefonen och frågade vad han behövde veta.
Försiktigt smög han så fram ur skuggvärlden mellan bilkarosserna, ställde sig strax under fönsterluckan och kände parfymvärmen strömma ut ur rummet.
--- Ja, usch, ikväll kan jag verkligen inte sova ..., fortsatte telefonisten konstgjort och tände en ny cigarrett.
--- Men bara lägg dej på sängen, slappna av och blunda ..., försäkrade Totte.
--- Jag har ju försökt ... --- Du måste vara envis.
Måste tänka att du är någon annanstans ... --- Det går inte, tvivlade hon.
--- Jo, tänk dej att du är i ... Ja, Sälen eller nåt sånt där fjällhotell.
Tänk efter hur du tror det skulle vara : skidlift, alldeles vit nyfallen snö, långbord med god julmat och mysig stockeld i den öppna spisen ... --- Det låter ju inte dumt ... --- Nej ... Men lägg dej då och tänk ... --- Det vore skönt att komma bort från den här grå vardagen.
Verkligen ... Och stolen knakade när hon reste sig upp.
Det gnisslade i sängens nedsuttna stålfjädrar.
--- Nehej ... Totte!
Tänk om nån kommer ... --- Äh!
Det är ju låst ... Och vem är uppe nu, frånsett spöken och sömngångare.
--- Tror du på spöken, Totte-potte-liten ... --- Nej, jag tror bara på dej ... --- Det var det fräckaste!
--- Tyst nu, älskling ... Tyst, ska du få se ... --- Nej!
Gud, du är inte blyg du ... Caesar blev handfallet stående, han sviktade lätt på tåspetsarna och såg Totte kränga av sig uniformen genom den lilla springan vid fönsterramen.
Han var inte ensam längre!
Även Totte jagade sin förlorade ungdom ... --- Du kan väl dra för draperiet ... Totte ..., viskade hon smeksamt.
--- Det är väl ingen som kan se oss ... --- Spökena du pratade om då ... --- Dom tittar på TV!
Hennes skratt avbröts tvärt och andhämtningen blev tyngre, Caesar förde viljelöst handen till grenen och genom kikhålet blev Tottes gungande rumpa synlig med jämna mellanrum.
Skulle brandstationen sluta som bordell!
Om någon ringde nu, vad skulle de göra ... Han funderade på att gå ut och panga ett brandskåp, vad som helst, och sen fråga henne i telefonen om det var Cabaré Pigalle han kommit till ... Men det kunde ju vara enklare än så, en lokaltelefon någonstans på stationen, härma brandchefen och säga att man glömt sin telefonbok där nere, men kanske fröken ... Ja, största diskretion utlovas naturligtvis.
Så hördes Tottes sista tunga utandning inifrån vaktrummet, kvickt var han på benen igen och gylfblixtlåsets ritsch var regissörsklappan som avbröt scenen.
Caesar rusade, skavde mot dagrapporten på anslagstavlan så den blev hängande, vajande på den stora kontorsklämman, pyste upp porten mot gården och kom ut på den blanka asfalten.
Någon kom gående nedför farstutrappan vid det bortersta bostadshuset, ljusriket fångade upp gestalten och etsade fram ett ansikte.
Han såg att det var Allan Strömberg.
Brandmästaren visslade på en gammal slagdänga och en tung nyckelknippa vaggade svagt rasslande i hans uniformsficka mot kroppen.
--- Tjänare Caesar, du är ute och går ... --- Ja ... Jag tänkte ... --- Du är väl ledig ikväll ? Har du bytt med nån ... --- Nej.
Caesar visste att det inte angick den andre.
Hade han bara svarat " ja " på frågan, så vore saken utagerad nu.
Men Allan stannade upp, lutade sig svagt på höger ben, som alltid när han lyssnade och vilade stående.
--- Jaså du ... Varför är du här då ? --- Jag hade glömt några vantar i utryckningsrocken ... Trodde jag ... --- Vantar ? Det behöver du väl inte så här års ... Du har väl flera par, förresten ? --- Jo, men dom här var speciella.
Min mamma har virkat dom ... --- Och dom brukar du ha på utryckningar ? Han gjorde inget tecken av att gå.
Nyckelknippan hade tystnat i stillheten och det spelande leendet på hans läppar antydde deltagande.
Eller nyfikenhet.
--- Jag har väl fler par vantar ... --- Äsch, bry dej inte om det nu ... Det ryckte nästan osynligt i Allans ben, balansen höll på att rubbas.
Han fick inte gå in på vakten!
Kanske skulle han dit i samma syfte ... Inte Allan ... Nej, vem som helst, men inte Allan!
--- Nja, det var nog inte vantarna jag kom för ... --- Säger du det ... Vad var det då då ? --- Tja, jag ville titta lite på bilarna ... --- Och det åker du hit för en ledig kväll ... ? Du kan ju se dom varje dag du jobbar, ju ...!
--- Jo, men det är inte samma sak ... --- Jaså, det är andra bilar som står där på natten då ... --- Nej, njaa ... Nej, det är klart att det inte är.
Men det man tycker är bekant och hemtamt i dagsljus kan bli nytt och spännande i mörker ... --- Ja.
Deras skuggor och så, ja ... --- Du är allt bra underlig du ... Nu tycktes Allan otålig igen, men Caesar stod och blockerade hans väg.
Han måste lyfta undan honom för att kunna passera.
--- Vart ska du nånstans ? sa han så några sekunder senare.
--- Vart jag ska ? Jag ska till kontoret om du tycker det är intressant att höra ... --- Mycket att göra ? --- Ja, du kan inte ana ... --- En vag föreställning kan jag göra mej ... Du ska inte till vakten ? --- Nej.
Varför undrar du det ? --- Ja, jag kom att tänka på tekniken ... --- Tekniken.
Vilken djävla teknik ? --- Ja, allt ska ju automatiseras nu för tiden ... --- Visst!
Är det inte bra då, tycker du ... --- Jooo.
Men, jag vet inte, det blir så opersonligt på nåt sätt ... --- Det är väl alla jobb nu för tiden.
Så du vill ha vanliga hinkar i stället för motorsprutor då ? ... Ja, gå till industrin får du se, löpande band och allt vad det heter ... --- Jag tänkte på Jätten ... --- Jo du, den är allt ett litet underverk ... --- Man blir ju nästan rädd när man ska köra den.
--- Det är väl bara ovanan.
Det är förbannat skönt att vi fått en ordentlig bil i alla fall ... --- Det var många imponerande siffror ... --- Ja, kan du tänka dej, 2_000 liter i vattentanken!
Det blir ju en liten cistern, ju ... Allan hade sänkt armarna i viloläge nu, högerhanden lekte med nycklarna i fickan.
--- Den där strålen ... --- Det börjar bli en stor station nu, vet du ... --- Skulle man inte kunna ha en övning med den ? Lägga Tysta Jakob på gården och sen spola på fullt tryck.
Då skulle man väl nästan få honom att dansa, va ... --- Det skulle jag nog tro.
Men vad skulle den övningen tjäna till, egentligen ... --- Man kan ju visa hur lätt det är att spola folk ... --- Ha-ha, nu var du rolig, hörru du ... --- Och om nån får sparken kan man ju jaga iväg honom från stationen med strålen i baken ... --- Då skulle han nog aldrig komma tillbaka.
--- Han har det skönt, Jakob ... --- Han ? ... Han är ju en riktig träskalle.
Va ? Ha-ha ... --- ... när han ligger där på sågspånssäckarna och slaggar ... --- Hörru du, det finns nog dom här på kåren som har honom till ideal ... Men inte du, väl ? --- Ja ... Jag vet inte, han har inte så mycket bekymmer i alla fall ... Allan såg på klockan och började stampa med sulan på marken.
Vad var det egentligen han höll på med ? Här väntade papper, sammanfattningar över utfört arbete, förberedelser till kommande.
Det var hans livsluft, när han såg hur något växte.
Och sömnlös hade han varit, med färdskrivare och statistiska tabeller surrande i skallen.
Varför stod han här och pratade skit med Caesar Lund ? Han hade ju bara blivit mer och mer konstig på den sista tiden ... Det är klart, man kanske borde tala ut med honom, för att det var något som tryckte kunde ju var och en se lång väg.
Men när skulle det bli tid med det ? Han hade varken lön eller utbildning som det anstod en psykolog.
Och förresten var väl det här något som Caesar borde klara själv, han var väl inget barn heller.
Även om man nu kunde tro det ibland.
Dörren under den runda väggklockan öppnades och när Allan kikade över Caesars axel såg han Totte Döskalle komma springande över gården.
Det var något tveksamt över hans rörelser.
Halvvägs till bostadshuset saktade han av på farten och morsade, var ett ögonblick osäker om han skulle stanna och prata en stund, men fick så kraft på nytt och tog cementtrappan i ett enda spänstigt kliv.
--- Se på den du ..., sa Caesar.
--- Va ? Vad är det med Totte ... Du, jag måste nog in och jobba nu ... --- Han verkade ju riktigt välgymnastiserad ... --- Det är möjligt ... --- Han kanske har varit i gymnastiksalen och trampat en tur på testcykeln ... --- Ja, vad ska jag veta om det ... --- Nej, det är inte mycket vi kan veta ... Och med de snusförnuftiga orden steg Caesar plötsligt åt sidan.
Allan skyndade sig in på kontoret och började ångerköpt plocka med sina papper.
Men det var inte för sent, han hade god tid på sig.
Så hördes då Caesars bil ute på gården.
Genom fönstret kunde han se hur den åkte runt, runt kring det igenasfalterade hålet, där majstången brukade resas förr om åren.
Totte Döskalle syntes uppe i sitt logementsfönster, öppnade och skrek : --- Det var då ett djävla liv!
Åk hem med dej, din tok ... Och utan protest avbröt Caesar det pågående varvet och svängde hastigt ut genom de vidöppna grindarna mot Wibeliusgatan.
2 När klockan ringde vid halv sjutiden morgonen därpå var Allan inte utsövd.
Han hörde Elsa ute i köket och undrade än en gång hur hon kunde stiga upp så tidigt, utan väckning och absolut ljudlöst.
Det var tankar på Caesar som borrade sig fast i honom.
För en gångs skull kunde han minnas en dröm och lade ut texten för hustrun vid kaffet.
--- Vad säger du om den här drömmen ... Kommer du ihåg när Caesar Lund var ute vid stugan och uppförde sig så där konstigt ? Jag drömde så läskigt om honom i natt.
Jag tror han har varit lite deppig den sista tiden, mest hållit sej för sej själv och aldrig varit med grabbarna i matsalen eller så ... --- Vad var det du drömde då ? --- Ja, jag kommer väl inte ihåg alla detaljer ... Men jag minns i alla fall att han gick och slog vår gräsmatta med en sån där lie som Svanbergs har.
Det kanske var deras lie, förresten, jag vet inte ... Men i alla fall så var gräset på tomten djäkligt tjockt och torrt och han krattade ihop det till en stor hög på framsidan.
Sen var du med i drömmen också ... --- Nå, vad gjorde jag då ? Rensade rabatter förstås ... --- Nej, du kom ut på trappan och hade en kamera i handen.
--- Jag kan ju inte ens sköta en sån där Instamatic som Johan har ... --- Ska du låta mej prata vidare då ?!
Det här var ju en dröm ... Ja, du tänkte i alla fall ta en bild på Caesar och han gick upp och ställde sej på toppen av gräshögen.
Du tog bilden och när du tittade upp från kameran så var han borta ... --- Var han borta ? --- Putz weg.
Och du gick fram och grävde i högen, men han fanns inte där ... --- Usch, vad hände sen då ? --- Jag vet inte.
Bryggarbilen kom, tror jag, och sen ringde väckarklockan ... --- Han kom aldrig till rätta alltså ... --- Nej.
En stund tänkte han berätta om vad som hänt under natten, men ville inte röra till det för henne.
Hade det något samband ? Han gick långsamt och avmätt nedför trappan och kunde inte bli kvitt drömmen.
Erik Persson stötte till honom på sista avsatsen, men han hälsade knappt.
--- Väldigt vad du har blivit högfärdig då ... Borta vid garageportarna närmast väggklockan stod de tjänstgörande brandmännen på rad.
När Allan närmade sig stramade några upp sig och " Torkan " och Bosse Nilsson slutade smågnabbas.
Det här var uppställningen, den dagliga rutinen.
Brandmästaren, den verklige arbetsledaren, delade ut dagens arbetsuppgifter till brandmän och förmän.
Någon kunde ha ringt och ville ha en katt nedplockad ur äppelträdet, trasiga och smutsiga slangar hade kanske hopats nere i tvätten och krävde sina man ( det verkliga hundjobbet ), någon arbetsskygg förman kunde sändas ut på brandsyn.
Den bestod i att han traskade runt i några hus och såg till att alla säkerhetsföreskrifter var uppfyllda till punkt och pricka.
Chefspersonerna reglerade sin arbetsdag efter egna huvuden.
Medan Allan korsade för i sina papper lät han blicken svepa över de spänt väntande ansiktena.
Omedelbart slog det honom att Caesar saknades.
Det underliga var att ingen annan låtsades om tomrummet.
Här stod de bara och hoppades på trädgårdsarbete eller kattnedplockning i stället för slang- och biltvätt.
De visste att Allan var rättvis och aldrig lät någon slippa undan lättare än den andre.
--- Jocke och Östergren till slangen ...!
--- Jag var ju där i förra veckan!
protesterade Jocke, en snaggad satt liten ölänning, som varit på kåren i tio år och alltid gjort vad han satts på.
De andra understödde honom.
Det var ett faktum, " Torkan " hade ju själv varit med honom.
Och Allan såg att siffrorna och pilarna på pappret blivit hopblandade.
Hans osvikliga rättvisesystem hade fallit samman som ett korthus under natten.
--- Är det strejk i hjärnkontoret, Allan ..., sa plötsligt Erik Persson och ville ge igen för den plumpa korthuggenheten i trappan.
Alla skrattade och " Torkan " och Bosse började gruffa igen.
--- Uppför er inte som barnungar!
Är det nån som vet var Caesar Lund håller hus ... Sorlet mattades hastigt av, för att så ett kort ögonblick förvandlas till total tystnad.
--- Han skulle vara i slangen, inföll nu den förorättade Jocke.
--- Vet du var han är då ? --- Han har väl trassel med nerverna, sa så någon.
--- Det har ju inte gått att snacka med karl'n på ett bra tag ... --- Ja ja, dämpade Allan, om nu ingen vet något får jag väl själv försöka ta reda på det ... Uppställningsraden skingrades och gymnastiktimmen vidtog innan dagens arbete.
Man packade småningom in sig i två bilar och for ut med fotbollen till Södraplan.
Innan Allan gick in i kontorshuset hann han vinka till Johan, som var på väg till skolan med sin jättelika bag gungande i högerhanden.
På något sätt kom han av sig.
Väl inne på kontoret stannade pekfingret på sin färd mot sifferskivan.
Caesar kunde ju vara försenad bara.
Han hade kanske åkt ut i Sörmland och fått punktering och det var en bit till telefon, så här på morgonkulan just ingen trafik.
Kulspetspennan knackade " In the mood " mot skrivbordsskivan och han hörde inte när Erik Persson kom in i rummet.
--- Ja ? ... --- Du glömde bort mej ... Jag fick inget jobb, sa Erik och lät fortfarande sårad.
--- Då är du väl nöjd ... --- Nöjd ? Hur då, menar du ... --- Ja, gå här och få lön utan att göra ett handtag ... --- Å ja ... Jag har nog mitt ... Ibland orkade han inte med folkpartistens sävliga värmländska och hans långsamma lunk.
Hans blick var aldrig ärlig, dold bakom solglasögon av ironi.
--- Du talade ju om strejk där ute!
--- Det var bara ett skämt, Allan ... --- Jo jo, det är klart.
Du har aldrig upplevt en strejk ... Men såna som du brukar ju gilla strejkbrytare.
Okey, din uppgift idag blir att ta min plats ... --- Äsch, det klarar jag väl inte ... --- Du som är så duktig ... --- Duktig ? Jag ska berätta om din lilla grabb, jag ... Han som är så förbannat duktig i skolan, det har man ju fått höra ... Ja, han är försigkommen på andra områden också ... --- Vad Fan menar du ? --- Du får nog hålla ett öga på honom med tiden ... --- Ut med språket för i helvete!
--- Ja, om du minns i försomras när vi var ute vid eran förra sommarstuga ... --- Ja ... ? --- Ulla har berättat för mej att han tafsade på henne ... --- Tafsa ? Vadå tafsa ... Han låg ju bara i sitt rum och läste hela dagarna ... --- Å nej, du ... Han kladdade på jäntan, du förstår nog vad jag menar ... --- Ja ja, än sen ... Det gjorde vi väl själva när vi var unga, eller hur ? --- Jag var i alla fall inte så ung ... --- Det ska böjas i tid, vet du.
Nu får du nog ursäkta mej, jag har lite att göra ... --- Jag tänkte bara att du skulle få reda på det.
--- Ja ja, tack för upplysningen.
Du kan väl se till att några grabbar kollar igenom Ettan när dom kommer tillbaka, den ska på rundsmörjning i nästa vecka ... När Erik gått började han nervöst bläddra genom den pedantiska papperstraven i brevkorgen.
En trädgårdsmästare begärde bränningstillstånd för löv och förstörda plantor.
Avslås p.g.a. osäkra vindförhållanden.
Klass 9:22 i Mariekällskolan vill komma på studiebesök.
Erik Persson blir en utmärkt ciceron.
Var det inte Johans klass ? Kanske han själv skulle ta det och vara lite mer personlig ... Nej, han kunde inte tänka på det nu.
Personlig, när bara en person var i hans tankar.
Det var lika bra att gå in på vakten och ringa.
På något sätt kändes det tryggt att ha vittnen, någon kvinna som kunde trösta Caesar ifall han var förtvivlad.
Varför skulle han vara det ? Han gick de femton stegen till telefonväxeln.
Fru Olsson expedierade ett samtal till någon i stadsförvaltningen och fru Söderström satt sysslolös och tittade ut i tomma luften vid brandkårens interna växel.
--- Allan, har du hört det senaste ? sa hon och snurrade hastigt runt på stolen.
Hon var i hans egen ålder, hade tidigare arbetat på Televerket och nu senast gått hemma med barn i femton år.
--- Nej, vad skulle det vara ... --- Vad är det med dej ? --- Ja, berätta du först ... --- Ja, det vet jag inte om jag törs, Allan.
Du verkar ju väldigt ledsen.
--- Det kommer sen ... --- Det låter otäckt.
Hon tände en cigarrett och lade pedantiskt pennorna till rätta på skrivbordsunderlägget.
--- Jo, Lena Jacobson ska säga upp sej!
--- Va ? Hon trivdes väl ganska bra här ... --- Ja, jag vet inte.
Men när jag kom i morse sa hon i alla fall att hon tröttnat på alla närgångna brandmän ... --- Nämnde hon nån speciell ... --- Nej, men se där!
Hon pekade hastigt med ett otydbart leende på läpparna.
Den lilla sängen var demonstrativt nybäddad och de gamla sängkläderna låg prydligt hoprullade vid fotändan.
--- Menar du det ? --- Ja, jag antar ... Nu vill hon ju förstås inte säga nånting ... --- Nej nej, men såna här saker får naturligtvis inte komma ut offentligt.
Vad Fan ska folk tro om brandkåren ? --- Tja ... Han satte sig så på bordskanten och vecklade ut ett omsorgsfullt kramat papper.
En tanke genomfor honom blixtsnabbt : Lena Jacobson --- Caesar Lund ... Nej!
--- Vad är det, Allan ? frågade hon oroligt.
--- Ja, det är möjligt att jag dramatiserar det hela ... Men Caesar Lund har inte kommit idag.
Klockan är ju i alla fall snart halv nio ... --- Tror du ... --- Ni har inte hört något ? --- Nej.
Det kan väl inte ha hänt honom nåt ... --- Jag vet inte ... Skulle du kunna ta och ringa hem till honom ? Hon fattade genast luren och gjorde utan att blinka vad han själv inte vågade.
Han hörde fem signaler gå fram och hon ruskade storögt på huvudet.
--- Okey!
Jag åker ut till honom.
Jag tar Åttan, jag är väl tillbaka om en timme högst.
Och om han ringer ... --- Ja, vad ska jag säga då ?!
--- Säg att han inte behöver jobba idag ... Han satte sig i den nya Åttan, en övertäckt jeep.
Han kände gråt ligga som smolk i strupen och vinkade vemodigt till fru Söderström i vaktfönstret, när hon pyst upp tryckluftsdörren.
Den sista förmiddagen i augusti var grå, men ännu regnfri.
På fotgängarna nere på Järnagatan kunde han se att de väntade nederbörd när som helst.
De lade an stegen, fällde upp kragar och kramade hårt sina paraplyskaft, beredda att höjas i luften och vecklas ut vilken sekund som helst.
I lotteriståndet på Soldatens grav stod Tjatte Hongkong och gjorde en åkarbrasa med en liten rykande fimp mellan tänderna.
Nere på Marens vatten gaddade änderna sig samman för att förenas i en kollektiv värme nu när höstvindarna började bita.
Det var hans stad, han var född och uppväxt i den, den växte oupphörligt i honom.
Han hade aldrig frågat sig om han trivdes, om han nu funnit sin rätta plats i livet.
Det var en serie slumpar, som gick genom många generationers hårda arbete och hade fört honom till Slussgatan, där han nu rullade fram i en övertäckt jeep.
På Tältet reste sig det nya badhuset, han hade aldrig förmåtts gå dit, trots allt tal om dess komfort och överlägsenhet.
Det var inte en del av honom.
Man höll på att bygga en ny stad över hans grav, innan han ens var död.
Han mötte bilar på väg nedför Grödingevägens backe.
Här fanns ännu den gammaldags gatstenen kvar och det hemtrevliga ljudet när bildäcken rasslade mot underlaget.
Så var han framme vid höghuset på Viksängsvägen.
Han letade även på angränsande gator, men kunde inte finna Caesars bil.
Två små pojkar lekte vid lastbryggan och fick äntligen en pappkartong av ett biträde, som var trött på allt tjat.
--- Ingenting ..., skrek de och pekade på Allans uniform.
Han har också en ingenting-dräkt ... Han hastade uppför trapporna och stannade vid Caesars dörr.
Inte en knäppning hördes där inne, genom brevinkastet såg han hur dagens post låg orörd.
--- Caesar ..., sa han försiktigt genom luckan.
Och sen allt tydligare : Caesar!
Caesar!
En dörr kastades upp på samma våningsplan och en kvinna i brunt förkläde steg ut i farstun, förföljd av ett grådaskigt matos från köket.
--- Måste ni skrika så, människa ?!
--- Förlåt, jag söker Caesar Lund ... --- Ring på då!
--- Det är ingen som svarar ... --- Men då är han inte hemma, begriper ni väl!
--- Kände, förlåt känner, ni herr Lund ? --- Vi har väl hälsat i trappen ... Tommy!
Hon försvann en stund in i våningen och då hon återvände, slöt hon nästan igen dörren bakom sig.
--- Är det från polisen ? frågade hon så förskräckt.
--- Nej, brandkåren ... Jag är en arbetskamrat.
--- Ja, han är brandsoldat, ja ... Han är bra underlig, kufisk som man säger ... --- Jaså ... ? --- Nästan aldrig hemma ... Och så är det så bråkigt där inne ofta.
Han kanske vill möblera om en gång i veckan, men han kunde ju ta lite mera hänsyn, förstås ... --- När såg ni honom sist ... --- Ja, det är några dar sen ... Är det säkert att det inte är från polisen i alla fall ? --- Nej, säger jag!
... Jag är från brandkåren och vi måste ha tag i herr Lund ... --- Brinner det nånstans ... --- Nej, inte just nu, men det kan börja ... --- Vad hemskt!
--- Har ni sett honom nånting på sistone ? --- Igår var det väl.
Han bråkade och höll på där inne ... Ja, och sen har jag ju ett sånt här praktiskt titthål i dörrn.
Han gick ut till sopnedkastet med sina telefonkataloger, ja det gjorde han ... Och sönderrivna var dom, det med ... --- Men varför det ? Har ni fått nya ... --- Det var i våras det.
Ja, och sen lät det som om han försökte slita loss apparaten, vi har såna här väggfasta ... Inte modernt med jack, inte ... Han såg flyktigt på hennes armbandsur och kom ihåg att han lovat vara tillbaka inom en timme.
Hon kunde ändå inte ge honom något mer.
--- Då får jag tacka så mycket ... --- Äsch, det är jag som ska tacka.
Jag ... Det är aldrig nån som vill språka med mej, inte ... 3 Det var fru Söderströms eftermiddag som blev avbruten.
Hon hade just kokat en kopp kaffe och satt med Expressen uppslagen på skrivunderlägget.
Visserligen duggade ambulansutryckningarna tätt.
Efter omläggningen, då både Räddningskårens, Larmtjänsts och landstingets vagnar förts över hit och lassats över på brandkårens ansvar, blev det ingen lugn stund.
Men till slut hade det nästan blivit rutin och ambulansmännen i sina korta vita jackor visade sig vid fönsterluckan så snart hon tryckt ned alarmknappen, tyckte hon.
Hon gav dem adressen och telefonröstens upphetsade, osakliga upplysningar om olycksfallet och iväg for de.
Det var den stora elden, som skulle väcka henne ... Strax efter klockan två tuggade hålremsan fram ett meddelande från brandskåpet på Bragevägen och någon minut senare skallrade telefonen.
Lägenhetsbrand i Brunnsäng!
Stort larm ... Lars-Ove Ahlerbratt hade tröttnat.
Han satt ute i köket med ett konformat brännvinsglas mellan fingrarna.
Upp och ner lyfte han det, tvinnade det i en tromb och såg taklampans återsken glimma i den jämna ytan.
Sjukskriven.
Det stod skrivet att han var sjuk, utsuddad och betydelselös.
En ersättare åkte omkring i den orange Volvo Duetten och installerade telefoner i nya bostadsområden.
Trängde sig på i vardagstystnaden och berättade sitt livsöde för den utschasade unga hemmamodern.
Varför hade han bett att få sätta upp deras egen telefon ? Han hade ju ett helt annat distrikt.
Och var det för att imponera på Eva, som han beställde en svart cobra ? Han visste inget, nej han visste inte vad meningen var.
Regnet hade upphört vid middagstid och nere på lekplatsen stimmade barnen som små leksaksdockor.
Från köksfönstret liknade sandlådan en fyrkantig bakform med en ojämn värmebubblande sockerkaka.
Där var Johanssons lille Jörgen, med ständigt kladd av lakrits och nötkräm kring läpparna.
Vidare hans ett år yngre bror, som hunsats sen vaggan och fick hålla till godo med den lilla plasthinken.
Grannens flicka tvinnade in sina fötter i ett långt resårband, som töjdes ut mellan två vänninors ben.
Och där kom Ola i åttan farande på sin TT-limpa.
Borde han inte vara i skolan nu ? Hans mor hängde i sitt fönster och var tydligen beredd på det värsta.
Barnen reste bekymmerslösa omkring i sin värld, som skulle avbrytas ikväll och återupplivas i morgon.
Den hade inga fasta gränser, inget brevinkast där räkningarnas långa armar trängde sig på och grävde ett stort hål i hallmattan.
De visste inte var de börjat och slutet skulle inte kännas som ett slut, bara ett långsamt succesivt utdöende och ett omärkligt uppgående i något annat.
Bortom tidens och rummets grymma begränsningar.
Nej, barn ville han inte vara.
Då skulle han bara längta sig vuxen.
Var det inte det de gjorde hela tiden, där nere ? Åke Karlbergs grabb hade precis samma stöddiga, självsäkra min som fadern ... Lite skäggstubb och några nervösa rynkor i ögonvrårna och avbilden skulle gå igen ... Och flickorna som tisslade över sina filmstjärnebilder ... Redan nu var deras blickar mot pojkarna i sandlådan oändligt mångtydiga.
Och Marie skulle växa upp ... Redan nu kände hon varje tova i gräsmattan, hade tultat omkring på den jättelika planen mellan höghusen när femtio barn organiserat ett indiankrig för några veckor sedan.
Fäderna med försigkomna söner hade till och med hjälpt till att resa tälten och sen suttit med kikare på balkongerna som den värsta galoppublik.
Vad hade han gett sig in i ? Var det friheten ? Morsans tjat och förmaningar hade ju bytts ut mot Evas önskningar och framtidsplaner.
Var det för att komma bort från henne, som han älskade att sitta i bilen på motorvägen och pressa gasen så djupt han bara kunde ... Brännvinsglaset fram och tillbaka mellan fingrarna, den halvdruckna flaskan hotfullt nära bordskanten.
Han drog in den mot mitten, men flyttade den så strax igen, ingenstans stod den riktigt.
Disken väntade bakom hans rygg.
Men han var ju sjukskriven!
Sjuk ut i minsta fiber, oförmögen att ens resa sig ... Och Marie sov, hon skulle sova middag och fortsätta att tugga på sin nariga tumme tills han bjöd på något bättre.
Han sträckte händerna mot cigarrettpaketet, drog askfatet närmare kroppen.
Och så dessa förbannade tändstickor, som inte fanns kvar i skjortfickan ... Nåja, han tänkte inte störa någon, ta en liten ask ur paketet i porslinsskåpet.
Nej, det kunde alltså inte fortsätta ... Och ändå visste han att han inte skulle bryta sig ur.
Vart hade de tagit vägen, byggnadsställningarna i hans tidigare liv ... Nedmonterade, rivna, lutade mot en annan vägg, som skulle fasadputsas.
Hur kunde man vara så gammal vid tjugofem, sjukskriven, utlevad, utled.
Han hade tröttnat på telefonerna nu.
Han kunde slå hur länge som helst i katalogen utan att finna något.
Den låg där i hallen och under en sömnlös natt hade han prickat för alla abonnenter, som han själv hjälpt in på nätet.
De var nöjda med honom nu, allt fungerade, han hade till och med ringt till en brandman i Bårstabergen och fått beröm för sitt gedigna arbete.
De hade aldrig haft några problem.
Ansvar för kunderna.
Ansvar för allmänheten, som inte reste några personliga krav mot honom.
Och korplagstränaren som ringde och klagade.
De skulle ramla ur serien utan sin skyttekung.
Och talangscouten från Sportklubben, som erbjudit honom att provspela i B-laget.
Ett ansvar för den kräsna fotbollspubliken.
Han hällde upp i glaset till kanten, knyckte nacken bakåt och kastade i sig supen.
Ungarna nere på lekplatsen verkade skränigare och oroligare nu, kanske var det spriten ... En efter en försvann de från sandlådan utan att komma tillbaka.
Och han tänkte på Eva, som bara försvunnit in till grannen.
Ja ja, matkassan var ihålig, hans sjukpenning var låg, han kanske filmade ... Än sen då, VAD KUNDE HON VETA OM DET ...!
Och sen ett simulerat sammanbrott --- " Lasse, du är odräglig " --- och in till granntjejen ... De kunde få sitta där, han tänkte sitta här, inte resa sig förrän hon kom tillbaka.
Luktade det inte lite konstigt i lägenheten ? Äsch, det var väl svavlet i hennes tjat som stank i alla vrår och prång ... Han hivade hastigt i sig en ny snaps och sjönk med huvudet mot armarna på bordet.
Det var en tryckt, dämpande doft i köket ... --- Hon får fan göra vad hon vill, vrålgäspade han och kände hur skallen blev tyngre.
Sjukdomen skrevs i eldskrift på hans panna.
Han vaknade en stund senare av att Eva skakade honom, hon höll den hulkande Marie på armen och började vilt puckla på hans axlar.
--- Lasse!
Lasse!
tänk om inte jag hunnit, snyftade hon förtvivlat.
Och han såg hur köket bäddades in i tungt krypande rök.
Fönstret var vidöppet och på dörrtröskeln skymtade grannfrun.
--- Eva, lugna dej då, brandkåren är på väg ... Han reste sig stapplande och tog stöd med handflatan mot diskbänken.
--- Det var inte ditt fel ..., hörde han henne säga.
Och på vägen ut i trance : --- Tur att det är försäkrat ... Han var nära att snava på det i hast utrafsade bohaget.
Fragment av ett äktenskap : rakapparaten, svärmoderns stickade duk och bröllopsfotot med krossat glas.
Ola i åttan hade så många gånger fått höra att han var kvarterets skräck.
Överallt där han for fram blev förstämningen stor.
Nu hade han börjat i andra klass för andra gången.
Läraren hade sagt att han inte gick att ha i möblerade rum och så överfört honom till obs-kliniken på Rosenborgsskolan.
Redan första dagen hade det skurit sig.
Kvarterets skräck träffade busar från andra stadsdelar, enligt skolmyndigheterna skulle de kväsa varandra och kanske redan efter några veckor återvända till sina gamla miljöer som samhällsanpassade medborgare.
Att det inte fungerade kände han med en gång.
Å, vad han längtade till de räddhågsna kamraterna!
Han skulle svära på Bibeln --- utan att lägga fingrarna i kors --- att aldrig mer dra underbyxorna av småflickorna ... Han skulle läsa läxor, komma i tid, hålla upp dörrar och inte tränga sig före i matkön.
Bara någon ville tro honom!
Den andra dagen hade han skolkat och gått upp till den gamle magistern på Brunnsängsskolan.
Bönat och bett, försäkrat och lovat, men se ... Tji!
Nu var det en gång för alla bestämt att han skulle anpassas och det kan väl inte gå på en dag, Ola lille ... I ren trots satte han sig på TT-limpan och rullade nedför den långa branta backen mot Mälarbadet.
Han skulle aldrig orka upp igen, om någon ville ha honom fick de komma och hämta honom.
Han satte sig högst upp på den öde hoppställningen och vinkade till sjömännen på en engelsk lastbåt.
Och nog kunde han prata alltid, det hade aldrig magistern kunnat tro.
--- How are you ? skrek han med händerna formade till en tratt.
--- Thank's, very well, löd svaret innan båten försvann vid Ragnhildsborg.
Ett meddelande, ett svar, något konkret.
En kärvare verklighet än familjen Parkers idyll i fyrans skolbok.
I det övergivna omklädningsrummet hängde ett par uttorkade badbyxor över en trävägg, han tog fram fickkniven och skar loss dem.
De skulle ned i vattnet, vad gjorde de för nytta här ... Och han ristade in sitt namn i virket, i hundratals år skulle man se att han varit här.
Och om huset revs hamnade plankan någon annanstans.
Kanske en rymningsflotte för några fångar från Hall ... De skulle läsa och tacka sin vän, som hjälpt dem att komma undan : OLA HOLGERSSON 30/8 1965.
Det skymde tidigt och himlen fylldes upp av hotfulla moln.
När han drog cykeln uppför den ändlösa backen började dropparna falla på stänkskärmen.
Men det gjorde ingenting, att hela håret blev blött var bara skönt, då slapp han tvätta det ikväll.
Den frånskilda modern satt på hallpallen och väntade, han kastade i sig den kalla maten och åkte på en snyting i TV- soffan.
--- Var tusan har du hållit hus ? --- Jag har varit ute!
--- Men var, människa, var ... --- Det angår inte dej!
--- Vad Fan säger du ... --- Aaaaajj!
!!
Och några dunkar i väggen avbröt samtalet.
Under resten av kvällen såg de inte åt varandra och när han struntade i att packa skolväskan var det inte hennes bekymmer.
Han vaknade först vid tiotiden och kände ångesten bita i pyjamasen.
Nu hade hon försovit sig och skulle väl skälla på honom för att han inte vaknat.
Men i köket satt modern i morgonrock med ett uttryckslöst ansikte och rökte.
--- Du får sköta dej bättre ..., var det enda hon kunde pressa fram.
--- Har dom inte ringt från skolan ... ? --- Jo.
--- Vad sa dom då ? Att jag skulle få stryk ... --- Nej.
Det hade väl varit ganska bra ? --- Jag vill väl inte ha stryk heller ..., sa han osäkert och log snett.
--- Det tjänar inget till ... --- Det är förbjudet att slå elever numera ... --- Jo.
Och det vet du ... Man kan slå elever ändå.
--- Kan man ? frågade han storögt och sörplade vidare i flingorna.
--- Som man sa till mej : fru Holgersson, sa man, er son är obildbar.
Det finns inget som biter på honom, förstår ni vad det ska tjäna till att ge honom undervisning ? --- Så jag får inte gå i skolan då ... --- Äh, jag vet inte ... Kan du inte gå ut eller nånting ... Han hade brandmärkts, var inte längre önskvärd någonstans.
Han hämtade TT-limpan i cykelrummet och såg småbarnen kivas i sandlådan.
De var alla så mycket mindre än han själv, han tyckte han kunde lyfta dem tre och tre i sina starka nypor och om han bara ville skulle han bli sandlådans kung i en handvändning.
I stället trampade han några tröstlösa varv runt höghuset tills småflickorna med resårbandet började gnälla på honom.
Å, han skulle cykla rakt igenom och riva ner dem i bara farten ... --- Gud, vad du är barnslig, Ola!
--- Ja, om inte du slutar så säger jag till mamma ...!
Låt dem hållas då, tjejtrasor ... Om han rullade dem nedför Ragnhildsborgsbacken som dumma tunnor skulle de aldrig komma upp igen.
--- Skiter väl jag i er, småungar ... --- För dej, va!
Du som kvastar ... Kvastade han ? Så fan ... Han åkte bort till Brunnsängsskolan och letade upp den gamla klassens rum.
Genom dörren kunde han höra magistern mässa om Birka och Ansgar.
--- Och Guds apostel kom till den lilla ön i Mälaren ... Om han hade följt med lastbåten igår, så hade Mälaren bara blivit en liten pöl ... Han knackade försiktigt på och hörde barnen resa sig disciplinerat där inne.
--- Stig på!
sa magistern och försökte låta ännu mer myndig.
Å, vad de skrattade då han stod där på tröskeln och såg ned i golvet ... Var verkligen sulavtrycken så intressanta ? --- Ola, du har nog gått fel ..., ekade magisterns stämma.
--- Stick då, väste Annika högdraget från den närmaste bänken.
Och magistern kom fram, slet häftigt loss honom från dörrposten och skakade hans axlar i korridoren.
--- Svara då!
Varför kommer du hit, du ska vara i Rosenborg.
--- Jag får inte, jag är obildbar ...!
--- Du har äntligen insett det nu ... Med de orden släppte han Ola och pojken sprang rakt ut på skolgården, utan att en sekund vända sig om.
När han åkte tillbaka var han inte arg eller bitter.
Han hade varit tuff en gång, när han visste att han var kvarterets skräck.
Nu skulle han bli fru Holgerssons fnoskiga unge, som var för korkad för att sättas i skolan, även om han gick om tredje klass sextio gånger.
Inte ett vettigt ord skulle slå rot i hans tröga skalle.
Barnen på lekplatsen höll på som förut.
Dem kunde ingenting hota, de visste inte av någon annan värld än sin egen.
De var inte rädda för honom längre, mamma satt i fönstret och tittade på allt annat utom honom.
Han trampade några varv runt huset, han räknade efter och skulle hålla ut ända tills ungarna försvunnit.
Han lät blicken spela utmed den höga väggen.
Trängde det inte ut rök genom ett fönster på sjätte våningen ? Jo, nu såg han en gul låga också ... --- Det brinner!
--- Äsch, sa flickorna, ska du göra dej till nu igen ... --- Titta själv då, jag åker bort till brandskåpet ... --- Ha inte sönder det nu igen ... För Birger Strömberg började terminen om två veckor.
Den närmaste tiden skulle han ta det lugnt och tänka över.
Så lugnt det nu kunde bli hemma, med Johan stökande och bökande och bandspelaren i ett i ett och grabben som blev ledsen så snart man sa åt honom att skruva ned.
--- Du är ju nästan gaggigare än farsan!
Du måste väl gilla rock i alla fall ... Kanske var han gaggigare än Allan, eller åtminstone måste han spela allvarlig och målmedveten.
Föräldrarna fick inte en sekund tvivla på att han valt den rätta, utstakade vägen.
Allan hade till och med varit tillmötesgående och ordnat så att han fick ha aspirantrummet att plugga i.
Men de kala väggarna, som alla brandchefens gäster stirrat sig blinda på, var nära att kväva honom.
I smyg bad han Elsa om några undanstuvade tavlor och köpte en transistorradio för pengarna som han tjänat vid brandkåren.
--- Men du ska ha det här för att plugga, kom ihåg det!
..., sa Allan vid ett av sina oväntade besök.
Birger bestämde att han skulle sätta en regel för dörren och skyddskåpa bakom brevinkastet, ingen kunde få se vad han hade för sig.
Men så kom plötsligt brandchefen från Västerås på besök och då fick han maka sig upp till familjen igen.
Sen hade saken fått förfalla och när boksidorna blev större och större i sin kompakta ogenomtränglighet brukade han tänka på hur det kunde vara, hur det borde vara.
Han hade Maja nu, under skoltiden hade hon varit ett attraktivt byte, men stenhårt hållit på sitt.
Det var först när de träffades på en New Orleans-gala i Stockholm som den allvarliga kontakten inletts.
Vad typiskt det var!
Här i Södertälje måste han hela tiden smussla, som om alla väggar hade illvilliga ögon och giftiga öron.
Nu hade några månader gått och hon hade äntligen lyckats inhösta övernattningstillstånd, sen fadern inspekterat aspirantrummet och med en butter min konstaterat att det fanns två sängar och Birger aldrig sov utan sin tättslutande pyjamas, på grund av sin allergiska hals.
Under augusti stannade hon där en kväll i veckan och visade generat upp kondomerna, som mamman smugit ned i hennes handväska.
Vad hade de att dölja egentligen ? Han kunde inte upphöra att förvånas över hur de släppt iväg henne på en veckas semester i hans tvåmanstält.
De cyklade runt Mälaren och ringde pliktskyldigast varje kväll.
En natt såg de hennes fars Opel stryka runt vid tältplatsen i Eskilstuna, men låtsades inte om något.
För att få tiden att gå arbetade han mycket på brandstationen, upplevde med glädje att Allan inte på något sätt favoriserade honom.
Alla kommentarer om pappas pojke tystnade snart och han flöt in som en i gänget.
Få tiden att gå ... Nöjde han sig med det, var det det preliminära syftet med livet ... Maja målade upp rosenröda framtidsperspektiv : tre barn, gärna en äldre villa i Blombacka eller så, hon kunde inte tänka sig att bo i höghus, hon som växt upp på landet.
Ja, han skulle bara klara sin examen och sen kunde de flytta ihop och förlova sig.
Det fanns ju en ledig gymnastiklärartjänst i Blombackaskolan, det hade stått i tidningen i förra veckan.
--- Men, Maja, den tjänsten finns inte i evighet ... --- Du får väl ordna nåt annat då ..., svarade hon putt.
Han förstod sen att framtiden inte bara låg där som en oplockad frukt och väntade på honom.
Det måste arbete till, så långt var han överens.
Men vad för slags arbete, var skulle han börja ? När han kom upp till lunch på tisdagen berättade Elsa att Caesar Lund var försvunnen, Allan hade åkt hem till honom på förmiddagen och flängde nu runt stan och hörde sig för.
Han hade inte tid att kasta i sig ett stekt ägg ens.
Hon beundrade Birgers lugn, hade alltid gjort det.
Allan drogs ned i kitteln av oro och jäkt så snart han kände doften, Johan var grinig och tvär, men det var väl den där åldern ... Men hos Birger fanns det något annat, kanske kände hon igen önskebilden av sig själv i sonens belevade bordsskick.
Och hans sätt att fråga om små enkla ting, som om de just för ögonblicket vore hela världen.
--- Har du en ny bonad över spisen ? Den var fin ... --- Tycker du det ? Ja, jag satte upp den i förrgår, men det är ingen som har märkt nåt ännu ... --- Den är bra, sa han och torkade omsorgsfullt ur mungiporna med tygservetten.
Och sen kom hon in till honom i vardagsrummet och frågade om han ville gå med till kyrkogården i andra ändan av stan, men ... --- Ja visst ja, jag hade ju glömt bort att du jobbade ... Han dröjde kvar en stund i lägenheten när hon gått.
De här stilla eftermiddagstimmarna innan Johan rasade hem var som gjorda för eftertanke.
Farbroderns tavlor prydde väggarna.
Över TV:n satt den enklaste av dem, den som han alltid fäste blicken på.
Den föreställde en alldeles vanlig roddbåt av trä, dragen i land mot en diffus grön bakgrund.
Mer fick man inte se.
Men när han var yngre hade han befolkat båten, inte alltid med människor, utan kanske ännu hellre fyllt den med osynliga presenter och gåvor.
Sånt som bara flöt i land, som vrakgods på en vindpinad kustremsa.
Och nu kunde han se sig själv och Maja i båten.
Han fäste årorna i tullarna och ekan flöt ut, lämnade ramarnas stränga begränsning.
I somras hade de rott ut till Granö i Måsnaren och legat nakna i solen på en skyddad klipphäll dit ingen hittade.
Dit hennes far inte nådde, de hade vaggat ihop i samma båt, svalt sötvatten och lovat varandra evig kärlek.
Så snart han var klar med sin examen ... Men varför behöva vänta så länge ? Popmusiken på Johans bandspelare lät bara skränig, utan sväng, dit kunde han inte krypa tillbaka.
Alla tvång ... Och just då nyckeln sattes i låset ljöd det stora larmet.
Utan att hinna tänka hade han så pussat mamma farväl och sjunkit ned i Jättens baksäte.
Allan satt på befälsplatsen bredvid föraren och andre man i baksätet var Bosse Nilsson.
Sist Birger åkte den här vägen var vid fotbollsmatchen i våras, då Allan vrickade foten.
Ingen förbannad broöppning den här gången, bara raka spåret ... --- Säg till när det blir för starkt ... Nu stod han med Jättens k-pistmunstycke i händerna och kände det hårda vattentrycket i den stela slangen.
Försiktigt lättade han på ventilen och reste strålen mot fönstret på sjätte våningen.
--- Lite till kan du ta ... Men Allan öste på så hårt han förmådde, Birger kände den elektriska pumpen rotera i hela kroppen, om han rörde sina fötter en tum skulle han inte orka hålla kanonen.
Blicken fixerades mot det utslagna fönstret och " Torkan " högst upp på stegbilen.
Han måste hålla sig undan för jättestrålen, annars skulle han spolas undan som en mygga!
Runt omkring cyklade en liten kille på TT-limpa och ropade med gassande kinder : --- Vad var det jag sa!
Vad var det jag sa!
Hade kanske han tänt på ? Äsch, då borde han sitta någon annanstans och tänka ångesttankar.
Allan kunde inte få någon ro i kroppen.
Hela middagen hade han sprungit fram och tillbaka på Storgatan, dykt in i varuhus och butiker, finkammat restauranger och konditorier, till och med nervöst ögnat igenom köerna på Systembolaget och kikat i frisörsalongernas speglar.
Men ingenstans syntes Caesar till.
Han utfrågade gemensamma bekanta, som blev oroliga och såg sig flackande omkring, det var med nöd och näppe han lyckades dämpa dem.
Han var inte precis lugnet själv.
Han hörde sig för på Domus' personalavdelning, han visste att kvinnan skulle arbeta där.
Men minnesbilden från fotbollsmatchen räckte inte till någon god beskrivning och Elsa ville han inte oroa i onödan.
Så hade han återvänt till brandstationen och satt sig att bita naglar på kontoret.
Det var nu ingenting som fick störa honom.
Han blundade och mindes harmlösa repliker och gester, men nu ville han läsa in ett djupt allvar i dem, ett sammanhang som inte existerade och i verkligheten bara var hans eget sinnesfoster.
Hur hade Caesar sett ut den där gången han vunnit på tipset ? Glad naturligtvis, det skulle väl vem som helst vara ... Och när han dansade med Birgitta Svanberg på Vätterhotellet, höll han inte henne desperat och ryckigt, famlade och försökte gripa kvar något som han fruktade att förlora ... Han gjorde så ett nytt försök att ringa, men kastade på efter tre signaler.
Om Caesar vore hemma skulle han ivrigt och nervöst störta över telefonen ... Ensam var han väl också.
Han kunde inte erinra sig att han någonsin talade om släktingar.
Det fanns förstås de två bröderna, Rikke och Aron, som varit ute vid Utkiken.
Men han nämnde dem liksom bara i förbigående, kom aldrig med några spontana nyheter eller skämtsamma episoder.
När någon frågade om radiopersonligheten slog han bara ifrån sig och förklarade att Rikke var en människa vem som helst.
Och under semestrarna for han alltid iväg ensam någonstans, till en fjällstuga eller en gassande badstrand i någon sydlig turistort.
Han fortsatte att läsa igenom personalkortet.
Vad kunde han se där frånsett namnet ? David Johannes Caesar Lund, född 13/5 1919.
Och sen anställningsår och några stumma siffror för sjukdom och ledighet.
Kurvan var jämn och regelbunden, endast 1956 hade han varit borta ovanligt länge.
Då gick han igenom en djup depression efter en uppslagen förlovning ... Hade han inte varit på ett vilohem ? Tanken slog Allan och han gick ivrigt ned i arkivet bredvid slangtvätten för att söka efter fler fakta.
Kanske kunde sjukhusets namn stå där, han borde ringa till överläkaren och ... Han hade knappt dragit ut en pärm ur den dammiga bokhyllan, förrän signalen ljöd.
Den tunga järndörren blev lämnad på glänt och nu gick plinget från källargångens konformiga ringklockor in till honom.
Han kastade då vad han hade för händerna och rusade upp i bilhallen.
Birger, hans egen son, hamnade bakom ryggen och satt hela tiden och fingrade nervöst med jackskörten.
--- Hoppas det inte blir broöppning ..., mumlade han oroat.
Naturligtvis skulle bron ligga på plats, fru Söderström hade omedelbart pressat ned stoppknappen, så snart adressen kommit.
Och för en gångs skull hade någon använt brandskåpet vid verklig nöd.
Men Allan ville inte tro något förrän han såg elden med egna ögon.
Birgers uppskärrade viskningar från baksätet kunde han inte begripa, kom de för att grabben var oerfaren och bara hängt över böcker hela sitt liv ? Det skulle visserligen leda till en examen, så långt var det gott och väl, men vart skulle den förankras, om han inte upplevt något konkret ... Han beslöt sig för att pröva honom, en gång för alla strypa allt förstulet muttrande om favorisering och lindriga tjänster.
Elsa hade ju stretat emot i det längsta, var det inte nog med oro för en person ... Nu skulle hon sitta på helspänn hela eftermiddagen i köksfönstret och bara vänta på telefonsignaler.
Men Birger hade stått på sig, han ville något i alla fall, kunde inte gå och slå dank på lediga stunder och varför skulle han dra på sig studieskulder när han bodde på en arbetsplats, där det fanns massor av pengar att tjäna ... Höll han inte Jättens k-pistmunstycke med samma handgrepp som brukade vrida kulspetspennan mellan fingrarna ? Allan kunde riktigt se hur de kämpande fötterna skälvde mot asfaltsgrunden och den gapande publiken riktade nästan alla sina stora ögon mot den spjutvassa strålen, som daskade in genom det krossade fönstret där uppe.
Han gick omkring och samordnade, sände upp tre man i huset, som skulle hugga sig in i lägenheten och möta " Torkan ", som kom från stegen.
Barnen virrade runt på cyklar och till fots, föräldrarna försökte ryta dem tillbaka, men rycktes snart själva med av skådespelet.
Man hade troligtvis lyckats begränsa eldhärden nu, den första uppgiften var alltså rodd i land.
Grannen hade snabbtänkt rivit ned sina glödande köksgardiner och på så sätt hindrat lågornas spridning.
Kanske borde Allan dela ut en medalj, men det var ju bara rutinkunskaper, sånt som han förmedlat på brandskyddskurser i åratal.
Och var det egentligen en bragd att lyckas omsätta teori i praktik ? Han lättade svagt på vattentrycket och som på kommando slappnade Birgers anspända ställning av.
--- Stryp!
Och sonen släppte försiktigt strålrörets hane.
Åskådarbarnen visslade besviket, men fick snart en ny idol, när " Torkan " kröp in över de dyngsura fönsterkarmarna.
--- Wow, Simon Templar!
!!
--- Nyy, han skulle väl inte klara av det där ... --- Hans kläder skulle bli smutsiga, fattar ni väl, fastställde en sexårs flicka.
Och äntligen sattes munkavle på pojken, som trampat i cirkel som en vettvilling på TT-limpan och varit efterklok.
Hans mamma kom ned och släpade upp honom, trots högljudda protester.
--- Det var jag som upptäckte branden ...!
--- Ja ja, Ola, kom nu ... --- Nej, jag ska vara med i tidningen!
Men farstuporten slog igen om dem och Allan kröp leende in i Jättens förarhytt.
Elden skulle släckas, förtroendet för brandkåren var orubbat.
Det fanns bara en som inte trodde på dem, en som skulle ha suttit bakom ratten här idag ... Han tryckte in mobiltelefonens anropsknapp och efter ett kort knaster hördes fru Söderströms röst i högtalaren.
--- Har Caesar Lund hört av sej ? Kom ... --- Nej, än så länge ingenting.
Kom ... --- Är det någon som frågat efter honom ? Kom ... --- Nej, ingenting.
Kom ... --- Jaha ... Ja, jag fortsätter.
Kom ... --- Fortsätter ? ... Kom ... --- Ja, fortsätter att släcka elden.
Kom ... --- Jag förstår.
Klart slut ... --- Klart slut.
Inte skulle Eva Ahlerbratt sitta och bara ta emot.
Nej, hon visste nog hur hon skulle bita ifrån sig.
Hade det inte varit för Marie, så hade de för det första aldrig blivit gifta och om det nu ändå gått så galet, så vore de vid det här laget skilda för länge sen.
Inte fick hon något stöd när Patrik dog heller ... Lasse var ju ändå bara en stor och grå tråkmåns, en evighetsjukebox full med sönderspelade plattor.
Och det enda texterna handlade om var fotboll och ekonomiska problem, allt prydligt uppstaplat i kontrollräknade tabeller.
När han satt och vecklade ut " sanningens nakna fakta " på köksbordet hade hon bara att svälja och tiga, hans sätt att argumentera och stirrbliga henne djupt in i synen var förkrossande respektingivande.
Han kunde bara inte ha fel.
Naturligtvis var det bra med en man som inte slarvade och rände ute med kreti och pleti och rullade hatt så snart hon vände ryggen till.
Hur deppig och nedslagen han än var, passade han alltid tider och var aldrig sen att hjälpa till med Marie.
Men ibland kunde han nästan bli för perfekt.
Inte var det någon naturlig säkerhet, för i så fall hade han åtminstone kunnat le och skämta bort små bagatellfel.
Men nu kom han aldrig spontant nära, punktligt varje lördagskväll blev han het och ville krypa ned i hennes säng, men hela nöjet förstördes av hans tankar.
En gång hade hon tyckt att hon hörde honom mumla något om en obetald räkning.
Och Marie skulle inte få något nytt syskon så länge han var far i huset!
Nu fanns det ju andra fäder ... Försiktigt och valhänt började hon kika efter dem : fransmannen bakom charkdisken hos Robert Carlssons ; tvåbarnspappan i Åttan och alla de andra.
De blev fler och fler.
Skulle han bli svartsjuk ? Hon hade ingen aning, situationen var helt ny i deras förhållande.
När hon en kväll anförtrodde att hon tänkt gå med Ulla-Britt ut och dansa, fick han ett våldsamt utbrott och ringde upp den gamla väninnan, som intet ont anande hade bjudit ut henne.
Lasse lovade så att bli mer personlig och inte se deras äktenskap som enbart någon sorts affärstransaktion.
Plötsligt började han köpa blommor och choklad, ta med familjen på långa söndagspromenader och bjuda Marie på mjukglass.
Det gick ren hysteri i hans vänlighet, till slut blev han överansträngd och tvingades sjukskriva sig i tio dagar.
Vänligheten blåstes nu bort och han blev åter butter och inbunden, åldrades femton år på några dygn.
Hon hade nog upptäckt hur han börjat dricka i smyg också ... Fast han omsorgsfullt försökte gömma sina flaskor, som en tonårspojke sticker undan cigarretter och pinup-tidningar.
Varför skulle han smussla på det där sättet ? Borde inte ett äktenskap bygga på ärlighet och ömsesidigt förtroende ... Doris och Örjan, grannparet, levde så.
De behövde inte kontrollera varandra precis, de hade bara gjort det till en vana att då och då tala ut och lugnt och sansat resonera om gemensamma problem.
Småningom började Eva allt oftare gå in till Doris och det blev naturligt för henne att berätta om hur de hade det.
--- Ska du inte försöka prata med Lasse, då ? --- Prata är just ordet.
Det blir ett himla pratande rakt ut i luften ... Och ju längre de samtalade, desto klarare stod det för henne att hon måste ta ut skilsmässa.
Han skulle ju få betala underhåll, så hon behövde inte ensam försörja Marie.
Allt skulle bli så mycket enklare om hon fick sköta sig själv, göra upp en egen budget och köpa de saker hon behövde och ville ha.
--- Men tänk på saken ..., sa Doris och då började hon tvivla igen.
En ensam mor är den mest föraktade människa som finns, möjligtvis med undantag av zigenare och fängelsekunder.
Alla tittar snett på henne och om hon har manligt besök över natten får hon nog höra att hon lever.
Alla ljud gick fram genom de tunna väggarna och nu kunde hon höra Marie ligga och snyfta där inne.
--- Lasse, den odågan ... --- Lugna dej bara, Eva ... --- Inte duger han till barnvakt heller ... När hon kom in i barnkammaren var den fylld av ögonstickig rök, långa eldstungor slickade gardinerna och mattan hade börjat fatta eld.
Hon lyfte hastigt upp Marie ur sängen och fann Lars-Ove halvslumrande över spriten i köket.
Ja, det var Marie hon skulle rädda till alla pris.
Ett kort ögonblick hade hon trott att Lasse inte skulle gå att väcka, en sekund var det han som tänt på för att bli kvitt problembarnet, och när hon rivit ut rummets viktigaste bohag i farstun försökte hon skaka liv i honom på nytt.
Förvånad, förvånad hade han varit och erinrade sig småningom i huvudvärken att han glömt sina tändstickor på barnsängens täcke.
Var det så konstigt då ? Hon ville ju aldrig somna och han tog sig en rök för att få tiden att gå och så äntligen hade han hört henne snusa ... Eva gick och lämnade Marie hos en fru i Åttan, stannade en stund i köksfönstret och såg upp mot deras lägenhet.
Brandbilarna hade kommit nu och deras uppjagade ledare sprang omkring nere på asfaltsgången och viftade med armarna i alla riktningar.
Lasse hängde bakrusig i porten och rökte ännu.
Han flinade sömnigt och retades med den konstiga Ola, som cyklade runt som en galning och gallskrek på sitt vanliga sätt.
Han fick tag i TT-limpans kromstag och höll emot, så Ola nästan trillade omkull.
Men då han fått syn på Eva blev han beskedlig och riktigt ansträngde sig att stå rak.
--- Vad var det jag sa ? ropade Ola och for i dåraktiga glädjevarv fram och tillbaka bland folkmassan.
Brandmännen kämpade tappert och när en av dem klev in genom Ahlerbratts fönster från en skyhög stege, tog någon upp en spontan applåd.
--- Ska du inte jubla då ? väste Lars-Ove.
--- Håll trut!
--- Jag menar, nu kommer ju en vilt främmande karl in genom fönstret ... --- Och du då, du som är så full ... Du kommer ju knappast ut genom dörröppningen ... En polisbil körde upp för Birkavägen och spred en lätt förstämning i den nyfikna åskådarskaran.
--- Du Eva, sa Lars-Ove och lät plötsligt mildare, cynismen fanns inte kvar längre.
--- Ja, svarade hon förvånat.
--- Vi säger väl att vi inte vet orsaken ... --- Men ... Det gör vi ju!
--- Då blir vi åtlöjen, åtminstone jag ... Och måste kanske ersätta ... --- Det var en olyckshändelse, Lasse!
Hon såg nu på hans ansikte.
Det verkade fläckigt och flammigt och hon kunde inte veta varför.
Sprit, rädsla, trötthet ... Men i hans ögon syntes inte längre någon befallning, han sträckte ostadigt ut sina armar och de kysstes.
Vad allt var inte en fråga om uppbrott ... Bosse Nilsson hade börjat tröttna på brandkåren, ett kasernliv som inte hade så få beröringspunkter med lumpen.
Dagrum, konserverande jargong, kortspel och väntan på fi.
Som tur var blossade fienden upp emellanåt, annars skulle de säkert drunkna i sin leda.
När han klippt samma gräsmatta sju gånger fram och tillbaka, lade han sig på knä och började rycka upp motspänstiga strån för hand.
En pincett var vad han borde ha, han tänkte en stund köpa en och dra av priset på självdeklarationen, " för inkomsts förvärvande ".
Vid tjugotvå års ålder började han känna sig utlevad och misslyckad.
Han kunde gå här och trampa vatten i fyrtio år till, han var inte i vägen för någon, det behövdes alltid folk, orädda vildhjärnor av hans egen kaliber, som var beredda att gå genom eld.
Först var han enbart stolt över att alltid bli uttagen till de farligare jobben.
Han utbildades till rökdykare, skulle snart bli brandkårens andre grodman efter Sixten och säkerligen tas ut till den veckolånga oljeskyddskursen i Nynäshamn.
Men det var ju så sällan specialkunskaperna kom till pass ; gräsbränder, kattnedplockning, blindtarmsambulanser, vad var det för honom ? Nu tänkte han bara mer och mer på uppbrottet, på lediga dagar brukade han hänga hos arbetsförmedlingen i Domushuset, tills en nyfiken tjänsteman känt igen honom och mumlat : --- Jaså, du söker jobb du, jag har ju sett nånstans att brandkåren behöver folk ... --- Ja, men sök du då!
--- Inte, jag klarar mej bra här, svarade den andre och smackade igen en idiotisk spaljédörr till vänthallen.
Han fortsatte sonderingen hemifrån den lilla ettan på Mariekällgatan.
Som tur var hade han äntligen brutit upp från föräldrarna och genast fått lägenhet, då en gammal arbetskompis, Gösta Persson, flyttade till Huddinge.
Det gick trögt med det nya jobbet, men han fortsatte väl " på dispens ", som han sa till sig själv.
Vad han drömde om var en plats på en liten verkstad mellan nio och fem, med hygglig lön, inte mer än man klarar sig och ... Ja, gamängdagarna var väl sluträknade nu.
Det var inte längre särskilt roligt att titta på brudarna och kanske träffa dem över en natt.
Det blev till en sorts TV till slut, en glasruta av hemligheter skilde henne från honom.
Bostaden städades kliniskt ren och det enda som mötte henne var den stora sängen, för övrigt verkade rummet obefolkat.
Och när killarna satt på rad på träbänken utanför vaktfönstret och visslade efter trottoarens vickande rumpor, hade melodin gått ner tillbaka i luftstrupen och lagt sig där som en propp.
De få gånger flickorna verkligen reagerade och vände sig om hade han bara blivit mållös och rodnat skamset.
En metallisk röst släppte fram orden : --- Är du upptagen ikväll, älskling ... --- För dej är jag alltid upptagen ... --- Å ja, jag kan nog!
Enligt " Torkan " var han inte bestämd nog.
Bruddjävlarna skulle tas rakt av, med storm, för det var det de innerst inne ville.
Men på Lena Jacobson bet ingenting, hur grova de än var och kanske till och med nöp henne i skinkan, så skrattade hon bara utan att släppa till en millimeter.
När han nu hörde att hon tänkte sluta, förstod han att någon varit där.
Vem ? Han gick till Birgers konditori för att spana in den nya expediten, som de andra talat så högt om.
Järnagatan stupade rakt ut här, bakom den tegelgula Mariekällskolan vidtog skogarna och Sörmland.
Uppbrottet kunde börja här, som ett gatlopp mot det okända, gärna med Jättens vattenstråle stänkande och påhetsande i ryggen.
Om han bara hade någonstans att ta vägen ... Konditoriet hade bytt dörrklocka, en ny liten spröd plingare med dämpande rosa mjukpapper runt kläppen, förkunnade försynt nyordningens intåg.
Han harklade sig högt och såg att det ryckte i svängdörren till bageriet.
Flickan kom ut med stora målade ögonfransar och en skylt över det vänstra bröstet definierade henne : Rose-Marie Lundberg.
--- Jo, jag undrar om ni har nån servering här ... Han såg upp och hennes blick var fortfarande lika fast.
--- ... jag menar, det finns ju bara ett bord och två stolar ... Det räcker väl inte så långt ? Ja, om det blir rusning, liksom ... Han pekade med en slängig gest och höll ännu ögonen mot golvet.
Det liknade grynkorv, en grå stenbotten full av vita prickar.
--- Nej, dom är bara till för kunder ... Såna som inte orkar stå.
--- Så ... Jag kan sitta här då ? --- Ja, ska ni inte ha nåt då ... --- Jag tänkte bara sitta och titta på den vackra expediten ... Äntligen vågade han lyfta blicken och hålla den stadig på henne.
Den slog läger någonstans under ögonen, vid det sensuella överläppsvecket vid näsan.
Därifrån utgick spejare mot andra delar, de rundade axlarna och överkroppens uttöjda rockknappar, som skvallrade om vad som fanns under.
Expeditionen mot norr tog sig fram genom det svarta hårsvallet och fäste en triumfflagga i hjässans mittbena.
Bara elitsoldaterna nådde fram till den kokande ögonkällan.
--- Men ska ni inte ha nånting då ? --- Jo, får jag två potatisbakelser ... Han hade aldrig ätit dem tidigare.
Desto större anledning nu.
Han riktigt pressade in en i käften ute på trottoaren och hon stod i fönstret och såg på.
Så förde vinden med sig larmsignalen bortifrån brandstationen och han störtade iväg medan den andra bakelsen smackade i rännstenen.
Ännu i Jättens baksäte hade han kvar den mockasura gräddsmaken i gommen och Birger Strömbergs inkrökta viskande gjorde det bara etter värre.
Naturligtvis kommenderade Allan upp honom i huset, det gick ett sus genom församlingen när de tre utvalda satte på sig syrgasapparaterna.
Den stora grå plåtlådan blev en ryggsäck som andades och slangarna gav ifrån sig ett väsande ljud när han drog in luften.
Genom de runda kikhålen kunde han se en pojke släpas in i grannhuset av sin mamma.
Han fäktade vilt och motspänstigt, men tvingades ge sig till slut.
En dunk från Allan i ryggen och så drog de iväg.
Som tre erövrare från en främmande planet kutade de uppför i den trånga vindlande brandtrappan.
Röken stod tät på sjätte våningens farstuplan och ännu mer grå dimma sipprade ut genom Ahlerbratts dörr.
De slog med lie genom tjockan och gick loss med sina yxor på trävirket.
De högg sig in i ett hem.
Allt takljus hade förstås gått ut, när något kom i hans väg slog Bosse vilt omkring sig och han kunde höra hur glas krossades mot golvet.
Så kastade någon upp dörren till barnkammaren.
På den plaskvåta mattan flöt kläder och leksaker omkring.
" Torkan " hade just klivit över fönsterkarmen och stod nu och försökte vräka ut den pyrande barnsängen.
--- Nu är det begränsat, bubblade han djupt inne i sin spökmask.
Nionde klass hade startat så försiktigt.
Varje dag fick Johan nya böcker med styva pärmar eller häften med knakande oöppnade ryggar.
I år skulle han försöka plasta in dem själv, men Elsa hade lovat att hjälpa till om han nu inte klarade av det.
Tisdagens första lektion var geografi och full av förväntan hade han kommit till skolan redan en kvart innan det ringde in.
Han ställde sig mitt bland stolarna i stora hallen och såg upp mot klassrumsdörren på övre läktaren, bredvid teckningssalen.
Där fanns säkert materialrum fulla av kartor och planscher, att de skulle få den tråkiga biologilärarinnan från sjuan gjorde ingenting, nu fick han äntligen gripa tag i sitt favoritämne.
--- Du får nog ta och flytta på dej ... Han hade inte ens upptäckt den väldige vaktmästaren i sin grå jacka, som gick med en tralla och staplade stolar i varandra.
De skulle föras bort till gallerier och prång tills det var dags att möblera om för kvällens mannekänguppvisning.
--- Gå bort säger jag!
--- Ja, jag ska ... Skulle det bli som förra året ? Och klockan ringde och klass 8:22 ställde sig på led utanför rum 226.
Vad var det för kurs egentligen ? Klasskamraterna på de första bänkarna bläddrade försiktigt igenom glanspappersboken, de längre bak vräkte uttråkade ned den i sina väskor.
Vad skulle de läsa ? Ingenstans några kartor eller stadsbilder, invånareantal och ytkvadrat.
Bara teckningar på berg, som styckats sönder och liknade dagobertare med alla sina blottade avlagringsskikt.
Han ville se vad som fanns uppe på berget, men tecknaren hade bara satt dit en meningslös gran.
--- Fram till november ska vi läsa geologi och bergarter, viskade den vettskrämda lärarinnan.
--- Ha-ha-ha, hördes en grov röst från bakre delen av rummet.
Johan fick hålla igen, han ville stämma in i hångarvet.
Men gråtklumpen fastnade i halsen, han kunde inte göra bort sig ... Han behövde nog någon att prata med i alla fall.
Alla böckerna han läste förde honom inte närmare verkligheten, snarare tvärtom.
I bänkparet snett bredvid satt Marianne och plitade dit sitt namn på skolbokens försättsblad.
Nu när hon var böjd såg han tydligt hennes profil, högerarmen höll pärmen på plats, men när skrivarmen rörde sig darrade hela överkroppen lätt.
Hon hade en vit jumper med hög krage på och när hon skrivit färdigt blev hela konturen skarp.
Det ljusa håret som föll nytvättat över axlarna, den gäckande skrattgropen i kinden och brösten som var klassens största.
Nu räckte hon upp handen och märkte hans blickar, han såg på fröken och hon nickade mot Marianne.
--- Fröken, får vi göra anteckningar i böckerna ... Hycklare, tänkte pojkarna längst bak.
Nu passar det bra att vara klassens ljus, men när du hoppar omkring i din åtsittande gymnastikdräkt vill du trycka in stearinljuset någon annanstans.
--- Ja, ni behöver ju inte kludda ... --- Fröken, vad menas med kludda ? frågade Johnny skälmskt.
Är det detsamma som att kladda ... --- Det skulle man kunna säga ... De kvävda skratten från ryggarna som vickade mot väggen ... Dem skulle Johan inte kunna prata med.
Det var sista året de gick i samma klass, sen skulle arbetarbarnen skingras till praktiska och halvteoretiska linjer.
Nästa år --- i år --- var han ensam med ingenjörernas och direktörernas avkommor.
Han kände sig rädd och vilsekommen vid blotta tanken, kanske såg man honom som en förrädare.
Hela dagen gick han och kände sig iakttagen, kunde inte släppa loss i samtal ens med de närmaste vännerna.
Och när engelskläraren förhörde sig om elevernas sommaräventyr fick han tunghäfta.
Marianne hade berättat om sin språkresa till Brighton med ett omsorgsfullt inövat uttal och giriga blickar runt de avundsjuka åhörarna.
--- I haven't done anything, sa Johan och reste knappt huvudet ur armbågskorgen.
--- You haven't ? sa läraren med professionell förvåning.
Try to remember, you must have something interesting to tell us ... Think a while, while I ask the others.
Anne-Christine, what have you done this summer ? Och Anne-Christine lade ut texten om sin moster i Närke och hennes förtrollande hallon --- " raspberries ", det hade hon slagit upp!
Magistern blev mäkta imponerad och Johan räddades bara av klockan.
--- The rest of you will tell tomorrow!
En sömnlös natt skulle ligga framför honom igen.
Han skulle sitta och leta i Birgers gamla lexikon, nu var han ju ensam i det lilla rummet.
Men inga ord skulle stämma.
Han fick inte använda för svåra glosor, såna som inte rullat in i familjen Parkers liv, " you should tell it by heart " ... Men det spelade ingen roll, när alla tittade på honom kunde han ändå inte få ut dem, svåra eller lätta.
På hemvägen gick han över Gröna gatan bara för att få följa Marianne och Lisbeth på avstånd.
Om han kunde, skulle han frankt gå fram och bjuda henne på bio.
Han visste att andra hade gjort det.
Han kunde lämna ett skriftligt meddelande till henne på morgonen och innan skoldagen var slut ville han ha besked ... Tänk om hon sen bara rev brevet och flatgarvade honom i synen.
Nej, då skulle han inte resa sig ... Och dessutom var de ju betygskonkurrenter!
På omvägar hade han hört att hon fick sex femmor i våras, mot hans egna fem.
Men det var förstås teckningen ... Hon kunde rita också, den ... Nu vände hon sig om ... Hon kände sig kanske iakttagen.
Han vek kvickt ned på Wibeliusgatan och började springa i backen.
Inte en sekund vågade han spana över axeln och när han andfådd nådde brandstationens gröna grindar var hon givetvis försvunnen.
Inne på gården rådde full uppståndelse, alla garageportar stod öppna och Ettan gjordes redo för avfärd.
Granström, Olles pappa, lättade på dörren och kikade ut när han skulle backa fordonet.
--- Var är det ..., frågade Johan oroligt.
--- Brunnsäng ..., svarade den buttre Granström.
I köksfönstret syntes ingen Elsa, men hon var säkert där någonstans och väntade på honom.
Då skulle han fastna och skyddas, hennes ängslan skulle inte låta honom gå.
Han övervägde snabbt möjligheterna, kastade så skolväskan mot det stora vita elementet innanför farstuporten och hoppade upp på sin cykel ... Han bläddrade genom stadens centrum, nu var det bara ett irritationsmoment som avskilde honom från elden.
Marianne kom plötsligt ut ur Ulla-magasinet med sin mamma, det klack till i honom ett kort ögonblick, men pedalerna tvinnade vidare av sig själva.
Västra Kanalgatan och den branta backen upp på klaffbron, den smarta genvägen, som bara kännaren visste om.
Han orienterade sig tafatt i Brunnsäng, gick runt i centrum och sökte efter en eld.
Men det enda som lyste honom i ögonen var marschallerna i sina kaffeburkar på marken utanför damfriseringen.
Det var extrapris på ondulering idag.
--- Vilken enorm stråle alltså ..., sa plötsligt en pojke i hans egen ålder till sin kamrat, då de kom ut från tobaksaffären.
--- Vadå ? kunde han inte avhålla sig från att säga.
--- Sss, insnöad va, har du inte sett brasan ... --- Nej, var är den ... --- Borta i tian förstås ... Han slängde sig över sadeln igen och körde så det värkte i pungen.
Han kom fram lagom för att se Jätten svänga ut på Birkavägen.
--- Johan, vad gör du här ?!
hojtade plötsligt Allan genom en nedvevad ruta.
--- Det brann visst ... --- Du kom för sent, fyllde Bosse Nilsson i.
Det är under kontroll ... Bara eftersläckning bara ... Föraren, som han inte kunde se, blev nu otålig och stampade fram vilda gasrusningar.
Han vek upp på trottoaren och bilen rullade bort bakom Brunnsängs centrum.
Bodil Dahlbäck reste sig från fönsterbrädet.
Armbågsknölarna ömmade och var flammigt röda.
Nu skulle hon inte sitta här längre.
Allt var över.
Hon hade uppsökt varje ansikte under hjälmarna nere på asfaltsstigarna, men inget var Caesars.
De som kom i den nya brandbilen var idel obekanta.
Hon gick ut i köket och kände på pannan, kaffet som hon kokat för honom hade svalnat och när hon hällde ut det i slasken fylldes gallret med ett berg av sump.
Det var slut nu.
Hon skulle bryta upp.
I morgon började fortbildningskursen.
4 Dagen därpå var Allan fri.
Han var alltså ledig från arbetet, någon annan frihet kunde han inte märka, hur mycket han än kände efter.
Hela natten hade han försökt ringa Caesar, kunde till slut inte hålla det hemligt för Elsa och av misstag hade Johan råkat snappa upp deras tystlåtna kökssamtal, då han smög ut efter ett glas vatten.
Tidigt på morgonen kontaktade han Morgan Andersson, låssmeden, och förklarade kortfattat situationen.
Strax innan Elsa väckte Johan gav han sig av iväg till nyckelverkstaden uppe på Höglandsvägen.
Källarfönstrets sparsamma skyltning bestod av ett sjutillhållarlås och en gammal gulnad affisch från kriget, som varnade för listiga inbrottstjuvar och anbefallde Lås-Morgans reglar.
Dörren till butiken avslöjade genast om någon försökte bryta sig in.
Den knakade i fogarna, som om flera års köldknäppar töjt ut den och en automatisk summerton började surra så snart en liten dosa släppte kontakten med en kläpp på listen.
Till och med i det tunga rökgrå draperiet kunde man se små hål, som inte kommit dit av en slump.
Stora skåp fulla av alla sorters nycklar täckte väggarna, på pallen vid den lilla slipmaskinen låg ett par igendammade skyddsglasögon och under den gamla svarta kassaapparaten i glasmontern syntes hyllor fulla med hänglås i alla storlekar.
De minsta liknade femöringar och de kraftigaste var stora som tefat.
De måste väga minst ett kilo och ha nycklar som gafflar.
Inifrån verkstaden trängde melodiradiomusik ut, som inte upphörde då Morgan kastade draperiet åt sidan.
--- Tjänare, Norran!
sa han hjärtligt och sträckte ut sin ständigt oljefläckade hand över disken.
Hur är läget ... ? --- Ja, du hörde ju i telefon ... --- Det var förbannat ruskigt, hör du ... --- Ja, vi vet ju ingenting än ... Morgan halade upp en stor näsduk ur byxfickan.
Den begravde hela hans ansikte och då blicken kom tillbaka verkade den nästan utmattad av snytningen.
--- Det är väl nåt skit som går, det här ... Jo, men Caesar Lund sa du ... Det är en bra grabb.
--- Ja, jag är väl den förste att skriva under på det ... --- Och så har han inte hört av sej på två dar, säger du ... --- Han skulle ju ha jobbat igår, men inte ett knäpp hörde vi från en ... --- Å Fan!
Då måste det ha hänt nåt ... Ja, jag känner honom ju ganska bra, vet du, och nog Fan är det en kille som man kan lita på ... --- Du vet, han har nästan aldrig varit sjuk ... --- Spänstig och sportig, va ... --- Han har aldrig varit den som maskat ... --- Det är rejäla tag i den grabben på nåt sätt ... --- Ska vi ta och åka ut till Viksängen då ... Han dök bakom draperiet igen och Allan kunde höra hur han bytte om och slamrade med verktyg.
På väggen över verkstadsdörren hängde ett fotografi av Sportklubbens ishockeylag från 1947, med autografer och allt, de välbekanta ansiktena såg ned på kunderna : Brand-Johan, Epa, Bigge Nilsson, Knoten, Svenne Thunman.
Han tyckte plötsligt att deras röster ekade i den lilla butiken, han hade korsat sina ord med deras så många gånger och det sista Brand-Johan sa till honom ... --- Ja, nu är jag klar, sa plötsligt Morgan och rev bryskt undan förhänget.
--- Du, det gick sönder där uppe ... --- Ä, vad Fan gör det, jag ska väl ändå sluta snart ... --- Ska du ? --- Jo, men jösses, jag är ju född 01 ... Kan väl inte hålla på hur länge som helst ... Det finns ju inte en djävel som hittar hit upp!
--- Grabbarna då ? --- Nisse har ju en bra plats på Vabis och Rune bor i Stockholm.
Vi får ju se vad det blir med Nisses grabb, han är tio år, en djäkla fin liten kille, ser du ... Först uppe på fast mark lade han märke till att Morgan haltade lätt.
Och samtidigt såg han hur låssmeden försökte dölja det genom att gå mycket långsamt.
Han sa ingenting.
Med en kraftig suck sjönk Morgan ned i bilsitsen.
Han bar en grön overall med klubbmärket fastsytt på bröstfickan och mellan de oputsade bruna kängorna klämde han fast sin stora buckliga verktygslåda.
--- Du kan stoppa in den där bak ... --- Nej.
Det känns som om nån skulle ta den då ... --- Skitsnack ... Vem skulle kunna ta den ? Jag kan låsa bakluckan om du vill ... --- Du, Norran, jag vill bara ha den här ... Det känns säkrare ... --- Okey, det är ju ditt problem.
Under resan stod det tydligt för honom att han satt och höll igen.
Frågor och svar, kanske ingenting behövdes.
Först vid vägkorset nere vid Bibelinstitutet öppnade Morgan munnen.
--- Han har varit kund hos mej ibland ... --- Vem då ? Caesar ... --- Ja, när han bodde uppe på Grusåsen för några år sen, då ville han ha ett extra lås och en säkerhetskedja ... Jaså, han bor här nu, tänk det visste jag inte ... --- Men vad skulle han med den till ? Hade han haft inbrott ... --- Han trodde han skulle få det, sa han ... Han hade så mycket värdefulla böcker, sa han ... --- Ja, han var djup, Caesar ... Varför sa han " var " ? Namnet stod ju fortfarande kvar på dörren och han väntade in i det längsta då den fjärde signalen gått fram.
--- Ska vi sätta igång då ? frågade Morgan och ställde sin verktygslåda på farstugolvet.
--- Du behöver väl inte slamra så ... --- Äsch, det här är väl inget brottsligt.
Då Allan såg sig omkring upptäckte han en dörr som gläntades svagt.
Där bodde kvinnan som han talat med igår.
Strax klickade den igen och ljuset i det lilla titthålet slocknade.
--- Se där, sa Morgan och drog ut ett underligt redskap ur brevinkastet.
Det var som en korsning mellan en kupad skiftnyckel och en kofot.
--- Inte illa ... --- Snabbt kirrat!
Dörren gick inåt och skrapade mot papper på golvet.
Överst låg en glättad prislista från ICA-butiken med aggressivt röda bokstäver och dämpande blå siffror.
--- Ja, han verkar då inte vara hemma, konstaterade Morgan försynt och kastade ned sitt specialverktyg i den klingande plåtlådan.
--- Nej, mumlade Allan och bläddrade i brevhögen mot magen.
--- Inte Fan ska du väl läsa posten hans, Norran ... Ja, tänk om han bara är försenad nånstans ... --- Caesar ..., började Allan bestämt och taktfast, men svalde resten av meningen ... Nej du, Caesar skulle ringa om det var nåt ... --- Jo, det skulle han kanske.
Tidningar och reklam slängde han planlöst på golvet.
Då Morgan tänt takljuset ställde han sig och höll upp ett vitt kuvert mot glödlampan.
--- Nåt spännande ... ? --- Jag vet inte ... --- Rena rama Perry Mason, va ... ? --- Det är avstämplat i Eksjö ... --- Ja, är han inte smålänning då, Caesar ... --- Jo ... Han ... var visst det.
--- Du ska väl inte öppna det ? --- Tja, vad ska man göra då ... --- Jo, men tänk om han kommer tillbaks då ... Vad gör du då, va ? Ja, först ber du mej hjälpa dej in i lägenheten och sen öppnar du hans post ... --- Jag är orolig, fattar du väl ... --- Det är klart att man blir orolig, men kom sen inte och säg nåt ... Ja, det här får du ta på ditt eget ansvar ... Om han kommer tillbaks och så där ... --- Om han kommer tillbaks, ja ... --- Du tror inte det då ? ... De fortsatte in i våningen och han höll hårt det oöppnade kuvertet i nypan.
Var han kanske rädd att Morgan skulle ta det ? Allt verkade vara i sin ordning.
Städat och rent i vardagsrummet, långa jämna bokrader, utslätat överkast och halvslutna persienner i sängkammaren, bara några torra tallrikar i diskstället och en flaska rosévin bland frysförpackningarna i kylskåpet.
--- Jaså du, Norran, han går på fyllan, Caesar ... --- Han kanske sparat det till nån ... --- Han polar med nåt fruntimmer på Domus ... --- Har du sett henne ? --- Jo, dom tittade förbi en gång.
Ja, det är väl några månader sen nu ... Kom in där i källar'n och hon ville ha nåt nytt lås i lägenheten, ute i Brunnsäng var det visst ... Men, du vet, det var nyckeln det var fel på.
Ja visst, taggarna var så blankslitna att dom nästan gled ut ur hålet ... Va ... ? Så jag gjorde en ny nyckel åt henne i stället, det blev ju mycket billigare ... Han var så uppåt så, presenterade henne som fästmö och allt, Bojan eller nåt sånt hette hon visst ... --- Hur var hon då ? --- Tja, det är väl inte en sån där böna man minns, precis ... Ganska liten och inte så mycket för världen ... Så verkade hon lite butter också, förnäm på nåt sätt, liksom ... Allan hade vänt honom ryggen nu och lyfte febrilt på tallrikarna i väggskåpet.
Men ingenting fanns klämt emellan, till och med det storrutiga hyllpappret låg absolut plant och orörligt.
--- Ta den!
--- Vilken då ? ..., undrade Morgan och bligade oförstående.
--- Vi öppnar vinflaskan ... --- Ja, jag säger då det!
Det är inget dåligt hemfridsbrott precis ... Och så här står jag som en passiv åskådare.
--- Ta den!
Vi behöver bägge två.
--- Om du bjuder så ... Jag har aldrig varit nödbedd, det vet du ju ... Och jag kommer ihåg under kriget, du var väl bara grabben då ... Men jösses!
... --- Vad är det du tänker på ? --- Äh, minns du inte ... Vi åkte till Horns brygga.
Ja, det var Ekensbergskillarna och du och Kalle Pligg och Gösta med benet, kommer du ihåg honom ... --- Ja, för Fan!
--- Ja, det var en rolig prick det ... Han tog ju slut förtidigt.
Var du ute på sanatoriet nån gång ? --- Jag minns inte ... Han kunde inte koncentrera sig längre.
Morgans långa monolog avbröts endast då och då av att glaset fylldes på.
Själv smuttade han bara och läste igenom brevet.
Någon som hette Svea hade fått arbete i Stockholm och ville träffa Caesar.
Hon bad om ursäkt och kramades.
--- Nu sitter du och läser i alla fall ... Va, Norran, kommer du ihåg Calle Aber ? Nej, du var väl så ung ... --- Jag kommer ihåg, svarade han utdraget och tömde sitt glas.
Han såg nu hur Morgan gäspade och hörde en knakande mök sprattla i trävirket.
--- Ja, usch, det är mycket här i världen ... Men alla färgstarka kisar försvinner ... Det är bara du och jag kvar, va ? Han kunde inte känna sig färgstark nu.
Egentligen var det som om allt bleknade för honom.
--- Morgan, tänk efter nu ... Var tror du Caesar kan vara ? --- Alla färgstarka killar, säger jag, alla, ta mej Fan ... --- Vad kan han ha tagit sej för ?!
--- Nej, det var allt skillnad när gamla station fanns, vid torget, när ni hade den här medicinbollen ... Buckla på varann, bara ... --- Morgan!
Hör för Fan vad jag säger!
--- Ryt inte åt mej, Norran!
Vad skulle farsan din säga ... Om du ryter till mej, va ... Nej, det gör man inte ... --- Fan, du är ju full ... --- Låt mej vara det då!
Men det är inte jag som går in i lägenheter och stjäl andras vin inte ... Tja ... Man slår upp och jag dricker upp ... Svårare är det inte.
Allan reste sig och gick runt i cirklar på golvet ... --- Nej, man tar seden dit man kommer ..., muttrade Morgan allt sömnigare.
Va ? Hör du det ... Man tar med sej säden dit man kommer och sen knuffar man på bönan ... Va ? Ha-ha-ha ... ... Telefonen!
Plötsligt kom han att tänka på den.
Kanske kunde ledtrådarna finnas där.
Och mycket riktigt : en plastdosa med tangenter för varje bokstav stod bredvid apparaten på det lilla bordet i hallen.
Han tryckte på L och locket kastades upp.
Där stod TV-idolen Rikke med nummer till både arbetsplats och hem.
Klockan var snart tio, han borde vara i radiohuset nu.
Två minuter efter växelns koppling svarade den eftersökte.
--- Lund.
--- Ja, goddag, mitt namn är brandmästare Allan Strömberg ... --- Goddag-goddag.
Vad kan jag stå till tjänst med ? --- Det gäller er bror, Caesar ... --- Jaha ja, ni är ju i samma bransch, den eldiga, hö-hö ... Allan hejdade sig ett ögonblick, men rösten i andra ändan fortsatte.
--- Och nu vill ni att jag ska underblåsa på nåt sätt ... Så låga skämt sysslar jag inte med, ha-ha-ha ... --- Mycket lustigt ... --- Ja, inte sant ? Jag har fått det av min sekreterare, faktiskt.
Kvinnor kan vara riktigt listiga ibland ... --- Jo, det är nog så.
--- Förresten, det vet väl vi karlar ... Brandmästarn har väl själv blivit berörd av kvinnlig fägring, va ... --- Jo, men om vi skulle ta och komma till saken ... --- Ja, jag är eld och lågor ... Ni får ursäkta om jag är lite okoncentrerad.
Vi sitter här och spånar till ett nytt underhållningsprogram.
Öppna famnen ... Ja, har ni några idéer ? --- Kanske inte just nu!
--- Ja, det ska ju gå hela hösten, så ni har ju chansen ändå att få vara med ... Vi vill ju vara hela folkets TV.
--- Det är så att er bror har försvunnit ... --- Ja, han är lite underlig, Caesar, det är inte så mycket att fästa sej vid ... --- Han har inte ringt till sin arbetsplats ... --- Ja, nåt privatliv ska han väl ha, stackar'n ... --- Vi tror att det kan ha hänt en olycka ... --- Ni säger väl att han har gått upp i rök ? --- Säg det då!
Kan ni inte vara allvarlig en liten stund ? Rikkes tunga andhämtning avstannade och när han återkom var det med en helt annan röst.
Så olik, att Allan en stund trodde han talade med en ny person.
--- Men det är ju förfärligt!
--- Ja, nu ska vi väl inte tro nånting innan vi har bevis ... --- Nej, det är sant.
--- När träffade ni honom sist ? --- Det var en vecka sen i lördags, han var hemma hos oss och hälsade på ... --- Märkte ni nåt speciellt då ... --- Ja, speciellt och speciellt ... Han verkade väldigt nervös och var inte alls mottaglig för skämt, som folk är mest ... --- Är dom det ? --- Vadå ? --- Det ni sa nyss ... Är folk mest mottagliga för skämt ? --- Å jo ... Det kan jag bevisa för brandmästarn, det har vi tittarsiffror på ... --- Dom kan jag titta på en annan gång.
Men har inte Caesar hört av sej efteråt ? --- Nej, jag försökte ringa till honom.
Frugan tyckte väl att jag varit lite för retsam mot honom och ... Ja, ni vet hur fruntimmer är, ängsliga och sjåpiga ... --- Ja, kanske det.
Men sa han nånting speciellt ? Ja, nåt som tydde på att han var deprimerad eller nere ... --- Hela hans stil, va ... Ja, jag är ju van vid att han är lite underlig, som jag sa, men nåt speciellt ... Ja, inget som jag kan komma på just nu i alla fall.
--- Var tror ni han kan vara då ? --- Ja, det här låter ju otäckt ... Jag vet inte faktiskt ... Vi har kanske inte umgåtts så mycket som vi borde.
--- Inga släktingar ? --- Nja, vi har ju min gamle far nere i Småland ... Ja, ni vet hur gamla gubbar är, han lever i sin värld ... Och sen har vi vår andra brorsa, Aron, och det är en djävla gaphals ... --- Jaså ? --- Ja, han är kommunist och allt, jag vet inte vad ... En sån där som klagar på allt och inte kan se det positiva i livet.
--- Caesar då ? --- Ja, vad är det med honom ... --- Kan han se det positiva i livet ? --- Oj, det var också en fråga ... Ja, för min personliga del tycker jag väl att han grubblar för mycket ... Nu vet jag inte hur pass väl ni känner varandra ... --- Ganska bra.
--- Det var ju roligt att höra att han har släppt nån in på livet i alla fall!
Annars har jag väl uppfattat honom som en enstöring ... I tystnaden som uppstod kunde Allan tydligt höra Morgans snarkningar ute i köket.
--- Ni tar det lugnt på brandstationen ... --- Nej ... Ja, jag ringer från annat håll ... --- Se där!
... Ja, jag är verkligen ledsen, men jag kan nog inte hjälpa er ... --- Nej, kanske inte.
Tack i alla fall ... --- Det var så lite så ... Rikke lade på och han gick ut till Morgan igen.
Låssmedens köttiga ansikte pressades mot bordsskivan och han sov med öppen mun, tungan stack fram som en upphängd rödspätta över de nedre framtänderna.
Han liknade ett litet barn, som gått till lunchsömn efter en stojig förmiddag i lekparken.
Då han försökte skaka honom vaken gled huvudet endast några centimeter på underlaget och munnen vreds sned.
Det gjorde bara snarkningarna ännu mer skärande och höga.
Plötsligt ringde telefonen och han rusade ut i hallen för att svara.
--- Hallå!
!!
--- Ja, förlåt, jag har visst kommit fel ... --- Nej nej, det här är hos Caesar Lund ... --- Just!
Det är honom jag söker ... --- Han är inte hemma ... --- Nehä, vem är det jag pratar med då då ? --- Jag heter Allan Strömberg och är arbetskamrat till honom ... --- Tjänare, det är hans brorsa här ... --- Aron ? --- Precis.
Hur kunde du veta det ... Tack för senast, förresten ... --- Äh, det var inget ... Jag skulle just ringa dej.
--- Jaså ... Har det hänt nåt då ? --- Ja, vi är nog rädda för det ... --- Är han på sjukhus eller ... --- Nej, vi har ringt till alla i närheten.
--- Vad Fan säger du ? Är han försvunnen ? --- Det verkar inte bättre, faktiskt ... --- Gud vad orolig jag blir.
--- Du har ingen aning om var han kan vara ? --- Nej nej, inte ett dyft, alltså ... --- Har ni bra kontakt med varann ? --- Jaa ... Ja, på sätt och vis är den nog ganska bra.
Man får bara så djävla sällan tid att träffas, va ... --- Jobbar du i hamnen ? --- Stämmer!
Det är högsäsong nu, vet du ... Stora båtdjävlar varenda dag, ta mej Fan!
--- Ja, jag förstår.
Det är likadant här i Södertälje.
--- Jag kan tänka mej det ... --- Men du, Caesar nu, du har alltså ingen aning om var han kan hålla hus ? --- Nej, jag tänkte bara ringa och snacka me'n.
Jag har tjänat djävligt bra i augusti, så jag tänkte bjuda upp en på middag ... --- Du känner inte nån som heter Svea ? --- Svea ... Svea ... Det var nåt tjack han har snackat om.
Hon hade ett sånt där högtidligt namn ... Ja, vad är det med henne ? --- Han har fått ett brev från henne här och hon säger att hon ska flytta till Stockholm ... --- Han kanske har åkt och mött'na på vägen ... --- Det är konstigt, han borde väl ha meddelat sej nånstans i alla fall ... Och hon skulle inte flytta hit förrän i oktober.
--- Jag får väl åka ner till Södertälje ... --- Jaaa, vi vet inte var vi ska börja ens ... --- Får spana efter en på nåt sätt ... --- Jag ringde till Rikke också.
--- Den Fan!
Han vet ingenting.
--- Nej, men hur kunde du veta det ? --- Han tillhör en annan klass än vi gör, va ... Överklass, va ... Uppkomlingar och högermän ... Ja, det är hans folk, det ... --- Jo jo, det är kanske riktigt ... --- Visst Fan är det det!
--- Men om du tänker komma hit ... Hur ska vi börja ? Ska vi efterlysa honom ? Nu hörde han hur Aron hade gråten i halsen och det knastrade från den ostadiga luren i andra ändan av linjen.
--- Jag ska hitta honom!
Jag ska det, va ...!
--- Jo, men om du inte vet var du ska börja ... --- Jag ska vara med och hitta honom i alla fall ... Plötsligt vrålade Morgan utifrån köket.
Ett glas klirrade i golvet och han började ondgöra sig över sin huvudvärk.
--- Norran!
Vad Fan håller du på och bråkar om ?!
Skrik inte så där, hederligt folk måste sova!
--- Så du tror han är ..., stammade Allan med handflatan kupad runt mikrofonen.
--- För mej är han aldrig ... Död.
5 Södertälje 4 september 1965 Kära Marianne!
Igår fyllde Kolle sex år.
Kolle är en svart korthårig tax, som jag tycker så mycket om och brukar få gå ut med nästan när jag vill.
Du kanske har sett oss på stan nån gång.
Han tillhör familjen Persson, våra grannar.
Tänk vad mycket roligt vi har haft med honom!
En gång klädde vi ut honom till student och drog honom i en lövad kärra.
Och en annan gång bäddade jag och en annan kille ner honom i Ullas ( det är Perssons dotter ) dockvagn och knöt en liten huva under hakan på honom.
Och han låg där och liknade Stora stygga Vargen i Rödluvans mormors säng, de små tassarna vilade på täcket och sen gäspade han så det såg jätteroligt ut.
I alla fall.
Jag hade köpt sex prinskorvar och en liten gummiboll till honom och sen gick vi upp här på baksidan på brandstationen och han skulle apportera.
Jag behövde bara göra en liten kaströrelse i luften och sen började han springa.
När det inte kom nån boll bromsade han bara in på grusgången och såg snopen ut.
Det kanske inte var snällt mot honom, förresten.
Ibland känner jag att jag skulle vilja ha en hund.
Man kan ha en massa kul med hundar, tycker du inte det ? Har du nån själv förresten ? Kan du inte ta med den till plugget i så fall nån gång ? Det skulle vara kul att se hur " Wyman " reagerar på den.
Annars är jag nog ingen stor djurvän.
Katter, till exempel, dom är jag jätteskraj för.
Jag tycker dom verkar så himla lömska på något sätt.
Jag skulle nog inte våga somna ensam med en katt tassande omkring bland möblerna.
Det skulle vara dödsläskigt.
Vi hade en kanariefågel en gång för länge sen.
Den var så tam att vi kunde låta den flyga ut ett tag varje dag på sommaren.
Tänk dig, den kom alltid tillbaka, men så en gång gjorde den inte det.
Min mamma blev hemskt ledsen och vi trodde nog att den blev uppäten av en rovfågel.
Det låter väl ganska hemskt ? Har ni något husdjur ? Du kan väl berätta någon gång ? Ja, det var väl inte hund och katt jag skulle prata om egentligen.
Nu är det lördag och du får kanske det här brevet på måndag.
Jag har just lyssnat på Tio-i-topp och bandat dom låtar som jag inte har.
Min mamma håller på och lagar mat ute i köket.
Vi ska få köttfärs-i-ugn tror jag.
Det är en av mina favoriträtter.
Pappa ligger i vardagsrummet på soffan och sover.
Det är ganska fint väder idag och jag har varit ute och cyklat på förmiddan.
Du har ju aldrig varit i mitt rum, så du kanske vill att jag ska beskriva det ? Nu sitter jag vid skrivbordet, som står inne i ett hörn med en massa bokhyllor omkring sig.
Jag har ganska många böcker, men det är framför allt min brorsas.
Han pluggar till gymnastikdirektör, men jag som är så dålig i gympa får väl ta och bli något annat.
Sen har jag min säng med ett lågt soffbord framför och sen på kortsidan vid skorstensstocken står ett stort vitt skåp, där vi har finservis och en massa smågrejor.
Jag tycker det är ganska jobbigt att skriva brev.
Uno har också bandspelare och vi brukar bandbrevväxla ibland.
Det är faktiskt ganska kul att höra på.
Man kan ju prata och berätta lite grand om vad man har för sig och sen spela in plattor man gillar eller läsa in nåt bra, som man har upptäckt i en bok.
Ja, det finns massor med grejor man kan göra!
Nu hör jag att mamma kommer i hallen.
Maten kanske är färdig.
Okey, jag fortsätter sen!
Nu har vi käkat.
Det var köttfärs-i-ugn som jag trodde.
Och sen fick vi nougatglass till efterrätt.
Det var jättegott, som du säkert förstår!
Och medans jag satt där och tuggade tänkte jag vidare på vad jag skulle skriva.
Mamma frågade vem jag höll på och skrev till, men jag skämtade och sa att det var ett beundrarbrev till Rolling Stones.
Ja, om du får det här brevet nån gång, om det nu blir färdigt, så undrar du säkert varför jag har skrivit det.
Vad ska jag svara på det ? Jag känner att jag vill ha någon att tala med.
Jag är ju ganska blyg och inte så bra på att prata, det är mycket enklare i skrift på nåt sätt.
Det har hänt en hel del den sista tiden, som jag måste skriva ner och då är det bättre att ha någon adressat.
För annars river jag bara sönder det.
Du skulle bara veta hur många papper och anteckningar jag har gjort mig av med i min dag.
Kollegieblock fulla med allt möjligt.
Teckningar, tabeller, dikter, topplistor ... Det skulle ju vara ganska kul att ha det kvar nu.
Men det finns saker som jag alltid sparar.
Man minns människor, såna som varit snälla och gjort starkt intryck på en.
Om jag vore skådespelare och var tvungen att gråta i nån scen behövde jag bara tänka på dom som har dött.
Det finns brandmän som har dött plötsligt bara, de kanske har tagit livet av sig.
Jag har sparat några dödsannonser.
När Brand-Johan, som var världens bäste ishockeymålvakt, dog var jag bara fem år, så då kunde jag inte läsa.
Men jag har varit på Länstidningen och hittat den gamla tidningen.
Nu vet jag var den finns, så man kan kanske gå dit och fotokopiera.
Sen var det en annan, som hette " Ugglan ".
Ja, han kallades för det i alla fall.
Han dog väl för en fyra --- fem år sen.
Jag minns en ganska otäck sak då.
Kommer du ihåg när Charlie Norman, Roffe Berg och Hasse Burman hade ett barnprogram i TV ? Hasse Burman kallades för " Dockan " och skulle väl vara den dumme i sällskapet.
Och Charlie Norman kallades för " Ugglan ".
Sen minns jag den där dagen då jag fick reda på att brandmannen " Ugglan " dött.
På kvällen skulle det nya programmet börja.
Och då fick man se Hasse Burman och Roffe Berg i rutan, de gick omkring i studion och letade efter något.
--- Var är Ugglan ? frågade Roffe Berg och såg bekymrad ut.
--- Han är död, sa min mamma automatiskt.
( Vi visste ju inte att det var Charlie Norman som var Ugglan.
) Och jag kommer ihåg att jag gick in och kastade mig på min säng och bara bölade.
När dödsannonsen trycktes i tidningen några dagar senare klippte jag ut den och stoppade den under min huvudkudde.
Mamma upptäckte den när hon skulle bädda och började grina hon också.
Nu har jag annonsen som bokmärke i Dostojevskijs " Brott och straff " ( den bästa bok jag läst ) och den har blivit alldeles fläckig av tårar.
Nu har det hänt igen.
En brandman, som hette Caesar Lund är död.
Han försvann från sitt hem för en vecka sen och han blev efterlyst, du kanske hörde det i radio.
Jag bandade det, så här sa dom : --- Brandmannen David Johannes Caesar Lund, född 1919, försvann i tisdags från sitt hem på Viksängsvägen i Södertälje.
Vid försvinnandet var han troligen iförd tjänsteuniform.
Lund har mellanblont gråsprängt hår och grå ögon.
Han är muskulöst byggd och över medellängd.
Han kör en röd Ford Cortina av 1960 års modell med registreringsnummer B 36880.
Han är deprimerad.
Upplysningar om den försvunne David Johannes Caesar Lund kan lämnas till brandkåren i Södertälje, telefon 0755/32570, polisen i Södertälje eller närmaste polismyndighet.
Hans bror, som heter Aron, ville inte ge upp : --- Personligt meddelande till David Johannes Caesar Lund från Södertälje, på resa någonstans i Sverige : Ring genast Aron!
Min pappa har varit alldeles förstörd hela veckan.
Han kände Caesar Lund ganska bra och när de ringde från oljehamnen åkte han dit.
Man hade dragit upp en kropp ur vattnet.
Det var Caesar.
Men pappa berättade när han kom hem att han knappt kunnat identifiera det blåsvullna ansiktet på bryggan.
Ja, nu har jag äntligen sagt det och du förstår kanske hur jag känner mig ? Det är många människor som dör, man vet så sällan varför.
Har du aldrig tänkt på hur din egen dödsannons ska se ut ? Jag ska i alla fall inte ha något kors.
Någon Gud kan man ju inte tro på.
Alla bra författare och stora politiker dör ju när de är alldeles för unga.
Och sen när man själv känner folk som dör.
Har nån av dina bekanta gjort det nån gång ? En gång sparade jag alla dödsannonser jag hittade.
Både i Stockholms-Tidningen, Aftonbladet och Länstidningen.
Jag gick till och med och köpte Dagens Nyheter, för där står det mest.
Jag stoppade in dom i en skokartong i garderoben och samlade dom som filmstjärnor nästan.
Men sen kom min mamma och undrade vad det var för dumheter och när jag var i skolan en dag kastade hon bort alltihop.
Då blev jag väldigt ledsen.
Jag tänker ofta på det.
Hur många är vi egentligen.
Jag tror ju varken på helvete eller paradis, men nånting måste det finnas.
Människor kan inte bara dö och suddas ut.
Dom finns kvar inom en.
Nu publiceras väl Caesar Lunds dödsannons på tisdag eller onsdag och då är jag kanske borta från skolan dan efter.
Jag cyklar nog ut till berget vid Saltskogsfjärden och sätter mig där uppe och tittar ut över Scania.
Det spelar ingen roll om " Wyman " eller nån annan kommer på att jag skolkar.
Det finns ju skolk som är giltigt också.
Det tycker jag i alla fall.
Man kanske inte ska bli ledsen när nån dör ? Det finns nog dom som säger att naturen har sin gång.
Och sen går dom till kyrkogården en gång i månaden och planterar sina blommor.
Tycker du att det behövs gravar egentligen ? Kan man inte bli spridd för vinden som aska i stället ? Då är man ju liksom med i livet i alla fall.
En askflaga kanske fastnar på en bilruta och reser med till Malmö, en annan flyger in i en fågelnäbb och en tredje blir uppkrattad av en trädgårdsarbetare.
Det där har jag tänkt på ganska mycket.
Jag vill nog bli författare när jag blir stor.
Det finns ju så himla mycket att skriva om.
Nu kanske jag inte kan precis, men en annan gång ... Jag skulle vilja skriva en roman om Caesar ( Lund, alltså ), berätta om en vanlig människas liv.
Men jag vet ju för lite om honom och det får absolut inte bli någon snyfthistoria.
Nej, det måste man tänka på om man ska bli författare.
Ingen ska få tysta mig i alla fall!
Man har ju lärt sig av misstagen, Franz Kafka var en tjeckisk författare som ville att alla hans papper skulle brännas.
Men när han dött, gav hans bästa vän ut tre romaner, som Kafka skrivit.
Dom är enormt fantastiska, " Processen ", " Slottet " och " Amerika " heter dom.
Dom måste du läsa nån gång.
Jag vill ju leva när jag ger ut mina böcker.
Om sen en massa dumma kulturknuttar inte hajar vad jag vill ha sagt och bara skriver om de stora kändisarna, så ger jag fan i det.
Dom har ju inte lidit på samma sätt som Caesar.
Först måste jag önska mig en skrivmaskin till julklapp, men det får jag aldrig.
Jag vill inte skriva några löjliga dikter, nej riktigt tjocka romaner ska det vara.
Jag vet bara inte riktigt hur man ska börja.
Vet du ? Hur ska jag få samma tunga sköna språk som Rudolf Värnlund ? Har du läst honom ? Jag gillar det där tunga.
Dostojevskij till exempel, han är skitbra!
Det viktiga är väl att man berättar sin egen historia.
Det man känner till och så.
Sånt kan väl inte vara ointressant ? Egentligen skulle jag vilja skriva nåt om alla brandmännen och om alla i klassen och göra en rysare där " Wyman " är skurken.
Det är så himla mycket man vill, men man måste ju börja nånstans.
Det är väl det som är det svåra, antar jag.
Man får ju inte göra det för lätt för sig.
Nu börjar det bli mörkt ute.
Klockan är redan kvart över sex.
Snart börjar TV:n och det ska bli skönt att koppla av också.
Det har varit jättekul att skriva det här brevet, hoppas du svarar nån gång.
Man skulle skriva fler brev egentligen, men man kommer sig inte för på nåt sätt.
Du kanske får många brev och tycker det här är tråkigt.
Riv sönder det då.
Men jag tänker på dig i alla fall.
Det finns många som tänker på dig.
Du har nog märkt hur mycket jag tittar på dig i skolan.
Jag tycker nog att du är sötast i klassen, faktiskt.
Och det säger jag inte bara för att smickra, jag menar det verkligen.
Du kan väl följa med mig på begravningen ? Nej, jag var ute och frågade pappa nu.
Han var verkligen ledsen må du tro.
Det är så att Caesar ska begravas i Småland, han är ju född där.
Tänk om vi hade pengar och kunde åka dit.
Jag skulle bjuda dig om jag hade råd.
Kan vi inte gå på bio nån gång i alla fall ? Hälsningar PS!
Snälla, visa inte det här för nån i klassen!
DS.
Han slöt dörren försiktigt efter sig, han hade svarat vresigt på Elsas förvånade frågor och störtade nu utför trapporna, så hon inte skulle hinna upp honom.
Cykeln stod lutad mot husväggen som vanligt, han kände efter i fickan och upptäckte att han glömt nyckeln uppe.
Det gjorde inget, han kunde gott gå, det fanns så mycket att se.
En bil kom insvängande genom grindarna.
Han såg genast att det var Totte Döskalle och ökade omärkligt stegen.
Totte smockade igen dörren och tände en cigarrett i skymningsljuset, innan han hoppade uppför cementtrappan mot mittporten.
Nybygget hotade Johan som en okänd skugga.
I den utökade bilhallen skulle Caesar Lund aldrig sätta sin fot.
Platserna markerades redan ut för de nya bilarna, det talades till och med om en räddningsbåt med inombordsmotor.
Naturligtvis skulle han åka i den.
Som han provåkt alla nya brandfordon.
Maskinerna kom till, det var bara människorna som föll ifrån.
Han skulle anpassa sig och se framåt.
Kunde han se framåt ? Var brevet han nervöst knycklade i jackfickan en port mot något nytt ? Det måste vara det, han kunde inte kliva tillbaka nu.
Portarna vid Trävarubolagets gröna lada stod uppkastade på vid gavel, någon arbetade med en cirkelsåg där inne och i det svaga ljuset kunde han se hur spån och flisor yrde.
Var det inte Caesar ? Han skymtade bara sågaren helt otydligt med en mörk skuggning över ansiktet.
Försiktigt stannade han upp och böjde huvudet närmare.
--- Vad fan glor du på, ungdjävel ? Ta och stick iväg bara ...!
Det var inte Caesar, ingen var Caesar.
Caesar skulle bara visa sig i hans drömmar nu.
Där skulle han bevaras och stanna som han sett honom den sista gången, en kväll i omklädningsrummet för någon vecka sen.
Han gick vidare nedför backen med järnräcket där hans lovikavantar frusit fast en vinter.
Han tyckte det var åratal sen.
Människor kom nerifrån stan i den tidiga höstnatten och borta vid Bristol lassade kvällens dansorkester ut sina instrument.
Alla ansikten han mötte såg frimodigt och utan baktankar in i hans blick, han kunde inte hålla sig tillbaka, utan log mot en medelålders kvinna.
Hennes drag fick då något försonat, något återupplivat, över sig.
--- Ska du inte ha mössa nu när det är så kallt, gosse lilla ... --- Neeej, man kan hålla värmen ändå ... Och han pressade samman kuvertet, det blev till mentometerknappen i Tio-i-topp.
--- Ja ja, gå inte barhuvad i vinter bara.
Han mindes tuffingen i plugget --- Hårdpro kallad --- som gått en hel smällkall vinter med froststänk i det mörklockiga håret bara för att spänna sig för brudarna.
Sen kom han tillbaka i april med toppluva neddragen långt in på kinderna.
--- Det är inget att skämmas för!
--- Nej, just det ... När hon sagt det gick hon vidare uppför backen, vände sig om och korsade Järnagatan vid Davidssons gränd uppe på krönet.
Själv fortsatte han ned till pressbyråkiosken vid centralen.
Ett tåg hade tydligen just kommit in.
Jäktade resenärer slöt rockslag och kragar tätare i halsen, de som hade mest bråttom skuffade till honom och dök in i hastigt uppkörda taxibilar.
Resten stannade upp och köpte kvällstidningar eller gick mot busshållplatserna vid Saltsjögatan med PUB-påsar i händerna.
Ensam mot strömmen kom en man i tjugofemårsåldern med hornbågade glasögon och svart hår.
Han bar trenchcoat och höll ett litet anteckningsblock i handen.
Trots att han såg så främmande ut, fanns det något belåtet och saligt i ansiktet, som om han just upptäckt något stort.
Johan tryckte ännu en gång frimärket tätt mot kuvertets högra hörn.
Han skulle sända det då i alla fall.
Men när halva armen redan var inne i postluckan med brevet klämt mellan fingertopparna, ville han plötsligt kontrollera adressen igen.
Mycket riktigt.
Där stod : Till Alla Livsvägen 1 Ett av mina dyrbaraste minnen är när min bror och jag lekte i den stora trädgården.
Den låg precis mellan skolgården och vårt hus.
Det är fel egentligen att säga att huset var vårt.
Det kallades tjänstebostad och vi fick bo där därför att pappa var vaktmästare på skolan.
Det var i alla fall ett fint hus.
Det var byggt av tegel och på varenda vägg växte det murgröna ända upp till taket.
Ibland fick pappa klippa av en del därför att det växte över fönstren och blev mörkt i rummen.
Fast det var bara på sommaren förstås.
På vintern märktes det ingenting, jag tror inte att man ens tänkte på att det växte nånting på väggarna då.
Men ibland lekte min bror och jag i den där trädgården och jag minns tydligt att det nästan aldrig var mitt på dagen.
Det var ganska sent för det höll på att bli mörkt och vi blev jämt avbrutna av mamma.
Hon ropade på oss och sa att vi skulle komma in och äta kvällsmat.
Hemma hos oss åt vi aldrig middag utan vi åt kvällsmat.
Fråga mig inte varför, det bara var så eller också bara hette det så.
Nån hade bestämt det, antagligen pappa skulle jag tro.
Min bror som heter Lennart är tre år äldre än jag.
Åtminstone var han det på den tiden.
Idag verkar han vara minst tjugo år äldre.
Jag menar i sättet och så.
Det rår han kanske inte så mycket för själv, i varje fall inte så mycket som den där människan som han en gång i tiden blev gift med.
Hon är världens skata alltså.
Jag står inte ut en minut i hennes sällskap.
Det vet hon antagligen om också fast jag aldrig sagt nånting direkt.
Vi träffas i alla fall nästan aldrig.
Jag träffar inte Lennart heller för den delen.
Han reser och säljer en massa konstiga saker till firmor av olika slag.
Det är visst nåt av plast eller nylon eller nåt sånt.
Jag vet inte om han själv tycker det är så noga.
För det mesta är han i alla fall bara hemma över helgerna.
Det finns förresten helger när han inte kommer hem också, och det är då som det kan hända att hans kärring ringer eller skriver till mig.
Får hon tag på mig i telefon vill hon bara prata skit.
Men jag slänger alltid på luren.
Jag klarar det inte.
Jag får eksem av att bara höra rösten på henne.
Hon heter Edit förresten.
Men det är klart, det kan hon ju inte rå för.
Två ungar har dom också, och dom ungarna får visst göra precis vad dom vill.
Det är en tjej och en kille, men det är totalt omöjligt att säga vem som är vilket.
Nej, annat var det när en annan var liten.
Jag tror faktiskt att det är bra att det finns lite fasthet när man har att göra med ungar.
Men det tycker tydligen inte Lennart och det är väl hans sak.
Sen brukar jag tänka att det nog inte är så bra för ungarna att inte pappa är hemma i veckorna heller.
Men det är som om jag aldrig hann tänka den tanken till slut förrän jag börjar må illa.
Och det finns det många orsaker till.
Dom kanske jag kommer in på lite längre fram.
Ska jag vara ärlig så vet jag att jag kommer att göra det.
Men det var det här när vi lekte i trädgården.
Fast egentligen skulle man kalla den för park.
För det var en sån stor trädgård och när jag tänker efter så sa nog dom flesta parken och inte trädgården.
Men pappa, och givetvis också mamma, sa alltid trädgården och då fick det naturligtvis heta så.
Skit samma förresten, det finns viktigare saker att tänka på än vad allting kallas.
Hur som helst lekte vi i trädgården och allra bäst var det när det just hade regnat.
För då kom dom där sniglarna fram som hade hus på kroppen och egentligen inte kallades sniglar utan snäckor.
Dom hade ett ganska stort hus mitt på kroppen och dom kom fram i grusgångarna inifrån gräset och skogsbrynet.
Det gick inte fort för dom.
Man blev nervös av att bara titta på dom.
Men det var precis vad vi gjorde, Lennart och jag.
Vi satt på huk och glodde på dom medan dom segade sig fram i gruset eller nerför gräskanten.
Vi kunde sitta i timmar.
Nej, det kunde vi förstås inte, men väldigt länge i varje fall.
Ibland trillade dom där snäckorna på sidan och när man då hjälpte dom upp på rätt köl igen kröp dom fort in i husskalet och försvann helt och hållet.
Vi tyckte att det var ett av dom konstigaste djur vi nånsin sett, åtminstone i verkligheten.
Oftast blev det också en lång snorsträng efter dom.
Men nån gång satt dom ihop två och två och då låg dom alldeles stilla.
Som om dom sov ihop eller bara satt och kramade om varann för att dom kanske var rädda.
En av skollärarna som bodde lite längre upp i backen talade om för oss att dom där hette vinbergssnäckor och att dom inte alls var så ovanliga.
Han som sa det hette Hemlin och var folkskollärare.
Lärarna på samrealskolan pratade nästan aldrig med oss som var barn.
Det gick att äta dom där snäckorna också sa Hemlin, men det trodde vi aldrig riktigt på.
Jag tror aldrig mamma eller pappa fick reda på att Lennart och jag tittade på dom där vinbergssnäckorna.
Det blev en hemlighet mellan Lennart och mig.
Det var nog den enda vi hade i så fall.
Att jag minns det där så bra som jag gör beror på att Lennart så småningom fick för sig att alltid säga godnatt till några stycken av vinbergssnäckorna.
Och det gjorde han genom att picka lite försiktigt med nageln mot skalet och säga godnatt godnatt och sov så gott.
Om jag blundar så kan jag än idag se honom sitta så där på huk och knacka med pekfingernageln och samtidigt höra honom säga godnatt.
Och så kan jag se hur snäckorna drar in sina antenner och fort kryper in i sitt eget husskal.
Jag kan se det så tydligt, jag skulle kunna berätta om varenda detalj i hela trädgården och kunna säga precis var vi träffade på alla våra vinbergssnäckor.
Det är konstigt, det är ju på sätt och vis hundra år sen och ändå minns jag det så bra.
Det är naturligtvis inte riktigt att säga att det bara är ett enda minne.
Det är ju flera stycken fast dom alla handlar om samma sak.
Att jag tycker att det är dyrbara minnen har inte att göra med att jag har bevarat dom så tydligt.
Det finns ju mycket jävelskap som man minns tydligt om det bara var det det gällde.
Nej, jag minns det som nånting dyrbart därför att Lennart och jag hade det så bra just dom där gångerna.
Det hade vi nog inte så ofta annars.
Det var liksom inte meningen att man skulle ha det bra hemma hos oss.
Jag har förstått det efteråt, långt efteråt.
I varje fall var det inte det viktigaste att man hade det.
Det fanns tusen andra saker som var viktigare.
Jag ska snart komma in på det också.
Nu kanske nån sitter och tänker att det där med vinbergssnäckorna inte var mycket att ha till minne.
Men det tänker man ju rätt ofta om andras minnen.
Dom egna är alltid dom bästa.
Men minnen går inte att mäta med mått, det vet ju varenda människa.
För det är ju inte bara det man beskriver och berättar som är viktigt med ett bra minne, det är nånting med luften omkring också, nånting med själva stämningen som man aldrig riktigt kan förklara för nån annan.
En gång frågade jag förresten Lennart om han kom ihåg dom där stunderna i trädgården då han sa godnatt till vinbergssnäckorna.
Men han fnyste bara och log lite fånigt åt mig.
Det var nog samma leende som han visar upp mot dom han säljer sina plastprylar till.
Men jag tänker på vinbergssnäckan.
Det är ett fint djur, det är ett djur som vill vara för sig själv och som inte vill bli knackat på skalet.
Då gömmer det sig.
Sånt tycker jag man ska respektera.
Fast numera ser jag aldrig några vinbergssnäckor, dom finns ju inte i storstan.
Det verkar som om dom bara fanns ute på landet, och så i mitt minne förstås.
När jag skulle sätta rubrik på den här berättelsen så valde jag alltså ett djur som jag tycker om.
Men det fanns en annan orsak också.
Det är så att jag en gång blivit jämförd med en snäcka.
Inte direkt vinbergssnäcka, men ändå.
Det var under ett av samtalen medan jag gick på gruppterapin.
Jag mådde inget vidare, jag var rätt så nerkörd.
Jag ville varken svara eller fråga, jag tror jag helst hade velat gräva ner mig flera meter i marken.
Jag satt och led och stirrade ut genom fönstret och försökte tänka på saker som hände långt borta.
Annars hade jag börjat tjuta, det visste jag.
I alla fall så satt vi några stycken och plötsligt sa nån att jag var som en lungsnäcka.
Det är klart att jag inte tyckte det var särskilt uppmuntrande.
Och när gruppledaren frågade varför jag var lik en lungsnäcka så sa en annan tjej att jag drog mig in i skalet så fort nån försökte komma åt mig.
Jag sa ingenting.
Jag kom att tänka på mitt fina minne.
Men jag sa ingenting om det heller.
Det skulle bara ha verkat dumt och sen kanske dom hade fortsatt att likna mig vid en massa andra djur.
Sånt kan man aldrig vara säker på.
Nu råkar jag veta att vinbergssnäckorna räknas till lungsnäckorna, så det blir ju på sätt och vis samma sak.
Och jag tänkte att eftersom det här skulle handla om mig så passar det väl bra att jag tar hjälp av en snäcka när jag ska sätta rubrik.
Det blir ju både lite finare och lite konstigare på det viset.
Och det kan kanske vara bra.
För innehållet blir varken fint eller konstigt.
Så nu vet ni det.
Jag är född nästan sex år efter krigsslutet.
Det låter märkvärdigt när man säger så.
Som om man hade med kriget att göra på nåt sätt.
Men det har jag naturligtvis aldrig haft, jag har bara läst om det.
Sen är det en annan sak att jag ganska många gånger sett ut som ett riktigt krigsbarn.
Jag menar mager och undernärd och med såna där ögon som folk kan få som varit med om läskiga saker.
Jag är färdig att kräkas när jag tänker på hur jag sett ut lite då och då.
Men jag har i alla fall klarat mig, och just nu mår jag ganska hyggligt.
Så länge det nu varar.
Det har alltså hänt en del sen Lennart och jag sa godnatt till vinbergssnäckorna hemma i trädgården.
Men samtidigt tycker jag att jag inte hunnit med nånting alls egentligen.
Ibland får jag också känslan av att hela livet ligger framför mig, att jag har så gott som allting ogjort och att det bästa måste vara kvar.
Det är egentligen konstigt när man tänker på det, hela livet väntar på en och ändå har man varit med om det mesta.
Kanske har jag vanligtvis inte haft det så bra.
Två gånger har jag till exempel försökt sticka undan.
Det är ett rätt bra uttryck förresten.
Sticka undan!
Jag har fått det från Sulan.
Han brukar säga så.
Jag ska berätta mer om honom lite längre fram.
Men det är säkert.
Två gånger har jag försökt sticka undan, det vill säga försökt ta livet av mig.
Åtminstone den ena av gångerna var det fullt allvar.
Jag gjorde ett litet misstag bara, jag skar fel så att inte tillräckligt med blod hann komma innan nån räddade mig tillbaka till livet.
Hade jag skurit rätt hade jag inte suttit här nu och skrivit det här ni just nu läser.
Min mamma lever i alla fall, men min pappa är död.
Jag hoppas förresten att mamma inte kommer att läsa det här, men det är nog ingen större risk skulle jag tro.
Mamma har aldrig läst nånting annat än veckotidningar och aldrig bläddrat i annat än kungaböcker och sånt där ni vet.
Hon är urstyv på kungahuset.
Hon kan allting om det, mer än alla professorer i historia.
Vill man vara modern så skulle man kunna säga att min mamma aldrig gjort nånting vettigt i hela sitt liv.
Hon har alltid varit hemmafru, i stort sett, och nu är hon alltså änka.
Största tiden går åt att känna efter var hon har ont nånstans och sitta och lyssna på vad doktorerna har att säga om hennes hälsa.
Det är alltid nånting som inte funkar.
Men det är kanske tur det, för annars skulle hon nog inte få tiden att gå så fort som den i alla fall gör.
Ibland hjälpte hon pappa i jobbet, men för det mesta valsade hon om med oss ungar hemma och fixade käket och kläderna och mattorna och allt sånt där.
Det var hon också styv på.
Det var alltid fint hemma hos oss, det var knappt man vågade gå genom rummen ibland.
Men nuförtiden skulle man säga att hon aldrig gjort nåt vettigt.
På den tiden var det ju inte alls populärt att tanter var ute på jobb om dom hade hem och ungar att sköta.
Annat var det med pappa.
Han jobbade som ett djur hela livet igenom.
Han hann aldrig läsa veckotidningar eller bläddra i kungaböcker.
Dessutom jobbade han så att det syntes också.
När han inte jobbade så sov han eller drack konjaksgroggar.
Jag tror att pappa själv tyckte att han hade ett meningsfullt jobb.
Jag vågade aldrig fråga honom om han tyckte det, men jag tror det.
Han var född uppe i Holmsund och där jobbade han först som sågverksarbetare, precis som farfar en gång gjorde.
Men sen fick han ont i ryggen och flyttade söderut och blev skolvaktmästare.
Och det var på den platsen som jag blev född.
Jag har ingen större lust att tala om vad platsen heter för då skulle både mamma och jag och Lennart bli utpekade direkt.
Och det kan kanske vara onödigt.
Lite måste jag hålla igen på.
Skolvaktmästare finns det ju inte så gott om, högst en på varje skola om det inte är i själva storstan och det var det inte i det här fallet.
Nåt som jag tydligt minns var att både mamma och pappa alltid var mer arga än glada.
Åtminstone såg det så ut.
Dom gick omkring och höll masken på nåt sätt och det såg ut som om dom var småförbannade.
Till och med när dom skulle skämta eller vara roliga så verkade dom vara förbannade på nåt vis.
Jag har aldrig blivit klok på det där.
Men det var som om det inte var tillräckligt fint att ha roligt så det syntes utåt.
På det viset blev dom stela båda två så fort dom träffade andra människor.
Utom när pappa var packad förstås, men det är en annan sak.
Det skulle alltså vara värdigt allting och det fanns så väldigt mycket som man inte fick göra eller säga bara därför att det inte passade sig.
Jag skulle kunna sitta i timmar och räkna upp en massa saker som inte passade sig hemma hos oss.
Ändå minns jag inte så värst mycket hemifrån.
Jag har stoppat undan hela den tiden i en stor säck och sen knycklat ihop den och kastat bort den flera gånger.
Men så varje gång jag risat ihop och det börjat svartna så där definitivt så har det varit som om den där säcken kommit till rätta och som om det gick hål på den och en massa skit bara rann ut.
Men det har hänt när jag risat ihop bara.
Annars har den hållit tätt och jag har inte behövt minnas nånting som jag inte vill minnas.
Men för att återgå till pappa så var han nog en rätt olycklig människa.
Jag tror inte jag har fel när jag påstår det.
Både Lennart och jag var alltid lite rädda för honom, om jag tänker efter så var vi det nästan jämt.
Och många gånger var vi det fast det inte alls behövdes, om jag säger så.
Det var som om vi inte orkade vara annat.
Fast det är klart, pappa hade det nog bra knepigt han också.
Det har jag tänkt på efteråt.
Särskilt när han hade dött och just blivit begraven tänkte jag på det.
Men då var det ju för sent att fråga om det.
Det är inte heller säkert att han hade svarat om han hade levat.
För pappa var sån att han sällan svarade på nånting.
Det berodde nog inte på att han inte visste eller på att han inte hörde.
Jag tror det berodde på att han helt enkelt inte tyckte att han var tvungen till det om det inte var nån av lärarna eller nån annan som han såg upp till.
För när Lennart och jag frågade höll han som regel käften.
Men fan tog den som inte svarade när han frågade.
Jag vet inte, jag är kanske orättvis, jag kanske minns fel.
Jag tror pappa var olycklig och att han jobbade för mycket.
Egentligen tyckte jag hemskt synd om honom också.
Men det kunde man inte säga till honom.
Han sa ju aldrig att han tyckte synd om nån heller för den delen.
Sen tog han sig ett järn emellanåt också.
Det nämnde jag visst.
Grogg på konjak var hans favoritdrink.
Vad han spädde ut folkkonjaken med minns jag inte, kanske det var sockerdricka.
Till maten drack han renat, men det var bara på lördagar och söndagar.
Hur som helst så tycker jag han var värd en tumlare lite då och då.
Det kunde han ju verkligen behöva.
Men mamma tyckte aldrig om det.
Hon tyckte bara han blev otrevlig och det kanske hon hade rätt i.
Fast inte först, inte efter första eller andra supen eller groggen.
Då var han riktigt trevlig, det måste jag säga.
Och det var då man måste passa på om man ville snacka med honom.
För sen blev han bara bråkig och tungsint.
Det var då han satte igång med att berätta hur det var när han var ung och slet ont uppe vid sågen i Holmsund och nästan aldrig fick nåt betalt för vad han gjorde.
Då skulle vi ställa upp och lyssna på hur han hade haft det en gång i tiden.
Och det var ju inte särskilt upphetsande precis.
Det är förresten aldrig trevligt att höra nån berätta om hur taskigt det varit bara därför att andra ska ha det bra.
Men taskigt hade nog pappa haft det, han ljög aldrig om det tror jag.
Fast det var det att han alltid skulle älta det där om och om igen så fort han blev det minsta lilla småpackad.
Det var som en grammofonskiva som hakat upp sig.
Ibland började mamma tjuta och låsa in sig på toaletten eller i finrummet.
Det gjorde hon inte för att pappa hade haft det taskigt utan därför att han ältade det så mycket så man till sist kunde tro att det var mammas fel alltihop.
Men det var det ju inte.
Dom hade ju inte träffats då.
Jag menar när pappa var vid sågen och hade ett helvete.
Det var långt före hennes tid.
Men det där gav pappa fan i, han gick bara på och satt och halvhängde vid bordsändan med grogglaset i näven och med ena armbågen mot kanten.
Han tog om och tog om, och så hällde han i sig en klunk till och tog om igen.
Ibland slog han näven i bordsskivan så hela huset skakade.
Det var när han retat upp sig på nånting som han hade snackat om.
Då var det inte tal om vad som passade sig eller inte.
Men mamma var naturligtvis skiträdd för att det skulle höras bort till lärarhyddorna.
Om pappa hade slagit sönder bordet eller näven eller oss allihop så hade det inte varit så farligt som om det hade hörts bort till lärarna.
Men det var nästan hundra meter bort till närmaste hus så ingen kan ha märkt nånting.
Och så var det så med pappa att han var stark också.
Det var fint virke i honom på det viset.
En gång när han var helpackad och mamma hade låst in sig i finrummet och vägrade att öppna så slet han bara tag i dörrvredet så hela dörren gick loss.
Skruvar och gångjärn flög omkring som flugor i köket och plötsligt stod han där med dörren i nyporna och blev så förbannad när han upptäckte det att han dängde den i ena långväggen.
Minst tjugo ton tallrikar och glas rasade ut ur porslinsskåpet.
Det fanns inte en fläck utan skärvor på hela köksgolvet.
Men inte nog med det.
Sen blev han alldeles vild av sig och började slå efter både mamma och mig.
Det var tur att inte Lennart var hemma för honom hade han väl slagit ihjäl utan vidare.
Men såna där saker hände bara ibland.
Det var när han hade druckit ovanligt mycket nån lördag och kanske när nån hade retat honom i skolan under veckan.
Det fanns några bland lärarna som var översittare och brukade ge pappa order.
Det kunde han inte med.
Men jag tror aldrig han protesterade.
Han bara muttrade nånting och gjorde som dom sa.
Sen när skolan var slut för veckan och han kommit hem och tagit några järn till kvällsmaten så blev han helförbannad.
Han kom att tänka på den eller den läraren som sagt så eller så.
Och så fick vi som var hemma igen för det som pappa hade fått stå ut med i det dagliga jobbet.
Det var inte klokt egentligen.
Nån gång ångrade han sig visserligen.
Det måste jag säga om jag ska vara rättvis.
Han bad nog mamma om ursäkt ibland, jag är inte säker men jag tror det.
Fast det blev bara mamma i så fall, inte Lennart och mig förstås.
Senare har jag hört att dom gillade pappa i jobbet på skolan.
Han skötte sig alltid bra.
Det var nästan aldrig nånting som klickade.
Man kunde lita på honom.
Han var en rejäl karl som det heter.
Och så var han duktig för han kunde snickra och reparera såna saker som han egentligen hade kunnat skicka efter en snickare eller reparatör för att göra.
Det blev billigare om han gjorde det.
Det kostade ju inte kommunen nånting om han fick sätta fritiden till och jobba över och så.
Men för en del av lärarna var nog det bästa med honom att han kunde lyda order.
Det är kanske detsamma som att vara rejäl och pliktmedveten.
För det mesta var annars pappa ganska tyst och inbunden.
Jag menar när han inte druckit sprit, och det gjorde han så gott som aldrig på vardagarna.
Men när han var tyst så såg det ut som om han satt och tänkte på en massa tråkiga saker hela tiden.
Men det var nog bara som det såg ut.
När han inte jobbade i skolan eller satt och groggade var det två saker som han gjorde.
Han läste morgontidningen väldigt noggrant eller också höll han på med nånting i trädgården.
Det sista ingick förstås i jobbet det också, han måste se till att det var snyggt och fint i trädgården ifall nån lärare skulle behöva promenera där.
Nån gång har jag undrat om han tyckte om dom där vinbergssnäckorna.
Kanske frågade jag honom utan att han svarade, det minns jag faktiskt inte.
Men jag tror han tyckte om dom.
För innerst inne var han snäll, och jag har tänkt att han kanske visade snäckorna att han var det när han var ensam med dom i trädgården.
Jag har ofta undrat över varför mamma och pappa en gång blev kära i varann.
Det har aldrig fallit mig in att fråga nån av dom.
Det hade inte passat sig.
Jag skulle inte ens kunna fråga mamma idag.
Men jag undrade och försökte gissa flera gånger när jag bodde hemma.
Mamma har varit ganska snygg och så har hon nog alltid varit snäll.
Hon har aldrig velat bråka, hon har alltid velat släta över.
Och när det blev för mycket för henne så låste hon alltså in sig.
Det var som om hon sprang och gömde sig.
Men jag kan inte tänka att hon var rädd för pappa, hon rådde säkert på honom om det skulle gälla.
Men hon avskydde bråk och uppträden, och det fick absolut inte märkas utåt att vi kom ihop oss och att till exempel pappa tog sig ett järn för mycket mellan varven.
Ett slag städade hon på skolan när nån ordinarie städerska hade blivit sjuk och det var svårt att få tag i nån ersättare.
Då ryckte mamma in.
Hon var alltid beredd att ställa upp.
När hon städade på skolan gjorde hon pappa en tjänst, han hade lite grann med det att göra också.
Och det skulle se ut som om dom två stödde varann i vått och torrt, det var inte mer med det.
Mamma var med i en syjunta också, det var samma som en massa lärarfruar var med i.
Men dom fick nog aldrig höra några hemligheter av mamma inte.
Hon ville ju hålla tyst och vara sams med alla.
Det var det viktigaste för henne.
Men varför hon blev kär i pappa och varför han blev kär i henne har jag aldrig fått nåt svar på.
Riktigt säker på att dom nånsin varit kära i varann har jag förstås aldrig varit heller.
Tänk om mamma visste att jag sitter och berättar att hon blev slagen av pappa när han var packad.
Då skulle hon dö på fläcken.
Eller också skulle hon se till att jag gjorde det.
Men just nu skiter jag i vad hon tycker och anser.
Jag tänker berätta om hur jag har haft det och då går det inte att ta vilka hänsyn som helst.
Om man jämför med hur en massa andra haft det när dom var barn och gick i skolan så kanske Lennart och jag i alla fall inte hade det så där överdrivet svårt.
Det säger jag inte för att släta över.
Sån är jag inte.
Det jag menar är att vi fick vad vi behövde när det gäller mat och kläder.
Genom att huset var så pass stort så blev det så att vi fick egna rum också.
Och det var inte det sämsta.
På det viset hade vi det nog bättre än dom flesta.
Men det är konstigt med Lennart, han vill aldrig prata om såna här saker.
Han bara fnyser när sånt kommer på tal som har att göra med mamma och pappa och hur vi hade det hemma.
Och så slänger han iväg det där läskiga försäljarleendet.
Det går inte att riktigt komma åt Lennart.
Och nu är det förstås fullkomligt hopplöst sen han trillade dit på den där kråkan han lever ihop med.
Edit alltså.
Där gick Lennart på tidernas nit alltså.
Det är det ingen tvekan om.
Rätt konstigt är det i alla fall att det blev just han som föll i tunnan.
Både mamma och pappa var alltid rädda för att jag skulle göra det, att jag skulle råka ut för nån pajas som skulle göra mig på smällen och som man skulle bli tvungen att gifta sig med.
Det kanske var nära några gånger men det blev inte så.
Det blev Lennart istället och på sätt och vis är det rätt åt honom.
Men jag brukar tänka att han kanske blev lurad också.
Sånt kan man ju aldrig veta.
Och inte har jag vågat fråga honom om det heller.
Men en gång i framtiden ska jag göra det.
Jag ska fråga honom om hans förtjusande kärring sa att hon var skyddad fast hon inte var det.
Jag ska fråga honom rent ut om han körde på i god tro och gjorde henne på smällen utan misstankar.
Det ska jag faktiskt ta och fråga honom om när vi blir ensamma nån gång.
Om han fnyser och flinar då också så ska jag bara fråga om igen.
Jag ska fråga tills han måste svara.
Precis som dom gör i terapin ibland.
Särskilt Sulan kan vara alldeles hopplös när han blir så där envis och bara frågar och frågar.
Nu nämnde jag Sulan igen, det var inte meningen.
Jag ska vänta och berätta om honom lite längre fram.
Det var alltså mest vilka killar jag träffade som mamma och pappa var noga med.
Jag tror inte dom brydde sig så mycket om vilka Lennart träffade.
Jag menar vilka tjejer han var tillsammans med.
Från första början fick vi inte leka med vem vi ville heller.
Det skulle mest vara lärarungar.
Och det blev det väl också.
Dom bodde ju närmast så det var enklast.
Att dom sen var dom tråkigaste och skvallrigaste och fjantigaste av alla som fanns att leka med brydde sig varken mamma eller pappa om.
Dom visste ju bäst sa dom.
Det säger nog alla föräldrar med jämna mellanrum.
Så det blev aldrig att Lennart eller jag protesterade när vi var små.
Kanske begrep vi redan då att vi inte skulle ha så mycket för om vi gjorde det.
Nånting som var rätt så konstigt med pappa var att han rökte så pass mycket.
Det var inte måttligt som han bolmade och sög.
Det hängde nånting i munnen på honom för jämnan.
Oftast rökte han pipa, men på kvällar och helger så blev det mest cigarretter.
Han hade flera pipor förresten, ett stort träställ med minst en sju åtta stycken.
Det gick ganska mycket tid åt att stoppa och tända, och så sa mamma att han grisade ner på mattan.
Hon menade att han spillde aska och tobak omkring sig.
Det gör alla piprökare.
Värst var det nog när han tog isär pipan och sprutade ut pipolja rakt i luften.
Då blev mamma så hysterisk att han fick gå ut på farstubron och fortsätta.
Jag tror att pappa rökte så mycket att det inte var hälsosamt.
Det märktes på att han hostade varenda morgon.
Han hostade och harklade och stånkade och stod i.
När han sen druckit kaffe och rökt första stoppen eller cigarretten så var hostan borta.
Det var samma visa varenda morgon.
Det var nästan så att man tyckte synd om honom fast han rådde för det själv.
Fast det var en annan sak med pappas rökning också, och det är egentligen det som var så konstigt.
Det var så att jag inte kunde med det.
Jag mådde inte bra av det.
Jag mådde illa och fick ont i skallen.
Vissa tider kunde jag inte sova om nätterna heller.
Det rann tårar ur ögonen på mig och så sved det som om jag hade fått grus i dom.
Det tog lång tid innan nån kom underfund med vad det berodde på.
Och nån, det var egentligen jag själv det.
Kanske hängde det ihop med att dom där besvären kom lite oregelbundet.
Ibland gjorde det mig ingenting att det fanns tobaksrök i närheten.
Då kunde jag skära mig rakt genom röken i pappas rum utan att det bekom mig nånting.
Det gjorde att ingen riktigt trodde på mig när jag sa att det var rökens fel alltihop.
Skoldoktorn gav mig tabletter, men dom hjälpte inte.
Det var när jag gick i trean i folkskolan som jag märkte att det var röken jag blev dålig av.
Jag tyckte helt enkelt inte om röken eller lukten av den.
Fast skoldoktorn trodde inte att det var rökens fel.
När inte tabletterna hjälpte så fick jag nånting som mamma skulle droppa i ögonen på mig innan jag skulle somna.
Men dom sved och rann i alla fall.
Till sist var det ingen tvekan om att det var rökens fel.
Så liten jag var så begrep jag det.
Men pappa sa att jag bara inbillade mig.
Och mamma sa att det inte fanns nån rök i mitt rum eftersom hon vädrade där varje dag.
Så det kunde det inte vara.
Sen började hon också säga att jag bara inbillade mig.
På så vis struntade dom båda två i att jag mådde illa och inte kunde med lukten av rök och att jag inte kunde sova ibland.
Istället hittade dom på en massa saker det berodde på.
Som att jag var uppe för länge på kvällarna och att jag gick för mycket på bio eller satt hemma hos nån kompis och glodde på deras TV.
Ibland sa dom till och med att det berodde på att jag inte passade tiderna.
Ett slag i fyran eller femman höll jag på att bli vansinnig.
Men det vågade jag inte visa.
Jag skyllde på annat och försökte bli förkyld eller bryta armen eller nåt i den stilen.
Jag menar så det syntes att jag var sjuk.
Till sist blev det bestämt att jag skulle gå igenom sån där allergitest.
När det var klart sa en annan doktor att den inte gav nånting.
Och då sa pappa igen att jag bara inbillade mig alltihop och att jag skulle hålla käften och anpassa mig som alla andra ungar gjorde.
Hålla käften sa han kanske inte, men jag skulle inte tjata mer.
Det är klart att det var dumt av dom att inte tro mig.
Efteråt fick jag reda på att jag hade rätt.
Men det som var konstigt var att pappa bara fortsatte att röka överallt i hela huset.
Han hade ju kunnat nöja sig med att röka bara i sitt rum till exempel.
Men det gjorde han inte.
Han bolmade överallt och jag fick springa och stänga dörrarna om mig om jag skulle stå ut och få en blund i ögonen.
Men ingen skulle bestämma över honom i hans eget hus som han sa, och så trodde han nog på allvar att det bara var inbillning från min sida.
Särskilt när det inte alltid stämde och jag kunde stå ut med röken vissa perioder.
Nu tror jag förstås att pappa hade tänkt sig för lite mer om bara nån enda doktor hade sagt att det var tobaksrökens fel att jag blev så där i ögonen och skallen.
Men det gjorde aldrig nån doktor.
Och pappa trodde ju blint på dom.
Hade det kommit nån i vit rock och sagt att jorden var platt så hade han trott på det också.
Sen vet man ju hur svårt det är att ändra på folk som röker.
Särskilt om dom är lite äldre och så.
Inte vet jag, men det kanske man måste förstå.
Jag tycker väldigt illa om tobaksrök nu för tiden också.
Jag klarar inte att sitta i samma rum som ett gäng skorstenar.
Jag vill spy bara.
Och i värsta fall börjar det forsa ur ögonen på mig och värka i skallen.
Precis som förr alltså.
Jag har försökt röka själv också.
För det var en galning till doktor som på fullt allvar sa att det skulle bli bättre om jag började röka själv.
Det var nära att han skrivit ut recept på en limpa cigarretter.
Han måste ha varit alldeles galen.
Så jag försökte röka själv.
Men det var alldeles omöjligt.
Jag höll på att vända ut och in på mig.
Och sen har jag inte försökt mer än när jag skulle hascha i Uppsala tillsammans med några kompisar.
Men det blev samma resultat då också.
Så nu ger jag fan i det där.
Det kan nog inte hjälpas, det är inte meningen att en människa som jag ska röka.
Det är bara det.
Det är nog inte meningen helt enkelt.
Det var inte lätt alla gånger att just vara barn till skolvaktmästaren heller.
En del var avundsjuka därför att man aldrig hade så långt till skolan.
Det tog mindre än två minuter att komma in i klassrummet.
Ändå höll jag på att komma för sent flera gånger.
Fast inte lika ofta som Lennart förstås.
Han var totalt hopplös.
När han gick i samrealskolan som låg alldeles intill folkskolan stack han sällan hemifrån på morgonen eller middagsrasten förrän det ringt första gången.
Och då hann han nästan aldrig.
Han trodde han var världens snabbaste människa.
Mycket kanske han var, men det var han inte.
Han blev känd för att komma för sent.
Flera gånger klådde förresten pappa upp honom bara för att han kommit för sent.
En gång fick han en snyting mitt på skolgården.
Då tyckte jag synd om Lennart.
Det var som om pappa absolut ville visa att han var nånting extra.
Han trodde antagligen att lärarna stod och tittade på honom genom fönstren i kollegierummet.
Han hade sån respekt för dom, och så ville han kanske visa att han var på deras sida.
Och att det inte var hans utan grabbens eget fel.
Lennart hade kommit för sent i vanlig ordning på morgonen och en av dom där korkskruvarna bland lärarna hade skvallrat för pappa.
Så klippte han till honom när han fick syn på honom på rasten.
Det var förbannat synd om Lennart.
Alla hans kompisar stod och tittade på.
Jag tror jag skämdes lika mycket som Lennart.
Jag sprang bort och gömde mig sen.
Jag gick i femman kommer jag ihåg och Lennart gick i tvåan i samrealskolan.
Han hade keps på sig och den flög av när pappa klämde till.
Jag minns att Lennart försökte skratta fast det inte gick.
Helst hade han nog velat tjuta men han gjorde allt för att skratta.
Efter det där var jag borta två timmar från skolan.
Det var första gången jag skolkade.
Jag hade en lärarinna som hette Hillevi Gustafsson.
Hon sa att hon skulle tala om för pappa att jag varit frånvarande.
Jag minns inte om hon gjorde det eller inte.
Men det blev aldrig nåt bråk i alla fall.
Hade det blivit det så hade jag nog sagt som det var.
Jag hade sagt att jag inte klarade att se hur pappa klappade till min bror mitt på skolgården när det stod en massa kompisar omkring.
Precis så hade jag nog sagt.
Den där Hillevi Gustafsson var en jävla sugga egentligen.
Hon skulle alltid hota.
På det viset var hon lik mamma.
Mamma hotade också.
Hon sa alltid att jag skulle akta mig för annars skulle nånting komma och ta mig.
Det sa hon när jag var liten.
När jag blev lite större hotade hon mest med pappa.
Jag skulle akta mig annars skulle jag få se på andra bullar när pappa kom hem.
Jag fick till exempel alltid höra att jag skulle ändra mig.
Det var aldrig bra som jag var.
Jag har undrat många gånger om jag var så besvärlig som mamma och pappa måste ha tyckt.
Sånt är förstås svårt att veta själv.
Men jag måste ändra mig för annars skulle det inte gå bra för mig.
Men den där Hillevi Gustafsson tyckte nog dom flesta väldigt illa om.
Hon var rätt så fet och hade lätt för att svettas.
Men det begrep vi ju att hon inte rådde för.
Hon kanske åt för mycket, men det är inte alltid man rår för det heller.
Så det var inte för att hon var fet som vi tyckte illa om henne.
Nej, det var nog det att hon höll på dom som var bra i alla ämnen.
Och så gav hon förmåner till dom som inte bråkade utan satt stilla som ljus och var jättetråkiga.
Men så där är det kanske med dom flesta lärare.
För det är ju enklare med elever som det går bra för och som lyder.
Det blir ju bekvämast om jag säger så.
Såna behöver man ju inte ödsla så mycket jobb på.
Det går ändå.
Men alla oss andra hotade hon alltså med en massa olika saker om vi inte gjorde precis som hon sa att vi skulle göra.
Och dom som gjorde som hon sa fick ibland små saker av henne.
Det blev ungefär samma ungar varje gång som fick nånting.
Vi andra blev bara mer och mer rädda för henne.
Fast egentligen var jag inte så dålig i skolan.
Kanske var jag lite nervös och hade svårt att sitta stilla.
Särskilt såna dar då jag hade sovit dåligt på natten före var jag nog lite extra orolig.
Och varför jag sov dåligt vet ni redan.
Att jag skötte mig skapligt i hela folkskolan berodde nog mest på att jag var rädd.
Jag vågade inte göra nånting som inte fröken sa att vi skulle göra.
Men en sak märkte jag.
Och det var att hon sprang och pratade om för pappa hur jag skötte mig i skolan.
Han visste nästan alltid då det hänt nånting eller om jag svarat fel eller utmärkt mig på nåt annat sätt.
Det kanske var pappa som frågade också, det fick jag aldrig reda på i början.
Men när jag gick i sexan så hände nånting viktigt.
Det blev en vändpunkt på nåt sätt.
Det var så att Hillevi Gustafsson, eller fröken som vi förstås kallade henne för, brukade ha på sig en väldigt stor ring.
Särskilt tjejerna i klassen tyckte den där ringen var hemskt fin.
Det var den naturligtvis inte, den var förbannat äcklig om man tänker efter.
Men det vågade väl ingen säga eller ens tänka.
Ringen var i alla fall guldfärgad och hade en stor läskig pärla i en massa konstiga färger.
På fröken Gustafssons falukorv till finger blev den inte precis snyggare heller.
Hon hade nog ingen smak alls, och det var synd att det inte fanns nån som kunde säga åt henne.
Hade hon varit gift så hade det kanske funnits en chans att hennes man kunde ha sagt nånting.
Men det var hon inte.
Jag tror aldrig hon gifte sig förresten.
Fast vi i klassen sa förstås att ringen var fin.
Vi begrep ingenting, vi var bara tolv år då.
Vi begrep inte ett dyft.
Och där satt den där stackars suggan med sin jävla ring och såg märkvärdig ut.
Tänk, det är då fan ändå.
När jag har pratat tillräckligt mycket skit om nån så börjar jag tycka synd om henne eller honom.
Det är lika varenda gång.
Det är ett stort fel hos mig.
Jag tycker synd om alla klantarslen när jag sagt vilka dom är och varit tillräckligt elak mot dom.
Det är som om jag ångrade mig, som om jag ville ta tillbaka alltihop.
Och det är ett stort fel.
För på det viset kommer man till sist att tycka synd om alla människor som gjort en illa.
Och det är inte särskilt ärligt egentligen.
Man måste vara ärlig och kunna säga ifrån!
Men det var om den där ringen nu.
Den var så stor att den satt i vägen ibland, och det hände att hon tog av sig den och la den på katedern när hon skulle bläddra i nån bok eller nåt sånt.
En dag kom hon i alla fall och sa att hon hade tappat bort den.
Det blev rena uppståndelsen.
Det verkade vara den största händelsen i Hillevi Gustafssons liv.
Hon sa åt oss i klassen att leta och ifall nån skulle ha turen att hitta den så skulle den få nånting väldigt fint.
Det var alltså precis som med det där hotandet.
Det var alltid nånting om belöning eller straff, vi skulle alltid göra saker därför att nånting skulle hända oss efteråt.
Ingen kunde bara göra nånting ändå.
Precis som i kristendomen förresten.
Om man bara gör som Gud vill så kommer man in i himmelriket.
Om man inte gör det och kanske vill diskutera saken så far man rakt in i helvetet.
Hot och belöning, det fanns aldrig nånting annat när jag växte upp.
En massa av oss satte förstås igång och letade efter den där äckliga ringen.
Men så småningom fick vi annat att tänka på och jag tror inte suggan Gustafsson påminde oss så ofta heller.
Men så hände det.
En eftermiddag när jag var på väg hem genom trädgården från skolan såg jag plötsligt den där ringen framför mig.
Det är kanske inte riktigt att säga att jag såg den framför mig, jag såg den inuti huvudet på nåt underligt sätt.
Och det var första gången jag var med om nåt sånt.
Och det är säkert.
Jag såg att den låg på en hylla och mellan två uppställda böcker som var röda.
Ringen låg en bit in och på en plats där en annan bok liksom var uttagen.
Jag såg det alldeles tydligt och jag såg det ganska länge dessutom.
Jag säger att jag såg, fast det egentligen inte är rätt ord.
Men det finns nog inget annat ord för det här.
Och samtidigt hettade det till i kroppen så att jag både frös och svettades på samma gång.
Sen på kvällen alldeles innan jag skulle somna så såg jag ringen igen.
Det var samma syn skulle man kunna säga.
Den låg mellan två röda böcker, instucken på nåt sätt, och den hade en stor pladaskpärla mitt på.
Jag var stupsäker på att det var frökens ring.
Dan efter berättade jag också för henne vad jag hade sett, eller vad jag hade upplevt.
Jag gjorde det inte så nån annan hörde på, det var bara hon och jag.
Jag var skiträdd.
Men jag hade ju allt att vinna hos henne.
Hon var ju sån.
Dessutom skulle den som fann den få en fin belöning.
Sånt gick man ju på.
Man skulle ha betyg så småningom och sen skulle man in i samrealskolan.
Och när jag hade berättat färdigt och varit väldigt noga med detaljerna frågade hon om det var i skolbiblioteket jag hade sett den.
Jag sa igen var jag hade varit när jag haft min upplevelse.
Då frågade hon om böckerna jag sett liknade dom som stod i biblioteket.
Jag tror att jag svarade ja men att jag inte hade tänkt på det.
Sen på frukostrasten knallade hon in i biblioteket och hittade ringen mellan två röda böcker.
Hon ville att jag skulle följa med in och det gjorde jag ju gärna.
Jag blev jätteglad.
Det var alltså jag som hade fixat tillbaka ringen åt henne.
Och jag kunde lätt tänka mig hur det hade gått till, jag tänkte att hon stått och bläddrat och tagit av sig ringen som hon brukade göra eftersom den satt i vägen.
Sen hade hon lagt den på hyllan och glömt bort den.
Jag jublade och var spänd på vad jag skulle få för belöning så klart.
Men den har jag fått vänta länge på.
Än har jag inte fått nån.
För det var inte nån som trodde mig.
Allra minst suggan Gustafsson själv, och det var naturligtvis det värsta.
Utan det var förstås så att jag hade stulit ringen från fröken och sen ångrat mig och inte vågat lämna tillbaka den direkt utan lagt den i skolbiblioteket mellan två röda böcker och sen hoppats på att nån skulle hitta den.
Jag var förtvivlad för det var ju inte så.
Jag förklarade inför hela klassen, men dom andra bara skrattade åt mig.
Och Hillevi Gustafsson satt i katedern och var överlägsen och ironisk.
Hon frågade hundra gånger varje lektion om jag inte skulle erkänna vad jag gjort.
Jag trodde jag skulle bryta ihop.
Och så stod det naturligtvis inte på förrän pappa fick reda på alltihop.
Det blev ett himla liv med förhör och allting.
Det fanns ingen som trodde mig när jag sa som det var.
Och det kanske lät lite konstigt.
Jag sa att jag sett ringen inuti huvudet på mig själv och att jag inte satt min fot på det där biblioteket på veckor.
Det var inte bra det heller, för på biblioteket skulle man ju gå och låna dom där urfåniga flickböckerna.
Och inte nog med det.
Sen skulle man tycka dom var bra också.
Man kunde ju undra vad jag skulle med den där ringen till förresten.
Men det var det tydligen ingen som gjorde.
Den var ju alldeles för stor för mig.
Om den nu passade den där feta hyndan så fick ju jag in hela handen för att fylla den.
Och trevligare armband kan man faktiskt tänka sig.
Men Hillevi Gustafsson själv inbillade sig förstås att det inte fanns nånting mer än den där ringen i hela världen som jag ville ha.
Som om den vore värd allting.
Jag blev nästan sedd som en tjuv efter det där.
För ingen trodde på att jag hade sett ringen inuti huvudet på mig själv.
Det var bara ljug och skit från början till slut tyckte dom.
Jag var alldeles ensam med vad jag hade sett och varit med om och jag visste inte hur jag skulle berätta det så nån levande varelse skulle tro mig.
Mamma kanske försökte några gånger men det slutade alltid med att hon slog sig ner vid fönstret och började tjuta.
Och den där Hillevi Gustafsson ska vi inte prata om.
Hon blev som en lömsk varg sen.
Allt jag gjorde eller sa var nånting som skulle kontrolleras.
Och till pappa gick hon och sa att jag var opålitlig och att hon märkt det för länge sen egentligen.
Ni förstår kanske att jag fick ett litet helvete i skolan efter den där händelsen.
Det fick jag hemma också.
Och kompisarna började snacka om att jag gick omkring och stal saker och ting.
Till sist blev jag nästan mobbad för att ingen litade på mig.
Ändå hade jag aldrig stulit så mycket som en knappnål ens.
Det blev lite extra därför att jag var barn till skolvaktmästaren också.
Pappa sa att han skämdes och måste gå omvägar ibland för att inte stöta ihop med lärarna.
Det kanske han gjorde också, jag har tänkt på det efteråt.
Det kanske var många som fick lida för att jag inte kunde hålla den där synen för mig själv.
Men mitt i alltihop, mitt i min förtvivlan och min bedrövelse kände jag nånting annat.
Jag kände att jag hade varit med om nånting som tydligen ingen annan i min närhet hade varit med om.
Och det gav mig nog lite styrka mitt i all förvirring.
Inte alls så långt efter händelsen med Hillevi Gustafssons ring var jag med om nåt liknande.
Det var en bit in på hösten samma år.
Jag hade kommit in på samrealskolan och sluppit undan den där förföriska trollpackan.
Det var dansafton som treorna ordnade och förutom själva dansandet hade dom lite fåniga jippon för sig.
I en av pauserna blev det en gissningstävling.
Dom ställde fram en stor glasburk framme på estraden där orkestern höll till.
Det var fullt av små bönor i den där burken och nu gällde det att gissa hur många.
Den som kom närmast skulle få en chokladkartong som var stor som en halv dörr nästan.
Det var otroligt löjligt alltihop.
Men det kanske var spännande på nåt sätt.
Fast medan jag närmade mig estraden tillsammans med några tjejer som gick i samma klass som jag, så kände jag på mig en siffra.
Det låter inte klokt, men det gjorde jag faktiskt.
Det var som om jag både hörde och såg den.
Jag vet inte hur jag ska förklara det.
Jag fick en siffra inifrån mig själv och den minns jag än idag.
Det var sjuhundranittiotre.
Den kom till skänks bara, jag skulle kunna säga att jag såg den inifrån huvudet precis som med ringen.
Samtidigt blev jag alldeles varm i hela kroppen, jag blev både varm och frös till på samma gång.
Precis som jag skulle fått feber.
Jag trodde jag skulle svimma innan vi kom fram till estraden och burken med bönorna.
Men det gjorde jag inte.
Jag höll mig.
Och så försökte jag dölja att jag blev lite andfådd också.
Givetvis vågade jag inte vara med i den där gissningstävlingen.
Det var kanske dumt på sätt och vis, men hur det var så vågade jag inte.
Jag kanske var rädd för att bli anklagad för nånting igen.
För att jag fuskat till exempel.
Hur det skulle ha gått till i så fall begrep jag inte, men jag var rädd i alla fall.
När sen den där tävlingen var avgjord och dom skulle tala om vem som vunnit den där halvruttna chokladen så visade det sig vara en kille i fyran som gissat på åttahundraelva.
Det var fantastiskt sa dom, för det var bara arton bönor för mycket.
I själva verket innehöll glasburken sjuhundranittiotre bönor, det visade det sig efter en kontrollräkning.
Det var för mycket för mig.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag gick ut på toaletten och jag trodde jag skulle svimma igen.
Och det värsta av alltihop var att jag inte vågade berätta det för nån.
Då kanske den där historien med ringen hade kommit på tal igen och det ville jag ju inte för allt i världen.
Och så var det ju ingen konst för vem som helst att komma och säga att man hade gissat rätt.
Hur skulle det kunna kollas!
Sen sa jag till mina kompisar att jag mådde illa och måste gå hem.
Jag kunde inte stanna kvar, jag var bara ledsen och ville tjuta.
Inte för att jag missat chokladen utan för att jag blev rädd för den där siffran.
Jag har aldrig glömt den sen.
Långt efteråt berättade jag det här med bönorna för Lennart.
Han var med på samma dansafton för han gick i fyran då.
Men han mindes inte ens att vi hade haft en sån där gissningstävling med bönor i en glasburk.
Och hur jag fick den där siffran trodde han inte på.
Han sa att jag kunde kasta det där benet åt en annan hund.
Det var ett uttryck som han just hade lärt sig.
Han tyckte om att briljera med nya uttryck förr i tiden.
Men det var då det.
Nu får han bara briljera med fnysningar och fåniga försäljarleenden.
Sen måste han skynda sig hem till Edit.
Han har det inte lätt.
Hur som helst var det skönt att komma ifrån folkskolan, och första året gick det rätt så fint för mig också.
Jag menar det gick inte sämre än det gick för genomsnittet.
Det var en fördel att få olika lärare i olika ämnen.
Dessutom var dom flesta riktigt hyggliga, det måste jag säga.
Det enda som störde mig ordentligt var pappas intresse för hur jag skötte mig i skolan.
Han trodde visst att det var hans jobb att kolla det.
Han ville veta om jag svarade på frågor under timmarna och hur det gick på skrivningarna.
Och så höll han kontakt med en del lärare, frågade och hörde sig för.
Det hade varit likadant med Lennart alla åren i samrealskolan och det var naturligtvis hemskt viktigt nu när han gick i fyran och skulle ta realen till våren.
Mamma la sig i hon också.
Hon fattade kanske inte så mycket vad det rörde sig om alla gånger.
Men hon begrep ju om jag fick överbetyg eller om jag körde.
Och så ältades det på den där syjuntan förstås.
Där fick hon väl besked så det räckte för hela föräldraföreningen.
Men det gick alltså rätt så bra det första året.
Och nåt mer obehagligt i stil med gissningstävlingen om dom där förbannade bönorna i glasburken minns jag inte som hände.
När jag fick mens första gången var visserligen otäckt.
Men jag tror jag gick i tvåan då, jag hade nyss börjat.
Det jag märkte var att jag faktiskt inte hade nån riktig kompis.
Jag hade inte tänkt på det förut, men sen det där med suggan Gustafssons ring hände så hade jag inte haft nån bästis.
Vi var några stycken som höll ihop och så där, men det fanns ingen av dom som jag kunde lita hundraprocentigt på.
Det var inget vidare dom där dagarna.
Jag menar när jag började blöda mellan benen utan att direkt veta vad det var.
Inte hade jag nån vuxen att fråga heller.
När mamma ryckte in var det liksom i senaste laget, då hade jag börjat begripa själv.
Hon kom i alla fall viftande med sina bindor och viskade och hyssjade.
Precis som om det var världens hemlighet det här att man får mens.
Jag tyckte hon var löjlig.
Och så sa hon att det inte var nånting farligt så många gånger att jag till sist började tro att det verkligen var nånting farligt.
För lite rädd var jag ju fast jag visste att det var nånting som var normalt.
Det konstiga var att den där Hillevi Gustafsson aldrig hade sagt nånting om att vi tjejer skulle få mens så småningom.
Och sexualundervisning hade hon nog aldrig hört talas om.
Det var nånting som hon undvek helt och hållet.
Det bästa med att man hade mens var att man slapp gymnastiken ett par tre dar.
Det var skönt tyckte jag.
Det var meningen att vi skulle sitta och titta på dom andra men det struntade vi i.
Vi smet ut.
En del gick och rökte, och jag själv stack iväg dit jag visste att inte pappa gick och snokade.
Han for och flängde lite överallt annars.
Men det var väl hans jobb också, han skulle ju se till att en massa saker funkade lite här och där.
Det där med att jag inte hade nån riktig vän berodde nog lite grann på att pappa var skolvaktmästare också.
Det begrep jag inte då, men jag har gjort det efteråt.
Han var ju hela tiden i en mellanställning och i den kom Lennart och jag också.
Kanske trodde mina kompisar att jag skvallrade för pappa om dom pratade om lärarna och sen gick pappa och berättade för lärarna.
Men jag tror att jag blev mer isolerad än Lennart blev i alla fall.
Han klarade sig mycket bättre.
Dessutom var han en sån där sportfåne och gick med i en massa klubbar och sånt.
Och eftersom han var rätt hygglig i skolan också, så tyckte pappa bara det var bra att han höll på med idrott.
Jag tycker Lennart hade det ganska förspänt.
Fast det var hårda tag mellan Lennart och pappa in i det sista.
Ända fram tills han skulle ta realen kunde han åka på en snyting av pappa.
Jag tyckte det var otäckare ju äldre Lennart blev.
Jag mådde lika illa som om jag hade fått stryk själv.
Men Lennart var beskedlig nog att aldrig slå tillbaka.
Åtminstone inte vad jag såg nån gång.
Det hette alltid att Lennart var snällare än jag.
Det fick det gärna göra.
Jag brydde mig inte om det.
Och sen när han flyttat hemifrån efter realexamen och gick på handelsskolan inne i stan så blev han så helvetes snäll och gullig.
Bara hans uppsyn kunde få en att spy.
Men det var ju ingen större konst för honom att spela ros hemma hos mamma och pappa när han bara behövde komma hem över nån helg eller nåt lov då och då.
Redan nere på stationen log han och såg så där välvårdad ut.
Han trodde antagligen själv att han var charmig.
Jag gillade aldrig det där.
Det sa jag åt honom också.
Jag sa att jag inte gillade att han bara kom hem och log och verkade präktig.
Han höll på att reta gallfeber på mig.
Men det var inte så länge jag retade mig på Lennart därför att han var så där.
Jag orkade inte, jag fick andra problem.
När jag börjat i trean risade det till sig riktigt ordentligt för mig.
Jag fick fullt upp med mig själv.
Fast man ska inte överdriva.
Det finns dom som haft det mycket värre än jag.
Det vet jag.
Men jag kan i alla fall säga att det nu kom en tid då jag inte hade det så speciellt bra.
Jag har aldrig haft nånting emot att dansa.
Det har alltid funnits rytm i mig.
Den första kille som jag blev så där riktigt dökär i träffade jag också på en dansafton.
Han hette Ralf och var en jävla knöl.
Han ville till exempel aldrig visa sina kompisar att han och jag hade lite för oss.
Jag menar att det var vi två och så där.
Det var som om han skämdes för att visa sig i sällskap med mig.
Det skulle smygas jämt och ständigt.
Fast när vi smög hade vi det fint förstås.
Jag hade bara kysst två killar före Ralf.
Det var inte mycket precis.
Och ingen av gångerna kunde egentligen räknas.
Det var pussar bara, ingenting med känsla.
På det viset tror jag att jag låg efter om jag jämför med andra tjejer i klassen.
Men Ralf kunde kramas och kyssas som en riktig karl.
Han var stark i nyporna.
Fast samtidigt var han öm och känslig och kunde säga ljuvliga saker.
Frågan är om han menade allt han sa, men vilken kille gör det egentligen ? Ralf spelade handboll också.
Han var urstyv på det.
Han var med i ett lag som slog det lag som Lennart var med i.
Det kommer jag ihåg att jag tyckte var bra.
Ralf spelade vänsterytter och sprang på linjen.
Man upptäckte honom inte på en gång när man stod och tittade på en match för han var rätt så liten till växten och väldigt kvick.
Men han gjorde alltid många mål och till sist blev han stjärna.
Jag begrep mig inte riktigt på det där med handboll.
Jag gillade det aldrig om jag ska vara ärlig.
Men jag begrep i alla fall så mycket att det var förbannat bra att nån gjorde mål.
Det var ju dom som räknades.
Så jag tyckte det var roligt att vara ihop med en kille som sprang på linjen och gjorde mål.
Fast annars var han alltså en knöl.
Och det var nog tur att jag slapp ifrån honom i tid.
Jag menar innan han hann ta oskulden på mig.
För det var väl det han ville innerst inne.
Egentligen var det aldrig riktigt roligt att gå på dansaftnar när dom hölls på skolan.
Det var alldeles för nära hem för mig.
Jag kunde aldrig vara riktigt säker på om pappa skulle dyka upp.
Jag tror aldrig han gjorde det för han hade ju ingenting med dansaftnarna att göra.
Men man kunde ju aldrig veta.
Och skulle det hända nåt särskilt så måste han komma.
Så det blev rätt nervöst för min del.
Därför var det bäst att dansa på Folkets park.
Det var nånting där nästan varje lördag.
Men det var en belöning att få gå dit.
Jag måste alltid göra nånting först.
Städa eller diska eller kratta gångarna i trädgården.
Annars fick jag inte gå.
Så det var det där gamla vanliga med straff och belöning igen.
Och så var det en annan sak.
Jag skulle alltid vara hemma en alldeles bestämd tid.
Pappa var galen på tider.
Kom jag en minut för sent blev han alldeles vild.
Flera gånger fick jag en örfil av honom bara för att jag kom för sent.
Så noga var han.
Han stod och väntade innanför dörren när jag kom, och så sa han att jag hade lovat att komma hem klockan tolv och inte fem minuter över tolv.
Fick jag inte stryk så fick jag alla gånger världens utskällning.
Han slogs mest när jag kom mycket för sent och han själv var lite packad.
Då hade mamma och han varit oroliga och suttit och retat upp sig.
Sånt begrep ju jag också.
Men ibland kunde jag inte rå för att jag kom för sent.
Fast det hjälpte inte om jag kom med en massa förklaringar om bussar som klickat och i den stilen.
Jag fick en örfil eller en utskällning eller bådadera i alla fall.
Sen tjöt jag halva natten och sa att jag skulle sticka hemifrån och aldrig mer komma tillbaka.
Då höll jag på att få en örfil till, så det var bäst att bara tjuta och inte säga nånting.
En lördagskväll när jag inte kom hem förrän halv två fick jag en snyting över skallen så jag knappt hörde nånting på ena örat på flera dar.
Men det vågade jag aldrig tala om för nån.
Då hade jag säkert fått en över det andra örat också.
Det är inte klokt när man tänker på det.
Undrar just hur pappa hade blivit sån egentligen.
Han hade nog inte haft det lätt.
Jag tror han var rätt så olycklig.
Det är klart att jag blir förbannad på honom när jag tänker tillbaka, men samtidigt tycker jag synd om honom.
Jag kan inte komma ifrån att han nog var ganska snäll i alla fall.
Mamma slog aldrig.
Men hon hjälpte mig aldrig heller.
Hon höll på pappa eller också gick hon undan.
Hon ville ju inte att vi skulle bråka.
Hon sa alltid att det inte hade hänt nånting, om jag bara hade lärt mig att lyda som alla andra barn.
Ändå tycker jag inte jag gjorde nåt annat än lydde hela tiden.
Jag lydde i varje fall mer än dom där lärarungarna gjorde.
Det är jag säker på.
I hela tvåan var jag med i skolkören och sjöng.
Det var trevligt.
Ändå hade vi en dåre till musiklärare.
Han var det mest nervösa jag nånsin sett.
Han kunde inte stå still en sekund.
Värst var det när han ledde kören, för då måste han ju hålla sig någorlunda lugn.
Men det syntes att han led då.
Han stod och svettades och blev högröd i porträttet.
Det var synd om honom på det viset.
Jag har tänkt efteråt på att han kanske gick på amfetamin eller nåt sånt.
Han var lite ormig i rörelserna också, och så fullkomligt rastlös alltså.
Hur som helst så funkade han, och vi sjöng och stod i.
Fram emot vårterminens slut skulle det bli nåt utbyte med en skolkör på Island.
Vi skulle alltså få sticka dit alldeles efter skolårets slut.
Vi skulle sjunga för en massa islänningar.
Det verkade helfestligt på alla vis.
Jag hade ju aldrig rest nånstans så jag kanske var gladast av alla.
Men en sak är säker.
Man ska aldrig göra sig kalas i tankarna.
Då är man såld.
Men det var precis vad jag gjorde.
Jag gjorde mig kalas i tankarna flera veckor i förväg.
För ett par dar innan vi skulle sticka iväg kom mamma och sa att hon läst om nån flygolycka nånstans och därför inte vågade skicka iväg mig.
Hon kunde lika gärna ha spolat ner mig i toaletten.
Jag blev så förtvivlad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Jag bönade och bad.
Men det hjälpte inte.
Mamma gav sig inte.
Hon var stenhård fast hon hela tiden bara verkade mjuk och ängslig.
Och inte visste jag vad jag skulle säga till dom andra i kören heller.
Eller till musikläraren.
Jag skämdes ju för mamma, det fanns ingenting annat att göra.
Men hon ville mitt eget bästa och jag fick inte följa med.
Sen stack alltså hela kören utan mig.
Ända upp till Island.
Jag trodde aldrig jag skulle bli människa mer.
Och det kanske jag inte blivit heller.
Men det är då ett som är säkert, skulle det bli så att jag skulle få nåt barn nån gång i tiden så skulle jag hellre låta det åka och störta var som helst än att jag först lovade det och sen sa nej.
Fast det är kanske ett dåligt exempel.
För jag tror inte jag kan få några barn.
Och det är jag faktiskt så helvetes ledsen för att jag inte kan berätta om det.
Men håll med om att det var konstigt av mamma att bara ändra sig så där.
Och det värsta var att hon bara verkade vara rädd om mig.
Hon sa att hon inte ville mista mig.
Ändå var det ju det hon höll på att göra nu.
Långt senare har jag frågat mamma varför hon i själva verket aldrig lät mig fara den där gången.
Men då har hon bara tagit till lipen och frågat varför jag vill henne illa genom att börja bråka om det där igen.
Det går inte att snacka med henne om det där.
Hon krånglar in sig i en massa tjut och anklagelser och allt sånt där.
Hon är alldeles hopplös såna gånger.
Men sen i trean, det var alltså då det började slira för mig.
Jag vet inte vad det från början berodde på, men jag tror att jag skulle kunna skylla på att jag inte sov så bra om nätterna.
Det var den där förbannade tobaksröken igen.
Jag kunde gå och ha ont i skallen i flera veckor.
Och jag vaknade gång på gång på nätterna.
Jag sa åt pappa, jag bad honom om att inte röka i närheten av mitt rum och det kanske han lovade att inte göra då.
Men sen gjorde han det i alla fall.
Han tyckte inte att jag skulle ha några krav på honom när jag inte gjorde som han sa.
Att jag till exempel inte kom hem i tid och skötte mig i skolan som han ville.
Så han struntade fullständigt i om jag mådde tjyvtjockt av hans jävla rökande.
Ibland sa faktiskt mamma åt honom också.
Det minns jag att jag hörde.
Men det hjälpte tydligen inte det heller.
Jag var alldeles överkänslig och det verkade ha blivit värre nu när jag blivit lite äldre.
Till julen i trean körde jag i tre ämnen.
Jag hade mothåll av två lärare, det märkte jag tydligt.
Jag hade inte gjort dom nånting.
Dom gillade mig inte bara.
Jag kanske inte var så trevlig mot dom heller, men jag hade absolut inte gjort dom nånting.
Hemma blev det ett jävla hallå.
Hela julen pajade.
Pappa söp och levde fan.
När han inte tragglade om skitgörat uppe vid sågen i Holmsund så nötte han om mig och om hur otacksam jag var.
Och så domderade han om mina dåliga betyg och skällde för att jag inte lärt mig lyda.
Att jag inte avled av bara det är en gåta.
Vi hade antagligen ett helvete allihop.
Lennart som hade kommit hem klarade sig bäst.
Han stack bort till kompisar så fort det kärvade till sig.
Han visste precis ögonblicket när han skulle försvinna för att slippa undan.
Ska jag vara ärlig så tror jag att jag hade det värst.
Jag vet inte säkert, men jag tror det.
Jag tjöt varenda kväll och låg vaken halva nätter.
Så funderade jag på om jag inte skulle sticka hemifrån på nyåret i alla fall.
Jag märkte att jag inte stod ut längre.
Jag märkte att jag fått nog när pappa sa att han skämdes för mig och att han knappt vågade se lärarna i ögonen längre.
Så som jag hade skött mig alltså.
Och det allra värsta som han sa var att han antagligen måste byta jobb.
Att dom inte ville ha honom kvar.
Det där var bara skitsnack från början till slut, men jag trodde ju på det och blev alldeles olycklig.
Det var ingen måtta på allt elände som jag ställt till med.
Och mamma gick och gned sina händer och såg till att alla dörrar var stängda så ingen skulle höra oss.
Sen gick hon och la sig.
Det var typiskt mamma.
Först gned hon sina händer, det gjorde hon alltid när nånting var på tok, sen knallade hon i säng.
Så gör hon än idag, fast det naturligtvis inte blir på tok på det sättet längre.
Men innan jag äntligen fick en blund i ögonen och låg och frös under det öppna fönstret så funderade jag på hur jag skulle kunna rymma hemifrån.
Jag hade fönstret öppet för att tobaksröken skulle försvinna.
Jag låg och planerade för mig själv.
Det var skönt bara det.
Men faktum var att jag inte hade nånstans att ta vägen.
Hur jag än tänkte så kunde jag inte hitta nån plats dit jag kunde rymma.
Bara några veckor efteråt in på vårterminen så hände nånting igen.
Det var nånting som jag aldrig glömmer.
Det är jag säker på.
Jag hade fått lov att följa med några kompisar in till stan för att gå på skoldans.
Det var rätt ovanligt att jag fick det, några enstaka gånger bara.
Men det är inte därför som jag minns det här så bra.
Vi skulle komma tillbaka i god tid och två av kompisarna, en kille och en tjej, var lärarungar och då gick det ju för sig att låta mig åka med.
Dom kunde man lita på menade mamma och pappa.
Annat hade det varit om de hade varit barn till arbetare nere på bruket.
Fan, jag blir så förbannad när jag tänker på det.
I alla fall så skulle dom komma och hämta mig i bil.
Det var bestämt att dom skulle vara utanför vår kåk klockan sex.
Jag minns till och med klockslaget.
Jag sa hej åt mamma och pappa, men när jag kommit ut på farstubron och ännu inte fått syn på bilen för att den stod parkerad bakom hörnet av trädgårdshäcken, så hettade det till i kroppen på mig.
Det gick väldigt fort, och samtidigt tyckte jag att jag hörde en röst som sa nånting tätt, tätt intill mig.
Det var nästan som om den kom inifrån mitt eget huvud.
Och egentligen var det inte nån röst heller, det var nånting mitt emellan syn och röst.
Men jag kallar det för röst för enkelhetens skull.
Det ruskigaste av alltihop var att aningen eller rösten var så tydlig.
Och den sa att jag inte skulle åka.
Jag kände inte igen rösten.
Jag vände mig hastigt om för att se om nån stod bakom mig, men det fanns ingen där.
Sen tittade jag upp mot fönstren ifall det hade varit mamma eller pappa som öppnat och sagt nånting.
Men fönstren var stängda.
När jag kommit nerför trappan helt hörde jag så rösten igen.
Och nu var det nästan som om jag såg nån säga nåt, inte att jag hörde.
Men jag fick klart för mig att jag inte skulle fara med.
Framme vid grinden fick jag i alla fall syn på bilen.
Jag blev alldeles andfådd och nästan genomblöt av svett.
Men jag gick fram, och killen som körde kom ut och öppnade den ena bakdörren åt mig.
Så hörde jag mig själv säga att jag inte kunde följa med.
Dom skrattade för dom såg ju att jag hade bytt om och gjort mig extra fin för dansen.
Men jag sa igen att jag inte kunde åka.
Jag sa också att jag inte mådde bra.
Det var så konstigt.
Det gick inte att övertala mig.
Det var som om nån annan hade talat åt mig och liksom lånat min röst.
Dom måste ha trott att jag var galen.
Men det är säkert.
Det var inte jag som pratade.
Jag hörde mig själv säga allt det där bara.
Sen jag sagt igen att jag inte mådde bra så stack dom iväg utan mig.
Tjejerna i bilen hade trott att jag var deppig för att det blivit slut med Ralf.
Så det var ju bra att dom hittade nån orsak i alla fall.
När jag kom tillbaka in undrade naturligtvis både mamma och pappa vad det tagit åt mig.
Men jag sa att jag mådde illa.
Sen klädde jag av mig och gick och la mig.
Jag minns att jag hade svårt att somna på kvällen.
Jag låg och undrade om jag höll på att bli tokig.
Först allt bråk hemma, och sen att det gick så dåligt i skolan, och sist då dom här konstiga synerna och rösterna.
Jag trodde att jag höll på att bli sjuk och att jag skulle hamna på sjukhus.
Jag hade inte en aning om vad som höll på att hända mig.
Och ingenting blev bättre av att jag inte hade nån att prata med.
Dan efter fick vi veta att bilen med mina kompisar krockat på ditvägen och att en av tjejerna hade omkommit.
Alla dom andra hade blivit svårt skadade dessutom.
Jag fick reda på det tidigt på morgonen.
Jag trodde jag skulle tuppa av.
Jag undrade länge vad mamma och pappa skulle säga.
Men först sa dom ingenting, var bara så där högtidligt tysta som det passade sig att vara en söndagsmorgon efter ett sånt besked.
Pappa var väl bakfull också och då brukade han inte säga många ord i alla fall.
Men sen på dan så sa nån av dom att det ju var tur att jag inte följde med.
Jag tror det var mamma som sa det liksom bara för att säga nånting.
Hon var inte alls så tagen av det här som hon var av den flygolycka som jag skulle vara med om när jag skulle fara till Island med sångkören.
Den olycka som hon hade tänkt sig var mycket värre än den som faktiskt hade hänt.
Så det var inte mer med det.
För mig var det mer i alla fall.
Jag sa aldrig nånting om den där rösten.
Det var ju ingen idé heller.
Det fick förbli en hemlighet, en ruskig och på nåt sätt konstig hemlighet.
Fast det är klart att det hade varit bättre om jag hade haft nån att berätta den för.
Men det fanns det inte.
Jag skrev upp det i dagboken.
Och jag minns att jag också skrev att det var synd att jag inte hade nån i närheten som jag kunde berätta det för.
Naturligtvis blev det sorg i trakten.
Den omkomna var en tjej som var dotter åt en av lärarna.
Hon var jättetrist men det vågade man ju inte knysta nånting om nu.
Hon hette Siv förresten.
Ett jävla namn också om jag ska vara ärlig.
Jag kunde inte gå på begravningen.
Det var som om den där rösten satte stopp för allting nästan.
Mamma tyckte förstås att det var skandal att jag inte gick.
Hon tyckte att det var min skyldighet.
Hon sa till och med att olyckan kanske inte hade hänt om jag hade varit med i bilen.
Då frågade jag henne om hon menade att det var mitt fel att dom krockat.
Men det svarade hon inte på.
Antagligen tyckte hon det utan att säga det rent ut.
Fast jag gick naturligtvis inte på begravningen i alla fall.
Dom andra blev illa åtgångna också.
Han som körde blev halvförlamad.
Han sitter i rullstol än idag.
Det var han som kom ut och öppnade dörren för mig alltså.
Jag tänkte i flera veckor sen på att jag mycket väl hade kunnat vara en av dom.
Men mest tänkte jag förstås på rösten.
Jämt och ständigt tänkte jag på den.
Och det var kanske inte så konstigt.
Jag hade ju blivit hjälpt av den.
Den hade ju faktiskt räddat mig från att dö.
Jag nämnde att jag ibland skrev i dagboken.
Det var bra att ha den.
Jag hade fått den i julklapp för ett år sen men inte börjat skriva i den på allvar förrän ett bra tag efteråt.
Det var en sån där fjompig liten bok med ett hänglås som vem som helst kan slita upp med fingrarna.
Jag tror förresten aldrig att jag låste den heller.
Jag försökte gömma den istället.
Jag hade nog inte heller nån tanke på att nån skulle snoka i den när nu Lennart flyttat hemifrån.
Han var annars den nyfiknaste kille jag nånsin träffat tror jag.
Som väntat gick det inte särskilt mycket bättre i skolan på vårterminen heller.
Jag försökte verkligen, men jag misslyckades.
Jag gjorde som vår mattelärare sa, jag försökte bjuda till.
Ju mer jag misslyckades desto deppigare blev jag också.
Jag var alltid trött, och även om jag började sova bättre på nätterna så blev jag inte piggare precis.
Och sen var det en annan sak också.
Det var så att jag började känna på mig saker och ting.
Det var som om såna där aningar jag haft med ringen och med bönorna och med bilolyckan kom tillbaka ibland.
Dom var inte så tydliga kanske, men det var nånting som pågick i alla fall.
Ibland tyckte jag att jag såg eller anade saker som skulle hända.
Men jag kunde aldrig förutsäga dom.
Det slog mig alltid när det redan hänt.
Och den där hettan kom inte heller som vid dom tidigare tillfällena.
Jag tänkte att det var synd att man inte kunde känna på sig vad man skulle få frågan på eller vad skrivningarna skulle handla om, för då hade jag klarat mig bättre i skolan.
Men såna aningar hade jag aldrig.
Det var mest saker som hände långt ifrån mig, men som ändå berörde mig illa på nåt sätt.
Vi fick en ny skoldoktor i februari.
Han var rätt ung och jag tänkte att jag skulle ta chansen att fråga honom.
Han skulle ju hålla tyst kunde man tycka.
Men han klappade mig bara lite på brösten och sa att dom var snygga.
Just så sa han faktiskt.
Han var en läskig jävel.
Han liknade förresten en av bröderna Marx.
Han slutade sen när terminen var över.
Det var nog tur för honom det.
Men han tyckte i alla fall att mina bröst var snygga sa han.
Det var dom nog också.
Jag hade nästan dom största brösten i klassen, inte riktigt men nästan.
Två tjejer hade större kanske.
Då den där marxtypen hade sagt det där så sa jag igen att jag brukade se saker som skulle hända och att det gjorde mig lite orolig.
Nu hade jag satt på mig behån.
Men då skrattade han bara och sa att han tyckte att jag skulle fortsätta med det.
Det var alltihop.
Jag gick hem och deppade hela eftermiddan sen.
Allting var hopplöst och ingen jävel förstod mig.
Lite längre fram på våren så träffade jag den där prästen som konfirmerade mig.
Jag försökte snacka med honom också för prällar brukar ju kunna lyssna.
Jag frågade honom vad in i glödheta helvete jag skulle ta mig till.
Glödheta helvete sa jag förstås inte.
Men jag frågade i alla fall.
Han svarade inte vad man kunde vänta sig av honom.
Han sa ingenting om att det var Guds kallelse eller att det var nåt tecken från ovan eller nåt i den stilen.
Nej, han sa att det nog berodde på att jag inte fick tillräckligt med sömn.
Först trodde jag att han stod och drev med mig.
Och sen när jag märkte att han inte gjorde det blev jag förbannad och satte in knytnäven i tjockmagen på honom.
Rena solarplexus alltså.
Det blev ganska hårt också märkte jag.
Han skrattade till lite nervöst.
Men givetvis sprang det svartrockade aset och skvallrade för pappa sen i nån korridor på skolan.
Prällen hade kristendom eller religionskunskap eller vad fan det hette i några klasser och passade på att skvallra en rast.
Pappa blev rasande.
Det blev ett nytt uppträde.
Han undrade om det inte fanns nåt slut på allt elände som jag ställde till med.
Då tänkte jag att det fanns det.
Jag skulle sticka i alla fall.
Det spelade ingen roll om jag inte hade nånstans att ta vägen.
Jag skulle sticka, det var det viktigaste.
Jag tyckte bara att jag ville ha ett bra tillfälle.
Dom fick gärna tro att jag tagit livet av mig eller försvunnit för alla tider på annat sätt.
Det brydde jag mig inte om.
Nu skulle jag sticka så fort jag kunde.
Det var inte mer med det.
Egentligen var jag det osäkraste som gick i ett par skor.
Jag trodde inte det fanns nåt liknande i hela mänskligheten.
Det tror man ju inte såna gånger.
Jag tittade mig i spegeln.
Jag såg för jävlig ut när jag inte hade sovit riktigt om nätterna.
Men annars var jag kanske inte så ful om jag får säga det själv.
Egentligen fanns det väl bara en tjej i klassen som var direkt snyggare.
Dessutom hade jag som sagt rätt fina bröst.
Det sa förresten killarna också.
Det hörde jag flera gånger.
Men inuti såg jag nog hemsk ut om man kan säga så.
Men nu var jag i alla fall på väg att sticka hemifrån därför att ingen ställde upp på mig.
Hemma lyssnade dom inte på mig.
Dom gick bara och tjurade för att jag inte skötte mig i skolan.
Så hette det jämt förresten.
Man skötte sig inte.
Vadå skötte sig ? Jag gjorde ju så gott jag kunde.
Alla dom andra som skötte sig och som det gick så förbannat bra för, dom sov som stockar på nätterna och hade inga syner eller aningar på kvällarna.
Sen hade dom kanske ingen pappa hemma heller som gasade ner hela huset!
Och om dom hade det så var det så lyckligt att dom rökte själva!
Så det var faktiskt lite olika.
Men jag fortsatte i alla fall att skriva i dagboken halva nätterna.
Jag skrev och skrev och snart räckte inte den där lilla skitboken med hänglåset till längre.
Därför stack jag och skaffade svarta konceptböcker och fortsatte i dom istället.
Skaffade förresten!
Ska jag vara ärlig så stal jag dom i skolan.
Det tyckte jag att jag kunde göra.
Jag hade ju i alla fall blivit beskylld för tjuv utan att vara det.
Så jag tog en av pappas nycklar och stal böckerna på hans expedition eller vad det kallades för.
Men jag hade nog sagt att jag hade köpt dom ifall nån hade kommit och frågat.
Sen gömde jag mina dagböcker på ett specialställe.
Ingen fick reda på var.
Och så skrev jag och skrev.
Det var ett bra sällskap tyckte jag.
Jag hade liksom nån att prata med på det sättet.
Och så kunde jag berätta saker som jag aldrig kunde berätta för nån annan.
Jag tror att jag från och till har skrivit dagbok i hela mitt liv sen dess.
Jag antecknade väldigt noggrant i mina dagböcker alla såna där aningar som jag hade haft.
Särskilt det där om ringen och med bönorna och med bilen som krockat.
Det tyckte jag var det viktigaste.
Men jag skrev upp en massa andra saker också.
Jag berättade om de syner jag sett och röster jag hört.
Det kanske var inbillning också, det minns jag inte riktigt, jag kanske överdrev ibland.
Men det gjorde ingenting.
Ingen annan skulle ändå få läsa vad jag skrivit.
Jag skrev bara för mig själv, och att jag skrev dagbok var faktiskt min största hemlighet.
En lördagseftermiddag satte jag mig på tåget i alla fall.
Jag var fast besluten att aldrig mer komma hem igen.
Inte en enda varelse visste att jag stack iväg.
Jag tänkte att jag skulle åka till Stockholm först.
Det var ju inte så förfärligt långt.
Och sen skulle det alltid ordna sig på nåt sätt, det var jag säker på.
Jag var rädd när jag for.
Jag hade bara en liten väska med mig så att det inte skulle väcka uppmärksamhet.
Jag var nog mest rädd för att bli upptäckt av nån hemifrån som skulle känna igen mig.
Nån lärare eller kompis eller så.
Men det var nog ingen som såg mig.
När jag kommit halvvägs till Stockholm började jag nästan ångra att jag inte sagt nånting hemma att jag gett mig iväg.
Jag blev mindre och mindre karsk ju längre hemifrån jag kom.
Jag tänkte att jag åtminstone kunde ha antytt nånting så dom blev lite oroliga.
Nu visste dom ingenting och dom skulle bli alldeles galna när dom märkte att jag inte var inne på den tid som vi hade bestämt.
Fast samtidigt tänkte jag att det var rätt åt dom.
Nu skulle dom få sig en tankeställare.
Kanske skulle dom bli rädda och tro att jag tagit livet av mig.
Då skulle dom ångra att dom hade varit så taskiga mot mig, då skulle dom tänka efter och komma på bättre tankar.
Egentligen visste jag inte vart jag skulle ta vägen när jag väl kommit fram till Stockholm.
Jag hade samlat ihop lite stålar men dom räckte till tågbiljetten och lite grann mer.
Och i Stockholm hade jag bara varit en gång förut.
Det var på en skolresa när jag gick i fyran.
Så jag hittade naturligtvis inte en meter bort från Centralstationen.
Jag kände mig så misslyckad att jag antagligen inte skulle våga fråga heller.
Och vad skulle jag fråga om ? Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag kom fram på kvällen och blev överraskad att det var så mycket folk fast det var mörkt och ganska sent.
Jag begriper inte hur jag klarade det och vad som egentligen flög i mig.
Jag gick bara av och an på Stockholms gator hela natten.
Jag var hungrig och vansinnigt kissnödig.
Men jag gjorde ingenting åt det.
Jag bara gick gata upp och gata ner.
Jag frös och var väldigt rädd hela tiden.
Varenda minut trodde jag att jag skulle bli överfallen.
Inte vågade jag tilltala nån heller.
Så fort det kom nån människa intill mig så ökade jag bara farten.
Först på morgonen tog jag mig in på en bar där jag kunde kissa och dricka kaffe.
Jag var fullkomligt slut.
När jag kom ut från baren gick jag direkt till en telefonkiosk och ringde hem.
Det var mamma som svarade.
Jag minns att hon inte precis sa att jag var välkommen tillbaka hem.
Men jag tror hon menade det i alla fall.
Hon lät mera slut än jag.
Och så sa hon att både hon och pappa hade varit vakna hela natten och sen ringt polisen på morgonen.
Efter det började hon tjuta, så det var lika bra att lägga på luren.
Det var typiskt alltså.
Jag tror ingen av dom där skötsamma lärarungarnas mammor eller pappor nånsin skulle ha ringt polisen det första dom gjorde på morgonen.
Men det gjorde alltså min mamma och pappa.
På tåget hem kändes det som jag hade lidit ett nederlag.
Jag hade misslyckats igen.
Jag var alldeles spak och tyckte egentligen inte alls om att komma tillbaka.
Men vad skulle jag göra!
Jag hade ju inget val.
Och så kände jag mig så hiskligt klen i kroppen.
Men en sak bestämde jag mig för innan jag klev av tåget.
Om det blev så att pappa gav mig en snyting så skulle jag ge igen.
Jag skulle slå tillbaka helt enkelt.
Det bestämde jag mig för på allvar, jag skulle hata mig själv resten av livet om jag inte gjorde det.
Jag trodde först att en av dom eller kanske båda två skulle komma ner och möta mig vid stationen.
Mamma visste ju vilket tåg jag skulle komma med.
Det fanns inte så många att välja på heller för den delen.
Men ingen av dom var där.
Och det var naturligtvis lika bra.
Jag kunde andas ut lite till.
Jag tog en extra omväg innan jag vågade mig fram till huset och in genom dörren.
Jag var nervös för vad dom skulle säga och göra.
Jag gick genom trädgården och jag fick pulsa i snön för ingen hade skottat.
Hur det var så fick jag ingen snyting när jag kommit in.
Jag fick lite mat och det kunde jag ju behöva.
Jag satt ensam i köket och det var alldeles tyst i hela huset.
Men innan jag var riktigt färdig så satte mamma igång.
Då kunde hon inte hålla sig längre.
Hon snackade om hur illa jag gjort mina föräldrar och hur besvikna dom var på mig därför att jag var så sagolikt otacksam.
Det där sa hon gång på gång fast på olika sätt.
Jag var så rädd och spänd att det egentligen inte gjorde mig så mycket, det var bättre att hon gaggade om sånt som hon brukade än att jag fick smörj.
Jag åt färdigt i alla fall och det var som om alltihop hade stannat i halsen nånstans fast jag varit så hungrig.
Det märktes på mamma att hon var lite chockad.
Hon såg väldigt trött ut också.
En lång stund satt hon bara och glodde på mig som om jag hade varit nåt konstigt djur som råkat slinka in genom porten.
Och så gned hon sina händer i vanlig ordning.
Och pappa ska vi inte prata om.
Han var sig helt olik.
Det var omöjligt att känna igen honom.
Han var som ett sårat lamm.
Han sa ingenting, han svarade inte ens när mamma frågade honom om nånting.
Och inte drack han nånting heller.
Han satt bara och bolmade på sina cigarretter och läste i nån konstig tidning.
Det var rena begravningsstämningen.
Ändå var det rätt så skönt att vara hemma igen.
Det hade varit för jävligt i Stockholm.
Jag hade travat av och an på dom där hårda gatorna så jag hade värk i båda benen och i korsryggen.
Dan efter på måndan var det alltså bara att knalla iväg till skolan igen som om ingenting hade hänt.
Det kändes lite snopet, det måste jag erkänna.
Men en sak var jag tvungen att lova mamma och det tror jag hon sa åt mig minst trettontusen gånger.
Det var att det här med stockholmsresan skulle förbli en hemlighet, för annars skulle man aldrig kunna veta vad folk skulle tänka om oss.
Mamma tyckte att hon ju redan hade lidit nog för min skull.
Så jag fick absolut inte säga nånting till nån annan människa att jag varit ute och rest på egen hand utan att mamma och pappa vetat om det.
Jag sa att polisen ju redan kände till det, men mamma hade talat med dom och dom skulle hålla tyst.
Det måste dom göra, sa mamma.
Sen fick jag naturligtvis lova att inte göra om det där.
Och det var inte så svårt.
I varje fall så var det nog viktigt att planera bättre innan man stack.
Efter min lilla privata utflykt började det gå ännu sämre för mig i skolan.
Annat var väl inte att vänta heller.
Till sist pratade jag med klassföreståndaren.
Det var inte mycket idé att fortsätta, det bästa för mig var att sluta och sen gå om trean nästa år.
Pappa pratade också med klassföreståndaren.
Det var tydligen inte mycket att göra så det bestämdes att jag skulle sluta och börja om på hösten.
På sätt och vis var det underbart.
Men jag kunde ju inte gå och dra benen efter mig hemma hela våren, jag måste skaffa ett jobb.
Det gjorde jag också.
Dom behövde folk på sjukhuset.
Jag fick börja som biträde där och jag kunde få vara kvar hela sommaren om inte nåt särskilt hände.
Det är klart att det var ett skitjobb, men det var inte värre än att man stod ut.
Nån skulle göra det jag gjorde också, så resonerade jag.
Dessutom var det skönt att slippa skolan.
Jag tror att det var min räddning att jag började jobba faktiskt.
Åtminstone var det min räddning så länge jag bodde hemma.
Det kanske verkar som om jag bara hade skit att berätta om mamma och pappa.
Det är fel i så fall.
Jag skulle kunna berätta både det ena och det andra om det.
Det skulle väl förresten vem som helst som minns nånting om hur det var hemma hos sina föräldrar.
Det viktigaste är att man berättar som det var eller som man själv tyckte att det var.
Sitter man och ljuger så är det inte mycket med berättelsen tycker jag.
Man måste vara ärlig.
Därför måste jag säga att jag faktiskt tyckte om mina föräldrar också.
Åtminstone gjorde jag det innerst inne.
Men det var inte så lätt att visa det alla gånger, man kan inte säga att dom hade särskilt lätt att visa att dom tyckte om mig heller.
Det är inte lätt att visa vad man känner jämt.
Sånt måste man träna.
Och så måste man till exempel tänka på hur pappa hade haft det en gång uppe vid sågen i Holmsund.
Det som han körde med när han var packad och sen blev så förbannad på.
Han om nån hade ju haft det besvärligt.
Och går man sen tillbaka och ser efter hur hans pappa hade haft det, så kanske man bättre förstår hur jävlig han kunde vara mot pappa när pappa var liten grabb.
Fast man kan ju inte hålla på att förstå och förstå i all oändlighet förstås.
Det kan man inte.
Man måste reagera och säga ifrån till sist.
Det tycker i varje fall jag.
Nån sa på gruppterapin som jag gick på förut att det är omständigheternas fel allting.
Det är alltså inte människornas fel utan omständigheternas.
Att det är samhället som tutat i oss en massa saker som vi rättar oss efter så att vi till sist inte har en chans att välja själva.
Då tänkte jag säga att samhället ju var vi ju, men då hade säkert nån sagt att jag inte begrep mig på det där.
Så jag höll käften som vanligt.
Det gjorde jag för det mesta.
Det var säkrast för annars hade jag väl gjort bort mig och det är nånting som jag verkligen inte mår bra av att göra.
Det vet jag av erfarenhet.
Men hur det än är så vill jag inte skylla mamma och pappa för allting.
Dom hade sitt dom också.
Det var kanske inte så lätt att ha en tjej i huset som var som jag.
Jag menar dom hade en hel del att oroa sig över, när det gällde mig.
Allting var så mycket enklare med Lennart.
Kanske hade det räckt med att jag tålt den där tobaksröken till exempel.
Om jag bara stått ut med den så hade det kanske gått bra.
Åtminstone det mesta.
Men det är lätt att säga efteråt.
Jag minns i alla fall sommaren som kom sen.
Jag jobbade alltså på sjukhuset som biträde på olika avdelningar.
Hemma sa dom att det var nyttigt för mig, men det tror jag inte alls att det var.
Allt som var tråkigt var nyttigt.
Fast det fick gå.
Jag höll på med lite av varje.
Nån gång kunde det vara trevligt och till och med intressant kanske, men för det mesta var det trist och tröttsamt.
Det värsta var nog städningen.
Dom var stenhårda på det.
Att det var rent på golvet och att dörrhandtagen glänste var viktigare än hur patienterna mådde.
Det är säkert, det var så.
Det sa alla.
Jag har alltid haft svårt för att städa, jag vet inte vad det beror på.
Men det var alltid rena rama straffet när dom ville att jag skulle städa hemma.
Jag kunde göra vad som helst för att slippa städa.
Och så blev mitt första riktiga jobb att damma och putsa och skura golv.
Det är ganska jävligt när man tänker på det, eller hur ? Men jag tyckte det var lika bra att vara kvar och inte hålla på att bråka.
Jag tänkte att jag kanske bråddes på mamma.
Jag tyckte inte heller om bråk och sånt.
Jag blev bara nervös och irriterad av det.
Och så var jag ju hållen för att vara både knepig och lat och lite dum i huvudet.
I varje fall kände jag det så.
Jag klarade inte ens samrealskolan, då måste det vara fel nånstans.
Och om man inte gjorde det, om man var så dum i huvudet så skulle man hålla käften och anpassa sig.
Det var inte mer med det.
Jag skulle kunna berätta mycket om en massa sköterskor som jobbade på sjukhuset.
Det var tidernas häxor alltså.
Dom gjorde skillnad på patienter och dom fjäskade för doktorerna så det nästan var skrattretande.
Ni skulle inte tro mig om jag berättade det.
Ni skulle tro att jag bara ljög och att nåt sånt inte skulle kunna hända i mitten på sextiotalet.
Och vad doktorerna beträffar så kan jag inte minnas att dom ens hälsade på oss biträden.
Jo, en gjorde det, det är sant.
Men han hälsade så in i helvete så man blev misstänksam av bara det.
Och det visade sig vara riktigt också att man blev det.
För en gång när jag skulle sluta för dan så kom den där doktorn in och bara tog mig på brösten utan vidare.
Jag var trött och förbannad redan, så det var nära att jag klappat till honom rakt i plytet.
Men gudskelov gjorde jag inte det.
Hade jag gjort det så hade jag nog fått kicken direkt och det hade jag kanske inte klarat.
Men på brösten fick han inte ta mig, det tror jag jag gjorde klart för honom.
Vad doktorerna gick för, det visste jag ju efter alla undersökningar jag varit med om när det gällde mig och tobaksröken som ni kanske minns.
Så jag blev inte direkt förvånad när den där löken kom in och bara förutsatte att man var världens hora.
Jag har tänkt på honom efteråt, han måste ha haft nåt fel.
Han hade stånd redan när han störtade in.
Det kände jag när han pressade sig emot mig med hela kroppen.
Han trodde nog att jag bara skulle slita av mig kläderna och lägga upp mig.
Men sånt låg inte för mig.
Dessutom var jag oskuld fast jag nog inte såg sån ut, om ni förstår vad jag menar.
Han måste absolut haft nåt fel.
Men mamma gick i alla fall inte med på att jag var dum i huvudet.
Hon sa till alla att jag bara var så väldigt okoncentrerad och att jag hade så mycket onödiga griller i huvudet.
Det skulle växa bort sa hon.
Man får förstå henne också.
Hon ville naturligtvis skyla över så mycket som hon kunde, hon ville ställa allting till rätta och förklara att det inte alls var så illa ställt med hennes dotter.
Utåt sett så skulle allting ordna sig till det bästa.
Men så gjorde mamma nånting som jag tror jag aldrig kan förlåta henne för.
Jag blir kallsvettig än idag när jag tänker på det.
En gång sa jag visserligen åt henne att jag förlåter henne men samtidigt sa jag att jag aldrig kommer att glömma det.
Och det är sant, jag tror aldrig jag kommer över det.
Aldrig, om jag ska vara riktigt ärlig.
Mamma hade för vana att gå och rota lite grann i mina grejer.
Eftersom hon hade lite städdille så brydde jag mig inte så mycket om det.
Men så en dag hittade hon mina dagböcker.
Det var alltså konceptböckerna som jag stulit på pappas expedition och så den där fjantboken med hänglåset.
Allihopa var fullskrivna och väl undanstoppade.
Men tydligen inte tillräckligt undanstoppade.
Så mamma slog sig väl ner och började läsa i dom där, en efter en.
Antagligen blev hon lite konfunderad för det stod ju mest om vad jag hade sett och hört på det där konstiga sättet.
Och kanske var det lite påhitt också, lite överdrifter och sånt.
Men det var i alla fall dom största hemligheter som jag nånsin haft.
När jag märkte att böckerna var borta från gömstället i mitt rum trodde jag att jag skulle gå i bitar.
Jag blev både förvånad och ledsen, och naturligtvis helförbannad.
Dom hade legat instuckna bakom tapeten och jag hade varit stupsäker på att ingen levande varelse som inte var i färd med att riva kåken nånsin skulle få syn på dom.
Jag tyckte att hela mitt liv var bortstulet.
Det var fem fullskrivna konceptböcker och alltså den där fåniga dagboken med hänglåset.
Jag höll på att explodera av ilska och besvikelse.
Jag tror aldrig att jag tidigare varit så ledsen som då.
Och det säger en del i varje fall.
Men jag hade mina aningar.
Jag gick direkt på mamma och frågade om det var hon som sopat åt sig böckerna.
Först nekade hon och låtsades som om hon inte alls begrep vad jag snackade om.
Fast jag gav mig inte, och till sist erkände hon och sa att jag inte skulle hålla på att skriva på det där sättet.
Det mådde man inte bra av sa hon.
Och vad skulle folk tänka egentligen ? Det var ju alltid det, det handlade ju alltid om vad andra skulle tänka och tro om oss, om familjen som var vi, och naturligtvis vad dom skulle tänka om mamma själv.
Det var givetvis det viktigaste.
Precis som om folk skulle få tag i mina dagböcker!
Jag begrep ingenting och blev helt desperat.
Jag sa att det var ett jävla sätt och att hon skulle langa tillbaka böckerna på en gång.
Mamma svarade att hon skulle ge mig dom om jag lovade att sluta skriva på det där sättet.
Jag lovade bara jag fick tillbaka dom.
Och så sa hon att hon trodde att jag hade glömt bort dom eftersom hon hittade dom inne i garderoben bakom tapeten.
Och så hade hon diskuterat saken med pappa och han hade väl också läst lite här och där och till sist så hade dom kommit överens om att lägga beslag på böckerna.
Jag trodde jag skulle bli tokig på fläcken.
Men det värsta var inte att dom hade läst böckerna utan att dom vägrade lämna tillbaka dom.
Jag tiggde och bad, jag prövade allting som gick att pröva, men jag fick dom inte.
Och det var egentligen inte så konstigt som jag just då trodde.
För i själva verket hade dom kastat bort dom.
Mamma hade kastat bort dom.
Det är säkert, hon hade rivit sönder dom och kastat dom i nån av soptunnorna på baksidan av folkskolan.
Fast att hon kastat dom fick jag förstås inte reda på då, det fick jag långt senare.
Det var nog flera år efteråt.
Men det är säkert alltså.
Hon hade kastat bort dom som vad skit som helst.
Sen framemot hösten då jag fortsatte att tjata om mina dagböcker så lovade mamma att jag skulle få dom när jag tagit realen.
Då svarade jag att jag aldrig i livet skulle komma att ta realen om jag inte fick tillbaka böckerna först.
Jag sa att det var stöldgods och att hon måste lämna tillbaka dom för annars skulle jag ringa polisen.
Mamma förklarade då att det redan fanns en anmälan mot mig hos polisen så jag skulle inte ha en chans.
Och den polisanmälan svarade hon själv för, det var bara att jag var försvunnen.
Det var ingenting farligt men det begrep ju inte jag.
När jag tänker på det så här långt efteråt så tycker jag att det kanske var tur att dom inte sa på en gång att dom hade kastat bort böckerna.
Hade jag fått reda på det omedelbart så hade jag nog blivit galen.
Jag hade aldrig klarat det.
Det är jag säker på nu.
Jag hade antagligen gått i sjön eller nåt i den stilen, jag hade aldrig klarat det.
Som det nu var kunde jag i alla fall leva på hoppet.
Jag var lurad men jag var inte krossad.
När sommaren var slut så började jag om i trean i alla fall.
Precis efter planerna.
I nästan ett helt läsår satt jag och tittade på klockan och när jag tittat färdigt var det vår igen.
Då hade jag fått nog.
Jag hade suttit och tragglat samma saker som förra året så jag hade ju vetat vad det handlade om.
När det blev mars var det för mycket.
Jag tog jobb på sjukhuset igen, det var inte nån bra lösning men jag visste i alla fall vad jag valde.
Och ingenting kunde vara värre än sitta på skolbänken.
Jag tror inte jag behöver tala om hur stämningen blev hemma.
Jag orkar inte tänka på det.
Jag hade visserligen vant mig vid det mesta nu, men jag var faktiskt väldigt uttråkad.
Till sist fixade en bussig tjej på sjukhuset så jag fick ett rum med kokvrå i personalkåken alldeles intill sjukhuset.
Det var fantastiskt.
Hela kroppen jublade på mig, jag kunde nästan inte låta bli att se glad ut.
Men det är klart, mamma började förstås tjuta och pappa svor och gick an.
Dom undrade plötsligt vad det var för fel med att bo hemma.
Dom frågade om det var nånting som fattades och vad det var som var fel.
Jag tror inte jag svarade ens.
Jag hade redan bestämt mig, det var inte mer med det.
Fast mamma fortsatte att tjuta och när jag märkte det så var jag nära att ångra mig.
Jag tyckte enbart synd om henne.
Hon sa att dom skulle bli så ensamma nu och att det skulle bli så tomt efter mig.
Särskilt nu som inte Lennart kom hem så ofta som förr.
Precis som om jag hade med det att göra.
Den där tjejen som fixade bostad åt mig hette Alice förresten.
Det var noga med att e :et skulle vara med på slutet då man sa hennes namn.
Det är det ju inte annars.
Som en moster jag har och som också heter Alice.
Där hörs inte e :et.
Det var alltså nära att jag tackat nej till Alice när hon fixat den där ettan med kokvrå åt mig.
Men då ringde hon hem till mamma och körde i henne att det var absolut nödvändigt för mig att bo i närheten av sjukhuset.
Alla som hade såna jobb som jag bodde intill sjukhuset sa hon.
Det var naturligtvis skitsnack.
Det spelade ju ingen roll var jag bodde nånstans.
Jag bara bäddade sängar och tömde pottor och skurade golv och polerade dörrhandtag.
Det spelade ingen roll alls, jag kunde lika gärna ha bott i Afrika bara jag kom i tid till jobbet.
Men det fattade inte mamma.
Så på det viset kom jag iväg utan större bråk.
Det blev en dryg kilometer tvärs över stan, men i alla fall.
Den där Alice var sjuksköterska förresten.
Jag tror hon anade hur jag hade det hemma.
Hon sa det aldrig rakt ut men jag är nästan säker på att hon anade det.
Hon var duktig på att ordna saker och se till att det blev nånting gjort, den där Alice.
Utan att jag tänkte på det så tog hon hand om mig på nåt sätt.
Hon märkte på en gång om jag var deppig eller trött eller om det var nåt annat fel.
Hon kände på sig en massa saker.
En gång frågade jag henne om hon också haft såna där syner som jag då hon liksom kunnat se in i framtiden.
Men det hade hon inte, det trodde hon inte att nån hade egentligen.
Hon sa att hon helt enkelt inte trodde på sånt där.
Då förstod jag att jag inte skulle snacka mer om det där med henne.
Men hon var jättefin, Alice.
Hon ordnade sen så jag kom till Uppsala också.
Det var helt och hållet hennes förtjänst.
Jag minns den där våren då jag slutat i trean för andra gången.
Jag vart fullständigt heldeppig lite längre fram.
Jag tror det berodde på att mina gamla klasskompisar tog realen då och rantade omkring med dom där fåniga mössorna på skallen.
Det var hemskt deprimerande.
Det var sista gången också, man tog aldrig mer realen sen.
Så jag hade i alla fall aldrig kunnat ta realen när jag gick om trean, det tänkte nog aldrig mamma på när hon lovade mig att jag skulle få tillbaka böckerna om jag bara tog examen.
Jag tyckte det var löjligt när jag såg dom gamla kompisarna ha dom där mössorna på skallen.
Fast det är klart att jag var avundsjuk också, det måste jag erkänna, jag var nog förbannat avundsjuk.
Men det höll jag för mig själv.
Sånt var jag ju styv på, jag kunde hålla vilka hemligheter som helst för mig själv.
Och så fick jag för mig att dom hejade på mig på ett annat sätt än förr.
Kanske pratade dom också på ett annat sätt sen dom fått dom där mössorna på sig.
Det kanske var inbillning, det vet jag inte, men jag tyckte absolut att dom var förändrade på nåt sätt.
När jag hade upptäckt det där att dom liksom tog lite avstånd från mig så låg jag och tjöt långt in på nätterna och kunde inte somna.
Så deppig var jag faktiskt.
Men Alice fixade små vita tabletter åt mig som jag somnade in på.
Sen sov jag som en stock och höll på att komma för sent till jobbet varenda morgon fast jag bara hade en minuts väg att komma till avdelningen.
Men tack vare dom där tabletterna blev allting lite bättre tyckte jag.
Jag fick sova och jag blev lite lugnare.
Sen hör det till saken att jag träffade en kille också.
Han hette Roland och körde lastbil.
Jag tror förresten aldrig att jag träffat en kille med så svarta ögonbryn.
Och aldrig nån med så sned näsa.
Men konstigt nog var han snygg ändå.
Det var en ren slump att vi träffades och kom att prata med varann.
Jag fick lift med honom ner till stan.
Han körde åt en möbelfirma som var hans pappas.
Han hade turer uppåt sjukhuset lite då och då.
Jag tror att pappan reparerade möbler också, för han skickade upp Roland med lagade grejer till sjukhuset.
Soffor och bord och stolar och sånt.
Men vi pratade aldrig om just det.
Roland hade egen bil också.
En gammal amerikanare.
Man sjönk ner minst en meter när man satte sig i den.
Roland var fem år äldre än jag och han var den första killen i mitt liv som tog mig mellan benen.
Han drog till och med av mig brallorna.
Jag menar han fick tillåtelse till det också.
Det fick till exempel aldrig Ralf som jag berättade om.
Jag minns inte om jag var rädd och om jag fjompade mig mycket.
Men han gjorde det i alla fall och jag kommer ihåg att det var skönt därför att han inte gjorde det så hårt som jag trodde han skulle göra.
Han bara smekte och hetsade upp mig lite lagom, men han sa inga ljuvliga saker som Ralf gjorde.
Jag menar att jag var allt för honom och att han knappt kunde leva utan mig och annat i den stilen.
Nej, Roland höll käften hela tiden, han var inte den typen som snackade för mycket.
Men han fick inte ligga med mig.
Han trodde nog rätt länge att han skulle få, för jag kanske lovade med ögonen och så.
Men när det kom till kritan så fick han inte.
Inte för att jag inte var kåt på honom.
För det var jag.
Men det var nånting annat som inte stämde, det var nånting med kroppen som sa ifrån och då blev jag rädd och vågade inte göra nånting med honom.
Och så var jag naturligtvis rädd för att bli med barn också, det var man ju alltid fast man inte fått nån sexualundervisning.
Till sist tappade han tålamodet och försökte våldta mig.
Men jag klappade till honom i skrevet och det gjorde tydligen förbannat ont.
Det var ganska sent en kväll och han blev förbannad och stack sin väg.
Sen kom han aldrig mer tillbaka.
Jag tyckte det var lika bra, fast jag blev nog lite ledsen om jag ska vara ärlig.
Jag längtade efter honom tiden efteråt.
I flera månader gick jag och trodde att han skulle höra av sig.
Men det gjorde han inte.
Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror jag blev lite besviken och funderade på om jag själv skulle höra av mig.
Men jag vågade nog inte.
Det är konstigt, men jag längtade faktiskt hem också ibland.
Och jag gick rätt ofta hem och hälsade på och fick lite prylar tvättade.
Jag sa aldrig att jag längtade hem, men jag tror att dom såg det på mig.
Det var ganska ödsligt hemma i vaktmästarkåken.
Det blev tydligen lite för många rum för bara mamma och pappa.
Det verkade som om dom gick förbi varann och inte sa så mycket.
Jag tyckte dom verkade övergivna, och det var dom ju också på sätt och vis.
Som jag nämnde var det Alice som låg bakom flytten till Uppsala.
Hon hade fått tjänst där och samtidigt hört att man behövde personal.
Hon hade till och med pratat med sjukhuset innan hon pratade med mig när det gällde min anställning där.
Jag var väldigt tveksam först.
Jag visste ju inte hur mamma och pappa skulle ta det.
Det var på sommaren.
Jag gjorde långa promenader för mig själv för att jag skulle bestämma mig.
Jag tänkte att jag skulle fatta ett alldeles eget beslut utan att nån annan kom och la sig i det eller försökte påverka mig.
Alice hade visserligen redan börjat, men det räknade jag inte.
Jag gjorde som jag ville i alla fall, det var ju egentligen bara en människa som bestämde över mig nu och det var jag själv.
Så tog jag mod till mig och gick hem och sa att jag skulle flytta till Uppsala.
Jag frågade förstås, jag sa inte bara att jag skulle sticka iväg, utan jag gjorde det till en fråga för säkerhets skull.
Mamma blev alldeles stel och såg konstig ut.
Sen sa hon nånting som nästan gjorde att jag fick en liten chock.
Hon sa att hon tyckte det var bra att jag flyttade.
Precis så sa hon.
Varken mer eller mindre.
Jag blev både glad och ledsen.
För jag hade ju trott att hon skulle bryta ihop av sorg.
Men det gjorde hon alltså inte.
Hon verkade nästan lättad av att slippa mig.
Pappa betedde sig också konstigt, eller i varje fall som jag inte väntat.
Han såg bara snopen och en aning korkad ut.
Sen tände han pipan och sa nånting som hördes som jaså.
Och efter det där gick det ju inte att stanna kvar.
Det begrep jag ju.
Och det var nog bäst som sen skedde också, jag menar det var nog bäst att jag kom iväg när jag nu dessutom hade Alice att be om råd och hjälp ifall det behövdes.
Det började rätt bra i Uppsala.
Jag träffade en massa trevliga människor, och en tid hade jag ganska roligt.
Men vad beträffar jobbet blev det förstås samma skitgöra där.
Alice sa att jag skulle försöka komma in på sjuksköterskeskolan och bli riktig sköterska.
Men jag sa att jag nog var för dum för det.
Fast det trodde inte hon att jag var.
En kväll när vi var och dansade blev jag uppbjuden av en kille som låg inne på repmånad.
Han sa att han hette Rudolf.
Det gjorde han definitivt inte.
Men jag struntade i vad han hette så han fick säga vad han ville för mig.
Han fick i alla fall följa med mig hem den där kvällen för jag ville inte gå ensam.
Han kved som en valp varje gång han kysste mig.
Och några gånger tog han tag i brösten på mig som om han ville rycka loss dom.
Jag trodde jag skulle bli sliten i småbitar innan jag fick iväg honom från porten.
Det fick jag förresten aldrig så att jag såg det.
Det var jag som stack in och låste om mig.
Sen förföljde han mig minst ett halvår.
Han gav aldrig upp fast jag bad honom flyga och fara flera gånger.
Han både skrev och ringde, och så stod han och väntade lite överallt på mig.
Till sist måste jag säga åt honom på allvar att sluta.
Jag blev lite rädd för honom också, han verkade farlig på nåt sätt.
Särskilt när han stod så där och blängde som en tjur och bara väntade på mig.
Stor och stark var han också, och så fort han snackat en liten stund med mig så blev han talgögd och ville kramas och åka ut i bilen utanför stan och i den stilen.
Jag försökte ge fan i honom och låtsades att jag inte såg honom.
Men det hjälpte inte.
Han kunde rusa fram mitt på gatan eller i bussen eller var som helst.
Jag kunde aldrig vara säker.
Han måste ha varit helgalen.
Det var nära att jag ringde polisen, jag vågade ju knappt röra på mig till slut.
Efter ett tag råkade jag berätta om den där Rudolf eller vad han nu hette för en kille som jobbade på ett bygge alldeles intill sjukhuset.
Jag tror förresten att det var en del av sjukhuset som skulle byggas ut.
Han sa att han skulle skydda mig om jag ville.
Och det hade jag faktiskt ingenting emot för han var både trevlig och snygg.
Han var rätt så stor och stark också, och så var han lite äldre än jag var van vid, nästan uppåt fyrtio.
Den där killen på bygget hette Berndt och det var han som tog oskulden på mig.
Det gick inte att göra nånting åt det.
Jag tror inte att han visste om att jag var oskuld, han märkte det inte, han trodde alla gånger att jag var mycket mera erfaren än jag var.
Jag blev alldeles ifrån mig när han smekte mig och höll på.
Han var så försiktig att man kunde tro att han var osäker och oerfaren han också.
Det tog emot lite grann bara och sen var han långt inne i mig.
Det gjorde inte alls så ont som jag hade läst att det skulle göra eller som man hade hört andra berätta om att det skulle göra.
Klart att jag var lite rädd.
Men tack vare Berndt kom jag över den där rädslan.
Jag minns att han ofta sa att jag kunde vara hans dotter.
Han sa det nästan jämt och särskilt när vi låg med varann och det just skulle gå för honom.
Han blev lite extra upphetsad av att säga det.
Det förstod jag efter ett tag, och för mig fick han säga det hur många gånger som helst.
För det var ju sant, han kunde ju faktiskt vara pappa åt mig när det gäller åldern.
Och han var lite pappig av sig också, försökte alltid förklara och mästra som om jag verkligen var hans barn.
Och den där talgögda Rudolf såg jag inte till mer.
Jag tror han stack när han såg mig i sällskap med Berndt.
Han syntes aldrig mer och det var ju skönt.
Berndt och jag hade det lyckligt ihop.
Så länge det nu varade vill säga.
Jag måste säga att jag tyckte väldigt mycket om honom.
Det var ingen konst att göra det.
Och så var det förbannat skönt att ligga med honom.
Det sa jag åt honom gång på gång, och då ville han alltid att vi skulle fortsätta.
Men det var bara som han ville för han kunde inte.
När det hade gått för honom en gång, så orkade han aldrig mer den kvällen.
Han sa att det berodde på att han gav allt och att han gjorde det därför att jag mycket väl hade kunnat vara hans dotter.
Men det där med att han gav allt var bara skitsnack.
Det var inte alls sant.
Han hade en annan att ge också, för jag kom på honom med att vara gift.
Den jäveln hade lurat mig bara.
Han hade kärring och ungar och hela skiten.
Dom hade varit bortresta när han träffade mig.
Sen när dom kom tillbaka fick han det inte att gå ihop längre.
Jag blev helförbannad när jag fick reda på det, men mest förbannad blev jag på mig själv eftersom jag inte hade misstänkt nånting utan varit så lättlurad.
Jag blir förbannad än idag när jag tänker på det.
Men jag sparkade förstås iväg honom.
Jag sa att jag aldrig ville se honom mer.
Fast det var egentligen inte riktigt sant.
Han började tjuta och bad om förlåtelse, och jag tyckte det var så konstigt för jag hade aldrig i hela mitt liv sett en stor karl ta till lipen.
Men jag var stenhård.
I varje fall låtsades jag att jag var det, jag ville hålla på mig.
Efteråt tyckte jag synd om honom i alla fall, jag hade kanske varit taskig i onödan mot honom.
Det var inte utan att jag ångrade mig lite grann.
Men som sagt, så länge det varade hade vi det fint, Berndt och jag.
Jag kan inte säga annat.
Fast det kan ju hända att jag tyckte det var så bra bara för att han var den första mannen i mitt liv, jag menar den första som jag låg med.
Jag vet inte, men det kanske berodde på det.
Fast sen när jag fick reda på att han var gift så gick det inte längre.
Idag skulle det kanske gå att dela på en kille om man var riktigt kär i honom, men då gick det bara inte.
Det kände jag.
Det var förresten Berndt som fixade in mig på en kontorskurs.
Han hade en kompis som gick där.
Det var rätt bra, jag fick bidrag till det och jag lärde mig ganska mycket.
Bland annat lärde jag mig skriva maskin.
Jag blev bra på det så småningom.
Om jag inte hade haft sån dålig rygg så tror jag att jag bara skulle vilja skriva maskin.
Jag tycker det är väldigt roligt.
Och så fick jag lära svenska och engelska också.
Bara lite grann kanske, men i alla fall.
Det var en bra kurs och jag gick ut hela.
Jag blev trött mot slutet men det berodde nog mest på att jag hade börjat tända på så smått.
Jag hade kommit med ett gäng som körde med knark alltså.
Det var inte så farligt, men det räckte för att man skulle bli lite förändrad i alla fall.
Egentligen begriper jag inte hur jag stod ut på sjukhuset.
Men det gjorde jag, och jag jobbade kvar där i mer än ett helt år.
Kanske berodde det på att jag träffade rätt så många fina kompisar.
Den bästa av dom alla var Annastina.
Hon blev min bästis sen.
Vi var oskiljaktiga, och det är vi fortfarande.
Det är mycket jag har att tacka henne för.
Jag kunde tacka Alice för mycket också.
Hon träffade en kille i Uppsala sen.
Han såg ut som en brax i porträttet.
Jag begrep aldrig vad hon såg hos honom.
Han hade en otroligt bred käft och det fanns liksom inget liv i ögonen på honom.
Det var bara fenorna som fattades var det nån som sa.
Fast det nämnde jag aldrig till Alice så klart, det gör man ju inte.
Men hon blev i alla fall dökär i den där killen och konstig på alla vis som man ju blir då.
Så slutade hon att jobba och sen gifte dom sig och flyttade uppåt nånstans.
Jag har aldrig hört nåt mer ifrån henne sen.
Det är faktiskt synd, det hade jag velat.
Inte så att jag gått och undrat vad hon har för sig, men ibland tänker jag på henne.
För Alice med e :et var en bra tjej och såna glömmer man inte så lätt.
En gång råkade jag berätta för en lite äldre tant på sjukhuset att jag hade haft såna där syner som med ringen och bönorna i glasburken.
Jag hade inte känt av några såna där aningar under hela tiden jag varit i Uppsala och inte den sista tiden hemma heller för den delen.
Så det låg rätt långt tillbaka i tiden och det var inte så svårt att snacka om det.
Den där tanten blev i alla fall väldigt intresserad och började fråga mig om ett och annat.
Hon var hemma på såna där saker.
Jag blev ledsen över att jag inte hade mina dagböcker, för då hade hon fått mycket bättre besked.
Där stod det om en del andra såna där saker som jag haft men som jag faktiskt glömt bort det mesta av nu.
Tanten var frågvis och kom ofta in på lite övernaturliga saker.
Hon jobbade som nåt skrivbiträde nere på en akutavdelning och vi träffades allt oftare.
Hon hade alltid nya frågor och ibland ville hon ha reda på detaljer som jag inte längre kunde minnas.
Men jag tror jag berättade allt jag kom ihåg och tanten såg glad ut varje gång.
Hon hette förresten Margit den där tanten och var i sextioårsåldern.
Först brydde jag mig inte så mycket om henne, tyckte bara att hon var lite tröttsam i sin nyfikenhet.
Men så begrep jag att hon ansåg att jag hade varit med om nånting väldigt ovanligt och märkvärdigt.
Jag tyckte det verkade spännande när hon sa det och därför kanske jag la till lite ibland, jag överdrev och kanske bredde på utan att Margit tycktes märka det.
Så en dag på nyåret frågade Margit om jag ville följa med på en seans.
Jag tvekade först för jag hade ingen större lust att blanda mig i det där igen, jag menar jag hade ju haft ganska mycket ont av dom där synerna.
Om man bortser från bilolyckan så hade synerna bara ställt till besvär för mig.
Det sa jag till Margit, men hon förklarade att jag inte skulle tänka på det där sättet.
Hur det var så tackade jag nej i alla fall.
Men när hon sen kom tillbaka och frågade om samma sak så var faktiskt min kompis Annastina med också och hon sa på en gång att jag skulle kila dit och se hur det gick till.
Jag sa då att jag skulle komma om Annastina fick följa med.
Det fick hon och hon hade ingenting emot det.
Ändå var jag naturligtvis säker på att hon bara gick för min skull, jag hade ju berättat om alla dom där upplevelserna för Annastina med.
För henne har jag aldrig haft några hemligheter, det har man bara inte för en tjej som hon.
Jag tror inte hon har några för mig heller.
Hon är ganska bra på att pladdra när hon kommer på det humöret.
Första gången jag var på den där seansen blev det rätt misslyckat.
Det satt ett medium mitt bland en massa människor som varken Annastina eller jag kände.
Enda undantaget var Margit.
Det där mediet var en något yngre människa än Margit och hon verkade hela tiden väldigt irriterad.
Hon pratade om för mycket motstånd och om att det fanns personer i hennes närhet som inte var tillräckligt positiva och som inte arbetade för utan mot henne.
Både Annastina och jag satt förstås och kände oss skyldiga.
Men mot slutet av träffen gick det lite bättre tydligen, några stycken av dom andra fick hälsningar och uppgifter från anhöriga som hade dött för ett bra tag sen.
Annastina och jag stack ut och åt sen och drack vin, vi blev ganska smålurviga och dan efter mindes vi inte så mycket av vad som hade hänt på den där seansen.
Jag trodde aldrig Margit skulle fråga mig mer.
Men det var just vad hon gjorde.
Hon ville att jag skulle komma med och göra små försök i delvis samma sällskap.
Annastina skulle då inte få följa med och därför sa jag att jag inte hade nån större lust.
Jag tror Margit blev ledsen, så när jag hade tänkt efter lite mer ett par dar ångrade jag mig.
Jag knallade ner till Margit och sa att jag hade ändrat mig och gärna ställde upp.
På så vis började jag gå mera regelbundet på både dom där försöken och dom där seanserna.
Ibland kom det medier långt bortifrån och det var naturligtvis särskilt spännande.
Fast i början var jag rätt måttligt intresserad, det blev bättre längre fram.
Jag kan inte säga att jag hade några större framgångar vid dom där försöken.
Åtminstone inte om man jämför med en del andra som var där.
Ändå blev många av dom intresserade av mig.
Jag visste egentligen inte varför.
Dom var väldigt envisa med att låta mig komma i centrum, att just jag skulle utsättas för vissa försök.
Jag kände mig generad.
Det som gjorde dom så pass pigga var kanske den gången då dom satte fram en rätt stor porslinsskål på bordet och vände den upp och ner.
Sen fick jag vända mig om och en av dom andra la en pryl under skålen utan att nån annan såg vad det var.
Det var faktiskt en av dom första gångerna och det var en sån där tät och nästan mystisk stämning.
Jag hade druckit lite vin före, jag vet inte om nån av dom andra märkte det, men jag hade faktiskt gjort det.
Antagligen var jag för spänd innan jag skulle gå och tvekade lite grann.
Och för att sen våga så måste jag styrka mig på nåt sätt.
Tända på vågade jag givetvis inte, då hade Margit som kom och hämtade mig i bil blivit förtvivlad, det visste jag av erfarenhet.
När jag så vände mig om mot den där skålen som stod upp och ner på bordet kände jag mig i alla fall spänd och konstig.
Ingenting var riktigt verkligt, men jag hörde en karl säga till mig att jag gärna fick lägga handen på skålen.
Det gjorde jag men jag tog tillbaka den rätt snart igen.
Jag var torr i munnen och helst av allt så skulle jag velat ha ett glas vin eller en konjak eller nåt sånt.
Men det fanns förstås inte, det visste jag ju.
Jag satt alldeles tyst en väldigt lång stund, en gång försökte jag lägga handen på porslinsskålen igen, men jag tog bort den bara några sekunder efteråt.
Dom andra satt också tysta, det var knappt dom vågade harkla sig.
På nåt sätt kände jag mig väldigt betydelsefull, flera stycken vuxna människor satt och väntade på att jag skulle säga nånting, och skulle jag säga fel eller nåt alldeles uppåt väggarna så skulle ingen av dom bli förbannad och börja skälla ut mig eller ge mig dåligt betyg eller håna mig eller nånting i den stilen.
Jag ömsom blundade och ömsom såg på skålen.
Fast jag sa ingenting, jag satt och koncentrerade mig, försökte åtminstone, för jag var liksom lite tvingad till det.
Det var i alla fall nånting som hade hänt med mig, det kände jag, nånting hade spänts inuti mig och jag visste hela tiden jag satt tyst att jag skulle komma att prata bara jag fick lite tid på mig.
Och tid fick jag.
Ingen av dom andra verkade otålig och ingen försökte skynda på mig.
Ett slag var det som om jag var på väg att somna.
Jag tänkte att jag kanske hade druckit för mycket vin och ett kort ögonblick blev jag rädd för att nån skulle märka att jag druckit vin.
Men det tror jag inte dom gjorde, och om nån hade gjort det så skulle den eller dom inte säga nånting.
Jag var mest orolig för Margit.
Hon hade sagt att man blev avtrubbad om man drack nånting före.
Men då tänkte hon kanske inte på att det ibland kunde finnas hämningar som man måste igenom innan man skulle funka nånting alls.
Så kände i alla fall jag det.
Men så hände nånting.
En av dom som satt runt bordet tog upp en cigarrett och tände den.
Jag tittade på den som gjorde det.
Det var inte han som hade fixat med skålen och lagt nånting under och som faktiskt var den ende i hela sällskapet som visste vad som fanns under skålen.
Det var en annan som skulle börja bolma.
Jag såg på honom igen och blev tvärförbannad.
Jag vet egentligen inte vad som tog åt mig, jag blev fullkomligt desperat och flög upp från stolen jag satt på och rusade fram och slog cigarretten ur näven på honom.
Och så började jag skälla som den värsta bandhund.
Jag kunde inte hejda mig själv, jag bara skrek och skällde och jag tror att jag stampade i golvet också.
Till sist knuffade jag honom av stolen och han föll ner på golvet.
Sen vände han sig skamset om och tog upp den nytända cigarretten och fimpade den i tändsticksasken.
Därefter gick jag tillbaka till min egen stol.
Jag tålde ju inte tobaksrök, det visste jag sen förut naturligtvis, men jag hade aldrig reagerat på det här sättet förr, jag hade aldrig sagt ifrån, jag hade aldrig vågat visa det på det här sättet.
Sen blev det en ny tystnad.
Jag satt länge stilla, och nu var det som om jag bestämde på det där stället, som om ingen kunde säga emot mig.
Men han som hade lagt nåt under skålen sa igen att jag nog tjänade på om jag la handen på skålen.
Då gjorde jag det, jag la min högra hand på skålen och satt på det sättet en lång stund.
Sen sa jag faktiskt att jag nog inte kunde.
Nån protesterade men jag sa igen att jag inte kunde.
Då reste sig mannen som fixat med skålen och tog upp plånboken och la fram en femtiolapp som jag skulle få behålla om jag sa nånting.
Jag skrattade åt honom, och jag tänkte att det alltså var fråga om belöning men inte straff.
Jag såg i alla fall på femtiolappen, det var mycket pengar för mig.
Jag var febrig i kroppen, kanske svettades jag lite grann också.
Jag började bli andfådd.
Sen sa jag nånting.
Jag började snacka, det bara forsade ur mig till en början.
Jag sa att jag såg nånting som växte, att det var skymning, kanske alldeles mörkt, att det möjligen var nånting som liknade en stor och tät skog, att det var nånting som hade med olycka att göra, att nån råkat illa ut därför att många velat illa och hatat, jag sa att det kanske hade med hämnd att göra och att det fanns våld med i spelet och kanske grymhet, men kanske fanns det mitt i alltihop glädje också, för nån fanns det glädje och lycka och för nån annan bara sorg och elände.
Jag sa att jag såg ögon som letade efter nånting, ögon som var koncentrerade och bara letade och letade och till sist kom det blod.
Jag frågade om föremålet hade att göra med en bilolycka, om nån hade suttit och kört bil och kört av vägen och krockat och kanske omkommit, kanske kvävts av sitt eget blod.
Sen gjorde jag en kort paus.
Och så frågade jag rent ut om det var en omkommen bilförares handske som låg under skålen.
Ingen svarade.
Jag frågade igen men ingen svarade.
Det visste jag var riktigt, man skulle inte svara om man ville fortsätta försöket.
Men när ingen svarade så begrep jag att det ändå inte var mitt i prick.
Jag chansade då, eller jag inbillade mig att jag chansade.
Jag sa att det var en patronhylsa, det var nånting som var efterlämnat efter ett mord, det var nånting som gav värme, kanske stark värme, det var en tom patronhylsa, möjligen en pistol, möjligen ett pistolhölster som använts vid mord eller dödande, vanligt dödande, det var nånting man ännu kunde få värme av men som också gav värme innan allt detta hänt ... Jag blev tyst, det blev en paus.
Ingen sa nånting, jag tittade på mannen som fixat med saken under skålen och lagt femtiolappen på bordet, men han reagerade inte, mötte bara min blick men röjde ingenting.
Så reste jag mig upp och la också den andra handen på skålen.
Sen sa jag igen att det var ett mord, jag sa att det var nånting som ger värme, det var i mörkret eller i skymningen, kanske i en skog, det var ett hänsynslöst mord, det var ögon som letade, det var en jakt!
Jag sa att det ligger ett dött djur under skålen, det ligger nånting som har med värme att göra, det ligger ett djur, ett mördat djur, ta bort skålen, det ligger ett djur som inte kan försvara sig och jag orkar inte längre, det är ett djur, en katt eller en hare eller vad som helst, ta bort skålen ... Jag satte mig ner på stolen och sjönk ihop.
Mannen som hade lagt femtiolappen på bordet och som utmanat mig lyfte hastigt på skålen, och han verkade mycket upprörd och imponerad.
Under skålen låg ett rävskinn.
Det blev ett sus bland dom andra, jag hörde att många sa fantastiskt, otroligt, oerhört.
Som om dom inte trodde på det riktigt.
Mannen med cigarretten kom fram och strök mig över håret men sa ingenting.
Själv sjönk jag ihop som en säck, jag var andfådd som jag skulle ha sprungit, jag var torr och sträv i munnen och bad att få nånting att dricka.
Jag kände att jag svettades och jag skämdes lite över att jag gjorde det.
Jag fick ett glas vatten, och nån gav mig femtiolappen.
Jag såg aldrig vem det var, men jag tog den och stoppade ner den i handväskan.
När jag efteråt for hem med Margit pratade vi inte om vad som hade hänt.
Det låg några försök med ett par andra mellan försöket med mig och hemfärden, men vi pratade inte alls om vad som hade inträffat under kvällen.
Vi pratade bara om hur jag trivdes på sjukhuset och vad jag hade för planer.
Hon var lite orolig för mig, det märkte jag.
Hon visste att jag tände på emellanåt och att jag tog mig en vinare lite då och då.
Man får förstå att hon var orolig.
Men jag satt i bilen och var så trött och lycklig, jag var så väldigt lycklig.
Det här var som sagt en av de första gångerna.
Vi försökte upprepa liknande försök med mig men det gick aldrig så bra.
Dom flesta gånger gick det alldeles fel.
Och kanske var det som Margit sa, kanske var det så att jag trubbades av därför att jag inte kunde hålla mig tillräckligt ren från vin och knark.
Det är klart att det fanns orsaker till att jag började tända på i Uppsala.
Det här med knark var väl knappast nånting som jag hade gått och längtat efter.
Men några stycken som jag har berättat det för, bland annat Sulan förresten, säger att det nog hade varit konstigare om jag inte prövat på det.
Det var så att Annastina och jag kom med i lite gäng och jag tror vi trivdes särskilt bra i ett av dom.
Det bestod av både tjejer och killar.
Vi kände knappt alla, men dom vi kom i kontakt med var trevliga och inte särskilt jobbiga.
Jag tror ingen i det där gänget nånsin trillat dit ordentligt.
Jag tror dom flesta slutade sen när dom fick jobb och familj och allt sånt där.
Mest var det såna som läste.
Och det dom gjorde var att hascha, åtminstone större delen nöjde sig med det.
Men som bekant kunde jag inte för mitt liv dra ner rök i halsen.
Det kan jag inte nu heller, har aldrig kunnat.
Det har jag berättat om.
Jag tror aldrig jag kommer att kunna det heller, vad det än gäller.
Det går bara inte.
Det är stört omöjligt.
Jag blir inte människa på månader om jag drar ett enda bloss.
På sätt och vis är väl det där bra också.
Åtminstone när det gäller att röka själv.
Sen är det en annan sak att man inte tål att andra röker i närheten, det kan ställa till lite problem, det erkänner jag gärna.
Men Annastina bolmar ibland.
Hon vet att det inte är hälsosamt för hon är utbildad sjuksköterska precis som Alice var, men hon har ingenting emot ett bloss lite då och då.
Och hon har ingenting emot att hascha heller.
Så när vi kom in i det där gänget där alla haschade och hade sig, så fick jag sitta och stirra som en annan fåntratt.
Jag satt i stort sett och mådde illa medan alla dom andra blev höga och hade det ljuvligt och avspänt.
Jag insåg att det inte höll.
Jag hade ju ingen större lust att sitta och vara utanför, det hade jag varit tillräckligt redan när jag bodde hemma tyckte jag.
Och så är det klart att man ville vara lojal mot dom andra också som tyckte jag var helrisig som inte ville suga i mig det där haschoset.
Därför började jag vina lite lätt.
Oftast blev jag bjuden av nån kille som inte var med i det här gänget, men ibland köpte jag ut själv också.
Inte för att jag direkt tyckte det var gott utan för att det blev en skön känsla av det.
För det blir det ju.
Det är löjligt att hålla på och säga nåt annat som en del gör.
Nu vill jag inte säga att det var Annastinas fel att jag började stjälpa i mig alkohol.
För det var det absolut inte.
Eftersom Annastina jobbade på samma avdelning som jag nästan hela vintern och blivit min bästis när Alice stuckit norrut med den där braxtypen så var det inte så konstigt att vi också höll ihop då vi ville ha lite trevligt.
Så hon rådde absolut inte för nånting.
Snarare var det så att jag utan Annastina hade varit nersopad i en kloak vid det här laget.
För hon är jättefin, såna tjejer som Annastina växer verkligen inte på trän.
Men hur det nu var, så var det inte så populärt eller särskilt lustigt med att nån satt och tryckte i sig en vinare när dom andra satt och var höga som hus.
Jag visste egentligen inte riktigt varför om jag ska vara ärlig.
Men det togs liksom inte väl upp.
Det var raggare och annat stenåldersfolk som söp och skrålade menade dom, det här var nåt annat liksom.
Nån sa att det var underklassen som sysslade med vinare och annat i den stilen.
Så jag fick helt enkelt lägga av med det där och börja med lite tabletter.
Det var så gott som nödvändigt om jag ville fortsätta att vara med.
Och det ville både Annastina och jag, det var inte mer med det.
Det var inte alls så svårt att fixa tabletter av killarna.
Det kostade lite men det var nästan aldrig svårt att få tag i dom om man absolut ville.
Mest blev det preludin och amfetamin, jag ville inte pröva på med sprutor för jag tyckte det såg så läskigt ut.
Jag hade nog av sånt på dagarna på jobbet, där fick man ju se en del även om jag naturligtvis aldrig gav några sprutor själv.
Det räckte med att titta.
När man tänt på sov man inte en blund om nätterna, det kunde gå flera nätter i rad utan att man sov.
Särskilt av amfetaminet blev jag väldigt orolig, jag kunde inte sitta still ett enda ögonblick, det var som om man skulle ha kvicksilver i kroppen.
Och så skrattade jag åt allting nästan, jag skrattade och svettades och blev så där torrtörstig.
Men så ibland hände det att jag bara fick en våldsam hjärtklappning och en ganska hög feber.
Då blev jag rädd och lite deppig och gav mig fan på att aldrig mer pröva det där.
Jag låg i sängen ett par dar och vägrade gå till jobbet.
Det fanns inte en chans att komma iväg.
En gång gick det så långt att jag till och med gick till sjukhuset och sa upp mig när jag träffade avdelningssköterskan.
Det var som om det inte var nån idé att hålla på med det där gnidandet längre.
Jag sa upp mig och bad om slutlön.
Då hade jag gått på amfetamin i veckor, jag var i högvarv och det var som om det inte fanns några gränser för nånting längre.
Och så kom jag i en underbar stämning ibland, jag var som i trance och hade väldigt roligt.
Annastina och jag bara skrattade åt varann, vi var som två barnungar antagligen.
Men när det sen var över så ångrade jag mig.
Jag tog tillbaka uppsägningen.
Det gick ju inte an att bara sluta, jag måste ju ha nåt att göra om jag skulle kunna betala hyran och leva som en människa.
Det var förresten Annastina som rev tag i mig och sa att det fick vara nog.
Så jag tog tillbaka vad jag sagt och fortsatte med jobbet.
Dom var väldigt förstående och jag fick vara kvar.
Och det var kanske tur för mig det.
Fast jag begrep nog inte då hur mycket Annastina betydde för mig och hur mycket hon hjälpte mig.
Det skulle ta lite mera tid innan jag gjorde det.
Det höll på att bli alldeles för sent, men som tur var blev det inte det.
Men nära var det.
En förmiddag fram på våren sen fick jag telefon på sjukhuset.
Det hade inte varit ofta som det varit telefon till mig, så jag blev rätt överraskad.
Det var Lennart som ringde.
När jag hörde rösten på honom förstod jag att det var nåt särskilt som hade hänt.
Och det var det också.
Han lät liten på rösten och hade svårt för att hitta ord.
Först sa han inte vad det var.
Han krånglade in sig i en massa konstigheter men jag var ju inte dummare än att jag begrep att han ville säga nåt särskilt, så jag frågade honom till sist vad han egentligen ville.
Då sa han som det var.
Han sa att pappa var död.
Han hade dött på natten före.
Jag minns inte vad jag svarade.
Jag stod i avdelningssköterskans rum och använde hennes telefon.
Hur jag än försöker så minns jag inte vad jag svarade.
Jag tyckte det var overkligt bara.
Jag hade aldrig tänkt på att pappa kunde dö.
Jag hade inte ens varit i närheten av den tanken.
Men innan Lennart la på luren så berättade han att pappa hade fått hjärtslag när han hållit på i trädgården dan före.
Mamma hade hittat honom i gången, han låg och kramade krattskaftet som om det hade varit hans sista hjälp.
Men han hade inte dött förrän på natten på sjukhuset.
Dom kunde inte göra någonting, dom hade försökt men dom hade misslyckats och sen kunde dom inte göra mer.
Jag tänkte att kanske nån av lärarna hade retat honom på dan, jag tänkte att han kanske fått order av nån av dom där översittarna och den här gången hade det blivit för mycket.
Hjärtat hade inte stoppat, han hade fått nog av dom där korkarna som bara flöt ovanpå och gav order som dom värsta furirer.
Det var overkligt också när jag kom hem och träffade mamma.
Hon var så liten i sin svarta klänning tyckte jag.
Det var som om hon hade krympt.
Hon smög omkring som en mus och man märkte henne knappt.
Desto mer märkte man den där Edit, Lennarts gamla kråka som ni kanske minns.
Jag fick köpa en svart klänning för en sån hade jag inte.
Jag fick förresten köpa en hel uppsättning av svarta kläder för det var ju inte precis vad man hade kastat sig över på nån av reorna.
Jag tror inte jag orkar berätta om vad som hände i kyrkan och hela apparaten före med entreprenören och allt sånt där.
Men en sak kändes lite konstig.
Och det var när jag såg kistan med pappa i, det vill säga jag såg aldrig pappa utan jag såg bara kistan när den redan var stängd.
Jag fick för mig att jag hade sett den nånstans.
Det var så konstigt, men jag var absolut säker på att jag sett just den där kistan med just dom där blommorna och kransarna.
Exakt var och när kunde jag inte säga, men jag var fullkomligt övertygad om att jag sett alltihop förut.
Det var nära att jag hade skrikit det rakt ut i kyrkan.
Så starkt var igenkännandet.
Men naturligtvis skrek jag inte.
Jag är ju inte sån.
Jag hade varken mod eller ork till det.
Ändå var det nåt sånt som skulle ha behövts, jag tror det, det hade rensat luften på nåt sätt.
Jag tänkte förstås att jag sett kistan och alla kransarna och blommorna inne i huvudet nån gång tidigare.
Sånt hade jag ju varit med om flera gånger, så egentligen var det inte så konstigt.
Men faktum är att jag aldrig förr varit med på nån begravning.
När min kompis strök med i den där bilolyckan som rösten räddade mig ifrån så kunde jag ju inte gå.
Det var då mamma sa att det var skandal att jag inte gick.
Pappas begravning var därför den första.
Och det värsta var att jag satt och tänkte på det hela tiden, jag menar att jag satt och tänkte på att jag aldrig varit med om en begravning tidigare och att jag ändå hade sett alltihop för min inre syn eller vad man ska kalla det.
På det viset hörde jag heller aldrig vad prällen stod och snackade om framme vid kistan.
Några stycken till sa också nånting fast jag hörde inte vad dom sa heller.
Det var nog ingenting som jag gick miste om.
Jag tror inte folk är riktigt ärliga en sån där gång.
Mamma satt och tjöt mest hela tiden och doppade porträttet i en näsduk med grisskära spetsar.
Så jag tror inte hon hörde så värst mycket heller.
Jag satt alldeles intill henne och det var nära att jag sagt åt henne.
Jag tyckte det blev lite för mycket, hon kunde ju spara tills hon kom hem.
Till och med Lennart tog till lipen fast han egentligen inte hade nån anledning om man tänker efter.
Jag mindes hur pappa hade klippt till honom både hemma och på skolgården.
Och ändå satt Lennart och lipade som en barnunge.
Jag tänkte att det aldrig kunde vara äkta.
Jag skulle just till att fråga honom efteråt då vi drack kaffe, jag tänkte att jag skulle fråga honom varför han satt och tjöt, vad det var han var så förbannat ledsen över egentligen.
Men jag kom aldrig åt just då och sen glömde jag bort det.
När vi satt och drack det där kaffet blev jag så trött långt bort i ryggraden.
Jag var nära att be till Gud för att få vara alldeles ensam.
Men det skulle ha sett ut om jag hade rest mig upp och bara knallat iväg.
Så jag var nära att be till Gud att ett under skulle ske.
Men det visste jag ju att Gud inte lyssnar på en sån som mig.
Annars var det ingen som hade direkt intresse av att prata med mig.
Dom bara nickade och såg så där medlidsamma ut som man tydligen ska göra en sån här gång.
Mamma sa nåt enstaka ord till mig men det berodde väl mest på att vi satt bredvid varann och att den där trista prästen satt på andra sidan av henne.
Fast sen på kvällen när jag blev ensam med mig själv kände jag att jag också blev ledsen.
Jag gick ut i trädgården.
Det hade kommit lite regn på eftermiddan så det var fuktigt i gräset.
I en av gångarna såg jag att vinbergssnäckorna hade hasat sig ut.
Jag satte mig på huk och tittade på en av dom.
Jag satt så en stund, och sen pickade jag den lite försiktigt på skalet så att den fort kröp in och gömde sig.
Det är rätt konstigt, men då först kunde jag inte hålla mig längre.
Jag började tjuta.
Och jag tjöt värre än mamma i kyrkan nästan.
Det var som om alltihop hade lagrats och nu skulle ut.
Jag kunde inte hejda mig och det var ju inte nödvändigt heller när jag ändå var alldeles ensam.
Det var ju bara vinbergssnäckorna som hörde mig.
Men jag var faktiskt avundsjuk på dom allihop, dom hade i alla fall nånstans att ta vägen, dom kunde krypa in till sitt och bara gömma sig.
Jag tänkte att så skulle man ha det.
Dan efter begravningen stannade jag hemma hos mamma.
Det var lika bra, hon verkade rätt så nersliten.
Lennart och hans kärring stannade halva dan ungefär.
Dom hade varit gifta ett halvår nu, och Edit var på smällen riktigt ordentligt.
Hon gick omkring och stönade och svettades hela tiden.
Hon var som en gammal morsa innan hon ens fött första ungen.
Jag förstår inte riktigt varför jag alltid tyckt så illa om henne.
Men det har hållit i sig från första stund, jag har inte tålt henne bara.
Och jag tror inte hon nånsin har älskat mig heller precis.
Så var jag tvungen att åka ifrån mamma för jag måste ju sköta jobbet.
Det var synd om henne när jag for.
Det var nära att jag kramat om henne men det gjorde jag inte.
Vi sa bara hej till varann och jag lovade att snart komma tillbaka.
Men det blev svårt på tåget till Uppsala.
Jag ångrade mig och tänkte att jag nog skulle ha stannat hemma lite längre.
För det var så synd om mamma.
Än idag när jag tänker på det är jag färdig att ta till lipen.
Det som egentligen förändrade allting för mig var att jag träffade Stefan.
Det är det bästa som har hänt mig i hela mitt liv.
Ingen tror mig när jag säger det, dom flesta som känner mig skulle säga tvärtom, dom skulle säga att det var det värsta som hänt mig.
Och kanske är det rätt också, kanske var det att jag träffade Stefan både det bästa och det värsta som kunde hända.
Men så har det alltid varit med mig.
Har det inte varit ösa pösa så har det varit hörpa snörpa.
Och ibland har det varit båda delarna på samma gång.
Det är inte klokt egentligen.
Det var min mormor som sa så där förresten.
Hon var från Åmål, och det var där dom sa på det där viset.
Är det inte ösa pösa så är det hörpa snörpa.
Ni förstår säkert vad som menas.
Om jag ville så skulle jag kunna skriva en hel roman om bara Stefan.
Han är den människa som jag varit mest fästad vid av alla som jag har träffat.
Det finns ingen som kan konkurrera med honom.
Jag tror inte heller att jag nånsin kommer att träffa en kille som har en chans att betyda en tiondel så mycket för mig som Stefan.
Och då är det kanske inte så konstigt om han också är den som gjort mig mest illa.
Men det säger jag inte för att jag vill anklaga honom.
Jag vill egentligen inte anklaga nån enda människa i hela världen.
Fast jag vet att det ibland kan verka så, jag vet att man häver ur sig en massa saker som man skulle kunna ta tillbaka lite grann av ibland och ganska mycket av ibland.
Och allting hade naturligtvis varit bra om jag hade betytt bara så mycket som hälften för Stefan.
Men det gjorde jag nog aldrig fast han sa det alldeles i början då vi nyss hade träffats.
Han sa till och med att jag betydde allt för honom.
Men då tog han faktiskt i, det förstod jag redan då.
Jag träffade honom på en tillställning som Annastina hade.
Jag minns knappt hur det gick till.
Det var inte så att vi tände på eller nåt i den stilen, utan det var en stilla vinare bara.
Det var rätt många där som jag inte kände och vi dansade och snackade och skålade.
Det var lite rökigt så jag fick sticka ut på Annastinas balkong lite då och då om jag skulle stå ut.
Och det var på balkongen som Stefan kysste mig för första gången.
Han skulle också hämta luft sa han.
Vi hade dansat rätt hårt utan att snacka med varann.
Jag visste inte riktigt vem han var.
Men han rökte inte och han sa att han var i behov av frisk luft.
Jag tror jag blev kär i honom på en gång.
Jag märkte att det inte fanns en chans att spjärna emot, såna där gånger är det lika bra att ge sig från början för man kommer ju alltid dit man egentligen ska i alla fall.
Jag menar man måste acceptera hur det är och att man inte rår på känslorna alla gånger.
Och det kanske är tur det.
Vi började köra stadigt bara efter en vecka.
Stefan bodde i en studentlägenhet och läste vid universitetet.
Därför blev det så att han oftast låg över hemma hos mig.
Jag hade det inte så stort, bara en etta, men det var bekvämast att han kom hem till mig.
Där fick vi vara för oss själva och det var ju det enda vi ville.
Vi ville inte bli störda.
Och jag var säker på att jag var den lyckligaste människan på jorden, ingen skulle kunna ha övertygat mig om nåt annat.
Det var Stefan som ordnade så att jag slutade att tända på.
Det hade just börjat bli lite regelbundet men sen jag träffade Stefan blev det tvärstopp.
Det var inte mer med det, jag hade helt enkelt inte nån lust längre.
Och jag hade inga besvär med att låta bli heller.
Jag vet inte om det var så konstigt, det finns en del som är överdrivet när det gäller knark också.
Folk tror att knarkare är utmärglade och fånstirrande slasktrattar som vinglar omkring i gränderna i Stockholm bara.
Det är det inte alls, det tycks aldrig riktigt komma fram hur det är.
Jag vet att det finns massor av folk som går på amfetamin utan att det märks nånting alls på dom mellan varven.
Och det finns många som går på annat också utan att det märks så mycket utåt.
Det finns en himla mängd smygknarkare som aldrig blir särskilt utslagna.
Dom sköter hem och jobb och ungar och hela apparaten.
Men när Stefan kom in i bilden tappade jag sugen att tända på helt och hållet.
Jag har aldrig fått igen den heller.
Åtminstone inte på allvar fast man kanske kan tycka att jag borde ha fått det.
Fast det finns många som tänder på en liten stund i livet och sen inte gör det mer.
Det är alltså inte så konstigt.
Det finns många som prövar på och sen bara ger fan i det.
Det är klart, det beror ju lite på vad man väljer också.
Heroin skulle man kanske inte klara av så där lättvindigt, det har jag hört att man inte kan.
Jag bytte jobb också tack vare Stefan.
Jag slutade äntligen på det där förbannade sjukhuset.
Det hade varit rena slavgörat, alla körde med en och man hade aldrig nånting att säga till om själv.
Det var hopplöst alltså.
Jag begriper bara inte hur jag stod ut så länge som jag gjorde.
Jag borde ha fått medalj i lydnadskonst.
Till sist lydde jag till och med underläkarens hund.
Det gick av bara farten.
När han gnällde och gick an vid en dörr så var jag där med kopplet och gick ut med den i trädgården för att den skulle få kissa.
Det gjorde jag fast jag egentligen inte hade tid till det.
Mitt nya jobb var annat.
Jag fick skriva maskin och det tyckte jag var toppen.
Det var på ett litet kontor, men chefen åkte dit på nåt fiffel sen och satt i fängelset så jag vill inte säga vad firman hette.
Det spelar ingen roll heller.
Det var trevligt att sitta och skriva maskin.
Men jag fick ont i ryggen av det.
Och det var det som var så konstigt.
Jag fick ont i ryggen av att sitta stilla på en stol och bara röra armarna, men medan jag slavade på sjukhuset och böjde mig och vred mig och hade mig på alla sätt och vis då kände jag ingenting.
Men det fanns visst nån förklaring till det också.
I alla fall så måste jag gå på nån sorts gymnastik på kvällarna.
Det hade jag ingenting emot, vi hade väldigt roligt och dessutom kände jag mig mycket bättre i ryggen då faktiskt.
Men det var ändå så pass besvärligt att jag kunde få ont när jag älskade med Stefan också.
Det gällde att välja dom rätta ställningarna.
Men Stefan var fin på att välja, det var rena himlen att ligga med honom.
Han var inte alls så mycket äldre än jag men han hade nog mycket erfarenhet.
Det sa han inte men det räknade jag ut redan i början.
Jag frågade honom några gånger men då svarade han undvikande bara.
Förutom att han fick mig att sluta att tända på och sluta att vara tillsammans med dom som gjorde det, så ville han att jag skulle sluta med dom där försöken och seanserna också.
Det var lite marigare tyckte jag.
Han ville det inte därför att han själv bara tyckte det var nys.
Vi som satt där bågade för varann sa han.
Det gjorde att jag aldrig berättade för honom om den där gången då dom la ett rävskinn under porslinsskålen.
Och det var kanske lika bra, han hade aldrig trott mig eller också hade han trott jag var helknasig.
Och den risken tog jag inte.
En gång tog jag honom med i alla fall.
Jag fick honom med på en seans, men det var en dålig seans och när han suttit en stund så viskade han till mig att han inte mådde bra och måste sticka iväg.
Men han sa att jag kunde stanna kvar om jag ville.
Egentligen ville jag inte stanna när han inte var där, men jag gjorde det ändå.
Konstigt nog gick seansen mycket bättre sen han gått också, men det går aldrig så bra om nån sitter och tvivlar i gruppen.
Det är en gammal erfarenhet bland medier.
Efteråt när jag kom hem till mig så ringde jag honom.
Då var han helsur för att jag inte följt med honom då han gick.
Stefan var sån.
Man kunde aldrig riktigt veta var man hade honom.
Ofta sa han en sak men menade egentligen nånting helt annat.
På det viset gjorde han mig osäker.
Jag tror förresten att det inte bara var mig han gjorde osäker på det där sättet.
Det var nog nästan alla som han träffade och umgicks med.
Det var inte lätt för mig att sluta med dom där seanserna.
Jag hade vant mig och börjat tycka om dom.
Särskilt tyckte jag om Margit som jobbade på akutavdelningen.
Hon var alltid så snäll.
Och så hade hon nån sorts respekt för mig.
Det blev särskilt tydligt efter händelsen med rävskinnet.
Det kändes väldigt konstigt för ingen hade ju haft nån respekt för mig nån gång, i varje fall inte så att jag märkt det själv.
Jag var väl ingenting att respektera heller för den delen.
Hur det var så slutade jag i alla fall gå på dom där sammankomsterna.
Jag gjorde det helt och hållet för Stefans skull.
Jag ville inte hålla på med nånting som han inte förstod eller tyckte illa om.
Det var nog inte så svårt att välja om jag ska vara ärlig.
Jag hade ju inte varit så framgångsrik själv heller.
Några försök i stil med porslinsskålen och rävskinnet hade jag inte upplevt igen, jag kände mig kraftlös på det där området, åtminstone när det gällde tillsammans med många andra.
För Annastina och jag höll på och skojade lite för oss själva.
Och då kunde det fortfarande hända saker som påminde om hur det var förr.
Hon tyckte mycket om att leka med kort som hon gömde under bord och stolar och sen frågade hon mig vad det var.
Hon trodde ibland att jag var tankeläsare, att jag kunde få reda på vad hon tänkte.
Och det trodde hon berodde på att vi var så goda vänner.
Men vi slutade också med det där.
Och det var kanske lika bra.
Att jag såg och hade aningar och allt sånt där var nånting som man inte gick och pratade om för vem som helst, det var faktiskt så att jag skämdes lite för det där.
I Uppsala på seanserna och under försöken behövde jag aldrig skämmas, där såg dom snarare upp till mig.
Men en sak märkte jag tydligt, det gick alltid bättre om man tänt på lite grann, då var det som om man fick lite gratis.
Man blev hög och det kom till en utan vidare, aningar och olika syner och allt sånt.
Ibland bara som korta filmsnuttar och ibland som telefonsamtal.
Det går nästan inte att förklara och det är kanske ingenting att förklara heller.
Fast jag minns hur lycklig jag blev efteråt när jag lyckats med nånting.
Det jublade i hela kroppen.
Jag har ofta tänkt på att det nog gjorde det när jag bodde hemma också och såg ringen och antalet bönor och bilolyckan.
Det jublade nog nånstans då också men jag kvävde det och vågade aldrig visa det för nån.
Man fick kanske förstå Stefan också.
Han tyckte det fanns viktigare saker att syssla med, saker som hade att göra med samhället som vi levde i just nu.
Att ha kontakt med en massa döda kunde ju inte utveckla oss på nåt sätt menade han.
Och jag vet inte, han kanske hade rätt.
För honom var det viktigt att hålla på med politik och med problem som måste lösas för att vi människor skulle kunna leva bättre ihop.
Så sa han i varje fall.
Jag var aldrig riktigt säker på om han menade allvar eller om han bara ville driva med mig.
Sen var det en annan sak med Stefan som hade med det här att göra.
Han var omåttligt svartsjuk.
Han ville inte att jag skulle springa på dom där sammankomsterna om det fanns karlar där.
Han trodde att det fanns risk för att jag skulle falla för nån i det där gänget fast jag var så otroligt kär i Stefan.
Han trodde det på allvar, det märkte jag också i andra sammanhang.
När vi var ute tillsammans så fick jag nästan aldrig dansa med nån annan.
Och även om jag liksom fick det officiellt och sen gjorde det så började han bråka när vi kom hem.
Då var han sårad.
Han ville inte ha en tjej sa han som var som en hora som vem som helst skulle ta i och krama om.
Det behövde han inte, menade han.
Men i början brydde jag mig om det där, jag var väl lite svartsjuk själv också och hade full förståelse för honom och för vad han sa.
En kväll när Stefan bråkat lite på mig och vi låg bredvid varann och inte sa nånting och jag just var på väg att somna så hörde jag att nån ropade på mig.
Det kom så överraskande, jag skulle just till att fråga Stefan om han hörde att nån hade ropat mitt namn, men då märkte jag att han sov redan.
Jag tänkte att det kanske var inbillning bara och försökte somna.
Jag dåsade till och kanske hade jag nästan somnat när jag hörde mitt namn igen.
Det var nån som ropade långt bortifrån men ändå väldigt nära.
Som om nån ropat intill mig med en svag, svag stämma.
Så plötsligt kände jag igen rösten.
Det var pappa som ropade.
Det är säkert, han kallade på mig och jag tyckte att han ville att jag skulle komma till honom.
Jag koncentrerade mig och lyssnade igen.
Men jag hörde honom inte mer, han hade försvunnit.
På morgonen efter berättade jag det där med rösten som ropat efter mig för Stefan.
Men han trodde bara att jag inbillat mig, att det var nånting som jag lärt mig på dom där seanserna bara.
Jag tänkte att jag skulle kunna förklara för honom att den här rösten inte alls hade nånting med det att göra, det här var nånting som bara hade med det levande livet att göra.
Men det gjorde jag inte, jag sa inte ens att det var pappa som hade ropat.
Då skulle han förresten antagligen trott mig ännu mindre.
Efter ett halvår drygt så bestämde vi att vi skulle flytta till Stockholm.
Stefan skulle börja läsa där och hade fått en tvåa av sin mamma som var frånskild.
Och det slumpade sig så att Annastina fick nytt jobb just i Stockholm i samma veva.
Det gjorde det mycket lättare för mig att flytta också.
Jag fick både Stefan och Annastina med mig, vad kunde jag mer begära.
Då var det sommar igen och jag var trots allt ganska glad att få fara ifrån Uppsala.
Stefan och jag skulle dessutom få bo ihop på riktigt.
Enda kruxet var att jag inte hade fått nåt jobb i Stockholm.
Men det skulle fixa sig det också.
Det var jag alldeles övertygad om.
Vi hade bara bott i Stockholm lite över en månad då jag började förstå att jag var med barn.
Jag blev inte särskilt överraskad.
Jag hade inte varit skyddad alls egentligen, bara några månader då jag käkade p-piller och inte mådde bra.
Så jag struntade i dom och till sist glömde jag bort dom helt och hållet.
Och då jag i alla fall inte blev med barn blev jag mer och mer säker på att det inte var så lätt att göra mig på smällen inte.
Jag var inte säker på om jag alls kunde bli med barn heller för den delen.
För killarna har ju aldrig nåt skydd, det har jag förstått.
Så på så sätt brydde jag mig inte om det där, det gjorde jag faktiskt inte.
Men med Stefan ville jag verkligen ha barn.
Det var det ingen tvekan om, det kände jag långt in i benmärgen och det hade jag aldrig tidigare känt med nån annan.
Jag sa förresten åt Stefan också att jag inte hade nånting emot att bli med barn med honom.
Han såg ganska nöjd ut då, för han kanske blev smickrad.
Och det såg ut som om han också ville det.
Han varken skyddade sig själv eller frågade om jag var skyddad.
Han lät det gå för fullt i mig och det var naturligtvis skönast för oss bägge.
Om det var det för honom var jag kanske inte riktigt säker på, men jag trodde det i alla fall.
Och det verkade så.
Men när det sen blev klart efter provtagning att jag faktiskt var med barn och jag kom och berättade det för honom med tindrande ögon, så såg han ut som om han hade svalt en citron.
Han blev nervös och konstig och började kretsa runt i tvåan som om han blivit instängd i en trång bur.
Han kunde göra det kvällar i sträck och då jag frågade honom vad det var så blev han bara vresig och svor till.
Till sist sa han att det kanske inte var så bra i alla fall.
Jag frågade vad han menade, men då sa han bara igen att det inte var så bra det här med att jag var med barn.
Först trodde jag att det aldrig skulle bli några problem att vänja Stefan vid tanken att bli pappa.
Men där bedrog jag mig verkligen.
Jag tror aldrig jag mått så illa i hela mitt liv som jag gjorde under den här tiden.
Jag spydde som en katt flera gånger om dan, det var faktiskt mycket värre än när jag försökte röka cigarretter en gång i tiden.
Och det vill inte säga så lite.
Och samtidigt blev Stefan konstigare och konstigare, och till slut sa han rent ut att jag nog måste fixa bort det.
Jag trodde jag skulle dö när jag märkte att han menade allvar.
Och inte nog med det.
När jag ideligen frågade honom varför jag skulle ta bort det så sa han att han inte kunde vara säker på vem som var farsa.
Jag höll på att explodera.
Och det skulle vem som helst ha gjort som varit i mina kläder.
För det kunde ju faktiskt inte vara nån annan än han.
Det var han, han kunde vara hur säker som helst.
Men Stefan ryckte på axlarna och fortsatte att säga att han inte kunde vara helt säker.
Han lyssnade inte på mig när jag försäkrade honom att jag inte så mycket som tänkt på nån annan kille sen jag träffade honom.
Men det var som att snacka med en vägg, jag kom ingen vart med honom.
Till sist blev jag desperat och sa åt honom att han kunde skita i både mig och ungen.
Jag sa att vi två, ungen och jag alltså, skulle klara oss bra utan honom.
Han behövde inte bekymra sig om nånting, pröjsa skulle han förstås få, men sen behövde han inte tänka på oss mer, vi skulle klara oss ändå.
Men det där var mest som jag sa.
Jag kände ju innerst inne att jag aldrig skulle klara det utan Stefans hjälp.
Det kändes som om jag inte skulle klara nånting längre utan honom.
Inte att leva ens.
Fast det sa jag ingenting om, jag kunde inte sträcka mig så långt som att säga det.
Vi satt uppe hela nätter och bara gaggade om det där.
Vi bråkade nästan varje gång, vi gick på och var jävliga mot varann på alla sätt och vis.
Jag skällde och tjöt om vartannat.
Och emellanåt gick jag ut på muggen och spydde och vek mig dubbel.
Flera gånger var jag nära att klippa till honom.
Jag kände nästan inte igen mig själv.
Och allt eftersom tiden gick så växte den där pysen i magen på mig.
Det var knappt att jag vågade tänka på det.
En kväll kastade jag en kopp i skallen på Stefan.
Då blev han alldeles blek och bara reste sig upp och gick.
Sen kom han inte tillbaka hem på två dygn.
När han kom tillbaka så trodde jag att han skulle ge med sig i alla fall.
Jag trodde att saken var klar.
Jag frågade inte var han hade varit och han berättade ingenting heller.
Jag var fasansfullt nyfiken och sårad, men jag frågade ingenting.
Det visade sig att han inte alls hade tänkt ge med sig.
Han ändrade taktik bara.
Han sa att vi skulle kunna sticka ut och resa han och jag om jag bara tog bort det.
Han skulle bjuda mig på en resa till Italien eller Spanien eller var fan det nu var.
Det var rätt så långt i alla fall.
Men jag sa att det var viktigare med ungen, jag sa att han kunde resa vart han ville men jag skulle i varje fall föda mitt barn, det hade jag bestämt mig för.
Så där fortsatte vi och levde om varenda kväll och långt in på nätterna.
Men Stefan gav sig aldrig.
Det gick inte att övertala honom.
Och när han till sist blev riktigt trött på mitt tjat så stack han hemifrån igen och kom inte tillbaka på flera dygn.
Det var så typiskt för honom.
Han stack så fort det började bli alltför besvärligt.
Han tog aldrig itu med nånting, han bara stack all världens väg.
Men jag försökte hålla mig varje gång han kom tillbaka, jag försökte hålla mig och inte fråga var han hade varit eller hos vem han hade bott.
Jag höll på att bli alldeles galen.
Jag kände att jag inte skulle orka så mycket till.
I själva verket var jag så himla rädd för att han skulle sticka ifrån mig och aldrig mer komma tillbaka.
Jag älskade honom och jag klarade inte ens att tänka tanken att han skulle överge mig.
Det fick inte hända, jag skulle varken klara det ena eller det andra, jag skulle gå under om han inte kom tillbaka till mig.
Sen fick jag reda på att han låg över hos andra tjejer när han inte bodde hemma hos mig.
Men det gjorde mig plötsligt inte så mycket, jag brydde mig inte om det.
Det enda jag ville var att han skulle komma tillbaka till mig, sen fick han göra vad han ville.
Det var en kompis till Annastina som visste var han brukade hålla hus.
Han var tillsammans med en lärarinna, en väldigt snygg tjej sa dom, och hon var heltänd på honom.
Men jag brydde mig som sagt inte om det, jag ville bara att han skulle komma tillbaka, jag kunde göra vad som helst för det.
Så blev det som det blev.
När det nästan var för sent hjälpte han mig att söka abort.
Det fixade sig rätt snabbt och jag fick komma in fortare än jag anat.
För den som inte vet det kan jag tala om att det är en heljävlig upplevelse.
Jag tror dom flesta som varit med om det håller med mig.
Jag menar hur det är efteråt, veckor och månader i sträck.
Jag blev fullkomligt nerkörd i botten.
Det fanns liksom ingen gräns för hur ensam jag var, jag trodde aldrig jag skulle klara av det.
Månader efteråt trodde jag att jag skulle dö av bara tomhet och besvikelse.
Sen började jag dricka vin igen.
Jag tryckte i mig en flaska om dan minst, jag satt eller låg inne hela dar.
Stefan var nästan aldrig hemma.
Han sa att han hade mycket att stå i just då, han skulle visst läsa för nåt prov eller tentamen eller nåt sånt.
Det kunde gå dygn utan att jag såg röken av honom.
Det var väl inte så mycket att komma hem till mig heller.
Jag var ju halvpackad för jämnan.
Fast när Stefan var hemma var han ganska snäll och hjälpsam, det måste jag säga.
Han gav mig stålar och frågade hur jag mådde och kramade om mig.
Men jag begrep att han hade en annan för han ville aldrig ligga med mig.
Han var inte alls intresserad av mig på det sättet längre.
Annastina var också hygglig.
Hon ställde verkligen upp och kom hem och pysslade om mig och sa snälla saker.
Det var fantastiskt att hon fanns, annars hade jag gått under, det är jag säker på.
Det här var nånting som jag aldrig hade klarat ensam.
Hade jag vetat hur det skulle kännas och hur det skulle bli hade jag aldrig gått med på det.
Då hade jag hellre försökt klara av ungen på egen hand.
Det hade jag faktiskt.
Men jag var ju så kär i Stefan att jag inte kunde tänka mig att det fanns ett liv för mig utan honom.
Jag älskade honom fast han tvingade mig att ta död på vårt barn.
Jag älskade honom fast jag visste att han låg med andra tjejer.
Och jag älskade honom fast han var genomtaskig mot mig och förnekade att han hade lovat mig en resa ner till Italien eller Spanien.
Den resan fick jag se i månen efter.
Ja, jag älskade honom och jag förlät honom allting bara han inte lämnade mig.
Jag ville börja om igen från början, jag tjöt och bönföll honom om att stanna kvar hos mig.
Det var naturligtvis fel att hålla på så där, men jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Det blev inte bättre av att en av doktorerna sen sa att det fanns risk för att jag kanske inte skulle kunna få nåt mer barn.
Det var en sen abort sa han, det var i sista stund av flera orsaker.
Det var nåt som hade stött till, jag minns inte vad han sa, men det var nånting som inte var som det skulle vara.
Det var kanske därför jag var så otroligt trött i flera månader efteråt.
En morgon när det just skulle till att bli vinter så kom Stefan hem till våningen efter att ha varit borta i nästan en hel vecka.
Jag fixade frukost åt honom och han sa inte så mycket först.
Men sen begrep jag att han hade nånting på hjärtat.
Han ville att vi skulle göra slut.
På allvar alltså.
Han sa det kanske inte så där rent ut utan han sa en massa saker på ett sånt sätt att jag skulle förstå att han ville det.
Det var typiskt Stefan.
Han sa aldrig saker och ting rakt ut.
Och när jag frågade svarade han tveksamt och osäkert.
Men så förklarade han att jag måste flytta.
Han skulle ha lägenheten ensam.
Jag fick söka mig nån annanstans att bo, det var det enda raka sa han.
Jag borde naturligtvis ha förstått att det skulle gå så där.
Men i det längsta ville jag inte tro det, vågade jag inte tro det.
Jag begrep dessutom att han skulle ta dit den där lärarinnan och att han definitivt hade tröttnat på mig nu.
Innan han stack så sa han att jag fick ett par dar på mig, sen måste jag ha försvunnit.
Han ändrade sig sen och sa att det var hans morsa som behövde lägenheten, det var hon som var angelägen.
När han hade gått sin väg gick jag in i badrummet och fyllde badkaret med vatten.
Jag såg till att det var skönt och inte för kallt.
Sen hämtade jag en förskärarkniv i köket och klädde av mig och kröp ner i vattnet.
Så skar jag sönder insidan av handlederna.
Men jag visste inte riktigt hur man skulle göra.
Jag skar antagligen fel för det gick inte så bra.
Jag skar tvärs över men man ska skära jäms med.
Dessutom gjorde det in i helvete ont, jag måste nästan småhugga lite tills det gick hål.
Nu blev det aldrig nån riktig sprut på blodet.
Jag låg och väntade och väntade men ingenting hände.
Till sist måste jag ha tuppat av i alla fall för jag minns ingenting mer.
Det var Annastina och hennes kille som rasade in och räddade mig.
Dom fixade så jag kom till ett sjukhus.
Det var en ren slump att dom hade fått för sig att titta in till mig.
Det var en ren slump att jag räddades till livet den gången.
Jag fick ligga kvar på sjukhuset en ganska lång tid, i varje fall mycket längre än jag själv hade räknat med.
Jag frågade varför och då var det en sur sköterska som sa att jag var undernärd.
Jag blev förbannad för det kände jag ju själv att jag inte var undernärd.
Men det tjänade ingenting till att protestera, och jag låg faktiskt lika bra på sjukhuset som jag låg ensam hemma i en tvåa där jag egentligen inte längre fick bo.
Det kom en kurator också och frågade om en massa saker.
Antagligen ville dom ha reda på varför jag försökt ta livet av mig.
Hon frågade om allt mellan himmel och jord, och jag svarade så gott jag kunde.
Hon var hemskt snäll.
Men det var ett fel med dom där frågorna.
Jag började tycka synd om mig själv.
Det hade jag inte gjort så mycket tidigare, jag hade mest tyckt att jag själv var pest och inte brytt mig så mycket om vad jag råkat ut för.
Många gånger hade jag ju tyckt att det var mitt fel också.
Men det gjorde jag inte nu, jag låg faktiskt och tyckte det var förbannat synd om mig.
Och det kanske det var också, om man tänker efter.
En gång frågade den där snälla kuratorn om jag skulle bli glad om Stefan kom och hälsade på mig.
Jag hade alltså berättat om honom också, det gick liksom inte att undvika om jag ville vara ärlig.
Och fast jag fick en massa stärkande mediciner och kände mig mycket piggare så klarade jag inte att hon frågade så där.
Jag började tjuta.
Jag kröp ner under filten och började stortjuta.
Jag gjorde det till och med medan kuratorn satt kvar hos mig, jag kunde inte hålla mig.
Hon försökte dra ner filten och ville absolut fortsätta att snacka med mig, men jag vägrade.
Jag lindade in mig i mig själv och hon fick aldrig av mig lakanet eller filten.
Jag bara tjöt och levde om, jag var alldeles ifrån mig för att hon frågat om det där.
När jag sen i alla fall fick lämna sjukhuset kände jag mig ganska bra.
Dom där såren i handlederna hade läkt och jag tror också att jag hade gått upp lite grann i vikt.
Det var skönt att komma därifrån.
Sen jag jobbade på sjukhus har jag aldrig gillat det.
Det är otäckt för man vet hur det går till allting när man slavat där.
Man vet liksom hur snacket går och man tänker att vad som helst får hända bara man slipper komma hit som patient.
Och så var det naturligtvis inte så bra att komma in som självmordskandidat.
Man låg och skämdes, man kände det som om man låg och tog upp plats för en massa andra som ville leva men blev livsfarligt sjuka ändå.
Man kände det som om man egentligen inte hade nån rätt att få vård.
Det är säkert, precis så kändes det.
Man skämdes helt enkelt.
Jag kunde inte bo kvar hemma i Stefans tvårummare, det var alldeles otänkbart och det begrep jag.
Jag kommer ihåg när jag kom dit direkt från sjukhuset.
Jag trodde först att kanske Stefan var där eller att hans mamma var där.
Men det var alldeles tomt, jag gick runt och letade flera gånger men det verkade inte ha varit nån där sen jag inbillade mig att jag skulle ta mitt sista bad inne i badrummet.
Det fanns förresten lite rester kvar, det var nånting svart i botten av badkaret som antagligen var mitt blod.
Det var inte särskilt uppiggande att se precis.
Sen började jag packa och samla ihop mina prylar.
Jag gick långsamt igenom alla garderober och skåp, och till sist stod jag där med två koffertar och ett par småväskor fullproppade.
Jag kunde knappt komma fram i tamburen.
Men alldeles innan jag skulle ge mig av så slog det mig att jag inte hade en aning om vart jag skulle ta vägen.
Det hade jag alltså inte tänkt på.
Jag stod där klar att sticka men hade ingenstans att ta vägen.
Jag kunde knappt låta bli att skratta.
Jag tänkte att det var typiskt mig alltihop.
Här hade jag jobbat som en slav för att komma iväg men inte tänkt på det viktigaste av alltihop.
För det är ju ganska viktigt att veta vart man ska ta vägen om man ska flytta.
Så jag stannade kvar på natten i Stefans tvåa.
Jag trodde i min enfald att han skulle ringa mig på kvällen sen.
Det skulle i så fall ha varit världens lyckträff att just han skulle ringa.
Han hade ju inte hört av sig alls under tiden jag låg på sjukhuset.
Ingen visste tydligen var han höll hus.
Möjligen bodde han hemma hos den där snygga lärarinnan.
Jag kunde ju alltid hålla på att gissa om det roade mig.
En sak var jag alldeles stupsäker på, han själv hade nog inte en aning om att jag varit på sjukhus eller att jag försökt ta livet av mig.
Men dan efter löste det sig i alla fall, åtminstone tillfälligt.
Det var Annastina som ryckte in igen.
Hon sa att jag skulle få bo hemma hos henne tills det ordnade sig för mig.
Hon ställde bara ett villkor och det var att jag inte skulle göra fler självmordsförsök.
Jag lovade det, jag sa att jag inte skulle göra det utan att tala om det för henne först.
Det kan kanske låta som om jag tog kontakt med Annastina och tiggde henne om att få bo hos henne.
Men så var det faktiskt inte.
Det var hon som erbjöd sig när hon ringde tidigt på dan efteråt.
Och Annastina hade det rätt fint hemma hos sig, hon har alltid varit sån som fixat till det och gjort det mysigt för sig.
Nu skulle det inte bli så bökigt heller eftersom hon för det mesta bodde hemma hos sin kille.
Annastina hade en liten våning i andra hand som hon fixat genom en släkting på Kungsholmen.
Jag for dit med alla mina grejer, allt vad jag ägde rymdes i två koffertar som sagt, så det var inte så förfärligt svårt att röra på sig.
Först kände jag mig olustig, jag hade ingen större lust att gå ut, jag satt mest inne och läste i tidningar eller tittade på TV.
Men sen följde en ny period då jag började ligga kvar i sängen.
Dessutom började jag dricka vin igen, precis som jag gjorde innan jag kom in på sjukhuset.
Det var inte så svårt att falla in i den vanan igen, det märkte jag nästan genast.
Så ringde jag bara lite på måfå hem till Stefan en kväll och jag blev alldeles darrig när jag märkte att nån svarade.
Det var Stefan.
Han lät väldigt lugn jämfört med hur jag var och vi snackade en stund.
Jag sa ingenting om att jag försökt ta livet av mig.
Jag sa bara att jag legat på sjukhus och varit lite dålig, mer sa jag inte om det.
Stefan var lite pratsjuk och blev inte alls så förbannad för att jag ringde som jag trodde att han skulle bli.
Han frågade vart jag tagit vägen och så sa han att jag hade glömt en borste och några hårnålar.
Innan vi la på luren så sa jag att jag ville att det skulle bli bra igen.
Jag frågade också om vi inte kunde träffas och snacka lite om hur vi skulle ha det.
När han drog på svaret så påpekade jag, att jag i alla fall var hälften av oss två, jag hade också rätt att säga vad jag ville och tyckte.
Jag märkte att han inte var så pigg på att vi skulle träffas igen.
Han sa förstås inte direkt ifrån utan gled undan hela tiden, dribblade liksom bort samtalsämnet och kom in på nånting annat.
Jag tänkte att jag naturligtvis förödmjukade mig, att jag kröp för honom alldeles i onödan.
Jag hade ju ingenting för det, jag visste det, jag hade ingenting för att komma med direkta förslag eller påstående.
Det var som att slå vatten på en gås.
Två sanningar stod klara för mig.
Jag älskade Stefan, jag kunde inte göra nåt åt det, jag älskade honom fortfarande och jag kom ingen vart med alla mina känslor för honom, jag visste inte var jag skulle göra av all ömhet som jag kände för honom, det var som om jag hela tiden bara fylldes av den och höll på att sprängas.
Den andra sanningen var att Stefan definitivt inte älskade mig.
Jag hade ju på alla sätt blivit övertygad om det och på nåt sätt tyckte jag det var konstigt att jag ändå hoppades att jag hade fel.
Men på den punkten skulle jag ju aldrig missta mig, det var fullkomligt omöjligt så länge jag inte hade blivit helt och hållet galen.
Ändå fortsatte jag att ringa hem till våningen när jag märkte att han mer eller mindre flyttat dit.
Jag fortsatte att terrorisera honom.
Jag kunde inte rå för det, jag visste att han sket fullkomligt i mig, men ändå ringde jag och hängde på låset som den värsta förföljare.
Det var nästan så jag började förakta mig själv, som om jag höll på att klyvas till två personer som hatade varann.
En annan gång anklagade jag honom för att det aldrig blev nåt av med den där resan som han lovade att vi skulle göra om jag gick med på abort.
Men han gled undan igen, han mindes ingenting om nån resa.
Då sa jag att jag var dödssjuk, jag försökte slå i honom att jag när som helst skulle dö och att det skulle betyda väldigt mycket om jag bara fick se en skymt av honom för sista gången i livet.
Men han reagerade inte på det heller.
Han trodde mig inte.
Han bara skrattade till och sa att han hade mycket att göra och att det vore fint om jag inte ringde så mycket till honom.
Han föreslog att han kunde ringa istället.
Några gånger när jag ringde svarade ett fruntimmer dessutom.
Det kändes varje gång som om nånting tungt hade sjunkit genom kroppen på mig.
Dessutom var det olika tjejer, jag kände inte igen rösten från den ena gången till den andra.
Och alla var snäsiga och väldigt korta i tonen.
Men själv sa jag aldrig vem jag var.
Det blev att jag mer och mer låg kvar i sängen om dagarna.
Jag gick bara ut för att gå på systemet och skaffa vin.
Emellanåt kom Annastina och tittade till mig.
Hon såg alltid lite bekymrad ut, och till sist begrep jag att hon anade sig till mitt vindrinkande.
Jag hade ont om pengar, det enda jag nu kunde leva på var det som jag fick från försäkringskassan.
Men det räckte bara till vinet i stort sett.
Jag måste låna av Annastina och det fick jag också utan mankemang.
Hennes kille hade det ganska hyggligt nu, så hon fick lite över.
Fast jag lovade förstås att betala igen så fort jag kunde.
Både Annastina och hennes kille ville att jag skulle försöka sätta lite fart på mig själv.
Killen, som förresten hette Lasse, ville att jag skulle engagera mig i lite saker som inte bara angick mig själv.
Han ville ha med mig på politiska möten och lite miljögagg och sånt där.
Jag begrep inte hur jag skulle kunna engagera mig i nånting när mitt viktigaste engagemang gick åt till om jag skulle kunna komma ur sängen på morgonen eller inte.
Jag hade ju fullt sjå med att bara hålla uppe livhanken, jag klarade inte ens att låta bli vinet eller att låta bli att tänka på Stefan.
Hur skulle jag kunna engagera mig i en massa annat då!
Men både Annastina och Lasse var hyggliga mot mig, dom kom ofta upp och hälsade på och jag förstod ju att dom bara ville mitt bästa.
Inte på det sätt som mamma och pappa en gång ville mitt bästa utan på ett helt annat sätt.
Fast en eftermiddag fick jag besök av den där kuratorn på sjukhuset.
Hon ringde först och frågade om jag hade nånting emot att hon kom, men det kunde jag inte säga att jag hade.
Jag vågade inte helt enkelt, jag vågade inte säga nåt annat än att hon var välkommen.
Men jag glömde kolla när hon skulle komma och på så vis slumpade det sig inte bättre än att hon kom när jag låg och sov en eftermiddag med en till hälften urdrucken vinpava bredvid mig.
Annastina hade också kommit hem då och jag märkte ingenting förrän jag kvicknade till och upptäckte båda två alldeles vid sängkanten.
Annastina råkade ha ledig eftermiddag och gick vägen om Kungsholmen innan hon knallade hem till sin Lasse.
Jag höll på att skämmas ögonen ur mig när jag vaknade.
Det var för sent att gömma flaskan också.
Jag försökte, det var min första tanke att jag skulle det, men det var alldeles för sent.
Jag märkte att dom redan upptäckt den på bordet intill sängen.
Kuratorn slog sig ner och sa att det inte gick för sig att ha det som jag hade det.
Annastina stod bredvid och höll med henne.
Jag sa att jag hade ont i ryggen och att det var därför jag låg till sängs.
Kuratorn såg inte ut att tro på vad jag sa.
Hon började prata om åtgärder istället.
Det är ju det dom gör, dom snackar alltid om åtgärder men i själva verket kan dom inte göra så mycket.
Men nåt mer än åtgärder blev inte bestämt, och det var väl lika bra det.
När kuratorn gick skakade hon i alla fall på huvudet och mumlade en massa saker till Annastina som jag inte hörde.
Efteråt frågade jag Annastina om det var hon som hade ordnat så att kuratorn kom hem.
Hon svarade både ja och nej.
Men jag tänkte att jag skiter i vilket.
Jag var alldeles viljelös, jag tyckte egentligen inte att det fanns nånting att leva för.
Jag var bara trött och ledsen och kunde knappt stå på benen längre.
Det märkte jag när jag skulle ta mig ut på toaletten.
Men en som mer och mer kom att snacka med mig på ett annat vis än jag var van vid var faktiskt Lasse.
Det var en trevlig kille.
Jag kände honom först inte så bra, men vi blev mer och mer kompis med varann.
Bland annat så berättade han att han hade en kompis som en gång varit lika nere som jag.
Alltså en som varit alldeles håglös och bara halvlegat sig genom tillvaron och gått på vin eller sprit och nån gång kanske tänt på ordentligt.
Den killen hette Ronnie och var enligt Lasse en jävla bra kille.
Vi kom mer och mer att prata om den där Ronnie, och till slut var det omöjligt att inte bli intresserad av honom.
Det var så att Ronnie hade blivit straffad några gånger och sen fått en övervakare.
En av övervakarna hade varit helt och hållet kass, det var visst nån religiös jävla gnällpelle, och det gick alldeles snett.
Men så hade han fått en ny som det var lite annat med.
Det var en kille som snackade med honom och som var intresserad av honom och som han fick träffa ganska ofta.
Till sist blev det så att dom där samtalen dom hade blev ganska regelbundna, och det visade sig också att Ronnie inte alls hade nån lust att sluta med dom där.
Han kunde göra rätt mycket bara för att få fortsätta att träffa killen som var hans övervakare.
Och inte nog med det, samtalen höll dom på med långt efter det att den där killen slutat som övervakare åt Ronnie.
Nu hade Ronnie det skapligt med sig själv, men ändå fortsatte dom att träffas.
Därför undrade Lasse om inte jag skulle ha lust att köra med på lite såna där samtal.
Man kunde bli stark av dom, man blev kanske inte en ny människa men man fick lite råg i ryggen på nåt sätt.
Och så sa Lasse vad den där killen hette och att han kunde snacka med honom om jag var intresserad.
Det var jag inte.
Jag hade ingen större lust med att sitta och älta en massa skit som man varit med om för nån annan.
Och jag sa också att jag nog inte trodde på det där.
Det är möjligt att det passar en del, sa jag, men mig passade det absolut inte.
Men Lasse sa igen vad den där övervakaren hette, han var förresten psykolog också.
Han nämnde namnet för tredje gången ifall jag skulle komma på bättre tankar.
Fast dom brukade inte säga hela namnet, dom brukade kalla honom Sulan bara.
Hur det nu var så insåg jag på nåt sätt att det inte höll att leva som jag.
Jag kunde ju inte ligga i sängen hela dar och trycka i mig den ena vinpavan efter den andra.
Ibland åt jag ju ingenting heller.
Det höll bara inte, jag begrep det.
Och inte kunde jag fortsätta att snylta på Annastina längre heller.
Hon hade ju ett liv hon också.
Dessutom hade hon ett hårt jobb på sjukhuset, hon kanske behövde vara alldeles för sig själv ibland hon också.
En morgon ringde förresten kuratorn och sa att jag skulle komma upp till henne på hennes rum på sjukhuset.
Jag sa att jag var för dålig, jag hade så ont i ryggen så det gick nog inte så bra.
Då hotade hon med att lägga in mig.
Jag vet inte säkert om hon hotade, men jag tyckte i varje fall att det lät som ett hot när hon sa det.
Nån större lust att komma in på sjukhuset hade jag inte och inte ville jag heller leva som jag just nu gjorde.
Jag hade faktiskt ingen lust till det.
Så när kuratorn ringde en gång till så lovade jag att komma nästa dag.
Det gjorde jag också.
Men innan jag träffade kuratorn så blev jag inkallad till en doktor som började fråga en massa saker om hur jag kände mig.
Jag sa att jag bara hade ont i ryggen och att jag hade haft det förut när jag satt och skrev maskin i Uppsala.
Annars sa jag att jag mådde mycket bättre än jag i själva verket gjorde.
Kanske såg han på mig att jag ljög.
För han skrev ut en helvetes massa mediciner åt mig utan att jag bett om det.
Sen kom kuratorn och frågade om jag hade nåt emot att ta ett lätt jobb på ett annat sjukhus, det var förresten på samma ställe som Annastina jobbade på.
Jag vet inte om dom hade gjort upp om det där, det fick jag aldrig reda på.
Och inte brydde jag mig om att forska i det heller.
Jag skulle börja veckan som följde.
Jag trodde aldrig jag skulle klara det, jag trodde inte jag klarade nånting egentligen.
Jag litade inte ens på mig själv innan jag skulle gå över gatan, jag stod och tvekade i all oändlighet.
Det märktes verkligen på mig att jag kom från landet.
Men jag började på jobbet i alla fall.
Det var lite skrivgöra, knappast nånting mer, och det var mest småsaker som skulle skrivas rent.
Jag tror inte jag gjorde mycket nytta om sanningen ska fram.
Och samtidigt som jag jobbade fick jag gå i gruppsamtal som kuratorn ordnade.
Dom samtalen tjänade ingenting till, det var jag säker på hela tiden.
Det var en rätt trevlig och säkert mycket hygglig kille som ledde dom samtalen.
Han frågade mycket och en del av dom andra som var med i gruppen svarade och snackade om allt möjligt.
Men jag satt och höll käften hela tiden.
Jag sa inte ett ord en enda gång vad jag kan minnas.
Jag gjorde mest som jag gjorde i skolan det sista året.
Jag satt och glodde på klockan och väntade att alltihop skulle ta slut.
Inte ens när nån frågade mig direkt sa jag nånting, inte ens när gruppledaren riktade sig till mig så svarade jag.
Och jag växlade inte ett ord med nån av dom andra heller.
Jag menar när vi träffades lite före eller efter sammankomsten.
Dom trodde nog jag var stum eller döv eller bara totalt korkad.
Men dom fick tro vad dom ville för mig.
Till sist gick det väl upp för några stycken att det inte var nån idé att ha mig sittande där och stirra på armbandsuret.
Jag tror jag förstörde för dom andra också, det blev antagligen lite nervöst att ha mig där.
Jag passade helt enkelt inte in.
Så efter ett tag fick jag komma in i en annan samtalsgrupp.
Det blev inte heller nån succé precis.
Jag vet inte vad det var med mig, men jag hade inte lust med nånting, inte ville jag snacka, inte ville jag skratta, inte ville jag lyssna på några andra.
Jag var liksom frånvarande hela tiden och så märkte jag att jag var rädd.
Nu var det en kvinna som var gruppledare och kanske gick det lite bättre än i den förra gruppen.
Jag svarade i alla fall och kanske sa jag nånting av mig själv också.
Men det var väldigt sällan det hände i så fall.
Jag satt mest och tänkte på andra saker, saker som var långt borta.
Annars hade jag nog börjat tjuta, det kände jag.
Det var förresten i den här gruppen som nån liknade mig vid en lungsnäcka som drog sig in i skalet och gömde sig.
Det berättade jag om alldeles i början om ni minns det.
Men jag visade inte vad jag tyckte om den liknelsen.
Fast särskilt glad blev jag förstås inte.
Sen försökte kuratorn fixa det så att jag fick sitta en gång i veckan och snacka med en psykolog.
På det viset slapp jag ifrån gruppterapin.
Jag sa att den inte passade mig, i varje fall passade det mig inte just då.
Det verkade som om kuratorn skulle förstå mig på den punkten.
Men den där psykologen som jag alltså träffade på byrån en gång i veckan var en jobbig farbror.
Han snackade bara om sex hela tiden, han var alldeles manisk på det.
Han sa inte två ord förrän det var nåt med mina killar och hur jag upplevde att ligga med än den ena och än den andra.
Det gick så långt att jag till sist satt och väntade på att han skulle kasta sig över mig.
Jag blev rädd för hans ögon också, jag fick för mig att han skulle hypnotisera mig så han kunde göra vad han ville med mig sen.
Han frågade och frågade och blev mer och mer talgögd.
Han påminde lite grann om den där gangstern som jag träffade i Uppsala och som sa att han hette Rudolf.
Jag höll på att resa mig upp och gå flera gånger.
Men jag tänkte att jag måste sköta mig nu, jag tänkte att jag inte bara kunde sticka ifrån alltihop när jag redan gjort det två gånger.
Det var synd om kuratorn också, hon ställde ju i alla fall upp och var hygglig mot mig.
Sen jag börjat jobba på sjukhuset med det där skrivandet så kom jag mera i kontakt med Annastina också.
Hon jobbade som sköterska alldeles intill och hon hade blivit nån sorts bas för en massa andra och hade ansvar och sånt där.
Hon kom ganska ofta in till mig på kontoret och vi kunde sitta och snacka en stund för oss själva.
Jag frågade henne om hon var avdelningssköterska nu, men det sa hon att hon inte var.
Men jag förstod att hon i varje fall nästan var det.
Med Annastina kunde jag snacka om Stefan också utan att allt blod rusade upp i skallen på mig.
Hon gav mig beröm då jag inte ringt till honom på en tid.
Hon gillade tydligen aldrig Stefan riktigt, det gjorde inte Lasse heller.
Kanske hade hon lite dåligt samvete för den där historien, för det var ju faktiskt så att det var hon som sammanfört Stefan och mig.
Det var ju hemma hos henne som vi möttes.
Men faktum var att jag inte alls ringde Stefan så mycket, jag tog löfte av mig själv ideligen att hålla mig ifrån telefonen och inte slå hans nummer.
Och jag tycker att jag höll mig rätt bra.
Fast ibland gick det inte, särskilt inte när jag druckit lite och var halvpackad.
Då slog jag hans nummer och om det var en tjej som svarade så dängde jag bara på luren utan att säga nånting.
Men om det var Stefan så snackade vi en liten stund.
Han var inte särskilt förtjust i att jag ringde, några gånger blev han lite förbannad och påminde mig om att det var han och inte jag som skulle ringa.
Han hade inte ens lust att växla några ord med mig längre, jag tror han började tycka rätt så illa om mig vid det här laget.
Det kanske man fick förstå.
Annastina och Lasse fixade till en liten fest en kväll hemma hos sig, sen det hade börjat bli lite mer regelbundet allting med mig.
Jag menar sen jag kommit in i jobbet och till och med fått lite rutin.
Annastina skojade med mig och sa att hon hoppades att jag inte skulle träffa nån ny Stefan.
Men det var kanske inte sån stor risk heller.
Jag tror förresten att man bara blir riktigt kär en gång i livet, jag tror att man riktigt på allvar bara fastnar för en enda människa.
Och får man inte henne eller honom så får man nöja sig med surrogat.
En del säger att det där är snack och romantik.
Men jag tror att det är så, och jag känner rätt många andra som också tror det.
Man blir bara kär på riktigt en gång i sitt liv.
Allt annat är bosch.
Fast jag tror ju inte att den man blir kär i just är så lämplig att gifta sig med, sånt beror nog på en massa andra saker.
Det blev en ganska fin fest.
Jag höll igen med vin och sprit, och det var inte så många som bolmade och osade ner i våningen som det brukade vara.
Vi dansade lite och hade det mysigt.
En av killarna som var där flirtade med mig och jag flirtade förstås tillbaka.
Men han verkade först lite stel och tillgjord tyckte jag.
En gång råkade vi bli ensamma ute i köket och då kramades vi lite grann.
Han var alldeles vild och till sig och jag trodde nästan han skulle ta mig mot kanten av köksbordet.
Han blev het och svettig, och fan vet om han inte fick feber också.
Så kåt var han.
Han skulle just dra ner brallorna på mig när nån annan kom ut och störde oss.
Först tänkte jag att det var synd för det kunde ha blivit ett juste skjut, men sen tänkte jag att det var lika bra.
För så fort han blivit klar så hade han väl varit lika stel och tillgjord igen.
Och dessutom hade det varit ganska marigt om vi hade blivit avbrutna lite längre fram.
In mot natten kom den där killen och Ronnie, som var Lasses goda vän, att snacka om en kille som dom båda kände rätt väl.
Vi var flera som satt intill dom och lyssnade.
Och den dom snackade så intensivt om var Sulan.
Dom berättade vad han sagt vid det och det tillfället och dom snackade om honom som om han både var världens hårding och en som förstod och kunde vara jävligt hygglig.
Både den där killen som försökt sätta på mig i köket och Ronnie hade alltså gått i samtalsterapi hos Sulan.
Det märktes att dom beundrade honom hemskt mycket fast dom hade lite kritik att komma med också.
Lasse hade ju tidigare snackat om den där Sulan för mig, men jag var då inte alls intresserad.
Men ju mer jag hörde dom där killarna prata om Sulan desto nyfiknare blev jag.
Jag började till och med att fråga lite grann om honom och jag begrep då att den här killen var nånting annat än den där talgögde hypnotisören som jag gick hos.
Där hände det ju ingenting mer än att jag blev rädd och satt på spänn hela tiden.
Lite senare frågade jag Ronnie om det fanns nån chans att få börja snacka med den där Sulan.
Men han sa i motsats till vad Lasse sagt att det inte skulle gå att ordna.
Sulan höll på att lägga av nu, han hade sagt att han inte orkade längre.
Han skulle inte ens fortsätta med övervakningen.
Men Ronnie lovade att höra sig för i alla fall, men han sa igen att han inte trodde det fanns nån chans.
Kvällen hemma hos Annastina och Lasse slutade lugnt och stilla.
Trots att killen som skulle sätta på mig i köket tjatade och ville följa med mig hem hela tiden så lyckades jag få honom på andra tankar.
Det jag egentligen skulle komma att minnas honom för är inte händelsen i köket, där hände ju i själva verket ingenting mer än en liten förberedelse till nånting.
Nej, det som jag minns honom för är vad han sa om Sulan.
Fast egentligen är det inte det heller.
Det var sättet han snackade om Sulan på som jag kom att minnas, inte så mycket vad han direkt sa.
Jag menar att jag minns rösten och minspelet och allt det där.
Jag har sen aldrig träffat den där killen.
Men om jag gör det nån gång så har jag faktiskt en del att berätta.
Han ska inte få ta mig mot ett köksbord.
Men han ska få reda på vilken reklam han gjorde för Sulan utan att antagligen veta om det.
Bara några dar efter den där festen hörde Ronnie av sig och sa att han snackat med Sulan.
Men det gick inte.
Han skulle inte fortsätta på ett tag.
Han rekommenderade en massa andra istället.
Men om jag ville kunde jag få träffa honom vid nåt tillfälle.
Jag kunde följa med som en kompis till Ronnie.
Jag sa då att jag i så fall skulle vilja ha Annastina och Lasse med om det gick.
Ronnie skulle undersöka om det gick att träffas allihop.
Det skulle bli rätt snart i så fall trodde han.
Jag snackade med kuratorn på sjukhuset i ett annat ärende lite senare och då sa jag att den där göken som jag gick hos nog inte passade mig så bra.
Det hände ingenting sa jag.
Kuratorn förklarade då att det var en sak som dom flesta upplevde i min situation, man märkte inte nån förändring alls till en början men det kunde ändå vara bra att fortsätta.
Jag förde då Sulan på tal, men kuratorn trodde att det skulle vara bättre om jag gick hos nån som hon hade mera kontakt med.
Då svarade jag att jag i alla fall nog skulle vilja träffa den där Sulan för att jag hade hört så mycket spännande om honom.
Hon lovade att undersöka saken i så fall, och hon lovade också att ta reda på lite mer om den där Sulan.
Vi sa naturligtvis inte Sulan utan vi sa hans riktiga namn.
Kuratorn frågade i samma veva vad jag hade hört som var så spännande med honom.
Då slog det mig att jag egentligen inte alls hört nånting som var särskilt spännande med honom.
Det var bara det sätt som dom pratat om honom på som var spännande.
När jag pratade med kuratorn nästa gång sa hon att det nog inte gick att ordna det där med Sulan i alla fall.
För det första hade hon fått besked från mentalvårdsbyrån att Sulan inte längre skulle syssla med psykoterapeutisk verksamhet, han skulle trappa ner och hade anmält att han inte ville komma ifråga för nya rekommendationer.
För det andra var det mindre lämpligt att gå hos en privatpraktiserande psykolog som Sulan, för då utgick ingen ersättning från försäkringskassan och det skulle stöta på problem.
Efter det beskedet hade jag ingenting annat att göra än strunta i alla planer på att gå hos Sulan.
Jag tyckte det var mest tråkigt att behöva fortsätta hos den där talgögde hypnotisören som inte kom nån vart.
Men Ronnie var hygglig och ordnade det så att jag fick tillfälle att träffa Sulan i alla fall.
Annastina och Lasse hade inte tid just den dan, men det skulle komma några andra, och det gjorde inte saken bättre precis.
Jag ville ju vara tillsammans med nån eller några som jag var säker med.
Så jag kände mig tveksam och det sa jag till Ronnie också.
Han sa då att jag naturligtvis fick göra som jag ville.
Hur som helst var jag med Ronnie och hans kompisar den eftermiddan då dom skulle sitta och ta en öl med Sulan.
Det var på ett sånt där schapp på söder.
Det var ganska bökigt och stimmigt där, men vi fick ett stort bord.
Det var första gången jag såg Sulan.
Han såg inte direkt otrevlig ut.
Han log och verkade rätt så glad.
Några gånger skämtade han.
Ibland mötte han en med blicken väldigt hastigt, men den stannade ändå kvar på nåt sätt.
Jag vet inte, jag kanske bara inbillade mig för att jag var så pass nervös.
Sulan var inte direkt så ung, det såg man på att han hade lite rynkor och en aning grått hår vid tinningarna.
Jag tänkte att han kanske hade varit med om en del han också.
Fast sånt där kunde man bedra sig på.
Det finns ju dom som varit med om all världens elände men ändå har porträttet i behåll.
Och det fanns tvärtom också, det hade jag ju själv sett.
Skulle jag till exempel ha sett ut efter allt som jag upplevt så tycker jag att jag skulle ha sett ut att vara omkring hundra år vid det här laget.
En sak är alltså säker, skenet bedrar.
Annars hände ingenting medan vi satt och tryckte i oss några öl där på schappet.
Sulan frågade mig två gånger hur jag mådde men det var också allt.
Jag begrep att han naturligtvis inte alls kunde vara särskilt intresserad av hur jag mådde.
Han ville bara ha i gång ett samtal så jag svarade inte.
Jag stirrade på honom tillbaka men jag svarade inte.
Sen hände inte nånting mer mellan oss.
När han gick ut från ölschappet så märkte jag att han var ganska kutryggig och långbent.
Men det rådde han förstås inte för att han var lite rund i ryggen.
Hur det nu var så visste jag att jag inte hade nån chans att få snacka med honom och på nåt vis brydde jag mig först inte om det.
Men när sen Ronnie vid ett senare tillfälle fortsatte att snacka om Sulan som om det var hans förtjänst att Ronnie över huvud taget var i livet så flög det i mig att jag i alla fall skulle träffa Sulan.
Jag tog därför reda på var han bodde och sökte upp honom i bostaden.
Hans telefonnummer var omöjligt att få tag i, det var hemligt och jag kunde lika gärna ha satt en kniv under strupen på Ronnie utan att han hade avslöjat det.
Det sa nånting om Sulan också, på sitt sätt.
Så jag gick alltså raka vägen hem till Sulan och ringde på dörren.
Jag hade krånglat mig in genom porten först innan jag kunde ringa på ringklockan.
Det blev lite väntan för porten var låst.
Men efter ett tag kom Sulan och öppnade.
Han verkade först inte känna igen mig, eller också gjorde han sig till.
Jag sa att jag ville börja gå i samtalsterapi hos honom.
Men han svarade som jag väntat eller som jag faktiskt vetat att han skulle svara.
Men jag gav mig inte.
Jag sa att jag inte mådde bra och att jag behövde hjälp och om den hjälpen inte kom genast så skulle jag gå under.
Jag såg på Sulan att han inte trodde mig.
Han log och bad mig stiga in.
Vi satt en stund och snackade.
Jag hoppades hela tiden att han skulle bjuda på lite vin eller nåt i den stilen.
Jag hade tryckt i mig en flaska under dan och började känna mig rätt härsken vid det här laget.
Men han bjöd inte på nånting.
Han ville bara höra hur läget var.
Han satte åt mig på en del punkter och några gånger blev jag helt stum.
Jag visste inte vad jag skulle svara.
Men resultatet av mitt besök blev i alla fall att jag skulle få komma tillbaka veckan därpå och då skulle vi se om det blev nåt mer.
Jag tänkte att han antagligen ville snacka lite med kuratorn och ta reda på vad jag var för en egentligen.
Ändå hade nog Ronnie snackat en del.
Det kände jag på mig medan jag satt där.
Det var mysigt och hemtrevligt hos Sulan.
Det var inte alls som uppe på byrån eller som på sjukhuset.
Och det var kanske inte så konstigt, Sulan tog emot hemma hos sig själv.
Det blev att jag var hemma hos Sulan ett par gånger till innan han förklarade att jag nog fick hålla till godo med dom terapeuter som byrån kunde tillhandahålla.
Själv sa han att han skulle lägga av med den här verksamheten på en tid och att han kanske var en aning trött.
Han hade haft mycket att göra det senaste året, och han kände att han kanske skulle behöva gå i terapi för egen del.
Han sa att det var nånting som dom flesta terapeuter egentligen behövde göra lite då och då.
Jag var rätt olycklig när jag gick ifrån honom, det hade börjat med att jag suttit och berättat praktiskt taget allt om mig själv och när han sen hört färdigt så ville han inte veta av mig.
Så kände jag det fast jag naturligtvis visste att det inte alls så mycket berodde på vad jag hade sagt.
Men han bedömde mig nog som ganska jobbig och som nån det skulle komma att ta lång tid att få bukt med, det gjorde han nog i alla fall.
Jag risade ihop lite grann efter det där, och jag vägrade gå till den där talgögde gangstern på byrån nåt mer.
Jag sa att jag hade ont i ryggen igen, jag sa att jag inte orkade sitta stilla på en stol och bli genomskuren av dom där knivblickarna.
Kuratorn ringde mig flera gånger, hon frågade gång på gång om det hade hänt nånting med Stefan.
Men jag sa som det var, jag sa att jag knappt pratade med honom längre.
Då frågade hon om jag tänkte mycket på honom men jag sa att jag inte gjorde det heller.
Jag sa att jag över huvudtaget inte tänkte alls och att det var lika bra att jag fick dö.
Fast dom var hyggliga på jobbet mot mig, och så hade jag förstås Annastina.
Henne kunde jag alltid lita på, henne visste jag alltid var jag hade.
Men jag hade på känn att hon stod i förbindelse med kuratorn, det kunde inte hjälpas, det kände jag på mig och det frågade jag henne om några gånger utan att få direkta svar.
Så plötsligt ringde kuratorn mig på jobbet och sa att hon snackat med Sulan som hastigast.
Han kunde tänka sig att starta en mera genomtänkt serie samtal med mig, han hade ändrat sig och var beredd att ta sig an mig om jag höll tiderna och inte bara struntade i att komma.
Han var enligt kuratorn otroligt upptagen, men eftersom jag själv var så pass angelägen så skulle det kunna ordnas.
Sen gaggade hon om att jag verkligen hade haft tur och att jag hade all anledning att sköta mig när jag hade fått en sån här chans.
Jag var nära att säga nej, eller åtminstone tacka nej, för jag hade ingen större lust att knalla bort till Sulan på nåder.
Det hade jag verkligen inte, så märkvärdig tyckte jag inte att han var.
Men jämfört med den andre så hade jag faktiskt inget val.
Egentligen fick jag aldrig riktigt kläm på varför Sulan ändrat sig.
Jag försökte fråga honom några gånger men han svarade inte helt klart, och då fattade jag det så att han inte själv var riktigt säker.
Men han hade alltså ändrat sig och det var i alla fall mycket nog.
Jag tackade ja utan att verka alltför angelägen.
I början tyckte jag det var lika meningslöst som på gruppterapin.
Det var bara frågor som jag skulle svara på, och fast jag visste att dom frågorna var viktiga för Sulan så blev jag ganska uttråkad, det kunde inte hjälpas, jag blev det bara och det tror jag till och med att jag sa till honom att jag blev.
Sen tyckte jag inte särskilt om honom heller i början, han verkade så kall och avståndstagande.
Jag hade en bestämd känsla av att han satt och tyckte jag var ganska dum dessutom.
Men vi fortsatte naturligtvis, det fanns inte en chans i världen för mig att hoppa av i det här läget.
Det var mycket som var bättre med Sulan också även om han var lite torr och konstig i början innan vi lärt känna varann.
Han satt inte och rökte, och han hade trivsamt hemma.
Jag menar att jag slapp den där sjukhusmiljön och det där dåliga samvetet som jag alltid fick när jag satt i rum som bara var avsedda för klienter eller patienter eller annat folk i den stilen.
Det var jävligt deprimerande egentligen.
Det tänkte dom aldrig på.
Så jag gick kvar hos Sulan hela våren och det mådde jag inte direkt illa av precis.
Ibland hade vi det rätt trevligt också, även om jag aldrig riktigt kom honom in på livet.
Fast jag visste att det inte var meningen heller.
Det var ju han som skulle komma mig in på livet, det var ju det saken gällde.
Efter ett tag träffade jag Ronnie hemma hos Annastina och Lasse och han frågade mig om jag visste hur mycket det kostade hos Sulan.
Men det visste inte jag för jag hade aldrig diskuterat den saken med kuratorn och naturligtvis inte heller med Sulan själv.
Då sa Ronnie att det kunde bli ganska dyrt när man gick hos en psykolog eftersom man inte fick ut nånting av försäkringskassan.
Jag blev alldeles blek invärtes, det slog mig att jag kanske var skyldig Sulan en jävla massa stålar vid det här laget.
Det kunde i så fall röra sig om tusentals kronor.
Då var det lika bra att sluta på en gång tänkte jag.
Därför tog jag upp den här saken med kuratorn när vi snackades vid strax efteråt.
Hon blev lite tyst och hämtade andan tyckte jag, men sen sa hon lugnt att jag kanske inte skulle tänka så mycket på den saken.
Det skulle ordna sig ändå sa hon.
Men hon påpekade också att det alltid var lite svårare med psykologer eftersom man aldrig kunde få ut nånting från försäkringskassan.
Men i mitt fall skulle det ordna sig ändå förklarade hon och harklade sig.
Jag kan slå vad om att hon inte var riktigt säker på den saken, men att hon inte ville oroa mig med såna saker.
Jag bestämde mig för att inte tänka på det mer, jag tyckte jag hade annat att tänka på.
Men så kom vi fram till senvåren och Sulan skulle sticka bort över hela sommaren och det skulle vara slut med dom här stödsamtalen.
Och det var först när Sulan stuckit och jag inte längre kunde gå hem till honom och snacka en gång i veckan som jag märkte vilket stöd jag hade haft hos honom.
Jag märkte det alltså inte förrän han inte fanns längre.
Det blev som ett stort hål bara.
Jag blev alldeles rotlös igen, precis som jag varit tidigare då Stefan övergav mig, jag kunde knappt sitta stilla, jag jagade hit och dit och började bli så där olycklig igen.
Båset blev alltså tomt och jag märkte att det bar utför igen.
Det hade säkert varit bra om jag bara hade fått löfte att börja hos Sulan till hösten eller mot slutet av sommaren men det hade jag alltså inte fått.
Det enda han sa var att jag skulle höra av mig om det skulle bli alltför besvärligt.
Men jag fick absolut inte komma upp till honom utan vidare, jag måste ta kontakt genom kuratorn eller byrån.
Och så hade jag naturligtvis kuratorn.
Jag tror det var det också att Sulan inte betraktade mig som en allvarlig klient eftersom jag hela tiden stod i kontakt med kuratorn.
Jag vet inte varför, men det var nånting med att man inte skulle splittra sig som Sulan höll hårt på.
Det hade jag hört av Ronnie också.
Det var nån som tidigare hade gått i gruppterapi samtidigt som han gick hos Sulan.
Han fick välja omedelbart, Sulan tyckte inte om det där.
Han menade att man gjorde så där bara för att komma undan.
Hur som helst, det blev en taskig sommar.
Annastina och Lasse for på semester till Italien.
Kuratorn tog långledigt.
Men det värsta av allt var att Sulan inte längre fanns i stan.
Det är faktiskt sant, det var det allra värsta, trots allt.
Jag trodde ett slag att det skulle bli min sista sommar i livet.
Så brant stupade det neråt.
Jag vet inte, men det måste ha berott på att Sulan inte fanns tillgänglig längre och att jag hade haft det rätt så hyggligt under våren.
Kontrasten blev liksom för stor.
En liten ljusning var att jag träffade en kille som hette Janne.
Det gjorde jag när jag just slutat på kontoret på sjukhuset, dom erbjöd mig ett annat och ganska liknande jobb men jag sa nej, det hade mera direkt med sjukvården att göra och den sortens jobb var jag förbannat trött på, så jag tackade nej och stack iväg.
Men Janne var en kul kille.
Dessutom hade han alltid rätt så gott om stålar.
Gud vet var han fick dom ifrån, men han bjöd på allting så jag tyckte inte jag behövde fråga.
Jag tackade och tog emot.
Det passade mig jättefint tyckte jag.
Jag levde praktiskt taget på honom, men jag lovade att jag skulle betala igen så fort jag fick råd till det.
Men då skrattade Janne och sa att det nog skulle fixa sig med den saken.
Ibland visste jag inte säkert om han var så rik som det kunde verka eller om han bara var generös och frikostig av sig.
Vi snackade aldrig om den saken, det var aldrig några problem med stålar just därför att dom alltid fanns när vi behövde dom.
Jag kan inte säga att jag var kär i Janne.
Han var snäll och lite allmänt opålitlig.
Vi höll inte ihop jämt och ständigt precis, flera dygn i sträck visste varken han eller jag var den andre var.
Men när vi sen sågs igen var det ingenting mer med det.
Janne var den där typen som hade en massa små egenheter för sig också.
Han hade en jargong som kunde bli tröttsam ibland.
Och med jämna mellanrum knäppte han med fingrarna och sa på engelska : It was a time when a man was a man!
Det var hans stående fras samtidigt som han alltså knäppte med fingrarna.
It was a time when a man was a man!
Jag frågade faktiskt aldrig vad han menade med det där.
Jag var inte särskilt intresserad heller.
Janne var periodare också.
Han söp till en eller två veckor, men han blev aldrig otrevlig.
Men då söp han stadigt och det gick inte att känna nån trygghet hos honom under den tiden, det förstod jag och det sörjde jag inte heller över.
Jag fick aldrig riktigt klart för mig vad han jobbade med, det var nånting med bilar och med nån mekanisk verkstad.
Men exakt fick jag aldrig reda på det.
När vi var ute på krog och han beställde bord så kallade han sig alltid för direktör.
Det tog skruv bland dom där enfaldiga typerna som jobbar i restaurangbranschen.
Dom kryper ju som ödlor bara man slänger dit en skaplig titel.
Jag minns att jag tyckte det var ynkligt.
Men jag protesterade aldrig eftersom jag hela tiden vann på det själv.
Janne och jag låg inte många gånger med varann.
Han var inte alls så intresserad av det som jag var.
Det var nästan alltid jag som fick förföra honom om det skulle bli nånting.
Och när han hade period så gick det inte alls.
Då var han som en dö sill, men han var som sagt alltid väldigt snäll och omtänksam.
Och han tyckte om att jag pysslade om honom när han supit ner sig några dar.
Då blev han som ett litet barn och ville suga mig på brösten.
Det fick han gärna, han hade fått mycket mer om han bara hade orkat och kunnat.
Men trots att jag hade Janne så gick jag rätt så mycket ensam i Stockholm under den här sommaren.
När jag tröttnat både på stan och på Janne fick jag plötsligt för mig att jag skulle ringa hem till mamma.
Jag tänkte att hon kanske var lika ensam som jag och då kunde jag ju lika gärna höra av mig.
Så jag ringde hem, men flera gånger var det ingen som svarade.
Jag tänkte att hon kanske var bortrest eller nåt sånt.
Men så till sist så svarade hon i alla fall.
Det verkade först som om hon skulle avlida av överraskning när hon hörde att det var jag.
Men hon överlevde och började sen snacka som fan.
Jag glömde nästan allt hon sa alldeles efteråt, men vi kom i alla fall överens om att jag skulle sätta mig på tåget och komma hem på några dar.
Jag fick stålar av Janne till biljetten.
Det var förresten på Centralen som det hände mig en liten olustig sak.
Just som jag hade löst biljett och vände mig om så mötte jag blicken på en människa som jag bestämt hade sett nån gång förut.
Hon var stor och fet och ganska svettig i pannan.
Det var faktiskt den där suggan Hillevi Gustafsson som stod där och skrevade med benen och flinade upp sig när hon märkte att jag kände igen henne.
Hon såg ganska gammal och medfaren ut, fast hon högst kan ha varit kring femtio år.
Jag hälsade i alla fall lite avmätt och skulle sätta fart mot tåget då hon tog några steg mot mig och hejdade mig.
Så stannade vi alldeles inpå varann och suggan Gustafsson frågade om jag inte var jag.
Hon kom tydligen ihåg mitt namn fast det var så pass länge sen.
Jag tittade på hennes vänstra hand för att se om hon hade ringen på sig men det hade hon inte.
Den hade hon väl förlagt nånstans på nåt bibliotek.
Hur som helst så hade vi verkligen inte mycket att säga varann.
Men innan vi skildes så hasplade hon ur sig att hon var glad för att det gått så bra för mig i livet.
Jag begrep inte alls vad hon menade.
Jag hade inte berättat om vad jag gjorde eller vad jag gjort eller nånting i den stilen.
Så innan jag skildes från henne tog jag ett halvt steg fram mot henne och klappade till henne allt vad jag orkade över ansiktet.
Jag vet inte vad det tog åt mig egentligen, jag stegade bara fram och klippte till.
Det var som om jag stod bredvid och såg mig själv göra det, som om nån annan bara klev ut ur mig och slog till.
Gud vet vad som flög i mig.
Och hårt slog jag, allt jag orkade, och det smällde till som om man dragit upp en vinkork.
Men Hillevi Gustafsson stod stadigt kvar där hon stod, precis som om hon hade varit beredd på vad som skulle hända.
Jag hörde aldrig vad hon sa sen jag slagit till henne, för jag störtade därifrån som om jag hade varit hotad till livet.
Jag nästan sprang bort till tåget och trodde flera gånger att jag skulle stupa med väskan i näven.
Men det gjorde jag inte, och jag vände mig heller aldrig om och såg vad det blev av den feta suggan.
Kanske ropade hon efter mig, inte vet jag, men det var i så fall sista gången hon ropade efter mig.
Det är då ett som är säkert.
På tåget satt jag och tänkte på vad jag hade gjort.
Men jag ångrade mig inte.
Jag tyckte istället det var ganska bra gjort, det var nästan så att jag satt och var stolt över mig själv.
Det var sig likt hemma.
Det var ju rätt så länge sen pappa hade dött nu, men det märktes inte mer av det än att han inte fanns där och att det inte stank tobaksrök lång väg.
Jag har länge tyckt det varit konstigt att mamma fått bo kvar i huset när pappa inte lever.
Huset är ju en vaktmästarbostad och får inte användas av andra än just vaktmästare på skolan.
Men det är klart, dom nya vaktmästarna bor i egna villor och så kanske skolan inte ville vräka mamma så där utan vidare när ingen ändå behövde kåken.
Det är förresten två vaktmästare nu, allting har blivit mycket större bara på ett par år så dom måste vara två.
Dom kanske inte behöver jobba så mycket som pappa, dom kanske får vila mer så dom slipper dö i hjärtslag.
Men som sagt, det var sig likt hemma.
Mamma var sig ganska lik hon också.
Lite tjatig och lite gnällig och så naturligtvis lite nyfiken.
Men det kanske alla mammor är.
Edit var det till och med långt innan hon blev mamma.
Men det är hon det.
Jag tror det i alla fall är lite mera stil på min mamma, det tror jag faktiskt.
Och så snackade mamma väldigt mycket om alla sjukdomar hon hade, eller i varje fall alla dom som hon höll på att få.
Några gånger frågade hon också om jag hade fått tag på nån karl, nån som jag skulle kunna gifta mig med alltså.
Och så gaggade hon om en massa tjejer som en gång i tiden lekte med mig, jag menar dom där lärarungarna ni kanske minns.
Dom var gifta hela bandet och dom hade massor av ungar och det var så jävla bra allting.
Jag trodde jag skulle strypa henne när hon gick på så där.
Men jag behärskade mig, jag försökte i det längsta låtsas som ingenting.
Fast en gång sa hon nånting om att det var så fint att få vara farmor och så synd att inte få vara mormor.
Lennart hade ju ynglat av sig med Edit.
Jag försökte inte bry mig om vad hon sa, jag låtsades att jag inte hade hört nånting.
Men när hon sen sa det igen reste jag mig upp och rusade in i mitt gamla rum och började stortjuta.
Jag hade hållit mig länge nog, men nu gick det inte längre.
Fast mamma begrep nog ingenting.
Efter en stund kom hon in efter mig och började prata om andra saker.
Jag tänkte att hon kanske begrep det, och att hon inte ville visa att hon gjorde det.
Men att jag faktiskt hade varit med barn och tagit bort det visste hon förstås inte.
Det skulle hon aldrig få reda på, det hade jag bestämt mig för.
Så det kanske var lite fånigt av mig att bara rasa ihop på det där sättet inne på mitt rum.
Men jag kunde inte rå för det, och det kändes mycket skönare efteråt.
Jag gick runt och tittade lite också.
Jag promenerade upp mot skolan och genom trädgården flera gånger.
Det kändes konstigt.
Jag tyckte att jag varit med om så mycket samtidigt som jag inte varit med om nånting egentligen.
Mamma och jag knallade iväg till pappas grav också.
Han hade fått en fin sten tyckte jag.
Men mamma sa att han skulle ha legat i minneslunden där dom strör ut askan tillsammans med andras aska.
Jag tyckte det var bra att det fanns en sten för då kunde man ju gå bara till honom på nåt sätt.
Men det förstod inte mamma, hon tyckte det hade varit bäst om han legat i minneslunden.
När vi var på väg ut från kyrkogården mötte vi ett sällskap där en tjej var på smällen.
Jag blev alldeles tung i hela kroppen av bara sorg.
Jag kunde inte med att se en gravid människa, jag kunde knappt se en barnvagn eller en liten nyfödd pys utan att jag blev färdig att tjuta.
Nu höll jag mig skapligt, för mamma började prata om nåt helt annat och på så vis skingrades tankarna.
Det var tur, för annars hade det varit färdigt igen.
Det hade varit likadant i Stockholm också.
Jag kunde inte gå på gatan och se en barnvagn förrän hela kroppen blev bräddfull av sorg och gråt.
Och så kom jag naturligtvis alltid att tänka på Stefan också.
Det gick inte att hejda, jag fick för mig att jag måste ringa honom, jag fick plötsligt för mig att allting skulle bli bra igen bara jag fick tag i honom just då.
Jag trodde aldrig jag skulle komma över det där.
Och riktigt säker på om jag gjort det än är jag inte heller.
När jag stack hemifrån var det inte så bra stämning mellan mamma och mig.
Jag vet inte vem som mest rådde för det.
På sätt och vis ångrade jag mig att jag farit hem, det hade kanske räckt att prata med henne i telefon som jag brukade göra.
Nu blev bara en massa saker upprivna.
Jag kunde inte värja mig, jag försökte verkligen, men jag kunde inte.
Mamma satt mest och stirrade på mig den dan jag skulle fara och så sa hon med jämna mellanrum att jag alltid hade varit så otacksam.
Sen gned hon händerna mot varann som hon alltid gjort.
Hon pratade också om hur snäll Lennart var och hur otroligt snäll hans Edit var.
Jag blir kallsvettig bara jag tänker på det.
Lennart hörde minsann av sig och tänkte på sin gamla mor.
Mamma säger alltid mor när hon pratar om sig själv och om hur synd det är om henne själv.
Jag trodde jag skulle få eksem av att bara sitta och höra henne.
Till sist sa jag i alla fall att det nog skulle ordna sig med allting och att jag tyvärr måste sticka eftersom jag hade jobbet att tänka på.
Det var lögn förstås, jag hade ju inget jobb.
Men vad skulle jag säga.
Hon tvingade mig ju att ljuga.
Och jag visste inte hur fort jag skulle komma därifrån.
När jag kom tillbaka till Stockholm höll jag på att säcka ihop fullständigt.
Jag kände mig klen överallt.
Jag skakade i hela kroppen och var alldeles varm.
Det hade faktiskt varit en pärs att träffa mamma.
Det hade varit en pärs att över huvudtaget ha varit hemma.
Så träffade jag Janne igen.
Han var i högform.
Han knäppte med fingrarna och sa som han alltid sagt.
It was a time when a man was a man!
Han såg ut som den värsta popidol.
Men jag kände att jag tyckte om honom, och vi började supa och leva rövare.
Vi gick mest på whisky, Janne hade råd till det.
Han ville inte veta av nåt vinblask sa han.
Han ville ha starka och ädla varor.
Som till exempel whisky och som till exempel mig!
Han var jättefin mot mig.
Och på så vis tror jag att jag var rätt hygglig mot honom också.
Men samtidigt stupade det rätt ner med allting.
Jag anade att det snart skulle vara slut med mig om jag fortsatte så här.
Jag blev svagare och svagare, jag märkte att jag knappt orkade med nånting mer än lyfta glaset från bordet.
Räddningen kanske var att Annastina och Lasse kom tillbaka efter semestern.
Inte så att jag kände mig direkt uppdragen ur dyn när dom kom, men det skulle i alla fall finnas folk i stan som jag kunde snacka med och som brydde sig om mig på ett alldeles särskilt sätt.
Det kanske Janne också gjorde, men honom kunde jag aldrig lita på.
Han var nog alldeles för svajig för mig, när han gick på fyllan kunde man inte tro ett ord på vad han sa.
En kväll blev jag bortbjuden med Annastina och Lasse till en annan sköterska.
Det skulle mest bli folk som jag träffat förut och jag tyckte det skulle bli roligt.
Framför allt kunde det ju bli lite avkoppling att träffa några andra än Janne och slippa lyssna på hans jargongande.
Men på nåt vis fick jag en halv aning om att Stefan skulle komma till samma fest.
Det var ingen som sa det rent ut, men jag var nästan säker i alla fall.
Därför samlade jag ihop mig lite extra och riggade till mig så mycket jag kunde.
Men det där blev en jävla tillställning.
Åtminstone för mig.
Jag minns bara att jag tog mig dit och att jag aldrig upptäckte Stefan och att jag blev helpackad på nolltid.
Dom hade antagligen blandat i nånting i den där soppan man fick som drink så att det blev som ett klubbslag.
Kanske var jag lite spänd och knuten också eftersom jag trodde att Stefan skulle vara där.
Så jag gick ner för räkning innan matchen börjat så att säga.
Dom sopade ihop resterna av mig och skyfflade in mig i ett sovrum.
Sen kunde dom andra börja festen medan jag låg utslagen i värdinnans säng.
Som vanligt fick jag hjälp av Annastina och hennes Lasse.
Dom fraktade hem mig och såg till att jag kom i säng.
Det finns inga människor i världen som varit så hyggliga mot mig som dom två.
Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att tacka dom för allt dom har gjort för min skull.
Det är nästan så jag kan ta till lipen när jag tänker på det.
Jag var helrisig när jag vaknade på morgonen efter den där festen.
Det är fel att säga att jag vaknade förresten.
Jag hade bara sovit fram till klockan fyra och sen legat i dvala på nåt konstigt vis.
Sen klockan fyra hade jag alltså inte sovit men heller inte varit riktigt vaken.
Jag hade ont i skallen och ögonen rann och sved som fan.
Det kändes som om jag hade tillbringat natten i en jättestor askkopp.
När jag kom upp på benen och tittade mig i spegeln höll jag på att avlida.
Jag såg värre ut än Edit tyckte jag.
Fan vet alltså vad dom hade bjudit på kvällen före.
Men jag fick en kick av nåt slag när jag varit uppe en stund.
Jag begrep ingenting, men jag blev så förbannat pigg plötsligt.
Jag struntade i frukosten fast jag var idiothungrig och så slängde jag på mig en halvskitig bomullsklänning och stretade ut håret något så när och kilade ut och upp på byrån.
Jag kom dit när dom just hade öppnat.
Det var måndag och jag märkte i luften att det höll på att bli höst.
Jag var så nerkörd att jag inte kunde sitta still.
Jag kretsade hela tiden.
Jag måste ha sett ut som en vissen lök i porträttet.
Assistenten jag snackade med såg ut som om han trodde att jag var påtänd.
Dom ser ut på ett speciellt sätt då.
Han var hemskt snäll, det var inte det, men faktum är att dom ser ut på ett speciellt sätt när dom tror att man knarkat.
Misstänksamma och överseende på samma gång.
Sånt lärde jag mig reagera på redan i Uppsala.
Assistenten sa åt mig att sluta kretsa.
Jag sa att jag kretsade så mycket jag ville för honom.
Så rosslade jag fram att jag måste få prata med Sulan.
Men det gick inte för sig.
Annat var väl heller inte att vänta.
Assistenten sa att Sulan hade lagt av, att han inte ville ha fler i terapi, att han inte hade tid.
Jag sa att jag inte trodde på det fast jag ju innerst inne visste att det var sant.
Så jag sa igen att jag måste få prata med Sulan och att det var bråttom.
Det var assistentens förbannade skyldighet att ta kontakt med Sulan.
Jag sa också att Sulan lovat mig ta kontakt om jag bara vände mig till byrån först.
Så därför ville jag att assistenten skulle ringa Sulan på en gång.
Men det ville inte han.
Jag bad då att få Sulans telefonnummer, men assistenten sa att det var hemligt och att ingen hade rätt att lämna ut det.
Jag visste inte om jag skulle bli förbannad eller bara börja tjuta.
Jag visste inte vad jag skulle visa heller för jag kände ju på båda sätten.
Jag begrep att jag måste bestämma mig.
Men då assistenten nekat mig igen att få prata med Sulan så gjorde jag det som alla människor gjort mot mig i hela mitt liv.
Åtminstone nästan alla.
Jag hotade.
Jag sa att jag skulle gå raka vägen hem och ta livet av mig ifall jag inte fick prata med Sulan på en gång.
Men det fick jag inte i alla fall.
För dom hade lovat att inte störa honom och dessutom visste dom att han hade en massa andra saker att göra nu och absolut inte hade tid med mig.
Jag skulle alltså förstå och respektera.
Det var det viktigaste dom visste på byrån.
Förstå och respektera, förstå och respektera, förstå och respektera!
Man kunde bli galen för mindre.
Jag tog en rätt stor bok i ena handen och en packe broschyrer i den andra och kastade alltihop i skallen på assistenten.
Han flinade och röt om vartannat.
Sen stack jag därifrån.
Det sög till lite grann i maggropen när jag valsade nerför trappan, och ett tag tyckte jag att jag fick ont precis överallt i hela kroppen.
Men det var väl bara inbillning.
Det kanske berodde på att jag inte käkat nån frukost.
Så satte jag fart ner mot söder och kom fram till porten i det hus där Sulan bor.
Jag visste att jag inte fick, men jag gjorde det ändå.
Porten var låst i vanlig ordning och jag tyckte det kanske var lika bra på nåt sätt.
Jag hade ju lovat att inte gå direkt hem till honom.
Jag hade ju lovat honom det, och då var det väl meningen att jag skulle hålla det också.
Annars skulle naturligtvis alla chanser vara borta att få gå hos honom igen.
Jag skulle just gå därifrån när nån kom ut genom porten och frågade om jag skulle in.
Jag sa ja och slank in, och när jag ändå stod där innanför så kunde jag ju kosta på mig att ringa på tyckte jag.
Så jag ringde på dörrklockan och bankade lite emellanåt.
Men det tycktes inte vara nån hemma.
Det var dödstyst innanför.
Jag kände mig nästan lättad.
När jag kom hem igen kastade jag i mig lite frukost.
Jag hade huvudvärk och kände mig fortfarande risig och förstörd.
Sen blev kroppen alldeles full av gråt som den brukade bli och som den hade blivit flera gånger under sommaren som varit.
Jag satte mig i den skönaste stolen och tog sats och tänkte att jag skulle börja tjuta.
Men det hände ingenting, och det som sen följde var liksom nånting som skedde mer av sig självt.
Jag lyfte telefonluren och slog numret till Stefan.
Ändå hade jag sagt till mig själv att inte göra det, jag hade lovat mig själv att låta bli att ta ytterligare kontakt med honom.
Men nu gjorde jag det, jag tänkte säga att han inte skulle behöva bli besvärad av mig längre, jag tänkte säga att allting var slut nu och önska honom lycka till i sitt fortsatta liv.
Jag tänkte säga adjö för evigt.
Det var Stefan själv som svarade som omväxling.
Jag tror att jag väckte honom fast det var mitt på förmiddan.
Han lät både yrvaken och bakfull.
Men jag blev alldeles matt när jag hörde rösten på honom, det var ju rätt länge sen nu och jag hade hunnit tänka en massa tankar om honom sen jag snackade med honom sist.
Jag blev alldeles varm och matt och måste sätta mig ner igen.
Han frågade tre gånger vem det var.
Sen sa jag att det var jag och att jag hoppades att jag inte ringde och störde.
Stefan exploderade och sa att han skulle sparka in underlivet på mig om jag inte gav fan i att ringa mitt i natten bara för att prata en massa skit.
Och så sa han för sjuhundraåttionde gången att han var trött på mig och mitt tjat.
Stefan är en förtjusande varelse.
Han kommer att gå till historien som mänsklighetens välgörare.
Det är jag säker på.
Jag försökte i alla fall förklara för honom vad jag ville, men innan jag hunnit säga särskilt mycket så dängde han på luren.
Det sa bara pang i örat på mig och så satt jag där igen.
Jag trodde igen att jag skulle börja tjuta.
Men det gjorde jag inte.
Då ringde jag Annastina på jobbet och sa att jag nu hade bestämt mig för att ta livet av mig och att det hade varit fint att träffa henne under min livstid.
Jag sa adjö och tack för allt och bad henne hälsa Lasse.
Jag lyssnade inte på vad hon hade att säga utan la på luren och drog ur jacken.
Sen tryckte jag i mig dom sömntabletter jag hade kvar, öppnade ugnsluckan och satte full fart på alla utsläpp som fanns på gasspisen.
Jag la mig raklång på köksgolvet.
Det susade och sjöng och kändes ganska skönt efter ett tag.
Det måste jag säga att det gjorde.
Fast det var kanske lite hårt att ligga på golvet, det kändes i ryggen, men jag tänkte att jag nog skulle klara det, för det skulle antagligen inte ta så lång tid.
Den här gången gjorde jag inget misstag som jag gjorde i badkaret då jag skar fel i handlederna.
Jag menar rakt över istället för jäms med.
Nu kunde jag bara ligga stilla och vänta.
Men jag hade låtit köksfönstret stå lite öppet och så hade jag inte brytt mig om att låsa ytterdörren riktigt.
Kanske det var därför som jag inte hann slockna riktigt förrän jag plötsligt upptäckte hur Annastina flög omkring i köket och mumlade en massa saker som jag inte hörde.
Men hon ringde efter ambulansen och den kom nästan på en gång tyckte jag.
Det kan hända att hon ringt efter den redan på sjukhuset förresten.
Sen somnade jag i alla fall och jag har inget som helst minne av att dom burit ner mig eller att jag fick åka iväg i ambulansen.
När jag vaknade på sjukhuset stod det massor av folk omkring mig.
Jag kände mig alldeles söndersliten och reste mig hastigt till hälften upp och frågade vad dom hade gjort med mig egentligen.
Jag mådde fan, men jag fick ur mig nästan på en gång att jag måste träffa Sulan.
Dom försökte lugna mig, men jag upprepade hela tiden att jag måste träffa Sulan och ingen annan.
På eftermiddan kom kuratorn in till mig och kollade läget.
Och strax efter kom Sulan in och satte sig på sängkanten.
Jag trodde jag skulle dö av lycka.
Jag blev alldeles kall, så lugn blev jag faktiskt när han satt där.
Han kunde få sitta där så länge jag levde tänkte jag.
Han behövde inte säga så mycket, det räckte om han bara fanns till och satt på sängkanten.
Men jag visade ingenting av hur jag kände det.
Istället undrade jag var fan han hade hållit hus och varför han inte var hemma när man kom och bankade på.
Sulan skrattade och påminde mig om vad vi kommit överens om.
Hur som helst så bestämdes det att jag kunde komma hem till honom om ett par dar.
Vi bestämde tid, men kuratorn skulle hålla på och krångla och först höra sig för vad läkarna hade att säga.
Men när dom undersökt mig och jag hade snackat lite till med kuratorn så fick jag lämna sjukhuset efter två dar.
Jag tror jag sprang hela vägen hem till Sulan.
I varje fall kändes det som om jag sprang.
Men när jag kommit in till honom så stelnade jag till.
Ingen av oss sa nånting, och jag satt som om jag hade svalt en eldgaffel.
Jag märkte också att Sulan blev lite irriterad på mig.
På sjukhuset hade jag ju bubblat ur mig som den värsta fors.
Och nu satt jag bara stel och konstig och sa inte ett dyft.
Kanske var han besviken på mig också därför att jag försökt göra av med mig själv igen.
Eller stuckit undan som han brukar säga.
Jag hade högtidligen lovat honom att aldrig mer göra det.
Åtminstone så skulle jag höra av mig till honom först, det hade vi kommit överens om.
Jag sa att jag hade försökt nå honom men att dom varit stenhårda på byrån.
Förresten hade jag ringt Annastina som sen slagit larm.
Det hade jag ju nästan räknat med, om jag ska vara ärlig.
Men ändå kändes det skönt att sitta en stund med Sulan och prata.
Det blev inte så mycket sagt kanske och jag ville ju egentligen bara ha reda på en enda sak, och det var om jag skulle få fortsätta att gå i terapi hos honom.
Det fanns inte så stor chans, det kunde vem som helst begripa, men jag tänkte att det kanske fanns lite hopp om en kortare period i alla fall.
Jag kände mig risig och ful, och jag tyckte att det luktade skit av mig.
Ändå hade jag badat för inte så länge sen och dessutom tvättat håret och bytt om till bästa kläder.
Men det hjälpte inte, jag kände mig skitig och stel och tyckte förbannat illa om mig själv.
Jag skulle kanske ha sagt hur jag kände det och hur jag upplevde mig själv, men det gjorde jag inte.
Jag hade svalt en eldgaffel, det var inte mer med det, jag satt och fånstirrade och kände mig som ett stearinljus, varken mer eller mindre.
Men efter ett tag sa i alla fall Sulan att han skulle göra ett undantag om jag tyckte och trodde att det skulle vara mig till nån hjälp.
Han kunde tänka sig ett par samtal i veckan fram till jul men att det också krävde en hel del av mig.
Jag blev otroligt glad, men jag kunde naturligtvis inte visa att jag blev det först.
Fast alldeles innan jag skulle gå gick jag fram till honom i soffan och satte mig bredvid honom och slog armarna om honom.
Jag tror Sulan blev ganska överraskad.
Han satt själv som en rakkniv.
Men jag kramade honom hårt, hårt och medan jag gjorde det så frågade jag honom om jag fick göra det.
Det lät kanske inte klokt att fråga om man fick göra en sak som man redan gjorde.
Och det tyckte nog han också för han svarade inte.
Men efter en kort stund la han armarna om mig och kramade tillbaka.
Inte lika hårt som jag kanske, men ändå.
Och så satt vi så en stund och sa ingenting till varann.
Det kändes underbart.
Samtidigt visste jag att det liksom var förbjudet det vi nu gjorde.
Vi skulle inte göra så här för det hade vi ju kommit överens om tidigare.
Men så länge jag inte slutade att kramas slutade inte heller Sulan kramas.
Det kändes fantastiskt, jag tror inte jag kunde låta bli att visa det också.
Det var nära att jag skulle ta till lipen.
Men jag höll mig.
Jag försökte visa så lite som möjligt.
När jag sen knallade hemåt så kände jag mig rätt så lugn.
Det var ingenting jag undrade över precis.
Det hade varit konstigare om jag inte hade varit lugn.
Men man ska inte överdriva, det kan hända att jag var lite darrig också mitt i alltihop, jag var ju inte i bästa form eftersom jag legat på sjukhus några dar.
Men jag var i varje fall inte alls så orolig som jag hade varit dom sista dagarna.
Det var jag faktiskt inte.
Den kvällen gick jag tidigt till sängs.
Jag drack ingenting fast jag hade god lust.
Jag hade flaskor med både whisky och vin i skafferiet, nästan allt var Jannes.
Men var han höll hus visste jag inte, jag hade inte sett till honom på ett par veckor minst.
Istället åt jag en tallrik saftkräm som jag själv fixat till och så tog jag flingor och mjölk till det.
Jag hade förresten nog inte klarat nåt starkt heller, jag var så pass urlakad att jag säkert hade stupat omkull efter första klunken.
Värre var det inte ställt med mig än att jag begrep det.
Innan jag kröp ner i sängen bäddade jag med rena lakan.
Jag hittade dom av en slump i ena hörnet längst inne i garderoben.
Jag hade glömt bort att dom fanns helt enkelt.
Sen klädde jag av mig och struntade i att ta på mig nattlinnet.
Jag gled ner alldeles naken mellan lakanen.
Det var kallt och friskt, det var som att bada i havet nästan.
Jag knöt ihop mig och kisade mot klockan på väggen intill fönstret.
Hon var inte ens nio än.
Det höll redan på att bli mörkt ute och jag låg och blundade fast jag egentligen inte hade nåt större hopp om att somna på ett bra tag.
Jag kände mig nog lite darrig trots allt, fast jag kände mig inte alls så darrig som jag gjort dom sista dagarna.
Det nämnde jag visst.
Jag var betydligt lugnare nu.
Och så fanns det lite glädje i mig också, det var nånting som jag tydligt kände.
Det var nåt nytt i mig som gjorde mig glad.
Och jag tänkte att det nog var att jag skulle få börja hos Sulan igen.
Jag hade nånting att se fram emot.
Jag låg och tänkte på det och samtidigt kände jag att jag frös lite grann.
Men jag knöt ihop mig ännu mer.
Det var i alla fall skönt med dom kalla och rena lakanen.
Efter en rätt så lång stund dåsade jag så äntligen till.
Ett tag var jag bara vaken till hälften, och jag var hela tiden alldeles på väg att somna.
Och det var när jag låg så där som pappa kom och ropade på mig igen.
Jag såg honom inte.
Jag förstod att han stod långt borta, precis som han hade gjort några gånger tidigare.
Han stod som på andra sidan av en stor åker.
Den såg jag framför mig, den var vildvuxen och väldigt stor.
Fast pappa såg jag inte, men jag hörde honom ropa långt borta.
Han kallade på mig, han ropade mitt namn och jag hörde att han ville att jag skulle komma till honom.
Han sa att jag inte skulle vara rädd och han ropade ideligen att han hade nåt viktigt att säga.
Jag tänkte att han kanske skulle säga nåt som han hade glömt att säga, jag tänkte att han kanske ville be om förlåtelse för att han slog mig när jag inte kom hem i tid och för att han röt och drack sig full och slog efter oss alla där hemma.
Kanske ville han säga att han inte menade så illa och att han ångrade att han aldrig en enda gång sa att han tyckte om oss allihop, fast det just var det som han gjorde.
Det tänkte jag att han kanske ville säga.
Jag låg och lyssnade på honom.
Jag såg hela den vildvuxna åkern framför mig.
Han fortsatte att ropa, länge, länge.
Ett slag visste jag inte riktigt hur jag skulle göra.
Det var som om jag hade blivit helt utan vilja, som om nån kommit och bara ryckt den ifrån mig.
Jag visste inte om jag i alla fall skulle ta och gå över till honom och låta honom säga vad han ville.
Hur det nu skulle gå till.
Jag visste inte säkert hur jag skulle göra.
Jag hade ju ingen bredvid mig som jag kunde fråga till råds.
Jag låg alldeles stilla och bara tvekade.
Men så slutade han, och jag fick viljan tillbaka.
Han slutade plötsligt att ropa efter mig och jag tog det så att han kanske inte längre ville att jag skulle komma till honom.
Så jag stannade kvar där jag var, jag stannade kvar mellan dom rena kalla lakanen.
Det blev alldeles tyst och stilla och jag såg inte åkern längre.
Jag låg på ena sidan och blundade, jag var ihopkrupen till en enda boll nästan.
Det hade gått så fort allting.
Det hade kommit, och funnits och sen bara försvunnit.
Men till sist kändes det som om jag ändå på allvar var på väg att somna.
Fast jag tänkte igen på vad pappa ville mig.
Det kanske ändå inte var så mycket.
Jag tänkte att han kanske bara ville säga att han alltid tyckt om mig fast han aldrig sa det när det egentligen skulle sägas.
Jag tänkte att det kanske var så.
Jag tänkte att han kanske bara ville säga att han älskade mig.
Ingenting mer än det kanske, ingenting mer än att han älskade mig, att han älskade mig, att han älskade mig ... Liten personförteckning Getrud Sparvöga har fått sitt smeknamn av morfar som ger namn åt alla som han tycker om.
Getrud Sparvöga kallar han henne därför att hon har så stora och av ständig häpnad och rädsla blinkande ögon.
Getruds mamma kallas Magda Järnnäve.
Namnet har hon fått därför att hon en gång lyckades klå morfar i armbrytning.
Kanske också därför att hennes händer är knogkantiga kalla, omedvetet knutna.
Pappa kallas Sotarn, av den enkla anledningen att han har lungsot och kallar sig själv lite medlidsamt för en " gammal sotare ".
Morfar själv har fått namnet Adolf Mejselnäve av arbetskamraterna som med avundsjuk beundran brukar säga att Adolf är en riktig kluring till att jobba med sina nävar som är som skruvmejslar.
Farfar kallas Frans Rokokostrupe.
Farfar som en gång var 20-talets playboy och som bytte bort ett helt rokokomöblemang mot en halv liter brännvin.
Farmor, den tragikomiskt fåfänga, kallas Ingenjörskan --- hennes far var nämligen uppfinnare och ingenjör.
Ett faktum som farmor gärna vill framhålla.
O, Braziljack Är det nån som har sett Maria ? Hon sprang bort från mej i går, å jag ska lova den en tia som kan finna några spår.
Hon har skära ben och kopparröd peruk, å jag längtar så jag tror att jag blir sjuk ... Pappa sjunger med glest sprucken basröst.
Sin spetsiga haka gömmer han under ett poröst, gräddvitt raklödder.
Bakom honom, på den svartsitsade klosetten kasar Getrud otåligt fram och tillbaka.
Emellan fingrarna tänjer hon ett uttjagglat tuggummi.
Och lindar det omsorgsfullt runt sin söndertuggade pekfingernagel.
Hon väntar på två saker.
Dels på att få ge pappa den traditionella rakkyssen, dels på att det skall bli kväll.
Mest av allt väntar hon på kvällen.
På midsommaraftonens kväll.
Eller, johannisnatten som farmor med högtidlig vördnad uttryckt det.
Getrud känner otålighet, ilsken leda över tiden som långsamt, söligt hasande förvandlar eftermiddagstimmarna till en farligt förhoppningsfylld och hatälskad väntan.
--- Jahap, så va de misömmersaftan ... Morfar kommer in genom dörren.
Blir stående i hallen och ser begrundande på pappas vitlöddriga hakspets.
Över kindernas skäggstubb gnider han skrapande med en valkigt etsad handflata.
--- Jahap, upprepar han.
Så va de misömmersaftan ... Med en nick mot rakborsten som ligger i handfatet tillägger han : --- Hör du Sotarn, kan jag låna borsten å di andra rakattiraljerna etter dej ? De ä illa tvonget innan jag blir rent löen*.
Skäggaraggen växer både uppat å utat.
Pappa nickar.
--- Ut i solen med dej tös, uppmanar morfar och ser stint på Getrud.
Inte ska du sitta här inne i pisskummrasket nu när sola skiner så herrans grant ute.
Getrud låtsas inte höra morfars uppmaning.
Istadigt naglar hon fast blicken mot pappas snett slockande ryggtavla.
Låter den flackande sjunka ned i det fräsande röda operationsärret.
--- Det begriper du väl att hon inte kan gå ut förrän hon har gett mej rakkyssen, säger pappa och ler mot morfar.
--- Åhhåå, köss te!
utbrister morfar och blinkar skälmaktigt.
Inte heller blinkningen låtsas Getrud om.
Hon *löen=luden känner sig inte i humör för att skoja med morfar.
Hon vill bara vara i fred och vänta.
Detta trots att hon så innerligt väl vet att tiden går fortare om hon företar sig något.
Morfar går några lovar och nöter förstrött korkmattan i hallen.
Så försvinner han på tassande rågummisulor.
Lika obemärkt och hastigt som han kom.
--- Si så där ja!
Pappa torkar ansiktet.
Med vibrerande fingertoppar baddar han kinder och haka.
Getrud ställer sig raklång på klosettstolen och sniffar med ihopdragen näsrygg.
Hon känner med pirrande välbehag hur doften stötvis sipprar fram, friskt påskjutsad av sommarvinden från det öppna trappfönstret.
--- Seså, Hjärteblodet mitt, säger pappa och skjuter inbjudande fram sin slätrakade hakspets.
Nuddande lätt trycker Getrud en kyss mot hakspetsen.
Så ännu en, fuktigt smackande, behagfullt dröjande mot pappas vita, ådertecknade kind.
--- Mmmmm, så gott du luktar, säger Getrud.
Hon suckar av välbehag.
Pappa fnissar till och säger i viskande ton : --- Jag har tatt av farmors dyra parfym.
Getrud söker ivrigt med blicken.
Trånar efter den lilla, buckligt blåskimrande flaskan.
Parfymen som heter Åtrå.
Som farmor frikostigt varje morgon doftar öronsnibbar och handleder med.
--- Här luktar synd och fördärv!
Rösten är mormors.
Den är sträng.
Men med underton av förmanande okynne, gäckande ungflicksskratt framlockat av helgstämningen och den eggande, stegrande doften av kulminerad johannisgrönska.
--- Pappa har tatt parfym av farmor.
Jag vill också ha lite.
Getrud ser fordrande på pappa.
--- Kan de va nåt för en kär å skvätta på sej av sänt däringa stink ? De luktar rent som fattistövefes ... Tvi väre, konstaterar mormor och rister besvärjande det vita förklädet.
Pappa ler.
--- Det är klart att man ska lukta gott, nu när det är midsommar och allt.
Mormor skakar sin stramfriserat mittbenade hjässa.
--- Sömmen allena, den luktar nock i sej den.
--- Jag vill också ha parfym, säger Getrud och stampar hårt mot klosettsitsens gippande lock.
--- Så, så tösaelände, ska du rent spräcka rövkravatten.
Sti ner å de ögonaböj!
Getrud hoppar ned.
Kisögt blänger hon på mormor.
Mormor som alltid är så sträng, ordentlig och rentav lite tråkig.
Med plutande underläpp och knutna händer går hon förbi mormor med klapprande steg.
Trappan tar hon i fem stora kliv.
Att pappa ropar på henne låtsas hon inte höra.
Inte heller mormors syrliga kommentar om små damers egenmäktiga viljor.
En trappa ned är det inte fullt lika tråkigt och strängt.
Där bor farmor och farfar.
Den delen av det stora trevåningshuset är överbelastad av grejor, pyntad, utsmyckad och prålig.
Precis som farmor.
Getrud smyger.
Ty hos farmor och farfar pågår oftast det otillåtna, det rysliga och underbara på en och samma gång.
Då farmor får syn på Getrud skriker hon med saligt ursinne : --- Blunda!
Blunda, säger jag.
Blunda!
Getrud tvärstannar och kniper stockande hårt samman ögonlocken.
Vad har farmor nu hittat på ? --- Titta!
Nu får du titta sparvtös.
Getrud blinkar.
Först ser hon ingenting.
Farmor är otåligt krävande, pockande.
--- Jamen, du har väl ögon flicka!
Plötsligt, med en sprakande färgfrenesi uppenbarar sig synen för Getrud.
Det är klänningen!
Den snävt följsamma, skoningslöst figuravslöjande och hettande röda som är överraskningen.
--- Ser du pricken över i :et, undrar farmor och svänger runt som en mycket ovig ballerina.
Just vid ryggslutet, vid den oproportionerliga midjan där farmors bastanta ända svankigt tar sats och formar sig till en valkigt bred och dallrande avsats, just där lyser en stor rosett.
Rumpan lyser ju lång väg, tänker Getrud ilsket.
Högt säger hon det inte.
Det vore att helt ödelägga möjligheten till att få några magiskt glittrande droppar ur den buckligt blåskimrande flaskan.
--- Säj inget, skriker farmor upphetsat.
Det är inte färdigt ännu!
Det bästa har jag sparat till sist.
Vänta!
Getrud nickar.
Farmor försvinner in på toaletten.
Då hon kommer ut pryds hennes huvud av en ny turban.
Den är silvervit, har en grönskimrande pärla på mitten där vecken strålar samman i ett grenverk av konstfulla sömmar.
--- Nå, vad tycks flicka ? Getrud vet att svaret är givet.
Måste vara det.
Ty så är det, har alltid varit, kommer alltid att bli vad det gäller farmor.
--- Du är fin farmor ... Väldans fin, säger Getrud.
Fortfarande med blicken sneglande mot den buckligt blåskimrande.
Farmor sträcker på sig, höjer självbelåtet de streckbågade ögonbrynen, plutar lojt, svulstigt med sina rödmålade läppar.
--- Ack, ja, ack ja, lite flärd i johannistider det ... --- Farmor, vad är åtrå för nåt ? Farmor studsar till.
Hon håller fast Getrud i en blick som är som en obarmhärtig snara.
Så förlöses hon ur sin djupa begrundan och spricker hämningslöst ut i en varmt famnande gest.
--- Åtrå, åtrå, min flicka, det kan du tro att jag har upplevt.
Och inte bara en gång ... Ånej!
Om jag så använder både tårna och fingrarna så räcker det inte till.
Åtrå förstår du, det, det är nånting som suddar ut allt.
Allt!
Som gör det omöjliga möjligt och som sliter upp en med rötterna.
Brutalt!
En kärlek, en passion som inte är av denna världen.
--- Som emellan dej och farfar ? Farmor tappar händerna mot sidorna.
För ett ögonblick är hon stel, sluten.
Så ropar hon : --- Just precis!
Men det var då det.
Då var vi unga och galna och blodet rusade som ett lokomotiv genom ådrorna.
Nu är Getrud trött på pratet.
Farmor tycks också vara trött.
Hon gäspar tänjande stort och visar en ojämnt guldinfattad tandrad.
Getrud går med beslutsamma steg mot toalettbordet och parfymflaskan.
--- Jag vill me lukta gott.
Pappa har ju tatt.
Farmor rynkar de streckbågade.
--- Parisparfym!
Har han tagit parisparfym den palten!
Det må vara honom väl unt, den rackarn!
Det är ju inte midsommar mer än en gång om året.
Då farmor skruvar av hatten på parfymflaskan och sätter på en smal slang med gummituta, far en knottrande ilning genom Getrud.
En kittlande stråle träffar hennes korta hals och runda handleder.
Hon skrattar av välbehag, sluter ögonlocken och låter doften bli en gnistrande ljusformation i mörkret.
Signalen från ett bilhorn får henne att slå upp ögonen.
Drickabilen, farfars gula, rullande helgedom från Värnamo bryggeri har stannat vid bensinpumpen.
Lastad med skumpljummen pilsner, fräsporlande sockerdricka, står den mitt under den obarmhärtigt gassande johannissolen.
Det gula flaket är gnistrande täckt av pilsner och läskedryckskapsyler.
Farmor ryser ljudligt.
--- O, Braziljack, bränd av tropikernas sol, viskar farmor hackande och kastar en brådskande blick i spegeln.
Ölutköraren, eller dreckakusken som morfar kallar honom, är ung och vacker, med bronsbrun, naken överkropp och ett tillintetgörande liljevitt leende.
Farmor dröjer innan hon går fram till drickabilen.
Detta är inte första gången som Getrud märker farmors vurm för Braziljack.
Smeknamnet har hon givit honom därför att han har ett axellångt buffalobillhår och stor cowboyhatt.
Precis som den berömde cirkusartisten Braziljack, som en gång var farmors mors store idol.
Farmor gör sig alltid ärende ut då drickabilen kommer för att tanka, för att sälja pilsner och sockerdricka.
Braziljack betraktar med ett illa dolt leende farmors eldsvådeliknande uppenbarelse.
Ansiktet, det gudomligt mörktecknade spricker upp i ett befriande skratt.
--- Se damerna!
Vad kan jag bjuda på i värmen ? Champis ? Pommac ? Loranga ? Friskt och porlande som ett källsprång.
Farfar som är upptagen med att dricka en nyöppnad pilsner, fnyser emellan klunkarna : --- Friskt ... Snarare pissljummet efter allt skumpande på gropiga byvägar utåt obygden till.
--- Så hett i denna välsignade midsommarafton.
Farmor fläktar sig med en spetsnäsduk och sneglar förstulet på Braziljack och fortsätter : Jag behöver en apelsindricka.
En blod.
--- Vad annars, svarar Braziljack med en blick på mormors klänning.
Farmor kikar under drickabilens presenning.
Farfar följer henne med blicken med ögon som vandrar kisande lojt under filthattens solkiga brätten.
Farmor känner blicken.
Med ett osäkert tonläge utbrister hon : --- Vill inte du ha en lemonad Getrud lilla ? Getrud nickar och springer runt flaket.
Hon hoppar på tå för att få en skymt av flaskornas etiketter.
Hon skrattar belåtet när hon känner att Braziljack lyfter upp henne.
Från hans starka famn har hon överblick.
Farmor är inte lika belåten.
Hon ser ogillande på Getrud och Braziljack.
--- Nu kan du väl i alla fall bestämma dej, tös, säger farmor morrande dovt.
--- Ja, ropar Getrud.
Jag vill ha en gul apelsindricka.
--- Köp inte dyrt sockervatten av dreckakusken, när Charlotta har källan full me rejäl, hemmagjord saft.
I det öppna salsfönstret står morfar.
Han formar handen hyttande, ångrar sig så och försvinner hastigt från fönstret.
Morfar får Getrud att känna skuldmedvetenhet.
Inte ens en ynka flaska dricka kan han unna mej, tänker Getrud.
Nu när det är midsommar och så evinnerligt långsamt att bara dra omkring och vänta på kvällen.
Farmor skakar avfärdande på huvudet.
--- Bry dej inte om Mejselnäve flicka.
Det är inte midsommar mer än en gång om året.
Det svarar jag för.
Äntligen denna afton.
Årets längsta.
Och nästan, fast bara nästan något större än själva julafton.
Getrud står framför spegeln och prövar olika ställningar.
Klänningen --- den förhatligt hemmasydda är fel.
Klumpig och banalt rejäl.
Utan minsta urringning eller spetsbrodyr.
Därtill marinblå en dag som denna.
Det skulle ha varit rosenmönstrad nylon på vit botten.
Med mjukfluffiga puffärmar och crèpräfflat spänneskärp.
Som den hon såg i manufakturaffären häromdagen.
En trolsk, skör dröm med vidhängande spetsunderkjol och sammetsrosett i urringningen.
Liksom allt annat vackert var den dyr.
Så blev det som det brukar bli : Ett billigt tyg och ett av mormors präktiga mönster.
Mormor är duktig på att sy.
Hon har sytt åtskilliga plagg som Getrud tycker om och trivs i.
Det är bara det att hon tycker att hon någon gång skulle kunna få en köpeklänning.
Så spännande, så svindlande högt i gunst hos kamraterna.
Ilsket snurrar hon runt framför spegeln.
Hon härmar mammas djuphesa tonläge : --- Kära barn, jag har ju sagt dej varför.
Vi har inte råd.
Vi har inte råd.
Vi har inte råd, råd, råd, råd ... Denna ständigt återkommande fras som klyver alla drömmar.
Drömmar om saker som alla andra tycks äga.
Som bara hon i hela världen måste försaka.
På hembygdsstugans gårdsplan arrangerar samhällsföreningen midsommarfest.
De promenerar landsvägen dit.
Dammet ligger som en puderfin frömjölshinna över dikesrenens maskrosor och tuvor, glanslöst gulbruna av torka och vind.
--- Uschiamej, vad det dammar, hostar farmor och gnuggar ögonen.
Mormor ser på henne och förmanar.
--- Gni inte öjena Rebecca!
Då smetar du ikring den däringa tuschsmörjan ve fransarna.
Farmor blinkar frenetiskt och försöker undvika att gnugga sig i ögonen.
Morfar tjagglar eftertänksamt på mustaschen.
Han granskar misslynt farmors tuschplumpiga ögonvrår.
--- Så svartmuskig du ä ikring öjena Ingenjörskan.
Du sir rent ut som den däringen ringarn frå Nöttre Dam.
Farmor fnyser och försöker febrilt dölja att morfars ord gjort henne osäker.
De andra skrattar.
Inte Getrud.
Ringaren från Notre Dame har hon sett på bild.
På biografens förhandsfoton.
Nog tycker hon att morfar är en smula orättvis.
Getrud kisar.
Som i en obarmhärtigt avslöjande kikare ser hon på dem allihop.
Först går mormor och morfar.
Gammaldags, stramt högtidsklädda och rakryggade.
Sedan mamma och pappa.
Mamma i för kort kjol, för vid blus och med en håruppsättning som är en mycket dålig imitation av en modern locktångsfrisyr.
Pappa, urholkande mager, med kavajen den grånoppigt slitna uppstoppad med ojämnt bulsiga axelvaddar.
Getrud vet att pappa vill dölja sin sneda, revbensopererade rygg.
Därför stoppar han upp sig.
Sist går farmor och farfar.
Farfar buttert däst med pilsnerpavan gömd innanför västen och pysande tungsmackningar mot gomspringornas rester av slarvigt tuggade grisfötter och sillrumpor.
Och farmor ... Vulkanutbrott av färg, intensitet, desperat livsbejakelse i varje penseldrag på de smetiga låtsasögonbrynen.
Fy, attan, så ni ser ut allihop, tänker Getrud.
Hon kan inte hjälpa tanken, inte heller förneka den.
Den finns där och mynnar ut i en smärtsam aning : Om folk skrattar åt farmor och de andra, skrattar de också åt henne.
--- Rör på skånkerna, hojtar morfar och hivar högerarmen i en vid, hastande båge genom luften.
Getrud springer småkavande.
Har de redan sett att hon skäms ? När de närmar sig festplatsen vill Getrud gömma sig.
Hon känner sig uttittad.
Begapad av alla de människor som samlats i sommarbrokigt stimmiga klasar runt majstången på hembygdsstugans upptrampade gårdsplan.
Getrud springer före.
Hon behöver inte vänta på de andra.
Hon har pengar.
Tre blanka enkronor i den knutna handens brännande flata.
Hon kan inte fort nog hinna runt gårdsplanen.
Solen tynger kvalmigt het genom majstångens sunnankrusade vimplar.
Hon halvspringer flåsande från stånd till stånd.
Dröjer vid chokladhjulet, där hjulet tickar sackande på sista, spänningsfyllda varvet.
Getrud gungar tungt på tåsulorna.
Mycket mer finns att se.
Att upptäcka.
Att pröva lyckan på.
I tombolans grönt urholkade innanmäte gräver ivriga händer efter förseglade vinstlotter.
Vinsterna är undersköna dockor som tyllbeslöjade står uppställda i blommiga kartonger.
Ett stycke längre bort finns ballonger i alla de färger.
Getrud köper en röd.
Försiktigt binder hon fast snöret runt klänningsknappen.
--- Kom hit Sparvöga, får du en vaffla.
Getrud vet att det är lönlöst att låtsas som om hon inte hört.
Morfar och hennes ögonpar har redan mötts.
Tillsammans med de andra sitter han bredvid husmodersföreningens kaffeservering.
Damerna som sköter försäljningen är farmors vänner.
De är mycket eleganta i fotsida, hemvävda kjolar och brokadglänsande hättor med spindelvävstunn spetsbrodyr.
--- Si hur du äter tösaelände!
Mormor puffar Getrud i sidan.
Den varmt rinnande grädden ligger i töande drivor över Getruds klänningsliv.
Getrud tycker att de växande fettfläckarna blir som en hämnd.
En hämnd på mormor och mamma som inte lät henne få den skira köpedrömmen.
Morfar blinkar åt henne, skakar mustaschen fri från grädde och rapar ljudligt belåtet.
Farmor är inne på sin andra våffla.
Sockerkornen glittrar på överläppens hårbeklädda myriad av rynkor.
Svetten som löst upp rouge och tusch ger farmor ett ansikte avsaknat konturer, med en avslappnad menlöshet som tyder på att hon har fickplunta och uppfällbart glas i handväskan.
--- Här blir åska, säger farfar.
--- Inte än, svarar morfar och tillägger med orubblig visshet : Te natta kommer de en drös uppifrå.
Folkdanslaget marscherar fram.
Taktfast dundrande och med tvära huvudkast belägrar de gårdsplanen.
Randiga västar, vitskimrande blusliv och vippande knätofsar samordnas i en enda skyttelrapp rörelse som rytmiskt följer dragspelsmusiken.
Getrud sänker den halvätna våfflan i knäet.
Bonddottern från granngården, det vitknutade huset som Getrud döpt till Tittebo, är med i folkdanslaget.
Hennes danspartner är en medelålders hemmason som hela sitt liv levt av jorden och fisket.
Bonddottern har givit honom öknamnet Abborraskräcken.
Kanske Getruds tankar också är farmors.
Ty hon utbrister plötsligt : --- Men dansa det kan han i allafall.
Se på rytmen!
På takten!
På stampet!
Och svängarna!
Hela kroppen följer.
Farfar muttrar avundsjukt.
Getrud sneglar bort mot den lövade banan.
--- När börjar riktiga dansen.
--- De dröjer nock en stunn te, svarar morfar.
Ett stegrande skratt av upphetsning och självutlevelse klyver dragspelstonerna.
Ur buskarnas lövgömmor vaggar Sommaren.
I hans mungipa klamrar en söndertuggad cigarrstump.
Den rymliga vegamössan hålls på plats av två svarta kängsnören.
Kroppen är spasmiskt gungande, oåterkalleligt förkrympt.
Sommaren --- därför att han ofelbart varje år när sommaren står i sin yppersta prakt, trampar iväg med klädnypsfästade byxben på sin lågramade cykel, genom samhället, mot slåttermogna byar.
Getrud minns hur hon en gång med häpet oförstående öron hörde farmor ropa : --- Titta, där kommer Sommaren cyklande ... Så sannerligen om Getrud kunde begripa det.
Sommaren på cykel ? Grönskimrande lövskog, smattrande flaggor på nymålade stänger, blåklockor, konvaljedungar som orörda horisonter av skarsnö, en tom skolbänk men gläntöppet glappande lock.
Så såg hon sommaren personifierad.
Som en cyklist.
Tills hon en natt såg dvärgen komma trampande under strilande månsken, emellan gryningsflikarnas daggdraperier.
Och förstod, med en besvikelse huttrande av otteköld, att det var han som var den cyklande sommaren.
Nu står han framför dem och ropar i fallande, stigande tonläge.
--- I natt pöjkar blir det inte mört och inte kållt heller.
I natt växer höhässjorna te himlen.
--- Men du Sömmen, får nock hålla dej på jora, retar en röst ur klungan.
Efter en lång dag av väntan och fylld av lika många drömmar som det finns grässtrån i de daggfuktiga ängarna, formar sig besvikelsen till en ursinnig undran : Vad det inte mer än det här ? Fastän Getrud motvilligt anar att det inte finns mera att uppleva av midsommarfesten, eller den pågående dansen vid lövad bana, tjatar hon ändå.
--- En liten, bara en liten stund till.
Det är ju i allafall midsommarafton.
Mamma ler, men skakar på huvudet.
Så går hon i riktning mot landsvägen.
Hon vill hem till pappa som lämnat festen för flera timmar sedan.
--- Va ska de nötta te ? Morfar ser på Getrud och rullar åt sig med fingertoppsprecision en formfulländad snusprilla.
Farmor är den enda som vill stanna.
Hon tycker om att dansa.
Med lock och pock har hon lyckats få med sig farfar upp på dansbanan.
Farfar som en gång varit traktens store dansör.
Numera sträcker sig hans uppvisningar till att ta en svängom med Getrud när det är gammaldansmusik på radion.
Tigande går de hemåt.
Skuggorna flackar, växer mot landsvägens grusräfflade kant.
--- Johannisnatten, fnyser farmor föraktfullt.
--- Ja, ja, säger mamma med tonlös tankspriddhet i rösten.
Morfar vänder sitt ansikte mot himlen.
--- De ä tjockt i lufta.
Mölet ... Hade de inte vatt mölet skulle natta vatt ljusare.
--- Så ä de, avrundar mormor.
Farmor drar Getrud med sig mot dikesrenen.
--- Kom, sparvtös ... Än är det inte över.
På samma gång vaksam och trött spörjer morfar : --- Vart ska ni häna ? Mormor hytter varnande med fingret.
--- Ränn inte iväj över gärdena ... --- Vi ska bara gå rätt över och plocka dom sju blomstren, säger farmor med en röst som för Getrud är fylld av sång.
Hon kramar farmors hand.
Välsignade farmor.
Hon kan ge det mesta en fortsättning.
Få det att börja när det egentligen har slutat.
Och tvärtom.
--- Gack då, uppmanar morfar och tillägger strängt : Så möts vi i dögrävarsvängen om en stunn.
Getrud och farmor är redan mitt uppe på det vasst slåttersnaggade gärdet.
Här doftar det täppande tungt av överburen grönska.
I dunkla, hotfulla kolonner står höhässjorna, prasslar torrt i den varslande vinden, skyldrar spetsande mot himmelsväggen.
En regndroppe, tung och svalkande träffar Getruds handflata.
Med ansiktet vänt mot himlen känner hon att dropparna blir flera, tyngre.
Plötsligt skenar en blixt över den grumligt bläckfärgade himlen.
Som en skärslipad guldsax far den fräsande in bland skyarna, klipper upp de fyllda molnen, stinna av rotblöta och friska krevader.
Getrud är rädd.
Men farmor är räddare.
Hon vrider sina händer och bönar : --- Bevare oss väl ... Himlen är öppen över oss!
I mässande ton ropar hon halvsjungande : --- Nu måste vi sky-y-ynda oss.
Be-e-vare oss innerligt vä-hä-häl.
Himlen lyses upp av en knastrande blixt.
Gärdet är för ett ögonblick ljust som på dagen.
Farmors ansikte är vitt som skjortlärft.
Snubblande halvspringer hon mot ängen.
--- Vi måste skynda oss till dögrävarsvängen, så vi säkert får följe med dom andra.
Några blomster hinns då rakt inte med.
Getrud känner en smärta som om någon slitit själva drömmen om de oplockade midsommarblomstren ur händerna på henne.
Skyfallet slår trummande mot marken.
Så hårt som om det vill spräcka själva jordskorpan.
Farmor tjuter.
Hon drar Getrud intill sig, ned mot en av höhässjorna.
--- Ett sånt djävulens väder, hickar hon.
Hickningen följs av en kurrande rapning.
Farmor är både rädd och arg på samma gång.
Hårt knyter hon näven och hytter den mot himlen.
--- Nu får det banne mej vara nog!
Förbannelse!
Farmor tystnar.
I det flammande blixtskenet ser Getrud hur hon hukar sig mot den höstubbade marken.
Hon vaggar fram och tillbaka som i en ändlös botgöring och bikt.
Getrud tycker att farmors rädsla har en smula av löje över sig.
Ena stunden kaxig, andra svansviftande, bönande.
Kanske tycker hon så därför att farmor inte längre vill plocka johannisblomstren.
Även om Getrud är rädd för åskan, känner hon trots rädslan att de där blommorna är mycket viktiga för henne.
På något sätt det allra oundvikligt sista en natt som denna när inget blivit som man tänkt sig.
Hon ruskar farmor i armen.
--- Skynda dej farmor!
Ängen ligger precis här borta.
Vi hinner plocka.
--- Nej, flicka, nu är här ingen tid.
Vi måste till dögrävarsvängen så snart regnet lättar.
Inte kan vi springa omkring och plocka blommor i detta förskräckliga oväder.
Nu blir Getrud arg.
Trilsket trampar hon med fötterna.
Hon måste få plocka de där blommorna.
Nu, genast.
Hon snyftar otröstligt.
--- Vi måste ha dom där blommorna.
Nu, me en gång.
Hör du det, du din ... din gamla fågelskrämma!
I samma stund som de ofrivilligt sårande orden halkar över Getruds läppar lyses farmors ansikte upp av ett starkt blixtsken.
Getrud gråter mera när hon ser att farmor är ledsen.
Att det vitpudrade ansiktet drar ihop sig, guppar som i gråt, utan att släppa några tårar ifrån sig.
--- Regnet avtar visst, tror jag.
Kom då, så går vi över ängen, säger hon sorgset.
Getrud nickar och följer farmor.
Det gör detsamma med blommorna.
--- Jag menade det inte, viskar Getrud.
Hennes röst tonar bort ohörd i ett tungt rullande åskmuller.
Ängen är full av blommor.
Gräset står oslaget och högt.
Getrud försvinner in i det.
Känner hur vätan, blandad med smådjur och blomblad ringlande kryper över låren.
Hon plockar och gråter bland högsommarens renspolade grönska.
Farmor räknar igenom sin droppande bukett.
--- Hundkex, Smörblomma, Prästkrage, Slåttergubbe, Klöverblomma, Blåklocka, Ängaboll.
Det var alla sju det.
Har du också fått ihop ditt Getrud ? Getrud nickar.
--- Då så, säger farmor tonlöst och går i riktning mot landsvägen.
Dödgrävarsvängen kallas den farligt sugande kurva som rundar kyrkomuren.
Där möts de allesammans.
Farfar är blek och skakad.
Han är rädd för åskan.
Rädd för att blixten klyvande skall slå ihjäl honom.
--- Hon går hårt, mumlar han.
Hon är rätt över.
--- Sketprat, skrattar morfar.
Än är hon långt borta.
De här gör gott ve de onkna och törra.
I törkan blir allt dött.
--- Se, där en blixt, ropar farfar och kniper ihop ögonen för att slippa se.
--- De blir nock fler du Rokokostrupe, säger morfar.
Har ni fått blomstren nu så vi kan komma hemöver ? Farmor nickar.
Just när de rundar dödgrävarsvängen lyses kyrkogården upp av blixtsken.
I skenet --- rostbruna metallkors i kontrast mot de kedjeinhängnade gravvårdarna av marmor.
Kyrkogrindarna slår i vinden.
--- Tyst, säger farmor.
Vad var det ? Morfar fnyser spelande med överläppen.
--- Phö, du har läst för möcke om di där spökerierna.
Morfar avbryts av ett gällt och utdraget nödrop som ekar ut över kyrkogården.
--- Vad ända in i ... Mormors förklaring är enkel, föga spöklik eller spännande.
--- De ä väl nån föllekrake som drösat i nåt dike här ikring körgårn och inte kan ta sej upp.
--- Hjälp!
--- Jag töcker jag känner igen rösten.
Morfar lyssnar.
--- Vem de än ä så måste vi ta reda på en, säger mormor.
--- Nej, nej, säger farfar.
Gör inte det.
Det är nåt som inte står rätt till.
När nödropet hörs för tredje gången utbrister mormor : --- I alla mina tier, de ä ju prästaskråen som hoar!
--- Prästen själv, flämtar farmor.
Var det inte det jag trodde ? Morfar tänker efter.
--- De kom nock bortifrå körka.
Jag får lov te å gå dit.
--- Jag går me, kommer det rappt från mormor.
--- Jag blir här, säger farfar huttrande.
Farmor vaggar fram och tillbaka som om hon försöker att få ett litet barn att falla i sömn.
--- Nu har dom osaliga gjort illa vid prosten.
Mormor skrattar belåtet.
--- Di där spökerierna gör jag en konst i.
Hur kan mormor vara så säker, tänker Getrud.
När man till och med skrivit om spökerierna i tidningarna.
Inte bara i Värnamo Nyheter och Smålands Folkblad utan också i Expressen.
Med feta höga bokstäver har man berättat om spökerierna i Reftele prostgård.
Om dova knackningar, steg i mörkret, ekande orgelmusik.
Det började i samband med att prästen lät gräva upp gamla gravvårdar.
Och man tror att stegen och orgelmusiken och det andra är de osaligas hämnd mot prosten som inte låtit dem vara i den vanda jorden.
Nästan alla tror så.
Utom morfar och mormor.
--- Getrud du stannar här!
Mammas röst är uppskärrad.
Getrud vill inte lyssna, utan springer efter morfar och mormor.
--- Flicka, kom tillbaka!
Du blir fördärvad, varnar farmor.
--- Gack tebaks tös, säger mormor strängt.
--- Äh, hon är förstås förveten*, säger morfar muntert.
Getrud tolkar morfars ord som en tillåtelse.
Egentligen är hon fruktansvärt rädd.
Hennes blick följer hela tiden morfars och mormors kroppar som i mörkret blivit en enda skugga.
Hon kan inte förmå sig till att vända om.
Inte ensam över den svarta, prasslande kyrkogården.
Nu måste hon helt enkelt följa med.
Antingen hon vill eller inte.
--- Nu hördes de igen.
De kommer bestämt frå sakristian.
Sakristian ligger på gaveln.
När de kommer närmare syns i det gluggliknande fönstret ett svagt flackande sken.
I det flackande skenet något vitt, blankt, svällande.
Getrud kippar efter andan.
--- Va rackarn ... --- Sir du att de ä skulten på prästaskråen, viskar mormor.
Med beslutsamma steg är morfar vid dörren.
--- Gud vari lovad, hörs en röst.
Hjälp mej *förveten=nyfiken härifrån ögonblickligen.
Morfar vrider runt nyckeln som sitter på utsidan.
Därinne sitter prosten.
Hans rödbrusigt svettpärlande ansikte skyms till hälften av en sotsvedd kandelaber.
--- Hade jag vetat detta hade jag i sanning icke lagt min hand vid de gamla gravvårdarna.
Hur skall detta sluta ? Vad blir nästa gärning från de osaliga ? --- Di där spökena tror jag inte på, säger morfar orubbligt.
--- Nu måste vi hemöver, säger mormor brådskande.
Getrud springer i förväg.
Fort, fort över den mörka kyrkogården, ut på landsvägen.
Hon vill hinna först.
Så fort hon får syn på de andra ropar hon glatt : --- Spökena hade låst in prästaskråen i sakristian.
--- Töst flecka, dundrar morfar med låtsad anstöt.
Han förenar sig tillsammans med mormor i ett hjärtinnerligt varmt skratt.
Blodlönnen Getrud sitter på golvet.
På den mossgröna korkmattan i gamlamormors kök.
Mammas semester har börjat.
Det är meningen att Getrud och mamma skall vara på Soläng en hel vecka.
Just nu tycker Getrud att det är som en evighet.
En evinnerligt gränslös radda av dagar, timmar, minuter.
Buttert overksam tänker hon på ditresan.
Först tåg från Reftele till Värnamo.
Därifrån taxi till det ensligt belägna Soläng.
En skakande färd i en nedsutten, svart Volvodroska.
Traktorstånkande skumpade den fram över skogsvägens ärrbildningar efter vårens tjälskott och leruppluckrande hällregn.
Längs vägen --- grindarna, gistet gnällande med grårisig mossa på de murket tvärslagna brädorna.
Så roligt var det att öppna grindarna att Getrud också ville öppna dem som låg vid sidan av vägen.
Då skrattade mamma och viskade till henne att hon verkligen inte kunde be chauffören köra rakt in i skogen, bara för de oöppnade grindarnas skull.
Getrud hoppas innerligt att det aldrig kommer att gå buss emellan kyrkbyn och Soläng.
Så att hon alltid får åka Volvodroska och öppna alla stängda grindar runt vägen och sommarhagarna.
Redan nu, när det mesta blivit trist och händelselöst tröstar hon sig med tanken på hemresans oöppnade grindar.
Pappa är kvar hemma hos farmor och farfar.
Kanske kommer han senare.
Kanske inte.
Getrud har hört honom säga att han inte känner sig välkommen på Soläng.
Att gamlamormor och mammas morbröder är rädda för smittan.
Att de tycker att det är lika gott att han inte kommer.
Mamma påstår att pappa är orättvis och fruktansvärt misstänksam.
Fast innerst inne vet hon att det finns ett stort mått av sanning i det pappa säger.
Solängsbornas skräck för lungsoten sitter oåtkomligt djupt.
Blotta namnet gör dem sotbleka och andfått kippande.
Under lördagseftermiddagen kom morfar och mormor till Soläng.
Mormors semester har inte börjat ännu.
Så de stannar bara över helgen för att hjälpa till med skörden.
Tillsammans med mamma och Anders sitter de vid köksbordet och doppar nybakta rågkringlor.
Smörlagret, det tjockt påstrukna, pösigt fettdrypande växer pärlblankt som en korvspadshinna över det rykande kaffet.
Siande pratar de om höbärgningsvädret.
Och dricker kaffet sörplande njutbart, med arbetets eftervärkande dåsighet som en malande tyngd i muskler och leder.
Gamlamormor har redan avverkat kaffedrickningen.
Så länge solen ännu sållar sina strålknippen av dagsljus, har hon varken tid eller ro till att sitta overksam.
Outtröttlig, i jämn, oavbruten takt drar hon separatorns vev.
Runt, runt.
Efter varje varv ringer maskinen klingande rent.
En pinglande klar ton som Getrud tycker är fantasieggande och vacker.
Ett par gånger har hon försökt att själv veva fram den där tonen.
Men då kom gamlamormor brakande.
Tjutande och vresig som en gavelgistet knäppande höstkuling sa hon ifrån att separatorn inte fick dras tom.
Getrud känner hur sysslolösheten sår snabbväxande frön av ilska, leda.
Med ena handen hugger hon sugande tag i katten Carolinas blanka nackskinn.
Med den andra nyper hon i kattans yvigt repgrova svans.
Kattan skjuter fräsande rygg, snor runt, visar sina sylvasst vässade klor och ser på Getrud med illvilligt grönsprakande ögon.
Gamlamormor som i stum och orubblig visshet avvaktat händelseförloppet slår sig smattrande på kjolknäet, ser på Getrud och förmanar skrattande : --- Känn Kitta va tjuren mjölkar!
Getrud låtsas inte höra.
Då gamlamormor vänder blicken ned mot hinken fylld av vitskummande sötmjölk, spottar Getrud efter katten.
Getrud blänger på de kaffedrickande.
De bara pratar och pratar, tänker Getrud.
Och dricker sitt sumptjocka kaffe och doppar tills kopparna ser ut som grishoar fyllda av ystad gröpe.
Ser de inte att det kryper i henne ? Att hon vill springa, hoppa, spjärnande göra krumsprång ut över farstubron.
Och ned till sjön för att kasta smörgås.
Men ingen har tid.
Höbärgningen tycks vara det allra viktigaste på hela jorden.
Getrud är trött på de sävligt lunkande hästarna, de hårt packade skrindorna, fyllda med stickigt kittlande hö.
Inte en enda affär, inte ens en kiosk inom mils omkrets.
Om hon åtminstone fått följa med David ner till byn när han for för att hämta posten.
Naturligtvis passade han på att spänna för och ge sig iväg då hon var utom synhåll.
Posthämtningen är Davids syssla.
Varken hetta eller köld kan hindra honom från att utföra den.
Alltid tar han extra lång tid på sig.
Själva posthämtningen är snart avklarad.
Besöket vid kvarnen, pratstunden med mjölnaren och bönderna tar längre tid.
Nu hör Getrud att han är på väg uppför backen.
Mot gården.
Hovarna skrittar mot gårdsplanen, krafsar virvlande upp molnbankar av fnösktorr mylla.
David står ordlös, liksom tungt fastvuxen på den nedslitna tröskelns mittformation.
Ögonen kränger irrande.
Över kinderna, de mjöligt vithylta strilar svettdropparna mot den bykblekta blåbluskragen.
Händerna som varken tvål eller såpa förmår göra vita håller hårt om ett stort paket, inslaget i mörkt papper, prytt av flera olikformade stämplar.
--- Ä du rent rysk, ryar gamlamormor, släpper separatorsveven som far iväg i ett virvlande bakslag ackompanjerat av ettriga pinglingar.
--- Har du nu köpt nået som du inte har nötta å, så får du rackarn ge dej å tebakes me et igen.
--- Pajken ä la inte livegen, skämtar morfar och klipper med ögonen.
Gamlamormors blick är ogenomträngligt mörk.
David säger fortfarande ingenting.
Prasslande flyttar han sina stora händer över paketet.
--- Har du blitt stålli ? undrar Anders otåligt.
--- Jag har inget köpt, om de ä de ni tror.
Davids ton är snäsande.
Han tillägger med noggrant repeterad likgiltighet : --- Jag har inget köpt.
Paketet jag håller i hännerna ä kommet frå Amerika.
Orden är tvetydiga.
De far vinande som en förlupen kula mot köksväggarna och det kaffedukade bordet.
Gamlamormor stödjer sig mot skafferidörrens fuskfanerade list.
Fundersam kliar hon nästippen mot yttersta förklädesfållen.
Paket från Amerika ... Getrud reser sig.
Hon närmar sig David så obemärkt som möjligt.
Snabbt överblickar hon dem allesammans.
Deras ansikten uttrycker en häpen undran.
Gamlamormor torkar händerna rena från sötmjölk och handsvett : --- Va ä mina öjen pajkar ? Mina öjen, sa jag!
--- Di ligger mellan blomkrukorna här, mor lilla, säger mamma och räcker glasögonen.
--- Jamen, sti fram då din lurk, ropar gamlamormor.
Med sin spetsknottriga armbåge stångar hon David i mellangärdet.
Anders reser sig.
Skuttande lätt är han framme vid knivlådan.
--- Vi får lov te å ta fram kaxan* så vi kan kleppa å di där gruvlia knutarna.
Morfar spottar i nävarna och klatschar samman flatorna.
--- Di där knutarna tarvar ingen kaxa.
Nyperna ä nock.
Gamlamormor fnyser hånfullt.
I nästa sekund ser hon på morfar.
Blicken är motvilligt fylld av beundran.
Utan att anstränga sig har morfar ryckt av snöret på två ställen.
--- Vem i jesstanes ä de som har skickat paketet, muttrar gamlamormor brydd.
Samtidigt slår hon vildsint efter de fingrar som försöker att hjälpa henne veckla av papperet.
Getrud följer med cirklande ögonkast varje varv av papperslagret som viras av.
Hon törs sig inte närmare.
Gamlamormors händer är vesselsnabba.
De har hårt snärtande fingertoppar som efteråt lämnar svidande blemmor på kinderna.
Nu sitter gamlamormor på golvet.
Med kjolen skylande omkring sig som ett strävt stycke segel *kaxan=saxen duk.
Framför sig har hon paketet.
Runt omkring henne växer otåligheten.
--- Si på attan, en knut te!
Jonglerande drar hon upp överläppen i en vid grimas, sänker huvudet ned mot paketet.
--- Nej, mor nu får de va nock på föreställninga!
Inte kan ni nöttja tännerna te å fila av så grova snöre.
Så nåra som ni har sen.
Getrud kan inte begripa varför Anders är så rädd om gamlamormors fyra sista tänder.
De är ju både snusbrunt missfärgade och kullrigt ojämna.
Morfar spottar i händerna.
Så går han fram, böjer sig på huk intill paketet.
--- Gack unnan kuskapajk, varnar gamlamormor.
Hon puffar till morfar som är nära att falla baklänges mot järnspisens ugnslucka.
Morfar svär dovt och väsande.
Alla skrattar.
Getrud har glömt att hon nyss hade molande långtråkigt.
--- Såå, store brukskären kan inte freda sej för nittiåriga fruntimmer, retas Anders skadeglatt.
Morfars blick är ovädersvarslande.
--- Freda, de ä inte tal om å freda ... Getrud fnissar.
Med neddragna mungipor spottar gamlamormor ut snörtåtar och pappersbitar.
--- Tvi!
Tvi attsingen, nittsingen, kattsingen ... De vesste jag väl att de geck.
Di här gaddarna har nöpet av både metrev å ullgarn.
Den sista knuten är upplöst.
Allas ögon vilar på paketet.
David töjer trevande upp papperslocket.
--- Unnan!
Här mästras inte!
Här ska inte värmas nyperna.
David blänger vanmäktigt på sin mor.
En blick som dov och vredespepprad talar om att det var han som tog hem paketet från byn.
Och att det sannerligen i husfridens namn inte är mera än rätt att han får öppna det.
--- Tänn stumpen te mej, befaller gamlamormor.
Mamma tänder gamlamormors salivknådade cigarrfimp fastnupen i en lång, rostig hårnål.
Med en rosslande avgrundsdjup suck färdas de sista blossen genom gamlamormors strupe.
Blåses ut starkt frustande så att de tagelgrova näshåren ilande fladdrar mot borrarnas vinklade öppningar.
--- Mor lilla, va inte så herrans omständi, säger mormor, som annars brukar ha tålamod.
--- Trösta er!
Ska ni mästra och hetsa en gammal, orkeslös mänska ? Gamlamormor ler okynnigt.
Med vedervilja, på gränsen till vämjelse ser Getrud på gamlamormor.
Ser hur hon med ett skrockande skratt förhalar öppningsögonblicket.
Med djävulskt okynne höjer hon pekfingret och skakar det huggande mot dem.
--- Hut!
Ni ä förvetna som positivaper hela bunten.
Äntligen bestämmer sig gamlamormor för att öppna paketet.
--- Va, ä de nåen som vell göra spektakel av oss fattia stackare i vår olöcka ? Getrud är lika oförstående som gamlamormor.
På köksgolvet ligger en stor, rödrandig flagga med otaliga, små vita stjärnor längst upp i ett avrundat blått hörn.
--- Stjärnbaneret, konstaterar mamma.
Kattan Carolina kommer tassande.
Lättjefullt mjukt rullar hon ihop sig på den stora flaggan.
Hon hinner avverka några sekunder på ett avlägset lojt spinnljud.
--- Schas, kattakräk, gastar gamlamormor.
Detta häringa blir jag inte klok på.
David pekar.
Han säger det alla tänker.
--- Kuväret, öppna det mor.
Så får vi si ... --- Vecket kuvär ? Strax ser gamlamormor det stora, bruna kuvertet som döljande glidit ned under ena flaggfliken.
Hon sprättar upp och får i knäet två färggranna fotografier.
Hårt trycker hon de kasande glasögonen på plats över näsroten.
Avskärmande oåtkomlig blir hon sittande med fotografierna i knäet.
Hon bryr sig inte ens om att de allihop sluter sig i en halvcirkel omkring henne.
Getrud sitter närmast gamlamormor.
Hon ser klart de båda fotografierna.
Fastän de är tagna ur olika vinklar är motiven desamma.
Ena bilden visar en svart likkista praktfullt smyckad med glänsande beslag.
Trots tyngden vilar den elegant på en sockelsvängd katafalk.
Vid gavlarna i det teakdunkla kapellet lyser väldiga buketter av ranka, isande vita kallor.
Det andra kortet får Getrud att huttra.
Det avslöjar helt vad det förra lät ana konturen av : En människa.
Med händerna knäppta över kostymens blankpressade kritränder vilar han mot kistans sidenfoder, det bubblande luftiga, med rynkor spritsade som vispgräddesnirklar på ett tårtlock.
I tyget skimrar en svag nyans av rosabjärt.
Det skär sig mot ansiktets violetta likfärg.
En violett färgton som trots finfördelade puderfält lyser igenom och gastliknande skuggar den kletiga amorbågen och ögonbrynen, diaboliskt svarta, sammanpressade.
Han liknar farmor lite grand, tänker Getrud.
Största skillnaden är förstås att farmor inte är död.
Inte ännu ... Ohejdat och gomknakande börjar Getrud att skallra tänder.
Nästan förfärad känner hon gamlamormors seniga händer i ett fast grepp om klänningslivet.
Gamlamormor luktar rent, fränt, kärvt av juver, nyseparerad mjölk och torkad klöverblomma.
--- Jag ä tvongen te å ha nåen å kramma um.
Nåt varmt å levanes nu när här ä så döanes kållt runt ikring.
Motvilligt frisläppta rinner tårarna över det brunskåffliga ansiktet.
Blicken vandrar uppbragt från ansikte till ansikte.
Hon ser på fotografierna, skakar trilsket avvärjande på huvudet.
--- Töcker ni inte att de ä nock att han ä dö ? De vesste vi ju um.
Men detta ... detta ... Rösten halkar upp i ett alltför högt tonläge.
Alla tiger.
I väntan på orden som inte riktigt vill komma sitter de förstummade av den gamlas tårar.
Lika befogade som sällsynta.
Getrud förstår vem det är som ligger i kistan.
Det är gamlamormors yngste son.
Drömmaren, lättingen som utvandrade mot föräldrarnas vilja.
Hos sin mor hamnade han i evig onåd.
Hon gömde fotografiet av honom, men lät den tomma ramen stå kvar på byrån, stumt lysande bland de övriga syskonens fotografier.
Återigen stirrar gamlamormor irrande hjälplöst från den ene till den andre.
Bekännelsen är befriande, omutligt ärlig.
--- Ni ska inte tro att jag inte saknat den drösen.
Ohhhh, du min skapare, de har jag gjort, så sant jag lever!
Å de fastän han va en redi usling te å festa å spela kortspel.
Å gav sej i väg olövanes de gjorde han, bara för de att han inte feck det däringa fruntimmersstöcket.
Hon, hon var förexten lika syndfullt grann som lättfotad.
Gamlamormor kramar hårdare om Getrud.
Övergivet, med en stum jeremiad på läpparna gungar hon fram och tillbaka.
Knyter sina åderbulnade händer, hamrar dem emot det klibbiga klänningsbröstet.
--- Jag har buret honom unner hjärteroten.
Här!
De har jag gjort så sannerligen.
De gör så herrans ont!
--- Ni blir kåll av å sitta på golvet mor, säger mormor och sträcker fram en hjälpande hand.
Gamlamormor varken ser eller hör.
Innan hon sätter ned Getrud på golvet stryker hon henne över håret med en skälvande tårfuktig hand.
Med samma hand tar hon fotografierna och knycklar ihop dem.
--- Heliga spektakel, snyftar hon dreglande ursinnigt.
Inte ens döen har di respekt för.
Att di bara tröstar, att di bara kan me å måla den som ä dö.
Di har ströket på honom som en röfärgar en lagårdsvägg.
Tvi!
Tvi!
Så skamelit!
Kunne jag inte fått mennas honom som han va.
Här hemmikring som en liten pajk när han geck ner te sjöan å la nät.
Hur kan en töras måla liv på de som ä dött ? Döen får lov te å va som den ä.
Gamlamormor reser sig.
Sluten, oåtkomlig går hon mot klädkammaren i farstun.
Stämningen är ängsligt bidande.
--- Grunna nu inte på detta häringa mor, uppmanar David.
--- Nej, gör för allan del inte de, faller morfar in.
Di har sina seder däröver.
Viskande tillägger han : Fast nock töcker en att de ä ryslit.
Måla upp en kär som en ... en annan gatköna.
Anders stöter förmanande på morfar.
I farstudörrens öppning står gamlamormor, klädd i rosablek särk.
Blicken, den obeständigt grönbruna slår sprakande gnistor av förtrytelse och harm.
David tycker inte om att se sin mor så lättklädd.
--- Inte kan ni flänga ikring i den däringa ... Gamlamormor hoppar jämfota.
--- Ä inte särkastöcket rent kanske ? --- Men mormor kan ju förkyla sej, jämkar mamma.
Gamlamormors blick är överlägset genomskådande.
--- Prat flecka, inte i denne värmen.
I anständighetens namn pajkar, var har ni gjort å körkeklänningen å kluten å kängena ? Jag har ju sagt att ni inte får röra de som ä mitt.
--- Mor ska väl inte i körka i da ? De ä ju först i möra som de ä sönda.
Gamlamormor känner sig både förorättad och underskattad.
Med uppspärrade ögon tar hon sats och fyller lungorna med luft.
--- Tror ni jag ä veckovill ? Å nej, så gammal ä jag inte.
Än har inte tian hunnit kränga ut och in på förstånnet mitt.
Med en överslätande gest pekar David mot klädkammaren.
--- Kläena finns i kammarn, bakom krösaspännerna*.
Vi var tvongna te å flötta på et.
Gamlamormor nickar.
*Krösaspännerna=lingonhinkarna --- I natt söver jag i stuan så ni vet det.
De andra nickar.
Under ljumma sommarnätter sover gamlamormor ibland i den lilla stugan där hon en gång bott och fött sina sju barn.
Bland honungskakor och redskap bäddar hon åt sig på det knirrande hyvelspånstäckta golvet.
Innan hon somnar brukar hon borra ned sin grovporiga nästipp i hyvelspånslockarna.
Så att hon på morgonen då hon sträckande går ut på stugbron nyser oavbrutet i flera minuter.
--- Inte kan hon gå iväj te byn ensammen, viskar mormor.
--- De står inte te å hindra, svarar David vanmäktigt.
Gamlamormor ämnar sig inte till byn.
Klädd i sin svarta söndagsschal av blankskimrande brokadsiden, sin långa, höghalsade klänning går hon med rak värdighet och huvudet högt.
Bort från huset.
Ut mot ängen.
Man följer henne villrådigt från köksfönstret.
Kommenterar hennes gång som är vingligt ostadig, trippande tillbakahållen av ett par alltför små, högklackade kängor.
--- Si, hon ä inte van ve kängerna.
Hon raglar fram som en föllebölt.
Detta häringa går allri väl.
Kängerna ä två nummer för små.
Si högfärdi har hon allti vatt.
Kan unnra vart hon ska häna ? Getrud undrar också.
Hon vet att det är lönlöst, föga givande att springa efter gamlamormor.
Den gamla vet att hon får vara ostörd.
Ostörd med sin hemlighet.
Hon går, fortfarande med blicken höjd mot himlen.
Utan att bry sig om att ögonmåtta vägen.
--- Mareld, knotar gamlamormor och stannar upp intill trädet.
Genom Blodlönnens friska grenverk lågar solljuset brännande.
De röda, knubbigt fingerformade bladen ljungar eldsflammande mot himlen.
Nu går jag unnan, tänker gumman och sjunker ned vid trädets halvskuggade fot.
Innan hon låter hemligheten lägra sig, sparkar hon av sig de klämmande kängorna, vickar behagfullt de liktornsknöliga tårna.
--- Så laja di ä tärna när en får si dom så här i solskenet ... Men di ä goa nock åt mej.
Hon lyfter ansiktet upp mot Blodlönnens välvda lövkrona.
Drömmer sig in i den.
Upplever återigen en bit av den svindlande sekunden, töcknet av syndfullt kväljande salighet.
Sommareftermiddagen för femtio år sedan då hon och han, rusiga av skördelycka, med sista höhässjan under logtaket, förenades i en blodets lov över välförrättat arbete.
Hon vet säkert att det var den gången som den yngste, nu döde, hopfogades till en helhet och med livsduglighetens ursinne klöste sig fast i hennes kropp.
Under de hårt sammanpressade ögongloberna ser hon ansiktet, det svagt violetta, pudrade ... Den kletigt målade munnen ... Hennes åderknotiga, flitiga hand knyts, växer uppåt, slår sig igenom den brinnande lönnkronan och ställer sig som ett stumt, omistligt frågetecken mot himlen : --- Hur, hur kunne detta ske i ditt välsignade namn ? Med knutna näven hamrar hon mot trädets stam.
--- Jag väter dej me mina tårar, så nock borde du växa te himlen nu din gamla gehennalönn!
Hon väser fram orden.
Biter tuggande i en bruntorr tuva, försöker förgäves jaga undan bilden av den döde.
Något annat än en dräng blev han aldrig.
Varken här eller där.
En ensammen dräng utan fosterland, tänker hon.
De sista fotografierna av honom var en förödmjukelse som lagbundet följer andra förödmjukelser.
Massivt krossande, tygellöst vildsint som en brunstomtöcknad våldsverkare häver sig det förgångna över henne.
Minnets slagruta driver upp bilder.
Bågnande springer de fram som svarta källsprång framför hennes ögon : Modern som med nattlinnet genomlyst av levrat blod, satt på pottan och förblödde i ett missfall som hon själv framkallat.
Skymfen, skräcken, fördomarna om det skamligt oanständiga, det vederstyggligt gudsförbannade, lät livet rinna bort i plumsande blodystningar.
Sedan Tilda ... Mellandottern, den gudomligt vackra, genom sin skönhet självsäkert sturska.
Alltid van att få sin vilja fram.
Gången hon inte fick det, gjorde missräkningen henne så ursinnigt häpen att hon utan ett ord gick till sängs och stannade där i ett helt år.
Böner, hotelser, ingenting hjälpte.
Det vackra ansiktet som blev vitare, skarpare vilade tungt och trilsket mot örngottet.
Tills en dag, några evangelister kom och med uppenbarelsens övertygelse förkunnade jordens undergång.
Detta inom några månader.
Då, vidjeslank, med håret krusande draperat ned till midjan, hoppade den hjärtestungna ur bädden.
Bittert brådskande förklarade hon att hon innan jordens undergång måste hämnas på den som försmått henne.
Hämnden blev hennes egen olycka : Ett äktenskap med en man som hon inte älskade.
Gamlamormor tänker på mannen.
Död sedan många år tillbaka.
Torparen som i tidig otta hellre lyssnade på fåglalåten än mockade i ladugården.
En vintermorgon då gryningen ålade sig igenom köksfönstrets frostkringlor såg hon vanvettet glöda i hans annars så fromt drömmande blick.
Han talade inte längre till henne.
Han viskade.
Kvävande hest i korthuggna, halvt obegripliga meningar.
Sedan kom vanvettets skändliga kulmen : De djävulska vrålen, den okontrollerat vältrande kroppen som de fick binda fast i sängen.
Undangömd i lillkammaren, dold för byns blickar och tungor.
Gamlamormor kupar händerna runt ansiktet.
Om hon hade ork skulle hon springa upp på kullarna och ställa sig på den högsta av dem.
Just där, där ekot är som starkast och tydligast.
Väl uppe skulle hon med luft och kraft fylla sina lungors hela volym.
Vråla ut sin vämjelse, sin hätska leda över livets lagbundet återkommande förödmjukelser.
Från ekot kommer andra röster till henne.
Dagsverkarnas röster som efter förrättat arbete, på hemvägen i kvällningen hoande budade ihop folk till nästkommande dags arbete ... Hon minns den exakta ordalydelsen : --- I möra behöver di 16 mans, 16 kvinns ... 16 mans, 16 kvinns.
Klockan fem på morgonen började slitet.
Åtta, nio på kvällen var det i bästa fall över.
Gamlamormor minns med avsky de åttio dagsverken som hon gjorde årligen under sex års tid.
Betalningen --- femtiosex kronor drogs nådigt av på arrendet.
För mjölken, de bittert frampressade tio litrarna fick de en krona.
För tjoget ägg, en och tjugofem.
Vreden knöts i händerna bakom blåblusryggar och förklädesrosetter.
Den natten har Getrud svårt för att sova.
Runt henne virvlar bilderna av den döde.
Het, på samma gång huttrande kramar hon den knöligt stickande kudden.
I fönsterkarmen, i den kittsmuliga bomullsremsan efter vinterns innanfönster kajkar en fluga, hjälplöst surrande.
I kökssoffan bredvid Getrud sover mamma.
Snarkar i den delade bädden av furusnickrad hantverksglädje.
Den gamla klockan som slår med dov basklang påminner Getrud om hur många och långa timmarna är till morgonen.
Nymornad och ivrig springer Getrud ut på förstubron.
Nyfiken på den nya dagen har hon ännu inte hunnit att klä sig.
Men även om hon bara är klädd i underbyxor och linné fryser hon inte.
Solen är redan het.
Hon ökar på stegen då hon hör mammas röst bakom sig.
Mamma vill förstås att hon skall tvätta sig och klä sig först, innan hon går ut.
Jakten gör henne omtumlande vild.
Hon bromsar, blir stående tyst tills hon pekande vänder sig om mot mamma.
Mammas röst är tunn och spänd : --- Stanna där du är Getrud!
Sakta går mamma fram till trädet.
Halvlutande kutig mot Blodlönnens stam, med handflatorna utbredda över den svarta kjolen, sitter gamlamormor.
Till en början tror Getrud att hon sover.
Tills hon på närmare avstånd ser att gamlamormor är alldeles stilla, orörlig.
Emellan trädets genomlysta blad silar solen mot marken, dröjer i en svag krusning över gummans ansikte.
Blek och rädd ropar mamma på de andra.
Samtidigt slår hon armarna i ett hårt, hjälplöst famntag kring Getruds axlar.
Så har Getrud sett döden.
Förklä sig i skepnad av en gammal, förödmjukad kvinna.
Detta är inte sista mötet.
Senare i livet skall hon med vrede, skräck, ångest se hur den meningslöst låter de mest levande förintas.
För varje gång allt större fasa, större hat mot det meningslösa övergreppet.
Och en hårdnackad vägran att acceptera det som andra kallar livets gång.
Eftersom gamlamormor var socknens åldermor, har man kommit från hela socknen för att följa henne till den sista vilan.
På gårdsplanen, runt prästen står folket i vördnadsfullt krökta klungor.
Getrud tittar drömmande på den stora, vaxpolerade likbilen.
Så hemskt att gamlamormor ligger i kistan som skymtar innanför bilfönstret.
Getrud ser sig hastigt omkring.
Sedan tänker hon tanken : Jag skulle vilja åka i likbilen.
I täten för hela begravningsföljet.
Sitta i det breda framsätet och sedan få öppna alla grindar ända härifrån och ner till kyrkbyn.
Mormor viskar förtretad till morfar : --- Har du sitt på maken te käringar ... Di kommer hit å lägger huvena på sne som rävhonor å beklagar sorgen fast di allri ens pratat me mor mens hon levde.
Morfar skakar på huvudet och smyger med snuset i västfickan.
Getrud erinrar sig plötsligt något mycket viktigt.
Ivrig och andfådd springer hon mot huset.
På glasverandans sista trappsteg hejdar hon sig.
Verandavägen är oframkomlig.
Hela golvet, till sista stickan av de dragiga träplankorna, är täckt av ostkakor.
Ostkakorna är bondkvinnornas begravningsförning.
Genom glasverandans avdelade rutor skiner solen ned på kakorna.
Getrud kisar med ögonen och får ostkakegolvet att likna en jäsande komocka.
I svarta surrande fält belägrar flugorna verandan.
Äcklad ser Getrud hur en rödmyra håller på att drunkna i gungflyt av vattnigt löpesmulad ägg och ostmassa.
Hon springer.
In i huset kommer hon via köksfarstun.
Äntligen är hon där.
Där drömmen både börjar och slutar.
Vid separatorn.
Nu kan ingen hindra henne längre.
Gamlamormor är död.
Köket är tomt och tyst.
Hennes svettiga hand formar sig i ett hårt sugande tag runt separatorsveven.
Trots tyngden drar hon fort och jämnt.
Hon känner att hon måste få ge utlopp för sin sällhet.
Trevande nynnar hon fram en melodi.
Ju fortare hon vevar, desto gällare blir sången.
Separatorns klingande spröda toner fyller köket.
Och gör Getrud lyckligt omtumlad på ett sätt som endast uppfyllda önskningar förmår.
Besen Medan Getrud höll på att klä av sig kom snön.
Stor, talgvit trindsnö.
Lycklig över den efterlängtade ankomsten sitter hon framför fönstret i den knirrande korgstolen.
Hon är klädd i rosaflammigt livstycke och korvigt kasande långstrumpor.
Guppande drar hon ihop ansiktet och kisar.
Himlen liknar ett dunkelblått sammetsdraperi, översållat av snöflingor, skimrande som pärlemopaljetter.
Det blekvita gatljuset slukas av den snöpudrade landsvägen.
En lättviktare knattrar mödosamt fram genom den snärtande kastvinden.
Det är Bokrabblaren.
Samhällets bibliotekarie.
Kommunens springpojke och allt i allo.
Namnet, Bokrabblaren därför att han utantill lärt sig rabbla Centralbibliotekets 1_983 boktitlar.
--- Mamma kom får du se!
Mamma kommer tassande i mjuka raggsockor och fotsid flanellsärk.
Ögonen skelar lätt mot den grovporigt klunsformade nästippen.
Kindpåsarnas rundade trumpenhet inramas av det burrsvarta håret.
Hon ser ut genom fönstret och härmar med plirande ögon och en hest harklande hostning.
--- Öhöö, öhöö ... Jag är ute å letar etter Kallocain.
Ä, de nåen som har sitt den boka ? Månde att ni har lånat na å glömt lämna tebakes ... De ä Karin Böje som skrevet na ... Getrud och mamma skrattar.
De minns Bokrabblarens envishet.
Hur han hårdnackat vägrade att ge sig av, om han inte först fick kontrollera bokhyllan, och titel för titel förvissa sig om att Kallocain inte fanns där.
--- Kan undra om han har hittat Kallocain av Böje, mumlar mamma.
Högt säger hon : --- På med pyjamasen sparvtös, så ska du få te sen.
Getrud doppar i teet.
Tre, fyra Mariekex åt gången låter hon ligga i koppen så länge att de blir uppblötta, nästan slemmiga.
Då fiskar hon upp dem med teskeden och stoppar dem i munnen.
Allihop på en gång.
--- Varför bakar du aldrig några bullar mamma ? Mamma vänder sig om där hon står vid arbetsbänken.
I handen håller hon en tub Karlssons klister.
Med den skall hon försöka laga sina kontorspumps.
Runt tåsulorna har det ormskinnsimiterade lädret krullat upp sig i trispiga remsor.
Mamma suckar skuldmedvetet.
--- Barnet mitt, på dej låter det som om jag aldrig bakat en endaste bulle.
Hastigt överslätande ställer mamma en motfråga : --- Du har väl inte glömt att pappa kommer hem i morgon ? --- Visst ja, det hade jag nästan glömt.
Bara för det att det började snöa.
Pappas ankomst håller Getrud vaken.
Spänd och käpprak sitter hon i sängen med uppdragna ben.
Tankfullt klotstirrande på tapetens suddiga rosenrankor.
Pappa har varit på sanatoriet.
Fast bara i tre veckor den här gången.
Han är mycket bättre nu.
Mamma brukar gråtskrattande säga att pappa lurat både läkarna och döden.
I morgon skall mamma och Getrud gå till stationen för att möta.
I ilsken leda över de många, långa timmarna till morgonen, vrålar hon på mamma.
Lite trött, men varm och tålmodig står mamma vid sängkanten med de nyklistrade pumpsen i handen.
--- Jag kan inte sova, skriker Getrud och boxar kudden.
--- Du har inte ens försökt, skrattar mamma och stoppar in täcket vid sidorna.
Getrud drar upp det igen.
--- Är du inte klok!
Vill du att jag ska svettas ihjäl med det där hiskelit varma täcket ? Mamma skakar på huvudet och ler lite frånvarande.
Så sjunker hon ned vid Getruds knöliga fotända.
--- När du ändå sitter där kan du lika gott berätta en spökhistoria så jag blir lite tröttare.
--- Nix, fröken lilla.
Spökhistorier blir man inte sömnig av.
Förresten så tror jag inte på spöken.
Inget att va rädd för.
Dom döda gör ingen förnär.
Då finns det nog mer anledning att passa sig för dom levande.
Mamma skrattar till.
Som om hon ofrivilligt erinrat sig något.
--- Kanske att jag kan berätta en levande spökhistoria.
Fast, sören vet om jag borde ... Inte är det nån vaggvisa precis.
Getruds ögon tindrar förhoppningsfullt.
Hon sätter sig upp, stryker det halvlånga håret bakom öronen för att höra bättre.
--- Nu, nu kan du börja.
Sno dej på.
Mamma berättar : Mitten av trettiotalet.
Hon var sjutton år gammal och arbetade på gummifabriken i Värnamo.
Arbetet --- att fästa sulor på skor var lika malande långtråkigt som meningslöst.
Mamma hatade det.
Alltid, hur hon än bar sig åt, var hon den av flickorna på avdelningen som fick mest sekunda.
Nummer fyra sekunda!
Nummer fyra sekunda!
En mening som upprepades åtskilliga gånger under dagen, som hånfullt ekade ut över fabriksgolvet.
--- Äh, snäser Getrud.
Det där är väl ingen spökhistoria.
Det händer ju inget.
Mamma noterar inte kommentaren.
Hon fortsätter : Under tiden som hon arbetade på gummifabriken tog hon varje tillfälle att komma hem till morfar och mormor.
Nästan varje helg cyklade hon de tre och en halv milen emellan Värnamo och Reftele.
En sommarsöndag hade hon varit hemma på besök och skulle på kvällen cykla tillbaka till Värnamo.
Hon trampade fort den smala landsvägen fram.
Trampade i en kamp med tiden som ännu återstod innan skymningen.
Cykeln rullade lätt.
Framför henne låg vägen tom, nästan ödslig.
Plötsligt kände hon att något tog emot.
Det höll igen som om grenar och annat landsvägsskräp fastnat i bakhjulet.
Hon vände sig om.
Och stirrade skräckslagen.
I det virvlande landsvägsdammet, efter cykeln, med händerna i ett hårt grepp om pakethållaren hasade en naken karl.
Huden lyste stearinblank, stramade över den vasst utmärglade kroppen.
Över ansiktet, ett köttigt tandlöst grin, två ögon lågande av vansinne.
--- Vad gjorde du då, undrar Getrud hackande andlöst.
Mamma väntar avsiktligt med svaret.
Getrud puffar henne hårt i sidan.
--- Okej, jag ska säja som det var.
Jag hoppade av cykeln och drog min stora slidkniv.
Jag hade alltid slidkniv på den tiden hängande runt midjan i ett läderbälte.
Jag drog den och skrek åt gubben : Släpp din djävul annars sticker jag dej med kniven.
Sticker dej som en gris.
--- Att du vågade.
Getrud är på samma gång imponerad och förfärad.
--- Jo, du, men rädd var jag så hjärtat böstade så det höll på att spräcka mej ... Men kan du tänka dej ... Gubben blev rädd, släppte cykeln och försvann inåt skogen.
Sen fick jag förresten veta att han var en galen skomakare som byggt en hydda åt sig i skogen.
Han brukade visst visa sej naken för folk som färdades på landsvägen.
Farlig var han väl knappast.
Men det kunde ju inte jag veta.
Inte då.
Mamma gör en ansats till att vilja gå ut i köket.
Getrud håller henne kvar.
Hon är besviken över att historien redan är över.
--- Men om gubben inte hade släppt då ? Hade du stuckit honom som en gris då ? --- Hjärtat lilla, du är så blodtörstig.
--- Jamen om!
Om!
skriker Getrud.
--- Nu var det inte så.
Gubben släppte och jag behövde inte ta till kniven.
Inte skulle han väl komma nu.
Utan med tåget, först om en timma.
Klädseln stämmer inte.
Välskuren ulster, hatt med hög kulle och brättet nonchalant tillknycklat som en skugga över ena ögat.
Välputsade skor, kritrandade kostymbyxor med rakbladsvassa pressveck.
När han böjer huvudet åt sidan känner Getrud igen honom.
Med ett brak virvlar hon ut genom verandadörren.
--- Hjärteblodet mitt!
Pappa sluter henne i famnen.
Hon känner doften av nytt läder, nytt tyg.
En okänd, ljuvlig doft.
Och hon tror, att om pengar kunde dofta skulle de dofta precis så.
Pappa har blivit rundare.
Ändå fyller han inte ut den stora ulstern.
För att dölja hur sned och urholkande mager ryggen blivit efter sista revbensoperationen har han stoppat upp sig med axelvaddar.
Det onaturligt breda axelpartiet får honom att likna en tyngdlyftarjätte från svunna tiders cirkusvarietéer.
Getrud skäms en smula.
Tanken i sig är lika skamlig som envist smärtsam.
Hon tycker ju så mycket om pappa.
Man ska inte, får inte skämmas över den som man tycker om.
Då blir skammen dubbelt skamlig.
--- Danne lille, är det verkligen du ? Farmor kommer knatande upp emot bensinmacken.
Hennes puderflagnande ansikte blossar av upphetsning.
Över axlarna, på den fläckvis skalliga rödrävsboan skimrar resterna av köttigt mörklila vindruvsklasar.
Farmor snyftar och kysser pappa i ett och samma andetag.
Mamma och mormor kommer halvspringande ut genom verandadörren.
Pappa vinkar och formar hattbrättet knyckande stramt.
Med ett tonfall pendlande emellan förtret och glädje utbrister mormor : --- Jestanes, du sir ut som en redi grosshandlare!
Smickrad lyfter pappa på hatten och bugar sirligt.
--- Mina damer, vad säjs om en åktur i det nya dollargrinet ? Getrud hör hur mamma flämtar till.
Hur hon för ett ögonblick nästan slutar att andas.
Mormor spörjer betänksamt : --- Har du köpt bil ? Pappa nickar.
Mamma viskar väsande ur ena mungipan : --- Bil!
Och nya kläder!
Har du alldeles mist förståndet ? Du är lika bedrövligt fåfäng som din mor.
Jag, jag ska gå här och laga mina gamla skor med Karlssons klister.
Var i herrans namn har du fått pengarna i från ? Leende, med en dämpad gest svarar pappa att han ordnat det hela med en växel.
Getrud och farmor snor granskande runt det nya åket.
--- Den är tysktillverkad.
Märket heter Hansa Borgward, upplyser pappa och klappar lätt på den vinröda motorhuven.
Getrud tycker att bilen ser dum ut.
Den har ett avlångt trynliknande framparti.
Farmor är också lite besviken.
Kanske tycker hon att det borde ha varit en förnämt svart Mercedes.
I stället för detta märkes okända, framtunga missfoster.
Getrud sitter i baksätet.
Emellan farmor och mormor.
När de lämnar bensinmacken och rullar i väg ut mot Värnamohållet, känner hon att det inte gör så mycket att bilen är ful och klumpig.
Farmor tycker likadant.
Kråmande burrar hon upp sig.
Ur hennes näsborrar, kärlstungna av köld och punsch, sipprar knippen av kättjefulla suckar.
Pappa slår takten mot ratten och sjunger hest : --- Bohooo, du skänker mej kärlek och tro.
Bohooo ... Frusen och bister knyter mamma ihop sig i framsätet.
--- Si opp!
Du kör så varken folk eller fä kan va på väjarna.
Mormor hytter med näven.
Pappa saktar farten och säger ärligt urskuldande : --- Det är snösörjan.
Det slirar och kastar i framvagnen.
Mormor muttrar.
Pappa ökar farten.
Plötsligt kränger bilen så häftigt att den är nära att fara av vägen.
Med vitnande knogar kramar pappa om ratten.
Hans ansiktsuttryck är skamset frågande.
Mamma tiger fortfarande.
När bilen för andra gången våldsamt rutschande skuttar över vägen och blir stående vid dikeskanten, skriker farmor och borrar naglarna i sin skalliga boa.
Mormor är rädd och arg.
--- Tvi, attan!
De va ett hiskelit galtaskutt.
Har bilaskrället fått besen* ? *Besen : småländskt uttryck.
Då korna var svårt attackerade av flugsvärmar, sparkade de vilt för att bli av med plågoandarna.
Då sa man att korna besade, eller att de fått besen.
Mamma skrattar.
Skrattet växer entonigt stegrande.
--- Vad är det som är så roligt, ryter pappa och slår igen bildörren.
Mamma springer i fatt honom.
Nu skrattar hon inte längre.
Utan är rädd och allvarlig.
Pappa lutar sig mot gärdsgården som är spräckligt broderad av gråmossa och fågelspillning.
Att den nya ulstern blir fläckad bryr han sig inte om.
Det stora axelpartiet gungar skakande : --- Jämt, jämt går det åt helvete när man lagt alla klutar till ... Mamma vill trösta.
Pappa skuffar undan henne.
I ursinne och förtvivlan sliter han av sig hatten och slänger den i lersörjan runt gärdsgården.
Så trampar han på den och sparkar i väg den.
Getrud känner en stor, evinnerlig lust att skratta.
Skrattet pressar sig bubblande fram, men trycks tillbaka av rädsla och hänsyn.
--- Nej, nej, Danne lille, inte så med den dyra fina hatten.
Med armbågen borstar farmor gnidande av den solkiga hattkullen.
--- Jag vill inte ha den, snäser pappa snörvlande.
Farmor krymper.
--- Var inte ledsen pojken min.
Bry dej inte om att bilen krånglar.
Det går över ska du se.
Det är nog väderleken.
Mormor fnyser och slår ihop handflatorna.
--- Stollia Rebecca!
Du talar om Besaskrället som de vore en leabröten käring som haft ont å rematism i all sin ti.
Pajken din har blitt lurad.
Mer ä de inte me de.
Farmor spärrar upp ögonen.
--- Hur kan du vara så grym Anna-Charlotta ? Pappa stryker sin droppande nästipp mot den sträva ulsterärmen.
Han ser på farmor.
--- Det är sanningen mamma lilla.
Jag har blitt lurad.
Bilen är säkert krockskadad.
Det är därför som den kränger så förgrymmat och inte vill bli på vägen.
--- Det går kanske att rätta till, försöker mamma.
--- Det är inte det, skriker pappa.
Det är det att man alltid, alltid blir lurad.
Det finns ingenting så dyrt som att vara fattig.
Då betalar man dubbelt.
Både med sej själv och med pengarna.
Dom förbannade pengarna!
Den Röda Lepran Allra längst in på översta kökshyllan står burken.
Tung, stor och med glashalsen märkt av svettkanande tumgrepp.
Det är både roligt och konstigt.
Nästan lite hemskt.
Detta att pappas medicin liknar tårtdekorationer.
Hänförd och betänksam säger Getrud : --- Det ser ut precis, precis som strössel ... Pappa nickar och skrattar.
--- Även om det nästan på pricken, om man nu bortser från färgen, ser ut precis som tårts trössel, så vore det nog inte så lyckat att strö det på tårtan.
--- Och säkert inte så snyggt heller, tillfogar Getrud.
Hon har nämligen en bestämd uppfattning om att tårtströssel skall vara blått och rött.
Inte brunt och glanslöst som pappas medicin.
Det, tänker hon, skulle nog se jädrans lajt* ut om man strödde det på vispgrädde.
Högt säger Getrud : --- Kan undra hur mycke en sån här bur kostar ? *laj=ful Pappa skrattar gäckande.
Med båda händerna lyfter Getrud ner burken från hyllan.
Så rister hon den med en villrådig häftighet.
För att ge eftertryck åt sin okunnighet rister hon samtidigt huvudet i takt med burken.
--- Nåra kroner kanske ... Äh, jag vet inte så noga ... --- Nåra kroner för ett kilo PAS!
Icke, icke Hjärteblodet mitt.
Det förslår inte på långa vägar.
Det skall nog till hundralappar om det förslår.
Vördnadsfullt skälvande ställer Getrud tillbaka burken.
Och nästan tycker hon illa om pappa när hon ser hur han skrattar åt hennes förbluffan.
--- Men så är det också en riktig undermedicin, säger pappa och smeker Getrud över kinden.
Pappas skrangligt ojämna kropp skakas av en hackande vass hostattack.
Med knogvassa händer slår han sig för det pipigt hävande bröstet.
--- Hosthelvete!
Hosthelvete!
--- Älskade Daniel, gå och lägg dej.
Mammas burrsvarta profil skuggar den vitlistade dörrposten.
Pappas behärskning är mödosam.
--- Vila mej, säger han i ett fräsande tonläge pendlande emellan självömkan och cynism.
Jag är väl för höge farao inget kreatur som ska vila för jämnan.
Pappa tar några steg framåt och ser på mamma med spasmiskt klippande ögonlock.
--- Eller, har man kanske blitt ett fä ? Både i dina och i andras ögon ? Har hosthelvetet gjort mej till en stut ? Då mamma inte svarar höjer pappa rösten.
--- En livsoduglig stut som skall veta sin plats i båset.
Mamma är sårad, värnlöst stum.
Hon är också ledsen och arg.
Samtidigt som hon tycker illa om Getruds närvaro kan hon ändå inte förmå sig till att be henne gå.
I ett krumfingrat försök till att tygla de motsträviga känslorna söker hennes händer efter fästen på pappas ihopsjunkna axelparti.
Gesten, avsedd som en försonande smekning krymper i köldens oförmåga och blir till en skyttelhård stöt.
--- Står du och knuffas ? undrar pappa med grötigt sammanpressad röst.
Äcklas du av mej ? Är det därför du knuffas ? Med flämtande förvåning ser Getrud hur mamma ler.
Hur en salivbubblande fnissning ofrivilligt glider över de fnasigt nariga läpparna.
Vad är det frågan om, tänker Getrud.
Varför är dom så konstiga ? Varför ser dom inte att dom skrämmer mej ? Varför står dom och letar efter varandra ? Som i en mardröm där avstånden växer sig gapande svarta, hisnande oåtkomliga.
Som för att straffa sig själv för den otillåtna fnissningen biter mamma sig i läppen.
Biter tjagglande tills blodet ringlar över underläppens fjuniga kontur.
--- Du har förändrat dej Daniel.
--- Inte bara jag, svarar pappa.
Du har också förändrat dej Magda.
Mammas axelryckning är en gest av lögnaktig likgiltighet.
--- Så är det, säger hon.
Sånt är livet.
Man förändras hela tiden så länge man lever.
--- Lögn och förbannad dikt, skriker pappa.
Mamma ropar vädjande.
--- Jamen, du måste ge mej tid ... Du måste ju begripa att jag vant mej vid att leva utan dej.
Pappas röst reduceras i tonläget till en viskning.
--- Så du behöver mej inte längre ? Mamma famlar efter pappas undanglidande ansikte.
--- Jo, jag behöver dej!
Och jag är glad att du är hemma igen.
Men du måste ge mej tid.
Jag måste få vänja mej.
Du har varit borta så länge.
--- Jag vet, jag vet, svarar pappa med tjock röst.
Är man inte karl för sin hatt och kan försörja sin familj, då är man ingenting värd.
På byn säjer dom väl att man är lat också.
En inpiskad latoxe.
En förfäad mansstut.
För att slippa höra fortsättningen klappar mamma handflatorna emot öronen.
--- Fy för helvete för det människovärdet som man bara har rätt till och man kan arbeta.
Är man en sneryggad gammal sotare så har man banne mej alla odds emot sej.
Mammas arm far ut i en greppande gest runt en av de blåblommiga tallrikarna som pryder köksväggen.
Med ursinnets ohejdade kraft slungar hon den mot farstudörren.
--- Jag är trött på ditt självömkande prat om gamla sotare.
Tror du inte det finns fler som har det jävligt ? Tror du att det är så lätt för mej att dra hela lasset själv ? Jämt!
--- Där, där kom det!
Jag väntade bara på det.
Pappa hytter bittert triumferande med pekfingret.
--- Va i alla mina tier ä detta för ett hiskelit levande ? Ä ni rent stolleta ? undrar morfar ilsket.
Mamma skäms inför morfar.
Pappa anlägger en förnäm men behärskad min.
--- Knacka först innan du klampar in som en annan buffelhanne.
Även om huset råkar vara ditt till hälften så ... --- Jag böstade nock, biter morfar av.
Men inte hördes det i detta häringa levanet och rölanet*.
Med varm och öppen blick ser morfar på Getrud.
Så ser han på mamma och pappa.
Hans ögon blixtrar.
*röla=vråla --- Va ä de för bråka här ? Ä de du Järnnäve som ger dej te å hiva porselinet i väggarna ? Har du ingen levanes hut i kroppen ? En lätt rodnad sveper över mammas kantiga kindben.
--- Far lille, bry dej inte om det här.
Det är emellan Daniel och mej.
--- Emellan er bägge, säger morfar uppbragt.
Jamen, tösen då ? Räknas inte hon ? Som om inte di små grytena har öron di me!
Mammas och pappas blickar studsar mot Getrud.
Inför återupptäckten av hennes närvaro intar de en min av vresig överrumplan.
Getrud vet att det är en förställd överrumplan som bottnar i främlingskap gentemot varandra, smärtande otillräcklighet.
--- Ä de besaskrället ni käftar om, undrar morfar.
Han lyckas med en mödosam grimas gömma ett småleende i mustaschen.
Pappa stampar trilsket i golvet.
--- Det där bilkadavret har ni väl grinat åt allihop.
Och åt mej med!
Besen och stuten!
Passar bra ihop det.
Mamma huttrar och blundar.
Morfar skakar på huvudet.
--- Va ä nu detta häringa ? Så vänder han sig till pappa och säger : --- Men Sotarn lelle, så skamlit känner du oss väl inte så du tror att vi grinar åt din olöcka.
Det kan nock hända vem som helst å bli skämd å en bilsköjare.
Fast ... nock töcker en att de va lite illavöet de däringa me besaskrället.
Ni har ju inte för fett precis.
Å växlarna di ska gå runt varje måne.
Pappas pannådror sväller blankt blåtecknade.
Han påpekar högdraget : --- Det var inte du Mejselnäve som skrev på.
Det var en av mina bästa vänner på sanatoriet.
Han är förresten direktör och har en årsinkomst på ... --- Skit samma, hugger morfar av.
Pengarna måste i allafall betalas tebaka.
--- Jag ska nog fanken göra mitt, säger pappa.
Impulsivt tillägger han : Förresten, jag kan hjälpa far med bensinpumpen och ... och få ordning på macken och på försäljningen.
--- De töcker jag.
De duger du gott te, säger morfar.
Vad vill pappa egentligen, tänker Getrud när hon ser hur pappas ansikte uttrycker tvivel, förbryllan, men också naiv glädje inför morfars kommentar.
Skallrande ivrigt formulerar pappa sin fråga : --- Så, du tror Mejselnäve att jag ... att jag kan, att jag orkar ? Morfar tvekar inte.
--- Visst, inget tal om saken.
Men de vell te å ta det lella logna.
Mamma är inte fullt lika säker.
--- Jamen, far, tror du verkligen ... Hon avbryter sig och tillfogar i ett försök att komma ifrån det hon verkligen vill säga : Jamen, pensionen då ? Den som jag slåss för med näbbar och klor.
Är det bra då om Daniel jobbar med macken ... jag menar för pensionens skull ? --- Icke att de gör nåt, svarar morfar.
Nået måste han ju ta sej före.
Han känner nock hur möe han mäktar me.
Med nynnande upprymdhet tar pappa några trippande steg mot Getrud.
--- Hjärtegrynet!
Vi går ner till kiosken du och jag och köper nåt gott.
Mjölkchoklad ? Tutti-Frutti ? Eller negerkyssar!
Getrud kan bara nicka.
Omtumlad, med förvirringen kantigt gungande i kroppen följer hon pappa ut i tamburen.
Hon förstår att detta är ögonblicket då hon kan begagna sig av pappas dåliga samvete och låta sig bjudas på en åtskillig massa godis.
Ändå en ofullgången glädje hon känner över detta dyrköpta tillfälle.
En glädje dräpt av vetskapen om det förtegna.
När de sneddar över vägen vet Getrud utan att vända sig om, att mamma står i fönstret.
Står där med det osagda spänt över läpparna som en stelnad sträng av självförakt.
Pappa försöker släta över det skedda.
Hurtigt pulsande plöjer han fram genom snödrivorna.
Visslar falskt och flåsande på en Rolf-melodi.
Getrud tycker att det är ett bra förslag.
Att de skall följa ån ner till samhället.
Hon accepterar det mest av rädsla inför den otillbörliga skammen.
Ty på landsvägen, under den köldglittrande vintersolen blir pappas gestalt kristalliskt iögonfallande : Hatten med de omsorgsfullt tillknycklade brättena, överrockens uppstoppade axelparti, de alltför korta, vitt flaxande byxbenen, utgör en komiskt illasittande ekipering.
Hellre pappa i den gamla, tryggt ingångna trenchcoaten, med den brunrutiga kepsen på huvudet, istället för den där högkullriga gangsterhatten.
Ån ligger frusen.
Den tjockbuckligt svartblanka isen knäpper tickande under deras fötter.
Rimfrostigt beslöjade silar solstrålarna genom björkarnas silverslidade grenverk.
Himlen sprakar hög och mörkviolett.
Böndernas åkerlappar ligger nedbäddade under vidsträckta, svagt räfflade block av orörd skare.
Genom de frostkornigt behängda telefontrådarna nynnar kölden entonigt sågande och kärlekslöst.
Pappa stannar och lyssnar.
Som inför en publik sjunger han brett gestikulerande : --- Mitt hjärtas telefon inget nummer har ... Du ringer utifrån, men du får inget svar ... Getrud trampar runt i otåligt svepande cirklar.
Hon tycker att pappa kan sjunga lite lägre.
Tänk om någon kommer.
Då tror de kanske att han har blivit sjuk igen.
Som den där förskräckliga gången då han sprang till skogen och gömde sig.
Hostattacken kommer som en befrielse.
Hest skrällande ekar den ut över de köldångande snövidderna.
Pappa svär emellan andhämtningen.
--- Hosthelvete!
Hosthelvete !, ropar han dunkande rytmiskt.
Getrud tuggar på koftärmen.
Hennes undran är buttert irriterad.
--- Måste du hosta så där ? Det känns som en höna pickar i huvet på mej hela tiden.
Hostattacken mynnar ut i häpen ilska.
--- Om jag måste hosta ? Tror du jag skulle hålla på så här annars ? Getrud inser det orimliga i sin fråga.
Tandskallrande skamset huttrar hon : --- Är det inte bäst vi går hem i allafall ? --- Nej, svarar pappa orubbligt.
Hosthelvetet får du vänja dej vid.
I pappas klarblå blick ser Getrud en plötslig uppflammande aning.
--- Eller, Hjärteblodet mitt ... Du kanske också skäms för mej ? Getrud springer.
Springer snövirvlande med benen hasande tyngda av skuld och ertappelse.
Pappa hinner i fatt.
Han drar henne ruskande intill sig.
--- Förstår du inte!
Jag älskar er ju allihop.
Jag känner mej bara så bredvid allting.
Bredvid dej och mamma, bredvid mej själv.
Under den starkt läderdoftande handsken känns pappas hand liten och kantig.
Ändå värmer den och passar in i Getruds ylletoviga.
Vi är nog rädda båda två, tänker hon.
Som om vi inte är riktigt bekanta.
Eller som mamma säger : Vi har inte hunnit vänja oss vid varandra.
Getrud kanar med blicken över pappas snett vanställda ryggtavla.
Hon tänker på Besen och tror, att man kanske måste vara rak och stark och vacker och rik, för att inte bli lurad.
Hon skulle vilja tala med pappa om allt detta.
Hon törs bara inte att formulera orden.
I rädsla att avslöja den obehörigt efterhängsna skammen.
Ännu en hostattack stöter genom pappas kropp.
--- Vi går hem, tjatar Getrud.
Hon är rädd för att pappa skall få hostattacker, eller rentav blödningar mitt inne i samhället.
Pappa blir arg.
Ögonen glöder i kapp med kinderna.
--- Nix, grynet mitt, säger han kallt.
Du får vänja dej.
Det har jag varit tvungen att göra.
Getrud stirrar upproriskt på sin far.
Fnyser trilsket så att den långa, stripiga luggen fladdrar.
För att pappa är sjuk behöver hon väl i allafall inte varje gång han får en hostattack, låtsas som om hon inte är irriterad.
Att låtsas inför pappa därför att han är sjuk vore som att ljuga för honom.
Ljuga vill hon inte.
Att förtiga är en sak, att ljuga en helt annan.
Pappas fordrande halsstarrighet övergår i vilsen vädjan : --- Tycker du inte om mej längre Hjärteblodet ? Älskar du mej inte mer ? Getrud stannar.
Odelat rent som en plötslig smärta rungar kyrkklockorna ut över de vita åkerblocken.
Genom en urladdande överrumplan faller orden naket ohöljda, helade av ett barns obesudlade ärlighet.
--- Jag vet inte!
Jag vet inte om jag verkligen älskar dej.
Inte när du frågar så där.
Över Getruds hettande kinder kyler tårarna.
Pappa sätter sig på huk intill henne.
Och hon ser, att också han förgäves försöker svälja bort tårarna.
--- Hjärteblodet ... Allt tar tid.
Det har hänt så mycket.
De vänder om.
Går hemåt i tyst samförstånd.
Då pappa försäkrar att allt kommer att bli som förr igen, förstår Getrud med en förlösande visshet att det aldrig någonsin kommer att bli som förr.
Natten är kall.
Kölden hugger stelkäftad i de fuktluckrade husgavlarna.
Getrud sover.
En sömn fylld av drömmars obemästrade oro inför dagen.
Pappa står mitt i rummet.
Emellan sängarna där Getrud och mamma sover.
Oroligt kasar han fötterna över månrutans blekgula kvadrat.
Handen, den ljummet feberfuktiga letar prasslande i morgonrocksfickan.
Söker bland tabletter som i normal dos för längesedan upphört att lindra smärtan.
Grimaserande knaprar han på en Saridon.
Den ro sömnen obetingat kräver, vill inte infinna sig.
Istället bilder, dofter, ljud vidgande sig som köttröda trattar.
Månrutan blir en matta av ljus.
Den lyfter honom skälvande mjukt.
Han känner att han är på väg.
Bort från de sovande friska.
Till de vakna sjuka.
Till dit som han alltid återvänder i tankarna.
På månrutan --- mattan av luddigt ljus svävar han sakta över den gryningsvasst silande, yvigt rundklippta allén.
Han dröjer i foajén.
Ser på dem båda.
Där de hänger.
Inom glas och ram.
Sanatoriets välgörare och grundare.
Den brödrafolklige preussarvännen Oskar och hans tvinsotsfilantropiska gemål Sofia av Nassau.
För jubileumsfonden, nationalgåvan ämnad att manifestera det tjugofemåriga regeringsjubiléet, ville konungen köpa en pansarbåt.
Men den brödrafolklige Oskar fick ge avkall på den febrigt heta drömmen om havsherravälde.
En ohjälpligt tuberkelangripen barberare från borgarstaden Eksjö, lyckades beveka, eller snarare skrämma den filantropiska Sofia av Nassau.
I ett brev bönade barberaren att jubileumspengarna skulle användas till att bygga sanatorier.
Ty tyskarna, detta förståndigt framsynta folk hade med framgång, redan låtit bygga åtskilliga.
Brödrafolksgemålen läste och begrundade.
Och det lusigt halmmadrasserade, tuberkelregnande fattigsverige fick sanatorier i stället för pansarbåt.
Sanatoriet där han nu står var bland de första som byggdes.
Med andra ord --- ett jubileumssanatorium.
Till en början spartanskt inrett med avbalkade bås, där den sjuke enligt överläkarens uttryckliga order skulle ligga stilla " som frimärket på kuvertet ".
Önskades terapi kunde man mycket försiktigt snurra de vitblå spottflaskorna emellan våtvarma handflator.
Flaskor som varje kväll hämtades av gårdskarlen för omsorgsfull rengöring.
Detta i en tid då läkarvetenskapen ställde sig oförstående inför det faktum att till och med atleter dog i Tbc.
Och unga, kärlekskranka kvinnor, undangömda i schakt av förtvivlan, kunde sörja på sig " soten.
" Senare, genom påvisan av tuberkler fastslog man att Tbc var en infektionssjukdom.
Smittoskräcken, den förödande okunnigheten skapade en paradoxal grymhet.
En grymhet som inte bara var en grymhet, utan också en dumhet.
En bumerang av opraktiskt tänkande : Sanatorierna tog endast emot patienter som efter tre månaders vård kunde återgå till arbete.
De övriga lyckades aldrig föräras den eftertraktade grötmedaljen.
Detta trots att de vid varje rituell vägningsceremoni stoppade sten och briketter i fickorna.
Dessa kraftlöst feberhärjade med vilt tuberkelgalopperande lungor skickades hem.
Lämnades att dö.
Lämnades att sprida smittan bland anhöriga som ännu inte insjuknat.
Saknades anhöriga placerades den sjuke på fattigstugan där han eller hon i bästa fall kunde få arsenik och järn.
Folktron och livsviljan producerade mediciner vars främsta ingredienser bestod av en rejäl dos suggestion.
Mediciner som var motbjudande --- erotiskt eggande.
Ätande av myrsmörgås hörde knappast till de mera aptitliga kurerna : En smörgås trycktes mot en myrstack så att de sockertrånande myrorna svärmade upp, sprutade myrsyra på smörgåsen och fastnade.
Därefter åt den sjuke upp smörgåsen, med myrsyra och ettrigt vidhängande djur.
Att äta levande grodyngel var en medicin som vid blotta åtanken borde ha gjort den sjuke ännu sämre.
Eller, till frukost för den sjuke, hönsägg hårdkokta i den egna urinen.
Linné, den småländske blomsterkonungen hade ett mera attraktivt, kanske till viss del mera verkningsfullt botemedel.
Han trodde att färsk kvinnomjölk var det allra förnämligaste för den tvinsjuke.
Så ofta som möjligt skulle denne dia en frisk, yppigt svällande amma.
Däremot kunde inte blomsterkonungen, med tanke på den äktenskapliga hygienen rekommendera att gamla kvinnor gifte sig med unga män.
Ty även om " kärringarna blir så upplivade som de vore i femtonde året så tar den unge maken gärna skada och löper i soten ".
Från Tyskland kom konjakskurer.
Med ordinationen fem till sju små glas om dagen.
Beprövat med flit och viss modifikation.
I Sverige var brännvinskuren den mest vanliga.
Glittrande rent brännvin blandat med grovskimrande salt.
Om detta har pappa läst.
Läst för att stilla sin längtan efter kunskap.
Kunskap om Tvinsjukan, Soten, Dödens Kindrosor, Hosthelvetet, Fattigsveriges Röda Lepra.
Han minns den alltför väl, den allra första beskrivningen som fanns att läsa i en gammal läkarbok : Kan intet botas, kan intet hjälpas.
Han har ännu inte accepterat den kraftplundrande farsoten som gjort honom till en revbenskvistad krympling.
Fåfänga!
Den har ju funnits sedan evigheter tillbaka.
Redan tvåtusen år före Kristus --- hos faraonerna i Egypten.
I Sverige, det första Tbc-fallet på Alvastra kloster, hos någon som man tror var en prins som hette Sverker.
Den Röda Lepran med sina ogenomträngande hårdhudade tuberkler fördes ursprungligen till Sverige av de högvälborna.
Som efter studieår på kontinenten tog sjukdomen med sig som en rodnande morgongåva till det mottagliga folket.
--- Pilsner till maten!
Pilsner till maten!
Soffor i skogen!
Soffor i skogen!
Ha, ha, ha!
Rrrrrrrrrrrr!
I den smala gången som leder ut till ligghallarna sitter Gugge.
Brinnande röd papegojhanne med långspetsigt vippande stjärt, friskt gröna vingar.
Upptill är den kraftigt krumböjda näbben schaggigt kantad av ett mörkrött fjäderband.
Ögonen med de skalbaggsblanka pupillerna rullar runt, hastigt sneglande.
--- Pilsner till maten!
Soffor i skogen!
Pilsner i skogen!
Soffor till maten!
Gugge har inte glömt de båda parollerna som en gång fanns med i en första maj-demonstration arrangerad av patientföreningen på sanatoriet.
Åtskilliga gånger om dagen upprepar han dem.
Yvigt fjäderburrande, fåfängt tiggande applåder och erkännande skratt.
Gugge vet att replikerna har en rangskala.
Somliga av dem tål att upprepas i det oändliga.
Medan andra är totalt verkningslösa.
--- Fiskbullar, jo jag tackar jag!
Den ironiskt spetsade repliken är överläkarens.
Med mästerlig precision har Gugge lärt sig det hostbrummande tonläget.
Repliken går alltid hem.
Man skrattar välbekant och tänker, dels på husmors koleriskt långskrangliga uppenbarelse, dels på de vitgrå fiskbullar som alltför ofta förekommer på sanatoriets variationsfattiga matsedel.
Inte fullt lika oskyldig är visselsignalen som Gugge lärt av överläkaren.
En snärtande skarp signal avsedd att samla avdelningen till den heliga rondgången.
Med den signalen har Gugge ställt till mycket oreda och brådska.
Gugges husbonde är den fromma syster Lydia.
Hon vill inte tro att hennes älskade patienter, de enda anhöriga hon har och någonsin kommer att få, lär Gugge dumheter i form av svordomar och andra fula ord.
Tills en förmiddag farhågorna besannas.
Med sin gutturalt kvillrande röst ber Gugge sin husbonde att fara åt helvete.
För den svavelosande uppmaningen måste Gugge omedelbart bestraffas.
Döv för protester flyttar syster Lydia buren.
Från den livligt trafikerade ligghallsgången ner till källaren.
I källaren finns andaktsrum och bad.
Längst in där den skuggdunkla kulvertgränden viker av in i mörkret brukar Gugge sitta i skamvrån.
Där hör pappa honom för första gången under sin sanatorievistelse.
En ångande lerig vårdag.
I källaren, utanför badet ringlar kön långknotigt halvnaken.
Står där i väntan på bad med efterföljande het dryck.
Snett vanställda rygghalvor genomlysta av en stickande vårsol.
En sol lika obarmhärtigt ljus och flimrande vass som smärtan emellan deras revben.
Segfradgande slem raspar skållkittlande i strupar och luftrör.
Låter sig inte fångas av envist skyfflande harklingar.
I syfte att fördriva tiden leker några " Ett skepp kommer lastat ".
En studsande boll, rullande ekon genom kulvertgränden : --- Ett skepp kommer lastat!
--- Med vaddå ? --- Tusentals friska lungor!
Pappa lämnar platsen i kön.
Han stannar utanför dörren till andaktsrummet.
Med den otillåtnes försiktighet böjer han sakta ned handtaget.
Då han känner att dörren är låst racklar han handtaget med naivt omotiverat ursinne.
Han hukar sig, och tittar genom nyckelhålet.
Där inne står en kista.
Blank, svart, liksom döden förfärande enkel.
Åsynen av den får pappa att känna sig som fångad i en fälla.
Här kan han inte stanna.
Inte i detta hus där döden förr eller senare, ofelbart kommer att ta honom.
Halvnaken, med kasande byxor springer han plöjande genom kön.
Livremsbygeln dinglar öppen, slår klingande metalliskt mot byxknapparna.
Han försvinner in i kulvertgrändens växelvis rörliga mosaik av sol och skuggspel.
Långt borta töjer sig ljuset.
Det når honom som en svallvåg av hetta.
Han måste dit.
Genom detta mörker.
Från denna dödens kyla som frostsulad tassar över hans ansikte.
Från den dunklaste kulvertkurvan stiger skrattet.
Först mullrande dovt, sedan överljutt skorrande som i en sprucken krevad.
Pappa stannar.
Han står förlamande orörlig.
--- Jag vill inte dö!
Jag vill inte, skriker han och gråter gurglande ursinnigt.
--- Jag vill inte dö!
Jag vill inte dö, jag vill inte dö, dö, dö, sjunger den förut skrattande rösten.
Runt väggarna i sanatoriets sällskapsrum hänger tavlorna tätt.
Pappa har i egenskap av patientföreningens ordförande varit med om att samla in de flesta av dem.
Det är övervägande småländska konstnärer.
Kända och okända.
I detta sällskapsrum --- ett minne som trots åren framstår med smärtsamt oförvanskad tydlighet : Julafton.
Som en neutraliserande avrundning på julklappsutdelningen --- dagens höjdpunkt, dricker man julkaffe med pepparkakor och lussekatter.
Pappa är feberfri för första gången på flera veckor.
I paketet hemifrån finns julklappar från dem allesammans.
Av farmor och farfar får han en röd charmeusepyjamas.
I bröstfickan har farmor med raffinerad konstfullhet stoppat en vit sidennäsduk indränkt i konvaljparfym.
En flyktig väldoft som under den helgsävliga postgången blivit avslagen, nästan frän.
Så likt mamma, tänker pappa kärleksfullt överseende.
Kommer han ens att använda den, den röda, fladdrande tunna pyjamasen ? Från morfar och mormor kommer en uppsättning underkläder.
Brynjor och kalsonger.
Samt den innehållsdigra kalendern När, Var, Hur.
Av mamma får han Ivar Lo-Johanssons " Vagabondliv i Frankrike ".
Det minsta paketet är från Getrud.
En gipstavla med påklistrad bokmärksängel.
En marsipanrosa kerub med huvudet lojt vilande i de fettvalkstrinda händerna.
Pappa gissar att Getrud har gjort den själv.
Säkert har hon blandat gips och vatten, sedan låtit de stelnande ta form på ett tefat.
Tavlan vill han hänga på skåpsdörren, mitt emot sin säng.
Så att han varje kväll kan se den och tänka på sitt älskade Hjärteblod.
Då kommer hon.
Marjo.
Gumknotigt fårade drag, inramade av ett långt, tagelgrovt hår.
Stolt, nästan övermodigt går hon runt och visar julklappen som hon fått av föräldrarna.
Hon smeker över den breda, skimrande silverrävsboan, som vore den ett stycke hud på en älskad kropp.
Boan får henne att likna en mycket liten, tanig flicka som vårstädat sin mammas garderob.
Eggande djärvt kastar hon huvudet bakåt, slänger samtidigt ut sina heta, magra händer i en famnande gest mot alla som sitter i rummet.
" Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom och trånga år av längtan, såsom de korta ögonblick då öknen blommar.
" Den tunna kroppen rister.
Det som sedan händer står utanför all hjälp.
Ur näsa och mun pumpar blodet stötande tungt.
Silverräven översköljs av det ljummet sötaktiga, klibbande svartröda blodet.
Pappa orkar inte stanna kvar.
Han vill inte se när de bär bort henne.
I stället gör han det som han föresatt sig : han hänger upp gipstavlan.
Och han tänker, att kanske hon, Marjo, vetat detta länge.
Vill man söka och tyda finns många tecken.
Som den gången : Pappa och Marjo.
Tillsammans i det lilla, överblivet oanvända rummet beläget innanför biblioteket.
Där tänder de en brasa.
Ljudlöst drar de ner den blå pappersrullgardinen.
Plockar upp flaskan, glasen och börjar att dricka.
De dricker under tystnad.
Huttrande av rädsla inför den längtan och lust som ligger vulkanglödgat lagrad i deras kroppar.
Också en rädsla inför den förfäade ofärdigheten som andfådd, röd och dunkande står skiltvakt mot tillfredsställelse och erotisk duglighet.
Elden från den öppna spisen ger deras kroppar en gulröd lyster.
Klamrande hugger de sig fast i varandra.
Lusten är villkorslös, oåtkomligt uppburen av ett kyskt, ursinnigt livsberättigande.
Genom dagar och nätter av purpurskimrande hosthelvete, oupphörligt pickande från smärtans gula näbb, en ensamhet ibland så stor, att ingen, trots att de är så många om den, rår på den.
För allt detta, denna enda kompenserande frist av tröst, egenvärde.
I innerligheten, den såpbubblesköra tillflykten sveper plötsligt en isande kastby av förakt, äckel.
De oförstående rena fyller rummet.
Skiljer dem båda åt.
Håller fast dem med skändligt starka, välment hycklande händer.
Greppar med de friskas vederstyggligt orättfärdiga styrka.
Trär hårt över deras huvuden vita, fotsida nattskjortor.
--- Kära ni ... Det förstår ni väl ... Det här går rakt inte an.
Ni kan ju bli riktigt dåliga.
Och sprit, sprit som är så farligt.
Marjo sliter sig lös.
Fräsande, med vildsinta kast, så att ingen av de välment hycklande vågar att närma sig.
Beslutsamt stadigt river hon den tvångspåklädda nattskjortan mitt itu.
Det sprött tunntrådiga bomullstyget dammar vitsmuligt och ger ifrån sig ett klatschande skrik.
Systrarna, stärkelsevita, svalt behärskade, med längtan och lust förtryckt av plikttrogenhet, späckade skamkänslor, flämtar till inför den blekvassa kroppen, det bultande blodfyllda skötet nafsande markerat av svartblå punkter.
--- Titta ni bara!
Och känn hur det brinner i era köttiga fnösken!
--- Jamen, flämtar en av systrarna.
Hon är ... är ju berusad.
--- Just det.
Jag är full.
Jag gör vad jag vill med det lilla som finns kvar av mitt liv.
Det är i allafall så litet, så värdelöst skröpligt att det inte spelar nån roll hur jag lever det.
Hellre full än nykter och nerbäddad emellan era vita lakan.
Omtöcknad av tabletter och syndaförlåtelser som jag varken vill ha eller behöver.
--- Jamen, snälla, försöker en av de vitstärkta.
--- Hållkäften, tillägger Marjo och tillägger med rösten grötigt proppfull av förnedringens ofrivilliga tårar : Ut härifrån!
Vad har ni för rätt ? Med en förnärmad gest rättar syster Lydia till halsbroschen.
--- Vi stannar här.
Ni går till era respektive salar omedelbart.
Annars hämtar jag överläkaren.
--- Jag ska hämta gubben, vrålar pappa och vänder sitt ansikte mot dem.
Ett ansikte lika genomskinligt vitt som nattskjortan han bär.
Utan att någon förmår hindra honom springer han ut, tätt följd av Marjo.
Hon med de magra, fuktiga händerna i ett skylande grepp runt den trasiga nattskjortan.
De stannar utanför överläkarens dörr.
Därinifrån hörs det välbekanta ljudet.
Det ekande, öronbedövande ljudet från ett gevär.
Dörren står på glänt.
Pappa ger den en lätt stöt.
Gångjärnen gnäller vasst.
Dörren glider upp.
Han står vid skrivbordet.
Stor, tung.
Med kalt äggformat huvud, utstående tjocksvålade öron, kraftigt framskjutande hakparti bevuxet av ett gulrisigt skägg, liknar han en överårig mandrillhanne.
En trött, men from gammal best som på lediga stunder ägnar all tillgänglig tid åt att skjuta snöskator.
Han gör det med hat och lidelse.
Varför vet ingen.
Motvilligt vänder han sig om.
Och ser på dem med sin nötbruna, fromt frånvarande blick.
--- Jag har aldrig riktigt trott på det där med förhöjd libido sexualis, säger han viskande och visar i ett frustande leende en stark, gulvit tandrad.
Pappa delar sal med två andra sotare.
Nasse är äldst av dem.
Han är slaktare och alltid den som ordnar nattsovel till de övriga på salen.
I skymningen brukar han smyga iväg för att hämta sovel på sanatoriets slakteri.
Knottrigt oflådda gristungor, rödblanka medwurstskalkar och slankigt långsmala wienerkorvar.
På detta håller man fest.
Radar upp läckerheterna runt skuggväxande stearinljuslågor.
I skenet sväller de rosaköttiga gristungorna och ser nästan levande ut.
Nasse är stor, själsligt stark, men ohyggligt rädd för att revbensopereras.
Så skräckslagen att han tre gånger låtit uppskjuta operationen genom att stortjutande och springande avlägsna sig.
Gustav, den andre av de två är en butter tvärvigg.
Kanhända slutenheten till viss del beror på nedsatt hörsel.
En biverkan från det starka PAS :et.
Girigt gömmer han sig själv och sitt liv.
Det enda han någonsin berättat är historien om fisket i sanatoriesjön.
En insjö belägen alldeles intill sanatorieparken, som allmänt kallas Sotgölen.
Där fiskade Gustav och sålde fångsten till fiskaffären i stan.
Men innan någon affär kunde komma ifråga, fick han på heder och samvete försäkra att fisken inte var hämtad ur Sotgölen.
Gustav försäkrade troskyldigt att fisken inte på villkors vis var tagen ur Sotgölen.
Så sålde han fångsten.
Och då han hade tid och tillfälle stod han utanför fiskaffären och kikade in genom det immigt isblå fönstret.
Såg med skadeglädje hur de förnäma, infantilt smittorädda fruarna köpte fisken han fångat i Sotgölen.
Pappa och de två salskamraterna följs åt till Allmänna Sjukhuset i Malmö.
Efter veckor av ovisshet och väntan skall de opereras.
Nasse skallrar tänder och försöker förgäves gömma sig i skogen bakom sanatoriet.
Dagarna efter operationen är värst.
Det gråskummiga slemmet pockar ihållande på att bli uppharklat.
Det trycker, retar, drar smärtande som glödgad taggtråd genom ryggen.
Minsta rörelse innebär outhärdlig smärta.
Under stunder av djävulsk leda lurar man varandra till att skratta.
Gustavs operation är den mest komplicerade av de tre.
På honom har man kvistat sju revben.
Detta är maximalt vad som går att kvista.
Då han hostar är smärtan så svår att han omöjligt kan förmå sig till att rensa hals och luftrör från det täppande slemmet.
Gustav vägrar att hosta.
Stönande uppblåst lyckas han hålla tillbaka de heta retningarna.
Då slemmet ovillkorligen måste bort suger man upp det med hjälp av en slang.
Efter operationen är det viktigt att komma ur sängen så fort som möjligt.
Pappa vågar inte stiga upp.
Han vågar knappast ens vända sig i sängen från den ena sidan till den andra.
Han ligger stilla, stirrande.
Ryggen känns så skrangligt skör att han är övertygad om att den kommer att gå av ifall han stiger upp.
Efter ett antal misslyckade övertalningsförsök lyfter man honom ur sängen, ställer honom raklång på golvet, där han blir stående orörlig.
Som en förlamad i väntan på en okänd botgörare.
Någonstans långt därinne tror han sig höra det porslinsaktigt krasande ljudet från den glesa revbensstocken.
För sin inre syn ser han hur överkroppen delar sig, går av blodlös som vetedeg och rullar iväg bort över rummet.
--- Hjälp, jag går sönder!
Jag går av.
En lugnande spruta ger mörker och skenbar trygghet.
Månrutan och minnesbilderna lämnar honom.
Kvar finns den friska världens otrygghet och krav.
Motvilligt känner han längtan, längtan tillbaka till sanatoriegemenskapen.
Sitt eget ofullgångna liv i jämbördig harmoni med de övriga.
Han ställer sig åt sidan så att månljuset nuddande faller över mammas ansikte.
Hon snarkar med borrande djup andhämtning.
Hennes kropp är uttröttad, lika tungt otymplig som en sten.
Under hennes säng --- hundratals stenogramblock prydligt staplade ovanpå varandra.
Under kyligt vitblå nätter, larvvältrande från vinter till vår, har hon legat i sin säng och trilsket ihärdigt lärt sig de bångstyriga stenografitecknen.
Som ett bevis på segern --- alla dessa pyramider av fullskrivna blad.
All denna möda, detta ensamma, bitvis meningslösa slit.
Allt detta, medan han var därborta.
Totalt oförmögen till att försörja sin familj.
Oduglig som familjefar.
Numera vilar allt på henne.
Hon som tvingats bli den familjeförsörjare han borde vara.
Hon som sköter allt det som han borde sköta.
Som alla andra karlar i husen runt omkring är kapabla till att sköta.
Ändå, genom bitterheten, mindervärdighetskänslorna finns ömheten, tilltron, alla de överblivet förtegna känslorna.
Känslor som den gången.
Deras första möte : Doftlös, utblommad sensommar 1933.
Augustinatt.
På himlen en gultrind måne.
Bygden sover.
Kanske är det bara de båda som är vakna.
På hemväg efter sent kräftfiske går de gamla landsvägen fram.
De går dröjande, sakta, som om de vill få själva tiden att rätta sig efter stegen.
De är båda mycket unga.
Han är en dagdrömmande radskrivare som far omkring på cykel i obygderna och letar efter stoff till ortstidningen.
Han är vacker.
Och han vet det.
Ty flickorna har sagt honom att han liknar den store Valentino.
Hon är mycket söt och har långa svarta flätor lekfullt vippande mot det småblommiga klänningsbröstet.
Hon stannar upp och ser på kepsen som han bär emellan sina brunbrända handflator.
I den ligger gåvan som han givit henne : Tre, krälande svarta kräftor.
Nu vill han väcka henne och tala om för henne vilken duktig och tapper kvinna hon är.
Att han älskar henne.
Även då hennes styrka blir till en spegel i vilken han kan se sin egen svaghet.
Vore hon inte så trött, skulle han väcka henne ... Han vet att hon behöver all sömn hon kan få.
Men kanske, kanske hon kan vakna utan att han egentligen väcker henne ? Han rullar ihop sig vid hennes fotända.
Och gråter.
Getrud vaknar först.
Hon ser pappa ihoprullad vid fotändan på mammas säng.
Mamma som bara sover, som inte hör pappas snyftningar utan fortsätter att djupt snörvelsnarka med öppet dreglande mun och svettkrusade pannhår.
Vakna då mamma, vill Getrud skrika.
Hör du inte ? Traktordamen --- Hör du, farsgubben, vad är det här för nåt ? Farfar muttrar.
Han låtsas inte höra pappas fråga.
Han låtsas inte heller om pappkartongen.
Den som pappa hittat bakom raden av svartkranade oljefat.
Som han nu dragit fram och ställt mitt på det snöpöligt grusgnisslande mackgolvet.
Den står bara några meter från pallen som farfar sitter på, bredvid det rörigt belamrade skrivbordet.
Blossande röd av nyfikenhet och köld, börjar Getrud att gräva på botten av kartongen.
Pappa kommenderar med klen basröst : --- Låt bli Getrud!
Det här tar jag hand om!
Det kräver en ordentlig genomgång.
Getrud vet att hon kan pröva pappas tålamod.
Det brukar dröja länge innan han blir riktigt arg på henne.
Därför fortsätter hon att söka i lådan.
Hennes ivrigt heta händer famnar något som har en svalt räfflad yta.
En kantarellysande ask formad som en snäcka.
På den gula hårdplastens mittfront står Shell skrivet med blödande röda bokstäver.
Mera förundrad blir Getrud då hon upptäcker att snäckan går att öppna.
Att den inuti rymmer en rund, gulgrå tvål.
--- Titta pappa!
ropar hon och skramlar snäckan rytmiskt intill örat.
Titta, det finns alldeles tjockt me såna här.
Pappa skakar eftertryckligt på huvudet.
I riktning mot farfar böjer han sig fram i en gest av förtret och retlighet.
--- Aj, aj, aj, farsgubben lille ... Farsgubben lille, mumlar han uppoffrande tålmodigt.
--- Bry dej inte om det, säger farfar halvhögt.
Pappa ilsknar till.
Med ett vinglande hastigt armtag lyfter han lådan och ställer den mitt under farfars skamset skelande blick.
--- Nu ska du se, hojtar pappa och sjunker flåsande ned bredvid farfar.
Outtömlig är pappas möda, då det gäller att hjälpa farfar med bensinmacken.
Inför Getruds allomfattande ögon börjar han högljutt, noggrant att räkna upp lådans innehåll.
--- Tjugofem stycken Shellsnäckor med tvålar.
Brokiga reklamskyltar om ny oljesort med djupgående effekt.
Små shellflaggor, kulörta vimplar, Shells Smålandskartor att utdelas till trogna kunder.
Sämskskinn.
Välkomstskylt.
Pappa gör ett uppehåll i den hastigt påkomna inventeringen.
Hans vitknotiga ansikte skuggas av en lång, stukad mösskärm.
Getrud tycker att det inte riktigt passar, detta att pappa beter sig nästan som en chefsperson som kommenderar och ryter på farfar.
Som tror att han kan allting bättre än farfar.
Som nu, när pappa står där och suckar tungt och uppgivet.
Gungar på de rågummiklädda tåsulorna och ser på farfar med en blick av rättrådig beklagan : --- Hör du, farsgubben ... har du hört talas om reklamens makt ? Reklamens makt!
Farfar tiger.
Då pappa hamrande kraftfullt upprepar frågan om reklamens makt, fnissar Getrud.
--- Det här är, undervisar pappa, --- en affärsrörelse.
Här kan vi med reklamens makt sälja mer.
Dubbelt så mycket mer om vi anstränger oss.
Getrud ser på farfar.
Hon förstår att pappas föreläsning om reklam och försäljningsteknik inte intresserar honom.
Pappa är envis.
--- Det förstår du väl att man inte kan gömma saker på det här viset.
Bara ställa undan en hel låda med reklamgrejor och låta dom stå utan att dom gör den minsta nytta.
Nix, så får det inte gå till!
Det måste bullas upp, hängas ut, dekoreras.
Det måste synas.
Man måste sätta folks fantasi i rörelse.
Farfar slår upp sina vätskesvulstiga ögonlock och ser lugnt på pappa.
--- Vi är dom enda här i byn som säljer bensin.
Vill dom att det ska snurra på hjulet så kommer dom nog hit utan att vi behöver hänga upp en hoper bråte runt knutarna.
Pappa bryr sig inte längre om vad farfar tycker.
Han är mera intresserad av vad som kanske döljer sig bakom ett av de största oljefaten.
Han kravlar platt genom mellanrummet från golv till oljekran.
Med handflatan rakar han fram undangömda fynd.
En bit systerkaka sågande märkt av ett kräset gomavtryck.
Mittdekorationen som består av en klick vaniljkräm och stelnat florsocker är pudrad av luddigt mögel.
På en gul lysande ägghalva ligger två isterkittade prinskorvar.
--- Tvi, ett sånt griseri!
Pappa grimaserar.
--- Inte undra på att det luktar här inne.
Med en röst som är sävligt bitsk, säger farfar : --- Jag läste i Värnamo Nyheter i dag att dom annonserar efter en ny ordförande i hälsovårdsnämnden här i kommunen.
Vore inte det nåt för dej Danne lille ? Pappa sliter av sig skärmmössan och kastar den på golvet.
Vreden dämpas av en häftig hostattack.
Farfar döljer ett småleende.
--- Du mäktar inte med att krypa omkring och leta skit.
Låt det va har jag sagt.
Pappa känner sig kränkt av farfars ord.
--- Tror du inte att jag orkar va ? Jag orkar mer än du tror.
Nu ska här bli ordning.
Du ser ju inte skiten längre, fortsätter pappa.
Titta bara på skrivbordet!
Du sitter vid det varenda dag men märker inte ens hur det dignar av en massa skräp.
Farfar muttrar.
--- Flytta på dej, uppmanar pappa och försöker knuffa bort farfar från skrivbordet.
Farfars valkigt darrande skinkor suger sig fast mot pallsitsen.
--- Här sitter jag.
Och har suttit i flera år.
Skrivbordet är mitt.
Och innehållet med.
Inför farfars hållning som utstrålar både rädsla och hotfullhet står pappa rådlös.
Getrud gissar att farfar är extra rädd om skrivbordet, därför att det rymmer en del saker som är viktiga för honom.
Som dödsboken och den gamla läkarboken som i sitt förord uppmanar alla bleka personer att omgående söka läkare.
Med låtsad likgiltighet rycker pappa på axlarna.
--- Jag får väl ta det sen då ... När jag gjort det andra.
--- Å, du store sankt Antonius!
Bröla inte så förskräckligt.
Jag är inte lomhörd.
Stor och tung balanserar farmor genom det öppna fönstret på andra våningen.
--- Jag måste skrika, ropar pappa.
Annars är det inte en jäkel som hör mej.
--- Nå, vad vill du då ? Rappa på!
Det är kallt att stå här i bara klänningsärmarna.
--- Jag vill att du kommer ut med en hink hett såpvatten.
Nu med detsamma.
Jag måste skura macken ren.
Dom här griserierna står jag inte ut med.
Farmor slår handflatan mot fönsterblecket.
--- Ja, jag kommer ... Men det ska jag bara säga dej att jag städar inte åt dej.
Jag har annat för mej som är viktigare.
Farmor håller upp en vit kaffekopp som är halvfärdigt dekorerad.
Porslinsmålning är farmors senaste hobby.
Denna terapi är för farmor ingenting annat än ett tidens mordredskap.
Ett av de många som hon hittills hunnit pröva.
Däst och tung kommer hon uppför gångstigen mot macken.
Runt magen, den omfångsrikt lösskylta stramar en brokig rockklänning.
Eller, ateljérock som farmor själv lite konstnärligt uttrycker det.
Såpvattnet, hett och grönskummande ringlar köldångande, skvalpar över, skvätter fräsande mot sockerskimrande snödrivor.
Farmors flammigt puderspruckna kinder guppar förtrytsamt av irritation och otålighet.
--- Å, Danne lille, måste du alltid komma och bryta av mitt i den allra bästa inspirationen ? Mitt i skapandet!
Pappa skrattar.
Han gör en menande gest mot farmors nästipp som är röd och punschbulen och har en himmelsblå färgklick på yttersta hudslänten.
--- Skvalpa inte ut allt skurvattnet, mor lilla.
Och gnäll inte så förbålt!
Dom där stackars kaffekopparna hinner du nog färglägga sen.
Farmor tvärstannar.
--- Färglägga!
Jag färglägger inte!
Jag skapar!
Och det ska du inte tro, fast jag är svag för dej som för ögat, att jag kommer att lägga mej och skura den där lortiga macken.
Det ska du inte tro.
Det säger jag dej bara.
Inne i mackhytten blir pappa återigen den myndigt kommenderande.
--- Nå, raska på då, farsgubben.
Maka på dej.
Här ska göras rent.
--- Jag sitter här, säger farfar med en orubblig tyngd i rösten.
Jag sitter här ... Och vill nån flytta på mej, så gör det.
Pappa suckar.
Getrud ser hur han mäter med blicken.
Hur den hastigt värderande glider över det igengrodda golvet och de spindelvävshöljda listerna.
Getrud ser också hur han förstulet kröker ihop den vanställda överkroppen.
Stegrande kraftfullt framkallar han en skrällande hostattack.
Farmor släpper hinken och skyndar fram.
Med knutna handen slår hon honom i ryggen.
--- Så, så Danne lille.
Det här går rakt inte an.
Inte kan du ge dej till att skura det här kalla och dragiga golvet.
Inte med den hostan.
Det kan jag rakt inte tillåta.
Farmor kavlar upp ärmarna och doppar rotborsten i det såpfradgade vattnet.
I lam vanmakt kastar pappa ut händerna i en gest av låtsad motvilja.
Och rister kroppen i en än häftigare hostattack.
Flåsande ofärdig kanar farmor runt på golvet.
Smågrus äter sig skårande genom nylonstrumpornas vitlysande maskor, valhänt spärrade av mörkröda nagellacksplumpar.
Farmor skurar med frenesi, i vild leda över den kvävda skaparglädjen, det såsigt leriga golvet.
Löddret skvätter.
En grönskimrande såpklick far i väg och landar fräsande på värmelementets hettande röda slinga.
--- Ditt ök!
Ska du mörklägga hela macken ? Farfar är mera orolig än arg.
Med träsidan av borsten slår farmor mot pallen.
--- Flytta dej Frans-Josef, så jag kommer intill.
Här ligger ju en hel hög med flaskor och fläsksvålar och trasselsuddar.
Å, pytt vad det luktar om sockorna på dej.
Jag la ju fram rena i morse.
Farfar blänger tjurigt.
Pappa hostar hackande torrt och ser på farmor.
Så tar han lådan med reklamgrejorna och går några steg mot dörren.
--- Medan du skurar mor lilla, går jag ut och dekorerar lite.
Ta pallen du Getrud och följ med.
Så hjälps vi åt.
Intill väggknuten ställer pappa ned pallen.
Han kliver upp och lyckas med stor vinglighet och möda slå i fyra kraftiga spikar i mackhyttens avhuggna takås.
Med en sång varvar han de ekande hammarslagen.
Uti skyn skola svalorna flyga, ty det kommer, det kommer en vår ... De kulörta vimplarna lyser blixtrande i skenet från den starka vintersolen.
Skylten med den sirligt inställsamma texten hänger pappa alldeles under den grälla klasen av vimplar.
När pappa är färdig med sitt arbete, är hela mackväggen täckt av lysande reklam.
Alltsammans blixtrar och fladdrar så att Getrud nästan får ont i ögonen.
Farfar står i dörröppningen.
Han sträcker på sig och noterar med en fnysning den lysande mackväggen.
--- Nå, far, undrar pappa förväntansfullt.
Vad tycks ? Tigande försvinner farfar bakom mackhytten.
Där ställer han sig bakåtlutande bredbent.
Och låter den glittrande bågkaskaden, ångande ljummen ringla runt i gula punktformade vindlingar över den vita snön.
--- Står du här och kissar ? Vad är det för pilsnergubbsfasoner ? --- Jamen, jag är ju en pilsnergubbe, säger farfar lugnt, nästan vemodigt.
Pappa gömmer blicken i snön.
Farmor som lämnat det halvskurade golvet och är på väg in i huset, skjuter plötsligt fram sitt ansikte vid ena vimpelfladdrande gaveln.
Rösten är hes, tunn.
--- Traktordamen kommer.
Rist ur och skicka dej Frans-Josef.
Och det ögonakrök!
Pappa tvärvänder.
Han går hastigt fram till bensinmacken.
Också farfar får bråttom att bli färdig bakom knuten.
Traktordamen, tänker Getrud och tittar spejande mot vägen.
Traktorn är grå.
Nästan skimrande i färgen som videtassar, tänker Getrud förundrad.
Traktordamen kör fort och säkert.
I en bred plogfåra sprutar traktorn pulverfint glittrande torrsnö.
Traktordamen rattar glidande in bredvid mackpumpen.
Hela tiden följd av Getruds sugande blick.
Traktordamen är besynnerligt vacker.
Inte vacker på samma sätt som kvinnorna i farmors veckotidningar.
Utan på ett sätt som är både stingande häftigt och pålitligt oföränderligt.
Om någon annan än Traktordamen gått klädd på det där gammalmodiga sättet, skulle Getrud säkert ha skrattat.
För Traktordamens skönhet är kläderna en tidlös förutsättning.
Det bleka ansiktet är krusande skuggat av en tvärshinglad hårhjälm.
Bakom de runda, falskt guldskimrande bågarna, stirrar ögonen intensivt blå, bevuxna av täta fransar.
Den buckligt krukformade hatten med det cremefärgade floret sitter lekfullt snett över ena huvudhalvan.
Den långsmala kroppen är mjukt rundad av en svartkrullig persianjacka och solfjädersplisserad, rödbetsfärgad kjol.
Virvlande lätt hoppar hon ned från traktorn.
Med en kort nick noterar hon deras närvaro.
Granskande sakta går hon runt traktorn.
Hon stannar, och sätter sig på huk intill ena framskärmen.
Med sin vita hand smeker hon över den grå lackeringen.
Och skrapar försiktigt med nageln över en flagnande rostblemma.
--- Din jävla traktor, viskar hon med en förströdd ömhet.
Så reser hon sig, fäller ned det cremefärgade floret och vänder sig mot pappa som står närmast.
--- Vad gör man med den satans rosten ? Pappa gungar på axlarna.
Och känner sig besvärad av sin okunnighet.
Getrud förstår att varken pappa eller farfar riktigt vet hur man behandlar rostskador.
Traktordamen ger sig ingen tid till att vänta på svar.
--- Begriper ni det inte, så ge fan i det.
Och slå i några liter i stället.
Och kolla den jävla luften runt om.
Det hinner ni mens jag åker ner till byn och levererar.
Smidigt och snabbt hoppar traktordamen upp på den rangliga släpkärran.
Varligt viker hon presenningen åt sidan.
--- Far lille!
Lillefar!
Vakna nu!
Jag måste ha min cykel.
Du måste flytta på dej så att jag kommer åt.
Jag ska bara ner på byn mens dom ser över traktorjäveln.
I ett och samma andetag flämtar Getrud och pappa.
Inte farfar.
Han vet.
Vet att Traktordamens far brukar sova på släpkärran under den vassgröna presenningen.
Den menlöst stumme gubben, med söndertuggad kåda trögt flytande i mungiporna, makar sig undan så att dottern kommer åt att lyfta ned cykeln.
Cykeln är svart, har en hög, rak sadel.
På pakethållaren ligger en sockerlåda fastsurrad med hjälp av trispiga snörstumpar.
När hon trampar iväg på cykeln, tycker Getrud att det ser ut som om hon sitter ända uppe i himmeln och cyklar.
Solen hugger bländande i de guldbågade glasögonen.
Vinden rycker nafsande lätt i den rödbetsröda solfjäderskjolen.
--- Jaha, mumlar pappa villrådigt och ser på den gamle där han sitter kurande krum på traktorflaket.
--- Börja med att kolla luften, säger farfar med myndig ton.
--- Det begriper jag väl, säger pappa stramt.
--- Är du riktigt säker på att du klarar av luftmätaren, retas farfar och blinkar mot Getrud.
Getrud är tacksam över att Traktordamens far inte begriper sig på däck och lufttryck.
Det barnsligt rundhylta ansiktet skrattar mot Getrud.
Läpparna spelar smackande, alltmedan händerna, de svullet söndervärkta, drar presenningen tätare intill sig.
Detta medan pappa och farfar nästan kivas om att få sköta den videgrå traktorn.
Farfar fyller på bensin.
Pappa putsar lyktglasen.
--- Se här, säger Traktordamen och öppnar sockerlådan.
Här ska du få.
Den blev över.
Eller rättare sagt, dom snåljävlarna vill inte betala vad det kostar.
Så då ska dom inget ha.
Se här då, som ett stort tack för alla gånger som du tatt hand om traktorn.
Ostkakan är täckt av en gyllenbrun bakskorpa.
Getrud tycker att det doftar ko och juver om den.
Stolt triumferande tar farfar emot den fina ostkakan.
Tar emot den som den vore ett helt kilo geléskälvande grisfötter eller en trind klase prinskorvar.
I hans blick lyser skadeglädjen.
I ett försök till att göra sig själv mera delaktig och förtjänt av belöningen utbrister pappa servilt och hurtfriskt : --- Här är vi alltid lyhörda för kundernas önskemål.
Vare sig det gäller en traktor eller en cadillac.
Traktordamen fnyser.
--- Jämför inte traktorsaten med en cadillac.
Farfar skrattar vilt och rungande.
Pappa hukar sig hastigt och plockar upp en nedfallen reklamvimpel.
Julamärket --- Si här flecka ... Ta nu vara på Jula-Pållen.
Men du får inte slakta kraken.
Inte förrän på juldagsmöra.
Tidigt i möranbitti.
Getrud tar emot den stora, kristyrklibbiga pepparkakshästen som mormor har bakat.
Som är en jultradition från hennes barndom.
Den nygräddade hästen doftar kryddstarkt i hela köket.
Lika het, varm är Getrud.
I morgon julafton.
Allting förefaller att vara halvdant, oförberett.
Inte ens vädret tycks bry sig om den heliga helgen.
Snön uteblir.
I stället ett gråvitt duggregn insvept i fuktigt dimtöcken, påskjutsat av en snålt sopande vind som skramlande klänger sig fast i gatlyktor och julneoner.
--- Stå nu inte där å grunna tösaelände.
Ge dej å te salen, för nu ska jag ganera grisen, å de vell jag göra alldeles ensammen.
Mormor tillägger i ett förargat muttrande : Sex å åtti för skinkan, de ä rent skamlit ... Getrud spritter till.
Med Jula-Pållen intill bröstet springer hon mot salsdörren.
Hon smyger sig in, ställer sig tyst på tröskeln.
På det ljustiljade salsgolvet ligger farmor.
Hon har den långa trasmattan ihopdragen under sig som ett knöligt knyte.
Framför sig har hon julgransbelysningen.
De välmanikyrerade händerna letar otåligt efter öglor och öppningar i den ihoptrasslade härvan av taggliga ljushakar och sladdtåtar.
Farmor lyfter den spindelliknande sladdhärvan mot ljuset.
Hennes förtvivlan är äkta.
--- Å, om jag kunde begripa detta ... Vilket elände!
Vilket elände!
I fåtöljen vid kakelugnen sitter morfar och läser skämtsidan i Metallarbetaren.
Med blicken sneglande över tidningskanten ser han på farmor.
Hans skratt är varmt och medryckande.
--- Ingenjörskan lella, begriper du inte de, så ä de inte möe du begriper i denna vära.
Vareviga aftan före jul ä de på detta häringa viset : Du ligger raklång på salsgolvet å försöker få årning på di där hiskelia julgransljusen.
Å etter varje gång lövar du att allri mer ska hiva ner et med sladdar å allt i en enda höj i kartongen.
Pappa, som hjälper mamma med att hänga upp röda julgirlander av crepe, ler emot farmor.
--- Det hör julen till att mamma fajtas med belysningen.
Pappas ord är som en tröstande ursäkt.
Farmor reser sig på vingligt sovande ben.
--- Jag får lov till att ta en paus.
Framme vid fönstret utbrister hon rasande : --- Varför kommer det ingen snö ? Det ser ut som om det lika gärna kunde vara påsk.
--- Det regnar, kommenterar Getrud buttert.
Farmor tittar medlidsamt på Getrud.
I ett försök till tröst klappar hon hennes hand.
--- Seså tösabit.
Lite julstämning ska vi i allafall försöka skapa.
Om vi hjälps åt så.
Kom ska du se.
Farmor drar Getrud med sig till salsbordet.
--- Seså, tösabit.
Hjälp mej att veva upp åbäket.
Getrud nickar.
I trögt gnisslande varv drar hon grammofonveven runt.
Försiktigt, högtidligt lägger farmor grammofonskivan mot den snurrande, sammetsklädda plattan.
--- Nej, nej, skriker hon plötsligt till den förfärade Getrud.
Vänta med starten.
Bara tills jag hunnit tända en cigarrcigarrett.
Ryckigt snärtande river farmor eld på tändstickan.
Huttrande låter hon det första blosset virvla genom näsborrarna.
--- Åhå, åhå, hostar farmor och höjer njutbart förnämt de streckbågade ögonbrynen.
Jag älskar julen!
Jag älskar Bing Crosby!
Ur grammofonskivans knastrande repiga töcken stiger Bing Crosbys lena stämma.
--- I'm dreaming of a white christmas ... --- Sicken förgrömmad sirap, ropar morfar, halvt road, halvt vredgad.
Pappa försöker att få med mamma i en följsamt sövande foxtrot.
Efter några fumligt orytmiska steg avbryter mamma dansen.
Hon gör det med den vanliga motiveringen : hon har inte tid.
--- Si så ja, nu va grisatrynet snirklat å grant!
I ett försök till att skingra de stickande rökmolnen rister mormor sitt vita förkläde.
--- Hi dej* me maten mor lilla.
De ä inte anständit å vri i sej för möe te jul, säger morfar.
--- Åja, Mejselnäve, nåt får man väl unna sej när det är jul.
Mat hör julen till.
--- Mat ja!
Men inte en hoper frosseri.
Å förexten, julhelgen ä nock egentligen bara gohälli** på ett vis, å de ä för dom som arbetar hårt.
För dom ä de herrans behövlit å få vila nåra dar ifrå sot å damm å tonga lass.
Pappas pannådror sväller.
Rösten dallrar fintrådigt tunn ut över salen.
--- Är det inte lika bra att du säger det rent ut, att den som inte arbetar skall heller inte ha nån mat!
Mamma hugger tag i pappas skjortärm.
Hon ser gråtfärdig ut.
--- Men Daniel, det vet du väl att far inte menar så.
Getrud ser att morfar är ledsen och sårad.
--- Du Sotarn, kränger då allting till de värsta.
Va inte så rackans snarstucken.
Pappa vänder sig bort.
Kanske ångrar han re *hi dej=lugna dej **gohälli=behaglig, skön dan de förflugna orden.
--- Mera musik, ropar han och klappar händer.
Jag vill höra Glenn Miller, Benny Goodman.
I den plötsliga tystnaden finns en bebådelse.
Först av alla ser Getrud.
Hennes skrik är kvidande avhugget.
--- Trösta dej, trösta dej Rokokostrupe så du sir ut i syna, klagar mormor ängsligt förebrående.
Halvhögt tillägger hon : Stackars föllekrake.
Pappa och farmor skyndar fram till farfar.
Getrud vågar knappast ens titta på farfar.
Hon kniper samman ögonen och tittar kisande springögt på honom.
Lillstore, bulldoggskäftade farfar med fårskinnskubben förunderligt balanserande på den fettskårade nacken.
Ena ansiktshalvan deformerad intill komisk anskrämlighet.
Kinden --- trumpet elefantsvulstig med en volym av en knytnäves vidd.
Och en skinande glans som hos ett övermoget astrakanäpple.
I det svullet inkrupna ögat rullar en talgimmig ögonvita.
--- Frans-Josef din palt!
Din palt, vad har du nu ställt till med ? Hur är det ? Hur är det med dej ? undrar farmor.
--- Med mej, utbrister farfar i lallande tonläge, med en andedräkt dräpande tung av cigarrök, kryddsill och Nyköpingsbrännvin.
Med mej är det bra.
Bara bra.
Med ett flottigt finger pekar han på den lemlästade ansiktshalvan.
--- Det där är inget å prata om.
Jag drattlade omkull nere vid kvarnen.
Hjulet på cykeln bara slirade.
Så drös jag mot trottoarkanten och fick ett rejält julamärke.
Det känns lite stelt och tjockt, annars är det ingen fara.
Morfars blick är grumlig av maktlöshet.
Och han frågar, fastän han vet att det är lönlöst : --- Måste du supa så jävrit ? --- Supa, ryter farfar.
Jag super inte!
Jag håller helg!
Farmor vaggar av och an.
Emellan högljudda snyftningar snörvlar hon förebrående : --- Ställa till det på detta viset när det är jul och allt!
--- Spelar ingen roll, ryter morfar.
Om de ä jul, misömmer eller vanli varda.
Rokokostrupe far lika illa å brännvinet när som ... Pappa lägger sin hand över farfars ofantliga ryggtavla, dubbelt förstorad av en otymplig fårskinnspäls ... --- Gå och lägg dej far, säger pappa.
--- Sigillringen, påminner mormor med misstänksam röst.
Sigillringen du lovte tösabiten.
Du har väl inte söpet upp släktklenoden.
Farfar tvärvänder i dörren.
Sårad intill ursinne och förtvivlan höjer han armen mot mormor.
Men sänker den lika hastigt igen.
Villrådigt skamsen.
--- Nej, du Anna-Charlotta, jag har inte söpet upp fars sigillring om det är det du menar.
Så många mer släktklenoder finns det inte i det här huset.
Jag har inte glömt vad jag lovade tösaknytet.
Kom hit Getrud lilla!
Getrud sitter bakom soffan.
Och kikar fram bakom den höga ekkarmen.
--- Nej, skriker hon till farfar.
Du ser så hemskt laj ut.
Jag vågar inte.
Som för att kamouflerande rättfärdiga sin rädsla tillägger hon : --- Förresten har jag ingen lust.
Ni skäller ju bara på varandra, jämt, jämt.
Skamset lämnar farfar rummet.
På bordet har han lagt sigillringen.
Den vackra klenoden med farfars fars konstfulla initialer.
Med den skall Getrud forma lackmassan från stängerna som hon köpt i pappershandeln.
I år är det hennes uppgift att lacka alla julklapparna.
Vem vrålar så skriande vasst ? Med förfärande klarsyn och fruktan.
Getrud sätter sig käpprakt upp i sängen.
--- Sov, Hjärteblodet, uppmanar pappa.
Det är bara farfar som drömmer.
--- Det hör jag väl att han är vaken som han rålar, envisas Getrud.
Genom att stiga upp och ta på sig morgonrocken medger pappa att Getrud har rätt.
Någonting är det som inte står rätt till med farfar.
Getrud hoppar raskt ur sängen och snor nyfiket efter pappa.
Vrålet stegras.
Det väcker morfar.
Halvsovande, vresigt gisten kommer han uppför trappan.
--- Sicken våse!
Sicken förgrömmad örejösse!
Rölar gör han som en blostucken galt.
Även om morfar låter väldigt arg, så ser och hör Getrud i allafall att han är ängslig.
Pappa går först.
På tröskeln till farfars och farmors sängkammare är han nära att tvärvända.
--- Men far lille, far lille, så du ser ut!
Getrud ryggar förfärad.
Även morfar som annars brukar tåla det mesta, tar ett steg tillbaka.
--- Rokokostrupe!
Gack i säng öjonakrök!
Du sir rent oppsmollen ut.
Kinnen är ju dubbelt så bölen.
Farfar är mycket rädd.
Med en röst hackande av tonlös oro hickar han fram : --- Jag skulle ut på dass och pinka och fick se mej själv i spegeln.
Då blev jag vettskrämd.
Getrud förstår att farfar blev rädd för sin egen spegelbild.
Kinden som svullnat till två knytnävars vidd har övergått från den röda nyansen till en gullila på mörkblå botten.
--- Vi får löv te å ruska liv i Ingenjörskan å ringa etter duktan.
Detta häringa kan bli bloförgiftning.
Farfar som nu nästan är helt nykter bleknar skälvande, vänder sig om och kryper kavande upp i den stora sängen där farmor ligger.
Hon sover tungt ovetande i djup sömn.
Farfar försöker att väcka henne.
--- Rebecca!
Rebecca!
Vakna!
Jag dör.
Jag dör.
Det blir bloförgiftning.
Käre, gode gud hjälp mej.
Jag vill inte dö.
Hör du det!
Jag vill inte på villkors vis.
Farfar gråter.
Valkarna på hans stora mage gungar och gippar som vågorna på ett hav.
Farmor bligar vilset.
Med en omedvetet sopande gest kastar hon av sig det storblommiga täcket.
Inför den nakna kroppen känner Getrud ett fascinerande äckel.
Smalbenen som grova påkar, låren dallrande gropiga, magen i mjällvitt sladdriga hudavsatser, brösten platta, som slarvigt stoppade bolster till hälften gömda under de tovbevuxna armhålorna.
--- En ska ha nattsärk när en sover, muttrar morfar och blänger på Getrud.
Ge dej iväg flecka, tillägger han och hytter lamt.
Olustigt huttrande sätter sig farmor upp i sängen.
Som på ett givet tecken öppnar hon famnen och trycker den gråtande farfar intill sig.
Hon vaggar honom ömt, kärleksfullt, nynnar en vaggvisa.
Sången överröstas av farfars klagan.
--- Hjälp mej Rebecca lilla.
Jag vill inte dö.
Varken nu eller sen.
Pappa och morfar byter en blick av hjälplöshet.
Farfar reser sig plötsligt, som om han erinrat sig något.
I byrålådan, gömd under farmors underkläder plockar han fram en halvdrucken flaska Karlshamns Flaggpunsch.
Innan någon hinner hejda honom har han svalt en rejäl klunk.
Pappa skakar på huvudet.
--- Jag går och ringer läkare.
Det är väl Värnamo som har jouren i kväll.
--- De ä för jävrigt me di där duktorerna.
Di finns allri i nejdan när di behövs, domderar morfar.
Då doktorn kommer har farfar hunnit att tömma hela punschflaskan.
Dödsångesten har givit vika för ett lojt, bekymmerslöst rus.
Farfar ligger, lallande insvept i välbehag och halvslummer.
Doktorn --- en ung läkarkandidat ser med klarblå, hjälplösa ögon på den lojt leende farfar.
Försiktigt känner han på kinden.
Och ser på farfar och undrar, stammande osäkert : --- Har ni druckit sprit ? Farfar rätar upp sig, spärrar upp det svullna ögat med den talgigt rullande vitan och försäkrar med hög, klarvaken röst : --- Icke en droppe!
På julaftonsmorgonen är farfar bättre.
Han far iväg, vinglande efterrusig på sin svartsadlade cykel, för att fylla på det sinande förrådet.
På eftermiddagen --- en av de få jultraditioner som Getrud upplever : Mamma läser högt ur en av Albert Engströms böcker.
Hon läser berättelsen om Fattigstugan.
Om hur pojken Albert går till fattigstugan med julmat och ljus till hjonen.
På julaftonskvällen är farfar i fin form.
Med den lemlästade kinden sprakande i alla regnbågens färger tråder han juldansen.
Inte runt granen.
Utan runt huset.
En virvlande ringdans med farfar i täten, sedan Getrud, farmor, mamma och pappa.
Kvällen är ångande kall.
Förgäves har man bett farfar ta på sig på överkroppen.
Under den svartblå stjärnhimlen dansar han i vit nätbrynja och kasande byxor utan livrem.
Han skrålar halvt emellan sång och tal : --- Är ni med ? Är ni meeed ? De ropar tillbaka : --- Vi ä me allihopa, allihopa!
Morfar och mormor är inte med.
Morfar tycker att det är för kallt.
Mormor betraktar långdansen runt huset som ett " lunnalöst spektakel ".
Hela juldagen ligger farfar och farmor till sängs.
Nakna, nerbäddade, med ansiktena mot det storblommiga täcket.
Båda gråter de.
Otröstligt övergivet, på ett sätt som förskräcker Getrud.
Inte bara att de är efterrusigt huvudtunga, utan något annat, något som är svårt att komma åt.
Getrud vill så gärna trösta, men kommer inte längre än till tröskeln.
Åsynen av de båda ansiktena mot täcket gör henne ofrivilligt skrattlysten.
Farmors askgrå nakna, utan ögonbryn, med en blick slött oförmögen till att registrera omvärlden.
I vild kontrast farfars ansikte, blixtrande, sprakande som en fyrverkerikaskad.
Morfar försöker få dem att stiga upp.
--- De ä andre da jul ... Och här ligger ni som redia ålavrak, ryter han.
Sti upp!
Ni blir rent uppsmöllna.
Farfar och farmor svarar med en gråtattack.
--- Ä ni sjuka, undrar mormor illmarigt.
Då ska ni te duktan, vem vet, de kanske ä nåt som går å bota.
Farmor spärrar upp sina mörka ögon och ylar rytmiskt klagomässande : --- Det är livet!
Livet som är sjukdomen!
Det är bara att ligga och vänta tills det går över.
För den här gången.
Kommunikation Skolhuset är omringat av grålöddrig snömodd.
Himlen är som en zinkskimrande spann, randad av blåflagnande tunn skummjölk.
Mot skolsalens smårutade fönster snärtar vindspretigt nakna trädgrenar.
Därinne --- lysrör med vitfrostig kilowattstyrka, hårdplastade lampskidor grynigt svartskuggade av flugkroppar.
Getruds bänk är kantigt hård.
Hon står bredvid den.
Med fötterna sjunkande tunga mot det blankfernissade trägolvet.
Omkring henne --- morgonens leda.
En leda som når sin passionerade kulmen i ostämd orgelfalsett, ordlöst släpande psalmsång, formad av stumma läppar.
I dag uteblir både psalmsång och fröken.
I stället något andlöst nytt, förfärande ljuvligt.
Den vikarierande lärarkandidaten är nästan otillåtet ung.
Åtminstone om man som Getrud och de andra barnen är van vid den gamla stramt knutfriserade.
Hon som kommer nu har osäkert flackande ögon, håret småkrusigt förtvinat av en alltför kraftig permanent.
Hon spelar inte orgel.
Sjunger inte som den stramt knutfriserade, med vidöppet gapande mun som blixtrande skjuter reflexer från guldinfattade plomber.
Knappast har hon Dagens Nyheter i korsetten närmast skinkorna och ryggslutet.
Som ett skyddande provisorium mot blåskatarr och ryggskott.
Som den stramt knutfriserade.
Denna unga kvinna har bara sitt vidöppna, acneblemmigt rodnande ansikte.
Och två alldeles för stora, svettdomnande händer kanande över en bok med olivblekta pärmar.
Med darrande tumgrepp skårar hon boken.
Rösten är späd, ostadig.
--- I stället för morgonpsalm, tänkte jag läsa något.
Nickande tillägger hon : Jag tror det är bäst vi sätter oss.
Getrud och kamraterna sjunker lättade ned i bänkarna.
Halvsovande i väntan på texten.
Rösten spänns dallrande.
Javisst, gör det ont när knoppar brister ... Varför skulle annars våren tveka ? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka ... Getrud rätar upp sig.
En dikt!
En dikt i stället för morgonpsalm!
Rösten vid katedern blir säkrare, starkare, fylligare.
Plötsligt försvinner senvinterns spretande nakenhet.
Varligt mjukt nystas den in i ett klot av ljus, Getrud förmår inte att med ord ge sina känslor namn.
Vad är då detta ? Samma sorts känslor som inför filmen " Rampljus ".
Den lille mannen med den svartmossiga mustaschplätten, de melankoliskt uppkäftiga tåsulorna och den dansande käppen.
Samma extasklättrande andetag hisnande emellan gråt och skratt.
Som hon känner nu.
Nu när de sista orden träffar henne med en förödande ljuvlighet och glädje : Då, när det är värst och inget hjälper brister som i jubel trädens knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden --- känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
Efteråt, en dröjande tystnad.
Sedan, samma bänkslammer, viskningar, fnissande kommentarer som alltid.
Inte från Getrud.
Hon förstår inte hur kamraterna kan vara oberörda.
Inte efter detta.
Efter dessa ord som ger en sådan besynnerlig lycka.
Så omotiverad, så gagnlös.
Orden fyller henne.
Skumpar omkring i henne som ett värkande knyte.
Ger henne den pockande impulsen till att söka dikten.
Just den dikten.
Noggrant, systematiskt letar hon igenom pappas bokhylla.
Slutligen hittar hon dikten.
Den står tryckt i en bok som heter Svensk litteraturhistoria.
Som en hettande ilning är diktens titel " Javisst gör det ont " ... Det är Karin Boye, den trubbnästa, mörkt vemodsögda som skrivit den.
Getrud tar boken och stänger dörren om sig.
Med darrande fingrar slår hon upp den märkta sidan.
Och läser med grumligt viskande röst.
Hon bläddrar sökande i boken.
Nya ord av is och eld.
Nya innebörder, frågor.
Hon läser.
Huttrar och skrattar.
Småningom lär hon sig dikterna utantill.
En kväll smyger hon nedför trappan.
Hon stannar framför det immigt tårade trappfönstret och ser på den blekskimrande nymånen.
Så niger hon knixande och läser några rader ur en dikt av Bo Bergman : Jag har nigit för nymånens skära, tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du, det andra är du, och det tredje är du min kära ... Ofta sent om kvällen stämmer hon möte.
Med Pär Lagerkvist och hans dikt om den kvillrande silverflöjten.
Eller med Harriet Löwenhjelms livstriumferande utrop : --- Tallyho!
Tallyho !, jag har skjutit en dront!
Jag har skjutit en dront!
Getrud läser.
Tar dikterna och orden till sig.
Tills de sprängande fyller henne.
Tills det inte längre finns plats för dem.
Det måste ut ur henne.
Ut som en smärtfylld summa av all namnlös längtan, alla frågor omkring den stora ensamheten.
Kärleken --- döden.
Som mycket av allt detta tycks handla om.
I hemlighet börjar Getrud att skriva dikter.
Ibland låser hon in sig på toaletten och sitter där tills någon bankande driver ut henne.
--- Vad är det här för nåt ? undrar pappa intresserat.
Hoppande, viftande försöker Getrud att rycka åt sig blocket.
Då Pappa börjar att läsa slår Getrud handflatorna mot öronen.
Den lilla grå ensliga stugan på stranden, och i den mjuka härliga sanden där satt jag med min ljusblå sandspade.
Mor hon vinkade glatt med handen och jag beundrade henne i den stora, gula solhatten hon bar ... Den med violetta ränderna och jag grävde med spaden och händerna i den mjuka sanden.
Också mamma, vars uppmärksamhet annars brukar vara svårfångad, tittar hastigt upp från hermodsboken.
Hon ser på pappa.
--- Vad var det där du läste ? Pappa svarar inte.
Istället vänder han sig till Getrud och frågar ropande : --- Har du Getrud skrivit det här ? Getrud nickar stumt.
Återigen försöker hon att nå blocket.
--- Har du verkligen skrivit det här, upprepar pappa med beundran i rösten.
--- Ja, säger jag ju!
skriker Getrud och stampar trilsket.
Ge hit blocket!
Det är mitt!
Pappa låtsas som om han inte hör.
Han läser dikten en gång till.
Då han läst färdigt säger mamma betänksamt : --- Det där är nog bra.
Jag menar, hon är ju inte så gammal.
Fast, det hon skriver är ju rena fantasierna.
Hon har ju aldrig varit vid havet.
Och inte jag heller för den delen.
Och inte har jag nån gul solhatt.
En lång stund skakar pappa på huvudet.
Så suckar han tungt och tillgjort.
--- Magda lilla!
Magda lilla!
Tala inte om fantasier.
Tala inte om fantasier när det finns nåt som heter konstnärlig frihet.
Konstnärlig frihet!
Flickungen har varit vid havet.
I hennes ögon är du ägare till en gul solhatt, vare sig du vill eller inte.
Getrud rodnar.
Hon skäms över lögnerna i dikten.
Hon vill både gå och stanna när hon ser att pappa bläddrar vidare i blocket.
Teatraliskt häftigt deklamerar han ännu en dikt.
En dikt som Getrud har skrivit : Värmen trängde genom min hud.
Jag kände sommarens lena hand.
Vågorna lekte med mej invid strand och borta på ängen hörde jag blommornas sång.
Det knakade och knastrade i säden som växte sig ung och fåglarna sjöng sin serenad.
Getrud skäms.
Skäms över att höra sina egna ord läsas högt.
Ännu mera skamset obegripligt ter sig det hela då pappa jublande omfamnar henne och utbrister : --- Du ska bli författare!
Du kan ju skriva lyrik!
Du är ett underbarn!
Ett underbarn.
Sanna mina ord!
Getrud funderar över vad ett underbarn kan vara för någonting.
Det låter inte bra.
Mamma kastar den burriga luggen från pannan.
--- Underbarn ? Vad är det för skitprat ? Pappa lyssnar inte.
Gnolande, dansande virvlar han iväg mot sitt skrivbord.
Under hackande torrhosta tänder han en Bill.
Sätter papper i sin svartdammigt skrällande Remingtonmaskin och börjar att skriva med hjälp av två hårt måttande pekfingrar.
Getrud som står ett stycke ifrån tycker att pappa är alldeles vimsig och galen.
Virvlande snurrar han runt på stolen.
--- Har du fler dikter ? Getrud svarar inte.
Det bjuder henne emot att visa de i hemlighet skrivna dikterna.
Pappa viftar otåligt med sina magra händer.
--- Du måste begripa att det här är nåt stort.
Det kan betyda mycket för din framtid.
--- Daniel, säger mamma varnande.
Tänk på vad du säjer.
Pappa är fortfarande döv för alla förmaningar.
Med en klingande snärt drar han papperet ur maskinen.
--- Det är viktigt hur man ställer upp en dikt.
Kommatering, tankestreck och punkter.
Det är det som ger visionen åt det hela.
För tredje gången hör Getrud hur pappa läser dikten om havet och solhatten.
Då han läst de sista raderna far Getrud upp.
--- Så där har jag inte skrivit!
Du har ändrat.
--- Så får du väl inte göra, fräser mamma.
Det är ju Getruds dikt och då är det ju bluff om du ger dej till att ändra i texten.
Pappa anlägger en min av total oförståelse.
--- Skulle jag ha ändrat ? Vad är det för prat ? --- Gör dej inte till, säger mamma skoningslöst genomskådande.
Så tillägger hon strängt uppmanande : Läs om det sista och neka sen igen om du törs.
Pappa läser och hejdar sig med låtsad förvåning.
--- Jaså, det ... Ja, ja det kan väl hända.
Det där är ju bara en liten korrigering av språket.
Förresten, tillfogar han överlägset leende : Jag har inte tid att stå här och argumentera om ovidkommande saker.
Jag måste ned till pappershandeln och köpa skrivmaskinsark.
--- Va, säger mamma.
Du köpte ju hundra stycken bara för ett tag sen.
Vi har inte råd med sånt slöseri.
Pappa ler.
--- Men Magda kära, det begriper du väl att jag inte kan renskriva dom här dikterna på vanligt skrivmaskinspapper.
Ånej, linnepressat papper är det enda som duger.
Det enda som kan komma i fråga.
--- Tjafs, skriker mamma ursinnigt.
Pappa smider planer.
Han förbereder sig.
Först av allt måste han ta itu med omgivningen.
Med virvlande penseldrag målar han om det gamla skrivbordet.
Det blir vitt och korngrumligt som ett snöoväder.
Mamma säger att det liknar utklent måsbajs.
Pappa framhärdar.
Innan mamma hinner hejda honom har han målat väggarna i rummet febrigt scharlakansröda.
Vidare gör han diverse inköp : ett förgyllt pennställ att ha på skrivbordet bredvid telefonen, en stor almanacka med färgsprakande illustrationer, två nya färgband till remingtonmaskinen, en plastad skumgummidyna till skrivbordsstolen.
Så är arbetsrummet klart.
Pappa rättar till pennstället, jämnar högen med linnepressat papper.
--- Det förstår du väl att renskrivningen är något av det allra viktigaste.
Getrud nickar.
Mot sin vilja har hon ryckts med av pappas tal om berömmelse och ära.
Och låtit honom få de övriga dikterna.
Gäckande patetiskt har han frågat henne om hon inte vill komma på första sidan i Värnamo Nyheter.
Om hon inte vill se sitt namn i tryck.
Med foto.
Fast först måste förstås Bonniers förlag anta dikterna och trycka dem.
Därefter är det dags att kontakta Värnamo Nyheter.
Men inte lokalredaktionen, utan huvudredaktionen i Värnamo.
Getruds fåfänga är väckt.
Hon tänker med skadeglädje på kamraternas avundsjuka.
Nu vet hon vad ordet underbarn betyder.
Det är nästan som att vara ett geni.
Det har hon ingenting emot.
Bara man inte skrattar åt henne.
Fast, hon kan inte riktigt förstå detta att hennes dikter skall bli en bok.
För pappa verkar det däremot självklart.
Han sitter vid skrivmaskinen med en uppblött fimp iinglande i ena mungipan.
Och renskriver Getruds dikter.
Med ömhet binder han samman det renskrivna manuset och lägger det i en ludet läskpappersliknande mapp.
På frontsidan klistrar han en blårandad etikett.
På etiketten skriver han med sin djungelgrönt melerade reservoarpenna : " Serenad " diktsamling av Getrud Svensson.
Getrud tycker inte om titeln.
Serenad låter så avsnoppat, och platt.
Hon har inte hjärta att säga det till pappa.
Han kan förresten inte ändra det.
Inte med mindre än en ny etikett.
Till det sista momentet hör lackningen.
Det är nästan som på julafton.
Med sigillring och stearinljus.
Pappa är hela tiden upprymd.
På hans i övrigt bleka kinder lågar två röda fläckar.
Han sjunger och gnuggar sigillringen mot de heta lackrosorna.
--- Boho, du skänker mej kärlek och tro ... Boho ... Han avbryter sig tvärt.
Snurrar runt på stolen och ropar till mamma i köket : Mor lilla mor!
Skynda hit!
Vi behöver din lyckogivande handpåläggning.
Mamma kommer tankspritt släntrande.
På hennes fingrar jäser vitbubbliga rester av diskmedel.
Hon märker det inte.
Utan skall just till att lägga handen på paketet då pappa med plötslig häftighet knuffar undan henne.
--- Begriper du ingenting, skriker pappa.
Mamma ser på honom.
Blicken grumlas av vrede och förakt.
--- Så mycke begriper jag att det har kostat en jäkla massa pengar bara för att få det där paketet i ordning.
--- Pengar!
Vem bryr sej om pengar, gormar pappa.
Det gäller ju Getruds framtid.
En värld av möjligheter finns i det här paketet.
Jag tänker förresten assurera det för femtusen riksdaler.
Klockan sju tömmer man postlådan vid stationen.
Då står pappa där och övervakar tömningen.
Getrud står bredvid.
Och tycker att tre månader är långt som en evighet.
Enligt pappa dröjer det nämligen tre månader innan bokförlaget ger besked.
Detta vet pappa.
Men går ändå till posten varje dag med en sorts förhoppning som gör det lättare för honom att hantera sin otålighet, sin väntan.
Ibland, då Getrud kommer hem från skolan står pappa och väntar på verandan.
Hans otålighet tar sig prövande uttryck.
--- Du måste skriva mer Hjärteblodet, gnäller han.
Det gäller ju att följa upp det här manuset.
Har du ingen inspiration alls ? Det sista uttalar pappa med en helig vördnad.
Okunnig om vad ordet inspiration betyder, skakar Getrud på huvudet.
En dag kan pappa inte vänta längre.
Han tänder en Bill.
Och sätter sig vid telefonen.
--- Det skadar aldrig, säger han småskrattande, med torrhostan kittlande som en fjäder i luftrören.
Det skadar inte att påminna dom där gubbarna lite.
Nog tycker man att dom ... Jag menar, det är ju inte varje dag som dom får in underbarnspoesi.
Han lyfter luren.
Men ångrar sig i samma ögonblick.
--- Nej, förresten, muttrar han och ser förvirrat på Getrud.
Först tror jag att jag ringer och försöker få ett nytt recept på Diminal Duplex*.
Lika så gott att stöka undan det före allt annat.
Han söker med pekfingret under rubriken läkare i telefonkatalogens yrkesregister.
--- Den där har jag inte försökt, mumlar han, dröjer med pekfingret och drar runt telefonveven i en skruvande gest.
Pappa harklar sig.
Han ser besvärad ut.
Lite osäkert presenterar han sig och framför ärendet : --- Jo, jag skulle behöva en ... en hundra Diminal Duplex utskrivna ... Det är så att ... Pappa tystnar.
Rösten från andra sidan tråden är rungande vredgad.
För Getrud klart hörbar.
--- Vad menar ni karl!
Tror ni att det här är någon jävla speceributik, så man bara kan ringa och beställa och ... Pappa tar luren från örat och låter den nästan ljudlöst glida tillbaka emellan klykorna.
Samtidigt borrar han pekfingret vid mynningen till hörselgången.
--- Det var värst sicken ohövlig jäkel ... --- Ska du inte ringa till Bonniers då, undrar Getrud otåligt.
Pappa tänder en fimp.
--- Lugn, lugn och låt mej samla mej lite.
Som en kraftgivande gest kniper pappa sam *Diminal Duplex=starka sömntabletter man ögonen.
Han reser sig och går fram till spegeln.
Där stannar han och testar olika mimiker och tonlägen.
Han vrider nacken i stramt militant pose, drar samman ögonbrynen till ett diaboliskt streck, harklar sig och säger : --- Gomiddag, jag ringer med anledning av ... Jo, jag ... Getrud fnissar.
Pappa känner sig ertappad.
Han snurrar runt och utbrister : --- Ålrajt, då ringer vi Bonniers då.
--- Vem ska du prata med där, undrar Getrud.
--- Tja, det blir väl med Gerard själv antar jag, svarar pappa.
Pappa ringer upp telefonstationen och beställer rikssamtal.
En stund senare ringer telefonisten och meddelar klart Stockholm.
Pappas grepp om luren hårdnar.
Getrud kryper närmare intill och håller andan för att höra bättre.
Pappa presenterar sig och sitt ärende.
Tystnad.
Efter en stund säger han besviket : --- Jaså, jag förstår ... Ilsket dänger han luren mot klykan.
--- Sammanträde!
Sitter i sammanträde.
Omöjligt att få tag på dom jävlarna.
--- Visste dom inget ? --- Dom!
Det var en sekreterare.
Ett fruntimmer som säkert inte är insatt i saken, eller förstår hur pass viktigt det är.
Några veckor efter telefonsamtalet kommer manuskriptet tillbaka.
Refuseringsbrevet har det burget snirklande förlagsnamnet tryckt i ena hörnet.
Mamma småskäller.
Men hennes vrede är återhållsam.
Hon är rädd att pappas besvikelse skall få en oanad utlösning.
--- Du skulle inte ha pratat så mycket Daniel.
Nu har du gjort Getrud ledsen.
Så onödigt och dumt.
Pappa ser liten ut.
I stället för att besvara kritiken, läser han refuseringsbrevet högt.
Inte ens Bonnier själv har skrivit under det, tänker Getrud ilsket.
Då pappa upptäcker Getruds tårar tröstar han.
--- Du tror väl inte att det är slut med det här.
Inte!
Det finns massor av andra förlag.
Vi börjar uppifrån.
Och förresten så tror jag att jag i nästa följebrev skall göra ett litet tillägg.
För säkerhets skull.
Jag menar, dom på Bonniers tror kanske att det är mamma eller jag som har skrivit dikterna.
Man kan aldrig veta.
Återigen samma ritual.
Pappa lackar, rekommenderar-assurerar manuskriptet och skickar i väg det.
Samma väntan ... Samma drömmar kring detta enda ... --- Du som skriver dikter skall väl inte vara uppkäftig!
Getrud rycker till.
Hon krymper i bänken och möter lärarinnans illvilligt spelande blick bakom de blankputsade glasögonen.
En blick som spefullt och hånande tycks säga : Författare!
Vad inbillar du dej egentligen ? Lärarinnan fuktar med rökknottrig tungspets de heta, torra läpparna.
--- Ja, ja lilla Getrud, en sak är i allafall säker och det är det, att den fattiges drömmar är lika höga som hans stugor är trånga.
Getrud skäms, rodnar, våndas.
Hur kan fröken känna till att hon skriver dikter.
Hon har inte sagt det till någon.
Hon anar sammanhanget.
Utan minsta skuldmedvetenhet berättar pappa att det är han som har låtit fröken veta.
För att få Getruds verbala förmåga styrkt har pappa i följebrevet till LT:s förlag, låtit referera till fröken.
Vetskapen om att fröken vet, gör Getrud kväljande illa till mods.
Hon har en bestämd känsla av att detta kommer att användas emot henne.
Också från LT:s förlag kommer refuseringsbrev.
Det är betydligt längre, mera varmt personligt och ingående än det från Bonniers.
Dessutom är det undertecknat av förlagschefen.
Getrud är besviken och arg.
Om hon nu är så begåvad som de påstår och de läst hennes dikter med sådant stort nöje som de skriver, varför kan de då inte låta trycka dikterna ? Pappa tror fortfarande att Getruds dikter kommer att bli publicerade.
Han lackar ännu en gång.
Och sköter själv den lyckogivande handpåläggningen.
Nästa refuseringsbrev från förlaget Almqvist och Wiksell /Gebers talar om att Getruds dikter är förbluffande bra för att vara skrivna av ett barn, men ändå inte så uppseendeväckande mogna som den lilla franska skaldinnans.
Pappa rasar.
--- Den där fransyskan är en bluff.
Överreklamerad.
Naturligtvis är det nån annan som har skrivit dikterna.
Numera nöjer sig inte pappa med att enbart vänta på förlagsbrev.
I stället ringer han i tid och otid.
Låser in sig i rummet och sitter i timtal vid telefonen.
Eftersom han sällan lyckas få tag på förlagscheferna eller ens lektörerna, pratar han istället med personer som inte alls har någon information att ge angående Getruds dikter.
Det bekymrar inte pappa.
Han berättar om sin sjukdom, sitt eget strandade författarskap, eller hur det är att vara far till en ung skaldinna.
En dag, kommer som enda post, telefonräkningen.
--- Jösses jävlar, skriker mamma.
Har du mist det lilla förstånd du har fått.
300 kronor!
300 kronor!
Pappa svarar inte.
Han tiger och lyckas få den hackande rethostan att låta extra vass och ihålig.
--- Vad tjänar det till att jag jobbar när du tjafsar upp alla pengarna.
Pappa ser tillintetgjord ut.
--- Jag vet att jag inte duger nåt till, säger han förkrossat.
Mamma ställer sig framför honom med bultande knutna händer.
--- Inte martyrglorian igen!
Och sluta hosta så förbannat.
Nu tycker Getrud synd om pappa.
Visst har han gjort fel genom att ringa upp så mycket pengar.
För den skull har mamma ingen rätt att vara så mästrande och elak emot honom.
Jämt skall det bråkas om pengar.
Pengar man inte fått, pengar man ska få, pengar som är förbrukade, pengar som skall förbrukas.
Pengar!
Pengar!
Allt handlar om pengar.
Getrud är nästan övertygad om att de som har pengar aldrig bråkar med varandra.
Morfar och de övriga i huset kommer upp.
Pappa blänger på dem där de står i dörröppningen.
--- Nu ska man väl få bära hundhuvudet som vanligt, muttrar han tjurigt.
Morfar tvinnar mustaschen och ser med bister uppsyn på pappa.
--- Ä du gutt förbannad Sotarn ? Trehundra riksdaler!
Å de har du tjötat upp ? --- Det är dyrt med kommunikation, snörvlar pappa.
Morfar funderar.
Så säger han liksom till sig själv och med en oväntad mildhet i rösten : --- De ä klart att nån nytta me et har de väl vatt.
Nået måste han ju ta sej före.
Men ändå ... de ä för rackrit!
Som vanligt försöker farmor att trösta.
Hon nickar instämmande då pappa utropar : --- Jag vet!
Jag har det!
Jag skriver en novell.
Honoraret räcker till telefonräkningen.
Nästan ... Utan ett ord lämnar mamma rummet.
Bakom henne vibrerar dörren skrällande häftigt.
En av kopparbunkarna lossnar från sitt väggfäste och faller dunsande i golvet.
Gråstensprovinsen Besen är nypolerad.
I flera timmar har pappa putsat den vinröda lackeringen.
Ändå är han inte belåten med resultatet.
Efter så mycket möda, så mycket Turtle Vax borde Besen ha kunnat visa en högre glans i lacken.
Getrud tror att pappa aldrig blir riktigt nöjd.
Åtminstone inte när det gäller Besen.
Kanske därför att han ursprungligen blev lurad.
Besen var inget gott köp.
Fortfarande är den ett dåligt köp, trots att morfar efter bästa förmåga rättat till den krockskadade framvagnen.
Getrud är otålig.
En lång stund har hon suttit i framsätet på Besen.
Suttit där och väntat på pappa.
Nu gitter hon inte vänta längre.
Nu slänger hon med ilsken kraft upp bildörren och ropar : --- Måste det gå så hiskelit söligt ? Om vi inte kommer iväg snart blir jag kållri!
Pappa drar oljestickan ren med en bit hushållspapper.
Med en skräll faller motorhuven ned.
--- Då så, säger pappa.
Då är det fixat.
Innan han sätter sig vid ratten kastar han med invant handgrepp trenchcoatens ryggflikar åt sidorna.
Pappa är alltid noga med att inte skrynkla ned sina kläder.
I dag är Getrud glad över att han har lagt av den axelvadderade vinteröverrocken.
Den har hon aldrig kunnat förlika sig med.
Pappa säger att trenchcoaten är ett slängplagg för vårbruk.
Besen rullar ut på landsvägen.
Pappa sjunger.
Hans gulvita fingertoppar slår daskande mot den vita ratten.
När det våras ibland bergen får jag komma till dej då och på nytt få läsa sagan uti dina ögon blå ... Förvissningen om att de är på väg inger Getrud en känsla av ro och spänning.
Hela dagen är hon ledig från skolan.
Redan förra veckan lovade pappa henne att de i dag skulle åka ut tillsammans.
Ofta när pappa tröttnar på att gå hemma hos farfar i macken, eller hos farmor i lägenheten brukar han med impulspockande iver ge sig i väg på bilturer till närliggande städer och samhällen.
Pappa kallar det för att vädra ammoniaklukten av sig.
Vad han menar, förstår Getrud inte riktigt.
Inte har hon heller bemödat sig om att få uttrycket förklarat.
Det viktiga är, att de är på väg.
Bort från det gamla invanda.
Till nya trakter, nya människor.
Besens motor stånkar högljutt.
Getrud njuter.
Med solskyggt kisande ögon följer hon landskapet.
En grågul slöja av solrök vippar mot den kyligt rosaspräckliga himlen.
Vinden virvlar snål och kall över landsvägens uppsprickande tjälrevor.
Från skogen --- tungt lägrande doft av kåda, gulglansigt droppande över trädstammarnas savande lemmar.
--- Känner du Hjärteblodet, att det doftar vår ? Getrud nickar och sniffar.
--- Titta!
ropar pappa och saktar ned farten.
Där kommer Konvaljemördaren!
Konvaljemördaren --- bonden som är ensam ägare till byns största konvaljedunge.
Den som han vaktar med påk och bössa under juninätters daggiga månglitter.
Det sägs att han är i stånd att dräpa för de vita blommornas skull.
Getrud har aldrig vågat sig fram till dungen.
Fast, numera ser gubben ut att ha mist åtskilligt av den fruktade spänsten.
Så kanske att Getrud redan i år försöker plocka sig en konvaljbukett.
Sävligt hasande förflyttar sig Konvaljemördaren utmed vägkantens sörja av lösgrus och hästspillning.
Några hundra meter framför honom kör sonen mjölkskjutsen.
Den skjuts som han ensam kört under ett långt liv.
Outtröttlig genom höstmornars mjölkvita dimkokonger, till bleknosigt trevande vårgryningar.
Tills nu.
Tills denna vecka, denna dag ... Bönderna --- jordkamraterna under samma himmel, samma vind, samma sol, har svikit honom.
I deras nyodlingstindrande ögon, feberglansiga av traktordrömmar, finns ett förakt för Konvaljemördarens otidsenliga sävlighet.
De tyckte mjölkskjutsen gick för sakta.
På tiden som Konvaljemördaren hann hämta tjugo mjölkkrukor borde man rätteligen hunnit hämta femtio.
Så får i stället sonen, den raske, bredbent pisksnärtande tömma mjölkborden.
Hårt och vippande låter han de silvervita krukorna rida ranka över mjölkbordets skurgumsflisiga knä.
Inte som Konvaljemördaren som famnade varje kruka, talade till den, kuttrande dovt, frestande som till en dygdig flicka på gränsen att uppge sin oskuld.
Bakom mjölkskjutsen marscherar Konvaljemördaren i protest.
Med galttandat underbett, öppen blåbyxgylf flaggande en vitgrå flik av underkläderna, följer han hasande mjölkskjutsen genom byn, ända ner till mejeriet.
--- Tvi, så le han är, skrattar pappa och klämmer till mot signalknappens glatta yta.
Signalen är hög, vasst rak.
Konvaljemördaren vänder inte ens på huvudet.
Stumt knyter han sin brunmylligt etsade näve, stannar till och tömmer ena träskon, fylld av gnagande smågrus.
Pappa kör vidare.
Han börjar att sjunga på ännu en sång, men avbryter sig plötsligt : --- Äh, för böveln, man skulle ha en radio i den gamle Besen.
Så man kunde lyssna på riktig musik.
--- Vart ska vi ? undrar Getrud.
Egentligen bryr hon sig inte så mycket om målet.
Att åka omkring planlöst kräver ingenting, ger bara en sorts rogivande frist från allt det som man måste göra.
Pappas svar är förvånande rappt, högdraget målmedvetet.
--- I dag Hjärteblodet, ska vi åka och hälsa på en god vän till mej.
En gammal sotare.
Han är förresten fabrikör.
Med det svaret låter Getrud sig nöja.
Framför Traktordamens rödfärgsömsande hemman bromsar pappa in och pekar.
Getrud stirrar stort.
--- Att hon kan sitta så där, fnissar Getrud.
Pappa skakar på huvudet och mumlar något om levnadskonst.
Getrud undrar om detta är levnadskonst.
Att som Traktordamen sitta på åderslagen mjölkpall intill sin enda ko.
Den svart och vitbrokiga Amanda med bukhåren krulltoviga av båsspillning och lera.
Sitta där ekiperad från huvud till fot i lysande svarta sorgkläder och ihärdigt dra i de långa, rosaprickiga spenarna.
Alltmedan vinden snor kyligt krusande runt den nedfällda sorgslöjans ojämna motveck.
Snärtande kastar upp en flik av den dammigt trådiga sidenkjolen, så att två vitvassa knän pekar som spjut mot den trumhårda komagen.
Traktordamens far har bytt sovplats.
Från traktorsläpets ljusgröna presenning till jordens mättande bruna.
--- Hon är trafikfarlig, muttrar pappa.
Getrud förstår vad pappa tänker på.
Han tänker på att Traktordamen inte ens fäller upp sorgslöjan då hon kör traktorn nere i samhället.
Mer än en gång har hon varit nära att förorsaka kollisioner.
Allteftersom de närmar sig målet för resan blir pappas körning alltmer tveksam.
Han bromsar häftigt så att gruset skvätter mot framrutan.
--- Jädrans stenskott, ropar han förargad.
--- Varför stannar du ? fräser Getrud med missräkning i rösten.
--- Jag måste ut och fråga efter vägen, säger pappa redan halvvägs ur bilen.
--- Nej, nej, protesterar Getrud.
Pappa är redan utom hörhåll.
Flåsande, med korta halvspringande steg skyndar han över vägen mot en skymtande husgavel.
Pappas lokalsinne är skrämmande dåligt.
Han har mycket svårt för att orientera sig.
Det händer att han får köra flera mil extra innan han kommer underfund med vart han ska.
Ändå tror Getrud att pappa ibland kör vilse med flit.
För att få en förevändning till att fråga efter vägen.
Visst ginge det väl an om han nöjde sig med att enbart fråga efter vägen.
Inte som nu --- dessa långa samtal om allt annat än just det han borde fråga om.
Dessa tidsödslande samtal som alltid avrundas på ett och samma sätt : Efter någon timme återvänder pappa till bilen.
Ivrig och pratvarm berättar han för den, eller för dem som suttit i bilen otåligt väntande, att han funnit en vän för livet.
En vän för livet i en okänd vägvisare som han troligen aldrig mer kommer att återse.
Då Getrud förstår att pappa är på jakt efter en ny vän för livet, häver hon sig trilsket med hela sin tyngd mot signalknappen.
Ekande trubbigt spetsas ljudet mot den gröntaggiga granskogen.
Tystnaden växer hög, töjer sig ned från himlen, ned mot Besen och Getrud.
Getrud som är kitteltryckande kissnödig, samtidigt rädd för att gå ut i den grönsvarta granskogen.
Knipande trycker hon de svidande heta låren mot varandra.
Ut måste hon.
Bredvid granskogen öppnar sig en strutformat vidgande glänta.
Ett stycke åkerjord --- magert gnetig, högkullrigt kuperad av knottrigt kalla stenryggar, pekande mot himlen som en avhuggen pickelhuvsudd.
Trolöst obördiga Småland!
Kärvt förbannade hälleberg!
Revigt bevuxet av rispiskande lingontuvor, kulformad, knackande hård mylla.
Folkets jord ... Den eländigt obördiga gråstensprovinsen som först får människorna att i hungerns vrede knyta sina händer.
Knyta dem tills ådrorna värker bultande blåsvarta och repgrova.
För att småningom öppna dem.
Först blodstockande krumt och domnande, med försiktigt gläntspretande fingertoppar, för att slutligen vidöppet krävande måtta de tomma händerna mot den girigt slutna gråstensryggen.
Det tomhänta folket, lika kargt oåtkomligt som stenarna i jorden, förblev varken så ödmjukt eller förnöjsamt i fattigdomen som det rätteligen borde vara.
Ty att leva kunde i sig inte vara nog.
Fick inte vara nog.
Utan också att överleva.
Därtill med något mättare mage än förut.
I kampen, varken för himmel, helvete, gud eller djävul, utan blott och bart för brödet, blev det grå guldet en hävstång för folket i den magerskrikande gråstensprovinsen.
Se det grå guldet!
Se järnet!
Järnet!
Det styggeligt tunga, det svårhanterliga, men ack så mångskiftande i sina otaliga framställningsmöjligheter.
Byar av smedjor växte upp.
Täta timmerstocksklasar fintrådigt draperade i rök, sot, gnistregn.
Dit kom det grå guldet.
Det bars varligt, ömt av Jakob i Hult.
Den svartsnorige järnbärarjätten, den tvåfotade människooxen på ständig vandring de tvenne oländiga milen emellan järnbruket och byn.
Med det tre alnar långa stångjärnet, sjunkande tungt över ena axelns järnbeslagna lapp gick han över trappbranta backar, steniga gärden.
Hela tiden med järnet över en och samma axel, så att den bärande kroppshalvan blev lätt framåtlutad, gungande sned.
Till smedjebyarna kom järnet.
Till de oupphörligt hamrande bajonettsmederna som förnämt titulerades faktorister som till gevärsfaktorierna tillverkade värjor, spjut och bajonetter.
Den mest hårdnackade i tro och vilja, säkert också den mest hungrige --- en bajonettsmed vid namn Sörman --- såg det grå guldets svindlande möjligheter.
Han fann sättet att dra järntråd.
Detta på 1600-talet och med något som kallades hästkörningstråddrag.
Tråden drogs mödosamt, med smärtsamt gnisslande missljud genom koniska hål, eller tonhål som folkmunnen kallade dem.
Detta skedde med hjälp av en upprest påle som drogs runt av en häst.
Tonhålen var gjorda i olika storlekar.
Så att man efter hand, allteftersom tråden blev finare, flyttade över dem i de mindre hålen.
Lilla Helvete!
Osämja!
Djävulshättan!
Illsumpen!
Dessa namn gav man de första vattentråddragerierna, byggda i mitten på 1700-talet, belägna vid de oräkneliga bäckar som ostyrigt porlade genom bygden.
Såväl tråddrag som valsverk byggdes efter tyskt mönster : Av rundtimmer, sex alnar i fyrkant, med fönstrena i dunkelt oljeskimrande blyinfattning, golvet av trampad jord, lika mörk, hård, som snuset i en drivpackad dosa.
Den låga dörren var av brett skråddade plankor.
Lås, nyckel och gångjärn av rent doftande trä.
Tråddragaren som bredvid trådhanteringen var bonde, torpare, backstugusittare, kunde om han inte ägde eget tråddrag, arrendera till ett pris av femton kronor per år.
Höst och vår var vägarna till tråddrageriet svårframkomliga på grund av stark tjäle eller lerlösande skyfall.
Till dessa rundtimrade hus instoppade i den småländska storskogens grangläntor begav sig tråddragaren tidigt på måndagsmorgonen.
Mellan löst gungande tuvor och hala stenar ringlade tråddragarens smalknaggligt branta gångstig.
Där gick han med ryggtavlan skumpande täckt av tråddragarsäcken, av kvinnohänder omsorgsfullt packad med veckolångt matförråd.
Också barnen --- de fem- sexåriga sönerna följde sina fäder till arbete i tråddragerierna.
Vintertid gjordes upp eld av tjärved.
Tråddragarnas rimfroststyva arbetsskjortor, svartsörjiga av trådoxid hängdes på spiselhällen i tråddrageriet.
Så att de fick tina innan arbetsdagen började och man huttrande olustigt drog dem över huvudet.
Försedd med yxa, iklädd arbetskläderna, gick tråddragarna ut i hjulhuset för att hugga loss gnistrande istappskristaller.
Sedan snurrade vattenhjulets axel i jämn, stadig gång.
Tråden pressades jämmergnisslande genom tonhålen.
Tonhålen som smordes med fett fläsk.
En smörja som utöver glideffekten också hade rostskyddande egenskaper.
Lingonsylt, eller krösamos användes till rengöring av den färdigdragna tråden.
Syran i krösamoset gjorde tråden skinande blank.
Från tidig morgon till sena kvällen blev tråddragaren vid sitt arbete.
Vid kvällsvardens gröt av mjöl och vatten, tog man en längre paus i arbetet.
Då kom skymningstimmen, av folkmunnen kallad skvallertimmen.
Då när mörkret kallt och starkt lindades runt tall och granstammar samlades man vid spiselhällen i tråddrageriet.
Samlades gammal och ung.
Och berättade.
Om helvetespredikan, om farsoters böldstinkande förintelse, om småfolkets dans vid tomtemässe --- nätterna före julafton, då samtliga tråddragare i trakten lade ned arbetet, för att inte misshaga det mäktiga småfolket.
Den kraftgivande skvallertimmen gjorde tillvaron mera uthärdlig, både för den som berättade och för den som lyssnade.
Senare på kvällen, efter arbetets slut tändes bleckplåtslampor, pustande lättsläckta, med bomullsvekar som gav ett flackande svagt sken.
I vinternatten, i köldens hårdnande skruvstädsgrepp vred sig knuttimret jämrande.
Åtskilliga gånger under natten dog elden.
Så att någon av de tungt sovande fick stiga upp, och med köldkrumma, knäppande leder göra ny eld.
På de få lediga stunder som gavs åkte man skridsko på dammens is.
Förunderliga förlustelse!
Kindhettande yrselglädje!
Till det nästan överkomliga priset av en tolvskilling.
Det pris som skridskoskenorna betingade.
Vägning av den färdigdragna tråden var ett av arbetsveckans sista moment.
Uppvägning i lispund och skålpund.
Pedantiskt noggrann uträkning av draglönen överförd per lispund.
Så att man sedan kunde få kontantbetalning av de trådpatroner som varan levererades till.
Slutligen arbetsveckans sista moment innan man tog helg och vandrade hem till väntande kvinnor i uppvärmda, renskurade ryggåsstugor.
De sju veckodagarnas trägna hantering med den svartgrå tråden, smörjig av järnoxid och fläsktalg har gjort tråddragarnas ansikten krämigt svartblanka, morianliknande.
Så att de lingonröda tuvornas morianer behövde asklut och ett helt skålpund såpa för att befria ansikte och händer från sörjan av blandad järnoxid, fläsktalg och lingonsylt.
Under de välsignade sommarmånaderna togs sista sköljningen under vattenrännans porlande friskhet.
Utom den sommaren.
1868.
Då tycktes själva livet ligga sanslöst kippande av missväxtens kvävande torka.
Kvinnorna hade syreblad och rötter som enda föda att lägga i grytorna.
Landets herrar befarade brödoroligheter.
Som året 1855.
Militären mobiliserades.
Men då hungersnöden året 1868 framkallats av missväxt, uteblev det befarade upproret.
Ty vem i dessa helvetespredikningarnas svartrockade tidevarv vågade vända sitt ansikte mot himlen, spotta ut sin hädelse mot den gode guden, förbanna hans morbida, outgrundligt djävulska vilja som nu drabbat folket i form av missväxt.
Ingen, ingen vågade vara så galet självförstörande att samtidigt visa sturskhet både mot den himmelske herren och de jordiske.
Missväxten blev en del av den deterministiskt outgrundliga gudsviljan.
Så till vida outgrundlig att det aldrig talades om någon fördelning av brödet.
Varken under magra eller goda år.
I gråstensprovinsen valde man nödhjälpskommitté.
För insamlade nödhjälpspengar inköpte dåvarande kronolänsman tjugofem tunnor havre till ett pris av fjorton riksdaler och trettiosex öre per tunna.
Havren delades på tjugofem svältande familjer.
Till varje familj gavs en summa på fem till tio riksdaler.
I övrigt fick det hungrande folket inte ett öre ur nödhjälpskassan.
Inte utan arbete.
Därför inköptes för nödhjälpspengarna diverse produktionsmedel.
Till kvinnorna, lin, ull, så att de kunde spinna garn och väva tyger.
Kvinnfolksarbetet auktionerades bort för sjuttioåtta riksdaler och trettiosex öre.
Sticklönen gav i sin tur sjutton öre för ett par vantar, trettiosju öre för ett par långstrumpor.
Också männens nödhjälpsarbete auktionerades bort.
Med slägga krossade de sten till makadam för en krosslön på tjugo öre per timma.
På auktion såldes ett parti sten bestående av åttahundra tunnor till ett pris av fyrtiotvå riksdaler och fyrtio öre.
Också kyrkan hade arbete åt det hungrande folket.
De sattes i arbete till att bygga en ny kyrkmur.
Varje staplad stenlänga blev en hotfull erinran om tacksamhetsskulden, ödmjukheten inför det heliga hantverket.
Så upphöjande heligt att det nästan var en skamlig synd att ta lön för arbetet.
För den som ägde vävstolar lindrades nöden.
I gråstensprovinsen vävdes tusentals alnar krinolin.
Krinolin var ett åtråvärt modeplagg under nödåret.
Alltmer upptäckte människorna de möjligheter som järntråden gav.
Man vävde metallduk till såll och siktar.
Väv som de så kallade " siktaknallarna " tog till Norrland och sålde.
Otaliga saker förfärdigades av de flitiga händerna : hyskor, hakar, brödnaggar.
Den första hårnålsfabriken kallad Lill-Anders slipe växte upp intill en av de oräkneliga bäckarna.
Där rundslipades hårnålsspetsarna på en slipsten.
Andra småindustrier tillverkade lerkärl, hest flöjtande lergökar, silverbyglade smålandspungar, sprött klingande får och koskällor tillverkades av traktens bjällersmeder.
Och hjulbössor och knapplivremmar.
Knapplivremmarna som utöver den byxhållande funktionen användes som marknadstillhyggen vid rallarslagsmål.
Hånade, utfrusna blev gråstensprovinsens fackliga kämpar som omkring 1920 stred för föreningsrätten.
En konflikt med varaktighet från maj till oktober månad.
Flera av de stridande orkade inte längre föra kamraternas talan.
Strykrädda, besviket bittra, slutade de sina arbeten vid den berörda metallfabriken, ägd av en man som vägrade att förhandla med arbetarna.
Kraftplundrade av den egna klassens svek och undfallenhet lämnade de fackliga ledarna sin gärning.
De bytte sida, startade egna fabriker och blev fabrikörer.
Genom denna ohanterliga besvikelse och klasskampsresignation kom det sig att det från en enda metallindustri förgrenade sig tio till femton olika småindustrier.
Åtskilliga av dem startades av fackliga avfällingar, som senare också skulle bli klassavfällingar.
Under andra världskriget kunde man i gråstensprovinsen utan större svårighet eller risk etablera sig som egen företagare.
Mycket tack vare bortfallet av den hårda tyska konkurrensen.
Då startades tillverkning i brygghus och källare.
På ytor av tjugo kvadratmeter tillverkades beredskapsväskor i plast.
Den svenske soldatens oumbärliga tvål och rakfägnad, attraktivt förpackad i färgsobra necessärer.
Under andra världskriget tillverkades också toalettpumpar till u-båtar.
En komplicerad konstruktion bestående av över hundra olika delar.
Hela tiden blev fabrikörernas antal större.
Liberalistiska lyckosmeder som en gång tillhört de många i socknen som med vältrande röd vrede anslöt sig till Kilbommarnas skara.
Tiden som de sedan förnekade.
Tiden då de själva ingenting ägde, men var lidelsefullt villiga att dela andras överflöd.
Småningom svalkade de den röda vreden under kallt brunskjortade bröstbringor.
Produktionen i övrigt var en varierande blandning bestående av bland annat trädgårdsredskap, skidstavar, backspeglar, råttfällor, gardinstänger, skeppsklockor, badmössor, m.m. Det mest unika beviset på småländsk idérikedom var tillverkningen av hönsglasögon.
Ingalunda ett skapat behov, utan konkret påkallat av massdöd i ett hönshus.
Metallfabrikören kom på besök till avlägsen hönsfarmarsläkting.
I det trånga hönshuset såg han hundratals döda hönor.
Sargade, till hälften uppätna, i blodigt cirklande drivor av tarmar, ögon, fjädrar.
Massdöden framkallades av värpningsmöda.
Då de övriga hönorna såg blodet sippra ur den värpande, anföll de kackelskriande, med näbbarna vasst pickande i den värpande hönans äggledare.
Värpningshysterin, delvis beroende på trångboddhet fick en blodig final : Under dödskacklande kaos slet hönorna snärtande elastiskt ut varandras tarmar.
Åt varandra.
Högg i varandra, trampade med sprättande klor i pölar av blod.
Fabrikören såg och begrundade.
Med sig hem till fabriken lånade han en av de överlevande hönorna.
Denna höna förärades de allra första hönsglasögonen.
De var gjorda i aluminiumplåt, i storleken som två ettöringar som med hjälp av en metallpigg fästes genom näbben.
Glasögonen visade sig vara effektiva.
De förhindrade åsynen av de blodsdroppar som tidigare framkallat hysteri och massdöd.
Dödligheten i de " skyddade " hönsgårdarna minskade betydligt.
Fabrikören blev smått berömd.
En redaktör från Berlingske Tidende i Köpenhamn erbjöd honom att medverka i ett program i Danmarks Radio.
Ett program om hönsdödlighet och broileruppfödning.
Efterfrågan på hönsglasögon blev så småningom mindre.
Dels beroende på att hönsgårdarna blev större.
Hönorna inlemmades i ett värpande folkhem där varje djur hade en egen avbalkad yta att ruva och värpa på.
De nedåtgående konjunkturerna bekymrade inte fabrikören.
Tvärtom upplevde han detta som en lättnad.
Han var trött på att resa omkring och montera glasögon på tusentals bångstyrigt kacklande hönor.
I stället startade han tillverkning av flaggstångsknoppar och dörrhandtag.
Efter detta visste man att nästan allt kunde tillverkas i denna delen av Småland.
--- Tänk vad folk är trevliga bara man kommer dom inpå livet!
Getrud springer emot pappa.
Hon känner vrede och lättnad.
--- Du är inte klok pappa!
Du bara försvinner!
Och bara pratar och pratar och skiter i mej!
Här ska jag sitta och vänta i en hel evighet.
För ett ögonblick blir pappa stående handfallen.
Så slår han ut händerna och ropar : --- Jamen nu är jag ju här Hjärteblodet!
Hoppa in i bilen så åker vi!
Getrud muttrar men makar godvilligt in sig i framsätet.
På en kulle, lysande synligt för den som åker landsvägen fram, ligger fabrikörens hus.
Det har en gulrefflad tegelfasad med vita fönsterluckor perforerade av utskurna hjärtmönster.
Trots gräsets senvintertoviga blekhet är den vidsträckta trädgården prydligt välansad.
Utspridda här och var intill marmorerade trappavsatser står trädgårdskonst, noggrant, nästan systematiskt utplacerad.
Till och med den tveksamt knoppande krokusen står uppsträckt raka och högmodiga intill husmuren.
Hela bilden inger Getrud en magmolande osäkerhetskänsla.
Pappa däremot tycks vara mera obesvärad.
Med barnslig förtjusning visslar han till inför den skinande blanka Mercedesen som står parkerad nedanför huset.
--- Det är annat det, mumlar han.
Annat än den här gamle Besen ... Trappan upp till ytterdörren är rensopad in i minsta springa.
Bredvid dörren står en stor, stadig kvast.
Står där som en omutligt sträng symbol för flit och redlighet.
Getrud kan inte förstå hur denna kvast, detta risigt blodlösa redskap kan få henne att känna det som om hon redan träffat husets människor.
Pappa guppar osäkert på axlarna, trycker försiktigt pekfingret mot ringledningsknappen.
Fabrikören är lång, knotigt mager.
Inte som Getrud trott : klädd i fin kostym och blanka skor, utan i blekstrimmig flanellskjorta, säckigt pösiga byxor stramt uppdragna till mellangärdet.
Fabrikörens klädsel får Getrud att känna sig mindre osäker.
Fabrikören står orörlig och ser på Getrud och pappa.
Pappa ler överdrivet igenkännande och tar ett vinglande osäkert steg.
Då ler fabrikören.
Leendet visar en porslinsaktigt blåskimrande tandrad.
I leendet rynkas den långa, snipigt avrundade nästippen.
Håret är rödlätt, rufsigt avdelat som om fingertoppar ständigt plöjt genom det.
--- Se Daniel!
Det var inte i går ska jag säja!
Pappa nickar och säger salivbubblande ivrigt.
--- Du Axel brukade ju säga då vi var på sanatoriet att vi alltid skulle hålla kontakten.
Och att jag skulle titta in till dej då jag hade vägarna förbi.
Och det hade jag i dag.
Fabrikören skrattar.
Skrattet låter som en kippande snyftning.
Motvilligt stiger han åt sidan och kröker sig i en lam gest mot dörröppningen.
--- Stig på för all del!
Pappa går hastigt in i den trasmattesprakande hallen.
Fabrikören ber dem sitta ned i det intilliggande rummet som är ett stort, ljust vardagsrum.
Getrud sätter sig försiktigt på kanten till en brunbetsad pinnstol.
Hon drar ett sipprande djupt andetag.
Här luktar inte som hemma, där det luktar hostkittlande cigarrök, uppvärmd besk kaffetår och matrester på botten av vidkokta kastruller.
Här doftar starkt, friskt av lagrade vinteräpplen, svalt nymanglat linne.
Här inne är tingen lika stumt uppsträckta, strängt förmanande som kvasten och krokusen där ute.
På väggarna hänger bonader som med snirklad handarbetsglädje och andlig visshet förkunnar att gud är kärleken.
Magnetiskt sugande dröjer Getruds blick vid en stor radiogrammofon med kastanjeskimrande mahognyglans.
Just en sådan som både hon och pappa så hett önskar att äga, men som mamma säger att de absolut inte har råd med.
I varje fall inte nu när pappa blivit nekad pensionspengar.
--- Ni får ursäkta, säger fabrikören och ler återigen sitt blåskimrande porslinsleende.
Så sätter han sig på huk intill en djupbottnad pappkartong.
--- Du förstår, fortsätter han med sneglande blick på pappa.
Du förstår fabriken har expanderat så väldigt så di gamla lokalerna förslår inte.
Därför får jag sitta här inne i vardagsrummet och sortera emellanåt.
Pappa nickar.
Till hälften insmickrande säger han : --- Du har det gott du ... Porslinsleendet stelnar.
Fabrikören ser kisögt avvaktande på pappa.
--- Jag klagar inte.
Men du ska inte tro att det bara är förtjänster.
Ånej!
Det är ansvar också.
Och risker.
Och en massa avgifter.
Och skatter.
Di ska vi bara inte tala om.
Så en ska inte tro att det bara är te å skära guld med täljknivar inte.
Pappa anlägger en min av förståelse.
--- Hur många anställda har du ? Fabrikören räknar på fingrarna.
--- Det är tio stycken me mej själv inräknad.
Det är lagom.
Vi är som en enda stor familj förstår du.
Det är andan som är det viktigaste.
Och de vågar jag säga att på min fabrik finns en familjeanda som en allri sett maken till.
Pappa lyssnar.
Getrud tycker att han ser fundersam ut.
Fabrikören gräver vidare i den stora kartongen.
Getrud ser hur han plockar, klämmer bland en massa olikfärgade portmonnäer av knirrande blankt läder.
--- Har du nån känning av ryggen nu för tiden ? undrar pappa.
Fabrikören skakar eftertryckligt på huvudet.
--- Inget å tala om.
Man har det inte värre än man gör det för sej.
Pappa ser frågande ut.
Den sneda, magra kroppen tycks krympa då fabrikören frågar : --- Hur har du det me di där sömntabletterna ? Pappa harklar sig.
--- Jovars, det ... --- Det är ett rackans otyg det där, avbryter fabrikören med förtret i rösten.
Vi sa ju te dej på sanatoriet att du inte skulle bry dej om di där tabletterna.
--- Det är inte så lätt, hävdar pappa.
--- Inte så lätt, upprepar fabrikören vresigt.
Det är det bara en vill.
Det beror på viljan.
Se på mej!
Jag har hållit mej unnan för sånt där skit.
Inte kan en gå och halvsova hela ettermiddagarna.
Det går inte om en har jobb å sköta.
Fast, tillfogar fabrikören släpigt, du Daniel kanske inte har nåt jobb ? Getrud tycker inte alls om att lyssna till samtalet emellan fabrikören och pappa.
Fabrikören som skall vara pappas vän men ändå sitter där och får pappa att skämmas därför att han äter sömntabletter.
Och som hela tiden talar med myndigt tillrättavisande röst.
Nästan som fröken i skolan.
--- Med den lungkapaciteten som jag har, så vet du Axel lika väl som jag att det inte stoppar för heltidsarbete.
Pappas röst har en skälvande underton.
Innan fabrikören hinner säga något tillägger han med hög röst : --- Jag har förresten lagt in om förtidspension.
Fast både regementsläkaren och statens pensionsanstalt sätter sig på tvären.
Dom säjer att jag inte är berättigad till det.
Fabrikören kliar sig på den snipformade nästippen.
--- Säjer di så, så har di nog sina skäl.
Myndigheternas omdöme får en lov te å tro på.
Pappa ser snopen och förorättad ut.
Fabrikören ler överslätande.
--- Missförstå mej inte för all del.
De ä inte lätt för myndigheterna när folk di bara klagar.
Folk di vill bara ha mer och mer hur gott di än har det.
Förr, då fanns det åtminstone en förnöjsamhet i fattigdomen.
Pappa sträcker på sig och säger med bestämdhet i rösten : --- Så värst förnöjsamma tror jag inte att dom var förr i tiden.
Då hade dom väl inte startat alla dom här småindustrierna som ligger här runt omkring.
Fabrikören funderar.
Det ser ut som om han blänger på pappa.
Pappa som just nu har en blick glimmande av triumf.
--- Jamen, ser du!
utbrister fabrikören.
Det var en annan sak då.
Folket i denna delen av Småland hade helt enkelt en initiativförmåga som var utan like.
Du förstår, di började me två tomma händer och lyckades skapa bärkraftiga industrier och ge bröföda te många.
Getrud tror att fabrikören väckt pappas oppositionslusta genom att tala om sömntabletterna.
Nu är pappa nämligen påstridigt bestämd.
--- Jamen Axel, tror du verkligen att man kan skapa nånting med två tomma händer ? --- Ja!
svarar fabrikören, obetingat.
Jag har ju själv gjort det.
Du kan också göra det.
Alla har samma möjligheter till att göra det.
Bara den goda viljan finns.
Pappa svarar inte.
Fabrikören vänder sig leende mot Getrud.
--- Hur kan en sån här liten dam må då ? Getrud ler osäkert skevt.
Med en röst lika osäkert skev svarar hon : --- Jag mår bra.
Hon vet att det är lögn.
Hon mår inte alls bra.
Tvärtom.
Hon sitter illa på den hårda perforerade träsitsen.
Magen jämrar sig utdraget hungerknorrande.
Dessutom vill hon gärna spela grammofon, men vågar inte fråga om hon får.
--- Går du inte i skolan i dag flicka ? Fabrikörens fråga är likgiltig.
Både för honom själv.
Och för Getrud.
--- Nej, vi har skurlov i dag, svarar Getrud.
--- Jaså, minsann, säger fabrikören och ler återigen det blåskimrande porslinsleendet.
Pappa rätar upp sig i fåtöljen.
Stolt ser han på Getrud.
--- Hon är en särbegåvning den flickan.
Varför kan pappa aldrig tiga, tänker Getrud och känner sig ilsket generad.
--- Jaså minsann, säger fabrikören.
Är hon så duktig i skolan.
--- Nej, nej, inte i skolan, svarar pappa.
Det är det att hon kan skriva dikter förstår du.
Fabrikören nickar och låtsas förstå, fastän hans ansikte ser stumt och frågande ut.
Pappa fortsätter.
Att Getrud i protest sparkar fötterna över den bubbliga korkmattan bryr han sig inte om.
--- Dikterna som hon har skrivit, har jag skickat till ett bokförlag ... Och dom kommer säkert att trycka dom och sälja dom i en stor upplaga.
Fabrikören ser konfunderad ut.
--- Jaså, på det viset ... Så rycker han likgiltigt på axlarna.
Dikter å sånt begriper jag mej inte på.
Kan de bära sej ? Pappa rycker till.
Hans blåslingrande pannådror sväller.
--- Bära sej ? upprepar han förvånad.
Fabrikören förtydligar sig : --- Jag menar så lite som folk läser.
Jag läser nästan aldrig.
Mer än Värnamo Nyheter förstås ... Pappa sneglar med spelande blick på fabrikören.
Så säger han skämtsamt : --- Jamen, du Axel ... om du fick betalt för att du läste böcker då ? Fabrikören gör ett uppehåll i sorterandet.
Han ser länge på pappa.
Ansiktet är allvarligt, rösten ärlig när han svarar : --- Tror jag det, att jag skulle läsa böcker om jag fick betalt för det.
Pappa gapar häpet.
I ett försök att slippa svara på flera frågor gömmer Getrud blicken i den stora pappkartongen.
Fabrikören ser blicken.
Målmedvetet söker hans händer bland lädervarorna.
De söker länge.
--- Här får du flicka, säger han och räcker Getrud en stor läderblank, guldbyglad smålandsbörs.
--- En äkta smålandspung, poängterar fabrikören och skrattar.
Getrud blir glad.
Leende tar hon emot portmonnän.
--- Det är snällt av dej Axel, säger pappa med försonande värme i rösten.
Fabrikören låtsas inte om tacksamheten utan fortsätter att sortera i kartongen.
Getrud sluter ögonlocken och trycker portmonnän mot näsan.
Det nya, strävt glatta lädret luktar tungt och gott.
En sådan fin börs.
I den ska hon ha småpengar och andra saker som hon är så rädd om att hon inte vågar bära dem i fickorna.
Hon måste undersöka hur mycket den rymmer.
Fingrarna kröker om de hårt slutna byglarna.
Måste det vara så trögt därför att börsen är ny, tänker hon förargad och skall just till att be pappa om hjälp då hon förstummande plötsligt upptäcker att portmonnän helt enkelt inte går att öppna.
Förödmjukad, med stumt ursinne som lågande äter henne inifrån, ser hon på fabrikören.
Men hon tiger.
Tiger och stoppar portmonnän djupt ned i byxfickan.
Fabrikören dukar till kaffe.
Äntligen, tänker Getrud.
Äntligen kanske hon kan få någonting som kan dämpa magens ilande hungersug.
Även om brödet till kaffet är färskt och välsmakande är det ändå alldeles för knappt tilltaget för att det skall kunna stilla Getruds gråtande mage.
Hon är rädd för att fabrikören skall höra det dalbanehisnande magkurret.
Pappa ser inte Getruds ängslan och spänning.
Han talar oavbrutet om sanatorietiden.
Skämtande erinrar han sig de ljusa, glada dagarna.
Fabrikören tycks inte riktigt lyssna.
Emellanåt nickar han och kommenterar torrt : --- Det var då det.
Getrud känner svindlande lättnad då de lämnar fabrikörens hus.
--- Va, utbrister mamma och ser undrande på Getrud och den stora påläggsdignande smörgås hon försett sig med.
Du verkar ju alldeles utsvulten!
Har ni inte fått nåt i er på hela dan ? Getrud tuggar och stirrar surmulet.
--- Den där fabrikören bjöd bara på kringla och bulle.
--- Det var en snål jäkel, ropar mamma.
Pappa guppar urskuldande på axlarna.
--- Åja, åja, säger han.
Visa nu vad du fick Getrud lilla.
Då vill Getrud helst av allt försvinna ut från salen.
Alla stirrar på henne.
Hon tycker att salsgolvet gungar under hennes fötter.
--- Seså, Hjärteblodet, visa nu den fina portmonnän du fick, uppmanar pappa enträget.
Skönhetslysten och nyfiken ställer sig farmor bredvid Getrud.
--- Låt mej få se tösabit!
Motvilligt drar Getrud upp portmonnän ur byxfickan.
--- Är den inte fin va ? säger pappa malligt.
Farmor hugger portmonnän.
--- Äkta läder.
Rejäla saker.
Kan undra om den är sidenfodrad inuti ? Farmor sliter med låset.
Getrud vänder bort ansiktet.
Varför i hela världen är det hon som skäms, när det är fabrikören som har burit sig illa åt ? --- Äsch, ropar farmor.
Den går ju inte att öppna.
Misstroget ser hon på Getrud.
Har du redan haft sönder den här fina portmonnän ? Getrud snurrar runt.
Hon ser stingande hårt på farmor.
--- Nej, skriker hon och stampar i golvet så att tårna smärtar.
Den var sån när jag fick den.
Och det visste han!
Mamma tittar på pappa.
Pappa slår skamset ned blicken och tuggar på sin flagnande underläpp.
--- Fina vänner du har, säger mamma.
Det kunde man väl ge sej fanken på att han gav bort sekundaskiten.
Pappa gömmer ansiktet i en hastigt uppslagen kvällstidning.
Och muttrar grumligt något om att fabrikören förändrat sig sedan sanatorietiden.
Morfar reser sig häftigt.
Utan ett ord tar han börsen ur händerna på farmor.
Och försvinner ut.
Då han kommer tillbaka, efter några minuter, klappar han Getrud på kinden och återlämnar portmonnän.
--- Si så ja, Sparvöga lella, nu har jag nöpet te låset me en hovtång.
Så nu kan du använda pungen.
Men låset ä inte redit bra, så rackla inte me et.
Getrud ler och snörvlar.
--- Många av di där fabrikörerna ä rent vådliga, säger morfar med en sidoblick på pappa.
Di tror att en kan ge folk presenter istället för avtalsenliga löner.
Jag hörde att de var nåra å arbetarna som fått biljett te Värnamo Nyheters Mystiska resa och en penninglott i stället för rejält betalt.
Varken faen eller fackföreningen rår på den där jävra familjeandan.
Gelsomina Farfar är den ende som är hemma.
Getrud känner sig ensam.
Hon tar cykeln och trampar iväg mot samhället.
Hon trampar sakta, dröjande och står tungt på tramporna.
Som om hon väntar på att något skall hända.
Något som plötsligt gör det trista glatt och spännande.
Samhället är eftermiddagstomt.
Affärerna har middagsstängt, tåget har kommit och gått igen.
Inte en enda människa att titta på eller prata med.
Vid biografens anslagstavla bromsar hon in cykeln.
Hon stakar sig igenom affischens bokstäver : Federico Fellini, La Strada, Anthony Quinn, Giulietta Masina.
Bilderna är dunkelt svartvita.
Getruds ögon försvinner djupt i dem.
Hon tror att det är en bra film.
Men den är barnförbjuden.
Getrud tror att alla filmer är bra.
Bio är det enda nöje samhället har att bjuda.
I övrigt finns kyrkliga syföreningen, idrottsföreningen, korvkiosk och två bönehus av olika samfund.
Getrud går på bio så ofta hon får.
Hon gråter och skrattar sig igenom filmerna.
Ibland får hon biljett av morfar som flera gånger i månaden kör filmen i föreningsgården.
Liksom dikterna hon läser, får filmen hennes värld att växa, att visa nya oanade sidor, möjligheter.
Då hon trampar förbi kiosken för andra gången, får hon ingivelsen att hälsa på mamma på kontoret.
Kanske kan hon sitta där en stund och prata bort lite av tiden, så att det går fortare till kvällen, då alla kommer hem och huset fylls av röster och liv.
--- Men, kära lilla barn, vad gör du här ? Är det nåt som har hänt ? Mammas röst är ängslig- på samma gång irriterad.
--- Nej, svarar Getrud.
Det är inget som har hänt.
Allt är bara så tråkigt.
Jag har inget att göra.
Alla är borta.
Det finns ingen att prata med.
Mamma suckar ljudligt.
--- Jamen, kära barn, här kan du inte stanna.
Det här är ju min arbetsplats.
Getrud känner hur ilska och besvikelse sjuder i henne.
Ingen har tid.
Ingen i hela världen.
Mamma är så annorlunda, så svåråtkomlig, nästan stram då hon är på kontoret.
Som om både ansiktet och rösten förändrats.
Som nu, när hon svarar i telefon, är rösten nästan tillgjord, och saknar de skorrande r som hennes språk annars har.
Getrud smyger in i rummet.
Räknemaskinen ser intressant ut.
Getrud drar i den blanka veven vid maskinens ena sida.
Det rasslar till och maskinens röda siffror blir vita nollor.
Mamma som fortfarande talar i telefon, följer Getrud med blicken.
Ansiktet uttrycker irritation, ilska.
Otåligt trampar hon mot golvet, som om hon tror att hon med rörelsens hjälp kan förkorta telefonsamtalet.
Hon lägger på luren och vänder sig mot Getrud.
--- Låt bli räknemaskinen.
Och gå hem, kära barn.
Jag kan inte ha dej här.
--- Varför inte det då, undrar Getrud, fortfarande med handen på räknemaskinen.
Mammas irritation växer.
--- Jamen, det förstår du väl.
Det här är ingen plats för barn.
Det här är en arbetsplats.
--- Jag lovar att sitta tyst och snäll.
Om du ger mej papper och penna kan jag rita en stund.
--- Nej, säger mamma skarpt.
--- Säj varför, envisas Getrud.
Mamma ser stumt på henne.
Så säger hon sakta, eftertänksamt : --- Jag tror inte att ingenjör Ek tycker om att dom anställda har barnen med sig på kontoret.
--- På vicket sätt har han ont av det ? Mammas tålamod tryter.
Hon kommer emot Getrud med hårda, hastiga steg.
--- Nu går du hem ögonblickligen!
Förstår du inte att du hindrar mej i mitt arbete.
Då mamma ser Getruds tårar ångrar hon sig.
Och med en röst som är mild och ångerköpt säger hon : --- Gå hem nu.
Så lovar jag att jag ska koka grönsakssoppa när jag kommer hem i kväll.
Getrud skiner upp.
Grönsakssoppa är hennes älsklingsrätt.
Av den kan hon äta nästan hur mycket som helst.
Riktigt glad är hon ändå inte över löftet.
Hon vet att detta är ett sätt att bli av med henne.
Då känner hon att hon inte vill stanna längre hos mamma.
Getrud sitter vid köksbordet.
Framför sig har hon en tom sopptallrik.
Med skeden som hon håller i handen slår hon klingande mot tallrikens djup.
Mamma som står vid spisen och lägger sista handen vid grönsakssoppan, skrattar och ser på Getrud.
--- Tänk att du inte har blivit för stor för att sitta så där och slå i tallriken.
Det har du gjort ända sedan du var riktigt liten.
Grönsakssoppa har alltid varit Getruds stora passion.
Av soppan brukar hon äta så mycket att magen blir stor och hård och spänd som en trumduk.
Mamma blandar morötter, potatis, purjolök, persilja i en gryta.
Får detta koka tillräckligt länge blir spadet alldeles saffransgult och pärlblankt.
Då är soppan som godast.
Det är ljummet och tjocksimmigt av potatissmulor.
Mamma förmanar : --- Getrud lilla, luta tallriken på rätt håll.
Från dej, inte till dej.
Och ät med bredsidan av skeden.
Morfar ser på mamma.
Men han säger ingenting.
Getrud fnissar.
Hon byter en blick med pappa.
De ler båda och tänker nog samma tanke som handlar om mammas mödosamma ambition att uppfostra dem båda.
Speciellt har hon inriktat sig på bordsskicket.
Pappa brukar reta mamma, genom att avsiktligt sticka kniven i munnen när han äter.
Detta är något av det värsta mamma vet.
--- Snälla Getrud, du ska inte svälja ner maten med mjölk.
Svälj först, och drick sen.
Och sitt inte och smacka som en liten ekorre.
Morfar gör ett uppehåll i ätandet.
Han stirrar på mamma.
--- De va rackan va du ä omständi Järnnäve.
Låt tösen va mens hon äter.
--- Åja, det skadar inte om hon får lära sig lite hur det ska vara, säger mamma i förnärmad ton.
Pappa skrattar.
--- Magda lilla, du vet lika väl som jag att det har motsatt effekt.
Mamma tiger.
Och när hon äter de sista dropparna soppspad lutar hon tallriken ifrån sig och äter ljudlöst med bredsidan av skeden.
Getrud sörplar demonstrativt och stoppar glupande in hela skeden i munnen.
Morfar skrattar.
--- Hon får själv ont av det när hon kommer ut, säger mamma tjurigt.
Getrud känner oemotståndlig lust att retas med mamma.
Hon fångar morfars blick och säger : --- Mamma har läst i en bok hur man ska uppföra sig.
--- Månde, svarar morfar förstrött.
Va ä de för bok då ? Mamma skruvar sig besvärat.
Pappa fnittrar.
Getrud glider ned från stolen och springer in mot bokhyllan i rummet.
--- Den här är det, säger Getrud och ger boken till morfar.
Han tar den och läser förstrött titeln : " Hur man uppträder korrekt ".
En bok om moderna sällskapsformer.
Mamma försöker dölja sin ilska, men lyckas inte särskilt bra.
--- Jag förstår inte vad du ska med boken att göra vid matbordet.
Morfar bläddrar fortfarande förstrött och skall just till att lägga ihop boken, då hans öga fångas av något.
--- Va i alla mina tier ä de här ? Mamma reser sig hastigt och börjar att duka av.
Hon bryr sig inte om att varken pappa eller Getrud inte ätit färdigt.
--- Va är det morfar, undrar Getrud, som ser att morfar är förvånad, arg.
Morfar svarar inte.
Med buttra munvinklar läser han halvhögt.
--- Hör du, Magda Järnnäve, var har du fått tag på den häringa boken ? Mamma svarar inte genast utan låter vattnet piska upp diskmedlet till stora bubblor.
--- Jag har köpt den, svarar hon lamt.
--- Att du köper sånt skit, dundrar morfar.
Kan unnra, hur gammal den ä, tillägger han.
--- Tryckåret brukar stå i början på boken, säger pappa.
Morfar bläddrar.
Han rycker till och utbrister : --- Den har ju bara ett par år på nacken.
Jag trodde te minstingen den va tryckt på trettiotalet.
--- Hur så ? undrar mamma avmätt.
--- Hurså!
härmar morfar och ser ilsket på mamma.
Han bläddrar i boken och säger : Vänta ska du få höra, så ska jag nock hålla högläsning en stunn.
Getrud fnissar.
Hon är osäker om vad som egentligen kommer att hända, som följd av att hon gav morfar boken.
Morfar harklar sig och skall börja att läsa då mamma högljutt slamrar med disken.
--- Sluta öjonakrök me de där slabbanet i diskhon och kom hit Järnnäve och sätt dej och lyss ... Mamma torkar av händerna och sjunker ned på en stol ett stycke från matbordet.
Morfar harklar.
Med hög, klar röst läser han : " Arbetslivets och förvärvslivets etikett : Chefen är enväldig.
Man opponerar sig aldrig.
Precis som i militärlivet är första budet att ovillkorligen utföra en given order och aldrig göra invändningar eller opponera sig mot överordnade.
Dennes makt och bestämmanderätt är oinskränkt.
Naturligtvis hindrar denna ställning inte den överordnade att ge sina order en hövlig form --- är han väluppfostrad har han etiketten från privatlivet i blodet, men även om han skulle bli brysk eller förgå sig, bör den underordnade låtsas som om det regnar.
Man får inte ta illa upp om någon överordnad skulle bli obehärskad.
Är den en för övrigt hänsynsfull person så kanske han senare ber om ursäkt och därmed förnedrar han sig inte alls --- tvärtom.
Men skulle han --- vilket oftast förekommer --- efteråt låtsas som om ingenting hänt så bör den underordnade också glömma saken.
Han får vara glad att den överordnade inte ständigt är en tyrann, ty sådana finns också.
Skall en ung flicka niga för chefen ? Ja, om hon är i den åldern att hon niger för andra.
Eljest bugar hon och då gärna djupare än vanligt.
Ty som vi redan sagt --- chefen är inte vem som helst.
" Morfar slår igen boken med en smäll.
Han ser på mamma.
--- Å detta läser du!
--- Man behöver väl inte ta det så bokstavligt, säger mamma.
--- Behöver inte, ryter morfar.
De står ju tryckt.
Det finns där för alla som kan se å läsa.
De trodde jag inte om dej Järnnäve.
--- Jamen, invänder mamma.
Det är ju inte bara det som står i boken.
Där finns ju mycket annat också.
Morfar bläddrar i boken.
--- En massa regler å etiketter ja ... --- En del av dom är bra att känna till.
Det skadar inte att veta hur det ska vara, hävdar mamma.
--- Jo, ryter morfar.
De skadar.
De där ä bara te för å få di fattia å skämmas.
Te å förödmjuka å sätta dom på plats.
Morfar tar boken under armen och reser sig.
--- Tack för maten.
Mamma är en smula generad, skamsen.
--- Men far lille stanne ett tag till.
Mamma är ju inte hemma.
--- Hinner inte, biter morfar av.
Jag kör filmen i kväll.
Boken lånar jag en stunn.
Jag vill veta va de ä för nåt.
Rösterna är avlägsna, avskärmade.
Dörren står på glänt.
Getrud kikar genom springan.
Där inne i mörkret glimmar ett strutformat ljusflöde.
Hon tvekar ett ögonblick.
Sedan knackar hon försiktigt på dörren.
--- Ä de du Sparvöga, säger morfar.
Va vill du ? tillägger han skälmaktigt retfullt.
Morfar vet så väl att Getrud vill komma in och se filmen.
Han vill höra henne säga det.
--- Jag vill se filmen, säger Getrud.
--- Jamen, den ä ju barnförbjuden, svarar morfar.
--- Jag vill så gärna morfar, tigger Getrud och huttrar till liksom för att visa att hon inte kan stå ute längre.
Morfar ler och skakar på huvudet.
--- Kom in en stunn då.
Du ä ju rent galen i film.
I biografens maskinrum luktar det tungt av damm och läder.
Filmapparaten är stor och svart.
Den surrar, ger ifrån sig ljud som är avlägset lådliknande.
Genom två gluggar ser Getrud biopubliken, ovanför den filmduken.
På vita duken en reklamfilm i vilken Yvonne Lombard med ett bländvitt leende talar om att nio filmstjärnor av tio använder Lux Toalettvål.
Strax därefter den utdraget njutbara repliken : Mmmmmmarabou Mmmmmjölkchoklad!
Som alltid då Getrud ser på film är hon upphetsad av förväntan.
Morfar däremot tycks inte vara intresserad av filmen.
Han är mera intresserad av boken.
Mammas bok om hur man uppträder korrekt.
I ljuset som filmapparaten ger läser han i den.
Följer varje rad med pekfingret.
Och ger innehållet muttrande kommentarer.
Äntligen börjar filmen.
Den riktiga filmen.
Getrud rätar upp sig på pallen.
För ett ögonblick är hon mycket rädd för att morfar skall be henne gå.
Men morfar tycks fortfarande vara upptagen av boken.
Gelsomina, en ung kvinna, mager, blek och blond, är filmens huvudperson.
Hon ser rädd och liten ut.
Getrud tycker att det är hemskt att Gelsominas mamma överlämnar dottern mot en summa pengar till den kringresande marknadsgycklaren Zampano.
Hon gör det med den trötta ursäkten : " Hon är lite konstig, men får hon mat varje dag blir hon bättre.
" Och det enda den grymme, kalle Zampano kan ge Gelsomina är just mat.
Han slänger maten till henne som till ett djur.
Och hon blir mätt.
Men hungrar fortfarande efter kärlek, ömhet.
Getrud suger i sig varje ord, varje gest.
Och plötsligt tycker hon att hon är Gelsomina.
Ensam, rädd, med längtan efter kärlek, tröst, gemenskap.
Våndan över att älska och bli älskad, sprider sig som törnen i Getruds medvetande.
Morfar har hunnit att avverka ett stycke i boken.
Han är framme vid kapitlet som har rubriken : " Grunden till all hyfs.
" Kapitlet tar bland annat upp hur man hälsar på gatan.
Morfar läser : " Herre hälsar alltid först på dam och överordnad.
Alltsammans är lätt att komma ihåg bara man tänker på att herre ej får vidröra dams obehandskade hand med handske.
Att säga hej morsan låter verkligen inget vidare vackert och att säga tjänare till sin fru vore nästan att behandla henne som slinka.
Även på sitt hembiträde och bekantas hembiträde hälsar man genom att lyfta på hatten.
" Morfar bläddrar några sidor och kommer till ett stycke som har rubriken Klädsel : " En ren och proper vardagsklänning är även om den inte kostar mycket vackrare att bära i arbetet än en dyrbar och förnäm.
En fin dam har till vardags en enkel blus, kjol eller liknande.
Även en arbetarhustru har råd att gå klädd på det sättet.
Att vara enkelt men vårdat klädd inger respekt och sympati.
" Morfar ser upp från boken.
Han ser på Getrud och undrar vad som fängslar henne så att hon för ögonblicket är omedveten om hans närvaro.
På bioduken : Gelsomina i en italiensk stad.
Hon står hungrig på trottoaren och ser en procession dra förbi.
Rökelse ... Färgprakt ... Den lidande Kristus hängande på korset.
Men kyrkans skådespel förmår inte tävla med åsynen av skyltfönstret till en slaktarbutik i vilket en hel gris hänger vithullig och rosaköttig.
Getrud ryser.
Morfar fortsätter att läsa.
Han läser om konsten att äta vackert : " Det berättas såsom ett exempel på salomonisk psykologi om föräldrarna till den unga flickan som fått en god uppfostran men till sina föräldrars fasa förälskat sig i en ung man av låg bildning, att man lät den unga flickan presentera sitt hjärtas kavaljer och bjöd honom till bords.
Det räckte.
Inte ens kärleken förmådde övervinna avsmaken för ett snuskigt bordsskick.
" Morfar frustar till och läser vidare : " Man skall hålla munnen sluten när man äter och inte sitta och smacka som en ekorre.
Man skall äta sakta och ge sig tid till att tugga maten och inte sluka den som en hund.
Man skall inte sörpla i sig flytande föda som en gris.
Man skall hellre ta två gånger på tallriken än att lämna kvar en rest som en sjuk katt.
Soppskeden föres med bredsidan mot munnen.
Man blåser inte på den utan låter den kallna tills den blivit lagom.
" Morfar kliar sig i nacken och undrar vad konversationens kärna är för någonting.
" Konversationens kärna " som enligt boken innebär att man ska undvika starka ord såsom bedårande, förtjusande, gräsligt.
Att man inte ska säga järnvägar.
Att hälsingland, fagulen, jesses i en kvinnas mun är otäckt, i en mans vanhedrande.
Man får inte fnissa och inte heller storflabba.
Ty ett skratt skall vara vackert och dämpat.
Man ska inte smickra.
Åtminstone inte så det märks.
Morfar slår igen boken.
Han är full i skratt, fastän samtidigt besviken på mamma som köpt boken.
Filmen La Strada är inne i en av slutscenerna.
Gelsomina och Zampano har gjort upp lägereld vid en ruinväg nära landsvägen.
Zampano oförmögen att ge ömhet, eller som cirkussällskapets akrobat säger : han älskar som hundarna, --- han skäller, frågar Gelsomina varför hon inte lämnar honom.
Gelsomina svarar, med de stora vidöppet stirrande ögonen riktade mot Zampanos ansikte : Om jag inte stannar kvar hos dej, vem stannar hos dej då ? Då brister Getrud i gråt.
Hennes kropp i gränslandet emellan barn och kvinna skakar häftigt.
Tårarna är ett sätt att svara på det smärtsamt ogripbara.
--- Lilla Sparvöga, säger morfar och tar henne till sig.
Varmt och tyst.
Just den värme och tystnad som hon behöver.
Nu.
Kuskpojken Hög är stenen.
Skimrande gråfrostig i inhägnad av skyldrande järnspjut.
Det är inte första gången morfar ser den.
För varje gång, en ursinnig förundran över lögnen som står inristad på stenen : " Han var en odlare som få, af svensk jord.
" Denne " grefe Odalman " hädangången 1902 vidrörde varken spade, hacka eller spett.
Inte med de händerna --- isande blåådriga skrivbordshänder.
Händer som obevekligt stadigt förde kryckan och slog de torpare som vägrade skriva under gårdens upptecknade slavkontrakt.
Så skedde bakom gårdskontorets bastanta dörrar.
Pågick, tills med smärtdomnande leder, den skamlöst hårdnackade godtog kontraktet.
Om " grefe Odalman " har morfar läst.
Läst historieskrivningar som med suverän sakkunnighet berättar herrarnas historia.
Berättar om " grefe Odalman " som ett driftigt snille.
På samma gång jordbrukare och företagare.
En arealernas trollkonstnär som med ny teknik och kunskap lät uppodla tvåtusen hektar.
Därtill lät han torrlägga flera av traktens sjöar.
Inte ett ord om händerna som utförde arbetet.
Bara den stumma, kalla jorden.
De flisigt rangliga träkorsen.
Vilande i glömska och lögn.
Alla dessa liv som historien respektlöst låtit summera genom att resa en sten över en bedräglig odalman.
Morfar vänder sig om.
Blicken klättrar över den skovligt vitkalkade kyrkfasaden.
För ett ögonblick lockas han av tystnaden och svalkan som han vet finns där inne.
Men han tvekar inte länge.
Utan går nästan genast mot kyrkgrindarna och landsvägen.
Tiden är knapp.
Den skall räcka till många återseenden.
Han går försiktigt genom poppelallén som leder upp till herrgården.
Han går inte ända fram till den stora gulvita byggnaden med sina brunmålade fönsterlister, utan viker av in på stigen.
Stigen som leder till den höga, medeltida borgruinen, belägen intill sjökanten.
" Uppförd " omkring 1470 av en välboren herre --- byggd sten för sten av folket.
Han följer den mossigt sanka stigen av folkmunnen kallad " Suckarnas allé ".
Borgruinens vattenskugga är suddigt grå, med vita fläckar runt de gapande svarta fönstergluggarna.
Borgen som användes både som bostad och befästning var sex våningar hög, krönt av fyra hängtorn som liknade en jättes hornprydda vikingahjälm.
Hit, till borgen kom rebellen, folkledaren Nils Dacke.
Året 1542.
Den självlärde krigaren Dacke som enligt Riksbyggaren Vasa var " en tjyv, förrädare, kättare, icke en kristen man, utan värre än en hedning, en jude ".
" En hop skogstjuvar " var Vasas omdöme om de tusentals bönder som deltog i det stora bondeupproret.
Ett uppror som föregicks av ett fogdedråp : Nils Dacke och odalbonden Jon Andersson sköt ihjäl en av kungens fogdar --- Inge Arvidsson --- fruktad, hatad för sina illgärningar mot folket i bygden.
Fogdeförtryck och importförbud bidrog till upproret.
Importförbudet som med följande ord kungjordes i ett mandat från 1532 : " Ingen härefter skall driva oxar eller hästar ur landet, små eller stora vid sin hals äventyrande.
" Därmed miste de svenska bönderna möjligheten att bedriva boskapshandel med Danmark.
Kyrkoplundringen omkring 1541 då de småländska templen hemsöktes av Vasas män som tog tusentals kilogram silver, torde också ha bidragit till den enigt starka revolten.
Dacke värnade om det som var gammalt och fornt --- om den katolska kyrkan.
Han fick många präster med sig i kampen.
Präster som gömde honom, gav honom mat och husrum då han var på flykt undan kungens fogdar.
Gustav Vasa lyckades slutligen med hjälp av tyska legoknektar krossa Dackeupproret.
Djävulskt blev folkupprorets efterspel.
De tyska legoknektarna var tortyrmästare med blodiga meriter från hemlandets bondeuppror.
De brände, rövade, pinade, våldtog den småländska bondebefolkningen.
Tills den på hämnd mättade Vasa gav order om att de tyska knektarna skulle lämna revoltlandskapet : " på det att ej Småland skulle blifva platt förderfvadt.
" I kungens ögon var förödelsens lidande ändå inte tillräcklig.
Underkastelsen betraktades inte som definitiv.
Därför utfärdades en hungerblockad mot Småland.
Morfar vänder blicken mot herrgården.
Han vet att man där inne har ett porträtt hängande.
En oljemålning föreställande Nils Dacke.
Ett nidporträtt som nära nog visar drag som överensstämmer med signalementet Vasa gav : " En grov best och skogssälle som är föga bättre än ett skändligt djur.
" --- Kuskens pojke skall gå rak i ryggen!
Inför minnesbilden rätar morfar upp sig.
Med ett barns ögon, fyllda av förfäran, beundran, ser han ännu en gång bilden, hör ännu en gång repliken : --- Kuskens pojke skall gå rak i ryggen!
Tiden --- någon gång i början av seklet.
Morfar stod snorigt polyprosslande, huttrande i den vitgnistrande kölden.
Han såg fadern sitta på kuskpallen till den sufflett- och fönsterförsedda drosksläden.
Fadern var den skickligaste kusken gården någonsin haft i tjänst.
En kort man med en nomads högknotiga kindteckning, ögonen djupt svartlågande, rösten lika hetsigt het och pockande i sin fordran såväl på kvinnfolk som på hästar.
De blankryktade, graciösa djuren i svarta seldon med gnistrande nysilverbeslag, lydde kuskens minsta lillfingergest.
Kusken --- okuvligt stolt, medveten om sin upphöjda ställning, sin självskrivna plats överst på tjänstehierarkin.
Den plats som han i all nåd delade med gårdens trädgårdsmästare och rättare.
Morfar var rädd.
Därför löd han genast faderns uppmaning.
Rätade stramt upp sig i hela sin knotigt förvuxna pojkgestalt.
Samtidigt följde han med blicken slädens färd mot gården.
Försiktigt, ömt höll fadern in hästarna, gjorde en svepande elegant honnör med piskan.
Gesten --- menad som en hälsning mot unge greven som bullrande plötsligt slog upp porten, gick ut på trappan för att ta emot de prominenta gästerna.
Kusken reste sig, stod raklång i knähöga, spegelblankt putsade stövlar, styvt utstående spetsbyxor och uniformsmössa med bred, ebenholtslysande skärm.
Kusken hoppade ned från släden.
I nedslaget vinglade han till, var nära att falla.
Då knöt morfar sina lortspräckliga händer.
Slöt ögonen och skämdes.
Ty han visste vad det vingliga nedslaget betydde : Fadern hade druckit en sup för mycket.
Också unge greven förstod.
Förstod detsamma som morfar.
Högröd av ursinne, generad inför de undrande gästerna, tog han ett språng mot kusken, försökte slita piskan ur hans hand.
Kusken vinglade inte längre.
Stolt svepte han piskan intill sig, höjde den cirklande mot den förfärade unggreven och ropade : --- Undan för djävulen!
Jag krusar inga principaler!
Dessa vederstyggligt övermodiga ord!
Följda av en tystnad i vilken hästarnas frustande blev ett dånande eko, inramat av köldrökens sipprande, grå knippen.
Morfar sprang.
Fort, blodstockande blint.
--- Se dej före pajkavåse!
Sir du inte att jag har oket ? Vell du att jag ska skålla mej fördärvad ? Morfar såg skamset flackande på den tungt bärande torparhustrun.
Mjölkerskan som i kölden, på den långsmala, glattfrusna stigen emellan brygghuset och mejeriet, bar bräddfyllda krukor med kokhett vatten.
Så sprang han vidare.
Ut mot den frusna sjön.
Han stannade framför isdagsverkarnas uppsågade kvadrat höljd av en dygnsfruset bräcklig hinna.
Iskarlarna såg undrande på hans blossande röda kinder.
Ut över sjön blixtrade det melodiskt gnisslande ljudet från den böjliga långa issågen.
Som sågade ut blåvita block som sedan de köldkrumma händerna lastade på vagn och körde till isstacken där de isolerades med hjälp av en sågspånsbädd.
Så att varken het sommarsol eller piskande slagregn förmådde tina isblocken.
Isdagsverken pågick oavbrutet under en hel vecka.
En dags arbete vid isen värderades till 1.75.
Årets samtliga 104 isdagsverken gav 182 kronor.
--- Gack unnan pajk!
Den Svarte kommer!
Den Svarte --- grevens väldiga hund.
Hög som en kalv, gnistrande svartkrullig och med gulröda ögon rullande under den täta luggen.
Den Svarte sprang mot isens uppsågade kvadrat.
Gnydde förvånat då han plumsande gled igenom den dygnsfrusna ishinnan.
Iskarlarna bytte blickar.
Den ene viskade hastigt dovt : --- Låt den jäveln bli där!
Över isen kom Den Svartes husbonde springande.
Andnupet svärande över det simpelt trolösa tjänstefolket.
Moderligt ängslig för den svartkrullige Santos.
Den struphuggande Santos av sin husbonde högre värderad än samtliga gårdens torpare tillsammans.
--- Kuskpojke!
Kuskpojke!
Höj på hasorna!
Sirligt!
Elegant!
Nej!
Nej!
Nej!
Har man någonsin sett en hösäck på skridskor ? Morfars kinder var lika blankt röda som sidenscarfen runt skridskolärarens hals.
Morfar skämdes över sin löjeväckande klumpighet.
Sina ledlöst okontrollerade rörelser där benen slängde och skalv tills de slutligen inte bar honom längre.
Då föll han studsande mot isen så att svanskotan värkte tungt hamrande.
I smärtans blixtrande töcken såg han hur den bleke, kantigt magre gossegreven förenade sig med skridskoläraren i dennes vildsinta gapskratt.
Skridskoläraren var rundmagad, koleriskt otålig.
Hans långa, vaxade knävelborrar var strävt utstående som morrhår.
På isen gjorde han mästerliga piruetter.
Med fräsande vassa skridskoskenor skar han isen så att hårda isflisor snärtade morfars kinder.
Detta att han på nåder blivit utsedd till skridskokamrat åt gossegreven, gjorde honom klumpigt ofärdig, nästan oförmögen till att kontrollera sina rörelser.
Att bli undervisad i skridskoskola, att lära sig göra isfigurer medan de andra arbetade, var nästan ett spektakel, ett taskspeleri.
Kuskens stolthet var barnsligt rörande.
Inte fick torparungarna gå i skridskoskola tillsammans med gossegreven.
De där snorbyltena som inte ens kunde lära fötterna att bli kvar i trätofflorna!
Kuskbostället tycks vara obebott.
De två rummen och köket är inrymda i den röda trälängan, belägen bakom herrgården.
Där växer gräset friskt grönt, vilt och högt.
I det sköra fönsterglasets nedre hörn, tror han sig se ett ansikte.
Moderns.
Den rödlätta, fräknesålligt bleka Hanna.
Med knogsidan av handen värnade hon sin truligt hängande underläpp.
Gesten föreföll flickaktigt kokett, blygsam.
Men var egentligen bara en skendöd fåfängas sista livsgrodd : Kuskhustrun blev tidigt tandlös.
Det i övrigt så truligt rundade, vackra ansiktet förändrades helt av ett leende.
Så att kuskhustrun Hanna, småningom nästan helt slutade att le.
Uppblåst, svällande gömde hon skrattet bakom gumknipande läppar.
Ett förkvävt skratt, dovt undertryckt som en duvas kuttrande.
Också inför folklustspelet med den Såpade Grisen, förblev Hanna allvarlig.
Allvarlig i klungan av gapskrattande, helgdagslediga torpare, som kiknande pekade på den såpade grisen.
Den rosafjuniga griskultingen, grönblank och skimrande, ilsket grymtande inför folkmassans skratt och lekglädje.
Därtill kom den bastanta mejerskan Lovisa med vithulligt gungande kropp, hy av mjölk och grädde, ystvalkiga händer som ivrigt sökte få grepp runt den såpade grisen.
Tills hon slutligen, flåsande svettig, kraftlös av skratt, gensköt griskultingen.
Denne fastnade grymtskriande i snårskogen av underkjolar och två hårt knipande smalben som utgjorde en snara runt det bökande djurets grönsåpade hals.
Endast inför dödens oåterkalleliga övergrepp och mannens otrohet, kunde Hanna förmå sig till att skratta.
Då, i ett vrålande vilt skratt tänjde hon knakande ut käkarna och visade en rödköttigt blödande gom.
Första gången : Då dödsbudet kom.
Dödsbudet om dottern Lena.
Älsklingsbarnet som brann upp som en tjärdoppad fackla, en fnösktorr hövålm.
Olyckan skedde i ett borgarhus i Kalmar där hon nyligen börjat tjäna som piga.
Från vinterkölden kom hon huttrande, ställde sig vid den öppna elden så att lågorna fann den tunt eldfängda kjolfållen.
Fräsande svepte de över den unga kvinnokroppen, som förvandlades till en vrålande köttfackla, sötaktigt doftande med håret tvinnande krusigt intill den stinkande huvudsvålen.
Andra gången då kuskhustrun särade läpparna och lät den rödköttiga gommen klyvas av ett skratt, var inför mannens otrohet.
Hon sökte honom sent om aftonen.
Han hade dröjt alltför länge i selkammaren.
Hon fann honom i stallet.
I en tom halmfylld spilta.
Tillsammans med en av gårdens pigor.
Utan att de ens anade närvaron av en människa, såg hon och hörde deras lekar.
Deras halvnakna kroppar som häftigt pumpade varandra.
Kantade av doften från ångande hästspillning, torvsmulor och knirrande läderdon.
För att kväva det pockande skriket for hennes hand ut i ett greppande tag runt det som fanns närmast : Hingsten Maroffs flugvispande svans.
Greppade hårt tills hingsten ilsket gnäggande kastade sig framåt i spiltan.
Kuskhustrun såg med förfärade ögon hur hon fick svansen i handen.
Hon kastade den ifrån sig och rusade hysteriskt blek ut i mörkret.
Mot stjärnhimlen slungade hon sitt instängda skratt.
Vad hade hon arma människa gjort ? Vad hade hon ställt till med ? Hon visste att greven med alla tänkbara metoder skulle få den skyldige att erkänna.
Gud hjälpe den som gjort hingsten svanslös.
Därmed också värdelös.
Vad Hanna inte visste var att hingsten Maroff hade tagelröta.
Så att svansen hon fått lös i handen bara var en skickligt gjord protes, en lössvans ditsatt i syfte att dölja tagelrötans löjeväckande men.
Kuskhustrun sprang hem.
Och hämnades på mannen.
Hämnades i stumt raseri genom att kasta de pråligt röda skorna i sjön.
De eleganta skorna som var en present från mannen.
Då de bubblande sjönk till botten, härmade hon skrattande hans hetsigt heta röst : --- Kuskens hustru skall icke gå med bara fötter!
--- Kuskens hustru skall ha röda promenadskor!
Alltmedan det frisläppta skrattet, någonstans ovanför hennes huvud, bland stjärnhimlens bergglitter, ringlade runt som en vilsekommen äsping.
Och väktaren som en böneutropare med rutinens entoniga leda förkunnade : --- Klockan är tio slagen!
Gud bevare oss för tjuvar, för eld och brand och annat illt!
Efter skrattet grät Hanna i vanmakt och raseri.
Kanske inte lika mycket över brottet, som över det hånfullt förödmjukande faktum att pigan som han bedragit henne med, hade haft tänder.
En hel uppsättning egna tänder.
Därtill pärlvitt skimrande.
Om den lösa svansen teg hon.
Först långt senare, i ett anfall av ensamhet, främlingskap, eller som omgivningen förmätet uttryckte det --- åderförkalkning, berättade hon för sonen om den svanslöse hingsten.
För den vita grötens skull fick morfar en gång ta svidande piskrapp.
Detta hände en eftermiddag då han var på besök hos en av torparfamiljerna.
En av de allra barnrikaste, fattigaste.
På spisens största järnring stod en djupbottnad gryta.
Runt grytan ljöd feberaktigt vaggande rop : --- Den vita gröten!
Det är inte sant!
Mor ska koka vitgröt!
Den vita gröten!
Den vita gröten, kokt på pärlskimrande risgryn och randande fet mjölk.
Till den vita gröten kunde man få en gulhinnig smörklick, urholkad av en liten strösockerspyramid och ett par russin.
Vilken fest!
Vilken yrselhettande smekning för uthungrade magar!
Nästan som supen för far.
Eller kaffetåren för mor.
En sådan himmelskt välsmakande kontrast, jämförd med vardagens svarta gröt.
Trögklibbig av vatten och rågmjöl.
Innan torparhustrun gick för att kvällsmjölka på herrgården beordrade hon barnen att röra i grytan så att inte gröten brände vid.
Dessutom lovade hon den flitigaste grytväktaren att få skrapa resterna.
Kiv, slagsmål utbröt bland de hungriga torparbarnen.
Den vita gröten!
Ett liv, ett finger, en tå, för den vita gröten!
Barnen luggade varandra.
Spottade, fräste, slet i de få träslevar som utgjorde torpets köksutrustning.
Trots att morfar var tämligen mätt, rycktes han med på ett obegripligt sätt i kampen för den vita gröten.
Tills han med ringlande smärta kände pisksnärten mot sitt brunbrända smalben.
--- För djävulen gosse!
Skall du slåss om maten som en annan simpel torparunge!
Fadern var gråblek.
Stel av ursinne och harm.
Morfar sprang.
Sprang med smalbenen rödringlande reviga av pisksnärtar och klösmärken.
Han sprang mot skogen.
Under vägen passerade han Klocketrädan.
Så kallad av folket därför att torparen som en gång odlat upp det vidsträckta, tungt liggande stenlandskapet, fick en klocka som enda lön.
Rädd och nyfiken lyssnade han till klappjaktens mångstämmiga eko.
Spelad av dagsverkarna, som plötsligt då herrarnas jaktlust föll på, budades ihop till att klappa för fågel, hare och räv.
Men att hålla klappjakt på älg vägrade torparna.
Det pågående var tillräckligt farofyllt och strapatsrikt.
Timmarna var långa då de trötta och frusna tvingades klappa för rusigt jaktlystna herrar.
Herrar som efter avslutad jakt fick gå till ljusa, uppeldade salonger, bord dignande av kött och värmande drycker.
Medan torparen förkylningshuttrande återvände till sitt fattiga dunkel, där långsillen var enda rätten.
Morfar undrar om lekkamraten, skridskokamraten, gossegreven fortfarande är i livet.
Gossegreven som sedermera blev Grefe Fåraherde.
Den våghalsigt äventyrslystne som for till Australien och vallade får.
Morgon, middag, kväll bjöds fårkött och vatten som enda rätt.
Den torra, ulliga tillvaron kryddades av vådliga flyguppvisningar, otaliga sängkammaräventyr.
Efter en tid återvände Grefe Fåraherde till fosterjorden och den väntande modern.
Den förlorade sonen samlade herrgårdens kökspersonal och gav uttrycklig order om att lammkött icke fick serveras.
Varken förr eller senare.
Därefter intog Grefe Fåraherde sin plats i sadeln.
Från hästryggen övervakade han folkets arbete.
Med klocka i handen kontrollerade han hur mycket tid som rimligen borde gå åt för ena eller andra sysslan.
Under skördetiden kunde han i rasande galopp virvla förbi höhässjorna ute på fältet.
Och med vitbehandskad hand känna på yttersta toppen av höhässjan.
Därefter red han i löddrig fart till gårdens rättare och ropade beskäftigt sakkunnigt : --- Nu är det klart!
Nu går det bra!
I dag tar vi det!
På hemvägen ser morfar att huset står kvar.
Huset där handelsmannen bodde.
Socknens rikaste, med blyertspennan i lutande balans bakom örat och med vita, rävyvigt flaxande ögonbryn.
Morfar minns med stelnat raseri hur handelsmannen under sin välfödda arm gömde en tjock bunt av Åhlén & Holms senaste katalogutgåva.
Fyllda av ögonfägnande drömmar, den fattiges frihetströst som man så innerligt väntat på i varje torpstuga och som handelsmannen borde ha delat ut eftersom de var postförsändelser skickade till affären.
I stället greppade han om bunten --- den största och farligaste konkurrenten, och sa illvilligt leende : --- Di kan nock bli te nytta när jag sitter på dass och vilskiter.
Bara åtta timmar!
Getrud hör skriket.
Av tyngd och kraft viner det vrålande genom huset.
Även om hon aldrig hört mormor skrika, vet hon säkert att det är hon.
I mormors kök sitter chefen.
Mammas och morfars chef.
Oavbrutet nervöst slår han hatten mot ena benets tätstickade golfstrumpa.
På halsen, mot den slappt veckade kalkonhuden, guppar adamsäpplet mödosamt trångt.
Från den vitskårade mittbenan droppar svettpärlor som ger de tomatröda kinderna en dovt lyster färgton.
Blicken, irrande av osäkerhet och glädjedräpande konventionshysteri, ser på mamma.
Över de tunt blodlösa läpparna kommer orden.
Långsamt tydliga som i en välformulerad diktamen.
De sprider sig i köket som en isande vind, en karusellvirvlande köld.
I denna ensamhetens köld --- mormors ansikte, flagnande tunt, grått som pressad aska.
Getrud lyssnar.
Och följer adamsäpplets guppande färd mot kalkonhuden.
Hon ser förundrad hur orden studsar tillbaka mot de smala läpparna.
Hur de försvinner in i munnen.
Tills de slutligen når henne med en oåterkallelig kraft : Morfar är död.
En arbetskamrat har hittat honom i verkstaden.
Kamraten brukar efter arbetsdagens slut gå låsronden på bruket.
Men han vågade inte att gå in till morfar som låg på det hårda stengolvet bredvid verktygsbänken.
Han gick istället till chefens bostad och berättade vad han hade sett.
Inte heller chefen vågade gå in till morfar.
Läkaren som kom först en stund senare trodde att dödsorsaken var ett slaganfall.
Mormor pressar stötande fram en viskning : --- Jag vill se honom ... Mamma ser på chefen.
Hennes blick är medlidsamt ursäktande.
Chefen gnider hattbrättet mot handflatan harklar sig och säger : --- Det är nog lite sent är jag rädd ... Begravningsentreprenören kör nu i kväll till bårhuset i Bredaryd.
--- Ska han åka, vell jag följa, ropar mormor.
Skälvande av köld stirrar Getrud på mormor.
Hon vill inte, kan inte begripa detta förfärliga, detta meningslöst djävulska.
Att man kör morfar, stora, varma morfar till ett bårhus där inget liv, ingen människa finns.
Endast dödens greppande tystnad och köld.
--- Men mamma lilla, säger mamma och sluter mormor i famnen.
Inte kan du väl följa med till Bredaryd ? Chefen hostar i ett försök till uppmärksamhet.
--- Naturligtvis kan vi köra till Bredaryd om fru Andersson så önskar.
Vi tar min bil.
Mamma nickar.
Hennes röst är sirligt lågmäld.
--- Det är alltför vänligt av ingenjör Ek.
Utan ett ord klär sig mormor i gummistövlar och kappa.
Getrud vill också följa med.
--- Jag vill också följa med, skriker hon så att köket ekande bärs upp av hennes röst.
Hon springer efter mormor och chefen.
--- Det begriper du väl att du inte kan följa med, säger mamma hyssande.
Pappa ser ogillande på henne.
--- Men Magda då, dra inte i Getrud på det där viset.
Du ser väl att hon är ledsen.
Det är väl inte så konstigt om hon vill följa med.
Hon och Mejselnäve var ... --- Vad tror du att jag är då, skriker mamma och rusar ut i hallen.
Pappa försöker trösta.
--- Hjärteblodet mitt ... Gråt du.
Det här är alldeles för jäklit.
På mitten av trappan, i jämnhöjd med det halvmåneformade fönstret står farfar och farmor.
Månljuset skär silande vasst genom rutan.
Och fyller i ansiktenas bleka konturer.
Blottställer skräck, hjälplös smärta.
Farfars tårar är lika stora och tungt fallande som ett vårlikt takdropp.
Som när de fallit ohejdat fortsätter sin färd över bulldoggskindernas oljedoftande porer.
--- Jag tordes inte, hickar farfar.
Jag tordes inte gå ner.
Men jag hörde allt.
Allt!
Farmors röst är entonigt mässande.
--- Hur ska vi nu klara oss, hur ska det nu bli utan Mejselnäve ? Människa, människa!
Vilket slag och ingenting har jag att sätta på mej till begravningen.
Inte ens en svart hatt.
För att inte tala om slöja.
Vem ska sätta slöja på hatten, så att motvecken ligger rätt ? I den här usla byn finns ju inte ens en modist.
Det är inte billigt att dö.
Åtminstone inte för dom som ... --- Tyst farmor, ropar mamma med hest gråtgrumlig röst.
Getrud nickar instämmande.
Vad spelar det för roll vad de har på sig --- nu.
Mormor sitter i framsätet bredvid chefen.
Duggregnet faller snuddande lätt mot vindrutan.
Ena vindrutetorkaren är trasig.
Gummilisten är lös i fästet.
Den slirar stengnisslande och ger ifrån sig ett utdraget ljud som från en dovt klättrande orgelbas.
Framför dem, med en hastighet som är överdrivet anpassad, nästan krypande låg, kör likbilen.
Det svarta fordonet får henne att minnas.
Genom smärta och mörker färdas hon långt tillbaka i tiden.
Till det år då hon och morfar var fästfolk.
De åker i en landå.
Sitter behagfullt tillbakalutade mot de pösigt sammetsklädda sätena.
Vagnssuffletten är nedfälld.
Högsommarbrisen är välbehövligt svalkande.
Iförd elegantaste paraduniformen svingar kusken piskan och sjunger med sin fylligt heta stämma : Midsommarnatten är inte lång men den sätter många vaggor i gång.
Det efterföljande skrattet är menande dovt.
Emellan de gulstrimmiga tänderna silar en bubblande seg salivstråle.
Kusken vänder sig om och ser på mormor.
Hon skälver inför den uppenbart närgångna granskningen.
Sluter händerna hårdare runt den bollformigt svettvåta näsduken.
Detta är hennes första besök på gården.
Hennes första möte med de blivande svärföräldrarna --- kusken och hans hustru Hanna.
Möte med den högfärdsgalne kusken som förbjöd sonen och dennes fästmö att åka motorcykel till gården.
Komma skumpande och rykande som annat pack och byke.
Tyckte kusken.
Inte hjälpte det att sonen försökte förklara att Harley Davidson var en motorcykel att vara stolt över.
Ett bra märke.
I stället fick de åka tåg.
Kusken mötte vid järnvägsstationen.
Mötte med stora landån, bästa seldonen på de vackraste djuren i stallet.
När han på perrongen fick syn på den blivande svärdotterns huvudbonad som var en flortunt fladdrande automobilschal från Åhlén & Holm, fnös han ljudligt föraktfullt.
Lika föraktfullt som chefen nu fnyser.
Fnyser av undertryckt vrede och konventionshysteri inför den krypkörande likbilen.
Mormor ler och tänker : Nu din jävul kan du inte köra om.
Annars ligger du som en vettvilling på väjarna.
Så varken folk eller fä kan va i nejdan.
När natten kommer är de allesammans oroliga.
Pappa som så gärna vill trösta och hjälpa mormor, men inte riktigt förmår, sluter i hennes hand en lysande vit Diminal Duplex.
--- Ta den, det hjälper.
Mormor tar tabletten men skakar på huvudet.
--- Det hjälper inte, säger hon tonlöst likgiltigt.
Hon sväljer tabletten under den rinnande kökskranen.
--- Mor lilla, om du vill kan du ligga hos oss där uppe, säger mamma.
Mormor skakar på huvudet.
Mamma vet inte hur hon skall hantera sorgen.
I förtvivlan och vrede känner hon maktlöshet.
Våldsamt förebrår hon pappa, då hon ser att sömntabletten han gav mormor, ger en skrämmande effekt.
Mormor förmår inte att fixera blicken.
Den snurrar i rullande cirklar.
Och då hon försöker att tala stelnar orden och blir sluddrigt osammanhängande.
Mormor värjer sig sömnigt med fäktande knytnävar, då mamma försöker att få henne med upp till lägenheten.
Som ett barn låter hon sig bäddas ner.
Hon ligger i krumkurande fosterställning under det stora, tunga täcket.
Hade Getrud haft mod till det, skulle hon ha lagt sig bredvid mormor.
Hon kan inte förmå sig till att ligga på sängen som förut var morfars.
Känslan av overklighet, de ogripbara frågorna omkring dödens grymma mysterium gör henne oförmögen till att trösta, att sprida värme i den ensamhetens köld som omsluter mormor.
Uppe i sovrummet ser Getrud att pappa tar en extra tablett till natten.
Då han ser att hon ser, stramar han upp sig i den säckiga flanellpyjamasen, vänder ansiktet mot fönstret, ser ut över den tomma landsvägen och citerar patetiskt : Juninatt blir aldrig av liknar mest en daggig dag ... Denna natt tycks allt liv växa pressande tungt genom huset.
Getrud hör hur farmor sjunger.
Sjunger en vaggsång i molande mässa.
Sjunger för farfar.
Hickande, lillstore farfar omtöcknad av dödsfruktan --- livsrädsla.
När trollmor har lagt de elva små trollen och bundit fast dem i svansen, då sjunger hon sakta för elva små trollen, den vackraste visan hon känner : Ho aj aj aj aj buff ho aj aj aj aj buff ... --- Nej, nej, avbryter farfar.
Jag törs inte.
Jag törs inte somna, då kanske jag dör i sömnen.
Mamma och pappa för ett viskande nattligt samtal.
Det som Getrud inte hör eller förstår, tolkar hon med fantasins hjälp.
--- Jag undrar hur far dog ? Pappas röst då han svarar är släpigt vaggande, redan påverkad av sömntabletter.
--- Dom var kvicka med att täcka över honom.
Kanske var det nån, nån olycka.
Han kanske fick ström ... Mammas protest är klarvaket skriande.
--- Aldrig att far skulle gå på nåt sånt.
Aldrig!
Pappa suckar otåligt.
--- Du ska inte vara så säker ... Det vet man väl aldrig.
Jag menar, det kan hända den bäste ... --- Inte far, säger mamma och ger pappa en lätt puff i sidan.
--- Tänk om han, om han ... Pappa dränker meningens avslutande ord i kuddbolstret.
--- Vad tänkte du säga ? Har du sagt a får du banne mej säga b också.
Pappa vet att det är lönlöst för honom att ens försöka undanhålla det osagda om morfar.
Även om han gärna vill förtiga det tanken redan format, lämnar hon honom ingen ro.
--- Jag sa det att, tänk om han ... om han tog livet av sig.
--- Det tror inte ... Mammas röst är hastigt snärtande.
Getrud är med ens klarvaken.
Skulle morfar ha tagit sitt liv ? Varför ? Stora, starka morfar som ständigt gav av sin egen styrka åt dem alla.
Vad hände med honom ? Egentligen ? Var han mycket rädd, mycket ensam då döden kom ? Kunde han skrika ? Kunde han känna längtan efter dem ? Om detta kan Getrud endast fantisera.
Skapa ensidiga töckenbilder, fantasifoster.
Av döden.
Kanske som en människa.
Som en svartkåpad, krithyad illgärningsman.
Sådan som hon sett den avbildad på tavlor, i böcker.
Det obegripligaste kvarstår : Den oläkliga tomheten efter en människa.
Hur kan en människa med ben som hoppar, går, springer, sparkar, händer som smeker, slår, famnar, vinkar, plötsligt försvinna, vara borta ? Sedan --- groparna i den kalla, stumma jorden, där de döda skall ligga i evigheternas evigheter.
Medan livet rusar och larmar ovanför deras huvuden.
Och de levande klampar och springer på de dödas jordtak.
Detta kan Getrud inte förstå.
Förutom morfars död, kan hon minst av allt acceptera att hon själv skall dö.
I skenet från gatlyktan speglar hon sin hand.
Den är varm, den är levande ... Nej, tänker hon.
Nej!
Och ändå ... Ingenting vet hon så orubbligt säkert som att hon skall dö.
Hon grips av raseri mot livet som är så eländigt bräckligt, skälvande skört, slarvigt upphängt i ovisshetens trådar.
Inte kan hon leva så att hon ständigt stannar upp inför detta.
Att ett livshettande skratt isas ned av tanken : Jag ska dö.
Att i nattens djupaste sömn vakna med pickande fågelhjärta : Jag ska dö.
Eller i lekens glädje av krokigt ritade hopphagar, lerigt rullande stenkulor, förblindas av förvissningen : Jag ska dö.
Och allt det andra ? Himmelen ? Helvetet ? Mekaniskt rabblade fabler ? Livslögnens garderande halmstrån ? Sömnen förmår inte radera ut verkligheten.
Ty i drömmen kommer döden till Getrud.
Den krithyade, benigt blånande klyver ansiktet i ett gapande leende.
Och sänker den spikvassa näsan, vit som griffelkrita mot hennes underliv.
I hennes kittelfjuniga sköte sticker han den sylvassa näsan.
Besvärjande vrålar Getrud guds namn.
Och vaknar.
Mormor fortsätter att äta sömntabletter.
Om dagarna går hon i ett verklighetsfjärmande töcken, berövad rätten till att sörja ut sin sorg.
I stället för att hämningslöst vråla ut smärtan, tomheten, vreden, vänder hon sorgen, skuldkänslornas svarta taggar inåt, mot sitt tungt pumpande hjärta.
Farfars rädsla är en pyramid av geléskälvande grisfötter, isterbeslöjade prinskorvar.
Oberörd inför faran av ett fettstockande hjärta, trasigt svällande tarmar, äter han värre än någonsin.
Farmor och pappa försöker förgäves förhindra tröstätandets frosseri.
Farfar är ständigt utsvulten av ångestens hunger.
Redo till handgriplig strid för en medwurstskalk, en talgsmetig fläsksvål.
Med otaliga flaskor pilsner spär han ut sovelbitarnas bindande sälta.
Getrud står utanför mackhytten.
Vaksamt kikar hon genom dörrspringan.
Där inne sitter farfar på sin rangligt haltande pall.
För ögonblicket är hans käkar alldeles stilla.
De rör sig inte ens för tandspringornas jäsande rester.
På skrivbordet saknas det sedvanliga smörgåspapperet som brukar vara fyllt av diverse läckerheter.
Det har fått ge plats för dödsboken, saxen och klistret.
Dödsboken ligger uppslagen och visar en tom, blank sida.
Getrud ser att farfar är i färd med att fylla den blanka sidan.
Ur Värnamo Nyheter klipper han en färsk dödsannons.
Getrud behöver varken se namnet eller texten.
Hon vet vem annonsen handlar om : Om morfar.
Getrud förstår inte hur farfar kan klistra in morfars dödsannons.
Dessutom tycks han göra det med en obegripligt triumferande glädje.
Som över de andra.
Både vänner och ovänner.
Getrud känner tårfyllt raseri.
Hon är ytterst nära att röja sin utkikspost, då plötsligt en bil rullar in vid macken.
Ilande snabbt försvinner hon bakom mackhytten.
Där dröjer hon med hårt bultande hjärta, tills hon hör att farfar pratar med kunden, att litermätaren i en av pumparna sjunger.
Då slinker hon in i mackhytten, tar dödsboken med den nyligen inklistrade annonsen, och springer mot ån och skogen.
Vid ån, bakom det fallfärdiga avträdet gömmer hon boken.
Hon vet, att hon aldrig någonsin kommer att röja gömstället.
Hur farfar än tjatar, tigger och ber.
På ett obegripligt sätt känner hon sig med ens upprymd, nästan glad.
Hoppande far hon över gärdesgårdar och diken.
Sjunger, visslar, svär och skriker.
Hon känner att hennes ögon är stora och svarta.
Som inför en lögn, en fara.
Kanske att de mobiliseras att bli vidöppet troskyldiga inför farfars ursinniga vädjan.
--- Svara nu flicka!
Har du tatt boken ? Häftigt rister han hennes axlar.
Getrud anlägger en min av stum oförståelse.
--- Boken ? Vilken bok ? Farfar tvekar.
Hans ansikte mulnar och han skakar pekfingret varnande.
--- Du vet vilken bok jag menar.
Den jag brukar ha ute i macken.
Den med svarta pärmar.
Getrud skrattar elakt.
--- Jaså, dödsboken.
Getrud ser med en blandad känsla av skuld och skadeglädje hur farfars ögon fylls av tårar.
Avvärjande vänder han sig om, stukar näshalvan i en fräsande bondsnytning så att snoret ringlar i sidled mot den slitna kavajärmen.
Hettan värker flimrande tung som ett blodfyllt sköte.
Jorden kippar under den livsfjättrande svepningen av gulgrått damm.
De står uppradade på kyrkbacken.
Farmor är omtöcknad av värmen.
Benen har svullnat.
Fötterna värker domnande köttiga i för små skor.
Den svarta dräkten skaver svidande i linning och ärmhålor.
Till och med den nyinköpta turbanen av svart lättveckat siden känns tung på huvudet.
Getrud har mycket svårt för att stå stilla.
Den mörkblå, veckade kjolen klibbar, nylonblusen är ett svettdrypande vakuum.
Getrud försöker att fånga mormors blick under den svartglänsande slöjan.
Mormor, fågellikt spröd, i vid, frasande sidenkappa lånad av en arbetskamrat, tycks vara frånvarande oberörd av hettan.
Getrud ser på klungan av människor som går i riktning mot kyrkbacken.
Hon förstår inte varför somliga av dem har kommit till morfars begravning.
Människor som inte tyckte om morfar.
Som morfar inte tyckte om.
Vad har de här att göra ? Farmor viskar avsiktligt högt : --- Jag svimmar snart.
Farfar lyser blank av svett.
De svarta, stramande kläderna är vitfläckiga av svettiga fingeravtryck.
--- Vi går in i kyrkan nu, viskar pappa, och tar mormor vid armen.
De väntar vid kyrkans innersta port.
Där är svalkan fjärilsfladdrande mjuk som en smekning.
Getrud stirrar på den stängda kyrkporten.
De väntar på klockorna.
På att kyrkvaktmästaren skall slå upp porten.
I fjärran hörs ett dovt åskmuller.
Farfar börjar att hicka.
För att lura de spasmiska sammandragningarna sväljer han luft, håller andan.
Klockorna!
I det ögonblick klockklangen ljuder börjar farfar att skallra tänder.
Klockklangen är öronbedövande, rämnande mäktig som ett jordskred.
Getrud tycker att den lyfter henne, kastar henne upp mot den stadigt vaggande malmen.
Med äckel ser hon att farfar har kissat på sig.
Han skäms och försöker dölja de mörka fläckarna med sina stora händer.
Kyrkporten slås upp.
Mormor skakar av sig pappas stödjande hand.
Orgeltonernas köld och renhet fyller kyrkan.
Vid altaret står kistan.
Getrud tycker att den är alltför liten för att rymma en sådan stor karl som morfar.
Begravningsentreprenören är en mycket kort man med ett stort yvigt hår.
Med vördnadsfull yrkesskicklighet kontrollerar han kistans läge, rättar till de släta banden.
Inför mormor knixar han i djup beklagan, lägger det oproportionerliga huvudet på sned och sluter ögonen hårt som inför en olidlig smärta.
Getrud tycker att han liknar en kasperdocka i för stor rock.
Prästen står myndigt uppsträckt.
På grund av övervikt svajar han, har svårt för att stå stilla, som det anstår en guds tjänare.
Den svarta kappans axelparti är pudrande täckt av trinda mjällkorn.
Blicken är klar, kyligt renspolad av salighetens isblå ögonbad.
Getrud lyssnar stumt till psalmsången.
Till texten : Blott en dag ett ögonblick i sänder.
Alltsammans ser ut som ett fotografi.
Som hon håller i handen, och tittar på.
Det allvar som stämningen kräver gör henne full i skratt.
Hon vågar inte ens snegla på begravningsentreprenören.
Hela tiden är hon rädd att hon omedvetet skall öppna munnen och gurglande ösa ut fula ord, fula namn.
Hon försöker att lyssna på prästens ord.
Prästen som blivit något av en offentlig person sedan spöken hemsökt hans annars fridfulla kyrka.
Småningom uppdagades att spökena var jordiska.
Ett jaktlag av kött och blod som hämnades på församlingens herde därför att han förbjudit dem jaga på kyrkans mark.
När Getrud lyssnar hör hon vredgade epitet som beskriver morfar som en usel syndare som inför sin herre måste tigga om förlåtelse och barmhärtighet.
Prästen talar också om världen.
Världen skårad som en frukt.
Uppdelad i en ond och en god halva.
Människorna som enbart goda eller onda.
De onda besatta av en ond djävul som evigt förhindrar dem från att göra det goda.
Mormor krusar mungiporna.
Men lyssnar inte längre på prästens ord.
Hon färdas i minnet.
En vinglande kräftgång genom dagar, nätter, år.
Nu, dödens smärta.
Då --- födelsens : Barnmorskan vägde med besman.
Vägde den blåskrynkligt fjunskalliga Magda Järnnäve.
I rummet virvlade en sötklibbig doft av blod, vidöppet sköte.
Genom fönsterkarmens otätade lister sipprade höstvinden mustigt frän av lövrök och myllröta.
Hon minns gamlamormor som ropade efter honom : Kuskapojk, kuskapojk, trösta dej!
Det var den gången han lämnade lien och slåttern för att sitta med vid dikesrenen då hon ammade.
Där satt han intill barnets fjuntottiga huvud, vid det knutigt stinna bröstet, fyllt av fet, vitgul mjölk.
Emellan barnets andhämtning droppade mjölken brännande tung mot hennes nakna lår.
En lång stund satt han så.
Fylld av frid, av doften från kvinna, klöverblomma och rykande sädesstubb.
I handen håller mormor, istället för psalmbok, en liten grå bok.
Hon har hittat den bland hans tillhörigheter i bruksverkstaden.
En dagbok från ungdomstiden.
Hon läser de ostyriga bokstäverna spretande av livsglädje och välskrivningsmöda : Skall träffa Anna-Charlotta i kväll.
Vatt på bio --- tjugofem öre.
Av iver och glädje, nästan oläsligt : Det är inte klokt!
Åtta timmar.
Bara åtta!
Åtta timmars arbetsdag!
Tänk så möcke vi ska hinna me.
Så möcke vi ska göra!
Tesammans.
Som vi allri trodde va möjligt.
Så välsignat långa kvällar.
Nu kan di rackans iglarna inte hålla oss kvar längre!
Ordlista Löen Luden Kär Karl Sömmen Sommaren Mölet Mulet Förveten Nyfiken Skulten Flinten Kaxan Saxen Nyperna Fingrarna Klut Schalett Gatköna Gatflicka Krösaspännerna Lingonhinkarna Tärna Tårna Besen Småländskt uttryck.
Då korna var svårt attackerade av flugsvärmar, sparkade de vilt för att bli av med plågoandarna.
Då sa man att korna besade, eller att de fått besen.
Laj Ful Röla Vråla Hi dej Lugna dej Gohälli Behaglig, skön Dinimal Duplex Starka sömntabletter 


 1 Kvart i sex började väckarklockan knäppa.
När den knäppt några gånger kom en serie korta ringningar.
Reine stängde av.
Han hade varit vaken länge, packat, klätt sig, slumrat i småstunder och vaknat igen vid halvsextiden.
Han vräkte undan lakanet och klev upp ur sängen redo, och klädd i jeans, gul T-shirt och handbollsskor med för långa snören.
Idag skulle han till Barnens Ö.
Han gick in till morsan som låg och snarkade i sin bäddsoffa, ett naket och fräknigt ben stack ut.
I rummet stod flera resväskor uppslagna och halvpackade.
Klänningar och blusar hängde på galgar upphakade litet här och var i rummet : i gardinstången, i taklampan, på dörrhandtaget till balkongen.
Morsan skulle också iväg, fast åt andra hållet, västerut till Uddevalla.
Men hennes tåg gick inte förrän halv elva.
Om han skulle ge fan i att väcka henne ? Om man inte väckte henne skulle hon sannolikt sova till någongång framåt skymningen.
Han gick ut i köket och tittade litet på frukostbordet, som han dukat i gryningen mellan två och tre.
Fy fan, han fick kväljningar bara han tittade på corn-flakespaketet.
Gröt, tänkte han sedan och kände hur magen vred sig som en säl i buken.
Gröt, det var förstås vad ungarna fick på Barnens Ö. I kylskåpet hade han en trepack kokosbollar.
Han tog dem med ut på balkongen och satte sig i en fällstol.
Han försökte svälja kokosbollarna hela men lyckades inte.
Kokosflarnen satte sig på tvären som hullingar.
Om han lät morsan sova till sista minuten, skulle hon nog inte propsa på att följa honom in till Centralen och bussen, som skulle avgå därifrån till Barnens Ö i skärgården.
Han ville klara sig själv.
Det var det sista han sagt i går kväll : Är man praktiskt taget elva år gammal, kan man faktiskt åka pendeltåg själv.
Och byta till buss utanför Centralen.
Han återvände till kylskåpet och drack ur den Äppel-Mer som han tillsammans med kokosbollarna fått att ha med sig på bussen.
Fram till tio i sju satt han på balkongen och läste litet här och var i en gammal fin årgång Kalle Anka, närmare bestämt årgång 1962.
Han gick in till morsan igen : --- Vakna!
sade han och drog i hennes utstickande fot.
--- Inte nu ... mumlade morsan och rullade över mot väggen.
--- Klockan är tie i sju.
Hon satte sig häftigt upp, vände sig och tittade på solen därute som om hon inte litade på klockan.
Sedan klev hon resolut ur sängen och stultade bort till telefonen.
--- Jag ringer efter en taxi.
Vi hinner!
Det hade Reine inte räknat med : taxi!
Det måste till varje pris förhindras.
Han gick fram och tog i hennes armbåge.
--- Pendeltåget går inte förrän om tjugefem minuter.
Jag hinner.
Lätt.
--- Du ? --- Du behöver inte hänga med.
--- Hallå ? sade morsan i luren.
Hallå ? ? Hon lade på, fick tydligen ingen kontakt.
Kvickt som ögat var hon ute på badrummet och satte igång att spola.
Det spolade alltid ur olika kranar när morsan befann sig på badrummet.
Satt hon aldrig och tänkte ? Reine bar ut den tunga resväskan i tamburen.
Allt var klappat och klart.
Han tog en sväng om köket och satte på tevatten.
Medan morsan klädde sig, klev han upp på en stol och sorterade in Kalle Ankorna i garderobens överskåp.
Han sköt igen dörren och klistrade en minimal tejpremsa på ena gångjärnet.
Här skulle ingen jävel kunna ta sig in utan att bli avslöjad.
--- Blommorna!
hojtade morsan i sitt rum.
Jag hinner aldrig.
Han gick in till henne och började bädda hennes säng, för att hon skulle lugna ned sig litet.
--- Jag kan åka själv, sade han.
--- Men det är klart att jag ska följa min pojke till Centralen.
När vi inte ses på två månader!
--- Jag satte på te åt dej.
Så att du kan dricka i lugn och ro när jag har stuckit.
Morsan fick tårar i ögonen, så kom hon fram och kramade honom hårt.
--- Jag följer dej i alla fall till pendeltåget!
--- Va snällt, sade han.
Va bussigt.
Morsan följde honom till pendeltåget, kånkade yrvaket på hans tunga väska.
De kom för tidigt och fick vänta, men de hade inte längre något att säja varandra.
Morsan gäspade.
Hon tog upp plånboken och gav honom en tia förutom det han redan fått.
När tåget kom, kände Reine en enorm befrielse.
Han satt i vagnen och tittade på morsan, som stod en halv meter ifrån honom på andra sidan rutan och vinkade ivrigt.
Han nickade uppmuntrande till henne.
Hon sade något som han inte kunde uppfatta.
Han rynkade pannan och skakade på huvudet.
Medan tåget började rulla, ritade morsan snabbt med fingret i dammet på rutan : 


 2 Klockan var ännu inte åtta på morgonen.
Reine satt på trappan till Stockholms konserthus och skrev brev.
Som enda bagage hade han en Puma axelremsväska fastklämd mellan stjärten och trappan.
Brevpappret hade han placerat mellan fötterna, vilket gjorde att han fick sitta dubbelvikt med hakan mellan knäna när han författade sitt brev.
För minst tionde gången läste han : Härmed meddelas att Reine Larsson 640909-1152 har blindtarmen.
Han kan inte komma till barnens ö.
Om han får brev så eftersänd breven till Reine Larsson, Bagarbyvägen 44 C.
191_21Sollentuna.
Vördsamt Harriet Larsson Bagarbyvägen 44 C.
191_21Sollentuna.
Det enda han var riktigt nöjd med var morsans förfalskade namnteckning ; den var mycket snitsigare än originalet.
För övrigt hade han på känn att brevet var litet för kort, men han kunde inte komma på något mer att skriva ; allt som behövde stå stod.
Han höjde ögonen och tittade på Orfeusfontänen efter ledning, men Orfeus var helt upptagen av sin stränglösa lyra.
Den hopkrupna ställningen gjorde honom plötsligt skitnödig ; han hade hoppat över i morse.
Men han orkade inte leta efter en toalett, med risk att trängningarna hade gått över, när han äntligen fann en.
I stället svalde han saliv och hostade, det brukade hjälpa.
Det gjorde det också denna gång.
Efter någon minut försvann trängningen uppåt magen som en stor luftbubbla.
Reine stoppade brevet i kuvertet och försökte slicka igen det, men tungan var nu alldeles torr sedan han svalt saliven.
Han försökte en andra gång med resultatet att han skar sig i tungan på den vassa kuvertkanten.
Det smakade salt och äckligt i munnen.
I samma ögonblick lade han märke till att vattnet skvalpade över i ena hörnet på fontänen.
Han klämde väskan mellan benen och kavade ned till bassängkanten, doppade pekfingret i vattnet, fuktade kuvertet och klistrade igen det tryckt mot låret.
Han höll upp kuvertet och kontrollerade adressen och frimärket.
Kuvertet såg lite skrynkligt ut.
Han öppnade väskan och lade brevet i press i " Guinness Rekordbok ", den enda bok han bar med sig.
Reine återvände uppför den breda trappan och satte sig högst upp med väskan som ryggstöd mot en av pelarna.
Han började genast med nästa brev : Hej morsan ... Hon ville visserligen gärna bli kallad Harriet i stället, men han skrev morsan.
Det markerade ett avstånd.
Att kalla sin morsa för Harriet skorrade falskt ; det var i sista hand hon som bestämde i alla fall.
Han såg ut över Hötorget.
De flesta stånden hade kommit i ordning, men några var ännu inte uppsatta.
Det luktade blommor, frukt och sopor.
Plötsligt fick han se en råtta kila längs Orfeusfontänens kant.
Den hoppade elegant över stråken där vattnet vällde över kanten.
Råttan såg riktigt trevlig ut.
Den var snarare brungul än grå, hade kort svans och påminde inte så litet om en mager guldhamster.
Vips var den nere på marken.
Reine reste sig häftigt och hann se råttan försvinna ned genom gallret till en kloak.
Uppmuntrad av avbrottet satte han sig ned igen, tog fram papper och penna och skrev med Rekordboken som underlag Hej morsan.
Här på barnens ö är det toppen.
Det kunde man ju alltid skriva första dagen innan motgångarna hade börjat och ledarna ännu orkade hålla masken.
Vi badar och spelar fotboll, fortsatte han men kom sedan av sig och började tugga på kulspetspennan.
Blyertspennor var godare, träet brukade ge efter så där lagom.
Plasten i kulspetspennan gav inte efter ; om man bet till ordentligt sprack den.
Han sög några tag på pennan, slet sig loss och skrev Maten är toppen.
Längre kom han inte.
Hans uppmärksamhet fångades i stället av en gubbe i apelsinfärgad overall, som kom släpande på en tjock svart slang och började spola framför Konserthusets trappa.
Vattnet svallade ned i kloaken.
Reine hoppades att råttor var goda simmare.
Han tittade på klockan : tio över åtta.
Snart dags för lunch med andra ord.
Maten är toppen ... Han måste hitta på något mera personligt, något som bara gällde honom själv, annars skulle morsan Harriet bli besviken.
I morse bröt jag benet, skrev han men hejdade sig.
Det var kanske att ta i.
Morsan kunde bli orolig och ringa eller komma farande i egen hög person.
Han strök över med ett dussin såsiga streck och skrev i stället I morse blev jag stucken av en geting i stortån bra!
bra!
men syster hade på salubrin.
Med god inspiration fortsatte han I kväll blir det korvgrillning i det fria.
Sedan var det tvärstopp, han kunde inte komma på en bokstav till.
Det gjorde honom djupt nedslagen.
Om det här första brevet gick så trögt --- hur skulle det då inte bli med de följande ? Hur fan skulle han orka dikta ihop en hel sommar på Barnens Ö ? Men det kanske skulle bli lättare om han gick över till vykort ? Om man skrev med stora bokstäver fick det inte rum så mycket ... Vykort ?!
Hur skulle han få tag på vykort från Barnens Ö ? Ett rent helvete skulle det bli att behöva uppfinna en hel sommar på barnkoloni.
Men, tröstade han sig, det skulle vara ett värre helvete att behöva uppleva den.
Fanns helvetet ? Det var en av frågorna han tänkte få besvarad den här sommaren.
Mormor visste att helvetet fanns.
Mormor bodde i Gävle och var medlem av Maranataförsamlingen där ; det var förresten främsta orsaken till att Reine denna sommar skulle till Barnens Ö. Morsan och mormor hade olika åsikter om saker och ting.
Bland annat om helvetet.
Förra sommaren hade mormor och Reine talat mycket om helvetet ; mormor hade nämligen ingen tv.
Därför hade hon berättat på kvällarna, om sina minnen, om tiden i surströmmingsfabriken men också rätt mycket om Gud, Jesus och helvetet.
Himlen hade hon inte varit inne så mycket på, uppgifterna om himlen var ganska svävande, men helvetet visste hon en hel del om.
I helvetet fanns tusen skiftande tortyrmetoder : Stegel och hjul, vippgalge, vattenprovet, Järnjungfrun, Spanska stöveln, smält bly i halsen.
Reine hade föreslagit elektrisk tortyr, men det hade mormor avvisat såsom " hädiska, moderna påfund ".
Mormors helvetesbeskrivningar hade både skrämt och lockat Reine.
Hans mardrömmar hade blivit mycket fylligare.
Men samtidigt trodde han inte riktigt på mormor, för om helvetet verkligen fanns måste det vara mycket, mycket läskigare än någon människa någonsin kunde föreställa sig i sin vildaste fantasi.
Annars blev det ju liksom ingen skillnad mellan livet på jorden och livet i helvetet.
Klockan visade sig nu vara sjutton minuter över åtta och hungern började på allvar suga och smacka i hans magsäck.
Får jag inte mat snart, tänkte han, tar hungern och käkar upp mig inifrån.
Han återgick till brevet och läste blir det korvgrillning i det fria.
Han strök hastigt detta för att dämpa hungern och skrev i stället I kväll blir det läkarundersökning.
Var det bra ? Nej, tänk om det kopplades ihop med det påstådda getingsticket i stortån och morsan kom farande.
I kväll blir det allsång skrev han slutligen.
Visst fan, man måste datera brev.
Sthlm Ban.
9/6-75 skrev han överst till höger.
Sthlm Ban.
? Bra förkortning av Stockholmsområdets sommarkolonier på Barnens Ö.
Hötorget såg så förbannat tråkigt ut.
En massa stånd, några husfasader, tråkiga människor, en rad flaggstänger, en glasskiosk --- nej den fick han inte titta på --- och så den här plaskande statyn som skymde utsikten.
Varför måste Sverige vara så tråkigt ? Om det varit i Frankrike i stället, kunde det ha stått en giljotin på Orfeus plats.
En hög träplattform, massor med soldater runt schavotten och en oändlig folkmassa med små stickande gummor som tjöt Tjo-ho!
varje gång bilan föll och bödeln höll upp en avklippt skalle.
Han hade sett " Röda nejlikan " på tv och visste i detalj hur det gick till i Frankrike.
Vi har byggt en koja, skrev han.
Fast det var en som ville bygga en giljotin.
Han fick inte vara med.
Så där ja, nu fick det räcka för den här gången.
Han hade en känsla av att han spelat bort hela sommaren på fem rader.
Hälsningar Reine.
P.S. Skicka gärna en tia, slöt han brevet.
I pumaväskan hade han 33:60.
Fan visste hur länge det skulle räcka om man började längta efter lunch redan klockan åtta.
Tanken på mat gjorde honom alldeles våt i munnen och han kunde slicka igen kuvert nummer två utan hjälp från Orfeus vatten.
För att inte också detta brev skulle bli för skrynkligt slog han upp Guinness Rekordbok för att lägga det i press.
Det råkade bli sidan 236 och han läste " Världens största bok är THE LITTLE RED ELF ( Den lilla röda alfen ), en berättelse i 64 verser av William P. Wood, som själv har ritat, framställt och tryckt boken.
Den är 218 cm hög och 305 cm bred när den är uppslagen ".
Ett foto på motstående sida visade författaren iklädd kilt på väg in mellan två uppslagna boksidor ; det såg ut som om han tänkte äntra en svängdörr.
Reine stoppade ned brevet och formade sedan högernäven till en kikare och tittade ut över Hötorget.
Människorna blev små som flugor.
Det finns bara jag i hela världen, tänkte han.
Allt jag ser och hör är bara liksom på film.
När jag vill kan jag sträcka ut handen och stänga av filmapparaten.
Då finns det ingen som kan komma åt mig.
Han tog ner handen och satte den till munnen och blåste.
Det lät ingenting.
Han satte vänster handflata över mynningen som en sordin och blåste igen ; ett oregelbundet pruttljud.
Så måste det ha låtit när Gud skapade Adam av en lerklump.
Han skulle höra med mormor.



3 Oändliga tycktes de kval Reine genomled innan hamburgerrestauranten Carrols slog upp sina portar klockan tio.
Vid det laget hade hans magsäck blötts upp i saltsyra för att sedan torka och som en gammal papperspåse glida upp och lägga sig ovanpå levern, eller på njuren ? Reine var litet osäker på anatomin och tyvärr innehöll Guinness Rekordbok inga anatomiska planscher.
Han hade på försök slagit efter " Världens största mage " och " Världens längsta kuk " i avdelningen " Människans värld " ; i stället hade han råkat på " Världens största tårta ", vikt 11_300 kg.
Reine stormade fram till Carrols disk där en morgonsömnig kärring mottog hans beställning : En Clubburger, French-fries, Pepsi-Cola och äppelpaj.
Det reducerade i ett slag hans samlade tillgångar med cirka en tredjedel.
Han proppade i sig alltsammans på något under sex minuter.
Om man skulle kolla med Guinness ... Nej, ät- och drickrekorden var ju satta av vuxna människor.
Hur skulle han kunna tävla med dem ? Det fanns egentligen ingenting som barn var bäst på utom möjligen att krypa ut eller in genom små fönster.
Han kände sig inte särskilt mätt och kunde väl i och för sig ha klämt i sig litet till, men han måste vara rädd om sina pengar.
På dem skulle han leva åtminstone till den artonde augusti när skolan började, eventuellt längre om han under sommaren kom fram till att det vore olämpligt för honom att fortsätta skolan.
Det skulle förstås inte gå.
Antingen fick han ta jobb eller också placera sitt kapital på ett listigt sätt.
Det kunde man göra, så att pengarna mångdubblades på nolltid.
Några rimord började surra i hans huvud som en efterhängsen melodi : Melon, citron.
Varför ? För att han suttit och stirrat ut över Hötorgets frukt och grönsaker så länge ? Kanon, patron, kalkon ... Laddade sin kanon med en patron.
Patroner var små och futtiga, kanoner laddade man med kulor eller granater.
Kalkonen värpte en citron.
Sedan då ? Mormon, hormon, kalsong ... Han slog sig på bägge öron med handflatorna för att skaka ut de efterhängsna orden.
Han hade inte tid med sådant nonsens.
Det här var hans första fria dag, nästan första dagen i hela hans liv som han inte var beroende av vad andra ville.
Det gick inte, han fick inte bort orden.
Vem laddade kanonen --- mormonen, kalkonen eller brukspatronen ? Mormoner var förstås fredsälskare och fick inte ha kanoner.
Dessutom kunde ju någon av mormonens många kärringar komma i vägen.
Saloonen ? En kalkon och en brukspatron gick in på en saloon för att spela coronne ? Sifon ? Och spolade varandra i örat med en sifon ? Kalkonen och patronen sattes ut att dö, på Barnens ö.
Reine tog upp pennan ur väskan och började klottra på den påse han fått sin mat i.
Han visste av erfarenhet att de här löjliga orden inte skulle lämna honom i fred förrän han gjort något med dem.
Efter en halvtimme hade han fått ihop en vers som han tyckte var så bra, att han rev bort den från påsen och stoppade den i väskan.
Versen löd : Den vita kon laddade sin kanon med en citron och sköt ner en fientlig melon Det var nu hög tid att bege sig till Centralen och ta hand om resväskan, som han ställt in i ett förvaringsfack tidigt samma morgon.
I väskan fanns nästan alla hans kläder : byxor, kalsonger, tröjor, strumpor, näsdukar och hans enda skjorta.
Allt nytvättat och uppskrivet på ett särskilt persedelformulär.
Det var en jävligt tung väska, men han hade glatt sig åt att bara behöva släpa den från pendeltåget till förvaringsboxarna i stället för att kånka den ända ut på Centralplanen och den väntande bussen.
Innan han lämnade Carrols gick han ut på toaletten och diskade av det tjocka, polkagrismönstrade sugröret han fått till Pepsi-Colan ; sådana sugrör växte inte på trän.
Det var nästan så tjockt att man kunde blåsa ärtor med det.
Han lindade in sugröret i en serviett och stoppade det längst ned i axelremsväskan.
På sin väg till Centralen passerade Reine Wentzels, en affär för modellbyggare på Mäster Samuelsgatan intill varuhuset Åhléns.
Wentzels hade länge haft i sitt fönster en byggsats till en helikopter.
Reine sparade sedan ett par månader tillbaka för att kunna köpa byggsatsen.
Helikoptern var nära två meter lång, drevs av en explosionsmotor och var radiostyrd.
Byggsatsen kostade 1_770 kronor och det var oklart om motor och radioutrustning ingick i priset.
Men det spelade mindre roll, Reine hade bestämt sig.
Helikoptern, som hette Bell 209 Hueycobra, var en tvåsitsig amerikansk attackhelikopter.
Den hade under senvåren spelat en framträdande roll i Reines fantasi.
När han hade tråkigt, inte kunde somna eller av annan orsak behövde pigga upp sig en smula, fantiserade han om Hueycobran.
Först bara att han köpt byggsatsen och byggt maskinen, senare att han också flög med den.
Han hade med tiden blivit alltmer övertygad om att en helikopter med en rotordiameter på nära två meter borde kunna lyfta cirka trettio kilo.
Och eftersom han själv inte vägde mer än dryga tjugoåtta fanns det ju faktiskt en smula marginal.
Till detta kom att radiostyrningsmojängerna kunde avvaras om han själv åkte med i egen hög person.
När han var uttråkad brukade han för sitt inre se helikoptern stå med svischande rotor på skolans tak och vänta.
Nästan varje dag flög han därför helikopter hem från skolan.
Men det var nästan ännu roligare de gånger han var förbannad på någon, till exempel en lärare eller en kompis som föredrog att leka med någon annan.
Då var det synd om den som varit taskig.
Då handlade det inte om fredliga lufttransporter utan om att utnyttja attackhelikopterns hela register : automatkanonerna, raketerna och napalmbomberna.
Han stod en god stund och granskade modellen i Wentzels fönster.
Inne i helikoptern kunde han inte få plats, den var alldeles för smal.
Han måste ligga utsträckt under.
Det kunde inte vara särskilt invecklat att ta selen från en gammal ryggsäck och limma fast i landningsskenorna.
Sedan var det bara att trä på sig helikoptern, dra igång motorn och hoppa.
Tanken på flygning gjorde honom alltid glad och upphetsad.
Han kunde inte gå som vanligt utan hoppade och skuttade över trottoaren ned mot Vasagatan.
Hjärtat bultade som om det ville skuffa sig upp genom matstrupen.
Han svängde runt några varv med axelremsväskan hängande runt halsen som en tyngd.
Det var skitfint att leva ibland, och ännu bättre skulle det bli.
Skulle det ? Han stannade slokörad för rött ljus vid Vasagatan.
Det var för brett att hoppa över, minst femton meter.
Innan Reine hämtade ut sin väska ur plåtfacket, hade han ett uppdrag att utföra : han måste fotografera sig.
Fotot skulle han ha till ett rabattkort, ett tjugofemkort som gällde inom hela Storstockholm.
När han planerade denna fria sommar, hade han ganska snart insett att han inte bara kunde hålla sig ute i Sollentuna, när han letade efter meningen med livet.
Det skulle kräva en hel del resande.
Och tyvärr var ju inte helikoptern färdig än.
Det var kö framför fotoautomaten.
Framför Reine stod en officer i uniform och framför officern en tant med axellångt vitt hår.
Vid springan, där de färdiga fotona levererades, var det också kö.
Där stod två små trinda gummor i stickade koftor och dukar snodda runt huvudet så att man bara såg halva ansiktena.
Reine antog att de var turkar eller någonting.
Apparaten malde fram en remsa foton ur springan.
Den ena av gummorna knep till sig bilderna med veckiga, röda fingrar som såg ut som om de skalat potatis i sextio år dygnet runt.
Fast turkar kanske inte käkade potatis.
Gumman visade fotona för den andra gumman.
Så brast bägge i skratt, först ett förläget fnissande med sidoblickar, sedan ett öppet flatgarv så att spottet sprutade och de svarta tänderna skallrade i munnen på dem.
Reine fnissade också litet.
Det var trevligt att se människor glada ; när man kommit över den första förskräckelsen vill säja.
Den vithåriga häxan satt nu i båset.
Man kunde se hennes platåskor trampa hit och dit, som om hon varit pinknödig.
Officeren hade tagit av sig mössan och kammade sig framför spegeln på kioskens utsida.
Det surrade inne i kiosken, så blinkade ett blått ljus som ett trasigt neonrör.
Blondinen klev ut, för säkerhets skull fortfarande leende, och officern steg in och började snurra ned stolen.
Nu blir han skjuten, tänkte Reine, när det blixtrade i automaten.
Skjuten för misslyckat kuppförsök.
Reine satt i båset och stirrade på sin bild i den blåtonade spegeln.
Det var väldigt svårt att se rakt fram, han ville hela tiden skruva sig så att han syntes mer från vänster.
Men han tvingade sig att se rakt fram --- och han tvingade sig att flina.
Apparaten blixtrade.
Det kändes väldigt otäckt, som om hans skalle varit en tom boll fylld med svart luft och det varit han själv som var kameran och tog emot bilden med insidan av nacken.
Reine klev ut och tog tid.
Det stämde inte, framkallningen tog mycket längre tid än tre minuter.
När fotona kom var de dessutom så våta att man knappt kunde ta i dem.
Han tog bilderna ytterst i nypan och gick och satte sig på en bänk.
Han såg inte klok ut, ett runt fräknigt ansikte med ljust hår och ett par kisande ögon som nästan inte syntes.
Han hade svarta ringar runt ögonen och i munnen syntes hans ena sneda framtand som en stor sockerbit.
Han kände sig lätt illamående när han såg på sig själv : fy fan.
Men det här var ett viktigt foto.
Så här såg Reine Larsson ut innan.
Han lovade sig själv att ta ett nytt foto om två månader i mitten av augusti --- det skulle säkert bli världens skillnad.



4 Reine reste sig från sin plats i pendeltåget ; i hettan kändes det som att få ett stort häftplåster lossdraget från rumpan.
Han skuffade den tunga resväskan framför knäna mot utgången.
Det var en fem tio stycken som skulle av, bland annat en mamma med barnvagn.
När dörrarna pyste upp, rusade alla av medan Reine och mamman blev kvar, hon med barnvagnen, han med resväskan.
De hjälpte varandra under de kvarvarande passagerarnas otåliga blickar.
Reine bodde cirka fem minuter från Sollentuna station i ett område med halvnya trevånings tegelhus.
Husen var regelbundet uppställda i fyrkanter kring ganska stora gårdsplaner med lekplatser och tynande grönska.
För den oinvigde såg alla husen likadana ut, men inte för Reine.
Han kunde hitta sin port i Bagarbyvägen 44 C med förbundna ögon.
För den som vuxit upp i området hade varje port sin särskilda lukt, sin speciella stämning och känsla att ta i.
I Bagarbyvägen 44 C luktade det " hemma ".
Innan han gick in stod han ett tag och tryckte intill en halvstor björk.
Han ville helst inte bli sedd av någon granne.
Det vore ingen katastrof, men det var onödigt i fall morsan råkade ha nämnt att han egentligen var på Barnens Ö. Han tog mod till sig och gick in i huset.
Om någon frågat honom skulle han säja att hans kolonivistelse blivit " kancellerad " ett par dagar på grund av strömavbrott.
" Kancellerad " betydde inställd.
Det främmande ordet hade Reine lärt sig förra året när morsan och han skulle flyga till Cypern, resan hade då blivit kancellerad.
Ett bra ord med stort användningsområde : min läxläsning blev igår tyvärr kancellerad, min tandborstning blev i morse kancellerad på grund av fårss maschör.
Innan Reine klev på i lägenheten, tog han ett djupt andetag.
Tänk om morsan trots allt inte kommit iväg ? Det fanns hur mycket jobb som helst inom sjukvården i Stockholm, men morsan längtade till havet.
Inte till den pjunkiga Östersjön utan till det riktiga, salta västerhavet.
Det hade Reine stor förståelse för ; han hade redan i mars insett att det skulle ge honom själv unika möjligheter att kancellera Barnens Ö.
Lägenheten var tom.
Persiennerna var neddragna och runt blomkrukorna slingrade sig ett system av tunna gröna plastslangar som ledde vatten från fyllda flaskor.
Reine hade haft sina tvivel om systemets effektivitet och i stället föreslagit att alla blomkrukor skulle flyttas ut på balkongen och vattnas av regnet.
Men det ville inte morsan Harriet : dels var balkongen överbyggd med tak, dels ville hon inte utmana ödet --- det skulle bli en toppensommar!
Reine däremot hoppades att det skulle bli en kall och regnig sommar.
Det gick lättare att tänka då.
Lägenheten var en trerummare.
Morsan bodde i det största rummet som samtidigt fungerade som sällskapsrum och kallades salong.
I det ena av de två mindre rummen bodde Reine.
Det tredje rummet kallades för gästrummet och det stod för det mesta tomt.
Förut hade mormor bott där en hel del.
Numera var det mest morsans arbetskamrater.
Ibland när Reine satt och åt frukost på lördag- eller söndagsmornarna, kom mamma ut med en arbetskamrat som hon varit bussig nog att låta sova över i gästrummet.
En del var bakfulla och vresiga, andra ville inte hälsa utan gled iväg mot ytterdörren, men en och annan var hygglig, stannade och käkade frukost, gick med på Gröna Lund eller hjälpte Reine med hans plastbyggsatser.
Han ställde resväskan i morsans bäddsoffa, det var ingen idé att packa upp, kanske skulle man iväg igen rätt som det var.
Det var ju inte så säkert att världen började och slutade i Sollentuna centrum.
Reine var otroligt hungrig och gick ut och ryckte upp kylskåpet.
Det var tomt så när som på två burkar mellanöl och ett glas senap.
Han tog den ena ölburken ; den såg så inbjudande och skojig ut med en luffare som hade en korv i en bur.
Kunde bara vara avsett för barn.
I ugnen hittade han ett halvt paket knäckebröd som tilltugg.
Från köket såg han att det lyste i gästrummet, han gick dit.
Ingen var där, morsan hade bara tänt i taket för att hålla tjuvarna borta.
Reine tände för säkerhets skull också golvlampan innan han satte sig i gästsängen och intog sitt mellanmål.
Han tog inte tid den här gången men det gick fort, så fort att han började hicka av ölet.
Nå, var skulle man nu börja ? Man kunde lämpligen börja med sig själv : vem är jag ? Jag är Reine Agne Larsson, 640909-1152.
Varför det ? Därför att morsan var ihop med en gubbe i början av december 1963.
Kanske på Lucia ? Skit samma, så exakt hade Harriet aldrig varit att hon berättat tid och plats.
Hon hade sagt att hon på hösten 1963 var tillsammans med en man, som hon då tyckte om så mycket att hon blev med Reine.
Men ganska snart hade det visat sig att hon och den där mannen ville gå skilda vägar.
Deras kärlek var ett misstag.
Därför hade Reine ingen pappa.
Det vill säja att om inte den där mannen hade gått och blivit överkörd eller nedstucken med en förgiftad stilett i njuren, så hade Reine förstås en pappa.
Men Reine hoppades att farsan var död ; annars kunde han ju plötsligt komma tillbaka en vacker dag.
Och visa sig vara en töntig jävel.
Detta var det största övergreppet av alla : att vuxna gick och knullade barn hur som haver, utan att fråga dem det gällde, det vill säja barnen.
Om han hade fått välja var det väl inte säkert att han hade valt att bli son till en ensam kvinna som jobbade nästan jämt, ibland till och med på nätterna.
Hellre var man då son till chefen för Marabou.
Hellre hette man inte Reine --- vilka barn ville förresten inte byta namn ? Hellre hette man då Roy och var son till han som var chef för Toy.
Och innehavare av en tioväxlad hoj ... Nej, fan!
Han bankade nacken i väggen för att slå sönder rimorden, det fick räcka med en rimramsa för idag.
När grannens var sugna på ett fosterbarn från Sydkorea, då hade det minsann varit kontroll.
Barnavårdsnämnden hade varit där och snokat.
Sedan hade de snackat med hans morsa också, som hade flinat upp sig och sagt en massa gott om grannarna.
Sedan hade de inte fått någon koreaunge i alla fall, de var visst för gamla.
Men det var bra med kontroll, alla föräldrar borde kontrolleras, inte bara fosterföräldrar.
HANS MORSA HADE JU TILL EXEMPEL ALDRIG ... Nej nu var han orättvis : morsan kunde ju inte hjälpa att hon inte bodde i villa och var gift med en civilekonom.
Därför kunde hon som kompensation behöva en trevlig och intelligent son som Reine.
Det var ju fel!
Som han resonerade godtog han ju att det var barnen som var till för föräldrarna och inte tvärtom.
Han tog sista ölklunken och konstaterade kallt : barn är till för föräldrarna.
Varför skaffade man annars barn ? Inte var det av bussighet mot barnen.
Kanske var det så att morsan ville hämnas på mormor ? Mormor och morfar hade skaffat mamma utan att fråga, men dem kunde morsan ju inte komma åt.
Därför hämnades hon i stället på nästa generation, på Reine.
Men Reine i sin tur tänkte inte skaffa några barn, det var ojuste att hämnas på oskyldiga.
Reines ögonlock blev tunga av ölet, men innan han somnade tog han upp en gammal tanke : mannen som morsan varit tillsammans med hette Dag Hammarskjöld.
Hammarskjöld hade dött då någongång i början på sextiotalet.
Men innan han kolade hade han gjort Reine.
Det var mycket som stämde, morsan hade dunkelt talat om att den där mannen hade " rest bort " och skulle vara borta mycket länge.
Antingen hade han stuckit till FN eller också menade morsan att han hade dött ; man brukade säja så till barn när någon dog, att den eller den hade rest bort och kanske inte skulle komma tillbaka.
Det fanns bilder på Hammarskjöld i plugget, han var ljushårig, hade smal näsa som Reine och antydda kindpåsar, marsvinskinder.
Dessutom såg han allmänt opålitlig ut, som en som gör en kvinna med barn och sedan drar till Amerika.
Man kanske skulle ta kontakt med släkten ? 


5 Klockan blev närmare sju på kvällen innan Reine vaknade.
En ramsa pladdrade i hans huvud : Det var en gång en liten, liten apa, som inte kunde rapa.
Men den ramsan hade han inte hittat på själv och därför var det heller ingen konst att slå bort den.
Han steg ur gästsängen med den tomma ölburken under armen.
Han konstaterade att han inte var hungrig ; han var aldrig hungrig just när han hade vaknat, det kändes som om magen var mättad med luft.
Han rapade och gick ut till sopnedkastet i trappan, där han kastade ölburken och räknade sekunderna innan burken slamrade i soptunnan.
Tre sekunder tog det.
Om man föll --- hann man då återuppleva hela sitt liv på tre sekunder ? Ölet trängde på och han gick till badrummet och pissade.
Det var så skönt att han ville skrika.
Han prövade med ett par pip men det lät inget vidare.
Om man gastade på för full hals så hördes det ned på muggen till dem som bodde under, och då kunde de ju ringa polisen i tron att det var inbrott.
Han drog ut penisen till en skär sträng och släppte ; den rynkade genast ihop sig igen.
Penis, pitt, kuk --- eller kisselink som morsan brukade säja när han var yngre.
Inget av orden lät bra.
Penis lät som namnet på en krydda, pitt lät inte klokt.
Och kuk ? Kuk lät skört på något sätt : som ett tunt rör av tegelfärgad bränd lera.
Blomkuk.
Tappa kuken i golvet.
Lergök.
Det rätta ordet var manslem.
Han inspekterade sin manslem, den såg ut som en skinnstrut.
Han drog ner byxorna och granskade manslemmens rot och den rynkiga, ljusbruna pungen.
Skönt, inga strån, bara några vita fjun.
Hur lång tid skulle han få på sig : ett år ? Två år ? Den dag han kom i puberteten var allt förlorat.
Då skulle han bli indragen i de vuxnas angelägenheter och det skulle inte finnas någon återvändo.
Man skulle bli fångad i kåtheten och andra snuskerier, ens tankar skulle aldrig mer bli rena.
All energi skulle gå åt att skaffa sig knull, ingenting skulle bli över för att lösa gåtorna om Gud finns och hur det i så fall lät när han skapade Adam.
Kanske var det här sista sommaren eftersom barn mognade så tidigt numera ; ett par i hans klass hade redan hår.
Varje dag granskade Reine skräckfylld sina könsorgan som om han varit rädd för cancer.
Han drog upp jeansen, spolade och skruvade sedan bort knoppen på toalettens vattenbehållare och lyfte av locket.
I locket hade han fäst en papperslapp med häftlera.
Han drog loss lappen och kontrollerade att allt var i sin ordning.
På lappen stod : A-14, B-9, C-20, D-1, E-5, F-13, G-6, H-22, I-19, J-21, K-16, L-10, M-29, N-17, O-4, P-18, Q-7, R-27, S-3, T-11, U-8, V-25, W-12, X-15, Y-28, Z-26, Å-23, Ä-24, Ö-2.
Det var Reines privata och egenhändigt konstruerade chiffer.
Det fina med chiffret var att bokstäverna inte hade numrerats i den ordning de står i alfabetet : A-1, B-2, C-3 och så vidare.
Hans chiffer var konstruerat helt slumpmässigt och var därför olösligt.
Han hade ägnat en hel dag i vintras, när han hade Röda hund, åt att skriva alla bokstäverna på små lappar som han lagt i ett glas.
Sedan hade han skrivit siffrorna 1-29 på andra små lappar och lagt i en skål som just tömts på geléhallon.
Genom att blunda och plocka först en bokstavslapp och sedan en sifferlapp, hade han fått fram detta geniala chiffer.
Han kletade tillbaka lappen, skruvade på locket och torkade sedan toalettens överdel omsorgsfullt med ett blött toalettpapper för att avlägsna alla spår och fingeravtryck.
I salongen stod färg-tv :n övertäckt med ett av Reines gamla barnlakan.
Det blev ett mödosamt arbete att baxa in tv :n i hans eget rum ; tursamt nog hade den som byggde huset försett alla tre rummen med urtag till centralantennen.
Reines rum var två och en halv meter brett och fyra meter långt.
I ena änden satt dörren, i den andra fönstret med utsikt mot grannhuset.
Alldeles vid dörren fanns en smal garderob.
Mot garderobsväggen stod huvudänden på Reines säng.
Mittemot sängen fanns en smal spånskiva på två bockar, det var Reines skrivbord.
Den enda fria ytan fanns under fönstret och där placerade Reine tv :n.
Han fällde för persiennen och drog ner rullgardinen för att ingen skulle uppmärksamma tv :ns flämtande ljus och tro att någon brutit sig in, någon som kanske inte hade egen tv och som absolut måste se ett speciellt program.
De två långväggarna i rummet var täckta med affischer.
Över sängen satt nästan bara motorcykelbilder, från den gamle speedwayhjälten Varg-Olle Nygren till sjuttitalets motocrosstjärna Thorleif Hansen.
Väggen över skrivbordet handlade om skräck.
Där fanns Boris Karloff som Frankensteins monster, Bo Svensson som Frankensteins monster, Christopher Lee som Dracula, Charles Laughton som Ringaren i Notre Dame, Tigerburarna på Con Sol, Lyndon Johnson som Förenta Staternas president, Mumien vaknar, Apornas Planet, De ögonätande jättebacillerna från yttre galaxerna och ett porträtt av huvudrollsinnehavaren i popoperan Jesus Christ Superstar.
Hungern sopade till Reine mitt i solarplexus.
Han lämnade tv-sladdarna och flög ut i köket.
Vad fanns att äta ? Dessvärre nästan ingenting.
Kylskåpet var lika tomt och nyavfrostat som förut, men i ugnen fanns ytterligare ett brödpaket med finska skorpor.
I skafferiet fanns sju paket spagetti, alla öppnade och nästan tomma.
Vidare några burkar consommé, en plastburk med ris, socker, salt och andra kryddor, burkar med skalade tomater, en med sniglar, men --- tack och lov --- en burk corned beef och en burk ananas.
Han öppnade snabbt de sistnämnda, körde en gaffel i köttet och satte försiktigt en sked i frukten.
Tillsammans med de finska kexen bar han in alltsammans till sin säng.
Litet mysigt skulle man ju ha.
Innan han började äta satte han på tv :n, en klocka på grönt fält tonade fram : fem minuter till Rapport.
Han hann klämma i sig all maten utom kexen innan klockan visade halv åtta och tonades bort.
Snabbt vände sig Reine om i sängen och lade sig på rygg med fötterna på kudden.
Om man såg på tv liggande upp och ned blev det inte lika läskigt.
För läskigt kunde det ju bli : brinnande småbarn i Vietnam eller den där gången som polischefen i Saigon sköt en fånge i tinningen mitt framför kameran.
Skulle det bli avrättningar, så skulle de beskådas upp och ned.
Och en annan sak ; han hade lärt sig på en lektion att människan egentligen ser världen upp och nedvänd, ögonen var funtade så.
Men redan tidigt i livet lärde man sig att vända bilden inne i huvudet.
Det lät lite häftigt men var antagligen sant.
Men Reine ville inte vara med om sådana där trix ; han ville se världen som den verkligen var, som man såg den från början när man föddes : upp och ned.
När Rapport spelade upp sin truddelutt och nyhetsuppläsaren slutat sitt tillgjorda papperssorterande, blundade Reine och höll för öronen.
Han ville inte se och höra : Snart elvaårige Reine Larsson är sedan tidigt i morse försvunnen.
Militär med hundar har inkallats för att gå skallgång.
6 Sju och femtioett nästa morgon klev Reine på pendeltåget mot Stockholm.
Han fick ingen sittplats utan fick stå och fylla i sitt nyinköpta rabattkort mot en vägg.
Han hade stulit för att kunna köpa kortet.
Det hade varit alldeles nödvändigt.
Morsan hade ett gammalt cigarrettetui som innehöll en kassa hon förvaltade.
Det var några kärringar på morsans förra arbete, som träffades en gång i månaden och då lade var sin tia i en särskild kassa.
I december varje år gick de sedan på krogen tillsammans.
Reines samvete var utomordentligt anfrätt denna morgon ; det smakade ruttet i hela munnen --- nåja, det kunde ju ha nåt att göra med den kancellerade tandborstningen också.
Men han hade aldrig stulit pengar förr.
Det vill säja mynt hade han knyckt litet då och då.
Men mynt var knappast pengar och räknades inte riktigt ; sedlar däremot var pengar.
Åtminstone tior, för femmor fanns ju både som papperspengar och metallpengar, så stöld av femmor kunde kanske inte räknas.
Han var fast besluten att betala tillbaka ; man kunde ju räkna med att morsan skickade en eller annan tia i sina brev till Barnens Ö.
Reine fick snart annat att tänka på än sitt dåliga samvete.
På rabattkortet måste han snett nedanför fotografiet skriva sin namnteckning.
Men hur gör man, när man inte har någon bestämd namnteckning ? När man prövar sig fram och skriver litet som det faller sig, skriver stort och slängigt när man är på gott humör men litet och petigt när man tycker att hela världen är åt helvete och lika gärna kan springa i atomer ? Var han på bra eller var han på dåligt humör ? Det kunde ju inte fan veta så här tidigt efter en delvis sömnlös natt.
Eftersom han sovit halva dagen i går hade det blivit dåligt bevänt med nattsömnen.
Han hade sovit under större delen av Rapport, vaknat, slagit över till Aktuellt, somnat, vaknat under Vädret, somnat och sedan vaknat igen av bruset och flimret från en tom tv-kanal.
De följande timmarna hade han ägnat åt att bygga en plastmodell av en Curtiss Helldiver i skala 1:72.
Framåt fyra på morgonen var den färdig.
Då hade han kokat sig litet te och sedan somnat.
Det fick bli en mittemellannamnteckning, en till hälften textad version som med litet god vilja kunde tolkas som R A Larsson.
När han var klar med kortet ställde han sig tätt intill en vägg i vagnen och klottrade med kulspetspennan : R A Larsson, R A Larsson.
Det gick ganska lätt och blev ganska likt namnteckningen på kortet.
Jävlar!
Varför hade han skrivit sitt eget namn ? Vilken oförlåtlig dumhet ; om de efterlyste honom från Barnens Ö skulle han ju bli avslöjad vid första kontroll.
Men det var sällan kontrollörer så här dags.
Kontrollörerna brukade komma på eftermiddagen när skolorna slutat och sno tjuvåkande elever.
För sent att ändra namn i alla fulla fall.
Larsson var ett alldeles för kortfattat namn, det skulle aldrig gå att justera namnteckningen så att det stod Hammarskjöld i stället.
Men varför inte Hansen ? Reine Hansen, son till den berömde motocrossföraren Thorleif H. Ge fan i dina farsor, sade han till sig själv.
Stå på egna ben, bli framför allt aldrig farsa.
Reine klev av vid Karlberg för att gå sista kilometern in mot centrum.
Han var ute för att skaffa jobb och då kunde det vara bra att gå några gator upp och ned.
Vem visste, det kanske stod en textad skylt i något fönster ? Springpojke önskas, ung man får omedelbar anställning, jobba hos oss och bli stenrik på nollan.
Han gick från Karlbergs station upp mot Rörstrandsgatan.
När han nådde det trekantiga torget framför Pingstkyrkan grep honom missmodet : inga erbjudanden om jobb så här långt.
Hur bar man sig egentligen åt ? Svaret var givet, man fick inte dra sig för att fråga.
Men att fråga om saker och ting var inte Reines starka sida.
Inte så att han var direkt kontaktstörd, han kunde mycket väl prata och umgås med andra människor bara han slapp ta initiativet själv.
Att fråga främmande människor var att lämna ut sig, att sätta hela sin existens på spel, att kanske bli av med sin, vad hette det, identitet.
Han visste inte riktigt klart hur han skulle tänka : om man öppnade sig mot en främmande människa var man försvarslös, den andra människan kunde sticka in fingrarna i munnen på honom och knycka något av honom.
En bokstav ur hans namn ? Så att han senare fick gå omkring och heta R ine.
Nära Sankt Eriksplan låg en frukt- och tidningsaffär.
Han gick in i den och köpte två bananer.
Om man fick för lågt blodsocker, kunde man inte tänka.
Det var därför folket i u-länderna inte hade förmått tänka ut några bra metoder att reda upp sina problem.
Själv var han en kvalificerad idiot, inte bara just nu utan nästan jämt.
Hur kunde man vara så korkad och tro att man kunde klara sig ett helt sommarlov på egen hand med ett startkapital på 33:60 ? Om han åtminstone hade haft vett nog att snacka till sig sitt eget barnbidrag.
Han kände många som fick sina barnbidrag insatta på en särskild bankbok, en bankbok som de skulle få disponera när de hade slutat plugget.
Men inte Reine inte.
Morsan var totalt kallsinnig på den punkten : barnbidraget var avsett till mat och kläder, därför tog hon hand om det och drygade ut hushållskassan.
Det var likadant med bidragsförskottet.
En sådan morsa kunde man bara inte kalla Harriet.
Det var därför som vuxna skaffade barn, för att ha någon att förtrycka.
Inte för att ha barn att älska och krama om, utan för att hålla barnen nere, sno dem på barnbidraget, ge dem fem spänn i veckan och vägra öka på fickpenningen utan att först snacka med skolan eller med klasskamraternas föräldrar.
Varför ? Vad fanns det för grund för att alla barn skulle ha lika mycket i fickpengar, när vuxna inte hade det ? Varför hålla på och konstra i veckor innan man höjde med en krona, när man själv samtidigt kanske fick lönen höjd med femhundra ? Och det löjligaste av allt : senaste gången hade morsan föreslagit att han skulle börja föra kassabok över veckopengen.
I uppfostrande syfte.
Fattade inte de vuxna att allt det där larvet gjorde barn penningtokiga ? Att man tänkte så mycket på stålar att det lät som en spargris om huvudet, när man ruskade på det.
Dyster gick han nerför Torsgatan och stannade ett slag vid det stora tidningshuset och tittade på tryckpressarna som rullade.
Några människor rörde sig därinne bakom glaset jäktigt och ryckigt.
Där ville han inte jobba : tänk om man åkte in i någon av de där pressarna som i en mangel och kom ut i andra änden som en tillplattad vit jättegroda fulltryckt med text och färgbilder, med shahen av Iran mellan skulderbladen.
När han blev vuxen skulle han inte arbeta som tryckare utan som vetenskapsman.
Han hade nämligen kommit på något mycket väsentligt, något som ingen annan ännu tänkt på.
Det var så hemligt att han nästan inte vågade tänka på det, men det rörde sig i alla fall om cancerns gåta.
Det var inte huvudsakligen av Hormoslyr man fick cancer.
Hormoslyr var egentligen en baggis, men radiovågorna ... Ingen hade kommit på att undersöka radiovågorna.
Det var ju solklart att man inte, utan att det i längden straffade sig, kunde hålla på och förpesta luften med kort-, lång-, och mellanvågor, för att nu inte nämna FM.
Var man än befann sig, utom möjligen i en blykammare, blev man ju hela tiden genomstucken av radioprogram, kortvågsmeddelanden, telegram, nödsignaler, tv och sjörapporter.
Det kunde inte vara nyttigt i längden.
Där har vi cancerns olösta gåta!
På Norra Bantorget tog han en glass.
Han gav sig in på Vasagatan sugande på glassen.
Nu var det bara fem minuter kvar till Centralen --- och inte skymten av ett jobb!
Det här gick ju åt helvete : om hela hans uppfinningsförmåga skulle tas i anspråk för bagateller, när skulle han då få tid över att tänka, se och utröna ? Att skaffa fram de erfarenheter och det material som behövdes för att få veta vad det här egentligen gick ut på, vartåt världen barkade och om det över huvud taget var någon idé att ställa upp på det här samhället.
Om man bara hade kunnat göra sig av med hungern.
Hungern och kåtheten var människans värsta gissel och hindrade alla förnuftiga handlingar.
För några år sedan hade morsan Harriet fått några avmagringspiller av doktorn för att hon tyckte att hon började få för stort aschle.
Men sedan hade det visst kommit fram att tabletterna var farliga.
Cancerframkallande ? Han skulle i alla fall rota i badrumsskåpet och se om han hittade burken ; man kunde inte kuta runt och tänka på käk jämt.
För att inte komma för nära Mc Donald's och Carrols, som var belägna någon kilometer åt vänster uppåt Kungsgatan, tog Reine av åt höger.
Där låg Oscarsteatern.
Han gick över och tittade.
Teater verkade kul att jobba med, man stod i tidningarna jämt och drack Gula änkan till frukost.
Tråkigt bara att de skulle sjunga och spela så mycket på en del teatrar, så att man inte hörde vad som sas.
Förbi på trottoaren kom två tanter.
Den ena satt i rullstol som sköts av den andra.
Reine fick en idé : om man skulle söka jobb som rullstolsskjutare.
Lite tungt kanske men den som satt i kunde ju hjälpa till genom att dra i hjulen.
Man fick se mycket på det viset, säkert fick man också åka gratis på bussar och tåg.
Gå gratis på teatern kanske och då gå in före alla andra.
De som satt i rullstol fick alltid gå före, det hade han upplevt när han flög till Ibiza.
Spädbarn och de i rullstol kånkades ombord före alla andra.
Dessutom var det nog inte så farligt att fråga en person som satt i rullstol.
Man kunde ju alltid kuta därifrån utan att den handikappade kunde följa efter.
Plötsligt stannade tanterna och tog sig in genom en port bredvid Oscarsteatern och biografen Palladium.
Han väntade ett par minuter och smet sedan efter, han kom lagom för att se dem åka upp i hissen.
Snabbt kutade han uppför trapporna men han hade ingen chans, trots att hissen verkade gammal och knirkig gick det för fort.
På fjärde våningen hejdade han sig : det skulle förstås ta en jävla tid för kärringarna att ta sig ur hissen, så i själva verket var det ingen större brådska.
Han gick lugnt sista trappan upp.
Hissdörren slamrade igen och hissen stod fortfarande och gungade när Reine kom upp på femte våningen.
Tanterna höll på att ta sig in genom en bred branddörr av plåt.
De hade svårt att hålla den tunga järndörren.
Reine tog mod till sig, gled fram och hjälpte till att hålla emot.
På dörren satt en vackert textad skylt med slingriga bokstäver OLGAS ATELIER.



7 Den tunga dörren med sin kraftiga självstängare praktiskt taget föste med Reine in i ateljén.
Rummet han kom in i var stort, minst dubbelt så stort som salongen därhemma men inte fullt så stort som ett klassrum.
Det var ett vindsrum.
Ytterväggens tak sluttade utom där de två låga fönstren satt.
I taket hängde långa stänger med breda band i flera färger : vitt, violett, grönt, blått, gult, blå-gult, ljusblått.
Rummet verkade dekorerat för fest men i så fall hade man glömt röja av golvet.
Där stod flera långa bord i rader ungefär som i en skolmatsal.
Vid borden satt några människor och målade med penslar.
De var alla kvinnor.
Damen i rullstol hade blivit framkörd och installerad vid ett av borden ; hon höll redan på att ta fram penslar och små flaskor ur en låda under bordet.
Vad var detta ? Eftersom det låg i samma huskomplex som Oscarsteatern kanske det var här man fixade kostymer, kulisser och svärd med infällbara klingor ? En gammal tant vände sig om, fick syn på Reine och kom emot honom.
Hon hade en jättelik håruppsättning och lång, fotsid grå målarrock.
Reine kände genast igen henne.
Det måste vara Madame Curie, hon med radiumstrålningen ; han hade sett henne i en uppslagsbok.
Det vill säja det var naturligtvis inte Madame Curie personligen, hon var väl död och rutten för minst femtio år sedan.
Men hon var mycket lik.
Reine hade ofta tänkt på det, det finns inte så många utseenden här i världen.
Det var lögn att varje människa är unik.
Åtminstone vid en hastig titt var många människor intill förväxling lika.
Nya människor man mötte, liknade nästan alltid någon som man kände eller hade träffat förut.
Och det konstiga var att man tilldelade den nya människan, som var lik någon som man hade träffat förut, samma egenskaper.
Den här kärringen var lik Madame Curie, följaktligen var hon utlänning och sysslade med strålning.
Reine gjorde ett snabbt överslag över hur många standardutseenden det fanns.
Femtio ? Nej men låt oss säja sjuttifem.
Fler kunde ju fan hålla reda på.
--- Vad vill du lille vän ? frågade tanten på bruten svenska.
Se där, se där.
Hon kunde inte snacka ren svenska och hon uttryckte sig på ett sätt som man gjorde för femtio år sedan.
Eller hundra, det kunde kvitta.
Kärringen såg ut som en mumie i ansiktet : det var väl strålningen förstås.
Reine skulle just svara att han kommit in av misstag, att han bara velat hålla upp dörren och genast skulle ge sig iväg, när hans konversation med damen avbröts av att en ny person kom in i rummet.
Den nykomna var en kvinnlig person på cirka sjutton år.
Hon hade långt illrött hår, fräknar och ett stort bläckblått födelsemärke på kinden.
Hon var klädd i undertröja, blå långkjol och gick barfota.
--- Jaså Birgitta kommer nu, sade den gamla tanten.
--- Min klocka gick fel, svarade flickan.
Jag trodde den var sju när den egentligen var nie.
--- Den är kvart över tie nu, svarade damen.
--- Jag är hopplös med tider, sade flickan.
Har alltid varit.
Man får räkna med att jag alltid kommer en kvart för sent.
Det gör alla.
--- Här börjar vi klockan åtta snälla Birgitta.
--- Min klocka är egentligen kvart över åtta.
Jag kan sitta över en kvart i eftermiddag ... --- Jaja, gå till din bänk.
Fortsätt med det du textade igår och slutade med mitt i ett ord.
--- När jag tänker efter, sade flickan.
När jag tänker efter så är ni bara ett gäng gamla nuckor, nåra gamla pergamentfittor som sitter här och plitar med eran äckliga gamla guldfärg ... Ni kan torka er i häcken med era jävla sidenband!
Här kan ju fan stanna!
Reine var helt inställd på att taket med alla stänger och tygstycken skulle braka ned och höjde sin axelremsväska för att skydda huvudet, men inget hände.
--- Ja tack för den här tiden då Birgitta, sade den gamla tanten lugnt.
Kom med bort här till pulpeten så ska vi se hur mycket lön Birgitta har innestående.
--- Sätt in örena på mitt postgiro, svarade flickan, vände på hälen och försvann ut genom den tunga vindsdörren.
Reine hade väntat sig någon form av reaktion, att ett förskräckligt kackel skulle utbryta, eller att någon skulle ropa " skönt " eller " vackert att hon stack ", men ingen sade ett knäpp.
Ateljén låg fullkomligt lugn, tanterna vid borden målade och knåpade på som förut.
--- Ursäkta mej, sade Madame Curie.
Mitt namn är Olga, det är jag som förestår ateljén här.
Och vad ville du min gosse ? Skulle du hämta band ? --- Det vet jag inte, svarade Reine.
--- Är du inte springpojke då ? --- Inte precis.
--- Jaså.
Det kommer inte så många människor hit.
Kanske du skulle lämna nåt ? --- Vad skulle det vara i så fall ? --- Du kanske bara ville titta ? --- Jo.
Jag stod där nere och tittade på foton utanför Oscarsteatern och då tänkte jag : man kan ju alltid kila in och lära sej lite.
Han var lite rädd och erinrade sig en scen i " Frankensteins monster ", där Frankenstein hissar upp monstret i taket, så att blixten skall slå ner i monstret och göra honom levande.
Här kanske de körde med strålning i stället, målade sina offer med radioaktiv guldfärg.
Det måste ju vara enklare än att sitta och vänta på åskväder.
--- Nu när vår praktikant har gett sej iväg ... sade madame Olga, eller tant Curie, eller hur hon nu skulle ha det.
Reine visste inte vad praktikant var för något ; det hade väl något med praktiskt att göra.
Den som man praktiserar försök på ? Jobbade de med levande människor ? Med ens stod det helt klart för honom vad gummorna satt och gjorde : de fixade band till mumiesvepningar.
De satt här och klippte till hundra tusen band som de sedan klottrade fulla med besvärjelser.
Sedan väntade de bara på ett lämpligt offer, en ung flicka till exempel, och sedan hoppade de på sitt offer allihop --- rullstolen var naturligtvis falsk --- och slängde första bandet över offrets mun som munkavle, andra bandet över offrets ögon som bindel och tredje bandet om offrets hals som ... --- Om du vore lite äldre kunde jag ha erbjudit dej platsen som praktikant, sade tant Olga.
Den som just har blivit ledig.
Han vågade inte svara, ju mer han pratade ju mer indragen blev han.
I samma ögonblick fick han syn på ett vitt standar som hängde på ena kortväggen.
Det var stort som ett barnlakan och hade två flikar nedtill, alla kanter var prydda med guldtränsar.
Men det som oroade honom var inte själva standaret utan det som fanns på : mitt på standaret satt ett guldkors med tusen strålar åt alla håll.
Vad var det för en trofé ? --- Du kanske vill veta lite närmare vad vi håller på med här ? Tanten i rullstol tittade plötsligt upp och log.
Det var ett varmt och äkta leende, inte ett leende som bödeln ger sitt offer.
--- Är inte det här en del av Oscarsteatern ? frågade Reine.
--- Här arbetar vi med kransband, svarade tant Olga.
--- Jaha, svarade Reine för säkerhets skull ; han var osäker på vad kransband var men han kände sig nu alldeles lugn.
Han var inte i dödsfara.
--- Vi får beställningar från blomsterhandlarna runt om i Stockholm.
Så textar vi band till begravningskransar.
Reine tittade upp i taket och läste med någon möda den egendomliga, kantiga guldtexten på några band : Farväl, Otto och Renata.
Ett sista farväl, familjen Karlström.
Från kamraterna i Sveriges Flotta.
Plötsligt kände Reine att det luktade i rummet, det luktade mycket starkt till och med : terpentin, färg, thinner, tyg, damm.
Det snörde till i halsen som om någon bakifrån kastat ... Asch!
Men han kände att han inte kunde stanna en sekund till ; det var som om han befunnit sig i en bastu och någon utan förvarning kastat en skopa på kaminen.
Inte en skopa vatten utan en skopa terpentin.
--- Ajö och tack så mycket, ropade han till de leende tanterna och vräkte sig på dörren.



8 Reine hade svårt att få arbetsro på hamburgerrestauranten Mc Donald's belägen i huset Kungsgatan 4.
Tre stora frågor kretsade i hans skalle och försökte hugga varandra i baken som sländor : Hur skulle han få arbete ? Vad skulle han använda sommaren till ? Hur fasen skulle han kunna hålla morsan på gott humör så att hon inte misstänkte något ? Kära Harriet, skrev han på brevpappret som hade fått en stor fettfläck efter pommes-friten.
Fläcken bekymrade honom inte, den snarare stärkte det han tänkte skriva : Idag har vi varit på utflykt och käkat mackor i det gröna.
Smöret smälte i solen ... Jaha ? Vad i helvete gjorde en hög halvstora ungar sedan ? Badade ? Tyvärr fick vi inte bada för många var förkylda.
Utmärkt, så länge man höll sig på land, kunde morsan ju inte få för sig att man skulle drunkna.
Förkylda ? Det var inte bra.
Morsan hade någongång sagt att smittsamma sjukdomar " grasserade " på barnkolonier.
" Grassera ", vad betydde det ? Att sjukdomarna betade av barn som om de varit grässtrån.
Han strök passusen om badet och skrev Men ingen badade för vi hade inte lust.
Nja.
Kunde morsan börja oroa sig för hygienen ? Men på kvällen duschade vi som vanligt.
Snyggt.
Perfekt.
Men om det inte fanns dusch på Barnens Ö ? Det fanns ett papper som berättade om sådant --- men var ? Han mindes bestämt att morsan hade fått en broschyr över hur det gick till med tvätt och bad.
Men själv hade han inte läst den, bara känt kväljningar vid själva åsynen.
Pappret borde ligga hemma i lägenheten, vilket betydde att han inte fick skicka iväg det här brevet innan han kontrollerat uppgiften om dusch.
Det var förresten bara bra.
Om morsan fick breven för tätt, kunde hon ju börja tro att han längtade hem.
Vad skulle han använda sommaren till ? Han satte pappformen med pommes-friten till munnen, stjälpte huvudet bakåt och hällde i sig de sista smulorna och saltkornen.
Ett par äldre killar med bar överkropp trodde att platsen skulle bli ledig och kom fram med sina brickor.
Reine vågade inte titta på dem utan vände på brevpappret och skrev : Punkt 1 --- Ta kontakt med släkten Hammarskjöld ? Vad hade han för bevis egentligen ? Uppriktigt sagt inga.
Men man kunde också resonera så här : Vad har släkten Hammarskjöld för bevis att inte Dag Hammarskjöld har knullat min morsa ? Uppriktigt sagt inga.
Dag Hammarskjöld kunde förstås ha varit på tjänsteresa till Japan eller Yttre Mongoliet i december 1963.
Men om han hade Harriet med sig på planet ? Som privatsjuksköterska ? Det var absolut ingen dum idé ... --- Ska du sitta här och häcka länge ? frågade den ena killen med brickan.
--- Jag väntar på min farsa, svarade Reine.
Han stack just på muggen.
De bägge barbröstade gav sig iväg för att vänta ut ett par äldre tanter litet längre bort ; den ena grabben var tatuerad på ryggen : DENNA SIDA UPP.
Just det : På muggen.
På muggen i en DC-8 :a på väg till Yttre Mongoliet.
Kunde släkten Hammarskjöld motbevisa det ? Jo det kunde de.
Som flygintresserad visste Reine att en brorson till Dag Hammarskjöld --- eller var det brylling ? --- var president i IATA, flygbolagens internationella samarbetsorganisation.
Där hade man med andra ord ingen chans, släkten Hammarskjöld hade kontroll över hela luftrummet och skulle naturligtvis inte släppa fram några som helst ofördelaktiga bevis.
Han ändrade Punkt 1 till Strunta i och fundera på vem som är farsa.
I tankarna lade han till : För om det är något med din farsa, om han är berömd eller något alls att hänga i julgranen, och han har klarat sig från underhåll i snart elva år, så inte åker han dit nu.
Ifall han inte är en tönt.
Vad hade Rekordboken att förtälja om farsor ? Reine smög upp boken ur väskan i skydd av bordsskivan och bläddrade : Världens bästa farsa ? Världens största farsa.
Världens rikaste farsa ? Världens smartaste farsa ? Det stod inget om farsor, däremot om : " Största rovdjur.
Den största köttätande jätteödlan var den ca 15 m.
långa jätterovödlan Tyrannosaurus rex som levde för 75 milj.
år sedan i det nuvarande USA.
" Tänk vilken jävla rulle det skulle bli på personalen om Tyrannosaurus rex plötsligt klev in här på Mc Donald's och beställde världens största hamburgare : Pronto!
Klockan var nu nästan elva och lunchruschen började på allvar.
Om man kunde få jobb här!
Och bära brickor, sopa och hälsa gästerna välkomna.
Tio kronor i timmen plus hur många hamburgare som helst.
Reine blev riktigt upphetsad och flög upp från bordet.
Att han inte tänkt på det förut!
Han rafsade ihop sina grejor och gick ut mot disken där personalen fanns.
Det var långa köer framför kassaapparaterna.
Han vågade inte tränga sig fram, en syn svirrade förbi : framför kassorna stod rader av rovödlor, långa, korta, tjocka.
En del med handväska, andra barfota, någon med glasögon och därborta en gammal svullen grön ödla med hörapparat.
Snabbt smet han ut på gatan.
Tre minuter senare hade han sprintat iväg ett ganska långt stycke och satt på trappan till Kungliga Biblioteket i Humlegården.
En massa människor passerade upp eller ned för trapporna.
Allt fler satte sig på trappstegen.
Man kunde tydligen köpa med sig käk från någon disk inne i biblioteket.
En halv meter från Reine satte sig en stor ljus tjej och en mindre kille som möjligen var javanes.
De åt persikoyoghurt.
Reine lutade sig närmare för att snåla åt sig lite av doften och för att se om det var hela fruktbitar i yoghurten eller om den bara var färgad.
Det var hela bitar, javanesen satt och sög på en persikobit som då och då tittade fram mellan hans trutande, blå läppar.
Reine började tyst gå igenom sina finanser.
Då ställde paret plötsligt ifrån sig de tomma bägarna och satte igång att kyssas.
Reine vände sig med vämjelse bort.
Människor var ju lika äckliga som ödlor.
Eller äckligare.
Ödlor lade åtminstone ägg.
Reine hade fått sexualupplysning i många former genom åren och visste mycket väl hur man gjorde barn.
Det vill säga, han hade accepterat det i teorin, ungefär som man accepterar sin egen död i teorin men inte i praktiken.
Han tyckte att fortplantningsbeskrivningen var både tråkig och otrolig på samma gång.
Att inte Gud kunde ha hittat på något lattjoare sätt!
Gud eller vem det nu var ; det hörde också till frågorna som inte fick glömmas.
Fortplantning --- vilket ord!
När han var mindre trodde han det hette fot plantning : mannen planterade sin nakna fot i kvinnan och ett barn började gro.
Den version han fått i sig i skolan tyckte han var löjlig, ett typiskt påhitt av Skolöverstyrelsen : Mannen för in sin penis i kvinnans slida och lämnar ifrån sig några droppar säd, som sedan simmar upp i den så kallade livmodern, där de små grodynglen i säden tävlar om att nå fram till det knappnålshuvudstora ägget.
Det var ju lika dumt som Humle och Dumle.
Men sant förstås.
Den som påstod något annat fick hemanmärkning.
Reine tyckte det var fint att tänka sig att fortplantningen kunde gå till på många olika sätt.
Mormor och Reine hade en jul tillsammans berättat fram följande version : En vacker afton hade en av Guds änglar kommit svävande under aftonmolnen med lilla Reine i famnen.
Ängeln hade först cirklat över missionshuset och sedan landat på trappan.
Hela församlingen väntade.
Sedan man sjungit " Härlig är jorden ", hade ängeln högtidligt överlämnat Reine till mamma.
Mormor hade gråtit av glädje och omfamnat ängeln.
Enligt Reine, men inte mormor, hade mormors handväska fastnat i en av ängelns långa vingpennor men pastorn hade hjälpt dem isär.
Sedan hade ängeln bugat för församlingen, ropat " Halleluja " och kastat sig upp i luften, stigit i cirklar för att vinna höjd och slutligen satt av som en pil hem till Gud som bodde bakom solnedgången.
Men Reine hade en privat version av sin egen tillkomst.
Den löd : En natt med intensivt silvervitt månsken hade Dracula och hans flygande hund kommit farande som två vinddrivna molntappar.
Dracula och hunden hade trängt in i mammas flickrum.
Medan hunden låg på mammas kropp så att hon inte kunde röra en fena, hade Dracula ställt sig grensle över hennes huvud med ryggen mot sängens huvudände.
Sedan hade han hastigt böjt sig fram och kört sina bägge vampyrtänder i mammas näsborrar och där lagt två små hårda sädeskorn.
När mamma vaknade upp ur sin medvetslöshet var det redan ljusan dag och Dracula låg sedan flera timmar och våndades i sin silverbeslagna kista bland Transsylvaniens berg.
Kornen i mammas näsa hade grott som ärtor, det ena kornet hade dött men det andra hade blivit Reine.
En fruktansvärd åsknatt hade mamma drabbats av en våldsam nysning och framfött Reine.
När detta hände var mamma bara sju år gammal.
Hon hade sedan gömt Reine bland sina dockor och nallar under många år för att mormor inte skulle få syn på honom.



9 Klockan var ännu inte ett när Reine tog hissen upp till Olgas Atelier.
Han hade en lång förmiddag bakom sig med svikna förhoppningar och befann sig i ett tillstånd av nästan total kapitulation.
Den entusiasm han känt i början av förmiddagen, då världen tycktes ligga för hans fötter, hans bevingade fötter, var nu vänd i sin motsats.
Det hände ofta att han kände sig trettio meter lång på morgonen, en glad styltgubbe som klev över motorleder och smärre hus och inte var sämre än han kunde hoppa stav över större hus om det knep.
Men efter lunch var han knäckt ; han undrade om det kunde bero på maten, om han till skillnad från vanliga människor smälte maten i huvudet i stället för i magsäcken.
Hjärnan kändes som en ostburgare i upplösning.
När han kom in i ateljén var ingenting förändrat.
Tant Olga stod vid sin höga, gammalmodiga pulpet och skrev i en kassabok.
Vid borden satt de andra tanterna ; hon i rullstol, hon som var stor och tjock, hon som hade grått hår i långa flätor och hon som var så fint klädd med massor av guldarmband och ringar.
Han tittade upp mot stängerna i taket, det var där man såg att tiden gått.
Banden han sett på förmiddagen var borta, i stället hängde där : Från en sörjande make, Avdelning sjuttiotvå av SHF, Bertil, Maj-Britt, Pontus och Viktoria.
Lukten av färg och kemikalier, som skrämde iväg honom på förmiddagen, var konstigt nog mycket mildare nu.
Det var kanske inte så konstigt förresten, Reine hade märkt att när han blev rädd, kunde han plötsligt uppleva lukter mycket starkt.
--- Hej, sade Reine.
Tant Olga tittade upp.
Hon bar glasögon med tvinnad svart snodd som löpte bakom nacken på henne.
När hon lyfte av glasögonen, såg Reine att hon hade ovanligt ljusblå ögon.
Äldre människor brukade inte ha så klara ögon ; äldre människors ögon brukade vara platta och något kokta.
--- Det var väldigt vad du fick bråttom, sade Olga.
För det var väl du som var här nyss ? Nyss och nyss.
Reine tyckte att han levt igenom en fem tio år sedan han var här.
--- Jag kom plötsligt på nåt, svarade Reine.
Alla tanterna tittade på honom.
Hon med den kutiga ryggen i rullstolen såg under sin egen arm, så djupt böjd satt hon.
Den tjocka tanten log med hela ansiktet, hennes kinder var rödflammiga som ingressen till ett av Reines favoritskräckprogram, En värld i krig.
Tanten med halvmeterlånga grå flätor stirrade förvånat som om han varit en skär ödla.
Tanten med smyckena log tillgjort och stelt som om deras ögon mötts över en höjd kaffekopp.
Men innebörden av samtliga leenden var solklar : Vi tycker om dig, vi älskar alla pojkar som ännu inte kommit i puberteten, blivit slynglar och börjat rycka väskor.
--- Jo, sade Reine, det var om den där praktikplatsen ... Olga kom ännu närmare och sträckte fram handen till hälsning.
--- Vad heter du då ? --- Reine Agne Larsson.
--- Är du fyllda femton år ? --- Ska fylla, svarade Reine.
--- Då är du ännu inte klar med din skolplikt ? --- Inte precis men nu har jag semester och jag undrar om nu när den andra har slutat och det kanske är svårt att få någon ny och om man kunde tänka sej och jag får jobba här ? Liksom.
Tant Olga såg generad ut, satte på sig glasögonen.
Men bara för att omedelbart lyfta av dem igen.
--- Är jag för liten ? frågade Reine.
Olga svarade inte utan gick tillbaka till sin ståpulpet, ställde sig bakom pulpeten som om hon tänkte hålla tal och satte på sig glasögonen igen.
Men hon sade ingenting.
--- Är det för att jag inte har nån arbetsbok ? Reine visste genom en kille i grannhuset att man måste ha arbetsbok om man var minderårig.
Man gick till skolläkaren och lämnade ett kissprov ; om kisset var okey fick man en arbetsbok.
--- Här ser vi mer till kvalifikationerna än till åldern, svarade tant Olga.
Reine begrep ingenting ; det var något fel på honom, men vad ? Hade han glömt knäppa gylfen ? Hade han kardborrar i håret ? Hade någon omärkligt stuckit fast en lapp någonstans i hans kläder som det stod " Jag är en idiot " på ? --- På prov, sade han.
Om man kunde jobba lite på prov ? --- Jo intresset verkar det ju inget fel på, sade tant Olga.
--- Men ? Olga sökte stöd hos de andra tanterna.
Men de återgick omedelbart till sina sysslor en efter en vartefter Olgas blick försökte fånga dem.
--- Flickorna och jag kanske skulle behöva diskutera ... --- Kan jag ringa klockan tre ? frågade Reine.
Reine förstod inte vad som var roligt, men alla gummorna började flabba.
Alla på en gång, det var inte så att en började och sedan lockade med de andra.
Alla skrattade som om man dragit igång fem utombordsmotorer i precis samma sekund.
--- Vad säjer ni flickor ? frågade Olga.
De sade ingenting men de nickade och fnittrade, gick ned på tomgång.
Reine kände att han hade stämningen med sig.
Och ändå var det något som var fel.
Han försökte snegla nedåt och kolla gylfen men han såg inte så bra ; inget som stack ut i varje fall.
--- Jo förstår du, sade tant Olga och kom fram mot honom.
Vi har aldrig nånsin haft en karl anställd här.
--- Det var ju tråkigt.
--- Du stannar, svarade Olga bestämt.
Du får gå på prov.
Och betalningen ordnar sej alltid.
Det gör vi upp senare.
Typiskt, så behandlade vuxna alltid barn i ekonomiska sammanhang : jag har ingen växel just nu, du får när du behöver, pengar är väl ändå inte huvudsaken.
--- När blir det lunch ? frågade Reine.
--- Vi har lunch mellan halv tolv och tolv, svarade Olga.
Har du inte ätit ? --- Inte så mycket faktiskt.
--- Vi kanske ska gå runt och hälsa, sade Olga och tog honom om axeln ; hon hade rynkiga händer fulla med leverfläckar och guldstänk, som skinnet på en böckling.
Reine fördes runt och hälsade.
Tanten i rullstol sträckte fram en onaturligt lång arm, hon hette Helène.
Den tjocka tanten med flammande ansikte hette Lotten ; hon grep hans hand med bägge sina.
Reine kände att han måste passa sig litet för henne, annars kunde hon lyfta på kjolarna och fösa in honom och sätta igång och ruva honom.
Tanten med flätorna tog honom tveksamt i hand och log skyggt, hon hette Kristina och verkade mycket bräcklig.
--- Kristina är lite känslig, förklarade tant Olga beskyddande.
Men hon bor ute på sjukhuset på nätterna så om det är något så tar de hand om henne.
Var hon tokig ? Galen ? Helknäpp ? Våldsam ? Kristina verkade snarare som om hon levde i en egen värld, i en stor såpbubbla.
Det var därför hon sträckt fram handen så tveksamt.
Hon var rädd att punktera bubblan.
Den prydliga tanten med ringarna luktade starkt av parfym.
Hennes tänder verkade gjorda av porslin.
Hon hette fru Bergman-Ritz.
När Reine hälsat runt hade han uppfattat att alla leenden, blinkningar och extratryckningar i handflatan betydde ungefär att var och en av tanterna försökte säja : Här är inte så idylliskt som du tror --- men det finns en person du kan lita på --- mej!
--- Nu måste du ha lite att äta, sade tant Olga.
Är det någon som har nåt över från lunchen ? Det blev genast fart på två av tanterna, Helène och Lotten.
Kristina såg brydd ut och började massera sin ena fläta medan fru Bergman-Ritz skakade beklagande på huvudet, hon hade med andra ord käkat upp sitt.
Helène kom farande i rullstolen fram mot Reine med en platt matlåda av aluminium.
Hon stannade framför honom och sträckte matlådan mot hans näsa med långa spindelarmar.
I lådan låg ett vändstekt ägg.
Lotten kom upp bredvid Helène med en ostmacka inlindad i smörpapper.
Reine tog emot bägge gåvorna och bockade lite slarvigt ; för säkerhets skull bockade han en gång till.
Olga visade honom fram till ett av fönstren, där han fick placera maten på fönsterbrädan medan Olga hämtade ett glas saft.
Det var en fin utsikt.
Nere till höger låg en bred bro som löpte över Stockholms Centrals bangårdar.
Åt vänster kunde man se själva Centralen och de långa täckta perrongerna.
Häruppifrån såg alltihop ut som en modellanläggning.
Om man hade haft en transformator här uppe, kunde man ha dirigerat alla tågen och växlarna.
Och fixat till en skaplig krock mellan ett par snälltåg.
--- Ät i lugn och ro, sade tant Olga och ställde fram ett glas svart vinbärssaft.
Efter sin andra lunch blev Reine anvisad en plats vid bordet bredvid Helène i rullstolen.
Tant Olga gav honom några kasserade vita band att lära sig på.
Han fick färg och en tunnhårig pensel, tvättvätska och en mall med bokstäver.
Bokstäverna var inspirerade av den gamla medeltida gotiska skriften, fick Reine veta.
Själv tyckte han mest det liknade ett tafatt chiffer.
--- Glöm nu inte att sträcka ordentligt, sade Olga.
Reine slätade ut det breda glatta bandet och klämde fast änden mot bordskanten.
--- Vad ska jag skriva ? frågade Reine.
--- Vad du vill.
Det är ju bara övning.
Han försökte tänka ut något riktigt sorgligt, till exempel " Farväl Reine, Mamma " eller " Vi möts på andra sidan, Dag Hammarskjöld ".
Nej det blev för långt ; övningsbanden var bara korta stuvbitar.
Kunde han över huvudtaget texta ? Det kunde han.
Reine var duktig i teckning, han var faktiskt bäst i klassen på motorcyklar och flygplan.
På det första bandet textade han KAWASAKI, på nästa YAMAHA och på det tredje HUSQUARNA.
Tant Olga kom och inspekterade.
--- Bra.
Utmärkt.
Men du måste tänka på att träna alla bokstäver, inte bara A:n.
Reine gick tillbaka till den sorgliga linjen och föreställde sig åter att det var han själv som var död.
De sörjande som beställt kransar var hans klasskamrater.
Han roade sig med att para ihop dem på ett sätt som skulle ha renderat honom en rejäl omgång från killarna om de sett det : PATRIK och IRÈNE, THOMAS och BIRGITTA, MAGNUS och CARINA, DANIEL och LOVISA, PATRICK och CAMILLA, BRUNO och KARIN, REINE och ... Nej fan, själv var man ju död.
Framåt halv tre var Reine totalt utpumpad och hans huvud sjönk allt närmare bordsskivan.
--- Du kanske behöver glasögon ? frågade Olga.
Reine skakade trött på huvudet, hans syn var den skarpast tänkbara.
Han var en av de få i klassen som kunde läsa fabrikatet längst ned i höger hörn på synprövningstavlan.
Felet var att Reine kommit totalt ur sin normala dygnsrytm.
Halv tre var det eftermiddagskaffe men Reine avböjde saften.
Han var så trött att han inte ens var hungrig.
Han flyttade banden åt sidan och lade huvudet mot sina korslagda armar ; för egen del tänkte han använda rasten till att vila upp sig.
Han vaknade inte förrän tio i fyra och for upp med ett ryck.
Vart han såg satt leende tanter.
Hur skulle han orka med så många morsor på en gång ? --- Ursäkta, sa han.
Det måste vara luftombytet.
Han reste sig och gick runt för att sträcka på lemmarna.
Ateljén bestod bara av detta enda vindsrum plus en garderob som gjorts om till kokvrå.
För att komma till toaletten fick man gå ut i trappuppgången och in genom en annan vindsdörr.
Det hade den fördelen att det inte luktade så mycket kemikalier på toaletten.
I vindsvåningen innanför toaletten låg ateljéns lager.
Reine nosade runt litet.
Om man blev för sömnig skulle man säkert kunna lägga sig och kvarta här bland alla tygrullar och kartonger.
Resten av eftermiddagen ägnade Reine åt två band som så småningom fick texten ETT SISTA FARVÄL.
PERRONALEN PÅ BARNENS Ö. Perronalen ? Det var lätt att skriva fel.
Men samtidigt var bokstäverna så svårlästa att det kanske inte märktes så mycket.



10 Klockan var två på natten, det var ljust ute och Reine kunde inte sova.
Så fort han kommit hem från arbetet vid femtiden på eftermiddagen, hade han samlat ihop all spaghettin från de sju nästan tomma paketen och kokat den i en stor gryta.
Sedan hade han hällt en halv flaska HP-sås över och ätit alltihop på tre och fyrtiofem.
Tio minuter senare hade han gripits av en våldsam törst, som han försökt släcka med den sista kvarvarande burken mellanöl.
Sedan hade han somnat och sovit djupt och drömlöst till klockan två, då han vaknade mitt i en intensiv dröm att han stod nere på gården vid den stora sandlådan och pissade hektoliter efter hektoliter så att vågorna svallade över kanten.
Han störtade ut på toaletten --- vilken sjusabla tur att man vaknade!
Han gick omedelbart och lade sig igen sedan han kontrollerat väckarklockan.
Men sömnen var omöjlig att få tag på.
Han steg upp och tog ut sin Snobbendocka ur garderoben ; i flera år hade han inte kunnat somna utan denna stora mjuka tygklump i famnen.
Men det gick i alla fall inte.
Han var klarvaken.
Han steg upp, kokade te och åt en rulle Mariekex.
Morsan hade en burk sömntabletter i badrumsskåpet, men han var osäker på hur länge de verkade ; väckarklockan var ställd på sju.
Man tänkte bra på natten när alla andra sov.
Det var som om man hade hela världen för sig själv och kunde flytta på saker lite hit och dit utan att någon protesterade.
Han satte sig vid sitt arbetsbord där han hade en liten plastjordglob.
Sverige låg för långt norr ut.
Mellan Spanien och Italien fanns en outnyttjad plats om man flyttade på Mallorca och Ibiza.
Han måttade med tummen : om man var smart kunde man kanske lägga Sverige så att Mallorca och Ibiza hamnade i Vänern respektive Vättern.
Nej, då blev man tvungen att vika in Norrland på baksidan för att inte Kiruna skulle hamna i norra Belgien.
Om man lade Sverige på tvären mellan Kreta och Malta ? Vad hände då ? Jo då skulle man ställa till med en sjujävla översvämning.
Dags för litet allvar.
Han hade inte kommit någon vart med det uppdrag han givit sig själv : att ta reda på det som var viktigt.
Varför människan fanns, vart hon var på väg, hur lång tid det kunde ta och vad det skulle vara bra för.
Det lät litet diffust kanske.
Man måste nog fråga mera precist om man skulle få vettiga svar.
Svar ? Det kanske var smartare att börja med svaren och sedan leta efter frågor som passade ? Han orkade inte tänka längre utan gick ut i morsans rum, det vill säja salongen, och drog ut en uppslagsbok som han brukade läsa i när han inte hade något att göra : UTVECKLINGSFAS IV : SKOLÅLDERN, " LATENSSTADIET ".
Detta stadium skiljer sig från de tidigare därigenom att det inte medför en övergång från inre omvälvning till ny kontroll.
Freud kallar det latensstadiet därför att de våldsamma drifterna i regel är latenta.
Men det är bara en paus före pubertetens stormar, då alla tidigare drifter på nytt kommer till ytan i nya kombinationer.
Det lät oroväckande och exakt.
Själv befann han sig i detta latensstadium och hoppades att det skulle räcka länge.
Hur länge ? Kunde man göra något för att förlänga latensstadiet ? ... då alla tidigare drifter på nytt kommer till ytan i nya kombinationer.
Reine föreställde sig att han kastades in i ett jättelikt, vansinnigt och bullrigt pornografiskt tivoli med roterande ljuseffekter så starka att ögonen började koka.
Överallt, på pariserhjulet, i berg och dalbanan, i lustiga huset, under de snurrande chokladhjulen, i de små båtarna och i en hög utanför korvstånden --- överallt på taken, i träden, i dammen, på räcket till dansbanan satt tusentals halvstora pojkar döva och blinda för omvärlden och runkade som apor.
På en punkt hade Freud fel : alla våldsamma drifter var inte latenta.
Hade den där Freud aldrig stått utanför Carrols eller Mc Donald's, hungrig som en varg, dreglande som en hund och utan ett öre på fickan ? Hade han aldrig stått inklämd på ett fullsatt pendeltåg efter att ha klämt två sjuttiofemmor Coca-Cola plus en liten Äppel-Mer ; hade han aldrig varit sprängpissnödig ? Vidare framgick av texten att det måste ha förekommit något före latensstadiet, att någon gång --- eller kanske under flera år --- när han var liten så hade det varit en oherrans röra på drifterna.
Men han kunde inte minnas det.
Han kunde bara komma ihåg att när han var så där en tre fyra år, hade han varit rädd för att vara ensam.
När morsan stack iväg till jobbet på söndagmorgnarna, hjälpte ingenting.
Hon kunde ladda sängen full med kola, pop-corn, läsk, nallar, speldosor och Dinky Toy-bilar --- men det hjälpte i alla fall inte : hans drift att springa efter henne var så stark att han slutade andas.
Detta i sin tur hade vid ett par tillfällen lett till att han svimmat och " krampat ", som morsan sade.
Skulle den driften komma tillbaka, driften efter sällskap till varje pris ? Han hoppades inte det.
Att vara ensam var att behärska läget.
Hur hade det egentligen varit när han var liten ? Han hade lärt sig gå 1965, prata hyggligt kunde han 1966 och på sin födelsedag den nionde september 1969 hade han varit nittionio centimeter lång.
Dessa fakta kunde man hämta ur familjealbumet plus den upplysningen att han inte sett klok ut och till på köpet varit kortklippt.
Men hur hade han varit inuti ? Inne i själva kärnan ? Fanns det en kärna i människan där hon var liksom tätare ? Absolut : För det mesta upplevde Reine som om hans kärna befann sig bakom ögonen några centimeter rakt in i skallen i höjd med näsroten.
Men kärnan kunde flytta sig.
När man hade ont i huvudet till exempel, då spändes kärnan ut som ett skinn på insidan av skallen, ett skinn som vilken sekund som helst kunde brista.
Och när man hade druckit två sjuttiofemmor Coca-Cola, då satt kärnan och bultade bakom pittroten så att man fick lägga benen i kors för att den svullna kärnan inte skulle poppa ut.
Hade alla människor en sådan kärna ? Jo om de fanns vill säja.
Men Reine hade ännu inte riktigt vågat bestämma sig för om andra människor fanns, eller om yttervärlden alls fanns.
Det var ofta bekvämare att utgå ifrån att bara han själv fanns, eller precisare att bara hans kärna fanns.
Skinnet, musklerna och senorna var bara som en tät kostym, en G-dräkt eller dykardräkt med hål för in- och utblåsning.
Han tog upp en liten svart anteckningsbok, en före detta kassabok han fått av morsan vid någon tidigare veckopengspåökning.
I boken skrev han 13,19,17,17,3_17,23,6,4,11, 29,5,27,24,17, 21,14,6 ? Bra, säkrast att behålla de här tankarna hemliga så länge.
För om det nu var så att andra människor verkligen fanns och det blev uppenbarat att Reine gått omkring och trott att det inte var så, utan att han skulle vara ensam i hela universum, då skulle en massa ha anledning att bli förbannade.
Inte bara Gud utan också klasskompisarna.
Vilken jävla stil, skulle de säja när de jagade honom ; gå omkring och påstå att inte vi finns!
Fanns Gud ? Morsan sade att var och en väl fick bestämma sig för om han eller hon ville tro att Gud eller Jesus fanns.
För egen del trodde hon det inte, för om Gud fanns skulle han ha gjort slut på alla krig.
Han var ju allsmäktig.
Mormor sade att Gud inte var ansvarig för krigen, trots att han var allsmäktig.
Det var Djävulen och de onda människorna som ställde till med krigen och det till Guds stora sorg.
Guds sorg över människans ondska var så djup, att det var tveksamt om han någonsin skulle förlåta oss.
Det var där Jesus kom in, han kom in som ett slags försvarsadvokat för människan.
Genom att ta på sig våra synder försökte Jesus blidka Gud.
Men vi måste hjälpa till själva också, vi måste bekänna våra synder och göra bättring.
Reine tyckte nog, om han fick säja sitt, att Gud var en tvärvigg.
Reine trodde som morsan att Gud inte fanns.
För om Gud fanns måste man tro på Bibeln, det ingick liksom.
Och Bibeln var ju en ganska torftig historia.
Tag människans skapelse till exempel : Gud skapar först naturen och djuren och sedan på den sjätte dagen tar han en lerklump och gör en levande lergök som får namnet Adam.
Av Adams revben gör Gud Eva.
Sedan när Adam och Eva upptäcker att de har lem och slida är det hela igång som en slags evighetsmaskin av skinn och köttfärs : Evighetsmaskinen SLEM & LIDA.
Den som skrivit Bibeln, antingen det var Gud själv eller någon annan, hade dålig fantasi.
Den där Darwin hade bättre fantasi.
Först hade det bara funnits några äggvitemolekyler som hade lärt sig att dra ihop sig och krypa omkring som minimala maskar i utkanten av lavan.
Sedan hade de där vita maskarna börjat slå sig ihop och bildat toffeldjur och alger.
Med tiden hade de blivit fiskar, fiskar som klev upp på land och blev landdjur.
Inte nog med det, en del av landdjuren hade klivit tillbaka ut i havet och fött levande ungar.
Nåväl, den första människan var liten som en schäfer och häckade i träden på Afrikas savanner.
Bara de starkaste och klyftigaste hade överlevt och flyttat upp till Spanien och bosatt sig i en djup grotta, som de dekorerat med de mest fantastiska målningar av bufflar och hjortar.
Och så vidare.
Visserligen hade också denna story slutat med en evighetsmaskin av skinn och köttfärs, men inte så låst som den som Gud hade hittat på.
I Bibeln var ju allt givet från början ; det fanns inga utvecklingsmöjligheter.
Det var själva förändringsmöjligheterna som intresserade Reine.
Om två miljarder år kanske människan hade lärt sig leva i rymden.
Hur såg människan ut då ? Om det var riktigt att människans innersta var en kärna, så var ju resten av kroppen liksom bara redskap för att fixa mat och transporter.
Men om två miljarder år kanske människan hade lyckats göra sig av med all ballast.
Då består vi bara av våra kärnor, ett slags stora persikokärnor med litet spröt och sugfötter och med en simblåsa under ryggskölden.
Med hjälp av endast tankens kraft förflyttar sig den nya kärnmänniskan obehindrat genom tid och rum och befinner sig i ett evigt latensstadium.


11 Klockan skrällde klockan sju.
Reine som sovit med huvudet lutat mot skrivbordet ryckte till och föll av stolen.
När han låg på golvet tänkte han : Jag får inte somna om fast golvet är mjukt som en luftmadrass, som en ljummen simbassäng, som en hängmatta ... Han vaknade på nytt tio i åtta och satte sig lugnt upp.
Allt var under kontroll.
Han hade försovit sig, han skulle vara på jobbet om tio minuter och att hinna det fanns inte en chans ens med helikopter, eftersom en helikopter inte kunde landa direkt på Olgas atelier utan skulle bli tvungen gå ned någonstans på Norra Bantorget.
Han beslöt att vänta till fem över åtta och då ringa tant Olga.
Han stökade undan de personliga bestyren och tog grimaserande några tag med tandborsten som straff för att han försovit sig.
Det var inte så lätt att hitta telefonnumret och han ringde inte förrän tjugo över : --- Hallå, ja det var Reine.
Jag är sjuk idag.
Har fått tarmvred.
Det blev tyst i luren, sedan hörde Reine hur Olga tjattrade med de andra.
--- Vilket sjukhus är du på ? frågade Olga.
Reine insåg att han gjort en blunder.
--- Är dina anhöriga hos dej ? frågade Olga.
--- Nej, jag är hemma.
Jag var in om på sjukhuset i natt.
Dom trodde att det var tarmvred.
Eller nåt ditåt.
Men det börjar gå över.
Olga var mycket bekymrad och ville veta mer, vilket sjukhus han varit på, om läkaren varit en riktig läkare eller bara en sommarvikarie, om Reine hade någon som kunde sitta på sängkanten och om han fått förhållningsorder att omedelbart åka tillbaka till sjukhuset om han fick det minsta ont i magen igen.
Vilket sjukhus var det förresten ? --- Lövet, svarade Reine.
Löwenströmska.
Min morsa jobbar där.
Tant Olga blev nu mycket lugn och inskärpte samtidigt vikten av att Reine inte klev ur sängen för tidigt.
Han var välkommen när han kom.
Alla på ateljén uppskattade honom så.
De avslutade samtalet.
Reine gick ut i köket för att leta efter frukostmat.
Det fanns numera nästan ingenting utom en kartong müsli som han rörde ut med vatten till en kall gröt.
Det smakade fan, men han tröstade sig med att läsa på paketet hur nyttigt det var.
Klockan hann inte bli nio förrän det stod helt klart för Reine, att han inte skulle stå ut med att sitta instängd i lägenheten hela dagen.
Han längtade så han kunde bli tokig till Olgas atelier ; han var helt övertygad om att det skulle hända något där, ett underverk, att någon skulle bli tokig på ett överraskande sätt eller att det skulle inträffa en mycket omfattande tågolycka alldeles nedanför Olgas fönster.
Det kunde man bara inte missa!
Han ringde upp igen : --- Jo det var Reine.
Jag känner mej mycket, mycket bättre nu ... Men tant Olga protesterade ; han skulle hålla sig i sängen, därmed basta.
Reine hade tur och kom på de rätta argumenten : --- Jo men nu är det så här att vi har snackat med doktorn och han säjer att det är viktigt att röra sej efter en sån här körare.
Man måste hålla sej igång så att det inte stoppar till.
Han rekommenderade faktiskt att jag går och jobbar ... Olga var klentrogen, något sådant hade hon aldrig hört talas om.
--- Jo men det vet väl alla hur läkarna tycker olika saker.
Ena dagen ska man motionera för att inte få hjärtslag och andra ska man ligga i helgips.
Den här doktorn säjer min mamma är mycket med sin tid.
Själv vet jag ju inte men det är väl lika bra att lyda doktorn liksom.
Olga gav med sig och Reine skenade ut för att hinna med tåget som gick nio och tjugotvå.
Som vanligt missbedömde han tiden och kom en kvart för tidigt till Sollentuna station.
Hans iver började redan lägga sig.
Om det var något han hatade, så var det att sitta på en bänk och vänta på pendeltåget och inte ha annat att göra än att lägga några loskor mellan sina egna skor.
På pendeltåget var det kontroll.
Två uniformerade kontrollörer dök upp ur intet precis innan dörrarna slog igen.
De delade snabbt upp vagnen, den ena började i bakänden och gick framåt, den andra från mitten och gick framåt.
Det fanns inte en chans att komma undan.
Men Reine var säker den här gången, han hade ett äkta tjugofemkort.
En gång i våras hade Reine förfalskat ett tjugofemkort åt en kamrat.
Det var inte så svårt, allt man behövde var ett foto, en bit vit kartong, en bit papper, tusch, en fin grön kulspetspenna och en vanlig blå.
Trycket på månadsmärket kunde man fixa med ett stämpeltryckeri för småbarn.
Reine hade inte själv vågat provåka, det hade kamraten gjort med Reine vid sin sida ; Reine hade vanlig biljett.
Det hade gått galant.
Gubbarna i spärren orkade aldrig titta ordentligt.
Men skulle förfalskningen klara en kontrollör ? Ja om innehavaren av det falska kortet var hel och ren, bar glasögon och framförallt ännu inte kommit i puberteten.
Alla vuxna hatade barn, ju större barnen blev ju mera hatades de.
Det fanns vuxna som höll på att skita ur sig ögonen bara de såg en sextonåring i jeansväst.
Reine klev uppför alla trapporna till Olgas atelier.
Atelier ? Ateljé ? Just som han sträckte fram handen mot den breda plåtdörrens handtag, kom han på att han försummat något mycket viktigt : dagens hälsokontroll.
Han vände och öppnade dörren till vindskontoret med toaletten och lagret.
Toaletten var upptagen.
När han mera för formens skull försökte ta en flukt i nyckelhålet, kände han en skarp lukt av tobak.
Någon av kärringarna satt på muggen och tjuvrökte.
Hissen!
Reine hade tur, hissen var inte nedtryckt.
Han klev in, tryckte på bottenvåningen, lät hissen åka några meter och tryckte sedan på stopp.
Snabbt rev han upp gylfen.
Det fanns speglar i hissen, precis som om den varit avsedd för besiktningar.
Han petade ut lemmen och pungen.
Noga undersökte han sina könsdelar i jakt på ett mörkt hårstrå.
Förutom de minimala vita fjunen fanns inte tillstymmelse till behåring.
En dag till, en dag till att leva!
Om det nu hade vuxit ut ett svart hår, kunde man hejda puberteten genom att rycka bort det ? Han stoppade in lem och pung, petade igen kalsongglipan för att inget skulle fastna i blixtlåset och drog upp.
Innan han tryckte på femte våningen, grinade han upp sig mot spegeln och försökte se ut som Marty Feldman.
Det gick inget vidare, allt var fel : hårfärgen, ögonen, näsan, hakan.
Hur såg Marty ut innan han kom i puberteten och började tappa ögonen ? När han klev på i ateljén fick han upprepa sin redogörelse för det påstådda tarmvredet.
Alla tanterna var nu vid sina arbetsplatser.
Vem hade tjuvrökt på toan ? Helène i rullstolen var väl utesluten, så ock förmodligen tant Olga själv.
Vilken av de andra såg mest skuldmedveten ut ? Den flammande tant Lotten ? Fru Bergman-Ritz ? Eller Kristina som ideligen kastade snabba blickar över axeln.
Idag skulle Reine få texta en egen beställning på prov.
Den var mycket enkel : på ett ljusgrönt band skulle målas de tre bokstäverna R V O. Han fick en alldeles ny pensel ; tant Olga hade de nya penslarna inlåsta i sin pulpet.
Han grep sig an sin uppgift, den var lätt --- men vad betydde R V O. Han frågade tant Olga.
--- Det är väl nåt svenskt, svarade hon.
Jag är från Litauen så jag behärskar inte era svenska förkortningar.
Litauen ? Var inte kärringen Curie från Litauen.
Eller var det Polen, eller Paris ? --- Var ligger Litauen ? frågade Reine.
Plötsligt stannade Lotten och Helène upp i sitt arbete, Reine förnam en slags spänning i rummet.
--- Har du inte lärt dej det i skolan ? frågade Olga.
--- Nä.
Mauritanien vet jag var det ligger.
I Västindien.
--- Vet du inte var Estland och Lettland ligger heller ? --- Nej.
--- Baltiska staterna ? --- Kanske ... Neä.
--- Finland vet du kanske var det ligger i alla fall.
--- Suomi, svarade Reine.
--- Estland, Lettland och Litauen var fria stater som ockuperades av bolsjevikerna 1940.
Den tjugoförsta juli flydde jag och min pappa till Sverige.
Vi fick lämna allt.
--- Va trist, sade Reine deltagande.
Tant Olga verkade mycket upprörd nu, de andra textade intensivt.
--- Om du visste vad du gör mej ledsen.
Att ni svenska barn numera inte ens vet att det finns något som heter Litauen.
--- Det är ingen ordning på läroplanerna, svarade Reine.
--- Har du aldrig funderat på vad som ligger på andra sidan Östersjön, bara några timmars båtresa från Sverige ? --- Sovjet.
Man kan åka kryssning till Riga.
Det gjorde min morsa förra sommaren med en gub ... ja.
Jag fick en ask Gröna kulor som hon hade köpt på båten.
Marmelad.
--- Jag kan tyvärr inte svara på vad R V O betyder, sade tant Olga och återgick till sitt bokföringsarbete vid pulpeten ; hon hade en stor bok med pärmar mönstrade som en påfågelstjärt.
Före lunch textade Reine SIGBRIT och DAG, PSALT.
103, AGNES, EVA, BARNBARNEN och LILLA SÄLLSKAPET.
Han började få upp rutinen men bokstäverna var ju kass!
Samma stil hela tiden, varför kunde man inte variera litet som man gjorde med till exempel texten på neonskyltar ? Eller bilmärken ? Hur i helskotta kunde tanterna stå ut med att sitta här år efter år och plita samma bokstäver ? Tiden fram till lunch gick överraskande fort.
Han hade inte tänkt på mat mer än en halvtimme när Olga äntligen sade : --- Ska vi ta oss lite lunch då ? Alla utom Reine hade mat med sig.
Alla såg också ut att vilja bjuda Reine, utom Kristina som mycket noga tvättade händerna innan hon tog upp sitt smörgåspaket.
Men Reine tänkte äta ute.
--- Får man gå ut och äta ? frågade han.
--- Självklart!
Men vi börjar klockan tolv igen.
--- Kunde man få ut lite i förskott.
En tia kanske ? Han fick en tia ur tant Olgas svarta plåtskrin och skenade ut på Kungsgatan glad som en lärka och hungrig som en jätteskräcködla.
Carrols låg närmast.



12 Torsdagen den nittonde juni hade Reine arbetat hos tant Olga i nästan en vecka och fick ut sin första avlöning, etthundratjugo kronor.
Någon praktikantlön på tio kronor i timmen kunde han inte få, han var alldeles för ung.
I stället hade man satt upp honom som " internt bud ", en slags springpojke och alltiallo.
Några bud ut på staden var det sällan, blomsterhandlarna kom själva och hämtade sina kransband.
Men om Reine gick med på att kallas bud i stället för praktikant, kunde hans lön sättas upp på diverse småutgifter och skatt behövde inte dras.
Veckolönen blev etthundrafemtio med inbyggd rätt att gå hem och sova om han blev för trött ; men det blev han inte.
Han hatade varje minut i den tomma lägenheten.
Torsdagen den nittonde juni var dagen före midsommarafton, och Reine såg skräckslagen fram mot tre dagar i total ensamhet.
Praktiskt taget alla jämnåriga han kände var bortresta.
Någon enda var väl kvar men han vågade inte ta kontakt, ta kontakt med en eventuell skvallerbytta.
Trängseln var enorm, när han for från innerstaden vid femtiden.
Ilskna, trötta eller halvfulla vuxna med kassar och bagage föredrog att inte se honom.
Små barn måste man se upp med, att trampa ned en tvååring gick utanför mönstret.
Tonåringar var de flesta vuxna rädda för, de höll avståndet som de varit rädda att få kläderna sönderritsade med rakblad.
Men elvaåringar, elvaåringar hade denna heta eftermiddag fått en uppgift i samhället : att trampas på, trängas med, tänjas ut, användas som handtag, stöd eller mellanlägg.
Reines humör fördystrades ytterligare av det varma och soliga vädret.
Han hade räknat totalt fel, midsomrar brukade vara kalla, regniga och i bästa fall också blåsiga med risk för hagel.
I dåligt väder var det skönt att stänga in sig, dra ned rullgardinerna, tända ett levande ljus, äta, lyssna på skivor och höra hagelskurarnas ris mot fönstren.
Men om det blev hett och varmt ? Vågade han vara på balkongen ? Om morsan inte tagit med sig alla lösa nylonstrumpor, kunde han förstås dra en strumpa över huvudet.
Det första Reine gjorde, när han kom hem var att betala tillbaka fyrtio kronor som han lånat ur morsans krogkassa.
Sedan tog han ett kuvert, stoppade i sex tior och klistrade igen kuvertet ; det var nästa veckas matpengar.
Återstod tjugo kronor att leva på under midsommaren.
Det borde gå men som reserv lånade han tillbaka femton ur krogkassan och stoppade dem i ett särskilt kuvert som märktes " Reserv ".
Snabbköpet var öppet till åtta, så han hade gott om tid.
Nu gällde det att köpa klokt.
Det var extrapris på avocados och frusen lax.
Fisk tyckte han i princip illa om men en avocado kunde man väl pröva.
Avocadon kändes intressant att hålla i handen, som ett blypäron.
Bröd ? Han tog ett färdigskivat formbröd för rostning ; det var viktigt att någon gång få i sig varm mat.
Något gott att knapra på kanske ? Han släppte sex påsar jordnötter i vagnen.
Salta kex stod i samma hylla, så han tog ett paket av dem också.
Protein behövdes förstås, annars kunde den svältande kroppen börja bryta ned hjärnan.
Han släpade den omöjliga vagnen med sina bromsande klothjul utefter disken med pålägg och korv.
Falukorv ? Kunde både stekas och ätas rå.
Men han misstrodde korv ; det fanns något som hette korvförgiftning och det borde givetvis undvikas.
I stället tog han ett hekto Skånsk husmorspastej.
Dryck fick inte glömmas.
Framför öl- och läskedrycksbackarna trängdes folk hårdare än på andra ställen.
Två cirka femtonåriga tjejer som gick i Reines skola, höll på att lasta ned en vagn med Cider.
En liten tant irrade runt och frågade efter lageröl, men det var ingen åtgång på det numera.
Reine kröp ihop och trängde sig emellan två bullriga farbröder i blå overaller ; han hamnade mitt i en enorm borg av Pripps fatöl på burk.
Hade de ingen Tuborg ? Men ingenstans syntes Storm-P :s glada uteliggare.
Tuborg var slut.
Kom morsan ihåg vilket fabrikat det varit på ölburkarna ? Han chansade och tog två burkar Heineken.
--- Har morsan skickat ner dej och köpa öl, hördes en mansröst bakom Reine.
Det var Stig, en av morsans polare som sovit över i gästrummet några gånger i påskas.
De hade till och med gjort en resa till Åland alla tre.
Men det var en misslyckad resa, Fazers Gröna kulor hade varit slut.
--- Är Harriet ledig i midsommar ? Han vände sig mot Stig.
Stig hade redan tagit sig litet innanför västen, det syntes på ögonen och det stela ansiktet.
Men än så länge verkade han vara på gott humör.
På Ålandsbåten hade han också varit på gott humör --- på utresan.
På hemresan hade han varit för jävlig mot morsan och flera gånger ställt sig upp i baren och sagt med hög röst " Den här kvinnan är frigid ".
Reine visste inte exakt vad det innebar, men han antog det betydde att hans morsa inte kunde få fler barn.
Det var han oändligt tacksam för.
När de kom till kaj i Värtan hade de fått sätta Stig i en taxi, men det var krångel med det också.
Chauffören vägrade köra innan han fått förskott.
--- Du har världens bästa morsa du, sade Stig och tog honom om axlarna.
--- Hon är inte hemma, svarade Reine.
--- Jobbar ? Hela helgen ? --- Mer eller mindre.
Stig tog nu över Reines vagn för själv hade han ingenstans att göra av sina två kartonger med öl i plastflaskor.
--- Jag kör åt dej serrö.
Det är i lag förbjudet med barnarbete.
Var har du din lapp ? frågade han sedan.
Reine insåg att han självklart skulle haft en lapp om morsan skickat honom.
Men han kom inte på något svepskäl, så han lämnade frågan obesvarad.
I stället tog han beslutsamt en flaska Lime-saft och lade ovanpå ölkartongerna.
--- Haru tappat lappen kid, sade Stig.
Morsan blir inte glad, det blir hon inte.
Glad.
Hör du det : inte glad.
Lessen.
Sur.
Fattar du ? --- Hon har redan handlat, sade Reine.
Det här är bara nåra småsaker som vi glömde.
Stig böjde sig fram och rotade i Reines varor.
--- Avocado ? Har ni besök ? Nån man känner ? Reine föredrog att inte svara på det heller, utan rev snabbt ner ett paket Kungsörnens Spaghetti.
Hur i hellskotta skulle han bli av med Stig ? Stig --- vilket jävla töntigt namn.
Gångstig.
Tänk om någon gick omkring och var döpt till Väg ? Och hade en son som hette Gatukorsning.
--- Morsan känner sej lite dålig, sade Reine utan att veta precis vart han ville komma med det.
--- Jag tyckte du sa att hon jobbade ? --- Det också.
Mellan varven känner hon sig dålig.
Det är något med bronkerna.
--- Hon röker för mycket, sade Stig.
Reine stannade upp i förvåning ; vad menade gubbfan ? --- Min morsa har aldrig rökt!
--- Visst fan!
Hon röker ju som en jävla elefant.
Hon stinker ju rök till och med ur ... Din mor är storrökare Reine.
Och hon vet om det.
--- Nej.
Stig ställde sig framför Reine och pekade på honom med handen formad till en revolver : pekfingret som pipa.
Tummen upp som slaglås.
--- Ska vi slå vad ?!
Reine duckade, smet förbi och gick bort till tidningsdisken.
Teknikens Värld nummer tretton hade kommit.
Det var test på Chevrolet Impala.
Nå, det kunde man avstå ifrån, vem ville ha en krängig amerikanare ? Men inne i tidningen var det en artikel om Suzuki RE 5 Wankel ; det fick man inte missa.
--- Femti pistoler!
sade Stig som hunnit ikapp.
På att Harriet röker som ett helt raffe ... raffe-nad-ri.
--- Hon är inte hemma, svarade Reine och återvände till vagnen ; han tryckte bröstet mot vagnshandtaget och sköt den bort mot kortaste kön --- vilken kö var kortast ? Den man inte stod i.
--- Hon lämnar spår.
Askkoppar, cigarrettpaket.
Lukten grabben.
I gardinerna.
Du får femti spänn om du visar upp en ren lägenhet.
Reine gick inte med på några vad.
Han stod och hängde över vagnen i kön och bläddrade i Teknikens Värld.
Stig stod och småstötte bakom, gruffade, drog fingerade halsbloss, låtsades fimpa i Reines nacke.
Bara Reine kom igenom kassan, skulle han riva åt sig sina varor och sticka fort som fan.
Om Stig stack efter och ringde på, skulle han inte öppna.
Det blev Reines tur, han smet fram framför vagnen och stängde vägen för Stig.
Snabbt langade han upp sina varor på vändskivan och rörde inte Stigs.
Kassörskan slog in beloppen, det blev summa fyrtiofem och åtti.
Reine lade först upp sina egna tjugo och sedan de femton i reservkuvertet.
Han var fångad!
Han kunde inte gå tillbaka in i butiken och lämna ifrån sig några varor.
Stig uppmärksammade situationen och drog upp en bunt lösa, tillknycklade sedlar ur bröstfickan på sommartröjan.
--- Jag betalar för grabben!
Den här grabben har en morsa som är mjäll som ett jellon!
Kassörskan flinade lite smågenerat, vilket Stig genast uppfattade som en uppmuntran : --- Vilka ben!
Vilka brön!
Vilka tår!
Som mandelpotatis.
Du är snygg du med, sade han till kassörskan och knep ihop ena ansiktshalvan som om han fått en fluga i ögat.
Stig trängde sig förbi Reine och tog alla varorna, huller om buller, i två plastkassar.
Det var inte längre möjligt för Reine att komma undan.
--- Om hon bara kunde komma tillrätta med sitt nikotinbegär, sade Stig i trappan.
Så fort de kom in i lägenheten, gick Stig och pissade utan att stänga dörren om sig ; skvalade som en häst.
--- Fy fan vad här luktar rök, sade han sedan, tog sina ölkartonger och gick in i gästrummet och lade sig på sängen.
Reine stoppade in varorna i skafferi och kyl, innan han gick efter Stig.
--- Morsan jobbar, sade han.
Det är ingen idé du väntar.
--- Far åt helvete ditt jävla horyngel, svarade Stig sömnigt.
Och glöm inte att stänga dörrfan efter dej.



13 Reine satt i sitt låsta rum på midsommaraftons förmiddag och bläddrade i ett stort planschverk om änglar.
Han hade varit inne på biblioteket härom kvällen för att skaffa litet lektyr, men de flyg- och motorböcker som fanns inne, hade han redan läst.
Av en slump hade han fått syn på " Änglar i konsten ", en stor tung bok med många färgtryck.
Tänk om alla människor klockan fem en eftermiddag plötsligt fick vingar ? Vingar som växte ut på någon minut ungefär som man sätter segel.
Själv skulle han så dags en vardag sannolikt stå inklämd i pendeltåget.
Det skulle bli trångt, de som snott åt sig en sittplats skulle bli tvungna att resa sig.
Man kunde då passa på och hoppa upp på en bänk.
Hur skulle det kännas ? Reine lade vänster hand på sin högra axel, sedan böjde han axeln framåt så att han kunde känna skulderbladets benkant.
På vanliga fåglar var vingarna lika med armarna, men av planscherna framgick att änglar hade både armar och vingar.
Hur exakt fästena såg ut syntes inte men skulderbladet var det enda rimliga stället.
Hur långa vingar skulle han få ? Konstnärerna verkade inte eniga på den punkten.
En del änglar såg ut som segelplan med en spännvidd på tolv meter.
Andra hade bara små förkrympta vingar som kycklingar eller sådana där änglar som fanns på bokmärken.
Men en fyra meter ungefär vore nog rimligt ; två meter åt vardera hållet.
Det skulle förstås bli ett ohyggligt prassel i pendeltåget, när alla resenärerna skulle veckla ut sig.
Men kläderna!
Folk fick förstås kränga av sig jackor och skjortor, blusar och --- nej, han hoppades att tanterna kunde behålla behåarna på, så att man slapp se alla läskiga hängpattar.
Tänk om alla resenärerna kvävdes av de obönhörligt framvällande fjädermassorna.
Man kunde dra ned fönstren förstås och sticka ut vingarna --- men inte för långt!
Och inte om tåget höll full fart : då kunde tåget lyfta från rälsen och braka iväg upp i luften som en jumbojet med hundratals vita vingar ... Nej fan han skulle inte befinna sig på pendeltåget om det blev så dags.
Han skulle jobba över.
Om vingarna började växa uppe hos tant Olga gjorde det inte så mycket, klart man kunde fastna bland alla banden i taket om man klantade sig, men ... tänk vad kul för Helène som satt i rullstol om hon fick vingar!
De skulle slå upp fönstren ut mot Centralens bangårdar, sedan skulle de lyfta och baxa Helène upp i fönsterkarmen.
Själv skulle han kliva upp bredvid henne, ta hennes hand och så skulle de hoppa!
Eftersom stolen tyngde, skulle hon dra ned Reine till en början men sedan när de fick upp farten skulle de segla på stela vingar, vingspets mot vingspets tvärsöver alla spåren, vända upp i vind vid Kungsbroarna och göra en perfekt landning : han med springande fötter, hon med skumpande, gnisslande gummihjul.
Hur hade nu de här berömda konstnärerna tänkt sig att änglavingar såg ut ? En som hette William Blake körde mycket med ugglor, antingen hade änglarna ugglehuvuden eller också ulliga, toviga ugglevingar.
Det var inte vidare snyggt.
En annan som körde nästan med samma sak var en gubbe som hette Goya.
Men hans uggleänglar flög tydligen bara om natten.
Det var klart att om man var en utpräglad nattängel, så borde man nog ha ugglevingar.
Filippo Morghens änglar hade svanvingar.
Stora, hopplösa konstruktioner.
De skulle aldrig kunna komma upp i luften, för att inte tala om vad som kunde hända om det började blåsa.
De flesta änglar höll sig mycket riktigt på marken.
De stod i en massa tillgjorda ställningar och bar vingarna mest som prydnad fick man förmoda.
En som hette da Vinci, verkade vara den enda som hade tänkt efter litet och studerat flygning.
Han måste ha trott på att människan en dag skulle flyga.
Men samtidigt verkade hans bevingade figurer vara ett slags spetiga fladdermöss eller pappersdrakar --- som om vingar var något man tog på sig och inte något som växte ut.
Alla goda människor skulle en dag bli änglar och få vingar, det hade mormor berättat.
Sedan fanns det något som hette fallna änglar ; vad det var för några, hade Reine inte riktigt kläm på.
De riktigt onda människorna fick ju aldrig vingar, de transporterades omgående som gruvarbetare nedåt i små hissar av korg.
Fallna änglar borde vara sådana som bluffat till sig vingar och sedan, när de blev upptäckta, gick ett hårt öde till mötes.
Reine såg för sitt inre hur en sotig och ledbruten fallen ängel kravlade sig fram i en halvmeterhög gruvgång, släpande på en rostig hacka.
Nästan alla änglar i boken såg förresten ut som fallna änglar, som bluffmakare.
Rafael, Michelangelo, allt vad målarna hette --- de måste ha gått in för att måla falska, tillgjorda änglar med barnansikten.
Ansikten av marsipan.
Man kunde ta sig i häcken på att vingarna också var av marsipan.
Den roligaste var en gubbe som hette Bosch.
Han hade målat en ängel som var till hälften människa och till hälften domherre.
Det var bergis den enda av alla konstruktionerna som i praktiken kunde flyga.
Reine tog ett ritblock och en penna och skissade litet.
Örnvingar var klart olämpliga, örnen var ju förresten inget annat än en förvuxen och vresig vråk.
Svalvingar verkade ju bra men de gick inte att fälla ihop.
Den ängel som hade svalvingar skulle få promenera omkring framåtböjd på marken som om den drabbats av ryggskott ; annars skulle vingspetsarna slå i marken.
Det enda praktiska var att förse alla änglar med måsvingar.
Måsen var ju en överlägsen flygare, hade långa smäckra vingar som i viloläge kunde fällas in nästan helt.
Måsen var amfibie och kunde landa såväl på land som på vatten.
Måsen var smäcker och vit, en passande färg.
En ängel kunde ju inte se ut som en tjäder eller packad orre med en stor lyra på ryggen.
Änglar måste flyga lätt och värdigt, inte tungt och dånande som en panikslagen höna.
Änglar med måsvingar var lösningen.
Måsen klarade regn och rusk, den levde lika lätt inne i staden som ute på landet eller vid kusten.
Dessutom var måsen allätare, den enda fågel som visste vartåt det barkade och som lärt sig älska soptippar.
Stig tog i dörren!
Reine gömde snabbt sina skisser under skrivbordsunderlägget och stoppade in änglaboken bakom Snobben i garderoben.
--- Öppna!
sade Stig.
Reine låste upp, Stig hade sovit ruset av sig under natten och Reine hoppades innerligt att han skulle gå nu.
Utan frukost.
--- Harriet har gått igen va ? Såg hon alls mej ? --- Vet inte.
Jag sov.
Stig klev in i rummet och inspekterade.
Han såg sur och svullen ut.
Skjortan hängde utanför.
Han luktade svett och gammal sprit.
När han passerade Reine gav han honom en lätt knuff så att Reine satte sig i sängen.
Stig ställde sig vid sängens fotände, tog fram en femtiolapp och höll upp den.
--- Säj : Jag är en liten äcklig råtta.
Så ska du få femti spänn!
--- Jag är en liten äcklig råtta, sade Reine.
--- Bra.
Nu är du femti kronor rikare.
Man nu ska du säja något gratis.
Nu ska du säga : Urho Kekkonen käkar lemmin makkara.
Gratis.
--- Urho Kekkonen käkar ... vadå ? --- Urho Kekkonen käkar lemmin makkara.
--- Urho Kekkonen käkar lemmin makkara.
Vad betyder det ? --- Ingen aning.
Här har du femtilappen.
Stig kastade upp sedeln i luften, den dalade någon meter, tog sedan kurs och flög in under sängen.
--- Börjar jobba klockan ett, sade Stig.
--- Jobbar du fortfarande på ambulansen ? --- Jobbar jag fortfarande på ambulansen ? Tydligen.
Ja varför skulle jag inte det ? Stig verkade smått förbannad nu.
Han stod och vaggade litet, vägde, provade fotfästet som en boxare som ... Nej, Stig skulle aldrig våga sopa till Reine.
Inte här hemma.
--- Är du nykter då ? frågade Reine.
--- Inte alls, svarade Stig.
Har jag berättat för dej när vi plockade ihop den där pensionären som hade sprängt sej ute i Rotebro ? Reine slutade andas.
Han både ville och inte ville höra.
Han skulle drömma om det förstås.
Men blodigheter och läskigheter, det kunde vara lika upphetsande som att kika på en tjej som näckade.
--- Din lilla sadist, sade Stig.
Trodde du att jag skulle berätta sånt för en minderårig ? --- Ska du köra ambulans om du inte är nykter ? --- Ja inte fan vågar jag köra min egen bil.
Har du nånsin hört talas om att snuten stoppar en ambulans ? Stig larvade ut i tamburen, stoppade ner skjortan i byxorna.
Innan han gick vände han sig in mot badrummet och loskade i toalettstolen.
--- Urho Kekkonen är Finlands president, sade han innan han drämde igen ytterdörren.



14 Reine satt på balkongen med sin lilla bandspelare tryckt mot höger öra och lyssnade på Janne Schaffers " Kulan växer ".
På huvudet hade han morsans skära solhatt med tunga, slokande brätten.
Han ville inte bli igenkänd.
Men risken var inte stor eftersom det var i gryningen.
Borta över Sollentuna centrum lyste solen röd och bakom var himlen vit som ett almanacksblad.
Det var inte ett dugg kallt, bara litet fuktigt ; han var alldeles mjuk om fingertopparna.
I knäet hade Reine " Änglar i konsten " som skrivunderlägg.
Han stoppade pennan i det lediga vänstra örat och lutade sig bakåt i vilstolen : Dom som ville fick vara uppe hela natten ... En kille hade med sig bärsa ... Jo, det skulle han skriva.
En av de andra, en av de äldre, drack mellanöl på midsommarnatten --- det var precis en sådan upplysning som lugnade morsan på rätt sätt.
För det första var det säkert sant, för det andra så var det inte Reine som drack, då skulle han ju inte vara så sablans korkad att han nämnde ordet bärsa.
Skulle han tacka för tian ? Reine hade ännu inte fått något brev från morsan.
Han antog att hennes brev hade eftersänts från Barnens Ö och nu var på väg till Sollentuna men fastnat i någon sorteringsbox över midsommaren.
Men i praktiken hade han redan fått hennes brev, annars kunde hon bli misstänksam.
Han måste låtsas som om han hade fått brevet.
Man tackar för tian ? Tänk om det var två tior ? Eller bara en femma.
Om han skrev fel summa, kunde morsan tro att det varit inbrott i brevet, och då ? Man tackar för brevet med innehåll!
Skitsmart, vackert Reine.
Hur är det på västkusten ? Är det lika soligt som här ? Badar du också varje dag ? Är maten bra på sjukhuset ? Har du också många kamrater ? Just så skulle man skriva brev, när man bluffade : fråga morsan hur hon hade det, så att man slapp ljuga ihop något hur man själv hade det.
Att han inte kommit på det förut!
Han lade ifrån sig bandspelaren och började skriva brevet.
Hur lätt som helst, på det här viset kunde man skriva hundra brev --- bara fråga och fråga och fråga.
Men om morsan hade frågat honom något i sitt brev ? Vadå!
Något klurigt ? " Har du av misstag fått med dej överdelen på min blåa soldräkt ? " Då skulle han vara såld.
Man kunde aldrig gissa sig till vilka vansinniga felpackningar morsan kunde göra när hon hade bråttom.
Han slog bort frågan.
Kram, Reine klämde han dit.
Aha, det här blir bra : P.S. Jag har köpt solglasögon för 7:50.
D.
S.
Morsan skulle begripa och hon skulle skicka en tia jämnt i nästa brev.
Reine klistrade igen brevet som han sedan lade i press i " Änglar i konsten ".
Han hade kommit på en sak : " Karlsson på taket " handlade också om en människa som kunde flyga.
Den hade han läst nio gånger.
Var fanns den ? Reine hade sitt bibliotek i garderoben i ett par tomma ölbackar.
Han lyfte ut Snobben och en del kläder som var i vägen.
I ölbackarna och på golvet fanns över tvåhundra Kalle Anka-tidningar, några enstaka Buster och MAD samt i botten på en av backarna ett nummer av Fib/Aktuellt.
Men var fasiken var " Karlsson på taket " ? Så småningom hittade han boken under sängen nästan precis på samma fläck där Stigs femtiolapp hade landat.
Han tog med boken ut på balkongen, slog sig ned och satte på bandspelaren med " Kulan växer " ; inspelningen var usel för han hade bandat från melodiradion.
Karlsson körde med propeller på ryggen.
Tänk att han aldrig hade undrat över det när han var mindre!
Propellern var skitliten i förhållande till Karlsson, det framgick tydligt av bilderna.
Han läste litet här och var i texten.
På ett ställe stod det att Karlsson surrade när han flög.
Självklart, propellrar surrar alltid mer eller mindre.
Men på ett annat ställe stod det att Karlsson visslade förbi som ett litet reaplan.
Hur gick det ihop ? Körde Karlsson med turbojetmotor ? Sanningen var att Karlsson inte körde med någon motor alls, propellern bara satt direkt på ryggen på honom som en rosett.
Varför kunde inte barnböcker vara litet exakta ? Det var ju löjligt att försöka lura i ungar att Karlsson kunde flyga med den utrustningen.
Men det var förstås nästan bara kärringar som skrev barnböcker.
Änglar fungerade inte och Karlsson på taket var en bluff.
Och ändå var det naturligtvis inte alls omöjligt för en människa att flyga.
Men konstnärerna och författarna gav fan i att läsa på, att lära sig ett jävla dugg om flygteknik.
Han tittade missnöjt på ytterligare ett par Karlssonillustrationer.
Karlsson hade egentligen ett enormt huvud i förhållande till kroppen.
Han var väl vattenhuvud förstås, dum var han ju också.
Men ... Just det!
Människan skulle kunna flyga om hon hade gas i skallen.
Ett stort huvud som förutom hjärna också rymde några liter gas.
Trycket kunde regleras genom öronen eller näsan.
Inga vingar, inga propellrar som fastnade i telefontrådarna.
Hur stora skallar ? Som badbollar ungefär.
Sakta och värdigt skulle människan-ängeln med jättehuvud stiga och vinna höjd eller sänka sig mot marken och stanna någon decimeter ovanför utan att någonsin behöva beröra jordytan med fötterna.
Reine lutade sig bakåt, satte fötterna mot balkongräcket och slöt ögonen.
Han drog ett djupt andetag och kände hur skallen fylldes med len gas ... Jävlar!
Han for upp ur stolen, nu visste han hur han skulle klara av det uppdrag han givit sig själv denna sommar.
Det var fånigt att gå runt och leta reda på en massa svar, svar som skulle tala om vad det hela handlade om, varför man fanns till och hur det hade varit innan man fanns till.
Det hade säkert människor frågat sig i miljoner år ; om nu andra människor fanns vill säja, men låt oss antaga det.
Det var listigare att vända på steken : man skaffade fram ett antal bra svar och sedan gick man ut och sökte frågor som passade.
Vad fanns det för svar ? Revolution, raketkrig, Ragnarök ? Det var ju i alla fall några svar som började på R. Vilken fråga föregick svaret " Du kommer att bli en ängel " ? Reine gick in i lägenheten för att göra upp en lista på de tio tyngsta svaren.
När han passerade hallen såg han att nycklarna, som legat på bordet under spegeln, var borta.
Han stannade och klappade sig själv på lår och bak.
Nej inte i byxfickorna.
Jackan låg slängd över skohyllan ; det fanns inga nycklar i den heller.
Inte i köket, inte i sovrummet, inte på balkongen.
Stig hade tagit nycklarna.
Den där jävla grisen Stig hade stulit den enda nyckel Reine ägde till lägenheten.
Reine häktade på låskedjan på ytterdörren ; den fan skulle i alla fall inte kunna komma in när Reine var hemma.
Men när han inte var hemma ? Inte då heller för man kunde göra en repstege och klättra in och ut via balkongen.
Det fick förstås ske på natten när det var mörkt så att man inte blev upptäckt.
Hur länge var det mörkt nu, två timmar ? För Stigs femtiolapp skulle Reine skaffa material till en repstege.
Vad fånigt!
Man kunde ju inte ha en repstege som hängde och dinglade från balkongen hela dagarna.
Om man hade en repstege med en anordning, en slags krok, som gjorde att man kunde rycka loss den och ta den med sig --- och sedan kasta upp kroken från marken och haka fast stegen igen när man behövde ta sig in ? Var det möjligt ? Bergsbestigare kunde.
Men, tur att man var så påhittig : Enklast vore ju att i stället ta sig upp på taket från balkongen --- vilken tur att man bodde i översta våningen.
Från taket kunde man ta sig ned genom någon lucka eller branddörr.
Problemet var löst.
Han tog sista påsen jordnötter, klädde av sig, satte sig i sängen och skrev i den lilla kassaboken 13,19,15,14 11,19,4_3,25,14,27.
10,8,27,14 3,11,19,6.



15 Vem var det som tjuvrökte på muggen ? Efter förmiddagskaffet som de drack utan att avbryta textningen, ursäktade sig Lotten och smet ut på muggen.
Reine tog tid, tolv minuter.
Lotten såg mycket besvärad ut när hon återvände, rodnade, knäppte upp litet extra i halsen och vädrade ut.
Dessutom stoppade hon en tablett i munnen.
Hon försökte göra det omärkligt, men tappade tabletten i golvet, tvekade om hon skulle ta upp den, bestämde sig för att den inte fanns, tog en ny.
Reine avbröt sig mitt i EN SISA HÄLS --- va ? Fan och jävlars, glömt en bokstav nu igen.
Sisa, fisa, gamla moster Lisa.
Han reste sig, tog sig åt magen och promenerade ut till toaletten på vinden.
Han ställde sig på knä och granskade porslinet, inga spår av aska.
Han inspekterade handfatet som egentligen inte var något handfat utan en trång trattliknande konstruktion av plåt.
Fimpar ? Tändstickor ? Det fanns ingen tvålkopp.
En tvål med ett rep rakt igenom hängde runt kranen.
Inga tobaksflagor i den fläckvis vita och gröna tvålmassan.
Innan han återvände klarade han snabbt av dagens hälsokontroll.
Skönt, inga tecken på puberteten idag.
Hur fort kom den när den kom ? Kunde man kanske nöja sig med en gång i veckan, till exempel varje söndagsmorgon ? Om man tittade för ofta kanske man inte märkte förändringen.
Reine visste vad han skulle göra när det första mörka, grova hårstrået dök upp.
Han skulle inte klippa bort det utan rycka ut det.
Med roten.
Reine återvände in i ateljén.
De hade mycket att göra idag.
Telefonen ringde i ett och fröken Olga blev mer och mer uppskärrad.
Alltid samma jäkt efter långhelgerna.
Reine hade fått lära sig att många gamla dog just under de stora helgerna.
Men det fåniga var att det sedan dröjde tio tolv, kanske femton dagar innan begravningen.
Så länge låg de i fryshuset ; det fanns alltså gott om tid att planera begravningen --- men den tiden utnyttjades inte.
Det tycktes inte spela någon roll om det var snabba begravningar eller fördröjda, band och kransar var i alla fall något som man fixade i sista minuten.
Ibland hände det att blomsterhandlare eller taxichaufförer stod och trampade i dörren medan den snabbaste av dem, Helène, textade efter muntlig diktamen.
Helène som inte hade några fungerande ben ... Det var därför hon var snabbast, kunde koncentrera sig på armarna.
Elva och noll fem var det Kristinas tur.
Men hon gick inte direkt ut på toaletten utan tog sig dit i zig-zag.
Först gick hon snabbt och ryckigt till fönstret och tittade ut, sedan bort till ståpulpeten där fröken Olga talade i telefon.
Där stannade hon upp liksom för att be om lov ; hon stod där någon minut och vred på sina tjocka, silvergrå flätor.
Sedan, utan att den jäktade Olga hade uppmärksammat henne, gick hon bort till klädhängaren och rotade i sin kappficka.
Aha, cigarretterna!
Kristina var borta i dryga två minuter.
Men här gällde det att inte bli lurad, den listige smygrökaren tog säkert bara en sju åtta snabba bloss och sparade resten av cigarretten till nästa besök.
Just som Reine reste sig, sade tant Olga : --- Reine, dom ringer här om en beställning till en död hund.
Det kanske kunde passa dej ? Reine kände sig tvungen att sätta sig och tant Olga kom fram med en lapp.
--- Här.
Som omväxling.
HÄLSA DE SÄLLA JAKTMARKERNA!
MATTE MARGIT.
--- Vilken färg på bandet ? frågade Reine.
--- Det glömde hon.
Vi brukar alltid ta vitt när det inte är några särskilda önskemål.
--- Guldbokstäver ? Till en hund ? Olga svarade inte utan klappade honom på huvudet och gick bort och plockade upp Lottens tappade tablett.
Reine reste sig igen.
--- Kilar bara ner och köper en tablettask, sade han.
--- Gå försiktigt över gatan, sade Olga.
Ute på toaletten gjorde Reine om undersökningen : wc-stolen, plåthandfatet, stolen.
Eftersom det varit en sådan kort rökpaus, hade den misstänkta säkert inte hunnit utplåna alla spår.
Bakom rören ? Nej, ingen undanstoppad fimp.
I plasthinken som fungerade som papperskorg låg ett litet hårt hoprullat paket i vit plast.
Reine insåg att han borde öppna den hoprullade plastpåsen men han kunde inte förmå sig.
Den kunde mycket väl innehålla en använd tampong.
Han såg på klockan och försökte räkna efter hur lång tid det tog att gå ned, ta sig över Kungsgatan till tobaks-och porraffären på andra sidan och köpa en ask Domino --- och så tillbaka igen.
Sju minuter ? Han fällde ned locket och satte sig.
--- Här kammar man noll, sade han halvhögt med munnen över plåttratten.
Reine hann med hundbandet lagom före lunch.
Hur såg själva kransen ut ? Körde de med gröna blad till hundar också.
Hundlokor ? Han fnissade.
Han älskade så kallade dåliga vitsar.
Egentligen var dåliga vitsar inte alls dåliga --- det var bara de vuxna som tyckte så.
Dåliga vitsar är för finsmakare.
Dåliga vitsar var som gammal surströmming.
Ju mer man visste om surströmming, ju äldre inläggningar skulle det vara.
Till slut kunde man lika gärna öppna en burk konserverad diarré.
Han drog fram en dålig vits ur kartoteket : En liten pojke skulle gå och köpa hårpomada åt sin far.
Hela vägen till butiken gick han och sade det konstiga ordet för sig själv för att komma ihåg det : Hår-pomada, hår-pomada, hår-pomada ... till slut blev det hår-på-magen.
Bakom disken stod en ung tjej.
Den lille klev fram och frågade : Har fröken hår på magen ? Reine skrattade till, högt.
Alla tanterna vände sig mot honom och log.
Han ordnade anletsdragen och log tillbaka.
Bäst att man nöjer sig med att tänka på dåliga vitsar när man sitter ute på muggen, tänkte han.
Varför gick Helène aldrig på muggen ? Gick ? Varför åkte Helène aldrig ut på muggen.
Reine hade på en hel vecka inte sett henne göra det --- om hon nu inte passade på när han var ute och åt lunch.
Hur kunde en människa hålla sig så länge ? Fast hon var väl tvungen förstås ; satt man i rullstol fanns det väl inget annat att göra än att hålla tätt.
Eller ? Reine tappade med flit saxen i golvet och lutade sig ned.
Satt det inte en behållare under rullstolen ? Det var svårt att se för Helènes klänning hängde ned och skymde.
Men det var naturligtvis fullt möjligt att förse en rullstol av stålrörskonstruktion med inbyggd toalett.
Fast han hade förstås aldrig hört talas om det --- men man talade ju inte om toalettproblem så gärna.
Det behövdes förresten inte någon särskild behållare, rören rymde säkert en hel del.
Men hur gick det till ? Han bestämde sig för att bevaka Helène noggrant i fortsättningen, se om hon drog i någon spak i underredet eller tryckte på någon knapp.
Eller om hon krystade eller såg konstig ut.
Enklast hade varit att vända upp och ned på stolen och kolla, men hon lämnade den ju aldrig.
Efter lunch fick Reine texta " för lagret " som det kallades.
Det gick till så att man textade början på en text och sedan skrev dit namnen efteråt, när beställningen kom.
Vissa texter återkom flera gånger per dag : EN SISTA HÄLSNING.
VÄNNERNA.
FRÅN EN SÖRJANDE MAKE.
Sedan var det bara att haka på namnen, AUGUST och LOTTA, KNOLL och TOTT, FAMILJEN HAMMARSKJÖLD eller vad fan de nu behagade heta.
Reine gillade inte att texta " för lagret ", han tyckte om när han kunde uppfatta hur själva beställningen kom per telefon, helst av någon anhörig.
Han ville också veta så mycket som möjligt om den döde, när och var begravningen skulle äga rum, och hur många kransar som beställts.
Ibland kunde man få veta det när någon från en begravningsbyrå kom upp med hela buntar papper.
Tant Olga drog sig inte för att fråga om saker, det var bara att fälla ut öronen och lyssna.
Man kunde få veta vilken sjukdom det var, på vilket sjukhus, vad läkaren hette, om det varit svårt, oväntat, en befrielse --- nästan allt kunde man få veta.
Men inte när man textade " för lagret ", då textade man ju för dem som inte var döda än.
Man kanske textade sin egen krans ? Varför inte ? Blomsterhandeln i Sollentuna centrum --- var lät de texta sina kransband ? Ingenstans ? Det slog Reine att han kanske sysslade med en utdöende konstart, att de flesta numera fixade sina band i någon liten maskin som man stoppade in banden i och tryckte på en knapp.
Skitenkelt.
Sedan rullade bandet ut färdigt på andra sidan som en manglad halsduk.
Eller de kanske använde överföringsbilder, så kallade dekaler ? Lade en radda bokstäver i vatten tills de lossnade från pappersunderlaget.
Sedan var det bara att föra över bokstäverna till kransbandet och låta torka.
Eller så kunde man köra med någon slags fotografering direkt på banden.
Han ville inte fråga tant Olga för att inte göra henne ledsen igen, hon hade ju tagit illa vid sig av det där med Mauretanien och Litauen.
Men man kunde ju passa på och ta en koll om man kom ut på en kyrkogård någongång.
Den chansen fanns.
Tant Olga hade sagt att det blir nog något bud någongång, till Skogskyrkogården eller så.
Då hade Reine första tjing.
Eftermiddagen var rena långmjölken, Reine fick allt svårare att svälja sina gäspningar för magen blev alldeles full av luft, och här inne vågade ju fan fisa.
Efter kaffet halv tre kände Reine sig som en spärrballong och behövde gå ut, men tant Olga hann före.
Reine kunde inte vänta utan lät henne gå, höll sig en halv minut och gick sedan ut, fortsatte en halvtrappa ned och lade en riktig brakare i karmen till ett av trappfönstren.
Han promenerade upp och ned ett par gånger och fick ut mera luft.
Medan han stod och skingrade lukten genom att vifta med handen, hörde han hur tant Olga lämnade toaletten och gick in.
Eftermiddagen kulminerade i en triumf ; han hade aldrig haft en tanke på att undersöka muggen efter Olga.
Men något sade honom att han borde titta efter --- och : på golvet bakom toalettstolen hittade han ett munstycke av virad ståltråd.
Munstycket bestod av ett skaft och en liten ögla att trä in cigarretten i ; hela anordningen liknade en sådan ögla man använde till såpbubblor fast öglan var mycket mindre.



16 Reine hade sina speciella skäl att inte åka direkt hem på eftermiddagarna.
Det riktiga nattmörkret orkade han inte vänta på, men han tyckte ändå att solen skulle hinna gå ned och skymningen börja.
Han tvingades tillbringa mellan fyra och fem timmar på drift, antingen inne i Stockholm, i Sollentuna eller vid någon av mellanstationerna.
I går hade han gått av och an i Solna centrum några timmar, men det lockade inte till upprepning.
Nu befann han sig i stället i Vasaparken.
Klockan var knappt halv nio och han var hungrig.
Som middagsmål hade han ätit två grillade korvar med mos på Corner, men maten hade för länge sedan lämnat magsäcken som nu var en tom påse.
Han lade handen på magen och kände hur magmunnen därinne snappade efter käk.
Han satt på en bänk och tittade på en halvfärdig parkteater som var under uppförande.
Själva scenen var rest men resten av de grönmålade träkonstruktionerna, fonden, kulisserna och bänkarna, låg i en hög trave bredvid scenen.
Scenen var fyrkantig och stor som en boxningsring.
Det fanns en lucka i scengolvet.
Men den var låst, hade han upptäckt när han försökte undersöka den halvfärdiga friluftsteatern närmare.
Vad tänkte de spela här, Grodan Boll ? Reine lade händerna i kors över knäna, lutade sig framåt, pressade pannan mot ena underarmen och tänkte febrilt : vilka är de viktigaste svaren ? Det var inte alls så enkelt som han trott.
Han hade föreställt sig att nu när han vänt upp och ned på hela skiten och bestämt sig för att ta svaren först och frågorna sedan, skulle det bli en enkel match.
Så blev det inte.
I stället vällde en massa av de gamla vanliga frågorna fram : vem är jag ? Finns morsan ? Kommer mormor dit hon tror ? Var fanns jag innan jag blev född ? Var jag ett tänkande ägg i morsans äggstock ? Det enda svar han kommit på denna kväll kändes en smula överdrivet : Spräng hela skiten i luften!
Ett äldre par kom gående på grusgången.
De stannade och tittade på den halvfärdiga teatern.
Hur gamla var de ? Femtio ? Åttio ? Det kunde väl kvitta.
Morsan var noga med det där.
Reine hade en gång påstått att mormor var åttiofem och inte femtioåtta ; han hade bara råkat vända på siffrorna.
Då hade morsan blivit upprörd.
Okey det var ett misstag, men han kunde inte förstå att det skulle spela någon större roll.
Mormor var ju gammal.
Och morsan var halvgammal, fyllde trettio i mars.
Den äldre mannen gick fram till scenen och tog sig upp, det gick knarrigt.
Sedan sträckte han bägge händer mot sin fru.
Det såg jättefestligt ut, som om de hållit på med en dragkamp eller som om kärringen trillat i vattnet.
Mannen satte sig på huk och drog och fick till slut upp sin tant.
De stod flåsande på scenen och höll varandra i handen.
Reine siktade utefter underarmen : ra-ra-ra-tatt-tatt!
Om man mejade ned dem direkt, skulle det vara ett brott ? Deras barn, om de hade några, skulle förståss bli väldigt ledsna --- men de själva ? En kulsprutepistol som avfyrades helt oväntat ur dunklet från en bänk som stod under ett träd.
De skulle inte hinna märka ett skit.
De skulle vara döda innan de föll.
De två gamla människorna stod fortfarande alldeles stilla och höll varandra i hand.
Dö lyckliga!
tänkte Reine, man skulle göra dem världens tjänst.
Om fem minuter kanske de får svindel, trillar ned från scenen och bryter lårbenshalsen.
Det var väl inget liv att stå efter.
Plötsligt vred de gamla sig mot varandra, mannen bugade lätt, sträckte vänsterarmen i luften och lade den andra om fruns midja.
Långsamt började de dansa en stum vals över scenen.
Inte helt tyst, skorna gnisslade och dunkade litet mot plankorna.
Vals ? Tango ? Hambo ? Bingo ? Jo det var vals för i hambo stampade man.
Reine lyfte handleden och tog tid, de cirklade runt i dryga fyra minuter.
Så stannade de plötsligt utan att säja något, inget fniss, ingenting.
Bra, de var lättare att peppra ned när de stod stilla ... Guinness Rekordbok ? Han fick upp den ur väskan : " Maratondans.
Maratondans bör inte förväxlas med dansmani, ett patologiskt tillstånd.
Det svåraste fall av dansmani man känner till inträffade i Aachen i juli 1374.
Stora skaror av män och kvinnor greps av en masspsykos och dansade extatiskt på gatorna tills de hejdades med våld eller blev totalt utmattade.
Den mest krävande maratondans som någonsin arrangerats offentligt i USA, varade i 3_780 timmar ( 22 veckor och 3_1/2 dygn ), räknat efter det vinnande parets tid.
" Reine reste sig hastigt, han ville inte stanna kvar och se hur de bägge uråldringarna skulle försöka ta sig ned från scenen och förmodligen bryta vartenda ben i kroppen.
Vad skall man ta sig till med gamlingar som inte vet sitt eget bästa ? När han kom ut vid kiosken mot Odengatan, stannade han och skrev mot låret i sin lilla bok 3,18,27,24,17,6 22,5,10,14 3,16,19,11,5,17 19_10,8,13,11,5,17.
När han kom hem till Bagarbyvägen var det långt ifrån mörkt, men han orkade inte vänta.
Han gick in i porten och trapporna upp till tredje våningen.
Där fanns en kort järnstege på väggen, stegen ledde upp till ett takfönster.
Reine stod knäpptyst och lyssnade ett par minuter, sedan klättrade han raskt uppför stegen, sköt upp takfönstret och klev ut på det platta taket.
Han lade tillbaka luckan men stack ett hårdrullat papper emellan så att den inte skulle gå i lås.
Sedan smög han fram till takkanten.
Han lade sig på alla fyra och kröp baklänges den sista metern, cirka tre meter rakt nedanför låg hans balkong.
Han ålade över kanten och kände hushållsstegen mot fötterna.
Oändligt långsamt flyttade han tyngdpunkten till stegen --- och gled ned.
Han satt på huk i ett hörn av balkongen och andades ut, så sträckte han näsan över räcket.
Inget särskilt hördes, inget speciellt syntes.
Inga gardiner rörde sig i huset mitt emot, inga polissirener i fjärran.
Men risken var nog inte så stor nu i halvmörkret.
Innan han gjorde i ordning sitt kvällsmål, klädde han av sig i badrummet.
Badkaret var halvfullt med vatten.
I vattnet låg nio par kalsonger, fem tröjor, ett oräknat antal frottéstrumpor, två par jeans och en näsduk.
Plaggen låg i blöt så att de skulle bli lättare att tvätta ; de plagg som legat längst hade varit i badkaret i tio dagar.
Reine släppte ned sina röda kalsonger med blå bård.
Sedan tog han en plastflaska Flink och klämde ur en stråle.
Man kanske skulle röra om ? Han tog dassborsten och drog några rejäla tag fram och tillbaka.
Nu hade han bara ett par rena kalsonger kvar i den stora väskan avsedd för Barnens ö.
Det fick lov att bli stortvätt i morgon.
Det hade varit för jävligt varmt sista veckan.
Eftersom han inte så gärna duschade --- vem kunde duscha när badkaret var fullt med tvätt ? --- brukade färska kalsonger börja klibba i häcken redan till lunch.
Det var inte bra.
Om det blev för varmt om pungen, kanske hettan skulle skynda på puberteten.
Sätta pitten i växthus.



17 Torsdagen den tredje juli hände något egendomligt.
Strax efter lunch, när Reine satt och halvsov med huvudet fullt av smält ost, kom en yngre man till ateljén.
Han är klädd i välpressad, ljus sommarkostym, vit skjorta och vit slips.
Det såg egendomligt ut, tyckte Reine.
Litet gangsterartat, eller som om mannen klivit upp ur någon gammal stumfilm, skakat av sig filmrullarna som hyvelspån och ... --- Reine!
sade fröken Olga.
Vill du hjälpa till med en sak ? Reine gick fram till pulpeten där Olga skrev på en lapp medan den ljusklädde böjde sig snett framåt för att kontrollera att det blev rätt.
Reine ställde sig bakom och väntade, väntade på att ostmassan skulle komma till ro i skallen.
--- Vitt band.
FARVÄL CHRISTEN, sade Olga.
Vill du ta hand om det ? Reine tog lappen och läste.
Christen --- fånigt namn, kille eller tjej ? --- Vem ska debiteras ? sade Olga till mannen.
--- Christen Bang.
--- Samma namn ? frågade Olga.
Reine gick tillbaka till sin plats och tog ett vitt band ur kartongen på bordet.
Men något var inte som det skulle borta vid pulpeten.
Mannen stod och tittade i golvet medan tant Olga tittade en bit ovanför hans huvud, där glorian skulle ha befunnit sig om han haft någon.
--- Är det er far ? frågade Olga.
Mannen höjde nu huvudet och såg ut genom fönstret.
Fast Reine inte kunde se hans ögon, framgick det av hela kroppshållningen att mannen inte tittade på något särskilt, han behövde bara någonstans att göra av blicken.
--- Vill ni inte sitta ner ett ögonblick ? Olga drog fram en av pinnstolarna vid det närmaste långbordet och slog av den litet med handen ; stolen hade hängt med i många år och var prickig av guld.
Mannen satte sig på stolen.
Nu får han hela aschlet fullt av guld, tänkte Reine.
Själv hade han fläckat ned gylfen och låren med färg.
Men vad gjorde det om man gick omkring med guld på brallorna ; amiraler hade det ju i mössan.
--- Är den till er själv ? frågade Olga.
Kransen ? --- Ja, sade mannen.
--- Är det inte lite, hur ska man säja, tidigt ? Mannen for plötsligt upp från stolen och ställde sig med ryggen mot fönstret.
Han höll ihop slagen på den ljusa kavajen, som om någon försökt norpa hans hjärta ur plånboksfickan.
--- Snälla ni ... sade Olga.
--- Kan man inte få göra en enkel beställning!
skrek mannen.
Alla var rädda nu.
Kristina vände sig helt om och tittade i väggen.
Lotten hade tårar i ögonen och flammade som en konstgjord vedbrasa.
Helène arbetade, de långa armarna rörde sig som kranar över bordsskivan.
Reine själv gled ned på stolen så att bara håret, pannan och ögonen stack upp.
Olga höll handen till hälften lyft mot mannen som om hon försökt smeka honom.
Telefonen ringde.
I stället för att ta luren, började Olga gå mot mannen med sänkta händer.
Mannen stod kvar med kragen uppfälld och skulade i ett osynligt regnväder.
Telefonen ringde igen, den andra signalen fick mannen att röra sig.
Han ställde sig i någon slags japansk försvarsposition : böjda knän, huvudet framkört, armarna saxade framför ansiktet, händerna som klingor.
Madame Curie mot Samurajen av Japan!
Telefonen ringde en tredje gång.
Tant Olga harklade sig men lät plötsligt som om hon kommit i målbrottet och fått ett hårstrå i halsen ; hon stängde munnen igen.
Mannen stod hela tiden spänd men med hela kroppen osäkrad.
Då ringde telefonen fjärde gången och mannen reste sig i upprätt ställning --- fast egendomligt nog såg det ut som om han sjönk ihop.
Ett par sekunder senare var han ute genom dörren.
Reine flög upp från sin plats och lyfte telefonluren.
--- Ja goddag, det var från " Tre små röda " på Odengatan, sade en röst.
Reine sträckte luren mot Olga som snabbt kontrollerade sin uppsatta frisyr innan hon tog över.
Reine gick tillbaka till sin plats och stoppade det vita bandet i kartongen.
När tant Olga tagit emot beställningarna från " Tre små röda rosor ", sade hon : --- Ska vi ringa polisen ? --- Den där, han borde inte få gå lös, sade Helène utan att se upp från textningen.
--- Jag menar om han gör sig nåt ? sade Olga.
--- Nej, sade Reine.
För att han ... --- Vadå ? Reine fortsatte inte, han hade tänkt säja : Nej han gör sig inget, inte så länge han inte har fått kransen fixad.
Men det behövde ju inte vara så.
Samurajen kanske just nu begick harakiri i hissen och överlät åt de efterlevande att greja begravningen.
Reine tänkte inte tanken vidare, men beslöt i alla fall att inte åka hiss ned när dagen var slut, utan gå.
--- Jag tror jag ringer polisen, sade Olga.
Reine förstod plötsligt att det var allvar, att den där tokiga gubben i ljus kostym kanske verkligen tänkte ta livet av sig.
Han blev kall i stjärten, pungen drog ihop sig.
Det var inte fantasi längre, något jävligt läskigt höll kanske på att bli verklighet.
Då ville han inte vara med längre.
Han lämnade sin plats och gick och ställde sig vid det bortersta fönstret och tittade ned på alla järnvägsspåren.
Hur kunde de hålla reda på alla växlar och signaler.
Det kanske inte var så konstigt : hur kunde han själv hålla reda på armar och ben, på ögon och öron.
Mage ? Svalg ? Rumpa ? Det som Statens järnvägar behövde ett jättestort ställverk till, det klarade Reine ensam --- och nästan utan att tänka på det.
Man borde, vad hette det --- rationalisera ? Järnvägen borde skaffa en stor människohjärna som skötte hela systemet.
Om man lyfte ut en hjärna med alla nerver och trådar och kopplade trådarna till det elektriska ? Det var väl bäst att ta ned strömstyrkan litet först men annars var det ju en baggis.
Nervsystemet gick ju med elektricitet.
Den ställverkskopplade hjärnan skulle sedan kunna känna alla spåren och signalerna som om de varit delar av den egna kroppen.
Suveränt!
Att få ett expresståg att spåra ur ute vid Tomteboda var lika enkelt som att lägga en mök.
Inte skulle det bli dyrt heller.
En hjärna utan armar och ben krävde knappast mera käk än en vanlig krukväxt.
Om man tog den fria hjärnan och lade den i ett akvarium fyllt med sockervatten --- flöt en hjärna ? --- och sedan drog alla nervtrådarna i ordnade knippen över kanten och anslöt dem till banankontakter ... Resten fanns redan : ledningarna, reläerna, transformatorerna, kopplingarna, glödlamporna och säkringarna.
Det skulle bli en mäktig människa, den som blev invävd i SJ:s största ställverk.
Alla gubbar som satt och svettades vid det gamla ställverket kunde gå hem.
Det räckte med att någon av dem gick upp och bytte vatten i akvariet någongång och kanske pratade med hjärnan så att den inte blev så ensam.
Läste litet ur någon tidning kanske mellan två tåg ? Men tänk om hjärnan somnade!
--- Nu ringer jag polisen i alla fall, sade Olga och lyfte upp telefonkatalogen på pulpeten.
--- Han går säkert någon annan stans och försöker, sade Helène.
Ring Elvströms Efterträdare och förvarna.
--- Unga pojken!
sade Lotten.
Tänk, unga pojken!
Tänk om SJ:s hjärna somnade ? Det var inte det värsta ; trafiken skulle antagligen bara stanna upp.
Men om hjärnan började drömma, drömma att den var någon annan, en annan hjärna som var någon annanstans.
Eller om hjärnan fick nojan, om hjärnan började tro att alla tåg som var på väg in mot Stockholms central tänkte döda hjärnan, köra över hjärnan och skiva den ? Eftersom hjärnan inte kunde fly ur akvariet, måste den snabbt se till att alla tåg krockade med varandra, att expresståg rände in i pendeltåg, att ledningarna rasade, växlarna vändes åt fel håll, att alla propparna smällde av och ... Olga pratade i telefonen med polisen.
Reine ville inte höra utan satte händerna för öronen.
Åter till den hotade hjärnan : om det var en vänlig och blöthjärtad hjärna, kunde den kanske bli vän med någon av stationskarlarna.
Någon gammal gubbe med slokmustascher som gått där i hundra år och oljat växlar.
Hjärnan och stationskarlen skulle bli vänner och en kväll när de var ensamma, skulle stationskarlen ha med en plastpåse fylld med vatten.
Och när ingen såg det skulle han lossa alla banankontakterna, sänka ned plastpåsen i akvariet och låta hjärnan simma in i påsen som en manet.
Sedan skulle stationskarlen i skydd av nattens mörker bära ut påsen under kavajen till sin moped.
Varefter de tillsammans rymde till stationskarlens lilla stuga djupt inne i skogen, där hjärnan skulle få bo till döddagar i en stor glasburk och varje morgon bli kliad på ryggen.
--- Skickar dom en radiobil ? frågade Helène.
--- Jag vet inte, svarade Olga.
Dom sa att dom tar över ansvaret.
--- Blir vi förhörda ? frågade Lotten.
Det vore trevligt.
--- Om det kom upp en massa poliser här ? sade Helène.
--- Man vill ju inte dra sej undan sitt ansvar, sade Lotten.
--- Kommer polisen ? frågade Kristina och reste sig från bordet.
Kommer polisen ? --- Lilla flicka, sätt dej ner, svarade Olga.
Polisen kommer inte hit.
--- Vi får väl veta hur det går ? sade Lotten.
Dom ringer väl och talar om ? Dom måste hålla oss underrättade ... --- Jag vill inte veta hur det går, sade Kristina ; hennes röst var sprödare än vanligt.
Hon talade högt i diskanten.
--- Jag vill inte heller veta hur det går, sade Reine bestämt.
Sedan satte han åter händerna för öronen, tittade långt i fjärran bort mot de höga husen på Kungsklippan och tänkte : en enda rätt placerad hjärna med de rätta förbindelserna skulle kunna styra hela världen som sin egen kropp.



18 Lördagen såg ut att bli lika het som de andra dagarna.
Reine satt och dinglade med fötterna på Riddarholmskajen och försökte spana efter fiskar i vattnet som såg ut som spenatsoppa.
Han var osövd och totalt utpumpad ; han hade gått till fots från Sollentuna till Riddarholmen, en sträcka på en tolv, femton kilometer.
Han visste inte så noga.
Det hade tagit nära fyra timmar.
Det var idiotiskt.
Men han hade vaknat tidigt på lördagsmorgonen på strålande humör.
Ingenting var omöjligt, att gå tio mil var en bagatell.
Det kändes som om knölarna på fötterna förlängts till små vingar, som hela bröstet var sprängfyllt med lustgas.
Lätt som en månastronaut skulle han skumpa iväg in till staden.
Över stock och sten, bäckar och mindre hus.
Axlarna värkte, magen sved, ryggen värkte, huvudet var för tungt för halsen, det stack i låren.
Men inte i vaderna eller fötterna.
Det nedersta av benen var borta, domnade, somnade.
Om man nöp skithårt i skinnet på fotryggen gjorde det inte ont, bara pirrade litet som man fått en lätt elektrisk stöt.
Han drog upp sina döda fötter, flyttade dem med händerna åt ena sidan och lade sig ned på kajen.
Nu gällde det att inte somna, för klockan elva skulle han träffa Helène utanför Riddarholmskyrkan.
Och han hade ännu inte tänkt ut hur han skulle ta livet av henne!
Han hade tänkt planera det medan han promenerade in från Sollentuna, men det gick inte att tänka när man gick.
Någon hade lurat honom, någon bok eller någon vuxen.
Lurat honom att det gick extra bra att fundera ut saker och ting när man promenerade.
Det var fel.
Alla tankarna skramlade sönder.
Solen stekte.
Reine hade ingen mössa.
Han öppnade väskan och plockade ut innehållet : Rekordboken, servietten med det sparade sugröret, pennan, den lilla hemliga anteckningsboken och apan Jocke.
Jocke hade inte varit ute i världen på flera år utan legat undanstoppad på garderobshyllan.
Mormor hade givit honom Jocke i ettårspresent --- det var innan mormor gick med i Maranata.
Apan var en fingerdocka, en brun vante med små armar och ett nickande aphuvud stort som ett ägg och med bruna glaspärleögon.
Jocke hade länge varit Reines käraste lekkamrat men senare blivit utträngd av Snobben.
Reine hade plötsligt börjat längta efter Jocke, längta efter någon att ha med sig, en bit av den gamla tryggheten.
Snobben kunde han inte släpa med sig, den hade krävt en hel resväska.
Jocke tog just ingen plats --- och om någon fick syn på Jocke behövde man inte bli generad eller anklagad för att vara barnslig ; Jocke kunde passera som en docka från en dockteater.
Inte en barndockteater utan en riktig dockteater.
Om han blev tillfrågad, skulle han svara att Jocke spelade huvudrollen i en pjäs om Idi Amin.
När Reine tömt sin pumaväska stack han in skallen i den för att skydda sig mot solen.
Det var hett i väskan och luktade varm plast och gamla underkläder.
Men man vänjer sig, tänkte Reine.
Man vänjer sig alltid vid lukter.
När man själv sitter och skiter, känner man inget.
Men när morsan har varit där!
Skulle han döda Helène av ren bussighet ? Det kunde inte vara kul att sitta i rullstol.
Att jämt vara i vägen och bli uttittad, eller inte bli tittad på alls.
Helène hade en dag sagt att det värsta var inte att folk stirrade, det värsta var att de inte såg en.
Men ville Helène själv dö ? Om hon hade velat göra slut på sig hade det ju inte varit någon större konst, bara att ta fart med rullstolen och tippa över närmaste kajkant.
Tänk om hon kunde simma ? Benen gick ju inte att använda, de hängde ju bara med som dödkött, men hon kanske kunde crawla med sina långa, taniga spindelarmar : komma forsande som en hjulångare.
Enklast vore ju om hon bara tog sats och åkte nedför trappan i tant Olgas hus.
Richard Widmark hade tagit livet av en handikappad gumma genom att köra henne utför en trappa.
Eftersom det uppenbarligen var så enkelt för Helène att ta livet av sig, måste man antaga att det var något som tog emot.
Hon kanske inte ville, eller visste sitt eget bästa.
Om Reine hade fötts med obrukbara ben skulle han omedelbart ha gjort av med sig genom att köra rätt ut i rusningstrafiken.
Hade man en liten rullstol först ? En som inte var större än en trehjuling ? De flesta rullstolsbundna tog säkert livet av sig.
Vart tog de annars vägen ? I hela Reines skola fanns inte en enda jävel som åkte rullstol.
Fast de kanske förvarades på någon särskild plats, någon gammal spårvägshall där de stod i långa rader på skenorna ? Så att vi andra skulle slippa se dem.
Klockan elva mötte han Helène utanför Riddarholmskyrkan.
Hon kom i taxi och det var väldigt besvärligt, för taxichauffören var gammal och kutryggig.
Han kommer säkert att tacka mig om jag tar livet av henne, tänkte Reine.
Men här gällde det att inte oroa någon ; han klev fram och hälsade glatt på Helène.
Han var litet rädd för henne, för hon kunde vara ganska bitsk.
Men idag såg hon jätteglad ut, hade målat upp sig, bar en tunn klänning som han aldrig sett förut och precis en sådan solhatt från Marimekko som morsan hade.
Fast Helènes var inte skär utan blå.
Vad har hon som sitter i rullstol för rätt att ha samma hatt som min morsa!
Det var jättejobbigt att skjuta stolen över den knaggliga marken fram till kyrkporten.
Helène hjälpte till så gott hon kunde.
Varför hade hon inte en elektrisk stol ? Det skulle Reine ha skaffat sig om ... nej, fan han skulle ju inte varit i livet då.
Skulle han det ? Kanske, om det funnits litet fräsigare rullstolar, om Kawasaki hade gjort rullstolar ? Om Alfa Romeo hade tillverkat rullstolar i sin typiska gråvioletta färg ? Eller en Ferrari-röd.
Han skulle ha en som gick på larvfötter som en stridsvagn, en som kunde simma, en som kunde mangla ned alla buskar och alla träd som inte var över en decimeter tjocka.
Se upp för helvete!
Omedelbart innanför porten vid vaktmästarbåset fanns en kort trappa.
De skaffade en broschyr och närmade sig sedan trappan, som tur var fanns det två breda skenor ned, avsedda för barnvagnar eller rullstolar.
Men hur skulle de komma upp ? Reine skulle aldrig orka.
Man kunde förstås slå ett rep runt en av pelarna och dra upp stolen.
Men Helène hade förstås inget rep med sig ; han kunde varken se rep eller reservhjul på rullstolen.
--- Känner du historiens vingslag ? frågade Helène.
Reine stannade och andades in djupt.
Det luktade damm, litet unket och så något tvättmedel.
Nej, garderob.
Men om han riktigt kände efter fladdrade det litet i bröstet --- historiens vingslag ? Kyrkan var rätt skum inuti men man såg mer och mer ju längre tiden gick.
--- Vi börjar från vänster, föreslog Helène.
Alldeles till vänster låg en gammal fältmarskalk som hette Lennart Torstensson.
Konstigt namn, de där gamla gubbarna brukade ju heta Guldhjälm, Plymsköld, Silverspjut och liknande.
Torstensson, det lät ju lika futtigt som Larsson.
En liten brant trappa ledde ned till en krypta full med gamla läskiga kistor.
Skulle han skjutsa ned Helène där, så att hon fick dö bland sina älskade fältmarskalkar ? Nej, om han ändå skulle döda Helène, kunde hon ju hellre försvinna i någon finare grav, i en kungagrav.
Det kostade ju liksom inget extra.
--- Ni läser väl fortfarande om trettiåriga kriget i skolan ? Reine tänkte efter.
Trettioåriga kriget ? Jo, det hade fröken snackat om.
Det var någon som hette Gustav Adolf som hade blivit mördad i Ryssland.
Men varför kallades det för trettioåriga kriget ? Så länge Reine kunde minnas hade det varit krig : nu senast var det kriget i Vietnam, och innan dess var det, fåse, Koreakriget!
Och innan dess var det mellan Hitler och Churchill och innan dess var det första världskriget, och innan dess var det, vafan då, franska revolutionen ? Och innan dess var det Karl XII, just det.
Det var med andra ord krig jämt.
Hur kunde man då skära ut en bit ur historien och kalla det för trettioåriga kriget ? Det var verklighetsförfalskning, det som så mycket annat man fick lära sig i plugget.
Fortplantningen, till exempel.
Kunde Helène få barn fast hon satt i rullstol ? Hade hon samma saker i underlivet som morsan ? Det var klart att det måste vara förbjudet för handikappade att skaffa sig barn, även om de kunde.
Hur skulle det se ut om kvinnor stapplade runt på kryckor och födde barn ? Eller satt i rullstolar och krystade ? Man kunde utgå från att det fanns en lag mot sådant.
Sverige var i alla fall ett civiliserat land.
De passerade flera kistor med adelsmän men ingen kung.
Låg liken verkligen i de där kistorna ? Eller låg liken någon annanstans, under golvet ? Och kistorna här uppe skulle i så fall bara vara till prydnad.
Reine hade ibland funderat på om man hade liket i kistan vid vanliga begravningar.
Han var inte säker på det.
Det var nog egentligen så att de malde sönder de döda på sjukhusen och brände upp det som blev kvar.
Att bära runt med kistan och kasta blommor, det var mera en ritual.
Det verkade ohygieniskt annars.
Det fanns säkert lagar mot att man bar döda i vanliga trälådor.
På väggarna mellan gravarna satt en mängd plåtar med vapensköldar.
Var det Sveriges alla adelsmän ? Nej det var de som var Serafimerriddare.
Det lät inte klokt --- kunde man bli riddare av ett sjukhus ? Morsan hade jobbat på Serafimern i tidernas begynnelse.
Om man skänkte pengar till Serafimerlasarettet blev man tydligen Serafimerriddare och fick sin plåt uppsatt i Riddarholmskyrkan.
Nej det stämde inte.
En av plåtarna tillhörde kejsar Hirohito av Japan, och den fan var väl inte så dum att han skänkte stålar till svenska sjukhus ; han hade väl egna att ta hand om.
Reine kände att blixten slog ned i honom, på en av sköldplåtarna stod namnet Hammarskjöld.
Farsan ? Farfar ? Farbror ? Låg han begraven här också, generalsekreteraren ? Reine kände sig sorgsen.
Han ville göra något.
Vad visste han inte riktigt.
Tända ett ljus ? Lägga en blomma på golvet under skölden ? Be en bön ? Det var länge sedan han kände sig så högtidlig, det kändes precis som när vaktparaden tågade förbi ; man kände sig stolt och ledsen på samma gång.
Nu kunde han verkligen känna historiens vingslag i bröstet.
Han ville gå fram och röra vid plåten, men han vågade inte för Helène, hon skulle omedelbart ha uppfattat det.
I stället stannade han kvar bakom ryggen på rullstolen och gjorde korstecknet.
--- Och här borta ligger Karl XII, sade Helène.
Det tycker jag är den vackraste graven av alla.
Du har väl läst om Karl XII ? Det är naturligtvis i den kistan man skulle begrava Helène, tänkte Reine.
Hon säjer det ju själv : jag tycker det är den vackraste kistan av alla.
Man skulle locka hit henne en mörk natt, slå ihjäl henne innan hon hann märka något och sedan stoppa henne i Karl XII:s kista.
Om det fanns någon himmel och de så småningom träffades där, skulle hon falla honom om halsen och tacka honom.
Komma springande över molnen och falla honom om halsen.
Han kände sig riktigt snyftig.
Det skulle nog inte gå.
Järngrinden till koret verkade rätt klen så den gick väl att forcera.
Att få upp kistlocket kunde nog gå med en vanlig domkraft från en bil.
Plats i kistan skulle hon säkert få, för Karl XII kunde det ju inte vara mycket kvar av vid det här laget.
Man kunde ta med sig en vanlig sopsäck av svart plast och stoppa honom i om det var nödvändigt.
Men det fanns ett hinder som var totalt oövervinnerligt : Reine skulle aldrig i livet våga sig in i Riddarholmskyrkan efter mörkrets inbrott.
Helène pladdrade på : där låg Magnus Ladulås, och där låg Gustav II Adolf, och där under golvet låg Karl X Gustav som hade tågat över Stora Bält, och där låg Bernadotterna utom den senaste som hade dött, Gustav VI Adolf.
Han hade inte velat bli begraven här utan vilade i stället ute på Kungliga begravningsplatsen i Haga, för han var en verkligt demokratisk kung.
De avverkade andra långsidan och Reine började känna sig förskräckligt trött.
De var framme vid trappan till utgången, när Reine slogs av en tanke som fick honom att släppa rullstolen : vad skulle hända här på Uppståndelsens Dag ? Vad skulle hända efter slaget vid Harmageddon, som mormor så livfullt hade berättat om.
När ängeln kom in här och skrällde i sin basun ? Hur skulle alla stackars kungar, drottningar och småprinsar, som låg här i sina stenskrin ha en sportslig chans ? I uppståndelsens ögonblick måste de få övermänskliga krafter, vräka upp locken, slå in grindar och dörrar.
Reine skulle inte vilja vara den som var i vägen när alla kungarna skulle ut.
Först måste det bli ett oherrans liv om benbitar och lockar.
En del skulle ta fel i hastigheten, andra plockade väl åt sig några skelettdelar för mycket.
Skulle det bli slagsmål eller skulle konflikterna kunna lösas genom samtal ? Men fort måste det gå.
Och sedan när hela bunten stod där i sina malätna mantlar och svartnade silverkronor med hela famnen full av revben --- vem skulle gå först ? Magnus Ladulås som var äldst eller Gustav V som var spänstigast ? Eller skulle Gustav II Adolf och Karl XII gå först för att de varit bäst ? Reine rusade mot utgången och tittade ut över det soldränkta Birger Jarls torg.
I andanom såg han större delen av Sveriges regentlängd hasa och släpa sig förbi med skallrande tänder, gnatande, irriterade.
Lagerbladen föll från Karl XII och Oscar II tappade en ring i trappan.
Det gällde att inte komma för sent till Yttersta Domen.
De ivrigaste var redan halvvägs uppför trappan till Svea hovrätt.
Efteråt bjöd Helène Reine på lunch hemma, hon bodde nära Norra Bantorget.
Allt var framdukat och klart när de äntligen kom upp i lägenheten.
Reine åt allt som lades för honom medan Helène mest pratade, pratade om svensk historia och om alla kungarna.
Reine nickade och svalde.
--- Och allt detta vill dom ta ifrån oss, sade Helène.
Monarkin, traditionerna, hela vår historia.
Men vänta bara tills det blir lite hotfullt ute i världen.
Du minns förstås inte beredskapen ? Då ska jag säja dej var det smockfullt med folk i Riddarholmskyrkan fast det mesta var inklätt med sandsäckar.
Fem över två tackade Reine och begav sig till Vinterpalatset, där de visade filmen " En ding ding ding ding värld ".
Han hann bara se de inledande minuterna innan han somnade djupt.
Filmen började med att en gammal gubbe körde utför en brant med sin bil, föll ur och låg och dog.
Reine rynkade missnöjt på näsan och gäspade.
Det var dåligt gjort.
Så dog man inte.
Han hade sett flera människor dö på riktigt på tv, så han visste nog hur det gick till.
Mest genom avrättningar förstås, då såg man inte så mycket.
En gubbe med en svart säck över huvudet vid en påle, en gevärssalva, ett ryck.
Han hade också sett ett program från den japanska ockupationen av Kina.
Japanerna hade begravt en hel hög kineser levande.
Det hade han sett närbilder på, så han var rätt kritisk när det gällde död.
Om man skulle lura i Helène något snabbverkande gift ? 


19 Senare samma dag låg Reine på mage på taket och såg på den nedgående solen.
Den var inte längre rund, liten och intensiv.
Ju närmare den kom skogsbrynet i nordväst, ju större, rödare och oformligare blev den.
Ena sekunden liknade den en kräftlykta, i andra såg den ut som en trasig tomat.
Sista fasen i solnedgången gick mycket snabbt, som om någon hade sugit ned solen.
Slurp!
Taket var klätt med tjockt tjärat papper förstärkt med finkornig stenflis.
Det var som att krypa över ett grovt sandpapper.
De små stenarna trängde in i Reines röda handflator, när man borstade bort dem efterlämnade de svarta intryckningar i skinnet.
Fötterna värkte också.
Nu hade de bedövande domningarna för länge sedan släppt.
Det bultade i fötterna.
När han kom ned skulle han gå direkt till badrummet, lyfta över den blötlagda tvätten till handfatet, tappa i ljummet vatten och sedan sätta sig på badkarskanten med fötterna i vattnet och blunda.
Han nådde takkanten och tittade ned över gården.
Hur högt uppe befann han sig ? Tre våningar som var två och en halv meter höga, litet golv emellan, yttertaket --- tio meter totalt verkade rimligt.
Här uppifrån såg det ut att vara femtio.
Varför såg det alltid ut att vara större höjdskillnad när man befann sig på ett tak och tittade ned, än om man stod därnere och tittade upp ? Han måste samla krafter för den mest ansträngande biten, den att glida över takkanten och försöka nå köksstegen med fötterna.
Han lade sig på rygg och såg rakt upp.
Det var inte bra, nästan omedelbart blev han yr.
Himlen var alldeles klar, det fanns inte minsta moln att fästa blicken vid, inga stjärnor, ingenting.
Han insåg att han låg och stirrade rätt ut i rymden, ut i OÄNDLIGHETEN.
Om jordens dragningskraft plötsligt upphörde, skulle han slungas rätt upp i himlen.
Man kunde bli yr för mindre.
Han krafsade med fingrarna i takets fina grus ; det fanns ingenstans att hålla sig.
Snabbt välte han över på mage och siktade längs med taket.
Hur långt var huset, fyrtio meter ? Trettio ? Skulle ett hangarfartygsbaserat flygplan kunna landa och starta här ? En helikopter möjligen men inte ett konventionellt flygplan, det var för många hinder : lufttrummor, takluckor, plåtkanter och centralantennen.
Han fixerade toppen på centralantennen, den glödde i ljuset från en sol som Reine inte längre kunde se.
Tur att det inte är en sändare utan en mottagare, tänkte han.
Hur kunde någon levande varelse gå omkring på jorden helt opåverkad av alla radio- och tv-program ? Just i detta ögonblick passerade ju en massa program rätt genom hans kropp, inte bara de svenska utan också en massa starka utländska sändare.
Alla de pip och tjattrande röster man kunde få in genom att veva på knapparna på en vanlig radio, alla de vågorna passerade i detta ögonblick hans kropp.
Men det märkte man inte!
Kanske berodde det på att man blev van, att den som sedan fosterstadiet haft hundra radio- och tv-program tjattrande i kroppen dygnet runt inte längre märkte något.
Vad hette det --- avskärmade ? Som man gjorde med sin egen puls och sin egen andning ; inte gick man och lyssnade på det.
Plötsligt upplevde han sig själv totalt annorlunda : i stället för att vara ensam i hela världen, vilket var lika med att han själv var hela världen, kände han sig nu som om det inte fanns något Jag alls.
Från alla håll sågade sig långvåg, kortvåg och mellanvåg genom huden, blodet och musklerna för att nå hans innersta.
Men det fanns inget innersta, bara ett lufttomt hål inne i mitten av hjärnan där alla radiovågor bröts mot varandra, så att röster och bilder sprakade som tomtebloss.
Själv var han en radiodirigerad sprattelgubbe som kunde styras att göra vad som helst.
Alla styrde honom på en gång, röck och slet åt olika håll.
Nej nu ... han bankade pannan mot taket.
Varför skulle han bara tänka på sådant som gjorde honom yr och illamående!
Han vände helt om och närmade sig takkanten med fötterna före.
Det var bra att fötterna värkte, att känseln hade återvänt --- han skulle aldrig vågat sig på det här konststycket med domnade ben.
Han gled över kanten, den svarta plåten skar in i magen.
Väskan hängde runt halsen och ned på rumpan där den tyngde som en fallskärm.
Skulle skärmen hinna utlösas vid ett fall på bara tio meter ? Han knep ihop ögonen och började glida.
Just som armbågarna lämnade taket, kände han köksstegen mot tåspetsarna.
Hemma!
Som vanligt satt han på huk några minuter i ett hörn av balkongen, pustade, lyssnade efter uppståndelse från grannarna och kikade ut mot grannhuset.
En dag måste han bli upptäckt!
Det kanske var dags att fundera ut något annat sätt att komma ut och in ur den låsta lägenheten.
Om han lät dörren stå öppen ? Eller, hur var det, hade inte mormor en nyckel ? Kunde man hitta på något bra skäl, kunde man skriva till mormor och be att hon skickade nyckeln.
Kanske fanns det ett nummer på nyckeln, en code.
Om han kunde få tag på den och gå till en låssmed.
Vad skulle det kosta ? För närvarande stod han på fyrtiotvå kronor morsans krogkassa inräknad.
Det var nu så skumt ute att man kunde se att en lampa var tänd inne i lägenheten.
Den var alltid tänd för att tjuvar och barnamördare skulle inse att lägenheten var bebodd.
Reine gled in genom den halvöppna balkongdörren.
Det var otroligt hett i lägenheten, solen hade gassat hela dagen genom det stora fönstret till salongen där persiennerna inte var neddragna, för i så fall skulle ju inte inkräktarna se att lampan var tänd.
Det var någon i rummet!
Reine hörde ingen, han såg inget, han luktade ingenting.
Men det var någon i rummet.
Han sjönk ned på knä och kikade utefter golvet.
Två nakna fötter stack ned på andra sidan den stora öronlappsfåtöljen som stod med ryggen mot fönstret.
Reine reste sig, tog en av de tomma ölflaskorna ur blomvattningssystemet, drog ur de gröna plastslangarna och gick med flaskan höjd runt fåtöljen.
Det var Stig.
Han satt alldeles naken och sov i fåtöljen, lugn och tyst.
Huvudet vilade mot ena öronlappen, det halvlånga håret var vått och tovigt, ansiktet var rödstekt av solen, läppar och ögonlock svullna, skinnet orakat så att man knappt kunde urskilja var polisongerna slutade och mustaschen började.
Munnen var halvöppen och tungan skymtade som på en hängd.
Händerna låg slappt som ett par bortkastade handskar på låren.
Mellan benen hade han en ölburk.
--- Vad gör du här ? frågade Reine och sänkte tomflaskan.
Stigs ögon rörde sig bakom stängda ögonlock, så öppnade han ena ögat och tittade slött på Reine.
--- Vad i helvete gör du här ?!
--- Vilar mej, sade Stig.
--- Hur fan kom du in ? --- Skulle du bra gärna vilja veta va.
Han reste huvudet och hostade.
Fettpåsarna på bröstet och magvalkarna ryckte.
Stig var både fet och atletisk, hans korta vader var mycket muskulösa.
Han hostade igen.
--- Harriet röker för mycket.
Vädrar ni aldrig här ? Reine hade inte lust att diskutera morsans rökvanor eftersom hon inte hade några.
--- Du har ingen rätt att vara i våran lägenhet.
--- Vad är det för sätt att behandla en gäst, svarade Stig, drog loss ölburken mellan låren och tömde den ; det var just inget kvar, på sin höjd tre fyra droppar.
--- Har du snott den där ölen i kylskåpet ? Stig kastade ölburken bort i bäddsoffan och rev sig med bägge händer i hårmattan på magen.
Reine granskade hans lem, den fick knappt plats mellan de runda låren, bara huvudet ovan ytan.
--- Harriet är inte hemma idag heller.
--- Hörde att hon jobbade i Uddevalla, svarade Stig och hävde sig upp ur fåtöljen.
Reine granskade honom.
Han var nog inte särskilt full, det fanns ingen fumlighet i hans rörelser och ansiktet hade inte det där stumma, domnade uttrycket, det obevekliga uttrycket, som Stig haft på Ålandsbåten.
--- Harriet kanske kommer hem i kväll.
Och hälsar på, sade Reine men ångrade sig omedelbart.
--- Hur dags ? --- Framåt kvällen nångång.
Ifall hon kommer.
--- Vad är klockan ? --- Tjugofem över nie.
--- Då hinner jag ta en kall dusch till.
Klädpaltorna la jag i handfatet.
Stig sträckte sig igen, lyfte lätt på ena foten, lade en brakmök, skrattade, hostade och gick ut i badrummet.
Hur kunde man vara så fruktansvärt korkad ? Det var klart att Stig skulle komma tillbaka.
Hade Reine haft någonting utom luft i huvudet, hade han stoppat igen nyckelhålet med tuggummi eller avbrutna tändstickor, så att ingen jävel kunde låsa upp.
Men då kom han själv inte ut!
Enda vägen ut var genom dörren.
Skulle han säja att morsan hade en ny karl ? Att Harriet numera polade med Ricky Bruch ? Där hade Stig inte en chans.
Ricky skulle rulla ihop Stig till en boll, hoppa på honom så att han blev platt som en diskus och sedan langa ut Stig genom balkongdörren så att han for ända in i nästa vecka.
Men vad skulle ske sedan, vad skulle Reine och morsan ta sig till med Ricky ? Men!
Stig stod spritt naken och duschade i badrummet.
Reine gick ut i tamburen och lyssnade vid badrumsdörren ; vattnet skvalade.
Snabbt gick han tillbaka till salongen där han sett Stigs kläder ligga i en hög bredvid bäddsoffan.
Jackan, ingenting, skjortfickan tom, byxfickorna tomma --- men i bakfickan låg Stigs stora nyckelknippa med kedja som satt fast i bältet.
Trädd på nyckelringen satt Reines dörrnyckel.
Han lyssnade igen innan han satte igång och försökte föra nyckelhuvudet av ringen med det stora läder- och emaljmärket som det stod VW på.
Han hann!
Stig stannade i badrummet säkert tio minuter efter det att Reine tagit tillbaka nyckeln och gömt den i en burk svartpeppar på fläkthyllan ovanför spisen.
--- Ingen Harriet ? frågade Stig när han kom ut med en badhandduk svept om underkroppen.
--- Hon kanske kommer med nattåget.
Det är ingen idé du väntar.
--- Med sovvagn ? Reine gick in och lade sig på sin säng.
I samma ögonblick han lagt huvudet mot kuddtraven --- han hade samlat ihop alla kuddar som fanns --- kände han hungern komma.
Den vällde in som en het våg över magen, det började värka i matstrupen.
Munnen saftade sig.
Vad hade han hemma, en stor burk tomatbönor ? Magen drog ihop sig vid tanken på tomatbönor, alla inälvorna rusade till och kastade sig över burken med tomatbönor, tarmarna slingrade sig runt burken som bläckfiskarmar, magsafterna bubblade och fräste som frätande syra ... --- Upp och hoppa, sade Stig.
Jag är hungrig.
Reine svarade inte, han grep tag i de hopknölade sängkläderna och vände sig mot väggen.
Han tänkte inte dela sina tomatbönor med det där fläskaset.
Far åt helvete, tänkte Reine.
Far direkt in i helvetets ugn.
Fläsket brinner.
Stig klappade till Reine i stjärten så att han skrek och släppte sängkläderna.
--- Upp och hoppa Reine.
Vi sticker till stan och käkar en bit medan vi väntar på Harriet.
--- Jag får inte vara ute så sent, svarade Reine.
--- Svält ihjäl då din lilla groda.
Själv ska jag ta mej en stor Tornedå, stor som en surströmmingsburk.
--- Vad är Tornedå ? --- Tornedå ? Schattåbriang ? Angtrekåt ? --- Kött ? ? --- Jättebiffen grabben.
Med beanäs, grillade tomater.
Massor med pomfritt.
Gärna några sparrisar också.
Jättebiffen och glass med chokladsås.
Du kan få köttbullar från barnmatsedeln.
--- Jag har inget speciellt emot biff.
Reine gick ut i badrummet och satte plåster på ett par skavsår.
Fötterna var röda och ömma.
Han tittade på den våta klädhögen i handfatet, rena kläder hade han inte heller.
Det fick bli tvätt i morgon.
Han satte sig på toalettlocket och försökte dra på sig handbollsskorna ; de var fuktiga av svett och alldeles för trånga.
På skohyllan i tamburen låg hans blå stövlar med vit kant och vita sulor.
Han tog på sig dem, det var kanske inte riktigt passande att gå på krog i stövlar mitt i högsommaren --- men det var i alla fall bättre än att gå barfota.
För att i någon mån minska sitt dåliga samvete återvände han till badrummet och borstade tänderna för andra gången sedan morsan åkte.
--- Taxin har kommit, ropade Stig från balkongen.
När de gick ut genom dörren och skulle slå igen låset, sade Stig.
--- Fan, jag ska bara kolla att jag har nyckeln ... Han drog upp den tunga knippan, sorterade nycklarna och tittade sedan på Reine och flinade.
Reine försökte inte försvara sig utan dröp in i köket och hämtade nyckeln som han gömt i svartpepparburken.



20 Tio minuter senare stannade taxin framför Stallmästargården, där gasfacklorna flammade i sommarkvällen.
Reine gäspade och klev ur, han körde händerna i bakfickorna och frös.
Han var mer sömnig än hungrig nu.
Stig marscherade in i huset och Reine haltade efter.
Det var tyst och svalt därinne, tyst som i ett bibliotek, svalt som i en kyrka.
--- Kommer direkt från Arlanda så vi hann inte beställa bord, sade Stig till hovmästaren.
Men det kanske går bra och få peta i sej en matbit ändå ? De följde efter hovmästaren in i själva restauranten som var nästan tom.
De anvisades ett bås alldeles till vänster om ingången.
Vid bordet intill satt två japaner och tittade på var sin karta.
Några bord längre bort satt några pensionärer i fina kläder, gubbarna hade mörk kostym, tanterna lång klänning.
De var tydligen på väg hem för de skickade en tallrik mellan sig med ett papper --- notan ? De sade inget utan tycktes vara helt upptagna av huvudräkning.
Inifrån den egentliga delen av restauranten hördes en del sorl och klirr.
Reine fick en egen menu som han dock inte orkade läsa.
Stig fick bestämma, det var ju han som skulle betala.
Eller var det inte det ? Skulle Reine betala för sig, eller räknade Stig med att Reine skulle betala för bägge ? Nej.
--- Vill du ha skaldjurscocktail ? frågade Stig.
Före alltså ? --- Jo tack.
--- Då får vi två räkor, två Tornedos Rossini, en Pripps Blå, en åtta svart vinbär och en Coca-Cola.
Tack!
Vänta ... en blodig och en medium.
Bröd och smör fick de omgående.
Painriche!
Reine tog för sig, han hade nästan inte ätit mjukt bröd alls sista tiden ; han hade hållit sig till chips.
Han tog tre rejäla brödbitar och satte igång att bre dem.
Innan han var klar kom Coca-colan och ölet.
--- Den där jävla Harriet som ligger och skakar i sin sovvagn, nu skulle hon se oss!
sade Stig och drack ur nästan hela ölglaset.
Fy fan vad jag är sömnig, tänkte Reine.
Men om jag sveper hela Cocan innan jag börjat äta, vaknar jag kanske.
Det var ingen konst att dricka ur, det var minsta flaskan.
Hur mycket rymde den, tjugofem, tjugoåtta ? Själv köpte han aldrig mindre än sjuttiofemmor.
Det fanns enliters också, men de var på returglas.
Roligast var att dricka ur burk men det var också dyrast.
Sämsta Coca-colan var den man fick på barer genom att trycka ett glas mot ett munstycke ; hade man otur kunde det bli nästan bara brunfärgat vatten.
--- Är du ledig från ambulansen ? frågade Reine.
--- Tydligen, svarade Stig.
Man kan vara ledig halva veckor i sträck ibland.
Jag jobbar på ett gatukök också men det är inte min helg.
Man måste ju för fan vara ledig nångång så man kan träffa sin gamla Harriet.
--- Jag trodde inte ni var tillsammans längre, sade Reine.
Stig hade inte tid att svara för i samma ögonblick kom servitrisen med skaldjurscocktailen och Stigs brännvin.
Dessutom fick man rostat bröd, härligt!
--- En Pripps Blå och en Cola till, beställde Stig.
Reine rensade cocktailen från citronskivan och dillkvistarna.
Tyvärr var räkstjärtarna nedsmetade med någon slags skär sås, men det var inte mycket att göra åt.
Glaset vilade i en isbädd.
Reine tryckte dit ett par fingeravtryck i imman.
--- Om man skulle säja skål till japsen, sade Stig och gjorde en dold grimas mot deras närmaste bordsgrannar.
Reine blev skitskraj.
Visserligen var Stig säkert både starkare och tyngre än de bägge spensliga japanerna, men om de var samurajer ? Eller hade svarta bältet i karate ? En japan skulle aldrig tåla en skymf.
Om Stig flinade på fel sätt åt någon av japanerna, var det lika med att Stig var en död man ... --- Skål för Harriet!
sade Stig högtidligt och satte det blåröda snapsglaset vid tinningen.
Reine bugade lätt och fortsatte med de såsiga räkstjärtarna.
Eller var det inte räkor ? En del bitar var väl stora.
Stig bara petade litet i sitt räkglas, sedan sköt han det åt sidan och drack upp sin andra öl.
--- Vill du ha ? Reine tog över Stigs förrätt och åt upp den också.
Såsen var riktigt god.
De hade väl hällt litet ketchup i gräddfil och rört om.
Fast Mc Donald's var nog ännu bättre på såser, i deras Big Mac fanns en salladssås som var sagolik.
Synd bara att så mycket av den såsen gick till spillo när man petade bort salladen.
Plötsligt kände Reine att han genast måste gå på toaletten.
Det var visst några dagar sedan sist.
Nu kände han att hela buken var full med skaldjurssås.
--- Var är muggen ? --- Gå ut och fråga gubben i garderoben.
Reine smet ut, det glödde i ändan.
Det fanns ingen gubbe i garderoben men vilken sagolik tur : en av japanerna kom just ut ur en dörr som bar markering för herrtoalett.
Reine rusade in, slet upp dörren till ett bås, drog ned jeansen och kalsongerna, spottade i toaletten --- det gjorde han alltid --- och satte sig.
Gud så skönt att skita!
Sedan somnade han.
Reine vaknade inte förrän Stig bar honom uppför trapporna hemma i huset.
--- Somnade jag ? --- Det var precis vad du gjorde ditt yngel, svarade Stig och satte ned Reine utanför lägenhetsdörren.
Du somnade som en gris inne på muggen.
Jag trodde du hade stuckit till skogs!
--- Det var dom där räkorna, sade Reine.
Stig rotade efter nyckeln, så småningom fick han fatt i den och stod och vajade och siktade efter nyckelhålet.
Hur mycket hade han druckit medan Reine sov ? Vad skulle Stig ta sig till nu ? Skulle han gå bärsärkagång i lägenheten eller bara släppa in Reine och sedan gå hem till sig ? --- Man vet aldrig när morsan kommer, sade Reine.
Stig slet upp dörren och föste in Reine.
Skulle Stig döda honom ? Men Stig rörde honom inte utan gick direkt ut på badrummet och pissade i handfatet utan att bry sig om smutskläderna som låg där.
--- Gå och lägg dej skitunge!
sade Stig.
Jag går och sätter mej på balkongen och väntar på Harriet.



21 Reine satt längst fram i segelbåtens för där stålrörsräcket, pulpiten kallad, bildade en stol.
Solen sken men det blåste ganska friskt och båten lutade åt styrbord.
Hela Björkfjärden var full med segel, de flesta vita, några ljusblå, en del --- som kallades spinnaker --- färgsprakande som kolapapper.
En stor motorbåt av mahogny passerade femtio meter framför Reine.
Han hann räkna till trettiofyra innan svallet nådde segelbåten.
Segelbåten började stampa upp och ned, seglen smällde, mast och stag skramlade och Reine tjöt som om han åkt berg- och dalbana.
Han hade aldrig seglat förr, det var fantastiskt.
Stig hade brutalt väckt Reine vid åttatiden på söndagsmorgonen.
Stig skulle ut och segla med en kompis som hette Esbjörn.
Klockan nio skulle båten avgå från Hässelby.
--- Häng med på en segeltur du Reine, hade Stig sagt.
Morsan din glömde stiga av tåget och är väl uppe i Lappland vid det här laget.
Reine hade först varit avspisande men sedan insett att han glömt köpa mat till söndagen, att han knappast skulle våga gå ut medan det var ljust och att det skulle bli helvetes tråkigt att sitta halvhungrig bakom nerdragna persienner en hel sommarsöndag.
--- Bara vi är tillbaka i kväll, hade Reine till sist svarat.
För i morron bitti ... --- I morron bitti vaddå ? Att berätta för Stig om tant Olgas ateljé hade varit rena katastrofen, så han lät konversationen ebba ut.
De hade stigit upp, kokat kaffe och ätit ett sista paket spaghetti till frukost.
Stig hade dränkt sin spaghetti i smält smör och slafsat på så att det stänkte över halva balkongen.
Reine hade tappat aptiten och låtit större delen av sin portion falla ned på gården.
Sedan hade de jäktat ned till Stigs gamla folka och fräst iväg till Hässelby brygga.
Han som hade båten hette Esbjörn.
Det var det dummaste namn Reine hade hört på länge.
Om han åtminstone hade hetat Asbjörn, det hade ju någon mening.
Men es ? Vad käkade en esbjörn ? --- Var är bruden ? hade Esbjörn frågat när de klev ombord.
--- Hon fastnade på tåget, svarade Stig.
Det här är hennes grabb, Reine.
Esbjörn hade en tant med också, hon hette Nora och var enligt Reines uppskattning snarare tjugo än fyrtio.
Nora låg nästan hela tiden på magen på däcket med bara ett par trosor på sig och en scarf om huvudet.
Man kunde inte se om hon sov eller var vaken.
Bak i båtens sittbrunn satt Esbjörn och höll i roderpinnen.
Stig hjälpte till att dra i tampar och fall --- när han inte stod och pissade.
Både Stig och Esbjörn drack hela tiden burköl och måste pissa ofta.
När de pissade, ställde de sig grensle över Nora, höll sig med vänster hand i ett stag och pissade en stor droppbåge som glittrade som Pommac i solen.
Båten var en medelstor segelbåt av plast, en IF-båt.
Esbjörn hade hyrt den.
Själva skrovet var apelsinfärgat men däcket var vitt.
Inne i båten fanns fyra sovplatser.
I durken fanns luckor som man kunde lyfta upp när man skulle ha tag i mera öl.
Något annat än öl fanns inte.
Reine var våldsamt törstig, men han räknade med att gubbarna snart skulle ha fyllnat till så pass att de inte skulle bry sig om ifall Reine knyckte en öl.
Om inte Nora ? Flytvästen var alldeles för stor och skavde i nacken, dessutom var den het och plasten klibbade mot ryggen.
Men annars var det härligt, det var det bästa som hänt denna sommar.
Det härligaste av allt var att inga knepiga frågor och svar längre betydde något.
Om han haft sin lilla chifferbok tillgänglig hade han gladeligen offrat den till måsarna.
Reine kisade mot sol och vind och formulerade i tankarna ett brev till morsan : Dom har en segelbåt här.
Den är skitsnabb men vi har alltid flytväst på oss.
När vi klättrar i masten har vi störthjälm också ... Han vred på huvudet och försökte se masten men focken var i vägen ; när han vred sig åt andra hållet däremot såg han den.
Den var guldlaserad, ett jämntjockt smalt rör av aluminium.
I en sådan mast kunde bara apor klättra.
Det var en tanke : om man använde lagom stora dresserade apor, skulle man naturligtvis vinna vilken segeltävling som helst.
Han hade sett hur klumpigt Esbjörn och Stig rörde sig i båten, men med en tre fyra halvmeterhöga apor ? En sak till : apor kunde hålla i och dra med både händer och fötter.
Dessutom kunde man ge sig fan på att i tävlingsbestämmelserna för segling stod det inget om apor, inget om att apor inte fick användas.
--- Lunch!
! vrålade Esbjörn längst bak i båten ; han hade ställt sig upp och höll roderpinnen mellan benen.
Vid ordet lunch glömde Reine aporna, lämnade pulpiten och började krypa bakåt på alla fyra.
Men när han nådde sittbrunnen, syntes ingen lunch.
Falskt alarm ? --- Din jävla kossa!
skrek Esbjörn till Nora.
--- Var har vi kallskänkan ? sade Stig och slet upp en ny ölburk ; ringen kastade han över bord.
En mås dök omedelbart och kom upp med aluminiumbiten i näbben.
Andra måsar kastade sig över den första måsen och tryckte ned den i båtens kölvatten.
Befriad från släpet av måsar sköt segelbåten bättre fart, neg åt styrbord för bidevinden.
Nora rörde sig inte förrän Stig på Esbjörns tysta anmodan tog ett halvt steg upp på däck och hällde en skvätt kallt öl i korsryggen på Nora.
Nora vände sig sakta om utan att skyla sina bröst.
Reine tittade intresserad, de såg inte alls ut som morsans.
Noras bröst satt mycket högre upp.
Varför kunde inte Nora kvicka på och fixa käk ? Gubbarna seglade ju --- och någonting skulle väl hon göra.
Reine kröp tillbaka till sin plats i pulpiten och beslöt att inte se bakåt förrän lunchen var garanterat klar.
En av ledarna här har en silkesapa som klättrar i masten.
Nu var han väl ute på hal is ? Nej fan man kunde ju inte jämt tjata om att man grillade korv i det fria.
Apan älskar jordnötter så om du kunde skicka lite ... Äsch, pengar skulle man inte nämna förrän i slutet av brevet, i ett PS.
Det verkade för angeläget annars.
Man skulle nämna det så att det verkade som om man nästan hade glömt bort det.
Apan har lärt sig styra också och har en liten seglarmössa ... Nej.
I nästa ögonblick greps båten av ett kraftigt svall från en tankbåt som Reine inte uppmärksammat, för han hade suttit och tittat nedåt hur stäven mötte vattnet.
Allt svirrade till, i sista stund fick han grepp om stålrören och klamrade sig kvar.
Jävla tur att han hade flytväst i fall man for iväg upp genom luften.
Svallet lade sig och en röd prick kom farande förbi bara någon meter åt styrbord ; det såg ut som om den låg och snurrade i vattnet.
Äntligen blev det lunch.
Reine ropades bakåt och bjöds på tre sorters sill, sardeller, sardiner, kryddost, rökt renstek och hårt bröd.
Rensteken smakade äckligt, dessutom fick han en bit tunn plastfolie som låg mellan köttskivorna i munnen.
Han åt upp en burk sardiner och käkade hårt bröd med smör i stället.
De vuxna drack ännu mera öl och tog sig ett par knappar.
Utmärkt, då kunde man glida ned i kajutan och sno en ölburk.
Efter lunch skulle Nora kissa, vilket väckte stor munterhet.
Stig erbjöd en tom ölburk medan Esbjörn tyckte att hon kunde hålla sig tills de kom i land.
--- Kvinnor har mycket större blåsa än oss, sade Esbjörn och loskade i lä.
Men Nora blev förbannad och till Reines förvåning fann sig både Esbjörn och Stig i det.
På Noras kommando kröp de ned i kajutan.
I stället fick Reine hålla roderpinnen, medan Nora satte sig över räcket i aktern och kissade.
Reine hoppades innerligt att Nora skulle ha en blåsa stor som en badboll, så att han fick styra riktigt länge.
Det var fantastiskt att känna vattnet trycka mot rodret när vinden ökade.
Det var samma egendomligt triumferande känsla som att få napp.
Men Nora hade tyvärr en normal blåsa och Reine fick lämna ifrån sig rodret till Stig redan efter två minuter och tjugofem sekunder.
Esbjörn och Stig hade klätt om i kajutan, Stig hade badbyxor och Esbjörn klättrade omkring i ett par läskiga, storblommiga kalsonger som smet om kuk och pung så att det såg ut som om han hade skitit på sig.
Det var faktiskt rätt äckligt med gubbar i kalsonger.
En stund efter lunch blev Reine våldsamt sömnig.
Han stack ned i kajutan och begav sig längst fram i fören och lade sig på den trekantiga bädden.
Flytvästen vågade han inte ta av sig utan somnade i den som om den varit en avklippt sovsäck.
När han vaknade igen stod solen lågt och sken in genom fönstren.
Han var genomblöt av svett, det stank plast överallt och ölet sved i magen.
Omtumlad segade han sig upp genom luckan för om masten.
Det var tidig kväll, vinden hade mojnat och storseglet pendlade slött från styrbord till babord och åter.
Både Stig och Esbjörn sov som sälar medan Nora satt vid rodret iförd trosor och Esbjörns skjorta.
Det var söndagskväll och i morgon bitti skulle han vara på jobbet som vanligt!
--- När kommer vi tillbaka till Hässelby ? frågade Reine.
--- Esbjörn ska visst lämna båten i morron före sex, svarade Nora.
Längtar du hem ? Reine visste inte vad han skulle ta sig till.
Här satt han i en båt mitt ute på sjön där det inte fanns telefon.
Vad skulle tanterna tro i morgon ? Att han var sjuk ? Var död ? Hade stuckit för gott ? Skulle tant Olga sätta igång och ringa runt till alla sjukhus i Stockholm och fråga om någon som hette Reine Larsson hade kommit in för tarmvred ? De skulle bli ledsna, de skulle börja prata med varandra, gråta, dra för gardinerna, tant Olga skulle välja ut det finaste bandet, Helène skulle få texta för hon var bäst.
Vad skulle de skriva ? Det var en gång en liten, liten apa, som inte kunde rapa ... Just det, här fick man inte gräva ned sig.
Hoppa upp och klappa dig själv i baken!
Skratta ... Reine kittlade sig själv på prov i ena armhålan men kände ingen som helst lust att skratta.
I stället stirrade han på Nora ; vilket häftigt barr hon hade!
Förut hade Nora haft en duk om huvudet så att man inte såg håret, men nu hade hon tagit av den.
Hennes hår var mörkrött --- falurött ? --- och format i hundratals korvar som stod ut åt alla håll ; världens fräckaste afrofrisyr.
Reine gillade Nora.
Hon verkade juste fast hon mest sov.
--- Väck dom där grisarna, sade hon och nickade mot kajutan.
Jag vet ta mej hoppsan inte var vi är.
Tänk om vi smäller på grund.
Reine stack ned skallen i själva kajutan där gubbarna sov.
De verkade inte vilja vakna.
Stig kunde man förstås rycka i mustaschen men Esbjörn hade ingen.
Varför inte väcka Esbjörn som de hade väckt Nora --- skvätta litet öl på magen på honom.
--- Låt dom sova!
ändrade sig Nora.
Det är nog skönast för oss.
--- Är du gift med Esbjörn ? frågade Reine.
--- Esbjörn ? Nej vi är bara kamrater.
Vad tror du en sån kille vill ? Knacka och bli uppassad!
Vad tror du Stig vill ? Knacka och bli uppassad.
Var alla män sådana ? Att de bara skulle sätta på och sedan ha fram tofflorna ? Om Reine skulle gifta sig någongång, skulle det vara med en tjej som var så fin och ren att han hellre skulle dö än göra något snuskigt med henne.
Han skulle gifta sig med en ängel utan vingar.
Med någon som man nästan inte vågade röra vid.
Men fan han skulle ju inte gifta sig alls.
Han tänkte inte komma i puberteten!
Han tänkte inte bli en fet och hårig gubbe som klev omkring med sås i kalsongerna.
Efter en stund väckte de i alla fall Esbjörn, för vinden hade totalt försvunnit och båten gick inte att styra längre utan låg och drev med bredsidan ned mot ett par gubbar som fiskade från en roddbåt.
Esbjörn klev upp och klatschade sig på magen som ett sjölejon.
Han var rödbrun och svullen i ansiktet av öl och sol.
Utan att förvarna kastade han sig på huvudet i vattnet och simmade sedan ett varv runt båten innan han med stånk och stön fick hjälp att ta sig ombord längst akterut.
Så småningom blev det ordning på skeppet.
Esbjörn fick ned seglen och drog igång utombordaren.
Det skramlade och sjöng i riggen när de sköt fart förbi några mindre öar.
Överallt låg det båtar, i varenda vik, bakom varje klipphäll.
Mälaren var gyttrig som ett parkeringshus.
Reine hade inte fått mat på över åtta timmar och började må illa.
Trots att båten gungade mycket mindre nu, kändes varje liten krängning direkt i hans mage som om han svalt en väloljad gyrokompass, en stålklump som arbetade och försökte hålla balansen i magsäcken.
Så fort han blundade blev det värre.
Nora såg att han kallsvettades.
--- Gå ner och lägg dej, sade hon.
Det är bättre att ligga ner.
Med vämjelse klev Reine ostadigt ned i den plastluktande kajutan och sjönk ihop på britsen.
Nora hade rätt.
Om man låg alldeles stilla på ena sidan och blundade, mådde man bättre.
Efter en stund mådde han så bra att han somnade.
--- Kom upp och titta på fiskgjusarna!
Det var Nora som stod bredvid honom med en kastrull i ena handen och en fältkikare i den andra.
Hur länge hade han sovit ? Han kravlade sig upp och kavade flytvästen på plats.
Huvudet värkte och det stank fotogen i kajutan.
Han ryckte åt sig kikaren och klev upp i sittbrunnen.
De låg för ankar vid en brant klipphäll.
Båten var förtöjd vid en liten tall som sköt ut ur en skreva.
Vid sidan av båten stack några stora stenbumlingar upp, på en av dem satt Stig på huk och borstade tänderna.
Innanför dem låg en flack vik.
En utskjutande berghäll skymde viken men ovanför berget stack mellan trettio och fyrtio svarta, silver- eller guldlaserade master upp.
Viken var packad med segelbåtar.
De flesta masterna var ungefär lika höga, men några få var mycket högre och grövre.
På dessa satt egendomliga metallflöjlar formade som jetjaktplan med pilnos och starkt bakåtsvepta vingar.
Andra master hade små röda vindstrutar eller vimplar i toppen.
En stark lukt av brinnande grillkol vällde ut från viken.
--- Gjusen!
Titta, sade Nora och pekade med potatiskastrullen.
Reine vände helt om ut mot vattnet.
Några hundra meter bort låg en mycket liten ö med stenig strand bevuxen med gles vass.
Själva ön sköt bara upp någon meter ovanför vassen.
Växtligheten var en djungel av snår och sly men på ena udden stod ett parti låga, kraftiga tallar med apelsinfärgade stammar.
I en av tallarna syntes ett par grå flaxande vingar ovanför en stor rishög, fågelboet ? Plötsligt kom en annan gjuse flygande utifrån Björkfjärden.
Den såg ut som en stor gråvit mås med samma knyck på vingarna som måsarna hade, men den flög helt annorlunda, mera majestätiskt och svävande.
Hade den en fisk i klorna ? Gjusen såg ut att flyga rätt in i tallen.
Reine tog kikaren från ögonen och formulerade sig : I dag har vi sett havsörnar.
Dom bor i en jättehög tall.
Jämt och ständigt kommer dom flygande med döda ejdrar i klorna till ungarna.
Stig kom ombord och övertog kikaren.
Han vände den in mot viken.
--- Ingen som näckar ? Vad som sedan hände, skulle Reine tänka på ofta : Han kände ett fast grepp i flytvästkragen och ett annat i byxbaken.
Någon lyfte honom upp över relingen och släppte honom.
Sedan var det som om han svävat flera minuter i luften ovanför vattnet innan han äntligen slog i.
Han hann tänka en massa saker, vem som skulle ringa till Uddevalla, om polisbåten som skulle komma hade en eller två utombordsmotorer, vem som skulle inta hans plats i klassen ... Vistelsen i vattnet var däremot kort.
Det smällde till i öronen, han fick vatten i näsan och tog ett par simtag innan någon brutalt vände över honom på rygg och började bogsera honom mot de stora stenbumlingarna på andra sidan båten.
Det var Nora som hade hoppat i och dragit upp honom.
Nu satt de och kramade om varandra på en av stenarna.
Vattnet rev i näsan och Reine nös.
Nora strök honom över det våta håret.
På båten stod Esbjörn och Stig.
Esbjörn såg mycket arg ut men Stig hade ett fånigt flin på läpparna.
--- Jag tyckte han luktade skit, sade Stig och pekade tveksamt på Reine.
Reine tittade upp på Nora.
Hon hade inget hår, hon var kal som en skyltdocka!
Nyss hade hon haft en röd afrofriserad hårbuske.
Nora fnissade mot honom och pekade ut mot vattnet, där flöt den röda peruken guppande intill båtskrovet.
Esbjörn drog fram en båtshake av aluminiumrör och började fiska efter peruken.
Men den ville inte fastna på kroken utan gled ideligen ned under ytan.
--- Jävla tångruska!
svor Esbjörn.
--- Jag hämtar den själv, sade Nora och klev ned i vattnet.
Ta reda på potatiskastrullen i stället!
Stig och Esbjörn letade i bortåt en timme efter kastrullen som låg någonstans på botten.
De fick upp tre stora potatisar, det var allt.
Under tiden satt Reine insvept i en filt på däck och tittade på och drack varmt te med mycket socker.
Esbjörn var mycket bister på Stig och ett par gånger såg det ut som om han tänkte klappa till honom.
Men tyvärr ; Reine väntade förgäves på att Stig skulle bli sönderslagen eller kölhalad.
Det enda straff han så småningom fick var att han blev utan potatis till burkskinkan.



22 På tisdagen var Reine i full fart igen hos Olga.
Hans förklaring att han varit tvungen att se till sin sjuka mor under måndagen, hade godtagits med beklaganden och utan uppföljande frågor.
Vid eftermiddagskaffet fick Reine i uppdrag att fara ut till Skogskyrkogården i Enskede med tre band.
Budet som skulle hämtat banden hade fått mopeden stulen.
Reine lyssnade inte så noga på förklaringarna.
Han var alltför ivrig att komma iväg.
I längden blev det dödtrist att sitta här uppe under det stekheta taket och texta samma fantasilösa farvältexter dagen i ända.
Han fick kuponger till tunnelbanan av tant Olga och lämnade ateljén med de tre banden --- alla vita --- trädda på en vanlig galge.
De var ännu inte helt torra.
Det var vidrigt hett och gungigt på tunnelbanan.
Varje gång tåget stannade stank det bränt om bromsarna.
Reine tyckte inte speciellt mycket om pendeltågen men tunnelbanan var värre, trängre, smutsigare --- och gungigare.
Han kände sjösjukan komma, saliven flödade i munnen och magen tuggade tomgång.
Men den här gången fanns ingen kajuta att gå ned och lägga sig i.
Han höll galgen med de vita och guldfärgade banden på rak arm ut från kroppen.
Onödigt att spy på dem.
Det blev bättre när tåget körde upp ur tunnlarna så att han kunde fästa blicken.
Utsikten från Skanstullsbron var enorm, långt där nere trängdes massor av motor- och segelbåtar på väg in i Hammarbyslussen.
Det var som att fara genom en främmande stad.
Reine hade bara varit i de södra förorterna ett par gånger i sitt liv.
Senast var förra våren då han fått åka med en klasskamrat och dennes pappa och se på hundkapplöpning vid Skarpnäck.
Var låg Skarpnäck --- nära Skogskyrkogården ? Hade de en särskild hundkyrkogård vid Skarpnäck ? Han klev av vid station Skogskyrkogården.
Flera svartklädda människor kom i små klungor ut ur andra av tågets vagnar.
På perrongen väntade sorgklädda på tåg in mot staden.
Blomsteraffären låg precis intill tunnelbanestationen, Reine klev in och fick tag på en tant i ljusblå rock.
Hon tog hand om banden och lämnade tillbaka galgen.
--- Ska jag ha galgen med tillbaka ? frågade Reine.
--- Det är i alla fall inte våran galge, svarade tanten och gick bort och tog hand om en kund.
Han stod några ögonblick och tittade förvånat på galgen ; det här hade han inte räknat med.
Hans arbetsdag var slut nu och han skulle inte återvända till tant Olga förrän i morgon.
Jävla galghelvete!
Han stoppade galgen under armen och gick ut.
Det var för tidigt att åka hem till Sollentuna.
Han kunde lika gärna gå och slå dank här ute som inne i Stockholm.
Risken att bli igenkänd var säkert mindre här.
Det satt en karta över kyrkogården vid tunnelbanestationen.
Heliga korsets kapell, Trons kapell, Hoppets kapell, Uppståndelsens kapell --- hade det någon betydelse i vilket av dem man hade sin begravning ? I så fall skulle det förstås vara världens kö utanför Uppståndelsens kapell.
Sedan fanns det Skogskapellet och Skogskrematoriet.
Han höll plötsligt andan ; det måste väl osa ? Asch, det var en gång en liten, liten apa, som inte kunde rapa.
Här vilar inga halta jävvlar ... Upp och hoppa!
Han tog galgens tvärslå i handen som den varit en väska och gick in på själva kyrkogården.
Pumaväskan hade han inte med sig i dag, det var för varmt.
På vilken fråga följde svaret DÖDEN ? Det var vackert och skrämmande på Skogskyrkogården.
Gröna kullar, vida gräsmattor, träd, buskar.
Mitt framför honom reste sig ett stort kors.
Man kände sig spyfärdig bara av att titta på det!
Varför ? Så länge han kunde minnas hade kors fungerat som kräkmedel på honom.
Det var ju inget särskilt med ett kors, om man välte det åt sidan blev det ju ett X, ett helt ofarligt tecken.
Han tog mått på solen innan han gick vidare förbi korset, det vore ju fan om man tappade bort sig på det här stället.
Han såg till att han kom på avstånd från själva krematoriet och valde en gång åt sydväst.
Det doftade blommor, jord, vått gräs, heta trädstammar och barr.
Hur många döda låg här ? Var man än klev, klev man på skelett eller mumier då ? Det dog cirka åttiotusen svenskar varje år, det hade Lotten berättat.
Hur många av dem hamnade här ? Massor, tusentals.
Hur fan fick de plats ? En tanke slog honom : han skulle öppna en särskild kosmisk begravningsbyrå som sköt ut de döda i rymden med raketer.
Det skulle bli festligt med alla kransar och band som fladdrade runt raketspetsen ... Tanken uppfyllde honom så att han var nära att traska rakt in i ett begravningsfölje med trägalgen i högsta hugg.
Skamset växlade han in på en mindre stig.
Hur många barn låg här ? Det var ont om barn.
Det fanns några plattor som berättade om spädbarn som dött samma dag eller samma vecka de fötts.
Men de räknades liksom inte, de hade bara varit inom i livet och hälsat.
Han blev trött och satte sig på en bänk.
Här, rakt framför honom, två meter ned i jorden låg kistorna packade som lådor i ett magasin.
Men man kunde inte tro det, det syntes inte utanpå, eller ovanpå, hur man nu skulle säja.
Där nere under gräset låg döingarna i sina lådor.
Hur var de klädda ? I kostym, klänning eller pyjamas ? Det fanns något som hette svepning, han visste inte riktigt vad det innebar : antingen att man svepte ned liket i kistan eller svepte in det i något --- ett lakan ? Det lät troligt, de låg där insvepta i lakan som en rad slarviga mumier.
Vad hände inne i kistan ? Det var mörkt förstås, mörkt som i graven hette det ju.
Och fuktigt, det måste vara lika fuktigt som i en gammal jordkällare eller som på insidan av en plastbåt.
När han sovit med de andra i båten som Esbjörn hyrt, hade det varit fullt med vattendroppar i taket när han vaknat.
Någon gång skulle han förresten tänka ut ett lämpligt straff åt Stig, levande begravd kanske ? I en plastkista.
När man dör blir man stoppad i en kista, nedsänkt i jorden och övertäckt med mull.
Vart man begraven på vintern blev man väl djupfryst först och låg stel och hård ungefär som en frusen laxhalva i frysdisken.
Men när våren kom började man jäsa.
Och när sommaren kom började man torka.
Och när hösten kom --- nej, fy fan för vita maskar.
Det var nog inte sant.
Det mesta man hört om lik i jorden var förmodligen bluff.
Var det någon som hade sett förruttnelsen med egna ögon kanske ? Hade man någongång begravt något i ett stort akvarium, så att man kunde titta in i graven från sidan genom akvarieväggen ? Hade han aldrig hört talas om.
Allt snack om vad som hände med lik vilade inte på vetenskaplig grund.
Det kunde vara lika sant att liken låg där i sina lakan som stora fjärilskokonger --- och när våren kom utvecklades vingarna gradvis, liken förvandlades till stora fjärilar med änglaansikten.
Att utveckla en människa och att avveckla en människa.
Det första, hur fostret spirade fram ur fröet, var något vackert och fängslande, något man gjorde stora fina planschverk om och gav bort i present.
I skolan hade de ett klassexemplar av en stor bok med massor av fosterbilder ; det var någon fotograf som hade blivit världsberömd på det.
Varför kunde inte samma fotograf gräva ett hål i Skogskyrkogården, borra upp en kista, sticka in sina lampor och objektiv för att följa människans avveckling.
Jäss, det vore grejor det.
Tänk om utvecklingen bara gick baklänges ? Det vore ju snyggast så.
Först skulle i så fall den döda människan börja krympa, föryngras, bli tonåring, tappa sin behåring, bli barn.
Och sedan kom det verkligt fina, liket blev litet och blårött som ett foster.
Någonting måste bli navelsträng och någonting måste bli moderkaka.
Hur lång tid skulle det ta att leva hela livet baklänges där nere i mullen ? Ett år kunde inte motsvaras av ett år, för då skulle en gammal människa hålla på därnere och förvandlas i sjuttio åttio år.
Och så var det inte.
Hundår ? Det går sju hundår på ett vanligt.
På tio tolv år skulle människan förvandlas till ingenting --- det lät rimligt.
Fostret vred sig och hamnade med huvudet mot kistans fotände, sedan blev det snabbt mindre och mindre.
Ögona gled ut på kinderna och näsan blev platt, så småningom tillkom en svans och fostret såg nu ut som en knubbig leksakskrokodil ... nej som en val på fyra ben.
Till slut var det bara en liten slemklump.
En spermie backade ut ur slemklumpen som vart ett ägg.
Så hade hela människan förvandlats till ett ägg, stort som ett sandkorn, och en spermie så liten att den inte gick att se alls.
Men varifrån kom i så fall alla skelett ? För det fanns skelett.
Det som fanns i plugget var av plast, men på Historiska museet inne i Stockholm fanns det riktiga skelett gjorda av ben.
Men var de lämningar efter människor ? Eller var de bara ett slags leksaker eller prydnader som våra förfäder förfärdigat av sälben och vargtänder ? Reine for upp från bänken, här gällde det att inte skrämma upp sig.
Det var man bra på, jaga kalla kårar efter sin egen rygg.
Men en vacker dag skulle man bli mäktig och jaga kalla kårar efter andras ryggar.
Det skulle bli fint.
Alla skulle bli tvungna att göra som han ville.
Reine Den Förskräcklige.
Han började gå i en vid båge mot utgången.
En färsk grav låg på gångens vänstra sida ; kransar, blommor och band fanns ännu kvar.
Han stannade.
Om man skulle kolla om det är jag som har textat något av de där banden ? Han klev fram till graven.
Blommor och blad hade vissnat, ståltrådarna stack upp ur nejlikorna.
Det luktade kompost.
Han vågade inte ta i banden utan petade med galgen.
Kransbanden var inte längre mångfärgade, det var som om ett slagregn hade gått fram över en akvarell, allt var urblekt, sammanblandat.
Men det kunde inte vara regn.
Den här sommaren regnade det inte.
Han fick syn på en plastslang som ringlade bort mellan stammarna ; vattenspridare förstås.
Det gick inte att identifiera banden.
Några hade samma fransar som Olga körde med, andra hade fransar han aldrig sett, eller inga alls.
Man var bra dum, man skulle förstås skriva sina initialer på bandet.
Längst ned i högra hörnet, mycket smått : R.L.-75.
Han ville inte gå raka vägen tillbaka och passera det läskiga, stora korset.
De kunde ha sitt gamla Golgata för sig själva.
Han kom in på områden som ännu inte tagits i bruk.
Det kändes skönt, först nu vågade man sätta ned fötterna på vanligt sätt i marken.
Han slog sig på låret med galgen och gnolade " Det var en gång en galen melon, som laddade sin kanon, med en citron, och sköt ner en spattig kalkon ... " Melodin var fritt efter " Mors lilla Olle ", men det stämde inte riktigt.
Han övergick därför till originalet och sjöng : " Mors lilla Olle i skogen gick, lyfte på skjortan och släppte en klick ".
Reine passerade igenom en glipa i en hög häck och kom ut på en stor jordig plan.
Marken var uppkörd och textad av en stor bulldozer som nu vilade med skopan mot en väldig hög av sopor.
Det såg ut som om man byggt upp Uppsala högar av vissnade kransar, handbuketter, silkespapper, barrlösa granruskor och annat skräp.
Vem vilade här ? Gamle kungen --- Gustaf III ? --- som dog för några år sedan ? Nej fan, han låg ju ute på Haga, hade Helène berättat.
Det var alltså här alla kransbanden hamnade till slut.
Sophögen verkade urgrävd i ena kanten, där stod också en plåtdumper från Rangsells.
Kunde bara betyda att det här var en mellanstation, att sopbilarna körde här i skytteltrafik och hämtade under arbetstid.
För ett ögonblick var han frestad att gå fram och klättra upp på högarna för att söka efter egna band, men han var rädd att fastna, drunkna, gå till botten av skräpet och så småningom grävas fram av grävskopan, tippas över på en sopbil och köras bort.
Han följde sopbilarnas väg ut och gick tillbaka till tunnelbanestationen.
Innan han gick in genom spärren, besökte han herrtoaletten för att kolla dagsläget.
Nej han hade inte mognat idag heller.



23 Det var länge sedan han varit så glad som denna morgon.
Han hade vaknat en hel timme tidigare än vanligt och legat och beundrat postanvisningen i sängen.
Vänt och vridit på den, låtit Jocke och Snobben läsa den, slåss om den, gömma den för varandra på låtsas.
På postanvisningen, som var adresserad till Harriet Larsson, stod det " Restitution avgift kr.
190 ".
Anvisningen hade legat på golvet i tamburen, när han kommit hem från Skogskyrkogården.
Avsändare var Storstockholms kommunala centralföreningar för sommarvistelse för barn.
Reine steg upp och röjde av skrivbordet innan han slog sig ned.
Först övade han morsans namnteckning på baksidan av en gammal Teknikens värld, sedan klämde han dit ett ovanligt snyggt och slängigt " Harriet Larsson ".
När han skrev hade han tungspetsen stickande ut mellan läpparna som en taktpinne.
Lustigt nog hade han större besvär med att skriva sitt eget namn under rubriken " Budets namnteckning ".
Han hade större träning att skriva morsans.
Innan han begav sig till Sollentuna station, tog han upp den lilla svarta boken där han samlade Världens Viktigaste Frågor och Svar.
Vad hade han fått ihop ? Med någon möda översatte han från sitt eget chifferspråk : 1. Strunta i och fundera på vem som är farsa.
2. Finns någon mer än jag ? 3. Du kommer att bli en ängel.
4. Fixa tio svar.
Lura Stig.
5. Spräng hela skiten i luften!
Det var allt han hade fått ihop på nästan fyra veckor!
Snart hade hela sommaren gått.
Fortsatte han i den här takten, skulle han inte hinna få ihop mer än kanske tio tolv frågor eller svar.
Svar ? Han hade ju bestämt sig för svar.
Vad var det för fel på de svar han kommit på hittills ? De var negativa.
Just det, man kunde gråta blod för mindre.
Tråkiga, negativa, ledsna svar.
Där har vi felet.
I stället skulle man se framåt.
Hur långt framåt kunde man se ? Till år två tusen ? Det verkade rimligt, han skrev : 6. Se framåt!
( År 2000 ).
Nöjd med detta packade han sin pumaväska med det vanliga, knäppte översta knappen i sina nytvättade och på tok för trånga jeans, högg trägalgen i vänster hand och lämnade lägenheten.
När han småsprang mot Sollentuna station kittlade och stack kuvertet hela tiden mot magen, det kuvert han lagt postanvisningen i och sedan stoppat innanför tröjan.
Den här dagen liknade inte de andra hos tant Olga.
De hade nästan ingenting att göra.
Redan klockan tio hade de textat färdigt dagens beställningar.
Litet håglöst skrev de sedan för lagret, men lagret var nästan fyllt.
--- Dör inte folk i juli ? frågade Reine.
--- Jodå, svarade Olga.
Visst dör man i juli.
Särskilt när det är så olidligt hett som i år.
--- Begraver man inte folk i juli då ? --- Jovisst.
--- Jag menar låter man dom ligga på kylhuset ? --- Reine!
sade Kristina förskräckt ; hon yttrade sig nästan aldrig men nu var hon uppskärrad och halade i flätorna.
--- Förlåt.
--- Det kan förstås bli en del komplikationer i och med semestrarna, sade Olga.
--- Min svärmor dog den tjugoförsta juli förra året, sade Lotten och snörflade litet.
Det var kolossalt bökigt.
Varför snorade och snörflade Lotten jämt ? Var hon verkligen ledsen ? Reine hade sett att hennes ögon nästan ständigt var vattniga och att hon var röd om kinderna, som om hon legat och gråtit med ansiktet i kudden hela morgonen.
Eller var hon bara kroniskt förkyld ? Eller allergisk.
Allergisk mot kransband, eller mot ord ? Kunde man vara allergisk mot ord ? Få eksem i örat ? Om någon sade " död ", började då öronen klia på Lotten, ögonen rinna och näsan snörfla ? --- Jo, svarade Olga på Lottens påstående : Man ska inte bli sjuk eller dö i juli när hela Sverige är semesterstängt.
Allt stänger ju, liksom vi.
--- Hur går affärerna egentligen ? frågade Reine rakt ut i luften.
Det blev nu helt tyst, ingen tycktes ha hört vad han sade, fast han sagt det mycket högt och tydligt.
Reine kände sig som om han mått illa på golvet och som om ingen ville torka upp.
Men han tog inte tillbaka frågan, han lät den dunsta.
En sak hade han nu helt klart för sig : att diskutera hur affärerna egentligen gick för Olgas Atelier var inte populärt.
Vad kunde det betyda ? Att Olga tjänade miljoner på sina band men betalade sin personal med tjugofemöringar ? Nja.
Sanningen var nog snarare att Olga tjänade tjugofemöringar på sina band.
--- Jag har tänkt på en sak, sade Reine.
Man måste ju inte bara texta band till begravningskransar.
--- Det gör vi inte heller, svarade Helène litet förnärmad och pekade med sin onaturligt långa arm på standaret på väggen, det med guldkorset och de tusen strålarna.
--- Du förstår Reine, sade Olga och såg upp från sina slitna kassaböcker, att ibland får vi mycket förnäma beställningar.
Bordsstandaren till Odd Fellows, banden till Svenska orienteringsförbundets segerkransar och ... ja.
--- Man borde ju kunna texta mycket mera till fester och sånt, sade Reine.
Så att man har något att jobba med när begravningarna läggs på is ... jag menar blir uppskjutna.
--- Men hur ?!
--- Man kan ju sätta in en färgannons i Dagens Nyheter.
Tant Olga skrattade gott och Reine insåg att förslaget kanske skulle kosta en del.
--- Man kan gå runt och lägga små lappar i folks brevlådor.
--- Vem skulle göra det ? sade Helène skarpt.
Vi härifrån ? --- Jag, svarade Reine.
Jag kunde knalla runt på eftermiddagarna och dela ut lappar.
--- Fester och sånt ? Vad menar du med det ? frågade Helène.
--- Hela den här verksamheten bygger på samarbetet med blomsterhandlarna, sade tant Olga.
--- Fester och sånt, vad menar du Reine ? Reine kliade sig i håret med baksidan av penseln.
Vad hade han tänkt på, femtioårsdagar ? Använde man sidenband då ? Till julen kanske, att pryda granen med ? Hade han aldrig hört talas om.
Möjligen då midsommarstången.
--- Har ni tänkt på att det bara är tjugofem år kvar tills världen fyller år tvåtusen ? sade han till slut.
Det blev tyst igen, sedan viskade Kristina med sin glasröst : --- Då är vi alla döda.
--- Nej då!
svarade Olga strängt.
--- Men om vi alla är döda ... började Reine men svalde snabbt resten ; han hade tänkt säga : Om hela mänskligheten dör ut före år två tusen, då skulle det, hur var det man sade, bli högkonjunktur i branschen.
I stället sade han : --- När jorden fyller tvåtusen år måste det bli den största fest som någonsin har varit.
--- Men tjugofem år!
sade Helène.
--- Det är väl inte så långt.
Tjugofem års förberedelser för något som fyller tvåtusen år.
Det gäller att vara ute i tid.
Tänk om vi började tänka på hur många band och banderoller och vad det heter som kommer att behövas då.
Inte bara här i Sverige.
Över hela världen!
Det blev tyst igen.
Kristina snyftade litet.
Men ingen brydde sig så mycket om det.
Kristina snyftade ofta utan synbar anledning ; ibland skrattade hon till eller såg upp i taket och fick ett fnissanfall.
--- Vad skulle vi skriva på banderollerna ? frågade Lotten och log uppskattande mot Reine.
--- Enkelt : Tvåtusen.
Vi kunde texta upp massor med band som det står två tusen på.
Med siffror.
Siffror ser likadana ut i utlandet också.
--- Skulle vi texta på export!
skrattade Lotten.
Diskussionen dog ut igen.
De som hade något att säja till om, det vill säja tant Olga och Helène, verkade inte alls intresserade.
--- Vanliga födelsedagsadresser ... försökte Reine lamt men det var alldeles för sent ; Olga hade redan lyft luren för att ringa.
Han kände sig besviken att ingen ville ställa upp.
Han kanske hade fel om tvåtusenjubiléet, men man kunde väl ändå snacka litet om det.
År tvåtusen skulle inte gå omärkligt förbi.
Inte ens på Barnens Ö. Tänk om det varit år tvåtusen nu : vad lätt det skulle vara att skriva brev från Barnens Ö. Om alla festligheter, fyrverkerierna, kungabesök, hamburgare varenda dag ... Bara en idiot skulle skolka från Barnens Ö den festliga och händelserika sommaren år tvåtusen.
Eftersom det var så litet att göra, fick Reine ledigt efter lunch.
Först kände han sig besviken.
Dagarna blev alldeles för långa när han hade extra ledigt, men så kom han ihåg att han hade postanvisningen innanför skjortan.
Han tog snabbt adjö och hoppade nedför trapporna.
Mellan tredje och fjärde våningen stannade han vid ett trappfönster, klämde på vänster skulderblad för att känna efter : man var så glad så vingarna kunde växa ut.
Men allt han kände var den vanliga, lätt ömmande benkanten.
Han lämnade fönstret ; säkrast ta trappan.
Det höll på att bli krångel när han skulle ta ut de etthundranittio kronorna på posten.
Han lämnade fram anvisningen och sitt rabattkort på SL, men rabattkortet gällde inte som legitimation, fick han veta.
Men tanten i kassan hade veknat och sagt " Ja du ser ju ärlig ut " och räknat upp en hundring och nio tior.
Sedan gick Reine och åt lunch på The Great American Disaster, en extravagant hamburgerrestaurant mitt emot Mc Donald's på Kungsgatan.
På The Great American Disaster blev man serverad vid bordet och hamburgarna kostade nästan tre gånger så mycket som på Mc Donald's. Men så blev man nästan mätt också.



24 Reine stod i en telefonhytt på Stureplan och telefonerade till Sonesson & Rilke, en stor sportaffär i hörnet Tunnelgatan - Birger Jarlsgatan.
--- Mitt namn är fru Hammarskjöld, sade han i luren och hoppades att hans pojkröst skulle låta som en kärring.
Jo det är så att vi skulle ha en liten fest och då skulle vi ha ett fyrverkeri.
Om det går bra att beställa per telefon så kan jag skicka min son och hämta.
Före klockan fem kanske ? Det gick alldeles utmärkt att beställa per telefon och Reine valde från en prislista, som han fem minuter innan varit inom och tagit.
Han beställde uteslutande pjäser vars minimiålder för inköp var över arton år.
--- Hur mycket är vi uppe i nu ? --- Etthundratrettiosex kronor jämt.
--- Då tar vi tre " Tjocka Berta " till.
Nöjd häktade Reine upp luren och tittade på sin klocka : tolv minuter över ett, man kunde ta det lugnt några timmar.
Ta det lugnt var då ? Närmaste park var Humlegården, han gick dit.
Trafiken till och från Kungliga biblioteket var inte alls så livlig som för tre veckor sedan.
Han köpte en glass och satte sig på trappan, där var han praktiskt taget ensam.
Varför hade han inte åkt till Barnens Ö ? Inget hindrade egentligen att man funderade över livet medan man befann sig på Barnens Ö --- eller gjorde det det ? Absolut.
Man kunde inte tänka ordentligt när man hade en massa andra killar inpå livet.
Man kunde inte koncentrera sig i samma rum som det sov en massa andra i.
Även när de andra sov skulle det vara omöjligt.
Man kunde inte tänka fritt.
Om man till exempel vill fortsätta på den linjen att man var ensam i hela världen och att andra människor inte var annat än dammkorn på ens öga --- den tanken skulle vara omöjlig att genomföra med tio svettiga, mökande och stönande kompisar som sov i samma rum.
Hade man eget rum ? Tänk om man hade eget rum på Barnens Ö!
Eget rum med lås och rullgardin som man kunde krypa undan till, när det var något viktigt som skulle redas ut.
Även om var och en hade eget rum på Barnens Ö, skulle det i alla fall inte fungera.
Det skulle verka misstänkt om man drog sig undan.
Om man inte ville vara med och lira fotboll eller fiska.
Om man vägrade stiga upp en morgon för att man behövde vara ifred och tänka --- då skulle det bli läkarundersökning.
Kissprov skulle man få lämna.
När de hade kollat kisset skulle man bli tvungen att stiga upp.
Om de inte hittade en obotlig sjukdom!
Ibland längtade han efter att bli mycket allvarligt sjuk.
Så sjuk att han fick eget rum på ett modernt och bekvämt sjukhus ... nej, de skulle bygga om hemma.
Han skulle bli obotligt sjuk i någon mycket långdragen sjukdom.
Morsan skulle få flytta ut från salongen och där skulle man bygga upp ett komplett sjukrum åt Reine med fällbar tippsäng, särskilt ritbord, ringklocka, japansk mini-tv vid fotänden och tonade glas i fönstret mot balkongen.
Mellan plågorna skulle han ligga i en lycklig halvdvala och fundera på det som var verkligen viktigt.
Var man dödssjuk tänkte man självklart bara på det väsentliga, på döden.
När han tänkte skulle han trycka på en särskild knapp så att det lyste rött utanför salongsdörren.
När han tänkt färdigt, skulle det lysa grönt.
Då kunde morsan få komma in och servera något läskande, iste med rostat bröd.
Han skulle också få många brev från när och fjärran.
Alla skulle tycka fantastiskt synd om honom men inte skriva det direkt ; men det skulle märkas mellan raderna.
TV-1 och TV-2 skulle komma och göra var sitt program om den lille cancersjuke elvaåringen som använde sina sista veckor till att knäcka de stora problemen.
Gamla visa män skulle komma in darrande i rummet och fråga : Hur känns det egentligen att dö ? Vi är så jävligt skraja.
Och när han blev sämre skulle en massa folk samlas på gården utanför Bagarbyvägen 44 C. Mamma och ett par doktorer skulle ta honom i guldstol och försiktigt bära ut honom på balkongen, så att han kunde vinka åt dem därnere ... Reine snyftade till och svalde en tår.
Nej fan här fick man inte sitta och gräva ner sig i sina bekymmer.
Hur som helst, att bo ihop med en massa andra ungar på kollo måste vara ett helvete.
Att bli knuffad, nypt och förhörd.
Att tvingas skratta, när andra skrattade, att hoppa på huvut i vattnet för att andra gjorde det.
Att bli tvungen att svälja luft och rapa för att det hörde till, att få ett nytt namn ; var man döpt till Reine måste man räkna med det.
Vad skulle de jävlarns ungarna hitta på --- Regnet, Renen, Sållet för att han var från Sollentuna ? Om man tvingades anta ett nytt namn, upplevde man sig själv som annorlunda, man var inte " jag " längre.
Det var det unghelvetena var ute efter, att sticka hål på hans jag.
En av morsans gubbar hade jämt kallat Reine för Heine : Hej på dej du Sonia Heine!
Sonja Heine var visst nån kärring som var världsmästare på skrillor i Norge.
Reine hade känt sig som en norsk, det var hemskt.
Reine for upp från trappan och sprang runt Kungliga Biblioteket till andra sidan.
Han drog på allt han orkade, sprintade så att knäna nästan slog i hakan och väskremmen höll på att strypa honom.
Om man kutade riktigt fort kunde man ibland rensa ut obehagliga tankar.
Språngmarschen gjorde honom kissnödig så han fortsatte upp mot toaletten vid den lilla idrottsanläggningen.
På Barnens Ö kunde man säkert inte ens junka, utan att någon tittade på.
Koncentrationsläger för barn.
När han kom ut i solen igen, såg han att några människor höll på att bygga upp en friluftsteater på den stora grässlätten nedanför lekplatsen.
Han gick dit.
Det verkade vara samma teaterscen som han sett halvfärdig i Vasaparken för ett tag sedan.
Själva scenen var klar och de höll på med sidorna och med belysningen.
På en skylt stod det I KVÄLL KLOCKAN 20 SPELAR BUSKTEATERN " DE TRE VISE MÄNNEN ".
Nedanför scenen på gräset höll man på att repetera.
En flicka klädd som brud satt med en docka i knäet, bredvid henne stod tre gubbar i långa mantlar.
En av dem hade en lång bambustång med en guldstjärna på.
Några meter bort låg flera ungdomar i en ring och lät en majskolvspipa vandra mellan sig.
Reine gick försiktigt fram och satte sig på huk i utkanten av åskådarringen.
--- Nu kör vi det här igen!
sade flickan i vitt som givetvis måste vara jungfru Maria.
Mannen med stjärnan på spöet, räckte ut handen mot jungfru Maria och deklamerade : --- I tolv år har vi vandrat, vi Heliga Tre Konungar från Österland.
Den strålande stjärnan har vi följt.
Stjärnan som har irrat från Levanten i öster till Kalifornien i väster, från Svalbard i norr till Eldslandet i söder.
Över de höga stäpperna har vi vandrat.
Vi har stakat oss fram på flottar av vass över de bottenlösa träsken.
Vi har överskridit Eufrat.
Vi har simmat över Tigris.
Platt utmed marken har vi krupit under öknens storm.
Stjärnan visade oss inget förbarmande.
Men nu har hon stannat : här!
Mannen stötte spöet med stjärnan i marken, jungfru Maria tittade på stjärnan och himlade med ögonen : --- Var hälsade vise män!
Välkomna herrar från fjärran!
Josef ... ? En liten krum gubbe i trasiga teaterkläder kom framspringande från baksidan av scenen ; han var tydligen försenad : --- Var har ni presenterna ?!
ropade Josef till de tre vise männen.
Nummer två i raden av vise män, en skådespelare i blå mantel, klev nu fram och ställde sig framför den vise mannen med stjärnspöet ; han höll upp sina fingrar och räknade : --- Madagaskar, Kenya, Tanzania, Ruanda-Burundi!
Gabon, Kamerun, Liberia!
Ghana, Sierra Leone, Guinea!
Gambia, Senegal, Uganda!
Jungfru Maria tog dockan och lyfte upp den framför de tre vise männen.
Man såg nu att dockans ansikte var svart som på en neger.
Reine blev djupt chockerad --- skulle Jesusbarnet vara neger ? Det var väl ändå för jävligt.
Eftersom jungfru Maria var vit måste det ju betyda att Gud Fader, som var far till Jesus, själv var neger.
Det kunde han bara inte föreställa sig.
--- Bryt!
sade en av killarna som låg på gräset och rökte ur den gemensamma majskolvspipan.
Josef får inte komma kutande som en jävla bandhund!
Han ska komma mera servilt, mera krypigt, komma knäande och vrida händerna som en gammal judegubbe, en procentare!
Vi tar om.
Josef gick och hukade bakom scenen igen, mannen med spöet stötte i marken så att guldstjärnan dallrade, Maria tittade upp på stjärnan och himlade sig : --- Var hälsade vise män!
Välkomna herrar från fjärran!
Josef ? ? Josef var redan på väg fram mot männen, knäande och puckelryggig.
Lismande sade han : --- Var har ni prezenderna ? --- Madagaskar, Kenya, Tanzania, Ruanda-Burundi!
Gabon, Kamerun, Liberia!
Ghana, Sierra Leone, Guinea!
Gambia, Senegal, Uganda!
Reine vände sig bort när Maria höll upp den svarta Jesusbattingen och sade : --- Se lille konung, hela världen lägger de för dina fötter!
Alla jordens länder tillför de ditt rike!
Se!
! Reine satte handen för ögonen och kikade mellan fingrarna.
Inte förrän Maria ryckt ned Jesus i knäet igen, ville han titta.
Nu hände något fantastiskt, Jesusbarnet började tala!
Med egendomlig, halvkvävd röst sade Jesusbarnet pipande : --- Jag är Guds son.
Mitt rike är icke av denna världen.
Gack hädan materialister!
Hur fan hängde det ihop ? Jo!
Någon av dem där framme var buktalare.
Skitenkelt!
Det var samma trix som man brukade få se på tv.
Någon gubbe satte sig med en fånig docka i knäet och frågade löjliga saker --- och så svarade dockan en massa opassande svar och gubben låtsades generad.
Så låg det till och det var Josef som var buktalare.
Killen som låg på gräset och dirigerade sade : --- Josef, du måste stå alldeles bakom Maria.
Ställ dej alldeles intill som om du tänkte ta henne i häcken och så luta dej över hennes axel och säj : Jag är Guds son und so weiter.
--- Jag är Guds son.
Mitt rike är icke av denna världen.
Gack hädan materialister!
pep Jesus.
De tre vise männen vek nu förskräckta undan och föll på knä.
Ledaren hade visst besvär med att hela tiden hålla stjärnan så att den svävade över Maria och Jesusbarnet.
I kör sade de tre vise männen : --- Inför ditt ansikte vittrar alla hus, inför ditt ansikte smälter allt stål, inför ditt ansikte brinner alla kartor, inför ditt ansikte sprängs alla gränser!
Sedan gjorde de gester med händerna som när något springer i luften och ropade om vartannat : --- Amerika!
Pang!
Sovjet!
Pang!
Frankrike!
Pang!
Storbritannien!
Pang!
Kanada!
Pang ... --- Det räcker, det räcker ... regissören reste sig ur gräset och gick fram till Maria och kysste henne på kinden ; sedan var det tydligen slut på repetitionen för alla satte sig i gräset och rökte på majskolvspipan.
Reine väntade, han ville gärna se resten av pjäsen.
Hur skulle det gå ? Skulle Jesusdockan växa upp och bli tolv år och driva ut månglarna ur templet ? När fröken hade berättat det i ettan, hade nästan hela klassen fått för sig att Jesus drev ut målarna ur templet.
Men ingen hade opponerat sig.
Varför skulle han inte driva ut målarna ur templet ? Men apropå Jesus : skulle teatersällskapet hinna igenom hela hans levnad ? Hur skulle de fixa åsnan som han red på ? Men det var väl ingenting mot vattnet som han skulle gå på --- hur löste man det ? Hur fick man publiken att tro att Jesus knallade runt på vattenytan ? Avslutningen måste bli blodig, Reine höjde sig på händerna och spanade, men ingenstans såg han till tre stora kors.
Man hade kanske förkortat bort rövarna.
Det verkade kul att vara skådespelare.
Om han inte varit så blyg skulle han gärna ha ställt upp som Jesus i tolvårsåldern.
Folk var ju mindre på den tiden, så det var nog ingen katastrof att man var knappt elva.
Men det blev ingen mera repetition fast Reine väntade resten av eftermiddagen.
Den ena efter den andra i teatergänget försvann, till slut var bara regissören och en äldre man i blå overall kvar och provade strålkastarna och högtalaranläggningen.
På slaget fem klev Reine in i Sonesson & Rilkes sportaffär.
Fyrverkeriavdelningen låg i källaren ; det var litet kusligt att kliva ned för trappan.
På flera ställen satt varningsskyltar : Explosiv vara!
En äldre gubbe i grå rock kom fram.
Han såg litet försmädlig ut och tycktes hela tiden ha en tablett i munnen när han pratade ; än sög han in kinderna, än svällde överläppen ut --- i nästa stund läspade han : --- Och vad kan jag hjälpa till med ? Reine sade sitt ärende och tänkte att går det så går det ; man kan inte bli värre än avvisad.
Men gubben gick på med sitt torra smackande och plockade fram ett par stora bruna påsar ur ett inre rum med ståldörr som det stod Explosiv vara!
på.
--- Hammarskjöld, det är ett bekant namn det, mumlade gubben fortfarande med näsan halvvägs ned i påsen.
Reine fick gå till en särskild kassa och betala till en jättegammal tant med sprakande rågblont hår.
Etthundrasextioåtta och nittio kostade det.
Gubben med tabletten som inte fanns stod bakom med påsarna.
Allt gick först inte ned i Reines pumaväska, men när Reine accepterade att pinnarna på raketerna fick sticka upp, gick det bra.
Gubben tog litet brunt papper och virade om raketpinnarna.
Reine kollade resultatet i en stålspegel som hängde vid utgången : det såg inte värre ut än om han haft pumaväskan proppad med tennisgrejor.
Det som stack upp kunde gott vara handtaget på en racket.
Trots att Reine tog god tid på sig på McDonald's, kom han alldeles för tidigt till Sollentuna.
För att slippa kånka runt på alla sprängämnena beslöt han sig för att gå ned i källaren i huset där han bodde.
Nyckeln dit var inte samma som Stig hade knyckt.
I källaren fanns ett litet hönsnätinklätt bås för varje familj.
I familjen Larssons bås stod en gammal barnsäng med spjälor, i sängen stod Reines trehjuling.
I båsets andra hörn stod ett par gamla resväskor fyllda med kuddar och filtar.
Vidare fanns Reines nästan nya cykel i båset.
Den vågade han inte använda på grund av stöldrisken.
Han klev in i källarbåset och drog igen nätdörren om sig.
Var placerade man fyrverkeriet säkrast ? Svaret var givet : i väskorna med kuddar och filtar.
Om hela skiten mot förmodan skulle smälla av, fanns inga bättre dämpare än filt och kuddar.
Han hade med egna ögon sett hur bergsprängarna bäddade runt sina dynamitgubbar med gamla täcken, när de sprängde nere vid Sollentuna nya centrum i våras.
När han packat raketerna, bomberna och de bengaliska eldarna bland sängkläderna, satte han sig med ryggen mot den gamla spjälsängen och tog sig en liten lur i väntan på skymningen.
Hur gick det för Jesus i Humlegården --- stod han inför Pontius Pilatus än ? 


25 " Vad är det för skillnad på en polis och ett äppelträd ? Ett äppelträd är en äkta apel, men en polis är en konstapel ".
" En man hade skjutit en fasan.
--- Vad är det för fason ? undrade länsmannen.
--- Det är ingen fason, det är en fasan ".
" --- Vad gör du nu för tiden ? Jag går på samaritkurs.
--- Samma ritkurs som vem då ? ".
" Två tankspridda professorer : --- Känner du Lundberg ? --- Vad hette han ? --- Vem då ? ".
Reine, som satt på toaletten, slog ihop Vitsboken och kände litet på sin lösa tand.
Det verkade som om den höll på att växa fast igen.
Fint, om man skulle bli skådespelare, kunde man inte stå och le på scenen med en stor svart lucka i käften.
Vitsar var det roligaste Reine visste.
Han kunde läsa samma slitna vitsböcker gång på gång, samma En rolig halvtimma dagar i rad.
Det Bästas skämt var inte heller så dumma, men de var ofta litet långa.
Det skulle vara korta vitsar.
Korta och vad vuxna kallade riktigt dåliga vitsar.
Riktiga vitsar fick heller inte innehålla snusk.
Snuskiga vitsar kunde visserligen vara kul, men de föll i en särskild kategori.
Ädelvitsen var aldrig snuskig.
Reine släppte tanden och torkade sig för fjärde gången.
Om morsan hade varit hemma, skulle det ha blivit ett jävla liv över pappersåtgången.
Hon skulle nog hojtat något om risken för stopp i spolningen också.
Morsan var knäpp, ena stunden skulle man feja tänderna efter varje måltid ; nästa fick man inte torka sig i aschle.
Han klev upp, spottade ned i pappershögen och drog i spolknappen.
Det såg verkligen litet ansträngt ut, muggen fylldes nästan till randen med vatten, innan pappersbitarna långsamt började rotera för att sedan allt hastigare skruvas ned i hålet och försvinna in i kröken med ett skarpt smack.
Reine tog Vitsboken mellan tänderna och tvättade händerna.
När han gjort det, drog han upp byxorna, tog av sig strumporna och släppte dem i det vattenfyllda badkaret.
Han tassade ut i köket, tog ett paket Havrefras ur skafferiet, passerade tamburen och kände efter att dörrkedjan satt ordentligt påhakad, innan han gick in i sitt eget rum och knäppte på tv :n.
Han drog upp ljusreglaget så att rutan blev skarpt ljusgrå och utan bild.
Ljudet lät han stå på.
Det var sällskapligt att höra någon prata borta ur tv-apparaten.
Prat kunde man slölyssna till, men bilderna var farliga.
Man visste inte vilka skräckscener som plötsligt hoppade upp i rutan.
Han skulle aldrig glömma den kväll för flera år sedan, när morsan jobbade natt och han var ensam hemma och låg på magen på salongsmattan.
Plötsligt hade Saigons polischef skjutit en FNL-officer med en kortpipig revolver i tinningen rätt framför kameran.
Sådant ville man inte se om man skulle sova ensam.
Han släckte taklampan och gick fram och kollade tv-rutan.
Det kändes som att flyga ; rutan hade samma form som ett flygplansfönster.
Han kikade åt vänster : ingen vinge, inga motorer.
Han kikade åt höger med näsan pressad mot tv :n, inget stjärtparti.
Så dålig sikt kunde det vara, när man gick genom molnen.
Just då började den sena väderleksrapporten.
Reine satte sig på sängkanten och hörde men såg inte meteorologen prata och peka.
Äntligen skulle det bli dåligt väder, äntligen skulle det bli slut på det här förbannade solskenet som gjorde det omöjligt att tänka.
Allt skulle bli grått och ogenomskinligt.
Det var synd om tant Olga.
Tänk att behöva fly från sitt eget fosterland, bara för att de där jävla rysskarna och tyskarna inte kunde komma överens.
Tant Olga hade fått fly hals över huvudet i sällskap med sin gamla pappa.
Tant Olgas pappa hade varit Litauens förste u-båtskapten.
Men han hade inte stupat i något av de många krigen, han hade dött på Rosenlunds vårdhem 1962.
Det måste kännas taskigt.
Reine skulle så gärna vilja göra något för tant Olga, men vad skulle han kunna göra för henne, som gjorde henne riktigt glad ? Det enda som kunde göra henne riktigt glad var ju att det blev slut på bolsjevikväldet i Litauen.
Tant Olga hoppades ju på amerikanarna.
Nu när allt det där i Indokina var slut, nu när USA och Kina såg ut att bli vänner, då --- hade tant Olga sagt när de hade sällskap nedför trappan --- då hade ju USA tid att ta itu med de baltiska staterna.
USA hade världens största landstigningsflotta.
Men om USA hoppade på Ryssland, då skulle det bli atomkrig.
Det måste man räkna med.
Spränga hela skiten i luften --- det skulle bli resultatet om tant Olgas drömmar blev verklighet.
Och förresten trodde han inte att så många av hennes väninnor från förr i tiden ännu var i livet borta i Litauen ; tant Olga själv var ju över sjuttio år.
Men!
! Just det, han skulle kunna glädja tant Olga med ett storartat fyrverkeri.
När han köpt alla raketerna och bomberna, hade han inte varit helt klar över vad han skulle ha dem till.
Det var snarare så att han lät en gammal dröm gå i uppfyllelse : någon gång när jag får riktigt gott om stålar, ska jag köpa världens fyrverkerisats.
Och så hade den där återbetalningen på etthundranittio spänn kommit så fantastiskt lägligt.
Men hur krutet skulle användas ... Kanske hade han köpt det mest för att ha att skryta med, kunna ta med någon kompis --- eller någon som man ville bli kompis med --- ned i källaren och visa.
Det var nog inte många elvaåringar som hade en sådan arsenal i sitt källarbås.
Men varför inte glädja tant Olga med ett sjujävla fyrverkeri ?!
Var ? Man kunde bjuda hem henne förstås.
Nej.
Tant Olga skulle aldrig klara att krypa över taket och sedan häva sig ned över balkongen.
Dumt!
Han kunde själv ta sig in via taket och sedan låsa upp inifrån och släppa in Olga.
Sedan kunde de äta något gott --- räkor ? --- och sedan när det blev mörkt kunde de kliva ut på balkongen och smälla av hela skiten.
Men det fanns ett men.
Var det inte litet taskigt om de andra på ateljén ? Helène hade det inte heller så kul fast hon inte var från Litauen.
Och den sårbara Kristina, hon som var litet knäpp, eller mentalt svag som de andra sade.
Hur hade hon det ? Vad hade hon flytt ifrån ? Vart längtade hon ? Vilken osynlig rullstol satt hon i ? Och så var det Lotten som var så gråtmild.
Hon hade visserligen en man, men hon verkade ju jämt deppig ändå.
Han kanske inte var något stöd.
Den enda som det inte var synd om var fru Bergman-Ritz men hon hade inte varit där på ett par veckor.
Slutat ? Det skulle aldrig gå att få Helène uppför trapporna även om Reine kröp över taket och öppnade.
Det fick bli fyrverkeri någon annanstans.
Hemma hos Helène kanske ? Men hon verkade så petig, så rädd om sitt.
Man kanske inte fick smälla av " Tjocka Bertor " i en liten lägenhet på nedre botten mitt inne i stan ? Ute på sjukhuset hos Kristina då, på dagavdelningen eller vad det hette.
Nattavdelningen ? Hon sov ju bara där.
Reine hade aldrig varit på Beckomberga sjukhus men det lät inte så lämpligt.
Andra sjuka kunde bli störda.
Hemma hos Lotten ? Nej hennes man skulle lägga sig i.
Det var säkert en sådan där gnetig jävel som var specialist på fyrverkeri.
Som skulle ordna och räkna ut i evighet --- och som i sista stund skulle knuffa undan Reine för att det var " farligt ", bara för att få tända på själv.
Festen skulle givetvis hållas i ateljén.
Där osade det redan fan av alla färger och lösningsmedel, så det gjorde ingenting om man förpestade med litet krut.
Man fick öppna fönstren förstås och se till att thinnerflaskorna inte stod för nära.
Eller om man skulle ordna det hela uppe på taket ? Hurdant tak hade Palladiumhuset ? Från gatan såg det i varje fall platt ut.
Helène skulle de säkert kunna hissa upp på något vänster.
Kristina kunde ta med sig blommor från Beckomberga ; där växte det massor med tulpaner hade hon snackat om flera gånger.
Det var nästan det enda hon snackade om : blommor.
Nåväl, så var det käket.
Det kunde Lotten fixa.
Lotten var matmamma, det syntes lång väg ; hon såg jämt ut som om hon stått vid spisen hela dagen.
Och tant Olga själv ? Olga skulle inte behöva göra någonting, allt skulle vara ordnat när hon kom.
Klappat och klart, hon skulle bara behöva klättra upp på taket till ett dukat bord upplyst av de stora neonskyltarna i närheten.
Genom att öppna några takluckor i grannhuset, skulle de säkert få musik också.
Wienervals från Oscarsteaterns hundramannaorkester.
Sedan när de hade käkat skulle Reine äska tystnad och gå fram till sitt uppbyggda fyrverkeri.
Tanterna skulle klappa i händerna åt solarna och de bengaliska eldarna.
Kristina skulle väl bli litet rädd för " Tjocka Bertorna " men någon kunde hålla henne i handen.
Avslutningsvis skulle Reine smälla av alla spårljus- och stjärnfallsraketer ut över Stockholms central, så att folk i hela Stockholm skulle tro att Statens Järnvägar firade världens nedläggningsjubileum.



26 Det var fredagen den artonde juli och Reine textade SÖRJD, SAKNAD FAMILJEN ZIOLEK.
Han tänkte : Vuxna måste arbeta hela dagarna, därför hinner de aldrig fundera ut något.
Det gällde ju honom själv också!
Ju hårdare man jobbade, ju mindre tankar.
Att texta ett så häftigt namn som ZIOLEK till exempel, det fordrade att man höll tungan rätt i munnen.
Kunde fan sitta och fundera över vad som hände efter döden då.
Idag hade Reine med sig smörgåsar till lunch.
Han hade upptäckt att allt viktigt avhandlades när tanterna käkade sin lunch.
Men hittills hade han inte förmått sig att avstå från hamburgarna.
Snart var det höst och då skulle det bli skolmat igen --- varför kunde inte McDonald's eller Carrols få ta över skolköken ? Garanterad succé.
Idag skulle det emellertid bli mackor efter ett oerhört mått av självövervinnelse ; två hårda med ost och ett skuret småfranska med apelsinmarmelad.
Plus päronsoda.
De hade inte mycket att göra och Reine ritade en sheriffstjärna i guld på sin tröja.
Han hade fått lov.
Det var mycket roligare att dekorera sina T-shirts själv än att kuta in på Åhléns och få sin stjärnbild ditstämplad för tjugo kronor.
Han hade dekorerat två andra tröjor också, en med KAWASAKI och en med JAP, speedwaymärket.
Häromdagen hade han fått för sig att han måste göra något förbjudet och textat FRÅN EN SÖRJANDE MODER på en tröja ; men det hade han gjort i hemlighet ute på lagret.
--- Jag kan inte lova att det sitter kvar i tvätten, sade tant Olga och klappade honom på huvudet.
Men du har konstnärliga anlag, det syns.
Riskerna med en eventuell tvättning bekymrade inte Reine.
Man behövde ju inte tvätta hela tröjorna.
Det kunde räcka med att man hade tröjan på sig för att spänna ut den.
Sedan kunde man tvåla in sig med tvättmedel under armarna och kanske litet längst ned på magen.
Sedan gnuggade man runt litet, spolade av löddret med handduschen, drog av tröjan och hängde ut den på balkongen.
Skitenkelt.
Reine drog ett djupt andetag över färgburken.
Om man gjorde det blev man illamående några minuter framöver.
Och när man mådde illa glömde man att man var hungrig.
Som avslutning på sitt fritt valda arbete förgyllde Reine en gammal femöring.
Alltid skulle man väl kunna lura någon dum fan med den.
--- Vad ska Reine göra på semestern då ? frågade Lotten i sitt hörn ; Lotten hade heller inga beställningar att ta sig an --- men hon ägnade inte tiden åt något eget, att förgylla sina skor till exempel ; hon bara satt som en stor gris i blommig klänning.
--- Jag ska inte ha någon semester i år, svarade Reine.
--- Nu tycker jag vi tar lunch, sade tant Olga.
De satte igång med förberedelserna.
Olga lade en vit vaxduk över ett av de långa borden.
Kristina hade med sig blommor som hon plockat i sjukhusparken och Lotten hade med sig en stor chokladask.
Reine var imponerad, här hade man gått miste om något, gjorde gummorna jämt så här fint ? --- Jag har faktiskt bakat en liten kaka, sade Helène och kom körande med en form i knäet ; formen hade ett lock av stanniol.
--- Men snälla Helène, så förtjusande av dej, sade Lotten ; det lät litet överspänt så Kristina tittade undrande på Lotten.
--- Du är förtjusande du med!
sade Lotten och försökte röra vid Kristinas axel men hon vek undan.
--- Ordnar inte sjukhuset någon resa i år ? frågade Helène.
Kristina fnissade och såg sig runt från den ena till den andra.
Så sade hon till Reine : --- Jag har också varit utomlands.
--- Jag med, svarade Reine.
--- Men inte jag, sade Helène.
Alla såg skuldmedvetna ut, men Reine tänkte : Vad har Helène utomlands att göra ? Hon kan ju inte bada, hon kan ju inte kuta runt i butiker, hon kan ju inte hänga med upp på någon vinsluttning på grisfest.
Förresten skulle hon lätt få solsting om hon blev sittande i sin stol någonstans.
Det var avgjort mycket svalare i Riddarholmskyrkan.
Vad skulle spanjorerna tro om det kom åkande en hel kolonn med svenskar i rullstol ? De skulle tro att vi var ett folk av krymplingar som man kunde klå med ena handen bakbunden.
--- Jag har med mej en kruka köttbullar, sade Olga och satte ett lerkrus på bordet.
Men vi får förstås äta dem kalla.
--- Du gör så underbara köttbullar, sade Helène.
Vad heter den där sura grädden du brukar ha i ? Smetana ? --- Den finns i Hötorgshallen numera.
Reine kände sig litet dum att inte han hade något med sig ; han hade inte fattat att luncherna brukade vara ett slags knytkalas.
Han drog sig undan till toaletten och bytte till sin nya sherifftröja, man kunde i alla fall klä sig fin om inte annat.
Men i morron, nej på måndag skulle han fixa något riktigt bra och ta med sig.
Baka en pizza kanske ? Det var han kung på.
Hur många paket pizza-satser skulle det gå åt ? Tre, fyra ? Fan, tur att det var löning idag.
Sedan kom det pilsner på bordet och Reine undrade om tanterna skulle supa till.
Men det kom aldrig fram mer än två flaskor, så han bedömde risken som liten.
De åt och pratade.
Klockan gick och blev både halv ett och ett.
Så här långa brukade inte luncherna vara, men det var ju fredag och lågsäsong.
--- Var ska Reine ta vägen på semestern då ? frågade Olga.
--- Jag tar inte ledigt i år tror jag, sade Reine.
Tanterna tittade förvånat på varandra och sedan på Reine : --- Men vi stänger ju idag.
Det kan väl inte ha undgått Reine ? Jävlarns!
Nu fattade han.
Det hade snackats litet löst om semester på sista tiden, men han hade trott att var och en tog semester när de hade lust.
Men stänga ? Det var katastrof!
--- Vem ska sköta buden till Skogskyrkogården ? frågade han.
--- Reine har tydligen inte fattat att det är just idag vi stänger ? sade Olga och grep honom i armen.
--- Johodå, själv ska jag till Barnens Ö.
--- Barnens Ö ? undrade Helène.
Det låter så trettiotalsmässigt.
--- Det är säkert inte som det var då!
sade Lotten.
--- Nejdå, sade Reine.
Numera har man eget rum.
Det är mera som ett barnpensionat än som ett kollo.
Man har egen segelbåt också, Optimistjolle.
Kunde lika gärna säja att man är på seglarläger.
Det är bara namnet som är det gamla.
--- Men är det inte kommunen som står för det numera då ? undrade Helène.
--- Inte alls, svarade Reine.
Det är McDonald's. --- Hamburgerkedjan ? --- Precis.
Dom har en stiftelse eller vad det heter.
Lottar ut platserna bland sina gäster ... --- Grattis!
! skrek Lotten.
Och våran Reine har vunnit!
Reine rodnade och tittade ned, han visste inte vad han skulle göra med berömmet.
Även om han talat sanning och förtjänat berömmet skulle han inte ha vetat vad man gjorde med det.
--- Lotten, ser du inte att han blir generad, sade Olga.
--- Det är inte så märkvärdigt, sade Reine.
Dom har nummer på dom där lapparna, på brickunderläggen.
Man sparar dom och så läser man i Dagens Nyheter vem som har vunnit.
--- Grattis!
Jag säjer grattis i alla fall, sade Lotten.
--- Men om en vuxen vinner ? undrade Kristina.
Fasen, det hade han inte tänkt på.
En massa gummor och gubbar på Barnens Ö, det skulle dom inte gå på.
--- Vuxna får resa till Mallorca, sade Reine.
Om man är över femton bast.
Han ångrade sig genast, nu skulle förstås Kristina och kanske de andra också börja käka på McDonald's. Det var taskigt att lura dem ; men han hade faktiskt varit tvungen.
Eftermiddagen blev mycket dyster.
Hela planeringen hade rasat ihop för Reine.
Vad skulle han nu leva på ? Hur kunde han vara en sådan jävla klantidiot att han gick och köpte fyrverkeri för nästan alla sina pengar.
Det skulle ju inte bli någon fest hos Olga.
Det skulle över huvud taget inte bli något alls hos Olga.
--- Det är alltid dystert att skiljas, sade Olga.
Men vi ses igen den elfte augusti.
Om inte Reine har börjat skolan då.
--- Neä.
--- Och här är vad Reine har innestående, fyrtiofem kronor.
Han tog trött emot sedlarna, det var ungefär lika mycket som han var skyldig morsans krogkassa.
När han hade gjort upp med den, var praktiskt taget allt han ägde en förgylld femöring.
Reine smet hem nästan utan att säja adjö, han stod inte ut med de andras glädje och förväntan inför semestern.
Men var de glada egentligen ? Vad skulle hända med Helène och vad skulle hända med Kristina ? Det slog honom att alla försökte visa sig glada inför semestern, en semester som de kanske blev tvungna att sitta av i ensamhet.
Att andra kunde ha det jävligt, gjorde honom på något bättre humör.
Här dansar inga halta löss!
Men så långt som att gå och fira på en riktig hamburgerbar kunde han inte förmå sig.
Han gick och åt grillad korv på Matbiten vid Norra Bantorget i stället.
Något straff skulle man ju ha.
Sollentuna var tomt som en evakuerad stad.
Reine föreställde sig att det just ägt rum ett atomanfall.
Ett anfall med mjuka bomber som inte förstörde hus utan bara dödade allt levande.
Han sparkade litet i gruset och fantiserade om att det var drivor av vitt, snöaktigt, dödligt nedfall.
Det var inte bara en lek.
Genom att inbilla sig att Sollentuna var folktomt, vågade han sig på en takklättring trots att klockan inte var mer än fem på eftermiddagen och solen gassade så att det blev klackavtryck i asfalten.
När han låg baklänges på magen och hasade över takkanten, kunde han inte känna stegen med fötterna.
Han gjorde flera försök innan han vände helt om och med pirrande testiklar lutade ned huvudet för att se vad som hänt.
Stegen hade fallit omkull på balkongen ; det var helt omöjligt att numera ta sig in i lägenheten via balkongen.
Det återstod inget annat än att krypa tillbaka ned i trappuppgången via takluckan och sedan gå ned i källaren, låsa upp hönsbåset och sätta sig och tänka.
Men hur han än tänkte kunde han inte komma på någon lösning.
Han fick bosätta sig här nere i källarskrubben så länge.
Han lyfte ut trehjulingen ur den gamla spjälsängen han haft som spädbarn och bäddade med några kuddar.
Resväskorna ställde han för som skärm så att ingen skulle upptäcka honom.
Om de kommer från Barnens Ö för att hämta mig, tänder jag fyrverkeriet, bestämde han!
Efter ett tag började han hulka och snyfta.
Det skulle inte heller gå.
Han hade världens sprängarsenal att försvara sig med --- men han hade inga tändstickor.



27 " Svältkonstnärer.
De flesta människor känner betydliga obehag efter att ha avstått från att äta i bara tolv timmar men denna känsla försvinner som regel efter ca 24 timmar.
Den längsta tid en människa levt utan att inta fast föda är 382 dygn.
Rekordet innehas av skotten Angus Barbieri, född 1940, från Tayport som på Maryfield Hospital i Dundee uteslutande levde på te, kaffe, sodavatten o.
d.
från juni 1965 till juli 1966 och härunder minskade i vikt från 214 till 80,9 kg.
" Jävlar!
Nu blev det helmörkt igen.
Belysningen i källaren var konstruerad så att det lyste i fyra minuter sedan man tryckt på knappen ; sedan slocknade den av sig själv.
Med tummen på sidan trettiotvå i Rekordboken lämnade Reine sitt bås och gick de få meterna till den orangefärgade glödlampan som utmärkte belysningsknappen.
Han klippte till knappen med handflatan och rusade tillbaka in i spjälsängen.
" Hungerstrejker.
Världsrekordet i hungerstrejk lyder på 94 dygn och sattes 11.8 --- 12.11 1960 av John och Peter Crowley, Thomas Donovan, Michael Burke, Michael O'Reilly, Christopher Upton, John Power, Joseph Kenny och Seán Hennessy i fängelset i Cork, Irland.
En tionde deltagare i hungerstrejken, Joseph Murphy, avled under 76 :e dygnet, och de övriga nio överlevde endast därför att de stod under konstant, högkvalificerad ... " Upp och tända igen.
Innan han återvände till sitt bås passade han på att kissa i golvbrunnen som låg i änden av källarkorridoren.
" Isolering.
Den längsta kända tidrymd en frivillig har stått ut med total isolering, utan varje form av stimulans för sinnena ( syn, hörsel och beröring ) är 92 timmar, enligt en rapport 1962 från Lancaster Moor Hospital, Lancashire, England.
Vistelse under vattnet.
Världsrekordet i att frivilligt uppehålla sig under vattnet lyder på 13 minuter och ... " Han lät Rekordboken glida ur handen och falla ut ur sängen mellan två spjälor.
Var det natt eller dag ? Däruppe vill säja --- i källaren var det aldrig ljus mer än fyra minuter i taget, eller fyra och tolv för att vara exakt.
Han försökte fixera de självlysande, svagt gröna tecknen på sitt armbandsur.
De såg ut att långsamt krypa runt i cirkel.
Hur han än spände blicken i dem, vägrade de hålla sig stilla.
Äsch!
Här kunde man inte sitta och få dårpippi.
För då kommer de och hämtar en till dårhuset, och fan vet om det inte är Stig som kör.
Han lade sig ned med händerna under ena kinden och försökte sova.
Det gick inte.
Till och med när han blundade så hårt han kunde, såg han små gröna maskar krypa runt i cirkel.
Han satte sig upp och andades häftigt en minut eller två.
Det var ju löjligt, luften här nere kunde inte ta slut.
Så slarvigt som de byggde nuförtiden var väggarna som såll.
Varför gick han inte upp ? Inget hindrade honom, inga låsta dörrar, ingenting.
Han hade varit på väg upp minst en gång per timme sedan han kom ned här, men han kunde inte förmå sig.
Han var inte i den sinnesstämningen att han ville visa sig offentligt.
Inte för att han skulle bli nedskjuten på fläcken precis eller ens belagd med handbojor.
Men någon skulle se honom, inte precis se att där går den förrymde Reine Larsson från Barnens Ö --- nej just precis bara se.
Han skulle bli registrerad i någons hjärna.
Om nu andra hade hjärnor förstås, men det var ju tyvärr en hel del som tydde på det.
Han ville helt enkelt inte gå upp.
Och det starkaste hindret som finns är att inte vilja.
I stället ville han stanna här nere i sin gamla barnsäng med alla kuddarna och apan Jocke som fått komma upp ur pumaväskan.
Tillsammans skulle Jocke och han ligga här i det totala mörkret och torka bort.
När morsan kom tillbaka i augusti och skulle ned här och ställa in sin tomma resväska --- vad skulle hon finna då ? Jo två grå förtorkade, dammiga och spindelnätövervuxna krukväxter.
Den ena något större än den andra.
Han skulle naturligtvis aldrig ha skilts från morsan.
Inte i sommar, inte någon sommar --- aldrig.
Men felet låg alldeles för långt tillbaka i tiden.
Felet var att man avnavlade barn.
I skolan hade de sett en film om en förlossning.
Det som gjort Reine mest upprörd var att navelsträngen klipptes av med sax och knöts till som en annan wienerkorv.
Det måste vara där mänsklighetens förvridna utveckling började.
De ursprungliga människorna hade varken sax eller tråd.
Vad gjorde de med navelsträng och moderkaka ? Gjorde de som katterna, käkade upp skiten ? Nej de var ju människor, människor äter inte delar av sin egen avkomma.
Från början, när människan ännu levde i de platta träden på Afrikas savanner, måste det ha varit så att navelsträngen användes till något.
Till vad var ju självklart : man kan inte leva i träd med spädbarn utan att binda fast dem på något sätt.
Morsorna tog navelsträngen med vidhängande klump och kastade mot en lämplig gren, där strängen och klumpen snurrade fast sig.
Enkelt.
Barnet hängde där och vaggade i vinden.
När barnen blev äldre kutade de runt under träden med navelsträngen slängd över axeln för att inte snubbla på den.
Moderkakan hade vid det laget hårdnat och plattats ut till en handflata utan fingrar.
När man skulle kuta riktigt fort fick man klämma fast moderkakan i armhålan.
Den gick att slåss med också, som ett slags kuddkrig.
Om man ville vara taskig mot någon satte man inte krokben, utan man ryckte till i navelsträngen i ett obevakat ögonblick.
När man var ledsen eller hungrig kunde man stoppa moderkakan-handflatan-skinnbullen i munnen.
Det var rejälare än tummen.
En särskild lem för bara ömhet.
Vad hände sedan när mänskligheten en dag gled ned ur träden, rätade på ryggen och lunkade ut ur den glesa skogen ? Det skulle de förmodligen aldrig ha gjort, men --- ja, det var väl för sent att gå tillbaka nu.
När de trädlösa stenåldersmänniskorna kröp ihop i sin klippskreva om kvällen, då slingrade alla in sina navelsträngar i varandra och tog varandras skinnbulle i munnen.
När solen gick upp och den piggaste vaknade, räckte det med ett stilla ryck för att hela stammen skulle komma på fötter som en man ... Reine gäspade, tog Jockes lilla smala tyghand mellan tänderna och somnade.



28 Ett stort bekymmer var att kalsongerna började kännas som gammal uppblött och sedan torkad wellpapp.
Han hade visserligen sköljt sitt enda par under källarkranen och sedan vridit ur dem, men när de torkat hade de skavt ännu värre.
Han gick bredbent bort från Centralens biljettlucka, en halv biljett till mormor i Gävle kostade precis elva kronor mer än han ägde.
Skulle han söka upp Stig ? Stig som utan vidare slängt bort en hel femtiolapp på en så löjlig grej som säg " Jag är en liten äcklig råtta ".
Sedan hade han visserligen fått bjuda på det där med Urho Kekkonen, men det gjorde Reine gärna.
Han skulle utan betänkligheter kunna stå här mitt på Stockholms Central och gasta " Urho Kekkonen är en stor äcklig råtta " för femtio öre gången.
Men det fanns ingen marknad för det.
Och Stig ? Nej inte Stig efter den där gången han hade blivit langad i vattnet.
Nästa gång kanske det blev från balkongen.
Man kunde ringa till mormor ? Ringa och låtsas att man stod i en telefonhytt på Barnens Ö. Nej det kunde man inte för mormor hade ingen telefon.
Morsan hade tjatat på mormor i evigheter om telefon.
Men det var något med Maranata trodde Reine ; de som var med där fick visst inte ha telefon ? Tv fick de i alla fall inte ha.
De gånger mormor besökt morsan hade hon inte tittat på annat än väderleksrapporten och Lennart Hyland.
Han gick ut och ställde sig i skuggan under taket vid busshållplatsen framför Centralen.
Solen hade helljuset på för jämnan den här sommaren.
Halvnakna människor segade sig fram i hettan.
Allt fler yngre gick barfota.
Men det vågade inte Reine.
Asfalten var alldeles för mjuk, den såg ut som utbredd, dammig lava.
Ett oförsiktigt steg ned från trottoarens skugga och man skulle försvinna med ett slurp.
Vad skulle han ta sig till nu ? Han började tänka : Först går jag bort och tittar på Palladiumhuset, eventuellt går jag upp och känner på dörren till tant Olga, bara för att få litet hemkänsla, sedan går jag ned till Norra Bantorget till Matbiten, nej, jag tar nog Corner på Vasagatan, nej, det får bli Wimpys bar på ... Nej man fick inte tänka i förväg.
Om man började var dag med att i detalj tänka igenom vad man skulle göra, det blev ju olidligt!
Då hade man ju upplevt dagen redan innan den hunnit komma igång.
Om man varje nyårsafton noga tänkte igenom vad som skulle hända : först hur plugget började, sedan sportlovet, påsklovet, när kulorna kom fram och ... Då fick man ju hela framtiden i halsen!
Eller om man i förväg kunde sitta och tänka på hur ens liv kommer att bli : då slutar man plugget, då lumpar man, då jobbar man där, då går man och gifter sej, då får man barn, och hur var det --- hade de inte sänkt pensionsåldern ? Varje dag måste man låtsas som om en ny dag randats.
En ny dag med nya möjligheter.
Hur länge skulle man orka med det självbedrägeriet ? Tänk nu så här i stället för fan : När du kommer till korsningen Kungsgatan-Vasagatan, så har en lastbil just kört in i en kolonn cirkuselefanter som kommit lunkande mot rött ljus med snablarna i svansarna på varandra.
Ur varenda kåk i närheten störtar de blodtörstiga svenskarna ut med sina assegajer för att få sig ett riktigt skrovmål.
Den jävla, olidliga, gråblanka, opåverkbara verkligheten som hela tiden måste översättas till något annat.
Inte konstigt att tvåtusen svenskar gick och hängde sig varje år.
Eller käkade piller.
Eller hoppade i spat.
Eller sköt sig själva i luften med en bunt dynamitgubbar.
Det sista var i alla fall ett sätt att säja ifrån på skarpen.
Det pågick ingen elefantslakt i korsningen Kungsgatan - Vasagatan.
Men vad var det som stoppade upp trafiken borta vid Matbiten, snabbrestauranten vid Norra Bantorget ? En kärra.
Reine satte handen över ögonen som en indian : det var en illgrön kärra med två höga ekerhjul.
På kärran satt någon med ett stort rött paraply.
Kärran, som hade långa skalmar, drogs av två figurer i egendomliga clownkläder, ett slags overaller i storrutigt tyg som gick upp över huvudena som en huva.
På huvan satt två långa tyghorn med en bjällra i spetsen.
Det här var ju nästan lika bra som elefanterna ; nu fattades bara att lastbilen kom körande i vansinnesfart.
Men ingen lastbil körde in i kärran.
I stället stannade kärran för rött ljus i korsningen och vände sedan upp på den biltomma Kungsgatan.
När kärran passerade, kunde Reine läsa skyltarna på sidan BUSKTEATERN GER DE TRE VISE MÄNNEN.
HUMLEGÅRDEN KLOCKAN 15.
Jo nu kände han igen tanten som satt på en stol i kärran med ett rött paraply mot solen ; det var ju jungfru Maria!
Men Jesusbarnet var inte med.
Och de två gubbarna i pajaskostym som drog, de verkade inte alls höra till pjäsen.
Reine lämnade Corner och gick efter kärran på cirka tjugo meters avstånd, så att ingen skulle få för sig att han hörde till teatersällskapet.
Pajasarna kånkade på upp mot Pub och körde sedan in på Hötorget som var tomt på stånd eftersom det var söndag.
Ett antal halvnakna individer låg, satt eller hukade på Konserthusets trappa.
Kärran körde bort och ställde sig bredvid Orfeusfontänen.
I samma ögonblick kärran stannade kom en polisbuss körande på Kungsgatan.
Den svart-vita bussen stannade på motsatt sida om fontänen.
Inne i bussen satt mellan sex och åtta poliser.
Harlekinerna ? Just det, så hette det när man var klädd i rutig pyjamas med tyghorn.
Harlekinerna tog en flöjt och en hög trumma ur kärran och satte igång att spela.
Det lät löjligt : bom-bom och pip-pip.
Sedan bytte den ena harlekinen sin flöjt mot en mungiga, det lät ännu värre.
Harlekinen med trumman började ropa ut över torget : --- Bom-bom, både herre och fru, borgare och bönder!
Bom-bom, i vår vackra och stolta stad!
Bom-bom, hören nu och lyssnen!
Bom-bom, i denna dag uppträder den världsberömda Buskteatern!
Bom-bom, i Humlegården klockan femton!
Bom-bom, gratis för alla, både spenabarn och uråldriga!
Bom-bom, den världsberömda Buskteatern framför " De tre vise männen "!
Bom-bom, ett stycke om vår käre Herre Frälsares liv och leverne!
Bommeli-bommeli-bom!
Bom-bom, strömmen till och skåden, häpna och förundras!
Bom-bom, klockan femton i Humlegården!
Bom-pappa-bom-pappa-bom!
Den fantastiska, oerhörda, vittberesta, superformidabla Buskteatern!
Bom-bom, med " De tre vise männen "!
!!
Harlekinen med trumman tystnade och i stället ställde sig jungfru Maria upp på stolen i kärran.
Man såg nu att hon hade stoppat en stor kudde under klänningen.
Jungfru Maria klappade sig på magen och sjöng : Här i min mage vilar Guds enfödde son Här under mitt hjärta växer Jesus Kristus själv Här i min vita kropp mognar världens Herre och Frälsare.
Plötsligt vacklade jungfru Maria till och det såg ut som om hon höll på att svimma och falla från stolen ned i stenläggningen.
Men hon svajade tillbaka, kom i balans, skrek som en stucken gris.
Och i samma ögonblick störtade de bägge harlekinerna fram och började rota under hennes kjolar.
Alla tre vrålade som galningar, jungfru Maria böjde sig ned, och plötsligt höll hon upp armarna mot himlen med det nyfödda Jesusbarnet i händerna.
Det var samma skosvärtade illbatting, som Reine sett i Humlegården.
Harlekinerna tog ett stadigt tag i vardera benet på Maria och lyfte henne ännu högre upp.
Glädjestrålande visade hon den svarta Jesus för den fåtaliga publiken på Konserthustrappan.
Reine märkte att han stod och klappade i händerna, men han slutade genast när han såg att två poliser hade kommit ut ur bussen.
Vad skulle nu hända, skulle det bli batonger och tårgas ? Men poliserna gick bara fram till Orfeusfontänen, tog en handfull vatten var och blötte sig i håret, pannan, nacken och i armbågsvecken.
Teatersällskapet packade ihop och drog iväg med kärran.
Reine följde efter på lagom avstånd, han måste se Jesusbarnets födelse igen, den var fantastisk.
När kärran passerade hörnet på trappan för att svänga ned på Kungsgatan igen, reste sig en kille med naken överkropp och skrek till jungfru Maria : --- Stick till Allmänna BB fort som fan innan dom lägger ner!
Jungfru Maria blev inte alls arg, utan kastade i stället en slängkyss till fridstöraren.
Vad skulle hända nu ?!
Reine smet efter kärran utan att våga vända sig om.
Skulle åtta snutar kasta sig över killen som ropat ? Kärran fick stanna vid trafikljusen i korsningen Kungsgatan-Sveavägen.
Reine gick alldeles intill och såg hur jungfru Maria stoppade upp Jesusdockan mellan benen och rättade till kudden, det var tydligen dags snart igen.
Men det dröjde länge innan det blev något av, de passerade nedför hela sista delen av Kungsgatan, förbi både The Great American Disaster och McDonald's innan Reine såg att de var på väg till Stureplan.
Han var nu inte längre ensam att följa efter.
En tre fyra tjejer, som var yngre än han, en bussförare i uniform och ett fyllo med en punkterad cykel hängde också med.
Just som harlekinerna stannade på Stureplan och plockade fram instrumenten, körde polisbussen upp från Birger Jarlsgatan och stannade litet längre fram med vänsterhjulen uppe på själva refugen.
Det såg för en sekund ut som om snuthäcken skulle få slagsida och tippa över åt höger men poliserna inne i fordonet höll sig stilla, så inget hände.
På Stureplan upprepades ordagrant vad som spelats upp på Hötorget.
Det var inte alls så bra den här gången, tyckte Reine.
Jungfru Maria såg inte särskilt svimfärdig ut, vacklade tillgjort och höll på att tappa ut Jesusbarnet mellan benen innan harlekinerna hann fram och började slita under kjolarna på henne.
Men så var det väl alltid ; en överraskning funkade bara första gången.
Reine kunde inte förstå hur skådespelarna orkade köra runt på olika platser i Stockholm och upprepa precis samma sak.
Att vara skådespelare måste ju kännas som att vara en repad grammofonskiva där nålen stod och slirade i samma fåra hela tiden.
Efter Stureplan var det tydligen slut.
Jungfru Maria klev ur kärran, rullade upp de långa kjolarna över höfterna, släppte både Jesus och kudden bland instrumenten i kärran och hjälpte i stället till att skjuta på.
När de skulle över gatan och upp över kantstenen på andra sidan hoppade det röda paraplyet ur och rullade runt nästan ett helt varv i cirkel.
Reine sprang fram och hejdade det.
--- Bär det om du vill, sade jungfru Maria till Reine och han gjorde som hon sade.
Det kändes helkonstigt att gå bakom den gröna kärran och kånka på det röda paraplyet.
Han försökte gå så nära Maria som möjligt så att det skulle se ut som om solparaplyet var avsett att skydda henne och inte honom ; han var bara en betjänt eller en page som hjälpte till.
Oroligt såg han sig om efter bekanta ansikten.
Hade någon från skolan fått syn på honom, och det varit mitt under terminen, hade han stenhårt fått spö i plugget i morgon.
--- Det var en bra pjäs, sade han till Maria när de svängde runt Kungliga Biblioteket.
Jag såg när ni repeterade häromdan.
--- Följ med och se hela föreställningen.
Den börjar sitta nu.
Premiären i förrgår var för jävlig.
Ingenting klaffade.
Klådde hade gått och blivit förkyld och kunde inte buktala.
Jag fick säja Jesus repliker själv bakom en solfjäder.
--- Klådde ? --- Claude.
Han som spelar Josef.
Så fort de kommit fram till friluftsteatern, försvann Maria och harlekinerna in i en husvagn bakom scenen och klädde om.
Maria kom strax ut igen klädd i jeansshorts och en blå ärmlös undertröja.
Hon hade stora bröst som hängde ut åt sidorna.
I handen hade hon en ölburk, Tuborg.
Drack alla kärringar Tuborg ? Reine blev ohyggligt törstig men han vågade inte be.
--- Var gjorde du av paraplyet ? Reine hade satt paraplyet med skaftet i sufflörluckan, han hämtade det.
--- Tack.
Kom igen klockan tre.
Nej halv tre om du vill ha bra plats, sade Maria, fällde ihop paraplyet, tog det över armen och gick tillbaka in i husvagnen.
Reine kände sig övergiven, av någon dum anledning hade han fått för sig att han hörde ihop med Maria och harlekinerna.
Men det var ju uppenbarligen fel : hej med dej bara.
Det var en och en halv timme kvar till föreställningen och han gick och satte sig i skuggan av den stängda husvagnen.
Gardinerna i fönstren var fördragna, popmusik strömmade ut genom takventilen.
Ett par gånger hördes skarpa skrattsalvor och vagnen gungade till.
Naturligtvis somnade han.
Han satt i skuggan bakom husvagnen och somnade rätt och slätt.
Han vaknade av att han slog tänderna i ena knäet och lade sig ned i stället.
Att man blev så sömnig av sol.
Hade han inte sovit nog nere i sin mörka källare.
Det borde inte finnas någon sömnsaft kvar i skallen längre.
Men det fanns sjöar.
Sömnen började i käkarna, saften steg i huvudet, upp över öronen vidare upp i toppen på skallen.
Sedan var man helt under ytan ... Han vaknade till en sista gång med ett ryck : om sömnsaften steg när man låg ned trängde den till slut ut genom det öra man vände uppåt.



29 När Reine vaknade med en äcklig mättnadskänsla i magen, hade folk redan börjat strömma till.
Alla bra platser var besatta.
Reine gick stel och kissnödig bort och satte sig längst ut till vänster på första bänk.
Där skulle man i alla fall höra bra --- men se snett.
Publiken bestod mest av äldre människor men också några utlänningar som såg mycket förväntansfulla ut.
I publiken fanns en dvärg, en liten farbror som inte kunde vara mer än en meter hög och som var klädd i ljus sommarkostym med ljusblå slips och en liten halmhatt.
Dvärgen studsade upp på bänken och satt sedan och stirrade oberörd framför sig med de jättesmå sandalerna säkert en decimeter över marken.
Reine blev mycket generad, vände sig bort men kunde inte glömma att dvärgen satt där.
Innan själva pjäsen om de tre vise männen började, spelade Maria och harlekinerna upp samma scen som de gjort på Hötorget och Stureplan.
Enda skillnaden var att de nu inte använde kärran.
Publiken applåderade livligt förspelet, men två tanter bakom Reine reste sig och gick omedelbart efter det att Jesus fötts.
Pjäsen var inte alls bra.
Den hade verkat så fantasieggande när han sett ett brottstycke repeteras, men nu verkade hela historien långrandig.
Det var ett fasligt fjantande innan Maria blev med barn.
Det var långa dialoger mellan Josef och Guds ängel som bebådade.
Josef var arg för att inte han fick vara pappa.
Det var en kul tanke men den fullföljdes aldrig, i stället kom en lång och svårhörbar sång om skattskrivning i det romerska riket.
Nåväl, så småningom anlände familjen till Betlehem, blev nobbad på alla hotell och pensionat --- det var rätt kul --- och tog till slut in inte i ett stall utan på något som kallades ungkarlshärbärge, där en massa fyllon kvartade.
Men så fort Maria kom in på ungkarlshärbärget blev fyllona som små lamm, slutade svära och dricka och började i stället passa upp.
Själva förlossningen var en besvikelse, man fick se den från fel håll.
Maria låg på rygg med huvudet mot publiken och underlivet mot fyllona och Josef.
Jesus lindades genast i en gammal säck.
Äntligen blev det dags för de tre vise männen.
De kom knallande utifrån Humlegården och trängde sig ivrigt fram genom publiken mot scenen.
Många skrattade och tyckte det var kul när skådespelarna trängdes och trampades.
Men Reine ville inte vända sig om för då blev han tvungen att titta på dvärgen igen.
Men han kunde inte undgå en skymt av den lille ljusklädde farbrorn som satt och skruvade sig och försökte kika över de bakomvarande.
Han verkade stel i nacken och måste vrida på hela kroppen.
Inte så konstigt förresten ; dvärgen hade ju ingen hals.
De tre vise männens ankomst till ungkarlsstallet hade Reine redan sett, så han satt i stället och kände genom fickan om han eventuellt hade stånd.
Men det hade han inte ; han var nog bara pissnödig.
Ibland var det svårt att veta vilket det var.
--- Amerika!
Pang!
Sovjet!
Pang!
Frankrike!
Pang!
Storbritannien!
Pang!
Kanada!
Pang!
Japan!
Pang!
Israel!
Pang!
Norge!
Pang!
ropade de tre vise männen och började därefter kasta några nävar chokladpengar ut över publiken.
Reine fick fatt på ett mynt, han pillade upp den gula stanniolen : vilket fusk!
Det låg lera inne i slanten i stället för choklad.
Men det kanske låg en tanke bakom det.
Pengar ? Hur i helvete skulle han få tag på pengar nu när Olga hade slagit igen ? Om han inte fick något nytt jobb, måste han börja sälja saker.
Vilka saker ? Inne i lägenheten fanns i alla fall kläder, morsans päls, litet böcker, serietidningar !, några LP-plattor, krukväxterna.
Det vore en välgärning att sälja undan krukväxterna innan de dog.
Växter ? Varför inte börja odla något, till exempel hasch.
Några större killar i plugget hade ju odlat hasch hemma i pannrummet i våras.
I år, när det var rekordsommar, skulle det gå lika lätt i blomlådan på balkongen.
Sedan kunde man kursa i Kungsträdgården och bli rik på nolltid.
Det gällde bara att komma över litet frön.
Vilken idé!
De andra grejorna i lägenheten kom han inte åt numera, men om man lade sig på taket och släppte ned fröna i blomlådan, var det bara att vänta ett tag.
Haschplantor var ju höga som majs --- eller hur ? --- och skulle med tiden växa så högt upp ur blomlådan att man kunde plocka topparna från taket.
Jävlar i det!
Men tyvärr skulle det ta för lång tid ; själv skulle han hinna svälta ihjäl innan haschen växte upp till taket.
Och sedan skulle man visst ta kådan ... eller, jo, det räckte med bladen : haschbladen kunde man sälja som " gräs " till cigarretter.
Det hade den där, den där narkotikakonsulenten, berättat på ett föredrag i plugget.
Haschen fick nog vänta till vintern och då odlas i panncentralen.
Nu på sommaren gick det säkert fortare att släppa ned majskorn direkt i blomlådan och sedan leva på majs resten av sommaren.
Om man inte tog och sålde något från källaren, spjälsängen --- eller den nästan nya cykeln!
Visst.
Den hade kostat fyrahundrasjuttionio på OBS!
Hur mycket var den värd ? En varm och fin sommar som den här måste det vara en ohygglig brist på cyklar i Stockholm.
Alla ville förstås hoja.
Kunde man få ut det dubbla ? Den var i alla fall treväxlad.
Egentligen borde en cykel numera vara tioväxlad, eller i nödfall femväxlad.
Men var man son till en ensamstående mor fick man lov att anpassa sig.
Det tänkte han aldrig glömma.
Det var politikernas fel : att ensamståendes barn skulle få bara treväxlade hojar.
Det skulle inte glömmas.
När han blev större skulle han leta reda på några av de här politikerna, som vid det laget var orkeslösa och satt i rullstol.
Sedan skulle han göra med dem precis som Richard Widmark gjort med den gamla kärringen på tv.
Ajöss, utför trappan och tack för alla treväxlade hojar!
Att sälja sin cykel vore dårskap.
Ren och skär dårskap.
De där politikerna tänkte ju höja korten på pendeltåget.
Sjuttio spänn för vuxen!
Motsvarande för barn fick man anta.
Att i det läget sälja sin cykel vore dårskap.
Även om priserna på cyklar steg våldsamt på grund av värmen och de höjda tågavgifterna vore det dårskap.
Det vore smartare att använda hojen själv.
Här kommer hyggliga Mike på sin tjusiga, treväxlade bike.
Naturligtvis skulle han cykla från och med den första augusti för att spara in tågkortet.
Stöldrisken fanns förstås kvar, men knappast i Sollentuna eftersom han varje natt sov med cykeln bara några decimeter ifrån sig.
Det skulle bli knepigare i höst.
Kallare, blötare.
Men om man bara klädde sig ordentligt.
Vid det laget hade tant Olga öppnat igen och folk begravdes säkert som flugor.
Tyvärr blev det väl snö och is så småningom.
Snö gick ju att cykla i men is kunde vara värre, särskilt is som börjat töa och fått en hinna av vatten.
Dubbdäck ? Kostade för mycket.
Men om man gjorde så här, om man inhandlade några ark grovt sandpapper.
Om man sedermera klippte sönder arken i lagom bitar och limmade sandpappersbitarna med sanden utåt på däcken ? Genialt.
Som att åka runt på ett par slipskivor ; säkert som tåget.
Limmet ? Man använde Solution, sådant där som löste upp gummit när man lagade punka.
Japp, så var det problemet ur världen.
--- Konung Herodes Den Store haver denna dag fastslagit och bestämt : Varje gossebarn under två års ålder som befinner sig i Galiléen, Judéen eller Samarien skall på min höga order omedelbart och utan undantag i statsnyttans intresse dräpas!
De två soldaterna klampade runt på scenen och ritschade och ratschade med sina träsvärd, som om de försökt bana sig väg genom djungelns lianer och undervegetation.
Reine såg upp i närmaste träd för att se om inte Tarzan och Cheeta satt där och garvade, men de hade tydligen funnit för gott att fly för länge sedan.
Så hade ock Jesus visade det sig ; han befann sig redan i säkerhet i Egyptens land.
Var det där han seglade i en korg på Nilen och blev upphittad av Faraos dotter ? Nej fan, det var Moses.
Trängningen kom mycket oförberett.
Maginfluensa ? Det måste vara maginfluensa för han hade bara ätit det vanliga : hamburgare, pommes-frites, Coca-cola och chokladshake.
Om man skulle försöka med en fis ? Han vågade inte, det var inte vanlig väderspänning, det var diarré.
Och vilken minut som helst kunde man vara färdig för att spy också.
Reine gled av bänken med knäna tätt ihop.
Han kastade en sista blick på dvärgen och gick upp bakom teatersällskapets husvagn.
Där hade de väl en toalett.
Men ingen toalett syntes.
Han vågade inte knacka på husvagnsdörren.
Alla skådespelarna verkade förresten vara på scenen nu.
Från sidan såg det ut som de höll på att samla sig till en väldig, levande julkrubba : Maria med Jesus i mitten, Josef i kulissen, de tre vise männen, herdar och djur : en hade satt på sig åsnehuvud och en annan lejonhuvud.
Reine dröp iväg bort mot Floras kulle.
Floras kulle var bevuxen med tusentals utblommade tulpaner och ett lågt, ställvis ganska tätt buskage.
Reine hukade och smög in.
Här och var låg bajskorvar och använt papper.
Han drog ned jeansen och hann knappt sätta sig förrän det sprutade.
Det lät också och knep i magen.
Var det blindtarmen på riktigt i alla fall ? I morgon bitti skulle parkvakten finna honom liggande här död i brusten blindtarm ... Nej, blindtarmen gav förstoppning, inte diarré.
Det kom mer.
Han satt och suckade, skulle det aldrig ta slut ? Knipet i magen återvände ; det kom ännu mer.
Till slut bara vatten.
Fast det kändes som att skita saltsyra, hela aschlet sved.
Äntligen tycktes tarmarna ha lagt sig till ro därinne i buken.
Reine föreställde sig buken som en ormgrop, där tarmarna gled runt och slingrade sig om varandra som boaormar, snokar, anakondor och gröna mambor.
Nåväl, nu hade ormarna tydligen slutit fred och lagt av.
Dags att tänka på torkningen.
Buskarnas blad var alldeles för små, han plockade misstänksamt upp ett glasspapper men släppte det omedelbart igen.
Vad hade man i väskan ? Jo!
I väskan hade man ett sugrör från Carrols, och det sugröret var inlindat i en pappersserviett.
Just det, den som spar han har.
Reine klädde på sig och tog sig sedan ut ur buskaget.
Han vågade inte gå längre än till närmaste papperskorg.
Där satte han sig på det låga järnräcket som löpte runt planteringarna och rotade försiktigt i papperskorgen.
Ölburkar och skräp mest men turligt nog ett helt, hoprullat Aftonblad och silkespappret från en apelsin, Ryttaren.
Han skrattade.
Det var länge sedan man samlade på apelsinmärken.
Efter någon timme kände han sig så pass säker i magen, att han långsamt tog sig ned till den lilla lekplatsen med gungor och en klätterställning.
En cirka treårs unge satt på en bänk och glodde slött på sina föräldrar som gungade av hjärtans lust.
Reine hittade en ledig bänk, satte sig ytterst på kanten och började samla småsten som han sedan försökte kasta mot några sparvar.
Men de var för kvicka och han övergick till att kasta prick mot en papperskorg.
Inte samma korg han vittjat utan en annan.
Men han iddes inte titta i den här korgen.
Hade man ett helt Aftonblad kunde man klara sig igenom vilken paratyfus som helst.
Efter en stund kände han sig stel och matt, knipen i buken kom tillbaka och kvalmet gick i vågor upp genom halsen.
Det var bara att långsamt försöka ta sig upp på Floras kulle igen.
Under eftermiddagen och kvällen hade han flera trängningsanfall och vågade inte lämna kullen.
När magen till slut verkade lugna sig litet lade han sig på gräset intill buskaget.
Det var varmt.
Tidigare på eftermiddagen hade det varit över trettiofem grader i innerstaden, hade han hört någon säja som passerat buskaget där han suttit som Moses i vassen.



30 Han vaknade av att en fågel flög så tätt över hans ansikte att han kände vingen snudda vid kinden.
Eller var det bara som han drömt ? Han satte sig upp, armbandsuret visade på tio över fyra.
Vilken morgon!
Fåglarna sjöng i träd och buskar och solen stekte i gräset så att daggen ångade.
Konstigt nog var det inte alls kallt.
Det var varmt som en ordinär sommardag.
Reine klämde försiktigt på magen.
Den var öm, jävligt öm, men för övrigt kände han sig helt frisk.
Men han var törstig, jävligt törstig.
Och hungrig.
Enormt!
Han skulle kunnat äta upp en hel oxe.
Kruxet var bara att det knappast bakades så stora hamburgerbrön att man kunde lägga en komplett, helstekt oxe plus smält ost och dressing mellan brödhalvorna.
Salladen kunde han avstå ifrån för sin del.
Han steg upp ur gräset och pissade i blomrabatten ; här var ju tomt som i paradiset.
Nere på en av gårdarna till vänster fanns en vattenfontän.
Han drack och sköljde ansikte och händer.
Han torkade händerna på byxorna och satte fingrarna under näsan.
Doftade det bajs ? Svårt att avgöra men baciller kunde givetvis bita sig kvar.
Han tog en näve grus från gången och tvättade händerna igen.
Sedan kammade han ned allt håret över ansiktet och blötte det också.
Det kändes härligt.
Det var inte ofta det kändes härligt att tvätta sig.
Det var till och med så att han längtade efter en tandborste.
Han tog några blad från en buske, blötte bladen och gnuggade framtänderna.
Det smakade bittert och beskt.
Han tog hela munnen full av vatten, gick några kliv ut på gräset och klappade sig hårt och snabbt på bägge kinder, så att vattnet sprutade ut över honom själv och över gräset.
Det var härligt att leva!
Det skulle fortsätta att vara härligt i all evighets evigheter!
! Fast klockan ännu inte var mer än halv fem på morgonen, arbetade man borta vid Buskteatern.
Hur kunde det hänga ihop ? Reine gick över den glittrande, ångande grässlänten bort till den gröna träteatern.
Fyra gubbar höll på att skruva isär plankor.
Reine trodde att han kände igen Josef, men han var inte säker.
--- Hej!
ropade han.
Håller ni på och river teatern ? Först svarade de inte.
Sedan vände sig en av männen, det måste vara Herodes härold, och tittade sömnigt på Reine : --- Tjena.
Jäss, nu bär det av.
Ner med skiten.
Snuten har sagt att vi ska vara borta före noll sju noll noll.
Kom upp och hjälp till för fan!
Reine satte ifrån sig pumaväskan och klev upp på scenen.
Lika bra att arbeta så glömde man sina övriga bekymmer, att hungern snart skulle slå till med förnyad styrka.
Magen skulle inte nöja sig med bara lycka --- inte ens om den fortsatte i evigheternas evighet.
Men om man nu livnärde sig på lycka, vad skulle då komma ut i andra änden, när man sket ? Olycka ? Planken var tunga.
De stod uppe på den halvt demolerade scenen och kastade plankorna ned på gräset.
Det mullrade och smällde som ett långdraget åskväder.
Det var härligt att jobba, det var härligt att suga i, att tänja sina muskler, sträcka sina leder, dra in luft, spänna bröstet, ta spjärn med gummiskorna och vräka en planka över rampen.
Damma på!
Bräck av!
Bänd upp!
--- Ta inte i så du fläker dej grabben, sade Josef ; Josef som egentligen hette Claude, eller Klådde.
--- Ja fy fan!
svor Reine, loskade i sufflörluckan och höjde tempot ännu mer.
Här gällde det att jobba, att göra ifrån sig, att slita ned motståndet hos en motspänstig natur.
Jobba.
Jobba.
Jobba.
Han kände sig plötsligt yr men det gick över när han körde ned skallen mellan knäna och klämde åt om öronen.
Att arbeta hårt var lyckan.
Att känna att man förmådde.
Kraftansträngningen gjorde att man glömde, glömde världens viktigaste frågor och jordens fånigaste svar.
Glömde vem som levat längst, vem som simmat fortast, vem som hoppat högst.
Sug i ordentligt och du behöver inte springa runt och ängsligt fråga om du duger.
Men den största nyttan med hårt kroppsarbete var att man glömde vara hungrig.
När han pustade någon sekund och magen hade möjlighet att komma till tals, avgav magen bara ett lätt illamående.
Den där jävla slemsäcken skulle inte få behärska honom.
Någon timme senare kom en lastbil knirkande på den smala grusgången.
Den hade en liten lyftkran bakom förarhytten som de hissade upp plankor och väggdelar med.
Allt rymdes inte på första lasset.
Bilen åkte och de tog en liten paus.
Ingenting fanns att äta eller dricka, men en av gubbarna som hette Sören lät snusdosan gå runt.
Reine lade in en normal pris ; redan när han gick i ettan hade han och ett par kamrater tränat med snusmalet kaffe så tekniken var det inget fel på.
--- Vad heter du då Snus-Johan ? frågade Klådde när han övertog dosan efter Reine.
--- Reine.
--- Låter bekant, svarade Klådde.
--- Snus-Johan, flinade Sören.
Killen som jobbar på ackord.
Så mycket mer blev inte sagt innan de äntrade resterna av teatern igen.
Ingen kunde längre se att det varit en teater ; det såg snarare ut som en stor oregelbunden klätterställning.
Reine kände sig pigg och stark av snuset.
Här gällde det att inte göra sina nya vänner besvikna.
Han hade mycket tydligt förstått deras budskap : Om han arbetade av bara fan och gick med på att kallas Snus-Johan, kunde han få vara kvar.
Annars inte.
Reine fick så småningom hjälpa en av dem, en tjock kille med krulligt rödbrunt helskägg som hette Leif, att rulla ihop de elektriska sladdarna.
De stegade runt mellan träd och trästolpar, Leif klev upp på en vinglig köksstol och skruvade loss medan Reine samlade in sladden och virade den runt sin armbåge och hand.
Det blev ganska snart för tungt så han fick avlasta genom att trä sladden över vänster skuldra --- bara det inte skadade vingroten!
Det var verkligen en fantastisk morgon.
Han kände sig lätt som en ängel.
En ängel som trivdes på marken och inte behövde några vingar för att flyga bort och försöka fånga lyckan ovan molnen eller var fan den nu höll till.
--- Jaså du Snus-Johan, du såg mej igår.
Kände du igen mej ? Jag var Den Bebådande Ängeln.
--- Du var bra maskerad, svarade Reine.
--- Kostym och mask är jävlit viktiga.
Du har fattat det.
Teater ska vara fest, teater ska vara utklädning, påklädning.
Kluta ut sej och måla ner sej.
Men det har inte en jävla massa grupper fattat.
Dom spelar ju som om dom jobbade på kontor.
--- Har du varit skådespelare länge ? frågade Reine.
--- I hela mitt liv.
I hela mitt liv.
--- Är du aldrig skraj ? När du står där uppe på scenen.
Rädd att du ska glömma eller göra bort dej.
--- Aldrig.
Det är publiken som är rädd.
Javisst.
Jag står där i min purpurmantel med guldkrona på hjässan och en lång spira i näven.
Jag står där med hela världsdramatiken i bagaget.
Vad kan jag langa fram ? Shakespeare.
Molière.
Ibsen.
Aristofanes.
Strindberg.
H.C.Andersen.
Tjechov.
Va ? Vad har publiken att sätta emot ? Vad har dom tänkt ? Vad har dom formulerat ? Inte ett vitten.
Dom är chanslösa, totalt.
Det är jag som har makten, jag står där uppe som kejsaren på sin stridsvagn.
Med sufflören som slav.
Jag står där och kan rycka i tömmarna, få dom att vända åt höger eller svänga åt vänster.
Jag står där med min långa piska.
Jag behärskar dom.
Vill jag att dom ska skratta, skrattar dom.
Vill jag att dom ska gråta, gråter dom.
Släng ut en replik bland svinen.
Apport!
Dom kastar sig över första bästa Hamletcitat som en flock kåta hundar.
Teater är kort sagt makt.
Reine kände sig en smula omtumlad och höll på att tappa sladden.
I så fall var teatern något för honom, något för Kung Reine Den Förste.
Tyvärr var han jävligt blyg och plågades svårt när han skulle säja något inför klassen.
Men då var man ju inte utklädd.
Eller målad.
Man stod där grå och liten som vilken förbannad skolelev som helst.
Men vänta tills man klev upp på katedern iförd romersk toga, änglavingar och niosvansad läderpiska!
--- Snus-Johan!
Se upp hur du tar emot!
röt Leif från sin stol.
Reine skärpte sig.
Minst två gånger om dagen brukade han fundera på vad han skulle ägna sig åt som vuxen.
Motorcykelkonstruktör låg bra till.
Men också forskare förstås, eftersom han hade kommit det där med radiovågornas cancerframkallning på spåren.
Uppfinnare.
Flygstyrman i SAS.
Ambulansförare, nej de planerna hade tagit ett snabbt slut när morsan började pola med Stig.
Men det fanns alltså ett yrke som förenade alla drömmar i en : skådespelare.
Då kunde man ena kvällen vara kejsare i Rom, andra kvällen uppfinnare i New York och sedan på matinétid vara mordkommissionens bästa helikopterförare.
--- Hörrö Leif, du tror inte det finns någon liten roll på Buskteatern som man kunde få pröva på ? --- Till dej Snus-Johan ? --- Ja ? --- Till dej Snus-Johan som inte har någon teaterutbildning ? Till dej som knappt har varit på en teater ? Som inte vet ett piss om skådespelandets konst ? Som ingenting har läst ? Som ingenting vet ? Som ingenting ser ut ? Som har ett omöjligt namn ? Vad tror du det blivit av Anders de Wahl om han hetat Snus-Johan i förnamn ? --- Förlåt då.
Men man måste ju börja nånstans.
--- I teaterskola till exempel.
Eller som privatelev hos någon berömd och skicklig skådespelare.
Man studerar, Snus-Johan.
Kort och gott studerar.
--- Men jag kanske kunde bli privatelev hos dej ? --- Man kommer inte med så viktiga förslag så där utan vidare Snus-Johan.
Man förbereder marken.
Rekognoscerar.
Känner sig för.
Väntar på tecken.
Fattar du ? --- Ja, svarade Reine ; Leifs sätt att tala till honom skilde sig inte från andra vuxnas.
Det var precis vad barn alltid fick göra : vänta, lura ut när det var lämpligt, vara beredd att snabbt dra sig undan, framför allt inte avbryta eller störa en vuxens tankebanor.
Hur gammal var man när man äntligen lärde sig att man inte var värd mer än en hund ? Två år ? Tre år ? När man lärde sig att övergrepp uppifrån var något naturligt.
Inte begripligt men naturligt.
Att någon plötsligt kunde lyfta upp en från golvet utan att man kunde försvara sig.
Att någon kunde sänka ned en i ett hett bad utan att man hade en rövare.
Att någon kunde köra en sked gröt i käften på en sedan man först fått armarna låsta.
Morsan snackade så mycket om kvinnokamp.
Kvinnorna kanske hade det taskigt, men de riskerade inte en örfil om de sket på sig.
Leif gick en sväng in bland alla bockarna som bänkarna legat på.
Reine lunkade efter nedtyngd av en svart hundrameterslasso.
Om man höll käft, om man lydde varje vink, framförallt om man såg glad ut, så kanske ... Leif ryckte i sin ände av sladden och halade in Reine.
--- Nu är det klart.
Ta sladden här och lägg hela bibban på bordet i husvagnen.
Reine klev vajande uppför trappstegen till husvagnen och fick upp dörren.
På en brits låg jungfru Maria och sov.
Det var hett och instängt som i ett tält.
Maria låg på magen klädd i sin blå, ärmlösa undertröja.
Lakanet hade hon sparkat av sig och låg med stjärten bar.
Reine hejdade sig och såg förundrad hur hennes rygglinje svängde av i en skarp båge uppåt och blev stjärt.
En vit slät stjärt.
Det var fantastiskt vackert.
I nästa ögonblick slängde han det tunga sladdnystanet på golvet, fick upp dörren och rusade ut.
Han struntade i Leif och hela den praktiskt taget rivna teatern.
I stället kutade han upp på lekplatsen med ping-pong-borden och klämde sig in mellan två låga skjul.
Flåsande pillade han upp gylfen och stjälpte ut sina könsorgan.
Han hade väl inte ?!



31 Han måste skriva brev till morsan, annars kunde hon ana oråd och då gick det åt helvete med allting.
Hur länge sedan var det han verkligen fått iväg ett skrivet brev ? Veckor!
Tänkt ut brev hade han gjort men inte skrivit ned dem.
Och hur många brev från morsan med tior i låg det på tamburgolvet ? Reine satte sig i jeepen medan Klådde och en annan gubbe kopplade fast släpkärran.
På släpet hade de ställt den gröna teaterkärran med de stora ekerhjulen.
Det såg fånigt ut, kärra på kärra, som om kärrorna pippade.
Reine försökte koncentrera sig : Kära morsan, nej Kära morsan Harriet eftersom det var evigheter sedan.
En av ledarna här har en gammal jeep.
Vi får åka bak på den ibland.
Det är en riktig amerikansk jeep som är urgammal.
Inte en Land Rover.
Blev det för mycket om jeepar ? Morsan kunde gott lära sig litet motorkunskap.
Men om det inte fanns vägar på Barnens Ö!
Om ön bara var klipphällar, talldungar, mossar och vass ? Lugn, jeepen är en fyrhjulsdriven bil avsedd för terräng.
Den är illgrön.
Om man har tur kan man få styra men bara på ettan.
Men nu ska du få höra vi har en teater här.
Klådde hoppade upp i jeepen och startade motorn.
--- Kolla släpet!
sade han över axeln till Reine.
Det behövdes, gångarna i Humlegården var egentligen alldeles för smala.
Flera gånger fastnade de bägge kärrorna i buskar och ris som hängde ut över järnstaketet.
Men Klådde sket i det, han drog på mera gas.
När de vände upp på den breda grusgatan, som gick rakt norr ut från biblioteket, såg släpet ut som en slarvigt lövad skrinda.
De körde runt halva Humlegården och sedan ned förbi Stureplan och vidare runt Norrmalmstorg.
Kungsträdgården kände Reine igen och slottet på andra sidan vattnet, men sedan tappade han orienteringen.
Jo, Stadshuset hade han åtminstone sett på affisch.
De kom ut på en bred, rak trafikled som gick utefter vattnet.
Klådde drog på, löv och kvistar virvlade bakom dem.
Det var skitkul.
Det här var livet!
Damma genom Stockholm i en grön jeep en tidig sommarmorgon!
Ganska plötsligt bromsade Klådde in och höll ut i vänsterfilen.
En gul taxi tutade ilsket bakom kärrorna, körde om på fel sida, saktade in i höjd med Reine.
Föraren lutade sig ut och skrek : --- Jävla bönder!
Stick åt helvete med erat hölass!
Reine blev oerhört arg men vågade inte visa det.
Taxin försvann och Klådde svängde upp på en smal asfalterad gata till vänster.
Naturligtvis kunde Reine ha skällt tillbaks!
Han kunde ha loskat taxibögen i ansiktet.
Han kunde ha stuckit ut handen och vridit om näsan på honom.
Eller tagit släggan som låg i jeepen och dammat den i taket på taxin.
Taxichauffören kunde ju inte komma åt honom.
För att få tag på Reine måste han ju stanna taxin och kliva ur --- och då skulle jeepen redan vara långt borta.
Reine satt och darrade ; det fanns inget värre än att bli utsatt för andras ilska antingen den var berättigad eller inte.
De körde genom en park.
En bred grässlänt till höger, vatten med bryggor och båtar till vänster.
Vi har en egen barnteater som spelar Jesus Christ Superstar.
Själv har man anförtrotts rollen som ... Nej morsan visste att han inte kunde sjunga.
Själv är man sufflör.
Just det.
Sufflören var den som viskade när skådespelarna kom av sig.
Sufflören hade de andras öde i sina händer.
Han kunde viska fel, han kunde viska precis vad han ville att de skulle säja.
Jag har infört teckenspråket.
Reine Larsson, den berömde sufflören som införde dövstumspråket vid teatrarna.
Enkelt och genialt.
I årtusenden hade skådespelarna stått där och svettats och glott snett ned på sufflören som viskade och viskade.
Särskilt för äldre skådespelare måste det ha varit besvärligt.
Den där Anders de Wahl till exempel, han var säkert urgammal och stendöv.
Men nu skulle Anders de Wahl gå en ny vår till mötes i sällskap med den elvaårige stjärnsufflören Reine Larsson.
de Wahl behövde bara göra ett litet tecken, med lillfingret kanske, och Reine skulle genast tala om hela sidor ur den bortglömda pjäsen på teckenspråket.
Tyst, snabbt, omärkligt.
Publiken skulle aldrig hinna fatta något.
Och : dövstumma kunde i fortsättningen få bli sufflörer.
Dom jävlarna hade väl inte så lätt att få jobb.
--- Sitt inte och dröm Snus-Johan!
Jeepen hade stannat på en trång grusplan bakom något som verkade vara en utomhusteater.
En färdig teater med bänkar i en brant sluttning.
--- Var är vi ? --- Rålambshov.
De klev ur och pissade.
Reine hade litet svårt att komma igång när någon annan stod så tätt intill.
Han sneglade på Klådde.
Klådde stod och tittade rätt upp i himlen medan han skvalade.
Inte förrän han dragit ett par tag och viftat bort dropparna, tittade han ned.
--- Skönt och slippa bygga upp hela teatern igen, sade Reine.
--- Du tycker det Snus-Johan.
Och det kan du nog ha rätt i.
De gick och satte sig halvvägs upp i sluttningen på en av bänkarna.
Det var lummigt och fridfullt runt om, men på avstånd hördes ett jämnt muller av tung trafik.
Klådde tog fram en pipa ur snickaroverallen och tände den.
Han drog ett par tre tag, sedan stoppade han tillbaka pipan i fickan utan att slå ur den eller släcka den.
--- Jag kanske kan få ta privatlektioner av Leif, sade Reine.
--- Leif ? --- Ja.
--- Varför det ? --- Om det går.
Om han har tid.
Man kan inte be direkt.
--- Leif ? Han är ju scenarbetare.
--- Scenarbetare ? --- Scenarbetare.
Reine fattade inte riktigt.
Leif hade ju varit väldigt insatt i teater och skådespeleri och kände den där Anders de Wahl han snackat om.
Leif hade spelat Den Bebådande Ängeln, det var också sant.
--- Det finns folk som är våldsamt teaterintresserade utan att stå på scen, sade Klådde.
Leif kanske är bra på att ge teaterlektioner, vem vet.
--- Ska du spela Josef ikväll ? --- Josef ? Nej.
Vi spelar inte ikväll.
Inte förrän på onsdag.
Då har vi genrep på " Björn Boll ", våran nya barn- och ungdomspjäs.
Lastbilen med en del av träkulissen kom glidande in på grusplanen.
Det var konstigt, lastbilar som körde riktigt sakta kunde gå nästan totalt ljudlöst.
Leif och en av de andra hade åkt med lastbilen.
Reine ville inte snacka med Leif igen.
Inte för att det var något fel på scenarbetare, men Reine kände sig lurad.
Men kanske var Leif egentligen en människa som var rätt lik Reine, som levde i sina fantasier för att få det hela att gå ihop.
Men vuxna fick inte leva i sina fantasier, hur fan skulle det då gå!
Barn kunde inte hjälpa det.
Till det som var svårast att förstå, var just detta att alla vuxna inte var perfekta.
Det svor emot naturen på något sätt.
En vuxen måste vara klok, måste kunna ta ansvar, måste framför allt veta vad det hela gick ut på.



32 --- Titta rakt fram, le!
sade regissören.
Hör här : Rune Boll, Björn Bolls pappa, har just vunnit en ping-pong-tävling.
Som första pris får Rune Boll välja mellan ett spinnspö och ett tennisracket.
Tennisracketett ger han till sin minderårige son Björn.
Björn Boll börjar genast träna mot garagedörren där hemma.
Han ger sig inte.
Men han är så jävla liten att han måste hålla i skaftet med bägge händer.
Slå en forehand med dubbel fattning!
Reine tittade ihärdigt på sina händer och vred kroppen och racketen åt höger.
Smash!
! --- Man ska se bollen.
Man ska känna bollen fast den inte finns!
Reine vred kroppen till höger igen, bet ihop tänderna och klämde till.
Smash!
!!
--- Slappna av.
Höj inte axlarna så där.
Publiken kan ju tro att det är Ringaren från Notre Dame som är ute och motionerar.
Reine andades djupt, blundade, vred åt höger och ... Smash!
!!
--- Jaaa.
Blunda kanske är greppet, sade regissören.
Du blir mera lik honom när du blundar också.
Den jäveln har ju ögona så tätt ihop så han ser vindtirig ut.
Gör det igen : blunda och kör fram hakan.
Visst fan.
Stoppa in tuggummit, sen ler du efter smashen och sjunger : " Gula hinnan det är känt, borstas bort med Pepsodent ".
Töntigt.
Det ska låta jävligt töntigt.
Han sjunger töntigt.
Reine tuggade, vred åt höger, blundade, smashade med bägge händer och sjöng : --- Gula hinnan det är känt, borstas bort med Pepsodent.
--- För lågt!
Jag sa inte viska.
Töntigt var det.
Men för lågt!
Hur fan tror du folk ska höra det där ? --- Jag är lite hes idag, sade Reine.
--- Jag undrar om vi ska klippa barret på dej ? Han var säkert korthårig när han började.
--- Klippa av mej håret ? --- Det skulle bli mera likt.
Eftersom det inte stämmer med ögonen.
--- Det stämmer inte med " Gula hinnan " heller.
Inte fan sjöng han i reklamfilm när han var tie år!
--- Mycket möjligt.
Men det får du snacka med författaren om.
Håll tillbaka håret.
Nej med bägge händer.
Få se!
--- Snagga mej ? --- Få se, en gång till.
Mycket likt.
Man ser på långt håll att du är från Södertälje.
--- Kan jag inte ha peruk ? --- När du har lagt av den där dubbelforehanden går du över i back-hand, fortfarande bägge händer.
Sen sjunger du samma sak i back-hand.
Reine koncentrerade sig, vred åt vänster och klämde till.
Men när han skulle sjunga hade han totalt glömt ramsan.
--- Vänta, vänta ... Sjung inte.
Jag går och hämtar en boll.
Man måste känna att du slår en boll.
Nu står du som du hade en snösko i handen.
Regissören klev upp i husvagnen.
Reine satte sig på huk.
Det här skulle han aldrig klara!
Det verkade ju så enkelt, man skulle bara göra några tennisslag och sjunga en ramsa.
Mer var det inte.
Själva pjäsen skulle han ju inte vara med i, till det hade de en riktig barnskådespelare.
Hans uppgift var att följa med och göra reklam för föreställningen på den gröna kärran.
Det borde vara skitenkelt, men det var det sannerligen inte.
Regissören kom ut med en gul tennisboll i handen.
--- Jag har snackat med Laijla.
Hon klipper dej sen.
Ställ dej där borta så kastar jag bollen.
--- Men killen som spelar Björn på scen.
Ska han också snagga sej ? --- Då är han ju äldre.
Vid det laget hade han hårband.
Här.
Är du med!
Reine satsade för allt han var värd och klämde till bollen i en våldsam smash.
Han hade tur och fick bollen mitt på racketen.
Den gula tennisbollen for iväg i en hög och lång båge långt bort förbi buskar och träd.
--- Vad skulle det där vara bra för ? Stick och hämta bollen!
Reine grep om racketen och kånkade iväg med den in bland träden som om han burit ett gevär.
En vissling ? Han satte racketens rundning i armhålan och pressade med vänster hand ned pipan : en svart panter ? I så fall måste den ha rymt från en cirkus.
Men lodjur fanns.
Lodjur hade blivit vanliga i bebyggda trakter numera.
Varje vinter såg man spår av dem.
Var höll de till på somrarna ? I parker och strövområden förstås, där de låg på någon gren och passade på katter eller bortsprungna taxar.
Vad skulle han ta sig till om han kände ett lodjur falla ned på ryggen ? Alldeles säkert skulle man bli slagen till marken.
Sedan gällde det att komma på fötter som en blixt och skydda halsen så att lodjuret inte kunde hugga.
Han stannade och pressade racketens nylontrådar mot halsen.
Bra skydd.
Han kom ut på andra sidan lövdungen utan att ha sett till tennisbollen.
Den vida grässlänten bredde ut sig ned mot vattnet.
Här och var låg folk på filtar eller direkt i gräset.
En del käkade, andra läste eller sov.
En flicka låg ovanpå en grabb och kysste honom.
Grabben låg stel som en pinne, verkade inte andas engång.
Nere vid båtbryggan låg flera Optimistjollar med de brokiga, randiga seglen upp.
Tre stycken guppade ute på vattnet och försökte runda en ljusröd plastboj.
Idag hade vi final med Optimistjolle.
Jag vann och en kille som heter Max kom tvåa.
Första pris är en Optimistjolle.
Kan vi ha den på balkongen i vinter ? Men hur skulle de få den till sjön ? De hade ju ingen bil.
Morsan hade inte ens körkort ; det var för ynkligt.
När kompisarna frågade varför de aldrig hade bil, brukade han inte säja något om körkortet.
Morsan har bilskräck, sade han i stället.
Hon tål inte bilar efter det att hon åkte med min morbror och krockade med hanses handgjorda Sbarro BMW Replica.
Det gick hem hos yngre killar ; från äldre kunde det resultera i en snyting.
Reine gick pliktskyldigast en sväng i gräset och petade efter bollen.
Sedan rusade han tillbaka genom lodjurens land till friluftsteatern.
--- Bollen är borta, sade han till regissören.
--- Vilken boll ? --- Bollen.
--- Visst fan.
Jag trodde du menade han som spelar Björn Boll.
Det finns mackor där borta.
Jag ska regissera på scen ett tag framöver.
Mackor!
På trappan till husvagnen stod en bricka övertäckt med tunn plastfolie.
Under folien skymtade räkor, majonnäs, ost, ägg och anjovis, leverpastej med gurka, kokt skinka med mandarinklyftor.
Jösses vad hungrig han var.
Svetten lackade --- var ? Svetten lackade i magen.
Kunde man säja så ? Visst.
När man var riktigt jävligt hungrig var det precis så : svetten forsade i en het och rödglödgad mage.
Reine tog en bunt mackor och en mellanöl och satte sig på bänken närmast scenen.
På scenen stod den äldre Björn Boll.
Han spelades av en riktig skådespelare som väl kunde vara en sjutton arton år och som hette Ellert Tidblad.
Ellert, vilket jävla namn!
Men fanskapet skulle bli berömd förstås.
Ellert Tidblad hade de lånat in från en annan teater som hette TUR-teatern.
Den teatern hade Reine tyckt sig förstå var ett pinnhål finare än Buskteatern, för TUR-teatern hade en egen fast scen i Gamla stan.
Ellert Tidblad var klädd helt i vitt och bar ett indianband runt pannan för att hålla håret från ögonen.
Den vita dräkten var översållad med märken : På ärmen stod det SAS, på pannbandet stod det Custer Custer, på bröstet Volvo, på magen Saab, på byxans utsida Dagens Nyheter och mitt framför tasken RFSU.
På strumporna och skorna fanns också firmamärken ; hela Björn Boll var intecknad från topp till tå.
Det var bara en tidsfråga innan de skulle börja tatuera honom också.
Ellert stod och tränade in en specialrörelse, medan regissören stod en halv meter ifrån honom och bara glodde.
Björn Boll kastade racketen från den ena handen till den andra, men mellan varje handbyte förde han den fria handen till munnen och blåste på fingertopparna.
--- Bra.
Snyggt, sade regissören.
Känn lite på senorna i racketett också, studsa till mot handen.
Ellert utökade gesterna enligt order.
Regissören var mycket nöjd och drog Ellert uppskattande i örat.
Men Reine tyckte det var dåligt.
Uselt.
Skandalöst.
Ellert Tidblad var ju inte ett förbannat dugg lik Björn Boll.
Ja, det enda skulle vara det ljusa håret i så fall.
Annars hade han ögonen långt i sär, bred, ganska kort näsa och så var han fräknig.
Såg för jävlig ut helt enkelt.
Borde inte få vistas ute.
--- Egentligen skulle vi ha ett nät här tvärsöver scenen nu men det har inte kommit, sade regissören.
Du står till höger och spelar mot en sydamerikanare till vänster.
Det blir ju lite kort, så ni får väl träna när han kommer så ni inte slår bollen för långt.
Tre bollar ska ni slå ut till publiken.
Tre.
Inte fyra, det blir för dyrt.
Du kan förresten träna lite med Snus-Johan som ändå sitter här.
Slå bollen nåra gånger till varandra.
Reine var uppe på scen och i serveposition innan regissören hade pratat till slut.
--- Jag avstår, sade Ellert surt.
Jag avstår tills jag får en riktig motståndare.
Ellert gick av scenen och försvann i husvagnen.
Regissören satte sig på rampen med manuset i knäet och strök några repliker med en röd spritpenna.
--- Vad handlar pjäsen egentligen om ? frågade Reine och ställde sig bakom regissören.
--- Handlar ? Den handlar om idrott och politik.
--- Hur då ? --- Hur då ? Den handlar om den lille Björn Boll som får ett racket av sin farsa och som sen ger sej ut i stora världen på jakt efter guld.
Till varje pris.
Egentligen handlar det om det kapitalistiska systemet förkroppsligat i idrottsrörelsen.
Idrottsrörelsen som system för utslagning och eliturval.
Idrotten som utsugningens förebild.
Idrotten som konkurrensförstärkare.
Idrotten som praktisk fascism.
Om du vet vad fascism är för nåt ? --- Jo, att man eldar judar.
--- Fascism betyder att man inte erkänner alla människors lika värde och lika rätt.
Elda judar är bara ett resultat.
Vi kommer att få se andra resultat.
--- Är alla människor lika bra då ? --- Alla människor har samma människovärde.
--- Men är dom lika bra ? Lika, vadå, duktiga.
Schyssta.
Iskalla ? Brajta ? --- Det har jag inte sagt.
Var och en ska ha rätt att utvecklas efter sina förutsättningar, sade regissören och strök ytterligare en halv sida i manuset.
Reine satte sig bredvid och försökte förstå.
Det här var ett långt språng.
Att ena dagen tro att han, Reine, var ensam i hela världen och alla andra bara dammkorn på ögonlinsen --- till att tro att alla människor utan undantag var lika viktiga, lika mycket värda.
--- Ska alla människor ha lika mycket betalt då ? --- Vad sa du ? Jo i princip.
--- Och alla ska få göra vad dom vill ? Jobba med vad dom vill ? --- Självklart.
--- Men om dom inte kan göra det dom vill göra ? --- Då ska alla hjälpa till så att det går bra ändå.
Det är precis det vi försöker säga med " Björn Boll ".
Fattar du ? I stället för konkurrens ska vi ha solidaritet.
I stället för tävling ska vi ha samarbete.
Det gör inte så mycket om man inte är perfekt.
Det är inte bara resultatet som räknas.
Man måste också räkna in sånt som arbetsglädje, sånt som man får ut av att vara sammans och göra något gemensamt.
--- Som att spela teater till exempel ? --- Just.
Det är ett utmärkt exempel.
Det här är ingen elitteater.
Det här är inte Dramaten.
Här jobbar alla ihop.
Här är det ingen som blir stjärna på andras bekostnad.
Det lät ju helbra.
Reine kände som om hela bröstet fyllts med klar, sval luft.
Det gjorde inte så mycket att han spände sig när han skulle sjunga den där löjliga ramsan om att man fick gula hinnan av Pepsodent.
De andra skulle hjälpa honom, stå bakom honom och backa upp honom.
--- Du Snus-Johan, sade regissören.
Du har förresten inget emot att man säjer Snus-Johan ? Ja ditt riktiga namn är ju lite sportsligt belastat om man säjer så, precis som namnet Björn.
--- Snus-Johan går bra.
--- Just det.
Jo jag tror att Laijla är ledig nu.
--- Laijla ? --- Som klipper.
Kolla i husvagnen om hon inte är där.
Och skicka hit Eilert är du bussig.
--- Klippa nu ? --- Och du, be Eilert ta bollar med sej.
Det ligger en sexpack på hatthyllan.
Bli snaggad ? Skulle han verkligen gå med på det ? Fattade inte regissören vad det innebar för en kille att gå och klippa av sig håret.
När alla andra hade långt eller halvlångt.
Stryk, utskrattad, utfrågad, retad, utfrusen, dräpt.
Och vad skulle han skriva till morsan.
Idag har dom snaggat oss hela bunten här.
Det var en som hade löss.
Det hann aldrig smitta.
Men man ser ut som en rotborste.
Ganska skönt i värmen får man säja.
Reine gick dröjande bort till husvagnen.
Han kunde inte vägra ställa upp nu.
Och om rollen fordrade att man var kortklippt så var det bara så.
Inget konstigt med det.
I andra pjäser hade de peruk eller lösskägg.
Fast det gick ju att ta av.
Korthårighet kunde man inte ta av sig, det var det som var den stora skillnaden.
Men svika fick man inte.
Inte svika kamraterna vid Buskteatern.
Om de tänkte ställa upp till tusen på honom, fick han ställa upp tillbaka.
Ellert var inte tillgänglig för han satt på muggen ; husvagnen hade en mycket trång kemisk toalett.
Men Laijla väntade på honom.
Hon var en liten rund tjej som måste ha använt två skohorn för att få ned aschelhalvorna i jeansen.
Men hon såg snäll ut.
Hon lät snäll också fast hon snackade något slags halvfinska.
Hon satt och målade naglarna mörkblå när Reine klev på.
--- Jo man skulle bli snaggad, sade Reine.
--- Just ja.
Jag har några bilder här.
Hon hade lagt ut några gamla fotografier av Björn från mitten av sextiotalet.
Han såg inte klok ut.
Men på den tiden hade alla andra inte heller sett kloka ut ; det var det som var skillnaden.
--- Jag har några bilder ur " Buster " här också, sade Laijla.
Man ser nästan bättre på teckningarna.
Reine hade sett serien i " Buster " redan för länge sedan.
Nu ville han inte se.
Han motade bort fotografierna också.
Om man höll sig borta från alla speglar en fyra fem månader, så kanske man slapp se hur jävlig man såg ut.
Fyra fem månader ? Det var lika med november december någongång.
Då skulle barret vara utväxt.
Och då skulle han ha limmat sandpapper på cykeldäcken för länge sedan.
Laijla tog ett par bilder och teckningar av Björn och satte fast dem med hårtejp på spegeln.
Sedan fick Reine sätta sig och få ett lakan svept runt kroppen.
Han blundade och höll upp håret från nacken.
Hur kändes det när giljotinens blad kom skramlande ned ur ställningen ? Vad hann man känna ? Vad hann man se när ens huvud damp ned i korgen ? Han blundade en kvart eller så, sedan började det göra ont i ögonen.
Laijla blåste bort några avklippta strån från öronen på honom.
Han rös.
--- Titta nu, sade Laijla.
Rätt likt va ? Kan inte göra det bättre.
Ni har inte samma sorts hår.
Kanske hade varit bättre med peruk i alla fall.
--- Peruk!
? --- Glöm det.
Det har vi inte råd med.
Då måste man baka in ditt långa hår i något först och sedan pressa fast den kortare frisyren utanpå.
Fruktansvärt krångligt om man inte har dom rätta grejorna.
--- Men det hade gått med peruk ? --- På Operan kanske.
Men det här är Buskteatern.
--- Jag kunde ha varit med och betalat på peruken själv.
Hon grep hans huvud och pressade det mot magen.
Hon skrattade och sade antagligen något tröstande.
Men han kunde inte höra det.
Ena örat låg mot hennes mage, det andra mot hennes underarm.
--- ... farligt va ? Titta nu.
Om ett år är alla killar kortklippta.
Reine kisade mot spegeln, grinade upp sig och gnydde mellan tänderna " Gula hinnan det är känt, borstas bort med Pepsodent ".



33 --- Se upp för helvete för här kommer den världsberömde racercyklisten Snus-Johan!
! Ingen hörde honom när han cyklade över S :t Eriksbron och skröt till höger och vänster.
Det fanns bara bilar runt om.
Han ställde sig upp på cykeln, böjde huvudet bakåt och lade iväg en loska rätt upp i luften.
Det var helkul att cykla.
Inte tog det särskilt lång tid heller.
Tjugoåtta minuter hade det tagit från Sollentuna till S :t Eriksplan.
Lägg till tio minuter och han skulle vara framme.
Han hade ingen stingpinne bakpå cykeln men däremot ett glasfiberspö som stack nästan två meter snett upp i luften.
I änden satt en liten trekantig röd vimpel.
Ett par gånger hade bilarna tutat på honom, då hade han ringt lika ilsket tillbaka med ringklockan.
Men i stort sett verkade bilarna rädda och höll sig undan för honom.
Utom bussarna, bussarna var så breda att de inte kunde hålla undan utan att byta fil.
Reine var osäker på vägen och körde upp på trottoaren i korsningen Fleminggatan-S :t Eriksgatan.
Klockan var litet över tolv och solen borde stå rakt i söder.
Nästan precis rakt i söder låg också Rålambshovsparken, det hade han kollat på kartan i en telefonkiosk på S :t Eriksplan.
Egentligen behövde han inte cykla till stan ännu ; inte förrän första augusti blev det nödvändigt.
Men det var kul att cykla.
Man kände sig nästan som en cowboy.
Varför såg man inga krockar ? Det dog ju en jävla massa folk i trafiken.
Tjugofem miljoner människor hade strukit med sedan bilen uppfanns.
Det kunde man inte tro, när man cyklade över ett övergångsställe vid Fridhemsplan.
Om det var bluff ? Nej det var nog så att man effektivt försökte dölja det i stället.
Ungefär som man gjorde det omöjligt för handikappade att ta sig runt på stan --- så höll de sig hemma, och man slapp se dem.
Den listige Reine visste nog hur man skulle fixa världens bästa trafikpropaganda : Hör här alla pundhuvuden och pappskallar!
Röj inte upp efter trafikolyckorna.
Bestäm i stället : Under juli månad får alla bärgningsbilar körförbud och därför måste alla bilvrak stå kvar där de är.
Enkelt!
Redan efter en vecka skulle det bli svårigheter att ta sig fram i Stockholm.
Motorcykelförsäljningen skulle gå upp.
Andra veckan skulle till exempel Fridhemsplan vara totalt igenkorkad.
Det blev förstås litet fler krockar än vanligt eftersom folk körde in i bilvraken.
Men man fick ta det onda med det goda.
De som satt i bilarna då.
Låt liken ligga kvar!
Mycket effektivt i juli.
Kanske skulle det bli inflyttning av gamar till Sverige på köpet ; det behövdes göras något för fågellivet också.
Mycket effektivt.
Folk skulle börja tänka sig för.
Sakta farten eller ni får en gam i vindrutetorkarna!
Och de skadade ? Om sådana som Stig skickades till en öde ö, Gotska Sandön ? Där kunde alla ambulansförare få omskolning och lära sig veta hut.
På kvällarna kunde de få ledigt och gå och bada.
Varför fanns det bara Barnens ö ? Ja det fanns ju Djävulsön förstås, men den låg ju utomlands.
Nej Gotska Sandön blev perfekt.
Låt alla skadade ligga på gatan och ... Nej, fan, någon måtta fick det lov att vara på trafikupplysningen.
Reine navigerade efter solen och trasslade sig ned förbi Fridhemsplan.
Mycket riktigt, där låg Rålambshovsparken.
Optimistjollarna var ute och guppade.
Nej det blåste inte ett smack.
Jollarna guppade och drev runt i svallet från alla motorbåtar som korsade Mälaren.
När han kom fram hade de ännu inte hunnit halvvägs igenom pjäsen.
Klockan ett, var det sagt, skulle Reine repetera.
Blev det klockan tre kunde man bli så glad att man hoppade upp och klappade sig.
Han låste cykeln och satte sig och tittade på.
De höll på och arbetade med scen nummer åtta, den där Boll och tenniskompisen Filas sitter på ett låst hotellrum och läser Kalle Anka.
--- Nu läser ni och tuggar, sade regissören.
På genrepet sörplar ni cola också men det kan vi nöja oss med att markera nu.
Ta tummen i munnen ibland och låtsas att det är sugröret.
Tjejerna ? Var har vi tjejerna ? Jungfru Maria, Laijla och en tjej som Reine inte sett förut, ställde sig vid scenrampen och försökte klättra upp.
Det var meningen att det skulle se ut som om tjejerna försökte klättra in genom hotellfönstret.
--- Björn-Björn-Björn-Björn-Björn-Björn ... vrålade tjejerna och hoppade upp och ned med uppsträckta händer.
--- Björn, ska vi släppa in ett par brudar och ha lite kul ? frågade Filas.
--- Inga brudar för mej, svarade Boll.
--- Jag känner mej lite kåt, sade Filas.
Det är flera timmar sen.
--- Det är match i eftermiddag, sade Boll.
Jag ska spela mot Filliol.
--- Den där rödhåriga som hänger längst till höger på balkongen.
Är du inte kåt på henne ? sade Filas och gick fram mot " fönstret ".
--- Björn-Björn-Björn-Björn-Björn-Björn ... satte tjejerna igång att vråla.
--- Bryt!
Ni måste skrika mera i diskanten, sade regissören.
Tänk på att det är småbrudar.
Tolv, tretton.
Kanske bara elva.
Vi ska inte ha några mogna kvinnors brunstvrål.
--- Björn-Björn-Björn-Björn-Björn ... pep tjejerna och hoppade lamt jämfota ; de började bli trötta.
Reine tyckte också att det var tjatigt.
Han tog cykeln och körde en sväng bort om Mariebergsbadet och tillbaka igen.
Mer än en halvtimme vågade han inte vara borta.
Man kunde ju aldrig veta.
Han parkerade cykeln, låste den och satte sig på samma plats som förut.
Björn Boll stod nu tillsammans med Klådde, som hade mörk kritrandig kostym, och snackade mitt på scenen.
--- Om det ska stå TOY mitt på racketen får den fel spänning, sade Boll.
--- Tjugotusen, sade mannen i den mörka kostymen.
--- Jag kan slå för långt, sade Boll.
--- Tjugofemtusen.
--- Jag kan göra dubbelfel.
--- Trettio tusen, sade mannen i den mörka kostymen.
--- Jag kan förlora matchen!
--- Förlora matchen ? --- Jag kan förlora matchen, sade Boll, om ni hänger på mej så jävla mycket reklam att jag inte kan stå rak!
--- Förlorar du matchen förlorar jag mina pengar, sade mannen.
Då slutar vi att satsa på dej.
Vi satsar bara på vinnare.
Fattar du.
Vi har också vår match, den heter internationell konkurrens.
Tänk på Sverige!
Skådespelarna gick av scenen efter en vink av regissören.
Det hade blivit dags att spänna upp ett nät tvärsöver scenen.
--- Kvicka på, ropade regissören som hade ett tidtagarur i handen.
Snabbare byten.
Det blir tempoförlust här.
Vi får byta mitt i spelet i stället.
En litet äldre man, som Reine inte lagt märke till förut, gick nu fram och pratade med regissören.
Mannen hade en stor kulihatt av halm på skallen.
Kuligubben och regissören verkade inte komma överens.
--- Tror du inte jag har tänkt igenom det här ? sade Kuligubben.
Tror du det är första gången jag skriver en pjäs ? Om ni har bly i klackarna är det väl klart att det blir tempoförlust!
--- Om vi lägger på litet musik på bytet då ? Nån pop-låt som publiken förknippar med Davis Cup ? --- Tror du det är första pjäsen jag har skrivit ? Hur många regissörer tror du jag har samarbetat med ? Du är nummer arton.
Tror du inte jag har tänkt igenom växlingen mellan scen elva och scen tolv ? --- Det tror jag visst.
För fan visst.
Hemma vid skrivbordet.
Men det här är en scen, inget skrivbord.
Kuligubben var väldigt arg nu, han fäktade hela tiden med armarna så att halmhatten höll på att flyga av.
--- Igår strök du sexton rader replik.
Jag kommer hit idag och har inte en aning om det.
Det finns en balans i pjäsen som du inte tycks ha fattat!
Regissören släppte plötsligt manuset på scenen och gick därifrån.
Kuligubben böjde sig ned och plockade upp det.
Han blåste över bladen som om de varit dammiga.
Inte förrän kvart över fyra blev det Reines tur.
De hade dragit fram den gröna kärran framför scenen.
I kärran hade de ställt några ölbackar som plattform åt Reine.
Reine stod ensam uppe på kärran och tittade ned på de andra.
De var över tio nu : Regissören, kuligubben, Björn Boll som tonåring, kompisen Filas, tjejerna, Leif, Klådde i sin kritrandiga kostym, Carl XVI Gustaf av Sverige samt general Pinochet.
--- Börja!
Reine lade iväg en dubbel back-hand med svung, gick över och klippte till med en forehand och så tillbaka till en halvlobby i backhand : --- Gula hinnan det är känt, borstas bort med Pepsodent!
Reine stod kvar och knäade med racketen långt ned åt höger bland ölbackarna.
Inget hände.
De som stod där nere i en ring runt den höghjuliga kärran visade inte med en min vad de tänkte och kände.
Hade han gjort det för fort ? Han tog ett djupt andetag, knep ihop ögonen --- som ju satt för långt ifrån varandra --- gick i ultrarapid igenom rörelserna och sjöng : --- Gula hinnan det är känt, borstas bort med Pepsodent ... Fortfarande ingen reaktion, skulle han ta det en tredje gång, snabbare den här gången ? --- Du kan komma ner nu, sade regissören.
Publiken skingrades och Reine vinglade ned från den gröna kärran.
Han slog några luftslag och knäade sedan för att inte stelna till.
Man måste hålla sig i trim för att stå stadigt däruppe på kärran.
Det var nästan lika jobbigt som att spela match.
Fast han hade ju aldrig spelat tennis, bara pingis.
Skillnaden var väl inte så där ... --- Reine, kom hit ett tag, sade regissören.
Regissören stod inne i skuggan och halsade en öl.
--- Jo du förstår, vi tänkte göra en liten omdisponering.
--- Ja ? --- Att disponera om betyder att man inte gör riktigt som man hade tänkt från början.
Det gäller alltså det här förspelet på kärran som du har jobbat med.
Du har gjort ditt bästa, lita på mej i det fallet, men nu tänkte vi nog ta och lyfta bort ditt parti.
Det blir för många Björn att hålla reda på för publiken.
Vi tänker använda samma Björn både på scenen och på kärran.
Björn som tonåring.
Det är honom publiken känner igen från reklamfilmen.
--- Jag för min del ... sade Reine.
--- Du för din del behöver inte se det här som ett misslyckande.
Man gör ofta så här inom teatern : prövar olika grejer, och sen tar man kanske bara med en del.
--- Jag har ju klippt barret, sade Reine.
--- Frisyren har ingen anmärkt på.
Reine höjde händerna till öronen.
Det fanns inget hår att slita för att visa sin bestörtning.
Ratad, han var ratad!
Det var obegripligt.
Hade han inte stått halva natten i spjälsängen där nere i källaren och sjungit " Gula hinnan det är känt, borstas bort med Pepsodent " ? Så fort ljuset slocknat hade han skenat ut ur buren och klappat till kontakten, om och om igen.
--- Ja som sagt, sade regissören.
Jag måste ringa ett samtal.
Du kan givetvis gå med kärran ändå.
Draghjälp behöver vi alltid.
Regissören gick och Reine stod tyst och tittade rakt fram.
Tårarna bara kom.
Det var som om tårarna inte hade med honom att skaffa, de bara kom.
Som om ett moln plötsligt drivit in över Rålambshov och börjat släppa ned sina droppar.
Han blev arg.
Inte på regissören eller Buskteatern, han blev arg på tårarna.
Arg som när man drabbas av en plötslig maginfluensa vid det mest olämpliga tillfälle.
Han började gå, benen började gå men huvudet visste inte riktigt vart benen förde det.
Han klättrade upp i kärran igen, det var inte lätt, under stor ansträngning hivade han sig upp på kärran.
Men inte förrän han stod där bredbent på ölbackarna upptäckte han var han var.
Leif, den teatergalne scenarbetaren, kom släpande på ett fång svart sladd.
--- Har stridshästarna övergivit kejsarens stridsvagn ? frågade han.
Själv har jag väntat i sjutton år men ännu inte ens kommit upp på vagnen.
Reine fattade inte riktigt.
Jo, Leif menade naturligtvis att han gick och väntade på sin chans.
Sjutton år ? För egen del hade Reine fått vänta två dagar.
--- Kom ner innan vagnen tippar över och sätter skaklarna i himlen!
Det var farligt att stå på den tvåhjuliga kärran.
Reine klev ned.
Jävla träningsvärk!
--- Tårar, tårar är din arvedel, sade Leif och satte sig på ena skakeln.
Reine satte sig mittemot och torkade med baksidan av nävarna.
Utslagen.
Vägd och befunnen vara värd ett ruttet lingon.
Och det i en pjäs som handlade om utslagning, om konkurrensens förbannelse.
Man kunde bli yr i huvudet för mindre.
--- Om Björn Boll hade varit vid teatern ... började Reine men visste inte riktigt hur han tänkt och svalde resten.
--- Teatern är ett arbetslag, glöm inte det, sade Leif.
Björn Boll spelar mestadels ensam, single.
Proffstennis är enmansteater.
Det här är ingen enmansteater.
--- Den som dom andra inte gillar åker i alla fall ut, sade Reine hest.
--- Den som dom andra inte tycker är tillräckligt bra.
--- Alltid ska någon vara bra.
Alltid ska någon vara bättre än någon annan.
--- Det kommer du aldrig ifrån.
Själv är du också bättre än andra i något.
--- I vadå om jag får lov att fråga ? --- I något.
Det vet du bäst själv.
Bäst på att klanta sig.
Bäst på att inte klara sig själv.
Bäst på att inte ha några stålar.
Bäst på att bli av med jobben.
Bäst på att inte bli bäst.
--- En del måste alltid offra sej mer än andra.
Det är taskigt, men det är så.
En del har för stort avstånd mellan sina drömmar och sin förmåga.
--- Det kan man väl inte veta!
Nästa år kanske jag är bättre än han!
I vintras kanske det var han som hade blivit utslagen!
--- Ellert ? --- Det måste ju vara olika, ibland är man bättre, ibland är man sämre.
--- Kanske.
Men efter sjutton år börjar man undra om det inte är definitivt.
Definitivt, vad betydde det ? Disponera om, vad betydde det ? En dag, när man kanske kunde alla de svåra orden, då jävlar.
--- Det finns nog faktiskt en hel del människor som inte är bra på något.
Som inte kan något.
Inte vill något.
Inte har charm, inte vad värre är : inte begriper att de saknar charm.
Har du inte märkt att det finns vissa människor som ingen vill vara med.
Inte ens dom bussiga.
Dom bussiga kanske försöker men så ger dom också upp.
Det finns en del människor som liksom blivit gjorda på slarv.
Dom var inte meningen.
Alla skakar dom av sej.
--- Är jag en sån ? --- Nej Snus-Johan, det är du inte.
Då hade jag inte suttit här och snackat så här.
--- Jag skulle vilja vara en sån, sade Reine.
--- Va ? --- Vara en sån som alla skakar av sej.
--- Det tror jag inte.
--- Jo, hellre en sån än en sån som jag nu är, en mittemellan.
Reine började gråta igen.
Han visste inte riktigt vad han grät över den här gången.
Men var man en usling skulle man gråta.
Jämt skulle man gråta precis som vissa människor jämt går omkring och har snuva.
Han skulle gå omkring och gråta jämt.
Alla skulle bli tokiga på honom.
Galna, upprivna, inte tåla se honom.
Vilken jävla makt : gråta andra människor till vansinne.
--- Det ädla offret, det är vad gruppen kräver av sina medlemmar.
I alla fall av några.
--- Hur då ? --- Några måste offra sej för att det ska bli bra teater.
Annars blir det dålig teater.
--- Och det måste det bli ? Bra teater ? --- Det är ju själva syftet liksom.
Syfte ? Vad betydde syfte ? Vad syftar du på --- syftet ? Betydde syfte konsekvens ? Eller betydde det orsak ? Fråga : Syftet ? Svar : Syftet!
Det var ju genialt.
Syfte var både en fråga och ett svar.
Hur skulle syftet låta om man översatte det till chiffer --- 3,28,13,11,5,11 ? 3.281.
311.
511 ? Tre triljoner, nej tre biljarder.
Miljarder ? Tretusen tvåhundraåttioenmiljoner tre hundraelvatusen femhundraelva.
Bingo!
--- Syftet går före kärleken, sade Leif.
Macbeth, andra akten.
Macbeth, McDonald --- var fan var pumaväskan med den svarta anteckningsboken ? På cykeln.
Vad är syftet med syftet ? Syftet!
förstås.
Skådespelare ? Vad var det!
Ett jobb för dockor, ett jobb för pratbubblor i byxor och skor.
Ingenting för en kille som tänkte knäcka de verkligt kniviga grejorna.
Reine stack bort till sin cykel.
Väskan satt kvar på pakethållaren.
Han sade inte ens hej till Leif.
Teatern, vad var det ? Ett smolk på min manschett.
Han började skratta.
Fy fan vad komiskt!
Teater, det var ju så dumt att det bergis inte stod omnämnt i Rekordboken.



34 Sent samma kväll låg Reine på taket till fastigheten Bagarbyvägen 44 C. I handen höll han en vit tvättlina av plast som han hade stulit i en villaträdgård.
I änden på linan hade han knutit en stor lassoögla och satt fast en pinne som sänke.
Öglan försökte han sänka ned på balkongen för att få den att fastna i den omkullslagna köksstegen.
Han måste in i lägenheten.
Han var trött på att sova i en gammal spjälsäng i källaren.
Han måste ha pengar.
I källaren fanns inget annat säljbart än cykeln och fyrverkeriet.
Ingendera tänkte han göra sig av med.
Inte förrän han dog.
Nej inte ens då.
Om han dog ville han bli bränd på bål som de gamla vikingarna.
Bränd högst upp på ett jättelikt valborgsmässobål fastknuten på cykeln.
Och med fyrverkeriet på pakethållaren.
Men i lägenheten fanns säljbara saker : närmare bestämt morsans kontaktlinser.
För ett par år sedan hade morsan gått och skaffat sig ett par kontaktlinser för över tusen spänn.
Linserna låg nu i ett etui i badrumsskåpet.
Hon lärde sig aldrig att ha dem, bara grät och klagade över att de kliade.
Tusen spänn kanske man inte fick ut.
Men de var i alla fall obetydligt begagnade.
Det måste vara efterfrågan på kontaktlinser nu i värmen.
Kunde inte vara kul att gå omkring med stora glasögon i ansiktet, det var ju som att bo bakom glas och ram.
Man skulle haft en ficklampa.
Balkongen låg indragen under taket och det var svårt att se föremål som låg på golvet.
Han drog upp linan igen och vidgade öglan som fallit ihop.
Vågade han knyta linan om kroppen och ta sig ned som en alpinist ? Längden på linan räckte, det var bara att surra den runt en av lufttrummorna.
Man kunde lägga ett plagg --- tröjan ? --- runt själva den skarpa plåtkanten där taket slutade så att linan inte gnagdes av.
Stark nog var säkert linan, men den var tunn, tunnare än en vanlig elektrisk sladd och det skulle bli mycket svårt att få grepp om linan med händerna, när man promenerade ned utefter väggen och sedan pendlade in över balkongen.
Han beslöt att göra ännu ett försök med öglan.
Den fastnade nästan genast.
Snacka om tur!
Han sträckte linan och började dra.
Nu kom det svåra momentet att dra stegen på fötter så att den stod stadigt.
Plötsligt blev linan stum ; den gick inte att röra en millimeter.
Var stegen så inåt helvete tung ? Han lutade sig maximalt över takkanten och kikade in över balkongen.
Öglan hade fastnat i handtaget på balkongdörren.
Först gav han upp, släppte linan och kände hur det började hetta i ögonen.
Gråta, gråta, gråta.
Så fan heller!
Varje misslyckande är en utmaning, varje fel är en chans.
Det var ju bra egentligen.
Linan satt fast som berget i dörren.
Det skulle bli mycket enklare att ta sig ned utefter en spänd lina som satt fast långt in på balkongen, mycket lättare än att pendla in från en löst hängande lina.
Han reste sig och gick bort till plåtskorstenen, som inte var någon riktig skorsten utan tillhörde ventilationssystemet.
Linan räckte.
Den räckte till fyra varv runt skorstenen.
Han knöt fast den med tre dubbla råbandsknopar och tolv kärringknutar.
Linan löpte stram som en åskledare från skorstenen, över taket och ned utefter väggen.
Tur att man var vig.
Tur att man hade litet av Johnny Weissmuller i sig utan att vara lika fet.
Handskar borde man ha, men man hade inga handskar.
Alltså drog man av sig strumporna och trädde dem på händerna.
De luktade inte rekommendabelt.
Reine kröp fram mot takkanten.
Han ställde sig upp för att känna efter hur det var att ha gummiskor på fötterna utan strumpor.
Det var inte alls skönt, det klibbade och kippade.
Så vänder man ryggen till och tar spjärn ... --- Einar, det är någon på taket i alla fall.
Rösten kom från balkongen alldeles bredvid Reines balkong.
Det var kärringen Enquist, hon som jobbade i skolbespisningen.
Reine rörde sig inte.
--- Det är nog bara en skata som hoppar.
Det var Einar, kärringen Enquists son.
Han var trettio år och lika fet som hon, lika fet som Johnny Weissmuller men utan dennes skarpa blick.
Einar hade utstående ögon med fettvalkar runt, så att det såg ut som om han hade flera par ögonlock.
Skulle han luta sig fram och ropa " Det är bara jag, Reine!
Som har permission från Barnens Ö ".
Nej det skulle de aldrig gå på.
Kärringen Enquist var den mest frågvisa, nyfikna, elakaste, skvallrande skata som bodde på Bagarbyvägen.
Einars röst hördes nu också utifrån balkongen : --- Är det Svarta Katten ? --- Någon har spänt en lina ner till Larssons, sade kärringen Enquist.
--- Den kanske är för klängväxter, försökte Einar.
--- Var inte en idiot!
Hämta ficklampan.
Reine gick ned på alla fyra och kröp andlöst bort till takluckan.
Innan han gled ned drog han på sig tröjan.
Den kom bakochfram.
Nu gällde det att snabba på.
Kärringen Enquist ringde alltid efter snuten så fort det var något.
När det stod en tom ölburk i trappuppgången, ringde hon på snuten.
När några ungar hade blåst ärtor på Einar, ringde hon på snuten.
När någon hade parkerat olovligt på de uthyrda p-platserna, ringde hon till snuten.
Även om snuten inte precis brukade komma på stubinen, så kunde man aldrig veta.
Snuten kanske stod nere vid stationen och köpte korv med dörren till radiobilen öppen.
De kunde vara här på tre minuter.
Först var Reine på väg ned i sitt tillhåll i källaren men vände.
Om de började leta i huset, skulle de leta i källaren också.
Hur skulle han kunna förklara att han satt där nere i en gammal barnsäng omgiven av raketer och bomber ? Det var lika bra att fatta tjuren vid hornen och kasta sig upp på sin cykel.
Tur att man inte hade lyse, så att man syntes lång väg.
Med väskan slående mot ramen pilade Reine iväg från Bagarbyvägen.
Än hördes inga polissirener.
När han kom till Häggvik, måste han stanna och andas ut.
Det var ohyggligt varmt fast klockan var halv ett på natten.
Svetten flöt ned i ögonen.
Han hade behövt dricka också.
Hur långt var det till Gävle ? Mormor var den enda han kunde åka till.
Mormor var visserligen hispig, men om man bara höll med kunde man få nästan vad som helst : glass, korv, nya fotbollsdojor.
Till Gävle var det cirka etthundraåttio kilometer, eller något kortare, särskilt om man körde motorvägen.
Reine hade ingen hastighetsmätare på cykeln, men han hade kört bredvid en som hade och visste att man kunde komma upp i cirka fyrtiofem knyck i timmen om man trampade på av bara fan.
Den farten kunde man inte hålla till Gävle.
Men ett genomsnitt på trettio borde han klara.
Om det inte blev motvind.
Just nu var det ingen vind alls.
Reine hade aldrig varit med om något så vindstilla.
Och varmt.
Han hittade uppfarten till E 4 :an och trampade upp på motorvägen.
Det kändes litet högtidligt.
E 4 :an ledde från Lissabon till Helsingfors.
Nu var man med i de större sammanhangen.
Etthundraåttio genom trettio.
Det blev sex.
Om sex timmar kunde man vara framme i Gävle.
Halv sju med andra ord.
Då hade mormor ännu inte stuckit till jobbet.
Hon skulle nog faktiskt hinna fixa frukost innan hon måste gå till jobbet.
Sedan skulle han sova, sova ända tills hon kom hem till lunch.
I Gävle gick man hem och åt lunch.
Eller middag, som mormor sade.
Första dagen skulle det stenhårt bli fläskkotletter.
Det var inte mycket trafik på motorvägen.
Ett och annat långtradartåg drog förbi med lysande michelingubbar på taket och utsmyckade som dansbanor utefter sidorna.
Reine höll sig längst ute på högerkanten.
Norrut var himlen gulgrå, samma vattniga färg som äggstanning.
Den stötte faktiskt aningen i grönt också som en riktigt äcklig äggstanning.
Men för all del, hade någon bjudit på äggstanning i detta nu, så inte hade Reine tackat nej.
Man var ute på vischan och kunde inte vänta sig att det skulle finnas en McDonald's vid varje avfart.
Han trampade på och körde i mycket god hastighet ned mot bron vid Rotebro.
Vid brofästet låg det stora Konsumvaruhuset Obs !.
Det var lågt och långsträckt, säkert flera hundra meter långt.
Tyvärr var det stängt.
Obs!
--- Sveriges största korvstånd.
I motorvägssänkan på andra sidan bron låg ett tunt skikt vit dimma en meter över marken.
Reine höll andan och körde genom dimman.
Skitskönt!
Som att få ett svalt bad en het och kvalmig dag.
Till höger låg Norrviken med en småbåtsbrygga.
En sådan här natt skulle man förstås ligga ute på sjön och fiska.
Snart skulle solen titta upp.
Då vore det toppen att ligga på magen på toften med armar och ben utspridda och driva fram över sjön och låtsas att man var en vattenspindel.
Han hörde inte polisbilen när den kom bakom.
Den gled om honom och stannade minst femtio meter längre upp i backen mot Rotsunda.
Vända ? Men han hade inte kraft att ändra sina planer även om han velat.
Han trampade vidare uppför backen och kom i höjd med polisbilen.
De steg inte ens ur och stoppade honom.
Han stannade i höjd med föraren som satt och rökte pipa med sidrutan nere.



35 Det var en polisbil av kombityp, en Volvo 145.
De tog hand om cykeln och lade den på taket.
Reine fick kliva in i baksätet.
Bagageutrymmet bakom ryggen på Reine var inklätt med finmaskigt metallnät och delat på mitten.
I bagagerummets ena bur låg en schäfer och glodde.
Den hade snälla ljusa prickar över ögonen.
Poliserna talade några ord i radion innan de körde.
Reine undrade hur fort en polisbil kunde gå ; den behövde förstås inte hålla sig till hastighetsgränsen etthundratio kilometer utan kunde braka på av bara fan med de blå vridljusen påslagna.
När skulle de i så fall kunna vara i Gävle ? Ungefär klockan två på morgonen.
Stackars mormor skulle bli vettskrämd om det stod två poliser i farstun så dags.
--- Löwenströmskas personalbostäder ? frågade den polis som inte körde.
--- Det är riktigt, sade Reine.
Bilen saktade in och körde av vid Upplands Väsby trafikplats.
Men i stället för att fortsätta gamla Uppsalavägen norrut mot Löwenströmska sjukhuset, svängde bilen in till vänster på en Gulfmack.
Bakom macken låg Mammas, ett korv- och hamburgerstånd byggt som en stor röd flugsvamp.
--- Ska du ha en korv ? frågade polisen som körde.
--- Ja tack, sade Reine ; han ville hellre ha hamburgare men det var inte värt att säja emot.
Poliserna steg ur.
Reine satt kvar, han uppfattade sig som fånge och vågade inte lämna bilen.
--- Har du vatten i knäna ? Kvickt kom Reine ur bilen och gick med poliserna bort till ståndet.
Det fanns massor att välja på ; menyn var flera meter lång.
Inte alls som på Carrols till exempel, där de bara hade en fyra fem sorter.
Poliserna beställde var sin grillad korv med bröd och gurka.
Reine tackade och bockade.
Korven var redan grillad, så det var bara att stoppa den i brödet.
De gick tillbaka och satte sig i bilen.
Hunden reste sig bakom ryggen på Reine och vädrade efter korven.
--- Ligg!
sade den ena polisen kort och schäfern lade sig omedelbart.
När Reine ätit korven och var alldeles snustorr i käften för att han inte fått något att dricka, sade han : --- Jag glömde bort att man inte fick cykla på E-fyran.
--- Stig Utter, är han din farsa eller ? --- Han är morsans vän.
--- Vän ? --- Jo han har nyckeln till våran lägenhet.
--- Och du hade tappat din ? --- I en kloak.
--- Hur kommer det sej att du är alldeles ensam hemma då ? --- Ja det var inte meningen.
Mamma jobbar i Uddevalla och Stig skulle se efter mej ett par dar och.
--- Är vi tvungna att kontakta jouren på barnavårdsnämnden ? frågade den ena polisen den andra.
--- Ska vi snacka med station ? --- Vi kan ju också lämna av grabben hos Utter.
Det är väl enklast för alla parter.
--- Stig Utter, Löwenströmskas personalbostäder sa du ? De väntade inte på svar utan startade bilen och körde ut på Gamla Uppsalavägen.
Det var en automatväxlad bil ; det sög till i bilen när automatlådan arbetade.
Det gällde att njuta av färden så länge det varade.
Sedan skulle allt sluta med en stor förskräckelse : Stig skulle börja bråka med polisen, morsan skulle komma i expressfart från Uddevalla, mormor skulle komma i expressfart från Gävle, någon inspektör skulle komma i expressfart från Barnavårdsnämnden, någon annan skulle komma inforsande från Barnens Ö. Men först av alla skulle kärringen Enquist komma ångande och fråga var han stulit tvättlinan.
Ändå var han inte riktigt rädd.
Om man ändå skulle bli snodd av snuten, kunde det ha varit lite mera dramatiskt.
Man kunde ha blivit snodd av Chiles snut och fått åka bak på en militärjeep, man kunde ha blivit snodd av amerikanska snuten och få stå framåtlutad med händerna på motorhuven, man kunde ha blivit snodd av spanska snuten, placerad i en gammal trästol, fått en träkloss om halsen och en korkskruv i nacken.
--- Stig Utter, vilken uppgång ? Det visste inte Reine, så den ena polisen fick gå runt och leta.
Stig bodde i uppgång F och alla tre gick upp och ringde på.
Ingen öppnade.
Vad skulle Reine säja, när Stig så småningom vaknade och öppnade ? Inget bekymmer, snutarna skulle snacka.
Om Stig inte såg ut att vara på sitt bästa humör, skulle Reine dra upp det där med segelturen och vem som hade langat vem i vattnet.
Var det värt ? Då skulle det bli Barnavårdsnämnden i stället.
Var det inte bättre att tampas med en sur och oregerlig Stig än att få någon inspektör på halsen ? Höll han sig till Stig fanns det ännu en smal chans att få behålla friheten, att få ha resten av sommaren för sig själv i stället för att bli deporterad till Barnens Ö eller vad fan de tänkte göra av honom.
Fri skulle han i varje fall inte få vara.
Poliserna ringde på igen.
--- Han brukar vara trögväckt, sade Reine.
Jag kan vänta själv.
Men poliserna tänkte inte alls låta honom vänta själv.
De kikade i brevlådan och ringde på igen.
Om Gud är god är Stig ute och kör sin gamla ambulans, tänkte Reine.
Om Gud är god lämnar snutarna mig här med en förmaning.
Om Gud är god hoppar jag sedan upp på hojen och fortsätter till mormor.
På vanliga vägen, inte motorvägen.
Stig vräkte upp dörren och stirrade med öppen mun på poliserna.
--- Utter ? frågade polisen.
--- Utt- ler.
--- Vi skulle bara hämta nyckeln, sade Reine.
Stig fattade omedelbart och gick in efter nyckelknippan.
Han drog av nyckeln och tryckte den i handen på Reine.
--- Ja vi antar att ni tar hand om pojken nu, sade polisen.
--- Det behövs inte nu när jag har nyckeln, sade Reine.
--- Kom in du, sade Stig.
--- Det är tydligen ingen vuxen hemma i lägenheten, sade polisen.
--- Tack för hjälpen, sade Stig.
--- Ja vi låter väl udda vara jämnt för den här gången då, sade polisen till Reine.
Vi sätter cykeln i cykelstället.
Håll dej borta från motorvägen.
--- Tack, sade Stig.
Han är lite äventyrlig av sej, Reine.
--- Det är väl hettan, sade polisen.
Gonatt då.
Stig sträckte ut handen och drog in Reine över tröskeln.
Just när han skulle stänga dörren, vände sig polisbilens förare om, strök Reine snabbt över huvudet och sade : --- Trevligt att se en kille som är prydligt klippt!
--- Tack än en gång, sade Stig och stängde dörren ; så fort han dragit igen låset, sade han kort : Nyckeln!
Reine lämnade tillbaka nyckeln.
Stig stoppade den utan kommentar i badrocksfickan.
I höger badrocksficka.
Vänta bara ; fanskapet somnade väl någon gång och då ... --- Vem var det ? hördes en kvinnoröst från det rum som måste vara sovrummet.
--- En bekant till dej.
--- Till mej ? Stig grep Reine i armen och drog med honom in i lägenheten och sade förmanande : --- Är du riktigt klok du ? Hoja på motorvägen.
--- Stig ? Det hördes prassel av lakan från sovrummet.
Den halvöppna dörren mot tamburen sköts upp, en naken kvinna kom fram i skydd av dörren och tittade mot ytterdörren.
Det var bara det att Stig och Reine nu befann sig inne i lägenheten och såg kvinnan helt oskyddad, bakifrån.
--- Stig ? ? Det var morsan.
Det är min egen jävla morsa, tänkte Reine, som ligger här och knullar världens största gris.
Morsan vände sig hastigt om, såg dem, for tillbaka in i sovrummet och drog igen dörren.
--- Den där gången jag slängde dej i sjön ... sade Stig.
--- Ja ? --- Du har tydligen inte badat sen dess.
--- Stig, ringer du på en taxi ? sade morsan i dörrspringan.
--- Var god vänta, sade Stig och gick bort till telefonen.
Jävla ens egen morsa.
--- Kommer!
vrålade Stig in mot sovrummet.
Morsan kom ut så småningom och ställde sig framför spegeln i tamburen och började fixa till ansiktet.
--- Harriet, ska du inte komma och hälsa ? sade Stig.
Men morsan kunde inte svara just då ; hon hade format munnen till en stel ring som hon höll mycket nära spegeln.
Så nära att hon nästan inte fick rum med läppstiftet mellan glaset och munnen.
Sedan kom morsan äntligen in i rummet och satte sig på en stol flera meter från Reine och tittade igenom innehållet i sin väska : nycklar, plånbok, en bunt brev.
--- När ser man dej igen då ? frågade Stig.
--- Reine, vill du titta i köksfönstret om taxin har kommit, sade morsan.
Reine gick ut i kokvrån och glodde ut över gårdens gredelina asfalt.
Natten var definitivt på upphällningen nu.
Ens egen jävla morsa ligga här som en sugga.
När Stig hälsat på hemma, hade han alltid fått hålla sig i gästrummet om nätterna.
Det var väl ingen hemlighet att morsan gick dit och tittade till sin gäst.
Men det här var något annat.
Det här var griseri.
Rent och skärt svineri.
Någon taxi syntes inte.
--- Den har kommit, sade Reine.
--- När ser man er igen då ? sade Stig.
Stig gick fram för att kyssa morsan på kinden men hon böjde sig hastigt undan.
Morsan hade en röd resväska i tamburen.
Hade hon kommit direkt hit från Uddevalla ? --- Reine, sade morsan.
Stå inte och såsa!
De klev ut i farstun och morsan stängde dörren till lägenheten.
Reine sprang nedför trappan och ut i svalkan ; det hade äntligen blivit litet kallt nu när solen höll på att gå upp.
Morsan backade ut genom porten med sin väska.
Någon taxi hade inte kommit, men morsan anmärkte inte på det.
Hon ställde sig utanför Stigs port med armarna i kors över bröstet och väskan mellan benen.
Hon stod och glodde på väskan som för att kolla om den var skev eller något.
Reine slängde litet småsten mot en lyktstolpe utan att träffa.
Han såg taxin på mycket långt håll när den kom krypande ute på Gamla Uppsalavägen, hur den stannade, var på väg att svänga till höger ned till själva sjukhuset, innan den plötsligt vände mitt i vägkrysset och kom körande i hög fart fram mot dem.
Det var en Opel diesel.
Morsan lämnade väskan till chauffören och satte sig därbak.
Reine satte sig där framme.
--- Cykeln!
Taxin bromsade häftigt, Reine sprang ur och bort till cykeln i cykelstället där polisen lämnat den.
Någon hade snott glasfiberspöet med flaggan.
Det var ett underverk att ingen snott hela cykeln eftersom den var olåst.
Taxichauffören var inte road av att behöva kliva ur igen, öppna bagagerummet, lyfta ur väskan, plocka upp cykelhållaren, sätta ihop cykelhållaren, sätta fast hållaren bak, lägga in väskan och häkta upp cykeln.
Reine tog tid, fjorton och trettiofem hem till Sollentuna.
Morsan snöt sig hela tiden.



36 Reine tyckte att han väntade ohyggligt länge.
Han var inte sömnig, tvärtom.
Hjärtat bankade och gick för full maskin.
Vid fyra var morsan uppe och tog sig en konjak.
Tjugofem över fyra nådde solen runt hörnet och gassade in i Reines rum.
Han steg ur sängen och drog så tyst han kunde upp persiennen.
Det var skönt att kunna ligga här för öppen ridå, att inte behöva smyga.
Han väntade ytterligare en kvart innan han klädde på sig och gick och lyssnade vid morsans dörr.
Nu sov hon äntligen.
Hade förstås knullat halva natten och så konjak på det.
I tamburen stod morsans röda resväska på en bunt utspridd post.
Han flyttade på väskan och gick igenom posten.
Det fanns två brev från morsan.
Hans första impuls var att spola ned dem i toaletten, men han ändrade sig.
Dels kunde morsan vakna, dels kunde det finnas pengar i breven.
Han knölade ned breven i bakfickan.
För övrigt var allt sig likt i lägenheten.
Soppåsen stank av gamla sardinburkar.
Köksbordet hade så mycket brödsmulor att det verkade täckt av sågspån.
Bredvid brödrosten stod ett gammalt formbröd som lyste grönt, vitt och blått av mögel.
I badkaret låg byxor och kalsonger i millimeterhögt vatten, de var torra upptill och slemmiga nedtill.
På klädstrecket över badkaret hängde i alla fall två par tvättade kalsingar stela och spröda som gammalt tunnbröd.
Mössa!
Han måste ha en mössa för helvete.
Han tog en köksstol och undersökte överskåpen i tamburen : pälsmössa, skidmössa, luvor, massor med luvor.
Jo här har vi i allafall något ; en ljusblå liten solhatt med fånigt korta brätten som var nedvikta.
På mössan stod OK --- Konsumentägt.
Reine tryckte ned hatten på huvudet och kontrollerade i badrumsspegeln.
Fick duga, såg nog ut som om han var litet kortklippt eftersom inget hår hängde ned på sidorna, men de skulle bara veta ... Nu gällde det att packa smart.
Det oregelbundna livet hade lärt honom vad man bäst behövde : rena kalsonger, rena strumpor, gärna en ren T-shirt --- och ett par extra skosnören.
Den hemliga anteckningsboken, Jocke ? Jo det var nog säkrast att ta med Jocke.
Men inte Rekordboken ? Jo det var nog säkrast att ta med Rekordboken i fall man till varje pris måste ta reda på någon sakuppgift.
Till exempel : Vilken är den längsta tid en elvaåring lyckats hålla sig borta från hemmet ? Chiffernyckeln fick förstås inte lämnas kvar i toalettens vattenbehållare.
Han tog ut den hårt hopvikta papperslappen och stoppade den i väskan.
Han skulle snarast kolla att han behärskade chiffret och sedan svälja lappen.
Ingenting fick lämnas åt slumpen.
Nu var det allvar.
Förut i sommar hade det varit mera på skoj, mera som en repetition.
Vad var klockan ? Fem och nitton.
Återstod det viktigaste : pengar.
Och en varm tröja.
Han rev ned sin islandströja ur tamburens överskåp, en halv slalomutrustning följde med.
Tröjan tog för stor plats i pumaväskan så han knöt tröjärmarna runt livet.
Var hade morsan sina kontanter ? Axelväskan stod på diskbänken.
Han tog hand om sina egna brev innan han länsade plånboken på trehundrasextiofem och tio.
Därav var han skyldig Barnens Ö etthundranittio i restituerad avgift.
Men det kostade väl knappast så mycket om man kom nu.
Innan han lämnade lägenheten, lyssnade han ännu en gång vid morsans dörr och gick sedan ut och pinkade i handfatet.
Han hade svårt att nå upp så det blev väl inte riktigt tomt.
Med stor misstänksamhet synade han pung och penis.
Det skulle bara fattas att det hände något nu.
Det skulle förstöra alltihop.
Tur.
Skönt.
Inte ett barr.
Med hatten ned över ögonen och pumaväskan runt nacken öppnade han ytterdörren, satte upp låset så att det inte skulle knäppa och smög igen dörren bakom sig.
Återstod källaren.
Cykeln stod i källaren.
Enda gången morsan sagt något till honom i natt, var när han ville ta ned cykeln i källaren.
Hon tyckte det var för sent.
Men han hade stått på sig, han hade redan då bestämt sig för att sticka snarast och då kunde man ju inte stå där som en fåne och glo i ett tomt cykelställ efter en stulen hoj.
I källaren fanns också fyrverkeriet.
Det fick inte plats i väskan.
Men ibland måste man offra något.
Han drog loss de fyra stjärnfallsraketerna från de långa pinnarna och stoppade tillbaka pinnarna i byrån.
Pinnar kunde man alltid fixa ; gick väl med raka kvistar i värsta fall.
Pumaväskan blev tjock som en sjömanssäck.
Regnkläder ? Han hade inte ett enda regnplagg.
Men de hade ju slutat med regn på väderleksrapporterna den här sommaren.
Hade väl något med förgiftningen av naturen att göra.
Han kunde alltid köpa ett paraply om regnen kom tillbaka.
Han släpade upp cykeln och fick ut den genom porten.
Solen gassade.
I flera lägenheter stod balkongdörrarna öppna.
I andra var det nedrullat och semesterstängt.
När han legat på taket hade han sett att en del sov ute på balkongerna denna konstiga sommar.
Han klämde fast väskan på pakethållaren, satte sig försiktigt på sadeln så att tröjan som han knutit runt midjan kom under stjärten, sparkade av och trampade iväg.
I samma ögonblick han svängde in på Malmvägen, kom han ihåg : kontaktlinserna!
Morsans kontaktlinser värda tusen kronor.
Det kunde man inte åka ifrån.
På tusen spänn kunde man hålla sig flytande till februari allra minst.
Utan att se sig om svängde Reine runt på den breda Malmvägen och cyklade hem igen.
Han parkerade cykeln, låste och gick upp.
Tur att man ställt upp ytterdörren ; annars hade det blivit till att ligga på taket igen och fiska efter stegen.
Han ställde sitt bagage utanför dörren och smög in.
Allt var sig likt.
Morsans snusande hördes genom dörrspringan.
Snabbt ut till badrumsskåpet, det var fyllt med hundra små askar och flaskor.
En platt svart ask ? Nej det var lösögonfransarna.
Den runda, nej den innehöll ett tegelfärgat, tungt stinkande mjöl --- puder ? Det lilla etuiet i plastkrokodil ? Nagelsax.
En liten massiv flaska nagellack med korken formad till en vit fjäderpenna for ut och ned i handfatet.
Ett jävla skrammel!
Man kanske kunde sno en liten flaska parfym och sälja tullfritt någonstans ? Där!
Just det, nu kom han precis ihåg hur asken med linserna såg ut : fyrkantig, platt, vit, som om den innehållit något snuskigt.
Han pillade upp asken och tittade.
Jodå, där låg hela skiten : linserna, sugkopparna som man satte dit dem med, en liten flaska med en vattenfärgad olja ... --- Reine ? Jävlar, morsan var vaken!
Han stängde asken och stoppade den innanför T-shirten.
Morsan var uppe också, hon tog i dörren till salongen.
Håll huvudet kallt, gör så här : klipp igen badrumsdörren, slå om till rött, sätt dig på locket och stöna.
--- Reine ? Dörrhandtaget trycktes tveksamt ned.
--- Snart färdig.
--- Är du sjuk ? --- Lite lös.
Morsan släppte handtaget och gick tillbaka genom tamburen.
Mycket långsamt vred han upp regeln, öppnade dörren en millimeter och lyssnade.
Hon låg och vred sig i sängen, var väl pissnödig.
Han sköt upp dörren helt, ställde sig färdig för språng och drog upp spolknoppen.
Sedan snabbt som ett jehu --- vad är ett jehu ? --- in i sitt eget rum, igen med dörren och ned under täcket.
Morsan gick upp och pinkade, spolade, återvände och stannade vid hans dörr.
--- Reine ? Han försökte snusa så naturligt som möjligt.
--- Reine ? Hon gav upp och gick in till sig.
Nu gällde det att inte somna.
Han låg och drog igenom multiplikationstabellen men gäspningarna kom ändå.
I stället började han systematiskt nypa sig själv : lilltån, nästa tå, mittentån, pektån, stortån.
Vaden, knäskålen, knävecket.
Lårets framsida, lårets baksida.
Höger testikel --- aj!
Vänster testikel.
Pittroten, förhuden.
Gud så skönt, om man skulle ... Nej kunde påskynda förstås.
Han klev snabbt upp ur bädden och smög ut i tamburen hela tiden beredd att störta tillbaka till sängen eller rusa ut på muggen och låsa om morsan verkade ana oråd.
Det gjorde hon inte.
Hon sov utav bara fan.
Tre minuter senare satt han på cykeln och trampade allt vad tygen höll --- vilket tyg ? Åt vilket håll låg nu det där förbannade Barnens Ö ? 


37 Klockan tio åt han lunch på en mjölkbar i Åkersberga : entrecote, pommes-frites och Zingo.
Det smakade underbart.
Upp på cykeln igen, i med ettan, ned med skallen så att inte luftmotståndet drog ned farten.
Honda ? Kawasaki ? Suzuki ? Yamaha ? Nej om man skulle vara litet orginell idag och köra italienskt.
Moto-Gussi ? Montesa ? Nej Ducati.
De närmaste kilometrarna drev han upp farten på sin italienska långdistansracer Ducati 860.
Flytt på dej Svensson!
Barnens Ö låg i skärgården.
Men var närmare bestämt ? Skulle man bli tvungen att köra upp om Norrtälje eller låg Barnens Ö i södra skärgården ? Den dagen, den sorgen.
Nu gällde det att i första hand ta sig fram till havet, till stranden av Östersjön.
Om man sedan skulle vika av till vänster eller till höger, det kunde man alltid fråga om.
Sverige var vackert, jävla vackert!
Han hade inte cyklat mer än någon halvtimme efter sitt lunchuppehåll, när han kände att han höll på att bli förkyld.
Halsen var tjock.
Hur han är svalde blev den inte bättre, snarare ännu tjockare.
Det var som om en ring trätts runt strupen, en ölburksring.
Näsan var torr och varm.
Det var så förkylningarna brukade börja : först ont i halsen men ingen snuva, sedan började näsan rinna och hela kroppen blev torr och varm.
Efter någon vecka eller så lämnade förkylningen näsan och tog en andra omgång med halsen.
Innan den till slut pös iväg med andedräkten.
Han stannade och plockade upp en fotbollsstrumpa ur väskan och knöt strumpan om halsen.
Det var mormors rekommendation, inte halsduk utan just strumpa runt halsen.
Var låg skillnaden ? Reine visste inte men antog att det hade något med Jesus att göra.
Om någon anmärkte på hans löjliga mössa kunde han i fortsättningen hosta och hänvisa till sin förkylning.
Han trampade vidare och kom så småningom till en vägskylt som det stod Norra Ljusterö på.
Det lät bekant på något sätt.
Barnens Ö låg kanske inte där, men om han tog av mot Norra Ljusterö, måste han i alla fall komma till havet.
Sagt och gjort.
Vägen blev smalare nu, var ingenting för långfärdsracern Ducati 860.
Lika bra byta till något robustare.
Det hade naturligtvis varit tjusigt att damma in på Barnens Ö med den stora tunga Ducatin, men en bra motocrosshoj dög också.
Reine sadlade om till en Kawasaki 250 cc, samma maskin som Thorleif Hansen.
Lätt men stark.
Terrängcykel men ändå snabb.
Hur många gånger per år var man förkyld ? Eller sjuk ? När man var frisk svarade man : aldrig.
Inget glömde man så lätt som att man ofta var sjuk.
Det var naturligt att jämt vara frisk ; det skulle vara så.
Men om han tänkte efter kunde han på rak arm räkna upp med början från sportlovet : Tre klara förkylningar, två klara diarréer varav en då han spytt säkert tio gånger, en gång ont i örat, en gång ont i magen som morsan trodde var körtlarna.
Samt två gånger näsblod.
Det var bitvis rätt livlig trafik men han märkte den knappast.
Det var bilarnas skyldighet att hålla undan för honom.
Men i en backe, då han måste stå upp och trampa så att cykeln svängde kraftigt av och an, fräste en folka förbi och tutade så att det slog lock för öronen.
Skithög!
Jävla, tvådörrars, bakhjulsdrivna dynghög!
Han blundade och föreställde sig att folkan bakom krönet på backen körde av vägen ut över en djup ravin, studsade mot vassa klippkanter och slutligen slog i ravinens botten där den exploderade i en orange eldboll med svarta kanter.
Rena lördagsdeckaren.
Det skulle inte bli mer än en handfull sot kvar av föraren.
Rätt åt honom --- han borde bli av med körkortet också.
När han segat sig upp på backkrönet och till sin besvikelse inte fann någon ravin som det bolmade blå oljerök ur, steg han av cykeln och vilade med pannan mot styret.
Han var sömnig.
Han var förkyld, otroligt törstig och sömnig.
Allt hade ju gått i ett svep sista dygnet.
Det var inte tolv timmar sedan han hojat norrut på väg till mormor.
Vilket dygn : Först fimpad som Björn Boll, sedan upptäckt på taket och jagad som en tjuv, sedan det slemmiga aset Stig Utter --- Uttler ? --- sedan den slemmiga ... Nej han orkade inte tänka på morsan, han fick kväljningar.
Ned åt höger ledde en liten grusväg med grässträng i mitten.
Längs vägens kanter var växtligheten manshög.
Rostiga, spröda hundlokor mest.
Reine ledde cykeln in på grusvägen, satte sig på sadeln, spretade med benen och rullade nedför backen.
Han hade tur, svackan vände till en kort uppförsbacke som ledde upp till en liten kulle med en röd lada utan väggar och en tjugo trettio aspar runt om.
Kullen bildade en liten ö i ett oändligt vetefält.
Min ö, det ensamma barnets egen ö.
Reine juckade cykeln framåt den sista metern, cykeln stannade och välte åt sidan.
Reine klev av och drog in cykeln till ladan.
Ladan hade inga väggar utan bara några stockar och sparrar som höll upp taket.
I ladan låg några spridda halmbalar, en trave gärdsgårdsstörar och flera nystan svart taggtråd.
Han låste cykeln och klev upp bland halmbalarna och satte sig med en av dem som ryggstöd.
Utsikten var fantastisk.
Där borta bakom skogsranden måste havet ligga.
Han slöt ögonen och lät säden vaja bakom ögonlocken.
När han vaknade hade det gått nästan fem timmar.
En svag vind blåste genom aspdungen ; det lät som om en vattenkran stod och rann.
Det var inte alls kallt trots att han inte satt i lä.
Det var säkert bortåt en trettio trettiofem grader varmt.
Sjuttio ? Kanske inte men det var en fullständigt knäpp sommar.
Han kunde inte förstå att de heta somrarna skulle börja så snart.
Den riktiga hettan skulle ju inte komma förrän de där kärnkraftverken kom igång på allvar och släppte ut varmvatten överallt så att hela Sverige ångade.
Han knölade upp morsans brev ur fickan.
Det ena innehöll en tia, det andra ett kort av morsan i bikini.
Hon flinade upp sig och vinkade.
Vem hade tagit det ? Jävla slampa!
Han rev förtrytsamt sönder kortet i minimala bitar och strödde det som konfetti för vinden.
Det var inte längre förbjudet att sprida sina anhörigas aska för vinden.
På Skogskyrkogården fanns en särskild lund för det ändamålet.
Skulle han läsa breven ? Nyfikenheten segrade.
Men breven var inte mycket att ha.
Morsan tackade för alla fina hälsningar från Barnens Ö och var så glad att han trivdes.
Och hade fått så många fina kamrater.
Själv jobbade hon nästan jämt men ibland kunde det bli en ledig dag över för bad.
Vad gjorde kärringen på nätterna ? Knackade danska underläkare ? Han hade hört morsan berätta för en väninna om någon som knackade danska underläkare.
Men nu visste Reine hur det låg till.
Han skulle inte låta lura sig i fortsättningen.
Egentligen borde man klippa av sig testiklarna med en trädgårdssax --- en gång för alla.
Nu borde väl hungern komma ? Han såg på armbandsuret.
Han hade varit vaken fjorton minuter.
Han var sällan hungrig just när han vaknade, magen var då ännu full med drömmar och dimmor.
Men så lyfte dimmorna och magen började glufsa : kött!
hamburgare!
bröd!
gurka!
ketchup!
Ute över det vida vetefältet svävade en brun vråk.
Åh om man vore en ängel, om man kunde göra sällskap med vråken och ligga där i rote med den stora fågeln och sväva på de varma uppåtströmmarna.
En ängel med långa smala vingar som ett segelflygplan.
Så fort man med sitt allseende öga fick syn på en stek eller en korv bland säden, fällde man rappt ihop vingarna som en mås och störtade ned ... Nej då vore det mera praktiskt att vara en snabb falk och bo i en stor kristallkrona på någon jättelik restaurant.
En vit falk som inte stack av mot linnet.
Så fort man blev hungrig gjorde man en lågsniff i trehundra kilometer i timman ned över det allmänna smörgåsbordet.
Ett hugg med klorna, en elegant looping följd av en topproll och man satt där igen uppe i kristallkronan med en halv grillad kyckling i näbben.
Och en klick senap på ena vingspetsen.
Reine kisade ut mot landskapet och blev sentimental : i november kanske man fortfarande satt här och glodde ut i den gula dimman, eller röken från stubbelden.
Kring Lucia borde väl snön lägga sig, landskapet skulle bli gråvitt som ett fotografi.
Falken skulle flyga på stela vingar över det vida snötäcket.
Smörgåsbordet skulle vara avdukat.
Nej här kunde man inte sitta tills man fick is i brallorna och frös fast.
Barnens Ö låg och väntade, låg och flöt som en stor lövruska där ute i det loja havet.
Snart skulle han vara där --- för snart ? Vad skulle han ta sig till när han kom fram någongång i kväll ? Leta upp en ledare, förklara att nu har Reine Larsson skrivits ut från sjukhuset efter sin blindtarmsinflammation ? Kanske bäst att vänta till i morgon bitti ? Nej, ledare brukade vara bussigare framåt kvällen.
Inte till kvällsmålet, då var de bara trötta och uttjatade.
Men senare, vid nio- tiotiden, när de började känna sig lediga och hade fått sig ett par öl eller en vinare.
Kanske skulle han få sova i ledarnas hus första natten så att man slapp väcka de andra.
Om han inte visade att han var förkyld.
Vad skulle hända sedan ? Han skulle bli nedtryckt.
Han visste det.
Skränande, knuffande jämnåriga skulle sätta sig på honom.
Han skulle inte ha en chans.
Varför skulle han ha en chans ? Han hade ju aldrig varit en ledare.
Och komma nu, flera veckor för sent när allt redan var klart, när kojorna var byggda, när de flesta hade fått nya namn, när alla redan kände alla, när ingen längre ifrågasatte vem som bestämde --- eller vem som aldrig fick bestämma utan fick vara glad, om han inte fick stryk eller man drog ned gymnastikbyxorna på honom så att tjejerna kunde se det.
Det var vad som väntade honom : så fort barnen blev ensamma med honom skulle de klä av honom och tvinga honom att redovisa allt han hade i pumaväskan : fyrverkeriet, den svarta anteckningsboken, kontaktlinserna och Jocke.
Jocke skulle de förmodligen sätta eld på.
När det var klart skulle något fegt kvickhuvud sticka fram sin råttnos och sätta ett nytt namn på Reine.
Ett namn som skulle bli lika svårt att torka bort som tuggummi ur håret.
Det gällde att komma som en erövrare, annars fick det vara.
Bäst hade varit att komma indammande på uppställningsplatsen på en gul Kawasaki och lattja runt lite, så att ledarna och kärringarna sprang åt alla håll.
Men det fordrade två saker : att det fanns bro till Barnens Ö och att man disponerade en Kawasaki.
En annan metod var att komma förklädd.
Hade man kunnat få låna Helènes rullstol, kunde man komma långsamt inåkande där framför flaggstången i rullstolen och få samtliga närvarande att skämmas ögonen ur sig.
Man kunde lägga till litet onaturliga rörelser också samt fradgatuggande ; de skulle inte få en chans.
Alla skulle ha dåligt samvete, ledarna skulle först vara lamslagna men sedan fjanta runt honom hela tiden.
Första dagen vill säja, andra dagen skulle de börja dra sig undan.
Men det skulle inte bli någon andra dag.
Redan på kvällen skulle Reine skvätta bensin på köksflygeln och tutta på.
Sedan skulle han sätta sig bakom ett buskage i rullstolen beredd med den tjockaste vattenslangen.
När alla hade samlats i panik och tömt de löjliga pulversläckarna mot elden, skulle han köra fram som en stridsvagn ur buskaget, höja slangen och spola bort eldsvådan på några minuter.
Elden skulle ge honom en så kraftig chock, att han sedan reste sig ur rullstolen och på stela ben --- ungefär som Frankensteins monster --- klev ned ur ruinerna för att välkomnas som hövding av den hysteriska massan.
Man fick lov att vara litet realistisk : Helènes rullstol var inte tillgänglig.
I stället fick han nog nöja sig med att parkera cykeln i vassen på fastlandssidan och sedan leta reda på ett lämpligt kullfallet träd som han kunde paddla över på.
Han skulle smyga iland med soluppgången i ryggen ... solen gick förstås upp i öster så han fick paddla runt ön och komma upp från havssidan ; besvärligare fast genomförbart.
Han skulle inte alls försöka ge sig till känna.
I stället skulle han slå sig ned i en ihålig ek eller uppe i en lämplig trädkrona.
Där skulle han avvakta.
Ganska snart skulle det komma något mindre barn i närheten, gärna en liten flicka i fyra- femårsåldern.
Henne skulle han fånga och binda fast uppe i grenverket.
Det skulle nog komma någon mera batting samma dag innan försvinnandet upptäcktes.
Han skulle kidnappa den också.
Sedan skulle den stora jakten börja.
Han skulle få fly med sin gisslan från ek till ek.
Så fort någon ur undsättningspatrullen kom det minsta ifrån de andra, skulle Reine ta den också.
De som var fogliga kunde bindas och stoppas undan i något ihåligt träd.
De som bråkade måste tyvärr strypas.
Ledarna skulle dra tillbaka sina styrkor.
De skulle förstå att ön nu behärskades av en ond varelse som kunde förinta dem alla.
Dags för förhandlingar med andra ord.
Reine skulle aldrig visa sig personligen.
Han skulle knyta loss en lämplig femåring, sätta en lapp i näven på barnet och kommendera : Spring utav helvete om livet är dej kärt!
Ledarna för Barnens Ö skulle också skicka sina parlamentärer, men dem skulle han strunta i till en början.
De kanske skickade sin läkare också för att övertala ; honom skulle Reine elda upp som tack för Jocke.
När han kände att han hade hela Barnens Ö i sin hand, skulle han träda fram ur skogen med det minsta och lättaste barnet knutet fast vid bröstet.
Minsta rörelse från ledarna och det lilla barnet skulle gjuta en ögonblicklig död.
De skulle få utrymma ledarpaviljongen eller något annat lämpligt hus.
Där skulle han slå sig ned med sin gisslan.
Alla ledarna och alla barnen skulle nu ägna hela sin tid åt att följa Reines befallningar, att lyda hans minsta nyck.
Telefontrådarna skulle för länge sedan vara avslitna, postgången ha upphört och telegrafen skötas av någon pålitlig.
Han måste ha några pålitliga.
Det var en svaghet men det gick inte på annat sätt.
Han kunde köpa pålitliga med hjälp av lägerkassan, eller utdela särskilda förmåner.
Någon kåt lärare kunde få kökspersonalen som harem.
Ordning skulle råda.
Benhård.
Alla skulle älska Reines ordning.
De skulle vilja utropa honom till kung men han skulle avböja det.
Med hårdhet om det behövdes.
Disponent skulle han kalla sig.
Det lät inte så flott, men det var det som var poängen.
Det fanns en hake : var skulle morsan börja leta efter honom om inte på Barnens Ö ? Hon måste ju ha trott halva sommaren att han verkligen befann sig på Barnens Ö. Och nu när det hade skurit sig hemma, vad gjorde morsan då ? Jo hon försökte få tag på mormor.
Sedan skulle hon ringa Barnens Ö och fråga om Reine Larsson återvänt efter permissionen.
Det kanske hon redan hade gjort, i varje fall var risken överhängande att hon gjorde det innan telefontrådarna blev avslitna.
Alla hans planer måste --- med andra ord --- gås igenom en gång till.
Men inte på fastande mage.
Han måste åtminstone få tag på en kiosk först och köpa några påsar jordnötter.
Reine klättrade ned från halmtronen och låste upp cykeln.
Hade han feber ? Han brukade sällan ha feber när han var förkyld, men det kändes inte helt bra : det pirrade i armar och ben och ögonen var heta.
Han gäspade och klev på cykeln.
Det var kväll nu men det märktes varken på ljuset eller på temperaturen.
När han cyklat några kilometer vidare på den asfalterade vägen mot Norra Ljusterö, kom han till en livsmedelsbutik.
Klockan var över åtta och affären var stängd.
Kvällstidningarnas löpsedlar satt kvar på dörren men ingen rubrik om någon förrymd pojke.
Bra, morsan föredrog att ligga lågt, ville väl inte ha den pinsamma historien med Stig publicerad.
" Moderns älskare " skulle det ha stått om Stig.
Fy fan, det var rätt åt dem.
" Tidigare i sommar försökte moderns älskare brutalt dränka gossen ".
Morsan och Stig skulle helt enkelt bli tvungna att ligga mycket lågt en tid framöver.
Butiken var stängd men det satt en stor automat bredvid dörren med den smala vita rullgardinen som det stod " Stängt " på.
Men automaten var trasig, de flesta glasrutorna var intryckta och själva myntinkastet uppbrutet.
I ett av de sönderslagna facken låg en torkad fågelunge.
Hela skiten måste ha varit sönder länge.
Reine satte sig på cementtrappan och tjurade.
Man fick väl käka säd.
Vetet på fälten hade börjat få korn, korn som man kunde repa ut och käka.
Bara de inte svällde som popcorn i magen.
Alldeles intill trappan låg en flärpa.
Reine reste sig och tog upp den brokigt färgade pappersspiralen.
Han satte den till munnen och blåste.
Röret fyllde sig och rullade ut samtidigt som det typiska skränandet hördes.
Han tog bort munnen och flärpan rullade ihop sig med en snärt.
Fantastiskt!
En hel flärpa.
Den var inte bucklig en gång.
Han blåste ut flärpan några gånger och kände sig på bättre humör.
Fy satan, här hoppar inga halta löss.
Det var en gång en flärpa, som inte kunde värpa ... bärpa ? lärpa ? märpa ? kärpa ? blärpa ? Han gav fasen i rimmandet och satte sig på cykeln igen med flärpan mellan läpparna.
Foten på pedalen, luft i flärpan --- " kväärrrk " --- trampa på och iväg.
När han fick upp farten tog han ned flärpan och stoppade den i fickan, pappersröret kunde annars böjas av fartvinden.
Han hade inte cyklat många minuter när han fick syn på en liten tältplats i en sluttning till vänster.
Det stod massor av bilar parkerade runt de fåtaliga tälten.
Nästan alla bilarna var stora amerikanare målade i brokiga, bjärta färger : metallicgrönt, eldrött, stålblått, violett.
En del hade dekorationer i form av rutnät eller flammor.
Reine körde in på den svårt nedkörda vägen upp mot bilarna och tälten.
Den första bilen han nådde fram till, en illgrön Dodge, hade en dekal i bakrutan.
Där stod FÖR SVERIGE I TIDEN MED MOTORBUREN UNGDOM.



38 Raggarna leddes av en kille som hette Hester.
Han var stor och tjock, bar blå jeans, cowboyboots och läderväst i svart.
Han hade inget under västen utan hela bröstet och den valkiga magen stack fram.
Runt handlederna hade han breda läderarmband, runt halsen en rem som tyngdes ned av ett skinande blankt kullager.
Han var kortklippt --- skalad --- och flinade hela tiden.
Han sade inte mycket, bara grinade upp sig och flinade.
De andra lydde honom som en president.
Vid sin sida hade Hester ett slags underchef som hette Edsel.
Det var en lång kille med ena framtanden borta, han såg ut som en halvciviliserad indian : långt fett blåsvart hår, brunt blankt ansikte, långa tatuerade armar som stack fram ur den fransade blå västen.
Kutryggig, ögonen på lur.
Såg allt, hörde allt, ordnade allt.
Det fanns tjejer också, de flesta --- liksom killarna --- feta och klädda på samma sätt : boots, byxor och väst.
Massor av metallföremål dinglande överallt : bjällror runt handleden, breda läderskärp med tändstift som patroner runt om.
Sällskapet kallade sig för Power Gliders.
När Reine kommit inglidande på sin cykel hade de först inte brytt sig om honom alls.
De flesta hade befunnit sig i tälten, ett par hade legat under en bil.
Framför en nästan slocknad eld hade några stått och juckat i takt med en rocklåt från en bandspelare som stod på den närmaste bilens motorhuv.
Reine hade stannat, ställt sig grensle över ramen och tittat.
Han hade stått så länge, visste inte om han vågade stå kvar eller om de skulle kasta sig över honom om han vände ryggen till för att åka därifrån.
Efter evigheter hade så Edsel dykt upp ur intet, gått runt Reine flera varv, kastat med huvudet hit och dit som en spastiker, tagit några plötsliga danssteg, langat åt Reine ett tuggummi och försvunnit.
Hur skulle man tolka det ? Det kändes som om hövdingen hade skickat ut kocken för att kolla främlingen de tänkte koka till middag.
Reine hade muntrat upp sig med tuggummit och sedan klivit av cykeln för att närma sig de två raggare som låg under motorn på en bil, en ombyggd amerikansk Ford med breda fälgar och höjd bakvagn.
Karossen var silvergrå med svarta lågor från framhjulet och bakåt utefter hela sidan.
--- Tja!
hade Reine sagt.
En av raggarna hade tittat fram svart i ansiktet av fett och olja.
Han hade nickat åt en hög trassel som låg i gräset och sagt : --- Trassel!
Reine hade rivit loss en boll trassel och kastat över.
Raggaren hade omedelbart försvunnit in under motorn.
Det var ett av de skarpaste åk Reine hade sett på länge.
Motorhuven, målad i mattsvart, var ombyggd och hade ett lågt, ovalt extra luftintag.
De breda platta gummihjulen var monterade på lättmetallfälgar med gjutna ekrar formade som timglas.
De dubbla avgasrören blanka som splitternya silvermynt.
Under den höga bakvagnen lyste kardanknuten röd som en tjurtaska.
En stund senare hade Reine blivit så modig att han gick runt bland tält och bilar och tittade.
Raggarna lät sig inte störas.
De brydde sig inte mer om honom än om han varit en liten hund som nosat omkring, ledig men ofarlig, fri men samtidigt under total kontroll.
Senare hade de bjudit honom på mat, det var då han lärt känna Hester och de andra.
De hade suttit på huk vid elden och petat i sig corned beef direkt ur burken.
Hester hade slängt åt honom en halvfull burk " Exeter " och flinat.
De andra runt elden hade flinat uppskattande.
Nu satt Reine en bit ifrån och petade i sig det fettsprängda köttet med fingrarna.
Han hade inte ätit något så delikat på år och dar.
Vad skulle hända nu ? Klockan var halv elva en lördagskväll i slutet av juli.
Elden flammade i natten, raggarna hade gått över från corned beef till Kronvodka och något måste hända.
Bilarna blänkte i månljuset.
Elvis Presley höll fortfarande på och rockade borta i bandspelaren, fast de hade sänkt volymen nu.
Tydligen väntade de på något slags uttalande från Hester.
Men det blev inte Hester som talade, han verkade helt ointresserad och satt och skar med en vass fällkniv i stövelskaftet.
Det blev i stället Edsel som reste sig --- nu såg han verkligen ut som en indian --- skakade med underarmarna, sträckte dem upp mot stjärnhimlen och ropade : --- Roslagskulla!
Det verkade som ett flyglarm hade brutit loss över lägret.
Alla sprang om varandra, slängde sig in i bilarna och rev igång motorerna.
Bara Hester satt kvar med en fet svartklädd tjej vid sin sida och täljde drömmande på sin stövel.
Så reste han sig och gick bort mot sin bil, en röd Thunderbird.
Tjejen och Edsel följde efter.
När han passerade sträckte Edsel ned sin långa, nakna kloarm och grep Reine i nacken.
Reine vankade med bort mot Hesters bil.
Alla de andra satt redan i sina startade bilar, rusade motorerna så att blå rök stod som kvastar.
Reine och tjejen klämde in sig där bak i Thunderbirden, Edsel satte sig vid ratten och Hester satte sig bredvid med Kronvodkan i näven.
Edsel väntade tills Hester tagit en klunk, då rev han igång bilen och skumpade upp mot vägen.
Bakom följde resten av raggarna efter i en dundrande, skumpande karavan med ljuskäglorna vinglande runt i landskapet.
Tjejen som satt bredvid Reine hette Ebon.
Hon verkade inte vidare trakterad.
Ibland fick hon låna vodkaflaskan av Hester, tog ut tuggummit, drack, stoppade tillbaka tuggummit igen.
Den kutryggige Edsel drack inget.
Han körde fort.
Asfaltens vita, glittrande mittstreck dök upp ur mörkret och slukades snabbt av bilen.
Reine fick en känsla av att bilen snart skulle bli så stinn av vitt glitter att den skulle svälla upp och spricka som en stjärnraket.
Hester slog av bilens stereo, vände sig i profil mot Ebon och frågade : --- Lack ? Vad betydde lack ? Black betydde att man var pank --- men lack ? Ebon gjorde en grimas till svar och sjönk sedan tillbaka med hakan mot fönsterkarmen ; hon satt hellre och såg ut i det totala mörkret vid sidan av vägen än hon pratade med sina medpassagerare.
Lack betydde alltså " sur ".
Reine vände sig om och såg bakåt genom den låga bakrutan.
En oändlig orm av strålkastare ringlade som en draksvans efter dem.
Själva satt de i drakens huvud, inne i drakens ögon och styrde det väldiga monstret.
Varför hade de tagit Reine med ? För att jag skall offras, tänkte han.
Han njöt av tanken, det skulle bli ett värdigt slut.
På ett milsvitt berg skulle draken ringla upp och lägga sig på toppen så att drakens alla glittrande fjäll skulle synas över halva Svealand.
Sedan skulle Hester och Edsel lyfta ut Reine, slå upp motorhuven och kasta honom i drakens eldgap.
I samma ögonblick skulle alla bilarna tuta som besatta.
Reine skulle brännas till aska i den rödglödgade åttacylindriga motorn och sedan sprutas ut som blå rök genom silverrören.
Det var bättre än att få hjärnblödning år 2059 eller så.
De nådde Roslagskulla och dundrade igenom samhället tills de nådde festplatsen.
Det var ingen stor festplats.
Ett femtiotal vanliga bilar stod parkerade på en grässlänt utanför.
Men det var inga riktiga bilar, bara Volvo, Saab, VW, Opel, tyska Fordar och Fiat.
När draken saktade in framför porten, räknade Reine till trettiosju raggarbilar, praktiskt taget alla amerikanare utom den som körde sist, en Opel Kapitän från sextiotalet.
Alla raggarna satt kvar i bilarna medan Edsel steg ur och gick fram till kassan.
Folk i närheten vek rädda undan, bara några killar i Reines egen ålder följde med på avstånd.
Först verkade det som om kassören och vaktmannen vid porten ville stänga parken, men då lutade sig Edsel fram och viskade något till mannen i sommarkostym som skötte kassan.
Luckan öppnades åter på vid gavel, de färgade lamporna över porten tändes igen.
Edsel kom tillbaka i ultrarapid, lutade sig in i bilen och sade till Hester : --- Han går ner från femton till fem.
Hester skrattade.
Han hade ett förvånansvärt ljust och glittrande skratt, nästan som en flicka.
--- Inga fler förhandlingar ? frågade Edsel.
--- Nä fy fan inte kan man sitta här och dega, sade Hester till flaskhalsen som om den varit en mikrofon, tog en klunk och klev ur.
Ebon och Reine klev också ur.
Hester stod kvar på sin sida av bilen och sträckte armarna i vädret och gäspade.
Edsel halvlåg över motorhuven och tuggade.
Inte förrän Hester ryckte upp brallorna och började gå med skruvande klackar mot porten, klev de andra raggarna ur.
Tysta formerade de en mörkklädd kolonn bakom.
Metallplattor, spännen och förnicklade kulor blänkte i sommarmörkret.
Hester brydde sig inte om mannen i kassan och vakten vid porten ; han gick rätt igenom tätt följd av Ebon.
Bakifrån såg de mycket lika ut.
Två runda breda människor med stickor till ben.
Men Hester var en halvmeter högre.
Reine höll sig nära Edsel.
När Edsel nådde porten, sträckte mannen i kassan fram fyra biljetter mot Edsel.
Men inte heller Edsel gjorde min av att betala, han bara gick in.
Reine följde med --- det fanns inget annat att göra.
Han såg sig hastigt om, alla raggarna följde efter.
Mannen i kassan hade redan slagit igen luckan.
Det var inte mycket till festplats : en fyrkantig dansbana som några medelålders par snabbt lämnade.
Två halvgamla tjejer fortsatte att snurra runt med varandra.
En skjutbana, ett chokladhjul med jättestora Snobben-dockor, en karusell som var stängd, korvkiosk, sockervadd, ett par husvagnar, en skjutbana för björnjakt --- det var inga riktiga gevär, bara ljuspunkter som irrade när man gav fyr, pokerbord, ett tält med ena kortväggen upphalad.
Tältet var fyllt med enarmade banditer.
Hester började med att ta sig en korv med mos.
Någon betalning var det inte tal om.
Flera i följet ställde sig i kö vid korvståndet.
Gubben försökte stänga, men då satte ett par av raggarna axeln mot ståndet så att det gungade litet.
Orkestern slutade spela och det blev nästan knäpptyst.
Reine kunde inte fatta att flera hundra människor ihopträngda på en festplats kunde vara så tysta.
Det enda som hördes var hur den ena efter den andra av bilarna på parkeringsplatsen startade motorn.
Men de kom i alla fall ingen vart ; raggarbilarna stod för och blockerade.
Hester klämde i sig korven, släppte moset på marken och gick in i tältet med spelautomaterna.
Men han spelade inte själv utan stod bara och såg på medan Ebon tryckte enkronor i springan på en automat och ryckte i armen så att hela underredet vaggade.
Det kom in flera raggare, både tjejer och killar, och började spela på automaterna.
Vad som sedan hände, kunde Reine inte riktigt följa.
Han stod bakom Hester, höjde sig på tå, blåste upp bringan och försökte likna Hester, när någon borta vid dansbanan plötsligt började spola ut över festplatsen med en bred brandslang.
Reine såg inte vem som började : om det var någon vakt eller kanske tivoliägaren som försökte spruta vatten på raggarna --- eller tvärtom.
Men när han kom ut ur speltältet var det två raggare som tagit hand om slangen och stod och spolade dansbanan som om den varit ett fartygsdäck.
De sista medlemmarna i orkestern dunstade ut i mörkret.
Sedan vände raggarna den kraftiga vattenstrålen mot sockervaddsståndet.
Tanten kastade sig ned bakom disken när vattnet kom.
Rutor small, pinnar och skär sockervadd forsade och hoppade ur ståndets dörr som slagits upp av trycket.
Sedan riktade de vattenstrålen mot chokladhjulet för att få det att snurra.
Men det fungerade inte, hjulet var låst.
I stället spolade de hyllorna rena : Snobbendockor, chokladaskar, porslinsflickor, askfat, kammar, minikortlekar, och bokmärken sopades ned i en enda röra.
I samma ögonblick de vände strålen mot skjutbanans små björnar i glasskåp, upphörde vattnet.
Någon måste ha stängt av eller kapat slangen.
Det blev signalen till allmän stormning.
Raggarna, som hela tiden varit nästan onaturligt tysta, började vråla och gorma.
De ryckte loss plankor från dansbanans räcke och började slå på allt som var i vägen.
Vakten gjorde ett sista försök att upprätthålla ordningen genom att rikta en strålkastare från dansbanan mot Hester och Ebon, men två tjejer flög omedelbart på vakten och sparkade ned honom på marken.
Reine såg Ebon sticka handen innanför sin svarta skjorta och dra fram en hoprullad cykelkedja.
Det var ingen svart och smutsig kedja ; den var blank som ett halsband.
Reine hade en enda tanke i huvudet : att nå fram till korvståndet.
Äntligen kunde man få käka sig ordentligt mätt!
Han fick springa en lång omväg bakom husvagnarna och utedassen för att nå korvståndet.
När han nådde fram fanns det nästan ingenting kvar.
Larmet runt om var nu öronbedövande och förstärktes av alla bilar utanför som signalerade allt vad de förmådde.
Korvståndet, en stor vagn på låga hjul, låg kullvräkt.
Ena långväggen var helt uppriven.
En raggare i gul läderväst stod inne i vraket och käkade gurksallad direkt ur en stor burk.
Han hoppade ur korvståndet, snurrade som en släggkastare och langade iväg den stora glasburken upp på spelhallens tälttak.
När det var tomt i korvståndet, vågade Reine sig dit.
Det verkade inte finnas några hela korvar kvar.
Den korv som låg i gräset runt ståndet var totalt söndermosad.
Brödet var också slut.
Senap fanns det men ketchupen hade någon sprutat i kassaapparatens låda som var länsad på pengar.
Reine var nära gråten --- skulle han inte få något med av kalaset ? Han klafsade runt i smörjan några minuter och letade.
Korvpapper fanns det --- och papptallrikar, små plastgafflar, salt, peppar, en oöppnad plåtdunk med senap, och ... jo, en påse med potatismospulver.
Det var en femkilospåse men den var nästan tom.
Kanske på sin höjd ett kilo kvar.
Snålt ryckte han åt sig pulverpåsen och hoppade ut ur det kullvräkta ståndet.
Han sprang ut från festplatsen.
Utanför var det lugnt och stilla nu.
Alla bilarna utom raggarnas var borta.
Någon hade kört rakt igenom ett plank som avskilde parkeringen från vägen, de andra måste ha följt efter.
Borta i natten var de.
Borta var också ungarna.
Borta var vakten och gubben i kassan.
Men snart skulle snuten komma --- eller svenska armén.
Samhället skulle reagera hårt på det här.
Luften skulle fyllas av helikoptrar och nattjakt, tanksen skulle dundra fram över sädesfälten ... Reine hittade Hesters Thunderbird och smet in och satte sig bakom ratten.
Han stoppade munnen full med pulver och försökte tugga.
Den röda ratten vilade sval i händerna, han hukade och låtsades köra.
I nästa ögonblick fick han en våldsam örfil som vräkte honom ned på golvet.
I fallet slog han upp en lång reva i skinnet mot automatväxelspaken.



39 Reine satt hopkrupen bak i Hesters bil.
Utanför höll solen på att gå upp över tältlägret.
Mitt i natten hade den glittrande karavanen återvänt till sin bas.
Det var kallt och Reines arm värkte.
Den långa revan i skinnet hade inte blött särskilt mycket men det värkte på djupet inne i armbenet, en dov tandvärk.
Han hade sovit en stund och var snustorr i munnen.
Att potatismospulver kunde smaka så jävligt äckligt hade han aldrig kunnat föreställa sig.
Det fanns mycket som var äckligt.
Till exempel varm kokt korv med jordgubbsylt.
Eller chokladpudding med senap.
Eller sill och glass.
Eller kokt torsk med snorsås.
Eller blodpudding.
Eller köttbullar med sågspån.
Eller ärtor med Plastic Padding.
Eller spagetti med diarré.
Men potatispulver var värst : Tack för maten, den var god, nitton spydde, sjutton dog.
Vad hade hänt ? Han hade begått ett oförlåtligt brott.
Han hade på eget bevåg gått in och satt sig i ledarens bil.
Och han hade inte satt sig i baksätet utan vid ratten.
Det var naturligtvis urdumt.
Han hade aldrig hunnit se vem som slagit honom, men av lukten och döma var det Ebon.
Ebons händer luktade av någon äcklig kräm.
När han låg på golvet i bilen hade han känt den lukten mycket intensivt.
Nu väntade han bara på sitt straff.
På att Hester skulle vakna ur sin fylla och ge tecken till vad man skulle göra med Reine.
Han hoppades innerligt att det skulle gå fort.
Om de tänkte köra över honom, att de skulle använda den mexikanska metoden, den som han sett i " Filmkrönikan ".
Fångarna grävdes ned stående i marken så att bara huvudena stack upp.
Sedan red ryttarna fram och tillbaka över fångarnas uppstickande skallar tills de blev mos.
Man kunde givetvis använda bilar i stället.
Han somnade, sov ett par timmar, öppnade bildörren på glänt, kissade, somnade.
Han vaknade av att det var ohyggligt hett i bilen.
Sätena stank plast och över den röda motorhuven stod luften och vacklade som gelé.
Raggarna hade börjat vakna nu och kom ut ur tälten, kokade kaffe, drack öl eller låg bara som sälar och stekte sig i solen.
Först nu slog det honom hur gamla raggarna var, det kunde varit Stig och morsan.
Men morsan skulle aldrig i livet ha dragit på sig cowboyboots.
Stig däremot behövde inte klä ut sig.
Antingen han var finklädd eller naken påminde han starkt om en fet, grisröd nordamerikansk polis.
Det enda som kanske behövde åtgärdas var Stigs frisyr ; den kunde gärna vara litet mera Elvis.
Lätt fixat med pomada.
Bilen stod så att solen sken in genom bakrutan.
Reine funderade länge innan han vågade krypa över framsätet.
Han höll sig dock på respektfullt avstånd från ratten, den magiska ratten.
Men handskfacket kunde han inte låta bli, han tryckte upp det.
Där låg inte alls vad han väntat : inga instruktionsböcker, inga reservglödlampor, kartor eller verktyg.
I stället fanns där ett etui med en injektionsspruta.
Han pillade ut sprutan, den var sönder.
Glaset var spräckt så att kolven gick upp eller ned utan motstånd.
Förutom etuiet låg där också flera små glasflaskor i vita pappkartonger.
Alla flaskorna var tomma utom en som hade litet vattnig mjölk på botten.
Flasköppningarna hade ett slags kapsyler av gummi.
Han stavade sig igenom etiketterna " Inj.
in-su-lin.
".
Det fanns ett namn på etiketten också : 420314 Staffan Rosén.
Var det Hester ? Nu hände något därute.
Reine drog ned huvudet litet till och stoppade snabbt tillbaka grejorna i handskfacket och tryckte igen det med foten.
Edsel hade kommit ut ur ledartältet.
Han stannade upp, böjde sig ned och tog upp något från marken.
Det var en tom ölburk som han slängde upp i luften och skickade iväg en tjugo trettio meter bort med en snygg målvaktsspark.
En liten ljus tjej i trosor och svart bh kom fram och gav honom en pappmugg med --- kaffe ? Edsel sade något till dem som höll på att koka kaffe.
Omedelbart lämnade flera av dem koket och gick till de bilar som stod i en ganska brant grässluttning till höger om lägret.
Bilarna kördes bort och parkerades på andra sidan lägret, så att slänten blev fri.
De förberedde något.
Den sämsta bilen av samtliga trettiosju, den gamla Opel Kapitänen med panoramaruta, kördes upp på krönet av slänten och parkerades med nosen nedåt.
Allt fler och fler raggarbilar kantade nu släntens bägge sidor så att det bildades en bred sluttande gata i mitten.
De tänker sätta mig i bilen, tutta på och rulla den utför backen, tänkte Reine.
I andra änden av lägret kom två raggare i golfmössor kånkande på något.
Han såg dem bara glimtvis mellan tält och bilar.
Knäande skred de framåt med sin börda.
Va fan ?!
Det var Reines cykel de bar över sina huvuden!
Raggarna bar cykeln till slänten och ställde ned den framför den blå- och gråfläckiga Opeln.
De gjorde något med framhjulet, något med en brädlapp.
Nu såg han : de surrade en bräda mellan framhjulet och ramen så att cykeln inte gick att styra.
De vände cykeln rätt igen och ställde den precis framför bilen och vänd åt samma håll.
Sedan verkade det hela avstanna.
Edsel försvann.
I stället kom Ebon ut och gick ostadigt in i skogsbrynet, hon verkade packad.
Vad höll Hester på med ? Var han asfull eller sov han bara ? Reine vevade mycket långsamt ned ena sidrutan en decimeter.
Men det var tyst ute, nästan det enda som hördes var en fartygssiren långt borta och musik ur ett av tälten.
Det märkliga med raggarna var att de nästan jämt var tysta.
När de rev festplatsen hade de förstås skränat något alldeles otroligt, men annars var de tysta.
Det var bara deras maskiner som lät : radioapparaterna, stereobandspelarna, bilarna.
Nu kom Hester ut ur skogsbrynet tillsammans med Ebon.
När hade han smugit dit ? Reine kände sig lurad.
Hester och Ebon gick bort till slänten där Hester sparkade ett par gånger mot bakhjulet på Reines cykel.
Men Ebon höll tillbaka honom.
I stället gick han och satte sig på motorhuven till en gammal gräddfärgad Buick och drog av sig stövlarna.
Plötsligt knackade någon på bakrutan till bilen där Reine satt, han duckade.
Det var Edsel som lade sig framåt pladask som en stor svart spindel över Thunderbirdens bakruta.
Det verkade nästan som om Edsel tänkte krypa och kravla sig upp på biltaket.
Men det gjorde han inte.
Han bara pressade sin långa indiannäsa mot rutan så att den blev vit i stället för brun.
Sedan släppte han plötsligt bilen och gick därifrån.
Det var Edsel som skulle köra den gamla Opeln.
Han klev i och drog upp motorn i fullvarv så att hela nejden dånade.
Det var ett under att inte växellådan kom ut genom avgasröret.
De två som höll cykeln gick några meter framåt, så började de plötsligt springa nedför slänten.
När de fått upp farten släppte de cykeln, som med sitt spjälade styre fortsatte rakt nedåt.
Edsel släppte kopplingen och den gamla Opeln tog ett skutt framåt och accelererade nedför slänten.
Hela processen var över på några sekunder.
Opeln körde i vansinnig fart över stubbåkern i sin jakt på cykeln.
Cykeln kom ned på slät mark och började tappa farten.
Precis innan cykeln skulle vika sig, hann Edsel fram och körde på den i full fart.
Ett framhjul och en planka flög upp och roterade i luften, resten av cykeln vräktes åt sidan utom synhåll för Reine.
Vad som hände sedan kunde Reine bara gissa.
Opeln körde runt runt i snäva cirklar i flera minuter.
Damm och avgasrök steg i en allt högre pelare.
Lukten av gammalt gummi trängde ända in till Reine.
Han väntade tills Opeln körde bort och raggarna återgick till sina vanliga sysslor : till motorerna, den improviserade dansen och öldrickandet.
Han tyckte inte han hade mer att förlora, utan steg ur Thunderbirden.
Det kändes farligt och osäkert.
Trots allt hade han upplevt ett slags trygghet så länge han satt i bilen.
Nu lämnade fisken akvariet och gav sig upp på torra land.
Ingen brydde sig om honom.
Han tryckte fast OK-mössan på skallen och bar pumaväskan framför magen.
Det var väl i alla fall bäst att gå ned och titta på resterna av cykeln, om det fanns något helt som han kunde plocka med sig och försöka sälja.
Men han nådde aldrig fram till platsen där han trodde cykelkadavret låg.
Ebon kom springande emot honom.
Hon var kobent och knäna gneds mot varandra, stövelfötterna spretade uppåt, utåt.
--- Stick!
flämtade hon.
Reine stannade och höll upp pumaväskan som skydd.
--- Stick by west ditt lilla äckel!
Hon knuffade till honom i sidan så att han satte sig pladask.
Han tittade på henne, tänkte hon sparka ? Men Ebon sparkade inte.
Hon bara stod och flåsade, såg inte ens på honom utan höll blicken högt ovanför hans huvud.
Hon var litet glosögd och läpparna var brunblå.
Men det var väl smink.
Han kröp undan och ställde sig sedan upp.
Han var inte rädd nu utan försökte spotta åt henne, men det fanns ingen ammunition.
Det knastrade fortfarande av potatismosmjöl i käften.
I stället gick han mot vägen, först baklänges, sedan med långa steg : framåt marsch!



40 Han hade fått lift med ett medelålders par i en rödbrun Peugeot.
Gubben körde, Reine fick sitta bredvid.
Tanten satt ensam bak med en vit dvärgpudel i knät.
På taket hade de ett enormt, avlutat skåp.
--- Barnens Ö ? Ska det vara åt det här hållet det ? frågade gubben ; han var från Skåne.
När han körde satt han hela tiden framåtböjd med bröstet pressat mot ratten.
Bältet hade han lagt löst över axeln men inte fäst i bygeln.
--- Vid Norrtälje ? sade tanten.
--- Vi ska till Åland, sade gubben.
När de nådde Roslagskulla, bad Reine att få stiga av.
Ett tag var han frestad att försöka följa med till Åland och köpa Gröna kulor.
Men det skulle inte gå.
Paret kunde bli misstänksamma.
Man bad inte först om lift till Barnens Ö. För att tio minuter senare ändra sig till Åland.
--- Är det riktigt säkert att du klarar dej nu ? sade tanten och lade en liten blek hand på Reines axel innan han klev ur.
Han lutade sig undan ; hunden stank fisk.
--- Jo det går prima, svarade han.
Dom hämtar post och mjölk i Roslagskulla.
Jag känner han som kör.
--- Trevligt att råkas, sade gubben och sträckte över handen.
--- Hoppas din mamma blir frisk snart, sade tanten.
Han drämde igen dörren, lutade sig ned och vinkade.
Gubben knirkade iväg med sin kärring, sin lilla hund och det alldeles för stora skåpet.
Reine gick raka vägen till busshållplatsen som de just passerat.
Han var mycket noga med att inte titta åt det håll där festplatsen låg.
Eller legat.
Det skulle inte bli någon Barnens Ö för hans del.
Den korta stund han suttit i Peugeoten hade han insett detta : lugnt, stilla och självklart.
Man dök bara inte upp sex sju veckor för sent.
Antagligen hade hans plats för länge sedan gått till någon som stod i reserv.
Och vilken story han än tänkte duka upp för lägerchefen --- inte skulle de gå på den.
Det var svårt att ljuga.
Ohyggligt svårt att inte förgylla upp med något tjusigt eller dramatiskt.
Det skulle aldrig gå.
Och även om det skulle gå återstod de andra barnen.
Han kände barn, de var inte mycket bättre än vuxna.
Han fick räkna med att bli korsfäst.
Det blev en bedrövlig eftermiddag.
Förkylningen --- som hållit andan av rena förskräckelsen under vistelsen hos Power Gliders --- öppnade nu alla kranar och näsan rann och rann.
Några näsdukar hade han inte packat i pumaväskan.
Han försökte snyta sig i näven men det misslyckades ; han blev stående med handen full.
Han prövade att använda stora löv som näsduk men de var för hårda och halkade i smeten.
Återstod bara att ta till reservsockorna av ljusblå frotté.
Det kändes härligt att gräva ned näsan och fräsa i frottén.
Det visade sig också vara söndag och den buss som gick hade gått.
Men det bedrövligaste av allt var att han stal en cykel.
Vem skulle ersätta honom för den cykel som raggarna förstört ? Knappast raggarna själva.
Polisen skulle till exempel aldrig våga ställa en sådan fråga till Power Gliders.
Polisen som inte gjort något ingripande mot raggarlägret under hela söndagsförmiddagen, fast det måste stå helt klart för de drabbade vem som rivit festplatsen och var de höll hus.
Skulle försäkringsbolaget ersätta ? Reine visste inte ens om cykeln var försäkrad.
Om den var det stod säkert morsan som målsman.
Fanns det någon annan ? Någon rik människa som kunde avstå pengar eller sin cykel ? Det fanns det.
Bredvid busshållplatsen låg en minigolfbana.
När Reine stod och stavade sig igenom bussens tidtabell kom en stor kraftig man i blå träningsoverallsbyxor, röd luva men bar överkropp cyklande på en splitter ny tioväxlad DBS Winner.
Runt vänster handled bar mannen en guldklocka.
Han parkerade vid minigolfbanan och gick in på banan utan att låsa sin cykel.
Det var inte förrän Reine cyklade på vägen någon mil sydväst om Roslagskulla, som han tänkte dessa tankar om ersättning.
Själva stölden gick helt automatiskt.
Det var som om Reine stått bredvid och sett någon annan utföra den.
Skulle han bli placerad i fosterhem nu ? Hos morsan skulle snuten inte låta honom bo, hon hade ju gjort sig skyldig till omoraliskt leverne : lämnat sin minderårige son vind för våg, återvänt till Stockholm i smyg för att träffa sin älskare och sedan gett fan i att leta efter honom.
Var höll morsan hus i natt till exempel ? Nej det skulle bli fosterhem.
Vem tog fosterbarn ? Äldre människor som inte kunde värpa själva.
Folk som hade gått halva livet igenom och nästan längtat sig tokiga efter barn.
Förmodligen var de jävligt odrägliga att ha att göra med, men en del förmåner kunde man kanske fixa.
Om man kom till några som var ganska rika.
Om man visade från början vem det var som bestämde.
Det fanns ju en hel del påtryckningsmedel om man nu till exempel ville ha just en ny tioväxlad hoj.
Att pissa en skvätt i sängen varje morgon innan man steg upp, det var bra.
Så fort man fick som man ville slutade man pissa ned lakanen.
Efter någon vecka eller så började man igen.
När man fått sin enkubiks glödstiftmotor höll man upp ett slag igen.
Man kunde också gråta efter sin riktiga mamma på nätterna och hålla dem vakna.
Bra metod.
Man kunde antyda för skolsköterskan att fosterfar kom in och visade pitten varje kväll innan man skulle somna.
Han skulle få köpa sig fri med en filmprojektor.
Gråta efter mamma Harriet.
Bilden av morsan slog honom rätt i bröstet så att det började klirra och skaka därinne.
Jävla morsan vad han längtade efter henne!
Man måste förlåta.
Hon var den enda morsa han ägde.
Han längtade så intensivt efter henne att han glömde både snuva och hunger ; magen lät sig tystas av det han svalde ned, det som han inte hade tid att snyta bort.
Hela söndagen cyklade han som en dåre, kavade fram på den för höga cykeln, förbi Brevik, Österskär, Åkersberga, Hägernäs, Enebyberg, Edsberg och nådde strax före tio på söndagskvällen Sollentuna.
Han slängde cykeln på asfaltgången och rusade på porten.
Nycklarna ? Jo portnyckeln hade han kvar.
Uppför trapporna och fram till lägenheten.
Ytterdörren var låst, han tryckte näven mot dörrklockan.
Han stod där och ringde på sin egen dörr gott och väl en kvart utan att något hände.
Morsan syntes inte i brevlådespringan heller.
Ingen av grannarna kom ut och undrade vad som stod på.
Han ville inte träffa några grannar, han ville flyga i famnen på morsan.
Takluckan fick han upp med viss ansträngning, den hade kärvat igen sedan sist.
Han kröp fram och lutade sig över takkanten : ingen stege, balkongdörren var stängd, det var mörkt i lägenheten, det vita klädstrecket var borta.
Han kröp tillbaka och gick ned i källaren.
Men det hade kommit nytt lås på källarbåset ; morsan kunde ju inte veta, hon måste tro att det hade varit inbrott.
Med ens stod det klart för honom att morsan var hos Stig.
Antingen hade hon rest tillbaka till Uddevalla --- eller så var hon hos Stig.
Och till Stig tänkte Reine inte bege sig den här gången.
Så mycket betydde inte morsan att han kunde förmå sig till att söka upp Stig.
Reine gick in i soprummet och rotade.
Det luktade fan men han hittade en nästan hel limpa som inte var särskilt möglig och en plastpåse som innehöll fem ben från dåligt avätna fläskkotletter.
Benen var inte gamla för de kändes fortfarande ljumma om man lade dem mot kinden.
Cykeln låg kvar där han slängt den.
Han spände fast limpan och påsen med fläskbenen på den smala, blanka pakethållaren och trampade iväg.
Vid Rösjön fanns ett friluftsområde och där låg ett gammalt torp som man förvarade redskap och skyltar i.
Man kunde ta sig in i torpet via en brandstege och en vindslucka.
I våras hade Reine och två killar i klassen, Benne och Lukas, klättrat in i torpet och suttit där och kurat en halv idrottsdag.
Det hade blivit midnatt innan han lyckades hitta torpet i mörkret.
Att det kunde vara så mörkt fast det var så varmt!
Det kändes som att cykla igenom en oändlig, mörklagd bastu.
Vilket ögonblick som helst kunde någon hälla vatten på glöden och då skulle strupen omedelbart snöra ihop sig, så att det blev omöjligt att stanna kvar.
Stanna kvar ? Det fanns ju ingen dörr att rusa ut genom!
Han slängde cykeln i gräset, rev åt sig matvarorna och sprang mot brandstegen som om syndafloden varit efter honom.
Skönt att det var mörkt ; man kunde inte se marken bakom sig och få svindel.
Vindsluckan stod öppen och han klev ned på loftet.
Det luktade inte gott.
Någon måste ha skitit här.
Han stod stilla ett par minuter för att lokalisera skitlukten mera exakt.
Sedan kröp han försiktigt bort och lade sig i motsatt hörn.
Det sved i skrevet efter cykelramen.
Han hann bara gnaga av två fläskben innan han somnade.
När han vaknade i den ulliga hettan nästa förmiddag var allt förändrat.
Han kände sig lycklig.
Och fri!
En stark och självständig människa som hade något viktigt att uträtta.
Det första han uträttade var att inspektera penis och pung.
Klara papper.
Sedan lade han sig ned och stirrade på en fluga i taket, en stor grön metalliclackerad fluga.
Tack och lov att man inte var en flugjävel!
Att man var en listig och intelligent varelse, som gick på två ben och slapp surra omkring och buffa skallen i tak och väggar.
Nåja, det kanske inte var så mycket att vara glad över.
Men han var glad.
Överlycklig!
Det fanns ingen orsak men ibland upplevde han detta en stund efter det han vaknat : en lugn, självklar och fullständigt oemotståndlig lycka.
Vad skulle han göra idag, måndagen den tjugoåttonde juli ? Inte för att det precis var någon brådska, men det kanske var dags att återuppta efterforskningarna vad livet gick ut på ? Var det viktigt ? Nej.
Det viktiga var att man var glad, sedan var det i stort sett detsamma vad livet handlade om.
Sköt dig själv och skit i andra, sluta att klaga och klandra, vi ska alla den vägen vandra ... Man skulle vara en som skrev vers, som bars omkring i guldstol av en skara hurrande beundrare.
Det var engång en fluga, som inte kunde ljuga ... Det får duga!
Han tog sina pinaler och klev ut på taket.
Vilken dag!
Solen var ett ljusblått hål som snurrade som en jojo.
Jorden var en karusell, världens största och festligaste karusell och snurrade dygnet runt.
Häng med, plinge-pling!
Här var det gratis.
Välj på hästar, flygplan, gondoler eller racerbilar.
Han satte sig grensle över taket och höll sig fast i skorstenen.
Jävvlar vad det gick!
Stormen slet i mössan.
Glädjen höll i sig medan han cyklade på sin nya skinande tioväxlade maskin in mot staden.
Vid Norrtull kom snuvan men han strök bort den från överläppen med en överlägsen gest.
Litet slem skulle inte hindra Reine Larsson!
När han nådde Stockholms stadsbibliotek hade en del av luften börjat gå ur honom, men han andades djupt flera gånger för att få upp trycket igen.
Han parkerade cykeln och låste.
Den hade inget blocklås utan bara ett vanligt lås.
Men vad gjorde det, man levde väl i ett fritt land!
Han halvsprang uppför de breda trapporna mot stadsbiblioteket.
Där inne fanns sexton trilliarder böcker.
Åttitusen av dem handlade säkert om Dag Hammarskjöld.
Det måste vara så, för det fanns bara fyra riktigt berömda svenskar hade han läst i en gammal " Året Runt " : Selma Lagerlöf, Dag Hammarskjöld, Ingemar Johansson och Ingmar Bergman.
En av dem var hans farsa.
Gissa vem ? Inte var det Selma.
Modet sjönk en hel del när han kom in i boktemplet.
Det luktade konstigt.
Folk bar sig konstigt åt, smög omkring mer eller mindre på tå.
Ingen verkade skitglad över att där fanns så mycket böcker, att all världens kunskap var samlad på ett enda ställe : det var bara att ta för sig.
Tugga i sig hylla efter hylla, svälja en bokvagn eller två och riva av utlåningsdisken som efterrätt.
Frågan var bara var man skulle börja.
Han kände osäkerheten och håglösheten komma.
Nej för satans kanoner --- inte ge upp nu, när man var så nära målet!
Det satt en äldre farbror bakom ett bord som det stod Information på.
Reine såg sig om, tog förstulet av sig OK-mössan, kammade ned håret så gott det gick med fingrarna och stegade fram.
--- Jo jag skulle se på en bok om Hammarskjöld.
--- Vilken Hammarskjöld ? frågade farbrorn.
--- Ja, vad heter han : Dag, om man så säjer.
--- Dag Hammarskjöld ? Farbrorn reste sig och gick med Reine in i ett angränsande rum och drog ut en bunt böcker ur en hylla.
Han bläddrade i bunten och drog fram en med Hammarskjölds bild på utsidan.
--- Du kanske kan börja med den här till exempel ? Reine tog emot boken med det fina porträttet.
Precis min mun, tänkte Reine.
Och mina ögonbryn.
Kindpåsarna och håret ... Snabbt fick han upp mössan på skulten och drog ned den i pannan.
Han gick till ett ledigt bord och ställde sig böjd över bordet med rumpan i vädret och log mot porträttet.
Sedan slog han upp boken.
" Dag Hammarskjöld 1905 --- 1961 En minnesbok.
" Det måste vara ett misstag ... Själv var han ju inte född förrän i september, den nionde september 1964!
Hur fan hängde det ihop ?!
Var man provrörsbarn ? Fånigt.
Det var inget att resonera om vidare : Dag Hjalmar Agne Carl Hammarskjöld hade klara papper, ingen domstol skulle döma honom till farsa.
Det skulle nog ingen domstol ha vågat ändå förresten.
De där jävla Hammarskjöldarna var alldeles för mäktiga.
De sket väl i Reine Agne Larsson.
Han slog igen boken, lät den ligga och började gå ut ur bibliotekets enorma, runda sal.
Det var som att gå inne i en gasklocka.
När han skyndade mot utgången kände han hur taket allt hastigare sänkte sig nedåt som om han befunnit sig inne i en jättelik kolvmotor.
Ut, ut innan det smäller!



41 Bakom nya Riksdagshuset hade de öppnat en ny hamburgerbar som hette Bronto Burger Inc.
Det var inte särskilt fullt och Reine klev på.
Hela inredningen var gjord i lättmetall.
Det kändes som att komma in i en flygplansfabrik.
Bronto Burger Inc.
? Ink ? Bläck ? Bronto Burger Bläck.
Men deras hamburgare smakade inte särskilt konstigt.
I själva verket skulle det med förbundna ögon vara omöjligt att skilja en Brontoburger från en Big Mac.
Men det kanske berodde på att man hade snuva.
Om man inte blev professor kunde man kanske bli matskribent.
Gå runt och kolla Stockholms samtliga hamburgerrestauranter.
Gratis förstås.
Snart skulle man bli en välkänd person.
Ägarna skulle möta redan i dörren, ledsaga till bordet dagen till ära dukat med duk.
Naturligtvis skulle de servera bara sina allra bästa varor.
Men : vad ägarna inte visste var att hamburgerexperten Reine Larsson varje dag också uppträdde förklädd.
Till en gammal gumma med kryckor, till raggare, till fyllo, till Läderlappen ... Inte det sista kanske.
Men de skulle aldrig få vara säkra!
När de slängde upp kvällens sista uppvärmda hamburgare med trasigt torrt bröd och pommes-frites som sega råttor till en vinddriven polsk sjöman.
Så var det i själva verket signaturen R.L. även kallad Den Mästerlige Matspionen.
Idag tänkte han äta så mycket han orkade.
Det fanns två skäl till detta.
Han hade just förlorat sin far och han hade inte mindre än trehundratjugotvå kronor plus två kontaktlinser à femhundra.
Han klev iväg till aluminiumdisken och beställde en Brontosaurus, störst i sta'n.
Det var besvärligt med de här jätteburgarna, de var för höga att gå in i käften.
Men i Amerika var folk antagligen större i käften.
Allt var ju större där.
Till efterrätt tog han något som hette Cheese-Cake och som smakade fan, samt en kvarts grillad Kentuckykyckling.
Dags att skriva brev : Kära mor!
Jag har nu återvänt till Stockholm.
På en stulen cykel.
Insåg att jag inte var välkommen på Barnens ö.
Jag var hemma om också.
Nu när jag vet att Hammarskjöld dog 1961 behöver jag tänka.
Stig har väl inte berättat att han försökte dränka mig ... Var det taskigt att försöka sätta dit Stig ? Varför skulle man känna medlidande med vuxna!
Det var ju inte så att människan blev klokare med åren, eller i varje fall var det inte så att alla vuxna var klyftigare än barn.
Det skulle han snarast föra in i svarta boken : Upptäckt ett --- vuxna är inte alltid förståndigare.
Men alltid starkare.
Den där idiotiska historien med Dag Hammarskjöld.
Den hade han aldrig trott på egentligen.
Det var mera en lek.
Men ju mer han lekte med tanken, ju verkligare blev den.
För en vecka sedan hade han nog faktiskt trott på Hammarskjöld.
Det var slut med det nu.
Vad spelade det för roll vem som eventuellt var ens farsa ? Man kanske inte hade någon alls ? Jesus hade ingen far i vanlig mening.
Varför skulle Reine Larsson då ha någon ? För med Reine Larsson låg det ju till på det viset att han egentligen var världens enda människa, ja universums enda tänkande varelse över huvud taget.
Jesus var ju bara någon som hade med människorna på Jorden att göra.
Om Gud fanns och om det fanns liv på andra planeter, så var det troligt att Jesus hade en massa syskon, bröder och systrar med de mest fantastiska namn --- Josas, Jecke, Jusus, Knesus --- som Gud sände till de andra planeterna för att vara frälsare där.
Tänk på det.
Han gick in på den metallfärgade toaletten och försökte skita innan han avslutade med en Bronto Pronto, snabbast i sta'n.
Sedan snöt han sig i den stela frottéstrumpan och tänkte : vem bryr sig om mig ? Om mig bryr sig Stig!
Skärpning, inte falla undan för några idiotiska rim.
Lim ? Om mig bryr sig tant Olga från Volga.
Låg Litauen vid Volga ? Om mig bryr sig Helène som inte har några ben.
Det hade hon visst!
Ett par smala pinnar i mörkbruna yllestrumpor.
Om mig bryr sig tant Lotten som tog hem hela potten.
I helvete, tant Lotten tog aldrig hem potten.
Om mig bryr sig morsan.
Sannolikt.
Syftet.
Just det, man fick inte glömma det smartaste ordet av alla : syftet.
Konstigt ord, det lät som när man lät munnen sjunka in i en vattenmelon och slafsade i sig.
Syftet, snyftet, lyftet ... Han hade glömt en person, nämligen Nora.
Nora som han träffat när han var ute och seglade med Stig och den där Esbjörn.
Det var en gång en hora som hette Nora.
Hur var det, jobbade inte hon på NK:s parfym ? Inte för att de haft någon närmare kontakt, men Nora hade fiskat upp honom ur vattnet.
Nora hade varit schysst.
Hon var inte alls så gammal som morsan och verkade inte heller så nervös.
Reine lämnade Bronto Burger Inc.
kånkande på sin stinna väska och en mage som kändes som en säck potatis.
Det här kringflackandet gav förstoppning.
Ändå kände han sig flådd i rumpan som om han lidit av världens diarré de sista veckorna.
Det var den stulna cykelns fel ; lika bra den fick stå kvar utanför stadsbiblioteket.
Ägaren kunde ta hand om den om han kom förbi.
Kom man in till staden från Roslagskulla, var det naturligt att komma in just på Sveavägen.
Reine kavade ned till NK ; kalsongerna låg som en hård sadel i byxorna.
Folk svettades i värmen och hade alla möjliga knäppa solhattar på skallen.
Utom en två meter lång neger som hade en tjock blå virkad luva.
Utanför NK satt en urgammal gumma och tutade i en klarinett.
Det skulle man ha tänkt på : Synd att man aldrig lärt sig spela.
Men om man köpte en plastflöjt och litet noter och satte sig utanför NK.
Var det inte mer hjärtknipande med ett litet barn än med en gammal kärring som ändå måste ha folkpension ? Han gick in genom luftslussen i huvudentrén.
Det var kallt som i en potatiskällare där inne.
Han gick rakt in och kom till en barriär med ett staket.
Bakom staketet satt en tjugo, trettio kärringar med påsar och kassar och tittade rakt fram.
De talade inte med varandra, bara tittade ned på dem som kom in genom porten.
Och inte hade de någon klarinett i händerna eller något svart fodral mellan benen som det låg tjugofemöringar i.
Synd, det kunde ha blivit en hel promenadorkester om man delat ut blåsinstrument till kärringarna.
Varför kallades det promenadorkester ? De gick ju inte omkring och spelade.
Informationskiosken fanns alldeles till vänster om tanterna som inte spelade.
Sjunga då ? Tanterna kunde väl i alla fall bilda en kör, om det nu blev för dyrt med instrument.
Reine koncentrerade sig på Informationskiosken.
I den satt en gumma som såg oändligt sval och nyduschad ut.
Hon hade rätt mycket smycken.
--- Letar efter en som jobbar här, sade Reine.
Nora heter hon.
--- På vilken avdelning ? --- Det är min mamma.
--- Vad heter hon mer ? I efternamn alltså ? --- Hon jobbar på Parfym.
--- Jaha ... sade gumman och slog i en röd bok.
Nora vad då ? --- Hon har peruk.
--- Du måste nog tala om vad ni heter i efternamn annars kan jag inte slå upp henne här.
--- Jag kan titta själv.
Var ligger Parfym ? --- Alldeles bakom ryggen på dej.
Reine vände snabbt och började gå in mellan diskarna.
Bakom sig hörde han informationsgumman : --- Vänta, jag är inte säker på att hon får ta emot besök.
Han hukade och dök till höger bakom en av diskarna.
En snabb flukt över disken : nej, kärringen förföljde honom inte.
Satt väl inlåst hela dagarna i det där glasskåpet.
Utom när hon blev uthämtad för att duscha.
Nej, fan.
Det var inte bra att smyga runt på huk mellan diskarna.
Alla skulle tro att han försökte sno något.
Ni ska inte tro, att jag försöker sno!
Så stå inte där och glo.
Han lugnade sig, ställde sig på tå och spanade runt.
Det värsta var att alla tanterna var lika som bär.
De hade bergis peruk allihop!
De bar skära rockar, hade stora krulliga hår och fantastiskt tjusiga naglar.
Nora måste vara en av dem, men vem ? Han stannade hos en litet äldre tant som såg snäll ut ; hon stod och drog ränder på sin handrygg med olika läppstift.
Det såg kul ut.
Reine älskade att rita på sina armar och händer, när han hade tråkigt i skolan.
Han brukade märka sina kroppsdelar, så att han inte skulle glömma vad de hette : Handrygg, handflata, tumme, snusgrop, pekfinger, knäskål, mage, navel.
Navel fick man skriva i en pratbubbla och rita en pil till själva naveln.
Det var jobbigt att huka bakom bänken och göra det.
Dessutom veckade sig magen så att linjerna blev darriga.
Tanten som ritade med läppstift, höll upp handryggen mot en tant i guldlångbyxor.
Fantastiskt, det såg ut som om man doppat hela underdelen av kärringen i någon av tant Olgas färgpytsar.
Nej, där fick hon inte plats.
Reine ställde sig tätt intill och såg frågande ut.
Guldtanten ryckte plötsligt på axlarna --- som var inklädda i en svart blus med skinnkrage --- och gick därifrån.
--- Ville du något ? Expediten torkade bort läppstiftsränderna från sin hand med en trasa ; sedan blåste hon över handen som för att kyla av den.
--- Nora ? Kan man få tala med henne ? Expediten spanade runt i den stora parfymavdelningen.
--- Nora ? Nora Nikkola ? --- Hon har peruk.
--- Hon är nog till lunch.
Jag tror att hon gått på lunch men annars står hon på Rakvatten.
Tanten pekade med sin nyputsade hand bortåt vänster.
Reine tackade och gick ditåt.
Det hängde en massa snygga skyltar ner ur taket, och ett par stora kartonger : White Horse, Old Spice, Braun, Safari.
Det stod en expedit bakom disken som inte var Nora.
Hon höll på att öppna en rakapparat med en jätteliten skruvmejsel.
--- Nora Nikkola, kan man få träffa henne ? Tanten tittade på klockan och sedan på rakapparaten ; hon lät svårt förkyld när hon pratade --- allt pratet verkade fastna i näsan : --- Hon skulle varit här nu.
Undrar vart fan hon håller hus.
Reine satte sig på pumaväskan och väntade.
Han var så otroligt trött i benen att han tog risken.
Men fyrverkeriet höll nog.
Bara det inte blev för hett.
Kunde en höna värpa fram en kyckling ur ett ägg, visste man ju aldrig vad som kunde bli resultatet, när en människa som var flådd i röven satte sig och tryckte på en plastväska full med krut.
Det blev ingen explosion för Nora dök upp inom två tre minuter.
Han skulle inte ha känt igen henne, men han förstod att det måste vara hon.
Man såg det på kroppsformen och kroppslängden.
Reine for upp som gubben ur lådan och sade : --- Får jag bo hos dej ?!
Nora klippte litet med de långa, blå ögonfransarna, lutade sig fram över disken --- hon luktade underbart!
--- och sade : --- Inte förrän jag slutar.
Kom igen sexton och femtifem!



42 Reine stod utan mössa framför en spegel.
Kortklippt, ljust hår, utstående öron, marsvinskinder, brun och fräknig.
Fy fan, man såg ju på pricken ut som en korsning mellan Dag Hammarskjöld och Alfred E. Neumann.
Nora bodde på Norrlandsgatan knappt fem minuters gångväg från NK.
Det var ingen vanlig lägenhet utan ett utrymt kontor i ett hus som skulle rivas om sex månader, eller kanske inte skulle rivas alls.
Kontoret var format som ett stort L. Ingången var i övre änden på L :et ; Nora bodde längst bort i änden av L :et.
Hon hade två rum där med dörr emellan.
Bägge rummen hade förbindelse med korridoren utanför.
Genom fönstren såg man tvärsöver Smålandsgatan och till Hotell Stockholm.
Varför skulle han alltid hamna i vindsvåningar ? Var det längtan att bli ängel som drog honom ? I det största rummet hade Nora en enorm säng ; den såg nästan ut som en liten scen.
I det mindre rummet hängde hennes kläder på en rörställning, men det fanns också gott om utrymme för en madrass som låg direkt på golvet.
En kvarglömd kontorslampa satt skruvad i fönsterkarmen och slokade ned över madrassen.
På dörren in till Nora hängde spegeln som Reine E. Neumann lipade åt.
Reine knackade på spegeln och öppnade dörren mot Noras rum.
Hon låg fortfarande utsträckt på sin låga, fyrkantiga jättesäng.
I rummets fyra hörn stod fyra högtalare och spelade flöjtmusik.
Nora hade den skära rocken på sig men hon hade tagit av peruken och hängt på en perukstock som stack ut från väggen ovanför bädden.
Det fanns sex perukstockar, alla klädda med peruker av olika form och färg : vitt långt hår, rött krull, brunt krull, brunt långt, negerkrull och gult med flätor.
Nora själv var totalt kal och blank på huvudet.
Hon såg ut som en marsmänniska.
--- Vill du vara bussig och öppna fönstret!
Reine gick över den tjocka täckmattan som inte räckte för hela golvet utan lämnade flera kvadratmeter gammal korkmatta bar utefter ena långväggen.
Fönstret var trögt att dra upp men det gick.
Utanför låg den grå takplåten med duvskit och oljedamm.
Hettan från plåten slog emot honom ; det luktade inte gott.
--- Det blir nog inte kallare.
--- Stäng då.
Han tryckte igen det dammrandiga fönstret och hakade på kulan.
Nora hade satt sig upp i sängen och börjat dra av sig den tunna rocken.
Hon grimaserade : --- Äh ge mej ett handtag va ? Jag har sträckt nacken.
Reine gick fram och drog i ena ärmen så att rocken gled av skuldran.
Nora hade ingenting under.
Bröstvårtorna var täckta med skär hårtejp, två korsade remsor med vågad kant över varje bröstvårta.
Nora började pilla på tejpen och grinade upp sig igen.
--- Vill du dra ? Fort!
Reine böjde sig nära och fick tag i ett uppböjt tejphörn.
Nora klämde ihop ögonen.
Han drog till snabbt som när man sliter bort ett plåster.
--- Den andra också, tack.
Nora lutade över andra bröstet och han gjorde samma sak med det.
Han visste inte vad han skulle göra med den lösa tejpen, men satte den slutligen under sängen som om han limmat dit ett tuggummi.
--- Gud va skönt!
Nora gled ur resten av rocken.
Hon hade ett par vita trosor under som inte var bredare än en gasbinda.
På väggen bakom sängen hängde ett par stora sammetskuddar i läderstroppar.
Nora satte sig med ryggen mot dem.
Armarna lade hon i kors över flinten.
Hon hade inte ett strå i armhålorna heller.
--- Vi måste ha bh på jobbet.
Annars kan tuttarna synas.
Och då får avdelningschefen spadern.
Så jag tejpar in dom.
--- Känns det inte äckligt ? frågade Reine.
--- Nej dom blir alldeles stumma efter ett tag.
Somnar liksom.
Sätt dej här.
Hon klappade med baksidan av handen mot den lediga kudden.
Reine satte sig med ena rumphalvan på sängen men med yttre foten kvar i golvet.
Hon luktade fantastiskt ; inte morsans gamla sura nattkräm.
--- Varför får inte tuttarna synas ? --- Det är inte klass att visa tuttarna.
Reine begrep inte riktigt vad hon menade.
Men det gjorde ju det samma.
Han gav väl fan i reglerna på NK.
Fast reglerna verkade ju litet hårda : att tvinga den kvinnliga personalen att raka av sig allt håret och sedan köra med peruk.
Men de kanske fick lönetillägg för det --- precis som när morsan jobbade på natten.
Peruktillägg.
Han böjde nacken bakåt och tittade upp mot de lösa perukerna.
Om man skulle fråga, den där vita till exempel.
Han och Nora hade nog ungefär samma hattnummer.
Nej den vita var för långhårig.
Negerkrullet då ? Det kunde vara praktiskt när man var på rymmen.
--- Är det inte varmt att ha peruk ? --- Jo ibland känns det som att kuta runt i pälsmössa.
Men jag är van.
Jag har haft peruk sen jag var åtta.
--- Åtta år ? --- Jag fick ett slags ovanlig virussjukdom alldeles innan jag skulle börja i plugget.
Varenda strå på kroppen föll av.
Sen har det inte växt ut igen.
Reine rös : tänk att bli av med varenda barr just innan man måste börja plugget.
Vad man skulle bli retad!
Kalis!
Skyltdocka!
Skallis!
Celluloiddocka!
Han såg på Nora.
Hon var vacker, han hade nog aldrig sett en så vacker människa.
Finlemmad, mjuk och utan ett strå.
Det var nästan något gudomligt över henne.
Hon kanske inte hade några tarmar.
Han pressade kinden mot sammetskudden och försökte se hennes skulderblad.
En människa utan hår --- skulle hon bli en ängel utan fjädrar ? En ängel med skära fladdermusvingar ? --- Vad kan man roa dej med då ? frågade Nora och vände sig, gled ned och lade sig på sidan med handen under kinden.
--- Vet inte ... Har du några serietidningar ? --- Vi kan måla.
--- Måla ? --- Oss.
Nora slängde sina långa slanka ben över sängkanten och steg upp.
Bredvid sängen hade hon ett nattygsbord med en stor lucka.
Hon öppnade luckan och började lyfta ut små brickor med läppstift, färgkräm, penslar, ögontusch och en sprayflaska kroppsfärg.
Festligt.
Om de öppnade dörren till Reines rum skulle de kunna sitta i sängen bredvid varandra och måla av spegelbilden på ett stort block till exempel.
Man fick bara komma ihåg att all text blev spegelvänd, på hans eget T-shirtbröst skulle det stå TÖRG AREM TÄ.
--- Ta av dej, sade Nora.
Han började tveksamt rulla upp T-shirten från magen ; det satt boss i naveln.
Han hade trott att det var bältspännet som kliat.
--- Sisådärja!
Hon drog av honom tröjan och spände upp hans breda bälte.
--- Jag kan själv, sade han ilsket och rev snabbt av sig resten av kläderna.
Nora klev ur de vita trosorna.
Hon hade inget hår därnere heller, bara en slät skinnkudde.
Den verkade mjuk som en kind.
--- Du börjar måla mej ett tag.
Sen byter vi.
Han tog ett illrött läppstift och tittade på Noras kropp.
Skulle han lägga ett stort sår tvärs över hennes skalp ? Eller skulle han låta henne vara indian och lägga breda tvärstreck över näsa och kinder.
Efter någon tvekan bytte han ut det röda stiftet mot ett lila och ritade en kraftig blåtira runt hennes högra öga.
Nora öppnade dörren till Reines rum så att hon kunde se sig i spegeln.
--- Hustrumisshandel, sade hon.
Använd din fantasi i stället.
Han bad henne sitta på sängkanten med ryggen till och målade ett par stympade änglavingar som utgick från skulderbladen.
Det såg inte klokt ut ; som en skämtteckning.
De där stumparna skulle aldrig kunna hålla henne i luften.
Jo möjligen om hon höll samma varvtal som en kolibri.
Han blev djärvare och gjorde om hennes bröstvårtor till ögon, stora dockögon med långa, krokiga ögonfransar.
Sedan satte han dit en svart Hitlermustasch på hennes korta, krökta överläpp.
Inte ens inne i näsan fanns några fjun --- fast han kanske inte tittade tillräckligt djupt.
Nej om man skulle försöka göra om henne till motorcykel.
Det var trots allt det han var bäst på.
Om man undantog konsten att texta begravningsbokstäver.
Det var klart att man kunde texta EN SISTA HÄLSNING FRÅN REINE på hennes rumpa men det var synd ; rumphalvorna gick nog med litet tur att förvandla till cylindertoppar.
Han ritade massor av kylflänsar i silver på hennes rumpa.
Nej, inget vidare lyckat.
Det såg ut som om hon råkat sätta sig på en het grill.
Han vände på henne igen.
Om han inte varit dum nog att redan använda brösten, kunde de ha blivit idealiska cylindertoppar med tuttarna som tändstift.
--- Vad föreställer jag ? frågade Nora.
--- Ängel med tvåtaktsmotor.
Nu var det Noras tur.
Reine fick lägga sig på magen på sängen.
Nora satt grensle över honom och målade ryggen full med bokstäver : --- Vad skriver jag nu ? --- H ... E ... Hej ?!
--- Rätt.
Men nu ? Han koncentrerade sig intensivt.
K ... Nej R. RA, RE ... Fan att det skulle vara så svårt.
Var texten spegelvänd ? Han försökte se över axeln.
Hon tryckte genast tillbaka hans ansikte ned i sängöverkastet : --- Fusk!
Det står REINE ÄR DUM.
Han slet sig upp och skuttade fram till spegeln och försökte inspektera sin egen rygg.
Vad fan hade hon skrivit mer ? JAG ÄR EN BAJSKORV ? VEM PRATAR BAKOM MIN RYGG ? Nej det verkade mest vara sådana där egyptiska bokstäver, fåglar, små brödspadar, stående ormar.
Herioglyfer ? --- Tjena Tutanchamon!
Hon satt i sin stora säng och skrattade så att sängen hoppade.
Han sprang dit och högg det illröda stiftet för att tvåla till henne, men hon gled undan.
--- Aktare så jag inte skalperar dej!
De stod på var sin sida om sängen, flåsade och glodde stint på varandra.
Reine höll stiftet lyftat som en stilett.
Nora satte händerna i sängen och lutade sig utmanande fram och sade : --- Är du hungrig ? På en sekund var han avväpnad.
Magen började sörpla och safta sig.
Luktade det inte stekt köttfärs i rummet ? Det var nog sju timmar sedan han fått något i sig.
Halva eftermiddagen hade han gått runt och känt sig förstoppad ända upp i strupen.
Nu släppte plötsligt alltsammans och for ned i buken.
Tomrummet blev enormt.
--- Först duschar vi, sade Nora.
Duschen låg på andra sidan korridoren.
Nora tog på sig NK-rocken och Reine fick låna hennes morgonrock.
Han kände sig som en kejsare i hermelinmantel, när han hasade ut i korridoren.
Duschrummet låg i en före detta läkarmottagning.
I ett hörn stod en egendomlig stålrörsstol kvar.
Ett tortyrinstrument ? Fötterna skulle man tydligen placera i plattor så att man låg bakåtvräkt med häcken i skyn.
Himlen skymtade genom ett takfönster.
De höll på länge med att tvåla in och spola av varandra.
Tänk att det kunde vara skönt att tvätta sig ; det hade aldrig hänt honom förut.
Plötsligt kände han sig grundlurad : var det därför Nora hade föreslagit att de skulle måla varandra ? --- Var det för att få mej och duscha ? frågade han och petade bort skrotet ur naveln.
--- Visst.
Man säjer ju inte åt en gentleman att han luktar skunk!
Hon grep hans armar och tryckte honom till sig och sade : --- Nej jag luras.
Det var för att jag tycker om dej.
När de torkat sig återvände de till sängen.
Reine kröp ned mellan de svala lakanen medan Nora började måla dit ögonbryn, sätta fast ögonfransar och måla läppkonturerna mörkbruna.
Det var fascinerande att se på när hon skapade sig ett ansikte.
Just det, egyptisk såg hon ut.
Som en av skulpturerna ur skräckprogrammet Tutanchamons skatter.
Som avslutning klämde hon fast en liten pärla runt ena näsvingen.
--- Theo har lovat att bjuda oss på middag, sade hon och drog en tunn, vit klänning --- eller vad fan det var --- över huvudet ; nu såg hon kanske mera indisk ut.
Nej så svart var hon inte : egyptisk.
Theo Andrén hette en gammal gubbe som bodde i en annan del av det kontoret.
Han stod och väntade vid en av sina dörrar, när Reine och Nora skred nedför korridoren ; bägge var barfota.
Theo var mager och brunbränd, håret var tjockt och vitt.
Han hade en väldig örnnäsa.
Vita byxor hade han på sig och blåsvart kavaj.
Runt halsen hade han en snusnäsduk.
Han hade guldringar på nästan varje finger.
--- Min sköna, sade gubben och klev fram på vita skor, tog Noras hand och verkade nafsa på den.
--- Det här är Reine.
Han bor hos mej.
--- Ännu en rival, svarade Theo och luktade Reine i håret.
Inget doftar så gott som småpojkars hår!
Reine kände sig smickrad.
Han brukade inte få komplimanger.
I stället brukade det heta att han luktade otvättad, hade hela käften full med gula hinnor eller att håret skulle torka ihop till en kaka på honom om han aldrig duschade.
Theo såg ut som en figur man sett på tv i någon gammal svensk långfilm från fyrtiotalet.
Eller trettiotalet ? Eller femtiotalet ? Skit samma, Theo körde med munstycke som han petade in en platt, kryddluktande cigarrett i.
När han gick i korridoren nästan dansade han, eller verkade träna tennis.
Nu såg Reine vad som fattades för att Theo skulle få vara med i en fyrtiotalsfilm : seglarmössan.
De begav sig till en kinesrestaurang som hette " Den Långa Marschen " och som låg litet längre bort på samma gata, Norrlandsgatan.
Gubben som tog emot dem och visade dem till bordet och ryckte bort en röd lapp ur glaset var kanske kines.
Men resten var det inte.
Deras servitris bröt på något som nog var finska, kocken som skymtade bakom ett pärldraperi var indier.
Och på tändsticksplånen fanns Konsums märke :.
Theo hade monokel som han skruvade fast i högerögat för att läsa matsedeln.
Men den verkade svår att hålla fast för han kunde bara snacka med vänster mungipa, så länge han hade monokeln på.
Han var nog en skurk i alla fall, tänkte Reine.
Inte svensk seglare utan tysk ambassadör, en sån som försökte ta livet av Greta Garbo med indianskt pilgift.
Nja, det var nog i en annan film men något skumt var det, för Theo höll på med matsedeln i evigheter.
Som den varit en tipskupong eller ett korsord.
--- Theo är skulptör, meddelade Nora högt i Reines rengjorda öra.
--- Försöker.
Försöker, flinade Theo inställsamt och vände monokelögat rätt mot Reine ; det såg läskigt ut --- som om man legat på rygg och glott rätt upp i ett jättemikroskop på det Allseende Ögat.
Som om hela Theos huvud egentligen varit ett melonstort öga med vit peruk och marsipanöron.
--- Men innan dess var han överingenjör, sade Nora.
--- Glömt och förlåtet, glömt och förlåtet, svarade Theo med mungipan.
--- Han var överingenjör vid Barnängen.
Barnängen ?!
Reine slog bägge händer i stolskarmarna och höll i sig så att de vitnade.
Theo var en läskig skummis ; spindeln i nätet, ambassadören med pilgiftet.
--- Barnängens tekniska fabriker, tillade Theo i en parentes.
Vad tillverkade man där ? Tyskland ? Teknisk fabrik ? Barn ? --- Som gör tvål och sånt, sade Nora.
Reine lade upp ett gapskratt.
Han skrattade så att han fick torka sig om munnen efteråt.
Barnängens tekniska fabriker på Barnens Ö kokar barntvål.
Det var väl ändå att ta i.
Det var sådant man drömde om på nätterna, när det var för varmt i rummet, när man var kissnödig eller käkat för mycket bullar innan man somnade.
Men i verkligheten --- knappast.
Det fanns för många bevakningskameror i Sverige för att någon under en längre tid skulle lyckas med att koka barntvål i Stockholms skärgård.
--- Vårrullar ? sade Theo och glodde med sitt runda jätteöga på Nora.
--- Men det är ju sensommar.
Soppa på kinesiska jätteräkor.
Låter gott va ? Theo rynkade pannan och körde cyklopögat i matsedeln på nytt.
Passade inte jätteräkorna in i korsordet ? Reine tittade förstrött på sin matsedel.
Alla rätterna hade nummer.
Sista numret var 285.
På Mc Donald's, som inte låg femtio meter därifrån, hade de sex sorter.
Inget av dem var soppa.
Vilken jävla idiot skulle beställa hamburgersoppa ? --- På Theos sjuttifemårsdag i april käkade vi pekinganka, sade Nora.
Pekinganka ? Varför inte, det fanns ju Kalle Anka-juice.
Men den smakade inte som man skulle kunna befara, pressad anka.
Den smakade faktiskt apelsin.
Efter evigheters evigheter hade de äntligen maten på bordet.
Avlånga järnfat som stod på skålar med stearinljus i.
Riktigt festligt.
Men vid det laget var Reine ohyggligt trött ; han kände plankorna i ryggen.
Plankorna från torpet vid Rösjön.
Theo och Nora käkade som vansinniga av alla egendomligheterna.
Theo körde med pinnar, det såg ut som om han suttit och plockat i något kadaver med en stor pincett.
Reine uppskattade bara ananasbitarna i den sötsura såsen.
Resten var apkäk.



43 Reine och Nora hade druckit te i Noras stora säng, innan hon gått till arbetet.
Så fort hon gått, låste han alla dörrar och kröp upp och satte sig i sängen.
Först hade han tänkt prova igenom alla perukerna, utom den vita långa som Nora tog med sig till NK.
Men han ångrade sig.
Här uppe behövdes ingen peruk.
Här gjorde det inget att man var förstörd i håret.
Här uppe i det vita rummet där solen gassade och glittrade, stod man över det jordiska.
Han blundade och försökte föreställa sig att han låg naken på ett moln.
Reine tänkte inte lämna rummet, eller i varje fall lägenheten, förrän framåt år tvåtusen.
Hur gammal var han då ? Trettiosex.
Nej trettiofem, på det trettiosjätte.
Det vill säja nästan lika gammal som Theo var nu.
Hur gammal skulle Theo vara år tvåtusen ? Sjuttiofem plus tjugofem år kvar.
Hundra prick!
Nej nittionio eftersom han inte fyllde förrän i maj.
Vilken månad var Nora född ? Ingen jävla aning.
Hur gammal skulle Nora vara vid sekelskiftet ? Han kunde inte tänka sig Nora en dag äldre än hon var nu, det vill säja tjugo, trettio, fyrtio år.
Nej yngre än morsan var hon supersäkert.
Men år tvåtusen ? Då skulle Nora och Reine vara lika gamla.
Reine hade ofta tänkt att det skulle vara intressant om man på något sätt kunde komma i förbindelse med sig själv i framtiden.
Om det till exempel hade funnits ett superhemligt telefonnummer som man slog --- och så svarade man själv i andra änden och var femtio år äldre.
Eller tjugofem år äldre : Tjena, tjena --- det är jag.
Hej själv.
Hur är läget där ... framme ? Schysst.
Tjänar jag kosing ? Hur många battingar har jag ? Hur är det med morsan --- hon är väl dö vid det här laget om man så säjer ? Tänk om man själv var död om tjugofem år!
Fy fan.
Man ringde upp det hemliga numret --- och ingen svarade.
Eller det kanske tutade upptaget.
Eller kanske en telefonsvarare svarade : Reine Larsson är död.
Vad gjorde man då ? Spydde eller svimmade ? Men det kanske hjälpte om man bytte namn.
Den som heter Larsson får byta namn.
Man kanske kunde lugga framtiden på det sättet.
Goddag, det är Reine Larshagen.
Reine MacLaren.
Hejsan, det är Reine Hammarskjöld --- äh fan, den historien var ju gammal.
Morsning, här talar Reine Mc Donald.
Men Nora hade ingen telefon.
Hur han än nosade runt i de två rummen fanns det ingen telefon.
Det fanns telefonuttag i bägge rummen ; de satt alldeles under fönsterkarmarna.
Det var väl där de hade haft skrivborden på den tiden det var kontor.
Vilket slags kontor ? Duschen hade varit i en läkarmottagning.
Men de här rummen ? Aktiebolaget Apkontoret Slit & Släng.
Eller Repfirman Knyck & Ryck, försäljning av byggsatser för den som vill gå och hänga sig.
Inte så dumt, det kanske man skulle skicka in till Svenska MAD.
Undertecknat Alfred E. Larsson.
Har man inte telefon, får man skriva.
Stod det inte någonting ditåt på Postens affischer ? Kom ihåg med ett brev ? Kom ihåg med en blomma ? Kom ihåg med litet sprängdeg ; får ej vikas.
Någon vanlig kulspetspenna fanns inte i rummet men en ögonpenna som var väldigt lik en vanlig spritpenna, fast skriften blev brun.
Papper och kuvert fanns i en liten låda.
Skärt papper med vågig kant ; avlånga skära kuvert som luktade --- vaddå ? Mum for Men.
Till professor Reine A. Larsson.
Kära professor.
Gratulerar till din epokgörande upptäckt av att tv-programmen orsakar Kancer.
Det är ju fantastiskt.
Så enkelt.
Att ingen kommit på det förut!
Gratulerar också till nobelpriset.
Det är synd att man inte kan skicka pengar bakåt i tiden.
Jag skulle ha användning för några tusen.
Du har ju din lön.
Och provi ... Hette det så ? Och provision på upptäckten.
Själv mår jag bra.
Men i fortsättningen tänker jag ha blykalsonger och pansarväst.
Död åt Sveriges Radio!
Hälsningar från Dej Själv.
Nu var det ju inte bergbombsäkert att man vart professor.
Någon annan jävel kunde komma före med upptäckten.
Man borde med andra ord försöka gardera sig : Kära Nora Nikkola och Reine A. Larsson.
Gratulerar till er fantastiska upptäckt av Pyramidens Hemlighet.
Trodde att de slumrande mumierna stenat er.
Nu får man läsa i tidningen att ni har hittat guld.
Att under varje pyramid långt under sanden ligger en uppochnervänd pyramid.
Lika stor och av genomgjutet guld.
Man skulle inte kunna ... Omöjligt!
Vad tänkte han på!
Om man satt här och försökte sno åt sig litet guld ur framtiden --- då skulle ju hela systemet rubbas!
Det behövdes säkert inte mer, än att man flyttade ett sandkorn en millimeter för att hela framtiden skulle ändras.
Hela jävla Jorden kanske flög i luften eller förvandlades till glas!
Eller ta Barnens Ö. Om man i sitt oförstånd fixade med någon liten detalj, om man var klåfingrig : Då kanske hela jävla Barnens Ö plötsligt visade sig vara en Mefa, en luftkuddefarkost, som började fladdra med gummikjolarna, ta fart, resa sig över vågorna och med ett jävla dunder fräsa ut i Östersjön.
För att något senare lämna Jorden som ett stort tefat och singla ut i rymden med kurs på Yttre Galaxerna.
Bäst man höll sig på mattan.
Det knackade på dörren.
Upptäckt!
Det var den hämnande Guden som nu skulle träda in med mormor i släptåg och ställa honom till svars för hädelse.
Du skall icke missbruka Herren Din Guds framtid.
Skitsnack : om det var Gud, behövde han väl inte stå och banka på dörren.
Då kunde han svischa in genom fönstret som Karlsson på Taket.
Upp och öppna!
Det var Theo.
--- Stör jag ? undrade Theo.
--- Nora är inte hemma, sade Reine.
Theo hade ingen kavaj på sig idag men samma vita långbyxor som igår.
Samma ljusa nätskjorta och samma snusnäsduk runt halsen.
Var han rädd att visa sin sladdriga hönshaka ? Den syntes i alla fall.
Theo var så gammal att han börjat torka in och ruttna.
Snart föll väl ögondruvorna ihop på honom också.
Bara monokeln kvar.
Men han hade ingen monokel nu.
Theo log med en otroligt perfekt rad tangentvita tänder.
Hur var det möjligt ? --- Lilla Nora sliter och arbetar, sade Theo.
--- Hon arbetar på NK:s Parfym, sade Reine.
--- Får man fråga vad unge herrn själv tänker göra idag då ? Reine kom av sig.
Skulle han svara : Ligga här i solen och invänta år tvåtusen.
Nej, Theo kunde bli ledsen eftersom han inte fick vara med då.
Vid det laget skulle Theo vara förvandlad till mull och benmjöl.
I bästa fall.
--- Om jag inte stör skulle jag vilja fråga så här : Är unge herrn medveten om fröken Noras förestående födelsedag ? --- Hur mycket fyller hon ? --- Det vet man inte.
Men man skulle vilja våga en gissning på tjugotvå.
Nora var dubbelt så gammal som Reine!
Vilket sammanträffande.
Det måste betyda något : att hon var dubbelt så lång ... nej.
Att hon vägde dubbelt så mycket, kunde dubbelt så mycket, sprang dubbelt så fort, visste mycket bättre vad hon ville med sitt liv.
--- Är det idag ? --- Instundande torsdag.
Nora lär vara född omkring klockan elva om förmiddagen.
--- Du menar att man borde fixa nån sorts present ? sade Reine.
--- Kan du inte komma över till mej när det passar så kan vi diskutera den saken ? Theo lade snabbt sin beniga gubbhand på Reines axel, skakade och masserade nyckelbenet med tummen.
Tillsynsläraren i plugget brukade göra på samma sätt när han talade till en.
Det behövdes bara att man lät tummen halka av nyckelbenet för att det skulle göra jävligt ont.
Många lärare körde med sådana trix, eftersom de inte fick spöa eleverna öppet.
Det fanns en kärring i plugget som alltid snackade med käften en centimeter ifrån den elev hon tjatade på.
Hon hade världens läskigaste asandedräkt ; rena gaskriget.
Och slöjdläraren var kung på praktiskt taget osynliga hockeyaschlen.
Theo log och stängde dörren oändligt långsamt, som om någon legat och sovit i rummet.
Reine kröp ned i Noras säng och drog lakanet över huvudet så att det blev ett tält.
Han satte hakan i bröstet och kikade ned över sitt bröst.
Det hörde inte till honom.
Hela nedre delen av kroppen var inget annat än en ljuddämpare och avgasrenare.
Det var bara huvudet som var den egentliga Reine.
Och händerna, bara händerna, inte armarna.
Händerna var två stridslystna krabbor som försvarade huvudet mot bläckfiskar, tigerhajar, kejsargamar och annat som kunde finnas i sängen.
Han släppte en fis på prov.
Underbara dofter som randas!
Jaså, Nora Nikkola fyllde tjugotvå.
Då var hon yngre än morsan, för morsan var trettio --- om hon inte gått och blivit äldre sedan sist ? Nej, morsan fyllde inte år förrän i december.
Hon var Stenbock.
När förlorade en vuxen förmågan att förstå ett barn ? Morsan hade gjort det för länge sedan ; för att inte tala om Stig.
Nora hade inte förlorat den --- var gick gränsen : någonstans mellan tjugotvå och trettio således.
Således hände det något med människan efter tjugotvå.
Vad ? Hon måste genomgå någon förvandling, en häftig ändring : som när ett foster började andas, som när man dog, eller när likpuppan blev ängel ? Eller ... Just det : när man fick hår därnere!
Nora hade inget hår där nere, alltså var hon inte förlorad.
Han lyfte lakanet över underlivet och satte andra handen i kalsongerna och kände runt.
Ingen skäggstubb.
Han for upp med ett indiantjut och kastade sig över pumaväskan.
Blixtlåset kärvade, han fick sträcka väskan för att kunna dra upp det.
Härliga tider som randas!
Där låg hela fyrverkeriarsenalen och väntade på Noras födelsedag.
Vilken tur om man tänkte efter, att det aldrig vart någon fest på tant Olgas tak.
Den som spar han har, det är synd om alla dem, som har fått hjärnorna i kläm ... Solklart : Nora skulle firas med världens fyrverkeri.
Här skulle dundras på tills takplåtarna började glöda och flyglarmen började tjuta i den ena stadsdelen efter den andra.
Han klädde sig, borstade gaddarna med Noras tandborste, stoppade etuiet med morsans kontaktlinser i bakfickan och gick över till Theo.
Theo disponerade sex rum i rad i den långa korridoren.
Det fanns inga dörrar mellan de olika rummen, vilket gjorde att man fick banka på måfå innan man hittade det rum som Theo för tillfället råkade befinna sig i.
Alla dörrarna bar samma namnskylt : Theofil Andrén, f.d. överingenjör.
Theo befann sig för tillfället i det första rummet, det som låg närmast ytterdörren och hissen.
--- Var vänlig och stig på!
Reine tryckte ned dörrhandtaget och klev in : fötterna först och huvudet sist.
--- Välkommen, välkommen!
Det var ett konstigt rum.
Väggar, golv och tak var målade i en egendomlig svartviolett nyans.
I själva rummet --- som totalt saknade möbler --- svävade en massa mobiler sammansatta av tunna glasstavar och glödlampor.
Reine blundade och tänkte efter : Just det, man befann sig i Universum.
Theo själv satt på en kudde.
Han hade inte monokeln på sig utan i stället en kort svart kikare fastklämd i högerögat.
En sådan som kallades propp ? Plupp ? Lupp!
--- Var snäll och vänta på kudden vid dörren, sade Theo.
Reine satte sig med benen i kors på en svart kudde som låg intill dörren.
Frivilligt hade han inte tagit ett steg till.
Han kände sig som en fluga som befann sig i kanten av ett enormt nät ; glasstavarna glänste som spindelspott.
Nudda en tråd och du blir aldrig fri, Theo spinner en kokong runt dig och dödar dig genom att trycka till med tummen under nyckelbenet.
Rullgardinen var uppe till hälften så att en del av rummet låg i en kub av ljus.
Regnbågens färger glittrade i glasstavar och glödlampor.
Miljarder dammkorn svävade i tyngdlösheten.
Reine satte handen över ögonen och försökte kika in i den mörka delen av rummet.
Där fanns inget damm i luften.
Så småningom kunde han urskilja myriader små gula prickar som flugsmuts på de nästan svarta väggarna.
Theo hasade sittande på kudden och med nedböjt huvud fram till fönstret och drog ned rullgardinen helt.
--- Stäng dörren!
Reine tryckte igen dörren med ryggen.
Långsamt fick universum gestalt ju mer hans ögon vande sig.
De fåtaliga små glödlamporna skickade sina tunna ljusstrålar runt mellan de speglande glasstavarna, flugskiten på väggarna glödde.
De var målade med självlysande färg.
Den blå rullgardinen var genomstungen med fina hål som bildade mönstret för en vintergata.
Plötsligt hörde han en svirrande, mycket hög ton.
Kanske hade han hört den länge men inte uppfattat den.
Tonen steg och steg.
Reine försökte fixera de långsamt roterande stjärnsystemen men det var nästan omöjligt ; de gled undan.
Efter ett par minuter var han inte ens säker på, att han längre satt på golvet.
Det var som om kudden sakta glidit runt med honom i rummet, som om det varken fanns något Upp eller något Ner, något Norr eller något Öster ... Rullgardinen flög upp med en smäll och solen störtade in i rummet som om man slagit upp en dammlucka.
Det nöp i ögonen och Reine körde ned huvudet mellan knäna.
--- Detta är världen innan Gud kom, sade Theo och började hasa mot dörren fortfarande med kudden under rumpan.
--- Är det här liksom ett museum ? Theo nådde fram till Reine och öppnade dörren.
De reste sig och gick ut.
--- Har du sett det här ? frågade Theo och pekade på ett litet titthål i dörren.
--- Nej.
Ska man stå utanför och titta ? --- Alldeles rätt.
Rummet måste vara slutet om krafterna ska kunna utvecklas i fred.
Jag är inte färdig med det ännu.
Fönstret bland annat måste tätas bättre.
--- Varför ? --- Därför att jag måste suga ut luften ur rummet så att det blir ett vacuum.
Allt måste vara som innan Gud kom.
Annars kommer inte Gud.
Vad knäppt!
Trodde Theo att Gud skulle bildas där inne i det där gamla svartmålade rummet bara man sög ut luften ? Det var ju barnsligt.
Universum var ju trilliajarderbillioner gånger större.
--- Hur ska Gud få plats ? frågade Reine.
--- Eftersom allt är förminskat, kommer Gud också att vara förminskad.
Inte bara till omfattningen, utan också vad beträffar kraften.
Den nya gudens kraft kommer att vara direkt proportionerlig till rymden.
--- Hur ser han ut då ? --- Det vet man inte.
Ingen har ännu sett Gud under laboratoriemässiga förhållanden.
Men jag har en kamera med blixt monterad i taket.
Utlöses automatiskt.
--- Vad ska du göra med honom sen ? Ska han få stanna där inne ? Theo skrattade och tog nyckelbensgreppet på Reine och skakade honom : --- En sak i sänder.
En sak i sänder unge man.
Ännu vågar jag knappt hoppas att Gud alls kommer.
Glödlamporna pajar ideligen.
Urusel kvalitet.
Pajar, det lät inte klokt när Theo sade det.
Gamla gubbar skulle hålla sig till sitt språk, inte försöka ta ifrån de yngre deras ord.
--- Jag hade tänkt att föreslå, fortsatte Theo, att du följer med mej och ser ut en present till Nora.
Hon fyller år på torsdag klockan elva.
Reine drog fram asken med kontaktlinserna.
--- Här är vad jag tänkte ge henne.
Tror du det passar ? Theo tog asken, fiskade upp monokeln och började plira på kontaktlinserna med den långa näsan som en näbb mot etuiets sammet.
--- Mycket klädsamt!
Fröken Nora älskar bijouterier.
Jag skulle vilja gratulera till presentvalet.
Måste ha kostat en försvarlig hacka.
--- Tusen kronor.
--- Jo jag tackar, sade Theo och lämnade tillbaka etuiet med en kort bugning.
Min salig hustru använde halvglas med pärlemorbågar.
Mycket dekorativt men en smula påträngande skulle jag vilja anse.
Reine följde med Theo ut på stan.
Det var en av årets hetaste dagar.
De bestämde sig för en korallröd badmössa åt Nora ; badmössan var tätt besatt med små gummihorn så att hela skapelsen liknade en nykokt igelkott.
Var igelkotten ett skaldjur ? Theo var mycket nöjd med valet och bjöd efteråt på te med smörgåsar i Kungsträdgården.



44 Nora låg på magen i sängen med händerna under ena kinden.
Reine satt på huk på Noras stjärt ; han hade fötterna på var sida om hennes midja och omfamnade sina egna knän som han också stödde hakan mot.
Natten var svart och stekhet.
--- Du har så många funderingar, sade Nora.
Men varför säjer du så lite ? --- Vet inte.
Man vill väl ha sitt för sej själv.
--- Du måste prata!
--- Varför ? --- Jo Reine.
Annars blir du en gammal gubbe som går och gruffar för dej själv, går och snackar för dej själv.
Och har ägg på slipsen.
Jag har nog aldrig träffat en tioåring som är så jäkla gammal som du.
Ibland kan man tro att du är sjutti.
Eller äldre än Theo.
--- Om en månad och tre dagar fyller jag elva.
--- Jag skiter i hur gammal du är på pappret, sade Nora.
För mej växlar du.
Ibland är du ta mej fasen inte mer än fem.
Grinig och omöjlig.
Man får inte gå ifrån dej en minut.
Jag vet inte vad du har varit med om.
Men man kan inte äga en annan människa, man kan inte leva i en annan människa som en binnikemask.
--- Vad är det ? --- En växt i tarmen.
Jag tror att du skulle kunna prata tie timmar i ett sträck om du bara vågade.
Om du inte var så rädd för att komma igång.
--- Tjuge timmar.
--- Snälla du, lätta på röven.
Vi klistrar fast i varann!
Reine välte åt sidan och blev liggande bredvid Nora i fosterställning.
--- Vad är du rädd för ? --- Att jag inte ska vara jag längre om jag börjar snacka för mycket.
Om det som är viktigt.
--- Vad är viktigt ? --- Att jag vet vem jag är.
Men att ingen annan vet det.
Att ingen annan kan vara riktigt säker.
Plötsligt kan Reine visa sej vara nån dom inte tror.
Varulven eller nån.
Ja.
--- Vad skulle du göra om du vore Varulven.
Bita halsen av folk ? --- Vet inte.
--- Det vet du visst.
--- Jag skulle bita halsen av alla som jag inte gillade.
Om dom inte ... --- Ja ? --- Jag skulle försvara mej.
--- Om dom inte insåg att du är bäst och störst och mäktigast i hela världen.
--- Nej!
--- Jo.
--- Jag är ju bara tie år.
--- Erkänn att du skulle vilja vara bäst i världen!
Det vill nämligen jag.
Det vill alla.
--- Jag brukar tänka så här : det kanske bara finns en enda människa i hela universum och det är jag.
Allt som syns runtomkring är bara bluff!
En dröm, eller ... ja.
Jag sitter i ett trafikledartorn med glasfönster åt alla håll.
Och tittar.
Och bestämmer vilka som ska få gå upp och vilka som ska få gå ner.
Vilka som ska få komma in.
Om jag vill kan jag stänga av alltihop, mickarna, högtalarna och ... Man kan fälla ner persiennerna också, stänga ögonlocken.
--- Du ser.
Du kan ju snacka!
--- Ibland längtar jag bara att få sova.
Inte dö precis.
Men sova och inte behöva vakna nåt mer om jag inte vill.
Ibland är allting så jobbigt.
Man vill skita i allting men det är svårt att ordna.
Nora lösgjorde Reines ena fot, vände sig och pressade hans fotsula mot naveln : --- Gud va skönt att du har så kalla fötter!
--- Men det jobbigaste är nog inte att tänka så, att föreställa sej att man är den enda människan i hela universum.
Det är rätt skönt.
Man känner sej lite lat och trött.
Eller som när man har druckit en bärsa.
Det jobbigaste är att gå in eller ut.
--- Hur ? --- Att gå in och ut.
Ut eller in i sej själv eller vad det heter.
Man kan ju inte sitta och glo jämt.
I plugget.
När man är med nån.
När man inte får vara i fred.
Det värsta är när man inte får vara i fred.
--- Som nu ? --- Nej inte som nu.
Nu vill jag inte vara ifred.
Jag skulle bli skitlessen om du gick härifrån.
--- Fast jag stör dej ? --- Du stör mej inte.
--- Jag försöker ju få dej att prata.
Fast du egentligen inte vill.
--- Jo jag vill.
--- Varför ? --- Det känns skönt.
--- För att du kan lita på mej ? --- Ja.
--- Hur vet du det ? --- Det känns.
--- Var ? --- I hela kroppen.
--- Var mest ? --- I pitten om du vill veta det.
--- Det är väl inget att skämmas för.
Hade det varit finare om du hade sagt hjärtat ? Eller hjärnan ? Eller i bröstet ? Eller portvinstån ? --- Det hade känts renare.
--- Hur då renare ? --- Människan är en gris.
Jag tror att det finns nåt annat som är, ja rent.
Fint, rent.
Som inte luktar eller ser äckligt ut.
--- Ser människorna äckliga ut då ? --- Inuti.
--- Jag med ? --- Nej.
Inte du.
Och inte jag.
Vi är dom enda som inte ser äckliga ut inuti.
Vi har inte en massa slemmiga prylar i magen.
Eller inuti skallen.
Inte vi.
--- Vardförnåt har vi då i magen ? --- Ingenting!
För vi är rena.
--- Vart tar käket vägen då ? --- Det förbränns till vit aska.
Vi är så heta inuti att all skit förbränns.
--- Reine, skrattade Nora och pressade hans panna mot sina bröst.
Du är inte klok!
--- Inte du heller!
--- Vi är dom enda i hela världen som inte är kloka!
--- Jag vill stanna här, sade Reine.
--- Visst.
--- Hur länge får jag stanna ? --- Sju miljarder år.
Sen åker du ut.
--- Vet du varför jag inte snackar med nån ? Varför jag aldrig snackar med nån ? --- För att dom inte skulle förstå ? --- Det också.
Men dom skulle ta kraften av mej om dom visste hur jag tänkte.
--- Vilken kraft ? --- Det som gör att jag är jag.
Som gör att jag vet, för det gör jag, vet att jag i alla fall till slut är den enda människan i hela universum.
--- Jag då ? --- Du är en del av mej.
Men du är inte mej.
Och inte dej.
--- Finns det andra människor som också är delar av dej ? --- Inte nu längre.
--- Men det har funnits ? --- Morsan.
När jag var liten.
--- Ingen annan ? Nån tjej ? --- Tjejer fattar ingenting!
Jo en annan som nästan var : Dag Hammarskjöld.
--- Varför ? --- Jag kände att vi var lika på nåt sätt.
Jag tror att han också var fylld med hetluft.
--- Har du läst mycket om honom ? --- Fröken berättade.
Nej annars har jag bara sett bilder av honom.
Man kan förstå mycket av en bild.
Man kan se hur folk är, bara man tittar på dom.
Dom flesta i alla fall.
Man ser med en gång.
Man ser om dom fattar, eller om dom inte fattar.
Fattar det vi har snackat om nu.
--- Och det såg du att jag fattade ? --- Med detsamma.
När du satt och styrde i Esbjörns båt.
--- Det var inte hans.
Han hade bara hyrt den.
--- Esbjörn skulle aldrig fatta.
--- Inte den där Stig heller.
--- Stig har aldrig fattat ett skit av någonting!
--- Theo då ? Reine måste tänka.
Theo var svår.
Nora kanske gillade Theo inåt helvete.
--- Tänk inte, prata!
Säj precis vad du just tänkte.
--- Du kanske blir lessen ? --- Jag lovar.
--- Nej jag tänkte att Theo är svår.
Jag vet inte.
En del är faktiskt svåra.
Och så tänkte jag att du kanske gillar honom så mycket så att du blir lessen om jag säjer att han inte fattar.
--- Det blir jag inte.
Så nära står han mej inte.
Vi är vänner, inget mer.
--- Är du och jag också bara vänner ? --- Nej vi är ju delar av varandra.
Det sa du nyss.
--- Som älskare och älskarinna ? --- Nej, Reine.
Det är inte alls samma.
Knulla är nåt annat.
Då riskerar man bara att komma ifrån varandra.
--- Varför gör man det då ? --- Det vet jag inte.
Det bara blir så.
Många killar kan inte snacka om dom inte får knulla först.
Det verkar nästan vara som med mat.
Man måste käka innan man kan koppla av.
Nå : Theo ? --- Jag tycker inte han är riktigt klok!
--- Det är ju inte du och jag heller.
Sa vi nyss.
--- Han är knäpp, menar jag.
Bygga in universum i ett rum.
--- Han är konstnär.
Han har ställt ut hela rum på en konstsalong.
Där ena väggen var borttagen.
Han ställde ut ett rum som hette Paradiset.
Det såg ut som att titta in i ett litet växthus.
--- Tror han på det där med Gud ? Att Gud ska koka fram i det där svarta rummet om man suger ut all luft ? --- Det vet jag inte.
Det gör mej komplett detsamma.
Det var inte det vi snackade om.
Vi snackade om ifall Theo var en som begriper.
--- Nej jag vet inte, sade Reine.
Han är svår.
--- Jag tror han vet.
Men han snackar så mycket själv så man får aldrig riktigt reda på vad han tycker.
--- Har du aldrig legat med honom ? Jag menar så här som vi gör nu.
Bara pratar.
--- Nej.
Jag föreslog det en gång när jag kände mej tänd på honom, att vi skulle knulla.
Men han ville inte.
Det var nog lika bra.
Vi kanske skulle fått svårt att bli vänner efteråt igen.
--- Det är nog bäst att låta sånt vara, sade Reine.
--- Man vet aldrig innan, det är det som är det jävliga.
Om man tycker lika efteråt.
Förstår varandra på allvar, inte bara låtsas.
--- Nu fryser jag äntligen, sade Reine och drog lakanet över sig.
Fryser du ? --- Tänker du sova ? --- Kanske.
--- Då får du vara bussig och gå in till dej.
Jag kan inte sova i samma säng som en annan människa, har aldrig kunnat.
Jag måste sova ensam.
Du blir inte lessen va ? --- Näerå.
--- Jo det blir du.
Kom in hit när du vaknar i morron bitti och lägg dej här tills jag vaknar.
Men nu får du lov och sticka!



45 Theos andra rum från farstun räknat var inte alls mörkt.
Tvärtom fanns det lampor överallt.
Reine räknade till åtta kontorslampor som satt fastskruvade antingen i bord, väggar eller i stolsryggar.
Dessutom satt lysrör i taket.
Trots det intensiva solskenet var alla lampor tända.
Theo själv hade en vit rock på sig.
Runt halsen hade han den eviga snusnäsduken.
Led Theo av någon fruktansvärd sjukdom så att struphuvudet eller kotorna låg bara ? --- Unge vän, det är inte alls farligt.
Du kan gå när du vill.
Det gör bara lite ont.
Reine tvekade innan han satte sig i den egendomliga, lutade stolen av stålrör.
Det var samma stol som stått i den övergivna läkarmottagningen.
Igår hade Nora och Reine hjälpt Theo att kånka in den hit.
Theo måste ha arbetat hela natten med att ordna alla sladdar och kontakter på den gamla gynekologstolen.
Från kontakten i väggen togs ström från nätet, strömmen transformerades ned i en blå låda som det stod Märklin på, det vill säja en transformator för modelljärnvägar.
Den här transformatorn var Märklins största modell ; till sin egen modelljärnväg hade Reine en som var mycket smalare.
Från transformatorn löpte sex tunna, olikfärgade trådar till gynekologstolen : en röd tråd till höger armstöd, en gul till vänster, en blå till sätet, en brun till ryggstödet, en vit till höger fotplatta, en grön till vänster och slutligen en violett till en järnpinne som stack upp framför sätet.
På en pinnstol till höger fanns mätutrustning med bland annat en ampèremeter.
Gynekologstolens olika rördelar var isolerade från varandra med vitt smetigt isoleringsband.
--- Måste jag vara naken ? frågade Reine ; han rös när han såg på stålrören, de var säkert iskalla.
--- Vi behöver inte ta hela kroppen på en gång, svarade Theo.
Om du behåller kalsongerna på kan vi ta ryggen och fötterna först.
--- Men om jag bränner fast ? --- Man fastnar inte i ett sexvoltsystem, käre Reine.
Dessutom sitter en strömbrytare på höger armstöd.
Se här.
Från, till.
Vill du bryta strömmen gör bara så här.
Theo satte på strömmen, ampèremetern darrade.
--- Var så god och kontrollera.
Reine slog snabbt av strömbrytaren på armstödet rädd att få en stöt av själva brytarknappen.
Ampèrevisaren sjönk och lade sig trött längst till vänster på mätartavlan.
--- För fem minuter får jag alltså tie spänn ? Kan jag få dom innan ? --- Fem nu och fem sedan, sade Theo och tog upp sin krokodilplånbok ur bakfickan.
--- Du har möjligtvis inga femkronor ? Jag spar på såna.
Theo hade inga femkronor.
Reine tog emot femman och stoppade den i jeansen innan han drog av dem.
Han tog av sig allt utom kalsingarna med små elefanter på och klev stelbent upp i gynekologstolen.
Fy fan, det kändes som att sätta sig i en tandläkarstol.
Han höll på att skrapa sig på den upprättstående järnpinnen mellan benen.
--- I vänster hand tar du den här tryckknappen, sade Theo.
Ju mer du känner av strömmen, ju hårdare trycker du.
Din reaktion registreras på rullen här.
Framför gynekologstolen på ett gammalt skrivmaskinsbord stod en tjock rulle, ungefär av en enkilos kaffeburks storlek.
Rullen var klädd med finrutigt papper.
En skrivare med blått bläck vilade mot rullen.
Rullen kunde vridas upp som ett ur och snurrade mycket långsamt när man lossade en spärr.
--- Kan vi prova ? Reine låg med ryggen framåtböjd och höll krampaktigt om strömbrytaren med höger hand och kramade tryckknappen i vänster.
--- Jag måste be dej slappna av och ligga med ryggen mot ryggstödet.
Annars blir det ingen kontakt.
Reine fällde sakta ryggen bakåt.
Men rören isade inte, i stället kändes de varma och kladdiga.
--- Först kalibrerar vi, sade Theo och satte igång rullen och skrivaren ; skrivaren drog ett tunt blått streck som var alldeles horisontellt.
Nu får jag be dej blunda!
Det är inte meningen att du ska se vad jag gör.
Reine blundade och väntade på smärtan.
Men inget hände.
Ja möjligen kändes liksom ett svagt surr i ryggen.
Han tryckte lätt på knappen.
Plötsligt fick han en obehaglig stöt i fötterna, så otäck att han ryckte dem från fotplattorna.
--- Stopp, stopp, sade Theo.
Håll kvar fötterna!
Annars blir det ingen kontakt.
Reine bröt strömmen och satte tillbaka fötterna.
Han tittade på rullen : i den blå linjen fanns först ett litet hack, sedan hade skrivaren tagit ett språng rätt upp mot taket, halkat av rullen och låg nu och droppade bläck ovanpå rullen.
--- Kan jag stiga av så länge ? --- Nej, nej, jag skall bara sätta en spärr på skrivaren.
Theo satte en gummisnodd på skrivaren som skulle hindra den att slå för högt.
--- Vi börjar från början!
--- Näe, jag vet inte ... sade Reine.
Det känns rätt läskigt faktiskt.
Kan du inte ta en katt eller nåt i stället ? --- Men vi var ju överens om att det var människans lidande vi skulle undersöka.
Katter är ointressanta för oss.
Forskarna har säkert provat en miljon katter i olika elektriska stolar.
Men du är människa, Reine.
Det är skillnaden.
--- Jag tycker det här verkar lite knäppt på nåt sätt.
Att försöka gradera människans förmåga att lida ... --- Då börjar jag om, sade Theo och log vänligt : Om vi förutsätter att alla människor är lika mycket värda, att alla människor skall ha samma möjligheter, att ingen människa skall premieras före någon annan.
Det är premissen.
Men, jag säjer men : vi måste också börja så att säja i andra änden och försöka mäta hur mycket lidande olika människor utsätts för.
Vi vet att somliga får lida mycket, andra mindre.
Men hur ska vi kunna göra dom jämförelserna om vi saknar mått!
Hur ska vi kunna säja att Petterson lider mer än Lundström, när vi inte brytt oss om att mäta ? Vi måste skapa en måttenhet för mänskligt lidande.
Till exempel : lätt tandvärk, en till tre enheter.
Gallstensanfall, sexton till tjugotvå enheter, tandutdragning av oxeltand utan bedövning, tjugofem enheter.
Fattar du ? Du fattade ju nyss.
--- Jag tror att man får en massa sjukdomar av alla radio- och tv-strålar som finns överallt, sade Reine och satte sig upp.
--- Knappast troligt.
Radiovågor är icke-joniserande och således inte aktiva.
Du menar förmodligen radioaktiv strålning, alltså joniserande.
--- Jag menar program Ett, program Två och program Tre.
--- Din fantasi är det i varje fall inget fel på.
Kan vi fortsätta ? --- Nej jag tror jag lägger av nu ... --- Lägger av ? --- Jo det här måste ju pågå i evigheter liksom.
Om man ska hitta såna där måttenheter.
Hålla på och dra ut tänderna på folk.
Eller ge dom stötar i fötterna.
--- Mitt arbete är bara en grund, snälla Reine.
Andra kommer att fortsätta det.
Jag avser inte annat än att försöka skapa en objektiv måttenhet för smärta, inte att göra långa tabeller över hur ont olika saker gör.
Det var bara exempel.
Fattar du inte det ? Har man ett objektivt mått, har man slagit upp portarna till en helt ny värld, till ett alldeles nytt, sakligt och objektivt tänkande.
--- Vad betyder objektivt ? --- Något som är konstant, något som inte ändras av tillfälliga omständigheter.
Något som man inte bara tycker, utan vet.
--- Det låter ju bra.
Man vet alldeles för lite om människan.
Om döden och så, tycker jag.
Theo gnuggade sina brunvioletta händer med de tjocka slingrande ådrorna : --- Precis, precis!
En vacker dag kan vi mäta hur det är att dö!
Och när vi vet det har vi skapat underlag för en ny rättvisa : Människan kan själv få välja hur hon vill dö.
När, hur.
Vi har lagt grunden för en objektiv bedömning!
Det var en tanke.
Visst var Theo knäpp men samtidigt var han en som hade fattat, som förstod det väsentliga.
Nora hade rätt ; Theo var en av dem som förstod.
Theo kunde man lita på.
Theo hade också varit elva år, eller nästan elva, för jävligt länge sedan.
Inte förrän nu när han var pensionerad från den där tvålfabriken, hade han fått tid att syssla med det som verkligen intresserade honom.
Det kändes hoppfullt.
Kanske var det inte så att det meningsfulla livet upphörde vid puberteten, upphörde för alltid.
Kanske var det så att man fick en ny chans när man blev riktigt gammal.
--- Jag är nog ingen riktigt bra försöksperson, sade Reine.
Kunde vi inte leta upp nån annan ? Nån som behöver stålar och inte är så, så känslig ? --- Jag har försökt när jag bodde ute i Äppelviken, sade Theo dystert.
Jag hyrde en gammal alkoholist.
Men han bara satt och somnade.
Inget bet på honom.
Jag måste ha någon som är ung och fräsch.
Som du.
Eller som ... Nora!
Reine hade inte hört henne komma i korridoren.
Plötsligt stod hon i dörren.
--- Nej, vad har ni byggt idag då ? En symaskin ? --- Människan är alltings mått, svarade Theo och bugade lätt.
Unge Reine och jag har ägnat oss åt svagströmsteknik.
Men jag förstår att jag måste avstå från honom nu.
--- Det får han väl bestämma själv, svarade Nora.
--- Jag hänger med dej, sade Reine och rafsade åt sig kläderna.
Kan vi inte gå och duscha ? 


46 Tidigt på torsdagsmorgonen firade de Nora.
Födelsedagsbarnet satt i sin säng och drack te som Reine kokat.
På huvudet hade hon den röda igelkottbadmössan, på nattygsbordet stod etuiet med kontaktlinserna uppslaget.
Glasbitarna glimmade som diamanter.
Theo satt rak i ryggen på en stol långt från sängen och konverserade.
Reine satt på ena sänghörnan med ena benet under sig och andra foten på mattan, som en page, en vakt.
Ceremonien fick inte ta mer än en kvart, för sedan måste Nora iväg till NK.
Det vill säja först måste hon duscha, måla sig och tejpa tuttarna.
De hann i alla fall bestämma att de skulle fara till Åland på lördagen, en försenad födelsedagskryssning.
Hettan gjorde att ingen vit man kunde vistas på land.
När Nora gått, smög Reine ut i korridoren och väntade runt hörnet på att Theo skulle gå ned och köpa tidning.
Reine hade bestämt sig för att trots allt vara ute en del när Nora jobbade ; det blev litet trist och sitta här uppe dagarna i ända och invänta år tvåtusen.
Dessutom ville han inte bli djupare indragen i Theos poängberäkningar.
Theo lämnade sitt sovrum, som var rum nummer sex, och gick nedför korridoren.
För varje rum han passerade kände han på handtaget att dörren var låst : rummet med alla ormbunkarna som föreställde paradiset, rummet där varje kvadratcentimeter var täckt av skär sammet ; och som Reine inte visste vad det användes till, rummet där Theo hade alla sina akvariefiskar, laboratoriet med den elektriska gynekologstolen och slutligen Universum före Gud.
Ytterdörren öppnades och drämdes igen.
Reine följde snabbt i Theos spår.
Det gällde att inte ge honom för långt försprång, då kunde de mötas när Theo var på väg upp igen.
Reine kände också på alla dörrhandtagen, särskilt det till skära sammetsrummet.
Men allt var låst.
Innan han smet ut i farstun kastade han ett öga i titthålet till Universum.
Det var mörkt som en garderob.
Ingen Gud flaxade därinne som en fångad mås.
Tio minuter senare stod han flåsande vid cykelstället utanför Stockholms stadsbibliotek.
Den stulna halvracern stod kvar men sadeln och cykelbelysningen var borta.
Båda däcken var platta ; någon hade snott ventilerna.
Det var synd att det inte var en kall och regnig sommar.
Nu var det risk att alla hans fingeravtryck fortfarande satt kvar överallt på cykeln.
En rejäl hagelskur skulle ha gjort sitt.
Om han haft en näsduk, kunde han ha putsat av cykeln, blankat upp den --- men han hade ingen.
Nu när hans förkylning hade gått över fanns det ju ingen anledning att skaffa sig någon heller.
Strumpan ? Han satte sig på ett trappsteg och knöt upp skon, vars sula började släppa i framkanten, och drog av frottéstrumpan.
Den passade som en vante på handen.
Han skulle just börja med ringklockan, när han fick se en bekant komma nedför trappan från biblioteket.
Det var hans före detta lärarinna.
Reine ställde sig snabbt på knä, drog ned mössan med den fria handen och började gno den genomskinliga plastskivan som satt i baknavet.
Skulle fanskapet känna igen honom ? Han vågade inte snegla eller andas.
Lärarinnan hette Berit Skruf och kallades för " Borren ".
Först " Borren " med betoning på o --- men senare när hon stolt berättat för klassen att hon kommit tvåa i ett damrally anordnat av Motorförarnas Helnykterhetsförbund, hade eleverna förskjutit betoningen.
Hon fick heta " Bor-rren " vilket betydde supen.
Reine önskade intensivt att han skulle bli genomskinlig, genomskinlig som en manet.
Skulle man själv märka om man plötsligt blev genomskinlig som en manet ? Självklart : man kunde ju se på sina händer eller fötter till exempel.
Reine sneglade på sin brungrå vrist, tankeexperimentet hade alltså inte funkat.
Tanken var förresten dum : även om han blivit genomskinlig som en manet eller gelé, så skulle kläderna synas.
Nästan allt det man såg av andra människor var ju kläder.
Allt utom ansiktet.
Men det var klart att " Borren " skulle få världens chock om hon lagt handen på Reines axel, sagt " nämen hej " och han vänt upp ett ansikte som inte fanns, som bara sett ut som en plastpåse fylld med vatten och i vattnet en löst cirkulerande lösgom.
Tänder kunde aldrig bli osynliga --- de var för hårda.
På en utställning hade Reine faktiskt sett en genomskinlig människa.
En docka naturligtvis men i människostorlek.
Man kunde tända olika lampor för att se blodkärlen eller nerverna eller vad fan det var.
Något för Theo.
En sådan människa vore det kul att vara.
Då skulle man väcka uppseende.
Man kunde tjäna hur mycket stålar som helst genom att gå in på vilken restaurant som helst och käka.
Folk som stod runt om skulle få betala en femtilapp var för att få se hur tuggorna åkte ned i magsäcken som mörka fläckar.
Man skulle knalla runt som en levande röntgenbild och skrämma skiten ur alla lärarinnor.
Reine satte sig i krystställning och tittade sig runt efter Berit Skruf.
Hon var försvunnen.
Snabbt drog han sig undan cykeln --- tänk om ägaren kom åkande här på Sveavägen på väg in från Roslagen och fick syn på sin hoj.
Då kunde Reine bli anklagad för att ha snott både sadeln och lyset.
Han linkade iväg med sin kippande fot, förbi Mc Donald's och in i parken med dammen där han satte sig och drog på strumpan.
Ursprungligen hade han tänkt sig äta lunch på Mc Donald's vid stadsbiblioteket som han tidigare inte prövat.
Men nu var hela förmiddagen förstörd, så det var lika bra att dra sig in mot centrum igen.
Vad var det Nora hade sagt i natt ? Du ska inte syssla så mycket med dig själv.
Inte varje minut tänka på dig själv, bekymra dig för dig själv.
För så betydelsefull är du inte.
Jo!
Där hade Nora fel och det hade han sagt.
Det som betyder mest för mig är jag.
Jo det var väl klart, hade Nora gått med på.
Men det blir jävligt tråkigt att bara syssla med sig själv i längden.
Det var ingen risk att man glömde bort sig själv om man också funderade en del på hur andra hade det.
Jo, jag funderar gärna på andra --- om de funderar på mig tillbaka, i utbyte.
Det är inte bara jag som skall vara bussig.
Jag funderar ju på dig, hade Nora sagt.
Din mamma funderar på dig.
Det senare hade Reine bestämt förnekat.
Det var precis vad morsan inte gjorde.
Morsan tänkte bara på Stig, Skitstig.
Men mormor kanske.
Mormor bekymrade sig mycket för hur det skulle gå för Reine efter döden om Reine inte var frälst.
Den dagen den sorgen.
När Reine ätit en tidig lunch på Daily's, kunde han inte låta bli att gå till NK:s parfymavdelning.
Han var noga med att inte komma för nära disken med toalettartiklar för män.
Hon fick inte se honom.
Han ville se Nora arbeta, se hur förtjusta kunderna var, hur uppskattande kamraterna behandlade henne.
I över en timme flanerade han runt i närheten av Nora, åkte rulltrappa, spanade bakom tidningsståndet, kollade kameror eller höll till bakom snaskdisken och låtsades välja tugggummi.
Hon var så ren --- och omänsklig på något sätt.
Det var ett under att det kunde finnas någon som Nora.
Någon som var så fin så att man nästan inte nändes ta hennes namn i munnen.
Jag älskar Nora, tänkte Reine.
Nej jag får inte älska henne ; det är jag för det första inte värd för jag är en skit, en stor skit som bara tänker på mig själv.
För det andra vore det vansinne att älska henne.
Tänk om hon försvinner!
Tänk om någon jävla vuxen rider in på NK på en vit häst, sliter upp Nora i sadeln och galopperar bort.



47 Tidigt på lördagsmorgonen tog de taxi till Ålandsbåten.
Reine hade nästan inte kunnat sova natten innan.
Vilken dag det skulle bli!
Han ville totalt glömma att han varit på en Ålandsbåt förut.
Det här var något helt annat.
Det hette Åland --- men i själva verket var man på väg till Amerika.
Eller Västindien via Hawaii.
Nora var klädd som när de förra gången seglat tillsammans : shorts, vit herrskjorta knuten under brösten och schalett knuten på ryskt vis långt ned i pannan.
Peruken hade hon lämnat hemma för värmen.
Theo däremot var inte rädd för hettan ; han hade en jättestor stickad vit olle med polokrage.
Det var något mystiskt med hans hals!
Reine själv hade inte mycket att byta med, men han hade i alla fall tvättat bästa T-shirten i går kväll, den som det stod ÄT MERA GRÖT på.
Nu tänkte han förresten köpa sig en ny tröja, de sålde sådana på båtarna.
I plugget skröt man med sådana tröjor.
Ålandslinjen var förstås inget att ha egentligen, det skulle vara TOR-line eller en äkta Svenska Amerika-Linjen.
Men skit samma ; själv tänkte han ju inte återvända till Sollentuna kommunala skolsystem.
Där lärde man sig bara skit.
Och träffade dumma kamrater.
För att nu inte nämna skolmåltiderna.
Det var en otrolig trängsel på kajen, men Theo hade reserverat en hytt så bara de kom ombord skulle det ordna sig med det mesta.
Han hade beställt i matsalen också, kände visst någon som jobbade på båtbolaget.
Det var mest äldre människor som trängdes för att komma ombord.
Riktigt gamla, mellan femtio och hundra år.
Vad skulle hända om någon bortglömd tysk u-båt, som hållit sig gömd i Östersjön ända sedan Hitlerkriget, plötsligt dök upp och sköt av ett par torpeder i skrovet på färjan ? Ett jävla liv.
Alla skulle få gå i livbåtarna, de som hamnade i vattnet och inte sjönk genast skulle försöka klamra sig fast vid själva u-båten.
Innan u-båten dök igen skulle matroserna gå utefter däcket och slå folk på knogarna med gevärskolvarna.
Vafan hette serien nu igen : Kapten Albatross ? ? Reine hade sin fyllda pumaväska med sig.
Inte förrän han satt på den bäddade sängen i hytten, kom han att tänka på tullen.
Vad skulle tullen säja i kväll när de skulle i land här igen ? Om tullen tittade i väskan och fann den mer eller mindre sprängfylld med krut ? Och vad skulle Theo och Nora säja ? Han hade varit mycket noga med att inte visa dem vad han hade i väskan.
Anförtrott sina innersta tankar till Nora, det hade han gjort --- och det hade varit förbannat skönt.
Men att berätta om fyrverkeriet ? Nix.
--- Puh!
sade Nora och drog av sig schaletten så att hennes bruna, blanka huvud blev synligt ; huvudet med den långa, smala halsen --- som var så vacker att Reine fick en isbit mellan testiklarna.
Theo dukade upp en liten flaska sherry och glas ur sin svinlädersresväska.
Till Reine hade han köpt en trekantsförpackning Vic-juice.
Nötter hade han också, plus oliver.
Reine rev åt sig en grävskopa nötter och sörplade i sig saften så snabbt att det blev undertryck i tetrapaken ; sidorna sögs in som kinder.
--- Sticker ut ett tag och kollar båten, sade han och skopade åt sig fler salta nötter.
--- Vi har bord beställt till halv tolv, sade Theo.
Kan vi ses här fem minuter innan ? Hyttnumret är två fem fyra, kommer du ihåg det ? Förmiddagen var vindstilla och het.
Segelbåtar slokade i farleden.
Vattenytan verkade oljig och seg, som om det översta lagret hade skinnat sig.
De passerade söder om Vaxholm och gled ut i skärgården.
Reine stod i ena skorstenen som var en maskerad utkiksbrygga.
Den svarta plåten var het som en kokplatta.
Fartvinden var också het, den ingav samma känsla som att stå under luftslussen i NK:s huvudentré och vända ansiktet uppåt mot varmluftströmmen.
Det här måste sluta med en katastrof, tänkte Reine.
Det får inte vara så varmt så länge.
Det måste straffa sig.
Kylan måste ju magasineras någonstans, ligga på lur och invänta rätta tillfället att slå tillbaka.
Var skockade sig kylan ? Över Grönland eller över Sibirien ? Snart och oväntat skulle flyglarmet gå och kylan komma störtande över Sverige i form av hagel stora som tennisbollar.
Eller så skulle kylan hämnas underifrån, komma smygande upp ur brunnar och hål så att vita isproppar låg överallt i gryningen och fräste i solen.
Nästa natt skulle det komma fler.
Och fler och fler.
En morgon skulle solen inte hinna med att smälta undan isen som trängde upp ur Jordens inre.
Islagret skulle börja växa tills hela landet var täckt.
Sedan skulle Sverige börja sjunka under tyngden, landet skulle cirkla in i marvatten, dyka med Skåne först och Norrland på ända som en fartygsakter.
Plupp!
--- Har du en spänn ? En grabb på cirka tolv år stod intill Reine och höll fram en sotig handflata.
--- Näe.
--- Har du en banan då ? --- Nej.
--- Har du inte fått nån banan idag ? Reine svarade inte utan drog i stället ned OK-mössan litet till så att den inte skulle virvla av i hetluften.
--- Din jävla apa, har du inte fått nån banan idag ? Grabben försvann nedför lejdaren.
Enda spåret efter honom var ett skärt tuggummi som han i avskedsögonblicket tryckte fast i brättet på Reines hatt.
Inget annat att göra än att leta reda på en toalett, låsa om sig och ta av mössan där ingen kunde se vad som fanns under.
Han hittade ett bås med helt lås och satte sig på locket.
Tuggummit gick inte att peta bort, inte att gnugga bort, inte att få bort alls.
Han vred mössan så att tuggummit kom mitt fram och drog på sig mössan ; om han sneglade brant uppåt kunde han se tuggummit som en grå fläck genom brättet.
Det var inte särskilt lång kö vid presentkiosken, folk var mera intresserade av andra varor.
Det fanns två sorters mössor : samma typ som OK-hatten med den skillnaden att det stod Finlandia i blått --- och en mössa av baseballmodell med lång skärm som i svart text bar ordet Ballantine.
Reine var litet sugen på mössan med skärmen, den var snyggast.
Men den täckte inte ordentligt i nacken.
Och en sak ville han inte bli utsatt för : att bli kallad för " ditt skalliga babianaschle ".
Någon tröja köpte han inte, det fick vänta till hemfärden.
Lika så de gröna marmeladkulorna.
De skulle bara bli uppätna om han tjackade dem redan nu.
Färjan var till sin byggnad som en större skola : långa, smala korridorer, plötsliga trappor, söndersparkade toaletter med nedkluddade väggar och garage i skyddsrummet under.
Den lutade också litet åt ena sidan.
Alla skolor Reine hade gått i hade också lutat litet åt ena sidan.
Inte mycket men fullt tydligt för den som var uppmärksam.
Ibland när man gick i en korridor kände man hur det segade i benen som i en osynlig uppförsbacke.
Ofta när man skulle hem höll man på att halka på aschlet i något smygande nedförslut.
Sedan han spolat ned OK-mössan i en wc-stol som mycket riktigt storknade på kuppen, drog han på sig den nya och begav sig på fortsatt upptäcktsfärd.
Måsarna hängde med som om de bogserats av skeppet i osynliga trådar ; ibland sprang en tråd av och vederbörande mås vände magen upp, föll åt sidan och singlade bort som om man kastat en tidning över bord.
Föröver dök nya öar upp.
De kom seglande på det blanka vattnet med ett tunt dimskikt mellan öns bas och vattenytan.
De verkade inte fast förankrade.
När kylan slog till och de våldsamma stormarna skulle blåsa upp ... I bästa fall skulle öarna driva iväg i lä, men några av dem skulle nog tippa på kuppen, vända upp en undersida, jordig, blöt, full med daggmask och svartnade trädrötter.
Före lunch hann Reine gå igenom övre och undre bildäck, halvdäck, inspektera vad som fanns under presenningarna i livbåtarna, lekrummet, få en skymt av bastun och den lilla inomhusbassängen där vattenytan också lutade ; två skära gamla gubbar låg och flöt i bassängen --- man skulle ha haft en strömming.
Vidare såg han ett sällskap äldre damer spela biljard, två besättningsmän låsa in en urgammal och döfull gubbe i en hytt och slutligen slog han en lov genom stora baren med sittsalongen.
Där fick han tillfälle att begrunda ett porträtt av Urho Kekkonen, republiken Finlands president.
Vad betydde egentligen Lemmin makkara ? Reine uppskattade inte lunchen.
Det var stort smörgåsbord men det enda han fann ätbart var kokt skinka och små köttbullar.
Varje gång Nora lättade för att ta en ny omgång --- hon hade en kopiös aptit --- smög Reine med i hennes kölvatten för att vaka över henne, så att ingen av de blariga medpassagerarna gjorde några närmanden och försökte nypa henne i häcken.
Hela tiden gled han med en halv decimeter bakom hennes blanka lår med en tom tallrik i handen beredd att använda tallriken som karate.
När Nora hasade ned i stolen med en kopp kaffe och en Drambuie, tackade Reine för sig och lämnade bordet.
Någon dans skulle det tydligen inte bli förrän på hemfärden, så än så länge kunde han känna sig tämligen lugn för Noras del.
Men om det blev dans ? Skulle han då kunna hålla sig tätt bakom hennes rygg hela tiden så att ingen kåt jävel kom åt ? Han mindes hur det hade varit på segelbåten, hur både Stig och Esbjörn alltid stått kvar och inte flyttat sig när Nora skulle förbi ; pressat, lirkat, gnuggat, tryckt --- hela jävla tiden.
Långa rader med enarmade banditer stod varhelst de fick plats, där korridoren gjorde en utbuktning, i trapphusen, utanför matsalen, utefter långväggen i Cafeterian.
Det var det som skilde färjans innandöme från en skola.
I en skola fanns inga enarmade banditer, bara klädhängare att slita i.
--- Skaru ha en pralin ? Reine snurrade runt, det var samma grabb som tiggt en enkrona uppe i skorstenen.
Han höll fram en pralin i skär stanniol.
Reine tvekade --- var den köpt på Buttericks ? Var pralinen fylld med sågspån, vitlök eller krut ? --- Ta för fan.
Den är schysst.
Reine tog emot pralinen och stoppade den i fickan.
Grabben var inte längre än han själv men kraftigare byggd.
Ansiktet var blekt och håret långt och stripigt ; det hade ingen bestämd färg.
Det slog honom : människor hade egentligen inga bestämda färger.
När man sade att någon var rödhårig, var det fel.
Det fanns inga blåögda, inga skärkindade, inga bruna, inga svarta.
Framförallt fanns det inga rödskinn.
--- Ensam ? frågade grabben samtidigt som han kände i utkastet på en spelautomat efter kvarglömda mynt.
--- Nä jag åker med två bekantingar.
--- Synn.
Man kan ha mycke kul här.
Om man sköter sej själv.
--- Jag sköter mej själv.
--- Ska vi rycka ut lite kulor ? Ur slåttermaskinen ? Reine gav grabben en enkrona.
Han pillrade i myntet och drog mjukt i spaken : två hjärtertior och en ruter knekt i mitten.
De tryckte på stoppknappen för tiorna och petade i en andra krona, det lyckades inte.
--- Äh det här tjänar man inga pengar på.
Det finns bättre sätt.
--- Gör det ? ? --- Jäss.
Men vi sticker ner i diskoteket ett slag och tar en Cola.
Reine följde sin nyfunne kompanjon ned i fartygets undre.
Diskoteket var inte öppet men det fanns en sidodörr som gick att lirka upp med en dyrk.
Reine tvekade --- men ännu hade han själv inte begått något brott.
Bara följt med i god tro.
De kom in i ett kyffe med en trave röda plaststolar och en liten Hammondorgel.
På golvet låg en hög löstagen heltäckningsmatta, röd och långhårig.
De lade sig på mattan.
Under stoltraven stod en enliters Coca-Cola som var mer än halvfull.
Grabben satte tummen över öppningen, skakade flaskan och räckte den till Reine.
--- Här Nisse.
Ta en klunk.
--- Jag heter inte Nisse, sade Reine.
--- Visst fan heter du Nisse.
--- Vad heter du själv då ? --- Dick.
Reine torkade av flaskan med näven och drack en stor klunk.
Det var gott, litet sötare än vanligt kanske.
Men Coca-colan var kanske sötare i Finland.
En riktig finsmakare kunde känna från vilket land Coca-Colan kom.
--- Är du ensam ombord ? frågade Reine och räckte tillbaka flaskan.
--- Jäss.
De låg en stund och slappade.
Här nere var maskindunket tydligt och hårt.
Stolstraven darrade men matthögen gjorde att man inte kände något.
Det var kulan : man satte handen mot golvet : dunk, dunk.
Man lyfte handen och det kändes som att ligga på ett moln, ett illrött, långhårigt moln.
--- Har du varit på Åland ? frågade Dick.
--- Yes, sade Reine ; det lät dumt, man skulle inte härma andra människor --- men det var svårt att låta bli ibland.
När han gått på stan sista dagarna hade han plötsligt märkt att han gick och skruvade med stjärten precis som Nora.
--- Nisse ? --- Jag heter inte Nisse.
Skulle han berätta att han hette Reine ? Vid närmare eftertanke var det nog mer riskabelt än att gå med på att man hette Nisse.
Att heta Nisse ansågs visserligen litet förklenande och löjligt, Tomtenisse.
Men Reine ? Vad kunde inte Reine användas till ? --- Vad gillar du Mariehamn ? --- Jag vet inte, det regnade när jag var där.
--- Jäss Mariehamn är skit, sade Dick.
Jag för min del tänker inte gå iland.
--- Måste man inte det ? --- Nej för fan.
Ta en klunk till.
Reine drack.
Den här Dick verkade ju bra.
Framför allt var det bra att de var ensamma.
Hade Dick haft någon kompis med, hade det aldrig fungerat.
Så fort man var tre, skulle någon tryckas till.
Särskilt om två av de tre kände varandra från början.
--- Röker du Nisse ? Reine skakade på huvudet.
Dick drog upp en ask cigariller och tände med en silvertändare.
Han skakade Coca-Colan och andades sedan fullt med vit rök i den.
Så blåste han hårt tvärsöver flasköppningen.
Den tjocka röken virvlade runt i flaskan innan den började fara ut i en tunn, vit sträng.
Anden ur flaskan, festligt!
Reine lade upp ett gapskratt.
Fy fan vad hejsan!
Det gungade litet nu också ; de hade väl kommit ut på öppna havet.
En sjöman älskar havet blå ... --- Du får slumpen Nisse.
Reine drack.
Ovanligt, fantastiskt festligt god Coca!
--- Det var det det, sade Dick och drog ett halsbloss så att cigarillen fräste till som en stubin.
Vad gillar du Cuba Libre då ? --- Vaddå ? --- Cuba Libre.
Rom och Coca-Cola.
Skitschysst, eller va ? 


48 Tiden gick --- nej hoppade framåt.
Nyss var de tre killar som låg i det lilla rummet, för tillfället var de fyra.
Hela rummet var rött som den långhåriga mattbunten.
Killarna var också röda ; som om man hade monterat in röda glödlampor bakom deras ansikten.
Festligt!
Skitafestligt.
Ibland såg han saker och ting mycket nära : en nagel, ett hårstrå.
I nästa ögonblick verkade alla i rummet befinna sig långt borta som om de fallit ned i fel ände på en kikare.
Om han rullade på huvudet, föll figurerna runt på botten av kikaren som om ... --- Jävla Nisse, hit med pavan!
Någon av de nykomna slet åt sig flaskan, vilken flaska i ordningen var det ? Skit samma --- öl skulle han aldrig mera dricka, det blev man ju bara litet sömnig och småglad av.
Rom och Coca-Cola.
Rum, Jamaica Rum och Cuca-Cula.
De två nykomna kände Dick, de var också omkring tolv kanske.
Den ena hette Henry, den andra hette Döden.
Henry, Dick och Döden.
Det lät som någon jävla pojkbok.
Döden hade blivit opererad för harmynthet, det satt ett vitt ärr ur ena näsborren som ett fruset snordropp.
Henry hade stort huvud.
--- Fnissa inte så inåt helvete, Nisse, sade Dick som drack minst och inte hade förändrats ett dugg.
Fnisse.
Pisse, de fick kalla honom vad som helst för han var nöjd.
Han hade aldrig mått så fint.
Litet fumlig kanske men allt i hela världen framstod plötsligt som solklart.
Man behärskade läget.
Hela det föregående livet var ett misstag, ett misstag som rättats till med Rum och Coca-Kula.
--- Du skulle pysa upp och säja till!
Det var Dick igen.
Var det Dick ? Ibland stämde det inte med ljud och bild som på ett taskigt tv-reportage : någon snackade, ljudet kom långt efter.
Jo det var Dick : Reine hade sagt att han måste upp och säja till att han inte tänkte gå iland i Mariehamn.
Var de redan där ? Han tittade på klockan --- han såg precis hur visarna stod men kunde inte läsa av klockan.
Tiden var avskaffad.
Skönt.
Aldrig mer skulle man behöva vara rädd att komma för sent.
Reine reste sig ostadigt ; tur att man var gammal sjöman.
Det stramade i kinderna.
Plötsligt visste han inte vilket ansiktsuttryck han hade : det var precis som med klockan.
Rynkorna och vecken stod i ett visst läge --- men vad fan betydde det ? --- Säj att du har käkat likörpraliner.
Det var Döden med läppärret som kom med rådet.
Reine var på väg att svara : Snyt dej!
men det hade varit taskigt.
Varför skulle man inte vara taskig ? Varför skulle man inte sparka in fejset på alla harmynta jävlar ? Och tippa alla handikappade över bord.
Man fick ha två plankor förstås, till rullstolarna.
De andra fick nöja sig med en lång planka.
Som man ställde rakt upp.
De fick klamra sig fast högst uppe på plankan, så spände man plankan bakåt och släppte av : schviiiisch, plupp!
Hytt nummer två fem fyra, hytt nummer fem fyra två, hytt nummer hytt ? Hattnummer fyrtioåtta.
En stund senare satt Reine på tvärsen i en hyttkorridor och sorterade sina skosnören.
Det hände så mycket utanför ögonen.
Stora kranar vred sig motsols, en ås med tallar.
En flaggstång.
En stor jävla båt tätt intill.
Allting levde sitt eget liv.
Tiden rasade iväg, händelserna föll som tavlor från väggen.
Det gällde bara att hålla i sig.
Han spände ryggen mot korridorväggen och spjärnade med fötterna ; han tänkte inte låta sig spolas bort.
--- Reine ? Sitter du här ? Det var Nora.
Det var nog Nora.
Ett ansikte som log, en kropp som stod bredvid.
--- Är du sjösjuk ? Det var omöjligt att svara, hade han så mycket som glipat på läpparna hade han spytt en kaskad rakt ut som en vattenkanna.
En kaskad choklad.
Han stod på knä över en toalettstol.
Någon höll om hans panna med en handduk.
Nu var det slut på spyorna ; en gång till och magen skulle rämna tvärs av som när man sliter isär en tidning.
--- Kan jag få sova ? sade han ; det gick att prata utan att huvudet sprack.
De lade honom i hytten med handdukar runt om.
--- Gå iland!
sade han.
--- När du har somnat, sade Nora.
Jag har lovat att köpa kött.
Sedan somnade Reine.
Han vaknade av att någon bultade hårt och ivrigt på dörren.
Det var skumt i hytten, bara en nattlampa var uppfälld.
På det runda vita plastbordet låg en lapp under ett glas vatten " Vi är iland.
Kommer strax.
Nora ".
Reine satte sig upp.
Det kändes som om han fallit i gatan med huvudet före.
Men tankarna fungerade ungefär som vanligt, det vill säja de hängde någorlunda ihop.
Han fick tag i sin nya mössa och drog ned den över pannan.
Det kändes bättre, sprickorna i skallen pressades ihop.
Utanför hytten stod Henry, Dick och Döden.
Döden svajade lätt, de två andra stod stadigt.
De sade ingenting, så fort Reine öppnade klev de på och nosade runt och petade på allt.
--- Pyton ? Reine nickade ; han mådde pyton.
Dick hade en platt likörflaska med något rött i, han skruvade av korken och lämnade fram.
Spritdoften exploderade i Reines näsa : det var som att dra i spysträngen.
--- Tvinga dej Nisse, sade Dick.
Tvinga dej!
Reine drack en stor klunk slipprig likör.
Det smakade hallonbåt.
Han kände att han var omåttligt hungrig och drack en klunk till.
Sedan satt han några minuter på britsen med huvudet i händerna.
Vad gjorde de andra --- stal allt löst ? Var höll Henry hus ? Nyss var han här, dörren hade inte öppnats ... Ett utdraget stönande från toaletten löste gåtan.
--- Båtjäveln avgår snart, sade Döden ; han talade litet nasalt som om han haft en bomullstuss i ena näsborren.
--- Vi går ner och röjer undan, sade Dick.
Inga spår!
När Henry var färdig på toaletten lämnade de hytten.
Reine tog med väskan.
Innan han gick, vände han på Noras lapp och skrev : " Är med kompisar.
Vi ses i Sverige.
R.
".
Plötsligt mådde han fint!
Det fanns inga rämnor i skallbenet längre.
Han hade mått prima i flera minuter.
Lugn, stadig --- inga problem.
De andra hade plockat åt sig några tidningar på vägen genom salongerna.
De gick ned och dyrkade sig in i det lilla röda båset.
--- Om tre kvart måste vi vara ute, sade Dick.
Och inte ett spår!
--- Herre jävlar!
sade Henry.
Kolla här!
POJKAR VÅLDTOG 13-ÅRIG FLICKA En 13-årig flicka från Sollentuna våldtogs på torsdagen av fyra pojkar i ungefär samma ålder i en källare i Tensta i västra Stockholm.
Pojkarna hade låst in flickan i källaren.
En reparatör som hade ärende dit hörde gråt och fann flickan chockad.
Pojkarna har man inte fått tag i, det enda flickan visste var förnamnet på en av dem.
--- Namnet var Nisse, sade Döden och gav Reine en hård knuff.
--- Nej, sade Reine.
--- Var inte du från Sollentuna ? Döden kröp upp bakom Reine och kopplade armarna i ett lås bakom ryggen på honom.
--- Nisse från Sollentuna.
Våldtäckaren.
Va tror ni snuten betalar för honom ? --- Inte ett piss.
Han är för ung.
--- Vad tror ni Barnavårdsnämnden betalar för honom ? --- Hellre Rädda Barnen.
--- Skitbra idé.
Vi säljer Nisse till Rädda Barnen som slav.
Men inga checkar.
Kontant!
--- Släpp ditt jävla as!
Reine lyckades åla sig fri.
Jag heter inte Nisse!
Jag har aldrig varit i Tensta!
--- Vad heter du ? Kör du med falskt namn ? Reine försökte slita åt sig pumaväskan och sticka, men Henry satt på väskan.
--- Ditt namn är Apa.
Och du har inte fått din banan i dag.
--- Hit med min väska.
--- Vill du ha lite bananlikör ? Dick hade en gul flaska också, som han höll fram.
--- Låt Nisse vara, sade Dick.
Nisse är för liten för att knulla till någon med våld.
Nisse har långt kvar till puberteten.
Kolla hans näsa, den är inte tillräckligt lång.
Henry och Döden släppte Reine.
De hade kanske inte menat allvar.
Det verkade mest som om de var rastlösa, som om de inte stod ut med att sitta här och vänta tills färjan lade ut från Mariehamn.
--- Jag tror jag sticker nu, sade Reine.
--- Nej för fan.
Nu när det kuliga börjar!
Nu när alla pensionärer är på kotan!
Nu när vi ska sätta igång och röja.
Vi delar på likören, sen går vi upp.
Nisse, du kommer aldrig att förlåta dej om du sticker nu.
Reine satte sig igen, den här gången på sin pumaväska så att ingen skulle komma åt den.
De delade på likören.
Lite bråk fick man räkna med.
Killar höll alltid på så här, det visste man ju.
Man var bara lite ovan eftersom man inte varit i plugget på ett par månader.
I plugget hände sådant här varenda dag praktiskt taget.
Någon släpades in på muggen och fick pitten doppad i tusch, någon trängdes in i virkesförrådet och fick några nävar sågspån i kalsongerna.
På prov.
Det fanns så mycket som måste provas.
Hur olika individer reagerade på olika saker.
Pojkars naturliga experimentlusta.
Dränk en guldhamster och alltid lär du dig något.
Men ibland fick Reine för sig att världen var lika idyllisk som de vuxna falskeligen beskrev den --- och då blev han gärna litet omtumlad när han ställdes inför verkligheten igen.
Stöld, smårån, bedrägeri, plågeri, falskt vittnesbörd, fusk, skolk, snabbtortyr, tiggeri --- sånt var livet i plugget.
Egentligen var det ju inte värre än att vara kuljude.
Man utvecklade sina talanger.
De satt tysta och kände båten gira.
Maskinerna dunkade oregelbundet, spotlighten i taket blinkade.
Dick och Döden rökte, Dödens stela överläpp knep hårt om cigarillen ; han kunde inte göra rökringar.
Henry släppte ett par välmatade mökar.
Stämningen var förväntansfull.
När färjan kommit ut på djupt vatten, lämnade de sitt gömställe.
Första timmen ägnade de åt att se sig om, handla godis, prova tröjor som de inte köpte eller hålla sig i närheten av de enarmade banditerna och tigga enkronor av dem som vann.
Reine var lycklig.
Han kände sig som en ensam hund, som efter att i åratal bara umgåtts med människor, plötsligt befann sig i en förrymd hundflock.
Det var här han hörde hemma.
De kunde inte kånka runt på allt de köpt eller " samlat " in.
Eftersom diskoteket nu var öppet, måste de hitta en ny bas.
De tog det enklaste, ett toalettbås i en av hyttkorridorerna.
En av dem befann sig ständigt i det låsta båset för att vakta godset.
Döden tog första passet, Reine hängde sin pumaväska på klädkroken för att Döden inte skulle använda den som fotstöd.
Nu gällde det att se ut några lämpliga pensionärer som började bli tillräckligt fulla.
Matsalen struntade de i --- bättre var att koncentrera sig på smörgåsbaren där man sålde sprit i plomberade plastmuggar.
Här fanns de passagerare som verkligen gick in för att bli fulla.
Dick och Reine slog sig ned med en förstärkt Coca-Cola, medan Henry ställde sig och passade vid den största pissoaren.
Man visste av erfarenhet att gubbarna kom invaggande där, ställde ifrån sig påsarna och pinkade.
Var det trångt räknade Henry med att kunna smita iväg med ett eller annat.
--- Inte så jävla mycket likör den här gången!
sade Dick.
Medan de satt och ruvade fick Reine veta att det varit bättre förr ; nu hade det kommit nya bestämmelser som gjorde det svårare att köpa sprit på endagsutfärder.
Men tullen var slöa --- och de passagerare som bara for till Åland över dagen blandades med dem som varit på Åland några dagar och nu skulle hem.
Så ännu så länge var det ingen katastrof, sade Dick.
Men det var bättre förr, för ett par år sedan.
Då hade Dick åkt den här rutten med ett par äldre grabbar.
De hade fått så mycket att de kunde sälja sedan.
Nu fick man vara glad om man fick så det räckte till en själv.
En kvinna som inte var lastgammal hade suttit vid ett av borden och druckit fyra starköl.
De såg hur hon började nicka till och sov korta stunder.
Dick hade en vit plastpåse i reserv.
I påsen fanns en tomflaska fylld med vatten och några gamla tidningar.
--- Nisse, viskade Dick.
Nu går du och tar påsen hon har mellan fötterna.
Så kilar jag runt och knuffar till kärringen.
Och ger henne den här i stället.
Reine tvekade inte.
Han reste sig, stod ett par sekunder för att pejla in balansen.
Så gick de tillsammans fram till den just insomnade kärringen.
Reine böjde sig ned och Dick knuffade till henne : --- Förlåt tant!
Men är det här tants påse.
Den rullade omkull och ... Tanten tog yrvaket emot Dicks påse och fick så småningom ned den mellan benen på den plats som röjts undan av Reine.
Dick tog över tantens påse och de begav sig på olika vägar till uppsamlingsplatsen.
Reine gick förbi hytt nummer tvåhundrafemtiofyra utan att tveka.
Han skulle inställa sig där i god tid.
Men nu var han med de andra grabbarna.
Nu fick alla vuxna vänta.
Dick stod och kammade sig när Reine kom in på toaletten.
Det var en gubbe som stod och hulkade över den fyrkantiga plåttratten med handtag ; han måste väntas ut.
Reine ställde sig vid rännan och väntade.
När gubben spytt färdigt bankade de " Hälsan för halsen --- Tenor!
" på dassdörren där Döden satt.
De släpptes in och trängde ihop sig.
I kärringens påse fanns Finlandia vodka med två glas som verkade skulpterade ur smältande is, tre Fazer chokladkartonger " Wienernougat " och en Mesimarja.
Ingen tobak.
En stund senare dök Henry upp med en halva Gordons Gin och en plåtask Three Nuns.
Nu blev det Reines tur att vakta godset och de andra smet ut när kusten var klar.
Han började bli tung i huvudet igen och var fruktansvärt törstig, men han vågade inte lämna båset.
Han slumrade till men väcktes av att någon slet i dörren, en äldre man skrek därute : --- Har du spolat ner dej ditt jävla yngel ?!
Reine stönade några gånger och mannen gav sig iväg till ett annat bås.
De andra kom tillbaka en efter en : Champagne, Cinzano bitter, Larsen Cognac, Skåne, Lakka, Underberg.
Det artade sig.
--- Nu lägger vi av, sade Dick.
Annars får vi inte i land skiten.
--- Hur får vi iland skiten ? frågade Reine.
--- Vi får dela upp.
De delade.
Reine fick två helor sprit, en kartong Underberg och Lakkan på sin lott.
--- Varför ska jag ha mest ? --- Därför, Nisse, att du inte har nåt annat att bära.
--- Det har jag väl visst för fan.
Pumaväskan!
--- Den hjälper jag dej med, sade Dick.
--- Bussigt men jag klarar mej själv.
--- Du fattar visst trögt Nisse.
Är du trögfattad ? Jag tar väskan.
Du får den när vi får spriten.
--- Du får spriten mesamma!
sade Reine ; de stod så tätt packade inne på muggen att de bara kunde väsa till varandra.
--- Du kommer med spriten till Solna centrum i morron kväll klockan elva.
Lämnar spriten och får väskan.
--- Och om jag hämtar den där gubben som jag åker med ? Det var idiotiskt sagt.
De kunde hålla kvar honom här hur lätt som helst, slå ner honom eller binda honom.
Eller bara sticka med pumaväskan som pant.
Han hade ingen chans.
De brydde sig inte ens om att svara, bara flinade så spotten stänkte.
--- Vi kan ju kolla lite i väskan om du vill, sade Döden och drog upp blixtlåset en decimeter ; apan Jockes lilla huvud trängde upp.
--- Har du brorsan i väskan Nisse ? Lillbrollan.
Apbrollan.
Tänk om han kvävs va!
Reine tvingade ned Jocke och drog igen blixtlåset.
Om de hittade fyrverkeriet skulle han nog aldrig få se väskan igen.
Enda chansen var att försöka vara god kompis och hålla dem på gott humör.
--- Skojade bara.
Klart att man tar iland sin del.
Kan ta en pava till om nån vill ? --- Det här räcker för dej.
Annars kanske vi aldrig ser dej mer din jävla alkoholist.
De öppnade dörren och pressade ut Reine.
Han stod mitt på det kakelklädda golvet, med en plastpåse i vardera handen och glodde på sig själv i spegeln.
Det var ett jävla under att Finlandiamössan inte åkt av där inne i trängseln.



49 Han låg och tryckte sig tätt intill Nora.
Det var söndagskväll och hon skulle upp tidigt nästa morgon.
Han var själv ohyggligt sömnig men fick inte somna.
--- Varför är det värre om man har ihjäl tie människor ? Varför är det värre än om man dödar en ? Om de inte känner varann alltså.
--- Jag förstår inte riktigt ... sade Nora sömnigt och vred sig loss ; det var fortfarande värmerekord.
--- Jo man kan ju bara uppleva sin egen död.
Inte andras.
Man lider inte när andra dör.
I alla fall inte om man inte är med.
Eller känner dom.
Eller vet om det.
Man kan ju inte lida åt varandra liksom ... --- Kanske inte nej.
--- Varför är det då värre om det dör hundra än om det dör fem ? --- Det blir ju väldigt många fler som sörjer.
--- Vad gör det ? Dom sörjer ju bara den dom kände.
Inte dom andra nittinie ? Nora gäspade och sträckte sig så att det knäppte i hennes leder : --- Kan du inte snacka med Theo ? Det är precis sånt här som han är specialist på.
Reine beslöt att låta henne somna.
Han glodde på väckarklockan, snart dags för honom att ge sig iväg.
Men ändå kunde han inte förstå det här med människors död och lidande.
Om varje människa var en hel värld i sig, då var det en lika stor katastrof om denna enda människa dog, som om hela universum sprang i bitar.
Lösningen på alla problem var just det : tänk vilken lycka om alla kärnvapen av misstag exploderade samtidigt.
Inte en jävel skulle hinna märka något.
Allt skulle vara ett moln av vit aska inom en sekund.
De döda kunde inte vara olyckliga.
De döda kunde visserligen inte vara lyckliga heller eftersom de inte kunde uppleva något.
Och eftersom de inte kunde uppleva något, kunde de inte ångra sig, inte sakna livet, inte längta efter någon : Om alla bomber smällde av på en gång skulle det inte finnas någon kvar som kunde sörja heller.
Det var ju genialt!
Svaret på alla frågorna på en gång.
Någon måste ta på sig uppgiften att spränga världen i luften, som en tjänst åt mänskligheten.
Det skulle bli ett stort offer.
Man skulle inte bli berömd efteråt, ingen skulle finnas kvar som kunde hylla en.
Själv skulle man också vara utplånad.
Men vilken osjälvisk jätteuppgift!
Det gällde att bli bättre i matematik så att man kunde välja den naturvetenskapliga linjen så småningom.
Men han som inte alls tänkte återvända till plugget!
Jo man kanske blev tvungen till det.
För att kunna utbilda sig, så att man senare kunde göra mänskligheten den största tjänsten av alla : Zaka-zaka-bang!
!!
Några minuter senare stod han i korridoren med sina två spritkassar.
Det hade varit hur lätt som helst att få dem iland.
Hela tullen verkade ha semester.
Han funderade på om han skulle behålla Lakkan för egen del och ta sig en fylla ; han kunde ju säja att han tappat flaskan i gatan.
Men det var nog inte värt.
Inga risker fick tas på väskans bekostnad.
I pumaväskan låg bland annat den lilla svarta chifferboken med hans samlade erfarenheter.
Inte ett ljud hördes från Theo.
Reine knäade förbi alla dörrarna på huk och med plastpåsarna pressade mot låren för att inte flaskorna skulle klirra.
Varken Theo eller Nora hade brytt sig om påsarna.
Theo hade visserligen frågat när de skulle iland, var Reine gjort av sin väska.
Men han hade svarat att den låg hemma ; någon väska hade han aldrig haft med ombord på Ålandsbåten.
Så var det med det.
Reine kunde inte låta bli att kika i titthålet till Theos universum.
Tur att det inte var lika lätt att skapa ett universum som att utplåna det.
Då kunde ju vem som helst hålla på och leka Gud när som helst.
Det kunde bli väldigt rörigt.
Hade slumpen lagt något ägg ? De små glödlamporna glimrade därinne, glasstavarna pendlade sakta.
Det var väl fel temperatur kanske.
Theo snackade bara om att suga ut luften ur rummet.
Men hade han tagit hänsyn till temperaturen ? Några elektriska element skulle nog inte ha skadat.
Han stod på Norrlandsgatan.
Påsarna gjorde redan ont i händerna.
Här vågade fan smyga omkring sent på kvällen med spritflaskor i påsar.
Efterlyst som man var.
Nora hade varnat honom, sagt att det var mycket " prostitution " här i kvarteren.
Vad betydde det ? Något skumt förstås.
Narkotikahandel och dylikt.
Morsan som inte ens lät honom gå till Sollentuna centrum efter nio.
Det var ju löjligt!
Vad var Sollentuna centrum mot Stig ? Han hade räknat ut att han måste ta en taxi.
Det hade han råd med, han hade fortfarande nästan sjuttio kronor kvar av det han snodde från morsan.
Snodde ? Hans eget barnbidrag då ? Fick han någonsin ut det ? Aldrig.
Det fanns killar som fick barnbidragen insatta på särskilda bankböcker.
Men inte hans morsa ; hon tog det till hushållet.
Det var fräckt.
Det hade hon ju bidragsförskott till --- och bostadsbidrag.
Om han tänkte efter, var han inte skyldig henne ett förbannade piss!
Hon hade bara utnyttjat honom så länge han funnits.
Fått en jävla massa förmåner bara för att hon hade Reine.
Utbildning, större bostad.
Vad hade han fått ? Ett uselt liv utan farsa.
Nå, det gick ju an om hans farsa visat sig vara en dum jävel.
Och det var ju troligt, varför skulle hans farsa ha gått och kärat ned sig i morsan.
Det kunde bara en idiot göra.
Äntligen kom en ledig taxi.
Det var visserligen en diesel men Reine vinkade ändå.
Så här sent fick man inte vara nogräknad.
Bilen stannade och chauffören klev ur.
Det var en tant.
Ganska ung men tjock.
--- Har du pengar då ? frågade hon.
Reine visade upp hela kassan.
Det gick fint ; skulle nog inte gå på mer än cirka tjugo kronor till Solna centrum.
Han klev in och lade flaskpåsarna i soffan.
De åkte.
Han satt framåtlutad med halva huvudet förbi den skottsäkra glasrutan.
--- Och hur går affärerna ? Tanten fnittrade.
Hon körde bra, tog inga onödiga risker men släppte inte heller förbi någon.
Många gånger hade Reine önskat att de själva haft bil precis som andra familjer.
Men så hade han tänkt : det måste bli morsan som kör.
Han kände kväljningar och blundade.
En otänkbar tanke.
--- Har du sett min lilla vita kanin ? sade tanten och pekade på en låda som stod på golvet mellan framstolarna.
Reine kikade : man såg inte mycket, ett salladsblad, en bit av en dagstidning.
Möjligen ett par skära öron.
Men de kunde lika gärna vara endiver.
--- Hade väl varit bättre med en schäfer om nån försöker råna dej.
--- Hon fick följa med för att hon inte skulle komma ivägen för maken.
Han har protes.
Den förra trampade han ihjäl, känner inte vart han går.
Han blev så fruktansvärt lessen.
Han älskar kaniner precis som jag.
Hon heter Mimmi.
--- Precis som Musse Piggs fru ? --- Kanske det ja.
De körde Sveavägen ut.
Reine försökte hänga med och se om den stulna cykeln stod kvar utanför Stadsbiblioteket.
Men trafiksignalen var grön, så han hade inte en chans att hinna titta.
De for vidare runt Sveaplan, Norrtull, Norra kyrkogården och upp mot Solna centrum.
På bergen till höger låg väldiga hus och glittrade i augustimörkret : adventsstjärnor eller kräftlyktor ? Han lät taxin köra ända fram till den stora gula Renaultskylten.
Han såg dem på långt håll, de stod och rökte i nedfarten till parkeringsgaraget.
--- Välkommen Nisse.
Tie över elva.
Han höll fram påsarna men de tog inte emot dem.
De hade inte pumaväskan med heller.
--- Nisse, stå inte där som en jävla langare.
Tänk om snuten dyker upp.
De drog sig ned mot en liten sidodörr till parkeringsgaraget.
Dick hade en dyrk.
Det gick hur lätt som helst och de gick långsamt nedför den branta asfaltbacken --- det luktade nya bilar ; en härlig lukt!
De passerade en bilverkstad, några parkerade bilar och ett lager.
På andra sidan lagret stod en lång rad nya bilar, det var Renault tolvor stationsvagnar.
De var alla insmetade med någon fet vit smörja.
Dick öppnade bakdörren till en av bilarna.
Dick, Henry och Döden pressade ihop sig därbak ; Reine fick sitta ensam fram.
Skulle de ut och åka ? Dick gick noga igenom spritpåsarna.
Det verkade stämma.
Pumaväskan hade de haft liggande i bilens bagagerum.
Den drogs fram, öppnades och var sak redovisades för sig.
Jocke, anteckningsboken, de olika fyrverkeripjäserna, Rekordboken ... --- Det har kommit en ny upplaga, sade Dick.
Du knatar omkring med gamla uppgifter.
Reine tog emot grejorna vartefter, fick den tomma väskan och packade tillbaka sina saker.
--- Vi tar Lakkan först, sade Döden.
Likörflaskan fick gå laget runt tills den blev halvtom.
Reine tyckte att det smakade underbart, söt flytande hjortronmarmelad.
--- Vilken jävla smet, sade Henry.
Jag vet bara en grej som är värre : ägglikör.
Smakar schampo.
Dick öppnade Finlandiavodkan och hällde försiktigt över i likörflaskan ända upp.
Han skakade länge, sedan fick flaskan gå en ny runda.
Reine satte i halsen, spritsmaken var mycket råare nu.
Reine kände hur han började bli full, en självklar känsla av att allt skulle ordna sig.
Man var osårbar.
Det var inte ens farligt att prata : --- Hur gick det för er då grabbar, ni kom iland ? --- Nej vi är kvar ombord.
Som du ser, sade Henry.
Reine flabbade.
Det kunde man ju säja : de var kvar ombord, de satt i en väl infettad amfibiebil som strax skulle starta, styra ned i kloaksystemet, komma upp vid Ålandskajen och fräsa ut på fjärdarna.
Dödsfestligt!
--- Du då Nisse, sade Döden.
Har du legat och skruvat den där Nora ? Tänk om hon blev på burken.
De skrattade hest alla tre.
Hur visste de om Nora ? Hade han snackat om Nora på båten ? Måste han ha gjort fast han inte kom ihåg det nu.
--- Hon tillhör ditt stall va ? flabbade Henry.
--- Schysst tjej, sade Reine.
Varit med om en del kan man säja.
--- Berätta Nisse, knullar ni varandra alla tre : den där asgamla gubben, Nora och dej ? --- Alla flickors Nisse!
Det var Dick.
Han brukade vara rätt tyst men ikväll såg han faktiskt rätt blarig ut.
Vad hade de tänt på med innan : thinner ? hasch ? mellanöl ? Skit i det ; det var skönt att vara bland vänner.
--- Jo för fan, sade Reine.
Vi håller igång hela natten.
Inte Theo alltså, gubben.
Han går in till sej och kvartar.
Sen är det fritt fram för Nora och mej.
--- Hur gör ni Nisse ? --- Gör ? --- Ja.
--- Som man brukar.
Ut och in.
De flabbade sprucket alla tre och lät flaskan gå runt, det räckte inte till Reine den här gången.
--- Hur ser hon ut när hon kommer ? frågade Döden.
--- Som vanligt.
Hon är som alla andra tjejer.
--- Jävla Nisse!
Du gör det med en banan va ? Lunchbananen ? Apan avstår sin lunchbanan för att köra i häcken på sin apbrud, splatt!
Reine blev arg men hejdade sig.
De fattade ingenting.
Men det gjorde inget att de inte fattade.
De var ju inte bättre än djur.
Jävla småtjyvar.
Det skulle vara rena barmhärtighetsgärningen att strypa dem omgående.
--- Här Nisse, sade Dick.
Nu går vi över på vodkan!
Någon grep honom om huvudet --- tänk om mössan åker av!
--- stjälpte nacken bakåt och hällde sprit över hans ansikte.
Han svalde en del men fick det mesta i vrångstrupen och började hosta våldsamt.
De lät honom hosta färdigt.
Dick och Döden tände var sin cigarrcigarrett.
--- Tomtenisse, sade Henry.
Flera sagor ? --- Ni tror inte att jag har knäppt den där jävla Nora ? Det kan ni ta er i örat på.
De skrattade inte nu.
Dick och Döden blåste rök rakt mot Reines ansikte.
Henry låtsades titta i taket.
Reine blev litet rädd men spriten gled runt och tvättade bort allt tvivel.
Här satt Reine D'Artagnan med sina vänner Athos, Porthos och Aramis.
Sanningen och Rättvisans ädla försvarare.
--- Vet du vad du är ? sade Dick.
Ett jävla överklassyngel!
--- Som inte fattar ett piss, lade Henry till och släppte taket med blicken.
Överklassyngel ? Var han, Reine Larsson, ett överklassyngel ? Som var ensam med sin morsa, som levde på bidrag och understöd.
Som inte hade bil, inte bodde i villa, inte ... --- Borgarpitt, sade Döden ödesmättat och fimpade i ryggstödet intill Reines axel.
--- Fan heller, sade Reine.
En annan är på rymmen, en annan har ingen rik farsa som ni tycks ha fått för er.
Fel!
--- Överklassyngel, sade Dick lugnt.
--- Vaddå ? Tror ni inte en annan har torskat för snuten, knyckt prylar, gjort inbrott ... --- Har du torskat för snuten Nisse ? För vad då ? Felparkering ? --- Morsgrisen rymmer hemifrån, sade Döden.
Vi borde anmäla dej för Barnavårdsnämnden av ren barmhärtighet.
Innan du råkar i dåligt sällskap.
Dick och Henry flabbade länge, sedan fick vodkan göra en ny runda.
Reine blev inte bjuden den här gången.
--- Har du nåra stålar Nisse ? --- Lite grus bara.
--- Kanske du kan vara lite mera exakt ? --- Femtioåtta och sjuttiofem.
--- Lägg dom i mössan och ge hit!
Reine drog upp de skrynklade sedlarna och räckte över till baksätet.
--- I mössan.
--- Varför tror ni att jag är ett överklassyngel ? Vilka jävla bevis har ni för det ? --- Livets realiteter, Nisse.
Mössan!
--- Hur då ? --- Det syns.
--- Och hörs.
Mössan!
Plötsligt slet Döden av honom mössan och höll fram den, för att han skulle lägga pengarna i den.
Reine strök sig reflexmässigt över skulten med vänster hand.
--- Nya överklassfrisyren.
Avslöjad Nisse.
Ska vara kort i höst.
Halvsnagg.
Döden klippte till honom på högerhanden så att pengarna dalade och stänkte över framsätet.
Alla tre vräkte sig fram och började plocka.
Dick fick mest.
Ingen vågade knycka något framför näsan på Dick.
--- När sticker ni till Åland igen ? frågade Reine.
--- Åland ? --- Nu sticker vi härifrån, sade Dick.
Snart dags för Securitas.
De vräkte sig ur bilen.
Reine klev också ur.
Döden hade tryckt ned Reines mössa över sitt eget huvud med det axellånga håret.
--- Spriten för fan!
hojtade Henry.
Reine fick order att hämta flaskorna i bilen.
Inne i dunklet passade han på att smuggla ned en platt halvflaska i väskan.
Det var whisky ; måste tillhöra det parti som killarna själva tog iland.
Han backade ut och lämnade över det andra.
De begav sig småspringande därifrån, genom en kulvert med nakna granitväggar.
En branddörr spärrade deras väg men Dick hade en nyckel till den också.
--- Fixa dörrar lär man sej på Lövsta, sade Dick nästan vänligt.
Men där har du aldrig varit Nisse.
Och där kommer du aldrig att hamna för du är ett överklassyngel.
De sprang nedför en grovt tillyxad trätrappa som vinglade under dem.
Plötsligt stod de på ett par järnvägsspår.
Var i helvete var de ? --- Hej då Reine Larsson, sade Dick.
Gå däråt så kommer du till Solna centrums nya tunnelbanestation.
Vi sticker inåt stan.
Det är inte värt du hänger med.
--- Du skulle bara skita knäck, Nisse, sade Henry.
--- Vi ska ut och ta en liten åktur.
Vet du varför han kallas för Döden ? sade Henry och knuffade Döden i ryggen.
För att han har åkt hela vägen mellan Hammarby och T-centralen mellan två vagnar.
Han hade en kompis som trillade av och kola.
Reine stod kvar i tunneln och såg de tre försvinna med svängande spritpåsar.
Henry satte handen i sin nakna armhåla och klämde till med överarmen : en praktfull brakmök.
I nästa minut var de borta i mörkret.
Tunnelbanan var ännu inte i drift.
På flera ställen stod höga träbockar och överallt låg arbetsredskap och bråte.
Strålkastare satt på rörställningar och gav hela scenen ett intensivt ljus.
Han började gå åt det håll Dick anvisat ; det gällde att snabbt komma därifrån.
Fan kunde ju veta om elektriciteten var på i strömskenan.



50 Det gällde att dö utan att kräkas.
Det gällde att kola utan att ... Hur blev det sedan : svart eller vitt ? Om man ingenting upplevde längre, om man ingenting såg med sina ögon --- vad såg man då : svart eller vitt ? Grått ? Vad har " ingenting " för färg ? det gällde att rimma utan att svimma.
Det gällde att sluta utan att ... kuta.
Solna centrums nästan färdigställda tunnelbanestation var röd som ett svalg.
Tur att han hade kommit in bakvägen.
Rätta vägen var att åka rulltrappan ned i halsen och stjälpas av på plattformen ; oändliga, illröda grottor, buckliga väggar, hängande tak, prång och fickor.
När man passerat hela systemet blev man utskiten i andra änden som en harlort.
Han halvlåg på en hög gamla täcken som bergsprängarna måste ha glömt kvar.
Jag har lortat ned Nora, tänkte han.
Jag har tagit henne i min mun så att hon blev slemmig och smutsig.
Jag sålde henne för tre klunkar vodka.
Hon kommer aldrig att förlåta mig.
Jo.
Men jag kommer aldrig att förlåta henne.
Förlåta henne för att hon först var så ren --- inte hade ett strå på kroppen --- och nu har blivit fördärvad och nedknullad i slemmet av Dick, Henry och Döden.
Alla tre på en gång.
Det gällde att dö utan att kräkas.
Stengrottorna var inte bara röda ; när han nyktrade till kunde han se att nedtill hade någon målat en skog.
En oändlig, mörkgrön granskog.
Det verkade vara höst, skogen såg kall och ogästvänlig ut.
Han blundade och såg för sitt inre väggarna bemålade med ljusgröna ekskogar, hoppande harar och betande rådjur.
Han tittade igen på den oändliga granhorisonten.
Detta var Sverige : risiga smågranar och en tilltufsad kråka.
Det fanns andra bilder i granskogens gläntor : en öde väg, en nedlagd bensinmack, en lanthandel, en liten bilkyrkogård, uppe vid korsvägen en brödbil.
Långt borta skymtade en kemisk fabrik som spydde ut skit.
Han tog upp den platta whiskyflaskan som han snott från grabbarna, öppnade bägarkorken, satte öppningen mot kinden ... Nej fy fan!
Han ställde sig upp, svajande på det mjuka tygberget och kastade flaskan så hårt han orkade tvärsöver perrongen och spåret mot granskogen och ett övergivet rött hus : --- Jag döper dig till Barnens Ö!
vrålade han och satte sig.
Det ekade inte, inte ett smack, inget " Kraschschschschsch ... Böööööööööö.
" Det var alldeles tyst.
Det måste finnas en stor fläkt någonstans som sög upp alla ekon och onödiga ljud och malde ned allt liv till vitt pulver.
Han lade sig ned på sprängtäcket.
Äntligen framme, tänkte han och somnade.
När han vaknade igen hade klockan stannat.
Men det kändes i magen att han sovit länge.
Han satte sig upp ; han var inte längre ensam.
På en träplattform satt en farbror i blå overall och målade dit en skylt på lanthandeln i skogsbrynet.
Litet längre bort satt två gubbar på en bräda och käkade smörgås.
De stödde fötterna mot strömskenan.
Alltså var strömmen inte påkopplad.
Reine tog sina grejor och gled av högen med gamla täcken, han hade små gråvita vaddtussar överallt.
Skit och pannkaka, nu gällde det att skaffa något att äta.
Utan att ha blivit stoppad eller ens tillfrågad kunde han kliva uppför hela den långa, stillastående rulltrappan och ta sig ut i Solna centrum.
Det regnade!
Han blev alldeles lamslagen.
Det regnade rätt i frisyren på honom.
Att det kunde regna.
Att det kunde vara under trettio grader varmt.
Folk kutade mellan vattenpussarna och skrattade som barn i den första snön.
Vilken satans tur!
Längst ned i pumaväskan i en av reservstrumporna låg två femkronor.
Hur hade de kommit dit ? Han hade själv gömt dem där längst nere i strumplådan förra sommaren innan han for till mormor.
Så att han skulle ha något kvar när han kom hem.
Det kunde ju hända att han blev frälst precis som mormor, hade han tänkt.
Och när man blir frälst, hur var det : då strör man aska i sitt hår och skänker bort alla sina ägodelar.
Men den som spar han har : till exempel två blanka femkronor i en frottéstrumpa.
Livet lekte igen, han köpte två påsar jordnötter, en banan och en Zingo.
Sedan tog han reda på bussen in till Stockholm.
Nu mådde man prima.
Det hade slutat regna och marken ångade.
Man kanske skulle åka och bada.
Det var skönast att bada i ett milt regn eller strax efteråt när det fortfarande var helt stilla.
Synd bara att man skulle vara så förstoppad ; inte bra för magen med oregelbundna vanor.
Han åkte med bussen in till S :t Eriksplan.
Sedan var det bara att knalla nedför Odengatan till Stadsbiblioteket och hämta cykeln.
Den stulna cykeln stod kvar om än ytterligare avlövad : nu fattades sadel, lyse, pakethållare, stänkskydd, kattöga och bägge gummihandtagen.
Däcken var tomma och utan ventiler.
Han låste upp och provåkte.
Det gick rätt hyggligt utan sadel eller luft i däcken.
Tur att man inte vägde mer än omkring trettio kilo.
Innan han stampade av på riktigt, räknade han kassan : åttio öre.
Det räckte inte ens till en liten pommes-frites på Mc Donald's. Han kavade Sveavägen upp och kom till Kungsgatan där han svängde ned till höger och passerade Hötorget.
Det var evigheter sedan han suttit där på Konserthustrappan och skrivit brev till Barnens Ö --- och till morsan.
Man borde väl skicka ett vykort någon gång, till morsan alltså.
Så att hon inte sörjde en som död.
Nu var det bara frågan om ifall tant Olga hade öppnat igen efter semestern.
Den elfte augusti skulle hon öppna igen.
Vad var det för datum idag ? Han såg upp i himlen : ren och klar som september.
Det var nog september.
Han hoppades det för i så fall hade skolan börjat för länge sedan --- utan att han märkt det eller känt det i kroppen.
När man låg hemma och var sjuk kände man varenda ringning och varenda rast i kroppen --- fast det var två kilometer till plugget.
Tänk om det var den nionde september idag!
Då fyllde man elva år.
Grattis, grattis!
Vad skulle man ge sig själv i födelsedagspresent ? En moped ? En utlandsresa ? Ett tält ? Just det, ett tält.
Ett riktigt bergsbestigartält som var vattentätt och vinterfodrat.
Tålde vilka jävla stormar som helst.
Det kunde man slå upp på Palladiumhusets tak.
Sedan behövde man bara gå en trappa ned till jobbet hos tant Olga.
Vilket jävla pundhuvud han varit --- han hade nyligen ägt trehundra spänn och inte fattat att man skulle ha köpt ett tält för dem.
Det räckte ju inte med att man hade ett schysst jobb ; man måste ha någonstans att bo också.
Men om han textade på riktigt duktigt hos tant Olga, kunde han snabbt tjäna ihop pengar till ett tält --- under tiden fick han säkert sova inne på lagret.
Huset var sig likt, Oscarsteatern var sig lik, bron och järnvägen under såg precis ut som före semestern.
Det var konstigt.
Saker, hus och broar borde också förändras.
Människor förändrades ju.
Tiden gick, äpplen mognade.
Men inte fönster, trappor, trottoarer.
Palladiumhuset hade en konstig mörkgrå färg.
Nu när det praktiskt taget var höst borde det vara illrött eller knallgult!
Han släpade in cykeln i trappuppgången för att ingen skulle stjäla den och tog hissen upp.
Han mindes sina funderingar kring änglar : hur han bara för några veckor sedan brukade föreställa sig att han var en snabb ängel som klev in här, tog ett jämfota skutt upp i luften, blixtsnabbt ryckte ut vingarna och steg i en snabb spiral utefter trapporna.
Tur att man hade kommit över sådana barnsligheter.
Men han kunde inte låta bli att känna lite på ena skulderbladet.
Hissen skumpade till och stannade.
Allt var sig likt.
Trappan luktade likadant, hissdörren var lika seg som den brukade.
Jo, det hade kommit en extra skylt på tant Olgas dörr.
En liten, fyrkantig med svart text.
Den satt alldeles intill dörrhandtaget.
Han sänkte blicken och läste : KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I STOCKHOLM 3 :e fältavd.
Kronofogden ? Hade han flyttat in här och öppnat kontor, eller var det en inneboende hos tant Olga ? Han ryckte i dörren, den var låst.
Något stod inte alldeles rätt till.
Semestern hade upphört för stängtskylten var borta, den där det stod att de skulle öppna igen den elfte i åttonde.
Nu hade den där jävla Kronofogden flyttat in här.
Och till på köpet var fanskapet inte hemma och kunde svara på frågor.
Vart hade tant Olga tagit vägen ? Flyttat ateljén närmare Skogskyrkogården ? Reine lunkade nedför trapporna och kunde inte tänka.
Det var stopp i skallen bara.
Tomt.
Varken vitt, svart eller grått --- så måste det vara att vara död : tomt.
Men kroppen fungerade och gjorde saker, lyfte ut cykeln genom porten, såg sig för, småsprang med cykeln tvärsöver gatan och upp på trottoaren utanför porrbutiken.
Där hoppade kroppen på cykeln, glömde sig och satte sig på sadeln som inte fanns --- aj!
! --- ställde sig upp och trampade på.
Sedan tog kroppen av till vänster mot Norra Bantorget.
Kroppen krånglade sig över, körde upp på en gata på andra sidan och parkerade utanför Helènes port.
Där gick kroppen in och ringde på.
Om någon var hemma, så var det Helène.
Om ingen annan kommit på att ta livet av henne som rena bussigheten förstås.
Ingen öppnade.
Reine samlade sig.
Det fanns en tältaffär uppe vid S :t Eriksplan --- man kunde lika gärna hoja dit och se litet på priser.
Antingen lyckades man per telefon ta reda på tant Olga, eller också gick det väl att få stålar på annat sätt.
Genom att sälja cykeln ? Först måste den kompletteras med sadel och litet andra prylar.
Men det var nog ingen konst i nattens mörker.
Snor du av mig, snor jag av dig --- eller av någon annan.
Det gäller att fördela bördorna.
Han parkerade utanför tältaffären.
Det var lunchstängt.
Lika bra att gå ned i tunnelbanekiosken och köpa något för de åttio örena så länge, medan han väntade.
Det räckte inte till en banan men till en tablettask.
Det var nog bra för halsen.
Han gick upp igen : fortfarande lunchstängt.
Han måste göra något, ta sig för med något.
Det blev olidligt att bara stå här och glo in i ett skyltfönster där man knappt såg något för alla speglingarna.
Allt man såg var litet konstgjord mossa, en bunt spinnspön och en rad plastankor.
Om man skulle ta och följa efter någon på kul.
En stund bara så att tiden gick undan.
Det var en sport han roade sig med ibland : valde ut någon på måfå, smet efter och skuggade.
Det gav litet spänning åt livet.
Och övning.
Reine hade haft en del funderingar på att öppna privatdetektivbyrå så småningom.
Han ställde sig vid ett av övergångsställena på S :t Eriksplan.
Nummer fem av dem som kom gående över från andra sidan, skulle han förfölja.
Det blev grönt, men bara fyra personer kom över : en kärring med tvillingar i vagn --- hur skulle de räknas ? --- två gamla gummor och en flygkapten i SAS med fyra guldränder runt ärmen.
Det blev rött.
Kalsongerna kliade men han tvingade sig stå stilla tills det blev grönt nästa gång.
Nu kom en hel drös personer, en buss hade visst stannat på andra sidan.
Nummer fem ? Nummer fem : en gubbe på så där tjugo eller fyrtifem år.
Reine hakade på.
Gubben, eller kanske grabben gick fram till tältaffären, ställde sig tätt intill rutan, trutade med munnen och lade in en pris snus.
Sedan började han gå igen --- tillbaka samma väg som förut, över övergångsstället till andra sidan, skuggsidan, av S :t Eriksplan.
Plötsligt försvann killen ned i en trappa märkt med en stor skylt SQUASH.
Reine pilade efter med huvudet något mera nedkört mellan skuldrorna än vanligt.
Trappan mynnade i en liten hall.
Till vänster fanns en disk med rackets och en automat för kylda drycker.
Rakt fram ledde en lång korridor.
Grabben som Reine skuggat, kom upp på andra sidan disken och kittlade bakifrån en tjej som redan befann sig där.
Hon försvann och grabben tog över : började sortera racketar, räknade enkronor i en kartong.
Det började klarna : gubben eller grabben jobbade här.
Men något mystiskt var det.
Varför hade han gått tvärs över S :t Eriksplan, ställt sig vid skyltfönstret, stoppat in en pris och sedan återvänt samma väg.
Reine trodde han visste svaret : gubben hade tagit en lunchpromenad.
Man fick inte vara för misstänksam när man var privatdetektiv.
Man måste inse att många kunde bära sig till synes konstigt åt.
Hur som helst såg hela anläggningen ut som ett hemligt träningsläger för agenter.
Korridoren hade till vänster en rad dörrar, Reine passerade och läste Dusch, Herrar, Endast personal.
Till höger fanns ingen vägg, där låg i stället ungefär sju åtta squashbanor som stora vita tårtkartonger utan lock.
Man kunde gå fram och tillbaka i korridoren och titta ned.
I första båset spelade två gubbar i vita byxor.
De var nakna och håriga på överkroppen, typiska agenter.
I nästa bås spelade två tanter i schalett, de skrek som tyngdlyftare när de smashade iväg bollen.
Sedan råkade den ena trampa på den andras fot.
De glodde surt på varandra och flåsade.
De var inte agenter utan utgjorde snarare täckmantel för verksamheten.
Men var fanns kineserna ? De två följande båsen var tomma.
Inte ens i det sista båset fanns några kineser ; bara två indier.
De tillhörde också täckmanteln --- indier har aldrig varit bra varken på tortyr eller spioneri.
Gubben från disken kom gående mot Reine!
Jävlar ... Det fanns ingenstans att sticka.
Gubben bar en jättetrave tillknycklade handdukar i famnen.
Han stannade när han nådde Reine och sade : --- Morsning!
Sedan trängde han sig förbi och försvann ned för en trappa till vänster.



51 När han slog upp ögonen, låg han i ett vitt rum.
Vita väggar, vitt tak.
Vid fotändan såg han ett vitt tält som verkade vara ett uppspänt lakan.
Övre delen av lakanspåsen, som tryckte mot strupen, var också vit.
Det fanns en annan färg också : rostfritt.
Blanka knoppar och stänger.
Det vita speglade sig i det blanka.
Saxar.
Han knep ihop ögonen.
Vad hade de gjort med honom ? Han lät händerna glida ned över magen.
Ett bandage, plåster ? Skönt : de hade skurit bort skiten.
Kineserna hade kretat bort allt det skamliga mellan benen.
De ville inte att han skulle bli vuxen.
Det fanns redan miljarder för många.
Gott, då kunde han lugnt somna om igen.
Det var en skön dröm.
Morsan stod bredvid sängen precis som om det varit på ett sjukhus.
Hon såg frisk och glad ut, lycklig över att det äntligen blivit gjort.
Bakom mamma kom ett barn fram, en liten flicka som han aldrig sett förut.
Flickan kunde väl vara tre sex år eller så.
Hon höll morsan i handen.
" Reine, det här är din syster ", sade morsan.
Den lilla tjejen släppte morsans hand, klättrade upp i sängen och satte sig på Reines mage och skumpade upp och ned --- han skrek av smärta!
Sedan sade hans elaka lilla syster : " Svaret lyder : Vad vill du avstå ifrån ?!
" Hon fortsatte att hoppa upp och ned, än med rumpan, än med knäna eller direkt på fötterna som om hans mage varit en studsmatta.
För varje hopp sjöng hon : " Svaret lyder : Vad vill du avstå ifrån ?!
".
Reine vaknade och kved.
Han vände sig på sidan och kände att han ville kräkas.
Någon satte fram en platt, blank skål på kudden.
Han reste sig mödosamt och krystade upp några gula trådar.
En hand med en pappersserviett torkade honom om munnen.
Han slog upp ögonen : det var morsan.
På riktigt.
--- Hej, sade han.
--- Är du vaken nu ? Rummet kom i ordning runt omkring honom : fönstret flög bort och satte sig i fönsterramen, lysröret roterade upp och blev stilla i taket.
Lakanstältet över sängens fotände slutade skumpa som en kamel ; en kamel som av misstag rusat in i ett beduintält.
--- Jag vet att dom har opererat mej, sade han och tog morsans hand.
Hennes mage kom bara någon halvmeter från hans ansikte.
Var hon på smällen ?!
Magen såg misstänkt rund ut.
Hade Stigjäveln gjort morsan på smällen ? --- Var är Stig ? --- Du får inte bli lessen Reine.
Men Stig är inte längre här.
Han är i Sinai.
Dom frågade om han ville göra en ny period som FN-soldat så han stack iväg.
Men han lovade skicka ett kort, ett kort särskilt adresserat till dej.
Morsan var inte gravid.
Det såg man när hon vände sig bort för att ta ett glas apelsinjuice som stod på nattygsbordet.
Det var samma gamla vanliga mage.
Medan han sög i sig juicen via ett tjockt, böjt sugrör av papp, tänkte han : Jag vet exakt hur det gick till när jag kom hit till Danderyds sjukhus.
Plötsligt hade han börjat må konstigt nere i den där squashhallen.
Det hade svartnat för ögonen, han hade fallit ihop på korridorgolvet.
Svimmat av ... simmat av ? En tjock gubbe hade plockat upp honom, sedan hade de burit in honom i ett omklädningsrum och gett honom ett glas vatten.
Efter en stund hade de ställt honom på fötterna igen.
Då tuppade han av.
Och så ringde de efter ambulansen.
Han hade varit vaken och mått hyggligt medan de väntade ; det hade väl tagit en timme eller två.
Men det var inte Stig som körde.
När han märkte att det var två helt okända ambulansgubbar, hade han äntligen vågat slappna av.
På Danderyd hade de klämt och frågat, stuckit i fingret och skjutsat honom mellan olika rum på en bår.
Sedan hade de börjat ringa hit och dit för att få tag på morsan.
--- Du har blivit opererad för blindtarmen.
Han nickade.
Han mindes att han kräkts på sjukhuset och att magen varit öm ; den hade känts som om den varit fylld med stenkulor.
Måste vara veckor sedan han skitit sist.
--- Men du kan vara alldeles lugn.
Det var inget fel på blindtarmen.
Den visade sej vara alldeles frisk.
Reine fattade inte riktigt.
Han lät händerna glida ned mot skrevet igen : hade de lurat morsan och skurit bort pitten i alla fall ? Hur såg en blindtarm ut ? Som en liten lös och slemmig pitt ? --- Reine, sade morsan och satte sig på sängkanten.
Jag är så oändligt glad att vi har dej hos oss igen.
--- Vad var det för fel på mej om det inte var blindtarmen ? --- Grubbla inte på det nu min duktiga lille pöjk.
Nu är du snart hemma igen.
De andra barnen börjar komma tillbaka.
Micke.
Och den där Harald som du brukade bygga flygplan med.
--- Har plugget inte börjat ?!
--- Skolan ? Nej.
Men det hade vi väl alla räknat med, att du skulle dyka upp innan skolan börjar.
Även om du varit ute på vift så är det ju en sak du har Reine : pliktkänsla.
Inte skulle du missa plugget!
Hon strök honom över pannan.
Det kändes enormt skönt.
Det är min mammas hand, tänkte han.
Hon är bara min mamma --- ingen annans mamma.
--- Jag talade med doktorn nyss.
Han sa att den var liten och blek.
Men det är lika bra att vara av med den.
Så att den inte börjar spöka nångång i framtiden.
--- Sa jag nåt ? När jag var sövd ? --- Nej.
--- Inte ett piss ? --- Vänta ... Inne på Uppvakningen sa du nåt.
Du sa ungefär : Bara tjugefem år kvar ... Grubbla inte på det.
Du drömde väl nåt.
--- Jo Stig.
Hur länge ska han vara i Sinai ? --- Sex månader.
Han tittade upp i morsans ansikte.
Hon såg både glad och ledsen ut på en gång.
Det rann tårar ned på ena kinden men munnen log.
Inte tillgjort utan brett och öppet, som om hon i nästa ögonblick skulle brista ut i gapskratt.
Men hon höll väl igen, jobbade själv på sjukhus och visste att man inte fick vrålgarva på en nyopererad --- och sprida en satans massa baciller.
Den breda, vita dörren sköts plötsligt upp till hälften, en tant i vitt stack in halva överkroppen i rummet och ropade : --- Rond!
Morsan lutade sig fram och lade kinden mot Reines panna.
Hon luktade vitlök.
--- Jag går ut en stund medan ronden kommer.
--- Rond ? Vafan är det ? --- Du ska bara svara på det doktorn frågar Reine.
Klart och redigt.
Jag vet att jag kan lita på dej.
--- När kommer du tillbaka ? --- Om en stund.
Hej då.
Han fick ligga länge ensam innan ronden kom.
Han orkade inte bry sig om dem, de frågade ingenting.
De klämde på honom, bläddrade i papper, gruffade om något.
Jo en gång blev han tilltalad.
En gubbe i vitt --- doktorn ? --- som han aldrig sett förut sade : --- Och här har vi vår lilla astronaut!
Plötsligt gick de, rann iväg ut genom dörren som ett Luciatåg.
Vad hade doktorn menat ? Rymdfarare ? Var det så att han hade pladdrat en massa i alla fall när de hade honom sövd ? Morsan kom insmygande på tå med en påse bananer.
Men den var inte till Reine utan till henne själv.
Tur!
Själv fick han förresten inte äta nu när han var nyopererad i magen.
--- Du ska få en ny cykel, sade morsan.
Han nickade till svar, han kände sig inte särskilt sugen på att cykla, men han ville inte göra henne ledsen.
Hon såg så trött ut.
Lika degig och trött som när hon hade jobbat hela natten.
Var det redan nästa dag ?!
Han blundade och lät huvudet sjunka djupare ned i kudden.
Det var skitskönt --- som att sakta sänka sig ned i ett hett bad.
Astronaut ? Han måste ha snackat något om att flyga.
Vad hände med astronauter efter döden ; blev de också änglar ? Han ville sova nu men då blev väl morsan ledsen.
Efter att ha kämpat en god stund, orkade han äntligen lyfta ögonlocken och titta på henne.
Hon hade själv somnat i besöksstolen.
Satt och småsnarkade med bananpåsen på glid i knät.
Lilla morsan.
Skitmorsan som hade så taskig smak när det gällde farbröder.
Nu fick det vara nog, nu ville han inte vara vaken längre.
Lägg mig i en glasburk som en annan blindtarm, häll sprit på mig och ... Nej, söv ned mig, låt mig sova hur länge som helst.
Men glöm för helvete inte att väcka mig i god tid före nyårsafton år nittonhundra nittionio.
Så jag hinner montera raketerna och hälsa år tvåtusen.
Han somnade.
Flerfärgade banderoller fladdrade bakom ögonlocken.
Ljusblå, gröna, vinröda, violetta, blågula.
Heja Olga, vi möts på andra sidan Volga!
Denna bok handlar om uppbrott.
Det känns för mig just nu angeläget att få skriva om insidan av det som vi ofta, ganska lättsinnigt och som en självklarhet, kallar att leva i en föränderlig värld.
Förändringarna är inte bara förskjutningar i de sociala villkoren eller teknisk utveckling.
Dessa yttre statistiskt beskrivbara förändringar innebär en mycket djupgående omställning för människan.
Bokens första avdelning är ett försök till orientering om vad som egentligen sker med oss i en yttre omvandling som får sina konsekvenser långt ner i rötterna för vår existens.
Mot en ny etik ? Är uppbrott farligt ? Välfärd betyder att ha det bra.
I välfärdssamhället har vi gått in för att alla skall ha det bra.
Och statistiskt sett har de flesta det bra.
Om vi räknar antal kylskåp, bilar, kvadratmeter att bo på per individ, har vi det mycket bra i det här landet.
Mäter vi den sociala tryggheten så lär vi toppa statistiken.
Ändå är det många som inte alls ser ut att ha det bra.
Ingen kan påstå att det ligger någon stämning av lovsång över dagens välfärdssamhälle.
Människor verkar ansträngda, oroliga, rädda och pressade.
Låt vara att dessa omdömen är alltför svepande och med åberopande av konkreta exempel lätt kan motsägas.
Men det går också att finna statistiskt material över psykisk anpassning som tyder på att omdömena har fog för sig.
Visserligen kan man tänka sig att den som nått en viss nivå i fråga om välfärd börjar tala föraktligt om det materiella eller känner en inre oro, därför att hans tankar och uppmärksamhet inte längre behöver vara så helt upptagna av det dagliga brödet som nu är garanterat.
Men det vore ändå befängt att förklara välfärdsmänniskans svårighet att finna sig till rätta som enbart kverulans.
Att ställa sig och klanka på välfärden, som om vi fått för mycket av den varan, torde också vara missriktat.
Däremot finns det stor anledning att fråga vilket mänskligt pris välfärden har kostat oss.
Då anmäler sig ett par faktorer vars betydelse för människan kanske inte alls tillräckligt beaktats.
Det är förändring och uppbrott.
Välfärden har kostat oss en föränderlighet i en allt snabbare takt, vi har nödgats bryta upp ur villkor där vi hade mycket av vår trygghet.
Det ligger i sakens natur att välfärd kräver föränderlighet.
Det är ju meningen att olika förhållanden skall förändras till det bättre, produktionen skall ske snabbare och effektivare för att kunna tillfredsställa allt flera behov, effektiviteten kräver uppbrott ur de små enheterna och en sammanslagning till stora, de stora enheterna medför nya mönster för samlevnad och nya villkor för mänskliga kontakter.
Men det är inte säkert att det är lika lätt att ändra på människans villkor för upplevelse av trygghet som att ändra på en produktionsform eller gränsdragningen för en kommun.
Ungefär hundra år har det tagit oss att ta steget från u-land till ett av världens högst utvecklade i-länder.
Jämfört med många länder som i vår tid får ta det steget på ett årtionde, har vi haft ganska god tid på oss.
Ändå är det kanske våra svårigheter att hantera förändringarna och uppbrottet från det invanda och igenkända som hindrat oss från att få det riktigt bra i välfärden.
Förändringar som man själv planerar och väljer kan göras skapande, men förändringar som kommer på köpet, medan det är något helt annat man vill åstadkomma, skapar otrygghet.
Denna klarar man inte av med att försöka säga till varandra att vi måste lära oss att leva i en föränderlig värld.
Det är förändringar på köpet som i så hög grad och i stigande takt drivits på oss, vi har inte varit medvetna om att vi har valt dem.
När arbetet i samband med industrialiseringen bröts ut ur familjen, där det tidigare i hög grad varit en sammanhållande faktor, började en total förändring av vår familjebild, från tregenerationsfamiljen till två generationer, från arbetsgemenskap till känslogemenskap.
Men vi behöll och har alltjämt kvar samma beteckning, familj, och i stor utsträckning samma krav och förväntningar på sammanhållning som tidigare.
När vi med ökande mekanisering, automatisering, datorisering förändrar arbete från att vara något producerande till att bli något kontrollerande, från produktion av varor till produktion av tjänster, så behåller vi alltjämt beteckningen arbete, fastän vi från mänsklig synpunkt ändrar dess innehåll.
Våra förväntningar på meningsfullhet är desamma fast stegrade.
När effektiviteten krävde stora enheter, central styrning, och människor gav sig ut på den stora folkvandringen från land till stad, så var det inte en enkel omflyttning från fattigare villkor till bättre utan i stor utsträckning från grupptillhörighet till anonymitet.
I samband med att vi fick det materiellt bättre var det så mycket av de mänskliga villkoren som förändrades.
Jag vill inte säga försämrades, det behöver inte självklart vara sämre att ha till jobb att kontrollera en maskin, som ensam frambringar produkten, än att själv med sina händer vara framme och göra produkten.
Det behöver inte vara sämre att bo i ett högt betonghus i en förort än att bo i en stuga vid insjöns strand.
Men omställningen kräver ett pris som vi kanske inte gjort klart för oss.
Och de nya villkoren för människan går sannolikt inte att mäta i siffror för hygien, pension eller utbildningsmöjligheter.
I en värld av allt flera påtvingade förändringar, som kommer som biprodukter till de förbättringar man egentligen var ute för att skaffa sig, blir det naturligt att människor griper tag om det som ändå känns fast.
" Man vet vad man har men inte vad man får " är en levnadsregel som har varit lätt att finna belägg för i en tid då det ställts många krav på människor i fråga om omskolning till nya arbeten, övergång till nya organisationsformer och annat som ägt rum i arbetslivet.
Den minsta förändring kan kännas som ett hot mot tryggheten.
Motståndet mot förändringar har också varit föremål för åtskilliga psykologiska studier.
Vi har mer och mer lärt oss att trygghet är något mycket mera mångbottnat för en människa än anställningstrygghet och ekonomisk trygghet, även om dessa former av trygghet är förutsättningar för mycket av det andra vi lägger i ordet trygghet.
Trygghet i arbetet betyder inte minst att få känna att man behärskar de uppgifter man skall utföra, att man får utföra dem i förhållanden och bland människor som man känner igen.
Men just i dessa avseenden innebär organisationsförändringar och metodförändringar utmaningar mot tryggheten.
I familjen, som är det andra stora trygghetssjoket för en människa, ligger tryggheten i hög grad i ett känslo- och rollmönster som man känner sig förtrogen med.
Men vi vet att varje familj i dag är utsatt för signaler, appeller och påverkan från alla möjliga håll, som utgör ett hot mot tryggheten.
Mansroll och kvinnoroll, mammaroll och papparoll är inte längre självklara i sina konturer.
Krav på trohet och sammanhållning är heller inte något självklart.
Så länge man bara talar om allt detta som roller är det kanske hanterligt, för roller kan man gå in i och gå ut ur.
Men i den föränderliga värld som blivit vår är risken mycket stor att rollerna blir absoluta värden.
Arbetet blir ens egentliga livsinnehåll, familjen blir ens livs mening, man växer samman med sin mask.
Då har man skapat ett liv där varje förändring och uppbrott upplevs som något farligt.
Då nu förändringarna slår igenom samtidigt både i arbete, samhälle och familj, kan konflikten kännas oerhört stark.
Vi talar ofta om att vår tid präglas av rotlöshet.
Och det är naturligt.
Ju mindre självklart det är att allt detta som hör ihop med arbete och familj i mera traditionell mening finns omkring oss, och ju snabbare förändringarna tränger sig på oss, desto mindre har man att återvända till.
Men det är å andra sidan inte självklart att rotfasthet måste betyda yttre sociala villkor som man känner igen sig i, en torva i marken att känna sig trygg vid.
Rotfasthet och en sorts orienteringsmöjlighet i en förvirrad tillvaro kan ju också åstadkommas genom en större klarhet över de livsvärden man är här för att gestalta.
Här rör vi kanske vid den allvarligaste bristen för människor i en föränderlig värld och ett föränderligt samhälle.
Det skulle kanske gå an att bryta upp från både det ena och det andra som vi vant oss att leva med och gå upp i, om vi bara hade några värden att leva upp till.
Människor som är gripna av en rörelse --- den kan ha socialt, religiöst eller politiskt innehåll --- är uppenbart mycket mindre beroende av att exempelvis bo på en viss plats.
Man kan fara till världens ände, om man bara där har möjligheter att förverkliga sina idéer eller påverka andra med det som är ens livsinnehåll.
Det är i den totala avsaknaden av sådant innehåll som allt det yttre blir viktigt, för att inte säga livsavgörande.
Om människor skall klara konflikten mellan välfärd och det pris av snabb föränderlighet som välfärden kräver måste frågan om vad man egentligen lever för mycket mera än hittills komma i förgrunden och få bärande och giltiga svar.
Det skall inte förnekas att det kan kännas hisnande för vem som helst när man upptäcker hur förändringarna tränger in på centrala moraliska värderingar.
Ideal som arbetsamhet, trofasthet, respekt för andras egendom, ansvar för det gemensamma bästa är inte längre självklara fundament i vår livsföring.
Att kverulera är meningslöst, att tro att man kan vrida utvecklingen tillbaka är lika verklighetsfrämmande som att frammana idealgestalter, med eller utan namn, från gångna tider och tro att man kan återuppväcka dem.
Däremot kan man försöka spåra vilka materiella och sociala faktorer som påverkar våra värderingsmönster.
Moral är nämligen inte något som svävar fritt, oberoende av sådant som produktionsformer, boendemiljöer, demokratisering.
Uppbrottet känns mindre farligt om man kan sätta in det i sitt sammanhang.
Men målen behöver också formuleras.
Vad är det för människor vi egentligen vill vara och skapa våra barn till ? Vad menar vi med mänskliga livsvillkor ? Vad menar vi med att leva meningsfullt ? Vi använder ofta dessa ord som slagord men preciserar sällan deras innehåll.
" Mänskligt " blir ofta på det ytliga planet liktydigt med snällt och beskedligt.
" Meningsfullt " blir lika med behagligt och bekymmersfritt.
Ändå är vi kanske på det klara med att så enkelt och just beskedligt kan inte livsinnehållet formuleras.
Uppbrottet blir mindre farligt om man bara har målet i sikte.
Och det blir mindre farligt om man gör klart för sig att det hör med till livet.
Ingen välfärd kan undvara uppbrottet.
Att uppbrottet många gånger känns smärtsamt ställer det inte i motsats till välfärden.
Religionen i sin etablerade form har sällan varit bra på att träna människor till uppbrott.
Den har visat alltför stor benägenhet att slå vakt om det bestående.
Men i mindre etablerade skeden, jag skulle vilja säga i sina mest skapande skeden, har den aktualiserat ett livsperspektiv som borde vara dess kanske viktigaste tribut till välfärdens människor : att vara pilgrim.
Det betyder ett bärande medvetande om att ständigt vara på väg, att vara befriad från lusten att slå sig till ro men att ha sin förankring vid det som är målet.
Jag är medveten om att den religiösa terminologin har sina risker i detta sammanhang.
Målet har för pilgrimerna ofta framställts som något hinsides, en himmel som skulle vänta på andra sidan sorgedalen eller vid målet för ökenvandringen.
Dessa symboler känns overkliga för människor i välfärdens samhälle, där livet för de flesta varken är en sorgedal eller en ökenvandring.
Men vi kommer inte ifrån att formuleringen av livsmålen, vad vi egentligen lever för, förblir en i vidaste mening religiös fråga.
Det är en fråga om vad vi tror på, en fråga om livssyn och människosyn.
Vi i välfärdssamhället är rätt dåliga på att uttrycka oss i sådana avseenden.
Vi tror på att den snabba utvecklingen skall ge oss mänskligare och mera meningsfulla förhållanden, men när det gäller att stanna och formulera vad som menas med att vara människa eller att finna mening i vårt liv är vi tafatta.
Vi griper till tekniska och ekonomiska resurser som självklara förutsättningar för att få det mänskligare och meningsfullare, men det blir allt mera den resandes ensak att ta rätt på vad som är innehållet i livet.
Förändringar som vi är meddelaktiga i redan från planeringen och motiveringen känns inte farliga.
Det är det påtvingade uppbrottet ur det man är förtrogen med som känns hotfullt.
Den snabba föränderligheten kommer alltid att kännas så, så länge vi ställer oss bredvid som en sorts betraktare eller som föremål för krafter som vi inte är medansvariga i.
Att ställa sig bredvid, passiv och likgiltig och icke medansvarig, är kanske den största risken för människan i vår tid.
Hennes chans att vara människa i välfärdens snabba föränderlighet är att från början till slut se sig själv som meddelaktig i det som sker och medansvarig.
Då känns uppbrottet mindre hotfullt.
Uppbrottet är alltså inte farligt för den som ser ett mål och för den som kan bryta upp på eget ansvar.
Det är kännemärkena på ett liv som pilgrim.
Den stjälpta pyramiden Det är verkligen inte underligt om vi känner oss vilsna i den snabba förändringstakten.
Man hinner inte upp i medelåldern förrän man kan berätta personliga minnen från en värld och ett samhälle som känns oerhört avlägset.
Det är heller inte underligt om många menar att vi är inne i en allmän moralupplösning.
De tycker att mycket nu är tillåtet som var strängt förbjudet bara för ett eller annat årtionde sedan.
Men det är ändå inte kvantiteterna av förändringar som skapar den djupaste villrådigheten.
Det handlar om något kvalitativt.
Förändringarna har att göra med en total ombyggnad av den axel kring vilken vår samlevnad rör sig.
Vi är inte på långa håll färdiga med den omstrukturering som heter demokratisering.
Vi står mitt uppe i den och har kanske först nu börjat känna dess verkliga innebörd, den som jag här kallar den stjälpta pyramiden.
Människors samlevnad och inplacering i sin tillvaro har rört sig i ett pyramidformat mönster.
Axeln i detta har varit sambandet mellan makten där uppe i pyramiden och lydnaden därnere.
Detta mönster har genom generationer och århundraden präglat vårt samhälle med överhet och undersåtar, det har präglat familjen med fadern som familjens överhuvud, hustrun som långt in i detta århundrade enligt svensk lag var ålagd att lyda sin man, och barnen vars uppfostran hade en enda målsättning : lydnad.
Inte minst har detta mönster präglat arbetslivet, och här kan vi knappast tala i förfluten tidsform.
Först mer än hundra år efter industrialismens genombrott är vi på väg att pröva former för arbetstagares reella medbestämmande och deras delaktighet i ägarens maktutövning.
Men ännu lever begrepp som ordergivning och arbetsbefäl ( befäl = den som har rätt att befalla dem som har att lyda befallningarna ).
På tjugutalet togs paragrafen om att hustrun var skyldig att lyda sin man bort, på fyrtiotalet började vi på allvar ifrågasätta om målet för uppfostran verkligen enbart var att lära barn att lyda, under sextio- och sjuttiotalen har vi i arbetslivet fått följa utvecklingen från samråd till medinflytande och från medinflytande till medbestämmande.
" Med- " är ett viktigt led i dessa ord.
Vi har i detta land alltid förhållit oss ganska kallsinniga till de krafter som velat vända upp och ned på pyramiden.
Vi har envisats med att sakta men säkert stjälpa den på sidan för att finna samlevnadsformer i samhälle, familj och arbetsliv, där vi kan fungera sida vid sida.
Lärdomar från länder där man var ivrigare att vända pyramiden upp och ned har gett vid handen att mönstret makt-lydnad inte är så lätt att göra sig kvitt.
Det stod gärna kvar, bara med den skillnaden att det var andra som tillskansade sig privilegierna och rätten att trampa nedåt.
Från makt-lydnad-pyramid till samlevnad i horisontalled --- så kan man beskriva den omställning vi är inne i och som är själva innebörden i demokratiseringsprocessen.
Detta är en omvälvning som inte går att fånga upp i ett antal lagar som stiftats under en femtioårsperiod mellan den allmänna rösträtten och den nya arbetsrätten, via den nya skolan och den nya familjelagen.
Det är en omställning av hela vår moraluppfattning och inte minst av vår religiösa symbolvärld.
Det är därför demokratiseringsprocessen åstadkommer så mycken villrådighet.
För att den skall kunna föras vidare och genomföras på ett konstruktivt sätt är det därför nödvändigt att vi lär oss att se vad den verkligen handlar om.
Att ställa in sig på en samlevnad där förpliktelserna och ansvaret inte är inordnade i ett mönster av människor som har makt över en och har rätt att sätta in sanktioner mot en, om man inte lyder dem, utan i stället i ett mönster av ömsesidighet, är en förändring i människans själva existens.
Demokratins nerv är detta : den ena människan har aldrig rätt att förfoga över den andra människan.
Många drar av detta en snabb --- alltför snabb --- slutsats : " då hamnar vi i anarki ".
Då glömmer man att det förpliktande kan finnas mellan oss, något som vi från ömse håll erkänner som förpliktande.
Det är tron på att det finns något gemensamt förpliktande som gjort att vi numera ser det som självklart att man och hustru skall vara jämställda i familjen, att också små barn skall respekteras i sin integritet och inte knäckas i sin egen vilja.
Men var kommer moralen ifrån i en allt mera horisontaliserad värld, där den ene inte med maktmedel kan pressa sina värderingar på andra och där man inte kan gå och fråga några auktoriteter som har makt att säga hur det förhåller sig eller hur man bör göra ? Vad menas över huvud taget med moral i en samlevnad vars innersta förutsättning inte är att lyda bud som ställts upp av någon mäktig ? Det är själva förutsättningarna för upplevelsen av moral som på något sätt är underkastade en total förändring.
När det för många känns som om vi är inne i en allmän moralupplösning --- allting gungar, allt får ifrågasättas, ingenting känns längre riktigt fast --- så behöver detta inte innebära att vi har tappat känslan för moraliska värden.
Det är bara det att vi är villrådiga om var det förpliktande finns och varför det är förpliktande.
Religionen har alltid fungerat som en yttersta garant för moraliska normer och moraliska värderingar.
Buden hade sitt yttersta fäste i Guden som själv formulerat dem och som också hade makten att " hemsöka fädernas missgärningar på barn och efterkommande intill tredje och fjärde led ".
Hela samlevnadspyramiden hade i sin översta spets treenighetssymbolen med det allseende ögat.
Om vi bortser från den yngsta generationen, vars symbolvärld tycks vara grundligt förändrad, sitter denna bild alltjämt i oss.
" Gud ser dig " är en mening med hotfull laddning.
Men vad man i kyrkan och andra kristna samfund alltför litet brytt sig om, är att ju mera vår samlevnad horisontaliseras desto ensammare kommer den översta spetsen i pyramiden, den med det allseende ögat, att röra sig.
Den är inte inbyggd i den värld där allt rör sig i sidled och den moraliska förpliktelsen finns mellan oss.
Själva begreppet Gud har ju också kommit att röra sig som en satellit i ett lufttomt rum utan någon riktig anknytning till det som vanliga människor kallar för verklighet.
På många sätt och i mycket skilda sammanhang kan man konstatera den moraliska villrådigheten som hör ihop med att vi inte längre räknar med någon yttersta, absolut normgivare.
Det är inte länge sedan vi på fullt allvar räknade med kungadömet av Guds nåde eller med den patriarkaliske företagsledaren eller familjefadern såsom en spegel av honom " från vilken allt vad fader heter i himmel och på jorden har sitt namn ".
När vi idag diskuterar moralfrågor i samhället, i näringslivet eller i barnuppfostran, kommer snabbt frågan : Vem skall komma och tala om för oss vad som är rätt ? På fullt allvar kan människor fråga om det är riksdagen som skall besluta om vad som är moraliskt riktigt.
Många klankar på kyrkan som har släppt sin auktoritet som normgivare i samhället, och ibland försöker kyrkans ledare ta sig samman till proklamationer om rätt och orätt i familjelivet eller om vad som är moraliskt och omoraliskt i våra företags verksamhet i andra länder.
Men dessa proklamationer ex cathedra går egendomligt snabbt förbi oss.
I ett samhälle där pyramiden sakta men säkert håller på att stjälpas på sidan får de sedan gammalt självklara normsändarna avstå från sina privilegier och acceptera att bli allt mindre självklara.
Detta gäller inte bara dem som har tusen år på nacken, det räcker med femtio eller sjuttiofem år för att få karaktär av självklarhet men nu tvingas avstå från dem --- jag tänker till exempel på våra stora fackliga organisationer som inte längre självklart avgör vad som är en berättigad strejk eller inte.
Vi lever i dag i något som skulle kunna kallas det faderlösa samhället, om man med fader menar gestalten som har förpliktelsen och rätten att formulera de krav efter vilka andra skall rätta sig.
Vi famlar ganska vilt efter dessa gestalter som skall kunna ge oss besked.
Frågan om det är riksdagen som skall besluta om vad som är riktiga besked är faktiskt inte så tokig som den låter.
Det finns klara tendenser i vårt samhälle att låta lagstiftning täcka områden som tidigare reglerats med moraliska och etiska krav.
Glidningen från etik till juridik kan vara en tendens som vi behöver se upp med.
När något håller på att gå snett i den mänskliga samlevnaden säger man : " Det måste vi lagstifta om ... " Det finns samhällen före vårt som har snärjt in människorna i lagar så att man hindrar dem från att leva som självständiga etiska varelser.
Ju mera vår tillvaro rätar ut sig i sidled, desto mera av kontrollfunktioner känner vi oss behöva bygga in i systemet.
Ju mindre vi har av självklar normsändare över oss, desto mera växer behovet att vara garderad åt alla håll.
Men man kan aldrig ersätta en levande moral och upplevelsen av etisk förpliktelse med lagstiftning.
All lagstiftning har en etik inbyggd i sig, men all samlevnad måste ha ett utrymme för ansvarstagande och ställningstagande för medmänniskan som inte är föreskrivet i lagparagrafer.
Fortfarande vill jag markera att vi inte skall förvåna oss över att dessa djupgående omställningar skapar osäkerhet och utlöser konvulsioner i vårt samhälle.
Det hör också ihop med att stora grupper av människor kommer ur sammanhang där man haft ett minimum av rättigheter men en tung börda av skyldigheter.
Det hör till själva maktpyramidens livsform att förödmjukelser lagras och att aggressivitet ackumuleras.
Bakom det snällhetsideal som fortfarande har en central plats i vår normbildning --- snällast är den som ger efter, uppoffrar sig, bäst är den som inte ställer till bråk --- finns en mängd oppositionella krafter som hållits tillbaka genom många generationer.
Vi är i detta folk fortfarande starkt präglade av att man inte skall tro att man är något märkvärdigt eller att man har något att komma med.
Undra på att villrådigheten blir stor då vi på en gång är djupt präglade av att leva med pådrivare men samtidigt är insiktsfulla nog att veta att vi bör göra oss av med alla pådrivare.
Men färdriktningen är oavvisligen lagd i den utveckling som vi kallar demokrati och som med all sin omständlighet och obekvämhet garanterar så många fundamentala mänskliga värden, att ingen på allvar vill ifrågasätta den.
Vi får aldrig tillbaka pyramiden där beskeden och de rätta värderingarna kom från toppen.
Vi är hänvisade, eller kanske rättare har hänvisat oss själva, till att finna det som är förpliktande mellan oss.
Det är också typiskt att de människor som i dag skall betraktas som ledare framför allt skall ha meriten att ha delat villkoren, och gärna de svåraste villkoren, med dem som de är satta att leda.
Ledare blir man inte genom ärvda privilegier eller genom övertagna positioner.
De som skall ledas måste kunna känna igen sitt eget öde i den som de kallar sin ledare, han eller hon måste ha gått med dem ett stycke väg, kämpat ett stycke av deras kamp.
För hundra år sedan byggde ledarskap till icke oväsentlig del på distans, i dag på förtroende och delaktighet.
För två generationer sedan kunde den framgångsrike mannen, som sällan visade sig bland sina barn och inte visste var köket fanns i bostaden, framstå som en beundrad pappa.
I dag vore han en löjlig figur i sina barns ögon.
Normerna är i dag att söka inifrån och inte uppifrån eller utifrån.
Vad finns det då i dag som kan upplevas som förpliktande mellan oss, lika förpliktande som gamla tiders moralbud, de som emanerade från en som hade " makten och härligheten i evighet ", makten att döma över levande och döda, döma till himmel eller till helvete.
Vi kommer inte ifrån att det är under detta tryck --- alldeles oavsett hur personligt utformad den religiösa tron var --- som mycket av den så kallade gamla hederliga svenska moralen drivits fram.
Hela vårt moralmönster har sina rottrådar i detta perspektiv.
Och dessa rötter håller nu på att dras upp.
Många beklagar att vi har hunnit dithän.
Själv kan jag bara se det som en oerhört stor förmån att få leva i en tid då denna omställning sker.
Jag kan knappast tänka mig något mera spännande än att få vara med om hur vi skall klara upp detta med de moraliska förpliktelserna sedan maktanspråken upplösts och straffrädslan försvunnit.
I sista avsnittet av denna bok skall jag återkomma till vad vi i dag kan uppleva som heligt.
Men jag vill här markera att det inte alls uppstått ett tomrum efter de moraliska förpliktelser som vikit undan.
Det ömsesidiga ansvaret, förmågan till inlevelse och engagemang, respekt för egna och andras resurser, aktning för naturen och den ekologiska balansen --- detta är några drag i ett framväxande moralmönster, som ingen med makt tvingar på oss uppifrån men som börjar kännas djupt förpliktande.
Människor i dag är alltså på intet sätt mindre känsliga för eller påverkbara av moraliska värden.
Men dessa kommer från annat håll än tidigare.
Det är inte längre föräldrar som dikterar dem för sina barn och därför är det meningslöst att skuldbelägga föräldrar med tjat om att de inte har givit sina barn tillräckligt fasta normer inför livet.
Våra barn tar i långt större utsträckning än tidigare sina normer från samlevnaden med och upplevelserna bland sina jämnåriga.
Detta är också en sida av horisontaliseringen.
Men vi behöver kanske långt mera än hittills lära oss att formulera våra moraliska värderingar.
Jag har nyss antytt några av de värderingar som kristalliserat ut sig och som känns förpliktande.
På många områden, alltför många, ligger allt och flyter.
Vad är det för samhälle vi vill skapa ? Vilka människor är det vi vill skall ta över efter oss ? Vilken människosyn har vi ? Vad menas med att vara en myndig människa ? Sådana frågor skulle vi behöva tänka mycket över, studera, diskutera, ta ställning till, i det politiska arbetet, i familjen, i det fackliga arbetet.
Nu håller vi bara på med hur det går till att fostra barn, att organisera företag och hur allt annat går till.
Men vad syftar det till ? I den stjälpta pyramidens samhälle och samlevnad är det en uppgift för alla att syssla med dessa frågor.
Detta är också en skillnad mot det system där man räknade med att de som hade makten också hade rätten.
Det är möjligt att religionen skulle ha förutsättningar att göra en helt ny insats i denna process.
Förutsättningen är att man på religiöst håll vågar göra upp med den gamla fadersbilden som gick förträffligt att inordna i den stående pyramidens samhälle.
Många är livrädda för en sådan uppgörelse, därför att de tror att hela den religiösa upplevelsen är beroende av Guden " däruppe ".
Tittar man efter, finns det i det kristna evangeliet en rad motiv som direkt anknyter till den förändring som vi här kallat för att stjälpa pyramiden på sidan.
Det handlar om guden som blir en av oss, delar våra villkor till det yttersta och vars svar på den hotande " faderlösheten " är något som kallas Anden.
Inte minst det sista är intressant, därför att det handlar om en samlande och sammanbindande kraft.
Det finns rader av Jesus-yttranden som i varje fall i kristendomens samhällstilllämpning varit helt undanskymda.
Det är ord om människors jämställdhet och broderskap, om kärleken utan anseende till personen, om ömsesidigheten --- genomgående tolkningar av mönster för en samlevnad i horisontalled.
Huruvida den etablerade kyrkan orkar bryta upp ur sitt hierarkiska mönster och sin bundenhet till ett hierarkiskt uppbyggt samhälle och börja sin pilgrimsvandring mot de mål den i två årtusenden haft formulerade i sitt eget evangelium är ovisst.
Men detta borde inte avhålla någon av oss från att börja gräva efter de källor till inspiration och formuleringar av vad vi innerst känner igen och känner oss förpliktade mot.
Det kan rent av hända att vi skulle upptäcka helt nya drag i det kristna evangeliet om vi vågade närma oss det med den stjälpta pyramidens många frågor.
Samlevnadsformer och fasta normer Vi kommer ur ett samhälle --- och det förtjänar återigen att påpekas att detta samhälle inte alls är så långt avlägset i tiden --- där den allmänna moralen i hög grad var orienterad utifrån ett antal institutioner.
Med institutioner menar jag här samlevnadsformer som fått en så fast och etablerad karaktär, att de inte ifrågasättes som normer.
Det gäller äktenskapet och familjen som betraktats som sakrosankta och omgivits med stort antal turer i moralmönstren.
Vidare gäller det byn och bygemenskapen, vars regler och normer, skrivna men mest oskrivna, man inte kunde bryta emot ostraffat.
Denna institutionalisering har fram till denna dag präglat arbetsplatsen och företaget.
I aktuella debatter om anställdas medinflytande och medbestämmande hör man inte sällan en replik som denna : " Dom måste ju veta hur ett företag fungerar, innan det kan bli tal om något medinflytande.
" Här skymtar ännu i de yttersta av dessa dagar mycket tydligt bilden av företaget som något givet som ingen får rubba på.
Kanske kan man i raden av moraliskt förpliktande institutioner som vi haft med oss genom århundraden dra in också nationalstaten, med dess patriotism som ett starkt sammanhållande band.
Fasta normer förutsätter alltså fasta institutioner i samhället, institutioner som inte ifrågasätts av någon på allvar.
Vad vi för närvarande genomlever är ett konsekvent ifrågasättande av så gott som alla institutionella kriterier.
Tydligast ser man det kanske i det traditionella äktenskapets allt mera begränsade roll som självklar för samlevnaden mellan man och kvinna och som ram för barnens uppväxt.
För tio år sedan upplevde de flesta föräldrar det som moraliskt generande för familjen om deras barn flyttade ihop med någon utan att gifta sig.
I dag vet alla att detta sker " i de bästa familjer " och börjar uppfatta att den nya ordningen inte är uttryck för moralupplösning utan att det är fråga om hänsyn till mera personliga kriterier än de institutionella ; det känns viktigare för unga människor att de har det bra med varandra och är säkra på sina känslor för varandra än att de rättar sig efter de fasta normerna för samlevnaden.
Därmed är inte sagt att inte den äktenskapliga formen för samlevnad åter kan bli den tämligen allmänt accepterade, därför att den innebär vissa juridiska förenklingar.
Men dess dominerande ställning som norm är förmodligen för alltid knäckt.
Det är människor av kött och blod mera än institutioner som i dag är våra moraliska relationspunkter.
Den gamla bysolidariteten med dess lokalpatriotism och slagsmål vid dansbanan, då någon utsocknes försökte tränga sig in, hör till det förgångna.
Vi finner det självklart att människor respekteras som människor, oberoende av om de hör hit eller dit.
Man undrar om denna utveckling skall göra en inbrytning också i nationalstatens mönster.
Det saknas inte tecken i den riktningen.
Kanske var andra världskriget den sista stora fosterländska epoken i detta land.
Både de moderna kommunikationerna, som ställt oss i en sorts personlig relation till människor i länder över hela världen, och vår allt starkare upplevelse av ett internationellt beroende bidrar till känslan av att det är människor det gäller, inte institutioner.
Men denna omställning är ingalunda lätt för individen.
Den rubbar mycket av grundtryggheten, den som utgår från fasta normer.
Vad har vi att hålla oss till om allt det institutionella tas ifrån oss ? Ja, det saknas ju inte tecken på att man försöker ersätta det förgångna med nya institutioner och kollektiva storheter från vilka de moraliska mönstren utgår.
Kanske är det en utopi att tro att man kan leva i ett samhälle helt utan denna sorts stöd, upplevelsen av tillhörighet till något som inte ifrågasättes.
Å andra sidan måste vi göra klart för oss att det hör till demokratin att allt ständigt skall ifrågasättas.
Jag måste här igen få dra in religionen.
Den har nämligen sitt stora intresse då vi talar om institutionerna.
Kyrkorna har ju genom ett par årtusenden utgjort de kanske viktigaste förutsättningarna för att i samhället utbilda och vidmakthålla de tidigare nämnda institutionerna och etablerade livsmönstren.
Familjen som den givna samlevnadsformen fick en helig karaktär, så sammanväxt med kyrkans etik att det ännu i denna dag betraktas som självklart att kyrkan måste hålla på familjen.
Bygemenskapen med allt vad den innebar av inbördes solidaritet och oskrivna normer och regler hade mycket av sitt fäste i själva sockentanken, " kyrkan mitt i byn " såsom den djupast sammanhållande faktorn för dem som " sökt sig samman " ( socken = söka ).
Inte minst i de protestantiska länderna har också nationalstaten fått sin gudomliga sanktion genom sin nära förbindelse med kyrkan --- " fäderneslandets majestät och Guds kyrka som därutinnan vilar ".
Religionens roll som det kanske starkaste stödet för de etablerade institutionerna utgör i dag en sorts låsning för kyrkorna och deras deltagande i moraldebatten.
De är så självklart kopplade till det institutionella och dess moraliska kriterier, att de förlorar sin trovärdighet om de försöker anlägga andra kriterier.
Om de ifrågasätter den traditionella familjen som norm för samlevnaden betraktas de som svekfulla mot det de självklart skall vara förpliktade emot.
Kritiserar de ett företags brist på socialt ansvarstagande får de höra : " Var det inte ni som stod på de besuttnas sida i den stora uppgörelsen mellan arbete och kapital ? " Ifrågasätter man nationalismen och patriotismen, kommer frågan : " Höll inte kyrkan genom århundraden på och välsignade vapnen i de stora nationella krigen ? " Det ligger en djup motsägelse i att de kristna kyrkorna hamnat i denna roll som det etablerades starkaste förankring.
Deras eget evangelium handlar om en människa som föddes utanför äktenskapet och som dog därför att han uppträtt oppositionellt mot sitt samhälles etablerade normer.
Genom hela den ursprungliga kristna traditionen går ett drag av uppbrott ur allt etablerat, ett pilgrimsperspektiv : " Vi hava här ingen varaktig stad utan söka efter den tillkommande staden.
" Ännu märkligare ter sig de kristna kyrkornas roll då man börjar granska de etiska kriterier det kristna evangeliet räknar med och jämför dem med de institutionella som vi i dag i allmänhet förknippar med kyrkan.
Evangeliet räknar egentligen bara med Gud och med levande människor av kött och blod såsom etiska relationspunkter : " Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd, och du skall älska din nästa såsom dig själv.
" Så sammanfattas alltihop.
Den utveckling vi i vårt samhälle i dag är inne i --- från institutionella till mera personliga etiska kriterier --- är från evangeliets synpunkt ytterst intressant.
Om det är något som Jesus i sin etik gick till attack emot så var det de etiska förpliktelser som handlade om att leva upp till en given ordning.
Den gången var det kanske inte familjen och äktenskapet, som hade den mest framskjutna platsen i normmönstret, utan sabbaten som var rigoröst omgärdad av regler och stadgar.
Varje anständig människa förväntades underordna sig dessa.
Sabbaten hade i och för sig en principiellt viktig både social och mänsklig och medmänsklig funktion, men någonstans i utvecklingen hade kravet på sabbatens helgd glidit förbi de mänskliga och medmänskliga kriterierna av kött och blod och blivit självändamål.
I det moraliska medvetandet hade detta gått så långt att människor normalt var beredda att offra alla hänsyn till både människor och djur för att uppfylla sabbatens anständighetskrav.
Då minns vi de Jesus-ord som i all sin enkelhet blev ett förödande slag mot den då traditionella sabbatsmoralen : " Sabbaten blev gjord för människans skull och icke människan för sabbatens skull.
" Det etiska program som ligger i denna mening skulle kunna vidgas till allt det institutionella : Institutionerna är till för människan och inte tvärtom.
När institutionen, vad den än heter, blir etiskt kriterium i stället för hänsynen till människorna av kött och blod, löper man alltid risken att institutionen omärkligt blir självändamål.
Det gäller alla fastlagda ordningar : hur ett lagfäst samhälle skall vara uppbyggt, hur förhållandet mellan arbete och kapital skall vara reglerat, hur ett företag skall vara organiserat.
Det finns visserligen många mänskliga värden av trygghet och skydd för integriteten i ett etablerat samhälles ordningar, men när dessa ordningar blir självändamål och när att vara moralisk blir liktydigt med att leva upp till dem, är det angeläget att göra en etisk nyorientering.
Det är enligt min mening något sådant som är på väg i vårt samhälle i dag, och eftersom själva den principiella innebörden i denna omorientering från institutionella till mera personliga kriterier starkt påminner om den nytestamentliga problematiken finns det anledning att dra in detta i vår debatt.
För att konkretisera är det enklast att igen anknyta till debatten kring äktenskapet som norm för samlevnaden.
Så länge denna norm var självklar bekymrade man sig förhållandevis litet om den moraliska halten i det som utspelades inom äktenskapet.
Förödmjukelser och misshandel, äganderätt och dominans från en människa mot en annan, otillbörligt sexuellt utnyttjande eller ständigt snöpande förolämpning --- sådant har fått grassera genom århundraden.
Bara det skedde inom den etablerade äktenskapsramen och ingen klev utanför den så gav den allmänna moralen inte särskilt märkbara utslag.
Huvudsaken var att gifta människor inte gick isär.
Denna värdering sitter så djupt i oss att de flesta skilsmässor ännu i denna dag upplevs som en sorts samhälleligt misslyckande, även om vi på ett annat sätt än tidigare börjat att moraliskt bedöma det som sker inom äktenskapets ram.
Att det traditionella äktenskapet i hög grad bidragit till att konservera mänsklig äganderätt och ett visst könsrollsmönster och i långa stycken legitimerat ett ömsesidigt undertryckande av mänskliga resurser kan knappast motsägas.
Därmed är långt ifrån hela sanningen uttryckt om hur äktenskapet fungerat som mänsklig samlevnadsform.
Det rymmer otvivelaktigt en rad omistliga livsvärden, men att äktenskapet som institution i oroväckande grad behållit sin plats som etiskt kriterium är värt att med bestämdhet notera i den villrådighet många i dag känner på detta område.
Det kan vara hög tid att i samlevnaden ta fasta på sådant som hör ihop med kvaliteten på ansvaret, hänsynen, inlevelseförmågan, antingen dessa värden gestaltas inom eller utom ett äktenskap.
Det är inte alls givet, som många tycks tro, att man genom att ifrågasätta den yttre institutionen äktenskapet också avhänder sig livsvärden som trohet och fasthet i sammanhållningen.
I debatten drar man ju gärna in barnen och deras djupa beroende av fasthet i samlevnadsformen.
Vad man kallar fasthet är då ofta orienterat kring garantier och ordningar som det är förbjudet att bryta upp.
Det finns ju en annan fasthet, som inte är en fastlåsning i stål och sten utan sammanhållning av kött och blod.
Den fasthet, som består i att människor vårdar sig om äktheten och sanningen i relationerna och som utgår från ambitionen att vara trogen mot det som är genuint hos var människa, har i dag en etisk dignitet som knappast sätts ifråga.
Denna fasthet kan vara lika stark som den som består av yttre garantier.
Jag vill med detta ha sagt att trohetsidealet i dag inte behöver vara på avskrivning därför att samlevnadens legaliserade former fått mindre betydelse än tidigare.
Detta skall man ha i minnet då man efterlyser fasta normer som en fundamental förutsättning för barns utveckling till mogna människor.
Med allt vad den moderna människokunskapen lärt oss om hur viktig denna ursprungliga trygghet och fasthet är kan man inte bortse ifrån att vi här är inne i djupgående svårigheter.
Genom att alla institutionella mönster på ett eller annat sätt relativiseras blir barnens och de ungas möjlighet till avstamp för steget in i ett eget liv och en egen identitet försvårad.
Vi kan längtansfullt kasta blickar bakåt till gångna tider eller utåt till Kina eller någon annanstans på jordklotet, där samlevnaden präglas av fasta normer, och anklaga varandra för att vi berövar våra barn dessa viktiga förutsättningar för en trygg och harmonisk utveckling.
Men det är förmodligen varken från det förgångna eller någonstans utifrån vi skall finna lösningen på denna vår kanske vitalaste fråga inför framtiden.
Lösningen måste finnas inne i våra egna livsvillkor.
Vill vi bevara de livsvärden som vi kämpat för i över hundra år, allas delaktighet och respekt för integriteten också hos den minste och svagaste, måste vi hitta en annan sorts fasthet och trygghet än den som är institutionellt betingad.
Den måste vara personligt avhängig och förankrad i människors vilja och rätt att förverkliga sig själva.
Jag vågar säga detta så kategoriskt utifrån den tidigare drivna tesen, att vårt moralmönster över huvud taget är orienterat från institutionen mot det personliga.
Det är personliga kvaliteter som ansvar, inlevelse, ömsesidighet och lojalitet som i dag upplevs etiskt förpliktande.
Ju mera kravet på äkthet i all samlevnad kan fås att framstå som det enda riktigt viktiga att ta hänsyn till och som aldrig får kränkas, desto mera skulle man kunna acceptera mångfalden i samlevnadsformer utan att därmed försätta barnen i en allmän otrygghet.
Upplösningen av de normer som man övertagit från det etablerade samhället kan ju aldrig få ske till priset av en otrygghet som förstör barnets möjligheter till mognad.
Men det är inte säkert att trygghet för ett barn eller en ung människa måste vara liktydigt med en avklarnad entydighet, där alla föräldrar är ense om uppfostran och där allmänt accepterade normer utesluter konflikter mellan olika meningar och värderingar.
När man ställer upp kravet på äkthet som normgivande är det fullt klart att man också accepterar konflikten som inslag i samlevnaden.
Men inte heller detta behöver betyda att barnen berövas grundtryggheten.
Att pappa och mamma har olika mening, olika känslor för varandra, kanske nödgas gå åt skilda håll behöver inte beröva barnen tryggheten i ett samhälle där man accepterat pluralismen och lärt sig att hantera konflikt och spänningar som något konstruktivt.
Det kanske viktigaste för ett barns grundtrygghet är inte att ha klara mönster att hålla sig till utan snarare att ha som en självklar förutsättning att aldrig behöva tvivla på äktheten hos dem man fäst sina känslor vid.
Kanske är det också äktheten som den nuvarande föräldragenerationen haft svårast att komma till rätta med.
Vi har nogsamt fått lära oss att man inte får spela ut den gamla sortens auktoritet mot dem man har ansvar för.
I stället för att enkelt och rakt " säga hur det är " skall man komma med en motfråga : " Vad tycker du själv ? " Vi har blivit allmänt villrådiga om vad vi får sätta upp som vårt eget i stället för att understödjas till och tillåta oss själva att vara äkta både i våra ställningstaganden och vår villrådighet.
Det har ofta blivit något patetiskt över föräldrars desperata försök att vara bestämda mot sina barn och något djupt dubbelmoraliskt i försöken att vara tolerant.
Den spelade toleransen --- " Du vet att jag litar på dig " som slutreplik i diskussionen med tonåringen vars argumentering man inte klarar --- har ofta haft en återhållande och skuldbeläggande verkan som utgjort allt annat än en grund för trygghet.
Vi kommer också i framtidens samlevnadsformer att ha behov av auktoriteter.
Men det nya i vårt ansvar är kanske att dessa inte tillåts att institutionaliseras på samma sätt som tidigare, utan att det måste få höra till ordningen att ifrågasätta auktoriteter.
Detta stämmer också ganska bra med vad vi vet om en människas möjligheter att nå fram till en egen identitet.
Det sker genom utvecklingsfaser av identifikationer med dem man beundrar, litar på, känner för.
Men vi vet också något om hur angeläget det är att människor inte fastnar i dessa utvecklingsfaser.
Den som för hela sitt liv fastnar i ett beroendeförhållande till sina föräldrar eller vem det vara må, som pockat på hans eller hennes känslor och identifikation, är handikappad inför det liv som demokratin avkräver individen.
Steget från identifikation, beundran och beroende ut i självständighet och en egen identitet måste tas genom uppgörelser och konflikter.
Många säger att detta är att ställa orimliga krav på individen och att jag i mitt resonemang bara räknar med elitmänniskor med förutsättningar och styrka för självständighet och mognad.
Somliga drar till och med slutsatsen att vi måste ge upp kravet på en egen identitet och acceptera att livet är en serie roller som vi går in i.
Men därmed ger man upp demokratin som livsform.
Ty den demokratiska samlevnaden, både i familjen och i samhället och i arbetslivet, förutsätter människor som är självständiga nog att ta ställning och fria att reagera utifrån något som heter JAG.
En ny arbetsmoral Många menar sig i dag kunna se tecken på att det gamla arbetsamhetsideal, som i så hög grad präglat vårt samhälle, håller på att förändras.
Kanske har de rätt.
Det är inte alls säkert att arbetet för all framtid skall framstå som den självklara förpliktelse det tidigare varit.
Men att tillstå detta sätter i gång mycken oro och frågan är genast där : Var hamnar vi då ? Många ideal och livsformer kan man bryta upp från, men att ta lätt på kravet på arbetsamhet känns för många ångestladdat.
Arbetsamhetsidealet har onekligen mycket djup förankring ibland oss.
" Arbetsovillig " har i svensk tradition varit ungefär liktydigt med " sinnessvag ".
Att arbeta och göra sitt bästa har varit högt prioriterade krav både i hem och skola.
Plikttrohet och trofasthet i arbetet är sådant som vi alltjämt belönar och omger med högtidliga ord.
Långt innan begrepp som arbetsmiljö eller ergonomi var uppfunna, då mycket arbete bröt ner människors hälsa och knäckte deras ryggar, levde man med normer som " Arbetet adlar mannen " eller " Arbete befordrar hälsa och välstånd och hindrar många tillfällen till synd ".
Det är alltså rimligt om arbetsamhetsidealet är svårt att utplåna och att det fortfarande känns skamligt att inte ha mycket att göra.
Så är det i alla fall för en hel del människor.
Men i dag finns det andra inslag i bilden.
Det finns de som på allvar vill ifrågasätta om det är så odiskutabelt riktigt att man skall ha ett välordnat arbete, som man försörjer sig och ständigt ökar sin levnadsstandard med.
--- Varför ska man jobba, om man kan leva drägligt ändå ? Att vi i vårt samhälle har råd att ställa sådana frågor kan betraktas som en sida av vårt överflöd.
Men man kan också spåra inflytande från andra kulturer än vår, som så starkt burits upp av arbetsamhet.
Hippieungdomar har ofta varit långt österut och hämtat inspiration för sina resonemang och livsformer.
Dessutom kan ifrågasättandet av arbetsamheten vara ett sätt att göra en dygd av nödvändigheten.
Vad gör man om man redan från början känner sig utslagen från den arbetsmarknad, vars starkaste krav heter effektivitet ? För att ha kvar något uns av självaktning kanske en del går till attack mot de stegrade effektivitetskraven och frågar om det inte finns helt andra värden i livet än arbetet.
Man kommer kanske inte heller ifrån att det i ett socialt välutvecklat och tryggt samhälle, där basförsörjningen är garanterad för varje medborgare, snabbt växer fram stegrade krav på arbetets meningsfullhet och innehåll --- och hur håller ett allt mera mekaniserat arbetsliv jämna steg med den utvecklingen ? Här kan vi komma på kollisionskurs med ett stråk av värderingar som går mycket långt tillbaka i vår kultur och som är ett omistligt inslag i det som heter välstånd och effektivitet.
Redan i den gryende judendomen, flera årtusenden tillbaka alltså, finns detta med som en del av människans öde : " I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd.
" Arbetet betraktas som ett villkor för själva existensberättigandet : " Om någon icke vill arbeta, så skall han heller icke äta.
" Och livets värdefullaste innehåll beskrivs i Psaltaren, här citerad efter Karl XII:s bibel : " ... då det bäst varit haver, så haver det möda och arbete varit.
" Detta ideal har väl funnits med i hela den kristna traditionen men var i varje fall under medeltiden i den katolska kyrkan uppblandat med helt andra ideal, där andliga övningar framstod som ett högre livsmål.
Protesterna mot munkidealet blev också ett av de viktigaste motiven i 1500-talets reformation och både på luthersk och reformert mark fick arbetsamhetsidealet en mycket stark religiös uppbackning.
De puritanska livsformerna fördes över till Amerika och det är lätt att skönja sambandet mellan dessa förhållanden och den industriella produktionens frambrytning.
En effektiv produktion är förutsättningen för hela vårt välstånd och det är inte svårt att belägga ett samband mellan detta och vårt mycket gamla arbetsamhetsideal.
Det är inte så underligt om många blir skärrade när det ser ut som om arbetsamheten är i avtagande.
Om tvånget och lusten att arbeta alltmera släpper, så kommer vi någonstans till en punkt där vi börjar känna av det i produktivitet och utvecklingstakt.
Det kan vara frestande i ett sådant läge att försöka återuppliva en gammal arbetsmoral och med olika medel försöka blåsa liv i de gamla idealen " göra sitt bästa " och plikttrohet, att ännu mera premiera den arbetsamme, att mäta hans prestationer ännu effektivare.
Men det kan också hända att det är dags för stora delar av Västerlandet att ge sig in i en omprövning av den gamla idealbilden.
För mycket stora grupper kan arbete inte på något sätt jämföras med vad arbete var när idealen en gång formades.
Specialisering och rationalisering har ställt människor i arbeten som förlorat varje drag av skapande och varje möjlighet till upplevelse av helhet.
Man kan inte fortsätta den utvecklingen hur långt som helst utan att kollidera med den gamla arbetsmoralen.
Det som i så hög grad försvårar hela diskussionen om arbetets mening och arbetsmoralen är att begreppet arbete täcker så helt olika aktiviteter och företeelser.
För den ena yrkeskategorin innebär det något skapande och innehållsfyllt, för den andra något som är så nedbrutet i smådelar och så styrt utifrån, att det är fråntaget varje skapande drag.
Av någon anledning har många så svårt att fatta att moralen alltid har ett direkt samband med de sociala villkoren för vårt liv.
Arbetsmoralen är ingenting som förblir sig likt eller kan förbli sig likt, oberoende av hur vi utformar våra produktionsmetoder och organiserar våra företag.
Vi har under en kort, överskådlig tid varit med om hur datatekniken förändrat våra produktionsformer och våra organisationer.
Mycket av det som tidigare krävde en utsökt yrkesskicklighet sköts nu av datorer med långt större exakthet än människor någonsin kunnat åstadkomma, hur skickliga de än varit.
Arbetsuppgifter har gjorts överflödiga och yrken har försvunnit.
Ändå tror vi att arbetsmoralen skall förbli densamma.
Det är ganska självfallet att om faktorer som yrkesstolthet och yrkesskicklighet försvinner inom ett verksamhetsområde, så ändras också förutsättningarna för yrkesmoralen.
Vi slår oss samman i allt större enheter där relationerna mellan de olika bitarna i en verksamhet --- ägande, organisation, administration, ledning, produktion och så vidare --- blir allt mera avpersonifierade.
Avståndet mellan dem som producerar en vara och dem som skall använda den är ofta oändligt långt, och producent och konsument är i allmänhet totalt anonyma för varandra.
Hur kan man tro att arbetsmoralen i längden skall förbli opåverkad av detta ? I stor utsträckning och under lång tid har vi skapat förutsättningar för ensamhet och isolering i arbetet.
Men vi tycker ändå, att arbetsmoralen borde hållas hög, och drar oss inte för att anklaga dem som slarvar eller skolkar.
Varje gång den ökande sjukfrånvaron kommer på tal --- och den har fördubblats på bara några år --- blir det också en debatt om arbetsmoral.
Vi har skapat ett sjukförsäkringssystem som garanterar var och en så gott som oavkortad inkomst vid sjukdom.
Man är alltså inte längre direkt ekonomiskt beroende av att gå till sitt arbete varenda dag.
När människor i större utsträckning utnyttjar möjligheten att vara frånvarande utan att behöva kännas vid ekonomiskt avbräck, klagar vi över sjunkande arbetsmoral.
Det är enligt min mening mer än självklart att en social reform som tar bort det dagliga ekonomiska tvånget att arbeta också måste påverka arbetsmoralen.
Är man inte tvungen att arbeta måste det komma ett annat motiv, arbetet måste exempelvis vara så organiserat och upplagt att det är roligare att gå till jobbet än att stanna hemma.
Ingen kan på allvar hävda att vi skulle återgå till ett system, där många inte har råd att vara sjuka, det är odiskutabelt riktigt att varje medborgare är ekonomiskt garderad vid sjukdom.
Men då får vi också vara beredda på att bedömningen av sjukt och friskt flyttar sig, att arbetsmotstånd som tidigare hetat lathet och som man därför kunnat moraliskt fördöma går i dagen.
Dessutom är en självmotsägelse i detta sammanhang värd att notera.
Det är ofta samma människor som beskärmar sig över vikande arbetsmoral och som klagar över att människor nu för tiden är inställda enbart på materiella ting.
Man kan rimligtvis inte begära att människor skall engagera sig i arbetet energiskt och plikttroget och samtidigt släppa intresset för alla de ting som den väldiga produktionsapparaten frambringar och alla de pengar den omsätter.
Det hjälper inte att klaga, vare sig över vikande arbetsamhet eller över alltför utbredd materialism.
Vi måste sätta plogen i den jord som är tilltrampad av århundradens värderingar, vända upp den och se vad den innehåller.
Frågan om en ny arbetsmoral är en gigantisk fråga om arbetsmiljö.
Tekniker och organisationsteoretiker, som med sitt i och för sig skickliga arbete i hög grad skapar förutsättningarna för den miljö i vilken människor skall utföra sin dagliga gärning, måste på ett helt annat sätt än hittills avkrävas redovisning för sina grundvärderingar och för konsekvenserna av sin verksamhet.
Här flyter nu effektiviteten omkring som ett självklart mått som vi använder ganska oreflekterat.
Det som visar sig mest lönsamt måste ju vara bra.
Men vi mäter mycket litet det mänskliga pris som vår produktion och vårt sätt att organisera arbetet kräver.
Vi kommer åt att mäta det i efterhand, då arbetsförhållandena skapat stress eller framkallar för hög personalomsättning eller sjukfrånvaro.
Jag upprepar vad jag tidigare sagt : Det måste bli roligare att gå till jobbet än att stanna hemma.
Men för detta behövs inte bara att man tar bort de bromsklossar som ligger och hindrar arbetsglädjen, det måste också finnas sådant som aktivt framkallar den.
Därför måste vi sätta plogen ännu djupare än till de skikt som beteendevetarna kartlägger.
När vi talar om mänskliga arbetsförhållanden och meningsfullt arbete, skulle vi behöva mycket klarare konturer än vi i allmänhet har i dag för vad som menas med att vara människa och vad som skapar mening.
Vill vi ha klarhet i dessa frågor kommer vi inte förbi ställningstaganden i fråga om människosyn och livsåskådning.
Sådant är ännu så gott som fullständigt tabubelagt i den allmänna samhälls- och arbetslivsdebatten.
Det är den resandes ensak att ta ställning i sådana frågor.
Först när politiker, fackliga ledare och vi vanliga människor fritt kan redovisa vår människosyn, kan vi börja bedöma vad vi egentligen håller på med då vi datoriserar, investerar, organiserar och rationaliserar.
Börjar man lyssna till det sorl av meningar och värderingar, som finns i frånvarostatistik och mätningar av den psykiska arbetsmiljön, reser sig många frågor.
Alla har med arbetsmoralen att göra.
Man undrar om vårt minutiösa mätande av arbetstiden har befordrat en god arbetsmoral.
Det har ju blivit dennas krav nummer ett att man är på jobbet på exakt klockslag, och gentemot kamraterna har det också blivit ett moraliskt krav att lämna jobbet på exakt minut.
Inte en minut extra!
Man klockas in och klockas ut, fiffiga registreringsmetoder har uppfunnits.
Man får i stor utsträckning betalt för den tid man tillbringat på arbetet.
Vad man gör mellan de utsatta klockslagen har ibland mätts med betydligt mindre raffinerade metoder, på många ställen är det helt accepterat att man börjar med att läsa tidningen och slutar med att stå i kö vid stämpelklockan för att stämpla ut på exakt minut.
Huvudsaken är att klockan inte stämplar rött.
Vad har detta med konstruktiv arbetsmoral att göra ? Ibland önskar man att alla tidur skulle gå ur led så att vi tvingades att mäta varandras arbetsinsatser på ett mera skapande sätt.
Våra arbetstider i det industrialiserade samhället har mycket litet med något levande att göra.
De är inte kopplade till att det ljusnar på morgonen eller att mörkret faller på eftermiddagen, de rättar sig inte efter människors livsrytm och de tar mycket litet hänsyn till att människors kapacitet varierar.
Arbetsdagen är tillyxad efter mått som skall gälla alla, exakt lika.
Vi har äntligen på en del håll vågat börja med flexibel arbetstid, det vill säga att varje människa på någon timme när kan få bestämma när det passar henne att börja och att sluta sin arbetsdag.
Likaså börjar vi motsträvigt att pröva deltidsarbeten.
Motståndet i både det ena och det andra fallet har säkerligen haft med vår självklara låsning till effektivitetskravet att göra.
Människan har varit ett medel för produktionen och inte en herre över den.
Vem vill kalla detta för god arbetsmoral ? Det är möjligt att vi framöver tvingas att bryta upp från den, därför att allt flera bara går ifrån sina jobb när de inte står ut med inrutningen längre.
Ännu så länge kallar vi detta skolk, men det är möjligt att vi rätt snart måste börja se det som tecken på en ny arbetsmoral, som vi naturligtvis måste formalisera men som på ett helt annat sätt än hittills ger människan möjlighet att " råda över tingen " och inte tvärtom.
En annan konflikt mellan arbetsmoral och administrativa mönster har att göra med att vi i stor utsträckning flyttat över villkoren och terminologin för produktion av varor till produktion av tjänster.
Som tidigare sagts sysslar en krympande sektor i samhället med framställning av varor medan en växande grupp sysselsätts med att producera tjänster.
Arbete har från begynnelsen varit beteckningen för framställning av varor, vilket framgår redan av den terminologiska uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän.
Det är också arbetarnas --- några vill för att undvika all förväxling kalla dem kroppsarbetarna --- fackliga verksamhet som stått modell för all övrig sådan verksamhet.
Så länge det gäller produktion av varor, kan det kännas riktigt att tala om produktionsflöde och mäta det i siffermässiga enheter.
Men det blir groteskt när man anlägger samma mönster på produktionen av tjänster och börjar mäta dem med liknande sifferkombinationer.
Till exempel antal minuter som skall ägnas åt att tala med en patient på ett sjukhus eller antal omsorger som behöver anslås åt en gäst på en restaurang.
Arbetsfördelning och tidmätning efter industrins modell har som bekant fått prägla mycket av utvecklingen inom både service- och vårdyrken.
De som får betala priset för detta är åldringar som tvingas att gå till sängs klockan två på dagen, därför att ingen finns som kan hjälpa dem i säng senare, och utslagna som drivs till desperata handlingar, därför att det inte fanns någon hjälp vid den tid på dygnet då ångesten satte in.
En ny arbetsmoral måste på ett helt annat sätt än hittills ha denna fråga i centrum : Vad är arbetet till för ? Formalistiska regler och måttstockar av typ " på minuten passa tiden " måste få vika för mera konstruktiva : " Här är ett arbete som måste göras, jag har resurser att göra det och när det är gjort får jag släppa det.
" Det kräver ansvarsmedvetande hos varje medarbetare, och många tvivlar på att ett sådant ansvarsmedvetande finns.
Å andra sidan kan man fråga vad vi har gjort för att skapa villkor för ett levande ansvar.
Den formalism vi hittills låtit prägla arbetslivet skapar på sin höjd ett pliktmedvetande och i allmänhet inte mer än ögontjäneri.
Ansvar är något annat, det förutsätter både insikter och förtroende att utföra det som behövs för något som kallas vårt gemensamma bästa.
Tänker man ut konsekvenserna av denna syn, drivs man till en omprövning av fördelningen i vårt samhälle både av förmögenhet, makt, inflytande, meningsfulla arbeten och rätt till insyn.
Vi är delvis redan inne i en sådan omprövning.
Den kommer att göra ont för många ty den innebär ett uppbrott ur mycket som varit självklart.
Men den är nödvändig för en arbetsmoral där både plikt och ansvar kan bli levande och förpliktande begrepp.
Arbetet, delaktigheten i det som skapar vårt välstånd, kommer sannolikt att alltmera framstå för oss som ett egenvärde.
Man kan för närvarande iakttaga en intressant paradox.
Samtidigt som vi alltjämt har som en viktig del av vår strävan att förkorta arbetstiden, slår vi som aldrig förr vakt om den fulla sysselsättningen, allas rätt till arbete.
Om målet egentligen vore att få arbeta så litet som möjligt skulle vi känna det skönt att allt flera slipper arbeta, vår bruttonationalprodukt skulle sannolikt kunna försörja en inte ringa procent på någon form av medborgarlön.
Men hellre fördelar vi arbetstillfällena till flera för att alla skall få vara meddelaktiga på ett annat sätt än om de skulle behöva känna sig försörjda av andra.
Arbete innebär --- till skillnad från hobby som i och för sig kan vara mycket mera engagerande --- att man oberoende av hur man för ögonblicket känner det är förpliktad att gå och göra den insats som man åtagit sig.
Det innebär att ställas i tjänst hos något eller någon, oberoende av om man för ögonblicket har lust att vara till tjänst.
Det innebär att vara efterfrågad.
Det innebär att självklart ha något att omsätta sin energi och sin aktivitet i.
Att inte dagligen och på eget initiativ behöva söka upp sådana möjligheter innebär en oöverskådlig mentalhygienisk tillgång.
Arbetet har sitt egenvärde.
Men att konstatera detta innebär ett krav på att arbetsförhållandena utformas så att de timmar som tillbringas på arbetet också är människovärdiga.
I det högindustrialiserade samhället har vi fått ett bottenskikt av arbeten, som inga vill utföra men som ändå måste utföras.
Jag talar inte om städjobb och liknande utan om de till ytterlighet specialiserade, enformiga, helt styrda jobben, de smutsiga, farliga, psykiskt dödande jobben.
Välfärdssamhället tar på sig ett stort moraliskt ansvar, då det fortfarande låter stora grupper människor på heltid och som sin livsuppgift stå på dessa jobb.
I stor utsträckning importerar vi arbetskraft från länder med lägre utbildning och därmed med mindre krav på meningsfullhet och skapande i arbetet att utföra dessa jobb åt oss.
Vårt arbetsliv är fortfarande uppbyggt efter en gammaldags utbildningshierarki.
Den som skaffat sig en viss utbildning skall inte behöva befatta sig med sådana jobb --- men han är väl berättigad och har dessutom i allmänhet råd att dra nytta av dem i de produkter han dagligen använder : bilen, den konfektionssydda kostymen och så vidare.
En ny arbetsmoral kommer säkerligen att avkräva oss att vi alla delar på de jobb som måste göras men som förlorat de mest elementära dragen av mänsklighet --- att vara skapande.
Man behöver inte resa till Kina för att lära sig hur det går till.
Vi har redan ett för samhället gemensamt jobb som, om det blir verklighet, just är en så omänsklig hantering att vi alla måste dela på det.
Det är försvaret.
Ingen kan på allvar hävda att den allmänna värnplikten är en inskränkning i den mänskliga friheten --- om vi nu är överens om att vi skall ha ett militärt försvar.
Det borde inte vara mera frihetsinskränkande att varje arbetsför medborgare är skyldig att ta sin del av de omänskliga jobb som han ändå dagligen är beroende av men som det är omoraliskt att avkräva en viss grupp som heltidsuppgift.
Två olika synsätt på arbetet är för närvarande på kollisionskurs med varandra.
Enligt det ena skall arbetet vara ett självförverkligande, ett synsätt som under senare år fångats in i slagordet " rätt man på rätt plats ".
Arbetsförmedlare och yrkesvägledare kan ha haft detta för ögonen : att finna sysselsättning åt en människa som har rätt att få sina resurser --- kunskaper, talanger, utbildning, erfarenheter, läggning --- omsatta i arbetet.
Enligt det andra synsättet är arbetet en insats för det gemensamma, för samhället.
Där insats behövs där skall den göras, oberoende av om själva uppgiften passar särskilt väl eller gör speciell rättvisa åt individens förmåga.
Framtidens arbetsmoral kommer sannolikt att innebära en sammansmältning av dessa båda synsätt.
Det vore egendomligt om det gemensammas krav så helt skulle dominera, att individen gjordes skyldig att bortse från sina egna krav på att få omsätta sina resurser, att han enbart skulle uppleva sig skyldig att finnas där insats behövs.
Det ter sig också omöjligt i ett samhälle och en värld, där allting allt mera griper in i vartannat, att individens självförverkligande skulle vara det enda målet i arbetet.
Men på samma sätt som vi då talar om trohetsidealet i samlivet och äktenskapet, där vi alltmera lärt oss se att trohet mot en själv inte står i motsättning till trohet mot andra, så måste arbetet ha det dubbla målet : självförverkligande och insats för det gemensamma.
Dessa båda synsätt är inte omöjliga att förena, om man som i fråga om troheten ser att det ena i viss utsträckning är förutsättning för det andra.
Arbetsbyte och bredare fördelning av arbetstillfällena ger också administrativa och praktiska möjligheter att samordna de båda synsätten.
Välfärdens risker Pilgrimskapet känner två risker.
Den ena är att förlora målet ur sikte, tappa känslan av vad man verkligen lever för, den andra är att fastna i det man har och det som är.
Välfärden erbjuder båda riskerna i rikt mått.
Fastän alla inser att livets mening inte rimligen kan vara att skaffa sig så mycket som möjligt av materiella tillgångar, utan att det materiella har till funktion att förmedla andra värden, så får de utökade möjligheterna att skaffa materiella tillgångar den effekten på oss att vi ägnar dem allt större uppmärksamhet.
Utan att vi märker det blir de ändamål i stället för medel.
Och ju längre detta driver oss, desto mera oförmögna blir vi att klart se vad som var meningen och målet.
Välfärden går ju också ut på att skapa trygghet, täppa till alla risker och befria människan från att ensam behöva ta livets stötar och utmaningar.
Det skall alltid finnas resurser som träder till när något händer.
Sedan man byggt upp dessa trygghetsvallar till en viss höjd inträder känslan av bofasthet : " Så här ska vi alltid ha det och detta får inte rubbas.
" Fastän vi vet att allting är underkastat förändring och att ökad välfärd medför ökad föränderlighet, fastnar vi i tilliten till det bestående.
Vad pilgrimen undviker är att ta långa raster och att göra sig alltför hemmastadd.
Det verkar så verklighetsfrämmande när man sätter dessa ord om pilgrimskapet på pränt, men de uttrycker en realism som vi har ett oerhört behov av i välfärden.
Vi har i välfärdssamhället hamnat i en paradox.
När vi var framme vid tryggheten och vid tillfredsställelsen att ha det ganska bra, inställde sig i stället en rad andra fenomen.
Många människor klagade över en känsla av tomhet och meningslöshet.
Vi fick ungdomsproblem som vi inte hade räknat med, passivitet och leda som inte stämde med tillgången till alla resurser.
De äldre generationerna hade ju levt i föreställningen att om man bara hade materiella resurser, så skulle man kunna uträtta en mängd ting och göra något verkligt bra av livet, och de kämpade för att få sådana resurser.
När man så var framme, blev det inte vad man tänkt.
Det finns anledning att notera att denna likgiltighet och besvikelse inte är speciellt framträdande hos dem som halkade efter i välfärdsutvecklingen.
Betydande grupper har det inte alls så bra som begreppet välfärdssamhälle kan ge vid handen.
Men ledan och känslan av meningslöshet skär tvärs igenom den ekonomiska skiktningen.
Om man försöker ringa in vad detta handlar om får man i stor utsträckning ägna sig åt gissningar.
Men också gissningar --- eller kalla det intuitivt sökande --- kan vara av värde då man trevar i dimman och försöker hitta orienteringspunkter.
Låt mig på måfå välja ut tre faktorer som jag tror spelar en stor roll då människan i välfärdssamhället har svårt att få mening och engagemang i sin tillvaro.
Det rör sig om utmaningen i livet, om det ursprungliga och om upplevelse av kontinuitet.
Utmaningen hör med till det meningsfulla livet.
I mera primitiva kulturer behöver man inte ens formulera detta, utmaningen finns i själva kampen för tillvaron.
I välfärdssamhället är det i hög grad andra som kämpar denna kamp för oss.
Man behöver i ganska ringa utsträckning konfronteras med livets och tillvarons genuina krafter.
När man kommer i svårigheter finns det alltid någon instans att vända sig till, där det i princip ständigt skall finnas människor som är avlönade för att ta sig an ens sak.
Om dessa sedan inte finns till hands --- och det är tyvärr inte ovanligt ens i det mest utvecklade samhälle --- så står man där förlamad.
De vanliga medmänskliga relationerna är inte längre upptränade för sådant.
Men till stor del kan vi överlåta åt andra att sköta om vår trygghet och vår välfärd.
Därmed försvinner något av människans möjligheter att växa och mogna, hon behålls i en sorts barnstadium där hon i princip har rätt att begära att bli skyddad.
Allt som är hemskt kan vi slippa att se, allt som är svårt kan vi skyddas mot att uppleva.
Detta verkar i högsta grad humant, men huruvida det på djupet är mänskligt är mera tvivelaktigt.
Det hör också till välfärdens livsform att leva långt ifrån allt som är primärt eller ursprungligt i livet.
När man går i våra hygieniska snabbköp och väljer vad man behöver för livets uppehälle från diskar och hyllor, är det inte så lätt att föreställa sig att de jämnstora, släta, vackra tomaterna verkligen har växt på en alldeles vanlig planta, eller att den grillade kycklingen har levt i en alldeles vanlig hönsgård, eller ens att brödet i maskinpackat cellofan är bakat av vanlig deg som gjorts av mjöl från säd från fälten.
I stor utsträckning har vi blivit stadsbarn som blir förvånade och kanske chockerade när vi upptäcker att mjölken vi dricker kommer från livslevande kor och inte är en produkt som kommer i sin plastförpackning från någon kemisk industri.
Vi kan fortsätta till andra livsförnödenheter : kläderna vi har på oss, möblerna vi använder i våra hem --- alltsammans kommer till oss ur en stor anonym tillverkningsprocess.
Vi vet inte om kläderna är av ull eller konstfiber, eller om målningen på möblerna täcker trä eller spånplattor.
Vi är sannerligen långt borta från det ursprungliga.
Men detta präglar ännu mera närgångna livsfunktioner.
Födelsen är så gott som till hundra procent hänvisad till steril sjukhusmiljö, och vi skulle i välfärdens samhälle inte kunna tillåta oss att vända på den ordningen, så att små barn normalt kom till världen i sin hemmiljö.
Vi vet så mycket om alla komplikationer som kan stöta till vid en förlossning, att vi inte skulle stå till svars med att utsätta barn och barnaföderska för riskerna.
Den sterila miljön är just en av välfärdens frukter varmed vi har kunnat nedbringa barndödligheten till en ytterst obetydlig siffra.
Men det hindrar inte att detta överlåtande av det mest ursprungliga av allt till skickliga specialisthänder och speciella miljöer har bidragit till att fjärma oss från det genuina.
Detsamma gäller i än högre grad om döden, som helt har förlorat sin organiska plats i vårt liv.
Den är hänvisad till rummen bakom sjukhusens skinande fasader.
Döendet har blivit så främmande för oss att när det trots allt träder intill oss genom någon som står oss nära, så beter vi oss som främlingar också mot den som kanske var oss mycket kär.
Vi blir rädda, vilsna och ibland aggressiva.
Det är numera vanligt att man aldrig sett en död människa, och det kommer något skrämt i blicken så snart det blir tal om att man skulle kunna utsättas för detta ohyggliga.
Och ändå borde döden för varje människa vara den självklaraste av alla sanningar, som det finns anledning att göra sig förtrogen med och som kanske inte är så farlig för den som blivit förtrogen med den.
Bristen på kontinuitet är den tredje faktorn jag vill lyfta fram bland välfärdens risker.
Det hör till välfärdens välsignelser --- och prövningar!
--- att vi i ständigt stigande grad blir försedda, eller jag vill säga översköljda med informationer och nya intryck, nytt för varje dag i allt snabbare takt.
Inte bara en tidning utan flera dagligen, inte bara en kanal i radio och TV utan flera och dessutom i konkurrens med varandra om vår uppmärksamhet.
Detta kan få den effekten att vi helt befrias från egen reflektion och egen besinning.
Man behöver inte stanna, bli på det klara med var man står och komma ut på andra sidan om ett problem, utan man kan haka på den ena sensationen efter den andra, dag från dag, som man hoppar från tuva till tuva.
Det finns alltid något nytt att tänka på och något nytt att tala om med de människor man möter.
Det som skakade sinnet i går glömmer man, därför att rapporterna och förstasidorna i dag är fyllda av nya skakande ting.
Denna brist på kontinuitet bidrar till en rastlöshet, som är något helt annat, något mycket mera nedslitande än pilgrimens vilja till ständigt uppbrott.
Att vänja sig vid genomgående ytliga engagemang, att lära sig betrakta det mesta som något tillfälligt, som kommer att avlösas av något annat i morgon, måste bidraga till flackhet.
Om krafterna aldrig får spännas för att verkligen möta utmaningarna och komma igenom dem, kan det hända att krafterna vänder sig inåt och skapar just leda och likgiltighet.
Vad gör man när man upptäcker dessa och andra baksidor av välfärdens välsignelser ? I och för sig är det lätt att hålla sig till framsidorna, så som politikerna gärna gör.
Man kan tala länge och väl om hur förträffligt det ändå är att vi med teknikens hjälp kan förse oss med livets nödtorft till överkomligt pris, hur halvfabrikaten förenklar vår dagliga livsföring och frigör mänsklig arbetskraft, att våra sjukhus genom sina sterila miljöer har eliminerat mycket mänskligt lidande och att moderna kommunikationer ändå fört oss mycket närmare varandra.
Men baksidorna finns där, och vad gör vi med dem ? Några väljer att anklaga det materiella välståndet.
Andra låter sig bäras av en grön våg till att leva primitivt och själva odla sina grönsaker biodynamiskt.
Med all respekt i varje fall för det senare så står det snabbt klart att ingendera ståndpunkten är nämnvärt vägledande för en ny etik i välfärdssamhället.
Vi kan inte återgå till en hantverksmässig eller agrar produktionsordning, och att rikta anklagelser mot den materiella tillväxten har ju närmast karaktären av att slå på något som det alla gånger är ofarligt att slå på.
Men båda de antydda vägarna signalerar att vi delvis har fått en ny puritanism.
Det är fint att leva enkelt och det är inte skamligt att vara fattig --- i varje fall inte att se fattig ut.
Man låter maskinerna slita ner jeanstyget för att det inte skall se alltför nytt ut när man tar det på sig.
Men det finns också andra inslag än puritanism i denna moral.
Man skuldbelägger allt som har med vinst att göra.
Hur man än försöker påvisa att ett företags vinst används för viktiga ändamål och inte behöver ha den föraktliga innebörd som ordet profit har fått på svenska, så är det för närvarande nästan omöjligt att använda ordet vinst utan att väcka negativa känslor.
Man anklagar gärna dem som har det materiellt bra och misstänkliggör de former under vilka de fått det bra.
Det finns en dubbelmoral eller skenhelighet i detta, som det nästan alltid har funnits i all fattigdomsförkunnelse, som vore värd att någon gång få avslöjad.
I ett samhälle som vårt är vi så gott som alla delaktiga av överflödet och beroende av att produktionen går med förtjänst.
Det är lätt att tala om fattigdomsideal och enkelhet i livsföringen i ett samhälle som omger en med bastryggheterna --- precis som det är lätt för en tiggarmunk att tala om fattigdomens välsignelser då han i sin egen egendomslöshet tillhör en orden, som är föremål för stor givmildhet och aldrig riskerar att behöva sätta någon av sina medlemmar i knipa.
Det upphör aldrig att förvåna mig att de, som talar mest om fattigdom och enkelhet såsom ledstjärnor för välfärdens människor, i allmänhet har samma tillgång som vi andra till det vi kallar lyx --- tillgång till bil, sommarställe, resor och allt vad det är.
Det är kanske så att om man tillhör ett samhälle eller en organisation där tillgångar dock finns för medborgarna, respektive medlemmarna, så är det en fråga av underordnad betydelse i vilken utsträckning den enskilde skall äga, det viktiga är rätten att bruka tillgångarna.
Enkelhet i levnadsvanor och begränsning av den materiella levnadsstandarden kan komma att bli en viktig del av välfärdens etik men inte genom skuldbeläggning av inkomster och vinst, inte heller med utnyttjande av fattigdomen som ideal.
Däremot som inslag i ett liv i solidaritet, och därmed är det ord nämnt som kanske mer än något annat för närvarande utnyttjas som samlingsbegrepp för välfärdens etik.
Det är inte många i dag som skulle vilja stå upp och högt opponera sig mot tanken på social och ekonomisk utjämning i vårt samhälle och i världen.
Vi bekänner oss i stor utsträckning till solidariteten med dem som har det sämre.
Men solidaritet har huvudsakligen kommit att hanteras som ett begrepp för administration --- solidarisk lönepolitik, solidaritet med de fattiga folken --- eller som en påtryckning i lagstiftningsarbetet.
Det går aldrig att tvinga människor till solidaritet ; hur man än lagstiftar eller ingår avtal kommer det att finnas möjligheter för några att krypa ur mönstret.
Det går aldrig att kommendera människor till att känna solidaritet eller att fatta majoritetsbeslut om att människor skall känna sig solidariska.
Solidaritet utgår alltid ur en upplevelse av ödesgemenskap.
Det är ur en sådan upplevelse välfärdssamhällets etik, ett mönster av gemensamma förpliktelser, skall kunna växa fram.
Man undrar varför ingen av våra politiska visionärer hittills lyckats formulera solidaritetens livsform så att vi på stor bredd sluter upp omkring visionen.
I stället får vi höra att jämlikhet är något som den förtryckte måste kämpa för, det är ingen som skänker honom den.
Ligger det bakom detta en föreställning om att den som har tillgångar och makt, som andra saknar, aldrig kan förstå vad det är att sakna det han har eller aldrig kan unna den som icke har ? Kanske är det så, men då är vi i välfärdssamhället i ett ömkansvärt läge inför den fattiga delen av världen.
Gentemot den är vi alla i de besuttnas läge.
Det är kanske, när allt kommer omkring, inte så lätt att leva solidaritet som att ofta upprepa det med läpparna.
Det är mycket som tyder på att solidaritet hittills mera varit en läpparnas bekännelse än uttryck för en ödesgemenskap.
Vi kan i och för sig erkänna negrers människovärde och förfasa oss över dem som förnekar det.
Men om vi skulle ställas inför kravet att bli beroende av dem, behöva gå och fråga dem hur vi får hantera västerlandets tillgångar, så säger vi att det får vara måtta på jämlikheten.
Om kapitalägare som i dag bestämmer över många människors arbetsförhållanden i morgon blir skyldiga att gå och fråga löntagarna hur de får handla med " sina " pengar, som genom gemensamma insatser förmerats, känner man det som ett intrång.
Ändå är ju den stora, vida och djupa sanningen den att vi lever i en ödesgemenskap, om vi bara kunde se det.
Det gäller rika och fattiga i detta land och det gäller rika och fattiga länder.
Det är en ödesfråga inför vår gemensamma framtid om vi skall lära oss vad råvaror kostar, vad service kostar, vad energi kostar, vad de fattiga folkens människovärde kostar.
Men här är vi vid välfärdens kanske djupaste risk : att från den besuttnes utsiktspunkt icke kunna se den fattiges belägenhet.
Och det gäller inte bara den materiellt fattige, det gäller också den utstötte, den misslyckade, den maktlöse.
Vi vet att makt korrumperar och tar bort lyhördheten för dem som icke har någon makt.
Materiell trygghet hotar alltid att göra en blind för hur den fattige egentligen har det.
Därför finns det ett perspektiv på världen som i välfärden ständigt måste aktualiseras för att det inte skall bli en välfärd till döds.
Det är det perspektiv som den utslagne, den fattige, den lidande ser världen i.
Det finns en risk att vi i välfärden lever utan att se vad som verkligen försiggår mitt i vår värld.
Låt mig aktualisera en parallell för att förklara vad jag menar.
Läser man det nytestamentliga evangeliets passionshistoria --- en värld i miniatyr av rika och fattiga, mäktiga och utslagna --- undrar man gång på gång, när man nu ser den i historiens ljus : Varför var det ingen som såg vad som hände ? Där fanns lärda och filosofer, mäktiga överhetspersoner som kunde ha ingripit, vanligt folk med sunt bondförstånd --- men ingen såg, ingen utom en stråtrövare som delade lidandet.
Detta är, menar jag, ett oerhört starkt vittnesbörd om att människor i trygghet, välfärd och makt alltid måste bemöda sig om att se sin värld från den lidandes och utstöttes håll.
Därifrån ser man verkligheten.
Att se världen, både den stora världen och sin egen mikrovärld, från den lidandes håll måste också bli välfärdens etik.
Endast då kan en upplevelse av ödesgemenskap uppstå, endast då har man en grund för talet om solidaritet.
Solidaritet är nämligen aldrig att uppifrån tycka synd om eller förbarma sig över dem som har det svårt.
Det är att vara inställd i ett gemensamt öde, där vi är beroende av varandra.
Ett sådant betraktelsesätt måste också bryta in i vår byråkrati.
Välfärd och demokratisering har hittills med nödvändighet dragit med sig en byråkratisering och en avpersonifiering.
Sammanslagningen till stora enheter med åtföljande anonymisering har varit nödvändig för att ge alla tillgång till välfärdens välsignelser : utbildning, sjukvård, socialvård och så vidare.
Men därmed har också riskerna växt lavinartat att den enskildes livsviktiga angelägenheter skall fastna i en tungrodd apparat eller i ett nät av prejudikat.
Den avpersonifierade administrationen tenderar också till att bli ofelbar --- att få ett beslut upprivet är tusen gånger svårare än att få en människa att ändra ståndpunkt --- och den blir på något sätt oansvarig.
Det finns alltid någon att hänvisa ett besvärligt ärende vidare till.
Endast från den lidandes håll kan man se var felen i ett så förträffligt administrativt system sitter.
Det perspektivet måste ständigt aktualiseras för att människan inte mitt i välfärden skall bli ett medel för systemet.
Härtill kommer behovet av ett språk och övriga beskrivningsmetoder som motsvarar människans belägenhet i samhället och världen.
Välfärd är alltjämt i huvudsak ett kvantitativt begrepp.
Vi beskriver välfärden i siffror men fumlar så snart vi skall uttrycka den i kvalitet.
Det är typiskt att när man i näringslivet vill behandla detta problem så hamnar man i vad man kallar sociala årsredovisningar.
Företagets samhällsansvar, miljövård och personliga omsorger om människorna åsätts priser och ställs upp som kostnader och intäkter.
Detta sifferraseri, där ingenting är riktigt verkligt eller värt att ta hänsyn till förrän man kunnat göra statistik och budget av det, hör till välfärdens allvarligaste risker.
Människor måste få vara människor och ha sitt språk, produktionsmedlen sitt språk och finanserna sitt.
Utan en radikal förnyelse på denna punkt blir det aldrig någon välfärd i kvalitativ mening för människorna.
Rättvisan får inte vänta Vi är på väg mot en ny etik inte minst i det avseendet att det inte bara är den enskilda individens liv och handlingar som etiken handlar om utan också om grupper och organisationer, om samhälle och politik.
Under ett par årtionden har dessa tendenser växt fram.
Frågorna om etik och moral kopplades till den enskildes livsföring.
I dag är hela samhällsdebatten präglad av etiska bedömningar.
Arbetsmiljö, lönefrågor, internationella frågor, multinationella företag och mycket annat, som tidigare hanterats utifrån givna ekonomiska och sociala lagar, framstår också som samvetsangelägenheter.
Vi avkrävs ställningstaganden från andra utgångspunkter än tidigare : Vilken sida står du på ? Vilka värden är du beredd att försvara ? I denna utveckling av medvetandet från individualetik till socialetik spelade förmodligen Vietnamrörelsen en starkt pådrivande roll.
Ett fjärran krig skulle för tjugu år sedan ha fått föras under " realpolitiska " bedömningar, och frågor och värderingar kunde hänskjutas till inblandade parter.
När ungdomar började demonstrera möttes de också i stor utsträckning och under flera år av " förståndiga " reaktioner : Vad har vi med den saken att göra ? Men känslan för rättfärdigt och orättfärdigt växte, och den dagen kom då det också av det stora flertalet upplevdes såsom högst legitimt att ge uttryck åt sin moraliska bedömning även av ett fjärran krig.
Detta är något som har kommit för att stanna.
De individualetiska frågorna om sex och samlevnad, som tidigare helt lagt beslag på begreppet moral, har kraftigt balanserats av frågor om rättfärdighet och rättvisa i världen.
Till att börja med trodde man inte att det var fråga om ett verkligt samvetsengagemang utan att det var ungdomarna som gjorde sig märkvärdiga.
I dag är vi alla mer eller mindre indragna i den moraliska indignationen över tortyr och mänskligt förtryck, varhelst det sker i världen.
Vi börjar allt mera upptäcka att moral är något som inte bara finns inbyggt i enskilda människosjälar utan också i system och sociala förhållanden.
Företag som verkat i länder, där öppet förtryck råder och där de svaga exploateras, blir utsatta för en vaken granskning av hur de behandlar sin arbetskraft.
Kyrkor som i hundra år med imponerande individuella insatser drivit mission i andra kulturer blir i dag avkrävda en redovisning för hur deras verksamhet påverkar systemet i det andra landet och vilket socialt och ekonomiskt system de själva representerar.
Vi blir allt mera medvetna om att vi socialt och ekonomiskt står för något som också har en etisk dimension.
Ju mera detta medvetande växer desto mera är vi på väg in i det som blir det kanske mest djupgående uppbrottet för oss ur invanda livsformer och värderingar, uppbrottet från vår privilegierade ställning i världen.
Västerlandets människor kommer sannolikt att av rent yttre förhållanden drivas ut på en pilgrimsvandring där så gott som allt kommer att omvärderas.
Mycket mera än vi är medvetna om är vi alltjämt låsta vid en sorts dominerande ställning i världen.
Visst unnar vi de fattiga folken att få det bättre, men deras anspråk får ju inte gå för långt.
U-ländernas rätt att förbättra sin egen ekonomi och människors rätt till en dräglig försörjning får inte innebära utslagning av arbetskraft i vår egen produktion.
Och i varje fall skall vi inte ställa det så att vi behöver gå och fråga dem hur vi får göra med " våra " produkter eller " våra " pengar!
Visst tar vi gärna emot invandrare och gästarbetare --- många av dem gör god nytta för sig --- och visst skall vi behandla dem korrekt och generöst.
Men de skall ju inte komma och ställa direkta anspråk på det som är " vårt ", vår trygghet, våra förmåner, vår utbildning!
Just mycket längre har vi inte kommit från vårt sätt att tänka och känna utifrån en privilegierad ställning.
Dessa krafter har vi för övrigt ännu närmare inpå oss.
Visserligen har i vårt samhälle mycket utjämnats i riktning mot större rättvisa, men lång väg återstår.
Kanske har det som skett mera berört attityder än själva strukturen.
När vi nu är på väg in i en djup omprövning av ägandet i samhället och den makt som ägandet hittills givit, är det för många oerhört kännbart och känns som upp- och nervända världen att den som äger skall behöva gå och fråga dem som " arbetar åt honom " hur han får hantera det som är hans eget.
Då krav reses från dem som representerar arbetet och alltså har stor del i vår välståndstillväxt att också få del av kapitaltillväxten, reagerar många av kapitalets representanter med häftiga ord om stöld och konfiskation.
Längre har vi inte kommit i fråga om rättvisetänkande.
Allra tydligast blir dock bilden av vår långa väg till rättvisa --- och rättvisa är ett av de mest tändande moraliska begreppen för närvarande!
--- då man ser ut över världen.
Jordens befolkning har nyss passerat fyramiljarderstrecket.
Av dessa fyra miljarder bor endast en i den så kallade utvecklade delen av världen, Nordamerika och Europa.
De andra tre miljarderna finns i den underutvecklade delen.
Någon har sammanfattat situationen i följande fyra utmanande meningar.
Världen har aldrig i någon tidigare generation sett så många undernärda människor som i dag.
Världen har aldrig sett så många människor som saknar rent dricksvatten som i dag.
Världen har aldrig haft så många vuxna icke läs- och skrivkunniga som i dag.
Världen har aldrig haft så många arbetslösa och undersysselsatta som i dag.
Frågan inställer sig omedelbart : Vad är det som säger att vi i vår del av världen skall ha den självklara rätten att äta oss mätta, för att inte säga övermätta, rätt till sysselsättning, rätt till utbildning ? Vi kan endast hävda dessa fundamentala rättigheter om vi samtidigt sätter in alla krafter på att dela med oss av dem till alla som i dag saknar dessa rättigheter.
Både inkomster och möjligheter att genom sysselsättning förbättra sina inkomster är koncentrerade till den rika fjärdedelen av jordens befolkning, en minoritet disponerar över den stora delen av världens tillgångar.
Detsamma gäller om makten, den ekonomiska och teknologiska, den militära och den politiska.
Det skrämmande är att dessa klyftor inte minskats under senare år utan vuxit.
De krisfenomen, som visat sig i stigande priser på livsmedel, gödningsmedel, olja och industriprodukter, har drabbat de fattiga länderna hårdare än de rika på grund av deras smala marginaler.
För många av de fattigaste länderna har detta bedömts som en akut fråga om att överleva.
Då man mot detta ställer det klara faktum att vi till exempel i vårt land lever på en standard som ingen tidigare generation i mänsklighetens historia, rycker rättvisefrågan fram som vår kanske mest påträngande etiska fråga.
Den nuvarande ordningen kan under inga förhållanden fortsätta, rättvisan får inte vänta.
Men i samma ögonblick som man säger detta, fastnar ordet rättvisa i munnen, eftersom vi vet hur långsamt och trögt det har gått att uppnå målet 1 procent av bruttonationalprodukten till offentlig biståndsverksamhet.
Ändå ligger vi långt framme jämfört med andra rika länder.
Totalt sett har i-ländernas bestånd till u-länderna minskat de senaste åren.
Jag skall inte här diskutera den gigantiska frågan om de former i vilka rättviseproblemet skall kunna lösas, bara konstatera att vårt kanske största moralproblem inför framtiden ligger i vårt sätt att ordna vår handelspolitik, våra ställningstaganden i biståndsfrågan, i frågan om internationell beskattning och andra former för överföring av resurser.
Men för detta krävs i hela vårt samhälle ett fundamentalt nytänkande bort från alla självklarheter i livsformer och tillgångar, bort från sambandet mellan att vara en av världens rikaste och mest utvecklade nationer och därför ha större rätt till jordens tillgångar.
Hur går en sådan förändring i fråga om attityder och värderingar till ? Närmast är det kanske en fråga om att inse att det gäller rättvisa och inte hjälp.
För tio år sedan var det helt legitimt att tala om u-landshjälp, de rika ländernas " hjälp " till de fattiga länderna.
Själva begreppet hjälp stöder mönstret med nivåskillnader, den starke förbarmar sig över den svage.
Så länge det är fråga om hjälp gör man den svage till föremål.
Här ligger en grundläggande moralisk fråga : Är vi beredda att bryta upp från betraktelsesättet att de fattiga skulle vara föremål för vår godhet och i stället betrakta dem som syskon i samma familj, som har samma rätt som vi, därför att de är människor som vi ? Det var i västvärlden som industrialismen växte fram, till icke ringa grad med den förutsättningen att man hade tillgång till billiga råvaror och billig energi från de länder som i dag kallas u-länder.
Men detta försätter oss inte i läget att vi kan uppmana oss själva att vara snälla och gå och " hjälpa " dem som har det svårt.
Här måste skapas rättvisa efter de försummelser som gjorts och som gångna generationer inte varit vakna för.
Jag vill inte säga att vi skall betala av den skuld de försatt oss i, det gäller helt enkelt en kamp för den fundamentala bit av en demokratisk människosyn som heter rättvisa och som allt mera framstår som ett oeftergivligt livsvärde.
Så länge de fattiga är beroende av de rikas välvilja och så länge de rika efter fritt val kan prioritera bland sina resurser som de vill, ena året till u-landshjälp, andra året till något inrikespolitiskt, på ett sätt i högkonjunktur och på ett annat sätt i lågkonjunktur, blir det fråga om välgörenhet.
De rika måste komma fram till en syn på världen och människornas villkor i världen som de binder upp sig vid och känner sig förpliktade mot, oberoende av konjunktursvängningar eller regimer.
Med detta är inte sagt att frivilliga åtaganden och betydande hjälporganisationer som Röda Korset, Rädda Barnen, Lutherhjälpen och andra med biståndsverksamhet på sitt program, skulle vara fel eller slopas.
Snarare är det kanske så att deras verksamhet på det mest effektiva sätt bidrar till att påverka våra attityder och genom att ta ett tag i vår egen plånbok driver oss mot ett mera uttalat rättvisetänkande.
För att komma fram till ett mera automatiskt fungerande system för överförande av resurser och omfördelning av tillgångar mellan rika och fattiga krävs ju att vi i västvärlden verkligen vill rättvisan, och här är det frivilliga åtagandet en pådrivare.
Men då krävs det också att de frivilliga organisationerna är på sin vakt, så att de inte faller in i gamla välgörenhetsmodeller och därmed förleder oss.
När det börjat gå upp för oss att det handlar om rättvisa och inte om välgörenhet, har debatten ofta snabbt övergått till en sorts ställningskrig mellan olika ekonomiska system.
Hela u-landsproblematiken går lätt att göra till ett ekonomiskt och tekniskt problem som beskrivs utifrån de gamla modellerna marxism-marknadsekonomi, socialism-liberalism.
Och visst ligger problemet delvis på det planet.
Men det är en oerhörd risk om vi tappar bort att det i grunden är ett moraliskt problem, att det handlar om människor av kött och blod, här och i dag.
Det saknas inte exempel på hur man snabbt kan bli nästan likgiltig för att människor dör av svält inför våra ögon, därför att man stirrar på detta : " Hela systemet måste förändras.
" Ungefär som att stå och se en berusad människa drunkna i strömmen medan man funderar över hur man skall ändra samhällsstrukturen som frambringar alkoholskadade människor.
Detta var vad som skedde då man ett år i vår egen riksdag skulle ta ställning till användningen av ett stort lager av överskottsvete.
Då man står med brödsäd, som man inte själv behöver, och utanför dörren har svältande miljoner, talar man om att man först måste söka orsakerna till fattigdomen och eliminera dem.
Ingen förnekar att det är nödvändigt, men vi får aldrig ett ögonblick tappa bort att det hela tiden gäller våra bröder och systrar i mänsklighetens familj, som dör i Calcutta eller Bangladesh eller Etiopien.
När det gäller att väcka samvetena för rättvisan finns alltid skuldmotivet med.
Hjälporganisationer har distribuerat ett otal bilder av den svåraste fattigdom för att få oss att känna att vi inte har rätt att äta oss mätta utan att också bidraga till att de hungrande får sitt.
Man har skuldbelagt vår höga konsumtion inte bara av sprit och tobak och annat som är lätt att få folk att känna sig " syndiga " för, utan också av vårt dagliga bröd.
Vi har vårt välstånd åtminstone delvis på u-ländernas bekostnad.
Vi kommer inte ifrån det, det hör ihop med kolonialtiden och mycket annat och är en konkret skuld som ligger i hela systemet.
Men här är något som man från moraliska synpunkter har stor anledning att se upp med.
Det får inte läggas en personlig skuld på den enskilde!
Det kan vara en allvarlig del av vad som ibland har kallats vår överflödsångest att människor i vårt samhälle allt mera får en personlig skuld lagd på sig, men en skuld som ingen rör ett finger för att lyfta av.
Vi måste alla, inte minst de som sysslar med biståndsverksamhet, både offentlig och enskild, lära oss att skuldbeläggning av välfärden inte löser det moraliska problemet med rättvisan i världen.
Det är en psykologisk --- och religiös!
--- sanning att skuldkänslor alltid binder och låser.
Det är en risk att många hjälporganisationers tjat om huruvida vi har rätt att äta och dricka och överkonsumera så mycket som vi gör har bidragit till att låsa oss allt fastare vid vår egen materiella trygghet.
Skuld fixerar alltid, skuld har aldrig frigjort till engagemang.
Det är inte lätt för den enskilde att lösgöra sig från det system han är inställd i.
När man för en människa i välfärdssamhället, där vår ömsesidiga existens är uppbyggd på det intima sambandet mellan produktion och konsumtion, visar upp barn med uppsvällda magar och tomma risskålar, så har detta endast effekten att man rör om långt nere i djupen av grumliga skuldkänslor utan att befria från dem.
Vi har kanske alla något av det utestängda och bortglömda barnet i oss, men att nästan pornografiskt rota i detta frigör inte någon känsla för rättvisa.
Denna känsla förlöses heller inte så länge vi hanterar u-landsproblemen som om det handlade om ett ensidigt givande från vår sida.
Det blir aldrig balans om man inte från första dagen kan ge mottagaren känslan av att vi behöver honom.
Jag har tidigare nämnt risken att den andre blir föremål för vår hjälp.
Över huvud taget allt som gör människor till föremål strider mot själva rättvisetanken, det hjälper inte hur goda och vällovliga saker man än kommer till dem med.
Det gäller att komma in i ett förhållande där vi ömsesidigt kan ge och ta emot.
Därför är det en viktig fråga för oss i välfärdssamhället att arbeta med : Vad kan u-länderna betyda för oss ? De har något att förmedla till oss och det är angeläget att vi kan ta emot detta.
Det ligger omärkligt nära till hands för välfärdssamhällets människor att tycka sig ha det bra som de har det, fastna i sina egna tillgångar och sina egna betraktelsesätt, som lett till så goda yttre resultat, och därmed stelna i attityden : Vem skulle ha något att ge åt oss ? När man börjar se närmare på ett ord som levnadsstandard och låter det få ett annat innehåll än det vi kan uttrycka i siffror, mera av kvalitativt innehåll, står det ju klart att rikedomen inte självklart ligger hos de så kallade rika länderna.
Gemenskap är en av de mest grundläggande mänskliga kvaliteterna, men det är inte svårt att se att vår överkonsumtion inte självklart har befordrat denna kvalitet.
Tingen har fått bli kompensationer för bristerna i fråga om mänsklig närhet och intuition.
Vi har hamnat i ett förtingligande av vår tillvaro och därmed förlorat sådant som hör till det ursprungligt mänskliga.
Vi har kommit in i en livsrytm som har blivit ryckig, skapat stress och över huvud taget fjärmat oss från det primära i tillvaron.
Mot denna bakgrund är det inte helt otroligt att de som mänskligt sett skulle ha det mesta att vinna på ett mycket närmare och rättvisare utbyte mellan i- och u-länder är de som trodde sig vara de enbart givande.
Inte för att vi skall måla upp någon sorts idealiserande idyll av u-ländernas situation, men det är ovedersägligt att det finns livsvärden utanför vår kultur, som vi har den största anledning att vara lyhörda och mottagliga för.
Inte minst i själva den process som det kommer att innebära att forma sysselsättningsvillkoren i de delar av världen där undersysselsättningen är det stora problemet, ställs krav på båda sidor.
Västerlandets misstag skall inte behöva begås på nytt.
Rättvisan får inte vänta.
Den gäller de fattigas liv, men den gäller inte mindre vårt liv och vår framtid.
Det är inte skamligt att säga att det gäller också vårt liv och vår existens.
Jag har nämnt ordet överflödsångest, den som kommer av att ha allt men ha förlorat meningen med det hela.
Det finns ett gammalt nytestamentligt ord som plötsligt verkar helt fräscht när man tänker på resursfördelningen mellan de fyra miljarderna människor och när man samtidigt tänker på västerlandets krampaktiga tal om livskvalitet : " ... vinna hela världen och förlora sin själ.
" Vi har i välfärdssamhället täckt in en rad fundamentala mänskliga behov.
Men det finns ett vi inte har klarat av att finna former för att fylla : behovet att få avstå.
Det finns faktiskt ett genuint mänskligt behov som heter så.
Eller som Erik Axel Karlfeldt uttryckt det : Här går oss allt så kräsligt väl i händer ; i Kedars byar hungra mina fränder, och öknens vindar kalla mig : kom hem!
Vi har ett eget främlingskap att komma till rätta med i välfärdssamhället, främlingskapet i överflödet.
Det verkar ganska bråttom att komma till rätta med det, därför kan rättvisan inte vänta.
Några helt vanliga människor Egoism att få sin vilja igenom ? Jag vet inte hur många brev jag under årens lopp fått med det mest skiftande innehåll.
På så sätt har jag fått ta del av människors svårigheter att komma till rätta med livet, alltifrån tolvåringens känsla av att vara helt oförstådd av föräldrarna till nittioåringens grämelse över att ingen av dem man uppoffrat sitt liv för bryr sig om en när man blir gammal.
Ibland har jag blivit tillfrågad om det finns något gemensamt drag i dessa personliga berättelser om svårigheten att vara människa.
Det är naturligtvis inte lätt att finna något gemensamt, varje människa är unik och den enas problem är aldrig riktigt likt den andras.
Men när jag funderar över frågan, så slår det mig att rädslan för att vara egoistisk är mycket utbredd.
Hundratals och åter hundratals brev har beskrivit svåra och påfrestande förhållanden, som kan ha pågått i många år men som man aldrig lyckats komma till rätta med.
Det är otroligt hur många människor som underordnar sig i det längsta, försöker stå ut.
Men så kommer det en påfrestning till och då tycker de att de ändå skall ha någon rätt att hävda sin egen vilja eller se till sin egen bekvämlighet.
Det är inte sällan i det läget man vänder sig till en utomstående och berättar sin nöd.
Men då är frågan genast där : " Är det mycket egoistiskt av mig ? " När man berättar om svårigheter som jag själv tycker skulle vara outhärdliga kommer det : " Är det mycket egoistiskt av mig att begära en ändring ? " Eller man börjar med en rad ursäkter för att man besvärar : " Det finns naturligtvis många andra som har det mycket värre än jag ... " Vi har ett stort behov att få klarhet i vad som egentligen är egoism i vårt liv.
Vi lever i dag i följderna av tidigare generationers förödmjukelser.
Man fick inte tro att man var något märkvärdigt, man skulle veta att eget beröm luktar illa.
" Den som ger efter är snällast ... " brukade kanske mamma säga när syskonen kivades.
" Din vilja --- den sitter i riset ", fick många höra.
Just det : den goda uppfostran gick ut på att barnets egen vilja skulle knäckas.
Man skulle lära sig att det alltid var viktigare med andra.
Nu säger många att detta verkligen hör till en gången tid och att hänsyn till andra och en viss återhållsamhet när det gäller den egna storheten och betydelsen är något som barn inte alls får lära sig nuförtiden.
Det är möjligt att pendeln har slagit över åt det andra hållet, men eftersom förnöjsamhet och ödmjukhet i en självutplånande mening har predikats som ideal så länge, behövs det lång tid innan vi får balans på detta problem.
Visst är det bra att kunna ge efter och inte hävda sina egna intressen i alla väder eller påstridigt driva igenom sin egen vilja.
Men man måste också se till att man inte blir toppriden av sin närmaste omgivning.
Det är inte något ideal att sträva efter att bli otillbörligt utnyttjad av andra.
När allt kommer omkring är det nämligen den som låter utnyttja sig som blir självupptagen.
Det finns lägen där man måste kunna resa motstånd och där man skall driva sin vilja igenom --- för att inte bli egoist.
En helt vanlig hemmafru skall få belysa detta problem.
Hon heter Malin och hennes man heter Nils.
Hon skrev en gång och berättade mycket utförligt om sitt liv och sitt äktenskap, som präglats just av krav på underdånighet och " aldrig tänka på sitt eget ".
Men nu stod hon inför ett krav som kändes alldeles övermäktigt.
Då var frågorna strax där : " Har jag rätt att vägra ? Kan jag vara så egoistisk ? " Malin hade ännu inte fyllt femtio.
I tjugu år hade hon varit gift med Nils och de hade fyra barn, av vilka den äldsta var nitton och den yngsta snart skulle fylla tio.
Malin hade i alla år varit hemmafru, vilket rakt inte betydde att hon varit undersysselsatt.
De bodde modernt och trångt och hade ständigt ont om pengar, så det gällde att hushålla förståndigt och ta vara på saker, för det fanns inga utrymmen för några extrautgifter.
Ibland hade Malin längtat efter att ha ett eget arbete för att själv tjäna några kronor och få känna att hon hade något eget att disponera över.
Men det hade aldrig blivit av.
Hon hade ju fullt upp att göra med fyra barn i uppväxtåldern.
Varken barnen eller Nils skulle förstå om hon kom med ett sådant förslag.
De ville ha mamma hemma, Nils ville känna att han var karl nog att försörja familjen.
Även om alla visste att det gick på kryckor så betydde detta något viktigt för hans självkänsla.
Och den måste ju hävdas!
I all hemlighet hade Malin gått och sett fram mot den dag, då den yngsta skulle fylla tio år.
Där, tyckte hon, gick det en gräns, där hon skulle ha rätt att säga att nu hade hon gjort sitt viktigaste hemma, nu var barnen så stora att de inte behövde henne varje stund.
Hon hade förestått en affär innan hon gifte sig och det jobbet hade hon alltid känt sig mycket stimulerad av.
Hon var omtyckt av kunder, hade god smak och utpräglat sinne för att sälja.
Någon skolutbildning hade hon inte utöver ett par år i realskola.
Hon hade varit tvungen att sluta skolan för att försörja sig själv.
När hon någon gång hade andats till Nils om sina planer att skaffa sig arbete utanför hemmet hade hon aldrig blivit tagen på allvar.
Han bara hörde inte på det örat.
" Du klarar dig inte ute bland folk, du är alldeles för nervös ", hade han sagt.
Hon var inte främmande för att han hade rätt.
Alla åren hemma hade gjort henne ovan vid regelbundna arbetstider, hon var rädd att hon inte skulle klara de krav som ställs nuförtiden.
" Han är ju själv dessutom rätt krävande att vara gift med ", skrev hon, " så det är inte säkert att jag skulle hinna eller orka med något utanför hemmet.
" Jag undrade vad som kunde ligga i hennes ord om att Nils var krävande att vara gift med, och dessutom vad som var anledningen till att de alltid haft ont om pengar.
Nils hade visserligen inte någon märkvärdig befattning i det företag där han var anställd, men han hade heller inte speciellt dåligt betalt.
Han hade haft en del motgångar i arbetet, och när Malin berättade om dem var hennes förklaring denna : " Han ska ju alltid handla efter sitt eget huvud.
" " Han är en mycket godhjärtad man, är mycket snäll mot mig, bara jag rättar mig efter honom och inte anmärker på hans görande och låtande, men det är klart att han är ganska dominant.
" Detta var hennes egna ord.
Hon tillade att det numera endast sällan kom till några sammanstötningar mellan dem.
Under de första åren av deras äktenskap hade det hänt att hon opponerat sig, men då blev det sådana gräl och uppträden, att hon lärt sig tiga och rätta sig, och då gick det bra.
Hon menade att hon inte orkade med att han blev så där arg, utan då var det bättre att hålla tyst och lida inom sig.
Dessutom måste hon ju ta hänsyn till barnen.
Hennes barn skulle inte växa upp i ett hem där mamma och pappa ständigt grälade.
Den bild som Malin framför allt ville ge av Nils var att han var " en mycket generös natur ".
De hade som sagt alltid ont om pengar, men han skänkte ändå bort till välgörande ändamål, för det viktigaste i livet är att hjälpa andra, brukade han säga.
" Vårt äktenskap har i alla åren också mycket gått ut på att hjälpa andra ", skrev hon.
Alltid till reds att hjälpa grannar, alltid till tjänst åt Nils föräldrar.
Aldrig tal om någon ersättning.
" Föräldrarna är väl en sak, men att grannarna skall dra en massa nytta av våra tjänster är väl ändå ibland onödigt.
" Ändå ville Nils, hur knackigt de än hade det med pengar, aldrig höra talas om att begära någon ersättning.
Om Malin någon gång fört det på tal hade hon genast fått veta att hon var snål och att det var viktigast i livet att vara andra till tjänst.
Men Nils motivering för denna generositet var något egendomlig, det tillstod Malin också : " Ingen skall kunna komma åt oss, och ingen skall ha något att säga ... " Detta var alltså Nils ständiga motivering till att de alltid skulle stå till tjänst.
Vad han tydligen var helt omedveten om var att det inte var honom det gick ut över utan Malin.
Men hon rättade sig.
Hon var också angelägen att framhålla att man inte kunde begära att han skulle hjälpa till med barnen och hushållet.
Det hade han aldrig gjort, han hade ju sitt arbete, och ibland hade han också tagit extra jobb på helgerna för att dryga ut kassan.
Men Malin skulle alltså stå till tjänst, det var självklart, och det hade gett henne en känsla av att vara " instängd " i uppgifter som hon inte själv valt och under krav som hon inte vågade opponera emot.
Dessutom hade hon också i rent yttre mening blivit ganska isolerad, bil hade de aldrig haft råd att hålla sig med och något nämnvärt umgängesliv hade pengarna inte heller räckt till.
Så hände det något som för Malin kändes som droppen som fick bägaren att rinna över.
Eller kanske kändes det som om dörren utåt för henne definitivt slagits igen, just som hon var framme vid att den yngsta skulle fylla tio.
Äldsta dottern Karin hade nyss fått barn.
Hon gick alltjämt i skolan och hade planer på vidare utbildning.
Hon hade rätt länge hållit ihop med en något äldre pojke.
Malin hade aldrig kunnat glädja sig åt detta, hon gick ständigt och var rädd för att Karin skulle bli med barn och i förtid bli lika instängd som hon själv varit alldeles för länge.
När det blev klart att Karin var gravid, blev det givetvis tal om abort, men när det kom till ett avgörande vägrade Karin, hon ville ha barnet och understöddes livligt av sin pappa.
Hennes utbildningsplaner ställdes på ända, hon blev tvungen att sluta skolan, pojken drog sig ur bilden, vägrade att ha med Karin att göra.
Där stod hon nu ensam med barnet --- och Malin stod där igen med ett litet barn i huset och anade att det självklart skulle bli hennes skyldighet att ta hand om den lilla : barnskrik, störd nattsömn, bundenhet hemma ... Hon såg framför sig flera år av ytterligare uppgifter som hon aldrig själv valt.
Nils var på det klara med hur problemet skulle lösas.
Barnet fick de ( i praktiken = Malin, men det sa han inte ) " naturligtvis " ta hand om, så att Karin så snart som möjligt fick ta upp sitt skolarbete igen för att sedan fullfölja sina studieplaner.
Han hade själv aldrig fått tillfälle att studera, vilket han alltid hade velat, och då skulle han i varje fall se till att hans barn fick sådana möjligheter.
Han motsatte sig bestämt att barnet skulle lämnas på daghem.
" Har vi kunnat fostra och försörja fyra, så klarar vi den femte också ", brukade han säga.
Och Malin pressade han med det gamla vanliga argumentet : " Du klarar dig inte ute bland folk, du är för nervös, och det viktigaste av allt : Tänk på det lilla barnet.
" Malin var egentligen framme vid en gräns, där hon äntligen ville resa sig och säga ungefär så här : Nu får Karin stå sitt eget kast och själv ta ansvar för det barn hon satt till världen, ta ett arbete och ha barnet på daghem eller studera färdigt, om hon kan finansiera det oss förutan.
Men detta vågade hon inte säga till Nils, knappast till sig själv, för det var strax någon sorts polis inom henne som spände ögonen i henne och sa : " EGOIST!
" Hon slutade sitt brev till mig med att säga att hur jag än skulle svara henne så visste hon att det var hon som skulle få börja om med ett litet barn igen.
" Jag bara orkar inte att få min vilja igenom ... " Det är inte lätt att bryta upp ur ett handlingsmönster och ett sätt att tänka om sig själv, som finns mycket djupt grundat i den generation som Malin tillhör.
Hon är inte bara offer för sin uppfostran, hon är präglad av ett värderingsmönster som upplevdes som bärkraftigt och giltigt också sedan en del av de gamla sociala mönstren börjat brytas upp.
För många är det alltjämt en självklart förpliktande norm att vara till lags och till tjänst.
Att det är Malin som får betala priset för Nils generositet är det ingen som upptäcker.
Att barnens trygghet och utvecklingsmöjligheter skall ske till priset av mammans självförverkligande är en självklarhet.
Det gick att leva vidare på dessa villkor, så länge många andra var hänvisade till detsamma.
Men ju mera det växer fram som ett krav, jag skulle vilja säga moraliskt krav, att omsätta de möjligheter man själv har fått, desto omöjligare känns det att med än så förskönande namn, ödmjukhet och självuppoffring, göra självutplåningen till en dygd.
Man skulle vilja sätta in alla krafter på att få Malin att nu, äntligen, göra allt för att driva sin vilja igenom.
Varför ? Jo, för att hon inte ohjälpligt skall hamna i den självupptagenhet eller egoism, som hon själv är så rädd för.
Det är ingalunda självklart att det skall stämplas som egoism att kämpa för att få sin vilja igenom.
Alla dessa goda och uppoffrande gärningar som görs för att man ska vara till lags, man ska stå till tjänst, men utan att man egentligen vill det, bidrar ofta till att binda en i en självupptagenhet och bitterhet, som efterhand gör en människa ganska odräglig för omgivningen.
Det inre motstånd man tror sig förkväva finns ändå på något vis med, och en dag riskerar man att få höra från den man uppoffrat sig för : " Jag betackar mig för all din välvilja, nu vill jag klara mig den förutan.
" Detta är en risk för Malin.
Karin kan för dagen begärligt ta emot hennes erbjudande att ta hand om barnet.
Men om hon gör det enbart därför att hon känner sig tvingad till det av Nils eller av det hänsynstagande hon alltid slavat under, kan jag nästan garantera att den dagen kommer då Karin inte alls tackar Malin för hennes tjänster utan betackar sig för dem.
Utan att veta det blir man nämligen ockuperande och anspråksfull mitt i sin uppoffring.
Varje människa, också Malin, måste få kännas vid sitt egenvärde och det får inte förväxlas med egoism.
Det är när man konsekvent går och förnekar sitt egenvärde som man i längden blir egoistisk.
Se på Nils, han är ett utmärkt exempel på en människa som har haft mycket av sitt existensberättigande upphängt på att vara andra till tjänst och andra till lags : " Ingen ska kunna komma åt oss, och ingen ska ha något att säga ... " Skänka bort pengar, alltid till tjänst för grannar och föräldrar --- men så tar han igen alltihop på Malin med att vara oerhört dominant, inte tåla någon motsägelse, inte någon kritik från henne.
Han beter sig egoistiskt, fastän Malin gärna upprepar hur generös han i själva verket är.
Den kanske bästa tjänsten Malin kan göra både Nils och Karin --- och kanske till och med det lilla barnet --- är att inte längre bara vara undfallande utan just att driva sin vilja igenom.
Får man göra illa mot den man håller av ? Det finns en förväxling mellan att göra illa och göra ledsen, som har ställt till mycket ohägn i mänsklig samlevnad.
Vi har av någon anledning blivit oerhört rädda för att göra andra människor ledsna.
Man undviker så långt man kan att ett litet barn skall börja gråta och --- ännu mer --- man gör allt för att inte försätta en vuxen människa i den situationen.
En anklagelse tränger långt in i ens härdade hjärta om man råkar säga eller göra något som får en annan människa att bli ledsen.
I arbetslivet drar man sig i det längsta för att säga obehagliga saker till en medarbetare.
Hellre än att gå rakt på sak med kritik och invändningar mot hans beteende eller prestationer går man omvägar, hoppas att han själv skall inse att hans arbete inte går så bra och på eget initiativ dra slutsatser därav.
Man riskerar hellre att en medarbetare försitter viktiga chanser att skaffa sig ett mera passande jobb än att man talar klartext som kan göra honom ledsen.
Här skymtar vi det allvarliga i förväxlingen mellan att göra ledsen och göra illa.
Man kan behöva göra en människa akut ledsen för att undvika att göra henne illa på lång sikt.
Genom att till varje pris undvika att göra henne ledsen riskerar man att verkligen göra henne illa.
Om man bara försöker att undvika att göra någon ledsen kan man komma in i livsformer där känslorna aldrig riktigt får mötas, och det är kanske att göra människan vid ens sida mera illa än man riktigt gör klart för sig.
Den bästa samlevnaden --- det gäller både den mycket nära och den på arbetsplatsen eller i samhället --- är kanske inte den smärtfria utan den som har utrymme också för sådant som gör ont.
Men när man väl står där och har att välja mellan att släta över och att göra den man håller av ledsen, så är valet inte lätt, och det skall inte förvåna om man gång på gång ställer sig frågan : " Har man verkligen rätt att göra den emot som man håller av ? " Jag mötte problemet då jag kom in i den konflikt som seglat upp mellan Cecilia, som var i trettioårsåldern, och hennes mamma Ellen som var omkring de sextio.
Det var länge sedan jag träffade dem, noga räknat för fjorton år sedan i samband med Cecilias pappas begravning.
Han hade dött mycket hastigt och det var en sån där oerhört smärtsam begravning, då alla de närvarande var som förlamade av att en man i sina bästa år rycktes bort från ett mycket verksamt liv och från den lilla familjen som bara bestod av dessa tre.
Den enda ljuspunkten var en stark upplevelse av sammanhållning mellan Ellen och Cecilia.
Flickan som då var sexton var ett påtagligt stöd för sin mamma.
Man kunde nästan se hur hon bara på några dagar växte och mognade.
Under tiden kring dödsfallet och begravningen träffade jag Ellen flera gånger.
Hon behövde tala igenom hur hon skulle ordna det för sig och sin flicka.
Några gånger träffade jag också Cecilia, som alltid hade intresserade frågor om mitt arbete.
Hon tyckte det var underligt att människor hade så mycket problem och menade att många nog konstrade till livet för sig i onödan.
Det som drabbat henne, att mista sin pappa när man är sexton år, var ju ändå något speciellt.
Hon var rak och saklig i sitt sätt att ta på livet utan att fördenskull verka det minsta kall eller hård.
Det var väl denna saklighet som gjorde att mamma Ellen kände ett mycket starkt stöd i henne.
Rätt snart förlorade jag den regelbundna kontakten med dem.
En och annan gång träffade jag Cecilia i helt andra sammanhang och fick tillfälle att höra hur det gick för dem.
Ellen hade ganska snart sålt den villa de bodde i och flyttat till stan, där Cecilia först gick i skola och sedan fick sin vidareutbildning.
Ellen hade inte skaffat sig något förvärvsarbete, hon behövde det inte för försörjningen och tyckte det var en tillgång att fortfarande få ägna tid och omsorger åt sin flicka och att för övrigt kunna hålla på med uppgifter som intresserade henne.
Det gjorde hon i skilda ideella sammanhang.
Det ordnade alltså upp sig ganska bra för dem.
Cecilia var framgångsrik i sina studier.
När hon var tjugutre var hon färdig med sin utbildning, och då flyttade hon hemifrån till en egen lägenhet.
Ellen hade ingenting emot detta utan tyckte det var sunt, de hade ju täta kontakter ändå och det kändes bra att vara oberoende av varandra i fråga om tider.
Cecilia var också mycket ute med kamrater, några kontaktsvårigheter tycktes hon inte ha.
Mera reagerade Ellen när Cecilia tre år senare flyttade till en annan stad, femtio mil bort.
Det var väl ändå onödigt, tyckte hon, men också den saken tog hon " förståndigt " som det heter.
Cecilia hade varit mycket utomlands både under studieåren och senare.
Hon var duktig i språk och hade skaffat sig flera utländska vänner.
Med pojkar hade det varit litet från och till, hon tyckte inte det brådskade att fästa sig och någon riktigt djup förälskelse hade hon inte varit med om.
Hon tyckte inte det var något större problem med det.
Då och då återkom hon till att hon inte kunde förstå varför man skulle krångla till allting i livet.
" Jag kan inte tänka mig att gå och tala med någon utomstående om sådana saker ", sa hon någon gång, " det reder man väl upp med sig själv.
" Nu sitter hon emellertid i mitt samtalsrum, ser inte så litet generad ut och säger : " Jag trodde aldrig att jag skulle behöva sitta här ... " Vad har hänt ? Jo, för några månader sedan träffade hon en jämnårig man i Frankrike.
De blev helt förälskade i varandra.
All uppdämd längtan efter ömhet och närhet bröt alla hinder.
Det var den första stora och riktiga förälskelsen i Cecilias liv.
Hon skrev hem till sin mamma och berättade om sin nya bekantskap, men hon var angelägen att hålla det i en nykter ton --- " träffat en ovanligt tjusig manlig vän ... liknande arbete ... många gemensamma intressen ... " Det där gjorde inte så djupt intryck på Ellen, hon var van vid att Cecilia fick vänner och kamrater där hon drog fram, både manliga och kvinnliga.
Det blev ett halvår med mycket intensiv brevväxling mellan Cecilia och hennes franske vän.
Hon tog ut ledighetsdagar och stack ner och hälsade på honom och han kom till henne i Sverige ett par gånger.
Det senare fick mamma Ellen inte veta --- varför skulle hon det ? tyckte Cecilia.
Hon ville ju själv först bli klar över hur hon skulle ha det för framtiden med sin franske vän.
Men nu hade de kommit till klarhet och det kändes så där " underbart fantastiskt " som hon sa : " Vi är så samstämmiga så det är nästan kusligt.
Vi kan alldeles förbehållslöst tala om precis allting, vi förstår varandra, har samma intressen ... och vi är ju inga barnungar utan vet vad vi vill och vad vi ger oss in på.
" De tänkte alltså snart gifta sig och bosätta sig i hans hemland.
Och nu hade hon invigt Ellen i sina planer.
Hon hade kommit hem över en veckohelg, och det var festligt som vanligt, för Ellen och Cecilia betydde fortfarande mycket för varandra.
" Vi är inte längre mamma och dotter, " brukade Ellen säga, " utan vi är som två bästisar.
" Av någon anledning tog det emot för Cecilia att ta upp ämnet, som hon kommit hem för.
Det blev mycket talat om allt möjligt annat, inte förrän sent på lördagskvällen kom det : " Du mamma, jag tänker gifta mig till sommaren.
" Det snurrade runt i huvudet på Ellen ett bra tag.
Självfallet missunnade hon inte sin dotter att gifta sig ( för det ska ju inte en god mor göra ).
Men hon kunde inte riktigt räkna ut vem det var Cecilia tänkte gifta sig med.
Hon kände att hon borde säga : " Så hemskt roligt ... " eller något liknande, men hon kunde inte.
Ännu djupare nere i sig kände hon något av ett jordskred.
Och den känslan blev den allt dominerande, när hon fick höra att Cecilia tänkte bosätta sig i Frankrike.
Ensam, övergiven, bortslängd, gammal --- det var sådana ord som jagade runt i huvudet på Ellen.
Det hjälpte inte att Cecilia förklarade att hennes vän i Frankrike betydde allt för henne, inte heller att hon försäkrade att omställningen inte skulle bli svår, för hon kunde språket och var väl förtrogen med hans levnadsförhållanden.
Ellen lät inte ens övertyga sig av att det nästan var snabbare att resa hem från Paris än från den stad där hon nu bodde.
Medan Cecilia berättade om allt detta var det inte att ta miste på dels att hon var djupt förälskad och dels att hon var nästan lika djupt skakad av sin mammas reaktion.
Hon hade ju aldrig varit i någon konflikt, allra minst med sin mamma.
Medan hon talade erinrade jag mig ett svar jag en gång fått av henne, då jag frågade hur hon hade det : " Jo tack, jag har det lugnt, problemfritt och innehållslöst.
" Nu var det varken lugnt eller problemfritt, men hennes liv hade fått ett innehåll, och hon försäkrade : " Jag trodde aldrig man kunde bli så lycklig och harmonisk --- och så förtvivlad för att mamma försäkrar att detta kommer att knäcka henne helt!
" Och så kom samvetsfrågan : " Har jag rätt till detta, då jag samtidigt vet att jag gör min mamma, min älskade mamma, så fruktansvärt illa ? " Vad svarar man på den frågan ? Ingen har rätt att göra en annan människa illa.
Men låt oss tänka över vad som verkligen är att göra illa i det här läget.
Ingen kan rimligen säga att det är förbjudet att bli förälskad, inte heller att bli förälskad i någon som lever i ett annat land.
Men borde man kanske avstå från att följa sina känslor --- för sin mammas skull ? Hon har ju haft så mycket att gå igenom i livet ändå att hon borde ha rätt att ha sitt enda barn i närheten.
Vi sitter tillsammans och tänker igenom alternativen.
Kan mannen flytta till Sverige ? Det visar sig vara svårt med tanke på hans yrke, det finns mycket rimligare chanser för Cecilia att utöva sitt yrke där än för honom här.
Då försöker vi sätta oss in i hur det skulle vara att bryta förbindelsen med honom.
Kanske skulle hon med beslutsamhet och viljestyrka kunna det ? Här blir Cecilia betänksam, hon tvekar om hon alls skulle ha ork att bryta, men det står också på en gång klart för henne att hon inte skulle gå ut ur en sådan uppgörelse som den människa hon är, det skulle kännas som att döda något inom henne.
Och hon undrar vilken glädje mamma Ellen skulle ha av henne då.
Nej, man tar inte död på sådana känslor och lever sedan vidare som om ingenting hänt.
Känslor tar alltid vägen någonstans.
Om hon skulle avstå från sin stora kärlek för Ellens skull var risken stor att hon skulle hamna i en anklagelse mot sin mamma för att ha hindrat henne från att verkligen leva.
Man kan visserligen disciplinera sig till att vara vänlig och inte bete sig illa, men man kan vara säker på att anklagelserna och elakheten en dag hittar sin form och förstör kanske både Ellens och Cecilias liv.
Egentligen vill Ellen minst av allt vara ett hinder för sin flickas liv och lycka.
Man kan kanske säga att Cecilia inte givit henne en riktig chans att acceptera hennes planer.
Hon kommer hem och överrumplar henne, därför att hon någonstans inom sig varit rädd för mammans reaktioner.
Och visst kan man förstå Ellen som är änka och har Cecilia som den enda riktigt närstående.
Men också i det läget måste man gå igenom den självrannsakan som får en att upptäcka att man inte äger sina barn.
Att hindra Ellen från denna upptäckt vore att verkligen göra henne illa.
Ju längre vi talar om alternativen, desto mera klarnar det att man inte kan ställa problemet så : " Skall jag välja min egen lycka och låta min mamma betala priset, eller skall jag ta hänsyn till min mamma och betala hennes lycka med priset av min kärlek ? " Att följa vad man djupast känner för den man älskar betyder inte att man älskar sina föräldrar mindre.
Att avstå från självständighet kan aldrig vara en riktig trohet mot ens föräldrar.
Visst kan det för Cecilia kännas som att hon gör det akut svårt för Ellen, men ibland måste vi in i en akut smärta med varandra för att inte verkligen göra varandra illa på längre sikt.
Kan sjukdom vara en Guds straffdom ? Rubrikens fråga kan förefalla högst otidsenlig.
Ingen modern människa skulle vilja stå upp och förkunna att det finns ett samband mellan sjukdom och olycka å ena sidan och den drabbades moral eller religiösa tro å andra sidan.
Vi har fått lära oss att alla föreställningar om lidande som straff är primitiva föreställningar och att de till varje pris måste bekämpas.
Men en sak är vad man i sitt förstånd blivit upplyst om, en annan hur känslorna reagerar.
Och då vill jag påstå att tankar på olyckor, sjukdom och lidande som ett straff sitter fast i oss med ett långt finmaskigare nät än våra uttalade åsikter i dessa frågor ger vid handen.
Mycket mer än vi tror smyger den här frågan omkring bland människor som drabbats av svårigheter : " Vad har jag gjort för ont som skulle råka ut för det här ? " Man säger det inte gärna högt, för man vill inte verka så efterbliven som det låter att fråga så.
Men i förtroliga samtal, där spärrarna släpper och reflektionerna kommer osorterade och spontana, är frågan inte ovanlig.
Det är inte särskilt meningsfullt att förbjuda någon att fråga så eller att förakta frågan som utslag av ett primitivt betraktelsesätt.
Enligt min erfarenhet har den inte mycket med bildningsgrad att göra, den hör ihop med hur en människa över huvud taget har kommit till rätta med skulden i sitt liv.
Det är möjligt att frågan om sjukdom och skuld har sin rot i en gammaldags religiositet, där den allenahärskande Guden sände sina straffdomar i form av olyckor och sjukdomar mot dem som överträdde hans bud.
Sådan förkunnelse finns nog alltjämt, som vi skall se av nedanstående berättelse.
Men det är inte bara en sned inriktning av religionen som föder frågan " Vad har jag gjort för ont som skulle råka ut för det här ? ", utan varje människa, oberoende av religiös inställning, kan på grund av olösta, oformulerade skuldproblem komma att uppfatta allt svårt och besvärligt hon möter som straff.
För att belysa detta problem skulle jag här vilja berätta om en kvinna i den yngre medelåldern, som jag gärna vill kalla Magdalena.
Hon har för mig en viss släktskap med den kvinna i evangelierna som hade ett förflutet som gatflicka men som på ett ovanligt sätt förmådde uppfatta innebörden i Jesu budskap, hon som kallas Maria från Magdala eller Maria Magdalena.
Många bittra kommentarer och fräna frågor halkade över läpparna på Magdalena, när hon satt hos mig för att försöka komma till rätta med sina skuldkänslor : " Har bara den döende varit tillräckligt kyrksam och helst medlem i en frikyrklig församling, så går hon ju direkt till himmelen, hur sniken och avundsjuk och högfärdig hon än varit.
Nej, banne mig om jag vill komma till en sådan himmel, full av lea gubbar och käringar ... Tror du också, du som är präst och allting, att det finns en Gud som springer ärenden åt vissa så kallade troende och verkställer deras önskningar och böner ? " Magdalenas hem var mycket starkt präglat av frikyrklig religiositet.
Hon hade gått i söndagsskola och tidigt tagits med på möten.
Hennes mor hade ett enda för ögonen i sin uppfostran av Magdalena och hennes tre syskon, och det var att få dem " med på vägen, " vilket betydde att de helt skulle ansluta sig till föräldrarnas tro och livsformer.
Faderns religiösa engagemang var kanske inte så djupt, men det var aldrig någon tanke på att han skulle ha några invändningar mot sin hustru, vare sig då det gällde barnuppfostran, kyrkogång eller trosfrågor.
Han skötte sitt jobb om dagarna och såg till att familjen hade sin försörjning, och hemma var det i första hand hans hustru som präglade miljön.
Han följde snällt hennes anvisningar, framstod som en av stöttepelarna i församlingen och hjälpte gärna till med praktiska ting där.
På söndagarna satt han alltid föredömligt på sin plats i kyrkan.
Men vad detta egentligen betydde för honom var det ingen människa som riktigt visste.
Församlingen och religionen var alltså en självklar livsform för Magdalena.
Sorgebarnet i familjen var hennes äldste bror, som tidigt börjat gå sina egna vägar.
Han hade flyttat hemifrån och tillät sig både nöjen och sällskap, som var definitivt fördömda i församlingen.
Allt till stor sorg för modern, men även Magdalena och hennes systrar tyckte det var så hemskt med brodern, han var ju inte " frälst ".
I övrigt var det inget fel på honom, han var framgångsrik i sitt arbete och kunde till och med ge föräldrarna ett ekonomiskt handtag, när det behövdes.
Det hade hört till den självklara bilden i barndomen att människor uppdelades i troende och världens barn.
Gränsen var knivskarp och inte bara bestämmande för det här livet, i dess förlängning skymtade den stora uppdelningen mellan himmel och helvete.
Alltjämt ringde i Magdalenas huvud åtskilliga sånger som på ett ganska eggande sätt aktualiserade den gränsdragningen : " Innanför eller utanför, var skall du stå en gång ? " Många gånger hade Magdalena varit med och sjungit dessa sånger under sina uppväxtår.
Hon kunde nu erkänna att hon ibland drabbats av hädiska tankar : Kan det verkligen vara så att bara de som kan säga att de är frälsta och som är med i församlingen en gång, när himmel och jord förgås, skall bli räddade till skillnad från de andra.
Hon kunde minnas hur hon som flicka hade legat mörka kvällar och haft svårt att somna, för det hade stått klart för henne att den och den och den skulle gå förtappade --- de var ju inte " troende ".
Men när hon började bli vuxen hade hon ändå " kommit med på vägen ", som det hette i församlingen när man vågade stå upp och vittna om sin tro.
Småningom fick Magdalena anledning att flytta till en större stad, där livet var ganska olikt det samhälle där hon hade sitt hem.
Genom sitt arbete kom hon i kontakt med helt andra slags människor än dem hon varit van vid att umgås med hemma.
Hon upptäckte mänskliga kvaliteter hos dem som hon aldrig mött hos dem som kallade sig " troende ".
Det blev inte särskilt ofta av för henne att gå i kyrkan i stan, de människor hon träffade där fick hon just inte någon kontakt med.
När hon var hemma på besök följde hon med föräldrarna, men hon kände sig alltmera främmande.
Och hon märkte att hennes gamla vänner också tittade på henne som på en främling.
Hon hade börjat klä sig annorlunda, och det märktes att hon hade fått nya intressen.
En dag kom pastorn och frågade : " Hur har du det, Magdalena ? " Hon visste mycket väl att den frågan ur pastorns mun inte bara gällde hur det stod till med hennes hälsa utan framför allt hur hon hade det i sitt förhållande till Gud.
Då var det något som brast för Magdalena, hon sa något om att hon inte visste vad hon trodde på längre men att hon i varje fall inte skulle stå kvar i församlingen.
Pastorn talade först vänligt med henne, bad henne besinna sig och tänka på sina föräldrars många böner : " Du är många böners barn, Magdalena ", sa han.
Då kände hon att hon bara måste bli fri, fri fri!
Fri från allt detta instängda och hycklande.
På stående fot lämnade hon besked att hon ville begära utträde ur församlingen.
Då blev pastorns ton mera hotfull än vädjande.
Efter några dagar kom det ett brev från honom, där han verkligen ville varna henne för de yttersta konsekvenserna av det steg hon stod i begrepp att ta.
Dessutom skulle hon veta att hon kom att dra olycka över sig och de sina, " ty Gud låter icke gäcka sig " slutade brevet.
Magdalena var emellertid fast besluten, diskuterade inte saken med någon annan utan svarade på pastorns brev med en formell ansökan om utträde ur församlingen.
Hon kände sig fri som aldrig förr, ärlig och äkta.
Äntligen hade hon kommit loss från det självupptagna funderandet över vad en troende får göra och inte får göra.
Tiden gick, kanske något år, hon tog aldrig upp saken med föräldrarna och de var finkänsliga nog att aldrig beröra den med henne.
Så en dag ringer hennes mamma och berättar att hennes pappa varit krasslig en tid och att han just varit hos doktorn, som gett honom ett allvarligt besked --- man kunde inte utesluta att han hade cancer.
Sjukdomsförloppet blev mycket snabbt, inom ett par månader var han död.
Magdalena erkände att det redan den gången mamman ringde gick som en pil igenom henne : " Nu kommer det!
" Och den känslan av skuld hade bara växt.
Men det var inte nog med detta.
Bara några veckor efter pappans död hade hennes äldste bror --- han som också hade avfallit från tron --- genom en olyckshändelse förlorat sin unga hustru och ställts ensam med två små barn.
Detta aktualiserade på nytt pastorns varningar och hotelser.
Var det hon som dragit dessa olyckor över familjen ? Var det den Gud hon övergivit som nu tog hämnd ? Hade de troendes böner trots allt en sådan kraft, att de kunde sända straffdom över dem som avfallit ? Många som hör dessa frågor skulle antagligen vara mest benägna att försöka få Magdalena att slå dem ifrån sig, hon måste lära sig inse att det är naiva griller att tänka så.
På sätt och vis inser Magdalena detta själv.
Men det är inte någon hjälp att bli tillsagd att tänka på ett annat vis.
Skuldkänslorna sitter djupt inpräglade hos henne och dem rår man inte på genom att kalla dem griller.
Man måste möta problemet precis där det sitter.
En första hjälp kan vara att man understödjer hennes reaktioner mot församlingens och pastorns självtagna rätt att uttala sådana domar och hotelser som hon fått över sig.
Det måste sägas högt och med skärpa att sådant inte har med äkta religiositet att göra utan är spådom och magi.
Ingenting kan vara mera främmande för bönens egentliga mening än att det skulle vara ett sätt att få Gud att " springa ärenden åt vissa så kallade troende och verkställa deras önskningar ", som Magdalena uttryckte det.
Det hör till saken att hon genom sin uppgörelse med församlingen egentligen inte hade förlorat sin religiösa tro.
Tvärtom hade hon funnit något som för henne kändes äkta och hållbart att leva på.
Det var intressant att sitta och lyssna på hur hon nu såg på livet och livsfrågorna.
Men hennes upplevelse av skuld och straff måste man möta precis där den sitter.
Den gäller egentligen inte teorier om sjukdom och olycka som straff, och därför är det ganska meningslöst att argumentera med henne.
Magdalena sitter fast i en skuldkänsla, men inte på den punkt som hon tror och som hennes berättelse först ger vid handen, nämligen i förhållande till församlingen och församlingens Gud.
Egentligen anser hon ju att hon gjort alldeles rätt som brutit upp ur det som hon tycker instängda och bigotta sammanhanget.
Hon tycker också att hon var ganska strong som kunde stå emot pastorn i hans vädjanden och hans hotelser.
Hon ångrar ingenting av detta, och ändå blir hon inte kvitt känslan av skuld.
Efterhand börjar det klarna.
De starka affekterna och den häftiga oppositionen mot allt det som församlingen står för i hennes liv har kanske inte så mycket med församlingen att göra.
Hon kan ganska sakligt se att den sortens religiositet har man rätt att göra sig kvitt utan att fördenskull förlora det äkta i religiositeten.
Nej, den känsliga punkten har med mamman att göra.
Det är där skulden sitter.
Mamman har ju bara haft för ögonen att hon skulle bevara sin religiösa tro, i övrigt har hon egentligen inte sett sin dotter.
Men det är lång väg för Magdalena, innan hon kan erkänna detta.
Det är när hon ohjälpligt kommit till korta att uppfylla mammans förväntningar att stanna kvar i församlingen som hela hennes liv inordnat sig i skuldmönstret, det vill säga att det som möter henne blir en sorts straff.
Detta mönster ändrar sig inte förrän hon får styrka att se att hennes uppdrag i livet är att leva sitt eget liv, inte det som modern har bestämt.
Det behöver sägas om och om igen att livet inte är så konstruerat att sjukdom och olyckor kommer som straff.
Men denna teoretiska insikt löser långt ifrån alltid upp problemet för dem som frågar : " Vad har jag gjort för ont som skulle drabbas av det här ? " Detta sätt att fråga måste hänga ihop med att man någonstans, kanske djupt omedvetet, sitter fast i skuldkänslor och går med en sorts straffrädsla, som någon gång satts i en.
Det kan som för Magdalena vara religiösa sanktioner, men exakt samma skuldmönster kan ha ett helt profant förtecken.
Det behöver inte vara märkvärdigare än en mamma eller en pappa som i sin uppfostran använt sin egen vacklande hälsa som hotelser : " Om du håller på så här, kommer jag inte att orka med.
" Inträffar då något som visar att han eller hon inte orkade med, kan hela spelet med skuld och straff vara i gång.
För den som går med en sådan skuldladdning inom sig, och det kan hända att de flesta av oss gör i en eller annan form, blir det naturligt att möta en motgång eller en sjukdom som en sorts straff.
Den " friska " hållningen till en prövning är ju att se den som en uppgift att ta sig igenom, ja, kanske som ett förtroende från livet.
När vi väl hittat var skulden verkligen satt för Magdalena --- i förhållande till hennes mor, som hon egentligen avskydde --- vågade hon också se att det som hänt inte var hennes ansvar.
Faderns sjukdom och död och svägerskans olycka hade inte, som hon trott, något samband med hennes förhållande till församlingen och församlingens Gud.
Men för att kunna känna befrielse från detta anklagande samband behövde hon få erkänna hela sin inre bråte av häftighet och avsky för mamman, som hon upplevde som falsk och sentimental.
När det blev tillåtet för henne att formulera detta och kännas vid det, kunde hon efterhand också se på sin mamma på ett nytt sätt, med ömhet och en vuxen saklighet.
Hela denna upplösning på Magdalenas problem hade trots allt med hennes religiösa tro att göra.
Någonstans på botten hade hon med sig en upplevelse av kärlek och barmhärtighet, inte i de former som predikats för henne men ändå som en verklighet.
Kan den stränga moralen hjälpa ? När det krisar till sig för människor, i äktenskap eller barnuppfostran, i samarbetet eller med spriten eller vad det kan vara, finns det alltid några som är framme med moraliska mallar och menar sig kunna bedöma vad som är rätt och vad som är fel, vem som är skyldig och vem som är oskyldig.
Det behöver inte vara någon särskilt utformad moral man uttrycker.
Ofta samlas reaktionerna i denna enkla formulering : " Så där gör man bara inte.
" Det ligger en trygghet i att ha gångar att gå på och stolpar att hålla sig i, och denna trygghet skall i och för sig inte förmenas någon.
Men det är påfallande att den stränga moralens mönster tycks hjälpa och vara tillämpliga endast så länge man har både människorna och problemen på avstånd.
När äktenskapskrisen går i dagen eller konflikten med tonåringen bryter ut, hjälper det inte mycket att säga till sig själv eller till varandra " så gör man bara inte ".
De viktiga avgörandena i ens liv måste komma inifrån en själv, inte utifrån regler man övertagit och som andra formulerat.
Men det finns många mitt ibland oss som går med den föreställningen att det viktigaste för att lösa sina problem är att ha en hög moral och fasta normer att hålla sig till.
Det viktigaste de ser i uppfostran av de egna barnen är att ge dem fasta normer och noggrant hålla på att givna ordningar följs och bestämda tider iakttages.
Så var det med Axel.
" Jag har alltid haft mycket stränga moralbegrepp ... " Den repliken fick mig att skärpa lyhördheten litet extra.
Vi kan kalla honom Axel, fyrtiofemåringen som var hos mig och berättade om hur trassligt det blivit i hans äktenskap.
Han kunde egentligen inte förstå varför utan skyllde på att det var hans hustru Berit som gripits av några griller som ingen kunde förklara.
För de hade det verkligen så bra som någon människa kunde önska.
Axel var lärare och Berit hade största delen av deras äktenskap varit hemmafru.
De hade en dotter som nu var sexton år, och de hade varit gifta nitton år.
Det var ganska svårt att få Axel att berätta mera ingående och levande om hur de haft det under alla dessa år.
Han gav mest svepande och sammanfattande omdömen, som i stort sett gick ut på att säga att allting varit bra.
Nu kunde det inte ha varit enbart bra, tänkte jag, eftersom det undslapp honom att Berit ibland tyckte att hon blev utsatt för själslig tortyr.
När jag frågade vad hon kunde mena med detta sa han att inte begrep han vad hon menade.
" Jo, i ett avseende har vi alltid varit mycket olika.
Jag har alltid tyckt bäst om att vara hemma i lugn och ro för oss själva.
Men Berit är alldeles galen i att vara ute och träffa folk och engagera sig i allt som händer.
Det är som om hon aldrig kunde få nog av förströelser utanför hemmet.
Jag förstår mig inte på henne i det avseendet, för jag tycker själv att det allra skönaste är att få sitta hemma.
" Det var inte utan att man även här skymtade en moralisk bedömning.
Axels ordval och tonfall förrådde ett förakt för de sysselsättningar Berit tyckte om.
Dessa rörde sig inte om annat än föreningsverksamhet på platsen där de bodde.
Hon deltog gärna i studiecirklar och hade lätt att få vänner och bekanta.
För Axel hette dessa lovvärda sysselsättningar " att alltid ränna iväg ", " att bara tänka på förströelser ", " att aldrig få nog av bjudningar ".
Det framstod som mycket hedervärdare att " sitta hemma och läsa en god bok ".
Småningom förstod jag att Berit antagligen blivit ganska mycket tråkad av honom under årens lopp.
Hon hörde kanske inte heller till de ordentligaste, och det fick hon ofta höra, eftersom Axel också i detta avseende var mycket olik henne.
Han höll en minutiös ordning på både papper och pengar.
När han talade om deras flicka framhöll han gärna hur han alltid sett det som det viktigaste att hon lärde sig att passa tider och hålla ordning på sina saker.
Han tyckte det var sorgligt att hennes mamma föregick henne med ganska dåligt exempel i sådana avseenden.
Vi kom också till tals om deras sexuella samliv.
Axel blev ivrig att betona att det i stort sett fungerat bra ända till för ett par tre år sedan då Berit börjat krångla.
" Jag har alltid betraktat vårt äktenskap såsom fullt normalt, fullt normalt ... ända till för snart tre år sedan, då Berit började med sina griller att hon ville ha skilsmässa.
Sen dess har hon helt dragit sig ifrån mig, och det har inte varit lätta år för mig, ska jag säga.
Att titta åt någon annan har jag nämligen aldrig haft någon tanke på.
" Jag tror det var på den här punkten i vårt samtal som de där orden kom : " Jag har alltid haft mycket stränga moralbegrepp.
" Vad som nu menades med att deras äktenskapliga samlevnad kunde anses fullt normal var inte så lätt att veta.
Det beror ju på var man har sina måttstockar och vilka föreställningar man har om hur samlivet mellan man och hustru skall gestaltas.
Även här var det svårt att få ur Axel hur de egentligen haft det.
Så mycket blev emellertid klart, att han tyckte att man skulle ha samlag två gånger i veckan.
Det behövde i varje fall han, om han inte skulle komma i obalans, och det programmet hade Berit också tidigare villigt ställt upp på, sa han.
Det kändes som ett väldigt fyrkantigt sätt att uttrycka det intima samlivet, och man började ana att det kanske kunde finnas fog för Berit att tala om själslig tortyr.
Berit hade alltså fört skilsmässa på tal för tre år sedan, och det hade kommit alldeles överraskande för Axel.
Han som trodde att de levde i ett fullt normalt äktenskap!
Han framhöll för mig, att han bestämt motsatt sig varje tanke på skilsmässa av hänsyn till deras dotter som då var tretton år.
" Det skulle i varje fall strida mot alla mina moralbegrepp ", sa han, " att låta henne bli ett skilsmässobarn.
" Jag kunde inte låta bli att lägga märke till att han hela tiden åberopade hänsyn till dottern.
Han sa aldrig att han motsatte sig tanken på skilsmässa, därför att han absolut inte ville skiljas.
Nej, han hade i alla avseenden ett starkt behov att framstå som den ädle, som inte tänkte på sig själv utan på barnets bästa och som alltid gjort vad på honom ankom för att allt skulle vara bra.
Jag fick gång på gång anledning att fråga honom : " Men vad tycker du själv ... hur känner du själv ... var finns du själv i alla dessa olika turer ? " Sådana frågor hade han svårt att svara på, han hänvisade i stället till vad den goda moralen krävde av honom, alltså hur han borde känna, tänka, reagera.
För ungefär ett halvår sedan hade det gått så långt att Axel började känna sig desperat.
Berit var i alla avseenden avvisande mot honom, han kände sig alltmera som en främling i sitt eget hem, irriterade sig på den oordning som rådde.
Då kom hans bekännelse, som han hade mycket svårt att klämma fram med : " Jag stod bara inte ut längre.
Jag som aldrig har gjort minsta ansats till att närma mig någon annan kvinna tog faktiskt kontakt med en frånskild fru, som jag kände något litet.
Men jag var så nere att jag också gick till en läkare, och han rådde mig till att skiljas.
" Axel var mycket omtumlad av allt detta.
Han var starkt medveten om att hans ställning som lärare på en ganska liten plats var känslig.
Tänk om folk fick veta att han höll ihop med en annan kvinna i all hemlighet.
Vad skulle folk säga om han och Berit skildes ? Sådana tankar orkade han inte riktigt tänka ut.
Men nu var han i det läget att han inte kunde bryta upp från sitt nya förhållande --- inte för att han kunde erkänna att det berodde på att han var kär i denna andra kvinna, utan han kände ju förpliktelser mot henne också!
Återigen detta : Man kunde inte få tag på var han stod själv, vad han kände och vad han ville, utan ständigt åberopade han dessa moraliska hänsyn.
Så långt hade han emellertid tagit sig samman, att han hyrt ett rum ute på samhället och för ett par veckor sedan flyttat hemifrån.
Han började vänja sig vid tanken på skilsmässa, doktorn hade tillrått det och vad han sökte mig för var inte minst att få moralisk legitimation för att skiljas.
Men nu hade bilden verkligen krånglats till för honom.
Det visade sig att Berit, när det kom till kritan, inte alls ville ha skilsmässa.
Hon blev alldeles ifrån sig när hon såg honom gå och plocka ihop en del av sina saker som han skulle ha med sig till sitt hyresrum.
Då brakade för henne något samman som trots allt innehöll mycket av trygghet.
Fast hon sa aldrig detta direkt till Axel.
Men hon talade med dottern om det på ett sådant sätt att flickan blev mycket avog mot sin pappa.
Hon tyckte att han svek hemmet.
Berit ringde också runt till deras vänner och framställde det som ett svek från Axel.
Hon berättade om den andra kvinnan och lyckades mobilisera en rejäl moralisk indignation mot Axel.
Den ene efter den andre av deras vänner ringde till honom för att tala honom till rätta.
Axel hade svårt att stå ut med den press han utsattes för, och efter fjorton dagar hade han flyttat hem igen.
Det skulle bli någon sorts återförening, för Berit var allt tal om skilsmässa borta, hon avkrävde Axel löfte att bryta all kontakt med den andra kvinnan, och det lovade han.
Men han led helvetets kval och visste inte om han skulle orka hålla sitt löfte i längden.
Alla vänner kände sig belåtna, för att Axel tagit sitt förnuft till fånga.
Och hans egen höga moral var naturligtvis också tillfredsställd.
Men vad hade denna återförening för värde för dem som människor ? För mig blev Axels och Berits situation ett ganska gott exempel på hur man kan använda moralen som en skylt att sätta framför sig, så att man inte behöver visa vem man egentligen är.
Och inte minst ett exempel på hur man kan använda moralen till att slå varandra med.
Där har vi först Axel som i många år går och klassar ner det som Berit är intresserad av att ägna sig åt, framställer det som ytligt och litet mindervärdigt.
Han driver henne till bristningsgränsen med sin ordning och sin rätlinjighet, som till och med skall tillämpas i sängen.
Och när det blir krisartat kan han åberopa sin höga moral och sina stränga normer.
Så har vi Berit, som inte är sämre att använda moralen som tillhygge.
Hon kan inte rejält säga ifrån till Axel att hon inte vill att han skall flytta, utan hon jagar upp vännerna till en moralisk indignation för att gendriva Axel i hans flyttningsplaner.
Dessa båda tycks aldrig ha kunnat mötas i uppriktighet mot varandra.
Och då hjälper det inte med aldrig så hög och sträng moral.
Det är klart att jag är den förste att framhålla vikten av moraliska värden --- lojalitet, trofasthet, omsorg, ansvar --- men allt detta måste vara uttryck för något man själv vill inifrån.
När moralen blir yttre åthävor och vapen att slåss med, är den knappast någon hjälp i samlevnaden.
Det finns anledning att hjälpa Axel och Berit, som kanske alltjämt har något viktigt att betyda för varandra, att lägga ner sina vapen och våga vara sig själva mot varandra.
Stryka streck över det som varit och gå vidare I den något äldre uppfostran var förlåtelse ett av de mera använda verktygen.
När barnet gjort något som ogillades skulle det be om förlåtelse, och föräldrar skulle driva uppgörelsen till en spets, där barnet visade tillräckligt mycket tecken på ånger och kom med löften att " aldrig göra så mer ".
Då var stunden kommen för den gode fadern och den goda modern att visa sin storsinthet och sin så kallade kärlek : " Det är klart att jag förlåter dig, och nu är allt bra igen.
" Då skulle barnet gå lyckligt ut till sina lekar igen i medvetandet om att man strukit ett streck över det som varit och allt kunde gå vidare.
Det var raffinerade metoder.
Men varför skriver jag i förfluten tid, " var " ? Det är metoder som alltjämt sitter i oss.
Vi har fortfarande för oss att det är viktigt att lära barn att be om förlåtelse.
Kanske har vi lärt oss att det en och annan gång också kan vara motiverat för föräldrar att be sina barn om förlåtelse, men det är en lärdom som vi kanske inhämtat mera " i princip ".
Men det är inte bara i förhållandet till våra barn vi använder detta med förlåtelse som verktyg.
Unga brudpar uppmanas vid bröllopsmiddagen av mera erfarna att " inte glömma det lilla ordet förlåt " och att " aldrig somna som ovänner ".
Oförbehållslöst skall det sägas att förlåtelse är det underbaraste i all mänsklig samlevnad och att ingen egentligen kan leva utan att få räkna med förlåtelse.
Men då talar vi om något helt annat än den förlåtelseexercis som varit och kanske ännu är ett inslag i uppfostran, en dominans med skuldbeläggning för att få igenom den egna viljan, ceremonielet att " be om förlåtelse " för att allt skall vara bra igen.
Förlåtelse i det ordets egentliga mening är en mycket sällsynt fågel ibland oss.
Får man vara med om det en gång i livet eller ett par skall man kanske vara glad.
Det handlar nämligen inte om att den ena parten, som kanske är överlägsen eller känner sig förfördelad, får tillfälle att vara " god " och " försöka glömma " det som skett.
Det rör sig om att två människor hamnat i ett läge där förtroendet och närheten är borta.
Endast genom att båda --- också den som utifrån bedöms såsom den förfördelade --- går in i smärtan av vad som skett, upplever den och bär den som en gemensam smärta, kan skulden släppa sitt grepp.
När jag skall illustrera detta med falsk och äkta förlåtelse börjar det med en historia om en blyertspenna.
Och det är inte vilken penna som helst utan en stor praktpenna, som en man i den yngre medelåldern gått och köpt i den stora stadens finaste pappersaffär och lagt fram som en välkomstpresent åt sin hustru som just skulle komma hem från en längre tids utlandsvistelse.
Det hade sina orsaker att hon varit utomlands.
Han hade bjudit henne på den långa, fina resan för att hon skulle få tillfälle att se mycket, träffa nya människor, riktigt koppla av och få tänka på något annat än det som pressat henne under mer än ett år.
Och pennan skulle vara symbolen för att han var beredd att stryka ett streck över det som varit och tecknet på att det var satt punkt för det uppslitande --- börja på nytt och gå vidare.
Pennan skulle hon kunna ha på sitt arbetsbord som en ständig påminnelse om hans generositet, inget gammalt står längre mellan oss.
Vi kan kalla honom Peter, bara för att han skall ha något namn.
Och när jag tänker på Peter går tankarna lätt vidare till hans jämnårige, som vi kan kalla Paul.
De känner inte varandra och har ingenting med varandra att göra, men tillsammans representerar de något som är både angeläget och spännande att fundera över och försöka komma till rätta med, nämligen att göra upp konflikter med att erbjuda överseende, förlåtelse : " Nu lämnar vi det gamla och går vidare ... " Både Peter och Paul har ett antal år levt i utåt sett mycket lyckliga och välartade äktenskap, har det bra ställt, är framgångsrika i sina jobb, effektiva men också omsorgsfulla om sina fruar och sina barn.
De kommer båda ur mycket stabila familjeförhållanden och har sedan sina första andedrag fått i sig hur en präktig äkta man skall bete sig --- och vilka krav han har rätt att ställa på sin älskade hustru.
De har också följt ett traditionellt mönster : tagit några ungkarlsår på sig och varit ute och prövat livet, skaffat sig utbildning och träffat flickor men sett till att de inte fäst sig för tidigt vid någon.
Så blir det dags att föra hem sin brud, för andra i deras ålder gifter sig och släktingar och vänner frågar dem om det inte snart är dags att stabilisera sig.
Jodå, till full belåtenhet för respektive familjer visar man upp sin utvalda och det blir bröllop och stor glädje.
Och framgången fortsätter och lyckan blomstrar, de unga familjerna flyttar från mindre lägenhet till större, från lägenhet till radhus och från radhus till villa.
Man har vänner att umgås med och man ordnar små fester hemma.
Och de åldrande föräldrarna känner inte så litet stolthet över barn och barnbarn.
Jag ber om ursäkt om miljön låter litet överklassig, men det är där Peter och Paul hör hemma socialt sett, och det gör ingenting, för det visar sig att de är människor precis som alla vi andra, när livet kommer med sin utmaning : att det gäller att leva, inte bara spela en roll.
Peter och Paul är ganska strängt upptagna av sitt arbete, ibland får de sätta till kvällar, ibland får de vara borta på resor.
Inte för att de längtar efter att vara borta från sina familjer, tvärtom, men de kan försvara sig med att deras framgångar i arbetet kommer familjen till godo.
Peters fru börjar emellertid känna det alltför snävt att gå hemma om dagarna.
Hon har många kulturella intressen, läser gärna böcker, går på konserter och tittar mycket på konst.
Så i och för sig har hon inte svårt att få tiden att gå.
Deras två barn kräver naturligtvis en del av henne, men hon är snabb och praktisk, så hemarbetet tar inte all hennes tid och hon har rimliga anspråk på sig själv i den vägen.
Det är inte utan att hon märker att Peter kan bli en aning irriterad när hon kommer och visar honom böcker hon läst, särskilt då det handlar om litet djupare ting.
Konstutställningar och konserter hänger han bättre med på, men när han märker att hon har en sorts allvar i sig alldeles själv, då blir han av någon anledning skrämd och föreslår att de skall prata om något annat.
Det stämmer inte med hans mönster att hans lilla söta fru skall fördjupa sig i frågor om vad man egentligen gör av sitt liv, vad som är livets mening och var det finns någon riktig trygghet.
Det är en sida hos henne som han vägrar att se.
Hon skall vara söt och glad och han skall få vara stolt över att få visa upp henne i affärslivet och i umgängeslivet.
Men djupsinne --- farligt, farligt!
Så börjar Peters fru ett arbete utanför hemmet, hon knyter an till sin tidigare utbildning, får en plats som engagerar henne och som också ger ett visst utrymme åt hennes allvar.
Och det har Peter inga invändningar emot.
Modern som han är eller åtminstone vill vara, så tycker han det är alldeles riktigt att hon får utlopp för sin begåvning och sin energi.
Men hon känner att hon skall akta sig för att berätta alltför mycket hemma om vad som diskuteras på hennes arbetsplats.
Då känner han sig utanför, blir inbunden och ibland tvär.
Nåja, känner han det så, kan hon ju sålla vad hon berättar.
Hon blir ledsen på honom då han går och gömmer undan böcker hon gärna vill läsa, men hon skrattar åt hans barnsligheter och slätar över det hela.
Så händer det som alla utom de själva kunde vänta.
På hennes arbetsplats finns en man som upptäcker de sidor hos henne som Peter aldrig velat se.
Hon känner det som en islossning inom sig och snart är vänskapen mellan dem något mera än intresse för samma böcker och mera än samhörighet i tankar och funderingar.
Men alla de yttre omständigheterna ter sig bara helt omöjliga, det kan inte bli tal om att någon av dem skall bryta upp från sin familj, bundna som de är med små barn på båda håll.
Men det känns också alldeles omöjligt för dem att släppa varandra.
Skillnad i ålder och i många andra avseenden gör det ytterligare omöjligt.
Vänner säger : " Klipp av ju fortare dess bättre ... Vad tänker du på, du som har det så bra ... " För Paul ser det inte ut alldeles på samma sätt, men det finns många likheter.
Hans fru, också hon söt, glad och något att visa upp, var ung när de gifte sig, precis färdig med sin utbildning.
Barnen kom i snabb följd och hon gick helt upp i rollen att vara mamma, husmor, värdinna --- och Paul var jättelycklig och stolt, för det stämde precis med den bild han hade präglad djupt inom sig av hur hans fru skulle vara.
Och så var hon dessutom nöjd med att vara det!
Att även hon hade en sida i sin personlighet som inte alls fick plats i det liv hon var hänvisad att leva bredvid Paul, hade han aldrig tänkt på, för det såg han inte och ville inte se.
Ingen hade en aning om det förrän något hände en sommar vid deras stuga på landet.
Där skulle man borra ny brunn och arbetaren som höll på med detta var en trevlig man i deras egen ålder.
Han blev hennes dagliga sällskap, då hon var ensam med barnen i stugan under arbetsdagarna, Paul kom bara ut på helgerna.
Plötsligt står det alldeles klart för henne : Här är nu någon som ser mig, pratar med mig --- med mig, inte bara med den roll jag spelar, utan med precis mig.
Det kan inte heller för dem bli tal om att bryta upp äktenskapen som de båda lever i, båda med små barn.
Han en vanlig arbetare, hon gift med en ung lovande direktör --- hon vågar ju inte andas om det till någon av väninnorna, de skulle bara säga : " Du är ju inte klok ... " Det kom aldrig till ett så kallat " förhållande " mellan dem.
Men för Pauls fru blev denna sommars genombrott av varma känslor och en annan människas närhet något helt avgörande.
Tänk att få möta en vanlig människa, en person med värme och nyanser, tankar och känslor som den framgångsrike direktören aldrig kunnat visa eller förmedla.
Men nu följer ett stycke historia som är gemensam för Peter och Paul.
De betedde sig på samma sätt.
Peter tar sig resolut samman, ger sig i väg till mannen som hustrun lärt känna på sitt jobb, läxar upp honom för att han trängt sig emellan och avkräver honom ett löfte att hålla fingrarna borta från hans fru, för annars ska han få se på andra tag!
Hustrun vet ingenting om att han är ute på denna expedition, hon får veta det när vännen på arbetet berättar det.
Hon känner sig på något vis omyndigförklarad, då hon märker att det är hans avsikt att klara upp problemet över hennes huvud.
" Detta är sådant som skall klaras upp oss karlar emellan ", menar han.
I och för sig inser hon att hon på något sätt måste komma ur känslorna för den andre mannen, men hon vill göra det själv.
I alla fall ger hon efter när Peter kommer hem och överraskar henne med biljetten till den fina utlandsresan --- en av hennes väninnor skall också med, så hon blir inte ensam --- och medan hon är borta ser Peter till att den andre mannen får det definitiva beskedet om att hålla sig borta i fortsättningen.
Så ligger pennan där med vilken man skall stryka ett streck, denna förlöpning skall aldrig nämnas, den andre mannens namn skall ingen mera uttala, han är för alltid borta och lyckan är återställd --- tror Peter.
Han begriper inte att hans beteende för hustrun blir den definitiva bekräftelsen på att han aldrig ser henne, aldrig tar henne riktigt på allvar, aldrig riktigt vill henne.
Hon upptäcker hur han aldrig kunnat bli arg på henne, han har bara låtit sitt raseri gå ut över den andre mannen, som han kallar för skurk och bedragare och horbock och allt i den vägen han kan dra till med.
Men hon är egentligen en oskyldig ängel som blivit besatt av denna otäcka karl.
Nästan exakt på samma vis beter sig Paul.
Han ger sig utan hustruns vetskap iväg till arbetaren på rörledningsfirman, läser lagen för honom och hotar honom med " andra åtgärder " ( vad han nu kunde mena med det ) " därest du en gång till sätter din fot på vår tomt.
" Han ställer också hustrun inför ultimatum : " Antingen lovar du definitivt att sluta tänka på honom, stryker ett streck över det som varit, eller också är det jag som lämnar dig.
" Det finns säkerligen något som heter att stryka streck över det som varit och gå vidare, se framåt, börja på nytt.
Men Peter och Paul har lärt mig --- och livet har hårdhänt lärt dem det vid det här laget --- att det inte går till så att den ena parten tar saken i egna händer och beordrar den andra parten att glömma och komma över.
Det är inte något som den ena kan moralisera den andra till, vilket i och för sig kan vara frestande, eftersom det hör till enklaste anständighet att man skall förlåta och be om förlåtelse och säga att allt är glömt.
Man måste sätta mycket av det egna på spel för att komma den andra så nära att båda kan säga : Nu är det gamla uppklarat och nu börjar vi på nytt.
Man måste till och med våga ifrågasätta den bild man från början har gjort sig av den andra.
Hon är kanske en helt annan än den jag från början föreställde mig eller bestämde att hon skulle vara ? Hon längtar kanske efter en helt annan sida hos mig än den jag länge gått och försökt visa upp ? När man börjar treva med sådana frågor, kan något börja hända.
Vad är trohet och vem är otrogen ? Jag sitter med två brev som får mig att fundera över de här frågorna : Vad är trohet ? Vem är otrogen ? Naturligtvis har jag haft anledning att fundera över dem många gånger förut.
När det " händer " något i ett äktenskap, något som enkelt och rakt kallas otrohet, är det också så enkelt att göra raka bedömningar : Det är han som har varit otrogen --- eller hon.
Den övergivna eller den svikna har också hur lätt som helst att väcka omgivningens medlidande.
Det är så enkelt att konstatera, tycker man, att här är det en som har övergivit och en annan som är övergiven.
Och omdömena eller domarna låter lätt yxa till sig : " Så där gör man bara inte ... " " Hur kan hon, de har dock barn tillsammans och ett tryggt och bra hem ... ? " Domstolarna har också ända till helt nyligen haft att ta ställning i skuldfrågan vid skilsmässor.
Den som varit otrogen kunde dömas till att betala skadestånd till den övergivna parten.
Men vår nya äktenskapslag befriar våra domare och nämndemän från att gå in i människors intima förhållanden och ta rätt på den " skyldiga " för att kunna värna den oskyldigas rätt.
Det finns visst de som tycker att det är tecken på en moralisk slapphet i vårt land att lagen inte längre kan sträcka ut sin arm och sätta fast den som varit otrogen.
Men man behöver inte ha tittat särskilt djupt i människors svårigheter för att känna en viss tacksamhet för att denna lagändring skett.
Det kan se så enkelt ut utifrån, men ju mera man får ta del av hur två människor haft det i sitt äktenskap desto oftare frågar man : Vem är det som har övergivit vem ? Vilken är den egentliga otroheten ? Men nu till de båda breven.
Det ena kommer från Dagny, som är något över femtio och är gift med en man ett par år äldre.
Det andra kommer från Nora --- hon kallar sig kanske så därför att hon känner viss släktskap med en berömd Ibsen-gestalt --- hon berättar inte hur gammal hon är men jag skulle tro i ungefär samma ålder, eftersom hon har ett par barn som är i tjugo-tjugofemårsåldern.
Dagny sitter som förlamad på grund av en upptäckt hon gjort.
Brevet är hennes försök att med uppbjudande av de yttersta krafterna få förklaring på det som har hänt och ett råd om hur hon skall bete sig.
Hon berättar att hon varit gift i trettio år och att hon hela tiden trott att deras äktenskap varit jättelyckligt.
Men nu har dråpslaget mot hela hennes lycka kommit, hon har upptäckt att " min man har haft en älskarinna de fem sista åren " som hon själv uttrycker det.
Hon säger att allt känns som en enda stor katastrof för henne.
Upptäckten gick till så här.
På måndagsmorgonen skulle hon hänga in en kostym som han använt på söndagen.
Han brukar normalt sköta om sina kläder själv, men den här morgonen hängde kavajen och byxorna i alla fall framme, och då skulle Dagny lufta och borsta.
När hon stod på balkongen och vände ut och in på fickorna och hittade ett och annat smått och gott, som karlar har benägenhet att stoppa på sig, gled ett brev ur innerfickan.
Man ska inte läsa andras brev, men Dagny kunde inte motstå.
Där fick hon läsa om kärlekslängtan och kärleksmöten.
En för henne icke helt främmande kvinna skriver om sin lycka tillsammans med hennes man och om vilka kval hon lider när de inte får träffas och om ängslan för att hon skall bli gravid.
Dagny går direkt till hans skrivbord och börjar gräva.
Mycket riktigt, hon finner flera brev från samma kvinna.
Detta har pågått i flera år.
Bedragen, sviken, övergiven, bortkastad, inte längre något värd, alla dessa känslor bara virvlar runt i henne, hat och bitterhet mot mannen väller fram inom henne.
Hon kan naturligtvis inte hålla sig när mannen kommer hem på kvällen.
Hon är ju för övrigt alldeles förgråten, så han ser strax att något har hänt.
I fruktansvärd ilska slänger hon sin upptäckt i ansiktet på honom.
Och vad händer ? Han blånekar.
Han blir rasande och försäkrar att allt eller i varje fall det mesta som står i breven är rena fantasier.
Han säger visserligen att han haft viss kontakt med den andra kvinnan, som för övrigt umgicks i deras familj för rätt många år sedan.
Av breven att döma hade de ett förhållande redan då.
Han förnekar istadigt allt som kan kallas " förhållande " och erkänner bara att de ibland skrivit och ibland ringt till varandra, att han har tyckt " hon var intressant och gärna ville utforska henne ".
Dagny vill att de tillsammans skall träffa den andra kvinnan, men det vill han inte höra talas om.
Han bedyrar att allt är slut mellan dem och att han aldrig kommer att kontakta henne mera.
Men hon tror inte längre ett enda ord han säger.
Nästan inte i varje fall, hon säger att hon med sitt sunda förnuft inser att breven talar sanning, men hon kan inte låta bli att ibland hänge sig åt tanken att mannen i alla fall är uppriktig när han säger att det aldrig har varit något.
Det vore naturligtvis enkelt att säga : Gå raka vägen och ordna skilsmässa från denne bedragare till karl, och kläm åt honom så att han får betala den yttersta skärven.
Jag vet att många reagerar så.
Men redan i Dagnys korta brev --- hon berättar inte mera än jag här har refererat --- finns antydningar om att problemet inte är så enkelt och rakt.
Hur kan man leva i trettio år och tro att ens äktenskap är världens lyckligaste, då sanningen är att mannen står i ett djupt intimt förhållande till en annan kvinna, inte bara tillfälligt utan år ut och år in ? Detta är knappast bara tecken på ovanligt stor förmåga hos honom att föra sin omgivning bakom ljuset, det kan lika mycket vara tecken på hennes totala oförmåga att se honom.
Han bara finns där och ska finnas där.
Att han ljuger som en liten pojke som blivit ertappad på bar gärning men ändå tror att han kan komma undan med att säga " Det var inte jag ... " är tecken på att han är rädd för henne.
Och den rädslan har hon tydligen inte gjort mycket för att lösa honom ifrån, kanske har hon tvärtom i många avseenden levt högt på den.
Jag vill med detta inte rikta beskyllningarna mot Dagny utan bara säga henne : Du måste på ett helt annat sätt in i bilden själv --- inte stå kvar utanför som den oförvitliga domaren eller åklagaren som har avslöjat vilken bedragare din man är.
Hon har sannolikt trettio års delaktighet i det som har hänt.
Det är inte omöjligt att hela den långa väg de har gått tillsammans är kantad av svek från hennes sida --- inte i betydelsen att hon har gått och lagt sig med en annan man men just med utnyttjande av hans rädsla, blindhet för vad som verkligen är han, dövhet för den längtan som hela tiden har funnits inom honom, bara resolut beslutsamhet : Vårt äktenskap är och skall vara det lyckligaste av alla.
Det är på det här viset jag menar att man aldrig kan enkelt konstatera vem som har övergivit vem.
Enda sättet jag kan se för Dagny att kunna vända sin katastrof till något positivt, är att hon kan komma till tals med sin man, inte om vem som är den skyldiga utan om vad de båda under årens lopp har känt av besvikelser, ensamhet, lycka och närhet.
Alldeles uppriktigt om både det ena och det andra.
Då skulle de också börja förstå varandra i det akuta som nu har hänt.
Noras brev är mycket mindre dramatiskt.
Hon berättar att hon kommer från ett varmt religiöst och gott hem, gifte sig ganska ung och har flera barn.
Det var med rätt ytliga känslor för mannen som hon gifte sig, men hon satsade som så många andra på att det nog skulle bli bättre när de väl var gifta.
Det blev inte så, utan ganska snart gick de där sida vid sida, hade just inte något att säga varandra, inga gemensamma intressen, tankar och åsikter skilde sig i nästan allt.
Så hände det efter många år att hon träffade en annan man.
" Plötsligt träffade jag en annan man ... " " Plötsligt ", det är precis som när Dagny skriver att det var " av en ren händelse " som hon hittade det där brevet, inte kunde man tro att hon skulle råka ut för något sådant!
Man ser igen behovet att demonstrera att allt är så bra.
Nora upplevde förälskelsen i den andre mannen som något oerhört stort som hänt henne, något hon aldrig varit med om förr, något hon inte visste fanns.
Men det kom aldrig längre.
När de äntligen träffades för att de skulle få tala om sina känslor för varandra, var hon så chockad att det bara låste sig för henne --- och kanske också för honom.
Det blev inte just något sagt utan de gick vidare skilda vägar.
Det som hände efter detta beskriver hon som en enda plåga, grubbel dag och natt, längtan som blir till ångest, medicinering för att hålla sig uppe.
Hon kan naturligtvis säga att hon varit trogen och vinna alla moralisters erkännande.
Men är detta trohet ? Vem är hon trogen emot ? Knappast mot mannen som hon låser i ett äktenskap, som från början var fel och som hon gick in i därför att hon inte vågade vara trogen mot vad hon själv kände, i varje fall inte uppriktig om det.
Trogen mot sig själv är hon definitivt inte genom att fortsätta i något som bara ger henne ångest och förlamar hennes handlingskraft.
Mot barnen som nu snart är vuxna ? Knappast ens mot dem som får förbereda sig på att ta hand om en människa som kommer att åldras i bitterhet.
Möjligen är hon trogen mot ett konventionellt mönster, där det brukar heta : " Så gör man bara inte.
" Trogen mot vem och mot vad ? Det är frågor som vi måste få arbeta med i sådana här lägen.
Att vara trogen mot en annan människa är att kunna bejaka hennes förutsättningar, frigöra hennes resurser, vilja att hon skall bli den hon är.
Otrohet är inte bara, kanske inte ens främst, att gå i säng med någon annan än den man är gift med.
Det är lika mycket dessa dagliga svek, där man skrämmer den andre med olika raffinerade medel, hindrar, låser, vingklipper.
Sen tror jag att i troheten finns alltid också en bit som heter att vara trogen mot sig själv.
Man kan inte ställa sig och trampa på sina egna känslor eller strypa det, som är ens eget jag, och tro att man därmed är trogen mot den man är bunden vid.
Självutplåning är också ett sätt att vara otrogen mot den som sökte någon att leva med och leva för.
Kärlek och kompromiss Det är inte lätt det här med samlevnad som skall bäras upp enbart av kärlek.
I gamla tider hade familjen och äktenskapet så många andra krafter som bidrog till sammanhållningen --- arbetsgemenskap och många andra former av yttre beroende av varandra.
I dag bygger alltsammans på att människor känner för varandra, fördjupas i dessa känslor och utvecklas i samma riktning och samma takt.
Där detta lyckas någorlunda är de moderna samlevnadsformerna mycker mera mänskligt berikande än de gamla, mera socialt betingade.
Men för hur många lyckas det ? Får man se bakom fasaderna visar det sig att det där med kärlek kanske inte var så helt och fullkomligt för någon.
När man hos sig själv eller hos några närstående upptäcker ofullkomligheten och bristerna, börjar strax en inre dialog om hur mycket man egentligen får begära.
Man får ändå vara tacksam att vi har det som vi har det, andra har det bra mycket värre.
När man upplever störningarna ser man ofta kompromissen som enda utvägen.
Det gäller att skruva ner kraven, man kan inte få allt, man kan inte begära att få vara lycklig jämt ... Eller man startar en dialog med den det närmast berör : " Om du gör avkall på en punkt så skall jag göra avkall på en annan punkt ... " Många äktenskap har stannat i utvecklingen genom att man efterhand har skruvat ner sina förväntningar, det som var en levande kärlek övergick i bästa fall till ett hyggligt kamratskap, men något hade slocknat i blicken och längtan efter något annat fanns, även om den hölls i styr.
Det är kanske ett av de stora misstagen i livet då man börjar tro att man skall bevara kärleken levande genom att kompromissa.
Kärlek är kanske mer än något annat beroende av att man är sann mot sitt innersta.
Den som börjar kompromissa med sin innersta sanning är redan en bra bit på väg bort från kärleken.
Jag vill belysa den här problematiken med ett par brev som handlar om helt olika problem.
Det första brevet har anknytning till något jag skrivit kring ett ämne likt det jag avhandlade i närmast föregående avsnitt : " Är det alltid den som är otrogen som är 'den skyldige' ? " När man över huvud taget yttrar sig offentligt om trohet och otrohet så kommer det alltid mer eller mindre häftiga reaktioner.
Det här brevet var anonymt.
Sådana brev skall man inte ta notis om, brukar man säga, men det kan finnas anledning att lyssna till dem ibland, eftersom anonymiteten möjliggör en högre grad av spontanitet.
Om man inte sätter ut sitt namn tillåter man sig kanske att säga precis som man känner.
Det tror jag gäller om det här brevet, som kan anses ganska representativt för en sorts reaktioner som man får del av i stor mängd då man yttrar sig i samlevnadsfrågor.
Brevskrivaren sammanfattar sitt budskap till mig på kuvertets baksida så här : " Den sanna kärleken danas ej hos andra kvinnor utan genom kompromisser.
" I kuvertet finner jag dels det korta brev jag strax skall citera och dels min artikel kring den ovan citerade frågan med ett stort JA!
i kanten.
Brevet lyder så här : " Det finns inget som gör så ont som otrohet.
Ett lidande för flera släktled.
En otrogen är en horbock som skall ha ombyte.
Ge de flesta hustrur uppskattning, så blir dom ej gnatiga.
De flesta karlar tröttnar, tror att bjudbröd är bättre än eget.
Inget är så otäckt som att vara otrogen, alltid ljuga, alltid smyga.
Lär folk att vara trogna, då vore världen i mycket ett paradis.
Sluta svamla om att otrohet kanske skapar lycka.
Aldrig!
" Vi behöver egentligen tala mycket och länge om dessa ting för att vi på ömse håll skall förstå vad vi menar.
Jag skulle inte heller vilja säga att otrohet skapar lycka, inte ens att det kan vara nyttigt med ett eller annat övertramp.
Det är alldeles för ytligt att tala om det på det viset.
Jag kan instämma i att det kanske inte finns något som kan göra så ont som otrohet.
Och jag skulle länge kunna utlägga varför den smärtan är så djup.
Det handlar ju om känslor av svek och övergivenhet, och det är i sådana trakter vår ångest och rädsla i livet har sitt ursprung.
Visst är det ohyggligt när man upptäcker att den människa, man förbehållslöst givit sig åt, själv är full av förbehåll och med sina känslor vänd åt någon annan.
Men vad jag bestämt vill påstå är att detta nästan aldrig är en ensidig skuld som kan läggas på den ena parten.
Långt innan otrohetshandlingen är fullbordad har det skett något som har bäddat för den.
Och när man börjar titta på det som har skett, upptäcker man ganska snart att det är ett samspel mellan två, där just förbehållen och ibland elakheterna kan vara minst lika stora hos den som sedan --- när otroheten går i dagen --- kan stå där till synes oskyldig och skrika " Horbock!
" till den andra.
Problemet är inte så enkelt som brevskrivaren antyder, att det bara rör sig om hustrur som går hemma och aldrig får någon uppskattning och därför blir gnatiga, så att mannen får lust att gå till någon annan med " bjudbröd ".
Kärlek är ett tillstånd av förbehållslöshet.
Det är att vara hos någon som får en att känna att man får vara precis den man är, släppa garderingarna, rädslan att inte vara till lags, mindervärdeskänslorna, allt detta som finns med i nästan alla andra mänskliga relationer.
Det är att vara hos någon, tätt tätt intill, som på motsvarande sätt öppnar sig själv och ger sig själv.
Varje gång man sviker i detta djupa och nära samspel, antingen genom att stänga till något inom sig själv eller genom att skrämma den andre till att sluta till sig, så sker något av otrohet.
Och det tror jag händer oss alla, det är därför jag säger att vi alla på ett eller annat sätt är otrogna mot varandra.
Ingen av oss kan träda fram och säga att han eller hon klarar av det där med den fullständiga förbehållslösheten och helt bejakar den andres förutsättningar och ger av sitt allra innersta.
Om någon kunde det, skulle också jag vara beredd att tala om paradiset.
Men vi kan vara mer eller mindre rädda om den planta som finns mellan två människor som känner djupt för varandra.
Där kärleken lever --- just i betydelsen leva utan förbehåll och garderingar --- där finns också troheten såsom något vi vill.
Men där man inte är rädd om denna planta och gemensamt vårdar den, där kan vi skrika aldrig så om kravet på trohet.
Den blir bara en tvångströja, bakom vilken vi hela tiden håller på att svika varandra.
Jag tror inte alls att svaret heter kompromiss.
Kärleken är på ett sätt alltid kompromisslös.
Det är alltid hela jag som söker hela dig.
Det leder ingen vart att börja schackra så här : " Om du avstår en liten bit där, så avstår jag en liten bit här ... " Eller : " Vi får väl mötas på halva vägen ... " Eller : " Man kan väl inte begära allt ... " Eller : " Om du ger mig mera uppmuntran så skall jag försöka bli litet snällare ... " Vi kan bara söka varandra helt, ge oss åt varandra helt, och när det går sönder och vi inte når varandra kan vi dela denna smärta som en gemensam smärta.
Jag har aldrig sett några människor " lära sig " trohet genom att ställa sig och anklaga, men jag har sett en och annan hitta ut ur den hemska upplevelse som otrohet i allmänhet innebär genom att ställa frågan : Vad är det som har hänt mellan oss och vilken är min andel ? Ibland var det en handling av otrohet som blev signalen till att börja arbeta med den frågan, och det är därför jag menar att när något sådant händer, så är det bättre att kunna skruva ner de häftiga reaktionerna än att genast ropa på räfst och dom.
Det andra brevet handlar om något helt annat, men när jag har funderat över det har ordet kompromiss igen kommit i mina tankar.
Det ordet står inte i brevet, men den lösning som " Ensam farmor " --- så är signaturen --- har försökt finna på sitt problem har mycket med kompromiss att göra.
Och även här är min reaktion att man aldrig löser upp känsloknutar med kompromisser.
Det står så här i brevet : " Utan omsvep och i några få ordalag önskar jag höra Er syn på mitt problem.
Jag är en ensam dam ( änka sedan många år ), är 67 år och har ett gott hem och någorlunda ekonomi.
Jag har en son som är gift, men han bor sextio-sjuttio mil från mig.
Avståndet gör att vi inte träffas så ofta.
Någon enstaka gång kommer de, och jag reser en eller två gånger på året till dem.
Min sonhustru är misstänksam, så jag pratar inte ensam med min son.
Jag har hjälpt dem ekonomiskt och med presenter, men det är som om det inte är något värt annat än för stunden.
Hon har all sin släkt i samma stad, och de umgås jämt med dem, det är mormor hit och mormor dit.
Varför är en mormor så mycket mera i värde än en farmor ? Det heter ju att om en dotter gifter sig, får hennes föräldrar även en son.
Men gifter sig en son, så mister man honom, och det är min bittra erfarenhet.
De har även en dotter, men inte ett samtal eller en rad från henne nån gång.
Tillika kanske bör nämnas att de är religiösa, och då fordrar man litet mera.
" Ingen skall komma att säga att " ensam farmor " borde kunna sätta sig över det här och låta bli att vara svartsjuk på sonhustrun.
Jag vet att det finns många som på det viset vill moralisera bort svärmorsproblemet och säga att det är mammorna som inte vill släppa sina söner.
Det måste kännas bittert att vara ställd utanför, och det skall få kännas bittert.
Jag menar : Man kan i sina ambitioner att vara en bra svärmor gå och hålla tillbaka alla de här känslorna och i det längsta försöka " anpassa " sig.
Det är vad jag tror att " farmor " här har gjort.
När man märker sonhustruns misstänksamhet och avskärmning, stänger man inne sin egen längtan efter närhet och kontakt.
Man bisträcker ekonomiskt och man ger presenter --- alltid något som skall kunna upprätta en bit av den kontakt man saknar.
Men det hjälper inte.
Då går man ett stycke till, undviker att tala ensam med sonen, för då skall sonhustrun väl förstå att man inte har några anspråk på att äga honom.
Allt detta är just ett kompromissande med de egna känslorna och den egna längtan.
Det finns inte en skymt i brevet som tyder på att farmor någonsin har släppt efter för sina känslor och verkligen talat om hur fruktansvärt ledsen hon är för att det blivit så här.
Jag menar inte att det är något fel att farmor bisträckt ekonomiskt, då hon nu haft möjlighet till detta, inte heller att det är fel att hon givit presenter och att hon varit hänsynsfull och inte trängt sig på.
Men om hon har gjort allt detta i stället för att ge sig själv, både med varma känslor och aggressiva, så bara växer avståndet.
Jag menar faktiskt att även aggressiva känslor kan behöva komma fram.
Det är väl inte så konstigt om en mamma inte utan vidare kan tycka om den flicka som hennes ende son väljer att gifta sig med.
Men aj, aj, det får man ju inte visa!
Det är heller inte så konstigt om sonhustrun inte utan vidare tycker att hennes älskades mamma är världens bästa.
Hon tycker kanske, att hennes man varit alldeles för starkt beroende av sin mamma, och har med rätt eller orätt ett behov av att markera att nu är det dom två som hör ihop.
Men detta får man heller inte visa annat än med dessa sårande medel : att inte visa uppskattning av sådant som man får och att hindra mannen från att någon gång vara ensam med sin mamma.
Det är omöjligt att utifrån säga vems " fel " det är, sonhustruns eller farmors --- eller sonens, för det kan ju handla om hans osjälvständighet och velighet också.
Det leder heller inte till någonting att komma med förebråelser : " Ni som skall vara religiösa ... " Att det har blivit som det har är återigen något som alla tre har del i men kryper omkring i någon sorts självförsvar.
Om farmor kunde släppa efter på sina ambitioner att vara en perfekt svärmor och på sina fördomar, att det är viktigare med mormor än med farmor och att det är annorlunda att gifta bort en son än en dotter, och säga ut till dem, precis som det är, att hon är till bristningsgränsen ledsen, så skulle kanske en ny kontakt kunna uppstå.
Fast det beror på om sonhustrun har något av motsvarande vilja och mod att stå för den rädsla och ilska hon någonstans alltid också har känt.
Att verkligen kunna mötas är aldrig en fråga bara för en part.
Det är något som alla har del i.
Det är heller inte fråga om att göra litet avkall här och litet avkall där och " åtminstone " få ett litet livstecken från barnbarnet någon gång utan att just kunna dela smärtan av det som har gått sönder, och därför börja känna en lust att ta kontakt med varandra.
Bara det man vill se Vi talar mycket om generationsproblem och generationsmotsättningar.
Och det är väl inte märkvärdigt, antagligen har man haft generationsproblem i alla tider.
Men det kan hända att den snabba föränderlighet som vi lever i markerar dessa problem på ett speciellt sätt.
Den äldre generationen har alltid haft något att lägga tungt i vågskålen, och det är erfarenhet.
Det har varit naturligt att respektera de äldre, därför att de har erfarenhet och erfarenhet var dock den viktigaste orienteringsmetoden inför framtiden.
Självfallet är livserfarenhet en tillgång fortfarande värd all respekt.
Men vi skall inte blunda för att den just på grund av den snabba föränderligheten har sjunkit i värde.
Den värld de unga skall orientera sig i är i många avseenden så olik den som de äldre har skaffat sig erfarenhet av, att de måste söka sin orientering från andra håll än vår erfarenhet, som delvis har förlorat sin giltighet.
Till detta kommer den utbildning de unga får i dag.
Många föräldrar med sexårig folkskola och sedan ingen skolutbildning känner stor osäkerhet inför sina barn.
Denna osäkerhet får ytterligare påspädning av alla uppfostringsteorier som snabbt avlöser varandra : Vad kan föräldrar riktigt stå för inför sina barn ? Samtidigt som denna fråga fladdrar omkring inom en, har man ambitionen över sig att ens barn ska bli lyckade.
Många går med drömmar, som de aldrig själva fått förverkliga i fråga om utbildning och yrke, och lägger i all hemlighet de mönstren som ambitioner på sina barn.
Allt detta är rimligt, men det kan ställa till oanade svårigheter när det gäller barnets mognad till en egen identitet.
Ofta har jag hört ungdomar i de övre tonåren klaga över att de är helt andra personer än deras föräldrar tror.
De kan komma in i stor villrådighet kring frågan : Vem är jag egentligen ? I synnerhet föräldrar, som lever med vissa spänningar som kanske aldrig fått uttalas i äktenskapet men som är desto intensivare inställda på att lyckas med familjen, kan komma in i ett sådant förhållande till barnen att de bara ser dem i stillbild.
Man har sin bild av hur ens barn skall vara och sedan ser man inte något annat än den bilden.
Man har sina förväntningar hur ens man eller hustru eller fästman eller fästmö skall bete sig och sedan ser man ingenting annat än det som stämmer med dessa förväntningar.
I varje fall är det ofta så.
En artonårig flicka berättade om sig själv.
Hon gick fortfarande i skolan och där gick det ganska bra för henne.
Skolan var det enda hon trivdes med i livet, sa hon.
Visserligen hade hon inte så bra betyg som hon brukade ha på mellanstadiet och högstadiet, där hon alltid varit bäst i klassen, men hennes studieresultat var ändå hyggliga.
Och klasskamraterna trivdes hon med.
Det var när hon kom hem på eftermiddagarna som grubblet satte in.
Och hon hade personliga problem att grubbla över.
Hon hade rätt tidigt börjat vara ute i svängen.
På skoldanser och diskotek började hon gå i fjortonårsåldern, för hon tyckte mycket om att dansa och hon hade inga svårigheter att få kontakt med kamrater.
Egentligen hade hon lättare med pojkar än med flickor.
På den tiden var hon mycket skötsam, sparsam med pengar, kom hem på överenskommen tid, rökte aldrig, drack aldrig öl eller sprit som många andra Föräldrarna sa alltid både till henne själv och till andra att henne kunde de lita på i alla väder.
Däremot hade de bekymmer med hennes två år yngre syster, som ständigt fick höra hur klumpigt hon betedde sig och hur obegåvad hon var : " Se på Ingrid, hon kom alltid hem med bästa betyget i klassen, försök vara som hon ... " Det här låter ju inte bekymmersamt för Ingrid, mera för hennes två år yngre syster.
Och förmodligen skulle hennes föräldrar hålla med om det alltjämt.
Men Ingrid själv berättar om sin sömnlöshet, om ständigt grubblande, om oförmåga att riktigt fästa sig vid någon.
För drygt ett år sedan började hon hålla ihop med en pojke som hon gillade och hade mycket roligt ihop med.
Inte så att hon var precis kär i honom på ett mera speciellt vis än hon kunde känna för andra, men han var rar och fin, sa hon, och de hade som sagt roligt tillsammans.
De höll ihop i sju månader, men sedan tyckte hon, och kanske han också, att det började bli litet för enahanda, och de gjorde slut.
Det var smärtsamt, men de var överens om att det skulle vara slut.
Då började karusellen.
Ute var och varannan kväll, allt senare och senare.
Stor variation på pojkar som hon hade sällskap med, en ny mest varje månad.
Skiftande sexuella förbindelser på löpande band.
När hon berättar om det skäms hon gruvligt och skyller på att hon ofta drack för mycket, och när hon då blev full så var det bara att gå i första bästa famn --- " det kändes så skönt när någon var snäll mot mig och kramade och höll om mig.
" Den präktiga, sparsamma, helnyktra flickan fanns inte mer --- men föräldrarna såg ingenting, de " litade på henne ".
Hon försökte ta sig samman, bestämde sig för att etablera ett fast förhållande till en pojke som hon tyckte rätt bra om.
De höll ihop en sommar, han var mycket omtänksam om henne och rar mot henne, men efterhand kände hon att det inte skulle hålla.
Återigen en smärtsam brytning, och nu kunde hon inte sova och inte äta ordentligt, hon blev blek och mager, och det kändes som om hon gick med en stor klump i magen.
Hon kallsvettades av någon sorts rädsla som hon inte visste var den kom ifrån.
När hon märkte att det inte gick längre och att det var fara att hon inte skulle kunna klara skolan, eftersom hon aldrig sov ordentligt, gick hon till skolsköterskan och berättade alltsammans som det var från början till slut.
Sköterskan talade med skolläkaren så att hon fick tabletter för att kunna sova.
Hon tog kontakt med pojkvännen igen, för nu skulle det bli bra igen.
Men då orkade han inte med henne utan bröt på ett ganska bryskt sätt.
Då måste hon ha mera tabletter för att kunna " sova ifrån alltihop ".
Skolsköterskan fick också följa henne till psykiater, och där fick hon mera tabletter.
Det var sköterskan som fick berätta för doktorn, " för jag bara grät och grät ".
Egentligen ville doktorn lägga in henne på klinik för en mera ingående behandling, men det satte hon sig bestämt emot --- för då skulle ju föräldrarna upptäcka hur det var fatt!
Det ordnades i stället så att hon dagligen fick gå till skolsköterskan och ta tabletterna, själv var hon inte betrodd att ha hand om dem.
Av tabletterna kände hon sig nästan bedövad och sov nästan jämt.
Nu hade hon kommit så långt att hon vant sig av med tabletterna.
Hon hade börjat gå ut igen och vara tillsammans med kamrater.
" Men då dricker jag ", säger hon, " och jag hatar mig själv efter varje gång, när jag vaknar bakfull och hemsk.
" Nu är hon så rädd för att det skall börja igen.
När hon beskriver sig själv som " bakfull och hemsk " och har berättat om perioderna då hon inte kunde sova och inte äta, bara magrade och blev blekare, så kan jag inte hålla tillbaka frågan : " Men vad säger dina föräldrar ? " Hon bor dock hemma i en vanlig lägenhet utan alltför stora " geografiska " avstånd till sina närmaste.
" De tycks inte veta något om allt det här, och skolsköterskan har lovat mig att aldrig yppa något för dem.
" " Ja men de ser väl hur du ser ut när du är bakfull och hemsk på morgonen efter en sådan där utekväll ? " " Det tror jag inte.
Mamma brukar bara fråga om jag hade trevligt i går kväll.
Nej, de vet inte något och ser ingenting.
De bara bråkar med min lillasyster och säger att hon skall försöka vara som jag.
" Det låter ju ganska orimligt, men ju mera jag lyssnar till Ingrid desto mera tror jag att hon ger en ganska exakt bild av förhållandet.
Föräldrarna går antagligen fortfarande med bilden av en sparsam, präktig, pålitlig flicka som aldrig dricker alkohol, som för all del har sina små historier med pojkar " men det har man ju under dom åren ".
De har helt enkelt bestämt sig för att deras flicka skall vara sådan, och då kan ingenting av det de dagligen ser för sina ögon ändra den bilden.
Antagligen berör det mycket djupa och känsliga skikt hos dem : " Vi måste lyckas i vårt äktenskap, våra barn måste bli lyckade, ingen skugga får falla på dem ... " Problemet är egentligen inte Ingrids utan hennes föräldrars.
Men det går ut över Ingrid på ett katastrofalt sätt.
De motar in henne i den roll de bestämt att hon skall ha i livet.
Det har de säkerligen börjat med på ett mycket tidigt stadium, och Ingrid har snällt gått in i rollen.
Det höll i mellanstadiet och nätt och jämnt genom högstadiet.
Sedan blev det dags för henne att försöka finna sig själv --- denna för all mänsklig mognad så livsviktiga process --- men det fick då ske helt avskärmat från föräldrarna, som bara inte kom på idén att se något annat än det de ville se.
Hon får inte vara sig själv i deras närhet och har kanske aldrig fått vara det.
Förmodligen har hon i många variationer försökt nå in till dem just som den hon är, men hon har alltid mött deras krav att vara på ett visst vis --- detta ytterligare uppbackat av kravet att vara ett föredöme för sin lillasyster.
Hon har i det längsta försökt leva upp till deras bild av henne, men när hon så inte lyckas eller inte längre vill, flyr hon.
Alkoholen blir en flyktmöjlighet, med tabletternas hjälp försöker hon sova sig bort ifrån konflikten och ett rastlöst sökande efter trygghet, värme och närhet, ur famn och i famn.
Allt detta är hennes sätt att slippa ställa sig i skärningspunkten mellan henne själv och föräldrarna.
" Jag vill tycka om någon ... riktigt ... fast ... länge ... " Hon snyftar fram det som hon känner som själva kärnan i problemet.
Hon tycker att hon inte kan fästa sig vid någon riktigt.
Och hon har kanske rätt.
Just därför att föräldrarna aldrig sett henne själv utan bara den bild de själva gjort sig av henne, har hon aldrig kunnat känna att just hon betytt allt för dem.
Föräldrarna har älskat och gjort allt för den flicka de tänkt sig att hon skulle vara, men den hon var har de inte ens velat eller kunnat se.
Därför blir de pojkvänner hon skaffar sig en sorts ersättning för den trygghet som hon egentligen skulle få hemma.
Och den rollen är ingen pojke road av i längden.
Därför går hon från den ene till den andre.
Denna karusell kommer att fortsätta till dess hon kan få fram en riktig uppgörelse med föräldrarna så att de ser henne och respekterar den människa hon är, inte bara vad de vill se.
Därför vill jag inte alls understödja henne i att fortsätta att hålla sitt liv hemligt för föräldrarna.
De måste in i problemen och deras önskebild av henne måste spräckas.
Det kan vara smärtsamt både för henne och dem, jag vet det, men det finns farligare saker i livet än de som akut gör ont --- nämligen de olösta problemen som man bara kapslar in allt hårdare.
Min död är min --- eller är den inte det ? Döden har kommit att bli något isolerat för oss, skrämmande isolerat.
Ingenting har vi så svårt att tala naturligt och avspänt om som döden.
Om vi talar om den så blir det antingen med galghumor eller med en tvärsäkerhet som tydligt förråder vår djupa osäkerhet.
I allmänhet talar vi inte alls om döden, vi slipper se den, inga liktåg drar längre fram på gatorna, vi har döendet och döden placerade bakom skinande sjukhusfasader, begravningsplatserna ligger i stor avskildhet från det vanliga livet, skyddade bakom höga murar.
Om ett dödsfall inträffar i vår omedelbara närhet behöver vi inte ta någon befattning med den döda kroppen, vi behöver inte se den, det finns en serviceinställd yrkeskår som sköter allt, tills det hela kan höljas i blommor och skön musik.
Det är mycket som har bidragit till att på detta sätt bryta ut döden ur dess sammanhang för oss.
Jag har tidigare talat om vårt fjärmande från allt som är primärt i livet.
Det måste kanske bli så i ett så kallat utvecklat samhälle.
Den tekniska och medicinska utvecklingen har också bidragit på sitt sätt.
Vi har i dag möjligheter att sätta in så många livsuppehållande åtgärder att en människa inte får möta sin död när hennes stund är inne.
Livets slut blir så omvärvt av teknik att människan på något sätt försvinner.
Många av oss står rådvilla inför denna utveckling.
Vi känner att något för människans värdighet viktigt håller på att gå förlorat.
Några är desperata.
Men ingen kan på allvar vilja göra sig av med de medicinska resurserna och ingen har rätt att vara tvärsäker.
Problemet gäller kanske inte var vi skall sätta gränser för den medicinska behandlingen utan hur vi skall lära oss att hantera döden som en del av vår tillvaro och inte som ett isolerat och skräckfyllt fenomen.
Om vi fick rasera en del av de murar vi byggt upp kring döendet och dristade oss att vara där i stället för att skydda oss --- ja, jag menar precis konkret att med alla våra känslor och alla våra sinnen vara i den döendes närhet --- skulle en del av våra frågor bli mindre desperata och ångestfulla.
Den erfarenhet jag här tänker berätta om är mycket personlig och jag har de berördas samtycke att förmedla den.
Det hände för flera år sedan, alltså före den senaste debatten om dödshjälp med parollen " rätten till vår död.
" Någon som jag flyktigt kände ringde mig och berättade att hans åttiofemåriga mamma låg mycket svårt sjuk på ett av våra sjukhus och hade det oerhört besvärligt med plågor och ångest.
Åldersförändringar hade satt in på hjärnan så att hon hade en del vanföreställningar, och framför allt var hon bitter och anklagande både mot sig själv och sin omgivning.
Mot de tre sönerna som tillsammans med sina familjer gjorde vad de kunde för henne var hon besvärlig, och personalen på sjukhuset hade det heller inte lätt med henne.
Nu berättade sonen som ringde mig att mamman vid något tillfälle läst en av mina böcker, så det skulle kanske inte kännas helt främmande för henne om jag kom upp och hälsade på henne.
" Hon vill bara dö, men doktorn säger att hennes hjärta är starkt så man vet inte hur länge det kan vara ", sa han något uppgivet.
Jag förstod att den gamla damens närmaste kände sig till det yttersta pressade av dels hennes anklagelser mot dem för att de inte gjort tillräckligt för henne i livet, dels hennes ständiga frågande : Varför kan jag inte få dö ? Dessa krafter tycktes för var dag få ett allt hårdare grepp om henne, allt eftersom hennes egna krafter avtog.
Hon hade svårt att äta, svårt att sova och var i alla avseenden beroende av den vård hon fick.
När jag hörde om allt detta undrade jag verkligen vad jag skulle kunna uträtta med ett besök hos henne.
Även om jag på grund av mitt yrke under årens lopp självfallet har haft anledning att gå på en del sjukbesök och lärt mig att gå till döende människor utan att vara rädd för det, så drog jag mig ändå.
Hon hade ju inte själv bett mig komma, utan det var hennes sons litet vilsna försök att få tag på någon som kanske skulle kunna ge hans gamla mamma någon sorts tröst på det yttersta.
Människor överdriver lätt ens resurser i den här vägen.
Den det gäller måste ju på något vis vilja ta emot tröst, om det skall vara någon mening med det.
Risken var stor att den gamla bara skulle få ännu någon att ösa ut sin bitterhet över.
Jag lovade i alla fall att gå dit.
Huruvida hon blev överraskad eller inte av att jag plötsligt trädde in i rummet vet jag inte, för hon gav inte uttryck åt någon reaktion alls.
Jag vet inte om hon från början över huvud taget kände igen mig.
Det var nästan så att jag fick leta i sjukrummet, innan jag fann den lilla avmagrade gamla damen i sängen, för hon var helt omgiven av allehanda apparater, ställningar, slangar, flaskor, gastuber.
Ett modernt sjukrum, där man satt in alla livsuppehållande resurser, kan ju se ut som en verkstad eller ett laboratorium, och någonstans i all apparatur hittar man en liten människa.
Åtminstone kan det kännas så för oss som kommer utifrån.
Jag förstår att det är annorlunda för personalen som vet vad allt skall vara till för.
Jag gick fram till sängen och försökte tala om för den gamla vem jag var och åberopade sonens telefonsamtal.
Hon bara tittade på mig med stora främmande, rädda ögon.
Hon svarade inte, det verkade som om hon inte orkade tala längre.
Jag visste inte om hon hade uppfattat vem jag var eller varför jag kom.
Jag satte mig bredvid sängen och tog hennes hand.
Det föreföll inte som om hon hade något emot det, snarare kände jag att hon liksom fattade min hand tillbaka.
Några tafatta frågor, om hon hade det svårt, om det var något jag kunde hjälpa henne med, fick jag ur mig.
Men hon svarade inte, bara tittade på mig med den ångestfyllda blicken.
Man känner sig ganska tafatt i en sådan situation.
Även om man har kommit över yrkesmässiga ambitioner att man skall kunna uträtta så särskilt mycket, så har man ändå förväntningar på sig, de anhörigas, personalens : " Få se om det hjälper att prästen kommer till henne ? Kunde inte ens han trösta henne ? " Snart förstod jag att jag inte kunde göra mycket annat för henne än sitta stilla och hålla hennes hand.
När jag hade suttit så en stund, sa jag att jag kanske inte skulle störa längre, men jag märkte att hon fortfarande höll min hand ganska fast.
Jag satt en stund till.
När jag så ändå reste mig för att gå, sa jag igen något tafatt om att jag gärna kom tillbaka, om hon önskade.
Fortfarande bara tittade hon på mig, men så sa hon ett enda ord : " Boken.
" Då förstod jag att hon i alla fall hade känt igen mig, sonen hade ju berättat att hon läst en av mina böcker.
När jag kom ut i friska luften från detta som jag tyckte ganska meningslösa sjukbesök, var det en enda fråga som uppfyllde mig : Varför låter vi inte den arma gamla människan dö ? Alla resurser av modernaste slag hade satts in, en begynnande lunginflammation hade hävts med antibiotika, andningen underlättades, dropp sattes in.
Hennes egen fråga blev min : Varför får hon inte dö ? Jag hade flera gånger tidigare haft anledning att fundera över om det verkligen är människovärdet vi värnar om när vi sätter in alla tänkbara tekniska och medicinska resurser för att hålla kvar livet sen alla " naturliga " krafter är uttömda.
Långt innan det fanns någon aktionsgrupp för " rätten till vår död " hade dessa tankar sysselsatt mig : Hör det inte till människans värdighet att få möta sin död, när hennes stund är inne ? Och inte med konstgjorda medel tvingas kvar i ett liv som redan är förbi ? Jag hade lust att gå tillbaka till sjukhuset och säga till doktorn : " Tag ut alla era apparater, jag stannar hos henne tills allt är över för henne.
" Nåja, detta skulle doktorn ändå inte ha rättat sig efter, han skulle inte haft rätt att göra det.
Och jag insåg att det inte var min sak att lägga mig i behandlingen.
Men jag minns att jag redan då hade lust att skriva en artikel som skulle heta " Min död är min --- eller är den inte det ? " Fast då skulle den ha fått ett annat innehåll än den får i dag.
Det hände något med den gamla.
Ett par dagar efter mitt besök ringde sonen och tackade för att jag varit där och berättade att han trodde att hans mamma uppskattat mitt besök.
Det hade jag nu inte alls själv kunnat uppfatta, men efteråt hade hon sagt till någon av personalen att det kändes skönt --- att få tala med någon!
( Hon hade bevisligen inte sagt mer än det enda ordet " Boken " till mig.
Och jag hade inte kommit åt att säga annat än ett och annat tafatt.
) Då jag hörde det gick jag snart dit igen, satt på samma sätt en stund och höll hennes hand, och hon höll tillbaka ganska fast i min.
Hon hade ångesten i blicken och jag visste att hon tidvis hade ganska svåra plågor.
Då säger hon plötsligt något som jag först inte uppfattar, jag får luta mig över henne med örat nära hennes mun, och hon viskar : " ... i Getsemane.
" Detta skulle nu lätt ha kunnat tolkas som utslag av ett visst förvirringstillstånd som hon ibland var inne i.
Men jag anade vad hon avsåg.
I " Boken " som hon talat om --- det är en samling meditationer --- finns några sidor om Jesus i Getsemane, där jag talar om hur den berättelsen för många människor genom århundraden varit en sorts identifikationsobjekt, om man skall tala psykologiskt, så att många i sin egen ångest har kunnat känna : Jag är hos Honom!
Och just denna upplevelse av närhet till någon kan ha löst upp något av ångesten.
Detta var tydligen något den gamla hade fastnat för.
Fortfarande var det inte mycket vi kunde tala med varandra om, jag kan inte säga att jag såg att hennes ångest började släppa, men jag trodde på att någon sorts process var i gång inom henne.
Därför besökte jag henne flera gånger.
Och vad det nu var som än hände, och vad det var som gjorde det, så fick vi bevittna hur den gamla återvände till livet.
Men det var inte den förgrämda, bittra, anklagande, krävande, missförstådda, självupptagna gamla damen som återvände för att ännu ett år vara en börda för sin omgivning.
Det var en människa som var försonad med livet.
Hennes barn hade under den tid jag gått och besökt henne hunnit berätta om hur hon var i sin krafts dagar, om hennes begåvning, hennes ibland ockuperande omsorger om barn och barnbarn, om hennes livliga och charmfulla temperament, men också om hennes svårigheter och de svårigheter hon ställt dem i genom att vara ganska intrigant och inte minst anklagande för att de inte brydde sig tillräckligt mycket om henne.
Särskilt hade detta inneburit stora svårigheter för dem när deras pappa gick bort åtskilliga år tidigare och hon bara hade barnen att avkräva bevis för sitt existensberättigande.
Nu säger de att det var det sista året deras mamma verkligen levde, avspänd, trygg, generös mitt i all sin kroppsliga svaghet.
När hon dog var det så självklart som när en cirkel sluter sig, något fullbordat och helt.
Och de tillägger : " Tänk om vi inte hade fått uppleva det sista året med henne!
Tänk om hon själv inte hade nått fram till denna vila som hon till sist kände inom sig!
" Vad som egentligen hände med den gamla vet jag inte, jag vet bara att det knappast var mina eller några andras åtgärder som åstadkom det, möjligen att hon kände att det fanns människor som stod vid hennes sida då hon hade det som svårast.
Men det var ändå därinne i själva ångesten som livet på något vis handlade med henne med sina läkande krafter.
Och dessa krafter är inte små.
Jag vet att hon inte är något unikt fall.
Sjukvårdspersonal, sjukhusbesökare och många anhöriga kan berätta liknande ting från lägen där man trodde att allt hopp var ute och man bara önskade att döden skulle komma som befriaren.
Sedan jag varit med om detta, talar jag med betydligt mindre bokstäver än tidigare om rätten till vår död.
Det är inte så säkert att " min död är min ".
Ingen kan vara så säker på att livet inte har ännu något i beredskap.
Man kan ha åttiofem år bakom sig och tycka att ett år mer eller mindre inte spelar någon roll vid det laget.
Men liv är inte fråga om kvantitet utan mycket mera en fråga om kvalitet.
Och det behöver inte röra sig om ännu ett år att leva, det kan vara ett enda ögonblick i det allra yttersta som kan ge ett helt nytt ljus över hela det liv som ligger bakom.
Jag menar inte att det jag här berättat skall vara något direkt inlägg i debatten om dödshjälp, för jag vet ju hur andra skulle kunna berätta om fall som inte alls vände sig till något meningsfullt utan där den medicinska tekniken bara bidrog till ett oändligt utdraget lidande.
Men jag ville ändå ha sagt något i den debatten : Låt oss tala om dessa ting med stor varsamhet!
Låt oss räkna med att liv och död är något av mysteriet i vår tillvaro.
Vi kan aldrig veta slutgiltigt vad som är meningsfullt!
Det är inte så enkelt att man bara kan säga : Om en människa bara vill dö, så skall hon väl få det utan all teknik som hindrar henne.
Låt oss satsa allt vad vi kan på att finnas i varandras närhet när vår stund nalkas.
Då orkar vi kanske också ta ansvaret för när en behandling skall avbrytas och när den inte skall det.
Har jag ansvaret för en annan människas liv ? Ingen gräns i den mänskliga samlevnaden är svårare att dra än gränsen för det egna ansvarsområdet.
Hur långt sträcker sig mitt ansvar ? Var har jag rätt att säga : Detta är inte min sak ... ? Det påminner om en av mänsklighetens urgamla frågor : " Skall jag taga vara på min broder ? " Det finns onekligen obehagliga tendenser i vårt nuvarande samhälle att skjuta ifrån sig mycket av det personliga ansvaret.
Det kollektiva ansvaret, uttryckt i vår välfärdspolitik, bejakar vi i allmänhet utan förbehåll.
Vi betalar våra skatter även om det ibland sker under knot.
Detta ansvar och den trygghet för den enskilde som följer av det är något nytt, stort och viktigt i vårt samhälle.
Men vi kan inte blunda för att ungefär i samma takt som detta växt fram har en anonymitet utbrett sig.
I stan kan man bo vägg i vägg med varandra i åratal utan att veta något om varandra, grannen kan vara levande eller död, och man vet ingenting om det.
" Det är inte min sak att lägga mig i.
" Människor kan ramla omkull på gatan och vi står och tittar på eller är angelägna att se åt annat håll för att " inte bli indragna i något.
" Denna likgiltighet är en oroande signal i vårt samhälle.
Men man kan också iakttaga den motsatta tendensen, och det är den som ett ögonblick skall sysselsätta oss här.
Det finns en benägenhet att lägga ett oerhört stort ansvar på sig själv.
Det är när det händer något i ens omedelbara närhet, i familjen eller på arbetsplatsen.
Om en arbetskamrat eller närstående tar sitt liv, väller omedelbart självanklagelserna fram : " Kunde vi ha gjort mer än vi gjorde för honom eller henne ? " För många växer denna meddelaktighet i det som hänt och ansvaret för den andra människans liv ut i det oändliga.
Man finner alltid mera som man kunde ha gjort eller sett på ett tidigare stadium, och denna börda av ansvar kan hålla på att växa för resten av livet.
Hela detta problem möter man ofta på ett spöklikt sätt i äktenskapskriser, där den ena parten inför hotet att bli lämnad ensam mer eller mindre tydligt antyder sin avsikt att ta sitt liv.
Ingenting kan vara mer avskräckande för den andra parten än risken att för resten av sitt liv " gå med en annan människas liv på sitt samvete ".
Man löser i allmänhet inte en sådan konflikt med att ge efter för hotet, utan där måste man komma till någon sorts klarhet om hur långt ens ansvar för en annan människas liv sträcker sig.
Det gällde inte ett skilsmässoproblem för henne som jag här tänkte berätta om utan en mors ansvar för sin sons liv.
Maria hade fått sina törnar i livet.
Hon berättade ganska utförligt om dem, innan hon kom fram till det som blivit det stora slaget för henne.
Hon hade en stor släkt, många fastrar och mostrar, farbröder och morbröder, ett stort antal kusiner, sju syskon hade de varit och sammanhållningen i släkten hade varit ovanligt stark.
Desto mera kännbar hade också sorgen varit då den slog till och någon rycktes bort ur det stora släktsammanhanget.
Flera av hennes syskon hade dött unga, båda hennes föräldrar hade gått bort i sina bästa år --- ja, det var mycket Maria hade att berätta om dödsfall och sorger.
Hon hade alltid haft en benägenhet, sa hon, att anklaga sig själv för att hon inte gjort tillräckligt för dem som stod henne nära.
Varje gång någon gick bort, hade hon dessa självanklagelser att kämpa med, inte minst gällde det hennes pappa som akut överansträngt sig och dött plötsligt i en hjärtinfarkt.
" Det kändes så onödigt, " sa hon.
" Vi kunde ju ha sagt till honom i tid, vi borde ha begripit att också hans krafter hade sina gränser.
Men det insåg man inte förrän det var för sent.
" Maria var nu ungefär sextio år.
Hon hade nyligen blivit änka, och nu drogs hon med liknande anklagelser igen.
Varför hade hon inte kunnat vara sin man till riktig glädje ? Varför hade hon inte gjort mera för honom ? Men hon visste att detta var sådant som hon skulle komma över.
Hon tyckte det var naturligt att hon kände stor sorg och saknad efter mannen, för han hade representerat en stor trygghet för henne och hon tyckte det var svårt att leva utan honom.
Men det var inte detta hon kommit för att tala om, för hon visste att hon skulle komma över den sorgen.
Det stora slaget för henne var däremot något som hände för fem år sedan och som hon fortfarande inte kommit över.
" Måste jag för alltid dras med dåligt samvete för detta ? " frågade hon uppgivet.
Det som hänt var heller inte något man kunde förklara bort med tal om naturens gång och att sådant är livet.
Hennes äldste son, någonstans kring tjugofemårsåldern, hade tagit livet av sig.
Hon berättade att han var mycket intelligent, begåvad i skolan och framgångsrik i sina fortsatta studier.
Men han hade alltid varit mycket isolerad, hade egentligen aldrig haft några kamrater, aldrig varit tillsammans med andra utan gått för sig själv och ibland varit ganska deprimerad.
Maria var kanske den enda som tidvis hade någon mera personlig kontakt med honom.
" Folk i allmänhet tyckte att han var bisarr.
De förstod sig inte på honom och det kände han.
Och jag kunde på sätt och vis förstå dem ", sa Maria, " för det var långa tider som jag inte heller nådde in till honom och fick kontakt med honom.
" Men han hade ändå kunnat anförtro sig åt sin mamma ibland.
Han hade kunnat säga rakt till henne att han ibland kände livet " för djävligt ".
Hon förstod att det inte bara var prat, då han ibland antydde att det enda raka vore att göra slut på alltsammans.
Men det är sådant som man inte riktigt tar på allvar --- han kan ju inte alldeles mena vad han säger --- och så slår man bort det.
Eller man gör som Maria, som kopplade in läkare och på alla möjliga andra sätt försökte få hjälp för sin son.
Och inte minst försökte hon själv att tala med honom.
" Jag talade och talade och talade med honom.
Ibland kände jag att han lyssnade till mig, men det var allt mera sällan.
Han rörde sig i sin egen cirkel och dit var det till slut ingen som hittade in.
" En morgon fann man honom för alltid insomnad med en tom burk sömntabletter bredvid sängen.
Det är inte svårt att förstå Maria när hon säger att det var ett slag som hon aldrig kommer över.
Hon berättar hur hon nu i fem år gång på gång för sig själv genomlevt allt hon kunde minnas av sonen.
Hon letade efter ord som kunde ha gjort honom illa, efter händelser som kunde ha satt negativa spår i honom.
Tidvis kretsade alla hennes funderingar kring frågan om hennes egen skuld till sonens död.
När jag försökte leda bort hennes tankar från det hon prompt måste se som sin andel i det som hänt, kom hon med något som kanske vilar mycket tungt över många föräldrar som tycker att deras barn misslyckats på ett eller annat sätt.
Hon sa ungefär så här : " Psykologerna tillmäter ju ändå nuförtiden relationerna mellan mor och barn så stor betydelse för barnets reaktioner senare i livet.
Man hör ständigt att det är under den tidigaste barndomen som hela den fortsatta utvecklingen grundlägges och präglas.
" Där stod hon alltså inför sin egen sons totala ensamhet, som blev så stor att han till sist inte orkade bära den.
Frågan för henne var omedelbart : Vad är det för fel på mig, och vad har jag gjort mig skyldig till för misstag i min barnuppfostran ? Hon kände sig av sitt dåliga samvete ständigt driven till att gottgöra.
Varje slant hon kunde avstå ifrån skickade hon till någon verksamhet, där man tog hand om ungdomar som hade det besvärligt.
Hon visste inte hur väl hon ville alla som på något sätt ägnade sig åt ungdomsvård.
Hur hjälper man Maria ? Är hon för alltid hänvisad till att dras med sitt dåliga samvete och sina tafatta försök att gottgöra det hon själv tycker att hon brustit i ? Jag tror att Maria --- som så många andra --- har missförstått vad psykologerna velat lära oss med sin kartläggning av sammanhanget mellan barnet och den vuxna människan.
Visst är det riktigt att vi har fått mycken klarhet över sambandet mellan de första levnadsåren och den senare utvecklingen.
Men om man drar en direkt linje baklänges så att säga, från barnets svårigheter och misslyckanden, och lägger skulden på föräldrarna, så har man missförstått hela avsikten med det psykologiska betraktelsesättet.
Man skulle på samma sätt kunna gå in på de känsliga punkterna hos föräldrarna och dra lika direkta linjer till deras föräldrar och lägga skulden där, för att kanske fortsätta ytterligare en generation och lägga skulden där.
Den konstruktiva meningen med psykologernas kartläggning är väl snarare att vi skall få hjälp att förstå vad våra egna och andras reaktioner --- glädje, besvikelse, avundsjuka, rädsla och ångest --- i grund och botten handlar om.
Inte att få någon att skylla alltsammans på.
Jag tror att man hamnar fullständigt fel, om man går in för att vara den fullkomliga förälder, som --- och nu citerar jag hur Maria uttryckte sig om sina egna ambitioner --- " alltid gör sitt bästa, alltid försöker vara förstående, förlåtande, tålmodig ... " Var och en av oss dras med brister och ofullkomligheter i långt större utsträckning än vi orkar se.
Man kan hålla på i hela sitt liv att leta efter sådant i det förgångna, som kunde ha gjorts eller sagts annorlunda.
Visst finns det hos både Maria och mig och dig som läser detta och alla andra mängder av ord och handlingar som borde ha varit annorlunda.
Hade vi kunnat vara helskärpta på vilka konsekvenser det ena och det andra skulle få för oss själva eller för andra, hade vi kanske handlat annorlunda.
Men när jag tänker ut den tanken, att man skulle ha kunnat genomskåda alla konsekvenser, då slår det mig : " Arma barn som skulle haft så perfekta föräldrar!
" Nej, jag tror att hur man vänder sig så riskerar man att hamna i situationer där man anklagar sig själv.
Och vilken förälder har inte varit där att man i något avseende känner sig ha misslyckats med sina barn ? Det jag snarast tror man skall göra är att försöka bli så förtrogen som möjligt med den ofullkomliga människa man är och möta det faktum att åtskilligt av det man ville gick snett.
Jag undrar om det inte är här som mycket av Marias svårighet ligger.
Hon beskrev sig själv som en stark människa : " Jag har alltid försökt bära min sorg inom mig och inte tynga andra med den.
" Det där låter ju stiligt, men det finns en annan styrka och ett annat mod, som heter att kunna anförtro sina svagheter och sin förtvivlan och lämna ut sig själv i sin ofullkomlighet till den som står en nära.
Man kan ha sådana ambitioner att vara den som bär upp allt, såsom den starke ta ansvar för allt att man berövar de andra något av deras ansvar.
Här måste jag få säga till Maria och till alla andra som går och bär på förebråelser liknande hennes : Den ena människan har aldrig ansvaret för den andra människans liv.
Vi har ansvar för varandra men aldrig ansvar et.
Det är aldrig föräldrarna ensamma som har gjort sitt barn, vi äger inte våra barn som en sak vi äger.
Vi är alla outgrundliga för varandra och måste lära oss att respektera att var och en har ansvaret för sitt liv.
Jag tror heller inte att man skall vara för snabb att rusa ut och göra en massa för ungdomar, som har det besvärligt, som en sorts försoning för vad man har försummat.
Utan man skall först och främst ställa sig i smärtan och det man upplevt som sitt misslyckande, släppa ambitionen att vara den starka och perfekta.
Det är vid den punkten, där man tillåter sig att vara svag och hjälplös, som man kan få känning med att det i tillvaron finns något som heter barmhärtighet och försoning för den skyldige.
Egentligen vet jag inte riktigt hur det skulle vara möjligt för någon att frimodigt leva vidare, om man inte fick lita på att detta är den yttersta sanningen om våra liv.
Omprövning Måste man ha dåligt samvete ? Det är många som vill att vi skall ha dåligt samvete.
Om någon försöker lätta på samvetstrycket för några människor så finns det genast andra som protesterar.
Det känns tydligen som om man ryckte bort fördämningar om man tog bort det dåliga samvetet.
Farligt --- ingen vet var vi hamnar om vi inte skulle betslas av de tyglar som skilda krafter kan dra i och få det att ömma i samvetet.
Den som inte känner dåligt samvete, om han tillhör det övre skiktet i de stora inkomstklyftornas samhälle eller därför att han råkar vara född i ett i-land med hög levnadsstandard, kan lätt få veta att han saknar medvetenhet och engagemang i andras nöd.
Det finns en sorts journalistik vars " sting " består i att sätta in dåligt samvete hos dem som i godan ro slår upp sin tidning.
Rubriker och bilder går ut på att väcka frågan : Är det inte upprörande att vi i detta välfärdsland tillåter missförhållanden och förtryck mitt ibland oss ? Om det går bra för någon eller om någon höjer sig över mängden, är framgångsrik och originell, så kan det bejublas i första omgången och kanske i andra.
Men snart är det några som ser till att ingen får göra sig för bred : " Du skall inte tro att det är din förtjänst att det går bra för dig.
Det är andra du är beroende av, det är andra som får betala priset.
" Detta är kanske riktigt och angeläget.
Det finns en stor risk att den som bärs av framgångens eller lyckans våg snart blir okänslig för hur andra har det eller förlorar kontakten med sina egna utvecklingsmöjligheter.
Kanske är det bra att någon är där och tar ner en på jorden och låter en känna att det var något helt annat som väntades av en.
Kanske var det nödvändigt att någon kom till de rika och de starka och med bjärta färger målade upp, hur de fattiga och de svaga har det, och ställde frågan : Vad är det som ger dig rätt att ha det som du har det, när andra utanför din dörr har det så mycket svårare ? Det finns många i dag som känner sig manade att sätta in sådana frågor, som är avsedda att väcka känslor av skuld.
Men alla har inte de renaste motiv.
Man gör det för att få människor dit man vill.
Och inget medel är kanske så effektivt för att få människor dit man vill som att lyckas sätta in dåligt samvete.
Det sker i uppfostran, då vi vill få barnen dit vi vill, det sker vid förhandlingsbordet när motbudet ligger för högt, och det sker när välgörenhetsorganisationen vill komma åt våra pengar.
Måste man ha dåligt samvete ? Denna fråga är inte minst aktuell när man kommer in på religionen.
Av någon outgrundlig anledning har det ju blivit så att den religion, som berömmer sig av att i centrum för sitt evangelium ha ett universellt giltigt försoningsmysterium och som skulle gå ut i hela världen med den stora förlösningen från skulden, mer än någon annan makt lyckats binda människor i dåligt samvete.
Fattig, syndig människa ... ner i förkrosselsen ... risken och rädslan för evig förtappelse ... hela denna upplevelse av underläge har ju genom kyrkans århundraden utnyttjats på olika sätt, inte minst för att få människor dit man ville.
Skuldbeläggningen och innehavet av nyckelmakten --- makten att binda och att lösa --- har onekligen använts som maktmedel.
Och vi frågar igen : Måste man ha dåligt samvete för att få vara med om det som är religionens kärna ? Har man rätt att i religionens namn ständigt driva människor ner i ångest och förtvivlan om sig själva och i en sorts invalidisering av det egna självförtroendet ? Det är många krafter, både andliga och världsliga, som spekulerar i våra dåliga samveten.
Man kan med all kraft försöka lyfta hela bördan av sig och för sig själv och hela världen deklarera att ingen har rätt att lägga detta dåliga samvete på en.
Man kan försöka överbevisa sig själv och alla andra om att det inte finns något som heter skuld.
Man kan ställa sig på taken och ropa högt att ingen behöver ha dåligt samvete.
Men så enkelt är det inte att komma ifrån detta med det dåliga samvetet.
När man står där med barnet man skrämt eller kränkt gråtande framför sig, då hjälper det inte mycket om så änglar steg ned från himmelen och förkunnade för en att man inte behöver ha dåligt samvete.
Det hjälper ännu mindre om händelsen med det kränkta barnet får stoppas ner i något av själens skrymslen och ligga där som ett sandkorn och gnaga och så småningom tillsammans med annat undanstoppat ge upphov till ångest som man inte kan reda ut orsakerna till.
Inte heller blir man kvitt skulden genom att lägga den på andra, avkräva dem ansvar eller moralisera över deras beteenden.
Skuld är inte något man kan bestämma sig för om man måste ha eller inte behöver ha.
Skuld är något man har, något man kan manipulera andra med, något man kan skyla över eller kompensera men knappast resonemangsvis göra sig själv kvitt.
Skulden har aldrig någon uppbyggande verkan.
Mycket vore vunnet om man i barnuppfostran, i den mänskliga samlevnaden över huvud taget, i den religiösa förkunnelsen kunde komma överens om att skuld aldrig är något i sig konstruktivt.
Visserligen kan man åstadkomma massor av effekter --- bitvis också positiva --- med att sätta in dåligt samvete, men det är alltid effekter med baksidor.
Möjligen kan man säga att skulden har samma funktion i våra liv som smärtan.
När något i kroppen är i olag och smärtan sätter in, så är ju inte smärtan i sig något gott och uppbyggande.
Men smärtan som signal att något är i olag skulle vi knappast kunna vara utan.
Om man kunde ta bort förmågan att känna smärta, skulle kroppen löpa risk att bli indragen i nedbrytande processer utan att vi märkte det.
Vi skulle inte i tid kunna hejda dessa processer.
Men ingen vill därför säga att smärta är något man skall ha eller att det är bra att ha ont då och då.
På samma sätt är det med det dåliga samvetet och skulden.
Det kan vara livsfarligt att förklara bort det och rubricera det som inbillning, när det slår till.
Men liksom ingen har rätt att tillfoga någon annan smärta för smärtans egen skull, så har heller ingen rätt att hos någon ingjuta dåligt samvete för skuldkänslans egen skull eller för att kunna utnyttja det underläge den andra därmed försätts i.
Vad är det för krafter som rör sig i begreppen skuld och dåligt samvete ? Är de bara följder av snedvriden uppfostran, överambitiösa krav som andra ställt på en och ibland dragit in Gud som auktoritet och sanktion för att riktigt kunna skrämma oss ? Visst finns sådant med i bilden.
Men det räcker inte för att förklara vad skuld är.
Den som någon gång gått innanför bortförklaringar, avstått från undanflykter och ställt sig mitt i skärningspunkten där man ser hur man svikit den man hade ansvar för eller hur man förspillt möjligheter som livet räckte en, den vet att den smärta och den ångest man där kan känna inte kan förklaras med ett överdrivet snällhetsideal eller sträng uppfostran eller överjag och social kontroll.
Hela världen kan säga till mig, att jag inte kunde bättre än jag gjorde, men jag kommer ändå inte ifrån att jag var meddelaktig till att något gick sönder.
Om någon vill ta ifrån mig denna meddelaktighet, så tar han ifrån mig något av min existens och värdighet som människa.
Vårt liv kan ha varit omslutet av mycken lycka, av värme och ömhet.
Men sannolikt kommer inte en enda människa ifrån att hennes väg också är kantad av skärvor, av sådant som gick sönder och som vi var meddelaktiga i att det gick sönder.
Varför är det örfilen och det fräcka tillmälet till lekkamraten som självklart tränger sig fram i mitt eget minne, när jag ser den lekkamratens bild i mitt gamla fotografialbum ? Jag kunde i och för sig komma ihåg hundra ljusa episoder från barndomens glada lekar, och sådana minnen kan jag leta fram.
Men det som spontant tränger på är det konfliktfyllda då något gick sönder mellan oss, då jag utnyttjade mitt övertag.
Detta tillfälle, som han kanske för länge sedan glömt, står fram i mitt medvetande med en kuslig klarhet.
Detta är bara en enda, tämligen betydelselös episod bland hundratusentals andra episoder som kantar min livsväg.
Ända till det ögonblick jag lever i nu finns ju människor vid min vägkant, människor jag försummade, människor jag inte nådde fram till.
Där finns dagar då jag skulle ha kunnat ändra på sådant som det nu är definitivt för sent att ändra.
Det är ur allt detta som skuldkänslorna och det dåliga samvetet stiger fram.
Att vi i olika former oroas av det som kantar vår väg är i och för sig inte något ont.
Oron är det friska sättet att reagera, precis som den friska kroppen signalerar med smärta då något sjukt är på gång.
Skulden och det dåliga samvetet speglar på sitt sätt den bestämmelse man som människa bär på, bestämmelsen till kärlek och närhet.
Samvetet är minnet av det genuint mänskliga.
Kanske är det så att varje människa bär med sig en bestämmelse, som hon kan lyssna ut ur sitt eget innersta.
Jag menar med detta inte någon av en auktoritär Gud utstakad väg, utan ett liv i ett så totalt förtroende och så oreserverad öppenhet, som bibeln låter sitt paradis' människor leva i : " De voro nakna, men de blygdes icke för varandra.
" ( 1 Mosebok 2:25 ) Den som anat denna bestämmelse i sitt liv och bara ett ögonblick låter tanken snudda vid de situationer, dagliga situationer, då man fick behovet att skyla sig, värna sig, stöta ifrån sig, behöver inte ställa frågan om man " måste " ha dåligt samvete.
Man bär ju på en skuld från varje ögonblick av livet, då det totala förtroendet för medmänniskan och för livet och tillvaron sveks.
Vi skall inte vara förvånade över att både den ena och den andra bär på skuldladdningar, laddningar som kan brisera på ett eller annat sätt, som kan gå inåt och skapa ångest eller slå utåt i dömande och häftighet.
I långt större utsträckning än vi är medvetna om är det dessa skuldladdningar som dirigerar våra liv, vår rädsla för varandra, vår lust att angripa varandra, vår blyghet och försagdhet, liksom vår påstridighet och vår lust att agera domare och moralens väktare.
Livsfrågan är kanske inte hur man skall övervinna sitt dåliga samvete, ty det kommer kanske alltid att uttrycka den innersta sanningen inom oss i denna brustenhetens värld.
Frågan är kanske snarare hur vi skall kunna leva med det utan att vara behärskade och dompterade av det.
Människans dilemma är alltså detta : en genuin bestämmelse till gemenskap och kärlek, till närhet och öppenhet, men samtidigt en daglig erfarenhet genom hela livet av att svika denna bestämmelse, därför att hon lever i en värld där det inte går att bara vara förtroendefull och öppen.
Vi är alla hänvisade till att leva i detta spänningsfält.
Det är inte något sjukt eller osunt att i detta läge uppleva skuld.
En annan sak är det när någon kommer in och utnyttjar detta läge för sina syften.
Vi ser det enklast och tydligast i barnuppfostran.
Att vara barn är att vara i växande och i mognande.
Det är att vara på väg att bli självständig.
När navelsträngen klipps av börjar växandet bort, utvecklingen ut.
Något skall skiljas ut.
Det är precis det vi inte kan genomföra från någotdera hållet utan att såra och såras.
Den ena har sitt liv och sin existens via den andra, i alla förhållanden vi kommer in i.
Rakt igenom livet finns därför dessa uppgörelser med.
Om då den i yttre mening starkare utnyttjar detta, ställer kravet att den svagare skall vilja något annat än han egentligen vill, belönar och uppmuntrar det han har lärt sig skall vara rätt att säga och göra i stället för att locka fram och ge plats för det som är ursprungligt och sant för den svage själv, då är vi där att vi utnyttjar en annan människa.
Detta är något som på ett otäckt sätt kan gå från släkte till släkte.
Här kan en människa i dag leva i djup osäkerhet om sitt eget existensberättigande, därför att det i hennes omgivning har funnits människor som måste ta ut sin egen trygghet i form av skuldbeläggning av henne.
När skulden ansätter vårt inre har vi behov av att skaffa oss alibi för det vi gjorde och den väg vi valde.
Den som anklagar oss för att ha svikit och kanske träffar en av de ömma punkterna bemöter vi gärna med : " Ja men du själv då ... " Därmed tror man att man är skyddad.
Man letar efter någon som kan ha ännu större skuld till att det blev som det blev.
Eller man engagerar sig i omstörtande rörelser.
Det finns många sätt att skaffa sig alibi, och vi håller på med det därför att frågan om man måste ha dåligt samvete förföljer oss.
Kanske ligger svaret, när allt kommer omkring, inte åt det håll vi i allmänhet tror.
Det vore logiskt om svaret skulle heta ett absolut vattentätt alibi, att hela tiden kunna visa på någon syndare som är värre, bortförklara det egna ansvaret eller den egna delaktigheten.
Det gäller kanske i stället att ställa sig mitt i skärningspunkten mellan bestämmelsen och den konkreta verkligheten.
Man kan hitta punkten, där man kan känna : Det var här det styrde snett för mig.
Det är kanske inte alls punkten där man inte var tillräckligt snäll utan kanske snarare där man för snällhetens skull lockades att vara falsk mot sig själv.
Denna verklighet måste man i något avseende se i ögonen --- och kunna leva med.
Att leva med sin skuld Ännu ett kapitel skall ägnas åt skulden därför att det är en kärnfråga i all livsorientering hur man hanterar detta med skuld.
Det är kanske lättare i samhällen och samlevnadsformer med fastare sociala och religiösa mönster än vi har i vår tid av uppbrott ur nästan alla invanda mönster.
Där man har klara gränser mellan överklass och underklass, mellan makthavare och maktlösa, förtryckare och förtryckta, tydliga auktoritetsmönster mellan chefer och underlydande, föräldrar och barn, där har man mönster att inordna skulden i, både den individuella och den kollektiva.
Lever man i en självklar religiös föreställningsvärld har man också former för hur man skall hantera skulden.
Befinner man sig i uppbrott ur alla dessa fundamentala livsvillkor och villrådigheten känns stark, finns det anledning till omprövning av en rad självklara begrepp som vi drar med oss : förlåtelse, försoning, acceptera, gottgöra, kompensera.
En sak är nämligen helt säker, och det är att vi inte ser några som helst tecken på att vi håller på att göra oss kvitt den typ av upplevelser som vi kallar skuld.
Det finns sådant som man inte kommer ifrån i sitt liv.
Man talar inte mycket om det, tänker inte ens särskilt mycket på det, kanske inte alls.
Det finns väl undanstoppat, överlagrat eller skickligt inkomponerat i ens livsmönster.
Det enda som gör en påmind om dess existens är det faktum att somligt i ens liv ömmar till.
Man förstår inte att man reagerade så häftigt, blev så ledsen eller blev så arg.
Man slår bort också dessa reaktioner och lever vidare --- tills nästa signal kommer som får en att bete sig på ett sätt som förvånar en själv.
Man säger om människors elakhet : " Om jag bara kunde låta bli att lägga det vid mig.
" Eller om sin egen blyghet och försagdhet : " Om man bara kunde låta bli att inbilla sig, det är ju ingen som kan göra en något ont.
" Man förklarar allt detta för sig hundra gånger, men man kommer inte förbi elakheterna och man övervinner inte sin blyghet.
Det handlar om något som sitter innanför det man medvetet skäms över, det som man tycker var förargligt eller det som man tycker att man borde ha gjort bättre.
Sådant kan man efter hand få perspektiv på.
Det sitter också innanför det som människor redan har förlåtit en.
Sådant kan man komma över och till sist våga tro på den som man förorättade, när han säger att det är förlåtet och glömt.
Det sitter till och med innanför det som man tror att Gud har förlåtit.
Svårigheten att förlåta sig själv är kanske den största.
Det är där skulden sitter : där man inte kan förlåta sig själv.
Det är den skulden som härjar i våra liv, ibland som en het feber, ibland som något som alltid måste hållas i schack med medel utifrån.
Det är inte säkert att lösningen på samvetets och skuldens problem självklart heter bortförklaring till varje pris --- som somliga menar --- eller förlåtelse inför varje instans --- som andra menar.
Det kan finnas något som heter att kunna leva med sin skuld.
Fast den som riktigt vet vad skuld är känner genast självmotsägelsen i orden att leva med sin skuld.
Att bära på skuld är att vara ställd utanför delaktigheten, det är motsatsen till liv.
Vi hårdrar i allmänhet inte konsekvenserna så här långt.
Men en och annan av oss kan ha varit i närheten av samvetets spets, där kränkningen av en annan människa som man var med om och delaktig i, står som en så förkrossande sanning, att man bara vill dra en enda slutsats : Jag har inte längre någon rätt att vara med.
Vi drar den slutsatsen ibland när det gäller riktigt grova förbrytelser mot den mänskliga gemenskapen.
Vi säger att den som har förbrutit sig har förbrukat all rätt att längre ha något att säga ibland oss.
På ett mycket mera finstämt sätt och med övertoner, som inte hörs med blotta örat, kan den upplevelsen finnas med hos både den ena och den andra av oss.
Det gäller inte förbrytelser som man sätts i fängelse för, det gäller ord och handlingar som slog sår i ens omgivning som aldrig läktes.
Inte många vet om det, kanske alla kan förklara bort det, men man står själv för domarna : Du har egentligen inte rätt att vara med, du har inte rätt att yttra dig, du har inte rätt att ställa några anspråk för din egen del.
Vi skall inte bara förhålla oss främmande och frågande inför dem som inte kommer ifrån att dra konsekvenserna av dessa inre domar.
Var och en av oss kan en dag vara där, orden som kanske alla andra kan överse med eller de kränkande handlingarna, som alla andra kan förlåta, står för en själv som något som berövar en rätten att vara med vidare.
Vårt sätt att leva med skulden är ofta att till varje pris försöka gömma den.
När känslan " Egentligen har jag inte rätt att säga något, egentligen har jag inte rätt att vara med ... " smyger sig på en och kryper in under sinnet, då lägger man in en extra tyngd i sin argumentering och den får ett extra tonfall : " Har inte jag rätt att vara med, att bli uppmärksammad, att bli tagen på allvar ... " Man gömmer sitt eget utdömande under motsatsen, självhävdelse och angrepp på omgivningen.
Det finns människor för vilka detta kan bli ett raffinemang av första ordningen : att omgivningen inte vågar lyfta ett finger för att röra vid dem.
Att få omgivningen att tycka synd om en och känna dåligt samvete bara de ser en är kanske vårt bästa och effektivaste sätt att försöka leva med vår skuld.
Men det finns ännu flera dolda gömställen i vilka vi stoppar ner skulden, så dolda att vi inte ens hittar igen dem själva.
Man anar hur dolda de kan vara då en människa, som ställs i utmanande svårigheter och påfrestningar, kommer i en sorts särklass i förhållande till människor till vänster och till höger.
Det är vanligare än vi föreställer oss att man i dessa prövningar frågar : " Vad har jag gjort för ont som skulle behöva vara med om det här ... ? " Man kan försöka förklara att livet inte är så konstruerat att prövningar kommer som straffdom för något.
Man kan med sitt huvud inse att det är befängt att tro att ens barns sjukdom kommer som straff för ens tanklöshet för tio år sedan eller att olyckan i trafiken skulle ha sin orsak i ett tidigare felsteg, ungefär så här : " Där fick jag!
" Ändå kan ens tankar ha en benägenhet att gå i dessa banor.
Vi skall inte tro att det går att diskutera bort sådant, eller att med några filosofier bevisa bort det.
Det handlar om en skuld som sitter inkapslad och som, så snart motgången reser sig på ens väg, ömmar så att man inte kan uppfatta motgången annat än som en bestraffning.
Att leva med sin skuld --- man uppfattar det kanske som en möjlighet att stoppa undan den.
Men när livet kommer med sina utmaningar, då står man där med sina omöjliga frågor om vad man har gjort för ont eller med sitt självförsvar eller sina angrepp på omgivningen, som bara ökar skulden.
Resignation är heller ingen utväg.
Man säger nuförtiden så ofta att det gäller att acceptera situationen som den är.
Man skall acceptera varandra och acceptera det som har skett, och man skall inte minst acceptera sig själv.
Och man stavar på denna läxa, trots att man vet att när som helst och genom vilka händelser som helst kan snaran dras till kring ens hals och man känner : Jag kunde i alla fall ha gjort litet till för människan som blev besviken på mig, jag kunde ha försökt en gång till, jag kunde ha låtit bli att tänka på mig själv.
Eller att resignera i betydelsen frånta sig själv alla rättigheter och all frimodighet.
Det är också ett sätt att försöka leva med sin skuld.
Man ber om ursäkt för att man finns till.
Just det, det är detta det gäller : man hade egentligen inte rätt att finnas till ... Ändå finns det skuld vi måste lära oss att leva med.
Det kan få de vidaste konsekvenser om vi inte lär oss det.
Den skuld som i årtionden vilat på Europas folk och den västerländska civilisationen är tillspetsad på nytt.
Ett kringspritt folk, som själv --- inte minst av den kristna kyrkan --- tillvitats en skuld för att ha förgripit sig på den levande Gudens son, blev utsatt för historiens grymmaste handlingar.
Vi i vår generation kan inte höra ordet jude nämnas utan att ett ögonblick stelna till vid minnet av de fasor som sex miljoner människor utsattes för.
Var det inte en ringa gärd till försoning att unna de torterade, den fördrivna kvarlevan av detta folk, att få återvända till " sitt " gamla land ? Är det fler än jag som känner att det inte är rätt och rimligt att i dag säga ett ord av kritik mot dem ? De har ju redan lidit så mycket för vår egen skull, att vi skall hålla tyst.
Men detta är ju inte heller rätt.
Detta är inte att respektera medmänniskan.
Jag vet att det i vårt södra grannfolk finns människor som under efterkrigsåren har böjt sig djupt under tryck och prövningar, därför att man insett sin skuld och upplevt det som att man inte hade rätt att vänta något annat.
Skulden talar ju om något ohyggligt som har hänt och som vi har del i, men skulden driver oss samtidigt till nya handlingar av brist på aktning och brist på medmänsklighet.
Det kan inte vara riktigt att bara sopa undan skulden och säga : Nu kan vi inte sitta fast i den längre, utan nu måste dessa människor bedömas som alla andra.
Sanna mina ord, vi är snart inne i ett nytt förfogandespråk mot dem, samtidigt som den gamla skuld vi tillvitat dem blir en ännu starkare drivkraft till kamp för det egna existensberättigandet.
Det kan heller inte vara riktigt att rika länder, som genom sitt ekonomiska system får klyftan till fattiga länder att växa ännu bredare, skall få fortsätta med detta utan att det väcker en känsla av skuld.
Men det är en skuld som vi måste lära oss att leva med.
Det är nämligen i det långa loppet inte att vara levande att låta skulden trycka en tillbaka i en sorts försagdhet : " Här har vi inte rätt att göra vår röst hörd, för vi har egentligen alltför länge utnyttjat dessa människor.
" Det är heller inte att vara levande att ständigt skuldbelägga de tillgångar man har, till skillnad från dem som inte har.
All människokunskap visar att dåligt samvete får en att klamra sig fast vid det man har.
Inge oss dåligt samvete för vårt överflöd och vi kommer aldrig till den delaktighet i mänskligheten som heter att jordens tillgångar är något för oss gemensamt.
Ändå kan vi inte skjuta undan talet om skuld, ty vi står i en skuld till dem som vi missunnade vår egen självklara standard, medan vi gärna utnyttjade deras tillgångar.
Det finns något som heter att vara försonad, och det är något annat än att acceptera.
Att vara försonad är att kränkningen, försummelserna, skulden står där, att sanningen inte huttlas med och att skulden inte smusslas undan i själens skrymslen.
Men den har inte längre rätt till en.
Att man är försonad med sitt liv innebär att det får vara sant att man förlorade sin delaktighet, att man var med om att krossa och förnedra.
Det får vara sant och det får göra ont, men det har inte rätt till ens frimodighet, och det kommer inte åt ens existensberättigande.
Det tvingar en inte till självförsvar eller till motattack, och det driver en inte in i den totala försagdheten och uppgivenheten.
Det skulle då finnas en möjlighet att kännas vid hela den förkrossande skulden till det judiska folket, låta den skulden ständigt driva oss till att göra allt som står i vår makt för detta folk, men inte ge upp kravet på dem så som man gör när man fastnat i detta : " Vi har då inte rätt att ha något att säga.
" Det skulle finnas ett sätt att ge oss ut för de fattiga folken och låta skulden till dem ständigt driva oss vidare utan att ge upp vårt eget innersta och falla in i en underdånighet, därför att vi alldeles för länge har haft det alldeles för bra.
Det skulle alltså finnas en möjlighet att se den i ansiktet som jag slog eller sårade för livet --- utan att ställas i en evig tacksamhetsskuld för att han vill se på mig tillbaka.
Det finns ett sätt att leva med sin skuld så att den varken blir en anledning till resignation eller en möjlighet till flykt utan en möjlighet för en att se medmänniskan ännu tydligare och komma henne allt närmare.
Hur är detta möjligt ? Jag tror inte att svaret heter förlåtelse --- åtminstone inte i den betydelse som det ordet har för de flesta av oss.
Det kan lätta på skuldbördan att den man har kränkt säger : " Jag förlåter dig ... " Men tacksamhetsskulden och beroendet, som jag nyss nämnde, är genast där och tar ut sitt eller sätter in sin nya post på mitt skuldkonto.
Jag tror inte heller att svaret heter den gudomliga förlåtelsen, ty hela det mönstret är för oss så bundet i över- och underläge, som egentligen är främmande för bibeln, som säger : " Kom, låt oss gå till rätta med varandra.
" Det är alltid den Ofelbare, som i sin godhet --- eller låt mig kalla det snällhet --- böjer sig ner över den fallne.
Man kan ha talat om denna gudomliga förlåtelse i hela sitt liv och ändå på alla viktiga punkter stå där och inte kunna förlåta sig själv.
Försoning är alltså något annat än att acceptera.
Det är också något annat än att förlåta och vara förlåten.
Det är att stå ansikte mot ansikte med hela verkligheten i det som har varit men känna hur det inte har makt över en längre och inte längre någon rätt till en.
Att förlåta och bli förlåten är att hjälpligt lyftas in igen i den delaktighet och den gemenskap som man upplever sig ha förverkat rätten till.
Men så finns det då en annan möjlighet, en närhet just där man står som den utstötte som slåss för sitt existensberättigande och som inte tål att någon gör det bättre.
Där denna närhet omsluter en kan man få en egendomlig frihet, en frihet att äga och en frihet att mista, en frihet att erkänna sina egna fel och en frihet att resa sitt huvud och frimodigt se hela världen i ögonen.
Detta är att leva med sin skuld.
Konflikten i livets tjänst Vi skulle behöva en fullständig omvärdering av begreppet konflikt.
En förutsättning för att vi skall klara en demokratisk samlevnad är att konflikt och spänningar blir något legitimt och inte något som ständigt skall undvikas eller tystas ner.
Konflikt --- ordet har många negativa laddningar.
Man är rädd för att hamna i konflikt, det är fult att vara orsaken till konflikt.
Den som råkar säga ordet, som får en konflikt att tända, eller som vidtar åtgärden som får ett spänt läge att övergå i öppen konflikt har genast anklagelser mot sig och moraliska domar över sig.
När kontakten är bruten, slagen utdelade och såren ligger öppna, kan man sitta där med självanklagelser : Varför höll jag inte inne med det sårande ordet ? Varför väntade vi inte med den kränkande handlingen ? Detta gäller konflikter både på det personliga planet och ute i världen mellan grupper och folk.
Vi lever med en idealbildning, som i stor utsträckning skuldbelägger allt som har med konflikt att göra.
De förpliktande orden i den mänskliga samlevnaden heter tolerans, förståelse, fördragsamhet, samförstånd, kärlek.
I barnuppfostran framstår alltjämt snällheten som det högsta idealet.
Den som ger efter i stället för att ställa till bråk visar prov på en högre livskvalitet.
I arbetslivet premierar vi gärna den följsamme och lättsamme, den lätthanterlige och hjälpsamme medarbetaren, medan den som får ordet om sig att vara bråkig, med effektiva medel kan förpassas ut i kulisserna på arbetsplatsen.
Var kommer detta underdånighets- och snällhetsideal ifrån ? Man kan nog inte förneka att kristendomen har sin mycket stora andel i att det blivit så djupt inpräntat.
Det kristna kärleksbudet har genom århundraden fått en utläggning i riktning mot självutplåning och undfallenhet.
Av någon anledning har den kristna etiken fått innebörden att det gäller att undvika konflikt.
Det är ganska underligt att det blivit så och är egentligen ett tecken på ett djupt och ödesdigert missförstånd av det kristna evangeliet.
I mitten av detta evangelium står som bekant ett kors, tecknet på en konflikt som inte alls slätades över eller undveks utan som utvecklades i ett ständigt stigande crescendo i historien om den Jesus som var kärlekens och broderskapets store budbärare till mänskligheten.
Det går aldrig att förklara bort att det som gjorde denne Jesus och hans gärning till något epokgörande, som mänskligheten genom ett par årtusenden kunnat känna igen sig i, var att han trots möjligheter att undvika konflikten ändå gick vägen till den yttersta skärningspunkten.
Han kunde ha undvikit den pinsamma konfrontationen, hans närmaste uppmanade honom ivrigt att göra det.
Han behövde bara ha tagit tillbaka ett enda ord av det man anklagade honom för, han kunde ha varit litet mera tolerant och förstående mot sina domare --- " ... det var ju inte så lätt för dem heller!
" Då hade konflikten undvikits och man hade " gjort upp i godo ".
Men så skedde inte, det var uppenbarligen viktigt för honom att konflikten fick gå till sin spets.
Där skapades något nytt.
Det är så mycket mera ödesdigert att vi låtit samme Jesus ge sanktion åt vårt snällhetsideal och låtit hans evangelium slätas ut i ett oändligt tänjbart toleransideal, då vi utbytt den dimension på livet som heter förlåtelse mot förståelse och försoning mot " att acceptera.
" Det är hög tid för oss att återupptäcka att konflikten kan tagas i livets, det nya och skapande livets tjänst.
Överallt där krafter är i gång för att göra den maktlöse ännu maktlösare och den svage ännu mera beroende måste konflikten då gå i dagen i stället för att sopas undan eller slätas ut.
Det kan gälla --- för att igen anknyta till Jesus-historien --- det Jerusalem där religionens makthavare gladligt betalar sin egen trygghet med priset av den svagas och bortkomnas rätt.
Det kan lika mycket gälla mitt ibland oss, i hemmet och familjen, där föräldrarnas livsformer och vilja präntas in i barnen så att den unga viljan och det unga initiativet knäcks under skuld och bestraffning.
Det kan också gälla två människor som just i kraft av dåligt samvete över motsättningar och spänningar effektivt driver varandra in i ett liv av oäkthet och utslätad sämja, där ingen av dem riktigt kommer åt att leva.
Det kan gälla grupper i ett samhälle, som kanske sedan länge lever under andras förfogande, i beroende av makthavares vilja och godtycke.
Det finns gott om länder på vårt klot den dag som i dag är, där man stolt visar upp fasader av enighet och framsynt tillväxtplanering --- medan de som inte delar den uppvisade enigheten sitter inspärrade för sin övertygelses skull.
Detta är också ett sätt att undvika konflikten : att med de medel som står till buds få den som opponerar sig att hålla tyst.
Det finns för övrigt ännu smidigare medel än inspärrning att åstadkomma detta.
De finns också i en långt utvecklad demokrati som inte gjorde den stora omprövningen av konflikten i livets tjänst.
Men --- det finns konflikter som skall undvikas.
Om inte detta blir sagt skulle det kunna uppfattas som om det nu bara gällde att släppa krafterna lösa, driva konfrontationen som mönster för vår samlevnad.
Det är riktigt att det finns konflikter som skall undvikas.
Många har personligen varit med om att plötsligt befinna sig i krigsställning gentemot en annan människa från det ögonblick då en spänning formulerats i ord.
Förhållandet kan ha varit spänt men hanterligt, man har gått i en kylig likgiltighet mot varandra i hemmet eller på arbetet.
Så kommer tillfället då man får anledning att formulera sig : " Jag tycker det vore bäst om du lämnade den här platsen, för du passar inte här ... Jag tycker egentligen att du är påfrestande och förstör trivseln för oss andra ... " När detta sägs slås ett sår upp.
Innan det var sagt fanns visserligen spänningarna där, men det var uthärdligt.
Nu känns det outhärdligt.
Allra helst om man inte har några yttre möjligheter att ändra på förhållandena, kan just detta, att konflikten blir manifest genom att formuleras, förstöra mera än vad som behövde förstöras.
I sådana lägen går man och önskar att ord som sades aldrig blivit sagda.
Det kunde ha varit riktigt att undvika.
Det finns också konflikter som tar sig proportioner som är orimliga i förhållande till det saken egentligen gäller.
Utifrån kan man undra om människor är från vettet när man ser hur de kan drabba samman om något som med någon sans borde kunna klaras upp med mindre yvighet : " Du nonchalerar mig fullständigt, du respekterar aldrig vad jag vill, du tar aldrig några hänsyn!
" Och så gällde det bara ett ord som fälldes i förbigående och som aldrig var så allvarligt menat.
Det finns konflikter som rör sig kring andrahandsfaktorer, exempelvis åsikter, ståndpunkter man envist håller fast vid, inte därför att de representerar en så djup övertygelse utan därför att de är en krok att hänga upp en vacklande självkänsla på.
Självkänslan däremot talar man aldrig om.
Den vore kanske något att bråka om.
Men man håller sig till symtomen, som heter envishet och sturighet.
Sådana konflikter, som inte har något direkt med vårt riktiga jag att göra, blir enbart destruktiva.
De står inte i livets tjänst.
Man kan aldrig kompensera en inre otrygghet med att gå ut i konflikt och envist stå på sin rätt.
Det leder i varje fall inte till något levande.
Det gör det heller inte när den starkare utnyttjar sitt överläge i konflikten.
Ur den konflikt, där den ena parten --- det kan vara supermakten mot den lilla nationen, det kan också vara mannen eller kvinnan som har den suveräna förmågan att inge sin omgivning dåligt samvete och därigenom i alla lägen behärska den --- alltid är tillförsäkrad sista ordet och den yttersta makten, ur den konflikten kommer aldrig något levande fram.
Men --- det finns å andra sidan konflikter som det är riskabelt att undvika.
När det rör ens eget jag, ens innersta och djupaste vilja, kanske det som någon kallar sin kallelse i livet, när något av detta är hotat, håller på att trampas ner av någon, då är det riskabelt att väja för konflikten.
Och det är stor risk för alla som fått lära sig att den är snällast som ger efter eller att den är mest mogen som visar den största toleransen.
Sådana lärdomar bär många med sig från sin barndom, mycket av våra samlevnadsformer är till den grad präglade av dessa lärdomar, att allt som påminner om konflikt ger sådan avsmak att man till varje pris undviker det.
Vad händer då ? Vad händer när föräldrar lyckats inpränta i sina barn att det är fult att opponera sig, att de blir ledsna om barnen gör dem emot, att mamma kan bli sjuk om de bråkar för mycket, att de inte sover på nätterna om de inte exakt vet när barnen ska komma hem ? Till det yttre händer detta : att man kan skylta med ett prydligt hem med snälla barn.
Friden och harmonin i hemmet kan visas upp och bli till beröm.
Men konflikten är inte borta, den vandrar omkring i det inre, där varken föräldrar eller barn och ännu mindre utomstående har riktig insyn.
Den dagen kommer då konflikten uppträder i ny skepnad, oigenkännlig och därför olöslig och mycket destruktiv.
Hur många människor i dag går inte med dessa frågor : Varför har jag så svårt att bli accepterad av andra ? Varför har jag så svårt att få riktig kontakt med andra ? Varför blir jag nonchalerad eller varför har jag så lätt att reta andra ? Den egentliga frågan gäller kanske inte någon av dem som passerar revy i allt detta utan någon eller några som fanns med i ens liv för länge sedan, med sina krav och sin skuldbeläggning, med förväntningar som man aldrig tog spjärn emot och med sin bild av en själv som man egentligen aldrig ville uppfylla men för husfridens skull rättade sig efter.
Varför tog man inte konflikten på det rätta stället, med de människor den verkligen gällde och vid den tidpunkt då den var akut ? När det berör något som gäller ens kärna och själva ens existens som den människa man innerst inne är, skall konflikten inte undvikas.
Det gäller för övrigt inte bara individer, det gäller lika mycket grupper och organisationer, som också har sin kärna.
Mycket kan man ge efter på, mycket kan man kompromissa om, men någonstans kommer man i varje organisation --- politiskt parti, företag, förening, grupp --- in till vad som är själva poängen i den organisationens existens.
Där är det farligt att kompromissa.
Det är farligt när det som är äkta för en människa trampas sönder.
Jag hör redan invändningarna och frågorna : Hur vet man vad som är äkta och hur skiljer man det från sådant som bara är yttre hakar att hänga upp självkänsla och självhävdelse på ? Det riskabla är att man kan vänja sig vid det konfliktladdade, liksom ögat adapterar sig till mörkret.
Efterhand är mörkret inte alls så mörkt, tycker man.
Man kan vänja sig vid att leva utan någon egen vilja, att gå upp i en roll som aldrig varit riktigt äkta men som man tränat in genom så mycken övning att man inte ifrågasätter den.
Grupper av människor kan så länge ha varit utnyttjade av andra grupper, nedvärderade och förvägrade att ställa krav på att själva få ge sitt bidrag till samhällsgemenskapen, att de tror det skall vara så.
" Bara ett enkelt biträde ... bara en vanlig människa ... " --- ja, är man " bara " det ena eller det andra då skall man ju vara dum, låta leda sig, stå till förfogande.
Det är mycket av detta kampen ute i världen gäller i dag.
Unga nationer och utnyttjade grupper, vars råvaror och tjänster vi ännu i denna dag är okänsliga för det verkliga priset på --- javisst, vi kan reagera mot deras tvärsäkerhet, deras anspråk och deras brist på mognad.
Vi kan tveka inför utvecklingen, vart den är på väg.
Men konflikten måste få gå i dagen.
Ty det gäller människors rätt att få vara människor, myndiga, vuxna, med något alldeles unikt att bidraga med till den mänskliga gemenskapen.
För många av oss, som lever i trygghet och har en lång och stabil utveckling i vårt samhälle bakom oss, känns detta som en okänd makt som är närgången, kommer att bli ännu mera närgången och tar livtag på oss och alla våra invanda föreställningar.
Det är inte svårt att i mycket av det som sker i västerlandet i dag uppfatta förebud om en tid då maktfördelningen kommer att se helt annorlunda ut, privilegierna kommer att vara annorlunda disponerade.
Vi kan försöka undvika den kampen.
Men kanske är det mycket riktigare att våga ta den när den har sitt " nu.
" Jag menar inte att möta den med uppgivenhet eller ens med tolerans men att bjuda det motstånd vi kan stå för och avkräva motsättningarna välsignelse.
När jag råkar skriva ordet välsignelse så vet jag precis vad det är som föresvävar mig.
Det finns i bibelns första bok en fascinerande berättelse om den ensamme Jakobs kamp vid Jabboks vad.
Jakob och allt hans husfolk var på väg hem från hans flykt.
Hans hustrur, tjänstefolk och barn hade gått före över bäcken, alla hans ägodelar hade också förts över och han var ensam kvar.
Då brottades en man med honom till dess morgonrodnaden gick upp, heter det.
Och när mannen såg att han inte kunde övervinna Jakob ville han ge sig i väg, men Jakob höll honom kvar och sade : " Jag släpper dig icke med mindre du välsignar mig.
" Då gav den okände mannen honom ett nytt namn, namnet Israel, med förklaringen : " Du har kämpat med Gud och vunnit seger.
" Detta är ju inte främst berättelsen om en enskild människas mod utan legenden om upprinnelsen till ett folks identitet.
" Jag släpper dig icke med mindre du välsignar mig.
" Detta är inte en livsform där allt går ut på att släta ut motsättningarna, tvärtom.
Det är en livshållning som bygger på att livets skapande och välsignande krafter --- det som somliga av oss kallar Gud --- lever inne i motsättningarnas brännpunkt.
Så att när man vågat kämpa sig in dit där konflikten verkligen står på liv och död, kan livets källsprång öppna sig.
Men dit når alltså inte den som till varje pris vill undvika konflikten.
Det är en risk i vår samlevnad att vi släpper varandra innan vi är inne vid punkten där välsignelsen öppnar sig.
Lägg märke till några vardagsrepliker.
" Egentligen menar vi nog detsamma, även om vi uttrycker oss olika ... " Det kan kännas skönt att få lägga av spänningarna och sopa undan motsättningarna med en sådan svepande formulering.
I motsättningarna mellan världens religioner säger vi : " Egentligen går alla religioner ut på samma sak, så det är väl inte så mycket att bråka om, vi måste vara toleranta ... " Svåra saker att förstå och få grepp om, då är det så mycket lättare att släta ut motsättningarna.
Men så snart de uppenbarar sig i vårt dagliga och praktiska liv blossar konflikten upp med oförminskad styrka.
Religionskrigens tid är som bekant långt ifrån förbi.
En tredje vardagsreplik : " Man skall aldrig somna som ovänner ... " Att ta ut enigheten för tidigt är också ett sätt att undvika konflikten, den som kanske skulle kunna skapa något nytt mellan människor för vilka något gått sönder.
Det skapande gömmer sig inne i spänningarna och inte på den yta vi lyckas trampa till.
Det är genom kampen vi kan börja bli varse vad som är vår egentliga kallelse som människor.
Den ensamme mannen vid Jabboks vad hade mycket på sitt samvete.
Hans jag var kringspunnet av många lögner, vita och svarta.
Han kunde fortsätta att ljuga sig bort från sin kärna, sin bestämmelse som människa.
Han kunde spela ritualen vidare, familjeritualen, arbetsritualen, äganderitualen, ledarritualen.
Men han stannar ensam kvar och brottas hela natten med krafterna som lever i hans samvete.
Det är inga små krafter.
Men han håller ut.
Frestelsen att ge upp inställer sig, nu måste vi sluta : " Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.
" Men han svarar : " Jag släpper dig icke med mindre du välsignar mig.
" Då får han ett nytt namn, tecknet på hans egentliga identitet.
En människa, som blivit till i sin unika bestämmelse, går ut ur konflikten.
Denna korta legend, ett av världslitteraturens smycken, öppnar svar på många av de frågor som verkligen är ödesfrågor för människor, folk och nationer i identitetskris.
I konflikt med sig själv En annan del av den konflikt en människa kan stå i finns inom henne själv.
Hon visar sig utåt som något annat än det hon verkligen är, säger sig vilja något annat än det hon egentligen vill.
En organisation kan i sin verksamhet avslöjas som motverkande sina egna syften, ett rike kan komma i strid med sig självt.
Också denna inre konflikt måste få gå i dagen, ty också den kan ställas i livets tjänst.
Låt oss notera en iakttagelse som de flesta kan känna igen sig i.
Det finns ord man reagerar onormalt häftigt på, anmärkningar man är överkänslig för.
Det finns människor man speciellt lätt kommer på kant med och händelser man blir extra upprörd över.
Även den som tycker sig tåla mycket, vara tolerant mot det mesta och moget ha överseende med de flesta, kan hamna i en kortslutning, där inga argument biter och inga förklaringar når in.
Man bara är sårad, chockerad eller upprörd.
Det kan naturligtvis bero på att det finns vissa punkter där ens samvete ligger mera blottat än på andra, det finns förhållanden som är för en mera heliga än andra, därför reagerar man så häftigt.
Men häftigheten och känsligheten kan ha en helt annan bakgrund.
Ordet man hör, handlingen man är med om eller blir utsatt för, händelsen man bevittnar kan spegla en konflikt man har i sitt eget inre.
Men denna konflikt eller spänning har man aldrig gått in i eller tagit kontakt med.
Det skulle kanske kännas som den stora förödelsen i ens liv, om man erkände att ens eget inre är splittrat.
Man tillåter sig inte själv att reagera på de krafter som härjar i ens inre.
I stället reagerar man mot omgivningen, som påminner om de krafter man själv bär på men som man noga aktar sig för att erkänna.
Den som ideligen måste slå på människor i sin omgivning, den som låter sig såras för det minsta och därmed lyckas hålla omgivningen i schack och den som alltid måste racka ner på de förhållanden som råder, säger ofta mera om sitt eget splittrade och konfliktfyllda inre än om de människor och förhållanden han angriper.
Därmed är också sagt att det är ganska meningslöst med varje form av nu-ska-vi-vara-snälla-mentalitet.
Konflikterna kommer man inte till rätta med genom att börja fira vänliga veckan eller folkförsoningens dag.
Konflikterna sitter längre in än läpparna som uttalar de häftiga orden eller händerna som delar ut slagen.
Den yttre konflikten är till stor del en spegling av att ens eget inre är kluvet och splittrat.
Det finns också många andra samband som är lätta att känna igen : ju större inre osäkerhet, desto större yttre tvärsäkerhet, ju mera tvivel, desto mera benhård renlärighet, ju mera självförebråelser, desto mera moralismer över andra.
Ju mera vi som folk känner oss besvikna på det samhälle som blev resultatet av våra strävanden, desto mera ikläder vi oss en pösig roll som samvete för den stora världen och för andra folk.
Det hjälper aldrig att skena ifrån den inre konflikten.
Det blir aldrig någon försoning förrän man blivit hel i sitt inre.
Därför når vi heller inte någon lösning på våra yttre konflikter förrän vi känts vid konflikten med oss själva.
Var kommer den inre motsättningen ifrån ? Också här rinner mig en av de klassiska gammaltestamentliga legenderna i minnet.
Berättelsen om Mose vid den brinnande busken i bibelns andra bok, Exodus, skulle kanske kunna ge oss en tråd att nysta oss in till kärnan i den komplicerade frågan om den inre konflikten.
Bakgrunden är att Mose blivit vittne till hur en av hans landsmän förorättats av en av förtryckarna.
Han hör själv till de privilegierade som aldrig behövt känna av slavarbetets förnedring.
Men han har ett samvete som reagerar med solidaritet med den som blir slagen, ett samvete som reagerar mot våldet, både det som byggts in i själva samhällssystemet och det som uttrycks med den knutna näve, som utdelar slaget mot hans landsman.
Så låter han sin reaktion mot våldet hämta sitt uttryck och sitt verktyg från samma våld, han slår ett dödande slag mot förtryckaren.
Han gömmer den slagne i sanden, och lika snabbt som öknens vindar utplånar alla spår ljuger han sig bort från det inträffade.
Tills någon som omärkligt har bevittnat händelsen påminner om den.
Då finns möjligheten för honom att fly till ett annat land, där ingen känner till det som hänt.
Landet där ingen känner till, där måste ju konflikten vara borta --- tror man, så länge man inte har upptäckt att konflikten finns i ens eget inre och att man aldrig, aldrig kan fly ifrån den.
Konflikten börjar alltså vid en punkt där man använder sig av medel som strider mot den sak man är ute i.
Man bekämpar våld med våld, orättfärdighet med orättfärdighet, lögn med lögn, med nytt våld och nya lögner.
Den stora supermakten som såg sin kallelse i världen att vara det stora försvaret för människans frihet och värdighet stod där en dag med blod på sina egna händer, blod från den svage som man slagit.
Man använde sin överlägsna styrka för att försvara människovärdet och gemenskapen!
Men vi behöver inte rikta blickarna alls så långt bort.
Det kan ibland kännas som om vår egen demokrati har kommit i konflikt med sig själv.
Här har vi en lång historia bakom oss då våra fäder levde under makthavares och överhetspersoners krav och kontroll.
Vi såg visionen av hur människans frihet och värdighet krävde att dessa makter störtades och att rätten att kräva och kontrollera lades i våra egna händer.
Men makten att lägga bördor på andra och rätten att kontrollera kom vi inte ifrån --- och det är inte säkert att den makten och den rätten kändes som ett mindre förtryck därför att dess utövare i princip hette folket självt.
Ansiktet försvann, och det kan vara en förlust även om det var härskarens ansikte, och vi blev själva inblandade, på en gång förtryckare och förtryckta, om man nu vågar använda så starka ord.
Är det ett tecken på att vi har kommit i konflikt med oss själva ? Vi såg den stora samhörighetens och medmänsklighetens samhälle, där vi skuldra vid skuldra skulle bära varandras bördor och glädjas åt varandra.
Vi skulle befrias från att sättas i tacksamhetsskuld för nedlåtande välgörenhet.
Men vi kommer inte ifrån att människor stöttes ut, därför att de inte orkade bära den del av bördan som lades på dem.
Av vem ? Av oss själva som levde högt på att bördorna skulle fördelas.
Och som skröt med det.
Vi kan inte förneka tecknen på att kontrollen håller på att bli en avpersonifierad byråkrati, där människan lätt blir medel för systemet.
I konflikt med sig själv --- det börjar alltså med att man använder medel som strider mot den sak man kämpar för.
Detta är något som också börjar tidigt i individens liv.
Långt, långt innan barnet alls kan reflektera har det med sin genuina längtan efter kontakt och närhet funnit sätt att gömma undan de drag i det inre, som kolliderar med omgivningens förväntningar och önskningar.
När man törnat emot en gång och två gånger och fått sina bestraffningar är man snart inne i vanor och beteenden som effektivt isolerats från den egna förmågan att komma nära och riktigt finnas till.
Man ville närhet, man ville finnas till, man ville ge av sitt eget, man sträckte sig efter uppriktighet.
Man anade att den verkliga närheten förutsatte uppriktighet, detta var " saken " man var ute för.
Men snart märkte man att man börjat använda medel, som gick ut på att rätta sig och vara till lags --- alltså motsatsen till uppriktighet.
Så började man fly.
Så snart dubbelheten upptäcktes måste man fly, till ett nytt land där det gamla inte var känt.
Utgångspunkten var inte längre denna : här står jag med en unik kallelse som människa, med unika möjligheter och med ett enda som kan ge mitt liv mening, att komma nära dem som är mina egna bröder.
Detta är allmänmänskligt.
Vi står i kluvenheten mellan detta : komma nära, tjäna, bära tillsammans, finnas till som den man är ..., och : en väldig överbyggnad av självförsvar i arbete och argumentering, av behov att uppfylla andras förväntningar.
Eller : ständigt på flykt in i nya garderingar, egentligen missnöjd med sig själv, i konflikt med sig själv.
Man vill både behålla och avstå, både vara barn och vuxen.
När livet kommer och kräver en, då klamrar man sig fast vid det man har.
När man riskerar att förlora ansiktet, skyndar man sig att lägga masken, när livet ställer en i lägen av alldeles eget ansvar, ser man till att man har någon annans ord att åberopa sig på.
Man vill ha hela tryggheten och ändå kunna älska, behålla alla möjligheter och ändå få vara med och dela.
Som om närheten och förmågan att älska --- detta som är det enda att hålla något värt --- låter förena sig med den garanterade tryggheten och med lusten att alltid förbli ett barn som har rätt att sitta och ropa : " Jag vill ha!
" Men kluvenheten i ens inre kan gå djupare än så.
Man kan veta att det finns ord som behövde sägas, men de blir inte sagda, handlingar som borde göras, men de blir inte gjorda, brev som skulle skrivas, men de blir inte skrivna.
Man kan rent av höra sig själv säga ord som man vet att man skulle vilja betala pengar för att de inte blev sagda.
Man kan vara med om sårande och kränkande handlingar som man aldrig vill göras ansvarig för, men de är så invävda i hela det system man lever i, att man inte orkar ta sig ut.
Ingen vill egentligen utnyttja andra för sin egen bekvämlighet, ingen vill trampa på någon annan, men vi lever i ett sammanhang där det i stor utsträckning är andra som får betala priset för vår välfärd, vår bekvämlighet och vår trygghet --- kanske till och med för vår lycka.
Allt detta är ett så finmaskigt sammanhang, att man kan känna sig nästan dagligen stå där och säga : Inte vill jag allt detta --- och ändå gör jag det och vet inte hur jag skall ta mig ur sammanhanget.
Det är den inre konflikten som kan få en att fastna i handlingsförlamning.
Hur man gör, är det risk att man gör något fel, och då stannar man kvar i sina mönster och gör precis det som kan förväntas av en.
Man sitter där splittrad med tankarna egentligen långt borta hos dem som behöver en men som man aldrig når fram till.
Vi är tillbaka vid Mose.
Han vaktade fåren åt sin svärfar Jetro --- ja, det var ungefär vad han ansåg sig duga till, allt medan samvetet värkte.
Vakta fåren, det var praktiskt, ofarligt, det kunde ingen säga något om.
Men den inre konflikten fanns där tillbakahållen av dessa praktiska göromål : Varför gjorde jag som jag gjorde ? Varför flydde jag ? Kunde jag ha tagit upp kampen på ett annat sätt ? Han hade begravt sina resurser i ökensanden i Egypten, vad han kunde fundera över var detta : " Ska jag stanna med mina får här, eller ska jag dra med dem bort mot berget --- Guds berg ? " Så långt sträckte sig hans beslutsförmåga men inte längre.
Där gick han i konflikt med sig själv.
Inga beslut om några viktiga ting, ställ det så för dig att du får det minsta besväret, tysta ner alla frågorna inom dig, ta vara på de sensationer som ditt karga liv erbjuder dig, bara det inte kostar dig något ... Detta är människan i konflikt med sig själv.
Så ser han en buske som fattar eld mitt ute i snårskogen --- alltid något att gå och titta på, alltid något att ha att berätta när man kommer hem, alltid något att ytterligare lagra över punkten i det inre dit alla tankar ständigt dras : Varför gjorde jag som jag gjorde ? Varje människa, varje organisation och varje samhälle som fastnat i beslutsförlamning och handlingsförlamning, där det som utföres är en sorts tomgång eller en stagnation vid minsta möjliga, borde söka efter den inre konflikten.
Den enda lösningen är att den får gå i dagen och inte ständigt täckas över av tillfälliga sensationer.
Busken som brann utan att förtäras blev för Mose inte någon tillfällig sensation.
Upplevelsen vid den brinnande busken fungerar inte som en ytterligare överlagring av den inre konflikten.
Plötsligt står han där som mannen som svek sina resurser och som använde sig av medel som stred mot den sak han kämpade för.
Han finner sig stå på helig mark och upplever något som han bara kan uppfatta som att Gud talar med honom.
Han hörde Gud tala --- vi vet inte vad det är för ett fenomen.
Vi kan göra oss våra teorier om vad som hände med honom.
Han var kanske hungrig och fick hallucinationer, han slumrade till och drömde.
Eller vi kan antaga att berättelsen inte alls återger en historisk händelse utan är en legend.
Allt detta är möjligt, för det vet vi ju, att också den begåvade kan bli omtöcknad i solens hetta och även den kritiska kan vara så uthungrad att han hör röster och ser syner.
Men förklaringarna är ganska ointressanta för den som har anat att upplevelsen vid busken kan ha att göra med att hans inre konflikt fick gå i dagen.
Detta kan vara ett skapande ögonblick som väl kan upplevas som att någon talar till en, kallar på en och bjuder sin frid över ens upprörda inre.
Att vi över huvud taget har blivit så främmande för dessa fenomen av ljus som bländar och rösten som kallar kan höra ihop med att vi i västerlandet lever i en värld som pressats in i en tvångströja av logik och materia.
Men det hör kanske ännu mycket mera ihop med att vi så sällan känns vid konflikten med oss själva.
Vi vet bara ett sätt att klara oss undan den och det är att lagra över den med dagshändelserna, göra så gott vi kan av det vi har för händer, gärna med litet halvhet hit och litet halvhet dit klara sig undan stötarna.
Då blir man helt främmande för det som på religiöst språk heter att höra Gud tala.
Det som verkar gemensamt för människor som varit med om den sensationella upplevelsen att höra Gud tala, uppleva sitt eget namn ropas, är detta : De har stått mitt i samvetskonflikten, låtit den gå i dagen på liv och död.
Det gäller Mose vid den brinnande busken, Paulus på Damaskus-vägen, Franciskus i San Damiano.
Låt oss alltså inte vara för tvärsäkra på att de var överspända.
Det som skiljer dem från oss andra, som bara står främmande för dessa fenomen, är kanske framför allt modet och ärligheten att ställa sig mitt i den inre konflikten.
Men det var inte religionspsykologiska slutsatser jag i första hand ville dra då jag tog fram berättelsen om Mose.
Den är framför allt beskrivningen av hur en splittrad människa finner en helhet, ett engagemang och sin egen identitet.
Det är ingen tillfällighet att det är här det hebreiska gudsnamnet Jahveh får sin uttydning : " JAG ÄR.
" Det har med identitet att göra att möta Gud.
När det får tumla om i ens inre, när det får ifrågasättas som man aldrig har vågat röra vid, när den längtan formuleras som man aldrig riktigt fått kännas vid, när hela motsättningen mellan vilja och kunna, mellan självanklagelse och självförsvar som härjar i ens inre, står klar då kan det hända att man hör denna enklaste och renaste av alla meningar : " Jag är.
" Det är det enda som kan rädda en splittrad människa och en mänsklighet som har kommit i konflikt med sig själv.
Detta är alltså den stora omprövningen som måste till : från rädslan för den inre konflikten till att vilja ta kontakt med den, från ambitionen att till varje pris skyla över den till modet att låta den gå i dagen.
Men det är mycket som kanske skulle ställas på ända om man som individ och som samhälle skulle våga denna omprövning.
Det är att säga nej till alla former av ytlig tröst, alla lockelser att tänka på något annat.
Det skulle kanske för ett politiskt parti innebära att tänka något längre än för en treårsperiod.
Och då skulle kanske en efterlängtad förnyelse komma.
Frågan är bara vem som vågar börja ta kontakt med sin egen kluvenhet i stället för att till varje pris skyla över den.
Är Gud religiös ? Var finns Gud i en efterreligiös värld ? Den fråga jag ställt som rubrik över detta sista avsnitt är helt allvarligt menad : Är Gud religiös ? Avsikten är att pröva hur den moderna människans religiösa frågor i själva verket ser ut och vad bibeln egentligen har för svar på människans livsfråga.
Jag har på känn att en sådan prövning driver oss till ett uppbrott från många invanda föreställningar ut i ett pilgrimskap, där endast den som är beredd på ständiga uppbrott har löftet att nå målet.
Det kan hända att det innehåll som i djupaste mening är reserverat för ordet GUD är beläget mycket långt bort från det vi kallar det religiösa.
Många organiserat religiösa människor är uppenbarligen inte beredda att bryta upp från sina föreställningar och söka det gudomliga i ett nytt land, men så befinner vi oss också i ett läge där de etablerade samfunden har oroande litet att säga som svar på livsfrågorna.
Detta behöver inte vara bibelns eller budskapets fel, det kan bero på allmänmänsklig motvilja mot att leva som pilgrim.
Religiös --- ordet för tankarna till något gammalt, gamla urkunder, gamla föreställningar, gamla riter, sånger, liturgier, dogmer och symboler.
För många aktualiserar det något som deras föräldrar eller ännu tidigare generationer i deras släkt representerar.
För oss alla har det kommit att beteckna en föreställningsvärld och upplevelseformer som är artskilda från det vi sysslar med till vardags.
Det religiösa språket går inte att använda när man talas vid över lunchbordet, i verkstan, vid förhandlingsbordet eller hemma i familjen eller bland vänner.
Själv har jag ofta svårt att använda ordet Gud, inte därför att jag är generad för att göra det, men ordet har blivit snedvridet och utslitet.
Det täcker inte längre den oerhörda verklighet som får en att känna de hisnande djupen i sitt eget inre.
På motsvarande sätt kan man känna det omöjligt att använda de profana orden i de religiösa sammanhangen.
Se bara på psalmboken under rubriken " arbetet, " där det inte finns utrymme för något annat arbete än bondens.
Det går an att be till Gud för sitt arbete eller sjunga psalmer om det, så länge det handlar om åkrar och ängar, om sådd och skörd, om plogar och fisknät.
Men det går sämre att be om välsignelse över dataanläggningar eller budgetsystem, löneförhandlingar eller delaktighet i kapitalbildning.
I denna kluvna värld, där vår vanliga vardag breder ut sig på den ena sidan av klyftan och det religiösa på den andra, lever vi alltså.
Fastän de flesta av oss vant sig av med religiösa livsformer och religiöst språk så är frågan om Gud en inte helt inaktuell fråga.
Både dikt och övrig konst tyder på att frågan efter Gud är lika aktuell som den alltid varit i mänskligheten.
Men så snart man bara nämner ordet Gud dras våra blickar instinktivt bort från det som vårt vanliga liv handlar om över till den sidan om klyftan som kallas för det religiösa.
På den sidan utbreder sig en värld som är tillsluten för många på grund av sitt speciella språk och sin intellektuella dunkelhet.
Det måste sägas rent ut --- och det vore välgörande om kyrkan någon gång kunde göra det mera officiellt --- att det är mycket ovisst om det är på den sidan som en människa finner det som ligger i ordet Gud.
Det hjälper inte att kyrkan moderniserar sitt språk och sina arbetsformer, det skall sägas högt att det gudomliga inte alls självklart finns eller kan upplevas i det som har etablerat sig som " det religiösa ".
Man kan i de religiösa formerna naturligtvis finna mycket av föreställningar om Gud, mycket av vad andra har sagt och känt.
Man kan träna sig så att man känner sig ganska hemma med detta, lägga sig till med religiös vokabulär och av omgivningen bli betraktad som en som verkligen funnit Gud.
Men det är inte alls säkert att man därmed har fått fatt i det som verkligen är värt att kallas gudomligt i vår värld och vår tillvaro.
Det är djupt oroande att själva kyrkan har fallit för frestelsen att tro att Gud finns på den sidan om klyftan som heter det religiösa.
Den beter sig som om det vore så, den behandlar människor som om det vore så och inte minst bedömer människor som om det vore så.
Man inbjuder människor till att lära sig sånger och böner, riter och liturgier.
Man fattar tappra beslut att nu verkligen slå bryggor över klyftan, så att man skall kunna nå ut till världen med Guds verklighet.
Som om inte det som alls är värt att kalla Gud redan skulle vara där!
Detta är läget i vårt sedan många århundraden genomreligioniserade västerland : vi lever i dag i en efterreligiös värld, en värld där klyftan till det religiösa har vidgats så mycket att man numera ganska oförbehållsamt kan erkänna att det går mycket bra att leva utan någon religiös överbyggnad av bud och dogmer, sånger och riter.
För bara ett århundrade sedan var ett sådant konstaterande blasfemiskt och kunde rubba ens medborgerliga förtroende.
I dag är vi klara på att det mycket bra går att leva utan någon religion.
Men därmed är inte sagt att det går att leva utan något som är heligt för en.
Det är lätt att i detta land hitta människor som på fullaste allvar säger : " Jag är inte religiös.
" Men det är säkerligen inte alls lätt att finna människor som på allvar skulle vilja säga : " För mig är ingenting heligt.
" Det heliga för en människa och ett folk måste inte nödvändigt vara inneslutet i det vi kallar " det religiösa.
" Lovsången och tillbedjan i människors liv behöver inte nödvändigt ta sig vad vi kallar religiösa former.
Det är kanske detta som har skett i en efterreligiös värld : inte att Gud ( = det Heliga ) har försvunnit men att vi har sprängt den religiösa instängdheten kring den verklighet vi vill kalla Gud, och vi är ute och söker denna verklighet på vardagssidan i vår kluvna värld.
Och där är inte den etablerade religionen och religiositeten i främsta ledet av sökare.
Men vad som är intressantare att konstatera är detta : endast den som söker Gud ute på vardagssidan av den kluvna världen befinner sig på biblisk mark!
Bibeln är en enda lång historia om genombrytning av det religiösa skalet, som stänger in det gudomliga och avskärmar det från vår vanliga värld.
Det gamla testamentet är i stor utsträckning historien om hur ett folk i förtryck och träldom upplever befrielse och upprättelse.
Denna befrielse blir grundläggande för hela dess fortsatta historia, den är den ständiga utgångspunkten i det folkets dialog med sin Gud.
Men befrielsen hotar hela tiden att bli självändamål, uppbrottet från Egypten och laggivningen på Sinai fångas upp i symboler, texter och bud, som blir heliga.
Profeterna slår mot detta skal av religiositet och uttalar i den levande Gudens namn sin dom över dem som med finslipade insikter ägnar sig åt religiösa former, fester och fasta, böner och bud, men förtrycker den fattige och utestänger den redan utslagne : " Jag hatar edra fester, säger HERREN, jag är led vid edra högtidsförsamlingar, jag gitter icke höra ditt psaltarspel.
Men må rätten flöda fram såsom vatten och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.
" ( Amos 5 : 21 f ) I denna ständiga spänning mellan religion som självändamål å ena sidan och mänsklig-social gemenskap å andra sidan är det lätt att känna igen Jesus-gestalten.
Han kommer och sätter sitt liv på spel för att få häda och trotsa dem som åter hade stängt in det religiösa i en specialitetsvärld, där man visste och minutiöst noga höll reda på vad som var tillåtet men gladligt kunde gå förbi den slagne vid vägkanten eller låta den sårige Lasarus svälta ihjäl utanför porten.
Och när denne Jesus för sin hädelses skull drivs i döden, då rämnar förlåten till det " allraheligaste " mitt itu --- gränsen mellan det heliga och det profana bryts upp, muren som gör religionen till något från det mänskliga livet avskilt rivs ner.
Så slutar bibeln också med sin vision av den himmelska staden, där gatorna är av guld och portarna av pärlor --- men en stad utan tempel!
Vad vi för närvarande genomgår i en allt mera sekulariserad värld kan vara en ny uppgörelse mellan den religiositet, som ånyo hamnat i instängdheten, och det gestaltande av medmänsklighet och solidaritet som alltid varit nerven i bibelns budskap.
Detta skulle i så fall betyda att det som kan ligga i ordet efterkristen är vår stora chans att upptäcka den verklighet som ligger i ordet Gud.
För många har detta en högst personlig innebörd.
De har upplevt hur gamla värderingar och livsformer, som var heliga för deras föräldrar, inte längre håller.
Den yngre generationen får inte dessa livsformer och värderingar att gå in i det vanliga vardagliga livet, utan släpper dem, går med dåligt samvete för detta, gör vilsna försök att ta fatt i dem igen men misslyckas.
Ja, så ser faktiskt historien ut för många människor som hade ett behov att komma till rätta med den här eviga frågan om Gud.
Var finns Gud i en efterreligiös värld ? Det är risk att den som har kommit så långt att han medvetet ställer denna fråga redan har vänt sig åt fel håll.
Det är från kyrkan svaret skall komma, tror man.
Inne i andakten och fromhetsövningarna borde svaret gömma sig.
Man söker, man lyssnar, men de flesta tycker inte att de förstår något av det religiösa språket, får inte ut något av formerna utan går besvikna bort.
Kanske med slutsatsen att Gud inte längre finns i en efterreligiös värld eller inte låter sig finna, hur man än längtar efter honom.
Jag är rädd att detta är en mycket närgången upplevelse även för många som kallar sig religiösa.
Kanske skulle det utbreda sig en stor och förlägen tystnad om man lät frågan gå till så kallat religiösa människor hur de erfarit Guds verklighet i sina liv.
Det är inte säkert att det är de som har det sannaste svaret om var Gud finns i denna värld.
Här skulle jag vilja citera ett mycket märkligt stycke ur en text som är bortåt tretusen år gammal men som har en märkvärdig aktualitet för människor i en efterreligiös värld : " Väl söka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina vägar.
Såsom vore de ett folk som övade rättfärdighet och icke övergåve sin Guds rätt, så fråga de mig om rättfärdighetens rätter och vilja att Gud skall komma till dem : 'Vartill gagnar det att vi fasta när du icke ser det, vartill att vi späka oss, när du icke märker det ? 'Men se, på edra festdagar sköten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott på.
Och se, I hållen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag med gudlösa nävar.
I hållen icke mer fasta på sådant sätt att I kunnen göra eder röst hörd i höjden.
Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill hava ? Skulle detta vara en rätt späkningsdag ? Att man hänger med huvudet såsom ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till HERRENS behag ? Nej, detta är den fasta som jag vill hava : att I lossen orättfärdiga bojor och lösen okets band, att I given de förtryckta fria och krossen sönder alla ok, ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge, att du kläder den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan från den som är ditt kött och blod.
Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skola läkas med hast, och din rätt skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa dina spår.
Då skall HERREN svara, när du åkallar honom, när du ropar skall han säga : 'Se här är jag.
' " ( Jesaja 58:2f ) Detta är bibelns Gud.
Den som skall finna den verklighet som kan gömma sig i detta ord skall uppenbarligen inte börja i " det religiösa ", andaktsövningar eller dogmer, bud eller traditioner.
Utsikten att få höra svaret " Se här är jag " är uppenbarligen knuten till sådant som har att göra med att ge den förtryckte frihet, den hungrige mat och att ge sig själv åt " den som är ditt kött och blod ".
Här är vi mycket nära levande stråk som drar fram mitt ibland oss.
Det som människor i en efterreligiös värld upplever som heligt har i mycket hög grad med detta att göra : frihet för de fångna, frigörelse för de förtryckta, rättfärdighet åt dem som utnyttjats, rättvisa åt dem som förödmjukats.
Den som söker Gud kan starta med denna fråga : Var finns det heliga i mitt liv ? Överallt där frigörelse sker kan vi ana något heligt.
Och där bundenhet och förtryck råder kan vi känna en kränkning av det heliga.
Bibeln driver ett genomgående budskap, konsekvent från början till slut, allt ifrån det utvalda folkets kallelse att stå upp ur träldomen : Det finns en frigörelse!
Tortyr och förtryck i denna värld och i en människas liv är satans redskap.
Men frihet för de fångna, syn för de blinda, ett sönderkrossande av alla ok och mättnad åt alla hungriga, nådens befrielse för alla bundna samveten --- allt detta är krafter som rör sig i vår värld fram emot den stora segern.
Inte såsom krafter som bara finns utanför oss utan som ett ansvar som är lagt i våra egna händer.
Endast den som går in under detta ansvar såsom människa är med sin fråga efter Gud vänd åt det håll där han är beredd att svara : " Se här är jag.
" Gud --- det är namnet på frigörelse ur förtryck och kaos.
Detta är något somliga kan identifiera på det personliga planet.
En människa kan ha levat tjugu år, trettio år med ett förråd av moral och allmän snällhet, som hon övertagit från omsorgsfulla föräldrar.
Hon vet ingenting om att hon lever i en bundenhet, kanske i ett slaveri.
Hennes tankar och handlingar är tämligen rätta, mätta med de mått hon fått överta.
Hon kan känna sig ganska nöjd med sitt liv, så mycket mer som hon lärt sig att förneka sig själv, inte släppa fram något som inte är passande, försöka bortse från sitt eget och kanske till och med blivit smått religiös.
Det finns många för vilka livet ser ut så här.
Så händer något som får henne att genomskåda att hon hela sitt liv hållit på med sådant som var på sidan om henne själv, hennes egentliga jag har varit bundet.
Något når henne, en annan människas kärlek, ett engagemang för en sak som för henne känns omistlig.
Hon kommer kanske i konflikt med den värld hon låtit sig bygga in i --- våra kärleksupplevelser håller sig ju inte alltid innanför staketen och samvetet vaknar inte alltid när det är passande.
Det kan hända att människor omkring henne gör stora ögon och undrar : Vad har tagit åt henne ? Men den som har sett en människa på detta sätt för första gången bejaka sig själv, fatta ett eget val, vet vad det är att stå på helig mark.
Den som någon gång varit med om detta i sitt eget liv, att ens eget jag har fått bli till såsom när en förlossning sker, vet också något om var det heliga finns.
Vad jag här talar om är en upplevelse av det heliga, som är något helt annat än " det religiösa " men inte desto mindre mycket nära det som ligger i ordet Gud.
Det är också typiskt att man om en sådan upplevelse, fastän den kan ha kostat både smärta och tårar, nästan alltid säger : " Jag kan aldrig ångra detta jag varit med om, för det har givit mig en frihet och en självständighet som jag inte kan tänka mig att vara utan.
" Där frigörelse sker, där sker något heligt.
Där friheten kränks, där kränks något heligt.
En höstdag 1975 gick det som en stöt genom Europas gamla efterkristna kontinent.
Det var när den döende Franco vägrat att benåda fem unga spanjorer, som utan dom och rannsakan och utan rätt att försvara sig utlämnades till exekutionsplutonen.
Oberoende av vår religiösa tillhörighet skakas våra samveten, protester och demonstrationer drar fram genom det efterkristna västerlandet.
Detta är inte " bara politik ", det berör den punkt där den levande Guden har utfäst sig att svara på människans rop efter honom.
" Här är jag.
" Upprördheten skall därför inte tystas ner, det vore farligt om förståndiga och balanserade människor fick komma åt att hindra reaktionerna.
Vi skall tvärtom hänge oss åt dem, ty de är tecken på att vi inte har förlorat förmågan att uppleva det heliga också i en efterkristen värld.
Här kommer då många och invänder : " Men vad tjänar det till att protestera ? Det blir ju som det blir ändå ... " Detta är uttryck för det kanske värsta av allt slaveri, nämligen under de obevekliga och övermäktiga krafterna eller ödet.
Bibelns Gud är den stora genombrytningen av det övermäktiga ödet, av fatalismen.
Evangelium är det stora befriande budskapet om att vår värld, vårt liv och vår tillvaro kan av-fataliseras.
Bibelns Gud fäster löftet om sitt svar till dem som ropar på honom vid ansvaret att gripa sig an med de bojor som skall lossas och de bördor som skall lyftas av.
Det heliga har alltså för oss stigit ner från molnens och vintergatornas höjder.
Det är inte där uppe vi finner det heliga så att det tar fatt i oss.
Vi har lärt oss att läsa ut universums regelbundenhet i matematiska formler.
Det heliga bär inte längre för oss det konungsligas symboler med kronor och mantlar.
Sådant kan vi rent av känna löjligt.
Gud och det gudomliga är för många alltjämt draperat i sådana symboler och därför känner vi inte igen det gudomliga i en efterkristen värld.
Men det heliga finns, inte längre i " det religiösa " vars symboler blivit oroväckande fastbundna vid himlar och kungakronor.
Det heliga finns --- men det finns mellan oss.
Med-människa har en klang i dag som det kanske aldrig har haft.
Med-människa utsäger något mera än bara ett biologiskt sammanhang, människan som ställts att leva under orättfärdiga bojor kan jag uppleva som " mitt kött och blod ".
Att någon gång i sin inlevelse så våga hänge sig åt hur den kamraten har det, som just nu torteras för sin övertygelses skull eller för sin hudfärgs skull, att man känner honom eller henne som " mitt eget kött och blod ", det kan innebära en alldeles omvälvande upplevelse av att det finns något heligt i denna värld.
Sådant får inte kallas överspändhet eller fanatism, det är just dessa som nästan kan uppleva de orättfärdigt slagnas sår på sin egen kropp, som behövs i en efterkristen värld för att vända våra blickar och samveten åt det håll där den levande Guden lovat svara : " Se här är jag.
" Det heliga finns mellan oss, den ömsesidiga aktningen, inlevelsen, ansvaret, kärleken.
Den som någon gång varit inne i detta skapande förhållande till en annan människa, där man kan känna egna krafter förlösas och där man hittar in till att förlösa sådant som varit bundet hos den andre --- och så kan ju människors möte vara --- där sker något heligt.
Vi har kanske som i ingen tid före vår fått möjligheten att uppleva en enad mänsklighet och en helad värld som något djupt förpliktande.
Det handlar inte om att den ena religionen skall segra över den andra, utan att vi skall kunna frigöra oss från de blodiga traditioner, som tillåtit den ene att förvägra den andre friheten, och i stället hitta det heliga och förpliktande i ömsesidigheten.
Det kan alltså börja med att vi söker punkten där vi kan uppleva det heliga i våra liv.
Inte det som vi lärt oss skall hållas heligt utan det som verkligen är heligt för oss.
Det kan kosta både kamp och kval att vända sig åt det hållet.
Det är kanske mycket enklare att försöka vara religiös!
Men det är inte från det religiösa hållet som den levande Guden förbundit sig att svara " Se här är jag " utan från det håll där frigörelse sker och där den förtryckte blir med-människa.
Människa utan religiöst förtecken Ett budskap förutsätter alltid att det finns en adressat som frågar.
Om inte frågan finns hos adressaten är det risk att det man säger inte blir något budskap, hur angeläget det än kan kännas för den som säger det.
Vi kan sätta på nyhetsprogrammet och lyssna på det, men gäspande stänger vi av apparaten när det är slut och vi minns knappt vad det handlade om.
Helt annorlunda är det när vi vet att något är på väg att hända och minuterna går långsamt innan nyhetssändningen kommer.
Nyfiket sitter vi där och undrar vad som kommer att sägas : Vad har hänt ? Hur har det utvecklat sig ? Vem har vunnit ? När dessa frågor får svar har det sagda blivit ett budskap.
Bibeln har sitt budskap till människan och mänskligheten.
Men dess innehåll kan bli lika ointressant som nyheter som inte angår en eller som inte tar sikte på de frågor man ställer.
För många gick det så att bibelns ord och formuleringar dammades ner.
Somliga kände väl igen dem, men de överbringade inte längre något budskap.
Andra kände inte ens igen dem utan upplevde enbart ett främlingskap inför dem.
Detta kan bero på att de frågor vi automatiskt kopplar på då bibelns ord börjar ljuda egentligen är ointressanta för oss eller att våra frågor inte är av den arten att bibeln svarar på dem.
Våra frågor inför de religiösa urkunderna har i allmänhet ett religiöst innehåll.
Det blir automatiskt så att vi frågar hur man skall bli religiöst övertygad, om man kan tro på under eller hur man blir en riktig kristen och om det verkligen finns något som heter bönhörelse.
Detta är frågor som för många har mist sitt intresse.
De upptäckte att det går precis lika bra att leva utan religion, och man är kanske närmast tacksam om man slipper bli en kristen.
Många har ju nuförtiden valt att inrätta sitt liv utan religiöst förtecken och funnit att det går ganska bra.
Kyrkans roll har i detta läge blivit att stå och bjuda ut sin religion och hoppas att åtminstone några skall låta sig lockas av sådana värden som inte vår materiella värld kan erbjuda.
Men nu är det ju också möjligt att det är helt andra frågor, som bibeln ger oss nyheter om, än våra frågor om religiös visshet eller om hur man blir en riktig kristen.
Man kan på goda grunder våga påstå att bibelns Gud inte är religiös i den meningen, att han enbart representerar något utanför eller utöver den värld som varje människa har del i, just därför att hon är människa.
Det finns en annan fråga som bibeln på ett helt annat sätt lever upp inför, just som ett meddelande lever upp och blir ett budskap inför den som frågar efter det meddelandets innehåll.
Hur skall jag bli en riktig människa ? Detta är frågan som finns i botten på hela den budskapsström som går från beskrivningen av människans bestämmelse på bibelns första blad, " till Guds avbild ", längs vägkanten där Jesus träffar en blind eller en skuldtyngd och upprättar deras liv som människor och låter dem gå vidare för att leva som vanligt, fram till visionen av en mänsklighet i broderskap på en jord " där rättfärdighet bor ".
Hur skall jag bli en riktig människa ? Detta är alltså bibelns grundfråga, detta är den fråga som Jesus går till mötes --- och detta är den fråga som ingen levande människa kan dra sig undan.
Med denna fråga i botten blir det ganska ointressant om man kallar sig religiös eller inte.
Det kan rent av hända att den som upplever sig som människa rätt upp och ner utan något religiöst förtecken kan stå närmare, vara mera lyhörd för vad som verkligen är bibelns och Jesu budskap än den som fått sina öron immuniserade av toner från " en annan värld " och sin syn förvänd av en uppspaltning mellan materiellt och andligt.
En riktig människa --- orden kan ta tag långt nere i roten på en.
Ingenting skall hellre få sägas om mig, den dagen jag inte finns längre, än detta : Han var en riktig människa.
Alla andra ord blir tunna flagor som man kan dra av och kasta bort : idealist och hjälte, framgångsrik och stark, ledare och makthavare --- vad är alla dessa beskrivningar mot detta : Han var en riktig människa.
Vad är det att vara riktig människa ? Låt oss smaka på frågan ett ögonblick.
Kännetecknen anmäler sig : pålitlighet, civilkurage, inlevelseförmåga, ansvar, ödmjukhet, öppenhet, förtroende.
Man kan beskriva Människan i dessa teoretiska och abstrakta ord, lägga mönster av dem på sitt eget liv.
Ju mera man får bilden att leva upp, desto mera närgången och påträngande ljuder frågan : Hur skall jag bli en riktig människa ? Ju mer påträngande den frågan blir desto mera har bibeln att säga som får karaktären av budskap.
Redan på första bladet : Människan som upptäcker sig stå under ett uppdrag och ett ansvar att " råda " över naturen och tingen.
Inte rätt att förstöra eller exploatera utan ansvar att råda över dem.
Människan --- adám --- som öppnar sig för människan vid sin sida i en total hängivelse och ett oreserverat förtroende : " ... de voro nakna men de blygdes icke för varandra, " står det i paradismyten om den mänskliga samlevnaden i dess ursprunglighet.
Människan som ger sin medmänniska hennes namn, hennes identitet : " Och adám ( mannen ) gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.
" Detta är att vara människa : att gå in i ett totalt förtroende, ett ömsesidigt mottagande och utgivande, i en harmoni och balans, utan misstänksamhet och självförsvar, utan dominans och underkastelse, utan maktmissbruk, ständigt förlänande varandra självkänsla och existensberättigande.
Detta är att vara människa på riktigt.
Bibeln låter denna bild av människan mynna ut i något av kött och blod, Jesusgestalten.
Där har vi Människan --- " Ecce homo!
" En som ger sig in i en ömsesidighet och i uppfordran, i inlevelse och utmaning, med överhetspersoner och gatflickor, med tjuvar och barn.
Sann människa --- så har den kristna kyrkan alltid bekänt sin tro på Jesus men alltid också varit mycket snabb att springa bort ifrån vad hon själv har sagt för att gömma sig i sin religiösa värld.
Vilken religion hade Jesus ? Jag vet inte vad han själv skulle svara på den frågan.
Han var jude, född, utbildad och uppväxt inom judendomen.
Men samtidigt hade han, innan han var färdig, tagit steget vidare ut i en efterjudisk eller efterreligiös värld : " I haven hört att det är sagt till de gamle, men jag säger eder ... " Människa utan bestämt religiöst förtecken, detta är Jesus, såsom han vandrar över nya testamentets blad och kommer oss till mötes, när vi frågar vad det är att bli en riktig människa.
Därmed är också sagt att han är en minst lika aktuell gestalt som någonsin i dagens efterreligiösa värld.
Om vi lyckades ta av alla de draperingar som den religion som bär hans namn gömt honom i, skulle vi kanske kunna upptäcka en som före oss tagit steget ur ur religionens moderssköte, sprängt de religiösa systemens hinnor och blivit till i ett liv på eget ansvar.
Inte ett liv i övermod och härskarställning utan i gemenskap och aktning.
Att vara människa är att se sitt liv som ett stycke ansvar, gå in under det, fylla det med allt vad man äger och har.
Det är inte att drivas av tvång, vare sig utifrån eller inifrån, det är inte att vara ett offer för instinkter och drifter, men det är att kunna ta emot alla de krafter som ligger i dessa ord och ställa dem in i ett samspel, där naturen tvingas att tjäna det levande och där man ger med-människan hennes namn, hennes identitet.
När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa att du tänker på henne, eller en människoson att du låter dig vårda om honom ? Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen ; med ära och härlighet krönte du honom.
Du satte honom till herre över dina händers verk, allt lade du under hans fötter ... Psaltaren 8:2f Detta är människans uppdrag och ansvar, såsom bibeln ser det.
Det är här bibelns människosyn kan börja få klang av budskap i en efterreligiös värld.
Det som var utmärkande för människan i den världen var att hon kastade ifrån sig mycket av de förlamande hinder som religiösa och andra traditioner lagt på henne genom tiderna.
Tabun sprängdes, allt fick ifrågasättas, allt skulle få studeras och undersökas i en förutsättningslös frihet, talanger och tekniker skulle få utvecklas efter sin egenart.
Javisst, varför skulle de inte få det ? Men vad hände ? I stället för att hamna i den stora friheten fann människan sig allt mera inställd under ett beroende av krafter som hon hade allt svårare att komma underfund med.
Där var krafter som vi samlade under beteckningen " utvecklingen.
" Vem kunde stå emot utvecklingen ? Men vem kunde å andra sidan göras ansvarig för den ? Där var de tekniska krafterna, som gjorde det möjligt för oss att inte bara råda över naturen utan också att exploatera den.
Och en dag stod vi instängda i ett fängelse av förgiftning och nedsmutsning, som vi inte vet hur vi skall komma ut ur.
När vi av fruktan satte in ökade resurser på att försvara vår frihet gentemot varandra, fastnade vi också där i en tvångssituation --- alltså raka motsatsen till det som var människans bestämmelse.
Trots att alla inser kapprustningens vansinne fortsätter människan.
Och den lilla individen känner sig allt mindre och allt maktlösare : " Vad kan jag göra åt det ? " Vart tog den riktiga människan vägen, hon som var satt att råda över skapelsen ? Det är kanske denna uppgivenhet som är människans stora synd i vår värld i dag.
Vi fastnar allt mera i känslan av maktlöshet och känner oss tvingade till en anpasslighet till de väldiga krafterna över våra huvud.
Men samtidigt vet vi ju att ondskan inte sitter i tekniken, inte i kunskapen, inte i råvarorna, inte i oljan och inte i atomkärnan --- utan i vår uppgivenhet inför dessa makter.
Vi lever i en miljö där det blir allt mera legitimt att skjuta ansvaret ifrån sig : " Vad kan jag göra åt det ? " Grupper som kallar sig revolutionära, i allmänhet utan varje religiöst förtecken, skriker i falsett att något måste göras för att hindra exploateringen, kapprustningen, vidgningen av klyftan mellan rika och fattiga, kravet på en stadigt ökande tillväxt i standard.
Vi som är mera rumsrena ler åt dem som skriker alltför högljutt om detta, tillrättavisar dem och ställer förståndiga frågor om vad det skall tjäna till att skrika så där.
Inte hjälper man någon med det, säger vi och går hem till vår uppgivenhet.
Vad vi borde försöka upptäcka är att det revolutionära, med eller utan religiöst förtecken, är starkt besläktat med bibelns människosyn.
De har det gemensamt att de ser att något måste göras och att ansvaret är vårt här och nu.
Det revolutionära inom oss är kanske det sannast mänskliga.
Draget av maktlöshet och uppgivenhet präglar inte bara de stora frågorna som går långt över våra huvud.
Vi har det inpå bara kroppen.
För den ene är problemet att han inte längre når fram till dem som han helst av allt ville förmedla sitt innersta till --- " ... men vad kan jag göra åt det ? " På sin höjd funderar han över vart han kan vända sig för att få hjälp att klara upp det som han inte själv kan.
För den andre är det ändrade förhållanden på arbetet eller i organisationen som kört över honom, man känner sig orättvist behandlad --- " ... men vad kan jag göra åt det ? " Eller det är ångesten och oron som diffust förföljer en --- " ... men vad kan jag göra åt det ? " annat än möjligen ta medicin så att man blir tillfälligt lugnare.
" Du skall råda över dem " --- detta är bibelns människosyn, uppfordrande och revolutionär.
Men hur blir man en sådan riktig människa, som inte låter sig förlamas i likgiltighet eller slås ner i maktlöshet ? Svaret är ingalunda utan vidare : genom att bli religiös.
Tvärtemot har vi gott om erfarenheter som visar hur alla religiösa traditioner löper risken att tillhandahålla kompensationer och gömställen i stället för att driva ut människan till den punkt i livet, där hon har ansvaret och måste ta det.
När ansvaret kändes för tungt och uppgifterna blev utmanande stod religionerna gärna till tjänst med klichéer och gottköpslösningar.
" Vi får lägga det i Guds händer ", lärde man oss att säga.
När rättfärdigheten trängde på och begärde att få brygga över klyftorna mellan rika och fattiga, förtryckare och förtryckta, stod inte minst de religiösa traditionerna till tjänst med teologier och system om gudomlig världsordning och skapelseordning som gav det bestående sin sanktion och åt förtryckarna rätten att fortsätta att förtrycka.
När livet ställde oss inför prövningar som skulle kunna driva oss ut på de djupa vattnen för att få känning med de oanade djupen av " den kärlek som går genom världen ", så hade vi våra formuleringar för att stanna kvar på det grunda vattnet : " Det är ändå bäst som sker.
" Det är hög tid för kyrkan att börja rensa i all denna religiösa bråte och på allvar fråga vad det är för en människa som kommer fram ur denna sorts religiositet och de livsmönster som vanligen sammankopplas med religion.
Religion har för oss i stor utsträckning kommit att innebära krav på ödmjukhet och underdånighet : Sätt dig inte upp mot den makt i tillvaron som är starkare än du ... tro inte att du är något ... stava på sanningen att du är en fattig syndare.
Det är sådana krafter som ofta har fått prägla den miljö som vi kallar religiös.
Därför blev den miljön så god jordmån för förklädd aggressivitet, skenhelighet, bigotteri, ärelystnad, självupptagenhet.
Här skulle många fönster behöva öppnas och mycken instängdhet vädras ut för att de budskap och rörelser som åberopar sig på bibeln på nytt skulle kunna lyfta fram synen på människans värdighet och fantastiska uppdrag i världen.
För bibeln är religionen aldrig ett självändamål utan ett medel för att människan skall återfinna sin frihet och värdighet.
Den borde snart få komma åt att vända de etablerade kyrkornas intresse bort från sig själva : Det gäller inte om kyrkorna kan räddas, inte om religionen har någon framtid, utan den enda stora, viktiga frågan är om världen kan räddas och om människan har någon framtid.
För den enskilda människan är den enda stora frågan vad hon gör av det enda liv som är hennes.
Det är där, i frågorna om vad vi gör av våra resurser och hur vi ger oss in i det sammanhang, som vi nu en gång blivit ställda i, det är där, utan varje religiöst förtecken, som en människa kan finna det gudomliga som en verklighet.
Att bli en riktig människa är nämligen inte något som eliminerar det som täcks av ordet Gud.
Det religiösa ytgodset behöver skalas bort, ty det innebär så mycket av hinder och falsk trygghet.
Det som måste ske med människan för att hon skall upprättas i sin frihet och värdighet är att hon måste födas på nytt, säger Jesus.
Försagdhet och blyghet, invanda livsformer och allt det andra som förlamar vår handlingskraft och hindrar oss från att verkligen gå in i det liv som blivit vårt är ju som hinnor i moderlivet, där vi vilar och väntar på att få bli till.
Religionen får inte bli ytterligare en sådan hinna, som hindrar oss från att födas.
Alla hinnor måste brista --- inte för att vi skall kastas ut i en värld utan Gud utan för att vi skall hitta den värld som trots allt är uppfylld av kärlek.
Att tro är att våga ta nästa steg i denna visshet : att marken är beredd av kärlek.
Att bli en riktig människa är inte att stapla en mängd moralismer över sig.
Det blir man inte riktigare av.
Det är det djupaste tvivlet på att tillvaron innerst är kärleksfull, tvivlet på det egna existensberättigandet som måste fyllas igen.
Det är i detta tvivel som tvekan att gå in under ansvaret sitter.
Den innersta känslan av skam måste lyftas av för att man skall kunna befrias från ärelystnaden och kännas vid sin värdighet som människa.
Det är inne vid känslan av skam och skuld som vi bygger våra barriärer mot människan vid vår sida och mot världen.
Vem lyfter av oss den skammen och vem ger oss det oreserverade existensberättigandet ? Det är kanske fler än jag som anar att det evangelium som kallar Gud för Människosonen rymmer djup ur vilka vi skulle kunna hämta fram fräscha svar på dessa våra djupaste existensfrågor.
I himlen finns inga kyrkor När vi i det efterkristna välfärdssamhället planerar för människornas levnadsvillkor i framtiden, gör vi det på grundvalen av en ganska djupgående kunskap om och analys av vad människor verkligen behöver för att leva i trygghet och harmoni.
Vi rör oss självfallet i helt inomvärldsliga mönster, men mångskiftande kunskaper om individers och gruppers behov ingår i bilden då vi planerar nya samhällen, arbetsplatser och boendemiljöer.
Jag behöver bara lyfta blicken från skrivmaskinen för att se ut över ett sådant nyplanerat och nybyggt område, avsett för människor att leva i för lång tid framåt.
Där finns köpcentrum där man kan få allt man behöver --- ty människor skall inte behöva hungra eller törsta.
Där finns lekplatser för barn, umgängeslokaler för gamla, centraler för olika former av social trygghet, sjukvårdsmottagning, social rådgivning, tandläkare, apotek --- ty människor skall inte behöva gå och ha ont eller känna sig ensamma, inga skall behöva vara ledsna eller ha det långtråkigt.
Själva husen är byggda så att det skall kännas självklart att vi bryr oss om varandra, unga och gamla, bättre bemedlade och sämre bemedlade, arbetsföra och handikappade.
Medan jag ser på allt detta och försöker beskriva vad jag ser, märker jag hur orden påminner om bibelns slutvision för mänskligheten : " De skola icke mer hungra och icke mer törsta ... ja, Gud skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon ... och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer ... " Detta är en religiös vision, säger vi snabbt.
Ja, är det så säkert ? Det som beskrivs i bibelns sista bok är ju i hög grad en social verklighet : människor som har kommit i balans med sin tillvaro, med sig själva och med varandra.
Och det är inte utan intresse att författaren i sin beskrivning av den himmelska staden noterar : " ... och jag såg i den intet tempel.
" Om vi bara tar med alla bottnar som hör till vår sociala vision för mänskligheten, kommer vi kanske bibelns innehåll närmare än om vi gör bibelns framställning till något enbart religiöst.
Men denna syntes mellan socialt och religiöst är vi främmande för.
På religiöst håll är man rädd för att tunna ut bibelns budskap till någon sorts " social gospel ", och i våra profana planeringar kan vi på sin höjd sträcka oss till att rita in en kyrktomt i det planerade nya bostadsområdet.
Underligt nog har vår efterkristna tid blivit en tid för mycket kyrkobyggande.
Det har kommit att höra till det nya samhällets självkänsla att ha en egen kyrka.
Kanske kommer detta som ett svar på tidigare kritik att vi enbart planerar för människors materiella behov, och det finns arkitekter som tycker det är roligt att syssla med annat än bostadshus och affärskomplex och gärna satsar krafterna på något så irrationellt som en kyrka.
Detta intresse märks för övrigt inte bara i de nyplanerade samhällena.
Med stort engagemang har det svenska folket mitt i en efterreligiös värld rustat upp sina medeltida kyrkor så att de nu ligger där som konstnärliga smycken.
Men detta är knappast tecken på att vi har upptäckt hur linjer i det sociala och linjer i det religiösa löper samman, utan mera på att det religiösa också måste få sitt i en övermaterialiserad värld.
Det är alltså inte bara välfärdssamhället som har en vision av hur människor skall kunna leva i harmoni och trygghet, bibeln har också sin vision och det är inte någon kyrkan-mitt-i-byn-vision.
Det är inte en grönskande idyll där människor inte mer skall behöva hungra eller törsta, inte sörja och våndas, där barnet inte längre gråter och där den gamle inte längre har ont eller är rädd för döden och döendet.
Det är en stad som är befriad från det giftiga molnet, så ren att den skiner som rent guld.
Detta är definitivt inte synen av hur andliga värden till sist har kommit till heders och kyrkorna återvunnit sin position i människornas medvetande.
Det gäller en mänsklighet som äntligen övervunnit sina fasoner att låta några ta för sig på andras bekostnad, låta några äta och dricka ihjäl sig medan andra svälter ihjäl --- allt under det somliga uppfyller allan rättfärdighet med att odla " andliga värden ".
Bibelns slutvision visar en tillvaro, där människor inte längre lämnar ut varandra till våld och plåga och där ingen längre är fast i ångest och ensamhet.
Det är en syn som faktiskt är mera i släkt med den dröm, som många bär på i den efterkristna välfärdsvärlden, än med dem som kommer med pekpinne och talar om att slå vakt om religiösa värden.
Det är inte säkert att den Gud som en gång skall " bliva allt i alla " ( för att använda ett Paulus-uttryck ) är så religiös som vi gjorde honom till.
Att Gud skall bliva allt i alla behöver inte betyda något som har med religionens seger att göra.
Det är ett uttryck för att allt kommer i balans --- medmänskligt, ekologiskt, socialt, ekonomiskt.
Det uttrycker en dristig tro på att allt syftar fram emot harmoni i den värld, där vi alltid varit bättre på att behärska varandra än att älska varandra, djärvare att tanklöst exploatera skapelsen än att ansvarigt råda över den.
Det har med rättfärdighet att göra i en värld som förlorade besinningen, och det har med klarhet att göra i ett liv som förlorade alla perspektiv och proportioner.
Att Gud blir allt i alla betyder att detta med rättfärdigheten och kärleken, klarheten och entydigheten blir så självklara, att man inte behöver någonstans att söka råd och tröst, att bön och tillbedjan inte är någon liturgisk akt utan ett sätt att leva.
Det är här som på något sätt allt har kommit ur led för oss.
Himmelskt och jordiskt, religiöst och världsligt, andligt och biologiskt --- vi har lyckats göra det till två helt skilda världar.
Det som hör till det himmelska och andliga har vi beskrivit för oss som " den andra världen, " och där hör Gud hemma, medan den här världen är vår värld och där är han inte alls hemma.
Detta har vi så kunnat genomföra, att för somliga människor blev det hinsides det enda viktiga och för andra blev det inomvärldsliga det enda verkliga.
När smärtan och nöden, våldet och orättfärdigheten triumferade i denna värld, lärde människor sig av religionen att drömma om en annan värld för att kunna vända sig bort från det som var vårt ansvar att gripa in i.
Människor lockades i Guds namn att se på sitt liv endast som en förberedelse för något som skulle komma --- för att därmed slippa se det gigantiska förtroende som ligger i att vara människa här och nu.
Vad bibeln ger oss är en nyckel till det liv vi är satta att leva, detta liv av motsägelser och prövningar där vi så lätt tappar meningen.
Vi fick ett symbolmönster som skulle hjälpa oss in i verkligheten, så att prövningen man ställs inför eller ansvaret som läggs på en kan få sitt sammanhang och förlösa oss till att bli riktigare människor.
Texter, dogmer, bekännelser är ingenting annat än transparenta blad att lägga över vår trasiga tillvaro för att vi skall kunna se sammanhanget och helheten, våga tro på, planera för och kämpa för en värld där tårarna är avtorkade, där ingen hungrar mer och där vapnen görs om till redskap för att öknarna skall blomma.
Men genom att religionisera detta med Gud gjorde vi symbolerna till en sorts geografi, beskrivningar på platser, förhållanden och människor.
Adam och Eva blev historiska personer, som man skulle tro på, i stället för symbolen för människan i hennes ursprungliga bestämmelse.
Himmelen blev en plats och trosfrågan blev huruvida det fanns en sådan plats eller inte.
Uppståndelsen blev ett mirakel och frågan var, om det var förenligt med vår kunskap om människan och naturen att någon kunde bli levande igen.
Bönen blev något man sysslade med i därför avsedda helgade rum, och frågan var om det därinne fanns någon som hörde vad den lilla människan önskade sig och som var mäktig att utföra det hon bad om.
Visst har vi burit oss befängt åt med de realiteter bibeln räcker oss.
Genom vårt sätt att göra geografi av tron förlorade vi möjligheten att, ute i det liv vi var satta att leva, förlösas till den inlevelse och hängivelse som heter bön.
Man gick --- just genom sin religiositet --- miste om det livets mysterium som gömmer sig i ordet uppståndelse.
I stället för att ställa sig ytterst vid spetsen av besvikelse och nederlag, i sällskap med modfällda lärjungar, ägnade man sina krafter åt att disputera om man verkligen kunde tro på att Jesus var uppstånden.
Det är denna religionisering av bibelns budskap som har fört oss bort från existensfrågorna, där en gestalt som Jesus eljest skulle ha en självklar plats för varje människa.
Och kyrkorna har odlat denna religionisering och fortsatt att bråka med varandra om innebörden i olika ord och teser, om Andens verk och helgelsens innebörd, om dopets mening och nattvardsbrödets förvandling.
Som om det var detta som var avsikten att man skulle hålla på med, då en gång brödet bröts eller då alla på sina egna tungomål hörde om Guds väldiga gärningar.
Det stora misstaget är när man gör symbolen till verklighet, kräver ställningstagande till symbolen och dömer dem som inte accepterar det som hör till ens egen symbolvärld : " Du tror inte på Gud, du tror inte på himmelen, du tror inte på uppståndelsen, du tror inte på himmelsfärden --- då får du inte vara med.
" Det är i denna situation det måste sägas att Gud inte är religiös och att det inte finns några kyrkor i himlen.
Det kanske värsta av alla brott mot det som Kristus står för i vår värld är att låta en religiös symbol, en dogm, en rit, en tradition, bryta relationen till en annan människa och bygga upp oöverkomliga barriärer.
Sveket mot vad Kristus står för är att ge människor bilder av den himmelska staden med de renaste gator och lysande pärleportar för att de skall få något att drömma om och slippa befatta sig med den värld som håller på att förgås i nedsmutsning och förgiftning.
Med mitt kraftiga avståndstagande från religioniseringen av bibelns innehåll vill jag inte ha förnekat att det finns något outsägligt i vår tillvaro som behöver få kläda sig i fattiga ord och symboler för att vi alls skall få känning med det.
Tron kan visst behöva ta stenarna till hjälp, jag menar de helgade, avskilda byggnadernas stenar, för att ge oss en miljö av stillhet där vi kan ana helheten och finna en läkedom för våra sönderstressade själar.
Den behöver de mänskliga orden och bilderna i sin tjänst.
Men hos oss gick det ju så att orden --- dogmernas och riternas ord --- tog det outsägliga i sitt våld i stället för att det outsägliga tog orden och formuleringarna i sin tjänst.
Byggnaderna tog tron på entreprenad, man skulle gå till kyrkan för att manifestera sin tro.
Byggnaderna skulle ju inte vara annat än ödmjuka tjänare till den verklighet av kött och blod som Jesus beskriver med orden : " Guds rike är invärtes i eder.
" Det är något högst oroande att den kärlekens och försoningens upprättande livsrörelse, som utgick från en grav, som sades vara tom, och gick som ett bud från den ene till den andre, snart nog blev en rörelse som satte sig fast i hus av sten och trä.
Att gå till kyrkan --- vad betyder det ? För de allra flesta handlar det inte om att gå till en unik gemenskap som påminner om den som Jesus hade med publikaner och syndare och som han ställde i utsikt skall bli mänsklighetens slutgiltiga, stora seger över all orättfärdighet.
Att gå till kyrkan --- det blev att gå till stenarna.
Och när den unga förortsförsamlingen skall investera för framtiden rör sig fantasin ganska litet kring de människor av kött och blod, som skall dras med bekymmer för sina barn och sina trasiga äktenskap, med meningslösa arbeten och en tilltagande ängslan för den tekniska övermakt som allt mera utbreder sig över deras huvud.
Det är inte så mycket på detta den kristna församlingen tänker, för det hör ju denna världen till.
Nej, man investerar ett antal miljoner i en ny kyrkobyggnad, som kommer att stå under århundraden och verkligen vara ett monument.
Över vad ? Kanske över ett enda stort missförstånd av vad som verkligen var meningen och målet.
Uppståndelsens livsrörelse med en vision i blicken av nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor, blev en husbyggarrörelse med mycken antikvarisk kunskap dokumenterad.
Vi måste äntligen se och erkänna att husen, symbolerna, dogmerna, orden, kan skymma det som ligger i ordet Gud.
Kanske har ingen tid varit så nära att upptäcka detta ords innehåll som den efterkristna tid, som övergivit mycket av de gamla orden och de gamla formerna.
Kanske är ingen så nära den verklighet som ligger i ordet " Guds rike " som den som tvivlade ut sitt tvivel på allt det som serverats oss i Guds namn av religiositet.
Vad Kristus representerar är inte en hinsidesvärld av andakt och fromhet utan krafterna till och löftet om en värld där människors sår blir läkta, tårarna torkas och de hungrande blir mätta.
Detta sker där människor så löses ur skuld och självförsvar, att de kan möta sina medmänniskor utan fruktan och anklagelser.
Där detta sker, där är eller säg ännu hellre sker himmelen.
Det sker där människor inriktar all sin intelligens och all sin skaparkraft på att denna sargade jord och mänsklighet skall komma i balans.
Det sker där människors hjärtan blir brinnande till att ta upp kampen mot de hatets makter som finns inbyggda inte bara i människors handlingar mot varandra utan också i de system vi byggt åt oss och tvingar varandra in i.
Det gäller alltså inte i första hand något som har med bön och gudstjänst att göra.
Arbetet kan bli vårt sätt att leva i tillbedjan och tjänst, ty vad är hängivelsen till uppgifterna sedan vi slutat att exploatera varandra annat än en form av tillbedjan av den skapande Guden ? Vad är mödan annat än inlevelsen i andras behov, den som förbönen är vårt symboliska uttryck för ? Vad är politiken den dag vi är lösta från maktens korruption och behovet att behärska varandra annat än det brutna brödets mysterium, där den ene delar den andres börda och där kärlekens lag tar gestalt.
Vad är den älskades hand som håller mig över dödsfloden med en oerhörd visshet om att allt som var kärlek hör livet till i all evighet, annat än ett gestaltande av detta : " ... och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer.
" Sedan allt detta är sagt, kan och skall det också sägas att vi behöver symboler och symbolhandlingar, och det är vad gudstjänst och yttre former skulle tjäna till.
Visst behöver vi föregripa det som är den yttersta sociala verkligheten av harmoni och balans i tillvaron.
Vi behöver få samlas och bryta brödet och räcka det åt varandra för att den stora, outsägliga sanningen skall tränga ut i fibrerna i våra kroppar och in i våra själar : att livet innerst är en osinlig källa av utgivande kärlek.
Vi behöver få teckna korsets tecken över den döde för att få känna att döden egentligen är övervunnen.
Vi behöver formulera tafatta böner för att kunna känna igen vardagen och mödan i relation till det som är helheten och den övergripande meningen med alltsammans.
Vi behöver få omsluta våra barn med förböner för att äntligen övertyga våra oroliga sinnen om att vad som än händer dem där våra händer inte kan skydda dem, så är de inneslutna i det liv som är totalt genomlyst av kärlek.
Vi behöver i symboler och former föregripa den himmelska stadens liv och härlighet, och i den mån våra gudstjänster och dogmer är medel för detta, så fyller de sin uppgift.
Men när de blir självändamål, som människor skall underordna sig, då har de kommit att skymma Gud.
Ty återigen : Gud är inte religiös utan hela tiden en realitet ute i den profana världen.
Så snart vi börjar dra gränsen mellan det profana och det andliga, kan vi bestämt utgå ifrån att det är i det vi kallar det profana som hans verklighet låter sig finna.
" Verkligheten själv finnes hos Kristus ", står det i ett Paulus-brev.
Inte religiositeten alltså utan verkligheten.
Ju sannare en människa är mot sin jordiska verklighet, desto närmare är hon den verklighet som bland oss bär namnet Kristus.
Ju sannare mänskligheten är mot sin situation i nuet och låter bli att ljuga sig bort från hoten och riskerna, desto närmare är vi den himmelska staden.
Den som ser sin ensamhet utan att kompensera den, känns vid sin skuld utan att försvara sig, är sann mot sitt innersta utan att kompromissa, han står vid steget ut i det liv som har med uppståndelse att göra.
Om mänskligheten ett ögonblick kunde se sin egen vansinnesfärd i maktberusning, kännas vid skulden för allt det blod som ropar från jorden och ta ansvaret för sina resurser, skulle vi stå på tröskeln till en ny jord, där rättfärdighet bor.
Kan man tala om Gud ? Religiösa utsagor och åsikter om religiösa ting har kanske alltid varit något pardoxalt.
Mänskligheten har alltid hållit sig med formuleringar på det som man samtidigt har kallat " det outsägliga ".
Alla läror och teologier är försök att formulera det outsägliga!
Hur välgörande skulle det inte kännas om något kyrkosamfund skulle upptäcka detta paradoxala, dra konsekvenserna av det motsägelsefulla i att ständigt tala om det outsägliga och våga gå in i tystnaden.
Detta är ett stycke pilgrimskap som skulle kunna bli riktningsgivande för de många som söker.
Själva ordet Gud har blivit oanvändbart, inte bara på grund av det omöjliga att utsäga det outsägliga.
Det hör för de flesta till en föreställningsvärld och är bemängt med associationer som hör till det förgångna.
Det har ett innehåll av den despotiske eller den allt omfamnande Fadern, allfadern, allmakten.
För människan i välfärdens samhälle, långt ifrån det omedelbara beroendet av naturens krafter och väl insatt i ett tekniskt och mänskligt system som garanterar hennes försörjning, förlorar denna gudsbild sin aktualitet.
Den som är ärlig i sitt sökande måste bryta upp från det gamla innehållet, ordet Gud täcker för honom inte den verklighet han är ute och söker.
Det var säkerligen riktigt i ett samhälle och en värld präglad av materiell brist och mänsklig maktlöshet att det gudomliga innefattade en allmakt som var starkare än åskan och andra naturkrafter.
I en värld där människan genom en oerhört utvecklad teknik kan spränga atombomber med en förödande verkan långt utöver vad den mera primitiva människan kallar naturkrafter är det inte den våldsamma makten som blir det gudomligas kännetecken.
Men ordet Gud är fortfarande fastknutet vid detta.
I en värld där det står helt klart att vår försörjning är beroende av vår egen förmåga att fördela resurserna bleknar bilden av Försynen som i sin godhet fördelar sina oändliga tillgångar.
I en värld där fred och rättvisa och över huvud taget framtidsmöjligheterna att leva tillsammans hänger på vår förmåga att respektera varandra blir den despotiske Guden som befaller oss att leva efter budord och normer en alltmera inaktuell storhet.
Den livshållning som förknippats med denne Gud har huvudord som förnöjsamhet, tacksamhet, lydnad, självutplåning.
Men dessa ord har inte längre någon attraktionskraft.
Kan man då tala om Gud ? Människor har gjort det i alla tider och på alla språk.
Troligen skall människor i nya tider också göra det.
Men i ett läge då så mycket befinner sig i uppbrott finns det anledning att påminna om det barocka i att försöka tala om det outsägliga.
Så snart det outsägliga binds vid ord och namn är man inne i något riskabelt.
Det är ju detta som har skapat så mycket av mänsklighetens splittring och av spänningar mellan människor, mellan dem som menade sig ha funnit och dem som inte hade funnit, mellan " vår " Gud och " er ".
Det gäller frågor som griper ända ner till roten av vårt väsen, därför blir gränserna så skarpa och laddningarna så våldsamma.
När ett stycke ljus bröt in över ens tillvaro --- och det var vad som skedde för människor i varje religiös rörelse och förnyelse --- så blev det något man försökte få tag i och göra till sin egendom, som skilde en från andra.
Man kan förstå dem i nutiden som vill kasta allt av religion över bord, därför att så mycket av mänsklighetens ogärningar haft sin upprinnelse och sin våldsamma kraft i religiösa motsättningar.
Men felet var kanske inte den gudomliga verklighet man var ute och sökte utan den fåfänga tron på att man ändå kunde tala om det outsägliga.
I många former söker vi naturligtvis också i vår tid en gudomlig verklighet, allt levandes ursprung och källa, dess mål och mening --- inte bara som en filosofisk teori om världens och människans uppkomst, utan punkten där alla trådar löper samman, där meningen går i dagen och där hängivelsen får ske och tilliten förlöses.
Men vi går baklänges, vi står inte ut med att det vi är ute och söker är outsägligt.
Vi måste kunna beskriva det, vi måste förse det med egenskaper.
Så saknar vi skaparförmågan att ge det nya symboler och uttryck, som täcker vad vi känner, och faller i stället in i det som vi övertagit från en gången värld och en inaktuell världsbild, försynen, fadern, allmakten.
Från det bästa vi känner i vår tillvaro, fadern med ansvaret eller omsorgen eller kärleken, drar vi slutsatser i en sorts oerhörd uppdimensionering och säger : " Detta är Gud.
" För bibeln är utgångspunkten en helt annan, den utgår inte från det man känner till och därifrån drar några slutsatser om hurdan Gud " måste " vara.
Den utgår från det outsägliga " som bor i ett ljus dit ingen kan komma " och anar dess glimtvisa inbrytning i vår tillvaro.
Den talar om " honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn ".
Det är alltså inte Gud som har sitt namn och sina egenskaper från det vi känner till, utan det är i det som vi kallar fader och i de livets lägen där kärlek och omsorg gestaltas som vi anar ljuset från det som är och förblir outsägligt.
Att komma i närheten av den gudomliga verkligheten är kanske därför inte liktydigt med att ha ett fullständigt språk om det och kunna tala om det så mycket som möjligt utan i stället att vara så mänskligt sann som möjligt mot de lägen i livet, där det outsägliga bryter in till oss.
Att tala om Gud innebär en risk att förstöra det man är ute och söker.
Vi kan naturligtvis tala om religion och kyrka, om läror och system.
Vi kan diskutera olika dimensioner på livet och tillvaron, ha olika upppfattningar om olika religioners och lärors sanningshalt.
Och detta är sådant vi behöver tala mycket om, vi behöver dra fram det ur den tabubeläggning som det alltför länge har haft.
Alltför många lever i dag med en sorts dubbelmoral i dessa frågor, utåt skall ingen människa kunna misstänka att " jag är sådan ", det vill säga har några religiösa funderingar --- " grubblerier " --- eller uppfattningar, men inåt söker de allra flesta kanske efter formuleringar eller formler efter vilka de kan lösa sitt livs ekvation.
Men att tala om religion är inte detsamma som att tala om Gud.
Det är snarare något vi har sammanställt åt oss genom att formulera erfarenheter eller genom att dra slutledningar, skärvor av egna erfarenheter och andras, egna tankar och andras.
I det ögonblick vi har det mer eller mindre färdigt och formulerat för oss är det något vi kan slå andra med och något som skiljer oss från andra.
Men detta är inte den outsäglige Gudens verklighet, utan det är våra beläten och bilder, våra symboler och formuleringar.
Medan vi på detta sätt talar och driver varandra till att tala om det outsägliga ligger den verkliga, levande frågan orörd.
Denna fråga försvinner någonstans i vårt väsens djup utan att någon fångar upp den och utan att vi kan rikta den åt något håll.
Den levande frågan gäller om man skall våga ta nästa steg i frimodighet, om man alls har något riktigt existensberättigande i denna tillvaro, om livet fortfarande är värt att leva sedan man mist det man mest höll av, om man skall orka med de bördor livet i morgon kommer att lägga på en.
Det är frågor hur jag skall våga ta steget in i det ögonblick som en gång skall vara mitt sista eller om det verkligen finns något inom mig som jag får kalla " jag ".
Där är alla de frågor som på ett eller annat sätt binder en fast vid det förgångna : Varför handlade jag som jag gjorde, varför var jag inte mera vaken, varför genomskådade jag inte mera av konsekvenserna, så att jag inte i dag skall behöva gå och ångra sådant som hade kunnat undvikas ? Det är sådana frågor som ens existens hänger på, men de försvinner i djupet av ens väsen utan att man vet vart man skall rikta dem.
Då säger de flesta : Men detta är ju inte religiösa frågor, utan det är psykologi, frågor om mänskliga relationer och inomvärldsliga förhållanden.
Ingenting kan vara felaktigare än att om dessa livsfrågor säga att de är " bara " mänskliga eller " bara " inomvärldsliga.
Men vi har kanske hamnat i detta djupa misstag därför att vi prompt har försökt att tala om Gud, det outsägliga.
Det vi då har talat om är om det finns en gestalt utöver detta som vi går och står i, en gestalt som har all makt och som man kan tro på någonstans i rymden.
Detta väsen har vi då försökt föreställa oss, gripa tag i, men det har varit svårt att fånga in det till att bli något svar på de frågor som verkligen var levande frågor för oss på djupet av vårt väsen.
För bibeln är det gudomliga inte något " utöver ", utan den verklighet " i vilken vi leva, röra oss och äro till ".
Man kan hålla på att upprepa för sig själv att Gud finns och övertala sig själv att tro på att Gud hör bön eller föreställa sig att det vid livets slut öppnar sig konkret en annan värld.
Ja, jag vet att en människas ångest för hur hon skall kunna ta det närmaste steget kan bli så stark att hon bara sluter ögonen och mot allt förnuft, mot hela den verklighetsbild hon egentligen har läser sitt " Gud som haver barnen kär ... ".
Hon klamrar sig fast vid en tro på att det finns i alla fall, allt detta som hon egentligen för länge sedan övergivit.
Men inte ger detta den frid som man verkligen söker.
När man upptäcker detta kan det kännas ännu riktigare att bara till varje pris tysta ner frågorna, kväva ångesten och deklarera att man absolut inte tror på någonting.
Felet är kanske inte att man försöker klamra sig fast vid Gud, den verklighet som är värd att bära detta namn, utan att man griper tag om det som människor ideligen försökt utsäga om det outsägliga.
Himmelen --- vad är det ? En värld dit jag en gång skall få lyfta på lediga vingar ? Gud är en fader, säger vi, och genast är dragen av en människas stränghet eller omsorg där, och vi famlar : Var i rymden omkring mig finner jag denna gestalt eller detta ansikte ? En värld, en gestalt, någon som hör mig --- är det inte alltsammans symboler och bilder för den verklighet som är outsäglig ? Men vi sätter likhetstecken mellan symbolen och verkligheten.
När vi sedan inte kan känna handen eller se åtminstone en strimma kust av en hinsides värld eller bevisa att det finns ett land någonstans där rättfärdighet bor, då blir det ett tvivel på att det alls finns något som heter så.
Något som heter så ? Är det inte här vår svårighet sitter : vi står inte ut med att ha något vi inte kan beskriva eller något som inte har ett namn för oss.
Men genom att beskriva och definiera leds vi bort från det vi är ute och söker.
Ja, man kan förstöra det genom att så binda upp sig vid beskrivningarna, att man aldrig finner verkligheten.
Att tiga om Gud kan vara en möjlighet att komma närmare den gudomliga verkligheten.
Detta är knappast de etablerade kyrkornas råd till den människa och den värld som tappat bort sin Gud.
Det vanliga svaret till den som varken vet ut eller in i sin fråga efter Gud är detta : " Se på Kristus!
" Det kan väl vara ett riktigt svar, som också har sina rötter i bibeln.
Visst kan det hjälpa att en gestalt av kött och blod i historiens mitt kommer till oss, delar allt med oss, smälter in i det mänskliga livets villkor, förstår dem som har det svårt och förbarmar sig över dem som inte orkar själva.
Man kan möta honom i evangelierna och identifikationer inträder, man är själv som en tiggare vid vägkanten eller rent av som en rövare som lider vad hans gärningar är värda och blir föremål för frälsarens försäkran om närhet ut i det yttersta.
Detta igenkännande inför Kristus-gestalten är en tröst som ingen får förmenas.
Men det kan ju gå med Kristus-gestalten så som det har gått med ordet Gud.
Man kan stå där och famla också efter denne Kristus med sitt tvivel och sin fråga : Finns han ? Har han något med mig att göra ? Eller är det bara inbillning när jag tycker att de tvåtusen åren överbryggas ? Var det bara from legend när man berättade att han gick vidare in i något som kallas uppståndelse ? Också Kristus kan ju bli formeln för det gudomliga som somliga tar monopol på och som man använder för att utestänga andra.
Det måste sägas också från religiöst håll att det finns tider då man måste tiga om Gud för att finna den gudomliga verkligheten, den som är och förblir outsäglig.
Om vi märker att de religiösa orden, både de kristna och de allmänreligiösa, har blivit så bundna till en värld och en världsbild, som inte längre är vår, så kan det vara riktigt att träda in i en tid av tystnad.
Om en människa i sitt eget liv märker att allt tal om Gud och tro leder henne bort från de frågor som verkligen rör hennes existens som människa, kanske lockar henne att nöja sig med gottköpslösningar, så kan det vara den bästa troheten mot den gudomliga verkligheten att man vågar avstå från att formulera sin tro och fixera sin bekännelse.
En andlig verklighet försvinner inte därför att man ett tag upphör att tala om den eller avstår från att upprepa formuleringar som inte längre har riktig markkontakt i vår existens.
Just därför att det rör sig om något outsägligt, kan det hända att det kommer en närmare i tystnaden.
Den kyrka, som under ett par eller några årtionden vågade avstå från att använda ordet Gud och de andra traditionella symbolerna och gick in för att identifiera sig med den sökande människan i hennes livsfrågor med alla dess dimensioner, skulle förmodligen mer än något annat samfund bereda marken för en total nyupptäckt av den gudomliga verkligheten.
Låt oss tala om livet, meningen, tillvaron, kärleken, tryggheten, tilliten och allt det andra som dag för dag är närgångna livsfrågor för oss.
Låt oss ner i botten söka efter villkoren för att mänskligheten skall kunna leva i fred, detta som är allas vår yttersta existensfråga.
Låt oss försöka beskriva yttre och inre skeenden så sant som möjligt.
Låt oss göra det utan användande av den traditionella dogmatikens byggnadsställningar eller barnatrons gottköpslösningar.
När vi --- ateister och troende --- gemensamt har kunnat öppna oss för själva existensfrågorna kan det hända att det öppnar sig något som för oss båda är lika fräscht och nytt, något som ingen hade monopol på i förväg, något som vi båda kanske skulle kunna kalla Gud.
Om vi nu måste kalla det outsägliga något.
Det är alltså inte fråga om en uppgivenhetens tystnad, inte heller en ytlig eller slapp eller slarvig tystnad.
Att stanna med sina frågor efter Gud och det gudomliga vid ett uppgivet och ytligt " Det kan man ju inte veta något om, därför befattar jag mig inte med det ... " är också ett sätt att slutgiltigt formulera och låsa det outsägliga.
Tystnaden som skall kunna leda oss närmare den gudomliga verkligheten skall vara uppfylld av en trohet mot den sanning och den jordiska verklighet som är oss given och som är vårt uppdrag att leva med nu.
När kärleken får vara kärlek och mödan får vara möda, när meningslösheten får bränna och glädjen får välva sin himmel över våra liv och jag verkligen är närvarande i allt detta utan att prompt inordna det i fördomar och mönster --- då behöver inte nödvändigt allt förklaras eller besvaras med religiösa termer och teorier.
Om man i stället för att förklara och formulera börjar lyssna inåt mot sitt eget väsens djup, kan det hända att man där hör något ljuda som liknar en tacksägelse eller bön.
De som envisas med att tala om Gud kommer genast och frågar vad det är för mening att tacka, om man ändå inte tror på någon att rikta sin tacksamhet emot.
Men om man kunde få vara i fred för dessa " religiösa " förståsigpåare och i sin tystnad lyssna vidare inåt, skulle man kanske också höra något av en bekännelse och ett rop efter försoning.
När man är alldeles sann mot det liv som är en givet och mot den enda tid man äger, nämligen ögonblicket, så öppnar sig den verkligihet som vi genom årtusenden och med miljarder ord och symboler beskriver.
Det är kanske när allt kommer omkring bara i tystnaden som det blir verkligt för en, det som man har försökt beskriva som fadersgestalten i rymden och landet på den andra sidan.
Alla trosbekännelser och alla debattinlägg om Guds existens bleknar bort och blir som prasslande löv inför detta som är den gudomliga verklighetens liv : att ingenting är tillfällighet och slump utan allt är inneslutet i ett outsägligt sammanhang, som sträcker sig långt utöver allt vad vi kan bedja eller tänka.
Vårvingar 1 Våren kom ovanligt tidigt det året.
Redan i februari hade Storesjön ryckt sig loss ur vinterisen, och luften hade blivit ljum långt in på kvällarna, rödskimrande och milda.
Knappt någon tjäle hade det varit i jorden, och nu var den ren och mjuk och fuktig och öm mot nysådda korn.
Och i arbetarnas vedspisar behövde elden bara brinna på kvällen --- utom när man skulle laga mat förstås.
En tidig vår efter en mild vinter.
Bra för bönderna, som kunde börja vårbruket tidigt, och slapp se de första groddarna bitas ihjäl av frosten.
Och bra för arbetarna, som hade kunnat spara ved hela vintern.
Men mindre bra för möbelfabriken, som bara hade haft slädföre till trätransporterna några få veckor.
Nu fick man köra träet på vårtunga dyngvägar från sågen till Sandsjö, eller Bodafors, som somliga redan hade börjat kalla orten.
Bodafors, efter fabriken, Bodafors stol- & möbelfabriks AB.
Utan fabriken var orten intet, bara ett stationshus, några bondgårdar, kanske några hantverkare och handlare.
Nu bodde här betydligt över tusen personer, i hus som flockades som spädgrisar kring fabriksbyggnadernas modersuggor.
Det var trångt här, men det var ännu trängre på den landsbygd de kom ifrån, i Almesåkra, Bringetofta och Sandsjö kyrkby.
Där fanns varken jord eller arbete åt alla, men här blev de arbetsdugliga begärligt svalda av Fabriken, här fanns det arbete, sextio timmar i veckan och ofta mer.
Susanna Larsson stod på trappan och tittade på solen, som smekte horisonten, stor och röd och mäktig.
Klockan var sex, Fredrik slutade nu och skulle snart komma hem för att sleva i sig potatisen och sillen.
Vid Susannas vänstra knä stod det äldsta barnet, sonen, också han väntande, med sina kinder dolda av ett lager torkad jord.
Hela dagen hade han ideligen kommit in från gyttjepölarna ute på vägen och försökt lura i sin mor att han var jagad av en krokodil eller en gorilla eller något annat av de djur hans far brukade läsa för honom om.
Susanna hade varje gång varit tillmötesgående och låtsats tro på det, väl medveten om dagens tyngd.
Torsdagen den första april nittonhundranio.
En helt vanlig dag, ett helt vanligt år.
Bara en ovanligt tidig och ljum vår.
Nu tutade det samtidigt från två håll, från B-fabriken i sydväst, och, litet längre bort, från A-fabriken i nordost.
Arbetarna släpptes fria, två åar av tapetserare, snickare, maskinarbetare, polerare, lärlingar och springpojkar, som efter hand grenade upp sig i bäckar efter sidogatorna : Handelsvägen, Köpmansgatan, Hantverkaregatan, Stationsgatan.
Nu såg Susanna Fredrik i klungan som kom över järnvägen vid Bommarna.
Samma syn som hon hade sett sex dagar i veckan i fem år.
Samma syn som hon skulle se sex dagar i veckan i ... Fredrik kramade om henne, och han sa ingenting, men hon såg att han var trött.
Han ställde av sig skorna utanför dörren, gick in, ut i köket, hällde upp vatten i porslinsfatet, tvättade händer och ansikte.
Medan han torkade sig tittade han frågande på sin fru.
Hon nickade.
--- Det är klart.
Är du hungrig ? --- Ja det tror jag det.
Förmannen har varit så djävlig idag att det känns som om magen min vänts ut och in.
De satte fram maten och slog sig ner vid bordet, och dottern sattes i knäet på Susanna, som tog en sill och benade försiktigt åt flickan.
Fredrik spred tystnad kring sig.
Men pojken tog ändå mod till sig och berättade för honom, att han hade blivit jagad av krokodiler hela dagen.
Fredrik spräckte fram ett leende.
--- Skönt att du klarade dig välbehållen i alla fall.
Sedan blev det tyst igen.
De satt kvar vid bordet ett slag sedan de hade ätit färdigt.
Fredrik tittade på sin fru och sina barn.
--- Ja, det var maten det.
Tack för den, sa han med litet vädjande röst.
--- Varsågod, sa Susanna och strök honom över handen.
Han reste sig upp och sköt in stolen under bordet.
De åt alltid i rummet, bordet stod vid ena väggen och kämpade om utrymmet på brädgolvet och trasmattorna med de andra möblerna : sängen, pinnstolarna, byrån, utdragssoffan, bokhyllan.
--- Jag går ut ett slag, sa Fredrik, och Susanna kom att tänka på att han faktiskt inte hade tagit av sig sin tjocka tröja.
Hon plockade ut tallrikarna i köket.
Varför kunde de inte äta i köket som alla andra ? Sedan tvättade hon barnen och försökte lägga dem ; den lilla somnade direkt men den store ville höra en berättelse först.
Susanna satte sig ner och slog upp boken.
Ute var det mörkt.
Det var vindstilla, och den kvardröjande dagsvärmen smekte de brädfodrade träväggarna.
Stekoset från hundratals möbelarbetarhem hängde i luften.
Det var den första april nittonhundranio, ett år med en ovanligt tidig och mild vår.
2 John Zeinwoldt slog sakta upp ögonen.
Solen lyste in genom de tunna, vita gardinerna.
Fåglarna kvittrade, inte bara vinterns blåmesar och talgoxar, utan också de nyanlända ; koltrastarna över alla andra.
Dessa koltrastar!
Zeinwoldt tittade på klockan.
Halv åtta.
En utmärkt dag, ett utmärkt uppvaknande.
Han steg upp, hällde upp vatten i handfatet, tvättade sig, skärpte rakkniven medan han tittade ut på den blåa himmelen.
Efter rakningen några droppar Kölnerwasser.
I rakspegeln såg han den uppförstorade bilden av ett stort, fast ansikte med kraftigt markerade drag, blåa ögon, och endast ett litet, litet stänk av grått i polisongerna.
Tänk så lätt det är att se på folk vilken ställning de har i samhället.
De tunga, knotiga, pliriga arbetarna.
Och jag, den långe och rake.
Kungen av Bodafors.
Zeinwoldt suckade förnöjt och kände frukosthungern smyga sig på i tarmarna.
Efter en snabb tur ut för att pissa trädde han in i matsalen.
Frukosten var framdukad, dottern satt där och väntade på sin far.
Han tänkte för en sekund fråga varför hon var hemma mitt i veckan, men så kom han på att det ju gick en epidemi på flickläroverket i Jönköping.
I stället : --- God morgon, Gunhild, var är din mor ? --- God morgon, far.
Hon är indisponerad.
Ligger till sängs.
Dottern böjde sig ner över det löskokta ägget.
Zeinwoldt betraktade henne belåtet.
Långt blont hår, ännu fritt fallande på grund av den tidiga timmen.
Blåa ögon under stora ögonlock.
Runda näsvingar, rund haka.
Och i den gula klänningen runda, fylliga ungflicksbröst.
En ädel germanska, en wagnersk mö, fast utan pluffsigheten.
Zeinwoldt tog en skiva vitt bröd, bredde smör och marmelad på.
Något saknades på bordet.
--- Anna, sa han snärtigt, med hög röst.
Pigan kom in.
--- Jaa, disponenten.
--- Var är tidningen ? Anna vet att jag vill läsa den vid frukostbordet.
Har hon inte kvar den ? --- Jo, disponenten, jo visst.
Förlåt mig, jag hade så stökigt i köket.
Hon sprang ut, och kom in igen med Smålands Allehanda.
Han tog emot den med en lätt grymtning.
" Jaså, det är första april idag ", tänkte han.
" Trevligt, då får jag kanske tillfälle att pröva ett lätt skämt på någon av mina underlydande.
Kanske kamrer Persson, den bondske geten.
" Zeinwoldt log förnöjt.
När han hade bläddrat igenom tidningen och ätit ytterligare några brödskivor med smör och marmelad, reste han sig från bordet.
Han nickade kort åt sin dotter, och lämnade matsalen för att gå upp på sitt sovrum.
Där pomaderade han håret, kammade sig, tog på väst och kavaj, och snörde skorna.
Slutligen ännu en lätt doft av parfym.
Han var redo att gå.
Han gick ner för den knarrande trätrappan.
I hallen fick han hatt och käpp av pigan.
--- Nej tack, jag behöver ingen rock idag.
Väl ute drog Zeinwoldt ett djupt andetag.
Det var säkert över femton grader i luften.
Klockan var strax nio, solen hade redan hunnit högt på den molnfria himmelen.
Solstrålarna kilade in genom överdelen av fönsterna på ostsidan av huset och ut genom nederdelen av fönsterna på västsidan.
På vägen tog de med sig bilden av Villan, och avlämnade den i gårdagsregnets vattenpölar framför hans fötter.
Han tittade på den märkligt osymmetriska byggnaden.
Det var restaurerat och ombyggt, det stora tvåvåningshuset, nu klätt med gulmålad liggande träpanel.
Strax till vänster om mitten gick bottenvåningens vägg ut i ett burspråk med många fönster, vilkets tak utgjorde golv för andra våningens balkong utanför Zeinwoldts sovrum.
Den högra delen av huset fortsatte i en tredje våning, ett torn som bröt det valmade takets rytm.
" Vad fan ska jag med ett torn till ? " tänkte Zeinwoldt.
" Där finns ju inte ens någon klocka, fast där ser ut som om där vore avsett att vara en.
" Han undrade var han hade sett det tornet.
I Växjö ? Lund, Köpenhamn ? Eller Hamburg ? Från Villan till A-fabriken, och kontoret, var det knappa hundra meter.
Zeinwoldt närmade sig sitt rike.
De bastanta två- och trevånings huskropparna såg ut att vara stora nog, men man hade ändå behövt utvidga genom att bygga B-fabriken nere vid järnvägen för några år sedan.
Framför husen låg dammen, och alldeles vid forsen låg det äldsta huset, där Hägg och hans bröder hade börjat med sina rickiga svarvar och sitt dåliga hornlim för mer än trettiofem år sedan.
Forsen.
Boda fors.
Gruset på gången knastrade lätt under Zeinwoldts kraftiga steg.
Han kom fram till den låga kontorsbyggnaden, slog upp dörren och trädde in i pulpetriket.
Det kungliga kansliet.
--- God morgon, hälsade han med fyllig stämma.
En sådan ovanligt mild och fin vår vi tycks ha fått.
3 Knotmjuka händer riste lätt i hans arm.
--- Johan, Johan, klockan är nio, ska du inte upp nu ? Han slog upp ögonen och ruskade på huvudet som för att få hjärnan i läge.
--- Jamen det är ju söndag ... --- Det är så lätt att få dåliga vanor.
Upp med dig nu.
--- Ja jag kommer.
Han låg alldeles stilla i några sekunder.
Trots att han blundade märkte han att något saknades : --- Var är barnen ? --- Ute och leker ; det är ju fint väder.
Upp med dig nu!
Han kastade av sig filten och satte sig upp på sängkanten.
Hans underben, som lämnades bara av nattskjortan, hade gjort avtryck i det grova lärftunderlakanet.
Håret var rufsigt, utom framme i pannan, där det var tunnare och låg slätt.
--- Ibland är man så sömnig att man knappt vet vem man är.
Hans hustru log.
--- Johan Larsson, snickare, trettioett år på det trettioandra!
Sluta vela nu!
Frukosten är klar.
Johan steg upp och drog på skjorta och byxor.
Hängslena måste visst spännas.
Har jag krympt ? Han gick ut för att pissa, kom in igen och satte sig vid bordet.
Det ångade om grötfatet.
Han lyfte kaffekannan för att hälla upp i sin mugg.
Kannan efterlämnade en rund ring av fukt på träbordet.
--- Ska inte du äta, Karin ? --- Nej, jag har redan tagit mig litet.
När jag gjorde åt barnen.
Hon stod i köket och torkade av järnspisen.
Johan slevade i sig gröten under tystnad, medan han tittade ut genom fönstret.
Fortfarande soligt.
Undrar hur länge det ska hålla i sig.
Han tömde kaffemuggen i ett svep, och brast ut i en våldsam hostattack.
--- Förbannade sump!
Med handen torkade han sig kring munnen.
" Trångt nog i lungorna redan, av trädammet ", muttrade han.
Han tog ut grötfat, mugg och kanna till köket.
Vattenspannarna var tomma ; han tog dem och gick ut och pumpade upp vatten.
Sedan kom han in igen, hällde upp litet vatten i tvättfatet och satte spannarna i hörnet.
Efter tvätt och rakning gick han in i rummet och bytte till söndagskläderna.
Svarta skor, svarta byxor, svart väst, svart kavaj.
Vit skjorta, vit krage, svart fluga.
--- Hur längesedan är det vi var i kyrkan sist, Karin ? --- Vi har väl inte varit där sedan i julas, svarade hon medan hon förstrött torkade upp det vatten han hade skvätt omkring sig under rakningen.
Nu stod han framför spegeln igen, med kammen i näven.
--- Ska vi ta med barnen ? undrade han medan kammen banade sig väg.
Han såg stint på sin bild i spegeln, och hörde henne svara : --- Nej, det tycker jag inte, inte idag.
De blir så stimmiga av det fina vädret.
Vi kan väl lämna dem hos din bror under tiden.
--- Ja det går säkert bra, sa han medan han plockade bort de avkammade hårstråna ur kammen.
Blev de inte fler nuförtiden än bara för ett halvår sedan ? De var färdiga att gå.
Karin gick ut och kallade på barnen.
Ett rop, ingenting hände.
Ett till, högre, och barnen kom.
--- Vi ska gå i kyrkan idag.
Ni får vara hos farbror Fredrik och tant Susanna under tiden.
Skynda er in och sätt på skor och strumpor nu.
Hon följde med in för att hjälpa den minsta att snöra skorna.
Köpmansgatan badade i solsken.
Trädgårdarna lyste av gula och vita blommor, och björkarnas bladknoppar såg ut som ett slags havande väsen, mättade, mogna.
Barnen skuttade omkring runt sina föräldrar, och rev upp moln av damm i det soltorra gruset.
Efter ett hundratal meter var de framme vid huset där Fredrik och Susanna bodde.
Johan knackade på dörren, och de gick in.
--- Hej Fredrik.
Vill ni ta hand om barnen några timmar ? Fredrik log litet snett.
--- Visst kan vi det.
Så ni ska gå i kyrkan ? Hoppas ni får trevligt ; Ringenius sjunger ju så bra.
Trots det starka ljuset var det halvdunkelt i rummet.
Ljusstrålarna som kom in genom fönstret flöt inte ut, de var smala och avgränsade.
En av dem lyste på Fredrik, ungefär i magtrakten.
Han var klädd i sina vanliga kläder : randig flanellskjorta utan krage, grova vadmalsbyxor som satt uppe utan hängslen.
Fågelkvittret utifrån var nästan öronbedövande.
Susanna slog ut med ena armen : --- Ska ni inte sätta er ner ? --- Nej tack, svarade Johan.
Vi måste gå nu.
Det duger lika litet att komma försent till Guds hus som till Zeinwoldts.
--- Men ni stannar väl och dricker kaffe efter kyrkan ? frågade Fredrik.
Jag har förresten litet att prata med dig om, Johan.
Det är så att jag har fått brev från Kalmar arbetarekommun ; en av deras medlemmar ska flytta hit, och börja arbeta på fabriken.
Han kommer i morgon.
--- Kalmar ... hit ... det var som fan!
--- Ja, det kan man säga.
Men vi måste prata om hur vi ska ta emot honom.
--- Det kan vi väl göra på onsdag ? --- Jo, men han kommer ju i morgon.
--- Då kan väl du ta emot honom och hälsa honom välkommen.
Vi måste gå nu.
Karin, som stod i farstun, öppnade dörren.
Johan klappade om sina barn.
Halvvägs ute vände han sig mot Fredrik.
--- Ha kaffet klart då tills vi kommer tillbaka.
Starkt, det kan behövas.
4 Välkommen hit, Christer Lindblad.
Välkommen till Bodafors stol- och möbelfabrik.
Du ska arbeta här nu.
Som polerare.
Med sandpapper, lacker och polityrer ska du arbeta med att putsa ytan.
Ytan på tingen.
Låt mig ta dig runt i fabriken.
Det görs möbler här.
Möbler av trä och stoppning och tyg.
Virket kommer från bolagets egna skogar eller från bondeskogarna i trakten.
Det sågas på Möcklamo ångsåg och transporteras sedan hit och läggs upp på brädgårdarna här utanför.
Sedan måste det, innan det kan användas, torkas antingen i friska luften eller i ångtorken där borta.
När en möbel ska göras, gör först arkitekten och ritaren en ritning.
De sitter i kontorsbyggnaden där borta.
Den där låga byggnaden.
Sedan sågas virket i kapsåg och kantsåg.
Fanéret limmas ihop i sina skivor.
För hand.
Sedan bearbetas ämnena i svarvar och fräsar, tappmaskiner, stämmaskiner, borrmaskiner.
Och en del andra specialmaskiner också.
Alla dessa maskiner drivs av vattenkraft.
Från forsen här utanför.
Boda fors.
Låt oss nu gå upp i snickeriet.
Här sätter snickarna samman detaljerna.
Du ser skåpen längs väggarna ? Där förvarar snickarna sina verktyg.
Det är deras egna, de litar inte på bolagets.
Många möbler är vackert utsnidade på fötter, ryggar, dörrar, karmar.
Det görs i bildhuggeriet, av bildhuggarna.
De är konstnärer, inte som vanligt folk.
Sedan kommer möblerna in på ytbehandlingen.
Det är här du ska arbeta.
Här betsas, poleras, fernissas, bonas.
Ett mycket viktigt arbete.
Fast inte så fint som snickeriet eller bildhuggeriet förstås.
Nu kommer vi in i tapetserareverkstaden.
Du ser de kraftiga läderremmarna som spänns över sitsen ? På dem fästes resåren.
Sedan lägger man ett lager krollsplint och ett lager spunnet hästtagel på det hela.
Och så klädseln över det.
Tapetseraremästarna skär själva till skinn och tyger.
Ett rent handarbete, likadant nu som på 1600-talet.
Ser du mannen där borta ? Det är Jansson, han är justerare.
Han synar de färdiga möblerna, innan de packas in och forslas till stationen för vidare befordran till kräsna stolsittare och skåpförvarare i Sverige, Danmark, Tyskland, ja hela Europa.
Låt oss gå in i snickeriet igen.
Akta huvudet, dörröppningen är inte så stor.
Här har du en del av arbetarekommunens och fackföreningens styrelser.
Ser du den sege unge mannen där borta, som man knappast ser ögonen på ? Det är Fredrik Larsson.
Honom vet man aldrig var man har.
Jag undrar för övrigt vad han gör här.
Han arbetar ju på B-fabriken i vanliga fall.
Mannen bredvid honom är hans storebror Johan.
Ja, det arbetar många här inne.
De flesta kommer från trakten.
Steniga som marken de vuxit ur.
Som ynglingen där borta, Han är lärling, Frans Andersson heter han, arton år gammal tror jag.
Han är från Bringetofta, hans far är torpare.
Och de har det inte så lätt i dessa dagar.
Den skäggige mannen med ritningen där borta ? Det är Rosenqvist, verkmästaren.
Vem är han lik säger du ? Friedrich Engels ? Det vet jag inte vem det är.
Är det en ballongseglare ? 5 Frans Andersson cyklar.
Morgonsolen skiner på hans högra kind.
Frans äger en cykel.
Med frihjulsnav och allt.
Det är inte många i bygden som har cykel.
Frans och några till, och så Zeinwoldts dotter.
Fast hon säger " velociped ", ve-lo-ci-péd, med en lätt dragning åt läspljud på c :et och stark tonvikt på sista stavelsen ( och medan hon säger det darrar hennes läppar som om hon skulle till att gråta, men ögonen är torra och stora och varma ).
En onödig lyx för en torparson, cykeln ; det kan man tycka.
Men det är närmare en mil från Bringetofta till Bodafors.
Kanske skulle han ha kunnat hyra in sig i samhället, men Andersson tyckte att han behövdes hemmavid fortfarande.
Frans cyklade och morgonsolen sken på hans högra kind.
I vägkorsningen vid Forsa svängde han åt vänster.
Skogen på bägge sidor : till höger tallar, till vänster, på sluttningen upp mot Hjälmseryd, björkar och en bäck, den lilla bäcken som han vadade i flera hundra meter i mars för att känna att han levde.
Efter Åsby svängde han till höger, av från stora vägen.
Över bron över den lilla bäcken, som nu hade vidgats nästan till en å --- men om torrvädret fortsatte skulle den väl snart bara vara ett litet svart streck av vatten, och han skulle kunna gå i den uttorkade gyttjefåran och fånga grodor.
Om tiden tillät.
Men Frans gjorde mycket som varken tiden eller rummet tillät, särskilt på arbetet.
För att oftast vakna upp till hyvelbänken igen av att Palmqvists " Vad gör du pojk, står du och sover ? " bet drömmarna i strupen.
Nu kom en uppförsbacke.
Frans fick resa sig och trampa med raka bens kraft på pedalerna.
Sävedabacken.
Ibland räknade han antalet tramptag.
Nittiosju låranspänningar, eller däromkring, sedan kunde han rulla nästan utan att trampa en enda gång, tills han kom till Almesåkravägen.
Inte är det tråkigt i sig att stå vid sin bänk och hyvla, putsa och snickra saker.
Hade man bara fått göra det utan att vara fastkedjad vid bänken och tiden.
Alla dessa kedjor, synliga och osynliga.
Många låtsas som om kedjorna inte funnes, men ändå kallar de döden för frihet.
Kraften att arbeta är en välsignelse som vänts till en förbannelse.
Om jag hade en egen gård, då skulle jag kunna leta grodor mitt på dagen när jag ville det.
Och strunta i fabriksvisslans indiantjut.
Till höger på landsvägen.
Solen sken rakt i ansiktet nu, som en rund skiva av glödgad koppar.
På bägge sidor om honom nyplöjda åkrar, och framför honom husen längs vägen, som en samhällets utsträckta fångstarm som skulle leda honom till fabriken där alla svaldes.
Nu var den inte landsväg längre, utan tillhörde ett samhälle och hade ett namn : Handelsvägen.
Han cyklade över Magasinsgatan och förbi Bommarna.
Här och var mötte han arbetskamrater, alla var på väg åt samma håll, och i alla låg morgongröten som en dyster klump i en sömnig mage.
Han cyklade förbi Torget, och funderade ett tag på om han skulle försöka få alla morgonvandrarna att samlas där.
Men han visste inte vad tanken skulle användas till, och när han tänkt den färdigt var han redan inne på Eksjövägen, och fabriken lyste honom i ögonen, inskriven i den glödande solskivan som en siluett av ett tempel.
Ett tempel där man offrade själva tiden.
Av cykeln, upp för trappan, på med det styvmjuka förskinnet.
Hör hur fabriksvisslan tjuter, se hur ögonen stelnar till och får hinnor över sig.
Tiden rullar fram.
Rosenqvist kommer in och stryker sig över skägget och säger godmorgon, och männen vänder sig mot bänkarna och mumlar dovt något helt annat till svar.
I maskinverkstaden stiger mullret och dränker undan för undan dånkluckandet från forsen.
Svarvarna rullar igång, det svenska stålet biter det svenska träet.
Alltid svårt att gå till arbetet en måndagsmorgon, extra svårt en solig aprilmorgon när det surrar inom en av ljus och dofter och ljud.
Men Frans arbetade på, medan det sakta gick mot frukost.
Bakom honom grälade två snickare.
Det gällde tydligen vuxendopets vara eller icke vara.
Den ene skrek någonting till den andre om floden Jordans vatten.
Frans undrade om det växte tallar vid Jordans stränder.
På kartan var Döda havet rätt likt Storesjön ; men dess vatten är salt, hade läraren sagt, och abborren är ingen sill.
Nu var Palmqvist där.
--- Det är frukost nu, pojk ; att du inte ens märker det!
Frans gick runt och samlade in tvåöringar till frukostbröden, som han skulle springa och handla.
Han ville gärna inbilla sig själv att det var ett hedersuppdrag, men han visste att de andra tyckte att det var märkligt att han accepterade att springa ärenden, trots att han var snickarlärling nu, och inte hantlangare längre.
Bröden var varma, och Frans blev rädd att de skulle glöda sig igenom tidningen de var inslagna i.
Lördagens Smålands Allehanda.
När han väl delat ut bröden, satte han sig i ett hörn med den ångmjuka tidningen.
En artikel på andra sidan fångade hans intresse.
" Acklimatisering af strutsar i Sverige.
I senaste numret af tidskriften 'Från skog och sjö' lämnar Skansens föreståndare intendenten A. Behm en intressant redogörelse för Skansens båda strutsar.
I slutet af sin redogörelse anser författaren att strutsfarmer säkerligen skulle visa sig lönande i Sverige.
Strutsen är nämligen hvarken svårfödd eller svårskött och uthärdar utan olägenhet vårt kalla klimat.
Hufvudsaken är att fåglarna få tillräckligt utrymme.
Den enkla föda de behöfva, bestående af hackelse, kålblad, krossade ben m.m., kan ju hvilket jordbruk som helst prestera.
Försäljningen af de dyrbara plymerna skulle nog inbringa skälig ränta och äggen lämna ett ej föraktligt tillskott till hushållet.
" Frans Anderssons ögon hoppade från tidningen och upp i taket, från taket och ner i tidningen.
Strutsar!
Han mindes skolbokens bild på en struts : de långa, nakna benen, den rundplatta kroppen, den långa halsen, det lilla huvudet med de oförstående ögonen.
Och ägget!
Detta ägg som var många, många gånger större än ett vanligt hönsägg.
Undrar hur länge man måste koka det ? Frans smakade på ett beslut : han skulle bli strutsfarmare.
Men hur fick man tag på strutsar ? Kanske kunde man köpa från Skansen.
De är förstås dyra.
Tveksamhet : så nära och ändå så fjärran.
Dröjande gick han tillbaka till sin bänk.
Han kunde sitt hantverk såpass bra, att hans hjärna knappast behövdes för att styra händerna, utan kunde fabulera fritt.
Fritt som fågelns flykt.
Fri såsom strutsen.
Strutsar flyger bestämt inte ; han mindes bilden igen : de små, intorkade vingarna.
Det föreföll på något sätt inte riktigt, en fågel som inte flög.
Som föll som en sten om den ramlade ner från taket till strutshuset.
Någon eller något hade berövat den dess flygförmåga.
Det är naturligtvis därför man kan farma den.
För att den inte har flygandets frihet.
Men strunt i det, den ger mig plymer och ägg, och jag kan bli mig själv och inte bara ett redskap åt en annan.
Kan snickra när jag vill, göra annat när jag vill.
Palmqvist närmade sig, och Frans skyndade sig att arbeta sönder hans sura kommentar.
6 Fredrik Larsson och Christer Lindblad var på väg till Folkets hus.
Det var den första onsdagen i månaden, arbetarekommunens sedvanliga mötesdag.
Lindblad skulle introduceras, man skulle diskutera de pågående strejkerna, tidningsfrågan skulle behandlas.
Fredrik hade med sin tunga gång svårt att hänga med Lindblad, vars hela person tycktes besatt av långa kliv : det långa röda håret som valsade i vinden, det röda skägget, ögonen som borrade sig in överallt.
--- Bor du bra ? frågade Fredrik.
Lindblad hyrde ett litet rum på Hantverkaregatan, hos stationsinspektorn.
--- Åjovars.
Det var tyst igen en stund.
Sedan ställde Fredrik en ny fråga : --- Vad har du arbetat med tidigare ? --- Litet av varje, svarade Lindblad med ett tonfall som tydligt visade att han inte ville tala om saken.
Men Fredrik var ihärdig.
--- Varför flyttade du hit ? --- Ville ut och röra på mig.
Åter tystnad ; sedan var det Lindblads tur att undersöka : --- Hur länge har ni haft ert Folkets hus ? --- I två år bara.
Vi höll på att aldrig få det, ingen ville sälja tomt till oss.
Men sedan lurade Palmblad till sig en, sa att han skulle bygga hus åt sig själv där.
De var framme.
Huset var ganska stort, två våningar och ett rum i en tredje, rött med vita knutar naturligtvis, tak av tjärpapp.
Veranda och oregelbundenhet som ett sant barn av sin tid.
De gick in i Salen, där ett tiotal personer satt och sorlade.
Vid bordet längst fram satte sig styrelsen : Edvin Karlsson, bröderna Larsson, Fast.
Efter några minuter öppnade Karlsson mötet : --- Kamrater, jag ber att få hälsa er alla välkomna.
Idag ska vi behandla inval av en ny kamrat, de pågående strejkerna och tidningsfrågan.
Men först protokollet från förra mötet.
Föregående mötes protokoll upplästes och godkändes.
Sedan tog Karlsson åter till orda.
--- Vi har fått en ny kamrat.
Han kommer från Kalmar, och heter Christer Lindblad.
Han arbetar som polerare på fabriken.
Vi har fått ett brev från styrelsen i Kalmar arbetarekommun, han har varit medlem där tidigare.
Ska vi läsa upp det ? Lindblad reste sig upp.
--- Kamrater, vi behöver väl inte spilla tid på onödiga formaliteter.
Det är mig det handlar om, och jag kan lova att jag alltid försöker göra mitt bästa med att uppfylla de plikter och skyldigheter som åvilar en medlem.
Det lät som ett konfirmationslöfte, och han invaldes omgående enhälligt.
Så gick man över till punkt två, de aktuella strejkerna.
Stridigheter pågick i Småland vid Säfsjöströms bruk, Alstermo bruk, sulfitfabriken i Bruzafors, Lundbergska fabriken i Värnamo, Orrefors bruk, Våneviks stenhuggeri, plåtslagarna Pettersson och Vallgren i Jönköping, Modala bruk, och vid Hagströms hamn- och stuveribolag i Oskarshamn.
Flera talare yttrade sig ; man talade om lönesänkningarna, om nödvändigheten av organisation, om den bristande solidariteten.
Sedan fick Lindblad ordet ; han reste sig och svepte ord över de församlade : --- Kamrater, det är många som har yttrat sig nu, men jag tycker inte att någon har gett en sammanhållen syn på strejkerna ; jag menar varför de uppkommer, hur de utvecklas, vart de leder.
Man skulle kunna säga att de två senaste åren eller så, har kapitalismen varit i kris ; inte bara i Sverige, utan i Europa, ja i hela världen.
Det har spekulerats som bara den, och producerats alldeles för mycket, och nu kan de inte sälja allt.
Därför har utvecklingen stannat upp.
Många fabriker har slagit igen, medan andra avskedar en del och behåller resten med sänkt lön.
Ja, och arbetarna kämpar ju emot, de strejkar här i Småland, i Stockholm, i Tyskland, i Frankrike.
Det är kapitalismens kris, och det är inte vi som ska behöva betala den.
Men strejkerna räcker ju inte.
Det verkar som om många här i kväll tycks tro att man skulle kunna så att säga strejka sig till makten, till socialismen.
Men det går inte.
För kapitalisterna har sina rikedomar, och vi har ingenting, så de kan helt enkelt svälta ut oss.
Och de har sina härar och sina poliser, så de kan tvinga oss att arbeta om det kniper.
Och de här småstrejkerna som pågår nu, i många fall är de helt verkningslösa.
För tänk er själva, om ett företag har producerat för mycket, och har stora lager som ligger oanvända, och arbetarna strejkar.
Då slipper ju kapitalisten att betala ut löner, och han kan undan för undan bli av med vad han har i lager.
En sådan strejk är en given förlust, och en förlust kan ju slå ner modet hos arbetarna flera år framöver.
Nej, det gäller att vi kan få våra kamrater att organisera sig politiskt, att arbeta politiskt på att ta över makten.
Lindblad hamrade fram sina ord, de var korta, hårda ; han lät som en ivrig virveltrumma.
När han slutat blev han stående några sekunder, medan hans spända ansiktsmuskler långsamt slappnade av.
Några såg ut att vilja invända mot vad han hade sagt, men ingen yttrade sig.
Till slut bröt Fredrik Larsson tystnaden genom att läsa upp listorna på strejkbrytare i Bruzafors och Alstermo.
Alla lyssnade ivrigt, förväntansfulla inför möjligheten att få höra ett namn de kände igen.
Sedan var det dags för tidningsfrågan.
Johan Larsson anförde : --- Vi har fått en cirkulärskrivelse från Folkbladet igen.
De skriver att vi måste värva fler prenumeranter.
Kapitalistpressen skriver ju all möjlig dynga om vår rörelse.
Vi måste verkligen vara ihärdiga med våra listor.
Och inte bara på fabriken, utan också hos handlare och bönder, och på kontoret.
Ingen hade något att tillägga, och eftersom inga Övriga frågor dök upp, förklarades mötet avslutat.
Alla gick hem för att sova ut inför den sista arbetsdagen innan påsk.
Fredrik Larsson och Christer Lindblad följdes åt.
Lindblad var betydligt mer talför än på ditvägen.
--- Det var ju ett rätt fint möte, kort och disciplinerat, sa han.
Han lät nöjd.
Fredrik nickade instämmande, i takt med sina steg.
--- Men det var ganska få som yttrade sig, fortsatte Lindblad.
Brukar det vara så ? --- Tja, sa Fredrik, det händer väl att också de äldre pratar rätt mycket.
Men då kan det ofta gälla frågor som åtminstone jag inte tycker är så viktiga.
Natten var ljum.
I luften hördes vingslag från en flock änder.
Ett efter ett slocknade de fotogenlampsupplysta fönsterna.
7 Det här året skakades Svenska kyrkan av en häftig strid.
En pastor Hannerz hade offentligen betvivlat Djävulens existens.
Genom detta uttalande blev pastorn ett nog så gott bevis på de onda krafternas närvaro, och följden blev anmälan till domkapitlet och en upprörd debatt i pressen.
Gunhild Zeinwoldt hade deltagit i den här debatten både inom och utom sig själv.
Hemmet hennes var tämligen likgiltigt inför de eviga frågorna, men bland hennes kamrater i skolan fanns några som ägnade sig åt religionen med intresse och innerlighet.
Innerlighet.
Där låg kärnan.
Känslans innerlighet och hängivenhet, men också tankens sökande och strävan.
Men människorna runt omkring henne var alltför mycket präglade av likgiltighet och slöhet.
I kyrkan stod Ringenius och bad förstrött medan hans tankar kretsade kring vårsådden som lystna fåglar.
I missionshusen satt arbetarna och småbönderna och ägnade sig åt sin enkelspåriga vanereligion.
Många av Gunhilds skolkamrater var också präglade av denna oreflekterade, ogenomtänkta, småländska tro.
Men tillsammans med några av sina närmaste väninnor hade hon börjat nosa på katolicismen : den innerliga, urgamla tron, den hängivna kompromisslösheten gentemot alla världsliga strävanden, den bergfasta kontinuiteten.
En och samma tro sedan Kristus låg i krubban.
Kätteriet var eggande och litet farligt.
Och de tyckte sig inte ha något val, särskilt inte sedan en luthersk präst hade kunnat förneka fans närvaro utan att omedelbart bli skild från sitt ämbete.
Så här i påsketid låg Gunhild vaken på nätterna.
Hon tänkte på dem som blev utvalda Kristi brudar, kände i andlös fruktan såren på händer, fötter och panna.
Visserligen bekämpade hon förmätenheten, men det var ändå med en lätt besvikelse som hon stod upp, hel och oskadd, på påskdagens morgon.
Det var tidigt och fortfarande alldeles tyst i huset, och hon beslöt att gå ut i naturen.
Tyst smög hon sig ut, tyst så att inte modern och fadern skulle väckas och komma med sina världsliga frågor om frukost och anständig klädsel.
Solen lyste klart, liksom den hade gjort i flera veckor ; från början hade dess sken betytt bäckar och fuktiga marker, men nu var snö och is bortsmälta, och strålarna medförde knastrig torka.
Gunhild gick över fälten, ännu oplöjda för våren.
I nordväst såg hon Storesjön, blåskimrande och sval.
Hon gick ditåt.
På dess stränder vill jag vandra och tänka på Dig, o Gud.
När hon hade kommit fram till sjöstranden vek hon till vänster.
Framför henne låg järnvägsrälsen, den som förde buller och fart till bygden och som förde henne till skolan i Jönköping, flickläroverket, där hon fick lära sig niga och gå och le.
En felriktad strävan, rälsen.
Hon ignorerade den, men råkade snubbla på den ena skenan när hon skulle kliva över.
Hon fortsatte några hundratal meter längs den taggiga strandlinjen, tills hon kom till Berget på Storesjöns västra sida.
Det var arbetsamt att klättra uppför, men var man väl uppe, hade man klättrat från tiden, och kunde skåda ut över den medeltida bygden : stenkyrkan, de små nybyggargårdarna, helgonbildsprocessionerna på åkrarna som var vårfärdiga att motta plogen.
Gunhild Zeinwoldt satt och skådade ut över detta landskap, vinden var varm och stenen hon satt på kändes mjuk som en dunkudde.
Då hörde hon någon vissla på stranden nedanför sig, en revymelodi eller något liknande.
En pojke kom gående, barfota, klädd i blåvit arbetsskjorta och mörka grovbyxor.
Hon undrade vad han skulle göra.
Det var, såvitt hon visste, inte pojkars sed att bara vandra omkring.
Men han hade inget metspö med sig, och ingen bössa.
Hon kände igen honom nu : Frans Andersson --- det var väl så han hette ? --- en torparson från Bringetofta som arbetade i hennes fars fabrik.
Han var väl omkring arton år, och hon hade hört någon säga någon gång att han gärna höll sig för sig själv.
Det var vad hon visste om honom ; resten såg hon nu : det ljusa håret, de breda men ändå på något sätt veka skuldrorna.
Hon kom på sig själv med att bygga en bild av honom i en österländskt fladdrande skjorta, höjande idéernas fana som ett stridsrop i en krass verklighet.
En småländsk Hans Alienus med blicken fäst som en femtumsspik vid horisonten.
Nu började ynglingen där nere klä av sig, och hon kunde inte låta bli att titta.
Såg hon inte hans lem trots att avståndet var så stort!
Inte är det synd att beundra skönheten.
Som en antik staty, fast en kroppsdel var bättre tilltagen.
Nu försvann kroppen i Storesjöns vatten, men det måste ha varit ganska kallt, för han kom snabbt upp igen.
Frans Andersson sprang fram och tillbaka på stranden för att torka.
Sedan drog han på sig kläderna, och började klättra upp för berget.
Gunhild blev förskräckt.
Hon ville inte gärna att han skulle komma dit och få syn på henne och förstå att hon hade sett.
Men vad skulle hon göra.
Östsidan av berget var brant och snårig och föga lämpad för snabba reträtter, speciellt inte om man var iklädd en lång kjol.
För övrigt hade det blivit för sent för flykt.
Återstod bara att möta den klättrande varelsen, riddare eller drake.
Nu fick han syn på henne.
Han ryckte till, bakåt, som hade han fått en impuls att springa ner igen.
Men han fortsatte klättrandet uppåt.
Gunhild Zeinwoldt, han kände ju henne mycket väl ; åtminstone hade han tänkt mycket på henne : hennes blondhet och hennes vackra röst.
--- Fin dag, sa han trevande, och satte sig en liten bit ifrån henne.
--- Ja, härlig, sa hon och log så att han rodnade långt ut i öronen.
De satt tysta en stund och tittade bägge åt öster, ut över sjön.
Solen hade hunnit högt på himmelen.
Från Sjöarp la en liten eka ut.
Gunhild viftade bort en geting med handen.
--- Getingarna kommer tidigt i vår, försökte Frans.
--- Ja, litet väl tidigt.
Det måste vara värmen.
Det blev tyst igen.
--- Jag undrar om en enda geting kan sticka hål på en stor luftballong, fick han fram, och han blev själv förvånad över att klara så många ord i följd.
--- Ja, säg det, svarade hon och trutade undrande med läpparna.
Är du intresserad av ballongseglingar ? --- O ja, sa han ivrigt och vågade titta på henne.
Har du hört att Zeppelin har flugit elva timmar i sträck med sin luftfarkost ? Tänk elva timmar!
Man skulle komma till Vättern, till Östergötland, kanske till Stockholm.
--- Finns det kvinnliga luftfarare också ? frågade hon.
--- Jag vet inte.
Det finns det väl.
Ekan från Sjöarp hade hunnit en bra bit ut på sjön, den var tydligen ute för att fiska.
Han borde ju ro mot de norra vikarna, tänkte Frans.
Där hade isen släppt sist ; där lekte abborren, där var gäddan fetast.
Gunhild kände att hon var tvungen att gå.
Hon reste sig och sa ett belevat adjö och skuttade sedan ner för slänten.
Han tittade efter henne och försökte föreställa sig henne i en luftfarkost.
Hon sprang längs stranden.
Solen satte glittermärken i vattnet.
Väldigt vad jag springer fort.
Jag får nog sakta ner litet.
Hjärtat dunkar ju som besatt.
8 --- Susanna, hur ska jag få tiden att räcka till ? Jag läser och går på möten och agiterar, men jag måste ju arbeta också, och träffa dig och barnen.
Och sova och äta.
Allt det jag gör måste göras, och ändå så skulle jag vilja ha tid ibland att stanna till och samla ihop mig själv.
Strumpstickorna slutade fäktas.
Hustrun tittade på honom.
Vad skulle hon säga ? Att hon visste att han inte var lycklig ? Men svaret på det visste hon ju : att man bara blir lycklig genom kollektivets lycka.
Men något måste ju sägas.
--- Vaddå samla ihop dig ? Vad skulle du då göra, om du slutade med politiken ? Suckade han ? --- Dö av skam, förmodligen.
Det är bara det, att jag tycker att jag blir så märkvärdigt förändrad av att arbeta så hårt med politiken.
Av att inte hinna med dig, av att inte hinna läsa det jag vill.
Jag tänker så snabbt, alldeles för snabbt på något sätt, och det är så lätt hänt att saker och ting inte blir tillräckligt vägda och mätta, utan instoppade i fack direkt, så jag snabbt vet var jag har dem.
Och då blir det så lätt att man bara snäser och snoppar av folk, i stället för att diskutera och övertyga.
Man har ju rätt.
--- Men inte behöver du sluta med det ena för att du vill hinna med det andra också.
Arbeta litet mindre med det bara, gå ur styrelsen eller något.
Fredrik reste sig och gick fram och tillbaka över golvet.
--- Arbeta mindre ... men det vore en ännu större skam.
Vi är elva medlemmar i arbetarekommunen.
Elva!
Och på fabriken arbetar tvåhundrafemtio.
Hur skulle man kunna slå av på takten då ? Slå av på takten och se allting rinna ut i sanden.
Han satte sig igen.
Hon såg på honom, försökte borra in lugn i honom med ögonen.
Han reste sig igen och drog på sig kavajen.
--- Jag går hem till Dahlberg ett slag.
Hon nickade.
Visst, gå hem till skolläraren du, och sitt där ni och diskutera med varandra det du inte kan diskutera med mig om, och läs för varandra det du inte kan läsa för mig eller höra från mig.
Fredrik gick längs Sandsjövägen.
Vilken golgatavandring det var till fabriken i morse efter den bortklemande påskledigheten.
Det tog tid att arbeta latmasken ur lederna.
Men det finns ingen plats för självömkan eller trötthet.
Konstigt förresten vad mycket måsar och andra fåglar det flyger omkring ute på fälten idag.
Jovisst ja, vårarbetet började ju i går.
Ovanligt tidigt.
Och håller den här torkan i sig, blir det väl ingenting till skörd.
Då blir det väl vi som får svälta.
Som vanligt.
Nu gick han genom grinden till skolhuset.
Rött tegel, grusplan, flaggstång.
Svensk standardskola.
Precis likadan såg skolan vid Sandsjö kyrka ut, den som Fredrik själv hade gått i.
Bara det att där hade rödheten i teglet hunnit mörkna.
Dörren öppnades innan Fredrik hunnit ta i handtaget.
Dahlberg hade sett honom genom fönstret.
--- Godkväll, kära du.
Vad föranleder detta välkomna besök ? --- Inget särskilt.
Har du en pilsner ? Dahlberg försvann ut i köket, och kom tillbaka med en flaska och två glas.
Fredrik tog några djupa klunkar.
--- Satans gott det här.
Synd bara att det ska vara alkohol i det.
Vad står det i Allehanda idag ? Tidningen låg uppslagen framför fönstret.
Dahlberg böjde sig ner och tog den.
Gungstolen knakade.
--- Vad väntar du dig ? Litet högerlögner bara.
De påstår att det är socialismen det beror på, att utvandringen till Amerika har ökat igen.
Ja, det är invandringsmyndigheterna i New York som frågar svenskarna varför de åker hemifrån, och då svarar de att det beror på socialisterna här hemma.
Ja, det står så här alltså.
Att åtta av tio svarar så.
Fredrik fnyste till och fick pilsnerlödder i mungipan.
Dahlberg skrattade litet innan han fortsatte : --- Och sedan är det stora strejker i Frankrike, och oroligheter.
Tjugotvå arbetare har häktats.
Så de lär väl få utvandra till Djävulsön då.
Fredrik läppjade på sin pilsner.
Utanför hade mörkret börjat falla.
Gungstolen knirrade under Dahlbergs rörelser, och klackarna smällde till i golvet varje gång de tog mark.
Har han klackjärn ? tänkte Fredrik.
Ja, varför inte, han har väl knappast råd med några rikemansfasoner som att köpa nya skor varje år.
Inte för att jag vet så noga, men mer än en hundralapp mer om året än en vanlig arbetare har han väl knappast.
Och även han har en förman ju : Collin.
Inte kan det vara lätt att vara andrelärare under honom.
Nu var det inte mycket ljus kvar av dagen.
Dahlberg verkade vara långt borta i mörkret.
Håret flöt ihop med ansiktet, men det blänkte bar hud på den höga pannan.
Ibland ser han ut mer som en typ än som en människa, tänkte Fredrik.
Den typiske lärde.
Om det nu finns något sådant som en typisk person.
Dahlberg hoppade upp ur en framåtgungning.
--- Du, jag har fått hit en ny bok.
Vänta ska du få se!
--- Vi får nog tända lampan, sa Fredrik och sträckte sig efter tändstickorna.
Utanför smet det sista segmentet av solskivan sakta nedanför horisonten.
Natten pockade på.
Inne hos Dahlberg flammade veken upp av uppsugen fotogen.
Jaha.
Nu ska han väl sitta och läsa till långt in på natten.
Och Fredrik Larsson är där också kan man tro.
9 Ödet.
Ja, ödet ; egentligen är det väl inte så svårt att förstå.
Vår tid är upplyst, säger ni, tron på ödet är längesedan död.
Men : tron må vara död, men ödet består.
Heter man Fredrik Larsson, och föds man i ett fattigt hem i en fattig bygd i ett fattigt land, då kan man förvänta sig av ödet att det gör en till arbetare.
Och heter man John Zeinwoldt, och föds med pengar i hand, tio mot ett då på att ödet gör en till möbelfabriksdisponent.
Och styrelseledamot i Nässjö Jäst- och Spritaktiebolag.
Sedan är det förstås möjligt att man kan bryta sitt öde, och andras.
Det får vi se.
Järnvägsstationen i Nässjö ligger vid en sjö.
Kommer man söderifrån, har man sjön på vänster hand när man kommer in.
Men nu åkte John Zeinwoldt baklänges, med ryggen mot färdriktningen, alltså hade han sjön på höger hand.
Tåget bromsade in så det sjöng i järn.
Zeinwoldt reste sig och tog sin hatt och sin rock och sin halsduk.
Portföljen tog han inte, den satt redan sedan flera timmar som fastklistrad i hans hand.
Han steg av tåget.
" Hela denna stad är som en enda brädgård ", tänkte han, och tanken värmde och gjorde honom hemmastadd ; nu kunde han kryssa vant mellan ek och fur och gran och sågspån, fram till hotellet.
Det hade mulnat till.
Bra om det äntligen kommer litet regn, så inte virket torkar ut.
Zeinwoldt gled in genom hotellets entré, och en välvillig tjänsteande susade fram för att öppna dörren till matsalen, och bugade så att man inte såg hans ansikte.
De andra herrarna var redan församlade, deras välmåga pöste och rullade genom salen.
De reste sig och hälsade broder Zeinwoldt ; bordet är dukat, låt oss klara av det trista nödvändiga innan punschen kommer på bordet och värmer oss med sin milda kraft.
--- Mina herrar.
Ordföranderösten knastrade till, och tystnaden smög över bordet ; sju öronpar gjorde sig beredda att motta budskapet.
Mina herrar, kvartalsbokslut för Nässjö Jäst- och Spritaktiebolag första kvartalet anno nittonhundranio.
Så följde feta ord och siffror, övergödda av sprit och goda år.
Utmärkt!
Direktören sköter sig.
Skål!
Och man högg in på sillen.
--- Märkligt ändå, sa Zeinwoldts bordsgranne, hovrättsrådet Grobért, att just vår bransch har klarat sig så bra genom de senaste åren.
--- Inte särskilt underligt, bäste bror, log Zeinwoldt.
Brännvinet släpper folket aldrig.
Och i orostider sups det mer än vanligt, sedan får nykteristerna säga vad de vill.
Sillbrickan försvann, och servitrisen satte fram nya tallrikar, från vänster som seden bjuder, och när hon böjde sig fram tryckte hon brösten i nacken på herrarna, något som uppskattades med disciplinerad livlighet.
Men ingen vågade sig ens på en förstulen liten stjärtklapp, därtill var snapsarnas antal ännu för litet.
En rykande fläskstek kom på bordet.
Danoise, knaperstekt och med rödkål.
Fröken, får vi åtta snapsar till.
Åttor naturligtvis.
--- Många strejker har det varit på sistone, otrevligt många.
--- Fläskstek, varför inte lammstek ? --- Strejker ja, men då super arbetarna desto mer, när de latar sig.
Den enes död, den andres bröd, heter det visst.
--- Nej, lammet tog slut nu i påskas.
Hahaha.
Skål!
--- Arbetarna bara klagar.
Lönesänkningar, säger de.
Men företagen kan ju inte betala.
Dåliga tider är dåliga tider.
--- Ja, ske Guds vilja.
--- Och tvingas vi avskeda någon, så blir det ramaskri i vänsterpressen, och i socialistpressen, naturligtvis.
--- Men blir en företagare ruinerad, vem ömmar då för honom ? --- Ja, vi företagare är allas vargar i veum.
--- Och ändå : utan oss ingenting.
Vi arbetar för hela landets välstånd.
--- Ja, och arbetar hårt.
Skål.
Fläsksteken var uppäten.
Kaffet stod på bordet.
Cigarrerna rykte, och glöderna speglade sig i punschens guldyta.
" Ska jag börja rapa nu igen ", tänkte Zeinwoldt.
" Magen börjar visst komma i olag.
Jag har väl arbetat för hårt på sista tiden.
Ja, det har varit en svår vinter, många bekymmer, få order.
Somliga dagar ända upp till sju timmar på kontoret, nästan som en kontorist, bara med så mycket mer bekymmer och ansvar.
Ansvar, viktigt, stort, något som adlar.
Folket i Bodafors litar på mig.
De litar på att jag ska kunna hålla igång fabriken.
Så att jag ska kunna ge dem arbete.
O, så trött jag är.
Och nu maler Grobért om sina förbannade rättsfall.
Ska det vara något att diskutera ; sätt in dem bara.
Och spöstraffet, vart tog det vägen ? Det borde användas litet oftare.
Speciellt på unga pojkar, ja tusen gånger bättre för dem med ett riktigt kok stryk än aldrig så många år på fästning.
Väldigt vad starkt ljus här är ; att de alltid ska ge oss bordet just under stora takkronan.
Nu går de omkring och tror att de ska ha gatuljus också.
På Sandsjövägen.
Det blir väl jag som får släppa till elektriciteten.
Från min fors och min generator.
Vad jag är trött, och magfylld.
Sedan kommer de väl om några år och vill ha elektriskt i husen också.
Men det säger jag, att till Folkets hus släpper ju inte jag till någon ström.
Så dessa affärssupéer tar på krafterna!
Det ska bli skönt att komma hem.
Få se nu, när var det tåget gick ? Halv tio, ja då måste jag gå nu.
" 10 Kanske hade han velat bli präst, Ragnar Sandgren.
Men när tron felar är det inte så lätt, även om många klarar av det ändå.
Och när allt kommer omkring, var det ju mest det här att stå litet ovanför folk och tala, mässa till dem, som lockade honom.
Och nu hade en lycklig försyn ( eller vad det nu var ) sett till, att bildningshungern i dessa dagar var i det närmaste omättlig, så det gick utmärkt att försörja sig på föreläsningar ; fyra kvällar i veckan à tjugofem kronor gör etthundra, en furstlig veckolön.
Fast mycket gick ju åt till resor och rum, förstås.
Ragnar Sandgren kunde föreläsa om i stort sett vad som helst.
Han hade hållit bejublade föreläsningar om Nilens källor och flyttfåglarnas vandringsvägar och trettioåriga kriget.
Och nu på sistone, när han på allvar börjat erövra den stora, lönande Folkets hus-marknaden, hade han allt oftare valt sociala ämnen.
Det låg i tiden.
Arbetarna ville ha det så.
Och denna kväll Sandsjö.
Han hade varit här förut, för något år sedan, när Folkets hus luktade nytt, färskt virke och frän målarfärg.
En fin talarstol hade de, och en kristallkaraff och ett litet vattenglas, precis som i stora världen.
Och han besteg denna talarstol som bestege han en tron ; han var ett Evenemang, det visste han.
En fackelbärare, som överräckte kunskapens ljus till den uppåtstigande klassen.
--- Mina damer och herrar.
Men det var ont om damer här, inte ens en piga så långt ögat kunde nå.
--- Mina herrar.
Kära vänner.
Ämnet för kvällens föreläsning är ställt i frågande form : Vilka fordringar har man rätt att ställa på en god medborgare ? Frågetecknet anger, som ni säkert förstår, att det är mitt svar jag ska försöka ge här i kväll, mitt eget personliga svar, ty säkerligen har alla människor sitt personliga svar, ja säkerligen finns det lika många svar som det finns samhällsmedborgare.
Vilka fordringar har man då rätt att ställa på en god medborgare ? Ja, säkerligen håller många med mig, om jag skulle sammanfatta dessa krav i orden : lojalitet, ansvar, arbete.
Lojalitet med samhället och andra samhällsmedborgare, ansvar gentemot samhället, arbete för hela samhällets fromma.
Men låt mig ytterligare utveckla vad jag menar.
Ragnar Sandgren njöt.
Hela salen var koncentrerad i honom.
Han var alltings medelpunkt, allas blickar var riktade mot honom, blickar som talade om beundran och avund och rädsla.
Ja, de var rädda för honom, vågade inte hosta eller harkla eller byta ställning förrän han gjorde en bladvändarpaus, och knappast ens då.
Han hade för länge sedan plockat småstenarna ur munnen, hans röst var kraftig och hård, men ändå mjuk och smygande.
En timme långt var talet.
Tillräckligt långt för att ge arrangörerna en känsla av att de fått valuta för sina pengar, tillräckligt kort för att inte trötta ut folk för mycket.
--- Ja, mina kära vänner, jag hoppas att jag på denna korta stund kunnat ge er en föreställning om hur jag vill besvara frågan : Vilka fordringar har man rätt att ställa på en god medborgare ? Och härmed lämnar jag ordet fritt för frågor och diskussion.
Han sträckte sig vant efter vattenglaset.
Det skulle naturligtvis bli det vanliga, en lång besvärad tystnad tills föreläsningsföreningens ordförande generat reste sig upp och förklarade, att föreläsaren uttömt ämnet, och redan besvarat alla frågor, och att därför det enda som återstod var att å allas vägnar å det hjärtligaste tacka för en utmärkt intressant föreläsning.
Gott vatten det där.
Smakade vårbäck, med slammet bortsilat.
Han började samla ihop sina papper.
En yngling reste sig, lång, rödhårig, rödskäggig.
Kunde det vara föreläsningsföreningens ordförande ? --- Kamrater.
Jag anser det vara min plikt som socialist att bemöta det som har förts fram av talaren här i kväll.
Vad nu ? Vem var detta ? Det lät inte, som han var från trakten.
--- Talaren har talat om " medborgare " och " samhälle " utan att tala om vilka medborgare och vilket samhälle han åsyftat.
Som om det vore likgiltigt, som om alla är lika mycket medborgare, och som om samhället är allas samhälle.
Ja, kamrater, talaren har inte ställt frågan klassmässigt, och det är synd och skam när det är Folkets hus som är föreläsningslokal.
Kunde ingen stoppa honom ? Var fanns ordföranden ? --- I själva verket är samhället ett klassamhälle, ett överklassens samhälle som vi, arbetare, torpare, småbönder, bär upp.
Ett samhälle som förtrycker oss, där alla sannerligen inte är lika goda medborgare.
Och är det detta samhälle som talaren vill att vi ska känna lojalitet och ansvar mot, och arbeta för, ja då har han sannerligen inte i ett Folkets hus att göra.
Tack för ordet.
Den långe rödhårige stod kvar i upprätt ställning.
Men övriga satt ner, ingen ordförande reste sig upp.
Sandgren rafsade ihop sina papper och lämnade talarstolen, muttrande något om unghinkar.
Allt hade skett så fort, eftersom det var så oväntat.
Man visste inte hur man skulle värdera det.
Pinsamt förstås, och kanske en fläck på orten.
Om man bara kunde förstå den där Lindblad.
Det är ju ändå ingen som bryr sig om vad som sägs på föreläsningarna.
Men han lär sig väl också så småningom.
Folkbladets lokalkorrespondent gäspade.
Han hade redan skrivit sitt referat av mötet, och han tänkte inte ändra det.
11 Kamrat!
Nu har jag varit här i ungefär en månad, och det kan vara dags att se tillbaka på och försöka värdera den tiden.
Det är inte precis några stora och revolutionerande händelser som har inträffat, men jag tänkte att kanske Du och de andra kamraterna i Kalmar kunde vara intresserade av mina förehavanden.
Bodafors är ett ganska underligt litet samhälle.
Det är helt uppbyggt kring och beroende av möbelfabriken.
Omgivningarna är vackra, men jag har inte hunnit studera dem närmare ännu.
Här är kallt på nätterna, och jag saknar en aning den milda Ölands-östan som brukar blåsa under vårkvällarna hemmavid.
Min tid fyller jag naturligtvis till största delen med arbete.
När jag kommer hem på kvällen --- jag hyr in mig hos stinsen på orten --- äter jag kvällsvard, och sedan ägnar jag mig åt studier och skriverier tills det är dags att gå till sängs.
Mitt arbete på möbelfabriken är av det tråkigare slaget, men jag är ju inte här för att ha roligt.
Det består i att putsa möbler med sandpapper, polityrer och annat.
Här finns det en orimlighet som jag måste få berätta.
Det material, i form av just sandpapper, polityrer med mera, som jag och de andra ytbehandlarna förbrukar, får vi själva betala.
Varje morgon drar förmännen runt och tar upp beställningar, och sedan görs det avdrag på lönen varje vecka.
Jag tror det finns två skäl från företagets sida till denna underliga metod.
Dels vill de motverka vad de kallar slöseri, det vill säga att de vill att vi ska använda så litet material som möjligt för att de ska tjäna så mycket som möjligt.
Och dels vill de väl kunna reglera lönerna på det sättet, eftersom de själva sätter priserna på materialen.
Jag föreslog i fackföreningen att vi skulle gå runt med en namnlista mot dessa missförhållanden, men det vann knappast något gehör.
Folk är rädda för att säga ifrån, helt enkelt.
Här har förekommit avskedanden av fackligt och politiskt aktiva tidigare.
Både fackföreningen och arbetarekommunen är små och obetydliga.
Högst två --- tre stycken av medlemmarna är verkligt bra krafter.
Ledarna tillhör med något undantag högersocialdemokratien.
Jag blev förresten invald i fackstyrelsen nästan omgående.
" Det behövs en entusiastisk ungdom ", sades det, och det säger ju en del om den opolitiska stämningen här.
På senaste fackmötet beslöts om avdelningens anslutning till arbetarekommunen.
Jag talade naturligtvis emot en sådan anslutning.
Fackföreningarna, sade jag, är organisationer som måste organisera alla arbetare, och som ska kämpa för löner och drägliga arbetsförhållanden åt oss.
Men arbetarepartiet ska föra kampen som ska leda arbetarklassen mot socialismen.
Partiet måste stå i ledningen för klassen och bestå av dess bästa krafter.
Släpper vi in alla i partiet, då måste vi också ta hänsyn till alla.
Då måste vi anpassa oss efter de efterblivna, till exempel de religiösa --- dem finns det många av här.
Men sådana argument förstods inte.
Fackföreningsordföranden frågade uppbragt om " vi här i föreningen inte är fina nog att komma in i partiet, vad ? ".
Så omröstningen utföll till förmån för anslutning.
På samma möte fick jag reda på att majdemonstrationen i Sävsjö, där även bodaforsarna brukar gå, äger rum inte den förste utan den andre maj!
Jag blev alldeles stum av förvåning, men fick sedan tillräckligt mål i munnen för att fråga om anledningen.
Vilken var då den ? Jo, att den första är lördag och arbetsdag, och " Zeinwoldt ( chefen för möbelfabriken ) ger oss inte ledigt för firande av arbetarklassens internationella högtidsdag ".
Så det var inte många som var villiga att följa med mig upp till Jönköping den förste för att demonstrera på den rätta dagen.
Det är inte bara kampen mot arbetsgivaren och borgarstaten.
Utan också kampen mot den mur av maktlöshet som borgarna byggt in i kamraternas medvetanden.
De ser inte det önskvärda, bara det möjliga.
Och det är inte de själva som bestämmer vad som är möjligt.
Talare både i Sävsjö och på vårt möte här kvällen den förste är en från Göteborg som heter Ställberg.
Vet Du vad det är för en ? Kamratliga hälsningar Christer Lindblad 12 Edvin Karlsson var bekymrad.
Visserligen hade han lyckats ansluta fackföreningen till arbetarekommunen.
Men nu gällde det att verkligen dra med dem i partiet, att få dem att gå på möten, att få dem att betala avgifter.
Och så hade han glömt, på mötet föregående kväll, att meddela att partiagitatorn Elmgren kom till Sandsjö.
Och nu stod han här vid stationen, och klockan var tio i sju på kvällen, och där stod Elmgren och väntade på handslaget.
Tänk om det inte kom några människor och lyssnade.
Visserligen hade man gått runt på fabriken under dagen och gjort reklam för mötet.
Men ändå.
Och regnade gjorde det också, så det gick inte att ha mötet utomhus.
--- Välkommen Elmgren.
Tråkigt väder vi har ; vi har fått flytta mötet till Folkets hus.
Stora salen.
Vi kan väl få in en femtio --- sextio personer där, ståendes och trängandes.
Fler kommer det säkert inte ändå.
--- Ja, vet du Karlsson, det har jag ingenting emot.
Jag är våt nog ändå.
Har jag tak över huvudet i natt ? --- Jodå, vi hade tänkt oss att du kunde sova i min soffa, om det passar.
De båda männen gick längs Sandsjövägen.
De var vid första anblicken ganska lika varandra.
Bägge var i trettiofemårsåldern.
Bägge var strax under medellängd, smala, hade bred näsa och djupt liggande ögon.
Men Karlsson hade den småländska arbetareknotigheten, hade börjat få de bistra dragen, medan Elmgren hade utseendet hos den som arbetat några år under sin ungdom, gått på folkhögskola, gjort karriär i partiet, blivit ombudsman i Småland --- Blekinge-distriktet, och inte tänkte återvända till fabriksslitet om det gick att undvika.
--- Vad tänkte du tala om, frågade Karlsson, aktuella händelser ? --- Du menar inbördeskriget i Turkiet eller något sådant ? Nej, det var det väl inte precis min mening att beröra.
Jag tänkte bara säga några ord om vårt parti ; vad vi är, vad vi vill.
De gick vidare.
Karlsson bar Elmgrens väska.
--- Jag såg i Folkbladet, sa Karlsson, att hälften av beväringarna hade uteblivit från mönstringarna i Stockholm.
Vem vet, om några år kanske det inte kommer en kotte till Skillingaryd, och kanonerna får stå och rosta.
--- Hm, knarrade Elmgren och såg betänksam ut.
Jodå, men vi ska nog akta oss för att komma in i unghinkarnas fotspår.
Visst är det mycket fel med det militära, och visst måste vi få bort officershögern, men håll med om att vi måste försvara vårt land när det gäller.
Du vet, frihet är det bästa ting ... Här måste man hålla med.
Ombudsmannen hade talat.
Karlssons frågor och blyga invändningar stannade kvar i hans huvud, och för övrigt trädde de just in genom dörren till Folkets hus Stora sal.
Där var tjockt med människor, det luktade vått och rått och litet lördagskväll ; en och annan yngling hade väl redan tullat på brännvinspluntan som låg i innerfickan, redo för kvällens vidare nöjen.
Elmgren fick syn på ett bekant ansikte i mängden.
Han stannade till och vände sig till Karlsson : --- Han där borta i hörnet.
Den långe rödhårige.
Vad gör han här ? --- Vem ... Lindblad ... han är väl här för att lyssna på dig, antar jag.
--- Jo, men jag menar : varför är han här i Bodafors ? --- Han arbetar här, på möbelfabriken.
Känner du honom ? Elmgren nickade eftertänksamt medan han gick fram till talarstolen.
Man satte sig ner och tystnade.
Elmgren harklade sig.
Karlsson tog fram sin klocka.
Kvart över sju, och han var redan så trött!
Svårt att lyssna i kväll.
Svårt att få sammanhang i orden.
Får väl skriva mötesreferatet till Folkbladet, så blir det gjort.
Han tog fram penna ur västfickan och ett litet block ur rockfickan.
" Norra Sandsjö gästades förleden lördagskväll av partiagitatorn F.E. Elmgren från Jönköping.
Mötet var synnerligen välbesökt.
Elmgren uppehöll sig kring vårt parti, vilka vi äro och vad vi vilja.
Talet blev mycket uppskattat, och partiets ställning i Sandsjö stärktes säkerligen.
" Det var det.
Karlsson stoppade ner penna och papper.
En gäspning ryckte i hans käkar, men han lyckades kväva den.
13 Susanna Larsson satt och stickade.
Runt omkring henne dansade en tät tystnad ; barnen låg och sov, fotogenlågan fladdrade ljudlöst.
Men inom henne var det livligt, tankar som var påträngande och som det inte gick att stänga ute genom att hålla för öronen.
Lådorna är fulla av tröjor och strumpor och halsdukar.
Och här sitter jag och stickar.
Det var mörkt, ljuset från fotogenlampan fångade in den unga kvinnan i en klart avgränsad ljuscirkel.
Lågan speglades i hennes ögonvrår.
En liten pelare av sot smög sig upp till taket där den plattades ut i en fet, svart fläck.
Lådorna är fulla av stickat och ändå sitter jag här och stickar.
Och varför inte, vad annat kan jag göra ? Jag går omkring här hela dagen och står till knäna i tvånget att skura golvet, och jag har diskvatten och tvättvatten upp till armbågarna.
Sedan kommer Fredrik hem och då ska jag leva för honom, prata med honom, le för honom.
Han arbetar hårt, och han är trött och han är betryckt, ty ansvaret för hela vår värld vilar på hans axlar, och det orkar han inte bära.
Så sitter han här ett tag och sedan går han på möte.
Ofta ovilligt, men det är ju nödvändigt.
Och kvar sitter jag.
Jag vet att han älskar mig, men också att han älskar världsproletariatet ännu mer ; det är ju riktigt och stort men jag måste erkänna att det smärtar litetgrann.
Och jag kan inte tänka mig att sitta stilla här i femtio år medan Fredrik arbetar för vår befrielse.
Jag orkar inte.
Och jag tror inte att han heller orkar.
Det är mycket som tar emot för honom redan nu.
Och då läser han sina dikter och springer bort till Dahlberg.
Ett slags världsligt läseri, helt skilt från hans övriga liv, ja mest som en flykt från det.
Det är en skam att han flyr och ännu mer skam att det ska vara nödvändigt.
Och nu sitter jag här och stickar.
Och Fredrik är hos skolläraren och vädrar de djupa tankar han inte kan vädra hos mig.
Jag kan se dem framför mig.
Dahlberg sitter i gungstolen och Fredrik sitter på en pinnstol, bakochfram med armarna på ryggstödet.
Trasmattan är ännu rödare i fotogenlampskenet än i dagsljus.
Och nu säger Fredrik något.
--- Har du hört om Lindblad, han den nye på fabriken du vet ? --- Han den långe rödhårige ? Fredrik nickade.
--- Nej, jag har sett honom på gatan, men jag vet inte vad det är för en.
Men han är med i arbetarekommunen ? --- Ja, det är han, och han har blivit invald i fackstyrelsen.
Han kommer från Kalmar ju, och nu hörde vi av Elmgren häromdagen att hans far är storbonde där i trakten, och att han själv har studerat och tagit studenten.
Dahlberg såg förvånad ut : --- Varför arbetar han då i fabrik, och varför här ? --- Ja säg det, Jag försökte fråga honom i dag.
Men då blev han först generad, och sedan försökte han gömma sig i ilska.
Och till slut påstod han, att hans far inte alls var särskilt rik och att han själv hade dåliga betyg från skolan.
Det verkade som om det var en mycket obehaglig hemlighet vi hade kommit på.
--- Underligt ... --- Ja, underligt är det.
Han kanske har gjort något brott ... Men hur som helst arbetar han bra, både på fabriken och i arbetarrörelsen, och jag är glad över att ha honom här.
Det är skönt att vi har fått hit en litet radikalare kraft.
Dahlberg nickade tankfullt och reste sig ur stolen, som stumt gungade till i några döende vågor.
Han gick fram till skänken, tog fram en burk tobak och en pipa, gick tillbaka till gungstolen, satte sig, stoppade och tände och drog några djupa bloss.
--- Jag såg i tidningen idag, sa han, och varje ord stötte fram ett litet moln av rök, att Fröding är på bättringsvägen.
--- Jaså, sa Fredrik.
Om honom får man ständigt nya rapporter.
Än så är det upp, och än så är det ner.
Än så ska det komma en ny bok närsomhelst, och än så har han inte skrivit en rad på tio år.
--- Ja, det är märkligt att tidningarna skriver så mycket om honom.
--- Märkligt tycker jag inte det är.
Han är ju precis så tokig som de vill att en diktare ska vara.
--- Och populär.
Folk läser honom, i slott som i koja, som det brukar heta.
Kanske mest i kojorna.
Han är nog inte fin tillräckligt i slotten.
--- Jag undrar om han är särskilt lämplig läsning i kojorna.
Jag vet inte.
Fredrik stirrade ut genom fönstret och knep ihop munnen ett slag.
Han är ju inte direkt någon arbetarförfattare.
Och han kan predika verklighetsflykt och undergivenhet ; hur är det nu det står i Anabasis, jag har läst den många gånger : när grekerna satt och talade om lärda ting och om konst och poesi, då var Xenofon " stolt och glad att se hellener kunna lida, och ändå mera kunna glädja sig och höja sig, till mera ädla ting än sorgen över nöden, och icke som barbarer böja sig " --- hur är det nu ? --- " i skräck och vanvett under hårda öden ", fyllde Dahlberg i.
Jodå, men samtidigt vet han ju saker som få vet och flera borde veta.
--- Ja, just det.
Han är både --- och.
Som det mesta.
Och jag kommer fortfarande ihåg, när jag läste " Den gamla goda tiden " för första gången.
Jag var sjutton år, och det var första gången jag verkligen trängde in i en dikt.
Hat och förtvivlan och helvetestryck, så är det, tänkte jag, det här måste vi göra någonting åt.
Fredrik tystnade och teg.
Han rynkade ögonbrynen.
Ja, han vet hur det är.
Och ibland känner jag igen mig i honom, så jag nästan blir rädd åt det.
Dessa galler, galler inom mig, och mellan mig och allt annat.
Galler som är jag själv.
Och galler mellan mig och Susanna.
Undrar vad hon gör i detta ögonblick.
Sitter väl och stickar, förstås.
Trots att alla lådor är fulla med stickat.
Stickornas spröda rasslande.
Det luddiga garnet som långsamt fångades in och bands med sig självt.
Susanna suckade.
Och snart ska det vara majdemonstration.
Hoppas åtminstone att han inte blir slagen då.
Eller avskedad.
Stickornas spröda rasslande.
Tystnad eller ljud ? Jag stickar, alla lådor är fyllda av stickat, Fredrik sitter hos Dahlberg och vädrar djupet av sin själ.
Tystnad eller ljud ? Röda maj välkommen Fredrik Larsson ligger på sin säng.
Fullt påklädd, till och med skorna har han på sig ; torr lera smutsar ner överkastet.
Ögonen är slutna men öppna ändå, öppna för allt som virvlat förbi dem de senaste dagarna men som de inte hunnit se.
Svarthet svärta.
Och ljus från alla håll, oväntat, bakifrån, från sidan.
Grymma grin, hästar som gnäggar.
Röda fanor, brutna röster, den hesa kraften : " Båd' stat och lagar oss förtrycka.
" Storgatan i Sävsjö.
Heter den så, den Stora gatan ? Grovarbetareföreningens standar, med sina sidentofsar, gula, en för varje spets på standaret.
Fanbäraren var övermäktigt stolt, framskridande, oupphörligt sväljande så att adamsäpplet gungade upp och ner.
Svarta kängor ; jag såg framför mig hur alla steg upp en timme tidigare den morgonen för att putsa.
Den morgonen --- var det inte i morse ? Sävsjösöndag.
Det blåste bra, fanorna vecklades upp och greps genast av vinden, det snärtade och small i dem.
Min mössa höll på att blåsa bort.
Och i gathörnen stod poliserna.
De sa att han heter Kask, den långe.
Kan det vara möjligt ? Lindblad grinade åt mig när vi steg på jönköpingståget.
Jag var rädd att någon skulle se mig, jag som ju låg hemma i magplågor.
Men Lindblad grinade sitt rödskäggiga grin och poserade som en kung på sin högsta och vitaste häst.
Sedan låg vinden på från loket, och när det tuffade iväg sin rök fick han en hostattack och var tvungen att dra in huvudet.
" Ingen legalism här ", hostade han så ögonen rann.
Jag bet ihop tänderna.
Det var dyra biljetter.
Nog trodde jag att Ställberg skulle hålla samma tal idag som i går kväll.
Mycket folk var där.
Jag försökte gömma mig i mängden, jag låg ju hemma i magplågor.
Men just då visste jag knappt att jag ens hade en mage.
Och ändå hade jag inte ätit på hela dagen.
Ljuset avtar, Frans Andersson pinnar omkring som en riktig Folkets hus-råtta och kvinnorna ser allvarliga ut som när deras döttrar konfirmeras.
Är det ens troligt att jag har sett detta ? Ljuger jag när jag berättar för mig själv vad jag har sett ? Att ljuga ; det är vår förmåga att ljuga som skiljer oss människor från djuren, läste jag i en bok.
Så då är lögnen mänsklig och sanningen djurisk ? Det beror sig väl på vem som säger dem.
Lögnerna och sanningarna.
Plötsligt står där några vitmössor på en gata och sjunger " Sköna maj välkommen till vår bygd igen ".
Några tändsticksarbetare skriker " Håll käft, strejkbrytardjävlar ", och studenterna fryner med näsan och putsar sina själsliga glasögon.
Svarthet svärta.
Och ljuset som kommer från bakhuvudet.
Var det i Sävsjö gruset knastrade så övertydligt under kängorna ? En dag ska vapnen från vapenfabriken vändas mot direktörerna och kapitalisterna, älgar i finansvärldens aktieskogar, struttande med blankputsade hovar.
På gungflyn, på gungflyn ... Och vår egen lille disponent ... Snabba steg.
Tunga steg.
Tusentals fötter.
Ljuset faller genom standar och flaggor ; somliga är tunna, andra är tjocka och tunga som liksvepningar.
Vi begraver det gamla samhället.
Vi trampar ondskan i smutsen.
En sabel slår mot ett ansikte, en dov duns.
Huden blir röd efter sabeln, maktens färgpenna som skriver anmärkningar på arbetarna för deras dåliga uppförandes skull.
" Slaktardjävlar ", skriks det, men andra rop överröstar : " Framåt, marschera på, fortsätt, bry er inte om det här.
" " Provokatörer ", väser en man bredvid mig, och jag vet inte vem han syftar på.
Mina ben bär mig knappast.
Kasta de små i fängelse ni bara.
Där växer de och blir stora.
Och ingen vet vilka tankar som tänks när kvällssolen skiner i gallren, blankputsade av tusentals handflator som famlat efter friheten men bara fått stål i sitt grepp.
Stålet ska vi smida om till plogbillar, javisst.
Men först behöver vi vapen.
Ja, då ska de få, de som talat till oss om undfallenhet och andra kinder när de örfilat oss.
Först klarar vi av dem.
Sedan plogbillar.
Och då kan vi ju ta deras guldtänder och smälta om till firmaemblem på plogarna.
Lindblad skrek högt.
Två stavelser på varje steg, som en vandringssång på vägen till socialismen.
" Åt-ta tim-mars arbets-dag.
" Lång är han, och ännu längre verkade han, när han försökte rycka med sig de förkrympta torparna på sin vänstra sida i ropen.
Han svängde med armarna som en hejare vid dragkamperna på marknaden.
" Åt-ta tim-mars ar-bets-dag.
" Det var ett bra tal Ställberg höll idag.
Arbetarklassens internationella solidaritet mot masslakten.
Han skrek högt och tydligt, och hans öppna mun var som ett stort, svart hål.
Det svarta hålet i en vulkanmynning, som sprutar ut brand och förgörelse och nya former.
Säkert tyckte många att han störde.
Det var väl först igår som jag såg att björkarnas blad har slagit ut.
Det var grönt och rött och Ställbergs svarta munhål.
Och Frans Andersson som pilar omkring i sin mörkblåa kostym.
Var det inte Zeinwoldts dotter som stod där borta vid busken ? Vad spelar färger för roll ? Somliga kan inte se dem.
Men i går kväll var det rött gräs och gröna fanor och nyutslagna björkblad som var vita som en nyplöjd åker.
Detta ljus från bakhuvudet.
Svarthet svärta.
Ja, igår syndade arbetarklassen över hela världen.
Och idag förlät oss den Gode Guden genom sin Enfödde Son.
Och nattvardsvinet bubblade och sjöd av våra förhoppningar.
Vi har andats, i morgon måste vi åter gräva ner oss själva i våra gravar.
Och i svart mässkrud står Herrarna och läser texten om den heliga friheten.
" Åt-ta tim-mars ar-bets-dag.
" Gruset knastrar under kängorna.
Och bakom tunga tyllgardiner tittar skrämda småborgare fram.
Här ute begraver vi det gamla samhället.
Sluter ni upp i likföljet ? Eller ska vi trycka ner er i kistan ? Var står vi nu ? Hur långt har vi kvar ? Går vi runt, runt, trampar vi på i evighet på detta knastergrus eller dessa slättrampade kullerstenar ? Finns det en väg tillbaka, och i så fall : vart leder den ? Går den bara runt, runt, medan ingenting händer ( men när man äntligen kommit fram är man bara ett krypande kräldjur ; man har aldrig märkt förändringen ; och det är för sent att förstå ) ? Och vilka är då dessa järnmasker som vill knuffa oss av vägen, och varför ... Deras banderoll var av svart siden, de vecklade ut den plötsligt, och jag kommer ihåg deras ansikten när dådet var fullbordat ; unga, släta, veka, men orubbliga och överjordiskt ärliga.
Lindblad skrek " svarta löss ", och sedan, när poliserna kom, skrek han samma sak åt dem.
Hur många Sävsjö skulle man kunna pressa in innanför Jönköpings omkrets ? Hur många tidlösa sävsjöträhus skulle man kunna stapla innanför murarna på ett av dessa jönköpingshus, vilkas tegel formligen skriker " artonhundranittiotre " eller " artonhundrasjuttioåtta " ? När jag gick där på den knastrande grushuvudgatan, kantad av sedesamma manufakturaffärer och religiösa mjölkhandlar, såg jag plötsligt Tidens Flod komma sköljande, och jag såg hur de fridfulla björkarna skulle vissna och hur lövbränningseldarna i trädgårdarna skulle slockna.
Och jag ryggade tillbaka, men då gick han som kom bakom mig i ledet på mig, och det blev litet oro i ledet.
Varför ska jag jämt se saker som ingen annan ser ? " Rättvisa och fred och frihet, bort med allt som oss förtrycker.
" När vi sjöng Internationalen och Ungdomsmarschen var det som om väggplankorna på Folkets hus liksom bågnade av lycka ; och blev de inte blossande ivriga också ? Och Susanna stod snett bakom mig, hon lutade sig fram och viskade : " Du vet att jag är lika angelägen om befrielse som du, men jag måste slåss mot fler än du.
" Inte förstod jag vad hon menade, och jag undrar om hon gjorde det själv, men hon talade med en helt annan stämma än vanligt, och het var hon så jag var tvungen att stryka med min hand på hennes nakna arm.
Ungsocialist är han väl.
Hinkean.
" Svarta löss " skriker Lindblad åt honom, men han och hans kamrat har just vecklat upp ett standar och inget tyder på att de kommer att plocka ner det förrän de blir nerslagna.
Om ens då.
Och jag tycker att det som står skrivet där med vita tygbokstäver är riktigt.
Men otaktiskt, otaktiskt och ungdomligt idealistiskt säger jag, och glömmer hur gammal jag själv är och att jag någonsin varit nitton.
Men här går vi och demonstrerar för åttatimmarsdagen och den allmänna rösträtten, och så kommer de här och skriker om militarismen.
Jag kommer ihåg Lindblad : " Vad har vi för nytta av lika och allmän rösträtt ? ", och nu går han ändå här och verkar som om det var den, och bara den, han alltid hade kämpat för och alltid skulle komma att kämpa för, och Gud nåde den som kommer och knystar om något annat.
Militarismen till exempel.
" Militarismen ", skrek Ställberg så att björkarna böjde sig, " är ett otyg och ett arbetarklassens gissel.
" Men det var sex timmar senare, och då jublade Lindblad.
Och Petter Bergman, som står till knäna i skillingarydsgyttjan, skrek nästan så halsen sprack.
Lindblad hade kaffekoppen i högra handen och fatet i den vänstra.
" Men Ställberg ", sa han, " vi måste gå in på regementena och agitera bland beväringarna så att de när den tiden kommer kan vända vapnen mot sina befäl och mot kapitalisterna.
Det duger inte att som unghinkarna ställa sig utanför och skrika att Vi går inte in.
För tar vi inte över hären, då kan vi inte ta över något annat heller.
" Tänk om man kunde titta in i framtiden!
Tänk om en vitklädd lycko-fé plötsligt stod där med sitt trollspö och trollade så att jag kunde skåda det tillkommande.
Att se jorden utan herre och utan slav.
Bara en gång.
Men jag har framtiden i mina händer.
Jag knyter dem så knogarna vitnar, och jag tittar på dem och undrar : Hur många år ? Två, tio, hundra ? Eller lika många som de miljoner fötter som trampade taktfast i går, världen över ? Var var det jag såg att någon hade bruna skosnören till sina svarta kängor ? Var det i Jönköping ? Eller här ? Eller i Sävsjö ? Allt är sammanvävt, och svaren är aldrig lika många som frågorna.
Som någon har sagt.
Hur som helst, jag minns inte ; jag är trött, och varför skulle jag inte vara det ; vi har ju marscherat över hela världen och i Jönköping och i Sävsjö samt hållit ett möte i Sandsjö.
Talare Ställberg från Göteborg.
I händelse av regn avhålles mötet inomhus.
Polisen står i hörnet och ser skrämd ut.
Här vill man vara en fridsam man och barnens vän, och så tittar de på en på det där viset.
Tänk om de plötsligt vrider sig ett kvarts varv och vräker sig över mig, led efter led.
Ja, tänk du, polis.
Led efter led av hungriga proletärer.
Slår barnens vän till marken, flår honom levande, äter hans kött rått.
Medan han kvider om nåd och förståelse : " För mig fanns inget val.
Inget arbete hade de åt mig på bruket där hemma.
" Ja, kvid du, polis, och lär dig de järnhårda bataljonernas moral : hellre svälta än svika, hellre dö än vika.
Framåt framåt.
Men det är bara det fredliga Sävsjö, och solen skiner på björkarnas nypurrade blad, som lyser av grön glädje över våren.
Och i nästa ögonblick ler polisen och ser ut som om han ville lyfta på kasken i en medborgerlig hälsning åt de dugliga arbetarna, som tar sig en söndagspromenad.
Här är Sävsjö, här är allt fördolt och förskönat, som i Jönköping är naket och stenigt och svartblodigt.
Som om de hade lagt en förföriskt skön svepning över en hädangången klasskamp.
Och hur är det här hemma, här i Sandsjö, vad vet vi om verkligheten ? Vore vi här beredda att glömma alla förödmjukelser som tillfogats oss, om Zeinwoldt skulle börja lyfta på hatten och le förbindligt, när vi möts på våra söndagspromenader ? Vem vet ? Den som lever får se.
Det kan komma att inträffa mycket, som får en att tvivla på ens sinnens vittnesbörd.
" Mödrar och fäder, lären Edra barn att hata kriget!
Fram för den revolutionära socialismen!
Ned med förtryckaresamhället!
" Så stod det skrivet på deras standar, vitt på svart.
Det svarta sidentyget var tunt och halvgenomskinligt.
Men levande, så man nästan väntade sig att se det blöda om trasorna när polissablarna gick lösa på det.
Jag såg hur de hade suttit där på kvällarna och klippt och sytt.
" Mödrar och fäder, lären Edra barn att hata kriget!
" Han stack sig i fingret med nålen --- var det ett misstag ? --- och utbrast : " Jag skriver resten med mitt blod!
" Ja, jag ser det.
Och sedan ser jag Frans Andersson stå där, när Ställberg avslutat med några hårdvackra fraser, och han är rörd och sväljer så att hans ynglingastruphuvud antar groteska proportioner.
" Till krigets slaktande vi dragits ... " Han ska väl snart rycka in, tänker jag.
" Vi mejats ned i jämna led.
" Varför vill inte Branting att vi ska sjunga den versen ? " Fram för den revolutionära socialismen.
" Hat åt ett håll, kärlek åt ett annat.
Och hur ska vi kunna älska allt och alla när hatet växer ur vår tillvaro lika säkert som granen ur sandjorden ? Ringenius står i predikstolen och pratar om människokärlek så att fradgan står i hans mungipor.
Och sedan, när det hela är över, går han ner och slår av sig sitt hat på den lidande kristusbilden.
Men vi är inte villiga att lida längre, inte ens för oss själva.
" Vi skjuta våra generaler, och sjunga broderskapets sång.
" " Ned med förtryckaresamhället!
" Till och med i en stad som Sävsjö bävar borgarna en dag som denna.
Åtminstone en smula.
Handlaren låser försiktigtvis dörren, och doktorns änka drar för gardinerna för att slippa se.
Och fabrikören håller besvärat för öronen när hundratals unga strupar läskar sig med blodiga ord.
Poliserna kom ridande från vänster, helt plötsligt.
Ingen märkte dem förrän de var helt nära, men då blev det mycket oroligt i leden.
Inte panik, men oroliga rörelser ; folk vek instinktivt undan för att komma bort.
Men de två banderollbärarna stod kvar, deras händer styvnade och deras kindknotor kom fram, men kvar stod de ; de tittade stint framåt och inte på poliserna, men sedan började sablarna vina.
Det var inte mycket sömn jag fick i natt.
Men den björk jag såg falla alldeles av sig själv, vad betydde den ? Tänk att det finns så stora hål i verkligheten!
Det var mörkt innan vi slutade.
Ställberg undrade varför vi inte ordnat med dans.
Jag svarade, att vi inte ville nå ungdomen på världsliga grunder.
Ställberg gapskrattade, och jag tyckte det såg ut som om han saknade några kindtänder.
Fast det var förstås ganska mörkt.
Sedan gick vi hem, var och en till sitt, och det kändes märkligt att plötsligt bara vara sig själv igen, när man varit både sig själv och en del i något större.
Som ett urverk, där delarna plötsligt är isärplockade och utspridda.
Varför kunde vi inte stanna tillsammans när vi nu var det, varför kunde vi inte hålla ihop och tillsammans driva tiden framåt ? Rosenqvist är nere och tittar på dem som tar tåget till Sävsjö.
Men vi är många i år, och hur ska han förresten kunna vara säker på, att jag inte är på väg för att hälsa på moster Tilda ? Men det är inte mer än två år sedan Mattsson blev avskedad för att han hade gått i demonstrationen i Sävsjö.
Rosenqvist odlar rosor i sin trädgård, men för oss har han bara törnen.
Det är en fin talarstol de har ställt i ordning här på småstadstorget.
En stabil träställning klädd med rött bomullstyg.
Ställberg står vänd mot hotellet och talar så att rutorna borde skallra.
Och murarna borde rasa.
Eller : det kanske inte är murrivarluren han blåser i, utan självaste domedagsbasunen.
Jag kan se hur källarmästaren bekymrat slår bort ett dammkorn med ett snärtigt slag av sin vita servett.
Sedan hänger han servetten över sin svarta ärm och rätar på sig, men hans själ är kutryggig en dag som denna.
Svarta sidenhalsdukar hade de, och fler fick de när polissablarna hade trasat upp deras standar i långa remsor.
Vilken härlig känsla när vi satt på tåget!
Vi fyllde nästan en hel vagn ; det kändes som om den skulle kunna ha dragit sig själv, ja ingen hade väl blivit förvånad om den helt sonika hade lyft från spåren och flugit en stund.
Men någon ångvissla hade den inte att frigöra sig från och sjunga kampsånger med.
När vi gick hem hade Susanna löst sitt hår, månskenet lyste upp det, och hon höll huvudet mycket högt.
Just då visste jag inte vem hon var, men det syntes så tydligt genom den tunna blusen att hennes bröstvårtor var styva och knottriga av kylan.
Och jag stannade till och höll henne fast.
Men hennes läppar var så stela när jag kysste henne, stela och torra som bark.
" Jag måste slåss mot fler än du ", hade hon sagt ; vad menade hon ? När jag blundar, ser jag att det är svart bakom mina ögonlock ; låter jag mina ögon rulla in och ut, ut och in, är det samma tomma svärta överallt.
Eller är det deras svarta sidenhalsdukar jag ser ? Några poliser kom springande till fots för att ta hand om dem.
De lät sig stumt gripas, skrek inte, gjorde inget motstånd.
Men inte motsatsen heller.
De var stumma och styva, och när poliserna släpade bort dem följde de inte med, deras släpande fötter rispade revor i gatudammet.
Deras stelhet måste ha smittat av sig på oss.
Vi såg på och lät det ske.
Det är ju så, att vi har fått lära oss att svälja vår vrede.
Och vi sväljer och sväljer.
Men ju mer man sväljer, desto mer växer aptiten.
" Demonstrationståget i Sävsjö genomfördes i god ordning.
" Så kommer det väl att stå i Folkbladet i morgon.
Ja, det var en vacker fest ; sol och nyutslagna björkar och leende människor på söndagspromenad.
Men hur slutade det i Jönköping ? Där är det svart som sot.
Jag orkar inte komma ihåg, helt enkelt.
--- Det är märkligt vad jag har svårt att somna nuförtiden, mumlade Gunhild Zeinwoldt tyst för sig själv.
Genom de tunga gardinerna kom gryningsljuset, som gjorde hela himmelen rödgult brinnande.
Gunhild låg i sin mattvita säng, mässingsknopparna på sänggavlarna blänkte i morgonen och kastade solkatter i hennes hår.
I liggande ställning såg hon inget annat än himmelen ; inte träden eller fabriken eller de välkrattade gångarna, bara himmelen.
Och det hjälpte inte att hon slöt ögonen, den fanns där ändå, den brandröda extasen, och hon tänkte : " Blir det så här när domedagens eldar tänds, då kan dömandet gärna pågå i evighet.
" Nu borde jag ju egentligen stiga upp och gå ut och gå barfota i daggen.
Men här ligger jag och har inte sovit ; klockan är väl bortåt fem på söndagsmorgonen, mina leder är tunga och stela.
Men i hjärnan rycker det fortfarande, Gud sig bevare.
Eller ligger jag kanske och drömmer ? Kanske, men jag vill inte nypa mig för att pröva.
Och är det bara i mina öron det är tyst nu, så märkvärdigt tyst jämfört med nätterna kring Valborgsmässoafton och Första maj förra året, då fyllevrålen ljöd i natten ända tills högmässoklockorna avlöste dem ? Men i natt : inte ett ljud, inte en sång, och ändå är det som om luften på något sätt vore dräktig med de sånger som sjöngs i går kväll.
Det kanske är blodet i dem som nu brer ut sig på himmelen, för de var fyllda med blod, dessa sånger, blod och hat och hot.
Även ur Frans Anderssons --- det är väl så han heter ? --- veka strupe flödade dessa mörka ord.
Och nog för att jag förstår att de är bittra, men såg de inte omkring sig : de ljust, ljust gröna unglöven på björkarna, trastarna som satt som blyga svarta fläckar i buskarna, himmelen som sprakade i Guds eget majkvällsbål ? Gunhild gäspade och vände sig över på sidan, med ryggen mot fönstret.
Långa hårlockar föll ner över hennes ansikte ; de kittlade litet, men hon var för trött för att föra undan dem med handen, hon bara blåste litet lamt på dem.
Hon andades lugnt nu, och hennes hjärtas långsamma slag hördes i örat som klockor.
Nu såg hon himmelen igen, den hade fler färger än hon kunde räkna, men plötsligt var det som om någon hade gjort ett snitt i den, där blev en skåra, och flikarna veks undan som huden på anatomiplanscherna i skolan.
Men här blottades ingenting, bara ett stort, elliptiskt, svart hål, och ur hålet stacks någonting ut.
Det var en stege, en lång stege som bara blev längre och längre, och hon tänkte " är det min tur nu att klättra upp ", men detta var uppenbarligen ingen stege att klättra uppför på, för det kom en figur nerklättrande långt där uppifrån, ännu på stort avstånd och liten som en prick, men hon skärpte ögonen och såg vem det var.
Frans Andersson.
Han klättrade med bröstet mot stegen, långsamt och försiktigt, då och då tittande ner för att se var han satte fötterna.
Hans vader pulserade : spändes när han stödde på foten, slappades när benet gled genom luften, sökande sig till nästa steg.
Och nu insåg hon, att han var naken ; han var ganska nära nu och skulle när som helst vara nere hos henne, och hon kände en impuls att gömma sig innan han vände sig om.
Men hon tittade ner på sig själv och såg, att hennes egen kropp var oskyld, och hon tänkte, att detta inte var det rätta tillfället att blygas.
En mild vind silades genom hennes hår, och hon såg att hårtopparna lekte kring hennes bröst och ringade in hennes bröstvårtor.
Frans Andersson var nere nu, och vände sig om, och nu fick hon se honom.
Han log mot henne, och hans lem växte, som hon hade hört den skulle göra, och den blev en lång och kraftig arm.
Handen längst ute var knuten, men nu öppnade den sig, och ut flög en liten fågel.
Den flög bort och satte sig på hennes axel ; den hade inga fjädrar, bara mjuka, mjuka dun, och den kittlade henne lätt i örat med sin näbb.
Så blev lemarmen ännu längre, den tänjde sig runt hennes midja, och Frans Andersson drog henne till sig.
--- Jag såg dig på vårt möte i går kväll, sa han, men du ville tydligen inte synas.
Hon tittade blygt ner mot marken där hennes tår dansade för sig själva i tankspridd valstakt.
--- Jag var bara nyfiken, sa hon.
Och inte kan jag synas på ett sådant möte.
Och dessutom --- jag ville bara se om du var där.
Han la sina händer på hennes axlar, och hon slöt ögonen.
Den lilla fågeln flög ner och satte sig på hennes vänstra bröst ; dess klor skar in i huden, och små, tunna rännilar av blod ritade röda linjer på bröstet.
Fågeln böjde sitt lilla huvud och bet henne hårt i bröstvårtan ; hon lutade huvudet bakåt och stönade till.
Då kände hon Frans' andedräkt mot kinden, och han viskade i hennes öra : --- Förlåt mig.
Men det var bestämt att jag skulle få se dig blöda.
Han sträckte ut sin lemarm och kapslade in fågeln i handen, och sedan krympte den tills den var liten och inte liknade en arm längre.
Stegen var borta.
Av revan i himmelen syntes inte ett spår.
Frans böjde sig ner och började slicka bort blodet på hennes bröst, men hon bad honom låta bli.
Hon gick sakta över ängen, och strax bredvid henne gick Frans.
Han hade ett lerkrus i handen, och då och då stannade han till, böjde sig framåt, drog upp en näve gräs och skakade av daggdropparna i kruset.
Hon tittade frågande på honom.
--- Ifall vi möter en törstande, log han.
Han tog henne i handen och hon kände att hennes fötter lämnade marken ; de svävade snart ganska högt över ängen där daggluften böljade mjukt.
Över åkrar och skogspartier flög de, och snart såg hon under sig en kyrka som hon tyckte liknade Sandsjös.
--- Tänk om prästen ser oss, utbrast hon, men ångrade sina ord när hon såg Frans' mörka min.
Denna skam ändå, denna blygsel som hon inte ville känna!
Han styrde ner dem mot kyrkan, och de landade på klockstapeln.
Där satt de mittemot varandra med benen gränslade kring spiran ; det var svårt att hålla sig fast, och hon var rädd att hon skulle ramla ner, men han klämde sina ben utanpå hennes, så att hon satt säkrare.
Så hade han plötsligt en kniv i handen, och han skar av sig huden på bröstet i en stor fyrkant.
--- Det här är din svepning, sa han tyst, och hon skrek till av förskräckelse när hon såg att hudbiten blev till en röd duk, som han fäste kring spiran som en fana.
Nu ville hon komma därifrån, så hon släppte sitt grepp om spiran, men eftersom hans ben höll fast hennes, blev hon hängande med underlivet mot spiran och överkroppen fritt rakt ut i luften.
Så lossade han sitt bengrepp med ett litet skratt, och i fallet blev allt så lustigt igen, för han kastade sig efter henne och hann upp henne och föll tillsammans med henne.
De var fastklamrade vid varandra, kropp tätt mot kropp, och de snurrade oupphörligt, rullade genom rymden i lätta skrattparoxysmer.
Hans könshår kittlade skönt, inflätade i hennes, han kramade henne så hårt att hennes bröst trycktes ihop och hon knappt kunde andas, men det var en härlig känsla ; luften kändes ändå så bitande kall i lungorna.
De landade med en lätt duns och rullade runt några gånger innan rörelsen avstannade.
Hon slog upp ögonen och såg en äng som liknade den de startat från.
Skulle han tillbaka nu ? Men han frågade : --- Vad ska vi göra nu ? Men han väntade inte på svar, utan reste sig och gick sakta mot skogsbrynet.
Hon följde efter.
Mellan träden skymtade hon glittrande vatten, och hon visste att det var Storesjön, även om hon inte riktigt kände igen sig.
De gick in bland träden, granar med låga grenar.
Han gick före och böjde undan grenarna för att bana sig väg ; när han släppte dem snärtade de med kraft mot henne, som gick strax bakom.
Barren raspade henne i skinnet som törnen.
När hon hade sett vattnet från ängen, hade det verkat lugnt och solsommarbriskrusigt.
Men ju närmare hon kom, desto vildare blev krusningarna ; de växte till vågor som växte ytterligare, som upprörda av en tilltagande vind som rörde dem och inte henne.
När de hade trängt igenom skogen, såg hon att stranden inte alls var som hon hade föreställt sig den.
Inga välslipade välmalda sandkorn, utan hårdvassa kantiga skifferklippor ; ingen svagt lutande sandslänt ner mot vattnet, utan tvärsluttande höga branter.
Nu kände hon vinden, den piskade henne i ögonen, den ylade så att hon inte hörde vare sig sin andedräkt eller sina steg.
Tunga gråa moln seglade in mot kusten, och under dem fanns inget att se annat än hav och himmel och måsar.
Hon tittade ner på sig själv och såg att huden hade blivit slapp och rynkig, brösten hade blivit platta och långa, och magen var hängig.
Men han var fortfarande ung, ja långt yngre nu eftersom hon hade blivit gammal.
Det surrade och snurrade i hennes huvud, men en tanke lyckades hon uppfatta medan hon skådade honom klättra ner för strandklippan : --- Så min tid är ute nu.
Hon ryste till, men samlade ihop sig och klättrade efter honom.
Han hade redan gått ut på vattnet, men hon blev stående i strandlinjen, och skrek : --- Ska det verkligen vara nödvändigt ? Han vände sig om och grinade ; hans tänder var svarta, och hon böjde huvudet och viskade tyst : --- Så må det ske.
Hon gick ut i vattnet ; det var kallt och bottnen var av vassa stenar.
Men hon gick vidare.
När vattnet stod över näsan och halva ansiktet, såg hon hans fötter just i jämnhöjd med hennes ögon.
Hon la märke till att de inte ens var våta.
--- Ja, det är en vacker kyrka vi har, sa pastor Ringenius och fingrade eftertänksamt på kaffekoppsörat.
Stor och vit och fin och rymlig, och härliga klockor, som fyller vår bygd med Herrans malmstämma.
Kyrkkaffedamerna nickade och mumlade instämmande.
--- Det är en underbar känsla om söndagarna, när arbetets ljud inte hörs, att öppna fönstret och höra klockklangen, och följa den med tankarna.
Tänka på hur den ljuder bland vassen vid Vallsjöns stränder, hur den blandas med klangen från Bringetofta kyrka i väster, hur den följer landsvägen mot Möcklamo i norr.
Och i väster hörs kanske våra klockor ända bort till Tjurken.
Ja, klockringningen har alltid fascinerat mig.
Och klockringningsseden är så olika i olika delar av landet.
Den hör till bygdens kännetecken precis som grödan man odlar, eller som kläderna förr i tiden.
Han tystnade, och damerna passade på att sörpla i sig litet kaffe.
Det hade hunnit svalna.
Pastorn tittade välvilligt ut över bondhustrurna, och de neg tillbaka med sina blickar.
--- Nej, mina kära församlingsmedlemmar, sa Ringenius litet dröjande, och de berörda fattade vinken, slamrade färdigt med kopparna och tuggade den sista tuggan.
De reste sig, grupperade sig i en gåsrad, och gick en efter en förbi pastorn, som hade ställt sig strategiskt i dörren och tog farväl av var och en.
Han stod kvar i dörröppningen och log förbindligt.
Först när den sista hade stängt grinden, stängde han dörren och pustade ut.
Han drog med ett finger innanför kragen, och tänkte ett " Man är inte så ung längre ".
Spegeln på farstuväggen var bestämt litet dammig.
Men inte tillräckligt.
" Grisen " kallade de honom tydligen, hans konfirmander.
Han hade hört en av dem säga det söndagen dessförinnan, och han hade blivit så upprörd att han inte ens kommit sig för att göra något åt det.
Kanske låg det något i det ? Ur spenabarns och dårars mun ... Men konfirmander är inga barn, man borde kunna kräva litet hut av dem.
Men ändå.
Magen var kanske litet onödigt stor.
Och kinderna litet väl runda.
Och ögonen litet väl små och plirande.
Och plattbred näsa, och små utstående öron.
Ringenius gick hastigt ut, och slog igen dörren med en smäll.
Han stannade till, och tittade sig litet vilset omkring.
Varför gick jag ut ? Vart är jag på väg ? Han gick ut på vägen och följde den bort mot kyrkan.
Jaså, jag är på väg till Almas grav.
Alma var Ringenius' hustru, död sedan femton år.
Hon hade dött i sin tredje barnsäng, och inte heller barnet hade överlevt.
De två andra hade han gett en kärleksfull omvårdnad.
Och visst hade de artat sig väl.
Sonen häradshövding i Östergötland, och dottern gift med en kapten vid Kungl.
Smålands infanteriregemente.
Som förresten snart skulle bli major.
Efter vad det sas.
Pastor Ringenius tittade på den enkla gravstenen.
Alma Ringenius, f.
18_29/3_58, d.
i Norra Sandsjö 18_5/12_94.
Granit.
Inget Älskad --- Saknad eller Jordens Oro Wiker eller Herren gav, Herren tog.
Tids nog skulle väl pastorn själv krypa ner dit.
Då skulle granitstenen bort, och en rejäl marmorpjäs sättas i dess ställe.
Tanken var ljuv och trösterik ; det enda bittra i sammanhanget var Ringenius' förnamn : Nicodemus August.
Det hade han aldrig gillat.
Kanske räckte det med N.A. Och förresten, vad spelade det för roll när man kom dit där man kunde glömma, att man någonsin haft ett liv ? Ringenius vandrade tankfullt runt kyrkan på den knastrande kyrkogårdsgrusgången.
Händerna vilade knutna bakom ryggen, och vänsterhandens lillfinger vickade till för vart steg han tog.
Han gick runt, runt, men när han kom in i tornskuggan för tredje gången hejdade han sig förskräckt.
Inte tre gånger.
Som präst och gudsman och teologie licentiat var han naturligtvis mot all vidskepelse.
Men den här dagen var inte normal.
Söndagen den andre maj.
Om han inte passade sig, skulle kanske kyrkogrimmen komma emot honom.
Med en röd fana mellan klövarna.
Fast den hinner väl upp mig ändå, förr eller senare.
Jag börjar bli gammal nu och kan varken fly eller fäkta.
Den där drömmen jag hade : att en hel bataljon svarta kängor kom marscherande.
Ingenting i dem, inga fötter, ingen kropp, ingenting.
Men de kom marscherande ändå, i hundratal, taktfast upp mot prästgården.
Utanför gjorde de halt ett tag, sedan sparkade de upp dörren och vällde in.
Ringenius var på vandring igen, denna gång åt andra hållet.
Solen var på väg ner nu, och tornskuggan blev så lång att den nästan räckte ända till Oskarshamn.
Som en mörk, bred väg, som löpte spikrakt till kusten och ut i havet.
Så har jag ofta tänkt mig vägen till helvetet : mörk, bred, rak.
Och nu säger de, att det inte finns något helvete.
Men på min tid fanns det det.
Och jag är för gammal för att tänka om.
Och om det inte funnes ett straff som hotade, vad skulle då tvinga människorna till godhet ? För mig har det alltid varit en trösterik tanke, den att ont förgås till slut.
Men all skönhet ska de rasera.
Ringenius suckade tungt, och smällde frånvarande igen kyrkogårdsgrinden bakom sig när han gick ut på vägen.
Hans ben kändes tunga, och hans kropp ropade länstol.
Kvällsbrisen började kännas kylig.
Pastorns vida byxor fladdrade kring hans ben när han skrapade av sina skor på mattan utanför ytterdörren.
Han öppnade dörren, gick in och stängde.
Dörren smällde igen, och i och med det, var det som om alla ljud från yttervärlden abrupt blev utestängda.
Ringenius blev pinsamt medveten om sin egen andning, snabb och tung nu efter den korta promenaden.
Han försökte hålla andan, men då blev hans steg desto tydligare, trots att han hade tagit av sig skorna och satt på sig filttofflorna.
Han gick in i biblioteket och letade efter uppbyggelselitteratur, men han fann ingen som passade en dag som denna.
Det enda tänkbara var väl strängt taget Nils Holgersson : att sitta upphöjt och beskåda utan att tvingas delta.
Men den saknade den andliga dimensionen.
Riktigt mörkt började det bli.
Han tog fram tändstickor, och lyfte upp lampan och skakade den.
Jodå, fotogen fanns där nog.
Ringenius satte ner lampan, lyfte av glaskupan, tände, och satte på kupan igen.
Väldigt så mycket skuggor det blev av lampljuset i kväll.
Han slätade till huvudkudden på läsfåtöljen, och satte sig ner.
Detta hus är sin egen dödsmask.
Knäpper och ruttnar alldeles av sig självt.
I detta hus, och kanske i denna fåtölj, har mina ämbetsbröder suttit om försommarkvällarna.
Precis som jag.
Men nu ligger de i sina gravar ; för dem har klockan slutat gå.
För dem har det blivit lugnt.
Men jag ska behöva sitta här uppe och höra hur dånet stiger där utanför.
Känna hur marken blir het och börjar darra.
Att de inte vet hut ; på en söndag och allting!
Ljuset fladdrade i taket, och bokhyllornas guldtexter blänkte.
Ringenius kände sig varm.
Han reste sig, gick ut i köket och plockade fram en pilsner ur skafferiet.
Han hällde upp i ett glas, och darrhänt och tankspridd slutade han hälla för sent ; skummet forsade över hans händer och droppade ner på hans skor.
Kvällarna kan vara bra fattiga ibland.
När mörkret är tungt som en säck med synder, och inga böcker är tillräckliga.
När den sista patiensen är lagd, och konjaken är urdrucken.
Ack Gud, jag är trött och rädd som ett litet barn.
Överallt jag går följer mig skräcken, alltid är jag tvungen att vända mig om.
Om de bara inte vore så många!
Han hällde över de sista resterna av ölet i glaset, och gick in och satte sig i biblioteket igen.
Ölet väckte minnen från studietiden i Lund, sillbordet på Åke Hans, stråkkvartetterna på Akademiska Föreningen, madelainekakorna på Håkanssons konditori.
Men till och med studenterna tycktes ha tappat koncepterna numera.
Totalt.
Han hade sett en notis i Allehanda om att en fil.
kand.
Östen Undén hade varit i Jönköping och hållit föredrag om " Revisionismen i socialdemokratin ".
Att han inte höll sig för god för sådant!
Ringenius sparkade av sig skorna och satte ifrån sig det urdruckna ölglaset.
Han ändrade ställning, för som han hade suttit hade hjärtslagen känts så tydligt i hans vänstra sida, i mötet mellan ryggen och fåtöljen.
Han tyckte han hörde prassel utifrån trädgården.
Men det kunde ha varit vinden.
Det hände ibland att älgar förirrade sig nära huset.
Det var obehagligt, och de trampade ner blommorna.
Men de stannade åtminstone ute.
Det kunde man vara säker på.
De stannade åtminstone ute.
Snäckans skal är skört 1 Vårmorgon och bitterhet.
Snäckans skal är skört.
Frans Andersson stod och såg ut genom den lilla fabriksfönsterfyrkanten, som i sin tur var delad i fyra mindre fyrkanter.
Regnet öste ner, dropparna klafsade tungt som måsskitar på rutan.
Nu är ån strid, grumsade Frans tyst.
Ingen risk att de blir utan elektricitet, inte på den här sidan midsommar, åtminstone.
De djävlarna.
Det luktade våt vår och smorläderstövlar, och tidningspapperet kring Frans Anderssons smörgåspaket hade rämnat av fukt.
Men notisen gick att läsa ändå, ögonen fick hoppa litet snett över revan bara : " Från en av New Yorks högsta skyskrapor hoppade härom dagen två män ned på gatan.
De uppsamlades i form af pannkakor.
Själfmördarna tillhörde den beryktade själfmordsklubben 'Svarta slöjan'.
" Frans sjönk ner på brädgolvet.
Hur höga är skyskraporna ? Hur lång tid tar fallet ? Man stänker säkert ganska långt.
Varför kallar de sig " Svarta slöjan " ? Hur fort går det att dö ? är det något som kommer mellan två hjärtslag, eller rättare sagt : innan det andra hinner komma ? En som blir skjuten, hinner han höra skottet ? De säger ju, att ljudet egentligen inte går särskilt fort.
Tar de på sig svarta slöjor när de ska göra det ? Visslan gick, och bullret började gå runt.
Träskornas klapprande dämpades av fukten på golvet, och storvästen var för stor för ett litet bröst.
Frans ställde sig vid sin snickarbänk.
Benen kändes krumma och tunga som ett par byråben, och det var svårt att hålla dem raka.
Han tänkte på drömmen han hade haft på natten.
Att han stod utanför fabriken och tittade upp mot fönsterna.
Och såg fördragna, svarta gardiner.
" Du lär dig, pojke ", brukade hans far säga till honom.
" Du lär dig att kuva dig själv.
Det är bättre för dig att gå i fabrik än att knäcka ryggen på stenbrytning på våra magra tegar.
Som kan tas ifrån oss när som helst.
Men han ville inte bli tämjd.
Han ville inte få sina vingar klippta.
Men det lönade sig tydligen inte att kämpa mot.
När Frankrike och Tyskland krigade artonhundrasjuttio, var det många soldater på många sidor, som inte ville vara med, som inte ville strida för sitt lands herrar.
Så de försökte fly.
Men flydde de framåt, blev de nermejade av fienden.
Och flydde de bakåt, sköt deras egna officerare ner dem.
Så den enda vägen bar uppåt.
Frans Andersson står vid sin snickarbänk och viskar till sin huggmejsel : --- Nu har jag drömt om Gunhild igen ; har jag berättat det för dig ? Det börjar bli rätt många gånger nu som jag har varit tillsammans med henne på det sättet.
Och sedan brukar jag vakna, och det är alldeles vått i sängen, och jag tittar mig skamset omkring för att se om de andra har vaknat.
Jag kanske har skrikit eller stönat eller så, menar jag.
Men allt är lugnt, alla sover, allt har gått tyst till.
Och då vänder jag mig på andra sidan och somnar igen medan drömmarna stelnar.
Häromdagen var hon ju där, på Första maj-mötet.
Jag vet inte vad hon gjorde där, men hon stod och lyssnade, litet tillbakadragen, invid en björkstam.
Jag sprang omkring och försökte hitta en vinkel där jag kunde se henne utan att hon såg mig.
Men jag hade hennes ögon med mig överallt, det märkte jag trots att hon hade dragit ner hatten långt ner i pannan.
Efteråt, när mötet var slut, följde jag efter henne när hon gick hem.
Det hade hunnit bli mörkt, men litet ljus hängde fortfarande kvar över trädtopparna i väster.
Jag försökte gå tyst, men det djävla gruset knastrade under fötterna.
Efter ett tag stannade hon och vände sig.
Jag tror att hon hela tiden visste att jag var efter henne.
Hon tittade på mig, och det fanns ingen möjlighet att smita, så jag försökte se oberörd ut och fortsatte fram mot henne.
" Hej ", sa hon så att jag höll på att trilla samman i en hög.
Men jag samlade mig : " Hej.
Du var visst på mötet.
" " Ja ", svarade hon.
Det var alltså min tur att säga något igen.
Och jag kunde naturligtvis inte hitta på något annat än : " Där var mycket folk.
" " Visst ", sa hon och skrattade litet, och jag var alldeles stum innan hon fortsatte : " Nej, nu måste jag gå.
Jag får svårt nog ändå att förklara för mor och far var jag har varit.
" Och hon vände på klacken och gick, och jag stod kvar där, stel och stilla som en tung ekkommod.
Efteråt kändes det som om någon hade sköljt ur mitt huvud, hällt vatten i det ena örat och tappat ut ur det andra, så att skallen blev rensad och allt oväsentligt försvann.
Jag kunde inte minnas var jag hade ställt min cykel, det tog en halvtimme innan jag hittade den.
--- Vem pratar du med, Frans ? En arg röst snärtade till honom i nacken.
--- Jag vet inte, svarade Frans Andersson och satte sina händer i rörelse igen.
Han kände de menande huvudskakningarna och de ljudlösa suckarna i ryggen.
2 Fredrik stod framför den spruckna spegeln och kammade sig.
Han skymtade Susannas spegelbild bakom sin egen, och han vände sig om och tog efter henne med en smeksam handrörelse.
Men hon gled undan, och hans hand föll ner.
Han såg hur hon rotade med något i skänken, hon stod lätt framåtböjd, och han gick fram och tog om hennes höfter.
Hon vände sig om och såg på honom, och han kunde inte komma på hur han skulle tolka hennes ansiktsuttryck.
--- Du ska på möte i kväll, sa hon.
Det var kanske en fråga, men det lät som ett konstaterande.
Ett kallt konstaterande.
--- Ja, sa han.
Det är den första onsdagen i månaden i dag.
Arbetarekommunens vanliga mötesdag.
Var det det hon ville att han skulle säga ? Vad ville hon själv ha sagt ? Han kände sig rådlös och utestängd och fumlig, och gick tillbaka till spegeln.
Bakom honom försvann Susanna ut i köket.
Det var som ett grepp om strupen som han måste få att lossna.
Men uret i fickan tickade mot hans lår, täta piskrapp som tvingade honom att gå.
Ute på vägen var det folktomt.
Det var matdags i husen, och det doftade steksill och fläsk genom öppnade köksfönster.
Luften var fukttung, och matoset hängde kvar som en luktdimma i kvällen.
Fredriks ben var tunga, och han undrade om de skulle orka bära honom hem igen.
I Folkets hus började arbetarekommunens medlemmar samlas.
Stolar skrapade mot golvet, kvällsstela kroppar sjönk ner på stolarna med tunga dunsar.
Lindblad satt tyst i ett hörn och funderade.
Första maj-upplevelserna gick fortfarande omkring i hans hjärnvindlingar.
De flesta hade kommit nu, verkade det.
Lindblad drog upp sin rova ur fickan.
Prick sju.
Fredrik Larsson kom in, tittade sig omkring och stängde dörren bakom sig.
Väldigt vad han såg dyster ut.
Mer än vanligt, till och med.
Edvin Karlsson dunkade klubban i bordet, och sorlet tystnade.
--- Välkomna, kamrater.
I kväll ska vi mest summera vår verksamhet kring Första maj.
Lindblad inleder.
Lindblad reste sig upp i sin fulla längd.
" Akta taket ", mumlade någon, men Lindblad ändrade inte en min under det allmänna fnissandet.
--- Kamrater, sa han när prasslandet från hans anteckningspapper blivit det enda bakgrundsljudet till hans tal.
Vår första maj blev en obestridlig framgång för arbetarrörelsen, inte bara här, utan i hela landet, ja i hela världen.
På vårt majmöte hade 125 personer samlats, i Sävsjö gick 300 med i vårt majtåg, och den siffran hade vuxit till 500 när kamrat Ställberg höll sitt tal på torget.
Fredrik Larsson och jag var uppe i Jönköping på lördagen ; vi uppskattade antalet deltagare i demonstrationen där till uppåt tusen.
Och i Stockholm skrämde tiotusentals arbetare överklassen genom att ställa upp i majdemonstrationen där.
--- Tyst!
Fredrik Larsson hade rest sig upp och ropat till.
Mötesdeltagarna tittade förvånat på honom ; han såg ut att lyssna intensivt.
Så rusade han ut genom dörren.
Genom fönstret hördes häftiga ljud ; buller, springande steg.
En halv minut senare kom Fredrik in igen, svettig och andfådd.
--- Spion.
Gulingadjävel, stönade han och sjönk ner på sin stol igen.
De andra tittade menande och igenkännande på varandra, men Lindblad, som fortfarande stod upp, såg frågande ut.
--- Gulingar, sa Fredrik snabbandat.
De ligger under golvet och spionerar på oss, och sedan rapporterar de till Rosenqvist.
Det har hänt förut.
Men jag fick inte tag på den djäveln.
Jag hann inte ens se vem det var.
--- Men vad ska vi göra åt det, då ? sa Lindblad förvånat.
Ingen svarade.
Lindblad fortsatte sitt tal.
När han var färdig, reste sig Johan Larsson.
--- Jag skulle bara berätta det, att vi sålde femtiotvå exemplar av Första maj-tidningen.
Och att vi fick sexton nya prenumeranter på Folkbladet.
Någon tog upp en applåd, och de andra stämde in.
Johan satte sig generat ner.
--- Tack kamrater, sa Karlsson.
Nästa punkt är att vi har fått en skrivelse från landstinget.
Förvånat mummel.
--- Ja, det är rätt märkligt.
Hur som helst har vi alltså fått en skrivelse från landstinget.
De frågar oss, om vi anser det nödvändigt att det inrättas ett arbetsförmedlingskontor här på orten.
Och det tycker vi väl ? Det nickades.
Lindblad såg ut som om han hade något på tungan.
Men det kom inte ut.
--- Ja, sedan vill Fast här avgå ur styrelsen.
Och det kan han väl få göra.
Men vem ska ersätta honom ? Lindblad betraktade sina tår.
Nu kommer det väl.
Och mycket riktigt : --- Varför inte Lindblad ? --- Kan vi välja Lindblad ? frågade Karlsson, och väntade nästan inte på ja-na innan han slog klubban i bordet.
Lindblad var vald.
Och det skrevs in i mötesprotokollet : med Aklamasjon.
3 --- De säger att blockaden på Bruzafors är hävd, sa Christer Lindblad mellan två tuggor.
Hans mustasch var full av brödsmulor.
Lindblad satt på golvet, de andra uppflugna på sina arbetsbänkar.
Dagsljuset sipprade in genom fönsterna, silat genom den hinna av trädamm som uppstår efter en förmiddags arbete i en träindustri.
Johan Larsson fick en hostattack som skakade runt i hela kroppen ; hans ben fortsatte att pendla ett tag efter att hostan hade lagt sig.
--- Obehaglig hosta det där, sa Josef Palmqvist från ett hörn.
--- Ja, det är väl inte att undra på, väste Johan hest medan han torkade bort hosttårarna ur ögonen.
På vintern är det kallt, och höst och vår är det fuktigt och dragigt ; den som inte får lunginflammation eller TBC på den här fabriken, han är nog inte normalt skapad.
--- Eller så står han under Guds beskydd, sa Palmqvist halvhögt, högt nog för att de andra skulle höra det, men inte så högt att de skulle känna sig föranlåtna att svara på det.
De tuggade vidare.
Brödsmulorna blandade sig med sågspånen.
--- Från det ena till det andra, Lindblad, hur trivs du egentligen här ? frågade Johan vänligt.
Det har vi ju aldrig fått veta.
--- Jo, för all del, tack, svarade Lindblad.
Arbetet går ju an, och bostaden går ju an, stinsen lämnar mig i fred och låter mig sköta mig själv.
En snickare som hette Harald Rosengren hade kommit fram till gruppen.
Han väntade medan Lindblad talade färdigt, sedan sa han ivrigt : --- Hör ni, jag talade just med Rosenqvist, och han sa att de ska sänka arbetstiden snart!
Åtta timmar om dagen bara, fyrtioåtta i veckan.
De slutade tugga.
Johan Larsson kliade sig på näsan.
--- Det låter ju inte så dumt, sa han.
--- Tja, jag vet väl inte det, sa Lindblad.
Nu blir ju vår förtjänst mindre, eller hur ? För jag kan väl knappast tänka mig att de tänker låta oss behålla vår fulla lön.
--- Nej, det har du nog rätt i, svarade Johan.
Men för oss som har familj kan det ju vara skönt att få litet mer fritid.
--- Jovisst.
Men inte är det av omsorg om vår fritid och vår hälsa som de gör så här.
Utan det är för att orderingången är liten nu ; det är den väl alltid på vårarna ? Lindblad var ivrig nu, och det var som om läpparna inte riktigt hann med de ljud som kom ur strupen.
--- Nej, inte fan ska vi acceptera att de ska kunna trilla runt hursomhelst med oss när deras ekonomi kräver det.
Jag tycker visst det att vi ska ha kortare arbetstid.
Men vi borde kräva att vi får behålla vår fulla lön.
De andra var tysta och fundersamma.
Rosengren strök sin haka.
--- Jovisst har du rätt, sa Johan tvivlande, men om inte lönen sjönk, då vore det ju ingen vits för dem att sänka arbetstiden.
Då blev de kanske tvungna att avskeda några i stället.
Och det tjänar vi ju inte på ... jag menar, trots allt så har vi ju ett visst ... ett visst ansvar också för att fabriken går bra.
För gör den inte det, så går det ju ut över oss.
Men om den går bra, då kan ju vi också få det bättre.
--- Det tycker inte jag, sa Rosengren, och han lät litet arg.
De visar ju inget ansvar för oss, då ska vi väl inte visa något ansvar för dem ? Visslan tjöt ihärdigt.
Lindblad hade inte hunnit äta färdigt än, men han hade en sak till att säga : --- Jag tycker inte att vi ska ta något ansvar för den kapitalistiska ekonomin.
Det är ju den som är vår fiende, så att säga.
De andra hade redan börjat gå till sina arbetsställen.
Lindblad reste sig och torkade bort smulorna kring munnen.
Maskinerna slamrade igång igen.
Rosengren stod och hyvlade.
Han funderade över varför hyvelspånen rullade ihop sig när de hade skilts från träbiten.
Hade de en inre spänning i sig ? Som verkade när de inte längre var en del av helheten, som kryllade ihop dem när de hade avskilts från sitt sammanhang ? Någon petade honom på axeln.
Han vände sig, och där stod Lindblad och sneglade åt sidorna.
Ingen förman, och än mindre någon verkmästare Rosenqvist, var inom synhåll.
--- Du, jag har funderat litet på det här med arbetstidsförkortningen, sa Lindblad, lågt och hastigt.
Ska vi inte försöka göra något åt det ? Jag tror att vi måste göra något själva, inte genom fackföreningen menar jag.
För där är ju alla så försiktiga ; du minns ju hur det gick, när jag ville att vi skulle göra något åt materialköpen.
Så vad jag föreslår, är att vi ordnar det själva, några stycken från varje avdelning.
Vi kan ju skriva våra namn på en lista till protest mot lönesänkningen, och gå runt och samla in namn på den.
Någon från varje avdelning.
Någon från maskinverkstaden, någon snickare, någon från polerverkstaden, någon av tapetserarna.
Han ville tydligen ha ett svar.
--- Tja, jag vet inte, sa Rosengren med munnen full av tvekan.
Vem skulle våga lämna över den listan till Rosenqvist ? Och inte tror jag, att särskilt många skulle skriva på.
Och någon tapetserare, som vill gå runt med listan, det hittar vi inte ; det tror jag inte.
Verkmästare Rosenqvist uppenbarade sig i dörren.
Lindblad dröp av, och Rosengren satte igång att hyvla igen.
Han hade litet ont i öronen, och maskinbullret trängde på.
4 Från barnen hördes tunga andetag.
Fredriks fot smällde dovt i sänggaveln när han vände sig.
Mörkret dansade sakta mellan möblerna.
Bredvid Fredrik låg Susanna, naken, med sammanpressade läppar och fuktig kropp.
Det var varmt ute och inne, hetta som natten hade lånat av dagen.
Och Fredrik hade kommit att tänka på hur länge sedan det var sedan han hade legat med Susanna.
Två veckor --- vad tänkte hon om honom ? Med värmen susande i fingertopparna gled hans händer utmed den mjuka kroppen --- upp över förhöjningarna och ner i fördjupningarna som målmedvetna daggmaskar.
Och Susanna la armarna om honom och drog sig mot honom, och han kysste hennes navel och kände med vänsterhanden den daggfina svetten som började tränga fram på insidan av hennes lår.
Allt var som vanligt --- men ändå inte som vanligt.
För känslan nådde på något sätt inte fram.
Han kände henne med händerna och tungan och kinderna och bröstet, och hon var mjuk och varm och fuktig som hon skulle vara.
Men någonstans mellan hudens upplevelse av henne och hjärnans upphetsning av henne hade det kommit en mur, någonting som hindrade impulserna från att komma fram.
Då började det bulta i huvudet på Fredrik : Vad är det här ?, och han fick för en sekund svårt att andas.
Han tog sig åt strupen.
Fem år hade de varit gifta.
Fem unga år.
Och nu hände det som han hörde sjuttioåringar beklaga sig över.
Han hade märkt det under vintern : hur sällan samlagen kom jämfört med förr.
Men hon hade inte sagt något om det, och han hade haft annat att tänka på : styrelsemöten, medlemsvärvning, läsning.
Och så hade han tänkt, att när bara våren kommer ... Fredrik stirrade i riktning mot taket.
Bredvid honom låg Susanna, naken, stel.
Tankarna rusade omkring i hans huvud.
Fanns här en summa ? Var det någonting han hade glömt, som gjorde att sammanhanget inte ville visa sig ? Ögonen var torra, men hans tankar ville skölja sig i tårar.
Han vände sig på sidan igen --- åter smällde foten dovt i sänggaveln --- och sökte med sitt ansikte den mjuka punkt där hennes vänstra bröst och hennes vänstra arm möttes.
Hon tog emot honom, men hon var kall nu, och i hennes armhåla luktade svetten gammal.
Han ville säga något, men hittade inte orden, och hon hjälpte honom inte på traven.
Varför ville hon inte hjälpa honom ? Han låg stilla en stund och kände hur hudvärmen sakta övergick i kyla.
Det blåste lätt från det gläntöppna fönstret, och Susanna drog täcket över dem med sin fria högerhand.
--- Vi har arbetat väldigt mycket på sista tiden, sa han tyst och trevande.
Mycket fler order än vad det brukar vara om våren.
Hon svarade inte, men strök med handen över hans hår.
Så underligt att tänka sig hennes hand utan kött och hud och blod, nergrävd i döden, tänkte han, men han sa annat : --- Men nu ska de sänka arbetstiden.
Åtta timmar om dagen bara.
Det är ju bra.
Men vår lön sjunker, förstås.
Men : pengar är ju inte allt.
Hon svarade fortfarande inte, men nu måste han fortsätta.
--- Lindblad är inte så glad åt den här arbetstidsförkortningen.
För lönesänkningens skull.
Han vill att vi ska gå runt med listor och få folk att skriva på under kravet Minskad arbetstid med bibehållen lön.
Jag ska ha huvudansvaret på B-fabriken.
Inget svar, inte ens ett " mm ".
Fredrik kände sig pressad.
Ville hon inte höra om de här sakerna ? Att fråga henne om något gick inte ; svarade hon inte skulle tystnaden bli ännu mer påtaglig.
--- Johan och Karlsson tycker inte om de här namnlistorna.
De tycker att de åtta timmarna är bra, säger de.
Men det gör ju vi också!
Det är bara den här lönesänkningen ; sådant ska man väl inte behöva gå med på ? Nu var det hänt.
Och inte ens en liten nick från hennes huvud kände han.
Nu började han känna en stor ångest komma smygande, en ångest som han måste stoppa och få att vända med sina ord ; han lät dem komma snabbare nu, väste fram dem för att inte väcka barnen.
--- Alla är så förbannat rädda för basarna, sa han.
De vågar knappt skriva på.
Och uppe på A-fabriken är de så rädda för Rosenqvist att de inte ens kan läsa skrivet.
Dessa förbannade förmän av alla de slag!
Skjuta dem skulle man göra.
Det var det förresten en som gjorde häromdagen, läste jag i Nässjötidningen.
I Västervik.
Vid tändsticksfabriken.
Det var en arbetare där, Svensson tror jag han hette, som hade arbetat på fabriken en gång i tiden.
Sedan hade han sysslat med annat, men så hade han blivit arbetslös, och sökt arbete på tändsticksfabriken igen.
Men han fick inget.
Och då sköt han verkmästaren där, och dränkte sig själv efteråt.
Susanna flyttade försiktigt undan Fredriks huvud, och vände sig lugnt på sidan med ryggen mot honom.
Det ryckte till i hans tunga och flimrade för hans ögon ; han förstod ingenting, men ändå för mycket.
Han kippade efter luft, och blev plötsligt så märkligt varm bakom ögonen och kall framför.
Det tog några sekunder innan det gick upp för honom att han grät.
Han snyftade genom näsan, oregelbundna, okontrollerade luftindragningar.
Han var förvånad och skamsen mitt i sin förtvivlan.
Jo, han grät.
Susanna vände sig mot honom och tryckte honom mot sig ; han kände hennes händer mot sina kinder och axlar, men inte hennes läppar mot sina ögon.
Han skulle så gärna vilja ha känt hennes läppar mot sina ögon.
5 --- Ska du inte gå i kyrkan idag heller ? hade Frans Anderssons far sagt med besvikelse i rösten.
Inte ens en dag som denna ... Men det fick vara så mycket Kristi Himmelsfärdsdag det ville.
För Frans betydde det bara att hon var hemma nu, ledig från skolan över helgen.
Och att hon någon gång under dagen skulle ta en promenad uppåt sjön.
Ensam och visslande och med sin tunnaste bomullsblus i försommarvärmen.
Så han hade tagit sin cykel och cyklat iväg genom klockklangen.
Märkligt vad fort det gick att cykla den annars så tröga vägen.
Väggruset var torrt nu efter de senaste dagarnas sol, och dammvirvlarna trängde in i näsa och ögon, men Frans nyste inte och tårades inte, han hade andra sinnen nu än de vanliga.
Och nu stod han här, på det lilla näset som skjuter ut i sjöns sydända.
Det var en chansning, men han trodde att hon brukade gå den vägen.
Cykeln stod lutad mot en enebuske vid sidan av stigen, mattdammig utom på de ställen på ramen där hans byxben hade putsat den.
Frans tittade sig omkring.
Ännu hade hon inte synts till.
Klockan verkade vara omkring tolv, av solens ställning att döma, och redan hördes själaringningen från Sandsjö kyrka.
Var Ringenius så trött idag att han inte orkade predika längre ? Och nu syntes det någon på vägen från samhället.
Frans blev förskräckt och fick en impuls att gömma sig bland buskarna.
Men det här skulle gå öppet och ärligt till, det hade han läst i böckerna.
För visst var det hon, det såg han nu.
Han gick emot henne och försökte se ut som om han bara råkade befinna sig här.
I sitt huvud gick han igenom allt han hade tänkt ut att han skulle säga, men allt hade fallit ihop, och han kunde bara plocka fram förvirrade fragment om hattar som skulle lyftas och näsdukar som skulle tappas ; men det var kanske fel sammanhang ? Men hon gjorde det lätt för honom : --- Goddag Frans, är du ute och promenerar ? Det såg hon väl.
Han svarade någonting om värmen och fåglarna.
Sedan slog honom något som han inte tänkt på förrän nu : att hon var ute och gick vid den här tiden, gick hon inte i kyrkan ? --- Ja, det är ett fantastiskt väder, sa hon.
En sådan här dag är det en bättre gudstjänst att gå omkring i naturen än att sitta i kyrkan.
Tramserier.
Men det lät rätt fint ändå.
Han sa : --- Får jag gå med dig en stund ? Herregud.
Hur gick det till ? Han höll på att springa sin väg av skam.
Men hon svarade " Visst " innan han ens hann rodna.
De gick till höger, norrut längs den östra stranden.
Stigen var på sina ställen nästan igenvuxen med nässlor ; det var Frans' stig den här, men han hade inte gått här så många gånger än detta året.
Frans' stig, och tydligen också Gunhilds, hon verkade hemtam.
Att det ska vara så svårt att prata ibland.
Man kan inte säga det man tänker, för de orden finns inte ; och de orden som finns, handlar om saker som man inte bryr sig om för tillfället.
Det blir harklingar och hostningar ; och varför ska man behöva prata alls, han hade hellre velat bara gå tyst bredvid henne och höra hennes steg och hennes andning.
Men hon verkade mycket säkrare.
Hon verkade veta precis vad man skulle säga.
Och när också hennes ord sinade, höjde hon sina händer och löste upp hårknuten i nacken.
Det var ett otroligt ögonblick.
Synen pulserade i Frans' medvetande, hur hon höjde sina armar uppåt-bakåt så att blusen stramade kring brösten, brösten som hade precis den form han hade tänkt sig, visste att de skulle ha.
Hur munnen blev litet rundare och putade litet framåt, och ögonen vändes uppåt som för att titta över hjässan och bak i nacken när hon löste knuten.
Hur hon ruskade på huvudet så att håret trillade ner, blont och blänkande som spindelväv i solsken.
Det hela tog någon sekund, men synen virvlade i hans medvetande ; runt, runt, så att han blev tvungen att sätta sig på en sten.
--- Vad är det Frans ? sa hon häpet och litet ängsligt.
Är du varm ? Du skulle ha tagit av dig kavajen.
Hon satte sig på knä framför honom och tittade in i hans ansikte.
Något förde hans händer framåt och fick dem att mötas bakom hennes nacke.
Hon blev förvånad i ögonen men sedan blundade hon när han kysste henne.
Var det så det kändes.
Och hennes hårs lenhet i hans handflator ; fingrarna gled i fördjupningen mitt i nacken.
Hon böjde ner huvudet mot hans bröst, och han la armarna tätare om henne och luktade på hennes hjässa.
De satt så länge ; han kände myror eller något krypa på sitt ben, men han vågade inte släppa taget om henne för att klia bort dem.
Sedan sa hon inifrån hans skjorta : --- Far och mor är hemma nu, och vi ska äta lunch.
Hon reste sig, och han reste sig efter henne och tittade allvarligt på hennes panna.
Hon strök honom hastigt över kinden, och vände sig om och sprang mot samhället.
Han stod kvar och tittade efter hennes flygande hår och efter hennes nakna vador som turades om att dölja sig bland nässlorna.
6 Det hade blåst kraftigt hela dagen, och molnen hade kommit farande med falkfart över himmelen.
Över småländska höglandet hade de gyttrat ihop sig ; de bakre molnen hade ätit sig in i de främre, deras rörelse hade avstannat, fler hade kommit och kramat sig in.
Och nu var hela himmelen täckt av denna gråa massa av moln, moln som blev svartare för var sekund och som såg ut att vara så tunga av fukt att de helst skulle vilja sänka sin trötta lekamen till jorden och upplösa sig i en sjö.
John Zeinwoldt befann sig utomhus när det brakade loss.
Allt blev plötsligt väldigt mörkt, och regnet kom forsande, hundratusentals liter vatten som törstade efter jord.
Samtidigt kom de första knallarna, och den första blixten glödde i regndropparna.
Zeinwoldt hukade sig och skyndade på stegen.
Redan hade vattnet samlat sig i vägens fördjupningar, brunt och sörjigt, och Zeinwoldt välsignade de goda förbindelserna mellan Småland och Malackahalvön, vilka gav honom pampuscher, så att åtminstone hans skor skulle vara torra och rena när han kom till mötet.
Disponenten var på väg till skolhuset för att där övervara och leda Norra Sandsjö skyttegilles årsmöte.
Ett mycket viktigt möte, i dagens läge.
Han funderade på om han skulle bjuda hem några av styrelsemedlemmarna på kaffe och punsch efteråt, eller om det skulle erbjudas möjligheter till förtroliga samtal i skolan.
Han vek in på Sandsjövägen.
Regnet piskade honom hårt i ansiktet när han försökte titta framåt, så han fick vackert böja det mot marken och känna hur vattnet rann rakt ner mellan nacken och kragen.
Men han behövde inte titta upp för att känna igen den rostiga grinden.
Han öppnade den och gick in på skolgården.
Gruset kändes halt att gå på nu, småstenarna gled och rullade lätt mot varandra med regnvattnet som smörjmedel.
Men Zeinwoldt lyckades ta sig över skolgården utan att halka ; han öppnade dörren och klev in i värmen och lukten av våta kläder.
Pastor Ringenius satt i sitt arbetsrum och väntade.
Han hade tagit in stolar från biblioteket och från köket, nu trängdes de kring arbetsbordet som han hade ställt mitt på golvet.
Det var fredag kväll, den tjugoåttonde maj ; kyrkofullmäktige i Norra Sandsjö församling, Växjö stift, skulle samlas, och för den skull hade Ringenius skyndat sig att skriva sina pingstpredikningar och sedan röjt undan från arbetsbordet.
Bordsskivan blänkte efter noggrann putsning.
Bläckhorn och vattenglas stod utplacerade.
Ringenius tittade ut genom fönstret.
Det såg redan ut att skymma, men det var molnen som tornade upp sig och skymde solen.
Mörka moln var det ; nu skulle väl bönderna äntligen få sitt efterlängtade regn.
En blixt sköt genom luften och strax därefter en knall.
Åska, skar det genom Ringenius' hjärna, och han skalv till.
Han tyckte inte om det ; klockstapeln var hög, och åskledaren, beställd för flera månader sedan, var ännu inte levererad.
Guds kyrka utsattes för tillräckligt stora prövningar ändå.
Till exempel den här pastor Hannerz.
Ringenius tänkte ta upp frågan under kvällen.
Det var oerhört viktigt att i dessa dagar orubbligt fastslå djävulens existens.
Ute började nu regnet också falla.
Tunga droppar studsade mot fönsterrutor och väggar och hamrade mot taket.
Vattnet som kom forsande ur stuprännan skar fåror i rosenrabatten.
Ringenius tänkte på kyrkofullmäktiges underliga vana att alltid komma till honom i samlad tropp.
Aldrig kom de en och en, ensamma var de rädda och skygga för prästen.
Som bönder ofta är.
Även församlade var de underdåniga, fast på ett kollektivt sätt.
Nickade i takt under prästens förmaningar och svarade unisont " ja " på hans propositioner.
Och nu kom de in genom grinden, med rockkragarna förgäves uppslagna mot regnet och med håret i våta stripor i pannan.
En ny var med i kväll, suppleant för en avliden ; Ringenius såg redan genom fönstret att hans ögon var plirande nyfikna.
Pastorn gick att öppna dörren.
Den frustande blöta skaran kom in, och lukten av våta kläder spred sig i hallen.
Fabrikör Zeinwoldt satt vid bordets kortända och betraktade de övriga ledamöterna i skyttegillets styrelse.
Till vänster satt Wilhelmsson, Carlsson och Sandstedt.
Och den brede bonden Fors från Hornaryd, kassör i gillet sedan femton år.
Till höger om sig hade Zeinwoldt styrelsesuppleanterna Holk och Blom och revisorerna Thunberg och Sandqvist.
Sandqvists händer darrade, nervositeten över att läsa upp revisionsberättelsen hade ännu inte släppt, trots att ansvarsfrihet beviljades för fem minuter sedan, och trots att han bara stakat sig två gånger.
Men Sandqvist var alltid lika obehaglig till mods inför årsmötena.
Han fasade varje gång för den tvungna omvandlingen från underdånig möbelsnickare till skålbroder och du med direktören.
Zeinwoldt gled med fingrarna över ordförandeklubban.
Alltid samma långa tystnadspaus när han frågade efter Övrigt.
Alltid samma svåra avvägning när det var tid att slå klubban i bordsskivan och förklara sammanträdet avslutat.
Hans fingrar slöt sig kring klubbhandtaget, men innan han hunnit höja klubban, talade mannen mitt emot honom, gillets skytteinstruktör Palm.
--- Jo, det var en sak till, jag hade sånär glömt ... Det gäller skjutbanefrågan ; det ser ut som om den äntligen skulle kunna lösas.
Jag har talat med Persson på Klinthult, och vi kan få arrendera ett tunnland av honom.
Det ligger bara några minuter från A-fabriken, nedanför den där kullen mellan Slättefall och Klinthult.
--- Vad vill han ha betalt ? frågade Sandqvist.
--- Vi har inte pratat om det än, för jag tänkte att ni andra ville titta på området först.
--- Jag tror inte det behövs, sa Zeinwoldt, vi vet nog hur där ser ut.
Så jag tycker att vi kan ge Palm fullmakt att förhandla med Persson så länge.
Bifall.
Zeinwoldt slog klubban i bordet.
--- Ja om det inte var något annat, så förklarar jag mötet avslutat.
Ännu ett klubbslag.
--- Men jag skulle gärna vilja växla några ord med Thunberg, Sandstedt och Palm, om ni vill stanna kvar ett tag.
Vem var den nye kyrkofullmäktigeledamoten ? Ringenius hade slagit upp honom i böckerna.
Lindvall, Ernst Josef, född 1881 i Bringetofta s :n, läskunnig och förståndig, goda vitsord i husförhörslängderna.
Innehavare av torpet Holkhult under Övrarp, hustru Vira, f.
Jonsdotter, tre barn.
Tjugoåtta år bara.
Det var inte mycket.
Och Gud vet hur han hade hamnat där, för det var inte särskilt ofta som Ringenius såg honom i kyrkan.
Rykten hade gått om att torparna valt honom som ett slags representant för dem.
" Att de ska ha in politik i allting " hade Ringenius sagt för sig själv, och tänkt på de åtta torp som lydde under prästgården, vilkas arrenden var en betydande del av pastorns inkomster.
Men Ringenius hade hoppats att ryktena var osanna.
Men.
Nu satt Lindvall och plirade ondskefullt socialistiskt på pastorn.
Torparen var liten, smal och skäggig, gjorde långsamma svepande rörelser med armarna när han talade, och Ringenius såg nog vad han gick för.
Här kom han och yrkade på att få ta upp frågan om prästgårdstorpens arrende, och kyrkoherden hade all möda i världen med att få frågan bordlagd.
--- Det förstår ni väl, sa pastorn, att det inte går att komma upp med en ny fråga så här hux flux.
Om ni har något på hjärtat, får ni skriva proposition på det, och så kan vi ta upp det som ett yrkande nästa sammanträde.
--- Det där förstår jag inte, svarade Lindvall, och vad jag inte heller förstår är varför jag inte kan få ta upp en fråga som rör kyrkofullmäktige nu.
Det här är väl kyrkofullmäktiges möte ? --- Ja, ja, sa Ringenius irriterat och smällde klubban i bordet, nu gör vi som jag säger.
Ni lär er väl så småningom hur ett sammanträde går till.
Lindvall tittade sig upprört omkring, men de andra fullmäktigeledamöternas ansikten var uttryckslösa.
Sekreterarens penna raspade febrilt.
Direktör Zeinwoldt la familjärt armarna om Thunbergs och Sandstedts axlar.
--- Mina herrar, kära vänner, jag har bett er stanna kvar för att få dryfta en sak som har tyngt mina tankar på sistone.
Men låt oss för all del sätta oss igen.
Zeinwoldt, Thunberg och Sandstedt satte sig igen, på samma platser som förut.
Palm hade suttit hela tiden.
--- Jo, som ni säkert har märkt, fortsatte Zeinwoldt, så har samhällsläget skärpts betydligt de senaste åren.
Arbetarna har visat oro i många länder.
I Ryssland tog de till vapen för några år sedan.
I Frankrike generalstrejkar de titt som tätt.
Och här har de också blivit bråkiga på sistone.
Och därför har jag kommit att tänka så här : Vi har en skytteförening.
Vi har vapen, vi tränar folk i att skjuta.
Men när läget i samhället är som det är idag, borde vi då inte vara försiktiga med att ta med arbetare i gillet ? Vem vet vad de kan ha för syften ? De andra nickade instämmande.
--- Ta till exempel Sandqvist.
Han har varit med i gillet i många år.
Han är möbelsnickare.
Han är en bra arbetare och en lugn människa.
Men galenskapen har gripit lugna människor förr.
Jag tycker inte att det är bra att ha honom som revisor, med den insyn i gillet som det ger.
Så vi borde se till att han inte blir vald en gång till, tycker ni inte ? Jovisst.
--- Jag tänkte att du Palm, som är förman och känner arbetarna väl, skulle kunna undersöka terrängen bland dem på fabriken som är med i gillet.
Så kan vi fundera på någon lämplig motkandidat, någon bonde som de känner, eller kanske handelsman.
Ska vi säga så ? --- Det var en sak till vi skulle ta upp, sa Ringenius och lutade sig bakåt.
Ni har säkert hört talas om Hannerz och hans djävulsförnekelse.
Och ni håller säkert med om att vi kristna har ett ansvar att stoppa sådant.
Därför håller vi präster här i stiftet på att förbereda ett uttalande mot Hannerz och hans anhang, och vi skulle gärna vilja att våra församlingsbor ställde sig bakom det.
Så vi som är här i kväll kan väl ansluta oss, i församlingens namn ? --- Vad står det i uttalandet ? Det var torparen Lindvall igen ; han lutade sig framåt över bordet och tittade på Ringenius.
Pastorn svarade irriterat : --- Det har jag ju precis sagt.
--- Men den exakta ordalydelsen ? --- Det är inte skrivet än, sa jag ju.
--- Då kan vi naturligtvis inte ställa oss bakom det.
Jag tycker vi avslår.
Låt oss rösta om det.
Ringenius kände vreden bubbla upp inom sig, han hade ytterligt svårt att hålla tillbaka den.
Han tog av sig sina glasögon och satte på sig dem igen, tog av dem och satte på dem.
--- Rösta ? nästan skrek han ut.
Ska vi rösta om det ? Han vände sig upprört vädjande till de andra.
--- Den här ... nykomlingen vet tydligen inget om det goda samarbete som har rått här tidigare.
Rösta!
Tidigare har vi alltid kunnat komma överens ändå.
Här har alltid rått enighet.
Lindvall log lugnt och en aning spydigt : --- Ja, jag är ledsen, men jag vill nog ändå att vi röstar.
Ringenius såg ingen möjlighet att undvika röstning.
Han höll hårt i bordskanten med bägge händerna, och frågade : --- Nå, hur många är det som är mot att vi ansluter oss till uttalandet ? En hand uppsträckt.
--- Nåväl, då ansluter vi oss.
Skriv in det, sekreterare.
Och därmed är mötet avslutat.
Ringenius reste sig häftigt och lämnade rummet utan att skjuta in stolen under bordet efter sig.
Nersjunken i länstolen i biblioteket hörde han de andras förstämda mummel och pappershopsamlande inifrån arbetsrummet.
Kyrkoherden suckade halvtungt.
--- Gud, sa han tyst, om jag inte visste tidigare att den Onde verkligen lever och verkar i världen, så har jag fått veta det här i kväll.
7 Pingstdagens morgon vaknade Fredrik Larsson av att solen brände honom i ansiktet.
Han blinkade till några gånger och kastade en blick på klockan.
Hon var sju, och han blev förskräckt, men kom snart på vilken dag det var.
Susanna låg sovande bredvid honom, solen glittrade i hennes hår som föll mjukt mot huvudkudden ; Fredrik kom att tänka på ett vattenfall.
Han svängde benen över sängkanten och satte sig upp.
I böcker läste han ofta om folk som sov hela förmiddagen och mer till.
För honom framstod detta som höjden av dekadans.
Om man måste arbeta, och är tvungen att stiga upp halv sex, blir detta uppstigande en vana som man har svårt att koppla bort en eller två morgnar i veckan.
Och skulle man till äventyrs inte vakna själv, ser barnen till att få upp en.
Barnen ja.
Låg de fortfarande och sov ? Nej, deras sängar var tomma.
Men Susanna sov fortfarande, drottning Gyllenhår på sin bädd av stjärndamm.
Fredrik greps av en plötslig ömhetskänsla, kastade sig över till hennes säng, burrade in sitt ansikte i hennes hår, och kysste henne i örat.
Susanna la armarna om honom och kysste honom, men han märkte att hennes ögon var öppna.
--- Soligt i dag igen, sa han och smekte hennes kind.
Inga regnmoln i sikte.
Skulle vi inte kunna ta och göra en utflykt ? --- Ska du inte ha möte eller så idag, sa hon, och det var knappast en fråga, men han visste inte om han skulle läsa sarkasm eller trötthet eller vad i det.
--- Neej, sa han dröjande, och reste sig upp från hennes säng.
Han gick fram till fönstret, tittade ut ett slag, och vände sig sedan mot henne igen : --- Nej, det ska jag inte.
Vill du eller vill du inte ? --- Visst, sa hon och log mot honom.
Hon steg upp och klädde sig ; han drog på byxor och skjorta och gick ut för att samla in barnen.
Han fick tag på dem, och talade om för dem vad som var å färde.
De blev glada så att gatugruset stänkte och dammade.
De kom in igen, han drog en snabb kam genom håret, kände skäggstubben på kinderna och tänkte " Vem bryr sig om rakning en sådan här dag ? ".
I köket slamrade Susanna med blecktallrikarna.
Fredrik gick ut och hjälpte henne att få ner bastkorgen som stod ovanför köksskåpet.
Hon stoppade ner tallrikar och knivar och bröd och smör och stekt fläsk och en flaska saft.
Barnen stimmade ivrigt och solen lyste allt längre in i rummet.
Det var pingstdag, söndagen den trettionde maj nittonhundranio, och naturen talade tungor i försommarysterhet.
De gick längs banvallen norrut, mot sjön.
Fredrik gick främst med matkorgen, kraglös, strumplös i grova lågskor.
Sedan kom barnen, och bakom dem Susanna.
De gick sakta, så att den minsta skulle hinna med.
När de kom fram till sjön, vek de av åt höger, och följde strandkanten till de kommit längst in i viken.
Här stannade Fredrik, tog av sig skorna och borrade ner tårna i den varma sanden.
--- Här blir vi, sa han bakåt, och Susanna nickade ; barnen var redan ute och plaskade i strandvattnet.
De bredde ut duken, som legat överst i korgen, och radade upp det medhavda.
Fredrik och Susanna åt under tystnad, men barnen åt i iver ; brödtuggor hamnade fel och saft rann ur mungipor.
När de ätit färdigt, gick Susanna ner till vattnet med tallrikar och knivar för att skölja av dem.
Fredrik nickade åt barnen som tecken på att de kunde bryta upp.
Sedan la han sig raklång på rygg, och såg i ögonvrån när Susanna kom tillbaka med glittrande vattendroppar på fötter och händer.
Hon la ner besticken i korgen, och satte sig sedan ner och tittade ut över sjön.
Fredrik hade förberett det här ögonblicket i två veckor.
Men nu verkade plötsligt allt det fel, som hade verkat rätt i de tänkta samtalen, och planerna smulades sönder av verkligheten.
Men Susanna hjälpte honom på traven.
--- Vi är inte så nära varandra nuförtiden, sa hon.
Nej, det kunde man ju säga.
Fredrik andades in djupt och spände halsmusklerna.
--- Nej, sa han, det verkar som om det är något som är fel.
Men vad är det som har hänt ? Det blev en paus.
Solen gassade och sanden var varm och Fredrik väntade.
Susannas kinder började bli röda.
--- Du är borta på möten så ofta!
Flera kvällar i veckan för det mesta.
Vad tror du jag har att göra då ? Jag sitter och stickar.
Eller mumlar för mig själv.
Eller rispar bilder i skinnet med nageln.
Och när du är hemma ser du inte mig, för då har du annat att tänka på.
Till och med när du kysser mig, tycker jag att du verkar vara någon annanstans.
Sjöns vågor kluckade lätt mot strandens stenar : ett ljud som bröt igenom.
Fredrik kände hur tung hans kropp var.
--- Och dina kamrater, fortsatte Susanna litet hastigare, de är så viktiga.
Dem bryr du dig så mycket för att dra med, men mig är det inte så viktigt med.
För mig berättar du aldrig allt du tänker och läser.
Men jag har också ett huvud, tror du inte det ? Tror du inte att jag vet vad förtryck är för något ? Som när jag står och tvättar och diskar, och ungarna hänger i kjolarna.
Det var litet fuktigt i hennes ögon ; hon blundade och lutade sig mot honom.
Han kramade henne.
Hon skakade inte, som han hade väntat sig, hon var ganska stel.
Solen stod högt, och glänste i de blanka sandkornen.
Från skogen hördes barnens glada lekskratt.
8 Gunhild cyklade fort, och Frans hade svårt att hänga med, speciellt i uppförsbackarna.
Han reste sig på tramporna, men sackade ändå efter, men hon gled fram som dragen av tolv vita hingstar.
Det kliade och dammade i Frans' hals, och han bet ihop tänderna och silade inandningsluften, men dammet fanns därinne ändå ; det växte och tjocknade kring strupväggarna.
Hon hade stått i vägskälet vid Slättefall med ansiktet gömt under en sidenschal.
Han hade cyklat förbi utan att hälsa, som överenskommet var, men hade sneglat åt hennes håll och skymtat en cykel av nyaste modell --- märke " Hinden " ; han kände igen den från teckningarna i tidningsannonserna.
Sedan hade han hört grusprasslet bakom sig när hon kom efter.
Han hade svårt att orka trampa fort på sin utanvända, billiga cykel, men ändå kände han en märklig frihet i lederna : det var måndag, men han slapp ändå arbeta, ty det var annandag pingst.
Halleluja.
Solen sken, och de sista resterna av det häftiga regnet några dagar tidigare hade torkat bort.
Vägen dammade och svalget skrynklades, men han var fri och utvilad och på väg till sjön Nömmen med Gunhild Zeinwoldt, den vackraste flickan i sju socknar.
De korsade stora landsvägen och körde förbi Möcklamo ; ångsågen var tyst och stilla som en gammal gumma en söndagseftermiddag.
De passerade Källestorp och Äpplaholm.
Sedan tog de av till vänster och körde ut på Näset, ställde ifrån sig cyklarna och gick ner till stranden.
Frans var alldeles våt av svett, skjortan klibbade mot ryggen, och ögonen var fuktiga och saltsvidiga.
Vattnet smekte stranden, och Frans klädde av sig, utan att tänka på sällskapet, och hoppade i.
Han tog några simtag, skakade huvudet under vattnet, dök ner till botten och kom upp igen, flytande på rygg.
Vattnet droppade från håret i pannan och rann längs näsan ner till munnen.
Mellan dropparna såg han Gunhild, som stod på stranden och tittade-inte-men-tittade-ändå.
--- Hoppa i, skrek han och simmade in mot stranden, hoppa i så kan vi simma ut till Kalvön ; det är inte långt.
Gunhild sänkte huvudet och kramade sin högerhand med vänsterhanden ; men det går ju inte, jag har ju ingen baddräkt med mig, och det hade ju inte gått ändå, ensam med en pojke.
--- Vad är det, kan du inte simma ? frustade Frans.
Eller är du rädd för gäddorna ? Han dök ner mot bottnen med huvudet före ; fötterna viftade ovanför vattenytan.
Gunhild suckade för sig själv och gick in bland träden och tog av sig klänning och skor ; linne och underbyxor behöll hon på.
Hon gick ut i vattnet genom vassen för att synas så litet som möjligt.
Frans var redan på väg ut mot ön, Gunhild följde efter honom i försiktigt bröstsim ; linnet stramade över bröstet när armarna sträcktes rakt ut.
Stora Kalvö ligger i Nömmens södra del.
Ön är ungefär sjuhundra meter lång i nord --- sydlig ledd och en halv kilometer bred mellan sin östligaste och västligaste spets.
Kommer man simmande från Näset, kommer man först till den del av ön som består av ganska snårig lövskog.
Bakom den, i öster, reser sig en bergknalle, sporadiskt bevuxen med enebuskar och några förkrympta tallar.
Frans kände sjöbottnens stenar under fötterna, och gick de sista metrarna upp på land.
Han hade simmat ganska fort, och kände nu en skön matthet i lederna.
Han la sig ner på strandsluttningen och blundade ; solen färgade ögonlockens insidor ljusröda och värmde ögonen.
Efter någon minut hörde han plasket från Gunhild.
Han öppnade inte ögonen, men kände i öron och hud hur hon kom upp till höger om honom och satte sig en halvmeter bort.
Han kisade försiktigt åt hennes håll och såg hur hennes blick vilade på hans kropp ; hon märkte att hon var iakttagen, och vände rodnande bort blicken.
Hennes hår hade varit samlat i en knut när hon simmade över, men nu hade hon löst upp det ; hårtopparna blev blöta mot den våta kroppen.
Frans rullade raklång ett varv åt höger i gräset och stannade precis bredvid Gunhild.
Hon tittade ner mot honom och log och strök undan hans våta hår från hans panna.
Han drog ner hennes huvud mot sitt och kysste henne tills hon flämtande sjönk ner över honom.
De låg en stund tryckta mot varandra, och han kände sig för första gången riktigt nära henne, på så vis att han inte behövde stamma fram några meningslösa ord, utan kunde vara tyst och ändå känna henne.
Hon viskade något i hans öra, han hörde inte vad, men det lät inte som några riktiga ord.
Hennes våta bomullslinne kylde hans hud men hennes kropps värme värmde hans själ ; det svindlade i hans huvud, och han släppte loss sina händer att glida upp och ner för hennes rygg.
Den ena handen slank in under hennes linne och följde den svaga upphöjningen mitt i ryggen ; pekfingret studsade lustigt på kotorna.
Gunhild flämtade häftigare, och svindlingarna i Frans' huvud tilltog ; han lossnade från ännu en hämning och sög sig fast vid den lilla gropen mellan halssenorna där hennes hals mötte bålen.
De rullade runt så att hon kom underst, han drog sitt huvud neråt på hennes kropp, la kinden mot hennes bröst och rullade den fram och tillbaka över det.
Bröstvårtan var hård, och han formade sina läppar runt den ; munnen blev full av sjövatten från det våta linnet.
För ett ögonblick blev Frans varse att han kopplat bort alla sinnen utom känseln.
Ögonen höll han slutna, hörselintrycken släppte han inte fram.
Hans lem var stor och röd och bultade av liv, nästan smärtsamt.
Huvudet fortsatte neråt längs hennes kropp.
I skiljet mellan linne och underbyxor var naveln blottad.
Han tryckte in sin tunga i den ; hennes kropp spändes, och hon tryckte sin mage mot hans ansikte och höll honom hårt i nacken.
Hon snyftade till när han försiktigt drog av henne underbyxorna, men hon tog själv av sig linnet.
Frans tryckte sig mot henne i frågande ömhet, han visste inte vad som skulle hända nu, men han kramade henne hårt, och så gled den bara in.
Vidunderligt mjukt när den väl var inne.
Han ville skrika men kvävde det genom att trycka sin mun mot hennes.
Efter bara några sekunder kom utlösningen : ryckningar i hela kroppen, som fortplantades ut i lemmen.
Han blev liggande på henne och kände hur branden i underlivet långsamt falnade.
Något klibbigt rann ner på hans pung ; han kom att tänka på henne och undrade : var är hon ? hann hon uppleva något ? Han tittade i hennes ansikte och såg, att tårar långsamt rann ur vrårna på hennes slutna ögon.
" Vad betyder det ? " tänkte han förtvivlat och försökte kyssa bort tårarna.
Plötsligt kände han sig så skygg och rädd för henne igen, så långt borta från henne, och han önskade att han hade haft kläder att ta på sig.
9 --- Djävlar, sa skollärare Dahlberg och ryckte omedelbart till som om han hade blivit skrämd av sina egna ord.
Fredrik Larsson sänkte tidningen och tittade frågande på honom.
De satt i Dahlbergs lärarebostad och läste tidningar.
Gungstolen knarrade, papperet prasslade.
Men inga ord.
Det fick det inte vara.
Men nu surrade Dahlbergs svordom runt som en geting i rummet.
Fredrik hade varit inne i Allehanda.
Luftskeppet Zeppelin II hade åter stigit till väders.
I Västervikstrakten hade ett fruktansvärt blodbad utspelats : en förmodligen tillfälligt sinnesförvirrad son hade skjutit ner sina gamla föräldrar, och därefter tagit sitt eget liv.
( Visst finns det mycket att sucka över, och tandagnisslan är mångas enda musik.
) Och sedan svor Dahlberg.
--- Djävlar, de utnyttjar allt och alla, och som vanligt kan man inte göra något åt det.
Men det är inte alltid som de kommer och skriver det på näsan på en.
Dahlberg lutade sig framåt i stolen och tittade ut genom fönstret.
Klockan var halv åtta, men det var fortfarande soligt som mitt på dagen.
Tre veckor till midsommar.
--- Vad är det nu som har hänt ? frågade Fredrik litet irriterat.
--- Skogssådd, svarade Dahlberg.
--- Skogssådd ? --- Ja, du vet : plantera träd och så.
Det görs ju i hela landet.
Bolagen vill få det till hela folkets angelägenhet att det växer raka och starka granar i deras skogar.
Så vid den här tiden varje år mobiliserar de en massa skolklasser, som de har att gå ut och sticka granplantor i jorden.
Utan lön, naturligtvis.
Möjligen ett litet glas saft och en torr pepparkaka.
--- Hur kom du att tänka på det ? frågade Fredrik samtidigt som han drog upp klockan ur fickan och sneglade på den.
--- Mina barn var ute i dag.
På Klinthult.
Visst, vet du : Zeinwoldt la in ansökan hos länsskolnämnden, och sedan fick vi ett brev från dem där det stod ungefär att : " Gratulerar, ni ska få plantera skog åt Bodafors Möbel AB.
" Ja, det var bara att följa det.
Så när jag hade samlat ihop dem i morse förde jag dem i gåsrad ut till Klinthult.
När vi kommit ut dit blev det uppställning.
Zeinwoldt kom och inspekterade ; han var mycket vänlig och tog alla i hand.
Barnen var som om de hade solen i ögonen, de kunde inte se rakt fram mot honom.
Herregud, han är ju som kungen för dem, fast mycket mer påtaglig.
De känner att han betyder så mycket för dem.
Klockan var nio.
Granplantorna stod i lårar på gårdsplanen.
Ungarna stod stilla.
Då hade Zeinwoldt tittat färdigt på oss, han gick, och jag kommenderade ut skogsplanterarna i skogen.
De snodde åt sig korgar och plantor --- det värsta var, att de tyckte det var roligt --- och gav sig iväg.
Sedan fick jag gå hela förmiddagen och kontrollera att de stack plantorna dit de skulle.
Ett par gick ner sig i kärret förstås.
Dahlberg suckade igen och tittade på sina ben.
Fredrik såg att byxslagen var jordiga.
--- Kan du inte göra någonting åt det ? Hade du inte kunnat neka ? --- Det hade jag väl kunnat.
Men det hade väl betytt avsked, eller förflyttning.
Zeinwoldt hade väl bara skrivit något till länsskolnämnden om att han fann det svårt att samarbeta med ortens ena folkskollärare.
Och sedan --- finis.
Slut.
Hursomhelst, det är inte slut än.
Klockan tolv skulle vi samlas igen på gården.
Zeinwoldt blåste på oss i en visselpipa, och så uppställning igen.
Sedan kom saften fram, och de torra pepparkakorna.
Själv fick jag förstås kaffe och nybakade bullar.
Och förmånen att sitta vid samma bord som Zeinwoldt och hans fru.
Deras dotter var där också, förresten ; trevlig tös och söt som bara den.
Zeinwoldt, han lät inte barnen vara i fred.
Han lekte lärare med dem, och hade dem att sjunga fosterländska sånger.
De vågade naturligtvis inget annat, men fy fan vad stelt de sjöng.
Som om de hade haft kramp i sina små struphuvuden.
Han drillade dem ett tag, sedan lät han dem vara.
Tur förresten att de sjöng så krampaktigt högt, jag slapp ju konversera kärringen hans, det räckte med några leenden och viftningar med kaffekoppslillfingret.
Ja, sedan körde han ut dem i skogen igen, och jag fick bocka och tacka och följa efter som en fårhund i Zeinwoldts ledband.
Fy fan vad trött jag var sedan när klockan var fyra ; men tror du inte den djäveln samlade ihop dem på gårdsplanen igen och sjöng några fosterländska till med dem.
Innan de fick gå hem.
Fredrik reste sig och bollade med fickuret i handen.
--- Ja, jag förstår att du är upprörd.
Och det märks på dig : så många svordomar har jag nog aldrig hört från din mun tidigare.
Bildade karlen!
Dahlberg log matt.
--- Men nu måste jag gå, fortsatte Fredrik och stoppade ner rovan i fickan.
Arbetarekommunmöte klockan åtta.
Första onsdagen i månaden, du vet.
10 Vi befinner oss åter i Sandsjö Folkets hus.
Det är möte i arbetarekommunen, onsdagen den andre juni nittonhundranio.
Klockan är strax över åtta på kvällen, men det är fortfarande helt ljust ute ; det är bara tre veckor kvar till midsommar.
Trots ljuset har man emellertid tänt i salen.
Fotogenlampa på varje bord, vitt ljus som gräver sig in i vråskuggorna.
Ett tiotal män i olika åldrar är församlade.
De sitter två och två vid bord som står parallellt med fönsterväggen, salens ena långvägg.
Vid ena kortväggen står ett bord vinkelrätt mot de övriga.
Där sitter fyra män, arbetarekommunens styrelse : A. Edvin Karlsson, en ganska kort, bred man i trettiofemårsåldern, med bred näsa och en rand i pannan efter den skärmmössa som han alltid har på sig.
Bröderna Larsson : Johan, den äldste, lång och mörkhårig och med runda glasögon.
Fredrik, till synes omkring de tjugofem, litet kortare än sin bror, med runda kinder och långt nackhår som skjuter fram bakom öronen.
Och så Christer Lindblad, rödhårig och rödskäggig, och med små nervösa salivdroppar i mungiporna.
Under våren har antalet strejker i Sverige ökat kraftigt.
Det är detta man diskuterar nu.
Den allmänna meningen är att " något är på gång ", det barkar någonstans.
Det är svårt att få grepp om utvecklingen, man får otillräckliga informationer, tidningen skriver nästan bara om sådant som händer runt om i Småland.
Arbetskonflikten vid Alstermo bruk har just slutat.
På ett vanligt sätt : sex familjer har vräkts från sina bostäder, som ägs av bruket.
--- Samla in pengar, säger Lindblad.
Det är klart vi kan samla in pengar.
Men vad lönar det sig i längden ? Det är många arbetarfamiljer här i landet som lider nöd.
Och ibland samlar vi in pengar till dem som är mest utsatta.
Men i längden så kan vi ju inte hålla på att bara försvara oss.
För det lyckas ju ändå inte alltid.
Jag tycker att vi måste börja gå till attack i stället.
Och det kostar också pengar.
Vi måste bygga upp våra strejkfonder så att vi kan ta en strid mot kapitalisterna.
Jag tror att det kommer en sådan stor strid nu snart.
Och lyckas vi i den så kommer aldrig någonsin sådana här vräkningar att äga rum längre.
Därför tycker jag att vårt stöd åt strejkfonderna är det bästa stödet som vi kan ge de vräkta familjerna.
Så talar Lindblad.
De andra mötesdeltagarna ser litet trötta ut.
Ofta när Lindblad har talat känner de sig så.
Det är tröttsamt med folk som alltid kan visa en att man har fel.
Efter mötet följdes Lindblad och Fredrik Larsson åt en bit på vägen.
Det började bli skumt.
De var ensamma på gatan.
--- Hinkeanerna börjar närma sig, sa Lindblad.
--- Jaså ? --- Jo, det har bildats en ungsocialistisk klubb i Nässjö nu.
Och jag har hört att de har folk i Sävsjö som håller på att samla ihop något.
Fredrik var tyst.
De gick vidare.
Fredrik tittade framåt, inte på Lindblad.
--- Fast till Bodafors lär de väl inte komma i första taget, fortsatte Lindblad, kanske Frans Andersson, förstås.
Han verkar galen nog.
Hur går det förresten med namninsamlingen på B-fabriken ? --- Inte så särskilt.
Hälften ungefär har skrivit på.
Det blir nog inte så många fler.
--- Hälften är väl vackert nog.
Det var fler än vad jag hade räknat med.
På A-fabriken har vi väl fått en tredjedel.
Så det är kanske inte lönt att lämna in listorna.
Rosenqvist vet för övrigt ändå att det är något i görningen.
--- Inte lämna in listorna ? Vadfan, vad är det då för mening med det ? Fredrik var mycket förvånad, hans röst blev gäll och övergick i en hostning.
--- Tja, mening är det väl ändå.
Inte får vi väl något av företaget bara för att vi kräver det på en bit papper med en massa namn.
Men jag tror att listorna på något sätt förbereder kamraterna.
Gör dem beredda på att ta till kraftigare vapen nästa gång.
Jag tycker att vi har lyckats bra.
Och för övrigt skulle det bara vara farligt att lämna in listorna när inte alla har skrivit på.
Då skulle Rosenqvist få reda på vilka som är bråkiga.
Och han skulle bara kunna säga att de flesta ju inte tyckte som vi.
De gick vidare.
Klockan var nästan tio, men ännu syntes en glödande strimma av ljus i väster.
Det var bara tre veckor kvar till midsommar.
11 Nyss hade regnet fallit.
Ett milt, stilla sommarregn utan några åthävor, livgivande för en mark som var så torr att den glupskt sörplade i sig varenda droppe.
Luften hade varit så varm att de första dropparna nästan inte hade hunnit ner till marken innan de hade ångats upp.
Frans Andersson gick och ledde sin cykel längs Handelsvägen.
Det luktade våt grusväg och nytvättade björklöv.
På ett träd till vänster om honom höll en gråsparvshanne på att betäcka en gråsparvshona --- var det inte litet väl sent ? Hannen vaggade ostadigt och flaxade med vingarna.
Honan flaxade hon också, men mycket lamare, mer som för att ha något att göra.
Efter avslutad akt flög honan hastigt iväg ; hannen satt kvar, litet uppruggad, men flög sedan han också.
Det var ännu ganska tidigt på söndagsmorgonen : klockan var halv nio.
Folk var vakna förstås, men höll sig inne och tysta ; det hör till att man ska sova ut på söndagsmorgonen, och ingen ville visa att han inte kunde det, att tjugo års tidigt uppstigande så småningom hade fått väckarklockan att växa in i bakhuvudet på honom.
Frans var på väg att träffa Gunhild.
I sin iver hade han startat alldeles för tidigt hemifrån.
Han skulle inte möta henne förrän nio, därför hade han stigit av cykeln och gick nu och ledde den.
Men det gick ändå för fort.
Han skulle ändå bli tvungen att stå och vänta på henne på mötesplatsen.
Dessutom, hade han hört, kommer kvinnor aldrig i tid.
Och Frans tyckte inte om att vänta på något gott ; för honom var en minuts förväntan längre än en timme av utsiktslöshet.
Men när han kom till mötesplatsen var hon redan där.
Hon fick röda fläckar på kinderna när hon såg honom, och ögonen glödde genom fuktdiset.
Frans orkade inte med att se hennes glädje.
Han böjde ner huvudet och log mot sina skor.
Hon la sin hand ovanpå hans på cykelstyret, och han tittade sig omkring för att se om någon såg det.
Ingen såg.
Men nu satt ögonen i strupen för att se om det kom några ord.
--- Hej, försökte han, och han kom att tänka på att han hade glömt att äta frukost.
--- Hej, svarade hon och tittade på cykelramen.
Varför är vi födda med talorgan, tänkte han.
Kunde det inte räcka med händer och ögon och att burra in näsan i någons mjuka nackhår ? Frans la ner cykeln på marken, och de gick en bit längs ån, tills de hade kommit ett stycke från närmsta hus.
Där satte de sig ner.
Gunhild försökte borsta bort vattendropparna från grässtråna innan hon satte sig, och hon slätade ut kjolen för att inte få några veck.
De satt och kramade varandras händer, och tittade på varandras spegelbilder i den stillaflytande ån.
Frans tänkte på pingsthelgen och Stora Kalvö och vattnet som hade kluckat i hans öron när han låg på hennes nakna kropp.
Det verkade så länge sedan ; nu ville han krypa in i hennes bröst, men det tog så lång tid att nå fram.
--- Hur har veckan varit ? viskade han.
--- Jodå, svarade hon, men det är inte så roligt att vara ... så långt hemifrån.
Men en vecka till nu, sedan får jag vara hemma hela sommaren.
--- Hur lång tid har du kvar i skolan ? --- Ett år till.
Sedan har de talat om att skicka mig till Schweiz.
Så att jag ska lära mig tyska ordentligt, säger de.
--- Vad ska det vara bra för ? sa han litet irriterat.
Hon svarade inte.
--- Och sedan då ? --- Ja, säg det.
Hon knep ihop läpparna.
Men vad tänker du själv göra i framtiden ? --- Framtiden ? Ja, det är väl inte så mycket att fundera på.
Det blir väl möbelfabriken i fortsättningen också.
Gunhild vände sitt ansikte till honom.
--- Vet du, sa hon, jag kanske skulle kunna prata med far, så kunde han kanske ge dig något bättre.
Bättre ? Frans ryckte till.
Jag ? Vad finns det på fabriken som är bättre då, tänkte han.
Och skulle det vara så mycket bättre, om jag kom upp mig och alla andra fortfarande hade det som vanligt ? --- Det kanske han skulle göra, om jag bad honom riktigt mycket, fortsatte hon.
För han vill nog inte att hans dotter är tillsammans med en arbetare.
12 Johan Larsson slog upp fönstret och hörde Sandsjö kyrkklockor klämta.
Himmelen ringde av övertoner, och det dånade i de sakta strilande regndropparna.
Heliga trefaldighets dag.
Minsann svävade inte en duva över taken på Hantverkaregatan.
Johan vände sig in mot rummet.
--- Karin, sa han, det regnar.
--- Jaså, muttrade det från köket.
--- Det är också fan, mumlade Johan, att det alltid ska vara dåligt väder på helgerna ; det kvittar hur soligt det är under veckan, helgen tycks ändå lika förbannat alltid bli dålig.
Det knackade på dörren, Johan ropade komin, och in kom Fredrik med Susanna och barn.
--- Väldigt vad koskällorna låter mycket i dag, sa Fredrik leende.
--- Tyst med dig, väste Johan och nickade menande åt köket.
Karin kom in från köket.
Hon torkade av sina händer på förklädet.
--- Se goddag, hälsade hon.
Vill ni ha förmiddagskaffe ? --- Ja, vi hade liksom tänkt oss det, tackade Fredrik.
Karin försvann ut i köket igen, och barnen följde efter henne för att se om där fanns något nybakat.
De andra slog sig ner kring bordet.
--- Det finns inte kaffe så det räcker, ropade Karin från köket.
Johan, kan inte du gå bort till Wilhelmsson och låna litet!
--- Jag följer med, sa Fredrik, och de reste sig och följdes ut.
Regnet hade slutat falla, men luften kändes våt mot huden.
De gick Köpmansgatan fram, och svängde in på Hantverkaregatan.
--- Hur har du det egentligen nuförtiden ? frågade Fredrik.
Jag menar med Karin och så.
Egentligen är det så sällan vi pratar med varandra, du och jag.
--- Jotack, det är precis som vanligt, svarade Johan.
Och varför skulle det vara annorlunda egentligen ? --- Tja, sa Fredrik dröjande, jag tänkte att du är ju borta en del, på möten menar jag.
Och du har ju att göra hemma också med politiken och fackföreningen, det tar ju en massa tid.
Reagerar inte Karin mot det ? Johan tittade forskande på sin bror : --- Är det problem mellan dig och Susanna ? De var framme vid Wilhelmssons dörr, Johan steg in och frågade Goddag får vi låna litet kaffe, vi har slut därhemma ; de fick litet i en påse, tackade och gick ut igen.
Solen bröt fram mellan molnen.
Fredrik tittade på sin skugga ; den var kort och bred och litet diffus i kanterna.
--- Ja, det är litet tråkigt därhemma just nu, sa han.
Susanna och jag har börjat komma ifrån varandra på något sätt, det är som om det har kommit någonting mellan oss.
Ett avstånd.
Jag vet inte riktigt vad det beror på.
Johan sa ingenting.
Han undvek att se på brodern.
Men Fredrik kände att han måste få ut det, även om det var svårt.
De var ju trots allt bröder.
--- Nej, jag vet inte alls vad det beror på.
Jo, kanske ändå : det har väl med mötena att göra.
Hon tycker väl att jag är borta för mycket.
Men det är ju så mycket att göra just nu.
Klasskampen skärps ju från dag till dag, som Lindblad säger.
Så jag måste göra det jag gör.
Men å andra sidan måste jag ha Susanna också.
Johan lyssnade intensivt.
Det hade slutat regna.
Fredrik såg att broderns skor var leriga långt upp på snörningen.
Han kände sig lättad över att få tala med någon.
Någon som kanske förstod åtminstone en del.
Det gör inte ens huvudkudde.
--- Men jag känner mig virrig och trött och osäker inför henne.
Kan inte knulla, det går bara inte.
Ibland tänker jag, att man måste kanske vara ensam om man ska kunna arbeta med politiken.
Men ensam, det vågar jag inte vara.
Jag är nog för svag.
De hade kommit tillbaka hem ; Johan öppnade dörren och höll upp den för Fredrik.
Karin och Susanna hade suttit och pratat när de öppnade dörren, Fredrik hade hört deras röster.
Men de hade tystnat när männen kom in.
--- Vi kom väl inte och störde, hoppas jag, sa Fredrik irriterat.
Karin tittade förvånat på honom, och barnen fick litet skrämsel i ögonen.
--- Här är kaffet, sa Johan snabbt, vi fick så det räcker till påtår också.
Han räckte påsen till Karin, som tog den och gick ut i köket.
Hon slamrade i litet bränne i spisen, tände och satte på en kittel med vatten.
Inne i rummet satte sig Johan och Fredrik ner kring bordet.
Det var tyst, mycket tyst.
--- Ja, nu verkar det som om molnen håller på att försvinna, sa Johan ansträngt.
Vi får en fin eftermiddag, ska ni se.
--- Jaså, sa Susanna och gick bort till fönstret och ställde sig att titta ut.
Fredrik lutade huvudet i handen och gned sig i pannan.
Världen krymper en bit dag för dag, tänkte han.
Horisonterna kryper bara närmare.
Om en tid kommer jag att ha det så trångt att jag inte kan vända mig ens.
Då kommer det bara att finnas ett håll att titta åt, och det är neråt.
Karin kom in från köket med kaffepannan i handen.
Det rök ur pipen.
--- Nu ska det väl smaka gott med litet kaffe.
Johan vill du ta fram koppar ? 13 Karl Dahlberg hade varit lärare i Sandsjö i åtta år.
Han hade kommit direkt dit från seminariet, och från början hade han bara sett Sandsjö skola som en mellanstation, ett ställe där han skulle arbeta några år för att sedan söka sig vidare till någon stad.
Den tanken hade hjälpt honom de första åren, när han hade längtat som mest efter umgänge och kultur och gelikar.
Men han hade stannat på småländska höglandet, de två åren hade blivit åtta och skulle väl bli både tio och tjugo.
Hans föräldrar var döda nu ; ingen hetsade honom längre att bli något stort, och han hade funnit en viss inre ro trots ensamhet och stillastående.
Det spelar ingen roll vart man kommer ; efter att man fått ha barnen i sex år, sugs de ändå in i fabriker och drängkamrar och arbetarkök.
Samma villkor överallt.
Nu satt Dahlberg på det södergående tåget.
Det var lördagseftermiddag, en grå, disig och småkall lördag i juni.
Han var på väg till Sävsjö till ett möte.
Sävsjökretsens av Sveriges folkskollärareförening årsmöte.
Klockan 5 e.
m.
på hotellet.
Dahlberg visste inte riktigt vad det skulle vara bra för, men åka kan man ju alltid, man har ju ändå inget annat för sig.
Han hämtade en sista nypa luft ute på torget innan han gick in på hotellet.
En medelålders man med en liten kokett mustasch stod i dörren och räckte honom handen.
--- Vår kollega från Bodafors, förmodar jag.
--- Just det, svarade Dahlberg, från Norra Sandsjö ja.
Han trängde sig förbi mustaschen och kom in i foyén.
En annan artig herre visade in honom i en stor matsal.
" Abonnerat " stod det på en prydlig skylt på dörren, och där inne satt Sävsjökretsen och väntade ivrigt på middagen.
Men först skulle det hållas stämma.
Sävsjökretsen bestod tydligen till största delen av män.
Här och var satt en och annan kvinna insprängd, men det kunde högst röra sig om en fjärdedel.
Längst fram stod ett litet bord vinkelställt mot de övriga.
Där satt något som förmodligen utgjorde styrelsen, fyra herrar med styrelseminer.
Dahlberg undrade för sig själv om det skulle bli dans efteråt.
Nu reste sig en ur vad som tydligen var styrelsen upp och knackade i det tomma glaset framför sig.
Sävsjökretsen lystrade.
--- Mina damer och herrar.
Härmed ber jag att få förklara årsmötet öppnat.
Jag hoppas att ni alla fått dagordningen med posten, men för säkerhets skull ska jag dra den en gång till.
Dahlberg hade redan sjunkit in i sig själv.
Han hade fått dagordningen, men bara ögnat igenom den som hastigast.
Ett " ja " genom salen fick honom att rycka till.
Dagordningen hade tydligen godkänts.
Punkterna drogs igenom snabbt, alla ville komma fram till maten och drickat.
Dahlbergs tankar försvann ut ur salen igen.
Ordföranden sa något om " övriga frågor ".
En annan av styrelsemedlemmarna reste sig upp med ett papper i handen.
Det var något laddat över honom, och Dahlberg lystrade till.
--- Kolleger, sa styrelsemedlemmen militäriskt.
Vi har, som bekant, ansvaret för våra elevers inte bara bokliga utan också moraliska uppfostran.
Det är en krävande, men viktig uppgift.
Viktig, därför att det finns tendenser i tiden som syftar till att undergräva ungdomens moraliska hälsa.
Det faller på vårt ansvar att stå emot.
Låt mig visa vad jag menar : Vid en begravning i Kalmar nyligen, hände mycket upprörande saker.
En förbrytare som var intagen på fängelset hade avlidit och skulle begravas.
Men begravningsceremonin stördes å det grövsta av så kallade " unghinkar ".
De hade svept förbrytarens kista i en röd flagga, och när prästen skulle leda psalmsång, sjöng man socialistsånger.
Som om inte detta vore nog, bredde man på graven en svart banderoll med påskriften : " Samhället mördade honom, vi skola hämnas.
" Talaren gjorde en liten konstpaus innan han fortsatte, med anletsdragen förvridna i avsky : --- Kolleger, denna pest verkar växa för varje dag som går.
Det är hög tid att vi gör något för att hejda den innan ungdomen dragits ner i total sedeslöshet.
Jag föreslår därför, att årsmötet skickar en adress till Kungl.
Maj :t med en skarp anmodan att genom rättsliga åtgärder söka hindra den annalkande faran.
Kan vi göra det ? --- Ja, ropade Sävsjökretsen.
" Nej " ropade Dahlberg.
--- Någondäremot ? sa ordföranden och spände blicken i Dahlberg.
--- Ja, jag, sa Dahlberg och reste sig upp.
Jag känner till det här fallet litetgrann.
Den som avlidit var en skomakare vid namn Elmskog, som dömts till fängelse på grund av värnpliktsvägran.
Han blev sjuk i fängelset, men fick ingen behandling, därför dog han.
Och är det något som är sedeslöshet och moralupplösning, så är det detta : att man spärrar in en människa som vägrar delta i dödsdansen, och sedan vägrar honom hjälp när han blivit sjuk.
--- Fy, ropade en kvinna upprört mot honom, och salen mumlade hotfullt.
Dahlberg sköt lugnt in sin stol under bordet, och gick ut ur salen och ut ur hotellet.
När han kommit ut på torget, hörde han tonerna av " Du gamla, du fria ", sjungna av Sävsjökretsen av Svenska folkskollärareförbundet som avslutning på dess årsmöte.
Stenläggningen på torget var slipprig av fukt.
14 --- Har du läst tidningen i dag ? frågade Fredrik.
--- Nej, inte än, svarade Lindblad.
Jag har den med mig nu, jag tänkte slå in fiskarna i den.
De satt på en brygga vid Storesjön och metade.
Det hade varit en varm dag, och värmen låg fortfarande som ett duntäcke över dem, ingen vind blåste bort den.
Flötena låg blickstilla, solen var röd och horisontstor, och det luktade kav insjö.
--- Det stod en artikel i Folkbladet idag om " Strejker i forna dagar ".
Från pyramidbyggena i Egypten till de första fackföreningarna.
Och alla strejkerna hade slutat i nederlag för de strejkande, och ofta hade folk blivit halshuggna eller hängda.
--- Jaså, sa Lindblad lamt.
Det ryckte till i Fredriks flöte, och bägges blickar koncentrerades dit.
Fredrik halade försiktigt in reven.
Inget på kroken, och masken var borta.
--- Satan, sa Fredrik och spottade litet snus i vattnet.
Lindblad log.
Fredrik satte på en ny mask och kastade ut reven igen.
Det hade börjat skymma nu.
Solen var nästan helt uppslukad av skogen, skuggorna blev mer och mer utdragna för varje minut.
--- Svårt att få något i skymningen, sa Lindblad.
Vi borde vara här klockan tre i morgon bitti i stället.
--- Visst.
Men vem orkar det, om man sedan ska arbeta hela dagen ? Lindblad drog till sig tidningen med ena handen medan han höll spöet med den andra.
Han bläddrade litet medan han sökte med ögonen över sidorna.
På sidan tre stannade han för en artikel.
Fredrik såg vad han läste.
--- När man läser det där frågar man sig om vi har någon möjlighet ... det har ju alltid misslyckats tidigare.
--- Jovisst, sa Lindblad, men tiden har inte varit mogen tidigare.
De små människorna har varit så kuvade, så utspridda, så oorganiserade.
Men nu, nu gräver ju herrarna sina egna gravar.
De har ju föst samman oss i stora städer, på stora fabriker, i tusental.
De har samlat oss, då får de också vara beredda på vårt samlade angrepp.
Fredrik såg betänksam ut.
--- Visst, sa han, det låter ju bra.
Men ta slavupproren.
Ta pyramidbyggarna.
De var ju också ihopsamlade i tusental.
Varför lyckades inte de, när de strejkade ? --- Jag förstår inte vart du vill komma, sa Lindblad irriterat.
Tror du inte att vi kommer att segra ? Varför är du då med och arbetar med oss ? Fredrik sa ingenting, han blickade ut över sjön med ögonbrynen snörpta av tankfullhet eller strävan att se bättre.
Det började bli svårt att se den andra stranden nu, vattnet och träden flöt ihop i dunkel.
--- Hördu, vad är det med dig egentligen, sa Lindblad och försökte låta vänlig.
Du har verkat så sorgsen på sista tiden.
Är det något som har hänt ? --- Nej, det är inget som har hänt.
Och det är väl där skon klämmer.
Det händer ingenting.
Vi kommer ingen vart, och jag undrar hur länge det ska dröja.
--- Kommer ingen vart ? Men det blir ju fler och fler strejker för varje dag.
--- ... som misslyckas.
--- Misslyckas, vad fan, det gör de väl inte alltid.
Och även om de skulle göra det, så är de ju ändå exempel för arbetarklassen.
--- Men jag kan inte göra allting bara för mina barnbarn.
Jag behöver också befrielse, här och nu!
Lindblad bankade irriterat med knytnäven i bryggan.
--- Vad fan är det med dig ? Det här trodde jag inte om dig!
Jag som trodde att du var hård och hängiven.
Det finns så många vacklare redan.
Satan!
Han lugnade ner sig och slutade banka.
Fredrik var stel i ansiktet.
--- Det är så svårt med Susanna nu, sa han.
Jag kan inte prata med henne längre, det är så obehagligt hemma så jag vågar mig knappt hem om kvällarna.
Och jag är så djävla trött.
Men det förstår väl inte du, att man kan komma dithän att man inte orkar längre.
Solen hade gått ner helt nu, och månen hade ännu inte kommit upp.
Lindblad var en mörk skugga på några decimeters avstånd från Fredrik.
Vattnet var stålgrått, med små små krusningar vilkas toppar mattblänkte av stjärnljuset.
--- Jo, jag tror att jag förstår, sa Lindblad tyst.
Men det är ju faktiskt därför som du måste kämpa.
För ett samhälle som för samman människor i stället för att splittra dem.
Och nu händer det ju saker.
Det är inte omöjligt att det blir storstrejk snart, tror jag.
Och den kanske kan föra oss en bit på vägen.
Det var alldeles mörkt.
Fredrik kände att han frös.
--- Jag är ledsen att jag röt åt dig nyss, fortsatte Lindblad.
Du tycker väl att jag är hård.
Och det vill jag vara.
Inte minst mot mig själv.
För jag har byggt upp mitt liv rätt mycket kring politiken.
Så om jag börjar vackla, så rasar kanske alltihopa samman.
Därför försöker jag hålla uppe den ideologiska masken både utåt och inåt, för mig själv.
Ja, så tror jag det är.
Men nu tycker jag att vi går hem.
Det är en dag i morgon också.
15 Fritiof Helgén var en liten man, men det var ändå svårt för honom att krypa in i det trånga utrymmet mellan marken och det tunna brädgolvet på Sandsjö Folkets hus.
Obegripligt egentligen att de inte har murat fast den där stenen och täppt till hålet för länge sedan.
Brädgolvet i stora salen på Folkets hus var gjort av ganska tunna bräder och var inte särskilt tätt spikat, men vad gjorde man när virkespriserna var så höga som de var ? Det blev förstås golvdrag, men man tog ju inte av sig stövlarna.
Och om någon skulle komma på idén att krypa in under huset, mellan golvet och marken, skulle han ha ganska lätt att höra vad som avhandlades där uppe.
Fritiof Helgén hade fått ledigt från arbetet den sista timmen för att kunna krypa in vid en tidpunkt när ingen såg honom.
Nu hade han legat här i snart två timmar, och de började samlas däruppe ; de första kängorna hade anlänt för en kvart sedan, och därefter hade de kommit i jämn ström.
Han hade fått det till femton par kängor, med en felmarginal på två eller tre.
Avdelning 41 av Svenska Träindustriarbetareförbundet skulle ha möte.
Fritiof Helgén kände sig stel i lederna.
Han hade svårt att röra sig, det gick endast med stor möda och mycket buller.
Dessutom var marken kylig och fuktig av det regn som hade fallit för några dagar sedan och som hade runnit in hit där det fick vara ifred för den dunstande solen.
Kyla och fukt och otäckt krälande insekter.
Men vad gjorde man inte för att hejda gudlösheten.
Dessutom fick man ju en hacka för besväret.
Däruppe var det någon som började tala.
Fritiof Helgén spetsade öronen.
--- ... hälsa välkommen till ... dagordningen ... Sitt stilla däruppe!
Rassla inte med stolarna!
Man hör ju ingenting.
Han makade sig en halvmeter fram till en större springa.
Där gick det lättare att höra.
--- Kamrater, sa en myndig röst.
Som ni vet, har arbetarrörelsen en egen folkhögskola, som heter Brunnsvik.
Där utbildar vi arbetarklassens bästa förmågor, för att de så småningom ska kunna leda ett nytt samhälle.
Men det kostar som alla förstår pengar, och de pengarna samlas in av arbetarekommuner och fackföreningar runt om i landet.
Nu tycker jag att vi ska ge ett bidrag.
Enligt kassören har vi just nu ett överskott på ungefär fyrtio kronor i kassan.
Jag tycker vi ger dem till Brunnsvik.
--- Kamrater!
Nu var det en annan, hetsigare röst.
Kamrater!
Visst ligger det mycket i vad Karlsson säger.
Vi behöver Brunnsvik.
Men just nu finns det så mycket mer angelägna uppgifter för våra pengar.
Strejkkampen tilltar.
Bara i dag har vi läst om två nya strejker i Sydsverige : vid Nybro tändsticksfabrik, och vid Varbergs yllefabrik.
Och sulfit- och sulfatfabrikerna, och väg- och vattenarbetsgivarna har lockutat sina arbetare.
Kamrater, de här arbetarna behöver pengar för att kunna hålla ut i sin kamp.
De måste hålla ut för att visa arbetarna runt om i Sverige hur man bekämpar arbetsgivarna.
Därför föreslår jag, att vi ger de fyrtio kronorna till de pågående strejkkamperna i stället.
Någon skrek " bra ", och det rasslades med stolar en stund igen, innan Helgén åter kunde höra vad som sas.
--- ... föreslår alltså, att vi ger fem kronor till Brunnsvik och resten till Nybroarbetarna.
Ja-rop.
Nu var det något som kröp på Fritiof Helgéns ben ; han hade svårt att komma åt det, men det kittlade så förfärligt.
Han försökte vrida sig för att nå ner till benet med handen, och då råkade han dunsa i brädgolvet med axeln.
Det blev alldeles tyst däruppe, sedan hörde han tydligt hur någon skrek : --- Nu är de djävlarna där igen!
Kängor sprang över golvet, och Helgén blev yr av skräck.
Han försökte krypa mot den lösa stenen, men den var redan förrullad, och bakom den var det alldeles mörkt av hotfulla skuggor.
Fritiof Helgén låg alldeles stilla medan fjorton strålar av varmt piss rann över honom från en stor springa mellan två golvbräder.
16 Vissa dagar tror man att det redan har blivit höst, fast det fortfarande bara är maj eller juni.
Träden skiftar redan i gult, rött och brunt, och själen håller för öronen för att slippa höra hur tänderna gnisslar.
Somliga får vinden i ögonen så att de tåras, andra glider på den med välbyggda drakar.
Det blåste kraftigt.
Björkarna kring torget böjde sig för vinden, löven klamrade sig intensivt fast vid sina fästen och skakade av fruktan för att blåsa bort.
Molnen for som svalor över den blåa himmelen ; ibland slets en liten kanttuss dän av blåsten för att gå sin egen väg.
Torget hade varit fullt av folk redan tidigt på morgonen, trots att det var lördag.
Marknadsstånd hade spikats och marknadstält slagits upp.
Bönder hade kommit gående på Sandsjövägen, ledande kor, hästar och grisar, och bredvid dem hade bondkvinnor gått med ägg, smör och ostar i korgar på armen.
Nu myllrade det av folk på och kring torget : marknadslediga möbelarbetare ( " det är lika bra att ge dem ledigt, annars tar de sig själva fritt " ), drängar, pigor, bönder, västgötar.
I öppningen till sitt tält stod Feta Damen och hostade så att det skakade i alla de 170 kilona.
I ett hörn stod Frans och Gunhild vid ett karamellstånd, karameller som var gjorda på grädde och riktigt smör och socker och mandel och Gud vet allt.
--- Titta där borta, är det inte Zeinwoldts dotter ? --- Jo visst är det det, och är det inte unge Frans på snickeriet som hon står ihop med ? Fredrik Larsson banade sig väg genom mängden tillsammans med Susanna och barnen.
De var på väg till karamellståndet.
Fredriks armar kändes stela som sten och fingrarna saknade känsel, ändå höll han ett barn i vardera handen.
Ögon överallt, och tungor som vred sig.
Det snurrade i hans huvud, svarta ringar som långsamt drogs åt.
På en bänk satt de gamla och berättade historier för varandra och för dem som ville lyssna.
--- Det var väl fyrtio år sedan det hände nu, att jag och fästemön gick på maderna neråt Stockaryd.
Vi skulle någonstans, jag minns inte vart.
På den tiden hade de gott om får som gick där på maderna, och rätt som det var stötte vi på en liten flock.
Det var bara några stycken, och bland dem var ett lamm som var mycket gulligt, som fästemön min sa.
Det var ganska stort, men såg ändå ut som en liten leksak med sina hängande, ulliga öron.
Men ett tu tre så reste det sig på bakbenen, och då såg jag att det inte hade något innanmäte.
Det var bara ett tomt skal, som en slaktkropp som rensats ur ; bukväggen och alla inälvorna fattades, kvar fanns bara skinnet, uppspänt på revben och brosk.
Det här lammet kom imot mig, och plötsligt tog det ett skutt och landade på mig och slöt in mig i sitt skal.
Jag var inuti det --- bäää.
--- Ha ha, är det riktigt sant det där ? --- Visst, vartenda ord!
Frans Andersson var fascinerad, han reste sig, och Gunhild med honom.
Hon hade knutit ett huckle i ett försök att smälta in och inte bli igenkänd, men hon hade knutit det av en fransk sidenschalett.
Folk stötte varann i sidan och nickade åt dem, och blickar sögs till deras sammankramade händer.
Frans tittade sig omkring efter någonstans att gå, någonting att göra.
Till höger skymtade han en man som just ramlade ihop framför ett stånd.
I fallet rev han med sig ett par tjog ägg, de landade på hans rygg och färgade västens bakstycke gult.
Frans tittade förvånad : det liknade ju Fredrik Larsson!
Han var ju inte känd för att dricka precis.
Men det är ju bara marknad två gånger om året.
Det var varmt inne i jättedamens tält ; solen strålade på taket, och tältväggarna var tjocka och vindtäta.
En herre i bonjour och hög hatt gick runt och samlade in inträdesfemöringarna från åskådarna.
Längst fram satt den Feta själv och svettades.
På en signal från den bonjourklädde reste hon sig och började svänga runt.
Hon var klädd i något slags åtsmitande trikåer.
Med ryggen mot publiken gjorde hon några rörelser.
Håret hängde i stripiga testar över nackens tjocka valkar.
Sedan vände hon sig och tog några danssteg.
Hon blev högröd i ansiktet, brösten hoppade som vårystra kvigor, fötterna dundrade i marken så att bänkarna skakade.
Frans satt på första bänk och tittade på den groteska föreställningen.
Plötsligt tog Feta Damen ett språng mot honom och landade i hans knä så att det kändes som om benen skulle knäckas.
Hon kramade honom och gol : --- Hon där är ju rent för liten för dig ; ska du inte ha mig i stället ? Publiken tjöt av skratt.
Frans blev helt intryckt mot den feta kroppen, han hade svårt att andas och kände sig som om han höll på att sugas ner i en gyttjig mosse.
Den enda kroppsdel som var fri var hans ena underarm.
Handen höll ett krampaktigt tag i Gunhilds hand.
Fredrik Larsson kände att någon bar honom.
Det susade och ringde i hans öron, men ibland trängde mänskliga röster, brottstycken av samtal, fram.
Han såg ingenting mer än svarthet och lysande punkter som ständigt förflyttade sig, glödande och ringande.
Hela tiden upprepade han för sig själv : " Jag heter Fredrik Larsson, jag heter Fredrik Larsson, jag heter Fredrik Larsson ", och han var förvånad över hur lätt det gick att tänka.
Man la ner honom på något mjukt, och sedan var där inga röster mer.
Det var inte så varmt längre.
Han försökte röra på fingrarna, men det gick inte ; det var ju för övrigt ett löjligt försök, han hade ju ingen kropp.
För ett tag försvann också ljuden och de glödande punkterna, men hela tiden malde det i hans huvud : " Jag heter Fredrik Larsson, jag heter Fredrik Larsson.
" Så kände han något fuktigt i sitt ansikte, våta trasor mot hans panna, våta trasor som slätades ut mot tinningarna av varsamma händer.
Någons mjuka läppar mot hans, stelheten i hans kropp började försvinna, och han sög sig tacksamt fast vid de främmande läpparna.
Susannas förstås, hon satt väl framåtlutad över honom, hennes hår låg mjukt till vila på hans kinder.
Han öppnade sina ögon och såg in i hennes, men blundade meddetsamma igen ; han orkade inte med synen.
Det hade blivit kväll, och vinden hade mojnat.
Gårdsplanen på Hornaryd lyste av febriga ögon och svettiga pannor.
Marknadsdansen var i gång sedan några timmar ; dragspelet var gällt och fiolen var ostämd, men klarinetten svepte in missljudet i ett furstligt tontäcke.
Frans och Gunhild satt på marken med ryggarna mot ladan, och åt på bröd och ost som de hade köpt med sig från torget.
De hade dansat rätt många danser ; han hade varit rädd för att han inte skulle få ha henne i fred, men ingen vågade så mycket som se på henne.
Hon satt med benen uppdragna intill kroppen, och han såg att hon hade silkesstrumpor under den långa kjolen.
--- Jag måste gå hem nu, sa Gunhild när solen hade försvunnit bakom stallet.
Jag har redan gjort det svårt nog för mig att förklara var jag har hållit hus hela dagen.
Hon reste sig, och han gjorde detsamma.
Hon log mot honom, och de gick ut från gården.
När de kommit ut på vägen, tog hon hans hand och sa : --- Du behöver inte följa mig.
Stanna här du.
Han grep tag i henne och kysste henne hårt, försökte tränga in i hennes muns alla håligheter med sin tunga, samtidigt som han strök henne över låret med ena handen.
Men hon gled ifrån honom.
--- Nej du, jag har brått nog redan.
Hon kysste honom på kinden och rusade iväg.
Han stod kvar och tittade efter henne, varm i bröstet, och lätt gungig av den öl han hade druckit under dagen.
--- Sprang hon ifrån dig ? sa någon bakom honom.
Då får du väl dricka litet här för att trösta dig.
Frans vände sig om och kände igen Josef, drängen på Stora Säveda.
Han tog emot den framsträckta brännsvinsflaskan och tog några klunkar.
--- Du kan behålla den.
Vi har mycket mer, sa Josef och sprang därifrån.
Frans satte sig ner på en sten, tryckte brännvinsflaskan mot bröstet och tänkte på Gunhild.
Klockan började väl bli bortåt halv tio, det var ganska mörkt, och litet kallt.
Frans tog några djupa klunkar för att motverka kylan.
Efter ett tag märkte han till sin förvåning att hela flaskan var urdrucken.
Benen var matta, men ville ändå iväg, så han reste sig.
Det bultade i örat ; han kände med fingrarna på handleden, och upptäckte att bultandet hade något slags mystiskt samband med pulsslagen.
Han gick in på gårdsplanen igen ; bultandet i öronen tilltog, och det blev svårare och svårare att gå, men han ville dansa.
Han plöjde sig väg genom mängden och drog med sig en flicka ut på dansgolvet.
Det var en av pigorna på Drageryd, vad hon nu hette.
Hon flåsade honom i ansiktet, det luktade kraftigt av sprit.
När de dansade hängde hon hårt på honom, och plötsligt ramlade de omkull, han underst och hon över honom.
De var i utkanten av gårdsplanen, ingen tycktes ta någon notis om dem, och han kände tänderna växa.
Sådana här situationer behärskade han verkligen, han hade pratat mycket om dem med kamrater och äldre pojkar, och gått igenom dem i tankarna många gånger.
Bara dra på, så alla såg vilken karl man var.
Han körde upp sitt knä mellan benen på henne och filade henne i skrevet.
Hon hickade till, och knäppte upp hans väst och skjorta.
Han såg ur det omgivande töckenet, att de hade den öppna ladudörren precis bredvid sig, och han fick dem i rullning in i ladan.
Nu hade hon hamnat underst.
Han slet upp hennes blus och borrade in sin näsa mellan hennes bröst, samtidigt som han fick in handen innanför hennes underbyxor och körde in två fingrar i hennes våta hål.
Hon svarade med att knäppa upp hans gylf och dra fram hans lem.
Den var liten och mjuk som en fågelunge.
Han svettades ymnigt nu, och den lilla rörelse han gjorde --- att köra fingrarna upp och ner --- blev mer och mer ansträngande för varje tag.
Han tog av henne trosorna, drog upp kjolen till midjan, vände sig om och la sig till rätta vid hennes kön.
Hon sög tag i hans lem, och han började slicka.
Det smakade illa, och lukten var kväljande.
Bultandet i öronen var fruktansvärt nu.
Det kliade över hela kroppen.
Han kände det som om han var någon helt annanstans, det var bara ett skådespel han genomgick.
När det gick för honom, fortfarande utan att lemmen hade blivit styv, kunde han inte hålla sig längre.
Han snyftade tunga, varma tårar på flickans lår, och hickade sura uppstötningar.
17 --- En sak tycker jag är fel av det de skriver i partiets tidningar om tsarens besök.
Och det är det att de säger, att det är ovärdigt av den svenska regeringen att ta emot honom.
Vad är det för ovärdigt med det ? Såvitt jag kan förstå passar Rysslands regering och Sveriges regering ganska bra tillsammans.
--- Mm, det får man väl säga.
Fredrik tittade frånvarande ut genom kupéfönstret.
Lindblad satt mitt emot honom, med dagens nummer av Folkbladet uppslaget i knäet.
Hans mössa hoppade omkring på hatthyllan.
--- Vi är framme nu, sa Fredrik och reste sig upp.
De steg av tåget.
--- Fint att du kunde följa med förresten, sa Lindblad.
Fredrik nickade lamt och tittade bort.
Över porten till Jönköpings Folkets hus hängde en stor banderoll : Stort Protestmöte Ikväll Mot Tsarens Sverigebesök.
De klev in och gick till stora salen.
--- Samma trä i bänkarna här som på tåget, grinade Fredrik.
Våra sittben blir krossade innan vi är hemma igen.
--- Ja, muttrade Lindblad, den dag vi har stoppade sitsar i våra folketshusstolar, då har revolutionen redan segrat.
Salen var överfull, och luften var fylld av mummel och svettångor och det blekvita ljuset från de elektriska lamporna.
En tunn man steg upp i talarstolen ; han höll om kanterna, och knogarna blev vita av kramnervositet, vackert vita mot det mörklackerade ekträet.
--- Kamrater, sa han.
--- Högre, var det genast någon som skrek.
Talaren drog ett djupt andetag.
--- Kamrater, sa han sedan.
I dag har den ryske tsaren kommit till Stockholm.
På Logårdstrappan togs han emot av kung och hov och regering och allehanda dignitärer.
Men arbetarnas Sverige fördömer hans besök.
Han är främste representant för Europas mest arbetarfientliga och blodtörstiga regim.
Salen applåderade kraftigt, många stampade bifall i golvet.
" Det måste vara minst fyrahundra här ", sa Lindblad i Fredriks öra.
--- Vi har här ikväll, fortsatte talaren när applåderna började mattas av, en kamrat från Ryssland : David ... Talaren plockade upp en lapp ur fickan och tittade på den.
--- David Grünbaum.
Han ska tala på tyska om situationen i Ryssland, och kamrat Åslöv från Uppsala översätter.
De två steg fram, den lille mörke ryssen och den långe, vattenkammade studenten.
Ryssen tog vattenglaset som stod vid talarstolen och drack några klunkar.
--- ... samlats här idag ... förtryckets kurir ... blod på händerna ... tortyr ... livegenskap ... hemliga polisen ... Sibirien ... oppositionen växer ... socialisterna ... upproret 1905 ... regimen gungade ... Fredrik hade en aning svårt att få sammanhang i vad som sas.
Meningarna stympades för att översättas i lagom stora proportioner ; stundtals blev styckningen för hård : förhållandena mellan orden blev dunkla och svårfattbara.
--- I Stockholm sitter de väl och äter nu, tänkte Fredrik.
Struphuvudena guppar när den fina maten rinner ner genom de fina halsarna.
Undrar vad de dricker till.
Tvåhundraårgammalt franskt vin, nybränd dansk snaps, portvin som spanske kungen själv har pissat fram.
Sedan håller Gustav högtidstalet, och Hedin räcker honom manuskriptlapparna.
Alexander rapar förnöjt genom näsan, på fint folks vis.
Sin kärring har han väl med också, fullbehängd med guld och juveler så hon knappt kan gå.
Undrar om de knullar sedan, när de dragit sig tillbaka till sitt sovgemak.
Om de någonsin knullar, då är väl hela hovet där och hjälper till.
Två kammartjänare håller tag i hans höfter och vaggar hans underliv upp och ner.
Någon står med en smörjkanna och oljar hålet.
Vid huvudändan viftar de förtvivlat med strutsvippor så att nådig kejsarinnan ska hålla sig sval och inga svettdroppar ska befläcka hennes vita panna.
--- Vad är detta, utropar Alexander förnärmat och vänder sig om.
Tror ni inte, min gode man, att jag kan sköta mig själv i dessa intima angelägenheter ? Jag ska be att få säga er, att jag räknade efter härom kvällen hur många kvinnor jag har beträtt.
Åttioen.
Kan ni tänka er det, unge man, åttioen ? Nej, det kan ni säkert inte, för jag ser vad ni är för en.
Åttioen.
Inte för att jag skryter, det är inte det, men det säger ju en del.
Visst, ditt svin, det tror jag visst.
Att de kryper för dig både framlänges och baklänges och uppifrån och ner.
Men den dag de kommer med de slipade svärden, då kanske de inte nöjer sig med att skära huvudet av dig.
Jag skulle kunna berätta för dig vad som hände med Axel von Fersen den yngre ... Applåderna brakade loss på nytt, och Fredrik ryckte till.
Är det mina tankar de klappar åt ? Lindblad lutade sig mot honom och log : --- Tänk när det blir samma rörelse här som det var i Ryssland för fyra år sedan.
Det blir det snart, ska du se.
18 Klockan ringde.
Frans Andersson sopade med handen bort sågspånen från bänken.
Sedan satte han sig på den och vecklade upp sitt matpaket.
Bröd och ägg och en bit fett fläsk, och tidningen det var lindat i var minsann inte mer än två dagar gammal.
Frans rev av första bladet och la äggskalsbitarna på det.
Han tuggade förstrött på brödet medan han ögnade över sidan tre.
En liten annons drog hans blickar till sig : " Franska försiktighetsartiklar av finaste silkesgummi, pr dussin 1:80, d :o med reservoir 2:30.
" " Reservoir " ? Vad är det ? " Reserv " på franska, kanske.
I så fall : vaddå reserv ? Nej, nog räckte det med enochåttio.
Det var mycket nog, nästan en hel dagslön för en snickarlärling.
Svårt att använda så mycket pengar utan att far märkte.
Så det fick väl vara.
Men ändå --- tänk om det hände något med Gunhild ; då skulle de väl döda honom.
Och sätta henne i kloster någonstans i Italien.
För övrigt hade han läst i en naturlärebok, att skilda släkten inom djurvärlden inte kan få avkomma med varandra.
Så det var väl ingen fara.
Runt omkring honom åt snickarna sin lunch.
På något sätt är tillochmed deras sätt att äta påverkat av deras arbete : någon liksom hyvlar av brödet med överkäken, en del tuggar hela tiden i sidled, som om deras tandrader vore parallellställda sågar.
Sådan blir väl jag också, om fem år eller femton.
Min tunga kommer att borra sig in i brödet och mejsla ur det vita inkråmet.
Snickarna pratade med varandra, men lämnade Frans i fred.
De hade för länge sedan insett och accepterat att han hade ett huvud för sig.
Han skulle bara aldrig ha blivit snickare, det passade han inte för.
Skogsarbetare eller kolare hade varit bättre, eller svinaherde, ha ha.
Men han får nog inte halva kungariket, fan tro't.
Frans bläddrade vidare i tidningen.
På sidan fem blev det ögonuppspärrning : " Chefen för kustartilleriet mördad av ungsocialist.
" Generalmajor Otto Ludvig Beckman blev natten mellan lördag och söndag ( vad är det för dag i dag ? tänkte Frans hastigt.
Jo, onsdag, den trettionde juni ) skjuten i Kungsträdgården i Stockholm.
Mördaren är arbetaren Adolf Hjalmar Vång, född 1887, ungsocialist.
Dådet tros ha samband med den ryske tsarens Sverigebesök.
Efter att ha skjutit generalmajor Beckman berövade Vång sig livet med samma vapen.
Regeringen har bett greve Zeppelin bygga 2 :ne luftskepp åt Sverige.
Det hängde visst inte samman.
Eller gjorde det ? Zeppelin har planer på att flyga till Nordpolen, flyger i så fall över Sverige.
Regeringen ber honom om två luftskepp.
Tänk om man hade ett luftskepp och litet sprängämnen.
Då skulle man kunna flyga omkring och spränga alla djävla kungar och generaler och grevar och direktörer och verkmästare i luften, tillsammans med deras djävla palats.
Och sedan bara dra sig tillbaka till världen ovan molnen, där ingen kan nå en.
Som en örn, en ensam örn som vakar över världen med sina brinnande ögon, en örn som hämnas alla oförrätter.
Klor och näbb och vaksamhet.
Frans reste sig, sopade bort brödsmulorna från bänken, knycklade ihop papperet med äggskalsbitarna och slängde det i avfallslådan.
Sedan gick han in i poleringsavdelningen.
Lindblad var i färd med att lägga ut en text för några arbetskamrater.
Frans satte sig ner bland dem.
--- Har ni hört vad som har hänt i Stockholm ? bröt han in.
--- Vaddå menar du, det där mordet ? --- Ja, just det.
Det är fantastiskt, inte sant ? Frans tittade på Lindblad med glittrande ögon som hungrade efter att få suga i sig medhåll.
Men Lindblad granskade honom ogillande.
--- Vari ligger det fantastiska ? En general och en anarkist mindre, det går ju jämnt upp på något sätt.
Men arbetarklassen lär inte ha kommit ett enda steg framåt genom det här.
Snarare tvärt om.
Frans såg bestört ut.
Förvåning, besvikelse ; hans ögon darrade.
--- Jag trodde det var bra.
Det är ju precis vad man drömmer om ibland, att få ta kål på varenda djävel som trycker ner en.
--- Då kan du ju börja med svärfar din, sa någon, och alla skrattade.
Frans kände hur det sjöd i hud och ögon och fingrar av ilska och skamsenhet.
Han reste sig upp, men Lindblad höll kvar honom i skjortärmen.
--- Ta det lugnt, Frans, och tänk efter.
Vem vinner på att en general är skjuten ? Det finns tiotals överstar som bara väntar på att få ta hans plats.
Och om du sköt en kapitalist, så skulle ju fabriken ändå stå kvar, och alla som arbetade där skulle vara kvar och tvungna att arbeta vidare, och aktiebreven skulle inte ha några hål eller blodfläckar på sig.
Nej, så kan det inte gå till.
När tiden är mogen, då ska vi skjuta, men då ska vi göra det organiserat och planmässigt och målmedvetet.
Vi måste vänta!
Frans drog åt sig sin arm.
--- Vänta, sa han argt.
Jag vill inte vänta ända in i helvete!
Han vände sig om och gick.
19 --- Dr Ekholm, honom känner du ju : det var han som skulle ha flugit med Andrée till Nordpolen.
Alltså lever han än, och kan uttala sig för tidningarna.
Vilket han också gör.
Om Zeppelins Nordpolsflygning.
Den går säkert bra, säger han.
--- Tror han det, med de moln som börjar torna upp sig ? --- Anarkisten Hjalmar Vång är nu varg i veum för den samlade svenska pressen.
I en massgrav ligger han, utan kors och namn, men de söker honom ändå för att rycka och slita i honom och läsa i hans stelnade ögon om han var galen eller inte.
Vi får läsa hans brev till sin far och till sin fästemö, och vi får skåda mordvapnet ur allehanda vinklar.
Och hans meningsfränder dansar krigsdans på graven och höljer den med röda fanor och läser svarta, dolska, bloddrypande besvärjelser.
Fast Hinke, han har skyndat sig att ta avstånd, förstås.
--- Ja, han vill väl försöka hålla sig på den säkra sidan, nu när vinden blåser hårt och molnen börjar torna upp sig.
--- Kanske det.
Som hon Goofen på Margrevehult, du vet.
Johanna Goof.
Hon är på den säkra sidan nu.
Hängde sig i morse.
Ingen vet varför.
--- Hon tyckte kanske det var tryckande och kvävande --- ... med de upptornande molnen.
Ja ja.
Varför skulle hon bry sig om dem, en bondhustru som för länge sedan har begravt både ögon och öron i åkern.
--- Säg inte det, bönderna är nog så besvärade.
Deras riksdagsmän talar om svåra tider och ödestimme och nationell enighet.
--- Nationell enighet, ja.
Vänta ska du få höra : " Vi stridde gemensamt för hem och härd, då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd, när varnande vårdkas tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.
" Och litet längre ner : " Vi tröttnat att blöda för egen dolk, att hjärtat från huvudet skilja ; vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och bli det vi vilja.
" --- Det var mig en djävel.
Är det en utlänning ? Han kan ju inte skriva svenska : " Vi stridde ", " Ej herrarna ensamt " ... pytt!
--- Utlänning nej.
Det är rikets nationalskald, den drömmande mustaschbäraren, den längste mystikern, den kutryggigaste kaninjägaren, den oöverträffade Verner von Heidenstam.
Som igår fyllde femtio år, och hyllades av kung, folk och press inklusive arbetarklassens röst i Småland, Smålands Folkblad.
--- Det var som fan!
Menar du verkligen det ? Stöder de sådant : herrarna kämpade inte ensamma, herrarna segnade inte ensamma ner.
Nej, tro det, herrarna satt ju hemma i salarna och gemaken och spisade rådjurssadel och drack rhenskt medan populasen var ute i dyngan och slogs.
Den mest populära formen av ställföreträdande lidande.
--- Jojo, och herrarna var huvudet som tänkte, och folket var hjärtat som kände och brann.
För fosterlandet och ledarna, naturligtvis.
--- Ja, och i går stod den röda redaktionen där och neg för honom, tillsammans med grevinnor och prostinnor och blomsterflickor i oskuldsfullaste vitt.
Och himmelen var så blå, så blå, och alla bekymmer var så fjärran.
--- Men vid horisonten tornar molnen upp sig.
Det kommer att blåsa på honom också.
Då får vi veta var han står.
Bodafors juli nittonhundranio : det är en obehaglig, tryckande fuktvärme i luften.
På fabriken klumpar sig sågspånen samman i små hårda bollar.
Gröngräset vaggar lätt, väntande ; på åkrarna växer det havre, kreaturens säd, mitt bland det gyllene vetet.
Katterna smyger försiktigt längs huskanterna, ormarna vågar sig inte fram.
Utanför Fredrik Larssons köksfönster bor det två spindlar.
De håller sig i var sitt hörn och gör aldrig några intrång på varandras nät.
Den ena är mycket större än den andra, säkert dubbelt så stor.
Först i skymningen kommer de fram.
Fredrik har hört att spindlar för med sig tur och lycka.
Och här sitter två lyckoväktare och bevakar hans fönster.
En stor för lycka i klasskampen.
Och en litet mindre för lycka i kärlek.
Eller borde det kanske vara tvärtom ? En märklig sak med förlamade människor : oftast kan de röra på huvudet och vad därtill hörer.
Alltså, även om hela kroppen skulle vara förlamad kan de titta och lukta och höra och skrika, skrika, skrika.
20 Saften kostade två öre glaset när det var nykterhetsfest i Sandsjö söndagen den elfte juli.
Och det blev en nykter dag, fylld av anständiga muntrationer.
Det hölls tal, sextetten Svea spelade, och en man från Husqvarna visade upp sina ovanliga talanger : två kaniner skuttade omkring på bakbenen och viftade med framtassarna i vädret när han spelade flöjt för dem.
Frans och Gunhild var där, naturligtvis.
Ett gyllene tillfälle för dem att umgås ostört genom att smälta in i mängden.
Men mängden lät sig inte luras.
Deras förhållande var visserligen redan välkänt, men det gick bra att titta ändå ; synen var fortfarande färsk.
Saften var röd och kall.
Frans undrade litet över folks blickar : tyckte de att han gjorde fel eller att hon gjorde fel eller bådadera ? Men titta ni bara, hon är vackrare än någon annan flicka här, och se, jag håller hennes hand!
Musikkapellet Svea spelade mässingsmusik med ett och annat valsinslag.
Vad gör man på en nykterhetsfest när man varken tycker om brunnssextetter eller dresserade kaniner eller nyktra tal.
Och när man får kväljningar av den alltför starka saften ? Fredrik Larsson gick här med fru och två barn, som var snälla och finklädda och litet rädda för alla människor.
" Förvånansvärt nog tycks folk trivas ", tänkte han, " eller så låter de inte sina ansikten skvallra.
Vad vet jag om hur det ser ut hemma hos dem när gästerna har gått.
" Björkarna hade nu vant sig vid att vara utslagna, löven hade övergett den skira, försiktiga vårnyansen för den tunga, mörkgröna sommarfärgen.
Gunhild och Frans satt under ett träd och lekte med varandras händer.
Sakta nagel mot handflata, lillfinger i tumveck, pekfingerspets mot pekfingerspets.
--- Dina föräldrar, nog måste de ha fått reda på något vid det här laget, sa Frans.
--- Det tror jag inte, sa Gunhild.
Jag har inte sagt någonting.
Och ingen annan heller.
--- Men folk har ju sett oss.
--- Inte sådant folk som far talar med.
Och mor talar bara med far och mig.
Frans lyfte saftglaset.
" Rött som blod " brukar det heta, tänkte han.
Men blod är inte bara en färg.
Det är också en täthet, en kompakt, glänsande täthet.
Rött är också kärlekens färg.
En kompakt, glänsande täthet.
Han tittade på henne tills det sprängde så mycket i honom att han blev tvungen att vända bort blicken.
Här var icke jude eller grek, herre eller träl, här var bara Frans Andersson och en förtrollning ; och allt gick så fint nu, inga spänningar eller tunglås, i stället denna ordlösa förståelse som började växa fram.
Det singlade björklöv från luften när vinden stötte till.
Hur många löv kan en normalstor björk ha ? Femtiotusen ? Och hur mycket väger varje löv ; ett femtedels gram ? I så fall är normalbjörken tio kilo tyngre på sommaren än på vintern.
Och hur många björkar finns det i Sverige ? Tio millioner ? Sverige är alltså betydligt tyngre på sommaren än på vintern.
Men vem bryr sig om det.
Tre ting vet jag, tänkte Fredrik Larsson.
Klasskampen hårdnar ; det är inte bara som Lindblad säger.
Samtidigt hårdnar själskampen mellan mig och Susanna, och inom mig själv.
Jag måste arbeta politiskt för min egen och för min klass skull.
Men mitt politiska arbete verkar öka min olycka och vilsenhet.
Det måste finnas ett samband här ; jag vet att det finns en förbindelse mellan det stora och det lilla, mellan det allmänna och det privata.
Men vari består sambandet ? Är det så, att det som måste göras, måste göras till priset av olycklighet och urholkning ? I så fall ljuger jag, när jag talar om att jag arbetar på min befrielse.
I så fall arbetar jag bara på mitt fördärv.
Men fördärvet kanske är en befrielse.
Jag önskar, att jag vågade tala med någon om detta.
--- Den som tänker mycket, ser desto mindre, bröt Susannas röst in i honom.
Han tittade på henne.
Hon log svagt.
21 Torsdagen den femtonde juli varslade arbetsgivarna om storlockout.
Femtiotusen arbetare skulle ställas arbetslösa om de inte gick med på de lönesänkningar som företagarna påstod vara nödvändiga på grund av det ekonomiska läget, och om det inte blev slut på de strejker som pågick vid Mockfjärds kraftstationsanläggning, Skutskärs massafabrik, Korsnäs sågverk, Munkfors järnbruk och bland flottningsarbetarna vid Mora skiljeställe.
På fabriken var det en matt stämning på fredagen.
Folk arbetade lamt och håglöst.
Det hade kommit ändå, det som man trodde skulle hålla sig borta.
Nu blir ingenting som förr.
Många ställde oroliga frågor till dem de visste var medlemmar i fackföreningen och arbetarekommunen : " Hur blir det nu, blir vi utestängda, får vi ingen lön ? " Och de tillfrågade svarade, och försökte låta myndiga : " Nej, möbelbranschen är inte berörd.
Men vi kommer ändå att bli indragna, för vi kan ju inte stillatigande se på när arbetsgivarna misshandlar våra kamrater, eller hur ? Nej, nej, det går naturligtvis inte.
Men vi har ont om pengar som det är.
Lindblad hade kommit till Fredrik kvällen innan, när han hade läst om lockouthotet i tidningen.
--- Nu gäller det, hade han sagt.
Nu måste vi svara och slå tillbaka.
Nu måste det bli storstrejk.
Det måste vi agitera för bland kamraterna, varenda en måste med.
Och han hade suttit med händerna på knäna och stirrat ut genom fönstret, långt långt bort, genom hus och gärdsgårdar och träd.
Sammanbitna läppar.
Nu gick han omkring på fabriken och talade med kamraterna och förklarade varför det måste bli strejk.
Ansiktet var ivrigt rödflammigt, och det fanns mer glädje i ögonen än vad någon hade sett på länge.
Nu hade det kommit, det som han hade väntat på så länge.
Nu hade det kommit, och han stod i centrum, alla stod i centrum.
--- Nå, vad säger du, Frans Andersson, om en strejk ? --- Naturligtvis ska vi strejka.
Vi ska visa dem.
--- Och du, Adolf Norén ? --- Strejk är enda alternativet.
--- Och du, Josef Palmqvist ? --- Man ska inte bråka, det kommer bara surt efter.
Men just nu tror jag faktiskt att vi är tvungna.
Även vi måste ju leva.
--- A. Edvin Karlsson, ska vi strejka ? --- Vi ska inte förhasta oss, vi ska ta det lugnt, framför allt lugnt.
Ingen vinner något på att vi rusar iväg.
Men nog verkar det oundvikligt.
Det är som om det sitter små varelser i ryggraden på folk och raknar till dem, tänker Lindblad när han står med sin polerduk och putsar chiffonjéer.
Polermedlet sticker honom i näsan, och han försöker andas genom ena mungipan för att få frisk luft.
Det är en ynnest för mig att få uppleva detta, tänker han.
En personlig njutning.
Ja, Christer, ursäkta att jag bryter in, du har väl knappast några andra njutningar här i livet ? --- Nej, det har jag inte.
Och jag behöver inga heller.
Jag har gjort mitt val.
Sover du bra ? --- Ja, jag sover utmärkt, tack.
Men jag vet vart du vill komma med dina frågor.
Du vill få mig att erkänna att jag är olycklig, för att jag har byggt upp min tillvaro kring min politiska verksamhet.
Men det hör inte hit om jag är lycklig eller inte.
Jag menar : jag känner lycka i att arbetarklassen går framåt.
Kommer du att tycka likadant när du är femtio ? --- Det vet jag inte.
Kanske är jag slutkörd innan dess ; om vi inte har nått dit vi ska!
Det är möjligt att det är så.
Men det jag gör är nödvändigt, något som måste göras.
Och om alla resonerade som jag, så skulle det bli gjort fort och effektivt, eller hur ? Men om de flesta fortsätter att tänka som du tycks göra, så skulle det aldrig bli färdigt.
Och de som gav sig på att försöka, de skulle förbruka sig helt förgäves.
Så du har ingen förståelse för dem som inte orkar ? --- Inte mycket.
De som inte tar konsekvenserna av sitt val, de som inte fullföljer vad de har påbörjat, dem har vi ingen nytta av.
Det är klart att jag kan förstå dem ibland, men jag måste vara lika hård mot dem som jag är mot mig själv.
Jag undviker sentimentalitet.
Vi lever i en grym epok.
22 Så här nära hade Frans Andersson aldrig varit Villan förut.
Nu stod han framför den, han hade just dragit igen grinden.
Grusgången slingrade sig i en halvbåge fram till entrén.
Till höger såg han en naken flaggstång och en naken marmorrygg.
Frans gick fram till statyn.
En värdig stendam som svepte sina länder med tungt tyg.
Hennes ögon var stela.
" Är det Gunhilds mor ? " tänkte han.
--- Du måste komma hem till mig i kväll, hade hon sagt när hon stod och väntade på honom på morgonen.
Mina föräldrar är bortresta.
Och Anna säger inget.
Frans knackade på.
Efter några sekunder hörde han halvspringande steg inifrån, och dörren öppnades.
Han gick in, och Gunhild föll honom om halsen och kramade honom hårt.
Han tog henne om hakan ; hon var röd om kinderna, hennes ögon var litet fuktiga, och det var alldeles, alldeles tyst.
--- Kom, vi går in i matsalen, sa hon lågt.
Frans gick försiktigt och aktade sig för att trampa utanför gångmattorna.
Matsalen var en överväldigande upplevelse för honom.
I hörnen stod fåtöljer, stora så man nästan kunde ligga i dem, med kraftiga armstöd som det hängde tofsar från.
Kakelugnen var ofantligt stor och skinande vit, mässingsluckorna blänkte som guld.
Fönsterna såg man knappt ; gardinerna var visserligen dragna åt sidan, men deras tyngd kvävde ändå på något sätt ljuset.
Ena kortväggen var helt täckt av prydnadstallrikar.
De satte sig ner vid det stora ekbordet mitt i rummet.
--- Var är dina föräldrar ? frågade Frans.
--- Far har rest till Stockholm för att prata med en massa gubbar om vad de ska göra åt strejken.
Och han tog mor med sig.
--- Strejken, spottade Frans med plötslig hetsighet.
Vilken strejk ? Det är ju din far och hans vänner som låser ute arbetarna.
Tar ifrån dem deras löner!
Gunhilds axlar skakade, och hon böjde ner ansiktet i händerna.
Frans reste sig förskräckt och gick runt bordet och föll på knä bredvid hennes stol.
Han lyfte försiktigt upp hennes huvud och kysste hennes ögon ; det smakade salt.
Hon kastade sina armar om hans hals med sådan kraft att hon höll på att ramla av stolen.
--- Frans, snyftade hon i hans öra.
Jag är med barn.
Pang.
Det smällde till.
Det vibrerade i väggarna, och sedan kom det tillbaka till honom igen : --- Frans, snyftade hon i hans öra.
Jag är med barn.
Han fortsatte att stryka henne över håret.
Han visste inte vad han skulle säga och inte vad han skulle känna.
--- Jag är inte riktigt säker, men jag tror det.
Det är en hel månad sedan nu, sedan jag skulle haft blödning.
Jag har blivit mer och mer orolig, men jag har tänkt : den kommer väl.
Men det har den inte gjort.
Och nu har jag pratat med Anna, och hon har berättat hur det känns, och precis så känns det.
Frans fortsatte att tiga några sekunder.
Sedan pressade han fram : --- Vem är Anna ? --- Vår jungfru, mumlade Gunhild.
Hon fortsatte att gråta, men litet lugnare nu.
Han kysste henne på ögonen igen, och tänkte : " När hennes far får reda på det här, dödar han mig väl.
Åtminstone ser han till så att jag inte får arbeta på fabriken längre.
" --- Vad ska vi göra, Frans ? --- Jag vet inte.
Finns det inte någon ... någon kur du kunde ta ? Jag vet en gumma i Almesåkra som ... Gunhild ryckte till.
Hon rätade på sig och stirrade på honom med rädda ögon.
Tårarna slutade rinna.
--- En kur ? Skulle inte barnet få leva ? Vi skulle ju gifta oss!
Men du kanske inte vill längre ? Hennes röst var upprörd, och Frans försökte göra sin så lugn som möjligt : --- Jovisst vill jag, men hur ska det bli möjligt.
Du tror väl inte din far vill ha med mig att göra, en snickarlärling på fabriken ? Och speciellt inte efter det här.
--- Jo men Frans, han kanske skulle göra så att du inte var snickare längre.
Ordna en plats på kontoret eller så.
--- Jag vill inte ha det bättre än mina kamrater.
Jag vill inte bli upphöjd så länge de är kvar där nere.
Han såg på henne.
Hennes ögon var röda, klänningen hade våta fläckar, flera hårtussar hade fallit loss från knuten och hängde våtstripiga längs kinderna.
Hennes ena mungipa darrade.
--- Jag vet inte vad vi ska göra, sa han.
Men det ordnar sig säkert.
På något sätt.
Han sitter på knä på den tjocka matsalsmattan.
Framför honom sitter hon på en ekstol med stoppad och broderad sits.
De ser på varandra, villrådigt.
Han tar hennes högra hand i sin vänstra och kramar den.
Utanför rasslar vinden i busklöven.
Ett fönster på övervåningen är öppet, det står och slår.
Kristallerna i takkronan darrar lätt varje gång fönstret slår i.
" Det är en vanlig fotogenlampa det där ", tänker Frans, " en sådan som vi har hemma.
Men där hänger en massa slipade glasbitar på den.
Den måste vara ganska tung.
Tänk om den trillar ner.
" 23 Om jag visste vad jag skulle göra.
Det är de här två hötapparna som man talar så mycket om.
Och jag har inte ens kraft att ta den ena.
Det kräver för mycket.
Och så får jag ingen.
Lindblad som brukar tala om hur viktigt det är att välja, hur skulle han ha valt ? Skulle han ha valt Susanna ; ett sådant val är inte möjligt, ty det är ett alltför stort svek.
Skulle han ha valt politiken ; ett sådant val är inte möjligt, ty det är ett alltför stort svek.
Man kan inte svika vare sig sitt sociala eller sitt privata jag.
Det är inte möjligt, för de existerar i varandra och för varandra och genom varandra.
Man måste hålla de bägge i samklang.
Men det kan jag inte, för i mig strider de mot varandra.
Det enda som återstår för mig blir väl att ge mig av, på ett eller annat sätt.
Men inte ens det kan jag.
Det är som om hela ens situation på något sätt vingklipper en ; man kan inte lyfta.
Det måste vara så för de andra också, men de kanske inte märker det.
Och nu ska alltså jag och alla vi andra kämpa en kamp på liv eller död mot kapitalisterna, samtidigt som jag kämpar en kamp på liv och död inom mig, för mig själv och mot mig själv.
Det är kanske litet drastiskt uttryckt, men det är logik i det.
Susanna har samma val själv.
Hon har ingen möjlighet att gå tillbaka ; det hade jag tills för inte så länge sedan.
För henne gäller det framåtskridande eller förintelse, så mycket har jag förstått, trots att hon inte formulerar det.
Jag har släppt henne för länge sedan, det inser jag i klarsynta stunder som nu.
Hon föddes inte med tomt huvud som jag eller någon annan skulle fylla i efter behag.
Men jag hade ju fått lära mig att det var så en hustru var.
Någon som städade tyst och utan frågor, och som inte visste vad " socialism " och " produktionsmedel " var.
Om jag inte talade om det för henne, men det var jag oftast för trött till, och inte tyckte jag att det nyttjade något till heller.
Nu har hon vuxit flera alnar.
Och jag har blivit en mask som krälar mot undergången.
Det känns så bittert, så djävla bittert.
Bit samman tänderna, sa min mor när jag ville gråta.
Nu har jag bitit samman tänderna så att de har blivit nerslipade ända till tandbenen.
Hela tiden dyker där upp bilder från den tiden då vi var lyckliga tillsammans.
Äter jag en kaka kan jag komma att tänka på de kakor vi åt när vi reste till Vättern som nyförlovade.
Känner jag en söt lukt minns jag hur hon luktade att ligga med när hon hade saftat bär.
Hör jag en talgoxe tänker jag på den talgoxe som sjöng utanför vårt fönster i gryningen när hon hade berättat för mig att hon skulle ha barn och vi låg vakna hela natten.
Jag får svårare och svårare att närma mig verkligheten, nuets verklighet, genom alla dessa minnen.
Mitt i ett samtal dyker en bild upp, och jag blir stum.
På arbetet kommer ett minne till mig, och jag vet inte var jag är.
Om jag slutade kämpa emot, och helt gav upp det närvarande, skulle jag kanske kunna leva om de allra mest svindlande ögonblicken igen och igen.
Vi stod lutade ut genom ett fönster när vi kysste varandra första gången, Susanna och jag.
Plötsligt böjde vi oss mot varandra och kysstes.
Jag vet inte hur det gick till.
Det grämer mig ofantligt nu att jag inte sög åt mig lyckomöjligheterna till fullo den första tiden.
Det första halvåret eller så.
Just då, när det var som bäst, det var då jag skulle ha varit allvarlig, men då tog jag för lätt på det.
Det där hon skrev i sin dagbok, när jag lämnade henne en vecka, och som jag sedan råkade få syn på.
Har det någonsin varit mer blod i några ord ? Jag skulle kunna rista in det själv idag, många gånger, med en kniv i mitt kött.
De säger att socialismen skapar andra förhållanden mellan människor.
Jag säger själv till de olyckliga att den innebär slutet på olyckan.
Men är det så ? Det har jag funderat på mycket.
Jag vill gärna att det vore så.
Jag har också frågat andra om deras åsikt.
" Visst, kommer automatiskt ", säger en.
" Vi får väl se ", säger en annan.
Men jag måste veta, Jag måste veta nu.
Socialismen kommer att innebära andra sätt att leva tillsammans.
Familjens ramar sprängs, hushållsarbetet blir en fråga för samhället i stället för hemmakvinnan.
Hemmakvinnan, hemmahjonet, hemmahoran.
" Hemmahjon " betyder " träl " i medeltidslagarna, har jag läst.
Inga äktenskap längre, inga illusioner längre om livslånga förhållanden mellan man och kvinna.
Det är bra.
Men ändå en outhärdlig tanke.
Jag har brunnit som fan av längtan ibland att få dö, åttioårig, i hennes armar som jag har älskat hela livet.
Det är löjligt, men ljuvt, och ibland smakar drömmen bättre än verkligheten.
Nu har jag snart bitit ner mina tänder, och när jag är vaken inser jag att det är slut.
Och här sitter jag i en liten småländsk håla, där kvinnorna är tungögda och tröga i kärlek, och dessutom redan gifta.
Hur, var, när ska jag hitta den nya kvinna jag behöver ? Förhållandet mellan man och kvinna ändrar sig med ändrade ekonomiska förhållanden.
Det lär oss historien.
Och jag säger : javisst, det rent lagliga, formella förhållandet.
Men man älskar kvinna, kvinna älskar man, det är det grundläggande, så har det varit i alla tider, även om uttrycken för kärleken har växlat.
Jag vet visserligen inte hur det är hos vildarna, men vi är inga vildar.
Ja, även om det inte är sant att det har varit så genom historien, så är det så det bör vara.
Det är så jag vill ha det.
Jag behöver mjukt hår, mjuka ögon, mjuka läppar, mjukt sköte, mjuka samtal.
Behoven växlar alltefter förhållandena, men detta är mitt behov nu, och det är det jag måste sträva efter att uppfylla.
Jag är en flykting från tomheten ; ge mig en värld, gärna trång, bara den är ljus och mjuk.
Det är den mjuka, smekande handens behov.
Det andra är den knutna nävens behov.
Bägge är verkliga, och de borde hänga samman, ja de gör det ; men inte för mig, inte just nu.
Jag kommer ihåg när jag knackade på hennes dörr en dag i maj, björklöven hade just slagit ut och himmelen var stor och mäktig.
Hon öppnade, och blev blossande röd på kinderna, på det där fläckvisa sättet, av glädje.
Då var jag namnlös och odödlig.
Nu är jag i högsta grad dödlig, min själ rasslar av sot.
24 Söndagen den tjugofemte juli var det Kristi förklarings dag.
Jesus hade tagit med sig Petrus och Jakob och Johannes upp på ett högt berg och se, en ljus sky öfwerskyggde dem, och se, en röst ur skyn sade : Denne är min älskade Son, i hwilken jag har ett godt behag ; honom hören!
Måndagen den tjugosjätte förklarade arbetsgivarna krig mot den svenska arbetarklassen genom att göra allvar av sitt hot om lockout.
Till femtiotusen arbetare sa man : Dra åt helvete nu, vi stänger fabrikerna.
Böjen Eder och lyden!
Till Bodafors Stol- och Möbelfabriks AB kom arbetarna som vanligt denna morgon.
Grindarna var öppna som vanligt, det var bara att träda in.
Verkmästare och förmän fanns på plats.
Maskinerna gled igång, polerarna började polera, snickarna snickra, Det pratades mindre än vanligt, arbetet gick sakta och tankfullt.
Hopdragna ögonbryn, smalnande läppar.
Klockan åtta började förmännen gå runt på fabriken och säga till arbetarna att de skulle samlas i snickarverkstaden på frukostrasten klockan halv nio.
Med ens var alla klarvakna.
Man samlades.
Luften var fortfarande tigande, men nu med blottade tänder.
Fem över halv kom Rosenqvist in genom dörren till maskinverkstaden.
Han ställde sig mitt på golvet och strök sig med lätt nervositet över skägget innan han började tala.
--- Jag har tre saker att säga er.
För det första : Bodafors möbelfabrik berörs inte av den nuvarande konflikten på arbetsmarknaden.
Ni kan alltså lugnt gå till era arbeten på morgonen även i fortsättningen.
För det andra : Yrkesinspektionen har skrivit och meddelat att de kommer och inspekterar i eftermiddag.
Därför måste alla som inte har fyllt fjorton gå hem i middag.
För det tredje : Den här veckan blir det övertid till åtta varje kväll.
Vi har fått in stora order.
Rosenqvist strök sig över skägget igen, vände på klacken och gick.
Alla satt och stod stilla, ingen sa något.
Sedan började någon veckla upp ett matpaket.
Några icke-snickare gjorde antydningar till att gå, men Lindblad hejdade dem med ett rop.
--- Det var det djävligaste jag någonsin hört!
Det var en klar provokation!
Han vill att vi ska hjälpa till att dölja deras skamlösa utnyttjande av minderåriga.
Och ovanpå det säger han till oss att arbeta övertid.
--- Det är väl inget ovanligt, mumlade någon.
--- Inget ovanligt, nej det må så vara.
Men just nu!
De räknar naturligtvis med, att det ska bli strejk.
Och nu vill de ha oss att fylla deras lager innan den bryter ut.
Så de inte ska förlora någonting, utan riktigt kan svälta ut oss.
Han tystnade ett ögonblick för att låta folk mumla ut och nicka bifall.
Sedan : --- Vi måste naturligtvis svara med att vägra så mycket som en minuts övertid.
--- Då blir vi avskedade, tvivlade någon.
--- De kan inte sparka hela arbetsstyrkan.
Inte om vi är eniga.
--- Du har rätt, sa Johan Larsson.
Du har rätt i att vi borde vägra övertid.
Du har rätt i att det förmodligen blir strejk.
Men just för att det ska bli strejk kan vi inte göra annat än att ta övertiden.
Den ger pengar, och vi behöver vartenda öre vi kan få in.
Folk mumlade " just det ", " riktigt ", " ja det måste vi ", och Lindblad såg sig om efter stöd.
Just då öppnades dörren till maskinverkstaden, och Rosenqvist kom in igen.
--- Rasten är slut nu.
Och ni, Lindblad, kan följa med mig.
Ingen rörde sig.
--- Hörde ni vad jag sa ? Ni ska arbeta nu.
--- Vi hörde, sa Johan långsamt.
Och vi ska arbeta.
Men om verkmästaren ska tala med Lindblad, kan verkmästaren göra det här.
Och nu.
Rosenqvist tittade på arbetarna med förvånad ilska.
Kollektivet var ett enda stort ansikte, fast och bistert.
Rosenqvist vände sig om och gick.
Utbrottets timma I ( Ur Christer Lindblads dagbok ) 27 juli Jag behövde inte slå upp tidningen.
Det stod på första sidan, det jag ville läsa : strejkvarslet.
Ja, strejkvarslet ; de gjorde trots allt vad de var tvungna till.
Nu gäller det hundratusentals arbetares tillvaro.
Strejken ska börja onsdag åtta dagar, den fjärde augusti.
Om inte arbetsgivarna faller till föga innan dess ; och det kommer de med all säkerhet inte att göra.
Det får de helt enkelt inte göra, för det måste komma till stånd en kraftmätning nu, så att arbetarklassen får känna på sin egen styrka.
För oss socialister stundar nu några mycket viktiga och arbetssamma dagar.
Det gäller att dra med alla, till och med Palmqvist och de övriga frimicklarna.
Vi ska segra!
28 juli Jag blev omplacerad i dag.
Strax efter frukost kom Rosenqvist och sa till mig, att jag behövdes vid ångsågen.
Jag fick ge mig dit omedelbart.
Jag hann inte prata med någon på fabriken, så det gick inte att hindra.
Ute i Möcklamo arbetar nu, förutom mig, två gubbar och tre extraarbetande bönder.
Inte precis den lämpligaste grogrunden för strejkagitation.
Men det gör kanske inte så mycket.
För vad hjälper det med uppsågat virke, om där inte finns någon som vill göra möbler av det ?!
I kväll hade vi extramöte i arbetarekommunen ; vi diskuterade naturligtvis den kommande striden.
Vi var överens om att vår huvuduppgift nu är att se till att strejken slår så hårt som möjligt här i Bodafors, genom att så många som möjligt kommer med.
Vi delade upp fabrikerna i agitationsområden.
Var och en fick ett sådant på sin lott.
Att fackföreningen går med i striden tar jag för givet.
Men de allra flesta på fabriken är oorganiserade ; det är dem det gäller.
Vi måste se till att strejken blir en framgång!
I tidningen ser jag att klasskampen skärps runt om i världen.
I Spanien är det fullt uppror, arbetare och borgargarde utkämpar hårda barrikadstrider i Barcelona.
Klasstriderna där är mer avancerade än här, men vi är på god väg.
30 juli Jag måste erkänna att det är ganska fridfullt ute i Möcklamo.
Vi sitter mest och pratar och njuter av det vackra vädret.
Pratet om att där skulle vara så mycket att göra ute var, naturligtvis, helt obefogat.
Tvärtom ligger arbetet nästan helt nere.
Företagsledningen har insett att det verkligen kommer att bli strejk, och då vill de naturligtvis inte ha en massa virke uppsågat, som bara skulle ligga och torka.
Som vi hade väntat beslutade vår fackförening enhälligt att gå med i strejken.
Entusiasmen var stor, och av rapporterna från de olika avdelningarna på fabriken att döma, är stämningen för strejk även bland de oorganiserade.
Därför gör det kanske inte så mycket, att vi inte kunde ha fackföreningsmötet någon dag tidigare, så vi hade kunnat organisera en målmedveten strejkpropaganda.
De oorganiserade ska hålla ett möte på söndag, där de ska besluta om de ska gå med eller inte.
Jag är full av tillförsikt, inte minst sedan jag såg i tidningen att till och med " Svenska Arbetareförbundet " skulle strejka.
Fast det skulle de göra på gulingars eget vis : de ska först anmäla det till arbetsgivaren.
Vi tror inte på några goda verkningar av en storstrejk, säger gulingarna.
Men tydligen tror de desto mer på de onda verkningarna av storstrejkbryteri : blåtiror och inslagna tänder.
31 juli I Stockholm håller man nu på och provar nya, lätta polishjälmar.
De väger bara 200 gram, medan de gamla väger ett halvt kilo.
Det är inte svårt att räkna ut, varför denna förbättring av polisens arsenal sker just nu.
Allehanda passar på att sprida arbetarfientliga lögner om upproret i Barcelona.
Man rapporterar om fruktansvärda blodbad, och om att revolutionärerna bränner präster och nunnor levande inne i kyrkorna, till och med framför altare och krucifix.
Helt påhittat, naturligtvis, men jag kan ändå inte undgå att slås av den tanken, att det trots allt är förhållandevis milt om arbetarna ger svartrockarna några korta minuters pina i elden, med tanke på, att de senare vill placera de förra där i all evighet.
I dag pratade jag med gubbarna ute på sågen om strejken ; jag har inte brytt mig om det tidigare.
Till min förvåning hade de redan beslutat sig för att de i alla fall skulle strejka.
Det är tydligt att klasskänslan håller på att växa sig stark.
Men det blir trots det ingen lätt kamp.
Det gäller att hålla ut, både andligt och kroppsligt.
Arbetsgivareföreningen har fått krediter på åtta miljoner från olika banker ; själva har vi inga strejkkassor.
Folkbladet innehöll ett upprop till arbetarna idag : " I dag är sista avlöningsdagen före storstrejken.
--- Arbetare!
Köp icke brännvin, öl eller onyttiga saker, utan köp i stället bröd eller mjöl.
Hårt bröd håller sig och bröd, salt och vatten gå att leva av, till dess segern är vunnen.
" En i sanning bister bild, som redaktionen målar upp!
Men vi ska klara det, om vi så ska behöva leva ett helt år på vatten och bröd!
1 augusti Jag brukar inte drömma, men i morse vaknade jag kallsvettig av en mardröm jag hade : jag såg tre män ställas inför en exekutionspatrull.
Soldaterna laddar gevären, gör sig klara.
Jag tittar på männen som ska skjutas och lägger särskilt märke till en av dem : hans ansikte är sprängladdat med ångest, fuktigt av tårar och svett.
Då inser jag plötsligt att det är mig själv jag ser, och jag vaknar.
Det är sin sak att dö.
Men att göra det för andras hand, långsamt, hela tiden medveten om vad som sker, fylld av en fruktansvärd vanmakt ; det är det värsta jag kan tänka mig.
Men jag ska överleva!
Annars har dagen ingalunda varit dålig.
Solen har skinit, som den alltid tycks göra här uppe på Höglandet.
Jag har varit ute och promenerat uppåt sjön ; där var det uppfriskande svalt.
Folk jag träffade var på gott humör.
Det råder en lugn, förväntansfull och samlad stämning.
På kvällen hade de oorganiserade ett möte om strejken.
Mycket god uppslutning, jag räknade till 110 personer ( av totalt 180 ) och som väntat beslöt de att gå med.
Faktiskt var det ingen som talade mot strejk, men en del, främst de religiösa, var tveksamma.
Jag ville inte försöka styra dem, så jag nöjde mig med ett kortare inlägg.
I morgon ska vi försöka samla alla på fabriken plus fruar och andra anhöriga till ett stort möte.
Där ska vi diskutera frågor kring strejken av mer praktisk natur, till exempel hur vi ska ordna med utbetalningarna av de pengar vi hoppas få.
Och dessutom ska vi berätta för dem om arbetarorganisering, historiskt och aktuellt.
Själv ska jag hålla ett anförande om fackföreningsrörelsens historia.
Vi måste utnyttja tillfället till att få dem att organisera sig.
Klockan är redan halv tre på morgonen när jag skriver det här.
Solen har börjat gå upp så smått, och det råder ett stort lugn.
Det blir inte många timmars sömn i natt för mig.
Mina vanor har ruckats betydligt av de stora händelserna.
Segern ska bli vår!
2 augusti Obegripligt!
Det är det minsta man kan säga.
Om två dagar bryter strejken ut, och redan har Landssekretariatet och vissa förbundsledningar slagit in på en fegt kapitulationistisk linje.
" Postmännen kunna ej gå med i strejken.
Statens kommunikationsverk måste fungera ", skriver Postmannen.
Vatten-, belysnings och renhållningsverken böra ej indragas, säger Landssekretariatet.
Men det är ju att göra reträtt på halva vägen.
Att tvinga ner fienden på knä, men inte dela ut det avgörande slaget, som skulle lägga honom på rygg.
Det blottar också en helt felaktig syn på staten : att den skulle vara neutral i klasskampen, stå över klasserna.
Nej, med sådana ledare känner jag obehagliga styng av tvivel över kampens utgång.
Det skulle vara intressant att få veta vilka som ledde upproret i Barcelona.
Det har slagits ner nu, ser jag i tidningen.
Borgarklassen kan vara stark och effektiv när det gäller.
I Stockholm har de nu bildat en " skyddskår " på 4000 man, rustade till tänderna och beredda att slå till mot arbetarklassen.
Men vår partiledning inser fortfarande inte att det förr eller senare kommer att bli nödvändigt att vi beväpnar oss.
Vädret är fortfarande mycket vackert.
Mitt på dagen är det fruktansvärt varmt.
Det är nästan så man förstår varför Frans Andersson, snickarlärlingen, jämt yrar om greve Zeppelin och hans luftfärder : i dag skulle det verkligen ha varit skönt att befinna sig i svalare luftlager.
Vi har fortfarande inget att göra på sågen, så jag hade gott om tid att förbereda det talet jag höll ikväll, på strejkmötet.
Detta möte blev en stor framgång ; det var säkert över 200 där, kvinnor och barn inräknade.
Jag talade, som sagt, om arbetarorganiseringens historia i Sverige.
Edvin Karlsson höll en liten predikan om hur viktigt det är att man håller sig till skick och fason, speciellt i dessa dagar.
Jag tyckte det var prästerligt i överkant, men det kanske behövs, vad vet jag.
Sedan valde vi strejkkommitté.
Mötets viktigaste punkt.
Valda blev Edvin Karlsson, jag, Fredrik Larsson och speciellt för de oorganiserade Palmblad.
På papperet säkert det bästa vi kunde få fram, men jag är litet fundersam över Fredrik.
Från början uppfattade jag honom som ett stort stöd, den ende någotsånär revolutionäre här.
Men ungefär de två sista månaderna har han visat stora tendenser till vacklan.
Han har blandat in sitt privatliv i politiken alldeles för mycket, tror jag.
På mötet valdes också en nödhjälpskommitté, som ska fördela det understöd vi får från förbundet.
Det blir nog en lätt uppgift ; det kan inte finnas särskilt många ören att fördela.
Mötet avslutades med ett fyrfaldigt leve för Solidariteten, och av entusiasmen i hurraropen att döma, kommer vi att kunna hålla ut länge.
Vi vinner!
3 augusti Sista dagen innan Storstrejken!
När jag gick hem efter arbetet, tog gubbarna mig i hand och önskade mig lycka till med ledningen.
En av dem hade varit på mötet, men jag hade tydligen inte sett honom.
Annars har det inte hänt något speciellt.
Värmen fortsätter, och jag tänker ibland på hur mycket svårare det skulle vara att strejka mitt i vintern!
Folkbladet innehöll en intressant KUNGÖRELSE idag : " Länsstyrelsen vill härigenom för allmänheten hafva påpekat att de trupper, som användas för bevakning eller ordningens upprätthållande, enligt lag åtnjuta särskildt skydd.
I § 36 strafflagen för krigsmakten stadgas sålunda : att om vakt eller patrull eller för bevakning eller ordningens upprätthållande särskildt utställd eller utsänd truppavdelning varder öfverfallen med våld eller hot, som innebär trängande fara för den öfverfallne eller för person eller egendom, som är under hans skydd eller bevakning eller eljest för allmän eller enskild säkerhet, då äge de öfverfallne rätt till nödvärn.
Jönköping i Landskansliet den 2 augusti 1909.
LÄNSSTYRELSEN " Ja, de är rädda nu, borgarna.
Och det har de all anledning till.
Vi ska segra!
5 augusti Det har varit ett par hektiska dagar!
I går kväll, efter första strejkdagen, var jag betydligt tröttare än efter en vanlig arbetsdag.
Jag stupade direkt i säng när jag kom hem efter ett arbetarekommunmöte, där vi hade diskuterat vår taktik under strejken.
Jag hävdade att vår viktigaste uppgift var att utveckla våra kamraters medvetenhet på basis av de erfarenheter de själva gjorde genom strejken, att få dem att själva inse var slagen måste sättas in, att det inte räcker med att strejka.
De andra hade som vanligt litet svårt att förstå mina argument, de bara talade helt abstrakt om att " se till att vi håller ut ".
Ungefär som om vi vore strandsatta på en öde ö eller något.
Enda undantaget var som vanligt Fredrik Larsson.
Det ska bli intressant att se om han håller i kampen.
Jag har funderat ganska mycket på hur man ska utnyttja tiden, min egen och andras.
Man stiger upp i vanlig tid, eller möjligen något senare, och sedan får man ta sig en ordentlig funderare på hur man ska tillbringa dagen.
Ungefär varannan dag kommer vi att ha strejkmöte, men det tar bara någon eller några timmar på eftermiddagen.
Det borde gå att hitta på något slags politiska aktiviteter som man kan dra in dem i.
Som det nu är, fyller de väl sin tid med fiske och bärplockning och dylikt.
Men även sådant blir tråkigt i längden, speciellt om det blir sämre väder.
Strejkmötet i eftermiddags var både dåligt och bra.
Ganska mycket folk, cirka 80 strejkande, vilket väl får sägas vara bra med tanke på vädret.
Mötet var mest till för att stärka moralen, med tal som uppmanade till sammanhållning och solidaritet.
En enda fråga av egentlig vikt behandlades ; det gällde en förfrågan som företagsledningen hade gjort, huruvida de fick ha en man på vardera fabriken och en kusk till att packa och avsända de möbler som är beställda och färdiga för avleverering.
Mötet svarade ja på detta ; ett fullkomligt vansinnigt beslut, helt i stil med den undfallenhetslinje som Landssekretariatet och en del förbundsledningar redan visat.
Jag, Fredrik Larsson och ett tjugotal andra röstade mot.
Det räckte inte, men det visar att det trots allt finns en hel del stridbarhet bland arbetarna.
Jag ser i tidningen att " ordningsmakten " förstärks runt om i landet.
Militärtrupper omplaceras hit och dit.
Undras när kavalleriet kommer hit för att förstärka konstapel Fagerström.
Det hjälper dem ändå inte.
Vi ska segra!
7 augusti Det skulle vara intressant att resa runt i Sverige just nu.
Se alla städer som står stilla, helt i arbetarklassens händer.
Här i Sandsjö märks strejken mycket tydligt.
Folk står och diskuterar i gathörnen, och anslag om strejkmöten sitter uppe litet här och var, t.ex. på anslagstavlorna vid Bäckstrands handelsbod och på torget.
De frireligiösa tycker om att strejka.
Nu kan de ligga och kräla för sin gud även på vardagarna ; de ordnar extra bönemöten och står i.
I tidningen står det, att hinkarna har bildat en klubb i Sävsjö.
De rycker närmare.
Men jag tror inte att de skulle ha någon större framgång här på orten.
Den ende jag kan tänka mig med svart halsduk och lönnmördardolk är nog Frans Andersson.
Men han är upptagen med annat, tycks ha en kärlekshistoria med Zeinwoldts dotter.
Ganska märkligt val, eftersom han är en av dem på fabriken som verkar ha en någotsånär utvecklad klasskänsla.
Men han är mycket ung, och det går väl över.
Nu har också typografförbundet varslat om strejk.
Och det är ju bra, då slipper man kanske läsa borgarlögnerna.
Men återigen har en förbundsledning fattat ett skamligt beslut : även de socialdemokratiska tidningarna ska blockeras!
Man har svårt att förstå hur någon kan vara så dum.
Kanske är det mutor från arbetsgivarhåll med i spelet.
9 augusti LO har beslutat ge ut en speciell strejktidning --- Svaret.
Det var tur det, och visar att det åtminstone finns något förnuft där uppe.
Tidningen ska komma ut varje dag, och innehålla nyheter om strejken runt om i landet.
Bara nu inte typograferna stoppar den tidningen också ... Vädret har varit en aning ostadigt de två senaste dagarna.
Tidigt i morse, när jag var borta vid sjön och fiskade, regnade det ganska kraftigt, vilket naturligtvis gynnade min fiskelycka : två gäddor ( ganska små ) och fem abborrar på en timme.
Inte illa.
Men för många är naturligtvis väderleksomslaget en nackdel.
Det blir till att sitta inne dagarna i ända, vilket säkert försvagar moralen i längden.
Man kanske skulle försöka sätta igång med studier av något slag.
Men till och med arbetarekommunens medlemmar är ointresserade av sådant.
I dag har jag skrivit rapport till Landssekretariatet om antalet deltagare i den allmänna arbetsinställelsen i Bodafors : 45 organiserade ( avdelningen har mer än fördubblats den senaste veckan --- många är väl rädda att de inte ska få något strejkunderstöd om de inte är med i fackföreningen ) och 178 oorganiserade ( varav 4 kvinnor ).
Summa 219 således.
Hoppas vi får pengar snart, de behövs.
Vi måste segra!
10 augusti Trots allt ganska arbetsamt att vara strejkledare.
Papper ska studeras, planer ska uttänkas och diskuteras, korrespondens ska skrivas.
Det blir faktiskt inte mer tid till vila än vad det brukar bli, snarare tvärtom.
Vi var i Nässjö idag för att delta i den stora strejkdemonstrationen, vi i strejkkommittén och flera till här från Bodafors.
Trots det dåliga vädret blev det den största demonstration som någonsin har dragit fram genom Nässjös gator, cirka åtta hundra personer.
" Vi i strejkkommittén ", skrev jag, men faktiskt var Fredrik Larsson inte med.
Ingen vet var han höll hus ; när vi knackade på hemma hos honom var där ingen hemma.
I stället --- skulle man kanske kunna säga --- var Frans Andersson med.
Han hade cyklat de fyra milen från Bringetofta, vilket tyder på en strålande klasskänsla.
En stor kämpe kommer han att bli, bara han blir av med alla de griller han har i huvudet.
11 augusti Allehanda basunerar i dag lögnaktigt ut : " Storstrejken redan fiasko.
Arbetarne återgå allmänt.
" Detta motsägs dock effektivt redan av tidningens utseende : ett tvåsidigt, hektograferat blad.
Typograferna har ju nyss gått i strejk.
I själva verket var gårdagen den framgångsrikaste strejkdagen hittills.
290000 arbetare var ute i kampen.
Vi kommer att segra!
Vädret har blivit så höstligt att jag undrar om det redan är slut på sommaren.
Det är råfuktigt i luften och temperaturen är låg, bara omkring tolv grader mitt på dagen.
Och dagsljuset blir kortare och kortare för varje dag.
Nu kan jag sitta och läsa till sju utan att tända, men snart kommer fotogenåtgången att öka.
" Svaret " har börjat utkomma nu.
Vi har haft besvär med att få folk till att sälja den här på orten.
De är rädda att bli avskedade efter strejken.
Till sist fick vi Frans Andersson att åta sig försäljningen.
Och vi kommer att läsa upp de viktigaste rapporterna ur den på strejkmötena, vilket vi började med på det som avhölls i dag.
I fortsättningen kommer vi för övrigt att hålla möte varannan dag, utom söndagar, klockan halv sex.
Levet för solidariteten var bara trefaldigt idag.
Hoppas att vi inte behöver ta det som något annat än en lustig poäng.
Vi måste segra!
13 augusti Allehanda refererar idag i sin lilla hektograferade lapp en uppgift från Dagens Nyheter, att strejken inte har skakat stockholmsbörsen.
Om det är sant, är det nerslående : har inte kapitalisterna någon tilltro alls till arbetarnas styrka ? Själv tror jag benhårt på seger, speciellt som nu våra utländska klassbröder skyndar till vår hjälp.
Pengar har redan kommit från USA och Holland, och stora insamlingar har dragits igång i Danmark och Norge.
Allt detta rapporterar Svaret, som dessutom skriver om hur tillströmningen till fackföreningarna ökar.
Det har vi ju märkt inte minst här på orten, hur organisationens flod sväller.
Många börjar få ont om pengar nu.
Trots detta är stämningen fortfarande mycket god.
Såvitt jag vet är ordningen utmärkt ; inga slagsmål och inget fylleri.
Folk följer Folkbladets maning och köper bröd i stället för sprit.
Men efter tio dagars bröd-och-vatten-diet är nog en del vid det här laget aningen tärda.
Detta kanske är anledningen till att såpass få kom på strejkmötet i dag.
Bara trettio stycken.
Eventuellt kan det tänkas att en del är på arbete ute på gårdarna häromkring.
Vi beslöt därför att vi i fortsättningen ska ha mötena halv sju i stället för halv sex, så alla kan hinna dit.
Fredrik Larsson var inte på mötet.
Jag börjar tycka, att det var ett stort misstag att välja in honom i strejkkommittén.
Säkert hade vi kunnat hitta en betydligt mer handlingskraftig och fast kandidat, om vi bara hade gett oss tid att leta.
15 augusti Det är söndag idag, och det håller kamraterna här mycket väl reda på.
Nästan alla tar på sig sina söndagskostymer, trots att arbetskläderna inte blivit det minsta smutsiga under den gångna veckan.
En otrevlig och oväntad följd av strejken är att kyrkobesöken tycks ha blivit fler än tidigare.
I dag såg jag en ganska strid ström dra sig bort mot kyrkan, och bland dem Frans Andersson.
Han har väl blivit ditdragen av Zeinwoldts dotter.
Eller så ska han försöka sälja Svaret till prästen.
En förklaring är kanske att de behöver litet underhållning, speciellt så länge vädret håller sig så dåligt som senaste veckan.
Många vet inte vad de ska göra ; sjön börjar bli utfiskad och skogen avplockad på bär.
Själv har jag fullt upp att göra med strejkledningsarbete och studier.
Det finns intressanta strömningar inom den ryska socialdemokratin.
Jag borde lära mig ryska, eftersom relativt litet tycks vara översatt till tyska.
Vi hade hoppats att det skulle komma många på kvällens möte med Gustafsson från Jönköping som talare.
Men vi fick anledning att bli besvikna : inte fler än fyrtio kom.
Därför kunde vi få plats i stora salen i Folkets hus, vilket ju var en viss fördel med tanke på vädret.
Vi som var där uttalade oss enhälligt för fortsatt strejk.
Fredrik Larsson var där, men uppförde sig mycket underligt.
Han kom efter att vi hade börjat, slog sig ner längst bak, och yttrade sig inte på hela kvällen.
Och innan jag ens hunnit hälsa på honom efter mötet, hade han försvunnit.
16 augusti Jag frågade Fredrik Larsson varför han inte var på strejkmötet i fredags.
" Förstår du verkligen inte det ? " frågade han " Nej, det gör jag inte ", svarade jag.
Då fick han ett underligt ansiktsuttryck och mumlade något om att det har börjat bli ont om snus på grund av strejken.
Som om det skulle vara en anledning!
Han var dock på strejkmötet idag.
Dit hade för övrigt kommit betydligt fler än förra gången ; förmodligen var folk komna för att höra om hur det skulle bli med penningtilldelningen.
Det publicerades nämligen i dagens Svaret ett cirkulär från Landssekretariatet, där de förklarar, att pengar bör utgå till dem som är " verkligt behövande ".
Vi diskuterade saken, och kom fram till att egentligen nästan alla är verkligt behövande.
Hur som helst, de som tycker sig behöva får anmäla sig till nödhjälpskommittén, så får vi se hur många det blir och hur mycket pengar vi får.
18 augusti Jag sitter här i skymningen och ser hur det dåliga vädret försvinner.
Längst bort vid horisonten finns det kvar, men himmelen som det har dragit sig undan från har en klar, mörkblå kvällsfärg.
Inga moln.
Det är vackert, inte tu tal om det.
Ute i landet håller vi ställningarna väl.
Men klassfienden gör vad han kan för att tvinga oss på reträtt.
Där det inte hjälper med lögner och lister, tillgriper han det nakna våldet : i Mölndal gjorde polisen i går chock mot en strejkdemonstration.
Även här hemma råder uthållighet och god stämning.
Det kunde man konstatera på strejkmötet i dag, som faktiskt var en aning mer välbesökt än det förra ; dock var Fredrik Larsson frånvarande.
Irritation har dock väckts av de rykten som florerar, rykten som säger att många är på väg att gå tillbaka i arbetet.
Vi tog följande resolution : " Bodafors arbetare, både organiserade och oorganiserade, samlade till möte onsdagen den 18 aug.
i Folkets hus beslutar att uttala sin skarpa protest mot de arbetare som försöker att splittra sammanhållningen inom arbetarkåren genom att utsprida de lögnaktiga uppgifter som står att läsa i kapitalistpressen samt för övrigt gör allt för att arbetarna skall återgå i arbetet.
Och beslutar mötet på samma gång att stå eniga tills striden är avblåst, och kommer de kamrater, som återgår i arbetet före stridens slut, av oss att betraktas som strejkbrytare.
" En bra resolution, kunde knappast ha varit bättre.
I tretton arbetsdagar har strejken varat nu.
I Svaret ser jag att en norsk skribent har räknat fram hur mycket strejken hittills har kostat arbetsgivarna : än så länge 50 miljoner i tillverkningsvärde.
Det är ofattbart mycket pengar.
Snart börjar de väl vackla.
Men vi måste kunna hålla ut i månader, om det blir nödvändigt.
20 augusti Den artonde var enligt dagens Svaret 284418 ute i strejk.
Det är bara omkring tusen färre än den nionde ; alltså en kraftfull dementi av borgarpressens lögner.
Trots detta förklarar ledningen för Svenska " Arbetareförbundet " slaget förlorat, och manar sina medlemmar att återgå den tjugotredje.
En dolkstöt i ryggen!
Man kan med fog spekulera över, om inte detta är en av arbetsgivarna iscensatt kupp, genomförd för att spräcka strejkfronten just när läget är som känsligast.
Men den ska inte lyckas!
Sveriges arbetare har klasskänsla nog att vända förrädarna ryggen.
Ett troligt resultat av klassfiendens attacker är att fackföreningarna växer.
Man märker det klart redan : organisationens flod sväller.
Detta trots att arbetsgivarna dagligen försöker skrämma och på alla upptänkliga sätt komma åt de strejkande.
Häromdagen blev till exempel en böhmisk arbetare vid Oskarsströms bruk, som hade varit här i tre år, utvisad ur landet för att han vägrade bli strejkbrytare.
Ut åkte också hans två barn och hans hustru, havande i åttonde månaden.
Borgargardet i Stockholm, " skyddskåren " som de kallar sig, är väl ganska besvikna vid det här laget över att de inte fått tillfälle att skjuta några arbetare.
De tar skadan igen genom att agera strejkbrytare.
Sådana svin har vi som tur är inte här.
Här är allt lugnt.
Vädret har blivit bättre igen, och idag var det så varmt att nästan alla låg nere vid sjön och badade.
På mig kliade det i skägget, och jag kände stark lust att raka av det.
Men jag behärskade mig, och det var nog bäst, för jag behöver det.
Landssekretariatets fega vägran att dra med renhållningsarbetare, postmän och andra offentligt anställda i strejken har upprört många.
I går svarade man i tidningen, och försökte tillbakavisa de argument som har framkommit för en utvidgning av strejken.
Förnuftsskäl och inte känslor måste råda, skriver man, och vill göra gällande att det är Landssekretariatet som står för förnuftet.
Det hela bottnar naturligtvis i en helt felaktig syn på statens funktion.
Bernsteinarna vill gärna se staten som neutral, stående över klasserna.
Inom den ryska socialdemokratin, och även inom den tyska ( Kautsky ) har man utvecklat en skarp kritik av dessa tänkesätt.
Det är mycket intressant, och jag kastar i mig frukosten på morgonen för att kunna gå in till böckerna så fort som möjligt.
Det ryktas att Gunhild Zeinwoldt ska ha dränkt sig.
Det går så mycket rykten i en bygd som denna.
Hur som helst lär hon vara försvunnen, för Zeinwoldt har varit runt och frågat efter henne.
21 augusti Zeinwoldt och Rosenqvist vittrar seger nu, när gulingaförbundet har svikit.
De har satt upp anslag om att de som vill återgå i arbetet, ska anteckna sig på en lista, och de hoppas naturligtvis på massanslutning.
Men de bedrar sig!
Strejkfronten är obruten, och ingen av dem jag har talat med har den minsta tanke på återgång.
På mötet idag gjorde vi ett tillägg till resolutionen från förra mötet : " Samt att ingen enda arbetare bör göra sig skyldig till förräderi genom att påskriva listan sitt namn.
" Folk är fortfarande mycket nyktra, vilket i viss mån förvånar mig.
Jag har ju sett hemska exempel på rusdrycksmissbruk i Kalmar.
Visst förekommer det att man ser berusade här, men jag har en känsla av att det är mycket vanligare bland torpare och drängar än bland arbetarna.
N.O.V.-logen är stark här på platsen, och speciellt nu under strejken har nykterheten varit total.
Men på andra platser i landet lägger arbetarna just nu, trots det tillfälliga rusdrycksförbudet, sina fattiga slantar på sprit.
I Stockholm har man haft en demonstration mot rusdryckerna.
Den samlade 2500 arbetare.
Vi tänker eventuellt anordna något liknande här.
De första understödspengarna anlände i dag.
Tvåhundrafemtio kronor, att dela på för de omkring hundra som har anmält sig som speciellt nödlidande.
Det blir 2 och 50 per man, mindre än en dagslön.
22 augusti Fredrik Larsson har svikit.
Han avgår ur strejkledningen och arbetarekommunen för att ägna sig åt sina egna själskval.
Detta var han borta och meddelade mig i eftermiddags.
Jag blev helt förstummad och djupt besviken, trots att det har legat i luften en längre tid.
Ännu vet vi inte hur djupt hans avfall är.
Kanske kommer vi att få se honom som strejkbrytare på fabriken.
Larsson angav en del skäl till sitt avhopp.
De var alla mycket personliga, gällde sådana saker som förhållandet mellan honom och hans hustru, och det hårda politiska arbetets snedvridande effekt på hans personlighet.
Se där en sann småborgarsjäl : den egna personlighetsutvecklingen sätts framför klasskampen!
Och till råga på allt uppträder han med stor anspråksfullhet, vill göra en storm av en liten bris.
Jag talade om för honom, att jag ansåg honom vara en fanflykting.
Då bleknade han betänkligt, så att jag såg mig tvungen att tala mildare till honom.
Visst kan man få problem ibland, sa jag, men då måste man försöka lösa dem kollektivt, inom organisationens ram.
Det kan till och med gå så långt att man tillfälligt inte orkar arbeta i samma takt som vanligt.
Men det är ytterst viktigt att man behåller kontakten med organisationen.
De som tappar taget, slungas oftast ut i ett politiskt och moraliskt träsk av den mest förfärliga natur.
Det är naturligtvis möjligt att Larsson kommer tillbaka.
Men jag tror i så fall att partiet ska tänka sig för flera gånger innan det sätter honom på en så ansvarsfull post som i en arbetarekommunstyrelse.
Han har en gång för alla visat sig vara en svikare, det tror jag aldrig går ur.
Jag är mycket trött nu.
Det har varit en svår söndag.
23 augusti Vi vet att en del har skrivit sig på listorna, men ingen här återupptog arbetet i dag, trots gulingaförbundets maningar.
Inte ens Fredrik Larsson.
Det finns ju gulingar på platsen, men de vågade tydligen inte.
Trots att de har stat och kapital och Åkarpslagar i ryggen.
Kanske var det det vackra vädret som spökade.
Till och med en ivrig strejkbrytare väljer väl hellre att ligga och löga sig på badplatsen än att stå i dammet på fabriken.
Hur som helst, vi kunde rapportera en obruten strejkfront till Landssekretariatet : 223 strejkande.
Undrar förresten om vi får tillfälle att själva läsa den rapporten i Svaret.
Frans Andersson har börjat slarva med försäljningen.
Vi får väl hitta någon annan.
24 augusti Allehanda är sedan några dagar riktigt tryckt igen, fast i ett annat format än det vanliga.
De har hittat några strejkbrytartypografer i Värnamo.
Så nu har borgarlögnerna fått ett propert utseende igen.
Fast ibland kan tidningen vara riktigt underhållande.
Som t.ex. dagens rubrik över meddelandet att bageriarbetaren K.A. Wickström har övertagit tillståndsbeviset för Brand : " En som vill sitta inne.
" En del återgång tycks det ha blivit runt om i landet, och borgarna tror sig vara säkra nu.
Bygdens högerriksdagsman känner sig så säker att han mitt under den sociala striden går och säljer sin egendom Äpplaholm.
För 32500 kronor, mer än trettio gånger en normal arbetarårslön!
Och här går vi och svälter.
Men än har vi inte sett slutet på detta.
Dock tänker de försöka återuppta driften på torsdag.
En del " arbetsvilliga " tycks finnas att tillgå.
Trots detta rådde en optimistisk stämning på mötet i dag.
Vi ansåg, att detta inte nämnvärt påverkar stridens utgång.
Men visst fanns där bitterhet över att några, främst Svenska " Arbetareförbundet ", har svikit sina kämpande kamrater.
Någon läste upp några rader ur en dikt, som jag tror hette Sveaborg eller något liknande.
Jag skrev ner dem i protokollet : " Den som förrått sitt land han har ej ätt, ej stam, ej son, ej far ; förtig hans ätt, nämn ej hans stam, välv ej på den hans brott, må ingen rodna för hans skam, den drabbe honom blott.
" Vi tog också upp frågan om rusdryckerna igen.
Ursprungligen hade vi tänkt ordna ett möte i frågan, men vi nöjde oss med att instämma i resolutioner som tagits på nykterhetsmöten på andra orter i landet.
Frågan engagerar uppenbarligen arbetarna här.
Jag tror inte att vi på något möte hittills haft så många deltagare i diskussionen som på denna fråga.
Någon menade att vi i kommande riksdagsval borde rösta på de förbudsvänliga kandidaterna.
Således en talare som såg alkoholfrågan i ett felaktigt perspektiv, inte utifrån en klasskampssynvinkel.
Ett annat exempel på detta var den som uttryckte förvåning över att staten inte infört ett allmänt rusdrycksförbud.
De inkomster som staten får in på spriten är mindre än de ruinerande verkningarna på samhället i sin helhet och arbetarna i synnerhet, menade han.
Det är ju i och för sig sant, rent ekonomiskt.
Men spriten har en mycket viktig funktion när det gäller att hålla nere arbetarna, hålla dem lugna.
En fylla på lördagen, så glömmer man vardagens bekymmer.
Kapitalisterna vill inte ha några fyllon, men småsupare är de mycket glada över.
26 augusti De verkar ha fått igång fabriken i viss mån.
67 man infann sig i morse, mest gubbar och pojkar.
Men det kan inte bli så mycket gjort, eftersom nästan ingen av snickarna arbetar.
Naturligtvis var stämningen på dagens strejkmöte ganska bitter.
En av de religiösa, som fortfarande håller ut, talade upprört om svikarnas Judastjänster.
Men vi kom överens om att behålla lugnet för att inte komma i delo med Åkarpslagarna.
Det sägs att arbetsledningen kommer att utsända ultimatum till arbetarna att infinna sig i arbetet vid ett visst klockslag.
Annars avsked.
Men mötet uppmanade alla strejkande att inte fästa något avseende vid detta.
Det är bara arbetsgivarnas gamla vanliga knep.
Men vi kan inte skrämmas till lydnad.
Fronten har blivit litet naggad i kanten, men den håller, och den ska hålla!
Jag hör rykten om att Frans Andersson ska ha blivit tokig.
Är det sant, är det inte direkt förvånande.
Han har alltid haft mycket liten kontakt med verkligheten.
Att det slår ut just nu, har väl något samband med Zeinwoldts dotters försvinnande.
Vi håller på att försöka ordna en ny försäljare till Svaret.
27 augusti Om det skulle bli så, att kapitalisterna skulle vinna striden den här gången, då skulle jag förmodligen inte få tillbaka mitt arbete.
Den tanken slog mig i morse.
Och det skulle faktiskt inte göra så mycket, jag är friare än de flesta och kan flytta vart jag vill.
Faktum är, att jag inte skulle vilja stanna kvar här efter en eventuell förlust.
Men resonemanget är helt osannolikt, det är ju vi som ska segra.
Och det är de flesta här bergfast övertygade om, trots att de arbetsvilligas antal har ökat något.
Det är mest maskinarbetare och hantlangare som går tillbaka, och driften kan troligtvis inte pågå särskilt länge med en så ensidig personal.
Det har emellertid ryktats om att Zeinwoldt tänker införskaffa strejkbrytare från Stockholm.
Men från den staden är det nog ganska svårt att skaffa fram svartfötter, och dessutom finge de troligtvis ganska svårt att skaffa sig mat och logi här på orten.
Som tur är har vi fått pengar idag, hela 400 kronor den här gången.
Det är mycket pengar, men de räcker naturligtvis inte alls särskilt långt ; det har kommit in femtio nya ansökningar till nödhjälpskommittén under veckan.
Vi får försöka fördela så gott det går.
Frans Andersson sitter och skriker och ser syner hemma i sin fars torp --- en tråkig historia det där.
Vad Fredrik Larsson gör, vet jag inte.
Jag hörde någon säga att han har flyttat över till sin bror.
28 augusti De senaste siffrorna visar att just nu 255000 arbetare deltar i storstrejken.
Det är alltså en återgång på omkring 35000 sedan vi var som flest.
Bara omkring 15 %, således.
Det är gulingarna och andra svikare och förrädare som har hoppat av.
Vi andra står fastare än förr.
Den senaste veckan har vi fått in tio nya medlemmar i fackföreningen.
Organisationens flod sväller.
Vi kommer att segra.
31 augusti Sista dagen i en hektisk och viktig månad.
Jag skulle vilja försöka summera allt som har hänt, men jag kan inte.
Inte än.
Jag känner att jag fortfarande alltför mycket står mitt uppe i händelserna för att jag ska kunna se nyktert på dem.
Hur som helst, en historisk månad har det varit, den saken är klar.
Jag såg Fredrik Larsson idag, för första gången på mer än en vecka.
Det var ute vid Slättefall, han kom gående norrut på Nässjövägen med ett knyte över axeln.
Han såg precis ut som en luffare.
Kanske var han på väg för att söka arbete vid någon gård uppåt Grimstorp till.
I går var det måndag igen, en kritisk dag.
Men bara 74 gick till arbetet.
Vi är alltså fortfarande 149 som strejkar.
Eller egentligen 142, eftersom sju har lämnat orten under strejken.
Fronten är alltså fast, och vi kommer att hålla ut tills segern är vunnen.
Jag hör att Frans Andersson är vid sina sinnens fulla bruk igen.
Kanske var tosigheten inte så allvarlig som den verkade.
Han ska visst rycka in på Skillingaryd i höst, och det slipper man ju om man är litet rubbad.
Läste i Allehanda om att det hade varit bråk vid en fotbollsmatch i Eskilstuna.
Verdandi och IFK skulle mötas i första omgången av svenska mästerskapen, men när lagen ställde upp, vägrade Verdandi att spela eftersom det befann sig en " arbetsvillig " från ångaren Aros i det andra laget.
IFK dömdes som segrare.
Ja, klasskampen berör alla fält inom samhällslivet.
II Frans Anderssons far blev ursinnig när Frans kom hem och berättade att han skulle strejka.
--- Vad fan tar du dig till, pojk ? Tror du jag har lust att fö dig bara för att du är på bråkhumör ? Frans tänkte först strunta i dumheterna, men ångrade sig och satte sig ner för att argumentera.
Han berättade om arbetsgivarnas provokationer och lönesänkningarna och alla avskedandena.
Men gubben lät sig inte luras.
Han visste vad lättja var, och att industriarbetare skulle vara nöjda med sin lott, ty de hade det så oerhört mycket bättre än torparna.
Frans reste sig halvt upprörd och halvt resignerad, och gick ut ur stugan.
Gubben skrek efter honom : --- Och ska du inte arbeta på fabriken, får du allt arbeta så mycket mer här hemma i stället.
Frans log svagt och undrade vad han skulle göra.
Det var hett, kvalmigt hett, trots att klockan var bortåt sex på kvällen.
Talltopparna gungade svagt, men vinden nådde nästan inte alls ner till marken.
Att cykla någonstans var otänkbart, om man inte var tvungen.
Han hostade till vid tanken på vägdammet.
I öster rasslade ett tåg norrut på stambanan.
Strejk, var det ja.
Då kommer det rasslet att tystna.
Och ingen post kommer vi att få --- hur ska vi då få reda på hur striden framskrider ? Vi får väl ordna med egna kurirer.
Kanske på häst.
Det vore roligt : att spränga fram genom bygderna på en löddrig springare och inhämta och avlämna nyheter.
Arbetsgivarna kommer naturligtvis att stå i bakhåll för oss i skogarna.
Så vi måste vara beväpnade.
Undrar vilket som är effektivast, ett svärd eller ett gevär ? På kort håll är nog svärdet överlägset.
Kuriren måste fram till varje pris.
Stridens utgång kan hänga på det.
Frans gick ner till bäcken.
Den var nästan helt uttorkad, bara en rand av våt lera.
Han krattade några fåror med fingrarna i det våta, och fårorna slätades långsamt ut, långsamt.
Plötsligt stod Gunhild lutad över honom, men han tog ingen notis om henne ; han började bli van vid skenbilder.
Men hon hälsade på honom och lät väldigt vardaglig och verklig.
--- Här är lerigt och ganska smutsigt, sa han, men om du vill får du gärna slå dig ner.
Det är min bäck det här.
Min och grodornas.
Gunhild satte sig med en trotsig duns.
Frans log mot henne.
Han fick lust att slicka hennes stora ögon, göra sin tunga smal och försiktigt tränga innanför hennes ögonlock.
Men han nöjde sig med att kyssa henne.
Bakom de övre framtänderna var hennes gom räfflad ; det hade han aldrig tidigare märkt.
Han kände efter i sin egen mun och märkte till sin förvåning att han var likadan.
--- Ska ni strejka nu ? frågade hon.
--- Ja, nu på onsdag.
--- Och det måste ni väl ? --- Ja.
Det finns ingen annan utväg.
Hon kröp intill honom och gjorde sig liten för att få hans arm om sig.
Sedan viskade hon : --- Det är säkert riktigt.
Jag hoppas du klarar dig.
Men det blir ju litet svårt för oss.
--- Är du helt säker nu på att du är ... --- Ja.
Men jag är glad för det nu.
Det är som om du och jag på något sätt brinner tillsammans inom mig.
Men just nu får vi nog vänta med att tala med far ett slag.
Frans fnissade till : --- Jag tänker på en sak Fredrik Larsson sa en gång : " Det gamla samhället går havande med fröet till det nya.
" Det brände till litet i Gunhild, och hon blundade, men hon frågade aldrig " vad menar du med det ".
När allt kom omkring ville hon inte veta.
--- Fredrik Larsson, skrek Frans.
Fredrik Larsson måste vara med!
--- Ja, Fredrik Larsson, understödde några röster.
--- Kan vi välja Fredrik Larsson till strejkkommittén ? harklade Edvin Karlsson hest.
Han hade fått skrika mycket för att göra sig hörd.
--- Ja, ropade mängden.
Frans tittade sig omkring.
Han började räkna de närvarande, men tröttnade efter några tiotal.
Borta vid björkarna stod Fagerström och såg polisiär ut trots ansträngningar till motsatsen.
Det fanns inte mycket att tillägga.
Frans blev medveten om att han hade stått stilla, stel, i bortåt två timmar.
Visserligen kunde han stå länge än, men nu var det inte längre någon idé.
Han slog följe med Fredrik Larsson.
--- Ja, nu är det vår tur, försökte Frans.
Nu blir ingenting som förr.
--- Nej, sa Fredrik, inget blir som förr.
Så säger många.
Men jag tycker faktiskt inte att det är något speciellt med det.
Ingenting blir någonsin som förr, så är det alltid.
Det blev det inte heller för två år sedan, eller tjugo.
Möjligen går förändringen litet snabbare just nu.
" Vad ? " höll Frans på att säga, men han insåg att han inte skulle höra det andra gången heller.
--- Det sägs att du är ihop med Zeinwoldts dotter ? --- Jo, det sägs så.
Frans kröp ihop, strykrädd.
--- Ja, det är en tjusig tös.
Men vad ska det bli av er ? Frans var tyst, och Fredrik svarade själv : --- Det beror kanske litet på strejken, det.
De vek in på Sandsjövägen.
Någon hade tappat en ölflaska på gatan, och Frans ledde försiktigt cykeln runt glasbitarna.
Fredrik gick rakt igenom dem.
--- Om du inte hade behövt arbeta på fabriken, vad hade du gjort då ? frågade Frans.
Fredrik var tyst länge, och Frans undrade om han inte hade hört frågan.
Men : --- Det kan jag faktiskt inte säga.
Det finns så många svar, men inget av dem duger.
Kanske är det för att jag inte vågar tänka tanken fullt ut.
Inte tillåter mig själv att våga.
Fredrik stannade framför huset där han bodde.
Godnatt, klapp på axeln, och han gick in medan Frans cyklade iväg.
Han hade nyoljat naven, och cykeln gled fram smidigt som en segelbåt.
Än är det inte riktigt mörkt, och än är det inte nattsvalt.
Jag tror jag tar mig en liten runda.
Han vände och körde åt motsatt håll.
På Sandsjövägen, förbi Torget, in på Eksjövägen.
Det bara blev så.
De flesta fönsterna i Villan var upplysta, och det slog honom att han inte visste vilket som var hennes.
Han hade inte varit runt i huset när han var där.
Nu blundade han och försökte med en inre slagruta känna efter var hon fanns.
En gissning kunde han pressa fram, en bra gissning, men han var inte helt säker.
Tänk om man bara kunde ställa ifrån sig cykeln, gå in genom grinden, vandra uppför grusgången, knacka på och fråga efter henne.
Och gubben kommer och bjuder mig på en toddy, och frågar om det inte är något jag behöver.
Och jag säger jo, ett litet startbidrag till min strutsfarm kanske, och han säger visst pojk, en utmärkt idé.
Sedan kommer hon ner för trappan --- på övervåningen bor hon säkert --- och så går vi ut.
Tänk om det vore så enkelt, som jag säger till mig själv på morgonen när jag vaknar, men så enkelt blir det bara aldrig.
Men på kvällen när jag har lagt mig, just innan jag ska somna, då ryser hela min kropp i förvissning om att en gång kommer det att bli just så enkelt.
För tredje dagen i följd vaknade Frans rakt in i vetskapen om att han inte behövde gå till arbetet.
Det var en mycket märklig känsla, alldeles för märklig att somna ifrån igen.
De andra hade redan gått ut, och han förundrade sig över att de inte hade väckt honom.
Var det taktkänsla, eller trodde de inte att han kunde arbeta ? Han åt en bit bröd och drack litet mjölk.
Sedan klädde han på sig och gick ut.
Han såg att två av de tre liarna på laduväggen var borta, själv tog han den tredje.
Det var länge sedan han hade hållit i knaggarna, så han missade ett slag då och då, men gräset föll trots allt.
Solen brände på ryggen, och han tog av sig skjortan.
Ovana, javisst, men han kände hur ledigt ryggen följde med i armarnas rörelser.
Det var som om han vore född med lien i hand, med orvet fastklämt mellan de mjuka nyfödingshänderna.
Hela hans liv var i stort sett redan färdigt när han föddes.
Och han hade glatt levat sig in i fårorna, tills dörrarna var nästan stängda.
De hade förresten kanske aldrig varit öppna.
Han stod med hakan på armbågarna på liebladet.
Försiktigt drog han en handflata längs eggen.
Det blev knappt något märke.
Men Gunhild, hon har mjuk hud, hon är väl mer mjukskinnad nu än när hon föddes.
Hon föddes med öppna händer, de är inte ämnade att sluta sig kring ett redskap, de ska förbli öppna.
Han slogs av det löjliga i att någonsin ha tänkt tanken att de skulle kunna förenas.
Men hon är ju så ljuvlig.
Han slängde ifrån sig lien och gick.
Ingen såg honom.
I skogen uppsökte han sin gran, ett mycket gammalt träd, högt och med klätterbara grenar ända ner till marken.
Barren revs litet, men det blev inga märken.
Och upp kom han.
Utsikten var storslagen.
Vallsjön och Sävsjö låg så nära att han skulle ha kunnat sparka bort dem från jordytan med sin ena fot.
I norr gled ett tåg fram längs Storesjöns strand.
Och i sydväst såg han den öppna slätten kring Vrigstad.
Ja, han såg långt, mycket längre än han brukade.
Men det fanns ändå horisonter som begränsade.
Han kunde faktiskt inte hjälpa det : han var tvungen att cykla iväg.
Han funderade inte på hur han skulle få tag på henne, han visste att det skulle ordna sig.
Först cyklade han några varv i samhället, och när han inte fann henne, styrde han bort mot Villan.
Hon satt i trädgården tillsammans med sin mor.
Han tittade inte dit när han cyklade förbi, men han visste att hon hade sett honom.
Vid Slättefall stannade han och la sig på rygg i gräset.
Efter några minuter var hon där.
--- Det går inte, sa han mjukt, och blev förtvivlad över att behöva höra det.
Hon satte sig ner bredvid honom utan att svara, tog ett grässtrå och drog det längs hans näsrygg.
Han tittade upp och såg hennes ansikte i en vinkel som han inte hade sett det i förut.
Höger kind var underst och där fanns inte en kantighet, tinninghåret hade som vanligt lossnat från knuten och hängde ner över honom.
Han sträckte upp ena handen och rullade hennes hår mellan fingrarna.
--- Vad är det som inte går menar du ? Är det du och jag ? Han nickade stumt.
--- Varför ? Hennes röst lät överraskande mild.
Han tog tid på sig innan han svarade.
Sedan : --- Vi är alldeles för olika.
Du är fin, och jag är grov.
Det är två skilda världar som aldrig kan förenas.
Hon tog hans högra arm, vek ut den och la sig ner med huvudet vilande på den.
Middagssolen stod högt, det var alldeles vindstilla nere på marken, och ingen levande varelse större än en fågel hördes.
--- Men det måste gå.
Vi ska ju ha ett barn ihop.
Och jag älskar dig.
Samma ord som i de små romanerna med blåa pärmar ; och även om han känt henne tänka dem, hade han inte hört dem sägas ; men nu hade de kommit, och de gnistrade bortom alla möjlighetsbegränsningar.
Han lät det slå lock för sina ögon och vände sig på sidan.
Hennes läppar var redan där.
Nu låg hon på magen, och han beundrade den vackra brodyren kring halslinningen på hennes blus.
Hennes kjol var av bomull, och mycket mjuk när han la handen på den och kramade hennes lår försiktigt.
Hans andra hand råkade komma innanför hennes blus när hon tog fatt i den och tryckte den mot sin mage.
Den gled vidare till hennes bröst ; linnet var glatt och mycket tunnt.
Hon låg fortfarande på mage när han la sig över henne och kramade bägge hennes bröst.
Han kände hur hans lem växte i skåran i hennes stjärt genom hans byxor och hennes kjol, och han fick allt hennes blonda hår i munnen när han kysste henne i nacken.
Hon vände sig med sådan kraft att han tumlade av.
Hennes ögon var mycket matta när hon knäppte upp hans skjorta.
I pannan hade hon milliontals små, fina svettdroppar.
När hon råkade röra vid hans bröstvårta ilade det i lemmen och i huvudet.
Han blundade och tryckte henne mot sig, hårt så att han kunde glida in i hennes värme.
Hon gjorde sig fri igen och knäppte upp kjolen och drog av den, hastigt och ivrigt så att underkjol och underbyxor for med.
Han förstod inte vad som farit i henne, men det svindlade.
För första gången såg han hennes sköte ordentligt, och han blev förvånad över att dess hår inte var lika blont som hennes huvudhår.
Byxorna var så trånga att det gjorde ont, och han drog av dem.
När han hade dragit av henne blus och linne höll hon tag i hans lem, försiktigt, blygt, utan att titta dit och utan att röra handen.
De kysste varandra tills de bägge flämtade av syrebrist.
Han höll bägge händerna hårt om hennes skinkor när han förde in lemmen.
En lugn, avdomnande känsla rasade i hans muskler när han sakta rörde sig ut och in.
Hon höll sina armar under hans och kramade hans skuldror.
Han hörde hur hon stönade, mycket svagt men fullt hörbart.
Efter någon " tid " började hon röra sig fortare, och han märkte att hon flämtade ganska kraftigt, genom näsan.
Att man kunde se så mycket med slutna ögon förvånade honom.
De kysste varandra tills han inte längre kunde skilja på sin egen och hennes andedräkt.
Efteråt låg de mycket stilla.
När han öppnade sina ögon efter flera dygn var hennes ögon det första han såg ; de var större och mer stillsamma än någonsin förr.
Hon log med hela kroppen utan att det syntes på läpparna.
För ett kort ögonblick var det han såg totalt horisontlöst, men det fick han inte berätta för henne, för ingen av dem fick säga något.
Det varma och våta rann neråt på hans pung, det kittlade svagt.
De klädde på sig, fortfarande under tystnad, och han undrade om de skulle höra varandra om de försökte tala, för fåglarna sjöng våldsamt, trumhinnesprängarstarkt.
Men han måste få sagt det, så han måste trotsa naturlagarna : --- Jag älskar dig.
Hon hörde det förmodligen, för hon tittade bort och kramade hans hand.
--- Du, det där du sa innan, sa hon.
Har du tänkt mycket på det ? --- Vaddå, vad sa jag ? --- " Det går inte ", sa du.
--- Jag vet inte.
Jo, jag har tänkt mycket på det.
Hon tittade fortfarande bort från honom medan hon sa : --- Jag har också tänkt mycket på det.
Och jag tror det ordnar sig.
Bara er strejk tar slut snart.
Han är ju trots allt min far, och jag tror att han tycker om mig.
--- Visst, svarade han och försökte låta så snäll som möjligt.
Bara strejken tar slut.
Men så här tänker jag ofta : att jag har en triangel, du vet en sådan där figur som man får lära sig i skolan, och hörnen är du, jag och de andra, mina arbetskamrater, min klass.
Och jag kan inte för mitt liv förbinda hörnen.
Men det ordnar sig, det säger jag också.
En gång drömde jag att jag blev adlad.
Och när jag skulle välja vapen, så hittade jag på en sköld där en groda satt på en cykelpump, och undertill stod inskriften : " Det ordnar sig.
" Fast på latin, förstås.
Hon höll på att översätta, men hejdade sig i tid.
I stället klappade hon honom på kinden med ena handen, och la den andra mot sin mage för att känna efter om något där inne möjligen sparkade.
Det gjorde det inte.
Frans' cykel låg fortfarande där han hade lagt den, och han började bli hungrig.
De reste sig och gick var och en hem till sitt.
Fyra dagar senare var Frans i Nässjö ; det är fyra mil dit, men fyra mil är väl inget avstånd om man har en bra cykel.
Bara en gång tidigare hade han varit i Nässjö.
Det var när han följde med sin far när denne skulle gå på Bank.
Inget lyckat besök hade det varit.
Men den här gången var det annorlunda.
Nu var det han som bestämde, och banken låg och tryckte på en bakgata och luktade skräck.
Det skulle bli demonstration, och det var den som de var rädda för, men än var han inte där.
Men han var på väg.
Vädret var inte det bästa.
Han hade startat alldeles för tunnklädd, men så småningom, ungefär vid Havsjö, hade han lyckats trampa sig loss från kölden.
Men motvinden kunde han inte vänja sig vid.
Sträckan mellan Hjärtsöla och Holma, en ynklig halvmil, hade tagit tjugofem minuter.
Vid Spexhult tyckte han sig se en flock falkar glida omkring i vinden över sjön.
Men falkar flyger väl inte i flock ? Han cyklade in i Nässjö utan att ha en aning om var demonstrationen skulle samlas.
Södra allén var alldeles öde, och det låg en rå hinna av fukt på träden.
Gatorna inne i staden var nästan obehagligt raka, man kunde se kilometervis längs dem.
Och de korsades av lika raka gator var femtionde meter, varken mer eller mindre.
Det var inte svårt att hitta till Stortorget, och där stod åtta hundra demonstranter just klara för avmarsch, när Frans svängde upp med hela kroppen våt av svett som hade blandat sig med luftens fukt.
Uppbrott i hänryckning!
Och buller av åtta hundra par klackjärn mot stenlagd gata.
Demonstrationen dovade sig fram, styrkade längs Storgatan.
Frans hade aldrig sett så många människor på en gång förr ; det var en jättehop, och en jättehop som var på väg åt samma håll som han.
Man skrek efter seger i samhällsstriden, och mötte idel fördragna gardiner i borgarfönsterna.
I ett hörn stod en ensam, välklädd herre och skådade, rökande en cigarr.
Frans fick för sig att det var John Zeinwoldt, och vågade sedan inte titta dit en andra gång för att få bekräftelse.
Han tittade ivrigt åt andra hållet och drog upp och fram axlarna för att dölja det av ansiktet som ändå syntes.
Djävla Zeinwoldt.
Han är en mot åtta hundra, ändå sätter han skräck i mig.
Men det är förstås mig han är ute efter allra mest.
Han är den onde kungen som håller sin sköna styvdotter fången, och jag är den som har märket på min panna att jag ska befria henne.
Hon har bara inte insett ännu att hon är fången.
Frans gick strax bakom ett rött standar med påskriften " Träarbetareförbundet avd 41 Sandsjö " påsydd med gula sidenbokstäver.
Edvin Karlsson gick och bar på det, och vinden slog honom lekfullt i ansiktet med de tunga tofsarna.
Frans hade aldrig sett standaret innan ; han föreställde sig hur Karssons fru hade suttit och sytt på det nu på morgonen medan Karlsson irrade omkring i rummet och kastade nervösa blickar på sin rova.
Lindblad var där naturligtvis, och Fast och Johan Larsson och Palmblad.
Men var fanns Fredrik Larsson ? Frans tittade sig omkring.
Han hade kanske inte hunnit med tåget, och cykel hade han ju ingen.
För övrigt var det inte säkert att han hade kunnat hantera en om han hade haft någon.
Stelheten i benen ökade betänkligt när hustru hade införskaffats och barnen hade börjat krypa fram.
Demonstrationen var slut, och Frans tyckte att han hade hört talen förut, så han gav sig iväg.
Han hade vissa svårigheter att hitta tillbaka till torget, men så hörde han hur velocipeden gnäggade ystert i sitt ställ, och ljudet ledde honom dit.
Han lämnade Nässjö kryssande fram mellan mörka fabriksskorstenar som stod och hämtade andan.
Luftfukten hade samlat sig till regndroppar nu, och det våta håret föll ner i pannan och gjorde det svårt att se.
Gunhild.
Om hon bara ville bryta med sin borgartillvaro.
Men det ville hon inte, hon ville stanna kvar bland siden och husor och kaffekoppar av vitt benporslin.
Hon ville inte bli dragen ner till honom ; i stället ville hon göra honom till en madrasserad ärta som inte visade minsta hårdhet när man låg på den.
Men det gick inte.
Det höll på att dela honom i två Fransar, kluven av yxan " det går inte ".
Och ändå : det ordnar sig.
Nog.
Tvåhundranittiotusen var de nu, hade han hört sägas.
Det var en ofattbart stor massa.
Om man ställde upp alla på rad, med en meters lucka, skulle ledet bli tvåhundranittiotusen meter långt.
Tvåhundranittio kilometer, tjugonio mil.
Det var mycket långt, som till Malmö eller till Stockholm ungefär.
Vägen från Nässjö till Bringetofta är bara fyra mil.
Men svår att cykla, full av motlut.
Vägrödjare för framtiden, hade han också hört sägas.
Tvåhundranittiotusen man skulle väl kunna plana ut en backe, om de gick över den i väl samlad tropp.
Vid Skaftarp upphörde regnet.
Frans tog genvägen över Hjälmseryd i stället för stora vägen över Åsby.
Det var närmare men stenigare, som genvägar ofta är.
En vass sten trängde in i framdäcket, och det var inget annat att göra än att gå hem.
Frans slet upp snöret och började räkna tidningarna i bunten.
Fyrtioåtta, fyrtionio, femtio ; det stämde, och han tog packen under armen och gick ut till sin cykel.
En korg var fastbunden på pakethållaren, och i den la han tidningarna.
SVARET stod det på dem.
Utgiven av Landsorganisationen i Sverige.
Frans visslade och täckte över dem med en trase.
Det skulle bli regn.
Nu gällde det att ta det systematiskt.
Han cyklade upp till Bommarna, över, och ner i Magasinsgatan, ända ner till B-fabriken.
Här låg det första huset.
Han visste inte riktigt hur många familjer som bodde här, men det skulle väl visa sig.
På dörren till undervåningen fanns det bara ett namn : Rask.
Honom kände Frans ytterst flyktigt, han var snickare på B-fabriken.
Frans knackade och öppnade.
--- Svaret.
Sanningen om storstrejken.
Det hade han tänkt ut i förväg.
Och nu när han sa det, lät det precis så fint som han hade räknat med.
Rask reste sig upp, orakad och litet svettig.
Han hade sin arbetsskjorta på sig.
--- Nej tack pojk.
Jag vet vad som angår mig ; det räcker.
Frans sa adjö och tack och lommade ut.
Och samma sak hände på övervåningen.
Och i hela nästa hus.
Adjö och tack och lomma ut.
Sex hus fanns det på den del av Magasinsgatan som ligger söder om Handelsvägen.
Och när Frans hade kommit till korsningen hade han inte sålt en enda tidning.
Han lyfte på tygtrasen och tittade på tidningspacken.
Det luktade trycksvärta, och sidorna var blanka och släta.
Det vore ju fan om det inte skulle gå att sälja dessa.
Det är ju dem själva det gäller.
Han tog ett djupt andetag, hoppade upp på cykeln och cyklade åt vänster.
När han kommit ett femtiotal meter gjorde han helt om så att framhjulet kom att peka in mot samhället.
--- Svaret.
Sanningen om storstrejken.
Du behöver den.
Tapetserare Bengtsson tittade forskande på honom.
--- Är du socialist, pojk ? --- Ja.
Javisst!
Nu var det sagt.
Inför omvärlden och Gud.
--- Ja, jag får väl ha din tidning då.
Frans gav honom ett exemplar, fick sin slant och gick en trappa upp.
--- Jaså, har den börjat komma nu.
Ja, det är klart att vi ska ha den.
Nu gick det undan.
Fjorton hus på Handelsvägen fram till Bommarna, och tjugo sålda.
Han cyklade över järnvägsspåren ivrigt, och höll på att skaka upp tidningarna ur korgen.
Huset vid korsningen med Vallbrovägen hade en dörrknackare av stål.
Frans skakade på huvudet åt tramsigheterna och satte knytnäven mot träet.
Öppnade dörren gjorde ingen mindre än gamle Gråskägg, verkmästare Rosenqvist i egen hög person.
Frans kände en ilning av skräck, men lyckades kväva impulsen att springa sin väg, och höll upp tidningarna.
Hans mun yttrade dock ingenting.
Rosenqvists käftar malde inne i det stora skägget, och han andades ut hörbart genom näsan.
--- Jaså, du säljer Svaret, sa han tyst.
Och svar ska du få, så ung du är.
Jag vill inte se dig igen på fabriken, när den här saken är över.
Har du förstått det ? Han stängde dörren innan han hade förvissat sig om att Frans hade uppfattat hans budskap.
Frans stod kvar och kände en domnad sprida sig i kroppen.
Men han rysste på sig, gick tillbaka till cykeln och ledde den till nästa hus.
Det gjorde ju inget.
När den här saken var över, skulle det bli Rosenqvist som skulle få bege sig åstad.
Han arbetade sig vidare österut längs Sandsjövägen.
Hur lång tid skulle det ta att sälja slut alla tidningarna ? Trettio kvar, och en mörk molnrygg smög sig närmare österifrån.
Snart, om en timme eller så, skulle det komma ordentligt med regn.
Trasen skulle bli genomblöt, och tidningarna och Frans också.
Trycksvärtan skulle rinna ut över sidorna och allt skulle bara bli en enda grå sörja, som ingen skulle vilja betala ett öre för.
" Det är strejkmöte i eftermiddag ", tänkte Frans.
" Där säljer jag säkert alla trettio.
" Ja det gör jag säkert.
Men å andra sidan : de som går dit, det är inte de som behöver tidningen.
Det är de andra, de som sitter hemma och rullar tummarna och önskar att de vore någon annan.
Det är till dem jag ska sälja.
Det kan vara på mig det beror om vår strejk blir en framgång eller ett nederlag.
Den lille budbäraren med det rena hjärtat.
Han kände sig lätt om fötterna men ändå stadig på marken när han knackade på nästa dörr.
Ingen öppnade, och något hindrade Frans från att kliva på, men han hörde ljud där inifrån, så han dröjde sig kvar ett tag.
Precis när han hade gett upp och skulle ge sig därifrån, öppnades dörren.
Det var Fredrik Larsson.
Genom dörröppningen vällde ut en flod av unken tystnad, som fick Frans att ta ett steg bakåt.
Han var inte säker, men han tyckte att Fredriks ögon var röda.
Av sömnbrist eller supande.
Eller snyftningar.
Bakom Fredrik, inne i rummets dunkel, såg han Susanna Larsson sitta med nerböjt huvud och händerna knäppta i knäet.
Det var något overkligt över det hela, något förfruset, som en tavla som föreställde något som skurits ut ur sitt sammanhang.
Men Fredrik Larsson betalade, tog en tidning och stängde dörren utan ett ord.
Myntet hade färg och tyngd, och kändes kallt i handflatan.
Han gick upp på övervåningen och knackade på, men ingen svarade meddetsamma, och han ville inte vänta.
När han hade kommit förbi Torget, hade han bara sju tidningar kvar.
Här kom en lucka i bebyggelsen, nästa hus låg först i korsningen med Eksjövägen.
Frans steg upp på cykeln och trampade litet löst, medan han funderade på om han skulle ta av till vänster eller fortsätta rakt fram.
Han beslöt sig för att svänga in på Eksjövägen.
Han vände med bra fart, och höll på att köra på en medelålders herre och en ung kvinna.
Trots att han faktiskt aldrig hade sett honom på så nära håll förut, visste han omedelbart att det var Zeinwoldt.
Och Gunhild tog han inte miste på.
Plötsligt kände han hur han fick huggtänder i munnen och hur hans ögonbryn vinklades ; han gjorde helt om, kastade sig av cykeln, rev åt sig en tidning och sprang ifatt dem.
--- Svaret!
Sanningen om storstrejken!
Den verkliga sanningen, arbetarnas sanning!
Han ångrade det i samma ögonblick som han sa det.
Huggtänderna var borta, och ögonbrynen kryllade ihop sig och omfamnade varann i rädsla.
Zeinwoldt var längre än han, mycket längre.
Örfilen kändes som om den skulle gå tvärs igenom honom.
--- Sprid era fräckheter någon annanstans, socialistyngel!
Vad skulle ni ha gjort, om inte jag hade drivit en fabrik här ? vad skulle kroppen vara utan huvud ? Frans kände en häftig vrede, och den växte ytterligare när den fann sig hindrad av en mur av rädsla.
Han tittade förtvivlat på Gunhild, men hon såg ner i marken, mycket blek i ansiktet.
Zeinwoldt tog sin dotter i handen och eftermiddagspromenerade vidare.
Frans sjönk ner på knäna i det våta, smutsiga gräset och grät i gränslös förbittring.
--- Vad skulle jag göra ? snörvlade Gunhild och gned sig i ögonen med klänningsärmen.
Jag vågade ju inte göra något.
Och det skulle inte ha hjälpt ändå.
Frans svarade inte.
Han var stel i kroppen och tittade inte på henne.
Hon höll fast i hans arm med ena handen, kramade den och försökte få den att lägga sig om hennes axlar och trösta henne.
Det ville den inte.
Hon slutade snyfta, men höll fortfarande fast i honom.
--- Det är svårt att förklara hur det kändes, sa han utan att se på henne.
Men det var för djävligt.
En hemsk förnedring, och jag kunde inte göra något åt det.
Inte slå tillbaka.
Och förresten hade jag helst velat slå dig.
Hon började gråta igen, och höll händerna för ansiktet.
Bägge händerna.
--- Jag kunde inte sova den natten, fortsatte han.
Framåt gryningen gick jag ut och slängde mig i gräset.
Jag blev alldeles våt ; om det var av dagg eller tårar vet jag inte.
Gunhild tittade på honom med runda, blöta ögon.
En hårtest hängde längs näsan och kittlade, och hon kliade sig hörbart med långa naglar.
--- Inte förstod jag att det var så svårt för dig, sa hon.
Nej, det kunde jag inte förstå.
Hur känner du dig nu ? --- Det är mycket som ... gnager.
Hon funderade en stund.
Sedan fick hon en idé : --- Du, ska vi inte gå i kyrkan idag ? --- I kyrkan, sa han häftigt och stirrade på henne.
--- Jjja, stammade hon, förskräckt över hans häftighet.
Det kanske skulle ge oss litet frid.
Han satt tyst med rynkade ögonbryn en halv minut.
Sedan drog han upp sitt ur och tittade på det.
--- Ja, varför inte, sa han.
Än finns det tid.
Bägges närvaro på en gång i kyrkan orsakade ganska många huvudvridningar och lågmälda gumkommentarer, trots att de inte kom tillsammans.
Några äldre torparfruar reste sig upp och neg, när Gunhild gick in i deras bänk.
Frans, som hade kommit någon minut tidigare, satt precis mitt emot, på karlasidan, och önskade att hon inte hade satt sig just där.
Nu skulle det heta att de var förlovade.
De sjöngs psalmer och bads och bekändes, och Frans fick ingen frid.
Tvärtom kände han sig rastlös ; han skulle vilja resa sig upp och gå, men det vågade han inte.
Trätrappstegen upp till predikstolen knarrade när Ringenius trampade på dem.
Han stod ett tag still och tittade ut över församlingen, just ovanför deras huvuden.
Sedan öppnade han bibeln och började : --- Kära vänner.
Dagens text är hämtad från evangelisten Mattei elfte kapitel, tjugonde till tjugofjärde verserna.
" Sedan begynte han förevisa de städer, i vilka hans flesta krafter blivit gjorda, att de icke hade gjort bättring : Ve dig, Korasin, ve dig, Betsaida!
Ty om i Tyrus och Sidon de krafter blivit gjorda, som hava blivit gjorda i eder, skulle de länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.
Men jag säger eder : För Tyrus och Sidon skall det vara drägligare på domedag än för eder.
Och du Kapernaum, som har varit upphöjd ända till himmelen, du skall varda nedstörtad ända till avgrunden, ty om i Sodom de krafter blivit gjorda som hava blivit gjorda i dig, hade det stått intill denna dag.
Dock säger jag eder, att för Sodoms land skall det vara drägligare på domedag än för eder.
" Ja, mina vänner, det var hårda ord från vår frälsare.
Men voro de orättvisa ? Nej, med säkerhet kunna vi utbrista : ingalunda!
Ingalunda voro dessa ord orättvisa, uttalade över städer som vetat Guds vilja men förkastat den.
Dessa städer hade sett Herrens under, men sina ögon hade de bländat ; de hade hört Herrens ord, men sina öron hade de dövat.
Och detta, käre kristne, är sannerligen den största synd man kan begå : att medvetet vända ryggen åt den gode Guden och Hans vilja.
Asiaterna, och negrerna i Afrika, de äro ogudaktiga hedningar och leva i stor synd, men dem har inte förevisats vägen.
Men på närmare håll, ja här i vårt eget fosterland, här finns människor för vilka har förevisats vägen, men som trots detta vända Herren ryggen och sluta sina öron för Hans bud.
Till dessa vilja vi med skriften utbrista : Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida!
Liksom Herren förgjorde de ogudaktiga städerna Sodom och Gomorra med eld, så skall Han ock förgöra eder med eld.
Kära vänner ; kanske undren I : " Vilka äro de, till vilka han talar så strängt i dag ? " Och eder fråga skall bliva besvarad.
Men låten mig först säga något om ordet " sträng ".
Mina vänner, jag är icke sträng.
Jag är en blid man, mild mot mina medmänniskor.
Jag söker icke strid med någon.
I tvister mellan människor väljer jag icke sida, utan förhåller mig opartisk och lyssnar endast till Guds ord.
Just detta, mina vänner, är min uppgift i livet : att lyssna till Guds ord och förmedla dem till mina församlingsbor.
Och Gud kan vara sträng, likväl som Han kan vara mild.
Och när Han är sträng, då måste jag också vara det, eftersom jag är hans språkrör.
Själv dömer jag ingen, men när Gud utfärdar domar, måste jag kungöra dem.
Herren säger : Du skall ära din fader och din moder.
Och Herren säger också : Du skall icke hava lust till din nästas hus.
Dessa är två av Hans budord, lagarnas lag, den alla kristna känna.
Nu frågar jag eder : Äro icke vi svenske kristne ? Och I svaren : Jo, det äro vi, ty vi hava blivit födda in i Hans kyrka och vi hava undfått Hans heliga dop.
Men, mina käre, just i dessa dagar uppleva vi ett gigantiskt, samfällt brott mot dessa Herrens bud.
Ett brott som bliver företaget mitt framför våra ögon, här i vårt fädernesland.
Hundratusentals människor uppresa sig, icke mot sina föräldrar, men mot dem, som giva dem bröd, mot sina herrar.
Hur smärtsamt är det icke att se detta hända i dag, mer än tusen år efter det att kristendomen först kom till Sverige.
Man fråge sig : räcka icke tusen år till för att lära oss ? Tydligen icke.
Man förbryter sig mot sin fader, man spottar på sin moder.
Man lystar efter sina herrars egendom.
Man är icke nöjd med sin lott, utan vill ha den mångdubbelt större.
Mina kära församlingsbor, liknar icke detta de skildringar vi hava läst om aporna i Afrikas träd, vilka ständigt vilja taga varandras nötter och frukter ifrån varandra.
Jo, förvisso likna dessa människor aporna i Afrika, också i detta att de icke vilja arbeta.
Men de äro inga apor, och de hava hört Pauli ord : " Var och en vare underdånig den maktägande överheten.
Ty ingen överhet finnes utan av Gud, och den överhet, som finnes, är förordnad av Gud.
" De hava hört dessa ord, och likväl lyda de dem icke.
Frans hade fått nog.
Han reste sig och gick ut.
Han vågade inte göra det så uppseendeväckande och under så mycket buller som han skulle ha velat, men ändå kände han deras blickar i ryggen, och han hörde hur prästen avbröt sig mitt i en mening.
Utanför stod han kvar länge och väntade på Gunhild.
Men hon kom inte.
När han hörde utgångspsalmen inifrån kyrkan, gick han sin väg.
Frans hade tänkt gå på strejkmötet, men det hade inte blivit av.
Han hade råkat in i ett stort gräl med sin far, som hade klagat på att han inte drog mat till huset.
Frans hade förklarat att det visste han att han inte gjorde, men vad väntade sig gubben ? Skulle han som ensam arbetare ställa sig och knacka på portarna och be att få komma in och hyvla ? Skulle han släpa sitt samvete och sitt anseende i smutsen ? Han hade blivit kraftigt upprörd, delvis för att han förstod fadern.
Det var riktigt, han var tärande.
I många andra familjer började hustrun titta allt snedare på mannen, ju mindre mjöl som fanns kvar.
Nu prövades tålamodet, och varför skulle man vänta sig uthållighet från en gammal fattig torpare, som var knäckt sedan trettio år ? För att lugna ner sig tog han en cykeltur.
Klockan var bortåt åtta på kvällen, när han svängde upp på Torget ; det var duggregnande kyligt, och mörkret hade snart svalt allt ljuset.
Men det var ljust nog för att han skulle kunna läsa det handskrivna anslaget på tavlan : " Kamrater!
På strejkmötet idag ( månd.
d.
sextonde ) beslöt vi, att de som är helt utblottade skall vända sig till nödhjälpskommittén, vilken i sin tur tillskriver Landssekretariatet så att vi får pengar.
" " Ja tack, det skulle behövas ", tänkte han.
Men det är väl många fler, som behöver ännu mer.
Sådana som har många barn.
Men jag vet ju åtminstone en familj, som inget behöver.
Som äter gåsleverpastej och rysk kaviar till frukost, för pengar som vi har slitit ihop åt dem.
Men hon kan ha sin djävla tryffel för sig själv, jag vill inte ha med henne att göra.
Nej, jag vill inte se henne.
Egentligen har jag inte tyckt om henne på hela tiden, om jag verkligen tänker efter.
Frans spottade beslutsamt i torggruset.
Två gånger.
Han kände sig underligt torr och klibbig i munnen, och i saliven tyckte han sig se blod.
Men han undersökte saken närmare, och där fanns ingenting.
Han var ute och arbetade på slåtterängen när hans mor kom springande och sa att det var en dam som sökte honom.
Han blev förvånad, men la ifrån sig lien och följde med tillbaka till stugan.
Hennes cykel stod lutad mot väggen.
" Du har aldrig varit här förut ; det är så dags nu ", tänkte han.
Hon satt på soffan med karamellfatet framför sig, det som annars bara plockades fram vid högtider.
Klädd i sin enklaste linnedräkt, stötande elegant på den ostoppade soffan.
Modern gled ut genom dörren igen, och han var ensam med henne.
Han satte sig ner i gungstolen och tittade på henne medan han gungade lojt.
--- Hej, sa hon vädjande.
--- Hej, svarade han kallt, Jaså du tittar hit.
--- Ja, jag tänkte se hur du har det.
Han fortsatte att gunga.
Hon kramade bordskanten.
--- Ska inte du också ta en karamell ? --- Dem tar vi bara när det ska vara fint.
Här råder ingen lyx.
Hennes panna blänkte ; han kunde inte minnas att han hade sett henne svettas förut.
Han fortsatte att gunga.
--- Du försvann ju så hastigt i söndags ; vad hände egentligen, blev du sjuk ? --- Ja, jag blev kraftigt illamående, skulle man väl kunna säga.
Hon lyckades resa sig upp, gå fram till honom och fatta hans ena hand ; men den var alldeles slapp, och hon släppte den snabbt igen.
--- Vad är det med dig, du verkar så tvär!
--- Vad, är jag tvär ? Nej, det är nog bara som jag är trött.
Jag har arbetat länge, förstår du.
Hela livet och mer till.
Men du ser fräsch ut som vanligt.
Nyss uppstigen, kan jag tro.
Gunhild satte sig i soffan igen, blek och tyst.
Frans fötter släpade i golvet, fram och tillbaka med gungningarna.
Genom fönstret såg han en ekorre vandra uppför stammen på eken bakom huset.
Den klättrade sakta, stannade till då och då och såg sig omkring.
--- Jag vet inte vad du tänker, sa hon gråtsprängt, men jag kan väl inte hjälpa att jag blev född just i den familjen ? --- Nej, det kan du naturligtvis inte.
Han försökte låta saklig.
Men du har väl knappast haft någon anledning att ångra det.
Ekorren hade hunnit upp till grenverket nu.
Den satte sig på bakbenen och såg ut att vässa framklorna med tänderna.
Svansen hängde ner i en styv båge på hitsidan om grenen.
Frans' röst gick nästan upp i falsett när han skrek åt Gunhild : --- Förstår du inte att du och jag inte passar ihop ? Jag står inte ut med att se din renhet.
Du är vit och fin och glänsande, men det är jag som arbetar så att din far kan köpa mjuklöddrande tvålar åt dig, kom ihåg det!
Allting du har kommer från mina händer, och ändå är det jag som har stått med mössan i hand och bett att få klättra uppåt, och du har suttit där uppe på stegens höjd och lett inbjudande.
Men det är slut med det nu.
Jag går ingenstans utan att ha alla andra med mig.
Men du kan gå nu!
Hon reste sig och gick mot dörren utan att se mot honom.
Det rann tårar utför hennes kinder, men hon lät inte höra några snyftningar.
Han fortsatte att gunga, och hörde hur hennes cykelkedja skramlade till lätt mot kedjeskyddet när hon trampade iväg.
Strax efteråt kom hans far in genom dörren med ett illmarigt flin över hela ansiktet.
--- Det där var Zeinwoldts tös, eller hur ? Då är det sant det de säger om dig och henne ? Frans blev äcklad av sin fars flåsande glädje.
Det sved i hans ögon, och han kunde knappt få luft för det tjocka i halsen.
--- Du får sköta dina kort väl, skrattade gubben och dunkade honom i ryggen.
Frans kastade sig upp ur gungstolen och sprang ut.
Himmelen var alldeles igengråad, men för första gången på mer än en vecka tycktes det inte bli något regn.
Han följde sin vanliga stig och kom fram till bäcken, som nu var ganska strid.
Marken runtomkring var en aning vattensjuk, och han blev gyttjig på byxorna när han knäböjde och öste vatten i ansiktet med bägge händerna.
Han fick frysrysningar av den kalla vinden mot det våta ansiktet när han vadade över bäcken.
Efter någon minut var han uppe på höjden vid Täpperyd, och han sjönk ner på en sten.
Härifrån hade han milsvid utsikt över det omgivande landskapet.
Åt nordöst slingrade sig vägen till Bodafors fram genom granskogen.
Han tyckte sig se en liten cyklande figur på den, och vände bort huvudet.
Det blåste kraftigt, rakt mot hans ansikte, och hans ögon tårades.
Han böjde ner huvudet.
Vinden tjöt i öronen.
På baksidan av hans ögonlock cyklade en liten svart prick sakta mot nordost.
Den kom längre och längre bort, men minskade ändå inte i storlek.
Han försökte rulla över ögonen in mot hjärnan, men pricken följde med.
Frans hade inte sovit, eller åtminstone sovit mycket dåligt, de senaste tre nätterna, men han var ändå klarvaken.
Visserligen fanns det vissa mörka, sovande fläckar i hans medvetande, men de kunde gott förbli mörka.
Nu fanns det en uppgift som skulle fullföljas : han skulle sälja Svaret inne i samhället ; det skulle ta tre timmar, och sedan skulle det snart vara kväll, och han skulle göra ett nytt försök att komma till ro.
Vädret hade slagit om till den andra ytterligheten, det var soligt och molnlöst och torrt, och Frans blev svettig nästan meddetsamma han satte fötterna på pedalerna.
Ögonen brydde sig inte så mycket om vad som hände på vägen.
Strax efter Drageryd slog framhjulet till, och styret lyckades nästan vrida sig ur hans grepp.
Han hade kört över någonting.
Bakom honom, mitt i hans hjulspår, låg en liten mörk klump.
Det var en död fågel, en gråsparv.
Fjädrarna såg slitna och dammiga ut, ögonen var svarta, små och slocknade, och näbben var en aning öppen, men annars såg den ännu inte vanställd ut.
" Är det jag som har dödat den ? " tänkte Frans och vände på den med foten.
Det kändes som att röra vid en sten, och sidan som kom upp var alldeles platt.
Hjulspåret i gruset gjorde ett litet avbrott just där fågeln hade legat.
Frans puffade försiktigt ner den i diket.
" Den hade säkert legat där i flera timmar ", tänkte han.
" Den var ju alldeles styv.
Det var säkert inte jag som hade ihjäl den.
" Han cyklade vidare in i samhället.
Vid det här laget, efter en och en halv vecka, hade kundkretsen stabiliserats ; de som brukade köpa köpte, och de som inte brukade köpa köpte inte.
Men han ville ändå inte ge någon förlorad, han ville knacka på alla dörrar.
Mycket kunde förändras över en natt, det visste han från sig själv.
Tåget var försenat, så han fick sitta och vänta en halvtimme utanför stationen.
Solen blänkte i rälsen, och ogräset i spåret var grått av damm.
När tåget kom fick han sin tidningsbunt, kontrollräknade och gav sig iväg.
Det blev som det brukade ; inga sålda på Magasinsgatan, men köpare i nästan varje hus på Handelsvägen.
Han hoppade över Rosenqvists hus.
I nästa bodde Sladdraren, en otrevlig man men dock trogen köpare av Svaret.
--- Jaså, där är du pojk, ja kom in så får jag leta fram mina pengar.
Du är ju alldeles svettig, ja idag är det inte för svalt precis.
Det är nätt och jämnt man orkar med att lägga sig på soffan.
Apropå orkar med, har du hört det att Zeinwoldts dotter har dränkt sig ? Ja de säger det åtminstone.
Ingen har sett henne sedan i tisdags, då var det någon som mötte henne på väg till sjön.
Det var visst någon kärlekshistoria eller något religiöst eller så.
Här har vi visst slantarna.
Varsågod, pojk.
Ja du får ursäkta, men i dag orkar jag faktiskt inte prata med dig, det är alldeles för varmt.
Jag ska gå och lägga mig igen.
Frans stod utanför, dörren var stängd bakom honom, han hade ett mynt i handen.
Han stoppade ner det i fickan och gick ut till cykeln.
Sadeln var så varm att han nästan brände sig när han satte sig på den.
Han sålde sig sakta fram till Torget.
Som vanligt steg han av cykeln där och gick fram till anslagstavlan för att sätta upp dagens nummer av Svaret.
Där satt redan ett anslag : " De, som sedan i tisdags hava sett min dotter Gunhild, ombedas vänligen hänvända sig till undertecknad.
Alla upplysningar mottagas tacksamt.
Dusörer utlovas till dem som giva nyttiga informationer.
John Zeinwoldt, direktör " Frans satte upp de två tidningsbladen och cyklade vidare.
Han kunde inte komma på vem som bodde i husen, långt mindre om de brukade köpa hans tidningar.
Och när han kom tillbaka ut på gatan visste han inte om de hade köpt eller inte idag.
Ett par hus senare orkade han inte längre.
Svetten var kall mot pannan, fruktansvärt kall, men den fortsatte att tränga fram.
Han vände cykeln och cyklade hemåt.
Någon kom gående på en gata och hälsade på honom, men han visste inte vem det var ; han svarade med att öka farten.
Långt, långt senare sjönk han ner på soffan.
Ingen var hemma ; gungstolen knirrade, men han kunde inte se någon i den.
En spågumma vandrade genom hans huvud, hela tiden viskande " ta er i akt för vatten, ta er i akt för vatten ".
Han gnuggade sig i ögonen och gäspade en gäspning som dallrade runt i hela hans kropp.
" Om jag somnar nu, kommer jag inte att kunna sova i natt ", tänkte han.
Värmen var kraftig, och han svettades.
Snart förstod han, att det berodde på att det brann i skogen.
Elden var lös, och han sprang omkring bland träden och visste inte vad han skulle göra.
Någonstans till vänster fanns sjön ; han styrde stegen ditåt.
Det blev varmare och varmare.
Framför honom öppnade sig skogen.
Han ökade farten och nådde dit, men det var bara ett hygge.
Det kändes som om kläderna skulle bränna fast i huden.
Snart orkade han inte längre.
Men då såg han plötsligt sjön ett femtiotal meter längre fram.
Han nådde dit och sjönk utmattad ner på en strandsten.
Dånet från skogsbranden var bedövande : knastrande, tjutande och då och då en smäll från ett övertänt träd som föll.
Det började regna gnistor över honom, och han var tvungen att gå ut i vattnet.
Han simmade ut en bit tills vattnet inte bar honom längre ; han sjönk som en sten.
Sjöbottnen lyste vit mot honom.
Han kom ner, och det vita var Gunhild, som satt naken på huk och rörde upp bottenslam.
Hon log blygt mot honom.
Händerna knäppte hon i skötet, korsningen mellan fingrarna bildade en rak linje som ledde upp till navelen, skuldrorna lystes upp av vattenfiltrerade ljusstrålar.
Håret gungade i vattenströmmarna.
Frans kände kättjan slå sig fram ; han tog tag i henne, men hans fingrar gled rakt in i hennes kropp, hennes ruttna kropp.
Panikslagen fick han krafter att simma upp till ytan.
Runt omkring sjön flammade elden tät.
Något viktigt dolde sig bakom eldmuren.
Nu började sjön också brinna, små lågor tog sats här och där.
Han dök igen.
Vattnet var så grumligt att han inte såg ens en handsbredd framför sig.
Det krälade och kravlade och kröp runtom på hans kropp, och han förstod att det var grodorna som klamrade sig fast vid honom för att han skulle rädda dem.
Han gjorde ett försök att ta sig upp till ytan igen, men den var en enda mogen eldåker nu.
Han kunde inte komma upp, han fick ingen luft.
Just när han vaknade såg han en fågel.
Han slöt ögonen och försökte fånga den, men den var försvunnen.
Och hans far var där och jagade slutgiltigt bort den med sitt " Sover du mitt på blanka vardagseftermiddagen, pojk ".
Zeinwoldt.
Så stavas det.
Zäta e i enn dubbelve o ell de te.
Den stavningen säger en hel del.
Det borde ju stavas Säjnvålt, eller något liknande.
Men de är galna, de rika, galna och fåfänga.
En fåfänga som sträcker sig ända in i namnet.
En ny måndag som kom smygande utan att man märkte det.
När man arbetade, då märkte man minsann vilket som var helgdag och vilket som var vardag, och måndagen gav sig till känna redan på söndagseftermiddagen.
Men nu var tiden en enda tjock massa, en klump som inte lät sig indelas.
Frans cyklade sin tidningsförsäljarrunda baklänges.
Det var nödvändigt med något slags omväxling, annars skulle han inte orka med det.
Märkligt hur tanke och vilja kan gå skilda vägar ibland.
Tanken sa : " Tidningsförsäljningen är fruktansvärt viktig, utan dig brakar allt samman.
" Viljan sa : " Visst, men jag vill inte längre, jag orkar inte.
" De anklagade honom.
De sa att det var hans fel att hon var försvunnen eller död eller upplöst eller nergrävd.
Han hörde det bakom dörrarna, och det sas ständigt i nacken på honom.
De anklagade honom, och de ville inte köpa hans tidningar.
Och även de som köpte, den lilla kretsen, överräckte betalningen med ett fientligt ansiktsuttryck.
" Mördare ", sa de ; inte så han hörde det, men han visste nog vad som sas ändå.
Och de lät honom inte sova på nätterna.
De och hon.
Han cyklade på Sandsjövägen.
Här bodde Fredrik Larsson, den Fredrik Larsson som nu enligt vad han hade uppsnappat hade svikit saken.
Bäst att inte knacka på där.
Man kunde aldrig veta vad man kunde råka ut för.
Inte för att han brydde sig om vad hon gjorde eller var hon höll hus.
Men det vore bra om hon kom fram.
Hon stod väl bakom en tjock ek, tätt tryckt intill stammen, och lekte gömme med hela världen.
Inte för att han brydde sig om var hon var.
Men det fanns så mycket att tänka på nu, alldeles för mycket.
Alldeles för mycket för att han skulle orka göra färdigt rundan i dag.
Det är klart att han var litet rädd för sig själv och ängslig för de andra.
Men det kunde inte hjälpas, orkar man inte så orkar man inte.
När allt kom omkring, hade han skött tidningsförsäljningen i över två veckor, fyra timmar dagligen.
Det hade de tagit för givet, ungefär som snickarna tog för givet att lärlingen skulle ställa upp och springa och köpa bullar åt dem på frukostrasten.
Men ingen skulle tro att man hade Frans där man hade ställt honom.
Nu kunde någon annan ta över.
Han ville över huvud taget inte in till samhället.
Dess ansikte var så otroligt frånstötande nuförtiden, grått och grinigt, och med en anklagelse gömd bakom de glittrande tänderna.
Nej, han hade sett tillräckligt av det.
Hellre då gå här i skogen.
Inte heller här var han ensam, förstås.
Men det var kanske för mycket begärt.
Solstrålarna silades genom trädtopparna, och nere på marken dansade skuggorna vals med de tunga, klumpiga träden.
Idag skulle de återuppta arbetet, hade han hört sägas.
Det kunde de gärna göra, men ingen skulle räkna med att se honom där igen.
Nej, han skulle ge sig av så snart som möjligt.
Inget band honom längre här, absolut ingenting.
Inget band band.
Inget tvinnat band band hand.
Han hade hört att man kunde smygåka tåg genom att ligga under en vagn.
Riktigt hur visste han inte.
Kanske på hjulaxeln.
Kanske kunde man ta sig över till Tyskland, det gick ju tågfärjor dit.
Tyskland, Frankrike, Spanien, snickare behövdes det överallt.
Men än så länge gick han i skogen ; och skogen var Småland, och Småland var Sverige, och Sverige var skogen, och skogen var världen.
Skuggorna var ovanligt hetsande idag, kastade sig fram och tillbaka och gjorde ögonen trötta.
Men framme vid en rönn såg han någon vars skugga var stilla.
Han gick dit.
Det var en död fågel.
En död duva, halvt uppruttnad och med urätna ögon.
Dess ena ben verkade tjockare än det andra.
Frans gick närmare, och såg att en liten metallhylsa var fastbunden på benet med en tunn tråd.
En brevduva således.
Och i hylsan ett meddelande till någon om något, det var helt visst.
Det var obehagligt att vidröra den ruttna kroppen, men nyfikenheten tog överhanden ; han tog försiktigt loss hylsan.
Inuti låg en lapp.
Han tog ut lappen.
Papperet var mycket tunt.
På lappen stod skrivet : " Jag är bortom allt --- G.
" Frans ryckte till, ruskade på huvudet, blinkade flera gånger i följd och tittade en gång till.
Handstilen var sirlig, bläcket var svart, och orden var : " Jag är bortom allt --- G.
" Han skrek inte, för träden skulle ändå inte höra honom.
Men han sprang, fort och medvetslöst.
Han sprang tills han kom till bäcken ; där snavade han avsiktligt och föll raklång bland grodorna.
Någon minut låg han och lät det slörinnande gyttjiga vattnet svalka honom.
Sedan hade hans eftertanke hunnit ifatt, och han kom på att hans kläder blev både våta och smutsiga.
Djävlar djävlar djävlar.
Han reste sig med ben ostadiga som en gammal mans.
Vad hade han upplevt egentligen ? Han var ganska övertygad om att han inte kunde lita på sina sinnen just för tillfället.
Men varifrån hade han fått hylsan och lappen ? Säkert fanns det ingen hylsa och ingen lapp.
Men han hade ingen lust att gå tillbaka och se efter.
Skogen har lurat många.
Men inom husets fyra väggar är man sina sinnens herre.
Han gick alltså hem.
Han kom in i stugan och gick och satte sig i gungstolen och pustade ut.
Hans kläder luktade surt, och det var våta fläckar på golvet där han hade gått.
Vad var det för ask som stod på bordet ? En ask i björknäver, som såg gammal ut.
Han stirrade på den ett slag, höll ögonen stilla medan resten av kroppen gungade.
Sedan gick han bort till bordet och öppnade asken.
Inuti låg en död duva.
Ut, ut, någon rusar ut, någon rusar fort, någon springer i skogen, någon snubblar i skogen, någon slukas av skogen.
Det flämtar ända ner i rötterna.
--- Ja, vi hittade honom i skogen, sa Andersson.
Han hade fallit ihop under en gran.
Kläderna var fulla av barr, och sin ena sko hade han tappat.
Vi skrek till honom och vi slog på honom, men inget märkte han, han var helt borta.
Så det var bara att bära hem honom.
Grannen nickade deltagande och kliade sig i handflatan, där lieknaggen hade skavt.
--- Hur är det med pojken nu då ? --- Jo tack, han har kommit till sans igen.
Men det går inte att prata med honom, han svarar inte, bryr sig inte alls om en.
Han verkar vara någon annanstans än hemma i sin säng.
Inte ens äta tänker han på, vi får mata honom med sked.
--- Skriker han mycket ? --- Skriker, nej var har du fått det ifrån ? De enda ljud han ger ifrån sig är litet mummel och stönande ibland.
Fast det är sällan.
Andersson bytte stödjeben.
Det hotade att bli en långvarig frågestund.
Bygden höll väl reda på sina galningar.
Och hysteriska skrik hörde till bilden.
--- Har ni inte haft någon läkare att titta på honom ? --- Nej, vi talade med klockaren ; han förstår sig ju på sådant här.
Och han sa, att det berodde på månen.
Det skulle gå över när den avtog.
Som en lysande fullmåne var gulan på det stekta ägg, som Frans' mor höll på att dela upp i tuggor med en gaffel.
Hon satt på sängkanten, han satt upp i sängen, uppstöttad av tre kuddar bakom ryggen.
Hon spetsade en bit potatis och en bit ägg på gaffeln, och förde den försiktigt mot hans mun.
Han tittade varken på henne eller på gaffeln, men gapade i sig maten.
Några tuggor fick hon i honom, sedan ville han inte längre.
Han hade mat kvar i munnen och ville inte öppna den för mer.
Hon tog tallriken med sig ut i köket och satte sig att äta upp resten.
Långsamt tuggade han det som gömde sig under tungan och över tungan och på tungan.
Det dunkade ner genom matstrupen och slog hårt mot magsäcksväggarna, togs upp av blodet och vandrade genom kroppen till öronen där det bankade rytmiskt på trumhinnorna.
Han försökte tugga i takt med pulsen, det skänkte ro när det lyckades.
Utanför var mörkret på väg.
Kortvarigt, för natten, och även långvarigt.
Det långa mörkrets tid.
Och med mörkret kom vågorna, kraftiga, kluckande, knivande, vågorna som sköljde mot husväggarna, vågorna som skulle ta också honom när väggtimmeret hade ruttnat till stoft.
Men ännu var allting tyst.
Han tittade vaksamt ut över rummet.
Möblerna stod på sin vanliga plats, men så fort han tog ögonen från dem, flyttade de sig en bit, förberedde.
De var sluga, möblerna, synbarligen lugna, men orubbligt ruvande på sin plan för att knäcka honom.
Stönandena började stiga från golvet.
Han vred sig i plågan och kände svetten blöta huvudkudden.
Underifrån kom de, underifrån där hon låg med honom, med sina mjuka vador tryckta mot hans lår, som ryckte rytmiskt och framkallade dessa stönanden från hennes strupe, hennes blottade strupe som var smeksam, vädjande, farlig.
Och stönandena kom underifrån ; och där uppe vred han sig i plågan, och kände till sin förtvivlan lemmen bulta sig stor.
Hade det inte varit för den, hade det aldrig hänt.
Men stönerskan tog sig vatten över huvudet, och vatten rann in i hennes strupar, och stönen blev gurglingar, rosslingar, andnödsljud.
Sedan blev det tyst igen, och Frans låg stilla bland blöta lakan.
Han hade lust att komma ut ur sig själv, men alla vägar var stängda.
Från köket hördes ljud som han identifierade som diskning.
Över hela huset låg en doft av stekt ägg.
Och under hörnskåpet låg hönan och värpte flera.
Hon värpte och blev fråntagen, värpte och blev fråntagen.
Han hade aldrig sett henne förr, men kände henne väl.
En gång hade han hållit ett par små, små strutsar i handflatan ; det var mycket länge sedan nu, men kanske var hon en vän till dem.
Höns var fåglar som man hade lurat ner från himmelen.
Så hade man tagit ifrån dem deras vingar, och de hade fått vänja sig vid att söka sin föda i sanden, föda som gavs dem endast för att de skulle värpa.
Tuppen struttade med raska kliv fram till hönan och högg henne i huvudet, en gång, två gånger, tre gånger, tills hennes ben vek sig och hennes ögon öppnades.
En fin strimma hönsblod rann längs vita fjädrar, sipprade utmed skaften och spred sig ut i bistrålarna.
En varm blodpöl gjorde sig bred på golvplankorna.
Hur många dagar som hade förflutit visste han inte.
Men på månadens sista dag gick de till slut med på att låta honom gå ut och röra på sig.
Då hade han inte sett några underligheter på någon dag, och han hade vinnlagt sig att tala med dem, mycket och ofta, lugnt och redigt.
De höll sig inte med någon tidning, men de höll sig med grannar, och grannarna hade suttit i köket och berättat om vad som hände inne i samhället.
Mellan synerna och yrselanfallen hade han förstått att han egentligen inte hade något att vända tillbaka till, men han hade ändå så småningom börjat sträva efter att komma bort från sin säng.
Cykelpedalerna passade naturligtvis fortfarande i de urgröpningar som de hade gjort i skosulorna.
Det var trots allt bara någon vecka sedan han hade trampat senast.
Solen var stark, och han fick ett helt koppel flugor efter sig bara efter några sekunder.
Det tyckte han inte om ; de tvingade honom att hålla munnen stängd, och han var trång i näsan.
Men de sökte sig till hans läppar.
Han brukade inte bry sig om flugorna och myggen och de andra flyna och krypen.
När han gick i skogen fanns de där, de hörde till, och valet stod mellan att leva tillsammans med dem eller att leva inomhus.
Inte slå efter dem, inte låta dem distrahera.
Annorlunda var det nu.
Han ville inte acceptera dem ens på vägen, och han längtade efter hösten och frostnätterna som skulle förvandla flugorna till små förkrympta, ruttnande prickar, som låg med benen i vädret och vingarna spräckta.
Så skogen lockade inte.
Därför undvek han den vanliga genvägen över Hjälmseryd.
Vägen var smalare där.
Och trädkvistar sträckte sig ut för att piska honom i ansiktet.
I stället cyklade han stora vägen över Åsby och Skaftarp, men den hade den nackdelen att där bodde fler människor.
Han hade gott om tid, och det var skönt att cykla.
För inte så länge sedan hade han trampat för att tänka, men nu var det cyklande för cyklandets egen skull.
Men han hade svårt att få kontakt med det han såg och hörde och luktade omkring sig, han kände sig avskild från det, som om det hade varit en hinna mellan honom och omgivningen.
En halvgenomtränglig hinna ; verkligheten fanns, men han fanns inte i den.
Avskildhetskänslan var obehaglig, mycket obehaglig, men han lyckades trampa ifrån den, och undgick att få den alltför nära sig.
Tre gånger lurade han sig själv : vid vägskälen vid Skaftarp, Havsjö och Hjärtsöla.
Alla tre gångerna cyklade han rakt fram i stället för att svänga till höger, åt samhället.
Han log gott.
Solen sken i nacken, och världen var på gott och ont.
Den frihetskänsla man har, den stjäler man åt sig vid de mest oväntade tillfällen.
Vägen väster om Storesjön hade han nästan aldrig beträtt.
Frågan var om han hade gjort det mer än en eller två gånger under sitt liv.
En stig gick in till höger.
Han lät sig ledas av nyfikenheten ; ställde cykeln ifrån sig och gick in på stigen.
Det surrade kring honom, och grenar växte tätt, så hans armar fick fäkta hela tiden, men framåt skulle han.
Efter tio minuter var han nere vid sjön.
Han tog av sig skorna, rullade upp byxorna till knäna och vadade ut i vattnet.
Till vänster låg en samling torp.
Framför honom, och under honom, låg en sjö.
Solen glittrade i vattnet, en lätt vind visslade i öronen, och han greps av en plötslig lust att se havet, det riktiga havet.
Hinnan var kvar ; tänk om den var en ridå med en påmålad skenbild, tänk om någon drog isär ridån och blottade något annat, tänk om detta andra var havet.
Vilda vågor, klippor : de fanns någonstans.
Men inte här.
Bäst att hålla ögonen öppna.
Han följde stigen tillbaka ut på vägen och cyklade vidare runt sjöns norra sida och ner på dess västra.
Han kom alltså in i Bodafors norrifrån, från Slättefall, och på långt håll såg han att det rykte ur skorstenen vid A-fabriken.
De hade gått tillbaka till arbetet, den spiken hade satts i honom redan innan anfallet kom.
Och grannarna hade spikat den ännu längre in.
Kanske hundra arbetade där nu.
De skulle snart bli fler.
Han ? Strejken var ändå förlorad.
Rosenqvist hade sagt sitt, då, när han sålde Svaret.
Men kanske gick det att få den gamle verkmästaren att ändra sig.
Principer har inget egenvärde.
Han skulle kunna stanna kvar, arbeta på Fabriken och gå in i partiet.
Grunden var lagd nu, arbetarna hade i verkligheten konfronterats med klassfienden ( som Lindblad brukade säga ), det fanns något att bygga på.
Genom att arbeta hårt skulle han gottgöra sitt svek med tidningsförsäljningen.
Han huttrade till och var tvungen att cykla därifrån.
Någon fabriksport skulle han i vilket fall som helst behöva knacka på, för rågen stod i femton öre kilot, osten i en och femtio, och fläsket i åttiofem öre, och han hade inga pengar.
Men armar hade han, och snickarekunskaper som var till salu.
Framtiden kändes ibland som en väg som man gick och gick på utan att komma fram.
En dag skulle man råka titta bakåt och se att man kommit alldeles för långt redan.
I sydväst tutade ett järnvägslok.
Det fanns många platser i trakten som det skulle vara svårt att lämna.
Just därför var det kanske dags att bryta upp.
För övrigt var alltför många av dessa platser smittade med minnen ; han drogs dit och kittades fast, skrumpnade ihop tills bara ett torrt skinn och några benknotor återstod.
Nu var han framme vid vägkorsningen vid Sandsjö kyrka.
Han bromsade upp och stod ett slag och funderade åt vilket håll han skulle cykla.
Ut ur kyrkan skred ett litet tåg av kanske femton människor.
Fyra av dem bar på en kista.
Någon var död.
Vem brydde han sig inte om.
Kanske ville de, och Gud, att han skulle raka huvudet och sitta på graven och göra ångerfull bot.
Men det fick vara för hans del.
Han vände cykeln åt Sävsjöhållet och trampade iväg.
III Ord, ord, ord.
Det finns många ord.
Här är några stycken : grus, tungt, gå.
Jag går här på vägen, och gruset gnisslar under fötterna, och mina steg är så förbannat tunga.
Av alla ord som flyter igenom mitt huvud i detta ögonblick, försöker jag samla upp några stycken och göra en stig av dem.
En stig i tanken, och där utanför en väg som mina fötter just nu gör avtryck i.
Min verklighet är gammal och utsliten redan när den föds.
När vi hade gift oss åkte vi till Jönköping, den längsta resa jag någonsin gjort.
Vi bodde där några dagar, hos hennes farbror.
Det var tidigt på våren ; frosten hade fortfarande kvar sin styrka på nätterna, men på dagen värmde solen.
En av dagarna gick vi längs Dunkehallaån.
På ett ställe vidgade den sig till en liten sjö, och där simmade en flock änder omkring, kanske femton stycken.
Fåglarna kände naturligtvis våren i sina vingar, och de flaxade fram och tillbaka och piskade vattenytan.
Men de lyfte inte.
Jag orkade inte se på det, denna fåfängliga strävan ; jag blev tjock i halsen och litet yr i huvudet.
" De är vingklippta ", sa Susanna.
" Man har klippt av deras vingpennor, eller vad det är, för att de inte ska kunna flyga iväg.
De ska stanna här, så att folk ska kunna promenera här och titta på dem.
" Jag gav dem allt mitt bröd, men vad hjälpte det ? Sedan tänkte jag mycket på de vingklippta, och jag kunde inte undgå att märka likheterna med vår egen tillvaro : till synes fria, men vingklippta av nödtvånget, tvånget att leva.
Och vem som höll i saxen var jag på det klara med redan då, därför föll det sig naturligt för mig att kämpa.
Men hur ska en vingklippt kunna vara en kämpe ? Mycket riktigt är de ledande i vårt parti inte vingklippta.
Det är väl därför de inte har tagit upp kampen mot själva vingklippningen, utan bara sysslar med att försöka ge oss en vackrare fjäderskrud.
Men här stämmer inte liknelsen helt ; det gör liknelser sällan.
För det finns ju vingklippta som ändå kämpar, Lindblad till exempel.
Men han har kanske något annat än vingpennor.
Eller så tar han också slut en dag.
Men någonstans finns säkert någon som aldrig ger tappt.
Hur förklarar jag det ? Ibland har jag haft fler förklaringar än problem.
Väldigt vad ränseln känns tung.
Jag som tyckte att jag stoppade ner så litet.
Det var längesedan jag gick så här långt, och fötterna kvider i skorna.
Men jag måste komma långt bort, helst tre mil eller mer, innan jag knackar på någon dörr.
Det finns en annan bild från djurriket som jag också ofta har sett framför mig : lejonet och lejontämjaren.
Det dumma lejonet, stort och rasande gult, och med tänder och klor som kan slita sönder själva natten.
Men som ändå låter sig domderas av den lille mannen med piskan.
Fast det skulle kunna göra slut på honom på två blodröda sekunder.
De unga pojkarna är som otämjda lejon när de kommer till fabriken, hoppar omkring i buren och vill inte vara stilla.
Hela kroppen gör uppror mot gallret.
Men redan efter några år är de tama, och efter tio är de tandlösa.
Och det värsta är att det är de själva som är tämjaren.
Det måste bara bli så när nödtvånget styr.
Går det inte på något annat sätt, går det med brännvinet.
Till Spexhult bör jag väl hinna i kväll.
När jag kommer till korsvägen vid Holma är jag halvvägs.
Om jag någonsin kommer tillbaka till Sandsjö, blir det med tåg.
Nu går de tillbaka till arbetet.
Hur många kan de ha varit i går ? Ett hundratal, såg det ut som.
Resten följer så småningom ; de som får vill säga.
Alla inser nog nu att segern är längre borta än när vi började strejka.
Jag går härifrån nu, och fler kommer att bli tvingade att följa efter.
Johan sa att det hade blivit tio nya medlemmar i avdelningen den senaste veckan.
Om Zeinwoldt och Rosenqvist får reda på det, blir det väl tio till som står utan arbete när fabriken är igång på riktigt igen.
Mig får de inte nöjet att avskeda.
Jag är väl uppe i Östergötland innan de börjar se sig om efter mig.
Modig hade hon blivit, men inte så modig att hon vågade säga det till mig direkt.
I stället låg det lilla brevet där, en hopvikt papperslapp på min stol.
När jag hade läst det gick jag ut.
Det var sent på kvällen, och mörkt.
I Nässjö har de elektrisk gatubelysning, men inte hos oss ; det var jag glad för just då.
Ett sådant besked kan man nog aldrig ta med fattning.
Man försöker nog alltid lura sig själv att det på något sätt ska visa sig osant.
Jag trodde ömsom att hon skulle ångra sig, att jag skulle kunna få henne att ångra sig, ömsom att jag skulle kunna släppa det förflutna med ett leende.
Det slog mig i morse hur nersolkade mina drömmar har blivit.
Ännu i våras drömde jag lyckligt om kvinnor, Susanna och andra.
De öppnade sina vitkalkade lår för mig, och jag spelade orgel i dem med min lem.
Nu får jag inte stånd ens i mina drömmar, jag släpper säden för tidigt, och kvinnorna är rynkiga och torra.
" Jag sväljer inte vad som helst ", sa jag.
" Det är du tvungen till ", sa min mor.
Är det verkligen så ? För mig har svaret de senaste veckorna varit närmare än någonsin förr.
Men vissa frågor bör aldrig ställas, än mindre besvaras.
Om jag skulle fråga Lindblad : " Blir du lyckligare under socialismen ? ", skulle han tala om produktionen i allas tjänst och om att våra egna beslut skulle styra och om att det omedelbart skulle göras något åt dammet på fabriken.
Visst, de här sakerna är grundläggande, men skulle han få kärlek från en kvinna bara det blev socialism ? Också själv tycker jag, fortfarande, illa om sådant tal som jag själv nu för.
Kroppen måste få sitt innan själen kan få sitt, tänker jag.
Men jag har hela tiden varit för vek, jag har gjort vägen krokigare än vad den borde behöva bli.
Lindblads stämma, som talar så föraktfullt bakom min rygg om min själfullhet, är också min.
Kanske föraktar jag mig själv.
Hon kunde åtminstone ha valt en annan tidpunkt för att skriva sin lapp, än precis när jag kom hem från ett strejkmöte.
Det var min första reaktion på lappen, vreden över att hon vågade just vid denna tidpunkt.
Hade jag vetat då att hon satt och tryckte i köket, hade jag kanske gått ut och slagit henne.
Fast det är knappast troligt.
Den femte beslöt vi att varuleveranserna skulle få skötas.
Redan då förstod jag, att vi skulle förlora.
" En sådan undfallenhet redan på strejkens andra dag, hur kommer det inte att bli sedan ? " tänkte jag.
De har möbler för flera veckors försäljning på lager ; jag tror inte att de hade hunnit ta slut när de första ynkryggarna gick tillbaka den tjugosjätte, för fem dagar sedan.
" Ynkryggar ", säger jag.
Men själv är jag den värste av dem alla.
För min bestämmelse var att hålla fanan högst.
Men den svek jag.
Jag, jag, jag.
Det brinner för mycket inom mig och för litet utom mig.
Om jag hade gjort som Lindblad och tidigt sagt adjö till familj och annat sådant, då hade jag kanske varit hård som stål nu.
Då hade det blänkt i mig, vackert och kallt.
Det finns många sorters ensamhet.
Det finns den som består i gamla gubbar som ligger och dör i sin stuga i skogen, och inte blir upptäckta förrän älgen står mitt i deras rum och äter skott från träden som spirar där.
Det sägs att sådan ensamhet ofta är frivilligt vald, men det tror jag inte på.
Inte heller tror jag på att Lindblad frivilligt har valt sin ensamhet, även om han tror det själv.
Men jag vet min själ inte vad det är som har tvingat honom.
Jag är kanske inte ensam.
Jag har bror och vänner.
Men till vem kan jag gå och visa min djävla förtvivlan ? Till vem kan jag gå och prata om de saker som jag bara vågade prata med Susanna om ? Och min egen hand är hård och grov, och avslöjar sig själv när den stryker mig på kinden och försöker inbilla mig att den är någon annans.
Jag är inte värd någonting för någon.
Patetisk, det ordet stötte jag tidigt på, och det tog lång tid innan jag kom på vad det betydde.
Det bar emot att fråga någon som visste, Dahlberg till exempel.
" All sann kunskap vinner man på egen hand ", sa jag till mig själv.
Högstämd så tårarna dryper.
Jag gillar inte utländska ord, men ibland har vi inga andra.
Jag kan stundtals bli nästan oerhört patetisk, mina tankar dryper av tårar.
Ordalydelsen i hennes lapp, hennes förbannade lapp, kommer jag nog att minnas så länge jag lever.
" Vi kan nog inte vara tillsammans längre.
Jag måste gå min egen väg.
Tror det blir bäst så.
Jag har funderat på detta länge.
" Jag undrar vilka som stod bakom ryktena om att strejken var på upphällningen.
Visserligen besannades de ju ganska snart, men just då var de osanna och nerbrytande.
Möjligen kom de från högre ort.
Men vad får människor att vidarebefordra sådant ? Det finns en tendens hos folk att bara apa efter, bara jamsa med utan att tänka själv.
Ibland har jag varit mycket trött på den.
I mina bittraste stunder har jag tänkt att om de är så svaga i tanken, så låt dem vara det.
När jag tänker så, känner jag mig som en rese, ett tänkarhuvud högre än de andra, en fri själ bland trälar.
Men fri är jag inte, det har jag blivit varse de senaste månaderna.
Och som socialist kan jag inte nöja mig med ett sådant resonemang, jag måste gå vidare och fråga vad som gör dem så dumma.
För jag accepterar inte att alla är födda sådana.
I så fall funnes det inget hopp.
Jag borde ha flyttat ifrån henne genast.
Då hade jag sparat oss bägge mycket lidande.
Men jag hade ett förtvivlat hopp att kunna vrida klockan tillbaka, jag var så rädd för framtiden : ensamhet och stela anletsdrag.
Men också hon, skaperskan och förgörerskan, också hon vacklade.
Därför råkade vi mötas när vi famlade, och vi hade två samlag den veckan, underbara och frestande.
Om livet är en dröm, så är det en dröm vi väcks ur innan vi har drömt färdigt.
Jag tror inte att ens Lindblad hade orkat fortsätta om han gått i mina kläder och stått i mina skor.
Knuffad från alla håll faller man.
En del, om inte full, förståelse hade jag också väntat när jag gick hem till honom den eftermiddagen --- herregud, det är bara tio dagar sedan --- för att meddela honom mitt beslut.
Men jag mötte bara förakt, förakt som tuggade fradga och blixtrade med ögonen.
Fanflykting kallade han mig, och med vänster hands tumme och pekfinger viftade han med en rödaktig näsduk som för att skaka lössen ur den.
Det hade varit den högsta skam att bryta samman inför hans ögon, och ändå var det bra nära.
Så nära att han ändrade taktik och försökte resonera sakligt med mig för att få mig att sluta med dumheterna.
Men jag var inte mottaglig för sakskäl just då.
Det brann i mig, men han ville inte diskutera eld och vatten, utan gick redan omkring och petade i de nerbrända ruinerna.
Han förstod inte.
Ändå berättade jag för honom om mig och Susanna så öppet jag kunde ; men det går inte att vara öppen när man inte möter gensvar, i så fall känns det som ett offentligt självmord.
Ändå berättade jag för honom om det insnävade medvetande, som jag en längre tid hade känt i mig, och som jag tror att alla måste få som inte har tid att utveckla sig allsidigt, som till exempel bara har tid för politiken.
Sådant stympar, och stympade människor kan inte i längden vara några kämpar för socialismen.
Och jag berättade också för honom att jag märkte hur borgaren inom mig växte.
Det krävs tid och tålamod att fungera som socialist.
Det är alltid mycket lättare att i irriterad ton snäsa av eller kort befalla dem som inte kan lika mycket som en själv.
Särskilt mot Susanna var jag ofta sådan.
Och där slöts cirkeln.
Nu går jag på luffen.
En vandringsman med sår på fötterna, och alltför liten --- men ändå alltför stor --- ränsel.
Jag vet att många finner luffaren romantisk.
I salongerna sjungs det visor om hans frihet och lätta liv.
Men de luffare som stryker omkring på gårdarna här i socknen just nu är inte ett dugg romantiska.
Jag har träffat några : arbetslöshet och svält och ett tungsinne som de inte orkar bära men ändå måste släpa på.
De har blivit betydligt fler de senaste veckorna, sa bonden på Långaholmen.
Tro det.
Här går en.
Härliga frihet, saliga lättja!
Hur ska man kunna samtala med människor när de inte upplever detsamma som en själv ? Jag kan inte överföra det jag känner just nu till någon annan, ingen tycks ha mina erfarenheter.
Det är väl därför jag känner mig ensam, för att jag inte har någon att prata djupt med.
Min tunga är sårig av alla fåfänga försök.
Jag drömde i natt att jag stod och tittade ut genom ett fönster och såg en jämngrå, tung himmel.
Bredvid mig stod min granne och tittade ut genom fönstret bredvid mitt.
Han visslade glatt.
Det förvånade mig, och jag tittade åt hans håll.
Då såg jag, att hans himmel var alldeles blå, men när min blick hade nått den började den gråna och blev snart lika smutsig som min.
Då vände sig min granne mot mig och fräste argt : " Låt bli det där, du förstör ju bara för mig!
" Varje minut av ens liv är den avgörande.
Jag undrar om jag egentligen kommer att kunna få arbete någonstans i detta landet.
Det har ryktats --- dessa rykten igen --- att arbetsgivareföreningen samlar in förteckningar på medlemmarna i alla landets strejkkommittéer.
Vi ska tvingas att utvandra eller svälta ihjäl.
Men bönderna lär väl inte få några listor, så hos dem ska jag väl kunna överleva tills tiderna har blivit lugna igen.
Stenbrytning och potatisplockning blir min framtida lott, och kanske en fet, överbliven piga och ett ruttet torp där jag kommer att bli grå som jorden ; mull långt innan jag blinkat för sista gången.
Frans Andersson återvänder nog inte till fabriken i första taget.
Inte heller kan jag tänka mig honom som hemmason på deras ynkliga lilla torp.
Och han är nog inte stark tillräckligt för att välja vägarna.
Det ska bli intressant att se vad han tar sig till.
Men det får jag ju inte se.
Undrar vilken bild han har av mig.
Det var olyckligt att han skulle komma och sälja sin tidning till mig just då, just den dagen, just den stunden.
Vi satt vid var sin sida av bordet, hon och jag, mittemot varandra ; barnen var någon annanstans.
Jag ville prata men hittar inget att säga.
Hon går ut i köket, och jag hör hur hon dricker vatten ur skopan.
Jag ber henne ta litet till mig också, hon kommer in med skopan, jag dricker och räcker den till henne igen, hon går ut med den i köket.
Sedan kommer hon in igen och sätter sig på samma plats som förut.
Så sitter vi där igen.
Ingen säger något.
Då börjar jag gråta, jag böjer mig fram över bordet och gråter, hon lägger en hand på en av mina och jag hör att också hon börjar snyfta.
Där satt vi och grät ett slag, var för sig.
Sedan tröt tårarna.
Då knackade det på dörren, och jag gick och öppnade.
Utanför stod Frans, och jag förmodar att det slog ut ångor av sorg mot honom genom dörren, för han ryggade tillbaka.
Jag köpte en tidning av honom och satte mig och läste den.
Kanske skulle jag ha gjort ytterligare ett försök att prata med henne.
Hon gick ut i köket och jag gick till byrån och drog fram en näsduk att snyta mig i.
Frans Andersson och Zeinwoldts dotter --- det var en märklig historia.
Deras förhållande var väl egentligen varken möjligt, nödvändigt eller önskvärt.
Omöjligt var det därför att klassgränserna finns, icke önskvärt därför att vissa gränsöverskridningar inte är önskvärda.
Och det var onödigt, han kunde ha stannat i sina drömmar och låtit bli att tafsa på verkligheten.
Men jag vet ju inte hur tösen är, annat än att hennes utseende är sådant att man gärna tänker på det.
Det gör väl Frans också, och därför ligger han hemma och ylar, efter vad jag har hört.
Undrar var tösen håller hus.
Det skulle inte förvåna mig om de har skickat bort henne och satt henne i strängt regemente i Stockholm eller någonstans i utlandet.
Väldigt vad tankarna trängs i mitt huvud idag.
Man vet vad man har haft, man vet vad man har och man vet vad man får.
Jag tänker och drömmer, mycket mer än för ett halvår sedan.
Jag glider bort mer och mer.
Men det går inte att kasta ankar i min verklighet, för den är bottenlös.
Men förändra verkligheten då!
Ja, men mina drömmar binder mig vid min gamla verklighet.
Snubblar jag nu, kommer jag inte att kunna ta mig upp igen.
Jag måste iväg.
Att de valde in mig i strejkkommittén gjorde mig stolt, även om jag hade väntat det.
Då flammade lidelsen upp igen.
Så härligt att stå i centrum, att vara ledare, att vara allvis.
Och visst hade jag strävat dit.
Och det höll ju ett slag.
Men pusselbitarna var märkliga : de bildade två helt olika mönster, och några bitar som kunde utgöra förbindelse fanns inte.
Jag misslyckades slutgiltigt med att knyta samman det privata och det gemensamma.
Och bägge delpusslen vittrade sönder i mina händer, föll ihop i små, förkrympta bitar.
Vädret blev dåligt efter en vecka, kyligt och regnigt.
Annars brukar ju augusti vara fin.
Det öste ner den dagen det var strejkdemonstration i Nässjö.
Men jag hade väl inte följt med även om det hade varit vackert.
Då hade strejken ändå bara hållit på i en vecka, och jag hade suttit nio dagar i strejkkommittén.
De skulle naturligtvis ha valt någon annan.
Efter elva dagar i strejkkommittén uteblev jag från mitt första strejkmöte.
Det värsta med min svaghet är att den är litet löjlig och barnslig.
Det finns en annan sorts svaghet, en som är av stål, men min är mjuk som lera.
De skulle naturligtvis ha valt någon annan från början.
Lindblad insåg säkert det, men han höll likväl tyst.
Idag är det den trettioförste.
Det är femton dagar sedan den sextonde.
Jag skulle ha varit iväg redan för femton dagar sedan.
Eller åtminstone för en vecka sedan, i stället för att flytta hem till Johan.
Att träda in genom hans dörr med väskan i den ena handen och mössan i den andra, det kändes verkligen vidrigt.
Karins medlidande blick när hon torkade handen på förklädet för att räcka fram den och hälsa mig välkommen ; hälsa med handslag som hon väl inte har gjort sedan jag träffade henne första gången!
Och Johan, som försiktigt föste iväg barnen : " Stör inte farbror Fredrik nu, han är trött.
" De kan dra åt helvete!
Hela världen med sitt blöta medlidande kan dra åt helvete ; jag är inte svag och förlorad, det ska jag visa dem!
Det dröjer väl innan jag får se Johans ungar igen.
Och mina egna!
Undrar om Sunes påssjuka har lagt sig.
Jag kunde naturligtvis ha gått in om och tittat till dem.
De som är i behov av hjälp ska vända sig till nödhjälpskommittén, beslöt vi på mötet.
Men ingen nödhjälpskommitté i världen skulle ha kunnat hjälpa mig då.
Det var när jag kom från det mötet ... Kvällen innan var Gustafsson från Jönköping där och talade.
Jag kom litet sent till det mötet, men det gjorde ingenting, för jag kunde ändå inte samla mig till att följa med i vad som sas.
Lindblad stirrade på mig, först frågande, sedan argt.
Jag antar att jag satt och skruvade mig på stolen eller något.
Så fort jag märkte att Gustafsson hade talat färdigt gick jag, för att slippa tala med någon.
Men dagen därpå var naturligtvis Lindblad på mig och krävde en förklaring.
Fast han var bestämt mest gramse för att jag hade varit borta några dagar tidigare från ett annat möte.
Jag gjorde väl några valhänta försök att förklara innan jag tröttnade och började ge honom nonsens-svar.
Det är femton dagar sedan i dag.
Och på kvällen låg lappen där.
Strejken är bara fyra veckor gammal, men likväl död som en sten.
Ändå pågår den fortfarande.
I Frankrike var det stora strejker i april.
Där häktade man hundratals arbetare, och sköt väl en del.
Det behövs inte här, här mattas det av ändå ; en långsam, svensk, svalnande avmattning.
I Stockholm sitter våra ledare och spelar bridge och röker cigarr och dricker duskål med arbetsgivarna.
Deras händer är rena, och de har aldrig andats fabriksdamm.
Sedan går de in i ett annat rum och skriver en artikel till Svaret om samhällsansvar.
Jag förstår min själ inte hur vi har kunnat få sådana som dem i ledningen.
Det är väl för våra synders skull.
Nej, vi måste leda oss själva i fortsättningen.
Vara både roddare och rorsmän.
Men är vi mogna för det ? Religiösa galningar som Palmqvist, drömmare som Frans Andersson, veklingar som jag, gulingar och allehanda pack, skulle vi kunna föra en kamp ? Bonnjävlar är vi allihopa.
Men kanske våra söner och döttrar, om tjugo år ... Hur länge sedan var det nu sedan jag för första gången såg de där två spindlarna som hade vävt nät utanför vårt fönster ? De skulle medföra tur.
Tur i klasskampen, och tur i själskampen.
En för strejken och en för kärleken.
En för det gemensamma och en för det privata.
Sedan var där en dag bara en kvar.
Och den verkade så svag att den knappt kunde hålla sig kvar i nätet.
Kanske hade nattfrosten varit framme och bitit i den.
Det går ju mot höst nu.
Få se nu, var är jag någonstans ? Jag går i penséer, som trädgårdsmästaren sa.
Jo, där har vi Spexhultasjön till vänster.
Det är rätt högt här.
Fågelvägen är det väl knappt en och en halv mil till Sandsjö härifrån.
Undrar om man kan se ända dit.
" Förvara dina själ, och se icke tillbaka, och statt icke i all denna ängd.
" Men en liten titt ändå.
En skorsten och en helvetes massa skog.
Kan det vara där ? Jag vet inte.
Strejken, den var som en generalrepetition som blev sista föreställningen.
Men kanske någon tar upp pjäsen igen, någon gång i framtiden.
1 Jag var Anders Drakes vän.
Jag nämner det genast och utan förbehåll.
Ingen skall i efterhand kunna påstå att jag försökt undanhålla sanningen.
Jag var Anders Drakes bäste vän.
Självfallet bortser jag därvid från Ingrid, hans hustru ; förhållandet mellan makar ligger på ett annat plan än vänskapens.
Då jag nu efter lång tvekan beslutat mig för att berätta om min väns levnad, gör jag det i vetskapen att ingenting längre kan ändras.
Det av döden avslutade låter sig inte förändras.
Anders död ligger nu två år och fyra månader tillbaka i tiden ; min egen död ligger inte långt avlägsen i framtiden, det behöver jag inte ha något utlåtande från en medikus för att veta.
Då den dagen är inne kommer jag inte att sörja.
Många anser säkert mitt liv olyckligt.
Jag kan inte hålla med om det.
Jo, att min svårt vanbildade högerfot ( redan från födseln, åsamkat av en släpphänt jordegumma ) har orsakat mig mycket lidande, såväl kroppsligt som själsligt, kan jag naturligtvis inte förneka.
Jag växte upp med tillnamnet Klumpfoten ringande i öronen.
Men mitt vuxna liv finner jag inte olyckligt.
Tvärtom, jag har besparats mycket som många välskapta måst genomlida.
En orsak till att jag funnit glädje och intresse i mitt liv gottskriver jag vänskapen med Anders Drake.
Jag vet inte, om jag redan nu skall berätta om hur och när vår vänskap började.
Annars är det lätt gjort.
Jag kan ange det på dagen, på timman.
Det var den 16 september 1719 och klockan hade hunnit bli knappt tio på förmiddagen.
Vid den upplysningen vet jag att många av er rycker till och genast begriper var vår vänskap hade sin upprinnelse.
Alldeles riktigt, lustigt nog på stadens galgbacke.
Det stackars kommendantsvinet Hindrik Dankwardts huvud hade just fallit för klåparen Jonas Wessmans yxa.
Denna makabra upplevelse!
Inte nog med att suputen Wessman kom dubbla timman för sent till avrättningsplatsens spetsgård, han hade också mage att inför allt folket ropa ut, att han blivit missledd av en galen tidsuppgift och att detta var skälet till att den olycksalige Dankwardt fick livet förlängt med två timmar.
Det verkliga skälet till förseningen behövde vi inte sväva i tvivelsmål om, stanken av brännvin stod tät ur käften på honom.
Inte heller hade kräket yxan och stupstocken till reds utan han måste med kärran göra en omväg till ladan för att hämta dessa attiraljer.
Då han äntligen placerat ut huggkubben på det svarta klädet darrade hans händer som i frossa, och ingen i den gapande skocken runt skådeplatsen borde förundrat sig över att han behövde tre hugg för att skilja Dankwardts --- Gud vare hans själ nådig!
--- huvud från bålen.
Vår förtrytelse var stor över Wessmans klumpighet och inte heller blev sinnesfriden större av att domprosten Isak Lithovius och magister Andreas Hilleström, delinkventens officiella ledsagare till avrättsplatsen, i all oredan och upprördheten glömde bort att stämma upp den vid dylika exekutioner sedvanliga psalmen.
Kanske var ändå, när allt kom till allt, det som skedde ett rättvist slut för den gemene Hindrik Dankwardt, som så skändligt uppgivit Carlstens fästning åt Tordenskjold utan strid.
Skändligheten i Marstrand fullbordades av en lika skändlig hädanfärd.
Ingen kan med bestämdhet säga, att det inte var den Högstes fingervisning.
När den tygellösa, pöbelaktiga åskådarhopen strömmade tillbaka från galgbacken därborta vid Mölndahlsleden, mot stadsporten, knuffade en glop med ett hårdhänt nackgrepp undan mig från grusvägen.
Jag for ut på den sörjiga dikesrenen.
Dessutom överöste han mig med tillrop om Djävulens Dräng och andra försmädliga och skamfulla tillmälen.
Visserligen var jag från barndomen van vid sådana glåpord, men de upprörde och plågade mig likväl ; att Djävulen skulle vara skapt med bockfot har jag för övrigt aldrig kunnat finna belägg för, trots att jag under långa nätter noga studerat Skriften ; det torde helt sonika vara ett människors påfund och förtjänar därför inte tilltro.
Jag blev inte ensam på dikesrenen den morgonen.
Knappt hade jag hamnat där, stående på knä efter att ha halkat i leran, förrän jag fick sällskap av min vedersakare.
Hans landning blev dessutom värre än min.
Glopen snavade och for med huvudet som en plogbill fram i gyttjan.
Kvar på grusvägen stod den unge herreman, som förpassat honom dit.
Anders Drake.
Jag kände genast igen honom, visste att han var son till den småborgare Olof Drake, som ägde halv tomt och boställe på Övre Kyrkogatan på Otterhälleberget ; fadern var en välsedd karl, som dessutom gjort soldattjänst under Store Karls härnadståg på kontinenten.
Fadern hade jag haft som kund ett par gånger i min bod, men sonen Anders hade jag aldrig tidigare träffat och bytt ord med.
Detta kan synas märkligt med tanke på att vi var i samma ålder, jag var vid det laget just fyllda 22 år, och Anders Drake var ett par år yngre, född i det gamla seklets allra sista månad.
( Anders hade som återkommande skämt, att det svunna seklet, som haft så mycket ont med sig åt mänskligheten, ändå till slut lyckats frambringa något fullvärdigt och värdefullt.
Om jag redan nu konstaterar att yttrandet inte enbart var skämtsamt utan också rymde ett gott mått självgodhet, så går jag i viss mån händelserna i förväg.
) Nåväl, för att anknyta till vårt främlingskap, så var vår stad visserligen liten till yta och folkmängd men dock stor nog för att många av oss bofasta invånare skulle vara obekanta för varandra.
Dessutom trodde jag mig ha hört vid något tillfälle att Anders Drake varit bortrest under en tid.
Jag haltade tillbaka upp på vägen, medan glopen klokt nog avvek åt annat håll.
Anders Drake var, det fick jag senare många gånger belägg för, råstark som få.
Därmed inte sagt att han var särdeles storvuxen.
Han hade, om jämförelsen tillåtes, snarare formen av den nyssnämnda huggkubb mot vilken Hindrik Dankwardt sista gången vilat sitt huvud.
Han sträckte handen mot mig och drog mig upp på vägen.
Näven var fast och läderartad.
" Tack ... " sa jag.
" Jag tål inte att en stark slår en svag.
" Han tänkte inte på att jag kunde ta illa vid mig av de orden, ingen man vill få sin svaghet kastad i synen.
Inte heller tänkte han på, att han själv utnyttjat sin större styrka mot den unge glopen, om än i bästa syfte.
Så här i efterhand erinrar jag mig hans första ord till mig med särskilt svårmod : " jag tål inte att en stark slår en svag.
" De orden skulle kunna stå som sammanfattning av det som senare utspelade sig.
Den starkes förtryck av den svage.
Då vi den förmiddagen gjorde sällskap in mot Konungsporten, var vi lyckligt ovetande om framtiden.
Det anser jag vara livets största gåva till oss människor : att vi inte känner vår framtid.
" Ett sällsamt spektakel ", sa Anders Drake och gjorde ett kast med huvudet tillbaka mot galgbacken.
" Vid Gud ", höll jag med honom.
" Jag gick nästan miste om det.
" " Så ? " " Jag kom hem så sent som i förrgår.
" Medan den uppstigande höstsolen värmde våra ryggar, berättade Anders Drake att han just kommit tillbaka till Götheborg efter att i två års tid ha deltagit i skogsavverkning och timmerhantering i Gävle och dess utkanter.
" Jag hade tjänst under landshövding Hugo Hamilton ", sa han.
" Jag tänker trygga mej en framtid som virkeshandlare.
" " Ett gott val ", sa jag.
" Jag hoppas det.
Och du ? " " Jag har en kryddbod.
" " Jag vet.
Det är du som har boden på Spannmålsgatan, nära Torggatan.
" " Det stämmer.
" " Äger du den ? " " Jag har den efter min far.
Han dog för tre år sedan.
" " Jag skall handla hos dej i framtiden.
" Det tackade jag i förväg för.
En hökare var tacksam för varje kund, det skulle gudarna veta.
Särskilt de åren.
Vi levde ännu i svallvågen efter Store Karl.
Jag skall här inte gå in på någon skildring av den nöd som hade struptag på de flesta av oss vid den tiden.
Gud nåde oss.
Nu, långt efteråt och då livet går mot sin ände för mig, vågar jag för första gången säga det rent ut : det som hände vid Fredrikstens fästning var en Herrans välsignelse.
Hur skulle ni själva betett er i mitt ställe ? Den ene fattige saten efter den andre kom och tryckte sina skitna kopparstycken i näven på mig.
Som betalning för äkta silvermynt!
Jag skulle kunnat spy upp mina tarmar på de tunna kopparbitarna.
Ett öre kopparmynt --- att gälla för en daler silvermynt i värde!
Helvete, jag kan ännu känna den ilska och vanmakt som härskade i mig de åren.
Jovisst, jag vet att jag ändå var lyckligt lottad.
Då folk dör som flugor, är den lyckligt lottad som överlever.
Jag överlevde.
Ja, jag låter bitter jag är medveten om det.
Jag var bitter, och är det kanske ännu.
Jag har ingen orsak sticka under stol med att jag gick ut i livet med en boklig bildning, som skulle kunnat bereda väg för mig till mången framskjuten befattning inom ämbetsmannakåren.
Mina vitsord från stadens Gymnasium var förnämligare än de flestas ; utan högmod kan jag konstatera att många av mina studiekamrater, som sedan bröt sig framgångsrika banor inom förvaltningen, startade sin livsbana med betydligt anspråkslösare boklig kunskap än den jag besatt.
Jag har frågat mig varför.
Svaren har jag givit mig själv.
Två svar : det första var min fars död och kryddboden.
Kryddboden skulle kunna ge mig en säker bärgning för det timliga.
Det var ett fullgott skäl i tider då de som svalt var fler än de som åt sig mätta.
Min mor var särskilt ivrig att framhäva detta.
Det andra svaret var min högra fot.
I många sammanhang var en vacker fot viktigare än goda kunskaper i latin.
Det hade jag redan då hunnit lära mig.
När det gällde att tillsätta befattningar i stadens --- och än mer statens!
--- tjänst, var det många kvalifikationer som bedömdes hos aspiranterna.
Fötterna räknades ibland förmer än huvudet.
Förlåt mig, jag är nu tillbaka i det alltför personliga.
Mitt syfte är ett helt annat.
Sida vid sida gick Anders Drake och jag över vindbryggan och in i Konungsportens skugga.
Detta må räcka som hågkomst och skildring av vår vänskaps begynnelse.
2 Tillåt mig nu att göra en kort sammanfattning av det nästkommande tiotalet år.
Inte så att jag finner dessa år innehållslösa eller mindre värda att omskrivas.
De hade sin stora betydelse för oss alla.
Om jag ändå begränsar mig i skildringen av de åren, är det för att de hade förhållandevis liten betydelse för vänskapen mellan Anders Drake och mig.
Vi träffades vid tillfälle men gick ändå i huvudsak skilda vägar.
Först vill jag dock konstatera, att Anders höll det löfte han givit mig vid vårt första möte.
Han blev kund i min kryddbod.
Och han kom regelbundet.
Det gav många stunder av samtal och åsiktsutbyte.
Dessutom gav det mig en fortlöpande kännedom om vad min vän upplevde.
Det är verkligen inte min avsikt att nu i minnet framdraga allt som hände dessa år, dag för dag, gudbevareoss, men jag måste få dröja vid Eldsnatten.
April 1721, som gav en försmak av den brasa, som till slut sägs vänta oss mindre gudfruktiga.
Men jag tror inte jag behöver gå in på eldsvådans förlopp i detalj, flertalet av er vet att hundratals av stadens förnämligaste hus och tomter lades i aska.
Gustavi domkyrka jämnades med den mull, till vilken vi alla en dag återgår ; våra två apotek föröddes på sina livgivande medikamenter ; den kruttorra gymnasiebyggnaden brann ner till grunden ; gamla hedervärda reparebanan stod i ljusan låga ( de antända repen var hundra meter långa eldtungor ) ; mellan byggnaderna längs Västra och Östra hamnarna tog elden vådliga språng från takås till takås med den stormpiskande vindens hjälp.
Huset där jag hade min kryddbod räddades med Guds och en brandsprutas hjälp.
Som sagt, eldsvådan i sig känner ni säkert till.
Att jag dröjer vid den beror på att Anders Drake någon vecka senare kom in i min bod och köpte ett dussin lingarnsbindor ( mitt gammelmansminne är särskilt gott för långt avlägsna detaljer märker jag ).
" Det är till min far ", sa han.
" Är din far sjuk ? " " Han slogs av förlamning vid branden.
" Anders Drakes far hade under de skräckfyllda branddygnen varit sprutman, i samma lag som Anders själv.
( Som ni lätt inser har min högerfot gjort mig omöjlig inte bara för all krigstjänst utan även för mer samhälleliga, fredliga insatser i stadens brandtjänst och borgareförsvar.
) Under påfrestningen hade Olof Drake tredje natten sjunkit samman då brandlaget forslat sprutorna från en plats till en annan och hade måst bäras därifrån.
" Sedan dess ligger han orörlig som en stock.
Men han är vid full sans och talar med oss.
" Anders behövde inte förklara att faderns förlamning hade sitt ursprung i huvudet.
" Låt oss hoppas att han kommer på benen igen ", sa jag.
" Ja.
Låt oss hoppas det.
" Kanske anade vi dock båda två redan då, att den av slag drabbade fadern aldrig mer skulle resa sig från sitt läger.
" Bor din syster Gunilla kvar hemma ? " förhörde jag mig.
" Nej.
Hon och Frans har flyttat till ett hemman i Lundby by.
" Det beklagade jag.
Anders svåger, Frans Lencke, hade då och då varit min kund så länge han gått på friarestråt till Övre Kyrkogatan.
" Då är du och din mor ensamma nu ", sa jag obetänksamt.
" Inte så länge far lever.
" " Jag menade i er skötsel av honom.
" Ingen av oss visste då, att Anders skulle hinna inhandla många hundra lingarnsbindor under de fem år fadern blev sängbunden med allt större och blodigare liggsår på ryggen.
Jag skall senare återkomma till Olof Drakes död och vad den innebar för min vän.
Som ni känner till, gjorde många framställan om ekonomisk hjälp efter branden.
Jag tänker då inte så mycket på att vågmästare Asmund Liedberg, rådmännen Schwarz, Bruhn och Thorsson, kassören Johannes Schales samt många andra av samhällets förtroendemän med hänvisning till sina eldhärjade hus begärde att få ut de löner som ännu tillkom dem från Store Karls nödår.
Nej, jag tänker på att många av stadens hårt ansatta småborgare, vilka också drabbats av elden, i all underdånighet anhöll hos Kunglig Majestät om att befrias från det årets skattepenning.
En anhållan som avslogs!
Den enda hjälp som beviljades var att en kollekt anbefalldes i landets alla kyrkor till Gustavi domkyrkas återuppbyggnad ( ett gott syfte, för all del ), samt att vår stad beviljades tullfrihet vid införsel av holländskt tegel.
Men de fattiga och hårdast drabbade småborgarna fick inte en daler!
Jag håller inte för otroligt, att Anders Drake var en av dem som upprördes starkast av denna oginhet och att det bidrog till att forma hans framtid.
Han började i den stunden misstro de makthavande, de som satt på kassakistan.
" Svin är vad de är!
... " sa han.
Och jag minns hans ögon just då.
Låt mig emellertid nu gå över till något muntrare än eldsvådor och slaganfall.
Jag berörde med några ord Borgerskapet.
Och erinrar mig den dag Anders blev upptagen i detta stånd.
Han erhöll sitt burskap den 25 september 1723 och erlade sina 3 daler silvermynt i burpenning utan knot.
Jag minns, att han påföljande dag kom in i min bod och på skämt ( som en darrande skolpojke, som uppmanats att rabbla upp trosartiklarna ) inför mig började läsa upp hela eden, ord för ord : " Jag Anders Drake lovar, svär och mig förpliktar vid Gud och Hans Heliga Evangelium som mig till salighet predikas skall, att jag alltid vill och skall vara den stormäktige och högborne Förste och Herre Konung Fredrik huld, trogen och rättrådig ... " Hela borgareeden läste han upp.
Ja, ni vet själva!
Jag nämner denna episod bara som exempel på hans goda minnesförmåga.
Han mindes allt.
Inte minst oförrätter.
" Vad vann du burskap som ? " frågade jag.
" Som timmerman.
" " Mina välgångsönskningar!
" " Tack, Johan.
" Han var stolt och glad över att ha blivit invald i Borgerskapet men inte ödmjuk eller krypande.
" Det finns loppor i den pälsen också ", sa han.
Han var dock inte okänslig för upphöjelsen.
Redan ett par dagar efter burskapet, hade han införskaffat full mundering för Borgerskapets kår.
Bastionerna vid Stora och Lilla Bommen, Sankt Erik och Sannegården var ju under Borgerskapets beskydd, liksom även Högvakten vid Stora Torget, och Anders visade en rent barnslig iver vid de första kommenderingarna.
Jag kan emellertid redan nu avslöja, att då vår käre Konung Fredrik fem år senare gästade staden, så hade min väns förtjusning över Borgerskapets militära skyldigheter minskat betydligt.
Jag såg honom då med egna ögon i paradledet utanför Högvakten, och hans minspel skulle knappast glatt den kunglige gästen.
Den som hade störst glädje av alla uniformspersedlar och tillbehör var nog istället jag.
I min bod hade jag god kommers av allehanda ting.
Jag har tidigare i texten kallat min bod för " kryddbod ", men detta skall givetvis inte uppfattas som att jag endast saluförde kryddor och likartat.
Visserligen hade jag fullt sortiment av insaltad ingefära, kanel, peppar, pudersocker, saffran och dussintals andra hithörande ingredienser, men detta var ändå endast en bråkdel av mitt utbud.
Jag skulle behöva hela denna natt ( det är midnatt då jag skriver detta ) för att räkna upp alla de tusentals småting som min bod inrymde, alltifrån karlarnas tobaksdosor till fruntimrens solfjädrar.
Jag kan ännu känna en viss stolthet vid tanken på min bod ; utan skrävel var den en av stadens förnämsta ( äran tillkom min hädangångne fader ).
Låt mig nu inte förirra mig alltför långt från ämnet.
Jag ville endast redovisa min vän Anders Drakes burskap och första iver över vakttjänsten i garnisonen.
Desto mer som jag får anledning återkomma härtill --- då i allvarligare sammanhang.
Om ni nu väntar er, att jag även skall ge en närgången ögonvittnesskildring av det besök Kung Fredrik och Ulrika Eleonora avlade i vår stad, så måste jag göra er besvikna.
Att staden stod på ända vet alla.
Nöden var noga dold under puder, och själva nattmörkret rämnade för det storståtligaste fyrverkeri som mig veterligt någonsin avskjutits i våra trakter.
Men själv låg jag vid det tillfället väl nedbäddad, med rännskita och frossa som enda förlustelse.
Genom fönstergluggen kunde jag se en del av fyrverkeripjäserna brisera mot natthimlen, det var allt.
Jag låg sängbunden i drygt tjugo feberheta dygn och hade många tillfällen att besinna Anders Drakes faders öde.
Vid det laget hade Olof Drake legat helt förlamad i drygt ett år.
Och hade fyra år kvar innan äntligen den store Befriaren kom.
" Far dog i morse ... " sa Anders då han en eftermiddag kom in i min bod och köpte nödig sorgrekvisita.
" Jag beklagar sorgen ", sa jag.
" Ingen önskade det ivrigare än han själv.
" Det ringa Borgerskapet hade vid den tiden ännu tillåtelse att utan inblandning få de sina i jorden, och Anders Drake och hans familj gravsatte fadern på domkyrkoplanen i laga ordning.
Men redan då hade Magistraten börjat hävda en självpåtagen rätt att skaffa likbärare till gemene mans jordfästning, vilket upprört Anders till ett mellanting av raseri och förtvivlan.
" De jävlarna skulle våga lägga sin hand vid fars lik ", sa han då han dagen före begravningen var inne i min bod.
" Jag stryper var och en som vågar sej dit.
" Jag tror att han skulle ha gjort det.
Han var vit av ilska redan vid tanken.
Det var nog tur för herrar ämbetsmän att de lämnade Olof Drakes döda kropp ifred.
" Gick allt som det skulle ? " frågade jag försiktigt vid Anders första besök efter begravningen.
" Far kom i jord på det sätt han själv ville.
" " Det var tacknämligt.
" Anders spände sina små stickiga ögon i mig och sa : " Ingen skall trampa på mej eller de mina.
Vi må vara levande eller döda.
" " Nu är du ensam med din mor ", sa jag.
Då teg han.
En månad senare kom han in till mig och sa : " Nu har jag tagit mej en kvinna till mitt hus.
Hon heter Ingrid.
" " En tjänstekvinna ? " " En hustru.
" Det var första gången jag hörde talas om Anders hustru Ingrid, född Carlund.
Såvitt jag visste, hade de inte varit fästefolk.
Det var som om Anders efter faderns död gått rakt ut till en marknad och där inhandlat en lämplig kvinna till kök och säng.
Två veckor senare kom han in i min bod med hustru Ingrid i följe.
Hon var inte särskilt grann, inte heller motsatsen.
Hon hade bastanta höfter och kunde säkert bli en bra mor.
Ögonen var klarbruna och hon vek inte undan med blicken när man talade till henne.
Det tydde på ett gott mått av självständighet.
Hennes händer visade att hon redan arbetat mycket i sitt liv.
Att livet inte heller i övrigt sparat henne syntes i ett spirande mönster av rynkor i anletet.
Senare fick jag reda på, att hon var nästan på dagen tio år äldre än Anders.
Åldern var kanske förvånande, men det fanns en ung livskraft hos henne som lyste fram och gjorde intryck.
Under sitt samliv med Anders skulle hon också få många tillfällen att bruka andra kvaliteter än skönhet.
Lustigt, jag kommer ännu ihåg att Anders och Ingrid Drake den dagen köpte ett dussin vaxljus, ett mått spanskt snus, en elfenbenskam och sex stycken svarta, engelska knappnålar à fyra daler dussinet.
Anders och Ingrid bodde kvar i huset på Övre Kyrkogatan och enda förändringen var att modern fick maka på sig och flytta upp i ett kyffe under takbjälkarna, som hjälpligt inreddes med ett grovt tillyxat bord och några pallar.
Dessutom fick modern överta den träbrits, som hennes make legat in så väl under sin femåriga förlamning.
" Mor är sjuklig ", sa Anders.
Det fick tjäna som ursäkt för att han beredde plats åt hustrun på moderns bekostnad.
Dessutom begrep jag, att han förväntade sig att modern snart skulle dö.
Eftersom modern inte har någon påverkan av denna skildring i fortsättningen, kan jag redan nu nämna att Anders därvid kapitalt misstog sig.
Modern levde i tio år till.
Hon var bara skinn och ben till slut, men skinnet och benen fortsatte envist att leva.
Jag utfäste en kort sammanfattning av åren fram till 1730.
Jag tänker hålla mitt löfte och avbryter därför här.
Det sagda hoppas jag ändå har gett en bild av de personliga förändringar som Anders Drakes liv under 20-talet genomgick.
Däremot utvecklades inte vår vänskap särskilt mycket under de åren.
Vi hade var och en sitt.
Om ni ger mig tillåtelse att ett ögonblick dröja vid mig själv, kan jag fastslå att min tillvaro endast i ringa mån förändrades under den perioden.
Äktenskap eftertraktade jag inte för egen del.
Min missbildade fot upplevde jag redan som yngling som en alltför svår hemgift i en äktenskaplig säng.
Jag var istället tacksam för, att ett mindre sedligt hus kom till min kännedom, där kroppsliga nöjen salufördes till ett rimligt pris och utan förpliktelser av tre soldatänkor.
I deras sällskap kunde jag långa stunder glömma min högra fot, vilket annars aldrig hände mig i lag med fruntimmer.
Många besök som kvinnfolk avlade i min bod upplevde jag som rent plågsamma.
Jag skall inte ens göra ett försök att här utreda mitt känsloliv därvidlag.
Men det medverkade naturligtvis till det beslut som jag sedan fattade och som jag i det nästkommande skall redogöra för.
Hade jag vågat, skulle jag två år senare ropat ut på gator och torg, att de tre soldatänkorna inte borde straffats så som till slut skedde.
Vid uppdagandet av deras " hordomslast och lönskaläge " ådömdes de att hudstrykas av Jonas Wessman ( som trots att han misskött avrättningen av Dankwardt så gruvligt fått behålla sitt ämbete ) med arton par spö och lika många par ris, varefter spinnhuset blev deras hemvist för två år framåt.
För mig hade de varit en lisa och väg till glömska, men hur skulle jag vågat stå upp och delge någon det ? 3 Det var en av det nya årets första dagar.
Det hade snöat och var svinkallt.
Jag hade i ottan gått vägen om apoteket Kronan och köpt senapssalva för mitt värkande ben ( underbenet ovanför högerfoten sprängde alltid som satan i kylig väderlek ).
Som vanligt hade herr apotekare Franz Martin Luth i egen hög person vägt upp salvan, snålt mått givetvis, och med små mamselliga utrop låtsats känna medömkan över mitt öde.
Som om han brydde sig om mitt ben så mycket som så!
Allt han hade för ögonen var mina silvermynt.
Jag kände den karlen vid det laget.
Efter att han fått den tvivelaktiga äran att balsamera vår store Hjältekonung Karl i Uddevalla ( om den kroppen var värd att bevaras kan diskuteras ), hade Luthen varit som förbytt.
Och då han sedan fått sina rättigheter som Hov- och Provincialapotekare hade självklart inte det gamla namnet Stjärnan, som ju apoteket hetat före branden 21, dugit åt en så förnäm karl.
Nej, något kungligt måste det vara.
Kronan!
Men vi var många som fortsatte att kalla apoteket Stjärnan, allra helst med Luthen inom hörhåll.
Det var medan jag satt i lagerrummet innanför min bod och gned in senapssalvan i benhuden som Anders Drake plötsligt stod i dörröppningen.
Jag hade inte hört honom komma och blev förskräckt, trodde först att det var något fruntimmer som stod där och såg min förnedring ( jag hade blottat mitt ben och min vanskapta fot ).
" Guds fred ", sa Draken.
" Du skrämde mej.
" " Fortsätt vad du håller på med.
" Det finns något komiskt i att nu tänka på, att medan jag sedan satt där och försiktigt ( det sved som eld ) beströk mitt ömma ben med salvan, så förändrades mitt liv.
" Jag har funderat en hel del på dej, Johan ", sa Anders och höll utmanande länge blicken på mig.
" Jag tror du är rätt man.
" " Till vad ? " " Att din bod här ger dej ditt uppehälle vet jag.
Men är du nöjd ? " " Har du hört mej klaga ? " " Inte med munnen.
Ofta med ögonen.
" Jag teg.
Förstod inte vart han ville komma.
" Du vet att min virkeshandel ökat i omfång de sista åren.
" Jag nickade.
Det visste alla.
Draken var en av dem som köpt en egen sträcka mark i hamnen.
Hans virkestransporter hade blivit fler och fler, kuskarna och kärrorna hade mångdubblats.
" Har det med mej att göra ? Jag säljer inte större trävaror än brasstickor.
" Då kom han fram till mig och la handen på min skuldra.
" Jag har ett erbjudande att göra dej, Johan.
Jag vill att du skall bli min försteman.
" " Jag ? " " Du.
" Den förmiddagen och en god del av eftermiddagen blev Anders Drake kvar i min bod.
Alternerande med att jag sålde pärlgryn, skospik, såpa, ljussaxar av mässing, två spanska rör, några skålpund blå russin, bröstkakor, sviskon, västknappar av hår, mandel, florettband och fyra skålpund svavel, diskuterade Anders och jag framtiden.
Min framtid.
Hans framtid.
Han övertygade mig om att våra framtider borde sammanfalla.
" Jag kan ingenting om virke ", sa jag.
" Det är en bisak.
Det är människan Johan Kullman jag behöver.
En bra karl.
" En karl att lita på och samtidigt en skrivkarl.
Han ansåg att jag uppfyllde de kraven.
" Dessutom har jag andra planer ", sa Anders och såg ut över gatstumpen.
" Vilka ? " " Det får du reda på tids nog.
" Ett ungt fruntimmer kom in i boden för att köpa två par metallskospännen med stenar.
Jag blev åter smärtsamt medveten om min högra fot, kände den förnedrande skammen sprida sig i kroppen.
Jag kände mig --- stympad.
Då jag gick tillbaka in i lagerkyffet hade jag bestämt mig.
" Jag går med!
" sa jag.
" Bra.
Du skall få se på fan!
" Han övertalade mig att slå igen boden för dagen.
" Nu går vi till Kietzens!
Det är vi värda.
" Det var första gången jag gick till Jacob Kietz' krog på Köpmansgatan, " Drufvan ", för att dricka ett halvt kvarter vin i Anders Drakes sällskap.
Det skulle inte bli den sista.
Från det ögonblick vi stötte våra stop samman, räknar jag vår egentliga vänskap.
Nu måste jag få uppehålla mig något vid mina första arbetsuppgifter i Drakens tjänst.
För mig, van som jag var vid den instängda boden, blev det en omvälvning.
Redan en vecka efter vår överenskommelse, var jag genom Anders försorg utrustad med egen släde och en stark valack.
" Kusk får du vara själv ", sa han.
" Jag trodde jag skulle ha mer nytta av skrivdon än av seldon ", sa jag.
" Lugn, min vän.
Du skall få bådadera.
" Jag skulle bli någon slags skrivande inspektor.
Men jag måste få inblick i det handgripliga arbetet först.
" Jag är en gammal lärgosse ", sa jag och kände mig orolig till mods.
" Inget hundkräk är för gammalt för att lära.
Inte med rätt metoder.
" Jag påpekade inte, att jämförelsen med ett hundkräk inte var alldeles finkänsligt.
Dessutom visade det sig snabbt att det fanns fog för jämförelsen, på många sätt blev min lärtid ett hundliv.
Om jag säger, att Anders Drake skickade ut mig till glacisen för att bokföra och hålla uppsikt över dit forslat timmer, kanske ni begriper själva.
Glacisen i februari månad!
Hade jag vetat, att han just veckorna före vårt samarbete fått hand om en provleverans av stadens entreprenad för glacisens ( hela fästningsvallen ) avskärmande med timmer och slanor, hade jag nog betänkt mig mer än en gång.
" Nu har jag dem på gaffeln ", sa han vid ett av sina besök ute på vallen.
Han förklarade inte vad han menade.
Jag begrep ändå.
I och med att han fått hand om virkesentreprenaden, var han inskriven hos Magistraten och stadens offentliga verksamhet.
" Och du inger förtroende, Johan.
" " Jag ? " Då skrattade han, klappade mig uppmuntrande på axeln och for iväg med sin egen skjuts så snön rök om medarna.
Jag stod kvar och genomskådade honom.
Att ha mig, Johan Kullman, som inspektor över glacisens inhägnande, räknade han med ingav förtroende hos de höga herrarna i Magistraten.
Jag hade haft många av dem som trogna kunder i boden, och de kände mig således väl.
Jag stod där i snön med mitt värkande ben ( tio skålpund senapssalva skulle inte hjälpt mot februarikylan ) och svor högt över honom.
Jag hade blivit lurad.
Han hade förespeglat mig ett skrivarbete, som " försteman ", och istället stod jag och bokförde och mätte in timmerforor i tio graders kyla.
Men än var det inte för sent.
Jag hade inte sålt min kryddbod i väntan på rätt köpare.
Jag sökte upp Anders den kvällen och slängde honom det rätt i ansiktet : " Vårt samarbete är slut!
... Så mycket du vet det!
" Han såg lugnt på mig med sina små grisögon.
" Du är en klok karl, Johan.
Prata då inte som en fåne.
" " Jag går tillbaka till min bod.
Den är inte såld än.
" " Och krusar för mamsellerna ? " Han sneglade mot min vanskapta fot.
Han hade genomskådat mig.
Liksom jag genomskådat honom.
Vi var lika goda kålsupare.
" Men för satan, Johan ... Du tror väl inte jag tänker låta dej stå på den där jävla fästningsvallen hela ditt liv ? " " Hur länge ? " Då skrattade han som åt ett gott skämt han länge förberett.
" Bara så länge att jag hunnit få skriftligt på hela leveransen!
" Först blev jag förbannad, men föll sedan in i hans skratt.
Han hade mig stående därute i en halv meter snö på fästningsvallen vid Carolus Rex, medan han underhandlade färdigt med Magistraten om den fortsatta, totala virkesleveransen till glacisen.
Jag tyckte mig kunna höra honom argumentera : " Jag har inte bara gott virke, jag har pålitligt folk på alla poster.
Ni känner säkert Johan Kullman ? Jag har knutit honom till mitt arbetslag som inspektor.
" Medan vi skrattade som bäst, kom Ingrid Drake in.
Hon var i långt framskridet havandeskap och rörde sig tungt och mödosamt.
Hon log och hälsade mig som en vän i huset.
" Sitt med vid vårt bord ", sa hon.
" Jag har hört av Anders att du hjälper honom nu.
" Jag satte mig till bords och delade deras kvällsvard.
Något ytterligare tal om att jag skulle återgå till kryddboden blev det inte.
Inte heller talade vi om det barn Ingrid Drake bar på.
Om Anders då var trettio år, måste hon vara fyrtio.
En hög ålder för en förstagångsföderska.
Däremot pratade vi åtskilligt om brännvin och dess tillverkning, minns jag.
Jag förundrade mig över att både Anders och Ingrid kände till den hanteringen så väl.
" Vi har vissa funderingar på ett bryggeri ... " undslapp det Ingrid, men Anders tystade henne med en ilsken blick.
Tydligen var det inte för mina öron.
Jag blev kvar som virkesräknande inspektor på fästningsvallen fram till den 10 april det året.
Jag lärde känna kuskar, virkeshandlare och åtskilliga av de fästningsfångar som skulle sättas i arbete med inhägnandet av glacisen.
Det vore fel att säga att jag vantrivdes.
Det fanns en frihet i mitt nya liv som jag förr saknat.
Inte ens den råa marskylan, i skarven mellan vinter och vår, plågade mig så kraftigt som jag i förväg befarat.
Jag härdades och upptäckte att min ansiktshud förgrovades.
" Du ser snart ut som en karl, Johan ", sa Anders.
Den 9 april undertecknade stadens Magistrat och Anders Drake avtalet om virkeshandeln ; Draken erhöll full entreprenad.
Samma eftermiddag kom han ut till mig : " Nu kan du ta din kärra och lämna helvetet, Johan!
... " ropade han.
" Saken är klar!
" Jag packade ihop mina saker i kärran och lämnade fästningsvallen åt sitt öde.
Jag hade gjort mitt.
Som en galjonsfigur hade jag vistats där på Anders Drakes skepp.
Anders rullade före i sitt ekipage och drev sin hingst med hårda rapp.
Jag följde efter i min påvrare kärra.
" Snart hör Anders till dem i stan som åker i täckt vagn ", minns jag att jag tänkte.
Vid det laget var det bara borgmästare Jacob Sahlgren, assessor Volrat Tham och något dussintal till som betalade åkdonsavgift för innehav av övertäckta vagnar.
" Anders kommer inte att nöja sej med mindre.
" Genom att ge min häst fria tyglar lyckades jag komma ikapp Anders : " Det är värt en bägare på Drufvan!
... " gastade jag.
" Du bjuder!
" gastade Anders tillbaka.
Jag bjöd.
Det var han som fått entreprenaden ( jag begrep vad det skulle innebära i inkomst för honom ), men det var jag som fått lov att lämna helvetet.
Sista veckan jag vistats på glacisen, hade jag haft sällskap av kreatur.
Gräset hade börjat spira på vallarna.
" Hur går det för kräken, om vallarna inhägnas med staket och slanor ? " frågade jag Anders då vi bänkat oss med vårt öl.
" De släpps in som förr om åren.
" " Fä släpps dit, men inte folk ? " " Så är det bestämt.
" " Och till vintern ? ... Nästa vinter ? " Anders svarade inte genast.
Sedan log han : " Vad menar du med det ? Vintern ? " " När bränslet tryter för folk.
Är det inte troligt att man kommer att bryta ner slanorna då och elda upp dem ? " Då blev Drakens leende ännu bredare : " Det är nog inte omöjligt, Johan.
Men säg det inte högt.
" Han la ett finger över läpparna.
Den tanken hade han redan själv haft.
Men tydligen inte Magistraten.
Anders hade åtagit sig att inhägna glacisen, vad därutöver hände var inte hans sak.
Om någon frysande sate nästa vinter smög sig dit i skydd av mörkret och stal varenda bräda, så inte honom emot.
( Hela brädverket stals mycket riktigt redan före jul det året.
) Medan vi tömde våra stop, begrep jag hur Anders Drake resonerade i affärer.
Det var mycket lärorikt.
Anders läste mina tankar och sa : " Magistratspersoner skall man behandla varligt, Johan.
Vissa hundar mår bäst av att strykas medhårs.
" " Det trodde jag inte du nedlät dej till.
" " Man vill det man är tvungen till.
" Än så länge var Anders Drake tvungen att stryka Magistraten medhårs.
" Men nya tider skall komma, Johan ... " la han till och förlorade blicken ut genom fönstret.
" Jag är inte född till att buga för höga herrar.
" Han utvecklade inte den tanken närmare.
Det skulle hans liv istället få göra.
Sedan var det som om han plötsligt glömde allt vad Magistrat och Glacis hette : " Du har ännu en orsak att gratulera mej denna dag, Johan.
" " Så ? " " Ingrid födde mej en son i natt.
" Jag tryckte hans hand och vi drack för den nyfödde.
" Jag hoppas moder och barn mår bra ", sa jag.
" Det vet bara Han i Höjden.
" Jag erkänner att jag blev överraskad.
Det var verkligen första gången jag hört Anders Drake åberopa den auktoriteten.
Det fanns också ett allvar i hans ögon just då som fick mig att tyda orden mer än som ett skämt.
Tre månader senare fick jag mina misstankar bekräftade, att allt inte stått rätt till.
Anders syntes inte till på ett par dagar och på omvägar fick jag reda på att sonen aldrig nått full livskraft utan sakta tynat bort.
Det var det första barn som Ingrid och Anders måste lägga i jord.
För att inte behöva regelbundet återkomma till födande och död i denna skildring, bestämmer jag mig för att redan nu berätta, att Ingrid och Anders Drake under de följande åtta åren hade att genomlida ett nyfött barns bortgång sju gånger.
Sju barn födde Ingrid Drake till världen --- inget fick hon behålla ; tre av dem, två flickebarn och en gosse, föddes helt utan livstecken.
Sista gången Ingrid födde ett barn till världen var den 16 augusti 1738 ( jag minns detta datum av personliga skäl ).
Hon var då fyrtioåtta år gammal.
Barnet, en flicka, föddes utan liv.
En mindre klarsynt och stark människa än Ingrid Drake, skulle ha kunnat inbilla sig att hon stod under en förbannelse.
Jag hörde onda tungor tissla om det.
Själv stod Ingrid lyckligtvis över dylikt prat.
I vilken grad barnens död påverkade Ingrid och Anders Drakes livssyn, skall jag här inte försöka utreda.
Ingen utomstående kan se så djupt i någon annan.
Om jag nämner, att jag såg sorgen i deras ögon så får det räcka.
Lika djup sorg vållade inte Anders mors bortgång.
Jag har redan nämnt att hon bara var skinn och ben de sista åren.
Hon dog den 7 maj 1736.
Gud bevare hennes själ.
Ingen levande undgår att ha döden i sin närhet.
Jag har nu helt lakoniskt sammanfattat hur döden de åren härjade i Ingrid och Anders Drakes liv.
Jag lämnar därmed den sidan av saken, men den som så vill kan ha barnadödligheten i minnet vid läsningen av det som senare hände.
Man vet aldrig vari en människas handlande har sin grund.
Jag hade nått fram till våren 1730 i min skildring.
Anders hade löst mig från fästningsvallen ( även om jag sporadiskt övervakade inhägnaden fram till att den var färdig ), och istället satte han mig att vara " en skrivande alltiallo ".
Officiellt kallades jag inspektor.
Det var en stridig tid, trävaruhandeln hade vid Gud sina kontroverser.
Dessa förbannade bondjävlar!
De försökte införa och försälja sitt hemsågade virke inom stadsgränsen.
De forslade in det i lönndom och underbjöd sedan i pris.
Vi rättrådiga trävaruhandlare ( jag säger medvetet vi, eftersom jag redan då kände mig starkt bunden vid Anders Drake och hans verksamhet ) måste övervaka dem som hökar för att inte få vår näring förstörd.
Jag vidgår, att jag var en av dem som ivrade för att Anders inte skulle låta sig nöja.
" Ge dom jävlarna på pälsen!
" rådde jag honom.
Ångrar jag det nu ? " Ge dom jävlarna på pälsen!
" Jag var uppfylld av rättmätig harm.
Inte nog med att bondjävlarna smugglade in sitt undermåliga, kvistiga virke, de mutade också en del av betjänterna vid tullstugorna.
Många silverdaler bytte ficka bakom tullstugorna.
Anders lydde mitt råd : han ställde sig i spetsen för en uppvaktning hos Magistraten.
Tillsammans med åtta andra rättrådiga handelsmän, alla med gott borgerskap, inställde han sig i Rådhuset inför Jacob Sahlgren och lade fram sitt ärende.
Det var inte första gången han stod inför Magistraten ( första gången var då han besvärat sig över att staden köpt timmer till den nya Sillgatsbryggan av en bonde istället för av en borgare ), men denna gång kunde han tala med större tyngd bakom orden.
Han var innehavare av fästningsentreprenaden.
Efter vad jag senare fick höra, hade Draken också skött sig med den äran.
" Draken skrädde fanimej inte orden ", sa en av dem som varit med i följet.
Anders var också påtagligt belåten med magistratbesöket : " Jag lydde ditt råd, Johan, jag gav svinryggarna vad de behövde.
" Efter den dagen märktes också en tydlig förbättring.
De flesta bondjävlarna höll sig undan.
Men jag frågar mig : var det det besöket hos Magistraten, som var själva upprinnelsen till den onda framtiden ? Kammen började växa på min vän Anders.
I så fall tillstår jag min delaktighet.
Om någon undrar, ifall Petter Ekman var en av de åtta småborgare som vid nyssnämnda tillfälle besökte Magistraten ihop med Anders Drake, så kan jag upplysa om att så inte var fallet.
Han hade visserligen kontakt med oss i Götheborg redan då men var ännu kvar i Alingsås ; för övrigt hade han vid den tidpunkten mest att göra med Niclas Sahlgren ( Sahlgren hade som ni vet stor andel i Alingsåsverken ).
Det var först nästa vår som Petter Ekman bosatte sig i vår stad, och det var då vi fick betydligt mer med honom att göra.
Desto mer som den lilla brädhamn, som han första tiden arrenderade, låg alldeles i närheten av Drakens hamn.
Att gå närmare in på själva virkeshandeln tänker jag avstå från, både vad beträffar den inhemska och den översjöiska.
Att vår hamn sällan låg tom på virkesskutor, svenska såväl som holländska, spanska, brittiska och portugisiska kan jag emellertid intyga.
Utan skrävel kan jag påstå, att vår masthamn var lika välfylld som von Utfalls och Petter Coopmans.
Det hände att vi ibland kunde mäta oss med skeppsbyggmästare Du Rees virkesanhopning.
För den intresserade bör jag väl också nämna, att våra flesta leveranser kom från trakterna av Lilla Edet och Trollhättan ; fan tog avverkarna om de ursprungliga blockarna inte höll sina sex alnar i längd och en god fot i gluggen.
Men självklart lät vi huvudparten bli till bräder, bjälkar, sparrar och spiror redan i Lilla Edets sågkvarnar.
Mer sällan köpte vi det timmer som flottades in genom Mölndahls- och Säveåarna.
Jag skulle ha god lust att gå in på de tusen strider vi hade med ogina, självsvåldiga flottare och stakare i Strömbåtsgillets hemförarebåtar, men det skulle fylla hundra skrifter.
Både ord och knytnävar kom till användning i de bataljerna ; även om jag med min förbannade fot tvingades hålla mig undan från själva slagfälten.
Redan nu kan jag sammanfatta en del av de stora och hedrande uppdrag, som Anders och jag erhöll de kommande åren : vi hade regelbundna leveranser av ektimmer till Nya Varvets förråd ; hundratals tofter prima virke flottades genom vår försorg genom den nyöppnade Viskaån till kronovarvet.
( Gud nåde oss för det.
Våra liv svävade i uppenbar fara då, och att Anders under den tiden utnämndes till Kunglig Majestäts kommissarie med samma rätt till skydd som sjötullbetjäning var föga tröst medan rasande hallänningar jagade oss.
De halländska avverkarna ansåg, inte utan fog kan jag väl nu erkänna, att Draken och hans anhang, däribland jag, gjorde intrång på deras revir.
) Om jag avslutningsvis tillägger, att vi också levererade ved till Stadens Tegelbruk, så gör jag det med ett brett leende ; ni kommer att förstå mig senare.
Men i övrigt var vi inte intresserade av vedhandel --- det var föga lönsamt och redan salig Karl XI hade ju tagit struptag på vedhandeln genom att varje vedlastad skuta som passerade Nya Älfsborgs fästning måste lämna sextio vedträ till Kronan.
Nej tack, det var ingenting för Anders och mig!
En episod som kanske förtjänar nämnas var istället, att sommaren 1730, då Anders verkligen var väl anskriven hos Magistraten, erbjöds han privilegium på all handel med krut inom stadens gränser.
Vi diskuterade länge erbjudandet.
" Krut är bra i krigstid, inte i fredstid ", sa Anders.
" Det kan bli krig igen ", sa jag.
" Det kan vi inte förlita oss på.
" Det slutade med att Anders Drake avböjde erbjudandet.
Jag formulerade själv skrivelsen till Magistraten och skyllde på att vi inte disponerade lämpliga förvaringslokaler för krut.
" Det finns intressantare saker än krut ", sa Anders.
" Och det skulle vara ? " " Ge dej till tåls.
" Då jag uppehåller mig vid de första åren av 1730-talet ( de verkar nu avlägsna och mycket idylliska ), vill jag gärna dröja vid ett par händelser, som kom att spela en roll i Anders Drakes liv såväl som i mitt.
Stormen i december 1731 känner ni givetvis till.
Hela havet lyftes underifrån av en väldig näve och slungades in över oss.
Gud nåde folk och fä.
De som var till havs blev kvar.
De som hade lyckan vara iland tryckte som råttor i källare och stormskyddade prång.
Kajerna blev innanhav.
Lejonbryggans fyra djurbeläten stod med fötterna i yrande skum, och hinsides bryggan slog tunga svallvågor upp över Järnvågen och drog med sig stångjärn och grovspik lika lätt som om det varit spån och tjärstickor.
Den värsta stormnatten stannade Draken och jag kvar i yttersta hamnskjulet.
Vi vågade inte riskera att finna hela vårt skriv- och arbetsmaterial bortspolat nästa morgon.
Vi vakade oss igenom timma efter timma på var sin kista.
Det var en natt utan pardon.
Vi försökte ropa till varandra men den tjutande stormen slet sönder alla ord.
Med rödsprängda ögon led vi oss igenom tiden.
På morgonen, då vinden började mojna, kunde vi av tacksamhet ha kysst de bjälkar som hållit stånd i vårt skjul.
Så var inte fallet överallt, i många av de omkringliggande masthamnarna rådde kaos.
David Amyas trädgård stod under fotdjupt vatten och frågan var om den någonsin skulle återfå sin skönhet ; dessbättre visade det sig nästa sommar att naturen hade gott läkkött.
Då vi efter två dygn lämnade skjulet för att bege oss hem, tryckte Anders tyst min hand.
Ord behövdes inga.
Men jag har dröjt vid stormen, ty den natten var det som om vår vänskap fick sina bärkraftigaste grundpålar för all framtid.
Jag behöver väl knappast nämna, att jag i Ingrids och Anders Drakes sällskap var och bevittnade Friedericus Rex Sueciae's avseglingen den svinkalla februarimorgonen 1732.
Det känns märkligt att tänka på, att det nu så mäktiga Ostindiska Companiet i det ögonblicket föddes.
Allt som skett dessförinnan hade varit en ouvertyr.
Det var i samma ögonblick som Friedericus Rex Sueciae lossade sista förtöjningen med svensk mark som Companiet verkligen föddes.
Den första seglatsens första vindfång i seglen.
Själv hade jag inte satsat en endaste riksdaler i oktrojen.
Jag ansåg vid andelsteckningen att min ekonomi inte tillät några onödiga vågspel.
Givetvis ångrade jag det bittert, då Friedericus Rex Sueciae kom tillbaka från Kanton ett och ett halvt år senare, lastad till brädden med dyrbarheter.
Jag erkänner utan omsvep att det grämde mig.
" Du var feg som vanligt, Johan ", sa Anders.
" Man måste våga i det här livet.
" Anders själv hade gått in i oktrojen med en ganska ansenlig summa.
Exakt hur stor, vet jag inte.
Men han hörde till dem som fick god utdelning på sin insats.
Han deltog sedan också med kapital i Drottning Ulrica Eleonora.
Feg ? Antagligen hade Anders rätt.
Redan tanken att satsa mina penningar i ett skepp, som skulle segla förbi Barbarländerna, skrämde mig.
Det var skillnaden mellan Anders och mig.
Han såg möjligheten till vinst, jag såg möjligheten till förlust.
Han utgick från rollen som Segrare, jag accepterade min som Förlorare.
Var det återigen min förbannade fot som stämt mitt sinnelag till försiktighet och feghet ? En viss glädje hade jag dock av Friedericus Rex Sueciae's lyckliga hemkomst.
Stadens salubodar fylldes plötsligt av Orientens alla väldoftande kryddor, glänsande sidentyger, porslin i tusen varianter och en oräknelig mängd krimskrams.
Och i glädjen över den lättförtjänta vinsten inköpte Anders ett sagolikt vackert schackspel med pjäser av elfenben, som han förärade mig som gåva.
" Låt det påminna dej om, att livet är en schackpjäs, som ständigt måste sättas på spel.
Ha spelet som lyckobringare.
" När jag nu står här vid pulpeten och skriver detta, kan jag se schackspelet på sitt bord.
Synen fyller mig med mer sorg än glädje.
Tro nu inte att jag är vidskeplig!
Mer än de flesta försöker jag se jorden sådan den är.
Likaväl som himlen.
Jag hörde till dem som inte trodde på jordens undergång då solen förmörkades.
Vi hade ju i förväg upplysts om vad som var att vänta, såväl genom plakater som genom utropare.
Månen skulle mitt på dagen täcka solen.
Det skulle bli mörkt som mitt i natten.
Det visste vi.
Ändå var det med förundran, ja bävan, som Anders och jag den dagen vid middagstid gick ut på yttersta kajskoningen och med bakåtkastade huvuden åsåg hur månen sakta svalde solen.
" Gud leker ", sa Anders.
Mörkret sänkte sig över havet och dag blev natt.
Den stillhet som i den stunden rådde över land och hav, har jag aldrig återupplevt.
Universum höll andan.
" Varde ljus!
... " sa Anders, när solens skiva åter bländande gled fram.
Var det hädelse ? Jag vet inte, men jag fick en underlig känsla av att Anders i den stunden upplevde något som kunde betecknas som maktberusning.
Som om han kände sig delaktig i själva gudens lek med sina himlakroppar.
Men liksom månen har sina faser, så har människans liv det.
Jag har hittills uppehållit mig vid de faser i Anders Drakes liv som inrymde mitt möte med honom, mina första år i hans tjänst samt trävaruhandeln.
Inte med ett ord hade han ditintills avslöjat, att han sedan länge hade nya, vittgående planer.
4 " Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket ", sa jag.
" Och den som alltid kniper ihop käften, svälter ihjäl.
" Anders spände sina små grisögon i mig och en liten åder i pannan svällde.
" Träaffärerna ger stor avkastning.
Senaste halvåret har varit mycket lönsamt ", sa jag.
Anders började vanka omkring i rummet.
Då och då hejdade han sig och betraktade mig tyst.
Återtog sedan vandringen.
Jag avbröt varken vandringen eller tystnaden.
Han kom fram till min pulpet igen.
" Begriper du inte vilket tillfälle detta är, Johan ? " " Jo.
Och risk.
" " Vi blir ensamma om teglet i hela stan.
" " Ensamma ? Och Gamla Tegelbruket ? " " Dom sopar vi golvet med.
" Han var sig lik.
Självsäker, storordig.
Redan innan en enda tegelsten var bränd, såg han sig som ensam härskare på tegelmarknaden.
" Trä och tegel ", sa han.
" Armar på samma kropp.
Man arbetar bättre med två armar än med en, inte sant ? " Jag teg.
Hans argumentering var både sann och osann.
Det fanns ett samband mellan trä och tegel, visst, men hittills hade vi klarat oss bra, mycket bra, med bara en arm.
Liksom jag tvingades klara mig med enbart en riktig fot ; men det sa jag inte.
" Tror du en sådan här möjlighet återkommer, Johan ? " " Jag är ingen spåman.
" " Nej, men du sitter som en bromsare på kärran.
" Det skämdes jag inte över i så fall.
Det behövdes.
" Inte en jäkel får föra in så mycket som en tegelflisa i framtiden ", sa Anders.
" Vi får fritt fram.
" Jag kunde inte motsäga honom.
Ända sedan Karl XI:s dagar hade tegel fått införas tullfritt till Götheborg ( huvudparten från Holland ) --- men nu hade de styrande tänkt om.
Inte så att man tänkte tullbelägga tegelinförseln, man tänkte helt enkelt förbjuda den.
Inget tegel skulle importeras.
Allt tegel skulle tillverkas på platsen.
" Det finns redan mycket stora lager tegel ", envisades jag.
" Innanför vallarna.
" " Ja, men alla lager tar slut.
Det byggs mer och mer.
I tegel, Johan.
I tegel!
... " Det kunde jag inte förneka.
Under sista åren hade Auktionskammaren vid Stora Smedjegatan, Landsarkivet vid Södra Hamngatan och Volrat Thams magnifika byggnad vid Norra Hamngatan blivit uppförda i tegel.
Det var införselförbudet på tegel som fått Anders att fatta sitt beslut.
" Ett tegelbränneri, Johan!
" Ögonen glimmade på honom.
" Och du skall hjälpa mej!
" " Jag kan ingenting om tegel.
" " En barnskit kan lära sej slå tegel.
Du skall bara övervaka arbetet.
" " Var skulle det tegelbruket ligga i så fall ? " " På Ranängen.
" " Där ligger ju redan stans tegelbruk.
" " Desto större orsak.
Då vet vi att leran är god.
" 00vad säger Magistraten om det ? " Då skrattade han.
Högt och bullrande som åt en grov historia.
" De kommer att skita på sej av ilska, Johan!
" " Är det värt det priset ? Att bli ovän med Magistraten ? " " Det är det värt.
" Sedan länge var inhägnaden av glacisen avslutad och leveranserna till Nya Varvet var inte längre regelbundna --- vi hade inga barn ihop med Magistraten längre.
Men därifrån till att göra sig osams med dem.
" Det fordras tillstånd.
Får du det ? " " Det får jag.
" " Hur vet du det ? Magistraten kan sätta sej emot det.
" " Nej, Johan.
" " Jo, Anders!
" Han gick till sin pulpet, drog ut lådan och plockade fram ett hopvikt ark.
Han kom fram till mig och vek upp papperet.
" Läs själv!
" Det var en skrivelse som intygade att holzhandlare Anders Drake från och med 1 juli 1735 hade full tillåtelse att starta och driva ett tegelbruk på härvarande Ranängen.
Dokumentet pryddes av landshövdingsämbetets sigill och baron Bengt Ribbings namnteckning.
Anders hade bara lekt med mig som katten med råttan.
" Du drev med mej.
" Jag kände ilskan skölja upp.
" Inte direkt.
" " Allt är redan klart!
" " Ja.
Men jag ville höra din åsikt.
Ifall du hade några motargument som var värda att beakta.
Det hade du inte.
" Han hade prövat sina framtida planer på mig --- bromsaren.
Men hela tiden varit inställd på att köra så mycket tygeln höll.
Stadens Gamla Tegelbruk låg som en träfästning ute på Ranängen.
De genombrutna torkladorna liknade palissader, lätta att storma och erövra.
Ingen som hade ärende dit kunde ta miste, röken vägledde.
I över hundra år hade vår stads enda tegelbränneri funnits därute på ängen, just vid stranden av Mölndahls Å. Vår stads grundare och välgörare Gustav Adolph hade i sin kloka framsynthet redan i tidigt 1610-tal givit holländaren Doktor Van der Wijk privilegium att slå tegel därute på den lerrika ängsmarken.
Då denne doktor dessvärre inte visade sig vara rätt man för tegelbrännaresysslan, hade Gustav Adolph några år senare istället anförtrott vården av tegelslageriet åt Götheborgs Stad.
Alltsedan dess hade tegelbruket varit i stadens ägo, närmare bestämt i Magistratens.
Jag är säker på att ytterst få, om ens någon, under de gångna hundra åren ifrågasatt Magistratens rätt att handha tegelbruket efter eget godtycke.
Anders Drake ifrågasatte det.
Draken mer än ifrågasatte Magistratens rätt att ensam och för egen vinning driva tegelbränneriet.
Han var beredd att starta ett eget, konkurrerande tegelbruk.
Jag sa honom rakt i synen vad jag ansåg : " Du är galen, Anders!
" " I så fall skall jag utnyttja min galenskap till att bränna tegel.
" " Du kommer att göra dej olycklig.
Du får Magistraten till fiende.
" " Så må vi strida.
" " Hur fick du Ribbing att ge dej tillstånd ? " " Som landshövding står han över Magistraten.
" " Och han beviljade dej tillstånd utan vidare ? " " Han är en klok karl.
Eller lika galen som jag.
Han insåg att ett nytt tegelbruk skulle främja stans framtid.
" " Jag gratulerar.
Och beklagar.
" Draken kom fram till mig.
Det var som om hans små skarpa ögon kom så nära att de uppfyllde hela rummet.
" Nå, Johan ? ... Går du med i striden ? " " Ja.
Jag går med ", hörde jag mig själv svara.
Någonstans inom mig måtte jag ha haft ett kvantum av samma galenskap som min vän Anders Drake.
Draken lät inte gräset gro under fötterna.
Han började bygga det nya tegelbruket omedelbart.
Jag var med och övervakade arbetet.
Inte den tekniska delen, naturligtvis, men väl den organisatoriska.
Folk fanns det gott om men alla var inte goda arbetskarlar.
Jag skilde fåren från getterna.
Och jag betalade var och en efter förtjänst.
De som såg mer till brännvinsransonen än till riksdalerna, hyste jag misstro mot.
Inte så att jag inte unnade varje människa ett gott rus den fria söndagen, men när jag såg någon ur vår arbetsstyrka smyga sig till det ena stopet efter det andra på Pryssekrogen, var jag inte sen att be honom fara åt helvete.
Var Anders lät bygga sitt tegelbränneri ? Precis på den plats man kunde förmoda : mitt emot stadens eget tegelbruk.
På andra sidan ån.
Det var som om de båda brännerierna låg skaffötten,78ed ån som ett blåslipat svärd mellan sig.
En god liknelse, tycker jag själv, svärdet som symbol för den strid som vi alla från det ögonblicket visste förestod.
Om jag tillägger, att Hans von Gerdes ylleväveri låg nordväst om oss och Pryssekrogen rakt i norr, så vet ni gott nog läget på Drakens tegelslageri.
Mitt andra hem under en följd av år.
Aldrig skall jag glömma den spänning och upphetsning vi kände den dag första tegelmassan låg klar och provberedd.
Vi hade givetvis i förväg gjort alla upptänkliga prov av leran och funnit den nog så fet ; fet lera är en välsignelse, är lätt formbar vid ältningen och får en naturlig fasthet efter torkning ; mager lera är en förbannelse, det visste jag inte då men lärde mig det under de kommande åren, när vi träffade på lerlager som var så sandhaltiga att teglet blev sprött som aska.
Det var i juli och bästa tänkbara torkväder.
Vi hade kunnat se med blotta ögat hur råteglet dragit åt sig solvärme i de kvava ladorna.
Leran bedömdes som tillräckligt torr för bränning redan efter arton dagar ; under sura höstar kunde det bli upp till den dubbla torktiden.
Jag övervakade själv överförandet av råteglet och staplingen av det inför bränningen.
Karlarna slet som djur med sina handkärror.
Efter staplingen, då yttersidorna täckts av råtegel och murats igen med lerbruk, sattes bränningen igång.
Anders lät skicka efter tre ankare öl från Pryssekrogen till karlarna vid ugnarna.
Vi hade diskuterat att använda välvda ugnar för bränningen, vilket ju token Polhem påstod var det rätta, men hade bestämt oss för att avstå.
" Det gamla stapelsättet har dugt i all världens tid.
Då duger det åt oss också.
" Ibland var till och med Anders försiktig med nymodigheter.
Däremot var han beredd att försöka pröva Polhems teori att en viss mängd sågspån inblandad i leran ökade teglets styrka.
Då första lasset färdigt tegel plockades ut ur sin ugn, var det som att stå inför en skattgömma.
Vad skulle gömman innehålla ? Dyrbarheter eller skrot ? Tro mig, finare tegel hade aldrig sett världens ljus!
Tegelstenarna var vackrare än guldtackor.
Inte en spricka, rönnbärsröda och släta som kvinnoklinkor.
" Nå ", sa Anders, " vem fick rätt ? " Att vi sedan började tjäna bra med pengar på vårt tegel är inget att sticka under stol med.
Byggherrarnas förråd av gammalt tegel började vid det laget ta slut, och varje smula tegel vi fick fram fick köpare innan vi öppnade ugnskäftarna.
Ranängen brusade av liv.
Vägen in till Drottningporten var lika tätpackad av kärrlass som någonsin Sillegatan inne i stan.
Tidigare hade fororna från Stadens tegelbruk varit ensamrådande på vägen med tegel, nu tillkom våra.
" Vi måste ha de bästa kuskarna som Herren låtit komma till världen ", sa Anders.
Det blev min sak att välja kuskar.
Jag var noga som om det gällt hovmän.
Anders behövde inte förklara, jag begrep.
Kuskar som kunde driva på en häst utav fan och dessutom var starka och snabba i nävarna.
Jag fann ett dussin karlar som motsvarade kraven.
Redan första månaden visade det sig att jag gjort ett gott kuskval.
Det uppstod ideliga bataljer på vägen mellan våra körsvenner och Gamla Tegelbrukets.
I nio nävkamper av tio avgick de våra med segern.
Även sådana detaljer var köparna vaksamma på, det påverkade avlämningstiden.
En i diket kullkörd tegelkärra var ingen bra rekommendation.
En eftermiddag då en av våra kuskar, Christopher Swart, tvingat ner en av stadens körsvenner i diket med fullastad kärra och allt, kallade Draken in honom på kontoret, lät mig ge honom två riksdaler i dusör och fri förplägnad på Pryssekrogen samma afton.
" Var det klokt ? " sa jag då Swart avlägsnat sig.
" Varför inte ? " " Det väcker ont blod på andra sidan ån.
" " Det hoppas jag, Johan.
" Anders utmanade öppet Magistraten och det av dem disponerade tegelbruket.
Han verkade njuta av det.
För transporterna in till staden, började vi också utnyttja Roddargillet.
Gillets taxa var då för persontransport nio öre för färd ena vägen, slusspenningen inberäknad.
Draken kallade till sig Gillets ordonnans och föreslog denne att mot en taxa av trettiotvå öre per kubikmeter och färd ro tegel.
Snart därefter kunde man se båt efter båt lämna vår lastbrygga i ån, fullastade med tegel ; naturen hade ju ställt det så lyckligt att roddarna hade medström in till staden och strömmen mot sig då de återvände med tom båt.
Samtidigt som bränneriet växte och frodades, drev Anders Drake sin trävaruhandel.
Allt han rörde vid gav god avkastning.
För att vara småborgare var han redan en av dem i staden som betalade störst bevillningspenning.
Ett täckt åkdon hade han då också hunnit skaffa sig, han hade övertagit den vackra vagnen och de två granna fuxarna av handlanden Bryngel Clasons dödsbo.
Men Anders använde sig aldrig av sin täckta vagn vid färderna till tegelbruket.
Då for han i öppen vagn som vilken bondlurk som helst.
Om han kommit i sin ståtliga, täckta vagn skulle körsvennerna på Gamla Tegelbrukets kärror ha funnit stor glädje i att tränga ut hela hans ekipage i diket eller ännu hellre i åns strandgyttja.
Jag bör nu i rättvisans namn tillägga, att jag inte heller själv blev lottlös dessa goda dagar.
Jag fick råd att byta min gamla hushållerska ( av hostningarna att döma led hon av obotlig sot i bröstet ) mot en betydligt yngre och flinkare.
Min nya tjänstekvinna hette Erika och kunde både laga mat och bereda mig nöje på flera sätt.
Det hände att jag vissa nätter tillsammans med Erika helt lyckades glömma min förbannade fot.
5 Ingen tycker om att bli trampad på tårna.
Allra minst myndighetspersoner.
För Magistratens ledamöter hade stadens gamla tegelbruk, liksom de omkringliggande ängarna med sina mulbeten, varit en god inkomstkälla.
Då de fått klart för sig, att Anders Drake inte enbart var en karl med stort munväder, gick de till angrepp.
Effektivast vore om de kunde få Drakes nya tegelbränneri förklarat olagligt.
Och till det fanns en möjlighet : om man lyckades få baron Bengt Ribbing att ogiltigförklara sitt redan givna tillstånd till Anders Drake.
Mullvadar, vill jag kalla dem!
Liksom mullvadarna började de undergräva vårt tegelbränneri i lönndom.
Allt fler magistratspersoner hade vägarna till Ribbings landshövdingeboställe.
Vad som avhandlades vid de besöken var lätt att begripa.
" Ger Ribbing efter är vi förlorade ... " sa jag en kväll, då jag just fått reda på att tre representanter med Johan Svedmark i täten avlagt ett nytt besök i vår landshövdings ämbetslokaler.
" Ribbing är en bra karl ", sa Anders.
" Kan han motstå deras övertalning ? " " Han ger inte efter för svinpälsar.
" " Är du säker på det ? " Det svarade Anders inte på.
Men det hade tänts en glans i hans ögon som jag kände igen.
Den bådade sällan något gott.
" I morgon skall jag själv besöka Ribbing ", sa han.
" Gör inte det, Anders.
Det är klokare att avvakta.
" " Och låta Magistraten göra alla drag på egen hand ? Så fan heller, det skall vi bli två om!
" Jag försökte i det längsta avråda honom, men det var givetvis lönlöst.
Nästa dag besökte han vår landshövding.
Han for i täckt vagn och var klädd som om det gällde ett kungabesök.
Medan han var borta, gick jag som i feber av oro.
Jag haltade ut och mötte hans vagn då han äntligen kom tillbaka : " Hur gick det ? ... " ropade jag.
Han spände sina små grisögon i mig : " Det gick bra.
Vi kom väl överens.
" " Står Ribbing fast vid sitt tillstånd ? " " Mer än så.
" " Vad menar du med det ? " " Jag gjorde honom ett förslag.
Han blev intresserad.
" " Vad då för förslag ? " " Jag föreslog Ribbing att Magistratens arrende av stans tegelbruk skulle omprövas.
" Han sa det lika lugnt som om han bett kusken spänna ifrån hästarna.
" Omprövas ", upprepade jag.
" Jag erbjöd dubbelt så högt arrende som det Magistraten nu betalar.
" " För Gamla Tegelbruket ? " " Ja.
Det arrende som Magistraten nu betalar är rena lurendrejeriet.
" " Sa du det till Ribbing ? " " Ord för ord.
" " Och han ? " " Han lovade tänka på saken.
" Jag stod förstummad.
Mycket hade jag väntat mig, men inte det.
Draken hade gått till anfall på samma sätt som Magistraten.
De försökte upphäva tillståndet för hans nya tegelbruk, han gjorde motangrepp genom att försöka upphäva deras arrende.
" Hur slutade det ? " vågade jag knappt fråga.
" Bra.
Jag föreslog som ett alternativ, att Gamla Tegelbruket skulle auktioneras ut.
Till högstbjudande.
" " Du är galen, Anders!
" " Den visan känner jag igen.
Kom nu, jag har gjort mej förtjänt av ett stop.
" Jag haltade efter honom in.
Jag tror jag behövde brännvinet mer än han.
Underverkens tid var inte förbi.
Ribbing tog fasta på Anders Drakes förslag och uppmanade Magistraten att låta auktionera ut Gamla Tegelbruket.
Jag behöver inte tala om, att det tog hus i helvete!
Hela Magistraten stormade.
Men vad hjälpte det, att de åberopade en mer än hundra år gammal resolution ? Vi levde i nuet.
Vi levde i ett upplyst tidevarv, fjärran från det mörker som rått under Gustav Adolphs dagar.
Att Gustav Adolph beviljat vår Magistrat en löneförmån genom tegelbruksarrendet, kom inte oss vid.
I och med att Gamla Tegelbrukets arrende skulle auktioneras ut, kom emellertid saken i ett nytt läge.
Draken var inte längre ensam om att ha intresse i utvecklingen.
Tegelbruket skulle bortauktioneras till den högstbjudande.
Vem visste säkert att Anders Drake bjöd högst ? Från den dagen var Gamla Tegelbruket allas stridsfråga.
Naturligt nog måste i första hand Borgerskapet höras.
Det kallades till Allmän Rådstuga och ordet var fritt.
Sällan har jag hört så många upprörda stämmor.
En röst hördes dock oftare och högre än någon annans, min vän Anders.
Jag minns hur han ropade : " Är vi småborgare Magistratens knähundar ? ... " Det fanns knähundar ibland oss den aftonen.
Många ville inte resa borst mot Magistraten, man kröp hellre.
Det slutade med omröstning.
" Visa er som karlar!
... " vrålade Anders.
Karlarna visade sig sedan vara några fler än knähundarna.
Borgerskapet kunde sända bud till Landshövdingen att majoriteten önskade en auktion av stadens gamla tegelbruk.
Det var en segerns kväll för Draken.
Vi söp oss ordentligt fulla på " Drufvan " och hela kvällen kom trosfränder fram till vårt bord och bedyrade att Anders Drake var deras man.
Som jag redan nämnt, hade Draken redan tidigare stått inför Magistraten som talesman för sina ämbetsbröder i det ringare Borgerskapet.
Men då hade han stått där som supplikant.
Han hade sökt Magistratens stöd.
Nu var han talesman för sina anhängare inom Borgerskapet --- mot Magistraten.
Den kvällen reste sig det ringa Borgerskapet mot Magistraten.
Främst stod Anders Drake.
Jag hade hellre sett att min vän stått i andra ledet.
" Skitprat, Johan ", sa han.
" Vi har Ribbing med oss.
Är inte en landshövdings sällskap gott nog åt dej ? " I och med att Borgerskapet tagit ståndpunkt, fann baron Ribbing saken klar.
Fem dagar före jul förständigade han Magistraten att den 7 januari 1738 utbjuda såväl Gamla Tegelbruket som Ängarna på offentlig auktion.
I raseri tillgrep Magistraten sin sista möjlighet, man utbad sig anstånd med auktionen och mellan orden i deras vördsamma skrivelse kunde den skarpsynte läsa in en stark ovilja och ett tydligt trots mot att efterfölja länets hövdings uppmaning.
Julefrid.
På julafton tindrade vaxljusen och på juldagen sjöng vi unisont i Gustavi Domkyrka.
Ett Barn är fött till denna Jord.
Från min plats långt bak i kyrkan kunde jag se ryggarna av Ingrid och Anders Drake.
Det var inte länge sedan de lagt sitt sjätte barn i jorden.
På annandag jul förnyade baron Ribbing sin uppmaning till Magistraten.
Auktionen skulle äga rum i enlighet med hans tidigare besked.
Något anstånd beviljades inte.
Han hade lusläst Magistratens skrivelse och upptäckt trotset.
Om inte Magistraten efterkom hans uppmaning, var han beredd att tillgripa andra utvägar.
Jag förmodar, att de kommentarer som Magistratens ledamöter den dagen gjorde sinsemellan hade föga med julhelgens frid att göra, men enfaldigare var de inte än att de visste sin plats.
På tredjedag jul sammanträdde de och klubbade beslutet att kungörelse om auktionen skulle anslås på offentlig plats.
Vi stod länge framför Magistratens kungörelse, Anders och jag.
Mina känslor var ganska blandade.
Min vän hyste däremot inga betänkligheter.
" Detta skall bli en lustiger dans, Johan!
" sa han leende.
Nej, någon lustiger dans kan man knappast kalla auktionen.
Möjligen ett spektakel av Guds nåde.
Auktionen ägde rum i vår nya auktionskammare på Stora Smedjegatan och aldrig hade lokalen varit så till trängsel fylld.
Att räkna upp alla som var närvarande skulle ge mig skrivkramp ; redan den som försöker tyda dessa kråkfötter får bekymmer, desto mer som min sanddosa för bläckets stillande klumpat sig.
Kanske borde jag börja med en skildring av den fientliga, hatfyllda stämning som rådde.
All hätskhet som fyllde luften.
Här om någonsin rådde den gamla lagen om öga för öga, tand för tand.
Men jag har bestämt mig för att avstå från en sådan skildring.
Hat föder hat.
Jag vill så långt det är möjligt avhålla mig från att dragas in i hatets virvlar.
Åtminstone redan nu.
Jag vet att det blir moment senare, då min behärskning kanske kommer att svikta.
Istället skall jag så långt det är möjligt nöja mig med att utan känsloinblandning redovisa vad som hände under själva auktionen.
Jag har mina anteckningar från den dagen till hands.
Det blev som väntat en tvekamp mellan Magistrat och Borgerskap, en bältesspännarekamp, prestigefylld och utan eftergifter.
Först gällde det Ekmansängen.
Där hade Magistraten anlagt och med egna medel betalt en tobaksplantering.
Ingen ifrågasatte deras rätt att fortsätta den driften.
De fick behålla arrendet för en tid av ytterligare sex år.
Magistratens ledamöter såg belåtna ut vid det beskedet.
Getebergsängen.
Magistraten hade dittills betalat 1 daler och 14 öre i arrende per år.
Ribbing förhörde sig om någon var villig att betala mer : " Nio daler!
... hördes en lugn stämma.
Jag kände igen den rösten mycket väl.
Anders Drake.
Det gick en våg av häpnad genom salen.
Nio daler!
Ingen kom sig för att bjuda emot.
" Getebergsängen arrenderas av holzhandlare Anders Drake för nio riksdaler per år ", fastslog baron Ribbing.
Draken hade besvarat Magistratens arrende av Ekmansängen genom att lägga beslag på Getebergsängen.
" Får jag bara göra ett tillägg ", sa Anders.
" Jag önskar beteckningen holzhandlare utbytt mot tegelfabrikant.
" Ytterst var det tegel kampen gällde.
Arrendena av ängarna var bara en inledande skärmytsling.
Burggrevelyckan.
Här fattade handlanden Jacob Liedgren mod.
Magistraten hade innehaft lyckan för fyra daler året, men Liedgren bjöd upp till 21 daler och 8 öre.
Han fick arrendet och blinkade åt Anders Drake.
Gullbergsängen.
Detta omstridda stycke mark hade Magistraten betalat 30 daler och 24 öre om året för.
Drake gick in med ett bud på 50 daler, Magistraten sträckte sig till 62 daler men då klippte Anders av all diskussion med 80 daler.
Det var en svår förlust för Magistraten.
Vadhammarsängen.
Denna praktfulla äng hade Magistraten arrenderat för 60 daler, men innan budgivningen var slut hade arrendet övergått i Linhard Thims ägo för 121 daler.
Jag hörde min vän Anders skratta då klubban föll.
Tegelbruket.
Arrendet att löpa i tre år.
Det var knäpp tyst.
Alla väntade på ett första bud.
" Tvåhundrafyrtio daler ", ropade Johan Svedmark till slut.
Han förde Magistratens talan.
Budet var detsamma som arrendet betingat de sista åren.
" Trehundra!
... ropade murmästare Johan Rancke.
Jag blev mycket överraskad.
Rancke av alla människor ? En i mina ögon både obehaglig och suspekt figur.
Varför bjöd han ? Jag sneglade på vännen Anders.
Han stod tyst och blossade till synes liknöjt på sin pipa.
Men hans ögon var vaksamma.
Jag väntade på ett bud ifrån honom, men det kom inte.
Johan Svedmark rådgjorde med Jacob Bratt, Lorentz Bagge och övriga intressenter inom Magistraten.
De stod med huvudena tätt ihop.
Jag skulle gärna velat höra vad de sa.
" Något ytterligare bud ? " hörde baron Ribbing sig för.
" Trehundratrettio!
" ropade Johan Svedmark.
Knappt hade hans rop förklingat förrän murmästare Rancke skrek : " Fyrahundra!
" Vi var alla lika häpna.
Murmästare Rancke var illa sedd av de flesta och hade vad jag visste varken pengar eller hedern i behåll.
Hur kunde han bjuda fyrahundra riksdaler silvermynt ? Magistratledamöternas huvuden bildade en ny bukett.
Deras nackar lyste röda av upphetsning.
Då och då nådde ett upprört ord fram till oss.
Jag måste erkänna att jag njöt.
Jag var även beredd att förlåta murmästaren hans tidigare synder.
Han höll Magistraten i en björnsax.
" Är Rancke från vettet ? " viskade jag till Anders.
" Det tror jag inte.
" Draken återgick till sin pipa.
Men hans röst hade förrått att han var långt ifrån så kolugn som han försökte ge intryck av.
Och jag begrep ingenting.
Varför bjöd han inte ? Tänkte han släppa ifrån sig Gamla Tegelbruket utan strid ? " Fyrahundratjugo riksdaler!
... " ropade borgmästare Svedmark.
Hans röst skälvde av upphetsning och ilska.
Svedmark hade inte hunnit sätta sig, förrän Johan Rancke var uppe från bänken och skrek : " Fyrahundraåttioen riksdaler!
... " Det var som slutsalvan i ett fältslag.
Striden var över.
Ingen kunde tänkas överbjuda det.
Magistratens samtliga ledamöter bröt upp och armbågade sig ut ur auktionslokalen.
Deras nederlag var fullständigt.
Kanske kände de ändå en viss glädje över att deras värste motståndare, Anders Drake, också kommit tillkorta.
Då murmästare Johan Rancke sedan trängde sig fram till vår landshövding för att underteckna arrendehandlingarna, såg jag till min häpnad att Draken slöt upp i hans kölvatten.
Anders och Rancke skrattade och nickade glatt åt varandra.
Och då murmästaren sedan skrev sitt namn på arrendet, böjde Anders sig fram vid hans sida, övertog fjäderpennan och skrev sitt namn vid sidan om murmästarens.
Anders hade använt sig av Johan Rancke som bulvan.
Jag förstod rävspelet.
Om Anders själv bjudit, skulle Magistraten kanske i rena ilskan ha bjudit emot mycket högre.
Ett nederlag mot murmästare Rancke var illa nog, mot Anders Drake skulle det känts än värre.
Tack vare min väns manöver, hade arrendepriset stannat inom rimliga gränser.
Varför Anders inte bett mig bjuda vid auktionen, var tydligt.
Jag var redan känd som hans handgångne man.
Han hade måst välja någon utomstående.
Låt mig erkänna, att jag inte kände någon glädje över att murmästare Rancke nu var i samma stall.
Jag hade en otäck föraning om att han en dag skulle skita ner ordentligt i sin spilta.
Det var som om Anders läste mina tankar, när vi träffades efteråt.
" Rancke var rätt man ", sa han.
" Det gäller att välja rätt man för varje tillfälle.
" " Liksom du valde mej till glacisen ? " Då skrattade han och dunkade mig i ryggen.
" Har du haft orsak ångra dej ? " " Inte ännu.
" " Du skall inte få det i framtiden heller.
" " Låt oss hoppas det.
" Jag övergick till att föra in de nya tegelpriserna i liggaren.
Högsta salupriset å 1_000 goda takpannor var fastlagt till att under den treåriga arrendetiden vara tjugotvå riksdaler.
För enkelt bränd tegelsten var priset för 1_000 st.
nio daler.
För dubbelbränd tegelsten var salupriset tolv daler.
Så långt mina anteckningar från auktionen.
Jag borde känt en stor glädje just då.
Även Gamla Tegelbruket var nu under vår hatt.
Vi var ensamrådande evad gällde tegeltillverkningen för Götheborgs stad.
Men min glädje var solkad av ängslan.
6 Vi gjorde pengar de följande åren.
Varför hyckla om det.
Alla i staden visste det.
Varenda ugn i både Gamla och Nya Tegelbruken spottade tegel.
Priserna har jag redan omnämnt, och det var goda priser.
Inte heller behövde kuskarna längre trängas och ofreda varandra, alla tjänade samma herre.
Året runt, med uppehåll för den svinkalla vintern 1739 naturligtvis, då marken frös till järn, brände vi tegel.
De tre år som arrendet löpte för Gamla Tegelbruket var kanske de bästa i mitt liv.
Det var som att sitta i en borg, omgiven av löpgravar som inte kunde passeras av någon fiende.
Men samtidigt visste vi, att vi i varje stund var belägrade.
Många ville åt oss.
Missundsamhet är en utbredd mänsklig åkomma.
Som väntat blev murmästare Johan Rancke snart en orosande.
Trilsk och pockande försökte han breda ut sig vid bordet.
Jag märkte det men knep käft.
Jag ville inte vara den som satt till doms i det fallet, det var Drakens sak.
" Sparka Rancke åt fanders, Johan ", sa Anders en dag då vi tog en promenad på tu man hand.
" Finns det orsak till det ? " sa jag och låtsades oförstående.
" Han är en stor skit.
" " Det tyckte du inte på auktionen.
" " Hans namnteckning luktade inte.
" Jag kallade in Johan Rancke och bad honom fara åt helvete.
Han slogs och stretade emot som en besatt men mot tre kraftiga karlar från ugnarna var han maktlös.
De hyvade ut honom som en skäppa tegel på gården.
Upplöst av ursinne öste han galla över oss och lovade komma tillbaka en dag.
Jag har aldrig varit lättskrämd ( att jag enligt Draken var försiktig och räddhågad i affärer var en sak ) men på något sätt skrämde synen av Johan Rancke därute på gården mig.
Han var inpyrd av ett hat som inte skulle väja för någonting om ett tillfälle till mothugg erbjöd sig.
Ännu en fiende, tänkte jag.
Vi började få mycket gott om dem.
För att dröja ett ögonblick vid liknelsen om vår borg, så visste vi också mer än väl när fienden skulle få sitt tillfälle till angrepp.
Samma dag arrendet löpte ut.
Då skulle alla intrigörer, avundsmän och magistrala rövslickare ligga redo som stormtrupper.
Den dagen skulle vi bli tvungna att fälla vindbryggan.
Attacken kom förr än vi väntat.
Vårt arrende löpte ut den 1 april 1741, men magistratknektarna var alltför stridsheta för att kunna vänta så länge.
Redan på det gamla årets sista dag skickade Magistraten ut hela flocken av stadsbetjänter och lät dem med både skrivna och utropade ord kungöra att nu var tiden inne : arrendet för Gamla Tegelbruket förföll.
Stadens Tegelbruk och tillika Ängarna skulle åter utarrenderas.
Man behövde inte lyssna noga för att höra mer än så.
Under varje bokstav låg det som ett dovt brus, likt en strid älv som forsade fram under ett täcke av is.
" Nu skall den förbannade Draken få se på fan!
" brusade det.
Hämndens timme var inne.
Åren växte ihop i köld, i mer än ett hänseende.
Ängslan grodde i mig som en kräftsvulst, men Anders spände sina grisögon i mig och sa : " Oroa dej inte, Johan.
Jag skall se till att du får tillfälle att sparka hela konkarongen i arschelett!
... Och ta den högra foten, den känns mest!
" Min högra fot var den vanskapta.
Det var som rusta för batalj.
Första skärmytslingen skulle äga rum den 4 februari.
Till den dagen var Allmän Rådstuga utlyst.
" De kommer att bli en skön samling skitar ", skrattade Anders.
På något märkligt sätt tycktes han njuta av det hela.
Jag förstod honom inte.
Nog blev det som Anders förutspått, vi blev en skön samling skitar som fyllde Rådstugan.
Magistratens ledamöter satt uppträdda, rakryggade som kråsnålar, på de främsta bänkarna.
Självklart med justitieborgmästare Johan Svedmark i mitten och med rådmännen Bratt, Kling och Olbers närmast.
Alla såg ut som äggsjuka hönor i sin längtan att få börja sprätta dynga.
Stadsbokhållare Håkan Ekman låg djupt framåtböjd över sina luntor.
" De har inte blivit vackrare sen sist ", sa Anders så högt att alla kunde höra det.
Jag ställde mig avsides och försökte få överblick över församlingen.
Skrämmande många av våra motståndare var på plats.
Utöver våra självklara antagonister i Magistraten, såg jag sådana herrar ur handelscorpsen som Olof Holmgren, Lars Schröder, Caspar Wohlfart, Peter Silvander och Anders Damm, för att bara nämna några av dem som råkade dyka upp i synfältet.
Från ingen av dem kunde vi räkna med bistånd.
Tavlan blev inte vackrare när murmästare Johan Rancke armbågade sig in.
Med murarskråets Ålderman Anders Pihl i släptåg.
Rancke fick syn på mig och spottade en stor bobba snus framför mina fötter.
Jag låtsades inte märka det.
Våra vänner hade vi som ni förstår bland hantverkarna och det ringa Borgerskapet.
Det var en lisa att se, att bokbindare Torsten Winberg och handlanden Olof Wenngren var komna.
De skulle stå på vår sida in i döden.
Förhandlingarna började med att baron Bengt Ribbing informerade om, att Rådstugan i första hand skulle besluta, ifall Gamla Tegelbruket samt Stadens Ängar ånyo skulle utarrenderas till högstbjudande.
Så som skett tre år tidigare.
Eller, ifall de nämnda institutionerna skulle återgå i Magistratens vård och tjänst.
Såsom varit fallet förr.
Jag kände inte igen baron Ribbing riktigt.
Den raka, kraftfulla gestalten hade sjunkit samman och håret hade vitnat till snö.
" Vad är det med Ribbing ? " viskade jag till Petter Ekman, som slutit upp vid min sida.
" Fan vet.
" Vi fick lyssna noga för att kunna följa baronens utläggning om ängen Burggrevelyckan.
Den hade arrenderats av handlanden Liedgren i tre år, men nu behövdes området till det Nya Spinnhuset.
Var det vår åsikt, att Burggrevelyckan nu inte längre borde utarrenderas utan istället anslås till ett nytt spinnhus ? " Ja!
... " ropade vi.
Endast Liedgren ropade emot.
Jag tänkte på, att en av de tre soldatänkor som gett mig sin glädje ännu satt i sedligt förvar i det gamla spinnhuset.
Jag unnade henne ett nytt av hela mitt hjärta.
Sedan var det tid för övriga Ängar och Gamla Tegelbruket.
Men Ribbing hann inte ens kungöra dem.
Han blev avbruten av Johan Rancke, som trängde sig fram till presidiet : " Jag vill att denna skrivelse uppläses och lägges till grund för förhandlingarna!
... " skrek han.
Baron Ribbing lät mötets sekreterare läsa upp skrivelsen.
Redan efter de första meningarna stod sammanhanget klart för mig : vi var utsatta för en komplott.
Medan ilskan pressade sig upp i mig som en svallvåg, tvingades jag stå tyst och åhöra hur Johan Rancke riktade den ena oförskämda, grundlösa beskyllningen efter den andra mot den skötsel, som Gamla Tegelbruket utsatts för under Anders Drakes och min ledning.
" Jag skall slå ihjäl honom ... " hörde jag mig själv väsa.
" Lugna dej, Johan ", sa Petter Ekman och tog grepp om min arm.
Utan annan grund än sitt oförsonliga hat beskyllde den förbannade murmästaren oss för att ha minskat vårt tegels längd från tolv till nio tum, och bredden från sex tum till fyra-och-en-halv.
I lögn på lögn hävdade han, att vårt tegel ävenså blivit löst och obränt hanterat i ugnarna och att allt byggande med sådant tegel måste innebära en oöverskådlig fara för hela staden och dess bebyggare.
Murar byggda av vårt tegel blev enligt hans lögner alltför tunna och skulle i förtid multna och inte kunna utstå varken eld, väder eller vatten.
Murarmästaren avslutade ödmjukt med : " att till Stadens och allmän säkerhet anhålles om Magistratens Ämbetes handräckning till ändring härutinnan.
" Skrivelsen var undertecknad av murarmästare Johan Samuel Rancke och Ålderman Anders Pihl.
Svin!
Förbannade svin!
och inte nog med det.
Ytterligare tre hantverkare lyfte sina tunga skinkor från bänkarna och intygade, att även de inköpt slikt tegel.
En väl förberedd komplott var det.
Och vilka de yttersta upphovsmännen var, behövde ingen sväva i tvivelsmål om.
De satt uppradade på första bänken.
För tre år sedan hade Draken utnyttjat den skrupelfrie Johan Rancke som bulvan vid arrendets inropande, nu slog Magistraten tillbaka genom samme man.
Han hade säkert inte varit svår att övertala.
Anders Drake hade rest sig.
Han gick fram till presidiet och var lika kritvit i synen som baron Ribbings hår.
Anders anhöll att få den upplästa skrivelsen " till kommunikation ".
Det var hans rätt, och baron Ribbing gjorde heller ingen ansats att behålla den.
Innan Anders gick tillbaka till sin plats, gjorde han en omväg förbi mig och gav i allas åsyn mig murmästarens epistel : " Ett kärleksbrev, Johan ... " sa han med väl behärskad röst.
" Vi skall besvara det en dag.
" Ännu när jag skriver detta, känner jag ilskan från den dagen.
Och istället för att uppehålla mig vid den förnedring och skam, som sedan följde, skall jag gå rakt på sak.
Rådstugan beslöt --- trots Anders Drakes, Olof Wenngrens, Torsten Winbergs, mina egna och många andra hantverkares och småborgares invändningar --- att arrendet för Gamla Tegelbruket icke skulle utbjudas till enskild medborgare i staden.
Istället skulle tegelbruket återgå i Magistratens vård.
Magistratens komplott hade lyckats.
Knähundarna var åter i majoritet.
Justitieborgmästare Johan Svedmark reste sig och tackade församlingen för dess kloka, framsynta beslut.
Han sa att beslutet var ett gott bevis på stadens förtjänta medborgares ömhet och kärlek till sin Magistrat.
Jag ville kräkas.
Vi söp oss redlösa den kvällen.
Men vi gick inte till " Drufvan ", vi ville inte sätta ut vårt nederlag och vår skam till allmän beskådan.
Vi gick hem till Drakens.
Ingrid passade upp oss och fyllde våra stop till brädden.
Hon förstod utan ord.
Innan vi somnade bort från världens väl och ve, hörde jag min vän Anders röst mala och mala : " Vi skall ge dom skitstövlarna, Johan ... vi skall ge dom skitstövlarna, Johan ... " Jag borde begripit, att Anders Drake inte var slagen till slant så lätt.
När vi båda nyktrat till någorlunda, spände han som vanligt ögonen i mig och sa : " Nu går vi till angrepp, Johan.
" " Hur ? " " Jag har sagt det förr.
Baron Ribbing är en klok karl.
" Redan nästa dag hade vi författat en skrivelse, som var ett klagomål över Rådstugans beslut.
Anders lät spänna för den täckta resvagnen och for raka vägen till landshövdingen.
Jag mätte rummets längd hundra gånger med mina steg under hans bortavaro.
Efter en evighet kom han tillbaka.
" Nå ? ... Vad sa han, Anders ? " " Inte mycket.
Han var inte vid god hälsa.
" " Men han tog emot vår inlaga ? " " Det gjorde han.
Och jag bättrade på den.
" " Bättrade på ? " " Jag erbjöd mej att betala en högre arrendesumma.
" " Hur mycket ? " " Tvåhundra riksdaler mer.
" Jag svalde.
" Jag förstår ... Vi får höja tegelpriset motsvarande i så fall.
" " Tvärtom.
Jag lovade honom att inte höja tegelpriset ett vitten.
" " Det klarar vi aldrig!
" " Det måste gå.
Får vi bara tillbaka arrendet, skall vi nog fan klara det.
" " Vad sa Ribbing då ? " " Han lovade tänka på saken.
Dessutom påpekade jag en sak, som inte uppmärksammats tillräckligt vid Rådstugan.
" " Vad ? " " Att Magistraten fått arrendet utan att arrendetiden fastlagts.
Ett sådant arrende kunde inte vara giltigt.
Det hade till och med talats om att arrendet skulle löpa nu och framgent ... Jag frågade Ribbing, om det innebar för evigt.
" " Vad sa han då ? " " Han skulle förelägga Magistraten vårt klagomål.
" Den månad som sedan följde skall jag aldrig glömma.
Magistraten besvarade vårt klagomål genom att påstå, att orden " nu och framgent " aldrig blivit sagda, varefter Anders Drake lät mig skriva en elva ark lång inlaga, som styrkte våra krav och tillbakavisade Magistratens rätt till arrendet.
Min skrivhand domnade och jag hade axelvärk om nätterna.
Magistraten skrev sex ark till svar.
Jag kan inte påstå, att jag avundades baron Ribbing, som tvingades taga del av dessa oändliga skrifter.
Vi fick bud från landshövdingens residens, att baron Ribbing den 17 mars godtagit Rådstugans beslut, och att därmed Magistraten slutgiltigt var att anse som rättmätig arrendator av Gamla Tegelbruket.
" Helvete!
... " skrek Draken då han ögnat igenom det kortfattade meddelandet.
Vi hade förlorat kampen.
En liten tröst fanns det dock i bedrövelsen.
Eftersom det rådde oenighet om arrendetiden, och många i Borgerskapet fordrade ett klarläggande, lät baron Ribbing kalla till ny Allmän Rådstuga.
Kvällen den 31 mars.
Borgerskapet var väl samlat den kvällen.
Alla våra anhängare hade infunnit sig, men också Magistratens proselyter.
Vi stod i var sin del av salen och bevakade varandra.
Trupperna inför ett fältslag.
Det sorgliga var bara, att den ena truppen redan avgått med segern : Magistraten.
Det som återstod var bara en del av fredsvillkoren.
Arrendetiden.
Vår väntan gällde baron Bengt Ribbing.
" Han måste komma ", sa Anders oroligt.
" Baronen är en karl.
Honom kan man lita på.
" Efter en dryg timmas väntan steg två för oss okända herrar in i salen.
De intog podiet och presenterade sig : överstelöjtnanten, baron Carl Sjöblad, samt landssekreterare Jonas Klingborg.
" Vi har den smärtsamma plikten tillkännage, att länets avhållne hövding, baronen Bengt Ribbing, avgått med döden ", sa baron Sjöblad.
Vår landshövding hade avlidit föregående natt.
Med sig i döden hade han tagit den olösta frågan om ett tegelbruks arrendetid.
" De goda går bort först ... " sa Anders lågt.
Han var starkt berörd av dödsbudet.
" Nu läggs vår bäste vän i graven, Johan.
" Det var alltför stora ord.
Men det låg ändock mycket sanning i dem.
Baron Ribbing hade varit karl för sin hatt, han hade aldrig krupit för Magistraten.
Inte alla landshövdingar kunde man säga det om.
Vi satt med sämre kort för framtiden.
Vi tog för givet att Rådstugan skulle avbrytas, men den nytillträdde baronen Carl Sjöblad sa sig ha blivit hjälpligt insatt i det ärende som skulle behandlas.
Han förklarade sig därför villig leda förhandlingarna.
Nu skall jag göra en lång, hätsk och svettdrypande dispyt kort och tillsynes lättlöst.
Magistraten förnekade att orden " nu och framgent " någonsin fällts vid Rådstugan den 4 februari, och de förklarade sig nöjda med ett tidsbestämt arrende.
Det var en halv seger för oss.
Visserligen frågade kommissarie Johan Busck, vem som gjort holzhandlare Anders Drake till hela stadens förmyndare, men Draken var klok nog att bemöta det yttrandet med tystnad.
Segern, om än liten, låg i att Magistraten skulle få arrendet enbart för en fastställd tid.
" När skall arrendetiden beslutas ? ... Nu ikväll ? " Anders Drake gav sig inte.
Men eftersom kvällen var sent liden och många redan tröttnat på de många turerna i käbblet, avgjorde baron Sjöblad själv frågan : " Arrendetiden skall bestämmas vid en senare Rådstuga ", avgjorde han.
" De sitter i sadeln, men inte så säkert som de tror ... " sa Anders, då vi den natten gick genom den tysta staden.
Våra handlyktor lyste oss väg men jag hade det alltid svårt utomhus i mörker, min högerfot slog ofta i gatans kullerstenar och fick mig att snava och halka.
" De kommer att få arrendet i tre år ", sa jag.
Det kändes bittert att tänka på det.
Under den tid vi disponerat Gamla Tegelbruket, hade vi byggt upp och på allt sätt utvecklat produktionen.
Nu skulle Magistraten komma till dukat bord.
" Var inte så säker ", sa Anders.
" Sjöblad verkar också vara en resonabel karl.
" " Vi har inga argument kvar.
" " Jo.
Ett.
Pengar.
" Jag släpade mig hem och låg länge vaken.
Natten förvandlades till gryning.
En klar vårdagsgryning.
Den 1 april, dagen då vårt arrende för Gamla Tegelbruket gick ut.
Inget län kunde klara sig utan hövding.
Så länge ny hövding för vårt län inte blivit utnämnd av Kunglig Majestät, fick baronen Carl Sjöblad förordnandet som vice landshövding.
Anders var inte sen att utnyttja detta.
Han sökte upp den vice landshövdingen och förnyade sitt förhöjda arrendebud.
" Arrendet har redan tilldelats Magistraten ", konstaterade Sjöblad.
" Alla anser inte att beslutet vid Rådstugan den 17 mars var giltigt ", bemötte Anders.
" Det kanske bör utforskas.
" " I så fall lämpligen vid en ny Rådstuga ", gav Sjöblad efter.
Baron Sjöblad lät kalla till en ny Allmän Rådstuga den 21 maj.
Aldrig hade lokalen i Rådhuset varit så överfylld, aldrig hade stämningen varit så oförsonlig.
Om ord varit dödande, skulle inte många av oss ha överlevt den kvällen.
Själv stred Anders Drake som ett vilddjur.
Ideligen blev han angripen, ideligen gick han själv till angrepp.
Vid hans sida fanns bokbindare Winberg, Petter Ekman, Nils Borgström, Petter Bagge, Olof Wenngren, tunnbindare Anders Fahlbeck och våra andra vänner, här onämnda men i mitt minne väl ihågkomna.
Det fanns ögonblick denna kväll, då jag tror att vi alla, drygt etthundratjugo personer, talade i munnen på varandra samtidigt.
Nej, inte talade, skrek gjorde vi.
Ett halvårslångt uppdämt raseri.
Förbittring.
Oförsonlighet.
Ur askan efter branden, steg en segrare fram : Anders Drake.
När jag nu så här långt efteråt bläddrar i mina minnesbilder, vet jag exakt i vilket ögonblick hans seger grundlades.
Det var när vår gode vän och vapendragare Olof Wenngren begärde ordet och lyckades göra sig hörd över allt slammer.
Han sa sig förundrad över, att inte fler såg till stadens bästa.
Anders Drake hade erbjudit sig att höja det redan höga arrendet med tvåhundra riksdaler.
Hur mycket ville Magistraten betala ? Som så många gånger förr var det det bästa vapnet : pengarna.
En efter en höll borgarna med honom.
Varför skulle Magistraten slippa billigare undan ? Till slut stod dryga trettiotalet borgare ( de flesta ur det ringare borgerskapet ) upp vid sina bänkar och krävde högre arrende av Magistraten.
Baron Sjöblad frågade justitieborgmästare Svedmark och hans magistratkolleger, om de var villiga betala samma pris som holzhandlare Anders Drake för att erhålla arrendet.
" Vi har redan erhållit arrendet!
... " skrek Svedmark utom sig av ilska.
" Vi har redan fått arrendet!
" Han hade rätt.
Ett arrendekontrakt var redan utställt, undertecknat av Magistratens och Borgerskapets deputerade.
Då begärde Olof Wenngren åter ordet : " Det kontraktet undertecknades av oss i god tro.
Vi hade rätt att förmoda, att Magistraten skulle betala samma arrendesumma som den av holzhandlare Drake utlovade.
" I det ögonblicket var det som kampen svängde.
Min vän Anders gick mot seger, Magistraten mot nederlag.
Mindre än en halvtimma senare hade vår nye vice landshövding klubbat det häpnadsväckande beslutet : Anders Drake fick sitt arrende för Gamla Tegelbruket förlängt.
För ett år framåt.
Draken trängde sig fram till mig : " Jag sa att du skulle kunna sparka dom i arschelet, Johan!
Gör det nu!
" Så vådliga fotkonster vågade jag mig visserligen inte på, men den kommande natten minns jag ändå med stor glädje.
Anders och jag behövde inte gömma oss undan hemma i hans kök den natten.
Vi drack vårt brännvin på " Drufvan ".
Omgivna av vänner, som alla trakterades på Drakens bekostnad.
Vi, segrarna.
Förlåt mig, om jag uppehållit mig länge och omständligt vid de många turer och trivialiteter som omgärdade arrendets förnyande.
Det har inte enbart varit för att klargöra den hätskhet som rådde mellan stadens olika samhällsklasser.
Men jag ansåg mig böra redovisa bakgrunden till det som senare hände.
En sak ser jag också tydligt nu, i efterhand : det var min vän Anders Drakes envisa kamp mot Magistraten, som en gång för alla reste det ringare Borgerskapet, om än splittrat, mot Överheten.
Anders Drake sådde vind --- och skulle få skörda storm.
Drakefejden!
7 Den 22 maj, dagen efter Rådstugan.
Gud nåde mig för att jag fröjdades in i själen åt andras olyckor den dagen.
I sitt övermod hade Magistraten redan tagit Gamla Tegelbruket i besittning.
De hade anställt en styresman för bränneriet, drulen Vincent Anderson av alla människor, samt låtit ditforsla inte endast två kärrlass inventarier av alla de slag utan desslikes åtta dragoxar.
Ett enda ögonkast räckte för att klargöra, att Magistraten måst punga ut med minst 600 riksdaler för ting och djur.
Och vi ? Vi hivade ut alltsammans!
Vi staplade gårdsplanen full av Magistratens ägodelar.
Slängde ut alltihop som bråte.
Som för att fullborda vår lycka kom just då också ett slagregn som fick det att forsa av grus och gyttja.
" Se syndafloden!
... " tjoade Anders, då vi sprickfärdiga av glädje åsåg hur Magistratens mannar plaskvåta och svärande försökte stuva samman bohag och djur för den snöpliga återfärden till staden.
Insvept i tunga sjok av regn drog Magistratens karavan ut ur vår åsyn.
" Må djävlarna ta dom!
" fastslog Anders.
Han kallade till sig Christopher Swart, som vid det laget lämnat kuskbocken och upphöjts till förstebrännare vid en av ugnarna, och lät genom honom hämta åttio stop öl och brännvin från Pryssekrogen.
" Alla skall ha!
... " befallde Anders.
" Dom på Nya också ? " frågade Swart.
" Alla är alla.
" Var så säker, den dagen fanns det inte en torr käft på något av våra två tegelbruk.
Tyvärr fick Drakens frikostighet ett mindre glatt slut.
En av våra tegelmakare återvände den aftonen till staden i alltför upprymt tillstånd, råkade i elakt krakel med en masthuggare och fällde denne till marken med ett knivhugg.
Kanske bidrog den incidenten till, att såväl Anders Drake som jag någon tid senare inkallades till residenset för formellt besök.
" Vad vill han oss, tror du ? " undrade jag.
" Han vill lära känna stans främste män ", svarade Anders.
" En hedersbetygelse.
" " Det betvivlar jag.
" " Är du rädd, Johan ? " Det förnekade jag givetvis.
Men sanningen var, att jag kunde känna hur oron ringlade och snodde som binnikemask i magen på mig.
Tanken att jag nästa dag skulle stå inför vår nye landshövdings argusögon var allt annat än angenäm.
" Tro inte allt som säjs om honom, Johan.
" " Det är bestyrkt.
" " Bestyrkt ? Vem har bestyrkt det ? Han själv eller björnen ? " Då måste jag ju skratta förstås, men min oro blev knappast mindre.
Ingen vanlig människa kunde träda inför Lorentz Christoffer Stobées anlete utan bävan.
Hans rykte hade gått före honom och han var känd av oss alla långt innan hans utnämning till landshövding blivit bekantgjord ; att det var en replipost var självklart, han hade gjort sitt i den stora världen och nu var hövdingestolen i vår stad ett lämpligt säte att invänta döden på.
Men blev han mildare för det ? Var han ändå inte den fruktade Lorentz Christoffer Stobée ? " Jag tror honom om det ", sa jag.
" Han är den sortens människa.
" Jo, jag trodde på historien med björnen.
Som ni ju vet hade Stobée, då endast trettiofyra år gammal, anfört trupperna mot ryssarna i Viborg under det olycksaliga året 1710.
När garnisonen tvingats kapitulera, hade Stobée tillsammans med hustru och barn bortförts till fångenskap i Ryssland.
Han lyckades dock efter en tid tillvinna sig tsar Peters respekt och blev satt i arbete med att plantera trädgårdar i de kejserliga lustslotten.
Men då han senare erbjöds aktiv tjänst i ryska armén, avböjde han.
Det uppväckte tsarens stora vrede.
Stobées hustru och barn förpassades tillbaka till Sverige, medan han själv jämte en del övriga svenska knektar fördes till Archangelsk och fortsatt fångenskap.
Endast tanken på flykt höll från den dagen Lorentz Christoffer Stobée vid liv.
Flykt!
Men flykt var omöjlig.
Inte endast ett stort koppel vakter vakade över de svenska fångarna, till råga på allt hade guvernören för Archangelsk skaffat en väldig brunbjörn som extra vaktpost.
Björnen fanns i en inhägnad utanför fångarnas hålor.
" I varje fall så lyckades han fly ... " sa jag vid tankarna på björnen.
" Han kan ha mutat en vakt ", sa Anders.
" Jag tror att han gav björnen öl.
" Det var ju vad som berättades.
En dag hade Stobée lockat björnen att dricka öl uppblandat med brännvin, och då björnen blivit berusad och somnat, hade Stobée lyckats döda honom.
Han hade släpat undan och gömt kadavret, men påstod att han sett björnen springa till skogs.
Efter någon tid spred han ut ryktet att han själv reds av frossan och tydligen fått någon smittosam sjukdom, troligen pest.
Då han trodde att ryktet nått guvernören, klädde han björnkroppen i sina egna kläder, baxade upp kadavret i bädden, vände det in mot väggen och fullbordade arrangemanget med en djupt nerdragen nattmössa.
Nästa morgon kom de ryska fångvaktarna på sin sedvanliga inspektion men hejdade sig redan i dörrhålet då en vidrig likstank slog emot dem.
De skyndade till guvernören och rapporterade den svenske kommendantens död.
I skräck för att Stobée skulle vara pestsmittad, gav guvernören de övriga svenska fångarna i uppdrag att genast begrava sin forne befälhavare.
Efter vad det sades, bevistade guvernören sedan också jordfästningen av björnen.
Vid den tidpunkten var Lorentz Christoffer Stobée redan på flykt ut ur Archangelsk, förklädd till nasare.
" En ren skröna ", sa Anders och log.
" De svenska knektarna som begravde björnen har intygat att det är sant.
Och han lever bevisligen.
" Att Lorentz Christoffer Stobée levde, kunde inte ens Anders förneka.
Han väntade oss nästa dag i sitt residens.
Fortsättningen av Stobées flykt hade på sitt sätt varit lika märklig.
När han väl nått S :t Petersburg, efter tvåhundra mils fotvandring, hade en vän skaffat honom skeppslägenhet och utklädd till amma hade han till slut nått svensk hamn.
Då var det 1716 och han hade till allas häpnad uppstått från de döda och återintagit sin plats bland vårt lands stormän.
Hur Stobée efter kungastriden sex år senare anklagats för högförräderi, den Gyllenrothska angivelsen, och endast med nöd och näppe undgått schavotten, visste vi självfallet också.
Det hade varit på var mans läppar.
Sådan var den man vi nästa dag skulle ställas inför.
" Han är ändå av kvinna född ", sa Anders och log åt min ängslan.
" Är inte du det också ? " Jag nämnde inte, att den kvinna som fött mig till världen dött innan navelsträngen hunnit skäras av.
Jordegumman hade varit begiven på sprit och inte bara misstygat min fot för all framtid.
Jag hade mist min mor och fått min klumpfot i samma stund.
Nästa dag stod vi inför den mäktiges anlete.
Stor var han men ändå inte så väldig som jag under den sömnlösa natten föreställt mig.
Han var vid det laget sextiofem år och kanske hade åren börjat gnaga honom.
" Sitt, mina herrar ", uppmanade han oss.
Vi bugade oss djupt och jag satte mig ytterst på stolsitsen.
Det dunkade i bröstet på mig som om en fågel fanns därinne och ideligen flög mot bröstkorgsväggen i fåfänga försök att slippa ut.
Då hans ögon hakade sig fast vid mig, såg jag att de var brunsvarta som kastanjer.
Jag försökte men förmådde inte möta dem.
Jag såg ut genom fönstret bakom honom där sommaren vilade i ett blåtonat dis.
" Jag har fått en skrivelse från Magistraten, mina herrar ... " sa han och höll upp ett fulltecknat ark.
" Det gäller i första hand er, herr holzhandlare Drake, men även ni, herr inspektor Kullman, är omnämnd.
Därför har jag kallat er båda.
" Vi bugade igen, samtidigt och tyst.
Vår nye landshövding rättade till glasögonen på näsroten och började läsa med nasal och lätt skorrande röst som avslöjade hans härkomst från sydlandet.
Eftersom jag senare hade tillfälle att läsa och ävenledes göra en avskrift ( ännu i min ägo ) av Magistratens skrivelse, tillåter jag mig att ordagrant återge brottstycken ur innehållet : " ... Borgaren Anders Drake är en orolig och trätosjuk man ... söker med högsta flit sak emot androm ... Letar efter grandet i broderns öga ... vränger välmenta gärningar efter sin egen onda vilja, till det värsta ... avlägger ofelbara prov på hat, illvilja och hämndgirighet ... Vidlyftigheten hindrar och betager oss att beskriva all den misshällighet, oro och förbistring, samt möda och hinder i våra ämbetens förrättningar som Borgaren Drakes svåra och uppenbara hat emot Magistraten i denna stad förorsakat ... " Jag minns, att Stobée, hunnen så långt i sin läsning, lät skrivarket sjunka och spände ögonen i Draken.
Anders mötte hans blick och vek inte undan.
Jag väntade mig, att Stobée skulle göra någon kommentar till det lästa, men efter ett ögonblicks tvekan lyfte han åter arket mot ögonen ( han var starkt närsynt ) och läste vidare : " ... men vi hava sådant med allt möjligt tålamod härtills uthärdat, i förhoppning att han väl omsider torde besinna sig och bliva varse bjälken i sitt eget öga samt betänka det hårda straff, som Guds ord föresätter dem, som förargelse åstadkomma.
Dock, som det synes som ville hans bitterhet ingen ända taga, så taga vi nu vår tillflykt under Eder höga nåde och rättvisa, underdånigast bönfallande, att Borgaren Drakes otidiga djärvhet så skall näpsas att lusten måtte honom förgå till att vidare otillbörligtvis oroa och kvälja sina förmän, och hans exempel jämväl måtte tjäna androm till varnagel ... " Lorentz Christoffer Stobée la ifrån sig skrivelsen.
Solen sken in över hans kraftfulla huvud och gnistrade i perukpudret.
Ögonen vilade hela tiden på min vän Anders.
De kraftiga händerna vilade knäppta i knät som i djup andakt.
Till slut sa han : " Är ni en sådan karl, Drake ? " " De som undertecknat skrivelsen anser det.
" " Och ni själv ? " " Jag tillåter mej hysa en något avvikande åsikt.
" Stobée tog av sig glasögonen och la dem på Magistratens skrivelse.
En solkatt ilade iväg över papperet.
" Jag kommer inte att tolerera orosmän i mitt län ", sa Stobée.
" Jag har alltid förlitat mej på länets främste företrädare ", sa Anders och bugade lätt.
" Mitt förhållande till baron Ribbing var alltid mycket gott.
" " Så har det rapporterats mej.
Men Magistraten hävdar, att ni vid upprepade tillfällen rest delar av Borgerskapet mot dem.
Stämmer det ? " " Då det funnits fog för det, har Borgerskapet gjort sin röst hörd.
Jag är inte förmäten nog att tro, att min röst hörts högre än någon annans.
" Stobée sköt undan Magistratens skrivelse som om han därmed också avfärdade ärendet, åtminstone för stunden.
" En annan sak ", sa han.
" En av holzhandlare Drakes tegelmakare knivhögg för någon tid sedan en annan av stans invånare.
Efter vad det påstods, skedde det efter ett unisont dryckesgille i det av er arrenderade Gamla Tegelbruket.
" " De två kom i delo.
" " Har holzhandlare Drake för vana att bukfylla sitt folk på sådant sätt ? " " Endast då de gjort sej förtjänta av det.
" " Och det hade de den dagen ? " " Jag ansåg det.
" Det var tydligt, att landshövdingen mycket väl kände till bakgrunden.
Vår utkastning av Magistratens pack.
Jag väntade mig, att han skulle ställa oss till ansvar på något sätt, men han lät det bero.
Det var som om han kallat oss till residenset enbart för att få tillfälle att beskåda oss.
För kännedom i framtiden.
Min egen roll i sammanhanget var givetvis liten och i sak betydelselös, men Magistraten hade nedlåtit sig till att omnämna även mig i sin skrivelse med följande ord : " ... Johan Kullman, en legodräng, som av Borgaren Drake städslats för att bispringa honom i hans onda hanteringar.
" Jag kan inte förneka, att jag kände stort obehag då vår landshövding läste upp denna passus.
Stobée reste sig till tecken på att audiensen var slut.
Hans skugga föll över golvet fram till min vanskapta fot.
Anders och jag bugade, tvärvände och gick mot dörren.
Halvvägs hörde vi landshövdingens röst bakom oss : " Det vore kanske lyckligt, om holzhandlare Drake ville lägga på minnet det jag sa om orosmän i mitt län ... " Min vän hejdade sig, vände sig om och bugade tyst mot den solomgärdade gestalten borta vid fönstret.
Vi rullade bort från residenset.
Jag kastade en blick upp mot audienssalens fönster men generalmajoren Lorentz Christoffer Stobée syntes inte till.
Mina ögon dröjde ett ögonblick på det torstenssonska släktvapnet ovanför sandstensportalen.
Alltifrån den dag greve Lennart Torstensson nästan hundra år tidigare låtit bygga vår stads residens, hade historia utspelat sig därinne.
Där hade Carl X Gustaf utandats sin sista suck ; där hade krönta huvuden vilat ; där hade fältmarskalk Carl Gustaf Mörner härskat och översten Nils Posse suttit i livsavgörande rådslag.
Och nu hade min vän Anders Drake och jag själv varit innanför samma väggar.
Var vi därmed också en del av stadens historia ? Det var en lustig tanke.
Historien skapades i nuet, men blev historia långt senare.
Kanalen sträckte ut sig i hela sin längd utanför vår resvagn, solglänsande och blåskimrande som ryggen på ett väldigt djur.
På djurets rygg pilade hemförarbåtarna snabbt fram och åter som vattenspindlar.
Stakarnas svordomar över hettan slog upp till oss.
Vi satt tysta länge, var och en uppfylld av sina tankar.
Det blev Anders som bröt tystnaden : " Stobée är en farlig herre ", sa han sakta.
" Varför farligare än andra herrar ? " " Han har varit med om för mycket.
Men han har inte lärt av det --- han har bara avtrubbats.
Det är skillnad.
" " Hur menar du ? " " Vissa lär och blir mjuka, ödmjuka --- andra lär och blir hårda, förhårdnade.
" " Så väl hann vi inte lära känna honom under den korta stunden ", tog jag Stobée i försvar.
" Det räckte.
Såg du inte hans ögon ? " Jag nickade.
Jag hade också lagt märke till Lorentz Christoffer Stobées ögon.
Det var som om de ännu fanns inom mig.
Men var Draken rätt man att tala om mjukhet, ödmjukhet ? Vad han än själv lärt av livet, ödmjukhet var det knappast.
Jag hade god lust att säga honom det, men teg.
Man skall inte bita den hand som matar en.
" Vi skall vara försiktiga med Stobée ", sa Anders eftertänksamt.
" Han är ingen nådig fiende.
" Jag hade absolut ingen åstundan att göra vår nye landshövding till fiende.
Jag ville inte ha någon hög herre till fiende överhuvud taget.
Det var vad jag lärt av livet.
Vår kusk, den trinde, rödhårige Aron Printz höll in fuxarna, snurrade sig runt på kuskbocken och ropade ner till oss : " Ranängen eller Köpmansgatan ? " " Köpmansgatan, Aron!
... " ropade Anders tillbaka och skrattade.
Ranängen skulle inneburit tegelbruken och arbete, Köpmansgatan innebar " Drufvan " och ett stop.
Det hade jag ingenting emot.
Särskilt konstnärligt lagd har jag aldrig varit, men tillräckligt för att uppskatta den dignande blå druvklasen på värdshusskylten.
Vi bänkade oss och blev rikligt trakterade.
Troligen var det sedan brännvinets skuld, att Anders blev både högljudd och påstridig.
Han råkade in i ett onådigt ordskifte med Samuel Schultz, en i vanliga fall både fridsam och balanserad karl, handelsidkare och deputerad för Borgerskapet, vilket slutade med att värdshusvärden och tillskyndande gäster måste hålla isär de två stridstupparna innan knytnävarna kom till nytta.
Till slut lyckades vi trycka ner Anders på bänken : " Jag skall visa dej, din jävel!
... " ropade han efter Samuel Schultz, när denne för säkerhets skull förpassades ut ur lokalen av goda vänner.
Draken satt och dunkade knytnävarna i bordet men lugnade sig till slut.
" Jag skall visa dom jävlarna, Johan!
... Är jag inte en lika god deputerad som någon annan ? " Jag undvek frågan genom att fylla strupen med öl.
Det var det Anders och Schultzen brakat samman om.
Ifall Anders var att anse som deputerad eller ej.
" Jag skall gå dit och visa dom!
... " ropade han rakt ut i salen.
" Ingen kan hindra mej!
" Jag hoppades i min enfald, att min tystnad skulle få honom att glömma alltsammans.
Jag borde vetat bättre, Anders Drake glömde ingenting.
Inte om det gått hans ära förnär.
Då vi äntligen brutit upp och med Aron Printz åter vid tömmarna brakade iväg i ett moln av vägdamm mot tegelbrännerierna, sa Anders : " Ikväll går jag till de Deputerades sammankomst, Johan.
" " Är det tillrådligt ? " " Tillrådligt ? Står du på Schultzens sida ? " Jag försökte förklara, att för mig var situationen något oklar och att jag ansåg det klokast, om Anders tills vidare avstod från att väcka ont blod.
" Ont blod ? Jag ger fan i om jag väcker ont eller gott blod.
Så mycket du vet det.
" Det var inte en skiten inspektors sak att lära sin herre några konster.
Jag skulle veta min plats.
Jag förlorade blicken ut genom vagnsfönstret, ut över ängarna.
Sommaren frossade i sitt eget överflöd därute.
Bin, getingar och humlor luftdansade ovanför prästkragar, smörblommor, blåklint och Jungfru Marie Sängehalm.
En helt lycklig ko spatserade lugnt rakt igenom sommaren.
Jag dömer inte, men jag tror att det var fåfängan som drev Anders till sammankomsten i rådhussalen den kvällen.
Fåfängan och ilskan efter kraklet med Samuel Schultz.
Fåfänga och ilska är inget lyckligt fästepar.
Som ni begriper, var jag själv inte med.
Hur skulle jag kunnat komma in i de Deputerades skara ? Något ögonvittne var jag alltså inte.
Men min fantasi är god nog för att jag skall kunna göra mig en bild av vad som hände.
Dessutom fanns det gott om ögonvittnesskildringar i efterhand.
Det stod alla gärna till tjänst med.
Anders hade tågat rakt in i rådhussalen och satt sig.
Med en självklarhet som om han varit värd på stället.
Han satte sig vid sidan om sin gode vän snickaremästare Johan Zimmerman.
Med såväl guldsmeden Abraham Wirgman som slaktarnas Ålderman Peter Norman på armlängds avstånd.
I dem visste han sig ha vänner.
Efter vad som sedan omvittnades, var det på håret att Drakens kupp lyckats.
Redan fräckheten i företaget fick många protester att tystna.
" Han kom in och satte sej som om han var född där ", sa man efteråt.
Redan hade Peter Lauterbach i sin villrådighet beslutat sig för att klubba i bordet och öppna mötet, då Samuel Schultz hoppade upp och skrek : " Herr Ordförande!
... Med vilken rätt bevistar herr holzhandlare Anders Drake de Deputerades sammanträde ? ... Ligger inte den mannen ännu i process!
" Var det någon i salen, som inte kände till den äreröriga process som Anders Drake i ett ögonblick av häftigt humör invecklat sig i ? " Har herrar Drake och Törnsten kommit sams ? " skrek Schultz.
Alla visste att vår stadsnotarie Hans Törnsten förlidna månadsskifte stämt Draken såsom äreskändare, efter att denne vid en Allmän Rådstuga förevitat notarien mannamån vid protokollföringen.
" Har herr holzhandlare Drake ännu purgerat sej från dessa tillvitelser ? " ropade Schultz.
Nu visste Schultzen sig ha rätten på sin sida.
Och det förnedrande uppträdandet på " Drufvan " hade han inte glömt.
Då hade han blivit utledd ur salen som ett fä, nu, i rådhussalen, visste han sig kunna ge igen.
" Jag kräver att holzhandlaren genast avförs ur lokalen!
... " vrålade Samuel Schultz innan han sjönk tillbaka ner på bänken.
Jag kan föreställa mig det tumult som uppstod.
Törnsten var ju inte endast stadsnotarie, han var i högsta grad Magistratens man.
Ingen behövde tvivla på, att innan hans process mot Anders Drake kom i påse, hade den varit i säck.
Åter stod Draken front mot Magistraten.
I det oväsen som bröt ut, lyckades till slut snickaremästare Zimmerman göra sig hörd : " Herrar Deputerade!
... " ropade han.
" Vi vet alla att holzhandlare Drakes kandidatur till deputerad stöddes av sjuttionio stycken subscribenter!
... En sådan lista räcker mer än väl!
Han har all rätt att vara här ikväll ... Lika stor rätt som någon av oss andra!
" I sak hade Johan Zimmerman rätt.
Många stod bakom Anders Drake, han var " de ringares " man.
Men nu som så ofta förr rådde känslan mer än saken.
Och ingen kunde få sådana brottsjöar av känsla att svalla som just han.
När jag skriver detta, kommer jag åter att tänka på Lorentz Christoffer Stobées omutliga kastanjeögon.
Och tanken finns där : hade Magistraten redan haft kontakt med Stobée ? Inte bara genom skrivelsen, som vi fått höra.
Hade de förutsett, att Anders Drake skulle vara dumdristig nog att dyka upp under de Deputerades möte ? Skrek Samuel Schultz helt enkelt ut sin protest mot Drake i förvissningen, att han hade såväl Magistraten som länets hövdings välsignelse ? Det kan jag mycket väl tänka mig.
Världen vilar på tre stöttor : osannfärdighet, själviskhet, intrigspel.
Efter att Johan Zimmerman försökt ta Draken i försvar, flög Samuel Schultz åter upp från sin bänkplats : " Min fråga kvarstår!
... Har herr Drake purgerat sej från sin process ? " Då brast Drakens självbehärskning.
Tomatröd av ilska reste han sig och skrek : " Jag ger fan i din purgering, Schultzen!
... Torka dej i röven med den!
... Jag är mer deputerad än du och hela ditt byke!
... " " Jag kräver att den mannen avlägsnas ur lokalen!
... " skrek Samuel Schultz.
" Jag kräver att Wenngren avför honom!
" I det ögonblicket borde Anders ha tagit sitt parti.
Om han varit klarsynt och insett sitt eget bästa, hade han lämnat lokalen.
Han hade för starka krafter emot sig, det borde han ha förstått.
Istället satt han kvar och gjorde inte minsta tecken till att vilja avlägsna sig.
En av stadsbetjänterna skickades iväg.
Mindre än tjugo minuter senare var stadsfiskal Sven Wenngren jämte två handfasta kronobetjänter på plats.
Stadsfiskalen konsulterade Peter Lauterbach, som endast kunde vidgå att krav rests att holzhandlare Anders Drake skulle avföras ur lokalen.
Vår stadsfiskal ställde stegen till Anders Drakes plats.
Stod framför honom som en domedagsprofet och sa med hela sitt ämbetes myndighet : " Herr holzhandlare Anders Drake ? " " Han själv!
" " Det är min ämbetsplikt att med eller mot er vilja avlägsna er ur denna lokal.
Enligt kapitel 14, 7 :e paragrafen, i Rättegångsbalken, kommer ni ävenså att föreläggas böter med tjugo riksdaler.
" Då Draken ännu inte visade någon ansats att självmant resa sig, gjorde stadsfiskalen tecken åt de två kronobetjänterna.
Dessa fattade tag i Anders, den ene i benen och den andre i axelpartiet, lyfte honom lätt och behändigt, trots hans sparkar och motstånd, och bar honom utan större vördnad än om han varit en säck kålrötter ut ur Rådhuset.
Medan de Deputerade stod i fönstren och åsåg spektaklet, avslutade kronobetjänterna utbärningen med att liksom för nöjes skull vagga Draken mellan sig, innan de tog extra sats och lät honom fara i en hög, flaxande båge ett stycke bort över torget.
Mina ögonvittnen berättade, att han landat på en mjuk men oskön kroppsdel.
Det torde också ha ägt sin riktighet, jag minns att han nästa dag hellre stod än satt.
Annars vill jag helst inte tänka på den följande dagen.
Att en människa kan vara så uppfylld av vrede utan att krepera.
Från tidig morgon till sen kväll var min vän utanför all besinning.
Det var som om han hade svårt för att andas.
Och de enda ord jag minns han yttrade var : " En dag skall dom få igen ... dom skall få igen ... dom skall få igen ... " Nej, ödmjukhet var knappast den lärdom han tog av sina upplevelser.
8 Som ett följe av taskspelare!
De kom dragande genom staden med den lille skinntorre kanslisten Johan Hindrich Lundelius i täten som förste narr.
Och i hans släptåg alla de övriga stadstjänarna, svartklädda som kråkor, och dussinet fullt av deras motsatser, de brokiga, gulblå knektarna ur stadens egen soldatkår.
Trumpetstötar och pukslag!
Hör upp gott folk : vi bebådar eder en stor glädje.
Krig mot Ryssland!
Själv råkade jag möta denna Krigets lilla parad när jag den vackra augustikvällen var på väg till det nya Pack- och Nederlagshuset.
Jag såg redan tegelfasaden glänsa i solen framför mig, när Krigets taskspelare gjorde halt mitt på Kämpebron.
Och Lundelius ropade med sin lilla gälla, spruckna röst : " Sveriges Rikes undersåtar!
Hör Kunglig Majestäts kungörelse angående Krig emot tsaren av Ryssland!
... " Lutad mot broräcket åhörde jag det kungliga budskapet.
Tiden var inne för vårt tappra folk att återgiva fäderneslandet dess forna ära och välde.
Satans dårar!
Och den lille förkrympte Lundelius, som hela tiden flinade som åt ett gott skämt medan han läste.
Han gladdes åt uppdraget som om det varit Kungen själv som skickat ut honom på gator och bryggor att uppläsa Krigets budskap.
Jag uträttade mitt ärende på Packhuset, det gällde en skeppslast trävaror till Holland, och skyndade sedan raka vägen hem till Drakens.
Jag hade skilts från Anders endast någon timma tidigare.
Jag fick vänta i salongen medan Ingrid och han avslutade sin kvällsvard.
Vid det laget hade de lämnat föräldrabostället i Otterhällan och flyttat in i sitt nya hem i Västra Hamnen.
Och det var sannerligen inget fattighus, på väggarna hängde tavlor, ostindiskt porslin och en stor, guldglänsande gobeläng.
" Dej har jag nog av på dagarna ", sa Anders då han förnöjt rapande trädde in i salongen.
" Vad vill du ? " " Mötte du Lundelius på hemvägen ? " " Det undviker jag helst.
" " Vi är i krig med Ryssland igen.
" Anders lyfte händerna som för att protestera, men lät dem sjunka igen som i vanmakt eller stor trötthet.
Han sjönk ner i en fåtölj utan ett ord.
Ingrid kom in och jag hälsade i hand.
" Ni ser allvarstyngda ut ", sa hon.
" Vi har förklarat Ryssland krig.
" " Gud i himlen!
... " Vi var alla tre tillräckligt gamla för att veta vad krig kunde innebära.
Vi hade upplevt Store Karl.
Det räckte.
" Då fick de jävlarna sin vilja igenom ", sa Anders.
" Tydligen.
" Nog hade vi anat, att Hattarna var starka.
Men därifrån till att de skulle lyckas styra landet in i ett nytt krig.
Att det var Hattarna som låg bakom, behövde ingen ifrågasätta.
De var besatta av krigstanken.
" Då är det klackarna i taket vid Stora Bomsbron nu då ... " sa Anders lågt och tankfullt.
" Han var med och drev på så länge han var kvar däruppe.
" " Det sägs så, ja.
" " Betvivlar du det ? " nej, det gjorde jag egentligen inte.
Vi visste alla att Lorentz Christoffer Stobée var en ivrig Hatt.
Och att han dagligen, så länge han varit kvar i Stockholm, arbetat för ett nytt krig med Ryssland.
" Han vill ha hämnd för björnen, skinnet kliar än ", insköt Ingrid.
Anders och jag skrattade.
Kanske var det inte hela sanningen, men hon hade ändå satt tummen på en öm punkt.
Efter sin mångåriga fångenskap i Archangelsk, hade Stobée varit besatt av tanken på hämnd.
En hämnd som endast kunde förverkligas i form av krig.
Draken hade rest sig och vankade oroligt av och an i rummet : " Hur många är det här i stan som gläds åt det här kriget, tror du ? " Det var en kvistig fråga.
Sympatisörer till Hattarna fanns, det var givet.
Stormännen höll ihop, om än åtskilda genom sju dagsresor.
Men hur många hade önskat kriget ? " Inte många ", svarade jag till slut.
Anders hejdade sig och hans skugga föll över mig.
" Nej, ge dej fan på det, Johan!
... Vi är inte många här nere som vill ha de förbannade Hattarnas krig!
" " Lugna dej, Anders ", insköt Ingrid och gick fram till honom.
Hon la handen på hans axel.
Hon var nästan lika lång som han, och lika bastant i kroppen.
Hon hade fyllt femtio år men var ännu lika stark som en ung kvinna.
" Vi vill ha frid och fred!
" sa Anders och gick tillbaka till sin stol.
Han sjönk tungt ner i den.
" Vad händer nu ? " " Vi får vänta och se.
" Jag stannade kvar hos Anders och Ingrid hela den kvällen.
Våra tankar kretsade ideligen kring Kriget.
Det nya Kriget.
" Hur länge blir hamnen öppen, kan man undra ", sa Anders.
" Vi får hoppas de inte vågar sej hit.
" Redan tanken att vår hamn nu skulle komma under utländsk, fientlig belägring var förkrossande.
Då jag stått på Kämpebron och hört Lundelius rabbla sin Krigsförklaring, hade mina ögon kunnat njuta av åsynen av mer än dussinet två- och tremastade skepp.
Tre briggar hade legat mellan Stora Bomsbron och Kämpebron och lossat vete från Pommern, längre ut låg ett par Spanienfarare och ute på redden hade segel redan varit satta på två skonare.
En belägring skulle kunna krossa hela vår handel med utlandet.
Anders tankar hade följt samma banor som mina egna : " Har vi råd till det ? " sa han.
" Nej ", svarade jag.
Vi hade varit med förr.
Vi visste.
Vi byggde vår tillvaro på handel.
Hamnen och Handel, de två orden var inseglet på vår tillvaro.
Bröts det inseglet, var vi förlorade.
" Det är därför så många av oss är Mössor ... " sa Anders lågt.
Jag kände hans ögon häftade på mig.
Ingen förde gärna till torgs att han var Mössa nu för tiden.
Att tala öppet om det var som ett förtroende.
" Är du själv Mössa, Johan ? " frågade han.
Jag tyckte inte om att min vän frågade så rakt på sak.
Jag höll helst min politiska åsikt för mig själv.
Men hans fråga kunde inte kringgås : " Ja, jag är Mössa ", svarade jag.
" Bra.
Jag förstod det.
Du är en av oss.
" Vi var många Mössor i vår stad.
Framför allt bland småfolket.
Vi visste att vår tillvaro byggde på handel.
Därför var en lugn, fredlig utveckling allt vi önskade.
Mössorna ville ha en sådan fredlig framtid.
Hattarna ville motsatsen.
Hattarna ville krig och hade fått sin vilja igenom.
" Nu kommer Stobée att försöka vinna vänner ", sa Anders.
" Och han kommer att lyckas.
" " Säkert, rövslickarna tittar fram.
" Alla som ville stå väl med Hattarna och vår nye landshövding skulle prisa Kriget.
" Men han kommer att få det svårare än han tror ", ansåg Anders.
Ingrid såg plötsligt rädd ut.
" Var försiktig med vad du säjer, Anders.
När du är ute bland folk.
" " Han är bara landshövding, inte Gud.
" En landshövding kunde vara mycket nog, om man kom i onåd.
Draken drämde handflatan i bordet så träet sjöng.
" Och just nu!
När allt blomstrar som aldrig förr!
" Det höll jag verkligen med honom om.
Det var inte bara vår trävaruhandel och tegelbränning som blomstrade.
Hela staden var inne i en skördeperiod.
Under de senaste tio åren hade allt fler utländska skepp funnit vägen till vår hamn.
Vi hade vuxit så man kunnat se det dag från dag.
Inte en timma gick utan att man kunde höra främmande tungomål på gatorna.
Skepp, skepp, skepp.
Från och till Danzig, Rewel, Riga, Königsberg, Hamburg, Stettin, Cadix, Alicante, med de härliga vinerna, Malaga, med viner, russin, pomeranser, citroner, apel de Ciner, Yvica, med sitt livgivande salt, S :t Yves på portugisiska kusten, London, Bristol, Hull, Liverpool, alla skeppen från Nantes i Frankrike, Rochelle, Marseille, Orleans, holländarna från Rotterdam, Medenblick, Middelbourg ... Och som kronan på allt, fjärranseglarna, skeppen som korsade de ostindiska haven.
Som kom till oss med bud från andra sidan jorden.
Allt detta satte nu Kriget på spel.
" Förbannade, jävla Hattar!
... " fick Anders ett utbrott.
" Jag skulle ha lust att gå till Residenset och läsa lusen av honom!
... " " Men det skall du inte göra, Anders ... Nu skall du gå till sängs och sova dej lugn ... " Ingrid skyndade fram till honom och sträckte fram handen.
Han gjorde en avvärjande rörelse och sköt undan hennes hand.
Men hon stod kvar.
Han såg upp i hennes ögon.
Två viljor möttes, och hennes vann.
Jag reste mig, tackade för mig och avlägsnade mig hastigt.
Minst av allt ville jag följa Anders till Residenset för en nattlig uppgörelse.
Jag välsignade Ingrid, hon var den enda som hade hand med honom.
Och inte ens hon räckte alltid.
Jag gick hem till min unga tjänarinna Erika.
Hon sov men jag väckte henne.
" Det är krig ", sa jag.
Hon var sömnig och jag tror inte hon fattade innebörden.
Men hon kom lydigt över i min bädd.
Kriget nådde oss inte den vintern.
Inte mer än i form av mörka bulletiner från fältslag på andra sidan Östersjön.
Som alla vintrar frös hamnen.
Vi blev avskurna från yttervärlden.
Vi höll andan de långa, tunga vintermånaderna.
Och i själen bodde oron över vad våren, återfödelsens tid, skulle fordra för offer av oss.
Ute på Ranängen brände vi tegel hela vintern igenom.
Men med avsättningen var det skralt, ingen byggde nytt så års.
Alla väntade.
Redan innan vintern helt hunnit undan, mot slutet av mars, fick vi visshet om vad vårt första offer skulle bli.
Stadens infanteriregemente skulle i potten.
Under mer än tjugo års tid hade vi haft generalmajor Zanders garnison förlagd hos oss.
Vi hade betraktat garnisonen som en del av stadens liv.
Den var vårt främsta, och egentligen enda värn mot fiender.
Nu var vi i krig och man tog ifrån oss garnisonen.
För att visa vår uppskattning av de tjugo årens vakt på fästningsvallarna, erhöll soldatesken 150 daler silvermynt genom Magistratens försorg.
Och löjtnant Bagge fick kvittera ut 20 daler som ersättning för den uniform han förstört under sitt djärva släckningsarbete av vådelden i ett hamnkvarter i januari.
Jag såg med egna ögon när truppen tågade ut genom Konungsporten.
Sexhundra man, ett trettiotal hästar och lätt artilleri.
Närmaste anhalt sa man var Karlskrona, men ingen behövde hysa tvivel om var slutmålet låg.
På andra sidan Östersjön.
Någonstans i Finland behövdes nytt blod.
Det var den första riktiga vårdagen och smältvattnet forsade kring kängorna på knektarna.
Deras kvinnor kantade marschvägen ett gott stycke på andra sidan Konungsportens vindbrygga.
Hur många av dem skulle återse varandra ? " Nu ligger vi öppna för fienden som ett sköte ", sa Anders.
Så fullständigt tänkte Stobée ändå inte prisge staden.
Samtidigt som det Zanderska regementet tågade iväg, lät landshövdingen kungöra, att från och med samma stund övertogs vakthållningen av Borgerskapet, " för fästningens bevakande och handhållande, Kunglig Majestät tillhanda.
" " Nu du, nu är vi bra att ha ... " sa Anders hånfullt, då han fick bud om landshövdingens kungörelse.
" Nu duger vi!
" Nej, han avsåg givetvis inte mig.
Min klumpfot hade ställt mig utanför all militärtjänst.
Han tänkte på sig själv och de andra i Borgerskapets kår.
" En gång i tiden var du stolt över uniformen ... " sa jag.
Jag tänkte på den iver med vilken han dragit på sig uniformen första gången efter att han fått burskap.
" Det är flera liv sedan, Johan.
" Jag räknade efter och fann att det var nitton år sedan.
Nitton år!
Han hade varit tjugotre år då han fick sitt burskap, nu var han fyrtiotvå.
Jag var i samma ålder.
Vi var mogna män.
Och kanske hade han rätt.
Det kunde kännas som flera liv.
Människan kanske när allt kom omkring levde flera liv, fast de var så väl sammanflätade att hon uppfattade dem som ett.
Var Anders Drake samme man för nitton år sedan ? Var jag densamme Johan Kullman ? " Skall vi gå vakt som andra knektar, tror du ? " Det kunde jag inte svara på.
Men senare samma eftermiddag kom Olof Wenngren med besked.
Han var Anders gode vän ( och även min ) och var dessutom kapten i 5 :e Kompaniet, till vilket Anders Drake hörde.
Wenngren hade varit hos Magistraten och fått sitt förständigande om vakttjänsten.
" Du kommer väl ? " förhörde Olof Wenngren sig.
" Finns det något val ? " Olof Wenngren, som var en högrest karl i vår ålder och som behållit hela sin ungdom i såväl kropp som ansikte, log glatt : " Du kommer alltså ", slog han fast.
Draken och Olof Wenngren gjorde sällskap in till staden, medan tegelbruken lämnades i min vård.
Vi hade haft bekymmer med två av ugnarna, som stått oanvända under den kalla februari och som frusit sönder.
Det ankom på mig att se till att de kom i bruk igen.
Nästa morgon infann sig Anders på Nya Tegelbruket senare än vanligt och redan av hans sätt att hoppa ur vagnen förstod jag att han var på miserabelt humör.
" De jävlarna kom inte!
... " sa han innan han hunnit innanför dörren.
Stora blaffor av snömodd följde med in.
" Vilka kom inte ? " " Det begriper du väl för satan!
" Jag behövde inte sväva i okunskap länge om vilka han avsåg.
Då 5 :e Kompaniet samlats för sin första vakttjänst föregående kväll, hade leden varit fulla av luckor.
" Kompaniet omfattar 145 man --- och vi var inte hälften!
... Dom höga lössen kom inte ... Men kommer de inte ikväll heller, skall de få se på gnistor!
" Femte Kompaniet skulle ha fästningsvakt från klockan fem den eftermiddagen, och jag erkänner utan förbehåll att det var min nyfikenhet som drev mig till uppställningsplatsen nedanför stadens Corps de garde, bakom Kronhuset.
Jag stod på avstånd och räknade mannarna som anslöt sig.
Jag fick summan till åttiotre.
Borgarekaptenen Olof Wenngren gick som ett osaligt djur i snösörjan.
Han gick fram och rådgjorde med Anders, men jag kunde naturligtvis inte höra vad de sa.
Till slut beordrade han uppställning, och leden slöt sig.
Men man tågade inte till vallarna bakom Carolus Rex, där 5 :e Kompaniet skulle vara stationerat, utan med Olof Wenngren i täten och Anders Drake i första paret, vek man istället av Kronhusgatan och följde sedan Torggatan raka vägen till Stora Torget.
Hela truppen tågade upp för trappan och in i Rådhuset.
Från min utkikspost kunde jag se hur en ilsken skock stadsbetjänter och även manskap ur Högvakten försökte kasta ut intränglingarna.
Det utbröt fullt handgemäng.
Svordomar och ilskna rop nådde fram till mig.
Tydligen insåg Olof Wenngren att tumultet inte tjänade kompaniets sak, och han beordrade sitt manskap att lämna Rådhuset och avvakta ute på torget.
Syftet med attacken hade då också redan uppnåtts, han själv och Anders Drake hade beviljats företräde hos Magistraten.
Åter Magistraten.
Åter Anders Drake.
Frysande stod jag kvar i snömodden och undrade i mitt stilla sinne vad som hände därinne.
Att min vän ånyo ställde sig i onåd hos Magistraten och skaffade sig nya fiender, vågade jag sätta mitt huvud i pant på.
Efter lång väntan kom Olof Wenngren och Draken ut ur Rådhuset sida vid sida.
De såg förbannade men ändå inte misslynta ut.
Olof Wenngren tog åter befälet över sitt reducerade kompani och av den nya marschvägen förstod jag, att denna gång gällde målet Carolus Rex och den anbefallda patrulleringen.
Som förut gick Anders i första paret.
Nästa morgon talade jag om för Anders, att min nyfikenhet drivit mig till Kronhuset och att jag sett tumultet på Rådhuset.
Då skrattade Anders för full hals : " Ja, och vi gav dom jävlarna må du tro!
... De smiter undan som råttor, men vi skall jaga upp dem, var så säker.
" Sedan fick jag också klart för mig vilka råttorna var.
I första hand var det kammarrådet Börje Schwartz, överkrigskommissarien Schwatzkopff, gymnasielektorerna Sven Jacobson och Matthias Ekström, stadsläkare Boethius, hovrådet och sekreteraren i Ostindiska Kompaniet Magnus Lagerström, kommendören Peter von Utfalls.
Men också många därutöver.
" De anser sej befriade genom sitt stånd!
... Stånd ? Låter en fiende skrämma sej av en skiten gymnasielektor ? " Jag hade full förståelse för hans ilska.
Många av invånarna, som ägde gård eller hus inom stadens gränser, höll sig undan den påbjudna vakttjänsten.
Med åberopande av sin samhällsrang ; Ridderskap och Adel, Präster, Apotekare och andra ståndspersoner ; alla ansåg de sig stå över vakthållningen.
" Om jag så skall släpa fram dem med mina bara händer, så skall de fram ", sa Anders.
" Annars får de skaffa annan karl i sitt ställe.
Men det är de för snåla till!
... " " Du sätter dej upp emot hela stan snart, Anders ", varnade jag honom.
" Råder du mej att blunda ? Skall vi låta änkorna betala hela kalaset istället ? " Riktigt så menade jag självklart inte.
Att stackars borgareänkor med sin sista skärv måste leja karl till vakthållningen, kunde inte jag råda över, det stod i lagen.
Likaväl som det stod i tolfte paragrafen av de kungliga Privilegierna av den 16 oktober 1723 för Sveriges Rikes Ridderskap och Adel, att dessa kunde frikänna sig från sådan vakttjänst eftersom denna tillkom edsvurne Borgare.
" Har inte alla invånare i stan samma nytta av vakten ? " sa Anders.
" Självfallet.
" " Varför skall då de rikaste slippa undan ? Kan du svara på det ? " Nej, det kunde jag inte svara på.
Dessutom visste jag att min vän hade rätt.
Och han förvånade mig.
Man skulle kunnat tro, att hans agg mot de samhällshöga, Översåtarna, i detta fall bottnade i bitterhet över att han själv måste gå vakt ute på fästningsvallarna till långt in på natten.
Men inte en enda gång hörde jag honom gny över själva vakten eller kylan.
Det satt djupare än så.
Jag tror, att jag under denna tid, då min vän Anders gick vakt på stadens fästningsvallar, för första gången verkligen anade att han inom sig bar fröet till en Samhällsomstörtare.
Skrev jag Samhällsomstörtare ? Ett farligt ord.
Det kan missförstås.
Vad jag avser är Samhällsomvandlare.
Jag minns några ord som Anders sa en sen natt, just efter en sådan vakttjänst : " Det är som vanligt --- de små skall dra lasset ... De stora åker på kärran.
" Vad jag kan minnas, blev enda resultatet av Olof Wenngrens och Anders Drakes aktioner, att bötespenningen för uteblivande från vakttjänsten höjdes från en till fem riksdaler silvermynt.
Och den bötespenningen kunde de av Drake benämnda råttorna kosta på sig --- den utdömdes aldrig till betalning.
Han hade rätt, många av de Stora åkte fritt på kärran.
Egentligen var det konstigt, Anders tillhörde sannerligen inte längre de minsta i samhället, men han räknade sig alltid dit.
Han klöste med näbbar och klor för egen vinnings skull, men samtidigt fanns det något därutöver i allt han gjorde, i hans ståndpunkter.
Det var som om han alltid bar med sig en djupare visshet, som han inte kunde förneka.
9 Arrendet för Gamla Tegelbruket, som vi erhållit efter den bittra fejden våren 1741, löpte endast på ett år.
Mitt i den saliga röran av krig, begynnande hungersnöd, vakttjänster, nederlag och trötthet gick vårt arrende ut.
Trött, pinad av nattvak och med tydliga tecken på frossa och magåkomma, körde Anders en morgon in framför vår kontorsbyggnad på Nya Tegelbruket.
Han ruskade sig som en våt hund och sa : " Vi släpper det!
... Jag har tänkt över saken, Johan, jag har gått vakt hela natten och haft gott om tid att tänka ... Vi försöker inte få det förnyat.
" Jag var van vid hans underliga sätt att börja mitt i ett samtal.
Det hände ofta att han klev rakt in i ett rum och började prata som om samtalet redan fortgått en halv dag.
Han levde i sin tankevärld och det var som om han trodde att andra människor också befann sig där.
Ofta hade det gjort mig både förvirrad och förbannad.
Men denna morgon var det lätt för mig att förstå vad han avsåg.
" Du menar arrendet ", sa jag.
" Naturligtvis, det är ju det vi talar om.
" " Skall vi avstå det frivilligt ? " Han gjorde en grimas och sa : " Ja, frivilligt, Johan.
Frivilligt.
" Det var mycket sällan han gett upp en kamp frivilligt.
" Och låter Magistraten få det igen ? " sa jag.
" Låt kräken husera.
" Han gick och hängde av sig uniformspälsen på en väggkrok och sjönk tungt ner på sin stol.
" Har vi brännvin ? " Vi hade brännvin och jag serverade honom ett rågat mått.
" Är du sjuk ? " frågade jag.
" Magen värker.
Men det är arrendet det gäller.
" " Det kan bli bättre tider igen.
" Jag kastade en blick ut över tegelbruket.
En del av ugnarna låg släckta och övergivna.
Desto mer tegel fanns staplat i torkladorna.
För länge sedan torrt tegel.
Sista månaden hade vi inte funnit avsättning för en bråkdel av vad vi bränt fram.
Ändå hade flera ugnar stått oeldade, efter att en del av våra tegelmakare kallats till den stora gemensamma helvetesugnen, Kriget.
Det var en bitter syn.
Anders svarade inte genast.
Det var som om han trots allt ännu tvekade.
Så sa han med hånfull röst : " I vilken Hatt tror du de tiderna döljer sej ? ... ILewenhaupts ? Eller i Stobées ? " Han hade rätt.
Det fanns ingen Hatt att trolla fram goda tider ur.
" Tror du Magistraten vill ha arrendet nu ? " sa jag.
" De begriper inte bättre.
För dem är huvudsaken att stjälpa mej ur vagnen.
" " Och det tänker du låta dem göra ? " " Det tänker jag.
" Den Allmänna Rådstuga, som utlysts av Stobée att äga rum sista torsdagen i april, var långt ifrån så välbesökt som föregående års.
Det var som om alla reds av en stor trötthet.
Vem orkade bry sig om Gamla Tegelbrukets öde när hela landets öde låg i stöpsleven ? Till min ohöljda förvåning höll Anders ord.
In i det sista väntade jag mig, att han skulle tändas av motståndslust och bjuda emot när Magistraten kom med sina bud för Ängarna och Gamla Tegelbruket.
Men han teg.
Tyst och tung som en stenstod följde han hur tegelbruket gick oss ur händerna.
Häpenheten var allmän.
Stobée, som egenhändigt ledde mötet, gjorde en för alla märkbar paus innan han klubbade för Magistratens övertagande av arrendet.
Han väntade på Anders Drakes bud.
Ett bud som inte kom.
Alla reste sig och lämnade Rådstugan, smått molokna och besvikna.
Man hade väntat sig en ny batalj.
" Jag unnade dem inte det spektaklet ", sa Anders då vi gick över Torget till hans vagn.
" Och vi har mer än nog att hålla nävarna i.
" Det hade vi utan tvekan.
Nya Tegelbruket hade vi kvar, och även trävaruhandeln hade skjutit ny fart efter vintern, trots att hamnen allt mer tömts på virkesskutor.
Vi skulle nog fan klara oss.
En reflexion som jag gjorde, men knep käft om, var självfallet att min vän Anders var alltför klok och förutseende för att vilja sätta sitt redan vunna välstånd, sin förmögenhet, på alltför våghalsigt spel.
Vid senaste Skattläggningen hade Anders Drake befunnit sig på den artonde platsen av de 1126 numren.
En fortsatt drift av båda tegelbruken skulle inneburit inte bara en risk utan säkerligen också en ren förlust.
Och för hur lång tid i så fall ? Draken hade rätt.
I vilken Hatt fanns nya, goda tider ? Ändå kändes det bittert och förnedrande, den dag Magistratens hantlangare kom och gjorde sig hemmastadda i Gamla Tegelbruket.
Under stadskassören Nils Kollinius överinseende kom de nya härskarna och intog tegelbruket som om det varit en kapitulerad fästning.
Vi höll oss undan själva intåget, men kunde inte undgå att se det från våra fönster i Nya Tegelbruket.
" I morgon är det mindre roligt för dem ... " sa Anders.
" Och en stor tröst har vi.
" " Vad tänker du på ? " " Honom där!
... " Anders pekade i riktning mot den trinde, övergödde stadskassören Kollinius, som just vaggade över gårdsplanen på andra sidan ån.
" Om någon skall kunna förstöra Gamla Tegelbruket alldeles, så är det han.
Det är bra för oss.
Vi får det lättare här på Nya.
" Ja, trots allt hade vi orsak glädjas.
Gamla Tegelbruket hade kommit i dåliga händer.
Skammen växte.
Det gick så långt att av 5 :e Kompaniets manskap infann sig vid en uppställning mindre än femtio.
En av dem som alltid inställde sig var Anders Drake.
Jag tror inte han missade en enda vakt, inte ens de dagar han jagades av diarré och kramp.
" Det är en fråga om lojalitet, Johan ", sa han.
" Jag stupar hellre.
Att det finns fähundar är ingen orsak till att man själv skall bli en.
" Jag kände mig själv smått skamsen då.
Jag hörde till dem som kom billigt undan.
Han såg mitt bryderi och sa : " Fähundarna har andra fötter än du, Johan.
Små fina frökenfötter har de.
" Min högerfot ställde mig utanför ansvar och samvetsförebråelser, ansåg Draken.
Anders gick vakt den kväll rapport ingick om att fientliga örlogsskepp siktats i linje med Varberg och synts vara på väg norrut, mot Götheborg.
Det var bara ett rykte men det blåste upp en storm av oro och skräck i allas sinnen.
" En stor eskader ? " Ingen visste.
Men ryktet fick eskadern att växa i varje mun den passerade.
Nästa morgon låg horisonten fri från fientliga segel.
" Jävlarna väntar ... " fastslog de som ansåg sig veta.
" De väntar på rätt vind.
Eller kanske på förstärkning.
Jag hörde att i natt anslöt sej fyra nya örlogsmän, kom i skydd av mörkret.
" Vi var inne i augusti och en apelsinrund måne hade belyst den fientliga armadan.
Masterna hade rest en tät skog mot horisonten.
Att det fanns en sanning bakom ryktena, fann dock även de nyktraste iakttagarna belägg för.
En fientlig flotta låg och avvaktade söder om oss.
Lyckligtvis hade Stobée varit förutseende och låtit förlägga ett mindre garnisonsmanskap i våra tomma kaserner ( det måste jag räkna honom tillgodo ), på Älvsborgs fästning, på Varvet och på Billingen.
Nu utkommenderades varenda karl på galärerna.
Från dagbräckningen tills natten föll, låg galärerna vid vårt hamninlopp och väntade.
Vi kunde se dem långt därute.
Små obetydliga prickar på en ödslig vattenvidd.
Vad förmådde de, om en fientlig flottstyrka verkligen gick till anfall ? En halv skvadron av Bohus läns dragoner kom också till vår undsättning, galopperade in på gatorna så gnistorna rök om kullerstenarna.
" Skall de sparka sönder fartygsborden med hovarna ? " undrade de hånfullaste.
Men dragonerna fick sitta av och bli fotfolk på en del av fästningsverken där det fattades manskap.
" Var fan fattas det inte manskap ? ... " svor Anders då han fick höra talas om det.
" Jag vet.
" Anders Drake tillbringade större delen av dygnet på Carolus Rex under de dagarna.
Själv kände jag mig landsförvisad ute på Ranängen.
Efter två veckors ovisshet och ängslan, ingick rapport om att de fientliga örlogsmännen uppgivit sin position och ställt kosan söderut igen.
Vi steg ut ur maran.
Men hos många hade dessa veckor av fientlig belägring efterlämnat outplånliga ärr.
En av dem var vännen Anders.
" Nu vet vi verkligen var vi har dem ... " sa han.
" Låt oss aldrig glömma det.
" Även när det varit som mest kritiskt, och vi alla varit övertygade om att det fientliga anfallet var att vänta i nästa ögonblick, hade de högre Ståndspersonerna vägrat att deltaga i vakthållningen.
De hade hårdnackat åberopat sitt kungliga Privilegium.
Hellre fick hela staden krossas än de skulle vika från sin börd, sitt stånd.
Anders var illröd av förbittring och grämelse : " Vilken gudomlig ironi är det inte ... Det är de själva och deras förbannade fränder som satt oss i den här situationen.
Det är de själva som drivit fram kriget.
Men då det gäller att stå upp och försvara landet, hus och hem, sätter de sej som åsnor på sina tunga arschlen!
Låt oss aldrig glömma det, Johan.
" Det var det ringaste Borgerskapet som dragit lasset.
Nederlag och Kapitulation.
Ord som vi svenskar blivit väl förtrogna med det sista århundradet.
Hade någon av oss någonsin trott på seger ? Hattarna hade fått sitt krig och skördat sitt nederlag.
Kvar på slagfältet fanns hoppet, blodet och äran.
" Det vore intressant att få läsa i vår käre Lorentz Christoffer Stobées själ nu ", sa Anders.
" Men han klara sej.
Han sitter säkert, syndabockarna finner man på annat håll.
" Jodå, nog fann man syndabockar alltid.
Vår överbefälhavare i Finland, ynkryggen general Charles Emil Lewenhaupt och hans bispringare Henrik Magnus Buddenbrock, ställdes inför rätta och fick som ni vet sina huvuden skilda från kroppen.
Men var det nog, två huvuden ? " Det är inte bara huvudena som skall falla, det är hattarna också!
" skämtade Anders.
Det var rått men rättvist.
Och han var påtagligt upplivad trots den ärelösa, snöpliga freden.
" Nu är det vår tur, Johan!
" sa han.
" Nu är det tid att byta huvudbonad en gång för alla!
" Det var heller inget tvivel om, att de som förr varit Mössor i smyg nu blev Mössor öppet.
Medan Hattarna drog sig undan.
" Bara de i Stockholm nu verkligen begriper, att de måste ta livtag på alla förbannade Hattar, en gång för alla!
... Vad tror du Johan ? Har de vett nog i skallen för det ? Och mod i bröstet ? " Jag avstod från att tro något.
Vi kunde bara hoppas, att Mössorna däruppe i huvudstaden hade kraft och förstånd på att vid höstens riksdag röja upp ordentligt.
Istället fick vi rapport om, att den knipsluge baronen Henrik Wrede lyckats göra tronföljarfrågan till en huvudfråga i Riddarhuset.
Räfst och rättarting med de krigsansvariga Hattarna fick anstå till ett senare tillfälle.
Anders blev ifrån sig av ilska då han hörde det : " De dumma jävlarna!
... " skrek han.
" Nu släpper de greppet!
" Ni vet det säkert själva, några fler Hattar föll inte till marken på hela vintern.
När Mössorna ville tala om det förflutna, det förspillda kriget, vek Hattarna undan och började tala om framtiden, den nye tronföljaren.
Det var ett rävspel.
För Hattarna gällde det att vinna tid.
Att vinna glömska.
Hattarna gömde sig bakom den okände Tronföljarens rygg.
Jag vet att ni vet, förlåt mig, men jag vill ändå göra en kort återblick över det läge som just då rådde inför valet av vår nye regent.
Jag gör det, därför att det kom att spela en så avgörande roll för Drakens öde.
Låt oss genast lämna Karl Peter Ulrik därhän.
Han hade varit självskriven som vår nye tronföljare, men i och med att han övergått till den grekisk-katolska trosbekännelsen och blivit storfurste och tronföljare i det ryska riket, kom han inte längre i fråga.
Återstod då : antingen den danske kronprinsen Fredrik, eller Adolf Fredrik, hertig av Holstein-Gottorp.
Även vi lekmän insåg genast : Om den danske kronprinsen blev vald till vår tronföljare och senare konung, skulle alla de tre skandinaviska rikena, Danmark, Sverige och Norge komma under samma kungakrona.
" En enastående lösning!
... " ansåg Anders då vi diskuterade frågan.
" Fredrik kan bli vår räddning.
" Dels skulle de tre rikena sammanslagna kunna bli en stormakt, inför vilken även Ryssland skulle känna respekt.
Dels skulle det underlätta för handeln.
" Tänk dej själv, Johan ... " sa Anders ivrigt.
" Fri trävaruhandel över danska och norska gränserna.
För oss vore det himmelriket.
" Och inte bara för oss.
Runt om i landet höjdes röster för kronprins Fredrik.
I Dalarna var kanske förtjusningen allra störst, där såg man en möjlighet att äntligen mildra de stränga tullbestämmelser som rådde vid norska gränsen.
I de flesta delar av landet hade också hungersnöden varit svår det senaste året efter en sönderbränd skördesommar.
Tanken på ett samgående med våra grannfolk, tilltalade därför gemene man.
Nöden kunde mildras genom hjälp över gränserna.
" Äntligen ", sa Anders.
" Äntligen!
" Vi fick också reda på, att allt fler beskickningar från olika landsändar sökte företräde hos Bondeståndet och där uttalade som sin vilja, att den danske kronprinsen Fredrik valdes till Sveriges tronföljare och konung.
Det var allmogens vilja.
Allmogen var folket.
" Det är folkets vilja att Fredrik väljs!
" Vintern blev nästan outhärdligt svår.
Den bitande kölden månad efter månad, den växande knappheten på föda, nöden som råttlikt gnagde sig in i oss.
Hamnen beslogs med halvmetertjock is.
Den som ville kunde köra med hästspann till Vinga Båk.
Vi hade två ugnar igång på Nya Tegelbruket.
På Gamla Tegelbruket låg alla ugnar döda.
Ranängen vilade under en stenhård, vit förbannelse.
Tack Gode Gud, redan i början av februari svepte vindar av märklig värme in över landet.
På mindre än en vecka var hela snöskorpan över Ranängen bortsmält.
Vi vadade i forsande smältvatten till anklarna.
Men fröjdades in till ryggmärgen.
Livet tog ny sats.
Under denna allmänna tjällossning, i mark och sinne, fick vi veta att sju socknar i Dalarna skickat sändebud till Bondeståndet i Stockholm med krav att den danske kronprinsen skulle väljas till tronföljare utan dröjsmål.
" Bravo!
" jublade Anders.
" Vi kommer att segra!
" En ännu bättre rapport inflöt.
Bondeståndet hade tagit sitt parti och förklarat som sin vilja att kronprins Fredrik blev vårt lands nye konung.
" Nu kan ingenting hindra hans val ", gladdes vi.
På alla krogar höjdes stopen till Fredriks ära.
" Folket segrar!
" skrek vi.
Fram i april ingick nya meddelanden från huvudstaden.
Tongångarna var något annorlunda.
Bondeståndet i all ära, men de övriga stånden var ännu tveksamma.
" Det är adeln igen!
... " dundrade Anders och slog högra näven i vänstra handflatan.
" De tror att Adolf Fredrik kan tjäna deras syften.
Nu säljer de oss igen.
Vi måste göra något, Johan!
" Göra något ? Vad kunde vi göra ? Valet av ny regent, successionen, var inte gemene mans sak.
Valet av landets tronföljare tillkom de i landets högsta församling valde.
Ingen hade rätt att försöka påverka deras beslut.
" Du ser väl mönstret, Johan ? " Jodå, jag såg mönstret tydligt nog.
Fredsförhandlingarna med Ryssland pågick ännu, och ifall Adolf Fredrik blev vald skulle det kunna mildra ryske tsarens syn på oss.
Vi skulle kunna komma undan till lägre pris.
Vi kanske till och med kunde få Finland tillbaka.
Det skulle göra Hattarnas nesa mindre.
En gynnsam fred skulle mildra nederlaget.
Men priset skulle vi alla betala.
Vi skulle få hertig Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till vår regent.
" Det måste avstyras till varje pris ... " ansåg Draken.
" Folket har redan sagt sitt ord.
Vi vill ha kronprins Fredrik.
Och skall ha honom!
" Jag höll med honom i sak.
Men vad kunde vi göra ? Vi var maktlösa.
De bestämmande satt i riksdagshuset i Stockholm.
De självbestämmande.
" Inte bara självbestämmande ", sa Anders, " de självgoda.
" Maj månad blev het och inte en droppe regn föll.
Liksom föregående försommar svedde solen åkrar och ängar som en fackla.
Man behövde sannerligen inte vara odalman för att se att vi var på väg in i en ny missväxt.
Solen och den förestående nöden och hungern fick missnöjet att flamma upp runt om i landet.
Redan såg de fattiga i riket skuggan av den kommande höstens och vinterns nöd breda ut sig.
Vad gjorde de mäktige för att hjälpa folket ? En möjlig hjälp var kronprins Fredrik som konung över de tre grannländerna Danmark, Sverige, Norge.
Varför valdes han inte ? Varför teg de höga herrarna ? Högst flammade missnöjet i Dalarna.
Under den gångna vintern hade dalkarlarna fått lära sig vad nöd och hunger var.
De ville inte lära den läxan igen.
Inte om det kunde förhindras.
Istället för att låta sig rekryteras till herrarnas fälttåg, startade dalkarlarna ett eget.
De bröt sig in i Kronans vapenförråd i Falun och fann både gevär, proviant och pengar.
Plötsligt var bondehopen en liten välutrustad armé.
De tågade mot Stockholm, och skickade två sändebud i förväg.
Sändebuden skulle överbringa deras krav : " Kronprins Fredrik av Danmark måtte varda befordrad till regeringen i Sverige.
" Bondehären hade startat sin marsch från Falun mot Stockholm den 11 juni.
Tre dygn senare galopperade en ryttare in genom vår Drottningport med rapporten härom.
Han hälsades med samma jubel som om han burit bud om seger.
" Jag skulle ge ett år av mitt liv för att få vara med i den marschen, Johan!
" sa Anders.
" Måtte de lyckas ", sa jag.
" De kommer att lyckas, min vän.
De är många och starka.
De kommer att sätta herrarna på pottan.
Vänta skall du få se.
" Budbäraren hade uppskattat antalet dalkarlar i hären till dryga tretusen, kanske fyra.
I spetsen för tåget gick riksdagsmannen Skinnar Per Andersson, majoren vid dalregementet Wilhelm Gustaf Wrangel samt bruksbokhållare Gustaf Schedin, vilken ansågs vara den verklige ledaren för hela aktionen.
Vi satt en hel natt, Anders och jag, och försökte räkna ut hur lång tid dalahären skulle behöva för sin marsch från Falun till Stockholm.
Vi kom fram till att marschen kunde förväntas ta upp emot tio dagar.
De skulle i så fall vara framme till midsommar.
" De kommer kanske fram till Stockholm den tjugotredje ... " sa Anders.
" Det skulle passa bra.
" " Hur så ? " " Då har vi ju Rådstuga här, för fan.
" Han hade rätt i att Götheborgs Borgerskap skulle sammanträda å Allmän Rådstuga den 23 juni.
" Men det är bara underhållspenningarna som skall behandlas då ", invände jag.
" Det är ingen särskilt viktig fråga.
" Draken knep ihop de små grisögonen och sköt fram axlarna : " En Rådstuga blir vad man gör den till, Johan.
Denna skall bli satan så intressant, tro mej.
" 10 Jag måste försöka komma ihåg i detalj vad som hände vid Allmänna Rådstugan den 23 juni.
För Anders Drakes skull.
Kanske hade det spritt sig att vissa saker var att vänta, ty jag tror att varenda karl som hade burskapets rätt att kalla sig Borgare var där den kvällen.
Inte ens de som led av ohälsa höll sig undan.
Vår sammanträdeslokal hade tre stora fönster vidöppna ut mot Rådhusets borggård, men ändå var det hett som i en gryta på spiseln därinne.
Svetten flöt i strömmar över våra anleten redan innan vår Commercie Borgmästare Jöns Holst hunnit öppna förhandlingarna.
" Ni vet varför ni är här ... " inledde han.
" Ja, vi får gratis ångbad!
" ropade någon muntergök.
Jöns Holst uppskattade inte avbrottet.
" Ni har kallats för att behandla frågan om edra riksdagsfullmäktiges underhållspenningar.
Låt oss också hålla oss till den frågan.
Ingenting därutöver.
Ni känner förutsättningarna.
" Jodå.
Vi kände förutsättningarna.
Vi i Borgerskapet hade fått oss ett brev tillställt, i vilket våra båda riksdagsfullmäktige, rådman Petter Coopman och målaremästare Alexander Fox, gjorde en ny framställan om att " bliva försedda med några fler underhållspenningar till vårt nödtorft.
" Vi visste också att Magistraten, inte minst Commercie Borgmästare Holst, var positiva till deras begäran.
Kanske var det därför Draken genast begärde ordet : " Herr Ordförande!
... En del av oss i Borgerskapet har gjort en uträkning av herrar riksdagsfullmäktiges utgiftskonto.
Vi har därvid funnit, att rådman Coopman under löpande period uppburit 18 daler och 8 öre per dygn.
Det är en häpnadsväckande stor summa.
Ävenså har rådman Coopman påfört Götheborgs Stad en kontributionskontingent om 20_000 daler silvermynt!
Hur kan en så stor extra krigsskatt förklaras ? " " Berörda fullmäktige kommer att framlägga full redovisning vid periodens utlöpande, herr Drake ", sa borgmästare Holst.
Han var påtagligt irriterad, det märktes på hans sätt att vicka sin vänstra tumme fram och tillbaka, gång på gång.
Det tecknet kände vi alla igen.
" En ny fråga i så fall ", sa Drake.
" Coopman begär att för egen räkning få lega fem rum i Stockholm, och att därför betala elva daler i veckan.
Är rådman Coopman verkligen betjänt av fem rum själv ? Kan inte en så stor våning tjäna som boställe åt båda våra riksdagsfullmäktige ? Eller har herrar Coopman och Fox så breda bakar att de inte får plats ? " Det väckte munterhet.
Både Coopman och Fox hade större kroppsbredd än höjd.
" Om herr Drake önskar kommentera stadens fullmäktiges utseende, bör det helst ske utanför Rådstugan " bet Holst av.
" Jag framställer i varje fall ett förslag ... " sa Draken.
Svetten dröp av honom, om av hetta eller upphetsning var svårt att avgöra.
" Rådman Coopman bör endast erhålla en underhållspenning av åtta daler per dygn.
Målaremästare Fox bör få fem daler.
Detta synes mej mer än nog för att leva gott.
" Det uppstod en livlig diskussion.
Det fanns röster för att de båda riksdagsmännen skulle erhålla den begärda högre underhållspenningen, men det fanns också de som föreslog en sänkning av Anders Drakes förslag.
Frågan gick till omröstning.
Drakes förslag vann.
" Mina herrar ", fastslog borgmästare Holst.
" Ert beslut är fattat.
Det kommer inte att bli uppskattat.
" " Nu får du Coopman och Fox emot dej hela livet ", sa jag lågt till Anders.
" Då skall jag säja dej en sak, Johan --- det skiter jag i!
" Han skrattade belåtet.
Vår Commercie Borgmästare klubbade ny tystnad.
Och sa något som tycktes mig ologiskt.
Han hade vid sammankomstens början poängterat, att endast frågan om underhållspenningarna skulle dryftas.
Ingenting annat.
Jag hade känt en viss lättnad då.
Nu sa han istället : " Eftersom det berör herrar Borgare särskilt, vill jag meddela följande.
Det har ingått en underrättelse från Borgareståndet i Stockholm av denna ordalydelse : ' ... Att högtärade Borgareståndet genom pluralitetens votorum utnämnt Hans Kungliga Höghet Kronprinsen av Dannemark till Successor på Kungliga Svenska tronen, så att om inte frid skulle bliva till den 20 :e i denna månad skall dagen därpå, således den 21 :e, valet utan uppskov förrättas.
' ... " Det utbröt jubel bland oss alla.
Vi applåderade och ropade bravo.
De enda som förhöll sig tysta var Commercie Borgmästaren och hans bisittare, notarie Hans Törnsten.
Skriften från Borgareståndet var visserligen något kryptisk, men vi hade inga svårigheter att förstå den.
Borgareståndet hade genom majoritetsval utsett Kronprins Fredrik till sin man för svenska tronen.
Det fanns endast ett förbehåll.
Fredsförhandlingarna med Ryssland hade dragit ut i oändlighet.
Och valet av Fredrik till svensk tronpretendent stod fast, såvida det inte inlöpte meddelanden från fredsförhandlingarna senast den 20 juni, vilket kunde göra en omprövning av beslutet befogad.
Det var verkligen en märklig situation.
Där satt vi i Rådstugan och det var den 23 :e juni.
Det innebar att Borgareståndets frist i Successionsfrågan redan löpt ut för tre dagar sedan.
Men vi visste ingenting om det.
Inget bud från Stockholm kunde nå oss snabbare än på fem --- sex dagar.
Ingen ryttare kunde klara sträckan snabbare.
Vad hade hänt i Stockholm under mellantiden ? De för oss okända, vita dagarna.
Fem dagar.
Vad hade hänt i Stockholm från den 17 juni fram till det ögonblick vi satt där i Rådstugan ? Det var som om Anders läst mina tankar.
Han skrattade glatt åt mig och sa : " Nej, Johan, ingenting har hänt i Stockholm ... Inte vad det gäller freden!
Att skapa en fred är lika svårt som det är lätt att skapa ett krig.
Redan i denna stund är danske Fredrik vår blivande konung, min vän!
... Nu står Bondeståndet och Borgarna sida vid sida.
" Jag ville gärna tro honom.
Jag ville hysa hans förtröstan, men oron högg mig i bröstet.
Anders såg att jag ännu inte var övertygad och tillfogade : " Johan, min vän.
Jag ljög.
Jag sa att ingenting hänt under de senaste dagarna i Stockholm.
Det var fel!
... En sak har hänt.
Vid det här laget har dalkarlarna satt sej på varenda Hatt däruppe!
... Varenda jävla adelsman och präst krälar i stoftet.
Det är skönt att tänka på det.
" I den tumultartade trängsel som rådde efter borgmästare Holsts uppläsning av meddelandet från Borgareståndet, hade någon armbågat sig fram bakom Anders Drakes bänkplats.
Och en röst sa : " Här är papperet, Anders!
... " Var det Petter Ekmans röst ? Jag vände mig om och såg honom stå tätt bakom Drakens rygg.
Men var det han som lämnat över skrivarket till Anders ? Många av min väns speciella vänner stod bakom honom just då.
Det var som om de alla slutit upp bakom honom.
Utöver Petter Ekman såg jag Olof Wenngren, Niclas Jacobsson och Petter Norman.
Och många med dem.
Jag skulle inte kunna gå ed på att det var Petter Ekman som överlämnat arket.
I nästa ögonblick reste Anders sig och armbågade sig i sin tur fram till presidiet, där borgmästare Holst just då satt lutad över det protokoll, som notarie Törnsten ( Drakens trätobroder i processen ) fört under sammanträdet om underhållspenningarna.
På avstånd, och över det brusande mumlet i salen, kunde jag urskilja min väns ord : " Herr Borgmästare ... Kanske är det herr borgmästaren bekant, att riksdagsman Fox i ett brev till tunnbindaremästare Anders Fahlbeck förfrågat sej om, ifall Borgerskapet här i stan önskar kronprinsen av Danmark till ny svensk regent ... " " Det är möjligt ", sa borgmästare Holst undvikande.
" Här är det lägre Borgerskapets svar.
Vi anhåller att få skrivelsen uppläst i denna församling.
" Anders överräckte skrivelsen och kom tillbaka till bänken vid min sida.
" Nu får den fan något att bita i ... " sa han förnöjt.
" Nu skall vi höra.
" Som nästan alla i Magistraten var borgmästare Jöns Holst en ivrig Hatt.
Han hade stått vid Stobées sida hela kriget.
Borgmästare Holst läste sakta igenom skrivelsen.
Hans ansikte var slutet och allvarligt.
Han visste att han var i fiendeläger.
" Den skrivelsen kan inte läsas upp här ", sa han och la ifrån sig papperet.
" Varför inte ? " ropade Draken.
" Borgerskapet är i dag samlat för att överlägga om herredagspenningarna.
Ingenting annat!
" " Skrivelsen rör Borgerskapet!
Och vi är Borgerskapet!
" Jöns Holst vickade allt snabbare på sin tumme.
" Herr Drake!
... Kom ihåg en sak, och det noga ... Successionen är ett göromål som enbart tillkommer Riksens höglovliga ständer!
Ingen, hör herr holzhandlare Drake detta, är behörig att lägga sig i successionen ... Ingen!
... Landets ständer väljer vårt rikes tronföljare.
Ingen har rättighet att lägga sej i ständernas arbete ... Inte vi i Magistraten, inte ni i Borgerskapet, allra minst herr Drake ... " " Det är Borgerskapets samfällda vilja att skrivelsen läses upp!
... " ropade Anders upphetsat.
" Det är ett svar på Alexander Fox's brev!
" Borgmästare Holst var högröd av ilska och ropade lika högt som Draken : " Då skall jag säga herrarna en sak!
... Denna skrivelse är inte ens undertecknad med namn!
... Tror herrarna att jag önskar befatta mej med en inlaga, som inte ens bär en enda av herrarnas namnunderskrifter ? Vet herrarna vad man gör med sådana papper ? ... Man torkar sej där bak med dom!
" Några i salen skrattade.
Men inte Petter Ekman.
Stående vid Drakens sida ropade han med lugn och behärskad röst : " Herr Borgmästare!
... Skrivelsen kommer från oss alla i Borgerskapet.
Därmed är dess värde lika stort, underskriven eller icke.
Jag finner i sin ordning, att herr Borgmästaren efterhör huruvida Borgerskapet erkänner skrivelsen som sin och önskar få densamma uppläst.
" Det var som om Petter Ekmans myndiga uppträdande fick vår borgmästare att besinna sig.
Han tvekade men svarade till slut : " Ni har hört handelsman Ekmans förslag ... Önskar Borgerskapet att denna skrivelse uppläses ? " Aldrig i mitt liv har jag hört ett så rungande " Ja!
" som det som följde.
Luften dallrade av vårt samfällda rop.
" Jag finner, att det är Borgerskapets vilja att skrivelsen uppläses ... " sa Jöns Holst motvilligt.
" Samtidigt upprepar jag, att herrarna därmed inlåter sej i grannlaga saker.
" Vår Commercie Borgmästare vägrade att själv uppläsa skrivelsen, men nedlät sig till att överlämna den till sin bisittare, stadsnotarie Törnsten.
Nu är det inte min avsikt att här ordagrant återge hela skrivelsen.
Det skulle föra ganska långt och kanske bli tröttande för ögonen.
Jag vill istället göra en kort kommentar till notarie Törnstens långsamma, mässande uppläsning.
Först påtalade skrivelsen samma sak som Anders Drake gjort i sin tidigare fråga, nämligen, hur vår stad kunde påläggas en extra krigsskatt av 20_000 daler --- eftersom Ostindiska Companiet, inom vilket stadens förmögnaste invånare verkade, redan erlagt en summa av 50_000 daler silvermynt.
Hade någon annan stad erlagt maken ? Det betvivlade vi på goda grunder.
Jag minns att skrivelsen kommenterade detta på följande sätt : " Nog har Borgerskapet, nu som tillförne, förmärkt att våra riksdagsfullmäktige kunnat förtära penningar.
Men till vad nytta, är man alldeles okunnig om.
Det ser ut i förordningen om städernas bevillning, som skulle Götheborgs Stad ej haft någon fullmäktig vid Riksdagen.
" Jag erkänner, att jag nästan studsade på bänken då sådan text lästes upp.
Vad skulle herrar Coopman och Fox säga, när den kom till deras öron ? Än värre blev det i det följande.
Där gick vi tillrätta med själva rikets skötsel, och skrev : " Det är inte nog, att Storfurstendömet Finland blivit förrädeligen överlämnat åt Rikets oblidkelige fiende Ryssen, att hela den publika Kassan blivit förskingrad, att det bravaste och hurtigaste manskap som någonsin varit i fält blivit uppoffrat, såsom får på slaktbänken, utan att få göra sin fiende något motvärn.
Det som mer är, Eländet har blivit så stort, att man ej allenast hotas utan är utställd till inbördes krig --- " Den sistnämnda passusen var givetvis betingad av den marsch, som dalkarlarna just då företog mot huvudstaden, och om vars resultat vi således ännu ingenting visste.
Men vi deklarerade öppet vår åsikt : " ... vår angelägenhet består i, att Bondeståndet vinner framgång, och det är just vad vi böra föreskriva våra fullmäktige ... " Tydligare kunde det inte sägas.
Götheborgs Borgerskaps samfällda vilja var, att våra fullmäktige, herrar Coopman och Fox, på allt sätt skulle stödja Bondeståndet i deras kamp för att få den danske kronprinsen på svenska tronen.
Jag minns, att någon härvid började en handklappning, som sedan varade dryga minuten.
De enda som inte klappade händerna var borgmästare Holst och notarie Törnsten.
Tydligare svar kunde väl inte heller Alexander Fox få ? Hans brev till tunnbindare Fahlbeck blev också uppläst och hade följande ordalydelse ; det var daterat den 9 juni, således innan dalkarlarnas härtåg blivit känt i Stockholm : " Jag låter ärade Herr Broder veta, att Danske Kronprinsen är av Präst- och Bondeståndet utvald till Konung, men de andra tvenne Stånden have inte beviljat det ännu.
P.S. Broder var så god och skriv mig till nästa post och låt mig veta vad Borgerskapet tycker om detta Kungaval.
" efter att således såväl Alexander Fox's som Borgerskapets skrivelser upplästs, uppstod en vild palaver.
Frågan var : skulle Borgerskapets skrivelse, ord för ord, införas i protokollet ? Varefter extractum protokolli skulle uppsändas till vår stads riksdagsfullmäktige.
Dels skulle skrivelsen gälla till dessa herrars efterrättelse, dels skulle den kunna presenteras för ständernas Sekreta Utskott.
Ingen skulle behöva sväva i tvivelsmål om, vad Götheborgs Borgerskaps önskan var : att få den danske kronprinsen Fredrik till sin Konung.
Med full enighet bestämdes, att skrivelsens innehåll skulle i protokollet införas, varefter utdrag ur protokollet skulle tillsändas herrar Coopman och Fox.
" Är detta verkligen herrarnas vilja ? " förhörde borgmästare Holst sig.
" Det är det!
" ropade vi alla.
" Men ni är väl medvetna om, att kronprins Fredrik kanske redan är landets tronföljare ? Ni hörde mej nyss läsa upp Borgareståndets skrivelse.
Enda hindret är, om fred med Ryssland slutits före den 21 :e.
Varför då hetsa ? " Men vid det laget var vi alla trötta och irriterade.
Vi ropade ganska elaka genmälen till vår borgmästare och krävde, att protokollsutdraget skulle sändas till Stockholm i laga ordning.
" Som herrarna behagar ... Den enfaldige binder ris åt egen rygg.
" Jöns Holst bankade ordförandeklubban hårt i bordet och reste sig.
Utan att ägna oss en blick skyndade han ut ur salen.
" Guds frid!
... " gastade Anders efter honom.
Jag hade alltid ansett att vårt Rådhus var en av stadens skönaste byggnader.
Som ni vet hade man under Nikodemus Tessins ledning låtit bygga det efter den förhärjande branden anno 1670 och det gula, holländska teglet hade bibehållit sin mjuka lyster av moget vete.
Stadens officiella liv var koncentrerat dit ; med tillägget att länets hövding självfallet övervakade allt från sitt Residens invid kanalen.
Det var i Rådhuset som Magistraten och kämnärsrätten hade sina domsalar, där fanns förvaltningens kontor och kassavalv, där hade Borgerskapet lokal och Börs.
På borggården stod träden höga och fulla av växtkraft.
Och i källarplanet stod Värdshuset den hungrige och framför allt törstige till tjänst.
Rådhuset var det nav, kring vilket staden likt ett kärrhjul snurrade.
Lögerdagen efter Rådstugan hade Anders och jag ärende till Borgerskapets börslokal.
Det var vid middagstid, solen stod rakt ovanför våra huvuden.
Redan på långt håll hörde vi de glada trumpeterna.
Som alltid på onsdagar och lögerdagar, var stadsmusikanterna i farten i Rådhusets övre våning, stod där med sina solskimrande blåsinstrument och gladde folket på torget med en halvtimmas musicerande.
Det var som om de båda fuxarna framför vår vagn fick nytt livsmod och rusade i full karriär över torget fram mot rådhustrappan.
Aron skrattade och gav dem fria tömmar.
Med trumpeternas glada stötar klingande i öronen gick Anders och jag in under valvet.
Vi mötte hattmakare Anders Söderberg utanför Börssalen och han ropade åt oss : " Skynda er in får ni höra!
... " Anders småsprang in och jag haltade efter med min fotjävel.
Ett tjugotal av Borgerskapets medlemmar hade av olika orsaker sökt sig dit just då och det verkade som om alla skrek i munnen på varandra.
Vi lyckades slita loss Petter Ekman ur skocken och drog honom avsides : " Vad har hänt, Petter ? " ropade Anders.
Vår vän Petter Ekman slog ut med armarna i en gest som inrymde hela salen, hela världen : " Allt har gått åt helvete!
" sa han.
" Allt!
" " Vad då, allt ? " Petter Ekman hade lika klarblå ögon som himlen utanför fönstret.
Han fäste dem på oss och svarade : " Först och främst dalkarlarna.
De kom i strid med soldatslödder, som sköt två kanonskott rakt in i truppen ... Sen ryckte Västgöta ryttare in och mejade ner ännu fler!
Enligt den bulletin vi fått, dödades över femtio, många fler blev skadade och resten flydde ut över Norrmalmstorg, det var där det hände, de flydde för livet.
Många kastade sej i strömmen och kunde inte simma.
" " Det får inte vara sant!
" " Mer än sant.
Nästan varenda käft av bönderna fångades in och sitter nu inspärrade på nånting som heter Arsenalgården, fan vet vad det är ... " Draken var askgrå i ansiktet då han med kvävd röst sa : " Hur kan svenska knektar skjuta på svenska bönder ? " " Ja, försök förklara det, du.
" Det kändes som om vi blivit slagna över käften, det gick knappt att tala.
Men Petter Ekman hade fler nyheter.
" Det är inte slut med det ", sa han.
" Värre saker har hänt.
" " Värre ? Kan det vara värre ? " " Det beror på hur man ser det.
Freden är klar.
" " Freden ? " " Ryssarna blev nöjda.
De sa ja till en del, nej till annat.
Cedercreutz och von Nolcken kunde bara tacka och ta emot.
En kurir kom med fredstraktatet till Stockholm den 19 :e på kvällen.
" " Och ? " Petter Ekman såg Anders djupt in i ögonen.
" Vad tror du ? " " Kräken bestämde sej för Adolf Fredrik ? " " Ja, Adolf Fredrik!
... Det var ett önskemål från ryssarna, eller villkor.
De var rädda för att Danmark, Norge och vi under samma krona skulle bli för farliga.
Adolf Fredrik passade dem precis.
I utbyte gav de oss Finland tillbaka, behöll bara ett stycke kring Savolaks.
" Två dagar innan kronprins Fredrik slutgiltigt skulle kunnat sätta Sveriges krona på sitt huvud, hade kuriren, överstelöjtnant von Lingen, anlänt och slagit hela spelet över ända.
Alla bönderna på brädet var satta ur spel, kvar fanns egentligen bara en blivande Kung.
Vår nye Konung Adolf Fredrik.
Anders stod som förlamad, tyst som om tungan för alltid fastnat i gommen.
Till slut sa han, så lågt att det knappt hördes.
" Jag skulle vilja spy i kungakronan ... " 11 Vanvård.
Inte ens vi på Nya Tegelbruket kunde i längden med glatt hjärta se hur Gamla Tegelbruket sjönk allt djupare in i ett fullständigt förfall.
Som Draken förutsett, var stadskassören Nils Kollinius allt annat än mannen att hålla tegelbränneriet samman.
Inte nog med att ugnarna vansköttes av uselt utbildade tegelmakare, även ängarna grodde igen och blev i vattensjuka trakter så försumpade att inte ens de där härbärgerade svinen kunde trivas.
Jag hade mina vägar förbi de av Magistraten arrenderade ängarna en dag i början av september och hade aldrig sett dess like.
" Ängarna ser ut som en jättes hud full av koppor ", beskrev jag synen för Anders.
Då log Anders gott och sa : " Väl unt!
" Att Magistraten misskötte sitt tegelbränneri kunde vi se också på annat sätt.
Vi fick allt fler av deras köpare.
Alla våra ugnar brände dag och natt och vi rådgjorde om att bygga ännu en.
I mörkret och bitterheten efter Adolf Fredriks val till tronföljare, fanns det sålunda trots allt även glädjeämnen.
Teglet fick bli vår glädje.
" Men i den stora ugnen blir vi visst aldrig av med slagget ... " sa Anders, då det redan stod klart att Hattarna allt mer börjat återerövra sin makt och sin mark.
" Frågan är vad de nu kommer att ta sej före.
" Anders Drake skulle få besked förr än han anat.
Då så lämpade sig, brukade jag göra sällskap med Draken till tegelbruket i hans vagn på morgnarna.
Jag förfogade visserligen över ett eget ekipage, men gudarna skulle veta att det var av betydligt anspråkslösare slag än hans.
Dessutom brukade vi utnyttja färdtiden till nyttiga resonemang för den kommande dagens arbete.
Morgonen den 15 september skilde sig därvid inte från andra.
Med Aron på kuskbocken och Anders i vagnen, hejdade ekipaget sig vid vår vanliga mötesplats intill det sydligaste av Lejonbrons järndjur för att hämta upp mig.
Jag klev in och med god fart ställdes kosan mot Ranängen och tegelbruket.
Det var en klar morgon med en aning av höst i luften.
Då vi skulle rulla in i Drottningporten, hejdades vi.
Sex stadstjänare till fots under ledning av en löjtnant till häst ställde sig helt sonika tvärs över vägbanan och bildade spärr.
Löjtnanten red fram till oss och lutade sig ned så han fick insyn i vagnen : " Holzhandlare Anders Drake ? " " Det vet du utan att fråga.
" " Jag har order om att arrestera er.
" " Är du från vettet ? " Löjtnanten, en ung finnig karl som jag visste mig ha sett en och annan gång, viftade med ett papper och halvropade : " Jag har mina order!
... Jag måste be er följa med frivilligt till häktet i gardet.
" " Förbannade drummel, tror du jag godtar dina oförskämdheter ? ... Kör Aron!
" Aron klatschade iväg våra hästar, men ett par av stadstjänarna högg tag i betslet och klängde sig fast.
För att inte köra över dem blev Aron tvungen att hålla in ekipaget.
" Jag har mina order, herr Drake!
" ropade löjtnanten.
" Vems order, för satan ? " " Stobées!
... " " Du far med lögn, ditt jävla kräk!
... Kör Aron!
" Men nu klängde alla sex stadstjänarna sig fast vid vagnen och ett par av dem försökte rycka upp dörren.
Anders slog vildsint efter dem med sin spanska ryttare.
Käppen träffade en av dem rakt över kinden och han vrålade av smärta.
Under tumultet som följde, kom vaktpersonalen i Drottningporten utstormande och eftersom en uniform tydligen automatiskt tar en annan uniforms parti, var vi snart omringade av en stor gormande skara soldatfolk.
Aron var maktlös och än mindre kunde vi i vagnen bjuda motstånd.
" Jag skall se till att du hamnar i helvetet!
... " skrek Anders åt löjtnanten.
" Vi får se vem av oss det blir som kommer dit!
" ropade löjtnanten tillbaka.
Fuxarna tvingades att vända utanför det trånga portvalvet och med löjtnanten som tätkarl satte processionen sig i rörelse tillbaka in mot staden.
Efter att han hävt ur sig sin första ilska, blev Anders något lugnare : " Vad tror du om det här, Johan ? " Jag kände mig omtumlad och oroad, men jag ville ogärna visa Anders det.
Jag lyckades pressa fram ett leende och svarade : " Det är ett missförstånd av något slag.
Du får prata med dem.
" " Tror du det är Stobée som ligger bakom ? " " Nej.
Det är säkert ett misstag.
" Jag hade trott, att vi skulle till garnisonens eget corps de garde ett stycke från Drottningporten, men så var inte fallet.
Vi rullade iväg i sakta mak längs kanalen, bort mot Stora Torget.
Inne i slakthuset råmade livrädda kreatur som kommit med morgonens första boskapskärror.
Från Kronobageriet stod en stark doft av nybakat bröd.
" Och om det inte är ett misstag ? " sa Anders.
" Det är det, Anders.
Det måste det vara.
" Vi rullade över Stora Torget och fram till Högvakten.
Det var stadssoldaternas Corps de garde som skulle få äran att se Anders Drake som gäst.
Aron höll in vagnen och Anders och jag uppmanades att stiga ur.
Stadstjänarna slöt upp omkring Anders medan jag motades undan.
Jag försökte följa med in men kom inte längre än till lägsta trappsteget, då vräkte två man undan mig.
" Sök upp Ingrid och Petter!
... " ropade Anders över axeln innan han knuffades in i vaktstugan.
Jag haltade tillbaka till vagnen.
" Du hörde själv!
... " skrek jag till Aron, som inte var sen att rycka igång sitt ekipage.
Jag slängdes handlöst mot ryggstödet av den häftiga starten.
Det säger sig självt att Ingrid blev utom sig av ängslan, när jag dök upp med mitt budskap.
Hon svepte om sig en sjal och sprang före ut till vagnen.
Jag haltade efter och kände mig eländig.
" Om Anders ville att vi skulle söka upp Petter så gör vi det ... " sa Ingrid.
Hon försökte hålla sig lugn men hennes röst darrade av förtrytelse.
Jag antog att Petter Ekman befann sig i sin hamn så dags och det visade sig riktigt.
Han stod på bryggan och diskuterade ganska högljutt något med skepparen på en just ankommen virkesskuta.
Då han upptäckte Ingrid och mig, lämnade han genast skepparen och kom oss till mötes.
Jag förklarade situationen för honom och han blev allt argare.
" Det skall dom jävlarna få äta upp ... " sa han, " vilka det än är som ligger bakom.
" " Tror du inte det är ett rent misstag ? " Petter Ekman fäste sina himmelsblå ögon på mig.
" Nej, Johan, det tror jag inte.
Stobée gör inga sådana misstag.
" Nyheten att Draken satt i häkte spred sig med pestens hastighet.
Före kvällen kände alla i staden till det.
Med Petter Ekman och Olof Wenngren som anförare, och med mig som medhjälpare, mobiliserades Borgerskapet till hans bistånd.
Sällan hade jag sett en sådan fullständig enighet.
Även de, inte minst bland de deputerade, som ofta ondgjort sig över Anders Drakes egensinnighet, ställde sig nu utan tvekan till förfogande.
Alla misshälligheter var som bortblåsta.
Vi gick i samlad tropp till Residenset och anhöll om företräde hos vår landshövding.
Lorentz Christoffer Stobée lät oss vänta länge, men han kom till slut.
Petter Ekman förde ordet och framställde i kloka ordalag den oro som den oväntade häktningen av Borgaren Anders Drake skapat i allas sinnen.
" Därför vore vi tacksamma, om ni, herr generalmajor, ville ge oss upplysning om vad som avses ", avslutade Petter Ekman sin framställan.
" Jag har mina skäl till att holzhandlare Drake idag tagits i fängsligt förvar ", svarade Stobée.
" Skälens art anser jag mej inte behöva redogöra för.
" " Vi vore ändå tacksamma, om så skedde ", sa Petter Ekman.
" Mina herrar.
Då skulle jag göra brott på mina befogenheter.
" " Vad innebär det ? " envisades Ekman.
" Det innebär, herr Ekman, att jag inte är landets högste styresman.
Nog sagt.
" Generalmajor Lorentz Christoffer Stobée bröt upp och lämnade oss lika snabbt som han kommit.
Vi stod kvar med vår oro och våra frågor.
" Vad fan menade karlen ? " sa snickare Norman.
" Det lät som om Kungen själv satt Draken i häkte.
" Tvetydigt var det, men så galet kunde det ändå inte vara.
Vi kom överens om att nästa dag skulle vi uppsöka Magistraten.
Vi skildes åt och jag ledsagade stackars Ingrid till huset i Västra Hamnen.
" Jag kan inte fatta det, Johan ", sa hon för tionde gången.
" Anders har ju inget ont gjort.
" " Nej.
Och därför blir han säkert fri i morgon.
" " Tror du det ? " " Ja, Ingrid.
" Trots att jag försökte intala mig, att häktningen av Draken måste vara följden av någon orimlighet, ansatte tvivlet mig.
Ingen visste bättre än jag att han samlat på sig fiender under årens lopp.
Var hans vänner fanns, visste jag, de hade varit med i Residenset.
Men var fanns hans fiender ? Natten blev en lång sömnlös pina.
Äntligen blev det dags för mig att börja en ny dag.
En ny dag utan Anders Drake.
Jag var osäker på hur Aron skulle göra, men gick ändå till vår sedvanliga mötesplats vid Lejonbron i god tid.
Då var kusken redan där.
" Jag talade med madam Drake ", sa Aron.
" Jag hörde om herrn, att han sitter kvar i häktet.
" " Ja, han sitter kvar, Aron.
" " Och vi ? " " Vi bör åka till Ranängen.
Som vanligt.
" Vi for iväg.
Jag satt ensam i baksätet.
Det kändes overkligt.
Då vi kom fram möttes vi av en av tegelmakarna.
" Dom var här igår middags!
... " sa han innan jag hunnit ur vagnen.
" Vilka ? " " Betjäntjävlarna.
Dom tog hand om allt skrivet.
" Jag hasade mig ur vagnen och haltade in på kontoret.
Där rådde en salig röra, lådor och skåp stod vidöppna och var till stor del rensade på sitt innehåll.
Jag behövde ingen förklaring, jag begrep.
Medan Anders satt i häktet och jag varit kvar i staden, hade utskickade politiebetjänter gjort sig hemtama och medfört sådant material som kunde tänkas styrka Drakens skuld.
Skuld ? Skuld till vad ? Medan jag satt och betraktade de tömda lådorna, slog mig tanken : " kanske att de tänker göra samma sorts besök i Drakens hem ... " I så fall måste jag först av allt varna Ingrid.
Jag skyndade ut på gårdsplanen och fann Aron, som just höll på att spänna ifrån fuxarna.
" Spänn inte av, Aron!
... Vi måste åka tillbaka till madam Drake!
... " Aldrig hade jag sett Aron plåga våra hästar så som under den hemresan.
Han piskade dem som om det gällde livet.
Ändå kom vi för sent.
Politiebetjänterna hade redan avlagt ett morgonbesök i Drakens hem.
När jag bultade på dörren, öppnade Ingrid själv och jag såg genast att hon gråtit.
Men tårarna hade torkat och förbittringen hade övergått i pyrande raseri.
" Jag skulle vilja slita tarmarna ur dom svinen!
" sa hon och följde mig in i Anders arbetsrum, där en syn likartad den på tegelbruket mötte mig.
Ett väggskåp och ett par skrivbordslådor var rensade på sitt innehåll.
" Vet du vad han hade i lådorna ? " frågade jag Ingrid.
" Allt möjligt.
Som man samlar på sej.
" Jag tvekade att ställa frågan, men sa till slut : " Tror du där fanns något som ... ja, som kan användas emot honom ? " " Vad skulle det vara ? Han har inget ont gjort.
" Innan jag lämnade Ingrid åt hennes ensamhet, lovade jag henne att utan dröjsmål uppsöka Petter Ekman och låta honom veta vad som nu hänt.
Även denna morgon ställde vi färden mot den ekmanska hamnen.
Det var en disig kall morgon med blygrått vatten hela redden ut.
På krubbverket, de ett stycke utanför Stora Bomsbron nedsänkta stenkistorna med sin brädgång mellan sig, gick en vakt och frös som en hund.
Mudderverkets pråm låg vid kaj men varken draghästar eller arbetskarlar syntes till, kanske hade de satts in i arbetet med att få stockpalissaden utanför Gustavus Primus, som översköljts och brutits ner vid första höststormen, i skick igen.
En skuta med fisk var på ingång genom hamnmunnen och på väg till fiskeflotten.
En väldig flaxande flock måsar följde skutan som små beskäftiga hovmän.
Jag fann Petter Ekman på hans kontor.
Han hade svårt att tygla sin ilska då han fick höra vad som hänt.
" Gick de bara in och tog för sej ? " " Som om de var hemma.
" " Dom jävlarna!
... Vad gör vi nu ? " " Det tänkte jag fråga dej.
" " Får vi besöka honom ? " " Det är inte troligt.
Inte i häktet.
" " Men att skriva kan de inte hindra oss.
" Vi fann att det klokaste måste vara att skriva till Magistraten.
Den var trots allt närmast behörig för Drakens häktning.
Vi slog oss ner sida vid sida vid Petter Ekmans skrivpulpet och formulerade en anhållan, i vilken vi inte skrädde orden men som vi ändock försökte göra nog hovsam för att inte uppväcka Magistratens onödiga vrede.
Vi påpekade särskilt tre saker : att Anders Drake " så oförmodat, utan någon ännu bekant, överbevist gärning är gripen och i häkte satt, samt att hans skrifter och handlingar i förvar tagits ... " ; att Magistraten " torde honom till rannsakning och dom befordra, om han verkligen kan vara i någon sak brottslig, eller annars ofördröjligen befordra hans lösgivande ... " ; att den gripne i alla händelser " icke längre måtte hållas kvar i Högvakten utan genast flyttas till stadens corps de garde.
" Jag for själv runt i staden med Aron och fick vår skrivelse undertecknad av så många av Borgerskapets deputerade att den översvämmade av namn.
" En sådan skrivelse kan Magistraten inte lämna obesvarad ", sa jag till Ingrid, då jag samma kväll sökte upp henne och berättade om Borgerskapets samfällda önskan att få hennes make fri.
" Med Magistraten vet man aldrig ", sa hon.
" De kan inte sätta sej över lag och ordning.
" " Det är de själva som är lagen och ordningen.
" Det visade sig också, att Magistraten visste på råd.
Istället för att själva besvara vår anhållan, skickade de den helt sonika vidare till landshövdingen.
Stobée å sin sida lät ärendet vila utan åtgärd.
" Jag blir alldeles ifrån mej ... " kved Ingrid.
" Misströsta inte, Anders är snart fri.
" En sak vann vi dock, efter att ha tillbringat sex dagar i Högvaktens häkte överfördes Anders Drake till stadens corps de garde i anslutning till Kronhuset, tyggården.
Även i helvetet finns det gradskillnader, påstås det, likaså mellan häkten.
Stadens häkte var tveklöst att föredra framför Högvaktens, inte minst därför att Ingrid, genom tillmötesgående från fortifikationen som inte glömt att Draken varit en av dem som gjort trogen vakttjänst under kriget, kunde få besöka sin man.
" Hur har han det ? " frågade jag, då hon just besökt honom första gången.
" Nu är det drägligare.
" " Hur tar han det ? " Hon log plötsligt.
" Som vanligt ", svarade hon.
" Vad menar du med det ? " " Han svär och domderar.
" Det var onekligen ett gott tecken.
Jag kunde lätt föreställa mig honom i häktet.
Han var säkert inte den lättaste inhysningen de hade.
Under den kommande veckan började vi få klarhet i vad som legat bakom Drakens häktning.
En minst sagt underlig historia.
Borgmästaren i Visby, en man vid namn Abraham Lange som jag aldrig hört talas om, hade vid ett av riksdagens sammankomster sagt sig veta, att en märklig skrivelse cirkulerat i Götheborg.
I denna skrivelse fanns särskilt en passus, som var värd uppmärksamhet.
Den sades röra Riksens Ständers göromål.
Efter vad vi förstod, var denne borgmästare Lange en ivrig Hatt.
Det var ganska tydligt, att hans yttrande i riksdagen varit i påse innan det kom i säck.
Borgmästare Lange hade avslutat sitt anförande med en anmodan till Götheborgs fullmäktige, att dessa måtte yttra sig i denna fråga.
Rådman Petter Coopman besteg då talarstolen och sade sig inte kunna förneka riktigheten i att en viss skrivelse cirkulerat i hans hemstad.
" Har rådman Coopman själv tagit del av skrivelsen ? " " Ja.
" " Efter vad det sägs, innehåller den nesliga och förklenande tillmälen om stadens fullmäktige, med andra ord om er, herr rådman, och er kollega målaremästare Alexander Fox.
" " Det äger sin riktighet.
" " Dessutom sägs den på ett otillbörligt sätt vilja ingripa i successionen.
" " Den skrevs innan tronföljdsfrågan var avgjord.
" " Men hade till syfte att påverka denna ? " " Den uttalade Götheborgs Borgerskaps åsikt i frågan.
" " Med vilken rätt ? Successionen är ständernas, vår rätt.
" " Med självpåtagen rätt.
" " Kan inte ett sådant handlande få allvarliga följder ? Kan inte det, på längre sikt, ses som ett försök att upphäva Successionsverket ? Vad mer är, att undergräva rikets säkerhet.
" " Det tillkommer den församlade riksdagen att fälla dom i den frågan.
Jag kan endast redogöra för vad som förevarit.
" " Vem i er stad är ansvarig för skrivelsen ? " " Ingen.
" " Ingen ? Vad menar ni med det ? " " Den är inte underskriven.
Vårt Borgerskap ansåg den giltig utan undertecknande med namn.
" " Det var kuriöst.
Brukar ni förfara så i staden Götheborg ? " " Dessbättre inte.
" " Ännu en fråga.
Vem ville ert borgerskap ge sitt stöd ? " " Den danske kronprinsen.
" Trots att tronföljdsfrågan då varit löst i ett par månader, rådde det ännu en hätsk, inflammerad stämning bland Riksdagens fullmäktige.
Hattarna, som kände sig allt mer ha återerövrat makten, var de som ivrat för och genomdrivit valet av Adolf Fredrik.
Alla som stött den danske kronprinsen, betraktade de ännu som sina motståndare, om än besegrade.
" En sista fråga, rådman Coopman.
Detta icke underskrivna aktstycke är verkligen förbryllande.
Det kan ju trots allt inte ha skrivit sej själv.
Dessutom måste det väl på något sätt ha överlämnats.
" " Ja.
Det överlämnades vid Borgerskapets Rådstuga den 23 juni.
" " Av vem ? " " Av en holzhandlare vid namn Anders Drake.
" Namnet Anders Drake hade för första gången nämnts i Sveriges Riksdag.
Efter att rådman Coopman lämnat talarstolen, hade en häftig palaver utbrutit.
Drygt ett tjugotal av riksdagens ledamöter hade yttrat sig.
Många, framför allt Mössor, hade ansett frågan ovidkommande och hade ansett den böra passera utan åtgärd.
Men ännu fler, i huvudsak Hattar, hade påpekat att varje fråga, om än till synes obetydlig, som rörde rikets säkerhet måste betraktas som viktig.
Den stockholmske rådmannen Gustaf Kierman, känd som sträng och omutlig Hatt, hade begärt ordet och yttrat bland annat : " ... Jag hörer med bedrövelse, huru en del ledamöter vilja dels taga göromålet i försvar, dels påstå, att det måtte förkvävas ... Men som saken nu är allmänt bekant, lärer den ej kunna nedtystas.
Jag anser tvärtom saken nästan av samma beskaffenhet som dalallmogens postulater, emedan de som menighet vilja inblanda sej i successionssaken ... " Rådman Gustaf Kierman hade slutat med att föreslå, att ärendet skulle remitteras till Borgarerådets deputerade.
Vid den röstning som följde, ifall ärendet skulle gå på remiss till Borgareståndets deputerade eller ej, lämnades 27 ja-röster mot 10 nej-röster.
Redan då hade alla i Riksdagen närvarande vetat, att frågan skulle kunna bli allvarlig.
Borgarerådets deputerade bestod nästan helt av ivriga Hattar.
Deras beslut kunde bara bli ett : frågan skulle vidarebehandlas.
När jag i efterhand hörde talas om vad som förevarit i Riksdagen önskade jag bara en sak : att jag just då haft den förbannade Coopman inom räckhåll.
Jag skulle slagit sansen ur honom.
Hade han inte kunnat sopa hela skiten under mattan ? Om han velat ? " Jo, men det ville han inte, Johan ... " fastslog Petter Ekman, då vi arga och besvikna fått nya uppgifter från Stockholm.
" Du kommer väl ihåg Draken vid Rådstugan ? " Jo, nog mindes jag.
Det var Draken som föreslagit, att herrar Coopman och Fox skulle få sina herremanspenningar begränsade till åtta respektive fem riksdaler per dygn.
Han kunde knappast vara älskad av dem.
De skulle inte bli ledsna om han fick sig en näsbränna.
En vecka in i oktober fick vi våra värsta farhågor besannade.
Borgarerådets deputerade hade avsänt en skrivelse till Hans Kungliga Majestät.
I denna skrev man rent ut, att det var borgaren och holzhandlaren Anders Drake som framgivit en ounderskriven skrift, som dels uttalat sig om stadens riksdagsfullmäktige i förnedrande ordalag, dels på ett otillbörligt sätt befattat sig med successionsfrågan.
Borgareståndet fann som sin vilja, " att Hans Kungliga Majestät skulle vidtaga de mått, som Majestätet i nåder prövar till rikets säkerhet och bibehållande av Ständernas heder, fri- och rättigheter, samt förekommande av sådana högst förgripliga steg i framtiden.
" Det ankom på mig att tala om detta för Ingrid.
Hon blev blek som lärft.
" Skall jag tala om det för Anders, tycker du ? " frågade hon.
" Det är ingen glad nyhet.
Men han bör känna till det.
" Nästa dag stod jag och väntade på henne utanför häktet.
" Nå, vad sa Anders då han hörde om Kungen ? " frågade jag henne genast.
" Han sa, att det skadade inte Kungen att känna till namnet på en bra karl.
" Jag skulle velat ta henne i famn just då.
Hennes ord bekräftade vad jag hoppats.
Anders Drake var fängslad, men inte knäckt.
Två dagar senare fick vi reda på vad vår käre rådman Coopman yttrat i Sekreta Utskottet, där han också var ledamot.
" Det gör mej ont ", hade han sagt, " att det i Götheborg befinnes vara några ur Borgerskapet, som äro något ostyriga.
I synnerhet en karl, som heter Drake.
Denne skapar där oro och förför en hel hop av borgarna.
Om denne Drake blir tagen för huvudet, lär allt stillas och de övriga besinna sej.
Tages däremot inte mått och utvägar för att hindra honom i hans orolighet, fruktar jag att han gör en stor villervalla och oro.
Han kan föga annorlunda anses än för en rebell.
" Anders Drake --- en rebell.
Skulle vi skratta eller gråta ? 12 Jag svär vid Gud att vi, Drakens vänner, gjorde vad vi förmådde för att få honom fri från häktet.
Hur många skrivelser riktade vi till Magistraten ? Att räkna dem vore överflödigt.
Besvarade blev de ändå inte.
Inte ens Ingrid Drakes böner till ömsom Herran och ömsom Magistraten besvarades.
Oktober gick utan andra förändringar än att vinterkylan började ansätta såväl staden som våra sinnen.
I november tyckte vi oss skönja en strimma av ljus.
Bakvägen fick vi höra, att justitiekansler Johan Rosir ägnat fallet Anders Drake sin uppmärksamhet, och att vår landshövding anmodats inkomma med fakta kring häktningen.
Följden blev att Stobée uppmanades att utan dröjsmål tillsätta en " melerad kommissorialrätt eller slottsrätt.
" De som kände bättre till juridiken än jag gladdes vid det beskedet.
" Kommer Draken inför rätta, måste han också kunna fällas.
" I så fall, fällas för vad ? Han var kanske inte Guds allra bästa barn, men än mindre en skurk.
Ingen domstol i världen skulle kunna påvisa någon brottslighet hos honom.
" Han kommer att lämna domssalen som en fri man, Ingrid ... ", gladde det mig att kunna meddela henne, efter att jag hört de juridiskt kunnigas uttalanden.
" Litar du på domstolen ? " bemötte hon mig.
" Lagen finns på pränt.
" " Men kan läsas baklänges.
" Jag begrep att det var hennes oro för Anders som fick henne till sådan svartsyn.
Själv förlitade jag mig på Lag och Rätt.
Men Lagen och Rätten mal sakta.
Om den mal alls.
Jag skall här inte trötta någon med att beskriva de många turer som saken tog, innan Draken verkligen kom inför rätta.
Ingen av oss hade tillstånd att bevista den tillsatta kommissorialrättens sammankomst.
Men ögon och öron fanns alltid.
Vem i salen vi mutade med en handfull silvermynt, skall jag här inte beröra.
Men vi fick en fullgod skildring i utbyte.
Anders Drake hade letts in mellan två vaktkonstaplar.
" Hur såg han ut ? " " Som alltid.
" " Inte knäckt ? " " Inte knäckt.
" " Vad lades honom till last ? " " Åtskilligt.
" " Det är en omöjlighet!
" " Ingen människa är skuldfri.
" " Vad erinrade man mot honom ? " " Korrespondenser.
" " Korrespondenser ? Vilka ? " " De man funnit i hans ägo.
" Då jag hörde det, tänkte jag på de tömda lådorna och skåpen.
" Anders Drake har aldrig skrivit något ogement!
" " Johan Waldius påstod motsatsen.
" " Den skiten bör doppas i tran.
" Auditören Johan Waldius hade utsetts som aktor i målet, och var en av de människor jag hjärtligast avskydde.
Han bar sin ondsinthet som en dräkt.
" Vad påstod man sej ha funnit ? " " Diverse.
Brevväxling med Anders Larsson, med Perment och Amelberg, bland annat.
" Jag kände väl till dem alla tre.
Anders Larsson från Krokslätt i Sävedals härad var herredagsman i Riksdagen för bondeståndet ( honom hade jag för övrigt själv träffat ett par gånger ), Christoffer Perment var vår förre krigskommissarie, och Amelberg var en av rådmännen i Åmål.
" Det är inga misskrediterade herrar, någon av dem ... " konstaterade vi.
Jag kände mycket väl till att Draken uppehållit brevväxling med dem.
" Det kan inte ha misskrediterat honom ", sa jag.
" Det fanns passager i breven, som inte borde varit skrivna.
" " Om vad ? Om successionen ? " " Det påstods så.
" " Om Drakens önskan att danske Fredrik skulle väljas ? " " Det hade han inte stuckit under stol med.
" " Det fanns det ingen orsak till!
... Hundratusentals av landets undersåtar hade samma önskan!
" " Kanske då.
Knappast nu.
" Nej, nu var Adolf Fredrik vår blivande regent.
Att ha hyst sympatier för förloraren var inte gynnsamt.
" Dessutom påtalades skrivelsen ", sa vår sagesman.
" Den från Rådstugan den 23 :e juni ? " " Ja.
" " Den var från hela Borgerskapet.
Och inte underskriven.
" " Den lämnades fram av Anders Drake till borgmästare Holst.
" " Var det ett brott ? ... Dessutom var den skrivelsen bara Borgerskapets svar på Alexander Fox's fråga i hans brev.
" " Johan Waldius såg det inte så.
" Vid det laget var vi både oroade och förbannade.
Petter Ekman som var närvarande frågade : " Vad mera ? För vad ställdes han till svars ? " " Ordagrant följande : borgaren Anders Drake anses ha visat medhåll uti myteri och uppror, samt sina förmän, Magistraten, med olydno, sidovördnad, förakt och allehanda svåra utlåtelser bemött.
" Lag och Rätt.
Lag och Rätt.
Vi väntade på Drakens dom och frigivning, men någon dom avkunnades inte, än mindre frigavs han.
De ord som oroade oss mest var : " myteri och uppror ".
" Vad fan menar man med det ? " Petter Ekmans blå ögon svartnade : " Begriper du inte det, Johan ? Beslutet att välja Adolf Fredrik blev väl mottaget i Ryssland.
Men mindre väl i Danmark.
Danskarna känner sej förorättade å Fredriks vägnar.
" Jag vågade knappt tänka tanken ut : " Krig med dem ? " " Inte krig.
Inte ännu.
Men oro.
" Då förstod jag bättre.
Om man bland de härskande åter började se Danmark som en fiende, kunde varje sympatisör av Kronprins Fredrik ses som en företrädare för motståndarna.
Ur detta kunde man vaska orden " myteri och uppror ".
" Vad gör vi nu ? " " Väntar.
" Ja, nog väntade vi.
Hela den svinkalla januari månad väntade vi.
Februari, då jag själv låg sängbunden i någon lindrig sot, väntade vi.
Mars, när solen steg över horisonten men våra sinnen förblev förmörkade, väntade vi.
April födde våren, men vi såg den inte.
Tjugo stycken av vår stads förnämsta borgare gick i personlig borgen för Draken.
Ingen svek.
Men fri blev han inte.
Den 15 maj hade min vän suttit bakom häktets murar i åtta månader.
Odömd.
Det var underligt.
Draken var inte närvarande, men var ändå alltid med.
Han fanns i vårt prat, i våra tankar.
Själv drev jag Nya Tegelbruket efter eget huvud, men kände det som om Anders hela tiden stod lutad över mig och följde pennan då jag skrev, fanns med då jag gick rundgång mellan ugnarna.
Han fanns med då jag satt ensam i baksätet på resvagnen, och det hände, Gud nåde mig, att jag greps av sådan sinnesförvirring att jag började samtala med skuggbilden av honom.
Mer än en gång vände Aron sig om på kuskbocken och såg spörjande på mig.
" Sa herrn något ? " " Det var hjulen som knirkade, Aron.
" Ofta besökte jag Ingrid.
Hon visade inte mycket av sina känslor, grät inte längre men dämde upp en förbittring inom sig som tärde henne.
Lyckan i Ingrids fall blev, hur underligt det än kan låta, brännvinet.
Och ölet.
Jag har inte tidigare uppehållit mig vid den sidan av Anders Drakes många verksamheter, men utöver allt annat hade han sedan många år också varit bryggare.
Ja, bryggare!
För den som inte sätter tilltro till mitt ord, kan jag nämna, att redan fem år tidigare, den 12 oktober 1739 för att vara noggrann, hade han blivit vald till Ålderman för Bryggaregillet.
Den kvällen höll gillet sammanträde i förre Åldermannen Linhard Thims hus under rådman Jacob Bratts klubba, och till ny Ålderman valdes enhälligt Draken.
Med allt vad det innebar, med bland annat innehav av gillets Låda.
Under Anders bortavaro övertog Ingrid skötseln av bryggarenäringen.
Hon övertog hans plats vid gillets möten.
Hon skötte Lådan.
Sådan kvinna var hon.
Samtidigt kan jag tillägga, att mycket av Drakens omtyckthet i det ringare Borgerskapet, liksom bland hantverkarna, bottnade just i hans egenskap av bryggare.
Det var inte en näring som gav gott anseende.
Men den gav vänner.
Men för oss, vännerna, var den våren en fåfäng kamp mot starkare makter än vänskapens.
Häktets lås kom vi inte åt.
Tro nu bara inte, att Draken satt som ett menlöst kräk i häktet alla dessa månader.
Så satan heller, vi fick ideligen uppgifter därinifrån att det inte gick en dag utan att han gick till storms mot allt och alla.
Inte minst krävde han, i ord och skrift, att hans sak en gång för alla skulle komma till doms.
Någon rättvisa fanns det tydligen också i världen, kommissorialrätten kunde inte i all evighet låtsas som om Draken inte fanns.
Man kunde avslå hans begäran att bli försatt på fri fot, men man kunde inte neka honom att föra sin sak under andras ögon.
Hans sak kom till Riksrådet.
" Draken är fri!
... Johan, Johan!
... Draken är fri!
... " Aldrig glömmer jag den dag då Olof Wenngrens vagn i ett grusmoln brakade in på gårdsplanen framför tegelbruket och Olof själv kastade sig ur vagnen och kom inrusande till mig med sitt glädjebudskap.
Det var den 29 maj 1744.
Dagen står inbränd i mitt minne.
Jag är lycklig nog att höra till de människor, som minns glädjens dagar tydligare än sorgens.
Mindre än en timma efter att Olof Wenngren hämtat mig, trädde vi in i Drakens hem.
Den näpna pigan som öppnade för oss var självlysande av glädje över att husbonden var tillbaka ; jag nämner detta särskilt, därför att det säger en del om Anders Drake.
Han var ofta sträng uppåt, mild neråt.
Min vän satt i en djup öronlappsfåtölj, såg mig komma över golvet och ropade : " Goddag på dej, din enfotade jävel!
... " Jag skyndade fram till honom, tryckte hans hand och boxade honom några gånger på skuldran.
Några ord fann jag inte.
Han var sig lik, bara lite urholkad och gråare.
Hur vi sedan firade hans återkomst till livet ? Det är lätt besvarat : vi söp i två dygn.
Men ingen flåsupning, vi var nästan hela tiden tillräckligt nyktra för att kunna glädjas.
Ingrid var under dessa dagar inte bara vacker i sin glädje, hon var storslagen.
Jag skall inte försöka beskriva henne, det kan jag inte, men jag har ännu ett minne av, att varje gång jag kom i hennes närhet så kom jag in i strålglansen från en människa som var mycket större än jag själv.
Drakens hus med gård och stall nere vid Västra hamnen, var under dessa dagar som en marknadsplats under Larsmässan, en outsinlig ström av folk vällde in och ut.
Själv låg jag i pigkammaren över natten.
Den näpna pigan också.
På kvällen den andra dagen grep Anders tag i min arm och sa : " I morgon åker vi till bruket, Johan.
Varsla Aron.
" Jag lämnade Anders och Ingrid Drake, skaffade fram en budbärare till Aron Printz och gick hem och sjönk bort i en tung, djup dvala.
Nästa morgon hämtade Draken och Aron mig vid Lejonbron.
Allt var tillbaka i gamla fåror.
Nej, inte riktigt allt.
Åtta månaders häkte sätter sina spår, alla inte lika oskyldiga som rödsprängda ögon efter hemkomstkalaset.
När vi for genom Drottningporten sa Anders : " Han heter Ambiörn Larsson.
" " Vem ? " Som vanligt hade Anders sina egna tankebanor.
" Löjtnanten.
" Han behövde inte förklara.
" En dag skall han brinna i helvetet, det skall jag se till ... " sa Draken och såg bort över fästningsvallen.
" Han gjorde bara sin plikt ", sa jag avledande.
" Till övermått, Johan.
Både då och sedan.
" De gångna åtta månaderna hade inrymt mer än jag kände till.
Men Anders lät det som hänt sjunka i tystnad.
Dock inte i glömska.
Sedan gick vi husesyn i Nya Tegelbruket och jag kände mig som en lärpojke under mästers ögon.
Då vi kom tillbaka till kontoret sa han : " Jag visste att jag kunde lita på dej, Johan.
Sa jag inte det redan då jag bad dej bli med mej.
Att jag behövde en karl som jag kunde lita på.
" Det är det beröm jag uppskattat mest i hela mitt liv.
En vecka senare fick vi en redogörelse för hur Drakens frigivning gått till.
" Saken Anders Drake " hade kommit till förnyad behandling i Riksrådet.
Revisionssekreterare Carl Gustaf Löwenhjelm var referent och hade vid Rådets fråga måst vidgå, " att han i brist på fulla bevis icke kunde fälla Drake ".
Rådet hade sedan varit splittrat i sina åsikter om Drakens skuld, och omröstning hade blivit föreslagen bland ledamöterna.
Mot frigivning röstade : baronerna Palmfelt och von Rosen, samt grevarna Johan och Carl Gyllenborg.
Alla fyra ivriga Hattar.
För frigivning röstade : grevarna Posse, Cronstedt och Lagerberg, samt baronen Anton Wrangel.
Alla fyra ivriga Mössor.
Fyra mot fyra.
För att få ett avgörande till stånd, inhämtades de vid mötet frånvarande riksrådens, baronerna Erik Wrangel och Cedercreutz, vota.
Båda röstade för frigivning.
De var Mössor.
Draken var fri ur häktet.
" Är ditt mål därmed avskrivet ? " frågade jag honom.
" Jag är en fri man.
Det räcker.
" Som man kunnat ana, var emellertid Hattarna inte villiga att utan vidare godtaga sitt nederlag i Riksrådet.
De ansåg att Götheborgs Borgerskaps försyndelser den 23 juni föregående år, då den ounderskrivna skrivelsen cirkulerat, varit alltför grova för att kunna glömmas.
Visserligen hade den tillsatta kommissorialrätten inte kunnat komma till ett domslut, men därmed inte sagt att målet borde avskrivas helt.
Borde inte målet istället handläggas av Göta Hovrätt ? Riksrådet gick till ny omröstning.
Denna gång var Hattarna bättre förberedda.
Första gången hade Mössorna fått förstärkning, nu var det Hattarnas tur.
De åberopade Hans Kungliga Majestäts ursprungliga ståndpunkt, nämligen att det trilskna borgerskapet i västkuststaden på något sätt borde näpsas.
Hattarna plus Kungen var en stark kombination.
Vid den nya omröstningen segrade Hattarna.
Frågan om Götheborgs Borgerskaps ansvar borde utredas i Göta Hovrätt.
Då jag hörde detta blev jag skrämd : 00vad innebär det, Anders ? " " Inte ett skit.
Det kommer att rinna ut i sanden.
" " Är det säkert ? " " Säkrare än amen i kyrkan.
" Att Draken inte gjorde sig någon oro för framtiden fick jag också genast klart för mig.
Han kastade sig över arbetet som en utsvulten varg.
" Nu skall vi visa dom jävlarna, Johan!
" Jag gladdes med honom och delade hans entusiasm : " Var börjar vi ? " frågade jag.
" Överallt!
" Han skrattade så att bränneriets murar bågnade.
Den veckan hade inte gått till ända, förrän vår kära landshövding lät kalla Borgerskapet till Rådhuset.
Ingen visste varför.
" Tänker du gå dit ? " frågade jag Draken.
" Lita på det, du.
Först av alla!
" Jag skulle velat avråda honom, men vågade inte.
Vi kom inte allra först till Rådhuset, men nära nog.
Det fanns lediga platser på främsta bänken.
" Där sätter vi oss, Johan ", sa Anders.
" Skall vi inte sätta oss längre bak istället ? " " Nej.
Helst i knät på honom.
" Sällan hade så många av stadens borgare kommit samman som den kvällen.
Säkert var vi etthundratrettio stycken.
Alla våra deputerade såg jag.
Hur många hade kommit för Anders Drakes skull ? För att se om han vågade komma till mötet med Lorentz Christoffer Stobée.
Vår landshövding kom in och tog podiet i besittning.
Hans svarta kastanjeögon svepte över salen, hakade ett ögonblick fast i Anders Drake, som av förvåning, gled sedan vidare.
" Det gläder mej att så många kunnat komma hit ikväll ... " sa han.
" Ärendet berör alla.
Även de som tidigare haft förhinder är därför välkomna.
" De orden var direkt riktade till Draken och jag kände hur han stelnade vid min sida.
Han hade " haft förhinder " att närvara vid Borgerskapets sammankomster i åtta månader.
Stobée var inte den som försökt få honom fri.
Stobée sköt glasögonen tillrätta på näsan och lutade sig djupt fram över ett ark som han hade framför sig på bordet.
Han såg upp ett ögonblick och sa : " Jag har erhållit detta brev och anmodats att låta stadens Borgerskap ta del därav.
Innehållet torde tala för sej själv ... " Han gjorde en liten paus och började sedan läsa : " Vi Friedrich, med Guds nåde, Sveriges, Göthes och Wendes Konung, lantgreve till Hessen, tillskriver Eder härmed ity ... " Det blev knäpptyst bland oss.
Vad var nu detta ? Brev från Majestätet.
Till oss ? Det var till oss.
Men tillställt länets hövding.
Ett straffbrev!
Och åter var det rådstugan den 23 juni året innan som spökade.
Vår Konung skrev : " ... Vi med missnöje förnummit, att en del av stadens borgerskap tagit sig anledning till överläggning i sådana mål, som Riksens på allmän riksdag församlade Ständer allena tillhörde, varutinnan både själva sättet och rådplägningen varit förgripliga och emot lag stridande ... " Vår Konung tog oss i örat.
Som strykpojkar.
Stobée harklade ur sig en halstupp i en rödbrokig näsduk, och fortsatte : " ... Vi vilja ock i nåder vara försäkrade, att borgerskapet i Götheborg, fastän en del i berörda måtto sig misstagit, icke lär underlåta att alltid gemensamt och vid alla tillfällen framdeles efter sina förfäders berömliga exempel ådagalägga sådana prov på underdånig trohet och nit emot Oss och Rikets utvalde Arvfurste, Hans Kungliga Höghet Adolf Friedrich, som emot Överhet och fädernesland välartade sinnens böjelser kräva och åstadkomma pläga.
" Nej, det var ingen tvekan längre.
Gamle Kung Fredrik höll räfst och rättarting med oss, Götheborgs Borgerskap.
Askan efter en ett år gammal brasa ströddes ut framför våra fötter.
Anders Drake nämndes särskilt vid namn.
Konungen beskrev honom som " den uti arrest inmante borgaren och trähandlaren Anders Drake ", som förorsakat den tillsatta kommissorialrätten åtskilliga besvär.
Jag betraktade Draken, då Stobée läste upp den passusen.
Ett litet svagt leende gled fram över min väns anlete.
Stobée verkade inte misslynt över situationen.
Tvärtom, det fanns en biklang av triumf i hans röst.
Och då han närmade sig slutet av Konungens brev, höjde han rösten allt mer : " ... Det är för den skull Vår nådiga vilja och befallning, att I tillika med Magistraten låter Borgerskapet i Götheborg på Rådhuset sammankalla, och dem, som sig i berörda sak förgått, om detta Vårt nådiga gottfinnande och förordnande underrättas.
Och som Borgerskapet härav lär finna ett nytt prov på Vår nåd och ömhet för dem, så förmoda Vi säkerligen, att Borgerskapet lärer densamma med undersåtlig vördnad erkänna och framgent beflita sig om att sin åliggande plikt emot Överhet och fädernesland med trohet och kärlek fullgöra och sinsemellan uti anständig samdräktighet och enighet leva.
Vi befalle Eder Gud allsmäktig nådeligen.
Stockholm i Rådkammaren den 29 maj 1744.
" Stobée gjorde en välavvägd paus, innan han med lagom andaktsfull röst avslutade sin uppläsning med : 00brevet är undertecknat av vår nådige Konung Friedrich, genom revisionssekreterare Carl Gustaf Löwenhjelm.
" Konungens brev var daterat den 29 maj, samma dag som Anders Drake frigivits.
Det var nog ingen tillfällighet.
Stobée sköt upp glasögonen i pannan och mönstrade oss utan ett ord.
Han var Hatt.
Han hade fått rätt.
Sedan skulle ni sett dem!
Det var som om vissa bänkar varit bestrukna med glödande fyrkol.
Först av alla hoppade kommissarie Johan Busck upp : " Herr Generalmajor!
... " ropade han.
" Jag anhåller att få infört i protokollet, att vid ifrågavarande Rådstuga förra året var jag inte närvarande ... Min strävan är, och har alltid varit, att lägga i dagen ett uppförande som det anstår en trogen, lydig och fridsam undersåte!
" Innan Busck hunnit buga och sätta sig, var hans kommissariekollega Johan Selle uppe från bänken : " Herr Generalmajor!
Jag anhåller likaledes att få infört i protokollet, att jag inte var närvarande vid Rådstugan i juni förra året.
Jag delar min ämbetsbroders åsikt om en god undersåtes plikter.
" Svinryggar!
Men jag skall inte räkna upp dem alla, svansviftarna, Men nog minns jag, att bland dem som kröp in framför de mäktiges fötter befann sig segelmakare Wennerberg, hattmakarnas Ålderman Ulrich Falkensten, den gamle trätbocken, och handelsmännen Olof Holmgren och Erik Christoffersson.
En skön samling, gudgive.
Nästa röst kom från en plats långt bak i salen.
Men det gick inte att ta miste, den tillhörde riksdagsmannen Petter Coopman : " Herr Generalmajor!
... För ordningens skull ber jag att få infört i protokollet, att vid tiden för den av vår käre Konung omnämnda Rådstugan, befann jag mej i Stockholm ... " Under Coopmans anförande reste Anders Drake sig.
Jag grep tag i min väns arm för att hålla honom nere, men han ryckte sig fri.
I samma ögonblick som Coopman slutade, ropade Anders : " Herr Generalmajor!
... Jag ber att få infört i protokollet att jag var närvarande vid den av vår store Konung åberopade Rådstugan!
... Att herr Coopman vid den tidpunkten befann sej i Stockholm, kan jag ävenledes vid behov intyga!
... " Drakens ord skapade kaos.
Applåder brakade, men också burop hördes.
Det var Petter Coopman som i Sekreta Utskottet fört Draken i onåd.
Och i botten låg också Drakens förslag att beskära Coopmans herredagspenningar.
Stobée måste klubba oss tysta.
Hans känslor för Anders Drake hade knappast blivit mildare av intermezzot.
Anders sjönk ner vid min sida och lutade sig mot mig : " Det måste sägas, Johan ... Jag tiger inte i ohelig sak.
" Landshövdingens ögon var inte nådiga : " Behöver jag upplysa herr holzhandlare Drake om, att han fortfarande står sub reatu, och det är då kanske på sin plats att vara något varsam med orden ... " Han gjorde en paus.
Jag hann tänka, att med sub reatu avsåg han tydligen att Drakens mål var på väg till Göta Hovrätt.
Draken halvreste sig och ropade : " Om jag gör mej själv en björntjänst, så är väl det inte generalmajoren emot ? " En skrattsalva följde på det inlägget.
Till och med Stobée log.
Han var säkert inte ledsen över att vi kände till hans björnbedrifter i Ryssland.
Han lät skratten självdö innan han sa : " Önskar någon mer yttra sej ? Om björnar eller något annat ? " Olof Wenngren reste sig mitt i salen : " Herr Generalmajor!
Eftersom vi nu hört vår Konungs åsikt om oss i Götheborgs Borgerskap, ber vi vördsamt att få avlägsna oss.
" Utan att invänta Stobées svar, trängde Olof Wenngren sig ut ur bänken och gick mot dörren.
I nästa ögonblick var Draken på fötter och följde honom.
Efter bästa förmåga haltade jag efter.
Jag var pinsamt medveten om, att min högerfot dunkade som en linoljepress mot plankgolvet.
Då vi kommit ut på Stora Torget, räknade jag hur många vi var som avlägsnat oss.
Vi var nittiotre stycken.
Olof Wenngren stod kvar på rådhustrappan och ropade ut över oss : " Är Konungen värd vår hyllning ? " " Nej!
... " ropade vi samfällt.
" Nej!
" Jag förstår om en del av er nu känner sig förbryllade, och frågar sig : var inte gamle Kung Fredrik på besök i vår stad just vid samma tidpunkt, i slutet av juni 1744 ? Jo.
Han var här.
Han nöp oss i örat med ena handen och försökte klappa oss faderligt på huvudet med den andra.
Det konststycket klarade han inte.
Men gudarna skall veta, att många stod på tå de dagarna.
Och hade gjort det länge.
Då vi lämnade Stora Torget efter att ha hört Straffbrevet, kunde vi se vad som stundade.
Kungabesöket.
Arbetet med den nya Östra Bryggan från torget var i full gång trots att klockan var nästan nio.
Men kvällen var ljum och ljus och arbetslaget skulle säkert få hålla på hela natten ; vår stadsarkitekt, major Carlberg, hade lovat att bryggan skulle ligga klar då Majestätet anlände, " till varje pris ".
Målarmästare Johan Ross hade under den gångna veckan bestrukit lejonen på Lejonbryggan med äkta guld och de gnistrade emot oss i kvällssolens sista strålar.
Borta vid sin bro i väster stod också de fyra kämparna och hade ny guldrustning på sig.
Lejonen och Kämparna hade fått nytt guld för 300 riksdaler för Kungens skull.
Kungaekipagen rullade in den 23 juni, fyra dagar efter att vi fått oss hans brev till livs.
Jag var hemma hos Ingrid och Anders just då.
" Tänker du gå dit ? " frågade jag Anders.
" Aldrig med min fot.
" Men Ingrid var i beråd, hon ville gärna se Konungen.
" Jag vill gärna se honom innan han dör ", sa hon.
" Jag skulle hellre se honom död ", sa Anders.
Ingrid svepte dock om sig helgdagssjalen och försvann ut.
Anders och jag satt kvar med var sitt stop brännvin, det var bättre sällskap.
" Men vi får vara med och betala ... " sa Anders med en grimas.
Att hysa en Kung var dyrt.
Vi hade hört, att vid varje skjutshåll stod drygt tvåhundra friska hästar och väntade på att få föra Kungen och hans följe vidare.
Det var inget litet sällskap, som skulle ha husrum och förplägnad.
" Och då är ändå inte Adolf Fredrik med ", konstaterade jag.
" Han kan aldrig komma sent nog.
" Det hade ingått rapporter om, att vår nye arvfurste blivit försenad på vägen och hans följe väntades inte anlända ännu på ett par dygn.
För honom stod etthundra hästar redo vid varje skjutshåll.
" De skulle rida barbacka, hela byket!
" ansåg Anders.
Vi tänkte oss in i den synen och skrattade gott.
Nog skulle det ha varit ett grant spektakel, Adolf Fredrik själv, krigsrådet greve Mörner, greve Spens, baronen Friesendorff, överkammarherren Hamilton, kammarherrarna, tre dussin betjänter, alla barbacka.
" Det skulle deras stora bakar må väl av ", tyckte Anders.
Vi behövde inte vara okunniga om när Konungen var framme.
Kanonsalvorna från skansarna Lejonet och Kronan, efterföljda av saluten från fästningsvallarna, fick det att skälva i väggarna kring oss.
" Nu bockar Stobée sej ... " sa Anders.
" Och nu Jöns Holst ... " sa jag.
" Och nu Petter Coopman ... " sa Anders.
Det var många krumma ryggar borta vid Rådhuset i det ögonblicket.
Men många ryggar förblev också raka.
Många av Götheborgs borgare höll sig hemma den kvällen.
Nu skall ni också veta, om ni inte redan vet det, att Konungen var sannerligen inte här enbart av kärlek till oss, sina trogna undersåtar.
Hans kärlek satt ett stycke under byxlinningen och var riktad endast mot en enda av oss.
Det resan gällde var lilla trubbnästa Lovisa Charlotta, överstelöjtnant Jakob Ludvig von Saltzas yngsta dotter.
Ingen av oss var okunnig om hennes mjälla hy och sköna anletsdrag.
Vi såg henne ofta ihop med sin mor på stadens gator och kunde avnjuta det behag Herran skänkt henne.
I henne såg vår käre Konung en lämplig frilla.
Ödet hade ju ställt det så, att fröken Hedvig Taube i januari genom döden avgått från sin tjänst som kunglig mätress.
Det var således tid för en ny konkubin och den gamle bocken, förlåt uttrycket men Majestätet gick dock mot de sjuttio åren, hade genom hörsägen fått vetskap om den i vår stad boende, för sin skönhet och ljuvlighet så högt prisade Lovisa Charlotta.
Det var för Konungens giljarefärd som det stått tvåhundra välryktade hästar vid varje skjutshåll över halva riket.
Kanske inbillade Konungen sig, att vi var ovetande om resans verkliga syfte.
I så fall bedrog han sig.
Och inte heller Jakob Ludvig von Saltza var okunnig.
Den som upplyste överstelöjtnanten om rätta förhållandet skall jag här inte namnge.
Inte mer än att han tillhörde stadens borgerskap.
Vi misstog oss inte heller på von Saltza, han var en klok karl.
Trots äran insåg han, att hans lilla Lovisa Charlotta var värd ett annat öde än att dela säng, om än bäddad av hovmamseller, med majestätet.
Två dagar innan Konungen rullade in genom Konungsporten, skickade Jakob Ludvig von Saltza sin dotter i motsatt riktning.
Hon gömdes undan för alla kungliga blickar på säker plats.
Konungen fick träffa Stobée, Holst och Coopman.
Men inte Lovisa Charlotta.
Det var vår, Götheborgs Borgerskaps, något märkliga hämnd för straffbrevet.
13 Jag skrev om Konungen.
Denne vår Fredrik, benämnd den Förste, men gudgive att det vore den Siste.
Lugn, jag är medveten om att när jag skriver detta, liksom det föregående om giljarefärden, riskerar jag ära och huvud.
Om dessa ord kom under våra dagars Majestäts ögon.
Nåväl, lika gott vore kanske det.
Vi hade haft vår Store Karl.
Den enväldige.
Den maktfullkomlige.
I hans spår fanns olyckan.
Vi hade fått Fredrik.
Och samtidigt Mångväldet.
Var inte det just den utveckling vi längtat efter, eftersträvat ? Jo.
I rättvisans namn : jo.
Den Endes makt utbytt mot de Mångas makt.
Allas rätt till makt i ett rättvist samhälle.
Så var det tänkt.
Och jag minns ännu de förhoppningar Fredriks ord väckte, då han intygade sin vilja att : " alltid instämma med riksens ständer ".
Så enkelt det lät den gången.
Om Konungen instämde med ständerna, instämde han med oss.
Ständerna var de folkvalda.
Vi, folket, ständerna.
Makten i folkets händer.
Följden hade blivit Hattarnas makt.
Så på höjden, så på djupet.
Där Hattarna härskade på höjden, härskade Magistraten på djupet.
Var fanns vi ? Vi kunde peka inte blott på 1723 års regeringsform, paragraf 51, utan även på resolutionen av den 2 oktober 1732.
Svart på vitt.
Vi, borgerskapet, hade fått vår ställning dokumenterad.
Vi stod sida vid sida med Magistraten, på samma nivå.
Ja, mer än så, enligt den nämnda resolutionen stod vi och våra företrädare, Borgerskapets Äldste, på trappsteget ovanför Magistraten.
Magistraten var våra män.
Icke vi deras.
Vi visste det.
Magistraten visste det.
Ingen vill mista makt.
Magistraten hade mist makt.
Ur detta hade striden blossat upp.
Magistraten --- Borgerskapet.
De högre ställda mot de lägre.
Med alla medel hade Magistraten försökt slå vakt om sin ställning från förr.
Då de känt sig hotade, hade de byggt sina värn och förskansat sig.
Hur långt skulle Magistraten gå i sin strävan att behålla makten ? Såg vi inte redan resultatet av deras maktbegär ? Såg det på gatorna med egna ögon.
Vad hjälpte det att bemåla Lejon och Kämpar med guld ? När träet därunder var murket, järnet sönderrostat.
Vilken blindbock som helst kunde gå ner i hamnarna och se att de höll på att slamma igen.
Var fanns det nya mudderverket, som stadskassör Kollinius utlovat och fått en hutlöst stor penningsumma för ? Vi som hade egna hamnar ( Draken, Petter Ekman, Olof Wenngren och många med oss ) såg hur dyn svällde, luftbubblorna steg från djupet som från tusen barnmunnar.
Vem kunde ha vägarna förbi Högvakten, Kronhuset, de stora Portarna, utan att se hur murbruk och tegel vittrade.
Och Skansarna.
Snart skulle ett barn kunna slå sig in i dem med ett träsvärd.
" De gröper ur stan ... " sa Anders.
" Fortsätter det så här förvandlas Götheborg till ett enda stort råttbo.
" Ändå höll Anders sig lugn.
Inte så att han mist stridslusten.
Han var lika snar till kamp som någonsin.
Allra minst hade de åtta månaderna i häktet förmått skrämma honom.
Orsaken till hans relativa stillhet i det kommunala livet vid den tiden, ja, man kan säga under de två år som följde efter frigivningen, var helt enkelt alla de arbetsuppgifter han åtog sig på annat håll.
Eftersom jag visat mig kunna sköta tegelbruket på egen hand, överlät Anders alltmer den verksamheten på mig.
Ingrid fick också fortsätta med bryggeriet.
Själv inriktade Anders sig istället helt på trävaruhandeln.
Därmed följde också omfattande och regelbundna resor till skogsavverkare, sågverk och uppköpare.
Sommartid var han mer på resande fot än hemma.
Ofta var jag glad över att Draken inte var hemma när de Allmänna Rådstugorna ägde rum.
Det var lugnast så.
När han sedan kom hem, frågade han mig vad som förevarit : " Ingenting av vikt ", svarade jag.
Alldeles sant var det inte.
Det pyrde under ytan.
En fråga väckte storm.
Det var åter tid för Gamla Tegelbruket att arrenderas ut.
Ingen var okunnig om, att bruket under de senaste åren misskötts till gränsen för sammanbrott.
Jag kan inte påstå att jag var ledsen för det.
Borgerskapets deputerade föreslog, att Gamla Tegelbruket skulle utarrenderas till högstbjudande för en längre period.
För tio --- tolv år.
" I så fall skall vi hålla oss framme, Johan ", sa Anders genast då han hörde det.
" En så lång tid ger trygghet i arbetet.
" Jag höll med honom.
Fick vi arrendet för Gamla Tegelbruket för så lång tid, skulle vi åter kunna få det att blomstra och löna sig.
" Nej!
... " sa Magistraten.
Fastän alla i Rådstugan, även magistratpersonerna, dummare var de inte, var väl medvetna om att den föreslagna, förlängda arrendetiden var det klokaste, ja den enda lösningen, sa Magistraten nej.
" Nej!
" Magistraten var beredd att låta stadens gamla tegelbruk bli en ruin hellre än att ge någon i Borgerskapet ett vettigt arrende.
Allra minst Draken.
Vi lämnade den Rådstugan skummande av ilska.
" Skitstövlar!
... " vände snickaremästare Petter Norman sig om och skrek upp mot rådhussalen.
Inte heller fick vi i Borgerskapet tillgång till nyckeln till stadskassan.
Vi hade rätt till full insyn i stadens affärer.
Resolutionen av år 1732 gav oss den rätten.
Men Magistraten vägrade.
" Varför ? " frågade vi.
" Magistraten är inte skyldig att stå Borgerskapet till ansvar eller redogörelse i detta mål ", svarade man.
Vi krävde nyckeln till stadskassan, men fick varje gång nej.
Ur ilskan och förorätten, växte också ett misstroende.
" Kan vi lita på Magistratens förvaltning av stadens medel ? " frågade vi oss.
Allt fler ställde sig tvivlande.
Det pyrde, och jag som var kvar i staden märkte det.
Anders som ofta var ute på sina resor märkte det mindre.
Undanhöll jag honom sanningen ? Han frågade som vanligt : " Hur är läget ? " Och jag svarade som vanligt : " Ingenting av vikt.
" Var det fel av mig ? Jag har i efterhand frågat mig det tusen gånger.
Men när jag teg, teg jag för Drakens egen skull.
Jag var rädd, att han annars skulle inveckla sig i nya, pinsamma situationer.
Hur var det till exempel med hans mål i Göta Hovrätt ? Jag frågade honom, om han hört något.
Jag fick ett skratt till svar : " Käre Johan.
Jag har redan förklarat för dej, dammet lagrar sej över de luntorna.
Det var bara för syns skull.
" Ju mer tiden gick, desto mer styrktes jag också i den tron.
Min vän hade frigivits den 29 maj 1744, och vi kunde fira årets första dag år 1747 utan att han hört ett ord från någon hovrätt.
Två och ett halvt år, givetvis hade målet avskrivits i tysthet under den tiden.
Men även utan sin specielle braständare Anders Drake, pyrde det alltmer i Borgerskapet.
Ur detta allt starkare missnöje, slog det till slut upp en flamma : Borgerskapet skrev direkt till Kunglig Majestät.
För första gången i stadens historia, gick Borgerskapet direkt till Kungen med sina postulater.
Utan att först hänvända sig till Magistraten.
Skrivelsen sändes till våra nya riksdagsfullmäktige, justitieborgmästare Paul Ekerman och handelsman Niclas Sandberg, i Stockholm.
Det var deras sak att tillse att den kom inför ständerna.
Då jag första gången hörde talas om skrivelsen, frågade jag Petter Ekman vad den innehöll.
" En anklagelse ", svarade han.
Av allt att döma hade det i stadens kassa under de sistlidna tre åren endast funnits 3_000 riksdaler silvermynt, då det rätteligen borde ha funnits mer än 60_000 daler.
För mig var det en nyhet, och jag häpnade : " Var är mellanskillnaden ? " " I privata händer, min vän.
" I sin skrivelse anhöll nu Borgerskapet underdånigast hos Kunglig Majestät, att " Magistraten måtte åläggas göra redo för sin förvaltning inför en kunglig kommission ".
Aldrig hade det lägre Borgerskapet utmanat Magistraten så öppet.
Vi ställde vår Magistrat vid skampålen.
Mitt i Riksdagshuset.
" Hur kommer detta att upptas av ständerna ? " sa jag.
" De blir tvungna att tillsätta en kommission.
Och den kommer att konstatera sanningen.
" Jag bemötte honom inte.
Men en oro fanns där redan.
Vi, Götheborgs borgare, hade gått till en ytterlighet.
Vem visste hur vår anhållan skulle uppfattas ? Ständerna dröjde med svaret.
Ärendet kom inte fram till behandling, än mindre tillsattes någon kunglig kommission.
Men bakom kulisserna arbetades det.
Hur många var egentligen magistratpersoner själva i ständerna ? Många ; kanske flertalet.
Hur uppfattade de då Götheborgs Borgerskaps angrepp på stadens Magistrat ? Kände de sig förorättade å egna vägnar ? Till slut fick vi vårt svar.
Vi fick det nerproppat i halsen som en skitig trasa.
Ärendet hade varit före i Riksdagen, och riksdagsbeslutet löd : " ... en förvänd och obetänksam uttydning av rikets grundlagar, genom vilken själva regeringssättets natur, art och beskaffenhet i grund fördärvades och allting ställdes uti oreda, osäkerhet och obestånd.
" Vi skulle veta vår plats.
När vi gått förbi Magistraten och direkt till Kungen, hade vi förbrutit oss mot själva grundlagen.
Vår plats var under Magistraten, därmed basta.
Då riksdagsbeslutet lästes upp vid en Rådstuga i början av februari, trodde jag att många i församlingen skulle krevera.
Vi kände oss förrådda.
Ännu en gång hade de styrande tagit de styrandes parti.
Ifall vår anklagelse om stadens kassa var rättvis eller ej, blev inte utrett.
Allt som fastslogs var, att vårt agerande varit förkastligt och kunde ses som ett brott mot grundlagen.
" Förbannade svin!
... " tolkade Olof Wenngren våra känslor.
Nu frågar ni er med all rätt : varför har jag uppehållit mig så länge och ingående vid denna incident ? Ty trots att Anders Drake ju hörde till vårt borgerskap, så hade han ju denna gång ingen del i det som skett.
Han hade inte varit pådrivande i skrivelsen till Konungen.
Han hade varit på resa i Värmland just då och inte fått vetskap om den förrän i efterhand vid sin hemkomst.
Inte heller vid den nämnda Rådstugan var han med.
Ändå finns det ett samband mellan Borgerskapets skrivelse och Anders Drake.
Då han var på hemväg från en resa till ett sågverk i närheten av Jönköping, hejdades hans släde av en soldatpatrull.
Anförare för patrullen var den forne löjtnanten Ambiörn Larsson, nu kapten.
Snön var halvmeterdjup och gnistrade av sol och köld.
Slädföret var det bästa tänkbara.
Aron Printz, som brukade vara kusk åt Draken på dennes resor, hade besvär med att få stopp på fuxarna i snön.
Kapten Larsson red fram till släden och lutade sig över den.
Nerbäddad under halm och pälsverk, låg Anders Drake.
De såg varandra i ögonen, och kaptenen sa leende : " Holzhandlare Anders Drake ? " Samma kväll fick jag reda på, att Draken åter förpassats till häktet på Högvakten.
Det var den 18 mars 1747.
" Roten och upphovet ".
Så betecknade man Anders Drake i Stockholm.
Roten och upphovet till Götheborgs Borgerskaps bångstyrighet.
Nu var måttet rågat.
Påståendet att stadens Magistrat kunnat begå ovarsamhet med stadens medel, hade varit den droppe som fått bägaren att rinna över.
Nu måste Götheborgs borgerskap näpsas.
En gång för alla.
Konungens straffbrev tre år tidigare hade inte varit nog.
Fram med en syndabock!
Friherre Ulrik Scheffer hade sökt företräde hos Sekreta Utskottet.
I hans följe var ett antal medlemmar från justitiedeputationen.
" Här är mannen!
... " intygade de.
Bland de justitiemål som deputationen haft till granskning, hade man funnit det som rörde Anders Drake, holzhandlare och borgare i Götheborg.
Hans mål hade på sin tid " fallit på vakant stol ", och fallit i glömska.
Nu fann deputationen " denna sak vara av mycken vikt, i anseende till mannens onda och förmätna uppförande ".
Någon i Götheborg hade intygat, att denne Drake vid tillfälle yttrat, att " han ville hellre se sej själv hängd än få Adolph Fredrik på svenska tronen ".
Den som hört yttrandet var en i Götheborg högt ansedd och välrenommerad muraremästare vid namn Johan Rancke.
Johan Rancke!
Sekreta Utskottet fann, att saken var av allvarlig natur och sände utan dröjsmål friherre Carl Wilhelm Cederhjelm till Riksrådet för att förelägga ärendet muntligt.
Samma eftermiddag avgick " extra post " till Götheborg, vari Riksrådet " anbefaller befattningshavande i orten att låta bemälde Drake i häkte inmana och tills vidare förordnande under tillförlitlig säkerhet hålla ".
Befattningshavande i orten var Lorentz Christoffer Stobée.
Denne kallade till sig stadsfiskal Maijgren.
Som i sin tur kallade till sig kapten Ambiörn Larsson.
Och kapten Ambiörn Larsson lutade sig leende ner över släden och frågade : " Holzhandlare Anders Drake ? " Vår harm och vrede var gränslösa.
Men vad förmådde vi ? denna gång behöll man Draken i Högvaktens häkte, och dit fick inte ens Ingrid tillträde.
" De kommer att döma honom ... " sa Ingrid.
Hon var rödgråten och uppgiven.
" Det kan de inte ", tröstade jag.
" Man kan inte döma en oskyldig människa.
" Så ofta jag kom åt gick jag förbi högvaktshäktet.
Och jag stod i porten två hus bort.
Jag hade en förhoppning att Anders kanske vid något tillfälle skulle bli synlig i häktets gallerförsedda gluggar, men inte en enda gång syntes han till.
Tack och lov lyckades vi till slut muta en av vaktbetjänterna med två tunnor brännvin från Drakes eget bryggeri.
Han upplyste oss om att " Draken mådde bra och var en helvetes karl att bråka ".
Det gladde oss att höra.
Vi lovade betjänten en ny tunna brännvin för varje god upplysning han kom med.
Om han lyckades smuggla in en brevlapp till Draken skulle han få en tunna till.
Han lyckades, och mer än så, han kom med svar.
Anders hade skrivit med en kolbit på ett stycke säckväv : MÅR BRA.
Ingrid blev gladare över den biten säckväv än hon skulle blivit av sju alnar ostindiskt sidentyg.
En sak hade vi lärt oss under Anders Drakes förra häktning.
Att rättvisans kvarnar mal långsamt.
Liksom för Vår Herre, åtminstone om man skulle tro Skriften, så verkade tiden i domsalarna vara oändlig, en minut kunde vara såsom tusen år och tusen år såsom en minut.
Efter två och en halv månad, en av de första solklara junidagarna, fick vi det första ordentliga tecknet på att Rätten trots allt levde.
En ny kommissorialrätt hade tillsatts.
Vi fick namnen : preses skulle bli hovrättsrådet Olof Benjamin Ehrencreutz, och som ledamöter skulle ingå kammarherre Thure Ollonberg, hovjunkare Axel Magnus Stjernsparre samt häradshövdingarna Nils Otto Eksköld, Christer Malmström, Johan Gabriel Anrep och Albrecht Grewesmühlen.
" Känner du dem ? " frågade jag Petter Ekman.
" Ingen.
Men låt oss hoppas att det är rättrådiga karlar.
" " Har du hört vem som blir aktor ? " " Ja.
Waldius.
" Som jag fruktat.
Återigen auditören Johan Waldius, fan själv.
Med vilka ögon han betraktade Draken kunde man lätt föreställa sig.
Förra kommissorialrätten hade blivit ett fiasko.
" Kan vi göra nånting för att hjälpa Anders ? " " Ingenting, Johan.
Bed till Gud om du är troende.
" Ja.
Jag bad till Gud.
För första gången sedan barndomen.
Jag föll på knä vid sängen och knäppte händerna.
Mina böneord kom stötvis och måste ha varit svårtydda även för ett finstämt öra.
I varje fall så hörde någon gud mig nog inte.
Enda resultatet av min bön var en häftig smärta i min vanskapta fot, som jag måst vika in under mig för att komma ner på knä.
Det var ett ovärdigt spektakel, som jag förstår att Herren tog avstånd från.
Det såg ut som om Draken skulle behöva sitta året ut utan dom.
Ändå påskyndades rannsakningen.
Nu fanns det en önskan hos många att få saken ur världen.
Den 28 november föll domen.
Hovrättsrådet Olof Benjamin Ehrencreutz reste sig.
Och vi med honom.
Dagen till ära hade allmänheten fått tillträde.
Alla reste sig utom en : Anders Drake.
Två rättsbetjänter fattade honom under armhålorna men han gjorde sig stentung och de släppte honom tillbaka ner på bänken.
Redan då Anders kommit in i rättsalen, ledsagad av betjänterna, hade han upptäckt Ingrid och mig.
Det brann till i hans ögon men han log inte.
När han satt sig, lät han de små grisögonen svepa över salen där så många av hans vänner samlats.
" Käre allsmäktige Fader ... " hörde jag en viskning vid min sida.
Ingrid sökte in i det sista hjälp och styrka hos den makt, som var förmer än alla jordiska.
Men så dags fanns ingen himmelsk hjälp att hämta.
Allt som nu gällde var världens dom.
Och världens dom läste hovrättsrådet Ehrencreutz sakta och med hög klar stämma för oss : " ... Drake icke allenast har umgåtts med upproriska tankar om Kunglig Majestäts tagna författningar till dalaupprorets dämpande, utan även, så långt det varit honom möjligt, sökt detta uppror understödja, samt desslikes styrkt rikets undersåtar till deltagande däruti, och ävenledes utspritt lögnaktiga och mot rikets säkerhet riktade berättelser, liksom även gentemot riddarskapet och adeln haft straffbara utlåtelser samt Kunglig Majestäts krigsmakt tadlat, då densamma sin Konungs bud och Befallningar följt, så ådömes honom härmed enligt missgärningsbalkens sjätte kapitel, paragraferna ett och fem, att mista sitt liv och halshuggas --- " Mista sitt liv och halshuggas.
Mista sitt liv och halshuggas.
Mista sitt liv och --- 14 Helst skulle jag vilja doppa pennan i malörtsdroppar.
De sidor jag nu måste skriva borde stinka.
Exakt vad som hände efter att hovrättsrådet Ehrencreutz avkunnat domen över Anders Drake, vet jag inte.
Det uppstod tumult i salen, och jag hade öronen fyllda av ett samfällt skrik.
Jag är övertygad om att jag skrek själv.
Jag minns också min vän Anders ansikte.
Grisögonen som vidgade sig som skulle de sprängas, den halvöppna munnen, där ett skrik fanns men stumt, kinderna som tömdes på blod och efterlämnade en redan dödslik blekhet.
Vid min sida sjönk Ingrid ihop i ett kvidande.
Jag la armen kring henne och tryckte henne till mig.
Vaktbetjänterna ledde ut Anders.
Han gjorde motstånd men utan verklig kraft.
Jag följde med Ingrid i droskan till Västra Hamnen.
En mardrömslik åktur, där endast hästarnas hovar mot stenläggningen bröt tystnaden.
Ingrid gick ifrån mig utan ett ord och utan att vända sig om.
Från det ögonblicket fanns det endast ett ord som uppehöll livet : nåd.
Vi hängde upp varje stund, varje dag, på tre bokstäver : nåd.
Nåd.
Nåd.
Nåd.
Om och om igen, som en slagtröska som slog kornen ur agnarna : nåd, nåd, nåd.
Vi bankade nytt hopp ur själva halmen.
" Han blir benådad, Ingrid ", sa jag.
Gång på gång.
" Han blir benådad.
De kan inte halshugga en oskyldig människa.
" En vecka före jul fick vi meddelande om, att domen anmälts till Kunglig Majestät.
Det innebar att den skulle granskas av Justitierevisionen, innan den presenterades för den slutliga instansen, Riksrådet.
Julen, glädjebudskapets helg.
Då föddes Han, vars öde skulle bli att dö på Korset.
Skulle Drakens öde bli att dö med huvudet vilande på stupstocken ? Vid de tankarna mindes jag, att första gången jag träffat Anders Drake just var på galgplatsen.
Vi hade sett fyllhunden Wessman skilja förrädaren Dankwardts huvud från kroppen.
Jag hade följt det makabra skådespelet med fullt sinneslugn, nästan likgiltighet.
Jag hade varit mer upprörd över att Wessman varit full som en alika än över att en människa mist sitt liv.
Nu.
Nu insåg jag vad en människas liv verkligen var.
Livet som bodde i pulsens blod.
Som bodde i varje människas öga.
Livet som bodde i varje näsborre.
Livet som bodde i min vanskapta fot.
Gud!
I en svindlande sekund av sorg, glädje, missmod, förtröstan, ångest, jubel, bad jag en bön.
En bön i ett ord : Gud.
Om det fanns en gud hörde han mig då.
Under juldagarna följde jag Ingrid till Gustavi Domkyrka.
Vi smög oss undan och satt så långt avsides i salen som möjligt.
Ändå kände vi att allas blickar sökte oss.
Det fanns värme och medömkan i somligas ögon, kyla och skadeglädje i andras.
Anders Drake hade många vänner, många fiender.
Biskop Georg Wallin talade om Honom, som blivit född i Betlehem och om den himmelska glädje som väntade Världen.
" Jag bebådar eder alla en stor glädje.
" En stor glädje.
Ingrid satt nedhukad och grät.
En sorts glädje upplevde trots allt Anders den julen.
Han fick flytta upp en våning i Högvakten.
Efter Drakens förra besök i häktet, hade Borgerskapets Äldste varit förutseende.
De hade för egna medel låtit bekosta inredning av ett särskilt häktningsrum, som skulle tagas i bruk " för den händelse en person av större heder skulle komma att hållas under bevakning ".
Draken fick äran att inviga det rummet.
Nåd!
Nåd ? Särskilt skrämde tankarna på dalaupprorets ledare mig.
Skinnar Per Andersson och Gustaf Schedin hade båda anhållit om nåd.
Båda hade förts till stupstocken.
Men var min vän Anders jämförbar med två upprorsledare ? De hade stått i spetsen för en uppvigling som slutat i blod.
Vad hade Anders gjort ? Pratat!
Stor i käften hade han alltid varit, inte ens jag kunde förneka det.
Men kunde en människa dömas till döden för ett kraftigt munväder ? Som så många gånger förr fann jag tröst i Tegelbruket.
Leran sinade inte.
Och jag tvingade mig själv och karlarna vid ugnarna och ute på det tjälfrusna lerfältet att arbeta som aldrig förr.
Jag har förståelse för, om karlarna kallade mig en skitstövel och ett kräk.
Jag var en skitstövel och ett kräk.
En slavdrivare av Hins nåde.
Men jag gick inte själv fri, jag var min egen slavdrivare och min egen slav.
Arbetet blev mitt sätt att övervinna tiden.
Tiden.
Väntan på nåd.
Också Ingrid Drake tvingade sig in under arbetet.
Hon uppehöll hela tiden sysslan som ställföreträdande Ålderman i Bryggaregillet.
Hon skötte Lådan, med gillets alla privilegier, resolutioner, penningar och andra medel, mer samvetsgrant och flitigt än någon annan skulle kunnat.
Lådan var hennes välsignelse och förbannelse.
Månad efter månad i väntan.
Ännu en gång såg vi världen födas på nytt.
Solen besteg himlen allt högre, redan började kvistarna som släpade på vagntaket då jag for till tegelbruket bli tunga av hårda, grönskimrande knoppar.
Anders Drake hade suttit i Högvaktens häkte nästan på dagen fem månader efter att domen avkunnades.
Det blev den 22 april 1748.
Det var tid för Riksrådet att sammanträda.
Nåd!
Nåd ? Jag kan se dem alla framför mig.
Rådsherrarna.
De sitter där kring det tunga valnötsbordet.
Jag känner inte någon av dem, men jag ser dem ändå tydligt framför mig.
Jag lyfter min gåspenna och doppar den sakta i bläckhornet.
Det nattblå bläcket glittrar.
Behöver jag beskriva dem ? Nej.
Jag ser dem ändå framför mig.
Människor som bestämmer över andra människors liv --- och död.
Var har jag nu avskriften ? Här.
Ord för ord.
Avskriften av protokollet, som fördes vid Riksrådets möte om Anders Drake den 22 april 1748.
Jag tänker inte dikta, inte ljuga.
Verkligheten är förmer än dikten, sanningen förmer än lögnen.
Ord för ord skall jag återge vad protokollet berättar.
Bara en sak skall jag tillägga.
Att det kostade oss åttahundra riksdaler silvermynt att få avskriften av protokollet.
Skrivaren med tillgång till Riksrådets sammanträdesprotokoll visste sitt värde.
Med visst fog, han plagierade protokollet med risk för sitt liv.
Petter Ekman och jag betalade fyrahundra riksdaler var.
Vi läste protokollet, rådgjorde länge och beslöt att bespara Ingrid Drake den läsningen.
Jag gömde de tätskrivna pappersarken i ett lönnfack i mitt boställe.
Där har de legat tills nu.
Först reser baron Gabriel von Seth sig : " Herrar rådsledamöter!
" Av de nu upplästa akterna och nedre revisionens betänkande, finner jag, att trähandlaren Drake under de förvirrade tider, som vårt kära fädernesland hemsöktes av år 1743, var en orolig och illasinnad man.
Han gjorde åtskilliga förgripliga steg, såväl i brev som i samtal med gemene man.
Detta hade, under rådande omständigheter, kunnat ge anledning till en fortsättning av den utveckling, som då var på färde, men som genom den Högstes bistånd blev hejdad.
Drake är med tanke härpå, efter lagens stränghet, av det ådömda dödsstraffet förtjänt.
" Men, eftersom riket, den store Guden vare härför ärad, kom till ro igen, så är min underdåniga tanke denna.
Kanske kan lagens stränghet för Drake lindras, vad själva livsstraffet angår, på så sätt att detta istället förvandlas till en månads fängelse vid vatten och bröd, varefter Drake överförs till Marstrands fästning på behaglig tid.
Även så att fängelset bliver hårt inskränkt och personen Drake noga bevakad och från allt skrivande hindrad.
" Jag tror, att ett sådant straff skulle ha större verkan än om blod bleve utgjutet, vilket glömmes snabbare än då missgärningsmannen i ett svårt fängelse på Marstrand förvaras.
Genom sin usla levnad blir han då ett dagligt exempel för andra, till liknande handlingar benägna olyckliga lemmar i den allmänna rikskroppen.
Om sådana ännu finnas i riket, hoppas jag av allt hjärta att de i tid betänka sig.
" Efter baron von Seth, tog överste Nils Palmstierna, den kanske hätskaste Hatten i landet, till orda : " Herrar rådsledamöter!
" Min orunkeliga mening är, att jag med gott samvete kan bifalla kommissorialrättens dödsdom.
Trähandlare Drakes onda uppsåt är genom flera ojävade vittnens utsago styrkt.
På öppen gata i Götheborg, har han dristat sig att med hotande ord vilja förleda och truga en hop av den enfaldiga allmogen att sälla sig till de upproriska i landet.
Enligt missgärningsbalkens fjärde kapitel, första paragrafen, skall den som med skadliga stämplingar umgås, även om dessa ej föra till skada, mista livet.
Den fällda dödsdomen bör därför, enligt min oförgripliga åsikt, bliva fastställd.
" Nu var det baron Fabian Wredes tur : " Herrar rådsledamöter!
" Jag finner kommissorialrättens dom lagligen väl grundad.
Likväl vill jag icke fastställa den.
Såsom vi hörde baron von Seth uttrycka saken, anser jag att ett dylikt förfarande kan göra större intryck på likasinnade.
Mitt förslag är, att Drake under en timmas tid ställes att skämmas i halsjärn vid en påle å torget i Götheborg, varefter han avföres till fästningen i Marstrand.
" Innan näste ledamot kommer till tals, uppläses den frånvarande kanslipresidenten Anders Johan von Höpkens skriftliga votum.
I detta slår han fast : " ... alla skäl till mildring av trähandlare Drakes straff är blott sofisterier.
Efter vittnenas utsago, har Drake vid tillfälle yttrat, att Götheborgs stadsportar skulle stå för dansken öppna.
Är icke detta landsförrädiskt tal ? Jag fastställer dödsdomen.
" Jo.
Jag hade tänkt taga dem alla.
En efter en.
Baron Karl Johan Stiernstedt.
Baron Vilhelm Ludvig Taube.
Riksrådet Herman Cedercreutz.
Deras yttranden inför rådet.
Nu märker jag, att jag inte orkar.
Pennan stannar gång på gång på papperet, handen vägrar.
Att skriva dessa ord känns tyngre än att vältra stenar.
En röst måste jag ändå tvinga mig att återge.
Det är själve kanslipresidenten, greve Karl Gustaf Tessin, som reser sig och yttrar : " Herrar rådsledamöter!
" Min mening är denna.
Jag är beredd att benåda denne Anders Drake.
Men blott på sådant sätt, att han först skall tro sig livdömd.
Han bör sålunda undfå dödsberedelse, undervisning och förmaning av präst, samt därvid även anmanas till ytterligare bekännelser.
Därpå bör han utföras till avrättsplatsen --- samt först där få del av benådningsbeslutet.
Om någon svårighet anses föreligga för detta förfaringssätt, ansluter jag mig till baron Wredes förslag.
Drake bör stå en timma i halsjärn vid skampåle, därefter undergå en månads fängelse vid vatten och bröd samt därefter insättas å Marstrands fästning.
Dock, ej på behaglig tid, utan för hela sin livstid.
Under sträng bevakning, utan umgänge med andra, utan brevväxling och utan att någonsin få inbegripas under pardonsplakat.
" Jag vill inte fortsätta.
Pennan vilar oftare än den är i rörelse.
Jag läser vidare i protokollet och återupplever samma förtvivlan, som jag kände den dag jag erhöll avskriften.
Eller är det skam jag nu känner ? Skamkänslor över mänsklig låghet.
Som om jag upplever en förnedring i att taga del av de maktfullkomligas mänskliga låghet.
Är makten så låg till sitt väsen, så lågsint ? Pressar makten sina handhavare till marken, likt ett allt tyngre ok, tills de ligger i dyn.
Varifrån de sedan ser världen och bedömer den därefter.
Nej, jag kan inte längre samla tankarna.
Jag måste snart lägga detta skrivark åt sidan.
Jag är inte bara trött, jag känner yrsel och ett växande illamående.
Jag vill inte tömma min mages spyor över det nu skrivna, inte ens över protokollsavskriften, även om bådadera kanske skulle förtjäna det.
Låt mig endast, innan krafterna helt sviker mig, nämna, att greve Tessins förslag möttes med jubel.
Baron Karl Didrik Ehrenpreus och greve Arvid Posse gav det genast sina röster.
Även baronerna von Seth, Stiernstedt och Wrede biföll det med acklamation.
Om jag inte lägger ifrån mig pennan nu och strör en nypa läsksand över det redan skrivna, kommer jag att tömma magens --- 15 Hur kunde du, sol, belysa ett sådant skådespel ? Du stod mitt över våra huvuden, ja, mer än så, du stod rakt över skammens påle.
Fast gudarna visste och varje rättrogen människa visste, att skammen den dagen borde häftat vid någon helt annan än den som bar kedjan.
Aldrig skall den synen lämna mina ögon : min vän Anders Drake vid skammens påle.
Gudsigförbarme, nog hade jag sett hundratals skyldiga och oskyldiga kräk vid den pålen.
Ingen i staden boende kunde undgå det, skampålen stod och tronade på sin upphöjning framför Högvakten.
Stod där och väntade på nästa hals.
Då den inte var i bruk, hängde halsjärnet och kedjan reglade vid stolpen.
När en hals kom inom räckhåll, högg rundeln av järn snabbt sitt byte som en vargkäft.
Det var den 4 juni 1748 och solen stod som högst på himlen och besåg, hur Draken spändes fast vid skammens påle.
En liten patrull stadssoldater kom tågande från Högvaktshäktet med honom.
Två före, två efter, och i täten kapten Ambiörn Larsson.
Det var en kommendering som kapten Larsson inte var ledsen över.
Stora Torget var lika fullt av folk som om det varit marknadsdags.
Ryktet hade gått före : Draken skulle stå på påle.
Vem ville missa det ? Jag hade avrått Ingrid från att komma dit.
" Du bara plågar dej själv ", hade jag sagt.
" Kan han stå där, kan jag ", svarade hon.
Jag visste inte, om vår närvaro skulle bli en lindring eller en ytterligare nesa för Anders, men drygt timman före proceduren avhämtade jag Ingrid i hemmet och ledsagade henne till fots till torget.
Redan då var allsköns slödder på plats och mötte oss med tillmälen, som jag här inte vill upprepa.
Deras käftar var lika fulla av otidigheter som ett avträde av skitlukt.
" Bry dej inte om dem, Ingrid ", viskade jag.
" Jag tål det.
" Soldatpatrullen passerade oss så nära att vi kunnat nå Anders med handen, om vi inte vetat att ett rapp av Ambiörn Larssons värja skulle blivit den ögonblickliga följden.
Anders ögon beströk marken, men i jämnhöjd med oss lyfte han blicken och såg rakt på oss.
Till min glädje begrep jag, att han ville ha oss närvarande.
Han lyste upp och nickade.
Den krumma ryggen raknade.
" Gud vare med dej, Anders!
... " ropade Ingrid.
Ett lågt, kvävt rop, som jag inte ens vet om det nådde fram till honom.
Anders klev upp på den grovtimrade plattformen, ställde sig självmant med ryggen mot stolpen.
Ambiörn Larsson lösgjorde kedjan och satte halsjärnet på plats.
När järnet slog igen kring Drakens hals, jublade hopen.
Man trängde sig närmare och överöste honom med tillrop.
" Slit dej, Draken!
... " skrek man.
" Slit dej!
" " Halsbandet klär dej, din fan!
" " Du skulle stått vid andra pålen, draksatan!
... " Med andra pålen avsåg man spöpålen borta vid kronhushäktet.
Att ha fått se Draken slita spö, skulle ökat fröjden.
Eller om han ridit barbacka på Trähästen, med dubbla vikter kring vaderna så att plankan skurit in i skrevet som en trubbig kniv.
Men den glädjen förvägrades dem, de fick nöja sig med att se den store Draken i järn.
Jag kände först en nästan okontrollerbar ilska och skulle velat kasta mig över den gastande hopen av slödder och pack.
Men varför ? För dessa gaphalsar var det ju bara ett nöje.
Att det var den kände Draken som stod där, ökade nöjet.
Deras hån och skitord hörde till.
Det var inte Draken de utsatte för spott och spe.
Inte Draken mer än vem som än stått på påle däruppe.
De dömde inte i Drakens mål, de straffade inte för att de fann honom skyldig.
För dem fanns inte skuld eller oskuld.
De fann bara sitt sedvanliga nöje i att se en annan människa lida ännu större förnedring än de själva dagligen måste utstå.
Den som stod på påle, var var mans villebråd.
Vad angick det hopen, ifall mannen däruppe på pålen var skyldig eller inte ? Han stod där till deras förnöjelse.
Det nöjet kunde de unna sig.
Inte ens Anders själv verkade dessa första minuter av strafftimman lida av hopens smälek.
Han stod lugnt och lät glåporden träffa sig.
Som om han inte hörde dem.
Han visste lika väl som jag, att hopen var barnsligt oskyldig.
Inte ens när en slyngel trängde sig fram och spottade så att en snussvart spottloska rann längs hans byxben, visade Anders någon vrede.
" Fader, förlåt dem, de veta icke vad de göra.
" Skulden fanns inte i hopen vid hans fötter, skulden fanns på annat håll.
Ändå var varje minut oändligt lång.
Jag är övertygad om, att tiden kan tänjas eller krympas.
Under dessa minuter var tiden tänjd till gränsen att brista.
Oväntat började sedan Anders besvara en del av gaphalsarna nedanför sig.
Som om plötsligt även han fann ett nöje i sin situation.
När de blev uppmuntrade och gastade än värre, skrattade han som åt ett gott skämt.
Han var inte bara deras driftkucku, de blev också hans.
Än i denna dag kan jag inte med säkerhet avgöra, ifall Anders under denna tunga skammens timma tvingade sig till ett skickligt spel, eller inte.
Om han tog sina sista krafter och lyfte sig upp över hopens förnedring.
Eller, underliga tanke, om han som det faktiskt verkade plötsligt upplevde en fröjd i själva förnedringen.
Han stod förnedrad.
Men var han därmed förnedrad ? Den som vet sig vara oskyldig, blir inte skyldig bara för att andra människor anser honom vara det.
Den oskyldige bärs alltid av sin oskuld.
Var det den känslan, som under timman vid skampålen höjde Draken över hånet och spottloskorna ? Jag kan inte göra det klart för mig, jag har aldrig upplevt en så djup förnedring.
Och ändå --- har jag inte ibland upplevt just den känslan ihop med min förbannade vanskapta fot ? När glopar slängt sina glåpord om Djävulens Dräng efter mig, har det då inte hänt, att jag istället för ilska och vanmakt känt motsatsen, en känsla av fröjd, upphöjdhet.
Som om foten just då inte varit ett gissel, utan en gåva.
Jag har funderat åtskilligt över detta.
Glädjen i smärtan, glädjen i förnedringen.
Men jag skall inte förirra mig alltför långt i detta, förlåt mig.
Hur länge hade Anders stått fastkedjad vid pålen, då han vände sig åt det håll där Ingrid och jag stod ? Kanske halva timman.
Han vred sig mot oss och sökte oss alldeles tydligt med ögonen.
Då han fann oss i folkskocken, ropade han högt följande ord : " Den som vet sej inget ont ha gjort --- han står fri!
... Om än inte vid sin hals, så i sitt tal!
... Är inte en mans tal viktigare än hans hals ? " Jag skall minnas de orden så länge jag lever.
Anders ropade något mer åt oss, men det drunknade i alla de enfaldiga svarsrop som hopen överöste honom med.
Mitt i ett av sina gyckelrop åt någon skränfock, tystnade Anders.
Hans ögon stelnade och fastnade på en punkt längre bort på torget.
Det var som om han inte längre hörde eller såg någon av oss.
Även de värsta gaphalsarna märkte, att Draken i det ögonblicket gled ifrån dem.
De tystnade.
En underlig dödstystnad spred sig efter det tidigare skränet.
Huvud efter huvud vreds i den riktning, där Anders Drake häftat sin blick.
Genom att dra mig undan några meter, lyckades jag få fri sikt bort över torget.
Framför Rådhuset, just vid hörnet ner mot kanalen, stod en täckt vagn.
Kusken hade viss möda att hålla inne de två hästarna, som fulla av livslust dansade mellan skaklarna.
I vagnen skymtade ett manshuvud.
Kanske var det mannens avsikt att sitta helt dold, men den flödande solen slog in i skimrande reflexer och belyste honom.
Mannen i vagnen var Johan Samuel Rancke.
Ingen människa på denna jord förbannar jag mer än den mannen.
Det var första steget på olyckans väg, när Anders den gången, för tio år sedan, lejde den redan då illa ansedde murmästaren till att ropa in Gamla Tegelbrukets arrende åt honom.
När jag nu såg Rancke sitta där i sin förnäma vagn ( han hade på något sätt, laga eller olaga, tillskansat sig en förmögenhet som hörde till de större i staden ), steg åter minnet från tegelbruket fram för mig.
Då jag på Drakens uppdrag låtit kasta ut Johan Rancke och han stod där ute på gården och vid alla djävlar lovade att en dag ge tillbaka.
Nu hade han gett tillbaka, med ränta.
Det var Johan Rancke som gått ed på, att Anders Drake på offentlig plats uttalat sympatier för danskarna och tagit parti för de upproriska dalkarlarna.
Murmästare Rancke hade vittnat tillsammans med smeden Back och överskulten Lindstedt.
Det var Ranckes vittnesmål som vägt tyngst.
Det var på hans ord kanslipresident von Höpkens grundat sin dödsdom.
Om jag i det ögonblicket haft en musköt i mina händer, skulle jag ha avlossat den mot mannen därinne i vagnen.
Allt det hat jag inte kunnat känna för den skränande hopen, svämmade upp inom mig vid åsynen av honom.
Då Johan Rancke såg de många ögonen riktade mot sig, ropade han något upphetsat till sin kusk och sekunden senare rullade ekipaget snabbt iväg.
Vi kunde sedan se hur det sprängde fram över Pyramidbryggan och in på Korsgatan.
Min förbannelse följde honom.
I och med att Johan Ranckes ekipage försvunnit, var det som om även Draken varit försvunnen för oss.
Hans kropp stod kvar inför våra ögon, men det var som om han inte längre var medveten om oss.
Hopen började åter ropa sina glåpord, men han hörde dem inte.
Jag kunde se hur halsjärnet skar in i halsen på honom, men han märkte det inte själv.
Då Ambiörn Larsson efter fulla timman besteg plattformen och lösgjorde Draken från pålen, var det som denne inte reagerade.
Han visade ingen glädje eller lättnad.
Märkligt var att hopen, som nyss så skamfullt smädat honom på allt sätt, nu bemötte honom med nästan andaktsfull tystnad.
Även de värsta skränfockarna teg och banade väg för den lilla soldattroppen.
Några till och med gav honom uppmuntrande tillrop, och jag hörde en grovvuxen karl, som varit en av de värsta vedersakarna, skrika : " Du är en jävla bra karl, Draken!
... " Soldaterna och Anders gick tätt förbi Ingrid och mig.
Men han såg oss inte.
Det var som om hans ögon för evinnerlig tid fyllts av synen av Johan Rancke i vagnen.
Som om hans ögon inte kunde inrymma mer.
Jo, då Anders var mitt för mig, såg jag att djupt i hans ögon, under den förlorade, fjärrsynta blicken, fanns det plats för ännu en sak : hat.
Ett gränslöst hat.
Det vore förmätet och enfaldigt av mig att beskriva Konungsporten.
Den känner ni alla.
Många av er har färdats under dess valv och kanske bävat vid tanken på den skrämmande gråstenstyngd som i det ögonblicket vilat som en himmel över er.
De av er som traktar efter sköna syner har heller inte kunnat undgå att glädjas åt solens lek på altanen, att bländas av kopparplattorna.
Sällan är solen mer lekfull än däruppe.
Kanske har ni också haft tillfälle att genom någon öppen dörr se in i portens många rum och kamrar.
Ni har sett knektrummen, materialkamrarna, logementen.
Ni har funnit synen angenäm och rofylld.
Men, vid Gud, jag hoppas att ni icke behövt stifta närmare bekantskap med de underjordiska fängelsehålorna.
Djupt nergrävda i jorden finns de där, dolda för alla blickar, gömda undan världen och himlen.
Som om den väldiga porten stampat ned dem i jorden med sina två väldiga kolossfötter.
I en av de hålorna, icke lämpade för annat liv än djävulens fladdermöss, satt Anders Drake en månad vid vatten och bröd.
Han fördes direkt från skampålen på Stora Torget till Konungsporten, gick till fots till allmän åsyn och begabbelse, med Ambiörn Larsson som härförare och de fyra knektarna som livvakt.
Många som inte velat gå till Stora Torget och öppet visa sin nyfikenhet, stod istället innanför halvtillslutna fönsterluckor och åsåg paraden.
Något fick de på så sätt med av nöjet.
Den 4 juni gick han sin golgatavandring över Lejonbryggan och längs hela Östra hamnen ner till Konungsporten.
Vi visste att vi inte skulle få se honom igen förrän den 5 juli.
Den som var satt vid vatten och bröd, satt utanför livet.
Ingen fick besöka den avskilde.
Det enda sällskap han hade, var hålans gråsuggor och andra småkräk, sina egna skräckbilder, frammanade av mörker och ensamhet, samt ett par gånger om dagen fångvaktarens arm och hand som stacks in genom matluckan med blecktallrikens portion av några skivor mögeltorrt hårt bröd och muggens pissljumna vatten.
Jag besökte Ingrid Drake varje dag under den tiden.
Hon behövde mig.
Jag behövde henne.
Ibland frågade jag mig under dessa evighetslånga dagar, vem som lider mest.
Den som sitter fängslad, eller den som maktlös väntar utanför.
Kroppens pina bär den som är innanför murarna, men sinnets kan vara lika svår för den som är utanför.
Jag såg Ingrids lidande och vitnade inombords av raseri och vanmakt.
Ändå.
Människan är ett märkligt käril.
Även i det kompaktaste mörker tycker hon sig plötsligt kunna skymta en glimt av ljus, i sorgen finns plötsligt en flik av tröst.
En kväll, då jag som vanligt åkte vägen om Drakens hem efter min dag på Tegelbruket, mötte Ingrid mig redan i dörren.
Och innan jag var över tröskeln sa hon : " Jag har skrivit en böneskrift, Johan ... " Hon bad mig läsa den skrift hon tänkte tillställa Kunglig Majestät.
Den var avfattad på ett kantigt men av värme genomströmmat språk.
Den bad om nåd för hennes make, holzhandlare Anders Drake, men om Majestätet i sin stora visdom icke kunde villfara denna begäran, så riktade hon en bön till Majestätet om lindring i behandlingen av maken.
Det var den första böneskrift Ingrid skrev.
Gudars tro, det var icke den sista.
Då hälften av Drakens ensamtid var förliden, fick Ingrid en anmaning av Magistraten att infinna sig i denna myndighets ämbetsrum nästa dag.
" Vad kan de vilja mej ? " frågade hon mig.
" Fan vet.
" Nästa dag sökte jag upp henne och då hade hon varit på Rådhuset och träffat notarie Hans Törnsten.
Denne av alla.
Drakens trätobroder i den olycksaliga smädesprocessen några år tidigare.
" Vad ville Törnsten ? " undrade jag.
" Han ville ha betalt.
" " Betalt ? För vad ? " " För rättegången.
" Hon placerade Magistratens räkning på bordet framför mig.
Anders Drake ålades att med sin egendom gälda kostnaderna för kommissorialrätten.
Han skulle betala för domstolens välvilja att döma honom till döden ; att han sedan blivit benådad till livstids fängelse var inte kommissorialrättens förtjänst, det hade skett i Riksrådet.
" Hur mycket kräver de ? " " Se själv.
" Jag letade mig fram till den sammanräknade summan av rättens utgiftsposter.
Man krävde Anders Drake på 6_397 riksdaler silvermynt och 29 öre.
( Jag tar inte denna summa på en höft, jag har den uppskriven än i dag.
) Dessutom skulle Drake bestrida kostnaden för en famn ved.
Den veden hade gått åt för rättssalens uppvärmning de råkalla höstveckorna föregående år.
" Betala det inte!
" Jag var upprörd.
" Vad annars ? " " Det är en vanvettigt stor summa.
" " Vilket är inte vanvett ? " Hon hade rätt.
Allt var vanvett.
Allt ifrån att Anders själv i den stunden satt under en av Konungsportens stenfötter, till att han skulle betala en förmögenhet för sin egen olycka.
Vanvett.
Men på något sätt var det som om Magistratens krav förde in en motvikt i Ingrid Drakes sorg.
Hon måste åter börja befatta sig med vardagen.
Hon måste frigöra kapital för att betala skulden.
" Bör du inte rådgöra med Anders först ? " " Hur ? Skall jag ropa genom murarna ? " Nej, det måste bli hennes ensak att skaffa fram den begärda summan.
" Du begriper säkert varför ", sa hon.
" Annars kan Anders bli utsatt för ytterligare straff ... " sa jag.
" Magistraten skall inte få den möjligheten.
" Jag motsade henne inte.
Två dagar senare berättade hon för mig, att hon varit på Magistraten och reglerat skulden.
Varje daler, varje öre.
Och famnen ved.
" Hur klarade du det ? " frågade jag.
" Jag sålde inre delen av hamnen till Petter.
" Det var bra uttänkt.
Inre delen av Drakens privata hamn i Masthugget, som gränsade till Petter Ekmans hamnsträcka, använde vi sällan.
" Ett av skjulen gick med i köpet ", la Ingrid till.
" Jag förstår det.
" Men det innebar, att de två större skjulen i yttre delen av Anders Drakes masthamn ännu var kvar i familjens ägo.
Det var huvudsaken.
Det var i ett av de hamnskjulen, det yttersta där kontoret var inrymt, som Anders och jag tillbringat en stormnatt tillsammans.
Det gjorde ont att tänka på det.
Det var den natten vi grundlagt vår vänskap.
" De blev långa i ansiktet må du tro, Johan ... " sa Ingrid.
Och för första gången på mycket, mycket länge tyckte jag mig kunna skymta ett leende i hennes ögon.
Den 5 juli hämtade jag Ingrid utanför Drakens port.
Klockan var fyra på morgonen.
Det var en disig, gråkulen morgon och ute på redden lekte redan små toppiga vågor tafatt.
Solen borde ha stigit över örgrytebergen så dags men var nerbäddad under tunga moln.
Aron höll med sitt ekipage på andra sidan gatan och hälsade oss med höjd piska.
Fuxarna stod stilla som huggna i granit.
" Då kör vi, Aron ... " sa jag.
Vi rullade iväg längs kanalen.
Små jakter och skutor låg med nakna master och tomma däck utströdda längs kajkanten.
Inte ett liv syntes till.
Den första varelse vi såg var ett hundkräk som nosade på Stora Apotekets fasad.
Han avslutade undersökningen med att pinka på den.
Ännu en levande varelse dök upp i diset, en tvättmadam på väg till en av flottarna.
Snart skulle hennes klapper väcka upp måsar och kajor.
" Vi kan få vänta länge ", sa Ingrid.
" Det är möjligt, ja.
" " Har du förklarat för Aron ? " " Ja, han vet.
" Genom alla år hade jag varit van att se Konungsporten omgiven av liv.
Valvet var en käft, som dagen lång andades in och ut folk, kärror, hästar, kor, getter, grisar, höns.
Så snart morgonpatrullen gjort sin visitation och de tunga järnbeslagna plankportarna i valvets båda ändar slagits upp, var det fritt fram för livets alla sorter.
När vi denna morgon rullade fram mot Konungsporten, låg Östra hamnen ännu tyst som graven.
Ingen kärra rullade, ingen ko råmade.
" Vi ställer oss på Vallgatan, Aron ", ropade jag upp till honom.
Aron nickade, svängde in vårt ekipage på Vallgatan men gjorde sedan ytterligare en tvär sväng så att vi kom att stå i riktning mot Östra Hamnen.
" Bra så ? " " Det blir bra.
" På det sättet kunde vi sitta kvar i vagnen och ändå ha Konungsporten under full uppsikt.
Den av plankportarna som vette in mot staden var ännu tillsluten.
En vaktpost skymtade ett kort ögonblick utanför vaktkuren.
" Hur tror du Anders känner sej ? " sa Ingrid lågt.
" Jag vet inte.
I varje fall måste det vara skönt för honom att få mat igen.
" " Han måste vara rädd för fästningen.
" Jag teg.
Vilken människa skulle inte känna rädsla den dag då hon visste att hon skulle förpassas till fångenskap på fästning.
" Vi skall hjälpa honom så gott vi kan, Ingrid ", sa jag.
" Vem vet, din böneskrift kanske också gör sitt.
" Vi visste inte när fångkärran med Anders skulle lämna Konungsporten för färden till Carlstens fästning i Marstrand.
Om bittida eller sent.
Vi visste bara att det skulle ske den dagen.
Vi var beredda att vänta.
Vi hade matkorg och öl med oss.
Aron hade redan gett våra hästar deras havrepåsar.
Stillheten borta vid Konungsporten, som låg insprängd i fästningsvallen mellan bastionerna Johannes Dux och Gustavus Magnus, bröts plötsligt.
Ett par vaktsoldater skyndade upp på den anslutna fästningsvallen.
De skrek något till varandra.
Aron, som suttit kvar på kuskbocken och slumrat till, spratt upp och skrek ner till oss : " Nu får dom jävlarna posten!
... " Posten angick oss egentligen inte, men som avbrott i stillheten och tankarna var det välkommet.
Tydligen var vindbryggan över vallgraven ännu inte fälld, eftersom man inte släppte in postryttaren utan istället använde sig av kistan.
Vi kunde höra honom blåsa en liten glad truddelutt på sitt horn medan han väntade på att kistan skulle forslas över till honom på sina draglinor.
Vi kunde följa hur en av knektarna på vallen med långa, kraftiga armtag började dra över kistan.
" Kommer du ihåg när posten föll i vattnet ? " " Ja, vilket rabalder.
" " Det är längesen nu.
" Vi försökte erinra oss, när det var träkistan snurrat runt på draglinorna och den inlagda postväskan plumsat i vallgraven, med utlandsdepescher och allt.
Det måste ha varit minst tio år sedan.
En höstdag.
Jag kom även väl ihåg när man börjat dra postkistan över vallgraven, jag hade varit ung då och vi hade alla undrat vad det var som pågick.
Sedan blev nymodigheten en del av vårt dagliga liv.
Postryttarna kunde vara framme när som helst på dygnet, och om vindbryggan då var fälld, nattetid, så gällde det att få över postväskan utan dröjsmål i båda riktningarna.
Då hade våra så kallade postmaskiner uppsatts.
" Stackars Kristian Pettersson den gången ... " sa Ingrid och log svagt.
Jag log tillbaka.
Det hade inte varit roligt för vår käre postinspektor, då han fått reda på att all avgående post, en del med landshövdingens sigill, låg och flöt i vallgraven.
" Det måste ha varit för tretton år sen, därför att ... " Ingrid tystnade lika hastigt som hon börjat.
Jag bad henne heller inte fortsätta.
Det var inte svårt att förstå vad hon tänkt på.
Hon hade fött ett av sina sju döda barn vid samma tidpunkt.
En av de dödfödda sönerna ? Ändå var jag tacksam över den osynlige postryttaren på andra sidan vallgraven.
Han hade fått oss att glömma Anders en stund.
Vi såg också när kistan kom tillbaka till fästningsvallen, en av knektarna håvade in den, öppnade den och sprang iväg med postväskan.
" Tänk om det ligger ett kungligt brev i den väskan som ... " sa Ingrid, men även nu tystnade hon.
Nej, så goda féer fanns inte.
Böneskriften hon sänt till Majestätet skulle nog bli obeaktad.
En av knektarna red iväg med postväskan, i full galopp.
Solen hade börjat bryta fram ur dunbolstret och blänkte till i kanalvattnet.
Det skulle kunna bli en varm dag.
Framför den tillslutna plankporten hade livet börjat ta fart.
En och annan kärra rullade fram och ställde sig i kö för genomfart.
Några bönder stod ett stycke bort och samtalade lågmält.
Ett muntert pratande sällskap, två karlar och två fruntimmer, kom i en svartblänkande reskaross.
De stora packlårarna och knytena tydde på långresa.
" Undrar vad han gör nu ... " sa Ingrid.
" Han gör sej nog i ordning.
" Vi väntade ännu en timma utan att annat hände än att Östra Hamnen allt mer blev sig lik, dagslik.
Den första lilla jakten stakades förbi, snart följd av andra.
De två draghästarna till mudderverket leddes till tjänst av en stalldräng, magra och eländiga.
Ett högt ljust skratt hördes ur fönstret till en pigkammare.
" Nu kommer patrullen ", varslade Aron uppifrån sin utkiksplats.
Fem korvar kom tågande längs Östra Hamnkanalen.
Deras uniformer fångade solstrålar i tyg och benläder.
Anletena dröp redan av svett.
Den unge korpral som ledde styrkan såg mer sömnig än respektingivande ut.
Porten till valvet slogs upp och korvarna tågade in.
Vi hörde kommandorop och ställningssteg.
Genom valvet kunde vi se hur öppningsproceduren äntligen tog sin början.
Vindbryggan rasslade sakta ner och la sig till ro.
Den unge korpralen satte nyckeln i låset och fällbommen sköts upp.
Det var han som öppnade dagens liv.
Sedan satt vi och såg hur Konungsporten bytte folk mot folk, kärror mot kärror, många ut, ungefär lika många in, mot söder, mot norr.
In till staden, ut ur staden.
Med Konungsporten som en stor tratt.
Trängsel, rop, svordomar, kackel och råmanden.
Solen steg och fyllde vår vagn med ljus och hetta.
" Hur mår du, Ingrid ? " Hon såg blek ut.
" Tack, jag mår bra.
" Jag försökte beräkna hur lång tid en fångtransport till Marstrand kunde ta.
Det var inget litet stycke väg.
Dessutom ett par passeringar av vatten, då roddare måste anlitas.
" De måste snart ge sej av nu ... " konstaterade jag.
" Om de räknar med att komma fram idag.
" Jag hade sett fångkärran hundratals gånger i mitt liv, både tom och välfylld.
Ändå var det som om det var första gången då den plötsligt kom utrullande ur valvet.
" Där kommer den!
... " skrek jag upphetsat.
Och vi såg honom genast --- Anders satt på en läm bak i kärran.
Mellan kärrans spjälor såg jag hans händer, de var surrade bakom ryggen.
Hans ansikte var gulblekt och han blinkade och plirade som om ögonen inte orkade möta allt detta ljus.
För första gången såg jag honom liten.
Trots att han långt ifrån var någon reslig man, hade han på mig alltid gjort ett intryck av att vara stor.
Nu var det som om han krympt.
Kinderna var urgröpta, halsen var skrynklig och skinnig som på en kalkon.
" Anders ... " hörde jag Ingrid.
" Anders ... " Det var inget rop, knappt mer än en viskning.
Hon måste uppleva hans förändring än mer smärtsam än jag.
" Kör Aron!
... " ropade jag.
Aron begrep.
Han kryssade oss fram mellan alla andra kärror och vagnar, folk och fä.
Redan innan vi svängde in på Stora Hamngatan, var vi ikapp fångkärran.
" Vänta med att köra om den!
" skrek jag upp till Aron.
Då vi körde förbi slussen och kvarnarna låg vi hack i häl på fångkärran.
Man höll just på att slussa in en packbåt i kanalen, och i kvarnarna rasslade och stötte stenhjulen.
Jag lutade mig ut och kunde se ryggen och huvudet av Draken.
Vid sidan om kärran red de tre dragonerna, som alltid följde med fångtransporterna.
De satt och halvsov i sadlarna.
" Kör inte om före porten!
" ropade jag till Aron.
Fångkärran försvann in i Drottningsportens skuggor.
Vi höll oss ett stycke bakefter och jag försökte göra mig osynlig i mitt hörn.
Många av knektarna i porten kände mig väl, jag hade åkt igenom valvet många tusen gånger på vägen till och från Tegelbruket.
Det var onödigt att de satte mig i förbindelse med fångkärran, där Draken satt.
Vi kom ut på andra sidan utan att ha hejdats.
I valvet hade det ett ögonblick varit skuggigt och svalt, nu vällde solen åter över oss.
Vi rullade över vindbryggan och hästarnas hovar smattrade.
Vallgraven var sumpig, beväxt med vass och luktade förruttnelse och dy.
Rester ur nattstyrkans skittunna låg och flöt på vattnet.
Vid tullstugan hejdades vi och ett ungt, finnigt knektansikte stacks in i vagnen.
" Har ni något ? " frågade han.
" Ingenting ", svarade jag.
Han kände igen mig och gjorde en liten knyck på nacken.
" Är det ni, Kullman ? Kör åt helvete då.
" Aron lät fuxarna braka iväg så det rök om det.
Den unge knektspolingen hade inte satt mig i samband med Draken.
I ett litet grusmoln skymtade vi fångkärran framför oss.
Molnet seglade ut över Mölndahlsån, den grävda delen.
På kanalens stenkaj blommade tusen tistlar.
Jag trodde att kärran med Anders skulle vika av en av de små genvägarna, men ekipaget fortsatte rakt fram.
Utanför fattighuset satt en klunga förtvinade kroppar i skuggan av en alm.
En liten ynklig kärring lyfte en kritvit hand till hälsning.
Vad tänkte Anders sedan ? Han fick fri sikt bort över Ranängen och kunde se tegelbruken.
Närmast honom Stadens, på andra sidan ån hans eget.
Det rök ur skorstenarna.
Högst och mest vid våra brännerier.
Men kunde han känna någon glädje över det ? Vad hjälpte det honom, att våra ugnar spottade fram dubbelt så mycket tegel som Magistratens ? Fångkärran rullade ut på stora allfarvägen och svängde av norrut, åt Kongelf till.
Vi valde samma väg.
För mig kändes det ovant och märkligt, just i det vägkrysset hade jag svängt åt andra hållet tusentals gånger.
Vid Pryssekrogen var det liv och stoj.
Ett stort sällskap karlar som redan hunnit släcka sin törst ordentligt, drumlade omkring och skrek oförskämdheter åt en stackars utskänkningspiga, som flydde för livet.
" Är det tid nu ? ... " vände Aron sig om och ropade.
" Vi kan vänta lite till.
" Skansen Wästgöta Lejon låg på sin kulle och försökte se farlig ut.
Kanske kunde befästningen skrämma en fåkunnig främling, vi själva visste bättre.
Förfallet därinne var nästan fullständigt.
Vi såg tre knektar som patrullerade på fästningsmuren och höll vakt över förfallet.
Älven därbakom tävlade med himlen i blåljus.
" Skall vi köra om nu, Ingrid ? " Hon nickade.
Hon såg spänd och rädd ut.
" Nu kör vi, Aron!
... " ropade jag upp till vår kusk.
Det kändes ett ryck i vagnen när Aron piskade iväg våra två dragare.
Vi närmade oss snabbt fångkärran och en av dragonerna hörde oss.
Han ropade något till sina kamrater och kusken på kärran.
De vek snällt och fogligt av ut mot vägrenen och beredde plats för en omkörning.
I jämnhöjd med kärran höll Aron in vårt ekipage, och Ingrid och jag lutade oss ut : " Anders!
... " skrek vi.
" Anders!
... " Draken hade suttit djupt hopsjunken, men vid våra rop rätade han på sig och vred på huvudet.
Hans ögon fick liv.
" Förtvivla inte!
... " ropade Ingrid.
" Förtvivla inte!
" Han glömde att händerna var surrade och försökte lyfta dem.
Då han mindes sin belägenhet, skakade han istället gång på gång på huvudet.
Just då var han sig lik från förr.
Växte där han satt.
" Vi skall få ut dej, Anders!
... " skrek jag.
Ett litet skevt leende gled över hans ansikte.
" Försök!
... " ropade han tillbaka.
" Jag tänker alltid på dej, Anders!
... " ropade Ingrid.
Hon hade tänkt fortsätta, men rösten svek henne.
Halsen tätnade av snyftningar.
Anders märkte Ingrids gråt och ropade : " Jag mår bra, Ingrid!
... Var stark!
" De tre dragonerna hade vid det laget uppmärksammat vad som var på färde, och ingrep.
En korpral, som uppenbarligen var ledare för dem, drog sin värja och red fram till Aron.
Han viftade med värjan vid Arons huvud.
" Kör din jävel!
... " gastade han.
Aron hade inget val och drev på fuxarna igen.
Vi rullade förbi och ifrån fångkärran.
Den sveptes in i vårt grusmoln.
" Kör till en öppen plats, Aron!
" ropade jag.
En halv fjärdingsväg längre bort fann Aron en lämplig avkörningsplats, en liten väg som ringlade bort till något litet boställe på andra sidan en dunge.
Där inväntade vi fångkärran och Draken.
Då kärran närmade sig, sprang Ingrid och jag fram till vägrenen och ställde oss.
De tre dragonerna och kärran drog förbi.
Men Anders såg oss och vi honom.
Han skrattade som åt ett putslustigt skämt.
Det var befriande för oss att se det skrattet.
Han var böjd men inte knäckt.
Kanske var skrattet också befriande för honom själv.
I så fall hade vårt påfund med förföljelsen av fångkärran inte varit förgäves.
" Jag skall hjälpa dej, Anders!
... " ropade Ingrid efter den bortrullande kärran.
Aron som suttit kvar på kuskbocken, hoppade av och kom framspringande till oss.
Hans röda kalufs var som en fackla i solgasset.
" Vi gör väl om det ? ... " ropade han.
Han var ivrig som en barnunge.
Vi hade inte tänkt så långt, men då vi såg Arons iver skyndade vi tillbaka till vagnen.
Fem minuter senare var vi ikapp fångkärran.
Aron drev på fuxarna så det ven.
Dragonerna upptäckte oss men visste tydligen inte riktigt hur de skulle förfara.
De försökte parera sina hästar till ett hinder, men att hejda vår omkörning hade de ingen möjlighet till.
Inte heller rättighet.
Vi brakade förbi fångkärran i full fart.
Anders skrattade.
Vi skrattade.
Situationen var barock.
Draken var på väg till fästning, och vi skrattade i största munterhet.
Fyra gånger till upprepade vi proceduren, körde om, inväntade fångkärran på lämpligt ställe, vinkade och skrek, körde om igen.
Dragonerna var rasande men maktlösa.
Dessutom var Aron en kusk av Guds nåde, drillad under de år då våra tegelbrukskuskar legat i daglig fejd på vägarna med Magistratens.
Jag måste fråga mig, om en fångtransport till ett livslångt straff på fästning någonsin skett under sådana former.
Vi skrattade och jublade som tokar.
Draken inte minst.
" Kom och hälsa på mej!
... " ropade Anders.
" Vi kommer!
... " skrek vi.
Vi stod kvar på vägkanten bland klöver och groblad och såg fångkärran rulla in i horisonten med Anders Drake.
16 Jag skulle önska, att det varit mitt sista minne av vännen Anders : på väg in i horisonten, storskrattande.
Men livet sätter själv sina gränser.
Förlåt mig, om jag nu skriver vidare under tungsinne.
Domen över Draken hade varit omutlig på en punkt.
Han fick inte mottaga besök, av vem det vara månde.
Det hade varit ett oavvisligt krav från greve Tessins sida för att han skulle gå med på benådningen till livet.
Fram till oktober var Anders lika avlägsen för oss som om han varit död.
Fängelsehålan höll honom lika väl avskärmad från livet som kistan i jorden skulle gjort.
Det var det värsta av allt.
Ovissheten.
Efter tre månader lyckades vi få kontakt med en av knektarna på Carlstens fästning.
Han hade hustru och ett dussintal ungar bosatta i Götheborg och kom ibland på hembesök.
Jag lyckades luska ut att han då brukade tillbringa mer tid på " Tre Remmare " än i hustruns famn, även om ungarnas antal inte tydde på det.
Jag kände Kristoffer Leiditz, som ju förutom att han var stadsmusikant och blåste horn även drev " Tre Remmare " som näringsfång, och han lovade att vid lämpligt tillfälle sätta mig i förbindelse med knekten ifråga.
En lögerdagsafton fick jag bud från Leiditz att knekten var på plats och jag ilade iväg till krogen på hörnet av Kyrko- och Magasinsgatorna.
Leiditz gjorde en nästan omärklig huvudnickning mot en ensam karl i uniform vid ett hörnbord.
" Jag sätter mej hos dej ", sa jag.
" Sitt var fan du vill.
" Han hade hunnit till andra stopet brännvin men var ändå rimligt nykter.
" Är du på Carlstens fästning ? " frågade jag.
Han stirrade på mig med stora blanka torskögon : " Om så vore ? " " Då kan vi språkas vid.
" Han betraktade mig misstänksamt : " Jag känner dej inte.
" " Det går att råda bot på.
" Det började sina i hans stop, och jag kallade till mig Leiditz.
" Var sitt stop.
Jag bjuder.
" Knekten glodde på mig, men betydligt vänligare.
" Vad heter du din jävel ? " " Kullman.
Och du ? " " Håkansson.
Vad är du ute efter ? " Jag bestämde mig för att gå rakt på sak.
" Har du stött på en karl som heter Anders Drake på fästningen ? " Knekten svarade inte.
Han verkade glömma mig och blicken låg och flöt i tobaksröken.
Jag tog upp fem skinande riksdaler och höll dem i min öppna handflata.
Dalerna såg han.
" Det är tänkbart ", sa han, " att han finns nånstans, ja.
" " Har du haft med honom att göra ? " Han svarade inte och jag sköt fram handen mot honom.
Han irrade runt med blicken i krogsalen och snappade sedan åt sig silvermynten snabbt som en fågel.
Mynten försvann ner i en uniformsficka.
" Jag har med den förbannade Draken att göra, ja ", sa han.
" Varför förbannade ? " " Han är en bråkig fan.
" " Hur så ? " " Han försökte smussla ut brev ... Han hade lagt två brevlappar i ett lintyg och trodde att någon utanför fästningen skulle hitta dom.
Men det fick han fan för.
Oxen skrev till kungen och fick klart besked ... " Det var en något otydbar berättelse, men jag frågade vidare och fick bättre klarhet.
Tydligen hade Anders redan efter ett par veckor lyckats komma över något skrivdon och några papperslappar, som han vecklat in i ett knyte smutstvätt, som skulle förpassas till madamerna som hade hand om fästningstvätten nere i Marstrand.
Han hade förlitat sig på att upphitterskan skulle vara en gudfruktig människa med öppet hjärta för den som led nöd.
Men tvätterskan som hittat brevlapparna, hade mer fruktat den närboende fästningskommendanten Georg Oxenstjerna än den mer avlägsne Guden och valt att lämna Drakes brev till fästningsvakten.
Oxenstjerna hade blivit uppretad och skrivit en anhållan till Kunglig Majestät att " få efter omständigheterna bestraffa " den sturske Anders Drake.
Detta skulle också gälla fången Springer, vilken " liksom Drake umgåtts med förräderi emot riket ".
Då sådana herrar visade sidvördnad, måste de lida vanärande straff.
" Springer ? " insköt jag.
" Kristofer Springer ? " " Högst densamme.
" " Sitter han också på Carlstens fästning ? " " Vi fick hand om honom i januari.
Och lär få behålla honom livet ut.
" Det var en intressant upplysning.
Kristofer Springer hade liksom Anders Drake blivit livstidsdömd för stämplingar mot riket.
" Sitter Drake och Springer ihop ? " " Hålorna bredvid varandra.
" " Hur gick det med Oxenstjernas anhållan ? " " Han fick svar från Riksrådet att göra vad fan han ville.
" " Och vad gjorde han ? " " Vi spöade dom.
" " Drake och Springer ? " " Ja.
" Knekten Håkansson fördjupade sig i brännvinet.
Spöslitningen av de båda statsbrottslingarna hade inte gjort något bestående intryck på honom.
För honom var spöslitning bara en onödig och krävande syssla i en redan hård tjänst.
" Hur tog Drake det ? " frågade jag och det gjorde ont i bröstet vid tankarna på Anders uppställd med naken rygg vid spöpålen.
" Den som mister sansen, tar det varken si eller så ... Han blev buren tillbaka till halmen, och repade sej, han som andra.
" Jag försökte dölja ilskan och vämjelsen.
Först och främst gällde det att inte stöta sig med knekten Håkansson.
" Jag har ett förslag att göra ", sa jag.
" Jag lyssnar.
" " Du får tio daler, om du smusslar in ett brev till Drake.
Och tjugo till om du kommer med svar.
" Han teg länge.
Satt och stirrade ner i brännvinet.
" Tjugofem för svaret ", sa han till slut.
" Tjugofem för svaret ", upprepade jag.
" Kan du hämta brevet hemma hos mej i morron ? " " Det är för riskabelt.
Du hittar mej här i morron vid middagstid.
Kom då.
Men vifta inte med den förbannade lappen.
" Jag lämnade honom med hans brännvin och for trots den sena timman raka vägen till Ingrid.
Hon blev lycklig till tårar då jag berättade att jag lyckats få kontakt med en av fästningsknektarna.
Jag återgav allt vad Håkansson sagt, men teg om spöslitningen.
" Skriv du till Anders, Ingrid ... " uppmanade jag henne.
" Så lämnar jag brevet till knekten i morron.
" Medan Ingrid skrev sitt brev, gick jag avsides och hamnade liksom av en slump i pigkammaren.
Den nätta pigan, som varit mitt sällskap redan den natt Draken blivit frisläppt ur häktet första gången, hade stannat kvar i Drakens hus alltsedan dess.
Vi hade gjort till vana att underhålla varandra de stunder Ingrid av någon orsak var upptagen på annat håll.
Pigan hade aldrig skämts över de små skänker, en sjal, några alnar kattuntyg, någon liten nipperask, som jag ibland stuckit till henne för hennes goda sinnelag.
Jag var tillbaka ute hos Ingrid innan hon hunnit till sitt brevs slut.
Hennes hjärta svämmade över och hon lät allt komma i pränt.
Jag måste hejda henne, eftersom knekten Håkanssons uppdrag att överbringa brevet blev svårare ju fler ark det inrymde.
" Du har rätt, Johan ", sa hon.
" Men jag skulle vilja skriva hela natten.
" Medan hon avslutade brevet, satt jag och betraktade henne.
Själv var jag omkring de femtio åren.
Det innebar att hon var ungefär femtioåtta.
Ändå såg jag henne som en ung kvinna.
Hon var ännu lika fast i kroppen, lika rak i sinnet.
Hennes ögon var utan grånad eller grums.
Min vänskap med Anders hade sin fortsättning, nej, snarare fullbordan i henne.
" Nämner du mej också ? " frågade jag.
Hon såg upp och log.
" Ja, Johan.
Jag nämner dej.
" Efter de outhärdliga månaderna av fullständig ovisshet, hade mörkret äntligen släppt in en strimma ljus.
Håkansson, som vid det laget med säkerhet hängde stupfull över bordet på " Tre Remmare ", var vår ljusbringare.
Den böneskrift som Ingrid riktat till Kunglig Majestät under Anders tid i Konungsporten, avslogs.
Men ett avslag kunde inte slå ner hennes mod.
" Jag försöker igen, Johan ... " Jag hjälpte henne formulera en ny anhållan om nåd, alternativt lindring i hennes makes svåra livsläge.
Kanske trodde hon inte på sin anhållan mer än jag, men hon kände sig manad att försöka.
" Droppen urholkar stenen ", sa hon.
I övrigt grep hon sig ånyo an med bryggeriet.
Hon bevistade alla Gillets sammankomster.
Och hon tog mig till förtrogen fast jag visste föga eller intet om den näringen.
" Jag tingade mej för tjugo tunnor spannmål ", sa hon efter Gillets novembermöte.
" Tror du det är för mycket ? " " Du vet bäst själv, Ingrid.
" Det som oroade henne var, att Börge Wessing nöjt sig med sexton tunnor, medan i gengäld Martin Williamson bokat sig för hela fyrtio.
Det hände också allt oftare, att jag medföljde henne då hon gick rundgång i bryggeriet för att efterse att allt var i gott skick.
Jag lärde mig mer om bryggkittlar, tunnehakar, humlesilar och rännor än jag trott att jag någonsin skulle bli i tillfälle till.
Efter Gillets sista sammankomst för året var hon bitter och uppretad : " Man tog ifrån Anders hans ämbete ... " sa hon.
" Som Ålderman ? " " Ja.
" Hon visade mig protokollsutdraget : " ... Som förra Åldermannen Anders Drake nu sedermera undergått den förändringen, att han vid Högvederbörlig domstol blivit för begånget brott till döden dömd och således kommit utur stånd att företräda Åldermanssysslan ... " Jag behövde inte läsa mer.
Jag förstod varför hon var så upprörd.
Det var mest för två ords skull : begånget brott.
Så stod det i protokollet.
Men Draken hade inte begått något brott.
Han hade blivit dömd --- men var ingen brottsling.
" Jag försökte få en ändring av protokollet ", sa Ingrid.
" Men skrivet var skrivet sa man.
" Både hon och jag begrep gott nog.
Gillets protokoll skulle komma under Magistratens ögon.
Det gällde för Gillet att stå väl med Magistraten nu.
" Vem blev Ålderman istället ? " frågade jag.
" Vem tror du ? " " Du.
" Då skrattade hon.
Högt och hånfullt.
" Jag ? ... En kvinna ? " Vilket gille skulle våga välja en kvinna till Ålderman.
" Nej, Johan.
Det blev Martin Williamson.
Med Anders Svensson som bisittare.
Två kraftkarlar.
" Vi log vid tanken på de båda nämnda.
Pimpla eget öl kunde de, men vad mer ? " En sak var ändå glädjande.
Anders blev gesäll.
" Det gladde även mig.
Anders Liedberg hade gått som lärodräng på Drakens bryggeri i tre år.
Nu hade han förklarats som gesäll.
Ingrid hade erlagt hans två daler silvermynt i utskrivningspenning, men det var en säker fordran.
Anders Liedberg skulle överta Anders Drakes plats som förste man i bryggeriet.
Jag bar över Bryggaregillets Låda till Williamson.
Ingrid ville slippa det.
Det var som att bestjäla Draken i hans frånvaro.
Fyra dagar före jul fick jag ilbud från Kristoffer Leiditz att knekten Håkansson satt på " Tre Remmare " och väntade på mig.
Håkansson var spik nykter och vid glatt sinnelag.
Han dunkade mig i ryggen som om vi var vänner sedan barnsben : " Se på fan, patron kom!
" Vi gick till en väggbänk i en skuggad del av salen.
" Lyckades du ? " frågade jag.
" Brännvinet först.
" Jag kallade till mig Leiditz och vi fick två stop på bordet.
" Lyckades du ? " frågade jag igen.
Han svarade inte men klappade sig belåtet flinande utanpå vapenrocken.
" Kungens kurir!
" sa han och drack en djup klunk.
Hans svullna adamsäpple guppade.
" Och pengarna först, Kullman ... " " Vi byter.
Samtidigt.
" Jag tömde min pung på tjugofem riksdaler.
Under tiden fiskade Håkansson fram två pappersark, som han haft gömda vid bröstet.
Jag gav honom pengarna, han räckte mig pappersarken.
Jag kände igen brevpappren.
Det var Ingrid Drakes eget brev.
Men Anders hade skrivit på alla fria ytor.
Mellan Ingrids rader och i marginalerna.
" Han hade inget papper, så han fick kludda där han kunde ", så Håkansson.
" Vem gav honom skrivdon ? " " Jag.
Det är värt fem daler extra.
" Jag gav honom fem riksdaler till.
" Hur mår han ? " " Inte alltför illa.
" Jag stoppade på mig brevet men satt kvar i knekten Håkanssons sällskap tills mitt stop var tömt.
Då hade vi gjort en ny överenskommelse.
Han skulle medföra ett nytt brev till Draken.
Jag skyndade över till Ingrid med det skrynkliga brevet.
Inget julbudskap kunde vara mer välkommet.
Tårarna rann över hennes kinder då hon läste.
Tårarna rymde mer glädje än sorg.
" Han lever ... " sa hon lågt då hon slutat läsningen.
" Han lever.
Det är huvudsaken.
" " Har han det svårt ? " " Värst är kylan.
Och fukten.
Maten tål han bra.
" Jag bad inte att få läsa hans brev.
Det stod kanske saker i det som inte hörde hemma under mina ögon.
" Han hälsar till dej Johan.
Och tackar för all hjälp.
" " Tack.
Vi skall inte misströsta, Ingrid.
" Under ett och ett halvt års tid var den försupne knekten Håkansson vår Hermes.
Kanske räddade han Ingrids liv.
Hade hon orkat leva vidare, om inte han vid sju tillfällen kommit med nya livstecken från Anders ? Den sinnesro hon lyckades få, var Håkanssons förtjänst.
Det visste han också om.
Och tog betalt därefter.
Han höjde taxan till femton daler för avlämnat brev och trettiofem för hämtat.
Han var på många sätt ett svin, men den man är avhängig av för sitt liv tål man.
Jag lärde mig tåla Håkansson.
Alla de brännvinsstop vi tömde tillsammans räknade jag inte.
För oss levde Anders genom knekten Håkansson.
" Denna gången måste du ge mej fyrtio daler, Kullman ", sa han en kväll i slutet av januari 1750.
" Varför ? " " Slädförarn var en dyr fan.
" Kanske var det sant.
Kanske hade slädföraren begärt hutlöst mycket för att forsla Håkansson från Marstrand och över de två vattenrännorna till fastlandet.
Jag plockade fram fyrtio daler och gav honom.
" Dessutom är det min rygg det gäller ... " flinade han.
Jag låtsades inte höra.
Han hade sagt just de orden så många gånger.
Jag visste att han satte sin rygg på spel varje gång han bar våra brev.
Blev han upptäckt, skulle han bli mottagare och inte utdelare av spörappen.
" Hur mår Drake nu ? " frågade jag honom.
" Han trivs.
Jag stoppar om honom varje kväll.
" Jag lämnade honom och begav mig hem till Ingrid med det nya brevet.
För hennes glädjes skull var jag beredd att tåla mycket från Håkansson.
Den 3 mars blev Ingrid uppkallad till vår nye landshövding, Johan Fredrik von Kaulbars, på hans ämbetsrum.
" Vad kan han vilja mej ? " frågade hon ängsligt.
Hon var mer rädd för överhetspersoner än för Satan.
" Det gäller nog bryggeriet.
" Då Ingrid kom tillbaka, såg jag redan på långt håll att hon bar på en god nyhet.
Lyckan lyste om hennes steg.
" Johan!
... " ropade hon upp mot fönstret där jag stod.
" Vi får besöka Anders!
... " Ingrids sjätte böneskrift till Kunglig Majestät hade gett resultat.
Riksrådet hade upphävt besöksförbudet.
Jag tog henne i famn och dansade runt med henne.
Redan samma kväll började jag förbereda vårt besök i Marstrand.
Jag lät Aron köra mig till Kristian Jungberg i hans boställe i södra Masthugget.
Vi hade ofta anlitat honom för kortare transporter av trävaror till Halland och Bohuslän, han hade en liten bra slup som tålde hårt väder.
" Kan du segla madam Drake och mej till Marstrand ? " frågade jag honom.
" Jag seglar er gärna till helvetet om det är så.
" Klockan sex nästnästa morgon satt vi i aktern på hans slup " Rakel ", påpälsade som björnar.
Det var en klar, frostig morgon och helt vindlöst.
" Vi får vind när solen kommer upp och kölden släpper ... " sa Kristian Jungberg lugnt.
Han var en liten, otroligt mager karl som nästan kunde stå helt dold bakom masten.
Solen reste sig bakom Masthuggsbergen och såg på när skeppare Jungberg stötte ifrån med båtshaken.
Vi skvalpade iväg ett litet stycke och låg sedan stilla.
" Blås ditt helvete!
... " muttrade Jungberg.
En liten norrvind hörde honom och fyllde alla satta segel.
Sakta gled vi ut på redden.
På hisingssidan låg snöflak ännu hårt packade i alla bergsskrevor, men huvudsaken var att havet var fritt.
Det hade legat öppet för seglation i två veckor, vintern hade varit sträng men gett med sig redan i mitten av februari.
Istäcket som hållit hamnen och älven klavbundna sedan början av december bröts upp under en mild, stormig natt.
Ingrid hade berättat att hon inte kunnat sova den natten till följd av isens dån och jämmer.
Det började klucka kring " Rakels " för och vi gjorde god fart.
" Ni skall vara i Marstrand innan Fan får på sej tofflorna ... " lovade Jungberg.
Det innebar, att Fan tog på sig tofflorna vid elvatiden den dagen.
Så dags såg vi tornet av Carlstens fästning resa sitt stenkummel över havshorisonten.
" Jag är rädd, Johan ... " sa Ingrid tyst.
" Hur ser han ut, tror du ? " jag svarade inte.
Jag kände mig själv orolig inför mötet med Anders.
Jungberg valde att gå utomskärs och kryssade sedan in mellan Tolgskär och Älgholmen.
Jag satt och tänkte på, att i de vattnen hade Tordenskjold legat med sin flotta för trettio år sedan och väntat på att kräket Dankwardt skulle gripas av tillräckligt stor byxångest för att kapitulera.
Om Dankwardt inte gett upp fästningen den gången ? Vad hade hänt då ? Hade det förändrat historiens gång ? Vem visste i vilket ögonblick Ödets Gudinna bytte sida ? Kanske tröttnade hon slutgiltigt på oss svenskar då hon såg Dankwardts svek.
Hade Anders suttit på Carlstens fästning i mars 1750, om kommendant Dankwardt hållit stånd ? Eller hade allt varit annorlunda då ? Meningslösa frågor.
Jag visste det själv.
Men de malde i mitt huvud, då vi med hjälp av en svag undanvind gled förbi Marstrands sydligaste udde och fram mot tilläggskajen.
Jag måste hjälpa Ingrid i land.
Hon darrade och det var som om benen vägrade bära henne.
Hon var kritvit om kinderna, men det var inte den nariga marsvinden som frostbitit dem.
Den 18 mars 1747 var det som Draken blivit förpassad till häktet i Högvakten.
Sedan dess hade han inte varit fri en enda dag.
Det var nästan på dagen tre år sedan.
Tre år i fångenskap.
Hur förändrar det en människa ? Vem gick vi att möta ? 17 " Din enfotade jävel!
... Är du också med ... " De hälsningsorden var kanske inte de vackraste mina öron kunde få höra.
Ändå gladde de mig så att det stockade sig i bröstet på mig.
De berättade mer om Anders Drake än en lång hälsorapport skulle gjort.
Han levde.
Han var inte knäckt.
Han var sig själv.
För honom var jag ännu den enfotade jäveln.
Ingrid grät hejdlöst.
Anders kramade henne.
Jag stod i fängelsehålans dörrvalv och var en enfotad jävel.
Tre lyckliga människor.
Vad är mänsklig lycka ? Var finner man den ? Just då fanns den i en av Carlstens fånghålor.
När jag sedan studerade honom kunde jag inte undgå att även se förändringarna.
Håret som grånat.
Kinderna var så urholkade att de kunnat rymma stora kiselstenar.
Skägget vildvuxet och tovigt.
Hela kroppen förkrympt.
Men samtidigt fanns det en styrka i hans gestalt.
Inte bara i ögonen.
Även i den utmärglade kroppen lyste en styrka fram.
När vi sedan hunnit lugna oss och satt sida vid sida på stenbritsens halmbolster, fick jag det också bekräftat : " Vi är dragdjur, förstår du ... " sa han.
Styrkan hämtade han på fästningsvallarna.
Fångarna användes som stenbärare för det nya batteri som höll på att byggas vid något som kallades Norra Blockhuset.
" Men hellre det ", la han till.
" Arbete är bättre än att sitta här.
" Det var lättare att bära sten än tankar.
En knekt med gevär fanns hela tiden i vår närhet men han lät oss hållas.
Jag hade erbjudit honom ett paket knaster och det hade han tagit emot.
Ingrid var som en sprittande ungmö i sin glädje.
" Jag har sett fram mot denna dagen, Anders ... " sa hon.
" Jag har sett fram mot denna dagen ... " Det underliga var, att det kändes som om det var Anders som gav oss tröst, inte vi honom.
Vi hade kommit för att styrka honom.
Han styrkte oss.
Två korta, hastigt försvinnande timmar hade vi tillåtelse att stanna.
Kommendant Oxenstjerna hade själv undertecknat vår passersedel.
Han tyckte inte om vår närvaro, hade jag förstått.
Han hade inte visat sig själv, men hans adjutant hade överräckt beviljningssedeln till mig med illa dolt missnöje.
" Oxen är en stor skit ", sa Anders då jag nämnde det.
I mina värsta farhågor hade jag väntat mig att finna Anders inte endast nedbruten kroppsligt utan även andligt förtvinad och förgrämd.
Så var det inte.
Under våra två timmar tillsammans upptäckte jag gång på gång att det var den " gamle Draken " som lugnt och sakligt satt och berättade om sitt liv som fästningsfånge.
" Jag, den fruktade statsbrottslingen ... " kallade han sig hånfullt.
Han talade om maten som " smörjan vi får till magen " ; han beskrev hur han vissa vinternätter inte vågat somna utan hela tiden måst vanka omkring för att inte förfrysa ; " och ibland är det så fuktigt här inne så det droppar ur själva stenarna ".
Loppor, löss, pankor, gråsuggor och spindlar var inte bara ett kliande och krypande helvete, " i svåra stunder kan man även uppleva dem som ett sällskap, något som rör sej, lever.
Två veckor var jag ensam med en skalbagge ".
Jag förstod.
Under de veckorna hade han varit förvisad till isolering.
Vid vatten och bröd ? Jag ville inte fråga honom.
Kanske hade Ingrid inte förstått undermeningen.
Jag höll tyst, liksom jag hållit tyst om spöslitningen.
Inte heller Anders nämnde ordet spö.
" Är Springer också här ", sa jag vid tankarna på spöslitningen.
Jag sänkte rösten till en viskning : " Jag förstod det av ... honom som kommer med brev.
" " Om Kristofer Springer är här, ja.
Ge dej fan på det, du!
" Ett litet leende letade sig fram genom skägget.
" Vi har våra duster må du tro, Johan.
" Den riksbekante köpmannen Kristofer Springer hade ju liksom Anders blivit dömd att mista livet för konspiration mot Riket.
Men liksom Draken blivit benådad till livet och satt på fästning till sin dödsdag.
" Vi ger dom jävlarna skäppan full ... " la Anders till med ett litet skratt.
Han gick inte närmare in på saken, men jag kunde i min fantasi se Anders Drake och Kristofer Springer tillsammans i ett arbetslag, sida vid sida på en fästningsvall.
Hur de på allt sätt satte sig upp emot och djävlades med vakterna.
Jag skäms att nämna det, men jag kände ingen glädje över att höra om vänskapen mellan Anders och Springer.
Det var som om det berövade mig något.
Men blev vänskapen mellan Anders och mig mindre, för att de två olyckliga satarna tydde sig till varandra ? Borde jag inte istället glädjas åt det ? Jag undvek att göra mina känslor helt klara för mig.
Vänskap var inte något man band till sig med ett fotjärn.
Ännu känner jag skam över min reaktion.
Vi blev avbrutna av att vakten med geväret fick avlösning.
Knekten Håkansson kom istället.
Han blev häpen till förvirring då han såg Ingrid och mig i fånghålan.
Sedan blev han besviken och sur.
Han insåg, att hans uppgift som postiljon inte var så angelägen längre.
Anders vinkade honom till sig : " Ni känner varandra ... " sa han tyst.
" Jag tackar er för vad ni gjort för mej.
" Håkansson muttrade något och drog sig tillbaka ut genom dörren.
Anders hörde sig för hur det gick för Ingrid med bryggeriet.
" Det går bra ", svarade hon.
" Anders Liedberg är en god gesäll.
" " Hälsa honom från mej.
" " Det skall jag.
" Hon svalde och sa lågt : " Jag skrev till dej om Williamson.
" Anders mörknade.
" Det gjorde du.
Låt oss inte tala om det.
Råttorna lämnar skeppet.
" I något av sina brev hade Ingrid berättat om att Anders fråntagits sysslan som Ålderman för Bryggaregillet.
Williamson var en räddhågad natur, han fogade sig utan knot i Magistratens påfund.
" Är det så illa som det ryktas, Johan ? " " Bra är det inte.
" " Går du på stugorna ? " " Då det lämpar sej.
Inte på alla.
" Jag var förvånad.
Man förpassade sådana som Anders Drake och Kristofer Springer till tjockmurade fästningshålor för att hålla dem undan från livet.
Men livet sipprade alltid igenom.
Anders visste att Magistraten toppred oss i Borgerskapet nu.
Att Hattarna brutit Mössornas motstånd som ett torrt vassrör.
Jag gick på en del av de Allmänna Rådstugorna, men undvek det helst.
Jag ville inte vara kalfaktor åt Magistratens fältväblar.
Anders betraktade mig och ett leende glimmade till i ögonen : " Jag lärde dej visst en del, Johan ? " Jag svarade inte.
Men så var det.
Jag kunde känna samma upproriskhet och trilska mot Överheten som han alltid gjort.
Fast jag var försiktigare än han varit, jag dolde det under ett skal av foglighet.
Jag var räddhågad.
" Och tegelbruket ? " frågade han sedan.
" Vi har mycket att göra.
Och mer blir det.
" " Hur så ? " " Ostindiska har börjat bygga vid kanalen nu.
Det överträffar allt.
" " Tar de vårt tegel ? " " Inte till fasaderna.
Men mängder till innandömet och mellanväggar.
" " Bra, Johan.
Det gläder mej.
" Så snart tjälen gått ur jorden hade man påbörjat byggandet av Ostindiska Companiets väldiga byggnad vid Stora Hamnkanalen, granne med Tyska kyrkan.
Ännu såg man bara grunden, men aldrig hade en så stor allmän byggnad börjat resas i vår stad.
" Större än Rådhuset ? " frågade Anders.
" Större än allt man sett.
" Han blev underligt tyst.
Sedan sa han sakta : " Jag kommer aldrig att få se den byggnaden ... " " Du blir fri innan taket ligger på ", sa jag.
" Nästa böneskrift från Ingrid kommer att ge dej nåd.
" " Nåd ? ... " Han satt tyst länge innan han fortsatte.
" Nej, Johan.
Nåd är för de svaga.
För de knäckta.
Jag är inte knäckt ännu.
Det vet man.
Oxen meddelar dem.
Inte nåd.
" Han tystnade igen.
Sedan sa han knappt hörbart : " Att ni fick besöka mej här idag är inget gott tecken ... Det tyder på att man börjar se en vilja till undfallenhet hos mej.
Man tycker jag är mindre farlig.
De kan tillåta sej en storsinthet.
" Ingrid hade tyst följt hans ord och blev förskräckt.
" Säg inte så, Anders!
... Kanske tar de då ifrån mej rätten att besöka dej ... " Anders klappade henne på kinden.
" Oroa dej inte, Ingrid.
Jag håller mej stilla.
Jag är lycklig över att ha dej här.
Dej med, Johan ... Men jag ser mönstret i deras godhet.
Och deras godhet skrämmer mej.
Hellre deras förbannelse, än välsignelse.
Förstår ni mej ? " Medan han talat, hade han rätat på sig.
Satt rak och med blicken förbi oss, ut i dunklet.
Sådan hade jag sett honom många gånger förr.
Han var åter den Anders Drake jag lärt känna som ung man.
Den Anders Drake jag haft att göra med i trettio år.
" Jag kommer att skriva till Kungen i alla fall ", sa Ingrid.
" Om och om igen.
" " Gör det.
Men förvänta dej ingenting.
Framför allt inte nåd.
" Hans ord skrämde mig.
Vad fanns att hoppas på, om inte på nåd ? Anders märkte min tystnad och sa : " Önska mej inte nåd, Johan.
Då känner du dem dåligt.
" Vi blev avbrutna av steg ute i stengången.
Adjutanten trädde in : " Tiden är slut ", sa han.
" Följ med mej tillbaka.
" Två timmar uthuggna ur tidens oändliga block.
En skärva mindre än ett intet.
Jag reste mig, men Ingrid satt kvar.
Hon var stel av motstånd.
" Madam Drake ", sa adjutanten.
" Tiden är ute.
" Anders hjälpte henne på fötter.
" Det är bäst du går nu, Ingrid.
Annars får du kanske inte komma tillbaka.
Nästa gång måste vi tala om en viktig sak.
" " Om vad ? " " Vårt testamente.
" Ingrid ville dröja sig kvar men motades med milt våld ut.
Vi eskorterades av adjutanten och knekten Håkansson ut ur stengången, där fånghålorna låg i en lång rad.
Alla var tomma.
Invånarna var i tjänst på vallarna.
Då Kristian Jungberg stötte ifrån och vi gled ut för hemfärden, såg vi oss tillbaka upp mot fästningen.
Den badade i en stickande hård marssol.
På den norra vallen rörde sig små gestalter i arbete.
En av dem var Draken.
Testamentet.
Anders hade fört testamentet på tal vid vårt besök på Carlstens fästning, och trots Ingrids motvilja höll han fast vid sitt beslut att ett sådant utan dröjsmål skulle upprättas.
" Det är att utmana döden ", sa Ingrid.
" Döden är aldrig långt avlägsen i en människas liv, Ingrid ... " sa Anders.
Detta tal om döden skrämde Ingrid.
" Tror du Anders känner sej sjuk ? " frågade hon mig.
" Så det är därför han vill upprätta ett testamente ? " " Nej, Ingrid ", försökte jag lugna henne.
" Men han är klarsynt.
Ett testamente bör alltid finnas mellan makar.
" Under sommaren och hösten gjorde Ingrid ytterligare tre besök på Carlstens fästning ; två gånger landvägen med Aron Printz och en gång i Kristian Jungbergs slup.
Själv var jag inte med på någon av dessa färder, en svårartad magåkomma med diarré omöjliggjorde mitt deltagande ena gången och besvärliga arbetssituationer på Tegelbruket hindrade mig de andra gångerna.
Vid alla dessa besök rådgjorde Anders och Ingrid om sitt testamente.
I november var detaljerna klara och Ingrid bad mig följa med till Marstrand.
Eftersom vägarna redan blivit leriga och svårframkomliga efter kraftiga höstregn, valde vi åter Kristian Jungberg och hans slup.
Jag kom inte längre än till fästningsporten.
Adjutanten dök upp och förklarade, att besöksbeviljningen endast gällde maka eller släkting till den fängslade.
Kunde jag styrka släktskap med Anders Drake ? " Förra gången fick jag besöka honom " invände jag.
" Vi har fått ändrade instruktioner.
" Adjutanten viftade undan mig som en fäfluga.
Jag var rasande men maktlös.
Svinpälsar!
Det var inte svårt att begripa förbudet.
Det kungliga tillståndet för Ingrid Drakes besök kunde de inte ogiltigförklara, men de kunde hindra alla andra att komma in.
Adjutanten klampade iväg mot fängelsedelen av fästningen och Ingrid följde tvekande efter.
" Jag väntar i båten, Ingrid!
... " ropade jag efter henne.
Efter två timmar kom hon tillbaka.
Hon var rödgråten och sorgsen.
" Jag tycker inte om det ... " suckade hon.
" Men Anders är omedgörlig.
" Jag kände väl igen det.
Hade Anders fått något i skallen så satt det där.
Ingrid lät mig läsa testamentet.
Jag kröp ihop i ruffen för att komma ifrån den råkalla novemberblåsten och läste : " ... I betraktande av den rena kärlek under vårt äktenskap, som oss emellan Gudi lov städse varit, och ännu under Guds bistånd är, och till förekommande av alla tvistigheter beträffande kvarlåtenskapen efter någondera av oss vid vår dödliga avgång, hava vi, som numera barnlösa äro, och mig Anders Drake en ganska svår dom övergått, med sunt förstånd och moget betänkande, och av fri och otvungen vilja, medelst detta velat författa och förklara vår reciproque disposition och testamente ... " Jag avbröt läsningen och frågade henne : " Vill du jag skall läsa vidare ? " " Det är inga hemligheter, Johan.
" Nej, några hemligheter var det kanske inte, men ändå kände jag det som att blicka alltför djupt in i det som endast angick dem som äkta makar : " ... För den händelse jag, Anders Drake, skulle avlida i mitt fängelse förr än min kära maka, så är min yttersta vilja att min kära maka, sedan ett riktigt inventarium är gjort, alldeles orubbad för alla arvingar, allt possiderar --- " Jag visste vilka arvingar som avsågs.
Dels Ingrids brorson, Anders Carlund, som en dag skulle få övertaga bryggeriet, dels Anders Svensson i Stannum och Anders Carlsson i Lundby by, de båda sistnämnda söner till Drakens systrar Gunnur och Ingrid.
Med sina släktingar hade Anders och Ingrid haft föga samröre, men dessa syskonbarn kom dem ändock med blodsband närmast.
" ... Och ifall jag, Ingrid Drake, skulle med döden efter Guds skickelse före avlida än min käre man, och innan han hunnit hos Riksens höglovliga Ständer få någon ändring i sin dom, eller eljest någon ändring är skedd, så äro vi på det sättet överenskomna, att endera av mina släktingar tillträder vår egendom och den brukar som i vår livstid.
Med det förbehåll, att den eller de som egendomen tillträda då årligen betalar till min kära makes hederliga underhåll 350 daler silvermynt, till dess någon ändring i saken bliver, och det vid ansvar förbundet.
Jag vill inte, att min kära man efter min död på något det ringaste sätt skall lida brist till sitt hederliga uppehälle ... " Testamentet var underskrivet av Anders Drake och Ingrid Drake.
Deras namnteckningar var bevittnade av Clas Uddström, kapten, tydligen den adjutant som avvisat mig, samt en löjtnant vid namn Anton Mörk.
Det var daterat den 23 november 1750.
" Det var ett vackert testamente, Ingrid ... " sa jag.
" Jag hoppas det inte skall komma i bruk ännu på en tid.
" " Självfallet inte.
" Innerst inne kände jag ändå en ängslan.
Varför hade Anders varit så envis med testamentet ? Hade han märkt en begynnande svaghet ? Fast han dolde det inför andras ögon.
Jag var glad för att jag inte själv var omnämnd i testamentet.
Vänskap krävde inte den sortens återgäldande.
Jag skulle tvärtom blivit besviken om jag förekommit som arvtagare.
Det hade Anders förstått, tack och lov.
Dessutom var min ekonomiska status redan sådan, att jag kunde möta mina återstående livsdagar med förtröstan.
Ännu en sak vill jag dock redovisa beträffande detta testamente.
Efter någon tid greps Ingrid av tvivel på dess giltighet.
Hon befarade att de båda militärerna som bevittnat det antingen kunde få förflyttning eller kanske rent av krigstjänst om orostider åter kom över landet.
" Jag skulle vilja få det bättre styrkt ... " sa hon.
För att stilla hennes oro, följdes vi åt till Domkyrkans ämbetsrum, där vi fann de två prelaterna Amund Hammar, kyrkans komminister, samt Andreas Hilleström, vår värderade domprost och kyrkoherde.
Dessa båda underskrev såsom vittnen makarna Drakes testamente den 13 maj 1751.
Guds tjänare var fullgoda vittnen och Ingrid blev nöjd.
Mig slog ett minne, när jag såg vår domprost Andreas Hilleström sitta lutad över testamentet med pennan redo.
Jag mindes honom på galgbacken den dag förre kommendanten på Carlstens fästning, Hindrik Dankwardt, avrättades.
Då hade han och dåvarande domprosten Isak Lithovius varit där som delinkventens officiella ledsagare.
Vid den tiden hade Andreas Hilleström varit en enkel magister.
Nu var han högtärad domprost.
Anders Drake satt i sin tur ärelös på Carlstens fästning.
Man kan undra över den sinnrikhet, med vilken livet spinner sin väv med oss människor som garn.
Med avsikt eller slump ? Är livet en gåva eller ett straff ? 18 Ni är inte okunniga om den möda en färd till Stockholm måste innebära.
Möda och kostnad.
Själv har jag aldrig gästat vår kungliga huvudstad.
I yngre år var jag inte vid kassa, och på äldre dagar har jag tvekat av andra skäl.
Kanske har redan tanken på att klampa fram med min klumpfot på huvudstadens gator avskräckt mig.
Ingrid lät sig däremot inte avskräckas.
Den sommaren for hon två gånger till Stockholm.
Lät sig sönderskakas av vägarnas hålor och gupp, lät sin kropp tömmas på svett under högsommarsolen.
Hon trodde att hennes personliga närvaro skulle ha större verkan än de skrivna böneskrifterna.
Hon trodde ännu att tillräckligt många droppar skulle urholka stenen.
" Jag skall själv vara en droppe, Johan ... " sa hon leende.
Hon for och fick företräde i något av Riksrådets kanslier.
Men högre än till någon av notarierna nådde hon aldrig.
De styrande befann sig alltid på annat håll.
" Men jag ångrar mej inte ", sa hon då hon kom tillbaka.
" På något sätt får de reda på min närvaro.
" Hon hade tänkt resa en tredje gång i oktober, men dagen före avresan svartnade himlen och dränkte oss i ett skyfall utan like.
Gatorna stod under vatten och vi vadade till fotknölarna i pölar.
" Du kan inte resa nu, Ingrid ", avrådde jag henne.
Hon tvekade länge men tog till slut reson.
Varje förnuftig människa insåg att landsvägarna vid det laget var mer lämpade för roddbåtar än hästskjutsar.
" Då måste jag vänta till våren ", sa hon besviket.
" Jag hjälper dej med en ny böneskrift istället ... " föreslog jag för att lätta upp hennes missmod.
Postryttarna skulle bli tvungna att ta sig fram, om vägarna så var floder.
" Då skall jag anhålla om förflyttning av honom.
" " Förflyttning ? " " Till Bohus.
" Det var en ny tanke.
Och jag fann den rimlig.
Kunde vi få Anders förflyttat till Bohus fästning, vore mycket vunnet.
Det skulle underlätta Ingrids besök.
Vi hjälptes åt att formulera den nya böneskriften.
Ingrid Drake framställde sin önskan om att få maken förflyttad under hänvisning till de svårigheter, ja livsfara, som en resa till Marstrand vintertid innebar.
Om inte denna anhållan kunde bifallas, bad hon att " min make Anders Drake skall med vakt få gå till det spiskvarter, som jag är beredd att för honom i staden Marstrand betinga och där åtnjuta någon varm mat till sin försvagade hälsas bättre skötsel och underhållande ".
Jag såg själv till att denna böneskrift kom iväg med första postgång.
Några förhoppningar om gott resultat hade jag inte.
Desto större blev glädjen, då Riksrådet en av årets sista dagar lät meddela, att madam Drakes anhållan beviljats och att förre holzhandlaren Anders Drake skulle överföras till Bohus fästning för att där avtjäna ådömt straff.
Samtliga riksråd hade givit sitt medgivande till flyttningen utom överste Palmstierna, som ansett att domen över Anders Drake en gång för alla fastslog, att " Drake i all sin livstid skulle hållas fängslig å Marstrands fästning ".
Konungen hade dock givit sitt slutliga medgivande till förflyttningen.
Ingrid var lycklig.
" Nu kan jag besöka honom mycket oftare.
Han kommer nästan hem.
" Då jag skriver detta, dröjer mina tankar hos Ingrid.
Hon lever ännu i denna dag, om än starkt åldrad.
Jag får tillfälle återkomma till henne många gånger, men redan nu måste jag få prisa hennes outtröttliga kamp för Anders.
Det var med säkerhet hennes oförtrutna vädjanden som till slut fått gensvar i Riksrådet.
Alla utom kräket Palmstierna hade blivit påverkade av denna tålmodiga, trofasta kvinna.
Trofast, skrev jag.
Ja, gärna det.
Trofast.
Trofasthet.
Ett mindre ord än kärlek ? Jag vet inte.
Kärleken är giltig för stunden, för dagar, för år.
Men kärleken är till sitt väsen inte beständig, kärleken skiftar, den kan växa, den kan också minska och helt förgå.
Trofastheten är beständig.
Redan ordet talar om det bestående.
Fast i sin tro.
Ingrid var fast i sin tro, trofast Anders.
Jag vill sätta trofastheten högre än kärleken.
Redan den 22 januari förflyttades Draken från Marstrand till Bohus.
Tre dagar senare besökte vi honom.
Aron Printz tog Gud i hågen och Ingrid och mig i släden.
Två gånger körde vi fast i meterhöga snödrivor, som tornat upp sig på den vindpinade slättmarken längs älven.
Vi lyckades gräva oss fram.
Det var då nästan två år sedan jag sett Anders på Carlstens fästning.
Om jag nu säger att han var sig lik, är det bara ett talesätt.
Den som suttit fem år i fängsligt förvar, är aldrig sig lik.
Vem skulle han vara lik ? Den man han varit som ung ? Den man han var då han första gången häktades ? Ändå.
Han var lik den förändrade Anders Drake, som två år tidigare suttit i en fånghåla på Carlstens fästning.
De två männen hade likheter.
Mannen på Carlstens fästning, mannen på Bohus fästning.
Deras tal var detsamma, ögonen var desamma.
Men i övrigt var förändringen stor.
Ryggen hade böjts och han hade svårt att sträcka den rak.
Det hade han kunnat på Carlsten.
Håret var tunt och vitt som landskapet vi farit fram genom.
På Carlsten hade håret ännu haft mörka inslag, som barblåst frostmark, de var borta nu.
Kinderna urgröpta som märgelgravar.
Munnen med de vanskötta tänderna.
Händerna med röda blemmor.
Men varför beskriva dessa nya förändringar ? Han levde.
" Se inte så förskräckt ut, Johan ... " sa han då han kände mina granskande ögon.
" Skalet är ruttet, men kärnan är frisk.
" Och han skrattade.
Ett nästan lika högt skratt som dem jag mindes från dagarna på Tegelbruket.
Han var ännu obruten.
Han var glad över förflyttningen.
Glad över möjligheten till tätare besök.
Men samtidigt beklagade han skiftet.
" Springer, den stackars fan, blir ensam nu.
Och jag kommer att sakna honom.
" Jag hade hört om fångar, som genom sin samvaro med medfångar ansåg sig ha upplevt livets rikaste dagar i fångenskap.
Jag hade också hört om soldater, vilka tyckte sig ha nått livets höjdpunkter i fältslag.
Jag som aldrig suttit fängslad, aldrig varit i fält, hade svårt att förstå det.
Draken skrattade plötsligt till.
" Men jag kanske får en annan vapenbroder här ... " " Någon särskild ? " undrade jag.
" Leopold är här.
" " Leopold ", upprepade Ingrid som ett eko.
" Kättarn ? " " Han av alla.
Han sitter i andra hålan härifrån.
I natt sjöng han flera timmar, man kunde inte sova för fanskapet.
Sen kom en vakt ner och slog honom tills han teg.
" Anders tystnade också.
Han ångrade att han sagt så mycket i Ingrids närvaro.
Det hade varit bättre att tiga med att Tomas Christian Leopold var nära granne till honom.
" Vet du hur länge han suttit här nu ? " jag var trots allt nyfiken.
" I tjugotre år.
Han kom hit 1729.
" " Gudsejförbarme ... " sa Ingrid knappt hörbart.
" Tjugotre år.
" Hur kunde en människa stå ut med det ? Jag kände en kramp i bröstet vid tanken på det.
För tjugotre år sedan hade den unge teologie studeranden Tomas Christian Leopold blivit inspärrad på Bohus fästning för påstådd irrlära.
Han hävdade, att Gud förbarmade sig över alla sina varelser och inte kunde ha skapat någon varelse till evigt fördärv.
Det stred mot Kyrkans lära om helvetet och evig förtappelse.
Då den unge teologen uppmanats att avsvärja sig sin vantro, hade han vägrat.
Var och en som fruktar Gud är utan fruktan för människor, sa han inför konsistoriet.
Han hade förts till Bohus fästning.
" Är han galen ? " frågade jag.
" Har du sett honom ? " " Jag har sett honom ", svarade Anders tankfullt.
" Han går stadigt och verkar redlig i huvudet.
" " Då är det än mer förunderligt.
" " Det är det.
" Galenskap kunde varit en förklaring.
Men hur kunde en människa med oförvillat huvud sitta fängslad så länge ? " Har han vägrat göra avbön hela tiden ? " " Hela tiden.
" " Är hans tro så stark ? " " Fråga inte mej.
Jag vet inte svaret.
" Kunde en människas tro vara så stark ? jag skrev så sent som igår natt om Ingrids trofasthet.
Bläcket har ännu knappt hunnit mörkna.
Nu dröjer mina tankar åter vid det ordet.
Trofasthet.
Den stackars Leopold var fast i själva sin tro.
Fast intill självuppgivelse.
Hellre livslång fångenskap än förnekelse av sin tro.
" Det är mycket underligt ", sa jag.
Anders fäste sina små grisögon i mig.
" En människa tål mycket, Johan ", sa han.
" Mer än man själv tror.
" Han hade själv suttit på fästning i fem år.
Ingrid hade blivit skrämd av vårt samtal om Leopold.
" Akta dej för honom, Anders.
Låt honom inte förvilla dej.
" Anders log djupt inne i det toviga, vita skägget.
" Lugn du.
Jag vet att skilja galet från klokt.
" Men vem visste var klokheten slutade och löpte över i galenskapen ? Vem visste den gränsen säkert ? Då Anders såg Ingrids ängslan, bytte han ämne för samtalet.
Han vände sig till mig och frågade.
" Hur har det gått med Ostindiska Companiets hus ? Är det klart ? " " Man har flyttat in.
Men ännu återstår mycket att göra.
" " Fick vi fram våra leveranser i tid ? " " På dagen, Anders.
" Det gladde mig ända in i själen att höra honom säga " vi " och " våra ".
Det visade att han inte kände sig helt avskärmad från det utanförliggande livet.
Han räknade sig ännu som med i arbetet på Tegelbruket.
Det var den vissheten som gav mig själv arbetsglädje och kraft att fortsätta.
Jag hade inte nämnt det för honom, men under de gångna fem åren hade det kärvat till sig mer än en gång därute på Ranängen, lindrigt uttryckt.
Vid ett tillfälle rasade en av ugnarna mitt under en bränning och den stackars kraken till tegelmakare ... Nej, sådana bekymmer tänker jag inte dröja vid.
" Ser du Rancke någon gång ? " frågade Anders oväntat.
Hans röst var underligt kvävd, som om han hade svårt att få luft, och han såg inte på mig utan ner i stengolvet.
" Det kan inte undvikas ", svarade jag.
" Är han på Rådstugorna ? " " Han är där, ja.
" " Har du talat med honom ? " " Aldrig ett ord.
" Anders såg upp från golvet och mötte min blick.
" Har han försökt prata med dej ? " " Många gånger.
" " Om mej ? För att höra hur jag har det ? " " Ja.
" " Och du har tigit ? " " Ja.
" " Bra, Johan.
Bra.
" Hellre skulle jag leva utan tunga än tala med Johan Samuel Rancke.
Men jag hade inte kunnat undgå att höra bitterheten i Drakens röst.
Mycket sällan visade han bitterhet över sitt öde.
Han var tillräckligt klarsynt för att förstå, att bitterheten bara ökade plågan.
Därför gav han aldrig bitterheten eller hatet någon plats i våra samtal.
Den bitterhet han måste känna över sitt orättmätiga öde, dolde han.
Han hade kapslat in bitterheten och hatet djupt inom sig.
Endast någon enstaka gång bröt bittra känslor igenom skalet.
Då han fört Johan Rancke på tal, var ett sådant tillfälle.
Han var själv medveten om det och sa med tillkämpad glättighet till Ingrid : " Jag är glad över att vara här på Bohus, Ingrid ... Och snart är det vår, då kan du komma så ofta du vill.
" " Ja, Anders.
Jag skall komma ofta.
" " Tänker du resa till Stockholm igen ? " " Ja.
Så snart vägarna är farbara.
" " Begär lindring.
Men inte nåd.
" Vi hann inte avsluta samtalet, den unge kapten som fört oss till Draken kom tillbaka och meddelade att visittiden var slut.
Nåden fick vi tala om en annan gång.
Men jag hade förstått okväden visa.
Anders Drake var ännu inte bruten.
Därmed var heller inte nåd att vänta.
Han hade redan uppnått två lindringar i sitt straff, besökstillståndet på Carlstens och nu förflyttningen till Bohus.
Trodde man honom svag ? Tomas Christian Leopold hade suttit tjugotre år på fästning.
Draken hade suttit i fem.
Kanske var det som Anders hävdade : nåden var för de svaga.
Sju daler och fyra öre!
Den summan utmätte man för Drakens förflyttning från Carlstens till Bohus fästning.
Det var hutlöst, men Ingrid betalade utan knot.
Det var ändå en liten utgift i jämförelse med kostnaderna för den nya stockholmsresa hon företog sig någon månad senare.
Jag vet inte hur många dussin skjutsbyten hon måste göra i vardera riktningen, men att hon redan blivit en välsedd nattgäst på många skjutshållsgårdar var säkert.
Madam Ingrid Drake började bli riksbekant som det tokiga fruntimret som for likt en flyttfågel fram och åter för att utverka mildring åt sin på fästning förvarade make.
Tro det eller inte, men än en gång lyckades hon.
Under Drakens vistelse på Carlstens fästning hade hon upprepade gånger försökt utverka tillåtelse att ordna spiskvarter åt honom i staden Marstrand.
Alltid förgäves.
Nu lyckades hon i sitt uppsåt.
Nej, inte så att Anders fick lämna fästningsområdet och bege sig in i staden Kongelf för utspisning där.
Men " statsbrottslingen, förre holzhandlaren Anders Drake beviljas tillstånd att mottaga föda, dryck, persedlar och medikamenter från källa utanför den fängsliga förvaringsplatsen.
" Det var en nästan osannolik nyhet.
Det innebar att vi efter gottfinnande själva kunde förse Anders med mat, drycker, kläder och botemedel mot krämpor.
" Vi packar vagnen full vid nästa resa, Johan!
... " ropade Ingrid och var överlycklig.
" Han skall få sej ett skrovmål som buken aldrig glömmer!
" Jag hade inte tillfälle att följa med på nästa färd till Bohus, men jag hjälpte Ingrid att packa vagnen.
Hade jag för övrigt fått plats i den ? Jag minns, att vi till brädden fyllde vagnens säten och golv med bland annat ett ankare svagdricka, tre burkar pottost, två stora sockertoppar, åtta rullar tobak, fyra karduser, två skålpund snus, en butelj Printzens gula droppar, en kagge brännvin, två buteljer Hiernes testamente, två dussin citroner, ett skålpund té, två paket fnöske, tre skålpund ljus och en kruka med inlagd gås.
Ingen frossare på denna jord kunde önska sig mer.
Dessutom stuvade vi in diverse kläder och en tjock madrass.
" Vi blir kanske stoppade i tullen ... " oroade Ingrid sig före avresan.
" Jag följer med er ut " lovade jag.
Vi for genom Drottningporten och fram mot tullstugan.
För att vara väl synlig hade jag satt mig uppe på kuskbocken hos Aron.
" Bara attiraljer till tegelbruket!
... " gastade jag.
Tullbetjänten kände igen mig och vi rullade förbi bommen utan att hejdas.
Väl framme vid stora allfarleden, höll Aron in ekipaget och släppte av mig.
Jag gick till fots bort till Tegelbruket.
" Hälsa honom!
... " skrek jag efter dem.
Samma kväll förhörde jag mig hos Ingrid hur Anders reagerat.
" Han trodde inte det var sant ", sa hon och skrattade hjärtligare än på många år.
" Han trodde det var en synvilla.
" Att vi genomskådat baktankarna till Riksrådets mildhet, betydde föga.
I det trängda penningläge som Riket befann sig, var varje besparing av de statliga utgifterna av godo.
Genom att låta en del fångars anhöriga bistå med mat och dryck, räknade man med att kunna dra in en del på de redan knappa portionerna som annars kom fångarna till del.
En liten men dock besparing åt statskassan.
Vi struntade i vilket.
För oss var huvudsaken att Anders för första gången på fem år kunnat äta sig mätt.
Det var en stor glädje att veta det.
" Nästa gång köper vi med oss Rebbes vatten åt honom också!
... " skämtade jag.
Jag hade sett den lille vindögde Rebbe kvällen före, då jag bevistat en Rådstuga.
Som vanligt hade han stått inne på gårdsplanen till Rådhuset och sålt sitt källvatten för ett öre kannan.
Hans häst och kärra, med vilka han hämtade vattnet i friskkällor borta i Kvillebäcken, stod utanför rådhustrappan.
" Varför inte ? " sa Ingrid skrattande.
Nåja, trots allt var nog vatten knappast det som Draken helst släckte törsten med.
Men det viktiga var, att han fått äta sig mätt.
I sin iver att hjälpa Anders, gick Ingrid sedan till överdrift.
Hennes nya böneskrifter väckte inte längre medlidande med den fängslade, endast likgiltighet.
Till slut befattade Riksrådet sig inte med dem på allvar.
Följden blev en lång rad blanka avslag.
Men Ingrid gav sig inte.
" Vi måste få honom fri!
... " sa hon.
Vi måste få honom fri.
De orden återkom oftare än Hosianna i mässan.
Nya böneskrifter.
Nya stockholmsbesök.
Nya avslag.
Två års fåfäng möda för att utverka ytterligare någon mildring i Drakens livsläge.
Till vår lättnad och glädje kunde vi dock notera, att han fått det drägligare.
I och med att vi kunde bistå honom med mat och dryck, behövde han inte svälta eller törsta.
Dessutom visade det sig att såväl kommendanten som vaktmanskapet på Bohus var av resonablare natur än de som härskat över Carlstens.
" Jag har det bra ", sa Anders då vi besökte honom.
Bra ? Nej, inte bra.
Den som sitter åttonde året på fästning har det inte bra.
Den som påstår det ljuger.
Anders ljög för Ingrids skull.
Han sa det mer för att hålla hennes livsmod uppe än sitt eget.
Jag kunde inte heller undgå att se tecknen på vikande kraft hos honom.
Det hände att han försjönk i en ruvande tystnad redan medan vi var på besök.
Som om han glömde oss.
Ibland hände också motsatsen, häftiga lynnesutbrott.
Det lugn han alltid förr ålagt sig brast som skör is.
Draken var på väg att brytas ner.
Vid ett av mina besök frågade jag honom, om han hade något att göra med Leopold.
" Nej.
Han lever i sin egen värld.
Den ligger för högt upp för mej.
" Leopold och dennes Himmel var alltför främmande för Anders.
Han var kvar på jorden.
Men risken var, att Anders också var på väg in i en egen värld.
En värld av växande tystnad och grubbel.
Det smärtade mig att se det, och tillsammans med Ingrid skrev jag en ny böneskrift.
Denna gång för att utverka beviljning åt Anders att ibland få frigång utanför fästningsmurarna, under uppsyn av vakt.
Vi hoppades, att sådan frigång skulle ge honom en känsla av ny frihet.
Vår anhållan avslogs utan motivering.
Det var dessa ideliga avslag som fick oss att sträcka oss mot det halmstrå, som plötsligt tycktes kunna bli räddningen : vice häradshövdingen i Jönköping, Magnus Livin.
" Här skall du se ... " sa Ingrid, " vilket konstigt brev jag fått.
" Brevet var från den för oss då okände Magnus Livin.
Han erbjöd sina tjänster för att få Anders Drake fri.
" Mina möjligheter äro goda att skaffa nåd hos Hennes Kungliga Majestät Drottningen ", skrev han.
" En mig mycket närstående person har hederlig tjänst och står i god nåd hos Hennes Majestät.
" " Vad tror du, Johan ? " " Jag vet inte.
Men försöka duger kanske.
" " Är det värt pengarna ? Han kan vara en lurendrejare.
" Men Magnus Livin var vice häradshövding.
Var inte det säkerhet nog ? För sina tjänster begärde han 1_000 daler silvermynt omgående samt en deposition av 7_000 daler, som skulle utbetalas i det ögonblick " Anders Drake stod som en fri man ".
Vi skrev till häradshövding Livin att vi var intresserade.
Två veckor senare fick Ingrid besök av honom.
Han var en övergödd, fryntlig karl som utstrålade hederlighet och god vilja.
" Tro mej, madam Drake ", sa han, " er käre make är redan så gott som fri.
" " Men hur skall det gå till ? " frågade Ingrid.
Då sänkte han rösten som om väggarna hade öron och viskade : " Genom Herman Krus.
" " Vem är det ? " " Känner ni inte honom ? Den finske löjtnanten på Kungliga Målarakademien.
Drottningens vän.
" Vi kände inte någon finsk löjtnant Herman Krus, men häradshövdingen intygade, att ingen på denna jord stod mer i gunst hos Drottningen än denne yngling.
" Hans ritpenna, och kanske mer än så, har minst sagt behagat hennes majestät.
" " Och denne Krus skall lyckas utverka nåd för min make ? " " Med Drottningens hjälp, madam.
" Vice häradshövding Magnus Livin reste tillbaka till Jönköping med vår välsignelse och 1_000 riksdaler i bagaget.
Ingrid hade också gjort en attesterad deposition av 7_000 daler.
" Nu kan vi bara vänta och se, Johan ... " Ingrid var betänksam men hade ändock levt upp i skenet av de nya förhoppningarna.
Vem var det som sedan förrådde oss ? Kanske ingen.
Men på något sätt kom våra planer och aktioner till fel personers kännedom.
Kanske var Magnus Livin själv för lösmynt ? Kanske Herman Krus, som var utlovad halva penningsumman för sitt deltagande, och som i glädjen att kunna bli förmögen blev alltför frispråkig.
De underliga ryktena fick vår landshövding Johan Fredrik von Kaulbars att tillskriva Riksrådet i saken.
" Hennes Kungliga Majestät Drottningens namn nämns i ett märkligt sammanhang.
" Kanslipresidenten von Höpken var inte sen att börja utforska sanningen bakom ryktena.
Det han fann, upprörde honom.
Utan dröjsmål sände han iväg justititekansler Karl Lagerberg till Jönköping, där Magnus Livin fyra dagar senare förpassades i häkte.
Att uppehålla sig vid den rannsakning och rättegång som följde med Magnus Livin och Herman Krus, vore en överloppsgärning.
Jag nöjer mig med att konstatera, att löjtnant Krus, kanske genom Drottningens goda vitsord, blev straffri, medan häradshövding Livin sattes att avtjäna fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd.
Vårt halmstrå var brutet.
Allt var som tidigare.
Först senare begrep jag, att allt långtifrån var som tidigare.
Vi hade handlat för Drakens bästa, men följden blev den motsatta.
Vad vi inte besinnat var, att Hovet och Riksrådet stod front mot front.
Mellan dem rådde dödens köld.
Inte minst fruktade Riksrådet Drottningen.
Vår kära Drottning sades vara härsklysten och maktgalen.
Kunde hon, skulle hon med glädje låta beskära Riksrådets befogenheter och makt.
Då vi å Anders Drakes vägnar varit beredda att utverka Lovisa Ulrikas nåd, hade det varit att gå Riksrådets ära förnär.
Vi hade oss själva ovetande satt Anders Drake i skruvstäd mellan Hovet och Riksrådet.
Den som satt fast där, hade föga hopp om att komma loss.
Till all lycka insåg Ingrid inte vad vi ställt till med.
Förlusten på 1_000 riksdaler bar hon med jämnmod.
Att vi medverkat till att ställa Anders utanför all nåd, förstod hon inte.
Tack gode Gud för det!
Ifall Anders själv förstod vidden av det skedda, vet jag ännu i denna dag inte.
Han sa aldrig någonting om det.
Men jag hade lång tid framöver en otäck känsla av att han tyst betraktade mig med forskande, kanske förebrående ögon.
Eller var det kanske mitt samvete som betraktade mig ? Jag skulle velat tjuta som en varg.
19 Som jag fruktat, stod Anders Drake sedan utanför all hjälp.
För de härskande var han mer än död.
Den döde kan man alltid ägna en försonlig tanke, den ännu levande Draken kunde inte påräkna den storsintheten.
Efter den olycksaliga affären med vice häradshövding Magnus Livin, var alla våra ansträngningar att uppnå ytterligare lindring i Anders Drakes straff förgäves.
Vi bultade på en obevekligt sluten port.
Hörde man oss ? Inte ens det visste vi.
Våra böneskrifter blev ej besvarade.
Då Ingrid gjorde en ny resa till Stockholm blev hon avvisad av en liten skiten kanslist.
Jag säger det igen, jag skulle velat tjuta som en varg.
Undrar ni hur länge detta tystnadens tillstånd varade ? I sju år.
Sju år!
Två och ett halvt tusen dagar.
När jag nu tänker på det, skulle jag vilja vrida nacken av ... Av vem ? Av de människor som vände ryggen åt, som blundade, som tillslöt sina öron ? Eller av en gud som i sin himmel åsåg det men ändå lät det ske ? Tvåtusenfemhundra dagar.
Sammanslaget med de tidigare : femtusen dagar.
Femtusen dagar fördelade på Högvaktens häkte, Konungsporten, Carlstens fästning, Bohus fästning.
Dag efter dag efter dag efter dag efter dag.
Femtusen morgnar, femtusen dagar, femtusen kvällar, femtusen nätter.
Jag ber er ett ögonblick stanna och besinna detta : femtusen nätter.
Jag nämnde döden.
Ja, egentligen var det märkligt.
Ingen av oss tre drabbades.
Skall jag hysa tacksamhet ? Kanske.
Ni förstår nog redan vad jag tänker på : kopporna.
Den fruktansvärda sommaren anno 1759.
Då kopporna etsade in sina dödsmärken i hud efter hud.
Då döden frossade i varje hus.
Under de sommarmånaderna vaknade vi av likkärrornas gnissel, somnade med likkärrornas gnissel i våra öron.
I kyrkoböckerna raspade pennorna, var tionde församlingsbo avfördes som avliden.
Gud vare alla dessa själar nådig!
Vårt koppympningshus, som väckt sådan illvilja då det tagits i bruk åtta år tidigare, blev plötsligt mer besökt än kyrkorummen.
Endast de som höll fast vid att ympningen var djävulens påfund, höll sig hemma.
Där fann också kopporna dem lättast.
Själv tillbringade jag under dessa skräckens månader mer tid än någonsin vid hälsobrunnen utanför Carls port.
Jag skäms inte över att jag tillhörde dem som tilltrodde det friska hälsovattnet en skyddande och läkande kraft även mot koppor.
Ännu i denna dag vägrar jag tro på vår storskrävlige provinsialmedikus Samuel Nuclér, som påstod att vattnet var mer förorenat och fullt av kalk från fästningsvallarna än av mineral.
Fick jag inte behålla hälsan ? När så många andra skördades av döden.
Jag satte mig också över, att många såg min närvaro vid källan med avsky och drog sig undan.
Dessa enfaldiga fän trodde att min vanskapta fot på något sätt skulle vara en förmedlare av koppor.
Jag skrev att vi tre klarade oss från kopporna.
Jag avser då självfallet utöver mig själv Ingrid och Anders Drake.
Man kan undra över detta.
Jag hade de senaste åren med sorg sett hur Draken blivit allt svagare i kroppen.
Trots att Ingrid regelbundet besökt honom och då medfört allehanda i matväg, hade han liksom krympt samman inför våra ögon.
Det var djupast sett inte mat det gällde.
Det var livskraften.
Draken tömdes sakta på livssaven.
Måste man då inte förundra sig över, att kopporna inte präglade sina märken i honom först av alla ? Varför sparade de honom ? Var det de tjocka stenmurarna i fängelsehålorna som skrämde bort själva pesten ? För Ingrid innebar dessa farsotens månader en stegrad hänvändelse till Herran.
Om Han ville, skulle hon själv och hennes kära få stanna i livet.
Varje fri stund satt hon i kyrkobänken och lade varje gång oresonligt många riksdaler i klingpungen.
" Han hörde mina böner ... " sa hon tyst den dag kopporna vikit undan och livet fortsatte.
" Det är Guds verk, Johan.
" Jag sa inte emot henne.
Hälsovattnet, fängelsemurarna, bönerna.
Vari räddningen bestått var oviktigt.
Vi levde.
" Det är Guds verk ", upprepade Ingrid, " liksom Swedenborgs syner.
" Jag ville inte tala om Emanuel Swedenborg.
Det som hänt därborta hos Sahlgren skrämde mig.
Det som ligger bortom det naturliga har alltid skrämt mig.
Jag har alltid vägrat tro på allahanda knytt och oknytt, som folk påstått sig ha sett och upplevt.
Enkla sinnen, snara till förvillelse.
Vi vet så mycket om livets grundförutsättningar nu att vi inte bör sätta tilltro till varjehanda griller.
Därför skrämde Swedenborg mig.
Medan jag varit vid surbrunnen och druckit hälsovatten mot kopporna, hade han stått i fönstret hos Niklas Sahlgren och varit åskådare till en eldsvåda som i samma stund ägde rum i Stockholm.
Jag vägrar tro på sådant!
Man kan inte stå vid Stora Hamnkanalen i Götheborg och se bränder i huvudstaden.
Inget sunt förnuft kan sätta tilltro till det.
" Jag gör det, Johan ... " envisades Ingrid.
" Jag tror på det.
Den Gud låter se, han ser.
" " Men Gud själv ser inte Anders ", sa jag.
Jag ångrade mina ord i samma stund.
Men Ingrid tog inte illa upp, hon bara betraktade mig länge innan hon sa : " Det vet du inte, Johan.
Det vet varken du eller jag.
Eller Anders.
" Jag sa inte emot henne.
" Det kanske finns mer i livet än vi tror, Johan.
Det är bara så jag menar.
Vi skall inte vara för säkra.
På vad som finns och inte finns.
" Då nöjde jag mig med att nicka.
Jag hade inte begripit, att till och med i Emanuel Swedenborgs påstådda eldsvåda, fann Ingrid tröst.
Skulle jag beröva henne den trösten ? Några avlägsna eldsvådor såg inte Anders genom fängelsehålans glugg.
Han fick nöja sig med mer närliggande förströelser.
Vid ett av mina besök på Bohus på egen hand ( Ingrid var vid tillfället opasslig ) berättade han, att han föregående dag haft ett av de regelbundet återkommande spektaklen rakt framför sina ögon.
Från sin glugg i markplanet hade han utsikt ut över fästningsgården där gatloppen ägde rum.
" Tre man sprang som galningar, Johan ... Men ingen av dem kom igenom, de sjönk ihop, utslagna och rödstrimmiga av blod.
Alla tre.
" " Fy satan ... " Jag hade själv sett ett par gatlopp då jag besökt Draken, hade råkat komma samtidigt med bestraffningen.
Jag hade gått förbi de två leden knektar, varje led säkert sjuttio meter långt och med drygt hundra man i varje.
Alla hade stått där med sina käppar för att klappa till den stackars sate som skulle springa fram mellan dem.
Jag hade också sett hur en ung knekt, kanske arton år, med förtvivlans mod rusat in mellan leden, fått käppsläng efter käppsläng över den nakna ryggen, och till slut sjunkit samman, bortom all sans.
" Vad hade de gjort ? " frågade jag.
" Jag vet inte.
" " Det är omänskligt.
" Draken lät blicken försvinna ut genom gluggen, bort över den stenkullriga gårdsplanen.
" Jag stod och önskade att det var jag som sprang där ... " sa han tyst.
" Det var en märklig önskan, Anders.
" " Tycker du ? Skulle du inte vilja vara så ung och stark att du orkade en sådan bestraffning ? Att kunna springa så!
... Vilken lycka de unga gloparna borde känna!
" Han menade det inte hånfullt, allra minst mot mig, han tänkte bara inte på att jag aldrig kunnat springa ett enda steg, inte ens i mina unga år.
Han menade varje ord på allvar.
Han hade stått i fånghålan och avundats de unga män, som sprungit kvickt som vesslor men som ändå slagits till marken.
Han hade stått där och upplevt sin egen allt större kraftlöshet.
En kraftlöshet som han försökte dölja annars.
" Hur mår du egentligen, Anders ? " frågade jag och iakttog honom.
" Jag ? ... Bra!
Bara bra.
" Men hans svar kom alltför hastigt, alltför påstridigt.
Som om han kände sig ertappad.
Var han sjuk ? Fast han dolde det.
" Jag sitter ju kvar här.
Således mår jag bra.
" Åter och åter samma sak.
Nåd fanns bara för den svage.
För den besegrade.
Han vägrade att visa den svaghet, som skulle vara det slutgiltiga nederlaget.
Nederlaget, nåden.
" Än skall de inte få mej ... " sa han.
Den gången, liksom många gånger senare, kände jag stor oro i bröstet då jag lämnade honom.
Att hans kropp snart var en gubbes, det var tveklöst.
Själv hade jag ju också passerat de sextio åren och bar många gubbdrag.
Varför försöka förneka det för sig själv ? Även en grumlig källa kunde vittna om det.
Jag var inte särdeles rädd för ålderdomen.
Inte heller för döden.
Ännu kände jag mig också ha kvar åtskilligt av livets krafter inom mig.
Skrumpnad hud, grått hår, svaga ögon, det var bara delar av skalet.
Livskraften satt djupare.
Men i Drakens fall ? Jag visste inte.
Det oroade mig.
" Nu skall jag tala om något glädjande för dej, Anders ... " sa jag.
Jag var även denna gång ensam hos honom ; Ingrid låg ännu nerbäddad i ohälsa.
Han såg undrande på mig.
" Glädjande ? " " Rancke är död.
" Hur cyniskt det än kan låta, det var en glädje för mig att få överbringa det budskapet.
Må Gud förlåta mig, men Johan Samuel Rancke kunde jag endast önska allt ont.
" Förbannad vare hans själ ... " Anders satt och stirrade in i stenväggen.
Kanske såg han bilden av sin oförsonlige fiende avteckna sig i den skrovliga stenytan.
" Hur dog han ? " " Blodstörtning, sägs det.
" " En alltför snabb och lindrig död för ett kräk.
" " Desto snabbare kom han till helvetet, Anders.
" Jag hade köpt med mig en kanna rhenskt vin och låtit min hushållerska bereda ett gott stycke kalv dagen till ära.
" Är han i jord ? " förhörde Anders sig.
" Det är han.
" " Med full ståt, förstås ? " " Det påstås det.
Femhundra riksdaler ansåg arvingarna att det var värt.
" " Vem höll likpredikan ? " " Amund Hammar.
" " Då har Hammar inte mycket kvar av sin heder.
" Till skillnad mot annars delade jag denna dag Drakens måltid.
Jag åt av kalven och höjde min bägare med vin : " För Johan Samuel Rancke i helvetet!
" sa jag.
Anders lyfte sin bägare och drack.
Men sedan sa han tankfullt : " Du behöver inte överdriva, Johan.
Jag vet, att du också avskydde honom, men det är min sak att förbanna honom.
Det är jag som sitter på Bohus.
" Draken hade ännu en gång genomskådat mig.
Jag hade avskytt murmästare Rancke av hela mitt hjärta, men förbannelsen var ändå inte min sak.
Den tillkom Anders.
Hur många tusen gånger hade Anders hunnit svära ve och förbannelse över Johan Samuel Rancke under fästningsåren ? Vi drack vårt vin under tystnad.
" Märkligt nog, det gläder mej inte så mycket som man kunde trott ... " sa Anders eftertänksamt.
" Han är död i dag.
Vi i morgon.
Vad mer ? " Jag försökte inte svara.
Vi visste var vi hade varandra.
Ingen av oss trodde på helvetet.
Helvetet var bara ett talesätt och ett skrämselknep av kyrkan för att få räddhågade själar att skänka mer i håven.
Men därmed var ju också våra förbannelser av Johan Rancke bara en fråga om ord.
Anders hade sammanfattat allt : Rancke var död i dag.
Vi i morgon.
Vad mer ? " Ingrid tänker annorlunda ... " sa jag och mindes samtalet hon och jag haft om Swedenborg.
" Jag vet det ", sa Anders.
" Hon menar, att vi inte kan vara säkra på någonting.
Det kan finnas mer i livet än vi tror.
" Anders log.
" Du behöver inte förklara Ingrid för mej, Johan.
Jag känner henne bättre än du.
Jag känner hennes tro.
" " Och om hon har rätt, och vi fel ? " " Då må Vår Herre förlåta oss många tankar.
Och många handlingar.
Skulle du vilja det, Johan ? " " Att det finns en himmel ? Och ett helvete ? " Anders vägde noga sina ord innan han sa : " Jag tror inte att Ingrid ser det riktigt så ... Ingen evig ljuvlighet, ingen evig förtappelse.
Inte så drastiskt.
Istället någon sorts fortsättning.
Fler liv.
Nya liv.
Någonting hinsides, helt enkelt.
" " I så fall önskar jag det för Ingrids skull ", sa jag.
" Mindre för min egen.
" Vi drack under tystnad.
Vem vågade önska sig nya liv ? Med en ny klumpfot ? Vi åt upp varje smula kalv och drack vinkannan i botten.
En ung löjtnant med ett stort ärr över ena kinden kom in och talade om att min besökstid var tillända.
När jag var i dörren på väg ut, ropade Anders : " Johan!
... Jag har bestämt mej.
Jag vill leva en gång till!
... Då skulle du se på fan, Johan!
... " Hans skratt följde mig bort i stengången.
Jag minns att jag var glad hela vägen hem.
Inte över Ranckes död.
Jag var glad över att Draken levde.
Han ville leva en gång till.
Han var inte knäckt.
Jag har redan nämnt det.
I sju år varade de Höga Herrarnas tystnad.
Det hade varit mer glädje för Ingrid att låta sina böneskrifter flyta bort med vågorna utanför Stora Bomsbron än att sända dem till Kunglig Majestät.
Men Ingrid, denna kvinna som jag sätter högst av alla, högre än dem jag delat bädd med, var outtröttlig som en bäver.
Hon trodde sig kunna gnaga igenom även den massivaste stock.
Jag minns, att jag efter avslaget på böneskriften 1760 uppmanade henne : " Ingrid, kära vän ... Ge upp nu!
Du gör dej själv till åtlöje.
" " Åtlöje ? I vems ögon ? Sådana herrars syn på mej kan jag uthärda.
" Sådana herrar.
Så sant som det var sagt.
Jag vågar säga, att jag är uppfostrad till ett belevat umgängessätt människor emellan, men jag skulle kunnat spotta dem i ansiktet.
Knappt var vi inne i det nya året, förrän Ingrid inlämnade en ny " underdånig böneskrift ", nu till Riksens ständer vid den stundande riksdagen.
Böneskriften hamnade hos Urskillnings-deputationen, som fann för gott att remittera den till Sekreta Utskottet.
Det var dessa herrars sak att behandla ärendet och tillskriva konungen.
I början av juli mottog Kunglig Majestät deras skrivelse : " Det är förut Eders Kungliga Majestät nogsamt bekant, det grova brott, för vilket denne Drake år 1747 vart anklagad och dömd.
Och som ådragit honom ett välförtjänt dödsstraff, därest Eders Kungliga Majestäts nåd ej mellankommit.
Det hade varit att förmoda, att mellanliggande tid och fängelse bort kunna hos honom uppväcka ånger och spakfärdigare tankar.
Istället har Sekreta Utskottet måst förnimma, att han ofta giver förnyade prov på en framhärdande ondska och obändig sinnesart.
Sekreta Utskottet finner sig därför så mycket mera föranlåtet, att i underdånighet styrka, att med Drakes bevakning må förhållas på sätt som hittills skett.
Dock, att han hädanefter, och så länge existerande dyrhet varar, må liksom större delen av statsfångarna, njuta 12 öre silvermynt om dagen ; inberäknade de 8 öre, som hitintills honom bestådda blivit.
" Vilket gränslöst hån.
Efter fjorton år i fängelse, höjs dagspenningen för Draken med fyra öre.
Ingrids outtröttliga kamp de sista sju åren, inbringar fyra öre om dygnet.
Mina Herrar i Sekreta Utskottet, jag spottar er rakt i synen!
Jag hade lyckats köpa en avskrift av Utskottets Protokoll, och efter någon tvekan tog jag med mig den till Bohus fästning och lät Anders själv läsa den.
Han reagerade just så som jag anat.
" Aldrig har jag läst så mycket gott om mej själv!
... " utbrast han.
" Framhärdande ondska och obändig sinnesart, Johan!
... Så goda vitsord kommer få till del.
Låtom oss glädjas och dricka!
" Vi tömde en kanna vin, som jag efter vanligheten medfört.
Men det satt en klump i bröstet på mig.
Gubben inför mina ögon, som endast med möda lyckats hasa sig upp från madrassen och som satt så tungt lutad mot stenväggen, var min vän Draken.
Gubben där.
Och ändå.
Min protokollsavskrift hade fyllt hans ögon med nytt ljus.
Hans stämma hade blivit nästan fast och var inte så sluddrig som tidvis.
Anletet var spräckt i ett skevt men lyckligt leende.
Mina Herrar i Sekreta Utskottet, ni hade rätt, de fjorton åren bakom stenmurar hade inte uppväckt ånger eller spakfärdigare tankar hos Anders Drake.
Men jag spottar er i synen.
20 Nåd.
Draken är fri --- Draken är fri!
Nej, vi jublade inte, grät inte, skrek inte som galningar.
Vi satt alldeles tysta, Ingrid och jag, som för evigt orörliga.
Tysta.
Som för evigt tysta.
" Gode Gud ... Gode Gud ... " hörde jag sedan Ingrid viska.
Så kom även den dagen till slut.
Den 26 juni 1762.
Draken fri --- Två sanningar fann vi bakom hans frigivning.
Den ena sanningen hette Fred.
Hattarna hade drivit oss allt längre in i det omöjliga kriget med Preussen, det vet ni, det behöver jag inte relatera.
Till sist återstod endast fullständig ekonomisk ruin för oss alla, eller Fred.
Även Hattarna hade då förnuft nog att välja Freden.
Den 22 maj slöt vi, gudsigförbarme, fred med Preussen i Hamburg.
Fred.
Och samtidigt förlorad makt för Hattarna.
Så djupt måste Hattarna kröka rygg att de sökte försoning med Hovet och Lovisa Ulrika.
Och för att visa vilket milt sinnelag som rådde i allas hjärtan, lät Riksens ständer i nåd och godhet kungöra : " ... i behjärtande, ehuru vid tillfälle av den nyligen återställda, fägnesamma freden någon mildhet och hugnad måtte vederfaras de inom riket befintliga statsfångar.
" Kunglig Majestät samtyckte.
Godhet och förlåtelse.
Nåd.
En av de statsfångar som berördes av den kungliga välviljan var Draken.
Och Majestätet slog fast : " Drake ifrån Götheborg, som i flera år setat i häkte, måtte jämväl lösgivas.
" Draken var fri.
Fred hette ena sanningen.
Och den andra sanningen ? Den andra sanningen hett Skörbjugg.
Innan nåden gavs, hade man inhämtat rapport om hälsoläget för de statsfångar som kunde beröras av frigivningen.
Medikus Oloph Wedberg på Bohus fästning hade med lätthet kunnat fastslå, att fången, förre holzhandlaren Anders Drake led av skörbjugg.
Svårartad skörbjugg.
En fånge som led av svår skörbjugg borde rimligen vara ofarlig.
Han kunde beviljas nåd.
Ena sanningen hette Fred.
Andra sanningen hette Skörbjugg.
Draken var fri.
21 Den livstidsdömde lämnar fästningen som en fri man.
Det borde varit ett ögonblick sprängfyllt av glädje.
Och ändå.
Jag upplevde inte Drakens frigivning så.
Jo, självfallet var vi fyllda av glädje.
Ingrid var till tårar salig.
Jag också, jag kände en djup, befriande fröjd.
Men Anders själv ? När han tog första steget utanför fästningsporten, vad kände han i bröstet då ? Jag vet inte.
Jag betraktade honom nog men vet det ändå inte.
Jag minns bara att han vände sig om just utanför fästningsmuren och såg tillbaka upp mot den del av fästningen där hans fånghåla fanns.
Men han sa ingenting.
Hans ansikte var outgrundligt slutet.
Han skrattade inte.
Log inte.
Inte heller spottade han föraktfullt.
Allt han i det ögonblicket upplevde behöll han för sig själv.
Han nickade tyst till tecken på att vi skulle fortsätta.
Aron och jag fattade honom åter under armarna och ledde honom vidare.
Han hade mycket svårt att röra benen och vi mer bar än stödde honom.
Jag kände så lätt han var, vägde inte långt över hundra skålpund.
Frihetens ögonblick.
Men också nådens.
Och nederlagets.
Sista biten fram till resvagnen hängde och dinglade han mellan oss utan att fötterna vidrörde marken.
" Nya hästar ... " sa han lågt då vi var framme vid vagnen.
De två brunglänsande hingstarna stod och mumsade på sin havre.
Aron och jag hjälptes åt att få in honom i vagnen och stöttade honom med en dyna så att han halvlåg i baksätet.
" Bra så ? " frågade jag.
" Jatack, Johan.
" Ingrid och jag klev in i vagnen och satte oss mitt emot honom.
Aron klev upp på kuskbocken och hans röda kalufs var en liten eldsvåda i det flödande solljuset.
Skrattande vred han sig mot oss.
" Är alla med ? ... " frågade han.
" Alla är med, Aron!
... " svarade Anders och ett litet leende glittrade till.
Det hade varit Arons stående fråga varje gång han hämtat upp Anders och mig vid Tegelbruket.
Är alla med ? Ja, för första gången på fjorton år var alla med.
Aron klatschade glatt med piskan och vi rullade iväg.
Anders hade fri sikt upp mot fästningen genom vagnsfönstret och sa tyst : " Dom vann till slut ... Dom vinner alltid till slut ... " " Säg inte så, Anders ", bad Ingrid.
" Var glad istället.
" " Jag är glad, Ingrid.
" Landskapet runt omkring oss var den dagen så vackert, så flödande av mognad, liv och sol att endast en mycket givmild Gud kunnat skapa det.
Men jag är inte säker på att Anders såg det.
Mesta restiden låg han med huvudet tungt mot dynan och med slutna ögon.
Själv kände jag en växande böld av svårmod allt medan vi tysta rullade fram över grusvägarna.
Jag satt och tänkte på resan Anders gjort i motsatt riktning, i fångkärran på väg mot Marstrand.
Det barocka.
Den gången, fängslad för livet, hade han suttit med bakbundna händer och storskrattat som i största fröjd, och vi med honom.
Nu, en fri man, halvlåg han tyst och tillsynes utanför all glädje.
Kände han ändå glädje ? Fast den satt så djupt att jag inte kunde se den.
Jag vill gärna tro det.
Av hela mitt hjärta vill jag, att vännen Anders den dagen trots allt kände glädje.
" Säg till då man kan se ugnarna ... " sa han plötsligt.
" Det skall jag, Anders.
" Då han talat, hade blod sipprat fram ur mungiporna på honom och rann nedför hakan, inne i skägget, som små bäckar i ett tätt buskage.
Ingrid lutade sig fram och torkade honom försiktigt ren med en vit näsduk.
Näsduken blev rödfläckig, som om den fylldes av vallmoblommor.
" Det är dom förbannade tänderna ... " mumlade Anders.
" Ja, käraste ", sa Ingrid.
Men tänderna var det ju egentligen inte.
Vi visste alla tre vad det var.
Tandköttet.
Och ytterst var det skörbjuggen.
Det behövde man inget medikusdiplom för att begripa.
Det rök ur alla våra skorstenar på Nya Tegelbruket och jag lutade mig fram och la handen på Drakens knä, kände så skrämmande tunt och kraftlöst benet var : " Nu kan man se röken, Anders ... " Då öppnade han för första gången på senaste timman ögonen och såg bort över vägen, bort över ängarna.
Ovanför skogsbrynet stod rökarna höga och bolmande.
De rökarna var vackrare än några fanor.
" Så skall det se ut, ja ... " sa han.
" Välkommen tillbaka till Ranängen, Anders!
" Det var som om hingstarna kände att människorna därinne i vagnen blivit gladare, de fylldes av ny iver och rusade fram över den kruttorra vägen så sanden yrde.
I vägkrysset, där vi brukade vika av in till Nya Tegelbruket, höll Aron in ekipaget.
Där hade man god utsikt över hela anläggningen ; kontorsbyggnaden, ugnarna, torkladorna och en del av lerbrotten.
Anders lutade sig fram mot fönstret och betraktade länge tegelbruket.
" Det ser bra ut, Johan ... " sa han till slut.
" Du har byggt till en ny lada i söder.
" " Har jag inte nämnt det ? " " Nej.
" " Den byggdes för fem år sedan.
" " Bra.
" Nytt blod vällde fram i små rännilar över hakan på honom och han sjönk tillbaka mot dynan.
" Kör Aron ... " sa han.
" Snart är du tillbaka i arbetet som förr, Anders ", sa jag.
" Prata inte skit, Johan.
" Vi rullade vidare in mot staden och mötte ett par av våra tegelkärror, tomma efter att ha varit inne och lämnat sina lass.
Kuskarna hälsade mot Ingrid och mig men struntade helt i Anders.
Körsvennerna var för unga för att ha sett honom.
Det kändes skamfullt, som om jag var tegelbrukets herre och inte han.
Vid Tullstugan blev vi hejdade.
" Något särskilt ? " frågade tullbetjänten vid bommen.
" Ingenting ", svarade jag.
Han gick runt vagnen och tittade in : " Vem är den herrn ? " " Holzhandlare Anders Drake ", svarade jag.
Tullbetjänten ryckte på axlarna och viftade fram oss.
Någon Anders Drake hade han aldrig hört talas om.
Då vi rullat igenom Drottningporten och närmade oss Slusskvarnen, lutade Anders sig fram så att han fick bättre sikt genom fönstret.
En antydan av ett leende fanns på hans läppar.
" Allt är sej likt ... " sa han.
Detta var hans stad.
Hur många tusen gånger hade han i sina drömmar och tankar vandrat på dessa gator under de fjorton årens fästningsliv ? " Jag kom tillbaka ... Jag kom tillbaka ... " muttrade han.
Men bara en gång bad han Aron stanna.
Ni kan säkert själva gissa var, ja, invid kanalen i jämnhöjd med Ostindiska Comapniets nya byggnad.
Solen flödade ner över den, den var som förgylld.
Anders satt tyst länge och betraktade byggnaden, som om han räknade in tegelsten efter tegelsten.
Till slut vände han sig mot mig och nickade : " Du hade rätt, Johan.
Det är mycket stort.
" " Och du fick se det, Anders ... Fast du trodde motsatsen.
" Han lutade sig tillbaka mot dynan och sa : " Jag hade dött lika lycklig utan den synen.
" De två år som återstod av Drakens levnad, tänker jag inte uppehålla mig länge vid.
Till vad nytta vore det att skildra ett långsamt, ofta smärtfyllt borttynande ? Ett uttänjt sätt att dö.
Oftast var han sängliggande och endast i stunder av särskild gynnsamhet kände han sig stark nog att sitta vid fönstret och se ut över gatans liv.
Vem orkar i längden enbart vara åskådare av livet, utan möjlighet att själv deltaga ? Anders orkade inte.
Han blev vresig och på många sätt svårhanterlig.
Ingrid och den näpna pigan hade ofta stora svårigheter att få bukt med hans lynneskast, men ingen av dem klagade.
" Han är som han är, Johan ... " sa Ingrid vid ett av mina besök.
Under denna tid av långsamt döende, blev Anders besatt av en allt mer överskuggande tanke.
" Jag vill återfå mitt burskap i Bryggaregillet, Johan ... " sa han en kväll.
" Till vad gagn ? " " Det begriper du nog, din enfotade jävel.
" Ja, jag begrep.
Han ville återfå sitt människovärde.
Efter att ha blivit dömd att mista livet och ha stått på påle, var han också utan burskap i något gille.
Han var ännu en utstött, en ärelös.
" Jag vill dö i heder ", sa han.
Jag hjälpte honom att formulera en underdånig ansökan till Kunglig Majestät.
Vi avslutade med följande ord : " ... att Kunglig Majestät i nåder täcktes mig till min borgerliga heder samt vad jag i övrigt förut varit, återställa.
" Jag försökte sedan utforska hur Drakens anhållan blev bemött.
Det var inte svårt att förstå, att Kunglig Majestät skulle låta remittera den till behöriga instanser i vår stad för yttrande.
Jag lyckades också få reda på, att min väns ansökan nått vår nye landshövding, amiralen Didrik Henrik Taube, samt därutöver även Magistraten, Borgerskapets Äldste och Bryggaregillet.
Vid den tiden var Johan Henrik Leiditz Ålderman för Bryggaregillet, och jag sökte upp honom en söndag.
" Det är väl den gamle Draken som är i farten igen ... " skrattade han.
" Han vill bara jävlas in i det sista.
" " Det finns djupare skäl än så.
" " Men inga skäl för hans nödtorft.
Madam Drake driver näringen, det vet du.
Varför skall då Draken själv in igen ? " " Därför att det finns mer än bröd och nödtorft.
" Leiditz ryckte på axlarna.
" Vilket som.
Vi kommer att ha omröstning om saken.
Mer kan jag varken säga eller göra.
" 00hur tror du själv att en sådan omröstning utfaller ? " Hans blick gled förbi mig och förlorade sig i fjärran.
" Vi är många nya i Gillet.
Det måste du komma ihåg.
" Fjorton dagar senare hade Bryggaregillet omröstning om det lämpliga i att Anders Drake återinsattes i gillet.
De flesta av gillets nykomlingar hade aldrig träffat Draken och knappt ens hört talas om honom.
Det de hört var heller inte fläckfritt.
De fann inga godtagbara skäl för hans återinsättning.
Var han inte dessutom orkeslös som en Methusalem och redan nära graven ? Vad skulle det då tjäna till ? Även flertalet av de äldre i Bryggaregillet röstade emot Drakens inval.
Då jag fick höra det skyndade jag över till Leiditz igen.
" Vad väntade du dej ? " sa han.
" Förståelse.
Rättvisa.
" Han gjorde en liten grimas : " Rättvisa, Kullman ? ... Vi röstade.
Och nästan alla röstade emot hans inval.
Kan du begära mer rättvisa ? " Jag lämnade honom i vredesmod.
Jag hade märkt hur han flackat undan med blicken och begrep hur psalmerna verkligen gått.
Det var inte Draken man fruktat.
Det var Magistraten.
Hur skulle Magistraten reagerat, om Bryggaregillet visat sympatier för Anders Drake ? Skulle inte det ha kunnat skada gillet hos den enväldiga, nu alltbestämmande Magistraten ? Draken, Magistratens svurne fiende.
Nej, det vore för riskabelt.
Hellre fick Draken offras.
Borgerskapets Äldste fann det försiktigtvis också lämpligast att rösta emot Anders Drakes återinsättande som Borgare.
Att Magistraten å sin sida fann ett förnyat burskap för Anders Drake helt förkastligt, var självfallet.
Vår nye landshövding visste föga eller intet om den förre holzhandlaren Anders Drake, och det han hört berättas var knappast till dennes fördel.
Landshövdingen kunde därför inte se någon rimlig anledning att ånyo upptaga denne Drake i stadens borgerskap.
Den 8 augusti 1764 avslogs definitivt Anders Drakes ansökan om förnyad borgerlig heder.
Det tillkom mig att meddela Anders de härskandes beslut.
" Man sa nej, Anders ... " Jag satt bredvid hans säng och betraktade människospillran som låg där.
Som alltid läckte små droppar blod fram mellan läpparna och rann ner på kuddvaret.
Han låg tyst och orörlig och stirrade upp i taket.
Knappt hörbart kom sedan orden över hans blodiga läppar : " Ingen kan säga ... att jag inte hela mitt liv gjort vad jag kunnat ... " En sista gång hade han rest sig mot Översåtarna men åter blivit slagen till marken.
Nu låg han för gott.
Tre veckor senare, klockan fyra på morgonen den 29 augusti 1764, utandades min vän Anders sin sista suck.
Gud vare hans själ mycket nådig!
22 Det förgängliga stoftet efter min vän Anders Drake vilade i Gustavi Domkyrkas benhus i tre dygn.
På fjärde dagen, den 2 september, kom min vän i jord.
Som ni vet, hade Olaus Ekebom ett par år tidigare blivit vald till ny domprost efter en uppslitande tvist och en ganska skamfull process.
Säga vad man vill om honom, men han hade tydligen gått ur striden med luttrat sinnelag och ökad förståelse för den olycka som kan drabba en människa vid ett domstolsmål.
Vid Ingrids vädjan, att domprosten själv skulle viga hennes make till evig frid, samtyckte han.
Jag hade varit övertygad om, att han med tanke på Drakens fästningstid och ärelöshet skulle vägra.
Jag vill inte påstå, att Ingrid Drakes frikostighet vid jordfästningens föranstaltande bidrog till domprostens beslut.
Men kanske kände han sig ändå hedrad, då han erfor, att madam Drake var villig att spendera sexhundra riksdaler silvermynt för makens jordfästning.
Det innebar en högförnämlig begravningsakt ; förlängd själaringning av klockare Jacob Grundell, det vackraste bårklädet, sorghimmel och skön beklädnad av sorgerummet.
Vad domprost Olaus Ekebom däremot inte tänkte på var, att murmästare Johan Rancke tre år tidigare kommit i jord för en kostnad av 500 riksdaler.
Det var, gudnådemig, jag som påpekade det för Ingrid.
" Anser du, att Anders skall bekostas mer ? " frågade hon rakt på sak.
" Jag tror han skulle uppskattat det.
" Jag är medveten om, att det var en ovidkommande och obehaglig synpunkt.
Men ännu i denna dag är jag nöjd över att jag förde det på tal.
Johan Rancke efterlämnade, det var allom bekant, en förmögenhet som vida överträffade Drakens kvarlåtenskap.
Men Anders kom i jord på ett förnämligare sätt.
Fördöm mig gärna, men jag ville inte att min vän skulle stå tillbaka för kräket Rancke även på kyrkogården.
Jag skall inte göra något försök att återge domprostens likpredikning över Anders Drake.
Han talade om Tron och Uppståndelsen på ett sätt som jag tyckte mig ha hört många gånger förr.
Ändå är jag domprosten djupt tacksam, han vigde min vän till den sista vilan.
Själv kände jag mig under hela akten uppfylld av vrede.
Nej, inte sorg.
Vrede.
Min vän hade lagts i sin grav alltför tidigt.
Han hade spärrats in så länge bortom livet, att han inte haft kraft att återvända.
Med vilken rätt ? Med maktens rätt.
Jag hade velat resa mig i kyrkobänken och ropa : " ... Att spärra in en människa, är ett brott mot hela mänskligheten!
... " Makten hade tagit till sitt simpla vapen : våldet.
Vad hade min vän Anders varit ? En politisk vän i mångas ögon.
En politisk fiende i andras.
De som ansett honom som fiende, hade just då innehaft makten.
De hade oskadliggjort honom, genom att hålla honom undan livet, in i döden.
Jag skulle velat ropa ut, att sådant aldrig mer fick ske.
Draken var offrad.
Han kunde inte återvända.
Men i framtiden!
Vi som ännu levde, vi som samlats där i kyrkorummet, vi måste besinna oss ... Vi måste bygga en fri framtid, fri för alla.
Vi måste lära oss att leva tillsammans.
Utan hat, utan underkastelse.
Vi måste lära oss att aldrig tillgripa maktens simpla vapen, våldet.
Vi måste lära oss --- Varför fortsätta tala om de två år och elva månader som skiljer denna dag från min vän Drakens dödsdag ; jag minns, att jag började skriva denna skildring för sju månader sedan.
Tomma år, tomma dagar av åldrande.
På det allra första arket skrev jag, att många säkert skulle anse mitt liv olyckligt.
Jag tillbakavisade det då.
Jag gör det igen.
Mitt liv har inte varit fattigare än andras.
Tvärtom kanske rikare.
Det har inrymt en vänskap.
Mitt liv har fått sitt värde genom vänskapen med Anders Drake.
Med Ingrid och Anders Drake.
Jag tackar dem.
För fullständighetens skull, bör jag kanske också nämna, att jag hjälpte Ingrid med bouppteckningen.
Det blev en stor epistel omfattande drygt tjugo sidor, alltifrån hus och gård, kontanta penningar, silver, tenn, koppar, malm och mässing, järnsaker, sängkläder, linnekläder, husgeråd, till utestående skulder och vissa och ovissa fordringar.
Det som mest fastnat i minnet på mig är, då jag noterade min vän Drakens bokförråd.
Det omfattade : En gammal Bibel ... ... ... ... ... Riksdaler 1:16 Några små böneböcker ... ... ....
Johan Arndts Sanna Christendom Gamla psalmböcker, två stycken Sveriges Rikes Lag ... ... ... ... Riksdaler silvermynt Med Ingrids goda minne, har jag övertagit min vän Drakens exemplar av Sveriges Rikes Lag.
I juli anno 1767 Johan Kullman I anslutning till avbildningar och beskrivningar kan man föreställa sig Alexander sådan han var redan i tjugoårsåldern, vid den tid då han blev Makedoniens kung : inte mörk som föräldrarna utan mera ljuslagd, åt det rödlätta hållet, nästan som om han varit en bortbyting.
Därtill var han mycket vit på kroppen, påminnande om en ur marmorn just uthuggen staty, och han blev starkt röd av solbränna i ansiktet.
Håret höjde sig yvigt över den höga pannan, rödblont, och delade sig i mitten, lockade sig i nacken och fick växa så att det kom till synes nedanför stridshjälmen.
Han avstod, då liksom senare, från det sedvanliga skägget, kanske främst för att skilja sig från Filip, fadern, men säkerligen också för att bevara sin ynglingalika ungdomlighet.
Han hade svartbruna, utstående ögon ( men det fanns också en legend som tilldelade honom ett brunt och ett blått öga ).
Blicken var fuktigt glänsande och kunde bli glasartat frånvarande, den hade dock lätt för att skärpas och bli genomträngande, häftigt drabbande.
Näsan var rak och kraftig, profilen påfallande grekisk : så ville han också helst bli sedd och avbildad.
Läpparna var nästan barnsligt fylliga och underläppen böjde sig gärna något utåt, plutande : ofta bet han sig i den för att förhindra det.
Han hade även för vana att luta huvudet något åt sidan, liksom för att undvika ett slag.
Han hade redan fått ett hårt slag mot huvudet i en av sina första strider, och troligen var det därifrån denna hållning härstammade.
Men han rörde sig snabbt och spänstigt, viljepräglat och beslutsamt, liksom han talade fort och tveklöst, så att han ingav en känsla av ständigt pådrivande inre kraft och säkerhet.
Han var kroppsligt välluktande, påminnande om en balsampoppel eller något annat doftande träd, och denna vällukt spred sig också till hans kläder.
Han hade ingenting emot att den uppfattades som den legendariska doften av hjälte, fastän den nog främst berodde på dagliga bad tillsatta med välluktande oljor.
Det var uppenbart att Alexander inte ville bli gammal, aldrig annat än ung och ungdomlig, så som det passade sig i föreställningen om hjälten, den av gudarna älskade och av de mest härdade krigare dyrkade.
Vilken odödlighet som än kan ha föresvävat honom gick den inte ut på att han skulle åldras och bli märkt av åren.
Till det unga, det länge kvardröjande ynglingaaktiga hos honom bidrog även hans korta växt.
Också i en tid och en omgivning där de flesta var ganska kortvuxna var han ovanligt liten, enligt en uppgift endast fem fot.
Men i gengäld var han kraftigt byggd, stark och uthållig både genom arv och träning.
Inte heller tycktes han i något avseende besvärad av sin kortvuxenhet, fast den möjligen kan ha haft något att göra med hans iver att hävda sig genom storslaget handlande, att mäta sig med och överträffa sin tids största krigare.
Han var född i Lejonets tecken och bemödade sig också om att verka lejonlik, gick gärna iförd en huva av lejonskinn likt gudahjälten Herakles.
Och kunde han inte själv mycket väl ha nedlagt ett eller annat lejon i ynglingaåren ? Vid den tiden fanns det ju ännu lejon både i Makedonien och i Mindre Asien, fast de var betydligt mindre än de afrikanska och mera gråaktiga än gula, smältande väl in i lövskuggan.
Lejonet var ju också en allmänt omfattad symbol för kunga- och härskaregenskaper, för mod och stridbarhet : något ganska självklart för Alexander att anknyta till.
Tidigt började Alexander förnimma att en hemlighet dolde sig i hans ursprung.
Tydligen hade det att göra med föräldrarna, Filip och Olympias, och efter hand kom han att uppfatta dem som två stridiga naturer, förenade genom en kortvarig lidelse för att sen upphäva och bortstöta varandra.
Han förnam det som en kallhet motsättning likt eld och snö, något oförenligt som fanns kvar också inom honom själv, en nedärvd och under uppväxtåren alltmer vidgad klyvnad.
Fadern, fann han, hade han att efterfölja och överträffa, övervinna, och därigenom göra sig fri ifrån, under det modern sporrade honom att leva upp till hennes högtflygande förväntningar, hennes hjälte- och gudakrav, som i mycket sammanföll med dem han ställde på sig själv.
Han kunde se att Filip var en man med starka lustar och lidelser som han ansträngde sig att behärska.
Han hade tagit sig ett flertal hustrur, uppenbarligen både av böjelse och av politisk beräkning, så som brukligt var bland härskare.
Drottning var dock endast en av dem, den sköna och stolta Olympias, en kungadotter från grannriket Epiros : hon som blivit Alexanders moder och sannerligen inte var sinnad att träda det minsta steg tillbaka.
Filip var begiven på hårda dryckeslag och drack sitt vin oblandat så som seden var bland makedonierna, till skillnad från de vekligare grekerna.
Han var en grov och robust natur, och liksom flertalet makedoniska herremän föredrog han jakter som sitt främsta nöje vid sidan om krig.
Härsklysten och viljestark stod Olympias vid hans sida, stödde och eggande honom, men hade samtidigt sina egna strävanden och drev i många stycken sin egen politik.
Den kungliga ätt hon tillhörde räknade anor ända från Akilles, hjälten framför andra i de legendariska striderna om Troja, och hon var en hängiven dyrkare av Dionysos, fruktbarhetens, rusets och extasens grekiske gud.
Filip och Olympias var två alltför starka och motsatta naturer som ödet förenat, och Alexander var frukten av denna omaka förening med allt vad det kunde innebära.
Det blev han själv alltmer medveten om.
Olympias ledde själv processionerna till Dionysos' ära och var den främsta bland backantinnorna.
Smyckad med vinrankor och murgröna omslingrades hon av långa ormar, höll ormar i händerna, drog fram ormar ur korgarna med offergåvor och delade ut dem bland sina följeslagerskor.
Olympias var ormkunnig sen barndomen i det ormdyrkande Dodona, och de slingrande ormarna var en fruktbarhetssymbol som utmanade männen och skrämde dem, då kvinnorna med drottningen i spetsen drog fram dansande i vild hänryckning.
Olympias svarade också för offrandet av getter i tusental till Dionysos, och hon deltog ivrigt i drickandet av blodet som samlades upp i skålar och bägare, rykande hett, medan kropparna av de slaktade djuren brändes på väldiga bål som fräste av fett och flammade högt.
Dessa Dionysosfester slutade i höggradig berusning och lössläppta orgier där backantinnorna gav sig fritt hän åt sina lustar, som förenade sig med grymheter och mörka mysterier.
Det var inte ens uteslutet att människor dödades och sönderslets som ett yttersta offer åt guden.
I gosseåldern både skrämdes och fascinerades Alexander av dessa vildsinta uppträden.
Han kände fruktan för Dionysos, denne våldsamhetens och omåttlighetens gud, men också en stark dragning till honom.
Detsamma kände han inför modern, den sköna och besatta backantinnan, som både stötte bort honom och eggade honom, upptände hans fantasi.
Det var smärtsamt vällustigt för honom att i Olympias samtidigt se den hängivna modern och den lystna, rasande kvinnan med blodiga läppar och vanvettigt lysande ögon.
Under uppväxtåren märkte Alexander allt tydligare att modern var mera fruktad än älskad både av Filip och av hela omgivningen.
Hennes mörka och eldiga skönhet var mera imponerande än tilldragande, med det korpsvarta håret och den flammande blicken, med vassa tänder bakom svällande läppar, med ordskarp tunga och häftigt lynne.
Han kom underfund med att hon mött Filip första gången under en initiering i magiska riter och en ömsesidig lidelse hade flammat upp mellan dem.
Från början hade hon ivrigt uppmuntrat hans krigsföretag och gärna deltagit i dryckeslagen, men ganska snart tycktes hon ha blivit missnöjd med hans bortovaro och ha känt sig försummad under hans utsvävningar.
Hennes känsla för Filip hade alltmer vänts i svartsjuka mot hans övriga kvinnor, och även om hon ensam var drottning sårades hennes stolthet av hans många andra hustrur och en tilltagande bitterhet ökade avståndet mellan dem.
När hon fött Filip sonen Alexander ansåg hon sig tydligen ha gjort sin främsta plikt som drottning.
Filip för sin del välkomnade sonen och gladde sig åt honom, en tronarvinge som säkrade kungaättens fortsättning.
Men han såg inte mycket till Alexander under hans uppväxttid, han var alltför upptagen av sina fälttåg och straffexpeditioner, den fortsatta utvidgningen av sitt rike.
Han sörjde för att gossen fick den bästa möjliga uppfostran, men kunde inte hindra att han främst kom under moderns inflytande.
Olympias skänkte sonen en allt ensidigare och häftigare kärlek, vakande över honom som en lejoninna, under omåttligt växande äganderätt och modersstolthet.
Hon gav honom dock inte bröstet utan överlät det åt en amma av förnäm släkt, och gossens rent kroppsliga förtrogenhet blev större med amman än med modern.
Ändå blev han starkt bunden vid Olympias och hon började tidigt inge honom föreställningen att han i högre grad var hennes son än Filips.
Ja, hon drog sig inte för att allt bestämdare hävda att hans verklige fader inte var Filip utan Dionysos, om inte rent av Zevs själv.
På samma gång överförde hon till sonen sin stolthet över att härstamma från hjälten Akilles, som därigenom kom att bli hans främsta förebild och ideal redan från barndomen.
Men vems son var han egentligen ? Den frågan måste Alexander ha ställt sig allt oftare.
Olympias gav honom ingen ro därvidlag, ständigt upprepade hon sitt allt bestämdare påstående att det var Dionysos som var hans verklige fader.
Hon viskade det i hans öra när de satt bredvid varandra och kanske med gemensam avsmak såg hur Filip berusade sig till redlöshet eller lystet grep efter kvinnorna i sin närhet : Kom ihåg, han är inte din fader!
Hon viskade det över hans bädd när han höll på att falla i sömn och utsådde tvivlet som ett frö, först inom gossen, senare inom ynglingen, för att detta frö skulle växa och slå rot också i drömmen, i det obevakade sinnet : Kom ihåg, du är min son, men inte hans!
Länge var modern dock tvetydig, som om det varit nog för henne att väcka tvivlet och vissheten inte vore önskvärd, åtminstone inte ännu, eller om hon själv inte ägde någon verklig visshet och trots allt inte ville intala varken sig själv eller honom en sådan : nämligen vem Alexanders verklige fader var.
Ofta frågade han modern om detta och hon svarade då halvt gäckande, med ett mystifierande skratt : Dionysos, vem annars, min älskling!
Tog Alexander detta svar för gott fann han sig stå närmare Zevs än Filip själv, som skröt med sin härstamning från överguden men på långt håll, så långt att det var halvt betydelselöst.
Alexander visste ju mycket väl att Dionysos var direkt son till Zevs : han hade blivit räddad av guden själv när den havande kungadottern Semele förbränts av hans uppenbarelse, Zevs hade tagit ut fostret ur hennes liv, sytt in det i sitt eget lår och låtit barnet födas ur detta, varefter Hermes fick bortföra det att uppfödas bland nymfer.
Frågade Alexander vidare hur det var möjligt att han var Dionysos' son, var modern hade mött honom och hur det hela gått till, så svarade hon kanske att det var mysteriet som inte fick eller kunde förklaras, ty det var heligt och hörde till gudarnas hemligheter.
Under Dionysosfesten, kunde hon försäkra, var ju dock guden själv närvarande, hans ande om inte hans kropp, fast vem kunde rätt skilja mellan ande och kropp, i synnerhet när det gällde en gud, och hur kunde man veta vad som skedde under den yttersta hänryckningen!
Olympias antydde snarare än hävdade att det var så hon blivit havande med sin livsfrukt.
Men Filip, tillade hon, kunde ju gott få räknas som Alexanders kroppslige fader, visst kunde han få skryta vidare med att det var hans son, den som skulle bli hans efterträdare och fullföljare!
Själv visste hon dock bättre och Alexander skulle inte låta sig förvillas!
Men efterhand som förhållandet till Filip förbittrades ytterligare och en brytning tycktes oundviklig gick Olympias ett steg längre och förklarade öppet att det i själva verket inte var Dionysos utan Zevs, ingen mindre än Zevs själv, som var Alexanders fader.
Och som bevis åberopade hon ett ärr som hon skulle ha över magen ner mot skötet : märket efter övergudens besök i form av en blixt!
Detta bevis blottade hon dock inte för någon, inte ens för sonen Alexander.
Så uppstod och vidgades en klyvnad inom Alexander, under lidelsefull bindning vid modern och tvivelsjuk osäkerhet inför fadern, Filip.
Han blev aldrig riktigt förtrogen med Filip, denne handlingskraftige kung som så sällan var hemma i Pella eller hade någon tid till övers för sonen.
Det fanns ett avstånd mellan dem som befästes alltmer och där ynglingens misstro och växande kritik fick insteg.
Alexander och Filip blev också alltmer rivaler : mindre likväl om Olympias, drottningen, modern, som stod helt på sonens sida, än om dugligheten, bragderna, berömmelsen.
Alexander beundrade Filip som krigare och härskare, men avundades honom framför allt.
Han hyste tidigt bekymmer för att Filip inte skulle lämna något kvar åt honom själv att uträtta, och han greps av en allt märkbarare strävan att mäta sig med denne ställföreträdande fader på olika sätt och om möjligt överträffa honom.
Redan vid tolv års ålder hävdade Alexander sig genom en tilldragelse med en häst, som Filip fått i gåva av en vän eller möjligen köpt.
Den skulle vara värd en stor summa talenter : en unghingst, helsvart och vildögd, skyggande vid varje närmande.
Ingen vågade rida honom förrän gossen Alexander erbjöd sig att försöka och fick faderns tveksamma, något ironiska tillstånd.
Filip trodde inte att Alexander ens skulle komma upp på hästen och risken därför var obetydlig.
Men gossen var redan väl förfaren i ridkonsten och hade god hand med hästar.
Han närmade sig unghingsten försiktigt och iakttog den noga, märkte att den skyggade för skuggor och såg till att han själv hade solen framför sig så att hans skugga föll bakom honom.
Sen satt han upp och red barbacka utan att bli avkastad.
Faderns förskräckelse övergick i skrytsam stolthet över sonens bravad och han visade det genom att genast skänka Alexander den dyrbara hästen.
Honom ska jag vinna många segrar med!
kunde Alexander ha utropat, ty det var säkerligen vad han tänkte, vad han inom sig var förvissad om.
Den hästen blev hans käraste ägodel och kom mycket riktigt att följa honom på hans erövringståg ända till Indien.
Den hade fått namnet Bukefalos, Oxhuvud, om det berodde på dess envisa uthållighet eller på något annat, och som Bukefalos blev den berömd : den storvuxna, kolsvarta stridshingst som höjde den kortvuxne Alexander högt över omgivningen och som hans trupper skulle bli vana att se honom rida mot seger efter seger.
Sådana episoder räckte dock inte för att överbrygga avståndet mellan Alexander och fadern.
Han iakttog Filip allt noggrannare, alltmer kritiskt, såg ofta på honom med stark ovilja och avsmak.
Faderns kropp, full med ärr efter alla strider han utkämpat och sår han ådragit sig, fann sonen motbjudande, medfaren och åldrad, allt tydligare präglad av trötthet och förfall.
Det haltande benet föreföll honom löjligt och den tomma ögonhålan motbjudande där den tycktes stirra röd och skrämmande medan det riktiga ögat såg åt annat håll.
Alexander kunde inte låta bli att ständigt fråga sig hur många segrar Filip ännu kunde rymma, hur mycket som återstod av den mannakraft han så besinningslöst slösade med, genom detta måttlösa drickande som slutade med att han spydde och sjönk ihop eller raglade omkring som en blind.
Därtill kom hans lystna famlande efter kvinnor, gärna också slavinnor, då han grep brutalt efter lår och sköten, kramade brösten, med ett förvridet flin kring läpparna och dreglande saliv.
Det äcklade Alexander att se, han vände sig bort ifrån det, vägrade att själv delta i några sådana utsvävningar.
Nej, aldrig för hans del, i synnerhet inte tillsammans med denne man som skulle gälla för hans fader, antingen han nu var det eller inte!
Men hur nära Alexander än stod Olympias, den lågande modern och myndiga drottningen, fanns det också hos henne något som stötte bort honom, något som han måste värja sig emot, hålla sig fri och oberoende gentemot.
Hon ville binda honom alltför hårt vid sig, i en liksom kvävande omfamning, där modern förenades med den svartsjuka kvinnan, den maktlystna drottningen med den extatiska backantinnan.
Det fanns något även för sonen mörkt och skrämmande hos henne, en obehärskad våldsamhet och hänsynslöshet, en framskymtande liderlighet och grymhet.
Han märkte det inte minst när hon införde honom i Dionysos-kulten, försökte dra in honom i de berusade upptågen, i offerriterna och bloddrickandet, i den vilda ormdansen, där hennes lössläppthet berörde honom inte mindre illa än Filips utsvävningar.
Hennes upprivna svarta lockar tycktes honom då likna slingrande ormar, som vore hennes huvud en Medusas, och hennes ögon föreföll honom röda som om det utgjutna och druckna blodet uppstigit i dem.
Modern ville också lära honom kunskap om ormar, förmå honom att handskas med ormar och få makt över dem, men det lyckades inte riktigt.
Han kom aldrig längre än till att undertrycka och kanske delvis övervinna den fruktan för ormar som många annars modiga män brukar hysa.
Olympias hade en älsklingsorm som hon kelade med och lät ligga hopringlad i knät eller slingra sig kring armar och hals, där den lyfte huvudet och väste med uppspärrat gap mot alla som närmade sig.
Ormen var blekvit, nästan som doppad i mjöl, kanske för att den ständigt vistades inomhus, och Alexander kunde inte annat än se med motvilja både på ormen och på modern som kelade med den.
Om moderns klimat var överhettat och klibbande så var fadern Filips i stället alltför kyligt och bortstötande.
Han präglades av beräkning och förslagenhet tillsammans med brutal hårdhet i allt han företog sig, så snart han inte gav efter för sin vintörst och sin sinnliga lystnad.
Alexander kände sig stå mitt emellan dem, Filip och Olympias, kanske lik dem båda i mycket men ändock annorlunda, på olika sätt stött tillbaka av dem.
Han var något för sig själv, något som han hade att slå vakt om och fullfölja på sitt eget sätt, något som skulle föra honom långt bort från dem båda, fadern såväl som modern : det blev han alltmer förvissad om.
Makedonien var det grönskande, det skuggrika, det välbevattnade landet.
Men det var först när han senare tänkte tillbaka på Makedonien som Alexander uppfattade det så.
Från början var det det enda land han kände till och därför var allting där självklart för honom.
Det vidsträckta låglandet med kärrmarker och sankängar övergick i norr och väster i högland och berg med de skogsklädda sluttningarna i vågor bortom varandra.
Många strömmar kom vitskummande från höjderna, där snön syntes smälta ända fram mot sommaren.
Strömmarna tömde sig i sjöar eller förenade sig till större floder där båtar och pråmar drog fram, timmer kom flytande i långa släp, bemannade och styrda med åror, om natten upplysta av eldar.
I de mäktiga ekskogarna strövade flockar av vildsvin som efterlämnade uppbökad mark och förhårdnad spillning.
Skaror av halvvilda hästar löpte bort över gungande ängar, med vatten som stänkte kring hovarna och grästorvor som flög upp.
Det fanns gott om villebråd att jaga, rådjur och björnar och vildoxar jämte vildsvinen, ja, även lejon på sina håll.
Alexander bevittnade tidigt hur jakten bedrevs till häst med långa spjut, med eller utan hundar och bågskyttar.
Han kände till att det levde stridbara folkstammar i höglandet, uppe i de täta pinjeskogarna.
De bodde i byar av timmerhus uppresta på stolpar, oftast i de öppna gladorna kring vattendragen, med stentorn på branter dit de drog sig tillbaka vid större strider.
Dessa folkstammar var vildsinta och svårkuvliga, de hölls samman av släktskap och andra personliga band, i slutna klaner, som stred mot varandra i blodiga vendettor, knappt nog underkastade sina hövdingar och småkungar.
Samtidigt kämpade de för sitt oberoende mot illyrier och andra gränsfolk, liksom de länge kämpat mot de makedoniska härskare som strävat efter att inlemma dem i sitt välde : något som först Filip nästan fullständigt lyckats med.
Hur kritisk Alexander än blev mot fadern redan under uppväxtåren, under moderns inflytande, kunde han inte förneka att denne var en dugande kung, en kraftfull härskare över Makedonien.
Han var framstående inte endast som härförare utan energisk och mångsidig också som förhandlare och planerare, som praktisk uppbyggare av landet.
Med all sin grovhet och omåttlighet var Filip samtidigt förslagen och förutseende, och Alexander med sitt tidigt utvecklade intresse för allt som skedde omkring honom kunde inte annat än beundra hans sätt att utnyttja Makedoniens tillgångar och stärka dess ställning.
Filip sörjde för utdikning av sankmarker och reglering av vattendragen, han lät anlägga vägar genom landet ända fram till gränstrakterna, bland annat för att upprorsförsök och fientliga anfall skulle bli lättare att avvärja.
Yxhuggen ekade ständigt i de högstammiga pinjeskogarna och timret som kom med floderna användes både till hus- och skeppsbygge, det exporterades också i stor utsträckning till de trädfattiga grekiska staterna.
Bergsbruket drevs upp, både de gamla silvergruvorna och de nyligen erövrade guldgruvorna i Trakien, de senare utvanns mångdubbelt mer än förut med hjälp av grekiska experter och ett outsinligt uppbåd av slavarbetare, oftast krigsfångar.
Hästar uppföddes i mängd, främst för att tillgodose kavalleriets växande behov, men hästar tjänade också alltmer som riddjur åt den burgnare befolkningen, under det åsnor förblev de vanliga dragdjuren.
Väldiga fårhjordar drevs omkring av beridna herdar och förflyttades från sommarbetet i höglandet till vinterbetet i låglandet.
Fårskinn jämte ull till kläder var en nödvändig sak i det bistra vinterklimatet.
Boskapsskötseln var därtill av sådan omfattning att köttmat sällan behövde saknas bland makedonierna.
Det ansågs med rätta bidra att göra dem starka och uthålliga, stridslystna och oöverträffade som soldater.
Filip försummade heller inte städernas uppbyggnad.
Han gjorde Pella till huvudstad i stället för det tidigare Aigai, och han uppförde där ståtliga palats med pelargångar och vidsträckta inre gårdar med mosaikgolv, lät pryda dem med väggmålningar och statyer, anlägga planteringar och rosenhäckar.
Han kostade på tempel och teatrar, gymnasier och bibliotek, badinrättningar och rymliga torg, alléer och promenader utmed sjöstranden ( Pella utbredde sig uppåt ett par kullar invid en sjö ).
Ja, Filip gjorde allt för att hans huvudstad skulle kunna mäta sig med de mest ansedda grekiska städerna, bli till ett nordligt Aten.
Han införde grekiskan som officiellt språk och fick Makedonien erkänt som hellensk stat, han strävade efter ingenting mindre än att ta ledningen i ett gemensamt krig mot den persiske fienden.
Viktigast av allt var att Filip hade förstärkt och moderniserat den makedoniska hären tills den blivit överlägsen andra i slagkraft.
Landets olika folkskikt hade han samtidigt lyckats sammansvetsa, bland annat genom välplanerade giften och ett urval av Vapenbröder ur herreklassen som kungen omgav sig med.
Efter hand blev det alltmera klart för Alexander att Makedonien skilde sig inte bara från de vildare trakterna norrut utan också från de hellenska länderna i söder som ansågs för de högst utvecklade.
Medan han växte upp blev motsättningen till Grekland allt märkbarare för honom : Grekland framstod på ett förbryllande sätt både som fienden, den farligaste motståndaren, och som förebilden, den som Makedonien inte bara måste efterlikna utan överträffa.
Makedonien var ju inte ett land av städer på samma sätt som Grekland, men heller inte som Grekland splittrat mellan olika stadsrepubliker eller mindre kungadömen.
De makedoniska kuststäderna var dock livliga hamnar och handelsplatser, delvis präglade av grekiska invandrare, och deras kultur och levnadsvanor spred sig utmed floderna till inlandet.
Alexander trodde inte att Pella, huvudstaden, stod de ryktbara grekiska städerna mycket efter, men han insåg att Makedonien för grekerna ändå alltjämt tedde sig som det vilda landet i norr.
Visserligen utgjorde det en välkommen barriär mot barbarfolken och deras invasioner, också om makedonierna själva halvt betraktades som barbarer : de talade ju en för grekerna obegriplig dialekt och framstod som en sorts grovhuggna bastarder, trots att de lånade eller härmade vad de kunde av den hellenska kulturen!
Det var tydligt att Makedonien var föraktat av grekerna, fastän på samma gång alltmer avundat, främst för sina rika naturtillgångar och sin krigiska kraftutveckling.
Alexander blev alltmer medveten om det, och mötte förtrytelsen med växande självsäkerhet : de högmodiga grekerna skulle snart få se!
Han var övertygad om att grekerna hade all anledning att frukta Makedoniens tilltagande makt.
Själva var de ohjälpligt splittrade och vid denna tid utmattade av krig, både inbördes och mot det persiska storväldet.
Alla greker grälade och intrigerade, under ständiga statskupper och landsförvisning av motståndare, och de olika staterna var ständigt beredda att angripa och plundra varandra.
Striderna stod särskilt mellan det hårt militariserade kungadömet Sparta och de mäktiga stadsrepublikerna Aten och Tebe.
Alla fruktade Sparta, som inte ens drog sig för samverkan med huvudfienden Persien.
Även det halvbarbariska Makedonien tedde sig som ett mindre ont än Spartas diktatur.
Endast språkligt och kulturellt var Grekland något av ett imperium, med kolonier som sträckte sig västerut till Italien och åt nordöst runt Svarta havet.
Men även kolonierna stred ofta med varandra inbördes samtidigt som de hotades av angrepp utifrån : det gällde särskilt om de sicilianska.
Krigsflottorna var i synnerhet Atens och Spartas främsta tillgång, men de var beroende av Makedoniens timmer för att utbygga och uppehålla dem.
Mellan de slag de tillfogade varandra var de nödsakade att hålla Medelhavet öppet för handel och transporter, på vakt mot den persiska sjömakten och mot de talrika sjörövarna.
För övrigt var de hellenska tillgångarna hårt ansträngda, med skövlade skogar, brist på virke till både byggnader och skepp, tilltagande torka mellan de kala bergen, inte sällan missväxt och utbredd svält, med en överbefolkning som drevs att utvandra eller ställa sitt hopp till krig.
Beroendet var stort av spannmålsskeppningarna från kolonierna : en sårbarhet som innebar en ständig fara.
Ett visst förfall hade börjat smyga sig över de förut så lysande städerna, och blomstrade kulturen alltjämt så drogs den dock med knappa villkor.
Den flödande grekiska retoriken med sina maningar till krigiska hjältedåd ekade också allt tommare.
Så uppfattade Alexander allt tydligare Grekland, så gick ryktena som nådde honom och pekade på det grekiska nedåtgåendet.
Makedonien däremot befann sig i oavbrutet uppåtstigande, det hyste han inga tvivel om.
Under Filip hade dess välde befästs, åt öster över hela Trakien ända till Bosporen och Svarta havet, i söder och väster över en rad mindre kungadömen som blivit lydriken.
Snart, tänkte Alexander, skulle grekerna tvingas till respekt för Makedonien!
Alexander var tretton år när han fick den berömdaste av atenska lärda till lärare : filosofen och forskaren Aristoteles, som kom till Pella för att undervisa kung Filips son under tre år.
En stor del av studietiden förlades dock till Mieza, en mindre plats, lantligt stilla och idyllisk, med grottor och skuggiga lundar där nymfer ansågs hålla till.
Aristoteles var vid den tiden föga mer än fyrtioårig, men Alexander uppfattade honom säkerligen närmast som en gubbe, stelbent och lärdomspedantisk.
Undervisningen gällde i första hand Alexander, men även några andra utvalda elever deltog, bland dem möjligen också den lite äldre Hefaistion, som skulle bli Alexanders oskiljaktige vän för livet.
Aristoteles tycktes inte rikta sig särskilt till någon av dem, han talade mest förbi dem, föreläste ut i luften, så som för osynliga lärjungeskaror, ofta föreställde han sig kanske vara hemma i Aten, talande till en trängsel av ungdomar.
Men där promenerade han i Mieza med sina få lärjungar, i den grönaktiga skymningen under lövverket, som här och var bröts av ett glest fläckmönster av sol.
Den ryktbare mannen klev fram på tunna ben, stödd på en stav, med en trind magkula och en platt bröstkorg under den vita manteln, med ögonen små och misstrogna eller ironiska, under en panna lik ett väldigt getingbo surrande av tankar.
Trots att han blev andfådd talade han oavbrutet, skulle ständigt förklara eller bevisa något, stannade till emellanåt som om det gällde något av särskilt intresse, men som gärna tråkade ut hans unga lärjungar där de stod på några stegs vördnadsfullt avstånd och åtminstone låtsades lyssna.
Logik, logik!
det var vad Aristoteles ideligen återkom till.
Logik var hans käpphäst, något sinnrikt som han själv funnit på och envisades med att lära ut åt sina elever, men som Alexander för sin del torde ha gjort tysta invändningar emot.
Logik tycktes honom nog vara ett slags invecklat flätverk av ord och begrepp, en kedja av tankar där den ena grep in i den andra och bildade en oangriplig helhet.
Visst kunde det ju vara lustigt och skarpsinnigt, men var det av verklig betydelse, var det inte något alltför teoretiskt och utspekulerat ? Klart och skarpt tänkande var nog bra och användbart på sitt plan, det insåg Alexander mycket väl.
Det fick bara inte bli så utstuderat att det stod i vägen för sig självt och skymde bort verkligheten.
För en hjälte var handlingen viktigare och stod över logiken, handlingen var lik ett svärd som högg av en knut.
Och vad Alexander ville var att bli en hjälte och handla så!
Genom modern var han alltför insatt i mysterier och dunkelt myttänkande för att inte veta att mycket i tillvaron var oförklarligt, och han anade att Aristoteles i grund och botten inte brydde sig om mysterierna, ja, inte heller om gudarna och ödet.
Den lärde filosofen hyllade blott vanemässigt gudarna och talade om dem nästan som om de varit statyer, idealiska, upphöjda, men livlösa och i själva verket också maktlösa.
Han ville skåda in i världen som i ett ofantligt maskineri, upptäcka dess lagar, dess sätt att fungera in i minsta detalj och därigenom komma underfund med dess hemligheter, som han trodde att alla kunde fattas av förståndet och förklaras.
Aristoteles talade, förklarade, bevisade, och talade han inte så skrev han, skrev som om det varit ett sätt att tala för sig själv utan att göra sig löjlig, och naturligtvis i avsikt att nå andra, så många som möjligt, helst hela mänskligheten.
Hans skrifter var redan så gott som oräkneliga och ändå fortfor han att skriva ännu fler.
Det var som ett oundvikligt tvång hos honom, allt måste han formulera i ord så att det blev klarlagt och genom skriften bestående.
Tydligen var det hans sätt att segra över tiden och döden, över förgängligheten.
Men Alexander kände ingen lockelse att göra det till sitt.
Inom två områden kunde Aristoteles likväl starkt fängsla Alexander : det var diktningen och naturvetenskapen.
Även där tycktes filosofen vara fullt hemmastadd och veta allt som kunde vetas.
Han försummade ingalunda den för Alexander redan välbekante Homeros, där Iliaden var den ojämförbara hjältedikten, den som stod ynglingens hjärta närmast, och Odysséen var äventyrshistorien som färdades till havs och omspände hela den hellenska världen.
Men Aristoteles förde sin lärjunge vidare, in i Pindaros' strålande högstämda lyrik och Evripedes' mäktigt ekande ödesdramatik, där människor kämpade heroiskt mot gudarnas blinda nycker och obarmhärtiga domslut.
Dess emellan övergick läraren till naturriket.
Han kunde gripa en växt i förbigående och börja förklara den, hur den uppstod ur marken och utvecklade sig, upptog näring med rötterna och solljus med bladen, också vad den var besläktad med och kunde användas till : en ögonfröjd, ett näringsmedel eller kanske ett botemedel mot sjukdomar.
Han kunde ta en sten och göra den till något nästan levande, född en gång ur elden och flytande nästan som en vätska, innan den kallnat och stelnat, gömmande sina hemligheter.
Eller han fångade en mygga i handen, höll upp den mot ljuset och visade hur märkligt den var skapad.
Sen hade han ihjäl myggan och avslöjade att den hade sugit blod, hans eget eller någon annans, medan den i utbyte efterlämnat sitt gift som gav svullnad och klåda.
Han pekade ut binas och myrornas egendomliga vanor och samhällsbyggen, han skar upp infångade grodor och fiskar för att visa hur de var inrättade med alla sina sinnrika organ.
Han kunde dra uppmärksamheten till en igelkott vid vägkanten och förklara hur den kunde para sig trots sina taggar : genom att hanne och hona stod upprätta vända mot varandra.
Så fann naturen alltid utvägar.
Men ännu mer fängslades Alexander av Aristoteles' utläggningar om världens uppbyggnad och utsträckning, hans uppfattning om den fasta landmassan som var omsluten av hav och detta hav som övergick i intet, i det tomrum där solen, månen och stjärnorna kretsade kring jorden.
Aristoteles medgav att världens yttersta gränser ännu var bristfälligt kända, att ingen ännu utforskat dem fullständigt och att de som försökt beskriva dem inte själva färdats så långt och sett dem med egna ögon, inte ens Herodotes.
Alexander tänkte då och sade det kanske också : att det var bra, det var utmärkt, så fanns det kvar något i världen att upptäcka och erövra, och det skulle han göra!
Redan kände han starkt lockelsen att följa inte blott i Akilles' utan även i Dionysos' spår, guden som dragit fram med sitt backuståg ända till Indiens gräns eller rent av dit där världen slutade i oceanen.
Aristoteles påstås även ha givit Alexander det goda rådet att behandla barbarer som slavar eller djur, bättre förtjänade de inte och då var man på den säkra sidan!
Men det var ett råd som Alexander tydligen inte brydde sig om att lägga på minnet för senare tillämpning.
Aristoteles försummade säkerligen heller aldrig att förkunna den grekiska kulturens överlägsenhet över alla andra, ja, som den enda verkliga kulturen i världen, och att framhålla grekernas ojämförlighet i allt : i intelligens och vetande, i diktning och konst, i krig och samhällsbygge.
Troligen var han inte finkänslig nog att infoga Makedonien och makedonierna på sådan plats i sammanhanget att ynglingen Alexander inte sårades och väcktes till protest.
Det kan ha bidragit till att Alexander betraktade sig först och främst som makedonier och ville hävda sin makedoniska egenart.
Blott i andra hand ansåg han sig som hellen och den hellenska kulturens arvtagare, men skulle snart nog sätta sin ära i att som makedonier träda fram som denna kulturs utbredare och den hellenska storhetens återupprättare.
När Alexander var sexton år ansågs han färdig med sin viktigaste utbildning : han kunde läsa och skriva, tala grekiska och traktera en lyra, han var skicklig i fäktning, bågskytte och ridning.
Aristoteles sändes tillbaka till Aten och hans plats intogs i viss mån av hans kusin Kallistenes, också han en lärd filosof, men betydligt mindre framstående.
Han var en ännu mer dogmatisk dyrkare av det grekiska och hemfallen åt högtravande retorik.
Alexander skulle dock finna honom användbar och ha fördragsamhet med honom länge.
Själv fick han redan under Filips frånvaro vid ett krigsföretag överta härskaruppgiften, och han hade turen att en besvärlig trakisk stam just då gjorde uppror.
Han fick därigenom tillfälle att dra ut med en truppstyrka, besegra de upproriska och inta deras huvudstad, som han djärvt döpte om till Alexandriopolis : ett förebådande av alla de städer han senare skulle komma att upprätta och kalla Alexandria.
Den snabba framgången bidrog naturligtvis att starkt öka ynglingens självförtroende och stridslust.
Han hade redan en bestämd känsla av att allting skulle lyckas för honom, att allt vad Filip kunde göra det kunde också han.
Ja, han grundlade en övertygelse om att allt och alla skulle böja sig för hans vilja, att ingenting var för svårt eller omöjligt för honom.
Han var den utvalde och han skulle aldrig lida nederlag!
Något år senare fick han följa med Filip på en straffexpedition mot skyterna vid Donaudeltat.
Han anförde en egen kavalleritrupp, ridande sin väldige Bukefalos, och han tillskrev sig en betydande förtjänst av den återigen lätta och snabba segern.
Han hade fått möta de beryktade ryttarhorderna från de nordöstliga slätterna och mäta sig med dem i ridkonst, i sammanstötningar med lans och svärd.
Erfarenheten bestyrkte honom i hans tro på sin utvaldhet och oövervinnelighet.
Han var ännu blott arton år när han drog ut vid Filips sida i ett större krig, med en här på trettiotusen man, som i Boeotien mötte en jämnstark armé av främst tebaner och atenare.
Det var greker och elittrupper, något för makedonierna och den unge Alexander att ställas inför!
Alexander angrep på ena flygeln i spetsen för en kavalleristyrka på ett par tusen man.
Han höll sig till den typiska makedoniska kilformen, som trängde in i fiendens linjer och med sina långa lansar och sin våldsamma anstormning orsakade stor förvirring och blottställde dem för makedoniernas massiva falanger av fotfolk.
När därtill Filip satte in ett förödande anfall med sitt kavalleri från andra flanken fullbordades omfattningsrörelsen och utgången var snart given.
Alexander kunde rida fram som segrare vid Filips sida, över en slagmark med högar av lik, genom pölar av blod och bråte av sönderbrutna vapen.
Svettig och nedstänkt var han, men utan en skråma.
Hans präktige Bukefalos hade burit honom fram genom stridsvimlet som om han varit upphöjd över det, kraftfullt ingripande men själv liksom oåtkomlig.
Och starkare än någonsin kände han en förvissning om sin egen osårbarhet, nästan odödlighet : en ny Akilles utan den ödesdigra hälen!
Vad han ändå främst upplevt var kanske en extas som liksom lyft honom upp över kampen, en hänryckning som var en egendomlig förening av hetta och kyla och innebar en glasklar behärskning.
Han kan ha tyckt sig befriad från sin egen kropp, från all fruktan och tyngd, och blott bestå av ren handling, ren vilja, genomskärande som ett svärd.
Det var en upplevelse som gjorde honom till mer än sig själv, upplyft, fullgången som aldrig annars, med klyvnaden i sin natur övervunnen, som om fadern och modern för stunden försonats inom honom.
Så hade Alexander varit med om att besegra Tebe och Aten.
Märkvärdigare än så var det inte!
Makedonierna var grekerna överlägsna och inom kort skulle han själv leda dem!
Efteråt fick han delta i en delegation som utan Filip sändes till Aten för att sluta fredsföredraget.
Detta ledde till en allians mellan flertalet grekiska stater utom Sparta, med Makedonien som obestridd ledare för det länge förberedda angreppet mot perserväldet.
Det var första och enda gången Alexander kom att besöka Aten, och han kom dit som en ung segrare.
Ändock kunde grekernas ryktbaraste och mest lysande stad inte alldeles undgå att imponera på honom.
Han måste medge att Pella ännu inte på långt när kunde mäta sig med Aten.
Likafullt ingav staden honom snart en viss besvikelse, som kunde bero både på överdrivna förväntningar och på vaknande avund, också på en reaktion mot allt grekiskt skryt och självbelåtet översitteri.
Med alltmer kritisk skarpblick gick Alexander omkring i Aten och betraktade närgånget dess stolta skapelser, denna prakt som han fann ganska skamfilad.
De omskrutna templen var vanvårdade och försummade, med spåren efter persernas härjningar alljämt kvar.
Visserligen reste de sig mäktigt på klippkrön och höjder, avtecknande sig mot rymden som om deras pelarrader uppburit själva himlavalvet : men tänkte man sig dem blott flyttade ner på släta marken skulle de inte vara så överväldigande!
Marmorn var heller ingenstans så bländande vit som man föreställde sig, nej, på nära håll visade den sig grånad och full av rämnor, liksom täckt med en utfällning av aska eller torrt damm.
Skulpturerna stod där bleknade med avflagnad målning, ofta med avslagna näsor och lemmar, ganska oansenliga och beskedliga.
Tiden hade sannerligen gått hårt fram över hellenernas gudar och hjältar!
Det verkade som om ingen riktigt trodde på dem längre eller vördade dem, vårdade sig om dem, där de stod så övergivna med vissnade kransar som rasslade i blåsten.
Ändlösa trappor avbröt varje vandring genom Aten, det blev ett ständigt klivande upp eller ner, och atenarnas invanda sätt att lyfta fötterna högt, böja knäna och röra sig halvt i sidled såg både pråligt och löjligt ut.
Det tycktes Alexander som om de vadade i osynligt vatten och höll upp sina långa klädnader för att de inte skulle bli våta.
Runt om stod de skalliga bergen, förbrända och askgrå eller nästan svarta, med all fruktbarhet dold i dälder och skrevor, stickande upp blott som buketter av dammig grönska.
Var fanns väl en enda fläck av friskt grönt gräs som i Makedonien!
Hamnen var visserligen stort tilltagen och skeppen som låg där verkade oräkneliga, det var något att respektera, en makt att räkna med.
Men var inte dessa fartyg byggda av makedoniskt timmer, tätade med beck och tjära som brändes uppe i de makedoniska pinjeskogarna!
Skulle inte Makedonien lätt nog kunna överträffa Aten också i fråga om flottstyrka ? I det hela fann Alexander något av ruvande nederlag och tillbakagång över Aten : som om friskheten och ungdomskraften varit förspillda och hade efterträtts av något urartat gubbaktigt, lystet och hånfullt.
Vem ville lyssna till alla dessa cyniker och skeptiker som förkunnade sina läror på gator och torg!
Vem brydde sig om den ursinniga svada som stod ur halsen på retorerna eller om intrigmakarna som ropade på krig och hämnd åt alla håll!
Och vad betydde väl de lärda som höll sig till en formell och steril kunskap!
Alexander stärktes i sin ungdomliga övertygelse att det inte var grekerna som skulle besegra Persien och erövra världen, utan att det var han och hans härdiga makedonier.
Grekerna kunde på sin höjd duga till hjälptrupper!
Alexander återvände från Grekland med en förhöjd förnimmelse av att Makedonien som ett mera nordligt land var långt friskare och kraftfullare, fruktbarare och skogrikare, mindre utsatt för en obarmhärtig sol, mindre förbränt och uppfyllt av svarta berg eller nakna klippor.
Ja, allt var närmare naturen i Makedonien, skuggan var djupare och mera svalkande, själva ekot var mäktigare och outgrundligare, doften av vilda rosor mötte som ingen annanstans den starka lukten av pinjeskogarnas kåda, havet var även mindre påträngande och skeppen mindre nödvändiga.
Alexander kände djup tillfredsställelse och växande stolthet över att vara makedonier, han hade ingenting att avundas grekerna!
Filip tog då ett steg som fick ödesdigra följder : han gifte sig ännu en gång, nu med en förnäm och helt ung makedoniska vid namn Kleopatra, en nära släkting till en av hans mest ansedda generaler, Attalos.
Det innebar inte blott att han fogade ytterligare en hustru till sina sju eller åtta tidigare, det var också en handling med bestämd politisk innebörd, bortsett från om det gällde en senkommen, förblindande lidelse hos Filip eller inte.
I egenskap av infödd makedoniska med mäktiga förbindelser framstod Kleopatra som en farlig rival till Olympias, i tävlan med henne om ställningen som drottning.
Och hon kunde inom kort väntas föda Filip en son som då kunde anses ha större rätt till tronen än Alexander.
Nu vände sig också Olympias' tal om att Filip inte var Alexanders verklige fader emot både henne och sonen.
Risken tycktes finnas att Filip skulle förskjuta henne som drottning till förmån för Kleopatra och kanske även rikta sig mot Alexander som vanbördig.
Olympias' gamla svartsjuka fick ny näring, förenades med sårad stolthet och allvarliga farhågor för sin egen ställning och för sonens framtid.
Följaktligen firades Filips bröllop med Kleopatra under spänningsfyllda motsättningar och det behövdes bara ett förfluget ord för att utlösa ett utbrott.
Det ordet fälldes av ingen annan än generalen Attalos : en säkerligen avsiktligt förolämpande anspelning på Alexanders utommakedoniska härstamning på moderssidan.
Och Alexander var inte sen att utmanande kasta sin bägare mot Attalos.
Alla hade redan druckit mycket, och när Filip i vredesmod drog sitt svärd för att rusa emot sonen var han så berusad att han snavade över en bänk och blev liggande.
Alexander ropade hånfullt att Filip trodde sig om att kunna besegra Persien fast han inte ens kunde kliva över en bänk!
I skydd av förvirringen flydde därefter Alexander hastigt därifrån tillsammans med modern.
Olympias var utan tvivel den mest ursinniga och hämndlystna av dem båda.
Hon tog sin tillflykt till sitt ursprungsland Epiros där hennes broder, också med namnet Alexander, var kung.
Medan hon försökte hetsa brodern till fientligheter mot Filip fortsatte sonen Alexander över gränsen till Illyrien, där han fann en fristad hos Makedoniens traditionella motståndare.
Men han var inte väl till mods och värjde sig mot de planer illyrierna ville dra in honom i.
Han tyckte sig snart ha handlat överilat och oklokt, även om stoltheten hindrade honom från att återvända och erkänna det.
Makedonien tillhörde dock honom och han borde ha stannat och kämpat för sin rätt!
Att så länge Filip levde erövra Makedonien utifrån med hjälp av Illyrien och Epiros tedde sig även för Alexander omöjligt och orimligt.
Men det var en brytning som heller inte passade Filip och vid närmare eftertanke gjorde han sitt bästa för att få Olympias och Alexander att återvända.
Kanske var det känslan för sonen och förhoppningarna på honom som framför allt bestämde honom, men säkerligen också en önskan att undvika splittring inom det makedoniska väldet, just som han beredde sig för fälttåget mot Persien.
Alexander var ju dessutom när som helst en fullt färdig härskare, under det någon annan möjlig efterträdare till Filip ännu inte var född.
Om Olympias å sin sida höll på att förmå kung Alexander, brodern, till någon överilad brytning förekom nu Filip henne och erbjöd honom sin egen dotter med Olympias till hustru.
Denne föll undan för hedersbetygelsen och tog det säkra före det osäkra.
Olympias lät antingen blidka sig eller bar på sina egna fördolda planer : hon återvände.
Och sonen Alexander var nöjd med att ha visat sin självständighet utan att löpa större risk : han kom villigt tillbaka.
På våren utrustade Filip en här som under Attalos' befäl tågade genom Trakien för det avgörande angreppet mot perserväldet.
Men medan hären beredde sig att övergå Hellesponten väntade den förgäves på att Filip skulle ansluta sig och ta ledningen.
Han dröjde för att först få undanstökat bröllopet mellan kung Alexander och sin dotter, så att sammanhållningen på hemmafronten blev befäst.
Sonen Alexander var uppfylld av stridiga känslor : hans ställning var oklar efter flykten till Illyrien, han visste inte rätt var han hade Filip, om avsikten var att han skulle delta i kriget mot Persien och föra befälet över sitt eget kavalleri, eller om han skulle nödgas stanna hemma i Makedonien för att regera där i faderns frånvaro.
Det senare föreföll honom outhärdligt, ett skändligt sätt att beröva honom de segrar som säkerligen väntade honom och den ära som tillkom honom.
Mitt under denna ovisshet för Alexander ägde bröllopet rum i Aigai, den förra huvudstaden, och det firades med all den ståt som landet var mäktigt.
Hedersgästerna pryddes med kransar eller kronor av guld, och Filip lät föra fram en guldstaty av sig själv tillsammans med tolv grekiska gudar i samma praktfulla utförande.
Det var en uppvisning som möttes av både jubel och missnöje : den stötte bort många kärva makedonier så som uttryck för självförgudande hybris.
Visst var Filip en framstående kung, men dock inte någon gud eller gudars like!
När han kom för att inta sin plats under en högtidlig ceremoni på teatern lät han livvakten stanna utanför ingången.
Svärsonen Alexander och sonen Alexander gick på var sin sida om honom, som en uppvisning av försoningen.
Just som Filip trädde in sprang en man fram och stack ner honom med en dolk.
Det skedde så snabbt att de båda Alexandrarna inte hann ingripa eller de kanske inte brydde sig om att göra det.
Filip sjönk döende ner och i uppståndelsen flydde mördaren.
Medhjälpare väntade med hästar utanför och troligen skulle han ha undkommit om han inte råkat snava över en vinranka.
Innan han kunde ta sig upp igen var Filips livvakter över honom och högg ner honom.
Alexander föreföll bestört, överrumplad av Filips plötsliga död.
Men snarare än verklig sorg torde han närmast ha känt lättnad.
Med ens var allting förändrat : Filip stod inte längre i vägen för honom, han kunde och skulle efterträda honom som kung, och nu blev det han själv som skulle leda fälttåget mot Persien!
Inför själva mordet kan han ha tyckt sig stå som inför en av de gamla tragedierna, ett ödesdrama sådant det brukade utspelas på teatern, skakande men också upplyftande, befriande.
Så snart det inträffat föreföll det oundvikligt, likt en myt som fullföljdes.
Det var ju heller inget snöpligt slut för Filip, han föll på höjden av sin bana, utan nederlag eller nedåtgående, och han lämnade plats åt sin son, den efterträdare som själva gudarna utvalt!
Så föreföll det säkerligen Alexander.
Men vad var det i själva verket som hänt ? Vem var mördaren ? Vem eller vilka stod bakom gärningen ? Den som utfört själva handlingen och strax blivit nedgjord visade sig vara en yngre makedonisk herreman, Pausanias.
Men vad hade han haft för motiv, och stod han ensam för sitt dåd eller fanns det andra som ytterst bar ansvaret ? Var han kanske lejd av perserna för att undanröja Filip just som han skulle leda kriget mot dem ? Eller rörde det sig om en rent personlig hämnd mot Filip, av en eller annan orsak ? Hur det förhöll sig blev aldrig fullt klart, men ryktet gjorde gällande efter hand att Filip fallit för en politisk intrig som Pausanias varit ett redskap för och som det antyddes att även Olympias stod bakom, ja, rent av också Alexander!
Hur det än förhöll sig frigjorde Filips bortgång på ett märkligt sätt Alexanders handlingsförmåga, i det han blev mera oberoende av både faderstrycket och moderskraven.
Kanske stöttes han liksom många andra tillbaka av Olympias' utmanande uppförande efter Filips död.
I stället för sorg visade hon öppet sin triumf och bekransade dagligen mördarens upphängda lik.
Det dröjde heller inte länge förrän hon i Alexanders frånvaro lät döda den förhatliga Kleopatra tillsammans med hennes nyligen födda barn.
Kanske bidrog det till ett kyligare förhållande gentemot modern från Alexanders sida, en starkare kritisk inställning till henne.
Själv förberedde han sin installering som Makedoniens kung och skyndade sig att undanröja ett antal motståndare, något som närmast var en rutinåtgärd för en blivande härskare.
Mord på företrädaren hörde också till vanligheterna, och om företrädaren råkade vara tronbestigarens egen fader var det heller inte alltför skandalöst.
Den obestämda misstanke som föll på Alexander för medskyldighet till Filips död utgjorde i varje fall inget särskilt hinder för honom.
Den främsta invändningen mot honom gällde hans ungdom, men hans redan visade handlingskraft och duglighet som härförare övervann denna betänklighet.
Och inom kort blev Alexander krönt till kung.
I och med att han efterträdde Filip kunde Alexander på allvar börja överglänsa honom både som härskare och härförare.
Samtidigt kunde han frigöra sig från modern på ett annat sätt än förut, motstå hennes tyranniska kärlek och efter sitt eget sinne fullfölja sin hjältebana.
Faderns dryckesseder som han förut varit emot och vägrat att delta i kunde han nu stegvis göra till sina egna, och det dröjde inte länge förrän han blev en framstående kämpe också vid vinbägaren.
Beträffande faderns ohöljda sinnliga lystnad hade den ingett Alexander en tidig avsmak som i viss mån kommit att gälla även kvinnorna själva.
Därtill kom moderns alltför pockande kärlekskrav som stötte tillbaka honom, ja, hon trädde emellan honom och andra kvinnor genom att bindningen vid modern fick dem att verka halvt förbjudna för honom.
Detta hade i sin tur utan tvivel samband med Alexanders böjelse för unga män, denna beryktade grekiska kärleksform som även i fortsättningen skulle komma att betyda så mycket för honom.
Hans livslånga förhållande till Vapenbrodern Hefaistion började tidigt i ynglingaåren och tycks ha fortsatt med oförminskad intensitet livet ut.
Från början var Hefaistion sannolikt något av en ersättning för den allt avlägsnare och mera främmande fadern.
Han var några år äldre än Alexander och storvuxnare, också han skägglös, för övrigt kortklippt och långnäst, inte särskilt skön men tillräckligt ståtlig för att vid tillfälle bli misstagen för Alexander av främlingar.
Det blev sagt att Alexander led sitt enda nederlag mellan Hefaistions lår, och det anses att han i förhållande till vännen främst spelade den kvinnliga rollen.
Med all sin utåtriktade maskulinitet hade Alexander tydligen ett inslag av kvinnlighet, och det kan ha varit dessa dubbla egenskaper som betingade hans starka tjuskraft på män.
Förhållandet till Hefaistion fick en ännu mera sammansatt innebörd genom att han för Alexander motsvarade vad Patrokles varit för Akilles : en föreställning som betydde mycket som idealisk förebild och som Alexander gjorde allt för att leva upp till.
Hefaistion blev mer än en köttslig broder för Alexander.
Han var den oskiljaktige utvalde, trogen som en skugga och ändock förmögen av självständigt och kraftfullt handlande, snart nog en av Alexanders närmaste och mest betrodda härförare under hela fälttåget i Asien.
Hos Hefaistion sökte han tröst i de svaga stunder som drabbade även honom, den gudomlige Alexander, och vilande i vännens armar, i fältlägrens tält eller i intagna palats, anförtrodde han honom bekymmer och farhågor som han annars höll för sig själv.
Som Makedoniens nye kung fick Alexander strax visa vad han dugde till.
Generalen Attalos hade av Filip sänts iväg att förbereda angreppet mot Persien och blev nu anklagad för förräderi och mördad : en gammal räkning uppgjord.
Gränsfolken i norr och några av de grekiska staterna i söder hade funnit tiden inne att resa sig, och Alexander valde att först sätta de hellenska avfällingarna i alliansen mot Persien på plats.
Huvudfienden var bittert nog Tessalien, som en gång varit förebilden Akilles' kungarike, och dess styrkor intog en stark ställning i Tempedalen.
Alexander gav genast prov på sin förmåga att överkomma naturhinder och bereda motståndaren obehagliga överraskningar.
Han lät sina soldater i hast gräva trappsteg i Ossabergets branta sluttningar, så att han kunde kringgå passet där tessalierna väntade och angripa dem överrumplande i ryggen.
De gav upp motståndet och erkände Alexander som sin härskare, Akilles' sentida efterträdare.
Han stormade vidare genom Termopylepasset med sin här och tvang Tebe och Aten till förnyad underkastelse.
Därmed hade Alexander befäst sin ställning som den grekiska alliansens ledare, och vid en gemensam kongress i Korint upprättade han stränga förbud mot alla upprorsrörelser inom hellenska stater och alla stridigheter dem emellan.
Makedoniska garnisoner sattes in på olika håll för att ge eftertryck åt detta förbud.
En ofta omtalad episod skulle ha inträffat i Korint.
Legendbildningen fann på att där låta Alexander sammanträffa med den beryktade cynikerfilosofen Diogenes.
Denne levde som behovslös eremit i en tunna i Korints utkanter, och Alexander skulle ha kommit förbi, stannat och betraktat den trasige, smutsige, skäggvilde mannen som stack fram huvudet ur tunnan.
Och Alexander skulle ha frågat eremiten om det var något han önskade.
Diogenes skulle då ha svarat : Ingenting annat än att du upphör att skymma solen för mig!
Och Alexander skulle ha fällt repliken : Vore jag inte Alexander skulle jag vilja vara Diogenes!
Historien avsåg väl att vara smickrande för Alexanders ryktbarhet och sammanställningen med Diogenes var effektfull.
Men episoden framstår som ytterst missvisande.
Vad kunde ha varit mera främmande för Alexander än att tillbringa sitt liv i en tunna, under overksamhet, fjärran från alla lysande handlingar och hjältedåd!
En annan episod kan däremot mycket väl ha förekommit när Alexander drog förbi Delfi på återvägen från Korint.
Han ville besöka det berömda oraklet, men blev vägrad tillträde med motiveringen att det var en olämplig dag.
Det kunde Alexander givetvis inte nöja sig med, det var en dag som passade honom och det fick oraklet finna sig i!
Han trängde in i templet, grep resolut prästinnan i armen och släpade henne med sig fram till oraklet.
Bestört och imponerad utbrast hon då : Vem kan stå emot dig, så som du stormar fram!
Du är sannerligen oövervinnelig!
Alexander och hans närmaste män tog genast fasta på detta yttrande : han var oövervinnelig!
Det spred sig snabbt bland hans trupper och fick anseende som orakelord.
Alexander den Oövervinnelige!
Endast Herakles hade före honom intagit en sådan plats, i egenskap av oövervinnelig gudahjälte, och Alexander kom så att framstå som en ny Herakles.
Det var typiskt för Alexanders mytdyrkan att den förenade religiösa föreställningar med övertro och hellenskt självförhärligande.
Vad som verkligen var det ena eller det andra tycks han aldrig riktigt ha gjort klart för sig : de olika inslagen fick sammansmälta och det hade han ju också mest att vinna på.
Efter expeditionen söderut vände sig Alexander mot norr för att bestraffa de ständigt opålitliga triballerna.
Hans mål var att tränga fram ända till Donau för att där upprätta sitt rikes gräns vid den stora floden.
På vägen försummade han inte att offra till olika gudar, för att stärka tilliten både hos sig själv och sina trupper.
Han gjorde offrandet till en bestående vana, och vad som därvid var verklig vördnad för gudarna, tilltro till gudarna, och vad som var klok beräkning kan inte åtskiljas.
Den gången, i Dionysostemplet i Crestonia, lär guden ha uppmuntrat sin förmente son genom att låta flammorna från offerelden stiga ovanligt högt : något som ansågs som ett säkert förebud om segrar.
Alexander blev först hejdad av en trakisk styrka som befäst sig i Schipkapasset där den dragit samman en mängd tunga transportvagnar på krönet av en svårtillgänglig brant.
Kringgående rörelser var omöjliga och Alexander nödgades besluta sig för ett direkt anfall uppför branten.
Men han genomskådade vilket bruk trakierna ämnade göra av vagnarna och instruerade sina trupper därefter.
När vagnarna började störta larmande utför branten var Alexanders kolonner så utspridda att de flesta kunde undvika dem.
Om det inte gick kastade sig soldaterna ner med de långa sköldarna som betäckning och vagnarna rusade fram över dem utan att vålla större skada.
Trakierna flydde in i de täta skogssnåren och Alexander lär dels ha sänt fram dresserade hundar för att driva ut dem och dels en mindre styrka av bågskyttar för att locka dem till angrepp.
Därefter omringade han dem och tillfogade dem ett förödande nederlag.
Alexander trängde vidare in på triballernas område, deras kung flydde förskräckt med sitt följe och hans huvudstyrka besegrades.
Så stod makedonierna vid Donau, den tilltänkta gränsfloden, som med sin starka ström verkade oöverkomlig utan farkoster.
Triballernas kung hade tagit sin tillflykt till en ö mitt ute i Donau, likaledes oåtkomlig, och företaget kunde ha slutat en smula snöpligt om inte en getisk styrka samlats på andra stranden och utmanat Alexander.
Det gav honom ett välkommet tillfälle att visa vad han förmådde inför svårbemästrade naturhinder : i skydd av nattens mörker gick han över Donau med femtusen man.
Alexander kunde sin Xenofon och hade hos honom inhämtat hur grekerna den gången överraskande gått över Eufrat : de hade stoppat sina skinntält fulla med hö, sytt ihop dem och använt dem som flytdynor att ta sig över floden på.
Det var också vad Alexander låtit sina trupper göra, och där stod de i gryningen på andra stranden, uppställda i slagordning mitt ute på ett fält med mognande säd : en syn som slog geterna med sådan häpnad och fruktan att de flydde hals över huvud.
De olika stammarna och folken kring Donau påstås ha blivit så imponerade av Alexanders bravad, av dem betraktad som ett sannskyldigt underverk, att de höll fred med makedonierna i femtio år framåt.
Det återstod nu för Alexander att ta itu med fientligheterna vid den illyriska gränsen, där fästet Pellion blivit erövrat från makedonierna.
Han omringade och belägrade Pellion, blott för att finna att en annan fientlig styrka i sin tur omringat honom och försatt honom i en ytterst farlig belägenhet.
Han befann sig med sina trupper på en trång plats omgiven av skogsbranter, med en flod på ena sidan, och var innesluten av överlägsna styrkor.
Men Alexander bevarade sin kallblodighet och kom snart på ett sätt att uppehålla motståndarna och vinna tid.
Han sade sig att rörelse under alla förhållanden var att föredra framför orörlighet och passiv väntan, något som kunde ha nedsatt stridshumöret hos hans soldater.
Han satte därför i gång med en förvirrande uppvisning : hans falanger började tåga fram och tillbaka i formeringar med fällda lansar, och hans kavalleri stormade fram under invecklade manövrer, allt under mesta möjliga oväsen med vapenbrak och stridsrop.
När motståndarna på det sättet slagits med häpnad och osäkerhet, på samma gång som de egna trupperna eldats upp tillräckligt, övergick uppvisningen plötsligt i ett stormanfall som bröt igenom illyriernas linjer.
I skydd av pilregnet från i hast uppställda katapulter kunde makedonierna övergå floden utan större förluster, varefter de försvann in i skogarna.
Illyrierna beslöt sig för att betrakta utbrytningen som en flykt och gav sig hän åt ett sorglöst firande av segern.
Efter en kringgående rörelse återkom Alexander tre dagar senare i ett förödande överraskningsanfall, som ledde till illyriernas underkastelse och fred även vid denna gräns.
Under tiden hade ett rykte spritt sig att Alexander stupat vid Donau och uppror hade brutit ut på nytt i Tebe, med stöd av Aten.
Alexander tågade genast dit i ilmarscher med en här på trettiotusen man och överrumplade den upproriska staden, där man i det längsta vägrade tro att det verkligen var han.
Tebe kapitulerade dock inte och först efter häftiga strider drog sig dess försvarare innanför murarna.
Men makedonierna lyckades samtidigt tränga in genom en illa försvarad port och med Alexander i spetsen stormades staden.
Nu liksom framdeles visade Alexander sin särskilda avsky för svek, och ursinnig över Tebes avfall från alliansen mellan de hellenska staterna beslöt han att statuera ett avskräckande exempel.
Befolkningen höggs ner utan förskoning eller bortfördes som slavar, och staden ödelades systematiskt till tonerna av flöjtspel.
Endast det hus där den store och av Alexander älskade skalden Pindaros hade levt mer än hundra år tidigare undantogs från förödelsen.
Aten skyndade sig förskräckt att falla undan utan vidare.
Alexander hotade med utrensningar bland de atenska upprorsivrarna, men genomförde dem inte.
Han fann tydligen styrkeuppvisningen tillräcklig och ville inte ha någon onödig konflikt med Aten inför det förestående fälttåget mot Persien.
Alexander hade nu säkrat sitt välde och sina allianser : han var färdig för uppbrottet mot Mindre Asien.
Det var det stora krigsföretag som han satsade allt på och väntade sig allt av, utan att han ännu hade någon bestämd föreställning om var gränsen för erövringarna skulle gå.
Han förberedde de kommande segrarna med att prägla mynt där Atena avbildades som segergudinna.
Det skedde i avsikt att stärka myten om fälttåget mot Persien som ett gemensamt hellenskt-makedoniskt företag, en senkommen hämnd för de tidigare nederlagen och för persernas förstörande av de grekiska templen.
Därigenom skulle den grekiska stoltheten och den religiösa känslan tillfredsställas på en och samma gång, Alexander skulle framstå både som den rättvise hämnaren, gudarnas redskap, och som de asiatiska grekkoloniernas befriare.
Bland Alexanders generaler var det främst den redan sextiofemårige Parmenion som stödde detta krigsföretag, under det flera andra var motståndare till det, ansåg det alltför äventyrligt och fantastiskt.
Därav följde att Parmenion blev härens högste befälhavare näst Alexander och även två av hans söner fick framskjutna poster.
Den sextioårige generalen Antipater utsågs till högste befälhavare över den makedoniska hemmafronten, där han skulle dela makten med kungamodern Olympias.
Det rådde starka motsättningar dem emellan och det ansågs av Alexander som en garanti mot maktmissbruk från endera sidan.
Svågern Alexander av Epiros fick för säkerhets skull befälet över en flottstyrka som sändes till försvar av de hotade kolonierna i Syditalien.
På det sättet sörjde Alexander för balansen mellan stridiga intressen, och han vann även många av sina motståndare genom att slösa med gåvor och förläningar.
Han insåg vikten av att knyta Filips dugligaste och mest erfarna män till sina strävanden och försäkrade sig om deras lojalitet.
Av några kritiserades Alexanders generositet som alltför överdriven och slösaktig, under riskabelt reducerande av krigskassan.
Hans sorglöshet i ekonomiska ting var och förblev ett av hans mest typiska karaktärsdrag.
Han var lagd för stora tag och avskydde allt slags småskurenhet, han litade till att resurser aldrig skulle fattas honom och märkvärdigt nog kom det heller inte att göra det.
En avskedsfest utan like firades inför uppbrottet mot kriget, i gränsstaden Dion.
Den var till ära för Zevs och muserna, men inte mindre för Alexander och hans här jämte mängden av inbjudna gäster.
I ett jättetält med hundra soffor pågick festligheterna i nio dagar och kulminerade i en rad bröllop.
Som vanligt från Filips tid var dessa äktenskap avsedda att stärka sammanhållningen mellan olika släkter och folkskikt.
Det ingick också särskilt i Alexanders taktik att många av de män som just skulle dra ut i kriget efterlämnade unga hustrur, som i bästa fall hunnit bli havande.
Det avsåg att stärka bandet mellan hären och de hemmavarande, förutom att öka befolkningstillväxten.
Några av generalerna försökte övertala Alexander att också själv ingå äktenskap och förhoppningsvis avla en arvinge innan han började kriget.
Men det vägrade han på det bestämdaste.
Han kände sig odödlig och behövde inga sådana återförsäkringar.
Däremot valde han ut ett antal konstnärer, diktare och krönikörer som skulle följa med på fälttåget, för att hans segrar och dåd på lämpligt sätt skulle bli odödliggjorda.
Till sin historieskrivare framför andra utsåg han sin tidigare lärare Kallistenes.
Han visste mycket väl att av honom kunde han vänta sig en heroiserande panegyrik, tillrättalagd på det sätt som han, Alexander, helst ville se sig själv och bli sedd av andra.
Alexander kunde med rätta vara stolt över sin här när han tog den i beskådande före överskeppningen till Mindre Asien.
Den var inte överväldigande stor, bestod av omkring trettiofemtusen man infanteri och sextusen kavallerister.
Men den var enastående vältränad och välorganiserad alltifrån Filips tid.
Dess slagkraft bestod framför allt i dess rörlighet, dess effektiva samverkan och dess överlägsna beväpning.
Fotfolkets falanger var uppbyggda efter förebild från Egypten, under det kavalleriets taktik hade hämtat lärdomar från skyterna i norr, de fruktade ryttarhorderna.
Infanteriet var utrustat med en arton fot lång lans, kallad sarissa.
Den hade järnspets och dessutom järnbeslagen bakända för att den skulle få säkrare fäste i marken när den restes upp mot angripande kavalleri.
Lansen utgjordes i övrigt av det oöverträffat hårda kornellträet, med två grenar hopfogade på mitten med en bronshylsa.
Vid anfall bildade lansarna en framryckande spetsgård med endast tre fots avstånd mellan varje.
De sattes in särskilt för att driva undan trupper som rivits upp av kavalleriet : den täta sammanhållningen och den överlägsna räckvidden var därvid avgörande.
Vid ojämn terräng fanns risken att formationen bröts och soldaterna blev utsatta för sidoangrepp där lansarna var svåra att använda.
Kavalleristerna betjänade sig av en likaledes lång men lättare sarissa som de höll med båda händerna.
Eftersom de var utan stigbyglar och sadlar ( som ännu inte kommit i bruk ) styrde ryttaren sin häst med knäna och blev lätt avkastad när han använde lansen.
Denna kom i stark vibration vid galopp, ofta med en hög, sjungande ton, och bröts gärna vid attack.
I så fall återstod för kavalleristen endast ett kort svärd att hugga sig fram med, under skydd av en mindre sköld fastsatt på armen : detta förutsatt att han fortfarande höll sig kvar på hästen och att han inte heller nödgades hålla sig fast i manen med båda händer.
Det makedoniska kavalleriets speciella taktik bestod för övrigt i att anfalla i kilform med anföraren i spetsen, för att tränga in så häftigt och så djupt som möjligt i fiendens kolonner och bryta upp dem.
På en av anföraren given signal skulle ryttartruppen svänga åt sidan under bibehållen formering och angripa på nytt i flanken : en manöver som krävde mycken träning och skicklighet, men rätt utförd var närmast omöjlig att motstå.
Alexander kunde med särskild stolthet betrakta de ryktbara Vapenbröderna, som var utvalda man för man, tidigare av Filip, senare av honom själv.
Han kände dem alla, många av dem var hans personliga vänner, inte sällan förtrogna kamrater från uppväxtåren.
Det var en hedersuppgift att tillhöra Vapenbröderna och det krävdes mer av dem än av några andra.
De stred såväl till häst som till fots och sattes in på de mest hotade ställena under striderna för att avvärja sammanbrott och föregå med eggande exempel.
På liknande sätt användes de nästan lika ansedda Sköldbärarna, men deras uppgift var framför allt att sörja för sammanhållningen inom falangerna och deras nära samverkan med kavalleriet.
Ofta berodde framgången i striderna på hur snabb och väl anpassad denna samverkan var.
Både Vapenbröderna och Sköldbärarna var i stället för den långa lansen utrustade med tyngre svärd och större sköldar som skyddade det mesta av kroppen.
Särskilt avdelade ryttare uppehöll sig bakom trupperna för att hejda desertörer eller flyende och döda dem på stället.
Begynnande flykt eller panik var den största faran för en här, det hade Alexander lärt sig eller från början insett.
Vid strid bar alla bronshjälmar med plymer, därjämte skydd av metall och läder för bröst, armar och ben, röda mantlar över axlarna och öppna sandalliknande läderskor fastgjorda med korsade remmar uppåt vadorna.
Vid marsch hängdes hjälmen över ena axeln och soldaterna satte på sig bredskyggiga hattar i stället, till skydd mot sol eller regn.
Alexander tillät att börja med inga kvinnor att medfölja och endast en tjänare på tio man.
Soldaterna fick tvätta sig blott i kallt vatten för härdningens skull och även officerare måste marschera till fots under de längsta etapper.
Hären var utökad med specialutbildade slungare från Rhodos och bågskyttar från Kreta.
Dessutom medfördes katapulter som kunde skjuta iväg tyngre pilar eller spjut och slunga ut tunga stenar eller andra projektiler.
Framstående konstruktörer med en stab av timmermän medföljde för att när så krävdes framställa murbräckor, belägringstorn och andra krigsmaskiner, liksom för att bygga vagnar och fartyg, uppföra broar och bryggor.
För fälttåget i Asien hade Alexander med sitt vanliga förutseende även tagit med grekiska lantmätare.
Det var uthålliga långdistanslöpare som stegade vägarna och på det sättet mätte upp avstånden förhållandevis tillförlitligt.
Ja, Alexander hade inte ens försummat att föra med sig specialister som sändes upp i bergen för att ta reda på vilka mineraltillgångar som kunde finnas där.
För transport fanns ox- och mulåsnedragna kärror, vars antal dock inskränktes så långt möjligt.
En vagn med förnödenheter på trettio man var regeln, men redan detta blev en besvärlig tross på tusentals vagnar för en här av den storleken.
Alexander förargade sig gärna över detta krälande bihang, en enligt hans mening ganska onödig belastning.
Han ville att hären inte blott skulle vara lättrörlig utan också kunna underhålla sig själv, genom att leva på vad den kunde uppbringa under framträngandet och göra sig oberoende av försörjning från hemlandet.
Stenkvarnar medfördes för att mala säd, så att manskapet kunde skörda på fälten där de drog fram och baka sitt eget bröd.
I övrigt bestod kosten främst av oliver och fikon, kött endast från erövrad boskap som drevs med bakom hären och slaktades efter hand.
Det annars vanligen tillämpade systemet att under skördetiden göra avbrott i krigföringen och sända tillbaka trupperna för att delta i arbetet på fälten behövde Alexander inte följa.
Det fanns redan tillräckligt med krigsfångar som utförde slavarbete i Makedonien.
Härens förbimarsch utgjorde ett imponerande skådespel, betraktat av Alexander där han satt högt på sin svarta stridshingst, själv klädd i bländande vitt, med en röd mantel över axlarna och en uppskjutande silverhjälm med vita, vajande plymer över de rödblonda lockarna.
Han var den unge härföraren som utstrålade segervisshet, övertygad om att han aldrig skulle lida något nederlag, en hjälteyngling som gudarna fann behag i och som hans män såg upp till med kärleksfull dyrkan.
Han förstod att upprätta ett slags kärleksförhållande mellan sig själv och sina soldater : det gjorde dem gränslöst tillgivna och stolta över honom, villiga att följa honom vart som helst.
Hans ögon med deras strålande blick mötte de förbitågandes ögon och tycktes dröja vid var och en av dem, omsluta dem, ta dem till sig.
De skulle alla känna att han var en av dem, att han tillhörde dem, var deras egen som kung, som härförare och hjälte.
När hären gjorde halt red Alexander fram och höll ett kort tal till den, lovprisade den, kallade den oövervinnelig och förutsåg de lysande segrar som väntade den.
Tillsammans stod de nu beredda att ta steget över till perserväldet och tåga fram där som oemotståndliga befriare.
Han, Alexander, skulle leda dem, makedonier och greker sida vid sida, och gudarna skulle vara med dem!
Därefter började överskeppningen under Parmenions befäl.
Till förfogande stod ett par hundra grekiska fartyg jämte flatbottnade farkoster för hästar, vagnar och katapulter.
Allt försiggick utan missöden eller svårigheter, med den enastående tur som Alexander så ofta hade med sig.
Det var i maj, vädret var vackert, ingen av Hellespontens besvärliga strömmar gjorde sig märkbar, och viktigast av allt : den persiska flottan syntes inte till.
Det senare berodde dock inte på en lycklig slump : Alexander visste i själva verket att den var upptagen i Egypten där ett uppror mot perserväldet just hade brutit ut.
Men det var en vetskap som han behöll för sig själv, så att alla skulle häpna över hans djärvhet och lycksamhet.
Kanske delvis för att framhäva sin egen säkerhet och tillit till gudarna företog sig Alexander under överskeppningen något annat.
Med en mindre truppstyrka och ett antal skepp ägnade han sin omsorg åt en av de myter som var så angelägna för honom.
Vid den trakiska kusten fanns en ryktbar grav där den förste som landstigit i Mindre Asien under trojanska kriget för tusen år sen vilade under ett hjältemonument.
Alexander såg i honom återigen en av sina föregångare och förebilder, och han offrade högtidligen vid graven innan han begav sig av med sina skepp och själv ställde sig vid rodret på den främste triremen.
Mittsjöss befallde han roddarna att vila på årorna medan han offrade en medförd tjur till havsguden Poseidon.
Han tömde också vin ur en guldbägare till ett dryckesoffer åt neriderna och kastade därefter bägaren i havet.
Så försäkrade han sig om välvilja från havets makter och lämnade bakom sig ett av blod och vin rödfärgat vatten.
När fartygen närmade sig Asienkusten iförde sig Alexander full rustning, som återkastade solljuset bländande.
Han ställde sig längst fram i fören och på lagom håll kastade han sitt spjut i land liksom föregångaren sades ha gjort.
Där stod spjutet skälvande i sanden : symbolen för att Alexander tagit det persiska väldet i besittning, innan han sprang i land först av alla.
Av alla hjältar ur det förgångna kände sig Alexander mer än någonsin som den snabbfotade Akilles, en roll som han gestaltade fulländat, uppfylld av föreställningen om sin förebild utan att göra egentlig åtskillnad mellan honom och sig själv.
I hans mytiska inlevelse ingick olika tider i varandra, hjältar återuppstod i ny gestalt, händelser upprepade sig enligt ett ödesbestämt mönster.
I denna förmåga till identifiering med förflutna hjältar och tilldragelser bestod mycket av Alexanders styrka och han var medveten om det, åtminstone på ett instinktivt sätt.
Det var framför allt den förmågan som gjorde honom så oemotståndligt medryckande och förledande, med en lyskraft som var mytens på samma gång som hans egen.
Och som Akilles, den i förnyad glans återuppståndne Akilles, förde Alexander målmedvetet sin här från Troja-hjältarnas landstigningsplats bort över kustens sanddyner och låga kullar, fram till det forna Troja, som vid denna tid inte var stort annat än en by invid de övervuxna ruinerna av det stolta Ilion.
Men där fanns alltjämt Ajax' och Akilles' gravar jämte ett Atenatempel, och Alexander fick tillfälle att fullfölja ännu en gammal rit.
Han klädde av sig naken, med kroppen inoljad och glänsande, med en guldkrona på huvudet, och så begav han sig springande till Akilles' grav och nedlade där en krans.
Vännen Hefaistion följde hans exempel och löpte på samma sätt till Patrokles' grav, i trohet mot sin roll i det mytiska mönstret.
Det var ett äkta grekiskt skådespel för folket med de båda härförarna som nakna löpte fram mellan de långa leden av soldater, som säkerligen mindre förbluffades än fröjdade sig åt synen.
Alexander blev erbjuden den lyra som tillhört Paris, men Paris var inte hans förebild och han begärde i stället att få Akilles' lyra.
Det kanske föresvävade honom att han själv borde besjunga sina hjältedåd, eftersom han inte likt sin föregångare hade tillgång till någon Homeros.
Han hade bara den högtravande men ändå ganska prosaiske Kallistenes, men Alexander litade säkerligen till förvissningen att hans bragder i sig själva skulle utgöra en dikt utan motstycke.
Han offrade självfallet vid gravarna, vid Zevs' altare och i Atenas tempel.
Han skänkte även sin egen rustning i gåva, mot att han i gengäld fick motta den sköld och brynja som fanns bevarade där från trojanska kriget.
Denna vördade relik, som måste ha varit mer eller mindre sönderfrätt av rost, lär han sen ha låtit bära framför sig under hela erövringståget genom Asien.
Det var också i Atenatemplet i Troja som två unga kvinnor trädde fram och kastade sig ner inför Alexander.
De var klädda som slavinnor, barfota och med avklippt hår, men det fanns något hos dem som tydde på förnäm härkomst.
De vred sina händer och blickade upp mot Alexander med tårfyllda ögon, de bad och besvor honom om hjälp i sin fördömelse.
Han uppfattade strax att de var grekinnor, reste upp dem och lyssnade villigt till vad de började berätta med förhoppningsfull iver.
De var jungfrur från Tessalien och offer för en fördömelse som sällsamt nog bestod ännu efter tusen år.
Tessaliern Ajax hade dödat sierskan Kassandra vid trojanska krigets slut, och som bot hade oraklena krävt att Tessaliens främsta familjer skulle sända dit två jungfrur varje år.
Så hade också skett alltsen dess.
De unga kvinnorna sattes i land på kusten vid Hellesponten och lämnades där att ta sig fram på egen hand till Troja.
Befolkningen kom då ut för att infånga dem och döda dem med yxor eller stenar.
Men om de lyckades undkomma kunde de ta sin tillflykt till Atenas tempel och leva där som slavinnor, tills deras ersättare råkade ta sig dit och de befriades.
Ett par tusen tessaliska jungfrur måste ha delat detta öde sen domen avkunnades.
Flertalet hade väl omkommit, blott några få blivit avlösta och återvänt.
Själva hade de haft turen att klara sig undan med livet, men var förtvivlade över sin väntan där i templet som inte tycktes få något slut.
Alexander kunde nog livligt föreställa sig vilken klagan eller stum förtvivlan som måste ha rått i de drabbade tessaliska familjerna, vilken bitter sorg som måste ha uppfyllt de unga kvinnorna när de nödgades bryta upp för att möta detta öde.
Hur de måste ha suttit där i vagnen som förde dem bort, hopkrupna, uppgivna, kanske sammanslingrade för att söka en smula tröst hos varandra!
Möjligen hyste de obestämda tankar på att fly och undkomma, men hejdades av insikten om sin oundvikliga plikt som ödets utvalda, ja, kanske rent av inte utan ett slags bitter stolthet över den uppgift som blivit deras.
Och en båt med roddare och segel hade fört dem vidare, över vattnet, till den främmande stranden : en för dem overklig och aldrig förr prövad upplevelse, nära och dock avlägsen som en dröm.
Måhända önskade de att en storm skulle bryta ut och svepa dem med sig i djupet, befria dem från det förfärliga som väntade.
Men ansträngde sig verkligen befolkningen fortfarande för att infånga och ta död på jungfrurna, var oraklets makt alltjämt så stark efter tusen år ? Det måste Alexander inte utan bestörtning ha frågat sig.
Dock hade han nu äntligen kommit och kunde göra sig till befriaren, orakeldomens upphävare!
Han gav befallning om att de båda jungfrurna skulle sändas tillbaka till Tessalien under eskort och att detta grymma offerväsen skulle upphöra för alltid.
De unga kvinnorna tackade honom under strömmande glädjetårar och föll åter ner vid hans fötter som inför en gud.
Så trädde Alexander in i ännu en mytisk roll : som jungfrubefriaren, kvinnoräddaren, inte utan likhet med Tesevs som besegrat Minotauren och befriat Ariadne ur Labyrinten på Kreta eller med Persevs som räddat Andromake från havsvidundret där hon suttit fängslad på en klippa vid stranden.
Alexander tågade nu med sin här framåt den persiska Kungsvägen som i ormande bukter ledde genom Mindre Asien, mellan regelbundet utplacerade posteringar med rasthus och proviantförråd.
Det var nästan som om landet velat välkomna en inkräktare och underlätta en erövrares framträngande.
Visade det inte, måste Alexander ha tänkt, hur oberört perserriket var inför allt som kunde ske ? I sin väldighet kände det sig tydligen osårbart och hyste en oinskränkt tillit till sin styrka.
Men vänta, snart skulle det komma att få inse sitt misstag!
Tills vidare mötte Alexander inget som helst motstånd och han fick en känsla att framträngandet gick förrädiskt lätt.
Vägen var dammig eller lerig, grusig eller stenig, allt efter terräng och väderlek.
Men den var ändå lättframkomlig, låg där öppen och oförsvarad, med förråd att ta åt sig av.
Alexander behövde inte ens lämna trossen med alla dess gnisslande och krängande vagnar bakom sig, och han hade inte behov för några vägvisare, knappast heller av utsända spejare.
Till en början ledde Kungsvägen söderut mellan övervägande grekiska städer, som lydde under persiska guvernörer, kallade satraper.
Alexander kom tågande där i stor stil som befriare, och grekerna i dessa städer mottog honom oftast som sådan, beredvilligt eller mera tveksamt, blott i några fall under försök till motstånd som han snabbt slog ner eller avvärjde genom skrämsel.
Det var för grekstäderna fråga om vilken frihet de skulle bli överlämnade åt.
De levde i det hela ganska förnöjsamt, i skydd av den persiska ordningen och dess pålitliga lagar, med fastställda avgifter, myntvärden, varaktig fred och blomstrande affärer : ett tillstånd som gav välstånd åt en del och tämligen drägligt slaveri åt andra.
Skulle de nu i stället utsättas för Alexanders godtyckliga beskattning, osäker fred, inbördes stridigheter, kanske även brutna handelsförbindelser och ekonomisk nedgång ? Det var vad de frågade sig, mer eller mindre oroligt eller upprört.
Vad grekstäderna föll undan för var i själva verket maktspråk snarare än hellensk gemenskapskänsla eller storgrekisk patriotism.
Alexanders storslagna uppträdande som befrielsehjälte mötte sällan riktig hänförelse, men något ansenligt motstånd att mäta sina krafter med fann han heller inte.
Det blev bara futtiga småstrider, lokala sammanstötningar i stället för det avgörande slag han väntade sig.
Var någonstans fanns de persiska härarna, den väldiga persiska krigsmakten ? Varför höll sig storkonungen Dareios tillbaka eller varför sände han inte någon att ingripa mot inkräktaren ? Detta alltför lätta framträngande uppfattade Alexander närmast som en förolämpning, ett utslag av ringaktning.
Med ett sådant segrande utan riktiga strider hotade hans hjälteroll att bli ihålig, nästan löjlig.
Vad skulle hans här tänka om honom, en anförare som inte kunde finna någon värdig motståndare ? På samma gång berördes Alexander obehagligt i sin makedoniska självkänsla och sin allmänt hellenska kulturstolthet : ty vad han mötte i Mindre Asien var inte barbariskt förfall och bedrövlig efterblivenhet, utan tvärtom ett rikt och välordnat samhälle, med fri religionsutövning, uppdriven administration, praktfulla byggnadsverk, sköna trädgårdsanläggningar och parker, mycken vällevnad och jämförelsevis obetydligt elände.
Det kunde inte annat än att emellanåt förekomma Alexander att det var han och hans makedonier som var de egentliga barbarerna, under det perserväldet utgjorde det förfinade kulturlandet, rent av till övermått.
Vad, måste han fråga sig, var det då han ville befria det ifrån, vari bestod egentligen hans kulturella uppgift ? Ja, Alexanders framfärd var långt mindre ett erövringståg än en militärpromenad, en väldig utflykt i en mestadels fredlig och idyllisk omgivning, genom parklandskap och fruktbara odlade trakter, genom välordnade byar och städer, utmed sjöar och floder, ibland med avbrott för jakt i skogar där allehanda villebråd fanns utplanterat och storslagna slott fanns att vila i, med rika förråd av livsmedel och dryckesvaror.
Alexander och hans trupper led sannerligen ingen brist på någonting, och han behövde knappast bekymra sig för den så gott som tomma krigskassan.
Det artade sig till ett fälttåg som kunde bedrivas nära nog utan kostnader eller förluster!
Avigsidan var att strider, strapatser och umbäranden ersattes av en rent förvekligande vällevnad.
Det gav Alexander en oroväckande förnimmelse av att något var fel eller likt en väntande fälla som han klev allt djupare in i utan att kunna förstå vari den bestod.
Det var därför ytterst välkommet för honom när han nåddes av underrättelsen att en fientlig här äntligen hade uppenbarat sig.
Nu skulle det bli slut på denna lömska och vilseledande fredlighet!
Slaget vid Granikos förestod.
Några av de persiska satraperna hade samlat en här på trettiofemtusen man, bestående till stor del av grekiska legosoldater under befäl av en överlöpargeneral, Memnon, i övrigt av lokala styrkor under olika persiska härförare.
Dareios hade givit sina order långt bortifrån och ansåg tydligen Alexander vara en alltför obetydlig fiende för att han skulle besvära sig med att själv ingripa.
Den persiska hären hade gått i ställning på andra sidan floden Granikos, nära foten av berget Ida, och den väntade där på att Alexander skulle komma och anfalla den.
Floden var endast ett tjugotal meter bred men med stark ström och branta, leriga stränder.
Utrymmet mellan de begynnande höjderna var trångt och läget fördelaktigt för perserna.
Alexander nådde dit med sina trupper efter en lång och ansträngande dagsmarsch.
Han red strax fram till flodstranden, iförd blänkande rustning, på sin höga svarta hingst : en syn som väckte den vanliga hänförelsen hos hans makedonier.
Alexander lät sig även villigt beskådas av motståndarna medan han tog läget i betraktande.
Det led mot kvällen, solen kastade långa skuggor snett framför honom och glimmade starkt i de fientliga truppernas vapen och metallbeslag.
Inte blott männen utan också hästarna i kavalleriet verkade metallbeslagna från ovan till nedan, till synes osårbara, men tunga, stela.
Alexander såg strax att persernas svaghet bestod i deras bristande rörlighet och att tyngden kunde vändas emot dem.
Han måste främst lita till sin egen Akilleslika snabbhet och sina styrkors följsamhet.
Det skulle säkerligen inte ha varit Alexander emot att vissa historieskrivare gjort gällande att han brann av sådan stridsiver och var så säker på sin oövervinnelighet att han genast gick till anfall, utan att lyssna till Parmenions försiktigare råd att dröja till morgonen då trupperna fått vila.
Vore jag Alexander skulle jag vänta!
påstås Parmenion ha sagt och Alexander skulle ha svarat : Det skulle jag också om jag vore Parmenion!
Därmed skulle han ha stormat fram över floden i spetsen för sitt kavalleri och ursinnigt ha huggit in på fienden, snart invecklad i närstrid med de främsta motståndarna.
Kroppar genomborrades, huvuden och lemmar höggs av, och Alexander själv skulle i sista ögonblicket ha räddats undan ett förintande svärdshugg.
Men i själva verket lär Alexander ha följt Parmenions råd och ha avstått från den våghalsiga hjälteuppvisningen.
Han lät sina trötta styrkor vila och återhämta sig över natten, och tidigt i gryningen gick de över floden utan motstånd från persernas sida.
Dessa hade enligt sin sedvana dragit sig tillbaka från sina ställningar under natten och upprättat sitt läger längre inåt land.
Med floden bakom sig grupperade Alexander sina trupper och satte in ett överrumplande anfall innan perserna hunnit gnugga sömnen ur ögonen.
Kavalleriet var som vanligt uppdelat på de båda flyglarna, ledda av respektive Alexander och Parmenion.
Striden blev hård men kortvarig.
Det metallbeslagna persiska kavalleriet visade sig mycket riktigt vara alltför tungrott och långsamt i rörelserna.
Det utmanövrerades och överflyglades av makedonierna, perserhärens kärna av fotfolk omslöts från båda sidor och råkade i panik.
Det har antagits att en rivalitet rått mellan de persiska härförarna och den grekiske Memnon.
Denne tvangs att ställa sina legotrupper bakom de andra och kunde aldrig ingripa med full kraft.
Det var dock hans greker som utgjorde huvudstyrkan, men perserna litade kanske inte helt på dem i kamp mot andra hellener eller unnade dem inte att segra.
Ändå blev det dem som nederlaget hårdast gick ut över : inte mindre än femtontusen av greklegionärerna påstås ha slaktats ner på platsen.
Alexander var obeveklig i genomförandet av detta blodbad, emedan han betraktade dessa greker som förrädare mot den hellenska alliansen och det gemensamma befrielsekriget.
Han ville därför återigen statuera ett avskräckande exempel, nu för greker som ställde sig i fiendens tjänst.
Mot sedvanan förbjöd han att de stupade legionärernas kroppar fick begravas, heller inte brännas eller vräkas i floden, utan de lämnades kvar att ruttna på slagfältet eller förtäras av rovdjur och asfåglar.
Några tusental greker som blivit tagna till fånga sändes genast till Makedonien som slavarbetare.
Ryktet om Alexanders obevekliga handlingssätt följde dem utan tvivel.
Efter drabbningen gick Alexander omkring bland sina män som den oövervinnelige, den självskrivne segraren.
Men han behöll ingalunda hela äran av segern för egen del, han berömde var och en som utmärkt sig i striden och delade ut frikostiga belöningar.
De sårade ömmade han för, talade uppmuntrande till dem och biträdde rent av läkarna i deras arbete.
De främsta av de stupade perserna lät han begrava under hedersbetygelser, till skillnad från de grekiska legionärerna och utan att han tycks ha tänkt på att det var emot deras religion att på det sättet besudla jorden.
Tjugofem stupade Vapenbröder begravdes ännu högtidligare, med hären defilerande förbi i full stridsutrustning, under klagande toner från trumpeter och rikliga offer till gudarna.
Vid fördelningen av krigsbytet behöll Alexander så gott som ingenting för egen räkning.
Han insåg att det kunde användas bättre på annat sätt, och alla skulle kunna se att han inte stred för egen vinnings skull.
En del av bytet sände han hem till modern, Olympias, för att blidka hennes svåra humör och påminna henne om sonens bragder.
Trehundra persiska rustningar översändes till Atenatemplet i Aten med den välbetänkta inskriften : Genom Alexander, Filips son, och grekerna utom spartanerna, från barbarerna som lever i Asien.
Slaget vid Granikos innebar en vacker seger men var alls inte avgörande, det förstod Alexander genast.
Han hade inte mött de persiska huvudstyrkorna och framför allt inte kung Dareios, vars besegrande han ansåg oundgängligt med det mål som han nu allt tydligare börjat sätta sig före : att erövra hela det persiska riket.
Alexander talade dock inte om dessa planer, lät på sin höjd ana dem, utom att han möjligen anförtrodde sig åt Hefaistion.
Kanske var det främst för att inte stöta tillbaka de grekiska allierade med deras avgränsade målsättning, men också för att inte avskräcka hans egna makedonier.
Trots sin krigslust kunde de tänkas rygga tillbaka inför ett så oerhört företag och börja betrakta honom som en galning.
En besvikelse som efter hand skulle visa sig allt kännbarare var att överlöpargeneralen Memnon inte fanns bland de döda eller de tillfångatagna.
Han hade lyckats fly och undkomma, för att inom kort framträda som en av Alexanders farligaste motståndare.
Segerkänslan följde Alexander och hans män under det fortsatta framträngandet och gjorde dem ännu mera oemotståndliga.
Ingenting tycktes finnas som skulle kunna hejda dem i deras framfart.
På vägen söderut höll de sig nära kusten där städerna alltjämt var övervägande grekiska.
Inlandet befattade sig Alexander inte med : där härskade perserkungen på långt avstånd genom sina satraper och dekret, medan den halvvilda stambefolkningen i skogar och bergstrakter lämnades åt sig själv.
Alexander var grekiskt tillräckligt för att huvudsakligen inrikta sig på städer : att främst intaga städer och räkna med stadskulturer, med städers maktanhopning, snart nog också att grundlägga nya städer.
Han fann det till sin fördel att förbjuda all plundring av städer som gav sig utan motstånd, en åtgärd som inte uppskattades av hans soldater men hade påtaglig inverkan på städernas vilja att kapitulera utan strid.
Denna vilja ökades ytterligare när Alexander även förbjöd varje hämnd på perser och på greker som ställt sig i persisk tjänst.
Det var ett hänsynstagande som förutseende förberedde hans ännu blott i hemlighet tillämnade ställning som perserrikets härskare.
Alexander överkom till och med sin ovilja mot grekiska legionärer hos perserna och i stället för att döda eller förslava dem började han ta dem i sin egen tjänst så snart de besegrats.
Det gjorde dem också lättare att besegra.
De betydande städerna Sardis och Efesos kapitulerade, och deras persiska oligarkier ersattes av grekiska demokratier.
Så fullföljde Alexander sin påtagna uppgift som den grekiska frihetens återupprättare, trots att han själv föredrog aristokratiskt styre.
Alla intagna städer befriades samtidigt från sina tidigare skatteavgifter, men var i gengäld välkomna med mer eller mindre frivilliga tributer till Alexanders krigskassa.
Både av övertygelse och av taktiska skäl gav Alexander order om att alla förstörda tempel skulle byggas upp igen.
Han offrade som vanligt till de olika grekiska gudarna, hedrade dem med förbimarsch av hären och högtidliga ceremonier.
Vid tillfälle identifierade han barbarernas gudar som grekiska under andra namn och ägnade även dem sin hyllning.
Redan började Alexander själv på sina håll betraktas och rent av dyrkas som en gud, och han visade tydligt att han inte hade något emot det.
Enligt hans egen uppfattning var det heller inte mer än vad som tillkom honom.
Alexander tågade vidare med sin här över kustlandets slätter och kullar, över gräsmarker och genom skogsbälten, följd av sina trossvagnar och dammande som en ofantlig drake, långsamt krypande fram genom landskapet.
Hans fartyg följde med på färden utanför kusten och hade de tyngre krigsmaskinerna ombord.
Provianteringen erbjöd fortfarande inget problem, städerna hade rikliga upplag och den omgivande landsbygden behövde inte plundras i större utsträckning.
En av de rikaste och starkaste städerna, Miletos, gjorde oväntat motstånd, litande till sina murar och den persiska flotta som samlats utanför hamnen.
Efter en kort belägring, med insättande av kraftiga krigsmaskiner, intog Alexander staden och bestraffade den.
Samtidigt avskar han den persiska flottan från proviant och vatten så effektivt att den nödgades ge upp och fara därifrån.
Det kom Alexander att fatta ett våghalsigt beslut : han sände hem sin egen flotta utom ett antal transportfartyg.
Den var i alla fall underlägsen den persiska och kunde inte ta upp strid med denna, därför fann Alexander den överflödig och kostsam i onödan.
Han tog en betydande risk, men det skedde till förmån för hans plan att erövra kustens alla hamnar och stänga dem för persiska fartyg.
Därmed skulle fiendeflottan vara oskadliggjord, eftersom den skulle bli beroende av alltför avlägsna baser för sin försörjning.
Vid Halikarnassos stod Alexander inför det kanske starkaste fästet på Mindre Asiens kust.
Därtill kom återigen stödet från en persisk flottstyrka som tagit sin tillflykt till dess hamn.
Stadens motstånd gav nu Alexander ett utmärkt tillfälle att grundlägga ett rykte som oemotståndlig intagare av befästa städer.
Det gick dock varken så snabbt eller så lätt som han tänkt sig.
Belägringen drog ut ett par månader och innebar ett mycket olägligt dröjsmål i Alexanders framträngande utmed kusten.
Erövringen av staden skedde först sen han tillgripit den mödosamma utvägen att fylla igen en djup vallgrav, varefter tunga murbräckor kunde föras fram för att hamra sönder murarna.
Men därmed hade Alexander säkrat sitt grepp om den delen av kusten och kunde anse faran från den persiska flottan avvärjd.
Han sände Parmenion med huvudparten av hären inåt landet, med staden Gordion som överenskommen mötesplats.
Själv fortsatte han med den återstående styrkan utmed kusten, som blev alltmer sönderskuren och bergig där den vek av åt öster.
Det var redan vintertid med piskande vindar, slagregn, hagelskurar, kyla och alla slags påfrestningar.
Äntligen började det bli ett fälttåg efter Alexanders sinne!
Strapatserna eggade och stärkte honom, och hans hårdföra makedonier utstod dem utan klagan.
Vid ett tillfälle när trupperna for mer än vanligt illa inträffade en plötslig vindkantring, regnet upphörde med ens och vattnet i en havsvik drog sig tillbaka så att manskapet kunde ta sig över torrskodda.
Det togs för ett uppskattat bevis på hur Alexander gynnades av havets makter.
När Alexander fann sig stå inför otillgängliga berg och kusten saknade ytterligare hamnar som måste intas ändrade han färdriktning och började tåga norrut mot Gordion, i en vid båge genom inlandet.
Inga strider av betydelse förekom och en lättbedriven plundring försåg hären med vad den behövde.
I Gordion förenades de båda härarna planenligt och dröjde kvar där i väntan på förstärkningar som skulle anlända från Makedonien.
Under väntetiden behövde trupperna förströelse vid sidan om provianteringsutflykterna åt olika håll, och Alexander satte i gång med tävlingar och skådespel.
Det var den grekiska kulturen han på detta sätt lät sitt manskap göra bekantskap med : idrott, dramatik, diktverk, dans och sång.
För egen del bidrog han även med en utfästelse att han skulle lösa den beryktade gordiska knuten.
I det gamla palats som tillhört den legendariske kung Midas stod en vagn, helgad åt en frygisk gud, som Alexander på sitt allt vanligare sätt igenkände som en av Zevs' många uppenbarelseformer.
Vagnen var praktfullt utstyrd och guldbelagd, och den hade en styrstång som var angjord med en konstfärdig knut, inte av rep utan av den hårda barken från kornellbusken.
Det var en knut som ingen dittills kunnat lösa upp, trots att många försökt.
Den som lyckades med det skulle enligt sägnen komma att härska över frygierna.
Detta folk troddes en gång ha utvandrat från Makedonien, och det var således mycket lämpligt för Alexander att på nytt, med legendens hjälp, infoga frygierna i det makedoniska väldet.
Strax före uppbrottet från Gordion, som en avskedets höjdpunkt, gick Alexander till verket, fast besluten att lösa knuten och därefter åka genom staden som triumfator i kung Midas' vagn.
Han begav sig upp till palatset åtföljd av stora skaror soldater och nyfikna stadsbor.
Spänningen och förväntningarna steg alltmer, och Alexander grep sig frejdigt an med knuten.
Men likt föregångarna kunde han inte finna någon ände där han kunde börja lösa upp knuten, den föreföll utan början eller slut, omöjlig att komma underfund med.
Alexander blev allt otåligare, han ansträngde sig och tog i av alla krafter, men knuten stod emot.
Han blev djupröd i ansiktet och ådrorna svällde på hans panna.
Den förväntansfulla tystnaden började övergå i ett oroligt sorl, åskådarna höll på att bli otåliga och gripas av tvivel på att han skulle lyckas.
Men när Alexander givit sig in på företaget fick han inte komma till korta.
Det skulle ha dragit smälek över honom, nedsatt honom både i frygiernas ögon och i hans egna soldaters.
Ingenting fick vara omöjligt för Alexander den Oövervinnelige, och gick det inte på ena sättet att övervinna denna knut måste det gå på det andra!
Slutligen, just innan ursinnet grep honom, drog Alexander med en plötslig ingivelse sitt svärd och högg av knuten.
Bara ett hugg och knuten fanns inte mer!
Så enkelt var det, så handlade hjälten och krigaren inför motståndet!
Men i själva verket hade ju Alexander blott kringgått problemet och alls inte löst upp knuten.
Våldet hade fått ersätta skickligheten, och det mumlades bland åskådarna att det inte gått rätt till.
Alexander var själv tydligen heller inte riktigt nöjd med lösningen.
För att överkomma andras och egna tvivel använde han sig av ett häftigt åskväder som mycket lägligt drog fram över staden samma natt.
Han lät förklara att det var Zevs' eget bifall till hans handling, och han offrade strax till åskguden som tack för erkännandet.
Men hur det var tycks Alexander aldrig ha kommit att åka i kung Midas' vagn genom Gordion.
Med sin samlade här följde Alexander nu Kungsvägen ner genom Kappadokien, över halvt ökenartade slätter som omväxlade med bergstrakter.
Utplundringen av de bygder trupperna drog fram igenom kunde knappt nog livnära manskap, hästar och dragdjur.
Befolkningen var fientlig men upptog inga strider mot den överväldigande härstyrkan, utan flydde eller underkastade sig ovilligt.
Den gömde undan vad den kunde och inte sällan fanns det spår efter att man bränt förnödenheter.
Alexander kom gång på gång att erinra sig de vedermödor som Xenofon beskrivit.
Skillnaden bestod främst i att den gången gällde det ett besvärligt återtåg, nu en fortskridande erövring.
Men det var en tidsödande och för Alexander tålamodsprövande färd genom ett till synes ändlöst inland där inga mål av riktig betydelse fanns att uppnå.
Ständigt stötte erövrarna blott på fattiga små städer, bedrövliga byar, förskräckta människor, och dess emellan karga slätter, rykande sand, rasslande tistlar vassa som nålar, eller svarta berg med krön av ännu osmält snö, strida strömmar med isande kallt vatten.
De nyheter som under tiden nådde Alexander, fördröjda och ofullständiga, var ägnade att starkt oroa honom.
Den undkomne general Memnon hade fått befälet över den persiska flottan, kustblockaden hade visat sig bristfällig, Memnon hade återtagit flera av de viktigaste hamnarna och erövrat nya baser på de närbelägnare grekiska öarna.
Svek och förräderi tycktes ha förekommit på flera håll.
En styrka på trehundra skepp hotade blockera Hellesponten och stoppa de livsviktiga spannmålsskeppningarna till Grekland, därjämte att skära av förstärkningarna från Makedonien.
Perserna skulle sannolikt lyckas framkalla oroligheter och uppror bland grekerna, under öppet stöd från Sparta.
Det var en farlig belägenhet, det kunde Alexander inte hysa några tvivel om.
Och där höll han på att marschera fram genom Mindre Asiens inland på ett meningslöst sätt, utan att träffa på verkliga fiender, medan kriget kanske avgjordes på annat håll!
Det enda han tills vidare kunde göra var att skicka iväg en större penningsumma till Antipater, för att han skulle utrusta en ny grekisk-makedonisk flotta, stark nog att kunna ta upp striden med den persiska.
Men det skulle dra ut på tiden och utgången var mer än oviss.
Då, när det behövdes som bäst, var lyckan åter Alexander bevågen på det märkligaste sätt : han nåddes av budet att hans farligaste motståndare Memnon hastigt insjuknat och dött.
Det var redan mitt i sommaren när Alexander tågade ner mot kuststaden Tarsos i Cilicien.
Perserna hade utan strid givit upp det trånga pass som ledde dit och dragit sig undan över slättlandet utan att ens bränna skördarna.
Alexander var så övertygad om sin oemotståndliga tur att han inte misstänkte att det kunde röra sig om en list, en avsiktlig persisk taktik för att locka honom allt längre in i Asien och där besegra honom.
Han drog fram över en fruktbar slätt, väl bevattnad av floder från bergen, med träddungar, vingårdar och sädesfält.
Hären skördade medan den ryckte fram, malde säden på sina stenkvarnar och bakade bröd, åt och drack och njöt av den sköna sommaren.
Hästarna betade det frodiga gräset och fetmade, blev ystra och bångstyriga, släppte brakande väder.
Det var åter en lust för alla att följa Alexander under detta lättvindiga framträngande som så föga liknade ett krigsföretag.
Men behovet för eldande strider gjorde sig på samma gång gällande, det var en allt lättjefullare och oberäkneligare här som tog sig ner mot kusten.
Alexander avslutade en dagsmarsch med att svettig och dammig kasta av sig kläderna och bada i en flod med iskallt vatten från bergen.
Han insjuknade strax efteråt i hög feber och svävade i allvarlig fara för sitt liv, den Oövervinnelige tycktes hotad av det försmädliga ödet att dö i förtid på sin säng.
Hans betrodde läkare, Filip, tillredde en stark dekokt som skulle övervinna febern.
Innan Alexander tömde bägaren räckte han läkaren ett brev från Parmenion där han varnades för att drycken kunde vara förgiftad.
Filip läste brevet utan att låta sig bekomma och med blicken stadigt fäst på honom tömde Alexander bägaren utan att tveka.
Sådan var alltjämt hans tillit till dem som omgav honom och till sin egen osvikliga förmåga att bedöma människor.
Det var en del av hans ungdomliga självförtroende : honom kunde ingenting hända, inget svek nå fram till!
Ändå kan en undanträngd misstro ha dröjt sig kvar hos honom och senare kan en misstanke mot Parmenion ha inställt sig.
Kanske var hans högste befälhavare inte så trofast och tillförlitlig som han tidigare trott, möjligen eftersträvade han härskarmakten för egen räkning och varningen mot dekokten kunde, i stället för omsorg om hans liv, innebära en list för att Alexander skulle dö i febern.
Långsamt tillfrisknade Alexander, låg till sängs i två månader medan hären höll sig overksam och världen fick vänta på hans vidare hjältedåd.
Han hade under denna prövningens tid rika tillfällen att begrunda sin belägenhet och rannsaka sina bevekelsegrunder.
Under feberns efterdyningar måste hans fantasi ofta ha kretsat kring hans persiska erövringsplaner, manande fram både lockelser och förskräckligheter som kunde möta i det ofantliga okända Asien.
Med sina nedsatta krafter kan han ha hemsökts av tvivel och tveksamheter som han annars inte gav efter för.
Han kanske rent av ifrågasatte vad han vanligen var så förvissad om : sin bestämmelse, sin utvaldhet.
Alexander, kan han kanske ha sagt sig, vet du vem du verkligen är, tror du fullt och fast på din oövervinnelighet ? Har du inte bara hittills haft en otrolig tur, en lycka som kan vara förrädisk och när som helst svika dig ? Är det ändå inte främst Filips, din faders, förutseende och duglighet som du skördat frukterna av ? Är du oemotståndlig som de forna gudahjältarna eller är det blott som du förblandar dig med dem, närd av myter och diktverk och överhettade fantasier ? Inte är du väl vare sig osårbar eller odödlig, inte är du någon gud i människogestalt ? Alexander, är du i själva verket en självbedragare, förledd av din moders galna storhetsdrömmar och din faders bragder ? Kommer du att hålla måttet när prövningarna på allvar sätter in ? Kan du riktigt föreställa dig som härskare över Asien, som perserväldets storkonung, som världens herre framför alla andra ? Hybris, hybris, Alexander!
Övermodet som går före fallet, självöverskattningen som utmanar gudarna och väcker deras vrede!
Varför tror du dig alltid ha gudarna på din sida, varför litar du på att dina offer försäkrar dig om deras välvilja ? Tag dig i akt, Alexander!
Men så snart krafterna började återvända slog Alexander bort sådana tvivel och grubblerier.
Då kände han att han var den han trodde sig vara och ville vara, han var beredd att ta den höga risken, att kasta sig in i det ojämförligaste av äventyr, att möta Asiens alla faror och sällsamheter.
Nej, han skulle inte ge upp, aldrig, aldrig!
Han skulle frimodigt gå mot sitt öde, vilket det än blev!
Han skulle segra stort eller störta!
Var han inte en diktare, fast inte i ord utan i handling ? Sitt väldiga epos, överträffande både Iliaden och Odysséen, skulle han inte blott drömma om och uppleva i fantasin : han skulle gestalta det, förverkliga det inom den existerande världen, med människors kött och blod, som liv och död!
Han skulle visa de stora diktarna och de forna hjältarna att han inte vansläktats, att ännu kunde myter skapas och bragder utföras som aldrig skulle glömmas!
Och däri låg odödligheten, den enda för människor om inte för gudar!
Först sent i oktober var Alexander helt återställd, och budet nådde honom då om en grekisk-makedonisk flottseger över perserna.
Han skyndade sig att fira den tillsammans med sitt eget tillfrisknande, utan att spara på festligheter och tackoffer.
Hären hyllade honom hänfört och gladde sig åt det nu förestående uppbrottet.
Alexander delade på nytt upp sina styrkor och den ena hälften under Parmenion tog en mera nordlig väg mellan bergen, han själv med den andra hälften följde kusten söderut.
Han var då ännu okunnig om att perserna ändrat taktik och givit upp sin strävan att vinna en avgörande seger till sjöss sedan Memnon dött.
De drog bort trettiotusen grekiska legionärer från flottan och brände skeppen, inriktade på att samla en så stor här som möjligt på kort tid.
Och denna här leddes av kung Dareios personligen.
Han färdades med hov och harem under värdig långsamhet från Susa över Babylon och vidare norrut genom Syrien i sommarhettan.
Truppernas antal var så stort att de måste räknas genom att en inhägnad som rymde tiotusen man fylldes och tömdes gång på gång, och man kom upp till antalet fyrahundratusen.
Dammolnet som den framtågande hären rev upp förmörkade rymden och skymde solen utan att ändå skydda mot de brännande strålarna.
För storkonungen var det trots vissa påfrestningar övervägande en nöjesfärd där han inte behövde sakna några av sina vanliga njutningar : de välluktande baden, de läckra måltiderna, de iskylda dryckerna, den tillgivna familjen, de inoljade haremsskönheterna.
Stod eller satt han inte under baldakinen i sin gyllene vagn färdades han i en mjukt framgungande bärstol, med drycker och frukter inom räckhåll eller framsträckta åt honom vid minsta tecken.
Säkerligen hyste han heller ingen oro för utgången av krigsföretaget : den okände inkräktaren från en utkant av världen kunde omöjligt vara någon motståndare att frukta!
Där Alexander tågade fram utmed kusten nåddes han av ett försenat bud från Parmenion : Dareios var på väg att möta honom med en väldig persisk här!
Överraskad men full av stridsiver störtade Alexander genast i ilmarscher mot fienden, genom passet till Syrien och vidare utmed kusten, utan att ännu se en skymt av perserna.
Under tiden hade Dareios gjort en listigt kringgående rörelse uppåt bergen, i avsikt att falla Alexander i ryggen.
Hur viss om segern han än var ville han tydligen betala lägsta möjliga pris för den och visa sin förslagenhet som härförare.
Men när han nådde staden Issos vid kusten fann han att Alexander redan dragit förbi där och var på väg in i Syrien.
På ett försmädligt sätt hade de gått förbi varandra.
Rutinmässigt lät Dareios hugga av händerna på de sårade och andra som Alexander lämnat kvar i staden.
Sen slog han sig rådvill ner att vänta med sin här, utan att kunna besluta sig för om han skulle förfölja inkräktaren eller inte.
Några av de efterlämnade som lyckats undkomma Dareios sände en budbärare med båt till Alexander, som då befann sig ett stycke söder om Syriska Porten.
För en gångs skull blev Alexander bestört och trodde först inte sina öron, men han samlade sig snabbt och beslöt att vända om.
Upphöjd över mängden, från ryggen av Bukefalos, höll han genast ett av sina eldande tal till trupperna.
Han försäkrade dem att gudarna var med dem som alltid och att den avgörande segern väntade dem, men det krävdes att var och en gjorde sitt yttersta, var och en måste visa sig som en hjälte!
Så började ilmarschen tillbaka över gränsen till Cilicien och först vid midnatt gjorde Alexander halt vid stranden.
Vid fackelsken, under stjärnhimlen, medan havsdyningarna brusande sköljde in, utförde han offer på sedvanligt sätt.
Han skänkte Poseidon en vagn med fyrspann som drevs ut i vågorna och sjönk i djupet, men han glömde inte heller neriderna.
Alldeles som om det skulle gälla ett sjöslag!
Vad som förestod var Alexanders andra stora slag i Mindre Asien, det som blivit kallat slaget vid Issos.
Det var i gryningen en senhöstmorgon som trumpeterna ljöd och Alexanders trupper steg upp efter en kort sömn, formerade sig i kolonner och började tåga fram på den smala landremsan mellan havet och bergbranterna.
När landstrimman vidgade sig något grupperade sig hären på det vanliga sättet, Alexander med sitt kavalleri intill bergkanten, Parmenion med sin ryttarstyrka så nära vattenbrynet som möjligt, och i mitten fotfolket, i tätt sammanträngda falanger med endast åtta man i bredd.
Dareios hade valt att förskansa sig vid en av de floder som på detta ställe flöt ut i havet, och han hade låtit uppföra ett palissadverk av spetsiga pålar i strömfårans kant.
Den smala fronten och bristen på utrymme gynnade dock Alexander med hans mindre här och hindrade Dareios från att få full användning för sin enorma överlägsenhet i antal.
Han insåg det säkerligen och var uppenbart inte längre lika viss om slagets utgång som förut.
Han försökte sig också på sin vanligaste krigslist : han skickade ut en kavalleristyrka att ta sig fram i bergen och angripa Alexander i ryggen.
Men dennes spejare upptäckte det i tid och han sände en egen trupp att möta fienden och driva den tillbaka.
I stället för ett av de torra och dammande slag som hörde till vanligheten blev det övervägande ett vått och nedstänkt.
Ett inledande angrepp utmed stranden av Dareios' kavalleri var avsett att driva Parmenions ryttare ut i havet eller tvinga dem in bland fotfolket.
Men makedonierna uppfångade anfallet utan att vika undan åt någotdera hållet.
Sammandrabbningen skedde i vattenkanten och på den yttersta kustremsan.
Havet var där ganska långgrunt och hästarna stegrade sig ute i vågsvallet, vattnet stänkte högt omkring dem och avkastade ryttare fortfor att kämpa, med vågor upp till midjan, och sårade eller döende gungade runt omkring, färgade vattnet med sitt blod som om tunnor med vin hällts ut där.
Under tiden stormade Alexanders kavalleri fram utmed bergkanten och dess grekiska stridsrop skallade högt över tumultet.
På samma gång trängde infanteriet fram mot floden och började övergången under ett regn av pilar och slungade stenar från båda sidor.
Framför den persiska palissaden kom striden att stå som hårdast och de stupade hopades i drivor för de andra att kliva på.
Soldaterna kämpade man mot man ute i det virvlande flodvattnet, genomdränkta eller nedstänkta av gyttja, medan kroppar, inälvor och blod flöt bort med strömmen.
Falangerna splittrades innan de nådde över hindret, en förvirrad oreda utbredde sig med makedonier och perser som trängde in bland varandra.
Trycket från Dareios' härmassor var enormt, de långa lansarna kunde inte brukas eller bröts strax brakande sönder, endast svärden högg och högg, kapade lemmar, trängde in i kroppar, klöv skallar, högg av huvuden.
Läget var kritiskt för Alexanders falanger då han äntligen bröt igenom med sitt kavalleri vid bergsidan och kunde svänga in mot mitten, i ett sidoangrepp som övergick i en omfattningsrörelse när Parmenions vänsterflygel trängde fram utmed havsstranden och började svänga mot höger.
Drabbningen nådde nu sin höjdpunkt med rytteri och fotfolk invecklade i strider med varandra åt alla håll.
Hästar stegrade sig skriande, rusade sårade omkring eller stupade över varandra, drog med sig männen i fallet eller trampade ner dem.
Överallt svingades svärden, blixtrade blankt eller dröp av blod.
Slaget tycktes länge oavgjort.
Persernas överlägsna antal började göra sig gällande där de vältrade fram över Alexanders trupper, som visade tecken till trötthet men alltjämt stred i ett slags outtömligt raseri, med otrolig uthållighet.
Där han själv banade sig fram på sin stridshingst, oavbrutet huggande omkring sig, kunde han inte skaffa sig någon överblick av läget och kände sig svepas med av de lössläppta krafternas blinda brottning.
Han visste hur farligt det var : det betydde att härföraren förlorat greppet om det som skedde.
Det var då, i rätta ögonblicket, som Alexander fick syn på Dareios.
Perserkungen stod upprätt i sin gyllene vagn och ledde sin framvällande här, omgiven av den på alla sidor, ett böljande hav av ryttare och fotsoldater med glimmande rustningar och vapen.
Alexander såg Dareios' skarpa hökprofil avteckna sig mot rymden bakom, hans spetsiga svartglänsande skägg, den starkt röda, halvöppna munnen, den av ädelstenar gnistrande hjälmen.
Ett ögonblick som tycktes långt utdraget tog Alexander in anblicken av sin motståndare, liksom vägde honom inför sig och tänkte att avgörandets stund äntligen var inne.
Alexander mot Dareios, man mot man!
Nu skulle det visa sig vem av dem som var den störste krigaren!
Och Alexander störtade fram mot Dareios, bröt sig väg på sin höga, kraftiga hingst, högg sig genom trängseln med sitt svärd, följd av en handfull Vapenbröder.
Dareios fick i detsamma också syn på Alexander och greps av märkbar oro.
Han såg sig omkring, bedömde sin belägenhet.
Kanske var han tillräckligt modig eller stolt för att inte dra sig undan en sammandrabbning med makedoniern.
Men han fruktade tydligen för att bli inringad och råka i ett tvångsläge.
Han märkte att omfattningsrörelsen från de framträngande fientliga kavalleristyrkorna började bli hotfull, och han valde plötsligt att fly medan han ännu kunde.
Dareios' liv var mera värt än hela hans här, både för Persien och för Alexander.
Han visste det själv mycket väl och övervann nesan att fly i stället för att bli tillfångatagen eller dödad.
Nya och än större härar kunde lätt nog dras samman, men han som den enväldige, sammanhållande storkonungen var på helt annat sätt oumbärlig.
Alexander såg Dareios' vagn svänga brådstörtat helt om med stegrande hästar i trängseln.
Och vagnen vacklade bort genom de undanvikande truppmassorna, som hejdade sig och såg efter den, förstod vad det betydde och greps av tvekan.
Kungen flydde!
Då kunde de lika gärna ge upp striden!
Alexander fortfor att pressa sig framåt och perserna tycktes inte komma sig för att hejda honom.
Dareios såg sig tillbaka där han stod fastklamrad vid stödet i den framrusande vagnen.
Han upptäckte strax sin förföljare och slet otåligt av sig den fladdrande manteln, som besvärade honom med sina tunga guldbroderier.
Han insåg att han riskerade bli upphunnen av den fruktansvärde makedoniern på den svarta hingsten, och han gjorde sig fri även från rustningen.
Därefter tog han ett språng ner från vagnen, kastade sig upp på en häst och försvann i den begynnande skymningen, i det rödfärgade dammet.
Slaget hade varat hela dagen, böljat fram och tillbaka, i det längsta med oviss utgång.
Dareios' flykt bröt persernas stridsvilja, de började dra sig tillbaka och befann sig snart på full flykt, i en panik som snabbt grep omkring sig.
Vem ville offra livet i sista stund, till ingen nytta, nu när kungen var borta!
Slagfältet utgjorde en förfärande syn av döda och döende, sårade och lemlästade, med häst- och människokroppar hopade över varandra.
Sönderbrutna eller bortkastade vapen låg i bråtar, lik kantade flodstränderna eller sköljdes ut och in av vågorna i havskanten.
Mer än hundratusen perser och legionärer ansågs ha stupat, mot Alexanders mycket måttliga förluster.
Återstoden av Dareios' väldiga här hade flytt i olika riktningar, uppåt Taurosbergen eller tillbaka öster- och söderut.
Natten svepte barmhärtigt sitt mörker över skådeplatsen, många sårade lämnades där att dö och mörkret uppfylldes av deras jämmer.
Alexanders krigare var för uttröttade att bekymra sig om annat än vackla bort och sjunka ner var som helst på marken.
Många trängdes dock först kring flodstränderna för att liggande ner dricka som djur, släckande sin våldsamma törst med ansiktena mot vattnet, innan de kröp undan och sjönk i tung sömn.
Alexander själv återkom från förföljandet av Dareios först vid midnatt, uttröttad, smutsig och blodig, haltande efter en dolkstöt i ena låret.
Trots den överväldigande, den nästan ofattbara segern var han ändå främst besviken : Dareios hade undkommit!
Segern var därför inte avgörande och slutgiltig.
Så länge perserkungen levde skulle han göra Alexander rangen stridig som Asiens härskare.
Det skulle bli nya strider, nya slag, kanske ännu väldigare än detta, och erövringen skulle dra ut på tiden.
Alexander måste beväpna sig med tålamod, förbereda sig ytterligare, få med sig sitt folk i det fortsatta äventyret.
Makedonierna måste följa honom om än grekerna svek!
En sak var han förvissad om : han skulle komma att förfölja Dareios hur långt som helst, om det så förde honom ända till Indiens gräns!
Alexander gled ner från sin vitlöddriga häst framför Dareios' övergivna tält, som höjde sig över alla andra i hans läger, vitlysande som en kulle av snö.
Han steg in där, i skenet från några alltjämt brinnande lampor, som var av silver och formade som långsmala kärl.
Och han häpnade över den prakt som mötte hans blick : ett glimmande av guld och ädelstenar, bland siden och brokader, konstfulla vävnader och purpurklädda soffor.
Ett överdådigt middagsbord stod och väntade, dukat med fat och tallrikar av guld, med framställda rätter, och likaså ett bad med ännu varmt vatten och doftande oljor.
Allt övergivet så som det varit i väntan på segern, med alla perser spårlöst borta.
Alexander tog genast för sig av vad som på detta sätt bjöds segraren.
Efter badet satte han sig till bords, med tröttheten och besvikelsen till hälften övervunna, och han stillade sin hunger med en utsökt måltid.
Så var det då att vara storkonung, det väldiga imperiets härskare!
Medan han satt till bords hörde han klagan och jämmer från ett angränsande tält, och han förhörde sig om vad det gällde.
Han fick veta att det var den kvarlämnade kungafamiljen som fruktade för sitt öde.
Han gav genast order att den skulle behandlas på bästa sätt, den skulle inte tro att den fallit i händerna på barbarer!
Kungafamiljen visade sig bestå av Dareios' moder, hans drottning och hennes barn.
Alexander besökte dem nästa dag och hedrade dem så som anstod kungliga personer.
Men han återsände dem inte till Dareios utan behöll dem hos sig i fortsättningen, medföljande honom på fälttåget.
Han betraktade dem som underpant på sin tillämnade ställning som perserrikets nye härskare.
Han vann i synnerhet kungamoderns bevågenhet och blev av henne älskad som en son, intog alltmer Dareios' plats i hennes hjärta.
Bland de tillfångatagna befann sig även general Memnons änka, persiskan Barsine, som var i trettioårsåldern och talade grekiska vid sidan om persiska.
Henne fann Alexander tillräckligt lockande och på olika sätt användbar för att göra henne till sin konkubin.
Han hade ännu inte ingått något äktenskap men undvek likväl inte förbindelser med kvinnor.
Kanske var det något moderligt hos Barsine som tilltalade honom och tjänade som en lugnare ersättning för den besvärliga Olympias, modern som han lämnat bakom sig i dubbel bemärkelse.
Med hans sinne för symbolik betydde det väl också något att Barsine tillhört en framstående, övervunnen fiende, och slutligen ämnade han säkerligen genom henne lära sig persiska på ett bekvämt sätt.
För övrigt hade Alexander redan tidigare en älskarinna som medföljde honom på fälttåget.
Det gjorde också den berömde grekiske målaren Apelles, och denne fick i uppdrag att utföra ett porträtt av älskarinnan, i helfigur, med nakna axlar och halvt blottad barm.
Under arbetets gång blev Apelles så betagen i den sköna modellen att han inte förmådde dölja det.
Alexander märkte hur det förhöll sig, men istället för att gripas av svartsjuka och vredgas skrattade han och skänkte utan vidare älskarinnan åt konstnären.
Möjligen var han då redan trött på henne och fann det lätt att ersätta henne med någon annan.
Hur Hefaistion tog dessa kanske mera tillfälliga återfall i kvinnoförbindelser är inte bekant.
Troligen fann han sitt eget förhållande till Alexander upphöjt över sådana nycker och aldrig allvarligt hotat.
Alexander underlät naturligtvis inte att offra rikligt åt olika gudar till tack för segern.
Han uppreste altaren vid flodstranden till Zevs, Atena och Herakles.
Han lade även grunden till en ny stad, Alexandria-vid-Issos, den första av de många Alexandria han skulle upprätta under de kommande åren.
Det största krigsbytet väntade i Damaskus, och Parmenion blev sänd dit i förväg för att ta hand om det, möjligen som ett bevis på Alexanders fortsatta förtroende för honom efter den gemensamma segern vid Issos.
I krigsbytet ingick Dareios' enorma krigskassa, dels i mynt, dels i silvertackor.
Där fanns också en kostbar kista som Alexander strax fäste sig vid och beslöt att den skulle få inrymma en av hans käraste ägodelar : en för honom personligen tillrättalagd version av Iliaden.
Om slaget vid Issos trots allt blott var en halv seger till lands blev dess verkan till sjöss desto mer avgörande, till följd av de grekiska legionärer som berövats den persiska flottan och de fartyg som bränts.
Den feniciska kusten söderut låg nu öppen för Alexander, med de rika handelsstäderna utan annat försvar än sina egna befästningar.
Dessutom var de mer eller mindre upproriska mot perserna under sina lokala kungar, i flera fall med stark anknytning till kartagerna eller med sympati för grekerna, under inbördes tävlan med varandra.
Alexander hade redan uppnått sitt första mål : han hade hämnats de grekiska nederlagen och befriat de grekiska städerna i Mindre Asien från perserväldet.
Men under tiden hade hans andra, mera hemliga och outtalade målsättning trätt i förgrunden och i varje fall för honom själv blivit den alltmer uppenbara : att erövra hela Persien.
Och detta mål föreföll inte längre så fantastiskt och orimligt.
Hans segervana trupper borde nu vara beredda att följa honom i vilket företag som helst.
De måste ha känt sig delta i hjältedåd utan like och leva mitt i en strålande myt.
Men ändå fanns det säkerligen många som ansåg sig ha fått nog av krig för denna gång, som väntade att fälttåget skulle avslutas efter dessa enastående segrar, så att de kunde vända tillbaka med sitt förvärvade byte och njuta av det liv de hade i behåll.
Alexander hade emellertid fått stora penningsummor till förfogande och kunde generöst avlöna en oavbrutet växande här.
Han ägde en ny krigsflotta som överlägset kunde ta upp striden med den starkt reducerade persiska, och vägen till Egypten lockade med de legendariska rikedomarna i perserväldets främsta men sämst försvarade provins.
Inriktningen på Egypten var en vändning i fälttåget som var lätt att genomföra, utan nämnvärda protester bland trupperna.
Framstöten mot perserrikets hjärta fick anstå tills vidare, det fann Alexander taktiskt klokast och betvang sin otålighet med den egyptiska lockelsen.
När Alexanders här tågade vidare söderut mötte den länge inget allvarligt motstånd.
En rad städer kapitulerade villigt nog, förskonades från plundring, förstärktes med grekiska garnisoner och inlemmades i en vänskapspakt.
Offer till de lokala gudarna och påkostade festligheter tillfredsställde de olika parterna.
Alexander och hans närmaste män deltog i lejonjakten i Sidons berömda djurpark.
Alexander utmärkte sig självfallet för sin djärvhet inför lejonen, som han besköt med pilar från sin framrusande vagn eller mötte till fots med spjut i hand.
Vid ett tillfälle var han nära att bli dödad av ett angripande lejon då en följeslagare räddade honom : en scen som blev avbildad på en välbekant relief.
Från Dareios anlände en skrivelse till Alexander med krav på kungafamiljens utlämnande och ett något snävt tillbud om fred och försoning.
Det var något som Alexander inte hade en tanke på och han skyndade sig att svara : rätten till det persiska riket måste Dareios försvara i strid och försökte han undkomma skulle han bli förföljd till världens yttersta gräns!
Alexander drog vidare på sitt segertåg utmed kusten och det var först vid Tyros han blev hejdad.
Tyros var den mäktigaste staden på fenicierkusten, med rykte för att vara ointaglig.
När Alexander nådde dit begärde han tillträde för att offra åt guden Melkart, men blev vägrad detta.
Melkart var stadens högsta gud och Alexanders begäran var väl främst avsedd att göra intryck på invånarna.
Avslaget fattade han avsiktligt som en oöverkomlig förolämpning och han intog brutalt den gamla staden på stranden, förstörde den och skred till belägringen av den nya staden som var uppförd på en klippö strax utanför.
Där stod Alexander inför en havsarm av stort djup och femtio meter höga stenmurar som reste sig direkt ur havet.
Där fanns även två väl skyddade hamnar där Tyros' egen flotta låg, förstärkt med en persisk och med utsikter till stöd från Kartago.
Erövringen var en uppgift som tedde sig fullt värdig Alexander.
Nu gällde det för honom att verkligen visa sig som den Oemotståndlige, alla fästens betvingare!
Motståndet och svårigheterna sporrade honom som alltid, han fick därtill se sina utsända förhandlare dödade och deras kroppar kastade utför murarna : en skymf som till varje pris måste avtvås.
Lyckosamt nog hade han då en dröm som han inte tvekade att använda sig av : han hade sett gudahjälten Herakles vinka uppmuntrande från Tyros' murar.
Det tolkades som ett segertecken så gott som något, men också som en helig förpliktelse, samtidigt som det underströk samhörigheten mellan de båda hjältarna, Herakles och Alexander.
Den mest betrodde av de medföljande siarna förstärkte i sin tur förhoppningarna genom att i en syn skåda bröd som droppade av blod : givetvis tyrenarnas blod.
Alexander hade ju redan tidigare haft framgångar med att fylla igen vallgravar och sätta in sina murbräckor.
Han ämnade nu förfara på likartat sätt med vattenarmen framför Tyros.
Den hade visserligen en bredd av omkring sjuhundra meter och var utsatt för havsvågor som slog in där vid storm.
Men Alexander gav sig ändock oförfärat i kast med att uppföra en bred molo som skulle nå fram till stadsmuren.
För detta väldiga arbete användes först stenarna från den gamla staden, sen sattes hären i verksamhet tillsammans med otaliga slavarbetare för att skaffa fram mera sten från stenbrotten i bergskanterna, dessutom timmer från de omgivande skogarna, däribland de ryktbara cedrarna från Libanons sluttningar.
Alexander inte blott övervakade arbetet utan deltog direkt i det och eldade sina män till ständigt förnyade ansträngningar.
Han besökte trädfällarna på Libanon och svängde själv yxan mot de mäktiga cederstammarna, och han hjälpte till att driva bort kringsmygande fiender som försökte hindra arbetet.
Han satte specialister till att bygga krigsmaskiner och belägringstorn av aldrig skådad genomslagskraft och storlek.
Katapulter med en sorts nyuppfunna snodda sensträngar kunde slunga iväg tjugofem kilo tunga stenar och vålla skada på upp till fyrahundra meters håll.
Belägringstorn som var sextio meter höga hade ett tjugotal plattformer för stridande och fallbryggor för äntrande.
De kunde rullas fram på hjul, med innanför sammanförda oxar och åsnor som dragare, och de skyddades mot brandpilar och slungade facklor genom lager av rågarvade fårskinn som regelbundet övergöts med vatten.
Dessa maskiner stod färdiga att tas i bruk så snart molon nått tillräckligt nära stadsmuren.
Alexander betraktade dem med stolthet och tillförsikt.
Otåligt avvaktade han hur utfyllningen av havsarmen fortskred, säkert men alltför långsamt, under ständig beskjutning med pilar, slungstenar och brandfacklor.
Belägringen av Tyros artade sig till en egendomlig förening av obarmhärtig krigföring och marknadsliknande folkfest.
Den grep omkring sig och förändrade alltmer livsföringen i hela den omgivande landsdelen.
Tusentals människor hade fullt göra med att skaffa fram boskap och alla slags födoämnen, att slakta djur och tillreda måltider, att köra fram dricksvatten i tunnor från närmaste bergsflod.
Tälten låg där utspridda likt jättesvampar över ett stort område, eldar brann och rökar svepte bort eller samlades till ett blånande moln ovanför.
Arbetet försiggick i skift och låg bara nere under de mörkaste nattimmarna.
Skaror höll på att äta eller vila på marken, försäljare av allehanda saker drog omkring, öl och vin utbjöds åt de törstande.
Kvinnor samlade sig i flockar, gjorde sig nyttiga, tvättade, bakade, eller gav sig åt männen mot betalning eller av lust.
Barnungar rusade hit och dit, upphetsade av allt som fanns att se och uppleva.
Musikanter och komedianter uppträdde, likaså spelare och spåmän, undergörare och förkunnare.
Arbetet åtföljdes av strider som blossade upp och dog bort, döda bars undan för att begravas, sårade fördes bort för att skötas om.
Födande kvinnors skrik avlöstes av de nyföddas gälla tjut, död och liv grep nära in i varandra, medan belägringen fortskred.
Alexander red omkring på Bukefalos och överblickade dessa människomassor i myllrande rörelse.
Han ropade ofta uppmuntrande över larmet och ett jubel steg upp omkring honom, vart han kom blev det livlig trängsel och arbetstakten stegrades.
Belägringen drog ut på tiden, månad lades till månad, vintern övergick i vår och inom kort i sommarhetta.
Molon växte, allt medan nya angrepp och förstörelsemetoder försöktes.
Tyrenarna sände överraskande fram ett skepp lastat med eldfängda ämnen som sprang ut i flammor nästan explosionsartat och ödelade åtskilliga av Alexanders krigsmaskiner.
Han svarade med att genast låta bygga ännu fler nya, ännu större och starkare.
Striderna tog vid på nytt utmed hela kusten och även inåt bergstrakterna.
Perserna samverkade med sjörövarflottor, återtog kuststäder och spred uppror på olika håll.
Alexander nödgades skicka ut truppstyrkor för att kämpa ner motståndet, men själv lämnade han inte belägringsarbetet.
Till hans hjälp anlände hundra fartyg från Sidon och ännu fler från Cypern, så att han blev i stånd att blockera de båda hamnarna och stänga in Tyros' egna skepp.
Han fick även ett nytt och snabbare slags krigsfartyg : femroddare med två man vid varje åra i två rader uppöver varandra och en tredje rad med en man per åra.
Dessa femroddare var betydligt tyngre än de vanliga treroddarna och kunde ramma med överlägsen kraft, men i gengäld var de svårare att manövrera och krävde en större mängd manskap.
Ett försök att angripa de instängda fientliga skeppen blev ingen större framgång : de låg alltför väl skyddade.
Alexander mottog under tiden ett nytt fredsanbud från Dareios där han erbjöds ett stort skadestånd, landavträdelse ända fram till Eufrat och äktenskap med Dareios' egen dotter.
Men Alexander svarade nej som förut och påpekade att allt det utlovade ändå skulle tillfalla honom, så snart det avgörande slaget ägt rum.
Molon blev svårt skadad vid en storm.
Det förlängde arbetet men ledde också till att molon breddades och förstärktes ännu mer.
Allt fler krigsmaskiner kunde ställas upp där och kom allt närmare stadsmuren, överösande försvararna med alla slags projektiler.
Belägringen hade redan dragit ut över ett halvår, och Alexander väntade att den nu fullständiga blockaden skulle medföra svält bland tyrenarna och leda till uppgivelse.
Men Tyros' befolkning höll fortfarande ut och skyddade sig mot beskjutningen med skinnsäckar stoppade med sjögräs, och de reste upp stora hjul av marmor som roterade runt för att hejda pilar och slungstenar.
Själva slungade de i sin tur stenar mot de belägrande skeppen och mot molon, de förde fram eldkastare som sprutade flammor mot krigsmaskinerna och kostade stora ansträngningar att släcka.
Spjut kom vinande från katapulter och formligen harpunerade arbetare och soldater så att de sprattlade där genomborrade som fiskar.
Grova nät slungades över dem och drog ner dem i djupet eller krossade dem mot klipporna.
Glödhett grus östes också över dem och trängde in under harnesken, gjorde offren från vettet av smärtor.
Tyrenska skepp sändes ut för att skära av ankartrossarna på de belägrande fartygen, så att de av vågorna skulle vräkas in mot klipporna eller stadsmuren innan roddarna hann ingripa.
När dess skepp blev slagna tillbaka fann tyrenarna på att skicka fram dykare för att kapa av trossarna under vattnet, och Alexander lät då ersätta dem med järnkedjor.
Till sina egna stridsmedel fogade han fartyg som kopplades samman två och två med en murbräcka emellan sig, en mäktig cederstam med spetsigt järnhuvud som med full fart rändes in i muren.
Samtidigt med att molon blev fullt färdig att tas i bruk ökade stridsraseriet från båda sidor för att driva fram ett avgörande.
Alexander satte in sina våldsamma angrepp utan uppehåll, med alla medel och från alla håll samtidigt, utan hänsyn längre till förluster i manskap eller material.
Allt större skaror var i full verksamhet över hela området, förde fram timmer och sten för att in i det sista förstärka molon, stred med maskiner som reste sig tornhöga, under ett regn av pilar, stenar och brandfacklor som ven genom luften.
Stötarna från murbräckorna hamrade från morgon till kväll, likt en tung och dovt ekande puls.
Katapulternas skott åtföljdes av vibrerande klanger från sensträngarna, nästan som oregelbundna knäppningar på ett jätteinstrument.
Smäderopen och stridstjuten ljöd hesa från båda sidor, trumpetsignaler skallade.
Jämmer från sårade och döende drunknade i larmet, blodiga kroppar släpades bort.
Damm och rök steg upp och låg som en molnstod över Tyros.
Striderna nådde sin höjdpunkt, stadens murar började ge vika, öppningar uppstod som tyrenarna inte hann fylla igen eller blockera.
Stridstornen rullade fram så nära att soldaterna kunde storma fram över fallbryggorna och äntra murarna, medan många av tornen sattes i brand och blev till väldiga facklor bakom dem.
Män kastade sig brinnande i vattnet eller tog språnget över till murarna i sista ögonblicket, en del vräktes tillbaka över murkrönen och störtade i havet.
Under rasande närstrider trängde allt fler av Alexanders trupper in i staden och slog ner allt motstånd.
Åter hade den Oemotståndlige segrat om också med stora ansträngningar.
Åttatusen tyrenare anges ha stupat i striderna eller ha slaktats ner i gränderna och inne i husen.
Tvåtusen tillfångatagna leddes ut för att korsfästas utmed havsstranden, där de långsamt dog och hängde kvar svartnade och stinkande i solen : en skräckinjagande uppvisning av vad som drabbade dem som stod emot Alexander.
De övriga av stadens fyrtiotusen invånare bortfördes för att säljas som slavar, ett bedrövligt tåg av utsvultna människor i trasor, där många segnade till marken och lämnades att dö eller höggs ner.
Endast ett fåtal som tagit sin tillflykt till templen skonades, Alexander vördade även främmande gudar alltför mycket för att inte respektera deras beskydd.
Till de skonade hörde märkligt nog ingen mindre än kungen över Tyros, som möjligen hade gjort försök att få slut på striderna.
Alexander behövde honom tydligen och han blev återinsatt som härskare, med stöd av en ny garnison.
Efter vredesurladdningen gjorde sig taktiska hänsyn gällande hos Alexander, rent av under till synes välberäknad samverkan mellan vrede och taktik.
Så kunde han som segrare lämna det ödelagda Tyros, säker på att inte längre ha en farlig fiende i ryggen och stolt över sitt förnyade rykte som oemotståndlig belägrare : ett rykte som spred sig snabbt över hela den omgivande världen.
Alexander fortsatte det mycket fördröjda tåget söderut och mötte inget nytt motstånd förrän i Gaza.
Det var en annan starkt befäst stad med rykte för ointaglighet.
Också Gazas invånare kände sig säkra innanför sina murar och trotsade Alexander, fastän Tyros' öde borde ha varnat dem.
Satrapen Batis var känd som en övermåttan fet och ful evnuck, övermodig och förlitande sig på sin garnison av stridslystna araber.
Där utöver förlitade han sig på stadens läge på en hög och brant kulle, som utgjordes av ruiner och avlagringar från tidigare bebyggelse.
Inga belägringstorn ansågs kunna nå upp till murkrönen och inga krigsmaskiner få fäste på branterna.
Det var också vad Alexanders generaler och experter hävdade, och de avrådde från belägringen.
Men Alexander lyssnade inte till sådana råd, efter vanligheten uppfattade han svårigheterna som en eggande utmaning.
Det var bara att gripa sig an med att övervinna dem!
Var Gaza för högt beläget att kunna nås av belägringsmaskinerna så fick man höja marken framför staden tills man kom i jämnhöjd med den!
Det beslöt Alexander genast och så sattes hären på nytt i ett mödosamt och långvarigt arbete.
Den knotade, men inte alltför högljutt.
Och slavar att utföra det tyngsta slitet fanns det i överflöd.
Det omgivande landskapet bestod av halvt ökenartade slätter, utan tillgång på sten och knappast heller på träd.
Den plattform som började uppföras fick bestå mest av sand och jord, glest förstärkt med timmer.
Oräkneliga kärror med sand släpades fram av åsnor och kameler, tiotusentals spadar och skovlar sattes i verksamhet.
Ett vidsträckt läger växte fram liksom utanför Tyros, uppfyllt av belägringsarbete och försörjningsbestyr.
Sensommarens sol flammade över soldater och slavar, ökenhettan flimrade bländande omkring dem och allting tycktes sväva i luften, liksom uppburet av gäckande vatten, också det fördömda Gaza med sina murar.
Inte ens Alexander kunde förmå sitt folk att arbeta under den hetaste delen av dagen, med de fick ta igen det genom nattarbete vid fackelsken eller i öknens starka månsken.
För att uppmuntra de trötta eller ovilliga talade Alexander emellanåt till dem om det rika byte som skulle bli deras i Gaza och vilket överflöd som sen väntade dem i Egypten.
Det tog två månader att få plattformen färdig, men då var den åttio meter hög och bortåt dubbelt så bred, en kulle som reste sig över det platta landskapet bredvid den upphöjda staden och sluttade långsamt uppåt så att krigsmaskiner och belägringstorn kunde släpas dit upp på rullande stockar.
Det var som att erövra ett fäste i rymden, avtecknande sig mot himlen ovanför, halvt upplöst i solflimret eller ödesdigert svartnande mot kvällningens blodfärgade rymd.
Från Gazas murar iakttog befolkningen med undran detta okända belägringsförfarande, självsäkra och hånfulla i det längsta, utan att allvarligt försöka störa arbetet.
När belägringstorn och övriga krigsmaskiner kommit på plats kunde Alexander och hans män från dessa se in över stadens murar, ner i Gazas virrvarr av gränder, ner i den oroligt krälande folkträngseln.
Hamrandet av murbräckorna tog vid, katapulterna slungade iväg sina brandfacklor och tände eldsvådor runtom i staden, som snart låg insvept i rök.
Murarnas försvarare befann sig med ens i underläge, efter att ha varit vana att blicka ner på angriparna från sina höjdkrön.
Men de stred dödsföraktande och murarna visade sig oväntat motståndskraftiga.
Först måste murarna undergrävas innan murbräckornas stötar fick full verkan.
Öppningar uppstod då där angriparna kunde tränga in samtidigt som de stormade fram över murkrönen.
Alexander själv var så ivrig i anfallet att han var nära att mista livet.
Han kom att strida ensam innanför muren innan hans män nådde dit, och han ådrog sig två sår, det ena från en dolkstöt under närkampen, det andra från en katapultpil som trängde genom både sköld och harnesk in i skuldran.
Det senare såret visade sig smärtsamt och svårläkt.
Det var den första allvarliga blessyr som drabbat Alexander, och den gjorde slut på föreställningen att han inte endast var oövervinnelig utan också osårbar.
Hans egen vrede över missödet delades i hög grad av hans män, som i sin dyrkan inte kunde stå ut med att något sådant träffade honom.
Raseriet gick ut över Gaza som plundrades och ödelades, alla män dödades utan förskoning, kvinnor och barn såldes till slavar.
Alexander åtog sig själv bestraffningen av satrapen Batis, som han tycks ha hållit ansvarig även för sina sår.
Han band honom vid fötterna efter sin vagn och släpade honom i sporrsträck flera varv runt staden, alldeles som Akilles en gång hade gjort med den besegrade Hektor.
I varje belägenhet fanns det för Alexander någon myt att återfalla på.
Gaza var det sista starka fästet på vägen till Egypten, som nu låg öppet för Alexander att tåga in i.
Han marscherade med sin här genom ökentrakter och kustmoras som utgjorde förhållandevis lättöverkomliga naturhinder.
Och så stod han vid den östligaste armen av Nildeltat, vattennivån var som lägst och förråden var överallt fyllda inför vinterns vilotid.
Den persiske satrapen över Egypten bedömde genast allt motstånd som meningslöst, han kapitulerade och betalade Alexander en ansenlig summa för fri lejd.
Större delen av den makedoniska hären blev sänd med båtar uppför Nilen till huvudstaden Memfis.
Alexander själv med den återstående styrkan marscherade till lands och nådde fram efter en vecka.
Ingenstans kom det till några strider.
Alexander undgick dock inte att hysa en viss misstro, närapå också en besvikelse.
Gick det inte alltför lätt att tåga in i detta mäktiga och rika land ? Gav perserna verkligen upp sin mest givande besittning utan all strid ? Och var egyptierna så angelägna att underkasta sig en ny, främmande härskare ? Måste inte en fälla gömma sig någonstans ? Men vad bestod den i och var fanns den i så fall ? Det frågade sig Alexander gång på gång medan han marscherade fram genom det land som han på detta sätt tog i besittning.
Det föresvävade honom något om att det alltför lätt vunna också var det lätt förlorade.
Det var ju inte en erövring utan något som föll honom till utan vidare, så som mogen frukt från ett träd.
Eller var frukten inte blott mogen utan kanske redan rutten ? Alexander var ingalunda okunnig om Egypten som det uråldriga, legendariska landet, redan med flera årtusendens högcivilisation bakom sig.
Ja, Egypten var ett naturens underverk med Nilen som regelbundet översvämmade och befruktade marken, ett grönskans mirakel mitt i en omgivning av öknar.
Nilen medförde att landet kunde uppbära ett pyramidliknande samhälle, med folkets stora massa som en väldig arbetande slavklass och ett styrande övre skikt av präster och tjänstemän, med faraon högst upp som gudarnas företrädare på jorden.
Egypten var en triumf för ett fast organiserat system som tycktes nästan tidlöst, oföränderligt bestående : en samhällsbyggnad med religiösa och världsliga institutioner sammansvetsade till en obrytbar enhet, med praktfulla städer och tempel, blomstrande konst och hantverk, en länge oövervinnelig krigsmakt och pyramidbyggen som tillhörde mänsklighetens otroligaste bedrifter.
Allt detta visste Alexander mycket väl, men han märkte nu också att det var ett samhälle som stagnerat och förhårdnat, blivit besegrat och mycket försvagat.
Egypten hade redan tillhört det persiska väldet i nära tvåhundra år, visserligen med avbrott för framgångsrika uppror under egna faraoner, tills perserna på nytt återtagit makten.
Den persiske storkonungen hade insatt sig själv som ny farao, men han levde alltför långt borta och blev aldrig annat än en ställföreträdare.
Han betraktades av egyptierna blott som en främmande usurpator och härskade genom en satrap, med stöd av garnisoner och militära kolonister så långt söderut som vid första katarakten.
Alexander fann att det persiska väldet alls inte varit särskilt strängt eller betungande för Egypten.
Den tribut som upptogs i silver var ganska obetydlig, prästerna lämnades i fred med sina tempel och sin andliga maktutövning, soldater och slavarbetare uttogs inte i större omfattning.
Persiska herremän skaffade sig visserligen stora egyptiska egendomar, men de sköttes i deras frånvaro på det sedvanliga sättet av slavar och uppsyningsmän.
För befolkningen i allmänhet innebar det ingen förändring.
Lika fullt strävade egyptierna efter frihet från perserna och välkomnade varje uppror mot dem.
Senast hade makten tagits av en uppkomling som gjort sig till farao, men fördrivits och flytt till Etiopien.
Och en makedonisk överlöpare hade nyligen uppenbarat sig med några tusen grekiska legionärer och hälsats som befriare, innan han förfallit till plundring och våldsdåd och blivit utdriven igen.
Trots detta var egyptierna nu beredda att mottaga Alexander som befriare och insätta honom på platsen som farao.
Han befanns tydligen vara stark och lyckosam nog, han måste ha gudarna på sin sida och han skulle måhända kunna driva bort perserna för alltid!
Det var så egyptierna måste ha tänkt, och det var således ingen fälla som öppnade sig för Alexander.
I Memfis förstod han strax att komma överens med de egyptiska prästerna, han godtog utan vidare deras gudar, såg dem som mer eller mindre identiska med de grekiska, så som han redan vant sig vid på andra håll.
Han offrade villigt till dem och var mycket frikostig mot templen, han skänkte bland annat guden Apis en ny helig tjur i stället för den som perserna påstods ha dödat, ätit upp och ersatt med en eländig åsna.
Alexander blev också inom kort högtidligen krönt till farao och installerad i det ärevördiga palats där faraoner suttit som härskare i mer än tusen år.
Därmed var han upphöjd till gudarnas like inför allt Egyptens folk och betraktades som son till Horus, son till solguden Ra och till skapelseguden Amun, de båda övergudar från Nedre och Övre Egypten som blivit sammanslagna till Amun-Ra.
Det var dock en sida av Alexanders upphöjelse som inte uppskattades av hans makedoniska krigare.
Han var deras dyrkade härförare och hjälte, men de ville ingalunda se honom som gud och alltför upphöjd över dem själva.
Han skulle vara och förbli en av dem, vilka segrar de än vann tillsammans, vilken ära som än mötte honom ute i världen!
För Alexander själv föreföll den egyptiska framgången för lättvunnen och därför overklig.
Inte heller upphöjelsen till farao och officiell egyptisk gud berörde honom särskilt.
Han kunde inte annat än betrakta Egypten som ett mellanspel, ett steg i förbigående på vägen till den persiska kungatronen.
Det var ju hans verkliga mål : härskarställningen i det väldiga imperiet!
Egypten var för Alexander närmast en frestelse som han måste motstå och inte låta sig uppehållas av onödigt länge.
Det fanns så mycket nytt att se och lära känna i Egypten, men det var nästan som om han värjde sig emot det.
Han var märkbart otålig, han stannade inte länge i Memfis för att njuta av prakten i faraonernas palats eller av den gudomliga dyrkan som ägnades honom.
Han brydde sig heller inte om att ta sitt nyförvärvade rike i närmare beskådan eller sätta sig grundligare in i dess förhållanden.
Hans nyfikenhet var inte så livaktig som vanligt, ingenting i Egypten föreföll angå honom riktigt och han fann ingenting av särskild vikt att företa sig där.
Det är inte bekant om Alexander färdades uppför Nilen för att lära känna den stora floden, landets bevattnare och livgivare.
Inte heller om han dröjde sig kvar i deltats vattenlabyrint med dess åkerbrukskultur utan like eller i papyrusträsken med deras paradis för fåglar och fiskar.
Men han kan knappast tänkas ha avstått från att bestiga pyramiderna och uppifrån deras krön skåda ut över landet : det gröna bältet mellan lejonfärgade sanddyner, med flodens glitterband översållat med båtar och röda segel.
Han måste ha dröjt i häpnad inför dessa människoskapade berg av sten som förevigade makten hos längesen döda härskare och gjorde deras gravmonument till oförstörbara minnesmärken.
Likaså måste han ha hejdat sig inför Sfinxen med det gåtfulla, av tiden sönderfrätta människoansiktet och de i ökensanden begravda rovdjurstassarna, för att där tänka, viska eller högt uttala frågor som blott möttes av tystnad.
Och Alexander kan ha stått förundrad inför de gigantiska kungastoderna, dessa härskare som satt på sina troner och gav ifrån sig ett dovt tonande ljud i gryningen när vinden vaknade.
Han kan ha sett uppåt de svindlande höga tempelpelare och obelisker som var täckta med inhuggna hieroglyfer, obegripliga för honom, men ändå liksom talande över tidsavstånden med sina stiliserade bilder.
Gång på gång måste Alexander ha ryst till inför den upphöjdhetens iskyla som utgick från alla dessa farao- och gudastatyer med deras orubbliga blickande ut i intet, där de övervakades av gudomliga rovfåglar eller giftormar med resta huvuden.
Kanske förnam han också den fåtvitska kampen mot förgängelsen i de underjordiska gravkamrarna med de guldklädda mumierna : döda kroppar som bevarats i årtusenden, vilande i skenbar oföränderlighet, men ändock blott bedrägligt stoft och intighet, en värdelös odödlighet!
Fanns då ingen verklig odödlighet ? kan Alexander ha frågat sig, och den hädiska tanke som först måst ha förskräckt honom kan ha glimtat till : kanske var inte heller gudarna odödliga, kanske åldrades även gudarna och upplöstes, försvann som stoft eller rök i vinden, glömdes och ersattes av nya ? Allt det egyptiska som talade om förgänglighet och fåfänglighet, om ohjälpligt åldrande och förstening till döds, om de högsta mänskliga strävandens slutliga intighet : det måste ha oroat Alexander, berört honom obehagligt, så att han vände sig bort ifrån det, inte ville se mer och begrunda det, utan dra vidare.
Han skakades kanhända för första gången riktigt i sin tillit till den hellenska kulturens överlägsenhet.
All storhet kom dock inte från Aten och var till för att föras vidare av Makedonien, av honom, Alexander!
Ja, vad skulle han väl göra i Egypten ? Var det inte bäst att lämna detta sällsamma, sönderfallande land så snart som möjligt ? Kunde inte annars Egypten få en farlig makt över honom, en förlamande förtrollning, ett ödesdigert tvivel på hans uppgift ? Alexander tycktes ha tänkt på att förfölja den föregående faraon som flytt in i Etiopien.
Det var en handling som skulle ha passat honom, men vad skulle den tjäna till, vad skulle den vara annat än en meningslös avledningsmanöver, en flykt undan hans egen uppgift som farao ? Tanken rymde väl en lust att färdas upp genom Egypten, att följa Nilen mot källorna och skåda det gåtfulla Etiopien, kanske erövra det och nå längre in i det okända Afrika än någon före honom.
Alexander beslöt sig dock i stället att sända iväg Kallistenes på en sådan färd, kanske för att han var trött på sin pedantiske beundrare och ansåg att det kunde bli en nyttig erfarenhet för honom.
Måhända gjorde den lärde mannen verkligen en sådan resa och lyckades kanske även komma underfund med vad Nilens regelbundna översvämningar berodde på.
Många höll före att de hade övernaturliga orsaker, men Kallistenes, så som anstod en kusin till Aristoteles, lär ha hävdat att de uppstod genom sällsynt häftiga sommarregn i de etiopiska bergen.
Själv seglade Alexander nedåt Nilen, till deltakusten vid Medelhavet.
Och där fann han ett idealiskt ställe för anläggandet av ett Alexandria.
Han tog strax itu med att staka ut stadsplanen, som han gav formen av en utbredd makedonisk militärmantel och markerade på marken med mjöl.
Mantelformen innebar inte bara att han resolut tog vad som låg närmast till hands utan rymde säkerligen också en viss symbolik för honom.
Den nya staden började byggas upp kring en gammal befästning.
Den låg skyddad från havsstormar av en ö utanför, där ett fyrtorn senare skulle uppföras för att vägleda fartygen.
Hamnen var heller inte utsatt för uppslamningen kring floddeltat.
Alexander planerade genast en rad tempel för grekiska och egyptiska gudar, och han såg till att folk strömmade till staden, till detta nya Alexandria : en befolkning av herdar och fiskare, av handelsdrivande judar och överåriga soldater, förutom av olika slags krigsfångar.
Hamnen avsåg framför allt att gynna handelsutbytet med Grekland och Makedonien, men hade att räkna med hinder från de många sjörövarnas sida.
Alexander tänkte sig tydligen staden inte främst som ett militärt fäste utan som en fredlig föreningslänk mellan den hellenska världen och den egyptiska, ett brohuvud mellan de båda kulturer som han ville skulle berika varandra.
Tidigt på våren lämnade Alexander sin här bakom sig och gav sig iväg med ett mindre följe västerut, längs havskusten.
Han hade uppvaktats av sändebud från den grekiska kolonin Kyrene i Libyen och blivit inbjuden till besök där.
Men när han väl hunnit dit var han främst intresserad av att bege sig söderut, in i öknen till den ryktbara Siwa-oasen med dess orakel.
Återigen var det myten och de legendariska föregångarna som lockade Alexander.
Han kände till att Herakles och Persevs skulle ha besökt platsen i öknen, dessa högt ansedda söner till Zevs som han inte ville försumma att efterlikna.
Templet i oasen tillhörde Zevs-Ammon, dubbelguden i vilken de olika folkens främsta gudar förenades.
Ammon var för egyptierna identisk med Amun, deras skapelsegud, och avbildades med krumma väderurshorn liksom denne.
Orakeltemplet hade byggts ett par århundraden tidigare av den egyptiske faraon Amosis, och själve Pindaros hade skrivit en berömd hymn till Zevs-Ammon.
Alexander begav sig nu i sin tur till Siwa-oasen för att offra till ZevsAmmon, dubbelguden som förenade två folk och två religioner med varandra, alldeles som han själv var en liknande förenare : en makedonisk kung som var egyptisk farao och härskade över både hellener och egyptier.
Alexander uppgav sig känna en stark inre maning att bege sig till Siwa-oasen.
Och vad skulle han väl söka där hos oraklet om inte en innersta sanning om sig själv, pröva en sista möjlighet att få något uppenbarat som han var oviss om eller tveksam inför, innan den stora erövringen av Asien började ? Ridande på kameler gav sig Alexander och hans följeslagare iväg inåt öknen, med vatten för endast fyra dagar och utan vägvisare.
Alexander ville uppenbarligen inte göra det för lätt för sig : utmaningen av faran, ökenfärdens strapatser, törsten och risken att gå vilse måste för honom ha varit en del av lockelsen, något som förhöjde bravaden och gjorde företaget mera förtjänstfullt som pilgrimsfärd.
Ingen karavanväg fanns att följa, och nästan som om det varit beräknat råkade den lilla skaran snart vilse bland sanddynerna, som höjde sig likformiga bortom varandra likt stelnade vågor på ett hav.
Deras skarpa krön avtecknade sig mot en oföränderligt vitblå himmel, i ett ljus som tycktes komma bländande från alla håll samtidigt, med skuggor som låg liksom sammankrupna under varelser och föremål, tills de med ens började förlängas mot kvällen.
Andra eller tredje dagen märkte Alexander och hans män hur något liknande tunn rök steg upp från sandkrönen och ett egendomligt vinande ljud hördes, inte olikt den musik som barn kunde göra med ett blad mellan läpparna.
Kamelerna visade tecken till oro, ville vända om och vägrade plötsligt att gå längre, lade sig ner och sträckte huvudet ifrån sig som om de varit döende.
I detsamma var ökenstormen över dem, demoniskt tjutande, i ett rödgult mörker av virvlande och piskande sand.
Männen svepte in sig i sina mantlar och lade sig tätt intill kamelerna.
Svårigheten var framför allt att andas utan att den fina sanden trängde kvävande in i munnen, genom näsan, in i lungorna, på samma gång som ögonen sved och tårades av sand som tog sig in under ögonlocken.
Det fanns ingenting annat att göra än vänta och uthärda.
Att vara hjälte och oövervinnelig, ja, rent av gud eller gudars like, det betydde ingenting i öknen.
Alexander erfor där att villkoren var lika för alla levande varelser.
Äntligen var stormen över lika plötsligt som den börjat.
Sandhavet låg där stilla och oskyldigt, med nya och ändå sig lika dyner och krön.
Följets spår bakåt var fullständigt utplånade och det hade inte tjänat något till att försöka vända om.
Det skulle Alexander heller aldrig ha funnit sig i : hellre döden än nederlaget, också inför öknen!
Skaran irrade omkring, osäker även om den allmänna färdriktningen mot söder.
Vattenläglarna var tomma och törsten plågade männen alltmer där de satt hopkrupna på kamelryggarna, vaggande fram under tystnad.
Emellanåt lyfte någon av kamelerna på huvudet, rörde det ormlikt i luften och vädrade som om den sökt efter vatten eller förnummit närheten av vatten.
Då inträffade något som var ytterst sällsynt i öknen, nästan ett underverk, men som Alexander tycktes ana, till hälften väntade, och av honom själv liksom av följeslagarna tillskrevs hans osvikliga lycka, hans välförhållande till gudarna eller hans egen gudomlighet.
Den metallbleka rymden beslöjades, mörknade alltmer, blev tung och förtätad.
Och ett häftigt regn föll!
Ett välsignat, livgivande, om än kortvarigt regn!
Läglarna fylldes med vatten, män och kameler drack sig otörstiga.
Färden fortsattes med förnyade krafter och nytt hopp.
Det kom heller inte att alldeles saknas vägvisare : ett par kråkor flög oväntat upp framför skaran och satte sig att invänta den längre bort.
Sen flög de vidare undan för undan och ledde på det sättet Alexander och hans följe genom öknen.
Röda klippor med vita stråk av fågelspillning reste sig framför männen.
Klipporna framträdde allt högre och mera fantastiska, tills de slöt sig samman kring ett trångt pass : den ökenport som ledde till Siwa-oasen.
Klipporna stod omkring dem som skyhöga torn, som jätteborgar, taggiga och skrovliga, obeskrivligt hotfulla och överväldigande.
Det tycktes behövas en guds mod och tillförsikt för att tränga fram genom denna passage som knappast kunde leda annat än till underjorden, till dödsriket.
Men Alexander hade ett sådant mod och tvekade inte.
Skaran färdades nu mest om natten för den alltför glödande hettans skull.
Ljuset från stjärnorna ledde dem som starka, vitlysande bloss och marken glimmade som besatt med väldiga fiskfjäll : det visade sig vara snäckor som krasade sönder under fötterna.
Snigelsnäckor eller havssnäckor, det skulle ingen av dem ha kunnat säga : de saknade en Aristoteles ibland sig.
En första oas var ännu inte Siwa utan dess förpost, med palmer och källor mellan klipporna.
Sen kom åter en ökenliknande slätt som fick ögonen att tåras med sitt bländvita sken.
Det var uttorkade saltsjöar där tempelprästerna lät sina slavar samla in salt i korgar, som sen fraktades med karavaner ända till perserkungarnas hov.
Alexander såg däri ett tecken : så visste han var saltet kom ifrån som han snart nog väntade sig få bruka i Susa eller Persepolis!
En borg på en klippa höjde sig över omgivningen och omslöts av Siwa-oasens grönska, palmskogar, fruktträd, friskt gräs, vattenströmmar, med falkar som svävade ovanför i rymden och vaktlar som flög mellan träden.
Alexander och hans följe hade nått sitt mål.
Han var den förste farao som någonsin hade besökt oasen och hans ankomst väckte enorm uppståndelse.
Den lokale härskaren och de främsta prästerna skyndade honom till mötes, kastade sig ner och kysste hans dammiga sandaler.
Mattor och vävnader breddes ut över marken framför honom, palmgrenar och gröna blad ströddes ut, bjärta blommor kastades för hans fötter.
Oasens hela befolkning trängdes kring Alexander, låg framstupa i rader där han gick fram, sträckte ut händerna för att få snudda vid hans mantel, mötte honom med ett sorl av välsignelser.
Redan då kan Alexander ha lagt märke till att det fattades kvinnor i den hänförda folkhopen, och kan ha tänkt att de höll sig inomhus : med ökenfolks stränga vanor ansågs det väl inte lämpligt att de visade sig.
Men senare fann han att det så gott som helt saknades kvinnor i Siwa-oasen : den var känd för sin allmänt omfattade homosexualitet.
Männen levde där tillsammans i formliga äktenskap och befolkningen uppehölls genom att barn fördes dit från andra håll.
Alexander förvånades inte längre över att så många män uppträdde med armarna om varandra och bar håret långt som kvinnor, därtill prytt med olikfärgade fjädrar.
Härskarens palats var sammanbyggt med templet : så hade de båda slagen av makt förenats.
Bredvid fanns en helig källa där offerdjuren tvåddes innan de fördes inför guden och dödades.
Också Alexander bringade slaktoffer och dessutom rika skänker till ZevsAmmon, så som det anstod honom.
Översteprästen förde honom ensam över tempelgården, in i templets innersta, det för andra människor förbjudna.
Där fick Alexander tillträde till själva gudarummet, eftersom han var farao och själv att räkna som gud.
Men ZevsAmmons beläte blev ändå aldrig synligt för Alexanders ögon, ty guden vilade i en båt som föreställde världsalltet, och båten bars upp av bärare som höll den i oavbruten vaggande rörelse dag och natt, en rörelse förenad med den universella rytm som aldrig fick avstanna.
Undangömda tempeljungfrur eller kastrater sjöng hymner med späda röster, och en tung rökelse utbredde sig.
Guden själv var oraklet, men talade endast genom prästen.
Också han använde sig ogärna av ord, höll sig mest till åtbörder och nickningar.
Alexander insåg strax att vad besökaren kunde få veta berodde främst på frågorna och hur de ställdes.
Men vad oraklet uppenbarade för honom bevarade han som sin djupaste hemlighet.
De svar han fick var kanske alltför dunkla och obestämda, så att han inte rätt visste hur han skulle uppfatta dem.
Han lär ha frågat vilka gudar han skulle offra till i Asien och vilka segrar han skulle uppnå, vidare om han skulle komma att härska över världen, och guden tycks där genom prästen ha nickat jakande.
Slutligen anses Alexander ha frågat om han straffat sin faders mördare tillräckligt eller om han underlåtit något.
Genom denna sista fråga förefaller han ha sökt gudomlig bekräftelse på att han själv inte var medskyldig till faderns död, till mordet på kung Filip.
Men svaret han fick tros ha varit en varning som kringgick problemet och samtidigt innebar en annan välkommen försäkran : han måste inte tala om sin faders mördare, varnade oraklet, ty hans fader var Zevs-Ammon och var i egenskap av gud odödlig!
Så hade Alexander ändå fått veta vad han helst ville av oraklet i Siwa-oasen : som Zevs-Ammons erkände son var han själv gud inte blott i egenskap av egyptisk farao!
Framdeles kunde han därför utan betänkligheter känna sig som gud och låta dyrka sig öppet som gud av alla som ville det.
Hans hårda makedonier skulle dock aldrig göra det, det insåg han och väntade sig det heller inte.
Hans föreställningar om sin gudomlighet tycks ha upptagit honom mest vid denna tidpunkt, kanske beroende på undertryckta farhågor inför den erövring av hela perserväldet som han nu var inriktad på.
Han lät avbilda sig med vädursgudens krumma horn vid tinningarna, och han skulle i århundraden efteråt bli omtalad och dyrkad som Alexander den Tvåhornade, inte blott i Egypten utan långt borta i Asien.
Myten om hans gudomlighet tjänade på det sättet också politiska syften, ett slags propaganda som förberedde och underlättade erövringen.
Han fick samtidigt bråttom att lämna Egypten och börja framträngandet mot Babylon och Susa, perserrikets maktcentra.
Från Siwa-oasen följde han den säkra karavanvägen tillbaka till Memfis.
Därifrån bröt han upp med sin här och lämnade Egypten bakom sig för alltid, efter att ha tillsatt två olika satraper som skulle dela makten, med en grek vid deras sida som ansvarig uppbördsman.
Prästerna skänkte han frikostiga bidrag och försäkrade sig om deras fortsatta bevågenhet.
Han hade mer eller mindre överrumplande trängt in i Egypten och försvann inte mindre plötsligt därifrån.
Han efterlämnade ett halvt overkligt intryck, uppfattades av många egyptier som en uppenbarelse av någon farao från guldåldern, en som återkommit och snart försvunnit igen.
Man hade känt hans makt och hans gudomliga utstrålning, han hade befriat och upprättat landet, och om det skulle behövas fanns hoppet att farao Alexander kom tillbaka än en gång.
Efter att ha slagit ner ett mindre uppror i Samarien stannade Alexander med sin här i Tyros.
Det blev en utdragen och besvärlig väntan, ingen tycktes riktigt veta varför eller på vad.
För en gångs skull tycktes Alexander tveksam och plötsligt gripen av farhågor eller hemliga betänkligheter.
Det gick ännu en sommar i Tyros, liknande belägringens, men utan strider, under beklämmande fredlighet och händelselöshet, som därtill följde strax efter det lättjefulla uppehållet i Egypten.
Det kom oroande nyheter från Grekland där spartanerna åter börjat angripa grannstaterna.
Den hellenska alliansen utsattes för starka påfrestningar under Alexanders långa frånvaro, men han litade på att Antipater skulle bemästra oroligheterna och att framför allt Aten skulle stå fast.
Han fortsatte ju att segra i alla helleners namn, han hade tagit hämnd på Persien och återställt de grekiska kolonierna : vad kunde man mer begära!
Men vad väntade han då på i Tyros ? Han frågade sig det själv måhända.
Han visste tydligen inte hur han skulle handla.
Var det sommarhettan i Mindre Asiens ökentrakter som avskräckte honom ? Eller väntade han främst på vad Dareios skulle ta sig till ? Gällde det att perserkungen skulle dra ihop en här stor nog för att han skulle våga en ny sammandrabbning ? Alexander kan ha varit ohågad att bege sig alltför långt in i det persiska väldet utan utsikt till ett sådant avgörande.
Han ansågs också vänta på egna förstärkningar från Makedonien, om han verkligen behövde dem eller inte.
Den sysslolösa hären var under tiden Alexanders största problem.
En sådan anhopning av stridskrafter pockade på användning, efter närmare ett år utan krigshändelser.
Alexander kunde blott förströ sitt manskap genom att ordna inbördes låtsasstrider, som utan hans övervakning och ingripande hotade övergå i blodsutgjutelse.
Han anordnade som vanligt också påkostade festligheter och underhållning med grekiska skådespel, dans- och sångtävlingar.
Men snart kunde hären inte vänta längre på handling och Alexander beslöt sig för uppbrott före sommarens slut.
Han var alltjämt oviss om Dareios' planer, men ryktet hade nått honom om en ny jättehär som höll på att samlas i Babylon och när som som helst kunde vara färdig till strid.
Det var ett vågstycke att marschera mot fiendens kanske starkaste tillhåll och möta dess överlägsna härmassor på slätterna vid Babylon.
Men det var en djärvhet som lockade Alexander starkt och han förberedde sig för uppbrottet.
Först fick manskapet ägna sig åt trädfällning för att skaffa virke till alla de vagnar som behövdes för transporten genom ökenområdet.
Oxar och kameler samlades in från olika håll, togs från ägarna med eller utan ersättning : makten följde sin egen lag.
Proviant och vatten för tre veckors färd genom öknen var det minsta som krävdes, innan Alexander med sina trupper kunde räkna med att nå fram till Eufrat och fruktbara trakter på nytt.
Alexander hade tydligen ännu inte fått någon riktig respekt för öknar, och den förestående ökenmarschen i sommarhettan tycks han ha betraktat närmast som en nyttig påfrestning för hären, en stärkande strapats innan den sattes in i strider igen.
Första dagarna träffade det långt utdragna härtåget alltjämt på grönskande stråk och palmdungar, där man kunde rasta och finna friskt vatten.
Men sen tog öknen vid på allvar, idel sand och sten, förtvinade buskväxter som kröp lågt utmed marken, vasstaggiga och ofta giftiga, eller tuvor av malört som rök grått när de trampades ner och gav bitter smak åt luften.
Med långa mellanrum nådde hären någon mindre oas där en källåder rann i dagen, halvt förkvävd av sand, eller stötte på ruiner av någon övergiven boplats, med lermurar och spår efter hus, som kanske rent av en gång varit en stad.
Ibland fick de ta till vapnen för att avliva ormar som försökte gömma sig i sanden, eller de frestade några pilskott mot flyende gaseller som de blott sällan lyckades fälla.
Gäckande hägringar flimrade framför dem och väckte falska förhoppningar, tills de lärde sig att inte längre tro på vad de såg i öknen, knappast ens när det visade sig vara verkligt.
Alexander sände Hefaistion i förväg med en ryttartrupp för att slå broar över Eufrat.
De nådde fram till floden just innan den böjde av i mer nordlig riktning, vid staden Tapsakos.
Vattenfåran var där djupt nedskuren och drog fram mellan höga strandbranter med gröna snår och uppskjutande palmer.
Stränderna måste planas till för att hären lättare skulle kunna ta sig fram där och broar slogs med pråmar som angjordes vid varandra med järnkedjor.
Strömmen var inte så stark att den utgjorde någon fara, vattenståndet hade sjunkit tillbaka efter det häftiga försommarflödet.
Det visade sig att Dareios hade vetskap om Alexanders framträngande och han hade sänt ut ingen mindre än satrapen över Babylon med några tusen ryttare för att övervaka hans rörelser.
Inget försök gjordes att hindra broslagningen eller härens övergång av floden.
Vad som närmast intresserade Dareios var vilken väg Alexander skulle välja.
Det fanns två möjligheter : den ena vägen ledde utmed Eufrat direkt till Babylon, den andra åt nordöst mot floden Tigris.
Den senare var den väg som Dareios ville att Alexander skulle följa för att härarnas kraftmätning skulle ske på betryggande avstånd från Babylon, storstaden som inte fick blottställas.
Valde Alexander i stället den sydliga vägen hade Dareios givit order om att hela området skulle härjas och brännas för att avskräcka eller hejda, genom att det skulle saknas underhåll för både manskap och djur.
Den utsände satrapen, Mazaeos, ansågs ha grekiska sympatier och hans kavalleri bestod till stor del av greklegionärer.
Möjligen kunde han vara inställd på att svika Dareios om segern lutade åt Alexander : i så fall kunde han hälsa honom som Babylons befriare från perserväldet.
Han höll sig med sina ryttare på andra sidan Eufrat och följde intresserat makedoniernas arbete med broslagningen.
Hans grekiska legionärer vinkade och ropade åt dem, som det föreföll uppmuntrande och vänskapligt.
För att vara fiender uppförde de sig verkligen egendomligt, och Hefaistion och hans män visste inte hur de skulle uppfatta det.
Mazaeos drog tillbaka sitt rytteri så snart Alexander närmade sig med hären, och han nöjde sig med att på betryggande avstånd bevittna hur makedonierna tog sig över floden och hur sen Alexander valde den nordöstra vägen.
Truppmassorna vällde fram ur öknen, skymda av dammet de rev upp, med vapnen glimmande till här och var nästan som blixtar inne i ett moln.
De strömmade nedför sluttningen mot floden, gick över den gungande bron med ryttare, fotfolk och vagnar, för att åter komma upp på andra sidan Eufrat.
Alexander hade inte svårt att bestämma sig för vilken av vägarna han skulle ta.
Han ville undvika Babylon och möta Dareios längre norrut, om möjligt tvinga honom till strid i en mera kuperad terräng där hans överlägsna antal och hans stridsvagnar inte skulle vara honom till samma nytta.
( Alexander hade nåtts av oroande rykten om de stridsvagnar och stridselefanter som Dareios skulle sätta in.
) Den norra vägen skulle dessutom Alexanders här bli mindre utsatt för hettan och finna bättre tillgång på födoämnen.
Det blev inte på samma sätt en ökenfärd som förut.
Nu tågade hären in i Mesopotamien, det gamla landet mellan floderna, där mäktiga riken hade uppstått och gått under, där stora städer blomstrat och blivit ödelagda under tidernas lopp.
Den forna fruktbarheten var till stor del förbi, förfallet och nedsandningen hade utbrett sig mellan ännu odlade och bevattnade marker med byar och planteringar av dadelpalmer.
Vad som en gång varit det assyriska hjärtlandet verkade ganska glest befolkat och på många ställen syntes kullar som kanske rymde ruiner av städer, sjunkna i jorden och överhöljda med sand.
Alexander dröjde gärna vid dessa höjder, red upp på krönet och såg ut över omgivningen, försjönk i begrundan eller kallade på sina lärda följeslagare, lät dem berätta om vad som kunde ha funnits där och gått under.
Han försökte föreställa sig hur det varit en gång, hur praktfulla städer utbrett sig där i ett grönskande land med kanaler och planteringar, hur palats och tempel rest sig mot slätternas vidsträckta himmel, hur härar dragit ut i krig och återvänt som segrare, lastade med byte och drivande ändlösa skaror av krigsfångar framför sig, eller hur spillrorna av slagna arméer kommit tillbaka, eländiga och mötta av klagorop.
Var det sant att ett övermått av krig fört de stora rikena Assyrien och Babylonien till undergången, att de förött sina krafter i långa tiders kamp mot varandra och den omgivande världen ? Var det krigen som varit den oundgängliga fördömelsen under tävlandet om makten och livsmöjligheterna ? Det kunde Alexander knappast ha undgått att fråga sig och kanske ha blivit betänksam inför.
Makedonierna övergick Tigris nära den plats där det stolta Nineve skulle ha funnits.
Kvar var blott en kulle som kunde förväxlas med åtskilliga andra, men där hade kanske den store Assurpanipal härskat, mitt i en rikedom och makt som tyckts omätliga.
Nineve som kunnat tävla med Babylon och kommit världen runt omkring att darra!
Ja, många hade härskarstäderna varit som haft sin tid och sjunkit tillbaka i glömskan, uppslukats av den fruktbara jord som låtit dem uppstå och livnärt dem, medan floderna flöt oberörda förbi, gav och tog tillbaka likt nyckfulla gudar.
Alexander förnam utan tvivel något av förstämningen över detta gamla land, ödesvinden som viskade sin varning emot honom, samma påminnelse om förgänglighet och fåfänglighet som mött honom i Egypten.
Allt vad han själv eftersträvade och kanske i bästa fall uppnådde, skulle det svepas bort på liknande sätt ? Men han hade inte tid att hejda sig eller besinna sig.
Det var höst nu och vattenståndet var lågt också i Tigris, som var en våldsammare flod än Eufrat.
Det gick att finna ett vadställe där hären kunde ta sig över, utan besväret att upprätta en bro.
Kavalleriet bildade för säkerhets skull två led på vardera sidan om fotfolket som vadade fram genom strömmen till midjan.
Fortfarande gjorde perserna inget försök att hindra flodövergången.
Deras styrkor syntes ännu inte till, om de sen avsiktligt höll sig tillbaka eller var illa underrättade om Alexanders rörelser och kom för sent.
Kort efter övergången av Tigris inträffade en månförmörkelse där den ljusa kvällen med ens svartnade som om rymden fyllts av sot och blott en kontur av månen stod som en blodig skära över landet.
Många vidskepliga makedonier förfärades, men Alexanders teckentydare skyndade sig att förklara att det var ett förebud om persernas förestående nederlag.
För att inte onödigtvis riskera något och för att lugna sitt folk förrättade Alexander ett offer till mångudinnan Selene.
Alltjämt var Alexander oviss om var Dareios med sin här befann sig eller företog sig.
Att ännu inga fiender uppenbarat sig verkade egendomligt och oroväckande.
Förberedde sig Dareios inte för ett slag utan för något annat, och i så fall vad ? Men då återvände Alexanders utsända spanare och omtalade att perserhären marscherat upp längre åt öster vid byn Guagamela, där den valt ut ett slagfält åt sig och tydligen väntade på Alexanders angrepp.
Lättad och ivrig satte Alexander genast sina styrkor i rörelse rakt mot den angivna platsen.
Efter någon dag stötte de samman med en persisk ryttartrupp, utsänd för att fördröja dem och bränna trakten.
Men den slogs snabbt tillbaka och hann aldrig fullfölja sitt uppdrag.
Alexander gjorde halt på något avstånd från Guagamela och upprättade där sitt härläger, medan han under ett par dagar förberedde sig för sammandrabbningen.
Följd av ett antal Vapenbröder red han fram för att skaffa sig en uppfattning om slagfältet och perserhären.
Från en höjd kunde han överblicka det ofantliga lägret som tycktes sträcka sig ända bort mot horisonten.
Ett mäktigt sorl steg upp därifrån som från ett hav i storm.
Alexander såg ändlösa kolonner av fotfolk och kavalleristyrkor som måste vara flera gånger så omfattande som hans egna.
Han urskilde stridsvagnar uppställda i hundratal med sina vasst glimmande liar som stack ut både från hjulen och från vagnssidorna.
Där bakom höjde sig stridselefanter som gråa klippor med bemannade torn på ryggen.
Alexander kunde rida omkring på det tillämnade slagfältet utan att perserna ingrep.
Han lade noga märke till var de lagt ut sina snaror som skulle komma hästarna att snava eller satt upp hinder av spetsiga pålar.
Han granskade ingående terrängen och fann ut var marken övergick i ojämnheter.
Därefter höll han krigsråd och beslöt att inte gå till anfall omedelbart, då det ändå inte kunde bli fråga om överrumpling.
Inte ens Alexander kan gärna ha undgått att känna något likt en stigande fruktan inför persernas härmassor.
Och när han återvänt till lägret lär han ha befallt, veterligen för första och enda gången, att en människa skulle offras.
Troligen var det en fånge som fördes fram och avlivades rituellt i hela härens åsyn, gudarna till behag och manskapet till stärkt förtroende.
Alexander drog sig därefter tillbaka till sitt tält och vakade där ensam en stor del av natten.
Utan stöd av sina härförare eller ens av vännen Hefaistion planlade han nästa dags drabbning mycket noga, föreställde sig riskerna och blottorna, tänkte ut olika sätt att bemöta eller förekomma dem.
När han tyckte sig ha förutsett allt som kunde inträffa trängde han undan det ur medvetandet med sin vanliga viljestyrka och sov lugnt till framåt morgonen.
Parmenion hade då låtit utspisa trupperna och ställt upp dem färdiga till avmarsch.
Alexander uppträdde full av sin vanliga tillförsikt, red omkring bland trupperna på Bukefalos, segerhingsten, synlig långt bort över leden.
Hans hjälm glänste som en spegel i morgonsolen och den röda manteln var draperad över en vit brynja.
Han höll ett kort tal och åberopade sig på Zevs, deras mäktige gud, som fienden inte hade någon motsvarighet till.
Och han pekade påpassligt ut en örn som just då råkade flyga förbi, högt ovanför, rakt mot persernas läger : Se, tecknet från Zevs!
Hären satte sig i rörelse med Alexander i täten.
Styrkan var den vanliga, omkring fyrtiotusen man infanteri och sjutusen kavallerister.
Uppställningen var densamma som vid Issos : kavalleriets högerflygel anförd av Alexander, vänsterflygeln av Parmenion, emellan dem falangerna av fotfolk.
Därtill kom trupper med särskilda uppdrag att förstärka och förbinda : Vapenbröder, Sköldbärare, bågskyttar, spjutkastare, slungare.
Kvar i lägret lämnades en mindre styrka jämte olika slags personal, arbetsslavar och medföljare, sjuka och fångar.
Dareios' drottning hade nyligen avlidit i sitt kungliga tält, kungamodern satt där omgiven av den återstående familjen och väntade oberört på slagets utgång.
Dareios hade blivit underrättad om drottningens död och var mycket upprörd, föreställde sig att hon blivit skändad och misshandlad.
Han var nu till stor del upptagen av tanken på hur han skulle kunna rädda sin moder och sina barn.
Trots sin väldiga här tycktes han inte längre hysa någon riktig tillförsikt om drabbningens utgång.
Han bar på den bittra upplevelsen att en gång tidigare ha flytt för livet från nederlaget och närde en hemlig, halvt vidskeplig fruktan för att det kunde upprepas.
Efter åtskillig tvekan och vacklan hade han bestämt sig för slagfältet vid Guagamela, för att där invänta Alexander.
Han iakttog spänt sin motståndares rörelser, fruktade för överrumpling och lät sina trupper stå uppställda i slagordning under nätterna före slaget : något som lämnade dem trötta, utvakade och alltmer uppfyllda av fruktan.
Dareios var inställd på omfattningsrörelser där överlägsenhet i antal skulle göra sig gällande.
Han tänkte sig att Alexanders kavalleri skulle tvingas allt längre ut på flyglarna så att hans infanteri blottställdes för stridsvagnarna.
Elefanterna skulle sättas in vid behov, i första hand mot kavalleriet för att hästarna skulle råka i panik, ovana som de måste vara vid dessa kolosser och deras starkt avvikande lukt.
Som vanligt intog Dareios sin plats mitt i hären, uppkliven i sin stridsvagn, som var förspänd med flera par hästar och styrdes av två kuskar med två andra i reserv.
Kungen var iförd gyllene rustning och stod där upprätt, synlig vida omkring och själv överblickande slagfältet och trupprörelserna.
Han omgavs närmast av ett kungligt hästgarde, ett tusental utvalda indiska ryttare och en elit av grekiska legionärer.
Kavalleriets vänsterflygel kommenderades av hans vicekung Besso från Baktrien, som således kom att möta Alexanders högerflygel.
Satrapen Mazaeos från Babylon anförde den persiska högerflygeln, som stod emot Parmenions kavalleri.
Framför sig hade Dareios stridsvagnarna, ett par hundra till antalet, och den levande muren av ett femtiotal elefanter.
Bakom befann sig härens övervägande flertal av fotfolk, sammansatt av manskap från imperiets alla östliga provinser.
Det kan ha varit en höstdag med klar sol och ljud som bar långt i den stilla luften, slagfältet med sina härmassor utbredde sig överskådligt och klart som på en tavla, innan trupprörelserna började riva upp dammet och fördunkla den så som imma över en spegel.
Vid anfallet svängde Alexander oväntat åt höger, undgick den tillämnade omfattningen och tvingade in striderna på ojämn mark.
Det makedoniska infanteriet hölls tillbaka, medan Parmenions kavalleri drabbade samman med Mazaeos' styrkor på motsatta flygeln.
Marken var torr, dammet revs genast upp och inhöljde snart stridsvimlet som i en tät dimma.
Alexanders signalsystem med gälla trumpetsignaler trängde åtminstone delvis igenom larmet, så att samordningen i rörelser kunde uppehållas något så när.
En särskilt avdelad persisk trupp trängde fram förbi Alexanders fotfolk och nådde ända till det makedoniska lägret.
Där började den kämpa ner motståndet, befria fångar och döda övriga, men var främst frestad att övergå till plundring.
Dess uppdrag var i första hand att befria Dareios' moder och barn, men när perserna fann henne i hennes tält vägrade hon ståndaktigt att lämna det och följa dem.
Hon trodde på Alexanders seger och ville inte sluta sig till Dareios, sin egen son, och soldaterna tvekade att bruka våld mot henne och barnen.
I detsamma blev den persiska truppen tillbakaslagen av tillkallade makedonier och fick fly därifrån med oförrättat uppdrag, kastande ifrån sig även det byte den kommit över.
Under tiden gav Dareios order åt sina stridsvagnar att anfalla, men falangerna hade gott om utrymme, kunde öppna sina led och släppa igenom dem.
Samtidigt mötte de dem med ett regn av välriktade pilar och kastspjut, fällde dem som stod främst på stridsvagnarna och körde fyrspannen av hästar, så att dessa rusade rakt fram där de fann vägen fri och lievagnarna knappast gjorde någon skada.
Elefanterna tvekade Dareios alltför länge att skicka fram, de stod där vaggande och trampande, vredgat trumpetande, men hållna tillbaka av sina förare, tills det med ens var för sent.
Följd av en liten ryttartrupp gjorde sig Alexander fri ur stridstumultet och fann en öppning där han sprängde fram mot Dareios.
Han hade sett perserkungen på avstånd och var denna gång fast besluten att nå fram till honom.
Han kom också så nära att Dareios kastade sitt spjut mot honom, men det ven förbi.
Då greps storkonungen av oemotståndlig fruktan liksom i slaget vid Issos, han hoppade ner från sin vagn, kastade sig upp på en häst och flydde : allt upprepade sig som förra gången, som om det följde ett ofrånkomligt tvångsmönster.
Härmassorna öppnade sig för Dareios och slöt sig åter bakom honom, elefanterna vände sig tungt om och började följa efter honom, ljudligt trumpetande med lyfta snablar och trampande ner allt i sin väg.
Det var ett ljud som kom de stridande perserna att lyssna och hejda sig.
Det gällde inte ett förkrossande anfall utan förrådde i stället att kungen flydde och gav slaget förlorat.
Bessos kavalleri började dra sig tillbaka och försökte genomföra ett ordnat återtåg, men den enorma mängden av fotfolk greps av vild panik, kastade sina vapen och flydde i en fruktansvärd trängsel.
Alexander upptog genast förföljandet av Dareios, men såg honom försvinna i folkhavet som hindrade honom själv att ta sig fram.
Det uppvirvlande dammet bidrog också att skymma sikten och låta Dareios undkomma.
Och just då nåddes Alexander av en budbärare från Parmenion som var hårt ansatt av Mazaeos' kavalleri och begärde omedelbart understöd.
Alexander avbröt förbittrad förföljandet och skyndade till Parmenions undsättning, blott för att finna ingreppet onödigt.
Vid det laget hade det gått upp för Mazaeos och hans män att kungen hade flytt och slaget var förlorat.
De avbröt striden, svängde om sina hästar och försvann hastigt i ett moln av damm.
Alexander for ut i häftiga förebråelser mot Parmenion för att han inte kämpat tillräckligt utan begärt undsättning i onödan.
Också om segern tydligen redan var vunnen kunde Alexander inte finna sig i att Dareios återigen lyckats undkomma, och han tog upp förföljandet på nytt.
Men överallt hindrades han och fördröjdes av perserhärens flyende skaror, och det var redan morgon dagen efter slaget när han nådde fram till staden Arbela där Dareios haft sitt högkvarter.
Då fanns perserkungen inte längre där, han hade flytt vidare uppåt bergen tillsammans med Besso, på väg till Ekbatana i Medien.
Alexander nödgades konstatera att Dareios hade överlevt och fortfarande inte var slutgiltigt besegrad.
Det hindrade dock inte Alexander att föregripa skeendet och inför hären låta utropa sig till Persiens nye härskare och kung över Asien.
Vad han vunnit med segern vid Guagamela var besittningen av imperiets västliga del, men ännu inte av det egentliga Persien och dess asiatiska områden.
Alexander dröjde inte med uppbrottet från Arbela.
När nu Dareios undkommit honom var han otålig att nå fram till Babylon och med eller utan strider inta denna stora och viktiga stad.
Trakten inbjöd heller inte till uppehåll, vinden kom från slagfältet, redan förpestad av likstank och förruttnelse.
Där han färdades söderut omgavs Alexander för övrigt av ohälsosamma sumpmarker, med luften flimrande av myggsvärmar och giftig ånga som steg upp.
Träsken bubblade och jäste, svartglimmande och illaluktande vätska rann ut över vägen och när den antändes flammade den upp, i en eldstrimma som drog iväg snabbare än någon orm, med ett varnande väsande.
Alexander gick över Tigris på nytt där han följde Kungsvägen mot Babylon, och nu mötte han det fruktbara, välbevattnade landet.
Allt som påminde om öken hölls där borta med ett system av fördämningar och kanaler.
Fält med korn, hirs och sesam utbredde sig, friskt gröna eller mognande inför årets andra eller kanske tredje skörd.
Dadelpalmerna stod planterade lagom glest utmed kanalerna och speglade sina skrovliga stammar, sina solfjädersliknande kronor och klungor av gulbruna frukter i det stillastående eller långsamt rinnande vattnet, där fiskar slog upp ringar som lättjefullt utbredde sig och övergick i varandra.
Det var eller hade varit ett ännu fruktbarare land än Egypten, men Alexander kunde ändå tydligare än där märka det smygande förfallet.
Han såg igenslammade kanaler, bortspolade fördämningar, drivor av sand och slam, övergivna fält som glänste av saltstråk likt strimmor av snö, byar som låg halvt i ruiner.
Nej, allt stod inte bra till i detta land, tydligen led det under perserväldet och försummades av sina nuvarande herrar.
Alexander betraktade redan landet som sitt och planerade i tankarna hur det skulle skötas, hur den ordning och det välstånd som en gång rått där skulle återställas eller överträffas.
Babylon, den tunga, fyrkantiga, underligt mörka staden, var knappt inom synhåll förrän satrapen Mazaeos kom Alexander till mötes och hälsade honom välkommen som segrare.
Nyss hade han varit motståndaren som kämpat mot Parmenion vid Guagamela, nu företrädde han det villigt kapitulerande Babylon.
Alexander misstrodde sådana snabba omsvängningar och anade list och försåt.
Han var böjd att anse Mazaeos för svekfull och opålitlig : hade han verkligen stridit för Dareios av all sin förmåga eller hade han redan förberett sitt förräderi ? Det var en misstro som i viss mån också vände sig mot Parmenion : var det en sådan motståndare han haft så svårt att slå tillbaka ? Var segern vid Guagamela kanske ihålig och mindre ärofull än han trott, eller var det bara att Parmenion började bli gammal och trött ? Alexander lät för säkerhets skull hären tåga fram mot Babylon i slagordning, under full stridsberedskap.
Men ingenting förrädiskt visade sig, stadens portar öppnades redan på långt håll, folkmassor strömmade ut och kom jublande Alexander till mötes.
Ännu en gång fann han sig hälsad som befriare, övervinnare av den persiska makt som härskat där i mer än tvåhundra år och aldrig blivit annat än främmande, en skändare av Babylons gudar och tempel liksom av de grekiska, en förtryckare och utsugare.
Fästningskommendanten trädde fram inför Alexander och förde med sig gåvor från staden : flockar av hästar och boskap, tama lejon, leoparder i burar.
Han följdes av präster och siare, astronomer och teckentydare, som dansade framför Alexander och sjöng hymner till tonerna av stränginstrument.
Silveraltaren bars framför honom med rökelse som glödde och spred sin vällukt i blåa slingor.
Blommor ströddes ut från korgar av hänförda kvinnor, som också behängde Alexander och hans män med kransar och girlander.
Dareios'gyllene vagn kördes fram utanför stadsporten, med två par ystra hästar framför, vita som tvättade i mjölk.
Alexander steg av sin Bukefalos och klev upp i vagnen, värdig i sin roll som Babylons nye kung.
Vagnen körde in genom den största och förnämsta porten, uppkallad efter gudinnan Ishtar.
Den vette mot norr och ledde in mellan höga murar, beklädda med fajansplattor i lysande färger, med konstfulla mosaiker där lejon, tjurar och fabelartade eleganta drakar framträdde.
Vagnen stannade bland människomassorna utanför kungliga palatset där Alexander steg ur under jubelrop och trädde in i tronsalen, för att inta den plats som Dareios så nyss hade lämnat.
Han hade nått ett av sina främsta mål, om än inte det slutgiltiga.
Alexander stannade fem veckor i Babylon.
Det fanns mycket för honom att göra, mycket att ta i betraktande och sätta sig in i.
Han förbjöd genast all plundring av staden : den hade ju frivilligt överlämnat sig och var att räkna som en befriad, vänskaplig stad.
Soldaterna knotade och visade sin besvikelse, men han lugnade dem genom att betala ut sex månaders sold på en gång.
Det kom dem alla att känna sig rika och ägna sig åt ett sorglöst slöseri.
Efter ökenstrapatser och strider var de begivna på att frossa i mat och dryck och hade i många fall ett våldsamt begär efter kvinnor.
Babylon var sen gammalt beryktat för sin lastbarhet och fick leva upp till sitt rykte när nu femtiotusen lössläppta soldater översvämmade vinstugor och glädjehus.
Från några håll klagades det över utsvävningar, otuktighet och våldsamheter, men Alexander avstod så långt möjligt från att ingripa.
Han unnade sina män de fröjder de kunde bereda sig och var inte själv den som höll sig tillbaka.
Med sin okuvliga energi hann han med allt, dryckeslag halva nätterna och full sysselsättning hela dagarna.
Det gällde först som vanligt att vinna prästerna och offra åt gudarna.
Alexander började med storslagna offer åt överguden Marduk, babyloniernas Bel Marduk, som betydde Herren Marduk.
Han fortsatte med att skyndsamt återställa vad perserna förstört under Xerxes, däribland den stora guldstaty av Marduk som blivit bortförd och nedsmält, vidare vad som skadats på stortemplet Esagila och den heliga zikkuraten Etemenanki.
Han lät ta hand om de skatter som fanns hopade i palatset, delvis ända från storkonungen Nebukadnesars tid.
Han instiftade genast ett myntverk, det första i Babylons historia, och började slå mynt, naturligtvis med hans, Alexanders, egen bild.
Han överkom även sin misstro mot Mazaeos och återinsatte honom som satrap över Babylon : han var mannen med den nödvändiga lokalkännedomen och auktoriteten.
Men tilliten hade sin begränsning : vid sin sida fick han två makedoniska generaler och en skatteuppbördsman.
Alexander blev alltmer imponerad ju mer han såg av Babylon och dess mesopotamiska omgivningar.
Det var en stad av sådana mått och sådan storslagen prakt att inte ens Egypten kunnat visa upp maken, och detta trots att den var märkbart åldrad, sliten och härjad.
Babylons verkliga storhetstid låg ju mer än tvåhundra år tillbaka.
Sen dess hade den varit en besegrad och underkuvad stad, som inte kunnat glömma sitt förflutna och ständigt stått perserna emot, blivit hårt straffad för upprorsförsök och fallit i sådan onåd att den aldrig fått rangen av huvudstad.
Alexander strövade omkring i kungapalatsets sexhundra rum, höga i taket och jämförelsevis svala, slösande inredda med konstföremål och dyrbarheter.
Han kunde föreställa sig vilket liv som levts där under Dareios innan mängden av konkubiner, hovevnucker, danserskor, musikanter, uppvaktande pager och alla slags tjänare hade skingrats, till dels kanske flytt med kungen till Ekbatana.
Alexander använde sig av de väldiga mottagningshallarna som vette mot palatsgården med dess oöverskådliga folkvimmel av försäljare, spåmän, komedianter, prostituerade, dagdrivare, tiggare, slavar och nyfikna.
Han tillbringade gärna en del av sin tid i badet med den väldiga marmorbassängen där levande lotusblommor flöt och meterlånga guldfiskar simmade omkring lättjefullt, så tama att man kunde fånga dem med händerna.
Allt övervakades inte blott av beväpnade vakter utan av ännu mera respektingivande och mäktiga skulpturer, stränga gudagestalter med lejonkropp, örnvingar och människoansikten, oförlikneligt upphöjda och värdiga, med ädelt renskurna ansikten och konstfullt flätade skägg som nådde långt ner över bröstet.
De var utförda i ständigt långt mer än människostorlek och gjorde ett överväldigande intryck av kraft och tyngd, uthuggna ur mörk sten.
Alexander, den småvuxne, undgick inte att känna sig särskilt liten och alltför mänsklig inför dem, så härskare han var och gudars erkände like.
Det dröjde innan han vande sig att gå oberörd förbi dem.
Alexander, ensam eller med sällskap, tog gärna en promenad på den stora muren som omgav Babylon, helst mot kvällen då solskenet föll snett från väster och luften var fylld av gyllene stoft.
Muren var så bred att två vagnar med fyrspann kunde mötas där, den hade åtta portar varifrån vägar utgick i alla fyra väderstrecken, och långa led av människor syntes skynda fram där, gående, ridande eller åkande i vagnar, på väg ut ur eller in i staden.
Eufrat flöt makligt och något buktande genom Babylon och delade staden i två delar, av vilka den östliga var betydligt större än den västliga.
En bro av sten ledde över floden och rader av runda eller långsträckta farkoster kantade strandbarriärerna.
På terrasser som sköt ut över vattnet högt ovanför var trädgårdar anlagda, tätt planterade med alla slags sällsynta träd, likt skogsdungar som svävade i luften : det var de vittberömda hängande trädgårdarna.
Vatten som pumpades upp av oxar och slavar rann i rännor och föll ner i kaskader i floden.
Drivor av röda och vita rosor blommade där beständigt och fällde sina blad som singlade ner mot vattnet likt fallande fjärilar.
Flera gånger klev Alexander uppför den stora zikkuraten, som var uppförd till Herren Marduks ära och överträffade i höjd alla kända byggnadsverk i världen.
Det var en terrasspyramid, fyrkantig liksom staden den tronade över, med sju avsatser som reste sig över varandra likt sju tempel uppförda det ena ovanpå det andra, mindre vartefter.
Svindlande branta trappor ledde från avsats till avsats, med viloställen för de uppstigande på var och en av dem.
Det högsta krönande templet tycktes nästan försvinna i den solflimrande rymden eller bland de framstrykande molnen.
Alexander skydde inte ansträngningen att ta sig dit upp, den tvärtom lockade honom och kändes som en befriande handling.
Det var som en seger över tyngd och jordbundenhet att slutligen stå däruppe på den högsta plattformen, en triumf över mänsklig begränsning, med himlavalvet omslutande en från alla håll och världen utbredd nedanför.
Däruppe reste sig det krönande templet i all sin prakt, med en vilobänk och ett bord, båda av guld och till synes avsedda för en jätte : inte någon mänsklig varelse utan Herren Marduk själv.
Inte ens Alexander dristade sig att slå sig ner där, att sträcka ut sig på denna väldiga bänk, vid detta mäktiga bord, om det sen var främst av vördnad för gudamakten eller av välförstådd hänsyn till prästerna.
Han fann att en skara lärda astronomer höll till däruppe och vakade om nätterna för att iaktta stjärnornas gång över himlavalvet, följa förändringarna i deras inbördes ställning och det mönster som de oändligt långsamt tycktes väva i rymderna.
Babylons astronomer som inte minst var astrologer hade tagit sin kunskap och sin syssla i arv under otaliga släktled, de antecknade noga vad de såg och fogade det till det enorma lagret av iakttagelser som påstods ha samlats sen trettiotusen år tillbaka.
Det var en skatt som de ruvade över som drakar över sitt guld, utan att närmare använda sig av den : en blott anhopad och till större delen förborgad och hemlig kunskap.
Trettio tusen år!
Alexander ryggade tillbaka inför denna svindlande avgrund av tid som han inte kunde göra sig någon föreställning om.
Och han stod tveksam inför dessa lärda bevakare av fördolda mysterier, men försökte ändock komma till tals med dem.
De verkade alla gamla, vitskäggiga och klädda i höga strutformiga hattar med gyllene himmelstecken.
Alexander var mindre intresserad av det förflutna, han ville främst utröna vad de visste eller kunde förutsäga om den närmaste framtiden, men de svarade undvikande att det krävde långa och svåra uträkningar.
Visserligen bestämdes de mänskliga ödena av stjärnornas gång, men vad som kunde utläsas var inte så enkelt som en skrift inför ögonen.
Uppifrån zikkuraten fick Alexander en utblick över Babylon som ingen annanstans.
Där hade han stadens väldiga kvadrat nedunder sig, omsluten av den breda muren, med sina raka gator mellan höga murar utan fönsteröppningar, med sitt genomförda mönster av fyrkanter hos byggnader, torg, palats och tempelgårdar.
Allt var så tungt och massivt som om det varit byggt för evigheten, redan mörknat av ålder och rök, med jordbecket framträdande som ett svagt rutmönster i tegelblockens fogar.
Babylon var en enda koloss som härskade över det omgivande landet, upphöjande och förtryckande på samma gång, med en brutal prägel av makt, en förening av gudomlig och konungslig makt.
Vägarna verkade leda dit snarare än därifrån och slöt upp från alla håll, likt ett slags stadens sugarmar eller utbredda rötter.
Floden Eufrat var själv ännu en väg, av vatten, som ledde dit norrifrån med sin frambärande ström, men övervägande därifrån åt söder.
Palmskogarnas mörka, fjäderlika grönska sträckte sig så långt ögat kunde nå, genomkorsad av kanaler som skymtade fram likt utspända silversträngar.
Låga hus tryckte mot marken, enstaka eller i klungor, halvt osynliga på avstånd.
Kreatursflockar framträdde nästan som blomklungor, knappt rörda av någon vindil.
Rökar uppsteg över grönskan, båtar gled fram på floden och kanalerna, med eller utan segel.
Uppifrån zikkuraten verkade hela omgivningen som en tavla där nästan allt var stillastående och ljudlöst, liksom avskilt av en ridå av dovt sorl från staden nedanför.
Det var en syn som Alexander svårligen kunde se sig mätt på.
Vid sidan om sin egen utforskning av Babylon med omgivningar lät Alexander sina lärda män berätta vad de visste om detta gamla land, där så mycken storhet sjunkit i jorden och glömskan.
Han fick klart för sig att Mesopotamien, området mellan Eufrat och Tigris, ägt den första och främsta stadscivilisationen, överträffande både den egyptiska och den grekiska.
Babylon och Assyrien, ja, ännu tidigare riken, hade tävlat med varandra som outtröttliga stadsbyggare, men också som ständiga förstörare av varandras städer.
Namnet, minnet av dem och kanske några överhöljda ruiner var det enda som återstod av de allra flesta.
Vid sidan om kriget och den mänskliga ödeläggelsen hade översvämningarna härjat katastrofalt, sköljt bort bebyggelsen eller dränkt den i slam.
Det fanns en legend om en jätteflod som dragit fram över landet och i det närmaste förintat befolkningen, en gudarnas straffdom och deras ingrepp mot en hotande människotillväxt.
Fruktbarheten hade i det längsta varit lika outtömlig som folken varit outtröttligt fruktsamma.
Mötet mellan vatten och sol och avlagrat slam hade medfört ett omåttligt alstrande.
Jorden hade ältats till lera och bränts eller torkats till tegel, som hade staplats upp till massiva murar, mäktiga byggnadsverk och stadskolosser.
Boskapen hade betat det frodiga gräset och givit kött och mjölk, fårhjordar hade bidragit även med ull och hudar.
Vetet och kornet hade beretts till bröd och öl, olja hade pressats ur sesamkärnorna.
Pråmar och skinnbåtar hade färdats med strömmen nedför floderna och medfört en aldrig sinad tillgång på timmer och metaller.
Gudar hade uppstått och växt till i makt tillsammans med städerna och templen.
Konst och vetande hade alstrats likt honung i bikupor.
Den första skriften hade uppfunnits och inristats i lertavlor som bränts och fått stenens motståndskraft.
Var det inte dit till dessa gamla riken som kulturen ledde tillbaka, också den stolta och självmedvetna grekiska ? Var inte Mesopotamien det ursprungssköte där allt vad mänskligheten yvdes över hade uppstått ? Det frågade sig Alexander ofta inför vad han såg och erfor under denna tid i Babylon.
Där kom han som den grekiska kulturens utbredare, men var han inte snarare en återbördare, en som gav tillbaka vad grekerna en gång lånat och fört vidare ? Störst och mäktigast av alla de mesopotanska städerna hade varit och var alltjämt Babylon.
Det var också en av de äldsta, gång på gång intagen av fiender, förstörd och återuppbyggd, senast av den store Nebukadnesar, vars Nya Babylon överträffat alla föregångare.
Varje gatsten bar fortfarande den inskrift han låtit inrista med sitt namn och tillägnat Herren Marduk.
När perserkungen Kyros erövrat Babylon för ett par århundraden tillbaka befann sig dynastin i upplösning.
Den siste babyloniske kungen, Nabonid, som blivit kallad både den galne och den olycklige, hade eftersträvat att genomföra religiösa reformer och ersätta Marduk med en ny gud.
Han hade misslyckats liksom en gång faraon Aknaton i Egypten i en liknande strävan.
Prästerna hade vänt sig mot honom och konspirerat med Kyros, Babylon hade fallit genom förräderi.
Den samtida Dareios var den tredje perserkungen med detta namn, men han var en usurpator och Alexander betecknade honom också utan omsvep som en sådan.
Han var son till ett syskonpar, hade själv gift sig med sin egen syster och kom från imperiets utkanter, från satrapien Armenien, långt borta i norr där Eufrat rann upp.
Han hade förmått den mäktige visiren och evnucken Bagoas att förgifta rivalerna om makten och på det sättet bli kung.
Med kungavärdigheten inom perserväldet följde självskrivet att han ansågs företräda och inkarnera den högsta gudomen, Ahura Mazda, ljusets och eldens herre, som oavlåtligt kämpade mot mörkret och ondskan.
Från denna förbindelse med Ahura Mazda kom Dareios'verkliga makt, oinskränkt, okränkbar och gudomlig.
Det var denna makt som mer än något annat höll samman det vidsträckta imperiet.
Från storkonungen utstrålade den som ljuset från solen och trängde fram till de avlägsnaste trakter och de mest olikartade folkslag.
Hovet, funktionärerna och tjänstemännen utgjorde en högt utvecklad hierarki, ett vittförgrenat byråkratiskt system, som med sina lagdekret och sina snabba kurirförbindelser på de kungliga vägarna förband varje provins, varje satrapi inom imperiet med rikshuvudstaden Susa och den religiösa huvudorten Persepolis.
Alexander fann en överväldigande mängd invecklade och främmande förhållanden att sätta sig in i.
Att föra krig och vinna fältslag föreföll honom som en ganska enkel sak i jämförelse med att organisera och administrera det erövrade landet.
Han insåg tydligare än någonsin hur det närvarande hängde samman med det förgångna och var beroende av det.
Han ställdes inför sällsamma sedvänjor och ritualer som han ofta inte rätt visste om han skulle respektera eller bryta med.
Han upptäckte att de babyloniska gudarna var ätande gudar och krävde dagliga måltider liksom människor, till skillnad från de grekiska och även de egyptiska gudarna som nöjde sig med de mera symboliska offren.
Babylons präster serverade gudabelätena två mål mat om dagen i templen, vid bord av guld eller silver som ställdes fram för varje gång.
Rätterna var de yppersta som de utvalda mästerkockarna kunde tillaga, dryckerna bestod om morgonen av mjölk i kylda alabasterkärl och om kvällen av vin i guldkannor.
Dämpad musik spelades hela tiden och rökelse renade luften.
Gudarna kunde dock inte ses ätande, de satt under måltiderna bakom fördragna draperier liksom också kungen brukade göra.
Efter att gudarna antogs ha stillat sin aptit betraktades den återstående maten som välsignad och ägande undergörande kraft.
Den var bestämd att gå vidare till kungen, men Alexander tyckte sig märka att det mesta brukade ätas upp av prästerna.
Gudabilderna uppfattade babylonierna inte blott som avbildningar, utan som levande och deltagande i det mänskliga livet.
De fördes ofta ut i de stora parkerna för att delta i jakten på de inplanterade djuren, de drogs fram mellan fälten och på kanalerna för att stegra växtligheten och välsigna skördarna.
Alexander förvånades något över hur lätt babylonierna tycktes ha för att tro på allting.
Det var inte att veta utan att tro de främst var inriktade på.
Vad de än utforskade eller försökte tränga in i var det för att få något att tro på, och tron gick ut på att man skulle känna sig säkerställd mot ödet, att avvärja, mildra eller förbereda sig för vad gudarna hade i beredskap.
Inför gudarna, liksom under deras överinseende, utförde siare och teckentydare sina otaliga uppdrag.
De ägnade sig inte blott som grekerna åt att öppna offerdjur och ta ut lever, galla och inälvor för att ur dem utläsa kommande händelser.
De hade många andra, för Alexander okända och förbryllande sätt att utröna vad som väntade i framtiden.
De göt olja i vatten och tolkade innebörden i de former och rörelser som uppstod.
De iakttog infångade fåglar, hur de uppförde sig eller flög upp när de släpptes kunde avslöja viktiga ting.
Missfoster till människor eller djur fördes fram och tillmättes särskild betydelse som vittnesbörd om vad som väntade.
Folk med ovanliga kroppsmärken eller med egendomliga drömmar steg fram och fick dem uttydda.
Som en hel vetenskap för sig framstod stjärntydningen, men också uttolkningen av molnformer, vindar, solnedgångar, växters och insekters uppförande tillmättes stor betydelse.
Det föreföll Alexander att det knappast förekom någonting i naturen och tillvaron som inte kunde avvinnas en hemlig, avslöjande innebörd för babylonierna.
Han såg hur olika besvärjare ingrep mot förutsedda öden för att förändra dem.
Vaggande försatte de sig i extas, mumlande eller häftigt ropande och trummande.
Särskilt använde de sig av ett skinn utspänt över en kopparkittel och som de hamrade mot med knogarna.
Skinnet var från en helsvart tjur som dödats under fastställda ceremonier.
Alexander följde med hur en sådan ritualslakt gick till.
Den helsvarta tjuren ansågs för ett heligt djur och måste först tillbes, i det man bad gudarna och tjuren själv om förlåtelse för synden att döda den.
Därefter öppnades strupen, hjärtat togs ut och brändes framför kopparkitteln, den blivande trumman.
Kroppen sveptes i en röd filt och begravdes vänd mot solnedgången.
När huden sen garvats och spänts över kopparkärlet hade tjurens kraft övergått i trumman.
Alexander kunde inte annat än gripas av tvekan och betänkligheter inför detta överdrivna behov av tro och besvärjelser.
Det var som om han fått se sin egen böjelse för tro och offrande i en vrångspegel som stötte honom tillbaka och väckte tvivel också på dem.
Han frågade sig om ett sådant troende på vad som helst som babyloniernas i grunden inte var liktydigt med att tvivla på allt.
Och hölls inte gudarna för att vara lika lättrogna som människorna ? Han märkte att bland de djur som offrades förekom även djur av trä, skickligt skulpterade, vackert målade och utsmyckade.
Ansågs då gudarna för blinda, oförmögna att skilja mellan verkliga djur och konstgjorda ? Ja, vad skulle han tänka om alla dessa gudar och deras dyrkan ? Han ägde en vilja att omfatta dem alla och vörda dem, men de blev i Babylon alltför många och alltför främmande, så olika hans egna gudar och dem han tidigare mött, ofta bortstötande barbariska, nära djurriket, blott till hälften iklädda människogestalt.
Hur skulle han i dem kunna igenkänna Zevs och de andra höga gudarna ? Innebar det inte att svika och förnedra de egna gudarna genom att godta sådana främmande beläten och offra till dem ? Men var det inte nödvändigt för en härskare att dela tron hos de folk han härskade över ? I vilken utsträckning kunde han ingripa i och försöka förändra trosvanorna utan att det blev hans fall ? Efter Babylons alla mysterier fann Alexander en lättnad i att vända sig till den handgripliga verkligheten.
Han färdades omkring, även långt utanför staden, och intresserade sig för allt som fanns att se och erfara.
Han prövade på att glida fram med flodbåtarna, både de cirkelrunda av skinn, utspända kring en träställning och till hälften fyllda med halm, och långbåtarna av träplankor, med träköl, åror och segel, byggda av bergstimmer uppe i norr.
De färdades huvudsakligen med strömmen, kom uppifrån landet med last, omlastades i Babylon och sändes vidare ner mot kustdeltat, eller höggs upp och såldes som virke.
Men skinnbåtarna medförde en eller flera åsnor som efter framkomsten lastades med de tillvaratagna hudarna och förde dem tillbaka landvägen.
Liknande båtar, ibland också pråmar som uppbars av uppblåsta skinn, drog fram på kanalerna, drivna av åror eller segel, stundom av oxar eller slavar som knegande utmed kanalkanten släpade fram dem i långa trossar.
Alexander fann det lockande att vara med i seglandet på kanalerna, att glida iväg genom det grönskande landet, över dessa vattenleder som strimmades av palmstammarnas skuggor.
Han såg hur fiskar fångades i fällor och ibland var så stora som människor där de släpades upp med snaror kring gälarna eller slaktades och förblödde i vattenkanten.
Också de långbenta tranorna som klev omkring i grundvattnet fastnade i utlagda snaror och drogs in flaxande och skriande.
Andra fågelfängare var verksamma i land, och särskilda vaktare drev omkring flockar av gäss och ankor.
Oxar drog träplogar på fälten, och Alexander lade märke till att ett slags tratt var fäst på plogen och en man gick bredvid och hällde i säd, så att den på det sättet såddes direkt i plogfåran.
Oxar användes även till tröskning, drog omkring rullande stockar över den på marken utbredda sädesmattan.
Korna mjölkades bakifrån med en kalv stående bredvid för att underlätta mjölkgivningen, det hade Alexander också sett på andra håll.
Men något nytt för honom var att ullen rycktes av fåren, inte klipptes, eller den plockades från törnesnår som fåren drevs fram igenom och där ullen fastnade på taggarna.
Kvinnor ägnade sig särskilt åt ölbryggning, likaså beredde de rusande drycker av dadelsaft, och utskänkningen skedde i öppna skjul där det ständigt samlades törstiga kunder.
Babylonierna var stora öldrickare, och de sög upp ölet genom långa vassrör, ur storbukiga krukor som höll det svalt.
Som tilltugg bjöds maltbröd sötat med dadelhonung, eller den som föredrog salt kunde ta lite i handflatan och slicka i sig det.
Kanske kom saltet från öknen utanför Siwa-oasen, kunde Alexander komma att tänka på.
Alexander såg och lade på minnet.
Detta var nu hans land, han härskade över det och var framdeles ansvarig för det.
Han hade genast insett att detta land var fullständigt beroende av systerfloderna Eufrat och Tigris.
Den förra var den längre och långsammare floden, Tigris den kortare och våldsammare, ständigt något före i den årstidsrytm som annars var densamma för båda floderna.
Höstregnen i höglandet medförde en vattenökning under vintern som av snösmältningen uppe i bergen stegrades till högflod under våren, för att sen sjunka tillbaka under sommaren.
Högfloden kom för sent för lantbruket och det var därför nödvändigt med fördämningar och diken, dels för att skydda de gröna fälten mot förödande översvämningar, dels för att lagra vatten och använda det när sommartorkan satte in.
Slammet sköljdes fram och hopades i höga drivor som måste spridas över fälten, kanalerna måste rensas upp eller ersättas av nya.
Försaltningen av marken påskyndades av högflodens försening och den starka avdunstningen i hettan.
Det var inte en fruktbarhet som infann sig av sig själv, inte ett lättvindigt lantbruk som i Egypten.
Alexander blev på det klara med att det krävdes mycket arbete och ständig övervakning, en talrik slavbefolkning för att sköta allt som inte fick försummas om avkastningen inte snabbt skulle minskas.
Han märkte hur mycket som var eftersatt och vanskött under det persiska väldet.
De väldiga godsen med sina oftast frånvarande ägare utsög landet och vårdslösade dess resurser.
Storegendomarna tillhörde främst kungen och templen, utgjorde därnäst förläningar åt herremän och högt uppsatta funktionärer.
Det fanns gods som höll sig med hästhjordar på tiotusentals djur enbart för nöjes skull eller hundskaror som det tog flera byar för att underhålla, medan andra byar kunde ha till särskild uppgift att bekosta en konkubins kläder eller smycken.
Alexander fann mycket som han måste ingripa emot, många missförhållanden som han skulle rätta till.
Han var redan besluten att göra Babylon till huvudstaden i sitt välde och Mesopotamien till det centrala landet i sitt imperium.
Där var den naturliga medelpunkten för ett världsvälde, och landet mellan floderna skulle komma att blomstra på nytt som aldrig förr, Babylon skulle åter bli den största och praktfullaste staden i världen.
Alexander kunde inte låta bli att redan nu planera för en lysande framtid, innan han ännu påbörjat erövringen av det egentliga Persien och dess asiatiska områden.
Han föll in i fantasier och drömmar om de ofantliga möjligheterna, och allt berodde på honom, ingen annan än honom!
Han kände starkt förpliktelsen, kraven och åtagandena som följde med segrarna, erövringarna, utan att han riktigt insett det förut.
Ja, Alexander hade kommit långt ifrån Makedonien och Hellas, han märkte det i Babylon tydligare än någonsin.
På några år, några få men händelsefyllda och skickelsedigra år, hade dessa hemländer glidit allt längre undan och tedde sig snarare som utkanter än som kulturens och världens självklara medelpunkt.
Det fanns så mycket mer att erövra och omfatta än Alexander först föreställt sig, så mycket mer att lära och inse, att växa med och låta sig förvandlas av!
Han kunde se tillbaka till och med på Aristoteles som på sitt sätt oerfaren och kortsynt.
Och Modern, den ärelystna Olympias, som överskuggat hans uppväxtår, hur avgränsade var inte hennes föreställningar, hur beskedlig var inte hennes storhetssträvan!
Han hade hunnit långt bortom allt vad hon kunnat tänka sig och önska sig.
Men nu var det tid att bryta upp igen, att lämna Babylon för att återkomma först när han uppnått allt vad han föresatt sig.
Han måste göra slut på Dareios och försäkra sig om makten i hela det persiska väldet, ända till Oxos i norr och till Indus i öster.
Ja, kanske skulle han också erövra Indien för att överträffa perserkungarna och verkligen besitta hela den kända världen!
När Alexander bröt upp med sin här från Babylon följde han återigen Kungsvägen, nu österut mot Susa.
Han nåddes av försenade underrättelser om det krig som brutit ut i Grekland, där Antipater tågat in med en här för att möta de angripande spartanerna, ännu med oviss utgång.
Det oroade dock inte Alexander synnerligen : Han uppfattade detta krig som både avlägset och av mindre betydelse, i jämförelse med de uppgifter han själv hade framför sig och de resurser som stod till hans förfogande.
För övrigt hade han full tillit till Antipater, som därtill hade Olympias bakom sig som pådrivande kraft.
När Alexander närmade sig Susa kom satrapen över staden honom till mötes och medförde som gåva tolv elefanter och en stor skara kameler, underpanten på hans kapitulation.
Susa låg nedanför en bergsträckning, vid floden Kara-su, där en bro ledde över.
Det var i elamiternas land, som förr varit ett självständigt och stridbart rike, men sen länge underkuvats av perserna och inlemmats så fullständigt i deras välde att Alexander måste avstå från att längre uppträda som befriare och hämnare.
Susa var framför allt hovets och ämbetsmännens stad, kungapraktens och imperiemaktens centrum.
Dareios'palats upptog ett väldigt område med alla sina anslutna byggnader, anläggningar och trädgårdar.
Alexander tågade in där och tog utan vidare palatset i besittning.
Han prövade att slå sig ner på perserkungens övergivna guldtron, men den var alldeles för hög för honom, även Dareios hade brukat stödja fötterna på en guldpall.
Det räckte dock inte med pallen för Alexander, hans fötter nådde fortfarande inte ner.
Men det bekom honom inte, han pekade bara ut ett kostbart bord som fördes fram så att han kunde använda det till fotstöd.
Han lär då ha sett två personer brista i gråt och ha frågat dem varför.
Den ene var en gammal makedonier som grät av rörelse över att se Alexander på perserkungens tron.
Den andre var en gammal hovevnuck som grät av sorg över att se Dareios'praktfulla bord på detta sätt missbrukat.
Alexander lät därnäst göra en snabb inventering av palatsets samlade rikedomar och fann dem överträffa alla förväntningar.
Dareios måste ha varit den rikaste mannen i världen, och nu övertog Alexander denna rikedom.
Hans ställning hade förändrats fortare än han riktigt kunde fatta.
Innan Dareios var död eller ens slutgiltigt besegrad intog Alexander hans tron och betraktades som imperiets härskare.
Så gott som alla blott väntade på att han skulle tillträda och utöva makten och utveckla prakten.
Alexander måste nu sätta sig in i att han inte längre enbart eller främst var Makedoniens kung utan perserrikets över alla andra upphöjde Konungarnas Konung.
Mellanspelet i Egypten med värdigheten som gudomlig farao bleknade bort inför detta.
Nu var det inte längre makedonier, hellener och egyptier som framför allt hade krav på honom, det var folk och landsdelar som han ännu blott delvis kände till, som det återstod honom att tränga fram till och lära känna.
Det forna hovets många kvardröjande tjänare och företrädare var mer än villiga att sluta sig till Alexander, ivriga att upplysa honom om hur Dareios hade uppburit kungavärdigheten och vad som i sin tur kunde väntas av honom själv.
Dareios hade omgivit sig med trehundrasextiofem unga män som kallades för Bärare av Purpurn, lika många som årets dagar, och samma antal konkubiner utgjorde hans harem.
Därtill kom otaliga evnucker, pager och olika slags tjänare, för att inte tala om den närslutna administrationen med alla ämbetsmän, specialister, skrivare, kurirer.
Ett kungligt elitgarde av Odödliga, tiotusen man, hade ständigt brukat omge kungen och följa honom så snart han lämnade palatset.
Drog Dareios ut på en längre utflykt eller företog en resa fördes den Heliga Elden, Ahura Mazdas egen uppenbarelse, framför honom på ett silveraltare under trumpetfanfarer.
Därefter följde en stor skara präster som sjöng hymner utan avbrott.
Bärarna av Purpurn och de Odödliga tågade fram i högtidlig processionsordning och beredde vägen för kungens egen vagn, som var belagd med guld och hade styrstången besatt med gnistrande ädelstenar.
Efter honom kom den kungliga familjen i en rad åsnedragna vagnar och haremsdamerna ridande sidledes på mulåsnor.
Tåget avslutades med trehundra kameler som bar på ett urval av kungens mest oumbärliga ägodelar och skatter.
På lämpligt avstånd följde sen en större eller mindre här, beroende på omständigheterna.
Så färdades Dareios, Konungarnas Konung, när han begav sig från det ena residenset till det andra, när han företog en resa inom sitt imperium eller när han drog ut i krig.
Något liknande förväntades nu av Alexander och han greps av tvekan inför dessa krav.
Hur mycket kunde han rimligen överta av Dareios' praktuppvisningar ? I vilken utsträckning kunde han förvandla sig till en persisk storkonung och vilka persiska seder och bruk måste han göra till sina ? Han frågade sig också vad hans kärva makedonier skulle säga om en sådan omställning.
Skulle de inte anse att han svek dem och föll för främmande frestelser ? Kanske skulle de rent av vägra att följa honom längre ? Alexander insåg allt tydligare att stora förändringar var oundvikliga, att han måste anpassa sig till imperiets krav och vinna dess mest oersättliga ämbetsmän för sina syften.
Men det nya måste stegvis smälta in i det gamla, för att inte leda till oroligheter och kanske uppror på olika håll.
Alexander kunde redan förutse att han inte skulle kunna lita enbart till sin här av makedonier och hellener, utan också måste använda sig av främmande styrkor från perserrikets olika provinser.
Men också den övergången måste ske så omärkligt och smärtfritt som möjligt.
Han hade klart för sig att grundvalen för imperiet bestod i Mesopotamien och det egentliga Persien, i flodlandets åkerbruk och bergstrakternas metaller.
De bevattnade slätterna skulle kunna föda en stor del av befolkningen, och järnet som kom från gruvorna var inte mindre viktigt än utvinningen av guld och silver.
Satraperna, provinsernas styresmän, förenade ett mått av självständighet med samordning under imperiet, och Alexander hade nogsamt märkt att de för honom kunde innebära både fördelar och nackdelar.
De kunde i många fall användas mot perserväldet när det gällde att besegra det, men svårigheten bestod i att först använda sig av deras svek och uppmuntra deras utbrytning, för att sen försäkra sig om deras trohet och lojala samarbete.
Alexander blev också alltmer medveten om hur sammansatt imperiet var av de mest skiljaktiga landsdelar, naturförhållanden och folkslag.
Där ingick avlägsna och otillgängliga bergstrakter, väldiga ökenartade högslätter, stammar som levde isolerat i skogar och berg, kringströvande nomader och halvvilda ryttarhorder, primitiva fåraherdar och efterblivna folkspillror som levde i grottor.
Alla tillhörde de ett imperium som de var mer eller mindre ovetande om, mestadels lämnade i fred och jämförelsevis nöjda med sin tillvaro, också om de gärna stred inbördes och rövade från varandra.
Härskarmakten nådde blott fram och kunde göra sig gällande på slättland och dalstråk, där vägar gick fram och kurirer kunde färdas eller vid behov härar och truppstyrkor för att ge eftertryck åt de kungliga dekreten och kväsa upproren.
Handel och samfärdsel var sen gammalt förhållandevis väl utvecklade och sträckte sig även till avlägsna länder utanför imperiets gränser.
Från trakterna bortom stäppfloderna Oxos och Jaxartes kom karavaner med dyrbara pälsverk jämte siden och konstföremål ända från Kina, medan högt skattade kryddor, persikor och påfåglar kom från Indien.
Teakskogarna i Punjab hörde med till imperiets tillgångar liksom cederskogarna i Libanon och jättepinjerna på Idabergets sluttningar.
Salt kom från Libyens öknar och den sköna lapis lazuli från gruvor bortom Hindu-kush.
Handeln med järn sträckte sig ända till negrerna i Sudan, och handeln med slavar försiggick i alla riktningar.
Från de arabiska schejkdömena färdades karavaner regelbundet till Susa och Babylon.
Sen århundraden, ja, kanske sen årtusenden, hade flodtransporter, kustskeppningar och karavaner hållit vägarna öppna för varuutbyte, skyddade av utplacerade befästningar med garnisoner och av den makt som utgick från storväldet.
Experter och lärda, profeter och mystiker, förutom mängder av legosoldater, drog i båda riktningarna mellan öster och väster.
Gudarna och religionerna vandrade, möttes och korsades eller sammansmälte med varandra.
Mithrakulten spred sig västerut, Dionysosdyrkan nådde ända till Indus, Zevs förenades med Ammon och andra ickehellenska gudar, vattengudinnan Anahita kom från slätterna kring Oxos och nådde ända till byarna i Mindre Asien, där hon övervann jaktgudinnan Artemis och förväxlades med henne av de grekiska kolonisterna.
Mitt i all splittring tyckte sig Alexander urskilja en strävan till enhet och sammanhang, en värld av samarbete och upprättad gemenskap.
Det var en strävan som han anslöt sig till och var beredd att ta ledningen av.
Det var nu i december, den svalaste tiden, men hettan i Susa var alltjämt sådan att ormar och ödlor inte vågade sig ut på vägarna för att inte bli stekta till döds.
Husen låg vanligen försänkta i marken och hade ett djupt lager av jord på taket för att skydda mot solhettan.
Men det var nödvändigt för Alexander att förflytta sig.
Han visste att Dareios höll till i Ekbatana, Mediens huvudstad uppe i bergstrakterna, och där försökte samla en ny här.
Med honom var Besso, satrapen över det stridslystna Baktrien.
Också en del inflytelserika persiska herremän hade samlats där kring kungen.
Alexander blev av sina generaler uppmanad att genast angripa Dareios och marschera mot Ekbatana.
Men Alexander fann det inte brådskande : bäst var att ge Dareios tid att förbereda motståndet så att han inte bara flydde vidare allt djupare in i Asien.
Angelägnast var det för Alexander att tränga fram till Persepolis, för att beröva Dareios även den kvardröjande symboliska makten och överta så mycket som möjligt av den invecklade imperieapparaten.
Vid uppbrottet från Susa delade Alexander upp sin här som han brukade när han stod inför okända förhållanden.
Parmenion med huvudstyrkan fick fortsätta Kungsvägen mot Persepolis, medan Alexander tog de återstående trupperna med sig på en kringgående rörelse över bergen.
Motstånd och fientligheter var att vänta när han nu trängde in i det egentliga Persien.
Han stötte också strax på en primitiv bergsstam som perserkungarna aldrig kunnat eller gjort sig mödan att besegra.
Stammen bevakade ett pass där perserna brukat få tåga igenom mot erläggandet av en tribut.
Detsamma krävdes av Alexander, men han vägrade, kringgick passet och angrep motståndarna i ryggen.
Han tillfogade dem ett helt oväntat nederlag och avkrävde dem i sin tur en kännbar tribut som skulle erläggas i får.
Senare hejdades Alexander av en större persisk här som befäst sig på en bergbrant.
Han försökte övermodigt storma den, men fick ge upp efter svåra förluster.
Åter tillgrep han att kringgå och överrumpla fienden.
Hans styrkor tog sig med stor möda uppför ett berg där den grovstammiga ekskogen redan stod i djup snö och kylan var genomträngande.
Däruppifrån föll de perserna i ryggen och drev ner dem mot Parmenions framtågande här som förintade dem.
Persepolis gav sig utan strid.
Det bestod främst av det vidsträckta kungapalatset som låg upphöjt mellan floden Arexes och ett berg som kallades Barmhärtighetens berg.
Palatset ansågs vara uppfört av den högste persiske guden, av Ahura Mazda själv, och var den heligaste platsen i hela riket.
I dess tempel brann, liksom i de otaliga templen överallt, den eld som aldrig fick slockna och räknades som gudens egen uppenbarelse, elden som ingenting fick förorena och som dyrkades över allt annat.
Där i palatstemplet ingick gudamakten och kungamakten sin högsta förening.
Från en plattform där veden var uppbyggd likt kungens tron flammade lågorna och lyste som renaste guld, och gudens eviga ande var ett med kungen, i ett förbund som utgjorde garantin för en evigt bestående värld, orubblig i sin ordning och trygg under oföränderliga lagar.
Dit till palatset i Persepolis kom varje år folk från väldets alla provinser, satraper och herremän, präster och profeter, som företrädde alla de olika folkslagen och tungomålen.
De församlades där till en väldig förbrödringsfest i eldgudens tecken, under rituellt hyllande av Ahura Mazda och Konungarnas Konung.
Palatset utbredde sig på en tjugo meter hög terrass dit trappor ledde upp från alla sidor, bevakade av stenlejon.
Stora porten, uppkallad efter Xerxes, flankerades av två skulpterade jättetjurar och öppnade sig mot de Hundra Pelarnas sal.
Pelarraderna imiterade en skog av mäktiga stammar, som omväxlande bestod av marmor, porfyr, cedrar eller teakträd.
I den enorma pelarsalen stod kungens tron av guld där han brukade sitta för att motta hyllningarna.
Skattkammaren låg för sig och rymde världens största samlade rikedom i guld och silver.
Alexander och hans män kunde inte annat än häpna inför den syn som mötte dem.
Vad de än väntat sig av prakt och storslagenhet blev det överträffat.
Och makedonierna greps av en obetvinglig triumfens yra, som Alexander till en början inte höll tillbaka.
För ovanlighetens skull, när det inte gällde en erövring genom strid, gav han tillstånd till plundring, efter att ha förbehållit sig skattkammaren för egen räkning.
Segerjublet slog över i ohöljt röveri och förstörelseraseri, där det länge hopade hatet till allting persiskt och begäret efter byte förenade sig med en våldam lust att skända och ödelägga.
Med ett fruktansvärt anskri gick soldaterna löst på palatset, och allt vad de inte kunde föra med sig slog de sönder, välte omkull, misshandlades.
Det gick ut över statyer och praktfulla konstverk, men inte mindre över alla perser som påträffades : de jagades och infångades, lemlästades eller dödades.
Kvinnorna blev berövade sina smycken, fick kläderna avslitna under råa skratt och våldtogs på palatsgolvet.
Det var de grovhuggna makedoniernas slutliga hämnd på perserväldet, deras skändning av all den skönhet och förfining som utmanade och förolämpade dem, väckte en underlägsenhetskänsla som de i sin skrytsamma självhärlighet vände till förakt och hat.
Alexander såg detta förstörelseraseri med tilltagande tveksamhet och våldtäkten av kvinnorna ingav honom en häftig ovilja.
Hämndbegäret och våldet gick för långt!
Han gav befallning att plundringen skulle upphöra och inga perser, vare sig män eller kvinnor, fick ofredas längre.
Nu var det tid att försona och förena i stället för att bekämpa och splittra!
Alexanders roll var inte längre varken hämnarens eller den främmande erövrarens, utan den nye härskarens.
Han var inte förstöraren av perserriket utan arvtagaren till det, besittaren av dess rikedom och härlighet.
Han lugnade och blidkade sina makedonier genom att utdela frikostiga gåvor av överflödet.
Men ännu var han själv kluven i sin inställning, det tog tid för honom att växa in i sin nya status som storkonung.
Han insåg att han aldrig mer skulle behöva ta hänsyn till några kostnader, han kunde tillåta sig snart sagt vilket slöseri som helst.
Han kunde inte motstå frestelsen att skriva hem till modern och utbreda sig om sina nyvunna rikedomar.
Olympias svarade med att varna honom för övermod och slöseri.
Alexander måste le åt hennes ängslan : modern kunde inte längre följa honom i sin föreställning, den värld hon kände var alltför trång och begränsad!
Men han beslöt att skattkammarens rikedomar skulle föras bort från Persepolis, och han lät uppbringa femtontusen kameler och åsnor för transporten.
Han visste bara ännu inte varthän han skulle sända denna väldiga karavan med skatter.
Han dröjde sig kvar i Persepolis under vintermånaderna, egendomligt tveksam och avvaktande.
Han tyckte sig kanske tills vidare ha nått sina mål och kunde vila på sina segrar.
Han befann sig vid en vändpunkt, viktiga avgöranden och förändringar förestod, men han insåg tydligen inte rätt vilka och på vilket sätt de skulle ske.
Väntade han främst på att Dareios skulle företa sig något för att gå till angrepp mot honom ? Eller kunde han inte besluta sig för nästa steg i den fortsatta erövringen av perserväldet ? Var till och med han trött på krig, åtminstone till en tid, och ville njuta av sin ställning som segrare och kung ? Det var ett lämpligt tillfälle att vila ut och börja en omställning i levnadsvanor och härskarstil.
Alexander hade just fått höra om Spartas nederlag och det grekiska krigets lyckosamma utgång.
Antipater hade segrat i en hård strid vid Megapolis och kung Agis av Sparta hade stupat.
Alexander ställde som fredsvillkor att Sparta skulle ingå i den grekiska alliansen, närmast ett förödmjukande av spartanerna, eftersom alliansen egentligen hade spelat ut sin roll för hans vidkommande.
Alexander fortfor att vänta i Persepolis och se tiden an.
Han gjorde säkerligen åtskilligt för att omorganisera skötseln av imperiet, men främst försökte han sig på en storkonungs praktutveckling och slösande festligheter.
Samtidigt höll han sig gärna till de grekisk-makedoniska vanorna med dionysiska dryckeslag som drog ut sent på nätterna, i övermodigt larmande sällskap.
Han berusade sig utan hänsyn till sin kungliga värdighet, han reste sig vacklande upp och höll skrytsamma tal, utbredde sig om sina segrar och bravader, under våldsamma åtbörder, tills även hans trognaste makedonier fann honom gå för långt.
Han återupprättade det kungliga haremet, med hundratals lättjefulla skönheter av olika raser och hudfärg, feta och blänkande av olja.
Övervakade av evnucker med rakade huvuden höll de till i skuggiga salar, kring marmorbad med levande lotusblommor.
Möjligen utnyttjade Alexander aldrig själv detta harem, utan det var främst en eftergift åt anseendet bland perserna.
Danserskor framträdde och utförde orientaliskt eggande danser med nakenheten skymtande genom slöjorna.
Fullständig nakenhet så som bland greker var anstötlig bland perser, och när Alexander eller hans sällskap krävde nakendans ansågs det för skamligt och förnedrande både för danserskorna och för åskådarna.
Det fanns mycket annat i fråga om persisk prakt och förfining som utövade sin lockelse på Alexander men föraktades av de flesta makedonier.
Det var sidendräkter, pälsverk av snöleopard och hermelin, guldbrokader och purpurtyger, mattor i sköna mönster, rikt arbetade harnesk av guld och elfenben, ringar med ädelstenar stora som fågelägg, konstfulla smycken och halskedjor, raffinerade kryddor och utsökta parfymer.
Kanske inte ens Alexander själv visste vad som var ursprunglig böjelse hos honom och vad som var målmedveten strävan att möta de persiska kraven.
Med ens fick Alexander nog av dryckeslag och njutningar, lusten till strider och strapatser vaknade på nytt hos honom.
Men han tågade inte mot Ekbatana utan drog ut på ett ganska opåkallat krigståg mot några bergsstammar.
Han gick fram med ovanlig hänsynslöshet, riskerade utan tillräcklig orsak sitt eget och sina soldaters liv : ett desperat braverande som ingav de mera besinningsfulla betänkligheter.
Höll Alexander på att förlora balansen, att avlägsna sig från sin vanliga klokhet och eftertanke ? När han återvänt till Persepolis tog festligheterna och utsvävningarna vid på nytt.
Vinet flödade vid banketterna och Alexander berusade sig varje kväll, vacklade ofta i säng först mot gryningen.
Och under en av dessa nattliga fester inträffade den stora skandalen.
En kurtisan från Aten, generalen Ptolemaios' älskarinna, steg fram med lyftad bägare och utmanade Alexander, förebrådde honom hans beskedlighet gentemot perserna och uppfordrade honom till ett verkligt djärvt och lysande dåd.
Och vad skulle det bestå i ? undrade Alexander ironiskt.
Jo, utropade kurtisanen, i att sätta eld på palatset, persernas största stolthet och främsta helgedom!
Då skulle han handla som en sann hellen och visa sin makt!
Så som perserna bränt templen i Aten skulle nu deras egen helgedom brinna!
Hon grep i detsamma en fackla och svängde den utmanande över huvudet.
Alexander var starkt berusad och lät provocera sig, han sprang upp och instämde i kurtisanens rop att palatset skulle brinna.
Också han grep en fackla och följdes av en upprymd skara som rusade fram och kastade sina brinnande facklor ner i de Hundra Pelarnas sal.
Draperierna och bonaderna fattade genast eld, lågorna slickade uppåt de många pelarna och spred sig över taket.
Den druckna skaran jublade och dansade, greps av stegrad yra vid åsynen av de härjande flammorna.
De tillströmmande persernas klagan och de berusades skrik och skratt steg kring branden som inte längre stod att hejda.
Ur det dånande eldhavet framträdde palatsets konturer, vitglödande, under ett uppvältrande rökmoln.
Tak och pelare rasade samman i kaskader av gnistor, medan andra pelare stod kvar och brann mot skyn som jättefacklor.
Ingenting kunde räddas, de som försökte ingripa blev illa skadade eller fick sätta livet till.
Alexanders druckna sällskap drevs tillbaka av hettan och röken, hostande och skrattande, alltjämt vilda av hänförelse inför detta förödelsens skådespel.
Yrvakna perser stod där förstummade och stirrade på synen, skräckslagna eller gråtande.
Det ojämförliga palatset, det av eldguden Ahura Mazda själv uppförda och helgade, blev inför deras ögon offrat åt elden, och det var för dem en olycka och en hädelse utan like.
Betydde det inte rikets undergång, kanske världens slut!
Snart fanns det ingenting kvar utom en rykande ruin, några sotade stenpelare som ännu stod upprätt och inte kunnat brinna.
Allt större skaror av perser samlades där för att gråta och klaga, medan främlingarna vacklade iväg, försvann därifrån.
Ryktet om det besinningslösa dådet spred sig över världen och väckte bestörtning eller förbittring.
Den grekiska hämnden hade slagit ut i sin högsta flamma, mera barbarisk än några barbarers handlingar och en skamfläck på Alexanders berömmelse.
Så snart han nyktrat till stod det klart för honom och han kände skam och ånger över det inträffade.
Han kunde blott skylla på ruset, utmaningen och överilningen, men han hade dock fläckat sin ära, skadat sitt anseende som perserrikets härskare.
Alexanders självrannsakan efter palatsbranden påskyndade brytningen med den makedonisk-grekiska inriktningen.
Han fann det vara hög tid att frigöra sig från den och ansluta sig närmare till uppgifterna som persisk kung, till persiska seder och persiskt uppförande.
Han började sända hem sina grekiska allierade, belönade dem med ständigt tilltagande frikostighet, och behöll endast en här av makedonier och legionärer.
Det fortsatta kriget skulle nu bli helt hans eget, oberoende av allierade, och han behövde inte längre stå till svars inför någon.
Visserligen var han alltjämt Makedoniens kung, men framför allt Persiens, hela väldets storkonung.
Han blev ensammare än förut, självrådigare och misstrognare, litade inte på samma sätt som tidigare på gamla vänner och stridskumpaner, anade gärna intriger och anslag mot sin person och sin maktställning.
Den ende som fortfor att stå honom nära som förr var Hefaistion, under det ett allt kyligare förhållande till bland annat Parmenion och Kallistenes blev märkbart.
De greker han sänt tillbaka ersatte han undan för undan med perser och andra asiater, litade alltmer till dem och gjorde sig mindre beroende av sina makedoniska veteraner.
Ända till mitten av maj dröjde Alexander sig kvar i Persepolis, och många makedonier kritiserade honom öppet för hans besynnerliga oföretagsamhet, hans minskade stridsiver, till förmån för festligheter och persiska fasoner.
Höll deras Alexander på att förvekligas och svika sina makedonier ? Var han inte längre deras okuvlige hjälte och erövrare ? Alexander själv fann det inte längre värt att vänta på Dareios, att denne skulle få fram en här stark nog att möta sin motståndare i ett nytt slag.
Dareios' uppenbara osäkerhet, hans fruktan för Alexander och splittringen bland hans anhängare gjorde det osannolikt.
Alexander var därför tvungen att handla och marschera mot Ekbatana.
Så länge Dareios levde betraktades makedoniern av många perser blott som en framgångsrik inkräktare.
För att han fullt ut skulle kunna överta arvet efter Dareios fordrades det att denne var död.
Alexander var just redo att tåga mot Ekbatana när han fick veta att Dareios flytt därifrån med sina anhängare.
Han sände då dit Parmenion med tjugofemtusen man, medförande de väldiga skatterna från Persepolis.
Själv tog han en annan, direktare väg med en mindre styrka för att genskjuta Dareios på hans flykt.
Det blev en hänsynslös förföljelse, en vild jakt, där många hästar stupade och många män blev efter.
Alexander lät ingenting hejda sig, varken svårframkomlig terräng eller fientligt sinnad befolkning.
Snabbritten gick under brännande sol, i rykande sand, genom täta törnesnår, mellan branta klippor.
Slutligen var det bara en mindre skara som följde Alexander, ett sextiotal ryttare, höljda i damm och smuts, rinnande av svett och blödande från skråmor.
De stormade genom det bergspass som kallades Kaspiska Porten och var på väg genom provinsen Parthien mot satrapierna österut.
Bland stenblock och snår hann de där upp några vagnar som nyligen blivit övergivna, det förrådde den färska hästspillningen.
Alexander och hans män genomsökte skyndsamt vagnarna utan att finna något av betydelse, de förföljda tycktes bara ha befriat sig från besvärande last och flytt vidare.
En vagn stod avsides för sig själv och tilldrog sig deras uppmärksamhet.
I den påträffade de en död man, genomborrad av flera knivhugg, naken och nedsölad med blod.
Men han var fjättrad med guldkedjor och när Alexander betraktade den döde närmare igenkände han ingen mindre än Dareios, storkonungen själv.
Guldkedjorna kom Alexander att tänka på satrapen Besso, som han mindes från slaget vid Guagamela : en ovanligt grov och kraftig man med ett kolsvart snår till skägg, klädd i läder och tätt omsluten av guldkedjor.
Ja, det måste vara några av Bessos guldkedjor Dareios blivit bunden med innan han dödats!
Då var Besso säkerligen mördaren eller den främst ansvarige för mordet!
Dareios' egna anhängare hade tydligen svikit honom och stuckit ner honom för att han inte skulle falla levande i Alexanders händer.
Alexander höljde sin egen mantel över den mördade storkonungen och visade honom de högsta vördnadsbetygelser.
Dareios som död var med ens inte längre hans fiende, utan hans höge företrädare.
Alexander var hans arvtagare och såg genast som sin främsta uppgift att infånga hans mördare, för att ställa dem till ansvars och straffa dem.
Detta var dels klok politik, dels säkerligen äkta indignation över att Dareios på sådant sätt svikits och avlivats.
Hans egen långa förföljelse av storkonungen hade därmed slutat ganska snöpligt.
Det var ju dock han, Alexander, som främst ägt rätten att döda Dareios.
Innan han fortsatte jakten på mördarna återvände Alexander till Persepolis med Dareios' lik och lät under anslående ceremonier insätta det i den kungliga gravkammaren.
Han försonade sig samtidigt med den dödes broder, Oxyatres, och utnämnde honom rent av till Vapenbroder, den dittills förste som inte varit makedonier.
Alexanders ställning bland perserna hade med en gång förändrats ytterligare genom Dareios' död.
Ingen kunde nu längre göra honom äran stridig som den nye persiske storkonungen och förvägra honom den rätt som tillkom honom genom erövringarna.
Han bekände sig villigt till de heliga persiska myterna, han hyllade det symboliska Livets Träd och legenden om dödandet av det Bevingade Lejonet.
Han kunde dock inte utan vidare träda i Dareios' ställe som vårdare av den heliga elden, Ahura Mazdas utvalde företrädare på jorden.
Hur gärna Alexander än erkände Ahura Mazda som persernas högste gud kunde han inte helt göra honom till sin, inte restlöst sammansmälta honom med Zevs som förblev hans egen främste gud.
Någon avgörande motsättning såg han likväl inte mellan de båda olika religionerna, deras gudar kunde mycket väl dyrkas sida vid sida.
Så hade det varit redan förut inom perserväldet, och så skulle det förbli även under Alexander.
Mångfalden i enheten skulle bevaras, det var imperiets förutsättning.
Endast kärnan var persisk, och kring den slöt sig alla de erövrade och inlemmade folken och länderna.
Greker och judar, araber och egyptier, medier och elamiter, armenier och kappadokier, fenicier och baktrier och ännu många andra folkslag utgjorde viktiga delar av gemenskapen.
Det gällde för Alexander att bevara balansen mellan de olika inslagen, förmå dem att samarbeta under inbördes självhävdelse och samtidigt försona dem med de makedoniska intressena.
Det senare var Alexanders svåraste problem.
Motsättningarna mellan makedonier och greker var redan besvärlig nog, med ömsesidig avund och misstro som ständigt kom till uttryck.
Men makedoniernas motsättning till perserna och imperiets olika folkslag var långt starkare och mera svårbemästrat.
Det yttrade sig som högdraget förakt för perserna och allt som var persiskt, språk och religion, levnadssätt och klädedräkt, men framför allt krigskonst och samhällssystem.
Eftersom perserna trots sin stora överlägsenhet i antal blivit besegrade var de mindervärdiga, alltigenom underlägsna.
Ännu mera föraktliga fann de alla de underlydande folk som låtit sig underkuvas av dessa vekliga perser, och de hade svårt för att försona sig med sådana folk även när de måste uthärda dem som medstridande i kampen mot perserna och deras asiatiska horder.
För grekernas del var detta en känslig sak, eftersom de själva lidit försmädliga nederlag mot perserna och länge fruktat dem som sina värsta fiender.
När de nu under makedoniernas ledning tagit sin hämnd på perserväldet var det som om de befriats från en mardröm, med ens overklig, och de gjorde sitt bästa att dela makedoniernas förakt för perserna, utan att ändå känna sig förödmjukade av den makedoniska triumfen.
För makedonierna tillkom särskilt en ohöljd glupskhet, som stöddes av deras övertygelse om att vara förtjänta av stora belöningar för sina krigsansträngningar, för dessa år som de deltagit i härtåget.
Deras krav på rikedomar och maktställningar stegrades alltmer ju längre de nådde in i perserväldet, och deras främsta lust bestod i att utplundra och terrorisera de erövrade landsdelarna.
För Alexander gällde det att verka som förmedlare och försonare mellan makedonier och perser, att ställa sig emellan sina stamtrupper och alla de nya folkslag som han nu härskade över.
Han måste visa särskild vördnad för sin främste persiske företrädare, den store Kyros, som perserna ägnade en nästan gudomlig dyrkan, och på samma gång måste han hylla Ahura Mazda, medan han uppfyllde persernas och de andra folkens förväntningar på sig själv som den nye Konungarnas Konung.
Det senare bar alls inte Alexander emot utan svarade väl mot både hans politiska insikt och hans egen självkänsla.
Han måste dock ta lämpliga hänsyn till sina makedonier och kunde inte utan vidare träda in i den upphöjt isolerade rollen som gudomlig härskare.
Han var ju fortfarande den aktive, oemotståndligt framträngande härföraren, erövraren.
Ändå var makedoniernas missnöje med Alexander i tilltagande och en av anledningarna utgjorde hans övertagande av Dareios' älsklingsyngling, den sköne persiske evnucken Bagoas.
Denne var av förnäm härkomst, välutbildad, något kunnig i grekiska, en förfinad och i kärlekskonster förfaren hovevnuck.
Han ansåg sig förnedrande behandlad av Dareios och tycks från början ha hyst en stark dragning till Alexander, blev honom fanatiskt tillgiven och älskade honom av allt att döma uppriktigt.
Alexanders egen känsla för den enastående sköne ynglingen förefaller också ha varit intensiv och varaktig.
Han hade också stor nytta av Bagoas, som inte bara blev hans intime tjänare framför andra, hans tröstare och vårdare, utan också en ovärderlig vakare och lyssnare i och omkring det kungliga tältet.
Genom sin ingående kännedom om persiska seder och bruk, uppfattningar och känslosätt kom han dessutom att betyda mycket för Alexanders fortgående omställning till en mera persisk hållning och stil.
Därigenom kom den unge evnucken att bli illa sedd av makedonierna, misstrodd för sitt farliga inflytande på Alexander och avundad för sin ställning som favorit.
Till deras förtrytelse visade Alexander inte sällan helt öppet sin höga uppskattning och ömma känsla för Bagoas.
Han förblev Alexanders älskare för livet och följde honom på hela det fortsatta fälttåget.
Han befann sig ständigt i Alexanders närhet och hade tillträde till hans tält när ingen annan släpptes in.
Han blev den främste rivalen till Hefaistion, som utan tvivel tog Bagoas' närvaro som en bitter prövning, men fann sig i den lojalt och försonade sig med den.
Bagoas för sin del tycks ha fördragit Hefaistion ganska väl, i visshet om att stå Alexander ännu närmare än hans ungdomsvän och stridsbroder.
Möjligen lärde Alexander av Bagoas ett nytt sätt att älska, inte blott kroppsligt, och kom att känna något av faderlig ömhet för honom, ett fördjupat ansvar : en viktig omställning från sonlig revolt till faderlig omsorg.
Samtidigt kan Bagoas ha förlöst hans sexuella aktivitet, på ett sätt som kanske inte skett i hans mera passiva förhållande till Hefaistion eller i hans kluvna inställning till kvinnor.
Det kan ha inneburit att Alexander även sexuellt kom närmare sin allmänt aktiva läggning än förut.
Parmenion stannade kvar med sin del av hären i Ekbatana och hade ansvaret för skatterna som förts dit.
En ökad spänning tycks ha uppstått mellan honom och Alexander, och hans ställning i Ekbatana kan av Alexander ha uppfattats som ett risktagande, en avsiktlig prövning av Parmenions fortsatta pålitlighet.
Truppstyrkan i Ekbatana torde han ha betraktat som en reserv som han vid behov kunde dra till sig och i övrigt utgjorde ett skydd i ryggen, som bara inte fick bli till en fara.
Alexander kom tillbaka från Persepolis i spetsen för sin del av hären, som var något större än Parmenions, och tågade norrut, genom passen i Elburzbergen, upp mot Kaspiska havet.
Han stötte endast på obetydligt motstånd från bergsstammar som inte insåg vilken makt de utmanade.
Vid ett tillfälle lyckades en sådan stam röva bort Bukefalos, älsklingshästen, och Alexander råkade i sådant raseri, hotade med sådana straffåtgärder att de lär ha skyndat sig att återställa hästen välbehållen.
Hären marscherade genom ett alltmer omväxlande landskap, ofta sköna och grönskande trakter som kunde påminna om Makedonien, med präktiga ekskogar och kastanjedungar.
I ravinerna kunde snåren vara så täta att trupperna fick hugga sig fram, tigrar och vargar höll till där, och Alexander försummade inte att jaga dem.
En tigerjakt anordnades på samma sätt som man brukade jaga lejon, med drevkarlar och utplacerade bågskyttar.
Hästar användes inte eftersom de ryggade tillbaka för den ovana tigerlukten och blev svårhanterliga.
Drevkarlarna förde mesta möjliga oväsen och fick tigrarna att lämna sina tillhåll i snåren.
När en tiger kom inom skotthåll möttes han av ett pilregn och den kastade sig tjutande omkring med pilarna stickande ut ur kroppen, bet i dem så att de krasade sönder.
Gick tigern då i sitt raseri till anfall gällde det för männen att hålla den från livet med spjut och svärd.
Det var en form av jakt som således i bästa fall slutade med närkamp på liv och död, och den tilltalade Alexander mycket.
Hären nådde Zadrakarta, huvudstaden i Gorgan, nära Kaspiska havet, i skydd nedanför bergen.
Höga silverfuror och knotiga, rödlemmade ekar växte i sluttningarna, där strömmarna kastade sig utför och bildade högvälvda vattenfall.
Solljuset bröt sig i vattenröken så att fallen liknade jättestora påfåglar med utslagen fjäderskrud.
Inunder fallen hade grottor urholkats och var lockande att vila i med sin svalka under de brusande vattenvalven.
Där rastade gärna Alexander och hans män, i en fridfullhet som under väldiga vingar av silver, stämda till vördnad och andakt som om de befunnit sig inne i tempel.
Alexander offrade där till gudarna, de trofasta grekiska gudarna som lyckligt fört dem ända dit.
Han tände offerbålet vars rök trängde ut på vattenfallets sidor, vitgrå och förtätad som en ullmassa.
Sen kastade han askan i vattenfallet så att det kokade upp som en gryta och lät askan följas av ett vinoffer som färgade virvlarna löftesrikt röda.
Ner mot havet var naturen särskilt yppig, trupperna trängde fram genom en grönskande djungel, som ångade under plötsliga, heta sommarregn.
Själva stranden var bäddad i högt gräs där vadarfåglar klev omkring på stylthöga ben.
Otaliga blommor lyste som olikfärgade lågor och vattnet vimlade av små gröna ormar, som troddes vara giftiga och avskräckte soldaterna från att bada där.
När de tog vatten i händerna och smakade på det utropade de förvånade att det var alldeles sött, inte salt som havsvatten skulle vara.
Det förvånade inte minst Alexander som delade den vanliga uppfattningen att Kaspiska havet var en del av den stora oceanen, den som sträckte sig runt Asien och omslöt hela världen.
Förbryllad visste han inte vad han skulle göra med den tanke som lekt honom i hågen : att vid tillfälle bygga en flotta där vid stranden och låta den segla ut för att finna sjövägen kring Asien tillbaka till Medelhavet.
Men hur det än kunde förhålla sig med Kaspiska havet hade han nu andra, angelägnare uppgifter framför sig och sköt ifrån sig problemet.
Alexander dröjde kvar med sin här ett par veckor i Zadrakarta, trupperna hade förtjänat sin vila och han såg till att de förströddes med idrottslekar.
Under tiden infann sig en amasondrottning åtföljd av trehundra följeslagerskor, alla med blott ett bröst och mycket krigiska.
Alexander var starkt emot kvinnliga soldater, men godtog dessa amasoner som överensstämde med myten om dem.
Han bara förväxlade dem med de legendariska amasonstammar som sen gammalt troddes leva vid Svarta havet.
Han fruktade att hans män skulle förgripa sig på amasonerna, också om de saknade ena bröstet och var fullt beväpnade.
Han litade inte på att kvinnorna skulle kunna försvara sig mot hans fruktansvärda makedonier och befallde att en vaktstyrka av äldre veteraner skulle övervaka deras läger.
Det visade sig att amasondrottningen, anförarinnan, var ute i ett bestämt ärende : hon hade på förhand utvalt Alexander till fader för ett blivande barn, som skulle bli en hjälte utan like.
Alexander ansåg sig inte kunna göra henne besviken och undandra henne sin mannaplikt.
Han var väl också smickrad över att på detta sätt ha blivit utvald och amasondrottningen var kanske lockande i sin ovanlighet.
Den företagsamma kvinnan fick stanna så länge hären var kvar i Zadrakarta och Alexander sågs besöka hennes tält upprepade gånger.
Om hennes önskan att genom honom föda en hjälteson blev uppfylld är inte bekant.
Hela historien kan också mycket väl vara uppdiktad, ett inslag i den rikliga mytbildningen kring Alexander.
I Zadrakarta mötte Alexander satrapen Artabazos, som var fader till hans konkubin Barsine ( hon följde honom länge och lär vid gränsen till Indien ha fött honom en son som fick det förpliktande namnet Herakles ).
Artabazos var en kärngubbe på bortåt nittio år, fullt stridsför och motståndskraftig som en gammal ek.
Han hade med sig sina sju söner, av vilka de äldsta var lika vitskäggiga som fadern.
De erkände villigt Alexander som sin kung och slöt upp på hans sida med en truppstyrka.
Också andra persiska herremän infann sig och hyllade Alexander som sin rättmätige härskare.
Det var nu Alexander allt oftare började klä sig och uppföra sig påfallande persiskt.
Han uppträdde i storkonungarnas traditionella sidentunika, randig i purpur och vitt, och bar ett upprättstående diadem som ingen annan fick visa sig med vid dödsstraff.
Även Vapenbröderna klädde han i vita mantlar med purpurbård och i purpurröda hattar, och deras hästar försågs med konstfullt arbetade sadlar och remtyg.
Alexander försökte dock avväga och anpassa sitt framträdande, så att han framstod som perser inför asiater och som makedonier inför sina landsmän.
Men det lyckades honom blott delvis att tillmötesgå båda parter : perserna fann honom ändå alltför makedonisk-grekisk, hans landsmän för utmanande och förargelseväckande persisk.
I Hekatompylos, de Hundra Portarnas stad, nåddes Alexander av budet att hans svåger Alexander av Epiros hade stupat i Italien.
Han påbjöd tre dagars stillhet och sorg, under offer och ceremonier.
Därefter höll han ett av sina stora tal till trupperna, alldeles som om någonting betydelsefullt var avslutat och något annat skulle ta sin början.
Som vanligt uppehöll han sig vid de segrar de redan vunnit tillsammans och förutsade ännu större segrar som väntade dem.
Nu stod de inför erövringen av det verkliga Asien, det som perserna en gång erövrat och underkastat sig.
Och som persernas besegrare var det nu deras tur att underkasta sig Asien.
Vad perserna kunnat göra borde de, makedonierna, kunna göra med lätthet.
Avstånden var stora, men de hade redan övervunnit större avstånd, och de strider som kunde möta dem skulle inte bli jämförbara med vad de redan varit med om.
Så talade Alexander och möttes trots tveksamhet av härens bifall.
En märkbar trötthet på vidare krigståg och en utbredd fruktan för vad som kunde möta dem djupare in i det mystiska, okända Asien hindrade dock inte att alla förklarade sig villiga att följa Alexander varhelst han ledde dem.
Marschen gick till en början rakt österut, genom Parthien och Arien.
Hären tågade fram över glest bevuxna saltstäpper och genom dalgångar där bergen tornade upp sig i mörknande massor med vitlysande krön av snö.
Det karga Arien var hemvist för en kvarlämnad spillra av de arier som ett eller annat årtusende tidigare hade trängt fram mot Indien.
Ariens satrap Satibarzanes var en av Dareios' mördare, men när han utan vidare kapitulerade för Alexander undantogs han från straff och fick rent av behålla sin ställning som satrap.
I stället för att fortsätta den nordliga vägen in i Baktrien valde Alexander plötsligt att vika av mot söder och tåga ner genom Drangiana, så långt som till Seistan-sjön, nära nog i höjd med Persepolis.
Hans viktigaste mål var och förblev likväl Baktrien, dit hans huvudmotståndare Besso dragit sig tillbaka och härskade efter att egenmäktigt ha utropat sig till Asiens kung, ja det påstods till och med att han ifört sig det upprättstående diademet.
Men när Alexander inte följde den direkta och lättframkomligare vägen till Baktrien betydde det att han inte hade någon brådska att angripa Besso.
Kanske ville han, som förut med Dareios, ge Besso tid att stärka sin ställning så att han inte bara skulle fly på nytt.
Alexander föredrog alltid en avgörande drabbning i stället för utdragen förföljelse.
Den sydligare vägen tjänade för övrigt också till att införliva en rad satrapier med hans välde och försäkra sig om att de inte angrep honom i ryggen.
Hur opålitliga dessa satrapier och deras satraper kunde vara visade sig inom kort.
Knappt hade Satibarzanes lämnats åt sig själv förrän han mördade den makedoniska garnison han fått till sitt stöd, gjorde uppror och befäste sig i huvudstaden Artakoana.
Först efter häftiga strider, med insättandet av murbräckor och belägringstorn, kunde staden stormas och intagas.
En del av de upproriska hann fly till en snårig och svårtillgänglig skogshöjd.
Alexander förföljde dem dit men gjorde sig inte mödan att tränga vidare : i förakt för dessa som förrädiskt svikit hans förtroende lät han antända den torra snårskogen så att flertalet brändes ihjäl.
I staden blev också alla som anslutit sig till upproret dödade eller bortförda som slavar.
Den övriga befolkningen förflyttades till en nyanlagd stad i närheten, ännu ett Alexandria, som senare blev välkänt under namnet Herat.
Men Satibarzanes själv hade lyckats undkomma och flydde till Besso i Baktrien.
Alexander marscherade in i Seistan-öknen, över steniga och saltknastrande slätter, där trupperna led svårt av törst och brist på födoämnen.
Hästarna som inte var skodda led inte mindre, blev ömfotade och haltade.
För att skydda dem mot stenskärv och saltgrus försågs de med ett slags korta läderstövlar som bands fast ovanför hovarna.
Alexander bekymrade sig särskilt för Bukefalos, som han under tiden avstod från att rida på.
Terrängen blev snart så besvärlig att det blev nödvändigt att uppge vagnarna, inga hjul kunde längre rulla där.
Det blev då också nödvändigt att göra sig av med det mesta av bagaget och Alexander föregick med gott exempel.
När allt som kunde undvaras lastats på vagnarna satte han eld på sin egen vagn och såg oberört på hur hans ägodelar förtärdes av lågorna.
Förvånande villigt gjorde sen hans män likadant.
Kanske var det själva åsynen av de uppflammande, dånande eldarna som eggade upp och gjorde dem hågade för detta slöseri, en uråldrig förstörelsedrift som tog ut sin rätt.
Hären fortfor att svälta och fara illa medan den tågade så snabbt som möjligt över det ödsliga höglandet.
Det var nu höst och blåsten ven och tjöt oavbrutet, virvlade upp damm och sand mellan rensopade klippor.
Löven slets bort från de låga buskarna och uppryckta grästuvor kom rullande, formade till klot av vinden.
Soldaterna uthärdade men muttrade säkerligen i många fall om det var den sortens prövningar som väntade dem i Asien.
När hären nådde staden Farah lät Alexander den rasta där i nio dagar.
Förråden var knappa i staden, men män och hästar kunde dock stilla hungern någorlunda, vila sig och hämta nya krafter.
Det var där i Farah som en sammansvärjning avslöjades och skrämde upp Alexander, väckte en misstänksamhet hos honom som aldrig tidigare.
En page tog mod till sig och anförtrodde Alexander en hemlighet som han fått del av : det gällde inte mindre än ett anslag mot Alexanders liv.
Pagen hade först vänt sig till Filotas, en son till Parmenion och en av Alexanders främsta härförare.
Men Filotas hade avfärdat saken och underlåtit att underrätta Alexander, som nu genast lät kalla honom till förhör.
Den högdragne och stoltserande Filotas förklarade överlägset att han ansett det blott vara lösa rykten som inte förtjänade någon tilltro.
Men Alexander var av annan uppfattning och lät fängsla Filotas som inblandad i sammansvärjningen.
När han vägrade erkänna någonting blev han underkastad tortyr med glödande järn, medan Alexander stod dold bakom ett draperi och lyssnade till vad han kunde ha att säga.
Redan efter de första djuriska vrålen av smärta var Filotas villig att tala.
Han tillstod att han deltagit i sammansvärjningen och uppgav namnen på sju inblandade inom Alexanders läger, därjämte hans egen fader, Parmenion, som från Ekbatana planlagt och understött resningen.
Avsikten var att undanröja Alexander, avsluta fälttåget under Parmenions befäl och dra sig tillbaka från Persien med det redan förvärvade bytet.
Vid namnet Parmenion ryckte Alexander till som inför ett slag : detta övergick allt vad han fruktat och snabbt ingripande var av nöden.
Filotas' bekännelse kungjordes inför hären som med ett anskri av raseri dömde honom till att genast dö, och han blev i detsamma genomborrad av många spjut.
Därefter kallade Alexander till sig den ansedde Polydamas, som var Parmenions särskilde vän.
Han blev sänd iväg med brådskande budskap till Parmenion och de andra generalerna i Ekbatana.
Alexander sörjde inte över Filotas' öde och var inte synnerligen överraskad av hans handlingssätt.
Han hade länge varit kritiskt inställd till Filotas och förhållandet mellan dem hade blivit alltmer inflammerat.
Filotas var allmänt illa omtyckt inom hären, han var avundsam och skrytsam, utmanande slösaktig och braverande.
Han hörde till de mest självhärligt makedoniska, full av förakt för perserna och allting persiskt, en öppen motståndare till Alexanders samförstånd med dem.
En annan sak var det med Parmenion, Alexanders äldste och mest beprövade härförare.
Hur allvarliga de misshälligheter var som uppstått mellan dem hade Alexander själv varit osäker om.
Men att Parmenion skulle gå så långt som till anslag mot hans liv hade Alexander svårligen kunnat föreställa sig.
Nu tänkte han närmare efter och försökte sätta sig in i Parmenions bevekelsegrunder.
Denna hade redan tidigare förlorat sina två övriga söner under fättåget och kunde tänkas hysa bitterhet mot Alexander för den skull.
Han kunde finna det otacksamt att ständigt vara den som varnade Alexander för överilade handlingar, manande till besinning och återhållsamhet, också när det gällde dryckeslag och persiska seder.
Kanske uppfattade han kommenderingen till Ekbatana som något av en degradering, en antydan om att han inte längre behövdes i striderna.
Men å andra sidan hade han ansvaret för de enorma skatter som förts dit och hade befälet över närmare halvparten av hären, vilket måste vittna om fortsatt förtroende från Alexanders sida.
Fanns det då verklig anledning att tro på Parmenions delaktighet i sammansvärjningen ? Polydamas red genom ökentrakterna närmaste vägen till Ekbatana.
Förklädd till nomad skakade han fram på snabbfotade kameler, som han flera gånger dagligen bytte ut mot nya.
Han insåg att det var av yppersta vikt att han anlände med budskapet om sonens död innan nyheten nådde Parmenion på annat sätt.
Han medförde också en personlig skrivelse från Filotas som kanske skulle mildra sorgen över hans död.
Inom elva dagar hann Polydamas fram och blev genast, ännu iförd sin förklädnad och höljd i damm, förd till generalerna vid förläggningen i Ekbatana.
Han överlämnade sina förseglade order till dem och följde dem ut i parken där Parmenion promenerade, försjunken i tankar, vitskäggig, rak i ryggen och skarp i blicken.
Överraskad kände han igen sin vän Polydamas i nomadförklädnaden och omfamnade honom hjärtligt.
Denne överräckte strax det brev han medförde, det var försett med sonens sigill och Parmenion öppnade det förväntansfullt, tydligen i hopp om goda nyheter.
Men innan han ännu börjat läsa brevet omringade generalerna honom och stack ner honom, utan att han yttrade ett enda ord.
Polydamas stod där bestört och när generalerna steg åt sidan låg hans vän döende framför honom, i en blodpöl som dracks upp av parkgångens grus.
Utan att ana det hade Polydamas fört med sig dödsdomen från Alexander till Parmenion.
Filotas' död hade med nödvändighet krävt också Parmenions.
Alexander ansåg sig inte ha kunnat handla annorlunda, oavsett om han var övertygad om den gamle generalens delaktighet i sammansvärjningen eller inte.
Han kunde omöjligt beröva Parmenion hans ende återstående son och fortfarande vänta sig obrottslig lojalitet från hans sida.
Risken var alltför stor att han skulle ha vänt sig emot Alexander, att han skulle ha utnyttjat sin ställning som högste befälhavare över hären i Ekbatana och fått till stånd en resning mot härskaren.
Det var så mycket sannolikare som många bland makedonierna var uppenbart missnöjda med Alexanders allt tydligare persiska böjelser, både i sin politik och i sitt uppträdande.
Åtskilliga makedoniska veteraner ansåg också att fälttåget redan varat för länge, de fann det på tiden att avsluta det och nöja sig med vad som redan erövrats, i stället för att med Alexander kasta sig in i nya krigsäventyr i det bortre Asien, utan någon skönjbar gräns för var de skulle sluta.
En viktig omständighet var dessutom att Alexander inte befann sig där på platsen, mitt bland dem, utan långt borta från Ekbatana.
Hade Parmenion verkligen velat göra uppror skulle han möjligen ha fått sina egna trupper med sig, i synnerhet om sammansvärjningen hade lyckats i sitt uppsåt att undanröja Alexander.
Även i annat fall skulle Parmenion ha förfogat över väldiga rikedomar och kunnat förstärka de styrkor som följt honom med en ansenlig här av legionärer.
Följden skulle ha blivit ett förödande inbördeskrig mellan Persiens erövrare, och Alexander skulle ha riskerat förlora vad han dittills vunnit eller åtminstone ha hejdats i sitt vidare framträngande.
Nej, hur illa berörd Alexander än var av dödsdomen över Parmenion kunde han inte se annat än att han gjort det enda möjliga.
Han hade inte överilat sig och handlat i tillfällig vrede, utan varit klokt förutseende.
Och för att framhålla det bestämde han att staden Farah i fortsättningen skulle kallas för Profthasia, Förutseendet.
Efter upprensningen slöt sig hären närmare Alexander än förut, som om han genom hotet blivit dyrbarare, oersättligare för sina makedonier.
Kritik och missnöje tystnade, alla uthärdade den fortsatta marschens påfrestningar utan knot.
Åter kände de sitt öde oupplösligt förenat med Alexanders.
När de nådde floden Etymandros, senare kallad Helmand, hälsade de den med lättnad : en av de svåraste etapperna var över.
Floden rann upp i de nordöstliga bergstrakterna och tömde sitt vatten i ökensjön Seistan där det fördunstade.
Dalgången där den flöt fram var djupt nedskuren, ett friskt grönskande stråk i skydd av bergsträckningar, mellan långa rader av popplar som dallrade med blad som av silver i den ljumma vinden.
Det blev en återhämtningens tid, inte minst för hästar och dragdjur, med riklig tillgång på bete och vatten.
Hären färdades jämförelsevis långsamt, manskapet badade i floden och njöt av det sköna höstvädret.
När de lämnade Etymandros för att följa en biflod mot Kandahar befann de sig alltjämt i ett fruktbart och välbevattnat land.
Kandahar förvandlades till ett nytt Alexandria och en garnison på fyratusen man efterlämnades där.
Marschen gick vidare och förde snart in bland bergen som skilde Persien från Indien, den mäktiga bergkedja som blivit kallad Hindu-kush, Hindudödaren, på grund av de otaliga indiska slavinnor som omkommit när de drivits fram där.
De höga passen ansågs för ytterst svåra eller rent av omöjliga att ta sig fram igenom vintertid, men som vanligt betraktade Alexander svårigheterna som en utmaning och ville inte avstå från att möta dem.
För övrigt hade han fått en rimlig förevändning : han nåddes nämligen av ett meddelande om att den svekfulle Satibarzanes skulle ha återvänt från Baktrien för att med Bessos stöd börja uppror på nytt i Arien och Parthien.
Det var ett hot i ryggen som kunde bli farligt för Alexander, men det förmådde honom inte att ändra riktning, utan tvärtom att påskynda tåget över Hindu-kush för att angripa huvudmotståndaren Besso.
Det blev en oerhört krävande marsch över bergen, genom pass där snön låg djup och tunga svarta moln ruvade över bergkrönen.
Luften på höjderna var så tunn att männen flämtade efter andan, vinden kom isande och kändes som en knivegg mot skinnet.
Inte sällan insveptes trupperna i förblindande snöstormar, och för att inte förlora sammanhållningen måste de gripa tag i varandras spjut.
Den som kom bara några steg bort från de andra riskerade att förirra sig bort från hären och störta ner i klyftor, i snöhöljda skrevor.
Eftersläpning betydde en nästan säker död genom köld och hunger, och härens väg över bergen kantades av frusna lik.
Alexander gick i täten och delade i alla avseenden sina mäns strapatser, han dröjde emellanåt för att se trupperna dra förbi och ingrep hjälpande när han kunde.
Hästarna hade nog av att ta sig fram själva där de trampade ner sig i den frusna snön, männen skulle ändå ha funnit det för kallt att rida och höll sig bättre varma genom att gå till fots.
Bergen var dock inte alldeles obefolkade, men bergsbornas hyddor var översnöade, därtill mer eller mindre nedgrävda i marken, och nästan omöjliga att upptäcka.
Vad som förrådde dem var ibland de uppstigande rökarna eller de sotiga rökhålen i snötäcket.
Soldaterna fick gräva sig ner till dem under snön och de möttes då av en stank som kom dem att rygga tillbaka.
Födoämnena de kom över var obetydliga.
Fanns det undangömda förråd utstod befolkningen hellre tortyr eller lät döda sig än gav upp dem : förlusten av livsmedlen skulle ändå snart ha medfört döden för dem.
Under tre månader nödgades Alexander gå i vinterkvarter med sin här.
Det skedde i ett välbefolkat dalstråk mellan Punjab och Baktrien, där tre vägar och två floder möttes, ett gammalt genomgångsställe mellan Asiens olika länder.
Platsen var viktig att behärska, men Alexander var mindre angelägen om att befästa den.
I första hand inriktade han sig på att anlägga en stad som blev kallad Alexandria-i-Kaukasien, han uppförde tempel och en teater i bästa grekiska stil : de odödliga dramerna skulle uppföras där och diktverken klinga på grekiska mellan de asiatiska bergen.
Alexander och hans lärda män skilde inte närmare mellan Hindu-kush och Kaukasien : bergskedjan som gränsade mot Indien blev för dem en fortsättning av de kaukasiska bergen.
De trodde sig till och med träffa på den klippa där Prometevs suttit fastkedjad medan örnarna förtärde hans ständigt växande lever.
Ännu ett bevis tycktes dem utgöras av det höga berget mitt emot som av befolkningen kallades för Berget-som-örnen-inte-kan-flyga-över.
Först i maj tågade hären vidare genom det nära fyratusen meter höga passet mot Baktrien.
Snön höll på att smälta och vattnet strömmade nedför de branta sluttningarna.
Det var synnerligen mödosamt att ta sig fram, förråden var uttömda och alla led svårt av hunger.
Männen fann ätbara växter och fångade foreller i bergsströmmarna, men hästarna kom inte över något bete och blev så kraftlösa att de stupade.
Köttet från de utmärglade hästarna var segt nästan som läder och måste ätas rått, i brist på bränsle för att göra upp eld.
Solen var het och drev fram svetten, medan vinden var isande kall, och en besvärlig hosta ansatte de flesta.
Men trupperna var ändå vid gott mod och räknade med att snart ha passerat bergstrakterna.
Från höjderna kunde de redan se ut över Baktriens blånande slätter och våren förnams allt tydligare i luften, med dofter av vaknande jord och växtlighet.
Färgspelet mot solnedgången var halvt skrämmande i sin skönhet, med rymden inflammerad och blodstrimmad, så att många därur tyckte sig utläsa märkliga tecken, hotande eller löftesrika.
Skuggorna bredde sig violetta över de köttfärgade klipporna, likt mantlar över nakna kroppar.
De höga törnesnåren som ännu stod utan löv avtecknade sig som finaste metallsmide, och vattnen strömmade utför branterna vita och skummande som mjölk.
Alexander kände för egen del något av en mystisk trånad, en häftigt vaknande dragning till något okänt, till Indien, som han måste tvinga sig att vända ryggen.
Han måste först trygga besittningen av Baktrien, av hela det upproriska nordöstområdet.
Men han frågade sig otåligt hur länge det skulle behöva dröja innan han kunde tåga mot Indien.
Det var dock en känsla som inte delades av hans trupper, de hyste alls ingen dragning till Indien, utan längtade ner till slättlandet med dess begynnande sommarvärme, dess grönska och fruktbarhet, byar och städer.
Baktrien var ett land vars oregelbundna mönster av ökensand och växtlighet kunde urskiljas redan uppe från bergssluttningarna.
Varhelst det fanns vatten, kring alla floder, bäckar och källor, utbredde sig grönskande områden, med frodigt gräs, odlingar och träddungar.
Befolkningen bestod dels av kringströvande nomadstammar som levde i skinntält, dels av bofasta jordbrukare i byar omgivna av lermurar, med plats för hjordarna innanför.
I hörnen och vid den enda porten höjde sig befästa torn av lera med utskjutande, spetsiga trädgrenar.
I byarna förskansade sig de bofasta mot nomadernas inte sällsynta härjningståg, då de försvarade sig envist och hellre tog död på den sammanförda boskapen än lät den falla i angriparnas händer.
Herremän som härskade lokalt satt säkert i befästa borgar eller svårtillgängliga klippfästen.
De hade sen länge trätt i persisk tjänst, mer eller mindre pålitligt, och hade vid sidan om egna trupper stöd av persiska garnisoner.
De ingrep likväl sällan i mindre fejder som inte hotade det allmänna tillståndet.
Baktrien var känt för sina ypperliga hästar, som drev omkring i halvvilda flockar på gräsmarkerna, och i synnerhet nomaderna var ovanligt skickliga ryttare.
Landet var inte endast rikt på boskap utan hade också andra tillgångar, många floder var guldgivande och i bergen fanns gruvor för silver och rubiner.
En enda gruva gav lapis lazuli, den blålysande stenart som användes som betalningsmedel och som ögonfröjd sen årtusenden tillbaka.
Det var tidig sommar när Alexander med sin här kom ner från höjderna och utan motstånd tågade in i huvudstaden Baktria-Zariaspa, senare kallad Balkh.
Det var en gammal oasstad med vidsträckta boskapsfållor och odlingar, genomströmmad av ett vattendrag som sökte sig vidare till den stora floden Oxos.
Där som på många andra håll dyrkades vattengudinnan Anahita, klädd i mantel av utterskinn och med stora ögon av lysande blåsten, lapis lazuli.
Hon var även fruktbarhets- och kärleksgudinna, symbol för vattnet som vällde upp ur jorden och strömmade fram över markerna, livgivande, fruktbringande.
I Balkh behövde Alexanders trupper ingenting sakna, varken kött eller mjölk, inte heller vin.
Det blev en välkommen vilotid efter umbärandena i bergen.
Några strider blev det inte genast fråga om.
Alexander tog god tid på sig för att komma underfund med vad hans motståndare hade för sig.
Så snart han närmat sig hade Besso övergivit Balkh och flytt norrut, brännande och härjande där han drog fram.
Han hade gått över Oxos och bränt alla farkoster efter sig, därmed tycktes han tro sig vara säker för Alexander.
Vid Oxos hade åttatusen man baktriskt kavalleri vänt om, vägrat att följa Besso längre av förakt för hans fega flykt.
De kom tillbaka för att ställa sig till Alexanders förfogande.
Strax därefter anlände den åldrige Artabazos med sina styrkor, efter att han i Parthien besegrat och dödat upprorsmannen Satibarzanes.
Det var ryktet därom som nått Besso tidigare och bidragit till hans hastiga flykt norrut.
Förstärkningarna var välkomna för Alexander, efter att hans här reducerats åtskilligt under den långa marschen till Baktrien.
Och nu tog han upp förföljandet av Besso : erövringen av landsdelen skulle genomföras samtidigt som flyktingen besegrades och infångades.
När Alexander stod vid Oxos fann han en bred men trögflytande flod, med gulgrumligt vatten och täta vassar utmed stränderna.
Innan han började övergången gallrade han ut alla gamla eller mindre stridsdugliga, belönade dem på sitt frikostiga sätt och sände dem tillbaka till Makedonien.
Många av dem lämnade honom ovilligt, ärriga veteraner syntes gråta av rörelse, och ändå längtade de säkerligen också hem, för att få återse det gröna Makedonien och till slut få vila sina benknotor i dess jord.
Alexander väntade sig tydligen hårda strider och strapatser när han nu stod beredd att tränga in i Sogdiana, den persiska nordöstprovinsen.
Det var den vilda gränstrakten mot skyter och andra nomadfolk på de asiatiska stäpper som sträckte sig ända bort mot Kina.
Alexander inriktade sig på ilmarscher och snabbattacker, mot fiender som han just ingenting visste om och med utgången mer än vanligt oviss.
Flodövergången skedde på det invanda sättet med hjälp av uppstoppade lädertält.
Strömmen var långsam och sammanhållningen kunde bibehållas.
Därefter drog trupperna fram genom halvt ökenartade trakter med sand och vassa stenar, mellan till synes förtorkade tamarisker som rök av damm vid varje vindil.
Marscher genom sådana landskap hade manskapet börjat bli vana vid och avskräcktes inte i högre grad.
Den flimrande hettan och plågsamma törsten gjorde det nödvändigt att färdas huvudsakligen nattetid, men stjärnorna som lyste förstorat i den klara ökenrymden fördrev mörkret så att de hade god sikt omkring sig.
Tjutet från kringströvande vargflockar kom aldrig särskilt nära och skrämde ingen.
Någon väg fanns inte att följa, inte ens något bestämt spår, trots att karavanstråket sen gammalt gick fram där.
På kameler och åsnor färdades köpmännen från och till Kina, genom bergspassen, över nomadslätterna och genom vidsträckta ökenområden.
De förde med sig sällsynta pälsverk och finaste siden, dyrbarheter och konstprodukter, som fann vägen till perserkungarnas hov, till Susa och Babylon.
Detta var inte obekant för Alexander, men han stötte aldrig på några sådana karavaner, antingen för att de var jämförelsevis sällsynta eller förstod att hålla sig undan.
Sogdiana tedde sig ödsligt och människotomt, förbränt och egendomligt hotfullt.
Det var under den outhärdligaste sommartiden, och syntes någonting närma sig var det inte annat än en plötsligt uppdykande virvelvind som drog likt en roterande pelare av mörker genom den solflimrande tomheten.
Mitt under denna marsch infann sig några av Bessos anhängare och förklarade sig villiga att lämna ut honom om de slapp vidare förföljelse.
Besso hade tydligen blivit en belastning för dem och de gjorde sig gärna av med honom.
Alexander lovade ingenting bestämt och misstänkte något slags fälla bakom förslaget.
Han behöll några av de utsända som gisslan och skickade iväg sin general Ptolomaios med en mindre trupp till den avlägsna by där Besso uppgavs befinna sig.
Ptolomaios fann verkligen Besso, instängd och förnedrad, sittande naken och fjättrad med en träkrage om halsen.
Anhängarna som vänt sig mot Besso hånade honom och spottade efter honom.
Ptolomaios höljde över honom en mantel, satte honom på en häst och förde honom till Alexander.
När denne frågade honom varför han mördat Dareios skyllde han ömkligen ifrån sig på sina medhjälpare och förklarade sig själv oskyldig.
Det berörde Alexander så illa att han i vrede och avsky lät piska Besso tills han låg blödande och medvetslös på marken.
Det är heller inte uteslutet att Alexander själv utförde eller deltog i bestraffningen.
Men han var noga med att inte ta död på Besso.
Han blev sänd tillbaka till Balkh, för att sen föras vidare till Ekbatana, där han ställdes till ansvar för mordet på Dareios.
I Ekbatana tycks han dock i första hand ha blivit dömd som upprorsman och fick som sådan öron och näsa avskurna.
Enligt en uppgift skulle han likväl senare ha blivit avrättad genom att sönderslitas mellan nedböjda träd.
Alexander drog igenom Marakanda, det senare Samarkand, som ännu var en obetydlig stad innanför halvt förfallna lermurar.
Men omgivningen bevattnades av en guldförande flod och det fanns vidsträckta risfält och odlingar.
Alexander lockades ändå inte att dröja där utan marscherade vidare och nådde gränsfloden i norr, den som grekerna kallade Jaxartes men senare blivit bekant som Syr Darja.
Där mötte hans trupper en skytisk ryttarskara som inledde strid.
Det var småvuxna, mörkhyade människor som satt egendomligt hopkrupna på sina lurviga hästar och red som demoner.
De var snedögda och bredkindade, och deras hår var svart och grovt som hästtagel, insmort och fettblänkande.
De höll till med sina hjordar på de ödsliga stäpperna bortom Jaxartes.
Alexander hade mött deras likar förut vid Donau och var inte helt okunnig om deras stridstaktik.
Först trodde sig nomadstyrkan kunna hindra Alexanders trupper från att gå över floden.
De red utmed motsatta stranden i led som verkade ändlösa, men det berodde på att de red runt och återkom oavbrutet.
De skriade förfärligt och avsköt sina pilar snett upp i luften.
Men bågarna var ganska svaga och pilarna beskrev bara en båge genom luften innan de föll maktlösa ner mitt i floden.
Alexander lät föra fram sina katapulter och avsköt tunga pilar som vinande flög över floden i nästan rak bana, slog med dova stötar in i hästkroppar och ryttare, trängde genom bröst eller magar.
Ett sådant fjärrvapen hade skyterna aldrig förr råkat ut för, de skriade än hemskare, drog upp läpparna och visade tänderna som jagande vargar.
Men förvirringen spred sig i deras led efterhand som allt fler ryttare störtade från hästarna eller hästarna stupade under sina ryttare.
Så träffades deras anförare av en pil just som han ropade något med vidöppen mun.
Pilen råkade tränga in genom munnen och ut genom nacken på ett sätt som verkade särskilt illavarslande eller skickelsedigert.
Nomadskaran tycktes gripas av vidskeplig fruktan och gav upp striden, störtade iväg därifrån i ett dammoln bortåt slätten.
Alexander nöjde sig inte med denna lätta seger, vunnen på avstånd med katapulter.
Han ville möta dessa fruktade skyter i närstrid och övervinna dem på ett kännbarare sätt.
Han lät sitt kavalleri ta sig över Jaxartes och inväntade på andra stranden nomadernas återkomst.
Det dröjde heller inte länge förrän de kom störtande som virvelvindar, dykande upp ur ett dammoln, skriande, och började kretsa runt Alexanders kavalleri, medan de avsköt sina små men på närmare håll alls inte ofarliga pilar.
Deras taktik bestod i att omringa sina motståndare och fortsätta att kretsa runt dem, medan de undvek närstrid tills de var säkra på segern.
Men Alexander förstod att bryta igenom deras inneslutande krets, han trängde igenom deras led med två kilformiga kavalleristyrkor, som sen svängde in mot varandra på det vanliga sättet.
Det var en mottaktik som skyterna inte var beredda att möta, de fann sig splittrade, blottställda och angripna från två håll.
Inom kort skriade de samfällt som i ett besvikelsens raseri och tog till flykten.
Alexander tog upp förföljandet, men skyterna hade de snabbare hästarna och de lättare ryttarna.
Dammolnet som inhöljde dem drog allt längre bort och försvann slutligen vid synranden.
Det fanns sen blott obestämda spår att följa på den förtorkade slätten med dess fläckar av hård, knastrande växtlighet.
Alexander gjorde halt vid ett vattenställe och rastade där, svettig och törstig.
Han kunde likt de flesta inte motstå att dricka av det illaluktande vattnet, och kort efteråt greps han och många av hans män av svåra magsmärtor som övergick i diarré.
Det var inte bara obehagligt och utmattande utan kunde också lätt bli löjligt och förnedrande, särskilt för Alexanders del.
Han nödgades slå läger och höll sig i sitt tält, liggande, medan skyterna försvann utom räckhåll på de ändlösa stäpperna.
Ovilligt gav han upp förföljandet, fann sig i att tåga tillbaka och lämna slätterna bortom Jaxartes åt skyterna.
Han hade besegrat dem i en drabbning, men återvände ändå inte riktigt som en hjälte.
Han var vresig och på dåligt humör, medtagen av den besvärliga diarrén.
Han fann då en viss tillfredsställelse i påpekandet att själve Dionysos aldrig nått längre än dit, aldrig överskridit Jaxartes och ännu mindre trängt fram där bortom.
Alexander hade således ändå överträffat honom, guden som han räknade sig som sentida son till och i vars spår han ständigt ansåg sig följa!
Alexander intog den befästa persiska gränsstaden Kyropolis och döpte utmanande om den till Alexandria-det-avlägsnaste.
Under upprepade strider med nomadstammar och upprorsstyrkor färdades Alexander mellan städer och byar, upptagen av att övervinna motståndet och upprätta en rad befästningar.
Vid ett tillfälle blev han sårad i benet av en pil och lät sig bäras omkring på bår.
Kavalleriet och fotfolket kom i gräl om äran att föra fram båren och han bestämde att de fick bytas till varannan dag.
Alexander måste under växande otålighet finna sig i att uppror bröt ut bakom honom gång på gång, knappt var en plats erövrad och lämnad åt sig själv förrän den återtogs av motståndarna.
Bessos män var ännu inte nedkämpade och fick anslutning av satrapen Spitamenes med hans snabbridande nomadstyrkor.
Striderna drog ut på tiden och utkämpades på vitt skilda håll, under ständiga ilmarscher mellan de olika platserna.
Skyterna fortfor att angripa från norr medan Spitamenes' skaror höll till söderut.
Garnisoner som nyss insatts påträffades mördade och Alexander var nödsakad att jämna en rad städer och byar med marken.
Han sände iväg en kavalleristyrka på tvåtusen man för att undsätta garnisonen i Marakanda, men han underskattade fiendens stridbarhet, truppen blev övervunnen med skytisk taktik, omringad och dödad med pilskott.
Därefter flydde segrarna utom räckhåll innan Alexander hann dit och motgången grämde honom mycket.
Till hämnd härjade han risfälten, inringade och bortförde hästflockar och boskapshjordar.
Inga strider medförde något avgörande, Alexander blev alltmer irriterad över bristen på mera påtagliga framgångar och över det långvariga uppehållet i Baktrien och Sogdiana.
Han behövde och krävde av sig själv segrar som det lyste om, snabba och förintande slag, inte dessa nednötande smådrabbningar.
Han tyckte sig förföljd av motgångar och började rent av gripas av tvivel på sin stridslycka, sin gunst hos gudarna.
Denna dystra sinnesstämning försökte Alexander fördriva med allt tätare och häftigare dryckeslag, nätter då han dröjde sig kvar vid bägaren ända fram mot gryningen och sen föll i den berusades tunga sömn, för att vakna först mitt på dagen.
Sådant hade inte förekommit tidigare när han befann sig ute på krigståg och det oroade hans män.
Under dryckeslagen blev han också, liksom under overksamheten i Persepolis, alltmer benägen att bravera och utmana, att skryta med sina segrar och sin oövervinnelighet.
Det kunde bli pinsamt intill det outhärdliga för deltagarna och särskilt för dem som befann sig i opposition till Alexander på ett eller annat sätt.
Det var vid ett sådant tillfälle i Marakanda som Alexander kom i gräl med en av kavallerianförarna, Kleitos.
Det var en veteran som började åldras och var något sjuklig, han befarade att han när som helst skulle bli ersatt som befälhavare och kanske bli placerad som garnisonschef i någon avkrok.
Han var berusad han som de andra dryckesbröderna när han steg upp och höll ett tal där han vände sig mot Alexander, anklagade honom för att ta åt sig hela äran av härens segrar för egen del och påminde om vad hans fader Filip gjort för Makedonien, den grund han lagt för Alexanders framgångar och den avgörande roll de gamla krigarna spelat.
I det tvivelsjuka humör som Alexander befann sig i var ett sådant tal som eld i fnöske.
Han blev utom sig, tog ett äpple på bordet och kastade det mot Kleitos, i det han med hög röst befallde honom att avlägsna sig och inte mer visa sig därinne.
Vakterna ledde ut den protesterande Kleitos, medan Alexander kämpade för att återvinna behärskningen.
Men om en kort stund kom Kleitos tillbaka, stod där raglande och ropade utmanande åt Alexander, som då rusade fram mot honom, ryckte till sig ett spjut och genomborrade honom.
Där låg Kleitos i dödsryckningar och Alexander tog sig för pannan som om han plötsligt vaknat upp.
Han stod alltjämt med det blodiga spjutet i handen och med ens vände han det mot sig själv för att göra slut också på sitt eget liv.
Tillskyndande vakter och dryckesbröder övermannade honom, tog spjutet ifrån honom och ledde bort honom till hans tält.
Där tog den tillgivne Bagoas hand om honom och fick honom att gå till sängs.
Alexander visade sig inte på tre dagar, han vägrade förtära mat eller dryck, klagade bittert och for ut i de våldsammaste självförebråelser.
Han hade förgripit sig på en vän och dödat honom, han hade begått den uslaste av handlingar och det mot en gammal Vapenbroder, en trofast kämpe, en ärorik veteran!
Alexander kunde inte förlåta sig själv, han måste fördjupa sig i skammen och förnedringen.
Hans grämelse och sorg var en del av hans stolthet som han hade så svårt för att överkomma.
Det inträffade hade kommit vid den mest olägliga av tidpunkter då hans självtillit var som lägst.
Inte ens Bagoas tilläts trösta honom, han ville heller inte se den oersättlige Hefaistion, inte tala med eller lyssna till någon.
Förstämningen vilade tung över hären, en förlamning och en olycksbådande tystnad ruvade över det annars så bullrande lägret.
Slutligen beslöt sig några av Alexanders närmaste förtrogna att trotsa förbudet och träda in till honom i tältet.
Han fann sig i det och de lyckades övertala honom att skylla den egentliga skulden på gudarna, närmare bestämt på Dionysos.
Ty hade inte Alexander på sista tiden försummat att offra till Dionysos så som han annars alltid brukat göra ? Det medgav Alexander och ljusnade : han hade försummat offren åt Dionysos och detta var gudens sätt att hämnas!
Ja, Dionysos, rusets gud, hade drivit Alexander till ett mord under rusets inflytande och han var således inte själv ansvarig för det!
Var det inte som om en främmande makt tagit honom i besittning och riktat det dödande spjuthugget mot Kleitos ? Nu gällde det att helt och fullt blidka Dionysos med ett präktigt offer och att försona sig med den döde genom ett offer för hans räkning till Zevs!
Alexander levde genast upp och gick till verket.
Det var i Sogdiana den store Kyros hade stupat för ett par århundraden tillbaka, i kamp mot stäppnomaderna från norr.
Där hade också den store profeten Zoroaster levat och dött kanske ännu något längre tillbaka.
Minnet av både Kyros och Zoroaster hölls högt av folken i Sogdiana, båda vördades och dyrkades nära nog som gudar.
Zoroaster, som grekerna kallade Zarathustra, kan mycket väl ha varit Alexander bekant till namnet, men nu mötte han det levande minnet av honom.
Zoroasters präster och förkunnare påträffades lite varstans, och där profeten en gång varit förföljd och smädad satt dessa hans efterföljare vid makten och ärades.
Som vanligt intresserad av religioner, inte minst av deras politiska betydelse, lät Alexander tillkalla några av Zoroasters präster, ställde frågor till dem och lyssnade till deras utläggningar.
Han hörde dem sjunga Gatha-sånger som diktats av profeten själv och fick dem tolkade så gott det gick.
Det var hymner till ljuset och elden, men också till det växande gräset, de gröna betesmarkerna, den välnärda och rikt mjölkgivande boskapen, till herdens fredliga gärning och glädjen på jorden för den som vandrade den rätta vägen.
Det visade sig att Zoroaster inte varit en omstörtare som trotsat gudarna eller förkunnat några nya : han hade varit en reformator, en trons förnyare, en religionens renare och ivrare, men också en vardagslivets förvandlare och boskapsskötselns upprättare.
Han kom från en av de mindre och fattigare stammar där dyrkandet av Mithra blivit alltmer betungande, hade urartat till ett vettlöst slöseri med offrande av boskap, även av mjölk och urin.
Djuren dödades i massor och brändes på väldiga bål till tjurbesegraren Mithras behag, medan blod och mjölk och urin fick rinna ut över marken och gå till spillo.
Zoroaster var den vandrande förkunnaren som kom där stödd på sin långa herdestav, med det rödaktiga skägget fladdrande som en eldflamma i vinden.
Han stannade bland hyddorna eller tälten, samlade folket omkring sig mitt ibland boskapen och förkunnade sin lära.
Han sjöng sina hymner och dansade inför solen eller elden, med bara fötter mot marken.
När han sjungit och dansat tvättade han av sig dammet och svalkade sig med mjölk som avkylts i brunnar eller källor.
Vad han förkunnade var den rena elden, den gudomliga och heliga, som inte fick förorenas av offerdjur eller något annat.
Brännoffren var en hädelse mot eldens gud, som var lika med ljusets gud, den högste herren, Ahura Mazda, och han fick inte skändas med döda eller levande kroppar av vare sig djur eller människor.
Mithra var inte annat än en usurpator, en falsk uppkomling till gud, och måste träda tillbaka för den sanne guden, Ahura Mazda.
Naturligtvis fick Zoroaster Mithras mäktiga präster och anhängare emot sig, de hetsade upp folket mot honom, han möttes med hån och smädelser, blev inte sällan bortdriven med hot och slag.
Först så småningom trängde hans förkunnelse igenom och han blev mottagen som den stora profeten.
Alexander insåg det nyttiga och förnuftiga i Zoroasters lära, hur den hörde samman med naturbetingelserna i Sogdiana, ett land som var både fattigt och rikt, både kargt och fruktbart.
Där pågick en ständig dragkamp mellan vattentillgång och torka, mellan yppiga gräsmarker och förbränd öken.
Floderna översvämmade och efterlämnade ett dybälte där gräset sköt upp, så högt att blott ryggarna av den betande boskapen syntes.
Men därefter krympte vattenströmmarna och drog sig tillbaka innanför sina vassbälten.
Kom inte regnen på sina vanliga tider utbredde sig öknen alltmer under den flammande solen, låg där och rök av sand som om den ständigt brunnit, medan utsvultna kreatur stupade och efterlämnade sina vitnande skelett på marken.
Det var nödvändigt att undan för undan slakta boskap till människoföda, inte till brännoffer åt gudar.
Det var nödvändigt att förtära mjölken i stället för att spilla ut den på jorden, likaså att tillvarata urin och spillning för att återföra dem till växtligheten.
Så långt var Alexander helt överens med Zoroaster, men fann hans lära brista i insikt om behovet att bevattna markerna och bevara vad man kunde av översvämningstidens överflöd bakom fördämningar.
Där befann sig Mesopotamien långt framför Sogdiana sen långa tider tillbaka.
Men naturens villkor var också långt hårdare i det senare landet, kanske krävde det därför andra gudar och andra sätt att dyrka dem.
Något som skilde Alexander från Zoroasters anhängare var särskilt uppfattningen om elden.
Zoroasters präster sjöng eller mässade om ljusets kamp mot mörkret, om det godas kamp mot det onda och dess slutliga seger över det.
Elden var för dem det eviga ljusets uppenbarelse på jorden, given människan till hjälp i kampen mot mörkret och ondskan.
Elden var en ande som mångfaldigade sig i det oändliga och var allestädes närvarande.
Den kunde blott till synes släckas, men aldrig utplånas, uppstod ständigt på nytt, oövervinnelig och evig.
Elden var alltid i rörelse, kunde aldrig förslavas, den var friheten själv, bröt sig ut ur varje fängelse, lät ingenting hejda sig.
Det var människans pakt med elden som upphöjde henne till härskare på jorden.
Med eldens makt trängde hon fram oemotståndligt, genom elden tillvann hon sig segern över allt som stod henne emot.
Med elden drev hon undan vilddjuren och trängde in i de mäktigaste skogar.
Elden följde henne även i rymden och gömd i molnens drivande vattenmassor slog den fram som blixt, gudomlig och fruktansvärd.
Skulle då människan till tack mata elden med lik och stinkande avskräde, skulle hon inte sätta som sin högsta strävan att hålla elden ren och obesudlad!
Det var vältaligt och bestickande nog, Alexander fann mycket i denna förkunnelse som stämde väl med de hellenska föreställningarna, med Zevs som blixtens gud och Prometevs som eldbringaren, den som stulit den heliga elden från gudarna i rymden och givit den åt människorna på jorden.
Men Alexander stod fast vid uppfattningen att ingenting kunde förorena elden.
Dess egen renhet var sådan att den förvandlade allt vad den rörde vid.
Elden stod över allting och övervann allt, vad var väl renare än askan den efterlämnade!
Inte en fläkt av stank eller förruttnelse fanns kvar där elden dragit fram och utfört sitt arbete.
Vattnet var det enda som inte stod elden efter i sitt reningsarbete, också om det verkade på annat sätt.
Vattnet var också det enda som kunde sätta en gräns för elden, skulle inte världen riskera att förgås i eld om det inte vore för haven och den stora, allomslutande oceanen!
Men även jorden var en förvandlare och renare, på ännu ett annat sätt.
Jorden mottog vad det än var och behövde blott ges tid tillräckligt för att förvandla det till mull, växtlighet, livsuppehållande fruktbarhet.
Alexander vägrade därför envist att överlåta de dödas kroppar till asfåglarna, som var honom motbjudande i sin fega glupskhet och stinkande orenlighet.
Blotta åsynen av asfåglar som slagit sig ner kring ett lik och höll på att sönderslita det, slukande köttslamsor och inälvor, var honom förhatlig och nästan outhärdlig.
Han ville driva bort dem eller ta död på dem, rusa fram och rycka åt sig liket för att begrava det i jorden, bränna det i eld eller åtminstone kasta det i vattnet.
Alexander rönte starkt motstånd bland perserna, i all synnerhet bland Zoroasters ivriga efterföljare, genom denna inställning till de dödas kroppar.
Han väckte häftig vrede när han utfärdade förbud mot att lik lämnades kvar på marken åt asätande fåglar eller djur : de måste begravas eller brännas!
I det fallet kunde Alexander omöjligt anpassa sig till landets seder eller visa sin vanliga respekt för religionen som påbjöd dem.
Han överlade med sina lärda följeslagare om Zoroaster och hans lära, för att om möjligt finna en användbar kompromiss mellan denna uppfattning och den hellenska, som var hans egen.
Han spekulerade över om Zoroaster möjligen kunde vara identisk med Prometevs eller kanske en son eller annan efterföljare till honom.
I varje fall tycktes honom Zoroaster kunna uppfattas som en uppenbarelseform av Prometevs, sådan han uppträtt och verkat bland perserna, i gränslandet Sogdiana, varifrån läran om elden och ljuset hade utbrett sig.
I så fall kunde även Ahura Mazda i sista hand anses för en grekisk gud, åtminstone som en gudomlighet av grekiskt ursprung, hur än perserna omvandlat den efter sitt sinne.
Och var då inte Alexander själv i sin goda rätt att dyrka Ahura Mazda och framträda som hans utkorade, hans ställföreträdare inför perserna ? Då skulle han inte heller i det avseendet behöva stå tillbaka för Dareios och de andra perserkungarna.
Så sökte sig Alexander som vanligt fram till en praktisk tillämpning av främmande religioner.
Alexander nödgades tillbringa vintern i Balkh i stället för att tåga mot Indien.
Han var alltjämt upptagen av att kväva nya upprorsförsök och jaga Spitamenes fram och tillbaka genom Baktrien och Sogdiana.
Hans otålighet och irritation växte, han kände mest lust att lämna hela denna fördömda landsdel åt sitt öde, men det förbjöd honom både hans stolthet och hans planläggning.
Över tjugotusen man i förstärkningar anlände, mest grekiska legionärer, och Alexanders här nådde återigen sin högsta styrka.
Skyterna bortom Jaxartes hade blivit så imponerade av sammanstötningen med honom att deras kung erbjöd honom sin dotter till hustru.
Frestad eller inte att äkta en skyterprinsessa tackade Alexander nej, han tyckte sig förmodligen heller inte ha något att vinna på en allians med stäpphorderna.
Från kungen av Kharasmriket anlände sändebud som föreslog Alexander en fredspakt och ett gemensamt krig mot de hotande nomadfolken.
Kharasmerna var en makt att räkna med, ett sen länge bosatt folk uppåt Aralsjön, där de utgjorde en barriär mot de framträngande nomadstammarna.
Alexander antog vänskapspakten men uppsköt samarbetet på obestämd tid.
Den slutliga uppgörelsen med Spitamenes lät alltjämt vänta på sig.
Gång på gång lyckades han undkomma Alexander och uppenbara sig på nya platser.
Men han förföll alltmer till rena plundringståg som inte minst gick ut över sogdianer och baktrier.
Till sist var det en skytisk styrka som vände sig mot honom och sände hans avhuggna huvud till Alexander.
Det bars stolt fram till honom på spetsen av ett spjut och överräcktes som gåva, med vilt utspärrade ögon mellan strimmor av stelnat blod.
En av de besvärligaste fienderna var undanröjd, men Alexander skulle ha föredragit att själv ha besegrat honom.
Att skyterna lyckats där han själv misslyckats kändes försmädligt och förbättrade inte hans humör.
Sommaren gick utan att ändå alla upprorstendenser var övervunna.
Men nu gällde det bergstrakterna där lokala härskare trotsade Alexander i sina klippfästen.
Bland bergen råkade trupperna oväntat ut för ett åskväder som åtföljdes av häftiga snöfall.
Temperaturen sjönk med en gång till många köldgrader och alla som kunde det tog sig in i byar och hyddor för att värma sig vid brasor.
Inte mindre än tvåtusen man lär dock ha gått vilse och många av dem återfanns fastfrusna vid trädstammar där de sökt skydd.
Efter denna motgång stod så Alexander inför bergfästningen Sogdianska klippan, som hade rykte om sig att vara ointaglig.
Härskaren där, Oxyartes, lät hånfullt hälsa Alexander att det krävdes soldater med vingar för att erövra borgen.
Och Alexander svarade impulsivt att i så fall skulle de få se på flygande soldater.
Han utlovade stora belöningar åt frivilliga bergsbestigare som skulle uppta tävlan med varandra.
Trehundra anmälde sig och blev utrustade med rep och tältpinnar av järn.
De började uppstigandet i kvällsmörkret och tog sig långsamt uppför den nästan lodräta klippväggen, genom att slå in järnpinnarna i rämnor och hissa sig upp med hjälp av repen.
Alexander vakade hela natten och följde med spänning den livsfarliga klättringen.
Ett trettiotal såg han störta ner, några åt gången, och krossas mot den steniga marken.
Men de övriga fortsatte oförtrutet och stod i gryningen på klippkanten.
Alexander ropade då åt fästningens försvarare att se uppåt : där var hans flygande soldater, med eller utan vingar!
Oxyartes' män slogs av bestörtning och förskräckelse där de såg en lång rad fiender avteckna sig mot morgonhimlen.
De trodde sig stå inför något övernaturligt : var det inte demoner i stället för soldater Alexander hade tagit i sin tjänst!
Oxyzartes gav upp motståndet och öppnade fästningen för Alexander, mottog honom som segrare och delade med sig av sina förråd.
Alexander var svag för sådant bemötande, män och härskare emellan, och lät Oxyartes sitta kvar på sin klippa.
Därefter tågade Alexander mot en annan motståndare, Sisimithoes, som härskade i ett lika svårintagligt klippfäste.
Där omgavs klippan av en djup klyfta, med bryggorna uppdragna, och Alexander tillgrep en av sina mera vanliga belägringsmetoder.
Han lät manskapet gå lös på de präktiga furor som växte i närheten och påbörjade en konstruktion av trädstammar som skulle överbrygga klyftan.
Oxyartes som hade följt med Alexander ingrep nu och gav Sisimithoes rådet att ge upp i tid, för Alexander var oemotståndlig och det var bättre att bespara sig hans vrede.
Sisimithoes följde rådet och fällde ner bryggorna, släppte in Alexander och försonade sig med honom.
Också han överlämnade betydande förråd och fick stanna kvar i sin borg.
Dessa båda anslående segrar utan strid eller nämnvärda förluster försatte Alexander på utmärkt humör.
Stora festligheter ägde rum i de båda borgarna, vinet flödade, sång och musik ljöd, danserskor framträdde, facklorna fladdrade och hellensk kultur mötte den persiska eller den mera avlägsna asiatiska.
Vid en av dessa banketter var Oxyartes' dotter närvarande och tilldrog sig strax Alexanders uppmärksamhet.
Hon kallades Roxane, som betydde Lilla Stjärnan, och hade rykte om sig att vara Asiens skönaste kvinna, med mattblek elfenbenshy och stora svarta ögon, blixtrande som diamanter och vittnade om ett ovanligt temperament.
Det var särskilt dessa ögon med deras eggande eldighet som Alexander föll för, men han hyste säkerligen också vissa praktiska baktankar.
Ett ingifte bland de baktriska herresläkterna, med stöd av starka klippfästen, var ingen dålig politik.
Alexanders frieri kom överraskande men uppfattades som ytterst smickrande av Oxyartes och de övriga herremännen.
Roxane tycks inte ha haft något att invända, kanske hade Alexander upptänt en lust hos henne som blott kunde släckas i äktenskapet.
Bröllopet kom hastigt till stånd och firades med största möjliga ståt i Sisimithoes' himmelssträvande borg.
Mellan raderna av gäster fördes brudgum och brud in från olika håll och möttes framför högsätet i sina lysande dräkter.
Alexander var halva huvudet kortare än Roxane, fastän han påstås ha försett sig med ovanligt höga klackar.
Han lyfte slöjan från brudens ansikte och mötte för första gången hennes bländande skönhet på riktigt nära håll.
Genomfors han möjligen av en lätt rysning var det i varje fall inte av besvikelse.
Ett bröd blev kluvet mitt itu med svärd och de fick varsin hälft att äta upp : en gammal persisk sed med symbolisk innebörd.
Den kanske ende som inte gladde sig åt tilldragelsen var evnucken Bagoas, vars ynglingaskönhet åtminstone för tillfället fick träda tillbaka för denna asiatiska kvinnoskönhet.
Hefaistions känslor kan ha varit mera kluvna : han förvissades måhända blott ytterligare om oföränderligheten i sitt förhållande till Alexander under den rivalitet som tog sin början mellan Roxane och Bagoas.
I fortsättningen hördes det inte mycket av Roxane, inte förrän under den sista tiden i Babylon.
Hon fick sitt eget påkostade tält med uppvaktning, det ställdes upp i närheten av Alexanders, men inte alltför nära.
Han besökte henne när det behagade honom, men hon kunde inte på motsvarande sätt besöka honom, det skulle ha varit alltför opassande.
Den som ständigt befann sig närmast Alexander var alltjämt Bagoas.
Och han lär snart ha återtagit sitt erotiska inflytande över Alexander.
När Roxane tillät sig utbrott av svartsjuka tog Alexander med sig sitt ridspö och använde det mot henne så som han aldrig använt det mot sin häst Bukefalos.
Denna behandling anses ha förstärkt Roxanes kärlek och tillgivenhet.
Sådan var tydligen hennes föreställning om en verklig man.
De baktriska herremännen och framför allt då Oxyartes väntade spänt på att Roxane skulle visa tecken till havandeskap.
Men hon behöll envist sin slankhet och ingen arvinge till imperiet uppenbarade sig.
Ändå tjänade äktenskapet sitt syfte att förena Alexander och den baktriska herreklassen med släktband och göra den till hans ståndaktiga anhängare.
Det förefaller ovisst om Roxane medföljde Alexander till Indien eller om hon tills vidare stannade kvar i hemprovinsen, för att senare bege sig till Ekbatana och återförenas med honom där.
En annan åtgärd med liknande syfte som äktenskapet var mycket mer omfattande och i längden säkerligen också betydelsefullare.
Alexander kallade till sig trettiotusen unga pojkar från ledande familjer i Baktrien och Sogdiana och åtog sig att sörja för deras uppfostran, med grekiskt språk och makedonisk militärutbildning.
Det var en djärv och förutseende plan som gick ut på att frigöra ynglingarna från det lokala beroendet, inlemma dem i hans välde och på samma gång hellenisera dem, göra dem till lojala försvarare inte blott av imperiet som sådant utan av Alexanders egen härskarställning.
Vid denna tid gjorde Alexander åter ett försök att utöka sina persiska seder, nu med en särskild hälsning som stötte på starkt motstånd bland makedonierna.
Det var en kyss mot fingrarna som blåstes iväg och åtföljdes av en bugning eller rent av knäfall.
För perserna var det ett uppskattat sätt att hälsa storkonungen och avstod han från denna hälsning var de böjda att tvivla på hans upphöjdhet.
För makedonier och greker var det däremot en hälsning som endast tillkom gudar och betraktades som en anstötlig förhävelse av Alexander samtidigt som det förödmjukade dem själva.
Under en bankett i Balkh anbefallde Alexander denna hälsning, som han dock delvis upphävde genom att själv i sin tur kyssa den hälsande på kinden.
Men filosofen Kallistenes fann det gå hans grekiska ära för nära och vägrade att göra hälsningen, han vände sig om och avlägsnade sig med den föraktfulla anmärkningen att då fick han väl vara en kyss fattigare.
Alexander visade inte närmare sitt missnöje, men gav upp att införa denna hälsningsceremoni för makedonier och greker, behöll den blott för perser och andra asiater.
Men han glömde knappast Kallistenes' förolämpning och fick inom kort tillfälle att gå till rätta med honom.
Vid uppehållet i en liten baktrisk stad avslöjades åter en sammansvärjning mot Alexander.
Den tilldrog sig bland pagerna som betjänade honom dag och natt och hade fritt tillträde till hans tält.
De var inte mindre än femtio till antalet, alla välvuxna ynglingar i puberteten eller något äldre, söner till framstående makedonier eller perser, stolta, eleganta och bortskämda.
En av dem hade fått några slag av Alexander för att han under en jakt förekommit honom vid nedläggandet av ett byte.
Pagen ansåg sig orättvist behandlad och ville hämnas.
Han fick sju andra pager med sig och de planerade att döda Alexander med dolkstötar då han var berusad och sov tungt.
Men den utsedda natten fortfor Alexander att pokulera ända till gryningen, då de konspirerande pagerna redan avlösts av andra.
En av dem röjde planen för Alexander av fruktan för upptäckt, i hopp om benådning för egen del.
De sammansvurna pagerna utsattes för tortyr, erkände sig skyldiga och blev genast stenade till döds av de uppbragta soldaterna.
Kallistenes blev utpekad som underkunnig om mordplanen och hemlig understödjare av den, även han torterades tills han erkände.
Bakom låg utan tvivel ett mera utbrett missnöje : över att perser och andra barbarer alltmer trängde ut makedonierna och gynnades på deras bekostnad, säkerligen också över att Alexander gift sig med en baktriska.
Kallistenes för sin del hade alltmer blivit förd åt sidan som Alexanders lärde rådgivare och lovsjungande historieskrivare, andra hade alltmer övertagit dessa uppgifter som han ansåg tillkomma sig.
Alexander hade samtidigt lämnat bakom sig den rent hellenska hjälteroll som Kallistenes velat tilldela honom, och i hans nya egenskap av asiatisk erövrare, av härskare över barbarer på delvis deras villkor, kunde den stele och högdragne filosofen inte följa honom längre.
Om Kallistenes' öde har varken legendbildningen eller historieskrivarna kommit överens.
Han blev dömd till döden och hängd.
Eller han blev söndersliten, instängd i en bur med hundar eller lejon.
Eller han fördes med som fånge under det fortsatta fälttåget, förföll på det bedrövligaste och avled slutligen.
Vilket som än var sant lär Aristoteles, Alexanders tidige lärare, ha vredgats över sin släkting Kallistenes' behandling, ansåg honom för oskyldig och offer för Alexanders tilltagande tyrannfasoner.
Äntligen var Alexander färdig att bryta upp från Baktrien och tåga tillbaka över Hindu-kush, på väg till Indien.
Han hade samlat en här på femtiotusen man, omorganiserad, med delvis annorlunda beväpning, utan sarissor, de sjungande långlansarna, och med större utrymme för bågskyttar.
Om den hårda kärnan alltjämt utgjordes av makedoniska veteraner och grekiska legionärer överflyglades de nu betydligt av persiska och andra trupper, baktrier, sogdianer, skyter.
Anslagen mot hans liv hade minskat Alexanders tillit till många av hans främsta män och han ersatte dem med andra.
Marschen över Hindu-kush företogs denna gång under långt gynnsammare förhållanden.
Det var sommar, passen snöfria, tillgången på bete och olika slags förnödenheter god.
Vildrosorna blommade överdådigt, hären vandrade fram omgiven av fågelsång.
Alexander gjorde sig ingen brådska, ämnade inte tränga in i Indien förrän sommarhettan var över.
Trupperna åtföljdes nu av ett omfattande påhäng av olika sorters försäljare, hantverkare, gycklare, förkunnare, älskarinnor, skökor, och soldaterna behövde varken sakna underhållning eller njutningar.
Alexanders fördragsamhet med sådana mänskliga böjelser hade tilltagit med åren och erfarenheterna.
Som sin särskilde indiske rådgivare förde han med sig en raja Sasigupta, en flykting från Indien som hade vistats i hans läger i redan ett par år.
Rajan vidgade Alexanders kunskap om Indien, blev nu hans främste vägvisare och förberedde honom för vad Alexander fruktade mest under de okända förhållandena : elefanterna.
Så snart han närmade sig Indien började han införskaffa alla elefanter han kunde komma över.
Han såg dem tränas till strid, han studerade noga deras uppförande, fann ut vari de hade sin främsta styrka och sina svagheter, deras blottor och känsliga punkter.
Han upptäckte att spikmattor var det främsta hotet mot deras förvånande känsliga fötter och att gropar i marken var det bästa hindret eftersom de saknade förmåga att hoppa.
Att erövra Indien tycktes för Alexander ha framstått som liktydigt med att kunna möta och besegra motståndarens elefanter.
Det lyckades han också med.
Han tog själv elefanter i sin tjänst, blev orsaken till elefanter infördes i västerlandets krigföring och föreställning.
När Alexander så oemotståndligt drogs till Indien var det kanske lika mycket av nyfikenhet som av erövringslust.
Indien var ju legendernas och de fantastiska föreställningarnas land framför andra, och Alexander hade tidigt börjat tillägna sig dem.
Han trodde väl inte på allt han fått höra, men undrade över det och brann av iver att själv få övertyga sig om hur det förhöll sig.
Han väntade kanske halvt om halvt att verkligen möta de jättemyror som sades vara upptagna med att gräva fram guld och hopa det omkring sig.
Eller att stöta på de märkliga träd som påstods bära ull likt får och förse indierna med deras kläder.
Han fann det nog inte omöjligt att det förekom lättjefulla män som låg tänkande eller drömmande på rygg, i skuggan av sin egen enda men jättestora fot.
Eller att människor i Indien ofta blev tvåhundra år gamla, liknade förtorkade träd och var sannskyldiga monster av visdom.
Eller att indier som något självklart parade sig var som helst, fullt öppet, varemot de intog sina måltider i hemlighet.
Att det också skulle förekomma dvärgfolk som inte var större än femårs barn eller vita enhörningar med långa, mjuka, smultronfärgade horn föreföll honom inte särskilt märkvärdigt.
Allt ännu inte känt och erövrat uppfattade Alexander som en eggande utmaning, övermäktigt lockande, och Indien gjorde det i sällsynt hög grad.
Bland annat hade det att göra med att hans mytiska föregångare Dionysos och Herakles för årtusenden tillbaka skulle ha nått ända dit, till Indiens gräns, om de inte rent av överskridit den.
Kanske stannade Alexander ännu i föreställningen vid Indus, den ryktbara gränsflod där perserväldet tog slut.
Men kanske drömde han redan om att gå längre, att inte låta sig hejdas varken av härar med otaliga stridselefanter eller av de mest otroliga mysterier och sällsamheter.
Möjligen började han sätta som sitt mål att erövra hela det okända Indien och tränga fram ända till den östra oceanen där världen tog slut.
Då skulle han verkligen vara världens herre och ha överträffat allt vad perserkungarna eller några andra storkonungar hade utfört.
Från staden Alexandria-i-Kaukasus bröt hären upp tidigt på hösten och följde floddalarna in i Punjab.
Budbärare sändes i förväg för att sammankalla rajorna, de lokala småkungarna, till gemensamma överläggningar.
Några av dem infann sig med elefanter som särskilt uppskattad gåva till Alexander, utstyrda med röda täcken, klingande bjällror och höga stridstorn på ryggen.
Flera av rajorna anslöt sig mer eller mindre villigt till Alexander och understödde hans framträngande.
Hefaistion sändes med en truppstyrka över slätterna kring Peshawar för att upprätta broförbindelse över Indus, vid en redan utsedd plats som kallades Hund.
Under tiden tågade Alexander med huvudhären in i berglandet Swat, där en rad olika stammar gjorde motstånd och vägen bakåt måste hållas öppen genom terrorkrig.
Vid Katgalapasset hejdades Alexanders frammarsch av en högtbelägen fästning, där en plattform av stockverk måste resas som underlag för belägringsmaskinerna innan stormningen lyckades.
Alexander blev sårad i ena ankeln av en pil, medan fästningens härskare i gengäld dödades av en pil från katapulterna.
En styrka på sjutusen man gav upp motståndet och lät sig genast anställas av Alexander som legionärer.
De verkade dock alltför opålitliga att lämnas obevakade, och när de på natten beredde sig på att fly omringades de och nedgjordes skoningslöst.
Den dödade anförarens moder lär ha blivit så imponerad av Alexanders handlingskraft att hon infann sig hos honom och erbjöd sig att ligga med honom : så kunde hon avla en ny son som skulle ersätta den fallne och besitta ännu mera krigiska egenskaper.
Hon tillhörde tydligen dessa bergstammarnas kvinnor som såg sin främsta uppgift i att föda stridbara kämpar.
Och hjältar, om fiender eller inte, var till bland annat för att avla nya hjältar.
Det var i berglandet Swat som Alexander träffade på en folkspillra som kallade sig kafirer, och det fanns en legend att deras stam en gång grundats av Dionysos.
Det var arier som invandrat västerifrån och dröjt sig kvar däruppe i berglandet.
De var blonda eller rödlätta, med blåa ögon, storvuxna och ståtliga, med hövdingar som härskade ibland dem och ärades som kungar.
De byggde sina hus av trä, släpade fram timret från bergsluttningarna med oxar, bearbetade det med yxor och utformade varje hus olikt de övriga, med våningar som sköt upp över varandra och slutade i konstfullt snidade spiror och utsprång.
Husen var byggda så att de sviktade en smula när bergsvinden kom svepande, nästan som om de varit druckna, och de gav då ifrån sig kvidande eller gnisslande ljud, ofta musikaliska som om flöjter eller andra instrument varit infogade i dem.
Sviktningen gjorde samtidigt husen motståndskraftigare inför stormarna, på liknande sätt som träd.
Kafirerna använde sig också av likkistor av trä, dekorativt utskurna och förvarade ovanpå varandra inne i husen likt ett slags bohag.
Varje vuxen hade sin likkista som stod färdig och väntade på honom.
Alexander fann bebyggelse och levnadsvanor hos kafirerna roande att iakttaga.
I det som var avvikande och främmande tyckte han sig liksom känna igen någonting, han visste inte rätt varifrån, kanske ur ett minne eller en erfarenhet som låg bortom hans egna.
Men framför allt intresserade honom allt som erinrade om Dionysos på ena eller andra sättet.
Vad han först fäste sig vid var murgrönan, Dionysos' egen växt, som fanns där överallt, växte vilt, utbredde sig över marken, klättrade uppför trädstammar och klippväggar.
Murgrönans mörkblänkande evighetsgrönska påminde Alexander vart han gick om hans föregångare Dionysos.
Kafirerna var väl förtrogna med murgrönan där de bröt den och kom med famnen full av den, använde den som underlag att sitta på och ligga på, knöt den till girlander och kransar för att pryda sig själva, sina hus och sina djur med dem.
Nog var de äkta Dionysosättlingar, dessa blonda kafirer bland bergen!
Därom vittnade inte minst det vin de framställde, mörkare än blod och starkt berusande, tillsatt med honung och kryddor : vin som de drack med lust och glädje, tills de blev glödande röda och bröt ut i sång och dans.
Alexander dröjde så länge som möjligt där bland kafirerna, tillsammans med en skara av sina närmaste förtrogna, medan hären fick vila ut på annat håll.
I närvaro av Alexander och hans vänner hyllades Dionysos varje dag, vinet flödade till hans ära, folket dansade barfota på marken eller inne i husen så att de vajade och förstärkte flöjterna och stränginstrumenten med sina musikaliska ljud.
Dionysos!
Dionysos!
ropade alla taktfast och klappade i händerna, kvinnorna blottade hänryckt sina bröst och lyfte dem i händerna likt mognande frukter eller nygräddade bröd, barnen dansade med bland de vuxna och kräktes stundom i murgrönan så nätt och vackert som kattungar.
Yran steg backanaliskt, hymnerna till Dionysos ekade mellan jubelropen, bina vällde fram ur sina kupor och svärmade kring de dansande, ormar vaknade i snåren och kom framringlande för att betrakta denna festglädje, som grep omkring sig tills den tycktes omfatta också den omgivande naturen, ända till solen som sjönk dansande över bergkrönen och stjärnorna som började vimla som gyllene bin i den nattblå rymden.
Det var för Alexander som en sällsam hemkomst långt borta i världen, en lycklig stund av återvändo till något halvt förlorat och glömt.
Han kände sig förvissad om att Dionysos hade varit där, ja, alltjämt dröjde kvar där och fanns där mitt ibland dem.
Eller kanske var det han själv, Alexander, som var Dionysos, hans son, hans efterföljare och ställföreträdare på jorden ? När Alexander drog vidare möttes han snart av ett svårtillgängligt klippområde, just där Indus böjde av åt väster, med branta stup som reste sig över floden.
Isiga bergkrön höjde sig åt ena hållet medan Peshawars gröna slätter utbredde sig i andra riktningen.
En ansenlig fiendeskara hade tagit sin tillflykt till en bergsplatå på ett par tusen meters höjd, och det blev en även för Alexander krävande uppgift att nedkämpa den.
Platån föreföll nära nog ointaglig när den försvarades uppifrån.
Den minst avskräckande sluttningen kunde bara nås över en djup ravin, som Alexander genast grep sig an med att överbrygga.
Återigen fick manskapet fälla furor och uppföra ett broverk av trädstammar.
Ett försök med Alexander i spetsen att klättra uppför branten visade sig dock ogenomförbart, stenblock störtades ner över dem så tätt att många omkom och Alexander själv knappt nog klarade sig undan med livet.
Ursinnig nödgades han avvakta ett nytt tillfälle att anfalla.
Uppifrån bergsplatån hördes dag och natt trummornas dunkande, envist utmanande och segervisst.
När trummorna med ens tystnade en natt och facklor kunde ses röra sig däruppe i mörkret anade Alexander att det gällde ett utbrytningsförsök, kanske till följd av brist på livsmedel eller vatten.
Klättrande i rep lyckades han ta sig oförmärkt upp till platåns kant, åtföljd av en skara män.
Försvararna befann sig redan i uppbrott och gav upp striden, bergshöjden kunde äntligen intagas.
Alexander uppförde där uppe genast ett altare till Atena och offrade så att röken steg högt synlig över det indiska slättlandet, kanske också avsedd som en signal åt Hefaistion som väntade borta vid flodstranden.
Genom blommande snårskog tågade hären utmed den skummande Indus och förenade sig med Hefaistions styrka vid Hund.
Alexander offrade ett antal oxar för den lyckliga övergången av Indus och färgade floden med deras blod.
Den bro av sammankedjade båtar och utspända skinn som Hefaistion uppfört bestod påfrestningarna och den väldiga hären fördes utan förluster över till den indiska sidan.
Där väntade den mäktiga rajan Ambhi från Taxila med en välkomstgåva av trettio elefanter, tretusen oxar och tiotusen får.
Staden Taxila var belägen nedanför en skogbevuxen höjdsträckning, med en lerig flod flytande förbi.
Husen var av lera, gulgråa och oansenliga, bestrukna med en blå färg kring dörröppningar som verkade nötta och avrundade som nyckelhål.
Gatorna var breda och dammande eller under monsuntiden uppblötta och gyttjiga med långsträckta vattensamlingar.
Boskap drev omkring där, lade sig att vila och idissla var som helst på gatorna, getflockar strök förbi, och ibland kom några elefanter vaggande, högre än husen och kastade sina stora skuggor över väggarna.
Trots hettan och dammet vimlade det av människor överallt.
Männen var ovanligt långa och smala, insvepta i vitt tyg, med turbaner som stora, pösande fågelreden på huvudet.
Deras främsta prydnad var skägget som de bar så långt som möjligt, ofta räckande ner till midjan, och det var färgat skarpt rött,blått eller grönt.
De förnämare klev fram på höga skor som ytterligare bidrog till deras längd, och de bar parasoller som de vred och vände behagfullt.
Men de fattigare gick barfota, med fötterna uttrampade på bredden och täckta med lager av intorkad lera, och i stället för parasoller svängde de långa käppar eller stavar som de höll om på mitten, stödde sig mindre på dem än balanserade sig fram med dem likt lindansare.
Kvinnorna var oansenligare, betydligt kortvuxnare, spolformiga eller utbuktande som krukor, insvepta från ovan till nedan i samma slags vita tyg, med ögonen knappt nog blickande fram genom en springa ovanför den framskjutande näsan, där en tung ring av guld, silver eller blott mässing hängde, inte utan likhet med ringen i nosen på en tjur.
Där ett träd kastade skugga fanns alltid människor samlade, ofta tätt hopträngda.
De sov sittande eller utsträckta, eller de höll på att äta något, med händerna fulla av maten som de också smetade ner sig med kring munnen.
Under träden höll också alla slags försäljare till jämte hantverkare, hårklippare, öronrensare, åderlåtare, igelsättare, getmjölkare, digivare, vattenutskänkare, spåmän, musikanter, ormtjusare, gycklare och akrobater : det indiska folklivet i all sin brokighet.
Visa män satt med nakna, vitkalkade kroppar och rakade eller vithåriga huvuden, de smorde knäfallande människor med olja, beströk dem med en fjäder doppad i olja, över munnen och pannan, över naveln och könet.
I gengäld mottog de gåvor som lades vid deras fötter utan att de bevärdigade dem med en blick.
Fattiga män kom med sina halvvuxna eller ännu mindre döttrar för att sälja dem, lät dem stiga fram med händerna slagna för ansiktet, för att visa deras jungfruliga blyghet eller dölja deras skönhet eller brist på skönhet, i syfte att göra dem ännu mera lockande.
Först fick flickan vända ryggen till och denna blottades, fick beundras för sina fina former, sitt lena skinn, sina skulderblad som blev liknade vid fördolda vingar.
Om någon var intresserad nog för att möjligen bli köpare vändes flickan emot honom och framsidan blottades, varken för länge eller för kort.
Det var Indien sådant Alexander mötte det första gången.
Men där dolde sig mycket under den myllrande ytan, förmenta eller verkliga hemligheter och mysterier.
Alexander hörde bland annat talas om Taxilas Nakna Filosofer, Gymnosofisterna, och blev så intresserad av dem, att han sände en av sina män för att ta reda på dem.
Det var greken Onesikritos, som var både sjökunnig och bevandrad i kynikernas tänkande, efter att ha blivit undervisad av Diogenes, eremiten i tunnan.
Strax utanför staden, i skuggan av en träddunge, påträffade han Gymnosofisterna : femton nakna män sittande på marken med de korslagda benen framför sig.
De var vitmenade med aska efter kospillning och ingen sax eller kniv hade kommit vid deras yppiga hårväxt.
De satt där och stirrade framför sig, alla i samma riktning till synes utan att någonsin blinka, under djupaste tystnad.
Onesikritos försökte tala till dem, men de var som döva.
Han övergick från grekiska till bruten persiska, men nej, Gymnosofisterna förstod ingetdera språket eller vägrade att tala.
Han gjorde åtbörder inför dem, men de var som blinda.
Ingenting tycktes nå fram till dem eller göra något intryck.
Hur skulle han komma dem närmare och meddela dem att den store Alexander ville träffa dem ? Onesikritos återvände till staden och skaffade sig tolkar.
Han valde ut tre stycken som påstod sig behärska flera olika språk och han tog dem med sig tillbaka till träddungen där de nakna tänkarna satt som förut.
Också tolkarnas ord tycktes gå dem spårlöst förbi och följdes blott av tystnad, orörlighet.
Men något av vad de sagt trängde dock långsamt igenom, och utan att vända på huvudet eller blicken muttrade en av Gymnosofisterna något nere i strupen, gutturalt och svåruppfattligt.
Tolkarna ingrep påpassligt och något av ett haltande samtal kom till stånd.
Mannen som brutit tystnaden var mycket mager och skrynklig, med revben som avtecknade sig under huden och ögonvitorna starkt rödstrimmiga.
Han vände fortfarande inte på huvudet, såg inte på den han talade med, men hans läppar rörde sig en smula även när han inte uttalade några ord, som om de i tysthet övat sig i att tala.
Det framgick efter hand att han var villig att möta den store Alexander och föra ett samtal med honom.
Onesikritos förde den utmärglade gymnosofisten till Alexanders tält, stolt över att han lyckats med sitt uppdrag.
Tolkarna stod i beredskap och ett slags samtal tog vid mellan Alexander och den nakne filosofen.
Denne svarade inte närmare på Alexanders frågor, men med långa mellanrum av tystnad kom han med vissa förklaringar.
Det framgick att han just blivit färdig med trettiosju års askes, enligt det löfte han en gång avkrävt sig själv.
Och nu var han fri både att tala och när så skulle vara även att äta.
Under alla dessa år hade han bevarat sin tystnad obruten och levt på så gott som ingenting.
Det hade hjälpt honom att tänka, att genomtränga varats förvillelser och övervinna dem.
Nu var han en gammal man men hade ännu kvar någon tid som han måste förbli i livet.
Och han var fri, så fri som en vid kroppen ännu bunden varelse kunde bli.
Han förklarade att han var så ovan vid att bruka rösten och uttala ord att han gjorde det med svårighet, men hans talförmåga skulle snart återkomma och han skulle kunna förklara sitt tänkande för Alexander, om han var intresserad.
Alexander svarade att han gärna ville lyssna till hans visdom, men hade inte mycket tid till övers vid sidan om sitt krigsföretag.
Den gamle mannen sade då att tiden inte var någonting bestämt, den var tänjbar, kunde göras längre eller kortare efter behov.
Det var redan en anmärkning som kom Alexander att lystra till och förbluffas.
Vid nästa möte med gymnosofisten frågade Alexander efter hans namn och fick ett något kringgående svar.
Han hade övervunnit sig själv och nära nog upphört att finnas till, vilket var det mål som främst var att hägra för en människa.
Och eftersom han knappast var någon hade han heller inte på länge haft något namn.
Skulle han nödvändigtvis kallas för något kunde det få bli Kalanos ( så uppfattade Alexander namnet och det blev han kallad i fortsättningen ).
Men nu ville han säga något om sin uppfattning av tillvaron, sin efter hand vunna insikt.
Det var behoven som band människan vid hennes jag, gjorde henne beroende av sin kropp, snärjde in henne i begär och väckte illusioner som gjorde henne till livets fånge.
Befrielsen vanns genom att så långt möjligt övervinna behoven och begären.
Det fanns ingenting mera värt att eftersträva än att ingenting eftersträva, ingenting mera värt att vilja än att ingenting vilja.
Att bli ingenting för att kunna uppgå i allt, det var det längsta en människa kunde nå och då stod hon också vid livets gräns.
För den skull hade han ägnat trettiosju år, ett heligt tal, åt sträng asketism och tystnad, ätit och druckit det minsta möjliga för att inte avsluta livet i förtid, han hade till och med andats mycket obetydligt och endast genom näsan.
Nu återstod honom knappast annat än tanken och själva medvetandet, som var det sista människan kunde göra sig fri ifrån.
Och medan han inväntade den slutgiltiga befrielsen var han oberoende av allt som annars band människan vid det ena eller det andra.
Om Alexander så önskade kunde han mycket väl följa honom vart det än skulle vara, och kanske kunde han då hjälpa Alexander till sann insikt inte genom att förkunna utan genom att vara.
Alexander svarade att han mer än gärna skulle ta honom med sig på sin fortsatta väg, men han fruktade att en så gammal och bräcklig man inte skulle stå ut med påfrestningarna, också om han lät sig bäras fram.
Gymnosofisten drog då en smula på munnen och förklarade att han ingalunda skulle låta sig bäras, inte heller rida till häst : han skulle gå till fots och han skulle uthärda lika väl som någon av Alexanders soldater.
Alexander blev alltmer fängslad av den märklige gamle mannen och sade sig att han funnit en avståendets filosof som kunde mäta sig med den beryktade Diogenes och kanske överträffade honom.
Denne Kalanos besatt en insikt som.
Alexander själv inte ägde, ja, som föreföll motsatt hans egen strävan alltigenom.
Och ändå kanske det fanns beröringspunkter, så som mellan alla ytterligheter.
Att vinna hela världen, var det inte också ett sätt att utplåna sig själv och uppgå i allt ? Var det inte blott en annan väg för att uppnå detsamma som genom att avstå från allt och bli ingenting ? Alexander ville ha mannen i sin närhet för att se hur han uthärdade påfrestningarna, den omgivande verklighetens krav.
Och han gav befallning om att Kalanos skulle tilldelas sitt eget tält med tjänare, att tältet skulle resas i närheten av hans eget och att alla hans önskningar skulle tillmötesgås.
Det visade sig dock att gymnosofisten aldrig vistades i tältet, varken sov där på natten eller sökte skydd där mot solen under dagen.
Han satt på marken utanför eller i skuggan under ett träd, orörlig och försjunken i sig själv, oberörd av hetta och väderväxlingar.
Han var och förblev den nära nog behovslöse, han fruktade ingenting, led av ingenting och njöt heller inte.
Han var som ett okänsligt föremål, en trädstam eller en sten, eller han fanns där så gott som inte.
Varelser och ting var för honom varken goda eller onda, kunde varken locka eller skada honom, eftersom han var i det närmaste ingenting.
Alexander kunde inte annat än förundras över Kalanos : mannen hade sannerligen förverkligat sin filosofi, visat vilken kraft och makt den kunde vara genom blotta avståendet.
Han var verkligen herre över sitt liv och på sitt sätt en kungs like, nej, friare och mera oberoende än den störste av kungar och härskare.
Monsunregnen kom tidigt och piskade Punjabs slätter, där hären marscherade fram genom gyttja och översvämningsvatten.
Alla gick i ständigt genomvåta kläder som ångade av kroppsvärmen, vapnen rostade eller ärgade, lädret möglade, och olusten var stor.
Soldaterna förbannade detta Indien som antingen var för hett eller för vått, ett land som inte föreföll dem värt att uppnå eller erövra, med alltför mycket människor och en fattigdom som tycktes vida överskrida rikedomarna.
Även veteranerna mumlade att de fått nog, det måste bli ett slut på detta vanvettiga framträngande.
Alexander nödgades tillgripa offer till Solen för att åtminstone väcka förhoppningar om regnets upphörande.
En riktig drabbning välkomnades av alla som ett avbrott i det dagliga eländet.
Och vid Jelumfloden, som grekerna kallade Hydaspes, kom det äntligen till en sådan.
Alexander var på väg in i den mäktige kung Poros' land och möttes av en stor här som ställt upp sig på andra sidan floden.
Ännu på avstånd framträdde stridselefanterna tydligt, höjande sig som gråa klippor över truppmassorna, och de kunde räknas i hundratals.
Floden flöt gulbrun och vattenrik, skummande och virvlande, förde med sig fallna träd och drunknade kreatur.
Att ta sig över den var ingen lätt sak och det var omöjligt där Poros' här stod färdig att ingripa, det skulle ha inneburit en säker katastrof.
Det gällde därför för Alexander att på något sätt överlista Poros.
Han beslöt sig för att hålla motståndaren i ovisshet om hur han tänkte handla, om han ämnade dra sig tillbaka eller övergå floden på något oförutsett ställe.
Poros' trupper skulle få vänta i regnet och gyttjan tills de blev utleda och förlorade i stridsduglighet.
Elefanterna syntes redan stampa av otålighet och trumpeta olycksbådande, i bästa fall skulle de gripas av det plötsliga raseri som kunde drabba dem och rusa iväg, blint anfallande allt i sin väg.
Alexander lät en tredjedel av sin här lägra sig vid stranden mitt emot Poros' styrkor, medan hans rytteri och återstående trupper höll sig i ständig rörelse uppför och nedför flodstranden, tills hans avsikter var omöjliga att förutse.
För Poros måste det ha tett sig som om Alexander gripits av fullständig villrådighet och förvirring, oavbrutet fattande nya och motstridiga beslut.
Också om natten lät han sina styrkor vara i rörelse, föra starkt oväsen och svänga facklor på olika håll för att ytterligare vilseleda.
Poros' kringridande spaningsavdelningar blev allt tröttare på att följa Alexanders förehavanden och slutade med att inte tillmäta dem någon vettig innebörd.
I själva verket hade Alexander beslutat sig för en plats högre uppåt floden där han så omärkligt som möjligt sammanförde båtar och pråmar.
Men också där skulle övergången ske i skydd av nattmörkret och i bästa fall komma som en fullständig överraskning för Poros.
Just den utsedda natten utbröt ett häftigt åskväder och upplyste mörkret med nästan oavbrutet flammande blixtsken.
Det gjorde Alexanders företag fullt synligt från andra stranden, i händelse Poros höll någon bevakning där.
Men regnet strömmade ner utan uppehåll och försvårade övervakningen likaväl som övergången.
Båtarna hotade att fyllas med regnvatten så att manskap måste avdelas för att ösa dem under överfarten.
Hästarna stegrade sig och skriade, skyggande för blixtskenen och åskknallarna, det var svårt att få dem ombord på pråmarna eller förmå dem att stanna kvar där när farkosterna gungade och krängde i strömvirvlarna.
När trupperna väl börjat ta sig i land på andra sidan upptäckte de till sin bestörtning att de i själva verket hamnat på en ö i floden, en långsträckt, buskbevuxen landremsa som skildes från andra stranden av en smalare flodarm.
Båtarna kunde inte i en hast släpas över dit, utan det gällde att om möjligt finna ett vadställe.
Flodarmen föreföll lyckligtvis mindre djup och strömmen mindre stark än i huvudfåran.
Alexander tvekade inte att på sin högbente Bukefalos ge sig ut i floden och pröva vattendjupet och bottnens beskaffenhet.
Han fann verkligen ganska snart ett lämpligt övergångsställe där manskap och hästar kunde vada över, med vatten uppåt bröstet men utan att förlora fotfästet och svepas bort av strömmen.
När morgonen kom stod Alexanders här på andra stranden, utan att några av Poros' stridskrafter ännu visat sig.
Poros upptäckte för sent vad Alexander företog sig och var alltjämt osäker om var huvudparten av hans styrkor befann sig, mitt emot hans eget härläger med floden emellan eller längre bort där de redan gått över och befann sig på samma sida som han själv.
Han lämnade kvar en del av sin här för att hindra eller försvåra övergången av floden för fiendestyrkan mitt emot, men själv begav han sig i spetsen för sina återstående trupper uppåt flodstranden för att möta Alexander.
Han tog med sig stridselefanterna, fastän marken var så uppblött att mer än hälften av dem snart sjönk ner i gyttjan och inte kunde ta sig upp igen, eller de greps av panik och rusade trumpetande åt olika håll, medan förarna i sina höga torn uppe på ryggen fäktade hjälplöst med armarna.
Alexanders kavalleri vek undan de återstående elefanterna som uppenbart hade svårt för att ändra kurs, och medan kavalleriet inledde sin vanliga omfattningsrörelse trängde utvalda Sköldbärare in bland elefanterna, högg dem med yxor i fötterna och sårade dem i snablarna med långa kroksablar.
Det var de väldiga djurens känsligaste delar, de lyfte fötterna högt och vrålade av smärta, svängde vilt med snablarna och frustade blod.
De råkade i fullt uppror och grep vem helst de fick tag i, svängde sina offer i luften och slungade dem i marken eller trampade dem under fötterna.
I sitt raseri gjorde elefanterna ingen skillnad mellan eget manskap och fiender och ställde till stor förödelse omkring sig.
Poros' kavalleri överflyglades av Alexanders och hans infanteri blev lidande på att det främst var utrustat med långbågar som måste spännas genom att stödjas mot marken och hållas fast med ena foten.
Männen halkade lätt i gyttjan vid detta förfarande och deras bågar var dem till föga nytta.
Poros själv var en jätte med en hög hårknut mitt på huvudet, han red på en vit elefant, i ett högt, guldbeklätt torn, tillsammans med några bågskyttar och spjutkastare.
Hans elefant var ett särskilt klokt och tillgivet djur som inte lät sig dras med i den allmänna paniken.
Poros höjde sig över stridsvimlet som om han suttit på en gyllene tron, ovanpå en uppskjutande marmorklippa, men hans tapperhet och ståndaktighet tjänade ingenting till.
Hans slagna här flydde förbi honom, ut över den dyiga slätten, bland stänkande vattensamlingar.
När han själv träffades av en pil gav han upp, lät sin vita elefant vända och springande fly därifrån.
Men det var för sent, Alexander med sina snabba kavallerister satte efter honom.
Han träffades av ännu fler pilar, likaså hans elefant, tills de båda blödde ymnigt.
Upphunnen överlämnade sig Poros åt Alexander, han lyftes ner av den knäfallande elefanten som slog snabeln om hans midja och sen började dra ut pilarna ur hans kropp innan han befriade sig själv ifrån dem.
Denna scen gjorde ett starkt intryck på Alexander.
Poros uppförde sig även med stor värdighet, visade ett mod och en oberördhet som imponerade på hans besegrare.
Alexander frågade honom hur han önskade bli behandlad och Poros svarade frimodigt : Som den kung jag är!
Och han blev inte blott behandlad som en kung utan återinsatt som sådan, en övervunnen härskare som fick behålla sitt rike och i gengäld ställde dess resurser till Alexanders förfogande.
I Punjab led Alexander en svår personlig förlust : Bukefalos dog.
Den älskade stridshingsten hade följt honom sen gosseåren och deltagit i det långa fälttågets alla drabbningar, men nu var hans tid ute.
Det påstods att Bukefalos vid flera tillfällen blivit sårad och denna gången så svårt att han avled av blessyrerna.
Men det var kanske blott ett sätt att hedra honom, att låta honom stupa i strid likt en soldat.
I själva verket måste han ha varit minst tjugo år gammal, och hur omtänksamt han än vårdats hade han utstått många strapatser, tills förslitning och ålderdom gjort honom stel, tungfotad och andfådd.
Alexander sörjde Bukefalos inte mindre utan snarare mer än en nära mänsklig vän.
Han lät begrava honom under de högsta hedersbetygelser i hela härens närvaro.
Han offrade till gudarna för den döde hästens välgång i Hades, och han befallde att en stad skulle byggas på platsen, kring gravmonumentet, och staden skulle kallas Bukefala.
Det sades att Bukefalos, som ju betyder Oxhuvud, hade ärats genom att få bära två gyllene horn under striderna.
Det innebär nästan att upphöja hästen till en gudomlighet, inte så långt under de gudar med vädurshorn som Alexander själv gärna efterliknade.
I väntan på monsunregnens upphörande byggde Alexander skepp.
Jättepinjer och ädelcedrar från Himalajas sluttningar fälldes och forslades med floderna till byggnadsplatsen.
Alexander var själv med och pekade ut de yppersta träden, för det gällde inga vanliga flodbåtar utan tunga fartyg som skulle kunna färdas på de stora haven.
Trädfällningen fördröjdes ibland av apflockar som inte ville lämna trädkronorna och gick till angrepp mot soldaterna nästan som om de varit stridslystna människovarelser.
Väldiga boaormar slingrade sig kring trädstammar som om de ville försvara dem och måste dödas med yxa eller spjut.
Vilda påfåglar satt i träden, både vita och i regnbågens alla färger.
De var lätta att fånga och föra med sig, bundna med ett snöre om ena benet.
De var mycket stolta och sökte alltid den högsta platsen i närheten, dit de flög upp och satte sig, liksom för att visa upp sin skönhet.
Påfåglarna var förbjudna att dödas och ätas upp bland indierna, som höll dem för heliga.
Alexander respekterade det och utfärdade samma förbud bland sitt eget folk.
Han förstärkte det genom att förklara att det förde olycka med sig om man dödade en påfågel.
Och vad skulle Alexander använda alla dessa fartyg till som han lät bygga ? Ja, visste han det själv riktigt ? Skulle han bruka skeppen vid det fortsatta framträngandet i Indien, kanske på den legendariska Gangesfloden som han inte rätt visste var den började men som han trodde föll ut i den yttersta oceanen ? Eller tänkte Alexander färdas utför Indus och kanske på den vägen nå den stora oceanen ? Visste han med säkerhet vart Indus flöt ? Trodde han kanske rent av att Indus hade förbindelse med Nilen, så att han kunde följa den och komma tillbaka genom Egypten ? Hur som helst : medan skeppen byggdes vid Jelumfloden bröt Alexander upp med huvudparten av hären och tågade ännu längre österut, trots att monsunregnen ännu inte upphört.
Manskapet uthärdade någorlunda att kliva fram genom gyttja och vatten, vad de hade svårast för var den indiska födan.
De åt illa kokt ris som svällde upp i magen och förtärde omogna mangofrukter och bananer som gav dem svåra plågor och långvarig diarré.
De knotade högljutt och blev allt ovilligare att följa Alexander längre in i Indien.
De var alltmer besvikna och fruktade vad som skulle möta dem.
Det gick även rykten ibland dem om en mäktig kung vid Ganges som skulle ha otaliga stridselefanter, större och farligare än dem de dittills stött på.
Vid Chenabfloden, som de kallade Acesines, utbredde sig översvämningarna över slätten.
Bebyggelsen låg högt på vallar och tycktes flyta på vattnet.
Husen var tillhåll för ormar och skorpioner som räddat sig dit undan översvämningen.
Indierna tycktes uthärda denna plåga med jämnmod, uppfyllda av sin fatalistiska tro på det fastställda ödet, men Alexanders män fann alla dessa krälande och krypande giftbärare frånstötande och skrämmande.
De flesta föredrog att spänna upp hängmattor mellan träden och sova där utomhus, även om regnskyddet var bristfälligt.
Särskilt gynnade de banyanträden som förvånade dem genom sitt omfång, sitt tempelliknande system av luftrötter.
Varje banyanträd var som en hel skogsdunge, tätt sammanträngd, med lövverk som skyddade likt ett tak.
Där inrättade sig soldaterna och spände upp hängmattorna i långa rader intill varandra, tills träden var fullsatta med sovande, nästan som om något slags jättefåglar byggt sina bon där.
De lade märke till att indier vadade omkring i översvämningsvattnet och tycktes fiska eller söka efter någonting.
Det visade sig att floden sköljde med sig ädelstenar och det var bara att gå ut och finna dem, plocka upp dem ur dyn och tvätta dem rena.
Skulle det då vara en av Indiens märkvärdigheter, och var det verkligen värt besväret att söka ädelstenar som var så lättåtkomliga och vanliga ? Soldaterna tvekade, men en del av dem började ändå att vada omkring bland indierna och genomsöka slammet under översvämningsvattnet, kammade fram stenar mellan de utspärrade fingrarna.
Det var bara inte många av stenarna som visade sig vara ädelstenar.
Efter en svår flodövergång i båtar som virvlades in mellan klippor och i flera fall krossades, så att manskapet omkom eller simmande måste ta sig i land, stod trupperna inför den starka befästningen Sangela.
Där blev det häftiga strider i hällande regn och brakande åska.
Men murarna var av lera och höll inte länge stånd mot Alexanders maskiner.
Staden stormades under raseri och svärden högg in på de sammanträngda massorna av indier.
Blodbadet blev fruktansvärt och det beräknas att något hundratusental slaktades ner.
Ryktet om erövringen nådde troligen i förväg till staden Lahore, som speglade sig fridfullt i floden Beas, eller Hyfasis, och kungen skyndade sig där ut för att möta Alexander, välkomna och hylla honom.
Denne kung var så högväxt att han nära nog nådde i höjd med Alexander som satt där till häst.
Han var särskilt utvald för sin skönhets skull, för i Lahore ansågs det att endast den vackraste kunde vara kung.
Möjligen förväxlades dock längd med skönhet, varför det i så fall måste ha tett sig ofattligt i Lahore, att den kortvuxne Alexander inte bara var en kung i allmänhet utan en storkonung.
Den långe härskaren bugade sig djupt för Alexander på hästryggen, med händerna sammanförda, minst en fot i längd.
Han var praktfullt klädd i guldtyg med purpurbroderier och bar en hel börda av pärlband om halsen, han lyfte strax av några av dem och hängde dem kring halsen på Alexander.
Intåget följdes av festligheter efter makedonierns sinne, däribland uppvisningar där hundar som parats med tigrar fick utlopp för sin stridslust genom att sönderslita lejon.
Bortom Beas utbredde sig Indien med sina slätter ner mot Ganges.
Landet tycktes ligga öppet och ganska försvarslöst, med olika riken där härskarmakten befann sig i förfall, ett okänt, människomyllrande Indien som måhända blott väntade på sin betvingare.
Belägenheten och tidpunkten lär i själva verket ha varit ovanligt gynnsamma för en erövring från Alexanders sida och det är möjligt att han hade detta mer eller mindre klart för sig.
Men inna härtåget fortsatte måste han övertala hären att följa sig, att övervinna den olust och den halvt vidskepliga fruktan som Indien ingav de flesta.
Han sammankallade anförarna och veteranerna, och uppifrån hästryggen höll han ett tal till dem, så som många gånger förr.
Han förlitade sig på sin vältalighet och makten i sin utstrålning, men denna gång föreföll de inte räcka till.
Det var som om hans ord och hans strålkraft stött mot en osynlig mur och inte riktigt nådde fram till hans beprövade stridskamrater.
Han vädjade förgäves till dem att inte ge upp utan följa honom vidare i världens mest lysande erövringståg, som inte blott skulle hölja dem i odödlig ära utan medföra rikedomar och upplevelser utan like.
Men förgäves, Alexander vann inte det vanliga gensvaret, hans tal följdes av en besvärad tystnad, med ansikten som förblev buttert slutna, blickar som vändes bort.
Slutligen steg då en veteran, Koenos, fram och förde ordet för de övriga.
Han framhöll hur makedonierna troget följt Alexander under åtta års oavbrutet fälttåg, hur de kämpat till det yttersta i slagen och striderna, ständigt segerrika, och hur de övervunnit alla slags naturhinder, öknar och träsk och översvämningar, bergbranter och snömassor, medan de uthärdat hetta och köld, hunger och törst, mer än någon rätt kunde begära.
Men nu var måttet rågat, nu kunde de inte följa Alexander längre!
Nu vägrade de att gå vidare, nu ville de vända om, bort från detta fördömda Indien med dess gyttja och outsinliga regn, dess överallt krälande ormar och dess onaturliga människoträngsel, där svärden högg sig fram tills de förlamades, bland kroppar som hopades i stinkande köttmassor nästan innan de dött!
När Koenos hade talat var det uppenbart att alla stod bakom hans ord.
Ursinnig betraktade Alexander dessa motsträviga krigare med lågande blickar.
Så kastade han plötsligt om hästen och red därifrån.
Han slöt sig inne i sitt tält och vägrade tala med någon.
Nästa dag var hans vrede oförändrad, han trädde på nytt fram, nu inför hela hären, och ropade förbittrat åt den att vända tillbaka, att lämna honom där ensam i främmande land, bland fiender!
Själv kom han inte att ge upp, hans största segrar väntade honom, han skulle vinna dem med hjälp av främlingar, med en här av idel asiater!
Hans eget folk hade svikit honom och kunde dra sig tillbaka med skammen!
Men Alexanders vrede och hotelser tycktes alltjämt inte göra något intryck på hären.
Den stod honom orubbligt emot, och det var inte ett myteri eller ett uppror som Alexander på ett eller annat sätt kunde ingripa emot och kämpa ner, det var en enhällig vägran, en mur av samfällt motstånd.
Åter drog sig Alexander tillbaka till sitt tält, låg där som förstenad på sängen och stirrade rakt upp.
Inte ens Bagoas lät han trösta sig, och Hefaistion talade han inte med.
Han sökte inte heller tillflykt i vinruset.
Det var Alexanders största nederlag, den bittraste kalk han någonsin nödgats tömma.
Det otroliga hade hänt : hans här hade svikit honom!
Denna här som varit som en del av honom själv, hans sanna makt, hans högsta stolthet!
Och med ens befann han sig utan den, bindningen av kärlek och tillit mellan honom och hären hade brustit!
Det betydde att hans största och djärvaste dröm gick om intet : erövringen av Indien, herraväldet över hela världen, ända till den yttersta oceanen!
Det betydde att han inte skulle nå längre än de persiska härskarna hade gjort, inte längre än hans grekiska föregångare, Dionysos och Herakles!
Då var Alexander inte någon oövervinnelig gudahjälte som aldrig lät sig hejdas!
Det var bittert, bittert, outhärdligt!
I ännu två dagar och nätter låg han orörlig i sitt tält, utan mat eller sömn.
Han insåg mycket väl att han inte kunde fortsätta utan sina makedonier och greker, inte kunde besegra Indien med en här av idel asiater.
Men han måste besluta sig för någonting.
Hären visade inga tecken till att ge med sig, den uthärdade Alexanders tystnad och frånvaro, sände inga förhandlare till honom, bad honom inte om förlåtelse och slöt upp omkring honom.
Det fanns ingenting att vänta på längre.
Skulle han då ge efter för sin egen här, böja sig för dess vilja ? Han som var storkonungen och den oemotståndlige segraren!
Då kom det för honom att han skulle vända sig till gudarna, så som han så ofta gjort förut i trångmål.
Han skulle överlämna avgörandet åt gudarna och foga sig i deras vilja.
Det var lösningen, det skulle rädda honom ur nederlagets förnedring!
Han tillkallade siarna och teckentydarna, befallde dem att anlita alla sina medel för att utröna gudarnas vilja.
Siarna och teckentydarna insåg genast vad det gällde och vad som väntades av dem.
Efter att ha utfört sina riter blev de överens om utslaget och de kom in till Alexander, synbart bedrövade och nedslagna.
Tyvärr var alla tecken ogynnsamma och varnade tydligt mot allt vidare framträngande i Indien!
Ja, gudarnas vilja var uppenbart att Alexander skulle vända om!
Det fanns ingenting annat att göra om han inte skulle förlora gudarnas ynnest!
Och Alexander böjde sig för gudarnas vilja, som råkade sammanfalla med härens.
Mot gudarna kunde eller ville inte ens Alexander, nej, allra minst Alexander, uppresa sig.
Och återtåget anträddes, men inte utan att Alexander alltjämt bar på bitterhet och grämelse inom sig.
Nu kom skeppen han låtit bygga väl till pass : inte mindre än åttahundra låg färdiga vid stranden av Jelumfloden.
Han återvände till dem med sina trupper, bemannade dem och beredde sig på att avsegla.
Inte utan stolthet betraktade han sin flotta, de långa raderna av festligt smyckade fartyg, präktigt utrustade, med rödfärgade segel, och roddare med nakna brunbrända överkroppar vid treremarnas åror.
För hästarna fanns pråmar, för proviant och förnödenheter flottar, medan en tungt lastad tross följde efter till lands.
Inför uppbrottet kunde Alexander åter känna en viss glädje och försökte komma över nederlagskänslan.
Färden gjordes så festlig och imponerande som möjligt, skeppen gled nedför Jelum i bästa ordning, sång och skallande rop ljöd mellan de höga stränderna, där långa skaror av indier följde skådespelet och hänfört instämde i sången och jublet.
Flottan nådde utan missöden fram till Indus.
Där fick färden förhöjande inslag av strider mot stammar som var ovetande om Alexanders oemotståndlighet och oförståndiga nog att visa sig fientliga.
En rad städer kring floden stormades och härjades så snart de inte genast gav sig och hyllade Alexander.
Han var tydligen inte sinnad att ta några hänsyn längre, Indien var ändå förlorat för honom och han hade nu blott att dra en gräns för sitt imperium genom fruktan och underkastelse.
Skeppen kom snart till forsar där vattnet dånade och sprutade vitt kring stenblock och klippor.
Också där visade Alexander större hänsynslöshet och oförvägenhet än vanligt.
Utan några säkerhetsåtgärder lät han fartygen svepas med av strömmen, så att åror bröts, bottnar revs upp, skroven kastades mot klippor eller kantrade.
En del farkoster gick förlorade, en hop manskap och hästar förolyckades, reparationer var nödvändiga och uppehåll måste göras i färden.
Alexander använde tillfället för att grunda nya städer och anlägga hamnar i stället för dem han förstörde.
Efter att ha utsett Indus som gränsflod för sitt välde var han nu förutseende nog att upprätta befästningar, utposter och trafikleder för den hellensk-persiska kulturen.
Multan var en större, starkt befäst stad med en stridbar befolkning som vägrade kapitulera.
Alexander började genast belägringen, bröt ner murarna och deltog ivrigt i stormningen.
Han utsatte sig för de största risker, liksom för att visa sina trupper att han ingenting förlorat av sitt mod och sin djärvhet i Indien.
Det var då han träffades av en pil som trängde djupt in i bröstet och han segnade ner som om han varit döende.
Medan hären intog och förintade staden bar några Vapenbröder bort honom vilande på en sköld.
När pilen dragits ut väste blodblandad luft ut genom hålet vid varje andetag.
Ena lungan var skadad och läkarna fruktade för hans liv.
Djup förstämning rådde inom hären där den samlades utanför Alexanders tält, tyst och väntande.
Manskapet ville inte tro på de upprepade uppgifterna att Alexander levde och oron tilltog alltmer ibland dem.
Ännu mycket medtagen envisades han med att vilja förflyttas från tältet och föras ombord på sitt skepp så att färden kunde fortsätta.
Ja, han nöjde sig inte ens med att bli buren ner till skeppet utan krävde att han lyftes upp på en häst och fick rida dit.
Så kunde hela hären se honom och förvissa sig om att han levde!
Han var mycket blek och andades med svårighet, men höll sig uppe och liksom bars fram av truppernas jubel som efter den första häpna tystnaden bröt fram dånande som en havsvåg.
Alexander tillfrisknade långsamt och återvann aldrig samma hälsa som förut.
Också i fortsättningen andades han med ett svagt väsande ljud och gick en smula böjd åt ena sidan, han led även av smärtor som han vägrade att kännas vid eller ta hänsyn till.
Det föreföll som om en pil förr eller senare skulle bli hans öde, liksom det varit Akilles'.
Alla hans allvarliga sår hade förorsakats av pilar, medan det var som om svärd inte bet på honom eller aldrig kom honom tillräckligt nära, om det berodde på hans skicklighet som fäktare eller inte.
Som konvalescent på sitt fartyg försummade han emellertid inte att planlägga den fortsatta färden tillbaka mot Susa och Babylon.
Han avdelade mer än halva hären att under Hefaistions befäl tåga tillbaka genom inlandet, den lättast framkomliga vägen genom Etymandrosdalen och vidare mot Persepolis.
Med denna styrka följde åldrade och sjuka soldater, en stor skara kvinnor och barn, människor av många slag som anslutit sig till härtåget.
Med den återstående hären färdades flottan vidare utför Indus, men vid sidan om det mest dugliga krigsfolk fanns även där åtskilliga andra, däribland ett antal av manskapets asiatiska konkubiner och deras barn, som vägrade att lämna sina herrar och var beredda att möta vilka mödor och faror som än väntade dem.
Gymnosofisten Kalanos hörde också till dem som valde att följa med Alexander och hans redan visade, mirakulösa uthållighet övertygade härskaren om hans förmåga att möta strapatserna.
Under tiden kunde de få många tillfällen att samtala och jämföra sina livsvägar med varandra.
Alexander låg mestadels under soltältet på sitt fartyg och såg det indiska landskapet dra förbi, än med kullar och klippor, än med vidsträckta slättland, grönskande och fruktbara utmed floden, ökenartade och förtorkade längre bort.
Han övervakade allt, mottog kurirer och gav order om städer och byar som skulle intas, med eller utan strider, om skördar som skulle tillvaratas och förråd som skulle läggas upp.
Han lyssnade till berättelser om den uråldriga bebyggelse som skulle ha funnits vid dessa stränder, legender som levde kvar om stora städer som funnits där för mycket långt tillbaka, blomstrande och folkrika, en motsvarighet till den gamla flodkulturen kring Eufrat och Tigris.
Det fanns även rykten om och tecken till att städerna vid Indus hade stått i förbindelse med de mesopotamiska.
Det var något som eldade Alexanders fantasi och gav ytterligare stöd åt hans egna planer, dessa som han redan länge rört sig med i föreställningen och som han nu stod inför förverkligandet av.
Han ämnade sända sina fartyg utmed kusten tillbaka till Persiska viken, en gammal samfärdsled som fallit i glömska och som det gällde att återupptäcka.
Samtidigt skulle hans del av hären marschera mot Persepolis längs med kusten och därunder uppehålla förbindelsen med flottan.
Det var ett djärvt och riskfyllt företag i Alexanders bästa stil, ett framträngande genom ökenartade områden som dittills ingen erövrare hade lyckats med.
Trots skadan efter pilen var det just vad Alexander kände behov av efter det påtvingade återtåget från Indien.
Till befälhavare för den oceangående flottan hade Alexander utsett Nearchos från Kreta, en duglig sjöfarare, orädd och sorglös men på samma gång praktisk och förutseende.
Alexander trivdes väl i sällskap med denna något grovhuggne sjöbjörn, han underhöll sig gärna med honom på det övre däcket medan fartyget gled utför floden, och de tömde åtskilliga bägare tillsammans ännu sen den stjärnblossande natten sänkt sig över landet och blott facklornas fladdrande sken upplyste det mörka vattnet.
Nearchos hade mycket att berätta från ett växlingsrikt liv och var ständigt lika förhoppningsfull.
Det var en äventyrare efter Alexanders sinne och han fick allt större tillit till honom.
Snart var han lika övertygad som Nearchos om att företaget till havs kunde och skulle lyckas.
Delvis berodde det på Alexander själv, om han nämligen kunde genomföra marschen utmed kusten och sörja för flottans underhåll med proviant och vatten.
Alexander förberedde det genom att ge order om de förråd som skulle läggas upp i förväg så långt det gick.
De första svårigheterna mötte fartygen redan i Indusdeltat innan de nådde ut till öppna havet.
Storm och vågor satte in, hotade att skingra flottan och sänka många av skeppen.
Skador uppstod som måste repareras, olika oförutsedda dröjsmål slog ner humöret hos besättningen.
De flesta fruktade det öppna havet och såg tecken till att havsgudarna var emot deras företag.
Alexander offrade till Poseidon och deltog själv i den första kampen mot havet.
Det fanns några öar utanför deltat där skeppen kunde söka skydd undan stormen, men där överraskades de av det starka tidvattnet som lämnade fartygen strandade på havsbottnen, tills vågorna kom strömmande tillbaka och lyfte upp dem igen.
Ett sådant tidvatten hade inte ens Nearchos erfarenhet av, och det liksom stormen tillskrevs havsgudarnas nyckfullhet eller misshag.
Nya offer tycktes dock göra dem gynnsammare stämda och stormen avtog.
Tidvattnet fick sjöfararna dock lära sig räkna med och fann det snart betryggande regelbundet.
Äntligen kunde Alexander efter alla besvärligheter lämna flottan att styra till havs med de röda seglen svällande i vinden.
Och själv anträdde han i spetsen för sin här den äventyrliga marschen utmed kusten.
Hans styrkor bestod av bortåt trettiotusen man, förutom övriga medföljande jämte ett stort antal lastdjur, mest åsnor och kameler.
Tåget lämnade snart städer och större byar bakom sig, landet blev alltmer ökenartat och ogästvänligt, det indiska människovimlet upphörde och efterträddes av ödslighet och tomhet.
Inom kort träffade de blott på halvvilda stammar och deras bedrövliga hyddor.
Födoämnen fanns knappast att uppbringa, den tillförsel Alexander räknat med uteblev så gott som helt, och de upplagda förråden visade sig ha blivit plundrade under uppror som brutit ut.
Den tillämnade förbindelsen med Nearchos' flotta gick heller inte att uppehålla, och Alexander nödgades lämna den åt sitt öde, inte utan häftiga självförebråelser.
Den enda väg som var framkomlig förde härtåget ganska långt bort från kusten och tillgången både på födoämnen och på vatten blev allt knappare.
Trupperna såväl som det åtföljande folket började lida svårt av hunger och törst.
Det var den fruktade Makranöknen de drog fram igenom och inte ens några karavaner tog sig igenom där.
Trots att det var under den gynnsammare tiden, i början av hösten, var hettan olidlig och de kunde färdas så gott som enbart nattetid.
Det långt utdragna tåget trampade mödosamt fram genom fin sand, undanglidande så att fötterna sjönk ner i den och varje steg blev ett halvt steg tillbaka.
Sanden låg hopad i ständigt likformiga dyner bortom varandra, under tröstlös upprepning, där knappast något landmärke vittnade om att tåget förflyttat sig från den ena dagen till den andra.
Den karga växtligheten bestod mest av törne och tistlar, förtorkade och nålvasst stickande, eller av giftiga plantor som djuren dog av under våldsam kramp om de lät fresta sig att äta av dem.
Vid de källor eller vattenställen som påträffades drevs några av törsten att besinningslöst kasta sig ner eller huvudstupa dyka i för att dricka tills de sjönk och kanske drunknade.
Djuren var lika ivriga som människorna, nästan omöjliga att hålla tillbaka, och bidrog till att förorena vattnet.
Längre inåt land föll stundom häftiga regn, men vattnet nådde sällan fram i de uttorkade strömfårorna, utan försvann i den törstande marken, fördunstade i solhettan.
Men plötsligt kunde det komma forsande, brytande fram i en smutsig våg med grästorvor, lösryckta buskar och slingrande ormar.
En natt när alla vilade i sina tält eller på marken kom en sådan vattenvåg svepande och överrumplade dem.
Med ens rycktes de ur sömnen och fann sig kämpa i en översvämning, en dånande ström som virvlade allting med sig, människor, djur, tält, vapen, ägodelar.
De drunknande skrek och kämpade förtvivlat, andra rusade förvirrade omkring för att rädda vad de kunde.
De omtöcknade ormarna kröp upp på människor och föremål för att undkomma vattnet, de slingrade ofta med uppåtvända ljusa bukar och kunde bli tagna för ålar i halvmörkret.
När morgonen kom låg anhopningar av soldater och andra utbredda på marken, ångande när kläderna torkade på kroppen i solhettan, alltjämt medtagna och halvt bedövade.
De hade förlorat mycket av sina tillhörigheter och en stor del av den knappa provianten.
Inte ens Alexander förmådde uppmuntra dem synnerligen när han gick omkring bland dem och överblickade förlusterna.
Den ende som var oberörd av det inträffade var Kalanos, för honom tycktes ingenting ha hänt, han satt där som vanligt med korslagda ben och mediterade.
Oväntat nådde Alexanders skaror fram till en havsvik där de dröjde för att möjligen se något spår av havsflottan.
Där träffade de också på en fiskätande folkstam som de först nästan tog för ett slags djur.
Det var skygga varelser som kanske aldrig sett andra människor, de rörde sig snabbt och nedhukat, försökte gömma sig eller komma utom synhåll.
Deras ansikten var omöjliga att urskilja för de toviga hårmassor som inhöljde dem.
De var svepta i djurhudar eller i skinnen från stora fiskar som förhårdnat och liknade plåt.
De hade långa naglar som blivit till skarpa klor och sprättade upp fiskarna med dem när de åt deras kött rått, med fjällen knastrande mellan tänderna.
Fisken fångade de i grova nät som de flätat av palmbarksstrimmor, om de inte stängde in dem på grunda ställen mellan sandrevlarna och grep den med händerna.
Men de åt också köttet och späcket av strandade valar, som tydligen inte var så sällsynta.
Valskeletten använde de att uppföra sina hyddor av, med inflätade palmgrenar.
Stanken av ruttnande fisk var genomträngande och för att uthärda den måste Alexanders folk ta sin tillflykt till en starkt doftande grässort som växte där.
De stoppade upp kläderna med detta gräs och bredde ut det att vila på.
Så kunde de stå ut med stanken och delta i fisket.
Fångsten rostade de över upptända eldar, till häpnad för stamfolket som nyfiket iakttog dem på avstånd.
Salt behövde de inte sakna, det låg i strimmor utmed stranden och kunde samlas in direkt med händerna.
Mellan hyddorna växte glesa dungar av dadelpalmer, men deras frukter var ännu omogna och otjänliga att äta.
När de vilat ut några dagar och mättat sig med fisk, även soltorkat fisk som de förde med sig, fortsattes färden genom samma tröstlösa ökenland.
Allt fler stupade, både människor och lastdjur, av hunger och utmattning, av förgiftning och diarré.
De som segnade ner och blev efter var i regel förlorade, det fanns ingenting annat att göra än lämna dem åt deras öde, ingen orkade släpa dem med sig och det saknades tillräckligt med hästar eller lastdjur för att bära dem.
Både hästar och lastdjur blev också allt färre, efter hand som de stupade eller insjuknade, kanske ibland förstulet blev nedstuckna, för att genast bli uppslukade intill nakna benknotorna.
Alexander försökte hindra all sådan slaktning av djur, men han kunde inte ingripa med eftertryck mot människor som var utom sig av hunger.
Han delade själv deras villkor, led av hunger och törst och utmattning som alla de andra.
Det kan ha varit under denna ökenvandring eller någon annanstans som en ofta omtalad episod inträffade.
Några soldater hade funnit en vattenskvätt, inte mer än det dolde bottnen på en hjälm, och de räckte den åt Alexander för att han skulle få dricka.
Han tog hjälmen, såg sig omkring på de törstande som omgav honom och hällde sakta ut vattnet på marken.
Kunde de andra törsta så kunde han!
Han avstod också att sitta till häst utom korta stunder, när nu blott de mest medtagna fick rida på de utmattade hästarna.
Han gick mest till fots som de andra, trots att såret i bröstet var illa läkt och fortfor att ge stickande smärtor, under svårighet att andas.
Han tyngdes på samma gång av ansvaret för detta tåg genom öknen, som alltmer hotade att kosta dem alla eller de allra flesta av dem livet.
Hade han handlat obetänksamt, hade han varit alltför övermodig, för säker på att lyckas som vanligt ? Hade han utmanat gudarna med sitt uppträdande och dragit över sig deras misshag ? Tjänade det ens något till att offra åt dem längre, och vad fanns det att offra ? Människor ? Nej, det vägrade han att ens tänka på.
De dog ju ändå tillräckligt många och tillräckligt fort, om det var gudarnas vilja eller inte!
Till allt annat blev ormarna en verklig plåga.
Särskilt där öknen ställvis övergick i låga höjdsträckningar täckta med snår krälade det av ormar, som det var svårt att undvika att trampa på eller bli angripen av.
Det var inte stora men mycket giftiga ormar, ett bett medförde döden för såväl människor som djur efter en kort stund, en isande stelkramp som satte in och kom den förolyckade att skälva som i frossa.
Ormarna var grågröna eller svagt gulaktiga och så länge de inte rörde sig nästan osynliga mot sanden eller under snåren.
Alexander kunde likt många av sina härdade soldater inte rätt vänja sig vid ormar, han fortfor att rysa inför dem och känna ett svårbemästrat obehag.
Han och andra fick en mardrömsartad förnimmelse av att vara förföljda av ormar, utsatta för ormar som en oundviklig förbannelse.
De dödade så många de kom åt och orkade med, och när Alexander såg hur några samlade upp döda ormar för att halstra dem över eld och äta upp dem, äcklades han intill kräkningens gräns.
Dit hade han fört sina följeslagare, till sådant omänskligt barbari!
Också åtskilliga växter var nästan lika farliga som ormarna, om än mindre motbjudande.
Deras gift var långsammare till sin verkan men ofta inte mindre plågsamt och dödsbringande.
Det krävdes inte ens alltid att det förtärdes och därigenom var möjligt att undvika : en rispa från en tagg kunde vara tillräckligt eller ett stoft som spred sig i luften så att man andades in det eller fick ögonen angripna.
Det fanns bland annat en kaktusart med en mjölig frukt som var särskilt svår för de utsvultna att motstå.
De som förtärde den blev inom kort blinda.
De drabbade djuren blev strax slaktade, de blinda människorna kom ofta bort från tåget och blev lämnade att dö i öknen.
Det tog Alexander med sitt folk två månader att ta sig igenom Matranöknen, och då hade han förlorat mer än hälften av sina soldater och flertalet av de övriga medföljande.
De överlevande var ytterligt medtagna och utmärglade, svartbrända som svedda av eld, hålögda och förvildade, svepta i trasor.
De stapplade och släpade sig fram, raglande som druckna, ett bedrövelsens tåg som tycktes bestå av idel förfallna och förkrympta.
Alexander och hans härförare skilde sig inte mycket från de andra.
Den ende som alltjämt var sig lik var Kalanos, han hade knappast blivit magrare, knappast svultit och törstat mer än han gjort frivilligt under halva sitt liv.
Han behövde inte ens undvika ormarna, det var som om de inte fanns för honom och han blev heller aldrig utsatt för deras hugg.
Vid detta laget hade han lärt sig tala något persiska och grekiska, och fastän tolken var borta kunde Alexander tala ganska obehindrat med honom.
Mitt under den hopplösaste vandringen var han oberörd som vanligt och förklarade att Alexander med en del av sitt folk kom att nå fram, han kunde redan se det, och inte heller för hans egen del var tiden ute ännu.
Utan att riktigt tro på den gamle filosofens ord hämtade Alexander likväl tröst och styrka ur dem.
När man givit upp allt och ingenting väntar sig längre, då kan man se klart, försäkrade Kalanos.
Det är begärens och illusionernas dimma som skymmer sikten och vilseleder.
Någonstans finns inte heller tiden och det fortlöpande skeendet, därför kan den klarsynte se också sådant som ännu inte ägt rum i verklighetens skenvärld.
Alexander frågade honom då hur det skulle gå för honom själv och hans strävan att upprätta sitt världsrike, det mest utvecklade och rättvisa som någonsin funnits.
Men Kalanos svarade undvikande att det var för tidigt för Alexander att få veta, hans uppgift var alltjämt att handla i stället för att inse.
Äntligen började öknen ta slut och glädjen var stor bland alla som sluppit att lämna sina benknotor där.
Nu närmade de sig ett mindre livsfientligt område, det som kallades Kirman.
Varje källa eller minsta vattendrag hälsades med jubel, varje oansenlig by eller mager flock av får väckte hänförelse och yra : det var otroligt, ofattbart!
De hade verkligen överlevt och allt detta var verkligt, inte ökensyner och bländverk!
De hälsade den bistra befolkningen som bröder och försökte omfamna den.
Men det var glest utspridda stammar som var hårdföra och krigiska, inte lätta att närma sig och väcka något gensvar hos.
De använde sig av åsnor i stället för hästar också i sin krigföring, ett åsnekavalleri som väckte förstulet löje bland Alexanders män, men i själva verket inte var något att ringakta.
Deras räder var oförvägna och våldsamma, de hade för vana att hugga huvudet av sina motståndare och samlade på förtorkade huvuden i sina hyddor.
Kirman bestod mest av buskland och magert bete, men det fanns god tillgång på vattenhål och brunnar, där hjordarna av får och boskap samlades för att dricka.
Det saknades varken kött eller mjölk, det fanns till och med vin.
Vin efter ökenvandringen!
Det var som ett underverk!
Som ett underverk betraktades det också allmänt att Alexander övervunnit dessa ökentrakter och kommit levande från äventyret med så pass stora styrkor kvar.
När ryktet därom spred sig väckte det häpnad och på många håll förskräckelse : alltför säkert hade man räknat med hans undergång och tagit sig farliga friheter.
Alexander dröjde heller inte att ge sig tillkänna och göra sin makt gällande.
Han skickade iväg snabba kamelryttare åt olika håll för att begära undsättning, och de närmaste satraperna fick bråttom att skicka ut expeditioner med alla slags förnödenheter.
Snart behövde hans trupper ingenting sakna och de möttes av skaror som hälsade dem välkomna.
Alexander omgavs av allt fler uppsatta personer som ville försäkra sig om hans bevågenhet, både uppriktiga anhängare till honom och falska smickrare som var ute för att klara sitt eget skinn.
Härtåget övergick alltmer i ett festtåg, med vagnar som skuggades av grönskande grenar, med smyckade riddjur, med musikanter och dansare.
Det färdades blott långsamt framåt, medan vinet flödade och det artade sig till ett sannskyldigt Dionysoståg, berusat, gripet av glädjeyra, sjungande och jublande, sorglöst njutande av detta återvändande till livet.
Det var Alexander som den nye Dionysos, kommande tillbaka från Indien!
Han försummade inte själv att delta i glädjeyttringarna, han unnade sig en kort tid av återhämtning och glömska, innan han på allvar tog itu med alla de överhängande uppgifter som väntade.
Alltjämt tyngdes han dock av samvetskval över flottans öde, han kunde inte tro annat än att den gått under och kände starkt sitt ansvar för denna tragedi.
Han sände ut spaningspatruller för att utröna vad som hänt med skeppen och deras besättning.
En av patrullerna råkade möta några trashankar som de höll på att gå förbi då dessa gav sig tillkänna, utan att de först blev trodda.
Det var inga andra än Nearchos och några av hans män!
De var ute för att söka förbindelse med Alexander, och när Nearchos fördes fram till honom blev hans glädje översvallande.
Han fick nu veta att hela flottan och dess besättning var välbehållna, de hade blivit försenade men inte lidit någon större nöd, och de var fullt beredda att segla vidare uppåt Persiska viken för att möta Alexander där.
I kungapalatset i Kirman slog sig Alexander ner, med Nearchos som sin främste gäst, och festligheterna fortsatte hejdlösare än någonsin.
Mellan dryckeslagen underhölls man av olika slags uppvisningar, och evnucken Bagoas triumferade med sin danskonst, som han tagit upp på nytt efter att ha uthärdat ökenmarschen vid Alexanders sida.
Han var så smidig och eggande i sin raffinerade persiska stil att Alexander ansåg sig fullt rättvist kunna utnämna honom till förste pristagare och lät honom inta hedersplatsen bredvid sig under den efterföljande banketten.
Gång på gång kysste de varandra öppet, hänfört och lidelsefullt : något som under vanliga förhållanden skulle ha tagits illa upp av många makedonier.
Men nu härskade Dionysos och allt gick för sig!
Mitt i yran nyktrade dock Alexander plötsligt till och påminde sig sina härskarplikter.
Nearchos skickades tillbaka till sina fartyg, Alexander bröt upp från Kirman och drog vidare mot Persepolis.
Ryktet gick före honom och spred sig som en löpeld över landet : Alexander är på väg!
Alexander är åter mitt ibland oss!
Och det var högt på tiden : i inte mindre än fjorton provinser hade uppror utbrutit under Alexanders frånvaro.
Han hade varit borta i närmare sju år och mycket hade hänt.
Satraper hade tagit makten för egen räkning, befälhavare och tjänstemän hade visat sig förrädiska, missbrukat sina ställningar, samlat sig rikedomar och förskingrat.
Några flydde undan Alexanders vrede, andra berövade sig livet, ännu andra avvaktade med fruktan hans ingripande.
Och dessa lät inte länge vänta på sig : satraper avrättades eller avsattes, ett antal generaler och andra dömdes till döden för svek, plundring och våldtäkt.
Den största skandalen gällde ingen mindre än den betrodde rikskassören Harpalos som hade flytt till Aten med en väldig penningsumma.
I Babylon hade han uppfört ett förargelseväckande jättemonument över sin döda älskarinna, en grekisk hetär.
Men det värsta var hans öppna trotsande av Alexander från sin grekiska tillflyktsort.
Alexanders uppehåll i Persepolis gick denna gång åt till räfster och bestraffningar, ett hårdhänt återställande av ordningen.
I Pasargade besökte Alexander sin store föregångare Kyros' grav och fann att den hade plundrats och skändats.
Upprörd lät han döda de försumliga väktarna och försegla graven, så att ingen mer skulle våga förgripa sig på det vördade monumentet.
Alexander fortsatte till Susa som alltjämt var imperiets huvudstad, och efter en första granskning av administrationen slog han sig åter lös och upptog festligheterna på nytt.
Det var som om härskarstadens prakt och förväntningar hade ett hetsande inflytande på Alexander och förmådde honom till överdrivna utsvävningar, braverande uppträden.
Som om det gällde för honom att till varje pris överträffa vad föregångarna, de persiska storkonungarna, haft för sig!
Vid ett tillfälle lär dryckesorgierna ha drivits så långt att ett trettiotal av deltagarna avled.
Och vid midsommartid i det glödheta Susa ställde Alexander till en bröllopsfest utan like.
Han tog sig för egen del två nya hustrur samtidigt, båda helt unga : den ena var Dareios' äldsta dotter, den andra dennes företrädare Antaxerxes' yngsta dotter.
Han förmådde även Hefaistion att gifta sig med en annan, yngre dotter till Dareios, så att han och den oförliknelige vännen blev svågrar.
Så legitimerade Alexander ytterligare sin ställning som persisk härskare, samtidigt som han måhända offrade åt en böjelse för kungadottern som han under en tid sett växa upp i sitt eget läger.
Men det stannade långtifrån vid dessa bröllop : ett verkligt massbröllop skulle det vara.
Och han nödgade nittio av sina makedoniska befälhavare att gifta sig med persiskor och inte mindre än tiotusen av sina soldater att vigas vid sina mätresser, sina asiatiska älskarinnor, antingen de var hågade eller inte.
Som lockmedel använde han sig av mycket frikostiga bröllopsgåvor.
Festligheterna varade i fem dagar och åt de nyförmälda befälhavarna inreddes i kungliga palatsets hallar särskilda brudkamrar åt var och en.
Prakten och slöseriet var utan måtta, maträtterna och vinet räckte både för hären och en stor del av stadsbefolkningen, hela Susa deltog i bröllopsfesten.
Det var från Alexanders sida mer än en överdådig nyck : det var även förutseende politik och strategi.
Så korsade han grekiskt-makedoniskt med persiskt-asiatiskt, så överkom han inrotade rasfördomar och inskränkt lokalpatriotism, så legitimerades de redan uppkomna barnen, så tjänades imperiets intressen.
Det var i Susa som Kalanos kom till Alexander och sade honom att det nu var tid att ta farväl.
Hur så ? undrade Alexander.
Ville han fara tillbaka till Indien, hade han fått nog av världen utanför ? Nej, svarade den gamle gymnosofisten, att vända tillbaka skulle vara meningslöst, vem vill väl återgå till det övervunna ? I stället var han nu färdig för nästa steg, inte inom världen men ut ur den, och det återstod honom blott en enda sak.
Alexander undrade vad det kunde vara och Kalanos förklarade : Hans livstråd var nu mycket tunn, färdig att brista när som helst.
Den långa färden tillsammans med Alexander hade varit honom till hjälp för den slutliga frigörelsen.
Och nu ville han bestiga bålet!
Skulle han då låta bränna sig medan han ännu levde ? frågade Alexander bestört.
Ja, sade den gamle, han behövde inte vänta längre, döden var honom nu så nära att han kunde träda den till mötes utan att föregripa den.
Hans åstundan var att bestiga bålet medan han ännu var vid medvetande och låta sig förtäras av lågorna för att uppleva uppgåendet i alltet.
Alexander satt tankfull och betraktade Kalanos, deras blickar sjönk in i varandra och Alexander tyckte sig se in i ett djupt mörker med en liten glödande ljuspunkt längst inne.
Så sade han att Kalanos skulle få det som han ville, men uttryckte samtidigt sin sorg och saknad över att filosofen lämnade honom.
Sörj inte, Alexander, för vi möts igen nästa år i Babylon!
yttrade den gamle gåtfullt och avlägsnade sig.
Och Kalanos fick dö så som han önskat sig.
Ett bål byggdes upp, högt och värdigt som en tron, lättantändligt och eldfängt.
Alexander lät ställa upp sin här i full stridsutrustning och trumpetarna blåste långt utdragna sorgetoner.
Själv följde han gymnosofisten fram till bålet, där han omfamnade den nakne och utmärglade mannen, satte en krans av guld på hans huvud och hörde honom viskande upprepa vad han sagt en gång förut : Sörj inte, Alexander, för vi möts igen nästa år i Babylon!
Alexander ryckte till som om han med ens anat innebörden i orden, han tycktes vilja hejda Kalanos för att säga något mer, men den nakne gamle mannen hade redan vänt sig om och steg fram till bålet, klev upp där utan hjälp och sträckte ut sig på vedträna som om han lagt sig för att sova eller vila.
Alexander gav ett tecken och flera män med brinnande facklor skyndade fram, antände bålet från alla fyra hörnen och drog sig hastigt tillbaka när flammorna dånande slog upp.
Trumpeterna ljöd genomträngande, hären lyfte sina vapen och uppstämde ett långt utdraget skri.
Alexander stod orörlig och såg på mannen som vilade utsträckt på bålet.
Han låg där synbarligen förnöjd och blickade med öppna ögon upp mot rymden, hans ansikte verkade fridfullt och lugnt, hans magra kropp föreföll obetydlig som ett grenknippe och inte mycket för elden att förtära.
Ännu när lågorna slickade upp omkring honom tycktes den gamle filosofen ovetande om dem, oberörd av smärta och fruktan.
Så länge Alexander kunde urskilja hans ansikte förändrades det inte, det var som om han redan varit befriad från livet, inte längre fanns till.
Alexander verkade egendomligt gripen och uppskakad.
Han hade sett så många dö, men ingen på detta oberörda och villiga sätt, förväntansfullt som inför en befrielse och fullföljelse.
För att dölja sin rörelse vände sig Alexander häftigt om och avlägsnade sig.
Inom sig upprepade han kanske undrande orden : Vi möts igen nästa år i Babylon!
Där i Susa tillkännagav Alexander plötsligt att tiotusen veteraner skulle sändas tillbaka till Makedonien, efter att de blivit högt avlönade och belönade.
Hären måste förnyas och föryngras, de som hade tjänat honom längst skulle nu frigöras från vidare stridsuppdrag och återgå till det fredliga livet.
Bakom Alexanders beslut låg möjligen en kvardröjande bitterhet från besvikelsen i Indien då hären vägrat att följa honom längre.
Det väckte i varje fall misstro och avundsjuka hos många av de äldre makedonierna, de ansåg sig ingalunda uttjänta och förbrukade, de ville inte låta svepa sig åt sidan och lämna plats för andra.
Alexander var först och sist deras kung och anförare, de hade segrat och erövrat tillsammans, och de tillhörde varandra oupplösligt!
Det slumpade sig så att vid samma tid anlände till Susa ett överväldigande antal unga perser och andra asiater, inte mindre än trettiotusen, alla makedoniskt tränade och utrustade, grekisktalande och Alexanderdyrkande : en hel här av unga soldater som med ens framstod som de gamla kämparnas rivaler.
Var det således med dem som Alexander ville ersätta sina beprövade makedonier ? Det gick deras ära för nära i högsta grad, de kunde inte anse honom som annat än vilseledd av sin ställning som persisk härskare, det var ett svek och ett oförsvarligt felsteg.
De ämnade inte finna sig i det, de skulle återföra Alexander till den rätta vägen!
Medan förbittringen grep omkring sig i leden tågade hären från Susa till Opis vid Tigris, och Alexander gav sig ut på en segelfärd, först utmed floden Pasitigris, därefter utmed kusten eller genom någon kanal till Tigris, som han fortsatte uppför.
Han gjorde uppehåll för att upprätta en ny hamn vid Persiska viken, jämte en stad, ännu ett Alexandria.
Han var redan i gång med att förverkliga nya planer och även ett nytt krigsföretag började leka honom i hågen.
Vid Opis mötte han den här som han skulle ta avsked av.
Det var då protesterna slog fram och öppen revolt hotade.
De tiotusen vägrade att finna sig i Alexanders beslut och låta sig skickas tillbaka till Makedonien.
De ville inte lyssna till hans ord när han började tala till dem, de överröstade honom med rop och vapenskrammel.
Det såg hotfullt ut och Alexander tycktes inte längre behärska läget, upphetsningen var sådan att det rent av kunde gälla hans liv.
Då greps han av ett olympiskt blixtrande vredesutbrott och han sprang ner ibland soldaterna, följd av sin livvakt med dragna vapen.
Han pekade ut ett antal av de mest framträdande upprorsmännen, lät arrestera dem och föra bort dem för att genast avrättas.
Därefter vände han trupperna ryggen och avlägsnade sig utan vidare.
Medan hans vrede utövade sin verkan höll han sig instängd, i två dagar tog han inte emot någon eller talade med någon.
Det var tillräckligt för att bryta soldaternas motstånd, till skillnad från den gången i Indien.
De stod inte ut med Alexanders sorg och vrede, hans oåtkomlighet och kanske också förakt.
De samlade sig utanför hans tält, lade ner vapnen där på marken och bönföll om hans förlåtelse, de begärde inte annat än att han visade sig för dem och talade till dem på nytt.
Alexander trädde då fram, gripen av deras klagan, och brast själv i tårar, omfamnade och kysste sina veteraner.
Han ställde genast till en stor försoningsfest ute i det fria, i grönskan under träden.
Han samlade makedonierna i en inre krets omkring sig, medan perser och andra slöt upp utanför.
Alla drack skålar med varandra, festglädjen och det stigande ruset förenade dem, övervann alla motsättningar och misshälligheter, tills makedonier och greker, perser och många olika folkslag stämde in i samma böner och sånger.
Det var en seger för Alexander, utan att han behövde ändra sitt beslut.
Veteranerna fann sig i att bli återsända.
Längre framåt sommaren begav sig Alexander till Ekbatana, till det kungliga sommarpalatset, som omslöt ett tempel av silver.
Där bland bergen var hettan mindre kännbar och festligheterna kunde fortsätta med förnyad lust.
Det var då Hefaistion insjuknade och drog sig tillbaka med feber.
Läkaren som skötte om honom varnade honom för att dricka vin eller äta något.
Men när han med ens kände sig bättre trotsade han förbudet, lät bära in en stekt kyckling och en bägare vin.
Han åt och drack, och strax försämrades hans tillstånd igen, blev allvarligare än förut.
Under tiden pågick brottningstävlingar och konserter som upptog Alexander, utan att han fick veta vilken livsfarlig vändning Hefaistions sjukdom hade tagit.
När budet nådde honom och han skyndade till vännens kvarter var det redan för sent : Hefaistion var död.
Hans oersättliga vän var borta, utan att Alexander ens fått säga farväl till honom!
Han kunde knappast fatta det, han vacklade som under ett bedövande slag.
Han kastade sig förtvivlat ner över den döde, tryckte den stelnade kroppen intill sig, överhöljde hans ansikte med kyssar, grät och klagade högljutt.
I sin otröstlighet vägrade han att lämna den döde Hefaistion, släppte inte hans lik ur sina armar.
Ingen vågade närma sig, även Bagoas fann för gott att hålla sig undan inför detta sorgeutbrott.
Slutligen fick vakterna halvt med våld föra bort Alexander för att liket skulle kunna tas om hand innan det började stinka.
Alexanders sorg lättade något genom att slå över i raseri.
Han lät hänga den ansvarige läkaren för hans försummelse, han befallde att ett närbeläget tempel som var helgat till läkedomens gud skulle förstöras och jämnas med marken.
Han lät klippa sitt eget hår så nära intill hjässan som möjligt, han gav order om att svansar och manar på alla hästar skulle kapas av.
Så skulle Akilles ha gjort efter vännen Patrokles' död.
Ja, så hade då Alexander drabbats av samma öde som sin föregångare Akilles, hade förlorat sin oskiljaktige livskamrat liksom han, måste nu möta sorgen och ensamheten liksom han!
Denna likhet var kanske Alexander till en smula tröst, det var ändå liksom något att gripa tag i där han famlade i övergivenhetens mörker.
Det var ett mönster som upprepade sig, en myt som fullföljdes, en klassisk förebild som omslöt honom med sin makt.
Han ägnade sig åt väldiga offer för att göra gudarna välvilligt stämda mot Hefaistion och lätta hans tillvaro i dödsriket.
Bagoas avstod han en tid från att se eller låta sig tröstas av, det skulle ha varit som ett svek mot den döde vännen.
Han förebrådde sig ändå bittert att han svikit Hefaistion alltför ofta, låtit honom stå tillbaka för Bagoas och för olika kvinnor.
Det är ovisst om han ens tagit med sina båda nya hustrur eller om han lämnat kvar dem vid hovet i Susa.
Däremot Roxane och kanske också konkubinen Barsine hade anlänt till Ekbatana, men i stället för att söka lisa hos någon av dem eller hos båda förefaller Alexander mest ha tänkt på de minnesmärken han skulle resa över Hefaistion.
I Ekbatana lät han hugga ut ett mäktigt lejon i sten till vännens ära.
Senare i Babylon skulle han låta uppföra en monument över honom.
Men först sände han iväg budbärare till Siwa-oasen borta i libyska öknen för att fråga oraklet om han hade rätt att låta dyrka Hefaistion som odödlig hjälte, en gudarnas like.
Efter Hefaistions död verkade det som om Alexander förlorat något av sitt verklighetssinne.
Hans uppträdande blev alltmer nyckfullt och obalanserat.
Mest var han olycksbådande mörk till sinnes eller också slog han över i krampaktiga glädjeutbrott, i besinningslöst överdåd.
Plötsliga utbrott av raseri följdes av utmanande utsvävningar eller uppträden.
Det hände att han uppenbarade sig förklädd till gud vid banketterna, han föreställde Ammon med vädurshorn eller förvandlade sig till gudinnan Artemis i kvinnoklädnad, med hennes jaktsymbol bågen över axeln.
Han framträdde som Hermes med bevingade sandaler och merkuriosstaven i hand, eller som Herakles med lejonhud och klubba.
Han begärde samtidigt att bli hälsad och hyllad som en gud, tills omgivningen kände sig mera betryckt än upplivad, under en tystnad som utbredde sig hotfullt.
Han lät bränna rökelse framför sig och satt där som insvept i ett blekblått moln, olympisk och skrämmande.
Golven i palatsen bestänktes ideligen med dyrbar parfym och sötdoftande vin.
Alexander mottog sändebud från alla väderstreck, lät sig uppvaktas med praktfulla gåvor och frestande erbjudanden.
Det skedde i ett särskilt tält under utvecklandet av en bedövande ståt, med Alexander sittande upphöjt på sin guldtron, omgiven av Sköldbärare och persiska Odödliga i flammande rött.
Det vimlade av tolkar, mager, pager och sköna konkubiner, medan rader av elefanter höll vakt utanför.
Trots dessa krävande uppvisningar försummade Alexander likväl inte den alltmer invecklade imperiepolitiken och han umgicks även med planer på nya erövringar.
Hans intresse drogs särskilt till det mystiska och nästan okända Arabien, som efter misslyckade försök att kringsegla det närmast betraktades som en del av Afrika.
Alexander tycktes heller inte göra någon riktig åtskillnad mellan ett inträngande i Arabien och ett kringseglande av Afrika.
Han fantiserade också om att intaga Spanien och Italien från väster, och han tänkte sig en expedition över Kaspiska havet, som kanske skulle visa sig vara en förgrening av den yttre oceanen och medge att hans skepp färdades runt hela jordens landmassa i vilken riktning som helst.
Världen växte alltmer i Alexanders föreställning, i takt med hans erövringar, och han fortfor att lockas av ständigt nya framtränganden.
Mot vintern bröt Alexander upp från Ekbatana och begav sig till Babylon, till sitt rikes utsedda, väldiga huvudstad.
Uppehållet i Ekbatana berodde främst på sommarhettan och kanske på krisen efter Hefaistions död, men hade också tjänat som förberedelse.
Prästerna från Babylon kom Alexander till mötes långt utanför staden och varnade honom för att tåga in genom västra porten.
De hänvisade till någon olycksprofetia, men då Alexander fann de andra portarna otillgängliga på grund av översvämningar fick han misstro till prästernas varningar och trotsade dem.
Han genomskådade snart prästerskapets bevekelsegrunder : i stället för att utbygga och underhålla templen hade de förbrukat hans rikliga anslag för egen räkning.
Det var tid för Alexander att visa vem som ägde den verkliga makten och för en gångs skull gick han skarpt tillrätta med prästerna, beskattade dem och tvingade fram de utlovade tempelbyggena.
I övrigt in ledde han en febril verksamhet, inriktad på att göra Babylon till den lysande huvudstad han tänkt sig.
Han satte även i gång med utbyggandet av en hamn som skulle rymma hans blivande flottstyrkor.
Han lät påbörja fällningen av cypresser och ekar, som forslades långa vägar till Babylon, med floderna eller med åsnesläp över ökenslätterna, för att av detta virke bygga tusen nya skepp.
Han rekryterade samtidigt erfarna sjömän från olika håll, framför allt fenicier.
Han gav order om att större och kraftigare fartyg än någonsin förr skulle konstrueras.
Han lät till och med göra försök med septiremer, sjuroddare, som måste ha blivit sannskyldiga monster till skepp, med så många, långa och tunga åror att det skulle krävas kanske tusentals slavar för att hantera dem.
Veterligen kom dessa fartyg heller aldrig till användning.
Den nya flottan var främst avsedd för Arabiens erövring och kanske också för kringseglingen av Afrika.
Under tiden utsändes mindre expeditioner till Tylos ( Bahrein ), den legendariska ön i Persiska viken, för att återvända med apelsiner och olika slags upplysningar om Arabien.
Alexander hade bibringats den uppfattningen att araberna dyrkade blott himlen och Dionysos, och han greps av tanken att han skulle införa sig själv som deras gud, Dionysos' efterkommande, och samtidigt befria dem, han visste bara inte riktigt från vad.
Men alltid existerade det väl förtryck och orättvisor som han kunde ingripa emot och ersätta med sin egen ordning!
Han hade dessutom utvecklat sin smak för kryddor alltmer och ägnade kryddhandeln stort intresse.
Han såg till att kryddkaravaner från Arabien fördes med båt uppför Eufrat till Babylon.
Och han hörde med förundran att kryddväxter förekom i sådant överflöd i Arabien att de användes till bränsle och att kryddlasternas doft var så bedövande att karavanförarna måste hålla sig vakna genom att inandas motverkande parfymdofter.
Alexander greps av sådan iver att han fastställde avseglingen mot Arabien till i början av juni, en egendomligt vald tidpunkt för erövringen av detta glödande ökenland.
Kunde det tyda på ett försvagande av hans omdöme eller satte han en ära i att tränga in i Arabien under de svårast möjliga förhållanden ? Under tiden fortskred skeppsbygget och tävlingar mellan de nya fartygen försiggick ständigt på Eufrat, under kapprodd och krig med äpplen.
Trupperna tränades oförtrutet, under nära samverkan mellan makedonier och asiater.
Nearchos var den utsedde amiralen som övade sina sjömän.
Överste befälhavare för erövringståget skulle tydligen bli Alexander själv.
Han färdades flitigt uppför och nedför Eufrat och satte i gång arbeten överallt.
Han bestämde att kanalsystemet skulle utökas och förbättras, likaså fördämningarna av jord och pålar, som ofta inte visade sig motståndskraftiga tillräckligt.
Alexander upptäckte en naturlig stenbarriär som sträckte sig tvärs över låglandet och utan större svårigheter lät sig utnyttjas som huvudfördämning innan deltat tog vid.
Trots all denna verksamhet ruvade en ödesmättad, egendomligt mörk stämning över Babylon, en förkänsla av att något förfärande skulle inträffa.
Siare och teckentydare bidrog därtill med dystra förutsägelser, och prästerna var inte sena att förstärka dem.
Ett par olycksvarslande händelser tillmättes överdriven betydelse.
Vid segling på Eufrat råkade Alexanders hatt med det kungliga diademet fattas av en vindstöt och blåsa bort över vattnet.
En sjöman simmade ut och räddade hatten, men var obetänksam nog att sätta den på huvudet medan han simmade tillbaka.
Det uppfattades strax som ett olyckstecken, därtill en profanering som måste bestraffas.
Alexander löste problemet så att mannen fick en talent i belöning och därefter blev dödad.
Vid ett annat tillfälle hade Alexander lämnat sin tron obevakad då en okänd man skyndade fram och slog sig ner där.
När han gripits förklarade han bara att han fått en oemotståndlig lust att pröva hur det var att sitta på Alexanders tron.
Också detta uppfattades som ett illavarslande omen och mannen straffades med döden.
Alexander själv lär ha misstänkt att prästerna arrangerat händelsen för att skrämma honom och hetsa upp befolkningen.
Från oraklet i Siwa-oasen anlände nu beskedet att Hefaistion fick dyrkas som odödlig hjälte men inte som gud.
Alexander var nöjd med svaret och lät genast verkställa ceremonin med hjältebegravningen, som skulle genomföras på samma gång på alla större platser i hela imperiet, under offrandet av oräkneliga djur.
Alexander drev också fram uppförandet av ett sjuttio meter högt monument över Hefaistion, i tävlan med Babylons mäktigaste byggnadsverk.
Det restes från en kvadratisk bas vars sidor var tvåhundra meter vardera och skulle nå en höjd av trettio våningar, uppburna av palmstammar.
Den yttre muren skulle prydas av de gyllene stävarna från tvåhundrafyrtio femroddarskepp, bemannade med skulpterade bågskyttar och soldater i mer än naturlig storlek, mot en bakgrund av röd filt.
Där ovanför skulle resa sig sju meter höga facklor, klädda med guld, och mellan de evigt brinnande lågorna skulle örnar av guld slå ut sina vingar.
Varje våning skulle utsmyckas på olika sätt, med jaktscener, stridande kentaurer, gyllene tjurar och lejon, tills monumentet kröntes med gigantiska sirener, ihåliga för att körer skulle rymmas där, sjungande klagosånger över den döde hjälten.
Planen var fantastisk, men Alexander hade alla möjligheter att förverkliga dem, om han fått leva längre.
Nu är det ovisst om monumentet verkligen blev fullbordat eller vad som i så fall hände med det.
Var det avsett att stå kvar som minnesmärke under kommande tider eller var avsikten att det skulle offras åt lågorna, uppgå i en eldflamma som skulle överträffa allt vad någon skådat ? Det var den tjugonionde maj, kort innan expeditionen till Arabien skulle avsegla.
De sista förberedelserna höll på att avslutas och Alexander firade det förestående uppbrottet med ett dryckeslag.
Endast ett tjugotal gäster var närvarande, bland dem amiralen Nearchos, filosofen Anaxarchos, profeten Aristander, aktören Thettalos och livläkaren Filip.
Alexander lär ha tömt en sällsynt stor skål med vin i ett drag och strax därpå ha sjunkit ihop under svåra smärtor.
Men enligt en annan uppgift skålade han i tur och ordning med alla sina gäster och tömde bägaren i botten varje gång, varefter han greps av illamående och måste bäras bort ur salen.
Ett tredje rykte gjorde gällande att han lämnat dryckeslaget på vanligt sätt och därefter tagit sig ett bad : i badet skulle han ha gripits av hög feber och förts i säng.
I vilket fall som helst spred sig hastigt ryktet att Alexander blivit förgiftad och var döende.
Han troddes ha tömt giftet med en av vinbägarna och de tjugo närvarande vännerna skulle ha varit sammansvurna för att bringa honom om livet innan det arabiska erövringståget inleddes.
Eller också var bara några få av dem inblandade i anslaget, kanske var munskänken ensam ansvarig och hade mutats av Alexanders motståndare bland härförarna, eller möjligen av hans fiender i Aten, där särskilt Aristoteles kunde ha velat hämnas Kallistenes' död.
Andra hävdade att förgiftningen ingenting hade med vinet och dryckeslaget att göra, utan giftet hade blandats in i Alexanders mat så att han intagit det undan för undan i växande doser.
Alla misstänkte varandra och anklagelserna korsade varandra under tilltagande förvirring.
Det sänkte sig som ett mörker över Babylon mitt i den stigande sommarhettan, en ruvande sorg, en tyngande olycksprägel.
Ännu var dock inte Alexander död.
Fruktansvärd var redan den tidiga sommaren i Babylon, hettan låg gul som urin över staden och flimrade som eld över slätterna.
Murarna och huskolosserna tycktes härjade av brand, strimmade av aska och sot.
Terrassernas trädgårdar krävde ett oavbrutet vattenflöde för att bevara sin grönska och sina köttigt svällande rosor.
Slavar och dragdjur fick arbeta vid vattenuppfordringsverken dag och natt, hårdare än någonsin i den kvävande hettan.
Inte en vindfläkt förnams, inte ett blad rördes.
Floden låg vitglödgad, fårades av någon båt och återtog sin bländande blankhet, så att vattenytan tycktes stel och hård som plåt.
Is kom i block uppifrån bergen, i skinnbåtar, inpackad i sågspån och halm, men redan smältande och droppande när den av slavar springande bars in i palatsen, för att avkyla salarna.
Mot kvällen sänkte sig solen plötsligt, gick ner likt ett glödande bål i ett violett töcken som av uppstigande rökar, utan löfte om någonting, blott ondskefull och hotande.
Alexander lät sig bäras omkring, flyttades från den gyllene sängen till en lika gyllene bår, feberbrinnande och rinnande av svett eller skakande av frossa.
På båren fördes han ut för att förrätta de dagliga offren, plågad av det bländande ljuset, utan att urskilja mer än overkliga skuggor omkring sig.
På sängen mottog han sina befälhavare och gav dem instruktioner med svag röst, medan tjänarna stod över honom med sina fläktar.
Han var fortfarande upptagen av förberedelserna för avfärden mot Arabien, sysslade med dem ännu i sina feberfantasier.
Ibland tyckte han sig redan på väg, seglande utför Eufrat med sin väldiga flotta, mot hägrande kuster med palmer, diamantströdd sand och en tät ånga av kryddor.
Andra gånger verkade allting omöjligt, färden fördröjdes, allt bara upprepades om och om igen som i en mardröm, och han kastade sig otåligt på sängen.
Han vaknade till och återfann sig i palatset, gav befallning om att han skulle flyttas till sommarresidenset på andra sidan floden.
Han trodde att han där skulle kunna andas bättre och leva upp på nytt.
Men förflyttningen tjänade ingenting till, hettan var lika kvävande, febern och plågan förblev desamma.
Så lät han sig föras tillbaka från sommarresidenset igen, utan att det givit honom någon lisa.
Och nu låg han där åter i storkonungarnas palats, medan allting blev overkligare för honom.
Snart kunde han knappt skilja mellan vaka och dröm, mellan verklighet och febersyner.
Roxane, Bagoas, läkaren Filip och andra av hans närmaste fanns där omkring honom, han vaknade till och såg dem, talade viskande några ord med dem.
Härförarna kom och sökte hans råd, han uppehöll dem så gott han förmådde, förespeglade alltjämt dem och sig själv att avfärden mot Arabien när som helst skulle äga rum, i morgon eller om några dagar skulle han säkerligen vara bättre.
Då skulle han låta föra sig ombord på ledarskeppet och den väldiga raden av fartyg skulle segla utför Eufrat, med en stor och oövervinnelig här ombord, under folkets jubel, bland blommor och kransar som kastades i floden för att hylla dem.
Och själv skulle han stå i fören med den röda manteln fladdrande över den vita rustningen, alldeles som förr, vid Granikos, vid Issos, vid Guagamela, på Indus!
Så flammade hans föreställning upp, uppfyllde honom en kort stund, innan den slocknade i feberns trötthet och formlösa förvrängningar.
Alexander döende i Babylon!
Vid trettiotre års ålder ligger han där på sin säng, i sin sista och svåraste strid.
Han är hjälplös trots att han är världens mäktigaste och rikaste man, firad som hjälte och dyrkad som gud mer än någon annan mänsklig varelse.
Han vet inte rätt vad som drabbat honom, ett långsamt verkande gift eller en feber som han kan ha ådragit sig i den babyloniska sommarhettan, under sina färder på floder och kanaler, genom träskmarker där myggorna förmörkat solen.
Har han kanske fallit offer för fientliga intriger eller för någon sammansvärjning bland hans egna närmaste män ? Så vida nu inte orsaken är utommänsklig, en outgrundlig ödets nyck ? Men hans tid borde ännu inte vara ute, han känner sig trots allt vad han genomgått långt ifrån förbrukad och alls inte gammal.
Kroppen har fått sina sår, men är inte ärrad på samma sätt som hans faders.
Pilen i lungan har tagit hårdast på honom, men i övrigt har tio års oavbrutna fälttåg inte uttömt hans krafter, inte ens Makrans fruktansvärda öken eller återkomstens våldsamma dryckesfester.
Kanske är det snarare Hefaistions död som brutit ner honom, med sorgen som han förgäves sökte dränka i utsvävningar.
Där han ligger i det gamla palatset vid Eufrat vrider och vänder han sig ständigt, lika mycket av otålighet som av plåga.
Han har inte tid med denna sjukdom!
Inte blott Arabien väntar honom, stora delar av världen återstår honom alltjämt att erövra.
Ska han då ligga på sotsängen och dö som vilken annan dödlig som helst ? Nej, det anstår inte Alexander!
Då skulle han hellre vilja försvinna så som en gud försvinner efter sin vandring på jorden, låta sig föras bort av en stormil eller sjunka i floden, i Eufrat, och bli spårlöst borta, för att sen kunna uppstå igen ur själva elementen, ur luft, eld, vatten eller jord!
Vissheten har likväl kommit till honom : han ska dö!
Den odödlige Alexander ska dö, han som alla andra!
Han har ständigt skjutit ifrån sig denna tanke, inom sig förnekat denna möjlighet.
Men nu har den brutit igenom och går inte att undkomma.
Ja, i själva verket har han väl vetat det redan förut, en insikt som nått honom likt en tätnande skugga, nästan omärkligt, utan att den stått klart för honom.
Hefaistions död förebådade hans egen utan att han riktigt erkänt det för sig själv, det inser han nu tydligt.
Och han minns filosofen Kalanos' märkliga avskedsord : Sörj inte, Alexander, vi möts igen nästa år i Babylon!
Nu är det nästa år i Babylon och hur ska han möta Kalanos igen om inte genom sin död ? Den gamle mannen visste det således, han kunde se genom tidens täckelse!
Men har det då gått med Alexanders fönimmelse av sin egen odödlighet ? Visst har den föreställningen varit honom till god hjälp, många andra har trott på den och ibland kanske också han själv, halvt om halvt.
Men innerst inne har han nog hela tiden vetat att det inte givs någon odödlighet.
Gudarna ? Nej, slutligen är inte heller gudarna odödliga, de lever visserligen länge i jämförelse med människorna, upphöjda och mindre beroende av förgänglighetens värld.
Men ändå dör de långsamt, bleknar bort, förlorar sin makt och glöms av människorna, efterträds av andra.
Sådant är även gudarnas öde, det har han inte kunnat undgå att märka.
Och hjältarna ? Ja, de dör ju ofta unga, lika unga eller yngre än han själv.
Deras odödlighet är inte kroppslig, den finns blott i människors korta och opålitliga minne, i legenderna och myterna, i diktverken.
Det är allt!
Och måhända är det mycket nog!
Han är själv en av dem, hjältarna, och hans odödlighet ska bli så stor som någon människas kan bli, det tror han förvisso.
Han har skrivit sin dikt, krigarens dikt av handlingar, av segrar och stordåd och erövringar, krigarens dikt i verklighetens hårda material, varaktigare än lertavlor eller papyrus.
Där har han sitt epos, skrivet i städer och riken och människomassor, skrivet över berg och slätter, över öknar och floder, skrivet med blod och fruktan, med jubel och jämmerrop.
Och han överlämnar denna sin dikt att följa mänskligheten på dess fortsatta bana.
Han vet att också babylonierna har en hjältedikt, tusenårig som Iliaden eller ännu mycket äldre.
Den härstammar från ett tidigare folk som blivit övervunnet och sammansmält med babylonierna, ett folk som levde i befästa städer kring floderna och ännu inte bildade ett rike, utan varje stad hade sin egen kung och kanske också sina egna gudar.
Det folket sades ha haft ovanligt stora ögon, stora som boskapens, och det var ett herdefolk med talrika hjordar, och deras städer uppstod först som får- och kreatursfållor, skyddade med lermurar.
En sådan stad var Uruk, söderut i landet, och det var en av sin tids mäktigaste, och där fanns en kung som hette Gilgamesh.
Han var diktverkets hjälte, en stor kung och en lysande hjälte, vida ryktbar för sina bragder, välsedd av gudarna och lovprisad av folket.
Gilgamesh levde sin dikt innan den skrevs ner på lertavlor, övertogs av babylonierna och översattes till deras språk.
Vad Alexander fått höra om Gilgamesh väckte strax hans intresse : var han inte en Herakles' like och kunde han inte tjäna också Alexander till förebild ? Han lät uppläsare föredra dikten för honom, i improviserad grekisk tolkning.
Särskilt var det två inslag som fängslade Alexander : Gilgameshs vänskap med herden Enkidu och hans sökande efter odödlighet.
Alldeles tydligt såg Alexander i honom en föregångare till sig själv.
Gilgameshs vänskap med Enkidu motsvarade ju Alexanders vänskap med Hefaistion och hans sorg över vännens död hade varit lika stark.
Och Gilgameshs sökande efter odödlighet, var det inte vad Alexanders tåg genom Asien i grunden hade varit, med hans längtan att tränga in i Indien och nå dess innersta mysterium ? Nu låter han stycken av dikten läsas upp vid sjukbädden, han lyssnar och glömmer en stund sin egen plåga, sen blir han trött och avbryter uppläsningen, men fortfar att tänka på vad han hört.
Han ser inför sig Enkidu, naturvarelsen, ännu luden som ett djur och med förmåga att tala med djuren.
När Gilgamesh kallade honom till staden, till Uruk, för hans oförbrukade krafters skull, vägrade han dock att komma och en sköka sändes ut för att med sina konster locka honom dit.
Så snart han fallit för henne kände djuren inte längre igen honom och förstod inte mer hans tal.
Han följde skökan till staden och mötte Gilgamesh utanför templet där kärleksgudinnan Ishtar väntade.
Där började de brottas häftigt med varandra och herden Enkidu var så stark att han bragte kungen på knä.
Men under brottningen hade Gilgamesh gripits av en sådan känsla för Enkidu att han fann sig i utgången, de omfamnade varandra som bröder och ingick vänskapsförbund för livet, medan gudinnan Ishtar fick vänta förgäves på någon av dem.
Detta möte mellan kungen och herden finner Alexander både underbart och gripande : hur ädel var inte Gilgamesh som lät vänskapen övervinna stoltheten, och hur beundransvärd var inte Enkidu med sin starka, oförstörda natur!
Åsidosättandet av gudinnan Ishtar tycks visserligen Alexander betänkligt men också lysande djärvt, den manliga vänskapens triumf över det kvinnliga kärlekskravet, kungamakten som slutligen måste hävda sig även mot gudarna och framför allt mot deras präster, så som Alexander själv har gjort i Babylon.
Och hur väl förstår inte Alexander ledan hos Gilgamesh innan Enkidu trädde in i hans liv, hur han fann alla dåd utförda och av ingenting lockades mer, hur trött han var på att utnyttja sin rätt till första natten med alla brudar och att dagen lång lyssna till räkenskaper, till det ändlösa omnämnandet av allt vad han ägde.
Och hur riktigt var det inte att herden Enkidu förvekligades i staden, han var ju naturtillståndet som inte kunde förenas med stadslivet, hur väl de båda än behövde varandra.
Enkidu förspillde sin kraft på njutningar och eggade inte Gilgamesh till de nya stordåd som väntades, utan i stället var det nu Gilgamesh som överflödade av styrka och lockade Enkidu med sig för att utföra bragder.
Tillsammans övervann de jätten som härskade över Libanons cederskogar och återvände som hjältar sida vid sida, hyllade av allt folket i Uruk.
Då greps gudinnan Ishtar av sådan lust till Gilgamesh att hon öppet steg fram och bjöd ut sig åt honom.
Men Gilgamesh förblev trogen vänskapen med Enkidu, han hade inte längre lust till Ishtar, utan avvisade henne, ja, smädade henne grovt för hennes kärleks fällor och försåt.
I sin vrede sände då Ishtar den fruktade Himmelstjuren mot Gilgamesh, Himmelstjuren som andades ut eld och kom jorden att skälva under sina klövar.
Men de båda vännerna, Gilgamesh och Enkidu, stod troget vid varandras sida och tillsammans besegrade de Himmelstjuren.
Därefter skar de av tjurens lem och kastade den försmädligt åt Ishtar, den kärlekskranka.
Det var att gå för långt, det inser Alexander genast, det var övermod som måste bestraffas.
Ishtar var dock en gudinna som måste vördas och åtlydas!
Och så blev det Enkidu som fick betala priset för övermodet.
Den starke herden, naturmänniskan Enkidu, insjuknade och det gavs ingen hjälp för honom.
Hur Gilgamesh än vårdade sig om honom och vakade över honom blev det döden som avgick med segern.
( Alexander kan inte annat än bittert känna förebråelsen över att inte han själv på samma sätt vårdat sig om och vakat över Hefaistion, utan lämnat honom att kämpa ensam mot döden.
) Gilgamesh sörjde sin vän gränslöst och insåg med ens till fullo hur utsatt människan var, hur kort och vanskligt livet, vem det än gällde.
Och där blir Alexander så gripen att han gråter oförställt, låter tårarna rinna utför kinderna, skakande av snyftningar i sin svaghet.
Ja, så har också han själv drabbats och lämnats åt sin ensamma sorg liksom Gilgamesh!
Han, den store kungen över Uruk, gav sig då ut för att övervinna döden, för att söka odödligheten och bli gudarnas like, han som redan räknades som till tre delar gud och endast en del människa.
Hur nära kommer han inte Alexander också i detta, har han inte själv varit eller trott sig vara mer gud än människa, men ändock dödlig!
Finns det något sätt att övervinna döden, att finna den verkliga odödligheten ? Vart skulle han bege sig, vad återstår det honom att söka, att tränga fram till ? Ack, för sent, för sent är det nu!
Där ligger han på sjuksängen, dödsbädden, och kan blott färdas buren på bår!
Inte ens Arabien kommer han att få se, om inte ett under inträffar!
Andlöst följer Alexander dikten där Gilgamesh drog bort mot världens yttersta gränser, hur han med okuvligt mod tog sig fram genom berget som dolde solens port och genom mörkrets ändlösa gångar, tills han slutligen nådde gudarnas lustgård i evigt oföränderlig sol.
Men inte heller där kunde Gilgamesh stanna, han måste färdas vidare över dödens hav för att hämta odödlighetens blomma.
Den växte där i djupet på havsbottnen, han dök ner och hämtade upp den, och trots sin undergörande kraft såg blomman helt obetydlig ut.
På återvägen vilade Gilgamesh vid en källa, han föll i djup sömn och en orm steg upp ur källan, berövade honom blomman, den eviga ungdomens blomma.
Och han vaknade blott för att finna att allt vad han genomgått och övervunnit varit förgäves.
Inte ens han, den store hjälten, kunde segra över döden!
Och besviken, dödlig som alla andra, återvände Gilgamesh till sin stad, till Uruk.
Inte ens han!
Och Alexander då, den jämbördige hjälten och ännu större kungen ? Nej, inte heller han!
Han vet det, men gör ännu motstånd mot vad han vet.
Sen länge har han insett att makten har sin begränsning : ju mera makt han fått ju starkare har han känt sig bunden av dess villkor.
Makten fjättrar också den som utövar den och han blir på sitt sätt dess fånge.
Hans vilja är inte längre fri och hans egen, alltid måste han väga för och emot, försöka inse följderna av varje handling, blicka in i orsakernas långa kedja och förvillande labyrint.
Så måste det också vara för en gud, tänker han, kanske ännu mer för en gud än för en kung, en världslig härskare.
Guden måste se ännu klarare hur allt är bundet av sina inneboende lagar, som han inte kan sätta sig över eller göra våld på.
Han kan upprätta en värld eller förinta den, men han kan inte göra det godtyckligt, sammanhangen kommer han inte ifrån.
Verklighetens massa är tung och trög, varje vilja, varje strävan fastnar i den eller vanställs av den, är det så en guds eller en kungs.
Naturen kan förändra sig av egen kraft, fast det sker oändligt långsamt.
Men människan kan föga ingripa och påskynda, världen förblir i det hela sådan den är, villkoren är hårda och blott på några få ställen, vid några få tillfällen mera gynnsamma.
De stora floderna har på olika håll medfört ovanlig fruktbarhet, så att människan där kunnat äta och mångfaldiga sig, upprätta stora städer och riken, mäktiga gudar.
Människan är lik en växt som slår rot och frodas där betingelserna medger det, men själv är hon svår att förändra, alltför fast i de vanor hon finner sin lust i, också när hon lider under dem.
Förändringar känner hon ständigt som ett hot, som främmande och fientliga.
Hon hyser ingen tillit utom till det invanda, som tycks henne vara det enda säkra och betryggande.
Människorna, tänker han, är som ett vatten, lättrört nog på ytan men oförändrat inunder, mörkt och orörligt på djupet.
Själv har han satt dem i rörelse, hela folk, hela hav av människor, att svalla och brusa, hänföras och storma fram : den förmågan har varit honom given från början och han har drivit den alltmer till fulländning.
Men han tror inte mer på varaktigheten i detta skeende, inunder ytan förblir nästan allt sådant det har varit.
Det är som om en gud rörde vattnet med sin andedräkt och framkallade en storm, men stormen bedarrar snart, vattnet vilar åter som förut.
För egen del har han som härskare oavbrutet måst egga människomassorna vidare, väcka dem till rörelse på nytt, annars skulle de ha stillnat och sjunkit tillbaka i sin orörlighet.
Ingenting är vunnet en gång för alla, historien är blott vågor som sköljer över och drar förbi, världen förändras så långsamt som vågor nöter klipporna och omformar dem.
Vad tjänar det så till, vad förmår ens den mäktigaste ? Ja, kan han svara sig själv, rörelse är dock bättre än orörlighet, även de minsta och långsammaste förändringar är mer än ingenting.
Det kräver blott tid, tid, en oändlighet av tid, ändlösa släktled av människoliv, och en guds varaktighet och uthållighet.
Men hur är det : är förändringarna ständigt till det bättre ? Vem kan säga det, vem kan med bestämdhet hävda det ? Liknar det inte mest en vågskål som föga rubbas ur sitt jämviktsläge ? Om något är till det bättre är något annat till det sämre.
För varje vinning tycks en mer eller mindre motsvarande förlust oundviklig.
Och vad tjänar då handlandet till, de största bragder, de yttersta ansträngningar ? Blir det inte ett handlande för handlandets egen skull, ett självändamål ? Och för den som har sin lust i att handla blir handlandet sin egen belöning.
Är det då allt ? Och är det tillräckligt ? Förstår du dig själv ? frågar han sig i sin gång på gång återkommande självrannsakan.
Har du någonsin riktigt förstått dig själv eller ens velat göra det ? Hjälten måste i viss mån förbli ett mysterium även för sig själv, det har du alltid föreställt dig.
Kunde han genomskåda sig själv till grunden skulle det vara inte blott som att klä av sig naken inför alla, utan som att slita av sin egen hud, flå sig till döds, så som Marsyas blev flådd när han trätt Atena för nära.
Klarsyn är nyttig och nödvändig till en viss gräns, kylig bedömning, oförvillad logik, så som gamle Aristoteles en gång lärde dig.
Ja visst!
Men slutligen måste denna klarhet vika för de oförklarliga ingivelserna, allt det som hägrar djupast i sinnet, det som är drömmar, aningar, visioner.
I dem ligger den avgörande kraften, den framåtdrivande, outgrundliga : det har du alltid trott.
Och hur ofta har det inte varit som om en gud lett dig eller tagit dig i besittning, och då har du också varit en gud inför dig själv och andra, utan alla tvivel, utan ifrågasättande, idel visshet och tillit.
Men det har långtifrån varit alltid, endast vid vissa upphöjda tillfällen.
Vem kan väl vara gud alltid och beständigt, från morgon till kväll, från dag till dag!
Det var en stegring, en ingivelse och upplyftning, som infann sig emellanåt, ja, ofta just när det bäst behövdes, och det kom dig att bli mer än människa, att stå över dig själv och andra.
Dit har för dig också hört den stärkande föreställningen att du inte endast var du själv, ensam och utsatt, utan att du på samma gång var någon annan : någon som följde dig eller som redan gått före dig och banat vägen, så att du blev en efterföljare och fullföljare.
Det gav stöd och eggelse, styrka och säkerhet : den andre uppfyllde dig så att du växte och blev större än du själv.
Det var gudarna och hjältarna, de odödliga, som förkroppsligade sig på nytt och på nytt genom tiderna, steg in i utvalda dödliga och gjorde dem till sina likar.
Det har inte blott varit din personliga övertygelse, utan en som du övertagit, burit med dig som nedärvd, understödd av legender och myter.
Så har den blivit till din egen upplevelse, en förvissning som aldrig lämnat dig och ofta varit så närvarande att du tyckt dig förändras rent kroppsligt, blivit oemotståndlig, oövervinnelig!
Så har Akilles och Herakles och Dionysos följt dig och ingått i dig.
Så har även Hefaistion på sitt sätt ingått i dig och förstärkt dig, genom att vara som en tvillingbror, som om ni varit två i en eller en i två, förenade och ändå åtskilda, båda närvarande på olika håll, som om var och en av er kunnat fördubbla sig, leva två liv samtidigt.
Och är du nu, utan Hefaistion, mer än en halv varelse, en halv Alexander ? Vad du har gjort, fortsätter han sin självrannsakan, har varit på gott och ont, med nödvändighet, så som alla människors gärningar.
Du har ödelagt och byggt upp, du har tjänat döden såväl som livet, du har varit en verkande kraft och mer än kanske någon annan ingripit i världens gång, i oräkneliga människors öden.
Hos dig har skett ett ovanligt möte mellan dina egna krafter och de förhållanden som burit fram dem.
Du har blott bristfälligt känt ditt mål, det har förflyttats och förändrats framför dig, och trots allt vad du uppnått har det till stor del förblivit gäckande ouppnåeligt.
Vad du trott dig vilja och eftersträva har kanske inte varit vad som verkligen drivit dig framåt.
Du har utan tvivel varit fåfäng och självöverskattande, ofta gjort en uppvisning av dig själv och dina bravader.
Men samtidigt har du känt hur något större än du själv har fört dig vidare, du har tjänat en övermänsklig ansträngning, följt en myt som du både skapat åt dig och som skapat dig.
Vad betydde det slutligen om all din övertygelse om din oövervinnelighet, din gudomlighet och odödlighet inte var annat än en önskeföreställning som du använde dig av eller som använde sig av dig för att överkomma verklighetens motstånd, tingens och varelsernas tröghet ? Kriget har varit ditt främsta medel för att verka i världen, sådana har villkoren varit och du har inte själv valt dem.
Kriget är det fredliga livets och politikens förlängning, men det fredliga livet och politiken finns kvar mitt under kriget och väntar bortom det : det ena förutsätter det andra och de kan inte tänkas utan varandra.
Eller kan de ? Kommer de någonsin att kunna det ? Har du kanske ändå drömt dig en fred som kriget skulle framföda, ett världsrike där allt skulle vara samordnat och idealiskt balanserat ? Du tycker dig höra hur all världen ropar på dig : Alexander!
Alexander!
Det låter som jubel och klagan i förening, som hyllning och vädjan, kanske också med förbannelser inblandade.
Det är hela folk och otaliga enskilda människor som behöver dig, som hoppas på dig och förväntar sig det yttersta av dig, som tackar dig för vad du gjort dem eller fördömer dig för vad som drabbat dem.
Många, många ser sitt liv upplyft och ljusomstrålat genom dig, du har givit det innebörd och glans.
Men andra, kanske lika många eller fler, ser dig blott som nedtramparen, förgöraren, den avgrundsmakt som obevekligt gått fram över dem.
Och du hör en skriande kör av olikartade rop, en människokör av livsrop och dödsvrål.
Och inte bara människorna utan själva marken ropar emot dig, fälten och floderna, dalstråken och bergspassen, träden och gräset, boskapen och alla slags levande varelser : Alexander!
Alexander!
Allt och alla väntar på dig, kräver mer av dig, Alexander, befriaren, förändraren, förverkligaren!
Men du ligger där utan att ens kunna svara, ännu mindre ingripa och fortsätta ditt verk.
Övergiven och mörknad ter sig världen, ingenting mer kan du uträtta av allt det som föresvävat dig.
Vad väntar nu dina tusentals skepp och hundratusen soldater på, vad finns för dem att göra längre ? Och hur ska det bli med ditt välde, det största i världen, när du inte mer finns där för att övervaka och ordna, befästa och utvidga ? Ska det inte inom kort upplösas och sönderfalla, kommer inte dina härförare att kasta sig över bytet likt galna hökar och slita sönder det sins emellan ? Finns det väl någon som kan efterträda dig, någon stark nog, förutseende nog ? Nej, ingen finns som du helt kan lita på och anse vuxen uppgiften!
Och när de kommer och frågar dig om det, förväntansfullt och i spänning, var och en uppfylld av sin illa dolda lystnad, då kan du blott svara viskande : Den bäste ska efterträda mig!
Och du vet att det är som att kasta ett köttben bland en flock glupska hundar.
Vad är det då som ska leva och bestå efter dig ? Inte ditt imperium, knappast heller dina Alexandria-städer eller ditt drömda, oöverträffade Babylon, och säkert inte din försoning mellan folken och religionerna, din utbredning av kulturen.
Men kanske minnet, minnet av dig och vad du utfört!
Men ack, vad är minnet annat än en osäkert fladdrande skugga, som från en låga i blåst ? Ett ljussken ska utgå från dig för att sakta avtaga, din gestalt ska växa ut som en skugga mot kvällen, allt formlösare och obestämdare.
Vad som är sanning och legendbildning ska förblandas, vad som varit verklighet ska ingen med säkerhet veta.
Minnet : ett gyckelspel, en gäckande komedi!
Människor ska måla din bild i de färger de önskar sig för tillfället, sen ska de måla dig på annat sätt eller försöka skrapa av dig målningen.
Men vad är det som är du, som varit du ? Var möter andras föreställning om dig din egen föreställning om dig själv ? Du kan minnas ditt eget liv, minnas det ännu några ögonblick, den långa raden av dagar och händelser, dina år som inte varit överväldigande många men uppfyllda till trängsel.
Men minns du klart och otvetydigt, flämtar och fladdrar inte också ditt eget minne skugglikt ? Glömskan breder sig som mörker alltmer, likt en stigande översvämning, och blott några få upplevelser framstår i en belysning som tycks nästan onaturligt skarp, som i kvällsolssken, frigjorda från allt det omgivande, likt självlysande och oförstörbara tavlor.
Vad som blir kvar av ditt liv är slutligen några slumpvis valda ögonblick, förstenade till bilder, redan outgrundliga och oförklarliga, utanför tid och rum, lyfta ut ur sitt sammanhang.
Myterna, legenderna, historien : vad är det annat än dikter som växer ur människomassornas djup ? Vilken gärning består inför dem, hur förvandlar de inte allt till oigenkännelighet, godtyckligt, slumpartat!
Medan du vaknar och slocknar och vaknar igen, en allt kortare stund för varje gång, blir din tanke och medvetenhet allt dunklare, och du uppfattar allt mindre av din omgivning.
Roxane sitter där ofta vid din bädd, vakar inte sällan över dig om natten.
Hon är nu den ängsliga hustrun som fruktar för ditt liv och därnäst för sitt eget.
Hon har äntligen blivit havande med ditt barn och oroar sig för vad som ska hända både henne och barnet om du dör.
Den stolta Roxane är nedtyngd av sin växande livsfrukt och ivrig att visa sina kärleksfulla omsorger.
Du märker förändringen hos henne och kan inte annat än misstro den : beror den inte på hennes tillstånd och hennes fruktan ? Och varför har hon blivit havande just nu, vad kan det bero på, efter att hon under flera år gått gall ? Och vad kan du ha för glädje av ett barn som du aldrig får se, även om det skulle bli en son ? Vilken utsikt skulle den sonen ha att överleva utan faderns stöd, hur gick det väl med Filips son som föddes efter hans död ? Och är det så säkert att barnet är ditt och inte någon annans, någon som förmått tränga in i henne och befrukta henne så som inte du själv förmått ? Vad vet du, vad ska du tro, med denna Roxane som du känner så lite, som en gång fängslat dig med sin skönhet och sina eldiga ögon, men som du kanske aldrig riktigt lyckats erövra ? Att erövra länder och riken, det är en sak, men en kvinna är något annat : hon kan stormas och intas som en stad, ett land, men inte besegras och vinnas på samma sätt som en stad eller ett land.
Och Bagoas ? Du ser honom invid din bädd, han sviker dig inte.
Han är dig alltjämt lika tillgiven och beredd att skänka dig all den njutning han förmår.
Men vad betyder njutningar nu för dig ? Du tål ingen främmande kropp bredvid dig, ingen är längre åtråvärd, inte ens uthärdlig.
När frossan ansätter dig, när den isande kylan tränger igenom dig och du skälver som ett löv i storm, då borde du kunna värmas av unga, heta kroppar.
Men inte heller så kan du fördra dem, varken ynglingars eller kvinnors kroppar.
Du finner lika lite tröst på annat sätt i Bagoas' närvaro, du snarast pinas av din hängivne älskares bedrövade blick, hans nedtyngdhet av sorg.
Med ens kommer det för dig att Bagoas har förändrats, har blivit märkbart äldre, inte mer en yngling utan en man, alltjämt skön men inte på samma sätt som förut.
Är det inte tid för honom att vända sig till kvinnor, att lämna ynglingakärleken bakom sig, den som tillhört blott dig ? Och hur ska det gå för honom när du är borta, ska han råka illa ut efter all ovilja han dragit över sig för din skull eller kommer han att finna en ny beskyddare ? Men vad kan du göra för honom, vem skulle du vilja överlåta honom åt ? Och Olympias, ack Olympias, nu stiger hon fram i din föreställning på nytt, hon som bleknat bort alltmer för dig under åren och förlorat sin makt över dig!
Denna hetsiga och ständigt lite skrämmande moder, hon som eggat dig och drivit dig framåt, men samtidigt bort från henne!
Skulle du väl ha blivit den du blev utan henne, och blev du det inte framför allt för att du måste göra dig fri från henne ? Du kan se henne inför dig sådan hon var under dina uppväxtår : de blixtrande ögonen, de svarta hårlockarna som du nästan ville likna vid ormarna på Medusas huvud, de vita skuldrorna och de halvt skymtande brösten, kroppens yppiga kvinnoformer, ja, och ormarna som du så ofta såg henne hålla i händerna eller slingrande kring henne!
Hon var i sanning en farlig kvinna, en uppslukerska, en undanröjerska, med en kärlek och ett hat som bådadera var till döds för den som inte undflydde henne.
Du kan inte föreställa dig Olympias som åldrad, hon måste vara tidlös, oförändrad efter dessa tio år som gått sen du såg henne sista gången.
Dessa tio år som varit hela ditt liv som vuxen, så fyllda av handlingar, av alla de dåd du hopat som en barriär mellan dig själv och henne, till bådas ära men också till ett skydd mot henne.
Nu kommer du förvisso aldrig mer att återse henne, nu är du slutgiltigt fri från henne, men också moderlös, ensam med din död.
De kommer till dig, om du vill det eller inte, de träder fram inför dig, tränger sig på : en ändlös rad av människor, nästan alla döda som lever upp på nytt och fyller den väldiga salen.
Kommer de för att hälsa dig, för att motta dig ibland sig, kanske hylla dig som hjälte och storkonung och nära nog gud också i deras andra värld ? Eller hyser de hat och fiendskap till dig, kommer till dig med sitt hämndbegär ? Du ser rannsakande in i deras ansikten, försöker möta deras blickar, men finner blott tomma, slocknade ögon.
Du känner igen dem, en efter en, du skulle vilja fråga dem om något, du vet inte rätt vad, och du får inga ord över dina läppar.
Se, där är nu din egen fader, kung Filip, med sin blodigt stirrande ögonhåla : han ser vildsint och vredgad ut, han rycker ut dolken ur sitt bröst och en blodström väller fram, han sjunker ner och griper i tomma luften med sina händer, som sökte han ett stöd.
Nej, nej, du värjer dig mot synen, du håller dig för oskyldig till hans död, och har du inte också bestraffat de skyldiga!
Men alla de skyldiga ? Det ville inte ens oraklet i Siwa-oasen svara på.
Om kanske Olympias hörde till dem ? Men inte hon, inte din egen moder, det vore att begära för mycket!
Och där ser du Parmenion, den knotige, vördnadsvärt gråskäggige Parmenion, den uthållige stridskamraten, den främste härföraren vid sidan av dig själv.
Fanns det svek hos honom och hur hade det då uppstått, var det blott missförstånd och ogrundade misstankar ? Varför blev det som det blev, varför ställde ödet er mot varandra, så att den ene måste vika och den andre nödgades trampa ner vänskapen ? Du ser honom, stolt och oböjd, den gamle mannen som förlorat sina söner medan han vunnit sina bataljer.
Och nu är det också han som rycker dolken ur bröstet medan en blodström väller fram och han famlar i tomma luften med sina händer.
O, Parmenion, jag ville det inte men var tvungen!
skulle du vilja ropa men förmår det inte.
Och så kommer de andra : Kleitos, åldrad och sjuklig, han som berusad vände sig mot dig och blev nedstucken av ditt spjut, vilken olycka, vilken bedrövelse!
medan Kallistenes i sin marmorstelhet berör dig mindre, en inställsam smickrare som samlade sitt agg som en orm sitt gift.
Men där reser sig Aristoteles bakom Kallistenes, barsk och anklagande, din ungdoms lärare som tände de stora synerna hos dig, öppnade världens lockande väldighet.
Är det du som vänt dig mot mig, i avundsjuka, i stället för att glädjas åt din lärjunges bragder ? frågar du honom utan hörbara ord.
Är det du som sänt mig det hemliga giftet, du som sträckt ut din arm ända till Babylon för att hämnas på mig ? Vilka skaror som drar förbi dig, döda som lever eller levande som tycks vara döda!
Men varför ser då ingen på dig, varför finns ingen blick som möter din ? Vad är det de döljer för dig : sina anklagelser och sorger, sitt hat och sin hämndlystnad ? Finns det då ingen enda ibland dem som har dig att tacka för något ? Har du inte fört dem till segrar utan like, till en ärofull död efter ett liv på de högsta krönen ? Har allt blott varit fåfängt och värdelöst, idel möda och lidande, uppvirvlande damm och benknotor som sjunkit i jorden ? Skarorna svarar dig ingenting, blott växer och växer, drar förbi ändlöst, härmassor utan slut, soldater och krigare av alla slag, stupade och nedtrampade från alla håll, från de stora drabbningarna och alla mindre strider, från de stormade städerna och de härjade landsdelarna.
Vilken skörd av människoliv, vilka hekatomber fallna : som om du varit Döden själv och gått fram med milsvid lie, skördande med jättesteg så som i böljande sädesfält som sträckt sig från horisont till horisont, bort genom länder och riken!
Men ändå blott denna stumhet, dessa bortvända blickar, i en tystnad som är mera förfärande än någon jämmer, än de vildaste skrik!
Det är natt och tyst i palatset, Alexander vaknar till ur sin oroliga febersömn, med ens märkligt vaken och klar.
Han ser sig om och vet strax var han befinner sig, hur det är fatt med honom.
Det är i Nebudkadnesars palats i Babylon, det som också varit storkonungarnas, Kyros', Xerxes', de tre Dareios-kungarnas palats, och där ligger han döende, den siste i raden, den främmande erövraren från Makedonien, storkonungen Alexander.
Han finner att han lämnats ensam, Roxane sitter där inte och vakar över honom, inte heller Bagoas, och inga tjänare tycks uppehålla sig i salen, antingen de är försumliga eller blivit bortsända av någon.
Och Alexander grips av en plötslig förhoppning : kanske rätta ögonblicket är inne och han kan upphöra att ligga där som den döende storkonungen för att i stället bli den gud som bor inom honom, fången i hans dödliga lekamen.
Han lyckas med stor ansträngning rulla sig ner från sängen och börja krypa bortåt golvet.
Måtte bara ingen komma, ingen se honom!
Är detta krypande ovärdigt Alexander ska han dock snart ha befriat sig från honom för alltid!
Han ser månskenet genom dörröppningen, vitt som mjölk, och han kryper ditåt, förbi de dystra väktarna av sten.
Han ser floden glimma fram där utanför och han kravlar med yttersta möda fram till barriären, lyfter sig så att han kan se ner i vattnet.
Det drar långsamt förbi, utan virvlar, nästan utan märkbar rörelse, men ändå mäktigt, en flod som en gud på jorden.
Han tycker sig förnimma hur vattnet ska sluta sig om honom, mjukare och mera förledande än någon moder eller annan kvinna, varken varmt eller kylande, där det bär bort honom, i ett mörker som inte kan skiljas från ljus, i en död som uppgår i evigt liv.
Så ska han försvinna spårlöst, den store Alexander, och blott hans legend ska leva kvar!
Ett slut värdigt en hjälte som nått den yttersta gränsen för sitt liv!
Men i detsamma hör han steg närma sig, Roxane kommer och slår armarna om honom, nödgar honom att återvända till sängen och det långsamma döendet.
Slutligen ligger Alexander där utan att kunna tala alls, inte ens i viskningar, men alltjämt ställvis medveten.
Hären samlas utanför palatset, i stum väntan, men malande av oro och ovisshet.
Alla är lika otåliga under den djupa förstämningen, de vill få visshet om hur det är med deras Alexander.
Lever han ännu eller är han redan död, undanhåller man dem sanningen, kommer han aldrig mer att stiga fram inför dem och leda dem till nya segrar ? Trängseln blir allt större kring palatset, de vill se Alexander med egna ögon, de vill åtminstone ta ett sista farväl av honom.
Och de bryter sig in genom portarna, väller in genom salarna, in till Alexander där han ligger på dödsbädden, avtärd, feberblossande, svettrinnande, men ändock han, den oförliknelige.
Han orkar inte hälsa dem ens med en handrörelse, det enda han förmår är att röra en smula på ögonlocken, till ett sista igenkännandets tecken.
Och hans trupper strömmar förbi, i ändlösa led, tysta, med tårarna rinnande nedför kinderna : makedonier och greker, perser och baktrier, skyter och indier, människor från hela den kända världen.
Det är den tionde juni år trehundratjugotre före den kristna tideräkningen.
Birgitta, 50 kilo, klev av bussen vid Karl den tolftes torg, väntade på grön gubbe och gick mot Kungsträdgården.
Hon pillade upp spegeln ur axelremsväskan och slängde en snabb blick i den.
Mest för att kontrollera att det inte satt någon förfärlig snorkråka under näsan, vilket hon hade skräck för sedan hon paralyserats av en man i " Hem och skola " som talat om hur man vinner barns förtroende och tillit.
Hon hade inte uppfattat ett enda ord, bara väntat på att kråkan skulle falla ner i hans kaffekopp.
Dåligt samvete syns inte lika väl, tänkte hon och undrade vad hon skulle behöva stå till svars för, Lennart hade låtit så bestämd i telefonen, nästan rutit en order om att möta honom vid schackbrädet i Kungsträdgården.
Hon saktade stegen, orolig över att kanske inte känna igen honom och säja hej till någon vilt främmande.
Hon klev upp för några trappsteg under Karl den trettonde, ställde sej bredvid ett lejon och granskade klungan som stod tysta och väntade på schackspelarnas nästa drag.
En mörkhyad man med stort hår lyfte en häst, tog några steg, satte ner hästen och sade schack.
Lennart tittade upp mot statyn, log och nickade mot Birgitta som släppte lejonets man och gick honom till mötes.
--- Jag var rädd för att du inte skulle känna igen mej.
Han strök henne över kinden.
--- Du har skaffat glasögon.
--- Det har du rätt i, ska jag ta av dom ? --- Nej, varför det ? Dom är mycket klädsamma.
Birgitta log åt ingenting och tyckte att han blivit väldigt mager.
--- Det är precis ett år sedan vi gick här.
--- Ja, vad fort det har gått.
--- Varken fort eller långsamt.
Trehundrasextiofem dagar och nätter helt enkelt.
Jag har ställt mina saker på en restaurang, han pekade mot det skära PK-huset.
Du hinner väl äta ? --- Ja men helst inte där, det är i underjorden och stinker matos.
--- Hovmästarinnan var så snäll och tog själv hand om mina saker.
Pinsamt, jag sa att vi skulle äta där.
--- Du får väl hitta på någonting.
Säj att du måste med tåget och inte hinner.
--- Är det så du fungerar ? Han såg allvarligt på henne och tog ett hårdare grepp om hennes arm.
--- Hur då ? --- Bara hittar på något ? Hur som helst och när som helst.
--- Jag vet inte, jag har inte tänkt så mycket på det.
--- Nä, det är väl det.
Han bad henne vänta medan han gick på toaletten, kom tillbaka med en plastkasse och en portfölj, gick baklänges och bockade för en storbystad kvinna.
Pannbiff och löklukt följde dom ut ur restaurangen.
De tog rulltrappan upp till gatuplanet, han sade att han glömt sin överrock men att det inte spelade någon roll för den var varken snygg eller ny.
--- Jag ska träffa en människa halv fyra, har du tid att vara med mej till dess ? Han flyttade kassen till portföljhanden och lade den lediga på Birgittas höft.
--- Ja.
Är det en uppfinnare eller forskare idag ? --- Hurså ? --- Förra året så träffade du en uppfinnare på Stureplan klockan halv fyra.
--- Vad du minns.
Jo det här är en forskare, han kallar sej så i alla fall.
Det enda jag vet är att han har vansinnigt mycket pengar.
Jag ska få se hans laboratorium.
Jasså du minns det.
De korsade Birger Jarlsgatan och svängde upp Riddargatan.
--- Tycker du om grillade lammkotletter ? --- Ja, jovisst.
Var kan man äta det ? --- Bara upp för backen och en liten snutt till.
Han gick så långsamt att hon gjorde sej lös och puttade på honom.
--- Här är det.
De blev placerade i ett bås, han reste sej och bad henne att beställa.
--- Sallad också ? --- Ja, en karaff rött vin också, sade han och gick på toaletten.
En servitör tog emot beställningen, Birgitta tände en cigarett, såg att det stod EGO BOY på båset mitt emot.
Över deras bord hängde en likadan griffeltavla där det stod : Büo, General Sandels ständiga följeslagare.
Hon undrade hur snabbt den där generalen galopperat eftersom hästen kallades följeslagare.
Hon tittade på Lennarts kavaj som han lagt bredvid henne, på kassen och portföljen, tog " Arbetet " som stack upp ur kavajfickan och bläddrade en stund.
--- Det var något fel på kranen, gick inte att stänga den.
Har du beställt ? --- Ja.
Hon pekade på vinkaraffen och Ramlösan.
Han skålade och tömde sitt glas till sista droppen.
Det var sen lunchstämning i lokalen.
I båset intill satt tre män och talade om kärnkraften och Björn Borg.
De satt tysta och rökte.
Han granskade hennes händer och ansikte så ingående att hon blev nervös.
Hon tittade tillbaka och tyckte att han var gul i hyn, men det var kanske den dunkla belysningens fel.
--- Och du, har du sysslat med barnteatern hela året ? --- Jaa det kan man säja.
--- Mera då ? Hon tänkte febrilt och blev glad när hon kom på ett helt sjok som hon kunde prata om.
--- Jag har just lämnat ifrån mej min första vuxenpjäs, den handlar om ett litet samhälle i Gästrikland på femhundratalet.
Fast jag undrar om någon teater någonsin kommer att ta upp den.
--- Varför inte ? Är den så dålig ? --- Det vet jag inte, men det är tio barn med i föreställningen och med barnavårdsnämndens omsorg så betyder det tjugo barn.
Sju kvinnor, tre gubbar och så några män.
Javisst ja, en självstympare som heter Linkan också.
Han hoppade ner i en tunna och gjorde sej illa för att slippa följa med männen ut i kriget.
När pjäsen börjar så har männen varit ute och slagits i sju år.
Kvinnorna har tack vare att dom inte varit bundna vid småbarn utvecklats till byggnadsingeniörer, jägare och fiffiga jordbrukare.
Barnen har fått gå i skola, vetet vajar, alla är glada, sjunger och dansar och dricker.
De har ett fritt förhållande till sexualiteten och uppmanar de två tonåringar som finns att skaffa barn, för det är det enda dom riktigt saknar.
--- Och männen väl ? --- Naturligtvis.
Dom längtar efter att allting ska bli som vanligt.
--- Blir allting som vanligt igen ? --- Det kan man säja.
I slutet av första akten kommer Linkan, dom skickade iväg honom till björnfällan för att han var så sur, hem med fyra av männen.
Tre har gått åt.
Servitören ställde ner tallrikarna, fyllde på Lennarts glas och gick iväg.
--- Ser gott ut.
Lennart petade på kotletterna.
--- Men varför är ärter så gröna nu för tiden ? --- Dom har väl målat dom i köket.
--- Men så var dom inte när jag var liten.
Ärtgrön, det kan man inte säja längre, inte om ärter i alla fall.
--- Nä.
--- Blev alla glada och lyckliga fastän tre av männen gått åt ? --- Nja, Birgitta tuggade ur munnen.
De fyra hemvändande hade utsatts för repressalier.
--- Jaha.
--- Dom hade tillfångatagits och lättaste sättet att oskadliggöra en krigsfånge är att skära snoppen av honom och låta honom gå.
Birgitta såg hur Lennart skräckslaget lade ifrån sej besticken och tog tag i vinglaset.
--- Har du aldrig läst om det ? Väldigt vanligt förr i tiden.
Men dom hade något annat med sej istället.
En jättebra ersättning.
Lennart tog av sej glasögonen, gnuggade ögonen, och tänkte.
--- Nej, jag kan inte komma på någon ersättning.
Säj vad det var.
--- Dom hade blivit frälsta och fått reda på att allting var Guds vilja.
I andra akten är alla kvinnor stubbade i håret, döpta och fult svartklädda och allting går åt helvete.
--- Men vad vill du säja egentligen ? --- Att fanatisk tro är snoppsubstitut, tror jag.
Gud uppfanns för att männen behövde hjälp med förtrycket.
Men nu behöver vi inte Gud längre.
Vi har ju Björn Borg och Silvia.
Birgitta skrattade men Lennart satt tyst och snurrade på glaset.
--- Men snälla, se inte så förskräckt ut.
Har jag skrämt dej ? --- Tänk om, nej, Jesus måste ha funnits.
Jag har alltid trott på honom.
Jag blev kallad för " småjesus " i förra veckan.
--- Vad fräckt.
Eller var det kanske inte det ? --- Jo.
Jag höll ett föredrag om hur vi måste leva för att överleva, trots alla misstag som gjorts så finns det en chans.
Då sa en tjejig journalist att visst är det bra med småjesusar men gör någonting också.
--- Vaddå ? --- Ja, det är det jag inte riktigt klarar.
--- Om du låter korsfästa dej då ? Lennart skrattade, tände en cigarett och skrattade igen.
--- Du är inte klok, jag skulle aldrig våga och vem skulle vilja spika upp mej ? Känner du någon som skulle vilja spela Pilatus roll ? Nej, jag skulle buras in bland åldringar på ett mentalsjukhus där det drar från fönsterna.
Han reste sej från bordet.
--- Du, vi har i alla fall fått femtiotusen till modellen som ... Han avbröt sej själv och lyssnade på männen vid nästa bord, de talade om fördelarna med kärnkraft.
--- Hör själv, det är meningslöst.
Jag ska bara gå på toan.
Kranen krånglade tydligen inte, han var tillbaka efter ett par minuter och såg beslutsam ut, hällde upp en skvätt vin till sej själv och tittade på Birgittas fulla glas.
--- Ska du inte ha vin alls ? --- Nej tack, jag måste köra bil i eftermiddag.
Ta mitt glas också.
--- Jag är så förbannat törstig.
Fristen är slut, tänkte Birgitta, nu kommer förhöret.
--- Jag fick ett vykort från dej och så var allting slut.
--- Jaa ... --- Jag vill inte påstå att jag grubblat hela året på varför, men en hel del i alla fall.
--- Jaha.
--- Du måste säja varför!
Lennart hade svettdroppar i pannan och såg lidande ut.
--- Men snälla, jag skrev ju på kortet.
--- Att du och Gunnar bestämt er för att fortsätta ja.
Men jag då.
Skulle möjligen jag kunna få ett ord med i laget!
--- Va ? Äru sur för att det inte var du som skickade ett ajökort ? Han torkade pannan, vek omsorgsfullt ihop näsduken och stoppade den i byxfickan.
--- Ja, det är kanske så det är.
Jag är van att bestämma allting själv.
Nu vet jag.
Vi gifter oss.
--- Herregud, du är galen!
Eller på dojan.
Birgitta tog vinglaset ifrån honom på skoj, han ryckte tillbaka det så att det skvätte vin över hans ouppätna mat.
Hans ansiktsfärg var inte röd som vid ilska utan grågrön.
--- Vi bygger ett glashus på Bahamas och lever där, tyst avbryt mej inte nu!
Du har kanske femtio somrar kvar och jag ... --- Jättekul att sitta i ett glashus när man är nittio.
--- Tyst.
Vi lever tillsammans, äter lite fisk, dricker vitt vin älskar, arbetar och älskar och dricker vin.
--- Barnen då ? Han ruskade på huvudet.
--- Inga barn och inget umgänge, jo förresten, en vacker ung indian till dej.
--- Du då, vill inte du ha någon indian ? --- Nej, jag har en.
Du ser ut som en indian.
--- Äsch, det är bara för att jag har en skjorta från Indiska magasinet på mej.
--- Det är håret, du behöver bara en fjäder.
Jag ska sitta och se på dej och indianen när ni älskar, så ska jag smeka er båda två när ni älskat er trötta och ge er svalt torrt vin.
--- Låter jätteskoj.
Han spände ögonen i henne, drack en klunk och försvann med blicken långt bort.
--- Om du inte följer med till Bahamas ... --- Varför just Bahamas, avbröt Birgitta.
--- Därför att det är ett helsjukt ställe.
--- Jaha.
--- Jag var i Stuttgart och pratade smörja på en konferens en vecka, det är det enda jag gör, pratar skit menar jag och så har jag försökt att arbeta.
Gått hem och klippt gräsmattan och gått till universitetet och försökt att arbeta och gått hem och klippt gräsmattan eller tänkt att klippa den.
--- Har du klippt gräsmattan ? --- Nej, det får barnen göra.
När kan vi resa ? Säj inte aldrig nu, jag vill ha ett liv tillsammans med dej också.
Du hatade mej vid ett tillfälle förra året.
--- Jaa, jag vet vad du menar.
Det var i hallen när vi tog ajö.
--- Ja, säj varför!
--- Jag blev så irriterad, en seg äcklig obehagskänsla steg upp genom kroppen och när den nådde skallen så, ja, övergick den till ren mordlystnad.
Jag var trött på dej och på mej själv, trött på allting.
--- Vi hade inte sovit särskilt mycket.
--- Nej, fick du möjligen med dej mitt silvriga nagellack ? --- Va ? Jo, det är riktigt, jag ... När reser vi ? Han hällde upp det sista ur karaffen, tog hennes händer i sina och stönade.
--- Hur är det med dej egentligen, du ser lite vissen ut.
--- Det är ingenting, lite trött kanske, bara trött.
Hon lösgjorde sej från hans grepp och torkade sej på salladen som var lika övergödd som servetterna.
Han reste sej och bad henne beställa kaffe.
Männen vid bordet intill betalade och gick, lokalen var tom så när som på servitörerna, de åt och talade högt om bongningar och jävla stämpelklockor.
Birgitta bad om notan när servitören kom med kaffet.
Hon såg sej i spegeln, målade läpparna, läste en snutt i " Arbetet ", gick till en telefonautomat och ringde hem till barnen som inte svarade.
Stod och tvekade utanför herrtoaletten, gick in på damtoan och knackade i väggen.
--- Är det kranen som krånglar ? skrek hon men fick inte något svar.
--- Hallå!
Hallå!
Har du låst in dej ? Hon bultade med träskon i väggen och kände sej fånig, gick ut i lokalen och hoppades att han skulle sitta vid bordet men det gjorde han inte.
Hans kavaj, plastpåse och portfölj låg på sätet precis som hon lämnat det.
Servitören lade notan på Lennart plats.
--- Vill ni vara snäll och titta in på herrtoaletten, det är något fel med kranen tror jag.
--- Förlåt ? --- Han där, Birgitta pekade på Lennarts tomma plats, kanske inte kommer ut.
Dörren kan ha gått i baklås.
Servitören tittade oförstående.
Birgitta reste sej.
--- Du fattar ju ingenting, jag kan titta efter själv.
Servitören följde efter henne till toaletten.
De öppnade dörren och innanför var det tomt.
--- Där inne då ? Servitören trängde sej förbi henne och öppnade båsdörren, innanför var det också tomt.
Birgitta hann se kludder på insidan av dörren innan han stängde den igen.
--- Finns det fler toaletter ? Servitören ryckte på axlarna och ruskade på huvudet.
--- Kan han vara i köket ? Var vänlig och gå och titta.
--- Där har han verkligen inget att göra, sade servitören och ruskade på skallen igen men gick ut genom svängdörrarna och försvann.
Birgitta satte sej vid bordet och drack upp sitt kaffe.
Blundade och hoppades att Lennart skulle sitta bredvid henne när hon öppnade ögonen igen.
Men det gjorde han inte.
Hon bestämde sej för att tro att han gått fel och hamnat i köket, träffat en bekant och börjat prata om Bahamas.
Eller om ärterna och salladen, hon plockade upp en hundralapp av hushållspengarna och lade den på notan.
Servitören kom fram till bordet, han hade med sej en kock som bar mössan i handen.
--- Nej, ingen har sett honom i köket.
--- Ni skämtar med mej.
Birgitta lämnade servitören hundringen och notan.
--- Jak icke se nåko främmet man i köket, sade kocken.
--- Har ingen man i vit skjorta och svarta byxor gått förbi ? Ljushårig och med glasögon, nejvisstnej, dom ligger ju här.
--- Nej inget ljushårogt man.
Jag skära pitt i panna och Juan skala potatis.
--- Ni kanske inte lade märke till honom bara ? Birgitta log vädjande mot kocken som ruskade både på huvudet och mössan.
--- Varför gäst gå i kök ? --- Det är ganska ofta gäster smiter från notan, sade servitören tröstande.
--- Och lämnar kavajen, glasögonen och portföljen och kassen kvar ? Är det vanligt att dom ger sej av i bara skjortan ? --- Han vara arg på dej.
Jak icke göra mer, sade kocken, bockade och gick.
Servitören tog emot dricksen och ville gå.
--- Snälla, vädjade Birgitta, snälla, kan ni vara snäll och ta hand om det här, så kanske han dyker upp igen.
Servitören himlade med ögonen.
--- Finns det fönster på toaletten ? --- Jag är inte säker.
Servitören gick, kom tillbaka och höll händerna med två decimeters mellanrum.
--- Om han var så här väldigt smal så kan han ha ålat sej ut, men det verkar osannolikt måste jag säja.
Nej, nej.
Vi har ingen möjlighet att förvara kvarglömda saker, ni får gå till polisen eller vart katten som helst.
Birgitta lät armarna sjunka med Lennarts saker på som hon bedjande hållit fram till servitören.
--- Ta mitt telefonnummer och ring snälla, om han dyker upp.
Servitören skruvade på sej och tittade på klockan.
--- Det är min lunch som går nu, min ledighet, ni får faktiskt begripa det.
--- Jag är ledsen om jag uppehållit er, jag vet inte vad jag ska göra.
Kan han ha gått åt det här hållet, mot dörren utan att någon sett det ? --- Då skulle han ha passerat ert bord.
Var ni själv borta från bordet någon stund ? --- Ja men då var jag ju på toaletten och ropade på honom.
--- På herrtoaletten ? --- Nej, på damtoan och knackade i väggen men fick inget svar.
Han kan inte ha hunnit sticka, jag kissade ju inte ens, bara sköljde av händerna.
Nästan utslängd, tänkte Birgitta, åtminstone utföst och dörren slog igen bakom henne.
Hon gick sakta ner till Birger Jarlsgatan och ställde sej i en busskö, funderade på om hon skulle gå till polisen och i så fall varför.
Bussen kom, hon betalade och valde en plats långt bak, betraktade Lennarts kavaj och knep fast portföljen mellan knäna.
När hon försäkrat sej om att ingen observerade henne började hon rota i kavajens fickor.
En gammal biobiljett och en kam i bröstfickan.
I ena innerfickan, ytterligare en kam, ett ID-kort och några kvitton.
I andra innerfickan låg ett tjockt brunt kuvert, hennes " oj " fick medpassagerarna att titta upp från kvällstidningarna.
Kuvertet var nästan tre centimeter tjockt och innehöll hundralappar.
Mannen vid Birgittas sida stirrade och tog av sej kepsen.
Hon stoppade snabbt tillbaka kuvertet men blev ängslig för att pengarna kunde trilla ur om hon bar kavajen över armen och försökte lirka fram kuvertet igen.
Mannen med kepsen glodde så ihärdigt att hon blev röd och nervös, log lite och rullade ihop kavajen och proppade ner den i plastkassen.
Vid Mariatorget klev kepsmannen av och Birgitta pustade ut en smula och petade upp låset på portföljen.
Den innehöll papper, blåvita ritningar, grå ritningar, bruna kuvert och ett gammalt Aftonblad.
Gult och fläckigt, daterat den tjugofemte augusti-74.
" KVINNA HITTAD STYCKAD I SOPTUNNA ".
En slaktare sitter anhållen.
" JAG SKULLE SKJUTA OSWALD NÄR HAN MÖRDAT KENNEDY " sid.
sju.
" LARM TILL POLISEN : JAG HAR HITTAT ANNES KROPP " också sid.
sju.
Birgitta stoppade ner tidningen, stängde portföljen och gick av bussen vid ändhållplatsen.
Hemma, sedan hon " hallåat " och inte fått något svar från barnen satte hon sej i sovrummet och bredde ut kavajens innehåll, plastkassens och portföljens, glodde på röran och mumlade om att gud ge mej en ledtråd.
Tog en liten anteckningsbok och smakade på telefonnumren.
Hon tände en cigarett och ställde sej på balkongen, lyssnade på de nyfödda pilfinkarnas pip och funderade.
Såg ett litet jagat svart moln mot allt det grå, format som en rasande igelkott eller hårborste.
Ska jag ringa till hans fru och säja : Hej jag heter Birgitta, jo det är så att din man Lennart försvann ifrån mej idag och lämnade efter sej trettiotvåtusen i hundralappar bland annat.
Kan jag skicka hans saker i rekommenderat paket ? Nej, tänkte hon.
Polisen då, nej det går inte att ringa till polisen, det kan ju vara något skumt.
Boel lade ifrån sej sagoboken och stoppade om Hans och Lena.
--- Sov gott och bulta på fönstret om Jens vaknar, mamma ska bara klippa gräsmattan.
Pussissar.
Godnatt.
Hon tog med sej en cigarett och gick ner för trappan till gräsklipparen.
Klippte vant och raskt, spottade ut cigaretten och kom ihåg barnen.
Stannade och tog upp den tillplattade fimpen och suckade.
Han skulle bara veta, tänkte hon, gubben som ropat lyxhustru efter henne på bensinmacken, på väg hem med Hans och Lena från lekis med Jens vilt skrikande för att han inte fick vattna med bensinslangen.
En sån där lyxhustru som inte kan sätta pli på ungarna, inte lätt för en tvååring att veta skillnaden på bensin och vatten, hemma fick han vattna hur mycket han ville.
Boel kom ihåg att hon glömt bort att dricka kaffe, gick in i köket och ställde sej framför diskbänken och drack det ljumma kaffet på bit.
Såg ut genom fönstret på alla leksaker hon skulle bli tvungen att plocka upp innan hon klippte vidare.
I hallen tog hon på sej ett par handskar för kvällsluften var sval.
Om det ringer, tänkte hon, då vaknar barnen, det är lika bra att dra ur jacken.
Förresten kan det bara vara mor som säjer hej det är bara jag, jag vill bara höra hur ni mår, det var så länge sedan jag hörde något från er, sedan berättar hon vad doktorn sagt.
Boel gäspade och gick ner till gräsklipparen igen.
Om två timmar skulle hon sitta i marimekkorocken mitt emot Lennart och fråga hur han hade haft det i Stockholm, vad gubbar han träffat sagt och vad han hade fått för mat.
Sedan skulle de äta räkor och dricka vitt vin och gå till sängs.
Han skulle fråga om barnen varit snälla och hon skulle svara, jodå, bara lite gnabb som vanligt.
Bakom krusbärsbuskarna var gräsmattan gul, trots att hon brukade tjata på barnen att inte ständigt kissa på samma ställe.
Hon kickade till en plasttraktor som ställde sej på nosen och tvang henne att stanna och lyfta upp den.
Med famnen full av hinkar och spadar, konstiga pinnar som föreställde gevär, traktorn och en trehjuling gick hon till boden som var överfull av saker som egentligen inte hade där att göra.
Hon insåg att gräsklipparen inte skulle få plats när hon blev färdig, om hon blev färdig.
Hon nöjde sej med att göra plätten framför huset fin, bar ner klipparen i källaren för att barnen inte skulle göra illa sej på den.
Det gjorde ont i tennisarmen.
Tennisarm har jag i alla fall inte fått av att spela tennis, tänkte hon och undrade hur Björn Borgs armbågar skulle må av att sköta tre ungar, villa och sommarhus som pittoreskt nog saknade alla bekvämligheter.
Hon gick ut igen, såg på himlen som var regntjock, backade in bilen under skyddstaket, fönstren läckte så att det brukade finnas pölar i bilen till barnens förtjusning.
Tålamod, tänkte hon när hon spolade i badvatten och kröp ner.
Tålamod är någonting som ingen människa har, det är ingen egenskap, tålamod måste man ta ifrån någon annan resurs, hade Lennart svarat när hon bad honom att inte fräsa åt barnen.
Han kunde gärna ta lite av sin surhet.
Men han kanske är rädd om sin surhet och gillar den eller också rår han inte för den och inte på den.
Tjugotvå och fyrtiosex skulle tåget ånga in på stationen, klockan var tio över elva och Boel satt och tittade på räkorna som hon ordnat till en liten pyramid i en kristallskål, garnerat med citronskivor och dillkvistar.
Vinet var upphällt och baguetten låg frasig och varm, hon smuttade på sitt glas och kom ihåg telefonjacken.
Hon trasslade in sej i träskor och hopprep och blev riktigt rädd när en signal omedelbart ljöd.
--- Hallå!
--- Vilken tid det tog, vad håller du på med ? --- Jag glömde att jacken var ur.
Vad vill du ? --- Bo hos dej ett tag, jag står inte ut med mors tjat.
Får jag det ? --- Javisst, när kommer du ? --- En kille har lovat att köra mej, han ska vidare till Malmö, det dröjer några timmar.
Det var det dummaste jag gjort, att flytta hem igen menar jag.
Jag demonstrerade med Gycklarna mot Scanraffs invigning, blev inlåst och poliserna var inte riktigt kloka och mor ännu galnare.
--- Jag låter dörren vara öppen, nej, kasta sten på rutan.
Boel ställde sej vid köksfönstret med sitt vinglas och väntade på att få se en taxibil med Lennart i.
Förmodligen hade han mött någon bekant eller elev, stod och pratade på stationen, eller också fanns det ingen taxi ledig.
Hon tittade på vinflaskan som nu var halvtom och begrep att hon inte kunde köra och möta honom.
Klockan tolv när vinflaskan var heltom gick hon in i Lennarts arbetsrum.
Såg på oordningen som ingen fick lägga sej i, drog ut några lådor och rotade i hans papper och ritningar.
Handskrivna utkast och maskinskrivna färdiga papper med universitetshuvud.
Nedersta lådan var låst och ingenstans låg nyckeln, hon sökte i lådor och på skrivbordet, i etruskiska byttor men där låg bara muttrar och stift.
Jag måste hitta nyckeln innan Agneta kommer, hon tror nog att jag blivit lika galen som mor annars, tänkte Boel när hon minutiöst och snyftande gick igenom Lennarts kläder, slängde biobiljetter, räkningar, pappersskruttar och kvitton på golvet i klädkammaren.
En näsduk med blod på, han brukade väl inte blöda näsblod ? Hon var säker på att han hade ett förhållande med någon annan, någon snygg ung tjej eller ännu värre med en pojke.
Jag ska åka hem till mor och ställa mej på hennes trappa och skrika att min man bedrar mej, jag ska skrika så högt att alla grannar hör och får något annat att tala om än Agneta.
Hennes ben skalv när hon gick ner i källaren och tog en stor skruvmejsel och en hammare.
Stel av nervositet och med värkande nacke började hon bearbeta den låsta skrivbordslådan.
--- Varför spikar du i pappas bord ? Hans lät gnällig men skrattade åt att Boel hoppade högt och skrek hjälp.
--- Den den den har gått i baklås, behöver du kissa, jag ska följa dej, kom nu.
Hon följde Hans till toaletten, såg i spegeln på sina fula röda ögon, snöt sej och spolade.
--- Kan inte pappa hjälpa dej ? --- Han har inte kommit hem ännu.
Jag väntar på honom.
--- Det gör jag med, sade Hans.
Sedan hon var säker på att Hans sov tassade hon tillbaka till arbetsrummet, bände och bröt, fick dåligt samvete och blev rädd.
Om han kommer med fem och fyrtiofyra i morgon bitti och ser vad jag har gjort med hans fina skrivbord så lämnar han mej, då kommer jag att gråta och be om förlåtelse och skylla på vinet.
Fast det är inte konstigt om jag blir svartsjuk så besynnerligt som han bär sej åt.
Låset gav inte med sej.
Boel gick ut i köket och letade bland skräpsaker, hittade Jens trasiga Mercedes och drog ut bakaxeln.
Med en nötknäppare och hammaren böjde hon den och hoppades att hon gjort en nyckel.
Hon stoppade en gräddkola i munnen och svor över att hennes tandhalsar blivit överkänsliga sedan hon blev med Hans.
Det är inte för att man föder barn som man får sämre tänder, hade tandläkaren sagt, det är för att man ändrar sina levnadsvanor.
Lätt att stoppa något i munnen när man går hemma och drar!
Drar ? ? ?!
! Boel satte sej på huk framför skrivbordet.
Lirkade med bakaxeln, tog i allt vad hon orkade, lindade en bit av rockskärpet om fingrarna, vred först åt vänster, sedan åt höger och så snabbt till vänster igen och låset gav med sej.
Hon såg på papper, papper, tunna pärmar, röda och gula, dagböcker från sextiosju till sjuttiofem med en tjock gummisnodd om.
En lila läderpiska och en flaska silvrigt nagellack.
Boel tog en pärm på måfå och började bläddra och läsa.
Natten övergick till morgon, Boel huttrade, värmde lite mjölk med huvudet fullt av frågor och värk.
Hon hörde grus mot köksfönstret och slufsade iväg till ytterdörren.
Agneta bad om ett äpple till killen som kört henne.
--- Har du inte sovit ? Vad är det med dej, du ser jätterisig ut.
Boel grät och berättade.
--- Han är en djävul, har aldrig brytt sej om mej bara använt mej som befruktningsmaskin.
Jag hatar honom, jag ska slå ihjäl honom.
--- Jag som alltid trott att ni var Lyckliglundar.
--- Vi har visst haft det bra, fast han blivit mer och mer egen av sej.
Jag har ju trott att jag älskar honom, men titta här!
Agneta tog av sej jackan, rensade en räka och bläddrade i en gul pärm.
Hon tittade frågande på sin rödgråtna syster.
--- Termodynamik ? men det är ju sånt han håller på med.
--- Äsch ja det kan du hoppa över.
--- Entropin ? --- Kaos i universum, men läs vidare, grinade Boel.
Läs högt.
--- Till B : När spjutet smeker din skälvande kropp och ödlan kittlar din nacke min slemlem söker din klippa stöter med klotet av nickel och fräser igenom ditt svartnande kött --- Det är ju nästan roligt.
Det står ju till B, det måste vara till dej fast han inte vågat visa det.
Lite vrickat är det ju.
--- Lite!
Det är det tokigaste jag läst!
Sedan handlar vartenda papper om det stora gallskriket som alla väntar på.
Tror du att han är galen ? Se på teckningarna!
--- Indianer, sade Agneta.
Ganska normala fast lite grymma.
--- Han hade en piska i lådan och nagellack.
Boel hickgrät.
--- Usch, det är som att titta i nyckelhålet hos någon, nej nu går vi och lägger oss.
Jag tycker att han ska få ha det här för sej själv och det här med att ge indianerna smittkoppssmittade filtar har han ju inte hittat på alldeles själv.
Det är ju ett tidningsurklipp.
Agneta gick och tvättade sej, satte på sej en rock som glipade över bröst och mage.
Boel satt kvar vid köksbordet och kramade en bit hushållspapper.
--- Kobajs är det äckligaste Jens kan hitta på.
Jag är lika kär i Lennart som i en kobajs.
--- Nu räcker det.
Agneta drog med sej Boel in i sängkammaren, smekte henne över håret, kände sej stor och moderlig och somnade.
Boel höll andan och räknade sekunderna till fem och fyrtiofyratåget, åkte i minnet taxi från stationen, men ingen Lennart satte nyckeln i ytterdörren.
--- Vad gör du uppe än ? Sitter du och röker ? Det är ju morgon snart, vad i helvete håller du på med.
Birgitta ryckte till och välte den överfulla askkoppen, överrumplad av att Gunnar vaknat och gått upp och letat efter henne.
--- Jag kunde inte sova, sade hon och samlade ihop fimpar och aska.
--- Men i morgon bitti då kan du.
Gunnar hällde upp ett glas Ramlösa, drack och rapade.
Tog henne lite gnälligt i famnen och föste med henne till sovrummet.
--- Du ska ju åka med i morgon bitti, tidigt som fan och lämna bilen på verkstan.
--- Ja, jag vet.
Birgitta kröp ihop, puttade undan Gunnars arm, ruskade kudden och mumlade något om att hon var stel i nacken.
--- Du tänker väl inte bli sjuk ? Ska jag stänga fönstret ? --- Nejdå.
Sov nu.
En och en halv timme senare ringde väckarklockan.
Birgitta, Gunnar och deras pojkar Björn och Bo drack te och kaffe, duschade och läste tidningen.
Birgitta lusläste allt som stod under " personligt ".
I bilkön på Skeppsbron talade Gunnar om för Birgitta vad hon skulle säja till verkmästaren.
--- Och glöm för all del inte bromsarna.
Du ser hur jag tvingas köra, hela tiden med handbromsen beredd.
--- Ja.
Jag förstår, sade Birgitta.
De åkte ett par tre meter åt gången, stannade och åkte igen.
--- En gubbe i var bil, det där med kompisåkning har inte gjort någon sus.
Vet du att du skulle komma till jobbet mycket snabbare med T-banan.
Gunnar hörde inte på, han småsvor åt en röd Saab.
--- Fan.
Ser du den där.
--- Vaddå då ? --- Titta på den där jäveln, väste Gunnar.
--- Det är väl inget att bry sej om.
--- Inget!
Är det ingenting va ? --- Jag fattar inte att du orkar bli så himla arg.
--- Du tror att du är tjusig va ? som inte bryr dej om att Saaben gjorde så där.
--- Jag skiter i Saaben.
Birgitta såg förundrad på Gunnar som nästan alltid var mjuk och len i rösten, hon begrep inte riktigt varför han blev så annorlunda bakom ratten.
--- Så du inser alltså inte att vi faktiskt lever i en sån tid, under så stark press och stress att om en sån där idiotsaab inte fattar att man ska åka iväg fort som fan när det blir grönt, att vi som väntar blir så förbannade att vi kan gå ut och slå ihjäl den jäveln.
Birgitta svarade inte utan tände en cigarett.
--- Du står utanför allting och är tjusig va ? Gunnar fortsatte att gnissla en bit, resten åkte de under tystnad.
De vinkade halvvänligt utanför Gunnars arbetsplats.
--- Javisst ja.
Han sprang tillbaka till bilen.
--- Glöm inte att ta ur fendrarna som ligger i bak, vi måste ha dom på fredag kväll.
Jag vet att jag skulle kommit ihåg det hemma, sade han när han såg hennes plågade ansikte.
--- Jag ska ta ur dom.
--- Måste kila nu.
Hej.
Birgitta for vidare och funderade på Lennart och hur hon skulle bli kvitt hans saker och på hur hon skulle se ut med fyra tjocka vita plastfendrar på hemvägen.
Kanske någon på verkstaden kunde hjälpa henne att få ut luften ur dom.
Ett par kvarter innan bilverkstaden blev det rött ljus.
Birgitta satt och tittade på ingenting när hon plötsligt fick syn på Lennart.
Klädd i jeans och kofta gick han och strosade på en gräsmatta.
Trafikljuset slog om till grönt, Birgitta vevade ner rutan och skrek Lennart!
allt vad hon orkade.
Bilarna bakom henne blev arga och tutade, hon hörde rop också och blev nervös, lade i en växel och tryckte gasen i botten.
Ett klirr som överröstade tutningarna hördes bakom Birgitta.
Hon satt kvar och väntade på en man som kom med sjumilasteg allt närmre.
Han slet upp dörren och skrek.
--- Förbannade kärringjävel, hur fan köru egentligen ? Ytterligare några män i medelåldern hopade sej kring bilen.
Dom gruffade och skrek allihopa, Birgitta försökte att inte höra på.
Hon skrev upp namn, adress, telefonnummer och sitt försäkringsbolag på ett Konsumkvitto.
--- Inte nog med att du står och såsar när det är grönt!
Sen backar du in i min bil med ett tryck som inte är klokt.
Vem tror du att du är va ? --- Håll truten, jag tror ingenting, jag vet vem jag är.
Varsågod namn och adress, det är återbäring på andra sidan.
Varsågod.
Mannen och hans likar mumlade tråkiga saker om kvinnor och sade att det var bäst att sticka om det inte skulle bli stopp i hela stan.
Birgitta startade och kände hur svetten pärlade under armarna men hon kom inte ur fläcken.
En polis närmade sej och Birgitta vevade ner rutan.
--- Säj till den där mannen i MG-n att vi sitter ihop.
Polisen log och böjde sej ner mot MG-ns förare som störtade ur bilen och svor.
Tog tag i Birgittas bak och började gunga upp och ner medan han fortsatte att svära, alldeles röd i ansiktet.
Polisen vinkade och gjorde honnör, Birgitta blev fri från MG-n med ett skutt.
Det gick att köra men det lät väldigt konstigt.
På verkstaden påstod dom att det var i grevens tid.
Birgitta gick in på kundmottagningen och rabblade upp allting som skulle åtgärdas, tackade och gick.
Mindes fendrarna, gick ner i verkstaden igen, hittade så småningom bilen och öppnade bakluckan.
--- Det där skulle du ha tänkt på lite tidigare lilla gumman, log en ung smörjoljig kille när hon seglade iväg med de fyra fendrarna hängande runt kroppen.
Hon kände sej fånig och sprang som en galning men missade bussen.
En snäll gammal tant som också missat bussen tyckte att Birgitta var genialt rustad för storstadspromenad.
--- Jag har varit på NK:s fynddag och känner mej alldeles tillplattad.
Damen fortsatte att prata på bussen också, om hur trevligt det var att ha blivit pensionär.
--- Jag får åka buss och tåg för halva priset, precis som barn under tolv och jag får packar av reklamerbjudanden i lådan varje dag.
Åka båt till Drottningholm alldeles gratis och dricka kaffe med andra pensionärer.
Det känns som att ha tagit en examen.
Birgitta nickade och log, sköt in ett : vad bra!
lite då och då medan hon stirrade på gatorna för att få syn på Lennart.
Hon funderade på den vänliga polisen som hjälpt till vid krocken och reste sej.
--- Men det här är inte ändhållplatsen lilla vän, sade damen och ville prata mera.
--- Jag vet det, men jag kom ihåg ett ärende jag måste uträtta här i närheten, på Rosenlundsgatan, det är bara en bit att gå härifrån.
Birgitta makade sej förbi damen och klev av.
Inne på polisstationen satt två uniformerade män i telefon, den ena tittade upp och nickade vänligt, avslutade samtalet och gick brett leende fram till disken.
--- Nämen hej, så skojigt, kommer du med hittegods ? --- Jasså dom, jag hade nästan glömt bort att jag har dom på mej.
Jag tänkte bara ... Hon avbröts av att den andra polisen lade på luren och kom fram till disken, sedan hennes polisman ivrigt vinkat honom till sej.
--- Får jag föreställa, Fru Lindberg, kommissarie Nordlund.
Birgitta kunde inte dölja sin förvåning men hälsade artigt.
--- Kommer du inte ihåg mej ? Vi låg ju bredvid varandra i Sandhamn, ja min klädsel var väl lite annorlunda då förstås.
--- Jaha, sade Birgitta.
Du och Gunnar var lumparkompisar om jag inte tar fel.
--- Jojo och ni var gäster på Selma.
--- Jaa.
--- Har ni skaffat egen båt ? Birgitta tänkte så att det knakade, hette han Lars ? Lasse nej Jan.
Janne var det.
--- Jaa.
--- Ska ni ut i sommar ? Är det en vacker båt ? Birgitta nickade två gånger.
--- Så det är ingen sån där modern apparat i plast med höga fribord och hög överbyggnad ? Janne rynkade på näsan.
--- Exakt.
Egentligen ser den ut som en korv med lakan på, men en ovanligt vacker korv.
Den åker snabbt också, om det blåser förståss.
--- Åker, sade kommissarien och drog sej undan till telefonen igen.
--- Jaha.
Vad har du för ärende hit då ? Janne såg lite generad ut och tummade på sitt bälte.
--- Vad tjusigt det är med extralånga batonger.
Är dom bra ? Birgitta njöt av att han blev ännu mer generad.
--- Bra ? Tja, jag har inte haft så stor användning av den, men vad ville du ? --- Jag tänkte bara fråga, om en människa försvinner, vad gör man då ? --- Vad har Gunnar nu hittat på ? I lumpen så gömde han sej jämt när vi var ute på manöver för att slippa hjälpa till att få upp tältet.
Han skyllde på ont i magen och satte sej bakom en buske och såg lidande ut.
--- Jaha.
--- Gömmer han sej på toaletten när det är dags för middagsdisken ? --- Det har jag inte tänkt på, det gäller inte Gunnar alls.
Säj vad man gör när en människa bara är borta!
De allvarliga svettdropparna på Birgittas överläpp skärpte Janne.
--- De anhöriga gör en anmälan, hittas inte personen vid enklare efterforskningar så efterlyser vi honom.
Befaras ett brott så kopplas kriminalen in.
Har någon kommit bort i skogen så blir det skallgång, då får vi hjälp av militär och frivilliga.
Janne hade plockat fram en blankett, satte den i maskinen och beredde sej på att skriva.
Han höjde på ögonbrynen.
--- Nej, nej, jag ville bara fråga så där i största allmänhet.
--- Vad ska det tjäna till ? --- En sak till.
Om ungdomarna på gården vill lotta ut en grej för att få ihop pengar till en utflykt, måste dom ha polisens tillstånd då ? --- Hur skulle det annars se ut ? Vem som helst skulle kunna lotta ut vad som helst och stoppa vinsten i egen ficka.
--- Jaha, på så sätt.
Kan en anmälan om ett försvinnande vara anonym ? --- Nej vet du vad!
--- Jag skriver små scener till ungdomarna och då vill jag helst att allting ska stämma med verkligheten, det är därför jag frågar.
Janne lät pannrynkorna vila och log.
--- Bra att du ger dom sysselsättning så vi slipper fara omkring och plocka upp dom i parker och T-banan.
Fan vet hur den här sommaren kommer att bli.
De skakade hand till ajö och Birgitta sprang hela vägen hem, men gjorde en avstickare till systemet för att köpa några flaskor vin.
En man med runda fötter sade " tut-tut sa båten, så gick bryggan " ungefär femton gånger tills Birgitta betalat och gått.
Väl hemma ställde hon vinflaskorna i hallen, slängde fendrarna i de obäddade sängarna, sjönk ihop framför en kopp kaffe och Lennartgrubbel.
Brevbäraren gjorde henne inte gladare till mods, Båtnytt, Vi Bilägare, reklam från Favör, ICA och Domus.
En lång signal på dörren väckte vissa förhoppningar men dom slocknade genast.
--- Jag ville bara titta upp.
Inte ofta jag är här i trakterna nu för tiden.
--- Kom in, men bara en stund, jag har hemskt mycket att göra, sade Birgitta till en gammal väninnas före detta man.
Vill du ha lite kaffe ? --- Inget besvär för min skull, sade han och snubblade på vinflaskorna.
Jag är nöjd om jag får sitta här en liten stund.
Han satte sej i soffan och gjorde sej liten som en mus.
Birgitta bad igen om ursäkt.
--- Jag måste ringa några samtal, är det säkert att du ingenting vill ha ? --- Det skulle vara ett litet glas vin i så fall.
--- Varsågod.
Du får servera dej själv.
Birgitta drog till halldörren för att kunna telefonera ifred och hade lite dåligt samvete för att vilken idiot som helst kunde se att just honom skulle man inte bjuda på vin.
Med stångjärnshammarhjärta slog hon riktnumret, fick klarsignal och slog resten av numret.
Lät tio signaler gå fram och inbillade sej att hustrun var ute på något skoj med en väninna.
Eller med barnen och att Lennart var på sitt jobb.
Nummerregistret lämnade uppgifter om alla de nummer som inte hade några namn i Lennarts telefonbok.
Nummerbyrån gav henne numret till Universitetet men där tutade det upptaget.
Birgitta kikade in på väninnans man, han satt och småpratade för sej själv och drack.
Hon ringde några nummer på måfå, de som svarade undrade varför Lennart skulle vara just där.
En tant på Universitetet frågade om hon kunde be honom ringa när han kom.
--- Nja, jag vet inte, sade Birgitta och lade på luren.
--- Ta med dej en droppe till och sätt dej en stund.
Birgitta kunde inte säja nej, han hade ju sett flaskorna.
Hon såg på hans blick och mindes att han blev mindre och mindre vindögd ju mera han drack.
Han skelade bara lite, pratade om sitt jobb och om hur bra allting gick.
--- Du tycker inte om mej!
Birgitta hoppade till.
--- Jag ? jovisst men --- Du tror inte att mina barn tycker om mej!
--- Jo, det gör dom väl men --- För att min gamla fru bara hackar på mej så tror du att inte mina barn tycker om mej.
Jag har inte så dålig självkänsla som jag kanske borde.
Jag är helt enkelt skitbegåvad.
Fattar du ? --- Snälla du, jag har inte tid att prata nu, du kan väl komma igen en annan gång.
--- Ska jag behöva få råskäll för att jag dricker lite ibland va ? --- Snälla du, jag ber dej bara --- Jag har en mans intellekt, skarpare än alla kvinnors!
Han slog näven i bordet, Birgitta reste upp flaskan som hunnit bli halvtom, gick och ställde den i köket.
Han blängde på henne med rak blick.
--- Som sagt, du kan ju titta upp en annan gång när Gunnar är hemma.
Birgitta log sitt snällaste leende.
--- Du ser ut som en varulv.
--- Jaja, det är bra.
--- Tycker du det låter konstigt ? Att mina barn tycker om mej ? --- Nej då, inte alls.
Birgitta hämtade hans rock.
--- Du pratar med mej som till ett barn men ser ut som en varulv.
--- Jaja, det är bra.
--- Jag är öppen för världens förändringar men det är inte du fast du är åtskilligt yngre.
Jag känner kvinnorna!
Birgitta förde honom sakta men bestämt mot ytterdörren, han gjorde en avstickare in i ett fint exemplar av prickblad.
Hon bedyrade att det ingenting gjorde, förde honom på nytt mot halldörren och tryckte upp en hiss.
Tryckte på nedknappen och stoppade in honom.
--- Motståndare till kvinnofrågan!
Vet ni hur svårt det är att vara man!
Hans rop ekade i hisstrumman.
Birgitta ställde sej i fönstret och fick ohyggligt dåligt samvete när hon såg hur han gick i zig-zag mot busshållplatsen.
En skoningslös signal på dörrklockan nästan fällde henne,hon sprang och öppnade och röt.
--- Måste ni ringa så där hårt och länge.
Ni har egna nycklar ju!
--- Ska du ha mens ? frågade Björn och lät plastpåsen med skolböcker falla ner på golvet.
--- Nej.
Jo förresten, så är det.
--- Vi såg farbror Sven, sade Bosse, men han såg nog inte oss.
--- Han var på röken, på dojan, på pickalurven eller på örat.
Varför finns det så många ord för fylla ? Kan du köra oss till fotbollen halv fem.
Var är mina pumadojor ? Björn letade bland den mängd plastkassar som hängde på väggen.
--- Bilen är på verkstan.
Här har ni pengar till tunnelbanan.
Snälla ta mjölk och smörgåsar själva jag måste försöka tänka en stund.
Birgitta smet in i arbetsrummet, öppnade byrålådan som hon stoppat ner alla Lennarts saker i, kontrollerade att hon inte i nervositeten lagt ner fel kasse.
Nej där låg hans tenniskläder och pumaskor, storlek fyrtiotre.
Hade han som knappt orkade gå, tänkt spela tennis ? Eller hade han pumpat ut sej totalt i en match tidigt på morgonen ? Kläderna var rena och luktade inte svett men skorna luktade.
Boel gick av och an mellan rummen och köket, fortfarande klädd i marimekkorocken.
Agneta hade kört iväg Hans och Lena till lekis, Jens hade fått följa med.
Brevbäraren närmade sej på sin cykel, Boel gick på darrande ben ut och mötte honom, beredd på det värsta.
Hon hade åtskilliga gånger medan hon väntat gått igenom vad det skulle stå i avskedsbrevet från Lennart : Jag har träffat en cirkusprinsessa, är nu hennes manager.
Hälsa barnen.
Eller : Jag vill inte höra på ditt tjat längre.
Ge barnen en kram.
Glöm inte att ringa om värmepannan innan vintern.
Lennart.
--- I dag är det mycket post och det ser ut att klarna, sade brevbäraren och lämnade över en packe brev.
Mest bruna med fönster på.
--- Inget annat ? --- Nej, jag brukar inte ta fel, han sökte i väskan.
Nej, lilla vän se inte så besviken ut, jag kommer i morgon också.
Boel tyckte att hon hörde telefonen, tackade och sprang, tog trappan i två kliv och slet till sej luren.
Det var tyst i andra änden.
Hon skrek hallå några gånger och tryckte på knappen upp och ner, fick en summerton i örat och gav upp.
Bruna tråkiga kuvert, inget som lockade nyfikenheten, om det åtminstone kommit ett läckert parfymerat brev med " strängt personligt " på så hade hon blivit lycklig och slitit upp det.
Telefonen ringde, Boel kände att hon nästan kvävdes av skräck och viskade hallå.
Den effektiva damen på Universitetets expedition frågade efter Lennart.
--- Han ... han har maginfluensa, han är sjuk i Stockholm.
--- Jaha ? --- Vi har varit sjuka hela familjen, ja, med hög feber också, vi har väl smittat ner honom och så bröt det ut i Stockholm.
--- Det hör ju till att man ringer och meddelar det.
Här väntar --- Det är mitt fel, jag lovade ringa men glömde.
--- Vi kunde ju ordnat en vikarie.
--- Ja, förlåt så mycket men jag mår inte så bra själv.
--- Vi får hoppas att ni kryar på er.
--- Ja tack, tack tack.
Boel lade på luren, andfådd och sur på sej själv.
Varför skyddade hon den hänsynslösa hustruplågaren ? Var det för att hon inte kunde tillstå att hon var bedragen som hon skyddade Lennart ? Hon satte sej i röran framför hans skrivbord, plockade fram dagboken från sjuttiofem, slog som i trans alla nummer, förmådde sej inte att säja ett knäpp när någon svarade, blev trygg och lite nyfiken när en apparat sade : tag nittioetthundratjugo för besked.
Idiotiskt, det numret borde hon känna igen, det var ju till Johannes.
Klart att han stängt av telefonen när han for till Bahamas.
Jag känner mej som en sjukling, tänkte Boel, bedövad i skallen och axlarna och i benen är det storm.
Hon plockade mekaniskt upp lite kläder och saker som ungarna slängt omkring sej.
Kom ihåg att hon skulle diska men såg att hon redan gjort det.
Agneta kom tillbaka med Jens och kassar från snabbköpet, hon grälade på Boel för att hon inte passat på att sova.
--- Hur ska jag kunna sova när Lennart är bara borta ? Det kan ju ha hänt något förfärligt.
--- Jaja.
Jag gav Jens en glass i affären.
" Inte schlagit " sa han men tog emot den efter lite tjat.
--- Jag vet, det är mitt fel, jag brukar alltid sticka till honom en glasspinne när han gjort sej illa.
Man gör så mycket dumma saker utan att tänka sej för.
När han är förkyld vill han att jag ska ta tempen i ett kör.
Han tror att febern går bort då.
Jag håller på att bli galen tror jag.
--- Ge inte efter så där som mor brukar nu.
Agneta tog med sej en packe tidningar hon köpt och gick ut till Jens som satt och brummade på traktorn.
Hon blundade mot solen och njöt men skrek aj när Jens körde på hennes fötter det värsta han kunde.
Jens skubbade till trappan och ropade på Boel, hon kom ut och fick höra en lång harang som bara en mor kan förstå.
Boel sjönk ner hos Agneta med tre glassar.
--- Ja det var ju generöst, att köra på mej för att jag skulle få en glass.
--- Nu hör jag nog inte om det ringer, men jag skiter i det.
Boel tog en tidning, slickade på sin glass men kom av sej när hon såg en bild av sin egen syster.
--- Det är ju du!
Titta!
Nu kommer far att muttra och mor gråta.
--- Så här var det inte.
Det här är fullt utvecklat vanvett.
Vi gick inte till attack, vi försökte bara att i talkör upplysa dårarna som bestämmer, riskerna med att släppa ut fyrtio ton svavel i luften per dag.
SÄPO-gubbarna och polisen blev alldeles ifrån sej och ropade : Fyra man mot kungen, några ställde sej i en liten ring kring honom och resten angrep oss med långa batonger och knytnävar.
Dom verkade helförvirrade.
Låste in oss på brandstationen och fortsatte invigningen.
--- Hör!
" Om Bader-Meinhoffligan slagit till hade vi inte haft en chans " och så bild på polisen som fäller uttalandet.
--- Dom försöker alltså få oss till terrorister, fantastiskt!
Det verkar som om ingen tidning kunde ge ut ett nummer med ansiktet i behåll, om dom inte har någon trevlig liten nyhet om terror att smälla upp på förstasidan.
--- Terrorister, sade Boel.
Tänk om Lennart blivit kidnappad av någon hemlig liga ? --- Har du också gått på det där ? Aktivist, terrorist, attentat blabla bla.
--- Lennart är väl på samma sida som du och det finns ju terror från andra sidan också, japaner och sånt.
--- Lägg av nu.
Vad skulle han göra i Stockholm ? --- Jag vet inte precis, träffa en forskare men han nämnde aldrig gubbens namn.
--- Skulle han inte hålla något föredrag ? --- Han brukar ju det men jag vet faktiskt inte.
--- Nehej.
Agneta suckade.
Boel bet på naglarna och grubblade, Jens brummade.
--- Tänk att det inte ska gå att arbeta tvärpolitiskt, miljöanarkister kallar dom oss.
När den där major Karlsson blev obekväm och förflyttades så var det en hög gubbe som på allvar sa i radion att militärer och politik inte har med varandra att göra.
Boel satt fortfarande och bet på naglarna med blicken långt bort förbi krusbärsbuskarna.
--- Hurru, vad håller Lennart på med egentligen.
Uppfinner den absolut rena och människovänliga bomben som bara blir ett stort härligt fyrverkeri och som hela jordens befolkning kan glädjas åt ? Gå in och gör dej snygg nu, sluta bita på naglarna.
Klockan ett sa fröken.
--- Javisstja.
Hans och Lena blir nog besvikna om jag inte kommer.
Dom ska spela teater.
Boel värmde en burk barnmat till Jens, räknade tuggorna högt, han gapade och längtade efter nummer arton så att han kunde slå ihop händerna, vända burken upp och ner och säja " schlut ".
--- Jag är glad om du kör, jag vill känna mej omhändertagen på något sätt.
Hon satte sej i bak hos Jens som somnade i hennes knä.
--- Det känns som om den här bilen skulle falla ihop när som helst.
Är den besiktigad ? Agneta tittade på Boel i backspegeln, hon satt och stirrade, hade inte hört frågan.
--- Är den besiktigad ? --- Jag tror det, det är ett märke där i alla fall, på fönstret eller är det i bak ? Jag drömde så konstigt.
Lennart och jag stod i trängseln längst bak i en spårvagn, vi höll i oss i en stång.
Han drog upp min kjol och tog mej bakifrån.
Jag var lite generad för medpassagerarna men dom märkte ingenting.
Hon tystnade.
--- Vaknade du sen ? --- När han var färdig så stannade spårvagnen, en massa människor gick av.
Lennart gick in i vagnen och satte sej på en ledig plats bredvid en vacker tjej.
Folk runt omkring mej började hålla sej för näsan, tissla och tassla och peka på mej.
Spermadoften höll på att kväva mej också.
Jag tittade vädjande på Lennart som inte verkade att känna igen mej.
Jag kände hur det sprutade förakt från dom omkring mej, inte för att jag stank utan för att jag var ensam.
--- Usch.
Kan du inte ta en titt på hans arbete på hemvägen, han kanske har adresser eller något annat som du kan ha nytta av.
--- Joo.
--- Jag tycker inte om att du låter så där ynklig.
--- Jag känner mej ynklig.
I lekskolan stod fröknarna leende i lövad sal och tryckte mödrars och mor-farmödrars händer.
Barnen från både för- och eftermiddagsgrupperna var samlade i en hög mitt på golvet.
De anhöriga blev ombedda att slå sej ner på ministolarna som var placerade runt väggarna.
Agneta och Boel överlät sina stolar till två runda morföräldrar och kröp ihop på golvet.
En senkommen farmor sade förlåt och satte sej på Boels fötter och bad om förlåt igen.
Fröken önskade alla en riktigt glad sommar, speciellt dom som inte skulle komma tillbaka i höst för att dom skulle börja i riktiga skolan.
Boel såg på Hans som sträckte på sej, såg sej omkring med allvarlig och stolt min.
Lena åt på en fläta och låtsades oberörd.
Hemma visade hon öppet sin avundsjuka över att Hans var ett år äldre.
Barnen sjöng " Herr Gårman " och " Var är tummen ", farmodern på Boels fötter lät tårarna trilla, snöt sej och grät igen.
--- Det finns inget så vackert som småbarnsröster, farmodern tittade ursäktande på Boel.
Barnen möblerade om för att spela en pjäs och ett kolossalt oljud dolde farmoderns snytningar och hulk.
Boels huvud ville sprängas av sympatigråt och egen förtvivlan.
--- Inte bara för att dom är så söta som jag gråter, jag är lite nere ändå.
Mitt uppe i min skilsmässa.
Jag har inte vågat tidigare men nu måste jag, utnyttjad, femtitvå år, bedragen och till åtlöje.
Förlåt söta men jag måste säja det till någon.
--- Ja, sade Boel.
Jag förstår.
Jag förstår precis.
De utbytte en lång blick, full av samförstånd innan farmoderns ögon var så fulla av tårar att hon måste torka dom och snyta sej.
Fröken klappade i händerna för att få uppmärksamhet.
Jens satt i Agnetas knä och ville vara med sina stora syskon.
Han tystades med en tablettask, reservmutan som Boel alltid bar med sej.
--- Barnen ska nu spela sin älsklingspjäs, log fröken.
Handlingen kan verka grym, men så farligt är det inte, däremot kan den verka lite obegriplig.
I korta drag : Lena, där i hörnet är häxa, Thomas, Gugge, Hans och Nilla är små barn.
Deras mamma Thomasin bor med dom under bordet där.
De är mycket fattiga, hon ber barnen gå ut i skogen och plocka bär, det är klädnyporna på golvet.
Häxan fångar och äter upp något av barnen som då blir häxa och häxan blir ett barn, ja och så får ni se hur det går.
Såsmåningom kanske mamman blir häxa.
Efter en applåd som såg ut att göra barnen generade tog spelet vid.
Mamman och barnen sov under bordet.
Lena stod stel som en pinne i sitt hörn.
Tog en Möllers Lyxmockaburk, sprang ut på golvet och samlade ihop alla blåbär.
Gick tillbaka till sitt hörn, satte på sej de olikfärgade klädnyporna på fingertopparna och spretade med jättefarligt långa naglar.
--- Ojojoj, vad fattiga vi är, sade mamman, snälla barn, gå ut i skogen och plocka blåbär innan jag blir ihjälsvält!
Först var barnen lite förvirrade över att deras lyxmockaburk var borta, sedan kröp de ut i skogen och viskade " säj nånting då " till varandra.
--- Hela skogen är tom!
skrek Gugge.
Inte ens en bajskaninprutt.
--- Hela skogen är tom!
ekade det från resten av barnen.
Hans smög fram till häxans bo och stal burken.
Höll upp en näve klädnypor och skrek : Se vad jag har funnit!
Frön!
Vi planterar dom så kommer en ny skog att växa upp.
--- Hurra!
skrek barnen.
De planterade hela golvet fullt, när dom kom för nära häxans bo fångade hon dom, åt inte upp dom utan högg ihjäl dom och lade dom i en hög bakom några stolar.
Mamman vaknade, jättehungrig, gick ut i skogen, djupt sorgsen och letade efter sina ungar.
Hon blev fångad, dödad och lagd ovanpå sina barn.
Häxan tog kaffeburken, samlade under tystnad ihop alla frön och ställde sej på en stol som var ett berg och såg skarpt på publiken.
--- Fröna ska jag äta upp, ingen skog ska växa här igen.
Aldrig!
Nu är det slut!
Lena neg vackert.
De döda hoppade upp och tog emot applåderna.
--- Det var en ohygglig pjäs, sade Agneta till Boel.
--- Ja, fast jag tycker att det är värre när dom leker " konstiga människor ", då blir jag riktigt rädd, dom talar obegripligt och har böjliga rörelser för sej och jag blir rädd att dom ska bli konstiga på riktigt.
Barnen sjöng några sånger till och då fick småsyskonen vara med i högen mitt på golvet.
Jens var lycklig och gav Boel tablettasken.
Sedan hurrade alla för sommaren, tog fröken och hjälpfröken i hand och sade personliga saker, tackade och gick.
--- Jag visste inte att barn var så destruktiva, sade Agneta sedan de packat in sej i bilen.
--- Jodå, sade Boel.
Du heter Agneta för att jag ville det.
Jag skrek och bar mej åt tills far och mor gav med sej.
Agneta var det hemskaste namn jag visste näst Tekla och det trodde jag var ett skojnamn.
Far och mor var så lyckliga över dej så dom fattade ingenting av min satani.
--- Det visste jag inte.
--- Nä men jag hatade dej, det gick över när jag fick börja skolan.
Lena hoppade upp och ner i baksätet.
--- Vad då går över.
Vad är det som går över i skolan.
Säj då!
Mamma, säj vad det är!
--- Allting, sade Boel, arghet som man har hemma mot sina syskon går över för att man får så mycket att göra och tänka på i skolan.
--- Ska Hans få det ? --- Jaa, jag tror det.
--- Man ska testas först och det är svårt, sade Hans överlägset.
--- Han bara retas, gnällde Lena.
--- Nu håller ni er lugna, jag ska gå upp på pappas jobb och fråga en sak.
Nej ni stannar hos Agneta, jag kommer snart.
Boel samlade mod, gick in genom porten och trapporna upp till Lennarts arbetsrum.
Det var låst.
På tillbakavägen genom korridoren mötte hon expeditionsdamen.
Boel kände sej verkligen magsjuk när hon bad att få bli insläppt för att hämta ett brunt kuvert som förmodligen skulle ligga på Lennarts skrivbord.
--- Han bad att jag skulle sända det till Stockholm, sade Boel med liten röst och svettig panna.
--- Jaha, sade damen och låste upp.
På skrivbordet rådde perfekt ordning, eller rättare, ingenting låg på skrivbordet.
Boel kände på skrivbordslådorna men hela raden var låst.
Hon satte sej och försökte tänka.
--- Är han mycket sjuk ? undrade damen.
--- Ja ... han har förlorat så mycket vätska, han kanske ska få dropp sa han.
Han menade nog skrivbordet hemma.
Boel reste sej från svängstolen.
--- Ring och fråga.
--- Jag kan göra det hemma.
Damen lyfte telefonluren och räckte den mot Boel.
--- Dyra telefonsamtal är väl dumt att ringa från hemtelefonen.
Det gäller ju hans arbete, seså, ring nu.
--- Han sover nog.
Jag har barnen i bilen, jag lovade att skynda på.
--- Ni verkar inte så frisk själv, gå hem och ta det lite lugnt nu.
Damens röst med mammavänlighet gjorde Boel grinfärdig, hon fick hålla igen för att inte skubba iväg som en besatt genom korridoren.
--- Hälsa att han inte ska oroa sej, att han kryar på sej.
Orden ekade i Boels huvud när hon snubblande sprang nerför trapporna och ut till barnen.
Birgitta fyllde gröna paprikor med köttfärs, kokade ris och dukade medan hon väntade på barnen, Gunnar och en gammal vän som tillfälligt var i Stockholm.
Tiden gick söligt och ideligen gick Birgitta in i arbetsrummet och glodde ner i byrålådan för att finna en ledtråd.
Hon rös när hon tänkte på de besynnerliga dikterna om fräsande svart kött och stålklot som borrade höfter i smulor med gallskrin.
Det ekosofiska samhället gjorde henne inte klokare.
I Akademins ordlista fanns inget ord mellan ekorre och ekotyp, särform anpassad till en viss miljö.
Hon läste igen rubrikerna på Aftonbladets framsida.
" Läsarna har döpt glaspelaren ", sidan sexton.
Riksglaset vann över Lysmasken och Torgståndet.
" Björn Borg vann skandalmatch i natt ".
Hon hörde buller från hallen och gick och sade välkommen, det var länge sedan.
Bara Gunnar blir upptagen på något sätt, tänkte hon, så jag får Johan för mej själv.
Han, en av landets ledande psykiatriker bör väl veta vad man gör när någon är bara borta och Gunnar vill jag inte för allt i världen blanda in.
Pojkarna kom hem, trötta och flamsiga, de hade fått stryk med åtta --- noll.
Vid matbordet började dom larva sej ordentligt.
--- Sluta nu, sade Gunnar med " någon som inte hör hit hör på " rösten.
--- Jag hör ju inte vad jag säjer, sade Birgitta vädjande.
--- Det gör väl inget, sade Björn.
--- Jag heter Klas, sade Bosse.
Jag ska gå på barnkalas, jag har en bulle här, därför måste jag få radiumstrålar här ... psssstt hjälp!
nu fick jag en bulle här.
Han lät en tugga köttfärs åka från kind till kind.
--- Nu äter ni upp och går från bordet, ni ska göra läxorna!
röt Birgitta.
Sedan pojkarna bedyrat att dom inga läxor hade gick dom ut och tränade fotboll.
--- Barn är underliga, sade Birgitta.
Bosse har faktiskt fått radiumstrålar mot en konstig bulle, fast vid tinningen.
--- Jaa, sade Johan och berättade vidare om nya frun och barnet, gamla frun och gamla barnen.
Om krisen och uppbrottet och nya jobbet.
Gunnar talade om sitt arbete och planerna för nästa säsong.
Birgitta dukade ut det som var onödigt, hämtade en ny vinflaska, ost och kex.
Satte sej, bytte plats och mumlade något om att hon inte stod ut med att ha en vägg i ansiktet.
Lyssnade på männen och petade försiktigt på glasen så att de stod mitt i de decimeterstora rutorna på bordsduken.
Grupperade cigarettpaket och tändstickor så att de fick plats i en ruta men cigarettändaren blev över och hon placerade om allting igen.
Nu får jag sluta, tänkte hon, annars tror Johan att jag är i behov av vård.
Hon vek sin hushållspappersbit så att den stämde i en ruta och lade händerna i knäet.
Medan Johan berättade om nya rön inom barnpsykiatrin vek han sin hushållspappersbit till en avlång tarm, sedan drog han med gaffeln upprepade gånger tills pappret liknade en plöjd åker.
Gunnar lyssnade, lekte med en kork och vippade på benen.
Telefonen ringde, Birgitta rusade och svarade, en man frågade efter Gunnar.
Birgitta satte sej igen, nickade och lyssnade men avbröt Johan mitt i en mening.
--- Vad gör man om någon bara försvinner ? --- Va ? --- Bara är borta.
Säj inget till Gunnar men jag åt lunch med en kille som bara försvann.
Hjälp vad ska jag göra ? Johan log och klappade henne på handen.
--- Väntar, man väntar.
Alla har behov av att försvinna ibland.
--- Ja men det här verkar inte helt normalt!
--- Själv brukar jag låsa in mej på toaletten, där sitter jag och klämmer och tänker.
Det är det enda stället jag får vara i fred.
--- Ja men, sade Birgitta och lade sina vigselringar i mitten på en ruta, men tänk om han var sjuk ? Han lämnade tillochmed kavajen kvar.
--- Den mannen har nog fler kavajer.
Vårt behov av att bryta upp och ändra våra livsvillkor blir mer grava ju äldre vi blir.
När jag gjorde mitt uppbrott så begrep jag, att ändrar jag inte på allting nu, så kommer jag att sitta fast resten av livet och stanna i utvecklingen.
Gunnar kom tillbaka, satte sej tillrätta, vippade på benen och undrade vad dom talade om.
--- Jag sa just till Birgitta, att mitt enda egna liv lever jag inlåst på toaletten.
--- Jaha, sade Gunnar.
Jag brukar läsa Kalle Anka och Fantomen där jag.
--- Det är väl det jag saknar mest av mitt förra äktenskap.
--- Vilket ? Kalle Anka ? --- Ja, på sätt och vis, det där med att ungarna slänger tidningar och saker omkring sej.
Min nya lilla har bara klotsar och pedagogiska pussel ännu så länge.
Sedan Johan tagit tåget till sin nya fru, Gunnar och barnen gått till sängs gick Birgitta omkring i våningen och grubblade.
Skrev brev till Lennarts fru som blev så fåniga att hon rev sönder dom, rökte, funderade igen.
Hörde hur fåglarna vaknade, kvittret följdes av illjusa solstrålar som belyste dammet i fönsterkarmen.
Efter avslutningen ska jag städa, tänkte Birgitta och smög in till Gunnar och kröp ner.
Hon tänkte på den stackars Sven som ringt tre gånger och bett om ursäkt men fortsatt att tjata om att han fått för sej att hon inte trodde att hans barn tyckte om honom.
Sedan kyrkan fyllts till bristningsgränsen sjöngs " Den blomstertid nu kommer ".
Birgitta satt näst ytterst på en bänk bredvid en mamma i storblommig klänning, vita nätvantar och bandspelare.
Ett litet barn i sittvagn på andra sidan mittgången störde inspelningen genom att ropa " titta lampa mamma ".
Barnets mamma hyssjade och tittade på lampan.
Prästen höll ett sommarvackert tal och avtackade de lärare som skulle gå i pension.
Det lilla barnet ropade " bajs ".
Damen i blommiga klänningen blängde på barnets mamma.
Mamman försökte kväva barnets rop med att sätta sin hand för barnets mun.
Barnet blev ilsket och den blommiga damen svettig och arg, hon stängde av bandspelaren med en smäll.
Barnet stod upp i vagnen och skrek " bajs ".
Birgitta var road men tyckte ändå att tiden sniglade sej fram.
Hon hade på morgonen systematiskt gått igenom alla nummer i Lennarts telefonbok, ringt nummerbyrån och fått adresser, letat i katalogen efter forskare men hade inte funnit någon på Engelbrektsplan.
Hon kände en tjock irritation parad med sömnbrist i leder och huvud.
Äntligen gick flaggbäraren ut ur kyrkan, alla vällde efter och samlades i grupper i solskenet framför kyrkan.
Birgitta grep tag i Bo och Björn, förhörde sej om att de hade nycklar hem och sade att hon bara skulle ner på stan i några ärenden.
--- Köp gräsdubbar åt oss.
Tjugofyra stycken.
--- Ska det vara nödvändigt ? --- Det går inte med grusdubbar på gräs.
Det fattar du väl.
--- Ja, sade Birgitta och letade efter den fröken Björn haft i tre år för att säja tack och ajö.
Fröken var i upplösningstillstånd, inte för att hennes elever och hon skulle skiljas efter tre hela år utan helt enkelt för att hennes nerver ätits upp av klassen.
Björn hade sin Instamatic med sej, ropade på fröken som vände sej om, såg kameran och log så gott det gick och Björn knäppte av.
Fröken försvann med en stor näsduk för ansiktet under träden.
Snart gråter jag också, tänkte Birgitta och gick ut på gatan, om jag inte finner Lennart och på något sjukhus hade han inte blivit intagen.
Två små flickor i korta kjolar hoppade rep på trottoaren.
En man stod med skinande ansikte och iakttog dom.
Birgitta tyckte att han nästan dreglade.
Ett par äldre damer hade också stannat.
De log men inte lika upphetsat som mannen.
Birgitta harklade sej högt och mannen hoppade till, torkade svetten ur pannan och stoppade ner sin ljusblå nylonskjorta innanför svångremmen.
Han klappade sin tjocka mage.
--- Jaha.
Nu känns det att sommaren har kommit på fullt allvar.
När barnen slipper strumpor kan man hänga in kavajen och ströva omkring så här i skjortärmarna.
Han log och hans ögon såg också svettiga ut, men lyckliga.
Birgitta kände sej dum för att hon misstänkt att mannen ville flickorna något ont, hon gick vidare till Slussen och steg på en buss.
--- Engelbrektsplan.
Går ni till Engelbrektsplan ? --- Jaja, svarade chauffören, men fnatta på lite, vi är försenade.
Det här kan bli sista färden, tänkte Birgitta och höll i sej hårt i en stolpe, barnen skulle sagt att han drar järnet men jag tycker att han brallar på som en galning.
Passagerarna satt skräckslagna och höll i sej med vita fingrar.
Vid Norrmalmstorg syntes det hur lycklig chauffören var över att ha lyckats kappkörningen med tiden, han vinkade glatt till två uniformerade trafikräknare som gjorde honnör och prickade av honom från en lång lista.
Birgitta gick av, Marias enmansorkester dånade, hon sjöng om rena hjärtan och om att släppa in lite solsken.
Folk satt på de uppställda sofforna, kisade mot solen och lyssnade.
På Biblioteksgatan tyckte Birgitta att varannan man såg ut som Lennart, lite maskerad förståss, vid närmre påseende var de otroligt maskerade.
Hon fortsatte småspringande till Riddargatan och restaurangen där Lennart försvunnit.
--- Är ni ensam ? frågade en servitör.
--- Ja, men jag ville bara fråga, den servitör som brukar servera därborta, hon pekade på båset där de suttit, är han här ? --- Går det inte lika bra med mej ? --- Nej.
--- Vi byter bord varje dag.
Han försvann till ett bord som ville ha notan.
Att jag inte tog reda på vad han hette, tänkte Birgitta och ställde sej vid en vägg, fick såsmåningom syn på den rätta bärande på en bricka full med disk.
--- Hallå, ni minns mej kanske, har han dykt upp ? --- Va ? --- Han som försvann på toaletten.
Har han hört av sej ? Servitören ruskade på huvudet och gjorde en farlig gest med brickan.
--- Jag hade ringt i så fall.
Det lovade jag eller hur ? --- Ja, jo, men jag tänkte, jag har ju inte varit hemma precis hela tiden.
Ni kunde ha ringt när jag var ute.
--- Jaja, hör han av sej så ska jag naturligtvis kontakta er.
Han försvann mot köket, sparkade upp svängdörren, Birgitta väntade på att någon skulle komma från motsatta hållet och den överfulla brickan falla till golvet med ett hiskligt ljud.
Men dom hade nog högertrafik för ur vänstra dörren kom en annan servitör med lika packad bricka med mat på.
Hon gläntade på dörren till herrtoaletten.
En man sade att damernas var dörren bredvid.
Birgitta lydde, gick in och tvättade händerna och fick syn på ett par kvarglömda glasögon.
Hon provade och begrep att damen som förlagt dom måste irra omkring i det närmaste blind.
Den blick hon fick av servitören när hon gav honom glasögonen gjorde henne rädd.
Han stoppade dom i fickan och gick baklänges ifrån henne.
Birgitta gluttade åter in på herrtoaletten.
Den var tom och hon gick in.
Öppnade dörren till båset och läste på dörren.
Oläsligt kludder blandat med " fittan är platt " och andra lustigheter, namn och datum.
" Vill du knulla ? ring 10_38_50.
" Birgitta skrev upp numret och blev utföst av en nödig äldre man.
Portarna runt Engelbrektsplan gav ingen ljusning i Birgittas letande.
Revisionsbyråer, Engelska fåtöljen, Möbler.
KFUK och KFUM, Robert Bosch AB med en vaktmästare i bur framför stora glasdörrar.
Innanför stämpelklockor, rader med stämpelkort och en hiss.
--- Vem söks ? frågade vaktmästaren.
--- Har ni någon forskare här ? Eller vetenskapsman ? --- Njaa, det kan väl hända, vad heter han ? --- Det är det jag inte har en aning om.
Allt jag vet är att han ska ha sitt laboratorium vid Engelbrektsplan.
--- Nänä.
--- Ja men, det är allt jag vet.
--- På så där lösa boliner kan jag inte upplysa om någonting.
--- Ni kan väl säja om det finns ett laboratorium i huset i alla fall, vädjade Birgitta med huvudet på sned.
--- Nej, sånt kan jag inte inlåta mej på.
Jag har annat att göra.
Han tryckte på en knapp och släppte ut en man med portfölj och mörk kostym.
--- Tack då.
Birgitta gick snabbt efter mannen.
--- Förlåt men är ni möjligen forskare eller så ? Mannen hade stannat på trottoaren och viftade hetsigt åt en taxibil.
--- Eller finns det någon forskare därinne, där ni nyss var ? Birgitta tog tag i hans portfölj och försökte förhindra att han steg in i taxin.
--- Ovo je moj ko'fer, ja pu'tujem po'slovno, sade han och slet sej loss.
--- Jaha, sade Birgitta.
Hotell Exelsiors portar öppnades, en sydländsk familj vällde ut med många barn och mycket bagage.
Birgitta trängde sej förbi och gick fram till portieren.
--- Bor herr Hellman möjligen här ? Lennart Hellman.
--- Hur så, det kan vi inte upplysa om utan vidare.
--- Utan vidare ? Han glömde en massa pengar när vi åt lunch, jag vill lämna tillbaka dom.
Bor han här eller inte.
Portieren spände blicken i Birgitta som rotade i väskan efter en cigarett.
--- Tack men jag tar inte emot, sade portieren och satte upp handen som en trafikpolis.
Birgitta glodde på honom och tände cigaretten.
--- Ja, försök inte med mej.
Han återgick till att sortera räkningar.
--- Det är ju löjligt.
--- Man får tycka vad man vill.
Ajö.
På Hotell Anglais tyckte Birgitta att hon lärt sej något, gick med säkra steg till disken och bad portieren ringa herr Hellman och säja att han hade besök.
--- Jaha.
Portieren grep luren, drog med fingret över namnen i liggaren och rynkade pannan.
--- Det måste vara ett misstag.
Vi har ingen Hellman här.
Han lade på luren igen.
--- Skulle han bo här ? --- Jag vet inte riktigt, tack i alla fall.
Birgitta sneddade över gatan mot Trygg-Hansas jättelika port som liknade en kyrkas.
Hon vågade sej inte in utan sprang istället mot röd gubbe in i en tobaksaffär.
Väntade tills damen expedierat en dam med hund, köpte en kola och frågade om det möjligen var bekant om någon forskare bodde i närheten.
--- Nog för att jag har många konstiga människor till kunder alltid men någon forskare, nä det känner jag inte till.
Fråga barberaren här bredvid.
Två gråhåriga barberare var fullt sysselsatta, den ena med att sopa upp hår och den andra med att putsa en herrnacke.
Den med sopborsten tog några tag och var framme vid Birgittas fötter.
Han tittade tvivlande på hennes hår.
--- Nej jag vill inte klippa mej, jag vill bara fråga om ni möjligen känner till om det finns något laboratorium här i närheten.
Birgitta läste " aha, graviditetstest " i barberarens ögon och skyndade sej att tillägga : --- Om det finns några forskare eller vetenskapsmän i det här huset eller i närheten.
Jag letar efter en vän som skulle träffa en forskare och nu har jag tappat honom.
Hon såg hur mannen som höll på att putsas och barberaren tittade på henne i speglarna ovanför den långa raden av ljusblå handfat.
--- Njaa, det finns många företag runt omkring här och laboratorier är ju ganska vanliga.
--- Jag tänkte att ni skulle veta, ni känner väl kunderna och så.
--- Och du är säker på att det skulle vara vid Engelbrektsplan ? Mannen som blev putsad snurrade runt i stolen och såg på Birgitta.
--- Ja, det är det enda jag är säker på.
--- Men Frankenstein, bor inte han i Transylvanien ? eller är det Dracula det ? --- Ja, det är Dracula, sade Birgitta torrt.
--- Men försök där då!
Engelbrektsplan finns förmodligen där också.
--- Jag hade inte tänkt att lämna något blodprov.
Jag letar efter en man som är borta och det är ingenting att flina åt.
Tack i alla fall.
Birgitta såg sej om en sista gång men hade tappat lusten att leta vidare, hon tog en buss och tänkte på ingenting.
Hemma satt Bo och Björn, bedrövade och sura trots att sommarlovet just börjat.
--- Ja men berätta vad som är så förskräckligt då!
Är det betygen ? --- Kommer den där duvjäveln så ska jag slå ihjäl han.
Bosse nästan grät.
Birgitta följde med ut på balkongen, i fågelholken var det dödstyst.
En duva hade suttit på holktaket och när ungarna sträckt ut sina små huvuden med öppna gap hade duvan hackat sin näbb i deras hjässor.
--- Varför skrämde ni inte bort den då ? --- Vi kom försent, vi såg bara när den sista dog.
De gick in i vardagsrummet och väntade.
Efter några minuter kom pilfinkmamman och pappan med munnarna fulla, flög upp till holköppningen och ner till balkongräcket.
Dom satt en stund, utan att kvittra, sedan flög dom sin väg.
Boel stod och tittade på Lennarts kudde, borrade ner blicken som om hon kunde utforska vad han tänkt natten innan han for.
Han hade inte kommit med kvällståget, inte med fem och fyrtiofyra på morgonen heller.
Agneta hade hjälpt till att ringa alla sjukhus och fått till svar att ingen Lennart Hellman tagits om hand.
På Statens Järnvägar hade dom först skrattat när Boel frågat om möjligen en man i sin bästa ålder trillat av.
Sedan hade dom bett henne ringa till polisen men det vågade hon inte.
Hon var nu fullt övertygad om att han stannat hos någon tjej, svartsjukan gav henne energi att köra tvättmaskinen, laga mat för flera dagar och frysa in.
När Boel hämtat sista lasset barnkläder från klädstrecket, låst in gräsklipparen och andra farliga saker i källaren så stoppade hon ner en klänning som Lennart var mycket förtjust i, två par trosor och en hårborste i en bag.
Hon kände sej lite onödig när barnen knappt hade tid att kramas ajö, de lekte en vild lek med Agneta som häst.
--- Gör inget dumt nu.
Ta det lugnt, ropade Agneta och gnäggade.
--- Jag ska bara hämta er pappa.
Boel lät som om barnen kunde rå för att dom fått en hänsynslös idiot till far.
Helst skulle hon ha velat vara liten, sitta på Agnetas rygg, bli matad och nattad och drömma om roliga saker.
Hon kastade en blick i backspegeln, begrep att hon måste ta på sej en mindre skrämmande min, brevbäraren hade tappat hakan när hon nästan överfallit honom och sedan slängt intetsägande brev och tidningar på grusgången.
" Ta det lugnt nu ", jojo, vad annat kunde hon göra med en gammal folka som lät risig, inga farliga omkörningar i alla fall.
På sin höjd utmärka sej som den som låg först i en bilkö.
Jag kan ju inte vara riktigt klok som ger mej av så här, hals över huvud, skulle mor ha sagt, tänkte Boel.
Och Agneta som inbillade sej att hon skulle sitta i trädgården och plugga medan hon skötte barnen med vänster hand, tänk om hon inte ser till dom ordentligt, om något allvarligt händer.
Då är det mitt fel.
Fast egentligen är det den där förbannade dåren till äktenskapsbrottare som har yttersta ansvaret för vad som än händer.
Sedan hon och tiden sniglat sej fram till Värnamo klev hon ur vid en bensinstation.
Beställde två koppar kaffe och en smörgås som smakade gammal tapet.
Hon bläddrade i Lennarts dagbok från sjuttiofem och försökte komma på något underligt.
Det enda lätt besynnerliga var " fynd " som stod med små bokstäver den tjugofemte augusti.
Vad då fynd ? Som jag minns det så var det en vanlig sommarsöndag, nej, vi plockade ihop i stugan för flyttningen och han smet ner till tennisbanan som vanligt.
Boel tänkte igenom hela dagen, han hade sedan hon surnat till ordentligt förbarmat sej över ungarna och berättat sagan om Esmeralda.
" Det var en gång en flicka som hette Esmeralda och hon sa till sin pappa, snälla pappa berätta en saga.
Javisst, sade pappan, det var en gång en flicka som hette Esmeralda och hon sa till sin pappa, snälla pappa berätta en saga.
Javisst ... " o.
s.v.i all oändlighet, tills hon skrek och ungarna slog honom.
Boel kände sej sömnig efter kaffet, frågade om det fanns något motell i närheten och fick en lista med motell över hela Sverige.
Hon kunde inte bestämma sej, ringde hem och fick höra att barnen sov och att ingen hade ringt.
Hon körde vidare norrut, hörde med en stark overklighetskänsla hur motorn pruttade värre än vanligt, kände sej ohyggligt ensam och gråtfärdig men morskade upp sej med att tänka på vilket förfärligt liv det skulle ha blivit om det var hon som försvunnit från familjen utan att meddela sej med ett enda knäpp.
Förlupit hemmet, skulle det ha hetat, han skulle få barnen och huset och jag min tandborste, i bästa fall symaskinen också.
Jag har mej själv att skylla, tänkte hon vidare och hoppades att hon skulle slippa möta någon grupp-åttatjej, jag gick med på att han förbjöd mej att äta p-piller, att bli med Jens just som jag bestämt mej för att börja läsa igen, att ägna mej åt barnen på heltid tills Jens fyllt fem år.
Att han gick med på att jag skaffade spiral är en gåta.
Svarta moln förmörkade juninatten, bilar blinkade med helljuset när de körde om.
Boel signalerade tillbaka glad över att på något sätt kunna meddela sej med någon.
En Volvo lade sej framför henne, så nära att hon kunde läsa en gul remsa med svarta bokstäver som satt klistrad på bakrutan.
" Ingen tycker om dej --- häng dej i bilbältet ".
Strax ovanför Gränna tyckte inte ens bilen om henne.
Den hostade och stannade med ett skutt.
Boel ville inte tro att det var sanning men fick ge sej efter att ha försökt att starta minst tio gånger.
Hon tände en cigarett och tänkte börja gråta, letade fram instruktionsboken.
Gick ur och öppnade motorhuven, petade på lite sladdar, sparkade på däcken, försökte hitta tändstiften och förbannade att Jens fått ficklampan att leka med.
De bilar som passerade trodde förmodligen att Boel stannat för att betrakta den gudomliga utsikten och lät motorn få en liten titt också genom den öppnade motorhuven.
Hon satte sej på huk i skydd av bilen och kissade, tänkte efter vad hon fått lära sej att göra i liknande situationer.
Varningstriangeln skulle ställas upp ja, men på hur många meters avstånd mindes hon inte.
Boel hörde starkt bilbrum bakom sej och hoppades att en hjälpsam polisbil skulle stanna och göra honnör men det var en stor otäck raggarbil.
Den bromsade in med ett tjut och ur vällde fyra jättelika raggare.
Boel stirrade och tyckte att dom var garnerade med kedjor och knogjärn, hon knäppte jylfknappen i jeansen, såg sej våldtagen och skuren i bitar och slängd i det blanka Vätternvattnet.
--- Har ryggsäcken pajat ? Boel stod förstenad, begrep ingenting och kunde inte öppna munnen.
--- Huru tanten, haru sumpat talförmågan eller eru ... Killen brast ut i ett gapskratt, de andra tre klämde i fast lite mera dämpat.
--- Eru skraj va ? Ja jävlar, tanten är skräckslagen.
Han gick runt Boels bil och kliade sej i huvudet, hämtade en välförsedd verktygslåda ur raggarbilen och sade till de andra att hjälpa till.
Den längsta av raggarna stannade hos Boel, lade handen på hennes arm, log och bjöd på en cigarett.
--- Nicklas heter jag, fast dom säjer Nicke, ja vi ser nog lite mosiga och skrämmande ut.
Var inte rädd bara, vi ska nog få fart på kärran åt dej.
Han tände Boels cigarett, skrattade när han såg hur hon skakade, rufsade henne lätt i håret och sade " spänn av va ".
--- Man läser så mycket ruskigt i tidningarna, sade Boel överslätande.
--- Om raggare ? --- Jaa ... --- Alla som åker i stora Amerikanare är inte raggare, förresten, jag känner många raggare men ingen farlig.
Kom.
Han drog med sej henne och de tittade på när de andra mekade i ryggsäcken.
--- Sorry ladyn, du får allt byta ut hela moroten, sade den de andra kallade Totte.
Det finns inte ett enda klös i kärran.
Boel krympte men hennes ögon blev större.
--- Det är inte möjligt, vad ska jag göra ? Jag måste till Stockholm nu genast!
--- Det fixar sej.
--- Men hur ? --- Vi bogserar dej en bit, jag vet var det finns en verkstad, så får du åka med oss.
Boel stod och såg på när de knöt fast hennes folka bakom raggarbilen, Nicklas satte sej vid ratten och hon handfallen bredvid.
--- Kan vara svårt att hänga en annan bil om man inte är så van.
Plocka ihop dina grejer så länge.
Boel lydde, kammade sej och lyssnade till Nicklas berättelse om en biltävling de varit på, vilket liv det varit om nätterna och hur roligt det var för journalisterna som fått smaskiga bilder.
--- En gav femtio spänn till en ung tjej och kille som var ordentligt påtända för att dom skulle knulla på ett biltak.
--- Oj, klämde Boel fram.
--- Du kanske aldrig varit på någon motortävling ? --- Nej, inte precis.
--- Hur gammal är du ? --- Ska fylla trettio ... och du ? --- Jag ska också fylla trettio.
--- Äsch, sade Boel och såg på hans unga ansikte, du skojar.
--- Det ska jag visst det fast det dröjer några år, närmare bestämt sju, nästan åtta.
Vad ska du göra i Stockholm ? Nicklas såg så glad ut att Boel drog sej för att bli allvarlig.
--- Det är så löjligt allting.
--- Vaddå ? --- Jag hade faktiskt tänkt att leta upp min man.
Han har försvunnit.
--- Nu är det du som skämtar.
Hur kan du ge dej ut på en lång resa utan att ha en radio med ? Det är skitbra som sällskap.
--- Jag tänkte aldrig på det.
--- Du bara tänkte på knölen som försvunnit va ? --- Det är nog ingenting att skoja om egentligen, jag tror att något allvarligt har hänt.
--- Han är nog hos någon brud.
--- Det är väl allvarligt nog.
Agneta, min syster, har tagit hand om barnen åt mej, ja, tre stycken.
Två pojkar och en flicka.
--- Oj då.
Nicklas klappade henne på låret, pekade vid sidan av vägen och tecknade klart åt bogserarna.
Alla hjälptes åt att hitta ett lämpligt gömställe till bilnycklarna, en kvarglömd gummistövel storlek tjugotvå fick duga.
De skrev upp verkstadens namn och telefonnummer på en lapp och placerade Boel i baksätet mellan Nicklas och en krullhårig som hette Anders.
Totte och Nalle satt och smågrälade i framsätet om vilket band de skulle stoppa in i apparaten.
Ett gammalt Creedence Clearwater Revivalband vann, killarna sjöng med, trummade på fönster och dörrar så att det svängde om hela bilen.
--- Varför sa du " inte precis " när jag frågade om du varit på någon motortävling, skrek Nicklas.
--- Äsch det var inget.
--- Jo, säj nu!
Dämpa!
vi kan inte prata, skrek han till Totte.
Nå!
--- Jag har faktiskt bara varit på en plöjningstävling en gång.
Boel blev inte sur över att killarna vrålade av skratt.
Nicklas lade armen om hennes axlar och gav henne en stor kram.
--- Åja, sade Anders, var rädd om henne, förresten har vi inte lite dricka kvar.
Du kanske aldrig druckit vodka heller, bara mjölk ? --- Jo det har jag, fast utspätt, aldrig rent.
Boel tog emot flaskan, drack en stor klunk som spred sej från magen ner i benen.
--- En i andra benet.
--- Tack jag fick just i båda.
--- En till huveknoppen då, skynda dej innan Nalle får flarran.
Se inte så skraj ut nu igen.
Totte tar inget.
--- Aldrig den som kör, sade Totte allvarligt, och det är nästan alltid jag.
Boel tog ytterligare en klunk, fick ett tuggummi som tilltugg och slappnade av för första gången på länge.
--- Här, sade Nicklas, lägg huvet i mitt knä och benen i Anders så kan du sova en stund.
Musiken och motorljudet var sövande men en alldeles ny munterhet kittlade henne i magen.
Till sin förvåning njöt hon av att Nicklas så där alldeles naturligt lekte med hennes hår och ritade med fingrarna på hennes axlar.
--- Var ska du bo ? viskade Nicklas.
--- Vet inte.
--- Var ska du leta ? --- Vet inte.
--- Vet du ingenting alls ? Nicklas skrattade och kramade Boel.
--- Jag börjar begripa att jag ingenting vet fast jag hade hoppats att snubbla över något litet hotell eller motell.
--- Och sedan gå ut och promenera i morgon och snubbla över din förlupne make va ? --- Ja ... men Stockholm är ju rätt stort ... Musiken tog slut, Totte muttrade och vände bandet igen, tjatade på Nalle som somnat för att han inte kunde vara lite juste och hålla sej vaken och prata.
Nicklas satt tyst, ritade med fingret runt Boels hårfäste, hon kände sej som ett bedövat paket utan mål och vilja.
Nicklas tog ett djupt andetag och viskade något ohörbart.
--- Va ? Vad säjer du ? --- Du kan få sova hos mej.
Boel satte sej upp, tittade ut i gryningen och på Nicklas som verkade mer intresserad av naturen än av vad han nyss föreslagit.
--- Det verkar väl konstigt.
--- Inte alls, det är bara mamma och jag som bor där, ett litet hus i Enskede, jag menar bara att det är onödigt att ta in på hotell och betala för en hel natt ... kan vara skönt att slippa det opersonliga med hotellrum också ... du kan ta kaffe när du vill och så ... Himmel, vad ska jag göra, tänkte Boel.
Följer jag med så tror han naturligtvis att jag vill gå och lägga mej med honom och det vill jag ju inte eller vill jag det ? --- Du gör som du vill, sade Nicklas.
Jag vill inte försöka övertala dej men ... jag ... ja, du gör som du vill.
--- Vad säjer din mamma då ? --- Hon blir säkert uppiggad av lite omväxling.
--- Är det vanligt att du kommer hem med liftare, undrade Boel och kände sej som ett offer.
--- Allvarligt talat så har jag aldrig släpat hem någon förut.
Boel tog Nicklas hand och så satt dom tills Totte bromsade in framför ett litet tvåvåningshus omgivet av en ymnigt grön häck.
De tackade för skjutsen och vinkade adjö och Boel klev in genom grinden med overklighetskänslan kvar i benen.
--- Här är mammas älskade rabatt, den var pappas tills han dog.
Nicklas böjde sej ner och plockade fram en nyckel under dörrmattan.
Boel såg på den välansade rabatten med små väderkvarnar, stenar och blommor.
De tassade upp för trappan, Nicklas låste upp och viskade att om dom klev på samma trappsteg på samma gång så skulle dom undvika dubbelt knarr upp till övervåningen.
--- Det luktar kamfer som hemma hos mor, viskade Boel.
--- Jasså ... Nicklas öppnade en dörr, tog ifrån Boel väska och jacka och lade armarna om henne.
--- Det här är mitt rum, jag går ner och lägger mej på soffan men jag måste få pussa dej först, du ser så barnslig och gullig ut ... Är du mycket trött ? --- Jag vet inte, mest svimfärdig om jag ska vara ärlig.
--- Vill du ha något ? Lite saft eller --- En toalett bara.
Nicklas öppnade badrumsdörren, hon gick in och ställde ifrån sej bagen med tandborsten i.
Nicklas stod kvar i dörren och flinade.
--- Jag kan knappt kissa när någon hör på, ännu mindre om någon tittar på mej, stäng dörren är du snäll.
Det här är inte klokt, tänkte Boel, jag vill inte att han går ner och lägger sej på någon gammal soffa, jag är lika skakis som när jag var sjutton och cyklade omkull bara för att jag såg en skymt av Lennart ... Nicklas gluttade in, hon nickade och de borstade tänderna tillsammans och skrattade så tyst som möjligt.
Sedan stod de tysta och höll om varandra, viskade godnatt gång på gång och kysstes.
--- Tänk, jag var så orolig i bilen, jag vågade knappt andas, för tänk om du inte velat följa med!
Tack kära gamla man för att du försvann, tack kära gamla ryggsäck för att du pajade så att du stod där på vägen som en skiträdd liten blomma, tänk att jag hittade dej i natt.
--- Det här är ju inte klokt, sade Boel helt utan styrsel i benen.
--- Det klokaste som hänt mej i alla fall.
Nicklas förde henne till sängen, rev av överkastet och Boel lät kläderna falla i en liten hög och kröp ner under täcket.
--- Vad är klockan ? Fem och fyrtiofyra, svarade Boel sej själv och kröp ihop i Nicklas famn.
--- Fem och fyrtiofyra ... låter som en tågtid.
--- Jaa, han kanske är på väg hem till huset nu eller --- Usch, inte tänka på det nu, i bästa fall kan han ha trillat av på vägen, gått på muggen och tagit fel på dörrarna, nej nej inte bli stel nu, jag skojar bara.
Glöm bort knölen nu.
Det gjorde Boel och vaknade några timmar senare av Nicklas smekningar, han viskade att han skulle börja jobba klockan tolv, köra ut telegram och bad henne att möta honom på hans rast.
Boel svepte överlakanet om kroppen och gick ut i badrummet, såg sej i spegeln och hajade till.
Ett stort märke på underläppen lyste blårött och känslan av salighet byttes genast ut mot dåligt samvete.
En kvinnas röst trängde genom väggen, dämpad men genomträngande.
--- Du skulle ju inte vara borta så många nätter, du vet att jag avskyr att sova ensam.
Ringa kunde du väl åtminstone.
--- Jag ringde en gång.
Gjorde jag inte ? --- Jo men, jag vet ju aldrig någonting.
Jag hade middagen klar i går och väntade.
Vem har du med dej ? --- Min tjej.
--- Sedan när då ? --- Ganska länge, hon är från Skåne.
--- Tänkte du att hon skulle bo här ? --- Ja.
Visa henne vägen till T-banan och se till att hon är på Skeppsbron klockan tre.
--- Tror du inte att jag har annat att göra ? --- Nej.
Krångla inte nu mamma lilla, dom har telegramutkörning i Skåne också.
Boel hörde Nicklas skratta, hon släppte taget om lakanet och fick gåshud över hela kroppen.
Nicklas, stod det på en tandborstmugg, mamma på den andra.
Jag har aldrig använt någon annans tandborste i hela mitt liv och nu vill jag det, jag kan inte vara klok, tänkte Boel och klämde tandkräm på Nicklas tandborste, gnodde, spottade och sköljde.
--- Prata med mamma, hon är inte så farlig som hon låter, hon är svartsjuk på mina killkompisar också, sade Nicklas.
Det är hennes kick här i livet.
Sedan Nicklas gått blev det tyst i huset, undantaget transistorn i köket.
Boel vågade sej ner för trappan och framför köksbordet satt en mager kvinna i femtioårsåldern och virkade.
Hon måste ha hört knarret men tittade inte upp.
Pelargonierna stod på vakt i köksfönstret.
" Vetandets Värld " i radion berättade om hur det gick till att förvandla betor och morötter till motorbränsle.
Köket sken som nypolerat och fönstren gnistrade.
--- Goddag, sade Boel och nästan neg.
--- Vi kan säja hej, det går bra.
Jag heter Greta men kalla mej mamma, jag är så van vid det.
Mamma hällde upp kaffe till Boel ur en rostfri kanna.
--- Sitt ner.
Jag brer alltid åt Nicklas ... varsågod.
Hon lyfte på ett lock till en blommig ask och bjöd på två smörgåsar, den ena med leverpastej och den andra med ost.
Små persiljekvistar låg i alla hörn.
--- Jag ska i alla fall till stan så jag kan följa dej till Skeppsbron.
--- Tack men jag hittar nog.
Nicklas sa att det var så enkelt att en idiot skulle klara det.
--- Man kan ta bussen från Södermalmstorg ett par hållplatser, jag ska köpa mer garn.
Mamma visade virkningen.
--- Vad snyggt, sade Boel, men är det inte svårt och tungt ? --- Gardiner är stora men håller jag så här så blir det inte så tungt, nädå svårt är det inte.
I morse under Familjespegeln höll jag på här.
Mamma visade ett gott stycke ovanför kanten.
--- Oj då ... --- Dom här ska jag sälja, titta i vardagsrummet, så ska dom bli när dom är klara.
--- Jaha, vad är det för garn ? --- Fiskegarn som dom knöt nät av förr i tiden, det är outslitligt vad det nu ska vara bra för när det gäller gardiner.
Boel reste sej och sköljde av kaffekoppen och såg sej om efter en torkhandduk.
--- Det är gott om tid, vi behöver inte gå ännu på en stund.
Handdukarna hänger i skåpet.
--- Ja men, jag tänkte ringa först.
--- Det går bra härifrån.
--- Ja men det är till Skåne, det är bättre att ringa i en automat så blir samtalet betalt på en gång.
--- Det går bra härifrån också, lägg ett par kronor i burken bredvid telefonen.
Den står i hallen.
Mamma stängde radion och såg fullt upptagen ut av virkningen.
Boel slog sitt hemnummer och blev nervös när tre signaler gick fram utan att någon svarade.
Luren lyftes och barnskrik och kiv ljöd ända till Enskede.
--- Det är mamma, ropade Boel, hur mår ni ? Hallå!
Bråka inte nu, jag kan tala med Hans och Jens sedan, jaja, pusspuss, får jag tala med Agneta nu, snälla Lena!
Boel hörde hur Agneta kämpade för att vinna telefonluren och till slut lyckades.
--- Har han ringt ? nehe ... Något brev ? nehe ... Är barnen snälla ? nehe ... ja, jag hör av mej igen.
Krama barnen, hej då.
Boel såg på sitt märke på underläppen i hallspegeln, kände sej både lugn och uppskakad, log mot mamma som såg ut som en häpen citron och lade tre enkronor i burken.
--- Jag heter också mamma, tror du att det räcker med tre kronor ? för samtalet menar jag.
Mamma nickade och lät virkningen vila i knäet.
--- Jag går nu, jag kan fråga någon efter vägen om jag inte hittar.
Tack för kaffet.
--- Vet Nicklas om det ? --- Vilket ? --- Att du har barn.
--- Ja, sade Boel.
Det vet han ... ja, jag går väl då.
Ajö så länge.
Boel gick ut på trottoaren, stängde grinden bakom sej och kände hur mamma stod och kikade genom dom virkade gardinerna.
Hon gick på måfå förbi små hus med häckar och blommor, syrenerna blommade, det var nästan som hemma.
Jag måste ringa bilverkstaden, det får jag inte glömma, tänkte Boel och hörde tunnelbanans gnissel och gick mot ljudet, klädd i Nicklas jeansskjorta som hon lånat utan att fråga om lov.
" Här vilar vårt äldsta mordoffer, hittat i Kungsbacka och fyratusenfemhundrafemtio år gammalt.
Fyndet gjordes bara några kilometer från grusåsen Fjärås bräcke.
Troligen höggs den tjugofemårige mannen ned med en yxa.
" Birgitta läste vidare och funderade över varför " fynd " var understruket med ett tjockt svart streck.
Kunde Lennart ha varit med och hittat dödingen ? Varför gå omkring med ett tjockt gulnat Aftonblad i portföljen ? Hon lusläste blad efter blad, till och med serierna och horoskopet men blev inte klokare.
Hon vandrade omkring i våningen och kände sej ensam, Gunnar hade, fast motvilligt, tagit med sej pojkarna ut på sjön och låtit henne stanna hemma sedan hon klagat över mensvärk, ont i huvudet och ett jobb som gick ovanligt trögt.
Innerst inne hoppades hon på att drabbas av en snilleblixt, hitta Lennart och få lämna igen hans kavaj, portfölj, pengar och tenniskläder som låg och irriterade i byrålådan.
Telefonen var dödstyst och ur brevlådan hade bara postens komihåg inför sommarens adressändring trillat ner på hallgolvet.
Birgitta hoppades att Lennarts lilla fru hade börjat sakna honom, hon knäppte på teven för att få ta del av efterlysningen.
Västkustfiskarna krävde sex miljoner kronor i kompensation för det låga pris dom erhöll för industrifisken, tjugotvå öre kilot.
För bara två år sedan hade dom fått nära en hel krona kilot, men det berodde på att soyabönskörden i Amerika slagit fel och det ledde till att proteinfabrikerna slogs om industrifisken.
Nu stod fisken lika tät i vattnen men soyabönskörden var lyckad, proteinfabrikerna köpte bönor för slantarna och struntade i fisken.
Proteinet gick huvudsakligast till uppfödning av grisar och broiler.
Birgitta visste inte riktigt om hon drömde eller var vaken när en man föreslog att fisken kunde bli ett utmärkt protein att mata fiskar med.
Hon knäppte av teven och gick till sängs, tänkte att bara hon sov ordentligt så skulle nog allting lösa sej i morgon eller åtminstone innan Gunnar och barnen kom tillbaka från seglatsen.
Jag måste lägga upp en plan, gå vettigt till väga, åka runt till alla adresser han har i sin adressbok, tänkte hon och vände sej på andra sidan.
Om det händer någonting med båten, om någon trillar i eller om det blir storm, då ligger jag här och vet ingenting.
Om Gunnar får bommen i huvudet och barnen grips av panik, fast det skulle jag också göra om jag var med och få bommen själv i skallen, då skulle pojkarna vara föräldralösa ägare till plastbåt med hög överbyggnad och höga fribord.
Usch.
Pojkarna kan bli vanställda av myggbett eller påkörda av en stor otäck Finlandsbåt, ankaret kan gå av när dom ligger och sover och så driver dom till havs eller krossas mot klipporna eller går på grund ... Kungen stod i en stor trälåda på Sergels Torg och delade ut kattungar.
Birgitta gick fram till lådan och upplyste kungen om att man måste vara övertygad om att kattungarna kom i goda händer, inte dela ut hur som helst, du måste veta vad du gör!
Hon talade i en ton som till mycket små barn och kungen kröp ner i lådan och stängde locket.
Hon vaknade, solen skrek att det redan var långt lidet på dagen, hon gick upp och bläddrade igenom tidningen.
" Bahamas!
Ferier med fantastiska festligheter!
" Naturligtvis hade Lennart dundrat iväg till Bahamas.
--- Tyvärr får vi inte lämna upplysningar om våra resenärer, sade tanten på resebyrån.
--- Men om det gäller ett försvinnande, vädjade Birgitta.
--- Det hjälps inte.
--- Det kan gälla livet, snälla rara.
--- Vänd er till polisen, jag är varken snäll eller rar.
Sedan Birgitta morskat upp sej med flera koppar svart kaffe slog hon Lennarts hemnummer.
En ung tjej svarade att både Lennart och Boel var i Stockholm.
Birgitta såg för sej hur lilla hustrun packat ner kläder till sin älskade make och farit efter honom och hur dom nu promenerade omkring på Skansen och tittade på aporna.
Lyckliga och nykära och utan bekymmer.
Uppmuntrad började hon dammsuga, den minst roliga syssla hon kunde komma på och hon blev ännu gladare när telefonen ringde.
--- Hej det är Sven-Olle ... --- Jaa ... hej.
Birgitta tänkte så att det knakade.
--- Svensson.
Jo jag.
--- Nu fattar jag, avbröt Birgitta.
Och vad vill borgarrådet då ? --- Haha.
Jo jag mötte Gunnar och pojkarna i går när jag följde min familj till tåget.
Dina killar såg roliga ut med fendrar på axlarna.
--- Ja.
--- Jo, Gunnar sa att du satt hemma och slet med en grej och då tänkte jag att du kan ju inte jobba hela tiden, du måste ju äta också.
Eller hur ? --- Ja, jo, det är klart.
--- Och då tänkte jag att vi kan väl äta tillsammans.
--- Ja men --- Vi kan ju prata igenom det där förslaget ni skickat in från barnteatern, det låter bra tycker jag.
Det gäller bara att i rätta ordalag övertyga dom andra.
--- Jaha.
--- Det blir svårare och svårare att få loss pengar.
--- Men om du tycker att det låter vettigt så kan väl du säja det till gubbarna.
--- Ja, jag lovar att göra mitt bästa.
Tänker du äta eller inte ? --- Jag vet inte, svarade Birgitta uppriktigt.
--- Förresten, jag skulle kunna hämta dej om en stund, vi kan ta en tur ut och titta på grönskan och stanna och äta på något trevligt ställe.
--- Snälla du, bilturer är det tråkigaste jag vet, näst dammsugning och så har jag inte tid.
--- Men middag då ? --- Jaja, vad ska vi säja, jag kan vara utanför Konserthuset klockan sex.
--- Vid fontänen ? --- Ja.
Birgitta ångrade sej just när hon lagt på luren, letade på Svensson i telefonkatalogen men gav upp.
Hon ställde in dammsugaren i städskåpet och gav sej ut på jakt efter Lennart.
Att gå omkring på Skansen utan att ha små barn med sej kändes fånigt och ännu fånigare var att spana efter förrymda skåningar.
Hon gick raskt utan en enda blick på djuren men blängde på människor av alla möjliga och omöjliga slag.
Inte ett spår av Lennart och hans lilla fru.
Birgitta tog färjan till Nybroviken, strövade igenom Berzeliipark och vidare till Kungsträdgården.
Runt schackbrädet stod tysta män och tänkte och på lejonen satt små barn och åt glass.
Vid Tetley vimlade det av unga färggranna människor och poliser, Birgitta köpte en kopp te och satte sej under almarna.
Hon hade god uppsikt över dem som passerade i riktning mot Operabaren dit Lennart kunde tänkas vilja gå.
Två otroligt förälskade vid bordet bredvid drog hennes uppmärksamhet till sej.
Det riktigt sprakade små elektriska stötar omkring dom, pojken lade en hand helt ogenerat på flickans bröst och sade något om att " du finns ", sedan sprang han, nej dansade iväg bort mot Gamla Stan och flickan satt kvar och log.
Birgitta reste sej och log mot flickan men hon var så upptagen av sin egen lycka att hon ingenting märkte av omgivningen.
Hungrig, trött i benen och huvudet efter flera timmars planlöst sökande tog hon en buss till Hötorget, ställde sej framför fontänen och väntade.
Hon såg hur Sven-Olle spankulerade omkring, tittade på klockan och rättade till slipsen, prövade lämpliga leenden och fick syn på henne och störtade fram.
--- Har du väntat länge ? Min klocka drar sej nog.
Så trevligt att se dej.
Birgitta andades in doften av hans dyra rakvatten och ruskade på huvudet.
--- Jag kom nyss men jag får inte bli sen.
Jag har lovat att titta upp till min faster som är lite vissen.
Han skrockade och tog henne under armen, drog med henne till Drottninggatan och öppnade en restaurangport.
En hovmästare bugade och önskade herrskapet välkomna, förde dom till ett mörkt litet prång och knycklade ihop den röda lappen med reserverat på.
En servitör rusade fram med två röda drinkar.
--- Inte för mej tack, sade Birgitta, på sin höjd lite vin till maten.
--- Skål, sade Sven-Olle och tog emot båda drinkarna.
En liten smutt kan du väl ta och skåla i.
Birgitta höjde artigt sitt glas.
--- Min specialare, Campari, passionsfrukt och ett stänk gin, smaka lite så får du känna.
--- Jag avskyr när allting är så här uträknat.
--- Jag avskyr att behöva vänta jag, dom känner mej bra här, jag hoppas att du gillar murkelbakad oxfilé, det låter väl smaskens, se inte så förvånad ut, jag ringde ner och beställde helt enkelt.
--- Jaha du.
--- Jag frågade Gunnar om du inte tyckte om att segla, han sa att du inte tog det på allvar.
--- Jaha.
--- Vad menade han med allvar ? --- Äsch, det är för att jag retas och inte använder rätta orden.
--- Vilka ord ? Sjötermer ? --- Ja just det.
--- Vet du var styrbord är ? --- Ja, det är på samma sida som goddaghanden.
Maten serverades högtidligt, vinet avsmakades och godkändes, Sven-Olle talade om sina viktiga insatser, inte minst på barnkulturens område.
--- Titta här, sade han och plockade fram ett tidningsurklipp ur plånboken.
Det här är efter sammanträdet då jag var med och genomdrev att Barnens Dag skulle få starta en verksamhet som kan roa ungarna, inte bara på barnens dag.
Här är bilden av tummelplatsen med kanor och skoj.
Det är jag som står där bredvid hästen.
Birgitta tittade väluppfostrat, torkade fingrarna på servetten och pekade.
--- Vem är det där då ? --- Men det ser du väl ? Det är en bit av karusellen, det är ju en giraff.
Till yttermera visso är det ett högt plank här som håller bilavgaserna borta.
--- Jaharu.
Med undantag av små yttranden om den förträffliga filén åt dom under tystnad.
Sven-Olle sade igen att det var gott det här, började rota i fickorna och slog sej för pannan.
--- Jäklar!
--- Vad är det ? Har du gått ifrån pengarna ? --- Nej då, fan att jag skulle glömma den.
--- Vad då ? --- Bilagan, rekommendationen, jag glömde den på skrivbordet.
Jag totade ihop den på eftermiddagen för att du skulle få läsa den innan den går vidare.
Satan också.
--- Du kan väl berätta den istället.
--- Det är lite svårt att minnas precis.
--- Det är väl inte så noga.
Något minns du väl i alla fall.
--- Jovisst, men vi kan väl dricka kaffe hemma istället så får du läsa själv.
--- Hemma hos dej ? --- Ja ? --- Nej tack du.
--- Ja men ... Sven-Olle tände Birgittas cigarett, tog tag i hennes hand och log.
--- Det skulle väl smaka med lite kaffe, vad säjs om lite Irish Coffee, det vore väl inte så dumt.
Birgitta gjorde sej loss, tog upp läppstift och spegel ur väskan och nästan väste.
--- Säj inte att du har vispat grädden också.
Han svarade ja innan han hann tänka sej för.
Lade bedjande händerna på hennes axlar.
--- Lägg av.
--- Du ... du är --- Lägg av, röt hon.
Du är ju Just som hon skulle säja galen så slängde han sej över henne och blötte ner hela näsan innan hon lyckades göra sej loss.
--- Äckel.
Han slet i hennes arm igen.
--- Jag skriker, väste hon.
Lägg av har jag sagt!
--- Du tänder upp mej så fruktansvärt, flämtade han.
--- Du är inte riktigt klok.
--- Du gör mej alldeles ifrån mej.
--- Dra åt helvete, sade Birgitta och försökte att resa sej.
--- Nu är du intellektuellt ohederlig!
--- Ta dej i häcken va!
Birgitta vräkte sej förbi honom, stannade och slet upp tre tior och slängde dom på honom.
--- Stoppa upp dom bredvid barnkulturen va.
Snuskis.
Birgitta rusade till damrummet, såg så förskräckligt ilsken ut i spegeln att hon måste skratta.
Tänkte mordlystna tankar och ångrade att hon inte hållit masken, följt med honom hem och justerat honom.
Vem trodde han att han var egentligen ? Tarzan ? En skymt av Sven-Olle och en servitör räckte för att hon skulle få tillbaka ilskan och hon klampade ut på Drottninggatan.
Trottoaren var kantad av ensamma Tarzaner, hon tyckte plötsligt synd om dom men retade upp sej igen när hon kom att tänka på Vasaloppet och att enstaka kvinnor brukade jagas i spåret för att dom var kvinnor och inte räknades som skidåkare.
Hon hade nästan glömt bort Lennart när hon satt i en taxi och susade fram på Hornsgatan och tyckte att hon fick syn på honom.
Hon skrek allt vad hon orkade.
--- Veva åtminstone ner rutan om du ska ropa på någon, sade taxichauffören sedan han tvärbromsat.
--- Det är bra, slå av taxametern, jag ska inte fortsätta längre.
Chauffören himlade med ögonen i backspegeln och tog emot en tia.
Birgitta rusade mot porten som slagit igen bakom Lennart och hans fru.
Eller var det en annan tjej, någon som han helt enkelt hållit upp dörren för ? Hon ruskade i handtaget men porten var låst.
Jag väntar ut honom tänkte hon och gick tvärs över gatan, ett bättre hus kunde han inte ha valt.
Mittemot fanns en lång rad soffor omgivna av blodröda rosor och gröna buskar, ett gatukök och en tidningskiosk.
Med blicken klistrad mot husets fönster hoppades Birgitta att Lennart skulle tända en lampa eller gå och öppna fönstret och avslöja i vilken våning han befann sej.
I så fall var det bara att vänta på att någon annan hyresgäst öppnade porten och gå upp och ringa på.
Ingen öppnade något fönster eller tände någon lampa och efter att ha rökt två cigaretter började Birgitta huttra.
En man på vingliga fötter närmade sej hennes bänk.
--- Goderafton sköna dam.
--- Hej.
--- Här hoppar inga halta löss.
--- Nehej.
Mannen plockade upp en plåtask ur kavajfickan, hällde ut några småslantar och räknade dom medan han sjöng " hej på er bröder alla, super gör vi tills vi falla ".
Han reste sej, vinglade bort till gatuköket och återvände till Birgitta med en korv.
--- Du ser så bekyttad ut så du kan få äta från det här hållet så äter jag från det här hållet.
Bra va ? Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Han satte sej nästan i hennes knä och stoppade korven under hennes näsa.
--- Tack snälla men jag är stoppmätt.
--- Det duger inte åt en fin dam förståss, det ska väl vara oxfilé va ? Han slutade tjata när Birgitta gav med sej och tog en stor tugga.
--- Så lägg mej så lägg mej i en brännvinskällare på Söder, sjöng han med munnen full.
--- Man skulle ge sej av härifrån.
--- Ja, jo, svarade Birgitta och bjöd på en cigarett.
--- Jag har tänkt att resa till Kiruna men fan, det blir aldrig av.
--- Kiruna ? Vad skulle du där att göra ? --- Jag vet att han finns där någonstans.
Jag har en pojke, en son däruppe, men fan jag kommer aldrig iväg innan jag dör.
--- Äsch, du har ju minst femtio år på dej.
--- I helvete heller, om man får svära i fina damers sällskap, nej fan, jag skulle åka till Kiruna.
Det är lite långt att gå.
--- Ja, du får väl lifta.
Mannen nästan föll ihop av hosta och skratt.
--- Haru sett nån biljävel som skulle vilja ta med det här vraket va ? --- Buss är ju inte så dyrt.
Han tog upp sin plåtlåda och räknade.
--- Trettifem öre, fan, jag går på soss men dom jävlarna ger mej bara så det räcker precis att inte svälta ihjäl.
Birgitta blängde på huset och rotade i väskan, kände med fingrarna en tia och en femtiolapp och tänkte på änkans skärv, såg hur en ung jeansklädd flicka gick mot porten.
--- Ta den här och se till att du kommer iväg till Kiruna.
Hej då.
--- Nej men vänta ... Han höll sej fast i Birgittas byxben och stirrade på henne med vätskefyllda ögon.
--- Fåna dej inte, du kommer i alla fall en bit på väg.
--- På väg ? --- Ja!
till Kiruna.
Birgitta slet sej ur hans grepp och rusade vilt hallåande över gatan.
--- Vad bra, får jag passa på att komma in genom porten.
Jag har ingen nyckel.
Den jeansklädda flickan såg generad ut och log.
--- Jag har inte heller någon nyckel, ja det är nog lite konstigt men jag skulle bara undersöka om det bor en person här som jag känner.
--- Jaha.
--- Jag får gå hit i morgon när porten är öppen.
Flickan fick bråttom och nästan sprang till lätt klirr av flaskor hon bar i en systempåse.
Birgitta hade mist lusten att sätta sej och vakta bredvid Kirunamannen, hon promenerade sakta hemåt och funderade över var hon sett tjejens ansikte tidigare men kom inte på var eller när.
Det glittrade festligt utanför Birgittas port och när hon klev i glittret upptäckte hon att det var en krossad spegel.
Lite obehaglig till mods öppnade hon hissdörren och såg att spegeln saknades, hon stönade över vandalisering och var glad över att hennes egna pojkar inte kunde vara skyldiga.
Hon gick ur hissen och blev stel som en pinne, hennes dörr stod på vid gavel, uppbräckt och trasig.
En skarp doft av stekta ägg låg tjock i farstun.
Boel såg Nicklas på långt håll.
Hon såg också alldeles tydligt den unga söta flickan han stod och pratade med utanför televerket.
Jag är en tant jämfört med henne, tänkte hon och ångrade allting, jag måste hitta Lennart så att allting kan bli som vanligt igen, jag måste åka hem till barnen och sluta upp att bära mej så här vansinnigt åt.
Nicklas vände sej om och bredde ut armarna, kramade Boel så att hon lyfte från trottoaren.
--- Nicke sa just att han var så orolig för att du kanske inte ville komma, ja då kan jag gå då.
Hej.
Flickan skrattade och gick uppför Slottsbacken, Nicklas suckade.
--- Ja, jag var så nervös, jag fick för mej att du bara var en inbillning, att du inte fanns.
Var mamma snäll mot dej ? --- Ja, jodå, hon verkade lite förskräckt bara när jag också hette mamma.
Har du haft det jobbigt ? --- Nä, inte precis men tiden ville inte gå.
Vilken maxad grej alltså.
Jag körde som en galning till en massa militärer som blivit inkallade av misstag med telegram för att dom inte skulle inställa sej.
Så hamnade jag i Bredäng hos en åttiotvåårig dam, men hon var van vid konstigheter sa hon så det gjorde ingenting.
Förra veckan hade hon fått arga brev och telefonsamtal från järnvägen om att hon omedelbart skulle ombesörja hämtning av en skördetröska vad hon nu skulle med den i en etta i Bredäng.
Men jag har balkong, sa hon och släpade med mej och visade sina dalior.
Sedan fick jag en pepparkaka och så bockade jag och gick.
Nicklas höll om Boel med båda armarna, de gick över bron mot Kungsträdgården.
--- Söta du, ja, jag har bara en kvart på mej, ska vi dricka en kopp te där vid Tetley ? --- Ja, svarade Boel och kände sej som ett litet barn.
Nicklas placerade Boel vid ett bord, hämtade två koppar te, lade i socker och citron och rörde åt henne.
--- Jag finns nog inte, sade Boel.
Det känns precis så.
--- Tro mej, du finns.
Hela världen är en enda liten plutt men du och jag finns.
Han lade handen på hennes bröst och hon var glad att hon satt stadigt på en stol.
--- Ja men jag skulle ju leta, sade hon matt.
--- Men leta då!
Håll uppsikt till vänster så kollar jag till höger.
Ser du honom ? --- Nej.
--- Bra, då letar vi i morgon eller en annan dag.
--- Men usch, säj inte så och titta så jag ser ut.
Boel plutade med underläppen och suckade.
--- Jag kan inte beklaga, bara vara lite stolt.
Här ta tre tior nu och köp ett gott vin som vi kan dricka med mamma.
Vänta på mej klockan nio utanför telegrafen, snälla, du har ju hela eftermiddagen på dej att leta.
Vi behöver bara vara snälla mot mamma en liten stund.
Sedan ... Boel såg långt efter Nicklas, han sprang och skuttade, vände sej ideligen om och vinkade.
Hon satt i ett virrvarr av känslor och märkte först efter en lång stund att en annan kille satt sej på Nicklas plats.
Han var klädd som de flesta runt borden och på gräsmattorna, i färgglad slipover, militärundertröja och jeans.
Många av tjejerna bar indianinspirerade sjok i stället för kjolar.
Karl den tolfte pekade med duvor på handen, poliser med bländvita bälten och extra långa batonger strövade omkring.
Tänk om jag skulle bryta totalt med mitt gamla liv, om jag, nej, barnen kan jag inte lämna, men jag kan sluta upp att vara en liten gullig fru i Skåne.
Skaffa en våning här och få in ungarna på dagis, jobba eller läsa vidare, säja ajöss till gräsklipparen och ... Boel var så upptagen av att fantisera om en ny framtid utan gunnebostängsel att hon bara nickade när killen som tagit Nicklas stol frågade om hon kunde ta hand om hans kasse medan han gick och handlade.
Efter att ha tröttnat på att sitta stilla började hon att spana efter killen.
Vred sej tvärs så att hon såg kön som skulle köpa te men där stod han inte.
Hon tog kassen i knäet och gluttade i den, puttade undan en randig tröja och under den låg Svea Rikes lag.
Hon gick fram till tekön och frågade om det möjligen fanns fler luckor att handla i och fick ett nekande svar.
--- Men här går det undan så ställ dej längst bak bara.
--- Jag menar inte så.
Det var en kille som bad mej att ta hand om hans kasse medan han handlade, det är snart en halvtimme sedan.
Boel antog att det var hennes skånska som fick alla i kön att flina.
Hon gick runt bland borden med kassen och tittade på alla män och pojkar, sedan gick hon ut på gräsmattorna, strök nära grupper av folk och försökte känna igen sin kasskille.
Hon blev djärv och talade med några och beskrev kasskillens utseende och kassens innehåll.
Hon kände närheten av två stora skuggor och en hand som lades bestämt på hennes axel.
--- Vad är det du försöker kränga här va ? Boel glodde häpet på poliserna som frågat.
--- Det är lika bra att du följer med här.
--- Är ni inte sluga ? --- Ja kom med bara.
Boel vädjade till gräsmattssittarna.
--- Aktare för bängen!
ropade en kille och rullade över på mage.
--- Ja kom med nu.
--- Aldrig i livet, röt Boel.
Jag försöker bara hitta den pojke som bad mej se efter hans kasse medan han gick och handlade.
--- Handlade.
Jaharu.
Poliserna såg ut att veta allting om allting.
--- Ja köpte te, men så försvann han bara, han är bara borta.
--- Försök inte med oss.
--- Poliser finns ju för att hjälpa till eller hur ? Jojo, varsågoda, ta nu hand om en randig tröja och Svea Rikes Lag, ni kan ju läsa på om det är något ni glömt.
Ha så trevligt.
Boel gick beslutsamt över gatan, förbi Molins fontän och andades ut mellan buskarna, såg att inte " bängen " följt efter henne och vidare förbi scenen där fröken Sverige brukade koras.
En pappa med två tårtkartonger i den ena handen och en liten unge i den andra gick glatt pratande, efter pappan gick hustrun och plockade hårstrån från hans ryggtavla.
Hon såg både lycklig och kuvad ut och tyckte säkert att det var viktigt att makens skepparkavaj var välborstad.
Boel kände igen sej själv och hatade sina omsorger, Lennart och hela den äktenskapliga situationen.
Hon gick omkring och retade sej på allting som hade med Lennart att göra, uppmuntrad av att ha tillstånd att tycka illa om honom och inte behöva anlita hela sin uppfinningsrikedom för att ursäkta honom.
Han är nog trött, han är nog jäktad, han har ju ett så ansvarsfyllt arbete.
Usch!
Han går omkring och inbillar sej att han betyder något för utvecklingen medan han är fullt upptagen av att vara en vanlig skit, proppfull av självberöm eller självmedömkan.
Oj jag dör, tänkte hon och fick syn på kasskillen.
Han stod i en klunga tysta människor och väntade på schackspelarnas nästa drag.
Tyst var också den vars drag det var, han kliade sej i skägget, lyfte sin halvmeterstora dam gav sej ut på brädet och sade schack.
Det gick ett sus genom de tysta och den schackade började klia sitt skägg.
Kasskillens tröttsmå ögon blev större när Boel ryckte honom i ärmen.
--- Du dröjde så länge så jag lämnade din plastpåse till poliserna därborta.
Du får hämta den själv.
--- Åh, jasså det var som fan.
--- Jag trodde att du bara skulle köpa en kopp te.
--- Nä ... jag skulle handla.
--- Jaha.
Men nu vet du var du kan få igen din kasse.
--- Jaa ... Boel ryckte på axlarna och gick vidare mellan uppställda lådor med blommor och buskar i, tydligen någon sorts trädgårdsutställning som hon inte orkade betrakta.
Kasskillen hojtade bakom henne, hon stannade och väntade in honom.
--- Här, ta den här istället.
Istället för vad då, tänkte Boel och tog emot en tändsticksask som verkade tom, stoppade den i skjortans bröstficka och tyckte att killen verkade galen.
--- Bussigt.
Tack ska du ha.
Hej då.
Vid övergångsstället mot Norrmalmstorg såg Boel en orangeröd telebil och fick gåshud och hjärtklappning.
Nu får jag skärpa mej, tänkte hon, gick in i en telefonkiosk och ringde hem.
Önskade att telefonkiosker skulle innehålla toalettstolar för hon blev rysligt nervös när ingen svarade hemma i Skåne.
Till verkstaden gick det lika dåligt, det bara tutade upptaget.
Någon sjöng och spelade på Norrmalmstorg, Boel gick fram till en liten dam som med stark röst vittnade om kärlek, " Marias enmansorkester " stod det på hennes besynnerliga orgelliknande apparat.
Hotell Stockholm, där har han nog tagit in, tänkte Boel och åkte hiss fyra trappor upp i ett stort hus.
--- Jag letar efter min man, vi har kommit ifrån varandra, Lennart Hellman, han kanske bor här.
--- Tyvärr, tyvärr, ingen Hellman här.
Skulle han bo här ? --- Nej men han gillar att bo centralt och då tänkte jag ... --- Vänta, jag har en vän på Anglais, jag kan ringa dit och fråga.
Receptionisten hade fler vänner och ringde runt en god stund men med nedslående resultat.
Boel såg sej i hisspegeln på vägen ner och begrep varför damen varit så hygglig och ringt runt.
Hon såg vissen och tafsig ut och beslöt sej för att pigga upp sej med något ytligt.
Hon gick vidare och tittade på vackra kläder i skyltfönstren, föreställde sej hur hon skulle se ut i den och den skjortan eller tröjan men föredrog Nicklas skjorta framför alla.
På ett Systembolag köpte hon två flaskor vin som hon hoppades att mamma skulle gilla.
Från Klippoteket på Riddargatan hördes medryckande soulmusik och Boel klev in i bruset och fram till en tjej i afrofrisyr.
--- Om du vill ha Kennet så går det bra, han har fått ett återbud.
Gå längst in bara.
Tjejen pekade och Boel gick in till Kennet.
Hon kände sej osäker och ute bland alla som såg ut att veta exakt hur man ska se ut och röra sej.
Kennet vinkade med pekfingret, rufsade henne i håret och log.
--- Maggie!
Du skulle klä i Maggie.
Han visade en bild på en hårt sminkad dam från trettiotalet med hårda vågor och smålockar vid öronen.
--- Ja det är möjligt men jag vill bara bli jämnad i topparna om du kan det.
Boel dök ner i en färggrann tidning och Kennet klippte, visslade och tog små käcka danssteg, blötte hårtofs efter hårtofs, pratade med alla runt omkring om vem som varit med på festen och inte fått komma och så undrade han vart Picko tagit vägen.
Det visste ingen av dom andra heller och Kennet släpade med Boel till ett schamponeringsställ, tvättade och blåste henne torr med en handtork.
Boel betalade och frågade afrotjejen om det fanns något litet matställe i närheten.
--- Timjan här bredvid, om det är fullt så ligger Pampas lite längre upp efter backkrönet.
På Timjan var de smårutiga dukarna fulla av rätter och armbågar, Boel fortsatte till Pampas.
--- Är ni ensam ? --- Ja ... --- Här varsågod.
Boel placerades mitt på golvet vid ett bord för två, hon kände sej en smula utsatt och bad att få sitta i ett bås men servitören höjde på ögonbrynen och sade att det fick hon verkligen begripa, är man ensam kan man inte kräva att få ett helt bås för sej själv.
Hon blev mätt av hans surhet men vågade inte ge sej av, beställde en sallad och ett glas vatten, betraktade insidan av sina händer och tänkte på Nicklas och rös.
Salladen dröjde och Boel gick till en telefonautomat och slog numret hem.
--- Har du hittat knölen ? undrade Agneta.
--- Nej, svarade Boel, men varför kallar du honom knöl, det är väl min avdelning.
--- Jag har läst lite i hans bok och gluttat i hans papper, fan, han har gått på dom där äckliga CIA-understödda miljöfjantarna, han tror på Ehrensvärd och det där packet.
--- Oj då.
Hur mår barnen ? --- Lite vilda men gulliga.
--- Jag ringer i morgonbitti, krama barnen.
Boel kände sej förfärligt ensam när hon petade i salladen, letade i väskan efter cigaretterna och hittade en liten grön bambi av plast som tillhörde Jens.
Jag börjar gråta om jag inte slutar upp att tänka på ungarna, tänkte hon och såg sej om på folk och inredning.
" EGO BOY " stod det över det närmaste båset, hästar som var Lenas stora passion.
Hon lämnade mer än hälften av salladen och bad om notan.
Boel gick planlöst omkring och såg på människor som hade bråttom hem eller iväg bort, flaskorna dinglade i systemkassen, hon inbillade sej att hon skulle möta Nicklas utan att samvetet skavde om hon åkte iväg till Hornsgatan och ringde på hos Johannes, kusinen som var på Bahamas.
Inte för att Lennart brukade besöka honom särskilt ofta men Johannes hade kanske tröttnat på Bahamas och stött på Lennart och bjudit hem honom.
Sedan hade dom varit ute och ätit, gått hem och groggat och talat om gemensamma upplevelser från barndomen och kanske somnat eller raggat upp några tjejer som dom gått till sängs med och glömt bort att Lennart hade hustru och barn som väntade på honom eller åtminstone på en telefonsignal.
Som om hon tillhörde storstaden löste hon biljett i T-baneluckan, åkte rulltrappan ner, klev på rätt vagn utan att behöva fråga någon men åkte en hållplats för långt.
Från Zinkensdamm vandrade hon sakta och förvånades över att så få människor flanerade omkring och upplevde hur våren just höll på att ge vika för sommaren.
Hornsgatan 55, vilket ruffigt hus, tänkte hon och försökte öppna porten men den var låst.
En kvinna kom springande från andra sidan gatan och bad att få bli insläppt.
Boel mumlade något om att hon letade efter en bekant och gick med raskare steg mot Mariatorget.
Där satt enstaka människor utspridda på sofforna och i mitten låg ett odjur i en torrlagd fontän.
Hon saktade farten igen i jämnhöjd med Djurgårdsfärjorna, ville inte komma för tidigt och hämta Nicklas, förresten om jag skulle ta in på hotell och kanske träffa honom sedan jag funnit Lennart och läst lusen av honom, tänkte hon och greps av overklighetskänslor som gjorde hennes ben svaga och kinderna lätt rosa.
Hon smög vidare utefter kajen med Finlandsbåtarna, rädd för att plötsligt stå öga mot öga med Lennart.
Nu vet jag verkligen ingenting om någonting, tänkte hon, jo att jag vill vara med Nicklas i natt, sedan, i morgon då ska jag ... --- Vad gulligt, nu ser du ännu barnsligare ut, sade Nicklas och smekte Boels nyklippta hår.
Jag trodde aldrig att tiden skulle gå.
Har du letat ? --- Ja, jo, jag kanske inte gjorde mitt allra bästa men näst intill, svarade Boel och var glad att Nicklas tog systempåsen.
Jag känner mej faktiskt berusad utan dom där flaskorna.
Nicklas höll om henne och viskade.
--- Jag vågar knappt se på dej, jag får bara titta lite i taget för att inte svimma av.
Va ? Vill du bära påsen ? --- Nej jag menar att jag inte behöver dricka av innehållet för att bli berusad, usch vad söt du är.
De satt tätt i tunnelbanevagnen och höll varandra i händerna, såg inga medpassagerare och Boel tyckte att de åkt mindre än en minut när Nicklas reste sej och drog med henne ut på perrongen.
De upptäckte mamma bakom gardinen och en fågel innanför grinden.
De klev försiktigt för att inte störa den.
--- En björktrast, viskade Nicklas.
--- Är det inte en stare ? Hannen går där framme i buskarna, kan du se om han har gul näbb ? --- Ja det har han.
Det har väl björktrasten va ? --- Kanske det men det är en stare.
--- Jaha, då kan jag en fågel till.
--- Hur många kan du ? --- Tre.
Kanariefågel, björktrast och så stare om det nu verkligen är en.
--- Du skulle behöva gå i Mulleskolan.
Det gör mina barn, dom har lärt sej jättemycket om djur och natur.
Mamma knackade lätt på rutan och vinkade.
Nicklas vinkade tillbaka.
--- Hon har alltid något lite extragott färdigt när jag jobbar sent.
Om du äter ordentligt så blir hon glad.
Mamma stängde av radion, och bad dom att sitta ner.
Det var dukat för två och Boel kände sej oerhört överflödig, hon kisade i det skarpa skenet från lysröret i kökstaket.
--- Ja men sitt ner då.
Mamma tog emot vinflaskorna och stoppade in en i ett skåp.
--- Det räcker mer än väl med en.
Nicklas börjar sju så det får inte bli så sent.
--- Nädu mamma lilla, jag har bytt min vakt så jag är ledig i tre dagar nu, sade Nicklas.
--- Bra då kan du klippa gräsmattan och häcken som du lovat.
--- Jaja, jag ska.
Nicklas tog fram ett tredje glas.
--- Tänk inte på mej, sade mamma.
Jag ska inget ha.
--- Det ska du visst det.
Vi ska skåla för Boel.
--- Jasså, en liten skvätt då.
--- Kan du byta bort dagar så där hur som helst, sade Boel för att göra sitt bästa med att delta i konversationen.
--- Jag tog midsommaren åt en kille som har familj, han blev nästan gråtfärdig av tacksamhet.
--- Då ska ju du åka med Totte till Dalarna, sade mamma.
--- Jag ska inte det nu längre.
Jag vill vara med Boel, hon kanske inte kan stanna så länge till.
--- Inte, sade mamma och såg riktigt uppiggad ut.
--- Min syster, Agneta, ska tenta nästa onsdag och hon behöver nog några dagar för sej själv för att slå i sej alla kunskaper, utan barnen menar jag.
--- Jaha, sade mamma, se här smaka på.
Jag tror jag tar en ostbit också.
Hon hämtade en assiett och en kniv till sej själv och satte sej ner på ett hörn.
De skålade och log mot varandra alla tre.
--- Petterssons har köpt en elektrisk häcksax.
Jag frågade om vi fick lov att prova den och det fick vi.
--- Bra, sade Nicklas.
Då lånar vi den i morgon förmiddag.
--- Jag kan slå gräset medan du tar häcken, sade Boel.
Det är jag bra på.
Nicklas och Boel smekte varandras ben och fötter under bordet, åt och drack och vågade knappt låta blickarna mötas.
--- Sessan har fått ungar.
--- Sessan, det är grannens katt, sade Nicklas.
Jaha, hur många då ? --- Fyra, alldeles svarta, det är nog Svullen som är pappan.
--- Svullen är en annan grannes katt.
Om du skulle be att få en unge.
--- Jag ? Aldrig i livet, sade mamma.
Man blir så bunden av ett djur.
--- Du är ju alltid hemma i alla fall, det kan väl vara kul att ha en katt.
Du åker ju aldrig bort.
--- Nä men jag vet att jag kan om jag vill.
Det är min frihet, det räcker med att oroa sej för dej.
Det är inte lätt minsann att vara mor åt en pojke i dag, allting som är så farligt med knark och sånt.
Ja du får se själv när dina barn växer upp.
Man har inte mycket att säja till om.
Det sista riktade hon till Boel.
--- Mamma, jag är stor nu, jag kan försörja en familj om jag vill.
--- Men du har ingen ännu, gudskelov.
Pappa ville alltid att du skulle börja läsa igen och bli något.
--- Jajaja.
Mamma surnade lite när Nicklas nästan röt.
--- Fattar du inte att jag är något ? Jag är Nicklas.
Jag skiter i att bli något annat.
Mamma höll på att dåna av lycka när det stod " Tjänsteman " på ett brev till mej.
--- Tro honom inte Boel lilla, det gjorde jag inte alls.
Petterssons Bengt är snart färdig arkitekt.
Han ser så trevlig ut.
Nicklas skrattade och reste sej, de hjälptes åt att duka av och diska, sade godnatt och gick upp för trappan till pojkrummet som hade gardiner och överkast med Kalle Anka och Musse Pigg på.
--- Jag ska försöka att inte bli så där beroende av mina barn, sade Boel och knäppte upp jeansskjortan.
Nicklas lade på en skiva och vred på volymen precis så lagom att mamma inte skulle störas och inte kunna höra vad de hade för sej eller talade om.
--- Det är bättre med en hel hög ungar, men jag fick inga syskon.
Vad har du där ? --- Var ? Jasså, en tändsticksask som jag fick av en helförvirrad kille i Kungsan, han verkade vrickad på något sätt.
Nicklas öppnade tändsticksasken.
--- Nänä, vad betalade du för det här ? --- Va ? --- Vad fick du ge ? --- Ingenting, vad menar du ? --- Det är gräs, visste du inte det ? Nicklas hörde stönande på Boels beskrivning av Svea Rikes Lag, poliserna och kasskillen.
--- Ojoj, det här skulle mamma veta, hon som är skiträdd för allting, så har den här otroligt oskyldiga lilla tjejen från Skåne dundrat in i hennes lilla Enskedehus och förlett sonen med stort S att röka gräs.
--- Nämen vi kan slänga det.
--- Inte.
Nicklas pillade ur tobaken ur en vanlig cigarett och fyllde den med gräset.
De rökte med fönstret vidöppet, smektes och pratade viskande, greps av fnissanfall, gjorde en ny cigarett, vände på skivan och mamma bultade godnatt.
--- Hur är han, din Lennart ? --- Jag vet inte vad jag ska svara men så här ser han ut i alla fall.
Boel tog fram ett litet passfoto ur plånboken och visade Nicklas.
--- Fast han har skaffat glasögon sedan dess, sedan kortet togs.
Jag tänker inte berätta ett dugg om honom, just nu skulle det bara bli snea stygga saker känner jag.
Jag har en väninna som var gift och hade tre ungar, hon träffade en ny man, vi kan kalla honom Y. X, hennes man flyttade hemifrån, Y flyttade in, satt i köket, bedårad och tittade på när Gunilla, som hon heter, lagade mat, diskade, läste sagor och badade alla barnen.
Sedan satt hon och Y och pratade vid köksbordet om X!
!!
! Va ? Kan du tänka dej något så fånigt som att binda upp en ny förbindelse på skitsnack om vad X hade sagt i telefonen, om hur taskig han varit mot hennes mamma i förra veckan och om hur arg han var i söndags o.
s.v.Nå, Y lyssnade och lyssnade, berättade själv om sin gamla Lena tills han en vacker dag träffade en alldeles ny barnlös brud med hela framtiden för sej.
Då blev Gunilla så bestört att hon sökte upp sin gamla X och berättade om Y och hans förfärliga svek och så blev hon på smällen igen.
Nu sitter Gunilla och nattar fyra ungar och X är som vanligt igen, det vill säja ute och ränner.
Kors vad jag pratar.
--- Ja, sade Nicklas, men det är nyttigt.
De vek ihop Kalle Anka och Musse Pigg och kröp ner i sängen.
Sedan pratade dom inte på en lång stund och grammofonen hade tystnad.
Nicklas tassade upp och vände på skivan.
--- Du, viskade han, jag har alltid undrat hur det är när det går för en tjej.
--- Mmmm.
--- Är det svårt att beskriva ? --- Jag har aldrig försökt, svarade Boel och smekte Nicklas hår.
Hon undrade hur hennes mamma skulle reagera om hon fick se sin äldsta pålitliga dotter ligga med en ung långhårig kille och vad Lennart skulle vräka ur sej vågade hon inte tänka på.
Hon fingrade på Nicklas lugg.
--- Flätor, du skulle passa i flätor, nej förresten med ett band och en fjäder i nacken så kunde du vara en indian.
Var din pappa mörk ? Du ser ut som en indian.
--- Försök inte att slingra dej nu.
Säj hur det känns.
--- Jag vet inte.
--- Det vet du visst.
--- Usch, vad svårt, jag vet inte hur jag ska uttrycka mej, man nästan dör bara, jag vill svimma bara du tar i mej.
--- Nå ? --- Vad ska jag säja ... Jo, om du tänker dej ett stort tjockt träd som man börjar såga i, länge och väl, bara sågar och sågar och så faller det med ett jättebrak.
När det går så känns det som ett jättebrak.
Duger beskrivningen ? Jo, det är ju så också ... ja att en hel dunge trän kan fällas ... ja, vad konstigt ? jag är jättehungrig.
--- Jag smyger ner och brer några mackor, sade Nicklas och reste sej ur sängen.
--- Ta en med kaviar åt mej är du gullig.
--- Jag önskar att jag för alltid fick bre dina mackor.
Boel gick ut i badrummet, såg på sina röda ögon och kände inte riktigt igen sej.
Hon kissade med dörren öppen och hörde sej själv sjunga halvhögt på en David Bowielåt.
... will you stay in another story, if you stay you won't be sorry 'cause we believe in you ... Utan att tänka på att Lena och Hans älskade kaviarmackor åt hon glupskt och Nicklas gick ner i köket och bredde ett lass till.
Birgittas hjärta slog så högt och hårt att hon fick hålla handen för bröstet för att kunna lyssna sej till om någon var inne i våningen.
Till slut tog hon mod till sej och tassade in i hallen.
Barnens tennisracketar stod lutade mot väggen, hon grep en och höjde det som vapen och smög på tå förbi köket.
Kylskåpsdörren stod öppen och det var nersölat på diskbänken, hon gick vidare, oändligt försiktigt.
I vardagsrummet stod teven på trekvart, utdragen från väggen, barnens rum brydde hon sej inte om utan smög vidare till arbetsrummet.
Dörren var stängd, precis som hon lämnat den.
Hon ställde ifrån sej handväskan ljudlöst, höjde racketen för en smash och tryckte ner dörrhandtaget.
Dörren gled häftigt upp, ingen människa fanns där, men papper.
Alla hennes och Gunnars räkningar, betalda och obetalda, deklarationer, manuskript och fotografier, hela golvet var täckt.
Birgitta klev i röran, fram till byrån öppnade den nedersta lådan, övertygad om att de trettiotvåtusen slantarna var väck.
--- Polisen kommer strax, sade en röst.
Birgitta flög av skräck rätt upp i luften och vände sej om när hon tog mark.
M.B. Svensson, grannen, som hon aldrig såg röken av i vanliga fall stod i dörröppningen.
--- Bli inte så rädd, jag ringde till polisen redan då jag hörde ett förskräckligt liv i farstun, sedan stod jag och kikade i mitt titthål och såg hur två män bröt upp din dörr.
Jag vågade inte ge mej till känna, jag var säker på att dom i så fall slagit ihjäl mej och det är ju inte så roligt.
Dom ringde på min dörr men jag öppnar aldrig om kvällarna.
Medan M.B. Svensson talade tog Birgitta försiktigt upp Lennarts kavaj och kände med fingrarna i innerfickan.
Det tjocka bruna kuvertet låg kvar.
--- Dom hann visst inte till byrån, sade hon.
--- Kors vad här ser ut.
Nej rör ingenting, vänta till poliserna kommer.
Jag kan bjuda på en cognac så länge, det kan behövas.
Jag har länge tänkt bjuda in dej men det har inte blivit av.
Birgitta stoppade kuvertet i sin handväska och följde med M.B. Svensson till hennes ytterdörr.
--- Nej jag följer inte med in, jag väntar på polisen, skulle dom komma nu ? --- Omgående sa dom när jag ringde, det är över en timme sedan.
Hon försvann in i sin våning och Birgitta stod kvar i stekta äggdoften och undrade.
--- Det är sällan jag nyttjar något starkt men nu kan det behövas.
Jag ringde polisen igen när tjyvarna gett sej av, då fick jag kontakt med en annan polis, dom kanske kommer ett helt gäng.
Har du rört någonting någonstans ? Skål!
--- Nej.
Skål, jo jag stängde kylskåpsdörren, vad konstigt, dom måste ha varit väldigt hungriga.
Sex ägg har dom satt i sej.
Ska jag åka ner och ställa upp porten ? --- Kan tjyvarna ta sej in så kan väl poliserna, fast det kanske dom inte kan.
Ja åk ner du så vaktar jag dörren.
Herregud, tänkte Birgitta i hissen, tänk om det var Lennarts ritningar inbrottarna varit ute efter, dom kanske är mer betydelsefulla än alla pengar i världen och jag tittade inte efter i portföljen om dom låg kvar.
En svart och vit bil parkerade just som Birgitta öppnade, en yngre och en äldre polisman klev ur.
Hon hade önskat att det varit Gunnars gamla lumparkompis som haft vakten, det hade förenklat pratet, kanske.
--- Gustavsson, sade den äldre.
Var det ni som ringde ? --- Nej, det var min granne men det är i min våning som --- Som ni har haft påhälsning ? Lindkvist, sade den yngre.
--- Ja, det börjar nu, sade Gustavsson.
Så fort skolorna slutat så sätter lägenhetsinbrotten igång.
--- Jaha, sade Birgitta.
--- Vi har haft fullt hela eftermiddagen och kvällen, fast det är värre i New York, sade Lindkvist, har jag sett i teve.
--- Jaha, sade Birgitta, men dom måste ha varit hungriga, dom har stekt sex ägg.
--- Typiskt narkomaner, sade Lindkvist.
Dom är alltid hungriga.
Är det något ni saknar.
--- Jag vet inte riktigt, jag har inte hunnit titta efter ordentligt och så ville jag att ni skulle få möjlighet att ta fingeravtryck först.
--- Haha, sade Gustavsson.
Det är bara i tevedeckare och om det är fråga om grövre brott, bankrån och sånt.
--- Jaha, sade Birgitta och puttade upp dörren till sin våning.
--- Här är en blankett, sade Gustavsson.
Fyll i den sedan ni kommit underfund om vad som saknas.
De spankulerade omkring, tittade på teveapparaten och sade typiskt för tung om den, fortsatte in i arbetsrummet och sade oj.
--- Jag har tänkt på en sak, sade M.B. Svensson sedan hon tagit i hand och hälsat ordentligt, dom började böka redan halv åtta och då är ju porten öppen.
Jag vågade knappt andas där jag stod och såg på dom genom mitt titthål.
--- Hur såg dom ut ? --- Tja ... alla blir ju så groteska genom gluggen, stora på mitten och med väldigt små huvuden och det kan dom väl inte ha haft ? Den längsta hade tjock kofta med skärp om magen och grå byxor och den andra hade jeans och blå polotröja.
Cendre hår båda två och den långa var lite tunn på hjässan.
Lindkvist skrev och sade jojo och jojomensann.
--- Pumaskor, sade han.
--- Ja ? Hur visste ni det ? --- Dom brukar ha det.
--- Hur ska jag få ordning på alla papper, gnällde Birgitta.
--- Var glad att det inte är värre, nyss var vi på ett ställe där dom hälsat på riktigt ordentligt.
--- Ja, sade Gustavsson och suckade, alla blomkrukor var sönderslagna, det fanns jord överallt och så hade dom sprutat ketchup och senap på väggarna, lagt flera paket glass i fåtöljer och soffor och kissat i akvariet.
Fiskarna hade flutit upp till ytan och låg döda upp och ner.
Det var bara några små guppin som överlevt men dom är ju ovanligt livskraftiga.
--- Det är väl inget mer vi kan göra, sade Lindkvist, glöm inte att fylla i blanketten och ring försäkringsbolaget i morgon bitti.
--- Om ni kommit meddetsamma då jag ringde, sade M.B. Svensson, så hade ni kunnat göra mycket mer.
Tagit dom på bar gärning bland annat.
--- Lugn, sade Gustavsson, vi sätter allt dit dom en vacker dag.
--- Kan ni fixa så att en låssmed kommer och sätter dit ett nytt lås, jag törs nog inte sova med ytterdörren vidöppen.
Poliserna synade dörren.
--- Det behövs inte bara ett nytt lås, ni behöver en helt ny dörr den här går inte att laga.
Lugn bara, dom kommer inte tillbaka till samma ställe två gånger samma dygn.
--- Och äggen är ju slut, sade Birgitta.
Poliserna klev in i hissen, gjorde honnör och åkte ner.
--- Ska du inte följa med in till mej och sova på min soffa ? undrade M.B. Svensson.
--- Tack men jag ska titta lite i arbetsrummet och försöka komma underfund med vad som saknas, vad det nu kan vara.
--- Ring på om du ångrar dej.
Birgitta tackade igen och stängde sin dörr så gott det gick.
Stod sedan med lappen hon fått av poliserna och glodde på förödelsen i arbetsrummet.
--- Idioter!
sade hon högt när hon upptäckte att tjuvarna slitit bort färgbandet ur hennes skrivmaskin.
Hon öppnade Lennarts portfölj men alla ritningarna låg precis som hon stoppat ner dom tidigare på dagen.
Ingenting var borta.
Birgitta lade deklarationer i en hög för sej och räkningar i en annan, lösa manussidor i en låda och försjönk i fotografier av henne själv, Gunnar och pojkarna.
Hon hade i alla fall tänkt att sortera dom i någon sorts ordning, kanske kronologisk.
Det var inte bara bilder påminnande om tomtebolycka, en bild på Gunnar när han var så fruktansvärt sur och arg, hur orkade han vara så sur på semestrarna ? Bilderna från sjösättningen var lyckade, det syntes inte hur snålt det blåst och inte heller hur dom frös om händer och fötter.
Bilder på pojkarna, nakna och små i sanden, i badkaret, i gräset och på balkongen.
Men var sjutton är nakenbilderna på mej ? tänkte hon och rotade vidare men fann dom ingenstans.
Så onödigt, jag såg ju inte klok ut, usch, vad ska främmande människor med dom till ? Sälja i arabländerna eller något katolskt land där man får se ut hur som helst bara man är naken ... Telefonen ringde och Birgitta svarade, beredd på att det var Gunnar som gått på grund med ungarna.
--- Hej, det är Sven-Olle.
--- Hej, sade Birgitta kort.
--- Jo jag tänkte bara säja att, ja det där i kväll --- Ja ? --- Jo, du är väl införstådd på att det stannar mellan oss ? --- Jaharu.
--- Ja, då är vi överens va ? --- Jasså ? --- Så du låter inte incidenten gå vidare då ? --- Jag har faktiskt annat att göra än att springa med skvaller om det är det du menar, sade Birgitta torrt.
--- Ja ... vi kan väl äta lunch någon dag kanske och diskutera.
--- Tack, avbröt Birgitta, men jag äter aldrig lunch.
Jag tänker gå och sova nu.
Hej då.
Mordlystet effektivt plockade hon ordning på resten i arbetsrummet, slängde två kassar onödiga papper i sopnedkastet och petade till dörren så att den såg nästan stängd ut.
Hon tände en cigarett och ställde sej på balkongen, ville skynda sej in till sängen innan solen gick upp men en konstig lukt höll henne kvar.
Hon nosade och luktade på blommorna, petade i balkonglådorna men därifrån kom bara den lätt fräna doften av fuktig jord och pelargonior.
Javisstja, fågelholken med de döda pilfinkarna.
Birgitta klättrade upp på en stol och drog i skivan under holken men stanken var så förskräcklig att hon sköt in den igen.
Gick in och hämtade en kasse, klättrade upp igen, höll andan och drog med ett bestämt tag ut skivan.
De små fågelliken hade blivit levande av mask.
Dom var vita och tjocka, rörde sej rytmiskt och när hon tappade kassen så kreverade boet på stolen.
Hon skrapade ner äcklet i kassen, darrade av återhållen kräklust och hakade ner hela holken.
Sedan sprang hon genom våningen och var glad över att dörren inte var låst och vräkte ner kassen i sopnedkastet.
Hon tänkte på sopgubbarna och fick dåligt samvete men var för trött och äcklad för att orka åka ner i soprummet och vad skulle hon göra där ? Hon letade efter något att dricka i kylskåpet, visst hade hon haft två Lyckholms hemma men dom var borta.
Med en känsla av galenskap hämtade hon listan hon fått av poliserna och fyllde i : 2 Lyckholms, 6 ägg, 1 färgband och 8 nakenbilder.
Sedan gick hon omkring och letade efter ett gömställe för de trehundratjugo hundralapparna, tyckte att hon var väldigt påhittig när hon stoppade ner dom i ett halvfyllt tvättmedelspaket.
Birgitta kröp i säng, gick upp igen och tog på en av Gunnars pyjamaser, lade sej igen och funderade på Lennart.
Var det han som gått in i femtiofemmans port och var det hans lilla hustru han hållit upp dörren åt eller en alldeles vanlig människa som råkade bo i huset.
Bodde han där och var det verkligen Lennart hon sett.
Var han sjuk ? Fast lite magfixerad verkade han förra året också, han hade berättat så besynnerligt om en resa han gjort till London när han var ung.
Han hade hamnat hos en flicka som var smittad men det brydde han sej inte om utan låg med henne i alla fall.
Vad han verkligen brydde sej om var att han haft så dåligt med pengar att han varit tvungen att leva på öl och bröd och fått förstoppning i fyra dagar.
Förstoppning är väl inte så märkvärdigt, hade Birgitta invänt.
Är det inte ? hade han nästan skrikit, man blir ju helt impotent.
Herregud!
att inte gå på muggen på fyra dar, allting försvann ju, livslusten också, jag varken kunde eller ville ... I morgon går jag dit och ringer på varenda dörr, fast först måste jag se till att få en ny dörr, tänkte Birgitta och somnade lika lätt som ett vilt jagat djur, hon hörde när tidningsbudet tog hissen högst upp och sedan sprang nerför den smala trappan, våning efter våning, han ropade " Hallå!
er dörr är inte stängd!
" --- Jag vet, ropade Birgitta till svar, släng in tidningen ändå.
Birgitta satt med Gunnar på krogen, i taket hängde stora kristallkronor och borden var av skinande vit marmor.
Det myllrade av människor i vackra aftonkläder och kyparna bar frack.
En kypare körde omkring en förgylld vagn, lyfte på ett stort välvt lock och serverade emaljfåglar med stirrande safirögon.
Plötsligt utan att veta varför så anföll Birgitta sin Gunnar, vred hans ena stortå så att han föll skrikande till golvet, där blev han liggande medan hon bara vred runt honom via stortån, varv efter varv.
Gunnar vrålade.
Svärmor kom rusande och röt att en man inte kan stå ut med vad som helst.
En gång klarar han det men inte en andra gång.
Det skiter jag i, svarade Birgitta argt.
Jag skiter i honom, jag vill aldrig mera se honom!
Birgitta vaknade, förvånad över att ha drömt så elakt om Gunnar och ringde till fastighetsskötaren som lovade att komma.
När hon druckit kaffe och läst i tidningen om att svälten blivit ett faktum för en tredjedel av jordens befolkning, att de skräckhypoteser som forskare skriat om på sextiotalet och som skulle bli verklighet på åttiotalet redan inträffat och om att hundarna i Sverige hade rätt till bättre tandvård så bultade fastighetsskötaren på dörren och ropade ohoj.
--- Godmorgon, är det här dom varit och hälsat på ? --- Ja ... --- Jag ser det ja, jag ser det ja, ja det må jag säja, det var ett ordentligt jobb dom har gjort.
Den här dörren går inte att laga, lika bra att jag går ner till snickaren och säjer det med en gång.
Har du sovit med öppen dörr i natt ? --- Ja, svarade Birgitta, det lilla jag nu sov.
--- Det går bra att bädda i badkaret, det vet jag många som gjort, där kan man i alla fall låsa om sej.
--- Det tänkte jag inte på.
Birgitta gick in och satte på mera kaffevatten och tänkte att om snickaren också säjer, jasså är det här dom varit och hälsat på, då stryper jag honom.
Snickaren sade inte ett ljud, ville inte ens ha en kopp kaffe och fastighetsskötaren lämnade två nycklar, ville hon ha fler fick hon gå till " mister minit ".
--- Det går på ett par sekunder, dom tar ett nyckelämne så här och så plutt plutt vrider dom lite på en maskin så är nyckeln färdig.
Ja, nu har du en ny stilig dörr.
--- Tack, jag tror att jag ska sova en stund då.
Tack och ajö.
Precis som Birgitta somnat så ringde Gunnar, sade att han och pojkarna tänkte stanna på Rödlöga ett dygn till, det blåste för mycket för att det skulle vara njutbart att segla.
Sedan påstod han att hon lät sur.
--- Söta, jag är inte sur, bara trött, jag har inte sovit --- Jasså du, avbröt Gunnar med en ton som vittnade om att han var övertygad om att hon varit ute och rumlat hela natten.
--- Jag har inte festat om du tror det, jag har städat i arbetsrummet och så slängde jag fågelholken.
--- Va ? --- Det var några som bröt sej in här i går kväll när jag var ute och åt middag.
--- Kameran!
Kameran, har dom tagit den ? --- Det vet jag inte.
--- Men titta efter då!
Gunnar lät irriterad och Birgitta gick och letade efter kameran, fann den i Bosses rum.
--- Den är kvar.
Mår pojkarna bra ? --- Bra, jadå ... Har dom tagit några böcker ? --- Vänta ... Birgitta ställde sej att glo på bokryggarna en stund.
--- Nej, bokhyllan ser ut som vanligt.
--- Sparbanksböckerna då ? --- Vänta ... Birgitta gick in i sovrummet och drog ut en liten låda ur Gunnars nattygsbord.
--- Hallå, nej dom är kvar.
--- Pling, sade det på linjen, Gunnar ropade någonting och sedan kom en summerton.
Birgitta kröp i säng och somnade djupt.
--- Ni kanske inte orkar gå upp, jag får väl göra allting själv som vanligt.
Mamma stod med den lånade häcksaxen i famnen på tröskeln till Nicklas rum.
--- Uuhh, svarade Nicklas.
--- Jag klarar den nog själv bara jag inte trasslar in mej och klipper av fingrarna istället för häcken.
--- Jag kommer, fan, börja inte tjata, kola ner dej.
Nicklas bökade ihop sej bredvid Boel som inte vågade titta upp ovanför lakanskanten.
--- Ja, frukosten står framme ... jag går väl ner i trädgården då och väntar ... --- Hon har fel, jag orkar gå upp men jag vill inte.
--- Vi måste nog i alla fall, jag ska ringa hem och ... tror du jag kan ringa verkstaden härifrån också ? --- Du kan göra precis vad du vill, bara du säjer att du är lite förälskad i mej.
--- Ja ... det är jag, hörde Boel sej säja, ganska mycket dessutom.
Vad ska jag göra ? --- Gå upp bara eller ner och fika.
De drack kaffe och åt färdiggjorda smörgåsar med små berg av dekorationer.
Nicklas gjorde en gest mot huvudet och petade bort rädisskivor och gurka för att se vad som fanns under.
--- Nu har det brunnit ordentligt ... ta det lugnt du, jag går ut till mamma ... Låtsas att du är hemma, hade Nicklas sagt och Boel bläddrade i Dagens Nyheter, drack kaffe och blev nervös när det på baksidan stod att ett lågtryck var på väg upp över landet från Skåne.
Hon slog hemnumret och blev ännu mer nervös men efter åtta signaler svarade Lena.
--- Mår alla bra ? Det är mamma.
--- Jadå.
--- Agneta också ? --- Ja.
--- Pappa då ? --- Va ? --- Pappa då ? --- Vad du är konstig mamma, du skulle ju hämta honom ju --- Ja vad dum jag är ... får ni god mat ? --- Ja.
--- Vad då ? --- Sallad.
--- Nu är det du som är konstig, du hatar ju sallad.
--- Inte den som Agneta gör.
--- Nehe ... vad är det i den då ? --- Chokladnallar och ananas.
--- Jaha du ... får jag tala med Agneta ett litet tag ? --- Nej.
Hon har inte tid.
Hon bygger en kärra av Jens gamla liggvagn, vi har målat blommor på sufletten.
--- Vad bra ... du gillar att Agneta har hand om er då ? --- Ja men hon förstår inte att man måste viska på morgonen.
--- Men måste man det då ? --- Det vet du väl, annars blir ju öronen konstiga hela dagen.
--- Nu måste jag sluta, säj till Agneta att jag ringer ikväll.
Då är kanske kärran klar.
--- Det är den, vi ska ha motor på den också, hej, sade Lena och lade på luren med en smäll.
Boel plockade undan på köksbordet, orolig över det där med motorn och över vad som kunde hända om dom åkte i en gammal vagn utan bromsar och Hans som var så dumdristig och drullig.
Hon klädde på sej och gick ut till häcken där mamma och Nicklas stod och smågrälade om nödvändigheten eller onödigheten att sätta upp snören för att få häcken rak.
--- Och varför har du styrt ut dej så där ? undrade mamma och pekade på KalleAnka-gardinomtaget som Nicklas bar runt håret.
--- Jag leker Björn Borg ser du väl, svarade Nicklas och såg ut som en indian.
Boel började köra gräsklipparen.
--- Se upp för blommorna runt äppelträdet, dom får du inte skära av, sade mamma och såg handfallen ut.
Men vad ska jag göra nu då ? --- Påta, ropade Nicklas för att överrösta häckklipparen.
Mamma satte sej med en liten spade och luckrade i rabatten.
Boel drog omkring och aktade noga alla små blommor, mamma höll uppsikt och höjde då och då ett varnande finger.
Boel nickade och undvek det som såg ut att kunna bli en blomma.
Jag måste ringa till verkstaden, tänkte Boel, jag måste åka hem.
Jag måste hitta Lennart, det här är ju vansinne, jag kan inte gå omkring och klippa gräs i Enskede och låta mina barn råka ut för vad som helst med en människa som inte är van vid ungar, nej, jag måste hem och städa och laga mat och tjata som vanligt, jag förstår inte vad jag håller på med.
Hon tittade på Nicklas och rodnade, han flinade mot henne och ropade att han snart var klar.
De räfsade ihop det avklippta gräset och häckskruttet, lade det på komposthögen och gick in till mamma som hade lunchen klar.
--- Grönsaker är nyttigt.
Mamma lade för Nicklas och Boel som om dom varit små barn.
--- Äter ni mycket grönt i Skåne ? --- Ja ... så där, fast vi blandar alltid med chokladnallar.
--- Det låter inte så gott, sade mamma, men alla har rätt att bli saliga på sin fason eller hur man säjer ... jag hörde en dam på " öppen kanal " som inte varit utanför dörren på tre år.
Inte en enda liten promenad hade hon tagit sedan hon blev änka.
--- Nehe, det var ju tråkigt.
Nicklas åt och lekte med Boels fötter under bordet.
--- Men man måste ju ut någon gång, sade mamma.
--- Ja naturligtvis, svarade Boel.
--- Men det skulle aldrig falla mej in att gå ut och dansa eller så.
--- Man kan ju gå på bio eller på teatern, sade Boel.
--- Inte ensam, jag har fått följa med Nicklas på en revy en gång.
Dom kom från Göteborg den där gruppen men dom svor väldigt mycket.
--- Äsch, sade Nicklas, bara för att refrängen var --- det löser sej sa han som sket i vasken --- --- Det är jag inte riktigt van vid, pappa svor nästan aldrig.
Nicklas reste sej och tackade för maten, Boel också.
--- Ska vi fälla ett träd innan vi far till stan, undrade Nicklas med armarna om Boel.
--- Nej fy, svarade mamma, jag har inga trän som behöver fällas.
De lämnade mamma med disken och halvettnyheterna, reglade dörren till Nicklas rum och kröp i säng.
--- Vad dog han av ? --- Pappa ? Hjärtinfarkt.
Han jobbade på kommunalkontor och när landstinget tog över så blev han så stressad, ingenting stämde.
En dag ringde han hem och sa att han kände sej vissen och skulle gå till doktorn och ta lite prover, han skulle ringa nästa dag för att få svar men det kunde han inte, han dog halv tolv på kvällen i sin säng bredvid mamma.
Hon höll på att bli galen.
--- Jag förstår att du måste vara snäll emot henne ... Mamma knackade försiktigt på dörren en timme senare, ropade att televerket ville tala med Nicklas och Boel ställde sej på översta trappsteget och lyssnade, ängslig över att behöva ge sej ut och leta ensam.
--- Nej, tyvärr ... alldeles omöjligt, jag har kräkts hela natten, va ? nej, det går nog över, ja annars får jag sjukskriva mej, ja då så.
Hej.
--- Var det någon som blivit sjuk ? undrade mamma.
--- Nej men dom hade fått en ny laddning militärtelegram och behövde extrafolk för att hinna med.
--- Inkallelseorder ? --- Ja, fast tvärtom, svarade Nicklas och gick upp till Boel.
På tunnelbanan satt de tysta, Boel kände sej fånig och visste inte om det var rätt att ta med sej Nicklas ut och leta.
Som om han gissat vad hon tänkte på, tryckte han hennes hand och sade : jodå.
--- Visst, vi ska hitta honom, får jag se fotografiet en gång till.
--- Om du kan tänka dej honom med glasögon, javisst det sa jag ju ... --- Mmm ... ganska alldaglig.
Du kan väl säja någonting om honom i alla fall, utan X och Y menar jag.
--- Ja, sade Boel och tänkte efter, han är snäll, tror jag, och om han inte är snäll så är han väldigt intelligent i alla fall.
Några hållplatser satt Boel och funderade över Lennart, om han inte var speciellt intelligent så ja, nä, jo han kanske egentligen var korkad, fast på sitt sätt.
--- Jag vet ingenting, suckade hon.
Det är alldeles rörigt i huvudet på mej.
--- Jag kunde ha bett att få låna Tottes bil, vi kan ta den i morgon, så går det snabbare att leta.
Var ska vi börja ? --- På Hornsgatan 55, Johannes, Lennarts kusin har en liten våning där, det är den enda jag vet att han brukar hälsa på men han är på Bahamas.
--- Då förstår jag ingenting om inte Lennart har tillgång till nycklarna förståss.
--- Det är det jag inte vet.
--- Varför skulle han hålla sej undan där ? --- Det vet jag inte heller.
Nicklas höll armen om Boels axlar när de vandrade från Mariatorgets hållplats.
Ett kvarter från femtiofemman gjorde sej Boel fri, ängslig för att Lennart skulle få syn på henne i stället för tvärtom.
--- Jag går upp ensam, sade Boel beslutsamt.
--- Tänk om han har blivit galen och klipper till dej, nej det är bäst att jag går med upp.
Är han stark ? --- Så där, nej skoja inte, jag blir så nervös.
Du kan väl sätta dej på en soffa där mittemot.
Om han finns uppe hos Johannes så lovar jag att komma ner omedelbart och säja det.
--- Ja ? och sedan då ? --- Ja ... Boel bet på en nagel och Nicklas ritade med foten på trottoaren.
--- Om han är där, vad blir det av oss då ? --- Jag vet inte, svarade Boel och kände sej gråtfärdig.
--- Det borde vi ha resonerat igenom.
Kan vi inte ta en cigarett tillsammans på soffan först ? Huset springer ju inte bort.
De rökte under tystnad, trampade ihjäl fimparna och suckade.
--- Han kanske också är på Bahamas, sade Nicklas med hopp i rösten medan han iakttog en man som kom krypande i buskarna.
--- Vad gör han ? viskade Boel.
--- Han letar, svarade Nicklas.
--- Där är dom jävlarna, där är dom, skrek mannen och jagade någonting med ryckiga rörelser.
Nu tar jag dej din jävel!
Mannen fångade något som han med möda stoppade ner i fickan, kröp ett par centimeter till och fångade något annat och skrek.
Han närmade sej Boels och Nicklas fötter.
--- Det är ju bara luft, han är konstig, viskade Boel.
Mannen vrålade, tog hela famnen full av någonting, brottade ner det under sej och krälade.
--- Dille, sade Nicklas.
Skaffa en taxi fort.
Boel sprang ut i gatan och viftade åt alla bilar som bara körde förbi.
Nicklas smekte mannen över huvudet och småpratade med honom som till en galen hund.
Bilarna tutade irriterat på Boel, hon blev rädd och fortsatte runt hörnet, på Rosenlundsgatan fick hon syn på en lång rad polisbilar.
Hon tvekade en halv sekund, slängde sej in genom höga grindar och in på polisstationen.
--- Kom och hjälp!
Det är en man som är sjuk, han har fått dille, kom då!
Han är uppe vid planteringen på Hornsgatan.
En polisman reste sej långsamt från sitt arbetsbord.
En annan lade på en telefonlur.
De tittade trött på henne.
--- Han kan dö när som helst, fattar ni inte ? det är bråttom!
--- Vad ska vi göra tycker du ? --- Köra honom till ett sjukhus, jag hittar ingen taxi.
Kom då!
Poliserna himlade med ögonen när Boel röt och väste mellan tänderna.
--- Okey.
Jag tar det.
Ring efter Claesson.
Vi måste vara två i bilen, sade den yngre polisen förklarande till Boel som stod och hoppade.
Claesson kom, tuggade ur munnen, spände bältet med pistolen och batongen ett hål hårdare så att diafragman blev tydligare och följde med ut i bilen.
--- Äter ni med puffran på ? --- Va ? --- Äter ni med pistolen runt magen ? --- Ja hur så ? --- Det anses ouppfostrat i Vilda Västern men där har dom väl bordsskick.
Åk ni, jag springer.
Boel sprang mot Nicklas som nu höll mannen i famnen som ett barn, smekte honom över det svettfuktiga håret och mumlade snälla ord.
En liten folkmassa hade blivit stående, en hund skällde och damer med matkassar viskade till varandra.
Polisbilen parkerade, Claesson och den andre gick bredbenta fram till Nicklas och sade att det var bara att komma med.
Nicklas hyschade åt dom att ta det lugnt.
--- Kom med nu bara, sade Claesson och greppade om mannens vänstra överarm.
Den andre polisen slet i högerarmen.
Mannens ögon gick runt i huvudet på honom, nästan bara vitorna syntes.
--- Han är skör som kristall, fräste Nicklas.
Tat lugnt!
--- Skingra er, sade Claesson.
Mannen som höll på att bli omhändertagen slet sej och sjönk ihop i Nicklas knä med ett vrål.
--- Rör honom inte, vi följer med, skrek Nicklas och sparkade mot polisernas nya försök att slita i mannens armar.
--- Gör som ni vill men fnatta på, sade Claesson.
De bar mannen och lyckades få honom in i baksätet på polisbilen, han låg med huvudet i Nicklas famn och Boel höll om hans ben.
--- Tuta då, sade Boel, det är bråttom.
Just som Boel tyckte att hon kände mannens puls nere vid vristen så stannade bilen.
Claesson påstod att dom var framme.
--- Mariapolikliniken för alkoholskadade, viskade Nicklas till Boel.
De lastade ur mannen och hjälptes åt att bära honom in i en nerrökt korridor med illröda hårda plastsoffor.
Några av patienterna makade på sej så att de kunde lägga ifrån sej bördan.
--- Hit med en bår, skrek Boel.
Han är medvetslös!
Några bredaxlade skötare kom med en bårliknande vagn, lassade upp mannen och försvann.
Sedan Nicklas och Boel väntat en stund frågade dom i luckan om det istället gick att stå utanför och vänta.
--- På vad ? --- På besked om hur han klarar sej förståss.
Kallar ni på oss när doktorn eller någon syster har något att säja.
--- Okey, sade vakten.
Porten var märkt av åtskilliga sparkar och slag, det rutiga armerade glaset krossat på flera ställen, snålblåsten ven och sommaren kändes väldigt långt borta.
--- Tror du att dom kan klara honom ? --- Jag vet inte, svarade Nicklas.
Dille är dödligt.
Jag vet en kille som dog av skräck när det satt en liten tomte på hans macka.
Vet du vad det var som mannen fångade ? --- Nej ... --- Lovikavantar.
Efter en timme ringde dom på porttryckknappen som hängde på trekvart.
Blev insläppta och ombedda att vänta ett tag.
Vakten telefonerade på internapparaten.
--- Tänk om det är här Lennart är!
viskade Boel.
--- Krökar han ? --- Nja ... kanske inte så ofta men häftigt.
Så att han tappar minnet och inte kommer ihåg ett dugg vad han sagt eller gjort.
Han kan ha tappat minnet på riktigt och blivit hitforslad.
Boel kände hur hon rodnade när hon frågade vakten om dom hade någon inlagd Lennart Hellman och hon drog en suck av lättnad när hon fick ett nekande svar.
--- Har ni fått in någon som tappat minnet då ? och inte ens visste sitt namn och sin adress ? Eller någon som var medvetslös.
--- Ja, för en dryg timme sedan men ... --- Äsch, sade Nicklas, det var ju vi som kom med honom.
--- Javisstja, sade vakten.
Ett biträde kom och sade att doktorn ville tala med Nicklas och Boel.
De blev upplåsta och inlåsta och förda genom korridorer och slutligen inlåsta på biträdande överläkarens lilla prydliga rum.
Doktorn presenterade sej, tog i hand och bad dom att sitta ner.
Han satte sej själv och svarade på ett par anrop i snabbtelefonen, under tiden lekte han med en plåtask som skramlade.
--- Ja, rök gärna en cigarett, jag har ingenting att bjuda på, jovisst ja.
Doktorn tog fram en ask Tulo och bjöd.
--- Det är alltid lika svårt att meddela till anhöriga om ... --- Vi hittade honom vid en bänk i en rabatt, sade Nicklas.
--- Vi begrep att han var allvarligt sjuk, jag fick inte tag i någon taxi men poliserna hjälpte oss.
Eller stjälpte ... Doktorn ryckte på axlarna.
--- Det är sant, fortsatte Boel.
Hade dom tagit det lugnt så kanske han inte dött, för han är väl död ? --- Ja, svarade doktorn, men dom har det inte så lätt poliserna, tar dom det för lugnt kan dom lika gärna fara till sopstationen på en gång, vi har för få resurser, ungefär så här.
Han öppnade plåtasken och hällde ut sextiofem öre.
Det bultade på fönstret.
Persiennerna var nerdragna, antagligen för att rummet låg i gatuplanet, det lystes upp av blåvitt sken från rörbelysningen i taket.
--- Det är min son, sade doktorn och öppnade fönstret, sade hej och puss och bjöd sonen på en Tulo.
Sedan stängde han fönstret och log.
--- Han går förbi här från skolan varje eftermiddag, vi har gjort upp knackningssignalen, annars öppnar jag aldrig.
Ja då skulle väl jag fortsätta då.
--- Får jag se på sjukkassebeviset ? Samtidigt som Boel frågade norpade hon till sej ett hundörat fodral.
--- Född tjugosju, arma krake.
Doktorn torkade sej i pannan med en tvättlapp som det stod Landstinget på.
--- Jag fick för mej att ni var anhöriga, då behåller jag asken då.
Han bodde i Tantobarackerna och gick under smeknamnet Kiruna.
Ja, han har varit här ganska ofta ... jag måste nog fortsätta nu.
--- Ni har mycket att göra här, sade Nicklas.
--- Ja, och värre blir det för var dag.
Ajö med er, roligt att träffas.
Upp- och inlåsningsceremonin tog vid och på gatan gick Nicklas och Boel hand i hand och undrade över avskedsrepliken " roligt att träffas ".
De svängde ner Rosenlundsgatan och utanför systemet stod pantade och listade och försökte övertala de präktigt sociala att köpa ut åt dom.
--- Om en kvart stänger dom och då vete fan ... En man hängde med några steg, Nicklas ruskade på huvudet, lade armen tätare om Boels axlar och fortsatte förbi raden av skinande polisbilar.
--- Det är faktiskt deras fel att Kiruna dog, den där idioten kunde ha tagit det lugnt.
Boel lät gråtfärdig.
--- Det är allas fel ... vi talar inte om det mer nu söta.
De stannade tveksamt framför femtiofemmans port.
Nicklas sköt upp porten och satte foten emellan.
Boel stod kvar.
--- Kan vi inte göra det i morgon, jag känner mej så ledsen.
--- Menar du det ? sade Nicklas snabbt.
Ångrar du dej inte senare då ? --- Nej, jag vill bara krypa ihop i din famn och sova, jag kan höra livet och skriken från korridorerna när jag blundar.
--- Vi tar en prommis och så äter vi någonstans ... du, det finns en pizzeria lite längre ner mot Hornstull.
Ska vi gå dit ? Boel nickade och kände sej som lilla Lena när hon var ledsen över något hon inte kunde eller kände att hon inte fick prata om.
Birgitta rusade upp som en drucken och öppnade dörren när det ringde ihållande, precis lika ilsket som pojkarna brukade ringa när dom kom från skolan och var jättekissnödiga.
Utanför stod en ung fågelliknande man.
Han höll fram några fotografier upp och ner, i hans andra hand hängde en ICA-kasse.
--- Jaha, vad vill du då ? --- Jag skulle bara ... Är du ensam ? --- Ja, svarade Birgitta och ångrade sej.
Det vill säja min man ligger och sover.
Den fågelliknande flinade och räckte henne kassen.
--- Jag tog mellis istället för Lyckholms, men det gör väl inget.
Tack för lånet.
Birgitta tittade ner i kassen på ett sexpaket ägg och två burköl.
--- Dom här också, sade mannen och lämnade fotografierna.
--- Usch ... tre, fyra, fem, sex, sju.
Bara sju!
Det var åtta det vet jag.
--- Jag behöll ett.
Birgittas ögon smalnade.
--- Dumheter, ge hit det åttonde!
--- Ja, om jag får komma in en stund, sade mannen och trängde sej förbi Birgitta in i hallen och stängde dörren.
Riktigt snygg.
Fast samma skit som den förra, precis som tändsticksaskar, knacka själv så får du se, bryter man så pajar hela töjet.
Birgitta knackade på dörren.
--- Ja ... alldeles ihålig ... --- Åsså tjusigt fanér på utsidan, men det är ju fasaden som är viktig.
--- Ja, du har tydligen varit här förut så det är väl bara att kliva på, sade Birgitta och försökte låta tuff, hon undrade om M. B. Svensson var hemma, men det var hon nog inte, nittiotusen kunde hon ju ringa om inte den fågelliknande hunnit slå ihjäl henne innan sista nollan.
--- Jag är inte farlig, du behöver inte ringa efter hjälp.
Sätt dej så ska jag berätta hur det var.
Ta med dej ölen.
Birgitta gick ut i badrummet och plaskade iskallt vatten i ansiktet och under armarna, borstade tänderna och knöt morgonrocksskärpet hårt om midjan.
Gick ut i vardagsrummet och serverade fågeln en öl.
--- Jag var inte här i går kväll.
--- Nehe du ... --- Det är sanning, jag höll vakt utanför i telefonkiosken.
--- Jaharu ... vad då vakt ? --- Jag hade slagit ditt nummer utom sista siffran, om någon gick in i porten så skulle jag slå sista siffran, låta två signaler gå fram och lägga på luren och sedan fort som fan slagit numret igen.
Han tog upp en lapp ur fickan och visade Birgittas telefonnummer med stora röda siffror.
--- Men det kom ingen ? --- Jo, en tant med en hund.
--- Dom hann äta i lugn och ro i alla fall.
Varför kommer du och lämnar igen det här nu då ? Har du blivit religiös ? Medan mannen skrattade och drack öl fortsatte Birgitta att smågräla över färgbandet och röran i arbetsrummet.
--- Det sa dom inget om.
Jag heter Runar.
--- Birgitta, sade Birgitta.
--- Jag vet.
Sedan bröt vi på Hornsgatan några gånger och så torskade vi.
Det vill säja inte jag, men dom andra.
--- Vad gjorde du då ? --- Sprang.
--- Var på Hornsgatan bröt ni ? Säj inte att det var i femtiofemman!
--- Nä, det var det inte.
Du är galen, det är ju i samma kvarter som polisstationen.
--- Det tänkte jag inte på.
--- Jag kände igen dej på bilderna ... Runar höll upp det åttonde fotot föreställande Birgitta endast iklädd slips och hatt.
--- Nänä, lugn så kanske du får det ... Jag kände igen dej för min kompis kusse går i en av dina grupper på barnteatern.
Vi var där och såg " En riktig kompis ", det var ju riktigt roligt.
--- Jaha du.
--- Du får kortet om jag får ta ett bad.
Jag behöver det.
--- Visst bada du bara.
Tack.
Birgitta rev de åtta fotografierna i små strimlor och spolade ner dom i toaletten.
Runar hade följt med ut i badrummet.
--- Jag som trodde att jag hade haft besök av mat- och sexualdårar, vänta ska jag spola rent badkaret.
--- Nä ... dom är alldeles vanliga, fast dom är kryssade.
--- Jaha du ... --- Då spelar det ingen roll om dom torskar, det är värre för mej.
--- Hur då ? Birgitta gav Runar en badrock storlek etthundrafemtio centilång.
--- Jag är ju normal och har en villkorlig på halsen, är man kryssad så åker man in en vecka på Beckis för vård och så får man frigång och då sticker man och bryter och så håller man på så där.
--- Jaha, sade Birgitta.
På så sätt.
--- Det värsta som kan hända dom är att dom normalförklaras, skrek Runar för att överrösta vattenkranarnas brus och klev ogenerat i bubbelbadet.
Birgitta hämtade cigaretter och tändare, fällde ner locket till toalettstolen och satte sej.
--- Ge mej en också, sade Runar och Birgitta lydde.
--- Du är inte gammal.
--- Nä ... tjugotvå ... tänker du sätta fast mej.
--- Det skulle vara för färgbandet då.
Nej jag försöker begripa varför du håller på så här.
Kan du inte skaffa dej ett vanligt jobb ? --- Det har inte blivit så.
Fast ibland lastar jag och lossar i Spånga.
--- Är det samma sak som att bryta ? --- Fan, haru aldrig hört talas om att man lossar och lastar järnvägsvagnar ? --- Jo ... --- Och så har jag varit trädgårdsarbetare.
Runars ögon glittrade.
--- Tråkigt att jag bara äger balkonglådor, annars kunde du fått jobb hos mej.
Birgitta slängde sin fimp med ett fräsande i toaletten.
--- Ta min med.
Du är gullig du, tror du att jag plockat papper med en pinne i parker ? Fattar du inte att trädgårdsarbetare är samma sak som att knacka bög ? --- Nä ... men det är nog bäst att du fixar så att du också blir kryssad ... det där låter helsnett.
Se så, skrubba dej nu, jag ska inte ringa till polisen men jag måste klä på mej och gå ut i några ärenden.
--- Jag kan väl stanna här, jag behöver tvätta upp mina kläder.
Haru nått tvättmedel.
--- Ja.
Birgitta stelnade till.
Tvättmedelspaketet med slantarna i var det enda hon hade hemma.
--- Jag har tid i tvättstugan i morgon bitti, du kan få låna kläder av Gunnar och pojkarna, du får igen dina egna i morgon.
Bestäm tid och plats bara.
--- Se till att du inte väcker den där Gunnar, sade Runar och skrattade.
Birgitta rafsade ihop tröjor, jeans och kalsonger och lade in klädhögen på toalettstolen.
Klädde på sej själv, borstade håret och målade ögonfransarna och tänkte fram och tillbaka.
Hon måste till varje pris få med sej den där fågeln ut på stan men hur skulle hon bli av med honom sedan ? Usch.
När hon var klar knackade hon på badrumsdörren.
--- Sno på lite, jag vill att du följer med mej ut.
--- Stressa inte bara, kola ner dej.
Runar vred på duschen och plaskade.
Sedan han klätt sej och druckit upp den andra mellisen gick han med på att följa med ut.
Birgitta vred om nyckeln i det nya låset, det gick trögt som om den inte passade.
--- Bara skit, sade Runar.
--- Ja, det verkar så.
Jag ska köpa ett titthål som M.B. Svensson har så att jag ser vem som ringer på.
--- Underminerar bara dörren.
Löjligt att ha om man inte är alldeles stum.
Man kan ju ropa och fråga vem det är, det gör dom flesta kärringar.
--- Och för att ingen ska bryta sej in så kan man ju ha en liten bandspelare kopplad till ringledningen som säjer med basröst : Vem är det ? Vem är det ? Tack vi ska inget ha.
Dra åt skogen!
--- Det håller inte, sade Runar, man lurar inte tjyvar så lätt.
Sedan de åkt hissen ner, promenerat genom Tantolunden och kommit ut på Ringvägen började Runar undra vart de var på väg.
--- Först till Hartwigs och köpa ett färgband, sedan till Hornsgatan femtiofem och ringa på dörrar och fråga efter en kille.
Jag är inte riktigt säker på att han finns där men jag hoppas.
Birgitta fick skrika för att överrösta trafiken och den hårda motvinden.
De passerade den sommarstängda Mariaskolan och vek av in på Hornsgatan.
Vinden nådde inte ner mellan huskropparna och avgaserna, det gick nästan att samtala med normal röststyrka.
--- Det var tur att du inte hade lull-lull hemma eller kulor.
Dom hittade inte en prutt.
--- Det var tur för mej, jag hade nämligen trettiotvåtusen prutt hemma.
Runar stannade, slog sej omväxlande i huvudet och på knäna, de förbipasserande blängde och gick baklänges.
--- Bosse och Björne kommer att smälla av när dom får höra det!
--- Bo och Björn heter mina pojkar också, sade Birgitta.
Rune ruskade på skallen och mumlade : ja jävlar, ja jävlar ... --- Trettiotvå lakan hade suttit bra i häcken.
--- Lakanen var i hundralappar vad dom nu kan kallas.
--- Ännu bättre, mycket smartare, sade Runar.
Var har du dom nu ? --- Säjer jag inte, inte hemma i alla fall.
Birgitta knep hårdare om axelremsväskan och klev upp några trappsteg in på Hartwigs.
--- Ett svart sidenband till en Valentine tack, nej inget rött.
Runar lekte med en leksakspistol som såg alldeles verklig ut.
Prövade olika poser och försökte se farlig ut.
--- Nänä, en hedersskuld, bandet betalar jag.
Tjugotvåkronor ? De ska killarna få äta upp.
--- Kanske det dom gjorde tillsammans med äggen, sade Birgitta och log mot expediten och tackade.
Ute på gatan började Runar stöna igen.
--- Hur fan har du kommit över trettiotvå laxar ? --- Dom är långtifrån mina, killen jag letar efter gick ifrån dom av misstag.
Dom låg i kavajen han gick ifrån.
Vart kan man ta vägen i bara skjortan ? --- Tja ... till Frälsis eller Stadsmissionen eller Soss.
Nej, man går in i en stor herrekiperingsaffär, sliter bort prislappen på en kofta, dom ser aldrig så där skinande nya ut så tar man på sej koftan och går ut ur affären.
Enkelt va ? --- Jaha ... jo det låter troligt.
--- Men gå ifrån sina malar va ? Då har det brunnit ordentligt i pallet på han.
--- Ja, jag är rädd för det, sade Birgitta.
Följer du med ? Birgitta läste så ivrigt på namnlistan att det flimrade för hennes ögon.
J. Hellman, tre trappor.
Hon blinkade och tittade igen, namnet stod kvar.
--- Ta inte hissen och så tassa två steg i taget om det är något skumt.
Heter den där dåren Hellman ? --- Ja, men inte J utan L som i Lennart.
De stod tysta och lät trappflåset stillna innan de ringde på.
Först en lång bestämd signal, sedan ytterligare en rad korta.
De väntade, gluttade i brevlådan och möttes av en mörk och unken doft men ingen öppnade.
--- Jag tyckte att jag såg honom utanför här i går kväll, samtidigt som dina vänner höll på att brotta in sej hos mej, viskade Birgitta.
--- Han kanske är ute och glömmer långschalar lite här och var, fan han skulle ju sys in.
Vill du att jag ska skaffa lite verktyg ? Ganska enkelt lås det här.
Fan, det är ju bara att slå bort sprintarna.
--- Men grannarna då ? --- Vi säjer att vi är från polisen.
--- Man kan väl inte åka i fängelse om man bryter sej in och lägger ett kuvert pengar i en våning va ? --- Nä, då blir det dårhuset direkt.
Ska jag bryta åt dej ? --- Vi väntar lite, synd att dom stänger porten så tidigt, sade Birgitta sedan de tassat ner för trapporna.
--- Den här porten behöver bara en redig puff.
Har du en cig ? --- Vi kan sätta oss på soffan där, jag satt där i går och spanade, en stackars fullgubbe som ville åka till Kiruna fick en femtilapp av mej, inte av dom trettiotvå utan av hushållspengarna.
--- Du kan inte vara klok.
--- Nej, i natt så ångrade jag mej och tänkte på att han kanske inte alls for iväg till Kiruna utan super ihjäl sej istället.
--- Det är väl skit detsamma, Kiruna eller helvetet.
Se på hundjäveln där, eller kärringjäveln som låter hundjäveln skita på trottoaren!
Hallå!
Damen vände sej diskret bort.
Runar reste sej från bänken, hunden satt kvar på darrande ben och stånkade.
--- Ta upp det där!
skrek Runar och pekade på korven.
Ta upp det där annars ska jag bita ihjäl både dej och jycken!
Damen blev högröd i ansiktet, letade i handväskan och tog upp en pappersnäsduk, böjde sej ner med rynkad näsa och samlade ihop högen.
--- Dutti matte!
ropade Runar.
De satt tysta och rökte, spanade på huset som verkade törnrosatyst.
--- Ska vi gå och äta någonstans ? frågade Runar.
--- Jag vet inte ... jag åt en så äckligt stor oxfilé igår.
--- Det gjorde inte jag, bara några stekta ägg, nej inte av dina utan från en snubbe vid Mariatorget.
--- Säj inte för mycket, jag känner en polis som var lumparkompis med min Gunnar.
Runar rös när han såg en polisbuss fyllas vid Rosenlundsgatan.
--- Jag tror att jag är allergisk mot snutar.
Kom, dom kanske har någon god fisk uppe på pizzerian.
Gunnar, din man, du menar han som ligger och sover ? --- Larva dej inte.
--- Det var så genomskinligt att jag höll på att garva på mej, men du var söt när du blev så där jätteskraj.
--- Jaharu.
--- Verkar jag farlig ? Säj allvarligt.
--- Lite maläten och mager bara, annars som folk är mest, sade Birgitta och slutade upp att gå baklänges med ögonen mot femtiofemmans port.
--- Jag kan bära din väska, sade Runar och Birgitta snubblade till.
--- Den är inte tung ett dugg.
Jag är inte riktigt van vid dom här träskorna, dom har högre sulor än jag brukar ha.
--- Lägg av, det räcker nu, sade Runar och tog Birgitta under armen.
Dom var lika långa eller korta och gick i rask takt mot pizzerian.
Nicklas rådgjorde med servitören, frågade Boel om det passade, hon bara nickade och kämpade med en stor tjock gråtklump.
--- Lite vin vill du väl ha till maten ? Nicklas smekte hennes händer.
Boel ruskade på huvudet men drack ändå en klunk, det smakade bläck.
Sedan svepte hon hela glaset och hoppades att berusningen skulle få henne på mindre sorgliga tankar.
I sitt minne sökte Nicklas efter lustiga händelser att muntra upp Boel med men det var mest bedrövliga saker han kom på i stil med det som hänt Kiruna.
--- Servitören ser rolig ut ... Boel brydde sej inte om att vrida på skallen och titta efter den rolige servitören.
--- Vi har en rätt märklig gubbe på verket ... När vi kommer tillbaka med ett telegram och säjer att ingen var hemma så tar han kuvertet och läser namnet och funderar.
Fru Lewenhaupt, jaha, jaha, ja hon är nog ute och köper päls.
Fru Gustavsson i Rågsved jaha, jaha, hon är nog ute och handlar middagsmat, maken slutar nog klockan fem och då ska maten stå på bordet.
Hon kan ju vara på bingo också ... Så lägger han kuverten i en liten hög och så får vi ringa ... Älskade söta unge ... säj någonting.
Nicklas röst lät varm och orolig.
Boels ansikte förvreds, munnen öppnades med ett ooääää !, tårarna trillade ner på bordet.
--- Lilla gumman, inte så, inte gråta nu, såsåsåså, gubbar dör varenda dag.
Nicklas torkade Boels ansikte och snöt henne i servetten.
--- Uhää, jag längtar efter Jens ... han är så liten så liten och gullig ... han längtar nog efter mej och Lena och Hans också.
Boel grät ännu värre och Nicklas väntade och tröstade.
--- Jag ringde till verkstaden i dag medan du låg i badet.
Dom skulle ta hand om din kärra omedelbart.
Jag ska ringa dom i morgon igen ... ät lite nu så hittar vi på något roligt efteråt ... --- Du är så snäll ... Jag ska gå och tvätta av mej ... På toaletten började hon att gråta hejdlöst sedan hon fått syn på sitt ansikte, hon baddade och grät, baddade och skärpte sej, gned in sej med brunkräm och målade ögonfransarna.
--- Nu vet jag, sade Nicklas sedan hon återvänt till bordet, vi går på Gröna Lund!
Har du varit där någon gång ? --- Nej ... bara på Liseberg ... usch, jag har aldrig i mitt liv varit så himla lessen.
Hon blinkade bort en ny tårflod som hotade att förstöra mascaran.
De tog en taxi utanför pizzerian och när de passerade Hornsgatan femtiofem så ropade Boel till och höll sej för magen.
--- Det är han!
Såg du ? Han gick in i porten.
--- Lika bra att stanna här, sade Nicklas till chauffören och suckade.
Boel ångrade sej när hon såg Nicklas ansiktsuttryck och chauffören undrade hur dom egentligen skulle ha det.
--- Vi fortsätter till Djurgårdsfärjorna.
Boel lät bestämd och spänd.
--- Jag ska försöka att inte vara så här krånglig, håll om mej, viskade hon.
Nicklas strök henne över håret.
--- Du fick nog en liten chock av Kiruna, vi roar oss i kväll och tar reda på din gamla Lennart i morgon.
Är det okey ? Boel nickade och tänkte på Lennart.
Hur kunde en människa som man delat säng med i åratal kännas så overklig och främmande ? Och var det verkligen han ... han bar en kofta som hon inte sett tidigare, han kunde ju köpt den förståss ... --- Hur ska det här sluta ? --- Det får inte sluta, viskade Nicklas, jag vill vara med dej ... alltid ... Nicklas löste biljetter till färjan, de hann precis ombord innan den avgick och fick sittplatser på en mittbänk inomhus.
Två män, den ena med gipsad arm och den andre med otroligt tjock mage och nerhasade byxor dansade för passagerarna.
Klunkade ur en flaska med ryska bokstäver på och sjöng.
Den tjockmagade kallades Lappen och påstod att han varit artist på Kiviks marknad, medan han framförde sin besynnerliga dans delade han ut småpengar till några barn.
--- Ta inte emot mera, viskade Nicklas.
Dom behöver sina slantar själva.
--- Lägg dej inte i det här, du kanske vill ha en spänn själv va ? Eller en sup ? Ta en sup nu då!
Han höll flaskan hotfullt under Nicklas näsa och vevade runt med den fria armen.
Nicklas smuttade och gubbarna skrattade åt veklingen.
Lappen stoppade flaskan i byxorna, låtsaskavlade upp ärmarna han inte hade på skjortan.
Sedan ställde han sej som en boxare och anföll sin egen mage.
När magen fått nog och bad om nåd, drog han upp skjortan och tröstade den.
Magen svarade pipigt och alla skrattade.
--- Han var väl rolig, sade Nicklas när de klivit av färjan.
--- Mmmm --- Visst var han, tyckte du inte det ? --- Jag tyckte synd om honom, så där tjock har jag inte varit under någon av mina graviditeter ... --- Nu friskar vi upp oss med berg- och dalbanan ... Gud vad jag känner mej tråkig, tänkte Boel och satte sej bredvid Nicklas främst i en vagn.
Han lade armen om henne och såg till att hon höll i sej ordentligt och så startade dom.
--- Första backen är skojigast, sade Nicklas.
Vagnen for sakta och ryckigt mot backens krön och så släpptes den rätt neråt.
Boel skrek så att hon kramades ur och tappade andan.
Sedan hon återfått andan och hostat ut en mygga eller fluga kom en ny nerförsbacke, nästan lika vidrig som den första.
Boel såg löpsedlarna för sej : Trebarnsmor störtade i berg- och dalbanan.
Slutet på en kort men vacker kärlekshistoria.
Vem tar hand om barnen ? Pappan försvunnen.
De åkte de sista metrarna lodrätt, Boel såg marken med vänstra ögat och himlen med högra, äntligen rätade de upp sej igen och forsade mot utgången.
--- Vad dum jag är, sade Nicklas, men jag hade glömt hur läskig den är.
--- Jag trodde att vi skulle dö.
Boel snöt sej och torkade farttårarna och försökte att inte visa hur hennes ben skakade.
--- Vad ska vi göra nu ? --- Karusell mår jag illa av, alla manicker går ju runt här så, ja, jag vet inte, den där som går rätt upp i luften får jag svindel av.
--- Jag då vet jag inte ... ja, skrattspeglarna, dom är inte farliga.
De gick hand i hand och såg sej förvridna med groteskt stora huvuden och milslånga smala fågelben, plötsligt tjocka och breda men väldigt korta, så upp och ner och till slut normala.
Då skrattade Boel åt sitt eget bedrövade ansikte.
Nicklas kysste henne och påstod att hon var söt.
--- Lustiga huset.
Det är faktiskt lite roligt i alla fall.
--- Klarar du den där trappan ? sade en liten unge till en dam i sextioårsåldern, kanske en farmor.
--- Den är läskig, fortsatte barnet.
Gå i mitten i stället.
Damen påstod att hon visste tricket och åkte rätt upp i luften.
Klev över på steget bredvid och efter ytterligare ett steg så glömde hon tricket och blev hängande i en arm.
Hon sprattlade med båda benen och damp ner över Nicklas.
Hade han inte varit så stark och damen så pass lätt så hade de båda rasat ner till marken.
Boel hade hunnit upp och hjälpte till att lyfta damen i säkerhet.
Nedanför trappan hade dom som tittat på oerhört roligt.
--- Det här var kanske också dumt, sade Nicklas.
Se till att du håller i dej och inte vrickar fötterna.
Boel kände sej som sin egen mormor och gick försiktigt på de sluttande golven, golv som hoppade och snurrade runt.
Efter ett sjögångsgolv kom dom till en tunnel som via speglar gjorde henne kräkfärdig och så till ytterligare en tunnel som roterade och som man lämpligast borde springa raskt igenom.
Det gjorde damen de hjälpt i trappan men halvvägs så trillade hon och kröp med ändan och fötterna uppåt och händerna med handväskan i under sej.
Hon skrek och rullade runt i en kullerbytta med kjolen uppe vid öronen.
--- Stäng apparaten!
skrek Boel till en vakt som satt och läste Aftonbladet.
Vakten som såg ut att härstamma från Japan tittade upp från tidningen, stirrade paralyserad på damen som gjorde en ny kullerbytta.
--- Fattar du inte ? Stäng av, skrek Nicklas.
Vakten bara gapade.
Barnet som var ute och roade sej tillsammans med damen fick fatt i hennes kjol och slet så hårt att hon hasades i säkerhet.
De gjorde sällskap med damen och barnet, lotsade dom genom ett rum med darrande branta golv men med ledstänger som gick att sega sej fram hjälpligt på.
Damen såg sammanbiten ut, de placerades alla på en matta och efter en sista rutsch var de fria.
--- Det skulle finnas varningsmärken vid entren, sade Boel.
--- Ska vi sätta oss på Tyrol en stund och lyssna på musik ? Det kan ju inte vara farligt.
Hos rockvaktmästaren fanns en telefon.
Boel gestikulerade till Nicklas att han kunde gå in före och beställa någonting, tog telefonluren och pressade den mot ena örat och stoppade det fria pekfingret i andra örat.
Agneta skrek hallå flera gånger och Boel svarade.
--- Är det du ? Vilket förfärligt liv.
Är du i Tyskland ? --- Nej, skrek Boel, på Tyrol, det är en orkester som underhåller.
Jag hör dej ganska bra hur är det med barnen ? --- Jo nu är det bara bra.
--- Va ? Nu säjer du ... --- Ja ... --- Säj ut innan jag faller ner död.
Boels händer skakade som vid frossa.
--- Jag tyckte att Jens kändes lite varm och så var han så gnällig.
--- Ja ? --- Jag tog tempen på honom.
--- Hjälp, jag måste hem!
--- Lugn.
Tyst nu får du höra.
När jag tog ut termometern ur stjärten på honom så höll jag på att få slag.
Den stod på fyrtiotvå grader.
Boel sjönk ner på golvet.
--- Jaa ... --- Knoppen fattades.
--- Va ? --- Knoppen.
Yttersta änden på termometern satt kvar i ändan på ungen.
Han fick ligga blickstilla och så ringde jag lasarettet.
Dom skickade en ambulans och så åkte vi.
--- Är han hemma ? --- Jadå.
Tanten i inskrivningen ville inte ta emot oss för att jag bara hade mitt eget sjukkassebevis och det dög inte.
Inte skriven på orten sa hon.
Då bad jag Jens som låg på magen på en bår med bar stjärt att skrika och det gjorde han.
Sedan röntgades han och fick vaselinlavemang.
All bajs undersöktes noga, jag hade med den trasiga tempen så att dom kunde plocka ihop den.
Vid sextiden hade varenda liten glasskärva kommit ut.
Bra va ? --- Ja men kvicksilvret då ? --- Det satt kvar i tempen alltihop.
--- Ojojoj, stönade Boel och reste sej för att stoppa i fler enkronor, det rasslade en stund.
--- Hans och Lena då ? --- Dom blev lite vilda av att vänta.
Hans gungade våldsamt på en gunghäst, föll av och slog upp hakan lite.
--- Nej, skrek Boel.
--- Han var jättestolt när han fick skriva in sej själv och få två stygn sydda.
Lena var avundsjuk men hon fick plåster och gasbinda av en snäll syster.
Hon ser hemsk ut nu.
Hon låtsas att hon är blind på ena ögat och har jättebandage.
Till lasarettet gick det fort som fan men hem var det värre.
Det fanns ingen taxi så vi vandrade hela vägen hem i bara pyjamasarna.
Jag hade hunnit sätta på mej ett par byxor förstås.
--- Varför hade barnen inte klätt sej då ? --- Dom hade ingen lust.
Oroa dej inte nu.
Det här går som smort.
Har du hittat knölen ? --- Lugn, jag ska ta honom i morgon och sen kommer jag ångande.
--- Ha lite kul också.
Nu måste jag läsa.
Ha skojigt nu.
Kram och hej.
Boel torkade sej under armarna med en pappersnäsduk och gick in i lokalen.
Fick syn på Nicklas som förvånat stirrade på scenen där två runda damer i korta utstående kjolar och vita blusar med uppuffade bröst, sjöng och hoppade och visade skinkorna.
Åtta män i knäbyxor med bröstlapp spelade olika instrument och svängde ölsejdlar och tjoade.
--- Fick du tag i dom ? vrålade Nicklas.
--- Ja, jag får berätta sedan, skrek Boel tillbaka.
--- Va ? --- Det var inget ... Nicklas hällde upp vitt vin ur en halvflaska med två små hundar på, de skålade och Boel fick för sej att hon klivit rakt in i ett dokumentärprogram om Nazityskland.
Vid långborden gungade alla i takt och otakt med marschmusiken, när orkestern tystnade tog skrikande applåder och visslingar vid.
--- Det här är farligare än alla berg- och dalbanor i hela världen, drick ur så åker vi hem, jag står inte ut!
skrek Nicklas.
Boel nickade och fick ett hjärtligt slag i ryggen av en rundfotad man som trodde sej känna igen henne.
Hon avböjde vänligt när han höll sin sejdel uppfordrande i hennes ansikte.
Medan Nicklas betalade tittade Boel på de små smala och mörka servitörerna som sprang omkring med tre helliterssejdlar i var hand, hon antog att dom måste uppfatta Sverige som en smula besynnerligt eller väldigt likt Västtyskland.
Ett vrål från publiken och orkestern satte fart med " du borde skaffa dej en tyrolerhatt, bara därför att, hålla dej för skratt " ... En låt som hela publiken kunde sjunga med i.
Den blondaste av estraddamerna skuttade i takt med musiken och vippade upp kjolen ovanför trosorna.
Herrpubliken applåderade varje skutt.
Nicklas och Boel bökade sej fram genom den vaggande publiken, mellan snötyngda alptoppar och blommande äppelträn och det blev märkvärdigt tyst i öronen utanför krogens portar.
--- Men dom hade roligt fast jag inte begriper hur, sade Nicklas.
Han skramlade med några enkronor och när de passerade ett stånd med lyckohjul lade han ett mynt på nummer arton.
En kvinna tog kronan och knäppte på en knapp så att nummer arton lyste.
--- Inga fler insatser ? Nehej, sade hon och snurrade igång hjulet.
Boel såg förhäxad på hjulet som stannade på nummer arton och tog ännu mer förhäxad emot en enorm skär panter.
Nicklas flinade och ville spela igen men Boel drog honom mot utgången.
En liten unge stod och grät bredvid en arg mamma och pappa, hon ville ge pantern till barnet.
--- Nej, lova att du aldrig ger bort den, sade Nicklas.
När du blir hundra år och går omkring i din trädgård så måste han få vara din ständige följeslagare, lova det.
--- Jag lovar, svarade Boel och önskade att den inte varit så illande skär och så rysligt stor.
På färjan luktade det färskt kräks så de föredrog att stå utomhus i aktern fastän det blåste svinkallt.
På tunnelbanan satt de tysta och tänkte, Boel pillade av panterns plastfodral, det gick att böja dess armar och ben så att han såg ut att klättra, sträcka på sej eller hålla sej för mage och panna.
De gick förbi den nyklippta häcken och hem till mamma.
Det lyste i köket, mamma satt och virkade och lyssnade på radion.
--- Har du suttit här hela tiden och ugglat ? frågade Nicklas och klappade henne på huvudet.
--- Nej, jag såg på teve en stund också.
--- Var det roligt ? undrade Boel.
--- Roligt vet jag inte men en kommissarie från norra Sverige påstod att han var lik Colombo men det var han inte alls.
Jo någon ringde om en folkvagn och ville att du Nicklas skulle ringa upp.
Tänker du köpa en folka ? --- Nej det gäller Boels, den har gått sönder.
De gick mot trappan till övervåningen och sade godnatt, mamma följde efter med virkningen i famnen.
--- Jo, det var så sant, päronträdet har ju inte burit frukt på flera år, det bara stjäl näring ... kan du fälla det åt mej i morgon eller så ? --- Jadå, sade Nicklas, jag ska fälla ... godnatt då.
Sov gott.
--- Vad är det för sort i karafferna ? undrade Birgitta.
Servitören tänkte efter.
--- Alger och ja, det vita är jag inte säker på och så Vallerosa.
--- En flaska Valpolicella då, spätta till mej och så plankstek till honom.
--- Jaha.
Servitören gjorde en spretande gest med fingrarna och en grimas.
--- Usch ja, man blir så ful om tänderna av Algervin men ska det vara rött till spättan ? --- Det är inte så noga, ta en Ramlösa också tack.
Birgitta bökade i handväskan, plockade upp cigaretter och tändare, såg till att kuvertet med pengarna låg väl gömt under ett paket pappersnäsdukar.
Runar återvände från toaletten och servitören höll frågande fram Valpolicellan.
Birgitta nickade.
Servitören hällde upp en smutt i Runars glas.
--- Fjåsa dej inte häll på bara.
--- Ja men man måste smaka, sade servitören.
--- Om jag säjer att det smakar fan vad gör du då ? --- Byter flaskan förståss, det händer att viner är sura ibland.
--- Jag hatar såna här fånerier, häll upp nu och hämta maten.
Servitören lydde lite surt.
--- Det ingår i deras jobb ju, sade Birgitta.
Förresten varför skaffar du inte dej ett riktigt jobb själv ? --- Det ska jag tala om för dej om du berättar för mej hur du kommit över pistolerna och hur du träffat den där galningen som inte vill ha dom.
--- Jag mötte Lennart för flera år sedan på ett tåg, i restaurangvagnen, vi började prata och när han klev av i Lund så hade vi bytt adresser.
Såsmåningom skickade han mej en bok han varit med och skrivit, han ringde några gånger och för ungefär ett år sedan ringde han och sade att han stod på centralen.
Han kom hem till mej, vi pratade intensivt, åt, gick på bio, hem och pratade igen och så gick vi till sängs.
--- Gunnar då ? Låg han och sov hela tiden ? --- Nejdå.
Vi hade flyttat isär fast vi flyttade ihop igen lite senare och då lovade jag honom att aldrig mera träffa den där Lennart.
--- Och så gjorde du det.
--- Ja ... och så försvann han, konstigare än så är det inte.
Birgitta berättade om sina fruktlösa efterforskningar och de gånger hon fått syn på honom eller trott sej se honom.
--- Jaha, sade Runar.
Vill du att jag ska dra mitt livs historia i den humoristiska versionen eller ska jag ta den gråtmilda, den kan jag som ett rinnande vatten.
Den kör jgg med för psykfolk men jag har en variant som jag kallar den apatiska också, då får dom dra vartenda ord ur mej.
--- Ta en rätt upp-och-ner-version tack.
--- Min pappa var skomakare, morsan stack när jag var fem år med en annnn knöl och pappa gifte om sej med en donna som påstod sej tycka lika mycket om både pappa och mej.
Just innan jag skulle börja i skolan, i augusti så dog pappa och då ville inte donnan ha mej längre.
Hon tyckte att det räckte med lillungen hon fått me farsan.
Då fick jag flytta till mina sommarförälrrar.
--- Men dom ville ha dej va ? --- Ja, nä, jag vet inte.
Dom sa att jag skulle få stanna där till jul och när det blev jul och jag frågade vart jag skulle ta vägen så svarade dom bara att vi får väl se.
Sedan gick åren och jag fick aldrig något besked.
--- Men dom var hyggliga mot dej ? --- Nej och ja.
Dom sa alltid, ta upp tidningen från golvet om du orkar, hugg lite ved om du tror att du klarar av det, gå till handelsboden och köp socker och mjöl om du tror att du kommer ihåg det eller inte går vilse.
Du kan ju tvätta dej om du inte föredrar att vara skitig o.
s.v.Jag blev ju ingen frifräsare precis men i skolan var jag modig.
Där vågade jag slänga snöbollar på fröken, skrika svärord på lektionerna och i bageriet stal jag bullar.
Ja så kopplades barnavårdsnämnden in och på diverse hem för små pojkar så lärde jag mej det mesta om sånt det i vanliga fall råder förbud emot.
Jag kan helt enkelt inte skaffa mej ett normalt knäck för jag är skyldig staten en jävla massa klöver i skadestånd.
Ja, men en gång blev jag jättepopulär i gänget, jag brottade ner en åttioårig kärring och avgick med segern och hennes handväska.
För över fyrtio spänn köpte vi godis och läsk, vi åt till vi nästan sprack.
--- Stackars tant, sade Birgitta.
--- Taskigast var nog ändå att jag slängde hennes väska med viktiga papper och nycklar i sjön.
Men jag fick skratt på det från polarna.
Runar satt och lekte med lappen han ritat Birgittas telefonnummer på.
--- Ja, uppmuntran är viktig.
Skål, sade Birgitta.
--- Att rymma var en sport, vad plussad man blev även om man bara kom iväg utanför inhägnaderna, ja jävlar.
Sedan blev det ju lite hårdare prylar, jag jobbade åt en langare som åkte in och så åt en annan som skulle hämnas på en tredje och så torskade jag.
Sedan jobbade jag som lockbete, jag kan se riktigt gullig ut och ibland knackade jag bög alldeles själv.
--- Är du på rymmen nu ? --- Nää ... men jag ger mej fan på att dom är efter mej ändå.
Sånt känner man på sej, det är lätt att bli nojig.
Runar vred sej ett halvt varv och tittade på servitörerna som stod vid pizzadisken och viskade med varandra.
--- Är det för det där med Bosse och Björne ? --- Nä, det är en grej som jag gjort själv.
--- Vaddå ? --- För några dar sen, jag var ute på Djurgården och gick alldeles ensam, mådde Tarzan och hade flera hundra i fickan, hade inte tänkt att göra någonting alls, bara må bra.
Så parkerar en flott mersa med rökfärgade rutor ett par meter framför mej.
Ur kliver ett litet tjockt nöt, han verkade nervös och fumlade när han skulle låsa bildörren.
Jag kunde ha skrikit BUU och han hade dött av skräck men jag skrek : Ge hit nycklarna!
Han stirrade på mej med sina vattniga klot och stoppade nycklarna i munnen.
Då blev jag så jävla arg så jag gick fram och stack näven under näsan på han.
Han svettades och försökte svälja nycklarna och såg så ynkligt löjlig ut att jag drog till honom över nacken.
Han stöp framlänges och slog i näsan, hade inte vett att ta för sej med händerna ens en gång.
Jag pillade ut dom slemmiga nycklarna, tog bilen och körde.
När jag frestat kärran några mil så ställde jag den i en skogsbacke på Lidingö och tog tåget.
Visst var det en onödig grej men fan, han bjöd ju påt.
Vi drar nu va ? --- Jaa ... --- Jag känner igen den där.
Runar pekade på en av servitörerna.
--- Jag känner igen dom som sitter därborta jag, där vid fönstret.
På Tetley såg jag dom, tror jag.
Birgitta vinkade till sej servitören.
--- Låt hushållspengarna vara, sade Runar och betalade.
De gick och Birgitta sneglade på det unga paret som satt tysta och inte alls lika elektriskt lyckliga som sist hon såg dom.
--- Jag tänkte sova hos dej i natt.
Runar tog Birgitta under armen, under den andra klämde hon fast axelremsväskan.
--- Vad ska det vara bra för ? Det förstår jag inte.
--- Jag har ingenstans att ta vägen ... --- Hotell, motell, rum för resande eller rasande, Frälsis, varför inte Frälsis, det lär vara billigt och bra.
--- Nojan, sade Runar med liten röst.
Det är inget ball att ligga fullt påklädd, beredd på att bli snodd.
Och Gunnar sover ju så djupt att han säkert inget märker.
--- Sluta tjata om Gunnar, han och ungarna kommer nog hem i morgon ... då får du lova att ge dej av tidigt.
--- Jaja ... jag lovar, jag ska inte bli något påhäng ... äre bra att vara gift ? --- Bra ? upprepade Brigitta och funderade.
Jag vet inte.
--- Hur dan e han ? --- Snäll, klok och förstående, bra med barnen och lite svartsjuk.
Han brusar upp över onödiga saker som i trafiken, han skulle kunna ha en adrenalindriven bil ... --- Är det för att han är svartsjuk som du inte sagt något om killen med kulorna ? --- Alldeles riktigt.
--- Jag är nog klipskare än du tror.
--- Ja det är möjligt, sade Birgitta och sträckte på sej för att se en skymt av femtiofemmans port.
--- Jag begriper till exempel att du gömde slantarna i tvättmedelspaketet.
--- Va ? --- Du var för snabb och nu vet jag att du går och klämmer på lakanen under armen.
Du försa dej redan inne på Hartwigs när jag lattja med pickan, nej utanför killens dörr var det.
--- Du skulle kunna bli detektiv eller varför inte polis ? --- Du är inte riktigt klok, varför måste vi gå den här fåniga vägen, det luktar snut lång väg.
--- Jag vill ta en titt på porten en gång till, varför la jag inte en hälsning i brevlådan ? --- Skit i det nu, i morgon ska jag bryta upp dörren åt dej om han inte öppnar.
De fortsatte runt kvarteret, vid Mariapolikliniken vinglade en man rakt in i husväggen, stannade och gav huset ett redigt knytnävsslag och svor.
Han började blöda på knogarna och torkade av sej på sin randiga tröja.
--- Min kompis är helskön, ska bli advokat och ställa upp på vår sida.
--- Brukar han också bryta ? --- Ja, fast helt öppet.
Vi fick en kvart som såg för jävligt risig ut och då gick han upp på NK, tog på sej en sån där vit rock som dekoratörer brukar köra med, så gick han på muggen och skrev Hansson på bröstfickan och ner på tygavdelningen.
Hämtade tre rullar tjock sammet i rött, rosa och vinrött, tog dom på axeln och gick.
Vi tapetserade hela våningen det blev skitfint men det är dit jag inte vill åka så länge det luktar bränt.
När Birgitta låste upp sin nya dörr så öppnade M.B. Svensson sin, tittade skeptiskt på Runar uppifrån och ner till gymnastikskorna, sedan log hon mot Birgitta.
--- Det var en här i kväll också.
Han kanske kommer igen så var beredd.
--- Jag har skaffat mej livvakt, log Birgitta, för säkerhets skull ... --- Han stod där och ringde på din dörr i minst fem minuter och ropade i brevlådan, sedan skrev han någonting, titta på golvet.
Birgitta tittade och under brevlådan låg ett poliklinikkvitto.
På baksidan stod med Lennarts snärtiga tryckbokstäver : Möt mej i Kungsträdgården i morgon klockan två, vid schackbrädet.
--- Va bra, hjälp vad glad jag är, han finns.
Då behöver du inte bryta åt mej!
Birgitta tystnade och M.B. Svensson rynkade pannan.
--- Jaha, då är allt i sin ordning då, han hade också en sån där kofta med skärp som mannen i går, det var därför jag trodde ... och gymnastikskor.
--- Men den här gången var det inget brottsligt, tror jag.
Godnatt då.
Birgitta kände sej fri och glad, knäppte på teven och frågade Runar om han ville ha ett glas vin.
--- Björne och Bosse sa att det inte fanns något hemma.
--- Dina kompisar hittar ju ingenting!
Birgitta öppnade sopskåpet, flyttade undan hinken och tog fram en flaska rödvin.
--- Bra temperatur här inne.
Tänk så skönt nu kan jag slänga alla fåniga telefonnummer.
Jag trodde ett tag att Lennart höll till hos en brud på 10_38_50, jag har försökt att ringa dit flera gånger men det tutar bara upptaget.
--- Vem är det hos ? --- Vet inte men det stod " vill du knulla så ring " o.
s.v.på insidan av båsdörren till toaletten på Pampas där Lennart försvann och efter som han verkade lite sexfixerad så trodde jag att han kanske ... Birgitta lämnade Runar framför teven, hon bäddade rent i barnens sängar och plockade ihop smutstvätten så att det bara skulle vara att åka ner med lasset nästa morgon.
--- Kom Birgitta!
Kom!
Du måste se den här stollen, han är inte klok på en enda fläck.
Haru sett en s'ån Affe va ? Birgitta satte sej och betraktade en poliskommissarie från stöldroteln som kallade sej Sveriges Columbo, han intervjuades av en deckarförfattare.
--- Är det verkligen hälsosamt med mord ? Runar rullade sej i skrattparoxysmer, han hade aldrig hört en så sinnessvag fråga.
Birgitta knäppte av teven och gav honom en pyjamas som tillhörde hennes Bosse.
--- Skulle vara skönt att komma i säng i tid, passar inte den här så kan du få en av Gunnars, det finns serietidningar i mängder därinne.
Om jag snor på i morgon bitti så kan jag möta dej också i Kungsan klockan två och ha med mej din tvätt.
Bra va ? --- Skitbra.
Du ... jag kan väl få titta på pluringarna ... visa att du kan lita på mej nu, jag ska inte ta en enda.
--- Visst kan du få se dom, sade Birgitta och tänkte att nu gör jag nog något dumt.
Runar bredde ut dom nytryckta oskrynklade sedlarna på bordet och sade oj fan.
--- Jag undrar vad han ska ha dom till och varifrån han fått dom.
--- Förmodligen till den där modellen han talade om, sade Birgitta förståndigt.
Och arton har väl gått till skatt kanske.
Femtitusen fick dom ju.
--- Ja jävlar, sade Runar och buntade ihop pengarna igen.
Här lägg dom i handväskan eller under kudden, sophinken är bra också.
Birgitta tvättade sej och kröp i säng, hon kände sej så lättad att det var svårt att somna och försökte få hjälp av en artikel om sensitivitetsträning för anstaltsintagna.
Hon hade stoppat om Runar som tog lika liten plats i Bosses säng som han själv och gett honom en packe Kalle Anka och Fantomen.
Hon gäspade och släckte läslampan.
Det bultade försiktigt på sovrumsdörren.
--- Jag tycker inte om Bosses säng.
Runar stod i öppningen och såg trulig ut.
--- Prova Björnes säng då eller den i arbetsrummet men där är det inte alldeles rena lakan.
Godnatt.
--- Godnatt, sade Runar och stod kvar.
Vilken tandborste kan jag ta ? --- Ta vilken som helst men skölj den med hett vatten.
Godnatt.
Birgitta tog itu med artikeln igen och väntade på sömnen, i morgon skulle allting vara frid och fröjd innan Gunnar och barnen återvände.
Hon sträckte på sej och tyckte att livet lekte.
Runar knackade på dörren igen.
--- Vad vill du nu ? --- Jag tycker inte om någon säng.
--- Nähe.
--- Jag vill sova hos dej.
Nu såg han ännu truligare ut än förut.
--- Är du mörkrädd så ha lampan tänd vet jag.
--- Det är inte det ... jag känner mej så ensam ... --- Det finns nallar på hyllan i Björnes rum ... --- Jag skiter i nallar jag vill sova hos dej.
--- Okej då.
Birgitta vek undan Gunnars täcke och Runar tog ett skutt ner i sängen, puttade kudden tillrätta, bläddrade fram Modesty Blaise ur en agenttidning, han småsjöng och visslade för sej själv.
--- Man ska inte vissla i sängen, sade Birgitta och lade ett finger lätt på hans läppar.
--- Varför inte det då ? --- Det betyder otur, sa alltid mamma när jag var liten.
--- Typiskt morsor, det var nog för att du skulle hålla klaffen och somna någon gång.
--- Kanske det, men ändå ... jag är lite rädd för gammalt skrock.
Runar läste serien till slut under tystnad, suckade och såg sej omkring i sovrummet, suckade igen och släckte lampan.
--- Sov gott.
Runar svarade inte och Birgitta antog att han somnat men efter en stund sökte han hennes hand.
--- Tänk om man skulle bli en Svensson ... en Svensson med en liten fruga bredvid sej som tvättar ens skitiga kläder och lagar maten och säjer förståndiga saker när man kommer hem trött och slut efter kneget ... och så ett par sniglar att tycka om va.
Visst, visst man ska hjälpas åt med allting, jag kan också tvätta och laga mat men när man kommer hem så där lite slut så kommer djuren springande emot en och ropar pappa!
Pappa!
Då lyfter man upp dom i luften så att dom kiknar av skratt och så kramas dom ... sedan klappar man tigern i häcken och frågar om kilarna varit snälla och det har dom varit, bara lite smågnabb som vanligt.
Om ungarna är mörkrädda och grinar på nätterna så får dom krypa ner så här och så smeker man dom över skallarna och säjer att så länge pappa är här så kan inget farligt hända ... Birgitta strök Runars kinder torra, försiktigt, försiktigt och lyfte hans huvud och lät honom somna på hennes arm.
Boel skrattade pliktskyldigt när Nicklas berättade vad mamma sagt om att fälla trän, de klädde av sej och kröp i säng.
Jag känner mej ful, tänkte hon, ful och sur och vill helst slå till någon, göra mej loss, jag vill inte sitta fast i Nicklas och leva i ett nytt beroendeförhållande som gör att jag alltid gör saker som jag tror att någon väntar sej av mej.
Om jag kunde få grina ut riktigt ordentligt innan jag somnar men då blir jag bara fulare.
--- Snälla ... inte nu.
Boel tog undan Nicklas händer från sina bröst.
--- Nej, säjer jag ... jag känner mej stel och tom, jag har ingen lust helt enkelt.
--- Det har du visst det.
Du är bara lite ur gängorna.
Nicklas bäddade barnsligt ner pantern på andra sidan om Boel.
--- Tror du att din mamma har något sömnmedel ? Nicklas suckade och satte sej upp.
--- Jag vet att jag är tråkig men det enda som hjälper är att sova ut.
Nicklas bet på en hårslinga, klev ur sängen och gick ut ur rummet.
Nu har han tröttnat på mej, tänkte Boel gråtfärdigt, men det gör ingenting, hoppas att han har gjort det förresten så jag kan hämta Lennart och åka hem till ungarna.
Agneta kan inte vara riktigt klok som låter dom gå omkring på stan i bara nattdräkterna och hur kunde termometern gå av ? Jag måste hem innan det händer något ännu värre ... jag måste hem ... hem ... Nicklas uppenbarade sej med en vinflaska och två glas.
--- Mamma har inga piller.
Drick dej full istället så somnar du eftersom det är det enda du vill.
Lite musik ? David Bowie, passar det damen eller ska det vara något mer djupsinnigt ? Volymen blev så hög att mamma bultade i väggen.
Nicklas gick fram till grammofon och lyfte pickupen.
--- Va ? ropade han.
--- Jag undrar bara om ni kan spela lite tystare ? --- Jag hörde inte för vi spelade så högt, mumlade Nicklas.
--- Va ? --- De va inget!
Lugn bara vi ska spela lågt ... vi är så låga härinne så det passar oss utmärkt.
Lilla Boel tycker inte att livet är lajbans längre.
Hon är skitlåg helt enkelt.
--- Va ? --- Det var inte till dej jag talade!
skrek Nicklas.
--- Jag är ledsen, sade Boel ynkligt.
--- Jaha.
--- Jag vill inte göra dej ledsen ... du är så --- Gullig va ? --- Jaa ... --- Säj som det är på en gång.
Säj rent ut att du tröttnat på mej och längtar efter den där gamla Lennart ... du längtar efter att ha honom i sängen va ? Boel satt upp och såg förkrossad ut.
--- Om du tror att du kan sova eller supa bort all ledsnad så är du dum ... du har tröttnat på mej som älskare va ... vill ha den där äckliga Lennarts gamla kuk va ? --- Nicklas, grät Boel, säj inte så där ... du vet ju att ... Hon tog tag i Nicklas arm och han slängde sej bredvid henne, sedan grät dom båda två tills gråten övergick i skratt.
--- Så vansinnigt allting är, sade Boel.
Jag vet ingenting om någonting utom att du är den gulligaste människa jag mött i hela mitt liv.
Du är så fin ... jag vill inte göra dej ledsen ... du har varit så otroligt gullig mot mej ... --- Varit, sade Nicklas.
Så det ska vara slut med oss nu då ? --- Jag vet ingenting har jag sagt.
--- Usch ... nä, det är det ... Nicklas hämtade glasen, cigaretter och en askkopp.
--- Kan vi inte slå ihjäl honom i morgon så att vi slipper honom.
Du får inte åka ifrån mej.
Aldrig.
Hör du det.
--- Ja, jo jag hör ... men skoja inte så där.
--- Jag menar allvar.
--- Om Lennart ? Om att slå ihjäl honom ? --- Vad ska vi göra då ? Är du lika fantastisk mot honom som mot mej så släpper han dej aldrig.
Är du det ? --- Jag vet inte ... man är olika mot olika människor ... men barnen då ? --- Vad är det med dom ? --- Du får tre barn på halsen.
--- Jag tycker om barn.
Jag tar gärna hand om dom bara jag får dej.
--- Men du vill väl ha egna barn ? --- Självklart men om det redan finns tre så räcker det ... eller kanske en till, bara en liten en.
--- Dom brukar vara små i början ... men det är jobbigt med barn.
Boel berättade om lasarettsbesöket och allt besvär Agneta haft med ungarna, underligt nog lät det lustigt och inte alls sorgligt eller kusligt.
--- Duu, sade Nicklas.
Kan vi inte åka någonstans, bara du och jag ... mamma skulle nog känna sej nyttig och duktig om hon fick ta hand om dina ungar.
Jag har pengar undanlagda och så får jag semesterersättning och en massa radioaktiva pengar, vi säjer så på verket i stället för retroaktiva.
--- Jaha, men tror du att hon skulle orka med tre busiga ungar ? --- Visst.
Hon skulle nog oja sej men det är hennes stil liksom.
--- Till min mamma skulle jag aldrig vilja lämna barnen.
Mor har rättvisefnatt.
När Agneta hade örsprång så tvang mor mej också att gå omkring med öronmössa mitt i smällheta sommaren.
Jag var för lydig för att ta av den sedan vi lämnat tomten.
Bara gick där och svettades.
--- Lilla gumman vad du är söt.
Vi dricker upp sista skvätten nu.
Skål.
Dags för tandborstning och kissning.
Boel kände sej behagligt vinglig och var glad över att Nicklas fått henne att skratta igen.
--- Jag släpper dej aldrig, sade Nicklas sedan de krupit i säng.
Aldrig, aldrig ... --- Men i morgon, viskade Boel.
--- Jag skiter i i morgon, fast du hjälper mej väl med päronträdet ? Boel vaknade av ett brak, hon rusade upp till fönstret med baksmälledunk i huvudet och såg på Nicklas och hans stolta mamma.
Nicklas tittade upp mot Boel och vinkade, satte ena benet på det knotiga trädet som en safarigubbe med nedlagt byte.
Hon vinkade tillbaka, pekade på sitt huvud och gick till sängen och lade sej bredvid pantern.
Hon tog papper och penna från Nicklas nattygsbord, bet på pennan och tänkte, rara älskade Nicklas, egentligen hatar jag dej och din mamma och hela min situation, jag skulle önska att jag aldrig åkt iväg i min lilla folka, att jag aldrig ... ja vaddå ? Hon knep ihop ögonen omkring gäsp- och gråttårar, knycklade ihop lappen och försökte framkalla Lennart i minnet.
Sentimentala tillfällen, försoningar och gräl, det gick inte särskilt bra, istället återupplevde hon Nicklas, deras samtal och smekningar från köksbordsprat till samlag, kände stötarna hon brukade få när han kallade henne Boel, annars hette hon alltid mamma ... En unge på gatan utanför skrek på sin mamma och Boel blev kall av skräck, sedan ännu mer rädd av att begripa att ett nytt beroendeförhållande var på väg, samma vanvett fast kanske lite friskare än det som bundit henne vid Lennart.
--- Jag står inte ut, sade hon högt och klippte till pantern så att den flög i en båge ner på golvet, hon grät högt när Nicklas öppnade dörren med knäet, frukostbrickan i ena handen och tidningen i den andra.
--- Nämen vad nu då ? Nicklas ställde ner brickan och smekte Boel över håret, böjde sej och tog upp pantern och suckade.
--- Ska du vara krånglig i dag också ? --- Jag ... jag vet inte, snyftade Boel, jag har så ont i skallen.
Nicklas reste sej.
--- Jojo ... men lite kaffe kanske hjälper, vänta så ska jag hämta två Dispril också.
Boel smet upp i badrummet och låste om sej.
Borstade tänderna och försökte känna om andedräkten blivit bättre.
Hon gjorde en ful grimas åt sej själv i spegeln.
Jag hatar mej, tänkte hon, fy fan vilken idiot jag är.
Sedan tyckte hon så synd om den där idioten hon såg i spegeln att hon började gråta.
Nicklas knackade på dörren.
--- Du ... jag ställer Disprilen på kaffebrickan ... hör du mej ? --- Ja tack jag hör dej.
--- Jag går ner och kvistar eländet, läs tidningen och ta det lugnt en stund så sticker vi sedan ... Du ... --- Jaa.
--- Spola inte ner dej, det blir mitt jobb att rensa avloppet om det blir stopp.
--- Jag lovar.
Boel sköljde fötterna i iskallt vatten för att bli lite piggare, letade i badrumsskåpet efter något väldoftande.
Fyratusensjuhundraelva, det använde hennes mamma också.
Fumligt skruvade hon av korken och stänkte colognen på fötterna, slant och cologneflaskan dundrade ner i badkaret och krossades.
--- Åhh, Gud om man bara kunde försvinna, att plötsligt vara bara borta!
sade hon högt.
Stanken gjorde henne illamående och hon kräktes i toaletten med händerna fulla av glasbitar.
Hon spottade, drog i spolknoppen med ena fotens tår och när hon skulle öppna dörren skar hon sej i tummen.
Kaffet var nästan kallt.
Hon gick ner i köket för att värma det och slänga skärvorna i slaskhinken.
En likadan hink som hon själv hade hemma.
Fönstret stod öppet och mellan yxhuggen hördes mammas röst.
--- Nej har jag sagt.
Du vet ju hur jag har det.
Nej.
Nej.
--- Jo då, du skulle säkert klara av det.
--- Nej har jag sagt.
--- Fan, det verkar vrickat att inte kunna använda hängmattan bara för att pappa alltid låg i den.
Jag sätter upp den sedan.
--- Nej.
Jag tål inte se den.
Jag ska bränna upp den, det har jag tänkt länge.
--- Tredje sommarn du säjer så där, förresten var du ju alltid sur på pappa för att han bara låg där och drönade.
--- Det var jag inte alls.
--- Jo det var du.
--- Struntprat.
Varför gjorde du en så hög stubbe ? Nicklas stånkade och kvistade.
--- Jag ska spika dit en skiva ovanpå, så får du ett extrabord.
--- Det vill jag inte ha.
--- Men jag vill ha ett.
Och så vill jag att du tar hand om Boels ungar, bara en vecka ... så slipper du virka hela tiden ... Mer vågade Boel inte höra, hon tassade upp för trappan med kaffet som nu var rykande hett.
Åt en färdigbredd macka med ost och rädisor och bläddrade i tidningen.
" Kärnhuset visas för första gången "!
!!
? ? ? Kärnhuset som Lennart varit med och konstruerat, det energisjälvförsörjande huset, framtidshuset, invigdes i hans frånvaro ? Boel darrade och läste med misstanken att den Lennart hon trott sej fått syn på i Stockholm i själva verket flyttat in i Kärnhuset men ingen bild på honom, bara på dom andra som varit med om bygget.
Hon skakade lakanen, bäddade och lade på Kalle Ankaöverkastet, spolade åter ur badkaret och fyllde det med bubbelskum.
Det är något fel i huvudet på mej, tänkte hon och kände sej slapp och lös i det heta badet, som när jag var ute och letade efter Lennart och mötte damen med alla kassarna, jag glömde alldeles bort mej själv och bara följde henne, lyssnade och bar hennes gardinstång och matkasse tills jag inte visste vem jag var eller vart jag skulle.
Jag kunde lika gärna följt henne hem och bosatt mej där och mitt gamla liv skulle ha gått upp i rök precis som det håller på att göra nu ... --- Vi är klara med trädet och mamma håller på med lunchen.
Boel pep något till svar.
--- Va ? Vad gör du ? --- Badar ... --- Måste du låsa om dej ? Kom ner och ät nu ... --- Jag ... jag är just klar med kaffet ... ät ni ... --- Kommer du ner snart ? --- Ja ... --- Mamma håller på att vekna, jag menar, hon tar nog hand om ungarna en vecka.
--- Mmmm --- Hör du ? --- Ja ... --- Det är väl bra ? När Nicklas upprepat frågan tre gånger så skrek Boel " Jättebra " och satte duschen på högsta fräs och lät vattnet rinna över sitt huvud.
Hon klev ur badet, ställde sej på badrumsvågen och såg att hon förlorat tre kilo.
Håller Lennart sej borta längre så kanske jag magrar ihjäl mej, tänkte hon, krymper och blir en liten plutt som Nicklas kan ha i fickan ... Sedan sökte hon i Nicklas byrålådor, fann en teskjorta med stålmannen på, provade några par av hans kalsonger men dom var för obehagligt stora, klev i jeansen och gick ner i köket.
--- Godmorgon, nu äntligen är jag klar.
--- Sovit gott ? undrade mamma.
--- Jo tack och så hade jag sönder din cologneflaska, jag ska köpa en ny.
--- Behövs inte, jag tyckte ändå inte om lukten.
--- Jag kan köpa något annat som luktar bättre.
--- Strunt i det du.
Jag tänkte faktiskt följa med till stan.
Vart ska ni ? --- Runt lite och uträtta ärenden, sade Nicklas.
--- Och vill helst inte ha mej med förståss, sade mamma och började duka av.
--- Jovisst, sade Boel.
Jag diskar om du gör dej iordning.
--- Bra.
Mamma försvann uppför trapporna.
--- Vad sa du så där för ? Vi kan ju inte bara springa ifrån henne på stan, sade Nicklas halvhögt och irriterat.
--- Ni kan ju vänta tillsammans när jag går upp ... --- Säj som det är att du är trött på mej och inte vill ha mej heller med, fräste Nicklas och åt argt på en hård smörgås.
--- Grälar du på mej så börjar jag tjuta ... Nicklas ... snälla jag känner mej så velig och dum.
Han höll om henne medan hon diskade och kysste henne i nacken.
--- Sluta upp att tänka så mycket onödigt.
Vi åker iväg till Hornsgatan så får vi se hur det blir.
Vi tar en timme i taget, fan hon är redan över ett ... De vandrade till tunnelbanan som en liten snäll familj, mamma berättade upprymt om vem som bodde i husen de passerade, vad de gjorde och vad de fått för barn, vad barnen sysslade med och om de i sin tur fått barn.
Boel oroade sej över vädret, skulle dom mörka skyarna börja hälla ner regn så gick det inte att sätta Nicklas och mamma på en soffa, dom skulle följa med upp och det kunde bli obehagligt.
Sedan undrade hon med sneglingar på Nicklas om han brydde sej så mycket om henne bara för att situationen var så pressad, hans förra tjej hade varit så tråkig och förhållandet också och därför hade det tagit slut.
--- Vad bra att dom reparerat alla gamla hus, se så vackra fasader, sade mamma när de strävade i motvinden på Hornsgatan.
Vita spröjsade fönster är det finaste jag vet.
Här skulle man bo.
--- Mmm, sade Nicklas.
--- Bra att dom inte river så mycket nu för tiden utan gör iordning de gamla husen.
Eller hur Boel ? --- Va ? Jo, ja, det är klart, svarade Boel och funderade över varför Lennart låtit dom andra ta åt sej äran av Kärnhuset.
Boels huvudvärk kom tillbaka när de närmade sej femtiofemman, hon fick hjärtklappning, såg blek och nervös ut.
På bänkarna mittemot porten satt enstaka gubbar och gjorde ingenting.
Rosorna i planteringen lyste blodröda och hukade sej i kastvindarna.
--- Vi kan väl sätta oss ett tag, sade Boel svagt.
--- Visst, sade Nicklas högt och tillade mumlande, du vill bli av med oss va ? --- Ska det vara nödvändigt att sitta ute när det är så kyligt ? Mamma svepte sommarkappan hårdare omkring sej och följde med till en bänk.
Samma bänk som Kiruna smällt av på.
--- Jag ska bara ringa på hos en bekant, en kusin till min man har en våning där.
Boel pekade.
Sitt bara en minut.
--- Man ? Jag har fått för mej att du var skild.
Mamma tittade misstänksamt från Boel till Nicklas.
--- Nå.
Skynda på då.
--- Du får säja vad du vill.
Jag följer med.
Vi är strax tillbaka, åtminstone jag.
Nicklas tog Boel under armen och nästan släpade henne över gatan.
--- I går fick jag minsann följa med ... --- Men då hade jag inte fått syn på honom, pep Boel, vad ska jag säja till honom ? --- Om mej menar du ? Säj som det är att du skaffat dej en ny älskare när han inte längre tycker att du duger, för det var ju han som stack ? Eller har du bara hittat på alltihopa ? --- Snälla, gräla inte, jag har det besvärligt ändå, bad Boel och flåsade upp för trapporna.
Nicklas tog om Boel, höll henne i ett varmt fast grepp tills andhämtningen blivit normal.
--- Ska vi våga ringa på ? --- Bäst att få det gjort.
Nicklas ringde hårt på dörrklockan.
Det ekade i våningen, de stod blickstilla och väntade, ringde igen och igen.
Spänningen släppte en smula när ingen öppnade och Nicklas började tala med glad röst.
--- Ingen hemma.
Bra.
Då kommer vi igen lite senare.
--- Ja men, vad ska jag göra ? --- Vi.
--- Ja vi då ... lägga en lapp med ditt telefonnummer på.
Får jag det ? Boel gläntade på brevlådan och såg en bit av en sjögräsmatta.
--- Ja gör det då.
--- Jag har ingen penna.
--- Inte jag heller.
--- Vi kan gå upp lite senare, mamma fryser ihjäl.
Boel gluttade i brevlådan en gång till och ropade Lennart, sedan rusade dom nerför trapporna och ut.
Mamma och Nicklas fick vänta i kylan en stund till på Boel medan hon telefonerade till Agneta och fick lyssna till lilla Jens " andebulansversion ".
Agneta upplyste om att det var storm över Skåne men annars allting som vanligt.
--- Jag kommer inte i dag, kanske inte i morgon heller, krama barnen.
Jag är honom på spåren tror jag och ger inte upp.
Hej.
--- Nu vill jag gå på konditori, sade mamma, sedan kan ni följa mej till T-banan, jag börjar längta hem.
Det var en konstig man som kom fram till mej medan ni var inne i huset.
Han böjde sej ner och drog undan håret i pannan.
Känn så dum jag är sade han och gav sej inte förrän jag känt efter.
Sedan gick han.
Är det klokt det ? Birgitta smög upp innan väckarklockan ringde.
Lade täcket tillrätta över Runar som hade sparkat av sej.
Plockade försiktigt ur hans jeansfickors innehåll, tre hundralappar, några småmynt, en böjd stålspik och några muttrar och lade sakerna på Gunnars nattygsbord.
Sedan åkte hon ner i tvättstugan och blev glad över att alla tre maskinerna fungerade.
Fyllde dom med smutstvätten och programmerade två för kokning och en för kulörtvätt.
Få se nu, tänkte hon, kvart i nio är det färdigt, sedan tar det ungefär en timme att hänga och mangla, då hinner jag skriva ett par timmar innan jag stormar ner till Kungsträdgården och blir kvitt från allt som har med Lennart att göra!
Hon åkte upp, fyllde badkaret, drack kaffe och läste i tidningen om tortyr svält och förtryck, om en galning som gått omkring och slagit ner folk med en tvåkilos blyhammare.
Lite obehaglig till mods smög hon in till Runar och hämtade handväskan.
Efter badet målade hon naglarna jeansblå, stod på balkongen och iakttog svarta moln som rusade med vindens hastighet, viftade med fingrarna tills hon var säker på att lacket torkat.
Hon längtade efter Gunnar och pojkarna och funderade på vad extragott hon skulle laga till middagen, säker på att dom seglat hemåt igen.
Hon bryggde nytt kaffe, skrev på en lapp till Runar att hon var i tvättis och att han kunde ta det lugnt ett par timmar till och få igen sina egna kläder innan han stack.
Just som Birgitta skulle byta ut badrocken mot jeans och tröja så ringde det på dörren.
En lång hård signal och sedan bultade det kraftigt.
--- Vem är det ? Birgitta lade huvudet tätt mot dörren.
--- Det är polisen.
Öppna omedelbart.
--- Nä lägg av, sade Birgitta och skrattade högt åt rösten som lät nedklämd och tillgjord.
--- Öppna.
--- Lägg av.
--- Öppna genast.
--- Försvinn, sade Birgitta och funderade på hur hon skulle komma ner i tvättstugan utan att passera ytterdörren.
--- Öppna så får ni se legitimation.
--- Den kan du stoppa i sopnedkastet.
--- Då slår vi in dörren.
--- Ni gör så fan heller.
Den är alldeles ny!
Vad håller ni på med ? Birgitta stod stilla och började tvivla på sej själv, knöt badrocksskärpet hårt om midjan och lyssnade på bultningarna.
--- Stoppa in legitimationen i brevlådan, är den okej så ska jag öppna.
Varför har jag inget titthål, tänkte hon och undrade om inte Runar vaknat av allt buller.
--- Då bryter vi upp då, sade den klämda rösten.
Birgitta hörde rassel av nycklar och såg till sin förvåning hur hennes nya dörr öppnades av vilt främmande människor.
--- Vad i helvete tar ni er till ? skrek hon.
In i hallen rusade tre civila män med pistoler i högsta hugg.
De ställde sej bredbenta som i seriemagasin och smög sedan in i vardagsrummet.
Den med klämda rösten visade ett ID-kort som skulle bevisa att han var polis.
--- Det här kan lika gärna vara en leksak.
Försvinn härifrån!
Birgitta glodde på en blond liten fjant som inte alls passade ihop med rösten.
--- Se efter på balkongen, röt han och knuffade undan Birgitta.
--- Uppför er som folk, det är väl det minsta man kan begära av poliser va ? Vad håller ni på och leker för någonting, röt hon till den blonde som hette Hemström.
--- Kan du läsa va ? Han visade ett papper.
--- Husundersökning.
Order från kriminalen.
Våldsroteln.
Han kan vara beväpnad så det är bäst att du håller dej undan.
--- Vem då ? --- Runar Sörensson.
--- Vem är det ? --- Gör dej inte till, du kan vara glad att du lever, han är efterlyst för dödsmisshandel.
Fattar du ? Männen återvände till hallen och ruskade på skallarna sedan dom snokat igenom barnens rum, arbets- och vardagsrum och köket.
--- Nej, inte på balkongen heller.
Birgitta backade och ställde sej mellan männen och sovrumsdörren som var skymd i en liten gång mellan toalett och klädkammare.
--- Vad är det där inne ? frågade Hemström --- Mitt sovrum och det ska du ge fullständigt fanken i.
--- Flytta på dej.
En av männen föste undan Birgitta med sin fria arm, hon blev så sur att hon bet honom i handleden.
--- Hörruduru, det här blir dyrt för dej, väste han.
Då sparkade Birgitta honom på smalbenen allt vad hon orkade och var glad över att ha tagit på sej träskorna.
Hemström räddade sin kollega och tog polisgrepp på henne, drog ut henne i hallen där hon hörde hur de andra slet upp Runar ur sängen.
--- Ni är inte kloka!
Han är inte farligare än en bebis.
--- Käften.
Birgitta blev gråtfärdig när hon såg de tre stora starka vältränade männen släpa ut Runar.
Han såg liten och mager ut i Bosses pyjamasbyxor och var fastlänkad som på film med en av gorillorna.
--- Han kan väl få klä på sej nånting, viskade Birgitta.
--- Säkrast att du tar på dej nånting själv för du ska med.
--- Va ? Ska jag ? sade Birgitta och tänkte på tvätten.
Hon hörde hur hissen stannade och hissdörren sköts upp, hon vände sej och såg Gunnar rakt i ögonen.
Han såg häpet på sällskapet och Bo och Björn bara gapade.
--- Åhhhh!
Gunnar, hjälp mej dom här människorna är galna, skrek Birgitta och började grina.
Det här är min man och mina barn.
Fattar ni det idioter ? Hemström släppte greppet om Birgittas arm och bockade för Gunnar.
--- Det är nog tvärtom är jag rädd.
Hon har hållit en farlig brottsling gömd.
Hemström bockade igen och fiskade upp ID-kortet och husundersökningsordern.
--- Gå ut och lek, sade Gunnar till Bo och Björn som inte rörde sej ur fläcken.
Gå ut och lek!
--- Snälla Gunnar försök att få dom här idioterna att begripa att dom tagit fel.
Birgittas tårar strömmade, hon blinkade och snorade, Gunnar spände blicken i henne, blängde på Runar som stod tyst och tittade på sina bara tår.
--- Var fann ni honom ? Gunnar trängde sej in i den fullproppade hallen.
--- I sovrummet.
Hemström pekade och log.
--- Hjälp mej då, grät Birgitta.
--- Hora, väste Gunnar.
Bo och Björn tog om sin mamma, dom såg också grinfärdiga ut.
--- Hora, upprepade Gunnar högröd i ansiktet.
--- Idiot!
skrek Birgitta och slutade att gråta.
--- Det är ju en pojke, sade Bosse.
--- Hon kan ju inte ha legat med honom, det ser man ju, sade Björne.
Det har du inte va ? --- Nej då, sade Birgitta och kramade sina pojkar.
--- Det här får ni göra upp sedan.
Sätt på lite kläder nu.
Hemström lät retfullt glad.
--- Hon har bara låtit mej sova som en vanlig människa, sade Runar med apatisk röst.
Vi har inte --- Håll truten, avbröt Gunnar.
Utan försök att skyla sej lät Birgitta badrocken falla till golvet och klev i jeansen och tröjan.
Poliserna betraktade taket.
--- Tryck upp en hiss, röt hon.
Jag är klar nu.
Här har du din idiot.
Hon slängde tvättstugenyckeln till Gunnar, han missade den och blev tvungen att böja sej ner till Runars tår där den hamnat.
--- Det är bara att hänga och mangla om du klarar av det.
Älsklingar, ge mej min väska, den är i köket och var inte oroliga, jag är hemma igen om en timme eller så.
Pojkarna gav Birgitta flera kramar och pussar, så gick hon in i hissen till Runar och poliserna.
Lade en vit stickad mormorsschal om Runars bara axlar.
--- Jag har ett viktigt sammanträffande klockan två.
--- Det ordnar sej, log Hemström.
--- Har du någon bra advokat Runar ? Han ryckte på axlarna.
--- Du kommer att behöva en bra själv, tänk på det istället, sade Hemström och knäppte kavajen.
--- Du luktar armsvett, sade Birgitta och gjorde en kräkfärdig min.
--- Det är nog om honom där det stinker.
--- I helvete heller, det är du som luktar apa.
--- Snälla, viskade Runar, säj inget dumt, dom använder allting emot dej.
--- Käften, sade Hemström och öppnade hissdörren.
Ute på gatan väntade två civilklädda polisbilar, en Saab och en Volvo, rikt rustade med instrument och pratmanicker inuti.
Runar placerades i Volvons baksäte med sin fastlänkade polis.
Birgitta blev tvungen att sitta bredvid Hemström bak i Saaben.
--- Cigarett ? undrade Hemström sedan de startat.
--- Nej, sade Birgitta surt, och jag tillåter inte att du röker.
Hänsyn är inte så läskigt som du tycks tro.
Hemström himlade med ögonen och stoppade tillbaka cigarettpaketet i kavajfickan.
Han slog efter en fluga och försökte få ut den genom fönstret.
--- Flugor tycker om skitlukt, sade Birgitta och tänkte, jag skulle kunna klösa ögonen ur honom.
--- Min fru skulle inte få ta i mej om hon hade såna där naglar.
--- Om jag var din fru skulle jag inte ta i dej alls, inte ens med diskhandskar på så vidrig som du är.
--- Jag gör bara mitt jobb, suckade Hemström och tittade ut genom fönstret.
En av poliserna, den som körde, babblade i en mick om att uppdraget var slutfört.
Herregud, tänkte Birgitta, dom kommer att visitera mej och dra in Lennarts pengar och min förklaring kommer att låta förfärligt svag.
Dom kommer inte att tro mej och vad ska pojkarna säja.
Hon kände sej sorgsen på allvar när hon tänkte på Runar och på hur han skulle klara sej men behövde bara slänga en blick på Hemström så blev hon förbannad igen.
--- Hur fanken kom du på iden att åka hem till mej och husundersöka ? --- Tips.
--- Vaddå tips.
--- Fick ett tips sent i natt.
. klumpigt att lämna telefonnummer efter sej så där.
--- Aha, sade Birgitta och tänkte på lappen Runar suttit och lekt med på pizzerian.
Ja, det var klumpigt, det håller jag med om.
Dom satt tysta över Västerbron, Birgitta försökte få syn på Volvon med Runar i men den hade dundrat iväg innan Saaben startat.
--- Vad händer nu då ? --- Förhör.
--- Är det du som ska sköta det ? --- Nej Gud ske lov, sade Hemström.
--- Hoppas det går undan bara för klockan två måste jag ... --- Det löser sej, sade Hemström.
Grindarna på Bergsgatan till det nya polishuset öppnades, de körde in, klev ur och promenerade mot en självöppnande dörr.
--- Vilket äckligt hus.
Titta, följa ränder i olika färger som på sjukhus ... --- Vi har promenad högst uppe på taket, i jättetrevliga tårtbitar med gunnebostängsel omkring.
--- Vart ska jag nu ? --- Förhör har jag sagt.
Hemström tog henne lätt om armbågen och förde henne genom korridor efter korridor, upp i hissar och in i nya korridorer.
Slutligen öppnade han en dörr till ett rum som såg ut som ett vanligt väntrum.
--- Du kan sitta här och vänta, ta en tidning så länge.
Vi kanske ses.
--- Det ska jag till varje pris förhindra.
--- Hej då.
Karlén tar hand om dej.
Han stängde dörren efter sej och Birgitta tittade på två kvinnor som läste veckotidningar.
--- Vem är Karlén, undrade Birgitta men kvinnorna hörde visst inte.
--- Har ni väntat länge ? sade Birgitta och tog ett exemplar av Hemmets Härold.
--- Har ni det ? --- Timme, sade den yngsta av kvinnorna utan att titta upp ur sin Året Runt.
--- Vet du vem Karlén är ? Tjejen ryckte på axlarna.
--- Om man tar bort accenten över eet, så blir det Karlen, sade Birgitta och kände hur karlhatet exploderade.
Gunnar, tänkte hon, typiskt att han skulle tro mer på idioter än på henne, bara döma utan att lyssna.
Han kan dra åt skogen och Lennart kan flyga och fara och den där Hemström skulle jag inte dra mej för att krossa smalbenen på ... gör bara mitt jobb va ? Men hur ? Hur dum ska man vara för att bli polis ? Jag ska säja precis som det var med Runar och myndigheterna kan väl inte ha några moraliska aspekter när det gäller övernattningen i Gunnars säng.
Neej, ungarna är de enda justa människor jag vet, dom vill jag vara ihop med resten av livet men om jag blir inburad så får Gunnar skilsmässa och barnen men då ska jag kidnappa dom och strypa Gunnar.
Tiden gick långsamt, Birgittas aggressivitet övergick till nervös nedslagenhet.
En kvinnlig polis kom äntligen och sade varsågod till den yngre av tjejerna, stängde dörren till förhörsrummet och så var det tyst och tråkigt igen.
Den andra kvinnan bläddrade i en tidning, Birgitta bytte plats och tidning, bläddrade och suckade, log mot kvinnan som log tillbaka.
--- Vilken tid det tar att sitta och vänta, sade Birgitta vänligt.
Kvinnan rabblade ur sej en lång harang på ett språk som lät som finska och ryska blandat.
Tänk att vi inte av ren artighet fått lära oss några fraser finska i skolan, tänkte Birgitta, det är ju ändå vårt grannland.
Jag kan räkna till tre men det är ju inte så roligt ... Nussi ... nej det går inte heller ... det betyder ju fitta eller knulla.
Sauna.
Men sauna kan jag inte heller sitta och säja till damen, hon skulle tro att jag var vriden.
--- Finland, sade Birgitta.
--- Suomi, sade kvinnan.
Birgitta plockade upp sin fickalmanacka, letade fram kartan över norden och bad kvinnan peka.
Hon ruskade på huvudet och bläddrade själv fram en större skala av norra Finland och pekade på Rovaniemi, sedan promenerade hon med fingrarna till Övertorneå på den svenska sidan.
--- Jaha, sade Birgitta och promenerade till Luleå.
Kvinnan ruskade på skallen och gick till Haparanda, tog en båt och rodde till Munksund.
Birgitta tittade tvivlande på kvinnan och tyckte att det var en väldigt lång bit att ro.
Kvinnan fortsatte med tummen ner till Stockholm.
--- Aha, du liftade, men polis ? Varför är du här hos polisen ? Kvinnan vek ner polotröjans krage och visade fula blåröda märken efter fingrar.
--- Usch, vad läskigt, var det någon du liftade med som gjorde så där ? Birgitta gestikulerade och kvinnan tycktes begripa frågan.
Hon visade ett bilnummer ritat med läppstift på ett cigarettpaket.
--- Bra, sade Birgitta, att du tog numret, den karln måste vara sjuk på något sätt.
Kvinnan nickade och återgick till veckotidningarna och Birgitta iakttog henne i smyg.
Inte särskilt snygg och inte påfallande ful heller, i trettiofemårsåldern, lite risig i håret och omålad.
Den kvinnliga polisen släppte ut den unga tjejen som var rödgråten och överlämnades till en annan syster som tog henne med sej ut i korridorvirrvarret.
--- Jag är ledsen, men vi har inte fått tag i någon tolk ännu.
Polisen log vänligt mot den finska kvinnan, vände sej mot Birgitta och sade varsågod och kliv på.
Hon kände hur den heliga ilskan spred sej från benen och uppåt när hon reste sej och gick in i förhörsrummet.
--- Karlén, sade en kvinna och reste sej från sitt skrivbord.
--- Gud så skönt att det är tjej du är.
Jag trodde jag skulle bli tvungen att tala med någon hemsking i stil med Hemström.
--- Han är duktig på sitt sätt.
Karlén tecknade åt systern som skötte en bandspelare, systern nickade och knäppte på.
--- Ja, det var du som varit i samröre med Runar Sörensson.
--- Samröre!
Vilket ord va ? Först vill jag veta varför han är efterlyst, han är nämligen ofarligare än mina egna ungar ... --- Jaja, men så är det inte nu.
--- Säj vad det är då!
--- Misstänkt för att ha misshandlat en man till döds.
--- Det tror jag inte på.
--- Data och födelsenummer, tack.
--- Runar är alldeles ofarlig --- Dina data tack.
--- Trettiosjunollsexartonstrecknollsjunollåtta.
Boel brottades med en knäckbakelse som bara ville ge sej av från assietten, mamma hade lyckats få hål på sin och Nicklas åt en fransk våffla.
--- Om vi skulle gå på bio klockan tre, sade mamma, men ni kanske inte har tid.
--- Fråga Boel, sade Nicklas.
--- Har du tid att följa med på bio klockan tre ? Boel var fullt upptagen av att titta på ett otroligt tjockt barn som satt mellan mamman och en äldre dam, förmodligen mormodern, vid bordet bredvid.
--- Va ? Nej jag vet inte.
--- Ankan också, sade barnet.
Mamman och mormodern svarade inte utan talade om annat.
--- Ankan också.
Barnet skrynklade ihop ansiktet, vecklade ut det i ett tjut med tårar som rann ner i den vidöppna munnen.
Mamman suckade, tog upp ett paket kex ur handväskan och stoppade in ett helt kex i ungens mun.
Hon tuggade länge och svalde.
--- Ankan också, upprepade hon.
Mormodern såg sej oroligt omkring, tänk om servitrisen såg att de matade barnet med medhavda kakor, hon tog ett nytt kex och just som ungen skulle till att tjuta igen så proppade hon in det.
--- Låt mamma prata med mormor nu!
väste hon.
--- Ankan också, hickade barnet.
--- Tyst har jag sagt.
Var en snäll flicka nu, sade mamman och höll ett nytt kex i beredskap.
--- Så där får man inte göra mot barn, sade Boel högt och skarpt.
Nicklas och mamma slutade att äta, tittade på barnet som åter blev nedtystat med kakor.
Flickan kunde vara i femårsåldern, fast ovanligt kraftig.
--- Vad heter du ? frågade Nicklas.
Flickan tittade ner i bordet, spände och lyfte axlarna, knöt händerna som i kramp.
--- Liselott, sade mormodern.
--- Var har du din anka då ? frågade Boel.
Ungen gjorde ett nytt tix, spände käkarna och skakade på ansiktet som en vibrator.
--- Hon har ingen anka, det är därför hon tjuter och tjatar, sade mamman.
--- Hon vill ha en stor badanka, sade mormor.
När hon kan simma har vi sagt.
--- Är det en vacker anka du vill ha ? undrade Nicklas.
Barnet såg skräckslaget ut och öppnade munnen.
Mamman körde in ett kex.
--- Sluta, skrek Boel gällt, sträckte ut armen och nappade åt sej kakan och kexpaketet.
--- Vad tar ni er till ? Mormodern nästan dånade.
Barnet stirrade.
--- Det är tortyr, ni förstör ju ungen, ni borde inte få ha hand om barn.
--- Hon är berusad, fräste mormodern.
Mamman satt hopsjunken.
--- Kanske det men ni ska banne mej anmälas för barnavårdsnämnden!
Nicklas gjorde upp med servitrisen som förvånat skyndat till.
--- Boel har rätt, sade mamma, och hon är inte berusad, det kan jag intyga.
Det är synd om barn som aldrig någon lyssnar på.
Verkligen --- Gör inte vi ? gör inte vi, skrek mormodern.
Boel och mamma reste sej, Nicklas klappade det förskrämda barnet över hennes kortklippta, nästan stubbade hår, stack en tia i ungens hand och viskade att hon skulle gå och köpa sin älskade anka.
--- Oförskämt!
Mormoderns rop var det sista de hörde innan dörren gick igen av sej själv.
Mamma tog Boel under ena armen, Nicklas tog henne under den andra.
Det småregnade och blåste ovänligt.
--- Jag har så dålig kontroll över mej själv, sade Boel urskuldande.
--- Jag börjar tycka om dej och din skojiga dialekt, sade mamma och tryckte Boels arm.
--- Där ser du, sade Nicklas och tryckte hennes andra arm ännu hårdare.
De gick in i en tobaksaffär, Nicklas sneglade över Boels axel medan hon skrev ett meddelande och klistrade igen kuvertet.
Mamma köpte två kolor, klädde av dom papperet och stoppade en i Nicklas mun och en i Boels.
--- Tack, jo jag tänker lämna ert telefonnummer till min man, om han ringer och vi inte hunnit hem så be att han återkommer.
--- Jag som fått för mej att du är skild, sade mamma bekymrat.
--- Sa inte du det Nicklas ? Nicklas svarade inte.
--- För lite mer än ett år sedan så tänkte vi faktiskt separera, allting var klart och barnen införstådda, inte Jens förståss, han var för liten.
--- Jaha ? Mamma lät lätt uppfordrande.
--- Lena var mest bekymrad över vem som skulle få kastrullen med det röda locket.
Lennart eller jag ... barn är underliga ... --- Hon kanske tycker ovanligt mycket om rött, sade mamma.
--- Ja, det är väl så.
Boel nästan vek sej dubbel av längtansvärk i magen.
--- Jag åker hem i morgon vad som än händer.
Nicklas arm stelnade till.
Boel gjorde sej loss för att öppna femtiofemmans port.
--- Jag springer upp med brevet.
Nicklas norpade åt sej kuvertet, Boel kände sej skyldig och opponerade sej inte utan stod på trottoaren med mamma och väntade.
--- Har Nicklas berättat att han bara är tjugotvå ? --- Jaa ... men han är väldigt mogen på något sätt, svarade Boel och kände sej som en barnarövare.
--- Jag vill inte att du gör honom ledsen ... han är för ung för det.
Mamma torkade något ur ögonen, kanske regn.
--- Ja ... det är inte lätt, sade Boel.
--- Vilket då ? --- Att veta vad man gör, sade Boel och kände sej lättad när Nicklas kom ut genom porten.
--- Jag ringde på som ett telegrambud, men han är nog ute och köper päls.
--- Så här års ? Mamma ruskade på huvudet och tog Boel under armen igen.
--- Bofinken blev nog arg för att vi fällde päronträdet, han satt och grälade hela tiden, lät som en sån där ... Mamma pekade på en gnisslande pump som arbetade med att dra upp vatten ur trottoaren.
--- Var det en bofink, då kan jag fyra, sade Nicklas.
De gick runt gatuarbetesbockarna och ner till Mariatorgets tunnelbanestation och åkte till Stureplan.
--- Ta inte illa upp nu men vi åker inte med hem, jag måste tillbaka till Hornsgatan innan jag blir galen.
--- Jag förstår men vad ska jag säga om han ringer ? --- Lennart ? säj bara att han ska ringa igen eller lämna ett nummer där han kan nås.
--- Säj att han ska gå och hänga sej, nej jag skojade bara, vi är väl hemma vid tiotiden så där ... åk försiktigt i rulltrappan nu.
Hej då.
Mamma vände sej om och vinkade, försvann ner i underjorden tillsammans med människor som slutat arbeta för dagen.
Nicklas och Boel gick tysta, hand i hand, upptagna av att fundera och märkte varken väder eller vind, uppför Kungsgatan mot Konserthuset.
--- Jag har så dåligt samvete, sade Boel lågt.
Nicklas stannade, tog om henne och kysste hennes ögonlock, kinder och nästipp.
--- Ska jag bära dej ? --- Ja tack ... Efter ett par kliv märkte Boel ett fnitter från Konserthustrappan.
--- Sätt ner mej, himmel vad dom glor, varför är hela trappan full av japaner ? --- Det har du rätt i, det ser ut som om dom suttit länge där ... --- Jag måste ringa till barnen, stå tätt bredvid och håll om mej söta, sade Boel och drog med Nicklas till en telefonkiosk.
De kysstes och sökte upp en annan telefonautomat eftersom någon tagit med sej luren hem.
Agneta svarade och svor på att allting var som det skulle förutom att dammsugaren gått sönder.
--- Det gör ingenting, strunta i att städa, jag kommer hem i morgon kväll ... tror jag.
--- Jag har fått en satans energi av att höra på den där Ehrensvärd i radion, den där som Lennart tror på va ? Vet du vad han sa på fullt allvar ? --- Nää.
--- Han talade om livets mening och tror på att någon sitter och tittar på oss här på jorden som han själv sitter och betraktar bakteriekulturer i mikroskop.
--- Jaha.
--- Och som bevis berättade han att han en gång strax före jul, förra året eller när det nu var, så hade en bakteriekultur formats till GOD JUL!
!!
Haru hört va ? --- Tja ... --- En konfessionslös religiös tolkning av livet sa han, jag trodde inte mina öron.
Nu skriker ungarna, vi ska ha spagetti.
--- Hej då och krama barnen.
Nicklas höll om Boel tills en farbror öppnade dörren och sade att nu får det vara nog.
--- Ett samtal till bara ... --- Till vem ? --- Schhy ... Hej det är Nicka, jag kommer och lånar din bil nu, va ? nejdå, bara ett dygn eller så.
Tjena.
--- Kom, vi tar tuben till Norsborg och lånar Tottes bil, vad är konfessionslös ? --- Tja, sade Boel, det är väl när man är religiös utan att tillhöra någon speciell trosuppfattning, själv är jag troslös på riktigt, dina kalsonger var så obehagligt stora och mina brallor hade inte torkat.
--- Då hittade du inte mina minimini med Y-front ... Nere i tunnelbanan stod Nicklas och ritade med foten i stenläggningens rutor.
--- Jag har lite dåligt samvete för en sak.
--- Har du ? --- Ja, jag la inte ner ditt brev med en gång.
Jag öppnade det och läste ... löjligt, jag blev alldeles darrhänt som en gammal gubbe.
Fattar du ? --- Jaa ... men jag skrev ju inget farligt.
--- Nää ... vad betyder Lennart för dej egentligen ? --- Jag vet inte ... jag trodde förut ... nej jag vet ingenting.
Norsborgsvagnen kom, de satte sej bland dödstysta kvällstidningsläsande trafikanter, Boel kände det som om hon var på resa i främmande land.
--- Jag har alltid varit rädd för att bli ensam med barnen, rädd för att han skulle försvinna ... --- Att bli övergiven ? Nicklas lekte med hennes händer.
--- Ja och för att bli tvungen att bestämma allting själv ... ska vi åka långt ? --- Gissa ... fan att behöva forslas så här långt varenda morgon och kväll.
Det skulle inte jag vilja.
--- Det är inte fråga om val, sade en man mittemot utan att ta ögonen från sin tidning, man får ta emot vad som bjuds.
--- Ja ... Nicklas och Boel tittade på varandra och log mot mannen.
--- Om man inte har pengar som gräs, men han är för jävligt bra!
Mannen pekade på en bild av Björn Borg.
Han såg på Nicklas och fick något lyckligt i ögonen.
--- Min kille, minstingen ... fan vilket bollsinne han har, han tar vilka bollar som helst ... --- Jaha ... --- Treochetthalvt år va och dribblar bort mej hur lätt som helst.
Näe, det ska bli roligt att se ... Mannen tittade ut genom fönstret, långt in i framtiden och suckade lyckligt.
De for vidare och passagerarantalet minskade för varje hållplats.
Boel följde avstigande med blicken och försökte föreställa sej vart dom skulle, om dom var gifta, ensamma lyckliga eller olyckliga.
--- Jo, när vi kommer hem till Totte så, ja, han har en lillebror, fjorton, snart femton, han är neurosedynskadad, bara så du vet om det menar jag.
--- Tack, är det stora skador han fått ? --- Armar och ben men han är kristallklar i knoppen och rolig.
Totte är hans idol.
--- Måste jag gå med in ? Boel kände sej feg och ängslig.
--- Klart.
Det bästa han vet är när han slipper skolhemmet och får vara hemma, åka med Totte upp och nerför Kungsgatan och titta på andra raggarbilar, så köper vi en hamburgare åt honom och vevar ner fönstret, han känner sej som en kung när alla polarna kommer fram och morsar på'n.
Boel funderade över vad Lennart skulle ha sagt om sina kolleger om han sett bebyggelsen i Norsborg, de åkte åtta trappor upp i en självtänkande hiss med knapparna i barnvänlig höjd.
Nicklas ringde på dörren, Boel kände hur nervös och svettig under armarna hon blev, precis som framför porten på Hornsgatan.
--- Nämen titta, haru hittebarnet med dej ? Tjena, stig på.
Tar det så lång tid för ryggsäcken att bli klar ? --- Jag vet inte, svarade Boel.
--- Vi ska just äta, kom in.
Har ni ätit middag ? --- Ja, sade Nicklas, vi har just ätit.
--- Du får kolla oljan, sade Totte och slängde bilnycklarna till Nicklas.
Jag kan undvara den till i övermorgon men helst inte längre.
De följde Totte genom hallen och ut i köket, ett rymligt kök med stora fönster och utsikt över tunnelbanan och platta vidder.
Från bordet reste sej en välvårdad kvinna i fyrtioårsåldern.
--- Hej.
Hon kramade Nicklas och tog Boel i hand och log.
Sedan lyfte Nicklas upp lillebror Kennet med ett stön och kramade honom.
--- Det var nog sista gången om du ska fortsätta att växa så här, hjälp vad tung du har blivit.
--- Haru skaffat en ny tjej ? undrade Kennet.
Hej.
Boel visste inte om hon skulle ta tag i Kennets lilla konstiga hand som spretade ut ifrån axeln eller inte låtsas om den, snabbt beslöt hon sej för att pussa honom på kinden.
--- Skojigt att träffas, sade hon och hörde hur fel det lät.
Nicklas har berättat om dej, hur duktig du är i skolan och så ... --- Äsch, sade Kennet.
Vart ska ni åka ? --- Till trakten av Gränna och hämta Boels bil om den är färdig.
--- Ja, om ni inte vill göra oss sällskap vid bordet så fortsätter väl vi att äta då, sade mamman och satte sej bredvid Kennet.
Han slipper proteserna hemma.
--- Det är mysigare så här, skrattade Kennet och lät sej matas.
Varför skaffar du aldrig någon tjej Totte ? --- Jag vet inte, har för mycket annat att tänka på ... Totte åt upp det sista från tallriken och reste sej.
--- Men är du verkligen nöjd ? Spagetti är ju din älsklingsrätt.
Mamman räckte karotten till Totte.
--- Jag tar en omgång till sedan, ska bara följa med ner i garaget.
De sade adjö och gick ut i hissen.
--- Fan, sade Totte, hoppas att ingen varit framme och snott någonting på bilen.
Dom är som gräshoppor här i huset, man skulle skaffa tjyvlarm men då snor dom väl det också.
Jag kom ner en gång, just som en kille höll på att ta mina hjul!
Va ? Haru hört va ? Jag visste inte om jag skulle nita han eller ge han åt poliserna, inte ett ord svenska kunde han ... --- Vad gjorde du då ? --- Tvinga han att sätta tillbaka hjulen igen och så tog jag ifrån han hans verktyg.
Det löjliga var att det var mina verktyg, mina egna, dom blev snodda en vecka tidigare ... kolla oljan, glöm inte det.
Totte följde med i bilen genom det kilometerlånga garaget, tryckte på en knapp och en port öppnades.
--- Jag promenerar yttervägen tillbaka.
Tjena då, sade han och vinkade.
På E-fyran drog Nicklas på, Boel satt tyst och tänkte på Kennet och på sina egna barn, de körde om en buss och hon hann se reklamtexten på bussens långsida.
" SKRIV ETT KORT OCH SKRYT LITE, DET HJÄLPER MINDERVÄRDIGHETSKÄNSLORNA ".
--- Vad fånigt!
--- Mmm, har du sett därframme då ? Vad gulligt!
Vitklädda poliser med stoppskyltar i händerna vinkade in Nicklas till vägkanten.
Han vevade ner rutan.
--- Körkort och instrument, sade en polis och stack in huvudet så långt att han kunde avgöra om föraren luktade sprit.
Nicklas lämnade instrumentet och beklagade att han hade körkortet hemma.
--- Han kan väl få visa upp det i morgon, sade Boel ängsligt.
--- Det går inte till så nu för tiden.
Nicklas uppgav namn och födelsedata.
Polisen försvann till en buss som stod parkerad en bit ifrån.
Två andra poliser gick runt Tottes kärra och sparkade på hjulen och kände på fjädringen.
--- Vad ska dom göra ? Dom kan ju ha sönder den!
sade Boel.
--- Nejdå ... i den där bussen finns en liten maskin som dom stoppar in mina data i och så kommer det fram uppgifter om mitt tillstånd.
--- Vad obehagligt.
--- Om man har något att vara skraj för ja men jag har bara en prick för fortkörning och så en för att jag inte gjort lumpen.
Polisen lufsade tillbaka i sina regnsäkra kläder och sade att det var grönt.
--- En grej bara.
--- Vet du vad då ? undrade Nicklas.
--- Nä, men det kan jag luska ut om det skulle behövas.
Vart ska ni förresten ? --- Till Hornsgatan, svarade Nicklas och startade.
Boel försökte att få igång bandspelaren och valde mellan Tottes älsklingsband.
--- Har dom ingen pappa ? --- Nä, jo men han stack.
--- Ja, jag undrar vilka äktenskap som håller för den påfrestningen, att få ett missbildat barn menar jag, usch, jag skulle aldrig klara av det ... --- Totte är urförbannad på sin farsa, han dök upp när det stod i tidningen att Astra förlorat och blivit dömda att betala skadestånd.
De for över Liljeholmsbron och Boel hade hunger blandad med panik i magen.
--- Vi äter en bit innan vi åker till femtiofemman ... --- Jaa ... Nicklas bromsade in framför pizzerian där de ätit dagen innan.
--- Jag vet inte om jag kan äta något, sade Boel, det brinner i magen på mej.
--- Jaha, sade Birgitta, något mer har jag inte att säga.
Du kan stänga av apparaten nu.
Hon viftade åt systern med bandspelaren som tittade på Karlén.
Karlén ruskade på huvudet.
--- Nej, alldeles strax, bara en fråga till.
De män Runar fick fotografierna av, nämnde han inte deras namn ? --- Nej, har jag sagt, jag kan inte påminna mej det i alla fall.
Birgitta tittade på klockan.
--- Jag måste faktiskt iväg nu om jag ska hinna.
--- Rapporten ska bara skrivas ut, när du undertecknat den så får du gå.
Försök att få den snabbt utskriven.
Det sista var riktat till systern som kilade iväg, Birgitta tittade på klockan igen och suckade.
--- Får jag låna telefonen ? Karlén nickade.
--- Den är väl avlyssnad förståss.
--- Det skulle inte förvåna mej.
Karlén tände en cigarett, bjöd Birgitta och tände åt henne också.
--- Hej, det är mamma, har pappa hängt ? nehe ... --- Ska du sitta i fängelse nu ? undrade Bosse.
--- Ska hon det, ska hon det ? hörde Birgitta hur Björn sade, inte utan upphetsning, bredvid telefonen.
--- Nej då, men det dröjer nog en timme innan jag kommer hem.
--- Va oom TILTADE ? --- Nej då, en tantpolis har förhört mej, det verkar som om hon tror mej.
Ta filmjölk eller någonting om ni är hungriga.
Birgitta lade på luren, Karlén hade rest sej och höll fram handen till adjö.
--- Jo ... lägg till en sak i rapporten.
Skriv att jag har mens, då brukar ju kvinnor betraktas som rubbade och så slipper jag lindrigare undan ... Jo, om jag lämnar in Runars kläder och pengar, får han dom då ? --- Jadå.
--- Säkert ? --- Alldeles säkert.
Väntrummet hade blivit fullt av kvinnor i alla åldrar, finskan hade fortfarande näsan i en tidning och någon som såg tolkliknande ut syntes inte.
Birgitta kände hur hungern skrek i magen, tjejpoliserna hade heller inte hunnit äta lunch.
En timme kröp fram, vad kallade Karlén det ? Jo missfirmelse, vilket fånigt ord, tänkte hon.
Missfirmelse mot polisman, bettet i den där dårens arm, men han då, som knuffades är inte det missfirmelse mot hemmafru ? Jag ångrar att jag inte bet loss en bit, undrar vad det skulle kallas ... kannibalismmissfirmelsemiss ... och Lennart, han har väl regnat bort i Kungsan eller blivit ihjälpinad av vinden och Gunnar har säkert hittat lappen i köket, den till Runar, pengarna och spiken och muttrarna, den idioten som alltid fattar allting så snett.
Birgitta kände sej ohyggligt modstulen och sur.
--- Det får duga, sade hon sedan hon läst rapporten, hennes muntliga framställning hade förvandlats till uppstyltad myndighetssvenska.
Hennes surhet blev inte mindre när hon forslades ut ur huset, elektroniska osynliga poliser och verkliga tycktes finnas överallt men en gubbe i porten ringde efter en taxi åt henne efter några minuters övertalning.
Alltid något.
--- Kör någon gång då, grönare kan det inte bli, fräste Birgitta till den stackars chauffören som inte kunde rå för att han såg ovanligt korkad ut.
--- Jag bara tänkte ... svarade han.
Västerbron eller andra vägen ... --- Det spelar ingen roll ... bara du ger järnet ... Till sin glädje såg Birgitta att deras egen bil stod på parkeringen, hon betalade taxin och åkte upp i våningen.
--- Gå ut och lek, sade Gunnar till Björn och Bo.
Varken dom eller Birgitta låtsades om hans existens.
--- Berätta hela nu snälla mamma ... du är som Modesty,synd att du inte hade en kongo i morse.
--- Hon har alltid en i handen och en till i hårknuten och då när hon tar ur den så blir hårknuten lite mindre och så sock, så klipper hon till.
--- Gå ut och lek, sade Gunnar.
--- Vi får prata om Modesty Blaise senare, jag måste ta bilen och åka iväg i ett ärende.
--- Du gör så fan heller, sade Gunnar men ingen hörde på honom.
--- Var är tvätten ? --- I torkskåpet, sade Björn.
--- Gå ner och hämta den snälla rara, det är ett par plagg som jag måste ha med mej.
Motvilligt gick dom ner till det ohyggligt tröstlösa arbetet att ta ner från stänger vad dom tidigare hängt upp.
--- Du går ingenstans, väste Gunnar.
Han såg på Birgitta med självupptaget lidande i ögonen.
--- Dej pratar jag inte med hädanefter.
--- Du hör vad jag säjer.
Du går ingenstans.
Fattar du det ? --- Måste du se så där lidande ut ? Birgitta flängde iväg in i sovrummet för att hämta Runars pengar och spiken.
Naturligtvis var nattygsbordet tomt.
Gunnar följde efter henne och blängde.
--- Jag står inte ut med att ha dej hängande efter mej, du ser ut som en hund uppvuxen under förfärliga förhållanden.
Var är pengarna som låg här ? --- Roligt att du bidrar med försörjningen.
Trehundra, är det normaltaxa eller.
--- Idiot, avbröt Birgitta.
--- Eller vänskapspris, inklusive vin, kaffe och skorpor och tvätt ? --- Varför går du inte ner och hjälper ungarna att mangla, det finns ju en chans att du trasslar in dej och kommer ut alldeles platt, jag kan ha dej som affisch på väggen, som kompis är du inget att ha.
--- Jag kan ju sluta att jobba, skrek Gunnar.
Så kan du försörja oss med att gno!
Birgitta sprang efter handväskan, återvände och slet upp kuvertet med de trettiotvåtusen kronorna.
--- Etttusenfemhundra i veckan om du tar ledigt lördag och söndag.
Gunnar avbröt sej själv och stirrade förhäxad på hundralapparna som Birgitta lät dala ner över de obäddade sängarna.
--- Nej ... det är inte sant ... Gunnar damp ner i sängen, tog sej för ögonen och ruskade på skallen, öppnade ögonen igen och såg hur hans hustru samlade ihop hundralapparna och lade dom i en prydlig liten hög.
--- Vet du vad du fick i ögonen.
Gunnar svarade inte, bara fortsatte att ruska på skallen.
--- Jo, en stor, en större segelbåt med spinnaker, det vore väl skojskoj.
--- Du är inte riktigt klok, sade Gunnar lågt.
--- Ge mej dom trehundra.
--- Nej, du är galen.
--- Ge hit dom innan jag klipper till dej, ge mej bilnycklarna också.
--- Du är en häxa.
--- Bra, då kan jag ta sopborsten istället för bilen.
Idiot.
--- Jag skulle kunna slå ihjäl dej.
--- För att få pengarna, ja.
--- För att du är den vidrigaste satapa jag någonsin --- Bra bra bra, men slå inte ihjäl mej, sälj mej till något städbolag, jag är bra på att plocka skit efter andra ... Birgitta flängde vidare in i arbetsrummet och hämtade Lennarts kavaj och kassen med tenniskläder och portföljen.
Skrev ett brev till Runar i väl valda ordalag, säker på att någon med censurfunktion skulle läsa först.
Sedan återvände hon till Gunnar som fortfarande satt och hängde på sängkanten.
Han räckte henne de tre hundralapparna med en min som hos en dödsdömd.
Barnen kom med tvättkorgen, ställde den i hallen och gick in i sovrummet.
--- Mangeln var upptagen av en arg tant som påstod att vi använt torkskåpet för länge, sade Bosse.
--- Hon var så arg att hon fräste.
Björn tittade från Birgitta till Gunnar.
--- Är ni osams ännu ? --- Vi trodde att ni skulle ligga och kramas, sade Bosse.
--- Kan ni inte vara sams nu.
Ni ska alltid bråka.
Peters pappa och mamma dom boxas i alla fall.
--- Kan inte ni göra det ? Ni bara bråkar jämt.
--- Det gör vi inte alls det, sade Birgitta och började stortjuta.
Hon slängde sej på magen över kuddarna och grät så att hon skakade.
Förskräckta lade sej barnen över henne med darrande små hakor och Gunnar reste sej ur sin förlamning.
Han stod och kliade sej i huvudet och visste inte vad han skulle ta sej till med en gråtande häxa och två små ojande pojkar.
--- Vill du ha kaffe, sa hnn tyst men Birgitta bara grät.
--- Gör i ordning kaffe, så kommer vi med henne när hon lugnat ner sej, sade Björn och blinkade med manligt samförstånd.
Gå då.
Pojkarna mer eller mindre bar Birgitta in i vardagsrummet, placerade henne i soffan, snöt henne och torkade tårarna, sade såja, såja som till en liten unge.
--- Får vi ingenting, frågade Björn.
--- Ni kan ta saft eller mjölk själva, sade Gunnar och gick ut i köket igen sedan Bosse spänt ögonen i honom.
--- Ta skorpor också eller bullar om det finns, ropade Bosse.
De matade Birgitta och hällde i henne kaffe, torkade spill från bordet och bad henne att berätta från början vad som hänt.
--- Jag säjer inte ett ord innan den där har bett om ursäkt.
Birgitta pekade på Gunnar.
--- Ska jag.
--- Gör det då pappa!
--- Nej ... --- Gör det!
--- Det här är utpressning.
--- Kalla det vad du vill.
Varför kom ni hem så himla tidigt förresten ? --- Jag kände det på mej, jag kände det på mej, som alltid, jag begrep att det var något skumt på gång, du lät så besynnerlig i telefonen, tänk att försöka inbilla mej att du varit och städat hela natten va ? Det är lite väl magstarkt.
--- Båten ligger kvar på Rödlöga, pappa körde upp oss jättetidigt i morse för att vi skulle hinna med halvfembåten till stan.
--- Sur var han också.
--- Jag var inte sur, jag var orolig för mamma.
Jag kunde ge mej fan på att hon hittat på något dumt.
--- Öppnat bordell eller så va!
Birgittas ögon var smala som streck.
Gunnar ryckte på axlarna.
--- Be om ursäkt då, sade Bosse.
--- För vad då om jag får fråga.
--- För att du är en idiot, väste Birgitta.
--- Ursäkta att jag är en idiot, sade Gunnar torrt.
Trots regnet gick Bosse och Björne ut sedan de fått höra historien från början till slut.
Birgitta undrade hur den skulle låta när den nådde hennes öron igen sedan barnens lekkamrater lagt till och dragit ifrån.
Gunnar lufsade ut med kaffebrickan i köket, han hade avbrutit berättelsen bara då och då och då för att kalla Birgitta ett godtroget nöt.
--- Men pengarna, nu har du snackat bort allting som vanligt.
Varifrån kommer pengarna.
--- Det är en annan historia, den tänker jag inte berätta om du inte bär in mej i sovrummet och säjer att du älskar mej.
--- Utpressning igen, sade Gunnar och bar henne genom hallen.
Jaja, jag älskar dej, alldeles för mycket egentligen.
--- Äsch, du sitter fast i något manlighetsfnatt, annars skulle du inte reagerat som du gjorde.
--- Och du tvärtom.
Du är karlhatare helt enkelt.
--- Jag står inte ut med tjockskallar, varken kvinnliga eller manliga.
De klädde av varandra och kröp ner i de stökiga sängarna.
--- När jag blir förbannad på dej så glömmer jag fullständigt hur gullig du är egentligen.
Birgitta rev sej intensivt i hårbotten.
--- Varför gör du så där jämt ? --- Hur då ? --- Du river dej som en besatt i huvudet när vi varit tillsammans.
--- Gör jag ? Ja, det gör jag, det kliar väl ... --- Det var därför jag var så säker på att du legat med den där småtjyven ... --- Va ? --- Du rafsade dej i skallen och så tänkte jag --- Idiot ... --- Synd att jag måste iväg till ett sammanträde, skulle följa med dej annars och lämna igen slantarna.
--- Äsch, det klarar jag själv, jag ska bara fixa middagsmat.
Det knackade lätt på sovrumsdörren, Björn och Bo väntade på jarop och klev in.
--- Nu är ni sams i alla fall.
Birgitta låg på Gunnars arm, de delade på en cigarett och askade i ett Nivealock.
--- Jovisst, svarade Gunnar.
Hade ni hoppats på en boxningsmatch ? --- Det här är bättre än Modesty och Diana och Jane ... det står på löpsedlarna om dej ... --- Vi köpte tidningar för egna pengar ... --- Hjälp, skrek Birgitta och slängde sej över tidningarna.
RÅNMÖRDARE GRIPEN HOS TVÅBARNSMOR PÅ SÖDER, Hett tips från observant servitör, se sid.
sju.
VAR HAN BEVÄPNAD ? RÅNMÖRDAREN SOM MISSHANDLAT SITT OFFER TILL DÖDS GRIPEN, mördaren överrumplades i tvåbarnsmors säng.
Varför gömde hon honom ? Polisen står frågande ... --- Dom är förryckta, sade Birgitta.
--- Det är ju inte alls som du sa mamma.
--- Ni får tro vad ni vill.
Birgitta reste sej och gick ut i badrummet, kom tillbaka klädd och med nymålat ansikte.
--- Det står att polisen hade svårt att freda sej ... --- Ångrar att jag inte bet ihjäl hela högen.
--- Låt inte så arg mamma, vi tror på dej och det du sa ... du med pappa va ? --- Ja ... jovisst ... --- Berätta inte för barnen på gården är ni snälla, bad Birgitta.
--- Vi har bara sagt det åt Peter ... --- Följ med och handla, jag vill att ni bär upp maten och lagar den själva, pappa ska iväg på sammanträde och sedan går jag och möter honom ... --- Vi ska fira att mamma står i tidningen men först ska jag iväg till polishuset med den där ynglingens saker ... --- Vet du vad Modesty gjorde, det var en sån där svart platt natt då indianerna paddlar och bara ljudet från vattendropparna hörs ... --- Du får berätta det senare vi måste iväg nu.
Gunnar släppte av Birgitta utanför Hornsgatan femtiofem, vevade ner rutan och slängde slängkyssar och vinkade.
--- Stortorgskällaren mellan nio och halv tio då ... hitta inte på ytterligare dumheter nu.
Birgitta gick sakta upp för de tre trapporna och tänkte på vad hon lovat Gunnar.
Att gå till polisen och lämna Lennarts saker om han inte gick att finna i femtiofemman.
Lika bra det, dom som är så duktiga på att reda ut saker och ting.
Boel och Nicklas satte sej vid samma bord som dagen innan.
Nicklas ritade med en tandpetare i dukens rutor.
Servitören kom fram och bockade brett leende, tog emot beställningen och försvann.
--- Jag står inte ut med mej själv längre, sa Boel.
--- Det har varit för rörigt helt enkelt.
Nicklas smekte hennes händers insidor, hon ångrade att hon känt sej elak och tände en cigarett fastän hon inte ville ha den.
--- Du menade att du inte står ut med mej heller, jag kände det tydligt.
--- Usch ja, när jag tröttnar på mej själv så står jag inte ut med någon annan heller, men jag vill inte se dej ledsen.
Vad som än händer nu Nicklas och jag känner på mej att det är något gräsligt, så vill jag försöka klara upp det själv.
--- Ska jag åka iväg i Tottes bil ensam menar du ? Du kan väl åtminstone betrakta mej som chaufför.
--- Jag vill stå på mina egna ben äntligen.
Jag har tidigare svimmat vid tanken på att Lennart kunnat hitta någon annan som han skulle föredra, att han med ett lyckligt småleende skulle hålla en annan kvinna och sitt lilla nya barn i famnen, att tänka på att han bedårad skulle gulla med ett nytt barn och lägga armen om en ny tjej, men nej.
Du har hjälpt mej på något sätt, jag vågar få reda på vad som hänt vad det än är.
Men jag vill inte binda mej och bli slav igen, jag vill inte vakna tung och gammal i en annan förort och känna mej arg och lurad.
Jag har till och med försökt att hitta saker hos dej som jag kan reta mej på för att inte åka dit så förskräckligt.
--- Vad har du hittat ? --- Ingenting är jag rädd.
--- Jag vill inte stå ivägen, sade Nicklas samtidigt som servitören kom med deras mat.
Han försökte hälla upp vin ur en karaff.
Nicklas hejdade honom.
--- Vi har bara beställt Ramlösa.
--- Jag skulle kanske kunna få bjuda på den här ? Fotografen vill ta en bild på mej när jag serverar.
Boel stirrade på en ung man med väska över axeln och proffskamera i handen.
--- Aldrig i livet, sade hon.
--- Stick, sade Nicklas.
--- Det är tack vare min vaksamhet som en kriminell blivit fast och nu vill Expressen plåta mej i min miljö.
--- Det skiter vi faktiskt i, vi vill inte komma i tidningen och vi vill inte ha något vin.
Servitören såg fåraktigt besviken ut.
--- Fråga någon annan, sade Boel vänligt.
--- Men snälla, ni kan väl låtsas dricka bara, vädjade servitören.
--- Det är inte det, fattar du dåligt.
Jag är inte här helt enkelt.
--- Vi, sade Nicklas.
Servitören ryckte på axlarna och himlade med ögonen, tog med sej fotografen fram till pizzadisken och ställde sig i pose.
--- Han kanske har frågat vid alla bord, sade Nicklas.
Stackarn.
--- Och alla säjer som vi att dom inte är här, han måste ju bli galen.
Boel iakttog Nicklas medan han åt, tänkte på hur han gick, slängde håret bakåt med ett skratt eller när han blev lite generad hur han fick en oseende blick och så otroligt söt han var när han blev förvånad.
Nicklas åt vidare men tog mindre tuggor, Boel försökte minnas hur Lennart såg ut när han åt, hur han rörde sej på tennisplanen och efter en lyckad nertagning såg sej om och kontrollerade att hon inte missat det fina i grejen.
Hur han kröp ner till henne i sängen, lade sina händer på hennes bröst och efter en kyss särade på hennes ben.
Hur han försäkrade sej om att hon hängde med och vad skulle hon annars göra ? Egentligen var alla synminnen som hade med Lennart att göra suddiga, hon prövade med barnen istället och det gick bättre, fast med periferisynen, det var så självklart att alltid ha dom omkring sej att hon inte hade samma behov att göra dom verkliga för sej.
--- Vad tänker du på ? Du är så tyst.
--- Barnen, sade Boel utan att ljuga.
--- Jaha ... --- Det är inte bara skoj att ha ungar, dom får mässlingen också.
Konstigt att dom har gjort en kärra av barnvagnen.
--- Varför det ? --- Dom skulle ju spara den till mej, när jag blir liten ska dom dra mej i den.
Ungar tänker så ... --- Du blir alltid så glad i rösten när du talar om ungarna.
Jag skulle vilja ha ett barn med dej.
--- Hjälp, sade Boel.
--- Åja ... jag är väl ... --- Ja, det hemska är att jag inte skulle kunna säga nej, jag tycker så väldigt mycket om dej ... --- Men det är ingen brådska.
--- Nej ... usch.
--- Vaddå usch ? --- Du har en hisklig förmåga att få mej just som jag inte vill vara ... då där kvinnligt fånig, jag vill bara krypa ihop i din famn och slippa ta ställning till någonting, men du måste låta mej klara mej själv ett tag och städa upp i den gamla skiten.
--- Mmm, jag kanske har lite för bråttom, se hur han kråmar sej den där servitören.
--- Han blir ju plåtad ju.
--- Blir kändis.
Det här blir hans grej, bara han inte tjallat på någon som kommer ut och märker honom om några år.
--- Vaddå märker ? --- Ja skär honom lite prydligt i fejset.
--- Usch, fy ... --- Berätta något om barnen istället.
--- Tjaa, Lena hade för sej när hon var mindre att pojkar blundar hårdare än flickor ... om du försöker att få notan av fotomodellen så går jag och ringer hem.
Nicklas betalade och väntade på Boel, han höll uppsikt mot det hörn där telefonautomaten stod, ängslig för att hon skulle försvinna.
--- Jag fick för mej att du ville smita ifrån mej, sade han när Boel kom tillbaka.
--- Jag säger till i så fall ... Agneta sa att allting var som vanligt.
--- Vi går nu.
--- Hon hade fått en ny dos extraenergi.
--- Av den där Ehrensvärd ? --- Nej, den här gången var det Bertil Perrolf, han med skivor till kaffet i radion, som suttit på en parkbänk en vacker kväll när allting knoppades.
Det hade varit så otroligt vackert och stilla att han var säker på att han inte suttit ensam på bänken.
--- Men det kunde han väl se ? --- Nja, han påstod att han var säker på att gud satt bredvid.
--- Alla måste vara snurriga på radio.
--- Ja dom är väl det.
De for sakta Hornsgatan fram, så sakta att motorn hostade och tjyvstannade ett par gånger.
Boel följde vindrutetorkarna med blicken, det kunde varit tennismatcher, bara bollarna fattades.
--- Det känns konstigt, sade Nicklas.
--- Jaa ... som om vi glömt någonting.
--- Ja, vad är det vi glömt tro ... Birgitta lät två hårda signaler dåna in i våningen, otillfredställd men lättad beslöt hon sej för att låta myndigheterna ta hand om fallet Lennart men för säkerhets skull kände hon på handtaget och dörren gled upp.
--- Hallå, ropade hon försiktigt.
Hon upprepade sitt hallå några gånger och lite högre för varje gång, klev över ett ofrankerat kuvert och gick in i en liten hall och vidare in i ett dammigt och instängt vardagsrum.
Ställde ifrån sej Lennarts saker på ett soffbord, gick och stängde ytterdörren och tog upp kuvertet.
Det var uppslitet i ena kanten och hon pillade ut ett papper och läste ett kort meddelande till Lennart undertecknat Boel.
En dörr som stod på glänt lockade henne, egentligen ville hon först ställa fönstren på vid gavel och vädra ut den enormt äckliga gamla doften i rummet.
Kokvrån hade hon redan gluttat in i, den såg någotsånär välstädad ut med undantag för en oräknelig mängd tomma ölburkar och vinflaskor.
Huvudkranen till spisen var stängd fastän det luktade gas.
Birgitta klev ur träskorna och trampade på en självslocknad fimp, tassade vidare och ropade hallå.
--- Hallå, hon sköt försiktigt upp dörren, Hallå, är det någon där ? Sedan ögonen vant sej i mörkret kunde hon urskilja en säng med någonting i, kanske en person.
--- Hallå ... Försiktigt, försiktigt vek hon ner en filthörna och blottade ett ansikte.
--- Hallå!
Lennart!
--- Hallå hallå hallå, tror du att jag är nån jävla telefon va ? Birgitta ryggade baklänges och såg i skumrasket hur Lennart klev upp ur grå lakan och ställde sej spritt naken på golvet och vinglade.
--- Däreru din jävel, va fan höll du hus i går kväll eller när det var ... Han tittade vindögt på Birgitta och hickade.
--- Men hur är det egentligen, är du sjuk.
--- Äru sjuk, äru sjuk ... satans indiankärring kom och lägg dej.
Han dråsade emot henne, hon mot dörren och han föll handlöst ner på en randig trasmatta.
Birgitta satte sej ner och samlade ihop hans överkropp och huvud i sina armar.
Huvudet vickade fram och tillbaka för varje hickning.
Stanken av alkohol höll på att fälla henne.
--- Jag var hemma hos dej ... ringde hick.
--- Jaja, jag vet, lessen att jag inte kunde komma till schackbrädet ... --- Lessen ... fan hick.
--- Väntade du länge ? Han öppnade ögonen och såg på henne med en blick som såg obeskrivligt lidande och konstig ut.
--- Har du stått i Kungsan och förkylt dej ? --- Full ... och du tror att jag är full ... hick ... och det är jag ... skitfull ... Birgitta gjorde ett försök att få honom på fötter men misslyckades.
Gjorde istället det så bekvämt som möjligt för sej på golvet.
Tyngden av hans slappa överkropp och tunga armar gjorde att hon blev tvungen att ta spjärn med fötterna mot en stol.
Stolen gled undan och ett glas vinliknande rann ut över ett brunt kuvert som också fallit till golvet.
--- Snälla, försök att hjälpa till litegrann, du behöver komma i säng.
Har du inte ätit något idag ? Bara druckit ? --- Ätit ? Han stirrade ännu konstigare än förut och kräktes som en fontän över Birgitta.
Idiot, tänkte hon, så här kan jag inte se ut när jag träffar Gunnar, inte stinka heller.
Med alla sina krafter lyfte hon sej själv och Lennart och puffade honom i säng.
--- Om du behöver kräkas mera så lägger jag en tidning här.
Här på golvet bredvid dej.
Fattar du ? ropade hon.
Birgitta sprang ut i ett minimalt tvättrum med avflagnande väggar och slet av sej kläderna, hällde schampo på blusens och jeansens fläckar och blaskade efter med kallt vatten medan hon tänkte elaka saker om Lennart.
Hon rotade vidare i våningen och fann något linneskåpsliknande med två rena frottéhanddukar i och dampade ur den värsta vätan ur kläderna.
Öppnade ett fönster och hängde plaggen på tork på fönsterhaken.
Sedan tyckte hon synd om Lennart och blötte en halv handduk och gick in till honom.
Satte sej på sängkanten och baddade hans panna och torkade spyslingor runt hans mun.
Hon tog upp det bruna kuvertet från golvet och öppnade det.
En remiss till Karolinska Sjukhuset.
Med handduken nydoppad i iskallt vatten gick hon lös på Lennart ansikte och hals och ropade hallå.
--- Förlåt, jag vet att du inte är någon telefon men snälla, vi måste iväg till en doktor eller ska jag ringa efter en, javisstja, telefonen är avstängd.
Är du sjuk eller full ? Svara då!
Sedan hon busvisslat några gånger så tittade han upp i taket och stönade.
--- Känner du ... känner du Stephen ... --- Vilken Stephen ? --- Fan, Stephen Hawkins förståss ... --- Nej, vem är det ? --- Skit detsamma men han vet.
--- Vaddå vet ? Med möda och Birgittas hjälp satte sej Lennart upp och lutade sej mot väggen.
--- Vad vet han ? --- Om hålen ... --- Jaha du ... --- Dom svarta hålen som suger allt friskt till sej ... och förintar det ... vi bär dom inom oss ... dom virvlar i jordatmosfären ... --- Himmel, sade Birgitta och tänkte att nu har han blivit galen.
--- Himmel, ja, du vet alltså.
Svarta hål i universum ... döda stjärnor ... när stjärnorna dör så blir det svarta hål ... allting dras mot det enorma intet som väger milliarder ton ... allt bara upphör som kommer i dess närhet ... eller omkrets ... --- Kan du sitta här så ska jag --- Men, avbröt han skrikande, milliondelsgramshålen är lika förintande ... dom bär vi inom oss och det är dom som sugit till sej ... dom virvlar obönhörligt ... fråga Einstein får du höra.
--- Det är inte så lätt, han är ju död.
--- Död ? Död!
Han är förintad av döda stjärnor.
Hör du illa ? --- Ska inte du försöka sova en liten stund så ska jag --- Ge mej något att dricka.
I hallen ... i en systemkasse står vin.
--- Du mår nog bättre av lite friskt vatten.
--- Gör som jag säjer din hora.
--- Nä nu!
Birgitta klampade barfota ut i hallen och tänkte att han gärna fick supa ihjäl sej om han ville.
--- Varsågod, drick du bara men försök att tala om varför du försvann från Pampas.
Du har nästan gjort mej galen av oro ... jag har till och med krockat för din skull.
--- Pampas ? --- Där vi åt lunch och du behagade att försvinna i bara skjortan.
Vart tog du vägen ? Lennart stirrade upp i taket och det såg ut som om han tänkte.
Han gjorde en halvhjärtad gest för att torka hakan sedan han hällt i sej glaset med vin.
--- Så så, sade Birgitta och hjälpte till att torka.
--- Pampas ... --- Ja ? --- Jag ... jag kände mej sjuk ... så in i helvete sjuk ... måste ha luft och så kom en taxi ... --- Så du gick alltså ut på gatan.
--- Håll truten då ... på sjukhuset sa dom att jag inte hörde dit, en syrra gav mej två magnecyl ... så åkte jag hit ... --- Ja men du måste till en läkare om du är sjuk.
--- Truten, häll i mer ... Jag hittade Johannes sjukkassebevis och gick till Södersjukhuset ... och skulle få svar på proverna men ... --- Du fick det här ? Till Radiumhemmet ? Birgitta höll upp remissen.
--- Mmm ... --- Du är allvarligt sjuk ? eller ... snälla säj ordentligt hur det är.
--- Svarta hålen har jag sagt, fan.
--- Jag har med mej alla pengarna som låg i din kavaj, har du inte saknat dom ? --- Boels ... --- Va ? Jag trodde det var för modellen du talade om.
--- Boel ska ha dom ... --- Jaha.
--- Sommarhuset ... hon ska fanemej slippa stå och gnälla ... --- Det låg ett meddelande i hallen, du ska ringa henne, hon är förmodligen i stan på jakt efter dej.
--- Mmmm --- Fattar du inte att folk har letat efter dej ? --- Skit ... --- Jag kan gå ner och ringa Boel åt dej.
Birgitta längtade efter att få komma ifrån och få en möjlighet att ringa en doktor också.
--- Klarar du dej ensam en stund ? --- Fan ... --- Ligg ner, såså, ett litet tag bara.
Jag har tagit med mej alla dina saker, dom står där inne på bordet, dina ritningar också.
--- Skit, sade Lennart och spydde, Birgitta hann hoppa undan, hon torkade upp och småpratade för sej själv tills Lennart tycktes sova lugnt och djupt.
Tur att det inte regnar längre, tänkte Birgitta och närmade sej fönstret för att hämta sina sura kläder.
Boel kammade sej och satte lite färg på läpparna.
--- Jag vill se någotsånär normal ut ... Nicklas ... --- Ja ... --- Lova mej en sak.
Om jag ber dej att gå, om det blir känslomässigt upprörande eller så, lova mej att du går då som en snäll liten bror.
--- Brorsor ska försvara sina syrror.
Okey då, men lugna ner dej lite, han kanske sitter på tåget hem och mår som en prins.
Han kanske inte alls är där.
De gick sakta upp för de tre trapporna, hand i hand.
Såg varandra beslutsamt i ögonen och ringde på, Boel höll andan och tyckte att hennes hjärta gjorde saltomortaler när tassande steg hördes.
Nicklas såg ut som en grym indian.
En kvinna öppnade dörren, hon var klädd i trosor och frottéhandduk.
Hennes ansikte verkade bekant, först förskräckt och förvånat, sedan lyste det upp.
--- Herregud!
Är det du som är Boel ? Kom in!
Boel formligen drogs över tröskeln och Nicklas stöttade bakifrån.
--- Vilken tur att ni kom, sitt ett tag, jag har sett er förut, sitt ... Hon pekade på en manchestersoffa i obestämbar färg.
--- Nicklas, sade Nicklas och räckte fram handen.
--- Birgitta, sade Birgitta, jag är hemskt glad att ni kom.
--- Jahadu, sade Boel och satte sej på soffbordet.
--- Kaffe ? Jag tror det finns neskaffe.
Birgitta rusade ut i kokvrån, ställde tre koppar, socker och skedar på en bricka, svor över gaskranen och ropade att dom kunde ta av cigaretterna på bordet.
--- Nervös, viskade Nicklas.
--- Jaa, nickade Boel med kattsmala ögon.
--- Jag menar inte dej, jag menar henne, hon verkar lite raspig.
Birgitta skrattade till, alldeles för högt.
--- Jag har inga kläder på mej för att dom blev fläckiga av kräks, sade hon och fick en förintande blick från Boel.
--- Ja, det var inte jag som kräktes, Lennart ja han ... --- Är han sjuk ? Boel kände hur blodet försvann ner i benen.
--- Maginfluensa ? frågade Nicklas.
--- Jag skulle just ta på mej och springa ner och ringa efter en läkare eller efter ambulans, jag tror att han är mycket sjuk.
--- Nej!
viskade Boel.
--- Såsåså, sade Nicklas och smekte henne över håret.
--- Han sover nu ... Birgitta hällde upp det heta vattnet i kopparna, skvätte över och torkade upp, gick och kontrollerade att hon stängt gasen och tappade frottéhandduken, slet till sej en skjorta som förmodligen tillhörde Lennart och drog den över huvudet.
Hon är säkert mycket äldre än jag, tänkte Boel och kände hur hon krympte kring sitt häftigt bultande hjärta, och ändå har Lennart föredragit den där kossan framför mej och barnen.
Tänk att vara så till den vilda grad ohederlig att han lever ihop men en annan och inte låtsats om någonting, inte ringer familjen ens en gång ... fan!
Säkert har den där vimsiga apan följt med Lennart på alla hans resor också, det finns inget så hänsynslöst som halvgamla tjejer som inte lyckats bli gifta.
Jävla satmara.
Apa!
Boel satt och småfrustade och Birgitta suckade.
--- Han är nog både sjuk och full är jag rädd, lite vrickad också om jag inte tar alldeles fel ... han spydde ner mej totalt, mina kläder hänger där ... Birgitta tog in plaggen och viftade med dom.
Nicklas rörde i sin kopp.
Boel rotade i sin väska.
--- Nästan torra ... kvällsbrisen har väl, ja.
--- Fnys!
lät det som om Boel sade men hon snöt sej och torkade något ur ögonen.
Så såg hon alltså ut, Boel, som Lennart framställt som en liten klängapa, en ganska tråkig hustru, osjälvständig och vars högsta ambitioner varit att stå vid spisen och föda barn, tänkte Birgitta och tände en cigarett.
Hon som hotat med att skära halsen av sej om han övergav henne satt alltså här och blev omklappad av en ovanligt vacker ung kille.
Vacker som en indian.
Jojo.
--- Om vi ska till något sjukhus så behövs ingen ambulans, jag har en stor amerikanare, sade Nicklas.
--- Bra ... ja, drick ur då, jo det var så sant.
Här, varsågod.
Birgitta överlämnade det tjocka bruna kuvertet till Boel som just börjat gråta.
--- Nä ... jag vill inte ta emot ett dugg av dej din ... ditt jävla fnask huuu ... --- Såsåså, sade Nicklas.
Lugn nu.
--- Vad säjer du ? Nu blir jag galen, det är tredje gången idag någon kallar mej så, fan också ... okey, jag hade myssel ihop med din gamla Lennart för ett år sedan ... sen har jag varit trogen som en idiot.
--- Trogen mot vem då om man får fråga, grät Boel argt.
Du är en sån där.
--- Det har du inte med att göra, jag tror alla är galna, fräste Birgitta.
--- Såsåså, sade Nicklas.
--- Du är en satapa, grät Boel.
--- Kalla mej vad du vill, jag skiter i både dej och Lennart, han har ställt till tillräckligt med besvär för mej.
Birgitta klädde på sej med häftiga rörelser.
--- Apa, kan du vara själv ... --- Lägg av, sade Nicklas.
--- Han stack alltså hemifrån till dej!
av alla tjejer va ? --- Håll truten, sade Birgitta.
--- Lägg av, sade Nicklas.
Boel dängde kuvertet i bordet.
--- Han stack till dej!
--- Om du sansar dej en sekund så ska du få höra, vi åt lunch helt enkelt och så försvann han när han gick på toaletten, han kände sej sjuk och åkte till sjukhuset, sedan dess har jag jagat honom --- Det förstår jag, avbröt Boel.
--- Jag har jagat honom för att få ge tillbaka hans saker och ... det här är ju hopplöst!
--- Rovdrift på framgångsrika killar jojo, sade Boel.
--- Lägg av, sade Nicklas.
Boel gjorde sej loss från Nicklas välmenande armar och gick mot den tillskjutna sovrumsdörren.
Birgitta böjde sej ner över Nicklas.
--- Du, ta hand om henne, han är nog dödssjuk ... --- Ska du lägga rabarber på honom också så fort man vänder ryggen till ? ? Det sköt blixtar ur Boels ögon.
--- Såsåså, sade Nicklas.
--- Smickrad nu va ? Boel ställde sej framför honom med händerna i sidorna.
Nicklas kunde inte låta bli att flina och det retade Boel så att hon började gråta igen.
--- Ska du inte titta i kuvertet ? Birgitta slängde kuvertet och Boel fångade det med vänster hand och petade nonchalant upp fliken.
--- Vad kan det intressera mej ... Va ? Vad menas med det här ? --- Enligt Lennart så är det ert gamla sommarhus i Båstad, fast det hade jag ingen aning om förrän för en kvart sedan.
Han hade vänligheten att springa ifrån pengarna också ... glasögonen och kavajen, kassen med tenniskläder och portföljen med fåniga ritningar, det verkar som om han specialiserat sej på underjordiska hus, ett förfärligt Aftonblad från sjuttiofyra allt finns här på bordet, ja, några skrämmande dikter också ... Boel mötte Birgittas blick, de stirrade in i varandra.
--- Herregud vad jag är trött på hela smörjan.
Helvete också, sade Birgitta.
--- Vad du svär.
Nicklas hade gått fram till Boel och såg på pengarna som hon bredde ut som en kortlek.
--- Jag har svurit hela dagen, i flera dagar förresten, jag känner mej alldeles flådd på tungan och snart, vi måste iväg för snart väntar min Gunnar på Stortorgskällaren.
--- Min Gunnar, härmade Boel.
--- Lägg av, sade Nicklas.
--- Gå in nu då och ta en titt på din stackars krake till man.
Han tror att han håller på att uppslukas av svarta hål som finns inom honom och ute i universum ... fast jag befarar att han har rätt, han är nog jättesjuk ... Birgitta kände sej plötsligt gråtfärdig, Boel såg henne åter i ögonen.
--- Du ... jag kanske tar fel, jag vill inte att vi är osams vad ni än har gjort så ... --- Jag orkar inte höra på sånt där tjafs, sade Birgitta och öppnade dörren till sovrummet.
Spystanken och doften från de unkna lakanen slog emot dom.
--- Gå fram till honom då, sade Nicklas.
Boel tassade på tå fram till sängen, Birgitta fäste upp gardinen och öppnade fönstret.
Det svaga kvällsljuset föll på Lennarts urgröpta ansikte, hans leverfläckar och skäggstubb framstod som tecknade i tusch.
--- Hallå, viskade Boel.
--- Säj inte hallå, då tror han att han är en telefon, viskade Birgitta.
--- Lennart ... Lennart!
Snälla rara, vakna, gnydde Boel.
--- Inge snack.
Tryck upp hissen, det är brådis, sade Nicklas och lyfte upp Lennart i famnen.
Birgitta puffade undan en farbror som just skulle kliva in i hissen.
--- Undan, han är sjuk, flytta på er.
--- Men han har ju rest bort ? sade farbrorn.
--- Undan, han är sjuk ... Ta nycklarna som ligger i kokvrån, skrek Birgitta till Boel som kom snorande efter och smällde igen dörren.
De startade med ett brak, en påpasslig polisbil hann upp dom vid Slussen.
Birgitta stack ut huvudet genom fönstret och svor, såg att det var Gunnars gamla lumparkompis, vad han nu hette, som satt vid ratten, bredvid honom en annan med en liten skylt i handen.
Polis, stod det på skylten och med den viftade han upp och ner och försökte preja in Nicklas till trottoarkanten.
--- Klantarslen, skrek Nicklas, det gäller livet, dra iväg före till Karolinska va!
Fattar ni ? Dom såg ut att begripa och dånade iväg med tutorna på.
Birgitta sneglade på Nicklas, han tuggade på en hårslinga och i baksätet satt Boel och höll armarna om sin älskade make.
Lennart verkade att sova djupt trots att han höll ögonen halvöppna.
--- Lennart, Lennart, viskade Boel, det är jag ... Boel, snälla vakna lite snälla rara det är jag ... Hon såg på Nicklas och Birgittas ryggar och fick för sej att hon satt bakom mor och far ... men nej, jag blandar ihop mej med någon annan eller ... jag vet ingenting, tänkte hon och kände hur tårarna brände i halsen.
--- Känner du den där typen ? Nicklas nickade menande mot konstapeln som vid sjukhusgrindarna klivit ur, sirenerna hade tystnat bara de blå lamporna snurrade runt.
--- Ja ... nej, min man var lumparkompis med honom, svarade Birgitta.
Intensiven!
Åk före och visa var det är men kvickt!
Janne såg hellycklig ut, gjorde honnör, log och hoppade in i bilen igen.
--- Ge järnet för satan, mumlade Nicklas.
--- Vilket ? --- Man säjer så bara ... --- Jaha ... Janne och hans kumpan kom springande med en bår förföljda av en sjuksyster.
Boel såg kritvit ut när hon vacklade ut ur baksätet och systern slängde sej stödjande fram.
--- Nej här, ropade Nicklas och drog ut Lennart.
--- Försiktigt nu.
--- Koma, typiskt koma, sade Janne.
--- Följ med här, skrek systern och alla sprang efter.
Lennart låg och guppade på båren trots att poliserna sprang med krumma ben.
Poliserna och systern försvann, Nicklas, Boel och Birgitta stoppades och ombads att sitta ner i ett väntrum.
--- Här är en remiss, sade Birgitta, det är lite vin på den men det gör väl inget.
Boel satte sej i ett hörn och glodde ner i golvet, Nicklas smekte hennes huvud.
Birgitta gick fram och tillbaka.
Poliserna återvände tomhänta, tittade upp i taket och utefter väggarna och hummade.
--- Ja ... vad dum jag är ... jag undrade så var jag sett er båda förut, sade polisen som inte varit Gunnars lumparkompis.
--- Jag vet, sade Nicklas.
Boel fortsatte att stirra ner i golvet.
--- Ni åkte ju med mej till Mariapolikliniken ... --- Sedan du skrämt ihjäl Kiruna ja ... Nicklas såg hur polisen krympte ihop till en liten pojke.
--- Ja men ... --- Vaddå Kiruna ? undrade Birgitta som promenerade allt raskare för att kläderna skulle torka ordentligt av vinddraget.
--- Skitdetsamma ... i dag har du rehabiliterat dej ... kanske ... du kunde ha dragit lite snabbare.
--- Det var han som körde, Janne där ... --- Jaja ... --- Kan vi vara till någon mera hjälp ? --- Vem är anhörig till Johannes Hellman, sade en syster och lade huvudet på sned, hon riktade sej till Birgitta som såg mest nervös ut.
--- Nej, det är inte jag.
--- Det är hon, sade Nicklas, hon kanske behöver ett piller ... hon ... --- Det ska vi ordna, log syster.
--- Det är inte han, sade Boel svagt.
--- Hur ? Syster lade huvudet ännu mer på sned.
--- Det är inte han som är därinne.
Det blev väldigt tyst i väntrummet.
--- Men remissen ? Syster neg lite också.
--- Det är hans kusin, sade Birgitta, men han är på Bahamas.
--- Jaha.
På så sätt ... Syster följde Birgitta några steg över golvet.
--- Finns försäkringsbeskedet med Boel fick äntligen något att syssla med, hon rotade i väskan, vände den upp och ner, kuvertet med pengarna föll till golvet och Janne var raskt framme och tog upp det.
Fliken på kuvertet hängde och innehållet syntes tydligt.
--- Här, sade Boel.
--- Tack, sade systern och gick baklänges.
--- Vänta, sade Boel, det där är inte heller han ... --- Va ? --- Nej ... det är jag ... --- Jaha, sade syster änglalikt och läste på Boels besked.
Vi kanske ska följa med in till doktorn och få något litet lugnande.
--- Jag behöver inte något lugnande.
Boel nappade till sej pengakuvertet från Janne som lät det ske under det han drog upp överläppan och underströk det fåraktiga i sitt utseende.
--- Jag vill veta exakt hur det står till, nästan röt Boel.
Är han levande eller död ? --- Vi måste klara upp det här med persondata först, följ med bara, tack det räcker om fru ... om fru Hellman kommer med.
Nicklas som gjort sej beredd att följa Boel satte sej igen.
--- Jaha, sade Janne.
Bara att vänta då ... --- Jag går ut i bilen och hör efter om det är något anrop.
Jannes kollega försvann, Birgitta och Nicklas tog varsin tidning och började bläddra.
Evangelii Härold, tidningen med pingst, Blyga Doris vann ateisten Gunilla för Gud, se sid.
sju ... Fjorton månaders väntetid på sjukhus, då helade Jesus mej, också sid.
sju.
Birgitta suckade, Nicklas kliade sej i huvudet.
--- Ni behövs inte längre, inte någon av er, Boel tar jag hand om.
Nicklas plötsliga uttalande fick de andra att rycka till.
--- Okey då, sade Birgitta och vände sej till Janne.
Kan ni köra mej till Stortorgskällaren, Gunnar sitter där på verandan och väntar och så himla varmt är det inte ... Birgitta hörde hur fel det lät, att tala om vädret och mindes roten.
--- Ja, det var så sant, Lennart gav den här till mej innan han slocknade ... Hon räckte Nicklas en liten söndersliten plastpåse med någonting i.
--- Jaa ? ? ? --- Ge den till Boel.
--- Ja men vad ska hon ha den till ? --- Får jag se.
Janne tog roten ur påsen, synade den mot lampan, luktade och skrynklade ihop pannan och mumlade som en expert på mystiska örter.
--- Lägg av, sade Birgitta, det är nog inget kriminellt i roten, du behöver inte bry dej.
Birgitta tog påsen ifrån honom och gav den igen till Nicklas.
--- Lennart sa att det är livets rot, Ginseng någonting.
Kineserna äter av den varje dag.
Han ville att jag skulle ta en liten tugga varje dag tills indianen kom in i mitt liv.
--- Behåll den då, sade Nicklas och himlade med ögonen.
--- Nej, ge den till Boel.
Du, jag skulle vilja veta hur det går med Lennart, här mitt telefonnummer ... Hon rev bort en bit av " Barnets olika åldrar " skrev och stoppade lappen i Nicklas ficka.
--- Ja, hej då, sade Janne.
Hoppas att han kryar på sej.
--- Hej, sade Nicklas.
Jag ska försöka smita in till Boel om jag får för alla helgon som håller vakt ... tjena ....
De gick ut och satte sej i polisbilen hos Jannes kompis som hallåade med någon.
--- Jaha, sade Janne.
Så här är det ibland.
--- Jaa ... --- Hur gick det ? frågade kompisen.
--- Vet inte, sade Birgitta, men du kan tala om för mej vad Nicklas menade med det där han sade om Kiruna.
--- Nja ... det var inget särskilt.
--- Jo säj nu.
--- Nja ... en liten incident bara ... --- Tala som folk.
--- Vi har tystnadsplikt egentligen.
--- Nä lägg av va!
Hur kan tidningarna veta allting och mycket mer om ingenting och skriva en massa skit om inte ni sitter och läcker.
--- Åja ... --- Men säj det då ... --- Det var ett vanligt fyllo som fått dille.
Nicklas och den där tjejen spelade najtengalare ... --- Hur såg han ut ? Fyllot menar jag.
--- Tja ... --- Hade han grön stickad skjorta.
--- Jag är inte så säker på det ... --- Säckiga grå byxor, grön tröja med krage och en risig gråbeige kavaj ? Svara då!
--- Det kan nog stämma.
--- Signalement kan ju vara skitviktiga, lägger du inget på minnet ? --- När jag tänker efter så såg han nog ut som du beskriver honom.
--- Det var jag som mördade honom.
--- Va ? ? ? Jannes huvud gick nästan att vrida ett helt varv, kumpanens också.
--- Vad menar du ? --- Jag gav honom en överdos.
--- Vad då av ? --- Jag gav honom en överdos pengar, fattar ni ? Han dog av femtio kronor som jag gav bort för att jag hade så dåligt samvete med en stor äcklig murkelbakad oxfilé tickande i magen ... --- Nu får du nog lugna ner dej lite annars ... De flinade och kallade Birgitta överspänd och fortsatte uppför Slottsbacken under tystnad.
--- Har du seglat något på sistone ? Janne lät familjär och jättevänlig.
--- Nej.
--- Gunnar då ? --- Ja.
De svängde in på Stortorget, Birgitta såg hur Gunnar satt och smuttade ur ett glas och läste.
De parkerade framför det lilla verandastaketet som skilde restaurangen från torget och klev ur.
Gunnar tittade upp, hans ögon spärrades upp maxi malt och hans mun sade NEJ!
Janne ställde sej lutad mot blomsterlådorna och Birgitta gick uppför två trätrappsteg till verandan.
--- Varför kommer du med henne ? --- Äsch ... det var bara en grej, så där ... vi hade samma väg liksom ... --- Vad har hon gjort ? --- Ingenting vad jag vet, svarade Janne och torkade sej under mössan.
--- Säj på en gång vad hon har hittat på!
Gunnar talade så högt att alla gäster vände sej om och glodde.
--- Hon har bara fått skjuts av dom snälla poliserna, sade Birgitta och sjönk ner mittemot Gunnar.
Sätt dej det är ingen fara.
--- Jag hörde att du varit ute och seglat.
Kul ? --- Nja ... --- Det brallade på rätt bra va ? --- Ja, jo det kan man säja ... --- Fan, varenda gång jag ser dej så blir jag så full i skratt, jag tänker alltid på att du smet iväg bakom en buske, satt och tryckte medan vi andra slet som djur ... Haha.
--- Va ? --- I lumpen.
Minns du inte det ? --- Va ? ja, jo, så var det kanske ... --- Ja.
Vi ska väl kila vidare då.
Janne gjorde honnör, hans kompis också inifrån bilen.
--- Tack för skjutsen.
Hej då.
Gunnar höjde sitt glas, drack en klunk och blängde på Birgitta.
Hon nappade ifrån honom glaset och stjälpte i sej alltihop.
--- Kors då.
--- Ja det kan man säja, sade Birgitta.
Har du beställt ? --- Nej, jag ville vänta på dej ... Birgitta vinkade till sej en servitris, beställde bondpastej och vin, Gunnar nickade detsamma tack.
--- Ska det här samröret med polisen fortsätta ? --- Låt inte så sur, det är risigt nog ändå.
--- Jag har lusläst tidningarna.
Birgitta tog kvällstidningarna, vek ihop dom och slängde dom över staketet och ut på torget.
--- Är du inte riktigt klok ? --- Jag fryser.
--- Vad håller du på med ? --- Ge hit din kavaj.
--- Men då fryser ju jag.
--- Inte då, stora starka karln ... Birgitta tog emot kavajen tvärs över bordet, kände något tjockt och tungt i innerfickan.
--- Vad har du här ? --- Ett protokoll.
--- Vad bra, jag trodde det var pengar ... Lämnade du Runars saker.
--- Ja.
--- Fick du träffa honom.
--- Nej.
Jag gav det till en bjässe i en lucka.
--- Säkert att han fick det då ? --- Jag tror det, jag fick skriva på ett papper och fick ett kvitto.
Här, ta hand om det du, nej fan det ligger i bröstfickan.
Servitrisen kom med pastejen och vinet.
Hon hällde upp en klunk i Gunnars glas, han smakade allvarligt och nickade.
Birgittas flin övergick till gapskratt.
--- Vad tar det åt dej ? --- Det är jag som är fånig men du såg så högtidlig ut när du smakade av vinet.
--- Det ska vara så.
När ska du sluta upp att flina åt självklara saker ? Birgitta tömde sitt glas till botten.
--- Ta det lite lugnt.
--- Jag har lust att bli full.
Stupfull.
--- Ja ... och du jag måste tillstå en sak.
Gunnar tittade sej omkring som om han ville säja något hemligt.
--- Ja ? --- Jag måste tillstå att jag öppnade brevet till den där Runar.
--- Jahadu, men det gjorde inget, blev du klokare eller bara besviken.
--- Vet inte.
Skål.
--- Skål.
--- Vad var det som var så risigt ? --- Jag tror att arkitekten håller på och smäller av.
--- Va ? Birgitta tog upp spegel och näsduk ur väskan, snöt sej omsorgsfullt och torkade sej i ögonvrårna.
Lade spegeln bredvid sej på bordet och tände en cigarett.
--- Du behöver nog inte vara svartsjuk på Lennart längre, jag har lämnat hans saker och pengar, hans fru sitter och vakar ... --- Vad är det för fel på'n ? --- Vet inte.
De satt tysta en stund och åt, Birgitta petade mest i pastejen och suckade.
--- Det dröjer väl inte så länge innan du hittar en ny arkitekt.
--- Lägg av va.
--- Eller någon annan som du kan förföra med din ... ja med din omedelbarhet ... --- Lägg av är du snäll.
--- Jag satt och tänkte på dej här medan jag läste tidningarna, rätt som det är så finns du och så rätt som det är vet jag inte var jag har dej ... bara borta ... som en sån där Puck eller ... Gunnar tittade över kanten på verandan, en stor raggarbil bromsade in med buller och brak.
Birgitta ställde sej upp och ropade ohoj!
--- Jag kände inte igen dej med kläder, jag menar i kavaj.
Nicklas bockade mot Gunnar.
--- Sitt ner ett tag, sade Birgitta.
Hur har det gått ? --- För fan, sitt ner bara, sade Gunnar och tog sej för pannan där en likadan lugg som Nicklas kunde ha suttit om han inte blivit så tunnhårig.
--- Tack men jag hinner inte, svarade Nicklas.
Boel stannar hos Lennart, dom blev riktigt hyggliga, har bäddat åt henne där ... --- Men Lennart ... hur ... --- Som när vi kom med honom, fast med dropp och slangar överallt.
--- Jaja.
Under en kort tystnad bytte de blickar som sade allt och ingenting.
--- Jaha, sade Nicklas.
--- Kan jag hjälpa till med något ? Birgitta lade huvudet på sned.
--- Nej, jag dundrar ner till Skåne och hämtar Boels ungar nu, jo förresten, ring nittioetthundra, be att få tala med vaktföreståndaren för telegramutkörning, säj att signatur O N har maginfluensa, att han kommer till helgen, nej säj måndag istället.
Birgitta upprepade telefonnumret och meddelandet.
--- Ta den här.
Jag drar nu.
Boels syrra ska tenta i något viktigt och behöver bli avlöst.
Tjena.
Nicklas vinkade och startade med ett brum.
När Birgitta kom tillbaka från telefonautomaten så satt Gunnar med tomt glas, en ny flaska väntade på ja-nick.
Servitrisen försvann.
--- Jag ringde ungarna på en gång, dom lovade att gå och lägga sej efter deckaren.
--- Bra.
--- Jaa ... --- Jag hittade en parkeringsplats, vi kan stå där hela natten.
--- Det ska bli skönt med en promenad.
--- Klart att vår bil inte kan mäta sej med den där blänkande plåtskållan.
--- Nej.
--- Vad fick du av honom ? Jag såg det nog, vad var det ? Få se nu!
Birgitta öppnade handen och visade en spretig gul rot.
--- Vi kan dela på den.
Ta hälften, varsågod, det är livets rot, kineserna tuggar den dagligen och blir jättegamla och friska.
Vi kan behöva den men Lennart kommer nog aldrig att kunna bita i den är jag rädd.
--- Nehe.
Ja skadligt kan det väl inte vara, inte gott heller känner jag.
Skål.
De sköljde ner små bitar av roten med vinet och lyssnade till regnet som övergick från dugg till stora droppar.
Karin stod i fönstret och vinkade, Henrik vinkade tillbaka och försvann bakom huset.
Regnet slog emot rutorna och tårarna steg i Karins ögon.
Varför ska det vara så här varenda morgon, nästan åtminstone, tänkte hon.
Rörigt i köket, rörigt på matbordet och sängarna röriga och jag själv lustlös och sölig.
Jag ska ta itu med det lite senare.
Hon lade sej i badkaret med mycket bubblor och duschmössan djupt neddragen för att inte håret skulle bli blött.
En röd- och vitprickig plastmössa med ryschkant.
Usch, tänkte hon, varför är jag så ful och nere, jag ser ut som en flugsvamp med rutten fot, jag måste göra någonting.
Om jag bara visste vad jag ska ta mej till med mej själv och inte hade väl Göran behövt ta i så förskräckligt för det där med " dig och mig ".
--- Det ska stå dig och mig, för katten, det är väl inte så svårt att begripa.
Det står ju så i originalet!
Karin hade lackat och ändrat i stencilen, kluddat och fått göra om alltihop.
Det är lika lätt att läsa dej och mej, jag ska banne mej skriva " hig på dig " nästa gång han ber mej skriva rent någonting.
Konstigt skolarbete förresten och vad är " latifundister " ? Han röt att jag för en gångs skull skulle försöka att ta reda på någonting själv och att betydelsen blev alldeles vriden om jag skrev " I en revolution " istället för " En revolution ".
Jag ska aldrig mer erbjuda mej att hjälpa till och Ingrid var irriterad över en munta eller skrivning eller vad det nu var och Henrik irriterad i största allmänhet.
Jag själv ängslig som vanligt, ängslig att säja fel eller klumpa mej och göra allting värre fast det är i alla fall bättre att dom går till sina värv, ännu mer påfrestande att ha dom hemma och göra dom till lags hela dagarna.
Henrik ja, Henrik den förste som han brukade kalla sej för att han tagit hennes oskuld som hon inte vågat ge ifrån sej förrän hon fyllt tjugotvå.
Han hade belönat henne med äktenskap när hon blivit med barn som ingenting blev och först fem år senare efter hysterisk väntan på att inte få mens födde hon Ingrid.
Göran blev hon med bara ett år senare när Henrik tröstade henne för att hennes pappa åkt in på dårhus.
Karin kände ärtsoppsdoften från köket, oron för kvällen och den fåniga traditionen att bjuda hem bankkamraterna på ärtsoppa och punsch en gång varje höst.
Hon visste precis hur det skulle bli med prat och ska du inte sitta med, nej jag går och vilar en stund men dricker gärna kaffe med er.
Först efter klockan ett skulle dom komma och krama henne, tacka och säja att hon var den enda som kunde tävla med kockan i lumpen men hon tvivlade på att kockan kokat sin soppa på riktig skinka.
I bubbelbadet kändes allting ganska bra och brösten som annars var för tunga låg och flöt framför henne som främmande ting.
Jag går aldrig mera upp, tänkte hon, jag har för högt blodtryck och för mycket vätska i kroppen, när jag tar piller mot vattnet och springer och kissar bort ett par kilo så värker det i lederna istället och då måste jag välja.
Antingen se plufsig ut och känna mej klumpig eller också gå omkring med stela och värkande leder.
Fast jag borde banta ordentligt och bli snygg men jag kommer aldrig ifrån mina kinder.
Mina kinder som är röda och tjocka och aldrig blir smala om jag inte låter dra ut alla tänder och svälter mej ett halvår.
Om jag skulle slå upp " Latifundister " i Focus, ta reda på någonting själv för en gångs skull.
Jag har tagit reda på barnen, hemmet och Henrik och på mamma tills hon dog, alltid haft städat och snyggt och mina krukväxter är välskötta och ansade.
Jag kunde kanske sköta håret själv också men det är så skönt att gå till frissan, helst skulle jag vilja gå dit varenda dag, sitta och bli petad i huvudet och ompysslad som jag skötte mamma och hennes hår.
Hon blev så lycklig och ibland målade jag henne och så skrattade vi, men sedan, då hon blev sämre var det svårare att sköta och skratta.
Lukten.
Det var lukten som var så fasansfull, tänk om jag också kommer att stinka ur underlivet som hon gjorde, bli tvungen att tända en hel ask tändstickor när jag varit på toa för att det ska lukta svavel istället för rutten människa.
Och tvålen som hon använde och Yaxan, jag kräks när jag kommer nära någon som använt Yaxa eller Luxtvål.
Men jag skötte om henne och försökte göra henne glad, det enda som livade upp henne på slutet var att prata om pappa och hans sjukliga ilska.
Pappa var nästan alltid arg eller tyst.
Knäpptyst i flera dagar, sedan kunde han börja skrika för ingenting och mamma skrek tillbaka och jag var snäll mot båda.
Till slut blev han så ilsken att han blev intagen, fick komma hem på permission ibland, men då struntade han i sina piller och blev sämre och ännu mer rasande och så dog han av hjärtslag i vedboden.
Mamma tappade lusten liksom, cancern fick övertaget och då åkte jag fram och tillbaka med tåget så mycket jag hann.
Ingrid och Göran var duktiga och skötte sej själva när dom kom från skolan och Henrik sade att om du tar körkort så blir det lättare för dej att titta till mamma.
Ett år senare hade jag både körkort och bil fast jag hatade billektionerna och blev nervös.
Karin drog ur proppen, vattnet rann sakta ut och brösten blev tunga och hennes igen, hon reste sej och strilade bort resterna av löddret, såg på sin kropp i två badrumsspeglar och torkade sej.
Virade in sej i handdukar och gick med halvvåta steg över parketten till ärtsoppan, rörde om och tog upp skinkan.
Lade den att svalna på en tallrik, petade bort nätet som höll ihop skinkan och det sprätte iväg, hon undrade varför skinkor hade gummisnoddar omkring sej nu för tiden.
Rutig gummisnodd, ja allting var ju så konstigt och konstgjort.
Hon gnodde med fuktat hushållspapper runt den elektriska plattan, den brunbrända ringen ville inte gå bort och hon tänkte på Henrik.
En söndagsmorgon, medan Karin sov, skurade Henrik spisen och diskbänken med kraftskurpulver.
Hon fick dåligt samvete men tackade så mycket för hjälpen och som svar muttrade han att han inte stod ut med igengrodd smuts.
Då började Karin gråta och Henrik att skrika om att hon var galen som blev ledsen när han för en gångs skull hjälpte till.
När han ville ge henne en diskmaskin började hon också att gråta för att det kändes som om han ville ta ifrån henne den enda funktion hon hade.
Nej, det är inte Henriks fel att jag känner mej nere, tänkte Karin.
Henrik är bra snäll han, när mamma blev sämre så sa han att vi flyttar till en större våning så att du kan ha henne hos dej och så gjorde vi det.
Till våren flyttar vi till Uppsala, till en villa.
Henrik får ett eget avdelningskontor och blir direktör.
Barnen får varsin liten våning i Stockholm och jag ... Karin skar skinkan i små fyrkanter, slängde fettet i slasken och tänkte på kolesterol.
Jag, jag ska få en egen liten trädgård och jag ska plantera kryptallar och mellan dom hyacinter, tulpaner och snödroppar och så en liten gräsmatta, på den ska jag sitta och dricka kaffe och må bra.
Må bra, tänkte hon och bäddade Görans säng och vädrade för hon kunde fortfarande känna mammadoften fast hon målat om, slängt sängen, mattan och gardinerna innan Göran fick rummet.
Du har luktnoja, brukade Göran säja, hon gick in i Ingrids rum, vädrade och bäddade där också och tänkte på att Ingrid sagt att det var obegripligt att hon, Karin, gått och köpt sej en storrutig kappa.
Men Henrik tyckte att jag klädde i den och skinnet på kragen är fint och den kostade sjuhundrafemtio kronor med ändring.
Du har ju råd att köpa något snyggt och känna dej flott och så går du till KappAhl!
Men expediten tyckte att jag såg ungdomlig ut i den, hade Karin försvarat sej.
Karin hade stått i det elakt kalla ljuset, provat och provat och blivit svettig, tyckt att hon luktade illa och såg omöjlig ut med sina blossande kinder, fått gråtklumpen i halsen och bestämt sej för den minst omöjliga kappan.
När hon hämtat den efter ändringen hade hon inte provat, bara betalat och sagt tack så mycket.
Nu hänger kappan och skaver bland alla mina andra hopplösa kläder i garderoben, tänkte Karin.
Jag måste göra något men vad, vet jag inte.
Nu när jag inte har mamma och inte haft henne på, få se nu, på två år, ja det är två år sedan och jag har ännu inte kommit mej för med något vettigt.
Jo, jag har gått på fransk matlagningskurs och det var roligt men damgymnastiken smet jag ifrån för att jag kände mej så klumpig bland alla kringhoppande, slanka smalkindade duktiga kvinnor.
Motion får jag i alla fall när jag bäddar och städar, tvättar golven och bonar och fönstren ja, men det är ingen idé att ta dom för att det bara regnar.
Om det ändå ville bli vinter någon gång, jag kan ju inte ens vädra garderoberna.
Karin gick tillbaka till badrummet som stod tänt, hon tänkte på att om Henrik varit hemma så hade han morrat, sprungit och släckt och så hade dom gruffat om vilket som var mest ekonomiskt, att låta lampan lysa en kvart eller tända och släcka och tända igen.
Det var skönt att vara ensam och låta lamporna lysa och radioapparaterna stå på och spisen puttra.
Hon virade ur sej ur frottéhanddukarna, hängde upp dom på torkställningen, baddade ansiktet med en bomullstuss dränkt i ansiktsvatten, tog av den prickiga mössan och tänkte på vad Ingrid sagt.
Varför gör du alltid saker som du inte vill göra ? Ja, varför använder jag den här fåniga mössan ? Jo för att jag fått den i julklapp av barnen för minst tio år sedan och för att dom var så glada över att dom kommit på att köpa den alldeles själva fem minuter i sex dagen före julafton.
Utan att tänka tanken riktigt färdig så spolade Karin ner mössan i toaletten.
Hon fick dra flera gånger för det samlades luft i plasten, hon petade på med toalettborsten och återgick till sitt ansikte.
Jag hatar mitt ansikte.
Mitt hemmaansikte, mitt gåbortsansikte, gå på Operanansiktet med Skådebanan och Henriks arbetskamrater, träffa läraransiktet, föräldramöteansiktet men morgonansiktet är värst.
Nästan värre än pratameddoktornommammaansiktet, om jag kunde få dom att låta bli att blänga på mitt morgonansikte när jag rostat brödet för mycket eller glömt att köpa citron till teet.
Om dom lät mej vara ifred när jag sitter med teveansiktet och tittar på verkligheten och inte kan hålla tillbaka tårarna.
Då grälar Göran på mej för att jag gräver ner mej i andras olyckor, svält och elände, sedan hånar han mej och säjer att det är sherrytårar och inte riktiga.
Men dom är riktiga och det kan väl hända att jag petar i mej lite för mycket men vad ska jag göra ? Nej, det var roligare förr eller var det inte det ? Då hade jag inte permanent dåligt samvete och om Henrik ringde hem och sa att han tänkte ta Linder och Hansson med sej hem på middag så bara fixade jag en god middag och nu är jag nervös för ikväll fast soppan är enkel att göra.
Varför är jag så nervös egentligen ? Karin rörde om en sista gång i soppan, hällde i en hel frukostkopp vatten, såg till att plattan stod på tvåan och var säker på att det inte skulle koka torrt.
En skinkbit med svål flöt upp, hon fångade den och blåste, stoppade den i munnen men spottade ut den i slasken.
Svål som var det bästa jag visste när jag var liten, varför smakar den så konstigt nu för tiden ? Jag kan ju inte ringa till griseriet och fråga om dom förgiftat svålen, tänk om jag skulle lägga riktigt gift i soppan ? Nej usch, jag håller på att bli galen, tänkte hon.
Henrik och hans kamrater har ju inte gjort mej något ont så varför skulle jag vilja se dom trilla ihop och dö som Erik den fjortonde ? Och varför springer jag uppe om nätterna och äter omöjliga saker, choklad och glass, senap och capris, kryddor gör ju bara att vätskan i blodet eller kroppen binds ännu mer och jag blir ännu oformligare och äckligare.
Karin stod en lång stund och stirrade på ytterkläderna och bestämde sej för Görans parkas, grön och ful i poplin, en gerillarock av något slag som varit med i något krig, i fickan låg en pipa.
Inte visste hon att Göran rökte ? Han som brukade gräla på henne för att hon var dum som rökte och tänk om han rökte narkotika ? Hon luktade på pipan och bet i skaftet men ingenting annat än vanlig tobakssmak stack på tungan.
Ska jag nu börja oroa mej för honom igen, det räckte när han var liten och busade med hissen, han var så korkad att han hoppade ner i hisstrumman och letade efter småpengar och tappade saker.
Usch!
Karin startade sin bil men gick ur och kontrollerade att det inte satt något litet barn gömt på en trehjuling bakom bilen, hon körde iväg mot Hornsgatan och tänkte på grannfrun som hon bjudit in på ett glas sherry.
Grannfruns lilla son Magnus brukade alltid ringa på Karins dörr, ropa i brevlådan och bli bjuden på en Manolitoglass om hon inte varit uppe på natten och satt i sej allihop.
Medan Karin och mamman talade om barn och förlossningar så passade Magnus på att äta upp alla Karins järnpiller som stod framme i köksfönstret.
Efter ett samtal med giftnämnden så fick dom fara iväg och magpumpa ungen, Karin kunde inte ens hjälpa till med att köra dom till sjukhuset för att hon druckit för mycket.
Sedan hade hon varit förkrossad och gråtit i flera dagar.
Jag måste pigga upp mej med någonting och inte bara tänka på sorgliga saker som jag får dåligt samvete av, tänkte Karin och parkerade under möda i en liten lucka på Slottsbacken.
Hon hade aldrig krockat på riktigt men fått ha bilen på reparation åtskilliga gånger för att hon fastnat och trasslat in sej i andra bilar, smällt upp dörren och bucklat till andras dörrar ordentligt.
Karin blev svettig av mödan, stoppade i alla enkronor hon ägde i parkeringsautomaten och tänkte att det skulle räcka och bli över till någon annan.
Hon passerade soldaten vid vaktkuren utanför Slottet och tyckte synd om honom för det kunde väl inte vara så roligt att stå i givakt och vakta hela dagen.
På Västerlånggatan tittade hon i skyltfönster, blev förtjust i ett par lejongula stövlar och gick in i affären.
Expediten hjälpte till att försöka dra igen blixtlåsen men Karins vador var för tjocka.
--- Ta ett nummer för stora och lägg i en sula vet jag, sade den smala modernt burrhåriga flickan.
Karin provade, tittade på klockan och bestämde sej.
Skrev ut en check på femhundra kronor av hushållspengarna och fick två tior tillbaka.
--- Vill ni ha skorna i en kartong eller går det bra med en påse ? undrade flickan och höll upp Karins fruskor som var lämpliga för promenad och flera år gamla.
--- Släng dom, ni har kanske en soptunna ute på gården som ni kan lägga dom i.
Flickan nickade och Karin tänkte att det var dyrt att vara deprimerad, men det är väl inte så konstigt att man kan bli trött på ett par gamla skor som jag vallade mamma i.
Jag kan behöva bli kvitt dom.
När kyrkklockorna slog tolv slag satte sej Karin med en hög veckotidningar i frisstolen.
Fru Charm själv lindade ett blått skynke runt hennes axlar, log och sade att det var väldigt vad Karins hår växte fort och så friskt och ungdomligt det verkade, att Britt-Marie tyvärr var upptagen idag, dom hade fått en kund som inte var nöjd med färgningen så den måste göras om.
Fru Charm tog Karin vänligt men bestämt i armen och förde henne till duschbåset och schamponerade nästan obehagligt effektivt.
--- Ska vi inte pröva något nytt idag när det är så tråkigt väder ? Fru Charm visade en bild på en gudomligt vacker kvinna i Carl Larssonfrisyr och Karin sade ja, varför inte om ni tror att det kommer att klä mej så.
Karin lade benen tillrätta på fotpallen, det dunkade bara lite i vadorna och hon läste om Kändisars hemligheter, Miss Barm, om kungen på fest och till vardags och lyssnade förstrött till fru Charms prat om höga matpriser och de anställdas orimliga krav på löner och lediga dagar, om arbetsgivareavgifter som gjorde henne sömnlös och annat var det förr minsann.
--- Det skulle vara nyttigt för dom unga att arbeta som jag fick göra, inte bara kräva allting serverat på silverfat om dom över huvud orkar att arbeta och inte bara flippra och flumma.
--- Men jag har haft tur jag.
Jag kan känna mej nöjd för mina barn är så duktiga.
Min dotter ska bli hemterapeut och min son civilingenjör och dom har bara varit till glädje.
Synd att tiden går så fort bara, sade Karin och tittade på en bild med Lill-Babs som mormor.
Silverfat, tänkte hon sedan frissan satt över henne huven, hon njöt av att ingenting höra.
Lyx, ja verklig lyx var att sitta i en hotellmatsal och bli serverad fyra rätter vällagad mat, få vin av en speciell munskänk med druvklase fastbroderad på bröstfickan och att bli lite lagom full till lunchen, få sova midda ett par timmar, vakna och gå ut i solen och inte frysa och se fram emot att bli serverad en lika god middag och bli lite full igen.
Fast Henrik blev alltid så nervös av att vara på semester, han kunde aldrig koppla av, var missnöjd och jagade omkring henne på utflykter och upptäcktsfärder som alltid slutade med att dom blev osams och att hon grät och kände sej som en kossa.
Karin såg på sina vackra stövlar och undrade om hon skulle ta ett kisspiller eller banta, tänkte på Henrik som alltid gruffade om matrester som hon kände sej tvungen att äta upp och på russinen hon proppat i sej förra julen och blivit jättesjuk.
--- Ska jag verkligen se ut så här ? undrade Karin när fru Charm höll upp nackspegeln och överöste henne med superlativer.
Hon kanske hade rätt när det gällde nacken men framifrån såg Karin ut som en matrona, en präktig bondkärring med kinderna lysande av bullbak.
--- Man ska understryka sin personlighet och inte försöka poppa till sej, det blir bara fel, sade fru Charm och tog emot betalningen.
Karin seglade ut i småregnet med Görans gerillarock fladdrande i motvinden.
Storkyrkans port stod öppen, Karin gissade att parkeringspengarna nog skulle räcka en stund till, hon längtade efter något stämningsfullt och vackert.
Hon fick tårar i ögonen när hon tänkte på alla avslutningar med " Den blomstertid nu kommer " och julfesterna med stearinglitter i barnens klara ögon och allvaret i " Maria går i rosengård ".
En stor rund bur av smide var full av ljushållare, på ett plakat stod det " Tänd ett ljus för någon ", Karin tände ett ljus och stoppade fyra tjugofemöringar i en bössa.
För mamma ? nej det behövs inte, jag tänker så mycket på henne ändå, för pappa ? ja, kanske för att be om ursäkt för att jag lät smygkonfirmera mej och för att jag ljög i skolan och sade att pappa ändrat sej och tillät att jag deltog i kristendomsundervisningen.
Pappa som hatade allt som hade med kyrkan att göra, jag kan tacka honom för att han trots allt var med på bröllopet i kyrkan, mest av hänsyn till Henriks gamla föräldrar som var lite kristna och så kan jag be om ursäkt för det där med skiftnyckeln.
Några få människor satt i bänkarna, Karin sjönk ner på en alldeles tom bänk och undrade vad de tysta tanterna tänkte på och vilka böner bad de ? Hon försökte med " Tryggare kan " och " Fader vår " men det kändes bara fånigt, hon reste sej, gick fram till altartavlan som var skrämmande i svart ebenholts med silverinläggningar.
Hon betraktade tegelpelarna och de tunga lampkronorna med änglar i guld.
Vad fult det är, vad är det med mej, så här fult får det väl inte vara i en kyrka.
Det är nog fel på mej, tänkte Karin och log mot en ung präst som log mot henne.
--- Jag såg att du tände ett ljus.
Var det för honom ? --- Vem ? Karin kände sej ertappad, skyldig och hennes ögon fylldes med tårar.
--- Hur är det fatt egentligen ? sade Guds son och drog Karin med sej till ett hörn med några fällstolar.
Sitt ner och prata en stund.
Det brukar lätta.
Prästen tog av sina glasögon, putsade dom med en näsduk och väntade.
--- Kyrkan ska vara full av små barn som sjunger och har avslutning.
Som har något glatt att se fram emot.
Den här tomma friden gör mej rädd.
--- Åja, så farligt är det inte.
--- Jo jag blir rädd.
Rädd och full av dåligt samvete.
Jag har alltid dåligt samvete men jag vet inte riktigt varför.
Jag är nog inte riktigt klok helt enkelt när jag lägger mej på kvällen så mal jag på om vad det är som jag glömt bort att tänka på och på morgonen är jag rädd och darrig, beredd på att allting ska gå åt skogen.
--- Ja, ja ja, nickade prästen.
Karin såg uppfordrande på prästen, på hans finnar och glasögon och kände sej elak.
--- Varför begriper jag aldrig varför ? och det har bara blivit värre med åren.
--- Det är så med oss alla, för de flesta i i-världen.
Det är likadant för mej.
Har du försökt att be ? I Honom kan du finna tröst och svar.
Han förstår dej och kan hjälpa dej, i hans lidande kan du finna tröst.
Karins ögon smalnade som om hon ville slåss.
--- Jag har bett tillsammans med mamma i två hela månader, varenda dag, vi bad tillsammans att hon skulle få dö någon gång.
Prästens småtrötta ögon vidgades och Karin ville nästan kräkas.
--- Vi bad läkarna också, att dom skulle låta bli att ge henne medicin och förlänga lidandet och när vi bäddade om så såg jag att ännu en bit svartnat.
För varje dag blev armar och ben mer och mer blåsvarta och till slut åt det sej upp till halsen, mammas talförmåga försvann och sedan var det bara hennes ögon som bad.
--- Oj, sade prästen.
Är det nyligen ? --- Nej.
Jag längtade så intensivt att hon skulle få dö och nu har jag gått omkring i två år, ingenting har blivit lättare eller bättre, jag begriper inte vad jag längtade efter.
--- Ja, ja.
Det tar sin tid allting.
Vi läks men så sakteliga.
Han och tiden hjälper oss.
Ha förtröstan.
Prästen såg sej omkring som om han ville gå sin väg.
--- Vi har alla dåligt samvete som sagt, det är därför kyrkorna har enats om en gemensam hjälpvecka, vi är tacksamma för alla bidrag, små som stora.
Vi måste ge vår röst åt lidandet, genom att ge ett bidrag blir vår glädje lika stor som vårt välstånd.
Vi försonas och strider mot förtrycket.
Karin reste sej och gick sakta mot porten, prästen följde henne och fortsatte : --- Jesus talade om frihet och vårt tema är frihet åt förtryckta --- förtryckta över hela världen, i fattigdom, svält, tortyr och fångenskap.
Vi måste hjälpas åt att befria dom, lev för dom och du får frihet själv.
--- Vad är då frihet ? undrade Karin och lämnade en femma.
--- Frihet.
Det är att befria sej från det som trälbinder en.
Befria sej från det som håller en fången i självisk kärlekslöshet.
--- Jag måste nog gå nu om jag inte ska få parkeringsböter, sade Karin och småsprang nerför trappan, vinkade till prästen, rusade förbi vaktkuren och fram till bilen.
Rev bötan i små, små bitar och svor för sej själv.
Fick loss bilen utan att krocka eller stöta emot någon annan bil.
Carl Larssonfrisyren såg lite platt och tufsig ut när Karin drog ner gerillahuvan hemma i hallen.
Lukten i våningen var inte att ta miste på, ärtsoppan satt fast i kastrullen alldeles brunbränd, hon petade försiktigt bort det översta lagret och lade det i en karott, ställde kastrullen i blöt, tog på sej rocken igen och gick till affären.
Köpte två kilo färdig soppa, frukt och ostar och två chokladkakor.
I blommig städrock och schalett stod Karin och stekte tunna pannkakor, vispade grädde och varvade med hemgjord lingonsylt och hatade doften av stekoset som åt sej in överallt.
Eftersom hon alltid fått beröm för sina lövtunna pannkakor så kände hon sej tvungen att äta upp alla sneda eller för tjocka eller lite för bruna.
När Göran kom från skolan blev Karin glad, för då åt han upp de misslyckade pannkakorna.
Han talade om att fredagar var bra för då slapp han läsa läxor, sade att maten i skolan varit äcklig och försvann in i badrummet med en Kalle Anka och en frukostkopp ärtsoppa.
I soppan en barnsked som han fått av mormor, den hade blommor och clowner på skaftet.
Han tittade in i köket igen och sade att han behövde tjugofem spänn.
Sedan kom Ingrid och sade att det luktade bränt i hela våningen, tog några av dom perfekta pannkakorna som låg för kallning på ett fat för sej och undrade om Karin kunde avvara en flaska vin för Kerstin och hon skulle sitta hemma hos Kerstin och göra en utredning klar.
--- Hur ser du ut i håret ? sade Ingrid när Karin tog av sej schaletten och ställde alla fönster på vid gavel.
--- Det blev kanske inte så lyckat men det regnade när jag åkte hem.
Vill du springa ner och köpa öl för det glömde jag, snälla, gör det.
--- Varför skriver du aldrig upp vad du behöver, det klarar du väl i alla fall.
Jag skriver upp allting som jag måste komma ihåg.
Ingrid klev i sina träskor och stirrade på Karins lejongula stövlar.
--- Vad är det här ? Är det dina ? Sådana här stövlar går ju unga tjejer omkring med.
Du måste vara lite vrickad idag, och så den där konstiga frisyren.
--- Ja men jag, jag ville, jag tyckte att jag behövde något uppiggande.
Karin lät som ett barn som köpt sega råttor utan lov.
--- Jag gick en stund i Gamla Stan och fick syn på dom här och platåsulan är ju bara en centimeter, du kan få låna dom om du vill, vi kan ha dom tillsammans, det är fin kvalité.
Dyra var dom också.
Ingrid skrattade och rufsade lätt i Karins hår.
--- Det är ju dina pengar, du gör som du vill för en gångs skull.
Karin dukade, frös av korsdraget och behåbanden skar henne i axlarna, hon var nervössvettig och försökte komma in i badrummet men Göran öppnade inte.
Hon korkade upp två flaskor vin, en var nog lite snålt att ställa fram, hon smakade ett glas, värmde punschen och hällde upp den i tevekannan.
--- Här, ett block, varsågod.
Det ska du skriva upp viktiga saker i, sade Ingrid sedan hon kommit tillbaka från affären.
På framsidan av blocket var en vacker bild av en hamn med båtar och fiskare och Karin blev glad.
När Henrik kom stod hon tvättad och pudrad i en tvätta-häng klänning med nedsydda veck och fickor.
Hon log och hälsade alla mycket välkomna.
En ny man i församlingen, en Lennart Pettersson, ung och lovande revisorsassistent fick först beundra utsikten och säja vad trevligt ni bor.
Sedan serverade Karin soppan, visade Henrik var pannkakstårtan stod och sade nej, jag ska inte sitta med men jag dricker gärna kaffe med er lite senare.
Nu klarar ni er en stund.
Karin tassade in till Göran som stod och smetade över finnarna med hudfärgad kräm.
--- Du glömmer väl inte att hälsa artigt när du går, sade Karin och tog mormors teve.
--- Var är min smårutiga skjorta ? Har du gömt den ? Karin mindes att hon glömt bort att tvätta upp den men lovade att göra det i morgon.
Sedan tassade hon leende förbi matplatsen med teven och några veckotidningar och chokladkakorna.
Bakom byrån i sovrummet stod den öppnade vinflaskan och väntade.
Jag får inte bli full och sentimental nu, tänkte Karin och höll tillbaka gråtklumpen när hon läste om Kennedys cancerdrabbade son.
Hon lade ifrån sej tidningen, knäppte på teven lagom till Rapport, mumsade på chokladkakorna och bullade upp kuddarna bakom ryggen.
Vad ska jag prata med dom om, gubbarna, jag måste säja något som inte handlar om mat och städning och familj och sånt, jag kan berätta om prästen och friheten och ... Karins kinder blöttes av en fors av tårar när hon såg en skrikande och gråtande kvinna vittna om svälten, tigga och be om hjälp till barnen som satt med stora flugkantade ögon och knotiga kroppar och uppsvällda magar.
Dom var många, många.
Gode gud, hjälp mej, vad ska jag göra ? det är inte mitt fel, jag har gjort vad jag kunnat, det är inte mitt fel, säj åtminstone vad jag ska göra!
Ge mej ett litet tecken, grät Karin och chokladsmaken ville kväva henne.
Hon hällde upp ett fullt glas vin, tände en cigarett och stängde av teven.
Jag ska aldrig mer äta choklad i alla fall, jag ska skicka pengar till någon.
Jag ska fråga prästen, han vet nog till vem jag ska skicka slantarna.
Hur ska framtiden bli när allting är så tokigt och fel ? Karin låg på rygg, blundade och tänkte på Göran och Ingrid och deras eventuella barn, den hotfulla kärnkraften och så blev hon nervös för att hon rivit sönder och slängt bort parkeringsbötan.
Karin hörde hur det slamrade i köket, skyndade sej att badda ansiktet och snyta sej, hälla Chanel mellan brösten och Henrik bultade skojfriskt på dörren och undrade om hans lilla gumma redan somnat.
Herrarna satt mätta och belåtna och tog emot Karin med applåder för soppan.
--- Du ser lite trött ut gumman lilla, sade Henrik.
Har du haft det stressigt idag ? --- Ibland kör det ihop sej, sade Karin blekt.
--- Visa henne det där då, sade Sten till den nye Lennart Pettersson.
Han tog upp en fotostatkopia ur plånboken, originalet, ett klipp ur Expressen, hade han sänt till sin mamma i Åbo.
--- Inte ens Henning Sjöström ville åta sej fallet för det såg så hopplöst ut.
Karin läste om ett skattemål där revisorsassistenten Lennart Pettersson företrätt den för skattefusk åtalade fastighetsmäklaren, vunnit och fått kravet reducerat med fyrtiotusen kronor.
--- Det är huvud på killen, sade Henrik och klappade Lennart på axeln.
Jag kanske får med honom till Uppsala, vad säjer du om det ? Det gäller att norpa åt sej bra medarbetare.
Skål.
De skålade i konjak, Bengt berättade att han åkt med en taxichaufför som varit med i Sveriges Magasin.
Chauffören hade stått vid ett gatukök, köpt en hamburgare och en varm korv med bröd när ett filmteam frågat vad han hette och om det var hans middag.
Nej det är min lunch, hade taxichauffören svarat och sedan hade han fått se sej själv i teve.
--- I måndags, sade Bengt.
Du kanske såg det ? Karin ruskade på huvudet.
--- Har du sett något trevligt i kväll då ? --- Nej, det vill säja, jag stängde av för att jag inte stod ut med en svältrapport från Indien eller var det kanske Somalia.
--- Det är för jävligt att dom torterar oss med så mycket bilder på svältande, sade Kåge.
Det här lilla pluttlandet kan ju inte hålla på och försörja alla över hela världen.
Dom måste göra någonting själva.
Dom måste vilja arbeta.
--- Så där kan man inte resonera, sade Henrik.
Inte lätt att arbeta om man inte orkar stå på benen.
--- Dom är förtryckta, dom måste få frihet, sade Karin.
--- Va ? Karin upplevde tystnaden som ett strupgrepp.
--- Dom måste få frihet.
Det var en präst som sa det idag.
--- Typiskt skitsnack, avbröt Kåge.
Kommer ni ihåg efter kriget va ? Alla som var sjuka i tbc och sånt skickades till Sverige för att få vård medan andra länder tog emot dom friska och dugliga.
Det var i Röda Korset i Haag som dom satt och bestämde det, jag känner en som var med och försökte opponera sej men det gick inte.
Det dumma Sverige bara teg och tog emot.
Dom skålade igen, talade mer om oförrätter mot fosterlandet och Karin reste sej och sade godnatt.
Blev omkramad och pussad och handskakad och dunkad i ryggen.
När hon gick förbi köket så stängde hon dörren för att slippa se disken, det var i alla fall för sent på natten för att ställa sej och slamra.
Sedan hon tvättat sej och krupit ner så knackade det lätt på sängkammardörren.
Sten stack in huvudet och undrade om han fick sitta ner och prata en liten stund.
Karin nickade och makade in sej en bit.
--- Det är en jävla fin soppa du kan koka i alla fall, började han.
Nu kommer det, tänkte Karin, det där om Sonja och om hur lite Märta förstår honom.
Samma saker han alltid anförtrott mej när han blivit lite på dojan.
Egentligen är han snygg, stilig och rik men så löjligt tjatig.
Han hade varit förlovad med en norsk Sonja, tillsammans hade dom kämpat mot tyskarna i motståndsrörelsen och den tappra, underbara och modiga Sonja hade blivit skjuten i ryggen och själv hade han räddat sej med knapp nöd, stulit ett lok och kört som en galning, gråtit och skrikit hela vägen över gränsen.
--- Var hon riktigt död då ? --- Ja jösses flicka, hon blev träffad av en hel kulkärve!
Nej för helvete, jag ska inte sitta här och förstöra din skönhetssömn med mina grubblerier.
Han lade handen på Karins lår och hon visste inte säkert om hon blev behagligt eller obehagligt berörd.
--- Vet Märta om Sonja ? --- Naturligtvis, men hon hade en annan när vi möttes så det jämnar ut sej.
Det vi aldrig riktigt kommer över är nog att vi inte lyckats få barn och Sonja som var gravid i tredje månaden.
Han stirrade tomt och suckade.
--- Men om jag träffat en så underbar och varm kvinna som du så hade jag aldrig tänkt så mycket på Sonja.
Han gav Karin en blöt puss på kinden och gick ut till de andra som höll på att ta på sej ytterkläderna och ringa efter bilar.
Karin tänkte på Märta som alltid var snygg, slagfärdig och elegant.
Karin hörde hur Henrik gick ut i köket och tog bikarbonat mot halsbrännan, rapade och slamrade.
Hon blev rädd för att han kanske tänkte ta disken ifrån henne, men det gjorde han inte.
Kom in i sovrummet, stönade och tog av sej byxorna, hängde upp dom på herrbetjänten som Göran gjort i träslöjden och stönade igen.
--- Trött ? undrade Karin.
--- Tjaa, det är fina killar minsann.
Lennart hoppas jag mycket på men jag begriper inte varför han inte är gift.
Jag ska ta ett samtal med honom på tu man hand innan jag bestämmer mej, men han har väl inte haft tid över till kvinnor, det är hårda tider.
--- Jaa, märkte du något ? --- Vad då med ? Killarna ? --- Nej.
Karin tog sats.
--- Med soppan.
--- Soppan ? --- Jaa, märkte du någon skillnad ? --- Nej.
Kanske lite grumligare än vanligt men väldigt god.
Henrik kröp ner i sin säng och sträckte på sej.
--- Den var ifrån ICA, sade Karin.
--- Va ? Varför det ... du brukar ju ... --- Jag brände vid den och blev tvungen att slänga bort nästan alltihopa, jag räddade lite av skinkan och det som låg överst.
Jag var nere på stan för länge, det regnade så jag gick in i Storkyrkan och pratade med en präst.
--- Jaha.
--- Han sa att det är vårt fel, att vi alla är skyldiga.
--- Vad då skyldiga, sade Henrik och drog upp Karins nattlinne.
--- Det där med svälten och förtrycket, vi är alla delaktiga, nej låt mej vara en stund.
Vänta då, han sa att alla måste hjälpas åt.
Du, kan inte du göra någonting på banken ? --- Vad menar du ? --- Vi måste skicka pengar och du har ju inflytande, kan inte du ... --- Menar du att jag skulle gå in i kassavalvet och ta en packe sedlar och skicka iväg hur som helst va ? --- Nej nej, suckade Karin, jag menar något försiktigt, föreslå en avgift på aktier eller så, snälla du, bara en tia.
Henrik satte sej upp och tände lampan och skrattade.
--- Du är gullig du men vem tror du skulle vara villig att betala en tia extra till u-hjälpen per aktie ? Du förstår ingenting.
--- Det gör jag visst.
En tia är väl lite väl saftigt men en femma då ? Har man råd att köpa aktier så har man väl råd med en femma till dom som ingenting har att äta.
Henrik stönade och släckte lampan igen.
--- Jag ska säja det på något sammanträde så får dom höra vilken rolig hustru jag har.
Du lever i en liten skyddad värld och har aldrig begripit vad det rör sej om.
Du anar inte hur det är.
--- Men jag tänkte bara.
--- Gör inte det är du snäll, det blir bara oreda i ditt lilla huvud.
Henrik lade handen tillrätta under Karins nattlinne och hon tänkte, nu säjer han det snart.
--- Är det min egen lilla näbbmusmuff som ligger här och väntar ? Henrik borrade in sej i hennes stora bröst och egentligen var det bara när dom var tillsammans som Karin själv gillade sina bröst.
Det var nog för att Henrik var så förtjust i dom, funderade Karin sedan Henrik sagt godnatt och sov gott.
Karin vände kudden och vred sej några varv.
--- Lova att du somnar nu, sade Henrik.
--- Jag drömmer så otäckt så jag vet inte om jag vågar somna.
--- Jodå, det vågar du visst det, tänk på något trevligt bara så drömmer du vackra drömmar.
Tänk på blommor vet jag.
--- Det försöker jag jämt, i går kväll också men då drömde jag att jag hade cancer i halsen och inte kunde tala.
Så gick jag genom en besynnerlig stad till din bank och när jag kom in så tänkte jag, vad konstigt att jag kan läsa namnen på luckorna fast jag sover.
Kamrer stod det och jag gick fram och försökte säja ditt namn.
En gubbe som jag aldrig sett förr bara ruskade på skallen, jag försökte skrika men det gick inte och då tog jag ett papper och skrev Henrik Ottermark och visade lappen.
Gubben bara ruskade på huvudet och jag gick till nästa kassa och nästa och nästa men alla bara beklagade och sa att det måste vara ett misstag.
Då klättrade jag över disken men då tändes larmet, polisen kom med sirenerna på och plötsligt var jag på dårhuset hos pappa.
Han var utklädd till dam och visade mej en bok med bilder från Kungahuset.
Då vaknade jag alldeles svettig och kom ihåg att just den boken med småsessorna och kronprinsen brukade ligga i dagrummet när jag hälsade på pappa på riktigt.
Karin märkte att Henrik somnat.
Hon gick upp och ut i badrummet, duschade stjärten och tänkte på att Göran nog hade rätt när han påstod att hon hade luktnoja för hon tålde inte spermalukten och inte lukten av sitt eget kön eller svetten.
Hon såg sej i spegeln och undrade hur ful hon egentligen kunde bli.
Hur orkar folk bli mer än femtio år och stå ut med att se sej själva och bara bli fulare och fulare, slappare och hängigare, tänkte hon.
Fast mamma blev vacker på något sätt, genomskinlig och lite gul i ansiktet.
Karin kände sej dödstrött, lade sej bekvämt med benen isär men dom dunkade och röt av värk, hon gick upp igen och tog två Bamyl, drack sista skvätten rödvin och placerade tallrikarna ovanpå varandra.
Ställde in soppan som var kvar i kylskåpet och tänkte på att hon inte fick glömma bort att köpa hushållspapper i morgon.
Hon kröp försiktigt ner bredvid Henrik utan att väcka honom.
Portvakten kom och ringde på dörren.
Karin öppnade och sade kliv på för all del.
Han sade att han hade så mycket att göra men bad henne att skriva på ett papper och så gav han henne ett äpple av metall.
--- Ni ser skaftet va, det är bara att dra kraftigt i det och slänga äpplet mot angriparna och så lägg sej ner så här, täpp till öronen för smällen blir förskräckligt hög och håll för ögonen för skenet kan skada synen.
Var rädd om den för det blir stört omöjligt att få ut en ny har dom sagt på verket.
Förvara den på ett ställe där inga småbarn kommer åt den och av ren klåfingrighet smäller av den.
Karin letade i hela våningen men ingen plats verkade säker, hon klättrade på stolar och bord, blev hysterisk och svettig, klättrade högre och högre och föll, tappade äpplet och skrek.
--- Ska du skrämma vettet ur mej ? ropade Henrik och ruskade Karin.
Ska du ta livet av mej, du är fan e mej inte riktigt klok!
--- Åh, förlåt snälla, snyftade Karin.
Förlåt men jag drömde så otäckt.
--- Ja men sov nu för satan.
--- Jag drömde att alla hushåll blev tvungna att ta emot en egen atombomb och så visste jag inte var jag skulle lägga den och så trillade jag.
--- Det är bra men sov nu för jävulen, klockan är snart sju.
Att man inte ska få sova ut på sin lediga dag ens en gång.
Henrik lade kudden över huvudet och Karin gick upp och lade sitt genomblöta nattlinne i badkaret, tog på morgonrocken och kröp ihop i soffan med den rutiga mormorspläden över sej men först tittade hon in till Göran och Ingrid, kontrollerade att dom sov lugnt i sina sängar.
Jag måste nog gå till en doktor, tänkte hon.
Det var kanske inte bara sprängstenen pappa fick i huvudet som gjorde honom omöjlig, det kanske är ärftligt, jag känner ingen som lider så av mardrömmar som jag, men jag känner ju inte så många, bara Henriks arbetskamrater och deras fruar och dom är jag lite rädd för.
Det känns bättre när jag är i farten, tänkte Karin och diskade medan hon värmde te- och kaffevatten, rostade bröd och dukade.
Hon var extraförsiktig med glasen som var oersättliga, från början tio stycken men nu bara sex, hon sköljde och torkade ett och ett på en ärvd linnehandduk, broderad med linneor och Henriks mammas flickinitialer.
Vad dom hann mycket förr i tiden, dom måste ha arbetat jämt och att dom inte förstörde ögonen när det inte ens fanns elektricitet, fast nu för tiden vimlar det ju också av duktiga människor, jag behöver bara öppna tidningen så står det om kvinnor som föder barn och tar studenten medan dom sköter en hel bondgård, städar och skriver böcker och sitter i riksdagen och ser glada och friska ut på bilderna.
--- Kör du mej till tennisen ? Henrik såg mosig och trött ut.
--- Javisst, jag ska i alla fall ut och handla.
--- Köp rakblad åt mej och glöm inte det, sade Henrik som var missnöjd med sin Philishave Karin gett honom en jul.
För att slippa belamra matbordet för mycket så hällde Karin upp Henriks te ute i köket, sprutade med två kläm i lagom med citronkoncentrat, lade i tre sockerbitar och till sej själv fyllde hon en lika stor frukostkopp, som det stod MOR på, med svart kaffe.
Henrik gav henne del två men det gjorde ingenting för det fanns så mycket att läsa under rubrik " Pryltorget ".
Konstiga saker som folk önskade sej eller ville bli kvitt.
--- Det är många som vill köpa jultallrikar, sade Karin.
Ska vi sälja våra ? --- Det vore väl synd, muttrade Henrik och rörde om i sin kopp.
Dom stiger bara i värde om du inte har sönder dom förståss.
Karin hade verkligen haft sönder en i flyttningen, en från nittonhundratrettiofem och efter mycket spring i antikvitets- och lumpaffärer fått tag i en lika fin.
--- Vad har du gjort med teet ? --- Ingenting, sade Karin snabbt.
Bara haft i citron som vanligt.
--- Har du rört till salladsdressing i koppen och diskat den slarvigt ? Titta, fan, det är någon fet smörja.
Är det meningen att du ska förgifta mej va ? --- Men snälla Henrik, jag använder alltid de kinesiska skålarna till dressing.
--- Titta själv!
Skulle du vilja ha det här i ditt kaffe va ? Henrik höll upp skeden med lite skum i.
--- Har du lagt i lera eller jord va ? --- Det blev nog så när jag sprutade i citron lite kraftigt.
Smaka så får du se.
Karin kände krampen bakom ögonen och gråtklumpen i halsen, värken i axlarna och nacken.
--- Så du vill alltså att jag ska smaka på det när det ser så här äckligt ut ? --- Du behöver väl inte ha en så elak ton, sade Karin.
Hon reste sej, slet till sej hans kopp, gick ut i köket och slängde innehållet i slasken, hällde upp nytt te och lät honom klämma på citronen själv.
När han såg att hon tjöt så stönade han.
--- Jag kan ju aldrig säja ett ord utan att du tar åt dej som en svamp.
Du tål inte kritik, man kan ju inte säja ett ord utan att du börjar grina.
Vad är det med dej egentligen ? --- Jag kanske är överkänslig men du behöver väl inte ta i så förfärligt för småsaker.
Jaja, det är fel på mej, det är något fel, om jag bara visste vad jag ska ta mej till.
Jag har ont överallt, i huvudet och halsen och nacken, benen och magen och kinderna och ögonen.
Jag kanske blir blind.
--- Såsåså, sade Henrik.
Varva inte upp dej nu.
Klä på dej, jag börjar få lite bråttom nu.
Du får väl gå till en doktor.
Innan dom gav sej av så väckte Karin barnen och sade att frukosten stod på bordet och att hon skulle vara tillbaka om ungefär en timme.
--- Köp OB-normal åt mej, sade Ingrid och Göran sade ingenting.
Henrik spände fast säkerhetsbältet och Karin bad till gud att inga små barn hunnit sätta sej bakom bilen medan hon startade.
Hon gick ur och kontrollerade, låtsades känna på bakluckan och log emot Henrik.
--- Jag trodde den var öppen.
Är du lite bakis i alla fall ? --- Njaaa, fick jag bara sova som folk så gick det väl an.
Nåja det går över när vi spelat och bastat.
Kåge kör mej hem så du behöver inte hämta.
Men kör då.
Grönare kan det inte bli!
Men kör då för fan!
--- Men jag bara väntade på att långtradaren skulle svänga, sade Karin och kände hur försvarstaggarna reste sej.
--- Du har ju förkörsrätt, fan det är inte konstigt att dom andra bilarna behandlar dej illa när du är så velig.
Lägg i en högre växel då, hur kör du egentligen ? Henrik ruskade på huvudet och suckade.
--- Jag är bara försiktig och det ska man vara, sade Karin och försökte komma in i rätt fil.
--- Kallar du det försiktigt att ligga mitt i två filer på en gång ? Det måste finnas gränser för försiktighet.
Men va ? Här är det femtio, vad tar det åt dej ? Tror du att det är någon racertävling, lägg i fyran åtminstone.
Henrik höll i sej och stånkade.
--- Jag kör rätt ut i vattnet om du inte håller käften, skrek Karin och såg väldigt lite av Skeppsbron genom tårarna.
--- Släpp av mej!
Du är galen!
skrek Henrik.
--- Du har själv inget körkort men alltid måste du pressa mej till vanvett och sitta och tjata.
Jag blir ännu nervösare än vanligt!
Jag kör bra när jag är ensam så det så.
Sätt på radion!
Medan melodiradion vrålade " Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin meddetsamma " så tänkte Karin att det är han, Henrik, som gör mej galen, jag ska ta mej tusan skilja mej och bli normal.
Jag måste göra någonting, han är en, han är en, en jävla rytbög!
Tänk om jag vågade skrika det till honom.
--- Du vet att jag aldrig varit intresserad av att äga ett körkort men jag vet en hel del om bilkörning ändå om du ursäktar.
Det räcker med att en i familjen kan köra, det har vi varit ense om hela tiden.
Eller hur ? Eller hur ? Är det inte så ? Svara eller har du blivit stum nu också.
Herreguuuud!
--- Jo.
Jojojojo, du har rätt som vanligt men prata om något annat, stressa mej inte jämt.
Tala om vädret eller vad som helst.
Karin svalde ner gråtklumpen som brann i hennes strupe och ville kväva henne, såg på sej själv i backspegeln, blinkade och hostade.
--- Du röker för mycket, sade Henrik.
Det är därför du hostar.
Vad skrattar du åt ? --- Ingenting, svarade Karin, jag bara tänkte.
--- På vad då ? Är det något roligt så kan du väl säja det och låta mej också skratta.
Säj då!
--- Jag tänkte på att jag inte skulle räcka ner till pedalerna, till kopplingen och gasen och bromsen om jag blev så liten som jag känner mej när du grälar och att det är konstigt att inte mina ögon trillar ut och ner i mitt knä, sade Karin, men Henrik skrattade inte och vid tennisstadion klev han ur.
--- Vad ska du ha för dej då ? --- Handla har jag ju sagt och göra iordning lunchen tills du kommer, sade Karin och tände en cigarett.
--- Jaa ... jag tar väl i lite i onödan kanske, men ja, jag vet inte.
Glöm inte rakbladen, Gillette, ja den vanliga sorten.
Henrik klappade Karin på huvudet, hon uppfattade klappen som en ursäkt och greps av ett tvång, nej en vilja att ge något tillbaka.
--- Är det något särskilt i matväg du längtar efter ? --- Nja, nej, jo förresten.
Sjömansbiff vore gott, sade Henrik.
Han stängde bildörren, vinkade och Karin vinkade tillbaka och tutade.
Hon tänkte att han kanske inte hade det så lätt han heller och att det var därför han brusade upp.
Eller också är det mitt fel, det är jag som retar gallfebern på honom, det är mitt fel att han använder den där elaka tonen.
Jag har aldrig hört honom tala så med någon annan, kanske med barnen men det var länge sedan.
Karin körde till Fältöversten, bekvämt med alla affärer under samma tak, dessutom fanns det snygga saker och människor att titta på, apotek och system.
Hon försökte undvika sej själv i de många speglarna.
Dom är nog uppsatta för att inte folk ska kunna stoppa varor i fickorna, tänkte Karin.
Om jag skulle norpa något riktigt värdefullt så att jag blev häktad och placerad i fängelse och slippa åka hem, men då skulle väl Henrik komma sättandes, betala och förklara att jag bara är lite galen och ingenting menar.
Sedan skulle jag bli omyndigförklarad vad det nu skulle göra för skillnad.
" EN ENSAM KVINNA ÄR BARA EN SLAV MEN TUSEN SYSTRAR KAN STÄLLA KRAV " stod det på uppklistrade affischer lite överallt.
Karin läste om en demonstration som skulle avgå från Humlegården till Sergels Torg klockan tretton och trettio.
På hemvägen rös Karin av upphetsning när hon bestämt sej för att gå med i demonstrationståget.
Men först måste jag tvätta upp Görans rutiga skjorta och mitt nattlinne, röja upp efter barnens frukost och laga maten och snygga till mej, tänkte hon.
" KVINNOR I ALLA YRKEN ORGANISERA ER ", men jag då ? men dom menar nog mej också.
Varför skulle inte jag få vara med, jag måste be Ingrid följa med.
Hon tycker nog att det är viktigt och riktigt att ställa upp på kvinnodemonstrationer, bara hon är hemma och inte hittat på något annat.
Karin hoade när hon kom innanför dörren och blev glad när Ingrid svarade och ännu gladare när hon upptäckte att nattlinnet och Görans skjorta hängde och droppade på torkställningen i badrummet.
--- Tack snälla du, sade Karin.
Och frukostdisken har du fixat också!
--- Äsch, det var väl inget.
Jag blir galen på min mensvärk snart.
Ingrid kröp ihop på stolen framför köksfönstret med ryggen åt elementet.
--- Jag är säker på att jag sprack på statistiken i går, man skulle få slippa när man är helt fixerad av ont i magen.
Killar har minsann aldrig såna problem.
--- Kan du inte göra om provet någon annan dag när du är mer passlig eller vad jag ska säja ? Karin skalade potatis, skar den i tunna skivor och varvade med innanlår och lök i en gryta.
--- Jag förlorar i tid begriper du väl och så måste jag proppa huvet fullt med siffror igen.
Är det sant att det blir bättre när man fått barn ? --- Mensen ? Ja, jo det blir väl så för de flesta.
Promenader är nyttigt.
Snälla Ingrid, du kan väl följa med mej på en demonstration med kvinnor för kvinnor.
Tusen systrar ... --- Jag läste om den men herregud när jag är dubbelvikt av ont så kan jag väl inte ge mej ut och demonstrera, det förstår du väl.
Har du några Dispril ? --- Ta Bamyl i min väska.
Ta en konjak också så känns det bättre.
Du får inte bli kall, linda mormors pläd om magen vet jag.
Karin fortsatte att skala och skära.
--- Jo mensvärken försvinner mer och mer för varje år tills den upphör med mensen men nervositeten veckan innan perioderna, den blir bara värre och värre.
Nu är det bara den jag har kvar fast veckorna håller på att bli månader.
--- Du är rolig du, sade Ingrid.
Vet du om att du är sötast när du står och lagar mat och fixar och slickar på fingrarna.
--- Gör jag ? Slickar jag på fingrarna, det har jag inte tänkt på.
--- Varför gifte du dej med pappa ? När jag höll ihop med Bosse så tänkte jag mycket på det.
Jag kände att det skulle bli svårt att åldras och leva resten av livet med honom.
Och varför just Bosse ? Varför gifte du dej med pappa egentligen ? Karin tänkte efter en lång stund och slickade av fingertopparna.
--- Jag vet inte.
Det bara blev så.
Vi gick i sällskap och så blev jag med barn och så gifte vi oss.
Så fick jag missfall och så försökte vi att få barn i flera år och jag tänkte aldrig på varför.
Men visst var jag kär i pappa, tror jag.
Han tog hand om mej och visste så mycket om allting, han var populär hos flickorna och jag var lite smickrad över att han valt just mej.
Jag såg upp till honom på något sätt.
Snygg var han också.
--- Tyckte du om att ligga med honom ? --- Jooo, det tyckte jag nog men jag var så blyg.
Det var inte så öppet som nu för tiden, det var liksom förbjudet att tänka och tala om det.
Jag var inriktad på att få barn helt enkelt.
--- Men nu då.
Är det bra nu ? Ingrid såg att Karin var en smula generad.
--- Nu.
Ja, jovisst men pappa är väl inte så erotisk, man växer väl ifrån det där mer och mer.
Varför frågar du så mycket, håller du på med någon uppsats eller så ? --- Var inte ängslig, jag ska inte använda dej i såna sammanhang.
Jag bara undrade i största allmänhet.
Har du alltid varit trogen mot pappa ? --- Ja!
Oja, när skulle jag kunnat vara något annat, så påpassad som jag alltid har varit.
Tycker du att det är fånigt att jag går med i demonstrationen ? --- Nej.
Absolut inte.
Ut med dej bara, du är alldeles för mycket hemma men nu får du skynda på om du inte ska springa efter tåget allra sist som en liten svans.
--- Ja men jag måste ... --- Skräpet i slasken tar jag hand om, avbröt Ingrid.
Skynda på nu.
--- Stäng plattan halv två, nej två.
Ät med pappa är du snäll.
Karin drog på sej de nya stövlarna som hon kvällen innan stoppat fulla med fuktiga frottehanddukar för att skaften skulle ge med sej.
Det hade inte hjälpt just någonting.
Kanske skomakaren kan lästa ut dom utan att spräcka det fina skinnet, tänkte Karin och rusade till tunnelbanan, lite nervös och upprymd som om hon var på väg till något otillåtet.
Tänk om det blir bråk och jag hamnar hos polisen, vad ska Henrik säja ? Karin tänkte på alla demonstrationer hon sett i teve med batongarga poliser och stenkastande människor.
Vid Stureplan hörde Karin ambulanssirener, hon drabbades som vanligt av oro över de sina.
Hon såg fantastiska äppelbakelser i ett fönster och kom ihåg att hon glömt bort att äta, såg på klockan som redan var fem minuter över halv och småsprang i duggregnet mot Humlegården.
En tjej med en barnvagn full av en liten bebis och travar av illröda tidskrifter stoppade Karin och sade att hon måste köpa " Rödhättan ", utgiven av arbetets kvinnor.
Hon lämnade fram fem kronor och tidskriften med hammaren och skäran gick precis ner i handväskan.
Hon såg sej oroligt omkring och undrade var dom andra höll hus.
Flickan pekade och sade att samlingen var bakom kullen.
Karin sjönk djupt i geggan och traskade på, blev förskräckt när hon såg att fler poliser än systrar samlats mellan träden som stod bladlösa och våta mot den grå himlen.
En stationsvagn med bakdörrarna öppna innehöll en skivspelare och högtalare.
Högtalaren uppmanade alla att ställa sej fyra och fyra, vi avgår om en kvart och så spelade dom " tjejskivan ".
De flesta nynnade med i " Vi är många, vi är hälften, av alla som finns är hälften kvinns ".
--- Ta ett plakat, sade en flicka klädd i likadan rock som Görans.
Karin tog emot ett som det stod " Parkeringsplats tar daghemsplats " på men kände sej fånig och mumlade att hon inte skulle orka bära plakatet hela vägen.
Hon kände sej feg när hon skyllde på värken i axlarna men flickan bara log vänligt och gav plakatet till en ung tjej.
--- Fyra och fyra, dånade högtalaren.
Annars kan vi inte räkna er.
Fyra och fyra.
Karin sökte efter en rad där det bara stod tre kvinnor och ställde sej bredvid en mycket ung flicka med ett litet barn i en bärsele på magen.
Alla huttrade och stampade och väntade.
Karin trädde handväskan över armen och körde ner händerna i fickorna på sin gamla ulster från förr i världen, hon kände mammas vita plastplåt med namn och adress och födelsedata inpräglade.
Varför i herrans namn gör jag mej inte av med obehagliga minnen, varför plågar jag mej med skräp som går att kasta bort, tänkte Karin och log mot flickan med selen.
--- Det var en liten skrutt.
Den kan väl inte vara mer än tre månader ? --- Två i morgon, svarade flickan.
Det är en hon fast jag vet inte vad hon ska få heta.
Det är svårt att bestämma sej.
--- Ja, det är svårt, sade Karin.
Vad praktiskt att bära henne på magen så där, då blir ju inte skillnaden så stor mot att ligga inne i magen menar jag.
Har du sytt selen själv ? --- Nej.
Det är en japansk sele.
Ja det är bra, hon guppar med som förr och så är det så roligt för att alla pratar med mej.
Jag har aldrig upptäckt att folk på stan är så lättpratade och vänliga förr.
Dom pratar om flickan och om sej själva.
--- När mina barn var små så var det ingen som hade en tanke på att bära ungar i selar, förresten så skulle jag säkert ha trillat omkull och krossat dom.
Jag var så ängslig minns jag.
--- Jaa, det var nog så förr, sade flickan.
--- Det kanske är bättre att bära ungen på ryggen.
Jag menar, man trillar ju inte så ofta baklänges som framstupa.
--- Det har jag inte tänkt på, men om jag bär henne på ryggen så ser jag ju inte om hon kräks eller slutar upp att andas.
Karin kände sej lite dum för att hon spritt sin egen osäkerhet, hon skämdes och log.
--- Du trillar nog inte och det är bättre som du säjer att se flickans ansikte.
Vad tycker du om Astrid ? Det hette min mamma.
--- Astrid, Karin och Lina och Vera har jag tänkt på men min kille tycker att Lina är gulligast.
Men titta vad många vi har blivit.
Karin vände sej om, bland de tusen systrarna fanns flera män, barn och barnvagnar.
--- Fyra och fyra!
Försök att hålla leden och gå mot Engelbrektsgatan.
Har alla fått papper ? Flickor sprang omkring och delade ut lappar med slogans och tåget sattes i rörelse.
Bakom Karin gick två unga starka tjejer med en banderoll uppspänd på två pinnar.
" KVINNA SE DIN SITUATION --- UPP TILL KAMP GÖR REVOLUTION!
" Främst, bakom en massa poliser, gick en liten orkester och spelade " Internationalen ".
--- Det var väldigt mycket poliser här, sade Karin till flickan med bebin.
--- Ja, dom har väl lärt sej med åren, vem vet vi kanske behöver bli försvarade.
En gång i en Vietnamdemonstration så slängde borgarna ägg i huvudet på oss uppe ifrån sina våningar på Strandvägen.
--- Vad fräckt, sade Karin.
--- Ja, och rödfärg på Jane Fonda.
--- Det såg jag i teve, skrek Karin för att överrösta en rad manspersoner som stod på trottoarerna när de svängde av mot Kungsgatan.
De stönade och flinade " Jävla gruppåttakärringar, uhhhh va löjlit, gå hem och dra nåt gammalt över er ".
Karins blod kokade och rusade upp i kinderna när en snobbigt klädd yngling, i Görans ålder, loskade framför hennes fötter.
--- Slyngel!
fräste hon och ropade med i talkören : KVINNOSLIT GER HÖG PROFIT!
DELTID ÅT ALLA --- SEX TIMMARS ARBETSDAG.
--- Heltid, sade flickan.
Heltid, inte deltid.
--- Jaha, sade Karin, men jag tyckte dom ropade deltid.
--- Titta på lappen.
Vad dum jag är, tänkte Karin.
Sex timmars arbetstid, det har jag ju läst om, usch att göra bort sej så där men det kanske inte hördes så långt.
Sedan klämde hon i allt vad hon orkade i " ÅÅÅ TJEJER, ÅÅÅ TJEJER, VI MÅSTE HÖJA VÅRA RÖSTER FÖR ATT HÖRAS ".
Många som stått och tittat på på trottoarerna föll in i leden och sjöng med.
Pappor med barnvagnar, gubbar och fotografer, Karin hoppades att hon själv inte skulle komma med på någon bild och synas i tidningen eller i teve.
" KVINNA SE DIN SITUATION --- UPP TILL KAMP FÖR REVOLUTION ", det kändes skönt att ropa med de andra, Karin slog handväskan mot låret och vandrade taktfast, folk hade slutat upp att håna, de vinkade glatt, knöt nävarna och log och Karin sken tillbaka.
Karin hade aldrig upplevt Kungsgatan från mitten, aldrig heller varit med i något sammanhang där hon blivit tittad på, gladare och gladare, friare och friare skrek hon : " ARBETE ÅT ALLA --- LÖN ATT LEVA PÅ.
LIKVÄRDIGT ARBETE --- LIKA LÖN.
BRA DAGHEM ÅT ALLA BARN!
" Hon sjöng med i tjejsångerna och ropade till flickan med bebin att hon aldrig tidigare haft så roligt.
--- Jag kommer att vara kavhes i morgon men det struntar jag i!
Förvånad över sina röstresurser, överlycklig i gemenskapskänslan med systrar och bröder gick Karin med spänst, glömde totalt bort de lejongulas valdunk och gastade " REVOLUTION!
" I svängen uppe vid Sveavägen mötte Karin Sten och Märta Ahlgrens gapande ansikten.
Dom hade Martin Ohlssonkassar i händerna, med kvällslax och annan godis i som dom brukade förgylla lördagskvällarna med.
Det flimrade i Karins huvud när hon klämde i med " VI ÄR MÅNGA, VI ÄR HÄLFTEN ... " --- KVINNOSLIT GER HÖG PROFIT!
dundrade Karin och tänkte : Fan också att dom skulle se mej, jag som nästan svävade av lycka, så får jag syn på dom där tillproppade korkarna, näe, dom ska inte få förstöra min dag!
Karin ropade högre och starkare, eggade de andra runt omkring att klämma i och bebin vaknade men skrek inte, bara tittade och gäspade.
I EPA-barens fönster satt damer med fina hattar och tittade ner på processionen.
Kom ner, tänkte Karin, kom ner och var med i era fina hattar och frukappor, låt handväskorna av krokodil dunka i takt till " Internationalen ".
Vi är många som gömmer oss i hemmen, på konditorier och i bingohallar och inte vågar oss ut, för vad ska folk säja och tänka och tycka.
Men skit i det, vi är rädda också för dom där effektiva yrkeskvinnorna, dom där självsäkra, men vi måste ut ur våra burar och vara med fast vi bara skött hem och barn och kanske någon gammal sjuk.
Karin kände sej alldeles berusad och ville ställa sej uppe hos dom som skulle hålla tal när alla samlats på Sergels Torg.
Hon ville ropa ut vad hon kommit underfund med, hon var så upprörd att hon skalv.
I högtalaren talade en kvinna som var kontorsslav om rätten till lika lön för lika arbete, hon möttes av jubel och sedan sjöng flickorna från Stadsteatern ur " JÖSSES FLICKOR ", några delade ut lappar så att alla skulle kunna sjunga med i refrängen.
" KAN VI VILL VI TÖRS VI JA VI VILL VI KAN VI TÖRS!
OCH EN DAG SKA BARNEN SÄJA TACK MÖDRAR DET GJORDE NI BRA!
DENNA MÄNSKLIGA VÄRLD VILL VI HA!
" Karin lyssnade på resolutionen, jublade jaaa till kravet på kvinnans rätt till arbete och egen försörjning, inte vara beroende ekonomiskt av någon annan och förvägras rätten till ett eget liv.
Hon skrek jaaa till lika ansvar för hem och barn och kände sej svimfärdig.
Jag måste få sätta mej någonstans, tänkte Karin och gick för första gången i sitt liv in genom Kulturhusets dörrar, följde en ström av människor fram till en hiss, klev av på tredje våningen och fortsatte in i en sal där färöingar just börjat sin uppvisning av folkdanser.
Salen var överfull, Karin gjorde som småbarnen, sjönk ner på golvet och kikade på föreställningen mellan de vuxnas ben.
Hon frös, svettades och var skakis, beslöt sej för att lugna ner sej ordentligt, annars skulle hon svimma på riktigt, och färöingarna dansade i sina färgrika dräkter och sjöng.
En dam berättade vad danserna handlade om och vad orden betydde.
Karin njöt, glömde sin frossa och upphetsning.
En halvtimme senare följde hon människoströmmen som lämnade salen, nerför vita marmortrappor omgivna av glas så att det gick att se vilka utställningar det var i våningen under.
Hon fortsatte ner en trappa till, stod länge och såg på små barn som klippte, målade och klistrade.
Karin frågade en äldre tant som också stod och tittade på barnen var man kunde dricka kaffe någonstans.
Tanten sade åt henne att gå upp en halvtrappa.
" KAFÉ KOM IN " stod det på en skylt, en mörk man med krulligt hår stod bakom en disk, han serverade Karin en stor kopp kaffe och en ostsmörgås i plast, nickade jakande när Karin undrade om rökning var tilllåten.
Karin åt glupskt, köpte en kopp kaffe till, tände en cigarett och knäppte upp kappan och såg sej omkring.
" POLITISKA TORGET " stod det på en skylt lite längre in i lokalen men hon såg inget torg, bara ett hav av blank parkett, sköna fåtöljer och soffor, glasväggar och hyllor med tidskrifter.
Hon gick försiktigt fram till hyllorna men vågade sej bara på Svenska Dagbladet som hängde på en pinne.
Del ett, den hade hon ju inte hunnit bläddra i på morgonen och hon började bakifrån.
" Hemterapeuten kan göra mycket nytta när det gäller att fånga upp all den energi i en familj, som annars lätt blir till aggressioner mot samhället eller övriga familjemedlemmar.
Assistenten kan tillsammans med familjen ta reda på roten till det onda.
" Men det var ju en sådan som Ingrid skulle bli.
Karin funderade på Ingrid en lång stund, hängde tillbaka tidningen och rotade efter en cigarett till, plockade upp " Rödhättan " och bläddrade igenom den från början till slut.
Lade den med baksidan upp och mådde plötsligt väldigt illa, ville kräkas och gråta, kände sej fullständigt orkeslös.
" UTAN IDENTITET KAN MAN INTE ENS HÖJA EN KNUTEN NÄVE " skrek emot henne med stora svarta bokstäver.
Vad har jag gjort i dag ? Jag kan ju inte vara riktigt klok, hur kunde jag inbilla mej att de tusen systrarna ville ha mej med, Karin skämdes.
Vad ska dom tänka om mej om dom överhuvud taget lagt märke till mej.
Jag är en parasit, det är lika falskt och äckligt som att tända ett ljus i kyrkan utan att vara troende, jag har ingen rätt att gråta över dem som svälter, ingen rätt till sorg eller oro, inget berättigande till någonting allra minst att knyta näven.
Hur kunde jag tänka som jag gjorde om de andra gömda kvinnorna och hur kunde jag skrika som jag gjorde, hur kunde jag ropa jaa till resolutionen, jag är galen, grät Karin.
--- Tanten gåter, sade en liten unge.
--- Ja, sade ungens mamma, tanten kanske är ledsen, du gråter ju också när du har slagit dej.
--- Tanten åsså tillat, båsa, båsa, sade barnet men Karin orkade inte ta emot något blås, hon sprang mot fönstret och föll ihop i en stor fåtölj och fortsatte att gråta.
Saltet sved på Karins kinder sedan gråten upphört, hon snöt sej och pudrade näsan och regnet piskade mot de väggstora fönstren.
Hon tittade sej omkring, klockan var nära fem och folk började dra sej hemåt men Karin satt kvar och funderade på hur hon skulle kunna ta sej ur sin förfärliga olycka.
Hon drog ner blixtlåsen och lät vadorna vila, tog upp sitt " komihågblock " med båtarna på och skrev : Min revolution, blev generad och rev ur pappret, knycklade ihop det och stoppade ner det i fickan bredvid mammas plåt.
Då kommer jag att komma ihåg att kasta bort skräpet, tänkte Karin, tänk om jag fick dö, alldeles nu på sekunden i detta otroligt behagliga hus med det behagliga ljuset, usch.
Karin lade " Rödhättan " som stöd under blocket och skrev : Jag ska skaffa mej en identitet, sedan numrerade hon resten av bladen.
Ja, det behövs nog trettionio blad för att det ska bli ordning på mej, blad två, få se nu : Gå hit till Kulturhuset varje dag som om det vore ett arbete.
Blad tre : Sälja bilen och göra något bra med pengarna.
Blad fyra : Rensa garderoberna och ge bort allting som inte är nödvändigt.
Blad fem : Vara försiktigare med spriten.
Blad sex : Gå till doktorn.
Sedan kom hon inte på något mera, reste sej rosig och mosig, gick nerför marmortrapporna och ut till regnvåta människor, håglösa ungdomar och lite äldre som stod och hängde i tunnelbanan.
Hon kände sej lite modig som inte sprang förbi dom hängande, gick lugnt och sansat till Pressbyrån och köpte ett Aftonblad.
Expressen visste hon att Henrik redan köpt.
Karin löste biljett och steg på ett tåg och åkte åt rätt håll.
Hon bläddrade i Aftonbladet, försökte begripa varför Henrik sa att det var en skittidning, den enda skillnaden hon upptäckte var att Aftonbladet hade horoskop och det hade hon aldrig sett i Expressen.
" Det finns en speciell sida i din personlighet som du inte tidigare fått utveckla.
Den kommer inom kort att blomma --- och du blir överraskad.
" Karin blev glad men tänkte genast att sådan smörja får man inte tro på, men i alla fall, tänk om det låg någonting i det ? Det var tyst i våningen, Henrik sov på soffan, Göran var ute och Karin smög in till Ingrid som låg på sängen och pluggade.
Hon tittade upp och undrade om Karin haft det trevligt.
--- Oja, fast ... ja, följ med ut i köket så får du höra medan jag lagar middagen.
Vad sa pappa ? --- Han blev väldigt paff, så paff att han hämtade brännvinet och bjöd.
Sedan satt vi och pratade i flera timmar.
--- Göran då ? --- Hos Krister, han sa att han nog blir sen, gör inte iordning till mer än tre.
Pappa var riktigt rolig, jag sa att det skulle bli omöjligt för Göran och mej att hålla sams och dela på en våning och att det bästa är att vi får varsin.
--- Det har ju jag tyckt hela tiden.
Karin slamrade så lite som möjligt på diskbänken.
--- Då sa pappa att han kände sej som en åsna.
En sån där åsna som i sagorna, som skiter pengar.
--- Stackarn, skrattade Karin och skalade potatis, kokade djupfryst kummel, hackade hårdkokta ägg och gjorde i ordning en sallad, drog korken ur en flaska iskallt vitt vin.
--- Jag dukar, sade Ingrid.
--- Vad pratade ni om mera då ? --- Tja, lite om mina studier, om Göran och om ditten och datten, sade Ingrid, men hon sa inte att pappa hade blivit förtrolig och rufsat sej i håret som han brukade när han talade om något känsligt.
--- Vad ska vi ta oss till med mamma ? hade han sagt.
Håller hon på att bli knäpp eller vad är det för fel ? I natt så skrek hon rätt in i örat på mej, jag hade säkert dött om jag haft svagt hjärta och som hon bar sej åt när hon körde mej till tennisen!
Käbblade emot när hon hade fel och skrek.
I går brände hon vid soppan så att hon fick slänga bort den och hon tål ingen som helst kritik, bara tjuter eller ser så där gråtfull ut och inte sover hon som folk heller.
--- Mormor sa alltid att om man bränner vid maten så är man kär, hade Ingrid sagt och pappa rufsat till sej igen och skrattat.
--- Nej inte Karin inte, nej hon har aldrig legat åt det erotiska hållet men tokeriet kanske är ärftligt.
Tänk på morfar, det kanske inte bara var sprängstenen som gjorde honom prillig.
--- Mamma är understimulerad.
--- Vad är det för snack ? Ska du inte dra till med det där om alienerad och frustrerad också ? Ditt psyksnack imponerar inte ett dugg på mej, det är nog klimakteriet.
Och säj inte att jag är rigid va!
--- På vanlig svenska, mamma behöver ett jobb och känna att hon betyder någonting.
Hon är inte tillräckligt sysselsatt helt enkelt.
Ingrid hade låtit allvarlig och bestämd.
--- Nänänänä, det där har vi pratat nog om.
Vad är det att stå efter, att sätta sej på ett kontor och skriva fakturor eller i en telefonväxel eller att sitta i ett arkiv och mögla.
Nej Karin kan behöva ha det lite bra nu efter allting med er och mormor.
När vi flyttar in i villan så behövs hon där, det blir mycket representation och några sysselsättningsproblem behöver hon inte oroa sej för.
--- Hon är för mycket ensam.
Hon kanske behöver lite frihet, låt henne åka bort ett tag.
--- Frihet!
Va ? Hon gör ju precis som hon vill och har alltid kunnat följa varje nyck.
Hon har alltid rått sej själv och inte behövt passa tider, kunnat göra vad som fallit henne in, haft det bra med pengar nästan jämt och jag lägger mej inte i hennes dagar.
Frihet, dumheter, men om hon kunde behärska sej ett smul och inte tjuta över teve jämt, det är ju inte henne det gäller.
--- Har du alltid varit trogen mot mamma ? Henrik hade tänkt en lång stund, kört handen genom håret och suckat.
--- Ja, du är ju vuxen nu så man kan väl tala om både det ena och det andra och du skvallrar väl inte.
Som jag sa så har mamma aldrig varit så mycket för det erotiska, ja så var det ett par år som jag hade en affär med, ja du har träffat henne, Birgitta.
--- Som gifte sej och flyttade till Sundsvall ? --- Ja.
Henrik hade tystnat och tänkt länge med blicken i taket.
--- Hade du fortsatt din affär om hon inte flyttat ? --- Va ? Jasså, nej sånt vet man aldrig men det var bra att det tog slut.
Det tog för mycket av min tid liksom.
--- Birgitta som alltid hade med sej seriemagasin och godis till oss när ni hade fest.
Vi gillade henne men märkte mamma aldrig något ? --- Nej.
Jag skötte det fint och så bodde ju mormor här och mamma slapp att sitta ensam.
Henrik hade suttit en stund uppslukad i sina minnen och snurrat på ölglaset.
--- Varför valde du mamma ? --- Valde ? Förresten det ska du vara glad för annars skulle du inte sitta här och skåla med din gamle far.
--- Skoja inte nu.
Varför gifte du dej med mamma ? --- Ja, det bara blev så helt enkelt, hon blev med barn och när det gick på tok så fortsatte vi och så kom du.
Om du visste vad söt du var med din svarta hårtofs, ja ni båda var så vackra när Karin ammade dej.
Hon var alltid så rörande tillgiven på något sätt, hon såg upp till mej och mina beskyddarinstinkter vaknade när jag mötte henne.
Men vad i helvete ska hon ut och spöka på demonstrationer för ? Karin hade fått middagen färdig, varit i badrummet och tvättat och sprayat sej och bytt klänning.
--- Så han blev inte arg då ? undrade hon lite ängsligt.
--- Pappa ? nej det tror jag inte.
Vi väcker honom så får du se själv.
Karin strödde persilja över fisken, väckte Henrik med en kyss på pannan och tänkte att det nog inte var så lätt att vara femtiofem år, lite bakis och spela tennis med dom som var tio år yngre och hela tiden ge dom på moppe, sedan bada bastu, åka hem och äta en bastant lunch med snaps, somna och vakna och vara trevlig.
Trots att Karin förstod blev hon ledsen när Henrik bara morrade och inte talade med henne vid middagen.
--- Vad ska ni göra ikväll då ? undrade Ingrid.
--- Fan mina papper, dom ligger över mej men jag vet inte om jag orkar ta itu med dom.
Hur kan man bli så trött, jag fattar inte det.
Henrik suckade och åt, blängde på Karin som drack av vinet och kände dunket i kroppen, huvudet och benen.
--- Jag känner mej också alldeles slut.
Jag fick ordentligt med motion för en gångs skull.
Det var som en idrott av något slag, som att heja allt vad tygen höll.
En väldig sammanhållning och hög stämning och jag bara rycktes med.
--- Dej är det väl ingen konst att rycka med så förryckt som du är, fräste Henrik.
--- Nu talar vi om något annat åtminstone tills jag har lämnat matbordet, sedan kan ni gräla bäst ni vill.
Vet du mamma var mina skridskor är ? --- Dom hänger ovanpå Görans på en krok till höger nere i källarutrymmet i en vit plastpåse.
Förryckt, tänkte Karin, förryckt, galen och vansinnig, knäpp och fnattig, nojig, spadrig och idiotisk, dum i huvet, korkad, snart tror jag själv att det är så, nej jag är övertygad om att han har rätt, jag är nog galen.
Hon kände hur tårarna började bränna bakom ögonen och hur svedan brann i halsen.
--- Jag tänker åka en stund i Kungsan i morgon om vädret tillåter det.
Det skulle vara som i Berlin, en stor inomhusbana som är öppen året runt, vilken turistattraktion.
--- Dom kunde göra om det där fula röda parkeringshuset på Drottninggatan som jag aldrig hittar ut ur, sade Karin med ett försök att låta normal.
--- Är du riktigt navlad du ? Henrik reste sej, tackade för maten, gick och knäppte på teven medan Karin och Ingrid dukade av och diskade.
--- Vad ska du ha för dej då ? frågade Karin.
--- Jag går upp till Lena en stund, så får ni vara ifred men först ska jag ner och hämta mina skridskor.
Karin kände sej varm och orolig i magen när hon tittade på sin lilla Ingrid.
Var det så att hon och Bosse gemensamt kommit överens om att inte hålla ihop längre eller hade Bosse träffat någon annan ? Hur kunde någon överge hennes lilla smala kloka, långhåriga storögda lilla flicka, nej det var obegripligt.
Men det var ju bra att hon satt igång att plugga igen efter brytningen och bra att Henrik förbjudit henne att belasta sej med studielån, hon skulle inte behöva ta vilket skitjobb som helst när hon var klar.
Det är mycket som är bra egentligen, tänkte Karin och serverade kaffe, kakor och konjak, satte sej bredvid Henrik framför teven och kände sej som inför en premiär.
Tänk om det skulle vara någon bild i Rapport från demonstrationen, tänk att få syn på sej själv.
Hon rodnade och fick hjärtklappning för vad skulle Henrik säja.
Nästan besviken satt hon och glodde på både Rapport och Aktuellt men ingen liten snutt ens en gång var med från systrarnas viktiga aktion.
Vad oförskämt, det var ju en viktig nyhet, tänkte Karin och kände sej mer än trött.
--- Vi hoppar väl över lördagsdeckaren, den brukar ju vara så dålig.
Henrik höll med grymtande och så gick dom och lade sej.
--- I natt är det väl ingen risk att du springer uppe och spökar eller väcker mej med galltjut, du har ju fått så mycket frisk luft menar jag.
--- Ja, jo kanske det.
--- Vi talade om dej idag, fortsatte Henrik, Ingrid och jag.
--- Jaha.
--- Vi talade om hur nervös du har blivit.
--- Jaha.
--- Jag har tänkt på det en hel del.
--- Mmmm, sade Karin och blev svettig.
Ja, jag är nog lite extra nervig, jag ska gå till en doktor, det kanske är något enkelt som det finns piller mot.
Jag hörde på radion att man kan bli lite galen av att inte sova ordentligt men det måste ju vara något galet som gör att jag inte kan sova.
--- Jaja.
Ingrid trodde att du hade för lite att göra men jag sa att Karin, hon kan minsann behöva ha det lite bra nu och att du skulle få full sysselsättning när vi flyttar till villan.
--- Mmmm.
--- Tänk på huset och på vad mycket du kommer att få att stå i, en egen täppa och allting, du som tycker så mycket om att påta.
Vem vet, byggnadsnämnden kanske tillåter ett litet växthus också.
Vem vet ? --- Mmmm, sade Karin --- Fan jag skulle ha ringt rörläggarfirman och sagt till om kranen på utsidan.
--- Mmmm --- Vad ointresserad du låter.
--- Ja ... det kanske är otacksamt ... men det verkar så avlägset allt det där med huset och att flytta och att lämna barnen kvar.
--- Du behöver nog bara lite vitaminer, vädret är ju inte så lustigt heller.
Det var tyst ett tag, Henriks andetag lät djupa som om han sov, Karin lyssnade på ljuden från grannarna med lördagsdeckarens pang pang, spolljud från toaletter och badrum.
Dom skulle bara veta, tänkte hon, hur deras samtal brukar slingra sej ner i rören till mitt badrum, inte bara samtal utan pruttljud av alla sorter också.
Karin kände det som om hon pressade huvudet hårt emot väggen ovanför sängarna, hon puffade ner kudden en bit men det hjälpte inte och hon vek täcket försiktigt åt sidan för att smyga upp och sätta sej i köket en stund.
--- Vart ska du ta vägen ? Henriks ord gjorde hennes ben darriga och hon pep : --- Bara upp en stund och ta en cigarett eller så.
--- Vad är du rädd för ? Jag tänker inte äta upp dej.
Du låter ju skräckslagen.
Henrik tände sin lampa.
--- Nå, vad är du så rädd för ? --- För allting.
--- Vaddå ? Ut med språket!
--- Du behövde bara säja kran så slog skiftnyckeln mej i magen.
--- Va ? --- Ja, mamma bad mej att hjälpa henne med kranen som droppade för att inte pappa skulle bli irriterad i onödan när han kom hem på permis och så hängde jag inte upp skiftnyckeln på sin plats i vedboden och när pappa fick se det så dog han av ilska ju.
Det var mitt fel.
--- Inbillning.
Du tar åt dej för mycket, han hade dött ändå.
Det här har vi ältat tillräckligt tycker jag, han var pedant och det är på tiden att du glömmer bort det där larvet nu.
Henrik höll inne sin irritation så gott han kunde.
--- Badrumskranen.
Kallvattnet går inte att stänga riktigt.
--- Ring till portvakten då, han kan ju inte gärna dö på kuppen det är ju hans jobb vet ja.
Säj inte att du är rädd för portvakten också!
--- Jag har tänkt att ringa men så glömmer jag bort det och så läste jag i tidningen att varje svensk låter åttio liter vatten rinna bort varje dag, bara genom droppande kranar och så finns det folk som törstar ihjäl.
--- Jag står inte ut.
Du får väl göra något själv någon gång.
Ställ för helvete en karott under droppet och drick upp det!
Det låter på dej som om det var mitt fel allting, bara anklagelser mot mej hela tiden.
Henrik suckade och stönade om vartannat.
--- Nej, jag menar inte så, det vet du väl, sade Karin bedjande.
Du ville ju att jag skulle säja varför jag är rädd.
--- Roten till all rädsla är okunnighet.
Det gäller att vilja ta reda på saker och ting, allting går att åtgärda.
--- Jag är rädd för det där med hönsen också.
--- Va ? --- Dom har tagit bort en instinkt hos hönsen så att dom inte bryr sej om att ruva sina ägg.
Dom begriper inte att ruva bara lägger äggen och går sin väg.
--- Jaja.
Henrik steg upp och tog på sej morgonrocken.
--- Är det något att vara rädd för, att vi får ägg till frukost va ? --- Dom kan göra likadant med människor, så att dom generationer som kommer efter Ingrid och Göran bara föder sina barn, plupp och inte har något begrepp om att bry sej om ungarna.
Så kommer en armé och samlar upp dom och lämnar in dom till uppfostring och så blir alla soldater.
--- Nä, nu går jag och tar en knapp.
Jag orkar inte lyssna på dina tokerier längre.
Förstår du inte att du målar fan på väggen ? Karin satt kvar på sin sängkant med dunk i benen och önskade att hon inte gått iväg till apoteket med alla mammas starka piller.
Efter det där med Magnus och järnpillerna hade hon blivit hysterisk och lämnat ifrån sej alla burkar och på apoteket hade dom sagt, tack det var bra.
Henrik kom igen med whisky, cigaretter och ett askfat, tände åt Karin och klappade henne på huvudet.
--- Ha lite tålamod med mej snälla ... --- Det är ju det jag har, sade Henrik och klappade henne igen.
Karin drog ett djupt bloss och slappnade av.
Henrik log.
--- Du ... jag har tänkt på en sak, jag har tänkt att ge dej en sak, en sak som skulle göra dej glad.
Genom Karins huvud for med rasande fart tjugofem års blomsterkvastar, hushållsassistenter, elvispar, choklad från Grafströms, Célinehalsdukar och Carmen Curler, tvättmaskin och strykmaskin, Husquarna ZigZag, Georg Jensensilver, elektrisk fruktpress och lökhackare och skinande kastruller med kopparbottnar.
--- Nej.
--- Va ? --- Nej tack, sade Karin och höll andan.
--- Vad menar du ? Skål och spänn av lite nu så ska du få höra vad jag räknat ut.
Se inte så förskräckt ut då, jo Ingrid och jag pratade ju om dej, jag har tänkt på det förut också men vad skulle du säja om att bli matte till en liten pudel ? --- Nej.
Nej tack, snälla snälla, låt mej slippa, grät Karin.
--- Lugna ner dej lite nu, Ingrid tyckte också att du är för mycket ensam och det vore väl trevligt med lite sällskap när jag är på banken och sedan kan voven springa rätt ut i trädgården va ? En liten gullig pudel med små kloka ögon, men gråt inte då!
Sluta, här snyt dej nu.
Henrik stönade och hällde upp varsin ny knapp.
--- Jag förstår, snyftade Karin, att jag beter mej obegripligt men snälla försök att förstå att jag inte orkar ta ansvar för en individ till, hund eller människa.
Fattar du ? --- Men ta inte i så där.
Henrik lät stött och sur.
Karin satt och tuggade på Henriks näsduk.
--- Jag har försökt och försökt och försökt i hela vårt gemensamma liv och du har bara varit skraj och dum och negativ.
Aldrig gett något gensvar, bara tagit emot och tagit emot och tagit emot men hur jag än försökt så ... Fan jag skiter i dej.
Henrik gick ut i köket och Karin gick efter.
--- Jag vill inte bli belastad med en liten hund, försök att förstå.
En hund kan inte ersätta vad jag saknar.
--- Jag skiter i dej har jag sagt och jag skiter i vad du saknar men det vet du väl inte själv förståss.
--- Det är just det jag håller på och försöker ta reda på alldeles själv och låt mej för helvete få klara upp det och var så förbannat hygglig att du tar fram lite tålamod och låter mej vara!
--- Sluta skrik!
Och svär du också va ? --- Är det något som du har monopol på va ? Skit skit skit jävla helvete!
Henrik spände ögonen i Karin och hytte med näven.
--- Hörrududu, skärp dej och ta en annan ton va så ska jag tala om för dej vad du saknar och det är vanlig jävla hyfs.
--- Dra åt skogen, skrek Karin och sprutade hat och förtvivlan.
--- Du vill alltså skiljas.
O.
K, sade Henrik.
Men det är inte jag som drivit fram det här.
Kom ihåg det!
--- Vad som helst men försvinn!
Dra åt skogen.
Stick!
!!
--- Det här är lönen.
Det här är lönen för att man varit snäll och förstående, släpat på dej hela livet och försörjt dej och vad har du gjort om man törs fråga.
Har du gjort rätt för maten ens en gång ? Nej du har utvecklat hela din hysteriska talang, det är vad du har sysslat med medan jag slitit och släpat hem pengar va ? Karin hade slutat att gråta och rökte frenetiskt.
--- Det här ska jag inte glömma.
--- Bra, bra bra!
Annars är du rätt bra på att glömma.
Tänk va, här har man grubblat och tänkt och undrat i sin enfald vad man skulle kunna hitta på för att göra lilla Karin glad va ? --- Sedan blir du förbannad för att inte jag blir lika glad över hundjäveln som du blev när du räknat ut presenten va ? Din jävla snällhet och ditt presentande är ingenting annat än skit, det är inte värt ett piss!
Du som tror att en hund kan ersätta ... --- Inte hyfs i alla fall.
Vanligt folkvett kan inte en hund ersätta och bli inte galen igen, skrek Henrik när han såg att Karin öppnade munnen för att svara.
--- Håll truten och gå och lägg dej din jävla idiot.
Jag är ett offer för rovdrift, du har använt mej helt enkelt!
Henrik gick in i sovrummet och Karin skrek högre och högre.
--- Jag har varit så jävla dum att jag inte fattat det förrän det är försent.
JAG ÄR SLUT!
SLUT!
SLUT!
Jag har inte så mycket kvar av mej själv längre, inte så att jag orkar vara med längre, grät Karin för sej själv på kökspallen och hällde upp ett stort glas vin.
Det är lika bra att jag super ihjäl mej, att jag aldrig fattar något medan det finns tid.
Vad har jag sagt, vad har jag gjort och nu ligger Henrik där och hatar mej i den lättbäddade svängbädden.
Dubbelsäng, varför kallas det dubbelsäng ? Allting var bättre när vi sov i samma säng med samma täcke över oss, han har säkert svängt ut sin del som han gör när någon av oss är förkyld för att inte smittan ska nå den friska och nu är han rädd för att min ohyfssmitta ska drabba honom.
Tänk om han visste att när jag känner mej riktigt arg och ledsen så brukar jag spotta i hans säng när jag bäddar den.
Sedan får jag alltid dåligt samvete och stänker Chanel över och så tycker han att det doftar gott.
Vart ska jag ta vägen, jag har inget eget krypin.
Jo här på bänken eller pallen, det är min plats men Henrik har sitt arbetsrum.
Du har ju hela våningen, hela våningen är ju din, härmade hon Henrik och hällde upp mera vin.
--- Sitter du här och ugglar ? Karin var för trött och full för att rycka upp sej när Ingrid kom hem.
--- Gå och lägg dej nu.
--- Jag vet inte vart jag ska ta vägen, sade Karin gnälligt.
--- Har ni grälat ? Jag kände det på mej, jag kanske inte skulle ha gått till Lena i alla fall.
--- Vi ska skiljas.
Det är lika bra det så kan han gifta om sej med någon ung frisk stark representativ skojig fantasifull flicka.
--- Och du med en begåvad ung man, skrattade Ingrid och kramade om Karin som började gråta.
--- Jag, jag är lite nere men jag som hade så roligt idag och så blir det så här.
Varför går allting på tok för mej, jag måste göra någonting och jag har visst gjort rätt för mej.
--- Jaja, det har du, gå och lägg dej lilla mamma.
I morgon ser allting mycket bättre ut, nu kan du ju inte ändra på något väsentligt.
Jag ska följa med dej till arbetsförmedlingen om du vill men gå och sov nu, vädjade Ingrid.
Karin reste sej och följde Ingrid ut i badrummet, satt på badkarskanten och tittade på medan hon borstade tänderna.
--- Jag vet att jag ingenting duger till men jag tror att jag vill ha ett arbete, men vilket arbete vill ha mej ? --- Det räcker mamma lilla med självmedömkan, snyt dej och gå och lägg dej på soffan om du inte törs gå in till pappa.
--- Jag kryper ner i Görans säng tills han kommer.
Jag vill inte vara i vardagsrummet och bry dej inte om att jag håller på så här och fånar mej.
Vet du att pappa ville ge mej en hund!
--- Just likt honom, skrattade Ingrid.
Godnatt då och lova att du slutar upp att larva dej och ömka i natt va ? Och inte mer vin ? --- Mmm, godnatt då.
Karin lufsade in i Görans rum och stängde dörren.
Åhhh, tänkte hon, hopkrupen under täcket, om jag ändå var ett litet barn, inte en ungdom utan ett litet barn utan bekymmer och med ett helt liv framför mej.
Jag måste fråga Göran om den där pipan, han kanske inte är så skötsam som han låter påskina eller som Henrik och jag tror.
Han kanske är fullare än vad jag är och av någon farlig narkotika och tänk om Henrik aldrig mer talar till mej, det var förskräckligt det där jag sa om presenter.
Vad ska jag ta mej till, om jag väcker honom nu och ber om förlåt då tror han bara att jag vill bråka igen, så där hemska saker har jag aldrig sagt till honom förr, bara tänkt.
Karin sträckte sej efter Görans lurar som han brukade lyssna på vild musik i men var för lat för att gå upp och välja en skiva, hon tog en bok istället.
" Traktat om Stäppvargen.
Endast för förryckta, bokens jag känner sej ställd utanför all mänsklig gemenskap och grubblar fåfängt över sin situation.
" Det handlar bestämt litegrann om mej tror jag, tänkte Karin och började från början.
Identitet, man kan alltså vara två eller flera på en gång men för mej gäller det att ta reda på en åtminstone, bara en liten en så att jag utan att skämmas får knyta min näve, tänkte Karin och skämdes lite för att hon kände sej patetisk och melodramatisk som Ingrid brukade kalla henne.
Göran stod i dörren och såg på sin mamma.
--- Va ? Ligger du här och gonar dej med spetsprytt nattlinne och allting va ? Har din säng gått sönder ? --- Nej, jag ... jag ville inte gå in förrän jag var säker på att pappa sov, sade Karin och reste sej.
--- Har ni grälat ? --- Så där, det var så dumt, pappa ville ge mej en hund och då blev jag sur och sedan blev allting bara värre och värre, men jag ska gå nu.
Göran gnolade och tog av sej byxorna.
--- Jo, nu har jag sagt det tusen gånger.
Jag behöver inte pressveck på mina jeans.
--- Ja men jag vill att du ska se prydlig ut, det går ju så fort när jag ändå stryker allting annat.
Karin såg på Görans håriga ben och tänkte himmel!
har jag haft dom där i min mage ? --- Felet med dej är att du är överambitiös, lilla morsingen.
Morsingen hade han aldrig kallat henne förut och Karin undrade om han var påtänd eller så.
--- Jag lånade din rock igår när det regnade, det låg en pipa i ena fickan.
Röker du ? --- Tjaa, kanske det.
Hur så ? --- Hur så ?!
Det är väl inte konstigt om jag blir orolig när tidningarna är fulla av narkotika ... du, det är väl inte det du röker ? --- Det räcker med att du är ambitiös när det gäller mina kläder men försök inte att spela överbeskyddande också.
Göran tog av sej skjortan och undertröjan.
--- Du behöver inte låta överlägsen, det är naturligt att man blir orolig och jag frågade ju bara.
--- Mamma lilla, om jag tar mej en braja någon gång emellanåt så ska du inte bry din lilla hjärna med det.
Jag vet vad jag gör och sköter mitt skolarbete.
Var det något mera ? Karin satt på sängkanten och tänkte.
--- En braja ... är det farligt ? --- Sluta snälla mamma, jag vill faktiskt ner i min säng nu.
--- Jag talade med en präst igår, han var lite lik dej eller tvärtom.
--- Jaha, ska du bli religiös nu också ? --- Nej, det kan jag inte tänka mej att bli men det skulle vara roligt att ha någonting att tro på.
--- Det vill vi väl alla, sade Göran och gäspade.
Karin reste sej och lyfte huvudet så högt hon kunde.
--- Jag har demonstrerat idag mot förtryck!
--- Med grupp åtta ? Oj då!
--- Ja och olika kvinnoorganisationer.
Tusen systrar, vi sjöng och ropade.
--- Äsch, det är ingenting för dej, har du sett hur dom ser ut ? Vi har några helt hopplösa fall i skolan, klädda i gamla militärundertröjor.
Göran stönade som Henrik.
--- Jag tyckte att dom såg ut som vanliga människor jag.
Jag tyckte om dom och jag skulle önska att dom tyckte om mej.
--- Gick ni med plakat och skrek ? Karin nickade.
--- I USA är dom ännu värre.
SCUM, vet du vad det betyder ? Föreningen för att skära upp männen eller skära kuken av dom.
Fritt översatt.
Slå upp själv någon gång.
Karin stirrade.
--- Nej det kan inte vara sant!
--- Ta ett lexikon.
Vad gick du med för plakat då ? --- Inget, det skulle ha blivit för tungt för mina axlar och armar.
--- Nänä, det fanns väl inget som passade.
Göran var tyst en lång stund och brast sedan i skratt.
--- Säj vad det är, bad Karin.
--- Nä ... jag bara tänkte ... det enda plakat du kunnat bära med heder vore ett med STOPPA STRUMPORNA på, nej krymp inte ihop nu, jag skojar ju.
Göran lade armen om Karin och följde henne till soffan i vardagsrummet.
--- Mamma lilla, livet ja, det är världens pryl alltså.
Hela livet är en jättegrej.
En jättegrej tänkte Karin under pläden och kunde inte låta bli att le.
En jättegrej, om någon ändå tog mej på allvar men till och med Göran avfärdar mej som någon man kan driva med hur som helst.
Han menar inget illa men, ja det är väl mitt fel att han har den attityd han har men jag måste göra någonting.
Karin somnade med benen på soffans armstöd och vaknade utan känsel från midjan och neråt.
Jag dör.
Jag har fått blodpropp, nu äntligen dör jag och slipper göra någonting åt någonting.
Blodpropp, det kan gå fort det.
Karin väntade högtidligt men känseln återvände medan hon funderade ut vad hon skulle skriva på små lappar till de efterlevande.
Ingrid : Vad du gör, bli inte lika dum som jag har varit, låt dej aldrig fångas i sammanhang som inte räknas.
Var dej själv!
Göran : Hur mycket livet än är en hisklig pryl så är det bra att alltid ha rena fötter.
Glöm inte att byta strumpor varje dag.
Henrik : Snälla rara kära, vad skojigt vi haft trots allt.
Jag tycker om dej fast nu känner jag mej taggig som stripigt otvättat hår och det rår jag bara själv för.
Om jag skulle gifta mej en gång till i mitt liv så skulle det bli med dej.
Karin tassade försiktigt in i sängkammaren, Henrik hade inte särat på sängarna bara stoppat dom bärnstensfärgade propparna i öronen.
Tidningen dunsade ner i hallen, Karin tänkte att från och med nu ska jag alltid tala sanning.
Jag ska skriva upp det i blocket i morgon om jag lever.
Hon hörde röster och musik, hennes kropp dunkade i takt och hon mindes att det första dom frågat om pappan på sjukhuset var : har han hört röster ? har han hallucinationer ? Söndagsfrukosten var lik alla andra söndagsfrukostar med för rostat bröd, kletig marmelad och ost och del två av tidningen.
Karin försökte att prata som vanligt men lät lite ängsligt munter.
--- Tänk att jag ska ha så ont i kroppen, i natt trodde jag att jag skulle dö.
--- Man dör inte hur som helst men det är klart, röker man så mycket som du gör så går det snabbare, sade Henrik.
--- Klaga inte på mej hela tiden snälla.
--- Ser du ? Hon tål ingen kritik.
Henrik vände sej till Ingrid.
Karin blinkade mot tårar.
--- Jag tar inte parti för någon av er, det vet ni.
Det blir nog inte något skridskoväder i dag.
--- Mej passar vädret utmärkt.
Jag måste ta itu med mina papper.
När jag är klar med dom så kan väl du köra ut mej till Ahlgrens ? Karin svarade inte, bara stelnade till och rodnade, tänkte att hon aldrig mer i sitt liv ville se skymten av Ahlgrens men på tisdag skulle hon bli tvungen om hon inte kunde skylla på något och slippa följa med på Vasateatern.
Sedan fick hon dåligt samvete för att dom fått syn på henne när hon med knuten näve skrikit REVOLUTION!
--- Det passar väl bra, vi kan dricka eftermiddagskaffe där ute och så kan Märta och du prata medan vi går igenom affären.
Den är marig må du tro.
Karin satt tyst och tänkte.
--- Svara då!
Eller har du blivit stum ? Kör du mej eller inte ? Ska jag behöva sitta på Djursholmståget och slänga bort tid när vi har en bil ? Henrik blängde argt, Karin reste sej och tänkte : tala sanning tala sanning tala sanning nu och ropade : --- Skäll du bara.
Jag har annat att göra.
Ta bilen och gör vad du vill med den.
Anställ en riktig chaufför för jag har inte tid.
Förvirrad och med gräl i hälarna sprang Karin till tunnelbanan och klev av vid Sergels torg.
Hon började med en kopp kaffe i " Kafé kom in ", tänkte att först och främst måste jag ta itu med det här att jag känner mej som en brottsling och Henrik som skrikit att jag alltid svek och aldrig ställde upp, bara vek undan som en amöba.
Amöba måste jag slå upp någon gång.
Något smickrande kan det ju inte ha varit, har man inte dom i tarmarna, amöborna ? Karin gick till tidningshyllan och valde på måfå, Råd och Rön, konsumentupplysningstidningen, den kände hon till men pockettidningen R hade hon aldrig sett förut.
Hon läste att det skulle byggas tjugofem nya fängelser i Sverige och Henrik som alltid sa att som man bäddar får man ligga, brukade avfärda hennes medömkan som tjafs när dom såg på teve om människor som åkte ut och in på anstalter.
Ordet bankrånare vågade hon inte andas om för då blev Henrik alltid vansinnig och skrek om att dom skulle skjutas.
Karin lade tillbaka tidningarna, satte sej i samma fåtölj som dagen innan, såg ner på torget som också i dag glittrade av regn.
Man skulle kunna förvandla alla slott, herresäten och fideikommiss, som Henrik alltid gnällde över att det var så svårt att sälja, till pensionat för förtappade.
Alkisar, narkomaner och andra utslagna kunde bussas dit, tvättas och få läkarvård, tänkte Karin.
Dom skulle kläs i snygga kläder, bli serverade drinkar i biblioteket där kunniga människor höll spännande föredrag för dom som kunde och ville lyssna.
Om någon blev berusad kunde den få vila ut en stund före middagen som skulle serveras lite högtidligt med goda årgångsviner, kaffe och konjak på verandan, ingen skulle svina ner sej, ingen stjäla och om dom tröttnade på att göra ingenting så kunde dom hjälpa till i köket eller trädgården.
Såsmåningom skulle alla herresäten bli självförsörjande och fängelserna kunde läggas ner.
Många skulle väl supa ihjäl sej men hinna vara lyckliga ett litet tag innan.
Om jag sa det här till Henrik så skulle han få vatten på sin kvarn och säga galen förryckt från vettet, Karin kände en stor smärta i magen och gick till toaletten.
En blödning, nu efter flera års uppehåll, det är nog cancer, jag måste till en doktor och det snart, är det cancer så tar jag livet av mej men hur ? Karin tog hissen ner men den gick upp, hon löste en biljett för två kronor, köpte en katalog och gick för första gången ensam på en konstutställning.
Annars brukade Henrik hålla takten, peka och säja att den och den är bra, vilken investering och Karin brukade nicka ja.
Framför en ridå av flaggor som sträckte sej ända upp i taket fick hon svindel och hjärtklappning av lycka.
" Hela jorden är vårt fosterland " stod det i katalogen.
Sovjets och Kinas och Amerikas flaggor var hopkomponerade till en enda strålande, Greklands och Turkiets i en, Israels och palestiniernas och Karin tänkte att så måste det kunna bli, det måste gå att försonas, vilken optimist konstnären måste vara!
Hon stelnade av häpnad och skräck inför en festvimpel i vitt siden med en skelettfot i blått och utanför foten Öland och Gotland.
Jag måste vara lite rubbad när en vimpel kan ge mej en chock, tänkte Karin medan hon med möda slet sej vidare och stannade framför Älgar och Rådjur med silverstänk till och med ända ut på ramen, som silversnö.
Linda Gustavsson, en kvinna, hur kan hennes tavlor göra mej så lycklig ? Karin grät över färgglädjen och var som uppslukad i tavlorna tills benen ville vika sej under henne, hon gick mot utgången men kände sej tvungen att slänga en sista blick på skelettfoten som hade samma skrämmande effekt som tidigare.
Halvtid, tänkte Karin, om jag är här på halvtid så har jag två timmar på mej innan jag måste hem.
Hon fortsatte till läsesalen som var fylld av människor i alla färger och som läste eller lyssnade på musik i lurar, bekvämt i skinnsoffor och fåtöljer.
Hon ställde sej framför informationsdisken och visste inte riktigt vad hon skulle ta sej till, en flicka innanför disken log vänligt.
--- Är det något jag kan hjälpa dej med ? --- Jag vet inte, Karin såg tacksamt på flickan och tänkte : så skönt att du vackra, skolade och kultiverade människa duar mej som om jag var din vän eller en vanlig människa och inte den skräphög jag tror mej vara.
--- Lurarna är väldigt upptagna, men det är dom alltid på söndagarna, få se, folkmusik blir ledigt om en halvtimme men det kanske är något som någon annan lyssnar på som passar dej.
Flickan såg sej om på skivspelarna och pekade mot de lyssnande.
--- Där borta --- Jag, avbröt Karin, jag kanske skulle läsa något istället.
--- Javisst, böcker finns det gott om.
Karin stod kvar och tvekade.
--- Är det något särskilt som intresserar ? Reseskildringar ? --- Jag vet inte precis, men ja, något spännande och medryckande som, ja vad hette den nu.
Som Barn 312 fast inte så sentimentalt för då bara gråter jag.
--- Jag tror jag förstår vad du menar.
Flickan försvann en minut och Karin väntade.
--- Det är en fortläsningsbok, den går inte att låna med hem men det går utmärkt att läsa den här.
--- Tack, det gör ingenting, jag har i alla fall inte något lånekort.
Jag vill sitta här och hinner jag inte hela så kan jag läsa resten i morgon.
Karin tackade igen och log, flickan log tillbaka och i ett hörn mellan två som Henrik skulle ha kallat hottentotter sjönk Karin ner och läste på titelbladet : GIFT av Tove Ditlevsen.
Hon rycktes med från första raden, borta var Henrik och oron för barnen och vad som kan hända, oron över egna fel och brister, missnöjet med dom tunga brösten och dom gropiga låren.
Totalt absorberad av en annan kvinnas öde och kamp mot narkotikaslaveri svettades Karin, vände blad efter blad och läste, blev störd först när en kvinna som förmodligen lyssnat på operaarior klämde i med gallröst.
Allas uppmärksamhet drogs till kvinnan som blundade och sjöng.
En ung man med stort lockigt hår och hippierock tog kvinnan försiktigt i armen, bad henne sjunga lite tystare och hänvisade till alla som försökte koncentrera sej på läsning.
Kvinnan tittade upp storögt, mannen upprepade sin begäran och kvinnan skrek : --- Jävla utlänningar som förstör hela livet för en!
Stick hem till era egna land och låt oss skattebetalare vara ifred!
Fina flickan från informationsdisken försökte gjuta olja på oväsendet men kvinnan blev bara ännu argare, stampade och skrek om att hon minsann skulle hämta polis.
Gick vilt gormande ut ur lokalen medan de som tittat på skrattade och ruskade på huvudena.
Karin lämnade tillbaka boken men lade sidnumret på minnet, gick dröjande runt lite, tittade på anslagstavlan där folk satt upp hemskrivna dikter med knappnålar, hon läste och blev förvånad över att folk vågade visa vad dom tänkte.
På väg till tunnelbanan fick Karin dåligt samvete för att hon inte sagt rent ut till Henrik att hon bara skulle gå till Kulturhuset, han kunde ju ha följt med, kanske tyckt om tavlorna, suttit i läsesalen och läst Veckans Affärer och andra tidningar om ekonomi.
Jag måste köpa Gift och ge honom, han måste ju tycka om den, tänkte Karin bland alla söndagsmänniskor som trängdes i tunnelbanevagnen.
Nu är han sur och sitter i soffan och läser tidningen, om han inte skiter i mej och har gett sej av, då gör jag iordning varsitt litet glas och sätter mej bredvid honom och frågar : hur har du haft det då ? Så där, säjer han.
Gick det bra med papperna ? frågar jag och så berättar han om besvärligheter och siffror som inte går ihop.
Då säjer jag att jag förstår och så frågar han vad jag haft för mej.
Då berättar jag om Kulturhuset och om hur skönt det är att sitta i en alldeles ny miljö, kravlös och då säjer han att han kanske följer med någon dag.
Sedan följer han med mej ut i köket medan jag skalar potatisen och så berättar han fler ekonomiska saker för mej.
Så frågar han om något husligt ord i korsordet som han gått bet på.
Sedan äter vi, tittar på teve och går och lägger oss.
I hissen upp blev Karin nervös fastän hon bestämt sej för att vara lugn och när hon öppnade dörren bultade hennes hjärta så högt att hon fick hålla handen för, hon hängde upp kappan och gick in i vardagsrummet.
I soffan satt Henrik och läste Expressen.
Hon hällde upp varsin whisky, spillde och smög ut i köket efter hushållspapper, såg att Henrik inte värmt kastrullen med sjömansresterna utan gjort sej en omelett och svinat ner hela diskbänken.
--- Hej, sade hon och satte sej bredvid Henrik.
Är barnen ute ? Henrik tittade inte upp och svarade inte, Karin kände att det slog gnistor om hans rygg.
--- Hur har du haft det då ? Karin räckte honom hans glas, han tog emot det och fräste : --- Har du mage att fråga mej hur jag haft det ? Du som bara smiter ifrån som en barnunge, som ett bortskämt barn bär du dej åt och det är väl helvete att man ska behöva släpa på en människa hela livet som inte ens har vett att göra rätt för sej och åtminstone laga maten!
Han höll upp glaset och viftade med andra armen.
--- Du kanske tycker att jag ska leva på sånt här va ? Det passar kanske dej men inte mej!
Fattar du ? --- Jag ... jag ska skala potatisen nu, sade Karin med svag röst.
--- Smit inte undan nu jävla ... --- Jag sa ju att kastrullen bara var att värma.
Jag sa ju det!
--- Du sviker och smiter och tror att en kastrull gamla rester kan duga som ersättning va ? --- Men så farligt är det väl inte och inte jobbigt heller att ställa en kastrull på plattan.
--- Jag vill inte ha uppvärmd mat.
Gammalt jox som duger åt svin va, det ska duga åt mej va och så har du förstört min arbetsro.
Du ska fanemej börja tänka på att det är jag som släpar hem pengar och försörjer dej.
Något kan man begära i gengäld.
Eller hur ? Är det rimligt va ? Ja börja tjut du, tjut på du bara, allt enligt gamla beprövade knep.
Bläbläbläblä ... --- Jag lovar.
Jag ska inte grina, men snälla lyssna en stund ... Du, jag känner mej så nere och onödig och ... --- Jaha, avbröt Henrik, och det är mitt fel förståss.
--- Det är ingen anklagelse mot dej, jag måste göra någonting, hitta på något, försöka fatta vem jag är och hitta mej själv och jag tänkte klara det själv, åtminstone försöka.
--- Sånt där skitsnack orkar jag inte höra på.
Henrik reste sej och stoppade fingrarna i öronen.
--- Du måste ge mej lite frihet, skrek Karin.
--- Din jävla satmara, du har haft din fulla frihet i tjugofem år, ja det är mera, du har kunnat göra precis vad som fallit dej in, aldrig behövt bocka och nicka som en idiot till chefer och överordnade och lydit och hållit käften.
Du har rått dej själv och bestämt över din tid, aldrig haft penningbekymmer, dom har jag burit för mej själv.
Fy fan, det är precis som i böckerna, om en kvinna får det bra så ska hon genast gnälla och kräva att få det ännu bättre tills hon krossat mannen!
--- Ja men jag ... --- Ja men jag ja men jag ja men jag, härmade Henrik och då började Karin gråta, gick ut i köket och skalade potatis.
Tänkte att hon lika gärna kunnat vara blind, skala potatis klarade hon utmärkt utan att se.
Henrik kom efter med dundrande kliv.
--- Och vad är det för fåniga stövlar du gått och köpt dej för mina pengar ? Det är fanemej lika bra att låta omyndigförklara dej så som du bär dej åt.
Snart börjar du väl ränna på diskotek också!
--- Henrik, snyftade Karin och satte kastrullen på plattan.
Det är så lite jag begär, lite tålamod bara, jag måste klara upp en sak.
--- Är det en annan ? Henrik tog tag i Karin och vred hennes armar bakåt.
--- Säj ut!
Ut med språket, är det en annan så säj det med en gång och låt mej slippa spela pajas va ? Hans andedräkt frustade ut genom näsborrarna och ögonen var smala som streck, Karin gjorde sej försiktigt loss, slog armarna om honom, kramade, skrattade och grät.
--- Jag svär, jag svär på mina barns huvuden, det är ingen annan man.
Jag tycker om dej, bara dej ... men det är mej jag inte tycker om.
Fattar du ? --- Mmmm ... --- Det låter nog löjligt och visst har jag haft det bra, det har du sett till men jag måste ta reda på vem jag är och skaffa mej en identitet och helst en som jag gillar.
Henrik slutade upp att kramas, stirrade på henne, gick och hämtade whiskyflaskan och hällde upp åt dom båda.
--- Säj att du tycker om mej, bad Karin.
Och håll om mej igen.
--- Det vet du, visst tycker jag om dej men du har blivit konstigare och konstigare, det är faktiskt svårt att begripa sej på dina nycker, det tar för mycket tid.
Jag har inte min tid till att fundera på dej nu när så mycket står på spel.
Jag behöver mina resurser till jobbet, så går du och krånglar till allting för mej.
--- Jag menar inte så, jag vill inte att du ska bli lidande för att jag har det besvärligt med mej själv.
--- Om du ursäktar så har jag inte tid att delta i jakten på din identitet, begriper du ? Karin stod tyst en stund med hängande armar.
--- Jaa då så ... --- Vad menar du ? --- Så har det alltid varit, du har inte tid med mej.
--- En ny anklagelse, Henrik stönade.
Eller rättare, en gammal anklagelse.
Ska vi börja från början med grälet va ? --- Snälla, ta det inte så.
Ge mej lite tid, få se, det är åtta månader nästan tills vi ska flytta.
Låt mej vara den tiden är du snäll så ska jag försöka klara upp min kris eller vad det kan vara och jag lovar att gå till en doktor.
Jag måste få vara i fred och bestämma mej för vad jag ska göra.
Vi kan väl ställa en säng i arbetsrummet så stör jag inte dej med mitt nattlarv.
--- Du tycker att jag är äcklig erotiskt va ? Är det därför ? --- Nej Henrik, inte alls, det är inte så.
--- Jo.
Jag har nog märkt att du smiter undan där också.
Du tycker att jag är frånstötande.
--- Du ljuger, sade Karin bestämt.
--- Det är farligt att sova i skilda rum.
Jag behöver dej bredvid mej och du har ingen aning om att jag brukar ligga och se på dej när du snarkar och sover.
Jag brukar tänka på hur mycket du betyder för mej och har betytt under alla år ocn så smeker jag dina bröst.
Du märker ingenting fast du slutar upp att snarka.
Karin såg på Henrik med förälskelseblanka ögon och suckade.
--- Ahhh ... du ... --- Vi, hrm, vi får inte förstöra allt fint vi haft med hysteri som helt saknar grund, sade Henrik med blicken i golvet.
--- Duuu ... Karin vred av värmen under potatiskastrullen, tog Henrik i handen och drog med honom in i sovrummet, vek ihop det handvirkade stjärnöverkastet, en lysningspresent från farmor, Henriks duktiga mamma.
Hon klädde av sej, gick ut i badrummet och kom tillbaka.
--- Du ... jag blöder lite men det gör väl inget, kom ... Henrik tog sin Karin med innerliga kramar, utan att säja att nu kommer stygga pinnen och tar lilla musen.
Dom kysstes som nybekanta och låg efteråt i en evighet i varandras armar.
--- Snygga till dej och klä på dej någonting.
Henrik skrev med sin prydliga handstil ett meddelande till Göran och Ingrid om att pappa och mamma gått ut och ätit och att det bara var att värma kastrullen i kylen.
--- Vi åker till något enkelt ställe, sade Karin i taxin.
Jag ser så ryslig ut i håret och överallt.
--- Men jag tycker att du är vacker, sade Henrik och sniffade i Karins hår.
Inte alls för tjock, bara ståtlig, precis så kvinnlig i formerna som en man kan önska sej.
Karin drack hans ord och tänkte med pirr i magen på att han varit svartsjuk.
Henrik svartsjuk!
Det var nog första gången och alla gånger som jag varit orolig och inbillat mej att han haft någon annan.
Den där Birgitta som jag inte tålde och som han tog i försvar när hon ställde sej in hos barnen och hos mej.
Skönt när hon äntligen gifte sig och försvann från stan till Östersund eller var det var.
Det hemska var att veta att dom träffats varje dag på kontoret och alla andra snygga kontorister som fick mej att känna mej som en kossa.
Tänk att han efter alla år ser på mej som om jag var kapabel att skaffa mej en älskare!
Dom valde en pizzeria på Hornsgatan, beställde lasagne som påminde om en vecka i Italien och till det en flaska chianti ruffino.
--- Skål, sade Henrik.
Hoppas vi kan göra om det, bara du och jag, utan bekymmer och nyfikna som vi var.
Visst var vi ? Karin nickade och log, tänkte på hur dåligt samvete hon haft när de lämnade mamma på ett sjukpensionat och ungarna på olika läger.
--- Visst var vi!
--- Ja, jo, jag tror att det är bra att åka till ett land där ingen av oss kan språket, vi skojade oss förbi alla misstag.
--- Jaa.
Förbannat gott vin det här.
--- Men främst skulle jag vilja tala med dej om vad jag tänkt om mej själv och så vill jag att du följer med mej till Kulturhuset någon gång.
Det är så ... --- Jag tror dej, jag tror dej, avbröt Henrik.
Ja jag ska följa med när jag får tid.
Ja, men du får inte inbilla dej att jag har det bättre på något sätt bara för att jag är man.
Dom sista åren har varit ett rent helvete med utmanövreringsförsök från yngre förmågor, ruffare förmågor.
Du kan inte ana vilka medel som är tillåtna idag och Sten är egentligen en riktig skit.
Det ska bli skönt att slippa ha honom som chef.
När han behöver så är han riktigt låg, kör med vilka trix som helst, fula trix, men så har han nått en position här i livet också.
Fy fan!
Du kan inte ana vad du sluppit undan smärtfritt.
Henrik försjönk i maten och tankar, Karin lyssnade på två unga, i Ingrids och Görans ålder, som satt vid bordet bredvid och drack karaffvin.
--- Livet är så jävla barnsligt att jag måste göra någonting ... jag måste slå mej riktigt jävligt ... dunka huvet mot väggen och lägga mej ner och lida och blöda ... göra något så det känns ... Pojken stirrade ner i den rutiga duken och tystnade.
--- Jag vet hur det känns ... att bli övergiven, jag vet, sade flickan också med blicken i duken.
Men så förfärligt sorgligt kan väl ändå inte livet vara för så unga människor, tänkte Karin, så får det inte vara.
Hon hörde med ett öra på Henrik, han talade om vargatider.
--- Hör du på mej ? Eller tänker du på något annat ? --- Jodå, jag hörde, du talade om manliga meriter.
--- Kan du tänka dej hur det känns att bli belönad med guldstjärna i kanten för att man fört andra människor bakom ljuset ? --- Ja men, du ljuger väl inte ? --- Inte direkt, men jag undanhåller uppgifter, det är nästan samma sak och skulle jag börja tala sanning så skulle jag förpassas till vaktmästeriet eller bli förtidspensionerad.
Skål, se inte så förskräckt ut.
--- Skål.
--- Men om tio år blir jag pensionerad på riktigt, då ska vi bara ha det bra, du och jag.
--- Ja, sade Karin, men Göran och Ingrid, jag skulle så gärna vilja vara säker på att dom blir lyckliga.
--- Det är ingen fara med dom, inga skulder och bra utbildningar, begåvade båda två.
Nej det är ingen risk att det kommer att gå på tok för dom, sade Henrik och tecknade till servitören att han ville ha notan tack.
--- Vad skulle det ha blivit av oss utan dom, sade Karin.
--- Åja, så hopplös är jag väl inte så du inte skulle ha stått ut med enbart mej va ? --- Jag menade inte så, småbarnsåren tyckte jag om men dom gick på tok för fort.
Alldeles för fort, sade Karin och strävade mot snålblåsten och regnet när dom kom ut på gatan.
--- Lilla gumman ... Henrik lade armen om hennes axlar.
--- Lilla gumman, om du bara visste hur privilegierad du varit och vad du sluppit undan mycket skit i ditt lugna liv som hemmafru.
Du har levt i en skyddad värl,, nästan helt problemfri.
--- Ja men jag, ja men jag har väl bidragit något i alla fall, fått hushållspengarna att räcka och planerat och så.
Det är först nu jag börjat ... --- Slösa lite, fyllde Henrik i.
Ja det är dej väl unt.
Jo när jag ringde till Sten idag, jag ringde istället för att slösa bort tiden med att sitta på ett tåg.
--- Ja ? Karin kände sej beredd på det värsta och kvalen malde i magen.
--- Jo Märta svarade och undrade hur du mådde, jag sa att du var lite slutkörd och då sa hon att hon skulle skicka över sin städhjälp på tisdag förmiddag och om du inte vill ha någon liten hund av mej så kan du väl ta emot lite hjälp med golven och fönstren.
--- Ja men jag ... --- Jajaja jag vet att du är duktig.
Vet du förresten hur dom kom över sin fyrahundratusenkronorsvilla ? --- Näe, men Märta har väl ärvda pengar.
--- Ja men Sten är smart, så smart att dom fick den för tvåhundraåttiotusen, löste ut en familj som inte klarade amorteringarna.
--- Men familjen då ? --- Vilken familj ? --- Dom som bodde där innan, vart tog dom vägen ? --- Det kan väl inte jag hålla reda på.
Hur fan skulle jag kunna veta något om dom ? stönade Henrik.
--- Hur kan Sten och Märta bo där utan att ha dåligt samvete ? Jag skulle inte kunna gå omkring och pynta och damma och vattna blommor om jag visste att jag kört iväg någon olycklig från huset.
--- Min lilla blåögda gumma, sade Henrik och kramade Karin hårdare.
Vem tror du har råd att ha samvete när det gäller pengar ? Tolv kronor skulle hon ha i timmen den där hjälpen, skattefritt.
Jojo, vad gav du den där finskan ? --- Sex, men det är många år sedan, få se, jo sju år sen och allting har ju blivit mycket dyrare.
--- Fan vad dom roffar åt sej nu för tiden.
--- Skulle du skura golv för tolv kronor i timmen ? Karin skrattade för att dölja att hon egentligen var lite stött.
--- Det är väl skillnad!
Du är inte riktigt klok du min lilla gumma, sade Henrik och öppnade porten.
På tisdag, det är då vi ska på Vasan, det passar väl bra, då kan du vila dej hela dagen och göra dej vacker, gå till frissan och köpa en ny klänning om du behöver någon.
--- Jag tänker inte köpa mej något nytt förrän jag bantat ner mej ett par kilo, sade Karin och såg sej i hissspegeln och tänkte : men en ny kräm som täcker över mina röda kinder ska jag köpa i alla fall.
Göran och Ingrid hade ätit upp sjömansresterna, diskat och gått till sängs, Henrik undrade om dom skulle titta på söndagsdeckaren men det ville inte Karin.
--- Det är bara skojvåld och det står jag inte ut med.
Karin gjorde sej klar för natten, Henrik tog tidning och blyertspenna med sej i sängen.
--- Är det något du fastnat på, nåt husligt eller så ? --- Ja ... kan du säja vad sås kan göra på tre bokstäver, det börjar på s tror jag.
--- Kan sås, mumlade Karin.
Tjockna, brännas vid, vispas, redas, skära sej nej, jag vet inte.
Henrik låg tyst och tuggade på pennan.
--- Frö, sade Karin.
Frö kan man så.
--- Dom menar nog inte så, sade Henrik och lade ifrån sej tidningen, släckte lampan och kramade om sin lilla gumma.
Så älskade dom och Henrik lät glad som en skolpojke över sin potens, tänk två gånger samma dag, inte illa alls i hans ålder.
--- Fantastiskt, sade Karin.
Du var faktiskt svartsjuk!
--- Mmm, det kan väl hända.
Du förstår väl att man kan bli lite orolig och undra vad du har för dej såsom du ränner omkring.
Du kan ju hitta på vad som helst och horn vill jag inte ha.
--- Du behöver inte vara orolig, jag försöker bara klara upp.
--- Jaja.
Vi vet det nu men vi får lova varandra att inte rusa iväg så där och gräla och göra höns av fjädrar.
Sa jag något tokigt nu som du kan ligga och oroa dej för ? --- Nej då.
I natt ska jag försöka sova som folk.
Säd.
--- Va ? --- Säd, det måste vara säd som kan sås, i korsordet.
--- Jaha, sade Henrik och tog tidningen.
Det stämmer.
Hur kom du på det ? --- Jag måste nog upp och duscha av mej, svarade Karin.
--- Men sitt inte och glo i köket sedan är du snäll.
Godnatt då.
Karin tvättade sej och undrade över blödningen.
Om det är cancer, skulle Henrik ta hand om mej och sköta mej då, nej det kan jag inte begära, Ingrid då eller Göran, nej det kan man inte heller begära.
Ska jag behöva ruttna som mamma, nej jag måste till en doktor och fråga.
Om jag bara vågade ringa till Märta och säja att jag inte behöver någon städhjälp men visst skulle det vara skönt med lite hjälp.
Det är nog bara fattiga, riktigt fattiga människor som har råd att ha samvete och präster och barn förståss.
Ja visst ja, jag skulle skriva upp i blocket.
Hon tog revolutionsblocket och skrev : Jag ska alltid tala sanning.
Tänkte att i morgon ska jag skynda mej med dom vanliga sysslorna, jag kan fuska lite och bara byta underlakanen så blir det bara en maskin och så får jag inte glömma att gå till skomakaren med Görans skor.
Karin kröp ner bredvid Henrik som hade släckt lampan och sov.
Skor, tänkte hon.
Barnskor som lämnats till föräldrarna till en hel skolklass i Burundi sedan barnen lagts i en massgrav.
Dom hade lastat upp barnen på ett flak och kört iväg och lämnat tillbaka deras skor ? För att skrämma föräldrarna till lydnad!
Ja visst är jag privilegierad som Henrik säjer, jag har aldrig behövt lida på det sättet men vad ska jag göra ? Karin vände kudden som kändes hård och knölig, hon hostade så tyst som möjligt men Henrik vaknade och tog sina öronproppar.
--- Har du bestämt dej för att spöka i natt också ? --- Så fort jag försöker somna tänker jag på saker som jag inte förstår.
--- Tänk på något du begriper då, snälla, vädjade Henrik.
--- Det är precis som om orden stod och höll varandra i händerna som ett staket och hindrar mej från att komma till ro, jag måste tänka hela meningen till slut och då är jag klarvaken och sedan står det ett nytt staket där.
Henrik svarade inte och Karin fortsatte rätt ut i mörkret.
--- Jag såg en skämtteckning på Kulturhuset i dag, på anslagstavlan.
Det var en man i ett hav med ena armen upplyft och under den stod det : Jag vinkar inte, jag drunknar.
Det är så det är eller hur ? Att man menar allvar och ingen tror en.
Henrik svarade inte och Karin låg mellan sömn och vaka, vände sej så försiktigt som möjligt, blev svettig och kände kroppens dunk och värk och längtade efter att det skulle bli morgon.
Jag bara vinkar, tänkte Karin när Henrik gick till banken och hon stod i fönstret och såg efter honom tills han försvunnit med en sista vink bakom nästa hus.
Sedan satte hon full fart med disk och avdukning, bäddning och tvätt, hon dammade och vattnade blommorna, slängde soppåsen i sopnedkastet och tog hissen ner och småsprang till tunnelbanan.
Lite orolig för att någon annan kunnat lägga rabarber på hennes bok stod hon framför disken i Kulturhuset och tänkte på att hon var barnslig som inte helt enkelt gick in i en bokhandel och köpte Gift.
--- Jag är lite sugen, får jag ta med boken till " Kafé kom in " ? --- Egentligen inte, sade fina flickan, dom ska läsas här så att vi har uppsikt, det är så mycket som försvinner.
--- Ja men ... Karin såg vädjande på flickan som log.
--- Jag litar på dej, ta den med dej till kafét bara.
--- Tack, ja jag ser väl inte precis ut som en tjuv.
Karin gick till hissen och funderade på hur egentligen en tjuv såg ut.
Dom som tog sej in i vår våning i somras och tog konstiga saker som några öl, en transistorradio som dessutom var trasig, några ägg och lite smörgåspålägg.
Fast dom hade rotat ordentligt bland Henriks papper och ställt till, förstört ytterdörren och på den nya lät Henrik sätta på säkerhetskedja, titthål och sjutillhållarlås.
Konstigt att dom inte tog bordständaren av kristall som Henrik fick av sina arbetskamrater på femtioårsdagen eller filmkameran, projektorn eller färgteven.
Uppslukad av sin systers kamp drack Karin kaffe, åt en ostsmörgås och rökte, rökte igen och drack kaffe.
Efter sista sidan kände hon sej alldeles uppskakad som efter en otäck deckare på teve.
Hon lämnade tillbaka boken, men till en annan fin flicka.
--- Den var fantastisk, suckade Karin med fuktiga ögon och blossande kinder.
--- Ja, svarade flickan.
Den är fängslande och bra.
--- Ja ... hälsa den andra flickan och tacka, hon med blankt hår och glasögon, hälsa och tacka men nu måste jag kila.
Karin sprang till Åhléns, köpte rostbiff och färdig potatissallad, några öl och bröd, stod i kassakön och stressade sej för att kön var så lång.
Om jag kunde lära mej att koppla av ändå, det går ju inte snabbare för att jag står och blir svettig och vansinnig, tänkte hon och försökte intressera sej för de andra i kön, gissade vad dom hade för arbeten, om dom var ensamma eller gifta och hur gamla dom kunde vara.
En man som var lite berusad talade brett om hur vidrigt det var med att det snart skulle bli jul och vad i helvete ska man hitta på i sjutton lediga dagar.
Åt helvete med helger dom för bara elände med sej.
Ja flina ni, sade han till några yngre, ni får se själva när ni blir vuxna och gifter man sej inte och sitter fast i nån jävla sirapslycka så är man ensam alla helger men det kan väl inte ni förstå, gå hem till pappa och mamma och glittra med ögonen för helvete.
Kvart över fem ska man inte åka tunnelbanan, tänkte Karin och höll på att bli nerknuffad i spåren av folkströmmen hon stretade emot.
Tänk, hur vågar dom åka med småbarn i den här röran, men dom har väl inget val.
Nej jag har varit privilegierad som Henrik säjer, hoppas han sitter lugn och glad och läser tidningen nu när jag kommer hem.
--- Se upp!
Dörrarna stängs, vi stänger dörrarna, dundrade högtalarna och trängseln inne i vagnen var kvävande, dom med barnvagnar hade inte kommit med och alla såg trötta och nedslagna ut i det otäckt blåa ljuset.
--- Rosa, tänkte Karin, varför är inte lamporna rosa, varför är det ovänligt blått ljus överallt, till och med i Kulturhuset, men det kanske är billigare med blått än rosa.
Henrik satt inte i soffan och såg nöjd ut när Karin kom hem utan gick av och an på parketten och såg arg ut.
--- Men vad är det nu då ? Karin kände igen osäkerheten i sin röst och hällde upp varsin drink.
Henrik fortsatte att promenera och Karin fick följa med flera steg för att överräcka glaset.
--- Vi får rostbiff, det tycker du ju om och potatissallad.
Dom har verkligen fin mat på Åhléns.
Karin smet ut i köket, packade upp och dukade snabbt och rös och tänkte, vad har jag nu gjort, är han sur för att jag kom hem senare än vad han gjorde eller är det något ännu värre ... Hon hoade på Göran och Ingrid att maten var klar, gick fram till Henrik och lade armarna om honom.
--- Vad har jag nu gjort ? Säj det med en gång så är det gjort!
Henrik väste mellan tänderna och stönade.
--- Hur kan du vara så dum.
Det är tacken för att man försöker leva upp till rollen av trygg äkta man så lönar du det med att göra mej till åtlöje!
Hur kan du vara så in i helvete korkad ? --- Ja men jag ... vad har jag gjort ? --- Du kunde åtminstone ha berättat att du stött ihop med Ahlgrens när du var ute och fjompade dej i kvinnokampen.
Du är fanemej inte värd den där whiskyn ens en gång.
--- Ja men jag tänkte inte, jag menar ... --- Ja men jag ja men jag ja men jag.
Är det det enda du kan säja.
Du tänkte inte va ? När i helvete har du tänkt dej för någon gång.
Du är aningslös och självupptagen och skiter i konsekvenserna.
Förbannade menstruationssocialist!
--- Kom och sätt er och sluta gräla om vi ska äta tillsammans, ropade Ingrid.
Henrik kokade och Karin skalv men dom placerade sej som vanligt runt matbordet.
--- Vad är det som är så förfärligt ? undrade Göran.
--- Är det konstigt att man blir rasande när den där jävla blåstrumpan går omkring och skriker revolution på gatorna och gör mej till åtlöje på banken.
Ni skulle ha sett vad roligt dom hade i lunchrummet i dag.
Helveteskärring, du kunde hålla dej hemma och göra rätt för maten i alla fall.
Karin skar sin köttbit i strimlor och försökte tugga men kunde inte svälja för gråtproppen satt i vägen.
--- Jasså, sade Ingrid.
Det är så infekterat på ditt jobb.
Det trodde jag inte.
Har kvinnorna lika bra betalt som sina manliga kollegor ? --- Det ger jag faan i och det kan jag upplysa om, att ingen av kvinnorna som är anställda hos oss skulle få för sej något så urlöjligt som att ge sej ut på gatorna och skrika som ... ja --- Som blåstrumpor, sade Göran.
--- Dom törs väl inte, sade Ingrid.
Dom är väl rädda för att stöta sej med herrarna som bestämmer och få vänsterstämpel på sej för det är ju inte fint va ? --- Fan, sade Henrik.
Vad har du i en socialistisk rörelse att göra och vad tror du att dom skulle vilja ha att göra med dej!
--- Det räcker nu pappa, sade Ingrid.
Mamma kan väl inte tåla hur mycket som helst, låt saker och ting ha någotsånär vettiga proportioner.
--- Medge att politik inte är något som hon förstår sej på, muttrade Henrik.
--- Gör du det då ? sade Göran och reste sej från bordet.
Tack för maten, måste kila till träningen nu.
--- Jag ska säja dej unge man, att jag vet en hel del om politik men jag tycker inte om att bli till åtlöje för att en människa inte kan tänka sej för utan bara rusar iväg som ett torrt skinn.
Du kunde ha sagt något så att jag kunde varit beredd på angreppet från Sten.
Karin samlade sej, drog andan och tänkte, jag ska inte tjuta, inte gråta, jag ska visa honom jag.
--- Sten eller Märta kunde sagt något själva i går i telefonen i stället för att spara det och sprida ut det på kontoret tycker jag.
--- Fan, jag tyckte väl att Märta lät full i skratt när hon hörde sej för om hur du mådde.
Henrik suckade och Ingrid dukade av.
--- Lägg av nu pappa, var glad istället att hon vågar sej ut.
Svor du över henne i lunchrummet också ? Karins tårar vällde fram som alltid när någon sade något till hennes fördel.
--- Nejnejnej, suckade Henrik.
Jag står inte ut med att se henne tjuta.
Hör på, jag till och med tog dej i försvar, jag sa att det inte var så märkvärdigt om du var ute och handlade och råkade hamna i tåget.
--- Vad bussig du är, sade Ingrid.
--- Du har ingen anledning att använda någon ironisk ton åt mej, sade Henrik, gick in i arbetsrummet och stängde dörren efter sej med en smäll.
--- Nu vill jag inte veta om att du dricker mer.
Ingrid tog ifrån Karin vinflaskan hon just försökte dra korken ur och strök henne över håret.
--- Det hjälper inte ett dugg och gräv inte ner dej i vad pappa sa, han överdriver.
Jag tycker att du är riktigt rolig och modig, såsåså, gråt inte mer, sluta nu.
Ingrid höll om Karin, smekte hennes blöta ansikte och svettiga hår, snöt henne och torkade nya tårar som sipprade fram.
--- Du blir bara ful under ögonen och det vill du väl inte.
Usch, tänkte Karin, jag har blivit en plåga för henne också, för mej själv, för hela familjen, jag måste göra någonting.
Hon reste sej och tog itu med disken.
Ingrid stod bredvid och plockade in rester i kylen.
--- Nej du har rätt, jag har ingen lust att bli fulare och i morgon kväll måste jag träffa dom där aporna, vara glad och munter och gå på Vasan med dom.
Gå ut och äta en bit efteråt och prata som folk och Märta som har skickat på mej sin städhjälp.
Usch.
--- Det ordnar sej nog ska du se.
Du får väl kela lite med pappa så blir han som vanligt igen, visst är han gammalmodig i sin syn på hemmet och äktenskapet och vill att allting ska vara gulligt och lugnt men herregud gamla hundar ... --- Nu är allt förstört, det som var så fint i går.
Vi pratade som förr i världen, han var så där öm emot mej och jag blev så glad.
Tänk, han var till och med svartsjuk, snyftade Karin.
--- Jaa ... och det blev du glad för ? --- Vill du ha kaffe ? --- Nej tack, jag går in till mej och i morgon kommer jag inte hem till middagen, först ska vi till PBU i Farsta och sedan hem till en tjej.
Karin såg vilset på kaffebrickan och undrade vad hon glömt att ställa dit.
--- Ska jag gå in till pappa med kaffet så slipper du ? --- Nej gå och läs du.
Jag törs nog gå in till pappa själv må du tro, jag ska bara snyta mej och tvätta av mej lite.
Karin bytte till nattlinne och räknade ut de sanningens ord hon tänkte säja till Henrik.
Du är bara rädd om dej själv och skiter i mej, i går sa du att du inte ville ha horn, det är bara dej själv och din ställning du bryr dej om och om jag blir värdelösare för varje dag i mina egna ögon, det skiter du i.
Karin öppnade dörren till arbetsrummet och satte sej mitt emot Henrik och rörde om i sin kopp.
--- Du bryr dej inte om mej, bara ... --- Ut!
Kan jag få vara ifred med mina papper eller ska du tjata här inne också, förresten så vill jag inte ha något kaffe.
Du kan väl för fan fråga först innan du gör dej till.
Jag tänker nämligen gå och lägga mej tidigt och försöka sova hela natten utan att bli störd.
Tack.
Karin slank ut ur rummet, drog igen dörren om morgonrocken och fick öppna den igen, välte kaffekoppen och svor och skakade när hon torkade upp spillet och grät tyst för att inte Ingrid skulle märka att hon tjöt igen.
Med en frukostkopp vin satte hon sej framför teven och tittade på något som hon inte såg mycket av för att tankarna malde.
Henrik kom fram till henne, klädd i pyjamas, suckade och klappade hennes huvud, suckade igen och rev sej i håret.
--- Drick nu inte för mycket kaffe, då kan du inte somna alls.
Godnatt, jag lägger mej nu.
Godnatt då.
--- Godnatt.
Karin satt kvar och glodde tills teven pep att alla program hade tagit slut.
Tom, tänkte hon, jag är alldeles tom fast jag är full, vilken tur att Henrik trodde att det var kaffe i koppen och att Ingrid inte märkte att jag tog flaskan i alla fall.
Göran kom hem och låste in sej i badrummet, Karin gick ut i köket, hällde upp resten av vinet och satte på radion.
Hon grät över oskyldiga offer i bombattentat och önskade att dom tog hennes värdelösa liv i stället.
Tänk, unga offer som skulle haft hela framtiden för sej om det nu blev någon framtid så osäkert och giftigt som allting verkade och nya offer för arsenik i glasfabriker och utrotning av djur och fiskarna gick sönder och dog.
Karin tog en stor klunk och tittade in i kylskåpet efter något tilltugg.
Hoppas att inte Ingrid kommer upp och ser hur packad jag är, väldigt vad snäll hon har blivit och klok, hon bryr sej mycket mer om mej nu sedan hon pangat med Bosse, förr var hon hemma bara när hon behövde något, kläder eller pengar eller om hon ville bli skjutsad någonstans ... --- Finns det ingen ost ? frågade Göran och skar tjocka limpskivor.
--- Joo ... men du ska inte äta stark ost, du blir finnig ... --- Äsch ... --- Finnig, sedan blir du finnigare och sedan blir du finnigast.
--- Lägg av va.
--- Så får du onda drömmar, det får man om man äter innan man lägger sej.
--- Äsch.
Vad håller du på med ? Gå och lägg dej själv, klockan är snart halv tolv.
--- Jag funderar, svarade Karin och plockade ut saker ur kylskåpet.
--- Blev ni sams pappa och du ? Göran tog jättelika tuggor och svalde igen.
--- Blev ni det ? --- Jag vet inte ... jag funderar om ... --- Vad gör du ? Är du inte riktigt klok ? Ska du slänga Floran ? --- Det är små små plastkulor i den och det kan man få cancer av, det är farligt och plasten i asken är farlig den också, den innehåller vinylnånting som jag inte kommer ihåg.
Karin plockade ut alla plastpåsar med överblivna potatisar, pålägg och rostbiffsrester och korvsnuttar.
--- Om jag slänger all plast, så kan man ju inte bli förgiftad ... --- Nä, sluta snälla mamma, du är trött, gå och lägg dej, man kan se på dina ögon att du är ... ja att du håller på att bli gammal.
--- Hyggligt, hyggligt!
Lägg dej själv och tvätta fötterna innan du kryper ner.
Om jag lägger den här, nej, om jag lägger smöret i den här asken ... nej det går inte, det är också plast ... --- Ojoj!
Plastspader, oj vad lurad du är!
--- Jaja, kalla det vad du vill ... Karin klättrade i skåpen och letade efter lämpliga skålar och fat av porslin och mumlade, om jag lägger potatissalladen i den här ... men herregud, det är ju keramik och det får man ajajaj-sjukan av och då går vi sönder när vi försöker kramas, men aluminiumfolie, nej det är nog farligt kvicksilver i, det syns ju, varför har jag inte begripit det förut ... men gladpack då ... nej det är vanlig plast ... --- Lägg allt käk i en bombsäker trälåda vet jag ... Göran försvann in till sej med en mjölktetra och en halväten ostmacka.
Det är plast inuti tetran, det vet jag, tänkte Karin, men om jag tar bort all farlig plast, hon knackade som förhäxad inuti kylskåpet och på asken som skulle hålla smöret bredvilligt.
Jag får slänga hela kylskåpet, ja det får jag, fan varför har jag ingenting vetat om någonting och när det blev oljekris så tänkte jag, vilken tur att vi har el.
Hur satan skulle jag kunna veta att elverk ofta drivs med olja ? Karin bar ut allting som stått i kylskåpet på balkongen och stod en lång stund och såg ut över staden som glittrade kilowattimmar.
Det var kyligt och regnigt, hon blev stel om fötterna som var bara och hon gick in och stängde dörren.
Hon tvättade sej noga överallt men tyckte att tvålen luktade farligt och tandkrämen bytte hon ut mot vanligt salt fast det smakade äckligt.
Görans skor, dom glömde jag att lämna in, tänkte hon sedan hon krupit ihop under pläden i soffan.
Amöba.
Hon gick upp och hämtade uppslagsboken.
" Urdjur, mikroskopisk kalkklädd protoplasmaklump med vanl.
en kärna.
Förökas genom delning.
" Latifundist då, Karin bytte till bokstaven L.
" Jordägare som använder slavar ", jaha tänk om jag skulle kalla våningsägaren och den blivande villaägaren för Latifundist ? Kan slavar svika ? Karin gick upp igen och letade efter synonymordboken för Svek stod inte i uppslagsboken.
" Svika, bedraga, narra, lura, förråda, gäcka, göra besviken, överge, lämna i sticket, strandsätta, föra bakom ljuset, komma på skam.
" Visst, tänkte Karin och grät, jag har svikit, jag har svikit hela livet men mest mej själv.
Komma på skam, det vore lika bra att jag sattes i en bur på Sergels Torg och fick skämmas riktigt ordentligt och jag har, snälla gud om du finns, jag lovar att jag har dåligt samvete.
Jag har dåligt samvete när jag spolar på toaletten, när jag köper bensin och när jag lagar mat och handlar, när jag äter och dricker och när jag går till frissan.
Jag kommer aldrig mer att kunna gå till frissan, men då får jag väl ändå mer dåligt samvete för om alla tänker som jag så går ingen till frissan och då blir alla frissor arbetslösa och jag skulle vara skuld till det.
Men det är inte mitt fel att folk saknar arbete och att folk svälter och att vattendragen förstörs av stärkelse och fosfor och slammar igen.
Jag har aldrig bett att få äta chips och pommes frites och varför ska jag ha dåligt samvete för att dom syntetiska tvättmedlen gör vattendragen blommiga och varför är tvättmaskinen gjord för syntetiska medel och pajar när jag köper miljöriktigt Rang ? Och tänderna och sprayerna som förstör ozonet och gör att solen skickar sina livsfarliga strålar rakt igenom allting och zigenarna och invandrarna och dom som kom på obestånd och inte kunde behålla sitt hus utan fick flytta vart som helst.
Karin hörde hur tidningen damp ner på golvet i hallen, hon gick som en invalid ut och hämtade den.
Får jag bara nosa lite på den så somnar jag nog, tänkte hon.
Jag måste göra något åt detta virvlande virrvarr som håller mej vaken och galen.
Hon böjde och sträckte på nacken som värkte, kryckade tillbaka till soffan och lade sej tillrätta.
På första sidan stod det om " stripmining ".
Tänk, dom förstör jorden på ett område, tre gånger så stort som Gotland för att få kol att bränna upp.
Att förstöra jorden som mänskligheten brukat och levt av i århundraden, nej i årtusenden.
Hur kan dom ? Karin gick upp och petade på sina julhyacinter som stack upp med gröna små spetsar ovanför lökarna, hon petade i jorden omkring, snyftade och grät och gjorde sej en liten bulle av jord, tog med sej den till soffan och somnade med kokan hårt knuten i handen.
Karin vaknade av en hård signal, hon satte sej upp och undrade var hon befann sej och begrep när signal nummer två ringde på dörren.
Hon sprang som en vild till ytterdörren och öppnade.
Utanför stod en skinande glad kvinna.
--- Jag Maria.
Fru Ahlgren skicka mej till dej.
--- Åhh, sade Karin, men kliv på för all del och ursäkta att jag ser ut så här.
Kvinnan klev på, hängde av sej kappan och stampade.
--- Du vara sjuk ? --- Nej, nja, jag vet inte riktigt men jag har sovit så dåligt den sista tiden.
Karin tittade på klockan som redan var över tolv.
--- Regna ruskit ute.
Maria blöt fötter.
--- Ja ta av dom, jag menar kom in för all del, jag ska sätta på kaffet.
Karin rusade efter sin morgonrock.
--- Här fint, sade Maria vänligt.
--- Ja, jo, jag klarar mej bra, det är bara lite stökigt vid bordet, sätt er därborta vid teven.
Titta i tidningen så länge.
Jag kommer strax.
Guds straff i stugan, mumlade Karin medan hon plaskade iskallt vatten under armarna och i ansiktet, hon tog på sej morgonrocken igen och skramlade in till Maria med kaffebrickan.
--- Det är min familj som stökat till på matbordet och jag har ju sovit som sagt ... --- Var är hunden ? --- Hunden ? Karin såg oförstående på Maria, gick och hämtade bröd och smör på balkongen.
--- Hundar bruka leka blommor.
Maria föste ihop jorden som låg strödd i soffan.
--- Jaha, ja, jag planterade lite och då spillde jag väl men vi har ingen hund.
--- Hundar söta, sade Maria och Karin höll med.
--- Jo, det är så att det har uppstått ett litet misstag, jag behöver ingen hjälp men jag ska naturligtvis ersätta er för ... dej för den tid som gått åt till resan och så.
--- Maria duktig.
--- Ja, jo, jag tror dej men det är ett misstag.
Jag behöver ingen hjälp.
Min vanliga komma torsdag.
Ta mera smörgås.
Bröd nyttigt.
Karin log så vänligt hon kunde och Maria såg sorgsen ut.
--- Maria duktig.
Fru Ahlgren aldrig sett maken.
--- Snälla rara ... missförstånd.
Fru Ahlgren tro att jag vara sjuk.
--- Du känna annan fru behöva Maria ? --- Ja jo nej, jag tänka efter ... Karin tänkte men önskade mest att få slå Märta med något hårt i skallen.
--- Fru Ahlgren snäll.
--- Jaa ... jag vet!
Du få Karins nya kappa.
Jag Karin.
--- Du ge Maria något ? --- Javisst, flämtade Karin och sprang efter frukappan med skinn.
Sverige kallt, kappa varm.
--- Sverige regn.
Maria provade och svängde sej framför spegeln.
--- Maria fin.
Karin snäll.
--- Kom med.
Karin flera saker.
Hon drog med sej Maria till garderoben, plockade fram klänningar och blusar och kjolar.
--- Kosta mycket peng.
Kosta mycket, sade Maria, provade och skrattade och kramade om Karin som frössvettades och sprang efter kassar och packade ner det Maria passade i.
--- Här är tjugo kronor till resan, ta en taxi nu när Maria har så mycket att bära.
Nu Karin bråttom.
Hinna mycket idag.
Maria förlåta men nu måste Maria gå.
Maria klev i sina blöta skor, kramades igen och dansade iväg och sade att den finaste klänningen skulle hon skicka till " sin hemland ".
o Karin badade och tvättade håret, svor och fick hjärtklappning, torkade sej och sprang naken omkring och bäddade och diskade.
Beslöt sej för att betrakta sej som sjuk och i stället för att åka till Kulturhuset så tog hon bilen till Södersjukhusets akutmottagning.
Bara jag får tala med en doktor och får något lugnande så klarar jag mej nog, tänkte hon och ställde sej i kön.
Inskrivningsmännen letade i kartotek efter papper på människor och en dam som tydligen trillat omkull och hade blod i håret, i ansiktet och på knäna fick gå före Karin.
--- Nästa.
Karin antog att det var hon.
Inskrivningsmannen blängde på henne.
--- Jaha ? Hur var det här då ? --- Jag ... jag.
--- Varit här förut ? --- Nej, jo, men det var länge sen.
--- Vilket år ? Karin tänkte.
--- Vilket år ? --- Jo nu minns jag, det måste ha varit på nyårsdagen nittonhundrasjuttio.
Jag skar mej i tummen när jag skulle skära ost och fick sy fast den här biten.
Karin visade tummen.
--- Jaja, men vad gäller det nu ? --- Jag är sjuk.
--- Ja men var någon stans.
--- Jag vet inte, Karin lät ynklig.
Jag blöder fast jag inte ska och så har jag värk i kroppen och jag hostar för mycket eller röker och så är jag nervös.
--- Det där får ni säja till doktorn.
Bestäm er för var ni ska börja.
--- Ja ... men jag vet inte.
--- Ni sa att ni blöder.
--- Ja men det är inte så mycket och kroppsvärken är värre.
--- Bestäm er, det är många som väntar.
Karin såg hur folk glodde och trampade på andra sidan en glasvägg och bredvid Karin stod en flicka och grät.
Hon påstod att hon fått en spruta narkotika rakt igenom byxan på tunnelbanan av en skum typ.
Flickan grät högt och trodde att hon skulle dö.
--- Är sjukkassebeviset med ? --- Ja, sade Karin och rotade i väskan.
Här varsågod.
--- Bestäm er medan jag präglar plåten.
--- Dom vill göra mej till narkoman, grät flickan.
--- Det är sanning, jag såg på, sade en ung italienare som följt med flickan.
--- Nå, sade mannen som var färdig med Karins plåt.
--- Vi börjar väl med mensblodet då fast värken är värre.
--- Betala i kassan och följ den blå linjen i golvet.
Karin betalade och följde en linje i golvet och kom fram till en syster som det stod Örjan på.
--- Sitt ner i väntrummet så länge, så ropar vi.
--- Tar det lång tid ? --- Det beror på, sade syster Örjan vänligt, men sitt ner och gör det bekvämt för er.
Om ni känner er dålig och behöver ligga så ska jag ordna med en bår.
--- Nej, nej.
Det behövs inte men tack i alla fall.
Karin satte sej i väntrummet, efter en timme gick hon och letade efter en syster men fann bara patienter, flickan med sprutan låg på en bår med minst tio filtar över sej och huttrade och grät.
Tanten som trillat satt på en stol och petade på blodet som stelnat på knäna och stönade.
Korridorerna var fulla av sjuka, Karin tänkte att här måste man vara alldeles frisk för att stå ut.
--- Jag är ledsen men doktorn blev tvungen att åka upp till förlossningen och det kan ta lite tid.
Dröj en stund till så ska vi se.
Syster Örjan klapprade iväg i sina träskor, Karin gick tillbaka till sin plats i väntrummet där alla andra satt kvar och väntade, de satt, stod och hängde och drack kaffe som dom köpte i en automat, åt kakor och smörgåsar med plast.
Karin försökte att ringa hem för att be Göran handla det viktigaste men han svarade inte.
Nu måste det bli min tur snart, tänkte hon.
Om jag skriver upp var jag har ont så slipper jag sitta och vela inne hos doktorn.
Hon tog upp revolutionsblocket, vände det bakfram och skrev : Ont i huvudet, axlarna och armarna och bröstet, vill kvävas om nätterna.
Hostar och har små knölar i brösten som säkert är farliga.
Hon försökte föreställa sej hur hon skulle se ut med bara ett bröst, nej då får dom ta båda två.
Ont i magen, jag dricker för mycket, är nervös och orolig för allting, inbillar mej att jag luktar apa ur underlivet, blöder ibland men bara lite.
Låren bultar och vill sprängas, mina ögon vill trilla ut och blodtrycket.
Karin funderade över varför den snälle doktor Hansson som skrivit ut kisspiller och blodtrycksmedicin försvunnit från Sverige, men det var väl för pengarnas skull förståss.
Efter ytterligare en dryg timme var Karin alldeles uppriven och på luftkonditioneringsapparaten måste det ha blivit något fel, alla patienterna såg ut att svettas utom sprutflickan som fortsatte att hoppa under filtarna, Karin letade efter syster Örjan men han hade gått hem, hon lyckades fånga en annan syster.
Jag kan inte gärna säja till systern att jag inte kan vänta längre för att jag ska gå på teatern med Henrik och hans bankkompisar, innan det göra mej snygg och laga middagen och handla, jag måste hitta på något viktigt, tänkte Karin.
--- Jag ... jag har lovat att passa en tid, jag kan nog inte vänta längre ... --- Är det inte angelägnare så går det bra att komma tillbaka i morgon.
Men kom tidigt innan det har kört ihop sej.
Karin tackade och sprang till bilen, körde som en besatt till en parfymaffär och köpte en otroligt dyr kräm, expediten lovade att den skulle täcka och lugna ner det röda.
--- Men under måste ni ha en fuktighetsbevarande lotion.
--- Det behövs nog inte, jag har Nivea ... Expediten höjde dom noppade ögonbrynen och ruskade på huvudet.
--- Nivea är ingen helkräm.
Karin tackade ja till lotionen av samma märke som den täckande krämen och med nästan samma pris, föll för en ny mascara med förlängande effekt och en svagt grön ögonskugga.
När hon kom hem med varorna kände hon sej alldeles utpumpad och tog två Bamyl fast hon läst att man kan tappa håret av dom, svalde ner med en stor klunk sherry direkt ur flaskan och Henrik kom hem och brummade.
--- Det är väl själva greve helvete, är inte maten klar ? Och var är min vita skjorta med veck på bröstet ? --- Jag vet inte, jo förresten, den ligger bland stryktvätten.
Oroa dej inte, jag hinner stryka den.
Karin stekte djupfrysta torskrutor, rörde ihop färdig potatismos som säkert var farlig, strykjärnet blev varmt och hon tog fram den silverglänsande strykbrädan som hon fått en födelsedag.
Skjortan blev platt men Henrik grymtade över att kragen var fuktig och undrade om hon inte skulle göra sej snygg själv någon gång.
--- Jodå.
Jag ska nog bli vacker ska du se ... Hon stängde in sej i badrummet och slet med håret, sprayade och blev nästan nöjd, sedan började hon med ansiktet, smorde in vackra dofter och lät ögonlocken skina svagt havsgröna, inramade av förtätade fransar.
Säjer Henrik något fräckt nu om hur jag ser ut, tänkte Karin, då brister fördämningarna så tuschet flyter men då slipper jag kanske gå med.
Javisstja, Görans skor får jag inte glömma i morgon.
Henrik trummade på telefonbordet ute i hallen medan Karin tog på en klänning som såg någotsånär festlig ut och så pälsen och armbandet med alla minnesberlockerna.
--- Det finns ingen taxi.
Du får köra.
--- Ja men jag, sade Karin förskräckt och tänkte på alla klunkar sherry.
--- Bråka inte nu.
Var lite samarbetsvillig för en gångs skull.
--- Har du cement i ansiktet, frågade han i hissen och ångrade sej genast han såg att Karins ögon blev våta.
--- Nej du är fin, väldigt fin och lova att uppföra dej som vanligt, jag vill inte att någon ska märka att vi ... ja att vi inte är riktigt kontanta.
--- Om du lovar att hålla truten när jag kör, sade Karin och Henrik satt tyst hela vägen.
Dom fann en parkeringsplats fast inte laglig och gick leende in i foajén och hälsade på vännerna som redan kommit.
Märta Ahlgren kramade hjärtligt om Karin som fick hjärtklappning och ville bitas.
--- Var hon inte ett fynd lilla Maria ? --- Jo, svarade Karin, men tyvärr hade Henrik missuppfattat mitt hjälpbehov, min gamla hjälp kommer tillbaka på torsdag.
--- Gör hon ? sade Henrik och såg undrande ut.
Ta tjuren vid hornen, tänkte Karin men sänkte blicken som om hon letade på golvet efter någonting.
--- Vi sågs ju på Kungsgatan i lördags, man skulle solidarisera sej med tusen systrar lite oftare.
--- Jaha du, Märta skrattade högt.
Letar du efter något ? --- Ja, verkligen.
Mitt armband, det måste ha åkt av när jag drog av mej handsken.
--- Jävla spektakel, fräste Henrik och kröp ner bredvid Karin på golvet och letade, alla som stod runt omkring hjälpte till men inget armband fanns.
--- På gatan, sade Karin.
Jag tog av mej handskarna på gatan.
--- Det skulle inte förvåna mej om du låtit det ligga kvar med flit så tokig som du har blivit, sade Henrik nere vid kappfållarna.
Han reste sej och sade käckt att det inte var lönt att gråta över spilld mjölk.
Karin sprang ut på trottoaren och tittade men där glimmade bara regnet och det ringde för första akten.
Hela raden fick resa sej för Karin och Henrik som sade förlåt och tack och förlåt och tack så mycket, de fann sina platser, nickade och log till höger och vänster och godispappersprasslet upphörde och ridån gick upp.
Jag skulle nog inte ha tagit så rediga klunkar av sherryn, tänkte Karin och tyckte att hon var den enda i hela salongen som stank sprit.
Då blir jag sömnig också och tänk om vi fastnat i någon polisspärr, hur många promille kan det vara i mitt blod ? Och tänk om jag krockat och kört över någon och blivit olycklig i alla mina dagar, hamnat i fängelse och ruskat galler.
Karin kände hur skräckfläckarna spred sej under armarna och somnade.
Hon vaknade när de andra applåderade, kände sej lite generad över att hon tappat hakan och dreglat när hon sov.
Det är inte bara för att jag är sömnig som jag somnar, tänkte hon.
Det är inuti huvudet som det händer någonting, om jag bara visste vad som händer när den där välbekanta känslan tar fatt i mej och jag bara somnar, smiter och somnar.
Det är sant som Henrik säjer att jag smiter från allting, varför reser jag mej inte och säjer att här vill jag inte vara.
Jag går hellre hem och tvättar fönster.
Formulera dej säjer Henrik jämt, vela inte ditt eviga gamla ja men jag ja men jag.
Tänk om jag hade något i min identitet, bara något litet litet, som var en gnutt av den respektlöshet och det allvar som den där Englert, eller vad han hette, hade i sina flaggkompositioner på Kulturhuset och lite lite granna av den kärlek och värme som fanns i Linda Gustavssons målningar.
Överkänslig, spänd och hysterisk, jag har fört mej själv bakom ljuset i hela mitt liv och låtit mej bedövas och somnat ifrån.
Jag har bedövat mej med vanmäktig feghet helt enkelt.
Karin hann inte fundera längre för ridån gick ner och det blev paus, de drack kaffe med kakor, gick omkring och tittade på fotografier av Karl Gerhard och andra från förr i världen.
Alla tyckte att allting var tjusigt, Karin nickade och log och det ringde för andra akten.
Karin tittade och applåderade och tänkte på armbandet, önskade att någon som behövde guldet hittade det, tänkte på minnesberlockerna, presenter vid bröllopsdagar och förlossningar och försoningar.
Jag har nog av minnen ändå, jag har alltid varit livrädd för att tappa armbandet för att det var så värdefullt men det känns nästan skönt att vara kvitt det.
Föreställningen tog snabbt slut och applåderna stormade.
Sällskapet fortsatte till en restaurang och pratet om förr i tiden fortsatte.
--- Men du då Karin, sade Märta, du är så tyst.
Tyckte du inte om revyn ? --- Joo, ja men jag är nog inte riktigt på humör, svarade Karin, smuttade på sitt vinglas och tänkte på att hon var tvungen att köra bilen hem.
--- Hon håller på att bli kultursnobb, sade Henrik.
Hon nästan bor på Kulturhuset nu för tiden.
Alla skrattade och Karin blev röd trots cementen.
Din otäcka jävla översittare, tänkte hon och tuggade, fan vad dum jag har varit som gått med på att bli utflinad i över tjugofem år.
Henrik som i allas ögon var så snäll och generös, vad hade han gjort så fort han fått en chans ? Jo hånat och fått folk att skratta, klappat mej på huvet och sagt att jag är näpen va!
Är det konstigt om jag blivit mer och mer osäker och hatar att gå bort.
Karins upprördhet ökade när dom andra runt bordet påstod att allting var mer romantiskt och humant förr i tiden.
--- Förr i tiden är ju nu för tiden för dom som är unga.
Hon tittade på Kåges nya fru som log och nickade och hon vågade fortsätta : --- Vi visste ingenting förr i världen om vad som hände, allt hände över våra huvuden men nu blir vi ju upplysta i alla fall.
--- Jajaja, stönade Henrik och Sten.
--- Jag tycker i alla fall att dom går lite väl långt med upplysningen, sade Märta.
Ta till exempel det där med att dom åker obevakade på vägarna med avfall från kärnkraftsverken, dom utmanar, nästan uppmuntrar rånare och ligister att använda det i utpressningssyfte.
--- Jo men nu skulle vi ha trevligt, sade Sten.
--- Finns det ingen som kan stoppa såna där upplysningar ? fortsatte Märta.
--- Så vi ska inget veta då ? Vi ska tillbaka till förr i tiden och bara drabbas när allting går åt helvete ? undrade Karin högt.
--- Åja, ta inte i.
Skål!
sade Sten.
Förr slogs vi man mot man.
--- Med hjältemod, log Karin och Henrik böjde sej tätt intill henne och viskade mellan tänderna att håll inne med dina osmälta funderingar va.
Karin kände sej lika upprörd som innan hon vågat öppna munnen, hon önskade att hon fick stjälpa i sej sitt vin och ett glas till och ett till, bli utburen och hemtagen men satt kvar och lyssnade på trevliga samtalsämnen.
När notan kom så betalade Henrik hela kalaset trots protester och den gick på mer än vad Karins fåniga stövlar kostat.
När dom stod och väntade på att få sina ytterkläder så stod Henrik och tittade som förhäxad på en ung flicka med blankborstat hår och stora glada ögon, Karin kände ett gammalt välbekant sting i bröstet och viskade : känner du henne ? men Henrik svarade inte, bara fortsatte att glo.
Karin fick hjälp med pälsen av rockvaktmästaren men ute på gatan frågade Karin igen.
--- Var det någon du kände ? --- Tjata inte nu, det var ingenting, börja inte tjata nu.
Han vände sej till Kåge och Gunilla, nya frun, och sade att vi tar svängen förbi er så hoppa in bara.
Utanför Kåges port på Bohusgatan blev dom övertalade att följa med upp och ta en drink och ta en titt på den nyinredda våningen.
Vita skinnfåtöljer, glasbord och långhåriga ryor, allting smakfullt och perfekt, den nya Gunilla söt och sval och vänlig visade Karin köket med alla finesser.
Kåge drog upp en flaska champagne, de skålade för de unga tu och Karin undrade vart den gamla Gunilla tagit vägen men vågade inte fråga förrän Henrik och hon satt i bilen på hemväg.
--- Hur fan ska jag kunna veta det, svarade Henrik.
--- Ja men ... Karin tystnade, tänkte att det inte var någon idé att tjata men gamla Gunilla hade i alla fall fött Kåge tre barn, klarat allting själv trots att hon hade sockersjuka, tänk om jag skulle söka upp henne men det kan verka hyenigt kanske.
Tänk om Henrik blir så trött på mej att han, han kanske kände den där flickan i foajén som han glodde så rysligt på ... tänk om ... jag måste göra något men vad ? Henrik knäppte upp skjortan i halsen, hällde upp varsin sängfösare och satt tyst som om han grubblade på något viktigt.
Karin gick in i badrummet, tvättade sej och klädde på sej en present från förra julen, en batistmorgonrock med mycket rynkor och veck.
Hon speglade sej och tyckte själv att hon såg riktigt läcker ut.
Jag ska be mjukt och vänligt att han lägger av att håna mej inför andra människor, tänkte hon och satte sej bredvid Henrik som fortsatte att titta i bordet och fundera.
--- Skulle du vilja ha en ny Karin ? Henrik svarade inte.
--- Skulle du vilja ha en ny Karin ... är du trött på mej på riktigt nu ? --- Va ? nej för sjutton, vad tjatar du om, det räcker med en Karin.
--- Men medge att du tänkte på Kåge och hans nya Gunilla och på hur fint dom har det.
Karin nästan viskade.
--- Va ... ja jovisst, men mest undrar jag varifrån Kåge fått så mycket pengar.
Såg du kristallglasen vi drack ur och tavlorna och kristallkronan va ? --- Jo, men jag tyckte inte om tavlorna, dom var så hårda och kalla.
--- Det där begriper du dej inte på, dom är värdefulla, det kan du ge dej faan på.
--- Så det spelar ingen roll hur dom ser ut då ? --- Konst kan se ut hur som helst bara den är erkänd av experterna.
Karin klappade Henrik på kinden och pillade honom i håret.
--- Du är trött på mej, jag vet det snälla men ha bara lite tålamod snälla du.
Det räcker med att jag har det besvärligt själv.
Kan vi inte sätta in en annons under borttappat ? --- Glöm det, det finns ingen så ärlig människa i alla fall, nä det ligger i någons ficka nu men ... en sak måste jag fråga dej.
--- Ja, sade Karin, beredd på anfall och försvar.
--- Hur fan fick du i dej allting som var i kylskåpet i natt ? Att du inte sprack!
Karin lät mascaran flöda med skrattårarna.
--- Jag åt inte ett smul, jag ställde allting på balkongen för att plasten ... Hon tystnade.
--- Vaddå plast ? --- Jo jag hörde i radion att det är ... ja och så har jag läst i tidningarna ... Hon avbröt sej och tänkte att nu blir han övertygad om att jag är vansinnig.
--- Vad då ? undrade Henrik.
Att man ska frosta av en gång i veckan ? --- Jaaa.
--- Du kan inte tänka dej att planera din tid så att du frostar av en förmiddag istället för i mitt i natten ... om du går upp i tid menar jag.
--- Jag gick till akuten på Södersjukhuset i dag.
--- Jaha, vad sa dom då ? --- Ingenting.
Jag fick vänta så länge och sedan blev jag tvungen att skynda mej hem, vi skulle ju gå.
Det var väldigt många som satt och väntade både när jag kom och gick.
--- Jaha.
--- Men först så kom Märtas städhjälp och hindrade mej så jag kom inte iväg förrän vid tvåtiden.
Jag blev alldeles ifrån mej.
--- Vad då för ? --- För städhjälpen, hon var färgad, en negress, suckade Karin.
--- Ja ? --- Alldeles krullig i håret, stor som jag fast ung och blank.
Jag kunde inte låta henne jobba här.
--- Verkade hon opålitlig ? --- Nej, det var inte så, det förstår du väl att jag inte kan ha en neger som skurar mina golv heller.
Jag är ingen latifundist.
--- Va ? Vad menar du med latifundist ? Henrik skakade på huvudet och tog en klunk ur glaset.
--- Jag slog upp det, det är en som driver sin egendom med slavar.
Jag dör hellre utarbetad än låter en färgad skura åt mej.
Karin drack ur sitt glas.
--- Vad i jösse namn spelar det för roll, vad spelar färgen för roll när man betalar för sej ? --- För mej spelar det en stor roll.
--- Vad är det för skillnad på en finska och en neger ? Arbetskraft som arbetskraft.
Du är konstig du, slut i pallet sa Göran i morse när vi letade som fanken efter smör och bröd och pålägg.
Vi fick äta gamla skorpor och Ingrid fräste åt mej när jag ville väcka dej.
Jag blev riktigt rädd, håller ni två på och lierar er emot männen inom familjen va ? det är väl lite bortkastat.
--- Henrik, söta, inte bli arg nu, det är sent och vi måste gå till sängs nu.
I morgon ska jag ... --- I morgon ja.
Bra att du sa det.
Jag har bjudit hem familjen Smith på middag.
--- Nej, sade Karin och blev stel.
--- Börja inte nu, suckade Henrik.
Det är vanliga människor fast dom råkar ha bra med pengar, dom var så generösa mot mej i London, tog mej med på konserter och fester och det måste jag återgälda.
Men människa, se inte så skräckslagen ut, dom ska investera i Sverige nu när England håller på att sjunka.
--- Ja men jag ... --- Inga men nu igen.
Hitta på en god middag.
Gör något svenskt och krångla inte till allting för mej.
Ställ upp och var glad för att jag håller dej sysselsatt.
--- Hur dags, pep Karin.
--- Jag tar ut dom på en drink först, till Kaknästornet tror jag, ja vi är väl här vid sju.
Var inte rädd, det är inte dej dom ska äta upp, bara din goda mat.
Visa lite vilja som förr och bryt inte ihop.
Nu lägger vi oss.
Henrik klappade Karin på huvudet.
--- Du ska inte behöva sitta bland kreti och pleti på en poliklinik, beställ tid hos en privatläkare vet jag.
--- Man får vänta så länge, kanske i flera veckor och då har jag väl hunnit bli riktigt tokig, sade Karin.
Henrik sade ingenting för han hade stoppat sovpropparna i öronen och släckt sin läslampa.
--- Kan du inte bjuda någon mera i morgon, det är så svårt att prata när vi bara är fyra, engelska menar jag, ropade Karin.
--- Oroa dej inte för konversationen, den står jag för om du står för maten, ropade Henrik tillbaka.
Godnatt då.
--- Godnatt.
Karin tänkte på alla gånger hon klantat sej och påstått : I am a swede och Göran upplyst att det betydde kålrot.
Jag är en kålrot, inte långt ifrån i alla fall.
I morgon får jag hoppa över Kulturhuset och städa istället, jag måste höra på språkkursen jag fick av Henrik när barnen började med engelska i skolan.
Jag minns en hel del om familjen Wright, deras barn och livingroom och garden och dog.
Innerst inne så önskar sej nog Henrik en ny Karin, en representativ, språkkunnig och sval och behärskad, mörk som flickan han höll på att äta upp med ögonen, så blir jag övergiven som gamla Gunilla som bara har sin sockersjuka kvar av ett helt liv.
Hon gråter nog och är en plåga för sej själv och barnen som kanske hälsar på ibland.
Om jag ändå skulle söka upp henne, ta med henne på bio eller vad som helst men hon kanske är bitter och det står jag inte ut med.
Om Henrik dör då ? Då blir du rik, härmade Karin Henrik.
Då blir du rik och kan skaffa dej en älskare, många unga, varför inte en hippie eller popsångare som du kan försörja med min pensionsförsäkring.
Rik och utan en vettig tanke.
Karin låg stel med bultningar i lår och kropp, nacken var som en pinne.
Men om jag skulle dö skulle Henrik inte precis bli rik, jag har inte ens en olycksfallsförsäkring fast jag så lätt drullar omkull, jo den vanliga tillläggsförsäkringen i sjukkassan och om jag blir sjukskriven, ja från vad ? då måste man ju ha ett arbete.
Hur illa jag än tänker om Henrik så skulle jag inte vilja bli änka, det skulle jag aldrig klara men tänk om jag hade varit gift med en av dom där järnvägsarbetarna som utrotades med bekämpningsmedlet Amitrol ... nu sitter änkorna och stirrar på tjugofemtusen kronor var och undrar.
Men det stod ju i tidningen att en man var värd över fyrahundratusen om han omkom i trafiken och varför fick änkorna nöja sej med bara tjugofemtusen var ? Kålrot, jag kan bjuda på rotmos och skinka, det är väl inte så spännande men svenskt och lite jobbigt.
Lukten av rötterna står jag inte ut med men först måste jag städa riktigt fint.
Tänk om Henrik i alla fall vill bli av med mej som den där mannen jag läste om som kopplat en sladd till sin hustrus högra tå och en annan sladd till fruns vänstra fot och stoppat kontakten i väggen medan hon sov.
Tänk att dö i elektrisk säng och varför är elektricitet så farligt ? Karin fortsatte att mala ett tag till och värken i kroppen lät som musik.
På morgonen när familjen gett sej av och Karin vinkat, diskat och dammat, matat blommorna och nypt bort vissna blad, drack hon kaffe och läste i tidningen att allting i människan var utbytbart utom hjärnan.
Vad synd, tänkte Karin och grubblade länge om hon skulle flytta på soffan och ställa den där fåtöljerna stod, hon kånkade omkring möblerna och blev svettig, ställde så småningom tillbaka allting som det stått förut.
Hon letade fram " Vivavoxen ", fann frågehäftet och tänkte först slänga bort det men bläddrade och såg att hon varit så ambitiös att hon svarat till och med lektion nummer sex.
Fast hon hade stavat uppåt väggarna.
Hon satte på lektion nummer fyra på högsta volym för att överrösta dammsugaren.
--- Oh, good morning, Mr Arnold.
How are you this morning ? Very well thank you ... tur att grannarna inte är hemma tänkte Karin och gastade : Are you a man ? Yes I am.
What are we ? We are two men.
Is Mrs Wright a woman ? My name is Arnold, Karin vände på skivan och där fanns något användbart.
--- I had a headache, but I'm feeling better now.
--- Är ni säker på att ni känner er tillräckligt bra för att ha en lektion till ? och Karin ropade : Quite sure, thank you, hon städade och tog om skivan från början och kunde den nästan utantill när hon tog bilen och åkte till systemet och posten.
Karin fyllde i en lapp och sände femton kronor till handikappförbundet och kände sej riktigt nöjd med sin dag, upptäckte en apotekspåse på bänken bredvid postanvisningar och pennor.
Hon såg sej omkring men ingen tittade åt hennes håll, hon öppnade påsen, tog upp en burk piller och läste : Elsa Granberg 25-06-04.
Papaverin.
Karin gick fram till luckan och betalade sin samvetspeng till dom som inte kunde gå som folk men kom av sej när hon skulle lämna ifrån sej apotekspåsen och stoppade den i fickan.
Hon ångrade sej och ställde sej i kö framför en annan lucka, ändrade sej igen och gick till systemet.
Där handlade hon fyra flaskor vitt och fyra flaskor rött vin, lite konjak och sherry, mindes att det var engelsmän som skulle komma på middag och köpte tio burkar starköl.
Hon bar ut kassarna till bilen och körde iväg till en bra köttaffär och köpte oxfilé.
Bordsvatten och grapetonic och frukt, grönsaker och champinjoner, två påsar stor potatis som skulle gå snabbt att skala och skiva till provensalen.
När hon bar upp allting till våningen så tänkte hon att Henrik som var så generös minsann kunnat hjälpt till att bära någon gång, hon tyckte att hennes armar räckte ner till golvet och axlarna värkte.
Planera ditt arbete så slipper du oja dej, brukade Henrik säja.
Ring efter varor, det har vi råd med.
Ja Hemköp var bra men så gick det omkull också.
Karin satte på vivavoxen igen och repeterade medan hon gjorde iordning maten och skivade potatisen så försiktigt hon kunde för att slippa bli tvungen att åka iväg och sy ihop något finger eller tummen.
Det kan inte hjälpas, tänkte Karin, att jag hoppar över Kulturhuset idag, jag får låtsas för mej själv att jag är sjuk, ja visst ja, pillren.
Hon sökte i telefonkatalogen, ringde på måfå och en gammal man svarade med darrig röst att Elsa inte kom hem från arbetet förrän efter klockan fem.
--- Jag har hittat hennes medicin på apoteket, skrek Karin, nej på posten menar jag.
Hon måste ha glömt den där.
Mannen verkade inte att begripa någonting och Karin skrek att hon skulle återkomma efter sex.
Vad byngligt, tänkte hon, varför lämnade jag inte påsen i luckan, jag kan ju inte vara riktigt klok.
Hon slog i läkarregistret och ringde en doktor vars namn lät bekant, en telefonsvarare önskade henne välkommen att ringa på måndag.
Om ärendet brådskade hänvisades till en annan doktor som Karin ringde tre gånger men det var bara upptaget.
Hon läste på Elsas burk, stal doktorns namn och fick tid hos distriktsläkaren som var en hon.
Nästa torsdag, det rör på sej, tänkte Karin och klämde vitlöksklyftor i den lilla press hon fått av barnen en jul.
Hon såg sej om i köket, om Henrik och jag skulle skiljas och jag ta med mej allting som är mitt så skulle köket bli tomt så när som på dom sex oersättliga glasen förståss.
Karin avskydde att ringa till Henrik men kände sej tvingad för att få reda på hur många hon skulle duka till, hon hoppades att Göran och Ingrid inte hade något annat för sej.
Henrik lät stressad och sade att för helvete låt inte så ängslig, det blir bara dom, vi har viktiga saker att tala om.
Karin kaxade upp sej och hostade.
--- Allting är klart och nu ska jag bara duka.
Jag har inte glömt någonting.
Välkomna då, hej.
Puss och hej.
Göran kom hem och undrade om skomakaren tänkt behålla hans skor resten av livet, Karin fick dåligt samvete och kunde inte säja att dom låg kvar i baksätet på bilen.
Ingrid kom också och båda barnen lovade att sitta med vid middagen.
--- Chokladmousse, sade Karin till Ingrid.
Tror du att det blir en bra efterrätt ? --- Om du lovar att inte ställa till så förskräckligt så, sade Ingrid och plockade ihop onödiga vispar, karotter, knivar och fat som Karin strött omkring sej i köket.
Karin störtade iväg till affären, hittade färdig vispgrädde som pyste ut om hon tryckte på en röd knapp som på Henriks rakkräm.
Hon tänkte på ozonet och tog vanlig istället.
Men om jag kunde begripa hur det kan gå hål i atmosfären om jag sprayar i badrummet eller i köket och egentligen går hela svenska folket omkring med bomber som i drömmen om portvakten fast explosionen kommer på lång sikt.
--- Nu, sade Ingrid när Karin var tillbaka i köket och vispade, nu får du inte springa upp och ner och passa upp hela middagen.
Är det något som fattas så säj till mej eller Göran, vi dukar av och fixar och ni kan fortsätta med kaffet.
Begrips ? --- Javisst snälla söta, du är så omtänksam, sade Karin och blev lite blöt i ögonen fastän hon bara tagit två pyttesmå sherryknappar medan hon lagade all mat.
Karin sken och doften av vitlök välkomnade gästerna.
Mannen räckte först fram handen och log.
--- My name is Arnold.
Karin skrattade och fick en blick av Henrik som misstänkte att hon var lite berusad.
--- Mary, sade Mrs Smith och en lång harang om att ta seden dit dom kom och slänga titlarna.
--- Men det måste vi skåla på, sade Henrik.
Karin tyckte att han lät urfånig när han imiterade Mr Smiths snobbiga accent.
Utsikten beundrades, Karin sade att maten väntade och de satte sej och talade om att vädret var likadant som i England.
Ingen sade ett ljud om hur maten smakade, javisst ja, tänkte Karin, det är ju inte fint att tala om maten i England.
Arnold frågade Göran om studierna, jämförde med liknande utbildningar i hemlandet och blev uppbragt över att Sverige hade så få privatskolor.
Stackars Göran, tänkte Karin, kunde han inte ha fått något annat i arv från mej än dom röda kinderna.
Ingrid pratade obesvärat och Henrik såg stolt ut.
--- Är ni inte lyckliga över att ha en så trevlig och ung kung ? undrade Mary.
Han är så gullig när han vinkar, vi såg en bild på planet i en tidning när han gjorde honnör.
Tänk vad duktig han är!
Henrik fyllde på vinglasen och skålade, Karin tänkte att det var konstigt att dom tyckte att kungen var duktig för att han kunde vinka och göra honnör.
Duktiga var småbarn som lärde sej att gå och sitta på pottan, duktiga var gamla människor som orkade gå i trappor och mamma var duktig som åt trots att hon bara ville slippa och mådde illa av maten.
Henrik avbröt hennes funderingar och undrade hur hon mådde.
--- I had a headache förut but I'm feeling better now.
Arnold och Mary trodde att det berodde på lågtrycket som lustigt nog alltid kom från Irland, alla skrattade, åt och drack, Ingrid och Göran dukade av och hämtade moussen och Henrik serverade en skvätt portvin.
När de unga försvunnit till sitt och de vuxna samlats kring kaffet gick Henrik på toaletten.
Karin grubblade på vad hon kunde säja som inte lät alltför tokigt men Arnold förekom henne och talade om vädret och om att man egentligen borde fara till varmare breddgrader.
--- Hur lång tid tar det att komma till Kanarieöarna från Stockholm ? Karin tänkte efter, den färden hade de farit några gånger, hon hatade att flyga och drack sej nästan alltid redlös och blev en börda för Henrik tillsammans med allt bagage.
Tre timmar, tror jag ... --- About tree times.
Hon bjöd omkring småkakorna och var glad när Henrik kom tillbaka från toaletten, Mary beundrade hennes blommor och frågade vad de hette på latin.
Några visste Karin men att säja svärmors tunga på engelska eller latin blev för mycket.
Karin gick och kissade och undrade vad det var som blivit fel.
Tree times ... jag skulle ha stryk.
Varför blir jag alltid så blockerad och gör bort mej.
Jag har alltså försökt att inbilla den där Arnold och hans Mary att det tar tre gånger att komma till Kanarieöarna!
Hon tassade röd ut i köket, hällde i sej ett stort glas rödvin och tittade på disken som hon dyrt och heligt lovat Ingrid att inte röra utan spara den till i morgon.
Jag vill sätta på radion, diska och gnola och inte tvingas sitta där och visa hur dum jag är.
--- Du ska väl inte börja diska och böka nu, ropade Henrik.
Mary har något intressant att berätta.
Mary berättade långsamt och tydligt som till en idiot att hon arbetade som värdinna på ett sjukhus i London, voluntary, alltså utan lön.
Gick omkring och hjälpte folk till rätta med att hitta i korridorer, ge dom sittplatser medan dom väntade på sin tur och förse dom med a nice cup of tea.
--- Det vore väl någonting för dej lilla gumman, sade Henrik och log uppmuntrande.
Karin log tillbaka och tänkte på alla återbesök på Radiumhemmet med mamma, Rödakorsvärdinnor hade varit hjälpsamma och leende, visat rätta vägen till olika avdelningar där andra cancersjuka satt i rader med blickar som undrade : är hon värre än jag ? Sjuka och fula och unga och vackra, alla med samma blickar.
Ingen blir snäll av att vara dödsdrabbad och nere i cafeterian framför damen i bull- och kaffekassan visade alla sina rätta fula, trötta och hopplösa ansikten och försvann i räkmackor med massor av majonnäs.
--- Nej, sade Karin.
Jag är inte så ädel och bra, jag orkar inte med att träffa sjuka människor, jag vill skrika.
Jag dör hellre än att jag är tillsammans med dom.
Arnold, Mary och Henrik tittade på henne.
--- Ja översätt du bara, sade Karin till Henrik.
Jag måste ringa ett samtal som jag har glömt bort, det tar bara en minut.
--- Ja, men smit inte sen.
Elsa lät liten och torr i telefonen, men glad över de hittade pillren och tacksam.
Ville bjuda på kaffe eller någonting och Karin föreslog att hon skulle hämta Elsa utanför hennes jobb i morgon och köra henne hem.
Så sade dom ajö och Karin fick adressen till flaggfabriken där Elsa arbetade.
--- Jag kommer halv fem då.
Det är en ljusblå Volvo Amazon, ja vad kan jag säja mera, jag är mörk och lite lockig i håret, jo det står BOM etthundrafyrtionio på nummerplåtarna.
Tänk om jag får en väninna, en egen väninna och inte någon av Henriks arbetskamraters fruar, fantiserade Karin och gick in i vardagsrummet där Mary bläddrade i en gammal Damernas Värld och Arnold och Henrik vandrade fram och tillbaka med veck i pannorna och diskuterade pengar.
--- Marvellous, sade Mary och pekade på en klänning, det hade hon sagt om Karins blommor också och om utsikten och om barnen.
Karin nickade och höll med och fick plötsligt höra den hesa och raspiga vivavoxrösten säja " My name is Arnold.
How are you feeling to-day ? I had a headache, but I'm feeling better now.
" --- Stäng av, skrek Karin till Henrik som skrattade ikapp med Arnold och Mary sade marvellous, Karin var stoppröd i ansiktet.
--- Ta inte illa vid dej nu, sade Henrik skarpt.
Det fattar du väl att det låter roligt för dom!
Arnold och Mary blev så förtjusta och skrattade så innerligt att dom föll i varandras armar, bönade och bad att få köpa skivan.
--- Ta den, varsågod, sade Karin.
Hela kursen är jätterolig, otroligt helt enkelt, men lova att skicka en på svenska till oss om det finns någon i England.
Det lovade dom och skålade, diskuterade hur de skulle slå ihjäl tiden resten av kvällen och Arnold sade att regalskeppet Wasa var intressant men stängt, men den svenska synden är väl öppen ? Karin och Mary målade sej lite, Henrik ringde efter en taxi sedan han och Arnold studerat Expressens annonser, så for dom iväg under försäkringar om att om damerna på något sätt inte gillade showen så skulle dom alla fyra genast hitta på något annat istället.
--- Vad då för annat ? undrade Karin.
--- Ta en drink, sitta och prata på något trevligt ställe, föreslog Henrik.
Vad som helst, tänkte Karin, men inte sitta och prata.
I taxins baksäte kurade Karin ihop sej så nära Henrik som möjligt, smög sin hand i hans och frågade viskande om maten varit god.
Henrik nickade javisst.
--- Vad ska han investera pengar i för företag ? --- Du begriper väl att vi inte kan sitta och prata om dom när vi har dom alldeles inpå oss, det märks.
Jag ska säja det senare.
Jag följer med jag följer med jag följer med, tänkte Karin och lät kroppen följa med i svängarna.
Jag har följt med i hela mitt liv, bara följer och följer och inte kom jag iväg till Kulturhuset som jag lovat mej, typiskt Karinsvek.
Taxichauffören skämtade om att han kunde lukta sej till vad dom ätit till middag, vitlöksdoften hade följt med den också.
Jag undrar hur Elsa ser ut, tänkte Karin och var glad över sin hemlighet, men vilken konstig man hon hade eller var det hennes pappa ? Sill, jag kunde ha bjudit på sill, det är svensk mat det och fluffig laxpudding, sill i olika inläggningar som jag är så bra på, vad dum jag är.
--- Upp med hakan nu, sade Henrik lite tyst, det är inget farligt vi ska på, en vanlig porrklubb.
Törs du inte följa med ? --- Sill, sade Karin.
Jag tänker på sill, jag kunde ha gjort sill ... --- Jaja ... Henrik betalade taxin, de klev ur och tittade uppåt väggarna efter husnumren.
Vad du gör dej till, tänkte Karin om Henrik som såg ut som om han aldrig tidigare varit där med någon utländsk investerare.
Mary och Karin stod bakom sina män som betalade nittio kronor per styck, damerna fick gå in gratis.
Det begriper jag inte, tänkte Karin, som småbarn som åker tåg fritt under sex år, det kunde väl kosta en krona i alla fall som för pensionärer på Skansen.
De lämnade ifrån sej ytterkläderna, Karin såg en mängd Karinar och Arnoldar, Henrikar och Maryar i fiffigt uppsatta speglar.
De gick in i salongen, makade sej försiktigt förbi några herrar på ytterplatserna och satte sej på fjärde raden.
På scenen böljade ljus i pastellfärger över en ridå av skärt siden med fransar.
--- Jag undrar hur mycket dom gör här per dygn, viskade Henrik till Arnold.
Med vana att räkna ut saker så kom dom fram till ett närmevärde på tiotusen kronor.
--- Inte illa va ? Henrik och Arnold blinkade till varandra tvärs över Karin.
Mary viskade till Karin och undrade om hon varit på något liknande ställe tidigare och Karin skakade nekande på huvudet till svar.
--- Bara på tjurfäktning i Barcelona men det är nog inte riktigt samma sak.
Musiken, ett mellanting av pop och soul och underhållningsskval, tystnade, ett metalliskt klockspel tog vid och ridån åkte upp, på en skär säng låg en man och en kvinna alldeles stilla.
Flickan var blond, ung och söt, pojken vacker men säkert inte svensk med sitt lockiga hår och stora skägg.
Till klockspelet sjöng en lite hes flickröst om att hon var född med för mycket kärlek i kroppen.
Det unga paret började smekas oändligt långsamt och rytmiskt, Karin tyckte att det var vackert med skära kroppar i skärt ljus på skär sidensäng, deras kyssar blev lite hetsigare, dom smektes och kysstes upp och ner och när pojken vände stjärten till publiken så viskade Karin till Henrik.
--- Ser du på hans vänstra skinka där ... --- Vaddå ? --- Nej, högra blir det.
Ser du inte födelsemärket ? --- Vad är det med det då ? --- Likadant och på samma ställe som Göran har.
--- Jasså.
Henrik lade armen om Karins axlar och kramade lätt.
--- Du är inte riktigt slug du, är det vad du ser ? --- Nämen ... jag bara tänkte, sade Karin och tittade på flickans bröst och fasta lår och på pojkens lem som var mjuk och lite slö.
Paret älskade mer och mer akrobatiskt, det blev regnljud i högtalarna och åska.
Medan flickan sög och gjorde sitt yttersta för att få fjong på pojken så låg han och petade sej i näsan.
Karin rodnade och tyckte att det var fräckt mot flickan, åskljudet blev högre och pojken tog flickan bakifrån, då blixtrade det i högtalarna och i strålkastarna, Henrik lade en hand på Karins bröst och det vackra kärleksparet föll ihop över varandra med små stön och ridån gick ner.
--- Nåå ? viskade Henrik.
Blev du inte lite upphetsad ? --- Nja ... men jag tyckte att det var väldigt vackert i alla fall.
Hon tänkte att paret nog fuskat lite grann för att dom blev inte ett dugg svettiga och hade hela tiden sina ansikten under absolut kontroll.
Jag har svårt att föreställa mej att någon skulle betala ett öre för att titta på när Henrik och jag älskar men det är ju skillnad på ålder och storlek.
Alla applåderade, Karin undrade om Henrik trodde att det gick att kissa på det här stället, han följde med och stod i kön utanför herrtoan.
Någon damtoalett fanns inte.
Sedan tittade de på en lång rad strippor som dansade och klädde av sej, gjorde samlagsrörelser och stönade i micken.
En av stripporna gick ner bland publiken och kände på männens byxor, gjorde ibland stora smaskiga grimaser och ibland rynkade hon på näsan och ruskade på huvudet när hon inte smackade och rullade med ögonen.
Henrik och Arnold bytte blickar, log och nickade när någon strippa tilltalade dom fysiskt, Mary och Karin log också mot varandra och rökte.
En svarthårig flicka i herrkavaj, bara lår och blanka stövlar gick också ner till publiken, hon hade med sej en surrande massagestav med lampa i som hon lyste på männens gylfar med, killade dom och pratade om deras lemmar och frågade hur dom mådde.
Hjälp, tänkte Karin, hon kommer hitåt.
Strålkastaren följde med flickan och hon körde ner staven som lät som en humla mellan Henriks ben och frågade Karin om hon var nöjd med den.
Karin kände sej illröd och nickade, alla skrattade och flickan stod retfullt kvar och frågade hur den såg ut, lång eller liten och tjock och Karin fnissade med händerna för kinderna.
Med Mary talade flickan engelska och Mary svarade rappt och slagfärdigt och publiken skrattade.
Sedan gick flickan upp på scenen och klädde av sej, väldigt långsamt och till musik.
Så kom en trollkarl och plockade fram minst åtta pingisbollar ur munnen, en kortlek och en massa andra saker, han spelade musik med bjällervippor utplacerade till och med på huvudet.
Han avslutade sitt nummer med att uppföra en dans tillsammans med en jättekuk av papjemaché.
Sedan blev det grönt ljus på scenen, en flicka lekte att hon var i skogen och när hon efter evigheter fått av sej alla kläder satte hon på sej en räv på ena armen och anföll sej själv med nafs och bett på bröst och underliv.
--- Fan vad han glor, sade Henrik om en japan som satt i raden framför.
Han glor ju mer på dej än på föreställningen.
--- Har ni fått hit dom också, sade Arnold som fattat vad Henrik fräst om.
Vi har dom också.
Det vimlar av dom i hela England.
--- Han tror nog att jag är ett luder, viskade Karin till Henrik.
Så tror han att du är min hallick.
Han kanske vill hyra mej.
--- Han har ingen som helst urskillning!
Fan, jag skulle kunna vrida näsan av honom.
--- Han är nog olycklig, viskade Karin.
Bli inte arg nu.
--- Det skiter jag i.
--- Och ensam.
Karin tryckte sej närmre Henrik.
--- Jag skiter i om han är olycklig och ensam, lite vett kan man väl ha fast man är japan va ? sade Henrik.
Japanen fortsatte att glo och klädde av Karin med ögonen.
De tittade på ytterligare några strippor som slutade sina nummer med endast stövlarna kvar, Karin tänkte på ett av plakaten på demonstrationen med systrarna om att porrindustrin måste stoppas.
Varför var dom så arga på stripporna ? Förnedrande ... för vem då ... mest för männen som satt där i rader och dreglade med ögonen och betalade stora pengar för att bli upphetsade och sedan få gå hem och runka.
Dom måste ju känna sin ensamhet ännu värre och vem är hora ? Jag, tänkte Karin.
Jag är en riktig hora.
Varsågod och titta japaner eller vanliga hyggliga ensamma svenskar eller norrmän, ta en titt, här har ni en hora som prostituerat sej i hemmiljö, fått blommor och presenter och mat.
Mat och husrum och fickpengar och två barn.
Jag har två gånger fått låta min livmoder härbärgera små horungar och fått berlocker och blommor efter förlossningarna.
Bra va ? Det var bara när jag fick p-piller som jag inte kunde spela min roll riktigt bra för då kräktes jag på allting, blev fet som en kerub och min hallick tyckte att jag var sexigare än någonsin och ville ligga med mej men då kräktes jag igen.
Men sedan jag slutat med pillren har jag horat som vanligt.
Kan jag få bli medlem i horfackföreningen så att jag äntligen blir organiserad och kan gå med plakat och knyta näven utan att skämmas.
--- Lesbian, bara lesbian, sade Henrik, sedan går vi.
Två unga vackra flickor med långt hår började sakta att smeka varandra, dom kysstes och slickade varandras kroppar men Karin kunde inte riktigt se hur det gick till eftersom flickornas långa hår skymde.
Till slut klädde den ena flickan på sej ett bälte med en stor skär plastkuk och trängde in i den andra flickans slida men dom såg lika ointresserade ut som om dom stod och sorterade tvätt, tyckte Karin och hoppades att det inte fanns några otäcka bakterier på plastsnoppen.
Ute bland speglarna stod Henrik och Arnold och trängdes för att få tillbaka ytterkläderna, de log och hjälpte sina damer med pälsarna, gav flickan som ringde efter en taxi fem kronor och gick ut på gatan.
Tystnaden var fullständig och regnet det enda som hördes.
--- Det är sent, sade Henrik.
--- Ja, vad konstigt, sade Karin.
Jag blev alldeles stel i nacken av att sitta och titta så där länge.
--- Det är ingenting emot vad den där apjapanen är, han kommer att få läsa tidningen så här i morgon.
Henrik vred skallen ett helt varv, nästan.
Vilken oförskämd typ.
Nu kommer bilen.
Dom tog en sväng förbi Carlton, tackade Arnold och Mary som tackade tillbaka och sade att kvällen varit marvellous, Henrik och Karin fortsatte genom den blöta staden som var nästan folktom.
Karin lutade sej mot Henriks bröst och drog en djup suck.
--- Men är det inte roligt att någon annan uppskattar mitt utseende och finner mej attraktiv ? --- Roligt ? Vad är det för roligt med att en japan utan hyfs och smak nästan tappar ögonen.
--- Men ändå ... --- Finess, inte så där rätt upp och ner.
Man ska inte beundra en kvinna så där oförskämt.
Du skulle bara veta hur du glodde på den där tjejen i foajén, tänkte Karin men sade : --- Du ... du kan väl säja till mej ... ja hur du vill ha mej i sängen.
--- Du är fin som du är, sade Henrik och kramade henne.
--- Jo men du kan väl säja någonting som du vill att jag ska göra eller så.
--- Jag vet inte, sade Henrik.
--- Var det ingenting hos stripporna som du tände på ? Henrik tänkte efter en lång stund och viskade för att inte chauffören skulle höra.
--- Tja ... det var ju snyggt med bara stövlarna på förståss.
--- Ingenting mer ? --- Näää.
--- Vem var sötast då ? --- Tja ... den där ljusa flickan som hade klippt sej därnere eller rakat sej, hon var spännande.
--- Det måste vara svårt att variera sej, sade Karin.
För mej så här efteråt så var dom likadana allihop.
--- Det går rutin i allting, sade Henrik och betalade taxin.
--- Gör dej iordning i badrummet först du, sade Karin sedan de kommit upp i våningen.
Jag ska vädra lite och plocka undan.
Hon tittade på överfulla askfat, kaffe och konjakrester och kaksmulor och i köket ville hon inte se eländet.
Hon hällde upp en kopp sherry och ropade till Henrik och undrade om han också ville ha en kvällsknapp men Henrik borstade tänderna och gurglade sej och hörde henne inte.
--- Nu är det din tur, sade Henrik.
Skynda på lite för det är sent som fanken.
Han gick in i sängkammaren.
Min tur, mumlade Karin och klädde av sej och lade kläderna på badkarskanten.
Generande hårväxt, hon sträckte armarna över huvudet och såg på sina mörka tussar i armhålorna.
Varför heter det generande hårväxt när det gäller kvinnor ? Tänk om mina bröst var små och fasta och skojiga att ha istället för dom här tunga böljande lassen jag släpar omkring med.
Pennprovet som det stod i Damernas Värld att man skulle göra, stoppa en blyertspenna under vardera bröstet, stå upp, sitter pennorna kvar så bör du använda behå.
Det bör jag, jag kunde till och med hoppa och pennorna satt kvar.
Karin tvättade ansiktet, blaskade sej under armarna och duschade stjärten.
Torkade sej och tittade på Henriks rakkräm med citrondoft, tog ner den från hyllan och sprutade ett tjockt lager och tänkte : gräddmus.
Drack en munfull sherry som hon burit med sej från köket och tog Henriks rakhyvel, satte upp ena benet på toalettlocket och började raka sej.
Herregud!
vad besvärligt männen måtte ha det, tänkte hon och blev vimmelkantig av att stå upp och ner.
Men dom har ju närmre till skägget förståss, jag måste ta mera lödder, aj vad ont det gör.
Karin vilade en stund och bytte ben på toalettlocket och stönade med huvudet fullt av blod och dunk.
Hon rakade och sköljde hyveln under vattenkranen, hade på mera lödder och rakade igen.
Ja, inte blev det vackert inte, tänkte hon.
En skallig mus.
Hon stänkte på rakvatten och hoppade högt av svedan, baddade med kallt vatten och tog på sej batistmorgonrocken och smög ut i hallen efter stövlarna.
Dom var svåra att få på utan strumpor och luktade konstigt.
Satan också, hundskit!
Hon skurade stövlarna och fortsatte att svära över hundar och var glad över att hon inte var matte till någon liten gullig pudel.
Sedan talkade hon stövlarna inuti och då gick dom lättare på.
Karin kände sej osäker, gick omkring i våningen med sherrykoppen som smakade illa efter tandborstningen.
Vad har jag gjort ? Nu kan jag inte gå naken inför barnen, aldrig mer, inte på länge i alla fall.
Dom skulle tro att jag blivit riktigt galen och inte kan jag gå till någon gynekolog heller och visa upp mej så här om jag inte skaffar en postisch och klistrar fast men det märker nog doktorn.
Vad ska jag göra mumlade Karin och smög in till Henrik som sov djupt med lampan tänd.
Karin såg på honom och på sej själv i spegeln, tänkte på alla vackra tjejkroppar dom sett på kvällen och på hur lätt det vore för Henrik att med sin ställning och sitt utseende tjusa till en ung kvinna.
Inbillar jag mej bara att jag är kär i honom och vill leva tillsammans med honom bara för att jag är rädd för att bli ensam ? Fortsätter jag att leva med Henrik av feghet ? Varför var han så intresserad av dom lesbiska flickorna, undrar om han någonsin känt sej dragen till någon man ... Det skulle inte förvåna mej så arg som han blev när det talades om homosexualitet, alldeles rabiat och den där Lennart Pettersson som var bortgjord för all framtid, Henrik hade varit urförbannad när han efter ett samtal på tu man hand med honom fått klara besked om att han inte tänkte gifta sej utan bodde tillsammans med en annan man.
En kråka, hade Henrik skrikit, det begriper väl varenda människa att man inte kan ha en fikus på banken.
Folk måste ha förtroende för dom man lämnar sina pengar till, det måste vara folk med vanliga normala böjelser och inte någon fikus.
Barnen hade beskyllt Henrik för att vara förstockad och fördomsfull och Henrik hade blivit ännu argare.
Karin kröp ner bredvid Henrik och somnade med stövlarna på, vaknade av dunket i benen och gick upp.
När Henrik vaknade fick han sitt te med citron och rostat bröd, ost och marmelad och medgav att han kände sej lite dagen efter.
--- Det går nog bra ändå och ikväll åker jag direkt till tennisen.
--- Vi äter vid åttatiden då, sade Karin.
Hon vinkade i fönstret som vanligt, kände sej ångerfull och mosig och tänkte på att hon kunde vara tillsammans med Elsa till sju eller halv åtta, till barnen kunde hon ställa fram något enkelt som dom fick värma själva.
Nästan svimfärdig glodde hon på disken och mumlade : jag orkar inte, jag orkar inte ta itu med disken och inte med mej själv, jag måste först sova en stund.
Karin tog tidningen med sej i sängen, läste om Etiopien och Selassies milliarder och blev upprörd och arg.
Jag som tänkt sälja bilen och ge bort pengarna till svältande förtryckta va, så sitter förtryckarna på sina länders folk och skickar miljon efter miljon till banker i Schweiz!
Varför ska jag behöva dras med dåligt samvete över att äga en bil när dom där miljardärerna inte har vett eller råd att skaffa sej samvete.
Javisst kör jag bil som en idiot, en vacker dag händer det något förskräckligt, men om jag gör som jag tänkt och skrivit i blocket, vem ska jag ge pengarna till och varför investerar de rika från u-länderna i i-länderna, i cocacola och nöjespalats i Las Vegas ? Jag måste fråga någon, kanske den där prästen som var så lik Göran ... Hon slumrade en liten stund, vaknade med ett ryck och kände sej ännu hopplösare, gick upp och drack kaffe, glodde i tidningen och på regnet utanför fönstret.
Hon baddade svedan efter det bortrakade håret med kallt vatten och letade efter en lindrande salva i lådor och skåp.
Idomin, som jag smorde mamma med mot liggsår, det är nog bra men det luktar inte gott, tänkte hon.
Varför känner jag mej så degig, det måste vara spriten, inte bra att dricka så där sent, jag måste göra något om jag orkar göra något.
Efter att ha tagit två Bamyl tvättade hon håret i nästan iskallt vatten, torkade det och rullade upp det på nålar som förr i tiden, förr när hon var ung.
Varför klarar jag inte att rulla håret på dom fina Carmen Curler, jag bara bränner mej och trasslar till håret på piggarna, varför är jag så in i döden trött på mej själv och allting, varför rakade jag mej när jag bara blev fulare och äckligare och varför har jag ingen lust att åka iväg till Kulturhuset ? Jag har ju kläder på mej, ingen kan ju ana hur jag ser ut under eller hur jag känner mej.
Karin tog itu med disken och lyssnade på radion med ett öra, plötsligt stängde hon kranen och torkade händerna och lyssnade med båda öronen.
Programmet handlade om kvinnans klimakterium och en doktor intervjuades.
Han påstod att alla problem var lätt avhjälpta med östrogen.
Som jag mådde så dåligt av när jag åt p-piller, tänkte Karin.
Sedan förklarade en annan man att klimakteriet helt enkelt var ett led i åldrandet och att östrogen kunde hjälpa mot skrynklig och torr hud, mot uttorkade slemhinnor, speciellt då vagina och mot att benpiporna holkades ur och förorsakade benbrott, mot blodsvallning och för högt blodtryck, mot att ryggraden blev hopsjunken och gjorde kvinnan krokig i förtid, mot kolesterolanhopning i blodet som annars gärna slammade igen hjärnan och gjorde det svårt att tänka och mot mycket vanliga sömnproblem och mot ledvärk.
Karin lyssnade med uppspärrade ögon och kände att hennes ryggrad var krokig som en åtta.
Fyrahundra cyklar hann en kvinna genomgå innan mensen upphörde.
Fyrahundra mensar, tänkte Karin.
Hjälp, östrogen måste jag ha, det kanske finns något som är lagom starkt så att jag slipper spy och inte blir krokigare och torrare och igenslammad i hjärnan.
Tänk om jag kunde börja tänka en vettig tanke, jag kan ju inte ens tänka cykelpedal som Martin Ljung gjorde på en skojskiva med Povel Ramel, men varför skrev doktor Hansson bara ut kisspiller, Valium och blodtryckssänkande och inte något litet piller med östrogen i ? I radion vittnade två kvinnor om hur lätt det var att bli av med sina problem, dom berättade om sina menstruationer och var arga på uppfostran som fått dom att dras med föreställningar om att mens var äckligt och sjukt och orent.
Karin tänkte på när hennes mamma hängt ut dom virkade mensskydden på tork efter tvätt och kokning och mindes att hon skämts när skolkamraterna gått förbi huset och tittat menande på varann.
Det ska bli skönt att gå till Elsas doktor, tänkte hon och stängde radion för att slippa nyheterna.
Bilen behåller jag så länge, jag har ju ett alldeles nytt körkort fast jag är rädd för att det måste förvaras i sitt speciella lilla fodral för att inte radioaktiviteten ska läcka ut i handväskan och in i låren och upp i kroppen och vidare till halsen och så kvävs jag i strupcancer.
Varför är jag så nere, det är väl vädret också men varför är jag inte glad längre över att få träffa Elsa och hennes konstiga gubbe ? Ska jag ta med mej en blomma eller vad tycker gubbar om ... lite portvin kanske ? Karin struntade i bäddningen, tog bilen och for iväg till systemet och utanför blev hon stoppad av en solkig man som bad om en peng.
--- Snälla lilla frun, bara en krona.
--- Jag har inga pengar, sade Karin surt.
--- Snälla goa söta, bara en spänn till en vinare, det fattas bara en spänn.
Karin letade i väskan.
--- Ahh, söta goa damen, sedan går jag hem till min barackjävel, tack goa söta, och så dricker jag upp vinaren och leker att jag är mannen från vidderna.
Om jag åtminstone hade lite fantasi som gubben, tänkte Karin och ställde sej i en kö, så mycket leklynne att jag kunde hälla i mej en flaska vin och inbilla mej att jag var någon annan, Cleopatra eller Tarzans Jane eller bara en snäll liten gumma.
Förr i tiden var jag skamsen när jag stod i systemkö men nu skiter jag i det.
Förr var det nästan bara män i köerna men nu är åtminstone var tredje kvinna, det är väl det som kallas jämlikhet mellan könen, kvinnor har äntligen fått rätt att supa ihjäl sej.
Vad enkelt egentligen, en burk sömnmedel och en flaska whisky och så ajöss med lilla Karin.
Jag har det så bra att jag kan ta en vecka på Mallorca, mina anhöriga slipper hitta mej upplöst, död och svullen.
Fast då får dom besvär med att forsla hem liket men det skiter ju jag i när jag är död men jag skulle hellre vilja vara vacker och inte blå och svullen.
Karin köpte en liten flaska portvin av god kvalité, for vidare och handlade middagsmat och kom ihåg att lämna in Görans skor till skomakaren.
Samvetets röst ekar i takt med våra lekar Karin läste flera gånger vad Göran skrivit på en lapp som trillat ner bredvid hans säng, hon undrade om hon skulle ta åt sej och må ännu mer illa eller om Göran möjligen försökte bli poet.
Hon gav katten i att bädda hans säng, gick vidare till sängkammaren men struntade i bäddningen där också.
Hon packade upp varorna, dukade till Göran och Ingrid, skrev ett meddelande om att hon tänkte komma hem senast halv åtta.
En onödig lapp, tänkte hon, för egentligen struntar väl barnen i när jag kommer, om jag kommer över huvud taget fast jag vill inte oroa Ingrid, hon behöver sitt huvud för sej själv.
Usch, varför krånglar jag till allting, jag ångrar att jag lovade att hämta Elsa.
Jag hatar att träffa nya människor, gamla också, när jag känner mej så här sopig.
En hel kvart för tidigt satt Karin utanför porten på Östgötagatan och fantiserade om hur Elsa skulle se ut och vad dom skulle säja till varandra.
Tycker jag om henne så ska jag be att hon följer med till Kulturhuset någon gång när hon är ledig, tänkte hon och spanade på alla förbipasserande.
Tanter och unga flickor, gubbar och pojkar men ingen lade märke till BOM 149.
Karin hann bli sömnig och svettig innan bildörren öppnades och en liten mager kvinna med spetsigt ansikte och fårskinnspäls sade hej och goddag.
Jag är Elsa.
--- Så roligt att träffas, sade Karin.
Sätt dej, vänta så ska jag hjälpa till med bältet.
--- Det behövs inget bälte för mej, log Elsa.
--- Åjo, skrattade Karin, annars tar polisen oss för olaga någonting ... Karin startade och tänkte lite besviket att Elsa såg förfärligt gammal och sliten ut, lite sur också.
--- Här är påsen, den har blivit lite tufsig och skrynklig i fickan.
--- Det passar mej precis, sade Elsa.
Jag är också tufsig och skrynklig, tack så mycket, det var verkligen hyggligt, så mycket besvär ... --- Äsch, inte alls.
Jag läste på burken och beställde tid hos samma doktor, det är jag som ska tacka, jag får komma dit på torsdag i nästa vecka.
--- Hon är snäll och duktig.
Nej sväng ner här, det är lättare.
--- Jag tänkte få bjuda dej på kaffe på något konditori eller så och inte tränga mej på hemma hos er, det känns så fånigt.
Karin tittade på Elsa som drog ner mungiporna.
--- Snälla, du kan väl följa med hem.
Du förstår gubben har väntat hela dagen.
Han, ja han sitter där man sätter honom kan man säja ... Jag klädde honom i morse och bäddade soffan innan jag gick ... han blir så besviken.
--- Naturligtvis följer jag med.
Är han sjukskriven ? undrade Karin så diskret som möjligt.
--- Han bröt lårbenshalsen i somras och sedan dess har han tappat sugen, han är över åttio och då brukar dom ju gå sönder så lätt.
--- Jag hörde att benpiporna blir urholkade med åren och att man ska äta östrogen, dom sa det i radion.
Elsa suckade och snöt sej.
--- Värst är väl att han inte har någon lust att äta och så gnäller han över allting, han tror att han ska dö ... han behöver bli uppiggad och jag är inte så rolig så det stör.
--- Det är nog vädret också, sade Karin tröstande, det kan ta knäcken på vem som helst.
Jag känner mej så nere, det är därför jag ska till din doktor.
--- Jaha.
Karin funderade över något att säja som lät uppiggande.
--- Är det inte roligt att ha ett yrke och kunna sy ? --- Om det är roligt vet jag inte, men tiden går ju i alla fall, svarade Elsa.
Här är det, du kan parkera i luckan där.
--- Det klarar jag aldrig, sade Karin och ställde sej på fel sida gatan.
Så här dags går väl inga parkeringslisor omkring.
Jag måste vara hemma vid sju för då kommer min Henrik hem och vill ha något i sej.
--- Jaha.
Elsa höll upp porten, dom gick in i ett väldigt gammalt hus som luktade matos, gammalt matos och utanför Elsas dörr stod en grön hopfällbar säng.
--- Det är gubbens.
Vi har så trångt så när vi väntar besök får jag ställa den där.
Han har legat i den sen han var liten och vägrar att sova i bäddsoffan.
Elsa låste upp och ropade : --- Här är vi ... hallå gubben lilla ... Lilla gubben reste sej ur en fåtölj med hjälp av käppar och hälsade.
--- Han hör illa så du får tala tydligt, sade Elsa och klappade gubben på armen.
--- Det är du som hör illa, sade gubben.
Han var klädd i mörk kostym och vit skjorta, hade vacker röd slips och var välborstad i det glesa vita håret.
Karin neg.
--- Varsågod, det här kan behövas i höstrusket.
Gubben fick hjälp av Elsa att sätta sej ner igen och Karin svalde sin bekanta gråtklump och log.
Sedan tog Elsa hand om Karins kappa och hängde upp den i en smatt som skulle föreställa hall.
--- Ja, så här bor vi.
Det är inte stort men det duger bra åt oss.
Badrum och balkong har vi men det är inga fönster på kokvrån och det är lite tråkigt för allting blir fett och gult.
--- Hämta en korkskruv, ropade gubben.
Och glas!
--- Här är fint, jag har aldrig sett något så välstädat i hela mitt liv, sade Karin och såg sej runt i den lilla våningen som var mindre än hennes och Henriks sängkammare.
Elsa drog gubben i fåtöljen en bit för att komma in i skänken och ta fram glas och korkskruv, drog honom tillbaka igen och såg till att han satt bekvämt uppbullad på dynor, stel som en pinne.
Dom skålade, Karin sade bara lite tack, för bilens skull och tänkte att om inte fönstret stod på glänt så skulle jag skrika och kvävas, hon tog djupa andetag och log.
--- Här är fint, väldigt hemtrevligt.
Har ni bott här länge ? --- Sedan vi gifte oss, det är tjugofem år sen ... nej vi har inga barn och det är väl lika bra det så oroligt som allting är i världen.
Elsa sänkte rösten och fortsatte att tala med mindre munrörelser.
--- Du undrar över åldersskillnaden va ? mm, men vi gifte oss för att vi tyckte om varandra och då spelar åldern ingen roll.
Gubben var gift en gång innan men då fick han heller inga barn, det är väl någe fel på'n.
--- Vad tisslar du om, gnällde gubben.
Du ska jämt tissla, nu vill jag skåla med Karin som är så snäll och gjorde sej så mycket besvär för din skull.
--- Äsch, det var väl inget, sade Karin och blev rödare.
--- Jo minsann och det ska jag säja, att ingen i hela världen har kunnat vara en så bra sjuksyster som Elsa ... hon har skött mej perfekt och jobbet hela tiden.
Skål Elsa.
--- Skål, sade Elsa torrt, du överdriver, jag är inte så duktig alls.
Gubben svarade emot och blev ivrig, ville visa fotografier från den tid då han inte var orkeslös och Elsa fick skjutsa honom och fåtöljen igen, ta fram gulnade bilder och dra tillbaka gubben sedan hon stängt skänken.
Elsa dämpade ljudet på teven, han väntar på Drutten och Krokodilen, gubben hörde fast Elsa mumlade och började med stolthet att tala om teven.
Tiden kröp, Karin kommenterade alla fotografier med oj, vad bra och verkligen bra, jättebra och stiligt!
Hon kände sej förkrossad när hon tog adjö och fick med sej en sockerkaka som Elsa bakat kvällen innan till Karins ära.
Hon sprang ner för trapporna och begrep hur bra hon hade det jämfört med Elsa.
Dom skulle ringa till varandra någon gång och Karin följa med på bingo.
Jag som hatar bingo och ingenting begriper av det, jag blir bara nervös och varför sa jag ingenting om Kulturhuset och hur trevligt man kan ha där ? tänkte Karin och körde hem utan att komma ihåg att tända strålkastarna.
När Henrik kom, satt hon och väntade med en bit fransk bondpastej, rosévin och kaffe och Elsas kaka.
Hon berättade med lite blöta uppspärrade ögon om Elsa och gubben, Henrik sade jaja och klagade över en sträckning han fått i ryggen när han spöade Kåge med sex-ett, sju-fem, sex-tre.
--- Kan du tänka dej, kan du fatta, gubben hade suttit finklädd och kammad och tvättad och väntat på mej hela dagen!
På mej ? Har du hört något så tokigt förr ? --- Jaha, kan du massera lite här vid korsryggen är du hygglig.
Henrik klädde av sej och Karin knådade så bra hon kunde men Henrik klagade och sade att han inte var någon bulle utan en människa.
--- Jag kryper ner på riktigt nu, gör det du med, vi har sömn att ta igen båda två ... Han stoppade propparna i öronen och släckte lampan.
Karin stängde sängkammardörren, suckade och strövade omkring i våningen, tittade in till Göran som skrek att du kan väl för fan knacka först, han for upp ur sängen och Karin blundade.
Hon tittade in till Ingrid som redan somnat.
Sedan fingrade hon på dagens post som hon glömt bort att visa Henrik och han glömt bort att fråga efter.
Varför får jag aldrig någon post ... Veckans Affärer, några brev med Henriks namn på och Vår Bostad, på baksidan stod Henriks namn präglat ... Jo här!
Från Hemmets Journal.
Fr K Ottermark.
Ett erbjudande om att få Kalle Anka i tretton veckor för bara trettiotre och femtio, dessutom kunde hon välja mellan tre Robin Hood-tavlor och tre färgglada och utstansade Disneyfigurer.
Karin stod en stund framför telefonen och undrade varför aldrig någon ringde till henne, men Elsa kanske skulle höra av sej, fast hon tyckte nog att jag är lika hopplös som jag känner mej och alltid har tyckt att jag är.
Alltid ? Nej, jag trivdes ganska bra med mej själv och tyckte att jag betydde något för barnen.
Dom behövde aldrig gå i lekskola, jag sysselsatte dom själv med ritpapper och färger, vi lekte roliga lekar och när dom inte kunde gå ut för vädret eller för någon förkylning eller vattenkoppor eller mässlingen så byggde vi kojor, åt under matbordet och klädde ut oss, jag hade Henriks kostym på mej och så lekte vi " konstiga människor " och det var förbjudet att säja ett vettigt ord.
Jag lärde dom simma fast jag inte är så bra på det, jag åkte skridskor och spelade till och med ishockey med Göran.
Jag köpte årskort till Skansen, vi for dit minst en gång i veckan med matkorg och vi följde djuren och årstiderna.
Vad kommer Göran och Ingrid ihåg av det ? Och Henrik ... han såg inte barnen så ofta ... En gång, usch, när vi kom från Skansen och Göran sprang rätt ut i gatan och höll på att bli överkörd.
Sedan tog jag honom i knäet, förmanade och talade om den farliga trafiken i minst en halvtimme och när jag frågade om han förstod så nickade han och sa " fatte baja ".
Det var vad han hade haft i huvudet under hela förmaningen, att han sett en elefant göra en jättebajs.
Och när jag lagade maten så hjälpte dom alltid till, jag hade tålamod i massor, lät allting ta sin tid.
Dom körde med bilar på mina ben och låtsades att det var broar mellan soffan och bordet, så lät dom som racerbilar och spottet sprutade.
Som vi kramades ... dom kröp ner till mej sedan Henrik gått, vi läste sagor och sjöng, lekte allting tvärtom och var tvungna att gå baklänges.
Inte var jag ängslig heller, bara det var snyggt tills Henrik kom hem och maten färdig men han var ju så ofta borta på sammanträden och kurser och det enda jag var avundsjuk på var dom evinnerliga firmafesterna, fruförbud påstod han alltid med ett skratt.
Jo jag var orolig för att ungarna skulle öppna ett fönster och trilla ut eller bli överkörda eller få tag i tändstickor eller stoppa fingrarna i kontakterna men det är ju sånt som alla föräldrar oroar sej för.
Men jag kände mej inte ful och äcklig, bara ibland när jag blev tvungen att gå bort till ställen som var skrämmande fina och inte hade jag något behov av alkohol heller.
Hur har jag kunnat bli så här vidrig och när började det ? Karin hällde upp ett stort glas vin och satte sej i köket.
Göran kom och hämtade nattmackor.
--- Du ... du behöver inte bli generad för att du onanerade, sade Karin och rodnade lika mycket som Göran.
Det gör alla män eller människor, men lås dörren är du hygglig.
--- Super du nu igen, jaha.
Men det är bussigt att du övergett balkongen och låter kylskåpet vara kylskåp.
--- Jaja ... jag överger alla mina idéer ... överger allting jag kommer underfund med.
--- Det är ju bara fnattigheter du kommer på, sade Göran och gick.
--- Godnatt ... Karin släckte i köket, drack upp resten av vinet i mörkret, följde enstaka människor genom fönstret med blicken och undrade hur många millimeter regn som fallit förbi hennes ögon genom åren.
Henrik grymtade när hon kröp i säng, sov nu för helvete och börja inte trassla och Karin blundade hårt.
Hon tänkte på Elsas gubbe, vad mallig han hade varit för att han kommit över sin färgteve för bara tvåtusenåttahundra i stället för fyratusen som den skulle ha kostat.
Han hade köpt den av en bekant som ägde en teve- och radioaffär, dom hade tagit tillbaka färgteven ifrån en familj som inte kunnat fullfölja avbetalningarna.
Men familjen då ? hade Karin undrat och gubben hade talat om att det daltades för mycket nu för tiden med folk som var utan karaktär.
Affären hade gett uppskov en månad och sedan hämtat apparaten och familjen hade inte fått tillbaka ett öre av vad dom betalat.
Jag skäms, tänkte Karin, jag som trodde och inbillade mej att människor med bara lite pengar, ja nästan fattiga hade råd med medkänsla och samvete, jag kan inte skylla på att gubben var gaggig han var inte gaggigare än Sten och skillnaden mellan dom är bara några nollor.
Vad ska jag tro på ? Vad ska jag göra ? Jag måste skaffa mej ett arbete så att jag slipper fundera så mycket men vem fan skulle vilja anställa eller bli arbetskamrat med en hysterika ? Sitta i snabbköpskassan, nej det skulle jag aldrig klara av, skriva maskin kan jag lite fast jag slår fel för att jag är så nervös för att slå fel.
Sitta barnvakt hos sjuka barn vars mammor måste iväg till jobbet, läsa sagor för ungarna, ja men då blir jag lika isolerad som nu.
Börja i en fabrik och klämma fingrarna av mej, nej och hemsamarit klarar jag inte längre.
Något ideellt ? Bara det inte har med politik att göra.
Amnesty, om jag ringer till dom och ber att få sitta på deras kontor några timmar om dagen, men då talar dom väl utländska språk och då gör jag bort mej, nej det vågar jag inte ... Gå till en psykiater och prata ut och betala för skiten men då blir jag väl galen på riktigt av att höra på mitt eget tjat och doktorn blir väl så trött att han rekommenderar ett litet snyggt självmord eller ger mej Valium så att jag glömmer bort att grubbla.
Men om jag går till arbetsförmedlingen och säjer att jag vill ha ett arbete, ett uppiggande arbete, då skrattar dom ut mej och frågar efter meriter och det har jag ju inga.
Hur kan ni som inte har några meriter ställa krav på ett roligt arbete kommer dom att säja och då kommer jag att börja gråta.
Vad ska jag göra, mumlade Karin och somnade.
Hon vaknade lika håglös och ledsen, det hjälpte inte att Henrik framförde en bortglömd hälsning från Arnold och Mary som hade tyckt att hon varit en marvellous värdinna.
Lögn lögn och åter lögn, tänkte Karin och släpade sej omkring i våningen, klädde inte på sej på hela dagen och Göran fick gå och handla trots protester.
Hon hällde vatten på sina blommor och sade inte ett enda ord till dom, stod och stirrade ut genom fönstren, lade märke till att himlen för en gångs skull var lite blå och drog för gardinerna.
Knäppte på teven och satt framför den och såg skolteveprogram och barnprogram men uppfattade ingenting av någonting, tankarna bara malde.
Jag tänker på någonting som jag inte begriper, tänkte Karin och svarade inte när någon i familjen tilltalade henne.
Först på lördagen klädde Karin på sej lite slarvigt, åkte iväg till systemet och bar hem så mycket hon orkade.
Lördags- och söndagsmaten lagade hon utan intresse och smak.
--- Nu är hon så där igen, sade Henrik vid matbordet.
--- Låt mamma vara, sade Ingrid.
--- Jag tycker inte om när hon är så där, fortsatte Henrik.
--- Äsch, sade Göran.
--- Hon borde inte vara så där, sade Henrik och blängde på Karin.
--- Sluta nu, sade Ingrid.
--- Hur då ? undrade Karin orkeslöst.
--- Så där borta bara, innesluten i dej själv.
Det är inte bra, förklarade Henrik.
--- Låt mamma vara ifred, sade Ingrid.
--- Hon dricker för mycket, sade Göran.
Karins tårar började trilla ner i maten.
--- Att du ska vara så korkad pappa.
Låt henne vara ifred!
Och du Göran ska hålla truten, hacka inte på mamma.
Karins tårar fortsatte att rinna.
--- Vilken trevlig måltid, sade Henrik och hämtade Veckans Affärer.
Hon ska gå till doktorn på torsdag och då får vi veta vad det är för fel på henne.
--- Det vet vi, sade Göran.
--- Hon kanske behöver vitaminer eller järntabletter, sade Henrik.
--- Jag ska ta ledigt och följa med henne till arbetsförmedlingen, sade Ingrid.
--- Du gör så fan heller.
Kom inte med ditt snack om sysselsättningsbrist, hon blir nog fullt sysselsatt när vi flyttar.
--- Hon kanske behöver åka bort ett tag och vila sej, sade Göran och försökte låta snäll.
Bada och sola sej och ... --- Hon går och lägger sej nu, sade Karin och reste sej från bordet.
Gick in i sängkammaren och puttade ner stjärnöverkastet på golvet, sparkade till stövlarna som låg tomma och slappa bredvid hennes säng och kröp ner under täcket.
Vitaminer, behöver vitaminer, ja gärna om det hjälper mej att ta reda på vad jag håller på att begripa.
Jag måste fatta varför jag är så trött på mej själv och vad det är som är så hopplöst men först måste jag sova.
Jag ska fråga doktorn varför jag alltid håller på och ljuger bort allting och skyller på vädret och blodpropp och cancer och Henrik och barnen, varför jag helst super ihjäl mej och aldrig tar itu med någonting på riktigt.
Jag kvävs av alla mina halvfärdiga försök och svek, smiter iväg som en rem ifrån sanningen och ligger som en kossa och önskar att jag ska dö ifrån alltihopa och slippa göra något åt mitt liv, det som är kvar om jag inte har cancer eller är förgiftad på något annat sätt.
Om jag fick reda på att jag skulle dö inom ett par timmar så skulle jag bara ligga kvar och inte ens orka gå upp och skriva små lappar till Henrik och barnen, jag skulle ligga här men ... Karin avbröts i sina funderingar av att Ingrid kom in, hon satte sej på sängkanten och lade en hand på Karins panna.
--- Du har väl inte feber ? --- Nej ... jag är fullt frisk ... Karin kände sej så tom att hon inte ens orkade gråta över Ingrids omtanke.
--- Vi måste hitta på något, sade Ingrid.
Kan du inte hjälpa till lite själv ? --- Mmmm, jag ska försöka ... men jag är så trött så trött så trött och nere ... --- Du, vi ska bort Lena och jag, får hon låna dina stövlar ? Hon har inget som är snyggt att ta på fötterna och jag tänkte --- Ta dom, avbröt Karin.
Säj till Lena att hon får dom om dom passar, jag behöver dom inte längre.
--- Dom var ju så dyra, hon blir glad bara hon får låna dom, ge inte bort dom, jag har vant mej vid att se dej i dom och snygg blir du, tycker jag, när du har dom.
Ingrid strök Karin över håret.
--- Riktigt ärtig.
Jag tar disken innan jag går.
Göran har gått till Krister och pappa har stängt in sej i arbetsrummet med sina papper.
--- Mmmm.
--- Försök att bara koppla av nu ... --- Mmmm.
--- Inte grubbla på dumheter va ? --- Mmmm.
--- Lova det!
--- Matbespisning, sade Karin och satte sej upp.
--- Va ? Vad menar du ? --- Skolbarnsmatbespisning, jag har kommit på något, sade Karin och började gråta.
--- Skulle du vilja ? --- Ja, snyftade Karin, snälla Ingrid, du kan väl hjälpa mej så att det blir av och matbespisningar måste det ju finnas i Uppsala också och då får jag arbetskamrater och halvtid eller vad det kan kallas och så får jag försöka göra barnen nöjda och glada för mat kan jag laga.
--- Bra mamma lilla, jo jag ska hjälpa dej att söka.
Jag ska följa med dej som du alltid följde med mej till dansen när jag var liten.
Minns du det ? --- Om, storgrät Karin, men att du kommer ihåg det ... min lilla flicka ... men gå nu så att du inte kommer för sent.
--- Jaa ... mamma vad bra ... sov gott nu.
Dom kramades länge och Karin kröp ner under täcket.
Hoppas det går, tänkte hon, hoppas jag får för Henrik och hoppas att inte maten kommer färdig och förstörd från något centralkök och hoppas att jag inte överger den här idén också.
Karin somnade med värk i benen och huvudet och sov hela natten som ett litet barn.
Behöver vi i minnet återkalla den omätliga girighet med vilken det perfida Albion redan i världskampens första timmar kastade sig över det unga Tysklands exotiska leksaker, de småstycken av främmande mark den tyska plikten och fliten förvärvat i avlägsna världsdelar.
Ack, av vad värde kunde de väl vara för henne, hon som rövat halva kontinenter och slagit resten under sig med handel.
Vad betydde de för henne, dessa ynkliga stycken av urskog och öken och bergland, områden av så ringa värde att hon inte ens försökt att där fästa sin fana, innan den tyska handeln och företagsamheten brutit upp den hårda marken.
Behov hade hon ej av våra kolonier.
Mycket, alltför mycket hade hon redan lagt under sin spira.
--- Hela världen blir engelsk med allt snabbare takt.
Så brukade man säga.
Det var rätt, det var så det var.
Och nu, i denna stund, står hon, hotande och pockande vid vår port och kräver det slagna och bedragna Tyskland på lönen för sin skändliga gärning.
Halva världen hetsade hon mot oss, vem anar med vilka löften.
Hade hennes statsmän redan styckat upp det arma Tyskland åt legodrängarna ? Redan har styckningen börjat, och våra nyvunna kolonier är utskiftade som smakbitar åt legohjonen, allt i humanitetens, kristlighetens, frihetens och framstegens namn.
Och som om inte detta vore nog vill de tvinga oss att erkänna att skulden var vår.
Den slagne, den utblottade --- han är skyldig.
Erkänn, erkänn!
ropar rövarehopen, och snart hörs översterövarehövdingen hetsa sina skaror att hänga den besegrade.
Var är vår förnuftiga värld ? I nästan hundra år byggde vi en tillvaro av fred och trygghet och välstånd.
Svärdet vilade, vi ägnade oss åt samfärdsel och dränering.
Fabrikshjulen började snurra, det av många krig förödda och av många viljor splittrade Tyskland vaknade ur sin sömn och enades med järnhand, Hansan sände på nytt sina skepp över världshaven, hantverkaren blev storköpman och världen skådade vad den aldrig sett förut : Tysklands flagga.
Stad bands samman med stad, på marken med glänsande rälsar, i luften med ständigt surrande telegraftrådar.
Allt rörde sig, reste sig, utvidgades.
Ryggar som århundranden böjt blev raka, armar som bundits blev fria, det var som om den väldiga omvälvningen vid förra seklets begynnelse frigjort krafter som aldrig anat sin styrka.
Själva jorden vaknade upp ; ur dess innandömen strömmade kol och järn, dunkla gränder lystes upp, hästarnas frustande avlöstes av ångvisslans tjut, lutande korsvirke av skinande tegelpalats.
Och den nya tidsålderns furstar var köpmannen och bankiren.
En utlevad ämbetsmannakast och en förvirrad lantjunkaradel --- vad hade de att hämta hos den nya tiden ? Men vi rev våra lador för att bygga större och reste slott med smidda järngrindar och gjutna ornament.
Det var framtidens, framstegens tidevarv.
Det var ock förnuftets.
Vantron, som hittills hållits i karantän vid akademierna, släpptes ut att vandra fritt i världen.
Man förkunnade oss att de heligaste ting var sagor blott, ur vilka vi visserligen kunde hämta sedligt --- nyttiga lärdomar, men som vore djupt skadliga att tro på som vi dittills gjort.
För varje dag avslöjade Vetenskapen alltmer hårresande falsarier hos det heliga ; vi häpnade, förbittrades, sörjde, övertygades och log.
Ty vi var ju blott ättlingar av apsläktet, visserligen därtill utvecklingens absoluta höjdpunkt för att inte säga mål, men som nu tillvaron en gång för alla bevisats vara en oavbruten, bitter kamp för överlevnad, där den starkare ständigt segrade och den svagare ständigt gick under, så återstod oss intet annat än att kasta övertron, den svages tillflykt, överbord, dock så att den vid behov kunde fiskas upp igen för att tillfredsställa de nervlivets krav på känslostämningar som är oundgängliga för sensiblare naturers själsliga jämvikt.
Och vad behövde vi tro och övertro ? Vetenskapen hade ju redan avslöjat tillvarons så gott som samtliga hemligheter.
Både själ och kropp var dissekerade och utställda som spritkonserverade preparat.
Ännu något år, ännu några upptäckter, så skulle nyckeln glida in i låset, alla sjukdomar besegras, all oro avskrivas och dörren slås upp till paradiset och det eviga livet.
Vad kunde hindra ? Vad kunde hindra oss att här på jorden erövra den himmel forntidens stammar sökt nå från sitt babelstorn ? Vi stod vid gränsen till den sista erövringen, den fullkomliga harmonin, varefter den sociala frågan vid behov kunde lösas genom höjande av folkpensionen, socialdemokrati och andra missnöjesrörelser skulle av sig själva avtyna och det liberala förnuftet härska i evighet, förgyllt av kejsardöme och furstetitlar, vilka skulle utdelas även till köpmän och bankirer.
Hånar vi ? Då må vi väl håna en tidsålders drömmar, vi som drömt så ljuvt och skönt som någon och nu vaknat i ett Tyskland som hungrar och fryser.
Var inte paradiset närmare, vi har ju inte ens föda åt våra barn.
Och dock var detta inte allt.
Ty bortom våra egna hav fanns nya länder och rikare jordar, jungfruliga marker.
Albion hade sedan ett sekel fäst sina bopålar på andra sidan havet, Frankrike följde efter, Italien, Nordamerika.
Och Tyskland, detta urgamla folk, denna nyfödda nation tvekade i årtionden medan tiotusenden av hennes bästa söner vart år lämnade sitt land.
Till slut följde hon också efter.
Vi följde efter de andra, och med förvåning såg de efterblivna folkslag, som vandrade omkring i våra nya territorier, vita städer växa upp med rådhus, skolor och alléer.
Kineserna vände förundrade hem från Tsingtau och massaierna värvade sig i skyddstrupperna.
Men långt bort, i det fjärran Söderhavet, där drev Hansans köpmän handel med kopra och pärlemor.
Och det förvånade Samoafolket fick se människor arbeta såsom ingen arbetat på Samoa så långt någon kunde minnas.
1 I minnet återkalla --- skulden.
Skulden att hela vår förnuftigt-övermodiga, oavlåtligt framskridande värld bröts ned och nu ter sig så oändligt fjärran.
Varför tala om skulden, den är ju känd av alla, insedd och erkänd av alla, d.v.s. så långt det bakbundna Tysklands viskningar kan nå.
Det var det fredliga arbetets oerhörda och djupt anstötliga utmaning mot det världshärskande England, som ådrog oss vreden och straffet.
Det var vårt arbetes alltmer fulländade produkter, vår handels oavlåtliga tillväxt, vår vetenskaps allt hastigare framsteg, det var detta som icke kunde fördragas.
Det var den åldrande despotens fruktan för den unga kraften.
Och med den åldrandes kalla klokhet spann hon kring oss sitt nät av fördrag och förbund, bedrog de besvikna, hetsade de hungrande, uppretade de tröga.
Och ynglingen kastade sig rakt in i det snärjande nätet i dåraktigt hopp att kunna besegra det med sitt goda svärd.
Vems var skulden --- hennes, som spände snarorna, eller hans, som höjde sin klinga mot dem och snart låg där snärjd och vanmäktig ? Ack, det är blott alltför väl känt, tusen gånger sagt, tusen gånger förtiget, tusen gånger trott och upprepat.
Till vad nytta upprepas det ännu en gång av en fördriven köpman ? Det förefaller oss stundom, i bittra ögonblick ( och sådana saknas inte i vanmaktens fosterland ) det förefaller oss i sådana stunder som om vi inte ens själva tillfullo tror på vår oskuld, den tusen gånger betygade.
Ty var icke den heroiska fliten, himlatornsbyggandet en enda gigantisk utmaning, icke blott mot havens härskarinna utan mot, ja, mot vem ? Var den omedveten ? Var det omedvetet högmodet spände sina krafter till storverk ? Vad vet vi, eller rättare, vad vet vi mer än de andra ? Och vilka okända krafter som än rört sig i våra själars djup och skuldbelagt icke blott kriget utan därtill allt vårt liv, detta är dock icke den skuld segraren med hot och våld söker tvinga oss bekänna.
I minnet återkalla --- den unge man som en majmorgon lämnade Europa bakom sig, halvt tvungen, halvt lättad och ensam ombord på en Hapag-ångare.
Han hade väl hyst andra drömmar än koprahandel.
I hans packning låg en cello väl emballerad, en relik från ungkarlsrummet, cello och notstället.
Han kunde inte minnas när han börjat lyssna till dess mogna toner.
Kanske var det vid någon av de musiktillställningar man av god ton och något musikintresse besökte, ty Hamburgköpmannen var inte bara i tjänst hos penningen, han var också en man som bildade sin smak och som till och med kunde tänka sig att stå för de dryga kostnader det innebar att förgylla en fest med en stråkkvartett av någorlunda anseende.
Och från salongen steg tonerna upp i barnkammaren, där tändstickskanoner och tennsoldater fick vila medan musiken, fjärran och avlägsen, trängde in i rummet och i gossens medvetande.
Med örat tryckt mot golvet lärde han sig skilja det banala från det fullgångna, det livlösa från det levande, någon gång störd av barnflickans förskräckta utrop : --- Men Heinrich lille, vad är fatt, varför ligger du så ? Hon hörde ingenting, hon hörde ljud, han hörde musik.
Han stannade utanför orkesterföreningens lokaler och lyssnade, hörde dirigentens rytande och hundratals avbrutna takter : --- Meine Herren!
Ich sag' es wieder : Meine Herren!
Han ryste inför det djupt ödesmättade i dessa ord.
Och när det väldiga påskdramat spelades upp långfredagens kväll i S :t Petri, då satt sjuåringen de långa timmarna mellan föräldrarna medan far alltmer oroligt vred sig i den påtagligt obekväma bänken.
Men överallt lyssnade han till cellons djupa, mogna stämma, den ständigt närvarande bakgrunden, som vid enstaka tillfällen kunde träda fram i egen enkelt-allvarlig storhet, ankaret, förutan vilket musiken tedde sig slapp och tom.
Det var den han lyssnade efter.
Han plågades med piano som alla andra barn av någorlunda samhällsställning.
Systrarna klinkade prudentligt små valser, men han gick till far, den fruktade, strängt upptagne : --- Far!
Han bläddrade i liggaren : --- Ja, du ser, jag har lite mycket just nu.
--- Far!
--- Vad är det nu ? --- Jag vill inte spela piano.
--- Jaså, inte ? Hur länge har du spelat då ? --- Ett halvår.
--- Och hur ofta ? --- En gång i veckan.
--- Nå, det gör nu inte så mycket.
Jag skall säga dig : jag ville heller inte spela piano.
Och uppriktigt sagt, en köpman behöver inte kunna det.
Skall vi säga så ; du slutar när du vill.
Men gossen stod kvar.
--- Far!
--- Nå, var det något mera ? --- Jag vill spela cello istället.
--- Cello ? Den redlige mannen förbryllades uppenbart : cello!
Vad var det ? Hur såg det ut ? Han erinrade sig ett blåsinstrument i form av ett stort trärör med ett mindre metallrör på mitten.
Kunde det vara det ? Eller var det det där märkliga pianoliknande instrumentet på tre ben, det som hade så spröda toner.
Vad skulle han säga ? --- Nu har vi ju piano hemma.
Varför skall du då spela cello som vi inte har ? Barn är egendomliga.
--- Jag vill spela cello.
--- Men inte kan du väl tro att vi skall köpa en cello dessutom, nu när vi redan har piano.
--- Man kan låna.
--- Jaså, jaha, man kan låna.
Ja, du får väl låna då.
Gå till mor, så får hon ordna det åt dig.
Mor ordnade det, en barncello.
Han filade och grät och spände de små fingrarna över strängarna, han fick valkar på fingertopparna, han sörjde över alla falska toner och tryckte örat mot golvet när de spelade därnere.
Vid ett tillfälle när några musiker utspisades i serveringsgången, lyckades han enlevera en av dem till barnkammaren.
Det var triumfens och lyckans ögonblick, ty mannen gick efter sitt eget instrument och så spelade de båda, sida vid sida, ur samma noter, något högst enkelt stycke, vars namn han sedan länge glömt.
Gossen blev omsider större, ikläddes långbyxor, bytte det lånade instrumentet mot dito ett nummer större, intogs i privatläroverk där det varken var Willy eller Rudi längre utan " herrarna ".
Musikläraren begynte sin första lektion så : --- Spelar någon av herrarna möjligen något instrument ? Ja, några spelade blockflöjt eller snarare : hade spelat, en och annan piano.
--- Och ni, just Sehnsucht ( Sehnsucht & Co eller hur ? ) jag såg ni gjorde tecken.
Och ni hade spelat ? --- Jag spelar cello.
--- Cello!
Förvåning och viskningar : --- Han spelar cello!
--- Vad är det ? --- Sehnsucht & Co!
Musikläraren samlade sig : --- Det må jag säga var glädjande ( och vilken nyhet för kollegiet!
).
Det är inte ofta man får en cellist i klassen.
Alldeles utmärkt!
Det ska vi göra något av.
Det gjordes också något härav, en stråkkvartett med musikläraren, gymnastikdirektören, unge Sehnsucht & Co samt sonen till Costa Ricas generalkonsulat.
Detta var under fyra år skolans stolthet, ett osvikligt uppvisningsnummer vid avslutningar och fosterländska högtidligheter.
Här kan man inte undgå att nämna de med oerhörd energi anordnade musikaftnarna till förmån för olika behjärtansvärda företag såsom flottan och kolonialföreningen, tillställningar som genomdrevs med stor kraft och lika stor anspänning från musiklärarens sida.
Vid sådana tillfällen framträdde också skolkören, en källa till ständig oro för sin äregirige ledare, ty knappt var gossarna insjungna, så kom de i målbrottet, och knappt hade ynglingarna fått stadiga röster, så lämnade de skolan.
Den enda stabila stämman var basarna, fyra äldre adjunkter, som emellertid blev allt äldre för varje år och dessutom ansåg sig så rutinerade att de aldrig bevistade andra övningar än generalrepetitionerna, varför deras insats alltid präglades av något självsvåldigt överseende.
De yngre delarna av kollegiet stod känslokallt emot alla musiklärarens värvningsförsök.
Men stråkkvartetten var det stora.
Vid sådana tillfällen var aulan överfylld och på första bänk satt rektorn, Costa Ricas generalkonsul med stor familj, där satt mor, de prudentliga systrarna.
En plats var alltid tom.
Köpman Heinrich Bogislav Sehnsucht var icke där.
Aldrig.
Han var upptagen, upptingad, uteslutet att han skulle komma.
Men varje gång spanade den unge Heinrich från podiet ned mot publiken, sökte med blicken längs de första bänkraderna, vid ingångarna, bland de sist anlända när dörrarna stängdes.
Aldrig.
Alltid var en reserverad plats tom, med en vit lapp, så vit att det skar i ögonen bland den högtidsklädda publiken : " Reserverat : Köpman Heinrich Bogislav Sehnsucht.
" Den unge mannen inskrevs till militärtjänstgöring.
--- Vad är ni i det civila ? --- Ingenting.
--- Vad sysslar ni med då ? Kan ni ingenting ? --- Jag är musiker.
--- Musik alltså!
Vad spelar ni för instrument ? --- Cello.
--- Cello ? Vad är det ; tala så folk begriper.
Skall ni ha någon glädje av era civila nöjen här får det vara blås- eller slaginstrument.
Nå!
--- Ingendera delen, tyvärr.
Det är ett stråkinstrument.
--- Fiol menar ni.
Säg rent ut, inga konstigheter.
Men ni kan väl läsa noter i alla fall ? --- Ja det kan jag.
--- Gott, placeras som sjukvårdare och reservmusiker i trängen.
Nästa!
Så fick han grundlig insikt i sjukvård i fält, betroddes att spjäla under fältövning brutna armar och ben samt ombesörja enklare sanitetstjänst såsom bads anordnande och avträdes anläggande.
Detta var nyttiga kunskaper.
Som ersättning för cellon utrustades han vid högtidligheter av mindre betydelse med pukor, vilket var vad man fann mest passande för en cellist.
Han fostrades med andra ord för livet.
Efter avslutad fostran i krigsmakten sändes han till Handelshögskolan.
Det kära instrumentet följde med och tog stor plats, både i packningen och hans liv.
Några likasinnade samlades ofta, alltför ofta i hans bostad : en ung kantor med dålig ekonomi och alltför stor familj, en ogift läkare, en notarie med utomordentligt ringa intresse för sitt egentliga värv.
Det berättades att han somnat inför sittande rätt, vilket måste varit en deprimerande upplevelse för den åtalade som kanske skulle se sitt liv här slås i spillror.
Nog om detta, de samlades, alltför ofta, på flykt undan böcker, barnskrik, fattigmottagning och protokoll, alla besjälade av dåligt samvete och innerligt lättade att för några timmar slippa sin plåga.
Unge Sehnsucht & Co befanns ha ringa intresse för sina studier.
Fadersoron vaknade : --- Ursäkta, herr professor, Sehnsucht är namnet, Sehnsucht & Co ( import av ädla träslag ), ni har min son Heinrich hos er ; säg uppriktigt : brukar han allvar ? --- Begåvning saknas säkert inte.
--- Men intresse, jag menar, arbetar han ? --- Kanske är han inte precis Handelshögskolans mest skinande ljus.
--- Är han sämst, säg uppriktigt!
--- Kanske inte sämst, men inte heller långt därifrån.
Jag är ledsen att göra er bedrövad, bäste Sehnsucht, men så är det.
Ni ber mig vara uppriktig.
Nå, jag skall säga öppet vad jag anser om den unge mannen.
Begåvning saknas inte, däremot är han fullständigt utan intresse för vad vi sysslar med.
Det är slöseri att låta honom gå kvar, slöseri med edra egna medel, käre Sehnsucht, slöseri med statens.
Ni vill att han skall gå i edra fotspår.
En fullt legitim önskan, högst legitim och aktningsvärd!
Men vi kan inte göra honom till köpman.
Skicka ut honom som praktikant några månader, det är mitt råd.
Heinrich, den efterlängtade bröstarvingen till fem generationers lönande trävaruhandel, åtnjöt ej längre fullt förtroende hos fadershjärtat.
--- Kanske är han för vek, ingen kraft i nyporna.
Kanske duger han inte till köpman.
Man har kanske inte rätt att vänta sig något, han är ju uppfostrad av tre systrar och två barnjungfrur.
Tanken grävde sig fast och spred melankoli och visst svårmod.
Redan började han betrakta sonen som förlorad och spekulera över möjligheten av lämplig svärson.
--- Kunde man hoppas på unge Werkmeister ? Visserligen bara femton år ännu, mest lämplig för Betty.
Sehnsucht & Werkmeister, Sehnsucht först.
Är det övermod att hoppas ? Hustrun kom med nya rapporter : --- Grete säger att Hugo Huber svärmar för henne, har man hört!
--- Hugo Huber, säger du det ? Genast uppsteg tvångstanken, obönhörligt regelbunden vid varje lämpligt namn : Sehnsucht & Huber.
Det tålde att smaka på.
Han smakade.
Han vände åter till verkligheten : --- Jaså, hon tror det.
Varför tror hon det, Grete, svara nu far, var får du sådant ifrån ? Fnitter och tystnad.
--- Så, svara nu!
Mera fnitter : --- Jag vet inte, det bara känns så.
--- Känns så!
Och med all den svikna förhoppningen vände han sig, i brist på bättre syndabock, mot hustrun : --- Det är ditt fel, just ditt!
Kunde du inte begripa hur dåraktigt det var att uppmuntra honom att spela det där eländiga instrumentet.
Jag anade det jag, annars sägs det ju att kvinnan skall ha bästa aningsförmågan, men du anade ingenting.
Det var jag som hade fel.
Det var jag som var en knöl för att jag inte ville lyssna till filandet.
Nu ser du hur det har gått.
Vem hade rätt ? --- Hur har det gått, min käre ? --- Hur det har gått!
Det ser du väl : Han har blivit en drömmare, en odugling.
--- Men ge honom då lite tid att mogna.
Harmset brummande : --- Ja, låt gå, han ska få sin tid.
Det gick trots allt inte så illa.
Från Hapag-huset hördes tillfredsställande omdömen om den nye praktikantens arbete, han befanns ha goda förutsättningar både för korrespondens och bokföring, man fick ögonen på honom : --- Det artar sig.
Arbetskamraterna hade gemenligen aldrig varit i närheten av en stråke och förlustade sig med enklare nöjen som rodd och trav, alldeles ofarliga för handel och köpenskap.
Det artade sig, hoppet återvände, de ständigt förbigångna systrarna fann intresset för sina skiftande förbindelser svalnat, det var på rätt väg, tills en ödesdiger dag, en skärtorsdag, det åter knackade på faderns dörr : --- Far!
--- Ja, du ser, jag har lite mycket just nu.
--- Far!
--- Vad är det nu ? --- Jag vill bli musiker.
2 --- Musiker!
En som spelar på fiol!
Du skulle alltså bli en som försörjer sig genom att gnida på strängar ? Harmen vaknade hos den unge mannen : --- Likaväl som att försörja mig på att importera och exportera varor.
--- Tyst!
Köpmannen reste sig bakom sitt bord.
Han skymtade blott otydligt sonen vid dörren.
Och dock hade han hört orden.
--- Kom närmare.
Han kom.
--- Sitt.
Han satte sig.
Men fadern stod kvar.
Hans anlete, vid de förfärliga orden blossande av vrede, bleknade.
Han slöt ögonen.
Mörkret i rummet trängde sig på de båda, far och son, och skuggorna var längre än det ljus bordslampan kastade.
Från våningen under hördes prat och gälla skratt ; systrarna hade bjudning för sina väninnor.
Utanför tändes gaslyktorna, en efter en.
--- Heinrich, min son, vad du har sagt idag har ingen förut vågat säga till mig.
Ja, tanken är till den grad främmande i detta hus, att den aldrig tänkts här förut.
Det är inte heller din egen tanke.
Jag vet inte var du fått den ifrån, den är inte din egen.
--- Jo, den är min egen.
Jag är mig själv.
--- Nej, du är inte dig själv.
Ingen är sig själv, ingen utom dåren.
Han är sig själv.
Du, du är dina fäders son.
Det är vad du är.
Det är ditt väsen, din natur.
Du kan svika den, men du förlorar den aldrig.
Jag känner inte den konstart du vill ägna dig åt.
Den intresserar mig inte.
Det gör detsamma.
Du kan ändå aldrig bli annat än köpman eller avfallen köpmansson.
--- Men låt mig svika då!
--- Varför ? --- För att jag vill finna något eget, något annat, något högre och mer bestående än offerter och bokslut, jag vill ge min känsla luft, jag vill leva.
--- Kort sagt, du vill fly.
Men du förstår inte vad du vill fly ifrån.
Det du kallar import och export av varor ( vem har lärt dig det vidriga tonfallet ? ) det du kallar offerter och bokslut --- jag skall säga dig vad det är : det är de redskap som byggt upp hela vår tidsålder, det är den grund allt i samhället vilar på, det är det hedersammaste som finns i denna värld : arbetet.
Och det har skapat det stoltaste av allt i denna tillvaro : civilisationen.
Handeln, den är världens pulsåder, och där är jag också insatt --- och du : Sehnsucht & Co, en mikroskopisk kapillär i världshandelns blodomlopp, mikroskopisk, men dock med sin särskilda, unika uppgift.
Du kan svika, men du kan aldrig fly dig själv.
Jag vill att du skall vara dig själv, den du är, dina fäders son.
Se på dem!
Han tände takkronan.
Där var de i rad, fäderna, firmans chefer och ledare.
Där var den uråldrige Antonius Sehnsucht : ett renrakat, obeskrivligt tungt ansikte med tunna läppar och hakan djupt nerkörd i kragen.
I familjekrönikan var han beskriven med följande ord : --- Som en kvarleva från forntida despoti tedde han sig för sin samtid.
Sitt spanskrör lät han flitigt dansa över lata ryggar.
Med gammaldags kraftord gisslade han en förvekligad tidsålders släkte.
Ryktbar var hans hårdhet.
En son, den tidigt avlidne Friedrich Castor ( 2 :a barn i giftet med Henriette Potier ) lär han ha misshandlat till invaliditet, en gärning för vilken samtidens dom föll hård över honom.
Endast hans i övrigt utmärkta anseende och betydande förmögenhet kunde rädda honom från att ställas till svars för denna, säkert i hastigt mod begångna handling.
Ryktbar var ock hans djärvhet.
Under kontinentalsystemets mest tryckande tid inköpte han på exekutiv auktion briggen Essence samt jakten Gute Hoffnung, lastade dem med spannmål, som han genom egna ombud till förmånligt pris förvärvat i Schleswig, och förde personligen sina fartyg till det svältande Norge, där lasten kunde försäljas med 400 procents avans.
Under denna resa förde han så sträng manstukt att båda kaptenerna rymde i Bergen, varefter han med betydande förtjänst försålde det större fartyget till danska kronan att utrustas till kapare, medan han själv återvände till Hamburg med det mindre, vars besättning reducerats till tre man.
Under hemfärden råkade Gute Hoffnung ut för en storm, som varade i tre dagar.
Härvid visade köpman Antonius Sehnsucht det utomordentligaste hjältemod, i det han lät binda fast sig vid rorkulten, och förblev så fjättrad under hela stormen till dess skeppet kunde söka skydd under Helgoland.
För denna bedrift begåvades han av Hamburgs redarsällskap med ett vackert ciselerat fickur.
Och nu skådade Antonius Sehnsucht, den vid rorkulten fastbundne köpmannen med fyrahundra procent, nu skådade han ned på sin sentida ättling, cellisten, sjukvårdaren och reservmusikern i trängen.
Vad uttrycker hans ögon, hans självmedvetet neddragna mungipor ? --- Förakt!
Hans vackert ciselerade fickur tickar plikttroget i sin sammetsinfattning och spelar vid jämna timmar " Ein fester Burg ist unser Gott ", en ständig påminnelse om släktens stora bragd.
Hans son, Heinrich Florus Sehnsucht, riktar blicken långt bortom bragdur och blockadbrytare.
Hans ansikte är brett och milt, inramat av en välansad skepparkrans, endast näsan är skarp och tunn som faderns, vilket ger honom ett uggleliknande, inte alls obehagligt utseende.
Om honom heter det : --- Helt olik sin fader tedde sig Heinrich Florus Sehnsucht.
I avsaknad av dennes djärvhet fanns dessbättre hos honom ej heller något av föregångarens intill hårdhet gränsande stränghet, liksom han helt avstod från faderns understundom frivola, men dock av åtminstone det närmast föregående tidsskedet uppskattade språkbruk.
Om man om honom med rätt kan säga att han saknade sin store företrädares bättre såväl som sämre egenskaper, bör dock framhållas hans omutliga hederlighet och outtröttliga flit, varigenom såväl firmans årsomslutning som dess allmänna anseende ökades betydligt.
Blid till sitt väsen, kunde dock understundom något av det äkt-Sehnsuchtska glimma fram, såsom när det blev tal om brännerinäringen, vilken han omfattade med den djupaste motvilja, grundad i en uppriktig evangelisk fromhet och varm människokärlek.
Vid ett tillfälle visade honom den förmögne bränneriidkaren Julius Muller-Fleischkopf sitt nya bränneri och tillfrågade spotskt den blide köpmannen vad han tänkte om det storslagna etablissementet.
--- Ja, svarade Sehnsucht eftersinnande, det är allt ganska väl byggt, men det tycks mig det är fel beläget.
--- Hurså, var skulle det då legat, frågade bränneriidkaren förvånat.
--- I helvetet!
svarade Sehnsucht och vände på klacken.
Men hans ögon, vad säger de ? Anar de alls att denne sentida ättling vill fly hans hederliga, av så många säkert uppriktiga och tårefyllda böner omslutna firma ? Säger han något ? --- Besvikelse.
En kort episod : Jean Detlev Sehnsucht, en munter vivör med Napoleon III --- mustascher, utan beräkning, utan flit, med alltför stora hotellnotor i Paris och åtminstone tre oäkta söner, " om vilka det blott är bekant att de redan i sin tidiga ungdom lämnade Hamburg.
" Och dock, han kunde fälla tårar över sina brister, han kunde sörja över sina felsteg, varav det sista berövade honom livet, ty " under tragiska omständigheter drunknade han den 13 februari 1854 i Alstern.
" Likväl, trots allt sitt av samtidens uppsluppna stämning beroende lättsinne hade hans korta tid sin stora betydelse för firmans framtid, ty " efter att ha avvecklat den då föga lönande salthandeln på London, upptog han året före sin tragiska och mänskligt att döma förtidiga död de första förbindelserna med Peru och inledde så den för vår firma så lönsamma och välsignelsebringande importen av ädla träslag.
" Vad säger han, vad tänker han om den avfällige arvingen, denna egendomliga kropp som så fullständigt tycks sakna både sinne för handel och verkliga nöjen ? --- Förvåning.
Men änkan, en brungrå dagerrotypi med uppsatta hårda flätor ( " enligt vad som berättas över en meter långa!
" ), snipig mun, stränga kinder och skälvande tunna näsvingar : Änkefru Dorothea Sehnsucht, född Malling, firmans chef i över trettio år, farmodern med de aldrig vilande händerna, outtröttligt verksam utan ett spår av glädje, pliktmässigt stickande vantar till barnbarnen varje jul, kvinnan utan kärlek, längtande, oförmögen att ta emot, oförmögen jämväl att giva, ty varje gåva av hennes hand var en betalning, ett oombett förskott på en kärlek hon aldrig skulle få och därför var svag nog att söka köpa, muta eller tvinga sig till.
Hur blomstrade inte firman under hennes ledning!
" Likt antikens stora kvinnor visade hon sig i sorgen besitta enastående egenskaper och en begåvning för köpmannakallet icke blott jämbördig med hennes tragiskt omkomne makes utan på snart sagt alla områden överglänsande dennes.
Om henne yttrade en framstående man i vår stad att hon icke var blott en handelns änkefru utan änkedrottning.
" Hennes av dagerrotypin obarmhärtigt fångade stickande ögon uttalar just det ord systrarna så girigt sugit i sig : --- Odugling.
Och fadern har bleknat bort, försvunnit under porträttraden likt Prologen eller Teaterdirektören på scenen, inroparen av töckenskepnader och förgångnas skuggor.
Nu har de döda framfört sina roller, gjort sina gester, uttalat sina repliker, ryckt i alla minnets och det undermedvetnas trådar av plikt och skuld --- nu träder han själv fram : --- Nå, har du ingenting att säga ? Orden snurrar runt : --- Ingenting att säga --- ingenting att säga --- att säga --- att säga : ingenting.
--- Du tiger.
Nå!
Du skall få göra ditt val.
På lördag går du upp till Meyer-Delius på Handels- och Plantagesällskapet.
De lär nog ha plats för dig långt bort från distraherande moment, d.v.s. om du vill bli köpman.
Vill du bli musiker, skall jag betala hela din utbildning.
Förmodligen lär du behöva ett mindre underhåll också någon tid sedan du fått din första anställning.
Men : jag kommer aldrig att lyssna till en ton från ditt instrument och i detta hus får du aldrig mer sätta din fot, inte heller får du verka eller vistas i denna stad om du vill behålla ditt underhåll.
Vårt avtal blir strängt konfidentiellt, förråder du det dras underhållet in.
Välj!
--- Du är obarmhärtig.
Jag kan inte.
--- Jag vill ha klart köpslut.
--- Får jag då inget hopp ? --- Du får betänketid till lördag eftermiddag.
Vi träffas inte innan dess.
Du nämner inte om detta samtal för någon.
I kväll har du huvudvärk och följer inte med till S :t Petri.
På långfredag och påskafton får du göra vad du vill.
Men kom inte hit och nämn inte detta för någon.
På lördag eftermiddag ringer jag Meyer-Delius.
Något annat besked behövs inte.
Vill du ägna dig åt musiken flyttar du på torsdag i nästa vecka.
Är det klart ? 3 Han hörde hur de klädde sig till nattvardsgången : fadern gick fram och tillbaka under det han sökte knäppa frackskjortan och till slut : --- Martha, var är du, har du sett lackskorna ? Så åter : --- Grete, var är min rock ? Till slut : --- Lotte, hämta psalmboken, näst översta hyllan i biblioteket, invid uppslagsboken.
Ty den brukades blott en gång om året.
Moderns och systrarnas steg skyndade, nu tog de på sig kapporna, far satte hatten på huvudet, kastade en hastig blick i spegeln --- då : --- Men var är Heinrich ? Det var modern.
Systrarna bubblade genast färska upplysningar : --- Han är på sitt rum.
--- Han har låst dörren.
--- Jag hörde själv att han bad Emma göra smörgåsar.
--- Men först tog han en bok i biblioteket.
--- Det är väl snuskigt : smörgåsar och böcker.
Modern, modersoroligt : --- Men skall han inte med ? Faderns röst : --- Han har huvudvärk.
Han skall inte med.
Dörren öppnades och stängdes.
Det blev tyst.
Det blev tomt.
Ännu något ögonblick hördes rösterna från gatan.
Så var de borta.
Han vände sig om.
Så var då detta hans hem, det som han snart, kanske, om --- det som han skulle lämna.
Det var hans barndoms hus med barndomens hela överflöd av ljuvaste lycka och djupaste förtvivlan, av trohet och svek, fyllt av längtan och drömmar och tårar, av skräck och fruktan, av högtidlig söndagsmorgon och förväntansfull jul.
Det var hans ungdom : Det stora mörka rummet i lugn jugend, det massiva bokskåpet i ceder med slipade glasdörrar och därbakom böckerna, de älskade, de höga nothäftena, biografierna, romanerna, oöppnade kursböcker, pojkårens äventyr i öknen och söderhavet.
Söderhavet!
I ett ögonblick såg han fadern framför sig : --- Plats för dig långt bort från distraherande moment, d.v.s. om du vill ... Om du vill lämna allt detta, om du vill lämna dina fäder, ditt arv, tjugo år av ditt liv oupplösligt förbundna med dessa murar, dessa röster, dessa dofter --- om du vill.
Vad blir kvar : en tillvaro som musiklärarens, i yttersta torftighet i en hyreslägenhet i Eimsbuttel eller ännu värre, i Barmbeck.
Någon gång hade han fått lektioner i lärarens bostad i Hohenfelde.
Han hade kommit och öppnat med ett spädbarn på armen, från köket ångade tvätt och barnskrik hördes från rummet intill.
--- Jag ber om ursäkt, herr Sehnsucht, den lilla har varit lite orolig, vill ni ta en hängare själv.
Han nickade mot en överfylld hatthylla.
--- Vi är visst båda enarmade, jag har barnet och ni har cellon.
Ställ in den i musikrummet, dörren till vänster ( barnet gav upp ett illtjut ) så, så går det lättare.
Han fumlade sig fram till dörrhandtaget i dunklet.
Hustrun hämtade det lilla barnet.
Hon var en ung, flickaktigt späd kvinna, ja, nästan en flicka.
Men när han såg henne i ljuset blev han varse de grå strimmorna i håret.
De gick in i musikrummet, kalt och vitt.
--- Ser ni, herr Sehnsucht, man måste älska barnen, just så som man älskar musiken, så att det svider i hjärtat att skiljas från dem.
--- Känner ni det verkligen så nu, frågade ynglingen förbluffad.
--- Ja, man måste älska dem.
Det är kärlek de begär, griper efter, gråter efter, övergivet, panikslaget, otröstligt.
Vilka djupa sår måste inte varje svek lämna i deras själar, ännu så oskyddade, så ohärdade --- eller utan förhärdelse.
Deras längtan delas i högre och lägre grad av hela mänskligheten.
Den som har ett känsligt öra kan höra samma gråt och suckar stiga upp ur världens kör av röster och sånger.
I själva verket är det grundtemat, dolt, omformat och alltid närvarande, en tung rökelse av sorg och trängtan som stiger mot himmelen, tyngst då den är utan hopp.
--- Varför säger ni detta ? Det skrämmer, när ni talar så, är det som om hela världens nöd och besvikelse trängde sig inpå mig som vatten, som ett hav.
--- Det är för att ni skall bli en god musiker eller en sann människa.
--- Tror ni jag kan bli det ? --- Varför ägnar vi oss åt dessa toner ? Vad vi vill säga kunde kanske likaväl uttryckas i ord, i tidningsartiklar eller riksdagsinlagor.
Vem vet ? Kanske vill vi överhuvudtaget inte säga någonting, inte propagera, inte förkunna, bara lägga ut, skänka läkedom, måla av, beskriva de tillvarons, de själens mysterier som inte går att beskriva med ord, men musiken direkt, intuitivt, utan ord, utan denna ohyggliga vilja att tala, säga något, kan fånga och förmedla.
Detta är vår tidsålders förskräckliga sjukdom, dess själssjukdom, dess sinnessjukdom : att utnyttja, exploatera, att göra nytta och nyttigheter av allting, inte för dess egen skull utan för människans, enkannerligen den civiliserade människan.
Och av det lever denna stad, som likt en spindel kastat ut sitt tunna, nästan osynliga nät över världen och suger, suger ut allting som fastnar i det nätet, suger ut jorden och underjorden, havet och bergen och länderna långt borta, allt skall in i den stora förvandlingsmaskinen som dag och natt mal med väsande pistonger och svängande balanshjul : nytta, nytta, nytta.
Allt fastnar i det nätet, omöjligt att se i mörkret, synligt blott i den tidiga morgonens solsken : allt --- utom musiken.
Gång på gång försöker hon dra in den i nyttoreligionens valskvarn att bli propaganda, kampsånger eller äreminnen, men ut kommer bara en torftig blandning av omstuvade melodier.
Det är musikens handelsvara, sekunda också av bästa fabrikat.
Ni förstår, det gäller verkligheten, inte flykten, inte drömmen, inte luftslottet utan längtan efter verkligheten.
Det är att vara sann människa.
Jag uttrycker mig kanske otydligt, eller alltför tydligt.
Ni är ju själv en av dem, Sehnsucht & Co. Han log osäkert.
--- Men tror ni jag kan bli en god musiker ? --- Fråga inte.
--- Är ni rädd för att svara ? --- Varför skulle jag vara rädd ? Kanske borde jag vara rädd, ni har ju ingen anledning att fortsätta om jag svarar nej och jag har inte många elever.
Vill ni gärna ha svar ? Jag har ju ingen rätt att gyckla med er.
--- Men nu talar ni ju själv som en av oss, är det inget annat än uppehälle ni vill hämta av er konst ? --- Ni har rätt.
Och detta är den svåra verkligheten, att mänskligheten inte bara törstar och gråter efter kärlek och sanning utan också efter mat.
Men jag skall svara er.
Nej, jag tror inte att ni kan bli en god, en hel musiker.
Ni har alltför djupa rötter i en annan jord.
--- Ändå säger ni själv att jag gör framsteg.
--- Ni spelar redan bra.
Ni kan uppöva teknik och känsla, ni kan bli tämligen skicklig, men aldrig hel, sann konstnär.
Er konst kommer att bli som Fredrik den Stores flöjtspel, elegant, roande, underhållande --- och inte mer.
Eller också kommer ni att förgås av smärta när ni söker bryta sönder er själv.
Kanske fruktar jag mest för detta.
--- Men all längtan, var skall jag mätta den ? Kan jag aldrig bli en sann, en hel människa ? --- Jag tror det.
Men det ödet delar ni med hela vår tid, att ni inte kommer att finna verkligheten förrän ni blivit mycket förödmjukad.
Egendomliga lära!
Vad menade han ? Var det avunden, den fattiges ständige följeslagare, eller var det mästarens svartsjuka vakande över sin konst ? Kanske var det till slut uppriktigt, just som det var sagt, han hade alltför många generationers arv av köpenskap för att kunna bli konstnär utan att själv gå under.
Kanske hade han rätt.
--- Förbannat vare detta arv som sitter som en mara på min rygg och styr alla steg och tankar, förutbestämmer hela mitt liv och redan från födseln stöpt mig till importör av ädla träslag, med högsta livsmål att nå upp till den spekulationsfärdighet urgubben besuttit, barnmisshandlaren med de fyrahundra procenten, av redarsällskapet begåvad med ciselerat spelande fickur.
Sådana tankar födde uttryck som " att importera och exportera varor ", både uttrycket och tonfallet var hans egna, tvärtemot vad fadern trodde, men de var födda vid en annan källa än den Sehnsucht & Co ansade, däri hade han rätt.
Någon gång hade han frågat läraren om flygeln i musikrummet, var han möjligen också pianist ? --- Inte alls, inte på något sätt, det är min hustru, ja, hon är pianist egentligen, eller har varit.
Det är med barn som med musik, man kan inte ha något vid sidan om.
Det kala rummet fylldes av en obegriplig tristess, den störtade in från bakgården, ett schakt mellan grå murar ned till en asfaltplan, aldrig belyst av solen, ett slagfält för bleka barn mellan soptunnor, piskställningar och ångande brygghus.
Den genljöd genom väggarna av spädbarnsgråt och tvätt, tvätt, tvätt, den gav återklang i den stumma flygeln och till sist, ett nästan omärkligt ögonblick, också i lärarens vackra och fasta ansikte, orubbligt och manligt asketiskt, som hos gamla officerare som inte förfallit till förslappning eller dryckenskap.
Ett ögonblick, skymten av en sekund åldrades han och anspänningen, viljan, modet gav vika för besvikelse och uppgivelse.
Det hade ryktats om ett engagemang i Baden.
Han föreställde sig hur hoppet måste ha tänts i det torftiga hemmet, drömmen om en liten villa, jungfru och barnflicka, hustruns dröm om att åter få öppna flygeln, hans egna drömmar.
Det blev ingenting.
De blev kvar, närda av denna nyttans stad, som han liknat vid en spindel, underhållna, om än torftigt, kanske också för den ovisshets skull, som tyst, nästan omärkligt och dock ihärdigt talade, viskade hos stadens fäder liksom hos det övriga borgerskapet, särskilt i avskedens stunder : --- Är detta allt, var detta målet, blir det ingenting mer nu, var detta det vi levde för, var detta livet ? I sådana ögonblick var det gott att trösta sig med att man dock verkat för den andliga odlingens höjande, inte minst vad gäller musiklivet.
De stannade kvar.
Och dock, trots denna obeskrivliga tristess, som han med ungdomens hela förmåga till inlevelse och medlidande dragit in, närt och njutit av, trots allt detta förblev det en oövervinnelig glans, en nästan övermänsklig dragningskraft över musikerns liv.
Den fanns där till och med när läraren med uppknäppt skjorta utan krage spelade i sitt kala musikrum, med en exakthet, precision och fullkomlighet som han själv bara kunde drömma om, den fanns där ännu när hela orkestern tågade in, i mörka frackar och glänsande skjortbröst, disciplinerat omedvetna och koncentrerade som en trupp i paradmarsch, stumma, blinda för salongen och publiken, tillsynes likgiltiga för allt utom sitt värv.
En bland dem --- Heinrich Sehnsucht.
Han drömde.
De syntes honom som legionärer, asketer, munkar, vigda till helig tjänst, ett invigt brödraskap, ett andligt frimureri, avstängt och hemligt för denna skara av rika, framgångsrika, självgoda, egenkära bland vilka även Heinrich Sehnsucht satt och till vilka han var fjättrad, men --- inte fullt så bunden.
Hans var också den andra världen.
Där de andra var blinda och döva, där hörde, anade han.
Men i sådana ögonblick, ja, redan innan sista tonen förklingat, kunde han känna den trista lukten av fattigdom, besvikelse och halvsvält tränga upp från de invigda asketernas skara, en doft så grå och utarmad att han kväljdes, han, som till hälften var en av dem och som fått sin dom : --- Saknar förmåga på grund av ärftlig belastning.
Domen var redan fälld.
Vad var samtalet, vad var de hårda patetiska orden annat än ett desperat försök att överklaga ett domslut mot vilket talan icke kunde föras, ty den egentlige domaren var ju varken läraren eller fadern utan han själv.
Men nu hade de gått och han var lämnad ensam kvar i enlighet med de uppfostringsprinciper som väglett cellfängelsesystemets förespråkare, vilka lyckades övertyga en halv värld om det för brottslingens samvetsodling välsignelsebringande i den stränga ensamhetens eftertanke.
4 Det var långfredag, en av dessa otaliga regndagar, grå och kalla, jagade av den skarpa vinden från nordväst, som för dofter av hav och ruttnande tång in mot vår stad, en fläkt av den stora frihetens vidder, över vilka vi bragt våra rikedomar.
Hamburg var tyst och stilla, som det höves en sådan dag, de lysande skyltfönstren var mörka, gatorna tysta, teatrarna stängda.
Hela staden höll andan i namnlös sorg över en dödskamp vars mening och slut vi knappt längre mindes, men som ändå kastade sin tunga skugga över dagen och fyllde våra hem och hjärtan med outtalad ångest.
Du edles Angesichte, Vor dem sonst schrickt und scheut, Das grosse Weltgerichte, Wie bist du so bespeit!
Wie bist du so erbleichet, Wer hat dein Augenlicht, Dem sonst kein Licht nicht gleichet, So schändlich zugericht't ? Vem, vem är den skyldige ? Vem har utgjutit detta kostbara blod ? Och de svartklädda nedtynges av obegriplig, aldrig nämnd samvetsbörda : Ich bin's, ich sollte bussen, An Händen und an Fussen Gebunden in der Hölle, Die Geisseln und die Banden, Und was du ausgestanden, Das hat verdienet meine Seel'.
Vem, vem ? Körerna hördes från det ena templet till det andra : --- Sehet!
--- Wen ? --- Den Bräutigam!
--- Seht ihn!
--- Wie ? --- Als wie ein Lamm.
--- Sehet!
--- Was ? --- Seht die Geduld.
--- Seht!
--- Wohin ? --- Auf unsre Schuld.
Man hade klätt sig i svart och ätit under tystnad.
Kyrkklockorna kved tungt och sörjande till ottesång, högpredikan och aftonsång, timme efter timme, till den tysta, dödstysta eftermiddagstimma då allt fullbordades, kampen var slut, jordbävningens och det vikande mörkrets timme : äntligen.
Regnet och vinden svepte in staden i ett grått hölje.
I hamnen var kranar och vagnar stilla, fartygen tysta och mörka.
Klockorna kallade åter, stränga och tunga.
De svartklädda skarorna drog åter genom gator och gränder.
Det var begravningsvesper : Wenn ich einmal soll scheiden, So scheide nicht von mir!
Wenn ich den Tod soll leiden, So tritt du dann herfur!
Wenn mir am allerbängsten Wird um das Herze sein, So reiss' mich aus den Ängsten Kraft deiner Angst und Pein.
Bland de skarorna var också Heinrich Sehnsucht.
Inte var han bland dem som sjöng, inte heller bland dem som gick in genom portarna.
Sin längtan hade han mättat med toner från det olycksaliga instrument som för alltid kunde skilja honom från allt som dittills varit hans värld.
Men en orubblig visshet hade han : att allt inte var materia, att verkligheten var mer än denna tunga grå massa, som han från otaliga katedrar hört förkunnas som det enda verkliga och sanna, att det fanns andra, kanske till och med högre värden än de handelshuset Sehnsucht & Co räknade med.
Och likväl var det just dessa värden, just det han trodde sig ha lämnat, just det var det han var bunden vid : innestående fordringar, hypotekslån och kontant kassa.
Han var dömd, dömd att förbli där.
Han kunde på sin höjd likt vilddjuret som fastnat i fällan gnaga av sitt eget ben och halta ut i friheten, ett lättfångat byte för oskickliga söndagsjägare.
Efter en hel dag i ensamhet gick han ut i regnet.
Kyrkorna var upplysta och överfyllda.
Han vände i dörren, skrämd av deras kvidande koraler.
Han hade sökt sig ut bland de svartklädda, glesa skaror som vandrade sin väg, tysta, längs Hamburgs gator under dånande, kallande klockor, en i skaran, olösligt bunden vid dem med tusen band av arv och barndomsminnen och ändå inte en av dem, bunden och likväl annorlunda, främmande, skrämd av hymnerna som dånade mot valven : So reiss' mich aus den Ängsten Men från S :t Petri hörde han nya toner, mäktiga som havets svall efter stormen, som den långsamma dyningen och dimmans framvältrande över fält och ängar, starkt och manligt som ett stigande tidvatten, fyllt av sublimt allvar, oändligt fjärran från varje skymt av förställning eller svaghet.
Det var Brahms.
Och sakta höjde sig stämmorna : Selig sind, die da Leid tragen Selig sind, die Selig sind Selig De som sörja.
Ack, du må väl sörja, du avfallne köpmnnnason, du riddare av de svikna förväntningarna, du, vars ivrigt väntade födelse hörde den beställsamma hjälpkvinnans triumf : --- Se!
Se, en gosse!
Och modern : --- Äntligen.
Vem minns nu den stunden, du ensamme ? Sörja må du, och dock och åter och starkare än någonsin förut : Selig sind, die da Leid tragen, denn sie sollen getröstet werden, Vem kan trösta dig, Heinrich Sehnsucht, för dina drömmars undergång, vem kan mätta din längtan ? Skall du, som de andra döva ungdomens dåraktiga eller alltför kloka oro med köpenskap och förbättrade livsvillkor, du son av babelstornsbyggarnas sekel, som skådar ut över en värld där paschor och mandariner kryper i stoftet framför den svartblå tronen av stål och huggen granit, kringvärvd av stenkolsdamm och gasens rökelse.
Där tronar en treenighet av Nytta, Framsteg och Förnuft, den mest obarmhärtige världshärskare människosläktet känt.
Han strävar under skilda fanor, än kejsare, än president, än kung, än kommer han med frihet, än med välstånd, än med kultur, men lyft hans kröningsmantel och därunder ser du : rovdjuret.
Heinrich Sehnsucht, vem skall du följa ? Ty nu dånar domens pukor över förgängelsens värld : Denn alles Fleisch es ist wie Gras und alle Herrlichkeit des Menschen wie des Grases Blumen, Das Gras ist verdorret und die Blume abgefallen Som gräs ; skall då den stolta makten vissna ned som höstens fält, denna självhärskarmakt som synes så allsmäktig, så orubblig ; som gräs : Das Gras ist verdorret und die Blume abgefallen.
Vad blir då kvar åt dig, du gamla segerrika värld ? Länge nog har du byggt dig minnesmärken i gjutjärn och grå cement, länge nog har du staplat dig gravhögar av slagg och avfall i fordom grönskande dalar.
Och dina rikedomar, vem skall äga dem ? Skall vid bokslutet den fasansfulla stunden komma då det visar sig att allt var bedrägeri, lån utan teckning, dubbla inteckningar på en skuldtyngd fastighet, en rörelse med oöverskådlig, trolös bokföring.
Och vi, dina söner, vad är vi då, vi som tjänat dig så troget, du stolta tid, vad lön väntar oss, dina drängar ? Kanske insikten till slut : Herr, lehre doch mich, dass ein Ende mit mir haben muss, und mein Leben ein Ziel hat, und ich davon muss, und ich davon muss.
Också du måste hän, du Heinrich Sehnsucht med de många goda föresatserna.
Inte lär dina ädla känslor och din klädsamma bedrövelse över svikna förhoppningar förlänga ditt människoliv, det liv som nu synes dig så oändligt.
Icke blott din fader är dödlig, icke var graven ämnad endast för dina förfäder.
Också du är dödlig : --- Du!
Obotligt sjuk i människosläktets outrotliga sjukdom : dödlighet, skall du läggas vid din faders sida i fyrahundraprocentarens grav, om ditt liv tillåtes sluta här i vår goda stad.
--- Du!
Nog kunde jag se denna självhärliga tid gå mot sin undergång, fartygen sjunka, fabrikerna tystna, handelshusen upplösas --- men : jag.
Också jag förgänglig, dödlig, jag som de andra, som hela denna tid.
Outhärdliga dom!
Herr, wes soll ich mich trösten ? wes soll ich mich trösten ich mich trösten trösten Men hör : Ich will euch trösten, wie einen seine Mutter tröstet.
Vem är du, vem är du tröstare, som kan trösta i sådan oändlig smärta, den sorg som inte bara är förgängelsens utan än djupare : förödmjukelsens.
Är det dig vi längtat, är det för att nå dig vi byggt våra torn, är det dig vi anat, du förlösare, du befriare, du som kommer till de sista basunernas orkan : Denn es wird die Posaune schallen und die Toten werden anferstehen unverweslich, und wir werden verwandelt werden.
Och världsalltet skall genljuda : Tod, Tod, wo ist dein Stachel!
Hölle, wo ist dein Sieg!
Han vacklade ut.
Dånet av segerns stormvindar följde honom.
Gatorna genljöd : ... werden mit Freuden ernten Träden sjöng : Freude, ewige Freude, wird uber ihrem Haupte sein Och den djupa, breda Elbe stämde in : Ich hoffe auf dich Från kyrktorn till kyrktorn spelade aftonringningens klockor : Wohl denen, die in deinem Hause wohnen, die loben dich immerdar Vinden och regnet brusade : eure Freude soll niemand von euch nehmen.
Det var långfredag i Hamburg.
Heinrich Sehnsucht vandrade hemåt genom mörka gator.
Men till slut hördes blott detta : Ich will euch trösten.
5 Det var långfredag, det blev ock påskafton.
Staden vaknade ur sin till hälften påbjudna uppriktiga om än svårgripbara sorg.
Men vem var Heinrich Sehnsucht ? Längtan och äregirighet hade fört honom till en konst som inte var hans och därtill eller just därför slagit hans värld i spillror och dock : han hoppades.
Ty de ord som genljudit i långfredagskvällen levde ännu i hans inre ( som man plägar uttrycka det ) och de hade tänt något så oändligt dyrbart som hopp.
Hopp om vad ? Var han icke för sitt avfall eller flyktförsök dömd att välja mellan en outhärdlig tillvaro och landsförvisning ? Så var det, och dock, han hoppades, dunkelt men orubbligt hoppades han att också i landsförvisningen finna mättnad för den längtan tjugonde seklet gemensamt med sin avsomnade föregångare så beställsamt sökt döva med centralvärme och gniststationer.
Han öppnade dörren till Sällskapets huvudkontor, inte olikt Hapags, inte heller olikt Sehnsucht & Co :s, inte olikt något annat, men dock mycket stort.
Den man som här härskade har vi redan nämnt : Meyer-Delius, en man av utomordentliga egenskaper, rättskaffens, outtröttlig, djärv, klok, med andra ord en fulländad hanseat.
Till honom var unge Sehnsucht på väg.
Det var av hans djupt liggande blå ögon avfällingen skulle granskas, antagas eller förkastas, det var hans, under något gulnade valrossmustascher smalnande läppar som skulle uttala domen.
Visserligen hade fader Sehnsucht noga sökt förebygga varje risk för avslag, men Meyer-Delius hade bitit av : --- Denna firma är inget pensionat och ingen uppfostringsanstalt.
Vi köper eljest icke varor obesedda ens av kända säljare.
Till de senare räknar jag naturligtvis Sehnsucht & Co. Vad hade han menat ? Heinrich Sehnsucht träder tvekande in.
Skall den store mannen värdigas mottaga honom ? En snabb blick från en ung aspirant till andre prokuristen, som ger tecken åt förste ; han är väntad.
--- Ni kommer tidigt min bäste Sehnsucht, tidigt särskilt med tanke på att det var osäkert om ni alls skulle komma.
Meyer-Delius bad mig ta emot er.
Han är, som ni säkert förstår, en upptagen, mycket upptagen man.
Dessa långa helger är utomordentligt hindrande.
Var så god, sitt in!
Han log förbindligt.
Men näsvingarna skälvde som på en jakthund, vilket gav en obehaglig känsla att mannen sökte vittring, kanske på goda affärer.
--- Så, sade han sedan de satt sig, så, detta är alltså en ättling till den djärve Antonius Sehnsucht.
Ni misstycker inte att jag nämner hans namn.
Med ett elakt leende : --- Säkert är ni utled på gubben.
Han återtog sitt förra ansiktsuttryck av eftersinnande aktningsvärdhet i det han sakta förde kråsnålen upp och ner.
--- Sällsamt, sällsamt att se er här, av sådana skäl menar jag ; Antonius Sehnsucht, man minns det ju redan från skolans läseböcker.
Han tänkte på tavlan, beställd av Jean Detlev Sehnsucht i Paris, en av hans få bestående insatser i firmans ledning.
Den hängde sedan drygt trettio år i firmans stora entréhall till uppbyggelse för envar inträdande, som där kunde skåda hur den ålderstigne Antonius Sehnsucht kämpade, fastbunden vid rorkulten på sin skuta.
Vågorna vällde svarta, skimrande i rött och blått, seglen fladdrade i stormpinade trasor, bommar hade gått över bord, däckslasten hade förskjutit sig, allt var mörker och utomordentlig förvirring, också i den konstnärliga kompositionen, dock, med ett undantag, ty se, de svarta molnen gled för ett ögonblick isär och solen lät en blid stråle falla på den kämpande köpmannahjälten, vilken i detta avgörande ögonblick ilsket lyfter blicken mot höjden.
Detta mästerverk var ofta reproducerat.
--- Ni påminner mig osökt om den där boken som den unge mannen från Lubeck skrev, jag har tappat namnet, ni vet vad jag menar, alla människor läste den för några år sedan.
Den anses av en hel del gott folk för högst skandalös, och låt vara, alla har väl inte fått ros, men å andra sidan lär väl inte lubeckarna vara mer moraliskt otadliga än andra och för övrigt har väl en radskrivare lika stor rätt som någon annan att göra en vara säljbar.
Nå, det har egentligen inte med saken att göra.
Men vad han skriver om är intressant.
Slutet på det stolta handelshuset blir att det uppstår en tämligen livsoduglig arvtagare som avser ägna sitt liv åt musik men har föga läggning för köpenskap.
Som väl är avlider han i tyfus eller någon annan farsot innan katastrofen fullbordas.
Ni tycker jag är rå ? --- Uppriktigt sagt!
--- Låt gå, det ni kallar råhet är något helt annat : saklighet.
Låt oss se livet affärsmässigt.
--- Men det är det jag inte vill.
--- Och varför vill ni inte ? Det är därför att några strävsamma generationer har dragit ihop så mycket guld att ni, precis som det där tyfusfallet, tror er kunna syssla med filosofi under det att ni tär på skatten.
Det kallar jag människokärlek!
Det är en frukt eller en kart av tryggheten.
Ty det är bara i drivhuset sådana plantor plägar trivas.
Och drivhus är de, alla dessa gamla handelshus som nu vittrar ner runt omkring oss, utan kapital, med vacklande likviditet och odugliga arvingar.
Ni anar vad slags man jag är ? --- Man behöver inte ana.
--- Tro mig, vi skall göra er till en köpman så god som någon.
Er far, den hedersmannen, har sänt er hit i tron att ni genom vår firma skall bli den femte eller sjätte inramade Sehnsucht i olja ovanför hans skrivbord.
Den tiden är slut!
Nu är storhandelns tid.
Ingen enskild man kan längre satsa de väldiga kapital som krävs.
Ingen enskild kan överblicka handelns alla oändliga utgreningar.
I en allt stridare ström kommer varor och värden att fraktas över land och hav.
Vicekonsulerna och handelshusen går i graven, i deras ställe träder matematiker, experter.
Inte ens länderna själva kommer längre att kunna hantera sin handel, nationerna kommer att bilda syndikat och korporationer som dömer vissa världsdelar att för evigt förbli råvarukällor, andra att blomstra som handelsknutpunkter.
Avskilda trakter kommer att avsättas som kulturreservat, dit man kan deportera kulturhistoriskt intressanta byggnader och bokskrivare samt därmed jämställda.
Samhällsklasserna kommer att upplösas, då det nu varken finns ägare eller ägodelar, bara intresseområden, experter och rådbehövande, de senare givetvis det stora flertalet.
Klassmotsättningarna kommer att upplösas, nationernas kamp att ersättas med ett oupphörligt förhandlande, där varje problem uppdelas i mikroskopiska smådelar, vilka bytes och flyttas fram och tillbaka till dess jämvikt har uppnåtts i den största av förnuftets segrar : kompromissen, som tillika är oundviklig, ty alla är så beroende av varandra att minsta konflikt skulle vara katastrof för alla.
--- Och om den likväl uppstår ? --- Det är Harmageddon.
--- Ni skrämmer mig.
--- Det är därför att ni inte ser.
Han slog upp fönstren, stenkolsdammet vällde in med buller och tjut från bangården, med doft av flod och fabriker.
--- Här är hela denna värld, färdig och förberedd.
Ännu några år och fanorna halas för alltid, kungar, kejsare och politiker flyttas in i vaxkabinetten och världshandelsexperten griper spiran.
Ännu några år, och den sista kulissen, den sista faran är undanröjd, den sista resten av oförnuft likviderad.
Hur kan det bli annorlunda ? Har utvecklingen en gång börjat stiga från det lägsta stannar den inte på halva vägen hos flottföreningar och bekrönta eller obekrönta politiska ignoranter.
Ser ni inte hur allt redan står här, ett monument, en levande organism av förnuft och arbete, se, där borta löper järnvägsvagnarna längs skinande spår från den ena växeln till den andra, över vändskivor, korsningar, än dragna av ett robust växellok, än av ett vinthundsliknande expresslok.
Stationskarlar, eldare och förare är reducerade till tillsyningsmän, övervakare, med en enda uppgift : att tillse maskinernas regelbundna drift.
Och tänk på fartygen därborta, drivna av brinnande berg och kokande vatten ( kan man föreställa sig något mer poetiskt ) eller ännu bättre : av flytande vätska uppsugen ur själva klippan, framdrivna med tusentals begränsade explosioner i minuten.
Betrakta, käre Sehnsucht, denna sköna, starka värld med dess tusen bankpalats.
Den kan bli er!
Ni tror mig inte ? Men minns att kunskap är makt, makten är just kunskapens innersta kärna.
Äganderätten är en museal relik.
Bolagsmiddagarna är nöjsamma och meningslösa tillställningar.
Det är experten som håller trådarna, som trycker på knapparna i centrala kommandoställen.
Till deras krets inbjuder jag er.
Är det inte storslaget, Sehnsucht ? Inget annat kräver jag än att ni är nöjd med detta.
Och fabrikerna som spyr sina svarta moln mot himlen, vad är det annat än ett hånfullt farväl till barndomen : Farväl du barnatid med dina vita moln.
Vi behöver inte dina änglar och din barnatros skyar har vi till avskrädesplats.
Detta är förnuftets seger.
--- Men militärerna då ? --- Ack de stackarna!
Han stängde åter fönstret.
--- Vi gjuter dem nya leksaker, dyrare för varje gång, mer fulländade, mer oersättliga.
Så kommer de och ber oss om tusen nya.
Med högsta nöje!
Men blott under förutsättning att vi har obegränsad tillgång till gummi, krom, nickel, och mangan.
Och det förutsätter fred.
--- Eller världsherradöme.
--- Ni läser Rohrbach för mycket.
Den dåren!
Han tror det räcker med några kvadratkilometer djungel här och var, så är framtiden säkrad.
Nåväl, han må hissa sina flaggor över halva världen, de må marschera in i Paris och Warschawa med pukor och trumpeter.
Men den dag fartygen ligger stilla i Hamburgs hamn --- då vacklar riket.
--- Ni är idealist ? --- Bara sökare.
--- Ni är alltså idealist.
Likgiltigt om ni utövar er övertygelse genom allmänt bombkastande eller fredsföreningar, det är lika patetiskt vilket som.
Fred, förnuftighet, åstadkommes bara genom ett enda medel : världshandel.
Han tillade : --- Det är det vi sysslar med.
--- Ni hyser farliga tankar.
--- Farliga bara för de oförnuftiga.
--- Varför har ni sagt mig allt detta ? Ni måste ju ändå veta att allt vad ni sagt här skulle anses som högst suspekt av nittio procent av vårt lands befolkning.
--- Varför ? Därför att de inte vill vara sakliga.
De vill vara idealister.
Det är livsfarliga människor, de är verklighetsfrämmande.
Långt hellre tar jag kommunisterna i hand.
--- Ni vill alltså rädda världen från ytterligare en idealist.
--- Och ge er själv ryggrad att fortsätta som Antonius Sehnsucht.
--- Fastbunden vid rorkulten ? --- Varför inte.
--- Ni har lyckats, åtminstone till hälften.
Den andra hälften var redan klar när jag kom hit.
Ni har haft en bearbetad marknad.
Den andre log sitt sneda leende : --- Då kunde jag börjat en gros-försäljningen omedelbart.
Vi glömmer det.
Ett handslag kan vi kosta på oss på gammalt köpmannavis.
Då går vi till Meyer-Delius!
Men på vägen genom korridoren försvann den talföre prokuristen.
Vart ? Han såg honom inte, han var borta, och dock tycktes han ständigt stå bakom ryggen, obehagligt, segervisst leende.
Dörren öppnades.
Den store mannen bad sitta ned : --- Så, detta är alltså Heinrich Sehnsucht, ättling till den store Antonius Sehnsucht.
Sällsamt.
Sällsamt att se er här, av sådana skäl menar jag.
( De har talats vid, tänkte Heinrich Sehnsucht ).
Högt sade han : --- Er förste prokurist och jag har redan talat om saken.
--- Men han är ju sjuk sedan två veckor.
Tyfus, sägs det.
--- Vi har ju suttit tillsammans och samtalat i nästan en timme.
--- Var ? --- I ett rum med utsikt mot bangården.
--- Mitt rum är det enda som vetter mot bangården.
--- Egendomligt.
De satt tysta.
--- Vad talade ni om ? --- Högst egendomliga tankar om freden och förnuftet och världshandeln.
--- Vems tankar ? --- Hans.
--- Unge man, jag vet inte vad som hänt er här idag.
Antingen yrar ni eller också försiggår här sådant man icke bör nämna.
Jag känner er inte, men av någon anledning fruktar jag det senare.
Nämn det aldrig för någon.
Man kommer i kontakt med egendomliga företeelser vid arbetet därute.
Ni har talat om förnuftet ? --- Ja.
Han försjönk i tystnad.
Så sade han något mycket säreget : --- Världen är mycket annorlunda än de flesta tror, både på djupet och höjden, särskilt det förra.
Det hör till sådant man kommer underfund med därute.
Han samlade sig : --- Nå eftersom ni nu är här förmodar jag att ni vill resa.
Hur länge har vi varit på Hapag ? --- Tio månader.
--- Därtill oavslutad handelshögskola.
Vad har ni för militär utbildning i flottan ? --- Sjukvårdare och reservmusiker.
--- Vi behöver en hälsoinspektör för våra svarta gossar.
Vad sägs om det ? Får duga, därtill bokhållare.
Överenskommet!
Vilka andar följde honom den kvällen när han sökte sig hemåt genom kyrkogården ? I dunklet reste sig avsomnade köpmannafurstars gravmonument, obelisker i svart granit, väldiga bronsurnor fyllda av tomhet, inhägnade av gjutna järnstaket.
Skall jag ock en gång vila bland dessa, min aska blandas med mina fäders ? De följer, i ett töckenhöljt spöktåg, den avfällige och motvilligt återvändande.
Deras armar hänger tungt ned.
Deras ögon ser.
Och det mest fasansfulla av allt är detta : De tiger.
Men från staden, från hamnen skallar det segerrika larm som strömmat in genom morgonens öppna fönster.
Fabrikernas häftiga andhämtning stönar genom skymningen, de ständigt flyttande tågsättens helvetiska gnisslande och slammer blandas med ångvisslornas tjut, mistlurarna från floden går upp i gäll falsett och över himlen flammar ett dött blått sken, en vedervärdig återglans av den stora stadens ljus.
Och dock är icke detta det värsta.
Ty från S :t Pauli, från varietéerna, från öppna fönster och dörrar dånar ett oupphörligt flöde av hetsande, löjliga, banala, besvärjande toner, tanklöshetens obevekliga självhärskardöme, splittrande, dövande, sövande.
Och allt sammansmälter till ett oupphörligt buller med vilket mänskligheten kväver sitt själsliv.
Dånet stiger och sjunker, upphör dock aldrig, samma skrän åter och åter, en försmak av underjordens fasor, kastar sig in över kyrkogårdens högmodiga grifter, omsluter de dödas hop.
Och plötsligt blir det uppenbart : Det helvetiska larmet är ett med dödens tystnad.
Som en spillra i storm kastas hopp och längtan omkull, söker resa sig, tryckes ned, virvlar runt, dränkes, utmattas.
Heinrich Sehnsucht träder ut i världen.
Spårvagnarna, bilhornen, månglarnas skriande hälsar honom i jubelkör.
Han höjer blicken, och de svarta molnen, mänsklighetens segerfanor, hälsar honom.
De spräckta klangerna, de gälla diskanterna och falsetterna jublar : --- Styrka är frihet.
Han andas djupt.
Så tar han steget ut.
Kyrkogårdsgrinden faller igen bakom honom, de dödas skara ryggar tillbaka och hans bortkastade längtan betraktar honom maktlöst, i oändlig sorg.
Men vid grindstolpen står en elegant gestalt.
6 Dyre läsare!
Sedan vi nu på fyrtiotre sidor följt den unge Heinrich Sehnsuchts vandringar, lika tröttsamt präglade av ungdomens övermod som av dess osäkerhet, slår det oss att omväxling, ombyte är av nöden.
Man tröttnar på att alltid se samma skådespelare i huvudrollen, och gycklarens kullerbyttor är inte lustiga hur länge som helst.
Vad skall vi då bjuda på ? Vad tycktes om vårt lilla inledande fyrverkeri av anklagelser mot det perfida Albion ? Men dock, upprepning bjuder oss emot och vi har dessutom en känsla av att utfallen finner gensvar blott hos den äldre delen av vårt ärade publikum.
Men det är ju ungdomen, ungdomen vi måste vinna, så förkunnar man oss beständigt.
Skulle vi möjligen ta in de vita kaniner igen, vilka upphämtade i öronen ur vår svarta cylinderhatt gjorde sådana otroliga luftsprång vid förra föreställningen ? Hur häpnade vi inte själva vid deras konster, så unika!
Vi tänkte rentav att detta var föreställningens glansnummer och höjdpunkt.
Det andra, det var hantverk, så tänkte vi, gediget för all del, men inte särskilt fantasifullt.
Men ack, hur bedrar man sig icke!
Det vi betraktade som medelmåttigt jublade publiken vid och luftsprången väckte inget som helst intresse.
Man sade att de var oordnade, anspråksfulla, man ömmade för de stackars kaninerna och visslade åt den arme cirkusdirektören.
Ett litet luftsprång har vi väl inte kunnat undvika, nämligen det egendomliga samtalet med förste prokuristen, men det har sitt berättigande däri att det är alldeles sant.
Det har verkligen skett.
Man tror oss icke ? Nåväl, så låt det fara.
Ty publikens önskan är ju vår högsta lag.
Det är ju för er, ärade publikum, vi framför våra konster.
Hur skulle vi kunna leva med tomma bänkrader!
Vi tänker nu icke, i alla fall inte i första hand, på inkomsterna, utan på vårt obetvingliga behov att framföra våra konster inför någon.
Det är ju icke för oss själva vi dompterar våra kameler, elefanter, lejon och kaniner, ja, våra egna kroppar, utan för publiken.
Och önskar publiken icke se luftakrobatik, så : ut med dem!
Kaninerna lära väl finna vägen till våra middagsbord.
Vad skall vi då bjuda på för omväxlande underhållning sedan vi nu för ett tag har skickat ut Heinrich Sehnsucht från manegen.
Hör!
En kolonialpolitisk översikt.
Har man hört på maken!
Och likväl är det alldeles så opassande och omotiverat som det till en början kan synas.
Den uppmärksamme läsaren har redan lagt på minnet ominösa ord som Samoa och Söderhavet.
Ty vad var då våra kolonier, detta så stolta, så framgångsrika och ack så kortlivade välde över de svartas, de brunas och de gulas världsdelar ? Begynte det i högstämd fosterlandskärlek för att i fjärran världsdelar under tysk flagg bereda rum åt de stora befolkningsgrupper som varje år gick oss förlorade i utvandringen till Amerika ? Eller var det den i och för sig behjärtansvärda nitälskan att genom missionen sprida kristlig kultur och bildning, ett arbete från vilket vi genom världskrigets olyckliga utgång är så gott som helt utestängda ? Eller var det för att leta råvarukällor åt vår på den tiden så framgångsrika industri ? Intet, intet av allt detta, var på sitt sätt aktningsvärt, men det var dock intet av allt detta.
Det var något helt annat, och hjärtat sväller på en gammal kolonialman och hanseat när vi yttrar det ordet, det var : Handeln.
Så började det allt.
Så började det i Sydväst-Afrika ... Oändlig, öde ter sig landets kust med sanddyner och svallande hav.
Med väldig kraft vältrar sig vågorna mot kusten, som om de vill rycka den ut i havet, höljer stranden i bränningar.
Året 1883 närmade sig briggen Tilly, tillhörig storköpmannen Luderitz i Bremen, denna ogästvänliga kust.
Det lilla skeppet var lastat med bytesvaror, monteringsfärdiga bostads- och lagerhus.
Efter många misslyckade försök lyckades man äntligen landa i Angra Pequenabukten.
Snart har bukten med ett angränsande område på femtiotusen kvadratkilometer förvärvats från hottentotterna.
Därmed hade grundstenen lagts till den första tyska kolonin och snart blev ock den tyska riksflaggan hissad här.
Följande år, 1884, blev grundandet av handelsstationen i Angra Pequenabukten känt.
Vilken uppståndelse, vilken besvikelse, vilken entusiasm väckte icke Luderitz' djärva framstöt i vår stad.
Snart var tre stora Hamburgfirmor redo att följa efter, nämligen Wörman, Jantzen och Thormälen, vilka tidigt på året sände sina skepp till Biafrabuktens innersta del : Kamerun.
Från fjärran såg de den tropiska urskogens grönska under väldiga snötäckta berg.
Här var all tropikernas rikedom okänd och lockande.
Här grundade Hamburg sina första faktorier.
Var arbetet hårt, var sjukdomarna många, vilket en ännu av feber understundom darrande kolonialman kan betyga, var klimatet i all sin rikedom pressande och nedbrytande, dock, lön uteblev icke och redan efter några år kunde våra framsynta hanseater se avkastningen av sitt arbete.
Redan i juli samma år anlände kanonbåten Möwe och hissade den tyska flaggan vid Kamerunflodens mynning.
Blott några dagar därefter ankom ett engelskt krigsfartyg med avsikter om vilka det icke bör råda något tvivel.
Så tedde sig för oss Albion dessa år : den glupska giriga storasystern, ständigt vakande och lurande på den lillas obetydliga godbitar.
Kanske ter sig dessa små glimtar ur kolonialarbetets första tid enahanda, utan spänning, kanske till och med intresselösa.
Köpmän sänder ut sina skepp, man sluter avtal med de infödda, man grundar faktorier och efter någon tid anländer ett örlogsfartyg och hissar den tyska flaggan.
Kanske kan det tyckas prosaiskt.
Men betänk dock djärvheten, beslutsamheten, kraften hos dessa pionjärer.
Där är köpmannen i vår gamla Hansastad.
Hans är ansvaret.
Stora, oerhörda är kostnaderna.
Många år kommer det att dröja innan han kan vänta någon avkastning.
Landet är okänt.
Folket är okänt.
Skall han våga binda så stort kapital för så många år ? Kan något räddas om företaget misslyckas ? Kommer konjunkturerna att vara gynnsamma för de varor det fjärran landet kan erbjuda ? Vilka medarbetare skall han välja ? Vilka säkerheter kommer bnnkerna att begära ? Han väger risker mot möjligheter, försiktighet mot djärvhet, kanske sätter han hela sin firmas existens på spel, och dock, han tar steget, och en dag står han på kajen och ser sitt fullastade, präktiga fartyg lägga ut på seglats mot okän kust utan hamn.
Månaderna går.
Han får underrättelser från London, Brest, Lissabon, och det blir tyst.
Vad händer därute ? Har storm och orkan gjort skeppet redlöst ? Har det strandat mot lurande rev ? Har medarbetarna svikit, gett upp inför svårigheterna och vänt om ? Eller har de verkligen lyckats, inrättat sig där på denna vita kustlinje han så ofta betraktat på kartan, upptagit förbindelse med hövdingarna, gjort de första resorna i landets inre.
Eller ligger den fåtaliga skaran belägrad av rovgiriga rövarfolk, decimerad av feber och dysenteri, magasiner uppbrända, kapitalet förlorat, krediten förbrukad.
Kanske är det så, att ingen, som inte stått i eller åtminstone nära detta arbete kan förstå dess säregna spänning.
Nå, låt oss se en annan bild.
Det är på Zansibar, förmiddagen den 4 november 1884.
Den vita staden lioger sovande.
Från moskéerna hörs lärarnas förströdda mumlande, kanske dryftar de surornas inbördes ordning.
En enstaka dau löper in mot hamnen, tidlös, drömlik.
Till och med det kejserliga tyska konsulatet har en omisskännlig prägel av Orientens stillastående.
En ung man, blott tjugoåtta år, föres till konsuln.
Hans namn var Karl Peters.
Konsuln reste sig : --- Herr Doktor Peters, jag har kallat er till mig för att underrätta er om ett meddelande från regeringen, som fått kännedom om edra äventyrliga planer.
Ni har kommit hit med hemligt uppdrag från Kolonialsällskapet att tränga in i de outforskade delarna av den svarta världsdelen.
Det ni sysslar med är rent vansinne.
Regeringen låter meddela er att ni där varken kan göra anspråk på riksskydd för en koloni eller garanti för ert eget liv.
Den unge mannen svarade ögonblickligen : --- Om jag inte genast ingriper så är Ostafrika räddningslöst förlorat för Tyskland.
--- Ni kommer knappast fram, herr Peters.
De krigiska massaierna lär redan ha trängt nästan ända till kusten.
--- Dess mer anledning för mig att inte förlora en minut.
Jag marscherar, herr konsul!
Konsuln satte sig förstummad sedan äventyraren gått.
Åter en av dessa dårar eller entusiaster eller idealister, ett nytt exemplar av orientdiplomatens plågoris.
Massaierna skulle naturligtvis göra hackmat av följet, d.v.s om han fick några med sig.
Annars skulle han säkert gå ensam.
Han formulerade redan i tankarna telegrammet : --- Doktor Karl Peters, vilken i början av november föregående år trots uttryckliga varningar sökte intränga i de outforskade delarna av Ostafrika, är fortfarande försvunnen.
Stor uppståndelse därhemma : Karl Peters försvunnen!
Vad kan ha hänt ? Nationella och liberala pressen överträffar varandra i spekulationer.
Kolonialanhängarna talar myndiga ord i riksdagen om Ostafrikas betydelse utan att någonsin satt sin fot på dess mark.
Någon månad därefter : --- Den försvunne Dr Karl Peters, vilken i fullt medvetande att han med sin expedition utan riksskydd begivit sig in i utomordentligt riskfyllda områden, betraktas nu som död.
Och nu mullrar pressen : Var är tyske konsuln, vi har ju dock ett konsulat, hur har man så skändligt kunnat svika en tysk man!
Höga rop över utrikesförvaltningens oduglighet, Ostafrika förkunnas som omistligt i riksdagen.
Och slutligen : --- Delar av den försvunne Dr Karl Peters personliga utrustning har återfunnits.
Enligt underrättelser som nått konsulatet skall den försvunne ha omkommit vid en sammanstötning med krigare ur Massaistammen blott få dagar efter expeditionens början.
Detta kommer att bli kulmen.
Man kommer att ropa på straffexpeditioner, tidningarna kommer att skildra den dödes barndom, hans lärare gråter en tår, rektorn hålla parentation över " vår ärevördiga skolas berömde, men i blomman av sin mannakraft bortryckte elev ".
Men vad mera är, boven, generalboven, det kommer ingalunda att vara den dumdristige, inte heller mördarna utan någon helt annan, nämligen konsuln.
Han kommer att utropas som den försumlige, oduglige, svekfulle och förmännen kommer fegt att krypa undan och låta fotsoldaten schavottera.
Några få dagar gick efter den unge illavarslande mannens besök.
I Saadane, en obetydlig ort på kusten, utrustades den lilla expeditionen.
Framför dem låg det outforskade landet, oändligt, mörkt och hemlighetsfullt.
Stor blev inte skaran, ofullständig dess utrustning.
Trettiosex bärare med proviant, glaspärlor och färgrika tyger, med spjut i hand, sex svarta tjänare med gamla mynningsladdare, tre vita män, det är allt.
De bryter upp.
De vita i spetsen.
Veckorna gick.
Konsuln nedtecknade sitt första telegram.
I februari skall han sända det.
Vad skulle han göra ? Skulle han hindrat dem ? Hur ? Det gör detsamma, man kommer likväl att ställa honom till svars för att han inte gjorde det.
I skymningen den 17 december kommer en grupp utmattade män åter.
Deras skor är trasiga, fötterna blöder, de skakar av feber, de är översållade av insektsbett och klädda i lumpor.
Med sig för de fördrag med tolv hövdingar.
Ett rike, stort som hela Sydtyskland, har öppnats för handel och kolonisation.
Kan vi bjuda på något bättre, något mer dramatiskt och framgångsrikt i hela vår historia, vår kolonialhistoria, än detta ? Kan man tänka sig ett mer publikdragande nummer ? Ännu har vi något kvar.
Ännu har vi de paradisiska öar, där Hamburgs stolthet, köpmanshuset Godeffrey, grundade sin koloni, förnäm och storslagen som sina grundare : Samoa.
Ty detta, detta var ju begynnelsen, kronan på verket skulle vi kunnat säga, den först och sist förvärvade av Tysklands kolonier.
Hur kan detta vara : först och sist ? Har den tillbakablickande skriftställaren i sitt förhärligande av gångna tider, för övrigt tämligen ointressant i tidens nöd, har han mist all sans och reson ? Ett ögonblick, vi ber, ett enda ögonblick, och allt skall förklaras.
Historiens hjul välver sig runt, runt.
För oss är det nu på väg nedåt, man vågar inte ens hoppas att vi nått det djup varifrån blott en väg finns : uppåt.
Men låt oss kasta blickarna bakåt, till den daggfriska vårgryning, om det tillåtes oss tala poetiskt, till den tidsålder då Tyskland steg upp ur djupet av fattigdom och stillastående, fram till en plats i solen.
Tyskland sade vi.
Det fanns inget Tyskland, ingen kejsare, ingen fana, endast ett arbetande hjärta i Europas mitt, utan egen identitet, i tjänst hos andra.
Där var konungariken med vacklande troner, där var kurfurstendömen och hertigar, allt högst romantiskt och stillastående.
Men där var ock fria handelsstäder, där var Hansans öppna hamnar, där var den fria staden Hamburg, Lubecks, Venedigs och Genuas arvtagare, staden vid Elbe där skeppen löpte ut och in under fanan med den växande vita borgen på röd botten.
I denna stolta flotta fanns också en rad rymliga barkskepp ägda och befraktade av Johann Caesar Godeffroy, fäder och söner i sex släktled bärare av samma namn.
Vart kunde väl detta ärevördiga handelshus destinera sina fartyg ? Kanske till säkra, väl inarbetade marknader i Norge eller Östersjöhamnarna, lämnande nymodiga äventyr åt de nykomna.
Ingalunda, ingalunda ; ty handelns adelsskap är annorlunda än jordens --- där finns intet säkert, intet fast, inga skördar att vänta år efter år, inga arrenden, inga räntor.
För köpmannen finns endast den aldrig vilande kampen, riskerna som ständigt måste tagas, de nya marknaderna som oavlåtligt sökes, erövras, förloras.
Aldrig stanna, aldrig vila, en ständig balans på knivseggen.
För den som drar sig tillbaka väntar endast nederlag.
Hamburgs köpmän drog sig inte tillbaka.
I den tid då ännu inget Tyskland fanns, då var de Tyskland i världen.
Bland dem, ja främst bland dem var Johann Caesar Godeffroy.
Från kontorshuset i gamla Wandrahm gick trådarna till agenturerna och dotterfirmorna i Chile, Havanna, San Francisco, till Asien och Australien.
Chile, låt oss ett ögonblick stanna här, denna långsmala landremsa längs kontinentens kust mot det väldiga havet.
Och på andra sidan havet ? Man ryckte på axlarna, där låg bara människoätarnas övärld, kanske av intresse för missionärer, som sökte martyrskap, kanske för stormakternas örlogsflottor, men för handel, nej, dumdristighet anstår icke köpmän.
Så sade man.
Johann Caesar Godeffroy visste bättre.
Han tillhörde inte den art av köpmän som ägnar sig åt att flytta knappnålar med röda huvuden på världskartan.
Med egna ögon hade han sett dessa öar, men han hade sett mer än blånande laguner, hans tränade köpmannablick hade sett pärlmusslor, kinabark, trepang och kokosfett.
Han dröjde icke.
Chefen för filialen i Valparaiso, Pappe, erhöll order att sända agenten August Unshelm med skeppet Stintfang.
Uppdraget var att driva handel i de ännu okända delarna av Söderhavets övärld.
Vinsten beräknades uppgå till trettio procent.
I maj 1855 anlöpte Stintfang Samoa.
Unshelm såg Vaias mäktiga hjässa höja sig över Upolo, som otaliga andra resenärer sett det väldiga berget, än omgivet av ljusa skyar, än höljt i mörka moln.
Det fanns vid denna tid ingen som helst ordnande makt på Samoa.
Stammarna och byarna bekrigade varandra ivrigt och i Apia levde en skara vinddrivna européer av tvivelaktig moralisk halt, vilkas vandel, låt oss uttrycka det så, inte underlättade Unshelms uppdrag.
Ytterligare försvårande omständighet var att de infödda var fullständigt främmande för tanken att någon egendom kunde vara privat, ja, de kände ingen egendom utom stammens och familjens.
Stöld var inget brott, snarare återföll skammen på den bestulne, som visat så dåligt förutseende.
Och eftersom den gode mannen Unshelm saknade stamtillhörighet, var firmans egendom allmänt rov tills han lärde sig vakta den bättre.
Ja, man stal den kopra man nyss sålt och sålde den igen flera resor.
Förutsättningarna var inte de bästa för en köpman.
Dock, Unshelm blev kvar.
Blev han kvar, hur kunde han ? Så frågar måhända ett förvekligat släkte, alltför vant att vika inför varje svårighet, förebärande, om inte annat, neurotiska besvär.
Ja, han blev verkligen kvar, en köpman i ett rike utan äganderätt, en kolonisatör utan fosterland, utan annat fosterland än den fria Hansestaden vid Nordsjön.
Han blev kvar.
Frukterna av sitt arbete fick han aldrig se mogna.
Under en av sina djärva färder med skeppet Charlotte föll han 1862 offer för en orkan, som krossade skepp och manskap mot Fidjiöarnas rev.
Drivande vrakspillror bragte budet om köpmannens död till det fåfängt väntande Apia.
Han blev kvar.
Kvar blev ock hans efterföljare, ehuru ofta hotade av stormar både bildligt och bokstavligt, inte minst av den furor consularis som Bismarck så föraktfullt talade om, föraktfullt emedan han föraktade allt.
Skall vi påminna om när engelske konsuln drog ut, ridande i spetsen för de inföddas krigshär, plundrande och brännande i våra plantager ? Ack, världen har alltför mycket vant sig att se England som en altruistiskt piprökande nation, fylld av välvilja och sann mänsklighet.
Vi kände ett annat England, hårt och svekfullt under den godmodiga masken.
Stormarna rubbade inte vårt företag.
Godeffroys skepp ilade över oceanerna med torkad kopra och pärlemor, åtminstone ytligt obekymrade om alla anslag.
Och så, när våra konkurrenter fann att de inte kunde skada oss i öppen tävlan eller genom illa dolda attentat, då tillgrep de ett fruktansvärt vapen, som kan bringa det mest framgångsrika köpmanshus på fall.
Vem kan ana vilka övertalningar, vilka hot, vilka löften som fick Londons bankirer att falla undan ? Krediten drogs in.
Samtliga brittiska banker drog gemensamt och samtidigt in all kredit.
Kan man föreställa sig denna dag, när det ena telegrammet efter det andra löpte in, det ena olycksbudet efter det andra.
När det första kom på morgonen togs det med stoiskt lugn ; firmans ställning var dock säker.
Så kom det andra, kunde de tyska bankerna hjälpa ? Så kom det tredje och det fjärde, man räknade febrilt över realiserbara tillgångar ; det femte och det sjätte, grundvalarna vacklade ; det sjunde och det åttonde, ilbud till Berlin, katastrofen nära!
Man höll andan.
I sex generationer hade Godeffroys balanserat på köpenskapens knivsegg, nu var jämvikten förlorad.
Det som återstod var : hur djupt skulle de falla ? Och om de föll, då föll för alltid drömmen om det tyska Söderhavet.
Kanslern talade i riksdagen --- förgäves.
Den ene talaren efter den andre steg upp, snåla godsägare, försiktiga ämbetsmän, avundsamma agitatorer : --- Det skulle vara ett missbruk av skattemedel att bistå ett privat handelshus i kris.
Vem garanterar att staten får sitt tillbaka ? Alltsammans kan mycket väl gå överstyr.
--- Binder man sig en gång är man bunden för alltid.
Vem vet vilka summor ett företag som detta kan sluka ? Det är synnerligen, jag upprepar : synnerligen äventyrligt.
--- Alltihop är ett enda stort bedrägeri.
Storfinansen inbillar sig att det arbetande folket med sina skatter skall betala huvullösa spekulationer.
Det är mer än dumt, det är oförskämt!
Kanslern fick se sig slagen.
Godeffroys sjönk allt djupare.
Stiltje utbredde sig över företaget.
Man hoppades inte längre.
Detta var det ögonblick då Meyer-Delius inträdde i firman.
Han var mannen som bordade det sjunkande skeppet, medveten om dess tusen läckor, dess gistna stag, men också om den värdefulla lasten.
Tyska banker övertalades skjuta till belopp av skiftande storlek, inte för firmans skull utan för mannens.
--- Har Meyer-Delius tagit sig an saken är den inte förlorad.
Obarmhärtigt kastades allt onödigt överbord : plantager lades ner, agenturer stängdes, bomullsodlingar avvecklades.
Men till slut var dock firman räddad, inte längre som Firma Godeffroy & Söner utan som Handels- och Plantagesällskapet.
Har vi tröttat läsaren ? Är detta kanske sådant som är likgiltigt för det undernärda släkte som förlorat fäder och bröder och ännu värre, hoppet, i den stora världsbranden ? Måhända syns det vara perifert, likgiltigt är det likväl icke, ty så sant som varje släktled är avkomma av ett föregående, så är det också arvinge, arvinge av skulder och tillgångar, men även av ansvar.
Ensamma blir vi aldrig.
Vad vi är och äger har vi mottagit, ärvt, också detta av många så illa tålda arv.
Nu är det rövat av dina fiender, som har för vana att bemantla och helga sin omätliga girighet med namn som " befrielse ".
Då var det annorlunda.
7 Vågar man ännu minnas tiden före kriget, den eviga sommar då ord som blockad och hungerkravaller var okända ? Kan det släktled som aldrig hört annat om vår stolta handelsflotta än att den är stulen eller sänkt, kan det föreställa sig den obeskrivligt ljuvliga känsla det är att stå på däck den strålande morgon då fartyget närmar sig sin hamn.
Flaggan smattrar i aktern, röken bolmar ur de smäckra, snedställda skorstenarna, där nere, djupt under däck arbetar ångmaskinerna oförtröttligt, pistongerna löper mellan skinande mässing, tryckmätaren darrar, och djupast ner slungar halvnakna eldare oavbrutet in den svarta kolen i glöden.
Genom hela fartyget fortplantar sig en ständig darrning från maskinens oavbrutna arbete, glasen i salongen klirrar, sjöfåglarna svävar över vattnet i en evig sommar av fred, av fred.
Och på däcket står Heinrich Sehnsucht, den beklagansvärde unge man, vars missriktade artistiska lidelse varit nära att driva honom in i den mest upprivande och nedbrytande av alla strider : familjesplittringen.
Sjöfåglarna svävade över vattnet i en evig sommar av fred.
Fridfull hade dock icke hans resa varit, så ej heller hans avsked från hemmet.
När han väntade på droskan ute på gatan, omgiven av familjen, alla lika pinsamt berörda som man blir av att visa sina känslor inför offentligheten ( utom på operan ), då hade fadern en sista gång låtit sina blickar glida över packningen.
De stannade obevekligt vid den stora cellolådan.
--- Lämna den hemma!
Han svarade med ungdomens trots : --- Jag kommer aldrig mer hem.
Modern, utom sig : --- Men Bogislav, Heinrich, skall ni då gräla också denna sista minut.
Heinrich, lämna oss inte på det sättet.
--- Låt mig vara, mor.
--- Låt honom vara.
Men varför kan han aldrig göra något helt ? Du kan inte både resa och stanna kvar, du kan inte vara köpmcn och något annat på samma gång.
--- Men när jag nu reser, då är det jag, jag själv som reser, inte min fars skugga.
Så hade skeppet lämnat hamnen, landgångarna drogs in, förtöjningarna släpptes, den breda Elbe famnade dem och förde dem mot havet ; packhusen, kyrktornen, bruset och doften av Hamburg försvann sakta medan de stävade ut mot det öppna havet i eftermiddagssol.
Han vände ryggen åt den försvinnande kusten och öarna.
Och vad låg framför ? Han visste inte mer om Samoa än han läst i Susserotts Kolonialbibliotek, där han förutsattes vara en oförtröttligt arbetsam blivande plantageägare.
Och medresenärerna ? Hur var det med de fem unga männen, oavlåtligt kortspelande, hur var det med de stojande barnfamiljerna, den korpulente ämbetsmannen, de två officerarna med spända vador och vaxade mustascher ? Hela denna ström av utvandrande, med eller mot sin vilja landsförvisade : varför ? Sie gehen hin und weinen und tragen edlen Samen.
Ingalunda ; ingalunda var de sörjande fördrivna.
Han försökte tänka sig dem i folkvandringstid, djärva goter på vandring och plundring från ett överfullt land.
Inte heller det.
Denna förnöjda hop som roade sig och lät sig roas på det vita skeppet var så fjärran man kunde bli från härjande vandaler och longobarder.
Men de var sändebud för det nya tidevarvets fasansfulla insikt : exploateringen, utnyttjandet, nyttan.
Vakna, du sovande söderhavsfolk, hör hur det skallar vid horisonten.
Släpp dina dalar och berg, lämna dina fält, ty din stund är kommen.
Se, de kommer, de välartade tjänstemän som skall infoga dig i världshandelns skimrande nät, där nyttan är högsta norm och penningen högsta värde.
Vad rätt skulle du ha att slumra bland dina palmer ? Din mark skall brytas upp, dina klarblå bukter bli till hamnar och kajer.
Vill du inte ? Då skall våra kryssares kanoner ge dig en ny vilja.
Och du kommer inte att ångra dig.
Ty vi skall lära dig det goda livet, förbrukandets, utnyttjandets, tärandets liv.
Vi, ja, också Heinrich Sehnsucht, bekvämt utsträckt i en fåtölj i ångarens förstaklass-salong, också han, en son av sin stad, sitt land, sitt tidevarv, det stolta Kejsartyskland, oövervinneligt och försvunnet för alltid.
Men nu mörknar det vid horisonten, svarta moln seglar upp, barometern faller, man stänger ventilerna, fjättrar bord och stolar, passagerarna drar sig ner i sina hytter.
Det mörknar och stormen kommer : Först som väldiga dyningar, som tjutande vind, och så är den över dem.
Heinrich Sehnsucht är ensam kvar i salongen.
Det mörknar över civilisationens vita skepp.
Svarta helvetesandar far upp ur avgrunden och längs kusterna genljuder trollkonornas trummor och tjut.
Ty nu väntar rik plundring bland strandade vrak.
Nu tändes de falska fyrarna, nu slipas kniv och spjut, nu reglar strandridaren sin dörr.
Nu är stormens tid.
Vad väntar denna natt ? Hur många tappra liv skall denna natt förspillas ? Skall morgonen finna ett öde hav, där blott vrakspillror vittnar om det stolta skepp som här fick sin grav ? Skall hamnen öppnas för en stormskadad flykting, till hälften vrak, men dock räddad ? Och vår unge vän, var skall vi finna honom i morgon ? Frågan synes kanske överflödig, vi har ju redan sett honom frisk och kry en härlig morgon nära sin resas mål, ja, verkligen, där var han strax innan vi började denna tillbakablick.
Behövde vi då ställa denna fråga ? Ack, vår värderade läsare kunde ju inte ana hur nära det var att detta sympatiska levnadsöde slutat här, just på den punkt där vi befinner oss just nu, medan ångaren rullar tungt i stormens förebud.
Heinrich Sehnsucht är ensam kvar i salongen.
Ljusen flämtar och från flygeln dånar dova, disharmoniska toner där en fransk ingenjör under dagarna före stormen improviserat över havets glitter och måsarnas skri.
Stewarden gör en hastig inspektion.
--- Flygeln måste surras bättre.
Hit, hjälp till!
Han får se den ensamme.
Skeppet häver sig våldsamt och vinden har nu nått sådan styrka att den tidvis överröstar de talande.
--- Bäste herr Sehnsucht, gå ner till er hytt.
Det är allvar i natt, inget för åskådare.
--- Jag har sett värre stormar.
I vår släkt brukar vi inte gå under däck.
--- Detta lär bli värre än de mesta ni sett.
Gå ner i hytten.
Akta!
Skeppet gör en våldsam gir ; flygeln sliter sig och glider ner mot Sehnsuchts plats.
Den krossar bord och stolar, han flyr in i hörnet.
Som styrd av en levande kraft kastar sig kolossen efter i nästa dyning, med våldsam klang slår den mot och bräcker hans vänstra arm.
Åter ger den sig bort, kommer åter, vänder i en ny dyning och krossar stewardens ben.
Sehnsucht vacklar ut på däck.
Genom stormens tjut hör han ännu helvetesmusiken när besten skenar från den ena sidan till den andra.
Där ute är mörkt.
Svarta vågor kastar sig upp mot däcket.
Han faller omkull.
I fallet blir han varse den ohyggliga smärtan i armen.
Han söker resa sig, faller åter och en väldig våg sveper honom ned mot aktern.
Hans rop blir ohörda.
För en kort stund är han skyddad av wirar och vinschar.
Dödsskräcken släpper, han kryper fram och knackar på den närmaste hyttventilen.
Ett förvånat ansikte, en ny, väldig våg, han sveps bort, genom ett gapande hål i relingen sugs han ut : --- Man överbord!
Som i en dimma ser han skeppet sakta vända.
Han klamrar sig fast vid en frälsarkrans, utkastad till hans räddning eller bortsköljd som han själv.
Nu är han i stormens famn, dränkt, sönderslagen, omtöcknad.
Men över vågtopparna brinner S :t Elmselden i masterna på en stormpiskad farkost ; det är köpmannen, fjättrad vid rorkulten, Hansans flygande holländare, som jagar fram över havet.
--- Hjälp, rädda mig!
Gubben vänder sig om.
Genom vinden dånar hans tordönsstämma : --- Tror du köpmannen drejar bi för en drunknande valp ? Rädda dig själv.
Och han är borta.
Men genom stormen seglar oberörd Heinrich Florus Sehnsuchts stolta brigg.
Den bärs av vågorna och de hårda vindarna blir kring den som en stilla bris.
Ty ombord sjunges de gamla sångerna från Halle.
Mitt i elementens raseri har den fromme köpmannen samlat sin besättning i aktern, och ut över havet, under den mörka himmelen ljuder de sånger han så ofta sjungit med de sina under linden på Juliusgasse.
Den drunknande ropar : --- Hjälp, rädda mig.
Mannen där borta vänder sig mot den nödställde.
Och fastän stormen tjuter och ett stort svalg av mörka vågor skiljer dem åt, hörs hans ord lika tydligt som om de varit i samma rum : --- Du är för långt borta.
Jag når dig icke längre.
Och skeppet försvann.
Ännu ett ögonblick blev återklangen av orden och tonerna kvar : Einst ist Not, ach Herr, dies eine.
Nu var havet öde.
Den vita ångaren var borta, den fjättrade köpmannen och de bedjande.
Då såg han en väldig bark, drivande som död, masterna överbord och lasten förskjuten, den dyrbara lasten av doftande träslag.
Men på backen samlades en sorglös skara med flaskor och felor.
Deras glada fest på det döende skeppet genljöd.
Där höjde Jean Detlev Sehnsucht sin bägare : --- Prost, Bruder!
Och hopen jublade och hävde kompassen överbord.
Men drunknandes skri hörde de icke, ty de var själva invigda åt samma öde.
Under svarta moln stävar Dorothea Mallings kolångare fram, maskinmässigt, okänsligt.
Ingen människa syns på däck.
Lanternorna är släckta.
Nu är bragdernas tid slut.
Ingen köpman sätter längre sitt liv på spel.
Detta är sifferkarlarnas tid och börsmäklarnas.
En drunknande, en människa, det faller utanför kalkylerna.
Oberörda av hav och vind löper hennes robotar ur hamn i hamn som godsvagnar på en bangård, allt medan handelns änkedrottning räknar och räknar natt efter natt, med ett enda syfte : pressa omkostnaderna!
Så är ångaren borta.
Då steg ur stormen en ovälkommen, oönskad fram : prokuristen.
Kyligt betraktade han den eländige.
Han grät : --- Är jag då förlorad ? --- Självklart är du förlorad, du och miljoner andra.
Det är bara början av min säsong.
Nog har det varit lustigt att se er ränna fram och tillbaka i mitt ekorrhjul, men leken är enahanda.
Du är ett rätt ointressant fall.
Med din läggning är du tämligen oduglig för den stora, den verkliga festen och dansen som ligger framför oss : dödsdansen.
En våg tog honom bort.
Han var åter ensam.
Det svartnar för den drunknande.
Tre gånger har han hoppats, tre gånger har hoppet svikits.
Till sist fick han höra domen.
Nu är hans krafter slut.
Hur länge ska han ännu orka hålla fast vid det halmstrå som skiljer honom från döden ? Då hör han genom stormen djupa toner, han hör väldiga körer, det är som om hela mänsklighetens längtan ljöd över oceanen, ja, mer än längtan : överjordisk sanning : --- Sehet!
--- Wen ? --- Den Bräutigam!
--- Seht ihn!
--- Wie ? --- Als wie ein Lamm.
--- Sehet, sehet, sehet!
Men hans ögon är blinda av stormen.
Och genom stormen ljuder djupa basar och ljusa sopraner : Selig sind, selig sind, die da Leid tragen Selig sind, die Selig sind Selig Denn sie sollen getröstet werden Hjälpande händer räckes honom, han lyftes upp i en räddande farkost, svepes in.
Ännu när han bäres ned i hytten hör han dånet av världsalltets körer : Denn sie sollen getröstet werden Ännu en dag varade stormen.
Heinrich Sehnsucht nådde den inte.
En hyttuppassare räckte honom hett te och bröd, han åt och föll åter i dvala.
Och dock var hans drömmar icke oroliga.
Mest liknade de ett stort ljust fält i sensommaren, ett fält av oändlig frid.
Där växte inga skördar, det var aldrig plöjt, dess blommor aldrig plockade.
Det var jungfruligt.
Det var outnyttjat, aldrig brukat som medel för något annat.
Det bara fanns där och hade sitt värde i sig själv.
Detta var det mest underbara av allt.
Den tredje morgonen var det stilla.
Illa tilltygad gick den vita ångaren med slagsida för halv maskin.
Överallt syntes spår av stormens framfart.
Också i den blodfläckade förstaklassmatsalen serverades kall nödproviant.
De två officerarna fanns där på plats, med mustascher lika oklanderligt ansade som förut.
Men de unga männen var tysta och utvakade, ämbetsmannen bar armen i band, barnen var bleka och griniga.
Det var här som eljest, man talade om sina olyckor : --- Säg, var ni nere i lasten, när järnbalkarna försköt sig ? --- Nej, tyvärr.
--- Det var ohyggligt.
Fem man kom under, tre räddningslöst förlorade, en fick vi loss, den femte var omöjligt.
Fötterna var fastklämda i ett omöjligt läge och han blödde häftigt.
Han dog framför våra ögon.
När doktorn äntligen kom, sade han bara : Varför högg ni inte av fötterna ? Så gick han.
Ja, vad skulle man göra.
--- Nej det var inte mycket att göra.
--- Och hörde ni när flygeln slet sig.
--- Något.
--- Den arme stewarden fick ju bröstkorgen krossad.
--- Och ni var inte med och drog fram eldarna ? --- Nej, tyvärr.
--- Arma karlar, hela lagret rasade över dem, vi fick gå efter deras skri, men först måste vi ju få luckan fri, så vi kunde hålla ångan uppe.
Ja, det var ohyggligt, höra dem och veta att de måste komma i andra hand.
Men jag har hört att ni är sjukvårdskunnig.
Ni kanske har assisterat doktorn ? --- Nej, tyvärr.
--- Men ursäkta jag frågar rakt ut : Var har ni då varit hela tiden ? --- Jag spolades överbord.
--- Åh, det var ni!
Och det blev tyst.
Varför har vi berättat detta ? Har det någon som helst betydelse för vår fortsatta berättelse ? Den unge man vi ser stå på däck är ju frisk och solbränd av många dagars sysslolös sjöresa.
Låt vara han har armen i band, en bagatell vi inte behöver räkna med.
Med vilken rätt har vi då betungat läsaren med den drunknandes skräcksyner ? Frågan är berättigad, så ock vårt försök till svar.
Ty det är vår erfarenhet, att om kroppens olyckor lämnar outplånliga ärr, av vilka de flesta anses hedersamma, så gör själens kval det icke mindre.
Man talar sällan därom, men den som en gång stått inför döden, han är sedan aldrig densamme.
Hur ofta har inte livet förekommit oss som en kasperteater, där figurerna kämpar och fäktar, allt rätt nöjsamt och underhållande, man låter sig roas, man går hem och sover gott.
Men plötsligt en dag, bakom hörnet väntar liemannen.
Skrattet tystnar och leendet stelnar.
Borta är det välanpassade borgerliga livets trygghet.
Som avklädd, darrande står du inför allvaret.
Här finns ingen liknelse, ingen välment förmaning, här är allt allvar och verklighet.
Svarta sorgefanor förmörkar din blick, hårda basuner skallar och pukorna dundrar.
För sent, för sent, på knä, du olycklige!
Din välordnade värld är i spillror, all din klokhet borta, alla svar ogiltiga, alla frågor felaktigt ställda.
Du har ingenting att komma med.
Allt är allvar och verklighet.
Var är vännerna, var är bröder och fäder, var är dina lärare med sina allvetande svar på vacklande grund ? Och själens njutningar, som du förr mättade din längtan med, du Heinrich Sehnsucht, du det tjugonde århundradets irrande son, var är de ; var är ditt Heldenleben, var är din Eulenspiegel ? Rex tremendae majestatis!
Den som bär ärr efter ett sådant möte glömmer det aldrig, inte ens den strålande morgon då fredens vita ångare för halv maskin glider in mot Samoa.
En av de unga kortspelarna lutade sig mot relingen vid Sehnsuchts sida : --- Ni är nykomling här förstår jag.
Turist ? --- Kanske inte precis.
Jag skall arbeta för Handelssällskapet.
--- Kunde nästan ana det.
Vi är hos Robertson, konkurrenten.
Men härute får man hjälpas åt ändå.
Vi är bara några trehundra vita på hela Samoa.
Har ni varit här förut ? --- Aldrig.
Jag har bara läst om Samoa, Reinecke och Schanz mest, om man inte skall räkna Stevenson.
--- Där framme ser ni alltså Apia.
Ja, det är det som är Apia, det förbannade moskithelvetet, som kaptenen säger.
Han går aldrig iland.
--- Men vraken på revet ser inte uppmuntrande ut.
--- Fäst er inte vid det.
Det var under oroligheterna, när vi hade kryssare här.
De gjorde förstås intryck på de infödda, men det ville sig inte bättre än att en orkan kom farande, och plötsligt var kanoner och granater ingenting värda.
Var och en fick rädda sig bäst han kunde.
Men Adler blev kvar.
Så kan det gå.
Fäst er inte vid det.
Nå, ser ni tornen därborta, det är katolska domkyrkan.
Egentligen är Apia sex byar uppträdda på en lång gata.
Där borta, ytterst på udden, ligger Mulinuu, det är Samoas gamla kungasäte, där bodde den siste Samoa-kungen, Maliotea Lanpepa, den arme mannen.
Ser ni taket strax därborta, bredvid Malioteas hus.
--- Men vilket hus är det ? --- Det gör detsamma, det syns knappt mellan träden, nå, huset intill är byggt för stadsfullmäktiges ordförande, men första tiden Dr Solf var guvernör hade han sitt residens där.
Nere vid stranden står Trentons stormast, det var ett annat av fartygen som for illa i orkanen.
I närheten ligger massgravarna.
--- Massgravarna ? --- Det har flutit mycket blod här innan riksflaggan hissades.
Vi har en massgrav för de stupade från dec.
-88 och engelsmännen och amerikanarna förlorade väl så mycket folk i april -99.
Nåja, nu fortsätter vi vägen, nästa by är Songi, mest tyskar, folk från firman och några hantverkare.
Där bor också Dr Funk och där är tyska sjukhuset.
Det syns dåligt från havet.
Men den långa bryggan ser ni och skjulen på pålar vid stranden.
Det är kolstationen och firmans kopralager.
Nu är vi i Savalalo, det är firmans område.
Ni kan se det höga kontorshuset och bomullslagren, där är det isfabrik numera.
Strax bakom ligger firmans sjukhus och kirurgiska klinik.
Ser ni den långa, låga byggnaden, det är tjänstebostäderna och kasinot, det är Apias verkliga centrum.
Där bor de ogifta tjänstemännen och chefen.
Och inte långt därifrån ligger maristernas nunnehus.
Det händer att man får höra anspelningar.
Kan ni tänka er vackra Samoa-flickor i nunnedok ? Maristerna kan.
Vi fortsätter.
Ni ser kyrktornet, det är Matafele.
Där har vi tyska skolan, några ölstugor och butiker, posten och gamla konsulatet och två hotell, Klub och International.
Men går man över floden, Mulivei, kommer man till det verkliga Apia, krog --- och missionskvarteren, med tre kyrkor, public hall, nykterhetsloge och Weekly Herald.
En av kyrkorna är Londonmissionens.
Den kan ni väl knappast undgå att komma i kontakt med.
Det är ett komplicerat kapitel.
Nåja, vi går över nästa flod, Vaisango och så är det bara Matantu kvar.
Det hade kunnat vara Apias verkliga maktcentrum, men nu ligger det i bakvatten.
Där ligger brittiska och amerikanska konsulaten, och där bor deras undersåtar.
Amerikanerna hade tänkt sig konkurrera ut firman och köpte Ruge & Hedemann, men nu är det tomt och tyst därborta, kort sagt, bakvatten.
Längst ut på udden ligger lotsstationen.
Det är Apia.
Mer är det inte.
Det är alltihop.
Förresten, ser ni hyddan nere på stranden, där bor Tattersall, fotografen.
Han är gift med en infödd flicka.
Det kan ju vara roligt att skicka hem en bild, om inte annat så på sig själv.
Egentligen är han engelsman.
Men vi räknar inte på det sättet här.
Den som inte varit ute här förut förstår det inte.
Jag skall vara allvarlig nu.
Det värsta här, det är ensamheten.
Ni kan inte föreställa er hur ensamma vi är.
Några hundra vita, en droppe i havet av tiotusentals infödda, omgivna av en öde ocean.
Glöm Tyskland och Kaisern och flottan.
Detta är en annan värld.
--- Jag förstår inte riktigt.
--- Men ni kommer att förstå.
8 Det mottagande firman gav sin nye tjänsteman var inte märkvärdigt.
Visserligen var den gode Otto Riedel, platschefen, nere vid hamnen och bestod den unge mannen med ett handslag och sedan inte mer, men ack, det var ju så oändligt mycket mer än en nyanländ att ta hand om.
Man förde honom till huvudkontoret, det som på den tiden var huvudkontor för Godeffroys mäktiga arvtagare : Tyska Handels- och Plantagesällskapet, i dagligt tal kallat firman.
Det var Samoas största byggnad, det var flitens, handelns och maktens hemvist.
Bredvid låg kasinot, i någon liten mån nöjenas boning.
Numera lär det vara hotell.
Man associerar ju till det man känner, och när vår unge vän först såg det vidlyftiga envåningshuset i trä som bredde ut sig bakom palmerna, tycktes det honom mest likna sjukhusbarackerna i Eppsendorf därhemma i Hamburg.
--- Men var skall man bo ? --- Vi bor alla här.
Ja, verkligen, de bodde alla där.
Där bodde Riedels i en egen lägenhet, något avskild, där bodde prokuristerna, och till sist, där bodde alla de unga herrarna.
Det var en slags köpenskapens kloster, med sina munkceller, sitt refectorium och framförallt : sitt kapell, det väldiga kontoret med pulpeter och hyllor.
--- Här i främre delen har vi alltså chefernas rum och kasinot, mässen.
Den är det bästa av alltihop.
Längst bort bor de anställda och i mellanbyggnaden ligger matsalen.
--- Men husen bakom ? --- Det är lager, verkstäderna och några hus för våra svarta gossar.
--- Svarta gossar ? --- Riedel får berätta mer om det.
Rider ni ? --- För all del.
--- Man är nästan tvungen till det här.
Ni är väl flottist, kan jag tänka.
--- Trängen.
--- Jaså.
I vilket fall som helst, här ute blir man tvungen att bli kavallerist om man skall överleva.
Vi har våra hästar på ängen bakom huset.
Det är väl bäst vi inspekterar ert kvarter.
En dörr slogs upp : En säng, ett tvättbord, ett skåp, ett litet bord, en stol.
Heinrich Sehnsucht var ensam i sitt nya hem.
Märkvärdig var inte hans ankomst, märkvärdig blev inte fortsättningen.
Det var ju postdag med febril verksamhet på kontoret.
--- Gå ut och bekanta er med staden!
Han strövade omkring hela eftermiddagen, såg konsulaten och domkyrkan.
Ändlöst lång sträckte sig huvudgatan mellan utspridda hus och fallfärdiga hyddor.
En stad liknade det inte, snarare en av dessa oändliga tyska byar, som följer vägarna, eller kanske påminde det mest om en improviserad badort.
Framåt kvällen fick han företräde för sin chef.
Han betraktades över ett par halvglasögon : --- Så, ni har varit hos Hapag ? Det kan väl knappt en hamburgare undgå, det vill säga om han vill komma in i handeln.
Namnet känner jag ju.
Ende sonen ? Vi lär väl inte få behålla er.
Hur går det för far ? --- Någorlunda.
--- Hård bransch.
Det ena gamla handelshuset efter det andra går över styr.
Men vad kan man väl vänta sig när till och med Godeffroy gick ner på knä.
Hapag --- ja, egentligen borde ni komma till varuavdelningen.
Men en köpman skall ju kunna allt.
Ni är ju sjukvårdsutbildad ? --- Jag var sjukvårdare vid regementet.
--- Gott, nå, vid plantageavdelningen har vi en särskild sjukvårdssektion.
Ni känner kanske till våra svarta gossar ? Inte!
Ja, saken är den att våra infödda vänner här ogärna arbetar.
Framförallt arbetar de inte för lön.
De har en helt annan tanke om livet än vi.
Jag säger inte att vår är bättre.
Hade vi haft ett fosterland som detta, där kärnan man spottar ut strax växer upp till ett fruktträd, ja, varför skall man då arbeta för lön ? Lär er detta, Sehnsucht, glöm det aldrig om ni vill vara kvar i firman : detta är inga vildar.
Det är ett ädelt, högtstående folk av krigare och adelsmän.
Ja, jag skall gå så långt : det är ett folk av homeriska hjältar.
Kan ni er Homeros, då vet ni hur ni skall möta dem.
Men de har som sagt en annan tanke om arbete än vi, och jag klandrar dem inte.
Här har kommit dårar med plats i riksdagen och yrat om tvångsarbetslagar.
Jag kan bara fasa för följderna.
Den dagen flyr jag Samoa.
Så mycket av mitt liv har jag lagt här, men jag vill inte få en kniv genom halsen för några riksdagsmäns skull.
Och sina kryssare kan de skicka till Kina.
Så är det alltså, men driver man plantager måste man ha arbetare.
Vi värvar våra på Bismarck-öarna, det är våra svarta gossar.
De arbetar bra, men emellanåt slåss de och det kan hända att de blir sjuka.
Det blir ert ansvar att se till att de blir friska igen.
Nu har vi ju vårt eget lilla sjukhus ; det ligger bakom bomullslagret, d.v.s. isfabriken --- ni får bekanta er med Dr Schwesinger senare --- men för själva fältarbetet får ni huvudansvaret liksom för intendenturtjänsten på hela sjukvårdssidan, om jag så får uttrycka mig.
Dr Schwesinger kan ni inte räkna med att få ut på plantagerna.
Han har full gärning på sjukhuset och är en gammal kejserlig stabsläkare som vet vad han vill.
Men vi har en annan läkare, som ni får anlita.
Han arbetar egentligen för Londonmissionen, Dr Unruh, en tyskamerikan.
Kom ihåg att han står under er och inte tvärtom.
Jag väntar mig av er en förening av merkantilt omdöme och medicinsk sakkunskap.
Tack!
Nyheten om den nykomnes blivande verksamhetsfält väckte betänklig munterhet på kasinot.
--- Sjukvården, det är Sibirien det!
--- Och han gav väl några ord på vägen om merkantilt omdöme ? --- Det blir alla tiders det, merkantilt omdöme när de svarta gossarna skall sys ihop.
--- Det betyder följande : Betrakta offret : Fråga 1.
Lönar det sig att sy ? Betrakta såret : Fråga 2.
Hur mycket tråd erfordras ? Beräkna konvalescensen : Fråga 3.
När kan offret vara i arbete ? Har samtliga frågor besvarats nöjaktigt vidtag åtgärd, d.v.s. tillkalla Dr Unruh.
Nu brast jublet löst : --- Unruh!
--- Det är övermänniskan.
--- Zarathustra!
--- Han är tiptop.
--- Och flockserum har han för en hel armé.
--- Flockserum ? En rödhårig kortväxt bokhållare äskade tystnad : --- Mina herrar, tystnad!
I afton har av vår nyanlände vän ställts en enda fråga : vad är flockserum ? En enda fråga som tillika är en av den moderna civilisationens avgörande.
Flockserum, mina herrar, det är århundradets upptäckt, det är lösningen på alla problem, svaret på alla frågor.
Det är de vises sten och Koh-i-noor i ett, svartsjukt eftertraktat av den medicinska forskningens främste i hela världen över och ( nästan ) framställt av den berömde flockserumforskaren Dr.
Med.
Karl Haymo Eusebius Unruh, för närvarande bosatt i Apia.
--- Men vad är det ? --- Unruhs svåger, som är överste i trängen, har räknat ut att om man kunde driva svin i flock, skulle man kunna undvara en tredjedel av transportbehovet för trängen vid mobilisering.
Maten skulle själv gå till fältköken, där man på lämpligt sätt kunde slakta och stycka den.
Nu är ju saken den att svin inte är flockdjur.
Men har man en svåger som avlagt medicinsk examen i Chicago är det ingen svårighet : går svinen inte i flock, framställer vi flockserum.
Kan armén lära transportteknik av herrar cirkusdirektörer Barnum och Bailey, så kan den anslå medel till kära svågers forskningar.
Är det inte genialt ? Sehnsucht!
--- Men även om man kan driva svin i flock är det inte säkert att de kan gå så långt.
--- Bagateller!
Ett målmedvetet svinavelsarbete och frågan är löst.
Men först måste vi ha flockserum.
--- Finns det då flockserum ? --- Tyvärr, inte riktigt ännu.
Det återstår bara de avslutande proven, så är häxbrygden klar.
Det har varit likadant i tio år, allt har varit färdigt utom just det sista avslutande, själva fernissan s.a.
--- Men vad har jag med det att göra ? --- Arme man!
Ingen som kommer i närheten av Unruh kan undgå att bli indragen i flockserumcirkusen.
Han är ju forskare, han måste ha amanuenser.
Anmäler sig ingen frivilligt, får han tvinga folk.
Och vad är lättare än att ta den som är närmast till hands : hans förman på firman.
Missionens folk har han för länge sedan förbrukat, här har han en omsättning med en man pr år.
Men vad skall han göra, stackars man ? Någon måste ju skriva hans brev, gå hans ärenden, driva hans svin, göra hans arbete.
--- Det låter olycksbådande.
--- Det är ingenting mot vad det är.
Men vad gör det, när vi har äran att ha ett sådant forskarsnille ibland oss.
Bon appetit, bäste Sehnsucht!
Minns kanske vår läsare den där första dagen då vi trädde in på skolgården, förvirrade, oinvigda, uppskrämda av äldre syskons varningar och överlägsna rövarhistorier ? Minns ni med vilken skräck vi såg på det stora röda tegelhuset och alla de pinor vi kunde ana innanför dess murar ? Och var det inte likadant första gången vi gick genom kasernvakten eller, för att slutligen komma till detta sista förhatliga, allt överskuggande, oundvikliga samtalsämne : kriget ; var det inte just så när rekryten för första gången var på väg fram till skyttegravarna ? Nå, minns vår läsare något av detta, då kan han också föreställa sig Sehnsuchts känslor, när han gick upp till den engelska missionen.
Ty det var där Unruh bodde, och det var där han bedrev sina intensiva flockserumförsök.
Missionens byggnader var inte imponerande, men de präglades av en slags affärsmässig prydlighet, som kanske var ett utslag av deras puritanska bakgrund.
Allt var rätlinjigt, rent och obefläckat, som ett sjukhus, allt utom det hus där Unruh bodde.
Det var skymning när Sehnsucht kom dit, men genom fönstret kunde han se doktorn i arbete vid ett överlastat skrivbord, där den ena pappershögen lutade sig mot den andra.
Bakom huset hördes enstaka, egendomligt dova grymtningar.
En storvuxen kvinna öppnade.
Hennes utseende vittnade om anspråk och krav, men hennes ögon var oroliga och jagade.
Hon ordnade ansiktet till ett välkomnande : --- Men, välkommen, bäste herr Sehnsucht, ja, namnet känner vi ju, Karl säger att han tror han träffat er far någon gång, välkommen, stig in.
Ack, om ni visste hur efterlängtad ni är, käre herr Sehnsucht, det har varit alldeles för mycket för Karl, ingen enda har han haft till hjälp på tre månader.
Och hur många gånger har han inte varit nere hos Riedel för att få någon.
Men lova mig en sak!
Hennes ögon tårades och hon förde sitt ansikte i obehaglig närhet av hans : --- Var inte hård mot honom.
--- Hård ? --- Ja, hård, just hård.
Om ni visste vilka förfärliga människor Riedel skickat hit förut.
De har kommit hit och dragit upp honom mitt i nätterna bara för att en svarting blivit sjuk.
Ja, sjuk förresten, jag vet nog vad det är för sjukdom : lättja.
Och så iväg på hästryggen och borta halva natten.
Karl, han är så god, så snäll, han säger ingenting.
Men jag vet, ( hon spände ögonen i honom ) jag vet hur han lider.
De vill driva honom ner i graven.
Jag vill ju bara skydda honom.
Och så har han ju sin forskning.
Schnsucht häpnade.
Inte nog med att han själv degraderats till sjukvårdsbiträde, det oerhörda lidande hans företrädare orsakat läkaren, det var ju endast sådant som är varje läkares plikt.
Kvinnan lutade sig mot dörrposten och grät.
Steg hördes från arbetsrummet.
Hastigt torkade hon sina tårar : --- Han kommer.
Låtsa inte om något.
Jag får inte göra honom orolig.
Nu kommer han.
Doktor Unruh var en småväxt, fetlagd man med tunt hår och ett slags outgrundligt indianutseende.
--- Sehnsucht, föreställde sig vår unge vän.
Unruh tog hans hand och såg honom djupt i ögonen.
--- Riedel har skickat honom, tillade kvinnan.
--- Nej, det är inte Riedel, det är någon annan.
--- Han hör illa.
Tala högre, väste hon med teaterviskning.
--- Sehnsucht, röt han så det dånade mellan husen.
Utdragna grymtningar och tjut hördes från svinstian.
--- Nå, Sehnsucht, jag förstår.
Vi går in till mig, han sade det utan att släppa hans hand.
Doktorns rum var ett monument över oordningen.
Hyllorna var överfyllda, icke blott av böcker, utan även sönderrivna tidningar, rämnande pärmar, t.o.m. en låda skokräm hade fått sin plats där.
Men skrivbordet överträffade allt.
Ur dess öppnade dörrar flöt pappersfloder ut kring arbetsstolen och bordsskivan täcktes av uppstaplade högar, som när som helst kunde rasa.
Doktorn sparkade igen en av dörrarna och låste.
En av högarna kom på glid : --- Se upp, Sehnsucht.
Han skulle just rädda de nedrasande papperen, då han fick se en glänsande nål sticka fram under högen.
--- Vad är detta ? --- Hm, en injektionsnål.
Inget att bekymra sig över.
Den är bara använd på svinen.
Medan de gemensamt plockade upp det nedfallna, såg han sig om i rummet.
Det var inte bara på skrivbordet instrumenten låg framme, de var utspridda överallt.
Det låg sprutor på stolar och hyllor, i en bok såg han en skalpell sticka fram som bokmärke, på golvet låg två bensågar och ett provrörsställ.
Sehnsucht rätade på ryggen : --- Har ni alla instrument här, Dr Unruh ? Läkaren såg uttryckslöst på honom, uppenbarligen utan att ha hört.
Han upprepade frågan.
Dörren flög upp ; en genomträngande viskning : --- Han hör inte.
Tala högre.
Men fråga honom inte, ni lovade ju att inte vara hård.
Vill ni veta något så fråga mig, mig hör han.
Hade kvinnan verkligen stått utanför dörren hela tiden ? Han tog sig för pannan.
Vad var detta ? Läkaren hummade : --- Ni borde, hm, se på svinen.
Kanske skulle vi kalla på syster Käthe.
--- Men det är ju sent.
Be henne inte komma för min skull.
--- Hon kommer alltid.
Han hade ju tidigare hört grymtningarna, och verkligen, svinstian fanns omedelbart bakom husen.
Svinen stod blickstilla i en klunga och blinkade trögt mot lyktan.
--- Där, hm, står de.
Jag har fått dem att stå i flock, men de sover inte och de vill inte gå, inte ens om man driver dem.
Se!
Han sköt in en stake och stötte till det närmaste djuret.
Djuret skrek till när det träffades, men flyttade sig inte.
Han stötte hårdare, piken trängde in och ett ohyggligt skri hördes, de andra stämde in, ett dovt, ångestfyllt skriande, klagande läte kring det blödande djuret.
Men ingen av dem rörde sig.
--- Det serum jag nu fått fram underlättar arbetet vid slakterierna betydligt.
Det har redan använts på försök vid några Chicagoslakterier.
Men kunderna sade att köttet tog smak.
Och det är ju inte det ändamålet jag arbetar för.
Jag skulle vilja få dem att gå i flock, ja, springa ända fram till fronten.
En enda man skulle kunna klara av 200 svin i en hastighet av 7 km/tim ., ända fram till fältslakterierna, som skulle kunna skötas helt mekaniskt.
Ni kan väl injicera ? --- Föralldel.
--- Vi kommer att injicera mycket.
--- Men jag har inte till uppgift att hjälpa er med svinen.
Han hörde inte.
--- Jag har en annan plan, hemlig ännu.
Generalstaben har gett mig i uppgift att vidareutveckla mitt serum.
Svin och människor är ju mycket lika.
De lär vara de enda djurarter som kan förmås äta kött av sin egen art. De är lika på många sätt.
Tänk er vilket framsteg att framställa ett flockserum --- för människa!
Hans ögon irrade oroligt i lampskenet.
--- Tänk er en hel armé, injicerad med flockserum.
Den skulle bli oövervinnelig.
Tänk vilken lösning på alla samhällsmotsättningar, vilket motgift mot den röda dräggen.
Förstår ni, Sehnsucht ? --- Jag fruktar det.
--- Flockserum, det är en ny epok i mänsklighetens historia, det är upphävandet av alla motsättningar, harmonin av alla religioner, det är botandet av alla sinnessjuka, trösten för all sorg.
Och allt ligger i denna nålspets.
Förstår ni ? Sprutan glimmade till.
Han svarade inte.
--- Det är svårt att tro, när man ser dessa svin, att det är här mänsklighetens framtid förändras.
Det är inte alla som får vara med om något så stort, tillade han uppfordrande.
Han fortsatte : --- Jag talar inte med alla om detta.
Här på missionen är de enfaldiga får.
Men ni affärsmän, ni kommer att förstå mig, ni och politikerna.
Det är många som är ute efter mig.
Många vill ha tag på mina resultat.
Men jag håller det mellan mig och generalstaben.
Ingen kan ifrågasätta min lojalitet.
Nu kommer sköterskan.
Det här är inte hennes avdelning.
Ni nämner ingenting, Sehnsucht.
Ute på gården närmade sig ett lyktsken.
--- Hon går sakta, har ett stelt knä.
Annars är hon duktig, men hon rör sig sakta.
--- Det var alldeles onödigt att driva upp henne för min skull.
Han hörde inte.
Sköterskan kom haltande fram till dem.
I det matta skenet kunde han se hennes ansikte, ett märkligt ansikte med spår av tusen prövningar, präglat av ett stort lugn.
--- Hm, syster, här är vår nye medhjälpare, herr Sehnsucht.
--- Men bäste doktor Unruh, ni måste dock göra klart för er att jag är anställd av firman, att jag förestår sjukvårdsavdelningen och ingalunda är er amanuens.
Han hörde inte.
--- Sehnsucht får hjälpa mig i mitt arbete.
Syster arbetar som förut.
Ni kan, hm, bekanta er med varandra.
Därmed gick han in och reglade dörren efter sig.
Sehnsucht såg efter honom : --- Men vad är detta för dårhus ? Han kan väl få injicera svin så mycket han vill, men att tänka sig att firman skall bestå honom med amanuenser!
Han hör bara det han vill, men allt hör hon.
Vad är detta ? Och detta skall kallas protestantisk mission.
Vore jag inföding skulle jag fly så långt bort jag kunde.
--- Vi kan inte hjälpa det.
--- Inte hjälpa!
Förlåt mig, syster, jag skall inte plåga er mera, ni har redan blivit uppdriven mitt i natten för min skull.
Ändå sade jag uttryckligt att det var onödigt.
Hur står ni ut här, syster ? Hon dröjde med att svara, dröjde så länge att han redan hunnit ångra frågan.
Ty vad rätt hade han att fråga denna prövade människa något, hon som kanske levt med detta i åratal, han, som var där för första gången.
--- Jag tror att ni inte alls förstår varför jag är här, herr Sehnsucht, varför ni själv och firman är här vet väl alla.
--- Ibland undrar jag.
--- Det kan i alla fall förklaras för alla.
Det är en god affär.
Men vi som bor här i dessa hus, vi har inga affärer att göra.
Vi är tio människor från fyra olika länder.
Men vi har det gemensamt : vi är här för ljusets och sanningens skull.
Då måste man förlåta mycket.
Det som inte kan förlåtas får man bära.
--- Ljuset och sanningen!
Tänk om det vore så lätt.
--- Det är inte lätt, det är svårare, tyngre än någon kan ana.
--- Men det löser väl alla problem ? --- Det ger kraft att bära alla bördor, också de tyngsta.
Han såg på hennes härjade, fridfulla ansikte, denna lilla egendomliga människa med sitt stela knä, och plötsligt insåg han att varje ord hon sade var sanning.
Det var härdat i floder av lidande.
Vad hade han hört av detta förut, annat än gatupredikanterna där hemma med dragharmonikor och fyllda källarsalar : --- Kom, kom, det är så lätt!
Han mindes hur det äcklat honom, falskt och instängt.
Det är inte lätt, det är svårare, tyngre än någon kan ana.
Man måste ha gått genom hav av prövningar, innan man kunde ta de orden i sin mun utan att besudla dem : sanning och ljus.
Doktorn reglade sin dörr och drog för sina fönsterluckor.
Sehnsucht vandrade hem, förbi stängda bodar med övertäckta verandor, förbi skjul och krogar, där ljus och larm strömmade ut i natten.
I kasinot satt Leue och Hupfeld och väntade på honom : --- Hur gick det ? --- Visade han svinen ? --- Blev hon hysterisk ? --- Förstod han vem du var ? --- Det var ett dårhus.
Där fanns en enda människa med förstånd : Syster Käthe.
Det blev stilla.
--- Så, du fick träffa henne ? Hupfeld lutade sig fram : --- Kom ihåg det, Sehnsucht, syster Käthe är inte bara den klokaste av alla däruppe.
Hon är den enda människan.
Hon är den finaste människan på hela Samoa.
Om inte hon fanns skulle hela deras eländiga mission falla ihop som ett korthus.
--- Du hörde kanske inte hennes efternamn.
Rahm heter hon, just det, som diktaren.
Och då vet du ändå inte vad hon har gått igenom.
Jag är från Dresden, jag som Rahm och syster Käthe.
Jag vet det.
--- Berätta.
--- För snart elva år sedan blev Rahm svårt sjuk i kräfta.
Halva världen sörjde, helst som han låtit hela världen veta att han nu lades på sin dödsbädd.
Läkarna i Friedrichstadt var oförståndiga nog att bota honom, om inte annat, så i patriotiskt nit ; vi har ju inte så många diktare.
Den bästa sköterskan på hela sjukhuset fick han.
Det var syster Käthe.
Natt och dag vakade hon hos honom, hans minsta nyck villfor hon, hon var som en mor mot sitt sjuka barn.
En läkare jag lärde känna sade senare, att sedan de förstått vad för slags människa Rahm var, ville de inte ta i honom med tång.
Men det finns kvinnor, som är som om de vore skapade för att lida och bära andras lidanden.
Kanske är det de som hindrar denna värld från att falla samman, den ständiga tjänarinnan, utblottad, ödmjuk, himladrottningens systrar ... --- Fortsätt.
--- Det kunde bara gå på ett sätt : När han skrevs ut från sjukhuset följde hon med till hans palatsvåning vid Commenius Platz, och efter ett halvår var hon hans hustru.
Men livet vid Commenius Platz var dyrbart, och den trogna vårdarinnan var inte den lysande värdinna Rahm tänkt sig.
Han lär ha sagt : Jag vill ha en påfågel vid min sida, inte en mus.
Men hennes syster, konstnärinnan, befanns duga och drog in som värdinna vid diktarhovet, medan den trogna fick återgå till sjukhuset för att dra pengar till festerna.
I tre år bedrog han sin hustru med hennes köttsliga syster.
Jag gick i skolan då, och jag minns hur hon kom cyklande varje morgon över Postplatz.
Då hade hon vakat hela natten.
Efter tre år var leken inte underhållande längre, inte så att någon klandrade Rahm för hans enastående fäaktighet, bevars, den store diktaren hade ju rättigheter som ingen annan, men det var likväl inte lika underhållande som i början.
Det är alltid obehagligt med lidande inpå sig, särskilt om det bärs utan klagan.
Syster Käthe kördes på porten, hemmet såldes och bedragaren och hans älskarinna drog bort till Nurnberg, där han bedrog denna nya med någon annan till den bildade världens applåder.
Men först hade de fått ett barn, en flicka.
Och vad skall diktare med barn till ? Hon lämnades till syster Käthe, den ständiga tjänarinnan.
Många tror att det är hennes eget barn.
--- Detta hade jag ingen aning om.
--- Men det kan vara bra att veta, särskilt om man frestas tro att man själv vet någonting.
Den frestelsen ligger nära till hands när man är ny härute.
9 Sehnsucht var ensam i sitt rum, sin klostercell, den nyvordne novisen i köpenskapens brödraskap av framåtsträvande unga män, av bokhållare, handelsresande och agenter, sjömän och forkarlar, denna väldiga här av ensamma män genom århundraden, uppoffrande, försakande, kämpande, understundom med livet som insats, med obegripliga risker, i ständigt krig, stupande : för vad ? De var en förlorad härskara, begråten av tjutande fabrikssireners eviga klagosång.
Han var ensam.
I rummen bredvid sov hans bröder.
Där var mecklenburgaren Lutze med sorgsna ögon och långsamma steg.
Ursprungligen var han bondson, en bedrövlig lott i detta land där livegenskapen knappt var upphävd.
Som han ansetts begåvad, sändes han med hertigligt stipendium till handelsskola i Wismar, kom därifrån som handelselev till Firman, där han sedan förblivit.
Han talade föga, svarade på de flesta frågor med ett blygt leende eller några stammande ord på sitt breda tungomål, en son av århundradens förtryck, alltid beredd på nya olyckor och herrenycker.
På andra sidan hade Daniel von Beyer sitt rum, en ung, blond jurist av polsk börd, något äldre än de andra, sina kamraters förtroendeman och Riedels högra hand, kornett vid husarerna.
Varje söndag och åtskilliga vardagar sågs han på väg till maristerna, den katolska missionen.
Han hade hustru och barn i Danzig, och varje gång postångaren kom hade den en fet brevbunt till von Beyer.
När Sehnsucht varit ute tre veckor kallade han in honom på sitt rum.
Han öppnade sin koffert : --- Se här, här är brev som min far och mor skrev till varandra.
Varje dag de var skilda åt ; det blev många --- far var förvisad till Sibirien, varje dag skrev de brev, hela livet.
Och här är brev som min hustru skrivit.
Han höll upp en bunt ljusröda och ljusblå kuvert.
--- Nå, hur många brev har du skrivit ? --- Inte ett, stammade den avslöjade.
--- Och vad tror du din far och mor tänker ? Tror du inte de undrar och frågar sig vad som hänt dig ? Nå!
--- Det gör de nog.
--- I morgon går du till Tattersall och tar en bild, sedan skriver du ett brev på tre sidor.
Och skriv inte bara att du har det bra, det tror de inte på.
Föräldrar vill alltid oroa sig, de har behov av att vara efterfrågade, att de behövs.
Det blir en vana när man har barn.
Skriv hur du har det, skriv om hur du bor, om oss, om Unruh.
Sådan var Daniel von Beyer, en storebror för dem alla, vakande, ordnande, plikttrogen.
Men på hans rum brann lampan länge var kväll : han skrev brev.
Så var det Wilhelm Gröler, en skränig, finnig preussare, reservofficer också han, utan vare sig yttre eller inre företräden, anspråksfull, fräck och osäker.
Naturligtvis hade han i Lutzes godmodiga, breda ansikte ögonblickligen anat den slavsjäl han behövde att förtrycka.
En av de första veckorna Gröler var ute hade han ropat tvärsöver middagsbordet : --- Lutze, gå och hämta min tennisracket!
Lutze stirrade förvånat på honom, ty den tonen hade inte tidigare brukats här.
--- Nå, hör du inte, din rackans obotrit ? Har du inte fått lära dig vid hertigens dyngkärror att en preussisk officer lyder man --- alltid.
Det blev alldeles dödstyst.
Lutze rörde sig inte ur fläcken.
Ingen sade något.
Gröler rodnade häftigt : --- Nå!
von Beyer såg upp : --- Här springer ingen bud åt andra.
Gröler kan betrakta sig som icke önskvärd på kasinot en vecka framåt.
--- Jag är kejserlig officer!
--- Här är herr Gröler bokhållare.
Här finns ingen kaserngård, inga kalfaktorer, inga regementsfanor.
Detta är ett handelshus.
Här lägger vi av dolman och pickelhuvan.
De infödda tror att den är tecken på förnämlig krigarvärdighet.
Simplicissimus menar att den är tecken på något annat.
Vad det än är, det passar sig inte för en köpman.
Passar inte den ton och det sätt som används i ett handelshus kolleger emellan, passar man inte själv där.
Det finns många båtlägenheter tillbaka till Tyskland.
--- Det är ju oerhört, han hotar mig, hörde ni det, herr Riedel, han hotade mig!
Riedel såg honom stadigt i ögonen : --- Han har rätt.
--- Och för en sådan skall tyska soldater ha offrat livet, Simplicissimusläsare, polacker och judar!
De skulle bara veta därhemma, ja, de vet nog redan hur det är med de tyska handelshusens lojalitet : kejsaren --- ingenting, fosterlandet --- ingenting, flottan, låt gå, bara den skyddar våra plantager utan att reta engelsmännen, för se, pengarna, det är allt.
--- Diskussionen är avslutad.
Sin förman, bäste herr Gröler, sin förman lyder man alltid i ett handelshus.
Er hemfärd kan ligga betydligt närmare i tiden än ni anar, om ni inte inser det.
Det dröjde många veckor innan Gröler blev önskvärd på kasinot.
Som en skamsen hund kröp han ensam in i sin hytt om kvällarna, tills den godmodige Lutze förbarmade sig över honom : --- Vi kan inte låta honom gå ensam längre.
Det var ju delvis mitt fel också.
--- Det var uteslutande hans eget fel.
Men Gröler fick komma in på kasinot, om han än inte var välkommen.
Han var mycket tyst lång tid framöver, och sin uniform bar han aldrig.
Längst bort sov elsassaren Jean-Pierre Messmer sin oroliga sömn.
Här fann han sig aldrig hemma.
I palmernas sus hörde han sin barndoms skogar, vid Upolos bäckar drömde han om Rhen.
Mellan honom och preussaren rådde beständig fejd.
Gröler föreläste : --- Vad har vi att frukta av Frankrike ? Ingenting!
Jag ser det först och främst militärt.
En nation som inte längre vill föda barn har snart en armé av gubbar.
Varje år som går är ett år till vår fördel.
Hur kan man överhuvudtaget tänka sig en armé mitt i ett folk, där dekadansen och lösaktigheten är högsta mode.
Vi har spelat Pariser Einzugsmarsch förut, den tål att slita på.
Bäst vore att göra alltihop till protektorat, bäst för deras egen skull.
Men Gröler kände inte den förtärande eld som brann hos elsassaren, elden från Karl Martell och jungfrun av Orléans, det uppvaknande Frankrike med vandrande riddare och hjältedåd i ödemarken, den återvaknande medeltidens kärva manlighet mitt i republikens krassa dekadans.
Det var okuvlighet och brinnande tro, där vi väntade oss förfall och likgiltighet.
Det var liv och dånande kraft, övermänsklig uppoffring och obegriplig tapperhet där vi väntat svaghet, själviskhet och klenmod.
Så kastade sig Grölers Tyskland med övermod mot en spökbild, utan att ana att den redan besegrade fienden var ett hjärnspöke, utan att ana, förrän vid Marne.
Förblindat var Tyskland, förblindat av övermod, av självhärlighet i skinande rustning, den störste bedragaren och mest bedragne av alla : kejsaren.
Och de bedragna, de vilar i hundratusental under massgravarnas vita kors i snörräta leder, de linkar fram längs gatorna, de famlar blinda och tecknar stumma, fasansfullt misshandlade, en skräckhär av krymplingar, men värre än allt detta : de som med stympad själ och tomma ögon jagar runt bakom dårhusens galler eller riktar kulsprutan mot sitt eget folk på torgen.
År efter år har svarta och röda fanor dragit genom städerna, förtvivlans skri i natten, var gång dränkt av kulor och granater.
Självhärlighetens övermod har slutat i ett aldrig upphörande brodermord, med förstrött intresse och skadeglädje betraktat av den övriga världen.
Övermodets förblindelse förde oss dithän, förblindelsen hos millionarméernas härförare, hos industrimännen, hos arbetarna, de flitigaste och skickligaste i hela världen, förblindelsen hos bankirerna, vid vilkas portar furstars sändebud väntade, förblindelsen hos köpmännen, som erövrade den ena marknaden efter den andra, förblindelsen hos forskarna, diktarna, tonsättarna, andelivets självhärliga hjältar.
År efter år fick vi höra vår egen framgång prisas --- av oss själva, aldrig av andra.
Ty världen stod i skräckfylld avund inför våra segrar, avund och fruktan.
Vi krävde inte dess kärlek men dess aktning.
Vi möttes av fruktan och knutna händer.
Aldrig såg vi oss som de såg oss, parvenyn, uppkomlingen, hänsynslös och fräck.
Vi nöjde oss med att håna preussarna, de inskränkta spartanerna, men själva var vi ju annorlunda, oss kände ju världen som söner till månghundraårig handel, nog skulle man göra skillnad på oss och dem.
Aldrig anade vi att det enade Tyskland för världen var ett, att allt var preussiskt, tarvligt, övermodigt.
Och aldrig kunde vi anat hur rätt världen såg, ty allt detta hade trängt in som olja i våra ben och blivit ett med vår natur utan att vi själva märkt det.
Den stolta Hansan hade blivit ett avdelningskontor i uppkomlingens ämbetsverk för världserövring.
Nu är det slut.
De höga drömmarna, de oantastliga lögnerna är slagna i spillror.
Men en fasansfull draksådd växer upp i ruinerna, denna gång utan all glans och höghet, rå, grym och stark.
Nu träder rovdjuret slutligen fram, nu skall alla masker kastas : ondskan i dess obeslöjade vanställdhet --- när den till slut står fram, lär världen med vemod minnas den övermodige uppkomling den kastade till jorden, och med vänlig saknad tänka på den välvillige vedhuggaren, som dricker engelskt té i sitt holländska sommarslott, den man som nyss varit all olyckas upphovsman, världsbrottslingen, som en hel nation ville föra till galgen.
Bedragare och bedragna ; också Wilhelm Gröler, som aldrig behövde byta sin glänsande pickelhuva mot stålhjälm.
Ty Samoa väntade ett annat öde.
Detta var vår hjältes första dag på Samoa, men vi skall inte klandra honom om han nu går ut på den långa verandan, som löper längs med huset, låt vara att han ordentligt bort gå till sängs och sova den trogne arbetarens sömn inför nästa dag, han som hans medbröder Lutze, Beyer, Gröler och Messmer.
Till och med Otto Riedel sover tryggt med sin stora familj.
Ty livet som romanhjälte är inte alldeles lätt, särskilt för den som har anspråk på verklighet.
Låt vara att hans koffertar ännu står ouppackade.
Låt vara att hans säng ännu står bäddad och väntande, låt vara att det bara är fyra timmar till soluppgången, men låt oss överse för denna gång.
Och för övrigt, i fält är fyra timmars sömn mycket.
Skjorta och strumpor, den ljusa flanellkostymen han fått från Herzogs i Berlin, allt var genomfuktigt.
Händerna var kalla och som i upplösning.
Detta var tropikerna.
Den ständiga sydostpassaden vilade nu, men från bergen strömmade svala vindar ned mot havet.
Han gick ut.
Över honom välvde sig millioner stjärnor i tystnad, evig tystnad : Es schienen so golden die Sterne, am Fenster ich einsam stand Det var Eichendorff, ett eko ur fjärran, från det gamla skolhuset med sina lindar, sin skyddade gård, ett eko från stilla vårmorgon när träden och häckarna vaknade där utanför i skiraste grönska, längtan efter de fria fälten, vägarna och skogarna.
Då var fängelset inte svårare att fly än skolsalen, längtan och frihet var att vandra längs sommarvägar.
Nu var det mycket annorlunda.
Nu slutade inte fånggården vid skolgrinden, nu var det som om hela världen vore instängd bakom lönsamhetens och nyttans murar, ett nät där de alla sprattlade som fångade fåglar tills de lärt sig att vara nöjda med att plocka korn i sanden.
Fjättrade vid jorden, det var deras lott, fjättrade vid gruvor, varv och hamnar, med sin längtan nödtorftigt mättad av livströtta diktare, övermodig hjältemusik och bakelser.
Men leendet var stelt, skrattet hade tystnat och alla ögon var torra.
Och utanför stod arbetarhopen, betraktade deras elände --- och avundades.
--- Sehnsucht, Sehnsucht!
Det var den outtröttlige von Beyer.
Han såg honom i det sparsamma ljuset komma ut på verandan.
--- Det var för väl att jag fann dig.
Det är sjukbud, Johann Hartmann, underförvaltaren på Mulifanua har blivit häftigt sjuk.
--- Redan första kvällen!
Men vad kan jag göra för honom ? Spjäla ben och rensa sår skulle jag väl kunna, men vad kan jag göra för en som är sjuk.
Jag har ju inte ens sjukvårdsväska.
--- Jag har tagit fram den.
Det är nära sex mil dit, ingen tid att förlora.
En infödd, Maiava, väntar här utanför med en häst.
Låna mina stövlar.
I månskenet på framsidan stod Maiava med de två hästarna.
Sehnsucht drog på sig stövlarna och hängde sjukvårdsväskan över axeln.
Han var tillbaka vid regementet igen, samma tunga, dyrbara väska över axeln, samma rop : Sehnsucht, Sehnsucht, ett brutet ben på tredje pluton, en vrickning, allmänt skoskav, inflammerat sticksår.
Och samma läkare som ansåg det så oändligt under sin värdighet att lämna sin mottagning.
Förmodligen var det också samma överdrivna föreställningar om hans egna insikter.
Han gick ut under palmerna.
De red iväg i den svala nattbrisen.
Maiava red tyst vid hans sida.
De red längs stranden.
Ute på revet glänste Adlers sönderbrutna vrak som ett främmande urtidsdjur, en jättes bröstkorg rensat från allt kött av hundra stormar.
På missionsstationen var allt släckt och tyst.
Han bankade på hos Unruh.
Efter en stund stack hustruns huvud ut genom ett fönster : --- Vem är det ? --- Sehnsucht.
--- Tyst så vi inte väcker honom.
Jag kommer ut.
Men det var ju just väcka läkaren han ville!
Hon kom ut i fotsid morgonrock och håret på ända.
--- Tala tyst, vad gäller det ? --- Det gäller doktorn.
--- Säg det till mig.
--- Det är honom det gäller.
--- Ja, nu har det börjat igen.
Kan ni inte lämna honom ifred ? Varför skall ni hetsa honom ner i graven, han måste ju få leva och göra sina forskningar färdiga.
Ni vill mörda honom, det är det ni vill.
--- Lugna er, bästa fru Unruh!
--- Lugna mig, när jag ser hur ni jagar livet ur honom.
--- Han är ju anställd som vår läkare.
--- Åh, jag vet nog vad ni tänker om mig och ni säger det väl också, för all del, jag är van att lida.
Hon grät överljutt : --- Jag vill ju bara skydda honom.
Hennes ord ekade runt gården.
--- Gå in och väck honom, så får han avgöra själv.
--- Väcka honom, aldrig!
Då har ni honom i er hand, han kan aldrig säga nej, han är så snäll --- för snäll.
Aldrig!
Dörren åkte igen.
De red vidare.
Efter en stund saktade Maiava in : --- Doktorn kommer inte ? --- Nej.
--- Du är själv doktor ? Han pekade på väskan.
--- Lite doktor.
--- Schliemann var också lite doktor.
Många dog.
--- Så är det : när man är lite doktor dör många.
De red vidare.
Det blev morgon.
Havet glänste som ett smycke innanför revens ständiga dån, en märkligt skyddad kust, så tätt vid det brusande havet och likväl så stilla och lugn, en tummelplats för brokiga fiskar.
De närmade sig redan Mulifanua och kunde se plantagebyggnaderna långt borta, när ett mörkt moln seglade upp på himmelen.
Allt var stilla, som en söndagsmorgon, inga arbetare syntes ute på fälten.
Så plötsligt var molnet över dem.
Störtfloder strömmade ned, palmerna böjde sig och buskarna slogs till marken.
De väntade invid ett skjul.
Regnet omsvepte dem som en dimma, vägen upplöstes och blev en forsande flod, de kunde redan höra hur några träd gav vika och föll.
Så var det över.
Solen sken åter, molnet var borta, fåglarna började höras på nytt.
Sehnsucht var ännu bedövad av skyfallet när de fortsatte.
Vägar och stigar var forsande floder och bäckar, som kastade sig ner mot kusten från Tofuas mäktiga krater långt borta.
Och mitt i förödelsen spirade livet upp med oemotståndlig kraft.
Sådant var Samoa och sådant var dess folk, det var livets, levandets öar.
Få var inte de olyckor som drabbade dem : stormar, cykloner, vulkanutbrott, krig och sjukdomar.
Kanske var vi själva deras största olycka.
Men ingen sorg förmådde lägga band på detta obändiga liv som överflödade lika kraftfullt efter varje slagregn.
Annorlunda ter det sig för oss, slagna till marken, ruvande på hämnd, annorlunda än Samoa, vår längtans öar i fjärran, förlorade för alltid.
Det stora boningshuset på stationen låg tyst och stängt.
Därinne var familjen samlad kring den sjuke.
Där var hustrun och de tre barnen.
Där var hans bröder och deras familjer, alla i tystnad kring sjukbädden.
Det var deras äldsta bror som låg där.
Sehnsucht såg från den ene till den andre, samma tunga, allvarliga ansikten.
Han hade redan hört om Hartmanns på kasinot.
De tre bröderna Johann, Joachim och Josef hade kommit till Samoa åren före sekelskiftet, alla med familjer som redan då var stora.
Johann, befallningsman från ett Holsteinskt storgods, blev underförvaltare på Mulifanua med Fatuosofia som ansvarsområde, Joachim var lantmätareassistent, slutligen överlantmätare.
Det var i denna sin senare egenskap han råkade in i den häftiga konflikten med riksdagens kolonialkommission som med all säkerhet bidrog till hans död.
Josef slutligen var notarie vid domstolen och biologilärare vid vår tyska skola.
Nu var de samlade kring den sjuke.
Emellanåt fuktade någon hans läppar.
Kroppen var uppsvälld och öm, hjärtat arbetade tungt.
Han hade svåra smärtor.
Synen var i det närmaste borta, men hörseln var ännu kvar, liksom talförmågan, ehuru avtrubbad och sluddrande.
Stundvis yrade han, stundvis kunde han med en oerhörd ansträngning samla sina förvirrade tankar.
Hustrun satt i en stol vid hans sida, själv darrande av feber, denna tärande samoafeber, som nästan ingen av oss undgick.
Äldsta dottern, tolv eller tretton år, vårdade den sjuke, torkade hans ansikte, höll hans händer, själv angripen av febern.
Sehnsucht höljde av honom.
Den sjuke yrade : --- Vem är det, vem, jag ser ingen.
--- Jag är från firman.
--- Åh, du kom till slut, Riedel, du kom till min dödsbädd, du ser väl att jag dör, du Riedel --- Diedel --- Miedel, du kommer till slut.
Det är äkta vara du bjuder på, äkta vara.
Josef, den yngste, lutade sig fram : --- Kommer inte läkaren ? Det var mörkt i rummet.
Fönsterluckorna var stängda.
Därutanför ångade marken i hettan efter regnet, men allt arbete vilade.
De svarta satt i tysta hopar utanför huset.
Någon gång hördes viskningar och en klagande sång, som oceanens långsamma dyning.
Så var allt tyst, allt utom fåglarna och vinden i palmerna.
Den döende uppfattade frågan : --- Läkaren, var är läkaren ? Vad skulle han säga ? Han samlade sig till en halvlögn : --- Doktorn kunde inte komma.
--- Han ljuger, vem är det som ljuger.
Han kan inte --- han vill inte.
Han har ju sina svin ; alltid svinen.
Ett ohyggligt skratt gurglade upp och gick över i rosslande hosta.
Det blev tyst.
Flickan torkade hans ansikte.
--- Var är prästen ? --- Det finns ingen präst.
--- Kalla på Nielsen, han kommer alltid.
Han känner oss ju.
Han kom alltid när statarna skulle dö.
Jag hämtade honom själv.
Dottern böjde sig fram över honom : --- Vi är inte hemma längre far, vi är på Mulifanua.
--- Vad skall unge greven säga, kassaböckerna är inte färdiga, ta hit böckerna, min lilla kyckling, spring och hämta böckerna åt far.
Han sjönk åter in i dvala.
Hur länge hade flickan stått där ? Sehnsucht viskade : --- Ni måste vila er.
Jag sköter om honom.
Timmarna gick.
Barnen satt stilla på golvet, de vuxna lutade huvudet i händerna.
Framåt middagstid började den sjuke röra sig oroligt.
Sehnsucht vände sig till hustrun : --- Jag kan ge honom smärtstillande.
Han uppfattade det sista ordet : --- Smärtstillande, han skall stilla mina smärtor.
Josef!
Är jag inte ens värd smärtan ? Hans blinda ögon vändes mot mannen vid sängen : --- Nielsen, varför säger ni ingenting.
Ni talade så ofta förr --- till andra.
Säg något, låt mig inte dö utan ett ord.
Ni tröstar aldrig, aldrig någon falsk tröst.
Säg sanningen, låt mig inte dö utan ett ord : sanningen.
Nu står du öga mot öga med verkligheten, Heinrich Sehnsucht.
Vilka ord har din unga köpmannasjäl gömt för den döende ? Skall du säga att han blir lycklig efter döden och höra den döendes skri : --- Han ljuger, det är lögn!
Då hörde han från palmernas sus, från vinden och den klagande sången där utanför som ett eko ur fjärran av stråkar och pukor och basuner, av tunga klockor över öde gator, verklighetens majestätiska kör.
Och sakta sade han : Selig, selig sind, die, da Leid tragen, denn sie sollen getröstet werden Och det var tyst.
Vem hade talat ur hans mun, han, köpmannen ? Det var mer än längtan och fåfängt hopp.
Det var mer än Heinrich Sehnsucht.
Det var sanning och verklighet.
Så hade det varit också för honom själv den dagen, oändligt avlägsen, långfredagen.
Vem hade kallat det åter i hans minne denna stund ? Timmarna gick.
Den döende andades tungt och under svåra smärtor.
Någon gång stönade han högt.
Sehnsucht torkade hans ansikte.
Läpparna var spruckna, tungan torr.
Han frös och skakade.
Man försökte ge honom lite konjak, men sedan han känt smaken på tungan vägrade han ta emot.
Ännu en timme.
Vid tretiden hörde de hur han viskade : --- Kom, kom!
De förde fram dottern : --- Han vill tacka dig, Caecilie.
Men den sjuke sträckte armarna uppåt och ropade med brusten stämma sitt sista ord : --- Gud!
10 Breven kom och gick, om än inte i så föredömlig omfattning som mellan von Beyers fosterlandsälskande föräldrar.
Tattersall fick ta sitt fotografi och berätta sin historia, den sanna sagan om katastrofernas katastrof, stormen i mars 1889, som han hade upplevt som sextonårig nykommen invandrare.
Regntiden brukar alltid börja i november.
Detta år hade vädret varit vackert fram till slutet av januari.
Men den 10 februari kom den första stormen, den 14 den andra, den 7 mars den tredje.
I första stormen kastades skonaren Matautu upp på revet och krossades.
I andra stormen dränktes tre tyskar och en svart arbetare i Falealili på södra Upola.
Ytterligare två skonare vräktes upp på revet.
Det var med nöd den tyska kanonbåten Eber undgick samma öde.
Flera skonare gick under vid Tutuila.
--- Men på eftermiddagen den 15 mars sjönk barometern till 743 millibar.
Minut för minut sjönk kvicksilverpelaren.
Så kom stormen.
Som en tjutande demon kastade den sig in mot hamnen från norr.
Sjön gick så hög att man knappast kunde se fartygen när mörkret föll.
Hela natten vakade vi vid stranden.
Ibland kunde man skymta lanternor och ljus därute.
Där låg sju krigsfartyg för ankar.
Amerikanarna hade Trenton, Vandalia och Nipsic, vi hade två kryssare, Adler och Olga, förutom Eber.
Sist låg vår egen Calliope, ännu med ångan uppe.
Hon hade anlöpt dagen innan.
Men nu var det natt.
Stormen dånade och brusade, flera gånger hörde vi braket när fartygen drevs mot varandra.
Tidigt på morgonen gick Eber upp på revet och begravdes under vågorna, slog runt och blev liggande med kölen upp.
Inte en enda unkom, men bara några minuter senare spolades tre lik iland.
Det var styrmannen och två matroser.
En halvtimma senare gick Adler upp på revet.
Hon blev liggande på babordssidan med däcket mot land.
Masterna bräcktes, en del av manskapet spolades över bord, några ut mot havet, några mot land.
Klockan nio kom styrmannen utmattad i land.
Med övermänsklig ansträngning hade han lyckats simma genom stormen.
Där ute var allt befäl och sextio man kvar.
Många hade benbrott, andra var vansinniga efter att ha druckit havsvatten.
Framåt förmiddagen lyckades några samoaner få över ett tåg, men när båten redan var på väg brast det.
Floden kom, stormen tilltog.
Adler fick lämnas.
Se på vraket därute!
Kan ni ana vilka fasor det rymde dessa dagar, mitt i stormens dån och tjut, de sårades plågor, de vansinnigas skri, törsten, utmattningen.
Det fanns inget att göra.
Men Calliope släppte sina ankare och ångade för full maskin ut ur hamnen, ett obegripligt vågstycke, ut i stormen, bort från kust och rev.
Olga låg ännu säker, så trodde vi.
Då kom Trenton, det amerikanska flaggskeppet på drift, utan roder och propeller.
Hon drev ner mot Olga, slet av hennes ankarkättingar, förlorade själv halva sin tackling.
Vid fyratiden gick Olga för full maskin upp på land.
Strax efter gick också Trenton upp där Nipsic och Vandalia stod.
Den andra natten blev ännu fasansfullare.
Träd och hus knäcktes, regnet strömmade ner i floder.
Vaisinganofloden svällde över alla bräddar och slet bort bron, så att man inte längre kunde komma mellan Matautu och Apia.
Vi vakade på stranden.
Ännu kunde man se ljus som rörde sig ute på Adler, ännu fanns liv därute.
Och i Apias krogar härjade de räddade amerikanska matroserna.
Lik kastades upp på stranden med spillror från skeppen.
På morgonen avtog stormen.
Hamnen var ett slagfält, en kyrkogård.
I morgonljuset kunde vi se våra hem och hus nedvräkta och förstörda, men hamnen var dock det värsta.
Där var Trenton och Olga uppkastade mot stranden, Ebers sönderbrutna stäv och Adler ute på revet bland resterna av otaliga skonare och barken Peter Godeffroy.
Folket från Adler kom i land.
Några kunde gå, de flesta bars.
Stormen var över.
Tattersall fick ta sina bilder.
De sändes hem med vykort från Apia : Firmans kontor, monumentet över de drunknade, katolska domkyrkan och samoaner i festdräkt.
Och korten sattes i album därhemma i Hamburg, men själv ramades han in och placerades väl synligt, så att fadern kunde presentera honom för nykomlingar och affärsbekanta : --- Det där, det är min son Heinrich, han är därute på Samoa --- som ni ser.
Breven kom och gick.
Där var faderns knapphändigt myndiga : --- Käre Henrik!
Där var moderns oroliga : --- Min älskade son!
Där var systrarnas kyligt pladdriga : --- Käre Lillebror!
Vad hade de att säga ? Fadern, den ansvarstyngde, med sin självgjorda plikt att bedöma allting : --- Jag skall inte dölja, att det till att börja med väckte mitt missnöje att du sysslar med sjukvård.
Det hade inte varit någon svårighet för mig att få saken ändrad genom att ta kontakt med Meyer-Delius.
Men jag ansåg, att om du vill ha din ställning ändrad, bör du klara det på egen hand.
En köpman skall inte vänja sig vid att bli protegerad.
Det blir man aldrig i det verkliga livet, det har jag, min far, farfar och hans far fått erfara, för att inte tala om farmor.
Och vi har haft framgång, också utan protektion.
Jag väntar mig detsamma av dig.
En närmare eftertanke kan också ge vid handen att den ställning du nu har inte är utan betydelse för din utbildning.
Som köpman har jag inte bara med varor att göra, utan också med människor.
Bland de senare finner jag inte bara leverantörer och kunder, utan också anställda.
Att rätt behandla sina anställda är en stor och nödvändig konst.
Med all respekt för vårt handelshus glansfulla förflutna måste jag tillstå att vi inte alltid behärskat denna konst.
Jag behöver inte nämna några namn.
Konsten består i att kräva så mycket ens folk förmår, men inte en tum däröver.
Går man över den gränsen, blir oordning och numera strejk följden.
Det ena som det andra ger förfärande förluster.
Man måste ha ansvar för sitt folk.
De skall arbeta, men de skall också ha mat och vila.
Den kapten som går till drabbning med hungrig besättning hjälper ingen strategi, brukade vi säga i flottan.
Det gäller också köpmannen.
Du har i detta avseende mycket att lära av dina förmän Meyer-Delius och Riedel, men också av de arbetsuppgifter du nu har.
Visserligen har du mest med " svarta gossar " ( som du uttrycker det ) att göra, men jag förmodar att människan är i stort sett likartad vare sig hon är gul, svart eller vit.
Uppgifter infordrades om den dagliga arbetsrutinen vid firman.
När de kom var de ingalunda tillfyllest : --- Jag är mycket missnöjd med vad du skriver om er arbetsordning.
Visserligen skriver du åtskilligt om klimat och luftfuktighet, men också i Hamburg är luftfuktigheten hög utan att det nedsätter vår arbetsförmåga det ringaste.
Tvärtom, vi har aldrig haft så mycket arbete som i höst, och likväl har det regnat nästan varenda dag.
Käre Heinrich, låt dig inte dragas ned av en arbetsfientlig omgivning.
Till min stora förvåning läser jag i Dr Reineckes bok, som du sände mig, att de infödda vägrar arbeta i plantagerna och att ni därför måste importera arbetskraft från Bismarck-öarna.
Och detta skall vara en del av Tyskland!
Jag är mycket benägen att tillstyrka den tvångsarbetslag för infödda i kolonierna som just nu diskuteras här hemma.
Men jag inser att jag måste taga min inställning till D.H.P.G. i omprövning.
Inte nog med att firman häftigt motarbetar tvångsarbetslagen, vilken dock skulle vara till dess egen fördel, man har själv förfallit till lättja och slapphet.
Det är inte utan att man misstänker att motståndet mot lagen beror på att den även kunde utsträckas till tyskar.
Jag nämnde mina synpunkter för Meyer-Delius, men han visade ingen som helst förståelse.
Det finns uppenbarligen en betydande risk att vi, samtidigt som vi civiliserar de primitiva folken, blir barbariserade av dem.
Men låt dig icke påverkas!
Håll Tysklands och särskilt Hamburgs fana högt!
Glöm aldrig att du är en Sehnsucht.
Ack, käre far, vad anar du om Samoa i Hamburgs svala höstregn ? Kan du någonsin ana hur det är att leva, arbeta, sova i en hetta som aldrig understiger de varmaste sommardagars du upplevt, de dagarna då du gav kontoristerna fritt och själv satt nersjunken i din länstol bakom stängda fönsterluckor.
Så är det ständigt här, det är aldrig annorlunda, inte ens i regntiden, då marken ångar och allting dryper.
Kläder, böcker, stolar, lakan, allt är fuktigt.
Det kan ni aldrig förstå, hur det är att aldrig vara torr, att aldrig frysa annat än av feber och trötthet, och de dagar vi inte har is, när vattnet, ölet, spriten, allt är ljumt och halvkokande, sänd oss poliser i pickelhuva med tvångsarbetslag.
Men den dagen man åter får ett kallt glas i handen, den är som en fläkt från Tyskland om vintern, med husen och träden höljda av snö och barnen som skriver önskelistor till tomten.
Och ni som så förtrytsamt klandrar vårt liv och arbete, anar ni, ni som får post varenda dag, anar ni vilka förväntningar, vilken spänning som möter postångaren från San Francisco, vilka drömmar vi hade om denna dag och allt vad den skulle bjuda oss, drömmar som ni mättade med förnumstighet och förmynderi.
Om Tyskland anat hur många gånger det svikit oss, sina förposter i världen, skulle man aldrig klandrat oss, att vi inte bjöd ett fåfängt motstånd inför en övermäktig motståndare.
Ni hade ju i årtionden närt oss med misstroende, hur skulle vi då kunnat tro på oss själva när stålkolosserna ankrade utanför Apia ? Och tillfredsställelsen med hans arbetsuppgifter var inte mer än halvt uppriktiga : --- Kom framförallt ihåg att du är köpman.
Jag vill inte se dig fara omkring som en slags halvläkare med sjukvårdsväska på ryggen.
Lämna den direkta sjukvården åt andra och begränsa dig själv till det rena skrivbordsarbetet.
Därifrån kan du sedan komma över till mera matnyttiga uppgifter.
Men det var ju detta som var hans stora glädje i förvisningen, det var ju detta han helst av allt ville göra, det som inte var av något värde i faderns ögon.
Han fortsatte : --- Jag vill ditt eget bästa.
Det är ju köpman du skall bli.
Låt dig då inte av svaghet lockas att förslösa dina bästa läroår.
Så småningom måste han ha förstått något : --- Efter moget övervägande har jag funnit att du bör lämna Samoa.
Det finns ingen framtid där, det inser jag ju mer jag lär känna firman.
Framtiden ligger i storföretagen.
Jag har kvar mina kontakter i Hapag och skall sondera om en plats åt dig där.
Vad skulle du säga om Liverpool eller New York ? Men han ville ju inte lämna Samoa : --- Din otacksamhet är förbluffande.
Han hade förpliktelser mot människor som blivit beroende av honom.
--- Dina känslor leder dig vilse.
Du måste ut och se dig om i världen.
Samoa är inte hela världen.
Och dock var Samoa nyss så förträffligt.
--- Du måste komma fram.
Men han hade ingen önskan att komma fram.
--- Du måste resa och lära dig något.
Vad kunde resor lära mer än en enda människa, en kristall av universum --- för den som aktade det värt att lyssna.
Men de hade gjort sig en bild av honom, en bild som liknade dem själva och mest av allt fadern.
Överensstämde inte bilden med verkligheten skulle den tvingas dithän.
Ty ingenting är mera smärtsamt än att finna att man blivit bedragen, inte av andra, utan av sig själv.
Nej, han skulle aldrig glömma att han var en Sehnsucht.
Och det nittonde seklets babelstorn, där deras fäder varit timmermän bland tusen andra, det hade varit ett monument över gudlös självhärlighet och styrka.
Men det hade dock sträckt sig mot himlen.
Högmod hade det förkunnat, övermodet hos världshärskarna, som lade södern och östern i järnbojor, övermodet hos kontinenternas drottning med järnspira i handen.
Hennes lag var den orubbliga mekanikens snustorra lärobok med självsäkra svar på vacklande grund, hennes författning var nyttan och lönsamheten.
Men än mer än om övermod hade deras verk talat om längtan, drömmar om en annan värld.
Och låt vara att deras torn aldrig når sitt mål, ty stål och betong kan aldrig famna himlen, det står där dock som ett gripande minnesmärke över längtans tidsålder, som berusade sig med sin egen kraft men aldrig fann frid i sin själ.
Hur skulle de kunna förstå detta ? Hur skulle de kunna ana att han här var sitt verkliga jag, inte vilseförd av känslor eller trots, utan sig själv, och att denne Heinrich Sehnsucht, som ägnar sitt liv åt att sy ihop barnfötter och tvätta de svarta gossarnas sår, att han verkligen är en annan än den bild de gjort sig av honom.
De ville inte släppa honom : --- Du talar om förpliktelser.
Har du då inga förpliktelser mot oss ? Vem skall föra firman vidare om du sviker ? En senkommen svåger hade redan tagit hans plats där, en energisk ung man, som snart fann hela verksamheten i dödvatten : --- Eftersom du har betydande intressen i firman, anser jag det vara min plikt att underrätta dig om det prekära läget.
Det arbete jag nu i två år lagt ner här är så vitt jag kan se helt resultatlöst.
Vissa olönsamma åtaganden har kunnat avvecklas, men alla försök till nya satsningar strandar obönhörligt på din fars motstånd.
Ditt inflytande lär väl inte vara överväldigande, men kan du lägga ett ord så gör det, gör det snart.
Fortsätter det som nu, kan endast likvidation rädda oss från konkurs.
Han försökte ; det togs inte nådigt upp : --- Det berör mig mycket illa att Rudolf försökt få dig att övertyga mig om lämpligheten i sina huvudlösa planer.
Givetvis saknar du alla förutsättningar att bedöma saken från Samoa, och för övrigt har ditt intresse för firman tidigare inte varit överväldigande.
Om det är ditt arv du oroar dig för, kan jag lugna dig.
Jag vet vad jag gör.
Så kom systrarnas brev, kyligt pladdriga : --- Käre Lillebror, om du bara visste hur vi längtar efter dig.
Det trodde han inte ett ögonblick.
--- Vid Sylvesterbalen var vi hos Pohls, och där såg vi Eugénie Dietloff, hon är förlovad med en läroverksadjunkt.
Hela stan talar om det.
Tänk hon som är så vacker och förmögen och så tar hon en liten bokmal.
Du var visst intresserad av henne en gång i tiden, så vi tänkte att du borde veta det.
Mer skadeglädje var att vänta : --- Rudolf arbetar dag och natt.
Far säger att han tagit din plats vid hans sida.
Men tiderna är svåra.
Tiderna var svårare än den gamle köpmannen förstått.
Engelska och amerikanska storfirmor trängde sig in på marknaden med väldig kraft, och kunderna lämnade med beklagande, den ene efter den andre, för billigare varor med snabbare leveranser.
Den arme svågerns arbete kunde inte uträtta mycket.
Hans största framgång var när han fick erbjudande om sammanslagning från en av konkurrenterna.
Det hade visserligen reducerat firman till en agentur, men konkurs hade kunnat undvikas och firmanamnet hade levt vidare.
Också detta stupade på den gamles motstånd.
Snart blev katastrofen oundviklig.
Eftersom företaget drivits som firma, inte som bolag, blev konkursen också personlig.
I sista stund lyckades Rudolf rädda över något av tillgångarna och skeppsfourneringen till ett nytt företag, som åtminstone kunde bereda dem bärgning.
Mer var det inte, och det var knappt det.
Tre av fordringsägarna sökte få honom ställd inför rätta, men målet avskrevs sedan några minnesgoda vänner ingripit.
Handelshuset Sehnsucht & Co gick i graven.
Det gamla köpmanshuset förvärvades av stuvarnas fackförening, möblerna och bohaget släpades ut till offentlig auktion.
Vagn efter vagn lämnade huset med allt vad fyra generationer samlat av minnen och sorger, allt med röster och liv för dem, men stumt och tyst inför sina nya ägare.
Rudolf infann sig också vid auktionen med en lista i handen.
Han kom direkt från häktningsförhandlingarna.
När han givit sitt bud kom det inga fler.
Så samlades spillrorna åter i en hyreslägenhet, bland grönsakshandlare och bokhållare.
Och inte ens dörren har längre det gamla namnet.
En liten nickelskylt blänkte i trappljuset : Rudolf Willebrand skeppsfournerare Systrarna flyttade ut, den ena efter den andra.
De tog anställning i butiker, en på järnvägen.
De skrev aldrig mer.
Modern och den nyblivna fru Willebrand arbetade i firmans bod, svågern skötte lagret och transporterna.
Fadern satte sig ofta vid sitt gamla skrivbord, tog fram papper, öppnade bläckhornet.
Så blev det inte mer.
Vad skulle han skriva om ? Skulle han skriva om skammen, om fordringsägarna, om alla blickar, alla vänner som såg bort när han kom ? Skulle han skriva om tomheten och ödsligheten, om de oändligt långa dagarna, om lukten av tjära och tåg när de andra kom hem efter dagens slut ? Skulle han skriva om kvinnornas tårar, om deras tystnad ; ingen talade ju längre med honom, han bara satt, satt och tärde, åt av den mat de bar till honom.
Till slut sade dottern : --- Far, du måste göra något.
Vi blir sjuka av att se dig sysslolös.
Han såg på henne med tomma ögon : --- Göra, vad skall jag göra ? --- Något, vad som helst.
Dagen efter tog han sin revolver i fickan och gick ut.
Han gick genom gatorna, upp till en liten park.
Där, bland buskarna ; ingen skulle se honom.
Han öppnade grinden.
Den gnällde, som alla grindar över hela världen, särskilt kyrkogårdsgrindarna.
Då, i det ögonblicket, kände han en häftig stöt i knävecken.
En andlös liten trashank slängde till honom en gummiboll : --- Ta den!
Säg inget!
Så var han borta.
En liten flock kom farande : --- Har här varit någon, han hade en gul boll.
Köpmannen klämde bollen innanför rocken : --- Här har inte varit någon.
De rusade vidare.
Han blev stående vid grinden.
Efter en halvtimme kom den förste tillbaka : --- Har de varit här ? --- Fyra stycken.
--- Vad sade du ? --- Att jag inte sett dig.
--- Du är bra.
De vill alltid ta mina bollar.
Jag skall bli jonglör när jag blir stor.
Kom skall jag visa dig.
De gick in på en bakgård, pojken letade fram några fler bollar ur ett källarhål och började kasta mot väggen.
Det var eftermiddag och solen blänkte en kort stund mot fönstren.
Köpmannen mindes.
--- Låt mig också försöka!
Pojken lade de tre bollarna i hans händer.
Det dröjde länge innan han kom hem.
--- Var har du varit hela dagen, vi har varit oroliga.
--- Jag har varit hos en god vän.
De såg på varandra.
--- Är det Meyer-Delius ? --- Nej, jag tror aldrig ni har mött honom.
De träffades ofta.
Gossen frågade : --- Vad heter du ? --- Heinrich Bogislav.
Alla säger Bogislav.
--- Konstigt namn.
Jag kallar dig Bogi, det är lättare.
Jag heter Otto.
Arbetar du inte ? --- Jag har slutat.
--- Varför slutade du ? --- Det gick inte bra för mig.
--- Gör du ingenting nu ? --- Ingenting.
--- Om du vill skall du få hjälpa mig med bollarna sen när jag skall till cirkusen.
11 Sehnsuchts samarbete med Dr Unruh blev aldrig livligt, inte heller var att vänta att det skulle bli hjärtligt.
Hartmanns död uppmärksammades på ett för läkaren och inte minst för hans hustru obehagligt sätt.
Unruh blev uppkallad till Riedel och lär ha fått klargjort för sig att han helt kunde inskränka sin verksamhet till Londonmissionen och svinserumforskningen om händelsen upprepades.
Båda var lika medvetna om det imaginära i hotet ; det fanns ingen annan läkare att disponera för fältarbetet.
Men vad värre var, händelsen uppmärksammades både i Samoa-Zeitung och Samoa Weekly Herald, i den förra genom en neutralt hållen artikel om läkarens förpliktelser, vilka välvilligt framställdes som nästan övermänskliga, samt ett påpekande om det nödvändiga i att få fler läkare ; Herald passade däremot på att göra ett infamt angrepp på firman : --- Varje rättänkande måste fråga sig hur detta företag ledes.
Är inte dess tid på Samoa ute ? Gång på gång har svåra missgrepp konstaterats, som nu senast inom sjukvården.
Är DHPG en koloss på lerfötter ? Var är konkurrenterna ? När skall herrarna på Ruge & Hedemann vakna ur sin slummer ? Moraliskt har DHPG förverkat sin ställning.
Men vi vet alltför väl att handel sällan är en fråga om moral.
Att den i hennes ögon helgonliknande mannen på detta sätt skulle utsättas för missaktning blev för mycket för fru Unruh.
Det var uteslutet, aldrig ens påtänkt att de själva skulle gjort något fel.
Skulden låg på Sehnsucht ensam.
Ett nytt drag lades till hans tidigare konstaterade skurkaktighet och i hennes förvirrade tankevärld blev han nu själve överboven.
--- Hur kunde ni ? --- Jag ? --- Hur kunde ni ? Först kommer ni hit mitt i natten, skrämmer upp mig, stackars svaga kvinna och försöker tvinga, ja, just det : tvinga den arme, gode Karl ut på något huvudlöst uppdrag.
Jag vill ju bara skydda honom.
Så ger ni er iväg på egen hand, misslyckas naturligtvis, och vad gör ni ? Kastar skulden på honom!
Hur kunde ni ? Förstår ni vilket lidande ni åsamkat honom ? Skäms ni inte ? Det hade visserligen inte behövts att tidningarna skrivit om saken.
Samoa var inte större än att alla mycket snart visste allt.
Allt som allt fanns nu bara några hundra européer på öarna.
Men de två tidningsartiklarna utgjorde det ohyggliga, konkreta beviset på Sehnsuchts samvetslöshet.
Mer än en gång viftade hon med den : --- Se här, vem har skrivit detta ? Och detta, varifrån kommer det ? Hur kunde ni!
Som hustrun var läkarens i det närmaste enda kontakt med omvärlden är det inte otroligt att hon också fick honom att omfatta de barocka misstankarna.
Läkaren blev alltmer avvisande, vände ryggen till och talade inte ens om flockserum längre.
Då hade det gått långt.
Sehnsucht klagade sin nöd för Lutze och von Beyer när de träffades i Lindenau, en liten biergarten utanför Apia.
--- Det är ett dårhus.
Först är jag en skurk för att jag inte vill vara svinassistent.
Och nu är jag en samvetslös brottsling för att han har svikit sin plikt.
Hela världen står med skuld inför Unruhs.
--- Utom syster Käthe.
--- Ja, hon är det obegripliga undantaget.
Och hon är det enda sanna i hela missionen.
--- Du överdriver.
--- Detta är sanningen, det är så det är.
De klär på oskulden och gör naturen till synd, så sjunger de sentimentala sånger, tar upp skatt och vältrar sig i känslor.
Antingen är allt bedrägeri och lögn, eller också är detta en förvrängning av något som varit eller är sant.
Kan det vara så ? von Beyer lutade sig fram : --- Det måste vara så.
--- Ja, hon är sann, inte ett ord av lögn eller falskhet.
Det märkliga med henne är att hon inte tycker synd om de sjuka, hon ömkar dem inte.
Men hon lider med dem, hon gör deras plågor till sina och bär dem, bär dem i sin bräckliga kropp.
Men de andra ; man fasar för deras känslosamhet, blandad med självömkan och en obegriplig brutalitet och affärsmässighet.
Det är som det var två världar i samma människa, utan kontakt med varandra.
--- Eller kanske hänger de samman ? Det var Lutze.
--- Ja, kanske.
Dr Unruh passade där på något egendomligt sätt, lika dubbel som alla de andra, än påträngande vänlig, än hänsynslös.
Det förra var svårare, de fasansfulla tillfällen när de båda i olympisk storsinthet beslöt förlåta honom : --- Vi förlåter, vi stryker ett streck över alltsammans, vi börjar på nytt.
Vad hade de att förlåta ? Det var ju de som med sina orimliga krav och sin anspråksfullhet plågade sin omgivning.
Och så förlät de!
Varje gång blev de givetvis lika övertygade om den förlåtnes obotfärdighet, han som varken behövt förlåtelse eller bett om den, och som nu ingalunda upplöstes i tårar och ånger inför sådan godhet.
Det var något av det mest motbjudande man kunde se : fromhetens gyckelspel med sig själv.
von Beyer sade : --- De lever ett slags vampyrliv, suger ständigt in nya människor i sin omgivning, suger ur deras ryggmärg och spottar ut dem.
Så är tiden mogen för nya offer.
Och firman förser dem med nya om inte Londonmissionen gör det.
--- Minns du Schliemann ? Det tog fem månader.
Dieterich var uthålligare, jag tror han klarade åtta.
Tapfer har rekordet, aderton månader.
--- Men han hade ju fäktningen.
--- Honom träffade du aldrig, Sehnsucht.
Det var en man med vilja.
Ivrig fäktare var han, och det hjälpte honom att överleva tillsammans med Unruh.
Han brukade intala sig att han gick upp på pisten varje gång han skulle träffa Unruh.
Han hade en specialstöt, sade han, som nästan alltid gick in : en tempostöt, först långsam, smygande, " som en venerisk sjukdom ", sedan ett degagement och ett utfall snabbt som blixten.
Till slut fick Unruh hjärtfel och Tapfer var nära att gå i sjön.
Men det blev Tapfer som vek ; Unruh följde aldrig reglerna.
Nu är han vår klarerare på Tutuila.
--- De förtär människor.
Undrar hur missionen klarar av dem ? --- Det är vattentäta skott.
--- Ja, de förtär och suger ut, alla, utom syster Käthe.
Varför bara hon ? Hur kunde hon överleva i Unruhs dårhus ? Firmans unga starka karlar gick under den ene efter den andre, så snart de sattes att sköta kontakten med Unruh, men denna bräckliga, bedragna kvinna, så illa medfaren av livet, hon överlevde.
Sehnsucht hade en gång frågat henne : --- Säg öppet, syster, hur står ni ut med detta liv ? Hon förstod vad han menade.
--- Det är en fråga om trohet, också i lidande.
Det var hennes svar.
Hartmanns död och omständigheterna kring den tog emellertid läkaren hårdare än man kunde trott.
Han var tvungen att resa till Auckland för två månaders rekreation, som blev lika mycket rekreation för Sehnsucht och i någon mån Riedel, samt, märkligt nog, fru Unruh.
När mannen var borta blev hon synbart lugnare och närmade sig det normala alltmer, säkert till lättnad för de prövade missionärerna.
Någon gång uppenbarade hon sig under fullständigt normala omständigheter på kasinot, tämligen tyst men vänlig.
Det var inte fler tyskar i Apia än att en sådan förändring uppmärksammades.
von Beyer sade klokt : --- I snart trettio år har de varit gifta.
Ingen kan tvivla på deras kärlek.
Kan man se något mer rörande än när de sitter hand i hand vid gudstjänsterna ? Och ändå är de en oavlåtlig plåga för varandra, hon plågas av att, som hon tror, ständigt behöva skydda honom, och han av hennes nervklenhet, som han själv orsakar.
De plågar varandra lika mycket som de älskar.
Vilka dårar vi människor är!
Snart var emellertid de två månaderna gångna.
Unruh återkom lika lomhörd som förut, men med ett nytt stort projekt, även det ett upprrag från generalstaben.
Man hade, alldeles riktigt, räknat ut att förlusterna i stupade skulle bli mycket stora med de nya kulsprutorna.
Var skulle de alla begravas ? En general med intressen i eldbegängelserörelsen fann lösningen : fältkrematorier.
Detta var Unruhs nya forskningsområde.
Material hade han gott om, ty de injicerade svinen ville ingen äta.
Det sades att flockserumförsöken gav köttet en obehaglig bismak ; sanningen var den att alla var rädda att få giftet i sig.
Men fältkrematorieforskningen sade Londonmissionen nej till.
Unruh fick hyra ett kopraskjul och en ödetomt av Ruge & Hedemann i närheten av amerikanska konsulatet i Matautu.
Svart rök och doften av bränt fläsk steg nu allt oftare upp därifrån.
Engelska och amerikanska konsuln protesterade, men Unruh hörde inget.
Julen närmade sig.
Julen närmade sig med skyfall och regntid.
Apias gator blev diken, Mulivai och Vaisango svällde.
På tyska skolan övades julsånger, småhandlarna hängde upp julstjärnor.
På Klub och International trängde julgästerna ihop sig, och på tyska posten staplades paketen.
Regnet flödade ner, men inte förgäves.
Apia, som alltid led av vattenbrist, samlade så mycket regnvatten man förmådde i stora plåttankar.
Men jorden var orolig.
Marken tycktes beständigt darra av skalven.
Lutze, som hade handfasta föreställningar om tillvaron, sade : --- Man väntar sig bara att skalet skall spricka när som helst, som ett rått ägg.
Och alltihopa rinna ut.
Tanken var obehagligt realistisk.
Samoanerna sade att det var guden Mafuie, den lame långsovaren, som vände sin jättekropp i sömnen därnere i jordens innanmäten där han bodde.
Men vaknade han var det värre, då kunde han röra om i glöden, till elden flammade upp och bröt genom jordskorpan och sprutade upp ur bergen med rök och brand.
Korta dagar kunde det klarna upp, och arbetet kunde på nytt ta fart vid kontoret, lagren och smedjorna i Savalalo.
Kopraskeppen ute i bukten, som långa dagar legat dolda bakom regnslöjor, vaknade upp, barkasserna ilade fram och tillbaka medan man oroligt spanade utåt havet där de nya regnmolnen skulle komma.
Sådana dagar lämnade Sehnsucht sjukvården för att övervaka lossningen ombord på fartygen.
Så kom regnet åter i täta skyar, man drog sig in på kontoret tills det inte fanns något mer arbete där och skyndade sedan över till kasinot, som så småningom fylldes av prokurister, bokhållare, handelselever och gäster.
De sista var inte minst talrika.
Sedan Godeffroys tid utövade firman en storslagen gästfrihet.
Riedel uttryckte det så : --- Detta är inget procentarbolag, det är ett handelshus, rotat i Wandrahm.
Gästerna var också många, ibland betungande många.
Där var köpmän och industriidkare från hela världen, författare, journalister, diplomater och riksdagsmän, de sista ett inte sällan tålamodsprövande släkte.
Där var turister och gästande sjöofficerare från våra kryssare.
Kasinot hade plats för dem alla och plats även för dem som tog sin tillflykt dit om kvällarna, när tystnaden och mörkret och ensamheten bredde ut sig över Samoa, och vi i ett kort ögonblick såg oss sådana vi var : En liten hjälplös skara, en spillra uppsköljd på stranden i ett främmande folkhav, oändligt långt borta från våra egna kuster.
Sehnsucht skrev en gång hem : --- Vi är herrar här och likväl utestängda.
Detta är paradiset, men vår tid här är alltid begränsad.
Vi måste tillbaka till vårt hem, annars går vi under.
I denna värld blir vi aldrig mer än främlingar och gäster.
Julen närmade sig och därmed tiden för firman att uppfylla sina självpåtagna kärleksplikter gentemot de s.k. klienterna.
Klienterna var ingen obetydlig skara.
Den saknade all enhetlighet, men ett gemensamt band fanns : firman.
Det var alla människor som någon gång på något sätt varit firman behjälpliga.
Där var uråldriga hövdingar, som en gång bistått den tillika hanseatiske konsuln Theodor Weber, där fanns skeppare som med livet som insats räddat en värdefull last, där fanns agenter.
På oändligt avlägsna atoller, där var Mataafas ridderliga följeslagare, som skyddat plantagerna under oroligheterna strax före sekelskiftet ; alla hörde de till klienterna, och firman bevisade dem regelbundet sin tacksamhet i reda mynt eller varor, allt noga beräknat efter insatsens värde och klientens behov, men oberoende av om händelsen låg fyrtio år tillbaka i tiden eller om den hänt igår.
Och vem var mer lämplig att ombesörja håvornas utdelande än sjukvårdstjänstemannen, som ju redan hade sin syssla mer inriktad på människor än på varor.
Riedel fann sig föranlåten till en kort föreläsning : --- Ni kanske förvånar er, käre Sehnsucht, över detta som många kallar slöseri.
Kanske ni själv haft liknande tankar.
Men låt oss minnas detta : handel är alltid mer än utbyte av varor.
Där kom det igen!
Han fortsatte : --- Vår köpare, vår säljare, vårt ombud vill inte bara göra en god affär, han är också människa.
Först den som insett detta höjer sig från Shylock till den frie, furstlige köpmannen.
Detta är Godeffroys storhet.
Godeffroy och Shylock, de är två makter som står emot varandra genom hela handelns historia.
Våra gamla hanseater inledde sina kontrakt och skrivelser med dessa ord : I Guds och profitens namn.
Man har klandrat dem, anklagat dem för hyckleri, gycklat med dem, utan att förstå eller vilja förstå vad de ville säga : Om vi än är köpmän, så är dock inte vinsten allt eller ens det främsta för oss.
Och vår handel är en hög och hedersam uppgift, vi sprider skapelsens goda.
Den profit vi gör oss är vår rimliga lön, lika hedervärd som bondens skörd.
Så kom Calvin, ärkeförledaren, och gjorde köpmannen så överandlig att han fruktade, föraktade och hatade skapelsen, ty allt gott var ju andligt.
Och som skapelsen var ond blev han fri att misshandla den, exploatera, utsuga, utnyttja.
Till slut uppstod amerikanen, den mest vedervärdiga av alla varelser, övermodigt trumpetande : " Business first ", där han trampar ned allt levande under sina breda sulor.
Men i Söderhavet har det köpmannaskapet ingen framgång --- ännu.
Här är människan ännu alltför oförstörd.
Den som är utan plikt och heder och kärlek kan aldrig vara köpman här.
Här passar Godeffroy, men här har Shylock intet att hämta.
Vi glömmer inte våra vänner.
De var inte bara köpare eller säljare, de är också människor.
Den dag vi glömmer det kan herrarna där hemma i Hamburg sälja sina aktier.
Så kom det sig att vår unge vän kom att tillbringa veckor ombord på den smäckra kuttern August Unshelm som fullastad med konserver, symaskiner, fotogenlampor, dyrbara mattor och tyger for från ö till ö, än i rykande storm som kom honom att minnas den natten han spolades överbord i Atlanten, än i vindstilla solnedgång, som den tysta långfredagskvällen i Hamburg.
Och den långsamma dyningen var som det mäktiga hav av toner som den gången rest honom upp.
Firman glömde aldrig någon hjälpare.
Inte ens den spetälske hövdingen Mata blev glömd.
Men vad ger man en spetälsk, vad ger man den blinde, vars fingrar fallit av, han som varken har lukt eller smak ? Han bodde i de spetälskas by på Savaii, på berget Muas sluttning invid de öde lavafälten.
Vad har det stora handelshuset för denne ? --- Det överlåter vi helt åt ert eget omdöme, bäste Sehnsucht, svarade Riedel.
Maiava, den trogne följeslagaren, hjälpte honom.
De packade en låda med mjöl och salt, några filtar, tre fotogenlampor ; för hans folk, sade Maiava.
Sehnsucht slog i sina läkarböcker och tog en flaska chaulmoograolja i sjukvårdsväskan.
Vad kunde man mer göra för en spetälsk ? En fåfäng tanke dök upp : läkaren.
Han sökte upp den framstående forskaren i svinkrematoriet.
Platsen var inte tilltalande, men hade den ojämförliga fördelen att den var utom hörhåll för doktorinnan.
Givetvis skulle Unruh varken höra eller se Sehnsucht när han först kom.
Slutligen beslöt han dock observera honom.
Men hans ärende blev mött av oförställd förvåning och förtrytelse : --- Till de spetälska --- jag!
Ser ni inte hur mycket jag har att göra ? Han pekade på de halvkremerade griskropparna.
--- Dessutom, jag kunde ju bli smittad och hindrad att slutföra mina forskningar.
Ni kan ta med er syster Käthe.
Så lade August Unshelm ut igen.
Från fältkrematoriet för grisar i Matautu steg tunga svarta moln upp, ett olycksbådande tecken i den paradisiska stillheten.
Lukten av bränt kött hängde som ett hotande svärd över den lilla staden med dess bierstugor och anspråkslösa konsulat.
Det var mer än en läkares besatthet, det var ett förebud om det stora vanvettet, om att vår ljusa värld stod vacklande vid avgrunden.
Långt ut till havs följde dem den skarpa stanken.
I Safune på Upolo hade firman en agent, Nelson, en vänlig svensk av obekant bakgrund, och ett stycke in i land låg den lilla plantagen Vaipuoli.
August Unshelm lät ankaret gå ute i bukten och Nelson kom ombord för att hämta post och föra dem i land.
Sehnsucht hade sett hans post : idel tidningar och kuvert med firmanamn, små paket, likaledes med firmanamn, men inte ett enda privat brev.
I ett enda ögonblick stod mannens oerhörda ensamhet klar för honom : fullständigt ensam i hela världen, oändligt långt borta från sitt land, ingen på hela Savaii kunde tala hans språk.
De enda brev han fick var sådana han betalt för.
När de såg hans bostad förstod de hemligheten med paketen, ty huset var översållat med målade vaser, små tavlor, bonader och nipper som han skickat efter från postorderfirmor i Europa.
Där var röda stugor under lummiga björkar, fjäll och klara sjöar, väderkvarnar och fiskargubbar : --- Är det inte vackert, frågade han osäkert.
--- Ja, svarade köpmannen, det är mer än vackert.
Det är gripande.
De övernattade på Vaipuoli, dit Nelson följde dem.
Följande dag skulle de fortsätta med häst längs kusten.
12 --- Ingen enda människa är ensam, sade Maiava när de vilade i skuggan inför färden över o le Mu, de väldiga svartblå lavafälten under rykande vulkankäglor.
Därute darrade marken i stekugnshetta, bävande, den förbrända marken.
Nu är du långt från Hamburgs gator, Heinrich Sehnsucht, oändligt långt borta från trygga bostadshus och förnumstiga skolmästare.
Vad skulle de sagt, de gamla lärarna med naturvetenskapens obönhörligt sanna svar på alla frågor, vad skulle de sagt i denna förtärande hetta, på en darrande jord, fäst vid det långa skaft som guden Mafuie skakar när han blir vred.
Skulle de talat om lågtryck och högtryck när orkanen vräker husen överända, bräcker träden, kastar taken upp i luften, krossar skeppen mot stranden.
Hur oändligt långt borta är du inte, du gamla, urgamla värld.
--- Ingen enda människa är ensam.
Men i den gamla världens miljonhärar, som ödestyngt tågar mot graven till fabrikssirenernas tjut, där är alla ensamma.
Allt är inrättat efter aktiebolagets kalla stadgar, familjerna står som svartnade ruiner bland bostadsbolag, förtäringsbolag, uppfostringsbolag och begravningsbolag, släkten är en pietetsfullt inhägnad fornlämning, stammen känner man inte ens till namnet, och folket amputerat till stat, eller ännu värre : ras, de svikna drömmarnas sista förfärande vederbild.
--- Ingen enda människa är ensam, alla har en familj, en släkt, en stam.
Ingen är ensam, inte här.
Att vara ensam, det är att bli tom.
Hjärtat tas ut, ögonen, tankarna.
Till slut är bara skalet kvar.
Det är tomt.
Vet du hur man kan se att det är tomt ? --- Nej.
--- Det väger ingenting.
Ni eldar upp skalen för att kopran skall torka.
Man kan inte ha skalet till något annat.
--- Det är det enda.
--- Men alla de unga männen hos er är från olika stammar.
Ni talar olika, ni tänker olika.
Nelson är ensam från sin stam, Rasmussen från sin.
Dr Funk tillhör Samoafolket, kapten Hufnagel tillhör oss, men alla ni andra ? Ni är mycket ensamma.
--- Också missionärerna och patrarna är ensamma, också syster Käthe.
--- Missionärerna har en egen stam och patrarna har en mycket stor stam, den största i hela världen.
Finns det en pater och det kommer en annan pater, med en gång känner de varandra.
De har samma hjärta.
Köpmännen har alla olika hjärtan.
Några har inget hjärta alls.
Men syster Käthe, hon är något annat.
Hon är en taupuo sa, en helig jungfru.
--- Men hon har ju haft en man.
--- Hon är ändå en helig jungfru.
Hon liknar ingen annan.
När man ser henne förstår man att allt är sant.
Många går till missionen för att se henne.
Alla talar och sjunger för oss.
Men vi lyssnar inte.
De tror att vi kommer dit för att höra dem.
Men vi kommer dit för att se henne.
Det förstår de inte.
Hon är helig.
Det kommer en man till henne med en uppbränd hand.
Då gör hon allt som läkaren gör.
Men i sin hand känner hon lika stor smärta som mannen.
Det förstår mannen och han blir frisk.
Det kommer en mor med sitt barn.
Barnet dör och båda står och ser på barnet.
Syster tänker : det är mitt barn.
Och båda sörjer.
Men modern ser att båda sörjer lika mycket.
Då känner hon att systern bär hennes hjärta.
Snart sörjer hon inte mer, systern har sörjt för henne.
Hon är helig.
Därför älskar Samoa henne.
Samoa är heligt.
--- Varför är Samoa heligt ? --- Moa betyder jordens sköte.
Jorden, Tangaloa, gifte sig med himmelen, Tangaloalangi, och födde ur sitt sköte Moa, landet och öarna.
Sa betyder helig och invigd.
Landet är invigt åt Tangaloas sköte och heter därför Samoa.
Den största fågeln som finns är Moa, hönan.
Den är " sa ", helig, invigd.
Samoa betyder : invigd åt hönan.
--- Men vilket är det nu, är det jordens sköte eller hönan ? --- Det är båda.
--- Hur kan det vara det ? --- Det är så.
--- Och var har hönan och jorden kommit ifrån ? --- I början fanns ingenting, Leai.
Ur Leai kom den goda doften, Nanamu.
Som en rök, Efuefu, fyllde den Leai.
Ur röken kom molnen, Ao och till slut Eleele, jorden, den fasta.
Molnen och vinden gav liv åt Efuefu, röken.
Ur molnen kom Tangaloa.
Genom hans makt uppstod Eleele och Masina, månen, och La, solen, och Sami, havet, och Vai, sötvattnet.
Sedan kom den stora floden.
Då flydde Masina och Sami till Langi, himmelen.
Klipporna kastades omkring av havet och elden, Fu, uppstod.
Fu gifte sig med vattnet och så föddes Samoa.
Men den stora floden överlevde bara duvan, Lupe, och hönan, Moa.
Men på landet som elden och vattnet fött började små örter växa, Moose och Limu.
Från dem kom växterna, från växterna buskarna, från buskarna träden, till sist kom lianerna, och från lianen kom Ngata, ormen.
Men människan heter Tangata.
Ta betyder slå.
Tangaloa har all makt.
Han bodde i vidderna.
Han gjorde allting.
Han ensam fanns till, ingen himmel, inget land.
Ensam vandrade han omkring i världsalltet.
Det fanns inget hav, ingen jord, men på platsen där han stod blev klippor.
Tangaloa Fatapuunu hette han, allt är skapat av honom, ty då fanns inget skapat och ingenting annat.
Men klippor växte upp där han stod.
Då talade Tangaloa till klipporna : Dela er!
Då uppstod Papatooto, klippans fader, sedan Papasosolo, sedan Papalauaau, sedan Papaanuanu, sedan Papaeleele och de andra.
Och Tangaloa stod då och såg västerut och talade till klippan.
Så slog han klippan med högra handen och den delade sig åt höger, och jorden uppstod och havet och allt det andra.
--- Men vilket var först.
Tangaloa eller Leai.
--- Du har inte förstått.
--- Han har rätt, ni har inte förstått.
Det var sköterskan som hade kommit och satt sig bredvid dem medan Maiava talade.
Men hon själv då, varför hade inte hon sagt något, det var ju hennes uppgift, varför hade hon inte sagt att det var på ett annat sätt det gick till, inte elden och klipporna och intet, varför hade hon tigit ? Och han själv, Heinrich Sehnsucht, han hade också tigit.
Varför hade han inte öppnat sina läroböcker och föreläst läxorna om urcellen och den obevekligt segerrika utvecklingen fram till det tjugonde seklets bildade samhällsklass, målet och fullkomningen.
Varför hade han inte upplyst följeslagaren med alla civilisationens välsignelsebringande kunskaper om apmänniskor och urtidsödlor och kambrosilur ? Vilket mäktigt medel, mitt herrskap, att förtaga övertro och vidskepelse, vilken andens seger över materien, en vetenskapens klart lysande fackla för folket i mörker på de avlägsna öarna.
Men den som känt marken darra under fötterna vid rykande vulkaner och känt svavelröken i sina näsborrar, den som tryckt sig mot muren under orkanens sataniska trumeld och hört trummornas muller i mörka nätter, han vet inget bättre svar än detta : --- Vad som helst är sannare än pulpetfolkets böcker.
Det må vara Tangaloa, Masina, troll och dvärgar och onda andar, det är dock sannare än kurvskalor och hypoteser.
Så stort och mäktigt är livet och verkligheten, så överfyllt och outtömligt att bara den har fel som tror sig kunna skriva läroböcker i ämnet.
Sehnsucht teg.
Vad hade han kunnat säga, han som en gång lämnat förnuftets och nyttans värld på pilgrimsfärd till en annan, han som längtat och hoppats men glömt sin längtan för hästar, fakturor och Pschorrbräu.
Ja, han var mycket ensam ; ensamma var de alla, ett löskefolk uppspolat på denna kust, utan stam, utan släkt, utan folk, samlade kring en flagga som knappt sett en mansålder, söner av en sönderslagen kontinent, splittrad av sjuka tankar och omättlig vinningslystnad.
--- Ingen enda människa är ensam, inte ens de spetälska.
De har sitt eget folk, spetälskefolket, sin egen hövding, sina hyddor och lagar.
Men det folket är olikt alla andra stammar, utom patrarnas stam.
Man föds inte dit.
Man kommer dit.
Till de spetälska genom sjukdomen, till patrarna genom att bli utvald.
De färdades över lavafälten hela eftermiddagen.
Kvinnan bars av bärarna i en primitiv bärstol, Sehnsucht gick med hettan brännande genom skosulorna.
Någon gång kunde de rasta i skuggan av enstaka buskar eller träd, halvförbrända, väntande på slutet vid nästa utbrott.
Till slut ropade Maiava : --- Där borta ligger byn.
Halvvägs uppåt sluttningen skymtade de några bristfälliga hyddor.
Det var de spetälskas by.
Under träden låg samlade något dussin byggnader kring en fale tele, rådstuga, och malae, samlingsplatsen.
De var byggda som alla andra de inföddas hus, ett ovalt halmtak på pelare.
Här och var sågs sovtälten utspända under taken, tanken kom för honom att det var de döendes platser.
Nakna barn sprang mellan hyddorna, några friska, andra redan angripna av sjukdomen, haltande, krypande, blödande.
Mata, de spetälskas hövding, tog väl emot dem.
Han hade varit hövding redan innan sjukdomen kom över honom.
Men när sjukdomen kom fick han lämna sin by, sina dyrbara mattor, de oändliga överläggningarna i hövdingarnas rådsförsamling, festerna och glädjen.
Så blev han de spetälskas hövding.
Men han var dock hövding, om än hans fingrar föll av och fötterna var oformliga klumpar, om ögonen var halvblinda och ansiktet förvanskat av ärr och sår och bulnader ; han var dock hövding.
Han var hövding med hövdingens alla plikter och rättigheter, hövdingen över de spetälskas stam.
Och krymplingarna, de hasande, haltande och krypande följde honom som de förut följt sin hövding hemma i byn.
Mata granskade noga gåvorna, lät tända lamporna, strök filtarna mot bröstet, vägde konserverna i sina fingerlösa händer.
Allt fler och fler av de sjuka samlades utanför byggnaden och såg längtande in under taket.
Hövdingen gav för varje särskild sak en kort, hes befallning, och några av de friskare bar ut gåvan till den utsedde.
Så fortsatte de tills korgarna tömts.
Det blev kväll.
Mata talade ivrigt med sina närmaste män.
Syster Käthe lutade sig mot Sehnsucht : --- Mata vill göra en siva, en fest för oss.
--- En fest bland de spetälska ? Men då måste vi ju stanna här i natt.
--- Ja, en fest bland de spetälska.
Förberedelserna var inte omfattande.
En nyslaktad gris bars in till elden mitt i en hydda.
Lyktor hängdes upp, och firmans fotogenlampor spred sitt sken.
De som ännu kunde bruka händer och fingrar styckade grisen, kava, festdrycken ställdes fram, och Mata berättade om stjärnorna och om den bleka månen, Masin, och om hövdingedottern Sina, som under hungersnöden för länge sedan trodde att månen var en brödfrukt och kallade ned den för att äta upp den.
Då steg månen ned till de hungrande och tog med sig Sina och hennes barn från Samoa.
--- Och nu lever de där, långt borta.
Kanske är de lyckliga.
Men alldeles säkert längtar de till sin by.
Och han berättade om de mäktiga Tonga-konungarna, Falaaif Talaaifeii, som för länge sedan lade hela Samoa under sig och tvingade Samoafolket att bygga de breda tongavägarna av sten och korall.
Men två djärva män började ett uppror, och efter många strider drevs fienderna bort.
Till slut fanns de bara kvar på Savaii.
Där stod ett blodigt slag och ena hälften av tongakrigarna drevs ut i havet och drunknade, den andra hälften flydde till en bergstopp, en olo, ovanför Lealatele.
--- Men samoakrigarna lägrade sig runt omkring, och tongakrigarna hade varken mat eller vatten.
Men när de just skulle svälta ihjäl beslöt de att ge upp.
Då fick de äta den färska taroroten, som fräter och bränner mer än något annat.
Sedan har aldrig någon tongakung kommit till Samoa.
Medan hövdingen berättade, upptäckte Sehnsucht en ung flicka, uppenbarligen helt frisk.
Hon rörde sig med stor värdighet och bemöttes av de sjuka med aktning.
Han viskade till Maiava : --- Vem är hon ? --- Det är deras taupuo.
--- Men vad gör hon här ? --- Varje by har sin taupuo.
Det var taupuon, byjungfrun, av ädlaste släkt, sedan barndomen utvald och fostrad att bli byns ceremonimästarinna, värdinna, förespråkare, ren och orörd, högt aktad och vördad, mönsterbilden för allt höviskt och skönt.
Sehnsucht mindes berättelsen om den unge bokhållaren, vars avskurna huvud man funnit på kasinots trappa ; han hade kränkt en taupuo.
Röken drev undan, samtalen tystnade och långsamma sånger böljade fram och åter till flickans rytmiska rörelser.
Krokiga, vitnade armar sträcktes, händer lyftes, läppar rördes utan ljud.
De som var längst bort reste sig, de gamla männens ben rörde sig, barnen jublade och sången steg, rytmen dundrade mot stolpar och mattor.
Sist av alla reste sig också taupuon i sin mäktiga krona av hår och fjädrar, tvigan.
Hennes ansikte var så fyllt av bedrövelse som om hon, den friska, burit alla de sjukas plågor.
Ensam dansade hon inför dem alla, med utsökt mjuka rörelser framför den sjungande skaran.
Barnen sjönk ned vid hennes fötter, sjuka och friska om varandra.
Och under sången och dansen klarnade hennes anlete och hon log.
Det var ett obeskrivligt leende, vänt mot barnen, mot de sjuka, mot hövdingens män och de främmande.
Var är du, Heinrich Sehnsucht, förtrollad av denna bruna kropp så långt från S :t Paulis köttmarknad där de unga kontoristerna släcker sin lystnad, alltid lika besvikna.
Vad är det för värld av sjuka och döende, som låtit dig se något som detta ? Det blev natt.
Eldarna glimmade i hyddorna.
De sjuka rrog sig undan, lamporna släcktes.
Det var stilla.
Maiava, följeslagaren, satt vid hans sida.
--- Men varför är hon här ? --- Hon är också sjuk.
Såg du inte de vita fläckarna på hennes rygg ? Hon också.
Det var tyst kring byn.
Då och då darrade marken, eljest var allting stilla.
Han såg sköterskans skugga vid elden och hörde tårar.
Åter frågade han : --- Någon gråter.
Vem ? --- Det är taupuon som gråter hos systern.
Han reste sig.
Flickan låg med huvudet i sköterskans knä och kroppen skakade : --- Men varför, syster, varför detta oändliga lidande, svara, ni kan ju alla svar, varför skall alla äta varandra och ruttna och dö, varför ? Flickan rörde sig inte, men sköterskan vände det tärda ansiktet mot honom.
--- Vill ni jag skall svara uppriktigt, herr Sehnsucht ? --- Ja, jag vill ha ett uppriktigt svar!
--- Ni vill, om jag skall vara uppriktig, inte alls ha något svar.
Ni vill varken söka eller fråga.
Ni vill anklaga.
Hon strök flickans hår och gråten tystnade efterhand.
Maiava väntade på honom när han kom tillbaka.
--- Du talade hårt till systern, varför ? --- Jag vet inte.
--- Du är bitter på himmelen för taupuons skull.
--- Ja, det kanske är så.
--- Därför talar du hårt till systern.
Jag tror du är en dålig människa.
--- Varför det ? --- Du ser bara det som är vackert, men du förstår inte det som är heligt.
Du älskar taupuon för att hon är vacker.
Men hon är mer än vacker.
Hon är helig.
När hon dansar lyfter hon alla sjukdomar från de sjuka.
Därför älskar de sjuka henne.
Men du ser bara att hon är vacker.
Systern är mer helig än taupuon, men de är heliga på samma sätt.
Därför går taupuon till systern och gråter och lämnar alla de sjukas sjukdomar till henne.
Och systern lägger dem i sitt hjärta.
Du vågar inte tvätta hövdingens sår och smörja honom med oljan.
Du var rädd för sjukdomen.
Du lät systern göra det.
Och systern tvättade hans sår och smorde honom.
Till sist kysste hon hans panna.
Förstår du ? --- Jag förstår ingenting.
Hur orkar hon, hur orkar hon bära allt elände ? --- Hon vet vart hon skall lämna det vidare.
Helig är hon.
Men du är ensam.
Därför kan du inte dela något med någon.
Ingen kan lämna något hos dig.
Du talade hårt till systern.
Du älskar bara det som är vackert.
Sov de den natten ? Mata sov under sina nya filtar, de gamla kvinnorna sov när de suttit sin vakt vid elden.
Systern sov, lutad mot en stolpe.
Flickan sov i hennes knä.
Maiava sov sin lugna sömn vid hans sida.
Men Sehnsucht vakade.
13 Julen närmade sig.
Julgästerna kom i hopar : systrar och bröder, fäder och mödrar, fastrar och mostrar för att inte tala om kusiner.
Kasinot fylldes.
Hufnagels och Funks härbärgerade redan otaliga, Tivoli, Klub och International var överbelagda.
Vår unge vän fick inga julgäster och vem hade han kunnat vänta ? Familjen drog sig nätt och jämnt fram på sin lilla rörelse, fästmö hade han aldrig haft och bland de andra : vem skulle ha kommit ? En enda kunde han tänka på och längta efter : musikläraren.
Blotta tanken var fåfäng.
von Beyer fick ut sin familj, hustru och två barn.
De fyllde hans spartanska cell med bylten och skratt.
Sällan sågs han i baren, sällan på Lindenau, men alltid hade han ett barn i vardera handen och den lilla familjens lycka syntes vara oändlig.
Efter jul skulle von Beyers återvända till Hamburg på ett halvårs semester, men den lycklige barnafadern skulle aldrig mer se Samoa.
Vem hade kunnat ana att han, vår föredömlige storebror, endast två månader efter hemkomsten skulle ge sig av under falskt namn till Lodz för att under fem veckor, ständigt jagad från by till by, samla de sammansvurna tills han slutligen greps, angiven av en tysk mejerist.
Han lär ha dött under tortyren.
In i det sista bevarade han sin hemlighet.
Vem kunde anat detta ? Ja, vem kunde anat att vi mindre än ett år därefter skulle släpas bort som fångar till ett land vi inte kände, att vi skulle spärras in bakom taggtråd som brottslingar, utan annan skuld än vårt fosterland, att vi, lyckliga köpmän, skulle bli offer för den Albions ohyggliga uppfinning där vi sett tusentals olyckliga boer försmäkta : koncentrationslägret.
Vem hade kunnat ana det dessa klara varma dagar när gatorna fylldes av lekande barn och färggranna parasoller och våra skepp löpte ut och in, tungt lastade ; en köpmans fröjd.
Mindre än ett solvarv, och de skulle släpas in i fiendehamn, beslagtas eller sänkas av välriktade granater.
Vi glömde alla mörka moln denna jul, alla hotande skuggor.
Vi glömde de rykande vulkanerna och markens beständiga darrande, denna sista jul innan allt förändrades.
Moln och skuggor saknades likväl inte.
Det mörkaste av dem alla var Kolonialkommissionen.
Dess arbete lär väl numera vara begravt under hekatomber av meningslösa riksdagsprotokoll i något otillgängligt arkiv.
För oss saknade den likväl inte betydelse.
Den antog allt större och mer hotande betydelse, ju mer dagen för dess ankomst nalkades.
Så kom de.
En dag stod de på bryggan, omtumlade, svettiga och misstänksamma, de folkvaldas förtroendemän, oändligt betydelsefulla.
Där var ordföranden, Carl-Joachim Ferdinand Graf von Plötzen-Sauerhof, en majestätisk herreman med vita mustascher och långsamma rörelser, förnuftets och det beståendes talesman, med misstänksamhet och nedlåtande betraktad av Dr Bohling, domare till professionen och liberal till åskådning.
Liberal var också konsul Grabinski från Baden-Baden, dock inte tillräckligt liberal för att kunna betraktas med sympati av herr Holthusen, socialdemokraten, som anade storkapitalets försåt bakom varje knut och till Plötzen-Sauerhofs aldrig dolda leda ständigt förkunnade klasskampens nödvändighet.
Vetenskapen representerades av den berömde antropologen professor Scheutzlow, vars skalle, enligt hans egna forskningsresultat, hade de idealiska ariska proportionerna.
Det fanns redan en tom monter reserverad för denna anmärkningsvärda skalle på hans institution i Strassburg.
Men över dem alla tornade den väldige professorn, Dr Zeller upp sig, ett monument över sin egen storhet.
Firman mötte dem på bryggan.
Mässingsorkestern blåste och Tysklands flagga vajade lojt vid sidan om Hamburgs tretornade borg.
--- Jag vägrar låta mig mutas av storkapitalet, väste Holthusen.
Orkestern blåste.
--- Utsugarna skall aldrig få mig på knä, fortsatte riksdagsmannen.
--- Får jag be herrarna om tystnad, kom en sned viskning från Plötzen-Sauerhof.
--- Aldrig!
Musiken tystnade.
--- Det är oss en synnerlig ära, började välkomsttalet.
--- Profitörer!
väste Holthusen.
--- Tag ert förnuft tillfånga, försökte Bohling.
--- Det är en fräckhet mot det arbetande folket!
Fanorna vecklade ut sig i brisen.
--- ... vårt fulla förtroende och vår djupa tacksamhet, fortsatte talaren.
--- Detta skall avslöjas!
--- Vår ringa gästfrihet o.
s.v. ... --- Aldrig!
--- ... tillåter oss hoppas att herrarna som firmans gäster ... Protesterna drunknade i applåder.
Men komplikationerna hade ingalunda upphört.
Ty firmans anspråkslösa förhoppning visade sig åstadkomma djup oenighet bland herrar kommitterade.
Bohling och Holthusen ansåg sig inte böra vara gäster hos den firma de var ute för att skada, Plötzen-Sauerhof blossade av förtrytelse över plebejernas fräckhet, Grabinski snodde sig olyckligt utan att veta var han skulle stå, medan professor Zeller betraktade den viskande dispyten med olympisk överlägsenhet, som en underhållande tuppfäktning.
Lyckligtvis trumpetade blåsarna tillräckligt länge för att dispyten skulle avstanna, men bland de infödda hade kommissionen redan uppväckt största intresse.
Utan tvekan var riksdagsmännen något av det mest underhållande man dittills hade sett.
von Beyer förutsåg givetvis och alldeles riktigt sådant som ingen annan kunnat förutse.
Han förmanade storebroderligt : --- Kom ihåg att vi har fiender inpå oss.
Allt vad vi säger och gör kan vändas mot oss.
Baren tömdes på det mesta av starkdrycker och fylldes dess mer med oskyldigt öl, mineralvatten och lemonader.
Och mycket riktigt, redan andra dagen gjorde Bohling ett försök : --- Vad dricker ni i allmänhet ? --- Åh, vi dricker vad vi har, svarade Lutze anspråkslöst.
En blick över axeln till baren gav magert resultat.
--- Har ni inget starkare ? --- Någon enstaka flaska kan väl finnas --- om någon särskilt vill ha.
--- Annars skickar vi gärna ner någon till Apia och köper --- om ni särskilt vill ha.
--- Vi är försiktiga själva men för våra gäster vill vi göra allt.
--- Dean's kan nog fortfarande ha öppet --- om det är så att ni särskilt vill ha.
--- Annars bör man helst vara försiktig här.
--- Vi bör ju vara föredömen för de infödda --- men om ni särskilt vill ... Bohling försökte aldrig mer den avdelningen.
Herr Holthusen däremot koncentrerade sig på de svarta gossarna.
Enligt lärofäderna borde de svarta gossarna vara illa däran, plågade, misshandlade och utsugna.
Här skulle kapitalets våldsgärningar avslöjas.
Några besök på Vailele med von Beyer som tolk gav ringa resultat.
På riksdagsmannens order samlades ett femtiotal av arbetarna från Mulifauna och Vauele.
Något sådant hade aldrig förekommit, och stämningen var förväntansfull som inför en premiär.
Folktribunen framträdde i slokhatt och öppen skjorta och hälsades med applåder.
Han presenterade sig själv mångordigt och omständligt såsom arbetarhövding och medbroder, vilket väckte stor förvirring och munterhet, ty något så dråpligt som detta hade de aldrig hört förut, att man skulle kunna vara hövding och arbetare på en gång.
Munterheten irriterade arbetarhövdingen.
Han avslutade sitt anförande påfallande korthugget och övergick till att ställa frågor.
--- Fråga dem om de hindras att organisera sig.
--- De har inget ord som betyder organisera.
--- Fråga dem om de har för låga löner.
von Beyer frågade.
En pinsam tystnad bredde ut sig.
Arbetarhövdingen glodde ilsket ut över den besvärade publiken.
Till slut sade von Beyer : --- Jag tror de tycker frågan är ofin.
--- Men fråga om de är missnöjda med något.
Samma tystnad.
Till slut reste sig en kraftfull man och talade långt och allvarligt.
--- Vad säger han ? --- De saknar sina kvinnor.
--- Kvinnor!
Riksdagsmannen upplöste mötet och återvände förbittrad till sitt logi, övertygad om att kapitalets lakejer saboterat klasskampen.
Dock, Holthusen var icke en man som lät sig besegras.
Följande dag hade han lejt en tolk, en kines med outtalbart namn, gemenligen kallad Mr King.
Med King i släptåg gav sig riksdagsmannen ut i verkstäderna.
Först av alla träffade han på den vitskäggige förmannen Rasmussen, som fört ett vidlyftigt liv på många öar innan han till slut stadgade sig i firmans tjänst.
--- Jag vill tala med arbetarna, snäste Holthusen.
--- Nåja, nåja, svarade Rasmussen på vänlig plattyska.
--- Nåja ; vad menar ni ? --- Nåja, de arbetar just nu.
--- När en riksdagsman begär något kan profiten vila.
--- Nå, det tror jag nu inte, men gå till Dr Schwesinger på sjukhuset.
Han har väl alltid några sjuklingar.
Men tala långsamt och högt, han hör illa.
Mr King teg outgrundligt och hade redan börjat omfatta Holthusen med ogillande.
--- Jag är riksdagsman Holthusen, vrålade arbetarhövdingen till den förbluffade läkaren, som ingalunda hörde illa.
Antingen är mannen vansinnig eller döv, konstaterade läkaren och vrålade tillbaka : --- Dr Schwesinger.
--- Jag vill tala med arbetare.
--- Jag har bara sjuka.
--- Låt mig tala med sjuka arbetare, skrek Holthusen med en sista ansträngning, ty det var mycket varmt.
--- Ni kommer att skrämma dem.
Ni talar för högt.
--- Ni talar själv högt.
--- Det är för att ni är döv.
--- Det är ni som är döv.
--- Vem har sagt det ? --- Jag vet inte vad han heter.
Läkaren gav den förkrossade folktribunen en medlidsam blick : --- Det är inte alltid lätt när man kommer till tropikerna första gången.
Men visst kan ni få tala med de sjuka.
Inte heller detta slog väl ut.
Holthusen ställde långa och uppfordrande frågor till de arma sjuklingarna, King översatte med högst tio ord, den sjuke talade långt och osammanhängande tills tolken tröttnade och sammanfattade med föredömlig koncentration : --- Han svarar : Nej.
Holthusen kände sig alltmer insnärjd i kapitalets listiga nät.
Konsul Grabinski övermannades mycket snart av värmen och fukten och tillbragte sina dagar med whiskygrogg på kasinot.
Ogärna gick han ut, men genom Mr King, som städslat sig som dragoman hos kommissionen, hade han fått adressen till ett av Apias mycket få offentliga fruntimmer, och där gjorde han regelbundna besök.
Hennes namn var Mary Hayes, och det namnet glömmer ingen som varit i Söderhavet.
Mary Hayes var verkligen sondotter till den beryktade sjörövaren Bully Hayes.
Han ansågs vara amerikan, var född omkring 1835.
Hans samlade kapital var hans revolver, och med den bedrev han sin något oregelbundna rederirörelse.
Det skepp som passade hans smak bäst bordade han med revolver i hand och förde det till en lämplig hamn, där han sålde skepp och last.
Till och med den liberala amerikanska rättvisan tröttnade så småningom på detta näringsfång, dömde honom till döden och satte ett pris på hans huvud.
Då befanns Samoa lämpligare som verksamhetsområde, och här chartrade han på sitt vanliga sätt skeppet Leonore och seglade till Shanghai, där han lyckades få den riktige kaptenen satt i fängelse.
Nu slog han sig på emigranttrafik.
Han packade skeppet fullt med kinesiska arbetare, som visserligen betalade oerhörda summor till Hayes, men i gengäld fick hans löfte att de skulle komma iland i Australien utan att betala invandraravgiften.
Han höll sitt löfte om också på ett ovanligt sätt.
Utanför Melbourne hissade han nödflagg, och när den siste av himmelsens söner gått över på de tillskyndande skeppen, seglade han sin väg.
Hans slut blev som hans liv, hans styrman slog ihjäl honom med en järntacka.
Med en sådan farfar kunde man kanske inte vänta sig någon mer regelbunden livsföring av Mary Hayes.
Hon var halvkinesiska och hade i sitt fallfärdiga hus ett icke närmare bestämt antal olikfärgade barn.
Samoanerna betraktade hennes näringsfång med förundran, men som Bully Hayes stod högt i aktning hos dem, kunde hon då och då finna bananstockar och säckar med kopra vid sin dörr.
Några av firmans unga herrar frekventerade henne ; gick skamsna och besegrade, återkom besvikna och tysta.
Hon hade ett svårt bensår, som hon regelbundet gick till syster Käthe för att få omlagt.
Barnen vid hennes dörr lekte tysta lekar, och när kvällen kom drog de sig undan till ett skjul de byggt i trädgården.
Vad för religion hon hade lär väl ingen ha vetat, men hon gick till maristerna för att få barnen döpta och tidvis bodde de hos nunnorna.
En av bokhållarna, som varit hos Mary Hayes några gånger sade : --- Hade inte barnen varit, det är olidligt att se dem, där de sitter på trappan och bara ser på en.
Konsul Grabinski gjorde sig inga sådana samvetskval.
Men vetenskapen skall vi inte glömma.
Professor Scheutzlow upptog omedelbart sina forskningar.
Redan vid första middagen granskade han ingående samtliga närvarande, fastnade för Sehnsuchts blonda huvud och läspade med ett elakt leende det ominivösa ordet : --- Ostbalt!
von Beyer tilldrog sig givetvis också hans uppmärksamhet.
Den som inte invigts i skallmätningens hemligheter skulle tagit den unge mannen för europé av renaste blod och bästa karaktär, men Scheutzlow visste bättre.
Vid efterrätten lutade han sig över bordet och väste till fru von Beyer : --- Hon skall akta sig för den där, unga frun, en utpräglad bovtyp, tattare.
Som dagarna gick avslöjade han mer och mer illavarslande drag hos firmans personal.
Inte nog med att det inte fanns en enda arier, utan vi hade förutom den ostbaltiska och levantinska belastningen även tydliga bedragarskallar, det fanns till och med två fall av presumtiva falskmyntare.
--- Vänta bara, mina herrar, vänta bara skall ni få se, pruttade han illvilligt.
Samoanerna tog emot skallmätaren med stort intresse och roade sig furstligt åt detta nya nöje.
Scheutzlow fann själv emellertid betydligt mindre anledning att vara glad, ty det visade sig att de ariska drag, som så beklagligt saknats hos firmans personal och övriga tyskar i Apia, samt och synnerligen var att återfinna hos de infödda.
Men en vetenskapsman är alltid en vetenskapsman, och inte ens obehagliga resultat får förtigas.
Man kunde förstå att skallmätningsresultaten gav till upphov betydande slitningar i kommissionen.
De övriga medlemmarna, von Plötzen-Sauerhof möjligen undantagen, var synnerligen angelägna att öka den tyska invandringen till Samoa.
Det var givetvis en utomordentligt farlig politik, både för Samoa och firman.
Men nu hade den stött på ett orubbligt hinder i vetenskapen.
Ty både som geopolitiker och som antropolog måste Scheutzlow å det kraftigaste motsätta sig att ostbalterna tilläts uttränga arier.
Förgäves och obedd sökte Grabinski stifta fred i de allt tätare fejderna mellan klasskampen och rashygienens banérförare.
Ofta hörde man hans vädjande röst i tumultet bakom kommissionens stängda dörrar : --- Lugna er, mina herrar, ta ert förnuft till fånga.
--- Förnuft!
Skallmätaren är vansinnig!
--- Typisk tattarskalle, läspade Scheutzlow.
Den ende som egentligen roade sig var von Plötzen-Sauerhof.
Sehnsucht hade fått till uppgift att föra honom runt i byarna och vara hans tolk, och aldrig hade den hedersmannens långa, gammalmanssirliga tal fått bättre mottagande än här.
Artigheter utbyttes i oändlighet, och man insåg alltmer att greven måste vara en hövding av mycket hög värdighet, förmodligen obetydligt under kejsaren själv.
Det samoanska språket är ju så praktiskt inrättat efter det av Holthusen hatade klasssamhället, att samma sak betecknas med helt olika ord allteftersom det berör en vanlig dödlig, en hövding, en stor hövding eller en mycket stor hövding.
von Plötzen-Sauerhof steg snart till mycket stor hövding.
När de lagt sig om kvällarna i byns gästhydda eller skiljdes åt utanför kasinot, suckade han : --- Ett folk av ädlingar, tro mig.
I dessa goda tankar somnade han.
Det fanns inget skäl att störa honom.
Men vad sysslade då professor Dr Zeller med ? Bland firmans unga herrar hade han redan förvärvat vedernamnet " det obetingade jaget ", sedan Gröler avhört en kostbar konversation utanför kommissionens konferensrum.
Sammanträdena hölls ännu strängt hemliga, och Zeller hade uppenbarligen kommit för sent.
På hans vredgade knackning svarade konsuln från andra sidan dörren : --- Vem är det ? --- Det är jag, utbrast den oändligt store.
--- Vem är " jag " ? --- Det finns ingen annan än jag som är jag.
Detta obetingade jag såg i kraft av sitt andliga stånd som sin särskilda uppgift att visitera skolorna och missionerna.
Naturligt nog var det tyska skolan som blev det främsta offret för hans nit.
Här besökte han inte endast varje lektion utan var också närvarande vid gudstjänsterna, då han placerade sig väl synlig för alla, mitt i den stora salen.
Församlingens blickar var som förhäxade av denna sällsamma uppenbarelse, och pastorn blev alltmer nervös för varje nedlåtande ögonkast.
Utan förvarning kunde den store kasta huvudet åt sidan och med fingret tankfullt under näsan exponera sin ingalunda osköna profil för de närvarande.
En annan gång kunde den välformade handen fara upp i luften blott för att bli en behagfull smekning över den svartgrå nacken.
Endast barnen misslyckades han att fängsla.
Den första söndagen hade Hartmanns hamnat bredvid den store.
I det tysta ögonblicket innan preludiet till första psalmen hördes en späd röst : --- Mor, jag vill inte sitta här.
Den farbrorn luktar illa.
Eljest kunde Zeller, säkert med tillfredsställelse, iakttaga att de unga herrarna ingalunda var flitiga vid de tyska gudstjänsterna.
Och varför skulle de varit det ? Den tyska skolan hade som tyskhetens officiella fäste i Apia en anspänd och obehagligt anspråksfull anda, som var så ytterligt främmande för kasinots glada sällskapsliv, med dess angenäma blandspråk av tyska, engelska och samoanska.
Det var ett de invigdas språk, som barndomens rövarspråk, fullt av anspelningar och hemliga samförstånd, öppet mot livet och livsglädjen, men ett rött skynke för skollärarens ständiga gnatande om nationell hygien, språklig anständighet och renlighet.
Och vad hade predikanten att säga dem med sina oändliga monologer över deras syndighet och tidens allvar, med obegripliga svar på frågor de aldrig ställt men aldrig den minsta smula näring åt deras hunger och längtan, som han icke ett ögonblick kunde ana, ty han lyssnade aldrig.
Och de gånger han såg dem, då var det ingalunda för hans egna ords skull, som hans högmod frestade honom att tro, utan för de gamla koralernas skull, dessa allvarligt sörjande toner med plötsliga blänk av sol och skimmer, toner som etsat sig in i vårt folks själ i fyra århundraden men som nu tystnar under de röda fanornas segertåg och nederlag.
Man talade inte mycket om detta.
Vi tyskar gör det inte gärna.
Hjärtats innersta är alltför skört för att ställas ut eller dissekeras.
I all den styrka vi då hade var vi mycket svaga.
Och nu, när också den yttre styrkan berövats oss, återstår endast svagheten och dess mörke följeslagare : hatet.
Har vi väl skäl och rätt att hoppas att vårt folk i denna djupa svaghet skall vilja förbida något annat, någon annan än hatets profeter ? Vår vältalige predikant, som nu så våndades inför det obetingade jagets överlägsna blickar, hade aldrig ens vågat lyssna.
De unga köpmännen hade tyckts honom vara en främmande och farlig människoart, vars närhet han fruktade.
Men von Beyer, som höll sig till maristerna, förde samman sina vänner och bröder med pater Saint-Jean, elsassare liksom Messmer.
Patern bodde utomordentligt enkelt i ett litet brädskjul på pålar vid ångkarusellen i Matafele, ett underverk en amerikansk cirkus lämnat kvar efter en misslyckad turné i Söderhavet med slutligt débacle i Apia.
Karusellen var alla barns stora glädje och var så också för pater Saint-Jean, som när som helst var redo att bekosta en åktur av sina utomordentligt begränsade tillgångar.
Och barnen besvarade hans kärlek på det märkliga sätt som bara barn kan, de smyckade hans torftiga trädgård, bar stenar till hans gångar, satt vid hans fötter och lekte i timmar men helst lyssnade de till när han berättade.
--- Berätta om Katarina från Egypten, fader!
--- Ja, berätta!
von Beyers kamrater tog han inte emot annorlunda än barnen.
Ofta blandades de om varandra, och pater Saint-Jeans små vänner blev barn för de unga köpmännen, de barn de längtade efter men skulle få vänta så oändligt länge efter, ja kanske aldrig se, ty de var handelns livegna postulanter, dömda till långt och smärtsamt celibat, som Mary Hayes och hennes systrar endast kunde mildra till fadd matthet.
Vad talade de om, de långa kvällarna på pater Saint-Jeans veranda ? Själv sade han aldrig mycket, och det kanske var det som gjorde att de så ofta återkom, särskilt sedan julgästerna och riksdagskommissionen ockuperat kasinot.
Ty pater Saint-Jean hade en förmåga som varken deras förmän, predikanten eller de själva besatt : han lyssnade.
Han lyssnade till struntprat och sorger och förhoppningar, sörjde med dem besvikelsefyllda postdagar, delade deras ensamhet, ja, Sehnsucht, som så länge arbetat samman med syster Käthe, fann dessa två mycket lika, utom kanske att paterns tillförsikt och lugn i någon mån saknades hos systern.
Han begärde aldrig att få se dem i mässan.
Någon gång följde Sehnsucht och Lutze med von Beyer utan att förstå många ord av paterns galliska latin.
Men efteråt sade de till varandra : --- I tyska skolan förklarar de allting och man förstår ingenting.
Här förstår man ingenting, men på något egendomligt sätt förstår man ändå.
Professor Zeller förbigick maristerna och pater Saint-Jean med likgiltighet.
Han hade också utomordentligt begränsad tid, inte minst med tanke på den instundande Hemlängtansdagen, en på hans initiativ instiftad högtid att firas i kolonierna strax före jul.
Det var Hemlängtansdagen och det intresse för kolonialfrågan dess instiftande visat, som berett honom platsen i kolonialkommissionen.
Dagen skulle bli minnesvärd i många avseenden.
Redan detta att Zeller själv befann sig på plats var ägnat att öka förväntningarna.
Den övriga kommissionens närvaro förhöjde glansen än mer.
Orkestern övade som den aldrig övat, all undervisning i skolan upphörde och ersattes med fosterländska sånger, men den fulla paniken utbröt när det blev känt att kommissionen skulle uppträda i frack, ett plagg som för övrigt bara fanns i fem exemplar på hela Samoa.
Ingen hade kunnat förutse detta, ingen utom Mr King, dragomanen, som i god tid importerat ett parti bättre begagnade frackar med tillbehör från San Francisko.
De betingade priser som kunde fått en ockrare att gråta blod.
Kinesen var obönhörlig.
Men Gröler svor att ta hämnd.
Så kom den stora fruktade dagen.
Salen var nymålad och blomsterprydd, publiken tämligen festklädd och förväntansfull.
Professor Dr Hans-Herman Zeller trädde upp på podiet och lät ordnarna glänsa, orkestern tog upp " Die Wacht am Rhein " med aldrig förut hörd beslutsamhet.
Detta var Hemlängtansdagen.
Redan vid de första takterna skallrade rutorna betänkligt och von Beyers minste upptäckte med ett illtjut att taket började spricka.
Ännu några takter och sprickorna spred sig överallt.
Och som ett grovkornigt stoff snöade taket ner över den högtidsklädda skaran och täckte de svarta frackarna som med vitaste flingor, illusoriskt lika den snö vi vid denna tid så älskar att se falla över Hamburgs tak.
14 Vi har väl inte kunnat dölja den munterhet, för att inte säga som det är, den skadeglädje, med vilken de unga herrarna mottog alla de folkvaldas små missöden.
Det var en ungdomens oansvariga skadeglädje, grundad i övermod och bekymmerslöshet.
Den förståndige hade redan insett att man hade lika lite skäl till övermod som man hade goda skäl till bekymmer.
Men som kolonialfrågan nu för så många, också bland dess ivrigaste förespråkare, fallit i bakgrunden för mer brännande angelägenheter som Ruhr och krigsskadeståndet, må det tillåtas oss att teckna en bakgrund till vad som då syntes vara skäl att bekymras, goda skäl, som man sade, lyckligt okunnig om de förfärliga olyckor som så snart skulle drabba vårt Tyskland.
Vi har tidigare nämnt riksdagens vettlösa motstånd mot den store kanslerns försök att genom ett begränsat stöd åt Godeffroys rädda Samoa.
Och vi har redan talat om hur våra kolonier grundades genom Hansans djärva sjöfarare snarare än genom krigståg och ockupation.
Men kring sekelskiftet hade kolonialföreningarnas verksamhet och sakens självklarhet fått de folkvalda att ändra mening.
Det dåliga samvetet sökte nu skyla sina missgrepp genom en nitälskan som nästan var ännu mer skrämmande än den förra likgiltigheten.
Med vördnad och aktning har vi talat om Hansans storhet och handelns höga uppgift.
Kanske minns också läsaren namnet Solf ? I Dr Solf, Samoas förste guvernör och sedermera kejserlig kolonialminister, fann riket en värdig like till Hamburgs Godeffroy.
Hur oändligt fjärran var inte hans kolonialpolitik från belgarnas utsugna slavstat eller fransmännens besinningslösa mördande ? Med största förståelse för handelns rättmätiga krav såg han sin uppgift som missionär snarare än som kolonisatör.
Hur ofta upprepade han inte denna sats : --- Att kolonisera är att missionera.
Man ler åt oss ? Ja, arma folk, där det ädla blivit löjligt och den goda viljan misstänkt, har du inget annat än ditt kalla grin till övers för den uppriktiges strävan, då må du väl le, ty du lär icke ha alltför många glädjeämnen.
Uppriktig var verkligen hans strävan.
Kolonierna var för honom mer än några kvadratmil odlingsbar mark, lämplig att exploatera, de var också de människors land där vi hissat vår fana.
Annorlunda tänkte man i riksdagen.
För dessa som aldrig sett våra kolonier eller lärt känna dess folk, annat än möjligen vid bekväma turistresor, för dem tedde sig Solfs politik vek och viljelös.
De såg på sina kartor och upprördes i sina nationella hjärtan över dessa väldiga vidder där uppenbarligen tyska städer sedan länge borde höjt sina torn och skorstenar, dessa fält, där lata herdar drev omkring med magra hjordar, men där den tyska fliten med lätthet skulle kunna vinna väldiga skördar av vete och sockerbetor.
Men de oskyldiga herdarna och durraodlarna ? De skulle kläs på och uppfostras att bli lydiga tjänare.
Så hade man tagit fram kartbladet över Samoa, betraktat firmans väldiga domäner, jämfört hela arealen med den odlade marken och åter häftigt upprörts i sitt sinne, inte minst sedan man hört att såväl firman som kolonialministeriet på allt sätt motarbetade invandring, d.v.s. hindrade utfattiga emigranter att som misslyckade plantageägare sluta ett eländigt liv i Apias skjul och hyddor.
Detta senare varken sade eller tänkte man dock, ty eljest kunde ju förtrytelsen tagit slut, en förfärlig olycka.
Och nu vill vi införa ytterligare en ny faktor i denna av personer och sammanslutningar redan så rika berättelse men vi gör det i den trygga förvissningen att dess tid icke blir lång.
Det är Plantageföreningen.
Det fanns verkligen en icke obetydlig skara tyska plantageägare på Samoa, för det mesta ditlockade av falska sagor om Söderhavets överflöd, men till sin ankomst helt okunniga om den stenbundna jorden, den ständiga vattenbristen och de stora kapital som måste bindas många år, innan en plantage kunde bli lönsam.
De levde för det mesta ett beklagansvärt liv på små jordplättar under förtvivlat slit som aldrig tog slut och dock aldrig räckte.
Många sjönk snart ner till de inföddas levnadssätt utan att likväl bli ett med dessas älskvärda sinnesförfattning, de gifte sig med deras kvinnor, deras barn sprang nakna och pladdrade sina kamraters angenäma tungomål, men det blev aldrig mer.
De blev, om det tillåtes oss uttrycka det så, hängande i luften mellan de välbeställda vita och de infödda.
Som alla besvikna och bedragna sökte de efter en syndabock, och som fru Unruh funnit den i vår unge vän, så fann plantageägarna den i firman.
Den var själva orsaken till deras misslyckande, den, aldrig de själva.
Med avundsammma blickar såg de från sina ynkliga fält till firmans präktiga planteringar, som varje år berikade aktieägarna med en betydande utdelning.
För dessa arma existenser blev kolonialkommissionen ett villigt redskap.
Den hade ju i själva verket redan framdrivits av kolonialföreningarnas agitation i dessa frågor.
von Beyer hade alldeles riktigt insett att detta var fiender, och firmans gästfrihet kunde på intet sätt minska den motvilja de redan från början bestämt sig för att hysa mot allt de mötte här.
Socialisten fann i firmans avvisande hållning till ytterligare invandring ett bevis på kapitalets fräcka försök att monopolisera koloniernas rikedomar, och som han sedan sina misslyckade sammanträffanden med våra svarta gossar bestämt sig för att arbetarklassen var lika med den europeiska arbetarklassen, bekymrade han sig måttligt för de inföddas väl och ve.
De svarta borde skickas tillbaka till sina öar och samoanerna måste ovillkorligt omskolas att helt bryta med sin samhälls art, så motbjudande präglad av klasstänkande, först därefter skulle de kunna betraktas som mänskliga varelser.
Till dess borde deras mark utdelas till idoga tyska arbetare, som hade aktning för hederligt arbete och inte låg och drog sig i halmhyddor hela dagarna.
Men om de inte ville bli omskolade ? --- Vi har väl en flotta!
Att firmans egendomar skulle minskas högst betydligt behöver inte nämnas.
Bohling, liberal och nationell, hade redan hunnit uppröras tillräckligt över firmans och ämbetsmännens brist på nationellt sinnelag.
Kasinots bekväma blandspråk fick håren att resa sig på hans huvud, som han uttryckte det.
Han var emellertid nästan helt skallig, varför just detta inte kan ha varit särskilt smärtsamt.
Plantageägarnas betydligt större anpassning såg han som en frukt av deras olyckliga sociala omständigheter, vilka ju firman till största delen vore ansvarig för.
Missödet med taket vid Hemlängtansdagen hade av professor Zeller satts i dunkelt samband med firmans unga herrar.
Och ännu djupare in i dunklet anade han världskatolicismens sammansvärjning mot den fria individens känsloreligion, ty det var just den han själv var anhängare av och ansåg som den andliga utvecklingens högsta punkt, förebådad av Luther, men i sin fulla blom först i det tjugonde århundradet.
von Beyers förtappelse under den påvliga vidskepelsen var han redan underrättad om och de övriga unga köpmännens dragning åt samma håll fastställde han med tillfredsställelse som bevis för sin tes.
Här skulle behövas ett grundligt rengöringsarbete.
Men vetenskapsmannen, den berömde antropologen, hade för länge sedan dragit sig tillbaka från kommissionens arbete.
Vid sammanträdena iakttog han upphöjd tystnad, ty vad nyttade det att säga något till denna samling av tattarskallar och bovtyper.
Kanske minns den värderade läsaren ännu konsul Grabinski, omtalad i förbigående i samband med vissa utflykter, som vi inte skall säga mer om än just så mycket.
Låt oss vara uppriktiga, ty av alla de höga herrarna var han den som synts mest färglös, ofarlig och människovänlig.
Han gav intryck av att vara en välvillig lebeman, som tog sitt riksdagsmannaskap som en bekväm sinekur, men tillika en i grund och botten känslig, ja, from själ, som kunde röras till tårar vid ett gråtande barn eller sina egna felsteg.
Synes det inte, allt, högst sympatiskt ? Han blixtrade vänligt med monokeln och viftade med sina små kalla kvinnohänder : --- Min far gav mig en gång en liten porslinsfigur, en herdegosse.
Ungdomar som ni skulle väl inte gett två groschen för min herdegosse ( vilket bevisar hur okänsliga ni är och vilken djupt kännande man jag själv är ), ack, min herdegosse, den präglades djupt i det lilla barnets själ.
Så kunde han berätta, rörande och gripande, om sin lilla kolt, om gunghästen och träsvärdet, och man kände sig inte så lite skuldmedveten att man var så kall i sitt hjärta.
Såsom de flesta andra, så misstog också våra unga vänner det yttre för det inre och blev blott alltför sent varse sitt misstag.
Ty den välvillige konsuln, som tillika, ack, plågades av så svårt hjärtlidande, var i själva verket en fullkomligt hänsynslös och kall spelare, en människotjuv, som tog själar till fånga med smicker och hot och gjorde dem till sina tjänare.
I likhet med de övriga hade han redan före avresan uppmärksammats på firmans brist på nationellt sinnelag, en brist som beklagligtvis också delades av kolonialförvaltningen.
Zellers aningar om den internationella katoliksammansvärjningen fick honom att ögonblickligen fästa uppmärksamheten på firmans kontakter med maristerna.
Förutom de mer personliga beröringarna hade nämligen patrarna alla sina affärer genom firman.
Messmer var deras kontaktman, naturligt nog, eftersom han var elsassare.
Det var Messmer som blev första föremålet för Grabinskis förföljelse, och hans möjligheter att skydda sig var inte stora.
Allt, allt, som kunde uppletas till den arme mannens nackdel letades fram, allt skvaller om firman och maristerna släpptes iväg till de tyska journalisterna för att med svarta rubriker slås upp i den nationella och liberala pressen.
Snart började oroliga telegram anlända från huvudkontoret i Hamburg : --- Det har kommit till vår kännedom ... emotser snarast fullständig och uttömmande dementi.
Sehnsucht, som med ungdomens självöverskattning hade så höga tankar om sitt inflytande hos von Plötzen-Sauerhof, försökte få honom att lägga band på Grabinski, med resultat att denne med obegriplig taktlöshet gick till konsuln och sade : --- Hör nu, skall vi inte ta det lite lugnare ? Unge Sehnsucht kommer här och klagar på att Messmer blir förföljd av er, ja, det är väl överdrift kan jag tro, men vi får tänka på att vi ändå är gäster här.
Och Sehnsucht blev nästa offer.
Hans sjukvårdsavdelning var väl inte utan brister och Hartmanns död var redan uppmärksammad, men den största bristen var Dr Unruh, och han var fridlyst eftersom han arbetade för generalstaben.
--- Han är djävulen själv, svor Sehnsucht när de träffades på pater Saint-Jeans veranda, hård som diamant, men försöker man slå tillbaka är han mjuk som en kudde och kryper bakom sin sjukdom ; rör mig inte, för då dör jag av hjärtslag.
Och alla tror på honom.
--- Han är i själva verket ganska vanlig, svarade patern, han är oändligt känslosam --- mot sig själv och fullständigt okänslig för andra.
Så länge han är hedning kan man stå ut men blir han from med det sinnet är han outhärdlig.
--- Som Unruh!
Vi lär väl var och en ha tankar vi ogärna lämnar ut till allmänt beskådande.
Som väl är har vi i allmänhet ett lock över latrinen, men vilken beklämning griper oss inte när gamla kära släktingar och vänner i ålderdomssvaghet tappar herraväldet över sig själva, locket flyger av och den stinkande smörjan flyter ut i osammanhängande babbel.
Och vår beklämning är egentligen bara ett tecken på vår fruktan att själva bli lika avslöjade.
Detta öde drabbade nu Grabinski.
Det var ingalunda hans apokryfiska hjärtlidande som gjorde sig påmint.
Det var Samoafebern.
Skakande och huttrande låg han på sitt rum dagar i sträck, badande i svett, tidvis förvirrad.
Det var von Plötzen-Sauerhof som blev först.
När han kom in till Grabinski möttes han av ett hånskratt : --- Jaså, nu kommer du, din skojare.
Du är fast.
Jag har köpt in alla dina växlar, löst in alla dina inteckningar och skuldförbindelser.
Nu har jag dig.
Du skall få ett val : konkurs eller tvåhundra procent.
Vad säger du om det!
Han återkom förvirrad och på kvällen sade han till Sehnsucht : --- Ni klagade på Grabinski för ett tag sedan.
Frågan är om ni inte hade rätt.
I det stora slaget med kontrollkommissionen kom emellertid firman att spela en mycket underordnad roll.
Den ensamme motståndaren blev en helt annan : Joachim Hartmann, lantmätaren.
Det var lika oväntat för oss som för herrar riksdagsmän.
Hartmann ansågs visserligen vara en nästan till övermått plikttrogen ämbetsman, men att han skulle ge sig ut i en strid som denna, ensam tillika, kunde ingen väntat.
Riksdagsmännen hade från början inkallat lantmätaren för att få hjälp till en bedömning av marktillgången för en ökad tysk bosättning.
--- Mina herrar, svarade Hartmann, jag kan från början säga att förutsättningarna för ökad invandring är i det närmaste obefintliga.
De arealer av odlingsbar mark som inte ägs av firman eller de utländska intressena är redan uppodlade av de infödda.
--- Just det, vi vill ha en beräkning av totaltillgången på odlingsbar mark.
--- Det innebär att ni vill sätta invandrare på firmans mark och på de inföddas.
--- Precis, svarade Bohling utan att tänka.
--- Om detta är er avsikt kan jag inte hjälpa er.
--- Vägrar ni!
--- Vad ni tänker göra strider helt mot den linje som förts här.
Det är tankar som är fullständigt främmande för den politik Dr Solf har fört, både som guvernör och kolonialminister.
--- Solf!
Tror ni vi är en ämbetsmannadelegation ? Gör klart för er från början att det är riksdagsmän ni står inför, folkrepresentanter.
--- Låt vara att ni inte anser er bundna av Dr Solf.
Men det finns dock lag och rätt, som skyddar både plantagerna och samoanerna.
--- Lagen stiftar vi.
Och lagen skall lydas --- också av ämbetsmännen.
--- Får jag då fråga er, herr Bohling, ni är ju domare, får jag fråga er om alla lagar skall lydas.
När fransmännen besatte Hamburg under Napoleon utfärdade de lagar som hade till följd att den som stod i beröring med frihetsmännen kunde avrättas för förräderi.
Skulle ni dömt enligt de lagarna ? Ett ögonblick tvekade Bohling.
Grabinski for upp : --- Han behöver inte svara!
Ni har ingen rätt att ställa frågor.
--- Är ni rädda för frågor ? Bohling hämtade sig : --- För övrigt hade de lagarna inget stöd i folkrepresentationen.
--- Alltså var Fredrik den stores lagar också nulliteter ? --- Svara inte!
skrek Grabinski, ge honom inga tillfällen.
--- Men också om det är ni som stiftar lagarna, kan ni ju inte stifta vilka lagar som helst.
Det finns dock något som heter rätt och moral.
--- Vad skulle det vara för rätt, som hänger ovanför folkets huvud, svarade Grabinski, det finns ingen annan rätt än den folkrepresentationen genomför.
Vi behöver ingen metafysik.
Den moraliska frågan är avgjord i och med riksdagsbeslutet.
--- Då har ni ju satt riksdagsmannen på den Högstes tron.
--- Om ni så vill.
Det är likgiltigt vad ni kallar det.
Detta är i vilket fall som helst sakförhållandet.
--- Låt mig då uppmärksamma herrarna på ett annat sakförhållande.
Denna lilla koloni har på så många år inte krävt någon som helst insats från rikets sida.
Alla kostnader för kolonialarbetet har burits av Godeffroys och firman.
--- Vi är inte bundna av tacksamhet!
--- Men det är mer än så, Samoa har de senaste åren givit ett betydligt överskott.
En förutsättning är de fredliga förhållandena, som åstadkommits av Dr Solfs politik.
--- Kolonialpolitik i silkesvantar!
--- Jag kan med stor visshet säga att en omedelbar följd av er politik kommer att bli uppror.
--- Vi har kryssare och världens starkaste armé.
--- Hela Samoa kommer att förödas.
Och betänk vilka oerhörda kostnader det kommer att kräva att underhålla en armé och flotta här ute.
--- Utgången är ändå given.
--- Och samoanerna ? --- De får uppfostras till arbetare och tjänare.
--- Den som inte vill arbeta skall inte äta, log Zeller försmädligt.
--- Men var är nu lagen och rätten ? --- Jag kan säga det med ett enda ord!
Det var Grabinski.
--- Makten!
Just det : Makten.
Vad tror ni germanerna hade för rätt och moral bakom sig när de krossade romarriket ? Vilken rätt hade järnkanslern när han enade Tyskland ? Lär er det, Hartmann, en gång för alla : makt är rätt.
Vilken rätt skulle en hop lata vildar ha att få sova på paradisöar där fliten och plikten kunde göra underverk.
von Plötzen-Sauerhof hade under hela sammanträdet suttit tyst, synbarligen förvirrad.
Hartmann gjorde ett försök att vädja till honom : --- Hör ni vad de säger, herr greve ? --- Ni får tala med herrarna själv, svarade han lamt.
--- Nu är det slut på ordandet, återtog Bohling, har ni för avsikt att göra er plikt som ämbetsman ? Jag hoppas ni inser vad min fråga innebär.
--- Om ni avsett er fråga att vara försåtlig, herr Bohling, har jag inte för avsikt att gå i försåtet.
Men efter vad här har sagts är det fullständigt klart att ingen människa med rättskänsla kan bistå ert företag.
--- Vilken oförskämdhet!
Hartmann hade knappt kunnat ana vad detta skulle komma att medföra, inte någon annan heller.
Och om han trott sig ha alla rättänkandes stöd, fann han sig snart fullständigt övergiven och ensam.
Telegrafen gnistade den oerhörda skandalen över halva jordklotet : Ämbetsman vägrar uppfylla sin plikt ... Kolonialförvaltningen i händerna på utländska kapitalintressen ... Sammansvärjning mot Tysklands sak i världen.
De nationella mullrade, de liberala och konservativa slöt upp, till sist också socialisterna.
Kolonialministeriet utfärdade ursäktande kommunikeér, kolonialföreningarna höll stora möten och Rohrback och deras andra siare profeterade.
Obedda rådgivare lät Hartmann veta hur han borde förhålla sig : --- Man måste kompromissa.
--- Säg inte nej helt och hållet, ge dem ett lillfinger.
Han var orubblig.
Telegram från ministeriet uppmanade, sedermera beordrade honom att samarbeta.
Han vägrade.
Man började betrakta honom misstänksamt, som en fanatiker och galenpanna, han som förut beundrats som den som vågat säga något där alla teg.
Man blev obehagligt berörd av hans halsstarrighet och klagade över att kolonien kom i dåligt rykte därhemma.
Så sövde man sitt dåliga samvete, och skuldbelade den som ensam gjorde vad alla vi andra borde gjort och vad vi visste var rätt, men som vi svikit med tystnadens förfärliga feghet.
Till slut blev trycket för mycket starkt, och Hartmann drabbades av ett svårt dysenterianfall som tvingade honom att resa till Auckland för vård.
Också dit förföljde honom förtalet, de anonyma breven och hoten.
Hans allmäntillstånd försämrades alltmer, och i början av februari dog han under svåra smärtor.
De enda som hade följt honom till avsked var bröderna och förvaltarens änka med de många barnen.
Julen närmade sig.
15 Julen kom, dock utan den glädje man hoppats på.
Nafan, trumman dundrade i julnatten och kallade de infödda till jungfruns barn, men över oss vilade riksdagsmännens närvaro som en tung skugga.
Sehnsucht hade väl tidigare omfattat åtminstone von Plötzen-Sauerhof med sympati och låtit bedraga sig av hans farbroderligt-nedlåtande bemötande.
Nu fann han, att bakom masken dolde sig --- ingenting.
Han hade försökt tala med honom om den oerhörda behandlingen av Hartmann, men ämbetsmannen viftade avvärjande : --- Jag tvår mina händer.
--- Du tvår dem förgäves, Pilatus, tänkte Sehnsucht.
Eljest var lantmätaren förbjudet samtalsämne.
Vi hade alla sett de stora faror som hotade våra älskade öar genom den nya kolonialpolitiken.
Upprört hade vi delat våra förkastelsedomar över riksdagen med varandra och talat, talat i långa timmar om vad som borde och kunde göras.
Men när till slut drabbningen kom hade alla svikit, alla utom denne ensamme ståndaktige, som ingen hade väntat.
Ensam hade han burit hela tyngden av angreppet, av påtryckningar, maktspråk, hot och förtal.
Ingen hade bistått honom.
Skrämda hade vi sett hans ensamma kamp, själva vacklande mellan fegheten och det dåliga samvetet.
Ty var och en såg om sitt eget hus, och de stora orden var glömda.
För firman var det politik och hopp att rädda åtminstone det mesta genom en skicklig medelvägslösning, för de unga herrarna var det deras utkomst och levebröd, för ämbetsmännen var det deras framtid och befordran.
En enda vågade träda upp till Hartmanns försvar.
Det var Ploetz, polischefen.
Vid ett av kommissionens otaliga sammanträden var han inkallad, förmodligen för att avge något omdöme om den uppburna tvångsarbetslagen, som en gång för alla skulle lösa den svåra arbetarfrågan.
Naturligtvis fick han som alla andra lyssna till en lång harang från Bohling över Hartmanns gemenhet.
Domaren kunde uppenbarligen aldrig glömma att han gjorts svarslös.
Gendarmen avbröt honom : --- Jag är stolt och tacksam över att ha samarbetat med en sådan man.
Men vi andra teg.
Bland de sista julgästerna anlände Eberhard Muller-Fleischkopf tillsammans med sin hustru, en fridsam och duktig kvinna från Pommern.
Vågar vi hoppas att den benägne läsaren minns namnet Muller-Fleischkopf ? Alldeles riktigt, det var den stormrike bränneriidkaren, vars rörelse den fromme Heinrich Florus Sehnsucht, vår hjältes grand onkel, hade hänvisat till helvetet.
Och läsaren har anat alldeles riktigt, ty storköpmannen är verkligen sonson till brännvinsbrännaren, och han och Heinrich har till och med känt varandra en gång för mycket länge sedan, när de båda gick i en privat småskola.
Sedan dess har deras vägar inte mötts och deras livsöden har också tett sig rätt olika.
Heinrich är ännu en smärt ungkarl med blond kalufs och blyga känslor för åtskilliga unga damer, men Eberhard har nästan fullständigt växt ut till sin faders och farfaders proportioner, en liten, tjock kropp med putande mage, ett ansikte som ett stycke rått kött, där två stickande ögon irrar omkring, ett kalt huvud, från vilket det lockiga svarta håret snabbt försvinner.
Vad skulle de säga till varandra ? --- Är du här!
Muller-Fleischkopf kom i tid för att se den sista stora sammandrabbningen, som ägde rum på själva julaftonen.
Tyska skolan hade, säkert i hopp om ökade riksanslag, anordnat en konsert till riksdagsmännens ära.
Sådana konserter var inte alldeles ovanliga, och höjdpunkten var från gång till gång densamma, Caecilie Hartmann, dotter till den så olyckligt avlidne Johann Hartmann.
Hon hade redan tidigt en underbar, klockren sopran, som lämpade sig särskilt väl för Schubert.
Och nu inträffade det oerhörda : Hon vägrade.
Det arma barnet kallades in till ett fullsatt kollegium.
--- Nå, tänker du sjunga ? --- Jag kan inte, svarade hon darrande.
--- Det är naturligtvis din mor och din farmor som sagt till dig det.
Du är gammal nog att bestämma själv.
Lita på oss, dina lärare istället.
--- Jag kan ändå inte.
--- Vad tar du dig till!
Vägrar du lyda dina lärare ? Om du inte sjunger blir du och dina bröder avstängda.
Hör du det!
Nå ? Hon skakade på huvudet.
Nyheten om det oerhörda övergreppet spred sig snabbt i Apia och före lunch kom von Beyer in på kasinot och berättade vad som hänt.
Detta var dock för mycket.
Skälvande av vrede gick von Beyer, Sehnsucht och Messmer upp till läraren.
Som en mus kröp han samman bakom sitt skrivbord : --- Förstå mig, mina herrar, jag ber er, förstå mig.
Det är ju min skolas framtid det gäller.
--- Ni är en sådan utsökt knöl att man borde slå er sönder och samman.
--- Men försök förstå mig, vad skall jag göra ? --- Ni borde vara tillräckligt lärare för att inte misshandla ett barn.
--- Vad skall jag göra då, jag kan ju inte ha en konsert utan huvudnummer, jag menade inget illa, ni får inte tro det om mig.
Gör vad ni vill med mig, men säg mig bara vad jag skall göra.
Plötsligt fick Sehnsucht medlidande med den eländige skolläraren : --- Jag skall säga er vad ni skall göra.
Ni spelar piano själv och jag spelar cello.
Ni och jag skall ha huvudnumret.
Men det blir jag som bestämmer vad vi skall spela.
Sehnsucht hade bland sina noter ett utdrag ur Brahms Requiem, som musikläraren gjort till honom strax innan han for.
Skolmästaren försökte vagt göra andra förslag men fann sig till slut och tillbragte hela dagen före julafton tillsammans med Sehnsucht i den öde samlingssalen.
Svettpärlorna droppade från hans panna.
På julaftons eftermiddag var den stora stunden.
De små barnen hade sjungit, man hade deklamerat fosterländska dikter, mässingsmusiken hade spelat --- utanför de öppna fönstren.
Sehnsucht såg ner mot publiken, så märkligt lik den där hemma vid skolans högtidligheter.
Där var föräldrar och yngre syskon, lärare med familj, präster och honoratiores.
Men den tomma platsen, reserverad för köpmannen Heinrich Bogislav Sehnsucht var upptagen.
Där satt pater Saint-Jean och vid hans sida familjen von Beyer.
Inte må man väl förundras om detta var musik ingen hört förut eller blott otydligt kunde påminna sig.
Och ingen mindes väl orden ; de ord som aldrig hördes : Ach, wie gar nichts sind alle Menschen, die doch so sicher leben.
Sie gehen daher wie ein Schemen, und machen ihnen viel vergebliche Unruhe ; sie sammeln und wissen nicht wer es kriegen wird.
Ingen anade, ingen utom professor Zeller.
Han anade och plötsligt mindes han.
Med en häftig handrörelse strök han sitt tjocka silvergrå hår ur pannan och skred ut ur salen.
Bohling, som aldrig lyssnade till musik, viskade till Grabinski : --- Han hade väl något behov.
Det var omedelbart efter konserten som kolonialkommissionen hade sitt sista sammanträde.
Zeller teg ännu med sin hemlighet och man samlades i den behagliga känslan att vara älskad, uppskattad och hedrad.
Ty också riksdagsmän har den där längtan efter kärlek som Sehnsuchts musiklärare så klokt talat om.
Och den som inte är älskad av andra vilar så gärna på egenkärlekens och självbedrägeriets sköna huvudkudde.
Tillika var det ju julafton, denna härliga kväll, som också i Apias ångande hetta fylldes av ljuva och försonliga barndomsminnen, av den stilla frid som följer på en god middag.
Så satt då herrar riksdagsmän helt protokollsfrämmande och kände julefrid och välvilja mot alla människor, tänkte på mor och berättade om hur det var därhemma.
Man rördes i sina själar, greps av sin egen känslighet.
Bohling sade : --- Vi tyskar är egentligen ett mycket känsligt folk.
--- Alldeles riktigt, läspade Scheutzlow, det beror på skallbasen.
Men inte ens vetenskapens torra saklighet kunde störa den ljuva friden.
Den allra djupaste känslosamheten uttrycktes dock av Zeller, känsloreligionens överstepräst.
Vad var Holthusens små minnesbilder från vinterstormarnas Friesland, vad var Bohlings borgerligt ombonade barndom jämfört med detta ? Med sin silverglänsande lejonman tillbakakastad och tårade ögon viskade han : --- Min MODER!
Jag minns henne ... JAG minns henne som en mater ... Rösten svek honom.
Tårarna flödade när han till sist spottade ut det avgörande ordet : --- FELICITATIS!
De andra satt som förhäxade.
Fullständig tystnad rådde, djup gripenhet och vördnad inför profetens ödesmättade ord.
Då, mitt i den djupa tystnaden och stillheten inträffade något oerhört.
Vi vågar knappast nämna det.
En liten mus kilade upp på bordet, satte sig på bakbenen och såg uppmärksamt från den ene till den andre med sina klara ögon.
Riksdagsmännen stelnade av skräck inför dessa kyligt forskande blickar, låt vara ur musögon.
Slutligen bestämde sig det lilla djuret för ett lämpligt offer och hoppade med tre nätta språng upp på konsul Grabinskis rockärm, sprang upp i nacken och bet honom.
Panikslagen for den stackars hjärtklene mannen upp och sprang tjutande mot dörren.
Detta blev för mycket för musen.
Den hoppade av och upp på bordet igen.
Nu flydde alla.
Som på ett hemligt kommando rusade de ner mot dörren, där Grabinski redan stod flämtande med fasa i ögonen.
Det blev tyst och stilla.
Ingen sade något.
Musen fnattade sig behagsjukt och förrättade sina behov på duken.
--- Detta går dock för långt, viskade Bohling.
Det var som om djuret hört.
Hon satte sig på bakbenen, lät sina stickande ögon glida över de skräckslagna, visade tänderna och --- väste.
Grabinski gav ( nästan ) upp andan av förskräckelse.
När denna lilla manöver var genomförd gick musen ner på alla fyra, knaprade något på piprensare och snusdosor och tog överhuvudtaget god tid på sig.
Professor Zeller var den som först löstes ur förtrollningen.
Han höjde sin sällsynt välformade hand, samma hand, som av ett oblitt öde skulle skiljas från den övriga kroppen under den stora världskampen för att ersättas med en förnicklad gripklo och järnkorset ( 2 :a klassen ).
--- Med denna hand, uttalade han med oerhörd emfas, skall JAG krossa besten.
Jag lämnar av egen fri vilja min säkra position --- för att ta upp kampen med denna --- contemnendus!
Han närmade sig på tå, tydligen i hopp att kunna ta sin fiende bakifrån.
Naturligtvis misslyckades han.
Musen vände sig om, granskade sin motståndare och anade med djurets sällsamma intuition vem han var.
Hon kröp samman, drog morrhåren bakåt och väste hest.
Zeller blev stående som förstenad.
Hon gick framåt några steg, mätte honom med blicken och väste igen.
Hans ögon började flacka, hans kinder blev vita.
Han var slagen.
Då grep Holthusen in : --- Undan med dig, bokmal, det här klarar en tysk arbetare.
Med ett snabbt grepp slet han av sig skon och kastade den mot musen, som blott genom ett förskräckt hopp åt sidan kunde rädda sig.
I nästa ögonblick var Holthusen efter med andra skon i högsta hugg.
Musen flydde för livet över bordet, stolarna, under bordet, till sist upp i gardinen.
Men förföljaren var efter.
Och gardinen blev dess slut.
Med sin stora näve fångade den obeveklige det arma djuret i ett tygveck och --- kramade ihjäl det.
Med blodet rinnande om fingrarna och musen i dödsryckningar i sin hand gick han bort till de andra.
Zeller log ansträngt : --- Så skulle Luther handlat.
Holthusen vände sig om och höll upp det döende djuret framför hans ansikte : --- Tig med ditt, svartrock.
Så handlar en tysk arbetare.
Men Grabinski suckade medlidsamt : --- Var det inte väl grymt ? Det var ju ändå en levande varelse.
Tredjedag jul avseglade vår lilla ångare " Staatssekretär Solf " till Neu-nPommern.
Ombord befann sig riksdagens kolonialkommission.
Det var en dyster dag med hällande regn.
Fanorna hängde som grå trasor och mässingsorkestern stod under ett uppspänt tälttak.
Några få olyckliga betraktade avskedsceremonien från skyddande verandor, men från Dr Unruhs svinkrematorium kom en frän stank.
Orden blev inte många.
Ångslupen lade ut från bryggan och försvann snart bakom regnskyarna.
Därute på redden kunde man otydligt skymta Solfs vita skrov bland skonare och barkar.
Orkestern spelade med förtvivlans mod, i hopp att åtminstone något av dess hyllning skulle nå fram till dessa mäktiga som naturen så snålt nekat sin gärd av aktning.
" Staatssekretär Solf " blåste till avgång.
Man hörde ekon av maskinens häftiga arbete när hon kryssade förbi reven och Adlers vrak, ut på oceanen.
Ja, far i frid, ni riksdagsmän och lagstiftare, ni allsmäktiga folktribuner med protokollförda majoritetsbeslut.
Försvinn i dimmorna, långt bort från Samoa, hem till riksdagshus och valmöten.
Men med er följer fältkrematoriets stank.
Och kring er vita ångare ljuder återklangen av er tidsålders requiem : Sie gehen daher wie ein Schemen und machen ihnen viel vergebliche Unruhe sie sammeln und wissen nicht wer es kriegen wird Men riksdagsmännen varken hör eller känner.
Nedsjunkna i aktersalongens fåtöljer med var sin toddy småpratar de helt vänskapligt om sina segrar och kommande anslag, om generalskurken Hartmann och de dumma ungdomarna, om katolikerna och den förträfflige Dr Unruh.
Det är snart 1914.
16 Vad var det för sällsam trolldom hos dessa öar, som kom dem att i årtionden bli föremål för stormaktsförhandlingar, hålla kabinett på sträckbänken och gång på gång föra det förnuftiga Västerlandet till avgrundens brant ? Allt vad firma C.A. Godeffroy och dess efterföljare under ett halvt århundrade förde hem till Hamburg var inte ens en bråkdel av de oerhörda summor England, Tyskland och Amerika här begravde år efter år.
Stolta krigsfartyg blev vrak, den ena massgraven efter den andra grävdes för fallna soldater och matroser.
Fick de aldrig nog ? Kunde de inte till slut säga : --- Låt gå, vi bekymrar oss inte mer om dessa öar som nu kostat oss så mycket.
Men år efter år fortsatte kampen med blanka vapen eller med list och hot, med tunga granater över oskyldiga byar, med plundrade hus och avskurna huvuden.
Vad drev dem ? Inte var det det ringa värdet av de stenfyllda fälten och alltid sinande brunnarna.
Inte var det någon glänsande marknad att erövra bland dessa älskvärda varelser, som hämtade allt de behövde från havet och jorden.
Men det var Västerlandets aldrig glömda dröm om Atlantis, Utopia, denna aldrig stillade längtan efter det förlorade paradiset, där alla motsättningar är upphävda, den lycklige vildens sagovärld, oanfrätt av civilisationen, vår stolthet och plåga.
Vi hade erövrat paradiset, ett paradis där kriget var en ridderlig lek och förlorarens lott aldrig var tyngre än att erkänna sig besegrad, ett paradis där kroppens skam och blygsel ännu ej ens anats, där jorden fritt och villigt gav en rik försörjning.
Sådant talar inte statsmän om.
Men också statsmän kan ha drömmar om ett liv utan möda, också de stora kan längta bort från slagfält och ständig kamp.
Ja, till och med köpmannen kan hysa ett hemligt hopp om något annat, där han räknar på utsikterna till lönande trepangexport.
Han som livet igenom jagas av siffror och skuldförbindelser, detta ständiga bytande och förflyttande av ägodelar och värden, skulle inte han längta till den värld där inga ägodelar fanns ? Sådan var drömmen om Samoa.
Var den inte värd att kämpa för ? Man talar inte om sådant.
Statsmannen tiger, så ock soldaten och köpmannen.
Den ende som talade var den lungsjuke diktaren på sin bergstopp.
Vi andra kom och for.
Han fann sitt hem, jägaren från de böljande bergen, seglaren från havets vidd.
Var det då bara en dröm ? Vi såg det ju allt framför oss, just som man sagt oss.
Och dock var vi utestängda, främlingar och gäster.
Solen, som lockade all rikedom ur jorden, var oss för stark, vi frös i feber och vår vilja förlamades i skyfallen.
När nyåret kom samlades vi till Sylvesterbal på Kasinot, vi sjöng våra sånger, dansade våra stela danser och --- längtade hem.
Huset var smyckat och prytt med lampor och girlanger, ett halvblodskapell spelade tyska valser, vi åt kall byffé och prisade dess höjdpunkt, en sallad, som Apias äldre damer tillrett.
Med äldre förstod de unga köpmännen damer över fyrtio.
När man själv är ung är alla andra gamla.
Så drack vi Pschorr och whisky, glömde hettan och fukten, men vid midnatt brände Rasmussen av sitt stora fyrverkeri, hemlighetsfullt importerat från San Francisco Palmerna brann i bengaliska eldar, hästarna skenade under fallande stjärnor och helvetestjut, solar och månar snurrade runt, glänste och dog.
När allt var slut, när den sista stjärnan slocknat och bara regnet föll ropade vi : --- Prosit Neujahr!
Och vi kände oss som vi varit på Jungfernstieg i Hamburg eller Unter den Linden i Berlin.
Men utanför var mörkret och natten.
Våra drömmar var annorlunda.
Vi drömde om breven, om det gamla hemmet och gatorna, om småstadens vänligt pruttande blåsorkester och den gamla stadskyrkans spruckna klockslag var timme.
Vi drömde om hustru och barn, om arbete i svala kontor, om sprakande kakelugnsbrasa och tjocka täcken, just det liv vår älskade von Beyer nu skulle återvända till.
Till paradiset vann de aldrig tillträde.
Vad väntade vi av det nya året ? Ännu ett år av fred, ännu ett år för halmhattar och ljusa parasoller, ett år av lycka och drömmar, vacklande vid avgrunden.
Skulle England ännu ett år lämna snaran öppen, skulle ännu ett år det tysta kriget fortsätta, vår handels och våra varors ständiga inträngande, allt djupare in bakom de gränser som trotts vara säkra och orubbliga.
Detta var vår utmaning, vårt hot, inte våra framtågande härar, inte slagskeppen.
Förunnades oss ett sådant år, då var vi redan segrare.
Och dock fruktade vi.
Vi fruktade för vår egen djärvhet ; detta unga rike, nyss enat, som så dristigt utmanade de gamla härskarna.
Var skulle vårt segertåg sluta ? Skulle vi som romare och araber erövra halva världen för att till sist själva gå under ? Men kanske var detta det år vårt segertåg skulle stäckas, snaran dras åt, nätet bindas samman och världen störtas ned i mörker av ålderdomens kalla fruktan för det växande och starka.
Föga gott väntade vi oss.
Men varför vek vi då inte av från utmaningens väg, varför vek vi inte tillbaka inför det fruktansvärda hotet ? Nu, när allt är slut, nu anklagar minnena, när alla drömmar är krossade och all vår makt förbi.
Vi har blivit gamla, vår kraft är slut.
Människovänliga hjälpare värmer sina egna hjärtan med att visa oss godhet, oss, de forna världserövrarna.
Men vem kan hindra barnet att växa, vem kan hindra ungdomen att bli stark ? Den gamle endast har vänner där allt står stilla och sakta glider tillbaka.
Är han inte älskvärd, den gamle ; intet kräver han, intet uträttar han.
Så ville man se oss, som gamla barn, avstannade i växten, nöjda halvvägs mot målet.
Och om vår styrka dock blev mogen såg de oss helst som en lydig arbetskarl med starka armar och böjd rygg, bärande sina herrars bördor.
Häri liknar handeln livet i övrigt : det finns inget angenämt stillastående.
Varför kan inte världen vara som den har varit, varför kunde de inte låta sig nöjas ? Handeln känner inte förnöjsamhet.
Den hungrar ständigt.
Ty köpmannen vet : går jag inte framåt, går jag tillbaka.
Stilla står jag aldrig.
Och framåt går man endast under strid.
Det sägs att de frommaste helgon, de mest fridsamma av de heliga, har varit omgivna av ständiga strider.
Man förvånas, hur kunde dessa stilla själar mötas av sådant hat ? Svaret måste vara, att de befann sig i rörelse, i rörelse framåt.
Ty vår värld är inte bara märkt och styrd av längtan och en hemlig dragning mot ljuset, den är också fången och bunden av den makt som sakta, sakta drar allt och alla ned i sitt mörkerhål.
Och så länge de låter sig dragas är allt frid, ja, man prisar de fångnas fridsamma sinnelag och finner dem högst angenäma.
Men så börjar någon röra vid fjättrarna, och strax blir väldig rörelse och stort buller.
Inte höres väl något från överstefångvaktaren själv.
Han är alltför klok att röja sig.
Nej, det är de andra fångarna som klagar och anklagar.
Vem är denne fräcke fridstörare, som djärves lämna de övrigas väg ? Vilken fräckhet, vilken brist på omdöme, vilket oroande av svaga själar!
Men när bullret dött och de klagande förts bort mot sitt mål, då står dock denne kvar och jämte honom några andra, som rest sig ur bojorna.
Det är dem man minns.
Men dessa som under sken av klokhet och fridsamhet kvävde sin längtan och lät sig sakta föras ned i mörkret, de glömmes.
Bevaras deras minne, minns man blott att de svek.
Frikostig blir världens dom över det andliga livets stormän, över dem som aldrig nöjde sig med fridsamt stillastående och avtagande.
Kan inte, så tänker en enfaldig köpman, domen bli lika mild över den handelns strävan, som djupast sett är samma andes barn.
Är det så stor skillnad mellan köpmannen och helgonet ? Den helige strävar mot himmelen, så säger man.
Men vad är väl handelns aldrig upphörande vågspel annat än längtan tillbaka till den värld där arbetets förbannelse inte fanns, där livets träd bar ständig frukt, de drömmar vi i uppriktiga ögonblick klädde i ord om ett kapital, säkert placerat, om värdebeständiga aktier och ett stilla liv på räntor.
Då har kampen slutat, då är målet nått.
Ja, kanske den helige når sitt mål, men aldrig köpmannen.
Han får aldrig vila vid ett säkert kapital, ty det finns intet säkert och visst i hans värld.
Antingen går han framåt eller suges han obevekligt tillbaka.
Sådan är hans värld.
Men sin längtan, sina drömmar bevarar han dock, ja, även han, som ett dunkelt minne av en annan tillvaro.
Och de drömmar som Holthusen och hans meningsfränder närt i trista hyreskaserner, var det inte samma längtan ? Det var det spröda hoppet om en tillvaro, där arbetet, deras slavmärke och adelssköld, var övertaget av maskinerna, som oavlåtligt gav allt livets nödtorft och mer därtill, medan människorna fördrev sin tid med andliga övningar och oskyldiga lekar.
Och deras barnsliga hat mot dem de kallade utsugare, vad var det annat än avunden mot den kast de trodde vara undandragen förbannelsen.
Vi hörde väl också dit.
Kanske kunde våra festligt upplysta salar verka vara det förlorade paradiset för dem som stod därutanför.
Kanske kunde våra skrivbord synas som den behagliga vilans platser för stuvaren med de tunga koprasäckarna på ryggen.
Hatet kände vi.
Det var hatet från mänsklighetens svikna brödraförbund, att några flytt förbannelsens värld och byggt sin lustgård över de andras huvuden, en förbjuden värld av lockande rikedomar, sluten som kejsarpalatsen i Mittens Rike.
Vem kan klandra dem ? Så steg hatets profet upp : --- Krossa dessa palats, och deras liv skall tillhöra er.
Nu har palatsen krossats i vår värld.
Kejsare och furstar är fördrivna, köpmanshusen och slotten är kalla och tomma.
Men i deras öde salar fann de svältande aldrig något paradis, ty det hade aldrig funnits där.
Och de står villrådiga bland spillrorna och börjar sakna det bortrivna bladguldet, som dock gav sken av rikedom och hopp om något annat, en smula hopp och glans av en annan värld åt mörka gator och rykande fabriker.
Vårt liv tillåter oss inte ofta att grubbla över tillvarons gåtor.
Några kallar oss tanklösa och ytliga penningträlar.
Och vi bejakar den skuld man lägger på oss.
Men Sehnsucht, vår unge hjälte, tänkte inte han över livets mening och mål ? Han hade ju en gång i tiden visat böjelser åt annat håll än köpenskapen.
Han hade förvisso anledning att tänka, ty när " Staatssekretär Solf " på nyårsdagen åter anlöpte Apia förde den med ett brev från hans mor, det första brevet år 1914.
Koprapriserna sjönk stadigt.
Hon skrev : --- Ack, du käre Heinrich, du kan inte ana hur gärna jag ville ha både dig och flickorna bort från det vågspel köpmanslivet är.
Morfar var ju redare, och trettio år var jag köpmanshustru för att till slut uppleva den katastrof som varje köpmanshus ständigt fruktar.
Ingen går fri, inte ens de största, inte ens Godeffroys.
Ja, den största välsignelse jag då kunde önska mig var att mina barn komme bort från allt detta, bort från vågandet och viljandet, den ständiga hasarden, att balansera på en höjd så smal som en knivsegg, att i ett ögonblick kunna kastas ned från välstånd och aktning till konkurs och ruin, utan egen skuld, kanske av en storm eller en jordbävning långt borta i ett främmande land.
Jag önskade er bort från vågspelet, ja, också bort från rikedomen, som blir lönen om man lyckas, denna rikedom man aldrig ser, ständigt bunden i säkerheter, borgensförbindelser, andelar och krediter.
Det är som att leva i en skenvärld där man har allting, men aldrig vet varifrån, bara att man plötsligt kan bli berövad allt.
Jag skulle gråta av glädje den dag jag visste att du för alltid lämnat denna värld, att du blivit ämbetsman, läkare eller officer.
Men det du själv ville, det kunde jag aldrig känna annat än oro inför, denna påtvungna torftighet, ett elände i rampljus.
Det kan jag inte vilja.
Det kan du inte göra din mor.
Han hade all anledning att tänka, anledning tillika att känna oro.
Det hade vi alla.
Värnlösa var vi inför den eld som brann i det inre av dessa öar, den eld som förnams i rykande vulkankäglor och ständiga jordskalv.
Värnlösa var vi ock den stund den stora kampen skulle börja, detta år eller nästa.
Oss skyddade inga värvade trupper, inga kryssare eller kustbatterier.
Vi var prisgivna, en av de förposter man överger inför fältslagets kraftsamling.
17 Skäl till oro saknades inte.
Adventisterna sökte ivrigt hetsa upp de infödda med att detta var världsundergångens år, men fann föga gensvar för sina invecklade uträkningar av årsveckor och halva dagar.
De unga köpmännen sörjde väl inte så mycket över världens undergång som över von Beyers avresa.
Det blir så när den som varit ledare och centralgestalt försvinner.
Samtalen sinar, vänskapen svalnar, man känner sig vilsen och illa till mods.
Det var Gröler som fick idén om till utflykten.
Bland de många, som drömde om att återfinna det förlorade paradiset på våra Söderhavsöar fanns jämsides med beundran för dessa trakters sympatiska levnasssätt också en märklig kärlek till deras gamla religion, vilken man tänkte sig lika harmonisk som den övriga tillvaron här.
Denna kärlek hade visserligen en viktig förutsättning, okunnigheten, men parad med motsvarande hat till missionerna kunde den göra sig förtrytsamt högljudd med ofelbara domar över folk- och kulturförstörare.
Samoafolket var fullständigt oförstående inför förtrytelsens profeter.
Inte heller för den som något levt i tropikerna är sådana föreställningar möjliga.
Det levnadssätt en paradisisk natur kan få att synas så harmonisk är dock inte utan skuggor.
Och de andar som kringsvävar byar och hyddor är minst av allt präglade av ädel enkelhet och stilla storhet.
Det var skräckens demoner, hotande, pockande och krävande antingen de var svarta eller vita.
Nu när vi fördrivna och berövade vårt uppehälle lider under långa dagar, ger vandringarna i gamla Museum Godeffroys samlingar anledningar till åtskilliga reflektioner över denna värld, de ohyggliga maskerna och träbelätena, som några förvirrade skönandar ville upphöja till den sanna religionen.
Det har väl redan framskymtat att vi knappast omfattade Londonmissionens småhandlaraktighet med någon större förståelse.
Naturligtvis spelade också nationella och politiska synpunkter in, framförallt minnet av missionens halsbrytande intriger innan Samoafrågan löstes vid sekelskiftet.
Men allt detta medtaget måste vi dock tillstå att missionens arbete var i många avseenden lovvärt.
Vi har ju själva så ofta hört ord om kärlek och förlåtelse upprepas, att vi glömt hur den tillvaro är där fruktan och högmod är ledstjärnor.
Vad hjälper det att naturen ständigt överflödar, när själen jagas av skräck och offren aldrig tycks stora nog att blidka vreden ? Sina vita gudar glömde de inför den store konungen, de gudar de tillbett för liv och hälsa.
De svarta andarna fruktade de ännu.
De var besegrade det visste man.
Dock var de ännu icke fördrivna.
Främst bland de onda var Moso, krigsguden.
Han kunde varken ge liv eller goda fiskafängen, bara fördärva och bryta ned.
Till honom bad man om olycka över fienden, när man drog i krig.
Han var djävulen, förbannelsens gud : --- Aine oe a moso --- må djävulen ta dig!
Det var Grölers idé att de skulle upp till Mosos tempel.
Efter mycket övertalande lyckades han få en vägvisare.
Samoanerna vägrade enstämmigt.
--- Det är ett ont ställe, herr Gröler.
--- Där är många onda andar.
--- Dit går man bara för att skada andra.
Det var King, kinesen, som blev vår vägvisare.
Han hade varit tillräckligt länge i Söderhavet för att frukta dess krafter men som han hade blivit arbetslös vid kolonialkommissionens avfärd, hade han svårt att stå emot det frikostiga arvodet.
I slutet av januari erbjöd sig till sist en lämplig dag.
Tidigt på morgonen ställde Gröler upp sin styrka.
Det var von Beyer, Messmer, Lutze och Sehnsucht.
King kom tassande i gul rock och det bar iväg.
Bärare hade de inga, ty målet var hemligt.
Vad som behövdes bar de själva.
King bar ett primuskök som han hoppades få sälja när det visade sig att det inte gick att få tag på torr ved.
Tältet var uppdelat på tre delar, vilket gav rimliga packningar.
Det var ännu mörkt när de gav sig iväg.
I gryningen vandrade de uppför en blomsterströdd flodfåra täckt av friskaste dagg.
Kings kokkärl skramlade som en vänlig koskälla framför dem.
Solen steg och hettan tilltog alltmer.
Även om de alla, kinesen undantagen, var lätt och praktiskt klädda, var de snart genomvåta av svett.
Skämten och skratten tystnade.
De vandrade under tystnad.
Till slut hördes Grölers gälla rytande : --- Gör halt!
Messmer hade blivit efter och satt på en trädstam långt bakom dem.
De kunde se honom några hundra meter bort i flodfåran och satte sig ner att vänta in honom.
King förblev stående : --- Varför vill ni till Moso ? Lutze försökte ett svar : --- Varför skulle vi inte till Moso ? Det kan väl vi behöva, vi som har så många fiender.
--- Ni svarar inte.
Vad skulle de svara ? De hade inte ens kunnat svara sig själva.
Varför sökte de bland skuggorna och mörkret ? De var ju endast arvtagare till den tidsålder som älskat att fresta andarna i förgiftade toner och ord, en tidsålder som tillbett döden och förruttnelsen.
Då hade en ödslig kyrkogård i månsken varit högsta dikt och självmordet de diktade hjältarnas tappraste död.
Vad skulle de svara ? King ledde dem genom täta buskage längs en osynlig stig.
De kom allt närmare skogen och bergen.
Oändligt sakta gick de uppför längs en smal bergås, täckt av väldiga träd, så smal att enda möjligheten att komma fram var att klänga från träd till träd.
När åsen slutligen gick över i berget, försvann stigen i dunkel bland grova rötter.
--- Är det samma väg tillbaka, frågade Gröler försiktigt.
--- Samma väg, svarade kinesen.
De nådde en dalgång, där en liten flod muntert virvlade fram och de följde den uppåt berget.
Svarta klippor tillslöt den lilla dalen, nedfallna stenar och block bildade fördämningar här och var.
Till slut blev King stående.
Till vänster öppnade sig en ännu smalare dalgång.
--- Mosos tempel, sade han.
Tyst ledde han dem något hundratal meter in i den nya dalen.
Där, till slut, såg de krigsgudens tempel.
När en hövding dör, flyttar ingen in i hans hydda.
Man lämnar den att förfalla och slutligen försvinna.
Sist av allt står träpelarna kvar i en jämn oval över det nedfallna taket.
Slutligen faller också de.
Så är det med dödliga hövdingars hyddor.
Men Mosos tempel hade pelare av sten, och ännu var det inte lång tid sedan de unga krigarna här invigt sig under besvärjelser och offer.
Det var mindre än hundra år sedan den fruktade samoakungen Tamafainga offrat krigsfångar och ätit deras kött.
Pelarna stod stadigt och lär väl ännu stå om inte det giriga krämarfolket ryckt upp dem och fraktat hem dem till sina museér.
Halmtaket var i sista stadiet och inbjöd inte till övernattning.
Det var nu sent på eftermiddagen.
De satte samman tältet och reste det under Grölers något överorganiserade ledning.
King fick sälja sitt spritkök och man sträckte ut sina ömma ben medan grytan puttrade.
von Beyer, som förutom allt annat också var god tecknare, gjorde åtskilliga skisser av platsen på uppdrag av chefen.
Messmer förevigade sällskapet med kamera under absolut stillhet.
Solen dalade, det blev kväll.
Äntligen brann bålet, man öppnade flaskorna, glömde bokhållarskap och postdagar, glömde von Beyers hemresa, riksdagskommissionen och den stora ensamheten sedan kasinot stängt för kvällen.
De sjöng om våren och vägarna därhemma, om lärkor och vildgäss, Messmer läste ur minnet : Es schienen so golden die Sterne, am Fenster ich einsam stand und hörte aus weiter Ferne ein Posthorn im stillen Land.
Men var fanns den postskjuts som kunnat föra dem bort från denna värld av bristfullhet, var låg det sagoland dit de längtade från långa dagar vid pulpeten ? Kanske var det barndomens land, för alltid förlorat, med jättar, drakar och prinsessor, det land där det goda alltid segrar och det onda aldrig blir starkare än en ringlande mask.
Eller var det gesällens och studentens fria strövtåg i ständig sommar utan regn och kalla nätter, med leende flickor längs vägen och järnskodd vandrarstav.
Men var barndomen utan plågor och var alla vandrarens dagar ljusa ? Hade längtansvärlden aldrig funnits, inte på Samoa, inte i barndomen, inte för de vandrande gesällerna ? Kanske inte, och dock kan drömmen aldrig ryckas upp, minnet och aningen av att det varit och kunde vara annorlunda.
Kinesen teg.
Det började bli sent, men de blev sittande, lutade mot stenpelarna.
Vinden böjde de höga träden och det nedfallande taket kved och skrek, kanske ett eko av de arma som offrats av människoätaren.
Sången tystnade allteftersom tröttheten tog överhand, men ingen ville ännu sova.
Samtalen föddes och dog, man slängde torra grenar på elden.
Då, plötsligt, ser Sehnsucht genom röken ännu en gestalt vid kinesens sida.
Det är inte von Beyer, som tankfullt vrider sina ljusa mustascher därborta.
Det är inte Lutzes tunga, mörka ansikte.
Och händerna har inte Messmers livliga gester, det är inte Grölers kortklippta skalle.
Han ser runt omkring sig.
Där sitter de alla, men ingen har märkt den nye.
Kinesen ser honom inte.
Till slut ser han på Sehnsucht med ett vedervärdigt leende : --- Nå, känner du inte igen mig ? Det är prokuristen.
Hans magra eleganta ansikte skymtar genom röken, kråsnålen glimmar till.
--- Hade du inte väntat att få se mig ? Var skulle jag vara om inte här ? Man är ju på hemmaplan, så att säga, och herrarna kom själva på att göra ett besök.
Du är ett intressant fall, Sehnsucht.
Du skulle passa i min firma.
Skall du inte gå över till mig ? Du skall få väl tilltaget vederlag, jag är inte knusslig.
Men det allra bästa är detta : du kommer att bli nöjd.
Fullständig arbetstillfredsställelse utlovas.
Jag känner dig ju så väl, Sehnsucht, och din far och farfar, hela hopen kände jag.
Jag vet hur ni har det, aldrig nöjda, alltid längtande efter något annat, aldrig stilla.
Ni strävar och söker, men kommer aldrig till målet.
Skall jag säga dig varför ? Det finns inget mål.
--- Du ljuger!
--- Så han tar i.
Man ser att saken är känslig.
Ja, jag lider med er.
Ni har ett hundliv, det vet jag.
Tänk att alltid vara på väg och aldrig komma fram, en ökenvandring utan slut, från den ena bittra källan till den andra.
Och likväl ligger det behagliga livet så nära.
Man skulle kunna tro att ni var blinda, som ni håller på och kämpar därute.
Ändå är det ju bara en osynlig gräns som skiljer oss åt.
Kom över på min sida!
Vad har jag då att bjuda på ? Framgång, uppskattning, ett liv i trygghet och fullständig tillfredsställelse, med alla önskningar uppfyllda.
--- Det låter trist.
--- Käre Sehnsucht, var inte barnslig nu.
Det där har jag hört tusen gånger, alltid av sådana som inte prövat mitt anbud.
Det är räven och rönnbären, det är vad det är.
Nå, mina herrar, ni är köpmän och vill först bese varan.
Ni tvivlar på min förmåga och varans kvalitet.
Jag har ett litet demonstrationsnummer, som brukar vara uppskattat.
Herrarnas flaskor är tomma, ser jag.
Men törsten är ännu inte fullständigt släckt.
Vad gör man ? Jag bjuder laget runt.
Vad önskas, Rhen, Mosel, Bordeaux, Tokajer ? De såg som förhäxade på den märkliga gestalten.
--- Hit med hammare och spett!
Gröler bar fram dem.
Raskt slog han en rad med tre hål i den närmaste stenpelaren.
Det började gurgla och fräsa och vinet sprutade ut i tre strålar.
Lutze, Gröler och King störtade fram.
De lapade som hundar vid strålarna, svor och jublade : --- Kom hit, Beyer och Sehnsucht, här är paradiset!
De drack mer, hickade och slog sig för bröstet, deras ögon blev vilda, de tryckte munnarna till stenen för att inte en droppe skulle gå förlorad.
Prokuristen log : --- Ett folk i frihet --- se, hur gott det mår.
Men nu får det vara nog.
Samma väsande läte hördes igen, vinet tog slut.
De drickande glodde enfaldigt på varandra, slickade sig om munnen, smackade och vacklade bort.
--- Vad sägs ? Beyer och Sehnsucht satt tysta.
--- Nå, jag har några omtyckta förvandlingsnummer också.
Det kloka folket här på öarna tror att jag är en åttaarmad bläckfisk.
Är det inte betagande ? I samma ögonblick krälade den slemmiga varelsen vid deras fötter, kastade fram sina sugarmar kring deras ben.
De ryggade tillbaka.
--- Det var det.
Här har vi något annat.
Ur elden steg den store kanslern upp, väldig och hård.
I hans åldrade dödskalleansikte vilade skuggor och mörker, och det kala kraniet glänste i eldskenet.
Men i hans ögon bodde kyla och obegränsad brutalitet.
Han spottade i elden.
--- Ett folk utan egen själ och med en skyltdocka till hövding!
Så vände han ryggen mot dem och försvann.
Prokuristen bugade mot sin publik.
--- Illusorisk likhet, eller hur ? Numret är mycket omtyckt.
Jag har ett annat här, tillåt mig.
I kanslerns ställe stod kejsaren i vit uniform med glänsande harnesk och hjälm.
Nervöst stödde han händerna på sabeln, omsorgsfullt döljande den missformade.
De märkligt stela, trötta ögonen såg på von Beyer och Sehnsucht : --- Jag står i glänsande rustning, raspade han, bakom mig sluter Europas största folk upp.
Min flotta kringseglar världen, min armé är starkast av alla.
Jag är kejsaren.
Han försvann.
--- Nå, återtog prokuristen, behöver jag ge ytterligare prov på mina möjligheter ? Herrarna är misstrogna.
Ni ser vad jag har att bjuda : En bekymmersfri väg i ständigt stigande, utan strider och bekymmer, inga samvetskval och självförebråelser mer, behaglig tillfredsställelse och samhällets högsta poster i utsikt.
Jag skall lära er konsten.
Kasta bort alla föråldrade drömmar om livets höghet och människosläktets förädling.
Bort med krav och höga mål, det bara plågar och förvirrar.
Och skall det nödvändigtvis vara kvar, behåll det som bladguld, förgyllning.
Konsten att härska, mina herrar, den är mycket lätt.
Reta massorna, reta deras avund, deras lystnad --- och bedöva, söv dem sedan med feta köttbitar.
Ge dem vad de vill ha, men först sedan ni hetsat dem att kräva det ni vill ge.
Detta är statsmannakonst och, i all enkelhet, levnadsvisdom.
Det kräver viss övning att uppnå full färdighet i till lämpningen, men jag ger villigt lektioner.
Nå, vad säger herrarna ? --- Allt kan du ändå inte, svarade Sehnsucht.
--- Vad menas ? --- Det var ju ändå rätt enkla knep du visade.
Rollerna hör till de lättare.
Men gör dig nu till syster Käthe Rahm.
Prokuristen såg misstänksamt omkring sig.
--- Jag har en känsla av att man driver med mig.
Men jag skall göra det.
I nästa ögonblick kom sköterskan haltande.
--- Syster, ropade Sehnsucht, se hit!
Hon stannade, men lyfte inte ögonen.
--- Se mig i ögonen.
Hon teg.
--- Om du inte ser mig i ögonen kan jag ju inte veta om du lyckats.
Är du rädd att avslöjas ? Sakta lyfte hon blicken.
Det var avgrundsögon, en så vedervärdig blick att de vände sig bort.
Prokuristen satt åter på andra sidan elden.
Hans välvilliga vänlighet var borta, hat och våld lyste ur hans ansikte.
--- Ni försöker driva med mig.
Akta er, mig driver man inte ostraffat med.
Jag har visat mig från min vänliga sida.
Jag har också andra möjligheter.
Jag kan driva det här på ett helt annat sätt, mina herrar.
Akta er noga.
--- Och ändå kan du inte allt.
Du erbjuder mycket, det är sant.
Men lyssna nu noga till vad jag säger : den som kan få pärlor, vad bryr han sig om musslor.
--- Ni människor är besvärliga varelser.
Jag har er nästan helt, men alltid bara nästan.
Alltid finns det kvar något inom er som slipper ur nätet.
Och bäst som jag fått er lugna och nöjda svävar ni ut i fosterlands kärlek och hjältedåd av ena eller andra slaget.
För det mesta halar jag ju in flyktingen och böjer hans flykt i min riktning, men det är oroande.
Man kan aldrig vara lugn.
Nå, jag ser att herrarna inte vill dansa min ringdans.
Man tänker kanske att man ännu kan söka skydd i en kristlig samhällsförfattning, trohet och ed till fana och kejsare, västerländska värden, kulturarv och allt vad det kallas.
Man har inte så fel.
Fältet är inte fritt för mig --- ännu.
Jag måste --- ännu --- manövrera med viss försiktighet, men övning ger färdighet som man säger, och den som övat i 1500 år besitter en icke föraktlig skicklighet, helst som anlag icke saknas.
Men nu är min tid inne.
Bålverken har ruttnat, murarna är förfallna och vaktposterna sover.
Underjordiska strömmar har undergrävt vallarna, portarna står öppna, minorna är apterade.
Nu skall allt falla.
Nu skall jag dra hela världen med i en långdans på heden långt bort från stadens skyddande mur, nu skall de dansa efter min pipa, också ni, mina herrar, antingen ni vill eller ej.
Ni visade tillbaka min hand.
Nu får ni känna mina klor.
Och den dansen blir ingen behaglig självtillfredsställelse, den går över stock och sten, genom törnsnår, över mossar och kärr, tills de blödande sjunker ned och stupar.
I den stunden skördar jag förstlingsfrukten.
Ty då skall de vända sitt hat och sin hämnd inte mot mig ( mig har de aldrig känt igen ) utan mot sina anförare.
De kan nämligen alrrig stå ut med att bära skulden själva eller ens gemensamt, de måste alltid ha en syndabock, och då tar man lämpligen den översta prydnaden på krokanen, de arma satar som jag dragit först i dansen, fast de var ovilliga.
Dem skall de kasta överbord tillika med allt vad ni nu förtröstar på, och så är fältet fritt för min statsmannakonst.
Tro mig, jag kommer inte att sakna lärjungar på taburetterna.
Ni tvivlar ännu ? Nå, ni skall se exemplet på min makt snarare än ni tror.
Farväl!
Han var borta.
Sehnsucht och von Beyer såg på varandra : --- Vem var han ? De andra sov oberörda invid tältet.
Kinesen drog långsamma bloss på sin opiumpipa och stirrade in i elden.
18 Det finns upplevelser, också gemensamma, man inte gärna talar om.
Utan att något sagts är man bunden av inbördes tystnadsplikt.
Vad hade de sett ? Deras minnen var tomma.
Hade de drömt ? Men när de återkom till Apia möttes de av ett förfärligt bud : --- Pater Saint-Jean är död!
Detta var tecknet.
Medan de unga köpmännen satt samlade kring elden vid Mosos tempel hade pater Saint-Jean lagt av sin sutan, klätt sig i vita linnebyxor och skjorta och gått ut.
De som mötte honom i dunklet var så ovana att se honom i annat än fotsid svart rock att de inte kände igen honom.
Han gick mörka gränder upp till det hus där Mary Hayes bodde.
Barnen var borta, hennes blandade skara av snedögda, bruna och blonda avkomlingar.
Han öppnade dörren, sjönk ned på en stol och tog av sig hatten.
Mary Hayes gick som vanligt omkring i någon form av nattlinne, av henne själv uppenbarligen ansett som yrkeshabit.
Den gamle mannen andades tungt.
Hon hällde upp ett glas absint och räckte fram.
--- Vad det är varmt, sade han.
Han drog några häftiga andetag, rosslade till och föll av stolen.
I fallet slog han mot en bleckburk, som orsakade ett kraftigt sår i sidan.
Han blödde ymnigt en kort stund, ansiktet förvreds.
Hon lutade sig över honom med glaset.
--- Nej, nej.
Han vände bort ansiktet.
Han andades häftigt och med oerhörd ansträngning.
Till slut viskade han : --- Jag vill hem.
--- Hem!
Vad vill du jag ska göra åt det ? Han svarade inte.
Kroppen skakade några gånger, huvudet föll åt sidan.
Han var död.
Hon reste sig upp, ännu med glaset i handen.
Hon syntes tveka, så satte hon det ifrån sig och började med vana händer rensa hans fickor.
Skörden var inte överväldigande : en pipa, några pennstumpar och en tobakspung, ett snöre och några slantar.
Hon vände på honom och kände i bakfickorna.
Fem hopvikta hundramarkssedlar kom fram.
Hon vek upp dem, höll dem mot lampan.
Den döda kroppen rullade tillbaka på rygg.
Blodflödet hade upphört, men hon hade utan att märka det stått i blodet.
Hans skjorta var genomträngd, hennes egna händer och ben fläckade.
Till och med sedlarna var märkta.
Det var nu fram mot midnatt.
Hon hade släckt lampan och satt kvar vid den döde.
När den siste nattvandraren gått förbi samlade hon sig till slut och släpade ut kroppen på gatan, så långt ner mot hamnen hon vågade.
Där fann en polisman pater Saint-Jean tidigt på morgonen.
Hur utan beräkning är inte de fattigas brott!
Det är som om de i sin ytterliga torftighet nästan förlorat varje drag av brott.
Kvar är endast förnedring.
Vad hjälpte det att hon skurade sitt golv och brände de fläckade trasorna ? I grändernas damm kunde man följa den dödes väg från hennes hus, och i springorna mellan golvplankorna var levrat blod.
Ja, hatten låg fortfarande kvar på bordet, glömd i den enfaldiga ivern att få golvet rent.
Och varifrån kom de blodfläckade sedlar man snart plockade av henne ? Mary Hayes häktades redan samma dag, misstänkt för rånmord.
De fromma nunnorna tog hand om pater Saint-Jean, tvättade hans sår, klädde honom och lade ett krucifix på hans bröst.
Förgäves sökte marinläkaren Dr Hader få obducera den döde.
Jordfästningen skedde redan på kvällen.
Det var en egendomlig stämning.
Pater Simon verkade uppenbart besvärad, och de övriga maristerna såg aldrig på varandra.
Nunnorna bad mumlande bakom Pater Saint-Jeans små skyddslingar, som placerat sig närmast kistan.
Ingen körde bort dem.
De små bara överkropparna slöt sig tätt tillsammans som ett hemligt brödraskap och fötterna trummade mot bänkarna.
Varför, varför hade han gått till henne ? Var han verkligen en hycklare, som utåt synts så klok och god men inte ens kunnat behärska sina drifter ? Och pengarna, han som aldrig ägt mer än några fattiga slantar, ur vilka hemliga gömslen hade han hämtat dem ? Detta stela, bleka ansikte med grå skäggstubb, hade han verkligen kunnat bedra dem så länge ? Den döde svarade dem inte.
En enda hade kunnat svara dem, hon som nu satt inspärrad i häktet ute på Muiliuni.
Och hon svarade inte.
Varför hade han kommit, om han varit där förut, om pengarna och om hur han dött, om allt frågades hon tio och hundra gånger, svarade sinnessvagt och egendomligt, ändrade sig gång på gång, bekände sig skyldig och tog tillbaka.
Rättegången blev en beklämmande tillställning.
En kolonialadvokat av sämsta slag från Auckland, en halvkriminell typ vid namn Jenkins, hade åtagit sig försvaret.
Hans insats bestod i att misstänkliggöra den döde och smäda åklagaren, polischefen Ploetz.
Åtskilliga gånger fick han avföras ur rättssalen, högljutt skrikande om övergrepp, vilket de engelska tidningarna tacksamt förde vidare.
Den åtalades eget uppträdande var så sällsynt graverande att ingen kunde undvika att se skulden bakom hennes enkla lögner och halvsanningar, lika avslöjande som hennes tystnad.
Det verkade nästan som om hon ville sin egen olycka.
Till slut måste också åklagaren säga : --- Jag måste be er att svara sammanhängande och genomtänkt.
Ni bara skadar er själv om ni fortsätter att ljuga så dåligt.
Frågor om pater Saint-Jean besvarade hon endast med nedslagna ögon och osäkra leenden.
Det var beklämmande.
Slutligen måste dock domen falla : livstids tukthus.
Men var fanns på Samoa ett tukthus för kvinnor, lämpligt för livstids förvaring ? Så fördes hon i fångdräkt ombord på " Staatssekretär Solf " för att så småningom göra den långa resan runt halva jorden till ett holsteinskt kvinnofängelse.
Rättvisa var skipad.
Samma dag som Mary Hayes fördes bort från Samoa lämnade dem von Beyer och hans familj ombord på samma fartyg.
En sista gång satt de tillsammans i kasinot.
Sehnsucht sade : --- Minns du prokuristen ? " Mig driver man inte ostraffat med ... jag kan driva det här på ett helt annat sätt.
" Saint-Jean är borta, han som var vårt ankare, vår klippa, när allt annat drev bort och ner i malströmmen.
Han är död, förnedrad, avslöjad eller i alla fall misstänkliggjord.
Varför skulle han dö på det sättet ? Och nu lämnar du oss, vart skall vi nu gå ? --- Kanske är det så, att pater Saint-Jean var så helig att han skulle dö som sin herre, en lika tvivelaktig och misstänkt död.
Något annat kan jag inte svara.
Men nu vet vi, att vår motståndare är både stark och klok.
Han ser våra blottor och där sätter han in sina stötar.
Jag fruktar att detta inte blir det sista vi ser av honom.
" Bålverken har ruttnat, murarna är förfallna och vaktposterna sover.
Underjordiska strömmar har undergrävt vallarna, portarna står öppna, minorna är apterade.
Nu skall allt falla.
" Ja, hans makt är mycket stor.
--- Om det ändå inte hade blivit detta.
Farsoter och jordbävningar hade plågat oss mindre, men detta ; det är som om hela tillvaron är i gungning.
Han, vår fader, vårt helgon, ren och obefläckad ... --- Och därför också mer frestad än alla andra.
--- Honom har han störtat ned i avgrunden, omsvept av tvivelaktighet.
Vad hade det gjort om någon av oss dött på det sättet, men han, det är ofattbart.
--- Varför skulle han gjort sig sådant besvär för någon av oss ? Oss har han ju nästan helt i sitt våld.
Varför skulle han då angripa oss ? Men när någon börjat glida ur hans händer, då går han till angrepp.
Han kan alla spelets konster, alla finter och skenutfall.
Han har tålamod att vänta i årtionden, han kan ställa sig som besegrad och övervunnen.
Men det ögonblick försvararens vaksamhet sjunker sänder han en stöt rakt in i hjärtat.
--- Då är ju allt hopplöst.
--- För den som är ensam.
--- Vem kan vara ensammare än vi ? Saint-Jean är borta och du reser.
Och när hans stora häxdans börjar, vem skall då rädda oss ? Finns det ingen som kan hålla tillbaka fördärvaren ? Ja, jag tror honom, han skall krossa hela vår sköna, förnuftiga värld, ställa alla världsförklaringar på huvudet och göra alla idealister till bedragare.
För honom skall slagskeppen löpa ut och slunga sitt stål mot varandra, härarna förintas, släktled av ungdom trampas ned i slagfälten.
Jag tror honom.
Allt är förberett, jordskredet hänger ovanför våra huvuden.
Kunde han få denne att falla är det andra enkelt nog.
Då är det tid för släkten Sehnsucht att byta namn.
Då är hoppet stängt och längtan dör.
Då är allt slut.
--- Eller också börjar det först då.
Ty om han än vinner alla segrarna skall han dock förlora till slut i det sista stora slaget.
--- Hur kan du tro det ? --- Jag har sett det.
" Staatssekretär Solf " blåste till avgång.
På bryggan kunde de länge se von Beyer.
När han en gång sett vårt Samoa försvinna vände han sig inte mer om.
I öster steg nya öar upp.
Men i aktern satt Mary Hayes, fjättrad vid en infödd polisman, som syntes inte så lite besvärad över sitt uppdrag.
I Pango-Pango skulle han överlämna henne till en kryssare på väg hem till Kiel.
Den dömda själv tycktes likgiltig för sitt öde, vars innebörd hon väl knappast kunde fatta.
Hon skulle aldrig återse Samoa.
Enligt de uppgifter vi under de nuvarande förvirrade omständigheterna kunnat inhämta togs hon redan 1916 ut ur kvinnofängelset och sändes till Verdun, till uppmuntran för de oförbrukade fördelningar som under kronprinsens ledning här skulle segra och malas ned.
Vid de bakre frontlinjerna skall hon ha stannat hela kriget för att 1918 bli misshandlad till döds av en berusad fältväbel.
Och hennes barn, denna mångfärgade skara av tysta betraktare, de såg hennes avfärd från kopraskjulen.
Nu var förtalarnas tid.
Sakta började ryktena om pater Saint-Jean stiga som en flodvåg för att kasta sig fram i allt vildare kaskader.
Rånmörderskans arma barn som ingen av någon annan orsak intresserat sig för, blev begärliga nyhetskällor.
De mutades med slantar, mat och kläder eller ännu värre, med föregiven vänlighet, men teg obrottsligt under äldsta systerns stränga blickar.
Polischefen Ploetz lät dem bo kvar och drog försorg om att de åtminstone inte svalt.
Vid ett tillfälle sade han till syster Käthe Rahm, som vårdade honom under fångenskapen : --- Jag blir alltmer övertygad om att hon var oskyldig.
Men om förtalet inte finner näring i sanningen är lögnen och ryktet desto bättre källor.
Och snart var den döde en vidrig hycklare och vällusting, en sällsam förening av alla österns och västerns laster.
Hans kärlek till barnen blev till skamligheter, att han var biktfader hos systrarna graverande bevis.
Hans fromhet och djupa godhet som ingen förnekade när han levde, blev till listig förställning och bedrägeri.
Maristfäderna teg.
Vad skulle de säga ? De tusen lögner som spritts om dem fick liv, och ryktena flög över havet till giriga öron.
Snart stod professor Dr Hans-Herman Zeller upp i riksdagen.
--- Mer än en gång har kolonialkommissionen framhållit den för riket direkt skadliga verksamhet Londonmissionen bedriver på Samoa.
Det förhållande att enstaka tyska tjänstemän placerats i missionen ändrar inte någonting.
Jag, Zeller, uttalar därför följande sats.
Detta är min första sats : Denna brittiska kräftsvulst måste utrotas och ersättas av en tysk, nationell.
Våldsam oro utbröt bland stenograferna, ty pärlor som denna fick icke gå förlorade.
På snabba vingar flög det bevingade ordet till de elaka skämtbladen, där en ohyggligt uppblåst Zeller nästa dag under rubriken " Missionspolitik " utropade : --- Jag, Zeller, kräver en tysk, nationell kräftsvulst på Samoa!
Men hur skulle den store mannen kunnat ana det, när han nu gick över till sin andra sats : --- Hittills har den franska maristmissionen hållit sig utanför den nationella politiken.
Av vilka skäl är obekant.
Mina värderade kollegor känner genom tidningarna väl till den oerhörda skandalen inom maristmissionen på Samoa.
Kommentarer är överflödiga.
Jag kommer därför att uttala min andra sats, även den av den största betydelse : Av folkmoraliska skäl måste maristmissionen snarast ersättas med ett annat, anständigt och fosterländskt sällskap.
Detta är mitt sista ord.
JAG har talat.
Under bifallsrop lämnade han talarstolen.
19 Våren 1914 hade många lovande tecken.
Koprapriserna var åter i stigande, och Marockokrisen, när världen i skakande förfäran såg ned i avgrunden, var redan långt borta och glömd.
Vår handel gjorde ännu några framstötar över engelsmännens marknader, våra oförtröttligt arbetande industrier vann ytterligare segrar.
Men hur länge skulle Albion ännu låta sig besegras ? Oändligt försiktigt hade stormakterna lotsat in Tripoliskrisen och Balkankrigen i ofarliga återvändsgränder, där sydlänningarna ostört kunde mörda varandra utan att skada världsmaktens känsliga balans.
Men som ett hotande jordskred, mörkt och svart, av alla känt och aldrig nämnt, hängde katastrofen över våra huvuden.
Ingen talade om krig, ingen utom Gröler.
--- Låt oss säga att det allra värsta inträffar.
Engelsmännen segrar.
De bådar upp hela världen mot oss, japaner, negrer och indier.
Innan de krossat världens starkaste armé har de ändå förblött.
Alla tillgångar kommer de att ha uttömt, folkets uthållighet är spänd till det yttersta.
Hela deras samhälle kommer att vara så oerhört ansträngt att allt kommer i gungning.
Låt oss säga att de segrar.
Men de kommer att vara så utmattade att de aldrig upplever triumfen.
Det blir en seger till döds.
Det blir slutet för imperiet.
--- Men vem har någon glädje av det ? --- Å andra sidan kan vi lika väl segra.
Frankrike är snart moget för sitt fall, Ryssland är underutvecklat och den engelska armén kan utan besvär anhållas redan vid landstigningen.
Messmer lyssnade med obehag till hans utläggning.
Själv var han ättling till en anrik sidenhandlarfamilj i Strassburg.
Efter två århundradens framgångsrik köpenskap hade de slutligen mist hela sin förmögenhet 1870.
--- Bäste löjtnant Gröler, ni skulle stannat på övningsfältet eller också blivit riksdagsman.
Köpman är ni inte och kan aldrig bli.
Köpmannen vet att inget krig, aldrig så segerrikt, gagnar handeln.
Han vet var hans marknader är och i vilka hamnar hans fartyg ligger.
--- Vi har väl krigsförsäkringar!
--- Den krigsförsäkring finns inte som kan ersätta en förlorad kund, en stängd marknad.
Skepp, varor kan ersättas.
Men vad är pengar värda i krig ? De är papperslappar med fingerade siffror.
Vad som är något värt är varorna, och de är ju förlorade.
--- Vi får ju krigsbyte, skadestånd.
--- Vilket krigsbyte får köpmannen ? Och vad glädje skulle han ha av en utplundrad, hämndlysten granne vid sin dörr ? Köpmannen vill inte ha tjuvgods, han vill ha kunder och säkra leverantörer, kontakter, samarbete med utländska firmor.
Det kan aldrig några tryckta papperslappar ersätta, oavsett antalet nollor de bär.
Kriget är alltid ruin för handeln.
Det är bara råttorna som frodas då.
--- Har ni ingen känsla för heder och ära ? --- Vilken heder och ära har han, som kommer dragande med krigsförsäkringar, byte och skadestånd ? Tro mig, Gröler, önskar ni krig, lämna då firman och Samoa så snart ni kan.
Här finns ingenting att hämta, antingen utgången blir den bästa eller den värsta.
--- Jag kan inte förstå hur man kan tänka så.
--- Det är där felet ligger hos er, Gröler.
Ni förstår inte.
Men det är sällsamt att höra er.
Hittills hade han hållit sig lugn.
Men detta sista fick hans barnsliga högmod att slå ut i full vrede : --- Tro inte ni kan driva med mig, Messmer.
Jag vet nog vem ni är.
Jag har fjällat värre fiskar i studentkompanierna.
Tro bara inte jag är dum, det skall jag säga!
--- Nu är detta ingen kaserngård.
--- Men det kan bli, skrek den arme mannen av upphetsningen berövad all kontroll över just sin dumhet.
--- Det lär nog bli något helt annat, avslutade Messmer lugnt.
Våren kom över Europa.
Alléerna längs Alstern grönskade med vårens späda, friska löv.
Man öppnade fönstren och lät vårluften strömma in.
Det var förhoppningens tid och ljusa dagar ; kanske ännu ett år.
På Samoa avtog regnen sakta.
Lindenau öppnades åter, ångkarusellen började sin kretsgång.
Men nu fanns barn som aldrig kunde vara med däruppe bland de galopperande hästarna och bufflarna.
Guvernören, Dr Erich Schultz-Ewerth bjöd firmans anställda till påskmiddag uppe på Vailima.
Det var förväntan, vördnadsfull högtidlighet och inte så lite nyfikenhet, ty guvernören var ju vår enda källa till kunskap om vad som tilldrog sig där borta, oändligt långt borta, där vårt och Samoas öde avgjordes.
--- Man kan kort säga att situationen är bättre än på länge.
Det skulle inte vara omöjligt att tala om en viss avspänning i världen.
Han talade med ämbetsmannens försiktiga och kloka avvägningar.
--- Sedan Marockofrågan löstes finns det helt enkelt inga yttre konfliktorsaker längre, vilket inte hindrar att de inre kan vara lika allvarliga.
Men låt oss stanna vid de yttre.
Balkan förblir som förut Europas krutdurk, men det är min förhoppning att våra diplomater, som så skickligt lyckats begränsa de gångna årens motsättningar där, också skall ha framgång i fortsättningen, särskilt som Turkiet åter kommit på fötter, bl.a. genom våra insatser.
Ett kraftfullt uppträdande vid Bosporen väcker respekt hos ryssarna.
I övriga frågor tror jag vi med gott samvete kan kompromissa.
Krig, mina herrar, mellan stormakter i industrins och teknikens tidevarv, det är katastrof.
Jag behöver inte nämna att Samoa är förlorat den dag vi kommer i krig med England.
Lutze nickade instämmande : --- Alldeles!
Och tillåt mig tillägga, excellens, att England är oövervinneligt så länge det har sin flotta.
Man såg hur det gick för Napoleon.
Han behärskade ju hela kontinenten, men till slut fick de honom på knä med sin blockad.
--- Men vår flotta då ? Är den ur räkningen ? --- Mina herrar, avbröt guvernören, det är farliga ämnen att diskutera.
En man i min ställning yttrar sig inte i sådana ämnen.
Men låt mig fastställa de yttre gränserna för de åsikter som fått fotfäste där hemma.
Den första är konfliktlinjen, som har inflytelserika förespråkare.
Enligt den är Englands världsherravälde slut och moget att ersättas av ett tyskt.
Vi skall alltså med all makt rusta särskilt flottan, samtidigt som vår handel och industri tränger ut deras.
Denna utveckling sker av ett slags naturnödvändighet, inte olik växandets lagar.
Det gamla dör, det nya växer till.
Krig är oundvikligt, eftersom det dumma krämarfolket aldrig självt vill inse ödets obeveklighet.
--- Utmärkt, excellens, just så har jag alltid tänkt!
Det var naturligtvis Gröler.
--- Det förvånar mig inte, unge man, svarade Schultz-Ewerth torrt och fortsatte : --- Den andra linjen utgår ifrån vad jag förmodar ligger bakom herr Lutzes yttrande.
England är oövervinneligt i sig självt.
Även om vi skulle lyckas decimera eller förinta deras huvudflotta, skulle vi själva inte kunna fullfölja en seger.
De kan snart samla en lika stor styrka från sina förbundna, och våra kolonier är i vilket fall som helst förlorade, eftersom vi inte kan basera våra skepp någonstans i hela världen utom just i våra få, oskyddade kolonialhamnar.
Vi bör alltså slå alla tankar om världsherravälde ur hågen och nöja oss med att bli en andraplansnation efter England, med ungefär samma ställning i världen som Frankrike.
Har jag förstått er rätt, herr Lutze ? Själv tillåter jag mig återge en ståndpunkt någonstans i mittfältet.
En kraftfull men rätt behärskad och klok politik, med större intresse för handel än granater måste ytterligare stärka vår ställning.
Trade follows flag, säger engelsmännen.
Låt oss vända på det.
Hela vårt kolonialvälde och särskilt Samoa är ju bevis på motsatsen.
Till slut kommer engelsmännen att bli tvungna sluta förbund med oss.
De kommer att behöva vår vetenskap, vår industri, våra banker.
Och vi skall ge dem hjälp, all den hjälp vi kan.
Till slut kommer det engelska världsherraväldet genom naturlig sammansmältning att bli tysk-engelskt.
--- Men var blir då Tyskland av, utropade Gröler.
--- Unge vän, ni har vänt er till fel person.
Här har inte framförts några personliga synpunkter, jag har endast återgivit tre olika ställningstaganden.
I er ställning, bäste Gröler, har man friheter men inget eller begränsat ansvar.
För guvernören gäller det motsatta förhållandet.
Jag står emellertid fast vid att Samoa är förlorat vid konflikt med England.
Men plötsligt hördes ett skärande missljud.
Det var Heinz-Wolf Schuld, den yngste bokhållaren, nykommen, finnig och rödhårig.
--- Ni vill ha krig, Gröler, ni och officerspacket och storkapitalet.
Ni tror ni skall tjäna på det.
Det blir inget krig.
Jag skall säga vad det blir : generalstrejk.
Inte ett tåg kommer att gå i hela världen, inte en fabrik kan öppna, inte ett fartyg lämnar kaj.
Då är det dags för er att packa ihop och lämna in.
Annars vet vi nog vilka som skall dingla i lyktstolparna.
Vad var detta ? Varthän hade det gått med vår starka, sköna, förnuftiga värld där krig bara för tre år sedan var otänkbart, något som bedrevs i avlägsna, okända världsdelar, dit förnuftet och upplysningen ännu inte nått.
Och nu talade man om det som något naturligt, som antingen var ofrånkomligt eller också kunde undvikas, men endast till priset av väldiga uppoffringar.
Och slutligen detta svarta spöke av en skrämmande framtid, där troheten inte längre var bunden till land och folk och tron utan till namnlösa människomassor över vilka en generalstab av knivskarpa intellekt svingat sig upp som ledare.
Skulle då vår värld redan vara så undergrävd och så nära inför sitt fall ? Var det så snart slut med fred och förnuft, med trohet och kärlek ? Sehnsucht lyssnade till samtalet, till Grölers och Schulds tilltagande gräl och guvernörens allt kyligare tillrättavisningar.
Vinden från havet förde med sig stanken från fältkrematoriet.
Sehnsucht såg avgrunden öppen.
Sommaren blev lång och varm.
Europas huvudstäder stod stilla i hettan och de besuttna flämtade på stranden i Ostende och Travemunde.
Det var fjärran, fjärran från strejk och krig.
Också på Samoa glömde man eller sökte glömma den ständigt hotande katastrofen.
Tidningarna hemifrån var som alltid under sommaren fyllda av strunt, av värmerekord, regattor och hästkapplöpningar, varietésångerskor i äktenskapsskandaler, invigningar av broar och underhållningar för badorter.
Man väntade bara på höstens uppbåd av egendomligt formade rotfrukter.
Så föll skottet i en okänd stad på Balkan.
Man hade aldrig bara hört namnet förut.
De ryska och franska gästerna lämnade skyndsamt badorterna, engelsmännen dröjde kvar ännu någon vecka.
Febrilt telegraferade statsmännen till varandra med hot och löften, till slut alltmer desperata inför den onde ande de själva, ja, vi alla frambesvurit.
Gränserna stängdes, furstarna sträckte sig förtvivlat mot varandra, men i deras förmak trampade otåliga generaler : mobilisering.
Vad kunde god vilja, rädsla och fruktan göra för att hindra det jordskred som nu kommit i rörelse ? Ännu medan miljonhärarna tågade upp korsade patetiska telegram kontinenten.
Det var förlorat.
Under hejdlöst jubel drog regementena ut genom städerna.
Det var som om allt stillastående, orörligt och unket i ett förts bort av den friska vinden.
Borta var det ständiga käbblet mellan partierna, avund och fruktan mellan samhällsklasserna.
Till fest, till offerfest drog de ut, ett folk i fältgrått alltifrån kejsaren till gatsoparen, ett enda folk, förenat i en gränslös och jublande kraftanspänning att äntligen krossa intriger och snärjande förbund, att återvinna den plats i solen som så länge nekats detta urgamla, unga folk.
På Samoa var allt tyst.
Men samma kväll telegrammet kom var det fest på kasinot.
I skuggan av världskrisen firades Heinrich Sehnsucht, nybliven förste prokurist och kassachef, efter tåligt buret lidande äntligen befriad från Dr Unruh.
Ja, vår unge vän är inte längre så ung, den tid vi hunnit vara med honom på Samoa har han hunnit utvecklas från en ofrivilligt bortskickad yngling med konstnärliga drömmar till en ansvarsmedveten ung man med reda i bokföringen och uthållighet i en omöjlig uppgift.
I kretsen på kasinot har han under våren intagit den spårlöst försvunne von Beyers plats, den trogne von Beyer med sina vänliga ljusa mustascher.
Minns läsaren Otto Riedel och Meyer-Delius ? Meyer-Delius, med sin en gång förfrusna, klumpiga näsa, vilken bedragit inte så få att misstänka vissa laster, medan hans hållning och värdighet visade den sanne köpmannen, Eduard Meyer-Delius, firmans ombildare och outtröttlige ledare, förvaltaren av arvet från Godeffroys, hade lämnat skeppet.
Vi har nu varit så länge borta från Hamburg att hans död 7 januari 1910 har passerat obemärkt.
Och vem kunde vara mer passande som hans efterträdare än den gode Otto Riedel, som i sin befattning på Samoa efterträtts av lubeckaren Karl Hanssen.
Det var denne som upptäckte Sehnsuchts chefsegenskaper ; det är ju så man plägar uttrycka det.
Så var det alltså.
Det var 1 augusti 1914.
Kasinot var prytt med girlanger och blommor, man drack och sjöng, Messmer hamrade på pianot och Sehnsucht övertalades att hämta cellon och spelade vid pianot.
Men vid sin stråke formulerade Sehnsucht redan brevet hem : Kära Pappa, säkert har direktör Riedel meddelat dig den glada nyheten att jag blivit förste prokurist.
Så var då till slut inte allt förlorat med din son.
Han gick förlorad för Sehnsucht & Co, men vi anade väl redan då att de mindre handelshusen hade en mycket osäker framtid.
Likväl har han inte gått förlorad för Hamburg och handeln, som jag tror att du förstår av vad som nu hänt.
Det var den 1 augusti.
Samma dag hade den nya gniststationen blivit färdigställd, och vi väntade med spänning de första telegrammen.
Men ännu sent på kvällen var allt tyst.
Den dagen dundrade trummorna på Hamburgs gator : mobilisering.
Redan på morgonen sände Otto Riedel ett chiffrerat telegram till Hanssen och varnade för högsta krigsfara.
Det kom aldrig fram.
Först nästa dag kom meddelandet från annat håll, från amerikanerna i Pango-Pango.
När de träffades vid frukosten frågade Sehnsucht den nykomne bokhållaren Schuld : --- Hur blev det med generalstrejken världen över ? Schuld petade sig i näsan och snöt sig.
--- Nå ? --- Det kan ni väl se själv.
Så mycket värre för er att det inte blev av.
Då hade klasskampen kunnat vinnas i ett enda slag med fredliga medel.
Nu tänker ni först offra halva mänskligheten.
Men när det är färdigt, när ni knäar i blod, då kommer revolutionen.
Och då har ni inget kvar att sätta emot.
--- Hur kan ni vara så säker på det ? Ni var ju så säker på generalstrejken och det blev ingenting.
--- Ni kapitalister fattar ingenting.
--- Jag är ingen kapitalist, jag äger ingenting.
--- Men er svåger lurade en hel del fordringsägare, och arbetarna fick se sig om efter sin innestående lön.
Att ni inte själv är kapitalist förändrar ingenting.
Ni har ju sålt er till kapitalet.
Prokurist!
Tror ni jag blir prokurist kanske ? Men ni fattar inte att hela världsförloppet styrs obevekligt mot sitt slutmål, det klasslösa samhället, motsättningarnas fullständiga upphörande.
Och detta är, märk det, detta är inga drömmar.
Det är vetenskap.
--- Vem är det då som styr utvecklingen så obevekligt ? --- Det är Materien och Historien.
--- Aha, det är Materien, bord och stolar och deras fördelning i samhället.
Men vad är Historien ? Ett ögonblick tvekade Schuld.
Sehnsucht fortsatte : --- Käre Schuld, jag tvivlar inte på att det dröjer länge innan ni blir prokurist.
Kapitalisten köper och säljer gärna.
Men han köper ogärna sekunda varor, annat än till starkt nedsatt pris.
Det enda som skiljer er vetenskap från philosophia perennis är att ni har två gudar i stället för en.
Men det är å andra sidan gudar utan ansikte, vilket jag förmodar tilltalar er.
Men nu är det krig.
Det blev ingen generalstrejk.
Gudarna svek, Schuld.
20 I Hamburg dundrade trumvirvlarna och kyrkklockorna ringde.
Rudolf Willebrand kysste sin hustru till avsked och musikläraren lade för sista gången stråken åt sidan.
Den gamle köpmannen anmälde sig till Röda Korsets organisationskommitté.
I riksdagen talade professor Zeller om den av försynen sända krigsnödvändigheten.
Men Eberhard Muller-Fleischkopf lade ut stora order på livsmedel och virke i Skandinavien.
Han tycktes beredd att köpa halva världen.
Pengar saknades aldrig.
Obarmhärtigt hade han krävt in alla skulder redan dagarna efter skottet i Sarajevo, försatt ett tiotal gäldenärer i konkurs, sålt halva sitt fastighetsbestånd, och nu, när kriget äntligen bröt ut kunde han med en belåten suck luta sig tillbaka i sin stol, ty nu var allt redo, allt omvandlat i varor vilka under innevarande omständigheter endast kunde stiga till tidigare oanade priser.
Så mobiliserade Hamburg.
Berlin, Kassel, Dortmund, överallt mobiliserade hären med maskinmässig snabbhet och väl inövad färdighet.
Ja, också i vårt stora förlorade kolonialrike mobiliserade vi.
I Yaounde i Kamerun ljöd samma trummor, i Togobergen, Luderitz, Dar-es-Salaam, Tsingtau, Nya Guinea.
Stora var inte de styrkor som samlades ; några kompanier askaris, några dussin plantageägare och missionärer.
De såg på varandra : --- Är vi så få ? Ensamma var de, omgivna av fiender, med det oändliga havet framför sig.
De var lämnade.
Nu avgjordes världens öden på Frankrikes slagfält, fosterlandets krafter spändes till det yttersta, allt utom det nödvändigaste måste försakas.
Plötsligt upptäckte vi att vi och vårt arbete under decennier inte var nödvändigt.
Dessa territorier, som kolonialföreningarna i årtionden framställt som livsnödvändiga betingelser för nationens fortbestånd, de hörde till sådant man måste undvara.
Många var de inte, de som samlades till mobiliseringsplatserna.
Men ingen svek.
Till Tsingtau skyndade köpmän, ingenjörer och missionärer från hela Kina för att ställa sig under fanorna.
Där kom en reservlöjtnant, där en kapten, en grenadjär, tre artillerister, till och med två munkar hade hörsammat det svaga återljudet av Tsingtaus kallelse i sina fjärran provinser.
De lade av sina kåpor, förråden öppnades, batterierna bemannades, minspärrarna lades ut.
Fjärran Österneskadern lämnade hamnen på färd till undergången.
Ensam ångade Emden ut.
Tsingtau, Österns Ostende, var berett för krig.
Varför kom de ? I säkerhet hade de kunnat förbli i sina städer och byar.
Varför kom de till Tsingtau, vigt åt undergången den dag kriget började ? Samma patetiska skaror samlades i de andra kolonierna.
De var så få.
Men de kom.
De kom för att om inte annat dock själva få bestämma tiden och sättet för sin död, långt hellre än att maktlöst försmäkta i fångläger under det bräckliga skyddet av humanitära fördrag.
Och skulle detta värsta inträffa, så hade de likväl gjort allt för att förhindra det.
De hade inte svikit i den avgörande stunden.
Oändligt långt borta från de slagfält där hela deras tillvaro avgjordes hade de givit allt de förmådde.
Det lär anses att statsmannakonst består i att föra egna krig med andras härar, på andras mark och andras bekostnad.
Den konsten behärskade England.
Det var Japan som åtog sig det föga hedersamma uppdraget att krossa vår kinesiska utpost.
Redan i augusti blev avspärrningen fullständig.
Under nära tre månader framöver skulle Tsingtau stå emot ett oupphörligt angrepp av en trettiofaldig övermakt till lands och sjöss.
Dagar och nätter dånade slagskeppens kanoner mot den lilla vita staden, utom räckhåll för de bristfälliga strandbatterierna.
Från land hamrade oavbrutet belägringsartilleriet mot de svaga och ålderdomliga batterierna på kullarna, mot staden och fältbefästningarna, där soldaterna vacklande av utmattning slog tillbaka anfall på anfall.
Men om natten smög den lilla tappra torpedbåten ut och gled tyst mot slagskeppens skuggor.
Torpederna gick, för full maskin försvann den åter i mörkret och två explosioner slet upp skeppssidan.
Där var flygaren Pluschow, ständigt jagad av kulsprutor och tiotusen gevär, ständigt undkommande med nya uppgifter för de allt färre artilleristerna.
In i det sista flög han sina djärva färder över den söndersprängda landtungan till den sista dagen då hans Taube lyfte med dyrbar last från ett Tsingtau som stod inför sitt fall.
Röksvärtad stod Bunge, den gamle fältväbeln i reserven, bland sina män den sista dagen och sade : --- Kamrater, låt oss sjunga sången Wir treten zum Beten vor Gott den Gerechten.
Också Togo föll.
Sydvästafrika föll efter nära ett års kamp under ständiga förräderier, törst, brist, underlägsenhet och dock uthållighet intill det sista medan världen beskådade hur civila från Luderitz och Swakopmund fördes som krigsfångar genom Kapstadens gator.
I Tanganjika var det annorlunda.
Under månader gick våra patruller genom öknarna och engelsmännens järnvägar blev obrukbara.
En landstigning slogs tillbaka av våra tappra askaris.
Men slutet var dock oundvikligt.
Från seger till seger och dock ständigt tvingad att vika drog von Lettow-Vorbeck allt längre söderut.
Kamerun angreps av både engelsmän och fransmän.
Skyddstrupperna gick i ställning i bergen vid Garua.
Regntiden kom.
I Mora-bergen höll von Raben ut med sitt trofasta kompani i provisoriska ställningar.
Ur stånd att försvara sig mot det engelska artilleriet var de, utan läkemedel ; till slut tröt också provianten, i hällande regn, under ständig beskjutning höll de belägrade ut till mitten av februari följande år, då en engelsk parlamentär bragte meddelandet att den återstående skyddstruppen gått över spanska gränsen.
Kompaniet drog ut från sina söndersprängda ställningar.
Många var de inte.
Fanan sänktes.
De svarta återvände till sina byar, de vita gick i fångenskap.
Men det sista ord de fick höra var detta : --- När kommer ni tillbaka ? Tsingtau, Sydvästafrika, Kamerun, var är Samoa ? Hördes inte trummorna kalla till mobilisering där ? Ringde inte kyrkklockorna ? På Samoa var allt tyst.
Inga skyttegravar grävdes, inga förskansningar kastades upp.
Ännu några dagar levde en och annan på hoppet att England skulle hålla sig utanför konflikten, i vilket fall Samoa vore räddat.
Fåfänga förhoppningar ; hur skulle England kunna avstå från att ge banesåret åt den insnärjde, fångad i de snaror hon så skickligt gillrat i mer än ett årtionde.
Men som den högsinnade nation detta är skulle vi först tvingas till genommarsch av Belgien, vars neutralitet var skyddad av en uråldrig traktat mellan Europas stater, undertecknad långt innan det ännu fanns ett tyskt rike.
Och Samoa var förlorat.
Gröler skroderade naturligtvis om de möjligheter som skulle öppna sig genom hans egna utomordentliga åtgärder.
--- Jag kan ställa upp ett fullt stridsdugligt reducerat kompani inom en vecka.
Sin tid tillbragte han i febril verksamhet med att tvinga fram utrustning och beväpning till sin styrka.
Givetvis fanns varken det ena eller det andra på Samoa där man sedan vår flagga hissades aldrig behövt möta några oroligheter med våld.
Nu är Samoa glömt av världen och försmäktar under Nya Zeelands mandat, en människoälskande nation som gjort sig så lämplig för detta uppdrag genom sin maori-politik.
Vem minns det välde vi en gång uppehöll därute utan våld och hot, vem minns hur Dr Solf stillade en farlig upprorsrörelse endast genom att ensam och obeväpnad söka upp ledarna och hur Dr Schnee vid det stora vulkanutbrottet på Savaii hindrade panik att utbryta genom att själv bege sig dit med sin hustru.
Nu är de glömda, dessa det vapenlösa modets bragder som var själva grunden för vårt välde på Samoa.
Gröler var naturligtvis fullständigt ur stånd att fatta värdet i sådana handlingar.
Han tillbragte sin tid omväxlande vid skrivbordet och på långa värvarturer.
Vid sitt skrivbord utarbetade han de mest detaljerade stridsplaner, förutseende varje tänkbar engelsk landstigning.
Hans tanke att utnyttja " Staatssekretär Solf " till kaparverksamhet fick avskrivas, och vårt vackra lilla skepp skulle istället sänkas i inloppet till hamnen.
Men för varje utarbetad plan tvangs han att börja om.
Hans reducerade kompani skulle inte kunna besätta hälften av de stödjepunkter han behövde.
Lika tveksam var den framgång han vann i sina värvningsförsök.
Han kom utan guvernörens uppdrag, skränig och allmänt misstrodd, för att sätta upp en styrka vars öde på förhand var beseglat redan av det skäl att den saknade vapen.
Gröler var inte den man soldaterna följer till världens ände.
Lutze hade tjänstgjort under honom och kände en annan Gröler än den gemytligt-enfaldigt vitsande, gement folklige, den gode dryckesbrodern och lojt oduglige köpmannen.
Han hade sett in bakom masken och sett denna avskyvärda gamla officerstyp, dum och högmodig, en manskapsplågare och dålig yrkesman.
Vem som än skulle försvara Samoa, Gröler var ur räkningen från början.
Till slut började han inse det fåfänga i sitt försök att sätta upp en styrka av enbart tysk personal.
Han sökte upp Tamasese, överhövdingen.
Tidigt nästa morgon kallades han till guvernören av polischefen Ploetz personligen.
Han bjöds aldrig sätta sig.
Guvernören betraktade honom kallt genom sina runda glasögon : --- Bäste herr Gröler!
Jag är underrättad om edra försök att sätta upp en militär styrka på Samoa.
Ni har inte fått något uppdrag.
Ni har inte funnit för gott att lägga fram edra tankar för riksmyndigheten här på öarna.
Ert företag är helt privat och olagligt.
Ni skulle ögonblickligen ställts inför rätta om inte de oroliga omständigheterna kunnat ursäkta att ert omdöme åter sviktat.
Gör detta klart för er : jag önskar inga franktirörer på Samoa.
Vi för reguljärt krig, ingen banditverksamhet.
Hade jag haft möjlighet att försvara kolonin med reguljära styrkor hade jag givetvis gjort mitt yttersta.
Det behöver ni inte bekymra er om.
Men mot franktirörer, såväl fientliga som egna kommer jag att ingripa med alla medel jag förfogar över.
Är det klart!
Nu har ni gått ett steg för långt.
Ni har vänt er till Tamasese.
Jag ser utomordentligt allvarligt på detta.
Hade jag funnit det lagligt, önskvärt eller möjligt hade jag själv kunnat ta ett sådant steg.
Men det är guvernören som gör det, inte bokhållaren, löjtnanten i reserven, Wilhelm Gröler.
Nu har jag varken funnit en sådan åtgärd laglig, önskvärd eller möjlig.
Därmed är den för alltid lagd åt sidan.
Är det klart!
Ert omdöme, Gröler, är notoriskt dåligt.
Tar ni er inte i akt kan ni se fram emot en séjour i statsfängelset.
Jag är, med andra ord av den uppfattningen att ni inte kommer till er rätt på Samoa.
Så slutade Grölers mobilisering.
Ända sedan världskrisen började hade Dr Schultz-Ewerth bott på gniststationen.
I själva mottagarrummet hade han ställt in en säng.
Natten den 5 augusti ringde telefonen hos Karl Hanssen.
Det var en av telegrafisterna, som förvarnade honom att han inom kort skulle få besök.
Klockan tre var guvernörens vagn vid firman.
I det klara månljuset stod Karl Hanssen väntande.
Han hade redan anat.
England hade slutit upp på Rysslands och Frankrikes sida.
Inringningen var fullbordad.
Kanske anade han också med köpmannens säregna intuition att vårt öde i världen därmed var beseglat.
De båda herrarna gick länge i samtal fram och tillbaka framför huset.
Vad kunde de göra ? Oroligheter bland de infödda måste förhindras, en polistrupp sättas upp.
Att Grölers kompani var en befängd tanke behövde inte sägas.
Allt som allt fanns det ett femtiotal vapenföra tyskar på hela Samoa.
Den lilla styrkan kunde möjligen skydda några viktiga punkter vid eventuella oroligheter.
Att göra motstånd vid en landstigning var uteslutet.
Truppen ställdes under befäl av geheimerådet Tecklenburg och posterades vid gniststationen, observatoriet, tullhuset, lotsstationen och regeringsbyggnaderna.
Nästa dag samlade guvernören hövdingarna.
Han klargjorde för dem att Tyskland nu var i krig med halva världen.
Vi behöver bara tänka oss motsvarande händelse, t.ex. vid en tysk beskickning i ett främmande land.
Ty mycket annorlunda var inte vår Samoa-koloni, och hövdingarna visste lika väl som vi att vi var ur stånd att hindra en landstigning.
Men var sågs här de osäkra blickarna, tveksamheten, omsorgen om eget hus ? Guvernörens meddelande möttes av något vi aldrig kunnat föreställa oss : en ridderlig uppbragdhet över att tre länder gått i krig mot ett enda.
" Staatssekretär Solf " blev inget konstgjort undervattensrev för de engelska kryssarna.
Kapten Bruger fick order att snarast gå till Pango-Pango och bli liggande i neutral hamn.
Några reservofficerare följde med för att försöka nå sina regementen via Nordamerika.
Natten mellan 6 och 7 augusti sändes firmans motorseglare " Samoa " till Bismarck-öarna med de svarta arbetare, vilkas kontrakt gått ut.
Vi stod på bryggan och såg skeppen löpa ut, likt förlorade på ett sjunkande fartyg när de sista livbåtarna lägger ut.
Nu var vi ensamma, prisgivna åt ett fåfängt hopp att vi i den stora världskampen skulle synas så små och obetydliga att man lät oss vara, så ofarliga att man glömde oss.
Att vi aldrig slutade hoppas!
Guvernören lät betala ut återstående årslön till alla tjänstemännen.
Ty det var nu den tid då mynt och sedlar mister allt värde, och firmans varulager tömdes snart.
Fyren släcktes, bojarna togs in från farleden, Apia mörklades.
Samoa var berett för krig.
Ännu nådde oss några nyheter från Europa.
Våra stora inledande segrar väckte förhoppningar, de infödda samlade in ett krigsbidrag, själva gav vi 10000 mark till Röda Korset och försökte glömma att vem som än segrade i Flandern härskade England på haven.
Det blev oss inte länge förunnat att glömma.
En av de sista dagarna i augusti, en tidig morgon, lika strålande som så många andra, siktades ett krigsfartyg vid lotsstationen i Matautu, den sovande engelska stadsdelen.
Strax före klockan 6 gick budet till guvernören.
Det var den engelska kryssaren Psyche.
Snart fylldes bukten av skepp ; tre kryssare, två pansarkryssare, två slagskepp, en transportångare.
Hamnen var mörk av grå kolosser.
Kanontornen svängde hotfullt in mot staden.
Detta var kriget.
Vad gällde nu folkrätt och obefästa orters skydd ? Vi hade brutit mot ett uråldrigt fördrag om Belgiens neutralitet, nåväl, nyare överenskommelser var inte mycket mer värda när det gällde oss.
Vid minsta tecken till motstånd skulle granaterna regna över Apias trähus och kyrkor, och folkrätt --- den boken är inte bekant.
Ty här talade makten, och rätten, den värnlöses skydd, är maktlös utan svärd.
Det blev en mörk dag.
Landstigningen skedde i Matautu, regeringsbyggnaderna besattes, polistruppen drevs bort.
Doktor Schultz-Ewerth fördes bort som fånge.
Gröler for runt i staden som en osalig ande.
I varje gathörn stod en full pluton nyazeeländare.
De var eländigt utrustade och dåligt utbildade men till ett antal av 1400 man under befäl av en överste Logan.
--- Varför, varför gör vi inget motstånd, viskade Gröler i varje öra.
Till slut arresterades han.
21 Det finns en man, vars namn icke bör glömmas, om Tyskland en gång vaknar ur sin vanmakt och åter kastar sina blickar ut över världshaven.
Med hämnd skall vi inte nå honom, ty vi är sedan länge långt bortom den gräns där hämnd och vedergällning har någon mening.
Så många orättvisor är begångna, så många kroppar stympade, så mycket blod har flutit sedan dessa olyckliga augustidagar att ord som lag och rättvisa förlorat sin mening.
Den dag då vår röst åter når ut i världen, då skall vi minnas överste Logan genom att visa upp honom inför en häpen omvärld just sådan han är, denne stridslystne fårfarmare som aldrig fick se kanonerna avfyras mot den lilla skaran reservpoliser.
Slagfältet bjöd honom ingen ära och såg honom aldrig skynda till strid.
Han hade en värdigare fiende att strida mot än segerrika kejsartrupper vid Antwerpen och Somme.
Hans motståndare var den värnlösa lilla skaran av civila, av män och kvinnor, gubbar och barn, som nu var utlämnade åt honom.
Och han var en hämnare utan nåd.
Minns, käre läsare, minns överste Logan.
Minns hur han lät spärra in guvernören i en eländig kabyss, minns hur han talade om de fångna kvinnorna : --- De är ormar och föder ormyngel --- de skall behandlas som ormar.
Glöm inte heller bort hans nit att få gniststationen i funktion.
Vår Telefunkenapparat var inte oväntat överlägsen engelsmännens Marconistation, men de förutseende teknikerna hade avlägsnat vitala delar.
I dagar snokade Logans poliser runt, bröt sig in i husen, vände upp och ner på allt de förmådde, men se, delarna var borta.
Till slut hotade han teknikerna med arkebusering, ställde upp dem mot muren, lät truppen lägga an.
De teg.
Då sänktes gevären.
Glöm inte heller hans vettlösa förföljelse av de tyska sjuksköterskorna, som han drev ut från statssjukhuset och sedan beskyllde för stöld av instrument när Hanssen under stora svårigheter lyckats upprätta ett sjukhus åt dem i Songi.
Nu började en föraning kännas om vår framtid.
Geheimerådet Tecklenburg och de andra ämbetsmännen greps och sändes bort.
Vart, varför, med vilken rätt ? Överste Logan behövde inte svara : --- Jag är chef.
Jag fattar de beslut jag finner för gott att fatta.
Ty koncentrationslägret, lord Kitcheners stolta bidrag till världskulturen, var en inrättning som åtnjöt hans särskilda förkärlek.
För oss var tanken att spärra in människor av det enda skälet att de tillhörde en viss nation fullkomligt främmande, men för imperiet, som låtit hela det tappra boerfolket försmäkta bakom taggtråd, tedde det sig naturligt, så tog han familj efter familj till dess lägren där borta blev fyllda.
Då inrättade han ett eget koncentrationsläger i kopraskjulen.
Inför de samlade hövdingarna motiverade han övergreppen : --- Jag måste skydda tyskarna för den allmänna vreden över deras illdåd i kriget.
Stolt svarade Tamasese : --- Tyskarna står under samoafolkets beskydd.
Logan lyssnade inte, ty hans egna lögner var honom alltför kära.
Glöm inte heller Franz Pfeil, lärare och ämbetsman, som i slutet av oktober flydde till Pango-Pango, varifrån amerikanarna utlämnade honom till Logan, som naturligtvis ville skjuta honom.
Krigsrätten dömde honom till tre års fängelse.
Efter vilka lagar ? Minns slutligen också, minns den dag i mitten av september, då Scharnhorst och Gneisenau låg utanför Samoa och den tappre mannen darrade av skräck inför utsikten att ställas med sina oordnade skaror mot en väpnad fiende.
Ja, käre läsare, låt inte överste Logan vara glömd, var han än må odla sina rosor, en älskvärd granne, en nationens hjälte med rader av ordnar, till freds med livet men kanske lätt besviken över att inte längre ha någon fiende, åtminstone ingen så maktlös och utlämnad som Apias kvinnor och barn.
Det sägs ju att det är segraren som skriver historia.
Varför skulle det bli annorlunda nu ? Också överste Logan lär väl skriva om sitt ärofulla krig och man kommer att se honom just så som engelsmännen älskar att se sig själva : humana befriare, ädla människovänner, humoristiska, balanserade och vänliga.
Sannolikt kommer han att bli trodd, och han kommer framförallt att tro sig själv.
Men han är dock icke glömd.
Nå, bort med dig nu, Logan, vänd tillbaka till din fårfarm och minnet av dina bragder.
Vi har givit dig plats nog, och nu är det slut, ty detta var allt du hade att ge vår föreställning.
Du har varit en av vår berättelses mörka skuggor, var har du dina släktingar ? Dr Karl Haymo Eusebius Unruh föll offer för världskampens omvälvningar redan ockupationens första dag.
Ingen torde väl kunna betvivla fårskötarnas nit för imperiet, mänskligheten och den goda saken.
Högt överdrivna rykten om läkarens forskningar hade nått dem, och om det än inte fanns något annat skäl för aktionen mot Samoa, var det skäl nog att man skulle rädda eller röva hans forskningsresultat åt den kämpande humanitetens sak.
Det skydd doktorn trodde sig åtnjuta genom sin amerikanska bakgrund var alltså i högsta grad bräckligt och protester hos den amerikanske konsuln hjälpte föga när ett kompani halvuniformerade drängar omringade hans bostad och svinstian.
I all hast kunde Dr Unruh inte komma på något annat än att regla dörren, vilket endast beredde milisen nöjet att sparka in den.
Men innanför dörren mötte de fru Unruh.
De flesta av dessa unga män hade väl aldrig hållit i ett armégevär förut, ännu mindre hade de någon aning om hur man skulle bete sig med bajonetten.
Redan detta förhållande borde hållit fru Unruh på vederbörligt avstånd, men som de flesta nervklena saknade hon fantasi att föreställa sig faran där den verkligen var.
Hon kastade sig, det är knappt vi vågar nämna det, hon kastade sig på knä framför de inträngande med tårarna strömmande och ropade på engelska : --- Låt honom vara, han har inte gjort någon enda människa något ont.
Hur pass sant detta var kunde de ju knappast veta, men de stannade inför det förbluffande hindret.
Utifrån trängde man på, åtskilliga blev skurna och stuckna av sina kamraters bajonetter, men de främsta tvekade.
Det var ett liv av rop, svordomar och stampande.
Till slut gick ett skott av, när någon fingrat för länge på sin avtryckare.
En man i dörröppningen segnade ned, ny oro, fler stuckna och skurna svor och skrek.
Men skottet fick fru Unruh att inse den verkliga faran.
Snabbt kom hon på fötter, vände och slog igen köksdörren bakom sig.
Doktorn greps på sitt arbetsrum.
Förlusterna vid Dr Unruhs gripande var inte obetydliga.
Ett tiotal man fick sändas hem, och ytterligare tre blev bitna och trampade av de ilskna svinen, som fått ett förfärligt sinnelag till följd av de senaste forskningsrönen, men som likafullt ännu inte gick i flock.
En oxkärra forslade dem ned till hamnen, en annan kom efter fylld med läkarens oordnade arkiv, ur vilket obefintliga nyazeeländska vetenskapsmän skulle lura ut hemligheten.
I en tredje vagn kom doktor Unruh och hans hustru, båda märkbart skakade.
Och dock var detta första gången på Samoa man satt så stort värde på hans person och forskningar.
När skeppet med läkaren och hans svin lämnade Samoa gick firmans vimpel i topp, vilket genast resulterade i en skarp varning : --- Endast engelska flaggan får hissas!
Sehnsucht svarade lugnt : --- Vid ett tillfälle som detta skall vi med glädje hissa den engelska flaggan, inte minst med tanke på vilken oerhörd vinst imperiet gjort idag.
Ja, hur gick det för vår vän Sehnsucht, den nyvordne förste prokuristen ? Det börjar tunna av kring våra vänner.
von Beyer är död i Ryssland, Gröler arresterad, Schultz-Ewerth och de andra ämbetsmännen är deporterade, Unruh är borta.
Ännu försöker Karl Hanssen under stora svårigheter driva plantagerna, men en del av hans personal gick med " Staatssekretär Solf " till Pango-Pango, flera bokhållare är borta, gniststationen ur funktion, de svarta gossarna till en del hemsända.
Själv är han ständigt övervakad, misstänkt och trakasserad.
Men Sehnsucht, Lutze och Messmer är kvar.
Naturligtvis gjorde franske konsuln erbjudanden till Messmer, som ju var elsassare.
Men han svarade : --- Herr konsul, jag älskar Elsass över allt annat på jorden.
Men för det Frankrike som i förbund med halva världen gått i krig mot mina vänner vill jag inte offra livet.
Nå, Sehnsucht äntligen, hur blev hans öde ? Ty Messmer, Lutze och de andra är ju trots allt bara statister och biroller i vår berättelse.
Det är Heinrich Sehnsucht vi har följt ända från hans förfäder till denna stund, det är hans sorger och glädjeämnen vi delat, denne välartade unge man, som efter någon ungdomsförvillelse funnit sig ganska väl tillrätta i handelns värld.
Men nu är den världen plötsligt slagen i spillror, världshaven ser ej längre vår fredliga handelsflagga, våra kryssare sänker fiendens handelsskepp världen över och våra egna ligger kapade i främmande hamnar eller också döljer de sig som " Staatssekretär Solf " på neutralt vatten.
Köpmannen har blivit lovligt villebråd, och hans fredliga näring är en del av krigsansträngningen.
Men dessa köpmän som sitter till hälften fångna bakom fiendens linjer, vad skall de göra ? Prokuristerna och bokhållarna anade att Karl Hanssen skulle försöka få ut de stora summor som samlats i firman innan ockupationen.
Av naturliga skäl köpte alla upp allt de förmådde, vilket tömde varuavdelningen och fyllde kassan.
Den valuta som nu fanns här var i stor utsträckning i guld och silver, och Karl Hanssen önskade få den överförd till Pango-Pango för att via de amerikanska bankerna föras hem.
Logan eller någon av hans mer intelligenta underlydande hade väl räknat ut detsamma, men som inget kunde bevisas i denna fråga blev Hanssen gripen och dömd.
Man hade vid en husrannsakan funnit hans dagbok med några kritiska omdömen om Logan.
Denne lät på den grunden döma honom till sex månaders fängelse.
Efter avtjänat straff sändes han till koncentrationslägret på Motuihi.
Det blev alltmer stilla på firmans kontor.
Varuavdelningen var tömd, kassan måste manövrera med yttersta försiktighet, plantagerna kunde endast drivas i begränsad utsträckning.
Ett efter ett täpptes andningshålen till.
Också om tillförlitligheten i de engelska tidningarna var högst begränsad, kunde man dock förstå att segertåget i Frankrike var slut.
Vi började undra om Gröler dock trots allt haft rätt.
Kanske hade det varit bättre att stupa med vapen i hand i en hopplös kamp än att tillbringa dagar och år i hopplöshet.
Ty en mer fasansfull belägenhet kan en människa aldrig befinna sig i än när hoppet har dött.
Tsingtau, Togo och Kamerun hade kämpat.
Men vi ? Vi hade livet kvar, men äran, denna märkliga nödvändighet, som ger livet så mycket av dess värde, var förlorad.
Och hoppet och längtan, så sköra också i fredens värld, hade kvävts i krigets dån och larm.
Man sökte sig inte gärna till kasinot längre.
Allt vad vi gjorde övervakades och rapporterades, alla samlingar utspionerades av några arma satar som engelsmännen pressat att förråda sina egna för att rädda sitt skinn, alla brev öppnades, alla telefonsamtal avlyssnades, hemmen genomsöktes.
Det var som att ha hela sitt liv utställt i skyltfönster.
Det fanns ingenting privat, inget helgat och skyddat, ingen fristad.
Det fanns ingen högtid som inte kunde avbrytas, inget famntag som inte kunde överraskas av soldaternas klampande.
De lär väl själva ha en annan berättelse.
Detta är vår, med den förtrampades rätt att låta höra sin nöd.
Men ingen annan lyssnar än vi själva och några altruistiska själar verksamma i välgörenhetsföreningar.
Man sökte sig inte gärna till kasinot.
En dag blev dock Lutze och Sehnsucht uppsökta där av fru Ploetz.
Som den duktiga kvinna hon var hade hon inte låtit sig nedbrytas av mannens bortförande, men nu var hon tydligt orolig.
--- Det är vi som har radiodelarna.
De har kommit oss på spåren.
Min tjänsteflicka säger att de skall komma i morgon.
Ni måste hjälpa mig.
Jag skall bränna upp chiffernyckeln har Hermann sagt, men det är bäst om jag kan få iväg både nyckeln och delarna.
Nu vet de att jag har gått hit, men översten är på Matafele idag.
Kanske har vi natten på oss.
Några timmar senare lämnade Lutze kasinot.
Han gick ner på ängen, sadlade sin häst och red bort i riktning mot Vailele.
En av engelsmännen följde efter honom.
Han fann honom dricka öl på verandan med en av underförvaltarna.
När spejaren missnöjd återvände var Sehnsucht på väg ut.
Men i dörren mötte han bokhållaren Schuld, den ständigt otillfredsställde världsomstörtaren.
--- Jag vet vad ni tänker göra.
Jag skall inte förråda er, men jag varnar er.
I ert ställe skulle jag gjort något annat.
Ni tror att ni skall utföra något hjältedåd.
Dels kommer ni att misslyckas, dels går ni bara kapitalets ärenden.
Sehnsucht såg kallt på den unge mannen.
--- Bäste Schuld, lär er en sak.
Det finns ingen uppgift så otacksam som den obedde rådgivarens.
Han stängde dörren bakom sig.
Vid minnesmärket över Johann Caesar Godeffroy hängde som vanligt bevakningstruppen.
Med en kallblodighet som vi måste avundas honom ropade Sehnsucht till en av soldaterna : --- Ni där!
Ja, just ni med händerna i fickorna.
Kom hit och hjälp mig ta ner årorna till Hanssens båt!
Den tilltalade sträckte oroligt upp sig, oviss om vem han tilltalats av.
De andra såg nyfiket på Sehnsucht.
Så brast skrattet löst : --- Äh, det är en av tyskarna!
Han tror han kan köra med oss.
Dra en annan vals, gamle gosse.
--- Vägrar ni ? Här har ni stått och hängt hela dagen och vill inte ens ge ett handtag när någon ber.
Det är mer än skandal.
Jag skall tala med er chef.
--- Det skall du alla gånger göra.
Gå till Logan och säg att hans soldater inte vill vara betjänter åt tyskarna.
En annan gång, gamle gosse.
Tydligt förtretad vände Sehnsucht ryggen åt de skrattande, öppnade boden och tog ut segel och åror.
Fyra turer fick han gå.
Han hälsades med hånskratt varje gång.
Men då hade han också fått med sig en dunk färskvatten och torrskaffning.
Ingen enda följde honom.
Sehnsucht blev länge kvar nere vid bryggan.
Det blev kväll och natt, vakten avlöstes vid kasinot.
--- Något särskilt ? --- En av tyskarna är ute på Vailele och dricker öl.
En annan, den där Sehnsucht, försökte få en av mannarna att bära åror åt honom.
Han blev naturligtvis utskrattad.
--- Bra.
Något annat ? --- Polischefens fru var här i eftermiddags, men hon gick snart.
De andra är alla inne.
--- Sehnsucht också ? Ett ögonblick tvekade sergeanten.
Sehnsucht hade kommit och gått så många gånger, och de hade funnit honom så obeskrivligt komisk där han gick och släpade.
Men var hade han blivit av till sist ? Han drog till en nödlögn : --- Javisst, han gick in med en gång, när vi inte ville passa upp honom.
Nere vid bryggan var Sehnsucht verksam.
Försiktigt lyfte han av bensinrenarfiltret i motorbarkassen och lossade bottenventilerna i roddbåtarna.
Oändligt sakta började vattnet strömma in.
Han gjorde i ordning ett oljefat vid landfästet.
Någon timma efter midnatt hördes ett förfärligt oväsen.
Det ropades halt, en häst skriade, man sköt upprepade skott.
Ur mörkret stormade Lutze ut på bryggan.
Sehnsucht slog ut oljefatet, försiktigt satte de ned lådorna med radiodelarna och stötte ut.
De hade inte kommit mer än tio meter från bryggan förrän soldaterna var efter.
De första rusade ut mot bryggan, tappade fotfästet i oljan och föll.
Det var mörkt och de efterföljande föll på de fallna.
Från stranden började några beskjuta flyktingarna.
Slutligen kom de över oljan och skyndade ner i motorbarkassen för att ta upp förföljandet.
De vevade frenetiskt.
Motorn suckade.
De flyende avlägsnade sig alltmer.
Så över i roddbåtarna, där det visserligen var vått om fötterna.
Den första båten slog runt av överbelastning invid bryggan.
Åtta man halades upp.
Slutligen fick man ut två andra båtar.
Sehnsucht och Lutze var redan ute vid Adlers vrak.
Engelsmännen stötte ut och rodde med långa, kraftiga årtag.
Båtarna tog hela tiden in vatten.
Någon av roddarna sparkade oförsiktigt med sin känga för att få fäste.
Bottenventilen flög upp.
Nödropen skallade.
När det stora larmet gick var " Bella " redan utanför revet.
De hissade segel.
Vinden förde dem österut under månsken och stjärnor.
På stranden samlade Logan sina illa åtgångna skaror.
Tre man hade förmodligen drunknat.
Ett benbrott, tre armfrakturer, två intryckta bröstkorgar, en bruten tumme.
Han såg ut mot havet.
--- Vilka var det ? --- Ingen aning.
Längst ut på bryggan stod Lutzes häst oberörd kvar.
22 Vilken sällsam lockelse utövar inte havet!
Det är de lastade trålarnas åkerfält, det är köpmännens handelsvägar, det är frihetens och livets oändliga vidder.
När länderna blir gamla och nattstånden luft vilar över städer där tillvarons innersta sammanhang tagits till fånga av teknik och maskiner, då finns hos havet ännu den lugna oberäknelighet, som alltid undflyr ingenjörerna.
Och dess långa dyningar är som himmelen själv, en evig barndom ; den tröttnar aldrig vid upprepningens heliga lek.
Men vi människor blir allt äldre och våra krafter tynar.
Vi orkar varje rörelse blott en enda gång.
Som rika åkerfält och som handelns fredade vägar, så hade vi lärt känna havet därhemma vid Elbes strand.
Havet gav oss öppen blick och fria sinnen, varje köpman var en furste på sitt skepp.
Vi vände ryggen åt landet bakom oss och såg ut över vidderna, och de var oss heliga.
Ty det var från dem vi hämtade vår rikedom.
Men hur annorlunda var då inte fabriksägarens vinst, som löpte in lika punktligt som ett snälltåg varje dag.
Vi var alltid i den Högstes hand.
Inga sociallagar eller ålderspensioner kunde rädda våra skepp ur stormens våld, inga börsnoteringar visade sandrevlar och skär.
Det var ett under var gång skeppet åter löpte in och vi stod där på kajen med guldkedjan över västen och förundrade oss att ännu en gång få se den kära skutan.
Så kände vi havet.
Nu är våra kajer tomma, våra skepp är sänkta eller stulna och den stolta flotta som skapades med så stora uppoffringar för att skydda allt detta, den fann sin grav med tysta kanoner i Skottlands fjordar.
Så kände vi havet.
Men aldrig hade vi känt det som flyktingens osäkra väg i ett alltför kort ögonblick av frihet, jagad av obönhörliga förföljare.
De hissade Hamburgs flagga, den vita borgen på röd botten, två flyende hanseater i en ny värld, där köpmannen är lovligt byte.
Det var samma flagga som en gång hissats av August Unshelm, när han på Stintfang lämnade Valparaiso för att på sin herres befallning söka upp de okända öar där firman önskade bedriva lönande handel med pärlemor, trepang och kopra.
Nu flydde Sehnsucht och Lutze från dessa öar, jagade i natten som förrymda brottslingar.
Det var det sista Söderhavet såg av vår stolta Hansa, som en gång sträckte sitt nät av handel över hundra öar.
Krossat var Godeffroys verk, inte av skickliga konkurrenter eller sjunkande världsmarknadspriser utan av den väldiga orkan, som förödde hela vår stolta värld.
Och vrakspillrorna sköljdes upp på stranden, där vi, de överlevande, fryser vid långa novemberdyningar.
Kanske skall Tyskland åter en gång resa sig, vad vet vi.
Men borta är för alltid Hansans furstlige köpman.
Vad last för de båda handelsmännen på sin " Bella " ? Är det guld eller dyrbara bankförbindelser ? Intet av det som hör till handelns värld har de med på sin flykt.
I väl förseglade lådor har de delar från gniststationen, eftersökta av fienden under flera veckor.
De har stuvat dem i säckar med tyngder, redo att sänkas i havet den stund förföljaren når dem.
Men är då detta köpmän som lastar sitt skepp på sådant sätt ? Utför de sitt djärva dåd för handelns helgade sak, som en gång August Unshelm ? Tvivlet har rätt.
Våra två vänner, som nu pressar sin båt till det yttersta, är inga köpmän längre.
De är fosterlandsvänner, soldater utan uniform, inte köpmän.
Det finns inte längre handel i världskampens tid.
Allt är krig.
I Apia steg larmraketerna mot höjden, telegrafen surrade, skepp löpte ut med kanoner och strålkastare, på väg mot den skyddade hamn dit de visste att våra vänner skulle fly.
Vad hjälpte dem deras list att först styra mot Fidji, där de hoppades kunna dölja sig till dess jakten var över ? Vid middagstid siktade de en mörk skugga.
Det var jagaren " Gaoler ".
Man plägar mena att hoppet är det sista som överger människan.
Det har berättats från turkarnas utrotning av armenierna, den mest fasansfulla av alla fasansfulla tilldragelser världen sett detta senaste århundrade, hur de olyckliga, när de bevittnat hur deras fränder slaktats i tiotusental, själva förts i ohyggliga dödsmarscher över berg och genom öknar, dock in i det sista bevarande hoppet att de fördes till en fristad och inte till vvrättning, att de, just de, var utsedda att räddas på grund av någons förbindelser med Höga Porten, någon släktförbindelse eller ett hägrande stormaktsingripande.
In i det sista bevarade de hoppet, och deras mördare ställdes aldrig inför rätta av den värld som nu vill hänga den arme, fördrivne kejsaren.
Ja, hur har vi inte hoppats!
I ett halvt århundrade hoppades vi att den sedliga förbättringen och vetenskapens oavlåtliga framsteg skulle upprätta ett himmelrike på jorden.
Var det dåraktigt ? Och dock var drömmen oss så kär, att det behövdes fyra år av världshistoriens mest skoningslösa krig för att krossa den.
Ty den hade så länge ljudit i våra öron att vi trodde den vara verklighet.
Den hade lärts ut från katedrarna, förkunnats från predikstolarna, prisats i riksdagen, besjungits av skalderna.
Virtuoser hade spelat till dess ära, snillen hade djupsinnigt utgrundat den, ja, i sanning, hoppet är oss mycket kärt.
Nå, våra vänner Lutze och Sehnsucht, varpå kunde de hoppas ? Hade de skäl att hoppas att " Bellas " segel skulle undkomma " Gaolers " spejande kikare eller kanske hyste de en fåfäng förhoppning att vind och storm med jättehand skulle föra dem utom räckhåll för förföljaren.
Förnuftets tidevarv är sedan länge glömt.
Drömmarna om Tysklands seger minns vi med en trött grimas.
Kring " Bella " började snart granaterna slå ner.
Men då hade den dyrbara lasten redan sänkts i djupet.
Våra oerhörda framgångar under världskampens inledningsskede, våra koloniers förbittrade och förlustbringande motstånd hade ingett engelsmännen högst överdrivna föreställningar om den tyska värnkraften.
Visserligen kan man förstå " Gaolers " försiktighet med tanke på att den endast någon vecka tidigare undkommit sitt öde vid Coronel, men bara en mycket livlig fantasi kunde väl vänta sig något från " Bella ".
Kommendörkapten Smith-Weather hade emellertid lärt sig att vänta det oväntade från sin fiende.
Med klara kanoner och torpeder och en till tänderna beväpnad äntringsstyrka vid relingen gled jagaren upp vid den lilla segelbåten, där man till sin förvåning endast fann två fredligt obeväpnade unga män under en okänd flagga.
Men vår list är ju allbekant.
Sehnsucht och Lutze berövades allt innehåll i fickor, tillika bälte och skor, ja, det verkade som om man helst skulle klätt av dem nakna och sprättat upp dem för att riktigt försäkra sig om att de inte dolt någon hemlig anordning med vilken de i ett obevakat ögonblick kunde borra jagaren i sank.
Till en början syntes Smith-Weather ha kommit i beråd om var han skulle placera den dyrbara fångsten.
Själv vågade han till en början endast tilltala dem från bryggan.
När de berövats alla tänkbara vapen såsom pennor och nyckelknippor dristade han sig slutligen att själv nalkas, ehuru med dragen pistol.
--- Ni är arresterade, förklarade han.
Sehnsucht svarade honom : --- Sir, er besättnings uppträdande har fullständigt klargjort detta förhållande för oss.
Men tillåt oss att ställa en fråga till er, som är personligen ansvarig för denna arrestering.
--- Fråga bara.
--- För vilket brott är vi arresterade ? Smith-Weather tystnade.
Slutligen anade han dock någon fälla och fräste : --- Jag har inte tid för hårklyverier.
Med detta visdomsord vände han på klacken och lämnade dem.
Engelsmannen har en sällsam lidelse för att låta sina övergrepp iklädas den civila rättvisans sken, och i sina bemödanden att bedra sig själv är han outtröttlig.
Och om än det han har för avsikt att företaga sig mot sin fiende skulle till sitt innehåll vara fullständigt befriat från all rättvisa, måste dock rättvisans yttre form finnas där för att han skall få ro i sitt samvete eller känna sig tillfreds.
För inte länge sedan såg vi deras krigsledare hetsa upp massorna med löften att hänga kejsaren, en föresats som på egendomligt sätt var parad med avsikten att anordna rättegång mot " krigsförbrytaren ", en rättegång där uppenbarligen domen skulle varit fälld från början.
Också Sehnsucht och Lutze skulle bli offer för denna besynnerliga böjelse.
Messmer har senare berättat, att engelsmännen redan några timmar efter det att " Gaoler " gnistat nyheten om den lyckade fångsten började förberedelserna för rättegången.
De använde den rättssal där Mary Hayes några månader tidigare oskyldigt dömts för det förmenta rånmordet på pater Saint-Jean.
I samma rum skulle Grun dömas till döden och här blev Karl Hanssen dömd till sex månaders fängelse.
Hans brott var några kritiska ord om Logan i den dagbok engelsmännen funnit vid en av sina otaliga husrannsakningar.
Rätten var emellertid ännu inte samlad när " Gaoler " löpte in i Apias bukt.
Smith-Weather lät föra över Sehnsucht och Lutze till fängelset i Mulinau.
Med en suck av lättnad stack han ner pistolen i hölstret när celldörren fallit igen.
De två brottslingarna var ensamma.
Vi har väl antytt ett och annat varav man kunnat förstå att den unge bokhållaren och världsomstörtaren Heinz-Wolf Schuld av oss knappast omfattats med varmare känslor.
Vi har gjort det i fullt medvetande om att sådant kan vara farligt i dessa tider, när hans meningsfränder åtminstone tidvis utvecklar den mest påträngande verksamhet, när de rödas kulsprutor knappt tystnat på våra gator och deras fana nyss halats från våra rådhus.
Man vet om dem, att de är minnesgoda.
Nå, måhända skall det kunna mildra vårt väl redan beseglade öde i den kommande rådsrepubliken om vi här tillägger några försonande ord om den unge mannens karaktär.
Och vad vet vi för övrigt om det han fått gå igenom under ett liv av svårigheter, motgångar och hat ? Kanske var det detta som var bakgrunden till hans betänkliga likhet med de säregna naturer som ständigt missnöjda väl kan dela andras sorger, men blir vansinniga vid deras framgång.
Ty olyckan är ett band till deras egen olycka, men framgången är ett hån mot deras svaghet, den svaghet som nästan ofelbart tar sig uttryck i att de kräver mycket av andra och intet av sig själva.
Människonaturen är sällsam.
När Lutze och Sehnsucht förts över från " Gaoler " till statsfängelset i Muliu nu, redan samma kväll, besökte dem Schuld.
Han visste vilken risk han löpte.
En av lotsarna, som varit hos Gröler i fängelset, hade omedelbart blivit deporterad.
Men Schuld kom, där ingen annan kom, inte Messmer, inte Karl Hanssen.
Han hade med sig cigarretter, Pecharrbräu och bröd men blev naturligtvis berövad alltsammans av fångvaktarna.
När han gick hade de redan delat på bytet.
Schuld var den siste Sehnsucht väntat sig.
Och aldrig hade han kunnat vänta sig honom som han nu var, inte ett ord om kapitalets drängar, generalstrejk och världsomstörtning, inte ett ögonblick något triumfens : --- Vad var det jag sade ? Snarare visade han beundran för det skickligt planerade flyktförsöket och besvikelse över att det misslyckats.
--- Det hade betytt mycket för oss om ni lyckats.
Det hade betytt mycket för engelsmännen också, fastän på annat sätt.
För övrigt har det redan haft sin betydelse för dem, de lär väl få skicka hem ett tiotal man, och hur mycket kol de eldat upp i jakten på er vågar jag inte tänka på.
Schuld lämnade fängelset som en ännu fri man, men knappast mer.
Han var uppmärksammad.
Redan dagen efter skulle rättegången inledas.
Nu har lag och rätt under fyra års krig förlorat all vördnadsbjudande glans, inte minst genom segrarnas samvetslösa sätt att ständigt kalla sin hämnd rättvisa.
Men då var det inte så.
För en hederlig man, son av ett aktat köpmannahus, aldrig i klammeri med rättvisan under över hundra års köpenskap, för en sådan man, kort sagt, för vår Sehnsucht, var det en skam och något obeskrivligt motbjudande att nu släpas inför rätta som en brottsling.
Och i Lutzes öron genljöd hans mors förmaning : --- Vi är fattigt folk, det vet du, men vi är hederliga och anständiga människor.
Han hade aldrig stulit ens en knappnål.
Sådan beklämning kunde man känna då.
Nu vet vi bättre.
Rättvisan är inte längre en avspegling av den gudomliga rättfärdigheten.
Den är det sätt på vilket de makthavande utövar sin makt.
Hur skulle den kunna bli annat, när all makt utgår från folket, och sant och falskt avgöres genom omröstning ? Men ve dem, när tyrannen kommer och de själva vräkt rättvisan, den svages enda skydd, överbord.
Engelsmännen tog inte mindre allvarligt på sin rättsutövning.
En f.d. gästgivare satt som domare, behängd med den engelska rättvisans alla löjeväckande attribut.
Att han endast var en kasperdocka för sina herrar skulle senare visa sig, och det hade man för övrigt kunnat förutsätta.
De anklagade fördes in.
--- Vad heter ni ? --- Johann Heinrich Bogislav Sehnsucht.
--- Och hur stavar ni det ? Han stavade.
--- Försök inte driva gäck med domstolen!
--- Det stavas så.
--- Försök inte göra er lustig!
Jag dömer er till tio dagars fängelse för vanvördnad mot domstolen.
Det var första rättegångsdagen.
Lutze befanns skyldig till samma brott.
Sedan straffet avtjänats kom andra rättegångsdagen.
Det rådde en makaber stämning.
Rättssalen var överfylld, huvudsakligen av nyazeeländska frivilliga och civila.
Den som hade någon fantasi kunde utan svårighet föreställa sig publiken överflyttad till skräckväldets avrättningsplatser.
Det var en anda som vi blott alltför väl lärt känna de senaste åren.
Lutzes och Sehnsuchts försvarare, guvernementssekreterare Klinkmuller reste sig.
--- Ers nåd!
De åtalade begär att få veta efter vilka lagar de kommer att dömas.
Ett flatskratt hälsade honom från publiken.
--- Vi har inte tid med petitesser.
--- I så fall, ers nåd, kan jag bara meddela att de åtalade såväl som deras försvarare inte kommer att säga ett ord under hela rättegången.
Jag ber särskilt de neutrala observatörerna lägga märke till det orimliga i domstolens handlande.
Det går inte att försvara något när det inte är klart efter vilka lagar man skall döma.
Klinkmullers ord till de neutrala gjorde påtagligt intryck på rätten.
Bisittaren lutade sig över mot domaren.
Efter en viskande överläggning gavs svaret : --- Jag dömer efter common sense.
Common sense!
Det var svaret.
Klinkmuller förlorade inte tillfället : --- Jag ber de neutrala iakttagarna lägga märke till detta svar.
Det är betecknande för engelsmännens oförmåga att tänka principiellt, att domaren inte fattade vilken blunder han gjort sig skyldig till.
Det som för oss tedde sig närmast parodiskt, var för dem naturligt.
Klinkmuller fortsatte : --- Eftersom målet skall avdömas enligt common sense, ett förfarande som är den övriga civiliserade världen okänt, ber jag ers nåd förklara grunderna för sitt rättsbegrepp.
Gästgivaren kände föreställningen glida sig ur händerna.
Förtvivlat väste han till bisittaren : --- Säg något!
--- Svara inte, viskade bisittaren tillbaka.
--- Åklagaren har ordet!
Sehnsucht, Lutze och deras försvarare höll sitt löfte.
Tigande åhörde de vittnesmålen från vaktstyrkan utanför kasinot, från Logan och Smith-Weather.
Den enda gång Klinkmuller ingrep var vid den senares vittnesmål.
De hade kommit in på frågan om radiodelarna.
Kaptenen påstod sig ha sett hur de lämpades överbord.
--- Jag kräver att " Gaolers " sekond lämnar rättssalen under Smith-Weathers vittnesmål.
--- Varför det ? --- Detta är, ers nåd, en sedvänja som tillämpas i all civiliserad rättskipning, svarade Klinkmuller med utsökt ironi, och avsikten, ers nåd, är att vittnena inte skall påverka varandra.
--- Men de kan ju ha talats vid innan.
--- Det var ett sant ord, ers nåd, men min begäran står likväl fast.
Spänningen steg när försvararen gick fram mot vittnet.
Med den för honom tydligen naturliga gesten i spända situationer grep Smith-Weather efter sitt pistolhölster, som han tyvärr inte hade på sig för tillfället.
--- Ni har uppgett att ni klart och tydligt såg hur de åtalade sänkte de eftersökta föremålen i havet.
Svara nu på min fråga : på vilken sida var det ? Smith-Weather, som naturligtvis inte alls sett det, tvekade inte ett ögonblick.
--- Babord!
--- Jag tackar er, kapten.
Får jag be er lämna rättssalen medan er sekond vittnar.
Blek lämnade Smith-Weather vittnesbåset.
Sekonden kom in.
--- Ni har bestyrkt kommendörkapten Smith-Weathers vittnesmål och uppgett att även ni såg hur de åtalade sänkte de eftersökta föremålen i havet.
Svara nu på min fråga : På vilken sida var det ? Tystnaden var fullständig.
Domaren såg rakt fram.
Slutligen svarade vittnet : --- Styrbord.
Åklagaren begravde ansiktet i händerna.
Därmed slutade andra rättegångsdagen.
Det var en triumfens dag, en sådan triumf som bara den maktlöse kan vinna, oändligt mer härlig än övermaktens seger.
Det har till och med berättats att den trogne Tamasese hissade tyska flaggan vid middagstid.
Natten skulle bli mycket annorlunda.
Några timmar efter midnatt väcktes Sehnsucht av våldsamt buller från Lutzes cell.
Gården var upplyst, och därute kunde han se Smith-Weather vandra fram och tillbaka med dragen pistol.
Dörren till hans egen cell flög upp, han släpades ut och pressades ner mot marken.
Bredvid honom låg Lutze med armarna bundna på ryggen.
Smith-Weathers stämma dundrade över dem : --- Bekänn med en gång!
Vem gav er radiodelarna, bekänn att ni sänkte dem!
Ni är dömda till döden, er enda räddning är att bekänna allt.
De teg.
--- Sätt på ögonbindlarna!
De fjättrades vid en trädstam med förbundna ögon, och Smith-Weather hördes ännu en gång : --- Lägg an!
Var är du, Heinrich Sehnsucht ? Var är din sköna, förnuftiga värld ? Skall du aldrig mer vandra på Hamburgs gator, aldrig mer hålla din stråke ? Var detta livet, detta din död, fjättrad vid en trädstam på en fjärran kust.
Din längtan, ditt hopp om en annan värld, det närde du torftigt.
Du såg den på avstånd, du försakade ock något för dess skull, men livet lekte sina sköna lekar med dig, och det blev föga mer än en aning.
Nu är det för sent.
Ännu en sekund och du krossas av kulor och faller samman, man skär ner dig och du ligger livlös på stranden.
Nu är det för sent.
Ingenting kan göras gott längre, inga försummelser botas, inga skulder betalas.
Döden höjer sin lie över dig, ja, också över dig, du Heinrich Sehnsucht.
Nu förs dina vänner och bröder till slakt.
Rudolf Willebrand har lämnat sitt lager, musikläraren sitt instrument.
Minns du kantorn med de många barnen och ständig penningbrist, minns du ungkarlsläkaren och notarien, ni som tillsammans flydde från den tillvaro som syntes så grå.
Också de går ut, också de är invigda åt döden.
Holthusen talar i riksdagen, klädd i landstormens uniform.
Du trodde dig en gång stark nog att undkomma, ty du var stark med en annans styrka.
Minns du rösten : --- Jag har också andra möjligheter.
Akta er noga.
Nu är min tid inne.
Bålverken har ruttnat, murarna är förfallna och vaktposterna sover.
Underjordiska strömmar har undergrävt vallarna, portarna står öppna, minorna är apterade.
Nu skall allt falla.
Nu skall jag dra hela världen med i en långdans på heden långt bort från stadens skyddande mur, nu skall de dansa efter min pipa, också ni, mina herrar, antingen ni vill eller ej.
Ni visade tillbaka min hand.
Nu får ni känna mina klor.
Och den dansen blir ingen behaglig självtillfredsställelse, den går över stock och sten, genom törnsnår, över mossar och kärr, tills de blödande sjunker ned och stupar.
I den stunden skördar jag förstlingsfrukten.
Men från havets långa dyningar hörs allvarliga klockor och serena röster, vågor.
Det är långfredag i Hamburg, och likväl påskdag.
--- Lägg an!
23 Det blev inte mer.
Det var tyst.
Med allt vi sagt och tänkt om engelsmännen, vårt stolta kejsardömes dödgrävare, må det väl dock erkännas att de knappast varit ensamma om att utöva den vedervärdiga form av tortyr Sehnsucht och Lutze utsattes för.
Alla möjligheter den moderna vetenskapen ställer till plågoandarnas förfogande är dock ett intet mot detta att släpa en människa ända till dödens brant, låta henne genomgå dödsångestens, panikens, fasans, uppgivelsens alla stadier --- för att sedan låta henne gå.
Men om hon än slipper levande därifrån, har hon för alltid döden inpräglad i sin själ.
Bland de tusentals anklagelser som nu utslungas mot den slagne är också denna.
Från Elsass, från det våldtagna Belgien, från Ryssland kommer hämnarnas rop.
Och varför skulle det inte vara sant ? Världen hycklar ju beständigt, vad gör det då om åklagaren och den åtalade är skyldiga till samma brott ? De fick ju båda erfara denna sällsamma upplevelse som den mäktiges maktlöshet är, att med all sin makt intet förmå mot en enskild människas vilja.
Man kanske inte ska klandra dem, om de då tillgrep medel av den art som nu benämnes brottsliga, låt vara endast brottsliga i den åtalades hand.
Öga mot öga med döden och dock räddad, präglad för alltid, brännmärkt av detta ögonblick, sådan är vår unge vän från denna stund.
Hade det varit för ett halvt årtionde sedan hade hans öde malts om i oändliga spalter, nu kan man rycka på axlarna : --- Nå, vad är det för besynnerligt med detta ? Millioner har gjort samma erfarenhet, millioner blev kvar där ute.
Låt vara att Sehnsucht var försvarslös, men han slapp dock uppleva skyttegravarna.
Han kom från kriget med livet och hälsan i behåll.
Han må vara tacksam.
Som olycksöde är hans liv och möte med döden mycket vanligt, uttråkande vanligt.
Ja, Sehnsucht är mycket vanlig.
Hans livsöde är till den grad vanligt att det upprepats i tiotusentals europeiska släkter och hus.
Otaliga är de handelshus, vilka efter en glansfull tillvaro under förra seklet gick under i kampen med stordriften eller slutligen likviderades av kriget.
Oräkneliga är de köpmanssöner som drömt om en tillvaro med annan mening än likvida tillgångar.
Alla reste inte ut som vår Sehnsucht, men fanns det någon under dessa år, som inte drömde om det nyupptäckta paradiset i Söderhavet ? Hans möte med döden är en erfarenhet så vanlig att många sannolikt funnit den banal, hans fortsatta krigsöde delas av allt vårt kolonialfolk.
Sehnsucht är mycket vanlig.
Och häri ligger det intressanta med honom.
Det excentriska, fantastiska är aldrig intressant.
Det rör en enda människa.
Det kan vara roande, underhållande men det har aldrig något att säga förutom detta.
Det är det vanliga, som är intressant.
Det är för att vår vän är så utomordentligt vanlig, som vi dristat oss att beskriva en del av hans livsöde för att slutligen framlägga det för den läsande allmänhet som nu är så grundligt utled på jaktflygare, hjältar och övermänniskor.
Dessa säger oss ju ingenting utom möjligen att vi själva inte är sådana, men kanske skall vår förhoppning inte vara förgäves att vår så vanlige Sehnsucht skall få ett igenkännandets intresse att tändas hos en och annan : --- Just så var det.
Sådan var tiden före kriget.
Det var så vi tänkte och drömde.
Och kanske skall någon fördriven kolonialman kunna säga : --- Jag fick gå igenom precis detsamma.
Sådan var vår övergivenhet och vår maktlöshet.
Låt vara att Heinrich Sehnsucht är en mycket vanlig ung man.
Vi förnekar det inte.
Tvärtom, det är det som gör honom intressant, om nu överhuvud något kan vara intressant efter dessa fyra år av blodbad.
Sehnsucht och Lutze leddes in i sina celler igen.
Den tredje rättegångsdagen blev synnerligen summarisk.
För att förhindra ett upprepande av de tidigare dagarnas uppträden inför de neutrala observatörerna sammanträdde rätten inför lyckta dörrar.
Varken de åtalade eller deras försvarare tilläts yttra sig.
Domen lästes upp : --- Johan Heinrich Bogislav Sehnsucht : Tre års tukthus för brott mot militärförvaltningens ordningsbestämmelser.
Lutze fick samma dom.
Det blev " Gaoler " som tog hand om dem än en gång.
När jagaren lättade ankar lät Smith-Weather de två komma upp på akterdäck : --- Jag har kallat upp er, mina herrar, för att ni skall få kasta en sista blick på Samoa.
Ni skall lägga märke till vilken flagga som vajar över ön.
De vände ryggen åt honom.
" Gaoler " ångade ut.
Alla de välbekanta landmärkena försvann i fjärran : kyrktornen, kopraskjulen, Adlers vrak och lotsstationen.
Fångna fördes de bort.
Som fria män, som hanseatiska köpmän hade de en gång först sett denna kust, drivna att söka den, inte av vilda stormar men av handelns okränkbara plikt och av längtan och hopp att här finna något annat.
Hade de funnit något ? Ja, kanske något, kanske något av den samstämmighet med tillvaron, den vördnad för oändligheten franska krigare funnit i öknen och som gjorde några av dem till helgon.
Vi kom, fyllda av högtidliga ytligheter om vetenskapens framsteg.
Vi hade utgrundat allt.
Men här fann vi att världen var outgrundlig.
Vi hade sökt längs säkra, snörräta leder och hamnat i en återvändsgränd, ty vi hade varit blinda för de hemliga avvikelserna och döva för oväntade sanningar.
Och om vi än inte hade funnit vägen härute, hade vi dock börjat ana.
Men nu var det allt krossat av den storm som förhärjade världen, obevekligen krossat.
Ty lyckan är så klar och skimrande som kristall, så skör.
Som fångar fördes de bort.
Det är som om naturen själv värnat dessa okränkta öar, det finns inte en av deras utforskare som inte fått ett våldsamt slut.
Balboas huvud föll för bilan, Roggeveen blev fängslad i Batavia, Cook mördad.
Vår egen August Unshelm krossades mot Fidjis rev, och det stolta handelshuset J. C. Godeffroy bragtes på fall.
Det var naturligtvis med känsla av stor personlig tillfredsställelse kapten Smith-Weather överlämnade våra vänner till tukthuset Mount Eden.
--- Här är Mount Eden, utropade han triumferande när fångdroskan körde upp.
Oändligt, smutsgult och muromgärdat utbredde sig tukthuset framför dem, en sällsam skapelse av någon fanatisk anhängare av cellfängelsesystemet.
Dessa förvirrade själar tänker sig nämligen att brottslingen genom att inspärras i ensamcell, där han inte har något annat att göra, skall bringas till ånger, då han här i brist på annat måste sysselsätta sina tankar med det brott som fört honom hit.
Det var vad man nu förväntade av Sehnsucht och Lutze.
De två vännerna plundrades på allt löst, som Smith-Weather inte tidigare berövat dem, och förelades en blankett.
--- Underteckna!
--- Varför det ? --- För att ni skall få tillbaka edra tillhörigheter om tre år.
--- Aldrig i livet.
Ni har ingen som helst rätt att ta någonting från oss.
Vi är dömda för ett brott som inte finns, efter lagar som aldrig skrivits.
Aldrig sätter vi våra namn på något som har att göra med detta.
Fångvaktaren löste problemet genom att själv skriva under med vad som skulle föreställa deras namnteckningar.
Under sträng bevakning fördes de genom fängelset till den avdelning där de livstidsdömda satt inspärrade.
Nyheten om deras ankomst hade spritt sig.
Bakom gallren skymtade nyfikna ansikten och några gjorde till och med ett försök att ta upp " Stolz weht die Flagge ".
Vaktkonstapeln skruvade sig oroligt.
Slutligen föll celldörren igen bakom Sehnsucht.
Smith-Weather kunde äntligen knäppa sitt pistolhölster.
Sehnsucht satte sig på sängen.
Dörren var obevekligt stängd och fönstergluggen, spärrad med kraftigt järngaller, släppte in ett blekt ljus.
Här satt vår unge vän, köpmanssonen från Hamburg, som drömt om ett annat liv än köpmannens, den nyblivne prokuristen, de svarta gossarnas husläkare.
I ett enda ögonblick rusade Samoa förbi hans minne ; deras enfaldiga oskyldiga nöjen, de löjliga bekymren, livet på kasinot, riksdagsmännen, Hartmanns, kamraterna, syster Käthe.
Så mycket hade tyckts vara stort och allvarligt då.
Nu hade det förlorat all betydelse.
Vad betydde läkarens galenskap och riksdagsmännens rapporter nu, när hela världen stod i brand.
Ty även om ingen då, 1914, kunde ana vidden av det som skett, förstod man att världen aldrig skulle bli densamma igen.
Och Sehnsucht själv hade upplevt ockupationens tusen förödmjukelser, hade känt hoppet växa under flykten ända tills " Gaolers " mörka skugga föll över dem.
Han hade suttit inspärrad som en förbrytare, dragits inför rätta, inför en domstol utan andra lagar än den Grabinski, den känslosamme, hyllat : --- Makten!
Han hade varit utlämnad åt Smith-Weather, släpats till avrättningsplatsen, gått genom alla dödens kval dock utan att dö.
Vem kan säga vidden av ett sådant lidande ? Man berättar oss oändligt mycket om tappra krigare och sjömän som hållit ut till det bittra slutet och under militära hedersbevisningar slutligen gått i fångenskap, varifrån de aldrig upphörde att planera och genomföra framgångsrika rymningsförsök.
Vårt land har under detta årtionde begåvats med så många hjältar, och till slut har vi blivit hjältar i kampen mot varandra.
Men Samoa föll utan ett skott, och Sehnsucht har givit upp där han sitter på sin fångbädd.
Varför skulle han kämpa mer ? Varför skulle han kämpa mer när allt avgöres på slagfält oändligt fjärran från hans cell ? Varför skulle han inte ge upp, flyta med strömmen, göra det så bekvämt för sig han kan ? Har läsaren någon gång känt den frestelsen, då vet han hur svår den är.
Man brukar kalla livet en strid, låt gå, men då finns det inte heller någon annan frid än den som vinns genom uppgivelse, ständig reträtt, underkastelse.
Så länge man vill något möter man alltid strid.
Men man vinner också den djupaste av all vänskap, den som binder dem samman som stått och står i samma led.
Nu har de andra fallit.
Sehnsucht är ensam i sin cell.
Är man ensam i den stunden, då är man mycket ensam.
Detta är frestarens stund.
Sehnsucht hade inte vilat sig länge förrän han hörde slammer vid dörren och såg en tjockslipad pince-nez blicka in genom luckan.
Så stängdes luckan åter och dörren öppnades.
En säregen person steg in.
Till sitt yttre liknade han mest en triangel, ställd på sin spets ; från ett par mycket små fötter vidgade sig kroppshyddan till en tung överdel, på vilken ett klumpigt huvud vilade utan förmedling av hals.
Ansiktet var otympligt och grovt, men de tjocka läpparna rörde sig nervöst och mitt i alltsammans sköt den tunna fågelnäbb fram på vilken glasen var fastspända.
Händerna var små och gamla, ehuru mannen själv inte kan ha varit över fyrtio.
Han var klädd i svart med en något gulnad stärkkrage.
Det var Mr Smiles, fängelseprästen.
Sehnsucht reste sig upp.
--- Åh, sitt för all del, sitt, här är vi alla likar.
Han skrattade ljudligt, möjligen också hjärtligt, och dunkade honom i ryggen med sin lilla hand.
--- Jag har kommit för att hälsa er välkommen till Mount Eden.
Man må inte klandra vår vän om han ett ögonblick lät sig bedragas.
Så lång tid hade han varit utsatt för ständiga övergrepp, att han trodde den förste som visade honom vänlighet.
--- Det tackar jag för.
Det var oväntat.
--- Jag brukar alltid göra så.
Det förvånar en del.
Men jag vet själv att jag gör rätt.
Jag har både tukthusledningen och fångarna på min sida.
Jag har en stark ställning här.
Det har hänt mer än en gång att fångar som förnekat allt i rätten bekänner inför mig.
--- Det måste vara uppmuntrande, svarade Sehnsucht i brist på bättre.
--- Ni förstår, här är alla jämlika.
Detta är en demokrati, det är något helt annat än ni är van vid.
Brottet är uttryck för fåtalsvälde, envälde.
Det måste ligga nära till hands för er.
Här skall ni lära er demokrati : Tukthuset är det mest fulländade uttryck för demokrati, som finns.
Här är alla brottslingar.
Ingen frågar efter vad ni gjort.
Ni är en brottsling, ni som alla här.
Sakta började det gå upp för Sehnsucht vad mannen höll på att säga.
Obekymrat fortsatte denne sin föreläsning : --- Utanför tukthuset hade ni varit en fiende.
Här är ni skyddad.
Här är ni jämlik med alla andra.
Det är något ni skall lära er att vara tacksam för.
Jag är själv ödmjukt tacksam för uppgiften att få säga detta.
Ni är inte fiende längre sedan ni kommit till Mount Eden.
Ni är en brottsling bland brottslingar.
Ni är jämlik.
--- Också ni ? Mannen kastade en orolig blick på honom.
Det var första gången han sett honom i ögonen.
Blicken gled snabbt undan.
Han fortsatte.
--- Jag sade att många som dömts mot sitt nekande bekänner inför mig.
Ni skall ta vara på den möjligheten.
Jag vet att ni nekat.
Jag vet mer om er än ni tror.
Bekänn ert brott inför mig.
Det är er plikt mot tukthuset och mot er själv.
Plötsligt såg Sehnsucht vem han var lik.
Det var den känslige, självömkande Grabinski, kyligt beräknande mer än någon av de andra riksdagsmännen, till det yttre vänlig, men grundfalsk och fullständigt obarmhärtig.
Han hade mött liknande typer i missionen, män som i ett ögonblick kunde gå från snyftande bönesuckar till känslokallt kalkylerande.
--- Så länge ni inte bekänner betraktar ni er själv som oskyldig.
Ni är inte brottsling.
Ni står utanför tukthusets gemenskap, jämlikheten.
Ni är en fiende.
Jag vill hoppas att ni skall förstå vad det innebär.
Det är mycket allvarligare än ni kanske tror.
Och ni kommer aldrig själv att finna er tillrätta här, förrän ni bekänt.
Nå ? Sehnsucht hade sett vem han hade framför sig.
--- Jag skall tänka på saken.
--- Utmärkt.
--- Men vill ni först svara mig på en fråga ? Alla här är ju jämlika, alla är brottslingar.
Vilket brott har ni själv begått ? --- Jag ? Jag har aldrig begått något brott.
Jag har aldrig stulit så mycket som en knappnål.
Försök inte antyda något!
--- Men är ni inte brottsling kan ni ju inte vara jämlik.
--- Försöker ni driva med mig ? --- Inte alls.
Men det verkar av vad ni säger som om det här fanns två samhällsklasser.
Det är brottslingarna och de rättfärdiga, underklass och överklass.
Till underklassen vill ni jag skall höra, till överklassen räknar ni er själv.
Jag förstår att detta är engelsk jämlikhet.
--- Ni skall akta er noga.
Försök inte driva med mig.
Tro bara inte att jag är dum!
Sanningen att säga var det just den uppfattningen om Mr Smiles Sehnsucht hade kommit till.
--- Ni uppmanar mig att bekänna, Mr Smiles.
Jag har aldrig begått något brott, jag är dömd inför ett gyckelspel till domstol, dömd efter lagar som inte finns.
Att vi har det tvivelaktiga nöjet att mötas här beror endast på att ni har brottslingar i er regering som anser sig ostraffat kunna bryta mot folkrätten.
--- Jaså, det är så det låter.
Jag har varnat er.
Jag har ledningen och fångarna på min sida.
Ni vet inte vilka möjligheter jag har.
Akta er, jag kan driva det här på ett helt annat sätt!
Var hade han sist hört de orden, av vem ? I ett ögonblick hade den vänliga masken slitits av den svarte.
Leendet var borta, allt tal om gemenskap och demokrati.
Kvar fanns bara hat och hämnd.
Aldrig någonsin hade han sett en man så avslöjad, så avklädd.
--- Vad det kommer an på, Mr Smiles, är inte vem som har makt utan vem som har rätt.
Men nu vet jag vem ni är.
Darrande av vrede reste sig mannen.
--- Ni skall få höra av mig.
Celldörren slog igen med en skräll.
Sehnsucht var ensam.
Smiles lät inte vänta med sin hämnd.
Det hade knappt gått en timme förrän fyra fångknektar reglade upp dörren igen, belade fången med handbojor och släpade ut honom.
Vid slutet av korridoren stod Smiles.
Hans läppar skildes i ett vedervärdigt leende.
Slutligen kastades Sehnsucht fjättrad in i en mörk cell.
Dörren föll åter igen.
Han trevade längs väggarna.
Cellen var tom.
Plötsligt föll en ljusstråle in och han hörde Smiles konstlade röst vråla som en mistlur : --- Jag varnade er.
Jag har fler möjligheter.
Bekänn!
Det blev mörkt igen.
Ett tukthus är verkligen ett broderskap, fast på annat sätt än Smiles föreställde sig.
Det är fjärran från det förtroende han i sin enfald trodde sig ha vunnit bland de inspärrade.
Det är de osynliga trådar av signaler genom murarna, som ibland kan få hela tukthuset att ticka som en helvetesmaskin, det är undansmusslade metallbitar och meddelanden, hemliga sammansvärjningar tvärs genom galler och järndörrar.
Smiles ville regera som den ende rättfärdige över denna massa perditionis, det enda begrepp i dogmatiken vår gamle lektor lyckades lära oss.
Men de inspärrade var ingen skara ödmjukt knäböjande botgörare, som i sina ensamceller plågades av ruelse över begångna brott.
Deras bekännelser inför Smiles var till största delen bedrägerier för att vinna förmåner, och deras gemenskap var sammanbunden av något helt annat : deras olycka.
Men denna gemenskap svek inte sin nye broder.
Som viskningar och knackningar rusade hans olycksöde genom den jättelika byggnaden och en här av hat mötte Smiles var han gick fram.
Stolar dunkades mot dörrarna, bleckskålar mot galler.
Tukthuset var i uppror.
Smiles kallades in till kommendanten : --- Vad har ni tagit er till, människa!
Ge er genast iväg och visa er inte på en vecka.
Begriper ni inte att ni ställer till upplopp ? Vem tror ni att ni är ? Upprepas det en gång till skall jag få er ivägskickad för gott.
Också ner till Sehnsuchts mörkercell hördes dånet och braket däruppe.
Steg skyndade förbi där utanför, dörren flög upp, handbojorna togs av, man räckte fram hans egna kläder.
Tusen ögon såg honom vandra över tukthusets gård, följd av en ensam vakt.
Aldrig har någon i fiendeland hälsats med sådant jubel.
Det var Sehnsuchts dag i tukthuset.
Redan samma kväll överfördes de två till marinhäktet i Torpedo Yard utanför Auckland.
24 Läsaren har måhända inte varit i tillfälle att stifta bekantskap med ett fängelse från insidan.
Visserligen har inte alla fängelser lika förkrossande yttre som Speeths tukthus i Wurtzburg, där tre obevekligt slutna våningar vilar över den port där den olycklige skall träda in som i en malande käft.
Men ingen har väl ändå gått förbi en straffanstalt utan att skänka en medlidsam tanke åt de inspärrade och kanske känt en rysning vid möjligheten att själv en gång låsas in i stenlikkistan.
Ty den som träder in genom dessa portar får ej blott låta hoppet fara, han har därjämte för alltid förlorat varje spår av anständighet.
Fängelset, det är vanärans botten för en köpman och tillika obarmhärtiga kreditorers ständiga hot.
Med skräck minns vi från vår barndom berättelserna om den en gång så mäktige väveriägaren konsul Hermann Schoultz, Ylle-Schoultz kallad, ständigt jagad av avundsmän och ständigt segerrik tills hans förföljare fick honom fälld på en jättelik leverans till armén.
Enligt kontraktet skulle det vara ren ull ; Schoultz hade blandat in något amerikanskt konstmaterial.
Rättegången varade i fyra månader.
Hans fabriker stannade medan han själv försvarade sig som en furie inför de hänsynslösa angriparna.
Hade han handlat i gott uppsåt, övertygad om den nya teknikens fördelar --- eller var han en bedragare ? Slutligen gick företaget överstyr, förvaltarna plundrade konkursboet medan Schoultz från häktet förgäves sökte rädda åtminstone något genom sina ombud.
När han fick sin dom stod hjulen stilla sedan veckor, hans förmögenhet var skingrad, hans familj levde på barmhärtighet.
Och var gång man for förbi fängelset gick tankarna till den ståtlige mannen bakom gallren.
Vad gjorde han ? Man sade att han klistrade kuvert och sydde postsäckar.
Detta var vanärans botten, den grinande avgrund vars hot följer köpmannen också i hans framgångar.
Vi har redan sett hur nära det Sehnsuchtska huset har varit att dragas ned i mörkret.
Det var inte långt ifrån att Rudolf Willebrand fått betala det priset för troheten mot sin nya familj.
Ingen utom köpmannen kan ana hur högt det priset är.
För honom är det livets förlust.
Han är för alltid utestängd, brännmärkt.
Man förundras inte att många hellre sätter revolvern mot tinningen.
Någon gång har vi också begrundat den skräckfyllda nyfikenhet med vilken nybörjaren närmar sig skolhuset och rekryten vandrar över kaserngården.
Kanske var det något sådant Ylle-Schoultz kände när han fördes till fängelset.
Och likväl är det endast första gången och första dagen.
När första skoldagen är slut går man hem med näsan i vädret och första dagen man släpptes ut i den granna permissionsmunderingen var man redan en beprövad krigare.
På samma sätt har väl fängelset under de nuvarande oroliga omständigheterna förlorat åtskilligt av sin skrämmande aura, ty när kejsare, kungar och annat hederligt folk utan vidare kan spärras in och avrättas, var är då skammen ? Vem vet, kanske skall redan dessa ord rendera oss livstids tukthus i någon kommande rådsrepublik, d.v.s. till dess riksvärnet återställer ordningen.
Vad skall vi då säga om Sehnsucht, vår unge vän ? Kriget hade bara varat några månader, och redan hade han suttit i statsfängelset i Mulinau, stått inför sin avrättning, varit inspärrad i " Gaolers " kölsvin, gått genom tukthus och isoleringscell.
Han var redan välbekant med fängelselivets yttre omständigheter när han kom till marinhäktet i Torpedo Yard.
När vår unge vän nu för tredje eller fjärde gången trädde in i en straffanstalt hade han redan lämnat den av skam och förtrytelse darrande borgaren långt bakom sig.
Hans upprördhet över detta nya brott mot folkrätten var mer beräknad än äkta.
Han väntade inte att finna någon heder hos sina fångvaktare, men han kastade redan den vane fängelsekundens snabba blickar mot murar och portar.
Ty sådan är ju människan.
Man vänjer sig.
De olyckliga armenierna, för att nu återkomma till vårt århundrades grövsta förbrytelse, lär ha vant sig vid dödsmarscherna genom den syriska öknen.
Man vande sig vid skyttegravarna och man har vant sig vid svälten.
Någon lär ha hävdat att människan och kackerlackan är de mest anpassningsbara av alla varelser.
Och Sehnsucht vande sig vid fängelselivet, han som bara ett år tidigare känt samma skräck som vi inför Ylle-Schoultz' dystra öde.
Mount Edens namn till trots var Torpedo Yard en betydligt mer angenäm plats.
Anläggningen ingick i Aucklands hamnbefästning.
Själva fängelset utgjordes av ett f.d. minskjul, som avbalkats till arrester.
Sängar eller värmeledning var otänkbara bekvämligheter, men det var till all lycka endast början av sin fångenskap i Torpedo Yard Sehnsucht fick tillbringa här.
Fångarna växlade för övrigt ofta, mest var det desertörer och maorier.
Särskilt beklämmande var det att se de stolta maorierna i denna omgivning.
Själva bristfälligheten i anläggningen gjorde emellertid att friheten blev betydligt större än i tukthuset.
Det är ju också ett känt förhållande, oändligt förbryllande för altruistiska fångvänner, att gamla fängelser i allmänhet föredrages framför nya.
Mitt emot själva häktet fanns en träbarack, som redan rymde ett tjugotal tyska fångar, bland dem Franz Pfeil, läraren, och telegrafisten Grun.
Efter en månad i minskjulet flyttades Sehnsucht och Lutze över till baracken följda av många välgångsönskningar från sina medfångar.
Sehnsucht kom att stanna i Torpedo Yard till nyåret 1915.
Man minns det nyåret.
Här hemma var det ännu segerhopp och framtidstro.
Den rättfärdiga sak man så länge intalat sig att tro på skulle dock segra, det perfida Albion bringas på knä.
De hemkomna hjältarna dansade på Sylvesterbalen och ungdomen drog i skaror längs Jungfernstieg.
Men glädjen ville ändå inte komma.
Många hade segrarna varit, men den stora avgörande slutsegern hade uteblivit.
Och när man såg fram mot det nya året, så hade man inget att säga.
Ty mitt uppe i alla segrar och hjältedåd mindes vi dock att detta var katastrofen, världsbranden, som vi fruktat för så länge.
På Samoa var husen tomma.
Rasmussen gick ensam omkring i kasinot.
Detta nyår blev det inget fyrverkeri, det som förut varit hans stora stolthet, förberett med månadslånga, hemliga anstalter.
Ingen frågade : --- Blir det Stora Kometen i år ? --- Tror du Dubbelörnen skall lyckas ? Engelsmännen firade nyår på sitt konsulat, och soldaterna drack sig redlösa i kopraskjulen.
Från Torpedo Yard såg fångarna raketerna stiga över Auckland, blomma ut som gnistregn eller virvlande kometer och slockna.
Bevakningsstyrkan, en samling ständigt missnöjda handräckningsmän, skrålade i sitt vaktrum.
Inspärrade långt från de slagfält där deras framtid avgjordes, hörde fångarna kyrkklockorna ringa in det nya, svåra året.
Ensamma var de, omgivna av oändliga oceaner och en kvävande tystnad, där sällan en viskning från hemlandet kunde leta sig fram.
Det var som om de levat på en främmande planet.
Härar kunde gå under, generaler mördas, kejsaren tåga in i Paris.
Men dem nådde inte ens en återklang.
Och allteftersom tystnaden sänkte sig, började tvivlet tala.
Vi var ju de rättfärdiga, vår sak var rättvis ; så hade vi ständigt sökt övertyga oss själva.
Men när det blev allt tystare och tommare omkring oss, började andra röster höras.
Var detta verkligen sanning och rätt ? Eller hade vi bara låtit oss dragas med i en demonisk dans kring massgravarnas kulle, där liemannen knäppte på sin fela i allt vildare takt ? Hade sådant sagts öppet den gången hade man blivit skjuten härhemma.
Nu står det att läsa i var och varannan tidning, särskilt i de av radikalare snitt.
Om det var sant är mer än någon utom den omåttligt egenkäre kan säga.
Men det var sådant man tänkte då.
Vad skulle man tänka, vad skulle man hoppas en nyårsnatt som denna ? Sehnsucht gick på gården utanför fångbaracken.
Ensam var han.
Därinne var de andra samlade kring ett bord med pappersgirlanger och extraförplägnad.
Man sjöng och skrålade : --- Fosterlandet!
--- Kejsaren!
--- Flottan!
Men Sehnsucht gick ensam utanför.
En av soldaterna kom fram till honom.
--- Varför står ni här ? --- Om jag också hade kunnat säga det hade jag inte sagt det.
Han skakade på huvudet.
--- Ni är konstiga, ni.
--- Ja.
Han lämnade honom.
I några av minskjulets celler lyste det.
I en av dem satt Wilhelm Gröler i straffarrest.
Som den dåre han var hade han kommit i slagsmål med vaktchefen och led nu inte utan välbehag vad han trodde vara ett svårt martyrium.
Sehnsucht vände sig ut mot havet.
Vågorna slog mot bryggan, bevakningsfartygens grå skuggor rörde sig ojämnt.
Det var nyårsnatt och det gamla året hette 1914.
Man tänker tillbaka på året som gått, och det känns som det varit en kort dag.
Men det ena efter det andra återvänder till minnet, tiden blir fylld, överfylld av händelser och året tänjes ut och blir som om det varit ett årtionde eller århundrade.
Ty tiden är ingalunda alltid densamma.
För den tröge och stele krymper året samman till några korta minuter.
Den levandes år är så långt och fyllt som en livstid.
Så tänker man, så minns man.
I ett ögonblick steg de alla fram för Sehnsucht, de människor som omgivit honom det år som gått.
Där var den härlige, ädle von Beyer, med sin öppna blick och tyska fromhet.
Där är pater Saint-Jean med sänkt huvud.
--- Varför lämnade du oss så, fader, varför svek du oss ? Han svarar inte.
Och syster Käthe haltar fram vid sin käpp.
Hon stannar framför Sehnsucht.
--- Varför svek du själv ? Du ville och längtade så mycket, du sökte och hoppades.
Du började bygga på den rätta grunden.
Men du lämnade arbetet, du lämnade din väg.
Varför är du så svag, Heinrich Sehnsucht ? Vad skulle han svara ? Och där är den döende Hartmann, den utmattade hustrun och den tappra flickan vid hans säng.
Varför svek han dem ? Plötsligt dansar taupuon förbi och Maiava står där förebrående.
--- Du förstår ingenting.
Ett par sorgsna ögon vilar på honom.
Han stelnar till.
Det är Unruh.
--- Ja, du såg alla mina brister.
Du såg att jag var ett gyckelspel till människa, en plåga för mig själv och andra.
Men om jag än var ett gyckelspel var jag dock människa.
Det såg du aldrig.
Mina fel såg du.
Intet undgick dina ögon, ty du är ung och har klar blick.
Och du var så mycket bättre än jag, det visste du och jag led av det.
Men aldrig kunde du förlåta.
Du som trodde dig vara så känslig, du var hårdare än din fars borgenärer.
Far!
Sitter han i den lilla våningen vid skrivbordet, overksam som en avskedad trotjänare ? Vad skall förfäderna säga om honom, där de blickar ner ur sina ramar, den fruktansvärde Antonius Sehnsucht med sitt spelande fickur, Heinrich Florus, Jean Detlev, Dorothea Malling.
Kanske är de stumma nu, förstummade inför det vanvett som förhärjar jorden.
Det var midnatt.
Kyrkklockorna började ringa därborta i Auckland, fyrverkerierna kreverade och inne i baracken skrålades : --- Prosit Neujahr!
Grun och Pfeil kom att stanna länge i Torpedo Yard.
För Sehnsucht skulle en märklig räddare uppenbara sig.
Av vad vi hittills skrivit har kanske framgått att vi inte hyser synnerligen höga tankar om amerikanarna.
Men de kan under gynnsamma omständigheter visa ett exempellöst humanitärt sinnelag, låt vara att man aldrig riktigt vet vad som ligger bakom.
Vi har ju för övrigt alltsedan vapenstilleståndet varit ständigt föremål för denna något krävande människokärlek, som bl.a. berövade vår stackars kejsare hans tron.
Därmed nog sagt om detta.
I Californien drives sedan två årtionden tillbaka det jättelika företaget Goodge Starlight Canning Corporation.
Dess burkar prydas av en fallande stjärna.
Grundaren och ägaren, tillika mångmiljonären Isaiah Goodge, hade genom en notis i lokalbladet uppmärksammats på rättegångarna i Apia.
Handelssällskapet importerade den fallande stjärnans konserverade lever till Samoa, och Goodge, som likt en gammaldags fabrikör själv övervakade allt, hade någon gång stött på Sehnsuchts namn i en faktura.
Han undersökte saken, fann att firman alltid betalade punktligt, och därmed var saken avgjord.
Sehnsucht var oskyldig.
Nu sattes miljonerna i rörelse.
De allra största tidningarna tog upp fallet, man beskrev Sehnsuchts hela levnadsöde, hans föräldrar söktes upp och skrämdes halvt ihjäl, huset Sehnsuchts olycksöde slogs upp över halva sidor, och den brittiske ambassadören i Washington började bli orolig.
Särskilda emissarier från Starlight försökte förgäves komma in i Torpedo Yard och skickade i brist på bättre hem rapporter om anläggningens dystra yttre.
Konservburkarna pryddes i slutskedet med Sehnsuchts porträtt under stjärnan samt följande devis : Välj Starlight --- välj frihet!
Resultatet kunde inte utebli.
Redan i början av februari flyttades Sehnsucht över till Motuihi.
Burkarna fick en ny etikett, en leende Sehnsucht och denna text : Starlight gav mig friheten!
Om allt detta visste Sehnsucht intet, då han överfördes till fånglägret, och det var inte förrän efter kriget han genom en minnesgod amerikasläkting fick tillfälle att se frihetsburkarna.
Goodge skickade visserligen redan 1915 stora gåvoförsändelser till de fångna, men kommendanten, Mr Turner, såg sig av någon outgrundlig anledning föranlåten att beslagtaga det mesta av den konserverade levern, vilken därefter försvann i den engelska byråkratins innanmäten, där den förmodligen ännu irrar omkring.
På Motuihi väntade nästan alla vännerna från Samoa.
Där var Dr Schultz-Ewerth och hans ämbetsmän, familjen Hartmann, familjen Ploetz, von Egidy, Osbahr, Messmer, Leue, Hupfeld och Schuld.
Åtskilliga andra hade fått följa med från olika delar av den stora övärlden.
En grupp skolskeppskadetter från Norddeutscher Lloyd hade förts dit, en grekisk-polsk läkare, Dr Prodotes, som olyckligtvis varit österrikisk undersåte vid krigsutbrottet, en dominikanpater från Fidji, fader Athanasius Gnad.
Från Fidji kom också Sehnsuchts företrädare som amanuens hos Dr Unruh, den ivrige fäktaren Tapfer med hustru och barn.
Och Unruh själv var redan där, till slut förkastad också av sina fångvaktare.
Kan man tänka sig ett bittrare öde ? Som alltid när någon ny transport väntades, var fångarna samlade nere vid stranden och bryggan.
Det var en gripande liten skara av män och kvinnor, barn och gamla, inspärrade i denna nötta karantänstation, instängda bakom taggtråd för ett enda brotts skull : de var tyskar.
Ty så var det, det var ett brott i stora delar av världen, stämplat och straffat som brott av det segerrika Albion, som nu söker framställa sig så försonligt.
De visste att det var Sehnsucht, som skulle komma.
Många krigets hjältar blev det inte på Samoa.
Sehnsucht var det närmaste de kunde komma.
Så väntade de nu på sin hjälte.
Efter tiden i häktet, i arresten på " Gaoler ", Mount Eden och Torpedo Yard var Motuihi ett paradis : himlen, gröna fält, dyningen mot strandstenarna, suset i träden, inga murar.
Taggtråden såg man inte första dagen.
Man tog honom i famn, log, kände stolthet över att ha en hjälte ibland sig, det synliga beviset på att Samoa dock försvarat något av sin ära.
Hartmanns och syster Käthe kom fram.
--- Vi tog med kläderna från kasinot.
Messmer omfamnade honom : --- Jag har cellon.
Dr Schultz-Ewerth tog honom i hand : --- Här väntar brev från Amerika.
Han var åter bland vänner.
Efter nästan ett halvt år av ensamhet var han bland vänner.
Ingen lyssnade till samtalen, ingen låste dörrarna, ingen lucka kunde öppnas för misstänksamma ögon.
Han var hemma.
Detta avspärrade läger, så långt från Elbes strand, det var ett litet Tyskland, en asyl från vilken ingen kunde fly, men dock en sällsam fristad mitt i den dånande världskampen, ett liv utan bekymmer, med grönsaksland och hönshus.
Det var utan bekymmer men också utan möjligheter, fyra år av stillastående i en värld där allt med förfärande hastighet rasade ned i mörkerhålet.
Det var Sehnsuchts första dag på Motuihi.
Ännu gladdes han åt solen och träden.
Men dagar, veckor och månader gick, de spankulerade, snickrade, rensade ogräs.
Ingenting hände.
Man såg på skeppen, som gled förbi, läste samma sönderlästa böcker om och om igen, väntade på maten.
Det var som ett oändligt sommarlov, som att stanna kvar på en badort sedan alla andra rest och gå sysslolös medan kamraterna trälar vid skrivbord och pulpeter.
Och som dova detonationer i fjärran hördes återljudet av de väldiga slagen, av miljonhärarnas segrar och undergång.
På Motuihi satt de sysslolösa, de som svikit, de kvarglömda sommargästerna.
Ty nu var sommaren slut, den sommar vi alltid minns från åren före kriget, en prudentlig lycka i badhusparker och en smygande känsla av oro.
Det var himmelriket på jorden, eller åtminstone en förgård, en förgård för de bättre bemedlade i den civiliserade delen av världen.
Med möda och stort nit hade vi timrat på himlatornet.
Nu var bygget nästan avslutat.
Man var nära målet, det var varmt och luften stod stilla.
Man kunde kosta på sig lite kulturtrötthet och förfinad pessimism, en utsökt krydda i framgången.
Hela livet var som en eftermiddag om sensommaren.
Alla problem var små och snart lösta, alla frågor besvarade eller avförda såsom felaktigt ställda.
Men tornet hade strävat mot höjden endast för att bli den dödsfälla varifrån människan hade kastat sig ned i avgrunden.
Höststormarna svepte fram med iskyla och hagel, fönsterluckorna stängdes, korgstolarna vältes överända.
Det blev vinter och husen blev kalla, rutorna skallrade, vågorna dånade vredgat vid stranden.
De kvarglömda sommargästerna hukade sig på glasverandan och tiden blev dem en enda lång mara.
Det var Motuihi.
25 Det var året 1917, det år då fältherrarna sedan länge förlorat allt hopp om seger, då alla snillrika lösningar hade misslyckats, all tapperhet var förgäves.
Det året drömde Sehnsucht drömmar om Grabenburg.
Var det på våren eller vintern ? All tid var redan slut.
Det var som i den store tänkarens vansinnesvärld, där intet hade samband med något annat, allt var blott en tröstlös följd av fullständigt ensamma händelser.
Orsak och verkan fanns inte längre, den ena dagen följde på den andra, det var allt.
Och drömmen om Grabenburg var denna.
De befann sig i Santiago, han var handelsattaché vid brasilianska beskickningen i Bagdad, på väg tillbaka dit tillsammans med sin hustru och sitt barn, en liten dotter.
Han såg sig i en spegel, och han var lång och ståtlig, hans ansikte var mörkbrunt och han hade tjockt svart hår.
På fingrarna bar han flera guldringar och han tänkte : --- Vad skall mor säga ? Hon har ju lärt oss att en anständig människa aldrig bär mer än två ringar.
Men så kom han ihåg att han inte var Heinrich Sehnsucht längre utan Enrico da Silva.
Kvinnan vid hans sida var ljus, men barnet var mörkt som han själv.
Han kände inte igen henne till att börja med, men så småningom började dragen klarna av någon han mött vid en dödsbädd.
Genom högtalarna skallade hamrande spanska : --- Resande till Bagdad med luftfarkost Gute Hoffnung anmodas skyndsamt bege sig ombord.
De fördes ut på en väldig plan, där en blänkande, pilformad farkost väntade.
Utanför förarkabinen stod kaptenen och andreofficeren.
Vinden förde deras samtal till resenärerna : --- De varnar för orkan.
--- Jag vet.
--- Kanske borde vi ta en annan väg.
--- Aldrig i livet.
Det finns ingen orkan som stoppat mig.
Blir det hopplöst kan man ju alltid gå ner i Grabenburg.
--- Grabenburg ? --- Det känner inte ni unga till.
Jag har gått ner där någon gång förut, när allt hopp varit ute.
Nackdelen är att det inte är så lätt att komma därifrån.
Han vände sig om och såg på de resande.
Hans ansikte var renrakat, obeskrivligt tungt, med tunna läppar och hakan djupt nerkörd i kragen.
Luftfarkosten lyfte med dån och eldsflammor.
De såg solen gå upp över molnen.
Enrico lekte med barnet.
De åt och drack vad som bjöds.
Plötsligt var orkanen över dem.
Luftfarkosten kastades som en vante, kroppen kved och vreds.
I sin kabin kämpade kaptenen med spakar och reglage.
Dimma och töcken omvärvde dem.
Anna de Silva viskade till sin man : --- Det är slut med oss.
Farkosten återfick för ett ögonblick styrförmågan och kastade sig tvärt nedåt.
De föll genom storm och blixt, djupt ned, tills de såg ett grått hav under sig.
Och på havet svävade en tung dimma.
Kaptenen drog åt sig alla reglage.
Med en våldsam stöt landade farkosten på vattnet.
--- Alle man i båtarna!
Ventilerna öppnades, man kröp ut på vingarna, räddningsflottar kastades ut.
Så övergavs Gute Hoffnung.
--- Men kaptenen ? --- Han stannar.
De såg honom gå runt och stänga ventiler och luckor.
Luftfarkosten låg som ett dött djur i vattnet.
Han satte sig på plats vid reglagen, drog åter i spakar och rattar.
Ett fräsande läte hördes, ånga steg upp från vingfästena.
Sakta började farkosten röra sig framåt, så allt hastigare, tills den hoppade som en skräddare på vattnet, lyfte och steg till väders.
Från de övergivna steg ett samfällt skri : --- Vi är bedragna.
Attachén svarade sin hustru : --- Ja, det är slut med oss.
Utåt havet syntes endast dimmorna, men de var ändå inte så långt från land.
Strömmen drev dem ditåt, och snart kunde männen vada upp på stranden.
De samlades.
De var sju män, tre kvinnor och fyra barn.
Nu var de nära en liten stad eller en by.
Rök steg upp från ett och annat hus.
Det var kallt och rimfrost på fönstren.
De gick längs gatorna.
Det var som att vara hemma, som att gå längs gränderna i Husum eller Travemunde en vinterdag.
Butikerna var stängda, många hus stod tomma, men allt var välskött och putsat.
Det var mycket tyst.
Da Silva såg en skylt : Heinrich Sehnsucht & Co handelsagentur och musiklektioner Egendomlig kombination!
Han såg in genom fönstret till kontoret.
Det var tomt vid pulpeter och skrivbord.
Almanackan för år 1924 var slut, men ingen hade hängts upp i dess ställe.
Förfärad tänkte han : --- Har tiden här stått stilla i femtio år ? Denna tanke behöll så sitt grepp över honom att han mindes den ordagrant även sedan han vaknat.
Han såg in genom nästa fönster, glömsk av det fördömliga i ett sådant beteende.
Där låg en gammal man nedbäddad.
Han andades tungt.
En kvinna, gammal också hon, strök då och då med handen över hans panna.
Han såg länge på dem.
De talade inte.
Han kunde förstå att de var mycket bräckliga båda två, mannen mest.
Men när de såg på varandra, märkte man att de älskade varandra.
De andra hade till sist lyckligtvis träffat en polisman, konstapel Lustig.
Det var en jovialisk herre, som efter att ha bjudit på cikoria på sitt vaktkontor visade dem runt i den lilla staden, som egentligen bara bestod av fem kvarter, ett torg och en park.
Men det fanns ingen kyrka.
Konstapel Lustig förde dem från hus till hus.
--- Ni tycker kanske att det är folktomt här ? Ja, det blir så i avfolkningsbygder.
Ungdomen försvinner och de gamla dör undan.
Men tro mig, vi bevarar de gamla traditionerna, vi håller fanan högt.
--- Men ni har ju ingen flaggstång ? --- Så sant, så sant, det är förbjudet.
--- Hur kan ni då hålla fanan högt ? Lustig blev påtagligt orolig.
--- Förstå mig rätt, det är bara ett gammalt talesätt, det betyder ingenting, absolut ingenting.
De gick vidare.
På en utbränd tomt stod en klumpig staty av en soldat med hjälm och gevär : --- Det där, det är Grabenburgs sista soldat, Wilhelm Gröler.
De kom till rådhuset.
--- Och naturligtvis har vi en rådhuskällare.
Här fattas ingenting, tro mig.
Bästa märken och bästa årgångar, var så goda!
De gick ned längs trappan, klädd med gammalmodiga, snidade paneler.
Därnere var mörkt.
De stötte mot stolar och bord.
--- Var är polisen ? De gick upp igen.
Dörren var låst, en tung, järnbeslagen ekdörr.
--- Vad är detta ? Männen hade bearbetat dörren en god stund när den öppnades av sig själv.
I solskenet därutanför stod en halvcirkel av gamla och yngre män, beväpnade med långa pikar och störar.
Konstapeln hade dragit sin sabel.
--- Välkomna till Grabenburg, mitt herrskap!
Jag hoppas att ni skall trivas hos oss.
Från Grabenburg finns ingen återvändo.
Det är lika bra att sätta sig in i det.
Och vi har länge behövt befolkningstillskott.
Nu när krigen i världen är slut, kommer inte folk så ofta till dessa farvatten.
Ni undrar vad Grabenburg är ? Grabenburg, mitt herrskap, är den största välgärning Välgöraren gjort oss.
Av hans egendomliga sätt att uttala ordet kunde man förstå att det var någon som tagit äran från Herren själv.
--- Men vem är han ? Polisen tog på sig en högtidlig min.
--- Vi nämner aldrig hans namn.
Men vi har ett minnesrum i rådhuset.
Här har han sin expedition.
De gick in.
I borgmästarens rum stod en golfutrustning, en uniform hängde på galgen.
Pennan låg framlagd.
Stövlarna var putsade.
Men på väggen hängde allestädes fotografier av en enda man.
De kände ögonblickligen igen honom.
Det var Logan.
En av männen lyfte på pennan.
Konstapeln röt till : --- Rör den inte!
Han kan komma när som helst, och då kommer han att straffa oss om vi rört något.
Allt måste vara som när han lämnade det.
Allt måste stå stilla i Grabenburg.
Det är hans befallning.
Ni vet inte hur mycket vi har honom att tacka för.
--- Nej, det vet vi inte.
--- Nå, då skall jag säga det.
Vi är den sista resten av ett folk, som en gång var mycket mäktigt.
Men vi var övermodiga och ville behärska allt.
Det är vår stora förbrytelse.
Vi är ett förbrytarfolk.
Det lärde han oss.
Därför utrotades vårt folk från jorden.
Men vi blev räddade till denna ö.
Det var vår Välgörares stora gärning.
Här fick vi bygga en stad, en sådan stad som vi mindes hemifrån.
Här fick vi leva, vi, de enda, när hela vårt folk utrotades för förbrytelsens skull.
Men allt måste stå stilla, allt måste vara som det var då.
Om vi gör något nytt kommer världsmakterna att straffa också oss.
Vi har blivit lämnade kvar för att man skall minnas hurudant det folk var, som blev utrotat.
--- Finner ni er i det ? --- Vad skall man göra ? Man måste underkasta sig.
Detta var de tyngsta ord Sehnsucht hört.
--- De gamla vill väl inte, men de är för gamla för att fly nu.
De unga vet inte av något annat.
Men vi blir färre och färre, och därför måste vi utnyttja främlingar och blanda oss med dem.
Ni kommer också att vänja er.
Ni blir så illa tvungna.
Flyktförsök straffas med döden.
--- Varför det ? --- Om någon flyr blir världen påmind om att vi finns, och det är undergången för Grabenburg.
Vår Välgörare har gjort mig till skarprättare.
Han tog fram en blänkande bila ur ett skåp.
--- För att ni skall ge upp varje tanke på flyktförsök skall jag visa er gravarna.
Där ligger de brottsliga.
Bakom rådhuset fanns en skuggrik trädgård.
I rad efter rad vilade här flyktingarna.
De läste på stenarna.
Ibland var det enstaka män, ibland hela familjer.
Där låg Grun, Osbahr och von Egidy.
Ensam vilade Dr Schultz-Ewerth under en ek.
I en ny rad låg familjen Hans Bogislav Sehnsucht.
--- Det var ett sorgligt fall.
Hela den unga familjen.
Duktiga och arbetsamma människor alla, men de kunde inte finna sig i att vara vingklippta.
Det var naturligtvis gubben Sehnsucht som tutat i dem att ge sig iväg.
Han är Grabenburgs giftspridare nr 1, så gammal och värkbruten han är.
Gumman är inte stort bättre.
De kan aldrig nöja sig med stillaståendet.
Han längtar vidare, längtar hem, säger han!
Han skall vara tacksam att han får leva.
Ledsamt folk det där, som aldrig kan finna sig tillrätta i Grabenburg.
Det har gått så, alla som det varit något med har försökt ge sig iväg.
Kvar har jag bara underklassen, bildligt talat, de som gett upp.
Och de är lätta att ha att göra med, men ack så tråkiga.
--- Det är ju så Välgöraren vill ha er.
--- Jag har inte sagt något.
Försök inte lura mig, jag har gjort min plikt.
Vi är fyllda av tacksamhet mot vår höge Välgörare och allt är i ordning för att ta emot honom när han kommer tillbaka.
De gick åter förbi minnesmärket över Grabenburgs siste soldat.
--- Skam till sägandes har jag inte folk nog att hålla platsen i ordning.
Annars är vår hjälte värd all heder.
Ni känner kanske inte hans hjältedåd ? Här i Grabenburg finns ju ingen tid, så jag kan inte säga exakt när det var.
Men det var en gång när det var krig i världen.
Ett minskadat skepp löpte an vår ö, fyllt av soldater avsedda för någon landstigning.
Vi fruktade slutet för Grabenburg, ty om alla dessa fick se oss vore hemligheten ohjälpligt avslöjad.
På natten smög sig Gröler ut i en jolle och hängde sprängladdningar kring hela skeppet.
De stackarna var ju utmattade och hade inte satt ut vakt.
Vid midnatt lät han stubinen gå.
Men tio man överlevde.
De tog sig in i staden och spärrade in sig i huset som låg på denna plats.
Vi hade inte ett enda gevär ; vår Välgörare har förbjudit det.
Men Gröler svek inte.
En tidig morgon kröp han in genom ett källarfönster och sprängde huset och sig själv i luften.
Vi gav de kroppsdelar vi antog härröra från honom en hedrande begravning.
I den tysta gränden hördes ett gnisslande ljud.
--- Undan, undan, viskade polisen.
Genom buskarna såg de en blind man i rullstol sakta veva sig förbi.
Emellanåt gick vagnen mot en vägg eller en lyktstolpe.
Gubben ändrade inte en min, backade och körde vidare.
De låg gömda ännu en god stund.
--- Vem var det ? --- Det är Dr Prodotes.
Han gäller för att vara en av oss.
Men i verkligheten är han Välgörarens närmaste man.
Nu har han anat att ni är här.
De smög bort från det farliga grannskapet genom trädgårdar och prång.
Den ståtlige polisen ledde dem, men nu darrade han av rädsla.
Då och då hörde de åter den gnisslande rullstolen.
Slutligen stannade de på en förfallen bakgård.
--- Här bor Sehnsucht.
Hit kommer han aldrig.
Det är de enda människor han är rädd för, särskilt henne.
Men ni får inte gå in till gubben.
Då intalar han er bara dumheter.
De teg.
Rullstolen avlägsnade sig åter.
En av männen frågade : --- Här finns ju allting.
Men säg mig, varför finns det ingen kyrka ? --- Vad är det ? --- Ett stort hus med torn.
--- Rådhuset har torn.
Det räcker.
--- Men man sjunger och ber därinne.
Polisen tänkte efter.
--- När ni säger det, minns jag att de gamla brukade tala om något sådant.
Och Sehnsucht har visst hållit på att ställa till besvärligheter om det.
Ja, jag tror jag vet vad ni menar.
Nej, något sådant har vi inte.
Det har varit på tal när Grabenburg byggdes, men jag tror att vår Välgörare förbjöd det.
Han trodde att det skulle uppmuntra till flyktförsök.
Säkert hade han rätt.
Vår Välgörare har alltid haft rätt.
Men innanför fönstren hos de gamla såg de människor röra sig.
--- Vad är detta!
Det är ju strängt förbjudet att besöka gubben.
--- Det är da Silvas.
--- Vem ? --- Handelsattachén och hans familj.
--- De var med på flotten.
--- Hur länge har de varit där ? --- Troligen hela tiden.
--- Då är Grabenburg förlorat.
Så drömde Heinrich Sehnsucht året 1917.
Drömmen blev kvar.
I vanmaktens fosterland minns man den åter.
26 Vilket år var det ? När den ena dagen är lik den andra, när allt står stilla och pinan är oändlig och utan slut, då förlorar tiden all betydelse.
Först slutar man räkna veckodagar, sedan veckor och månader, sist ser man knappt mer än årstider, månens och stjärnornas gång.
Också de förlorar så småningom allt intresse.
Det är något som händer, det är utan betydelse, ögat ser och händerna stelnar, men sinnet är stumt.
Ty tiden är inte en jämn löpande kedja, där länkarna alltid är lika stora.
Tiden är avståndet från en begynnelse till ett slut.
En begynnelse hade vår tid.
Det var de olycksdigra augustidagarna 1914.
Och därifrån sträckte den sig som en ofullbordad bro mot ett landfäste man inte ens kunde ana i fjärran, den dag då slaktandet skulle upphöra och tystnaden sänka sig över slagfälten.
Vi levde gott därute, sade man när vi till sist fick återvända.
Ja, vi levde så gott som man lever i ständig smärta.
Ty varje seger engelsmännen obarmhärtigt förkunnade för oss var ett dolkhugg i hjärtat.
De förfärande förlustsiffrorna berövade oss all kraft, det var som om vårt eget blod flutit och våra egna lemmar krossats.
Som sanatorieläkaren i hopp att behålla en välbeställd patient ständigt förser honom med allvarliga underrättelser om sjukdomens framskridande, så upphörde våra fångvaktare aldrig att mata oss med fosterlandets lidande.
Vi levde gott därute.
Så har man sagt.
Ja, det var just så behagligt som sanatoriet, en värld av vacklande och feberhetta utan hopp, sysselsatta med ingenting i en oändligt utdragen tid där människan till sist blev djur.
Minns min läsare de åren före kriget, då man ännu trodde att människan, d.v.s. européen, förädlats från apan med australnegern som mellanled, att hon genom mystiska förändringar i arvsmassa och med hjälp av det naturliga urvalet alltfort skulle förädlas till att slutligen bli en ängel eller åtminstone övermänniska.
Och se nu på de ömkliga skaror som överlevt detta blodiga urval, gå ut på Hamburgs gator och se utvecklingens hittills ouppnådda höjdpunkt, med irrande blick och insjunket ansikte, i fyra år jagad som ett djur och nu med djurets ögon och själ.
Se på oss, de förlorade sönerna, återkomna med solbränna, välfödda lemmar och krossade själar, själar som till slut varken kände år eller månad, bara stjärnornas gång, havets och vågornas svall.
Sådana var dagarna på Motuihi.
Pater Gnade brukade säga att evigheten ingalunda vore en oändligt utsträckt tid, ty tid finns endast med begynnelse och slut, utan evigheten, så sade han, den är ett enda nu, ett ständigt närvarande.
Och här tog han av sin doktorsring och höll upp den : --- Se, sådan är evigheten, utan början och utan slut, inte ett oändligt utsträckt måttband, utan en punkt, fast och orubblig, utan yta och geometrisk utbredning : ett ständigt nu.
Så satte han åter på sig ringen.
Ibland tänkte man på sådana ord under tiden i fånglägret.
Och man förstod varför så många fruktat för himmelen, ty den himmel de trott på var just det oändliga måttbandet utan slut och mål, en mara och en pina där alla mått till slut upplöstes i ingenting : Motuihi.
En sådan dag satt Sehnsucht och några andra i en av barackerna.
Där var Schuld, Hupfeld, pater Gnade, Leue och Dr Prodotes, där var Gröler, som till slut och av okänd anledning blivit utsläppt från Torpedo Yard.
Det var en av dessa grå dagar när alla böcker var lästa för hundrade gången, det sista ogräset uppryckt, rosorna beskurna och knapparna isydda.
Allt var gjort.
Till slut sade Leue : --- Borde inte snart en komet kallas ur sin bana och spränga hela denna blodbesudlade jord ? Sehnsucht svarade : --- Det är fullständigt onödigt.
Vår gamla jord är redan så söndersprängd och uppsplittrad den kan bli.
Det är krig överallt.
Var och en vaktar sin egen gård och skjuter utan förskoning den som försöker närma sig.
--- Det är som Tyskland före 1870, uppsplittrat, utan något gemensamt mönster.
Var och en tänker på sitt.
Men helheten, mänskligheten är glömd.
Leue föll in : --- Det är precis så det är nu.
Världen har blivit lika söndersprängd som det gamla Tyskland, och det enda som förenar är gemensamma fiender.
Men människor då måste lidit lika mycket av brödrafejden som vi gör nu.
Och ändå har detta krig bara varat några år, men deras fortsatte oavbrutet, sekel efter sekel.
--- Hur kunde de överleva ? --- Om de inte fann enheten i sin egen värld, måste de ha funnit den i något annat.
--- Vad ? Det blev tyst.
--- Kanske i känslan.
Förnuft och lojalitet, plikt och moral drar oss åt olika håll, liksom religionen.
Vi blir bajrare och hanseater och preussare men lämnar vi bara ett ögonblick hela den världen och sörjer eller jublar tillsammans, då märker vi att vi alla är ett.
--- Men när sorgen och jublet är slut ? --- Då är det slut.
--- Det får inte vara så.
Det finns något annat, något påtagligt och hållbart : folksjälen.
Kunde man bara vräka undan all bråte kulturen och civilisationen hopat över det äkta folklivet, skulle man finna att det är i grund och botten samma folksjäl, samma tankar, samma liv i hela mänskligheten.
Det talar i folkvisorna och de gamla dräkterna, i gammaldags levnadssätt och ordspråk.
Om man bara kunde!
--- Ja, om man bara kunde.
Men vem skall få mänskligheten att sjunga folkvisor ? --- Hur kan du, Sehnsucht, du som har ett så vackert namn, hur kan du vara så pessimistisk ? --- Kanske för att jag har det namnet.
--- Förresten, vem vet om det alls finns en värld utanför oss själva.
Vi ser och känner, men det enda vi vet är att vi tror oss se och känna något.
Kanske splittringen och striden bara är en avspegling av något inom oss själva, om nu allt vi ser egentligen bara finns inom oss.
--- Tror du det ? --- Det skulle vara behagligt.
--- Eller mycket obehagligt.
--- Men så mycket vet vi, att det plikten driver oss till, det är sant.
Det var Gröler.
Han fortsatte : --- Du undrar om världen är verklig.
Du tänker, jag handlar.
Jag laddar min revolver och skjuter min fiende med ett skott för pannan.
Han stupar, ergo han är verklig.
--- Du är vulgär.
--- Eller också har han rätt.
Hur blev Tyskland enat ? Inte genom att filosofer tänkte och poeter diktade, utan just genom att en enda man, en verklig man, laddade sin revolver och sköt sin fiende för pannan.
--- Det är ju den metoden för världens enande vi tillämpat några år nu.
Resultatet är inte uppmuntrande.
Tyskland var i själva verket förenat långt innan Bismarck.
Han satte bara en stämpel under det som redan var verklighet.
Men hur blev det verklighet ? Hur kunde alla dessa furstendömen, kungariken och fria städer vara en enda nation ? --- Svara själv.
--- Halva svaret har vi redan : känslan och folksjälen.
Förädla det, då har vi konsten.
Vad var det som skilde oss åt ? Det var lagar, tullar och gränser, det var gamla vanor och tänkesätt, med ett ord : ordningen.
Sätt en mina under ordningen och spräng den i luften!
När dammet har lagt sig skall vi till vår förvåning finna att murarna är borta, inte bara mellan hertigdöme och kungarike, utan också mellan nationer och folk.
Konsten är det enda hoppet, den är befrielsen.
Vem är du, vem är jag när vi lyssnar till Lohengrin, rycks med, hänförs, förkrossas, sövs.
Du och jag finns inte längre, vi är alla en enda stor all-själ, där allt följer konstnärens magiska trollstav.
Det blev tyst.
Till slut sade Sehnsucht : --- Vet ni vad jag tänker på ? --- Säg det!
--- Flockserum!
Hupfeld fnyste förargat.
--- Du kan gyckla, du, men till slut blir du bara gycklare.
--- Jag tror att splittringen i världen egentligen är långt allvarligare än ni tror.
Det rör sig inte bara om en söndring mellan folk och stater, så att vi kan tillbringa många år med att kasta granater och skära upp varandra.
Det är inte heller så att vi bara är splittrade inbördes så att jag vill ett och du ett annat, vilket skulle kunna botas med Lohengrin i lämpliga doser.
Det är långt värre än så.
Vi är splittrade själva, och ju mer civiliserade vi blir, desto mer splittras vi.
Världen rycker och drar i oss, ljuden skallar omkring oss och skär upp oss som tårtbitar.
Tänk bara på bokhållaren på Hapag.
På morgonen trillar tidningen ner i brevlådan : han skall ta del av världens oro.
Barnen skriker : han skall vara barnafar.
Spårvagnen skramlar förbi : han måste åka.
Kontorsdörrarna öppnar sig : han skall göra sitt arbete.
Tidningsförsäljaren gastar utanför : åter skall han tänka på världskrisen och valutamarknaden.
Han åker hem : han är passagerare.
En stund är han far igen, teatern öppnar portarna : han är kulturell.
Kyrkklockorna ringer på söndagsmorgonen : han får dåligt samvete.
Han är en sant kristlig och kulturell barnafar, en spårvagnsåkande, välorienterad bokhållare och äkta make.
Men var är han själv ? Han vill så mycket, hans omvärld rycker i tusen tåtar och han sprattlar förtvivlat för att vara alla till lags.
Så går han på Lohengrin och sjunker ner i narkotisk nirvana tillsammans med femhundra andra bokhållare, trumpeterna skallar och han drar ut i kriget tillsammans med miljontals andra, lika gråklädda som han.
Då jublar han och känner att all splittring är borta.
Men operan tar slut och efter några veckor därborta börjar han oroa sig för hustru och barn och sitt eget liv.
Och så är han i grund och botten ännu densamme, som steg upp på spårvagnen.
Det blev pater Gnade som fortsatte : --- Det var inte bara omvärlden som ryckte i armar och ben.
Det var han själv.
Han ville så mycket.
Han ville tala sanning.
Men han ljög.
Han ville vara trogen.
Men han gick ändå på Reeperbahn.
Sehnsucht tog över : --- Och han ville vara musiker när han skulle vara köpman.
--- Till slut blir det ingenting kvar.
Allt är ju söndrat och splittrat.
Finns det ingen utväg ? --- Har ni hört ordet medlidande ? --- Jag betackar mig, fräste Gröler.
--- Men en gång betackade du dig inte ? --- När skulle det ha varit ? --- Det var när Wilhelm gjort sig illa och sprang till mor.
Och mor tog honom upp i famnen.
Stackars, stackars Wilhelm.
Det kändes lika svårt för henne, som om hon själv fått en sticka under nageln.
Hon led med sin Wilhelm.
Det är med-lidande.
Det är märkligt, vad det lättade.
--- Men vem kan ta på sig att lida med all denna söndring inom oss, utom oss och mellan oss ? Vem skulle kunna ta på sig det, hindra det ? --- Ja, säg!
Men pater Gnade teg.
Efter en stund sade Sehnsucht : --- Jag kom att tänka på syster Käthe.
--- Varför det ? --- Första gången vi var ute i byarna kom vi till en spetälsk.
Jag ville inte komma i närheten.
Syster Käthe tvättade såren.
Hon smorde dem.
Hon kysste hans panna.
--- Det var det värsta.
--- Varför gjorde hon det ? --- Det undrade jag också.
Vi hade en infödd med.
Jag minns att han förklarade det så : hon kysser hans panna för att hon vill dela hans elände.
Det är något av detta som patern har sagt.
--- Som om hon skulle kunna ena en söndersprängd värld!
--- Kanske mer än vi tror.
--- Jag minns att Maiava, den infödde, sade : Hon vet vart hon skall lämna det vidare.
Hon är helig.
Men du är ensam.
Därför kan du inte dela något med någon.
Och ingen kan lämna något hos dig.
Det finns stunder i samtal när man känner sig ha kommit något steg på väg.
Då föll den mörka skuggan.
Den gången anade vi inte vilken förfärlig verklighet detta förebådade.
Nu har vi sett det.
Det var Schuld.
--- Allt är lögn.
Ni är blinda.
Det finns inget andligt.
Allt är materia.
Den ende som har rätt är Gröler.
Det är likgiltigt vad vi tänker.
Det avgörande är den makt vi har.
Människan står inte på en pelare och betraktar tingen.
Hon är ett med tingen.
Förändra tingen, och människan förändras.
Det finns inget teoretiskt.
Allt är praktiskt.
Och det behövs ingen Lohengrin eller något medlidande för att förena mänskligheten.
Vi är ett, en enda mänsklighet.
Den ensamme existerar inte.
Den enda existerande människan, det är den verksamma, producerande.
Hon är människa.
Parasiten, kapitalisten, utsugaren existerar inte som människa.
Borgaren är den mätta människan, därför är han död.
Det är hungern, som driver oss framåt.
Det enda som splittrar mänskligheten är klasskampen, att fåtalet har rövat de mångas lön.
Där är verkligheten, inte i tankar och tro, där : i guldsäcken.
Fördela guldet, och kriget upphör.
Bismarck är inte mer än galjonsfiguren på storkapitalets skepp, Wagner är utsugarens bedövningsspruta.
Ni strider inbördes : aktieägare mot direktörer, officerare mot köpmän, konstnärer mot lärda.
Från er kommer aldrig något enande av världen.
Ni är inte mer än skuggbilder av kapitalets bankpalats.
Den enda samhällsklass som kan ena världen är proletariatet, ty det är ett enda över hela jorden.
--- Utom på Samoa.
Schuld hörde inte.
--- Och om människan är splittrad, varför är hon det ? Därför att profitören köpt hennes arbete.
Att leva är att arbeta, producera.
Arbetaren har sålt sitt arbete och äger inte det han tillverkar.
--- Med undantag av byskomakaren.
Stämningen började bli irriterad.
--- Och var är källan till allt detta elände ? Kapitalisten!
Han är själva giftet.
För övrigt är ni dömda från början.
Utvecklingen går obönhörligt mot sitt slutmål.
Ni kan fördröja, aldrig förhindra.
--- Men hur vet du att det är sant ? --- Det finns ingen sanning.
Det finns bara materia.
Allt styrs av människans begär efter materia.
--- Och när begäret är fyllt ? --- Då förs det upp på ett högre plan.
--- Men tänk om människan blir nöjd ? Tänk om kapitalisten blir så förståndig att han delar med sig, att var och en får sin egen täppa och en höna i grytan var söndag.
--- Proletariatet låter sig inte mutas.
Människan kommer aldrig att slå sig till ro.
Det är hennes liv att ständigt arbeta mer och begära mer.
--- Men efter en god middag vill man helst sova.
--- Ni tror att ni kan driva med mig.
Men vänta bara.
Historien går sin väg obevekligt.
Ni är själva inget annat än kapitalets kasperdockor.
Ni talar om att ena världen, ni som är i tjänst hos söndringens upphov.
Men när proletariatet till sist griper makten går den under som tror sig kunna stå emot historien.
Då förintas all söndring.
Då skall allt bli ett : människa och samhälle, tanke och materia, arbetare och arbete, hela mänskligheten skall bli en enda, i ständig strävan mot allt högre mål.
Då skall det inte längre finnas människor, då finns bara Människan.
Och Människan blir ett med världen.
I tystnaden hördes pater Gnades blida stämma.
--- Det är sällsamt att så sköna drömmar kan födas ur det som bara är materia : jord, vatten och träd.
27 Ja, det var mycket sällsamt.
Vad det verkade egendomligt och förvirrat den kvällen därute, skrämmande och överspänt.
Det är inte så många år som gått sedan den kvällen.
Men nu har drömmarna fått kulsprutor och bajonetter, de har låtit aktade män dingla i lyktstolparna, de har avsatt kungar och kejsare, de har mördat präster och munkar.
De har dragit förbi våra egna fönster och vi har reglat våra dörrar i borgarens skrämda hopp att bli glömd.
Ty den stund man finner oss är vi redan förlorade och dömda, dömda att krossas av denna mardröm, som de förtvivlade gjort till sitt enda hopp.
Hur skulle vi kunnat ana detta därute ? Vi var avstängda från den övriga världen, lika främmande som om vi bott på en annan planet.
Vi sökte ordna våra liv som myrorna, när man rört om i deras stack.
Guvernören var vår ledare som han varit i Apia, lärarna hade skola, Messmer idkade viss bankrörelse.
Gröler, den oförbätterlige, bedrev nattetid strängt hemliga stabsövningrr i en barack.
Än vcr det bataljon, än brigad, än fördelning, alltid med Gröler som kombinerad chef och övningsledare.
Nätterna igenom surrade de primitiva telefonerna, imaginära ordonnanser hastade till olika kompanier och högre staber, övningsdeltagarna överlade allvarligt om fullständigt obefintliga problem som personalersättning och ammunitionstilldelning.
Man vacklade till sömns för någon timmes vila på en brits, rycktes upp, ändrade koder, begärde förstärkningar och hetsades vidare av omöjliga problem, nedtecknade av Gröler på primitiva blanketter.
Sehnsucht var med några nätter.
När han såg männen vackla av trötthet mellan borden i förtvivlade försök att lösa någon obegriplig kod tänkte han : --- Så måste det vara i helvetet, ett gravallvarligt hetsande kring något som inte finns.
Gröler tröttnade aldrig.
Sjukvården var genom någon besynnerlig skickelse utsedd att bli Sehnsuchts olycksöde.
Dr Unruh befann sig visserligen numera på Motuihi, men han var djupt deprimerad, och hans dövhet hade tilltagit alltmer.
Sjukvården förestods istället av Dr Prodotes, den grekisk-österrikiske läkaren.
Som Unruh en gång i tiden välkomnade han Sehnsucht varmt.
Hans tjocka läppar skälvde av rörelse när han viskade : --- Jag vet att ni inte litar på mig.
Men tro mig, jag står på er sida.
Det är bara det att jag är taktisk.
Ni tyskar kör huvudet i väggen.
Vi greker har lärt oss att vara taktiska.
Man låtsas gå med en bit, men kompromissar, man är resonabel.
Man håller huvudet kallt.
Till slut får man det dit man vill.
Tro mig, jag är er man, helt och fullt.
Ni kan lita på mig.
Han skrattade bullrande och dunkade Sehnsucht i ryggen.
--- Jag vill att det skall vara förtroende mellan oss, skrockade han belåtet, ingen skall vara förmer än den andre.
Demokrati, eller hur ? Men till sist är det naturligtvis jag som bestämmer.
De gånger Sehnsucht deltog i Grölers övningar fick han förvara vissa papper på sin och Prodotes' gemensamma mottagning.
Vid ett tillfälle hade han efter en övning gått och lagt sig på mottagningen, på en bår bakom en brädvägg.
Han vaknade strax före gryningen.
Någon rörde sig inne på mottagningen.
Han såg skenet från en avskärmad lampa, hörde lådor dras ut och skjutas in.
En gång gick mannen bort mot brädväggen.
Så vände han.
Det var Prodotes.
Nya lådor undersöktes.
Sehnsucht låg stilla.
Prodotes viskade sakta.
Han höll upp ett papper mot lyktan.
Han talade för sig själv.
--- Jaså, du, jaså, du, där har vi det.
Nu börjar det osa katt.
Han sköt in lådan igen, släckte lyktan och gick ut.
Dr Prodotes var en stor formalist.
Personliga samtal var honom motbjudande och det mesta av hans umgänge skedde med skrivelser, egendomligt uppstyltade och märkliga inte minst vad gällde stavningen.
Redan 1915 fick han kommendanten att beställa tjugotusen kuvert med tryckt text : Motuihi Concentration Camp Medical Department Auchland New Zealand Dessa kuvert lagrades i brist på utrymme i en tom barack.
Men när våren 1917 kom och Dr Prodotes äntligen skulle börja använda sitt lager, befanns att den fuktiga omgivningen hade haft en förödande inverkan.
Kuverten hade blivit igenklistrade : tjugotusen igenklistrade tomma kuvert.
Syster Käthe hade varit mycket klen sedan hon kom till Motuihi.
Det var som om ansvaret för alla hennes skyddslingar varit det som hållit henne uppe.
När nu det var borta, visade sig all hennes kroppsliga svaghet.
Värken försämrades hastigt.
Hon hade mycket svårt att gå.
Flickan, Rahms dotter med hennes syster, skötte henne på det mest gripande sätt.
Då och då besökte Sehnsucht sköterskan.
Lägret för övrigt svängde mellan apati och ansträngd motståndsvilja.
Misstänksamhet och fruktan hade brett ut sig mer och mer.
Man förtrodde sig inte åt vem som helst.
Men hos syster Käthe kunde man finna tillit och stillhet.
Man sökte sig dit, inte bara Sehnsucht.
Någon kväll brukade herr Höflich, lägrets nestor komma, fru Hartmann, Lutze, till och med Dr Schultz-Ewerth.
Någon uttryckte det så : --- Man vilar när man är hos dem.
Vid något tillfälle nämnde Sehnsucht det egendomliga samtalet de haft med Schuld, och hur det var kom han in på Dr Unruh.
Vår unge hjälte är ju i grund och botten en sympatisk människa, och det är som sådan vi vill framställa honom.
Men det skall inte döljas att han kände en viss bister tillfredsställelse över läkarens olycka, hans ångest och nästan fullständiga dövhet.
Inte var det några tilltalande känslor, men om vi än inte kan undse med dem, förstår vi dem.
Och han kunde väl heller inte dölja dem för sköterskan.
--- Herr Sehnsucht, sade hon sakta, jag vet att ni är en barmhärtig människa.
Sehnsucht studsade till.
Barmhärtig!
Begåvad, möjligen, duktig, ärlig, energisk, av angenämt utseende och sätt, men --- barmhärtig, det hade han aldrig tänkt sig.
--- Fortsätt.
--- Ni har dömt Dr Unruh, ni som många andra.
Ni kom till Samoa när han redan var gammal.
Han har varit annorlunda.
När han kom ut här väntade hans hustru barn.
Det var första gången och de var båda gamla.
Barnet blev strypt i navelsträngen och fastnade halvvägs.
Han fick med egna händer stycka det för att få ut det.
Sehnsucht var tyst.
--- Han har varit annorlunda, särskilt innan olyckan.
--- Olyckan ? --- Han fick en bom i huvudet och låg i tre dygn medvetslös.
Efter det började hans hörsel försämras, han fick egendomliga tankar.
Han blev sådan han var när ni kom.
--- Det visste jag inte.
Ni skulle ha berättat det, syster.
--- Ja, jag skulle ha berättat det.
Det gjorde honom ont att han så omedelbart lagt skulden på henne, och att hon tagit den på sig.
Han tillade : --- Jag borde ha förstått något.
I samma barack hade Tapfer sina fäktlektioner.
Han hade deporterats från Tutuila med sin familj och sitt ansenliga förråd av värjor, masker, handskar och övrig utrustning.
Det sades att han gett lektioner till hövdingarna på Tutuila, och nu hade han ett tiotal elever, både av fångarna och bevakningstruppen.
Syster Käthes sjukrum genljöd av hans kommandon : --- Marchez!
--- Sixt-garde!
--- Contre-sixt!
--- Rompez!
Men han var en vänlig man och inbjöd ofta Sehnsucht : --- Du behöver det.
Det spolar igenom hjärnan.
Gröler kan få vem som helst att bli snurrig.
Och ta med dig Prodotes!
Han kanske hade behövt det, men han hade inte vilja nog.
Han som en gång haft vilja tillräckligt för att krossa ett gammalt handelshus, vilja att kämpa med Unruh så länge ; han som riskerat livet vid flykten och hållit sig upprätt inför avrättningshot, han märkte alltmer hur viljan försvann, rann bort som sand.
Det var som om han förbrukat sin viljas förråd.
Det var slut.
Dagarna blev allt längre.
Han förmådde knappt ens läsa de fåtaliga brev, som genom Röda Korset letade sig vägen till Motuihi.
Ofta satt han vid stranden.
De var en ö, svävande långt bort från allt de förut känt : förnuft, framsteg, hopp och trohet.
Allt var så oändligt fjärran.
När han såg tillbaka på tiden före kriget, var det som att landstiga på en främmande och okänd kust, ja, denna värld, där man ännu yvdes över kejsare och makt var ännu mer avlägsen och främmande än Samoa någonsin kunde tett sig för August Unshelm, när han såg Chiles kust försvinna i öster.
Mer än så, den var inte bara fjärran, exotisk, den var ouppnåelig, vår stolta, förnuftiga värld, där himmelriket slutgiltigt skulle erövras åt mänskligheten medelst den tyglade ångkraften och vetenskapens framsteg.
Han satt vid stranden.
Och stenarna viskade : --- Vi är försummade möjligheter, som aldrig blev verkligheter.
Träden susade : --- Vi är tankarna som du skulle tänkt.
Vågorna slog mot stranden : --- Vi är tårarna du skulle torkat.
Och sanden : --- Vi är orden du aldrig skulle sagt.
Det blev mörkt och allt flöt samman : --- Till sist skall vi komma på domedag.
Vi skall vittna om dina skulder och svek.
Vi skall kräva vår lott.
En sådan kväll kom Caecilie Hartmann.
Det var den kvällen han varit hos syster Käthe, den kvällen de talat om Unruh.
Det var många år sedan Caecilie Hartmann stått vid sin faders dödsbädd, och Sehnsucht hade suttit hjälplös bredvid.
Det var hans första uppdrag på Samoa, han var bara några och tjugo år.
Han hade blivit man, och Caecilie Hartmann var en ung kvinna.
Hon närmade sig försiktigt : --- Herr Sehnsucht, ursäkta jag stör.
--- Ja, åh, är det du, Caecilie, jag sysslar inte med något.
--- Mor har bett mig söka upp er.
--- Så.
Hon rodnade, tydligen mycket rädd att bli missförstådd.
--- Det är så att min bror Joachim, han är tretton år, han går sysslolös hela dagarna, och mor är orolig för honom.
Hon vill att han skall lära sig något.
Då kom vi att tänka på att ni spelar cello.
--- Jag är rädd att jag inte kan längre.
Det är så länge sedan.
--- Han har gått och fäktat hos herr Tapfer, men mor vill att han skall lära sig något annat, något mer.
Jag tänkte på den gången det skulle vara julkonsert för riksdagsmännen.
--- Jag minns väl det.
Men jag skall säga dig sanningen, mitt barn.
Jag skulle väl kunna.
Men jag har ingen vilja längre.
Vi Sehnsuchts har haft stark vilja, det är ett arv från urgubben och från en gammal dam vid namn Dorothea Malling.
Men det kan inte du känna till.
--- Vi läste om Antonius Sehnsucht i skolan.
--- Blev du inte rädd ? --- Jo lite.
Han såg sträng ut.
--- Jaså ni hade tavlan också.
Det gör förresten detsamma.
Det är slut med viljan hos släkten Sehnsucht nu, till och med viljan att spela cello.
--- Ni var mycket god mot oss den gången, herr Sehnsucht.
--- Jag var rätt elak mot läraren dessutom.
Men det var det inte så många som märkte, knappast ens han själv.
Fast jag visste det ju.
--- Nu tänkte jag, att ni, som är en god människa, kanske skulle vilja ta er an Joachim.
--- Du misstar dig, barn.
Jag är mycket, mycket elak.
Och jag varken kan eller vill.
--- Mor är rädd för att han skall komma ihop med Gröler och Hupfeld.
Det är inte nyttigt för en pojke i den åldern.
--- Det kan hon ha rätt i.
--- Käre herr Sehnsucht, ni kan väl göra det.
--- Du vet inte vad du ber om.
Du förstår inte vad detta innebär för mig.
--- Jag tror jag förstår, och just därför ber jag.
--- Nej.
--- Men gör det för min skull.
Han såg upp.
Hon hade tårar i ögonen.
Och han såg att hon inte var ett barn längre.
I drömmen om Grabenburg fanns det utanför Sehnsuchts hus en skylt för handelsagentur och musiklektioner.
Någon handelsagentur öppnade han aldrig på Motuihi.
Men det blev musiklektioner.
Det var knappast med någon överdriven entusiasm Joachim Hartmann började.
Han hade redan hoppats att bli upptagen bland Grölers invigda, och Tapfer hade pedagogiskt förutspått honom en lysande framtid som fäktare.
Några motsvarande spådomar för musikens vidkommande kunde inte Sehnsucht avge, och det gick till en början mycket trögt att ens få pojken att tala.
Svaren var enstaviga och ovilliga.
Men Sehnsucht nöjde sig med dem, och så småningom blev orden flera.
Mångordighet hade varit en överdrift.
Det blev en slags tystlåten manlig vänskap och den trofasthet som bara pojkar kan visa sin lärare.
De hade ju bara ett instrument, och Caecilie bar det försiktigt mellan barackerna var gång Joachim skulle öva.
Hon neg allvarligt för Sehnsucht.
En gång sade han : --- Du behöver inte säga herr Sehnsucht till mig.
--- Tack.
Nästa gång tog hon sig samman.
Han kunde se att det inte var lätt.
--- Jag skulle vilja tacka --- dig --- för allt tålamod --- du --- har med Joachim.
Hon vände sig bort.
Försiktigt rörde han vid hennes huvud.
När hon såg upp log hon mellan tårarna.
Sehnsucht spelade två gånger i veckan med Joachim.
Det gick inte så raskt framåt, och Sehnsucht fick öva åtskilligt själv.
Det var länge sedan han spelat, inte sedan 1914.
En gång när de just börjat lade Joachim stråken åt sidan : --- Caecilie tycker mycket om er.
--- Varför tror du det ? --- Det ser man.
Sehnsucht lärde känna Caecilie Hartmann som en tapper liten människa.
Som alla européer födda i tropikerna var hon sjuklig, och detsamma gällde hela den övriga familjen.
Under den tid Sehnsucht varit på Samoa hade hennes far och farbror dött, den senare under de mest upprivande omständigheter.
Nu tillbragte hon sina bästa ungdomsår i fångläger.
Det var sant som Joachim sade ibland : --- Caecilie är bra.
De unga herrarna på kasinot hade varit en världshandelns munkorden, och von Beyers äktenskap var en ovanlighet.
Nu var det slut med kasinot, firman var knappt mer än ett namn i Hamburgs bolagsregister.
Därhemma hade systrarna rapporterat hans gymnasistsvärmerier lika utförligt som skvallerbladen beskriver furstehusens förbindelser.
Till slut hade det äcklat honom.
Men Motuihi var långt borta från systrarnas spejande, fnittrande och skvallrande.
Handelshuset Sehnsucht & Co var slut, firman och allt som hörde till den världen hade försvunnit, och Heinrich Sehnsucht, vår unge ljuslockige hjälte, som blivit man och vuxen under vår berättelses gång, träffade varje vecka en ung kvinna, som hade den tanken om honom att han var en god människa.
Och Heinrich Sehnsucht började allt oftare tänka som Joachim : --- Caecilie är bra.
28 Naturligtvis kommer det människoälskande Albions söner att säga : --- Vad klagar ni för ? Ni hade det bra på Motuihi.
Ni fick mat, ni fick bo under civiliserade omständigheter, fick vänligt bemötande, t.o.m. för vänligt.
Vi lät er snickra, spela teater, före flyktförsöket fick ni till och med gå utanför taggtråden då och då ( vilket var helt ofarligt då det ändå var nästan omöjligt att lämna ön ).
Tänk på armenierna, tänk på krigsfångarna i Sibirien, som lämnades att frysa ihjäl i godsfinkor.
Se på bolsjevikernas blodbad, och var glada att ni lever, att ni hade oss till fiender och inte dem.
Så kommer de att säga, ty denna kultiverade nation är så funtad, att den är fullständigt omedveten om vad som rör sig i andras sinnen, och vad mer är, den är lika omedveten om denna sin blindhet.
Och vad är väl det att försvara sig med, att man inte beter sig som en turk eller bolsjevik, när det är sin överlägsenhet över dessa man så stolt framhållit.
Och vilken förmån var väl det, att de fångna någon gång fick röra sig utanför taggtråden, när de aldrig gjort något som berättigat att sätta dem bakom taggtråd.
För dem är Englands välfärd högst av allt, och de kommer aldrig att vara i stånd att fatta den förbittring, den övergivenhet vi kände, den fullkomliga vilsenhet, när den förnuftiga världen föll samman, och de lagar och fördrag, som skulle skyddat den värnlöse om detta det värsta av allt inträffade, befanns vara värdelösa papperslappar.
--- Men, bortsett från att ni var krigsfångar, fick ni god behandling!
Som om man kunde bortse från det som är själva brottet.
Ja, vi skall vara tacksamma för att vi enbart blev rånade och inte rånmördade, nu när tjuven så ivrigt betygar sin heder.
Och plötsligt inser vi att allt detta är helt ointressant.
En gång, före stormen, hade man kunnat skriva så.
Det var den tid man upprördes över lite, gärna talade om heder och samvete.
Nu är hela tillvaron rubbad ur sin jämvikt, hedern är lika urholkad som riksmarken, ett skämt för dystra gycklare.
Allt vad härarna jublande drog i krig för har spruckit och krossats, och mänskligheten är så van vid massavrättningar, koncentrationsläger och folkutrotning, att man förvånat kommer att säga : --- Vad klagar ni för ? Ni lever ju.
Blir det långsamt bakom taggtråden, ärade läsare ? Nå, strax skall vi, känsliga som en källarmästare inför gästernas önskemål, bjuda på omväxling.
Det var året 1917, det tredje året på Motuihi.
--- Men, hör vi läsaren säga, nämndes det inte något om ett flyktförsök ? Var det kanske vår oförbätterlige Sehnsucht, som åter försökte rymma ? Tanken ligger nära till hands, och dock förhöll det sig inte riktigt så.
Men låt oss börja berätta flyktförsökets saga, för att inte läsaren skall lida lika mycket som fångarna i stillaståendets Motuihi-Grabenburg.
Vi har alltså året 1916.
Alla segrar till trots var Tyskland fullkomligt kringränt.
Alla våra kolonier var erövrade, med undantag för Ostafrika, där emellertid alla hamnar var i engelsk hand.
Königsberg hade gått under i sin afrikanska flodmynning.
Emden var oskadliggjord, och det dumma krämarfolket lär ha firat sin seger genom att upphöja en av dess kanoner till monument.
Skagerackslaget hade höljt vår flotta i ära.
I övrigt hade det ingenting betytt.
Vad skulle man göra ? Det sägs att engelsmannen bär alla nederlag med ro, ty han vet att England förlorar alla slag --- utom det sista.
Och sakta började skräcken stiga upp i staberna.
Det var vad som höll på att ske.
De lät oss segra.
Men det sista, avgörande slaget var deras.
Vad gör man ? Man griper desperat efter tusen uppslag och infall i hopp att något dock skall hålla.
Man sätter upp polska legioner, utbildar finska studenter till officerare, skickar guld till rövarhövdingar i Mexico.
Detta är fantasternas gyllene tid, charlatanernas, uppfinnarnas, hjältarnas.
En löjtnant Kling hade brytt sitt huvud med kaparverksamhetens avigsidor.
Från Emdens och Möwes kaparfärder kunde man lära att bunkringen var den största svårigheten.
Nu, när våra kolonier var förlorade, hade vi inte en enda bas.
Skulle det alltså bli näst intill omöjligt att under resten av kriget sända ut fartyg exempelvis till Stilla Havet ? Han fann lösningen : segelfartyg.
En fullriggare, oberoende av hamn och kol, noggrant maskerad, det var svaret.
Talrika skrivelser vandrade upp till amiralsstaben, där alla avdelningar utom ubåtskommandot härjades av sysslolöshet.
Ty slagflottan, vår stolta flotta, fick inte röra sig ur fläcken utom på kejsarens personliga befallning.
Man tog i löjtnantens papper, vände på dem, lade dem tillbaka.
Men när tiden blev lång måste man till slut ha något att göra, och där låg papperen, varför inte läsa dem ? Man läste.
Lustig idé!
Men mannen var ihärdig, och nu, när inget annat gick, kunde man ju försöka.
Priset var inte högt.
Man kunde ta en uppbringad seglare, ge den några gamla kanoner och en besättning på femtio-sextio man.
Gick det så gick det.
Gick det inte var inte mycket förlorat.
Vad är sextio man när tiotusen kan stupa på en timme ? Man försökte alltså, en mörk decembernatt bogserades den norska fullriggaren Irma ut på Nordsjön och lämnades där.
En rykande storm förde henne upp mot Island och ut på den fria Atlanten.
På juldagen stoppades hon av en engelsk hjälpkryssare, visiterades grundligt och släpptes vidare.
Hon var ett vackert skepp men trots allt inte mer än ett lastfartyg utan intresse för blockadvakten.
De båda fartygen skiljdes åt.
Engelsmannen signalerade : --- Lycklig resa.
Och Irma sänkte artigt den norska flaggan tre gånger.
Men när kryssaren försvunnit bortom horisonten hävdes däckslasten överbord, kanoner ställdes upp, uniformer drogs på.
Kapten Felix Graf von Luckner hade börjat sin kaparfärd på Seeadler.
Fartyg efter fartyg mötte den fredliga seglaren, som så försynt signalerade om kronometertid.
Men när man kom i närheten gick dödskallen och tyska örlogsflaggan i topp och granater började regna.
Lastrummet fylldes av fångar och besättningen tävlade om att upptäcka nya byten.
Den första lasten fångar sändes iväg på en kapad seglare och Seeadler fortsatte sin kurs söderut, då och då spridande panik genom att gnista nödrop om tyska ubåtar.
I mitten av april rundade hon Kap Horn och närmade sig våra öar.
Stilla Havets ljumma vindar svepte kring dnn ensamme kaparen, men bytet löpte undan.
Och bytet var köpmannen, redaren, den fredlige kofferdisten.
Vad har han med kriget att göra ? Han fraktar sitt virke, sin kopra och sin torkade fisk från kust till kust utan andra avsikter än att göra en redlig förtjänst, och plötsligt är han ett jagat villebråd.
Och hur är det med denne tappre kapare, som döljer sig, klädd som en av oss, till det avgörande ögonblicket då allt är för sent.
Då visar han sin rätta natur.
Köpmannahjärtat blöder vid tanken på de många stolta skepp, som världshaven aldrig mer skall få se, men kanske mest vid tanken på de oskyldiga skonare, som sänktes i våra vatten därför att de for under fel flagg, harmlösa skepp utan minsta uppsåt att bidraga till krigsansträngningen.
Men kriget var nu sådant.
Det fanns inga fredade vatten, inget oskyldigt, ingen barmhärtighet.
Vi var ju själva ett bevis på hur allomfattande totalitär världskampen var, i ordets egentligaste bemärkelse, vi maktlösa kolonister, inspärrade som krigsfångar bakom taggtråd.
Stilla Havet var inga givande jaktmarker för Seeadler.
Dricksvattnet surnade och de första tecknen på långfärdssjukdomar började visa sig.
I början av augusti ankrade Seeadler vid Mopelia.
Det var en av dessa otaliga söderhavsöar med låga stränder och en stilla lagun.
Men den var omgärdad av farliga rev.
Så låg hon där ankrad vid reven, stolt med sina höga master, en sinnebild för hela vår förlorade tidsålder, i trygg förvissning om att om än strömmar och vindar förde henne mot land skulle hon dock räddas av sin starka hjälpmotor.
Men den som kände Samoa mindes krigsflottans undergång i stormen 1889, då vi, de mäktiga, allsmäktiga, blev maktlösa.
Och än idag ligger Adlers vrak på revet som ett monument över vår övermodiga svaghet.
Vad behövde Seeadler frukta ? Manskap sattes i land på paradisön, man sköt förvildade svin, drack friskt vatten och plockade kokosnötter.
--- Vi har erövrat paradiset!
Vem vill klandra honom ? Här var de, en dag eller två, undangömda sina ständiga förföljare, fria från denna söndersplittrade, dånande värld där alla var fiender.
Här fanns bara vindens sus och ett tyst växande, långt borta från krig och sänkta kofferdister.
Trygg låg Seeadler vid sitt ankare.
Vem kunde hota henne ? Morgonen den 2 augusti upptäckte utkiken ett sällsamt fenomen.
Havsytan tycktes svälla vid horisonten, och svallet kom allt närmare, blev allt större och större.
Det var en av dessa flodvågor, som orsakas av jordbävningar på havsbotten.
Vem kunde ana det bland de tappra sjömännen, vi som aldrig någonsin sett en jordbävning i vårt trygga fosterland.
Luckners stämma dånade.
--- Kapa ankartrossarna!
Motorn klar!
Alle man på däck!
Trossarna kapades.
Karlarna intog sina stationer.
Det var tyst.
--- Motorn klar!
Inte ett ljud.
--- Motorn klar!
Tystnad.
Därnerifrån hördes hur luften gång på gång pressades in.
Fartyget gungade redan på svallvågens förelöpare.
Om en halv minut skulle det vara för sent.
--- Motorn klar!
Så var svallvågen över dem, grep fartyget, kastade det upp i höjden och slungade det med ett brak mot revet.
Masterna störtade över bord, bottnen slogs upp.
Seeadler var förlorad.
Skeppet var förlorat, men inte männen.
Det nittonde seklets alla framsteg hade inte kunnat rädda Seeadler inför svallvågens urkraft.
Det som aldrig skulle hända, det hände.
Vad som enligt tillverkarens garanti aldrig skulle svika, det svek.
Men människorna fanns kvar.
De bärgade allt löst och fast som kunde rubbas, de slog upp tält och hyddor i världskampens sista robinsonad.
Till slut hissade de riksflaggan och ställde upp kulsprutorna.
Mopelia hade blivit Caecilie-ön, vår sista koloni.
Man har förebrått oss att vi aldrig gjorde något, att vi lät oss inspärras i fångläger och höll oss lugna där.
Vi måste tillstå det.
Det är sant.
Men om vi var overksamma, må väl von Luckners verksamhet i våra trakter överskyla åtminstone en del av skammen, ty han vilade sannerligen inte.
Motorbåten skrapades, riggades och utrustades och tillsammans med fem man gav sig befälhavaren iväg för att kapa ett lämpligt fartyg vid Fidji, nära tvåhundra sjömil västerut.
Ett krig som detta föder många hjältar.
Bokhållare, cottonstickare och fartygseldare har bevisat sig som män utan fruktan, eller bättre, män som övervunnit sin fruktan, och burit ut tidsinställda granater, släpat sårade från slagfältet, räddat läckande u-båtar.
Oändligt många fler skulle varit mer förtjänta av den höga utmärkelsen än vår vän professor Zeller, vars mod i grund och botten inte var något annat än självupptagenhet.
Hur många av de gamla vännerna har vi inte mött med den lilla metallbiten på bröstet eller fickan, detta järnstycke som en gång var dyrbarare och mera svåråtkomligt än guld, men nu utan all glans.
Vi har hört deras hjältedåd återges, vardagliga händelser från det stora kriget.
Det fanns inget annat att göra, och så gjorde man det.
Kanske är det detta som är mod, att göra det enda förnuftiga när förnuftet har upphört.
Men ingen järnkorsbragd är så spektakulär, så otrolig som denna färd, som de skeppsbrutna nu gav sig ut på i ett läckande skal, fullpackat med vapen och med örlogsflaggan hissad.
Genom stormar och skyfall tog de sig fram, skakande av hunger och törst och beredda att följa sin ledare i krig mot hela världen.
Och ingen bragd har fått ett så otroligt slut som denna, ty när de överraskades civilklädda på Fidji gav de sig utan ett skott, i enlighet med de krigets lagar som säger att en civil aldrig får angripa en militär.
Kan man fatta detta, att de för hederns skull gav sig fångna så nära framgången, kan man fatta detta i ett land där alla ligger i bakhåll för alla ? Men Luckner tvekade inte ett ögonblick : --- Vi var officerare och manskap i den tyska marinen, vi hade blivit överraskade civilklädda.
Vad återstod oss då att göra ? Så började de modiga sjömännens vandring från tukthus till tukthus.
Fyra man sändes till fånglägret på Somes Island, där de fick utstå åtskilligt av fångplågaren major Mathis, en f.d. gymnastiklärare, som blivit avskedad sedan han misshandlat ett barn.
Som fånglägerkommendant ansågs han uppenbarligen lämplig, en andra upplaga av Logan.
von Luckner och löjtnant Kircheiss fördes till Torpedo Yard, där Pfeil och Grun ännu satt fängslade.
Deras fosterländska sinnelag lämnade inget övrigt att önska, bl.a. hade de omärkligt lyckats oskadliggöra varenda mina på hela området.
Och som fången måste ta vara på varje nyttighet som kommer i hans väg, hade Grun samlat ett avsevärt förråd bomullskrut, vilket han lagrade i sin madrass.
Från Torpedo Yard fördes de två slutligen till Motuihi.
Major Turner kunde naturligtvis inte behålla hemligheten om de nya fångarna, och långt i förväg blev det nu känt att vår kaparkapten och hans närmaste man skulle komma.
Det var som om en frisk vindfläkt blåst genom Grabenburgs stillastående gator, en hälsning från fosterlandet : --- Håll ut!
Vi kämpar ännu, slaget är inte förlorat.
Prodotes fann sig plötsligt utan åhörare vid sina utläggningar om nödvändigheten att kompromissa, anpassa sig.
Vaktmanskapet putsade kängorna och hälsade hövligt, vi rätade på ryggen och kastade djärva blickar utåt havet.
Till och med Schuld tycktes märka förändringen och sade under några dagar inte ett ord om överklassens slaktarkrig.
Så kom de.
Fångarna hade samlats vid stranden tre timmar i förväg.
Soldaterna gjorde lama försök att driva dem tillbaka till barackerna men fann sig helt ignorerade.
De blev kvar, för en enda gångs skull beslutna att inte anpassa sig, likgiltiga för bestraffningar.
De skulle möta sin hjälte, inte med böjda ryggar utan som män.
Motorbåten närmade sig, Turner gick oroligt av och an på bryggan.
Alla ögon spändes, två män i den kejserliga marinens uniform kom upp ur kajutan och jublet brast löst.
Greven steg först i land.
Han var medtagen av den otroliga färden och tukthusvistelsen, men han var dock en man, obruten, med högburet huvud, klara ögon.
Han bevärdigade inte Turner med ett ord men lät blicken gå över fångarna.
Utan att någon sagt ett ord sträckte de upp sig som en trupp inför sin chef.
Hans ögon mötte Sehnsuchts.
Vem von Luckner såg vet bara han själv.
Men Sehnsucht såg sin överste, denne gamle svärjande, höknäste knekt med bolmande pipa och glänsande svart hår, omgiven av skräckslagna officerare men med en mors aldrig tröttnande omsorg om de sina, till och med om sjukvårdaren och reservmusikern.
Överste Tillesen pensionerades 1912 och tillbragte två djupt olyckliga år i en villaförort till Bremen.
1914 slog han sig in i sitt gamla regemente igen och stupade utanför Liége för en granat från en långskjutande fästningskanon.
Han var en man det var en heder att följa.
Sehnsucht sade sig ofta den tiden, att han skulle följt överste Tillesen ensam mot hela ryska armén om han befallt det.
Nu mötte han von Luckners blick, och han kände igen honom.
Det ligger i sakens natur att de nykomna överöstes av frågor.
I nästan tre år hade fångarna varit avskurna från hemlandet, och de enda nyhetskällorna hade varit de engelska tidningarna.
Så mycket kunde visserligen var och en förstå, att hade alla dessa nederlag varit verkliga skulle kriget varit slut för länge sedan, men vad skall man tro, om man inte hör något annat än lögnen ? Lika många som frågorna var förslagen, dessa tusen flyktförslag de tänkt ut men aldrig ens försökt genomföra, ty var skulle man ta vägen om flykten lyckades, var skulle vi finna en fristad när hela världen var i krig med oss ? von Luckner uppmuntrade de nedslagna ; våra trupper stod långt in i Frankrike, Ryssland var på väg att bryta samman, på Isonzo-fronten och i Mesopotamien kom fienden ingen vart.
Men flyktplaner var han skeptisk till : --- Vart skall vi ta vägen, vad skulle vi kunna uträtta ? Sådana ord gjorde många besvikna.
Men von Luckner förtrodde sig inte åt vem som helst.
Han hade skäl för sin misstänksamhet.
Ty det mest plågsamma i fångenskap är inte vaktmanskapet eller taggtråden.
Det är förrädarna, kompromissmännen, som av feghet eller självbedragen list går fångvaktarnas ärenden.
Inte heller Motuihi var fritt från sådana.
Där fanns de rena överlöparna, som var redo till vad som helst, utan varje spår av heder.
De var lätta att känna igen, avskydda av alla, också av sina herrar.
De andra var långt svårare.
De var män med höga tankar om sig själva, ivriga att visa sitt fosterländska sinnelag, men bara i ord, försiktiga ord, ty de var kloka, taktiska, de kompromissade, förhandlade för att rädda vad som räddas kunde.
Av alla den maktlöses plågor är ingen värre än denna, detta förståndiga självbedrägeri som tror sig kunna rädda något genom att underhandla med övervåldet.
Också på Motuihi fanns sådana män.
Sannolikt med råd från Dr Schultz-Ewerth samlade von Luckner en grupp sammansvurna.
Där var Osbahr och von Egidy, några skolskeppskadetter och slutligen också vår trogne Sehnsucht.
29 Målet var från början klart.
Det gällde att kapa ett fartyg och ge sig ut på ny sjörövarfärd, en tanke som inte ens stigit upp i en fredlig köpmannasjäl.
von Luckners tränade fångblickar hade snart upptäckt kommendantens privata motorbåt.
Naturligtvis misstänkte alla att von Luckner skulle ge sig iväg.
Förrädarna och samarbetsmännen anade det, överstelöjtnant Turner fruktade det storligen.
Alla fångarna väntade på det och gick omkring besvikna över att inte tillhöra de invigdas krets.
Eftersom företaget var väntat måste det maskeras grundligt.
von Luckner drabbades av svår reumatism och linkade omkring på kryckor.
De sammansvurna undvek noggrant varandra och Sehnsucht började visa allt större förståelse för Dr Prodotes och Schuld.
Pilatus och Herodes hade nämligen funnit varandra inför detta nya hot, och läkarmottagningen genljöd i timmar av Schulds skräniga stämma.
Sehnsucht började alltmer luta åt deras håll och försåg Prodotes med några fullständigt harmlösa inblickar i Grölers övningsverksamhet.
Detta renderade Gröler flera dagars förhör, Prodotes blev mycket tillfredsställd och Sehnsuchts goda namn och rykte blev fläckat.
--- Man måste samarbeta.
Ni tyskar kör huvudet i väggen.
I Levanten har vi fått lära oss att vara kloka, taktiska.
Ni har mycket att lära av oss.
Sanningen är aldrig bara en.
Det tror ni, därför går ni under.
Sanningen är dubbel, eller tredubbel, minst.
--- Men låt oss ta ett exempel, när vi flydde från Samoa sade Schuld att han inte skulle förråda oss.
Låt oss tänka att han ändå gjorde det.
Schuld rodnade.
--- Fortsätt!
--- Hade han inte handlat fel då ? --- Det beror alldeles på, gled Prodotes undan, han hade ju kunnat rädda någon annan genom att utlämna er.
--- Ni är alldeles för mycket fast i det borgerliga tänkandet, Sehnsucht.
Det finns varken sanning eller lögn.
--- Är det inte sant att ni har rött hår ? --- Det är en akademisk fråga.
Vad det gäller är, om det röda håret gagnar världsrevolutionen.
Om svart hår tjänade klasskampen skulle jag utan ett ögonblicks tvekan säga att det var svart.
--- Alla ser ju att det är rött.
--- Då upprepar jag bara att det är svart.
Det första resultatet är att folk blir förvillade.
Redan det gagnar kampen.
Till slut börjar några tveka och hålla med.
Då är motståndaren splittrad.
Man börjar förhandla, gör en kompromiss : Schuld har mörkrött hår.
Alla är nöjda.
Så bryter man överenskommelsen, går till attack.
Motsidan blir förvirrad, skickar fredsbud.
Man förhandlar igen.
Nu blir det svart med rödaktig ton.
Så upprepar man hela manövern igen och nu faller allt motstånd.
Fienderna faller i stoftet och betygar undergivet att färgen är svart, svartaste svart.
Detta är att tala sanning.
Att säga att det är rött, vore lögn, om det inte tjänade klasskampen.
Ni måste tänka om.
Sådana dagar kände Sehnsucht marken vackla under sig.
Men han teg och låtsades högst intresserad.
von Luckner uppvisade en inte ringa list.
Alla förberedelserna doldes under en hemlighetsfull teaterföreställning, som skulle lätta tristessen i lägret.
Endast Turner hade anförtrotts hela pjäsens innehåll, ty det skulle bli en överraskning.
Alla andra fick bara småbitar som de ålades att strängt hemlighålla.
Så tillverkades vapen, konserver och uniformer runt om i lägret och Turner sov gott, ty han visste ju hemligheten.
Dubbelspelet var inte lätt att upprätthålla.
Hur von Luckner kunde undgå att räta sin starka kropp och ta några raska steg är en gåta.
Kadetternas tystlåtenhet är beundransvärd.
För Sehnsucht blev det för var dag allt tyngre, han kände det som om han klövs mitt itu, och hans yttre och inre människa gled ifrån varandra.
Inför alla andra var han den tvivelaktige samarbetsmannen, inför de sammansvurna var han den obrottsligt trogne.
Vår vän försummade åtskilligt dessa hektiska månader.
Caecilie, som han uppriktigt lärt sig både älska och högakta, kunde inte undgå att märka att hans tankar var långt borta.
--- Du börjar väl inte tröttna på mig, frågade hon försiktigt.
--- Nej, nej, för all del, men jag har så mycket att tänka på.
Fråga mig inte.
Så egendomligt beskaffad är människan, att hon kan dra ner det allra dyrbaraste.
Och hos Sehnsucht kom kärleken till Caecilie till slut också att få sin plats i maskeringen av planen.
Vem kan vänta att en förälskad ung man umgås med farliga planer ? Så vandrade hans yttre människa ömt med denna väna varelse, men hans inre kalkylerade kyligt med det som ett medel att avvända misstankarna.
Oändligt försiktigt närmade sig planen sin fullbordan.
Turners båt fylldes i alla dolda skrymslen med utrustning för långfärd.
Och von Luckner blev alltmer eländig.
Till på köpet betedde han sig sällsynt fäaktigt, då han numera alltid gick i nyazeeländsk uniform med tyska gradbeteckningar.
Alla trogna fosterlandsvänner upprördes djupt och den arme mannen fick höra månget sanningens ord.
Prodotes lugnade sig tillfälligt.
Helt obemärkt hade inte förberedelserna kunnat gå, och Turner hindrades endast av sin slöhet att vidtaga några åtgärder.
Den 13 december 1917 var allt klart.
Sehnsucht och några av de andra blev kvar för att sabotera signalmedlen, om flykten lyckades eller för att röja undan spåren, om den måste inställas.
I fullt dagsljus lade motorbåten ut och passerade lägret.
Ingen märkte något.
Inte förrän sent på kvällen upptäcktes flykten.
Men då var telefonen tyst och telegrafen fungerade inte.
Turner lät tända upp ett stort fotogenbål på stranden, men på andra sidan sundet var det lika stilla.
Slutligen steg några raketer upp därborta.
Turner drog en lättnadens suck : --- Äntligen har de förstått.
Men ingenting hände.
Raketerna härrörde från ett privat fyrverkeri, skulle det senare visa sig.
Inte förrän efter midnatt började höga vederbörande märka att något hänt på Motuihi.
Då var von Luckner och hans män redan långt borta.
Men nästa kväll sköts en maskinskriven lapp in under Turners dörr.
Den bar denna text : --- Sehnsucht var med.
Det blev början till vår väns andra tukthusvistelse.
Han sattes omedelbart i arrest och överfördes före veckans slut till Mount Eden.
Joachim klättrade en dag upp till fönstret på arrestens baksida.
--- Herr Sehnsucht!
viskade han.
Fången såg upp.
--- Vad gör du här ? Skynda dig hem, någon kan se dig.
--- Jag förstod hela tiden att ni var med greven.
Jag har inte sagt det till någon.
--- Säg ingenting i fortsättningen heller.
--- Inte ens till Caecilie ? Hon är mycket ledsen nu.
--- Nej.
--- Aldrig ? --- När kriget är slut.
--- Då blir det aldrig.
Han försvann.
På Mount Eden hade man tydligen bestämt sig för en klokare behandling av fångar.
Borta var Mr Smiles, men borta var också de vänliga knackningarna, ty Sehnsucht placerades i en isoleringsavdelning.
Cellen var emellertid rymlig och välmöblerad, den sedvanliga gallergluggen dock något mindre än eljest.
På bordet låg några ansedda franska och engelska tidningar.
Måltiderna serverades i cellen och då och då brukade en civilklädd man äta sin lunch tillsammans med honom.
Han föreställde sig som Mr Hickory, byråchef vid handelsdepartementet.
Hans identitet var emellertid mer än hemlighetsfull och hans intresse kretsade ingalunda enbart kring handel.
Sehnsucht uppskattade dock hans besök som avbrott i händelselösheten.
Tidningarna innehöll förvånansvärt mycket uppgifter om Tysklands inre förhållanden.
De var skildrade i objektiv ton, men nyheterna var inte uppmuntrande.
Det var strejkförsök och hungerkravaller, epidemier och uppvigling bland trupperna.
Mr Hickory uppehöll sig ofta vid tidningarna.
Han sade sig beklaga att de fick dem så sent, men det var ju å andra sidan mycket värt att alls få dem härute.
Vid åtskilliga tillfällen förde gästen in samtalet på känsliga områden.
Sehnsucht svarade så svävande han förmådde, den andre log förstående : --- Jag förstår.
Han visade sig besitta en förvånande kunskap om fångarnas rent personliga förhållanden och tycktes känna dem alla personligen.
I cellen på Mount Eden firade Sehnsucht nyåret 1918 tillsammans med Mr Hickory.
De åt, drack och pratade.
Till slut frågade Sehnsucht : --- Vem är ni egentligen ? Hickory log : --- Skall vi byta hemligheter ? Några dagar efter nyår började kylan och fukten i cellen att bli allt mer besvärande.
Elementet var iskallt, men ingen lyssnade på fångens protester.
Mr Hickory kom inte på fyra dagar, och när han till slut uppenbarade sig, ryggade han förskräckt tillbaka inför kölden.
Sehnsucht gick omkring insvept i sin filt.
--- Så här har det varit i fyra dagar.
--- Det är obegripligt.
--- Jag tror de tänker frysa ut mig.
Hickory satte sig ner och trollade fram en plunta ur sin vida rock.
--- Se här.
Värmen spred sig behagligt i hela kroppen.
Hickory lutade sig fram : --- Oss emellan håller jag med om att det är skandal.
Men jag vet hur tröga de är i statsförvaltningen.
Det kan dröja en månad innan de får hit en hantverkare.
Tro mig, jag vet hur de är.
--- Då är jag död.
--- Jag inser det.
Men jag har fått intryck av att de helt enkelt har glömt bort er.
--- Inte kan de lämna en fånge att frysa ihjäl!
--- Ack, ett människoliv har blivit så lite värt under dessa år.
Miljoner har stupat, lasarettsfartyg har torpederats, tro mig, myndigheterna har blivit mer än avtrubbade.
--- Men kan ni inte göra något ? Sehnsucht började gripas av panik.
--- Vad kan jag göra ? Vi skall ordna det, säger de, och så blir det ingenting.
Jag tror, uppriktigt sagt, att den enda möjligheten är att ni själv gör något.
--- Vad skall jag göra ? --- Ni måste få dem att inse hur värdefull ni är för dem.
Lämna ut några av edra hemligheter, berätta något för dem om radiohistorien och von Luckner.
Ni skall se att det blir fart.
Sehnsucht satt tyst.
--- Jag ger er ett gott råd.
Ni har alldeles rätt i att ni kan dö här mycket snart.
Berätta vad ni vet, gör dem angelägna om er.
Tyskland kommer att ge upp inom en månad, edra hemligheter kan inte skada någon.
Och vad har ni för glädje av att frysa ihjäl här eller få lungsot när kriget strax är slut ? --- Jag skall tänka på det.
Hickory var borta ytterligare tre dagar.
Kylan blev alltmer intensiv.
Fingrarna stelnade och brände.
Så kom han tillbaka, bjöd frikostigt.
De pratade om allt möjligt, men till slut kom han in på hemligheterna igen.
Sehnsucht teg.
Efter fyra dagar kom han tillbaka igen.
Nu hade han ingen dryck, men han var varmt klädd i en stor pälsrock.
Sehnsuchts krafter var åtskilligt nedsatta.
--- Jag är orolig för er, sade besökaren, ni är allvarligt sjuk.
Ni kommer inte att överleva.
Tro mig, jag har gjort allt för att försöka intressera någon för edra svårigheter.
Nu kan jag inte mer.
Nu har ni själv initiativet.
Bollen är hos er.
--- Ge mig er rock.
--- Det får jag inte.
--- Ta med er whisky nästa gång åtminstone.
--- Jag kan inte för er egen skull.
Ni kan inte överleva på whisky.
Ni måste kompromissa, annars går ni under här.
Ni behöver inte säga allt, ge dem inte mer än ett lillfinger.
--- Då tar de hela handen.
--- Inte om ni håller emot.
Sehnsucht blev verkligen allvarligt sjuk.
Inte förrän han yrade i feber flyttades han över till fängelsesjukhuset.
Det tog nära fem veckor innan han åter kunde stå på benen.
De hade knappt lagt märke till att han kunde gå förrän han flyttades över till en dyster cell, utan fönster, utan tidningar.
Han sjönk ner på britsen.
Genast for dörren upp : --- Britsen skall vara uppfälld under dagen.
Han lade sig på golvet.
Dörren flög upp : --- Det är förbjudet att ligga på golvet.
Efter åtta dagar under sådana omständigheter fördes han till förhör.
Bakom bordet satt Hickory, men Sehnsucht var så medtagen att han inte längre reagerade.
--- Så ni har ställt till för er, käre Sehnsucht, började förhörsledaren vänligt.
Han fortsatte under tre timmar.
Leende och kärleksfullt trummade han in det : Sehnsucht var skuld till sin egen olycka.
Behandlingen bedrevs flera dagar å rad.
Ibland kunde Hickory vitna av vrede och vandra fram och tillbaka framför Sehnsucht, ömsom hotande, ömsom vädjande.
Frågorna haglade, frågor om allt från Tamasese till flockserum.
När Sehnsucht kom tillbaka till cellen sjönk han ned vid bordet.
Genast rycktes dörren upp : --- Förbjudet att sova under dagen.
Hickorys irritation blev alltmer påtaglig.
Det gick in på femte månaden utan att han lyckats få ut något av Sehnsucht.
En dag hälsade han honom särskilt brutalt.
Stolen där Sehnsucht brukade sitta var borttagen.
Hickory log illvilligt.
--- Jag vet att ni är förlovad med Caecilie Hartmann.
--- Ja.
--- Ni kanske till och med är förälskad i henne ? Eller är det inte troligare att ni förfört henne för att få tiden att gå på Motuihi.
--- Jag älskar henne, svarade Sehnsucht trotsigt.
--- Jaså, verkligen.
Då kanske det kan intressera er att veta att hon är med barn.
--- Det är inte sant.
--- Jag trodde ni skulle säga det.
Därför har jag tänkt att plocka hit henne, så att ni kan se med egna ögon.
Och ni kan få tillfälle att talas vid i all vänskaplighet.
Det svindlade.
Skulle de släpa hit Caecilie, hans lilla helgon, till detta hål, skulle hon se honom i fångdräkt, med rakat huvud ? Och han skulle se henne här, förnedrad, förförd av någon usling ? Eller ännu värre, kanske hade hon av egen vilja svikit honom.
Hickory lät hotet göra sin verkan.
--- Säkert är ni intresserad av att veta vem fadern är.
--- Nej.
--- Jag skall säga det ändå.
Det är Dr Prodotes.
Tillbaka till cellen!
Men innan vaktkonstapeln hunnit fram hade Sehnsucht kastat marmorlampan i huvudet på honom och slagit ner Hickory.
Han satte sig gränsle över hans bröst och dunkade hans nacke i stengolvet, allt hårdare och hårdare under det han skrek : --- Ni ljuger.
Ni har ljugit hela tiden.
Kriget är inte slut!
30 Major Clarence Hickory hade presenterat sin förhörsmetod i facktidskrifter långt före kriget, och den ansågs inte minst av honom själv vara vetenskapligt fulländad.
Han hade brukat säga : --- Min metod tar tid, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Nu fick han vårdas i hemmet för en allvarlig hjärnskakning, men han lär ha blivit återställd och turnerar numera i polissammanhang med en förbättrad upplaga av sin metod.
För inte så länge sedan var han i Berlin.
Men vad man än må förebrå major Hickory hade han dock talat sanning i detta sista.
Tidningarna hade varit framställda av brittiska underrättelsetjänsten för att föra krigsfångar bakom ljuset, Sehnsuchts cell hade blivit utkyld med avsikt, Tyskland var inte alls nära att ge upp.
Alla dessa lögner hade han trott på, åtminstone till hälften.
Men sanningen om Caecilie hade han inte trott.
Ty det var verkligen sant.
Det var sant just så som han sagt det.
Det lät otroligt.
Men också det otroliga kan bli fattbart för den som har medkänsla och inlevelse.
Hon hade svikit.
Hon hade svikit honom som offrat sig för fosterlandet, men vem hade hon varit, om hon inte svikit ? Alltsedan den olycksaliga affären med Kolonialkommissionen hade familjen Hartmann varit mycket isolerad.
Det enda undantaget var syster Käthe, som tog sig an alla.
Men nu låg hon sjuk sedan några månader.
Ett samhälle förändras inte avsevärt för att det spärras in bakom stängsel.
Människan förblir densamma, och när den första överraskningen släppt återgår allt till det gamla.
Så var det också med Hartmanns och oss andra.
Man kan nog inte föreställa sig vilken oerhörd betydelse Heinrich Sehnsucht hade för Caecilie.
Med hela denna bakgrund av olyckor och prövningar, med alla rättsinniga principer och all gammaldags uppfostran var hon dock kvinna, med en kvinnas längtan att älska och bli älskad och vara mor.
Nu fann hon sedan några månader sin älskade alltmer förströdd och likgiltig, och som den goda människa hon var sökte hon orsaken inte hos honom utan hos sig själv.
Hon var inte värd att bli älskad, så måste det vara.
Samtidigt förgiftade han själv hennes tankar, ty vad skulle hon tänka, hur skulle hon inför sig själv och andra kunna försvara hans allt flitigare umgänge med så uppenbart tvetydiga personer som Schuld och Prodotes ? Men för honom hade hon sjunkit undan till en tredje eller fjärde plats fullständigt underordnad den stora planen och denne ledare, som han var beredd att följa in i döden.
Så rycktes plötsligt hennes sagoprins bort, ingen visste varför.
Hon, den ständigt ensamma, var åter ensam.
Ingen fanns längre att förtro sig åt, ingen att tänka på, tala med.
Då kom ormen ringlande.
För den faderlösa ställde han sig som en faderlig vän, för den ensamma som den försvunnes bästa vän och ställföreträdare, för den sjuka som den oändligt medkännande läkaren.
Han gjorde henne till sin sekreterare.
Hon fick uppgifter och ansvar.
Efter år av sysslolöshet hade hon äntligen något att ge hela sin energi och begåvning åt.
Hon satt på Heinrichs stol och gjorde hans arbete, och hon gladde sig åt det.
Hon skrev med hans pennor och antecknade på hans block.
Men hon glömde att hon satt mitt emot Prodotes.
Inte kunde det vara farligt!
Han var ju så god och hänsynsfull, han skaffade henne små fördelar, han uppmuntrade hennes arbete, han talade förtroendefullt och allvarligt med henne som man talar med en jämställd, han berättade om sin barndom på Tolvöarna, om fattigdom och arbete, om den döda hustrun och barnen därhemma hos hans föräldrar.
Och han lyssnade på henne, mer uppmärksamt och medkännande än Heinrich någonsin gjort.
Oändligt försiktigt började han droppa sitt gift i hennes öppna själ.
Då och då förde han in samtalet på sin mörka lära om de dubbla sanningarna.
Hon märkte inte vad hon tog emot.
Tålmodigt förgiftade han hennes minne av Heinrich, oändligt kärleksfullt och förstående.
Och bakom hans varma bruna ögon, så ofta fyllda av tårar, brann en kall eld av hat och triumf, ty ingen seger skulle bli så förödande som denna hans seger över den som bedragit honom.
Han vann hennes förtroende, först som faderlig vän.
Han klappade henne försiktigt på huvudet, och hon, som så sällan fått möta någon ömhet, tog tacksamt emot.
Som läkare hade han makt över hennes kropp, och under hans trägna vård förbättrades hennes hälsa något.
Och ingenting var längre hemligt för honom.
Han lyckades framställa sig som Heinrichs trognaste vän, mannen i hans ställe, och nu hade de dubbla sanningarnas gift börjat verka.
Ty kunde hon inte vara trogen mot Heinrich och läkaren samtidigt, eller var det inte till och med så att hon var trogen mot Heinrich genom att hålla sig till Prodotes, hans vän ? Så fick han hennes trogna väsens grund att sakta spricka och vackla, och ingen såg det, ingen varnade eller kom till hennes hjälp.
Den faderliga klappen på huvudet blev en smekning, och smekningen smög sig allt längre, först som läkarens undersökande hand, till sist som älskarens.
I fem månader motstod Heinrich Sehnsucht major Hickorys metod.
Det prov Caecilie utstod var oändligt mycket svårare.
Ingen lade märke till något, ingen utom Joachim.
Med en pojkes obetvingliga trohet mot sin lärare hade han sett hemligheten bakom Sehnsuchts tankspriddhet, den hemlighet kvinnan inte kunnat ana.
Nu såg samma trofasta ögon ormens listiga angrepp.
Vad skulle han göra ? Vem hade han, en halvvuxen pojke i denna ensamma familj, att anförtro sig åt.
Modern gladdes åt Caecilies arbete och förbättrade hälsa och hade aldrig velat lyssna till något ont, ty sådant kallade hon förtal och förmanade strängt att tänka och tyda allt till det bästa.
Till slut kunde han inte komma på något bättre än att gå till Gröler.
Då var det redan för sent.
Men Gröler, den enfaldige själen, misshandlade Prodotes så grundligt att denne måste flyttas från lägret, vilket uppväckte flickans djupa medlidande med den slagne och hennes hat mot illgärningsmannen.
Men historien var nu ute, och den var för alla så motbjudande, att inte ens Turner ville straffa Gröler.
Prodotes flyttades in till Auckland med många brutna revben.
Förrädaren hade nått sitt mål, illa tilltygad hade han dock vunnit sin seger.
Med välbehag väntade han på Hickorys rapport från tukthuset.
I sitt övermod tog han sig för att skriva ett utomordentligt tarvligt brev till flickan, och om inget annat kunnat öppna hennes ögon gjorde brevet det.
Med ens såg hon ner i en avgrund av svek och hat.
Vem kunde mäta hennes förtvivlan ? Det kom ingen rapport från Hickory.
Han fördes halvt medvetslös ut från tukthuset och hans avundsmän såg snart till att Sehnsucht återsändes till Motuihi.
Vår väns återkomst till Motuihi blev mycket olik hans första ankomst.
Den gången hade han kommit som deras hjälte, som den som inte låtit sig övervinnas, tecknet på att de dock inte var förlorade.
Vem visste nu att han i fem månader motstått Hickorys alla tusen knep och hot.
Han var slagen på annan mark, förnedrad, ömkansvärd.
Den gången hade han ännu varit frisk och stark, nu var han grå och blek av fängelseljus.
Kläderna hängde på kroppen, han såg ned i marken.
Ty han bar på vissheten : Hickory hade talat sanning.
Den lögn, för vilken han hade varit nära att mörda sin plågoande, var ingen lögn.
Hur möter man en sådan man ? Möter man honom med blommor och jubel, så som man mött honom första gången ? Eller sträcker man fram sin hand med ett beklagande ? Men det är obehagligt och tungt att dela en annans plåga, särskilt för den som inom sig bär en gnagande känsla att han har del i skulden.
De hade låtit den stulna skatten bli stulen inför sina ögon utan att göra något, man " vill ju inte bli inblandad.
" Lättast är att glömma, glömma eget svek och den sviknes återkomst.
Det fanns två som inte glömde.
Det var Joachim Hartmann och Wilhelm Gröler.
De väntade vid bryggan.
De behövde inte fråga om han visste.
Inte ens Gröler, vars känslighet knappast var överdriven, kunde tveka.
Han gick fram och tog hans hand : --- Jag gav honom mer än han tålde.
Minst sex brutna revben.
De gick tysta tillsammans upp mot barackerna.
Joachim försökte : --- Kan vi börja spela igen snart ? --- Kanske.
Och med den goda människans ofattbara förmåga att ta på sig skulden fortsatte pojken : --- Egentligen var det mitt fel.
Jag såg vad som höll på att hända.
Caecilie är ju så klen.
Men jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag sköt upp och sköt upp.
Till slut gick jag till löjtnant Gröler.
Då var det ju för sent.
Är ni mycket besviken på mig, herr Sehnsucht ? --- Varför skulle jag vara det ? --- Men ni lämnar oss väl inte nu, kan vi inte fortsätta att spela ändå ? Han svarade inte.
--- Var är mina saker ? --- Tapfer har tagit hand om dem.
Han bor i en annan barack nu, därborta.
Han blev stående.
Gröler försökte med hjärtlighet : --- Inte kan du bli stående här, gamle gosse.
Kom med oss nu skall du få dig något till livs.
--- Var är syster Käthe ? --- Hon ligger sjuk, har varit dålig mest hela tiden du har varit borta.
--- Jag får höra hur hon har det.
Han lämnade dem.
Han kunde inte bära all deras goda vilja.
De stod tysta kvar.
Sköterskan bodde i en liten avbalkning tillsammans med flickan, som vårdade henne.
Sehnsucht stannade utanför.
Deras lågmälda samtal hördes fram till honom.
Käthe talade : --- Du skall inte dra dig undan från Caecilie nu.
Hon behöver dig.
--- Det är så svårt.
Hon säger inget.
Och så skäms jag att vara tillsammans med henne.
--- Varför skäms du ? --- För det hon har gjort.
Så skulle jag aldrig ha kunnat göra.
Tänk när herr Sehnsucht får veta det i fängelset.
Det är hemskt.
--- Varför tror du hon är tyst ? --- Jag vet inte.
--- Hon förstår att du tänker så.
Men det finns ingenting hon gjort, som inte också jag hade kunnat göra.
--- Du får inte säga så.
--- Det är sant.
Det gäller också dig, mitt barn.
--- Skulle vi vara sådana ? --- Så är det.
--- Finns det inget man kan göra ? --- Man kan få förlåtelse.
--- Kan man få förlåtelse för något sådant ? Jag skulle aldrig kunna förlåta det, om jag vore herr Sehnsucht.
--- Det är inte människor som skall förlåta, mitt barn.
Sehnsucht knackade på.
--- Välkommen tillbaka, herr Sehnsucht.
Jag väntar mig mycket av er, sade sköterskan med oväntad bestämdhet.
Han satte sig.
--- Om ni visste vad jag redan offrat, skulle ni inte säga så.
--- Vad har ni offrat ? --- Just det jag inte ville offra, just det jag hade kärast.
--- Hade ni bara avstått från det ni utan saknad kunde lämna vore det inget offer.
Han var tyst.
--- Jag är besviken.
--- På vad ? --- Jag var beredd att följa min hövding in i döden.
Jag fick knappt följa honom till grinden och det kostade mig mer än mitt liv.
Kanske är det detta hela vårt land kommer att genomgå.
Jag vet inte.
Jag hade väntat mig strid med blanka vapen, som den gången i Apia, med åskådare på läktaren och en möjlighet också för den underlägsne att försvara sig.
De romerska kejsarna var långt mänskligare än vår tid.
De kastade martyrerna för vilda djur och brände upp dem offentligt.
Det tjugonde århundradet misshandlar sina fiender i mörka hål, bakom mur och vägg, utan vittnen.
Nero ville ta upp kampen med fången där han var som starkast : tron.
Men dessa uslingar slog mig där jag var som svagast.
Så berömmer man sig av hur upplyst vår tid är!
--- Vad hade ni väntat ? --- Att få kämpa, offra allt för vår sak, att ge allt jag kunde i denna stora kamp, där vårt fosterland hotas av undergång.
--- Och vad fick ni ? --- Skam och maktlöshet.
Undrar ni över att jag är besviken ? --- På vem ? --- På människorna, besviken på min ledare, besviken på fienden, som aldrig hade andra vapen än lögn och list.
--- Ändå har ni inte nämnt det svåraste.
--- Ingen plåga de kunde tillfoga mig närmade sig den dolkstöt i ryggen jag fick av henne.
I fem månader höll jag ut därborta under tusen vidrigheter.
Jag var orubblig, så orubblig en människa kan vara.
Jag drömde om henne de korta stunder man lät mig sova, det var för hennes skull jag höll ut, för vår framtids skull.
Jag ville komma tillbaka till henne med ofläckad heder.
Hon var bilden av allt heligt och rent som jag kunde minnas i cellen, där jag låg som soldaten hopkrupen i sitt skyttevärn.
Han drömmer ju om det hem han försvarar, om mor och far, hustru och barn, om fästmön, om linden framför porten och den gamla brunnen.
Och drömmen, minnet ger honom kraft att härda ut och stå emot en mångfaldig övermakt.
Och plötsligt skallar fiendens jubel : Vänd dig om och se!
Han kastar en hastig blick bakom sig.
Det är tomt.
Allt det han älskade är borta.
Han har stått i främsta linjen och skyddat de sina med sin sargade kropp.
Men de som stod bakom har svikit sin post.
De som i drömmen gett honom styrka och mod finns där inte längre.
Tiden blev dem för lång, prövningarna för svåra, de som inte lidit en bråkdel av vad han utstått.
De har lyssnat till förförarens pipa och hyllar redan nya fanor.
Försök tänka vilken katastrof, som skulle drabba vårt land om detta skedde.
Och vad skulle soldaten göra vid denna syn ? Han skulle bryta sitt gevär och bege sig hemåt med tunga steg, en fiende till allt och alla, besviken, sviken.
Detta är Heinrich Sehnsucht i denna stund.
--- Ja, detta är Heinrich Sehnsucht i denna stund, fylld av bitterhet och självömkan.
Därborta vid er front var ni skyddad.
Ni visste vad kampen gällde, vem motståndaren var.
Ni såg rätt fram, som man lärt er göra.
Därborta var han.
Men hon som blev lämnad ensam, övergiven för en kamp där hennes eget värde var näst ingenting, hur hade hon det ? --- Det gick väl ingen nöd.
--- Det var den nöd det är för den som behöver ett stöd och blir berövad det, den nöd det är för den, som vill hålla av och bli älskad men plötsligt inte ser annat än en rygg långt borta.
Då kommer förföraren och han spelar skönt på sin pipa.
Sakta sänker han sitt gift i den oskyldiga, snärjer henne i lögn och halvsanning.
Ingen bistår henne när hon värjer sig.
Mannen, som sover i sitt skyddsrum med gott samvete över att kämpa så väl för henne, han har glömt att kriget inte bara har en yttre front.
" Det går väl ingen nöd därhemma.
" Och där kämpar hon i förtvivlan mot den fiende hon inte ser och en fara hon bara anar.
Till slut tar han sitt rov halvt med våld.
Då jublar motståndaren, det är sant.
Och soldaten vänder sig om och ropar : Jag är sviken!
Och hans hjärta fylls av självömkan.
Den skändade ser han inte ens.
Vem har blivit sviken till sist ? --- Ni är sträng, syster Käthe.
--- Den lycka, den renhet detta livet kan ge är så skör och bräcklig att den måste skyddas av stor stränghet.
--- Men om den redan är sönderslagen.
--- Då kan den fogas samman igen.
--- Hur ? --- Genom förlåtelsen.
--- För båda ? --- Ja, för båda.
--- Kan någonsin en sådan skuld utplånas ? --- Mer än så, den kan gottgöras.
--- Vilken oändlig möda det måste kräva.
--- Ja, en oändlig möda.
Minns ni vår färd till de spetälskas by ? --- Det är så länge sedan.
--- Och skulden är redan gäldad, för längesedan.
För båda.
31 Det var morgon på Motuihi.
Sehnsucht satt på stranden.
I det klara morgonljuset var han omgiven av spillrorna från det sönderfallande, en gång så stolta tornet, högmodets, självtillitens, självförgudningens präktiga --- och bräckliga --- byggnad.
Där låg Tsingtau i ruiner och Emdens vrak stack upp från revet som en gång Adler på Apias redd.
Seeadler låg krossad och sprängd och havets botten var översållad av sänkta skepp.
De gamla handelshusen hade låst sina dörrar, fabrikerna flämtade i andnöd, tronerna vacklade och gränserna brann i svaveleld.
Och i den uppgående solens ljus såg han sig själv sådan han var.
Han såg sin ofattbara hårdhet, sitt eviga kretsande kring sig själv, patetiskt avbruten av endast kort uppflammande fosterlandskärlek.
Caecilie hade kommit ned och satt sig vid hans sida.
--- Kan du förlåta mig, Heinrich ? --- Ja.
Och vi behöver alla förlåtelse.
--- Du också ? --- Också jag.
Solen steg och bredde ut för dem en skapelsens morgon, ren och orörd.
Han reste sig och gick ned till vattnet.
--- Nu sköljer vi av oss allt gammalt.
--- Går det så lätt ? Han höll upp en kupad hand med vatten.
--- Ser du ? Det är så klart att man inte kan skilja det från handen.
Och ändå låter det mig få sin egen renhet och lämna min orenhet som byte.
Det är livets vatten, allt liv föds i vattnet och vattnet föder livet.
Skulle det inte räcka ? Han log mot henne.
--- Det skall vara vårt hemliga tecken.
Kom nu!
Högtidligt lutade de sig ner och sköljde händer och ansikte.
Men barnet tog emot, hon fick hastigt resa sig igen.
Det fanns ingen möjlighet att glömma.
Hon grät : --- Jag kan inte tro det.
Det kan inte vara så lätt.
Också han reste sig.
--- Det är inte lätt.
Det är svårare än allt svårt.
Men det är sant.
Din skam är redan buren.
En annan har tagit den på sig och burit den.
Ditt brott är bestraffat och straffet är avtjänat.
--- Vem har sagt dig det ? --- Den enda människa jag aldrig blivit besviken på.
--- Tror du på det ? --- Det är det enda jag tror på.
--- Åh, Heinrich, lär mig det.
--- Du kan det redan.
Men vi skall stava på läxan tillsammans.
--- Tillsammans ; vill du verkligen det ? --- Ja.
--- Alltid ? --- Ja, alltid.
Det var året 1918.
Längs västfronten flammade artilleriduellerna.
Vacklande, utmattade trupper drevs fram över ingenmansland.
Som urtidskolosser kastade sig stridsvagnarna fram över slagfältet med tjutande motorer.
Och männen bakom stål, fastspända som galärslavar, hörde kulsprutorna smattra mot pansaret medan deras krigsmaskin krälade från krater till krater.
Havet plöjdes av jagande ubåtar och väl skyddade konvojer, varg och fårahjord.
Men vår stora, stolta flotta, en hel nations monument över sig själv, låg overksam och stilla, ett svärd fallet ur den tvekande krigarens hand.
I öster var freden sluten, inte med kejsare och ministrar men med en sällsam samling maktägare stigna ur mörkret, självsäkra och bedrägliga.
Den hemska dröm bokhållaren Schuld målat var på väg att bli verklighet, inte som en de förtrycktas förtvivlade resning utan som slipade makthjärnors statskupp, ett verk av en okänd generalstab utan fosterland, iskallt kalkylerande, med löftesbrott och folkutrotning redan planlagda.
Men kontoren i de gamla handelshusen var stilla, tysta.
Alla fartyg var sedan länge sänkta eller beslagtagna, lagren tömda, kassan placerad i krigsobligationer.
Bokhållare och prokurister var borta, och vem hade kunnat känna igen de förr så prydliga skrivkarlarna i Flanderns lera.
En och annan haltade kanske omkring bland de stängda pulpeterna eller vevade tröstlöst sin rullstol längs gatorna, förbrukad av kriget, förlorad.
Den plats i ledet där de stått fylldes av gymnasister med Hölderlin i ränseln.
Vad kunde Hölderlin hjälpa dem ? Gossar, barn slängdes ut att hejda flodvågens anstormning.
I stora högkvarteret irrade kejsarens stela ögon från den ene generalen till den andre.
De satt tysta.
Den hösten föddes vårt barn.
Ja, vi kallar det vårt, ty denna lilla varelse, som kom till livet i vårt lands stora nederlag, blev allas vårt barn.
Far hade hon inte, fångarna trädde i en faders ställe.
En söndagsmorgon föddes hon.
Dr Unruh var av kommendanten förordnad att stå för sjukvården, och det dröjde en god stund innan han kom.
Han tvättade händerna grundligt, tog på sin vita rock, hängde stetoskopet om halsen med en högtidlighet av en präst som bereder sig till mässan.
Den unga kvinnan var mycket svag.
Hon stönade sakta.
Läkaren lyssnade.
Så knäppte han händerna på ryggen och såg ut genom fönstret.
Då och då gick han tillbaka, böjde sig ned, lyssnade.
Barnet var på väg, men tycktes ha fastnat på något sätt.
Senare frågade Sehnsucht honom varför han inte gjort något.
--- Jag trodde inte ni ville ha ungen, svarade han plumpt.
Framåt middagstid kom syster Käthe upp, stödd på sin trogna vårdarinna.
Hon såg ögonblickligen hur kritiskt det var, sköt undan läkaren, lyckades få tag om barnets axlar och drog oändligt försiktigt fram det.
Ett vansinnigt skri skar genom luften.
Den lilla kroppen böjdes bakåt som en sprättbåge.
Sköterskan sjönk ned på en stol, nedblodad.
Hon slöt ögonen.
Hon hade förstått.
En läkare kunde säkert beskriva det inträffade bättre än en fördriven köpman.
Men den läkare som fanns hade redan gått sin väg.
Vi förstod så mycket att en nervskada uppstått vid förlossningen.
Modern var ännu mycket svag.
Men hon måste ha anat hur det var.
Gång på gång upprepade hon.
--- Låt mig se barnet, låt mig se barnet.
Vem skulle säga det ? De kallade på Sehnsucht och berättade viskande.
Caecilie suckade : --- Varför viskar ni ? Låt mig se barnet, Heinrich, låt mig se mitt barn.
--- Det är inte bra, käraste.
Det har hänt något.
--- Låt mig se barnet.
Han vände sig till de andra.
--- Vi måste låta henne få se det.
De bar fram den lilla förvridna kroppen, som redan höll på att kvävas av skrik.
Hon grät.
--- Är detta mitt barn, säg att det inte är så, Heinrich, säg att jag drömmer.
--- Det är så.
Detta är ditt barn, sade han ömt.
--- Men jag har ju fött ett monster.
Han svarade inte.
--- Det är min skuld, klagade hon, det är min skuld ; det är mitt svek, som straffar sig.
Han lutade sig fram.
--- Nej, älskade, det är inget monster.
Det är en människa, en bräcklig, eländig människa.
Men det är dock en levande människa.
Obegripligt är det hur syster Käthe kunde få detta barn att överleva de första dagarna.
Hur sköterskan, vars krafter redan var tärda, kunde vaka i fyra dygn vid denna anspända, skrikande kropp är ofattbart.
Kanske är det ofattbart för den som endast såg en kropp, misshandlad, vanställd som bara en kropp kan bli.
Syster Käthe såg mer än en kropp.
Och hennes obetvingliga kärleks makt gav henne krafter hon inte hade.
Hon höll kvar själen i denna kropp.
--- Barnet skulle dött vid födelsen.
Så var den dom Dr Unruh avkunnade inför alla som frågade.
Syster Käthes kärlek höll det dödsdömda vid liv.
Med oändligt tålamod lyckades hon mellan de ohyggligt utdragna skriken ge någon näring.
Wilhelmine blev vårt barn.
Vi blev alla hennes fäder, och något bättre namn kunde vi inte finna när hon döptes nere vid havet, kanske på den plats där Heinrich och Caecilie suttit några månader tidigare.
Bräcklig var hon och livsoduglig som det slagna Tyskland.
Ingenting annat än mångas kärlek höll henne vid liv.
Ty detta var Tysklands nederlagstimma.
Den svältande hemmafronten vacklade.
Allt var offrat, all hänförelse utsliten, allt mod förbrukat.
Förråden var slut.
Det fanns ingenting mer att ta någonting av.
Så föddes Wilhelmine, en avbild av det slagna och det nya fosterlandet.
Hennes namn, givet i patriotiskt trots, var ett nödrop, ty ingenting kunde vara mer olikt än denna stackars varelse och kejsaren med världens starkaste här.
Eller fanns det kanske i grunden något gemensamt, som vi skulle tagit som hädelse om någon nämnt det då, en maktlöshet, hjälplöshet, ett band mellan den vacklande tronen och det dödsdömda barnet.
Vårt barn blev hon, detta barn av svek och stor svaghet.
Hon blev de gamla männens barn.
Herr Höflich och tre andra tillverkade en sällsam vagga, upphängd i stavar de bar över sina axlar som ok.
Mellan dem hängde vaggan ner, och där vilade barnet under de oändligt försiktiga promenader då hon fick lämna baracken.
Som en högtidlig botgörarprocession skred de fyra gamla herrarna sakta fram med den lilla vaggan stilla gungande mellan sig.
Barnet tycktes förstå deras kärlek, något av krampen släppte och det ohyggliga skriket kunde tystna.
Men det behövdes inte mer än en oförsiktig rörelse från en av dem för att den lilla kroppen åter skulle sprätta bakåt som en spänd båge.
När de kom tillbaka badade de i svett.
Oändligt varsamt lyfte Caecilie eller syster Käthe upp barnet.
Omedelbart började den förtvivlade kampen för livet.
De gamla böjde sina huvuden.
Hon blev till och med Wilhelm Grölers barn.
När Wilhelmine var fem månader gammal gjorde han en bärstol att ha på ryggen, och med en försiktighet som inte stod de gamla herrarna efter tog han henne med till stranden.
Pater Gnade sade till Sehnsucht : --- Gröler är dock inte helt förlorad, som ni ibland har menat.
Hans begåvning är inskränkt, det medger jag.
Han har en obehaglig läggning för brutalitet och våld.
Om han varit fångvaktare i Mount Eden hade sannolikt erfarenheterna därifrån varit åtskilligt annorlunda.
Ändå är han inte helt förlorad.
Han är ännu människa.
Han har inte gjort system eller rättfärdighet av grymheten.
Men se på Schuld.
Det är en räddningslöst förlorad själ.
Han är inte dum eller grym i sig själv, inte mer än ni och jag.
Men han har huggit av sin tanke och stängt sina öron.
Ingen kärlek, inget hat, inget förnuft kan längre nå honom.
Han är förstelnad, döv och kall, ett hemskt förebud till dödskylan och likstelheten.
Han är mer än skrämmande, han är farlig.
Han har gjort Grölers dumhet till ett medel helgat av ett mål han knappt ens själv tror på, han har gjort system av ondskan.
Det finns inga gränser för hur mycket ont en sådan man kan uträtta.
--- Jag har insett det.
Schuld var en av de mycket få, som inte visade någon som helst angelägenhet om vårt barn.
Till och med våra fångvaktare gjorde det annars.
Mer än en gång kom kommendanten upp till baracken och satt vid sängen.
En gång hade han en barnläkare från Auckland med sig.
Att Wilhelmine och hennes mor skulle få komma över till sjukhuset var emellertid uteslutet.
--- Säkerhetsskäl!
Efter von Luckners flykt hade bevakningen skärpts betydligt.
Vaktstyrkan var utökad och det var numera förbjudet att gå utanför taggtråden.
Det enda undantag som gjordes var för guvernören, Dr Schultz-Ewerth.
Troligen ville engelsmännen något bättra på den folkrättsvidriga behandling de givit honom.
Att något motsvarande undantag skulle göras för Caecilie och Wilhelmine var uteslutet.
Visserligen visste de att barnet inte var hans, men vad allt kunde man inte vänta av barnet till Sehnsuchts hustru, mannen som flytt två gånger och visat sådan bristande samarbetsvilja.
Tysklands desperata bragder under detta krig hade injagat en ibland närmast löjeväckande respekt för vår förmåga hos våra fiender.
--- Det verkar som de fruktar att det stackars kräket skall stiga upp i ett obevakat ögonblick och strypa alla de engelska spädbarnen, sade Gröler när beskedet kom att Wilhelmine inte skulle få komma till sjukhuset.
Han hade inte så fel.
Ändå sörjde vi inte över att hon skulle bli kvar hos oss i fånglägret.
I sin svaghet och livsoduglighet var hon dock en gnista av liv.
Hon gav de fångna något att leva för, att tänka på, att tala om.
Motuihi var inte längre ett Grabenburg, stillastående plats.
Här fanns nytt liv, flämtande, men dock liv.
Det sägs att utbrott av sinnessjukdom var förödande vanliga, inte minst i de ryska fånglägren.
Kanske räddade detta lilla barn den själsliga hälsan hos mer än en av oss i denna ohyggliga tid när Tyskland genom stilleståndsavtal berövades allt det hennes fiender inte kunnat vinna på slagfältet, när fosterlandet vacklade och kejsaren flydde och allt vi hänförts av krossades och föll till jorden.
Vad inga vidrigheter kunnat krossa, det krossade just det hos alltför många.
Men på Motuihi flämtade en låga av nytt liv.
--- Barnet skulle dött vid födelsen!
Det var den dom vetenskapen och nyttans tidsålder hade avkunnat över vår Wilhelmine.
Så blind är nyttan.
Det finns inget liv utan kallelse, utan uppgift, inte ens detta så livsodugliga barn.
Hon fick under sitt korta liv utföra en uppgift oändligt större än den läspande rasbiologen och den självuppfyllde riksdagsmannen-professorn.
Hennes kallelse i livet var hennes maktlöshet och genom den uträttade hon något ingen beskäftig filantrop kunnat göra i den stunden.
32 Fläcktyfus!
Har herrskapet hört det ordet förut ? Det stiger som en brun giftgas ur fångläger och etapper, från fältbefästningar och förbandsplatser, en kvävande gas som insveper Sibiriens krigsfångar och den kämpande västfronten, sprider sig ut över landet, upplöses som lätta moln, samlas åter till solfördystrande stormtecken.
Den kväver de vita generalernas hoprafsade styrkor och smyger sig in i de rödas eländiga kvarter.
Man grips av panik, söker röka ut den, den försvinner bak knuten och är tillbaka samma natt som råttornas knaprande i väggen.
Hade vi talat om detta för tio år sedan, vilken förvåning, vilken avsky och vilka kränkta känslor i de bildade klassernas bibliotek, för vilkas hyllor denna bok är avsedd och där den en gång kanske skall finna sin plats, av förläggaren förhoppningsvis uppklädd i ett anständigt band.
Fläcktyfus i vår värld, bland oss ? Har inte vår goda hygien, vårt råttgift, våra rymliga badkar med rikligt strömmande vatten, varmt och kallt, drivit denna sjukdom utanför dörren ? Må den härska bland otvättade negerhövdingar och i grändernas unkenhet, i arbetarkaserner och statarlängor --- hos oss är den okänd.
Skulle man inte tänkt så för tio år sedan ? Men krigets samhälle är klasslöst.
Kylan och vätan är allas kyla och väta, gasen är allas gas, lössen skiljer inte på general och rapportkarl.
Lössen --- där har vi det!
Den suger blod från en sjuk och suger samtidigt in rickettsian, smittämnet.
Så iväg till den friske, nytt blod dras in och på huden efterlämnas ett dödligt gift.
Den enfaldiga människan känner lusbettet klia, river sig oroligt och gnider därvid in giftet i sin egen kropp.
Men låt oss tänka att lusen själv avlider, såsom i allmänhet sker på 7 :e --- 10 :e dagen p.g.a. den enorma ansvällningen av celler i dess tarmkanal.
Skulle inte människan kunna andas ut då ? Ingalunda.
Torkade exkrementer från lusen ligger kvar här och var, virvlar upp, svävar i luften, inandas, ätes, intvingas av denna dumma människa, som inte kan hålla sina fingrar i styr utan beständigt gnider sig i ögonen, petar i tänder, näsa och öron.
Så är det skett!
Men ännu märks ingenting.
Giftet sprider sig försiktigt under en inkubationstid av oftast tolv dagar och ger sig först därefter försiktigt tillkänna i ett okaraktäristiskt prodromalstadium.
Så är stunden inne.
Som en storm kastar sig sjukdomen över sitt offer med hög feber och frysningar, ljusskräck, värk i huvudet och muskler, blödningar, hosta, hörselnedsättning.
Läkaren, ännu ovan vid denna bland bättre bemedlade sällsynta sjukdom, fruktar hjärnhinneinflammation och beordrar isolering.
Han undersöker mjälten, som är kännbart förstorad, och efter några dagar börjar neurologiska symptom uppträda.
Invasionsstadiet är över.
Rickettsian har vunnit slaget.
Nu är segerns stund, eruptionsstadiet.
Gulröda, knappnålshuvudstora utslag framträder, täcker hela kroppen, hos de värst angripna t.o.m. fotsulor och handflator.
Snart övergår färgen till smutsbrun eller blodigt rödbrun.
Omtöckning, notorisk oro, delirier, tremor, dövhet, plågar den sjuke.
Blödningar i huden, störningar i blodomloppet sätter upplösningen i full gång.
Slutligen kan kallbrand angripa perifera kroppsdelar, hjärtmuskulaturen inflammeras, spikbölder bildas kring döda talgkörtlar.
Ännu kämpar dock kroppen emot, som en sjufalt slagen här utan hopp om seger, en kamp för kampens egen skull.
Så för sjukdomen till sist in sitt avgörande vapen, sparat, tillbakahållet till denna stund då alla krafter är uttömda : pneumonin, lunginflammationen.
Kampen går in i sitt slutskede.
Livet flämtar.
Allt är förbrukat, alla tillgångar, alla krafter.
Men sjukdomen är mindre barmhärtig än våra fiender i den stora världskampen.
De gav det utmattade Tyskland stillestånd, till ett oerhört pris, det är sant, men dock, de gav den döende utmärglade kroppen andrum, kanske av fruktan för slutsegerns sista, jättelika offerfest, kanske av rädsla att den dödsdömde skulle dra dem med sig ned i graven.
Deras ädelmod kan vi aldrig tro på.
Men var det än list, fruktan, självbevarelsedrift ; deras handling var dock barmhärtig och Tyskland fick leva.
Lemlästat och fjättrat gavs vårt fosterland åter åt livet, men det fick ändå leva.
Sådan fruktan, sådana tankar bekymrar inte sjukdomen.
Målmedvetet slutför smittokropparna sitt arbete tills den fullständiga segern är uppnådd : döden.
Och föga bekymrar det dem att med den döde sänkas i graven.
Understundom, när motståndet synts alltför hårt, har sjukdomen dragit sig tillbaka i stillhet, obesegrad.
Ty i ett oväntat ögonblick kastar den in ett häftigt recidiv.
Vi lämnar nu åt sidan den förvända människoart bland våra fiender, som omedelbart suger upp varje anklagelse vi i vår förtvivlan utslungat, varefter de kastar den med självplågande, njutningsfull rättfärdighet in i den egna nationens hjärta.
Dessa glömmer vi.
De är de vidrigaste motståndare en man kan möta.
Alla andra hederliga engelsmän skulle vid blotta omnämnandet av fläcktyfus på Motuihi slå sig för bröstet och beediga dess omöjlighet.
--- Det är uteslutet.
Man kan inte tänka sig ett bättre beläget fångläger med bättre tillsyn.
Och strax skulle den gode engelsmannen börja förmana oss att upphöra med lögnpropagandan och i stället visa tacksamhet mot det människoälskande Albion, som tog så god vård om våra söner i fjärran land.
Men fläcktyfus hindras inte av vatten och taggtråd.
Vad hindrar en råtta att springa över från det nyanlända lastfartyget till barkassen, som skulle föra proviant till fånglägret ? Vad hindrar löss att bli kvar i otillräckligt rökta filtar, en gåva från franska krigsmakten till den nyazeeländska intendenturförvaltningen ? Och de latinska folkens bristande ordningssinne är ju bekant, vad hindrar då att en utebliven eller otillräcklig tvätt låtit lössens exkrement bli kvar.
Och där, där finner vi åter rickettsian.
Nu måste vår patriotiske engelsman medge åtminstone möjligheten av att sjukdomen smugit sig in : --- Nåja, ingen är ju fullkomlig och det var ju krig.
Och vid en ytterligare eftertanke finner han tröst i detta : --- Det hela berodde ju för övrigt på fransmännen och deras slarv.
Det kan inte vi ha något som helst ansvar för.
Ty trots att de båda nationerna blött tillsammans så länge är dock gallerna ovedersägligen en lägre stående ras, låt vara med viss begåvning inom de fria konsterna.
Antingen det nu var råttor eller filtar, sjukdomen kom till Motuihi.
I första hand erbjöds guvernören, Dr Schultz-Ewerth, att få välja ut de bästa filtarna.
Han svarade : --- Jag har hållits som fånge här i fyra år.
Jag har inte för avsikt att taga emot några förmåner som inte alla andra får del av.
Men den arma fru Unruh rusade rakt in i faran, ty hon tänkte på sin gode, älsklige make.
Och med en grundlighet som bara kvinnor kan visa i sådana fall gick hon igenom lagret.
Det dammade, hon hostade, ögonen sved och hon gned sig.
Och, mitt herrskap, vart söker sig råttorna ? Från den tomma visthusboden flyr de snart, och Sehnsuchts lager av konserverad lever från Goodge Starlight var ingenting för deras tänder.
Men Dr Unruh hade samlat betydliga lager proviant, som han dessutom lyckats dölja för von Luckner när denne var på jakt efter lämplig skaffning inför den stora flykten.
Genom ett ombud på Samoa hade läkaren låtit slakta de kvarvarande injicerade svinen.
Men det rökta och saltade fläsket var svårsåld vara.
Ryktena omkring flockserumforskningen hade förstört marknaden.
Inte ens intendenturen visade något intresse för det verkligen mycket förmånliga erbjudandet.
Eljest brukar ju det mesta gå att proppa ner i fältköken.
Flockserum var dock för starkt.
Förmodligen fruktade de att ockupationsstyrkorna efter första tuggan skulle sjunka ned i en hjälplös apati lik de slaktade svinens.
Till slut hamnade fläskpartiet i Dr Unruhs barack på Motuihi, och ingen hade varnat råttorna för vetenskapens framsteg.
Hur det nu än förhöll sig blev det fru och doktor Karl Haymo Eusebius Unruh som först drabbades.
Nu är det alltså skett.
Fläcktyfus, denna sjukdom, som härjat så svårt i världskampens spår, hade kommit till Motuihi.
Och hur ser prognosen ut ? Dödligheten hos obehandlade är 10 --- 40%, högst hos vuxna ( mindre hos barn ) med utbredda, eventuellt haemorragiska och konfluerande exhantem, perifer chock och oliguri.
Andra gånger avgör en komplicerande pneumoni eller myokardit utgången.
Det ser inte särskilt lockande ut för Unruh.
Kommendanten, som hittills tillbragt sitt krig på så behagligt avstånd från frontens vedermödor, drabbades av panik vid beskedet att fläcktyfus kommit till Motuihi.
Han kastade sig över sin militärmedicinska instruktionsbok, beordrade omedelbar och sträng isolering av Unruhs, lät dra taggtråd kring deras barack.
Lägret bepudrades med klorkalk, löst och fast röktes i dagar, formligt utrotningskrig igångsattes mot råttor och möss och själv tillbragte han sin mesta tid i ett skjul vid bryggan, dit han flyttat sin expedition.
Det är väl ovisst om han någonsin försökte få ut någon läkare från Auckland.
Till guvernören lämnade han det beskedet att läkarna vägrade behandla de tyska krigsfångarna på grund av hunnernas fasansfulla illdåd i Belgien.
Och han tillade : --- Ni har ju för övrigt en sjukvårdare själva, den där rymlingen.
Låt honom se till tyfusfallen, så får han något annat att tänka på.
Så blev då sjukvården åter vår väns öde.
Det får väl betecknas som ett under att de sjuka inte kvävdes av de rökmoln som drevs in i deras barack under kommendantens första panik.
Men de överlevde, och Sehnsucht gjorde vad han kunde för dem.
Den vård man kan ge tyfussjuka kräver i och för sig inte så mycket sjukvårdsutbildning.
Eftersom de sjuka måste hållas liggande, gäller det att förhindra liggsår.
Munhygienen måste skötas mycket noggrant på grund av blödningarna.
Det är viktigt att den sjuke får så mycket frisk luft som möjligt.
Stimulantia av olika slag anses ha god verkan.
Av guvernören fick Sehnsucht åtskilliga flaskor portvin.
Förbrukningen blir inte obetydlig, den gängse medicineringen är 30 cl per patient och dygn.
Det skall också sägas till engelsmännens fördel att de gav Sehnsucht allt han begärde av sjukvårdsmateriel och medicin, så snart de förstått att han hade för avsikt att ta sig an uppgiften.
Ungefär tre veckor efter filtarnas ankomst inträffade flera nya insjuknanden.
Det var Gröler som drabbades, Leue, Messmer och familjen Ploetz.
Ytterligare en barack isolerades.
Den insiktsfulle och till vår hjälte välvillige läsaren förstår måhända något av de känslor, med vilka Sehnsucht vårdade Unruhs.
I hans nya människa talade syster Käthes allvarliga röst om fördragsamhet och medlidande, men vår gamle Sehnsucht kunde svårligen utplåna minnet av de tusen förödmjukelserna.
Och även om han tusenfalt försvarade den sjuke läkaren inför sig själv och så övertygande som den bäste sakförare anförde alla förmildrande omständigheter i målet, dränktes dock till slut all god vilja av åklagarröstens skummande förtrytelse.
Smittorisken, de primitiva omständigheterna, den långa fångenskapen och fosterlandets nederlag var nog att bryta en stark vilja.
Kom därtill att de sjuka för sin vårdare blev alltmer som Caesar August Rahm en gång för sina läkare, vilka till slut knappt ens ville ta i honom med tång.
Sehnsucht förstod dem nu.
Trogna vänner låg samtidigt sjuka.
Skall vi alltför mycket klandra Sehnsucht om Unruhs såg sin sjukvårdare alltmera sällan ? Av vår beskrivning har säkert läsaren förstått att vården av tyfussjuka kräver både kraft och tid.
Nu hade Sehnsucht redan sju vuxna och tre minderåriga patienter.
Vi har redan antytt att inte alla var lättskötta.
Och vem kunde vara honom behjälplig ? Han hade visserligen hunnit återhämta sig efter sin andra fängelsevistelse, men allteftersom dagarna gick kände han krafterna minska alltmer.
Sällan gick han utanför taggtråden.
I allmänhet sov han i ett tält utanför den större sjukbaracken.
Rökanläggningen var igång dygnet runt och kommendanten tröstade sig med att han därvid gjort allt han förmådde.
Lunginflammation tillstötte hos tre av de sjuka, och läkarens hjärta var oroande.
Han märkte det själv och blev dubbelt krävande, for ut i häftiga anklagelser och smädelser.
--- Ni vill mörda mig, Sehnsucht, tror ni inte jag har märkt det!
Men ni är feg och tänker ta livet av mig långsamt.
Jag har nog sett det.
Han anade inte hur många gånger frestelsen var nära att övermanna sjukvårdaren att ränna sin kniv genom halsen på den högmodigt-anklagade sjuke.
Nästa fall blev Tapfer.
Han lade sakligt märke till symtomen och beredde sig att dö.
--- Se ni till de andra, Sehnsucht, jag sköter mig själv så gott jag kan.
Jag vet att jag aldrig kommer från Motuihi.
Patern var ofta hos honom.
Ibland om kvällarna stod Sehnsucht på stranden och såg ljusen på andra sidan sundet.
Där kom tjänstemännen hem till sina villor om kvällarna, man hade trädgårdsfester och söndagsutflykter.
I sjukbarackerna bakom honom väntade döden.
Han fick en hjälp, och det var den hjälp han minst ville ha.
Det var Caecilie.
De stunder herr Höflich och hans vänner hade hand om barnet kom hon troget till de sjuka.
Hon tvättade dem, matade dem, vände dem, hon rengjorde de nedsmutsade barackerna, tvättade sängkläder, skaffade lampor.
Allt som Sehnsucht inte hunnit, inte orkat gjorde hon nu utan många ord och med stor grundlighet.
Mest hade hon att göra hos Unruhs, där Sehnsucht varit så lite som möjligt.
Förgäves sökte han få bort henne.
--- Du skall inte vara här, jag klarar det själv.
--- Men jag ser att du behöver hjälp.
--- Hjälp, ja, men inte dig.
--- Varför inte ? --- Det är nog om jag får sjukdomen.
Smittrisken är mycket stor.
--- Varför skulle jag vara rädd för smitta ? --- Jag är själv rädd.
--- Men jag har inget att vara rädd för längre.
Jag har fått så mycket att jag måste ge ut något.
--- Du kan ju välja bättre mottagare än Unruhs.
--- Det finns också sämre.
De har fått litet av andra.
Nu vill jag ge dem mer.
--- Du är som syster Käthe, kysser de spetälska.
Vet du att hon gjorde det ? --- Du har berättat det.
--- Jag behöver dig Caecilie, men inte här.
Jag behöver dig inte till att skura golv bland dödssjuka, jag behöver dig vid liv, ute bland de friska, i friheten.
--- Men min plats är här.
--- Ja, bli då en ny syster Käthe.
--- Vad bättre kunde jag bli ? Hon hade rätt och han visste det.
Vad bättre kunde hon bli ? Vad bättre kunde han tänka för henne ? Hon var hans hustru, de skulle återvända till ett slaget Tyskland.
Kanske hade han en minimal förhoppning att firman skulle överleva kriget och freden och ha bruk för honom.
Kanske skulle han och Willebrand kunna återuppliva Sehnsucht & Co. Och Caecilie skulle vara värdinna vid affärsmiddagar, sticka vantar till Röda Korsets basarer.
Om söndagarna skulle de åka till Wilhelmine på vanföreanstalten.
Hela deras liv stod framför honom som en väldig målning.
Han greps av bottenlös tristess.
Som en mörk skugga över denna grå värld skulle minnet leva av sveket mot de sjuka.
Med plötslig visshet insåg Sehnsucht att hans hustru skulle dö på Motuihi.
Som ett offerlamm gick hon av egen vilja till altaret.
Det var hennes uppgift.
Någon annan skulle hon aldrig kunna leva med.
Det var inte henne han ville skydda.
Det var ytterst sig själv.
--- Du har rätt.
Stanna här.
Hon stannade i sjukbaracken.
Hon talade inte mycket men många nätter vakade hon hos de svårast sjuka.
När hon inte kunde göra något annat höll hon deras händer.
Förgäves väntade Sehnsucht att få höra hennes steg utanför tältet.
Han tänkte : --- Hon är min hustru, hon är min.
Ändå tillhör hon redan en annan värld.
Jag vill inte att det skall vara så, och ändå vet jag att det är rätt.
Jag vill inte att hon skall bli som syster Käthe, likväl vet jag att hon är den renaste och sannaste bland oss alla, kanske den enda vars liv har någon mening.
Caecilie hade aldrig haft stark hälsa.
Hur mycket kraft Prodotes stulit från henne visste hon bara själv, och Heinrich kunde bara ana vad barnets födsel kostat hans hustru.
Nu hade hon sedan veckor tagit sig an det tyngsta arbetet bland de sjuka.
Vad allt vi berättar om henne måste synas sällsamt för det förhärdade släkte som tillslutit sig för offrets hemlighet.
På Motuihi kunde ännu någon förstå detta.
En av dem var Tapfer, den lugnt dödsberedde.
Många nätter vakade hon vid hans säng.
En morgon sade han : --- Nu har jag fått lämna allt.
En gång var min kropp stark och min hand var säker.
Jag var glad över min kraft och jag var lycklig.
Nu är jag hjälplös, men min lycka är inte försvunnen.
Jag har fått se er, fru Sehnsucht, och ni har lärt mig något underbart.
Jag vill att ni skall be för mig.
--- Ni kanske lever längre än jag.
--- Jag vet.
Men ni skall be för mig också när ni är död.
Det kunde inte gå på något annat sätt.
Caecilies redan svaga kropp var blottställd för angrepp och hon drabbades av en häftig lunginflammation.
Sjukdomen gick över till barnet, och den redan flämtande livslågan släcktes snart.
Mor och barn dog inom en vecka.
Det var sällsamt med Caecilies död.
Ingen sörjde.
Det var som om en stor förtröstan, en stilla glädje utbrett sig bland fångarna.
Lutze brukade i andra fall inte vara någon man med många ord.
Nu sade han något vi aldrig kommer att glömma.
--- Så fanns det dock något annat att leva för än ett förlorat fosterland.
33 Det blev sommar år 1919.
Det blev sommar i Europa långt borta, där statsmännen och generalerna tänkte ut den ena planen mer förutseende än den andra hur de för all framtid skulle göra Tyskland maktlöst.
De höga tankarna om folkens självbestämmanderätt och alla nationers likställighet bleknade bort och i deras ställe trädde utsugarens och hämnarens hat.
Tyskland vacklade under hungerblockad och nederlag.
Men den jordbävning som kom vårt folks fäste och grundval att brista var inte nederlaget utan revolutionen, som inte var en omgestaltning.
Den var ett sammanbrott.
En hel tillvaro störtade ner i graven, en hel värld av heliga grundsatser, ett sätt att leva, tänka och tro, som vi ansett vara byggd på bergfast grund.
Hela samhällskroppen skakades som av häftig frossa, allt bytte plats, alla värden kastades om.
I denna stund tvingades var och en att själv komma till klarhet och avgörande.
Strävpelarna kring Kejsartysklands katedral hade fallit.
Nu störtade valven in och murarna rämnade.
Då sjönk för oss en värld i djupet.
Alla inlärda svar var felaktiga.
Detta var för oss en samhällsomstörtning oändligt mycket mer genomgripande än den röda fanans hissande i Kiel.
Alla hjältedåd var meningslösa, också krigsfångarnas kamp och lidanden förlorade med ens allt värde.
Målet för alla våra uppoffringar visade sig vara tomt, alla stora ord, alla okränkbara krigsnödvändigheter var meningslösa.
Vi stod där som det utfattiga svenska folket efter det stora nordiska krigets slut.
Alla sina tillgångar hade de löst in i nödmynt.
Och plötsligt var nödmynten utan allt värde.
Men vi hade lämnat långt mer än guld och silver för de nödmynt våra ledares blomsterprydda löften var.
Våra härar lämnade slagfälten.
I kolonierna gav de sista tappra skarorna upp.
Från de stora haven vände de jagande rovdjuren åter, de ensamma ubåtarna samlades i flockar, några sårade av sjunkbomber och haverier, andra ännu knappt prövade i kampen.
Sida vid sida gick de mot Kiel och Wilhelmshafen.
Men de återvändande kämparna möttes inte av blommor och hyllningar.
Den röda fanan mötte dem, en hes agitator på kajen och till slut en order att överlämna fartyget till fienden.
Då sjönk en värld i graven och aldrig mer skall den resa sig igen.
Vad än vårt Tyskland kommer att bli, det självhärliga, starka och dock så bräckliga Kejsartyskland kan aldrig återuppstå.
Tillgångarna är förbrukade.
Och människan står där, kaptenlöjtnanten vid sin halade flagga, soldaten vid sitt trogna gevär, fången bakom taggtråden.
--- Var detta livet ? Då började några förstå, att vi måste finna en fastare grund om vi alla skall orka leva.
Bland dessa fanns ock några, som fann vad de sökte.
Det var inte bland agitatorerna eller frikårerna, inte i återuppbyggnadsindustri eller handel eller i de skärande toner som sökte skingra ett uttröttat släktes dystra tankar.
Men de fann ett mönster sedan hundratals år invävt i vårt folk, en sanning de ofta tagit på sina läppar i tron att det blott var vackra ord, en känslans och vekhetens oas bland nyttan och vetenskapens bolmande skorstenar.
Nu var nyttan död och vetenskapen hade inte förmått mer än att föra mänskligheten till det fulländade slakthuset.
Nu fann de att dessa ord var sanning, att de innehöll något, att de stämde.
Vi var inte ensamma övermänniskor i en oändlig, kall världsrymd.
Vi var bristfälliga jordevandrare under den Högstes hand.
Denna upptäckt var till slut den mest omvälvande av alla omstörtningar, fullkomligt ofattbar, ett visst föremål för medlidsamt löje om någon förutsagt det fem år tidigare.
Men nu var allt annorlunda.
Måhända fruktar läsaren att den mångordiga berättaren glömt våra vänner på Motuihi.
Det kanske kan synas så.
Dock är det icke så.
Ty det som gällde i Wilhelmshafen gällde också på Motuihi.
Och fångvaktarna besparade de fångna intet av nederlagets skam.
Nu behövde de inga falska tidningar.
Nu var allt det svåraste sant.
Men hur går det då med vår fläcktyfusepidemi ? Den välvillige läsaren har redan sporrat sin inbillningskraft att se en tillvaro genompyrd av rickettsia, där dödssjuka löss vacklar från den ena människan till den andra och råttorna fermt sprider smittan vidare genom sina hål och gångar, där luften är giftig av rök och mättad av smittobärande, kringvirvlande lusavföring.
Och förmodligen har läsaren också sett Sehnsucht, Unruhs, Gröler och alla de andra inom kort sänkas ned i graven.
Kanske är det vårt eget fel, kanske är det vår egen bild av sjukdomens förlopp, som lett tankarna dithän.
Och det kunde mycket väl ha blivit så.
Men nu blev det annorlunda.
De enda gravar som grävdes var Caecilies och Wilhelmines.
Sedan var det slut.
Inga nya fall inträffade, de insjuknade tillfrisknade.
Till och med de svåraste fallen, Tapfer och Unruhs, återhämtade sakta krafterna.
Att det skulle vara kommendantens råttjakt och rökande eller Sehnsuchts tämligen amatörmässiga portvinskurer, som avvänt sjukdomen trodde ingen.
Det var en fullständigt främmande tanke.
För länge sedan, mycket länge sedan, hade våra unga vänner brukat samlas på pater Saint-Jeans veranda vid ångkarusellen i Matafele.
Men hans död hade efterlämnat en egendomlig bismak, och pater Gnade hade inte hunnit fylla hans plats.
Nu samlades de istället hos syster Käthe.
Det skedde inte på någon gemensam överenskommelse, det bara var så att man gärna gick till henne.
Salvationisterna därhemma hade gått från dörr till dörr.
Men syster Käthe tillhörde de sällsynta själar som drar till sig andra bara genom att finnas.
Så hände gång efter annan att de fann sig samlade igen, Lutze, Messmer och Sehnsucht.
En saknades, Daniel von Beyer, den bäste av dem.
I hans ställe hade Christoffer Tapfer trätt in.
Ingen märkte egentligen att det blivit så, förrän Messmer en gång såg det.
--- Nu är det precis som i gamla tider.
--- Hur då ? --- Vi sitter här tillsammans igen.
Minns ni när vi gick till Matafele ? --- Det blev ett hastigt slut på det.
--- Det var samma natt vi var vid Mosos tempel.
--- När var det ? --- Jag tror det var på nyåret 1914.
--- Vad skulle vi där att göra ? --- Minns ni inte, det var Grölers idé.
Det var mitt uppe i den där outhärdliga historien med kolonialkommissionen.
--- Det obetingade jaget!
--- Skallmätaren!
--- Man undrar vad det blivit av dem nu.
--- Det var den natten pater Saint-Jean dog.
--- Vi kunde varit döda alla nu.
--- Kan någon människa förstå varför sjukdomen slutade ? --- Ingen annan än Caecilie och barnet.
--- Det är som om hon dött i vårt ställe.
Och ändå skulle jag så oändligt mycket hellre velat dö själv, om hon fått leva.
Det var Tapfer som talade.
--- Unruhs borde dött!
De är svaga och gamla.
Ingen skulle sörjt dem.
Uppriktigt sagt, inte ens vi skulle gjort det.
Och om vi dött, vem skulle sörjt oss ? Millioner har stupat och hundratusentals går lemlästade.
Vi är ensamma.
Ingen hustru väntar oss, inga barn.
Firman är väl bara ett namn i Hamburgs bolagsregister.
Ingen behöver längre våra färdigheter i koprahantering.
Därhemma har de kanske till och med glömt att vi finns kvar.
Vad hade det gjort om sjukdomen tagit oss ? Vad kan vi vara av för värde för vårt land, sannolikt kommer vi inte att bli annat än en börda, fyra arbetslösa till den väldiga hopen som staten redan måste underhålla.
Men Caecilie hade kunnat betyda något, som vi aldrig ens kan närma oss.
Vad hon hade kunnat lära andra mycket om offervilja, tro, enkelhet, om kärlek och renhet.
Men hon, som var frisk, som var så dyrbar, hon gick till oss, de sjuka och värdelösa.
Hon dog men vi fick leva.
--- Det är svårt att fatta.
--- Tror ni verkligen att det är så ? --- Vem kan tvivla ? --- Hon var vårt offerlamm.
--- Och hon svek inte.
--- Det var det som gjorde henne dyrbar, att hon gick den väg hon måste gå.
Sköterskan sade : --- DET ÄR OFFRETS HEMLIGHET.
Ja, det var året 1919, världsfredens år.
Det var det år Albion skördade bytet från sina skickligt gillrade snaror.
Och äntligen kunde hon se alla sina önskningars mål infriade.
Denna unga starka nation, som så trotsigt utmanat den gamla visa härskarinnan ; hon var krossad, bunden med tusen fjättrar, handeln utplånad, kolonierna erövrade och utskiftade, hären en obetydlig poliskår, flottan utraderad.
Vad kunde Albion mer önska ? Men segerns ögonblick var bittert, priset hade varit högt, obeskrivligt högt, så högt att alla värden kastats omkull i en rasande inflation av hela tillvaron.
Hon hade slutligt erövrat världen.
Men den värld hon nu höll i sina händer var en spillra av den hon sträckt sig efter.
Utmattad drog hon fram i sitt segertåg bland ruiner.
Freden kom också till Samoa.
Nyazeeländarna installerades som välvilliga förmyndare i frihetens namn, förvaltare av omogna vildars framtid åt ett människoälskande folkförbund av segermakter.
Deras oduglighet var i det närmaste total.
Vår stolta firma konfiskerades givetvis.
Men den som redan har allt behöver knappast möda sig och dödsstillheten från Ruge & Hedemann bredde snart ut sig också över kasinot och kontoret.
Avkastningen sjönk allvarligt och de plikttrogna förvaltarna sträckte ut sig i skuggan.
Spanska sjukans ankomst väckte ingen större uppmärksamhet bland herrefolket och snart dog samoanerna i tusental.
Vem mindes nu inte Dr Funks och Dr Schwesingers kärva men självuppoffrande arbete ? Borta från Vailima var Dr Solf och Dr Schultz-Ewerth med all deras kärlek till detta folk, deras tålamod och statsmannakonst.
I deras ställe satt en fårfarmare.
Så ödelades på några korta år handelshuset J. C. Godeffroys verk i Söderhavet.
Kvar som ett minnesmärke från den tiden blev några plantageägare, våra hus och Adlers vrak på revet.
För fångarna på Motuihi var kriget slut.
Att återvända till Samoa var uteslutet.
Vad skulle de leva av, när deras verk var krossat ? En tillvaro som tjänsteandar åt de nya herrarna var allt Samoa kunde bjuda.
Från den nya förvaltningens sida gjordes vaga försök att värva några tjänstemän bland firmans forna personal.
Det fanns inte någon som visade något intresse.
Dr Prodotes i Auckland fick aldrig något erbjudande.
Honom drabbade förrädarens bittra öde, att föraktas och förkastas när han gjort sin tjänst.
Taggtråden togs ned, portarna öppnades, det var fred och det var sommar i Europa.
Landsflyktens tid var slut och fångenskapens.
Halvt tvungen, halvt frivilligt hade vår vän en gång lämnat Hamburg.
Nu vände han åter hem.
Vad hade han tänkt och hoppats den gången ? Bakom sig hade han lämnat upprivna sår och en splittrad vilja.
Det var de sällsamma krafter i hans inre, som drog honom mellan fadern och musikläraren, mellan den trygga tomheten och det riskfyllda hoppet.
Arvet och plikten pockade och krävde, smekte och drog i alla barndomens band av minnen.
Längtan lockade och gick framför honom in i en sagovärld av höga tankar och outsägbara sanningar.
Men ingenstans hade han känt sig hemma.
Han hade sett handelns tröstlösa ekorrhjul och konstens torftiga hyreskasern.
Kanske hade han hoppats att genom detta språng in i en okänd tillvaro äntligen finna tillflykten från allt splittrat, en helhet, helheten där vilja, förstånd och känsla var ett.
Han hade hoppats att finna ett hem.
Nu vände fångarna tillbaka till sitt svältande fosterland.
Utfattiga reste de.
De lämnade hus och gravar.
Också Sehnsucht.
Hon blev aldrig köpmannens hustru.
Caecilie blev bara fångens.
Fångarna på Motuihi samlade ihop sitt och lägret blev tomt.
Ångaren som väntade dem var ännu maskeringsmålad som om man fruktade att någon ensam jagande varg blivit över från den utlämnade fiendeflottan.
Guvernören vandrade över landgången, hans ämbetsmän följde honom.
Kaparkaptenen och hans män gick ombord i oklanderlig uniform.
Köpmännen, läkarna, bokhållarna, samhällsomstörtaren följde dem.
En blev kvar.
Syster Käthes hälsa hade nu försvagats.
Det ansågs uteslutet att hon skulle kunna klara hemresan.
Sehnsucht besökte henne en sista gång.
Hon låg och hon var mycket svag.
Margarethe, fosterdottern, satt bredvid henne.
--- Men kommer ni inte med oss, syster ? --- Det är för sent.
--- Ni vet inte hur mycket ni har betytt för oss.
--- Ni har lidit mycket, herr Sehnsucht, och ni har fått lämna mycket.
Ändå vet jag att ni inte vänder utblottad hem.
Nu vill jag lämna till er den dyrbaraste skatt jag haft på jorden.
Min tid är ute.
Hon vände sig till flickan.
--- Vill du följa med herr Sehnsucht hem, Margarethe ? Flickan såg på honom.
Han kände igen hennes ögon, det var Caecilies och Johann Hartmanns.
--- Ja, syster Käthe.
Sehnsucht gick ombord.
Han var inte ensam mer.
En uniformerad tjänsteman kom fram till dem.
--- Var vänlig följ med här, sir.
Margarethe följde dem.
--- Ni kan lämna flickan, det gäller er personligen.
Men av någon egendomlig anledning bar han med sig cellolådan.
I purserns hytt väntade en tungt galonerad man.
Han vände sig inte om förrän tjänstemannen lämnat hytten.
Då log han snett.
Det var prokuristen.
Hans näsvingar skälvde obehagligt och den gulbruna hyn var blek.
--- Så, nu har vi dig här igen, Sehnsucht.
--- Ja.
--- Att du aldrig ger upp.
--- Varför skulle jag ge upp, när jag kommit ett stycke på väg ? Prokuristen morrade : --- Är du inte rädd för mig ? --- Jo, jag är rädd för dig.
Men inte så rädd som jag brukade vara.
Nu vet jag att du inte är den starkaste.
Och jag har lärt mig att känna igen dig.
Mannen bytte ämne.
--- Och det där gamla skrället har du med dig fortfarande.
Han pekade med tummen på cellon.
--- Jag ser att du biter på naglarna, svarade Sehnsucht, har det varit en orolig tid för dig ? --- Det har inte gått enligt ritningarna.
Men strunt i mina naglar.
Det är dig vi talar om.
Varför drar du med dig det där eländet överallt ? --- Det har varit mig till stor hjälp, mig och andra.
--- Och fann du vad du sökte härute ? Sehnsucht var tyst.
--- Vad skall du säga till gubben när du kommer hem ? bättrade han på.
--- En gång var jag som de lindrigast dömda i Inferno, i ständig längtan utan hopp.
Nu vänder jag tillbaka.
Men med mig har jag hoppet.
Och jag vet att det är verkligt.
--- Hur vet du det, snäste den andre.
--- Jag har sett det.
--- Det var det värsta jag hittills hört av dig.
--- Och det sannaste.
Mannen tycktes kvävas av vrede : --- Jag, jag skall nog, jag skall visa dig!
--- Jag har en annan som visar mig.
--- Det skulle jag höra från dig!
Ingen annan tidsålder har jag haft så i min hand som den som födde dig, Sehnsucht!
Avfälling!
Oäkting!
Plötsligt upplöstes mannen i ingenting.
Sehnsucht blev sittande ensam.
Efter en stund knackade tjänstemannen på och öppnade dörren.
--- Har inte översten varit här än ? --- Kanske var det han som var här.
--- Inte var det någon här när jag lämnade er.
Vakten har inte sett någon gå in.
--- Han får väl höra av sig om han är angelägen.
--- Det kanske inte var så viktigt.
Denna vägen, sir.
Skeppet lade ut.
Wilhelm Gröler och Heinrich Sehnsucht stod vid relingen.
--- Nu bär det hemåt, sade Gröler för att något säga.
--- Jag tror att jag redan är hemma.
Och havet mötte dem med klara vindar och långsamma dyningar.
Prolog De bodde i en trakt där björkar och lönnar lyfte barrskogens tyngd och lät sjöns vatten blänka fram mellan höga stammar.
Deras gårdar var stora, några var rika.
Deras åkrar besåddes vår och höst, så som borde ske ; sommaren var bärgselns tid.
Skogen, den långsamma grödan, ansades och sköttes.
I sinom tid kalhöggs den och ny skog planterades.
De levde i en värld, som var bunden av självklara regler : också deras liv styrdes av sådana regler.
Ståndssamhället var på väg att förvandlas ; liberala reformer krävdes på olika områden och på olika sätt.
Europas revolutionsår, 1848, låg mer än en dekad tillbaka i tiden.
De stockholmska marsoroligheterna samma år hade man läst om och förfärats över.
Men inte mycket av oron nådde den stillsamma nejden öster om sjön Groten.
Den nya tiden skulle komma : den kunde inte undvikas.
Trådar skulle brista och andra skulle tvinnas samman, på ett sätt som äldre generationer aldrig kunnat drömma om.
Men ännu levde man sida vid sida i en tillvaro, som följde det ofta citerade ordet : rika och fattiga skola vara ibland varandra ; Herren haver gjort dem alla.
Det var en gudomlig ordning.
Knappast någon i bygden reste ännu invändningar emot den.
Groten var en stor sjö.
Vikar och sund gjorde sitt till för att solen skulle speglas i väldig yta.
De flesta av gårdarna låg vid östra stranden, bara Torshög, den äldsta av dem, karolinergården, låg för sig själv på en kulle i norr.
En gång hade den kallats slott ; det sades inte mera.
Slottet, det var Berg, rikast av alla, längst bort från sjön, på den bästa jorden.
Dimmorna nådde inte dit, surmossarna fanns på andra marker.
Berg var byggt av tegel på hög gråstensfot, också uthuslängorna var murade av väldiga block.
Mellan Torshög och Berg låg Rya, klätt med rödstruken locklistpanel och med smala fönster högt uppe under takskägget.
En vacker gård men inte så ståndsmässig, som dess ägare önskade.
Tuna låg närmast Högshults by vid sjöns södra ände, där kyrka och prästgård fanns, där doktorn bodde och där man handlade i boden.
Men Tuna låg på usel mark, sandig och sank om vartannat och taken, såväl över mangård som uthus, svankade lika betänkligt.
Strödda mellan de stora gårdarna låg backstugor och torp.
Små jordlappar hackades upp till potatis och rovor, linland sådde man ibland, rågen var sädesslaget.
Vetemjöl till finbröd fick man köpa vid helgerna, om man mäktade utgiften.
Get och får var kreaturen, kanske en gris i stian.
En torpare med ko var en besutten man.
Vackrast av alla gårdarna låg Stensvik.
En ljus allé, kantad av dubbla rader björkar, ledde upp till huvudbyggnaden.
De båda små flyglarna ramade in gårdsplanen framför det vita huset med det brutna, svarta skiffertaket.
Trappan mot ingångsdörren var bred och välkomnande.
Där bodde familjen Hardeberg.
1 Ljusen på ömse sidor den höga trymån i salongen flämtade lite och Harriet Hardeberg rynkade pannan åt dem.
Hon figurerade långsamt framför spegeln och tyckte om det hon såg.
Det mandelgröna sidenet i hennes klänning skiftade färg i ljuset från lågorna --- det tog sig bra ut!
Krinolinen satt utmärkt, hennes midja var smärt.
Inte så slank som Julias, naturligtvis, Julia var sjutton år.
Men elegant nog för att väcka komplimanger.
Nu rann ett av ljusen!
Harriet drog förargad gardinerna åt sidan.
Precis som hon trodde, ena fönsterhalvan var inte ordentligt stängd.
Hon tog den lilla silverklockan från blomsterbordet och ringde och Amalia, första husan, kom från matsalen.
Hon jäktade inte, inget jäkt var tillåtet.
Men hon hade två små skarpa röda fläckar på kinderna och Harriet såg det med en belåten min.
En middag för aderton personer och Georgs födelsedag till!
Då skulle tjänstefolket ha händerna fulla, hade de inte det, var det husmoderns fel.
--- Stäng fönstret, Amalia.
Hon kunde ha gjort det själv, men det anstod henne inte.
Det hörde till Amalias plikter att se till att salongen var i ordning.
Färgen steg i husans kinder, men hon stängde fönstret snabbt och ljudlöst.
--- Vill frun att jag ska byta ut ljuset ? --- Det har inte runnit så mycket.
Det spelar ingen roll.
Mer än skymning är det ju inte heller --- Amalia behöver inte dra gardinerna så noga för.
Harriet log och hennes ansikte --- lite långt, inte helt regelbundet, men vackert --- blev muntert och ljust.
Amalia log ofrivilligt tillbaka, mitt i nigningen.
Fiken, andra husan, skulle nog få höra ett sanningens ord för att hon slarvat med fönsterna.
Och egentligen kunde ju frun själv ha sträckt ut handen för att stänga, lika väl som för att ringa.
Men ändå ... Hon hörde sin husbondes steg och försvann med ännu en nigning.
--- Georg!
sa Harriet.
Hennes leende blev annorlunda, rodnaden spred sig över hennes kinder och hals.
Det var väl inte riktigt tillbörligt att känna så här för sin äkta man!
Tanken flög genom hennes huvud.
Aderton år hade de varit gifta : tre barn hade de tillsammans.
Och de borde ha hunnit stadga sig.
Georg fyllde fyrtio i dag.
Omedvetet tänkte hon detsamma som sin husa nyss : men ändå ... --- Min nådigaste!
Georg Hardebergs bruna blick gled över Harriets hela uppenbarelse och hon kände rodnaden bränna djupare.
Den där glimten i hans ögon hade hon aldrig kunnat motstå.
Det var väl den, som fick hennes blod att bulta allt snabbare.
Så såg man inte på sin hustru, så såg man på sin älskarinna!
Nå, hon var bådadera!
Hon skrattade förtjust och slog armarna om hans hals.
--- Så ståtlig du är på din födelsedag, sa hon.
--- Det vackraste har du inte sett ännu!
Det är att betrakta som en hyllning till dig.
Han öppnade sin eleganta frack, slog upp den med en vid gest.
Ett kritvitt skjortbröst och en glittrande väst ... Harriets skratt blev uppsluppet.
--- Mitt siden!
utbrast hon.
Mitt gröna siden!
--- Kärlekens färg, sa Georg belåtet.
När jag såg din nya klänning, skyndade jag mig genast att beställa en väst i samma tyg.
Vad tycker du ? --- Våra gäster kommer att tro att vi har fått tyget till partipris!
Harriet skrattade åt sin lustighet.
Georg stämde in.
Men glimten i hans ögon var borta ; leendet var pressat.
Var det nu något att ta illa upp ? Ett skämt var det ju, ingenting annat.
Det visste väl hela världen att familjen Hardeberg inte behövde se på pengar ? Harriet vände sig mot spegeln igen, fuktade pekfingrarna och strök sig över ögonbrynen.
--- Det är på tiden att Julia kommer ner, sa hon lite kort.
Hennes rödblonda, rika hår låg i slät frisyr kring huvudet ; ingenting fick förta intrycket av den böljande vidden i krinolinen.
Men de långa lockarna i nacken hade rufsats lite, då hon slog armarna om Georg.
Det kunde hon lika gärna ha låtit bli, om han skulle vara en tråkmåns!
--- Nästa år kan Wilhelm och Gustaf vara med också, sa Georg.
Då är de sexton år.
--- En sextonårs pojke är en barnunge, svarade Harriet spetsigt.
Män utvecklas senare, som man väl vet.
Julia är redan sina sjutton fyllda --- förresten undrar jag ... Hon teg och bet sig i läppen.
--- Grubbla inte rynkor i din vackra panna, svarade hennes man och lutade sig fram mot spegeln för att rätta till kravatten.
Hans röst var sig lik igen, gäckande, dämpad, mörk.
Harriet suckade lättad.
Misstämningen, den hade väl varit en inbillning bara.
--- Carl Adam har redan bett att få göra visit.
I morgon, efter festen.
Mycket hänsynsfullt : de unga vill lämna den här dagen åt dig och mig.
Men jag tror vi kan anse vår dotter i hamn.
--- Och Julia då ? Vad har hon sagt ? --- Ingenting ännu.
Men titta på henne!
Här kommer hon.
De vände sig inte om, de stod tillsammans och såg Julias spegelbild komma emot dem inne i den höga trymån.
Det gick en egendomlig känsla genom Harriet --- var det fel, var det ett dåligt omen att se någon så : som från ett främmande land, som från en värld av speglar ? Nej, vad gick det åt henne i kväll ? Julia var ung och söt och hennes klänning var en dröm.
Harriet vände sig om och log mot sin dotter.
--- Mycket bra, sa hon.
Mycket klädsam, lilla vän.
Julia tog ett danssteg och krinolinen vippade övermodigt.
--- Det är ändå bara sjutton volanger, sa hon.
Kejsarinnan Eugenie hade etthundratre stycken på en klänning i vit atlas.
Jag läste om det i tidningen.
--- Nåja, du ska ju inte heller bli kejsarinna, föll Georg in.
Men jag har blivit ombedd att ta emot en viss visit i morgon.
Det gäller en förfrågan --- om den blivande friherrinnan von Fering ... Julias rodnad sköljde över ansikte och hals.
De grågröna ögonen, Harriets ögon, blev runda och blanka av förtjusning.
--- Pappa!
Är det riktigt, riktigt säkert ? --- Riktigt säkert.
--- Skynda er, sa Harriet brådskande.
Jag hör de första gästerna i hallen.
Ställ dig på andra sidan pappa, Julia.
--- Ska jag niga ? frågade Julia i en ängslig viskning.
Nu, när jag i alla fall snart ... --- Naturligtvis!
Du är inte gift ännu.
Seså!
Julia neg.
Allra djupast blev hennes reverens för baronen och friherrinnan von Fering, onkel Edvard och tant Cecilia.
Carl Adam kom i deras släptåg och ett lycksaligt rus grep Julia.
Den ståtligaste löjtnant en flicka kunde drömma om!
Och han var hennes löjtnant.
Så blå ögon han hade!
Så de lyste emot henne!
Han måste verkligen --- ja, han måste tycka att hon var söt ... Julias hjärta dansade en vild galopp, men Cecilia von Fering slog ihop sin lornjett med ett litet klick och Julia gjorde hastigt sin hand lös från Carl Adams grepp.
Men den heta rodnaden låg kvar över hennes ansikte och Carl Adams mor gav henne en skarp blick.
En söt flicka, det måste man medge.
Naturligtvis alldeles för ung ännu, något äktenskap kunde inte komma på tal det närmaste året.
Vid nitton var det tids nog.
Förstås, det var ju det att hon var ofrälse.
Men andra fördelar hade hon, å ja, många nog.
Lilla Julia skulle ha förstånd att sätta värde på en titel och på den bakgrund Torshög gav --- inte för det att Stensvik stod efter i storlek, men Torshög hade aldrig varit i annat än frälsehand!
I gengäld skulle flickans hemgift --- nåja, allt det där kunde man fundera över sedan.
Herrskapet von Fering drog sig lite åt sidan.
De gäster, som nu trängdes framför värdfolket, skulle hövligt komma fram för att hälsa också på dem, skulle passera revy också inför deras ögon.
Cecilia iakttog alla.
Sina tankar hade hon för sig.
Kyrkoherde Reinius hade tagit med sig alla sina tre döttrar, både Sara, Leah och Rebecka.
Mera bibliskt kunde det väl inte bli ? Man undrade just om salig Ottilia en gång i världen hade haft något att säga till om vid det valet.
Nå, var och en hade sitt kors.
Nu kom Fredrik och Matilda Crona på Berg.
Matilda såg inte frisk ut, kunde just undras vad som fattades henne ? Och Fredrik bullrade fram som vanligt --- godmodig och snäll var han säkert men mycket stil hade han inte.
Var alla människor i trakten bjudna ? Stort kalas, minsann.
Nåja, de hade råd till det och även en elegant blev så småningom fyrtio år ... Samma tyg i Georgs väst som i Harriets klänning!
Lite tokiga hade de båda alltid varit.
--- Se, se, jag tror kära Harriet har snålat in på kjolvidden, utropade godsägare Crona i samma ögonblick.
Inte för att det skulle skada, stilig som alltid, vår värdinna!
Men tyget klär allt Harriet bäst, inte sant, kära bror ? Skulle det trampas i klaveret, då kunde man lita på Fredrik Crona!
Cecilia von Fering dolde sitt småleende bakom solfjädern och såg Georg bli svart i ögonen.
Tappa humöret gjorde han väl inte ändå ? Du min skapare, han var ju värd!
Matilda Crona stack sin hand under mannens arm.
Herrskapet de Mathieu på Rya stod i tur att hälsa ; deras komplimanger och förtjusta franska utrop fick Georg på gott humör igen.
Så franskt, så franskt, tänkte Cecilia spetsigt.
Hundratals år säkert, sedan familjen invandrade hit.
Och även om Henri är döpt till sitt i, så vet då jag att Emilie var Emilia, ända till dess att hon dansat två valser med sin fransos.
Hm!
Ja, kan det glädja, så varsågod.
Och Marguerite har de med sig.
Tanig, det är vad det barnet är.
Nej!
Var verkligen alla Lejonen på Tuna inbjudna ? Det förstås, det var inte alltid så lätt att skaffa kavaljerer till de tre prästgårdsflickorna, men bevars väl.
Några duvungar var de ju inte längre och två damer på samma herre hade man väl varit med om förr.
Men här kom majoren Oscar själv trampande och sina långa drasuter, både Sven och Karl hade han med sig.
Hade det verkligen varit nödvändigt ? Harriet log och bugade som förut, men i sitt hjärta tyckte hon detsamma som Cecilia von Fering.
Majoren på Tuna tillhörde inte hennes favoriter ; säkert var att hon inte heller tillhörde hans.
Han förstod sig helt enkelt inte på det motsatta könet ; från honom hörde man aldrig en komplimang.
Men Georg satte värde på honom.
Nåja, nu var han här.
Och nu stod Petter, Georgs betjäntpojke, och bugade i den öppna dörren till matsalen.
Allt var i ordning, allt skulle bli lyckat.
Så som det alltid brukade bli.
Harriet tänkte inte mera på majoren Lejon.
Hon stod rak och elegant vid Henri de Mathieus arm och såg sina gäster defilera förbi in till bordet.
Georg i spetsen med Cecilia von Fering, den förnämsta damen i sällskapet och dessutom blivande släkt.
Emanuel Reinius med Matilda Crona, Edvard von Fering med Sara Reinius, prästens äldsta.
Oscar Lejon med Emilie de Mathieu --- inte mer än rätt åt henne!
Fredrik Crona med den lilla magra Marguerite de Mathieu --- han kastade en lång blick efter Julia, men å nej!
Karl och Sven Lejon med Leah och Rebecka Reinius.
Och så till sist Carl Adam von Fering med Julia ... En varm ström av lycka gick genom Harriets bröst, då hon såg sin dotter gå förbi, så ung, så vacker ... Hon log mot Henri och slöt upp bakom Julia och Carl Adam.
Musernas tal eller två gånger talet --- flera skulle man inte vara till bords.
Aderton personer, det var idealiskt.
Lagom för konversation, lagom för perfekt uppassning.
Harriet koketterade med sin kavaljer, men hon gjorde det utan att för ett ögonblick låta något av serveringen passera obemärkt.
Georg hade tränat sin betjäntpojke Petter till fulländning som vinkypare.
Gud give Petter hade lyckats lika bra med att dressera kuskens äldste, som fått klämma in sina nävar i vita bomullsvantar och vars renskrubbade öron lyste röda som solnedgången!
Nåja, på de båda husorna Amalia och Fiken kunde man lita, på de två hyrda serveringsmamsellerna också.
Fattas bara annat!
Och i serveringsrummet assisterade soldatänkan Bengta Bäck.
Bengta hjälpte alltid till vid alla kalas.
Hon var som en klippa för de hönsiga pigorna och nervösa servitriserna.
Hon var värd sin vikt i guld.
Harriet smålog belåtet.
Också konversationen kom genast i gång.
Ett tecken så gott som något till att gästerna trivdes.
--- En sådan evinnerlig tur att käre bror inte lät sig födas fjorton dagar tidigare, ropade Fredrik Crona och lyfte sitt glas.
Hovsorgen, min bäste, hovsorgen.
Nu är tre anständiga veckor iakttagna.
Salig majestätet gick ju hädan den åttonde --- säkerligen med tanke på att vår värd skulle få fira sin dag med glädje.
--- Nånå, nånå, sa kyrkoherde Reinius milt förebrående.
Oscar I, den käre hädangångne, var en god konung och ... Han blev avbruten av Edvard von Fering.
--- Man kan undra om det ska väntas tolv år på kistan den här gången också.
Carl XIV Johans sarkofag blev ju färdig först för tre år sedan.
Ja, ja, porfyrverket i Elfdalen får sin goda bärgning.
--- Jag tänker på de arma karlar, som släpade monstret ner till Gefle genom alnsdjup snö, utbrast Sara Reinius och hennes blå ögon blev runda av indignation.
Man kan undra om de fick sin bärgning av det slitet.
Hon vände sig mot baronen, men det var Cecilia von Fering som svarade i sin mans ställe.
--- Min söta vän, medlidande med den fattiges villkor är naturligtvis alltid på sin plats.
Men efter vad jag har hört drogs sarkofagen på rejäla slädar och gled ganska lätt längs vägarna.
Och karlarna lär ha gjort sig både muntra och tillfreds.
Sara pressade ihop läpparna men sa ingenting.
Mot friherrinnan redde hon sig inte.
--- Jag skulle skaffa mig min bärgning vid guldfälten i Californien, sa Harriet med hög och munter röst.
Det fick inte bli ens minsta antydan till meningsmotsättningar.
Inte vid hennes middag.
--- Om jag vore en ung man, det förstås, tillade hon och möttes av chevalereska protester från alla håll.
--- Min bästa, min charmantaste!
utbrast Henri de Mathieu.
Le bon Dieu bevare oss från en sådan metamorfos.
--- Men det påstås att två unga gossar ganska nyligen kunnat skicka hem mer än trehundra riksdaler till sina föräldrar, fortsatte han.
En enda veckas förtjänst!
Sannerligen en vacker gåva, om man nu har förstånd att göra ett rätt användande av den.
--- Man kanske rentav skaffade lite mat och kläder, sa Matilda Crona stillsamt och Sara Reinius gav henne en överraskad och glad blick.
--- Griller, sa baron von Fering barskt.
Den som arbetar i sitt anletes svett får också sitt dagliga bröd.
Men den som gapar över mycket ... --- Vi har väl också våra guldfält, sa plötsligt Karl Lejon och blev röd om kinderna inför de förvånade blickar som vändes emot honom.
Majorens båda söner talade inte i onödan ; inte heller brukade de falla vuxet folk i talet.
--- Vi har sjömalm och torv här i Småland, vi har kolfälten i Skåne.
Och nu byggs det järnvägar.
Bara för några dagar sedan öppnades sträckan mellan Höör och Sösdala --- det betyder att man kan färdas med ångvagn från Malmö till Sösdala, nästan genom hela Skåne.
Det betyder fäderneslandets förkovran och ... --- Den ska du tiga om, pojke, sa Oscar Lejon bryskt.
Av den begriper du ingenting ändå.
Harriet kastade en snabb blick på Julia och Carl Adam.
Den alldeles rätta stämningen blev det trots allt inte på festen.
Vad tänkte de båda månne ? Men hon behövde inte oroa sig.
Julias ansikte rodnade vackert över den blekblå klänningen.
Hon lyssnade till Carl Adam, inte till någon annan.
Det var bra, det var som det skulle.
Och pojken var verkligen ståtlig i livgardets mellanblå uniform.
Den blåvitrandiga ståndkragen tyckte Harriet inte om --- den liknade för mycket hennes egna husors sommarklänningar!
Men de vita epåletterna klädde.
Nej, nu försummade hon samtalet.
Vem hade sagt vad ? --- En horribel satsning, dundrade Edvard von Fering just.
Gruvdrift kan passa i England, där man av ålder vet något om kolflötsernas storlek och djup.
Men här i landet vore det oförsvarligt att ... --- Bästa bror, bästa bror!
Oscar Lejon höjde rösten.
--- Endast den djärve vinner spelet.
Om den djärve med sig förenar kunnande och kapital.
--- Kapital, det var ordet!
Kapitalförstöring vill jag kalla det.
Några dårar lär till och med ha mutat in områden högt uppåt Söderåsen, där enklaste geolog kunnat avråda.
Tro mig, den som tar upp schakt i den terrängen, han gör det för att begrava sina pengar, ingenting annat.
Major Lejon skiftade färg, blev blå ända upp i pannan.
Nej, detta gick inte an, man måste byta samtalsämne.
Att inte Georg ryckte in till hennes hjälp, han som hade ordet i sin makt och kunde turnera det mesta till ett skämt.
Harriet såg vädjande på sin man, men hans ögon mötte inte hennes.
En rysning löpte längs hennes rygg, hennes händer blev iskalla.
Så blek han var ? Vad var det som stod på ? Ett dovt, långdraget mullrande avbröt hennes oroliga tankar och hon drog en suck av lättnad.
Åskan!
Naturligtvis!
Hela julidagen hade varit kvalmig och tung, inte undra på att utbrottet äntligen kom.
Men stackars Georg!
Måtte han bara kunna behärska sig tills middagen var över.
Hans fyrtioårsdag fick inte bli ett fiasko.
Det var synd om den som led av en sådan oresonlig rädsla.
Men ändå var Harriets lättnad så stor, att det kändes som om ett fysiskt band kring hennes hjärta plötsligen brustit.
Åskan var det, som gjort Georg så blek och tyst!
Åskan var det, som tryckt hennes eget sinne!
Ingenting annat hade ju hänt, ingenting hade sagts.
Harriet nickade, när betjänten lyfte ett frågande ögonbryn och det bröt ut applåder, när krokanen bars in.
En ståtlig krokan, krönt av Georgs namnchiffer och årtal.
1859 stod det i sirlig sockerskrift.
Det skarpa ordbytet ville alla glömma nu ; både Edvard von Fering och Oscar Lejon fick verkligen besinna vad som krävdes av goda gäster.
Nu ville man inte tänka på det mera!
Alla försåg sig rikligen av krokan, glass och smultron.
Skogssmultron minsann!
Deliciöst.
Hade kära Harriet avtal med tomtar och troll, eftersom hon lyckats skaffa sådana mängder ? --- Å, inte jag, log Harriet.
Men kanske Bengta Bäck och hennes Anna.
De har plockat på skogen hela dagen till vår glädje.
Och smultron är födelsedagsbarnets älsklingsrätt!
Ett nytt mullrande ljöd, men avlägsnare denna gång.
Harriets leende blev lyckligt och lätt.
Naturen själv var barmhärtig mot Georg ; ville inte förstöra hans dag.
--- Ma chère amie, vilken fest!
Henri de Mathieu bugade sig över Harriets hand.
Taffeln var bruten och Harriet stod mitt i salongen, omgiven av sina gäster.
Nu skulle kaffet serveras och sedan förfriskningar.
En pianomamsell och en violinist hade beställts ut ifrån Växjö, litet dans måste man ha.
I fransäs och vals rörde sig alla, även om polkan mest var för ungdomarna.
Harriet älskade att dansa.
Allra helst med Georg ; ingen var en sådan valsör som han!
Men båda hade sina plikter som värdfolk.
Georg måste föra också Emilie de Mathieu i dansen, Harriet räcka handen åt Sven Lejon, nitton år och blyg som en konfirmand.
Men i wienervalsen som spelades för Georg fick de äntligen sväva ut tillsammans.
--- En applåd!
ropade Fredrik Crona, när de andra dansande drog sig åt sidan och lät värdparet få golvet för sig själva.
--- En applåd för de lyckliga!
Fredrik var en raring, tänkte Harriet.
Så klumpedumpig han kunde vara ibland --- dessemellan kom ändå hans öppna snällhet i dagen.
Hon såg sig omkring på sina gäster.
De bildade en ring om henne och Georg och de log ; till och med Oscar Lejon såg mindre trubbig ut än vanligt.
Och de båda unga --- å, det högg till i hennes hjärta av lycka, när hon såg Julia och Carl Adam.
Julia höll ännu handen under sin kavaljers arm och hennes ögon strålade.
I morgon skulle Carl Adam vara hennes fästman!
I morgon öppnade sig himmelrikets portar för deras älskade barn.
Gud!
Vad livet var underbart!
Harriet var fylld av lycka, ännu när den sista vagnen rullat bort i den grådunkla sommarnatten.
Georg, Julia och hon själv stod kvar ute på trappan en stund.
--- O, mamma, sa Julia med en förtjust suck.
O, mamma, jag tror inte jag har varit så lycklig i hela mitt liv.
--- Käraste ... började Harriet, men hon tystnade, när ett par horisontblixtar plötsligt flammade till långt borta och ett dovt mullrande rullade fram över skogen, växte och kom närmare.
Hon kastade en snabb blick på Georg, men han vände sig bort.
--- Det var en förtjusande fest, sa han.
Tack, båda två.
Men jag tror att jag kryper till kojs nu.
Harriet kunde höra på rösten att den paniska åskrädslan kom över honom igen.
Vad kunde man göra ? Vem hindrade ovädret ? Ingenting kunde man ta sig till, mer än att låta allt dra över och det kunde ta sin tid.
Fångades åskan upp av Getåsen, då fick man höra den springa av och an i timmatal.
Hon vände sig om och låtsades inget märka.
Det var som en sjukdom, men öppet kunde hon inte visa sitt medlidande ; inte när Julia var med.
Det vore en chikan för hennes far.
--- Ja, gå du till sängs, sa hon bara i lätt ton.
Det är bäst att du också går upp, Julia.
Du måste vara vacker i morgon med.
Hon gav dottern en snabb kindkyss och fortsatte : --- Jag tittar till köket och matsalen ett ögonblick, sedan kommer jag också.
Men i köket var allt prydligt, väldiskat och stilla.
Amalia och Fiken satt i kokerskans kammare och nickade sömnigt.
Harriet skickade dem alla till sängs.
Ett ögonblick undrade hon om Bengta fått en rejäl korg smakbitar med sig hem, när hon gick.
Nåja, annars kunde det ordnas i morgon.
Hennes lille Andreas skulle nog bli glad för några godsaker.
Harriet tog sitt nattljus i handen och gick genom den tomma matsalen, förmaket och salongen.
Doften av fest och glädje låg kvar i hela det vackra huset.
Från biblioteket kom ännu ett stråk av utsökt cigarrök.
Den satte sig i gardinerna, det var sant, men det var ändå en speciell doft --- spännande, lite eggande.
Harriet rodnade hett.
Sådana tankar --- hon, en mogen kvinna med vuxna barn.
Men hon blev stående stilla i den tysta salongen.
Om Julia fick all den lycka och glädje tillsammans med Carl Adam, som hon själv fått med Georg ? Det åtminstone kunde man tänka och önska!
Det behövde man inte rodna för.
Hon gick uppför den mörkbonade trappan till sängkammaren på andra våningen och leendet låg kvar över hennes läppar.
Men i samma ögonblick hon steg över tröskeln flammade hela himmelen upp i ett blåvitt sken och det dova mullrandet steg till ett larm, som ifrån helvetets portar.
--- Den slog ner ... flämtade hon.
Hon brukade inte vara åskrädd, inte heller var något av barnen det.
Men ljuset darrade i hennes hand nu och hon skyndade att sätta det ifrån sig.
Georg, den arme Georg!
Åskan marterade honom, gjorde honom sjuk.
Å, kunde hon inte hjälpa!
Han hade dragit den tunga kudden över huvudet, men hon kunde se hans axlar darra.
Å, Georg : glad, ståtlig och stark --- och så förvandlad till ett skräckslaget barn, när naturkrafterna bröt ut.
--- Jag kommer, viskade hon tätt intill hans öra.
Jag kommer till dig.
Var inte rädd, Georg, det är inte farligt när vi är två.
Hon kastade kläderna av sig och drog nålarna ur håret.
Det föll tungt ner över hennes axlar, då hon kröp under det röda sidentäcket och tog honom i sin famn.
Hon försökte hålla för hans öron, så att han inte skulle höra de dova knallarna, fortfarande rakt ovanför deras huvuden, rakt ovanför Stensviks brutna skiffertak.
Var det kunde ha slagit ner någonstans ? Inte här på gården i alla fall ; vällingklockan skulle då genast ha väckt upp drängar och pigor till vattenkedjan.
Hon skulle ha hört det genom ovädrets dån.
Men det fanns ingenting att göra ; man måste uthärda bara.
Fast nog var det lätt att tro på åskguden Tor och hans bockar, när mullrandet drog fram över hus och hem.
--- Det är snart över nu, viskade hon mjukt.
Käraste, käraste.
Hon bäddade in honom i sin värme, försökte ge honom av sin trygghet.
Han vände sig mot henne, gömde sitt ansikte vid hennes hals, pressade sina torra läppar mot hennes axel.
Inom henne vek medlidandet för längtan ; hennes blod dunkade häftigt.
Hon hörde inte mera det dova mullret, som sakta drog längre och längre bort.
--- Harriet, viskade han.
Min älskade --- min ljuvaste ... Hans röst var hes, men nu var det inte skräcken, som gjorde den sådan.
Hans händer smekte hennes kropp, hennes längtan var också hans.
De lyckliga, ringde det för Harriets öron.
Fredrik Crona hade sagt det : de lyckliga!
Å, ja, han hade rätt.
Ett rop trängde fram ur hennes strupe, då hon kom sin man i möte, ett rop som från en fågel i flykt uppåt --- uppåt --- allt högre ... När fulländningens ögonblick var över, låg hon orörligt stilla med sitt huvud mot hans axel.
Om det som hände i hennes kropp visste hon ännu ingenting.
2 Men efter natt kom morgon.
Harriet stod i sitt fotsida nattlinne vid det öppna fönstret och såg ut.
Det strömmande regnet på efternatten hade tvättat trädgårdens grönska och strött grusgångarna med rosenblad.
Det doftade våt jord och ren luft och julisolen hade hunnit en bra bit upp på himmelen.
Georg sov i sängen bakom henne.
Han brukade sova länge efter åskväder ; det var som om hans sinne bara långsamt hämtade sig från chocken.
Och själv tassade hon på tå sådana mornar, lät honom vila.
Men den här morgonen ... Hon såg ner på sina skrynkliga spetsar.
De prydliga små knapparna vid slån fram på bröstet stod alla öppna ; hon skyndade sig att knäppa dem men fumlade med sina nyvaknade fingrar.
Hennes lemmar var tunga.
Hon drog djupt efter andan, ville känna den andra tyngden, fulländningens tyngd, som hon ännu kom ihåg med hela sin kropp.
Men det var inte den hon kände.
Det var en annan, en halvt irriterad, halvt skamsen tyngd.
De hade inte varit det minsta försiktiga.
Om någonting skulle hända ? Hon var trettisju år, hon hade snart vuxna barn, tre stycken.
Det räckte bra med dem.
Georg och hon borde kunna tänka längre än näsan räckte!
Men plötsligt log hon för sig själv och läpparna mjuknade.
Sådant här var det som hände, när man älskade sin man.
Och skulle något ha hänt, då fanns det ju bot att söka.
Hon kom mycket väl ihåg hur modern och hennes väninnor ibland viskat med varandra om heta bad och hopp från höga chiffonjéer.
Det fanns drycker att ta in också : en liten prydlig enbuske, sävenbom, odlades inte enbart som dekoration i många herrgårdsträdgårdar.
Ett te på dess kvistar ansågs blodrenande, var väl mera än så ... Starkare medel fanns också.
Harriet blev blek vid minnet.
Hon kom ihåg Agda!
Den arma pigan, som dött förgiftad framför hennes ögon, sedan hon ätit fosfor från tändstickorna vid spisen.
Den fattigas utväg, när kloka gummors råd inte hjälpte.
Det hade hänt under Harriets och Georgs första äktenskapsår : hon hade inte haft en aning om att sådant kunde ske.
Läkaren hade inte kunnat ge någon hjälp, allt var för långt gånget, och den arma flickan hade skrikit högt i sina plågor.
Till sist, mot slutet, stönade hon bara, som ett sjukt djur.
Harriet mindes den skarpa löklukten omkring henne och mindes vad den andra pigan förskräckt stammat fram : att hon vaknat på natten och sett Agdas spyor glänsa i mörkret, som av ett eget ljus ... Den som drabbades så, måste haft sin umgängelse med Den Farlige, vars namn man inte vågade nämna.
Georg sträckte sig sömnigt i sängen bakom henne och Harriet vände sig lättad om.
Var det nu något att stå och minnas : den stackars pigans död i enfald och okunnighet ? Hon manade bara fram spöken!
Och det just i dag, när Carl Adam skulle komma med sin propos till Julia.
--- God morgon, min sköna, sa Georg och knölade samman kudden under huvudet för att kunna se henne bättre.
Vad funderar du över ? --- Julia, svarade Harriet och satte sig ner på hans sängkant.
Eller rättare sagt : Carl Adam och Julia.
De såg på varandra och log.
Georg sträckte ut handen och grep om hennes.
--- Hon blir en fin friherrinna, sa han.
En av de bästa, skulle jag vilja påstå.
Hon är din dotter.
--- Men de är lite högfärdiga, både Cecilia och Edvard, funderade Harriet.
Om de låter henne känna ... Hon tystnade.
Det hade varit lite svårt ibland för dem båda, för Georg och henne själv, att vara de enda ofrälse bland godsägarna i trakten.
Nåja, de Mathieus franska grevetitel var väl ingen riktigt säker på, fast ingen heller kunde bevisa motsatsen.
Men von Ferings, Cronas och Lejons satt alla säkra i sadeln.
Emanuel Reinius var heller inte av adel, det förstås, men det var en annan sak.
Förresten, fanns det inte något som kallades " det andliga frälset " ? Men det tog väl slut med Gustaf Vasa om hon mindes rätt.
--- Sjutton år, sa hon sedan långsamt.
--- Snart aderton, fyllde Georg i.
--- Så bråttom behöver vi ju inte ha ? --- Det är inte vi som har bråttom nu, det är de unga.
Georg log retsamt, men Harriet gjorde en liten min.
Ofrivilligt flög hennes tankar tillbaka till natten.
Om det blev så --- Julia i brudstol och hennes mor i barnsäng ... Nej, nej, dumheter!
--- Stig upp nu, sa hon och drog honom i håret, då hon reste sig.
Det är stora ljusa dagen redan, inte spår av ovädret.
Hon bet sig i läppen.
Det var inte snällt att påminna Georg om vad som varit, säga saker, som kunde få honom att minnas åskan och sin egen rädsla.
Men det föreföll inte som om han hört.
Han stack visslande benen ur sängen och Harriet gick in i det lilla toalettrummet bredvid sängkammaren.
Fiken hade burit upp kannor med varmt och kallt vatten, så som hon brukade göra varje morgon, och det ångade lätt från baljan bredvid tvättstället.
Harriet tog en avrivning varje morgon, så var hon lärd från sitt föräldrahem och den vanan hade hon fört med sig till Stensvik.
Hon visste mycket väl att det ansågs excentriskt, men det brydde hon sig inte om.
I allmänhet borde man lite till mans tänka mera på att människan hade sin doft ... Hon valde sin bruna linneklänning med den broderade kragen.
Lite blek var hon allt ännu!
Hon bet sig i läpparna och gned kinderna med en grov handduk.
En kvinna som skulle ta emot sin dotters friare måste ge noga akt på sitt yttre.
Likaså på dotterns --- men Julia kunde man lita på!
Hon hade god smak.
Den blekblå klänning hon haft i går hade lockat fram de glittrande färgstänken i hennes ögon och den alldeles speciella fräschören över hennes hy.
Sjutton år!
Harriet lutade sig fort fram mot spegeln och drog med en knyck ut ett silverstrå som lyste vid tinningen.
Evigt ung var ingen.
Det skulle hon hålla i minne.
--- Fegis, fegis!
skrek en gäll målbrottsröst utanför och hon vände sig mot fönstret.
Det var Wilhelm ; den rösten tog man inte miste på.
Båda pojkarna var i målbrottet, men Gustaf halkade sällan över i den skrikiga falsetten.
Och det var alltid Wilhelm som ledde, som sprang före, som fann upp alla streck han kunde.
Det var som om han till varje pris måste pröva allt, måste utmana allt.
Hon hade lite besvär med fönsterhakarna, men till sist lyckades hon få upp dem.
Precis som hon trodde!
Wilhelm, praktiskt taget uppe i toppen på en av de gamla lindarna, parkens stolthet --- och vad var det för ett rep, som hängde därifrån ? Hon flämtade till, när hon såg sin son plötsligt svinga sig ut som en apa i en lian.
Lindarna var drygt tjugo meter höga, ett fall därifrån vore mer än riskabelt.
Och dessutom, träden hade nyss stått i sin fulla blom, de var en prydnad och en glädje.
Hon ville inte ha några grenar brutna i dem för en dumdristig pojkes skull.
Hon öppnade dörren till sängkammaren.
--- Jag är färdig här nu, Georg, sa hon.
Det finns gott om varmvatten kvar och vill du ha mer, kan jag ringa på Fiken.
Men Georg stod redan i skjorta och byxor och striglade sin rakkniv.
Harriet bet sig i läppen.
--- Sedan vill jag bra gärna att du talar ett allvarsord med Wilhelm, sa hon, kortare i tonen än vad hennes mening varit.
Han klättrar som en apa i lindarna och utmanar Gustaf att göra likadant.
--- Men det gör inte Gustaf, sa Georg trankilt.
Han är så förståndig.
Det låg någonting under det där, men Harriet låtsades inte höra.
Det var ju sant : Gustaf var förståndig och tänkte sig för.
Var nu det så fel ? Wilhelm tänkte å andra sidan inte alls.
Och det var inte bara det --- inte bara pojkaktig djärvhet!
--- det var också något annat, något, som hon inte förstod sig på.
En djup rynka skar in mellan hennes ögonbryn.
Wilhelm hade ett sätt att se på henne ibland, på dem alla för den delen, med en absolut uttryckslös blick i sina ögon.
Alltför ljusa blå ögon, alltför långt isär --- Harriet vände sig mot spegeln och mötte sin egen grågröna blick, tänkte på Georgs bruna.
Julia och Gustaf hade båda fått hennes färger, varifrån kom Wilhelms blekblå ? Georgs mor kanske ? Sigrid Hardeberg, som Harriet aldrig råkat, som ingen berättade något om ? --- Jag vill i alla fall be dig att du tar itu med pojken, sa hon och sköt tankarna ifrån sig.
Det må vara att de har ferier från läsningen nu, men det får vara måtta på upptåg ändå.
--- Jag lovar, sa Georg och log mot henne bakom rakskummet.
Bara den där rynkan försvinner från din vackra panna.
Och bara det får vänta tills Carl Adam varit här ; vi kan inte visa humör i hans närvaro.
--- Nej, nej.
Harriet log mot honom.
Hon hade så när glömt det glada, som skulle hända, glömt det för en övermodig pojkvalps skull.
Och kanske det inte var så farligt med Wilhelms vilda lekar heller.
Trots allt var ju pojkarna barn ännu.
Och Gustaf kunde vara lillgammal ibland, det hade Georg rätt i.
Hon småsjöng för sig själv, då hon gick ut i matsalen och kastade ett öga på frukostbordet.
--- Fiken kan ringa första gången nu, sa hon till flickan, som lade fram servetterna.
Jag tror pojkarna behöver tid att tvätta händerna ordentligt före maten.
--- Ja, frun.
Fiken lät gong-gongen gå från trappan åt trädgården och sedan skyndade hon sig in igen.
Hon hade sina egna skäl att hålla sig undan, då de unga herrarna kom.
Julia vände sig sakta runt framför spegeln uppe i sitt rum.
Fischyn satt som den skulle, den grönblommiga sommarklänningen var den hon älskade mest.
Hon var fullt i ordning för Carl Adams visit.
Om bara inte hennes hjärta bultat så hårt och hennes händer varit så kalla.
Om hon sträckte fram en kall och stel hand emot honom, vad skulle han tänka då ? Att hon var en isbit, en fisk!
Hon svalde hårt, men strupen var så torr att den värkte.
Å, i går hade allt varit så annorlunda, då hade hon inte varit medveten om annat än skratt och jublande säkerhet.
Carl Adam hade smekt henne under dansen, mycket snabba, mycket försiktiga smekningar.
Tant Cecilia fick ingenting märka.
Inte för ett ögonblick skulle hon få tänka att Julia Hardeberg inte förstod att skicka sig.
--- Julia Hardeberg --- Julia von Fering ... Hon sa det halvhögt för sig själv, ville vänja sina läppar.
Ett vackert namn, men främmande ännu.
Det skrämde henne lite.
Man bytte namn, man bytte liv.
Man skulle inte längre vara herrgårdsfröken, man skulle vara den unga friherrinnan på Torshög.
Vad fanns kvar av en själv då ? Bara det egna, bara namnet Julia.
Hon satte sig ned vid toalettbordet och strök kjolen slät under sig.
Inne i det ovala glaset såg hennes gröngrå ögon tillbaka på henne.
Vid halsen bultade en liten åder, fort, allt fortare.
Vad hade hon att vara rädd för ? Carl Adam skulle ju vara med henne.
Tant Cecilia skulle inte längre kunna tvinga dem att släppa varandras händer bara genom att slå samman sin lornjett, så som hon gjort i går.
Det där alldeles särskilda lilla klickande ljudet --- nej, inte länge till, kära tant, inte länge till!
--- Julia von Fering!
Hon sa det med större tillförsikt nu.
Inte ville hon heller vara Julia Hardeberg för resten av sitt liv, gå som ogift fröken hemma på Stensvik.
Nå, då så!
Och hon hade ingenting hon behövde skämmas för, hennes bakgrund här hemma var den bästa.
Pappa och mamma var det elegantaste paret i hela trakten, inga andra tog sig så bra ut som de två.
Som de dansat tillsammans i går kväll, när musiken spelade vals ... Julia blev plötsligt blodröd.
Mamma hade sett upp på pappa och hennes ögon och läppar ... Mamma log nästan alltid ; hon skrattade ofta.
Men som i går hade Julia inte sett hennes ansikte förr.
Om det var så att vara vuxen, att ha en man ? Hon svalde ner klumpen, som växte sig tjock i hennes hals.
Om det var för den skull, som tant Cecilia slagit samman sin lornjett med den där lilla smällen --- för att hindra Carl Adam och henne att se på varandra på det sätt föräldrarna gjort ? Tant Cecilia var en gammal häxa.
Julia reste sig fort.
Mamma var vacker, mamma var en fin dam.
Men hon stod plötsligt inte ut med att tänka på henne, inte som kvinna.
Inte hon och pappa tillsammans ... Hon gick bort och rättade till de stärkta vita gardinerna alldeles i onödan.
Hon älskade sitt rum.
Wilhelm och Gustaf delade ännu det stora rummet åt framsidan, det som varit barnkammare, då de alla var små.
Men detta var hennes rum, hennes eget.
Med en pärlgrå, gustaviansk säng, med ett litet stelt möblemang i päronträ och rosafärgad klädsel och med ett toalettbord med spegel i bästa ljuset från fönstret.
Mamma hade gett henne silverborstar och luktflaskor, då hon fyllde sjutton år.
Det lilla skrivbordet hade flyttats till hörnet ; där måste en lampa nästan alltid brinna.
Men läxorna i prästgården var färdiglästa nu.
Och spelläxorna för kantorn övade hon vid flygeln i salongen.
Han gav henne komplimanger för anslag och gehör.
Spela piano skulle man kunna, sådant hörde till ens uppfostran.
Likaså de franska konversationsövningarna.
De Mathieus hade ofta någon ung släkting från Frankrike boende på Rya just för den skull.
Marguerite ansågs ha nytta av det.
Själv skulle Julia också vara tacksam för det tillfälle som bjöds.
Det var åtminstone vad mamma hade sagt.
Mamma!
Julia såg på nytt moderns ansikte framför sig, så som hon sett det i går, rodnande, genomlyst ... Men så ung var mamma inte längre.
Och det var hon själv, Julia, som skulle bli friherrinna.
Mamma var det inte, skulle aldrig bli!
Dit nådde hon inte.
Hon svalde vid den tysta nedrigheten.
Man borde inte tänka så om sin egen mor.
Men det hjälpte henne att känna sig bättre.
--- Fröken Julia!
Fiken neg på tröskeln ; hennes ansikte lyste av barnslig spänning.
--- Det är besök.
Baron von Fering är hos patron.
Frun ville att fröken skulle komma ner.
Hon hade inte hört hans häst.
Eller hade han kommit i vagn ? Det visste hon inte.
Hon skulle ha velat se honom en gång till först, i hemlighet, innan --- innan ... Det kändes som om hon inte kunde komma undan nu.
--- Lilla vän, log Harriet från den svängda soffan i förmaket.
Jag slog mig ner här, salongen är så stor.
Kom och sätt dig hos mig.
--- J-jag tror att jag hellre står.
--- Men barn lilla ? Nervös ? Det är ju Carl Adam.
Det var sant.
Det måste hon hålla i minne.
Det var Carl Adam och det hade aldrig varit någon annan än han.
Vad fanns det då egentligen för pappa och honom att tala om, varför väntade mamma och hon själv här ? Utanför.
Hon frågade.
--- Vad gör Carl Adam egentligen hos pappa ? Vad talar de om ? --- Hemgiften, svarade Harriet och såg upp från sitt broderi.
Inte utan betydelse, inte ens när man älskar varandra.
Men jag tror nog att de kommer överens.
Hon log på nytt, sorglöst som vanligt.
För första gången i Julias liv irriterade moderns leende henne.
--- Hemgift ? sa hon.
Brudköp.
--- Väl snarare tvärtom.
Nej, älskling, inte så, lade hon fort till, när hon såg Julias ögon.
Men en ung kvinna för alltid en hemgift med sig i boet.
När hon kan.
Och det kan du!
Du kommer inte tomhänt till Torshög.
Hon lyfte huvudet lite när hon sa det och lite av samma stolthet uppfyllde plötsligt Julia.
Friherrinna von Fering --- javisst.
Men också Julia Hardeberg.
Och med henne hennes hemgift.
--- Jag ska säga till Petter om champagnen, sa Harriet och reste sig.
Se dig i spegeln, min flicka.
Du är vacker!
Och du är rik.
Carl Adam kan skatta sig lycklig.
Julia tog ett steg närmare trymån.
Hon hade fått färg på kinderna, medan Harriet talat och den grönblommiga klänningen gjorde hennes ögon lockande mörka.
Man kunde se upp på Carl Adam med lite av samma blick som mamma haft --- om man sänkte huvudet och log ... Julia böjde graciöst på huvudet och såg upp genom ögonfransarna, såg långsamt, dröjande, medvetet ... Hennes kinder glödde röda och pulsarna bultade, när Georg slog upp dörrarna mellan bibliotek och salong.
--- Harriet!
ropade han.
Harriet och Julia!
Var har jag mina vackra flickor ? Aldrig kan ni gissa vad Carl Adam och jag har talat om.
Han sträckte ut handen mot Julia, men Julia märkte det inte.
Hon gick rakt fram till Carl Adam och han lutade sig ner över henne för förlovningskyssen, den lätta, den som föräldrarna kunde se.
Ringen var smal, med en smaragd i utsökt infattning, en familjeklenod.
Han trädde den på hennes finger och Julia såg upp på honom, såg så, som hon nyss gjort.
Hans andedräkt blev plötsligt kort ; den fladdrade mot hennes panna.
En makt hade hon, å ja, en makt, stark och berusande ... Också makt var en trygghet.
Georg drog efter andan.
Hans leende var inte längre faderligt och jovialiskt.
--- Det var som tusan, sa han lågt till Harriet.
Hans ögon släppte inte de båda unga.
Men Harriet svarade inte.
En djup rodnad sköljde över hennes hals och kinder.
Det var sant : Julia var inget barn längre, hon var förlovad ung kvinna, hon hade all rätt i världen att se på sin fästman.
Ändå --- den där blicken ... --- Håller du med mig nu ? sa Georg, lågt som förut.
Att det inte bör bli något dröjsmål med det bröllopet ? Harriet hann inte svara.
Petter stod på tröskeln i nyborstat livré och vita handskar, med silverbricka och champagnekylare.
Hon svalde ner vad hon gärna velat säga.
Och fingrarna, som grep om glasets spröda stjälk, darrade inte.
--- För de nyförlovade!
ropade Georg.
Lycka till!
Jag ville det ju, påminde Harriet sig själv.
Jag tänkte det ännu i går : om de får det som vi, samma lycka, samma glädje tillsammans.
Det önskade jag.
Vad är det då jag ryggar för ? Nyss var hon barn, men inte nu.
Nej, inte nu!
--- Älskade båda två, sa hon sedan lugnt.
Allt gott till er.
Min lilla Julia --- käre Carl Adam ... Hon kysste dem båda på kinden, en sval, lätt kyss.
--- Var det nödvändigt att skicka pojkarna med ? sa Georg lite senare och tittade efter ekipaget från Torshög.
Carl Adam och Julia åkte ut för sin första promenad i vagn och Wilhelm och Gustaf satt förtjusta på baklängessätet.
--- Är inte sådana fula tankar lite förlegade ? Litar du inte på din dotter ? --- Jag litar inte så mycket på henne, som jag litar på ormtungorna i trakten, svarade Harriet lite skarpt.
Det ska inte finnas något ont att säga om Julias uppförande.
--- Tut, tut, sa Georg överslätande.
Inte menade jag något illa.
Jag unnade dem bara att få vara lite ifred med varandra.
--- Det får de tids nog.
Och en sjuttonårs flicka är ännu inte mogen att förstå sitt eget bästa.
--- På mogenheten tyckte jag inte det såg ut att vara något fel!
Georg brast i plötsligt skratt, men det fastnade i halsen på honom.
Harriet var tydligen ur humör.
Nåja, hon brukade själv vara den första att märka det.
--- Förlåt mig, sa hon också med en liten grimas.
Visst är jag glad för Julias skull, det förstår du nog.
Men hon är så ung ännu och hon ska kunna hålla Cecilia stången.
--- Ja, där får hon nog kam till håret, instämde Georg.
Fast tusan vet vem som blev luggad, om det kom till ett envig.
Han lade armen om Harriet men drog den till sig igen.
--- Ser man på, vi får flera besök!
Oscar Lejon, så sant.
Det kom en skiftning i hans röst och Harriet var lyhörd för den.
För inte alls länge sedan hade Georg raljerat med Oscar Lejon som med alla deras andra bekanta.
Då hade han aldrig kallat honom för annat än : den bålde majoren och efterlyst hans krigiska erfarenheter.
Men sedan ett år tillbaka hade ljudet i skällan blivit ett annat.
Hon tyckte inte om det.
--- Jag orkar inte med honom i dag också, sa hon.
Han kan inte ha sett mig ännu --- jag går in.
--- Gör du det, svarade Georg frånvarande.
Jag kan undra vad i all världen han ... Hon hörde inte mera.
Hon gick tillbaka till salongen och ringde på Petter för att ta ut brickan.
Det var väl champagnen, som fick det att susa för hennes öron --- sent hade det ju blivit i går också och inte mycket sömn på natten.
Ofrivilligt log hon.
Å, vem var hon att hon skulle missunna Julia hennes kärlek.
Harriet nynnade för sig själv, då hon gick nedför trappan till souterrängvåningen, där köket låg.
Nelly måste få höra att alla tyckt middagen vara lyckad.
Hon krävde sin uppskattning, men hon var också den bästa kokerskan på trakten.
Ja, det fanns allt att vara glad för!
En strålande fest i går och Julia förlovad i dag.
En ny fest måste planeras för det ; större än gårdagens, ännu flera gäster, flera ungdomar och mycket musik.
Men till den festen ämnade hon inte bjuda Oscar Lejon.
3 Någon brudkista fanns inte på Stensvik.
Inget djupt, pappersklätt förvaringsrum, där man lade ner nyvävda dukar och fållade servetter, allt i väntan på att husets dotter skulle föra det med sig till sitt nya hem.
Men det fanns ett skåp i matsalen, ett av de tre, rikt skurna, holländska skåp som stod där och i sitt stilla sinne hade Harriet alltid ansett det vara Julias.
Där fanns hennes dopbägare, åtta stycken, och det silver Harriet själv ärvt efter sina föräldrar.
Där fanns några smycken, gammalmodigt tunga, inte vackra, men gedigna i guldet.
Där fanns också det linne som samlats, men det skulle inte räcka långt.
Harriet hade tyckt att det var tids nog.
--- Fyra av de stora damastdukarna med violmönstret kan du få med dig, sa Harriet och sköt tankfullt ut läpparna, medan hon granskade de höga travarna i sitt eget linneskåp.
Två dussin servetter till dem var också.
Det är den holländska damasten och det är den bästa.
Drällväv kan Amalia sätta upp på lediga stunder i vinter, det oroar jag mig inte för, och en vävpiga kan vi alltid städsla.
Men damasten är det värre med, den klarar inte vem som helst.
Jag ska fråga Bengta Bäck, om hon kan komma och sitta vid.
--- Mm, sa Julia och hennes blickar vandrade ut genom fönstret mot gårdsplanen och allén.
Carl Adam kunde komma vilken minut som helst.
De red tillsammans varje dag.
Julia använde hela förmiddagen till att klä sig, hela kvällen att vänta på nästa ridtur.
--- Min lilla vän, sa Harriet och det var en skärpa i hennes röst som överraskade henne själv.
Det är inte jag som ska gifta mig, det är du.
Jag tycker verkligen att du kunde visa något litet intresse för din utstyrsel.
--- Men det gör jag, sa Julia fort och urskuldande.
Mamma, det gör jag visst.
Jag tänkte bara att de väl har dukar och servetter och sådant där på Torshög också --- och mamma vet att jag inte vet så mycket om vävning ... Hennes röst dog bort, hon såg olycklig ut.
Harriet lutade sig fram och gav henne en kyss på kinden.
--- Du är en hoppetossa och alldeles för barnslig för att gifta dig alls, sa hon med en axelryckning.
Men oss kvinnor emellan, Julia, jag unnar helt enkelt inte Cecilia von Fering triumfen att se dig påvert utrustad.
Det glittrade i Julias ögon.
--- Men mamma då!
Tant Cecilia, Carl Adams söta mor.
De såg på varandra och brast i skratt.
--- Gud välsigne dig, barn, sa Harriet sedan.
Måtte vi alltid kunna skratta tillsammans.
Men egentligen har du fullkomligt rätt ; jag borde inte tala så, inte så att du hör det i alla fall.
--- Ja, mamma!
Nej, mamma!
Jag menar --- o, nu kommer bestämt Carl Adam.
--- Det hör jag väl, svarade Harriet.
Han galopperar upp genom allén, som om han skulle ta hela Stensvik med storm.
Hon kastade en blick på sin dotter.
Ett rodnande, leende ansikte --- men det var inte längre för henne själv det leendet var, det var för pojken, som hoppade av hästen därute.
Och det var ju som det skulle vara.
När tiden var inne, då fick man ta ett steg tillbaka ifrån det käraste man ägde, då fick man låta sitt barn gå ut i världen för att möta den på dess egna villkor.
--- Spring iväg du, sa hon.
Har du sagt till om Stjärna ? --- Wilhelm lovade att han skulle göra det på vägen förbi stallet.
Han sa att han skulle gå och fiska i Norregöl.
Julia skyndade genom hallen och öppnade stora dörren, innan Carl Adam hann bulta på.
Hans bruna häst, Drabant, stampade lite i gruset och krökte sin vackra hals.
De dagliga turerna över fäladsmarker och på skogsvägar behagade honom väl.
--- Jag är färdig, sa Julia glatt.
Jag ska bara sätta på mig hatt och handskar.
Där kommer Anton med Stjärna.
Kuskens äldste kom från stallet med det apelkastade lilla stoet vid grimman och de båda hästarna gnäggade mot varandra.
--- De känner snart varandra så väl som vi, sa Carl Adam och skrattade.
Vi får ett friskt och härligt uteliv, om vi ska sysselsätta de där båda.
Harriet skrattade också.
Carl Adam var en rar pojke och han hade ett lätt humör.
Med de föräldrar han valt åt sig, kunde det lika gärna varit tvärtom.
--- Men hon verkar orolig, sa hon och såg på den lilla hästen.
Det är väl inget fel på henne, Anton ? Du märkte inte något, när du sadlade henne ? --- Nä, det gjorde jag inte.
Och herr Wilhelm var också med.
Han sa ingenting.
--- Då inbillar jag mig väl bara.
Rid inte för fort nu, ni båda.
Julia hade satt sin lilla hårda hatt i klädsam vinkel på huvudet.
Hon hade bländvita tvättskinnshandskar och den blå ridkjolen var uppfäst vid sidan, så att spetsarna på hennes blankskinnsstövlar skymtade fram.
Harriet såg glimten i Carl Adams blick och på nytt sjönk hennes hjärta i bröstet.
Så kort tid hon ännu skulle få behålla barnet hemma, innan äktenskapets allvar mötte henne.
Det gick väl an att skratta tillsammans och göra sig lustiga över Cecilia von Fering.
Men det dagliga livet tillsammans med svärmodern på Torshög skulle kanske inte alltid bli en dans på rosor.
Nå, strunt!
Carl Adam fick väl försvara sin hustru om det behövdes.
Och Cecilia var ju ingen megära ändå.
Hon blev stående på trappan och såg på medan Carl Adam tog Julia om livet för att hjälpa henne upp på Stjärnas rygg.
Anton höll tyglarna i handen och sträckte dem emot henne.
Men Julia hann aldrig ens sätta sig tillrätta i sadeln, förrän Stjärna gav till ett skri, som gick genom märg och ben.
Hon slog häftigt bakut.
Drabant svarade med en gäll gnäggning av förskräckelse och Anton tumlade överände i gruset.
--- Så, Stjärna, så, så ... Julia flämtade fram de lugnande orden, men Stjärna lät sig inte lugnas.
Hon krökte rygg som en katt och tog bocksprång över gårdsplanen.
Förgäves hängde sig Carl Adam fast vid hennes grimma, förgäves grep Julia om tyglarna med all sin styrka.
Tre språng, fyra --- och Julia kastades av det förskrämda djuret.
Den eleganta lilla hatten rullade över gården, de vita tvättskinnshandskarna blev grå av damm.
Julia föll handlöst på sidan och genom jord och smuts började blodet sippra fram från hennes kind i tunga droppar.
Harriet flög ner från trappan, bort till dotterns orörliga kropp.
Vad allt kunde inte ha hänt ; hon kunde ha brutit nacken, hon kunde ha skadat sin rygg för evinnerlig tid.
O, Gud, hjälp mitt barn!
--- Älskade vän!
Barn lilla ... --- Satan, fräste Julia mellan tårar och smuts.
Satan också ... Harriet fick bita sig i läppen för att inte börja gapskratta.
Och vilket språk!
Men det var inte platsen att komma med några moralkakor ; förresten, Julia hade minsann hört både sin far och andra!
--- Har du brutit något, tror du ? --- Nej!
Men jag kravlar här i gruset som en --- som en ... Julia satte sig upp och strök tårarna ur ögonen.
Hon blev randig i hela ansiktet och blodet från kinden tog ny fart.
--- Låt bli det där, sa Harriet strängt.
Du kan ... Hon avbröts av ett rasande rop.
--- Din lymmel!
Din förbannade lilla lymmel!
--- Titta här!
skrek löjtnant von Fering utom sig.
Det är taggar i Stjärnas sadeltäcke!
En grov hagtornskvist, vid djävulen!
Det här ska du få betalt för, din eländiga valp.
Han sparkade den liggande Anton i sidan och Harriet ryckte till vid pojkens förtvivlade tjut.
Julia grät, men det var ingen fara med henne ; hon grät i ilska mest, hade gjort en löjlig figur.
Men Anton --- man fick inte fara fram med en människa på det viset utan att veta ... Hon vände sig om och blev stående likblek.
Inte för det att Carl Adam sparkat Anton och nu lyfte upp honom på rak arm för att fortsätta misshandeln.
Utan för det att hon fick syn på ett ansikte i pojkrummets fönster, ett ansikte som försvann lika fort, som hon vände sig om.
Wilhelm!
Wilhelm, med ett förtjust flin upp mot öronen.
--- Släpp Anton!
befallde hon och hennes ton var så kort och hård att löjtnanten ögonblickligen lät den vrålande pojken falla till marken.
--- Tant Harriet!
Den uslingen har satt Julias liv på spel.
Ska jag behöva påminna om det ? --- På mig biter inga fraser, snäste Harriet tillbaka.
Gå och ta hand om Julia, du, och låt Anton vara.
Men de flockades redan omkring Julia, de som rusat ut ur huset.
Amalia kom med vatten i ett fat och rena handdukar på armen, förtänksam som alltid.
Fiken stod där med armarna inrullade i förklädet och runda ögon, uppspärrade i skräck och förtjusning inför dramatiken.
Georg kom från gårdskontoret, vit som ett lakan och rufsig i håret.
Och från stallet kom kusken i tung trav, utan en blick på Julia, färdig att ösa sin vrede över sonen Anton, pojkdjävulen, om han slarvat i sitt arbete och ställt till en evinnerlig olycka.
--- Låt Anton vara!
upprepade Harriet ond.
Han rår inte för vad som hänt.
Ta Stjärna tillbaka till stallet, Ströberg, det blir ingen ridtur i dag.
Hon stod med armen om den snyftande pojkens axlar och strök honom över det rufsiga, sträva håret.
Hon gjorde det inte bara för att trösta honom ; hon gjorde det för att vinna tid åt sig själv.
Om hon inte vänt sig så snabbt, om hon inte av en ren slump råkat se upp mot pojkrummets fönster --- då hade Wilhelm aldrig blivit upptäckt.
Vem skulle då någonsin ha kunnat tro ... Hon svalde ner det häftiga, tjocka illamåendet, som steg upp i hennes hals.
Dumdristig, våghalsig, obetänksam --- det var en sak.
Men detta var något annat.
En sak hade Carl Adam rätt i : Julias liv hade stått på spel.
Ändå, syndaren var inte den han trodde.
De hade gått in allesammans nu.
Carl Adam stödde Julia, lyfte henne halvt från marken.
Han hade inte ägnat Harriet en blick mera.
Nåja, den saken förkrossade henne inte.
Flickorna tjattrade i deras släptåg ; Julia skulle nog bli omhändertagen.
Vart Georg tagit vägen såg hon inte.
--- Vad var det som hände, Anton ? frågade hon.
Han kunde inte räta upp sig riktigt, hon såg det med oro.
Om Carl Adam sparkat av hans revben ? De fick ha doktor hit, om det inte blev bättre.
--- Det var bud --- att jag skulle sadla ... --- Var det Wilhelm, som kom med budet ? Anton nickade och snorade till.
--- Anton, sa Harriet sakta.
Du vill väl inte fröken Julia något ont ? Varför skulle du vilja det ? --- Det var inga taggar i sadeltäcket, grät pojken utom sig.
Jag skakade ut det så noga, jag gjorde precis som jag alltid gör.
Och nu blir far så arg och jag får aldrig komma hästarna nära igen.
--- Var inte rädd för det.
Vad pratade Wilhelm och du om ? --- Han ville rida.
På Stjärna.
Men jag vågade inte, hon är ju frökens häst och far har sagt ... --- Vad har far sagt ? --- Att jag aldrig får låta Wilhelm --- herr Wilhelm ... Att han inte --- med hästarna, menar jag ... Far är så rädd om dem, det är så snälla djur och ... Det rann en tung droppe kallsvett från Harriets tinning.
Vad var det Ströberg visste om Wilhelm, som fick honom att hindra pojken att komma till hästarna ? De snälla djuren ... En man, som ägnat hela sitt liv åt att vårda och älska Stensviks hästar, han visste nog vad han gjorde.
--- Var Wilhelm ensam något i stallet ? frågade hon bara.
--- En liten stund.
Far kallade på mig.
Tillräckligt länge, tänkte Harriet.
Hagtornshäcken växte strax utanför stalldörren, det gick fort att bryta en kvist från buskarna där, en kvist med vassa och grovvuxna taggar.
Och den som skulle få skulden för att Stjärna i smärtan kastade av Julia, det var Anton!
Drängen, som hindrade Wilhelm att göra som han ville.
Kväljningarna kom över henne igen, gjorde henne yr och kraftlös.
Men hon måste följa med Anton ner till stallet och skydda honom från kuskens vrede.
Pojken var trohjärtad och snäll ; hade väl inte förstånd att riktigt begripa.
Hans far skulle nog förstå.
Mattigheten kom över henne som en grå dimma.
Detta var inte bara förtvivlan och sorg över Wilhelm, detta var annat och mera.
Hon stod stilla ett ögonblick, svalde, svalde, kämpade emot.
--- Är frun sjuk ? Pojkens röst kom från oändliga avstånd, men oron i den hjälpte henne.
--- Det går strax över.
Hon stödde sig mot ryggen på en trädgårdssoffa och kände sitt grepp bli halt och kallfuktigt.
Jag sätter mig en stund, tänkte hon.
Jag blev rädd för Julias skull, förtvivlad för Wilhelms.
Det är alltsammans.
Jag är inte sjuk.
Men hennes knän darrade, ännu medan hon satt på bänken.
Och Carl Adam, Carl Adam som ägnat sig åt att prygla upp den arme pojken, innan han ens kom till Julias hjälp ? Nej, det var inte till att tänka på, det heller.
--- Spring och kalla på din far, fick hon fram.
Jag känner mig inte riktigt bra.
Hon hörde hans steg i gruset, hörde honom ropa på fadern --- från betryggande avstånd!
--- och hörde honom komma tillbaka igen.
Men träden svängde framför hennes blick ; Stensviks grundmurade knutar vajade.
Det var en komisk tröst att ha den stalldoftande pojken bredvid sig.
Kusken kom trampande från stallet, tungt som alltid, men fort.
Fortare, när han fick syn på hennes böjda huvud.
--- I all sin dar, sa han ängsligt.
Ge dig iväg, Anton, säg till någon av pigorna.
--- Nej, nej, avvärjde Harriet.
Hämta ett glas vatten i köket bara, så är du snäll.
Hon dröjde tills pojken försvunnit.
Sedan sa hon : --- Det var inte Antons fel, det som hände.
Han kunde inte hjälpa det.
Jag vet vem det var.
Ströberg tittade på henne, en snabb, skarp blick.
Han visste kanske också.
Men ingen av dem kunde säga något rent ut.
--- Ja, ja, sa kusken bara.
Jag ska se bättre upp.
Och Anton, han har gott sinne för djuren, jag trodde väl heller inte att det var han.
Jag ska börja lära honom spannkörning i eftermiddag.
Så tänker han på annat.
Två ofrivilliga tårar rullade nedför Harriets kinder.
Ströberg var mån om sin son.
Han krävde ett gott arbete av den, som skulle hjälpa till i stallet, men han visste också vad en uppmuntran kunde betyda.
Att lära till spannkusk, det var många stallpojkars önskedröm.
Men hon hade ännu en sak att säga.
--- Löjtnant von Fering.
Han blev mycket ond, han trodde ju att det var pojkens fel.
Om Anton har ont i morgon också, låt mig få veta det då.
--- Det ska jag.
Och man får väl förstå --- fast ... Han tystnade.
Fiken kom halvspringande emot dem från köket, med en silverbricka i händerna och ett skvalpande glas kanande från kant till kant.
Anton stövlade surmulet efter henne.
Harriet bet sig i läppen för att inte brista ut i skratt.
--- Tack, Fiken, sa hon.
Men Anton kunde ju ha tagit det.
--- Han ville ta det utan bricka, invände Fiken indignerat.
Det var inte bara Anton, som var under utbildning, också Fiken fick varje dag sitt yrkes finesser inpräntade i sig.
Och att bära fram ett glas vatten till husets fru i en skrovlig pojknäve, det passade sig verkligen inte.
--- Hur är det med fröken Julia ? --- Hon är i sitt rum.
Jag tror löjtnanten är hos henne.
Hörde Harriet fel, eller kom det den minsta skiftning i flickans röst ? Ett förlovat par, ensamma i ett sovrum ... --- Jag mår bättre nu, sa hon och reste sig.
Jag ska gå upp och se till det där skrubbsåret.
Då är vi överens, Ströberg ? --- Det är vi, frun.
Kom nu, Anton, vi har mycket att göra.
Ingen faderlig klapp på kinden, ingen arm om axeln, å nej.
Men ett återupptagande av arbetsgemenskapen, för ett ögonblick skakad men inte rubbad.
Harriet såg dem lunka iväg ner mot stallet, tillsammans.
Hon gick själv sakta upp mot stora trappan.
Framför den var gruset ännu uppsparkat av Stjärnas vilda dans, men en annan av stallpojkarna hade hämtat Drabant och höll på att räfsa bort hans spillning från gräsmattan.
Hallen var sval och mörk efter solskenet utanför.
Harriet fick en längtan efter att ta av sig skorna och gå i strumplästen över de släta skifferstenarna, känna deras kyla.
Emilie de Mathieu hade någon gång lyft ögonbryn åt hallens stengolv, kallat den för riddarsalen.
Det var bara avundsjuka.
Harriet lyssnade inte på sådant.
Ja, somt kunde man skjuta åt sidan, inte bry sig om, inte höra på.
Men annat fanns, som man måste ta itu med, måste göra något åt.
Om man bara visste hur.
Sakta som förut gick hon förbi de stora kistorna med platt lock och järnbeslag, som stod längs väggarna, och fram till trappan till andra våningen.
Trappväggen var klädd med gobeläng i mörka färger --- hon stirrade på den, medan hon höll om det polerade räcket och tyckte plötsligt att den kom emot henne, föll över henne ... Nej, dumheter, vad inbillade hon sig ? Gobelängen hängde nog där den skulle, ingenting föll över henne.
Hon skulle behärska sig!
Varligt tog hon sig uppför trappan, fastän hon inte såg att sätta ena foten framför den andra.
Men hon hann inte mer än nätt och jämnt in i toalettrummet bredvid sängkammaren, förrän illamåendet besegrade henne.
Kallsvettig och utmattad sjönk hon sedan ner på sin säng.
De växande misstankarna torterade henne.
Tre veckor sedan Georgs födelsedag, tre veckor sedan det hänsynslösa, vilda famntaget.
Några dagar redan över hennes vanliga tid.
Men det var för tidigt!
Ingen grossess i världen började plåga sin människa efter några få veckor bara.
Det kunde inte vara så.
Det fick helt enkelt inte vara så.
Hon sträckte ut handen och ringde på klockan.
--- Säg till fröken Julia att jag kommer så snart jag kan, sa hon, när Amalia stod i dörren.
Jag mår inte riktigt bra.
Det är väl värmen.
--- Ja, frun.
Och så en sådan skrämsel till, sa husan snusförnuftigt.
Jag ska genast säga till henne, frun.
Hon har klätt om nu och håller på att badda kinden.
--- Ser det illa ut ? --- Som om en arg katt hade varit framme.
Fröken är rädd att det ska bli ärr.
Att hon har förstört sin hy.
--- Då får hon sluta upp med att bråka med den.
Det behöver läkas i lugn och ro.
Är löjtnant von Fering hos henne ? --- Nej, han är i biblioteket med patron.
Fröken Julia ville inte att han skulle se henne.
Harriet skrattade mitt i sitt illamående.
Hon vinkade iväg Amalia.
Julia var en barnunge!
Rädd för att visa sig för sin älskade om det fanns minsta fläck på hennes skönhet.
Som om kärleken brydde sig om några skrubbsår.
Men Carl Adam hade inte genast skyndat fram till Julia.
Han hade först och främst tänkt på att straffa Anton!
Förstås, han visste inte att pojken var oskyldig ; det visste bara hon själv och så kusken.
Georg måste också få veta det.
Georg och hon skulle tillsammans reda upp detta förfärliga med Wilhelm.
Han hade velat hämnas på Anton, velat sätta honom i klistret.
Att han riskerade Julias liv och plågade hästen, det hade han inte tänkt på.
Och när han såg olyckshändelsen, då hade han ändå inte förfärats, bara haft ett gapskratt för alltsammans.
Slarvighet, obetänksamhet, det var en sak, men detta var medvetet risktagande.
Och ett förakt för andras smärta, en kyla för andras lidande ... Harriet huttrade till där hon låg.
Å, om Carl Adam ville ge sig av snart, så att hon kunde få tala med Georg i lugn och ro.
Hon måste väl förklara för Carl Adam också --- inte berätta vad hon sett, naturligtvis inte.
Men i alla fall försöka släta över det faktum att hon snäst åt honom, som åt en domestik.
Hon vände sig sakta om på sängen och drog en djup suck.
Sängkammaren var sval och välvädrad, det var en lisa att ligga stilla där en stund.
Så skulle nog illamåendet gå över och med det alla dumma tankar på komplikationer, som helt enkelt inte fanns!
Det var rötmånadsvärmen, tung och klibbig, annat var det inte.
Hon skulle ägna sina tankar åt Julias förlovning och inte måla spöken på väggen.
Men Georg ville inte tro på hennes ord, då hon berättade för honom.
Det fanns ingen möjlighet i världen att Wilhelm medvetet kunde ha ställt till med något sådant.
Hon hade alltid gjort skillnad på Gustaf och Wilhelm, men att utan orsak anklaga pojken för något som detta, det var oerhört.
Carl Adam kunde inte så ha misstagit sig.
Hon, Harriet, hade sett i syne!
Han talade och talade och drog hela tiden nervöst med fingrarna genom sitt släta, svarta hår.
Plötsligt slog det Harriet att han inte var sig lik, inte hade varit det på länge.
--- Är det något särskilt, Georg ? avbröt hon hans ordström.
--- Något särskilt ? Vad skulle det vara ? Snälla Harriet!
Han vände på huvudet och såg på henne.
Hans blick var otålig ; det var en främmande, lite kuslig blick.
Som om han varit jagad ... Nej, det fick vara måtta på dumheter hon inbillade sig i denna dag!
Och om det var något, som kanske inte stod rätt till på gården, då var hon ändå inte tillräckligt väl insatt i skötseln för att kunna förstå det.
Fast å andra sidan visste inte heller Georg särskilt mycket om det stora jordbruket och skogen på Stensvik.
Han hade ärvt gården efter sin barnlöse farbror ; kommit dit, då han ännu var mycket ung.
Ingen hade någonsin brytt sig om hans utbildning.
Han levde på den väldiga avkastningen, så som det anstod en gentleman.
Den som begrep sig på driften, det var den kunnige och duktige inspektoren, men att gå till honom med frågor var inte att tänka på.
Det vore att desavouera Georg.
Utomhusarbetet var männens sak, inomhusarbetet kvinnornas.
Så var det skiftat i hela deras värld, från slott till backstuga, och det måste också Harriet Hardeberg finna sig i.
Hon gjorde en grimas.
Sedan ryckte hon på axlarna och försökte småle.
Georg skulle väl bli sig själv igen, så som han alltid brukade bli.
Hon hade valt ett olyckligt tillfälle att tala om vad hon sett, det var alltsammans.
Men ett par veckor senare satt hon tyst framför sin spegel och såg på sitt eget bleka ansikte.
Det var sant då.
Hon väntade sitt fjärde barn.
Vid hennes år.
Vad skulle Julia säga, vad skulle de halvvuxna pojkarna tänka ? Hon kunde se umgängets ögonbryn flyga i höjden, hon kunde gissa sig till de kommentarer, som hon aldrig skulle få höra uttalade.
Å, det var för mycket.
Två heta tårar rann nedför hennes kinder.
Sedan lutade hon plötsligt ansiktet i händerna, tryckte fingrarna så hårt mot huden att det gjorde ont.
Ingen hörde hennes låga viskning : --- Gud, nej!
Förskona mig.
Inte det.
Inte en till --- kanske som Wilhelm ... 4 Vägen var smal och knagglig.
Egentligen var den bara ett par hjulspår med rufsiga grästuvor i mittrenen och enbuskar och stenbumlingar vid ömse sidor.
Bonden på Lunden, Anders Olsson, ägde strandängarna och det var hans höhäckar, som kört upp vägen.
Inga andra fordon hade ärende hit.
Och där skogen glesnade och ängarna bredde ut sig neråt den lilla sjön, som var så liten att den inte hade något namn, där suddades också hjulspåren ut och blev borta.
Gustaf höll in det gamla stoet Lina.
--- Vi kommer väl inte längre än så här, sa han och sköt sin mössa i nacken.
--- Nej, svarade Harriet.
Här får vi allt stiga ur.
Men hon blev sittande stilla i giggen bredvid sin son och såg sig omkring.
Vilken underbar månad september var!
Hon tog av sig sin vidbrättade hatt och drog ett djupt andetag.
Himlen stod svindlande blå över hennes huvud och från skogen och ängarna nådde dofterna hennes näsa i rika vågor.
--- Vad det är skönt, sa hon, lågt, som om hon inte ville störa tystnaden.
Anders Olssons höhäckar hade rullat färdigt för året ; ingen skulle komma till sjöängarna mera, utom djuren, som gick för att dricka.
Kanske någon från backstugorna försökte snara en gädda eller två,men mycket fisk kunde väl inte finnas i ett hål som det där.
Kräftor förstås, om det nu var någon som åt dem.
--- Det går får på andra sidan, sa Gustaf sedan och kisade i motljuset.
--- Det är kanske Bengtas.
Fast mer än två har hon nog inte.
De ska ju födas över vintern också.
Harriet drog en liten suck och satte på sig hatten igen.
Gustaf hoppade ur vagnen och sträckte upp handen emot henne, men hon klättrade lätt ur med bara fingertopparna mot hans.
--- När jag blir gammal får du stötta mig, gosse, sa hon.
Men det är rätt att du är uppmärksam.
Hon log mot honom.
Den käre Gustaf!
Han hade hennes egna färger, Julias färger, även om hans ögon inte hade samma glittrande liv som systerns och hans hår inte samma guldröda reflexer över det bruna.
Hans ansikte var långlagt, lite blekt.
Hans läppar var tunna.
Ofrivilligt tänkte Harriet på vad Georg brukade säga : Gustaf är så förståndig.
Det var han visst.
Men om han inte aktade sig, kanske han kunde bli lite --- ja, lite tråkig!
Nå, tids nog mötte han en flicka som förvandlade honom.
Det gjorde gudskelov de flesta.
Och hon hade just nu stort behov av att någon förståndig fanns bland hennes tre barn.
--- Det är en evinnerlig väg till Bengta, sa hon lite småsurt.
Och att man inte kan köra ända fram!
--- Jag kunde ha ridit, svarade Gustaf.
Men mamma ville ju själv tala med henne.
--- Ja.
Förresten --- när jag tänker efter, så går hon den här sträckan både fram och tillbaka.
I ur och skur.
Det tycker man inte är konstigt.
--- Nej.
Hur så ? Hans undran var så uppenbar, att Harriet bet sig i läppen.
Gustaf fann ingenting förvånande i det faktum att Bengta vandrade den halva milen från sin backstuga till Stensvik och tillbaka igen.
Inte heller gjorde Bengta själv det.
Eller gjorde hon ? Det visste man inte.
--- Ja, och så har du ju tåget med dig, sa hon och skrattade lite.
Det kunde jag inte ha släpat på.
Det är verkligen fint skuret, Gustaf.
--- Det andra jag gjorde blev bättre, sa pojken och tog fram lokomotivet under vagnssätet.
Men jag tror nog att Andreas kan leka med detta.
--- Det kan du vara säker på.
Harriet tog leksaken ifrån Gustaf och vände den mellan sina fingrar.
Gustaf hade aldrig sett ett tåg i verkligheten.
Men han hade sett bilder av det i tidningarna och han var road av träslöjd.
--- Du är verkligen händig, sa hon uppskattande.
Och det var snällt av dig att tänka på lille Andreas.
Han svarade inte, men Harriet låtsades inte om det.
Den snällheten var provocerad, om något var det.
Gustaf var gärna lite småsnål, höll på sitt.
Om man i tid visade honom att han kunde göra andra människor en glädje med en gåva, då kanske det draget hos honom gav med sig lite ? Också om det väl aldrig plånades ut.
Hon gjorde en liten grimas.
Mild som en duva och listig som en orm!
Det var inte bara en hustrus uppgift att vara sådan, det var sannerligen en mors också.
Om man alltså inte ville regera med sporrar och hårda tyglar och det ville hon inte.
--- Lina kan väl gå här och beta en stund, sa hon och lämnade tillbaka det lilla lokomotivet.
Bind henne i björkstackaren där.
Det är inte långt att gå.
--- Kan jag inte stanna här ? sa Gustaf och tittade ut över den lilla sjön.
--- Men snälle vän!
Vill du inte se hur glad pojken blir ? --- Det är just det, sa Gustaf lite stelt.
Han blir naturligtvis mycket tacksam.
Det gör mig så generad.
Harriet öppnade munnen men stängde den igen.
Hon visste inte vad hon skulle säga.
Tacksam --- inte var det troligt att en fyraårs barnunge på allvar blev tacksam, inte hade hon tänkt sig det så heller.
Att göra den lille pojken en glädje, det var en sak.
Men att försätta honom i tacksamhetsskuld ? Om hennes milda list haft den verkan ... --- Som du vill, sa hon med en liten axelryckning.
Jag dröjer inte länge.
Hon vinkade åt honom, när hon vände in på den knappt skönjbara stigen mot Bengtas stuga och Gustaf vinkade tillbaka.
Hon såg honom binda upp tömmarna, så att Lina inte skulle hindras av dem och hon såg honom klappa djuret på halsen, innan han själv strövade neråt ängarna.
Ja, Gustaf var snäll.
Hur var det kusken sagt om sin son : Anton, han har gott sinne för djuren ... Det hade sannerligen Gustaf också.
Medan Wilhelm ... Det kom över henne på nytt, kom som en våg av smärta och obehag.
Allt som hänt och ännu mera, allt det som skulle hända.
Septemberdagens skönhet hade suddat ut hågkomsten lite ; nu mindes hon.
Det var sant att Georg lovat henne att tala allvar med Wilhelm, nu medan hon och Gustaf var ur vägen, försöka få honom att erkänna vad han verkligen hållit på med i stallet.
Men hon visste hur det skulle komma att gå.
Wilhelm skulle se på sin far med sin uttryckslösa, blekblå blick och förneka all kännedom om vad som hänt.
Han hade bara sagt till Anton att sadla Stjärna, så som Julia bett honom.
Han hade gått sin väg med detsamma, han var ju på väg för att fiska i Norregöl.
Det visste Julia.
Nej, han hade inte grälat med Anton och han hade inte stuckit in någon taggig kvist under Stjärnas sadel.
Han hade inte heller smugit sig tillbaka upp i pojkrummet för att se hur det gick.
Naturligtvis ville han inte säga att mamma talade osanning, men hon måste ha misstagit sig.
Harriet kunde höra varje ord för sitt inre öra.
Och hon visste att Georg alltid följde minsta motståndets lag, visste att han föredrog att tro, också på uppenbara lögner, hellre än att tvingas ställa till rannsakning och bestämma straff.
Han avskydde att göra sig bekymmer.
Det sved till i hennes ögon, men hon ämnade inte lipa för loppbett.
Fast --- var det egentligen loppbett ? Var det inte i stället en allvarlig sak, en oerhörd sak ? Harriet saktade in stegen, gick långsamt framåt den barrhala stigen.
Hon såg ingenting av mossans gröna mjukhet och hörde inte ekorrarna, som rasade upp och ned för tallstammarna.
Om det var som hon trodde, om det var ett fel i Wilhelms hjärna lika väl som i hans hjärta, så var det en oerhörd sak!
Då måste man försöka hjälpa, fick inte lov att skjuta undan och bagatellisera.
De var ju tvillingar, Gustaf och Wilhelm, men inte lika till utseendet mer än bröder kunde vara, inte lika till det inre något alls.
Hade något hänt Wilhelm, som inte hänt Gustaf ? Hade något skadat honom ? De hade vuxit upp på samma sätt, delat lika i alla stycken.
Georg menade att hon gjorde skillnad på dem, men det var nu!
När hon kände Wilhelms avståndstagande och främlingskap.
Hon huttrade till mitt i det milda septembersolskenet.
Det som nu förestod henne, det barn som hon väntade och som ännu ingen annan visste något om --- o, förtvivlan, om det skulle bli som Wilhelm ... Hon sköt undan tanken, härdade inte ut med den.
Tids nog skulle den komma tillbaka och inte låta sig skjutas undan.
Hon gick så i tankar, att hon nära hade sprungit rakt på det väldiga stenblock, som skymde Bengtas lilla stuga.
Den låg halvt ingrävd i den steniga backen bakom, hade grå stockar till framvägg och gavlar och grönskande torvtak.
Bengta satt i farstun innanför den öppna dörren och spann.
Hon reste sig och neg.
--- Är det frun själv som kommer ? Det var hedersamt.
Harriet log mot henne och satte sig ner på bänken utanför knuten.
En stor törnrosbuske började sätta nypon strax bredvid ; två pioner stod avblommade och mörkgröna i bladverket.
Andreas lekte i gräset under häggen.
--- Bengta har mycket att göra om dagarna ? --- Ja, gudskelov för det.
Folk är snälla och vill ha mig till hjälp.
Och det vill ju till, om jag ska kunna dra fram oss båda.
Harriet nickade.
Det hade nog inte varit så näpet för Bengta, när soldaten Bäck dog i stelkramp, medan hon ännu väntade den lille pojken.
Anna var stor, redan åtta år, hade börjat tjäna en slant som gåsapiga.
Och soldaten Bäck själv gick dagsverken vid gårdarna och tjänade på det viset också en extra slant.
Att han högg sig i handen vid rovupptagningen, det kunde ju inte bonden på gården lastas för, det var slarv och ouppmärksamhet bara.
Och vem hade hört talas om att någon avbröt arbetet för en sådan småsak ? Det gjorde inte Andreas Bäck heller, han band en trasa om sin handled och fortsatte med sitt.
Såret var ju inte djupt, hade inte skadat själva ådern.
Att trasan var smutsig kunde inte spela någon roll ; han var inte precis vita silket om nävarna själv heller.
Och så hade det gått som det gjort.
Stelkrampen böjde soldaten och bröt honom.
Andreas Bäck fick en kvalfull död hemma i torpets träsoffa.
Och tre veckor efter den enkla begravningen föddes den nye Andreas Bäck till ett liv, som man ännu inte visste något om, men som man väl kunde ana.
Han var snart fyra år gammal nu.
Systern, Anna, var tolv.
Hon försörjde sig själv, så som rätt och riktigt var, tjänade barnpiga för mat och husrum.
Och hon hade kommit väl till det, var städslad hos hyggligt och snällt folk i grannsocknen, där hon dessutom lönades med en kjortel och två lintyg om året och träskor därjämte.
Det var inte många barnpigor, som hade det så bra som hon.
--- Jag har med mig något till Andreas, sa Harriet och satte den lilla leksaken bredvid sig på bänken.
Det är ett lokomotiv --- hur ska jag förklara vad det är ? Hon skrattade och såg upp på Bengta.
--- En ångvagn.
Men vet ett barn vad ånga är ? Jag begriper faktiskt inte själv hur vattenånga kan driva fram stora tunga vagnar.
Gustaf har slöjdat det här.
--- Det var snällt, sa Bengta.
Andreas, hur säger man ? --- Tack, sa Andreas.
Han tog emot loket och stod och såg på det.
En stadig liten gosse med runda bruna kinder och slätborstat, linblont hår.
Han hade eftertänksamma blå ögon och en kort, rak näsa.
Han var löjligt lik soldaten Bäck i livet.
--- Hjulen går inte runt, sa han.
--- Andreas då!
--- Men de går inte runt.
Han såg på sin mor och höll upp lokomotivet.
Gustaf hade skurit axeln för tjock för de små klumpiga trähjulen ; Andreas hade rätt.
De gick inte runt.
Bengta ville säga något, men Harriet hyssjade åt henne.
Hon ville se vad gossen skulle ta sig till.
Han stod ett ögonblick med huvudet på sned och funderade.
Sedan hade han kommit på vad som borde göras.
Försiktigt lossade han de små träsprintar som höll fast hjulen och tog en kniv från huggkubben vid dörren.
Nu öppnade Harriet munnen i protest, men Bengta viskade lågt : han späntar mina stickor, han skär sig aldrig.
Och lätt och behändigt skar Andreas axeln tunnare, satte på ett av hjulen och provade, provade det andra och fäste sedan sprintarna på nytt.
--- Nu går de runt, sa han.
Harriet fick bita sig i läppen för att inte brista i skratt.
Den lille var så allvarlig och snusförnuftig, en sådan liten ingenjör med sina fyra år.
Men det var lika bra då, att Gustaf inte själv överlämnat sin leksak.
Han hade inte skrattat inför Andreas kritik.
--- Du är en duktig liten man, sa hon och det glittrade i hennes ögon.
Du är till hjälp för din mor, det ser jag.
--- Ja, sa Bengta.
Snälla barn är en Guds gåva.
Det gick ett stygn genom Harriets hjärta, men hon lät ingenting märka.
--- Vi ska väva till fröken Julia i vinter, sa hon i stället.
Och nu kommer jag för att fråga om Bengta kan hjälpa till.
Amalia sätter upp drällen och en vävpiga till får vi ha ändå.
Men det är damasten.
--- Det gör jag gärna, sa Bengta och hennes kantiga ansikte lyste upp.
Och jag tackar till.
Väva damast är det en sådan glädje med.
Tänk, att fröken Julia ska gifta sig!
--- Ja, vi är glada för det, fastän det är tidigt.
Och vi har ju måst skjuta på förlovningsmiddagen --- förresten, då kommer jag också att behöva hjälp.
Men jag ska säga till i god tid.
--- Jag hörde om olyckan med hästen.
Det var ju en välsignelse att det gick som det gick.
Hur hade hon hört det ? Nåja, pigorna pratade förstås och Fiken hade sitt föräldrahem i trakten.
Det var klart att en sådan händelse skulle berättas vitt och brett.
--- Visst var det så.
Men nu vill Julia ju inte visa sig förrän skrubbsåren i ansiktet är helt läkta och det är därför middagen blir uppskjuten.
Hon har inte ens velat rida tillsammans med sin fästman!
Jag har minsann fått göra henne sällskap i stället.
--- Å, sa Bengta bara.
Hennes blick på Harriets ansikte sa mera.
Men det syntes inte ännu!
Det fanns inga möjligheter att Bengta skulle kunna dela hemligheten med henne, ensam av alla människor på jorden.
Harriet blev röd.
Det var inte utan baktanke som hon ridit i Julias sällskap, ridit både snabbt och länge.
Men ingenting hade hänt!
Hon hade föregivit förkylning också, badat skållheta bad och stigit upp ur dem, röd som en kokt kräfta.
Hon hade druckit sitt blodrenande te.
Hon hade inte hoppat från sin höga byrå --- hur skulle sådant ske, när hon aldrig någonsin var ensam i huset och dunsarna i golvet ögonblickligen skulle kalla familj och tjänstefolk till hennes rum ? Men hon hade inte sparat sig på något sätt, tvärtom.
Ändå, ingenting hade hjälpt.
Och om Bengta redan såg ... Dumheter, hon kunde inte se det.
Ingenting syntes på en människa i andra månaden.
--- Nu ska jag gå, sa hon och reste sig.
Gustaf väntar med giggen på ängarna.
Säg då nej till alla andra, Bengta, lova mig det!
--- Det lovar jag gärna, sa Bengta och neg igen.
Hennes magra ansikte var ljust, hennes blå ögon var snälla.
En plötslig tanke slog Harriet : hon var som en vän.
Inte bara ett pålitligt hjon, en prydlig och tjänstvillig extra piga.
Nej, var fick hon sådana idéer ifrån!
Hon slätade till sina kjolar och log ; ett vänligt leende, men ett som höll distansen.
--- Jag skickar bud när Bengta behövs, sa hon.
Soldatänkan såg henne försvinna på stigen, sedan satte hon sig till sin spinnrock igen.
Men hon gnolade inte längre för sig själv ; hon trampade och trampade och hjulet stod som en gloria mot eftermiddagssolen, som föll in i farstun.
Jaså, det var så fatt!
Så ung var frun ju inte, fast äldre hade man sett.
Men flickan hann inte bli mycket mer än nygift då.
Ja, var och en hade sitt att bära.
Och det hon förstått, det kunde hon behålla för sig själv, det angick ingen annan.
Harriet klev upp i vagnen till Gustaf ; hon satt tyst och tankfull.
Pojken vände ekipaget och manade på gamla Lina, men han tittade på modern från sidan.
Sedan kunde han inte hålla tillbaka sin fråga längre.
--- Blev han glad ? --- Vem ? För vad ? Harriet såg på sin son utan att förstå.
Så kom hon ihåg.
--- Å, javisst, Andreas!
Du skulle ha sett honom!
--- Det var roligt.
Gustaf fick röda öron, men han såg belåten ut.
Nej, det var bra att du inte såg honom, tänkte Harriet.
Han är bara en barnunge, elva år yngre än du ; ändå rättade han till felet, som du hade gjort.
Det hade du inte tyckt om att se.
Inte alls.
Men det kunde hon inte säga.
De åkte under tystnad tillbaka till Stensvik.
En häst gick i inhägnaden vid stallgaveln och en sadel hängde över en av pålarna.
--- Farbror Lejon är visst hos pappa, sa Gustaf.
--- Kör inte fram då, sa Harriet fort.
Stanna här, så stiger jag ur och går in trädgårdsvägen.
Jag är säkert både dammig och rufsig.
Jag vill inte se honom!
tänkte hon.
Han kommer och han går, alltid hos Georg, aldrig kommer han in ens för att hälsa.
Han har inget sätt, inga manér.
Och när han har varit här, är Georg som förbytt.
De där herrarna --- nej, det var inga herrar, det var manspersoner, de som var med honom förra gången och som Georg inte ens föreställde --- det är inget sällskap för patronen på Stensvik!
Och om majoren nu kommit, då har Georg säkert inte talat med Wilhelm, så som han lovade göra.
Hon skyndade in genom verandadörren åt trädgården och hastade uppför trappan.
Georg och Oscar Lejon satt i biblioteket som de brukade.
Hon hörde deras röster, men uppfattade inga ord.
Det hördes förresten flera röster --- hon blev stående i övre hallen och rynkade ögonbrynen.
En halvgråtande flickstämma och en låg, hes röst --- Wilhelms röst!
Hon ryckte upp dörren till pojkarnas rum.
--- Wilhelm!
Vad ska det här betyda ? Vad det skulle betyda, det kunde vem som helst se, tänkte hon i nästa ögonblick rasande.
Fiken stod tryckt upp mot väggen längst borta i garderobshörnet, förgråten och vettskrämd.
Och framför henne stod Wilhelm med högröda kinder och --- Harriet såg det med avsky!
--- en smal rännil av saliv ner över hakan.
--- Fiken går ögonblickligen ner i köket!
kommenderade Harriet.
Och om jag en enda gång till ertappar henne med sådant här uppförande, då blir hon körd på porten!
--- Jag ville inte, skrek Fiken förtvivlad.
Det var inte jag!
Han är alltid efter mig ... --- Försvinn!
Flickan försvann hulkande med förklädet för ögonen.
Harriet stod kvar och såg på sin äldste son.
Hon såg rodnaden blekna på hans kinder och hon såg hans ögon förlora sitt uttryck.
Hon visste precis vilken min han skulle sätta upp i nästa sekund och hon ville inte se den.
Hon slog hårt och snabbt.
Två örfilar drev blodet tillbaka till hans ansikte och smärtan fick hans ögon att tåras.
Men han snyftade inte och tårarna torkade genast.
--- Du är en drummel, sa Harriet skarpt.
En klumpig, lymmelaktig figur.
Att bete dig på ett sätt som detta --- du borde skämmas!
Du har arrest här på ditt rum, tills jag talat med din far.
Hon fick inget svar.
Han såg rakt framför sig och hans ögon var inte uttryckslösa nu, de var fyllda av hat.
Hon dröjde --- inte för en sekund fick pojken inbilla sig att hon brydde sig om hans sura miner!
--- men när hon låste dörren efter sig, slant nyckeln mellan hennes kalla fingrar och hon märkte att hon darrade i hela kroppen.
En tröst var det att höra hovslag mot gruset utanför och se Oscar Lejon rida bort.
Hon gick in i sängkammaren och tvättade ansikte och händer.
Från pojkarnas rum hördes inte ett ljud.
Nu måste hon tala med Georg och det genast.
Men när hon kom ner i biblioteket hejdade hon sina steg.
Han stod framme vid fönstret med ryggen mot henne.
Hans axlar --- hans huvud --- det var något i hållningen ... --- Georg ? --- Ja.
Vad är det ? En bryskhet i tonen, en otålig blick i ögonen.
Nå, hon var ingen supplikant!
--- Har du talat med Wilhelm ? --- Nej.
Det är tids nog.
--- Jag överraskade honom alldeles nyss.
Han försökte vara närgången mot Fiken.
--- Den lilla slynan!
--- Det var inte min reaktion.
Och nu tycker jag det får vara nog.
Pojken är snart ett rötägg.
--- Du skräder inte orden.
De hade inte varit så nära ett gräl någonsin.
Harriet bleknade, men hon ämnade inte ge sig.
Kanske, om hon anförtrodde honom sin hemlighet, att han skulle ta mera hänsyn till hennes ord då ? Men nej, insåg han inte hur grundad hennes oro var, så inte tänkte hon vädja till honom på det sättet.
--- Majoren Lejon ? sa hon i stället.
Jag vill gärna veta lite mer om honom också.
Aldrig har ni två varit sådana såta vänner förut.
Vad är det han har för ärende hit ? Färgen steg i Georgs panna och kinder.
--- Min nådiga, vilket intresse, sa han släpigt.
Men jag ämnar inte låta mig utsättas för något förhör.
Och man skulle ju kunna tycka att du hade händerna fulla på annat håll.
Julias utstyrsel, kräver inte den hela din omtanke ? Husmoderns omtanke.
--- Det ena förskjuter inte det andra.
--- Nå, låt då lämpligen det andra bli tankarna på förlovningsfesten.
Även om den helst bör hållas en famille.
Harriet kände att hennes haka sjönk.
Hon glömde allt annat.
--- En famille!
Vad i all världen är meningen med det ? Julia är vår enda dotter ; skulle vi inte ha fest när hennes förlovning eklateras ? Du talar som om vi behövde smyga med något.
Som om Carl Adam och hon ... --- Väntade barn, menar du ? Han log åt hennes häftiga rodnad, men det var inget vänligt leende.
--- Nej, jag tänker mest på slöseriet, fortsatte han sedan.
Vi håller kalas, som om vi tillhörde kungliga familjen.
Det är knappast längre tider för det.
Och om du nu ursäktar mig --- jag har ställt inspektoren upp till kontoret.
Han bugade lite och vände på klacken.
Harriet stod och såg efter honom, medan han sneddade över gårdsplanen bort mot östra flygeln, där kontoret var inrymt.
Hon knäppte händerna hårt framför sig.
Skulle det då aldrig ta ett slut ? Georg som förbytt, Wilhelm en drummel --- och så detta barn!
Å, kunde det inte bli så innerligen lyckligt att hon åtminstone slapp ... Men Harriet bet ihop, till och med om sina tankar.
Inte ge tappt!
Det fick man aldrig göra.
Och hon skulle inte fästa sig vid Georgs nycker och dåliga humör ; inte ens Wilhelm skulle hon ägna en tanke mera idag.
I stället skulle hon planera en middag för Julia och Carl Adam och det skulle bli en middag, som man talade om i sju härader!
Hon gick ut i hallen och bort till trappan.
--- Julia!
ropade hon.
Kom ner till mig, så är du snäll.
Det är på tiden att vi sätter upp en lista på dina gäster.
En sådan fest vi ska ha!
5 Skrubbsåren på Julias kind var helt läkta nu ; en enda tunn brun strimma visade var det djupaste såret rivits upp.
Men innan den strimman var borta, ämnade Julia inte visa sig för någon utanför familjen.
--- Tre veckors tid, sa Harriet.
Så långt i förväg måste vi bjuda dina gäster.
Det blir just lagom till din födelsedag i oktober.
Och då finns det inte skuggan av ett märke i ditt ansikte.
Julia gick fram till den stora spegeln mellan fönsterna i salongen och granskade sig noga i den.
Hon vände sig så att ljuset föll över hennes släta, fräscha hy, först ena kinden, så den andra.
Sedan såg hon att Harriet iakttog henne och hon log lite generad.
Färgen steg.
--- Mamma förstår väl att jag vill vara söt ? --- Ja, käraste barn, det förstår jag.
Men om du inte vill hålla din förlovning hemlig till evig tid, så får vi allt planera för middagen nu.
Och din klänning.
--- Ja!
sa Julia ivrigt.
O, mamma, jag har funderat så mycket!
Någonting i grönt --- starkare i färgen än den som mamma hade på pappas middag --- sjögrön nästan.
Eller turkos ? Hur skulle det vara ? Harriet såg på sin dotter och kisade lite.
Hon tänkte sig det gröna --- ja, det skulle klä!
--- Det är dina bästa färger, sa hon.
Men jag tror mera på sjögrönt än på turkos.
--- Atlas ? undrade Julia.
--- Moiré antique, sa Harriet med lyftade ögonbryn.
--- O, mamma!
Moiré antique var det elegantaste av de eleganta tygerna.
Det var ett tyg för en dam --- en vuxen dam!
I sina vildaste drömmar hade Julia aldrig vågat tänka sig moiré antique.
--- Det finns ingen anledning till att något ska vara halvdant vid din förlovning, sa modern.
Det gäller verkligen också din klänning.
Hennes röst var uttalat kylig och klar, men kylan riktade sig inte mot Julia.
--- Och du ska ha stor ringning, fortsatte hon.
Du har så vackra axlar, dem behöver du sannerligen inte dölja.
En spets kanske, men bara en som följer urringningen då.
Och ett litet släp på krinolinen.
--- O, mamma, ja!
--- Vi ska åka till Växjö i morgon och se på sidenprover där.
Om de inte har vad vi vill ha, så får de beställa från Lejas i Stockholm.
Och vi tar hem sömmerskan med detsamma.
Hon får mycket att göra.
Julia kunde inte säga ett ord.
Hon vände blad i Harriets franska modejournal och det svindlade för hennes ögon.
Så vackra kläder!
Hon såg på dem, sida efter sida och blundade sedan, bländad.
Det tycktes henne som om hon svävade fram mellan klänningarna, som om de växte upp ur golvet runt omkring henne och hon bara behövde peka på dem och säga : den där --- och den --- och den ... --- Ser du, en kvinna ska sätta värde på sin skönhet, sa Harriet.
Hon ska klä sig vackert, när hon har möjlighet att göra det.
Tids nog blir man gammal och måste knyta sammetsband om halsen för att dölja rynkorna.
Men dit har vi ännu långt, både du och jag.
Julia såg upp på modern.
Det var någonting i hennes röst, något spänt ... Men hon tänkte väl på förlovningsfesten och på allt som skulle bestyras.
Och att hon älskade vackra kläder, lika mycket som Julia själv, det var säkert.
--- Vad ska mamma välja ? frågade hon.
--- Guldrött, svarade Harriet.
Höstlövsfärg.
Ganska djup, så att det klär håret.
Och kjolen garnerad i brunt --- jag har också funderat, ska du tro!
Hon brast i skratt.
--- Å, det ska bli en fest!
sa hon.
En riktig bal.
Och dansa ska vi ... Men supé först --- rådjur, tror jag.
Nå, det hinner vi bestämma sedan.
Nu måste vi tänka på kläder.
--- Mamma, sa Julia dröjande.
Jag undrar så mycket --- när vi är gifta, Carl Adam och jag --- det blir så annorlunda.
--- Hur menar du ? --- Om vi ska bo på Torshög ? Tant Cecilia och farbror Edvard bor ju där och Carl Adams småsyskon.
Det kommer att kännas så underligt.
Att höra hemma där, menar jag.
Att inte längre vara hemma här.
Harriets leende blev ostadigt.
--- Lilla vän, ditt föräldrahem är här, så länge pappa och jag får leva.
Men en kvinna följer sin man, käraste.
En gång flyttade jag ju också hemifrån --- hit till Stensvik.
Fast ... --- Ja ? sa Julia.
--- Julia, sa Harriet lite bestämt.
Det blir kanske inte alltid så lätt för dig och det är lika bra att du inser det från början.
Carl Adams mor har sina åsikter ; du vet att jag har sagt det förr.
Du måste komma överens med henne ; det får inte heta att du för split och ovänskap med dig i huset.
Men du har heller ingen anledning att stryka på foten jämt.
Låt vara att ätten har sina anor, pengar behöver de ändå.
--- Är vi rika, mamma ? --- Ja, det är vi.
--- Men mamma tror väl inte att det är för den skull, som Carl Adam ... ? --- Ack, mitt älskade barn!
sa Harriet och hennes skratt blev klingande och muntert.
Se dig i spegeln!
Du är så söt och du är så fräsch.
Och trevlig är du också, och väluppfostrad.
Och om jag ska hålla på att strö komplimanger för dig på det här sättet, så blir vi aldrig färdiga med dina kläder.
Julia rodnade vackert.
Hon tog Harriets hand och tryckte den mot sin kind och Harriets ögon blev blanka, när hon såg på dottern.
Vad spelade det för roll att hon själv hade sina bekymmer, bara barnet kom väl till det och fick sin lycka.
Bara ingenting släckte ljuset i hennes ögon och skar rynkor kring hennes läppar.
Julia, hennes älsklingsbarn ... --- Mamma, sa Julia tveksamt.
När mamma flyttade hit till Stensvik, levde vår farmor då ? Mammas svärmor ? Det blev tyst en sekund.
--- Nej, sa Harriet sedan.
Det gjorde hon inte.
Pappa kom hit till sin farbror, då han var ungefär så gammal som du är nu.
Hans farbror hade inga barn och pappa var föräldralös.
Hon kunde inte säga : han kom från ett litet bruk i Bergslagen som jag inte ens vet var det låg.
Hans far skickade bort honom, därför att hans mor blivit sjuk.
En sjuk i familjen, det hade många.
Men inte många sjuka måste vara isolerade, så som Harriet förstått att Sigrid Hardeberg måste vara.
Mera hade ingen talat om för henne och egentligen räckte det väl.
Otto Hardeberg dog kort efter det att sonen sänts bort : Harriet for inte med mycken osanning, när hon sa att Georg var föräldralös.
Det gick en liten rysning genom henne.
Så mycket man inte visste om dem som gått före.
Nå, lika bra var det!
--- Då kunde mamma bestämma allting själv här, sa Julia lite avundsamt.
Så blir det inte för mig.
Harriet skrattade.
--- Nej, det blir det nog inte.
Men det är ju heller inte säkert att ni båda kommer att slå er ner på Torshög med detsamma.
Carl Adam har ju sin karriär att tänka på.
Tänk dig att bo i Stockholm, Julia!
Att vara löjtnant vid Livgardet, det är inte illa, så ung som han är.
Och då skulle du verkligen komma med i dansen.
Kanske bli presenterad vid hovet.
Julias mun stod på glänt ; hennes ögon var runda.
--- Men, min vän, sa Harriet.
Du ska inte gifta dig i dag och inte i nästa vecka heller.
I oktober blir du aderton, till nästa höst kan det vara tids nog.
Hon tänkte : om det är som jag fruktar och jag vet att det är så!
Då hinner barnet födas i all stillhet här hemma, då är det drygt halvårsgammalt, då Julia går i brudstol.
En skrapekaka har många, det är ingenting att skämmas för.
Men något bröllop ska vi inte ha, så länge jag väntar.
--- Det är lång tid, sa Julia vemodigt.
Ett helt år.
--- Det är roligt att vara förlovad, svarade Harriet.
Den tiden ska man inte korta av i onödan.
Den kommer inte igen.
Titta nu här ... De lutade sig över journalens modebilder.
Balklänningen var den viktigaste.
Men två visitdräkter skulle Julia behöva för besöken på gårdarna i trakten.
Ett par vinterklänningar också, men den sömnaden kunde vänta till sist.
Skräddaren i stan skulle sy en kappa med kuskkrage och pälsverk, en enklare kappa också, kantad med ekorrskinn vid ärmar och krage.
--- Hatt ? sa Julia frågande.
--- Hattar, rättade Harriet.
Modisten får tyg och pälsverk, som passar till kapporna.
Det blir bäst så.
Visithattar kan vi prova ut hos henne.
Hon tittade upp.
Gustaf kom in från hallen ; han var röd i ansiktet och såg olycklig ut.
--- Vad i all världen står på ? Du ser ut som om du sålt smöret och tappat pengarna.
--- Det är inte jag, mamma.
Det är Wilhelm.
Harriet pressade samman läpparna.
Glad, det kunde hon visst inte få vara mer än fem minuter i sträck i denna dag.
Hon hade sagt åt den lilla slyngeln att han hade arrest på rummet till dess hon hunnit tala med hans far.
Nåväl, hans far lät inte tala med sig.
--- Vad är det med Wilhelm ? sa hon kort.
--- Han --- han gråter ... --- Det var ju för innerligen roligt att höra.
Hon fångade upp den blick som syskonen växlade och sa lite mildare : --- Då kanske han ångrar sina dumheter då.
Vad gjorde du förresten uppe hos honom ? --- Jag visste det ju inte, sa Gustaf.
Att han var --- att mamma hade låst.
Jag trodde att han själv hade låst sig inne, så att jag inte skulle kunna komma in.
Men när jag sa det började han gråta.
Harriet drog en suck och reste sig.
--- Jag ska gå upp och tala med honom, sa hon.
Julia, sätt en kråka vid de modeller, som du tycker bäst om.
Och börja sedan med listan på gästerna --- tänk på alla ungdomar först.
Gustaf kan hjälpa dig.
Hon gick genom hallen och uppför trappan.
Den knarrade inte, den var välbyggd och stadig.
Inte förrän hon med avsikt satte klackarna i de översta stegen började hon höra gråten från pojkarnas rum.
Hon log bistert.
Inte slösa med tårarna, när ingen hör, tänkte hon.
Eller är det som jag misstror honom ? När det kommer till kritan orkar ingen människa gråta timme ut och timme in, inte hur djup sorgen än är.
Det är bara det att jag inte tror ett dyft på Wilhelms sorg.
Hon gick in i sängkammaren och tog fram nyckeln ur sitt smyckeskrin.
Hennes händer hade darrat, då hon låste in honom.
De var alldeles stadiga nu.
--- Varför gråter du ? Wilhelm satt på sin säng med huvudet i händerna.
Hon kunde inte se hans ansikte.
Nåja, snyftningar kunde man låtsas, skälvande suckar också.
Det enda bevis som inte kunde hycklas, det var rödsvullna ögon och våta kinder.
Men jag är ju nedrig, tänkte hon i nästa ögonblick.
Jag utgår ifrån att han hycklar.
Jag litar bara på en enda sak och det är på hans vilja att föra mig bakom ljuset.
Det är en förfärlig tanke.
--- Wilhelm, vi kan inte ha det så här i fortsättningen, sa hon och satte sig ner bredvid honom.
Du måste uppföra dig så, att vi kan ha förtroende för dig.
Du är den äldste av våra söner och vi ... Hon tystnade.
Han rörde sig inte, såg inte på henne.
--- Vi vill kunna vara stolta över dig, fortsatte hon.
--- Mamma tycker inte om mig.
Hon gav honom en skarp blick, men han satt som förut med ansiktet dolt i händerna.
Ja, gudhjälpe, något låg det i vad han sa!
Med Julia kunde hon skratta och skämta, med henne kunde hon tala om allt som föll henne in.
Julia var hennes älskling!
Och Gustaf.
En god son, trögare än systern, stillsammare, men utan svek.
I honom fanns ingenting av Wilhelms opålitlighet, ingenting av hans halva sanningar och undvikande blickar.
Ingenting av det som gjorde henne utom sig av maktlös avsky ... --- Jag vill kunna lita på dig, sa hon kort.
Det är svårt att hålla av någon, som man inte kan lita på.
--- Om man bara riktigt tycker om ... Harriet kände vreden stiga upp inom sig, kände den som ett tryck över bröstet, en dimma för ögonen.
--- Vem tror du att du är ? En som kan ställa villkor ? Du beter dig som en lymmel och sedan suckar du över att du inte blir omtyckt!
Förvånar det dig ? Hon hörde iskylan i sin röst och försökte mildra den.
Han var trots allt bara femton år.
Och hon var hans mor.
--- Vi ska vara glada nu, sa hon.
Snart ska Julia fira sin förlovning och ni pojkar får vara med, både till bords och till dansen.
Det är ett gott tillfälle för dig att visa att du kan uppföra dig.
Så glömmer vi det som har varit.
Nå ? --- Ja, sa Wilhelm, oväntat spakt.
Ja, mamma, det ska bli mycket roligt.
Harriet bet sig i läppen.
Det var ju det hon hade velat höra och ändå ... Hon lutade sig plötsligt fram och tog om hans handleder, drog bort händerna från hans ansikte.
Hans kinder var inte våta, hans ögonlock inte svullna.
Det var som hon trott.
Hennes hjärta började bulta hårt.
--- En sak ska du hålla väl i minne, Wilhelm, sa hon så lugnt hon förmådde.
Försök aldrig lura mig!
Det lyckas dig inte ändå.
Och det skapar ingen vänskap mellan oss.
Jag talar med honom som jag skulle tala med en vuxen, flög det genom hennes sinne.
Men förstår han det ? Fattar han vad jag vill säga --- att jag inte härdar ut med dubbelspel och falskhet, att jag inte tål lögner i någon form!
Att när han en gång har förlorat min tillit får han den aldrig tillbaka.
Eller är det för hårda ord för en pojke som han ? Han såg på mig med hat en gång förut i dag --- kommer han att hata mig ännu mera nu ? --- Det är bäst att du går till sängs, sa hon och reste sig utan en blick på honom.
Jag vill inte se dig vid kvällsmaten.
Det är ett straff för ett barn, men du uppför dig enfaldigare än ett barn.
I morgon är det en ny dag.
Vi träffas då.
Godnatt.
Han svarade inte.
--- Godnatt, Wilhelm!
sa Harriet skarpt.
--- Godnatt, mamma.
Jag tvingade det ur honom, tänkte Harriet, medan hon stängde dörren bakom sig.
Men det bryr jag mig inte om.
Han ska inte få inbilla sig att han kan gå på taket med mig!
Och om Georg inte känner sitt ansvar, så får jag ta det dubbelt på mig.
Jag ska nog hålla min unge son i tukt och Herrans förmaning, det ska han bli varse.
Sjuk ? Prat!
En liten lymmel, det är vad han är, och på något sätt måste vi ha skämt bort honom.
Nå, det kan rättas till.
Och nu vill jag inte tänka på honom mer!
Stensviks gård hade två flyglar, inte stora, men vackert inramande gårdsplanen med de låga, klippta buxbomshäckarna och de välskötta rabatterna.
I den östra låg gårdskontoret och på gaveln där, längst bort från mangårdsbyggnaden, bodde inspektoren.
Hans dörr vette mot parken och körvägen därutanför ; Harriet såg honom så gott som aldrig.
Hon visste att Georg inte var mycket förtjust i Otto Mårtensson, men att ingen, inte ens Georg, kunde bestrida hans duglighet.
Mårtensson hade kommit som helt ung man till Stensvik redan på gamle Adrian Hardebergs tid.
Han var ännu inte femtio år, fastän hans korta, borstiga mustasch hade börjat gråna.
Han var också inbiten ungkarl.
Pigan, som han städslat och som stannat hos honom i alla år, hade tänkt sig en behaglig tillvaro i ett hus utan matmor.
Men hon fick snart lära sig att hon hade en herre över sig och att han var av annat slag än herrar brukade vara.
Det fanns ingenting i det arbete hon skulle utföra, som han inte visade henne tillrätta i.
Och av de andra tjänster hon tänkt sig att utföra åt ungkarlen blev det ingenting.
Mårtensson hade inga sådana behov.
Ändå hade hon stannat.
Georg skämtade om sin inspektor ibland.
Men han fyllde regelbundet i : --- En olidlig petit-maître.
Men han har gården på sina fem fingrar, vet allt, ser till allt.
Han är ovärderlig --- på sitt sätt.
Den flygeln hörde till männens domäner.
Harriet kunde räkna de gånger hon satt sin fot på gårdskontoret.
Men den andra flygeln, den västra, rymde gästrum och sommarsal ; också ett stort vindsrum med liten kammare bredvid.
Där sprakade en brasa redan för att driva ut höstkylan och dit bars packorna av siden och ylletyg upp.
Sömmerskan från Växjö, madam Lindström, krävde sin uppassning.
Men hon var en konstnär i sitt yrke.
--- Två sykunniga flickor behöver jag till hjälp, sa madammen.
Det ska kastas sömmar och det ska tråcklas foder.
Fler än två sysselsätter jag inte, men dem behöver jag.
--- Jag vet sannerligen inte vem jag ska få tag på, sa Harriet fundersamt till Julia.
Fiken är inte skicklig med nålen och förresten måste Amalia ha henne till hands.
Jag har ändå funderat på att skaffa en elev till.
Bengta är för god för att arbeta som passopp åt madammen där.
Jag får åka över till prästgården och höra om Leah Reinius känner till någon.
Hon har ju sin lilla syskola varje år.
Leah Reinius rekommenderade två av sina elever och de infann sig hos madam Lindström, klädda i förkläde och duk om håret och med syringarna i fickan.
Hon satte dem omedelbart i arbete och höll dem där.
Och över bord och stolar i det stora, låga rummet flöt snart de underbaraste tyger och spetsar till Julias prydnad och glädje.
--- Du tänker inte mycket på det jag bad dig om, sa Georg en kväll, då Julia lycklig visat upp den ena klänningen efter den andra för sina föräldrar.
Inte balklänningen dock ; den skulle bli en överraskning för alla i familjen.
Harriet såg efter Julia med ett stolt leende.
Hon vände sig mot Georg och hennes leende dog bort.
--- Vad var det du sa ? frågade hon.
Snälla du, vad är det fatt ? --- Jag bad dig att hålla igen lite på utgifterna vid den här förlovningsfesten.
Du har tydligen föresatt dig att göra precis tvärtom.
Harriet pressade ihop läpparna.
Det fick finnas gränser för vad en hustru skulle behöva tåla från sin man.
--- Jag kan inte inse varför det skulle sparas vid ett tillfälle som detta.
Vi är ju glada för Julias förlovning --- åtminstone hoppas jag att vi båda är det ? --- och då finns det väl inget skäl i världen varför vi plötsligt skulle börja vända på styvrarna.
I varje fall inte förrän ... Hon avbröt sig.
--- Inte förrän ? upprepade Georg.
--- Inte förrän du vill tala om orsaken för mig.
Harriet reste sig och gick bort till honom, där han stod vid fönstret i salongen.
Hennes ögon var oroliga.
Han var så främmande ... Så länge sedan han var sig riktigt lik.
--- Är det något som har hänt ? Något som tynger dig.
--- Vad skulle det vara ? --- Om jag visste det behövde jag inte fråga.
Men Georg ... Hon stod framför honom, lade sin hand mot hans kind.
Det steg upp inom henne en våg av längtan efter att ha honom tillbaka, sådan han varit förut, sådan hon älskade honom och behövde honom.
Han hade blivit som en annan man.
En främling för henne.
Men hon längtade efter honom.
Hon ville komma honom nära igen.
--- O, Georg, sa hon mjukt.
Låt oss vara vänner.
Låt oss vara lyckliga så länge vi får lov.
Han tog henne om axlarna, sköt henne lite ifrån sig och smekningen nådde inte längre fram.
Han skrattade, men skrattet fick henne att frysa.
--- Så länge vi får lov, sa han.
Det är ordet, Harriet.
Det är verkligen ordet.
--- Men du har rätt, sa han sedan.
Varför skulle vi spara nu, när vi aldrig har gjort det förut.
Klä du flickan i guld och juveler, rusta ut henne för alla pengar i Småland.
Det gör ju ingenting.
Ingenting alls.
Låt oss vara glada, precis som du säger.
Låt oss äta och dricka och dansa och sjunga!
Så länge vi får lov.
Låtom oss äta och dricka, ty i morgon skola vi dö ... Citatet ringde för Harriets öron.
Men det var något med uppståndelsen ; hon hade glömt det.
Och hon brydde sig inte om vilket heller.
Hon ville bara få ta Georg i sina armar, trösta honom och smeka honom, få honom tillbaka.
Något hade hänt honom och han höll henne utanför.
Om hon talade om för honom att hon väntade barn ? Skulle det kunna bli chocken, som förde dem tillbaka till varandra ? Men hon vågade inte försöka, inte nu, när han var så utom sig och hon såg denna förtvivlans hårdhet i hans ögon.
Han kunde råka säga något, som för alltid skulle förstöra förhållandet mellan dem.
Hon visste ju med sig själv, att hon tog illa vid sig lättare än annars just nu.
Nej, hon måste vänta.
Förresten kunde månadsdagarna ju ha uteblivit också av andra skäl ... Hon tvingade hårt ner sin innerliga önskan att det skulle vara så.
De talade inte mera den kvällen.
Den sjunde oktober var Julias födelsedag och hon fyllde aderton år.
Det skulle också bli den dag, då hennes förlovning eklaterades.
Brittsommarsolen sken från en hög blå himmel och astrar och dahlior lyste i alla trädgårdar.
Varsamt skyddade, sena rosor hade trädgårdsmästaren lyckats behålla i flor till den stora dagen och de glödde i kristallskålar längs hela honnörsbordet.
Fem tungor gick ut ifrån det och ändå fick inte alla gästerna plats.
Ett ungdomsbord var dukat i biljarden strax intill matsalen.
Wilhelm och Gustaf var placerade där, småfröknarna von Fering också och hela resten av sällskapet mellan fjorton och sexton år.
Två unga guvernanter hade avdelats att hålla ordning på sina skyddslingar och Leah Reinius hade erbjudit sig självmant.
Harriet var henne tacksam för det.
Leah var en raring.
--- Vilket kalas det blir, sa Harriet, medan hon gav borden en sista, granskande överblick.
Varenda en har tackat ja!
Å, ja, när Stensvik förlovar bort sin unga fröken, då vore det väl en skam att mankera.
Hon granskade noga också sina båda söner.
Mycket prydliga, verkligen.
Naturligtvis inga frackar för dem som ännu växte, men de svarta konfirmationskläderna satt bra.
Hon ville säga det till Georg, men hon hejdade sig.
Det var så lite de hade att säga varandra nu om dagarna.
Men hon fick inte tänka på det, inte nu, när det var Julias fest.
Den första vagnen rullade fram till trappan.
Det var von Ferings, som kom tidigare än de andra gästerna.
De skulle stå tillsammans i salongen redan från början, markera den nya släktskap, som ändå inte kom som en överraskning för någon.
Men var var Julia ? Vart tog barnet vägen ? Cecilia von Fering skulle aldrig förlåta en fästmö, som lät vänta på sig.
--- Å, Julia ... Hon kom långsamt nedför trappan i hallen och den sjögröna klänningen vajade behagfullt omkring henne.
Den frikostiga urringningen lämnade hennes axlar bara och kring hennes vita hals hängde en smal guldkedja med medaljong.
Det enda smycket utöver ringen, som Carl Adam redan satt på hennes finger.
Hon dröjde på stegen och såg ner på sina föräldrar och sina bröder.
En fin rodnad steg upp i hennes kinder, då hon mötte deras ögon.
--- S-så fin du är, sa Gustaf lågt och stammade lite i sin osäkerhet.
--- Å, Julia!
upprepade Harriet.
Det brände i hennes ögon, kändes tjockt i hennes hals.
Det älskade, älskade barnet!
Impulsivt sträckte hon ut sin hand och grep om Georgs.
Vad som än kommit emellan dem, det måste vara som utstruket nu.
De fick inte gå och samla på gammalt groll, när Vår Herre var så nådig emot dem.
Det skulle bli bra alltsammans igen.
Julias väg låg framför henne, strålande ljus, och Wilhelm --- å, det var bara dumma pojkstreck Wilhelm gjort sig skyldig till, ingenting annat.
Och Gustaf var densamme han alltid varit, pålitlig och trygg.
Ja, sannerligen kunde de vara lyckliga!
Hennes glädje varade en lång stund.
Hon hälsade sina gäster, hon log mot dem alla.
Hon såg dem defilera förbi in till matsalen när musiken spelade upp och hon följde dem som sista dam vid Edvard von Ferings sida.
Georg förde Cecilia, de bytte jämnt över i dag.
Alla visste ju till vilken fest de var bjudna.
Rosorna blommade vackrast framför Julia och Carl Adam ; Harriet hade med omsorg placerat skålarna, så som hon ville ha dem.
Samtalet steg och susade genom hela den stora salen, men från biljarden hörde man knappast ett ord.
De yngsta i sällskapet hade ännu alla förmaningar i gott minne.
Det var tid för Georgs tal.
Harriet ville fånga hans blick, men det lyckades henne inte.
Han satt vid Cecilias sida och konverserade henne artigt, men han satt som om han varit gäst på sin egen bjudning.
Nå, Cecilia skulle inte låta honom glömma bort vad som krävdes av en värd!
Hon var fullt i stånd att påminna honom om att alla väntade på hans ord.
Nu reste han sig äntligen.
6 Georg Hardeberg reste sig långsamt.
Han hade inte äskat ljud på något vis, inte knackat i sitt glas, inte slagit samman händerna.
Ingen ceremonimästare hade heller stött sin stav i golvet för att bereda tystnad för hans tal.
Men alla gästerna hade redan börjat tycka att han dröjde, hade redan så smått börjat snegla mot hans plats för att se när han ämnade ta till orda.
Därför blev det genast stilla och de vände sina förväntansfulla ansikten mot honom.
Han hade ju verkligen ett tal att hålla.
Han skulle eklatera sin dotters förlovning.
Den kom knappast som en överraskning för någon i salen, men han och Harriet måste ändå känna den allra största glädjen.
Deras enda dotter förlovad med fideikommissarien på Torshög, blivande friherrinna!
Kunde någon vara annat än lycklig över den alliansen ? Harriet mötte Cecilia von Ferings blick och log mot henne.
Sedan såg hon på Georg.
Han stod där och såg ut över det festliga bordet och alla glada gäster, men han hade ännu inte börjat tala.
Han hade så hög färg och hans leende var inte --- nej, det var inte leendet hos en stolt och lycklig fader!
Harriet bet sig i läppen.
Vad var det som var på tok ? Hade han druckit för mycket ? Han brukade inte göra det, men han hade inte varit sig lik på så lång tid, så varför inte också det ? Hon tittade fort bort mot hans kuvert, men det doldes av skålarna med rosor.
Nå, även med ett eller två glas för mycket borde han kunna tala.
Om det inte var mera än så, förstås.
Herregud, han ville väl ändå inte ställa till skandal ? Han måste tänka på Julia --- på Carl Adam ... Harriet bleknade.
--- Vår värd betänker sig, sa Edvard von Fering bredvid henne.
Ja, ja, inget ont i det.
Han gav Harriet en sidoblick och fortsatte : --- Majoren Lejon hade visst en del underrättelser, när han kom.
Allt skulle han också pränta in!
Hon hade trots allt varit tvungen att bjuda också Oscar Lejon ; Georg hade inte velat höra på hennes förslag att han skulle få stå över förlovningsmiddagen.
Han var här tillsammans med sina båda söner, precis som på Georgs födelsedag.
Nå, vad kunde man göra åt det ? Men baronens anmärkning var ingenting att svara på.
Och nu började äntligen Georg tala.
--- Kära våra gäster ... Han såg sig omkring.
Allas ansikten var vända mot honom, ögonen var ljusa av festglädje.
Men han log inte nu och de påbörjade leendena slocknade gradvis bort.
--- Kära gäster, upprepade han.
Återigen är det fest på Stensvik!
Lite drygt två månader har gått, inte mera, sedan några av oss satt här vid samma bord, njöt samma samvaro ... Varför drar han upp det nu ? tänkte Harriet.
De som var bjudna den gången kommer väl ihåg det, de som inte var bjudna irriteras bara.
Hur vill han anknyta ? Å, Georg ... Hon såg sig om, förstulet.
Cecilia von Fering vid Georgs sida lät ingenting märka.
Hon satt stilla med huvudet lite lutat åt sidan, utgjorde en bild av dam, lyssnande till tal.
Vad som sades i talet föreföll hon inte att fästa sig vid.
Harriet kunde inte titta på Edvard von Fering utan att han lade märke till det.
Men hon såg hans hand, som otåligt rullade brödkulor på duken --- ett oskick var det!
Och hon hade redan sett de andra gästernas förväntan vändas i avvaktan.
--- I dag ska vi tala om kärleken, fortsatte Georg.
Förra gången talade vi om en annan kärlek, den vi hyser för vårt älskade fädernesland!
Han höjde huvudet och fick skarpa, röda fläckar på kinderna.
--- Å, ja, det gjorde vi!
Vi talade om längtan att tjäna landet med djärvhet och mod, med dristighet i nya företag och med höga insatser för att nå svindlande mål ... --- Hör!
Hör!
ropade en kraftig stämma.
Oscar Lejon, förstås!
Harriet bet samman tänderna.
--- Man kan fråga sig vad de eländiga gruvorna har med dagens festligheter att göra, sa Edvard von Fering vid hennes sida och hans fnysning var tydlig nog.
Harriet försökte småle, men det lyckades henne inte.
Edvard var alltid kritisk ; det var inte ofta hon delade hans åsikter.
I dag gav hon honom rätt.
Men att instämma --- nej!
--- Jag tror inte att barnen lyssnar, sa hon mjukt.
--- Det tror inte jag heller.
Men man undrar ... Han avbröt sig.
Georgs röst steg ; han ropade högt nu.
--- Vi har alla läst vår store skald, Esaias Tegnér.
Han skriver i sin dikt om kung Karl den tolfte : och dvärgalåten tystnar mot resen efterhand!
Ja, alltid höjes röster i försiktig tvekan, i räddhågad undran.
Men med biskop Tegnér vill jag påstå att det är dvärgalåt!
Dvärgen kritiserar modet, skrattar åt den som vågar något, satsar något.
Han hånar den som djärves sätta allt på spel för de väldiga idéernas skull.
Men resen är ståtlig i sin kraft.
Den högvuxne, stolte resen!
--- Du min evige skapare!
sa Edvard von Fering fullt hörbart.
Vad är detta ? tänkte Harriet förtvivlad.
Vart vill Georg komma ? Vad menar han ? --- Det är en mäktig dröm, som besjälar den djärve!
fortsatte Georg ivrigt.
Se på vår bergshantering!
Tappra män har sprängt schakten, djupa gruvor, hundratals meter ned i det okända.
Inte förrän i djupet ska man finna rikedomarna --- där ligger bergakungens svarta guld --- kolen ... Från de mörka djupen ska kolen bringas i dagen.
Så ska bergets rikedomar bli människornas rikedomar ... Och de som har vågat något, de ska vinna allt!
Nu lyssnade inte Cecilia von Fering längre som det anstod en dam.
Hon lyfte huvudet och såg rakt på sin man vid Harriets sida.
Hon sa inte något, gjorde inte en min.
Men hennes blick var tydlig nog och Harriet kände sitt hjärta förvandlas till en tyngd i bröstet, en isande tyngd, som spred sin kyla genom hela hennes kropp.
Är mannen galen ? sa den blicken.
Cecilia var inte ensam om sin reaktion.
Ett snabbt ögonkast runt borden sa Harriet det.
Det fanns inte minsta tillstymmelse till förväntan och glädje i ansiktena nu, bara undran och avståndstagande.
Några, de mest hänsynsfulla, såg ner i tallrikarna och lät inget märka.
Andra smålog förläget.
Också Julia --- Harriet blev ännu blekare!
--- också Julia såg förvirrad på sin far.
Carl Adams min var outgrundlig.
Något måste hända!
Hon kunde inte resa sig och ta ordet ifrån Georg.
Ingen kvinna fick handla så mot sin man.
Men kanske turnera det hela --- om hon kunde göra det ? En lycka i olyckan var det, att deras bjudningar aldrig någonsin varit särdeles formella.
--- Georg, Georg!
ropade hon högt, när han gjorde en konstpaus.
Dina älsklingsdrömmar för dig vilse!
Inte får du låta bergatrollens rikedomar behärska alla dina tankar.
I kväll ska du ju tala om en annan förtrollning, min käraste vän!
I kväll ska vi alla hylla våra älskade barn --- våra nyförlovade!
Hennes ljusa röst fick spänningen att släppa och det gick ett sus av lättnad genom salen.
Georgs ögon flammade, men han höll god min.
--- Min hustru har rätt!
utbrast han.
Jag tror minsann att bergatrollen hade mig i sina klor.
Nå, Harriet räddade mig.
Han lyfte sitt glas och hans röst blev hög och munter som hennes.
--- Goda vänner, trogna grannar --- låt oss i stället tala om kärlekens förtrollning.
Ingen bergakung har med den att skaffa ; den förtrollningen sköter en alldeles speciell gud om, en liten bevingad rackarunge, som kallas Amor!
Hans pilar har hunnit två unga hjärtan här i salen och ingen är väl för ett ögonblick i tvivelsmål om vilka jag avser ? Vår älskade dotter Julia --- vår käre blivande svärson Carl Adam ... Drick dem till, kära vänner!
Deras skål!
Det var som om en tyngd lyfts från allas bröst.
Förstämningen vek ; den rullade undan som dimma i sol.
Alla lyfte sina glas, alla reste sig från sina platser och ropade ut sina lyckönskningar.
Det var bara Harriet, som måste stödja sig mot bordskanten för att få stadga på sina darrande knän.
Men ingen lade märke till det, det åtminstone var något att vara tacksam för.
Alla satte sig på nytt tillrätta på sina platser, gudskelov också Georg.
Inte för att hans tal till fästfolket varit något att komma med, alldeles för kort och den ena plattityden på den andra!
Men vad som helst var bättre än fantasierna om det eländiga kolet.
Om nu bara Edvard von Fering också ville släppa det ämnet.
Han gjorde det, alltför beredvilligt.
--- Kära Harriet, sa han älskvärt och lade sin kniv lätt på den utsökta bit rådjurssadel, han hade på sin tallrik.
Titta här!
Kniven bokstavligen sjunker genom köttet.
Hur ska jag bära mig åt för att draga, locka och tubba Stensviks kokerska över till Torshög ? --- Men Edvard, det förbjudes redan i Luthers katekes, skrattade Harriet, lättad av hans ton.
Edvard måste nog bestå frågan om tionde budet vid nästa husförhör.
Hon log mot honom.
Hennes händer var ännu iskalla av den utståndna spänningen och obehaget, men det skulle ge med sig.
Huvudsaken var nu bara att ingen låtsades om något mera, att alla pratade och glammade och framför allt --- att alla skyndade på med supén, så att musikanterna kunde spela upp till dans.
Tids nog fick hon veta vad som tagit åt Georg.
--- Men eljest håller jag med Edvard, sa hon.
Vår Nelly är värd sin vikt i guld.
Jag hoppas bara att det aldrig går upp för henne själv.
--- Nå, vem skulle annars kunna unna sig hennes tjänster ? undrade Cecilia von Fering tvärs över bordet.
Hon log, hon också, men hennes ögon !



"Amerikanskt"
massmord har
nått Sverige

	En yrkesofficer på Dalaregementet I 14 i Falun, en 24-årig fänrik, skrev på lördagen in sig i svensk kriminalhistoria, när han med sitt tjänstevapen, en automatkarbin (AK 5), dödade sju personer i centrala Falun. Med detta dåd har "amerikanskt" massmord nått Sverige.
	Fänriken i Falun dödade fem kvinnor, som hade slutfört en lottautbildning på regementet, och två män. Han utförde dådet med ett automatvapen, som han avfyrade 146 skott med innan en poliskula avväpnade honom.
	Vi vet inget säkert om fänrikens motiv och sinnestillstånd, även om rapporter säger att han var berusad.
Massmord sällsynta
	Massmord är sällsynta i Sverige. De flesta är av typen "utvidgat självmord", där förövaren först dödar anhöriga och sedan sig själv.
	Massmord med skjutvapen helt eller delvis utanför en familjekrets är få. Jag känner till fem fall under 1900-talet: morden på ångfartyget "Prins Carl" år 1900 (fyra döda), polismorden i Handen 1967 (tre döda), tingshusmorden i Söderhamn 1971 (fyra döda), Åmselemorden 1988 (tre döda) och morden på kronofogdeassistenterna i Värnamo 1992 (två döda).
	Dessutom finns tre fall, då en person beskjutit flera människor och dödat en av dessa: nedskjutningen av sex ungdomar utanför en pub i Uppsala 1970, beskjutningen av fyra tjänstemän på länsstyrelsen i Gävle 1988 och nedskjutningen av sex ungdomar på öppen gata i Mora 1992.
Automatvapen nytt
	Sverige har hittills varit förskonat från "amerikanskt" massmord. Med det menar jag mord, där förövaren med automatvapen i hand massakrerar flera och för mördaren helt eller delvis okända människor.
	Inte i något tidigare fall av massmord i Sverige har mördaren använt ett kraftigt automatvapen som AK 5. Den 11 juni 1994 nådde "amerikanskt" massmord Sverige.
	Risken för att den här typen av massmord ska få spridning i Sverige är dock liten. I Sverige finns varken den mängd vapen i privata händer, den vapenfixering eller våldskultur, som är viktiga ingredienser i amerikanska våldsdåd.
Ovanliga i Sverige
	Privata skjutvapen är legio i USA. Även privata automatvapen är vanliga.
	I Sverige finns få skjutvapen utanför kretsen jägare, militärer och poliser. Det finns praktiskt taget inga automatvapen utanför en snäv grupp militärer. Ett problem är de automatvapen som kommer från inbrott i militära vapenförråd, och som har fått ökad spridning på den svarta marknaden.
	Illegala vapen är svåra att komma åt. Vad samhället kan göra här är att skärpa bevakningen och skyddet av vapenförråden.
	Det finns också goda skäl att se över vapenrutiner inom försvaret. Försvaret bör exempelvis fundera på det kloka i att byta ut reservofficerarnas pistoler mot automatvapen, i båda fallen vapen som de förvarar hemma. Kanske vore det bättre att ge reservofficerarnas moderna pistoler.
Kontrollera bättre
	Vad som definitivt behövs är en bättre kontroll av dem som innehar vapen, både militärer och civilpersoner. Eftersom automatvapen är farligast och nästan enbart finns i militära kretsar, är det rimligt att i första hand skärpa kontrollen av individer som har eller fritt disponerar automatvapen.
	Det borde vara en självklarhet efter massmorden i Falun, även om en sådan kontroll inte hade förhindrat just denna tragedi.
	Ett absolut krav på individer som fritt disponerar AK 5 och andra automatvapen är drogfrihet och psykisk stabilitet.
	Försvaret måste regelbundet kontrollera att dessa individer inte har narkotika eller dopingmedel (anabola steroider eller liknande) i blodet. Vissa uppgifter säger att fänriken i Falun hade använt anabola steroider.
	Försvaret måste också bli bättre på att kontrollera att personalen inte har psyk- eller alkoholproblem, som gör dem olämpliga att inneha vapen i allmänhet och automatvapen i synnerhet.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







"Äktenskap" även
för homosexuella

	Så fick då även Sverige en lag, som gör det möjligt för homosexuella att gifta sig, att i praktiken ingå borgerligt äktenskap. Danmark och Norge ger redan homosexuella denna rätt.
	I resten av världen finns ingen möjlighet att ingå "homosexäktenskap".
Borgerligt äktenskap
utan rätt att adoptera
	Lagen om registrerat partnerskap, som riksdagen antog på tisdagen med röstsiffrorna 171 mot 141, är kontroversiell. Den ger par av samma kön rätt att registrera sig vid tingsrätten, vilket ger dem ungefär samma civilrättsliga status som gifta par.
	Lagen om registrerat partnerskap talar inte uttryckligen om homosexuella. Lagen säger inte heller något om sexuell läggning eller hushållsgemenskap.
	Lagen är dock skriven för att homosexuella par ska kunna formalisera sitt förhållande och få samma rättigheter och skyldigheter som gifta par. Lagen gör dock undantag för adoption, vårdnad, insemination och annat som berör föräldraskap.
	För registrerat partnerskap ska samma regler gälla som för gifta i fråga om till exempel giftorätt, bodelning, försöjningsplikt, inbördes arvsrätt, namnregler, pensionsvillkor och efterlevandeskydd.
	Alla homosexuella par, där minst en av kontrahenterna är svensk medborgare, kan från och med 1995 ingå registrerat partnerskap.
Argument för och
emot partnerskap
	Frågan om "homosexäktenskap" har varit uppe till behandling i riksdagen många gånger. Frågan väcker heta känslor, vilket den senaste tidens debatt och riksdagsbehandling visar.
	Argument för registrerat partnerskap är att det ger homosexuella par ökad trygghet och social acceptans, att det till skillnad från sambolagen blir ett heltäckande regelverk, att det minskar diskrimineringen och tabubeläggningen av homosexualitet. Registrerat partnerskap är att visa respekt för två människor av samma kön, som vill leva tillsammans som i ett äktenskap.
	Argument mot registrerat partnerskap är att det är stötande, skapar acceptans för en homosexuell livsstil och nära nog likställer "homosexuellt äktenskap" med äktenskap mellan man och kvinna.
Även behov av
reformerad sambolag
	Till detta kommer kritik mot att lagen var dåligt beredd _ lagförslaget kom via riksdagens lagutskott och inte som brukligt från regeringen _ och att lagrådet underkände lagförslaget.
	Vi håller med om att det finns brister i beredningen och lagen. De flesta som gick emot "homosexäktenskap" använde dock formalistiska och juridiska argument för att försöka stoppa en lag de inte ville ha av helt andra skäl.
	Det finns dock en del kritik mot den nya lagen, som riksdagen bör studera närmare. En sådan är att sambolagen och partnerskapslagen inte tar hänsyn till alla som lever i en hushållsgemenskap.
	Det finns nämligen andra än hetrosexuella och homosexuella par, som lever i en hushållsgemenskap, till exempel barn som bor hos äldre släkting, två syskon som lever tillsammans eller två hetrosexuella människor som delar hem men inte säng. Det behövs en lag, som kan ge dessa människor ökad trygghet i en hushållsgemenskap, ungefär som dagens sambolag ger.

bildtext
Det blir inga kyrkliga vigslar för homosexuella i framtiden, men väl möjlighet att ingå ett slags borgerligt äktenskap, registrerat partnerskap.






Sven Bergström in i riksstyrelse för EU-motståndare:
"Centern måste säga nej till EU"

	Kommunalrådet Sven Bergström, Forsa, känd EU-motståndare inom centerpartiet, tog i helgen plats i en nybildad riksstyrelse för centerpartistiska EU-motståndare, nätverket "Centernej till EU".
	Sven Bergström tycker det ska bli roligt att arbeta mer intensivt med EU-frågan inom centerpartiet.
	_ Vi arbetar väldigt bra inom nätverket "Centernej till EU". Responsen bland vanliga centerpartister är bra. De flesta är mot eller tveksamma till svenskt EU-medlemskap. I Gävleborg ska vi nu bilda en styrelse för dem som är anslutna till nätverket, säger han till HT.
	Med på mötet i Mora fanns flera centerpartister från Hälsingland.
Finns i alla län
	"Centernej till EU" _ före helgens möte hette nätverket "Centernej till EG/EU" _ är en löst organiserad sammanslutning utan medlemskap. Den som vill ansluter sig till nätverket genom att abonnera på nätverkets månatliga tidskrift "Insikt om EU". Nätverket har lokala och regionala kontaktpersoner över hela landet. "Centernej till EU" finns i alla län och cirka hälften av landets kommuner.
	I helgen fick nätverket en fastare form med styrelse och arbetsgrupper. Moramötet valde landstingsrådet Per Olov Blom, Vänersborg, till ordförande och riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus, Orsa, till vice ordförande.
	Grunden för EU-motståndarnas arbete i centern är en deklaration, som de antog på sitt första möte i Orsa i augusti 1992. I deklarationen säger de nej till svensk EU-anslutning, eftersom den är "oförenlig med centerns ekohumanistiska och decentralistiska ideologi". 
	Övriga i styrelse för nätverket "Centernej till EU" är läkaren och ledamoten i centerns partistyrelse Inger Ekengard, Gränna, doktorand Torbjörn Nilsson, Uppsala, förbundssekreterare Bengt Hellman, Stockholm, kanslichef Agneta Berg, Jönköping, kommunalråd Jonas Johansson, Götene, och kommunalråd Evert Jonsson, Krokom.
Inget genombrott
	Nätverket har granskat "genombrottet" i EU-förhandlingarna.
	_ Det blev inget genombrott i EU-förhandlingarna den 21 december 1993. Det blev i stället ett sammanbrott, säger "Centernej till EU".
	_ Inom de områden där förhandlingarna med EU nu är avslutade, ser vi att centern inte fått viktiga krav uppfyllda inom säkerhets-, miljö- och hälsopolitiken. Centern måste säga nej till EU-medlemskap, säger "Centernej till EU" i ett uttalande, där det jämför vad centern krävde inför förhandlingarna med vad resultatet hittills har blivit.
	Nätverket har försökt stämma av de krav centern ställt, dels i ett partistyrelsedokument från december 1992, dels i valplattformen antagen av riksstämman i juni 1993.
Centerkrav på EU
	I valplattformen kräver centern att "förhandlingarna ska säkerställa att Sverige som suverän nation kan bibehålla sin alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, inte ingå i ett gemensamt försvar, och stå utanför en eventuell gemensam valuta."
	I partistyrelsedokumentet kräver centern bland annat bibehållna svenska regler på miljöområdet och bibehållen substitutionsprincip inom kemikalielagstiftningen, som innebär att i valet mellan kemikalier med samma effekt ska den miljövänligaste användas.
	På alkohol- och hälsoområdet kräver partistyrelsen "behållande av den social- och hälsoinriktade alkoholpolitiken."
Kraven inte uppfyllda
	Sven Bergström, som också är ordförande för centern i Gävleborgs län, tycker att det är dags för centern att dra slutsatser om EU.
	_ Viktiga delar av EU-förhandlingarna är slutförda. Centern har ställt tydliga krav inom dessa områden, som inte har blivit uppfyllda. Centern bör redan nu dra slutsatser av detta. Centern måste säga nej till EU-medlemskap, säger Sven Bergström till HT.
	Centern talar om "genombrott" i förhandlingarna, Centernej till EU om "sammanbrott". Vari består "sammanbrottet"?
	_ Det blev ingen bevarad neutralitetspolitik, eftersom Sverige "i sin helhet och utan reservationer" accepterar EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och inte har krävt undantag från det militära samarbetet, säger Centernej till EU:s ordförande Per Olov Blom.
	_ Det blev inga permanenta undantag på miljöområdet. Det blev en sönderslagen alkoholpolitik, eftersom Sverige måste ge upp fyra av de fem alkoholmonopolen, acceptera slopad gränskontroll och EU:s införselregler för alkohol, 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl per person, summerar Per Olov Blom.
Jörgen Bengtson





"Mittsverige" mot
EG-medlemskap

	Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) är så duktigt på att ta fram olika undersökningar att en del SKTF-rapporter försvinner i den strida strömmen av SKTF-utskick.
	Den senaste SKTF-undersökningen lär knappast försvinna i Hälsingland och andra delar av "Mittsverige" (Gävleborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län). Undersökningen som SKTF presenterade på onsdagen i Gävle visar att en massiv majoritet av folket i "Mittsverige" säger nej till EG-medlemskap.
Sju av tio säger nej
till EG-medlemskap
	SKTF har låtit opinionsinstitutet Skop undersöka EG-opinionen i de fyra "mittsvenska" länen.
	Skop ställde en rak fråga till 1 011 personer i augusti 1993: "Sverige skall hålla en folkomröstning om EG. Kommer du att rösta ja eller nej till svenskt medlemskap i EG?"
	Nej, svarade 71 procent, ja 29 procent.
	I juni i år gjorde Skop en motsvarande undersökning för Sverige som helhet. I den sade 57 procent nej och 43 procent ja.
EG-motståndet
stark i alla grupper
	Enligt Skops augustimätning av EG-opinionen i "Mittsverige" är EG-motståndet starkt i alla delar av denna region.
	Motståndet är starkast i Jämtlands län, där 75 procent säger nej till EG, följt av Gävleborgs län 72 procent nej, Kopparbergs län 70 procent nej och Västernorrlands län 68 procent nej.
	EG-motståndet är starkt i alla undergrupper. 62 procent av männen och 80 procent av kvinnorna säger nej till EG-medlemskap. 64 procent av privatanställda och 72 procent av offentliganställda avvisar medlemskap. Yngre svenskar är EG-motståndare i ungefär samma stora omfattning som medelålders och äldre svenskar.
Alla utom m-väljare
avvisar EG-medlemskap
	EG-motståndet är starkt i fyra av de fem EG-vänliga partier som ingår i mätningen. Endast moderata samlingspartiets sympatisörer är för medlemskap (65 procent), men drygt en tredjedel (35 procent) av moderaterna säger faktiskt nej till EG.
	I övriga partier är EG-motståndet starkt: socialdemokraterna 79 procent nej och 21 procent ja, centerpartiet 76 procent nej och 24 procent ja, ny demokrati 72 procent nej 28 procent ja. Även inom det mest EG- och framför allt EU-vänliga partiet, folkpartiet liberalerna, är EG-motståndarna i majoritet med siffrorna 55_45.
	Skop-mätningen bekräftar det som är känt från Sifo- och SCB-mätningarna: EG-motståndet är mycket starkt i den här delen av Sverige.
Ökad kunskap ger
ökat EG-motstånd
	Det finns flera förklaringar till att EG-motståndet är starkare i "Mittsverige" än övriga Sverige.
	Här inser folk att skogs- och norrlandslänen vid EG-medlemskap skulle drabbas av mer centralisering och högre arbetslöshet eftersom andel offentliganställda är stor.
	EG-debatten i "Mittsverige" är inte så ensidigt för medlemskap som i andra delar av landet, vilket stärker EG-motståndet.
	Kunskapen om EG är sannolikt större i "Mittsverige", vilket leder till ökat EG-motstånd.
	Man kan fråga sig varför det starka EG-motståndet inte har slagit igenom i åtminstone de två stora folkrörelsepartierna, där tre av fyra väljare är mot medlemskap? Varför är bara ett av totalt åtta centerpartistiska och socialdemokratiska partidistrikt otvetydigt mot EG-medlemskap (Jämtlandscentern)?
	Detta borde stämma medlemmar och ledningar i de andra partidistrikten till eftertanke. De verkar _ med undantag för Gävleborgscentern som sagt nej till EU _ inte att representera sina väljare, vilket är allvarligt i folkrörelsepartier och en demokrati.
	
bildtext:
Enligt en aktuell opinionsundersökning säger 72 procent av gävleborgarna nej till EG-medlemskap, på en procent när lika många som i de fyra länen i "Mittsverige". Det starka EG-motståndet är naturligt, eftersom folk i denna del av Sverige kan mycket om EG och inser att de blir förlorare i EG.





"Nordic" bättre
än Alcazar

	Det blir inget av "tidernas flygfusion" mellan svensk-dansk-norska SAS, nederländska KLM, schweiziska Swissair och österrikiska Austrian Airlines.
	I lördags sade KLM:s styrelse nej till fusionen och det nya flygbolaget med arbetsnamnet Alcazar, som skulle bli Europas största flygföretag med 200 destinationer, 300 flygplan och 33 miljoner passagerare per år. I söndags bröt förhandlingarna mellan KLM, SAS, Swissair och Austrian samman.
Alcazar har
kraschlandat
	Det ser ut som om vi kan lägga Alcazar-planen till förre SAS-chefen Jan Carlzons andra misslyckade affärer och avskriva hans dröm om SAS som en del i ett av världens stora globala flygbolag.
	Alcazar har kraschlandat.
	Motivet till att KLM säger nej till alliansen Alcazar är att de fyra flygbolagen inte är överens om samarbetspartner i USA.
	KLM vill att Alcazar ska samarbete med Northwest Orient Airlines, som KLM äger 20 procent av och har investerat mångmiljardbelopp i. Swissair har en annan amerikansk partner, Delta Airlines, som Swissair, SAS och Austrian vill göra till Alcazars partner. Delta har betydligt bättre ekonomi än Northwest.
Den som tjänar mest
på Alcazar hoppar av
	KLM hade mest att vinna på Alcazar-alliansen. KLM:s hemmabas, Amsterdam, skulle få det nya flygbolagets huvudkontor och bli huvudnavet i dess flygnät. KLM-chefen skulle bli högsta Alcazar-chef.
	KLM är inte bara det bolag, som hade mest att vinna på fusionen. Det har också råd att stå utanför. KLM har det bästa navet och den största andelen lönsam flygfrakt av de fyra bolagen. Dessutom har KLM fri flygrätt på USA.
	Det nederländska flygbolaget kan alltså spela högt och kräva att få ut mest av Alcazar-alliansen, eftersom det utan större problem kan klara sig utan SAS, Swissair och Austrian. KLM spelade och förlorade _ men förlorade mindre än de tre andra bolagen.
SAS klarar
sig på egen hand
	Praktiskt taget alla internationella flygbolag har ekonomiska problem. Detta gäller i högsta grad Scandinavian Airlines System (SAS). Under årets första nio månader redovisade SAS en förlust på 1,7 miljarder kronor.
	SAS har dock, till skillnad från en del andra flygbolag med staten som huvudägare, genomfört omfattande rationaliseringar. SAS har dessutom i dagarna aviserat nya, stora nedskärningar. Före 1994 års slut ska SAS spara 2_2,5 miljarder kronor.
	SAS kommer _ när beslutade rationaliseringar är genomförda och konjunkturen vänder _ att kunna redovisa vinst igen.
	Om SAS under åttiotalet inte hade missbedömt resandeutvecklingen och gjort flera strategiska misstag, med köp av hotell och annat som inte hör till kärnverksamheten, hade SAS stått industriellt och finansiellt starkare i dag. SAS är dock tillräckligt starkt för att överleva på egen hand, genom att utveckla kärnverksamheten och samarbeta med andra flygbolag.
"Nordic" bättre än
SAS eller Alcazar
	Vi var tveksamma till SAS högtflygande Alcasar-plan, eftersom den innebar att Skandinavien skulle förlora kontrollen över en viktig del av sin infrastruktur och transportsektor, flyget.
	Vi blev än mer tveksamma under arbetets gång, när det stod klart att den skandinaviska delen av Alcazar i praktiken skulle bli en matarlinje till Amsterdam, som skulle bli Alcazars huvudnav.
	Nu måste SAS lägga fast en långsiktig strategi, där bolaget står på egna ben. Ett bättre alternativ än stora fusioner är att utveckla samarbetet med mindre flygbolag, stärka SAS som nordiskt och nordeuropeiskt flygbolag och ta vara på småskaliga driftsfördelar.
	SAS bör ta upp förhandlingar med finländska Finnair, andra nordiska och kanske andra nordeuropeiska flygbolag om samgående, om att bilda ett Nordic Airlines System (NAS eller Nordic).
	Scandinavian Airlines är ett bra exempel på skandinaviskt samarbete. Nordic Airlines skulle kunna bli ett nytt exempel på framgångsrikt nordiskt samarbete.
	Ge Norden en chans, ge Nordic luft under vingarna!

bildtext:
SAS stora fusion med tre andra flygbolag har kraschat. SAS bör istället för Alcazar satsa på att utveckla samarbetet med mindre flygbolag, ta vara på småskaliga driftsfördelar och stärka SAS som nordiskt och nordeuropeiskt flygbolag, helst genom att gå samman med andra nordiska bolag i ett Nordic Airlines System.




"Stanna
utanför EU"

	Den vanliga uppfattningen i Sverige är att EG/EU inget hellre vill än att få Sverige, Norge och Finland som medlemmar. Det är både rätt och fel. I Europeiska unionens parlament (EP) i Strasbourg möter jag både anhängare och motståndare till en nordisk EU-anslutning. Motståndarna finns både bland de ivrigaste unionsanhängarna och största unionsmotståndarna.
	En av de ledande unionsanhängarna säger rakt på sak, när han får klart för sig att folken i Norden inte vill att deras länder ska gå in i Europeiska unionen (EU): "Stanna utanför!". 
	Flertalet EP-ledamöter välkomnar dock ansökarländerna Österrike, Sverige, Finland och Norge. Men motiven varierar.
Många för
	EP-ledamöter från Danmark och Storbritannien vill vanligen ha med övriga nordiska länder och Österrike för att hindra EU att bli en federal supermakt.
	Ledamöter från Danmark, Nederländerna och Tyskland ser i Sverige, Norge, Finland och Österrike allierade för att skärpa EU:s miljö-, konsument- och socialpolitik.
	I fattigare EU-länder som Grekland, Spanien, Portugal, Irland och delvis Italien lockar våra pengar. EP-ledamoten Ib Christensen, Danmark, säger rakt på sak: "De är mycket intresserade av att få in de fyra ansökarländerna för de är rika och förstärker Unionens bottenlösa kassa."
	EP-ledamöter från Tyskland ser i Norden och tyskspråkiga Österrike länder som stärker tyska och nordeuropeiska intressen i EU, som med EG:s utvidgning under åttiotalet (Grekland, Spanien och Portugal) fick en sydlig slagsida.
	Det finns enskilda ledamöter i alla EU-länder, som välkomnar nya medlemmar i vad de vill ska bli en allt större Union.
En del mot
	På nationell och unionell regeringsnivå i EU välkomnar alla Sverige och de tre andra ansökarländerna. Här finns inga som officiellt säger "stanna utanför", vilket det finns inom det frispråkiga parlamentet (EP) och på inofficiellt håll i EU.
	De som motsätter sig till exempel svenskt eller norskt EU-medlemskap gör det på olika grunder. Inom EP finns två "motståndsgrupper", unionsmotståndare och unionsanhängare.
	De fyra danska EP-ledamöterna som är unionsmotståndare är mot att övriga Norden ansluter sig till EU. Tydligast är Ib Christensen, som vill att Danmark ska lämna EG/EU och "att Norden ska stå utanför Unionen och agera gemensamt."
	De starkaste unionsanhängarna tycker ungefär likadant! Unionsivriga EP-ledamöter vill inte riskera att få gökungar i boet, som bromsar eller stoppar utvecklingen mot ett verkligt federalt EU, supermakten Europas förenta stater.
"Stanna utanför"
	Alla unionsanhängare är inte lika tydliga som den belgiske kristdemokraten Fernand Herman, ordföranden i författningsutredningen som parlamentets institutionella utskott har tillsatt, en av arkitekerna bakom EG:s unionsprocess och en av tungviktarna i parlamentet i Strasbourg.
	På frågan vad han tycker om nordiska EG-anhängare, som säger att deras länder ska använda medlemskapet för att stoppa förändringar i riktning mot ökad federalism inom EU, säger han allvarligt: "Om det är syftet, är ni inte välkomna. Då är det bättre att ni stannar utanför."
	När har får klart för sig att svenskar och norrmän, enligt alla opinionsmätningar, säger nej till EG-medlemskap och danskarna är mot ett federalt EU, säger han självklart: "Stanna utanför!"
	"Jag accepterar att inte alla länder vill vara med i Gemenskapen. Det betyder inte att vi är ovänner. Tvärtom ska vi se till att utveckla goda relationer till de länder som vill stå utanför EU", säger denne tunge EU-parlamentariker, när jag tillsammans med en grupp nordbor träffar honom i Strasbourg.
Inga problem
	EP-ledamoten Fernand Herman hyser inte något agg mot europeiska länder, som väljer att stå utanför Europeiska unionen. Tvärtom, med dessa länder vill han utveckla nära handelsrelationer via frihandels- och samarbetsavtal.
	Hans hållning är logisk. EU:s statsbyggare föredrar en mindre men mer homogen Union än ett större men heterogent EU, som kanske inte blir den federala supermakt de eftersträvar.
	Därför har han inte heller något emot att det unionskritiska medlemslandet Danmark lämnar EU. "Om Danmark skulle vilja lämna Gemenskapen, skulle vi inte på något sätt straffa Danmark", säger han och understryker orden "inte på något sätt".
	Om Sverige och övriga Norden väljer att stå utanför EU, betyder det inte problem för oss på EU-marknaden. Europeiska unionens federalister vill inte straffa oss. De vill hellre ha oss utanför än innanför Unionen _ såvida vi inte är beredda att i framtiden bli en delstat i supermakten Europeiska unionen.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




Centern i Hudiksvall:
"Varenda damernas"

	Kvinnorna fortsätter att styra centerpartiet i Hudiksvalls kommun. På centerns kommunkretsstämma i Bricka fick det kvinnliga presidiet fortsatt förtroende. Sylvia Bodin, Delsbo, fortsätter som ordförande med Birgitta Persson, Enånger, som vice ordförande.
	Den tredje kvinnan i centerledningen är kommunalrådet Marianne Ahlqvist, Hudiksvall. Varken hon eller centerns andra kommunalråd, Sven Bergström, Forsa, ingår dock i kommunkretsens styrelse.
"Varenda damernas"
	_ Socialdemokraterna propagerar för varannan damernas. Här är det varenda damernas, kommenterar Sylvia Bodin.
	Ett nittiotal ombud och medlemmar slöt upp på kretsstämman i Bricka bygdegård, för att klara av sedvanliga årsmötesförhandlingar och lyssna på kommunalråden Marianne Ahlqvist och Sven Bergström.
	Sjukhusfrågan i Söderhamn fanns med på centerstämman i Hudiksvall. Kommunalrådet Sven Bergström presenterade det rådslagsmaterial, "Framtidens sjukhusstruktur i Gävleborg", som har gått ut på snabbremiss i centerrörelsen. Centerns distriktsstämma i Alfta tar slutgiltig ställning i april.
	Kretsstämman beslutade också att gå till val med en separat ungdomslista i kommunalvalet, som komplement till den vanliga listan, vilket vi har berättat om tidigare i HT.
Nöjt kommunalråd
	Kommunalrådet Marianne Ahlqvist är nöjd, när hon stämmer av två års centerstyre i Hudiksvall.
	_ Hudiksvalls kommun har i dag god ekonomi med hög likviditet och halverad låneskuld. Vi har klarat stora nedskärningar utan protester. Vi har involverat personalen i budgetarbetet och besparingarna på ett helt annat sätt än tidigare, säger hon.
	_ Vi har satsat mycket på byggnation, utbildning, kvinnligt nyföretagande och ekonomiska rekonstruktioner, för att möta den höga arbetslösheten, förklarar Marianne Ahlqvist.
	Hon understryker att kommunen aldrig har satsat så mycket på om- och nybyggnad som den här valperioden, 117 miljoner kronor enbart på skolområdet. Äldreomsorgen är det andra stora investeringsområdet.
	_ Det är roligare att sitta i ledningen än i oppositionen, men det är jättejobbigt, summerar Marianne Ahlqvist.
Sopsortering
	Sven Bergström varnar för att blåsa "faran över" i ekonomin.
	_ Vi kan inte dra på oss spenderbyxorna igen, säger han och förutspår nya neddragningar från staten.
	Han utlovar dock fortsatt offensiva, kommunala satsningar på utbildning.
	_ Vi kommer att fortsätta bygga ut skolorna och prioritera högskoleutbildningar i Hudiksvall, säger Sven Bergström.
	För ett grönt parti som centern är miljöfrågorna viktiga.
	Sven Bergström lovar sopsortering och en ny syn på avfall i kommunen. Miljötänkandet ska också in i skola och barnomsorg, bland annat med hjälp av ALU-satsningar. Det blir stopp för den tunga trafiken i centrala Hudiksvall och fortsatt satsning på förnybara energikällor, skogsbränsle och vattenkraft i Lundströmmen i Sörforsa, lovar han.
Lustfylld valrörelse
	Valplaneringen är i full gång inom centern i Hudiksvall.
	Centerns kretsordförande Sylvia Bodin vill inte avslöja riktigt vad som är på gång mer än att det blir nya, utåtriktade aktiviteter. Liksom i valet 1991 kommer centern att ha en valstuga i centrala Hudiksvall i form av ett lusthus.
	Ett problem i valrörelsen blir ekonomin. Centerkretsen gick med underskott 1993 och styrelsen presenterade en budget med endast cirka 40 000 kronor i valfonden.
	Sylvia Bodin lovade ökade insatser från styrelsens sida för att få fart på den lokala verksamheten. Under förra året har vissa förändringar skett inom centern i Hudiksvall. Enångers och Njutångers centeravdelningar har gått ihop, Norrbo centeravdelning har fått nytt liv, centerungdomarna (CUF) har aktiverat sig.
Nio av tio omvalda
	Kretstämmans val av styrelse följde valberedningens förslag till punkt och pricka. Det blev omval av alla ledamöter utom en: Margit Magnusson, Hälsingtuna, avgick efter flera år i styrelsen.
	Förutom Sylvia Bodin, Birgitta Persson och nyvalda Anders Hodell, Hälsingtuna, ingår följande ordinarie ledamöter i kretsstyrelsen: Valborg Bergström, Bjuråker, Gunnar Viktorsson, Forsa, Monica Eriksson, Idenor, Eskil Eriksson, Hög, Stig Johansson, Delsbo, Gustav Eriksson, Norrbo, Ruth Boden, Njutånger, och Sonja Harning, Rogsta.
Jörgen Bengtson







1993 dystert år

	Ett år är till ända.
	Världen har tagit ett steg närmare årtusendeskiftet, som ser ut att sammanfalla med andra stora skiften i världen: Stillahavsregionens framväxt som världens nya kraftcentrum, Kinas inträde på den verkliga supermaktsarenan, Europeiska unionens utveckling till supermakt och informationssamhällets triumf över industrisamhället.
	Exakt hur det går vet vi om sex år. I dag nöjer vi oss med att summera 1993.
1993 blev ett
ovanligt dystert år
	1993 kommer inte att gå till världshistorien som något lyckosamt år, trots att det markerar flera viktiga milstolpar på en positiv framtidsväg: demokratiska val i Kambodja och Ryssland, fred mellan Israel och PLO, demokrati i Sydafrika, Gatt-avtal om frihandel och fredssamtal i Nordirland.
	Året som är till ända kommer att gå till historien som ett ovanligt dystert år i världspolitiskt perspektiv.
	1993 var det mest krigiska året sedan andra världskriget.
	1993 var i ekonomiska termer det värsta året sedan 1930-talets depressionsår.
Krig eller konflikter
på alla kontinenter
	Krig eller konflikter har berört nästan alla världsdelar 1993.
	Afrika, den fattigaste och mest krigshärjade kontinenten, är värst drabbat. I Afrika har blodiga inbördeskrig rasat i Angola, Burundi, Somalia, Sudan och Liberia. Konflikter, vanligen med etniska eller religiösa förtecken, har fortsatt i bland annat Sydafrika, Mocambique, Zaire, Nigeria, Tchad, Algeriet och Egypten.
	Asien är plågat av gamla inbördeskrig i Irak, Afghanistan, Sri Lanka och Kambodja och nya i forna Sovjetunionen _ Ryssland, Azerbajdzjan, Georgien och Tadzjikistan. I Libanon, Iran, Pakistan, Indien, Burma och Indonesien (Östtimor) har väpnade konflikter gjort sig påminda under året.
	Europa fortsätter att leva med det mest förödande kriget sedan 1945, kriget i Bosnien-Hercegovina. I Kroatien, Turkiet och Nordirland har vapnen fortsatt tala.
	Nordamerika har _ med undantag för Nicaragua, El Salvador och Haiti _ varit lugnt.
	Sydamerika har en gammal väpnad konflikt, den i Peru mellan regering och gerilla, och viss oro i Colombia, annars lugn och ro.
Naturkatastrofer
och depressioner
	Som om krig och konflikter inte var nog 1993, har politiska extremister och naturkatastrofer också dragit fram under året.
	I olika delar av världen _ från Ryssland och Italien till Algeriet och Indien _ har politiska extremister gått fram i allmänna val.
	Naturkatastrofer har satt tydliga spår. I Indien dödade ett jordskalv tiotusentals människor. I Bangladesh ställde hav och regn halva landet under vatten. I USA svämmade Mississippi med bifloder över sina bräddar och orsakade skador för 160 miljarder kronor. I Sudan med flera länder skördade torkan nya offer.
	Det är inte bara naturen, som under året har satt käppar i hjulet för människan, det har också ekonomin gjort. Den internationella lågkonjunkturen har under 1993 nått nya bottennoteringar, arbetslösheten har nått svindlande höjder, land efter land har glidit ner i ekonomisk depression eller stagnation.
Gatt, Mellanöstern och
Sydafrika positiva tecken
	Det finns även glädjeämnen i ett annars dystert 1993.
	Två stater har delats utan våld: Tjeckoslovakien blev Tjeckiska republiken och Slovakien, Etiopien blev Etiopien och Eritrea.
	I Mellanöstern tog Israel och PLO steg mot fred, palestinskt självstyre och en möjlig framtida palestinsk stat.
	I Kambodja gick befolkningen till FN-övervakade parlamentsval.
	I Ryssland gick invånarna för första gången på 77 år till fria val.
	Sydafrika avskaffade apartheid och införde något som liknar svart-vitt samlingsstyre.
	Som kronan på verket slöt 117 länder veckan före jul ett omfattande Gatt-avtal om global frihandel. Det ger visst hopp om ett bättre 1994.
	Gatt-avtalet bör kunna ge världsekonomin ett lyft 1994. Om fredsprocessen i Mellanöstern och Sydafrika faller väl ut 1994, kan det bli möjligt att lägga dessa två konflikter till historien under året. Kriget i Bosnien och konflikten i Nordirland har bättre förutsättningar än tidigare att komma närmare en lösning 1994.
	1994 ser inte fullt lika dystert ut som 1993.





Bra kompromiss
i familjepolitiken

	Följetongen "Vårdnadsbidraget" fortsätter. I går slog regeringen upp ett nytt kapitel i den långa följetongen.
Regering enad i
familjepolitiken
	Regeringen har fram tills nu varit splittrad i familjepolitiken. Centerpartiet, kristdemokratiska samhällspartiet och moderata samlingspartiet är för vårdnadsbidrag och 80-procentig ersättningsnivå i föräldraförsäkringen. Folkpartiet liberalerna är mot vårdnadsbidrag och sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
	I torsdags kom de fyra regeringspartierna överens om innehållet i familjepolitiken eller mer konkret vårdnadsbidraget och förändringarna i föräldraförsäkringen. Den nya familjepolitiken är, under förutsättning att uppgörelsen i regeringen står sig i riksdagen, en snårskog av kronor, procent och tid.
Vårdnadsbidrag på
24 000 kronor per år
	Vårdnadsbidraget blir ett beskattat bidrag på 2 000 kronor per månad för varje barn mellan ett och tre år.
	Vårdnadsbidraget betalas ograverat till föräldrar med barn, som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg. 
	De som utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg mer än 30 timmar per vecka får inget vårdnadsbidrag; det går till kommunen, som därmed inte ska höja barnomsorgsavgiften för dessa barn. De som har barnomsorg på deltid får en större eller mindre del av bidraget beroende på hur mycket de använder barnomsorgen.
	Föräldrar som har barnflicka/barnpojke eller barn i privata daghem/familjedaghem, som inte får kommunalt bidrag, får dra av 24 000 kronor per år i barnomsorgskostnader. Det får däremot inte föräldrar med barn i kommunalt finansierad barnomsorg göra.
Pappamånad och sämre
föräldraförsäkring
	Föräldraförsäkringen har hittills gett en förälder 90 procent av lönen under tolv månader. Regeringen vill sänka föräldrapenningen till 80 procent under tio månader och låta den ligga kvar på 90 procent under två månader, förutsatt att mamman och pappan tar ut var sin månad. 
	En månad av föräldraledigheten fryser alltså inne, om pappan inte tar ut den. Ensamstående förälder får ta ut två månader med 90 procents ersättning.
	Vårdnadsbidraget ersätter föräldraförsäkringens tre månader med garantidagar (60 kronor per dag).
Tveksamt med 80 procent
men bra med pappamånad
	Regeringens kompromiss i familjepolitiken, som ökar valfriheten utan att minska jämställdheten, är bra. Ett vårdnadsbidrag på 24 000 kronor per år är ingen "hemmafrufälla". Föräldraförsäkringens pappamånad hjälper till att stärka den praktiska jämställdheten.
	Vi är tveksamma till att sänka föräldrapenningen till 80 procent men accepterar det i rådande ekonomiska läge.
	Den stora invändningen mot vårdnadsbidraget är att det kostar för mycket, totalt cirka sex miljarder kronor per år. Försämringen av föräldraförsäkringen betalar bara en mindre del av det.
	Statsfinansiellt är det svårt att försvara vårdnadsbidraget. Samtidigt är det lätt att göra det ur rättvisesynpunkt. Det är rimligt att ge dem som har små förskolebarn, men inte kan eller vill använda kommunal barnomsorg, någon form av ersättning.
	Vårdnadsbidraget ligger på rätt nivå: Det är mer än en symbolisk summa men är inte så högt att det binder kvinnan i hemmet. Detta kombinerat med en pappamånad i föräldraförsäkringen bör betyda att jämställdheten går framåt och inte bakåt.

bildtext:
Regeringen har slutit en bra kompromiss i familjepolitiken, som ökar valfriheten utan att minska jämställdheten. Den kombinerar vårdnadsbidrag med pappamånad i föräldraförsäkringen.


andraledare 940530

Akut opinionsläge för regeringen

	I helgen publicerade opinionsinstituten Sifo och Temo sina mätningar för maj månad av väljaropinionen. Klart är att socialdemokraterna behåller ett stort övertag över regeringsblocket.
	I Sifos mätning har det socialistiska blocket, socialdemokraterna och vänsterpartiet, ökat sitt avstånd till regeringspartierna. Det socialistiska blocket får tillsammans 55 procent av rösterna, varav socialdemokraterna 50,4 procent, och regeringspartierna får endast stöd av 39,3 procent av väljarna.
	Gapet är hela 15,7 procentenheter och Temos mätning ger ett gap på hela 16,0 procentenheter. Tendensen går inte att ta miste på, regeringen har med tre månader kvar till valet inte lyckats vända den negativa trenden i opinionen och läget börjar nu bli akut.
	Detta faktum bekräftas av vänsterpartiets framgångar i opinionen. I Sifo-mätningen noterade partiet en statistiskt säkerställd ökning på 1,1 procentenhet och landar då på 4,4 procent av väljarstödet. Partiet tog ett skutt framåt även i Temos mätning och stannar där precis på tröskeln 4,0 procent.
	Vänsterpartiets riksdagsplats hänger på hur många EU-kritiska socialdemokrater partiet kan suga åt sig. Potentialen är i vart fall mycket god. Socialdemokraternas övertag är dock mer ett resultat av väljarnas vilda förhoppningar om något bättre än ett resultat av den egna politiken.
	Centerpartiet står för den andra av de två statistiskt säkerställda förändringarna i Sifo-mätningen. Partiet minskar från 8,6 till 7,3 procent. Förklaringen är sannolikt extrastämmans ja till EU.






Aldrig mer
ett Gorazde

	Tragedin i Bosnien-Hercegovina verkar att vara utan slut.
	Den "säkra zonen" Gorazde visade sig vara mer osäker än någon annan ort i Bosnien. Världssamfundets skydd av Bosnien visade sig vara obefintlig.
Jordiskt helvete
i staden Gorazde
	Artilleri- och granatregnet över Gorazde i östra Bosnien fortsätter dag efter dag.
	Bosnienserberna fortsätter sitt osedvanligt grymma och utstuderade krig mot en värnlös stad full av civila offer. Den serbiska terrorn verkar inte att känna några gränser. Under tisdagen riktade serberna elden mot stadens sjukhus, ett flyktingläger och andra civila mål.
	I och runt staden Gorazde mördar och lemlästar bosnienserberna muslimska bosnier medan världen tittar på. I Gorazde bevittnar vi en mänsklig katastrof, ett jordiskt helvete.
Serberna är
skyldiga till folkmord
	Bosnienserberna är skyldiga till folkmord.
	Serberna i det som återstår av Jugoslavien är skyldiga till medhjälp till mord, eftersom de direkt och indirekt hjälper den bosnienserbiska krigs- och mördarmaskinen.
	Serberna i och utanför Bosnien agerar totalt hänsynslöst för att etablera ett Storserbien. Metoderna kan mäta sig med Hitlertysklands. Bosnienserbernas överbefälhavare Radko Mladic går fram med samma grymhet som Adolf Hitler.
	Serberna har hittills varit framgångsrika i sitt folkmords- och erövringskrig. De har ockuperat över 70 procent av Bosnien och effektivare än Hitler rensat det "oönskat folk". Trots att serberna hade uppnådde sina primära territoriella mål för över ett år sedan, fortsätter de sitt folkmords- och erövringskrig.
Ryssland tar
avstånd från serberna
	Serberna har sett att omvärlden har bemött den serbiska aggressionen med hårda ord, inte kallt stål.
	Serberna har intagit och börjat den etniska rensningen av Gorazde, en av Förenta nationerna (FN) skyddad stad. När serberna ser att de utan att möta militärt motstånd _ två halvhjärtade flygattacker förändrar inte bilden _ kan utplåna en FN-fredad zon, drar de slutsatsen att de kan fortsätta sitt krig.
	Men kanske har general Mladic och "president" Karadzic till slut gått för långt. Det ryska sändebudet Vitalij Tjurkin har avbrutit sina försök att få till stånd en förhandlingslösning. Han reste hem till Moskva, förklarade att "en grupp bosnienserbiska extremister har drabbats av krigsgalenskap" och krävde att Ryssland skulle sluta att stödja serberna.
	Rysslands president Boris Jeltsin förklarade på tisdagen att serberna inte går att lita på.
	Det verkar som om ryssarna, som av tradition är serbernas allierade, har tröttnat på sina slaviska bröders framfart.
Ryssland måste ställa
sig bakom militära medel
	FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali vill ha möjlighet att utan dröjsmål kunna begära flygbombningar i Bosnien för att skydda FN:s skyddszoner. FN-chefen säger att alla medlemmar av säkerhetsrådet stöder hans begäran.
	Ryssland har ett ansvar för att serberna har kunnat fortsätta sitt folkmord och erövringskrig. Nu måste Ryssland visa ett ansvar för krigets offer, de muslimska och mångkulturella bosnierna som inte vill leva i Storserbien utan i ett fritt och fredligt Bosnien.
	Det är sannolikt bara en förhandlingslösning, som kan få slut på kriget. Men innan vi når dit, måste FN få militära tänder och muslimerna vapen i sina händer för att stoppa folkmordet.
	Därför måste Ryssland omedelbart stödja FN-chefens begäran om flygstöd och på andra sätt visa att man är beredd att sätta militär kraft bakom orden.
	Därför måste FN häva vapenembargot mot Bosnien och snarast undsätta bosnierna med vapen, så de kan försvara sig.
	Världssamfundet måste sätta stopp för nya Gorazde i Bosnien!







Alliansfrihet
bäst för Sverige

	Ska Sverige ansluta sig till den USA-ledda militäralliansen Nato och kasta bort det som finns kvar av svensk neutralitetspolitik?
	Nej, svarar flertalet svenskar.
	Ja, svarar samma konservativa och liberala kretsar som på femtiotalet vurmade för svensk Nato-anslutning och atombomb.
	I dag tar utrikesnämnden ställning till om Sverige ska ta ett steg mot Nato-medlemskap. Det mesta tyder på att nämnden säger ja till det "B-medlemskap" i Nato, som det nya Nato-organet Partnerskap för fred (Partnership for Peace, PFP) erbjuder.
Partnerskap för fred
_ Natos nya väntrum
	I dag står inte medlemskap i Nordatlantiska försvarsorganisationen (Nato) på den utrikespolitiska dagordningen i Sverige. Det gör däremot anslutning till Europeiska unionen (EU) och EU:s militära gren, Västeuropeiska unionen (VEU).
	Därefter kan Nato stå på tur.
	Svenska folket är kritiskt till EU, VEU och Nato. Svenskarna vill inte överge en framgångsrik neutralitetspolitik, som i 180 år har hållit Sverige utanför krig. Därför försöker EU-, VEU- och Nato-anhängarna stegvis avveckla neutralitetspolitiken.
	Ett viktigt steg mot EU-VEU och Nato är PFP.
	USA:s president Bill Clinton ser PFP som ett sätt att ge de forna satellitstaterna i Östeuropa en plats i Nato.
	Nato-vänner i Sverige ser PFP som "ett utmärkt sätt att glida in i Nato bakvägen" (analys i tidningen Expressen 1994-01-09).
	PFP är ett väntrum för länder som vill ta plats i Nato.
Nato bjuder in
Sverige och Östeuropa
	Natos toppmöte, som avslutades på tisdagen, inbjuder bland andra Sverige och de forna satellitstaterna att delta i Partnerskap för fred. Toppmötet uttalade sig också för en utvidgning av Nato _ men inte för dagen.
	"Partnerskapet" handlar om att genomföra fredsbevarande och humanitära operationer men också att delta i Natos militärövningar och stationera svenska officerare i Natos högkvarter i Bryssel.
Centern måste avvisa
"B-medlemskap" i Nato
	Medlemskap i Partnerskap för fred är oförenligt med bibehållen svensk neutralitetspolitik _ "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". En svensk PFP-anslutning är inget problem för moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna; de har länge velat överge alliansfriheten.
	En Nato-anslutning via PFP borde dock vara ett stort problem för socialdemokraterna och än mer för centerpartiet, som hävdar neutralitetspolitikens tidlösa värde.
	Socialdemokraterna verkar dock inte att se några problem. Pierre Schori har uttalat sig för svensk anslutning till PFP.
	Centern måste rimligen se det omöjliga i att hävda alliansfrihet och samtidigt ansluta sig till en militärallians (Nato), om än i lösare form än fullt medlemskap.
	Nordens mest utrikespolitiskt erfarna centerpolitiker, Finlands förre utrikesminister och nuvarande presidentkandidat Paavo Väyrynen, avvisar PFP-medlemskap med hänvisning till att det inte skulle bevara neutralitetens trovärdighet. Olof Johansson och centern måste dra samma slutsats.
Vänta med riksdagsbeslutet
Låt folket säga sitt först
	Partnerskap för fred är sannolikt det sämsta säkerhetspolitiska alternativet för Sverige. Partnerskapet ger inte det fulla Nato-medlemskapets försvarsgarantier. Det ger inte EU:s säkerhetspolitiska skydd. Det ger inte alliansfrihetens beprövade säkerhet.
	Bäst för Sverige är att hålla fast vid den framgångsrika neutralitetspolitiken, utveckla goda relationer till supermakterna Ryssland och EU samt fortsätta att spela en aktiv, självständig och konfliktförebyggande roll inom Förenta nationerna (FN), Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och andra fora. 
	Dessutom bör Sverige undersöka om ett fördjupat nordiskt samarbete, även på det säkerhetspolitiska området, kan bidra till att öka stabiliteten i vår del av Europa och världen.
	Den EU-vänliga majoriteten i riksdagen bör visa respekt för folkviljan genom att vänta med beslut om "B-medlemskap" i Nato tills folkomröstningen om EU är över.

bildtext:
Militäralliansen Nato erbjuder Sverige och andra länder "B-medlemskap" i form av anslutning till "Partnerskap för fred". Sverige bör avvisa inviten och hålla fast vid den alliansfrihet som i 180 år har gett Sverige fred och frihet.




Allt mer
talar för
c-nej till EU

	Det jäser i centerleden i EU-frågan. Under den gångna helgen har Gävleborgscentern och tre andra centerdistrikt sagt nej till EU-medlemskap. Jämtlandscentern sade nej till EU förra helgen. Ytterligare fyra distrikt genomför medlemsomröstningar om EU, där det mesta talar för att medlemmarna säger nej.
	Mot bakgrund av detta talar allt mer för att det blir centernej till EU.
Övertygande nej
	När Jämtlandscentern avvisade svenskt EU-medlemskap, var det ingen överraskning. Jämtlandscentern tog tidigt ställning mot EU-anslutning. Det enda som förvånade var att nej-majoriteten var så stor. 90 procent av ombuden sade nej till EU.
	I Gävleborg förväntade sig många ett nej, eftersom distriktet tidigt intog en kritisk EU-hållning. När Gävleborgscentern förde ut EU-frågan till medlemsomröstning, blev det nej. Majoriteten blev dock större än väntat: 73 procent sade nej, 26 procent ja, 1 procent "vet ej".
	Trots det klara utslaget, och trots att betydligt fler röstade i EU-omröstningen (2 031 medlemmar) än medlemsomröstningen om vilka man ville ha på valsedlarna, försökte EU-anhängarna trumfa igenom ett ja på stämman.
	De misslyckades. Stämman fastställde EU-omröstningens resultat. Med röstsiffrorna 116 mot 54 blev det centernej till EU i Gävleborg. 68 procent av ombuden sade därmed nej till EU.
Överraskande nej
	Om nej-besluten i Jämtland och Gävleborg var väntade, så var de desto mer överraskande i Jönköping, Bohuslän och Göteborg.
	I Jönköping sade 52 procent av ombuden nej till EU. Distriktsstämman gick emot en nästan enig distriktsstyrelse.
	I Bohuslän sade stämman med 62-procentig majoritet nej till EU. Stämman gick emot en bred majoritet i styrelsen.
	I Göteborg kom den verkliga skrällen. 73 procent av ombuden sade nej, 18 procent ville inte att centern skulle ta ställning och resten lade ner sina röster.
	I Ångermanland, Medelpad, Dalarna och Kronoberg pågår medlemsomröstningar. Det mesta talar för att medlemmarna i dessa distrikt säger nej till EU.
C-väljarna mot EU
	I många distrikt har det varken varit stämmobeslut eller medlemsomröstningar om EU. I flertalet distrikt vet vi därför inte vad centermedlemmarna tycker i denna viktiga fråga.
	Statistiska centralbyråns omfattande EU-undersökningar ger dock klart besked om vad centerväljarna tycker. Enligt SCB:s senaste mätning säger 58,3 procent av centerväljarna nej, 17,5 procent ja och 24,2 procent "vet ej". Av de centerpartister som har bestämt sig, säger alltså 77 procent nej till EU-anslutning.
	Det är möjligt att centerns EU-motståndare är något färre i dag. SCB gjorde sin mätning i november 1993. Sedan dess har EU-motståndet i Sverige minskat något. Inget tyder dock på annat än att EU-motståndarna i centern är i mycket klar majoritet.
EU delar horisontellt
	När ett parti är splittrat i en sakfråga, brukar delningen löpa vertikalt: Ja- och nej-sägarna finns då på alla nivåer i partiet.
	Så är det inte med EU-frågan. EU delar partierna horisontellt: Ja-sägarna finns i partitoppen, nej-sägarna i partibasen.
	Denna horisontella delning är mycket tydlig inom centern, både på riks- och distriktsplanen.
	Partitoppen på riksplanet _ partistyrelse och riksdagsgrupp _ säger med få undantag ja till EU.
	Partitoppen på distriktsplanet _ distriktsstyrelse, kommunalråd och landstingsråd _ säger i allmänhet ja.
	Gävleborgscenterns stämma illustrerar denna horisontella delning. I debatten på ja-sidan deltog alla tre nuvarande/tidigare riksdagsledamöter samt två av tre kommunalråd eller motsvarande och fyra av sex distriktsstyrelseledamöter som tog ställning för eller emot EU.
Kan spränga centern
	Den horisontella delning av centern i EU-frågan kan bli farlig för partiet. Dels så delar den centern på "fel" ledd. Dels så diskuterar EU-motståndarna EU i ett centerideologiskt perspektiv, där de avvisar EU av ideologiska skäl.
	EU-frågan håller på att få en sprängkraft i centern, som partisekreterare Åke Pettersson knappast har räknat med. På påskafton sade han i en tidningsintervju (SvD) att "allt talar för att centern säger ja till EU". Det gör det inte längre.
	Om centerns partitopp på riks- och distriktsnivå driver en EU-linje mot medlemmarnas och väljarnas vilja, kan det gå riktigt illa för centern.
	Det som kan förhindra att EU-frågan får farlig sprängkraft i centern är att centertoppen verkligen lyssnar på vad centermedlemmarna tycker om EU och att Olof Johansson lever upp till sitt motto för det interna partiarbetet, "förankrad politik". Detta kan partitoppen knappast göra på annat sätt än att fråga medlemmarna, som Gävleborgscentern har gjort.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 931207

Allvarligt menad s-invit?

	Det är nödvändigt med breda politiska uppgörelser i Sverige, som ger stabilitet åt den ekonomiska politiken, men finns det intresse för det från socialdemokraternas sida?
	Det är tveksamt. Trots att socialdemokraterna _ med sin avreglerings- och EU-anpassningspolitik fram till valet 1991 _ bär huvudansvaret för Sveriges prekära ekonomiska situation, tar de inget vidare ansvar för att hjälpa till att lotsa Sverige ur krisen.
	När socialdemokrater talar om en koalitionsregering med socialdemokraterna och ett eller flera mittenpartier efter nästa val, finns det skäl att vara skeptisk.
	Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman och tilltänkte finansminister, Göran Persson, talade i helgen om en s-fp-c-regering. Partisekretare Mona Sahlin svarade att hon hellre vill att socialdemokraterna i regeringsställning ska göra upp med folkpartiet liberalerna och centerpartiet i enstaka frågor i riksdagen.
	Om Göran Persson och Mona Sahlin menar allvar med tal om samverkan över blockgränserna, vare sig det sker i regering eller riksdag, får de allt visa det före valet i konkret riksdagsarbete. Vi har sett allt för mycket av socialdemokratiskt nej-sägeri för att ta en sådan som Göran Persson på allvar.
	Det är handlingar som räknas, inte ord, Göran Persson!


ordet fritt 931001

Alternativ till EG svarar Hammar

	Föreningen Alternativ till EG är inte, som Per Hammar tror, en kampanjorganisation mot EG-medlemskap. Alternativ till EG är en förening av publicister och samhällsdebattörer, som vill stimulera en allsidig och kritisk EG/EU-debatt. Föreningens syfte är, enligt dess stadgar, att "debattera Europafrågor och kritiskt belysa EG/EU".
	Föreningen har medlemmar i olika politiska läger, från kds till vänsterpartiet, och med olika uppfattning i fråga om EG-medlemskap.
	Föreningen tar inte ställning för eller mot medlemskap, vilket framgår av såväl föreningens stadgar som den skrift, "Ge Norden en chans!", som Per Hammar säger sig ha läst. Däremot vill föreningen medverka till att ge kvalificerade röster en plattform i den offentliga debatten, vilket Alternativ till EG:s skriftserie är ett uttryck för.
	Jörgen Bengtsons inlägg om ett nordiskt statsförbund som alternativ till EG-medlemskap är ett kvalificerat inlägg. Denna första titel i Alternativ till EG:s skriftserie kommer under hösten och vintern att följas av flera, bland annat om nationalstaten, regionalpolitiken i EG-perspektiv och vad EG-medlemskap innebär för svensk ekonomi.
	Författarna till dessa skrifter står själva för sina inlägg. Innehållet i skrifterna är alltså inte uttryck för Alternativ till EG:s uppfattning, vilket uttryckligen står i skrifterna.
	Per Hammar tolkar Jörgen Bengtsons skrift som en viss potentat läser Bibeln. Den som läser "Ge Norden en chans!" vet att Bengtson är mot inskränkt nationalism och för internationellt samarbete.
	Utöver detta vill han fördjupa samarbetet i Norden inom ramen för ett nytt Nordek. Bengtson beskriver Norden som en naturlig gemenskap med mycket som förenar: geografi, historia, kultur, religion, språk, folk, ekonomi, lagar, värderingar, folkstyre och samhällsmodell. Hans skrift är värd en seriös debatt, oberoende vad man tycker i EG-frågan.
	Alternativ till EG vill på olika sätt kanalisera intressanta inlägg i EG-debatten. Vi tänker fortsätta att ge våra bidrag till en pluralistisk och seriös EG-debatt, även om det upprör Per Hammar.

Lotta Gröning
ordförande för Alternativ till EG
Luleå

tredjeledare 940503

Ankungen Ljusdal blir en svan

	Ljusdals centrum har inte varit någon estetisk fullträff. Politiker och allmänhet har länge diskuterat hur centrum ska bli mer attraktivt, men det har saknats pengar. På måndagen kom dock glädjebeskedet, som många väntat på.
	Näringslivet, Ljusdals kommun och landstinget kommer att med en tredjedel var satsa totalt 1,3 miljoner kronor på att rusta upp köpingens kärna. Bland annat kommer det gamla kvarteret Klara-Mors att byggas upp på nytt.
	Tillsammans med renoveringen av Wienerkafeet och det gamla bryggeriet kan denna satsning göra ankungen till en svan. En satsning på stadsmiljön är en god investering, som ger god återbäring i trivsel och mindre skadegörelse.






Anne Enger
charmar alla

	"Jag lovar närkamp i stortinget om EG-anpassningen av Norge", säger en överlycklig och samlad Anne Enger Lahnstein, när jag lyssnar till henne på senterpartiets valvaka i Oslo.
	Den norska senterledaren skrev politisk historia i Norge och Norden, när hon lyfte sitt parti från 6,5 procent i stortingsvalet 1989 till 16,5 procent i årets val. I ett slag tredubblar hon senterns stortingsgrupp från 11 till 32 mandat och gör lilla sentern till stortingets största parti efter socialdemokraterna!
	Arbeiderpartiet vann visserligen kampen om regeringsmakten, men sentern vann kampen om nya väljare.
Centerideolog
	Jag har träffat Anne Enger Lahnstein flera gånger och är, liksom de flesta, charmerad av henne. Denna vackra, 43-åriga kvinna har både yttre och inre charm. Men det är naturligtvis mer än charm, som har gjort henne till valets drottning och mediernas älskling.
	Hon är en skicklig politiker, som talar så folk förstår och sätter in centerns ideologi och dagspolitik i ett större perspektiv. Med stor skicklighet använder hon EG-frågan för att fokusera på centerpolitiken och förklara hur ett medlemskap skulle förändra den norska samhällsmodellen i grunden.
	"EG-frågan handlar om vilket samhälle vi vill ha, om vi vill ha ett levande folkstyre eller centralism och ohämmad marknadsekonomi", har hon upprepat under valrörelsen.
	Jag är full av beundran för denna kvinna, som med en klarsynt strategi och otrolig energi har gjort det minsta centerpartiet i Norden till den ideologiskt starkaste länken i den nordiska centerrörelsen.
Attraktiv kvinna
	Vem är hon, Anne Enger Lahnstein, kvinnan som har fört senterpartiet till den största valframgången i partiets 73-åriga historia?
	Till det yttre är hon en liten, smäcker och närmast späd kvinna med lätt rufsat, blont hår. Hon har nära till skratt men också till tårar. Hon beskriver sig själv som en "känslomänniska med kort stubin och tunn hud".
	Hon är en flickaktig, attraktiv kvinna, som inte ser ut som den starka ledare som statsminister Gro Harlem Brundtland är. Det är Anne.
	Till skillnad från Gro är Anne en kvinna, som folk i allmänhet också tycker om, och som har lätt att komma människor inpå livet. I valrörelsen hade Anne en naturlig direktkontakt med väljarna, vilket Gro inte har med sin arroganta stil.
Mycket karisma
	Anne Enger Lahnstein är engagerad, temperamentsfull och viljestark. Hon har en karisma, som få trodde att den lilla späda sjuksköterskan från landet skulle besitta.
	Hon är den enda norska politiker, som verkligen kan sälja sitt parti med hjälp av den egna framtoningen.
	Anne Enger Lahnstein är populär över partigränserna. Hon har gett sentern en ny profil och för första gången gjort de gamla bondepartiet till ett parti som även stadsbor kan identifiera sig med och rösta på.
	Hon är flickan från landet, som kom till staden, blev politiskt aktiv och tog över ett håglöst parti med bottensiffror i opinionsmätningarna.
Tidigt mot EG
	Hon säger själv att hon "kröp sakta och försiktigt in i politiken" för drygt 20 år sedan. EG, miljö, decentralisering och värnet om "den lilla människan" gjorde henne till centerpartist.
	Anne Enger föddes den 9 december 1949 i ett lantbrukarhem i Trögstad i Östfold fylke. Fadern Knut Enger var bonde, modern Aslaug Olberg kyrkvaktmästare. Hon har en bror som har tagit över fädernegården och två andra syskon.
	Hon tog studenten 1968, flyttade som nittonåring till Oslo, utbildade sig till sjuksköterska 1972 och till socionom och diakon 1975.
	Samma år gifte hon sig med högskolelektor Geir Lahnstein. De har två barn tillsammns, Espen och Kristin.
	Paret separerade förra året.
Spikrak karriär
	Anne Enger Lahnstein blev politiskt aktiv i "Folkeaksjonen Nei til EF" och stod 1972 på den segrande nej-sidan i folkomröstningen om EG.
	Hennes abortmotstånd gjorde henne 1978_79 till ledare för "Folkeaksjonen mot fri abort".
	1979 blev Anne Enger Lahnstein aktiv i sentern i Oslo. Året därpå blev hon ordförande för sentern i huvudstaden.
	1983 blev hon vice partiordförande i sentern och engagerade sig i partiprogramsarbete och den ideologiska debatten.
	1985 tog hon steget in i stortinget som ledamot för Akershus fylke, länet som omger Oslo, där hon bor. Fyra år senare blev hon vald till gruppledare för sentern i stortinget.
	1991 tog hon över som partiordförande efter Johan J Jakobsen _ som tog över hennes gamla uppdrag som gruppledare!
	I år ledde hon sentern till jordskredssegern i stortingsvalet.
	Lägg namnet Anne Enger Lahnstein på minnet. Efter ett norskt nej i en folkomröstning om EG/EU-medlemskap är hon den naturliga kandidaten till posten som statsminister.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




Arvode
eller inte
till Högström?

	Socialdemokraterna i Gävleborg sliter med frågan om de ska betala ut ett arvode till sin ordförande eller inte. Debatten om arvode _ i synnerhet med förledet "konsult" _ rör upp känslor och skymmer sakfrågan: Ska ordförande i en stor organisation få någon form av ersättning för sitt arbete? Ska han eller hon behöva ta av egna pengar för att fullgöra sitt uppdrag?
	Detta har tidigare inte varit något problem inom, eftersom s-distriktets ordförande alltid varit personer som kunnat gå från sina arbetsplatser utan löneavdrag eller inkomstförlust.
Ny situation för s
	Situationen blir en annan om partiet har en ordförande, som är privatanställd eller egenföretagare. Det fick länets socialdemokrater, när de valde Kenth Högström till ordförande.
	Förra året tog Kenth Högström ledigt 17 dagar från arbetet på Siab AB, dels i form av tjänstledighet, dels i semesterdagar, säger han till HT. Under dessa dagar fullgjorde han uppdrag, bland annat som ombud på partikongressen i Göteborg.
	Socialdemokratiska partidistriktet betalade hans förlorade arbetsinkomst under 17 dagar, totalt 24 000 kronor plus sociala avgifter. Någon betalning utöver detta har han inte fått.
	I praktiken har alltså Kenth Högström haft ett arvode som ordförande på 2 000 kronor per månad, dock utan att detta har gett honom någon privat kassaförstärkning.
Centern har arvode
	Olika partier har olika praxis för arvode och liknande.
	Socialdemokraterna i Gävleborg har inga fasta arvoden till ordförande eller distriktsstyrelse. Däremot får de som måste ta ledigt från jobbet för att vara med på sammanträden, kongresser, etcetera ersättning för förlorad arbetsinkomst. Partiet har ingen övre gräns för hur mycket det betalar ut.
	Centerpartiet, länets näst största parti, följer andra principer. Distriktsordförande har ett arvode på 8 000 kronor per år, de två andra AU-ledamöterna 3 500 kronor vardera. Sammanträdesarvode utgår för förlorad arbetsinkomst med 300 till 656 kronor per dag. Ombud till centerns riksstämmor (kongresser) får inte ersättning för förlorad arbetsinkomst.
	Moderata samlingspartiet, länets tredje största parti, har inga fasta arvoden eller sammanträdesarvoden.
Ideellt arbete
	Problemet för socialdemokraterna är att de i modern tid aldrig har haft någon "hederligt" arbetande ordförande.
	Missförstå mig inte. Jag förringar inte ordförande som varit riksdagsledamöter, landstingsråd eller kommunalråd och deras arbete. Men dessa yrkespolitiker har inte samma arbetsvillkor som privatanställda eller företagare, som vanligen inte kan gå ifrån sina arbetsplatser utan löneavdrag eller inkomstförlust.
	När socialdemokraterna fick en direktör till ordförande blev läget annorlunda. Skulle han få ersättning för inkomstförlust i arbetet som ordförande och i så fall med hur mycket?
	S-distriktet löste detta genom att ersätta Kenth Högström för de tjänstledighets- och semesterdagar han tog ut för att fullgöra sitt ordförandearbete. Utöver dessa dagar vet jag att varje hårt arbetande ordförande lägger ner massor av ideellt och helt oavlönat arbete på kvällar, nätter och helger.
Företagare problem
	Under 1994 blir Kenth Högström sannolikt egenföretagare. Då blir det inte lika lätt att ersätta förlorad arbetsinkomst.
	Företagare debiterar högre timpenning än vad löntagare får i timlön. Företagarens timdebitering ska täcka kostnad för egen lön och eventuell lön till anställd, sociala avgifter, semester, resor, utbildning, lokal, utrustning, material, med mera.
	Om företagarens normala timdebitering skulle ligga till grund för ersättning för förlorad arbetsinkomst, skulle det bli dyrt för berörd organisation. Sjukpenningen duger inte heller alltid som grund, eftersom den ofta inte speglar denna timdebitering.
	Alltså återstår att komma överens om en schabloniserad ersättning, ett arvode av lämplig storlek. Detta är inget märkligt. Gävleborgscentern betalar ut ett fast arvode till sin ordförande, om än på lägre nivå än vad s-distriktet gjorde 1993.
Hyfsa debatten
	Gävleborgs s-distrikt har en ordförande, som med en visshet gränsande till sannolikhet blir egenföretagare under 1994. Jag ser inget konstigt i att distriktet betalar ett arvode till honom inom samma ekonomiska ram som när han var Siab-anställd.
	Så vitt jag förstår är det detta som Kenth Högström begär och som "konsultarvodesdebatten" borde handla om.
	Hälsingland och Sverige behöver fler entreprenörer och företagare som ger sig i kast med politiken, vare sig de heter Kenth Högström eller något annat.
Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Atlantbanan lyft
för Hälsingland

	Om det vill sig väl, kan Bollnäs och Ljusdal få snabbtåg till både Stockholm, svenska fjällen och norska atlantkusten. Kravet på att rusta upp järnvägssträckan Stockholm_Östersund_Trondheim och trafikera den med moderna snabbtåg får allt större stöd.
	Förra veckan kom en studie från konsultföretaget Transek, som bekräftar att en sådan satsning är lönsam.
	Samtidigt blev det klart att Lars-Ivar Hising, Gävleborgs förre landshövding, blir statens förhandlare om upprustningen av Norra stambanan. Nästa vecka träffas politiker längs banan för att bland annat diskutera vilka ekonomiska bidrag berörda kommuner och län kan ge för att stödja en satsning på Atlantbanan.
Nya snabbtåget X 2000
även på Norra stambanan
	Kravet på en upprustning av Norra stambanan från Gävle till Östersund är gammalt. Det nya är att länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands län i april i år kom med förslag på att "förlänga" banan till Trondheim. Rälsen finns, däremot ingen planerad banupprustning eller snabbtågsplaner.
	Gävleborg och Jämtland kräver att riksdagen anslår extra pengar i upprustning av Norra stambanan och att Statens järnvägar (SJ), i samarbete med norska SJ (NSB), låter det planerade snabbtåget X 2000 på sträckan Stockholm_Östersund gå vidare till Trondheim.
	Atlantbanan Stockholm_Trondheim skulle ge många fördelar: Kortare restider, utvidgad regional arbets- och studiemarknad, bättre förutsättningar för näringslivsutveckling i Hälsingland, ökad närhet till flyget på Arlanda, isfri atlanthamn i Trondheim, bättre möjligheter för vinterturism i Jämtland och närhet till Norges näst största industri- och utbildningsstad, Trondheim.
Dubbla snabbtågslinjer
bingo för Hälsingland
	I dag tar det över elva timmar att åka tåg mellan Stockholm och Trondheim. Turerna är få. Det är inget alternativ för andra än flygrädda, tågnostalgiker, turister och folk med gott om tid.
	Tåget mellan Stockholm och Östersund tar fem och en halv timmar, vilket gör att det har svårt att konkurrera med flyget.
	Med en måttlig banupprustning går det att kapa restiden Stockholm_Östersund med en och en halv timma till strax under fyra timmar (3:58). Restiden Stockholm_Trondheim krymper med över fyra timmar, från drygt elva (11:13) till under sju (6:55).
	För Hälsingland skulle Atlantbanan bli bingo. De tre kustkommunerna får snabbtåg Stockholm_Sundsvall 1994. Med snabbtåg på Norra stambanan skulle även inlandskommunerna få snabbtågets fördelar. Snabbtåget skulle minska restiden Ljusdal_Stockholm till strax under två och en halv timmar (2:28). Bollnäs_Arlanda skulle ta cirka en och en halv timma (1:40).
Snabbtåg
lönsam affär
	Frågan är då om det är realistiskt att räkna med snabbtåg Stockholm_Trondheim via Norra stambanan, och om det är lönsamt.
	Ja, definitivt! Satsningen är samhällsekonomiskt lönsam och kräver relativt små investeringar.
	Enligt konsultföretaget Transek räcker det att investera 1,35 miljarder kronor extra på Norra stambanan och Mittbanan för att kunna köra snabbtåg till Trondheim. Investeringen ligger ovanpå banverkets planerade upprustning av sträckan Gävle_Storlien på 1,4 miljarder, vilken ingår i verkets förslag till stomnätsplan.
	En investering på 1,35 miljarder kronor ger en årskostnad på 75 miljoner. Samhällets vinst på insatt kapital blir cirka 100 procent i form av ökade trafikintäkter, restidsvinster och trafiksäkerhet, enligt Transeks alternativ två. Det rymmmer tre dagliga snabbtåg till Trondheim, ytterligare två till Östersund, tre lokdragna tåg Stockholm_Östersund och fyra regionaltåg Sundsvall_Storlien.
Lägg in Atlantbanan
i banverkets nya plan
	Transek använder banverkets analysmodell (BVH 106) för att beräkna samhällsekonomisk lönsamhet. Transek har även gjort en alternativ kalkyl, som räknar med lägre samhällsnytta av järnvägsinvesteringar. Enligt denna mer pessimistiska kalkyl väger samhällsnyttan i stort sett upp kostnaderna.
	Transeks studie mynnar ut i en maning till banverket att "inlemma Atlantbanan i utbyggnadsplanerna vid nästa revidering av investeringsplanen" och till SJ och NSB att trafikera Atlantbanan.
	Vi instämmer och hoppas att regeringen, riksdagen, banverket och SJ-SNB gör det samma. Snabbtåg för personer och gods Stockholm_Trondheim öppnar för helt nya möjligheter att knyta samman mellersta Skandinavien. Det tåget får vi inte missa.

bildtext:
Atlantbanan skulle ge stora delar av Sverige direktförbindelser med atlantkusten, minska södra Norrlands avstånd till Stockholmsregionen och öppna en ny arbets-, studie- och turistmarknad för bland annat Hälsingland.


teckningen 931016
TECKNINGEN
Samtidigt som arbetslösheten ligger på en rekordhög nivå slår den svenska aktiebörsen alla tiders rekord. Aktieägarna har köpt sig fria från de ekonomiska gravitationslagarna, medan den stora skaran arbetslösa blir allt tyngre i fötterna.



teckningen 931009
TECKNINGEN
Ny demokrati har problem, både på lokal- och riksplanet. I Hälsingland har det varit en faslig karusell på ny demokratis fullmäktigestolar i Hudiksvall, Nordanstig, Ljusdal och Söderhamn och rader av uppmärksammade avhopp. I riksdagen har fyra ledamöter hoppat av, senast Anne Rehnman som i måndags blev "politisk vilde". Direktör Ian Wachtmeister driver partiet som ett företag, men vad blir kvar av nyd-kakan, när bit efter bit försvinner?





Avreglering
på fel spår

	Regeringen vill släppa konkurrensen fri på järnvägsspåren. Från och med 1995 ska vem som helst kunna konkurrera med Statens järnvägar (SJ) på hela det svenska järnvägsnätet.
	Regeringens avregleringståg rullar vidare. Efter avregleringen av taxi, flyget, telenätet och posten är det nu dags för järnvägen.
	Bolagiseringen av SJ får vänta till 1997.
Odell tror avreglering
ger bättre järnvägstrafik
	Regeringen tycker inte att SJ är tillräckligt effektivt och kundanpassat Avregleringen ska lösa dessa påstådda problem.
	"En avreglerad, kundanpassad järnväg gör att allt fler väljer detta transportsätt före andra", sade kommunikationsminister Mats Odell (kds), när han på onsdagen lade fram förslaget om järnvägens avreglering.
	Vem som helst ska kunna trafikera järnvägsnätet. SJ blir skyldigt att låta konkurrenterna utnyttja stationer och andra gemensamma funktioner till självkostnadspris. SJ ska också hyra ut lediga lok, vagnar och annat till konkurrenterna.
	SJ fortsätter att ansvara för trafikledningen. SJ blir skyldigt att trafikera bandelar, som inget privat företag vill utnyttja.
	En ny tillsynsmyndighet ska bland annat fördela bankapacitet och se till att SJ inte missbrukar sin starka ställning.
	Banverket och järnvägsinspektionen fortsätter som tidigare.
Nittiotalet blir
järnvägens årtionde
	Mats Odell tror inte att det blir problem att konkurrera på spåren. Det tror vi, eftersom 90 procent av alla järnvägssträckor är enkelspåriga och tågen ska samsas på samma spår. Det går inte att jämföra järnvägen med andra trafikslag.
	Mats Odell gör detta fel. Han jämför med flyget men tänker inte på att det enda flygplanen delar är start- och landningsbana.
	"1990-talet ska bli järnvägens årtionde", lovar Mats Odell.
	Det håller vi med om. Staten har aldrig i modern tid satsat lika mycket på järnvägen som nu. 1993 anslog riksdagen 40 miljarder kronor för att bygga ut och modernisera järnvägen.
	Det är bra men räcker inte. Det behövs inte bara mer pengar till järnvägen, utan det gäller också att få bra valuta för dem.
SJ är effektivt
och på rätt spår
	En hel del talar för att ett bevarat SJ-monopol på rikstäckande person- och godstrafik ger bäst valuta för pengarna. Vi tror att detta bäst samlar järnvägens resurser i den hårda konkurrensen med flyg, bussar, bilar och lastbilar. SJ är nämligen inte utan konkurrens, vilket avreglerna tycks tro.
	SJ är inte heller ett misskött företag, vilket avreglerarna antyder. SJ är ett av världens effektivaste järnvägsföretag. SJ går _ till skillnad från nästan alla dess motsvarigheter _ med vinst. Det gör SJ genom att ta vara på järnvägens stordriftsfördelar och möta framtiden offensivt.
	SJ är på rätt spår men har alltjämt problem. Det räcker med att peka på ständiga förseningar, dålig turtäthet, få lågprisavgångar, indragna nattåg, långa biljettköer och dålig matservering.
Avreglerad järnväg kan
slå sönder trafiksystem
	Det viktiga med SJ är ändock att det rör sig i rätt riktning. Satsningen på snabbtåget X 2000 är ett sådant exempel. Här fungerar nästan allt till belåtenhet.
	SJ behöver mer tid för att utveckla X 2000-tågen, sätta in dem på flera sträckor och i större antal. SJ behöver också tid och råd att parallellt med detta modernisera tågtrafiken i övrigt.
	Allt detta kan bli svårt med konkurrens på spåren i sin helhet. Konkurrensen kan slå sönder sammanhängande trafiksystem, leda till dyrare biljetter på sträckor som inte är konkurrensutsatta och i ett senare skede till nya monopol och högre priser på sträckor som SJ till en början skulle få tågkonkurrens på.
	På lokal och regional nivå ser vi däremot utrymme för konkurrens, eftersom det här kan finnas smådriftsfördelar.
	En förnuftig avreglering av järnvägen kan därför vara att avreglera lokal och regional trafik, åtminstone på vissa sträckor, men behålla regleringen på övriga och nationella sträckor.

bildtext:
Regeringen vill avreglera järnvägstrafiken. Detta riskerar att slå sönder sammanhängande trafiksystem, försena snabbtågsutbyggnaden och öka biljettpriserna på olönsamma linjer.


andraledare 931119

Än är snuset inte räddat

	Hur många gånger har inte Sveriges EG-förhandlare och EG/EU-anhängare triumferande förklarat att snuset är räddat. Och hur många gånger har det inte visat sig att snuset inte alls är räddat, eftersom EU betraktar snuset som ett större hot mot folkhälsan än alkohol.
	Häromveckan trodde alla att snuset var räddat _ tills EU-kommissionen grep in och sade att det bara var tal om en femårig dispens från EU:s snusförbud. Återigen fick svenskarna klart för sig att undantag från EU:s regler i princip är omöjliga att få; det är bara tidsbegränsade övergångsregler, som det kan gå att förhandla fram.
	I onsdagskväll kom nästa kalldusch för snuset. Frankrike reserverade sig mot att ge Sverige dispens från EU:s snusförbud. Frågan förs nu vidare till diskussion på tjänstemannanivå inom EU.
	Snusfrågan handlar om mer än rätten att stoppa in en fuktig, finmalen tobaksbuss under överläppen. Det handlar om vi i Sverige ska ha rätt att bestämma över oss själva i stort och smått. När vi inte ens får bestämma i smått, om till exempel snus, vem tror då att vi får bestämma i stort, till exempel om en egen alkohol-, miljö-, energi-, finans-, penning-, utrikes- och försvarspolitik!






Ännu en budget
med glädjekalkyl
	
	Socialdemokraterna presenterade på tisdagen sin skuggbudget, det vill säga partiets alternativ till regeringens kompletteringsproposition. Gemensamt för dessa båda budgetförslag är dess konstruktörers övertro till budgetarnas förmåga att skapa tillväxt och ökade investeringar.
	Den socialdemokratiska budgeten uttalar också en klar vilja att skapa en plattform för samarbete i politiken och på arbetsmarknaden.
	Detta lär nog stanna enbart vid en förhoppning efter att ha hört finansutskottets ordförande Per-Ola Erikssons (c) reaktioner på socialdemokraternas budgetförslag.
Fel sänka skatten för
företag enligt s-modell
	Eriksson anser att budgetförslaget är ordrikt, innehållslöst och fullt av motsägelser. Han kallar budgetförslaget för en uppföljning av förstamajtalen.
	Socialdemokraterna vill minska företagsbeskattningen med sex miljarder kronor. På detta sätt angriper man inte problem som för låg investeringsnivå i näringslivet. Sverige har redan ett av Europas gynnsammaste skatteregler för företag. Vad Sverige behöver är riktade insatser till små och medelstora företag.
	Socialdemokraternas sex miljarder kronor skulle göra mycket större nytta om de gick till exempelvis en investeringsfond för småföretag.
Regeringen stänger
samförståndsdörren
	Socialdemokraterna slår på trumman och hävdar att partiets budget sparar många miljarder mer än de 20 miljarder regeringen avser att spara genom sin vårbudget. Socialdemokraterna hävdar att deras budget förbättrar statsfinanserna med tio miljarder kronor.
	Omkring hälften av dessa besparingar ska komma från de återstående resurserna i löntagarfonderna samt utförsäljningar av de statliga andelarna i förvaltningsbolagen Atle och Bure. Detta är kortsiktiga förstärkningar av budgeten, som på lång sikt ger knappt märkbara effekter.
	Per-Ola Eriksson är kritisk till socialdemokraternas engångsbesparingar men idkar ingen självkritik i detta ärende. Faktum är att regeringen skjuter merparten av sina besparingar på framtiden.
	Visst är det lite märkligt att Per-Ola Eriksson, på frågan från HT om det inte finns något positivt i tisdagens budgetförslag, svarar att det var ju mycket fina ord. Per-Ola Erikssons svar visar tyvärr att han för länge sedan stängt sin dörr till samförståndets ljusa rum.
Bra s-satsning mot
ungdomsarbetslösheten
	Oavsett vad Per-Ola Eriksson säger har socialdemokraterna presenterat ett konstruktivt förslag mot arbetslösheten bland ungdomar. Partiet vill satsa två miljarder kronor på att sätta ungdomar, i första hand under 25 år, i arbete.
	Tanken är att ungdomar under 25 år ska få en garanti om att inte behöva gå arbetslösa mer än 100 dagar i sträck. Kommunerna kommer att tilldelas medel för denna satsning. Förslaget rymmer visserligen många frågor beträffande genomförandet, men det viktiga är att det kommer till en kraftsamling mot ungdomsarbetslösheten.
	Denna åtgärd står dessvärre i konflikt med ungdomspraktiken, enligt Per-Ola Eriksson. Det må så vara, men han bortser då från att ungdomspraktiken inte var tänkt som en permanent lösning.
	Socialdemokraternas jobbgaranti skulle kunna skapa en grund för samarbete åtminstone i denna så viktiga fråga. Vi beklagar att Per-Ola Eriksson har bestämt sig för att detta inte är möjligt.

bildtext
Socialdemokraternas ekonomiske talesman Göran Persson (bilden) presenterade på tisdagen en budget med ännu värre glädjekalkyler än de regeringen presenterade i sin vårbudget.







Ännu en strid om
regionalpolitiken

	Regionalpolitikens vara eller inte vara har varit en stor stötesten i EU-förhandlingarna. Som en inte helt oväntad bieffekt av att EU-avtalet nu är klart följer ännu en regionalpolitisk debatt. Ännu en gång bekänner folkpartiet liberalerna och moderata samlingspartiet färg i regionalpolitiken.
	De anser att Sverige nu inte behöver öka de nationella regionalpolitiska anslagen med anledning av att Sverige vid ett eventuellt EU-medlemskap kommer att få regionalpolitiskt stöd från EU.
	Mot denna uppfattning står centerpartiet, som tvärtom vill bygga ut det regionalpolitiska stödet i Sverige med motivet att endast en utveckling i hela Sverige kan få landets ekonomi i balans, vilket är en riktig uppfattning.
AMS-pengar till
infrastrukturen
	Striden gäller i första hand ett förslag från arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund om att överföra pengar från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till länsstyrelserna, där de ska användas till infrastrukturinvesteringar. Förslaget skulle innebära en överföring av i runda tal 325 miljoner kronor per år.
	Denna summa utgör ändå bara ett litet inslag i det som Hörnlund kallar den lilla regionalpolitiken, vilken totalt omsluter tre miljarder kronor. Till detta kommer den så kallade stora regionalpolitiken, som innehåller långsiktiga infrastruktursatsningar på utbildning och kommunikationer på väg, järnväg och via telenät.
	För att den stora regionalpolitiken ska vara effektfull krävs ett samförstånd och en samordning mellan departementen. Tyvärr har flera departement dragit åt var sitt håll.
Regionalpolitisk
strid i regeringen
	Problemet är att det inte finns en värdegemenskap i regeringen om att hela Sverige ska leva. Splittringen i denna fråga visar sig tydligt i att folkpartiet och moderaterna säger nej till ytterligare regionalpolitiska satsningar.
	Centerpartiet har med Börje Hörnlund i spetsen fått dra ett tungt lass i regeringen, när det gäller regionalpolitiken. Hörnlund har ett antal gånger tvingats repetera det faktum att om Sverige ska kunna nå fyra procents tillväxt, måste tillväxten ske i hela landet, inte bara i storstadsregionerna.
	Egentliga motargument har saknats. Folkpartiet och moderaterna har förhalat en samlad regionalpolitisk satsning genom att hänvisa till de pågående EU-förhandlingarna. Nästa steg är att de börjar kräva en avveckling av flera nationella stödformer med motiveringen att de inte kommer att godkännas av EU.
	En sådan utveckling vore ödesdiger för den svenska landsbygden och stora delar av Sverige i övrigt.
Proposition
med substans
	Regeringen har en regionalpolitisk proposition på gång, men den har blivit försenad på grund av de utdragna EU-förhandlingarna.
	Risken är stor att moderater och folkpartister med EU-avtalet i ryggen försöker suga musten ur propositionen. Centerpartiet har en viktig uppgift i att ge denna proposition rikligt med substans.
	En bra regionalpolitisk proposition måste innehålla åtgärder i den stora regionalpolitiken, det vill säga förslag till åtgärder som faller under kommunikations- och utbildningsdepartementen, exempelvis en utbyggnad av järnvägstrafiken i Norrland och fler högskoleplatser i län utan eget universitet.

bildtext
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (bilden) har en tuff uppgift i att övertyga moderater och folkpartister om behovet av utveckling också utanför storstadsregionerna, vilket förutsätter en aktiv och offensiv regionalpolitik.




andraledare 940503

Ännu ett centernej till EU

	Medelpads centerdistrikt blev på måndagen det sjunde centerdistriktet i landet, som anser att centerpartiet ska säga nej till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU).
	Resultatet av omröstningen blev en förkossande seger för nej-sidan, som samlade 71 procent av de giltiga rösterna, medan ja-sidan fick 29 procent. Tillförlitligheten i resultatet är stor mot bakgrund av att 31 procent av distriktets medlemmar deltog i omröstningen mot strax över 20 procent i kandidatomröstningen inför riksdagsvalet.
	I förra årets kandidatomröstningar runt i landet till centerns riksdagslistor deltog cirka 20 procent av medlemmarna.
	Denna vecka kommer även besked från centerdistrikten i Kronoberg, Ångermanland och Dalarna, vilka genomför medlemsomröstningar i EU-frågan. I Dalarna och Ångermanland pekar det mesta på att medlemmarna säger nej till EU, medan det är mer osäkert i Kronoberg.
	Med ytterligare centernej till EU kommer temperaturen att skruvas upp till kokpunkten inför centerpartiets extrastämma om EU den 7_8 maj i Stockholm. Stämman samlar centerombud från hela Sverige för ett definitivt ställningstagande för eller mot svenskt EU-medlemskap.
	Tidigare har sex centerdistrikt tagit ställning mot EU-medlemskap, Jämtland, Gävleborg, Stockholms län, Bohuslän, Göteborg och Jönköping. Fyra distrikt har sagt ja till EU, Stockholms stad, Gotland, Blekinge och Malmöhus. Ett distrikt, Sörmland, har inte tagit formell ställning men en pejling bland ombuden visar att majoriteten säger ja.
	Till detta kommer att centerns partiledning går på en ja-linje. Därmed har centern samlat på sig tillräckligt med krut för en ordentlig urladdning på extrastämman.






Äntligen,
a-kassa åt alla

	Det svenska välfärdssamhället består av ett finmaskigt nät. Det sociala skyddsnätet har fått en del revor under nittiotalet, vilket bekymrar många. Det stora problemet är dock att skyddsnätet i vissa delar har så grova maskor eller hål att människor faller igenom.
Socialt skyddsnät
med grova maskor
	Den som bara har garantinivån i föräldraförsäkringen, enbart folkpension eller ingen arbetslöshetsförsäkring känner otryggheten och orättvisorna in på bara skinnet.
	I kristider som dessa blir det sociala skyddsnätets revor, hål och grova maskor synliga på ett helt annat sätt än i goda tider. Orättvisorna blir uppenbara för fler.
	Kan ett välfärdssamhälle acceptera att nära en tredjedel av de arbetslösa står utan ersättning från arbetslöshetskassan och att cirka en femtedel inte ens får kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)?
	Nej! Alla ska ha rätt till ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, utan att behöva stå med mössan i hand och be om socialhjälp!
Arbetslöshetsförsäkring
åt alla en viktig reform
	En av de viktigaste grundstenarna i det svenska välfärdsbygget är en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ännu 1993 saknar vi detta.
	Det var först när centerpartiet fick ansvar för denna fråga i regeringen, som något hände efter årtionden av s-passivitet.
	I fredags presenterade regeringen förslaget till allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som börjar gälla den 1 juli 1994. Den ska omfatta alla med arbete, förutsatt att de under det senaste året har arbetat minst fem månader (fyra månader i dag) och minst 75 timmar per månad (halvtid).
	Den enskilda kan välja mellan att ansluta sig till sin fackliga a-kassa, som i dag, eller till en nyinrättad statlig a-kassa.
	Ersättningen blir som i dag 80 procent av lönen upp till 186 000 kronor i årsinkomst, det vill säga 12 400 kronor per månad. Lägsta ersättning i KAS och a-kassa höjs från 4 300 till cirka 5 000 kronor per månad.
Kraftig höjning
av egenavgifter
	Finansieringen sker som tidigare främst via statsbudgeten, men den enskilda får betala mer än tidigare via höjda egenavgifter.
	Egenavgift tas även ut på lön mellan 186 000 och 258 000 kronor per år. Det innebär i praktiken en skatteskärpning för högre inkomsttagare, eftersom ingen höjd a-kasseersättning utgår för dem med årslön över 186 000 kronor.
	A-kassesystemet är en Ebberöds bank. Arbetsmarknadsfonden har ett underskott, som växer med 2,9 miljarder kronor per månad. Egen- och arbetsgivaravgifterna täcker snart inte ens räntorna på lånen, som arbetsmarknadsfonden måste ta för att kunna betala ut arbetslöshetsersättningarna.
	Det är mot den bakgrunden vi ska se den kraftiga höjningen av egenavgifterna till en procent av inkomsten 1994 och två procent 1995. Genom att höja avgifterna den 1 januari 1994 men låta den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen träda i kraft ett halvår senare, drar staten in cirka 3,5 miljarder kronor extra.
Bra att alla får
arbetslöshetsförsäkring
	Regeringens a-kasseförslag är bra. Det täcker till ett stort hål i det sociala skyddsnätet genom att ge alla arbetslöshetsförsäkring. Dessutom ger förslaget dem som inte vill eller kan ansluta sig till en facklig a-kassa ett statligt a-kassealternativ. Förslaget har en solidarisk finansiering, som innebär att högavlönade får betala mer.
	Vi är dock tveksamma till att begränsa a-kasseperioden till maximalt 450 dagar, vilket regeringen vill.
	Egenavgiftshöjningen är i mesta laget _ högsta avgift blir 215 kronor per månad 1994 och 340 kronor 1995 _ men nödvändig.
	Trots höjningen växer underskottet i arbetsmarknadsfonden, från 29 miljarder kronor i dag till 98 miljarder 1995. Detta måste regeringen tackla, eftersom budgetunderskottet knappast tillåter en sådan ökning. Regeringen bör överväga höjda arbetsgivaravgifter, tillfälligt höjd inkomstskatt i form av värnskatt för högavlönade eller egenavgifter på årslöner över 258 000 kronor.

bildtext:
Det blir kraftigt höjda egenavgifter för arbetslöshetsförsäkringen, när det nya systemet införs. Finansieringen sker främst via statsbudgeten, men den enskilda får betala mer än tidigare via höjda egenavgifter.





Äntligen klart
med Arlandaböj

	Äntligen är det klart med Arlandabanan. Det blir en järnväg från Stockholm till Arlanda och vidare norrut till Uppsala.
	Banan ska stå klar 1998. Om fem år ska hälsingarna alltså kunna resa direkt med tåg från Hudiksvall, Söderhamn, Ljusdal och Bollnäs till flygterminalerna på Arlanda flygplats.
Järnvägsanslutning till
Arlanda även från norr
	I onsdags lade regeringen fram propositionen om finansiering av den 18 kilometer långa Arlandabanan från Rosersberg via Arlanda till Odensala. Tågen kommer alltså att rulla till och från Arlanda både från Stockholm och Uppsala.
	Beskedet är glädjande. Tidigare var det inte klart att banan skulle få en nordlig förbindelse Arlanda_Odensala. Ett tag såg det ut som om regeringen skulle fimpa Norra böjen och ställa dem som tar tåget norrifrån utan direktförbindelse till flygnavet Arlanda.
	Enligt regeringsförslaget ska ett privat konsortium bygga och driva Arlandabanan upp till 45 år. Konsortiet ska även bygga stationerna vid Arlanda flygplats och stå för nödvändig anpassning av Stockholms central samt pendeltåg Stockholm_Arlanda.
	Staten äger den färdiga banan. Arlandabanan blir en del av det nationella järnvägsnätet (stomnätet).
Billigt för staten
med järnväg till Arlanda
	Arlandabanan kommer att kosta cirka fem miljarder kronor att bygga. Staten betalar 25 procent _ dock högst en miljard kronor _ i form av ett villkorslån för södra böjen och 850 miljoner kronor i anslag till Norra böjen. Näringslivskonsortiet står för resten, drygt tre miljarder kronor plus eventuella merkostnader.
	Arlandakonsortiet får rätt att trafikera banan med pendeltåg Stockholm_Arlanda. Statens järnvägar (SJ) får låta sina tåg ta turen förbi Arlanda på samma villkor som SJ i dag kör på andra banor. Regeringen räknar med 5,1 miljoner resenärer på Arlandapendeln år 2005 och 7,4 miljoner år 2020.
	Arlandabanan ska gå med vinst. Staten räknar med att få tillbaka den miljard kronor som Södra böjen kostar.
	Den finansiella konstruktionen av Arlandabanan verkar trygg för staten. Den sparar miljarder kronor åt skattebetalarna.
Central knutpunkt i
Sveriges kommunikationer
	Arlanda är en central knutpunkt i Sveriges kommunikationer. Direkta tågförbindelser via Norra stambanan, Ostkustbanan, Västra stambanan och Mälardalsbanan till Arlanda gör Arlanda till ett än viktigare kommunikationsnav.
	Arlanda är Sveriges största flygplats. 1993 hade Arlanda 12,5 miljoner passagerare och 60 flygbolag i trafik.
	Arlanda är i vissa avseenden Nordens klart största flygplats. 1993 hade Arlanda fler destinationer (130 stycken), starter och landningar (226 000 stycken) än Kastrup. I starter och landningar är Arlanda en storflygplats, nummer fem i Europa.
Viktigt att tågen
verkligen går till Arlanda
	Arlandabanan knyter samman flyg och järnväg. Arlandabanan kan helt eller delvis ersätta flyg till och från Arlanda från orter som Hudiksvall, Söderhamn och Gävle. Den minskar behovet av vägtrafik och ny flygplats i Stockholmsregionen.
	Totalt sett ger Arlandabanan miljövänligare och säkrare trafik, eftersom järnvägstrafik kan ersätta flyg-, bil- och busstrafik.
	Det finns ett möjligt aber med Arlandabanan: turtätheten och snabbheten på fjärrtågen.
	En förutsättning för att Arlandabanan ska bli en framgång ur nedre Norrlands perspektiv är att det blir entimmestrafik från morgon till kväll, åtminstone på sträckan Stockholm_Sundsvall, att snabbtågen blir många och billiga samt att tågen verkligen går via Arlanda och inte direkt till och från Stockholm.

bildtext:
Arlandabanan ger alla som kommer med tåg från Uppsala eller Stockholm direktförbindelse till Nordens största flygplats och 130 flygdestinationer i och utanför Sverige.




andraledare 940421

Äntligen till Norrland
	Trots att Gävleborgs län hör lika mycket till Norrland som Jämtlands län, räknas det inte i alla sammanhang till Norrland. Ett exempel på detta är Norrlandsfonden. Företag från Hälsingland och Gästrikland är utestängda från lån och bidrag ur Norrlandsfonden, trots att Gävleborg har samma typ av problem som övriga Norrlandslän, när det gäller näringslivsstruktur, arbetsmarknad och utbildning.
	Nu blir det äntligen ändring på denna styvmoderliga behandling av Hälsingland och Gästrikland, de äldsta delarna av Norrland. I veckan enade sig riksdagen om att Gävleborg hör till Norrland _ hälsinge- och gästrikeföretagen får samma rätt som företag i övriga Norrland att söka bidrag och låna pengar, främst riskkapital, ur Norrlandsfonden.
	Norrlandsfonden har funnits sedan 1961. Nu tar den 33-årige diskrimineringen av Gävleborg slut. Det är på tiden.




andraledare 931029

Åsiktskontroll på TV4

	Reklambestämmelserna för TV 4 har satt regeringspartierna i en ganska pinsam situation. De har alla ställt sig bakom ett förbud för åsiktsreklam i TV4. Men samtidigt står de i kö för att köpa reklamtid i satellitkanalen och reklamkonkurrenten TV3.
	Detta har fått TV4 att i en skrivelse till regeringen vädja om att ändra paragraf tio i radiolagen, som förhindrar åsiktsreklam i TV4. Med hänvisning till demokratiargumentet hävdar TV4 att opinionsbildningen kan snedvridas vid riksdagsvalet 1994 och vid en eventuell folkomröstning i EG-frågan därefter, om åsiktsreklam bara tillåts gå ut till hälften av befolkningen, det vill säga de som har TV3.
	På onsdagen meddelade kulturminister Birgit Friggebo att regeringen inte vidtar någon åtgärd med anledning av skrivelsen. Detta visar att regeringen inte har tänkt igenom orimligheten i det snedvridna reklamförhållande, som TV4 belyser.
	Politisk propaganda och TV-mediets genomslagskraft är en kombination, som bör hanteras med yttersta fingertoppskänsla och försiktighet. Beslutet att stoppa åsiktsreklam i TV4 var förmodligen ett mindre finkänsligt försök att hantera den politiska dynamiten.
	När det gäller åsiktsreklam är det av största vikt att röja undan alla tendenser till särbehandling och snedvridning. Demokratin kräver att det blir åsiktsfrihet även för TV4.
	I detta krav har TV4 en klar poäng även om skrivelsen nog lika mycket var av omsorg för demokratin som sina egna reklamintäkter.






Åter nej till
Öresundsbron

	Vattendomstolen godkänner inte Öresundskonsortiets nollösning. Domstolen ger de hoppfulla brobyggarna bakläxa.
	Med den vändningen i vattendomstolen tog frågan om Öresundsbron en ny vändning på fredagen.
	Det kan inte bli något regeringsbeslut om Öresundsbron före sommaren och knappast heller före valet. Centerpartiet har vunnit ännu en rond i brofrågan och kan nu driva valrörelse om Öresundsbron, trafikpolitik, luftföroreningar i Skåne och Östersjöns överlevnad.
Brobyggarna får
nej i vattendomstolen
	Brokonsortiet har i sin nya ansökan inte visat att det kan bygga en bro som klarar nollösningen, det vill säga en oförändrad vattengenomströmning i Öresund.
	Vattendomstolen underkänner ansökan, men säger samtidigt att den tror att det är tekniskt möjligt att uppnå en nollösning och att den inte ändrat uppfattning att bron kan tillåtas enligt vattenlagen och naturresurslagen.
	"Vattendomstolens svar är ett klart och tyligt nej tills vidare", säger Mats Abrahamsson på Greenpeace och sammanfattar därmed den nya situationen.
Segervissa
broanhängare ...
	Inför fredagens beslut i vattendomstolen var den utbredda uppfattningen att domstolen skulle säga klart ja, att regeringen därefter skulle ge klartecken till bron inom någon eller några veckor och att bron sedan skulle vara avförd från dagordningen.
	Tidningen Dagens Industri illustrerar detta väl. I fredagens DI skriver Åsa Mathson i en kommentar att "allt talar för att domstolen godkänner Öresundsbrokonsortiets ansökan".
	De segervissa broanhängarna har efter vattendomstolens nej satt segerchampagnen i halsen. Det märks bland annat i kommentarer till beslutet. Malmös kommunalråd Joakim Ollen kallar vattendomstolens arbete för "absurd teater".
... kan inte längre
vara säkra på sin sak
	Med vattendomstolens besked är regeringen tillbaka på ruta ett. Den kan inte godkänna brokonsortiets byggplan, eftersom regeringsförklaringen talar om att säkerställa en nollösning.
	Detta kommer dock inte att hindra krafter i och utanför regeringen att försöka tvinga igenom ett beslut, till exempel genom att definiera om vad en "nollösning" är och förfuska nya verifieringar av en nollösning.
	Vattendomstolen öppnar för ett trixande genom att säga att det räcker med att regeringen fattar beslut på grundval av tvådimensionella mätmodeller. Eftersom tredimensionella modeller tar hänsyn till att salthalterna skiljer sig mellan ytvatten (saltfattigt) och bottenvatten (salrikt), är det på grundvall av dessa regeringen ska fatta beslut.
Möjligt få
nej till Öresundsbron
	Öresundsbron handlar om stora miljöfrågor som Östersjöns överlevnad och små som störda musslor i Öresund. Öresundsbron handlar också om principiella miljöfrågor som val av trafiksystem och resursanvändning.
	Med vattendomstolens nej till Öresundskonsortiets bro öppnar sig åter möjligheten att pröva andra lösningar. Det som ligger närmast till hand är att pröva alternativet borrad järnvägstunnel under Öresund och snabbgående färjor till kontinenten.
	Miljömässiga, ekonomiska, transporttekniska och säkerhetsmässiga skäl talar för en järnvägstunnel. Geografin talar för att komplettera tunneln med stora och små färjor, som länkar samman även andra orter än Malmö_Köpenhamn eller Helsingborg-Helsingör.







Balansera
rätt i Sydafrika

	I dag kommer utrikesminister Margaretha af Ugglas (m) till Sydafrika på ett flera dagar långt besök. Hon kommer till ett land, som står på randen till demokrati eller blodbad.
	I slutet av april går Sydafrika till sitt första demokratiska val.
	De flesta partier och grupper deltar i processen, som ska göra Sydafrika till demokrati. Men två viktiga grupperingar _ den vita extremhögern och svarta högern med zulubaserade Inkatha som störst parti _ bojkottar valet. De har bildat den så kallade Frihetsalliansen. Den kan göra blodbad av demokratin.
Huvudaktörerna är ANC
och Nationalistpartiet
	Huvudaktörerna i valet är Afrikanska nationalkongressen (ANC) under Nelson Mandela och Nationalistpartiet (NP) med president Frederik Willem de Klerk som portalfigur.
	ANC samlar ett brett spektrum svarta, även zulu, men också små, radikala vita grupper. Partiet var tidigare marxistiskt men framstår i dag närmast som socialdemokratiskt.
	NP var fram början ett parti för enbart vita, främst för boerna. I dag är NP öppet för alla sydafrikaner. Det har relativt starkt stöd bland "färgade" men inte bland svarta; det har dock ett fåtal svarta parlamentskandidater. NP införde apartheid, som det sedan stegvis har övergivit för att i dag vara ett moderat konservativt parti.
Extremister utanför
demokratiprocessen
	Totalt deltar 14 partier valet. Viktigast vid sidan av ANC och NP är Demokratiska partiet (DP) och Panafrikanska kongressen (PAC).
	DP är ett socialliberalt parti, som i det vita parlamentet har lett apartheidmotståndet och tidigt välkomnade alla folkgrupper.
	PAC är ett marxistiskt parti för svarta, som tills helt nyligen bojkottade demokratiprocessen men nu ställer upp i valet.
	Den stora faran i den demokratiska utvecklingen är partierna i Frihetsalliansen _ vita Afrikandernas folkfront och Konservativa partiet samt svarta Inkathas frihetsparti och Bophuthatswana _ samt beväpnade vita extremistgrupper.
	Om dessa grupper möter framtiden med vapen istället för valsedlar, blir det svårt för Sydafrika att etablera en fungerande demokrati.
Svarta högern ställer
hela tiden nya krav
	ANC, regeringen (NP) och Frihetsalliansen har i månader försökt komma överens vid förhandlingsbordet. I lördags vid midnatt gick registreringstiden ut för nya partier. Inkathas partistyrelse beslutade sex timmar innan tidsfristen gick ut att bojkotta valet.
	Det går fortfarande att med speciallagar öppna för Frihetsalliansen, eller partier i den, att delta i valet den 26_28 april. Det är dock mycket osäkert om det går att nå en uppgörelse före valet, och om Frihetsalliansen verkligen vill ha en uppgörelse. 
	Under tiden trappar olika, främst svarta, grupper upp våldet.
	Problemet är att Frihetsalliansen dels ställer så långtgående krav att de hotar Sydafrikas enighet, dels att den ställer nya krav när ANC och regeringen uppfyller gamla.
	Senaste exemplet på detta är Inkathas krav på att man ska kunna avge två röster på valdagen, en till det nationella och en till det regionala parlamentet. När ANC och regeringen gick med på detta och ett annat krav, att ge de nio regionerna (delstaterna) mer makt i skatte- och budgetärenden, krävde Inkatha än mer självstyre. De vita högerextremisterna kräver att få upprätta en vit "volkstaat".
Viktigt att 
Sverige balanserar rätt
	Utrikesminister Margaretha af Ugglas kommer under sitt besök i Sydafrika att möta företrädare för olika grupper och själv bli en del i en politisk process. Därför är det av intresse vem hon träffar och vad hon säger.
	Sverige har dragit in stödet till ANC, eftersom det nu har blivit ett parti bland andra. Ideologiskt står det modererade Nationalistpartiet nära moderata samlingspartiet.
	Mot denna bakgrund är det lätt att Margaretha af Ugglas agerar ensidigt till F W de Klerks fördel och Nelson Mandelas nackdel.
	Sverige har en speciell roll i Sydafrika som ett av de ledande västländerna i kampen mot apartheid och för demokrati. Nu står den ännu inte etablerade demokratin på spel i Sydafrika.
	I den delikata situation som råder, är det viktigt att Sveriges utrikesminister dels markerar avstånd till Frihetsalliansen och andra som ställer sig utanför den demokratiska processen, dels möter de Klerk och Mandela som jämlikar.

bildtext:
Det gäller för utrikesminister Margaretha af Ugglas att balansera rätt under sitt besök i Sydafrika, så att hon inte agerar stödtrupp åt Nationalistpartiet eller underlåter att markera mot de krafter i Sydafrika som ställer sig utanför demokratiprocessen.





Balanserat
om arbetsrätten

	Arbetsrätten berör nästan alla som arbetar, eftersom den reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
	Arbetsrätten innehåller regler om bland annat semester, föräldraledighet, studieledighet, medbestämmande (MBL), fackligt arbete, anställningsskydd (LAS), arbetsmiljö och arbetstid.
Mycket känslor
i arbetsrätten
	Arbetsrätten handlar inte bara om juridik, utan också mycket om känslor. Det visar den debatt om arbetsrätten, som Landsorganisationen (LO) och socialdemokraterna nu för.
	I dag vill arbetarrörelsen inte ens diskutera förändringar i arbetsrätten. Med en så känslosam hållning är det svårt att reagera rationellt. Sakskälen försvinner i ett stormande känslohav.
	Regeringens förslag till ändringar av arbetsrätten, som arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) presenterade på fredagen i en lagrådsremiss, rör upp känslor. Den som sakligt betraktar ändringarna, finner att de är små och välmotiverade.
Förslagen anpassning till
småföretagens verklighet
	Dagens arbetsrätt är anpassad till storföretagens behov. LAS och andra arbetsrättslagar ställer i vissa fall orimliga krav på småföretagare med ingen eller några anställda. Arbetsrätten är på vissa punkter inte alls anpassad till småföretagens verklighet.
	Detta har regeringen tagit fasta på. Föreslagna förändringar i LAS och MBL är skräddarsydda för småföretagens behov.
	Regeringen vill ge arbetsgivarna rätt att undanta högst två personer per turordningskrets från turordningsregler vid uppsägning, förbjuda fackliga blockader mot enmans- eller familjeföretag, avskaffa fackens vetorätt mot oseriösa entreprenörer och förlänga tiden för prov- och visstidsanställning till tolv månader.
	Dessutom vill regeringen luckra upp den så kallade månadsregeln, så att arbetsgivare får längre tid på sig att säga upp eller avskeda en anställd av personliga skäl, till exempel en som blivit fälld för brottslig verksamhet.
	På en punkt vill regeringen skärpa kraven på arbetsgivarna. De ska bli skyldiga att meddela anställningsvillkoren till varje nyanställd, inte som i dag via kollektivavtalen till facket.
Regeringen har tagit
intryck av fackkritik
	Rader av kontroversiella ändringar i arbetsrätten _ som den av s-regeringen tillsatta utredningen arbetsrättskommitten och arbetsgivarna föreslagit _ finns inte med i regeringens förslag.
	Det blir ingen av utredningens förslag att låta arbetsgivarna få undanta en femtedel av arbetsstyrkan vid uppsägning, att minska turordningskretsarnas storlek, införa en snävare definition av arbetstagare eller ändra reglerna för vad som är saklig grund för uppsägning, alla förslag som facken kritiserade hårt.
	Regeringen visar med sitt förslag att den har tagit intryck av LO- och TCO-kritiken. Börje Hörnlund understryker också att det inte blir fler ändringar av arbetsrätten under valperioden.
Slopad facklig vetorätt
enda tveksamma inslag
	Regeringen föreslår inga radikala förändringar i arbetsrätten och nästan enbart sådana som är nödvändiga för att småföretagen ska få rimliga arbetsvillkor och kunna öka sysselsättningen.
	Regeringen går alltså försiktigt fram. Det är också något som märks i sura kommentarer från arbetsgivarhåll. Ändå överträffar LO och socialdemokraterna varandra i att fördöma förslaget.
	Vår enda tveksamhet gäller slopad facklig vetorätt mot oseriösa entreprenörer. Varför inte nöja sig med mjuka upp vetorätten? Detta förtar dock inte intrycket att Börje Hörnlund har fått med sig regeringen på ett bra och balanserat förslag till småföretagsanpassad arbetsrätt, som gör det lättare att driva företag och bör kunna omvandla övertidsarbete till nya arbetstillfällen.






Bara segrare
i Sydafrika

	"Kampen är över, vi är fria till slut."
	Med dessa ord fångade Sydafrikas blivande president Nelson Mandela det historiska ögonblicket i nationens historia, när apartheidsystemet gick i graven och demokratin segrade.
	Det var osäkert in i det sista om demokratin skulle segra i Sydafrika. Våld och politisk extremism såg länge ut att sätta stopp för allmänna val i alla delar av landet.
	Till slut segrade förnuftet över våldet. Det blev både brett partipolitiskt deltagande och högt valdeltagande i de första fria parlaments- och regionalvalen. Enda smolk i den demokratiska glädjebägaren är att röstsammanräkningen går oerhört långsamt.
Många partier
segrare i Sydafrika
	De sydafrikanska valen har många segrare.
	Afrikanska nationalkongressen (ANC) är segrare med cirka 62 procent av rösterna och nära 250 av 400 mandat i parlamentet.
	Nationalistpartiet (NP) är segrare, eftersom det gamla apartheidpartiet får cirka 23 procent av rösterna och nära 100 mandat, mer än någon räknade med, och blir största parti i Västra Kapprovinsen.
	Inkatha är segrare, eftersom det blir största parti i provinsen Kwazulu-Natal. Med cirka sju procent av de nationella rösterna får Inkatha också rätt att sitta med i den samlingsregering, som enligt den provisoriska grundlagen ska styra Sydafrika till 1999.
	Frihetsfronten är segrare, eftersom denna vita högerallians med tre procent av rösterna fångar in större delen av de vita väljarna till höger om NP och tar loven av den militanta extremhögern. Mandela och
de Klerk segrare
	ANC-ledaren Nelson Mandela är naturligtvis en segrare. Efter årtionden som politisk fånge återvänder han i triumf, först som ANC-ledare och nu som nationsledare. På måndag väljer Sydafrikas första demokratiskt valda parlament Mandela till president.
	President Frederik Willem de Klerk är också segrare. Han har lyckats med att förvandla ett förtryckarsystem med sig själv i huvudrollen till ett demokratiskt samhällssystem med sig själv i en av huvudrollerna. F W de Klerk är ingen ny Michail Gorbatjov, som går i graven med det samhällssystem han begraver, utan han fortsätter som toppolitiker, men nu som vicepresident.
	Inkatha- och zululedaren Mangosuthu Buthelezi är också segrare. För en månad sedan var han på väg att bli en marginaliserad figur på den politiska scenen. Nu står han som segrare i zuluprovinsen Kwazulu-Natal med större stöd än många räknade med.
	Frihetsfrontens ledare Constand Viljoen är _ sedan andra vita högergruppers maning till valbojkott klingat tämligen ohörd _ en segrare i kampen om den vita extremhögerns väljare.
Sydafrikanska folket
valens verkliga vinnare
	Det sydafrikanska folket är valens verkliga vinnare. Sydafrikanerna har lagt århundraden av hat och historia åt sidan, åtminstone för dagen. Samtidigt finns det mycket oförrätter bland svarta sydafrikaner och fruktan bland vita, som gör att situationen lätt kan bli explosiv. Mycket hänger på Nelson Mandela och ANC.
	Kommer de att kunna möta de orimliga förväntningar som många svarta har? Kommer de att kunna stå emot maktens frestelser? Kommer de att kunna föra en politik, som är acceptabel för både svart underklass och vit överklass?
	Ja, åtskilligt talar för det, åtminstone så länge Nelson Mandela och andra moderata ANC-ledare får styra utvecklingen.
	Mycket talar för att Sydafrika, till skillnad från nästan alla andra afrikanska stater, kan bli en framgångshistoria. En lång demokratisk startsträcka, framgångsrika val, fungerande samhällsinstitutioner och en stark ekonomi talar för detta. Politiker som Nelson Mandela och F W de Klerk talar för detta.

bildtext:
Nelson Mandela är den stora segraren i Sydafrikas val men inte den enda. Valen kryllar av segrande partier, personer och principer.







Barnomsorgen
inget barnkalas

	
	Besparingskraven i kommunerna har på flera håll passerat smärtgränsen. Speciellt utsatta områden är barn- och äldreomsorgen.
	En ny undersökning utförd av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) visar att besparingarna är större inom barnomsorgen än andra områden. Ett genomsnitt av de 40 undersökta kommunerna visar att av kommunernas totala besparingar får barnomsorgen stå för hela 21 procent. Barnomsorgens andel av budgeten är i genomsnitt endast 11 procent.
	Siffrorna visar att det finns en klar obalans i kommunerna, när det gäller åtstramningsåtgärder. Reaktionerna från småbarnföräldrarna har inte varit nådiga. Kommunpolitikerna bör nog ta kritiken på allvar.
Barnomsorg har
blivit barnpassning
	De 40 undersökta kommunerna har tillsammans omkring hälften av landets befolkning. Besparingarna i dessa kommuner inom barnomsorgen är sammantaget 783 miljoner kronor för 1994.
	En omräkning till hela landet visar att den totala besparingen i barnomsorgen är 1,6 miljarder kronor för 1994. Detta ger en genomsnittlig besparing på 2 700 kronor per barn och år.
	Vanliga besparingar är att fritidsverksamheten har slagits samman med skolförvaltningen, och att fritidshem har flyttat in i vanliga skollokaler. Till detta kommer fler barn per grupp med i bästa fall bibehållet antal tjänster.
	En vanlig kommentar från barnstugeföreståndarna är att de numera endast kan ge barnpassning istället för barnomsorg.
	Värst är Botkyrka kommun, som 1994 sparar 9 472 kronor per barn. Effekten av denna chockbantning har blivit att personalen, den som får jobba kvar, belastas till bristningsgränsen.
Barnomsorgen
har försämrats
	Tre fjärdedelar av daghemsföreståndarna i de 40 kommunerna anser att barnomsorgen har blivit sämre den senaste tiden. Lika många anser också att personalens arbetssituation har blivit sämre, tre av fyra anger att antalet vuxna på daghemen har minskat.
	Opinionsinstitutet IMU/Testologen bekräftar denna bild efter att ha frågat 1 004 svenskar om deras syn på barnomsorgen. Inte mindre än 53 procent av de tillfrågade småbarnsföräldrarna anser att den har blivit sämre.
	Det finns alltid en standardreservation till denna typ av undersökningar och sifferexercis, att det alltid går att önska bättre service samt att SKTF talar i egen sak. Men i det här fallet är tendensen och reaktionerna alltför starka för att kunna avfärdas som gnäll.
Regeringen stänger
samförståndsdörren
	Frågan om kommunernas skötsel av barnomsorgen är viktigare än många andra frågor i kommunen, inte minst för att det handlar om dem som en dag ska ta över rodret på den härjade skutan Sverige.
	Tidigare var de statliga pengarna till barnomsorgen öronmärkta. I dag avgör kommunen själv hur den vill lösa barnomsorgen för kommunens medborgare. Detta är bra och ger stor frihet, men kräver samtidigt att kommunen tar ett stort ansvar att ordna en god och likvärdig barnomsorg till alla.
	Variationerna kommunerna emellan är delvis en effekt av detta faktum, det vill säga att kommunerna har frihet att prioritera olika.
	I de kommuner där besparingarna slagit hårdast, exempelvis Botkyrka, kan det vara motiverat att genomföra kommunala folkomröstningar, där medborgarna får ta ställning till en skattehöjning om pengarna går till exempelvis bättre barnomsorg.


Bildtext
Besparingskraven i kommunerna har på flera håll passerat smärtgränsen. En undersökning som SKTF har gjort visar att smärtgränsen är nått inom barnomsorgen i flera kommuner.



andraledare 930913

Bättre för Norge stanna utanför

	Dagen före stortingsvalet kom en tidningsartikel, som slog undan benen på EG-unionsanhängarna i Norge. Under rubriken "Mer stabilitet utan EG-union" refererade tidningen Aftenposten ett tal på Sosialökonomenes forening (Nationalekonomernas föreningen) av professor Asbjörn Rödseth.
	Norge kommer att uppleva större konjunktursvängningar än andra länder inom en monetär EG-union med gemensam valuta, summerade professor Rödseth.
	Orsaken till detta är att Norge har en annan näringsstruktur än flertalet EG-länder. Norge har, liksom Finland och i viss mån Sverige, en ensidig näringsstruktur inom konkurrensutsatta näringar.
	"För länder som Tyskland och Frankrike, som har många ben att stå på, spelar det mindre roll om priserna förändrar sig. Det betyder att Norge skulle kunna uppleva större svängningar i sysselsättning än andra medlemsländer i en union med gemensam valuta", säger professor Rödseth.
	I en valutaunion kan inte ett enskilt land ändra värdet på valutan för att förbättra landets konkurrenskraft mot andra länder i och utanför unionen. Det går inte att låta valutan flyta, som Finland och Sverige gjorde förra hösten, vilket nu gör att exporten ökar kraftigt i dessa länder. I en valutaunion finns inte detta eller andra valutapolitiska alternativ till arbetslöshet.
	Professor Asbjörn Rödseth är en av många ekonomer, som pekar på nackdelarna med att ansluta de nordiska länderna till EG:s ekonomiska och monetära union med en valuta och centralbank, vilket Maastrichtfördraget föreskriver. Kommer denna insikt även att nå politikerna som är för EG-medlemskap, eller törs de inte säga nej till centrala delar av EG:s union?
	





Bättre tider
väntar Norrland
	
	Vartannat sågverk i Norrland har brist på maskinkapacitet. Bland de stora industriföretagen i Norrland tror hela 69 procent på en fortsatt uppgång i konjunkturen; 50 procent av de mindre industriföretagen instämmer i denna tro.
	Industrins orderingång från hemmamarknaden ökar nu för första gången sedan 1989. Bland Norrlandslänen är ökningen störst i Gävleborg.
	Detta är några indikationer i Nordbankens konjunkturrapport, som visar att Norrlands näringsliv befinner sig i inledningsfasen av en konjunkturuppgång. Trots detta fortsätter antalet anställda att minska i samtliga branscher.
Konjunkturkick
för skogsindustrin
	Nordbankens konjunkturrapport för Norrland är gjord i samarbete med statistiska centralbyrån (SCB). Rapporten bygger på uppgifter från 700 Norrlandsföretag för hösten 1993 och våren 1994.
	Resultatet bekräftar de tendenser som visade sig i Gävleborgsbarometern, som tog pulsen på de 55 största företagen i Gävleborgs län för en månad sedan.
	Bäst går det för sågverksindustrin, där 70 procent av de tillfrågade företagen i Nordbankens enkät ökade sina orderstockar hösten 1993 och förväntar sig en fortsatt produktionsökning hela 1994.
	Massa- och pappersindustrin redovisar en ökad orderingång under första halvåret 1994. Inte mindre än 70 procent av företagen planerar för ökad export.
Trendbrott på
hemmamarknaden
	Även den norrländska verkstadsindustrin visar tydliga tecken på en ljusning i konjunkturen, trots att denna bransch brukar ligga i en senare konjunkturfas än de råvarubaserade industribranscherna.
	Anmärkningsvärt är att hemmamarknaden för verkstadsindustrin har vänt uppåt för första gången sedan 1989. Detta är ett mycket glädjande trendbrott. Kräftgången på hemmamarknaden har förlamat stora delar av den svenska ekonomin.
	För Gävleborgs del är detta trendbrott särskilt tydligt. När det sedan kommer till den kontinuerliga minskningen av antalet anställda ser det dessvärre inte lika ljust ut.
	Takten i neddragningarna på personalsidan har visserligen minskat, men en återgång till 1990 års nivåer ser ut att bli en alltmer orealistisk förhoppning.
Går inte att enbart
lita till exportindustrin
	Investeringsplanerna för 1994 kan vid en första anblick se mycket ambitiösa ut. Enligt företagens egna prognoser kommer de, enligt SCB:s enkät i oktober 1993, att behöva investera 5,9 miljarder kronor i år.
	För Gävleborgs del skulle det innebära en investeringsökning på omkring 50 procent. Detta kan tyckas vara mycket, men det ska ställas i relation till 1993, då investeringsklimatet var nära nollpunkten.
	Visst kommer dessa investeringar att leda till flera jobb, men det vill till mycket mer än så för att åstadkomma mer än endast ett trendbrott i arbetslöshetssiffrorna. Trendbrottet kom i april.
	Enligt SCB:s statistik minskade antalet arbetslösa i april månad jämfört med samma tid förra året. Det är första gången sedan 1990 som arbetslösheten är lägre än vid samma tid ett år tidigare. I siffror var dock fortfarande 310 000 svenskar öppet arbetslösa i april i år, 7,4 procent av arbetsstyrkan.
	Det gäller nu att inte förlita sig till att exportindustrin med automatik ska kunna underhålla den nya trenden på arbetsmarknaden. Då väntar strax ett mindre angenämt trendbrott. För en rejäl minskning av arbetslösheten måste det till nya ideer och nya företag för hemmamarknaden och exportmarknaden.

bildtext
Skogsindustrin går i täten för konjunkturuppgången i Norrland, enligt Nordbankens konjunkturöversikt.






Behåll
Bilprovningen!

	Regeringens politik för privatisering och avmonopolisering har ideologiska övertoner, som ibland skymmer rationella och förnuftiga argument för att behålla vissa statliga monopol.
	Sedan en tid har godkända bilverkstäder rätt att göra efterkontroll på punkter som AB Svensk bilprovning (ASB) har underkänt i en kontrollbesiktning ("tvåor" i protokollet).
	I veckan kom regeringen med ett förslag, som helt berövar Bilprovningen dess monopol på kontrollbesiktning utom registreringsbesiktning av bussar och tunga lastbilar över 3,5 ton.
Regeringen vill slopa
Bilprovningens monopol
	Vilket företag som helst ska få utföra kontrollbesiktningar. Kravet är att företaget är godkänt av Styrelsen för teknisk ackreditering (Swedac). Samtidigt som det blir fritt fram för olika företag att konkurrera om besiktningsuppdrag, blir det fri prissättning på uppdragen, föreslår regeringen.
	Andra nyheter i regeringens proposition är att besiktningsintervallen blir glesare, att första besiktningen blir anpassad till när ett fordon togs i bruk samt att det blir fler flygande inspektioner och stickprovsmässig kontroll av nya fordon.
	Vägverket får det formella ansvaret för besiktningen. Ett besiktningsföretag utfärdar, efter godkänd fordonsbesiktning, ett intyg att fordonet uppfyller gällande krav. Intyget går elektroniskt till det centrala bilregistret på vägverket.
	Regeringen motiverar förändringarna med att bilprovningen ska bli enklare och effektivare och att kontrollsystemet ska bli bättre.
Regeringen rustar ner
AB Svensk bilprovning
	I dag svarar tio procent av bilarna för 60 procent av utsläppen. Med fler besiktningar på "gatan", räknar kommunikationsminister Mats Odell (kds) att staten ska hitta fler miljö- och trafikfarliga bilar.
	"Ny mätteknik, en integrerad fordonsdatabas och bättre samordning mellan besiktningar i hall och flygande besiktningar ger ett effektivare kontrollsystem", säger Mats Odell.
	Det håller vi med om. Men det kräver inte att staten avvecklar det monopol Bilprovningen har på kontrollbesiktning. Nedrustningen av ASB leder till sämre, inte bättre, bilbesiktning, eftersom staten slår sönder en väl fungerande organisation.
	Risken finns av avmonopoliseringen av Bilprovningen leder till sämre kvalitet på bilbesiktningen, sämre trafiksäkerhet än vad som annars hade blivit fallet och totalt sett högre kostnader för bilister och samhälle.
Ändra inte det
som fungerar bra
	AB Svensk bilprovning har sedan 1963 byggt upp en väl fungerande verksamhet. ASB har gett Sverige en unikt bra fordonskontroll, säker fordonspark och lång livslängd på bilarna.
	"Bilprovningen har, otvivelaktigt, gett oss säkrare bilar och färre olyckor", skriver tidningen Expressens bilexpert Håkan Matson den 24 mars. Han säger, precis som HT, nej till att slopa Bilprovningens monopol eller privatisera verksamheten.
	Bilprovningen är ett olämpligt avmonopoliserings- eller privatiseringsobjekt, eftersom det är en kontrollmyndighet.
	Det går att uppnå högre trafiksäkerhets- och miljömål med bibehållen bilprovning i ASB:s regi. Allt riksdagen behöver göra är att följa principen att inte ändra det som fungerar bra.
	En del i regeringens bilprovningsproposition är bra, till exempel förslagen att införa fler flygande inspektioner och stickprovskontroller av nya fordon. Vi vill se mer av sådana konstruktiva ideer och mindre av ideologiskt motiverade, dogmatiskt utformade avregleringar!




svar på ordet fritt 931006

Läs HT som Veckobladet
	I HT den 29 september ironiserar Christian Valeur över att HT:s ledarskribent och chefredaktör givit USA:s president några år på sig för att föra sina 50 stater från ocivilisation in i de civiliserade staternas krets.
	I sitt svar på Valeurs brev till ledarsidan visar chefredaktören att han verkligen menar vad han antytt: Amerikas Förenta Stater är icke civiliserade. Detta gör han till yttermera visso på sitt vanliga trosvissa sätt. Man skulle kunna tro att han själv bott och arbetat på olika håll i USA, och att han väl vet vad han talar om.
	Nu är det säkert inte så. Men Christian Valeur måste försöka förstå honom. Han är ung, ärligt övertygad om sina åsikters självklara hållbarhet, trosvisst från sin pennfäktarstol vid Västra Tullgatan i Hudiksvall delgivande oss andra här i bygderna hur världen i övrigt ser ut och hur länder och folk borde skötas. Till exempel i dagarna beviljades USA:s nye president några år att göra USA civiliserat.
	Troligen har ledarskribenten, innan han kom hit till Hudiksvall, redan i journalisthögskolan utav erfarna och humorförsedda lärare som typexempel på attityder, som en redaktör på en småstadstidning bör undvika, blivit uppmärksamgjord på det klassiska exemplet, där redaktören på Vetlanda Tidning (eller var det Vimmerbyposten) på 1880-talet utbrast i en ledare: "Vi hafva tvenne gånger varnat Bismarck."
	Christian Valeur, gör som jag. Upphör med ditt abonnemang på Grönköpings Veckoblad! Läs i stället HT:s ledarsida, så som du läser Veckobladet! Då blir tidningen faktiskt rolig.
Rune Bäckström
Näsviken

Bengtson svarar Bäckström
	Tack för uppmaningen att läsa HT och dess ledarsida!
	För övrigt vill jag informera läsarna om att:
	1. USA består av 50 delstater, inte stater.
	2. Jag har både bott och arbetat i USA.
	3. Jag har varit sjuk i USA, så jag vet vad jag talar om.
	4. Jag har inte gått på journalisthögskolan.
	5. Det var knappast Vimmerbyposten som skrev "Vi hafva tvenne gånger varnat Bismarck", för den tidningen har aldrig existerat.
Jörgen Bengtson
chefredaktör


svar på ordet fritt 940105

Bengtson svarar Olofsson
	Min signerade ledare den 22 december handlade om julstämningen i Hudiksvall och hur jag upplevde den i Hudiksvalls kyrka, Guldsmeden och olika butiker i Hudiksvall.
	Jag efterlyste mer av traditionell julstämning i bland annat Guldsmeden och såg möjligheter att åstadkomma detta med bland annat riktiga granar och svenska juldekorationer. Styrelsen i Guldsmedens företagarförening ser problem, inte möjligheter.
	Det är tråkigt och gör det svårt att föra en dialog. Låt mig ändå, med anledning av styrelsens insändare, påpeka att
1. I USA drar renar tomtens släde, i Sverige drar hästar släden.
2. Allergiker är handikappade på samma sätt som till exempel rörelsehindrade, synskadade och hörselskadade; omfattningen av ett handikapp beror till stor del på omgivning och attityder.
3. Det är knappast kostnadsskäl utan snarare andra prioriteringar än de jag nämner, som gör att styrelsen för Guldsmedens företagarförening föredrar plastgran och kitsch framför äkta gran och traditionella svenska juldekorationer.
	I gårdagens brev till ledarsidan ville Anders Olofsson och styrelsen för Guldsmedens företagarförening sätta "punkt för denna debatt i HT innan den ens har börjat". Det gläder mig att ni numera vill debattera julstämningen i Guldsmeden och göra det i HT:s spalter.
Jörgen Bengtson
chefredaktör


andraledare 940504

Bensinpriset är bra styrmedel

	Större bilar drar mer bensin än mindre bilar. Större bilar är säkrare än mindre bilar. Dessa två påståenden gäller med få undantag. Dessa två påståenden står också i konflikt med varandra.
	Det är med andra ord svårt att minska den totala bensinförbrukningen för personbilarna med bibehållet krav på säkerhet. Problemet bör vara bekant även för konsumentverkets generaldirektör, Axel Edling, som föreslår en straffskatt på bilar som drar mycket bensin, det vill säga stora bilar.
	Tanken är att bilköparna på detta sätt ska välja bensinsnålare bilar, vilket är en lovvärd ambition.
	Han har ställt förslaget till trafik- och klimatkommitten. Den förväntas före sommaren presentera ett förslag till hur Sverige ska kunna sänka koldioxidutsläppen. Förslaget kommer med anledning av att Sverige internationellt har åtagit sig att fram till sekelskiftet sänka koldioxidutsläppen till 1990 års nivå.
	Edling föreslår två alternativ. Antingen ska fordonsskatten differentieras till förmån för små energisnåla bilar, eller så ska fordonsskatten helt föras över till bensinspriset.
	En differentiering av fordonsskatten är ingen bra väg. Den ger inte biltillverkarna de rätta incitamenten att minska bensinförbrukningen. Då är det lättare att få en förändring via bensinpriset.
	Oljekriserna på sjuttiotalet visade att det går att sänka bensinförbrukningen drastiskt även för stora bilar. Tillverkare av stora bilar måste få en hårdare press på sig att sänka bensinförbrukningen.
	Denna styrning görs lämpligen via bensinpriset.
	





Betongromantik
attraherar ännu

	Spaden är i jorden. Dessvärre inte för att gräva ned det miljövidriga Öresundsbroprojektet, utan tvärtom, för att ställa alla tvivlare inför fullbordat faktum. På torsdagen satte danskarna den första spaden i jorden för att bygga denna bro.
	Den danske kommunikationsministern gjorde klart att det i och med detta inte finns något, som kan stoppa bron. Därmed har danskarna satt press på den svenska regeringen att köra över både den svenska miljöopinionen och koncessionsnämndens beslut att säga nej till detta projekt.
	Danskarna kör med en smutsig taktik, som kräver ett fördömande av den svenska regeringen.
Beslut utan
miljöutredning
	Snabba beslut och snabba klipp var den gällande normen i den spekulationsekonomi, som kulminerade i slutet av åttiotalet. Denna mentalitet smittade av sig också på de politiska besluten. Två exempel på detta var besluten att bygga Öresundsbron och det så kallade Dennispaketet, som innebär en 25 miljarderssatsning på att omringa Stockholm med en biltrafikled.
	Beslutet att bygga Öresundsbron togs utan föregående miljöprövning av projektet. Detsamma gäller trafikleden runt Stockholm. I efterhand gjorde brokonsortiet Svedab, bestående av de företag som ska bygga bron, en utredning som visade sig ha stora brister främst när det gäller miljöhänsyn.
	Beslutet att bygga trafikleden runt Stockholm lider av samma handikapp. Det har tagits helt utan miljökonsekvensbeskrivning, vilket är mycket förvånande med tanke på dagens kunskaper om miljöproblemen och den opinion, som finns för ett miljövänligare samhälle.
	Dessa exempel är mycket nedslående för alla, som hoppas på ett fördjupat miljötänkande i samhällsplaneringen även på regeringsnivå. Betongtänkandet i den sittande regeringen är lika dominerande, som i den förra regeringen med socialdemokraterna.
Medveten ökning
av biltrafiken
	Både Öresundsbron och Stockholmsprojektet innebär kraftiga ökningar av biltrafiken och därmed en kraftig ökning av kolväte- och svavelutsläppen. En utveckling helt i strid med allt vad miljömedvetande heter. Dessutom kommer Öresundsbron att ge allvarliga ooch långsiktiga störningar på vattengenomströmningen i Öresund, vilket är ett hot mot områdets känsliga ekosystem.
	Koncessionsnämnden sade därför nej till Öresundsbron med hänvisning till att bron leder till en drastisk ökning av biltransporterna och alltför negativa effekter på Östersjöns känsliga miljö och djurliv. Fördelarna med bron väger inte tillräckligt tungt, summerade miljödomstolen.
	Till detta kommer att bron ur ekonomisk synpunkt är en dålig affär. Miljövårdsberedningens expertgrupp underkänner de ekonomiska kalkylerna för brobygget. För att lösa ekvationen gällande byggkostnader och vägavgifter måste antalet fordon öka från beräknade 10 000 bilar per dygn till 70 000 bilar per dygn.
	En sådan ökning skulle knäcka alla miljömässiga kalkyler, vilket kullkastar hela projektet.
Stockholmsleden
måste miljöutredas
	Trafikprofessorn Jan Owen Jansson slår dessutom fast, i en rapport till Vetenskapsakademin, att bron kommer att kosta mellan 26 och 30 miljarder kronor att bygga istället för de 17 miljarder, som Svedab räknat fram.
	Han borde nog ta sig en titt på trafikleden runt Stockholm också. En ordentlig samhällsekonomisk genomlysning av detta bygge är en självklarhet, inte minst med tanke på miljökonsekvenserna. Naturvårdsverket skriver i ett kritiskt yttrande till regeringen att hela inriktningen på Dennispaketet bör omprövas.
	I yttrandet skriver naturvårdsverket att det är viktigare att satsa resurser på utveckling av mer miljövänliga transportsystem i Stockholmsregionen, än att bygga utterligare stora trafikleder. En fullständig miljökonsekvensbeskrivning är en absolut förutsättning för att kunna fatta beslut om trafikleden, framgår det vidare i yttrandet. Om regeringen vill undvika ännu en förtroendekris, som i frågan om Öresundsbron, måste den ta naturvårdsverkets kritik på allvar.


bildtext
Den förre kommunikationsministern Georg Andersson (bilden) var den ivrigaste påhejaren av ett beslut om Öresundsbro. Den sittande regeringen har fortfarande möjlighet att reparera hans misstag och bryta betongromantiken genom att ta kritiken mot Öresundsbron och trafikleden runt Stockholm på allvar.






Biblioteksfusion
bra för Delsbo
	
	Folkbiblioteket i Delsbo har blivit föremål för en livlig debatt både bland befolkningen i bygden och i Dellenbygdens kommundelsnämnd. Orsaken till debatten är att kommundelsnämnden vill flytta biblioteket från dess nuvarande lokaler, vid kommundelskontoret i Delsbo, till bottenvåningen i Ede skola, drygt 200 meter därifrån.
	Sett på lång sikt är denna flytt den mest tilltalande lösningen.
Allmänheten
får nu tycka till
	En flytt till skolan är emellertid inte utan komplikationer, vilket också förklarar opinionens engagemang i frågan. För att räta ut frågetecknen och skapa klarhet har kommundelsnämnden nu ställt ut förslaget, så att allmänhet och berörd personal får chansen att sätta sig in i detaljerna.
	Klart är att frågan inte är akut, varför det är klokt att ge allmänheten ordentligt med tid att fundera och tycka till.
	Som läget är i dag, kan biblioteket vara kvar i sina nuvarande lokaler en tid till, eftersom det inte finns någon intressent som vill ta över lokalerna. I detta finns ett potentiellt problem, som kan bli verklighet den dag det eventuellt blir dags att flytta.
	Risken finns att lokalerna får stå tomma, vilket gör att fastighetskontoret tappar en hyresintäkt på närmare 200 000 kronor per år. I ett sådant perspektiv blir en flyttning inte längre en så bra affär, ekonomiskt sett.
Eleverna får
ökat bokutbud
	Besparingar har annars varit ett av argumenten för en flytt av biblioteket. Tanken är att folkbiblioteket ska slås ihop med skolbiblioteket, vilket ska ge samordningsvinster.
	I sommar kommer Ede skola att få en våning till. Denna tillbyggnad kommer att skapa utrymme för ett sammanslaget skol- och folkbibliotek på bottenvåningen. Ett kombinerat skol- och folkbiblioteket skulle kunna ge ytterligare samordningsvinster.
	Ett nytt stort folkbibliotek i Ede skola blir en stor tillgång inte minst för eleverna, som sannolikt kommer att låna fler böcker när utbudet blir så mycket större.
Ede skola är en
samlingspunkt
	Den kritik som har framförts mot en flytt till Ede skola är att folkbiblioteket med tiden kommer att bli ett skolbibliotek. Detta är inte troligt, såvida inte boklånarna bojkottar det nya biblioteket, men en sådan aktion är föga meningsfull.
	Bibliotekets möjlighet att bli en samlingspunkt har varit en aspekt, som framförts i syfte att få en lokalisering mer centralt i Delsbo. Besöksfrekvensen är emellertid inte av den omfattningen att kostnaderna med en sådan lokalisering skulle vara motiverade.
	Skolan däremot fungerar redan i dag som en samlingsplats även efter skoltid med olika idrottsaktiviteter och annan fritidssysselsättning. Därför är det mer naturligt att flytta biblioteket till skolan.
	Till detta kommer fördelen av att olika generationer på detta sätt får sammanstråla på ett naturligt sätt. Sådant behöver vi mer av i Sverige, där uppdelning efter ålder och generation har varit mer markerad än i många andra länder.

bildtext
Dellenbygdens kommundelsnämnd har planer på att slå ihop folkbiblioteket med nuvarande skolbibliotek på bottenvåningen i Ede skola i Delsbo (bilden). Det är en tilltalande lösning, som blir en tillgång både för skolans elever och allmänheten.






Bildt bör lyssna
på kansler Kohl

	Staterna runt Östersjön är måttligt förtjusta i Sveriges och Danmarks brobyggarplaner. Finland och Tyskland är tveksamma eller direkt avvisande till den planerade bron över Öresund.
	Det är begripligt, eftersom Tyskland, Finland och övriga länder runt Östersjön är lika mycket östersjöstater som Sverige och Danmark men utan makt att stoppa ett brobygge som hotar livet i Östersjön.
Tyskland vill skjuta på
danskt-svenskt brobeslut
	Tyskland vill att Danmark och Sverige ska skjuta upp bygget av Öresundsbron eller bygga en tunnel i stället. Detta krav ställer den tyska regeringen genom sitt trafikministerium i ett skarpt formulerat brev, en diplomatisk not, till den danska regeringen. Noten blev känd på tisdagen men är daterad den 13 januari 1994.
	Tyskland kräver ett opåverkat vattenutbyte mellan Kattegatt och Östersjön. Tyskarna vill med hjälp tredimensionella modeller se att denna nollösning är säkrad före byggstart.
	Finland förde fram liknande krav till den svenska regeringen i december förra året.
	Tysklands regering anser att brons miljöeffekter är bristfälliga belysta och att broprojektet är ogenomtänkt. Regeringen undrar också varför tunnelalternativet inte längre är aktuellt.
Kräver nollösning
och tunnelutredning
	Det som får Tyskland att reagera så starkt är att ett annat brobygge i regionen, Storabältbron, också påverkar Östersjöns vatten-, salt- och syretillförsel. Tyskland vill att Danmark och Sverige ska vänta med ett nytt brobeslut tills de långsiktiga effekterna av den snart färdiga Storabältbron är kända.
	Danmarks statsminister Poul Nyrup Rasmussen (s) avvisar tyskarnas kritik och förklarar att det går bra att bygga bron "utan negativa konsekvenser för natur eller hav".
	Sveriges kommunikationsminister Mats Odell (kds) är lika avvisande till de tyska kraven. Brevet ändrar ingenting i den svensk-danska planeringsprocessen, deklarerar Odell.
	Odell försöker nonchalera de tyska kraven genom att kalla brevet en "tjänstemannaprodukt" utan regeringsförankring.
Avvakta expertpanelen
Utred tunnelalternativ
	Bildts och Odells dimridåer kan inte dölja att Tyskland skickat en officiell skrivelse till Danmark, en verbalnot, med krav på nollösning, tredimensionell modellprövning av vattenströmmar före byggstart och utredning av tunnelalternativ.
	Tyskland ställer som östersjöstat krav, som Sverige och Danmark inte borde kunna säga nej till. 
	Det vore oerhört utmanande om regeringen sade ja till Öresundsbron utan att först ha inväntat de tredimensionella studierna över vattenströmmarna och den internationella expertpanelens utlåtande över broprojektet. Det vore också utmanande att vägra utreda tunnelalternativ, när en östersjöstat begär det.
Vänta med
brobeslutet
	Eftersom de tredimensionella modellerna är är klara först i juni_juli, kan brobeslutet inte komma i april_maj som Carl Bildt har lovat.
	Brobeslutet måste anstå till tidigast september_oktober. Denna revidering av tidtabellen ger regeringen tid att utreda de förbisedda tunnelalternativen, en borrad järnvägstunnel mellan Malmö och Köpenhamn alternativt en borrad järnvägstunnel eller väg- och järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör.
	Statsminister Bildt bör lyssna på sin tyske parti- och ämbetsbroder, kansler Kohl. Vänta med brobeslutet tills alla miljöfakta ligger på bordet, projektera under tiden en borrad järnvägstunnel under Öresund.

bildtext:
Tyskland vill hellre ha en tunnel under Öresund än en bro över. Det är rimligt att lyssna på Tysklands krav, att utreda tunnelalternativen och invänta de tredimensionella studierna av brobyggets effekter på vattengenomströmningen.


teckningen 940423
TECKNINGEN
Den av statsminister Carl Bildt utpekade raksträckan mot ett EU-medlemskap ser ut att bli rena ökenvandringen. Den 4 maj ska EU-parlamentet ta ställning till Sveriges, Norges, Finlands och Österrikes medlemsavtal. För ett ja krävs 260 röster, i dag finns endast 243 säkra röster. Ett nej från parlamentet kan göra att det dröjer åratal innan frågan kommer upp igen, enligt Bildt. I ren desperation åkte Bildt på tisdagen till Strasbourg för att prata omkull parlamentsledamöterna. Pinsamt Bildt.






Bildts val:
Nej eller avgå

	Regeringen Bildt har i praktiken bara två val i fråga om Öresundsbron, att säga nej till bron eller avgå.
	Några andra alternativ finns inte. Det bör Carl Bildt ha insett vid det här laget. Flertalet ledande politiker och opinionsbildare med anknytning till regeringens tre bropartier - moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och kristdemokratiska samhällspartiet - verkar inte att ha insett detta.
Öresundsbron
försämrar miljön
	Regeringen kan inte säga ja till den föreslagna Öresundsbron. Bron uppfyller inte de strikta miljökrav som svensk lag ställer. Detta är ett faktum, som betong- och brovänliga partier inte kan förbise, om de ska hålla sig till fakta.
	Den noggranna miljöprövning som har skett av broförslaget ger inte regeringen något annat val än att säga nej, om den ska göra en seriös miljöprövning enligt naturresurslagen och vattenlagen. De sammanvägda remissvaren ger klara besked: Öresundsbron försämrar miljön. Danmarks acceptans av nollösningen för vattengenomströmningen i Öresund ändrar inte på detta.
Handlar om mer
än vattenflödet
	Det handlar nämligen om mycket mer än vattenflödet och hur det påverkar växt- och djurliv i världens känsligaste innanhav, Östersjön. Vattengenomströmningen är viktig, eftersom redan en liten minskning av Östersjöns vatteninflöde och salthalt skadar det marina livet, men det finns också andra miljöaspekter på bron.
	Det handlar om växt- och djurlivet i Öresund och framför allt om den ökning av luftföroreningar i Skåne och på Själland, som det gigantiska väg- och brobygget Öresundsbron skulle ge.
	Detta är en förbisedd effekt av Öresundsbron, som inga muddringar i världen kan ändra på. Det är bara renare bilar och mindre biltrafik, som kan minska utsläppen. Detta utesluter en vägbro mellan Malmö och Köpenhamn men däremot inte andra fasta förbindelser.
Miljön i Öresund
och Östersjön hotad
	Öresundsbron ökar biltrafiken och utsläppen. Denna ökning varierar med bland annat broavgifternas storlek och differentiering, men att miljöbelastningen ökar är obestridligt.
	Redan dagens utsläpp är för stora i regionen. Naturen i Nordens största storstadsomrdåe - med städer som Köpenhamn, Malmö och Helsingborg - tål inte mer kväveoxider, kolväten och koldioxid. Detta säger också en av de tyngsta remissintsanserna, koncessionsnämnden för miljöskydd.
	Debatten om öresundsförbindelserna och miljön borde handla om hur vi ska minska, inte öka, miljöförstöringen i regionen och om alternativ till en vägbro Malmö-Köpenhamn. Ett alternativ, som likt bron är en fast förbindelse men till skillnad från den är mljövänlig och billig, är en järnvägstunnel Helsingborg-Helsingör.
	Debatten borde också handla om kostnaderna för bron, sannolikt 25-30 miljarder kronor, och hur dessa påverkar statens finanser.
Vid ja till bron
måste regeringen avgå
	Betong- eler brovänliga partier som moderaterna, folkpartiet och kds förstår inte hur viktig Öresundsbron är. Det handlar om havsmiljön i Östersjön och livsmiljön i Skåne och Själland. Det handlar om regeringens miljömässiga trovärdighet, bland annat om viljan och förmågan att lägga om transporter från väg till järnväg.
	För centerparitet handlar Öresundsbron dessutom om allmänpolitisk trovärdighet.
	Om Carl Bildt tvingar igenom ett ja till bron, spräcker han regeringen. Centern kan inte sitta i en regering som ökar Sveriges miljö- och statsskuld. Det är otänkbart för ett parti, som har kompromissat bort för mycket av sin politik i regeringen, lider av tidigare kärnkraftskompromisser och har låga opinionssiffror.
	Om regeringen säger ja till bron, måste den i praktiken avgå. Sveriges författning tvingar inte Carl Bildt att avgå, men moralen gör det. "Enligt min mening måste han avgå", säger författningsexperten Agne Gustafsson till HT.
	Carl Bildt har alltså att välja mellan att säga nej till Öresundsbron av miljöskäl eller att spräcka regeringen och avgå. Valet borde inte vara svårt.

bildtext:
Regeringens val i fråga om Öresundsbron är enkelt: Antingen så säger regeringen nej till bron av miljöskäl och sitter kvar, eller så säger den ja och spricker, vilket tvingar regeringen att avgå.




Billigt att
starta tidning

	När jag blev med dator för åtta år sedan, var persondatorerna stora, dyra och långsamma. Min första dator, en Apple Macintosh plus, kostade 45 000 kronor. I dag går dess efterföljare, Macintosh classic, på rea för ungefär en tiondel av priset.
	Jag kan inte komma på något område, där det har hänt så mycket på tio år som på datorområdet. Dagens kraftfulla persondatorer har bättre prestanda än vad mångdubbelt större och många gånger dyrare minidatorer hade för tio år sedan.
Bråkdel av priset
	Innan jag kom till HT som chefredaktör i september 1988, var jag frilansjournalist med egen reportagebyrå (Infopress). Min fru Lena var också egenföretagare; hon drev den reklambyrå (Infoform), som fick flytta med familjen till Hudiksvall.
	När jag för sju år sedan hjälpte Lena med att datorisera Infoform, föll valet på samma lättanvända Macintosh-dator.
	Macen, som den allmänt kallas, kunde redan för sju år sedan göra nästan lika mycket som ett traditionellt grafiskt system för tidningar, tryckerier och liknande _ till bråkdelen av priset.
Ändå dyr lösning
	Macen var som persondator billig jämfört med tidningarnas datorsytem. Men den var dyr jämfört med de persondatorer som arbetade med datorjätten IBM:s operativsystem MS-DOS.
	Innan min hustru datoriserade reklambyrån, fick hon lämna bort sätteriarbete till ett sätteri och manuellt montera typografiskt satt text och bilder vid ett monteringsbord. Hon kunde ersätta detta med ett Macintosh-baserat datorsystem, som vid den här tiden, våren 1987, kostade 160 000 kronor.
	För detta fick hon en dator (Macintosh SE), extra hårddisk för lagring av färdiga sidor (Apple HD 20), svartvit bildskärm i A 4-formt (Radius FPD), laserskrivare (Laserwriter plus) samt progrm för ordbehandling (Word) och ombrytning (Pagemaker).
En tiondel
	160 000 kronor var lite pengar på den tiden jämför med vad den grafiska branschen var van att betala för traditionella, marginellt bättre datorsystem.
	160 000 kronor är mycket jämfört med vad detta Mac-paket kostar i dag. Nu kan jag plocka ihop det för 31 000 kronor.
	Om jag nöjer sig med mindre bildskärm men i färg och enklare ombrytningsprogram (Print shop), kan jag få ett paket för 18 000 kronor, en niondel av priset för sju år sedan.
Enkelt starta tidning
	I dag går det att producera färdiga tidningssidor i A 3-format med en liten och billig organisation.
	Den som i dag vill starta en endagstidning som Gästriklands Tidning eller Kuriren Fredag, länets två veckotidningar av dagspresskaraktär, kan tekniskt göra det till en bråkdel av vad det kostade tidigare och med färre personer i produktionen.
	På en dagstidning som HT eller Kuriren blir det inte lika billigt, eftersom en dagstidning har en större och mer komplex organisation. Men det är ändå mycket billigre än förr.
Tidning för 150 000
	1985 kostade ett billigt grafiskt datorsystem, för att göra färdiga sidor på en endagstidning, 1 315 000 kronor inklusive moms. I detta ingick en persondator för inskrivning av text, tre datorer för sidombrytning (Powerview), fotosättare, extra typsnitt (stilar) och nödvändiga program.
	1993 kan jag plocka ihop ett likvärdigt system för 150 000 kronor. Det omfattar en bärbar dator (Macintosh PB 145 B), tre datorer för sidombrytning (Macintosh LC 475), högupplösande laserskrivare för A 3 (Lasermaster 1200), program för sidombrytning (tre stycken Pagemaker), ordbehandling med mera (tre stycken Claris Works) och extra typsnitt.
	Detta system är dessutom snabbare, bättre, billigare i drift och lättare att arbeta med än det dyrare systemet från 1985.
Ny pressfrihet
	Den nya datorkraften ger pressfriheten en ny innebörd. Nu är det möjligt att starta en tidning med 150 000 kronor på fickan.
	Detta är naturligtvis en sanning med modifikation. Utöver detta kapital för teknikinvestering, behöver den hugade tidningsutgivaren också kunskap, bra ideer, uthållighet och pengar till lokaler, löner, administration, marknadsföring, tryck- och distributionskostnader, med mera.
	Det behövs alltså väldigt mycket mer än 150 000 kronor för att ge ut en tidning, både i fysiskt och mänskligt kapital, men det är ändå fascinerande att se hur teknikutvecklingen på mindre än ett årtionde har förändrat kalkylen på en viktig punkt.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Bingo för
glesbygden

	Torsdagen var de positiva överraskningarnas dag, i alla fall sett i inrikespolitiskt perpektiv.
	Först kommer ny demokrati med beskedet att det vänt i husläkarfrågan och vill avskaffa den onödiga husläkarlagen.
	Sedan presenterar regeringen sin regionalpolitiska proposition, som kort sagt är bingo _ i första hand för glesbygden och i andra hand för centerpartiet. De regionalpolitiska anslagen höjs med 50 procent.
	Ännu i måndags såg det mörkt ut för centerkraven på höjningar av de regionalpolitiska anslagen. Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna var mycket negativa till höjningar av anslagen.
	Bakom torsdagens regionalpolitiska islossning ligger ett hårt förhandlingsarbete, där centerpartiet med arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund i spetsen kan inkassera en seger för förnuftets politik _ hela Sverige ska leva.
Regionalstödet
höjs med 50 procent
	Jämfört med innevarande år kommer de regionalpolitiska anslagen att öka från 2,6 miljarder till cirka 4 miljarder kronor budgetåret 1994/95. Hela 800 miljoner av detta kommer från arbetsmarknadsstyrelsens (AMS:s) konto för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
	Dessa 800 miljoner kommer att gå direkt till länsstyrelserna för att användas till att skapa varaktiga jobb, som det heter. En stor del av pengarna kommer att användas till företagsstöd, ett nytt landsbygdsstöd och ökad hjälp till lanthandlare.
	Småföretag med mindre än 50 anställda ska kunna få investeringsbidrag med upp till 15 procent av investeringskostnaden. Med tanke på småföretagens svårigheter att få krediter på bank och även hos utvecklingsfonderna är detta stöd en åtgärd, som inte kommer en dag för tidigt.
En satsning
på hela Sverige
	Börje Hörnlund skickar också med propositionen en programförklaring, där han betonar att det högsta målet med regionalpolitiken är att öka individens möjligheter att själv välja var han eller hon vill arbeta och bo. Enligt Hörnlunds terminologi handlar torsdagens proposition om den lilla regionalpolitiken.
	För att hans tydliga programförklaring ska få genomslag krävs åtgärder också i den stora regionalpolitiken, det vill säga de riktlinjer och satsningar, som främst kommunikations- och utbildningsdepartementen fokuserar på.
	Framgång i regionalpolitiken kräver att inblandade departement drar åt samma håll. Effekterna av satsningarna i propositionen kan annars raderas ut om något eller några departement inte förstår betydelsen av en satsning på hela Sverige.
Förhandlingsseger
för centerpartiet
	Propositionen innehåller i alla fall en klar åtgärd för att bättre koordinera regionalpolitiken. Avreglerade verk, såsom Telia och Posten, ska varje år lämna en redovisning över vad deras förehavanden och beslut gjort för att bättre jämställa förutsättningarna i olika delar av landet.
	På detta sätt kan man kan för landsbygdens del kompensera en del av de negativa effekter avregleringar och privatiseringar fört med sig.
	Ett annat välkommet inslag är det så kallade mikrostödet, som ska ge maximalt 20 000 kronor i stöd till de allra minst företagen, utan branschbegränsningar. Till detta kommer förstärkt företagsrådgivning och ökade medel till kooperativ utveckling.
	Sammantaget är propositionen bingo för glesbygden. Det är bara att gratulera Börje Hörnlund och centerpartiet till en förhandlingsseger.

Bildtext
Det blev bingo för landsbygden, glesbygden och centerpartiet i den regionalpolitiska propostitionen, som regeringen presenterade på torsdagen.



andraledare 930924

Blir USA äntligen civiliserat?

	I USA gäller den starkes rätt på många områden.
	President Bill Clinton vill ändra detta på en mycket viktig punkt: Han vill ge alla amerikanare, oberoende av inkomst, hälso- och sjukvård. I dag saknar 37 miljoner amerikanare sjukförsäkring.
	På torsdagen presenterade president Clinton inför kongressen ett förslag till allmän sjukförsäkring. Arkitekten bakom förslaget är hans hustru, toppjuristen Hillary Rodham.
	Bill Clintons hälso- och sjukvårdsplan ska inte bara garantera varje amerikan, som han säger, "hälsotrygghet". Den ska också ge honom eller henne frihet att själv välja sjukförsäkringsbolag.
	Planen ska också begränsa kostnaderna för sjukvården i USA, som slukar 14 procent av bruttonationalprodukten och är betydligt högre än i Sverige räknar per invånare, trots att den är sämre.
	Sjukförsäkringen ska finansieras med arbetsgivaravgifter, enskilda avgifter och federala skattepengar, det senare främst genom en ny skatt på tobak.
	Om Bill Clinton får kongressen att klubba igenom en lag om allmän sjukförsäkring, om än i modifierad eller helt omarbetad form, kommer han att gå till historien. En allmän sjukförsäkring är en av de största sociala reformerna i USA:s nittonhundratalshistoria.
	Frågan om allmän sjukförsäkring har stått högt upp på dagordningen i amerikansk politik i tre årtionden. Bill Clinton har med sitt förslag fört den närmare förverkligande än någon annan politiker före honom. Mycket talar för att amerikanarna har allmän hälso- och sjukvård om några år. Men detta tar USA steget in i den civiliserade världen.


tredjeledare 940516

Bollnäs kan snegla på Nordanstig

	Bollnäs kommun har problem med sin profil. Ett problem är att profilen är så otydlig att man alltför ofta förväxlas med Borlänge. En projektgrupp i kommunen har därför frågat folk i och utanför kommunen vad, som är utmärkande med kommunen.
	Alla tillfrågade är överens om att naturen är den främsta tillgången, men de nämner också kulturen och traditionerna. Kommunledningen vill gärna marknadsföra sig som en småföretagarvänlig kommun. Detta är ju bra utgångspunkter för nästa steg, men vad är det?
	Varför inte snegla på Nordanstigs kommun och de trevare den kommunen skickat ut i Europa för att marknadsföra sig. På samma sätt skulle Bollnäs kommun rikta sökarljuset på regioner i Europa, där människorna är svältfödda på naturupplevelser.






Bomber
över Bosnien

	Bomberna över Bosnien blev inte vad världen hade väntat sig.
	Det blev ingen upprepning av kriget mot Irak, med bomber mot serbiska ställningar runt Sarajevo, när tidsfristen gick ut.
	Sedan kom som en blixt från klar himmel bomberna. De kom i gryningen på måndagen i form av två amerikanska stridsplan, som sköt ned fyra serbiska plan över Bosnien-Hercegovina.
Serbiska plan bröt
mot FN:s flygförbud
	Explosionen kom, när "lugnet" hade sänkt sig över Bosnien, det vill säga när krigsintensiteten hade avtagit. När sex serbiska stridsplan bröt mot FN:s flygförbud över Bosnien och bombade mål i staden Novi Travnik i centrala Bosnien, gick patrullerande Nato-plan till aktion över staden Banja Luka.
	De två USA-planen i Nato-tjänst försökte två gånger få de serbiska planen att landa. Två av dem lydde order. De fyra andra planen vägrade, varefter de amerikanska F 16-planen svarade med att skjuta ned dem.
	Den bosnienserbiska militären förnekar att serbiska plan brutit mot flygförbudet, trots att stridsflyg bevisligen bombade bosniska mål och flygplanen enligt flera uppgifter var serbiska.
Första gången
Nato är i strid
	Nedskjutningen av serbiskt stridsflyg var det första militära tillslaget mot serberna i Bosnien från världssamfundets sida. Det var också serbernas första flagranta brott mot FN:s flygförbud över Bosnien, som trädde i kraft i oktober 1992, och Nordatlantiska försvarsorganisationens (Natos) första krigshandling sedan militäralliansen formerade sina styrkor 1949.
	Nato har genomfört mer än 12 000 patrulluppdrag över Bosnien sedan Nato-flyg började patrullera av område i april 1993.
	Serberna har brutit mot FN:s flygförbud tidigare, men då har det handlat om helikoptrar och enstaka flygplan. Måndagens serbiska flyginsats var den första i sitt slag, enligt amerikanska källor.
	De två amerikanska planen handlade alltså enligt indirekt FN-order, när de sköt ner stridsflygplan, som vägrade landa.
	Ryssland, som många räknar som Serbiens allierade, har inga invändningar. Ryssland stöder nedskjutningen av stridsplanen över Bosnien men förnekar att de var bosnienserbiska.
Serberna förstår
bara maktspråk
	FN:s befälhavare i Bosnien, general Michael Rose, välkomnade nedskjutningen av de kränkande planen.
	Från officiellt bosnienserbiskt håll var kommentarerna dämpade efter nedskjutningen, liksom de var inför Nato hot att bomba serbiska ställningar runt Sarajevo. Detta bekräftar att det språk serberna förstår är maktspråk.
	Natos bestämda uppträdande under den senaste månaden har sannolikt fört Bosnien närmare eldupphör och fred.
	Natos och FN:s beslutsamhet börjar ge resultat. Vi behöver se mer av denna beslutsamhet, som öppnar flygplatsen i Tuzla, tar kontroll över vägarna till Sarajevo, bryter belägringen av bosniska städer samt säkrar land- och sjövägar till det Bosnien som den lagliga regeringen i Sarajevo kontrollerar.
Nödvändigt med
flera FN-soldater
	En förutsättning för fortsatt framgång är dels att Nato visar militär styrka, dels att FN har tillräckligt med marktrupper, som kan patrullera av områden och övervaka vapenvilor. Detta har inte FN i dag.
	FN-generalen Michael Rose har begärt en omedelbar förstärkning på 5 000 man. Bara Ryssland har hörsammat vädjan om mera trupper.
	FN behöver flera fredsbevarande soldater på marken i Bosnien. Alla FN-stater med kapacitet att ge ett kontant- eller truppbidrag till freden i Bosnien bör göra det.

bildtext:
Amerikanskt F 16-flyg på Nato-uppdrag sköt på måndagen ned fyra serbiska stridsplan, som bröt mot FN:s flygförbud över Bosnien. Natos och FN:s bestämda uppträdande under den senaste månaden har sannolikt fört Bosnien närmare eldupphör och fred.





Bosnien
närmare fred?

	Har freden någon chans i Bosnien_Hercegovina?
	Det är svårt att vara optimist om Bosnien, efter oräkneliga eldupphöravtal, mängder av fredspropåer och ett formellt sammanbrott av fredsförhandlingarna den 1 september i år.
	Kanske finns det ändå anledning till viss optimism efter de senaste dagarnas överläggningar mellan de stridande parterna.
Världen har accepterat
en styckning av Bosnien
	Styckningen av den internationellt erkända staten Bosnien-Herceogivna är ett faktum.
	Förenta nationerna (FN) och omvärlden har låtit det ske, utan att ingripa med annat än ord och humanitär hjälp. Omvärlden har inte ens låtit den bosniska staten få försvara sig med vapen.
	FN har accepterat att serber och kroater styckar en av världsorganisationens medlemsstater och rensar "sina" områden på muslimer. Omvärlden har accepterat att serber och kroater har fördrivit Bosniens största folkgrupp, muslimerna, och alla som vill leva i en fleretnisk stat från nio tiondelar av Bosniens yta.
	Världen har genom sin passivitet sänt en farlig signal till andra länder och folk, som vill lägga under sig territorier: våld lönar sig.
"Restbosnien" får inte bli
"palestinskt flyktingläger"
	Den muslimskdominerade regeringen i Sarajevo har accepterat en delning av Bosnien, i enlighet med huvuddragen i medlarna David Owens och Thorvald Stoltenbergs fredsavtal. Enligt detta skulle Bosnien omfatta tre tiondelar av det territorium staten hade vid sin självständighet. I dag behärskar bosnierna bara en tiondel.
	Bosniens president Alija Izetbegovics krav för att godkänna avtalet är att det förkrymta Bosnien ska bli en någorlunda sammanhängade geografisk enhet med landkorridorer till hamnar vid Adriatiska havet i väster och Donaus biflod Sava i norr.
	Dessa krav är rimliga. Världssamfundet måste nu göra klart för serber och kroater att på dessa punkter måste de ge med sig.
	Världssamfundet får inte acceptera att serber och kroater tvingar på muslimska och fleretniska bosnier ett "fredsavtal", som förvandlar "Restbosnien" till ett antal "palestinska flyktingläger" utan ekonomisk livskraft och förbindelse till havet.
Avgörande att Bosnien
får förbindelse till havet
	Bosnien har inte bara accepterat en delning av landet utan i praktiken också att de serbiska delarna i en framtid införlivas med Serbien/Jugoslavien och de kroatiska med Kroatien. Eftersom Owen_Stoltenberg-planen från augusti inte ger muslimerna mer än en transitkorridor till Adriatiska havet, innebär det att "Restbosnien" skulle bli helt kringgärdat av fientligt territorium.
	Var och en som följt kriget i Bosnien och studerat kartan över landet, inser att "Restbosnien" måste ha landförbindelse till havet för att kunna överleva. En landkorridor från centrala Bosnien till Adriatiska havet är den navelsträng och livlina, som "Restbosnien" måste ha för att känna någon som helst trygghet.
	Samma sak gäller de muslimska enklaverna i östra Bosnien, Srebrenica, Zepa och Gorazde. De behöver en livlina till centrala Bosnien i form av en landförbindelse som är bosniskt territorium.
Nya kompromisser
kan bana väg för fred
	Kroaterna lär, enligt uppgifter på tisdagen, ha gått med på att ge det muslimskt dominerade Bosnien tillgång till hamn vid Adriatiska havet. Om detta är sant och Bosnien får en landkorridor från hamnen till centrala Bosnien, är ett av bosniernas viktigaste krav för fred tillgodosedda.
	Dessutom lär kroater och serber har gått med på vissa andra landavträdelser, som går bosnierna till mötes. Förhoppningsvis handlar det om att binda samman enklaverna i öster med centrala Bosnien och säkra landförbindelser till enklaven Bihac i väster.
	Enligt nu aktuellt fredsavtal skulle bosnierna få 31 procent, serberna 52 procent och kroaterna 17 procent av Bosniens territorium. Det betyder att "Restbosnien" skulle omfatta knappt 16 000 kvadratkilometer eller halva Belgiens yta.
	Låt oss hoppas att det är som medlarna sade på tisdagen, att de stridande parterna aldrig har varit närmare ett fredsavtal är nu. Bosniens plågade muslimska och fleretniska invånare måste få fred, även om det blir en skamlig och djupt orättvis fred.

bildtext:
De internationella medlarna i Bosnien vill dela landet i tre delar, en serbisk, en bosnisk med muslimsk majoritet och en kroatisk. Sarajevoområdet ska under en övergångsperiod förvaltas av FN. För att "Restbosnien" ska bli en livskraftig enhet, måste landet ha förbindelse till Adriatiska havet och floden Sava.





Bosnienmuslimerna
måste få försvara sig
	
	Senaten i USA ställde sig på torsdagen bakom kravet på att häva vapenembargot mot Bosnien. Beslutet togs med knappast möjliga marginal, 50 mot 49 röster. För att dessa lagändringar ska träda i kraft krävs ett godkännande också av representantshuset och en underskrift av presidenten.
	Därmed är det klartecken att också driva frågan i FN.
	Reaktionerna från bland annat Sverige har varit kraftiga. Utrikesminister Margaretha af Ugglas tycker att USA ska skicka mera FN-soldater till Bosnien istället. Visst finns det risker med att ge möjlighet till fri beväpning för de stridande parterna i Bosnien.
	Men detta ska ställas mot ytterligare bosnienserbiska angrepp på muslimsk civilbefolkning, med mycket svagt beväpnade muslimska soldater och en handfallen omvärld som åskådare.
Mönstret är på
väg att upprepa sig
	Bosnienserberna drog sig tillbaka från Sarajevo först efter det att FN och USA hotade med att flygbomba deras artilleriställningar runt staden. Reträtten från Sarajevo följdes av truppsammandragningar kring Gorazde och två veckors terrorbombningar innan omvärlden vaknade och FN ställde ytterligare ett ultimatum.
	Efter tillbakadragandet från Gorazde är nu detta mönster på väg att upprepa sig i staden Brcko. Frågan är bara den här gången hur många oskyldiga civila som ska dödas innan FN vidtar åtgärder.
	Så länge fredsförhandlingarna enbart framstår som en diplomatisk balett är det i dag endast en väg, som kan ge resultat, det vill säga få stopp på de bosnienserbiska angriparna. Det är att FN och Nato med kraft visar att de är beredda att försvara de angripna muslimerna. De gånger metoden anammats har den också gett direkt resultat.
FN:s tvekan tolkas
som svaghetstecken
	Tyvärr har FN:s agerande föregåtts av en stor beslutsvånda, vilken endast tjänar som förstärkare av bosnienserbernas krigsmoral och målmedvetenhet. Varje tvekan från FN:s sida tolkas av bosnienserberna, som ett svaghetstecken. Så fungerar krigslogiken.
	Om FN inte övervinner denna beslutsvånda, måste muslimerna få möjlighet att försvara sig själva. Detta genom att FN beslutar att häva vapenembargot mot Bosnien.
	De stora problemen i FN bottnar i både den amerikanska administrationens svårighet att få hemmaopinionen att ställa sig bakom en kraftfullt insats i Bosnien samt Rysslands lojalitet, om än svårt sargad, med de bosniska serberna.
Risk för att USA
backar ur i Bosnien
	Ur detta perspektiv framstår den amerikanska senatens beslut i ett litet annorlunda sken. Senatens ovilja att satsa stora pengar på ett ingripande i Bosnien är väl känd.
	Beslutet angående vapenembargot kan vara en signal om att USA på detta sätt söker ett motiv att ta ett kliv bakåt i denna konflikt. Genom att muslimerna får möjlighet att beväpna sig på samma villkor, som sina angripare blir incitamenten och det underliggande moraliska tvånget att ingripa inte längre lika starkt.
	USA:s beslut nyligen att minska det ekonomiska stödet till fredsbevarande operationer är oroväckande signaler, som förstärker misstankarna att USA också är på väg att minska sitt engagemang i Bosnien.
	Clinton har dessutom lanserat en ny strategi, som innebär att FN inte ska ta på sig mer uppdrag än det klarar av. FN har med andra ord för många bollar i luften, enligt Clinton. Det kan vara riktigt, men i detta läge behövs då en offensiv strategi, särskilt från USA:s sida.
	Om USA och därmed FN hukar i Bosnien blir det absolut nödvändigt att häva vapenembargot.
	Bosnienmuslimerna måste få försvara sig.






Bottenlös tragedi i
Rwanda och Burundi

	I centrala Afrika pågår sedan länge ett blodigt inbördeskrig, som först nu har nått tidningarnas nyhetssidor. I två fattiga, överbefolkade stater _ Rwanda och Burundi _ härskar terror och laglöshet. En stor del av ansvaret för den tragiska utvecklingen i de två länderna ligger hos den forna kolonialmakten Belgien.
	Rwanda och Burundi är jämstora, 26 338 respektive 27 817 kvadratkilometer. På en yta motsvarande Västernorrland bor drygt tretton miljoner människor, drygt sju miljoner i Rwanda och knappt sex miljoner i Burundi.
Rwandas stats- och
regeringschefer dödade
	Situationen i Rwanda är blodigare och mer kaotisk än någonsin. I onsdags dog landets president tillsammans med Burundis president i en flygkrasch, då planet blev nedskjutet. I torsdags blev Rwandas premiärminister Agathe Uwilingiyimana mördad.
	I Rwandas huvudstad Kigali drar nu soldater och laglösa band fram och sprider bokstavligt talat död och förintelse omkring sig. Vittnen berättar om våldsorgier, där män hugger, sticker, slår eller skjuter ihjäl människor, plundrar och sätter hus i brand.
	När strider blossade upp i det södra grannlandet Burundi i februari i år dog 50 000 människor på två veckor, enligt FN.
	Bakgrunden till den ofattbara grymheten i Rwanda och Burundi är en flerhundraårig konflikt mellan folkgrupperna hutu och tutsi.
	I båda staterna är bantufolket hutu i majoritet och det hamitiska folket tutsi i minoritet. I Rwanda är 90 procent hutu och 9 procent tutsi, i Burundi 85 procent hutu och 14 procent tutsi.
Minoritet har
förtryckt majoritet
	Tutsi styrde länge båda länderna och förtryckte hutu. Tutsi behärskade och behärskar förvaltning, ekonomi och krigsmakt.
	1959 revolterade hutuerna i Rwanda, drev tiotusentals tutsier i landsflykt och tvingade fram reformer, som gjorde att folkflertalet (hutu) fick makten vid självständigheten 1962. Inom hutufolket finns också en gammal motsättning mellan förmögna, konservativa hutuer i norr och radikala hutuer i söder.
	Tutsierna behöll makten i Burundi även efter självständigheten.
	Mot slutet av 1980-talet började en liberalisering i länderna.
	I Rwanda genomförde president Juvenal Habyarimana, som dog i onsdags, politiska reformer 1990. I oktober 1990 invaderade landsflyktiga tutsier Rwanda. Först i augusti 1993 slöt regeringen och tutsirebellerna fred sedan kriget gjort en miljon hemlösa.
	I Burundi fick 1988 hutuerna plats i regeringen, vilket delade hutuerna i moderata och militanta grupper. De senare vill med väpnad kamp störta tutsierna. 1993 gick Burundi till flerpartival.
Burundis demokrati
slagen i spillror
	Utvecklingen i Rwanda och Burundi såg i början av nittiotalet hoppfull ut. Motsättningen mellan tutsier och hutuer började mildras. Burundi blev en modell för demokratisering i Afrika.
	Drömmen om demokrati och försoning i Burundi slogs i spillror i oktober 1993. I ett kuppförsök mördade tutsier den första folkvalda presidenten, Melchior Ndadaye (hutu), samt sex andra ministrar och deras hustrur. Den här gången svarade hutufolket för första gången med att försvara sig och mörda tutsier, vilket utlöste en hämndaktion från krigsmaktens tutsier.
	I Burundi pågår en etnisk rensning, som båda folk är delaktiga i.
Belgiens fel att
folken inte försonats
	I Burundi har tutsierna i praktiken återtagit all makt.
	I Rwanda har anarkin och det besinninglösa våldet tagit makten.
	Nya blodbad har sköljt undan en hoppingivande demokratisering och nationell försoning i Rwanda och Burundi.
	Ansvarig för utvecklingen i de två länderna är ytterst Belgien. Som kolonialmakt spelade Belgien ut folkgrupperna mot varandra, styrde enligt principen "söndra och härska" och gjorde inget allvarligt försök att försona tutsi- och hutu-folk.




underledare 940610

Bra järnvägsdragning i Norrala

	Norraladalen är av riksintresse för kulturminnesvården. Järnvägens nya sträckning och europavägens nya dragning hotar viktiga natur- och kulturvärden i dalgången. Därför var det klokt av regeringen att välja den östra och dyrare sträckningen, som innebär minst ingrepp i naturen.
	Det är nu viktigt att Banverket snabbt kommer igång med projektering och byggnation av den nya sträckningen. Det blir ny järnväg på hela sträckan mellan Ljusne och Enånger och dubbelspår Stockholm_Gävle. Dessa nya järnvägar är _ tillsammans med den utkrökta Idenorsböjen och mindre förbättringar längs banan i övrigt _ nödvändiga pusselbitar för att kunna köra snabbtåg på Ostkustbanan.
	Om allt går enligt planerna, börjar snabbtåget X-2000 trafikera sträckan Stockholm_Sundsvall i slutet av nästa år.
	Fullt utbyggd blir banan först 1997. Då ska snabbtågen klara sträckan Stockholm_Sundsvall på under tre timmar (2:53). Resenärer från Hudiksvall kommer att resa till Stockholm på strax över två timmar (2.09) och till Sundsvall på tre kvart.
	Täta avgånger med X-2000 och regionala snabbtåg kommer att binda samman södra Norrlandskusten till en arbets- och studiemarknad och ge snabba förbindelser till centra som Uppsala och Stockholm.
	Snabbtågen har alla förutsättningar att bli en viktig regionalpolitisk motor. Men då gäller det att Statens järnvägar förstår att sätta priser efter vanligt folks betalningsförmåga och inte efter förstaklassresenärernas feta plånböcker.






Bra med
a-kassa åt alla

	På onsdagen genomförde arbetarrörelsen en jättedemonstration i Stockholm mot ändringar i arbetsrätten och a-kassan. Det var en sanslös demonstration, där de närvarande inte förmådde lyfta blicken bortom demonstrationsplakaten.
Små och välmotiverade
ändringar i arbetsrätten
	Arbetarrörelsen vill inte diskutera förändringar i arbetsrätten eller lyssna på sakargument i frågan. Sakskälen försvinner i ett stormande känslohav.
	Den som sakligt betraktar ändringarna finner att de är små, välmotiverade och anpassade till småföretagens verklighet.
	Det nya är att arbetsgivarna får rätt att undanta högst två personer per turordningskrets vid uppsägning, förbjuda fackliga blockader mot enmans- eller familjeföretag, avskaffa fackens vetorätt mot oseriösa entreprenörer och förlänga tiden för prov- och visstidsanställning till tolv månader. Förändringarna gör det lättare för framför allt småföretag att anställa fler.
	Arbetsgivarna får längre tid på sig att säga upp eller avskeda anställda av personliga skäl, till exempel brottslig verksamhet.
	På en punkt skärper lagen kraven på arbetsgivarna. De blir skyldiga att meddela anställningsvillkoren till varje nyanställd.
	Vem kan, på saklig grund, hävda att denna nya arbetsrätt innebär katastrof?
Äntligen en allmän
arbetslöshetsförsäkring
	Arbetarrörelsen motsätter sig också en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som skulle täppa till en av de sista stora hålen i välfärdens sociala skyddsnät. Arbetarrörelsen motsätter sig vidare en höjning av egenavgifterna till arbetslöshetskassan.
	Detaljerna i arbetslöshetsförsäkringen, som kvalificerings- och utförsäkringstid, fastställer riksdagen först i vår. 
	Klart är att arbetslöshetsförsäkringen ska börja gälla den 1 juli 1994 och att de arbetstagarna kan välja mellan att ansluta sig till en facklig a-kassa eller till en nyinrättad statlig a-kassa. Egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen höjs också. Från och med den 1 januari 1994 drar arbetsgivaren en procent av bruttolönen till försäkringen, från och med 1995 två procent.
	Lägsta ersättning i arbetslöshetsförsäkringssystemet höjs från 4 300 till 5 300 kronor per månad.
	Vem kan hävda att detta innebär katastrof? Enbart extrema nyliberaler, som inte vill att medborgarna ska ha ett skyddsnät som fångar upp dem vid exempelvis arbetslöshet, kan göra det.
Trettio år gammalt
c-krav blir verklighet
	A-kassesystemet är i dag Ebberöds bank. Avgifterna täcker snart inte ens räntorna på lånen, som arbetsmarknadsfonden måste ta för att kunna betala ut arbetslöshetsersättningarna. Fondens underskott växer med 2,9 miljarder kronor per månad.
	Det är mot den bakgrunden vi ska se de höjda egenavgifterna.
	Nära en tredjedel av de arbetslösa står utan ersättning från a-kassa. En femtedel får inte ens kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
	Det är mot denna bakgrund vi ska se nödvändigheten av en heltäckande arbetslöshetsförsäkring.
	Den allmänna obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen är en viktig rättvisereform, som nu blir verklighet. Det kan de arbetslösa utan a-kassa eller KAS tacka centerpartiet för, som i 30 år kämpat för en arbetslöshetsförsäkring åt alla.
	Alla svenskar ska ha rätt till ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, utan att behöva stå med mössan i hand och be om socialhjälp. Nu får de det, trots att arbetarrörelsen försöker hindra denna rättvise- och jämlikhetsreform.

bildtext:
Kan en välfärdsstat som den svenska acceptera att 20 procent av de arbetslösa varken får a-kassa eller KAS? Nej, och denna orättvisa råder den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen bot på. Den nya arbetsrätten öppnar för ökad sysselsättning i småföretag. Arbetarrörelsens protester mot arbetslöshetsförsäkringen och den nya arbetsrätten är osakliga.


andraledare 931007

Bra med Svensk bilprovning

	Sverige har en av världens äldsta bilparker men samtidigt sannolikt världens trafiksäkraste. Detta kan vi tacka bilprovningen för.
	Tack vare den årliga kontrollbesiktningen av bilar och andra motorfordon har Sverige fått bättre och mera långlivade bilar. Medellivslängden har ökat från tio år _ när AB Svensk bilprovning startade sin verksamhet 1963 _ till 17 år i dag.
	Denna vecka genomförde AB Svensk bilprovning sin hundramiljonte kontrollbesiktning. Varje dag hittar den statliga bilprovningen 4 000 allvarliga fel och belägger tiotalet bilar med körförbud.
	Detta hjälper mer än något annat till att ge Sverige god trafiksäkerhet. Dessutom har kontrollbesiktningen förbättrat miljön, genom kontrollen av avgasutsläpp, och nationalekonomin, genom att besiktingarna ökar bilarnas livslängd.
	Regeringens avregleringspolitik har drabbat AB Svensk bilprovning. Nu ska privata verkstäder kunna konkurrera med AB Svensk bilprovning. Denna avreglering kommer sannolikt att försämra den samlade kunskapen och kompetensen inom kontrollbesiktningen och därmed minska trafiksäkerhets- och miljövinsterna samt de samhällsekonomiska vinsterna med bilbesiktning.
	När svensk bilprovning fungerar så bra, varför kan inte Svensk bilprovning få fortsätta som förut!


andraledare 931020

Bra med delade demonstrationer

	Risken för bråk i Stockholm mellan höger- och vänsterextremister på Karl XII:s dödsdag den 30 november blir mindre i år än förra året. Det blir nämligen ingen kransnedläggning vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården.
	Högerextrema Sverigedemokraterna har fått polistillstånd för att demonstrera på Medborgarplatsen på Södermalm, på behörigt avstånd från Karl XII-statyn i Kungsträdgården. Motdemonstranterna förvisar polisen till norra delen av innerstan.
	Det är inte säkert att det räcker att separera demonstrationstågen för att hindra bråk, så för säkerhets skull garderar polisen med 900 poliser på gatorna den 30 november.
	Det är bra att polisen lär av tidigare misstag. Förra året uppstod kravaller i centrala Stockholm, när Karl XII-firare och motdemonstranter drabbade samman. Det hade inte behövt hända om polisen hade separerat demonstranterna åt i tid och rum.





Bra med lokala
folkomröstningar

	Förr i tiden _ före de stora kommunsammanslagningarna _ var avståndet kort mellan beslutsfattare och medborgare. Den lokala demokratin fungerade bra.
	I dag är det sämre ställt med den kommunala demokratin. Antalet politiska förtroendevalda är mindre än en tiondel av vad de var före kommunsammanslagningarna. Avståndet mellan förtroendevalda och väljare är stort. Partierna fungerar dåligt som kontaktlänk mellan väljare och valda. I förlängningen skymtar en legitimitetskris för den lokala demokratin.
Rörelse för att
bryta ner stora enheter
	Kommunsammanslagningarna 1971 och 1974 gick för långt. De tvingade många gamla, bärkraftiga och geografiskt naturliga kommuner att gå upp i nya storkommuner.
	Centraliseringen av besluten på kommunal nivå har fött en reaktion. I dag finns en rörelse för att bryta upp storkommuner, otympliga förvaltningsenheter och andra stora enheter.
	De centerledda regeringarna 1976_1982 öppnade dörren till kommundelning. Den senaste kommundelningen kom 1992, när Nyköping blev kommunerna Trosa, Gnesta och "nya" Nyköping.
	Andra kommuner har decentraliserat makten genom att inrätta kommundelsnämnder. Så har skett i Hudiksvall, där storkommunen blev en kommun med fyra kommundelar _ Dellenbygden, Forsa, Iggesund och Hudiksvall _ med var sin lokal "kommunstyrelse".
Räcker inte med att
dela stora kommuner
	Nya kommundelningar och kommundelsnämnder är bra, men de räcker inte för att säkra deltagardemokratin i Sverige. Det måste till nya kommunreformer, som ger medborgarna ökad makt.
	En central reform i detta sammanhang är kommunala folkomröstningar och medborgarnas rätt att via så kallade folk- eller medborgarinitiativ få till stånd lokala folkomröstningar.
	Kommunpolitiker värjer sig mot lokala folkomröstningar, även om opinionen säger något helt annat än fullmäktigebesluten. Detta vill en statlig utredning, Lokaldemokratikommitten, ändra på.
	Lokaldemokratikommitten vill införa mer av direktdemokrati i primär- och landstingskommunerna.
	Den vill att en kommun ska bli skyldig att pröva frågan om folkomröstning om tio procent av invånarna skriftligen begär det.
	Utredningen vill ge kommunerna rätt att helt eller delvis öppna nämndsammanträdena för allmänheten, skapa användarstyrda självförvaltningsorgan och skyldighet att ordna insyn i privata verksamheter som utförs på kommunalt uppdrag.
	Utredningen vill förstärka grundlagsskyddet för det kommunala självstyret, införa personval i kommunalvalen, ha skilda valdagar gentemot riksdagsvalet och förlänga mandatperioderna till fyra år.
Folkomröstningar
skulle stärka demokratin
	Lokaldemokratikommittens förslag är bra men otillräckliga, eftersom fullmäktige kan stoppa ett medborgarinitiativ som kräver folkomröstning, trots att dessa bara får vara rådgivande.
	Om medborgarinitiativrätten ska bli meningsfull, bör en kommun bli skyldig att genomföra en folkomröstning, när nödvändigt antal medborgare så begär. Lagen bör också ge kommuner rätt att utlysa beslutande folkomröstningar.
	Folkomröstningsinstrumentet måste självklart ha vissa spärrar, så det inte missbrukas eller leder till ekonomisk ruin för kommunen. Detta går att lösa. Det visar erfarenheter från Schweiz och USA, där lokala och regionala folkomröstningar är vanliga.
	Det finns en partipolitisk oro, att folkomröstningar gör det svårare för partierna att vara kontaktlänk mellan beslutsfattare och medborgare. Det kan vara så. Men det kan också vara tvärt om, att folkomröstningar vitaliserar partierna, när dessa engagerar sig i folkinitiativ, opinionsbildning för en folkomröstningslinje och uppföljning av ett folkomröstningsresultat.
	Vi tror att fler folkomröstningar skulle vitalisera folkstyret.

bildtext:
En statlig utredning vill ha fler folkomröstningar i kommuner och landsting. Hittills har de nästan enbart förekommit på nationell nivå och då bara fyra gånger (rusdrycker, pensioner, högertrafik och kärnkraft) sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt.






Bra med ökad
pappaledighet

	Ska staten lägga sig i vem som stannar hemma med ett barn under barnets första år? Ska staten använda piska eller morot för att få fler fäder att stanna hemma med sina barn?
	Det är den här typen av frågor, som står i centrum för debatten om jämställdhet och föräldraförsäkringen. Debatten fick nytt bränsle på måndagen, när socialminister Bengt Westerberg (fp) ställde sig bakom en departementsutredning, som syftar till att få fler pappor att stanna hemma med sina barn.
Tre modeller för att få
pappor att stanna hemma
	Departementsutredningen laborerar med tre modeller.
	Den första modellen ger fler ledighetsdagar till familjer, där föräldrarna delar på föräldraledigheten.
	Den andra modellen innebär att föräldrarna får ta ut sex månader var av föräldraförsäkringen med 90 procent av lönen i föräldrapenning. Om en av föräldrarna _ vanligen modern _ vill vara hemma mer än sex månader, minskar föräldrapenningen till 75_80 procent från och med den sjunde månaden.
	Den tredje modellen innebär att en förälder _ vanligen fadern _ måste stanna hemma en månad om föräldrarna tillsammans ska få ut tolv månaders föräldraförsäkring.
	Socialdepartementets utredning avvsiar modell ett som för dyr.
Medveten fp-strategi
för ökad pappaledighet
	Folkpartiet har börjat profilera sig i jämställdhetsdebatten, när det gäller att få flera pappor att stanna hemma med sina barn.
	Det började med att folkpartiet på landsmötet i oktober 1993 tog ställning för kvoterad föräldraledighet. Landsmötet ställde sig bakom Westerbergs krav på en "pappamånad" _ att reservera en månad av föräldraförsäkringen för pappan. Om han inte tar ut den, förfaller den. Försäkringskassan ska dock kunna bevilja undantag för ensamstående föräldrar.
	Det fortsatte med att regeringens så kallade pappagrupp, ledd av folkpartiets partisekreterare Peter Örn, kom med ett förslag om tre pappamånader.
	När folkpartiledaren Bengt Westerberg nu ställer sig bakom en departementsutredning om kvoterad föräldraledighet, är det inte förvånande men anmärkningsvärt. Normalt skickar en minister ut en sådan utredning på remiss utan eget yttrande. Fp-ledaren kallar till presskonferens och håller tal om behovet av kvoterad föräldraledighet, innan han lämnar över ordet till utredningen.
Låt Sverige fortsätta
vara ett föregångsland
	I praktiken vill den liberale partiledaren Bengt Westerberg tvinga pappor att vara hemma mer med sina barn. Detta strider mot den grundläggande liberala principen om valfrihet. Men det är ett pris man måste betala, för att stimulera fler pappor att stanna hemma med sina barn och uppnå en bättre jämställdhet.
	Sverige är föregångsland med sin föräldraförsäkring, även i Norden. Danmark har till exempel föräldrapenning under bara hälften så lång tid, sex månader.
	Trots att Sverige försöker bryta ny mark i jämställdheten, är det få fäder som utnyttjar möjligheten att stanna hemma med sina barn. I dag tar papporna ut knappt en tiondel av föräldrapenningen. Åttiofem procent av papporna tar dock ut de två veckor (tio dagar), som de har rätt till vid ett barns födelse.
Rimligt införa
två pappamånader
	Sverige bör fortsätta att vara föregångsland, när det gäller föräldraförsäkring och jämställhdet. Därför är det rimligt att med hjälp av både morot och piska förmå fler fäder att ta större ansvar för sina barn inom ramen för föräldraförsäkringen.
	Låt de två pappaveckorna i anslutning till ett barns födelse bli stilbildande. Komplettera dessa med två pappamånader, en månad som den enda föräldern (i praktiken pappan) måste ta ut för att familjen ska få tolv månaders föräldrapenning, en månad med 90 procent av lönen till den förälder som tagit ut minst ledighet (i praktiken pappan) eller med 80 procent till den andra föräldern.
	En kombination av utredningens två modeller _ en särskild pappamånad och en månad med lägre ersättning för den förälder överlåter tid _ är en bra kompromiss. Två sådana pappamånader fördelar ansvaret för föräldraskapet bättre än i dag. Två pappamånder är ett bra steg på väg mot ökad jämställdhet.

bildtext:
Det är bra om staten med morot och piska stimulerar fler fäder att stanna hemma mer med sina barn. Ett sätt är att införa två pappamånader i föräldraförsäkringen, en månad som fryser inne om pappan inte tar ut den och en månad som ger högre ersättningsnivå om pappan ta ut den istället för mamman.


andraledare 931019

Bra med pappamånad

	Folkpartiet liberalerna visade på sitt landsmöte att partiet lever upp till sin liberala kluvenhet. I flera sakfrågor samt i valet av vice partiordförande visade folkpartiet att det var splittrat.
	Den fråga som splittrade folkpartiet mest på landsmötets sista dag, söndagen, var frågan om en obligatorisk så kallad pappamånad i föräldraförsäkringen. Här kolliderade ideologiska principer, som så ofta i folkpartiet. Den här gången stod jämställdhet och tvång mot tydlighet och valfrihet.
	Landsmötet följde den förra principen. Efter en jämn votering, med röstsiffrorna 84 mot 70, segrade Bengt Westerbergs förslag. En månad av föräldraförsäkringen ska reserveras för pappan. Om han inte tar ut den, förfaller den. Försäkringskassan ska dock kunna bevilja undantag för ensamstående föräldrar.
	Det var modigt och riktigt att folkpartiet att förorda kvoterad föräldraförsäkring.
	En pappamånad ger pappor råg i ryggen att _ förutom de två veckor de allra flesta tar ut i samband med barnets födsel _ ta ut minst en månad av föräldraförsäkringen. En pappamånad gör det legitimt för pappor att stanna hemma med barn på arbetsplatser där i dag arbetsgivare och arbetskamrater lägger hinder i vägen. En pappamånad är praktisk jämställdhet, om än i den lilla skalan.


	;red#mini>
andraledare 930921

Bra om socialförsäkringar

	Beslutet om sjuk- och arbetsskadeförsäkringen på s-kongressen i Göteborg är bra.
	Kongressen sade nej till det som socialdemokraterna drev igenom i krisuppgörelsen med regeringen förra hösten _ att arbetsmarknadens parter ska ta över ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Men den sade också nej till vad många kongressombud krävde _ att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skulle vara kvar i statsbudgeten.
	Kompromissen blev att försäkringen bryts ur statsbudgeten, finansieras med egenavgifter och utbetalas ur gemensam kassa.
	Kompromissen ligger nära det som riksförsäkringsverket har föreslagit, ett socialförsäkringssystem med synliga samband mellan inbetalda avgifter, fonderingar och utbetalningar. Kompromissen bör innebära att socialdemokratin överger den korporativistiska modell, som partiet tvingade igenom i krispaket nummer två.
	Det borde gå att få bred politisk enighet om en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring, som ligger utanför statsbudgeten, är finansierad via egenavgifter, har en solidarisk finansiering, ger individen en anständig ersättning och klar uppfattning om kopplingen mellan förmåner och lön.


tredjeledare 940513

Bra s-motion ger fler ALU-platser

	Riksdagskvinnan Sinikka Bohlin (s) från Gävleborg har tillsammans med sin kollega Britt Bohlin (s) från norra Älvsborg skrivit en motion, som kan skapa många platser för arbetslivsutveckling (ALU) åt arbetslösa.
	De pekar ut natur-, landskaps- och fornminnesvård, som en lämplig sektor för ALU-platser. Där finns omkring 2,8 miljoner hektar mark, som är nytillsynskrävande, med bland annat 1 400 naturreservat.
	Skogsstyrelsen bedömer att 3 000 personer snabbt kan sysselsättas på detta sätt. Förslaget är lysande mot bakgrund av att det i dag varken finns något företag eller statlig myndighet med resurser att se till dessa områden.



andraledare 930929

Bra samla bygden i byalag

	Stockaborna tänker bilda ett byalag på söndag. Bakom byalagstanken ligger Stocka egnahemsförening, som har kallat medlemmar och övriga stockabor till byalagsmöte.
	Egnahemsföreningen vill få alla stockabor, oberoende av boendeform, att engagera sig i Stockas utveckling. Byalaget ska, enligt Egnahemsföreningens planer, stärka gemenskapen i samhället, verka för Stocka som attraktiv bostadsort, stödja enskild företagsamhet i Stocka och se till att Stocka har bra samhällsservice.
	Egnahemsföreningens initiativ är utmärkt. Ett byalag har större möjlighet att engagera folk lokalt än en villaägarförening. Ett livaktigt byalag kan spela en viktig roll, när det gäller att utveckla en bygd eller ett samhälle. Det finns många exempel på detta. Kårböle byalag är ett. Utan sitt byalag hade Kårböle inte haft den positiva utveckling, som det lilla samhället i Västhälsingland kan visa upp.
	Ett byalag ger befolkningen lokalt verktyg för samhällsförändring och kontaktkanaler till makthavare i kommun, landsting och stat.
	En viktig uppgift för Stocka byalag blir att säkra service och sysselsättning i Stocka. Vi hoppas att byalaget inte begränsar sitt företagarengagemang till att stödja enbart enskild företagsamhet. Ett byalag bör väl om något vara intresserat av att stimulera kooperativ företagsamhet, som kan vara en bra företagsform för att säkra service i olika former.





Bra _ men
kan göra bättre

	Det svenska pensionssystemet är som Ebberöds bank: Det betalar ut mer pengar än det får in.
	Under några år går det att driva det svenska ATP-systemet med förlust, men i längden är det naturligtvis ohållbart. Därför har alla ansvarstagande riksdagspartier _ ny demokrati och vänsterpartiet hör inte dit _ efter två års utredning kommit överens om ett nytt och hållbart pensionssystem för nästa sekel.
Helt nytt
pensionssystem
	Sverige får ett nytt pensionssystem år 2000, även om det officiellt heter att det är ett reformerat system. Etiketteringen är viktig för socialdemokraterna, som i retoriken inte vill erkänna att ATP-systemet är på väg att kollapsa.
	Bakom det nya pensionssystemet står socialdemokraterna, centerpartiet, moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och kristdemokratiska samhällspartiet.
	Det nya pensionssystemet ska ge ungefär samma utfall som dagens ATP-system för dem som jobbar 40 år, 60 procent av genomsnittslönen i pension.
	Morgondagens pensionssystem skiljer sig från dagens ATP-system på avgörande punkter: Pensionen utgår från hela livsinkomsten och inte från de 15 år med högst inkomst. Uppräkningen av pensionen sker med hänsyn till löneutvecklingen och inte bara inflationen. Egenavgifter ersätter hälften av socialförsäkringsavgifterna för pensionen. 
Gynnar kvinnor och
låginkomsttagare
	Förslaget till nytt pensionssystem är robust, överskådligt och rättvist. Det premierar sparande och arbete, har klara regler och redovisning av förmåner, ger pensionspoäng åt föräldrar som är hemma med små barn, studerande och värnpliktiga.
	Det nya pensionssystemet gynnar låginkomsttagare och kvinnor, även om en del hävdar motsatsen.
	Låginkomsttagarna blir vinnare, eftersom grundpensionen höjs till 2,1 gånger basbeloppet (73 920 kronor per år), alla inkomster blir pensionsgrundande, alla med egen pensionsrätt ("pensionspoäng") får högre pension än grundpension (garantinivån) och pensionsåldern blir flexibel.
	Kvinnor tjänar på systemet, eftersom vård av barn blir pensionsgrundande i upp till fyra år på generösa villkor och gifta får rätt att dela pensionspoäng mellan sig vilket gynnar kvinnor.
Framgång
för centern
	Centern är det parti, som har anledning att vara mest belåtet med pensionsförslaget. Det höjer grundpensionen, om än inte så mycket som centern krävt, har en tydlig rättviseprofil, inför en flexibel pensionsålder på 61 till 70 år men håller fast vid 65 år som gränsen för "normal" ålderspension.
	Socialdemokraterna bör också vara nöjda med förslaget. Det gynnar stora LO-grupper med många år i yrkeslivet och höjer taket i pensionssystemet genom att löneindexera den pensionsgrundande inkomsten.
	Moderaterna är kanske inte lika nöjda med förslaget. Men med tanke på att det nya pensionssystemet bland annat avvecklar AP-fonderna och utvecklar ett individuellt pensionssparande, bör de vara nöjda.
Höj grundpensionen
till minst 90 000 kr
	Regeringspartierna och socialdemokraterna har kommit överens om ett bra pensionssystem. Vi ser bara två brister: den låga grundpensionen och oklara växlingen mellan avgifter och lön.
	Grundpensionen är otillräcklig. Höjningen är knappt 4 000 kronor per år om man tar hänsyn till att dagens "grundpension" (ATP och pensionstillskott) är obeskattad. Det är rimligt att höja grundpensionen (garantinivån) till minst 90 000 kronor, vilket skulle ge en grundpension på 7 500 kronor per månad.
	Löntagarna har ingen garanti för att sänkta arbetsgivaravgifter höjer lönen i motsvarande grad. Utredningens avsikt är att nettolönen efter skatt inte ska påverkas. För att garantera detta bör riksdagen lagstifta om en avgifts- och löneväxling, som gör att arbetsgivarens sänkta pensionsavgifter automatiskt blir höjd lön, som löntagaren kan betala de nya egenavgifterna med.

bildtext:
Alla under 40 år berörs av förslaget till nytt pensionssystem. Förslaget höjer grundpensionen och ger de flesta kvinnor bättre pensionsvillkor. Det blir ett riktigt bra förslag, om riksdagen höjer grundpensionen till cirka 90 000 kronor per år och i lag garanterar att sänkta pensionsarbetsgivaravgifter blir höjd lön, som går till de nya egenavgifterna, 9,25 procent av lönen.






Bryt belägringen
av bosniska städer

	Sarajevo är alltjämt en belägrad stad, men den är inte längre under konstant beskjutning och utan reguljär _ om än otillräcklig _ försörjning. Sarajevo i dag liknar i dessa avseenden mera Berlin 1948_49 än Leningrad 1941_43.
Serberna har dragit
tillbaka merparten vapen
	Den USA-ledda försvarsalliansen Nato behövde inte ta till vapenmakt mot de bosnienserbiska ställningarna runt Sarajevo, åtminstone inte den här gången. Det räckte med att hota bomba dessa ställningar, om inte serberna drog sig tillbaka 20 kilometer från staden senast natten mellan söndag och måndag.
	Serberna har inte fullt ut levt upp till Natos krav. Men de har dragit tillbaka tillräckligt mycket tunga vapen eller ställt dem under FN-uppsikt, för att Nato tills vidare ska avstå från flyganfall.
	Enligt ett officiellt uttalande från USA har alla vapen neutraliserats eller är på väg att bli det. Hotet om flyganfall står dock kvar, meddelar presidentens kansli.
Belägringen av
Sarajevo kvarstår
	Sarajevo har varit belägrat 22 månader, längre än Berlin (14 månader) och Leningrad (16 månader). Belägringen av Sarajevo måste brytas. Första steget är taget i och med de serbiska styrkornas partiella reträtt från Sarajevo, men många fler steg återstår.
	Det faktum att serberna har slutat beskjuta Sarajevo har förändrat livet i staden. Ett relativt lugn härskar i den bosniska huvudstaden. Livet i Sarajevo har ändå inte återgått till något vi kan kalla "normalt".
	Serberna blockerar vägarna till Sarajevo. Stadens invånare lider brist på allt, inklusive livsmedel och vatten. De är helt beroende av tjugotalet transportplan, som varje dag lossar livgivande last. Skolorna är stängda, ytterst få människor har några arbetsplatser att gå till, få funktioner fungerar normalt i staden.
FN måste snarast
öppna flygfält och vägar
	Nato och Förenta nationerna (FN) har i och med den vapenvila de tvingat på serberna tagit ett viktigt steg på väg mot fred i Sarajevo och förhoppningsvis i Bosnien-Hercegovina som helhet.
	Nu gäller det snabbt att ta nya steg, som kan bryta Sarajevos belägring och säkra bosnierna en stat i fred och frihet.
	I nästa steg måste FN och Nato gör allt för att bryta belägringen av Sarajevo. Rent praktiskt handlar det om att få bort resterande tunga serbiska vapen från bergen runt staden, stoppa kvarvarande krypskyttar, öppna landsvägarna till staden, säkra transporter till och från Sarajevo från bland annat Adriatiska havet och hjälpa till att återställa livet till "normalt" igen.
	I nya steg måste FN och Nato använda flyghot mot serber och kroater för att bryta beskjutningen och belägringen av andra städer som Tuzla, Srebrenica och delvis Mostar.
Livskraftig bosnisk stat
förutsättning för fred
	En förutsättning för varaktig fred i Bosnien-Hercegovina är att de muslimska bosnierna och andra bosnier som vill leva i en mångkulturell bosnisk stat får göra det.
	Detta kräver i sin tur att en styckning av Bosnien _ för det är i praktiken en styckning parterna kommer att förhandla om _ ger en bosnisk stat som är en näringsgeografiskt naturlig enhet och har Sarajevo som odelad huvudstad, har ett territorium som når Adriatiska havet i söder och floden Sava i nordöst, gränser som är realistiska att försvara och en ekonomisk livskraft.

bildtext:
Belägringen av Sarajevo är ännu inte bruten. Det måste vara FN:s primära uppgift att öppna landvägar till och från den bosniska huvudstaden och sedan gå vidare i arbetet med att säkra bosnierna en stat i fred och frihet.





Budget med
vårkänslor
	
	På måndagen presenterade regeringen sin kompletteringsproposition, eller vårbudget som den numera kallas. Den innehåller ytterligare besparingar på 20 miljarder kronor och saknar utgiftsökningar. Såtillvida bygger den på en hälsosam realism.
	Men när det sedan kommer till regeringens prognoser för framtiden, har man inte lyckats tygla vårkänslorna lika bra.
Wibble tittar
i kristallkulan
	Prognoserna för framtiden är väl optimistiska, och som många kanske kommer ihåg har Anne Wibbles prognoser slagit fel förut. Det hindrar henne inte från att återigen ta en titt i kristallkulan.
	Skillnaden i dag är dock att det finns tydliga indikationer på att den svenska ekonomin har vänt och nu är på väg uppåt. Regeringen är inte sen att inkassera det mesta berömmet för denna vändning.
	Dagens situation får regeringen att spå att ökningen av bruttonationalprodukten (BNP) för i år blir 2,4 procent och 3 procent nästa år. Jämfört med budgetpropositionen i januari är detta en uppjustering med 0,1 procentenhet av siffran för 1995.
	Även den privata konsumtionen kommer att öka. Ökningen i år blir 1,2 procent och för 1995 1,5 procent, enligt regeringens kalkyler. Dessa bedömningar förutsätter att den snabba och starka exportökningen också stimulerar den inhemska marknaden, vilket är osäkert.
Överoptimism
om investeringarna
	När det sedan kommer till arbetslösheten, tror regeringen på en minskning av den öppna arbetslösheten från nuvarande 8,0 procent till 7,2 procent nästa år. Bakom denna kalkyl ligger en bedömning av att investeringarna ska öka med 40 procent de två närmaste åren.
	Även denna siffra är tvivelaktig så länge regeringen inte vidtar resoluta åtgärder för att frigöra riskkapital till små och medelstora företag.
	Finansdepartementets prognoser kan jämföras med Skandinaviska enskilda bankens bedömning av den närmaste framtiden. För 1994 och 1995 räknar banken med en investeringsuppgång på 30 procent. När det sedan gäller arbetslösheten är banken mer försiktig och spår att arbetslösheten kommer att ligga runt åtta procent även nästa år.
	Vårbudgeten pekar också på behovet att öka lönespridningen och flexibiliteten på arbetsmarknaden, vilket är en tydlig politisk högermarkering.
Regeringen mörkar
besparingsförslagen
	När det sedan kommer till besparingarna på 20 miljarder väljer regeringen att mörka merparten av denna summa. Endast besparingar i delpensionen är klara i dag. Resten kommer nästa budgetår, säger regeringen. Detta är ett billigt trick.
	Förklaringen är enkel och heter valet. Höstens val gör att regeringen försöker undvika en besparingsdebatt, där den blir måltavla för socialdemokraternas kritik av att borgarna raserar välfärden.
	Saneringsprogrammet för den svenska ekonomin fram till 1999 kryddas med 20 miljarder till totalt 101 miljarder. Detta gör att regeringen kan skruva ned sina tidigare prognoser om en nödvändig tillväxtökning på fyra procent mellan 1996 och 1999 till tre procent för samma period.
	Frågan är om inte denna nedjustering av den förväntade tillväxten blottar ett visst tvivel på regeringens långtidsprognoser.


Bildtext
Finansminister Anne Wibble (bilden) har haft svårt att tygla sina vårkänslor i den vårbudget hon presenterade på måndagen.







Byt kärnkraft
mot biokraft

	Sverige kan utan problem bli självförsörjande på energi. Råvaror och teknik finns. Tyvärr finns inte de ekonomiska incitament och den politiska vilja, som behövs för att ersättta uran, olja och kol med förnybara och miljövänliga alternativ.
Sverige utan
energipolitik
	Sverige saknar en framtidsinriktad energipolitik, som ställer om energisystemet genom att främja vindkraft, solenergi, biobränslen, annan förnybar energi och effektiv energianvändning.
	De centerledda regeringarna på sjuttiotalet lade en bra grund för en ny energipolitik, baserad på inhemska, förnybara resurser. Åttiotalets socialdemokratiska regeringar var ointresserade av att bygga vidare på denna politik.
	Regeringen Bildt har inte heller utvecklat någon energipolitik värd namnet. Regeringens ickepolitik på energiområdet gör att kärnkraften inte har kommit närmare avveckling och oljepriset inte har ökat.
Går att börja avveckla
kärnkraften omedelbart
	Elprisutvecklingen gör det nästan omöjligt att utveckla ny elproduktion i Sverige. I dag finns överproduktion av elkraft samt mycket och billig överskottsel i Norge. Sverige visade i vintras att det går att stänga av fem kärnkraftsreaktorer, utan att det äventyrar elförsörjningen.
	Det naturliga i detta läge är att börja den lagstadgade kärnkraftsavvecklingen genom att stänga av några av reaktorerna, lägga upp en tidtabell för de resterande reaktorernas avveckling och en plan för utveckling av förnybara och inhemska energikällor.
	Vad Sverige behöver är bland annat ett vindkrafts- och bioenergiprogram, som får fart på investeringar och elproduktion.
Gratis biobränsle i
nya kraftvärmeverk
	Det finns beprövad teknik för att tämja vinden och omvandla vindkraft till elkraft. Det visar länder som Danmark och USA.
	Det finns beprövad teknik för att tappa växtkraft ur jord och skog och omvandla bioenergi till värme och el. Torv, flis, bark, ved och annan biomassa utnyttjas främst för värmeproduktion. Biomassan ger Sverige lika mycket energi som vattenkraften eller kärnkraften.
	Biobränslena är konkurrenskraftiga i värmeverk, säger naturvårdsverkets generaldirektör Rolf Annerberg.
	Problemet är att endast en liten del av biomassan blir elkraft, trots att elektriciteten är "gratis" i varje värmeverk, som blir ombyggt till kraftvärmeverk. Med dagens energipolitik blir detta ändå inte lönsamt!
	Detta är absurt, dels för att biobränslet är gratis i ett kraftvärmeverk, dels för att biomassan kan ersätta stora delar av kärnkraften och oljan.
Biobränslen bra för
miljön och ekonomin
	Det går att tredubbla bioenergiproduktionen på tio år, från 59 till cirka 200 terrawattimmar, enligt biobränslekommissionen. Detta energitillskott är dubbelt så stort som den totala kärnkraftsproduktionen 1990!
	Bioenergin hör, liksom vindkraften, framtiden till. De har flera fördelar framför olja, kol och uran. De är miljövänliga, förnybara, förbättrar bytesbalansen genom att minska bränsleimporten, minskar sårbarheten genom att decentralisera elproduktionen och ökar sysselsättningen i hela landet genom att generera nya jobb.
	Miljöminister Olof Johansson (c) kritiserade förra veckan Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek) för dess förslag att avskaffa investeringsstödet till biobränsleeldade kraftvärmeverk.
	Vad som behövs är rakt motsatt politik, att regering och riksdag med skatter, avgifter och stöd gör bioenergiproducerad elkraft rejält lönsam. Sverige har cirka 70 bioenergieldade värmeverk, som går att bygga om till värme- och elproducerande kraftvärmeverk.
	Det är hög tid att sätta fart på ombyggnaden!

bildtext:
Hudiksvalls kommun har omvandlat det flis- och torveldade värmeverket i Djuped till kraftvärmeverk, som vid sidan av värmen till fjärrvärmenätet genererar "gratis" elkraft. Sverige måste lägga om energipolitiken, så det blir lönsamt att bygga om bioenergieldade värmeverk till kraftvärmeverk.




Centern in i sjukhusdebatten

	I lördags började valrörelsen för länets centerpartister. På en extra distriktsstämma i Gävle fastställde centerpartiet sin riksdagslista, antog valplan och lade grunden till länsprogram.
	Stämman blev inte bara ett avstamp i valrörelsen, utan också ett inlägg i striden om länets sjukhus, där centern driver en egen linje.
	Gävleborgscentern hade besök av centerledaren Olof Johansson. Han höll ett längre tal, där han bland annat avslöjade interiörer från regeringen och kommenterade EU-frågans hantering inom centern med orden: "Det är viktigt att vi har en öppen debatt i centerrörelsen. Det är viktigt att det finns de som tycker illa om EU och de som tycker bra om EU, annars går vi sovande in i framtiden."
Johansson hyllad
	Centerns distriktsordförande, kommunalrådet Sven Bergström, Forsa, lovordade Olof Johansson och hans arbete i regeringen, inte minst i Öresundsbrofrågan.
	_ Med målmedvetenhet, kunnighet, envishet, uthållighet, kyla, ett stort mått politisk fingertoppskänsla plus en rejäl dos erfarenheter från spektakulära drabbningar i avgörande frågor i tidigare regeringar, lyckades Olle tygla de enormt starka krafter, som försökte tvinga centern till underkastelse, sade distriktsordförande Sven Bergström.
	Han berömde också centern för dess ekonomiska politik.
	_ Den ekonomiska krisen och arbetslösheten i Sverige kan inte långsiktigt botas med vare sig nyliberala experiment och drastiska skattesänkningar eller med återgång till misslyckad socialdemokratisk åttiotalspolitik, eller ännu värre med allianser mellan s och m präglade av storskaligt tänkande, centralisering, asfalt- och betongprojekt, sade länets centerledare.
Tre eller sex
	Frågan om antalet sjukhus i länet var något som kom upp i både Sven Bergströms öppningsanförande och debatten på stämman.
	_ Centern ska inte huka sig och bara krypa in bakom bekväma "allt-som-förut-ståndpunkter", sade Sven Bergström.
	Han vill att flera inom och utom centern ger sig in i sjukhusdebatten och att politikerna tar initiativet i vårddebatten.
	_ Sjukvårdsdebatten mår bäst av att finnas hos politiker och inte hos tjänstemän och sjukhusdirektörer, sade han.
	_ Jag tror att vi genom att studera och diskutera olika lösningar, kan finna alternativ, där de olika sjukhusen har viktiga och betydelsefulla funktioner och specialiteter också i framtiden, men där inte alla funktioner finns på alla sjukhus, vare sig man räknar dem till tre, fyra, fem eller sex, sade Sven Bergström. Därmed vidgade han sjukhusdebatten till att också handla om Ljusdals sjukhus.
Rådslag om sjukhus
	I centerns nya länsprogram, som stämman skickade vidare till distriktsstyrelsen för komplettering och beslut, säger partiet inget klart om antalet akutsjukhus. Centern vill dock inte lägga ner sjukhus.
	"Varje sjukhus ska kunna utveckla sina specialiteter och därmed kunna profilera sig mot hela länet", säger programmet.
	En av centerns ledande vårdpolitiker i Hälsingland, Ellis Hägg, Ilsbo, förklarade att hon inte har uttalat sig för nedläggning av sjukhus i landstinget, vilket HT skrev i torsdags.
	_ Jag har inte tagit ställning till sjukhusstrukturen. Jag tror dock _ med tanke på socialstyrelsens krav, flera polikliniska ingrepp och Ädel _ att det kan bli svårt att behålla fem akutsjukhus, sade Ellis Hägg.
	Cirka tjugo ombud gav sig in i debatten om länsprogrammet, där vården bara är en del. Distriktsstyrelsen ska foga in nya avsnitt i programmet om bland annat ekologiskt lantbruk och kyrkopolitik.
	Styrelsen fick också i uppdrag att ta fram ett rådsmaterial om sjukhusstrukturen i länet. Materialet ska snarast ut till centerns avdelningar och kommunkretsar för diskussion. Beslut följer på ordinarie distriktsstämma den 16 april.
Grönare Gävleborg
	I förra valet blev "röda Gävleborg" något grönare.
	_ Vi lyckades måla halva Hälsingland grönt genom att centern tog över ledningsansvaret i tre av sex kommuner. Nu höjer vi ribban, sade Sven Bergström.
	I den valplan, som stämman antog, anger centern ribbhöjden i Gävleborg till att ta minst tio nya mandat i kommunvalet, att bli näst största parti i landstinget igen och åter ta två mandat i riksdagsvalet.
	I april och maj går Gävleborgscentern ut i en förvalskampanj, i augusti och september i huvudvalskampanj.
Ny marknadsföring
	Centern kommer i årets val att ta hjälp av telemarketing, att via telefon bearbeta väljarna och sälja centerns budskap. En annan nyhet är att centern via ett telefaxnät snabbt ska kunna nå ut med information till ledande centerpartister i länet.
	Det blir mindre av traditionella grepp _ tryckt valinformation och torgmöten _ i år och mer av direktkontakt med väljarna.
	Centern kommer, förutom att kontakta väljare via telefon, att besöka skolor, arrangera "hemma-hos-möten" (housparties), fester, utställningar och "tysta torgmöten", då väljarna kan "komma till tals direkt med kandidater som finns vid bok- och fikabord".
Jörgen Bengtson



tredjeledare 940601

Centerledaren bekänner färg
	En del beskyller centerledaren Olof Johansson för att inte tala klarspråk. I en intervju med Tidningarnas telegrambyrå (TT) ger Olof Johansson klart besked i bland annat regeringsfrågan.
	Centerpartiets mål är en ickesocialistisk regering. Ett villkor för att centern ska sitta kvar i regeringen är att centern gör ett bättre val än 1991, säger centerledaren.
	I riksdagsvalet 1991 fick centern 8,5 procent, vilket var en rejäl tillbakagång från det dåliga valresultatet 11,3 procent 1988.
	Inget tyder på att centern kommer att göra ett bättre val i år än för tre år sedan. Centern har bara i undantagsfall legat över valresultatet i opinionsmätningarna. I maj-mätningarna från Sifo och Temo, som båda är gjorda efter centerns ja till EU, tappar centern väljare. I dessa två mätningar får centern i genomsnitt 6,6 procent.
	Nu blir det sannolikt ingen regering Bildt efter valet, eftersom det mesta tyder på att socialdemokraterna vinner valet. Hittills har Olof Johansson varit mycket kritisk till en regeringssamverkan med socialdemokraterna. I TT-intervjun låter det delvis annorlunda.
	Centerledaren tycker inte som Carl Bildt att alla alternativ är bättre än en s-regering.
	"Nej, det är viktigt att man är öppen för ökat samarbete. Sveriges problem är så stora att vi inte klarar av dem uthålligt med minoritetsregeringar eller konfrontation mellan blocken," säger Olof Johansson, som inte utesluter en mitten-socialdemokratisk regering.
	Regeringen Bildt är en minoritetsregering med all den osäkerhet det innebär i beslutskraft. Med tanke på Sveriges ekonomiska problem har vi inte råd med ytterligare en mandatperiod utan en regering med brett parlamentariskt stöd.






C-ledningen
lyssnar inte

	Centerns partistyrelse är för EU-medlemskap. Den föreslår att partiets extra riksstämma den 7_8 maj i Stockholm ska säga ja till svenskt EU-medlemskap.
	Det är inte förvånande att centerledningen säger ja till EU med tanke på att ledande centerpartister länge har arbetat för ett ja. Men det är utmanande och illavarslande att partiledningen säger ja innan den har lyssnat på partibasen.
Fel ta ställning nu
	Centerns partistyrelse överger med sitt ja till EU den demokratiska beredning av EU-frågan, som centern har eftersträvat. Med sitt beslut binder partistyrelsen upp partistämman innan alla distrikt har genomfört rådslag om EU eller slutfört medlemsomröstningar om EU.
	Centerpartiet har vinnlagt sig om att förankra sin EU-politik. Partiordförande Olof Johansson och partistyrelsen har väntat med att ta ställning för eller mot EU-medlemskap till dess förhandlingsresultatet var klart. De har sagt sig vilja lyssna på vad medlemmar och distrikt tycker i EU-frågan.
	Sedan några veckor finns ett färdigt förhandlingsresultat.
	Det finns däremot inte något klart besked om vad centerns medlemmar och distrikt tycker om EU-medlemskap, eftersom frågan ännu inte är färdigbehandlad i distrikten. Därför var det fel av partistyrelsen att på måndagen säga ja till EU.
Majoritet mot EU
	Fyra centerdistrikt har tagit ställning för EU, Stockholms stad, Gotland, Blekinge och Malmöhus. Ett distrikt, Sörmland, har inte tagit formell ställning, men en handuppräckning på stämman visade att en stor majoritet av ombuden sade ja till EU.
	Sex distrikt har sagt nej till EU-medlemskap, Jämtland, Gävleborg, Stockholms län, Bohuslän, Göteborg och Jönköping, varav bara ett (Jämtland) på förslag från distriktsstyrelsen.
	Fyra distrikt håller på att avsluta medlemsomröstningar om EU, Ångermanland, Medelpad, Dalarna och Kronoberg. Mycket talar för att det blir nej till EU i alla dessa distrikt.
	Resten av centerdistrikten har inte tagit ställning. Alla 29 distrikt genomför dock rådslag om EU före extrastämman _ merparten av dem först efter partistyrelsens sammanträde.
Lyssnar inte
	Vad man än tycker i sakfrågan _ ja eller nej till EU _ kan man konstatera att centerledningen har slagit dövörat till under de sista veckorna före extrastämman.
	Partistyrelsen grundar inte sitt beslut på vad sex av tio distrikt som har tagit ställning i EU-frågan säger: Nej till EU.
	Partistyrelsen struntar i att invänta resultaten av fyra medlemsomröstningar och cirka 20 återstående rådslag om EU.
	Partistyrelsen tar inte hänsyn till att flertalet av centerns väljare enligt alla opinionsmätningar säger nej till EU.
	Centerledningen kör med sitt ja till EU över distrikt och medlemmar. Därmed fjärmar den sig från gräsrötterna och förstärker den horisontella delningen av partiet. Partitoppen på riksplanet _ partistyrelse och riksdagsgrupp _ säger med två undantag vardera ja till EU, partibasen säger nej.
Medlemsomröstning
	Denna horisontella klyvning av centern är på väg att bli farlig för partiet. Den kan, för att citera Gävleborgscenterns ordförande Sven Bergström, "få förödande konsekvenser för centern som parti och folkrörelse".
	Det som kan förhindra att EU-frågan får farlig sprängkraft i centern är att extrastämman gör det partistyrelsen vägrade göra: lyssnar på rörelsen.
	Extrastämman i maj kan lyssna på två sätt. Den kan antingen ta intryck av medlemsomröstningar och distriktsstämmobeslut, vilket rimligen leder till att stämman säger nej till EU. Eller så bordlägger den EU-frågan till ordinarie stämma i juni och uppmanar distrikten att dessförinnan genomföra medlemsomröstningar i om ja eller nej till EU-medlemskap.
	Om partistyrelsen tvingar igenom ett ja till EU på stämman, lever centern farligt. Då är jag rädd att det går som en ombudsman i ett sydsvenskt centerdistrikt, där de profilerade EU-motståndarna är få, sade till mig efter partistyrelsens beslut: "Ett ja betyder att vi tappar många av våra gräsrötter."

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




teckningen 940409
TECKNINGEN
Carl Bildt, som tidigare var en hård kritiker av Sveriges Vietnam-politik, har nu som statsminister besökt Vietnam. Han har kunnat konstatera att svenska företag har ett försprång tack vare det goda rykte Sverige skaffade sig genom den politik som regeringarna Palme och Carlsson, med stöd av centerpartiet, förde under 1970- och 1980-talen. Det måste vara med blandade känslor, som Carl Bildt besökte Vietnam och Ingvar Carlsson betraktar den internationellt aktive statsministern, som på sitt sätt förvaltar arvet efter Olof Palme.







Carlssons
järngrepp

	På fredag eftermiddag var det då äntligen dags för EG/EU-debatt på socialdemokraternas kongress i Göteborg. En tillställning som i efterhand kan beskrivas som ett antiklimax.
Välregisserad
tillställning
	Många hade nog väntat sig en mycket livlig debatt med tanke på den splittring, som finns i partiet i denna fråga.
	Men ack vad de bedrog sig. Det blev istället en välregisserad tillställning, där partiordförande Ingvar Carlsson inledde med en appell för en anslutning till EG/EU. Därefter var det dags att beta av talarlistan, där varje talare fick två minuter på sig att lägga fram åsikter och argument i frågan.
	På detta sätt blev EG/EU-debatten enbart en rad trumpetstötar utan egentlig betydelse, eftersom det redan på förhand var klart att kongressen inte går till beslut i frågan. Den följde istället partiledningens linje och ajournerade detta beslut till en extrakongress, vilken ska hållas när förhandlingsresultatet ligger klart.
Partiledningen
lägger locket på
	Partiledningen behåller järngreppet om den interna EG/EU-debatten och följer därmed den långa traditionen i partiet att lägga locket på de svåra frågorna. Allt för att hålla ihop partiet och undvika splittring.
	Debatten i partiet har aldrig tillåtits ta fart, trots att det var över två år sedan Ingvar Carlsson lämnade in Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Sedan hösten samma år har samstämmiga opinionsmätningar visat att en klar majoritet av partiets väljare säger nej till svenskt medlemskap i EG/EU.
	Ingvar Carlsson har aldrig riktigt tagit detta faktum på allvar. Han har istället hänvisat till behovet av att stå fast vid tagna beslut och inte huka för misshagliga opinionsmätningar.
En splittring
blir inte aktuell
	Den interna EG/EU-kritiken är det emellertid svårare att blunda för. Inför partikongressen presenterade kritikerna i partiet en debattbok mot EG/EU. Boken heter "Det nya riket" och innehåller EG/EU-kritiska artiklar från 24 välkända socialdemokrater.
	Bland dessa kan nämnas den förre chefen för statistiska centralbyrån (SCB), Sten Johansson, författaren Per-Olof Enqvist och kvinnoförbundets ordförande Margaretha Winberg.
	Sten Johansson anser att den interna debatten hittills har varit alltför tam och hoppas att denna debattbok ska hjälpa till att sätta fart på debatten. Han tror att partiet kommer att delas upp i två fraktioner, som kommer att polariseras och i värsta fall medföra en splittring.
	Nu är det så att detta hör liksom inte till den socialdemokratiska traditionen. Därför kommer det heller inte att bli någon splittring. Partiledningen har makten och därmed alla tillgängliga instrument till förfogande för att hålla ihop partiet, till varje pris.
En ajournering för
propagandautrymme
	Ajourneringen av kongressbeslutet visar att partiledningen är mycket rädd för att släppa lös en fri och förutsättninglös debatt i denna för Sverige så avgörande fråga.
	På detta sätt utsätter partiledningen sig själva och partiet för en stor risk att drabbas av övertryck. Beskedet om en extrakongress är visserligen en ventil, men frågan är om det räcker.
	Fram till extrakongressen kommer med stor säkerhet partiledningen att köra igång den stora propagandaapparaten för att övertyga tvivlarna i partiet. Det är en taktik som är dömd att misslyckas.
	Det är bara att titta på Danmark hur det går när etablissemanget ska tala om för folk vad de ska tycka. Då kommer det förr eller senare en rekyl, eftersom medborgarna mycket väl känner av när någon vill hägna in deras tankeutrymme.
	Socialdemokratiska arbetarpartiet kommer att hålla ihop, det kommer Mona Sahlin och Ingvar Carlsson att se till. Men när det gäller medlemmarnas ställningstagande i EG/EU-frågan står de däremot ganska maktlösa.






Centerideologin
säger nej till EU

	Centerpartiet har ett komplicerat förhållande till EU-anslutning. Partitoppen säger ja till EU, partibasen och centerungdomarna (CUF) säger nej. Pragmatiska centerpolitiker kan säga ja till EU, ideologiska centerpolitiker säger nej.
EU-splittringen tydlig
på centerns förtroenderåd
	Centerns EU-splittring och motsättning mellan partitopp och partibas var tydlig på centerns förtroenderåd i måndags.
	En nästan enhällig partistyrelse-, riksdags- och regeringskör sjöng EU:s lov. En handfull distriktsföreträdare gick emot en EU-anslutning eller EU-frågans hantering inom centern.
	Den enda ledande centerpartisten som vägrar stämma in i lovsången till EU är partiordförande Olof Johansson. Han har inte vägt samman argumenten för och mot EU-medlemskap. Han vill göra detta och lyssna på stämningen i centerrörelsen innan han tar definitiv ställning.
Centern hanterar inte
EU-frågan demokratiskt
	Det är hedervärt att centerledaren vill lyssna på rörelsen innan han redovisar sin syn. Men hur mycket kommer han att höra av fotfolkets muller i EU-frågan, när centern inte hanterar frågan på demokratiskt oklanderligt? Hanteringen hittills förskräcker.
	Centern svängde, utan föregående debatt och stämmobeslut, från EG-nej till EG-ja efter s-regeringens kovändning i EG-frågan 1990.
	Centerns riksdagsgrupp har gång på gång ställt centerns beslutande organ, riksstämman och partistyrelsen, inför fullbordat faktum i EG/EU-frågan.
	När centern närmar sig det definitiva avgörandet i EU-frågan, låter inte partitoppen ja- och nej-sidan inom partiet få bereda frågan på likvärdiga villkor så som sker inom socialdemokraterna.
	Före centerns extrastämma i maj, som ska lägga fast hållningen i EU-frågan, blir det EU-konferenser i varje centerdistrikt. Med den uppläggningen konferenserna har, misstänker vi att de blir välregisserade ja-spektakel.
Centerideologer
mot EU-anslutning
	Centerns två viceordförande, Helena Nilsson och Andreas Carlgren, har länge sagt ja till EU utan egentliga reservationer.
	Ledande centerideologer, som historikern Hans-Albin Larsson och statsvetaren Roland Björnse, vilka båda har doktorerat på centerideologi, säger däremot nej till EU. Samma sak gör det ideologiskt mycket medvetna norska senterpartiet.
	Den som synar centerns ideologi och sakpolitik ser svårigheten med att förena centern och EU: Centern står för ekohumanism, EU för ensidig tillväxt. Centern står för decentralisering, EU för centralisering. Centern står för småskalighet, EU för storskalighet. Centern står för miljöhänsyn, EU för fri konkurrens. Centern står för full sysselsättning, EU för hög arbetslöshet.
	Olof Johansson ser motsättningar mellan centerideologin och EU-ideologin. Men han har ännu inte dragit den logiska slutsatsen att centern därför måste säga nej till svensk EU-anslutning.
Centern har inte fått
igenom sina fyra krav
	Det finns även starka sakpolitiska skäl för centern att säga nej till EU. Centerstämman 1993 ställde fyra oavvisliga krav, att EU-förhandlingarna "ska säkerställa att Sverige som suverän nation kan bibehålla sin alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, inte ingå i ett gemensamt försvar och stå utanför en eventuell gemensam valuta." Inget av kraven är uppfyllt.
	Förhandlingarna har inte säkerställt Sveriges suveränitet, eftersom EU-avtalet ställer EU-rätten över svensk rätt och inte har någon utträdesparagraf.
	Förhandlingarna har inte säkerställt neutralitetspolitiken, eftersom Sverige inte har begärt eller fått undantag från EU:s gemensamma handels-, utrikes- och säkerhetspolitik.
	Förhandlingarna har inte säkerställt att Sverige kan stå utanför ett EU-försvar, eftersom Sverige har lovat att inte hindra EU:s utveckling av ett EU-försvar.
	Förhandlingarna har inte säkerställt att Sverige kan stå utanför valutaunionen, eftersom Sverige inta har fått någon fördragsfäst rätt till detta som Danmark.
	En prövning av EU-medlemskapet mot centerideologin och centerkraven från stämman 1993 bör logiskt till ett EU-nej.

bildtext:
Centerns ideologi och sakpolitiska krav på EU-förhandlingarna _ som bevarad svensk suveränitet, valuta och neutralitet _ bör logiskt sett leda till att centern avvisar en EU-anslutning.







Centerja till ett
EU som inte finns

	Centerpartiets ja till EU är ett ja till ett EU som inte finns.
	Med röstsiffrorna 184 mot 92 sade centerns extrastämma i Stockholm på söndagen ja till svenskt EU-medlemskap. Det skedde efter två dagars debatt, där ja- och nej-sidan stod för hälften var av de 156 inläggen och mer än 100 replikerna.
	Stämman sade ja till EU med förhoppningen att EU ska bli något annat än vad det är. Denna hållning kommer att ge centern problem.
Centerledaren med
vision av ett grönt EU
	Centerledaren Olof Johanssons tal inför extrastämman på lördagen formade sig till en centervision av Europeiska unionen och vilken politik Sverige ska driva som eventuell EU-medlem. Han levererade en rad invändningar mot EU innan han landade på ett ja.
	Olof Johansson ställde med hjälp av nio frågor, riktade till övriga partier, centerns krav på den svenska EU-politiken:
	Sverige ska (1) utnyttja möjligheten att gå före i miljöpolitiken, (2) försöka öppna EU mot omvärlden, (3) få EU att prioritera sysselsättningsmålet framför andra ekonomiska mål, (4) självt bestämma om man vill delta i valutaunionen, (5) förstärka regionalpolitiken, (6) decentralisera beslutsfattandet i Sverige, (7) hålla fast vid offentlighetsprincipen, (8) värna alliansfriheten och (9) satsa på nordiskt samarbete.
	Mycket av Olof Johanssons linjetal gick igen i partistyrelsens yttrande över de 27 EU-motionerna till stämman, alla EU-kritiska.
Centerns EU-linje
en ny linje två?
	Olof Johanssons linje, som också blev centerstämmans, har något av kärnkraftsomröstningens linje två över sig. Centern säger ja till EU men "med förnuft".
	Problemet med en sådan linje är att den inte är trovärdig.
	Det finns bara ett EU, det realt existerande EU.
	Minst två av Olof Johanssons och partistyrelsens krav är så grundläggande att de kräver en grundlagsändring i EU för att kunna bli förverkligade. Om EU ska prioritera sysselsättningsmålet framför låginflationsmålet och Sverige ska kunna bestämma om man vill delta i valutaunionen, är det nödvändigt att först ändra Maastrichtfördraget!
	Andra centerkrav kräver majoriteter i EU eller Sverige, som inte finns eller är i sikte.
Centerstämman inte
representativ för centern
	Ett annat mycket stort problem med centerns ja-till-EU-linje är att den inte speglar väljarnas och medlemmarnas uppfattning i EU-frågan. 
	I alla opinionsmätningar säger en stor majoritet av centerns väljare nej till EU-medlemskap.
	I de distrikt som genomfört medlemsomröstningar om EU säger en stor majoritet nej (72 procent). Dessa omröstningar är av allt att döma representativa för centerväljarna i dessa distrikt.
	Opinionsföretaget Skops EU-undersökning i "Mittsverige" (Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs län), som HT presenterade i lördags, tyder på detta. I "Mittsverige" säger 74 procent av centerväljarna att de kommer att rösta nej i folkomröstningen. I medlemsomröstningarna i dessa centerdistrikt (Jämtland hade ingen) röstade lika många, 74 procent (oviktat medeltal), nej till EU!
	När två tredjedelar av ombuden på centerstämman säger ja till EU, är de inte representativa för centerns medlemmar och väljare. Bland dessa är det snarare två tredjedelar som säger nej till EU.
Fortsatt starkt
EU-motstånd i centern
	Centerns två dagar långa EU-debatt på Åsö gymnasium i Stockholm visar att det inom centern går att föra en kunnig och engagerad EU-debatt utan hårda ord. Men den visar också att centerrörelsen är djupt delad i EU-frågan och att delningen är horisontell: Partitoppen säger ja till EU, partibasen nej.
	Denna delning var tydlig på stämman i Stockholm. Parti- och distriktsstyrelseföreträdare, riksdagsledamöter och kommunalråd talade för EU-medlemskap, partimedlemmar utan toppostioner på riks- eller distriktsnivå talade mot medlemskap.
	Partitoppens ja till EU kommer inte att göra partibasen till EU-anhängare. EU-motståndet kommer att vara fortsatt starkt, men frågan är om EU-motståndarna i centern kommer att kanalisera sitt politiska engagemang inom eller utom centern.
	
bildtext
Här röstar partiordförande Olof Johansson och andre vice partiordförande Andreas Carlgren ja till EU på centerns extrastämma i Stockholm. De säger ja trots att centerväljarna säger nej, vilket kommer att ge centern problem. Ett annat problem är att centerstämman sade ja till ett EU som inte finns.




andraledare 931123

Centern enad mot Öresundsbron

	Det har på sistone förekommit en del spekulationer om att centerpartiet skulle vara oenigt i fråga om Öresundsbron. Första vice partiordförande Helena Nilssons klarspråk förra veckan fick en del att tala om en spricka i partiledningen.
	Det finns inga delade meningar i centern om bron. Partiets högsta beslutande organ mellan riksstämmorna, förtroenderådet, ställde sig i måndags bakom partiledningen och den arbetsordning miljöminister Olof Johansson har i fråga om miljöprövning av Öresundsbron.
	Det fanns inte ett enda förtroenderådsombud, som ville att centern skulle säga ja till bron eller acceptera att bli överkörd i regeringen. Det var ett enigt förtroenderåd, som gav centerledaren och miljöministern sitt stöd i den fortsatta hanteringen av brofrågan.
	Centerrörelsen står enad och stark i brofrågan. Centern är säker på att vinna sin sak, att regeringens formella miljöprövning och reella kostnadsprövning av Öresundsbron ska stoppa den. Remissvaren, som ska ligga till grund för regeringens miljöprövning, talar för ett nej.
	Gävleborgscenterns distriktsordförande Sven Bergström är nöjd med förtroenderådets klara hållning. Han säger till HT att "efter remissrundan finns det ingen saklig grund för att säga ja till bron".
	Det är en riktig bedömning. Vi är övertygade om att regeringens föredragande statsråd, Olof Johansson, kommer till samma slutsats. Efter måndagens förtroenderåd är det uteslutet att centern skulle välja bort miljön och säga ja till den föreslagna bron.
	När Olof Johansson är färdig med beredningen av Öresundsbron i regeringen, har Carl Bildt att välja. Om han väljer Öresundsbron och därmed väljer bort miljön, väljer han också att spräcka regeringen.






Centern har
regeringsnyckeln

	Det blir mindre av polsk riksdag i Polens nya riksdag, men det blir rörigt nog med minst sex partier, där det största bara har stöd av en femtedel av väljarna.
	Trösten är att det var värre förr. I det avgående parlamentets andra kammare, sejmen, finns hela 29 partier eller grupper.
Polackerna
mot nyliberalism
	Polackerna var det första folket i Östeuropa, som gick till fria parlamentsval och röstade bort kommunisterna. En serie regeringar tog vid, flertalet med en nyliberal ekonomisk politik på programmet.
	Missnöjet mot den förda ekonomiska politiken, en ekonomisk chockterapi, är utbrett, framför allt på landsbygden och i ekonomiskt svaga grupper. Därför förväntade sig alla en tydlig mitten- och vänstervridning i söndagens val till sejmen (andra kammaren) och senaten (första kammaren).
	Så blev det också. Väljarna röstade _ precis som i Norge förra veckan och delvis som i Hamburg i helgen _ för gröna partier, mitten- och vänsterpartier, mot nyliberala partier och högerpartier.
	En annan förlorare i sejmenvalet är president Lech Walesa, vars nybildade parti BBWR med nöd och näppe klarade valspärren.
Vänstern och centern
vinnare i Polens val
	Demokratiska vänsteralliansen (SLD) är sejmenvalets vinnare med cirka 21 procent av rösterna. SLD är en bräcklig valallians, där det tidigare kommunistpartiet är tongivande.
	Polska folkrörelsepartiet (PSL), ofta kallat Bondepartiet, är valets andra segrare med cirka 15 procent av rösterna. PSL är ett progressivt mittenparti, som står svenska centerpartiet nära.
	Demokratiska unionen (UD) får cirka 11 procent. Liberala UD är största parti i premiärminister Hanna Suchockas regering.
	Arbetarunionen (UP) blir med cirka 7 procent fjärde parti. UP är ett vänsterparti med rötter i Solidaritets vänsterflygel.
	Högerpartiet Konfederationen för ett oberoende Polen (KPN) får cirka 6 procent.
	Partilösa blocket för stöd till reformpolitiken (BBWR), president Walesas parti, klarar precis valspärren på 5 procent.
	Några minoritetspartier kommer också in i sejmen.
Många väljare
utan representation
	Det är möjligt att ytterligare partier tar plats in i sejmen. Det officiella slutresultatet kommer först mot slutet av veckan.
	Sannolikt kommer också Demokratiska vänsteralliansen (SLD), som är en brokig och bräcklig valallians av 28 partier, att spricka.
	Det nya valsystemet, med valspärr på fem procent för partier och åtta procent för valförbund, gör att många väljare står utan representation i den nya sejmen. Detta kombinerat med ett lågt valdeltagande (51 procent) är ett demokratiskt problem, men valspärrar var nödvändiga för att ge Polen politisk stabilitet.
	Av sejmens 460 platser får SLD preliminärt 173, PSL 128, UD 69 och UP 42 mandat. Övriga partier delar på 48 mandat.
Polska centern
i nyckelställning
	De tidigare regeringarna har fört en socialt okänslig politik, som väljarna har röstat bort. Det betyder dock inte att väljarna har röstat för att återinsätta kommunisterna i makten eller återupprätta den polska folkrepubliken.
	Väljarna har _ genom att rösta på mitten- och vänsterpartier som PSL, Demokratiska unionen och Arbetarunionen _ röstat för ekonomiska reformer men i långsammare takt och med bättre socialt skyddsnät än i dag.
	President Walesa har låtit första budet att bilda regering gå till SLD-ledaren. Han får knappast majoritet i sejmen för en SLD-ledd regering. Det är PSL, centerns polska systerparti, som sitter med nyckeln till regeringen.
	Det bästa för Polen vore om PSL, Arbetarunionen och Demokratiska unionen bildade regering. Dessa partier bör kunna föra en ekonomisk reformpolitik, som fortsätter att ge Polen hög tillväxt (cirka fyra procent 1993, högre än i något annat land i Europa) men samtidigt ger polackerna ett bättre socialt skyddsnät.

bildtext:
President Lech Walesa har fått ett nytt parlament, som är mindre splittrat än tidigare. Polens motsvarighet till svenska centern, PSL, sitter efter valframgången med nyckeln till regeringsmakten.




Centern kan
inte säga ja

	Centerpartiet håller något av en ödesstämma denna helg. På dagordningen står frågan om EU-medlemskap. Men den rymmer också frågor om centerns interndemokrati, ideologi och framtid.
	Frågan om EU-medlemskap har en sprängkraft i centern som ingen annan fråga. Den delar centern horisontellt: partitoppen på riks- och distriktsnivå säger ja till EU, partibasen säger nej.
Demokratiskt dåligt
	Centerns partistyrelse har under lång tid hanterat EU-frågan demokratiskt korrekt: Partitoppen har velat avvakta resultatet av Sveriges EU-förhandlingar och centerdistriktens hantering av EU-frågan.
	Men under mars_april gjorde partitoppen avsteg från denna demokratiska hållning.
	Först godkände partistyrelsen Sveriges förhandlingsresultat, trots att det inte var helt klart och trots att förhandlingarna inte hade säkerställt centerns krav.
	Sedan sade partistyrelsen ja till EU, trots att cirka två tredjedelar av distrikten ännu inte hade genomfört det EU-rådslag som styrelsen sade sig vilja lyssna till, trots att flertalet distrikt som hade tagit ställning i EU-frågan hade sagt nej och trots att fyra av fem distrikt var mitt uppe i medlemsomröstningar om EU.
C slog dövörat till
	Centerns partistyrelse levde i sitt EU-beslut inte upp till sitt tal om "förankrad politik" och sitt löfte att lyssna på rörelsen i EU-frågan.
	När partistyrelsen hörde eller anade ett nej, slog den dövörat till och sade ja. Detta förhållningssätt är farligt, inte minst när opinionsmätningarna visar att de fem medlemsomröstande distrikten väl speglar centerväljarnas EU-uppfattning.
	I dessa distrikt röstade 72 procent nej och 28 procent ja till EU (oviktat medelvärde). I SCB:s senaste EU-mätning _ som är så omfattande (7 496 personer) att det är meningsfullt att analysera centerrösterna i detalj _ säger 77 procent nej till EU-medlemskap och 23 procent ja av dem som har bestämt sig i EU-frågan.
Inga krav uppfyllda
	Centerstämman 1993 ställde fyra krav på Sveriges EU-avtal. Det skulle "säkerställa" Sveriges suveränitet, neutralitetspolitik och rätt att stå utanför ett EU-försvar och valutaunionen.
	Inga av kraven är uppfyllda.
	Suveräniteten är inte säkerställd, eftersom EU-avtalet och EU-fördragen inte ger Sverige rätt att lämna EU, gör att EU-rätten gäller före svensk rätt, att EU-lagar får direktverkan i Sverige och att EU har ensamrätt att representera utåt inom fördragsområdet.
	Neutralitetspolitiken är inte säkerställd, eftersom Sverige fullt ut accepterar EU:s handels-, utrikes- och säkerhetspolitik.
	Rätten att stå utanför ett EU-försvar är inte säkerställd, eftersom Sverige har lovat EU att inte hindra utvecklingen av ett EU-försvar och det i längden är omöjligt för en delstat i en union att stå utanför ett unionsförsvar.
	Rätten att stå utanför valutaunionen (EMU) är inte säkerställd, eftersom EU:s ekonomiska och monetära union automatiskt träder i kraft 1999 och Sverige inte har fått någon fördragsfäst rätt att säga nej till EMU som Danmark.
Ideologiskt nej
	Centerns ideologi talar också för ett centernej till EU.
	Centern står för decentralisering, småskalighet, ekohumanism, kretslopp och full sysselsättning. EU står för centralisering, storskalighet, ensidig tillväxt och hög arbetslöshet.
	Hans Albin Larsson, som är en av centerns ledande ideologer, säger på centerideologisk grund nej till EU. Ett decentralistiskt parti som centern kan inte säga ja till ett centralistiskt samhällssystem som EU.
	"Ett decentralistiskt parti som aktivt verkar för en långtgående centralisering punkterar sig självt. Det ideologiska nervsystemet sätts ur spel", skrev Hans Albin Larsson i en HT-artikel i veckan.
Logiskt med c-nej
	Mot bakgrund av centerideologins, centerdistriktens och centerväljarnas nej till EU och EU:s nej till centerkraven (i den mån Sverige har ställt dem i förhandlingarna), var det fel av centerns partistyrelse att säga ja till EU.
	Det logiska hade varit att säga nej eller lägga två förslag till stämman, ett nej- och ja-förslag, och utan pekpinnar överlåta åt ombuden att fatta beslut. Ett annat alternativ hade varit att skjuta på beslutet och använda mellantiden till att genomföra medlemsomröstningar i EU-frågan i distrikten.
	Nu gäller det för stämman att korrigera partistyrelsens kurs, så att centern, med Hans Albin Larssons ord, inte får ett "ideologiskt ryggmärgsbrott", som sätter det ideologiska nervsystemet ur spel.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







Centern
lever farligt

	Det blev inget ja till Öresundsbron men inte heller något nej. Det blev ett nytt uppskov och fortsatt miljöprövning.
	Regeringsbeslutet är en seger för bromotståndarna och dem som vill följa gällande miljölagar. Men det är ingen definitiv seger. Miljöprövningen av Öresundsbron kommer tids nog åter att landa på regeringens bord.
Beslutet går att
tolka på olika sätt
	Torsdagens brobeslut i regeringen är en snårig kompromiss, som går att tolka på olika sätt.
	Broanhägarna ser beslutet som en seger, i praktiken ett fördröjt ja, och ett absolut löfte från centerpartiet att sitta kvar i regeringen vid ett senare ja.
	Bromotståndarna ser beslutet som en seger, ett fördröjt nej, som ger centern möjlighet att hoppa av regeringen vid ett framtida ja.
	Hur det går vet ingen med säkerhet. Vi sitter inte med något facit i händerna, bara ett pressmeddelande från regeringen. Det går att tolka på olika sätt, vilket kommentarer från inblandade parter speglar.
Framgång för centern att
det inte blev ja till bron
	För centern och Olof Johansson är det naturligtvis en framgång att det inte blev ett ja till bron i regeringen den 13 januari.
	För moderata samlingspartiet och Carl Bildt är beslutet att skjuta på avgörandet och skicka tillbaka ärendet till brokonsortiet och vattendomstolen ett nederlag. Så sent som i onsdags vägrade Carl Bildt att låta vattendomstolen pröva broärendet på nytt; han deklarerade i TV att "bron kommer att byggas".
	Nu blir det en förnyad miljöprövning av bron, som kommer att prövas mot främst vattenlagen. Innan regeringen kan pröva ärendet på nytt, ska det svensk-danska brokonsortiet komplettera broansökan och den svenska vattendomstolen yttra sig på nytt. Regeringen kräver att nollösningen _ det vill säga oförändrad vattengenomströmning genom Öresund _ "kan säkerställas".
	Detta kommer att ta tid, sannolikt cirka ett halvår, vilket betyder att ärendet kan hamna på regeringens bord i valrörelsen. Den praktiska konsekvensen av detta kan bli att regeringen inte fattar något beslut om Öresundsbron före valet den 18 september.
Farligt om centern
ger upp miljö mot makt
	Nästan alla tolkar regeringsuppgörelsen som att centern har lovat att sitta kvar i regeringen även vid ett ja. Det är inte sant.
	Regeringen rekommenderar möjligen centerns statsråd att sitta kvar i regeringen vid ett ja-beslut men reservera sig mot detta. Detta är dock inget löfte från centerns sida, vilket centerns första vice partiordförande Helena Nilsson markerade på torsdagskvällen.
	Det kan alltså bli regeringskris _ med fördröjning.
	Den förnyade beredningen kommer att mynna ut i ett ja eller nej, som regeringen ska ta ställning till. Det är fortfarande en öppen fråga hur det går i sak- och regeringsfrågan.
	Avgörandet ligger ytterst hos statsminister Carl Bildt (m) och miljöminister Olof Johansson (c).
	Tiden, remissvaren, folkopinionen, miljön och ekonomin talar mot bron och för centerns linje. Under beredningens gång gäller det för centern att hålla fast vid den strikta miljöprövning, som det centerledda miljödepartementet hittills har gjort.
	Om centern på slutspurten ger upp miljön för makten _ det vill säga sitter kvar i regeringen vid ett ja till en miljöfarlig bro _ lever centern farligt.

bildtext:
Centerledaren och miljöministern Olof Johansson har stoppat bron tills vidare. Miljöprövningen av broförslaget fortsätter. Brofrågan hamnar förr eller senare på regeringens bord igen. Då gäller det för centern att hålla fasta vid en strikt miljöprövning och inte ge upp miljön för makten. Om centern gör det, är partiet illa ute.




Centern
lever farligt

	Efter sitt ja till EU lever centerpartiet farligt. Risken är stor att partitoppen med sitt ja-till-EU-beslut stöter bort nya medlemmar, passiviserar gamla och får andra att överge centern.
	Risken är stor att partistämmans EU-ja försvagar centern som parti och gör att det får svårt att mobilisera fotfolket i valarbetet.
Ja på c-stämman
	Centerstämman röstade med stor majoritet för EU-medlemskap. 67 procent (184 ombud) sade ja till EU och 33 procent nej (92 ombud). Många tror kanske att den stora övervikten för ja speglar stämningen inom centern.
	Inget kunde vara mer fel.
	Inget tyder på att centerns medlemmar och väljare är för EU-medlemskap. Tvärtom så visar medlemsomröstningar och opinionsmätningar en helt annan bild av EU-opinionen i centerpartiet: en klar majoritet säger nej till EU-medlemskap.
Inte representativ
	Centerns EU-beslut speglar inte vad centerns medlemmar och väljare tycker om EU. Centerstämman är inte representativ för centern i EU-frågan.
	Enligt de medlemsomröstningar som fem centerdistrikt har genomfört säger en stor majoritet av medlemmarna nej till EU. I Ångermanland, Medelpad, Gävleborg, Dalarna och Kronoberg sade 72 procent nej och 28 procent ja (oviktat medelvärde).
	På extrastämman röstade ombuden från dessa distrikt för EU-medlemskap! 56 procent (24 ombud) sade ja till EU och 44 procent (19 ombud) nej.
	Ombud bör inte ha bundna mandat, men deras åsikter bör spegla dem de företräder, annars fungerar inte demokratin.
	Ombuden på centerstämman bevisade att den representativa demokratin inte fungerar i centern i EU-frågan. Allra värst var det i Dalarna, där nio av tio ombud röstade ja, trots att bara 26 procent röstade ja i medlemsomröstningen. Här blev en 74-procentig medlemsmajoritet en tioprocentig stämmominoritet.
Nej blir till ja
	Endast Gävleborg hade ombud som speglade medlemmarnas EU-syn. Här röstade åtta av elva ombud nej och tre ja, vilket innebär att 73 procent röstade nej, exakt lika stor andel som i medlemsomröstningen.
	Enligt alla opinionsmätningar säger en majoritet av centerns väljare nej till EU. I förra veckans Skop-undersökning, som täcker in de fyra "mittsvenska" länen Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Kopparberg, säger 74 procent av centerväljarna nej.
	Denna undersökning genomfördes den 7_13 april, ungefär samtidigt som alla "mittsvenska" centerdistrikt utom Jämtland genomförde medlemsomröstningar om EU. I dessa sade 74 procent (oviktat medelvärde) av centermedlemmarna nej till EU!
	De centerdistrikt som har genomfört medlemsomröstningar om EU ligger alltså i fas med centerväljarna. Ändå slår denna medlemsopinion inte igenom på riksstämman.
Vad gör c-toppen?
	Den som jämför olika opinionssiffror om EU och centern med röstsiffrorna på centerm riksstämma ser att ja-sidans två tredjedelsmajoritet på stämman är ungefär omvänt proportionell mot centerväljarnas uppfattning.
	I Gävleborg fungerade den representativa demokratin. I andra distrikt havererade den. Detta borde bekymra partitoppen.
	Klyftan mellan partitopp och partibas i EU-frågan är ett demokratiskt problem för centern. En horisontell klyvning av ett folkrörelseparti i en viktig fråga kan bli farlig.
	Vad ska centerväljarna göra i riksdagsvalet den 18 september om de inte vill lägga sin röst på en lista med en EU-anhängare på första plats och det inte finns något annat c-alternativ?
	Vad ska centermedlemmarna som säger nej till EU göra i valrörelsen?
	Centerns EU-motståndare väntar på ett svar från partitoppen.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




brev till Gefle Dagblads ledarsida 940526

Centern naturligt val för flesta
	Gefle Dagblad kommenterar i en underledare den 25 maj ("Alternativ för centerröster?") den hållning som Hudiksvalls Tidning och Hälsinglands Tidning (HT) har i synen på Europeiska unionen (EU), centerpartiet och miljöpartiet de gröna.
	HT och dess chefredaktör är inte motståndare till EU utan till svenskt och nordiskt EU-medlemskap. Vidare är motståndet mot EU-medlemskap starkt inom centern långt utanför Gävleborgs län, enligt både opinionsmätningar och medlemsomröstningar i centern. GD har alltså fel, när tidningen påstår att HT "är motståndare till EU" och antyder att EU-motståndet i centern är begränsat till norra Hälsingland.
	GD:s underledare kommenterar en huvudledare i HT om miljöpartiets kongress. I denna ledare ("Miljöpartiet har riksdagsvittring") skriver HT att miljöpartiets ambition att profilera sig som ickesocialistiskt EU-motståndarparti "bör locka en del centerpartistiska och borgerliga EU-motståndare att lägga sin röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval."
	Av detta drar GD slutsatsen att HT "håller alltså fram miljöpartiet som ett alternativ till centern. Det är så nära splittring som man kan komma."
	HT försöker inte splittra centern och vi framhåller inte miljöpartiet som ett alternativ till centern. Däremot konstaterar vi, precis som andra kommentatorer i och utanför centerleden har gjort, att centern är delad i EU-frågan och att om EU-motståndare inom centern och andra ickesocialistiska partier kan komma att rösta på miljöpartiet om det är enda ickesocialistiska parti som avvisar EU-medlemskap.
	Centerpartiet är delat i EU-frågan, liksom alla partier. Inom de fem etablerade ja-till-EU-partierna finns formella nej-organisationer (c, s och kds) eller grupperingar kring kända EU-motståndare (m och fp).
	Problemet är att så få av ja-partierna erkänner denna delning och gör något för att låta nej-röstarna i partiet kanalisera sitt motstånd mot en EU-anslutning även i riksdagsvalet.
	Centern erbjuder delvis denna möjlighet. I 7 av 29 riksdagsvalkretsar finns möjlighet att välja mellan centervalsedlar med en EU-anhängare eller EU-motståndare i topp. Centern ger väljarna denna valfrihet i följande valkretsar: Jämtland, Dalarna, Uppsala, Jönköping, Södra Älvsborg, Halland och Malmöhus södra.
	I Gävleborg finns inte denna möjlighet, trots att 73 procent av centerns medlemmar i länet sade nej till EU-medlemskap i en medlemsomröstning tidigare i år och trots att lika många av centerns väljare sade nej i den Skop-undersökning som genomfördes i april i år.
	Det är av flera skäl 
viktigt att väljarna får möjlighet att vä valmöjlighet är viktig av flera skäl.
	För det första är centerns riksdagsgrupp inte representativ i EU-frågan _ endast en ledamot säger nej till EU-anslutning. Om centerväljarna kan välja en valsedel som speglar den egna uppfattning i EU-frågan, blir riksdagen mer representativ.
	För det andra är riksdagen inte representativ i EU-frågan. Om EU-motståndarna får flera möjligheter att rösta på en nej-valsedel än den miljöpartiet och vänsterpartiet erbjuder, stärker det folkstyret.
	För det tredje ska riksdagen efter folkomröstningen hantera utslaget. Det är då viktigt att det finns riksdagsledamöter som är EU-motståndare. Vid ett nej kan de på ett trovärdigt sätt förvalta detta och se till att resultatet inte blir förfuskat som i folkomröstningen om kärnkraft. Vid ett ja kan de bland annat bevaka att riksdagen inte ger ifrån sig mer makt till EU än absolut nödvändigt.
	Problemet är att i merparten av 
	I 
	HT:s EU-motstånd ligger alltså väl i fas med centerns väljare och medlemmar. Problemet är att centerns ledning inte är representativ för centern.
Jörgen Bengtson
chefredaktör Hudiksvalls Tidning och Hälsinglands Tidning




andraledare 931116

Centern näst största parti

	Centerpartiet fortsätter att växa och locka till sig nya väljare på en rakryggad EU-kritik och grön centerpolitik _ i Norge.
	Den senaste opinionsmätningen från Norsk Gallup, publicerad i norsk senterpress i helgen, visar att senterpartiet har gått om höyre som Norges näst största parti. Sentern har bättrat på sitt sensationellt goda valresultat från den 13 september 1993, då sentern ökade från 6,5 till 16,8 procen.
	Gallupmätningen ger senterpartiet rekordhöga 19,2 procent (+2,4 procentenheter jämfört med valet). Höyre får 16,6 (-0,4), arbeiderpartiet 38,2 (+1,3) och kristelig folkeparti 6,4 procent (-1,5). Förändringarna för övriga partier är under en procentenhet.
	En del befarade att senterpartiet skulle förlora i popularitet efter valet, när det vände arbeiderpartiet ryggen i förhandlingarna om nästa års statsbudget och därmed riskerade att hamna vid sidan av det politiska skeendet. Detta ger dock för senterns del inget negativt utslag i Norsk Gallups mätning.
	Arbeiderpartiets nya samarbetspartner, kristelig folkeparti, går däremot bakåt. Det kan dock lika mycket bero på att krf var en av valets förlorare som att väljarna är tveksamma till ap-samarbetet.
	Stortingsvalets vinnare, senterpartiet och arbeiderpartiet, fortsätter att skörda valframgången. Det beror delvis på ett känt valsociologiskt fenomen, att stödet efter ett val ökar för vinnande partier, men också på att sentern har kommit i rampljuset som aldrig förr och att partiet har en skicklig ledare i Anne Enger Lahnstein.
	Senterpartiet stormade in i stortinget i september med tre gånger flera mandat än i föregående val. Det räcker till representation i alla utskott och till presidieposter i flera av dem. När Nordiska rådet hade sin session i Mariehamn förra veckan, hade senterpartiet tre ordinarie ledamöter mot tidigare bara en.
	Valframgången ger sentern bättre möjligheter än tidigare att nå ut med sitt EU-kritiska, decentralistiska och ekopolitiska budskap. Kombinationen tydlig grön politik, skicklig marknadsföring av centerpolitiken och bra ledarskap ger gott resultat.




Centern till val med ungdomslista

	I november förra året beslutade centerpartiet i Hudiksvall, efter ingående diskussion, att gå till val med en lista i kommunvalet. På centerkommunkretsens årsstämma i Bricka på tisdagskvällen beslutade partiet utan debatt att också gå till val med en speciell ungdomslista!
	Enligt vad HT känner till är det första gången i Hudiksvalls historia, som ett parti går ut med en särskild ungdomslista i valet till kommunfullmäktige. Särskilda ungdomslistor har däremot förekommit i andra kommuner och i riksdagsvalet i Gävleborgs län 1991.
	Centerns ungdomslista i Hudiksvall har kandidater i åldern 21 till 29 år från alla kommundelar, sammanlagt nio killar och sex tjejer.
	I topp på ungdomslistan står Joakim Larsson, Tord Bergström och Veronika Larsson.
Femton ungdomar
	Ungdomslistan omfattar 15 kandidater, hälften så många som på den vanliga centerlistan:
	1. Joakim Larsson, Näsviken, 2. Tord Bergström, Bjuråker, 3. Veronika Larsson, Forsa, 4. Roger Groth, Hudiksvall, 5. Viktoria Persson, Delsbo, 6. Håkan Jonsson, Delsbo, 7. Lena Hägglund, Njutånger, 8. Thomas Wiberg, Forsa, 9. Monica Andersson, Enånger, 10. Tomas Persson, Delsbo, 11. Kristina Nylander, Näsviken, 12. Johannes Persson, Forsa, 13. Ulrik Ohlin, Delsbo, 14. Ulrik Jonasson, Delsbo, och 15. Helena Holm, Näsviken.
	Två av ungdomskandidaterna finns också på valbar plats på centerns ordinarie kommunlista. Joakim Larsson står på tionde plats och Tord Bergström på elfte.
"Väldigt roligt"
	Centerungdomarna (CUF) är nöjda med att de har fått de vuxnas stöd för en egen lista och för att driva en ungdomsprofilerad valrörelse. Alternativet hade varit en spränglista.
	Nu rådde full enighet om att komplettera "vuxenlistan", som har Sven Bergström och Marianne Ahlqvist som toppnamn, med ungdomslistan.
	Vad säger Sven Bergström, förstanamn på "vuxenlistan", om att få en konkurrerande centerlista i valet?
	_ Utmärkt, det är jättebra. Ungdomslistan kommer att bli en kick för både CUF-arna och oss andra, säger han.
	_ Det är väldigt roligt att vi har ungdomarna med oss. Vi kommer att ta många extra röster med hjälp av ungdomslistan, säger centerkretsens ordförande Sylvia Bodin.
MInst två mandat
	_ Vi räknar med att ta minst två mandat, säger Tord Bergström, tvåa på ungdomslistan.
	_ Fyra mandat bör vi klara av, kontrar Håkan Jonsson, en annan av ungdomslistans kandidater.
	Frågan är då vad centerungdomarna ska driva för frågor. På detta ger de ännu inte helt färdigkläckta ungdomspolitikerna svävande svar. Diskussion pågår inom CUF. CUF-arna kommer under våren att arbeta fram ett konkret ungdomsprogram, som de ska gå till val på.
	Thomas Wiberg, en av de ledande krafterna bakom ungdomslistan, lovar i alla fall mer färg och fart på valrörelsen.
Kräver nytt badhus
	Han pekar på några ungdomsfrågor, som kommer att stå högt på önskelistan: Nytt badhus i Hudiksvall, fritidsgårdar i Hudiksvall och gångtunnel under vägen vid skolan i Ede.
	Vad är CUF-arna missnöjda med i kommunen?
	_ Jag tycker att kommunen borde satsa mer på arbete åt ungdomar. Allt är bättre än att gå arbetslös, säger Håkan Jonsson och pekar därmed på ytterligare en angelägen fråga.
	_ Bussförbindelserna mellan glesbygden och Hudik är för dåliga, säger Thomas Wiberg och för upp en femte punkt på önskelistan.
	Vi får se hur det går med CUF-arnas krav. I badhusfrågan får centerungdomarna i alla fall mothugg av kommunalrådet Marianne Ahlqvist (c). Hon säger att kommunen "inte har råd med ett nytt badhus på lång tid", även om hon tycker att det skulle vara trevligt med ett badhus modell Sandviken. "Men det kostar 80 miljoner kronor", skyndar hon sig att tillägga.
Jörgen Bengtson

bildtext:
Joakim Larsson från Näsviken toppar den särskilda ungdomslista, som centern överraskande har beslutat att gå ut med i höstens kommunval.







Centerpartist
ny statsminister

	Centern tog hem spelet. Centerledaren tar över statsministerposten från moderaterna.
	På onsdagen blev det klart att centerpartisten Waldemar Pawlak från PSL tar över som regeringschef i Polen efter den moderata politikern Hanna Suchocka. PSL snuvar därmed valets största parti, Demokratiska vänsteralliansen (SLD), på statsministerposten.
	Polens nya regering blir en center-vänsterregering bestående av Polska folkrörelsepartiet (PSL), även kallat Bondepartiet, och Demokratiska vänsteralliansen, där reformkommunisterna ingår.
	Det blir alltså en regering med kommunister i, vilket inte är bra, men ingen katastrof. Regeringen får en stark centerledning.
Inte längre
polsk riksdag
	Den 34-årige bonden, ingenjören och PSL-ledaren Waldemar Pawlak kan luta sig mot en stabil parlamentarisk majoritet. PSL och SDL har 303 av 460 platser i sejmen, parlamentets andra kammare, och hela 73 av 100 platser i senaten (första kammaren).
	Waldemar Pawlak vet samtidigt att han sitter på en utsatt post. Polen har avverkat många statsministrar sedan landet blev en demokrati. Han prövade på jobbet förra året, men splittringen i sejmen gjorde att han bara fick sitta 33 dagar.
	Polens nya regering har en helt annan stabilitet än både Pawlaks förra regering och den avgående regeringen Suchocka, eftersom den består av två partier med stöd av två tredjedelar av ledamöterna i sejmen.
	Den nya stabiliteten kan Polen tacka sitt nya valsystem för. Valspärren på fem procent för partier och åtta procent för valförbund minskade antalet partier eller grupper från 29 till 6.
	Polens riksdag är inte längre en polsk riksdag.
PSL stabil centerkraft
i Polens nya regering
	Den stabila kraften i regeringen Pawlak är PSL, ett grönt och progressivt mittenparti som står svenska centerpartiet nära. PSL är inte ett kommunistiskt belastat parti, som en del påstår. PSL var i exil och inom det av kommunistregimen tillåtna landsbygdspartiet ZSL bärare av den demokratiska traditionen under mer än 40 års kommunistiskt förtryck i Polen.
	Det större av de två regeringspartierna, Västeralliansen, är en mer instabil kraft. SLD är ett brokigt och bräckligt valförbund, där det reformerade kommunistpartiet SDRP är starkast men bara ett av 28 partier. SDRP kallar sig numera socialdemokratiskt, predikar marknadsekonomi och är inget hot mot demokratin.
	SLD-ledaren Aleksander Kwasniewski kommer knappast att kunna hålla ihop sitt valförbund under hela valperioden. Det mest sannolika är att SLD med tiden splittras i flera partier.
Stora förväntningar
Svårt för nya regeringen
	I parlamentsvalet markerade polackerna att de har fått nog av nyliberal chockterapi. Det sociala priset för denna politik är högt: nästan tre miljoner polacker är utan arbete, bönderna är oerhört hårt pressade, det sociala skyddsnätet har stora hål.
	PSL, Vänsteralliansen och Arbetarunionen (UD) _ det senare partiet är sprunget ur fackföreningsrörelsen Solidaritets vänsterflygel _ vann valet på att kritisera denna politik. Det gör att förväntningarna på dem och regeringen Pawlak är stora.
	Svårigheten för den nya regeringen är att fortsätta ställa om ekonomin från planekonomi till marknadsekonomi men göra det på ett sätt som ger mindre negativa sociala följder än hittills. 
Centerledaren Pawlak
bör kunna bli långlivad
	Waldemar Pawlak vill fortsätta att privatisera och marknadsanpassa ekonomin men inte till vilket pris som helst. Han är inte domgatisk som de nyliberalt dominerade regeringarna var. Han ser privatisering som ett medel att effektivisera ekonomin, inte som ett mål i sig.
	Waldemar Pawlak har med sin jordnära förankring, politiska skicklighet, sociala politik och stora valframgång i ryggen _ PSL ökade från 52 till 132 mandat i sejmen och fick 36 av 100 mandat i senaten _ bättre möjligheter än sina företrädare att regera Polen. Han bör bli mer långlivad än dem.
	Lätt blir det inte. Men Pawlak har ungdomlig energi och ett enat parti bakom sig, vilket underlättar.

bildtext:
Centerledaren Waldemar Pawlak (bilden) blir Polens nya statsminister efter Hanna Suchocka. Han snuvar därmed valets segerherre, reformkommunisten och SLD-ledaren Aleksander Kwasniewski, på valkonfekten: regeringschefsposten.


kyrkligt

Centertopp till Delsbo

	Under måndagen kommer företagarfrågor att stå i centrum, när finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson (c), Gammelstad, besöker kablageföretaget Connecto i Delsbo och bröderna Jan-Erik och Olle Jonssons lantbruk i Krusänga. På kvällen blir det offentligt möte i bygdegården i Delsbo på temat "Ut ur krisen".
	Småföretagare är särskilt inbjudna till kvällens möte, där Per Ola Eriksson kommer att ge centerpartiets syn på hur bland annat ökat småföretagande ska sätta fart på Sverige.
	Mötet kommer inte bara att handla om företagande och ekonomi. Det finns även utrymme för annat. Kanske bränner det till i EG/EU-frågan. Per-Ola Eriksson, som också är centerns gruppledare i riksdagen, är känd som en av centerns varmaste anhängarna av EG-medlemskap. En av partiets skarpaste EG-motståndare, Gävleborgscenterns ordförande Sven Bergström, Forsa, kommer att finnas på plats i bygdegården.


andraledare 931018

Clintons dilemma i Haiti

	Det kaotiska läget i Haiti har blivit ännu en brännande utrikespolitisk angelägenhet och prövning för USA och dess president Bill Clinton. I dag härskar militären i Haiti. Efter kuppen 1991 mot den demokratiskt valde presidenten Jean-Bertrand Aristide har styret i landet degenererat till något, som närmast kan liknas vid anarki.
	Situationen är ohållbar och militärregimen har skrivit under en överenskommelse med USA och FN att låta den demokratiskt valde presidenten att få återinträda på sitt ämbete. Från och med den 15 oktober ska den haitiske kuppgeneralen Raoul Cedras lämna plats för Aristide.
	Mycket talar nu för att militärregimen kommer att nonchalera denna överenskommelse. I detta läge har Bill Clinton hamnat i ännu ett svårt dilemma. Ska han, den motvilliga hemmaopinionen till trots, agera kraftfullt för att rensa undan och göra plats åt Aristide?
	Clintons agerande hittills visar att han är beredd att uppfylla sina löften om att återupprätta demokratin i Haiti. Detta trots den hårda kritiken inte minst från kongressen mot att engagera USA i ytterligare stora och dyrbara militära operationer.
	Många befarar att Haiti ska bli ett nytt Somalia. Detta är emellertid inte troligt eftersom Haiti befinner sig på USA:s bakgård till skillnad från Somalia. När hotet och konflikten finns i den direkta omgivningen blir med automatik insatsen större.
	Dessutom har Clinton en möjlighet att tysta ned det ständiga bakgrundsbruset om hans utrikespolitiska oförmåga. En tredje orsak att ingripa kraftfullt är att det finns ett demokratiskt alternativ, som Clinton har förbundit sig att stödja.
	Clinton har stora möjligheter att med en lyckad insats i Haiti vända den negativa hemmaopinionen mot ett fortsatt engagemang i Somalia och ett kraftfullt ingripande i Bosnien.



teckningen 940604
TECKNINGEN
I morgon har ny demokrati extrastämma i Västerås. Motsättningarna mellan de två tidigare partiledarna och den nuvarande håller på att spränga Ian Wachtmeisters skapelse. Efter helgens stämma kanske det inte återstår så mycket av det som återstår av det som aldrig har varit ett parti utan en enmansföreställning. Frågan är vem som kommer att hålla avskedsföreställningen. Blir det Harriet Colliander, Vivianne Franzen eller möjligen Ian Wachtmeister?





Dags för beslut
länets sjukhus

	Striden om akutsjukvårdens vara eller icke vara vid Söderhamns sjukhus har kommit närmare ett avgörande efter helgens socialdemokratiska partikongress i Gävleborg och Gävleborgscenterns preliminära besked förra veckan.
Besked från
socialdemokraterna
	Socialdemokraterna kom med ett nytt kompromissförslag. Det innebär att partiet går ifrån sitt tidigare beslut att det ska finnas fem akutsjukhus i länet och att det låter Söderhamn få behålla internmedicinsk akutsjukvård och till denna vård ansluten intensivvård med narkosläkare under en övergångsperiod.
	Hur lång denna övergångstid ska vara framgår emellertid inte av beslutet, vilket är svagt. Förslaget från socialdemokraterna är emellertid en eftergift till söderhamnsrepresentanterna, som motsätter sig en bantning av akutsjukvården i Söderhamn.
	Centerpartiet i Gävleborg kommer, att döma av beskedet från distriktsstyrelsen förra veckan, att på gå samma principiella linje om antalet akutskjukhus på sin distriktsstämma i helgen.
	Därmed finns både parlamentariska och moraliska förutsättningar att gå till beslut i frågan.
Partierna
splittrade
	Samtliga partier i länet plågas av samma polarisering som socialdemokraterna i denna fråga.
	Centerpartiets distriktsstyrelse och landstingsledamöter betonar i ett uttalande från förra veckan att förändringar inom sjukvården, även akutsjukvården, kommer att vara nödvändiga. Förändringarna är möjliga att genomföra med bibehållen kvalitet i vården, anser centern.
	Uttalandet lyfter fram betydelsen av ett välfungerande sjuktransportsystem med specialutrustade ambulanser bemannade med kvalificerad personal och en fungerande helikopterverksamhet. Partiet anser att dessa funktioner är långt viktigare än att till varje pris behålla en intakt akutsjukvård i Söderhamn. Visst kan det vara så, men akutvården på sjukhusen går bara att ersätta till en viss gräns.
Svårt att undvika
låsningar i frågan
	Centerns representanter från Söderhamn har skrivit ett eget uttalande angående strukturplanen för hälso- och sjukvården i länet.
	Bristen på konsekvensanalys och de alltför många buden om hur mycket akutsjukvården kostar, ska kosta och hur mycket som behöver sparas är svagheter i beslutsunderlaget. Söderhamnscentern vill få dessa svagheter åtgärdade innan landstinget går till beslut i frågan.
	För att räta ut frågetecknen föreslår man en parlamentarisk utredningsgrupp, som ska genomlysa frågan ordentligt. Ytterligare information innan beslutet kan vara värdefullt, men frågan är om det egentligen kommer att förändra något.
	Risken är att det uppstår samma låsningar i denna parlamentariska grupp, vilket ytterligare kan försvåra ett beslut i ärendet. Under tiden ökar underskottet i sjukvårdsbudgeten och ännu hårdare besparingsåtgärder blir nödvändiga.
Inget sjukhus
kommer undan
	Landstingsfullmäktiges budget 1994 visar med stor tydlighet vilken svår ekonomisk situation vården har i länet. Budgeten bygger på en prognos, där det ingår besparingar på 80 miljoner kronor för 1994.
	Trots detta kommer landstinget att tvingas minska sitt egna kapital med 68,5 miljoner kronor 1994, 183 miljoner 1995 och 114 miljoner 1996 om man inte vidtar ytterligare besparingsåtgärder.
	Saken är helt enkelt den att det kommer att krävas ytterligare besparingar efter bantningen av vården i Söderhamn. Diskussionen om den framtida sjukvården i södra Hälsingland är bara början. Vi behöver också en diskussion om sjukhusstrukturen i Gästrikland och Sandvikens sjukhus, om ökad samordning mellan sjukhusen i Gävle och Hudiksvall samt om samordning med sjukhus utanför länet.
	Inget av länets sjukhus kan räkna med att komma undan ytterligare besparingar.

bildtext
Länets socialdemokrater har presenterat ett kompromissförslag om Söderhamns sjukhus (bilden). Det bör fler partier kunna samla sig kring. Det är dags att gå till beslut om sjukhusen i Gävleborg.



andraledare 930903

De är nog samma skolas barn

	Om Lennart Låftman, före detta VD för mellansvenska löntagarfonden och ekonomikunnig, skulle få bestämma skulle det inte bli någon utbyggnad av ostkustbanan för snabbtåg.
	Han har räknat på detta projekt och kommit fram till att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt. Beräkningarna grundar sig på en mycket förenklad bild av verkligheten. Låftman fokuserar kritiken på att detta projekt inte kommer att ge några nämnvärda sysselsättningseffekter.
	Visst finns det de som hoppas mycket på detta projekt när det gäller kortsiktiga effekter på sysselsättningen. Men detta är ändå inte huvudargumentet för denna satsning. Det handlar istället om att skapa goda förutsättningar för Norrland att kunna konkurrera om både arbetstillfällen och befolkning.i framtiden.
	Goda kommunikationer är en viktigt förutsättning för att kunna utveckla Norrland. Detta faktum har gått Låftman helt förbi. Han är inte ensam. Problemet med de flesta ekonomer är att de är bosatta i södra Sverige och varken vill eller kan förstå behoven och förutsättningarna i Norrland.
	På onsdagen uppvaktades kommunikationsminister Mats Odell av en delegation från Gävleborgs och Västernorrlands län angående satsningen på ostkustbanan. Inte heller denna gång fick de något konkret besked om när och hur detta projekt ska genomföras.
	Så snart som möjligt var det enda svaret från Mats Odell. Detta trots att kommuner och landsting längs ostkustbanan tagit sin del i finansieringen av projektet. De har skrivit under på att gemensamt satsa 100 miljoner på denna utbyggnad.
	Låftman och Odell är nog samma skolas barn.





De unga har
tagit över
i Estland

	De omvälvande förändringarna i Estland har fört med sig ett helt nytt garde av unga politiker. De vill göra allt på en gång, på sitt eget sätt. Finansminister Kranich är 32 år och är kanske den främste exponenten för de nya tongångarna i Estland. Ett land som blivit föremål för ett gigantiskt marknadsekonomiskt experiment.
	Mötet med finansministern förstärker denna bild. Han har svårt att se så långt bakåt, detta i första hand inte beroende på att han inte vill se bakåt, utan dagens situation ställer krav på att alla måste leva i nuet. Ögonblicksbilden av Estland är ganska splittrad.
	Tiggare och nasare på busshållplatser och andra samlingsplatser för turister kryssar skickligt mellan Estlandsregistrerade Mercedes, med
jäktade unga herrar i slips och kavaj på väg till nästa viktiga möte.
Mercedes
	En Mercedes har även i Estland blivit en viktig symbol och sändare för den, som vill skicka ut signaler om att han är en mer betydelsefull person. De ryska Volgabilarna på parlamentets parkering har bytts ut mot Mercedes. Jag frågade aldrig finansministern vad han hade för bil, det passade sig inte riktigt. Däremot frågade jag om läget på arbetsmarknaden.
- Situationen är tillfredsställande, men det har på kort tid varit så mycket förändringar i detta land, så även jag har svårt att följa med, svarar Kranich.
	Arbetslösheten ligger på omkring tre procent i hela Estland, berättar finansministern. Detta är en sällsynt låg siffra, med tanke på att hela samhället går igenom en omställning till marknadsekonomi.
	För att göra bilden fullständig ska det tilläggas att arbetslösheten i Narvaområdet är närmare 15 procent. Narvas befolkning består av 80 procent ryssar. Många av dessa var anställda i de stora sovjetiska industrikombinaten för bland annat vapentillverkning. Nu är dessa kombinat stängda och många driver omkring på gatorna.
Enorm tillväxt
	Enligt Estlandskännaren och vår ciceron, Andres Küng, är Estland det land som förväntas få den snabbaste tillväxten i Europa de närmaste åren.
	Finansminister Kranich ger en inte fullt så optimistisk bild av framtiden, men det står klart att det finns en framtidstro, i alla fall hos den yngre framgångsrika generationen. Den äldre generationen har svårare att ställa om sig till det nya efter decennier av sovjetiskt förtryck.
	Prishöjningar hör till vardagen. Inflationen landade 1993 på 35 procent för hela året. Fram till mars i år har inflationen varit åtta procent, men förväntas öka avsevärt. Löneökningarna har möjliggjorts genom de stora exportökningarna.
	Det mesta som tillverkas i Estland går på export, eftersom den inhemska marknaden är så liten och svag. Nedgången i tillväxten bröts 1993 då den stannade på mellan två och tre procent. I år förväntas tillväxten bli sex procent!
Staten åskådare
	Men det är långt ifrån alla som får del av exportframgångarna Genomsnittslönen ligger mellan 400 och 1 200 estniska kronor, vilket ska minskas med en tredjedel för att motsvara svenska kronor. I stort sett alla subventioner har dragits in. En del av dessa pengar går till en nyinrättad kreditfond för regionalpolitiska åtgärder. I övrigt existerar överhuvudtaget ingen fördelningspolitik.
	I takt med att Estland räknar in nya exportframgångar ökar klyftorna i samhället. Finansminister Kranich skakar på huvudet och förklarar att Estland behöver en hårdhänt politik. Ett inslag i den nya strategin är den balanserade budgeten, som innebär att inga utgifter får vara ofinansierade.
	Budgeten ska gå jämnt upp, oavsett hur intäktssidan i statsbudgeten ser ut. Ett resultat av denna strategi är den totala avsaknaden av statliga stödåtgärder och ingripanden. Fördelen med en sådan budget är att den förhindrar offentlig överkonsumtion och därmed drar landet inte på sig några skulder.
	Problemet är att staten på detta sätt bara blir en åskådare, i ett läge då det skulle behövas en mycket aktiv politik när det bland annat gäller utbildning, arbetsmarknad och jordbruk.
	En stark estnisk krona är ett annat högprioriterat mål i politiken. Finansministern tror att detta mål också är förankrat hos folket, vilket ökar deras villighet til uppoffringar. Det estniska folket står inför många uppoffringar innan de ska möta en bättre framtid. En framtid i händerna på ett gäng unga akademiker, direkt från skolbänken. Finansministern tackar för sig och går men avslutar med att säga:
- Ni borde också träffa några av mina yngre regeringskollegor.
	Själv är han som sagt lika ung som jag, 32 år!


Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT




Ledare


Debatt sade ja
till förvirring

	Vid det här laget har EG/EU-debatter blivit ett medialt och offentligt bakgrundsbrus, som tränger igenom alla former av politisk diskussion. Visst är det viktigt att diskutera denna för landet så avgörande fråga, men risken är att folket till slut lessnar i brist på variation och djup i debatten.
	Orsaken är att debatterna alltför ofta innehåller representanter för särintressen, som i brist på helhetssyn utvecklar sin lilla bit av den stora tankekakan. Detta i kombination med snålt tilltagen debattid gör att debattörerna går upp i falsett och publiken får beskåda en slagordsfäktning utan försök till djupgående analys och ömsesidig förståelse.
	Detta bäddar för missuppfattningar och en därpå följande förvirring, som inte hjälper medborgarna att få klarhet i denna komplexa fråga.
	Norrlandsförbundets EG/EU-debatt igår eftermiddag på Kvarnens loft i Söderhamn var tyvärr inget undantag från det obligatoriska debattmönstret.
Förvrängning och
missuppfattning
	I panelen fanns professor Sören Wibe från Umeå universitet, TCO-ombudsmannen Kristina Persson och regeringens representant skatteminister Bo Lundgren. Wibe säger nej till ett EG/EU-medlemskap och de andra två säger ja.
	Wibe får en fråga från publiken om EG ändå inte är ett bra försök att skapa fred i Europa. Han svarar att EG har varit en succe i strävan att skapa fred mellan Tyskland och Frankrike, vilket också var grundtanken med detta projekt.
	Men i dag har detta, enligt Wibe, ingen större betydelse för Sveriges säkerhetspolitiska diskussion. Repliken kommer direkt från Kristina Persson. Hon kodar om detta till påståendet att Wibe anser att Sverige inte har något ansvar för freden i Europa. Med detta tyckte hon förmodligen att hon skjöt en rökare i krysset, då hon egentligen totalmissade pucken.
	Wibe fick ingen chans att bemöta detta och ännu en tråd blev hängande i luften.
Överraskande
påståenden
	Nästa vurpa i debatten kom efter Wibes tre argument till varför Norrland förlorar på ett EG/EU-medlemskap. Han anser att det blir mycket svårare att styra marknaden med politiska instrument, strävan efter en valutaunion blir dyrast för Norrland. Dessutom kommer Sverige inte att kunna upprätthålla en skattenivå, som garanterar en god offentlig service även i Norrland.
	Några vändor senare påpekar Bo Lundgren att finanskrisen inte hade varit möjlig om Sverige hade varit medlem i EG/EU. Han kommer sedan in på skatterna, där han menar att en hög skatt slår hårdast mot de svaga grupperna i samhället. Detta var ett överraskande påstående, som han dessvärre inte fick tid att utveckla. Därmed fick publiken sig ännu en nöt till spis.
Frågan var för
svår för Lundgren
	Behållningen av eftermiddagens övningar var egentligen när publiken fick ställa frågor. En medborgare vid namn Sven-Erik Forslin undrade om det verkligen är möjligt att uppnå en linjär ekonomisk tillväxt, och drog en liknelse med ett begränsat utrymme som inom sig ska expandera i all oändlighet.
	Resultatet blir ovillkorligen en explosion, konstaterade Forslin. Frågan fångades upp av Bo Lundgren, som erkände att frågan är mycket intressant, men alltför komplex för ett kort svar.
	Frågeställaren berörde med detta ett problem, som politikerna medvetet undviker, men som de förr eller senare måste lösa. Hur ska vi finna ett nytt och tidsenligt tillväxtbegrepp?






Dellenbanan är
värd en chans
	
	I morgon är det dags för banverket att ta beslut om Dellenbanans framtid. Banverket har sista ordet när det gäller fortsatt drift på landets järnvägssträckor. I elfte timmen kommer det ett förslag, som innebär en ny chans för Dellenbanan.
	Förslaget kommer från Rolf Sten, styrelseledamot i föreningen Ostkustbanans Vänner. Han föreslår att Dellenbanan kan göras till en kombinerad musei- och turistjärnväg och bifogar till förslaget en utförlig beskrivning på hur det ska gå till.
	Stens bedömning är ett realistiskt alternativ till nedläggning och förtjänar en seriös prövning.
Museijärnväg
och turisttrafik
	Dellenbanan är elektrifierad, vilket gör den unik genom att den på detta sätt skulle bli den enda museijärnvägen i landet, som skulle kunna visa upp hela den järnvägshistoriska utvecklingen, påpekar Sten.
	Turisttrafiken är den andra delen i förslaget och inrymmer, enligt Sten, stora möjligheter att kombinera en sällsynt naturskön upplevelse med olika turistarrangemang längs järnvägssträckan. Samtrafik med båt på Dellensjöarna är en ide, som framgår i förslaget.
	Naturens skönhet längs banan är odiskutabel och kan bjuda fler än ortsbefolkningen en härlig upplevelse. Museijärnvägen kan bli ett ovanligt passande komplement, som ytterligare ökar attraktionskraften.
	Vägen vidare från ide till handling är mycket väl beskriven i det nya förslaget. Tanken är att få intressenterna att gå samman i en stiftelse, som har till uppgift att på ideell basis förvalta, underhålla och trafikera denna järnvägssträcka mellan Ljusdal och Hudiksvall.
Två turer om dan
maj _ september
	Bland intressenterna nämns SJ, banverket, länsstyrelsen i Gävleborg, järnvägsföreningar, Hudiksvalls och Ljusdals kommuner. Staten ska sedan sälja eller arrendera ut banan till stiftelsen för en symbolisk summa. Nödvändig upprustning av banan kan finansieras som ett projekt i arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) regi. Kostnaden skulle hamna mellan 45 och 80 miljoner kronor beroende på ambitionsnivå.
	När det sedan gäller materielen finns det möjlighet att överta övertaliga ellok och diesellok från SJ.
	Inledningsvis ska banan trafikeras under perioden maj _ september med ett tåg dagligen i varje riktning. Med 50 000 resande som i medeltal betalar 50 kronor per person ger saldot för projektet ett underskott på 770 000 kronor, vilket intressenterna får stå för.
Öppna dörren för
utvidgad trafik
	Varje punkt i dessa planer kan och ska naturligtvis ifrågasättas. Projektet är ännu bara på planeringsstadiet, men man behöver inte vara aktiv i föreningen Positiva Sverige för att inse att projektet är löftesrikt för Norrhälsinglands del.
	Projektet är ett utmärkt sätt att få behålla trafiken på banan och därmed öppna dörren för en utvidgad trafik på sikt. Envitrak, ett konsultföretag i järnvägsfrågor, gjorde för ett par år sedan en utredning, som visade att godstransporter på Dellenbanan, i så kallad kortlinjetrafik, inte skulle gå med förlust.
	SJ Gods gjorde därefter en egen analys, som bekräftade Envitraks slutsatser. En Sundsvallspendel för persontrafik mellan Ljusdal och Sundsvall är en annan intressant ide för Dellenbanans framtid.
	Banverket kan med ett klubbslag omintetgöra dessa planer i morgon. Låt istället förnuftet segra. Ge Dellenbanan en chans. Det kostar så lite.


bildtext
Banverket har Dellenbanans öde i sina händer och kan med ett klubbslag lägga ned banan i morgon. I elfte timmen kommer det ett förslag, om att göra banan till musei- och turistjärnväg. Låt förnuftet segra och pröva förslaget.






Deltidskårerna
behövs i Hudik

	Har deltidskårerna någon framtid i en modern räddningstjänst?
	Det fanns dem som tvivlade på det, när Hudiksvalls kommun ville lägga ner deltidskåren i Näsviken.
Näsvikenkårens
framtid gav debatt
	Sällan har en lokal fråga satt igång en sådan debatt som Näsvikenkårens framtid gjorde.
	Den som följde ärendet i HT:s spalter såg med vilken liv och lust ortsbefolkning, brandmän, politiskt förtroendevalda och andra gav sig in i debatten. Visst fanns det hårda ord i debatten, men också många kloka ord och väl underbyggda påståenden.
	Kombinationen folkligt motstånd, goda argument, hårt arbete från Sven Bergström (c) och en liten grupp förtroendevalda som ville bevara deltidskåren i Näsviken gav resultat.
	Miljö- och räddningsnämnden fick extraanslag för att kunna behålla Näsvikenkåren. Nämnden tillsatte en enmansutredning under Sten Ström, lärare i stabsutbildning vid Räddningsverket, för att se över deltidskårernas roll i framtiden.
Utveckling istället för
avveckling av deltidskårer
	Den blev ingen avvecklingen av deltidskårerna, tvärt om, nu stundar utveckling.
	Förra veckan kom Sten Ström med utredningen "Deltidskårens utveckling mot år 2000", som miljö- och räddningsnämnden ställde sig bakom förra torsdagen. Utredningen slår fast att deltidskårerna behövs och har en given plats i räddningstjänsten.
	Deltidskårerna har åtskilliga plusvärden, säger Sten Ström. Deltidskårerna finns på plats, har kort insatstid, har bra lokalkännedom, är bemannade med folk som kan bygden och är kostnadseffektiva.
	Utredningen vill utveckla deltidskårerna genom att satsa mer på utbildning, öka samarbetet med heltidskåren i Hudiksvall och ge deltidskårerna specialistkompetens beroende på lokala behov.
	Iggesundskåren ska bli specialist på gas- och kemskyddsarbete, Delsbokåren på trafikolyckor, vård och vattentransporter, Friggesundskåren på skogsbränder, vattennätsbygge (dra brandslag över stora områden) och djurräddning, Näsvikenkåren på rökdykning.
Ny organisation
skapar vi-känsla
	Striden om Näsvikenkåren blev en strid mellan olika kårer och anställda inom räddningstjänsten i Hudiksvall. Följden blev missämja och misstro.
	Räddningschef Lennart Juhlin såg en fara med detta och ett stort behov av att återskapa en bra kåranda i räddningstjänsten. Det är han på väg att göra med Sten Ströms utredning, som nu steg för steg är på väg att bli verklighet.
	Utredningens förslag har förutsättningar att skapa vi-känsla i räddningstjänsten och få alla 116 brandmän _ 24 man på heltidskåren i Hudiksvall, 20 man på deltidskårerna i Hudiksvall, Iggesund och Delsbo samt 16 man på deltidskårerna i Friggesund och Näsviken _ att jobba i ett lag och dra åt samma håll.
Rätt att utveckla och
specialisera kårerna
	När andra räddningstjänster i Sverige lägger ner deltidskårer, gör Hudiksvall tvärt om: Hudiksvall behåller dem, ger deltidskårerna specialistkompetens och en delvis ny funktion i räddningtjänstens organisation. Det är rätt väg att gå.
	Till det mest grundläggande i ett civiliserat samhälle hör att skydda människor från eld, vatten, naturkatastrofer och andra olyckor. Det är just vad räddningstjänsten gör.
	Det var klokt av Hudiksvalls kommun att rädda Näsvikenkåren och satsa på breddad kompetens i räddningstjänsten. Den klokheten lönar sig mänskligt och samhällsekonomiskt, även om den kostar några hundra tusen kronor mer i kommunens budget.

bildtext:
Striden om Näsvikenkåren ledde till en större debatt om räddningstjänsten i Hudiksvalls kommun. Miljö- och räddningsnämnden arbetar nu med att integrera hel- och deltidskårerna, göra deltidskårerna till experter på olika områden och bygga en stark laganda i hela räddningstjänsten.



andraledare 931014

Det blev Perssons debatt

	Riksdagens allmänpolitiska debatt blev Göran Perssons debatt.
	Socialdemokraternas nya ekonomiska talesman dominerade debatten, dels för att alla blickar var riktade mot honom i hans nya roll som "finansskuggminister", dels för att den naturliga huvudaktören Anne Wibble firade sin femtioårsdag utanför riksdagen.
	Göran Persson är en rutinerade politiker. Det märktes framför allt i replikskiftena, där han tog till beprövade debattknep och lät retoriken blomma.
	Göran Persson är inte någon ödmjuk herre, även om hans huvudanförande var något tamt för att komma från en man, som under sin kommunalrådstid var känd som HSB, Han som vet bäst. Anförandet var mer av en lågmäld redovisning av Sveriges ekonomiska problem än en frontalangrepp på regeringen eller presentation av s-alternativet.
	Det senare är socialdemokraternas stora problem. De vill eller kan inte presentera en sammahängande ekonomisk politik och framför allt inte tala om hur de vill spara på statsutgifterna. Detta hindrar dock inte att det finns en del i Göran Perssons kritik mot regeringen, som är rätt och riktig.
	När Göran Persson kritiserar förslaget till reformerad företagsbeskattning finns det åtskilligt vi kan instämma i. På en punkt borde regeringen utan ideologi- eller prestigeproblem ändra förslaget.
	När regeringen föreslår att företagen ska få lösa upp de obeskattade skatteutjämningsreserverna på mycket gynsamma villkor, är det fel. Här handlar det om skattefavörer på tiotals miljarder kronor utan krav på motprestation. Detta är orimligt, särskilt inte i tider som dessa!
	Regeringen bör ställa krav på att företagen använder dessa obeskattade reserver till investeringar. Regeringen bör införa en tillfällig rätt till direktavskrivningar mot de belopp som företagen tar ur skatteutjämningsreserverna. En sådan förändring i regeringsförslaget borde centerpartiet kunna medverka till.





Dimridåer om
neutraliteten

	Vad håller på att hända med den svenska neutralitetspolitiken och 180 år gamla alliansfriheten?
	Det politiska etablissemanget lägger ut dimridåer kring Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Tunga utrikespolitiska debatter, som onsdagens utrikesdebatt i riksdagen, hjälper inte till att skingra dimmorna.
	Sveriges neutralitetspolitik vilar på flera grundstenar. De viktigaste är alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, självständig handelspolitik, aktiv utrikespolitik, stabiliserande säkerhetspolitik och ett starkt försvar.
Regering och riksdag
använder "salamimetoden"
	Regering och riksdag är i färd med att montera ner och EU-anpassa den svenska neutralitetspolitiken. De använder sig av "salamimetoden" och skär bort en skiva i taget av neutralitetspolitiken.
	I årets utrikesdeklaration skär regeringen bort en ny skiva genom att ställa sig positiv till medlemskap i försvarsalliansen Natos nya organisation Partnerskap för fred (PFP).
	I förhandlingarna med Europeiska unionen (EU) om medlemskap har Sverige gett upp den självständiga handels- och utrikespolitiken. Sverige har inte, till skillnad från Danmark, begärt och fått rätt att stå utanför EU:s militära samarbete.
	EU:s säkerhetspolitiske rådgivare Frazer Cameron förklarade när han häromveckan besökte Sverige att "fullt medlemskap i EU kräver också fullt deltagande i det försvarspolitiska samarbetet och i ett framtida gemensamt försvar". Frankrikes utrikesminister och förre Sipri-chefen Frank Barnaby har sagt ungefär samma sak.
Svenskt ja till
"B-medlemskap" i Nato
	Enligt utrikesminister Margaretha af Ugglas (m) ligger det i Sveriges intresse att ansluta sig till PFP. Regeringen säger alltså ja till, vad Expressens säkerhetspolitiske expert Ulf Nilson kallar, "B-medlemskap" i Nato.
	PFP handlar till betydande del om demokratifostrande, fredsbevarande och humanitära operationer, men PFP handlar också om att delta i militära Nato-övningar, stationera svenska officerare i Nato-högkvarteret i Bryssel och få option på fullt medlemskap i Nato.
	PFP står formellt öppet för alla Europas stater, men det är tveksamt om Europas största stat, Ryssland, får eller vill ansluta sig till PFP.
Neutralitetspolitiken
väl värd att värna
	Ett medlemskap i PFP är, som vi nu kan bedöma det, oförenligt med svensk neutralitetspolitik. Ett medlemskap i EU är definitivt oförenligt med denna politik, eftersom EU sedan gammalt har en gemensam handelspolitik och enligt Maastrichtfördraget ska föra en gemensam utrikes-, säkerhets- och via VEU försvarspolitik.
	Regering och s-opposition hävdar dock att neutralitetspolitiken består. De uttrycker det emellertid på ett tvetydigt sätt. De talar inte längre om "neutralitet" eller "neutralitetspolitik" utan om "alliansfrihet". De ser inte denna politik som tidlös eller långsiktig; alliansfriheten gäller bara "alltjämt", enligt regeringen.
	Vi ser inga tungt vägande skäl för att ändra Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, sannolikt världens mest framgångsrika.
	Den har sedan 1814 säkrat Sverige fred och frihet. Den har fungerat under ett kallt krig, två världskrig och flera storkrig i Europa. Den har fungerat med omväxlande starka stormakter och olika stater i vår närhet.
	Neutralitetspolitiken är väl värd att värna. Den har sannerligen inte spelat ut sin roll!
Vänta med Nato-beslut
till efter folkomröstningen
	Ett lands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik är inte en gång för alla given, men förändringar av den får inte ske i det fördolda. En bred offentlig debatt måste föregå en omorientering eller ett byte av säkerhetspolitik i en demokrati.
	I Sverige har vi inte denna debatt. Här har dimridåer ersatt debatt, vilket är demokratiskt oanständigt.
	Riksdagens EU-vänliga majoritet bör visa respekt för demokratins spelregler och folkviljan. På säkerhetspolitikens område gör den det genom att vänta med beslut om "B-medlemskap" i Nato (PFP) tills efter folkomröstningen om EU.

bildtext:
Regeringen lägger ut dimridåer om neutralitetspolitiken istället för att erkänna att den håller på att avveckla en 180 år gammal och synnerligen framgångsrik utrikes- och säkerhetspolitik. Utrikesminister Margaretha af Ugglas anser det ligga i Sveriges intresse med ett "B-medlemskap" i Nato.





Dimridåer om
regionalpolitiken
	
	Det har skett ett trendbrott i regionalpolitiken på nittiotalet, konstaterar närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek).
	Skattesänkningar, neddragningar och besparingar i statens utgifter har medfört att klyftan mellan små inlandskommuner och storstadskommuner återigen har ökat efter ett antal år av ökad regional rättvisa på åttiotalet.
Statliga besparingar
slår hårdast i glesbygd
	Besparingar i statens olika bidrag drabbar glesbygdskommunerna hårdast, eftersom de är tvungna att ha en större offentlig sektor än de själva kan finansiera. Skattepengarna räcker helt enkelt inte till för att upprätthålla en god standard på den kommunala servicen.
	Därför är dessa kommuner beroende av statliga bidrag i större utsträckning än storstadskommunerna. Statens nettobesparingar på 32 miljarder kronor utslaget per person i hela landet ger 3 600 kronor per person. Motsvarande siffra utslaget på norrlandskommunerna ger ett snitt per invånare på 5 500 kronor, enligt Nuteks beräkningar.
	De alternativ som står till buds för norrlandskommunerna är att antingen kraftigt höja skatten eller att kapitulera och drastiskt skära i verksamheten. För regionalpolitiken är ju inte mycket att hoppas på.
Regeringen gissar
om regionalpolitiken
	De ökade skillnaderna mellan kommunerna under nittiotalets besparingsår manar till krafttag på det regionalpolitiska området. Behovet av en kraftfull nationell regionalpolitik har emellertid inte fått genomslag i regionalpolitiken eller Sveriges EU-avtal på det regionalpolitiska området.
	Ännu i dag finns det ingen som vet om och i så fall hur mycket Sverige får behålla av sin nationella regionalpolitik vid ett eventuellt EU-medlemskap. Med tanke på hur det färska förhandlingsresultatet har presenterats i triumferande ordalag, är det inget annat än skandal att det fortfarande står skrivet i sanden hur Sveriges regionalpolitik kommer att se ut vid ett EU-medlemskap.
	Vill det sig riktigt illa kommer EU-kommissionen att underkänna både transportstöd, driftkostnadsstöd och differentierade sociala avgifter med hänvisning till att de snedvrider konkurrensen. Sverige kan få tillgång till mellan 350 och 400 miljoner kronor årligen ur EU:s så kallade strukturfonder _ en bråkdel av vad Sverige har betalat in.
	De 350_400 miljoner kronor ska jämföras med att arbetsmarknadsdepartementet i dag förfogar över regionalpolitiska medel på över 35 miljarder kronor. En stor del av dessa pengar kan frysa inne vid ett EU-medlemskap, vilket vore en katastrof för Norrland.
Avgörandet ligger
hos EU-kommissionen
	Saken är den att avgörandet om Sverige nationella regionalpolitik inte längre ligger i händerna på den svenska regeringen. Det är istället EU-kommissionen, som till sist bestämmer hur det blir.
	Regeringen har nu en så kallad brevväxling med EU-kommissionen i denna fråga. Under tiden får Sverige luta sig mot EES-avtalet, men inte heller det ger några besked beträffande framtida nationell regionalpolitik.
	Frågan behandlas för närvarande av det så kallade ESA-rådet, som knappt har kommit igång med sitt arbete. Bristen på varje form av besked i frågan från kansliråd Hans-Olov Sällvin, arbetsmarknadsdepartementets expert, är därför förståelig.
	Sveriges framtida regionalpolitik är en segelbåt utan vare sig köl, segel eller kapten, som driver i stormig sjö.

bildtext
Inte ens arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (bilden) kan säga hur Sveriges regionalpolitik kommer att se ut vid ett eventuellt EU-medlemskap. Mycket illa!



teckningen 940528
TECKNINGEN
_ Olof Johansson är värd en eloge, är LRF-ordförande Bo Dockereds kommentar till att centerpartiet sade ja till EU på extrastämman i början av maj. Det tidigare så dumma centerpartiet har därmed blivit snällt, eftersom det är så duktigt och lyssnar på vad LRF-ordföranden säger.






Dött lopp i
Finlands val

	På den gamla tiden visste man aldrig hur det kunde gå i ett finländskt presidentval, eftersom en elektorsförsamling valde president. Detta indirekta valsystem öppnade för en "svart häst", som kunde komma på upploppet och springa om ledarhingstarna.
	Nu råder den nya tiden. I år väljer folket för första gången president i direkta val. Om ingen kandidat får över 50 procent av rösterna, blir det en andra valomgång mellan de två främsta kandidaterna från första valomgången. Detta valystem ska bädda för större klarhet och eliminera allt vad "svarta hästar" heter.
	Men i Finland verkar allt vara vid det gamla. En "svart häst" har kommit in i loppet, försvarsminister Elisabeth Rehn.
Fyra strider om
presidentposten
	För drygt ett halvår sedan gick diplomaten Martti Ahtisaari (s) mot en promenadseger i presidentvalet. Opinionssiffrorna gav honom över hälften av rösterna; han skulle bli vald till president redan i första valomgången den 16 januari 1994.
	Under hösten och vintern har Ahtisaaris popularitet minskat, samtidigt som två "chanslösa" kandidater _ förre utrikesminister Paavo Väyrynen (c) och försvarsminister Elisabeth Rehn (svenska folkpartiet) _ har ryckt fram i opinionsmätningarna.
	Med i striden om presidentposten finns också den som fram till nu har varit nummer två i mätningarna, förre överborgmästaren Raimo Ilaskivi (m).
Rafflande kamp
om andraplatsen
	Ingen tror i dag att Martti Ahtisaari kommer att vinna valet i första valomgången. Den blir en andra valomgång den 6 februari. 
	Allt intresse är nu koncentrerat på vem som blir tvåa på söndag, Väyrynen, Ilaskivi eller Rehn. Enligt den undersökning, utförd av institutet Taloustutkimus, som finska TV-nyheterna redovisade i onsdags leder Väyrynen med 19,2 procent (16,3 procent i december) före Rehn med 18,0 (10,1) och Ilaskivi med 17,8 (15,5).
	Martti Ahtisaari får 26,6 procent (25,2).
	På femte plats ligger chefredaktör Keijo Korhonen, den mest profilerade EU-motståndaren, med 5,6 procent (9,7). Efter honom följer sex kandidater, som liksom Korhonen är ute ur leken.
	Den rafflade slutstriden kommer alltså att stå mellan Martti Ahtisaari och en av de tre ickesocialistiska toppkandidaterna.
Väyrynen eller Rehn
får möta Ahtisaari
	För några månader sedan sade mätningarna att Ilaskivi skulle komma på andra plats efter Ahtisaari och att dessa två skulle gå vidare till en andra valomgång.
	För några veckor sedan spådde mätningarna att envigen skulle stå mellan Ahtisaari och Väyrynen.
	För några dagar sedan seglade Rehn upp som möjlig segrare i första valomgången och den av de tre "tvåorna", som hade störst chans att vinna i den andra och avgörande valomgången i februari.
	Enligt TV-nyheternas opinionsmätning skulle det bli dött lopp mellan Ahtisaari och Rehn, 50_50. Väyrynen skulle förlora stort med 38 procent mot 62 för Ahtisaari, Ilaskivi knappt med 54_56.
	Eftersom Rehn har större chans än någon annan att slå Ahtisaari i det avgörande valet, kan hon räkna med extraröster i söndagens val. Frågan är om de räcker för att löpa om favoriten Väyrynen.
Väyrynen bästa
valet för Finland
	Maarti Ahtisaari, Paavo Väyrynen och Elisabeth Rehn har alla erfarenheter som väl kvalificerar dem till president.
	Ahtisaari är statssekreterare och tidigare FN-topptjänsteman.
	Väyrynen är före detta utrikesminister och presidentkandidat.
	Rehn är försvarsminister.
	Förre centerledaren Paavo Väyrynen är den av toppkandidaterna, som har störst kompetens och är politiskt skickligast. Han har också en öppen attityd i EU-frågan. Det är viktigt i ett land, som är djupt splittrat i synen på Finland och EU, och där presidenten har ett huvudansvar för utrikes- och säkerhetspolitiken.
	Ahtisaari och Rehn är starkt för EU-anslutning. Rehn och Ilaskivi är båda högerpolitiker. Detta är till fördel för Väyrynen, som är mittenman och avvaktande i fråga om EU-medlemskap.
	Om Paavo Väyrynen kommer på andra plats i morgon och sedan spelar sitt EU-kort, så han fångar alla som inte är övertygade EU-anhängare, har han chans att bli Finlands nya president.



teckningen 9402312
TECKNINGEN
Dragkampen om folkomröstningsdag är hård. Regeringen vill ha den i juni, socialdemokraterna i november och centerpartiet i början av 1995 om det inte blir någon omröstning i juni i år. Vad säger väljarna? Vi tror att väljarna dels vill ha gott om tid att studera EU-frågan innan de går till val, dels att väljarna inte vill bli brickor i ett politiskt spel där de nordiska ländernas folk spelas ut mot varandra. Därför är en gemensam nordisk folkomröstningadag det rätta.




andraledare 931217

Dubbelt olönsamt med Öresundsbron
	Oberoende studier av bland andra konsultföretaget Transek, miljöorganisationen Greenpeace och universitetsekonomer visar att Öresundsbron är företagsekonomiskt olönsam. I torsdags avslöjade Dagens Nyheter att en utredning i regeringen visar att Öresundsbron kan vara olönsam. Eftersom statsgarantier är en förutsättning för brobygget, är en olönsam bro lika med ökat budgetunderskott.
	Remissvaren som är underlag för regeringens miljöprövning visar att Öresundsbron är en miljöfara, ekologiskt olönsam, om man så vill.
	Öresundsbron är alltså dubbelt olönsam, både ekonomiskt och ekologiskt. Ändå fortsätter statsminister Carl Bildt (m) och kommunikationsminister Mats Odell (kds) att pressa på för en bro.
	Detta är märkligt med tanke på att Carl Bildt brukar värna om sunda statsfinanser och åtminstone i retoriken tala om att regeringens politik har miljön som en av fyra delar. Det är än märkligare med tanke på att Mats Odell företräder ett parti, som säger sig stå för en radikal miljöpolitik.
	När statsministern dessutom måste vara medveten om att ett ja till bron spräcker regeringen och sannolikt gör regeringschefen till riksdagsman, blir hans hållning till Öresundsbron obegriplig.
	Det behövs ingen vägbro mellan Köpenhamn och Malmö, men väl en borrad järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör och flera färjor till kontinenten!





Dubbla val i
norska valet

	Det norska valet är kvinnornas val mer än något tidigare val. Ledarna för de tre partier, som enligt opinionsmätningarna blir störst, är kvinnor. De är också valets tre statsministerkandidater.
	De tre manliga partiledarna _ fremskrittspartiets Carl I Hagen, kristelig folkepartis Kjell Magne Bondevik och sosialistisk venstrepartis Erik Solheim _ står vid sidan av.
	Valet står alltså mellan tre kvinnor: statsminister Gro Harlem Brundtland (arbeiderpartiet), höyreledaren Kaci Kullmann Five och senterledaren Anne Enger Lahnstein.
Tre kvinnor dominerar
politiska livet i Norge
	"Stadig kurs", säger Gro Harlem Brundtland och framtonar som "landsmoder". Hon ser ut att lyckas i strategin att få traditionella s-väljare att se valet som ett regeringsval och inte som ett EG-val. Hennes valrörelse har varit fri från politiska utspel och koncentrerad på Gro som person och arbeiderpartiet som enda regeringsalternativ. EG-frågan avgörs, som i Sverige, i en separat folkomröstning.
	Kaci Kullmann Five försöker göra höyre till ett regeringsalternativ, men det saknar all trovärdighet, eftersom bara fremskrittspartiet vill regera med Norges moderater.
	"Vårt nej är ett ja till något bättre", säger senterledaren Anne Enger Lahnstein. Hon ser ut att lyckas med strategin att göra valet till ett nej-till-EG-val. Många som inte är senterpartister men EG-motståndare är nu villiga att rösta på sentern. De är dock inte tillräckligt många för att det ska gå att bilda en "nej-regering". Den får anstå till efter ett nej i folkomröstningen om EG.
EG-frågan griper in
i alla samhällsfrågor
	EG-anhängarna anklagar senterledaren för att bara tala EG.
	Det stämmer. Hela Anne Enger Lahnsteins valrörelse har kretsat kring EG, men den har ändå inte varit en enfrågevalrörelse.
	Senterledaren visar skickligt hur ett EG-medlemskap skulle påverka norskt samhällsliv, hur EG skulle gripa in i praktiskt taget alla samhällssektorer. Hon ställer två samhällsmodeller mot varandra, EG-modellen mot den norska och nordiska modellen.
	Opinionsmätningarna visar att hon har starkt stöd för sitt och senterns EG/EU-motstånd. I den senaste mätningen av EG-opinionen, publicerad i fredags, säger 54 procent nej till medlemskap, 29 procent ja och 17 procent "vet ej".
Väljaren avgör om
regerings- eller EG-val
	Stortingsvalet är ett EG-val men också ett regeringsval, beroende på vad den enskilda väljaren gör valet till.
	EG-frågan har som enskild sakfråga dominerat valrörelsen. Detta gynnar främst senterpartiet, som har den mest karismatiska ledaren och tydligaste EG-profilen av de tre nej-partierna.
	Regeringsfrågan har för väljare som brukar rösta på arbeiderpartiet seglat upp som den viktigaste frågan. Detta gynnar arbeiderpartiet, som i praktiken är det enda regeringsalternativet, förutsatt att det inte gör ett katastrofval eller att senterpartiet får långt flera röster än opinionsmätningarna ger det.
	Stortingsvalet är alltså ett tvåfrågeval, som ser ut att få två vinnare, i EG-frågan "nej-drottningen" Anne Enger Lahnstein, i regeringsfrågan "landsmodern" Gro Harlem Brundtland.
Sentern och ap ökar
Carl I Hagen minskar
	Det är inte lätt att säga hur valet kommer att gå i detalj, eftersom opinionsmätningarna ger högst varierande besked. Den senaste mätningen, publicerad i Aftenposten i lördags, ger dock samma besked om trender som alla andra mätningar.
	Enligt denna mätning kommer sentern att öka från 6,5 procent i valet 1989 till 13 procent i år och bli Norges tredje största parti.
	Även arbeiderpartiet ser ut att göra ett bra val, framför allt jämfört med tidigare opinionssiffror. Enligt lördagens mätning ökar de norska socialdemokraterna från 34,3 till 36 procent.
	Valets stora förlorare blir Carl I Hagens fremskrittsparti, som enligt mätningen från Opinion AS rasar från 13 till 5 procent.
	Övriga partier håller ställningarna.
	Trots klara trender kan valet bjuda på överraskningar. Andelen väljare som inte har bestämt sig är nämligen 29 procent. Detta kombinerat med få utjämningsmandat och många "marginalmandat" kan ge överraskande mandatutfall, när rösterna är räknade i natt.

bildtext:
Senterledaren Anne Enger Lahnstein (bilden) ser ut att bli den stora vinnaren i stortingsvalet med en fördubbling av röstetalet jämfört med valet 1989. Den andra vinnaren blir statsminister Gro Harlem Brundtland. (Teckning: Erik Rune)





EG-anhängare
mot EG-unionen

	En av Sveriges tidigaste och starkaste EG-vänner har sällat sig till en av EG-unionens hårdaste kritiker.
	Den ledande företagsekonomen, professor Ulf af Trolle, går i en debattartikel i tisdagens Svenska Dagbladet till frontalangrepp på Maastrichtfördraget, som han säger innebär "ekonomisk digerdöd".
Maastricht värsta som
drabbat världsekonomin
	Unionsfördraget från Maastricht omvandlar Europeiska gemenskaperna (EG) till Europeiska unionen (EU eller EG-unionen).
	Maastrichtfördraget är "nog det värsta som drabbat den ekonomiska utvecklingen" i världen, skriver professor Ulf af Trolle i en klarsynt analys av unionsfördragets effekter.
	Han riktar sin vrede mot en av unionsfördragets mest centrala delar, den ekonomiska och monetära unionen. "Maastricht har lämnat sitt största bidrag till en ekonomisk digeröd" genom sina hårda krav på minskning av budgetunderskott och inflationsbekämpning, skriver professor Ulf af Trolle.
af Trolle ser stor fara
med planerad valutaunion
	Ekonomen Ulf af Trolle kan tänka sig en valutaunion i EG, men den måste få växa fram naturligt, bli en del av en "omställningsprocess som kan ta årtionden."
	"Det är rent vanvett att foga in planen på en sådan (valutaunion, vår anmärkning) i en tidtabell som passar de politiska ambitionerna i ett par länder jämte en centralbyråkrati utan hänsyn till de ekonomiska realiteterna i olika länder och i relationerna mellan dem", skriver professor af Trolle.
	"Kan man hitta något effektivare sätt att förhindra all ekonomisk återhämtning än genom att tvinga alla länder att minska sina budgetunderskott och eftersträva nollinflation?" frågar han retoriskt.
	Han ser EG-unionen som ett stort hot mot grundtanken med EG, att slopa alla handelshinder och andra ekonomiska gränser mellan medlemsländerna. Unionen fördjupar den ekonomiska krisen.
EG-anhängare blir
EU-motståndare
	Professor Ulf af Trolle varnar lika mycket för hög inflation som för ingen inflation eller deflation. En inflation på tre till fyra procent betecknar han som nödvändig för ekonomisk expansion, eftersom den minskar investerarnas risker betydligt.
	Maastrichtfördraget lägger en sådan hämsko på den ekonomiska utvecklingen att den får professor Ulf af Trolle att tala om ekonomisk digerdöd. Maastricht har gjort en av Sveriges ledande ekonomer och EG-vänner till mer än EU-motståndare. Han har, med egna ord, blivit en "aktiv motståndskämpe".
	Han avslutar sin debattartikel i Svenska Dagbladet med orden: "Om Europa mot förmodan skulle genomföra Maastricht, blir det ett framgångsvapen att stå utanför eländet.
Förordar aktiv
konjunkturpolitik
	Ulf af Trolle hör till en växande grupp av EG-anhängare, som är EU-motståndare. Andra är riksdagsledamoten och ekonomie doktorn Björn von der Esch (m) och Företagarnas verkställande direktör och filosofie doktorn i statsvetenskap, Carl-Johan Westholm.
	Rader av ledande USA-ekonomer varnar också för EU:s följder. Detta har dock inte fått EG att tänka om, bara att planera för en ekonomisk-monetär union med färre länder än man hade tänkt sig.
	Professor Ulf af Trolle, Sveriges mest kända "företagsdoktor", vill använda samma recept mot den sjuka ekonomin, som EG/EU-motståndarna brukar vilja skriva ut: en aktiv konjunkturpolitik i Keynes anda, där staten stimulerar ekonomin i lågkonjunktur.
	En sådan politik är inte möjlig i EU, eftersom låg inflation är överordnat mål och därtill inskrivet i EU:s grundlag. Det går före mål som ekonomisk tillväxt, full sysselsättning och miljöhänsyn.
	När ska fler EG-vänner, likt Ulf af Trolle, börja inse att EG-unionen leder i fördärvet? När ska fler inse att den enda vägens politik till Bryssel leder fel?.

bildtext:
EG:s valutaunion leder till "ekonomisk digerdöd" genom sina hårda krav på minskning av budgetunderskott och inflationsbekämpning, varnar ekonomiprofessor Ulf af Trolle. Han skriver ut EG/EU-motståndarnas recept mot den ekonomiska krisen: keynesiansk konjunkturpolitik.


notis

Sven Bergström mot
Vidar Andersson om EG

	Två av Hälsinglands ledande politiker och EG/EU-debattörer drabbar samman den 18 november på Forsa folkhögskola. Gävleborgscenterns ordförande Sven Bergström möter riksdagsman Vidar Andersson i en EG/EU-duell.
	Sven Bergström, Forsa, är känd som en av länets ledande motståndare till svenskt EG/EU-medlemskap. Han har suttit i riksstyrelsen för organisationen Nej till EG och är en av portalfigurerna inom det centerpartistiska EG/EU-motståndet.
	Vidar Andersson, Hassela, är profilerad EG/EU-anhängare med åtskilliga EG-debatter bakom sig, dock ingen med Sven Bergström.
	Arrangör för debatten är Forsacentern, som har bokat hörsalen i Forsa folkhögskola den 18 november för, som avdelningen hoppas, en bra debattkväll med mötesdeltagare från olika politiska läger.
	_ Jag tror det blir en spännande och intressant debatt. Både Sven Bergström och Vidar Andersson kan EG bra och är duktiga debattörer, säger Forsacenterns ordförande Yvonne Andersson


andraledare 931021

EG-parlamentet för fritt knark?

	Inom EG/EU är knarkliberalerna på frammarsch.
	Kravet på att legalisera narkotika är starkt i länder som Italien, Nederländerna och Tyskland. Legaliseringsförespråkarna är väl företrädda i EG-systemet och inte minst i EG-parlamentet. I flera länder eller regioner inom EG är det i praktiken lagligt att sälja, inneha och använda en rad narkotika för "personligt bruk".
	I maj 1992 var det nära att EG-parlamentet röstade för legalisering av narkotika. Med endast 23 rösters övervikt (135 röster mot 112) förkastade parlamentet ett förslag om att avkriminalisera narkotikahanteringen, som den av parlamentet tillsatta utredningen "Committee on Drug Trafficking" föreslog.
	Legaliseringsförespråkarna ger inte upp. De går nu till offensiv. Risken är stor att EG-parlamentet i början av nästa år röstar för att släppa knarket fritt inom vissa ramar. Legaliseringsrörelsens ledare är italienaren Marco Taradash från partiet Lega antiprohibitionista, som har legalisering av narkotika som enda punkt på sitt program.
	Marco Taradash är en av världens mest kända legaliseringsförespråkare. Taradash var vice ordförande i den utredning, som förra året behandlade frågan. Han har under 1993 gjort en utredning om "legalisering av förbjuda droger" på uppdrag av EG-parlamentets utskott för mänskliga rättigheter.
	Den 21 september i år presenterade han sitt förslag till legalisering av narkotika. Han vill att vem som helst på recept ska få köpa narkotika på apotek. I november behandlar berört utskott förslaget. I februari 1994 går parlamentet som helhet till beslut.
	Hur det går i den omröstningen vet vi inte, men ett vet vi: Trycket på att legalisera narkotika för "personligt bruk" ökar. Den svensk som har störst kunskap om narkotikapolitiken i Sverige och EG är Kenth Karlsson, ordförande i Förbundet mot droger och författare till boken "EG, Sverige/Norge och drogerna". Han är oroad över utvecklingen.
	"Överallt inom EG:s medlemsstater pågår en uppluckring av narkotikalagarna. Tendensen är att legaliseringsanhängarna vinner mark. Trycket ökar på parlamentet att legalisera narkotika", säger Kenth Karlsson till HT.
	Det är visserligen EG/EU:s lagstiftande församling ministerrådet som stiftar lagar inom EG/EU. Men parlamentets röst väger tungt och framför allt speglar den traditioner och stämningar inom EG/EU.
	Inom EG/EU har man inte den restriktiva syn på narkotika som vi har i Sverige och Norden. Med slopade gränskontroller som följd av EU-medlemskap ökar inflödet av narkotika till Sverige. Detta kombinerat med den ökade narkotikaliberaliseringen i EG/EU är ett stort hot mot folkhälsan i Sverige.


andraledare 931025

EG/EU farligt för barnen

	EG är inget man skrämmer barn med, men EG:s kvalitetskontroll av leksaker är något som bör skrämma svenska och nordiska föräldrar. Den så kallade EC-märkningen av leksaker från EG-länderna ("EC" är EG:s engelska förkortning) är ingen garanti för leksakernas säkerhet eller kvalitet. Märkningen kan istället invagga föräldrar och affärer i en falsk och farlig trygghet.
	Konsumentverket testade nyligen EC-märkta leksaker för barn upp till tre år. Konsumentverket dömde ut hela 38 av 45 leksaker som hälsofarliga!
	I flera fall var varorna så farliga att de enligt konsumentombudsmannen Axel Edling motiverar saluförbud. Som EG/EU-medlem får dock inte Sverige förbjuda försäljning av varor, som är tillåtna i ett annat EG/EU-land. Åtskilliga av de testade varorna hade dessutom ofullständig eller otydlig säkerhetsinformation på förpackningarna.
	Konsumentverkets test visar att de svenska och nordiska kraven på produktsäkerhet, hälsa och kvalitet är högre än i EG-länderna. Det illustrerar i den lilla skalan vilka i Norden som förlorar på en EU-anslutning: svaga grupper som är bättre skyddade av den nordiska samhällsmodellen än EU:s samhällsmodell.





Elektriciteten
ett hälsoproblem

	Kan elektricitet göra människor sjuka? Kan starka elfält ge cancer?
	Svaret på båda frågorna är ja.
"Elallergi" ett
växande problem
	I alla delar av Sverige och på många olika typer av arbetsplatser finns människor med "elallergi". Läkarvetenskapen förnekade länge sjukdomens existens. Den avfärdade konkreta fall av "elallergi" med att patienternas "elutslag" var psykiskt betingade eller orsakade av andra fysiska faktorer än el.
	Visst finns det sådana exempel. Men det finns också ett växande antal exempel på människor, som blivit sjuka av att arbeta framför bildskärmar, och där det inte går att avfärda sjukdomen med att den är orsakad av datorrädsla, oro, golvbeläggning eller liknande.
	Det finns människor, som måste leva helt isolerade från den elkraft som finns i vardagen i form av lyse, spis, TV och annat.
	I dag tar allt fler läkare och forskare "elallergin" på allvar, även om det fortfarande finns många som förnekar eller förringar problemet.
Tågpersonal är
särskilt utsatta
	Ett annat hälsoproblem med elektriciteten är elanläggningar med starka elektromagnetiska fält. Exempel på detta är kraftverk, kraftledningar, transformatorstationer och eldrivna tåg. Utsatta grupper är personer som arbetar i dessa miljöer eller bor i dess direkta närhet.
	Lokförare och konduktörer löper tre gånger större risk att få cancer i hypofysen och förhöjd risk att få olika slags blodcancer (leukemi), enligt en undersökning gjord vid Arbetsmiljöinstitutet. De höjda cancertalen är sannolikt en följd av att tågpersonalen arbetar i starka elektromagnetiska fält. Det finns också misstankar att dessa kan orsaka hjärntumörer.
Tre skolor i
Söderhamn i farozonen
	Människor som bor eller arbetar nära kraftledningar löper dubbelt så stor risk att få blodcancer. Enligt forskare på Karolinska institutet ökar risken för leukemi, när magnetfältsstyrkans årsmedelvärde överstiger 0,2 mikrotesla.
	De som bor eller arbetar närmare än 120 meter från en 400 000-voltsledning lever farligt, enligt denna undersökning. Motsvarande gräns för kraftledning på 220 000 volt är 85 meter, för 70 000 volt 40 meter och för 10 000 volt 15 meter.
	Statliga elsäkerhetsverket har kartlagt vilka skolor och daghem, som ligger farligt nära kraftledningar. Tre av de 116 skolor och barnstugor, som ligger i "cancerzonen", finns i Söderhamns kommun: Ståtjära skola, Stråtjära deltidsförskola och Trekantens förskola.
Viktigt att snabbt
få fram gränsvärden
	Det moderna samhället är starkt beroende av elektricitet. Detta gör att elrelaterade problem lätt skjuts åt sidan, eftersom allt för ståra kostnader står på spel.
	Detta resonemang är farligt. Om elektricitet innebär ohälsa för vissa, måste stat, landsting och kommun tackla detta problem.
	Ansvariga myndigheter och politiker måste snabbt ta fram gränsvärden för magnetfältsstyrka, ändra planbestämmelserna så det blir stopp för husbyggen nära kraftledningar, transformatorer och andra anläggningar med starka elektromagnetiska fält samt se över byggnormer och tekniska specifikationer för att minimera problemen med "elallergi" och sjukdomar orsakade av starka elfält.
	Dessutom är det nödvändigt att upprätta en aktionsplan för att riva eller flytta de skolor, daghem, bostadshus och arbetsplatser, vilka ligger allt för nära kraftledningar och andra anläggningar med starka elektromagnetiska fält.

bildtext:
Elektriciteten är inte bara en välsignelse, utan också ett hälsoproblem. Ansvariga myndigheter och politiker måste ta detta på allvar och snabbt ta fram gränsvärden för "elstrålningen" från bland annat kraftledningar, transformatorstationer och ellok.





En dyrbar
konfrontation

	Distansen mellan regering och opposition består när det gäller synen på hur arbetslösheten ska bekämpas. Det står klart efter torsdagens sysselsättningspolitiska debatt i riksdagen. Med tanke på att det är mindre än ett år till nästa riksdagsval är resultatet av torsdagens debatt oroväckande.
	Mycket talar för att detta var sista chansen att öppna för samförstånd över blockgränsen i den fråga, som regering, opposition och väljare anser är den viktigaste inför valet 1994.
	När valrörelsen småningom kör igång på allvar är det risk för att arbetslösheten reduceras till ett tillhygge för partipolitisk ordstrid, istället för att bli föremål för en bred och öppen samhällsdebatt om långsiktiga och hållbara lösningar för att öka sysselsättningen.
	Dagens situation på arbetsmarknaden kräver ett ansvarsfullt agerande av både regering och opposition med sikte på samförstånd, inte konfrontation.
Ett misslyckande
för samförståndet
	Polariseringen mellan regering och opposition framträdde tydligast i inläggen från arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) och socialdemokraternas talesman i frågan, Ingela Thalen.
	Hon undrade om det går att misslyckas mer än vad regeringen gjort när det gäller att bekämpa arbetslösheten. Vidare hävdade hon att regeringen är på väg att överge arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.
	Hörnlund svarade med att vifta bort hennes angrepp som gnäll utan ett enda sakligt förslag. Dessutom påminde han om socialdemokraternas delansvar i den höga arbetslösheten.
	Frågan är om en sysselsättningspolitisk debatt kan bli mer misslyckad.
Carlssons piruett
för s-kongressen
	Varken regering eller opposition bjöd på öppningar till samarbete eller förslag till nya lösningar för att få ned arbetslösheten. Istället bombade man på varann från väl intramapade skyttegravar.
	Detta indikerar att valrörelsen redan är igång och är på väg att tränga ut verkligheten till förmån för retoriska debattpoäng och ställningskrig i kamp om väljare. Under tiden fortsätter den ekonomiska kräftgången och den höga arbetslösheten består.
	Vart tog Ingvar Carlssons lockrop om breda lösningar vägen? På socialdemokraternas kongress för en månad sedan efterlyste han breda lösningar mellan parterna på arbetsmarknaden och på den politiska scenen. Allt för att mobilisera landets krafter mot arbetslösheten.
	Carlsson sockrade sitt kongresstal med krav på ett samhällskontrakt, som bland annat skulle göra det lättare för småföretag att både nyanställa och investera. Torsdagens debatt i riksdagen visar att Carlssons utspel på kongressen bara var underhållning för stunden.
Konfrontation utan
hänsyn till prognoser
	Lagom till torsdagens riksdagsdebatt presenterade LO-ekonomerna en mycket dyster prognos för utvecklingen på arbetsmarknaden. Ekonomerna anser att lågkonjunkturen har övergått i depression och spår att den totala arbetslösheten innan utgången av 1993 kommer att stiga till 12 procent.
	Det kommer att dröja ända till slutet av 1995 innan konjunkturen vänder, framgår det vidare i prognosen. Konjukturinstitutet (KI) presenterade i tisdags sin höstprognos, som till stora delar stödjer LO-ekonomernas bedömning.
	Enligt KI kommer bruttonationalprodukten (BNP) att minska med 2,8 procent i år för att vända till en liten ökning på 1,2 procent 1994. Först 1995 får BNP en skjuts upp till 2,5 procents ökning, spår KI.
	Mot bakgrund av dessa prognoser är det minst sagt anmärkningsvärt att riksdagens sysselsättningsdebatt så tydligt följde det gamla konfrontationsmönstret. Har Sverige råd med detta skådespel?

bildtext
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (bilden) är den främste garanten för att regeringen fortsätter arbetslinjen. Han är också den som kan och bör söka det nödvändiga samarbetet med oppositionen i kampen mot arbetslösheten.





Gävleborgscentern i riksdagsvalet:
En lista med Starrin i topp

	Det blev en lång debatt på Gävleborgscenterns distriktsstämma i Gävle om partiet skulle gå till val med en, två eller rent av tre listor i riksdagsvalet. Med stor majoritet beslutade stämman att gå fram med en lista med riksdagsledamot Karin Starrin som toppnamn. Sedan följer kommunalrådet Sven Bergström och oppositionsrådet i Gävle, Alice Lindgren.
	Stämman var helt enig om namnen på riksdagslistan. Centerungdomarna hade reserverat sig för att få Olle Fack som trea på listan, men Olle Fack nöjde sig med den fjärdeplats, som nomineringskommittens majoritet föreslog.
Provval nyhet
	Under hösten 1993 genomförde Gävleborgscentern för första gången en enskild medlemsomröstning. Knappt en fjärdedel av medlemmarna, totalt 1 769 personer, deltog provvalet.
	I provvalet fick medlemmarna rösta fram vilken placering de ville ge olika centerpartister på riksdagslistan genom att rangordna kandidaterna från ett till tio, där en förstaplacering gav tio poäng.
	Karin Starrin vann omröstningen med 12 740 poäng, Sven Bergström blev tvåa med 8 971 poäng.
	Björn Brink kom på tredje plats med 4 755 poäng. Sedan följde Olle Fack, Kenneth Nilshem och Maud Kvarnäng med cirka 4 000 poäng vardera, därefter Alice Lindgren, Bengt Olskims och Anders W Jonsson med cirka 3 000 poäng vardera. Övriga fick mindre än 2 500 poäng.
	Nomineringskommittens förslag, som stämman ställde sig bakom, följde inte helt provvalets resultat. För att få upp flera gästrikar och kvinnor högre på listan, fick hälsingar och män stå tillbaka.
Krav på två listor
	Frågan om flera listor kom upp med anledning av två motioner, en från Örjan Fridner, Ljusdal, och en från Bengt-Olov Kollin med flera i Hudiksvall. Båda motionerna ville ha två listor i riksdagsvalet.
	_ Vi har en utveckling i samhället från partimakt till väljarmakt. Centern på riksnivå har visat tydligt vad det vill genom att förorda minst två listor i varje valkrets. Centern i Gävleborg bör också göra det. Däför föreslår jag två listor med skilda toppnamn, argumenterade motionären Örjan Fridner.
	Bengt-Olov Kollin förordade två listor med motiven att det ger centern ökad attraktionskraft hos väljarna och ökar engagemanget i centerrörelsen för valarbetet. Han hänvisade också till att centern centralt förordar minst två listor och att de flesta centerdistrikt går fram med minst två listor.
Oro för splittring
	Debatten som följde och ledde fram till beslutet om en lista blev livlig. Det hettade till ordentligt, när de som förespråkade en lista anklagade de som ville ha två listor för att splittra centern.
	Anders W Jonsson, Hedesunda, avvisade två listor med tre skäl: att medlemsomröstningen hade gett klart utslag, att det kunde uppfattas som kritik mot Karin Starrin och att det skulle förstöra centerns valrörelse i Gävleborg genom att göra den till en EG/EU-debatt.
	_ Två listor visar en splittring inom centern och ett misstroende mot Karin Starrin, som har grundmurat förtroende i länet, sade Marianne Ahlqvist, Hudiksvall. Hon påpekade också att Hudiksvallscenterns årsmöte inte hade ställt sig bakom motionen.
	En rad talare förde fram samma invändningar mot två listor som Anders W Jonsson och Marianne Ahlqvist.
	Men motionärerna fick också stöd från några ombud.
	En talare, Birgitta Persson, Enånger, ville hellre ha tre listor än två _ men helst ville hon bara ha en lista.
EU in i debatten
	Båda sidor förde in EU-frågan i debatten. Sven Bergström är engagerad motståndare till svenskt EU-medlemskap och ingår i styrelsen för nätverket Centernej till EU. Karin Starrin har engagerat sig på ja-sidan och bland annat skrivit under upprop för stiftelsen Ja till Europa.
	Vid sidan av Anders W Jonsson varnade också Kenneth Nilshem, Arbrå, för att föra in EU-frågan i valrörelsen. Den skulle kunna "splittra och söndra centerrörelsen i Gävleborg", varnade han.
	_ Det vore mycket olyckligt och onödigt med två listor, sade Björn Mårtensson, Edsbyn, och polemiserade mot HT, som i fredagens huvudledare förordade två listor.
	Ulla Carlstedt, Färila, ville ha Sven Bergström i topp på en lista, så att EU-motståndare kan rösta på en som "rakryggat står upp och säger nej till EU".
	_ Vår nationella suveränitet står på spel. Jag vill kunna rösta på en kandidat, som slår vakt om suveräniteten och Sverige som nationalstat, Sven Bergström, sade Örjan Fridner.
Målet två mandat
	I dag har centern ett mandat i riksdagen. Siktet är iställt på att återta det andra mandat, som gick förlorat i valet 1991.
	_ Politiken blåser centerns väg, sade Karin Starrin, när hon tackade stämman för förtroendet och pekade på hur miljötänkandet väger allt tyngre i politiska och ekonomiska sammanhang.
	Hon pekade på kretsloppstänkandet som ett "systemskifte i svensk politik", på att centern har fått till stånd en verklig miljöprövning av Öresundsbron, ett stopp för ringlederna runt Stockholm och en nationalpark _ en ekopark _ i Stockholm.
	Karin Starrin tror på valframgång. Hon manar medlemmarna till aktivt valarbete utifrån sitt eget valspråk: "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något".
Lista med 25 namn
	Centern går till val med följande tio-i-topp-lista i Gävleborgs län: 1. Karin Starrin, Edsbyn, 2. Sven Bergström, Forsa, 3. Alice Lindgren, Hedesunda, 4. Olle Fack, Järvsö, 5. Anders W Jonsson, Hedesunda, 6. Maud Kvarnäng, Kilafors, 7. Björn Brink, Färila, 8. Barbro Näsgård, Österfärnebo, 9. Kenneth Nilshem, Arbrå, 10. Maria Olanders-Sjöberg, Ockelbo.
	Därefter följer: 11. Carin Engblom, Lingbo, 12. Bengt Olskims, Delsbo, 13. Ellis Hägg, Ilsbo, 14. Kjell Brodin, Torsåker, 15. Lennart Olsson, Söderala, 16. Carl-Ewert Olsson, Årsunda, 17. Inga-Märta Karlsson, Hälsingtuna, 18. Björn Mårtensson, Edsbyn, 19. Birgitta Persson, Enånger, 20. Urban Sjölander, Gävle, 21. Ann-Christine Persson, Kungsgården, 22. Sven-Åke Wahlqvist, Ljusne, 23. Peter Eriksson, Bollnäs, 24. Eva Sedvall, Valbo, och 25. Per-Erik Andersson, Segersta.
Jörgen Bengtson



andraledare 931027

En social innovation

	Chefen för barnbyn Skå, Lars Lorentzon, levererar i det senaste numret av facktidningen Socionomen skarp kritik mot socialtjänstens arbetstider. Han anser att socialarbetarna sover under den tid de skulle kunna göra störst nytta.
	I dag är de verksamma under kontorstid då de sociala problemen går på tomgång. När kvällen och natten kommer intensifieras de sociala problemen, men då har socialarbetarna för länge sedan gått hem.
	Därför anser han att det vore bättre om socialkontorern hade full bemanning exempelvis under tiden 19-02 och en jour på dagtid. Lorentzon hänvisar till barnbyns verksamhet, där man är ute på kvällar och nätter då problemen är som störst.
	Förslaget är bra och förtjänar att prövas, som försöksverksamhet. Kvälls- och nattjänstgöring gör det möjligt för socialtjänsten att komma närmare problemen. Men detta ställer också större krav på socialarbetarna beträffande förmåga att ta itu med kritiska situationer.
	En omläggning av arbetstiden ökar också möjligheten att samarbeta med polis och sjukvård, som är verksamma dygnet runt. Ett ökat samarbete med polisen är nödvändigt för att dels få snabb och rätt handräckning vid behov samt för att få bättre överblick över problemindivider.
	För att verksamheten ska fungera bra, anser Lorentzon, att den ska vara organiserad i små decentraliserade, slagkraftiga och flexibla enheter. Lorentzons förslag kan betecknas som en social innovation och  är därför värd en chans.





En union i
sönderfall

	Tänk dig att västra och östra Tysklands plötsligt skulle gå ut i krig mot varandra. Tänk dig att den snabba och till en början framgångsrika återföreningen skulle gå mot ett totalt sammanbrott. Detta är precis vad som sker sedan några veckor _ i Jemen.
	När murarna föll i Östeuropa, föll också murar i andra delar av världen. En sådan mur var den gräns som delade konservativa Nordjemen från socialistiska Sydjemen på Arabiska halvön.
Två stater
	Jemen delades som en följd av det turkiska imperiets sammanbrott efter första världskriget.
	Nordjemen blev en egen stat 1918. Den fick nära band till den konservativa grannen i norr, Saudiarabien.
	Sydjemen tillkom som stat först 1967, när invånarna i den brittiska hamnen Aden med det omgivande Sydarabiska protektoratet utropade en självständig stat. Sydjemen blev en socialistisk stat med nära band till och starkt beroende av Sovjetunionen.
Snabbt enande
	De två jemenitiska staterna utkämpade flera gränsstrider under 1970-talet och ett kort krig i oktober 1972. I fredsavtalet kom de överens om att bilda en union. Den blev verklighet först när sovjetväldet gick mot sin upplösning.
	Den 22 maj 1990 gick de två staterna samman i republiken Jemen. Nordjemens statschef Ali Abdullah Saleh blev president, Sydjemens partichef Ali Salem Baidh blev vicepresident.
	En koalitionsregering trädde till i den nya huvudstaden Sanaa och började det besvärliga arbetet med att integrera två olika samhällssystem.
	Allt gick rasande fort. De två jemenitiska nationerna gick nära nog bokstavligt talat samman över en natt. Det visade sig snabbt att samgåendet gått för fort.
Ingen integration
	Den formella återföreningen följdes inte av någon reell återförening. Det blev inget av den utlovade integrationen av de två ländernas förvaltningar, poliskårer, underrättelsetjänster och krigsmakter.
	Det blev visserligen allmänna val i april 1993, men valet ökade istället för minskade klyftan mellan nationshalvorna.
	I augusti flyttade vicepresident Ali Salem Baidh från Sanaa till Aden. Baidh bojkottade valet av nytt presidentråd, den nya nationens högsta verkställande organ, och krävde omförhandling av unionsfördraget.
Inbördeskrig faktum
	Spänningen mellan norr och söder ledde i höstas till strider. Efter ett misslyckat försoningsförsök i februari var den militära urladdningen bara en tidsfråga,
	För två veckor sedan drabbade nord- och sydjemenitiska trupper samman i ett stort, två dagar långt pansarslag norr om Sanaa, som sydsidan förlorade.
	I torsdags gick det hela över i ett regelrätt inbördeskrig. Nord- och sydjemenitiska mark- och luftstyrkor anföll varandra och varandras städer.
	President Ali Abdullah Saleh utfärdade undantagstillstånd och krävde att vicepresidenten Ali Salem Baidh skulle kapitulera. Han svarade med allmän mobilisering i söder.
Svår återförening
	På söndagen intog nordjemenitiska trupper den viktigaste flygplatsen i södra Jemen. Sedan några dagar har nordjemeniterna skurit av flertalet förbindelsevägar till Aden och slagit ut bland annat elförsörjningen i staden. Segervissa nordjemenitiska trupper är på marsch mot Aden.
	Nordjemen är den rikare och större nationshalvan med cirka 80 procent av den rämnande nationens 14 miljoner invånare.
	Sydjemens underläge mot Norjemen, de stora ekonomiska och politiska skillnaderna samt religiösa-kulturella skillnader gjorde att återföreningen aldrig blev en återförening på lika villkor. Men till skillnad från den tyska återföreningen, som inte heller skedde på lika villkor, slutade denna i inbördeskrig och sönderfall.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







Energifrågan
tillbaka till 1981
	
	På torsdagen tog riksdagen ett synnerligen viktigt beslut, som får vittgående konsekvenser för Sverige under lång tid framöver. En undersökning nyligen visade att hela 70 procent av svenska folket inte kände till att riksdagen skulle ta ställning i denna fråga.
Förhastat beslut
om el-avreglering
	Riksdagsbeslutet på torsdagen öppnade för en avreglering av den svenska elmarknaden från och med den 1 januari 1995. Det innebär kort beskrivet att det blir fritt fram för alla elproducenter att konkurrera om kunderna på eldistributionsnätet.
	Detta är ett förhastat beslut, som riskerar att skapa fler problem än det löser, eftersom ingen har överblick över beslutets konsekvenser. Dessutom måste en avreglering föregås av en realistisk plan över hur kärnkraften ska avskaffas.
	En första åtgärd i en sådan plan är att i lag slå fast att kärnkraften ska avvecklas före år 2010. Detta förslag från centerpartiet röstade emellertid riksdagen ned på torsdagen.
S och fp spelar med
i förhalningsspelet
	En lag om avveckling har stöd av vänsterpartiet och kristdemokratiska samhällspartiet. Det räcker inte. Stödet från folkpartiet liberalerna och socialdemokraterna uteblev på grund av att dessa partier ansåg att centern med detta lagförslag avvek från den energiuppgörelse de tre partierna träffade 1991, där en avveckling av kärnkraften var den centrala frågan.
	Dessutom anser folkpartiet och socialdemokraterna att det inte behövs någon lag om avveckling. Antingen är dessa partier fullständigt aningslösa inför de krafter som arbetar för att permanenta kärnkraften, eller så spelar de med i förhalningsspelet, eftersom de vet att endast en avvecklingslag kan tvinga fram en avveckling.
	För den som följt energidebatten sedan folkomröstingen 1980 står det klart att dessa partier är allt annat än aningslösa i denna fråga. De vet mycket väl att en kärnkraftsavveckling kräver hårda politiska nypor.
Energifrågan är på väg
tillbaka till ruta ett 81
	För att lugna ned de heta känslorna i frågan beslutade riksdagen att tillsätta en parlamentarisk kommission med uppgift att snabbt utreda hur en omställning från kärnkraft till alternativa energikällor ska gå till.
	Lars Norberg, ordförande för Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen 1992-93, hävdar bestämt i samtal med HT att detta bara är ett sätt för de stora partierna att begrava den heta kärnkraftspotatisen över valrörelsen.
	På detta sätt är avvecklingsdebatten på väg tillbaka till ruta ett. Många kommer kanske ihåg energikommission 81, också den parlamentariskt tillsatt, med uppgift att utreda en avveckling av kärnkraften. Bristen på resultat gjorde att kommissionen endast kunde enas om att tillsätta nya kommissioner.
Kärnkraftsavveckling
beror på politisk vilja
	Den nya kommissionen har också fått uppgiften att följa upp avregleringsbeslutet på elsidan. För att inte denna kommission ska gå samma öde till mötes som energikommission 81 måste den renodla sitt uppdrag.
	En avreglering av elmarknaden ska ske stegvis och gynna användning av alternativa energikällor. Den måste garantera industrin långsiktiga energiavtal och ge hushållen möjlighet att välja energiproducent. Den måste garantera att ägandet av naturtillgångarna stannar i Sverige.
	Men en avreglering av elmarknaden ska föregås av en lagreglerad avvecklingsplan för kärnkraften. Detta är fullt möjligt _ bara den politiska viljan finns.


bildtext
Ännu snart 15 år sedan svenska folket i en folkomröstning bestämde att kärnkraften skulle avvecklas, saknar Sverige en avvecklingsplan för kärnkraften. Torsdagens riksdagsbeslut om en avreglering av elmarknaden kan omintetgöra en avveckling av kärnkraften.







Enfalden
i TV 4

	När TV 4 den 7 november 1991 fick den eftertraktade koncessionen på den tredje markbundna TV-kanalen ingick som koncessionsvillkor bland annat krav på mångsidighet, regional balans och svenskproducerade program.
	I dag snart två år efter beslutet är bilden en annan. Utbudet har smalnat av till amerikanskproducerad film, tävlingsprogram, serier och mycket lättsam familjeunderhållning. För att använda en klyscha, mångfalden håller på att slå över i enfald.
	Problemet är att annonsörerna har fått alltför stort inflytande över programutbudet.
Enkelriktad
programtablå
	Det avsmalnade utbudet har uppmärksammats av olika debattörer, men ännu har det inte kommit några signaler från kulturminister Birgit Friggebo om en ordentlig uppföljning av de uppsatta koncessionsvillkoren för TV 4.
	Diskussionen som föregick introducerandet av en tredje markbunden TV-kanal handlade mycket om att uppnå kulturpolitiska mål. Läget i dag beskriver ett präktigt kulturpolitiskt självmål.
	Tanken från början var att en markbunden reklamkanal måste få en stark ställning på annonsmarknaden så att den kunde bli så oberoende som möjligt. Detta skulle göra det möjligt att ställa höga kvalitetskrav på utbudet.
	Rikstäckningen ansågs bland annat som en konkurrensfördel mot satellitkanalerna när det gäller den lokala annonsmarknaden. Situationen i dag är en helt annan. De stora annonsörernas krav på exponering under bästa sändningstid med största möjliga publik har blivit styrande när TV-besluten fattas.
	Detta kan förklara varför teater i TV 4 är lika sällsynt, som en dag utan frågetävlingar för schimpanser i samma kanal.
Amerikanska
filmer dominerar
	Filmutbudet i samtliga TV-kanaler domineras totalt av amerikanskproducerad film. Värst är det dock i TV 4, där över nittiofem procent av alla filmer hör till denna kategori, enligt planeringschef Tommy Nilsson.
	Svenskproducerad film är mycket sällsynt i denna kanal.
	En James Bond-film räknas som en så kallad "blockbuster", därför att den drar miljontals tittare. Reklamkanalerna köper oftast sina filmer till paketpris, det vill säga i ett paket om 50 filmer finns 10-15 högintressanta titlar, resten består av B-och C-filmer.
	Skräpfilmerna sprids ut över programtablån. Mycket sällan låter man bli att visa dem.
	Visst finns det fördelar med ett brett filmutbud, där alla kan hitta sin favorit, men när dominansen har kantrat över så markant till förmån för amerikanskproducerad fim, då blir mångfalden lidande.
Måluppfyllelsen
måste utvärderas
	Tillväxten i mångfald har inte på långa vägar hållit jämna steg med tillkomsten av nya TV-kanaler. Det visar att konkurrensen mellan kanalerna om tittare och annonsörer tenderar att släta ut programutbudet.
	Jakten på tittarsiffror blir överordnad ambitionen att erbjuda ett varierat utbud. Därför är TV-publikens valfrihet beroende av att reklamköparnas valfrihet begränsas. När det gäller TV 4 finns det en kulturpolitisk målsättning, som fortfarande måste gälla.
	Denna målsättning måste vara överordnad de kommersiella intressena. Därför är det viktigt att kulturministern tar initiativ till en grundlig utvärdering av verksamheten i TV 4 de två första åren.
	En utvärdering av detta slag ska inte betraktas som en klåfingrig statlig styrning utan som ett försvar för mångfalden. För även om det är viktigt att ge publiken vad den vill ha får denna princip inte vara allenarådande. Lika mycket gäller den princip, som säger att televisionen ska visa tittaren vad som finns att få.


bildtext
Superhjälten Arnold Schwarzenegger (bilden) hör till de stora publikmagneterna också i TV 4, som istället för mångfald hårdsatsar på amerikanskproducerad film. De kulturpolitiska målen för kanalen glömdes ganska snart bort.





Estland
politiskt
omoget land

	"Han var ju riktigt trevlig", var en av de förvånade kommentarerna efter träffen med talmannen i det estländska parlamentet, Edgar Savisaar.
	Vi hade blivit förvarnade om denne man, som i flera sammanhang gått fram som en buffel.
	Under vårt samtal fanns inte ett spår av de sluggerfasoner han är omtalad för. Han kanske var på särskilt bra humör just den här dagen, vad vet jag. Till utseendet påminner han mycket om den finländske presidenten, Marti Ahtisaari, fast en storlek mindre.
Tolken tar över
	Även hans framtoning och sätt att tala för tankarna till den finländske presidenten, med den skillnaden att Ahtisaari är mycket bättre på engelska. Därför har Savisaar en tolk med sig, en mycket duktig tjej, som i sin iver att berätta stundtals tar över föreställningen och bjuder på egna utläggningar.
	Hon är onekligen ganska charmig. Efter en stund får hon, efter en försynt harkling från Savisaar, hejda sig och koncentrera sig på sin egentliga uppgift.
	Savisaar bekräftar den bild vi fått av estlandskännaren Andres Kung om att Estland är en politiskt omogen och instabil stat. I detta finns en stor del av förklaringen till problemen med miljön, investeringarna och kriminaliteten bland annat.
Diskussionsklubbar
	Det politiska intresset bland befolkingen är mycket dåligt och inget av de politiska partierna samlar över 1 000 medlemmar, i hela landet!
	Partierna fungerar mera som politiska diskussionsklubbar, där unga karriärister har en stor möjlighet att klättra högt. Ett typiskt problem i detta fall är att politiken flyter på ytan; den får aldrig riktigt fäste bland folket och därmed minskar tilltron till politikerna ytterligare.
	Savisaar säger det aldrig rent ut men antyder att det finns uppenbara svårigheter att förankra politiken bland folket. På detta sätt uppstår en farlig distans mellan väljare och valda.
Regeringskris
	Den politiska omogenheten har slagit ut i full blom i och med att motsättningarna i regeringen har hårdnat. Häromdagen lämnade justitieministern och försvarsministern regeringen. Estland genomlever nu sin hittills värsta regeringskris.
	Den koalition som står bakom regeringen, konservativa, kristdemokrater, liberaler och centern, hotas av splittring på grund av den maktkamp som pågår mellan ministrarna i regeringen.
	Spindeln i nätet är statsminister Mart Laar, som den sista tiden varit på total kollisionskurs med både regeringskollegor och president Lennart Meri.
Presidenten avgör
	Mycket hänger nu på presidentens agerande. För att ministrarnas avskedsansökningar ska vara giltiga måste de godkännas av presidenten.
	Frågan är hur presidenten kommer att agera. Ett tänkbart alternativ är att han helt enkelt kommer att avskeda statsministern för att få lugn i båten. Vid förra regeringskrisen i slutet av 1993 gav president Lennart Meri tydliga signaler om att han kunde tänka sig att offra Mart Laar.
	Vårt möte med talmannen Savisaar gav en god inblick i de politiska förhållandena i Estland. Han gjorde klart att landet har en svår väg att gå, innan det är på politiskt fast mark.
	Vi tackade för oss och önskade ett hurtigt lycka till. Saavisar tackade bockade och log, men det var nog fler än jag som kunde spåra en djup oro bakom den diplomatiskt korrekta fasaden.

Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT.

Detta är den fjärde och sista artikeln om Estland. Tidigare artiklar publicerades den 30 april, 3 maj och 11 maj.






Estlands ambassadör till Hudiksvall

	Hudiksvall får storpolitiskt främmande på lördag. Då kommer Estlands ambassadör i Sverige, Margus Laidre, till Hudiksvall för att tala under rubriken "Estlands återvunna frihet".
	Margus Laidre är historikern, som efter en kort tids gästforskning i Sverige blev den självständiga republiken Estlands högsta företrädare i landet, Estlands första ambassadör i Sverige sedan andra världskriget.
	Margus Laidre har besökt Hudiksvall två gånger tidigare. När han nu kommer tillbaka en tredje gång är det som ambassadör. Liksom tidigare är det Föreningen Norden i Hudiksvall som står som arrangör.
	Margus Laidre kommer att blicka tillbaka på de drygt två år som har gått sedan Estland och de två andra baltiska länderna återvann sin frihet. Han kommer också att tala om framtiden och de många svårigheter som väntar det unga estländska republiken.
	Margus Laidre talar utmärkt svenska och är väl insatt i svenska och nordiska förhållanden.
	_ Vi kan se fram mot ett mycket intressant föredrag, säger Föreningen Nordens ordförande i Hudiksvall, Gösta Lind, till HT.
Jörgen Bengtson





Ett ja till bron
fäller regeringen

	I dag går regeringen till beslut om Öresundsbron.
	Om regeringen säger ja, betyder det att den faller. Ansvarig för detta är i sådana fall statsminister Carl Bildt (m).
Bildt har målat
in sig i ett hörn
	På onsdagen målade Bildt in sig i ett hörn, när han offentligt raljerade med centerpartiet i brofrågan, vägrade låta vattendomstolen pröva broärendet enligt alla lagparagrafer _ trots att juridisk expertis underkänner vattendomstolens ofullständiga prövning _ och i TV deklarerade att "bron kommer att byggas".
	Carl Bildt kan inte komma ur hörnet genom att lyfta över beredningen av bron till något annat statsråd. Miljöminister Olof Johansson (c) samt mark- och planminister Görel Thurdin (c) accepterar inte att bli överkörda som fackministrar. I samma stund Bildt kör över dem, tvingar han centern att lämna regeringen.
Fackministrarna
säger nej till bron
	Olof Johansson svarade med att sätta ner foten i brofrågan och säga nej till Öresundsbrokonsortiets bro.
	Det finns inte underlag för att säga ja till bron, sade Olof Johansson som samtidigt berättade att miljödepartementets nej låg på regeringens bord redan förra måndagen.
	Det är helt riktigt. Om miljöministern ska följa de lagar _ vattenlagen och naturresurslagen _ regeringen är satt pröva i det förvaltningsärende, som miljöprövningen av Öresundsbron faktiskt är, måste han säga nej. Samma sak gäller regeringen som helhet.
	De remissvar som bildar underlag för regeringens beslut ger vid en strikt lagtolkning inte utrymme för något ja till bron.
	Centern har starkt folkligt stöd för sitt nej till bron. Enligt en Temo-undersökning som HT publicerar i dag säger 48 procent nej till bron, bara 29 procent är för, 23 procent svarar "vet ej".
Bildt beredd offra miljön
och regeringen för en bro
	Mycket talar för att Carl Bildt trots allt har bestämt sig för att strunta i lagen, offra miljön och spräcka regeringen för att få den bro som hans partikamrater och näringslivsvänner kräver.
	Om bedömningen är riktig, är regeringskrisen ett faktum och Carl Bildt måste lämna in sin avskedsansökan.
	Därmed skulle Carl Bildt gå till historien som statsministern, vilken inte förmådde hålla ihop en borgerlig fyrpartiregering, och valde miljöförstöring framför miljöhänsyn i en regering, som mer än någon tidigare regering satte miljön i högsätet.
	Domen blir hård mot en sådan statsminister.
Fast Öresundsförbindelse
också möjlig med tunnel
	Broavtalet med Danmark ger Sverige frihet att av miljöskäl säga nej till den planerade väg- och järnvägsbron över Öresund men knappast till varje form av fast Öresundsförbindelse.
	Danmarks förre trafikminister, som skrev under broavtalet med Sverige, bekräftade i en TV-intervju på onsdagen att Sverige kan säga nej till bron. Folkrättsexperter säger samma sak.
	En fast förbindelse står och faller inte med en bro. Det finns ett billigare och miljömässigt bättre alternativ, en tunnel som den under Engelska kanalen, med plats för vanliga fjärrtåg och snabba pendeltåg för personer och bilar.
	Billigast är en så kallad sänktunnel på havsbotten. Den har dock samma nackdel som en bro, den bromsar vattenflödet.
	Bäst är en borrad tunnel. Den blir dyrare än en sänktunnel men i gengäld miljövänlig och mer underhållsfri.
	Om Carl Bildt vill hålla samman regeringen och värna miljön, ska han lyssna på vad centern sagt hela tiden: bygg gärna en borrad järnvägstunnel men ingen bro.

bildtext:
Statsminister Carl Bildt (bilden) målade på onsdagen in sig i ett hörn, när han vägrade låta vattendomstolen pröva broärendet enligt alla lagparagrafer _ trots att juridisk expertis underkänner vattendomstolens ofullständiga prövning _ och i TV deklarerade att "bron kommer att byggas". Om Bildt kör över sina fackministrar och tvingar fram ett ja till Öresundsbron, faller regeringen och Bildt som statsminister.





Ett steg
mot ett nej

	Det blev ett antiklimax istället för ett beslut om Öresundsbron.
	Regeringens beslut att skjuta upp avgörandet om bron gör dock inte att bron har hamnat i långbänk. Beredningen av ärendet i regeringen har skett i expressfart och innefattat intensivt arbete under mellandagar och helger. Det är fullt begripligt om regeringen vill ha ytterligare tid på sig att studera och bereda ärendet.
	Efter beskedet från Rosenbad får vi vänta åtminstone till torsdag nästa vecka på brobeslutet, kanske betydligt längre.
Övergripande
miljöprövning
	Regeringen skjuter på avgörandet för att få mer tid att studera brons konsekvenser för samhällsplanering, regional kollektivtrafik och miljö i regionen. Det visar att denna regering, till skillnad från den socialdemokratiska, tar miljöprövningen på allvar.
	Regeringen Bildt lyfter med måndagens beslut blicken över vattenlagen, nollösningen och vattenflödet mellan Kattegatt och Östersjön för att ta ett helhetsgrepp i miljöprövningen.
	Nu står naturresurslagen och den övergripande miljön i debattens och beredningens centrum. Det är bra och stärker argumenten mot den föreslagna Öresundsbron och för centerpartiets hållning i frågan.
	Regeringsförklaringen från 1991 talar om en "fast förbindelse över Öresund", som ska miljöprövas enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen. Miljöprövningen ska omfatta förbindelsens "regionala påverkan och effekter på Östersjön".
Miljödepartementet
säger nej till bron
	1992 års regeringsförklaring säger att "avgörande i denna bedömning är att den så kallade nollösningen ... kan säkerställas."
	Nollösningen är central. Miljödepartementet har i sitt yttrande över broplanen underkänt den enligt vattenlagen, eftersom det inte går att garantera nollösningen. Samma sak säger den finländske biologen Paavo Tulkki och tyske hydrografen Ekkehardt Mittelstädt, vilka ingår i den svensk-danska expertpanel, som ska övervaka broprojektet.
	Öresundsbron faller alltså på nollösningen. Den faller också på den bredare miljöprövningen enligt naturresurslagen. Även här säger miljödepartementet nej.
	Mot den här bakgrunden blir det omöjligt för Carl Bildt att pressa igenom ett ja i regeringen. Ett ja betyder att han kör över ansvariga fackministrar, utlöser en regeringskris, tvingar centerpartiet att lämna regeringen och regeringen att avgå.
Delseger
för centern
	Regeringens beslut att skjuta på brobeslutet är en delseger för centern, eftersom beslutet är kopplat till en bredare bedömning av brons miljöeffekter.
	En faktor som måste vägas in är att Sverige står i färd med att godkänna Riokonventionen. Regeringen lämnade en proposition till riksdagen om detta förra torsdagen.
	Om Sverige säger ja till Öresundsbron, är det ett brott mot Riokonventionen. Bron strider mot konventionens krav att en stat inte får planera nya trafiksystem utan att sätta miljömålen främst. Konventionen går på samma linje som koncessionsnämnden för miljöskydd, vilken förkastade bron av bland annat trafikskäl.
Ett steg närmare
ett nej till bron
	Naturskyddsföreningen (SNF), Miljöförbundet, Greenpeace och andra miljöintressenter ser regeringens beslut att ytterligare studera brons konsekvenser för regional samhällsplanering, kollektivtrafik och miljö som en öppning för ett nej.
	Det är en riktig slutsats. Sverige tog på måndagen ett steg närmare ett nej till bron. Brokonsortiet och regeringen bör nu studera även andra fasta förbindelser än den föreslagna bron.
	Det finns ett alternativ, som likt bron är en fast förbindelse, men till skillnad från den är miljövänlig och billig _ en borrad järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör med pendeltåg för personer och bilar enligt förebild från Engelska kanaltunneln.
	Ett annat alternativ är en borrad järnvägstunnel Malmö_Köpenhamn. Denna tunnel är dyrare än HH-alternativet men har fördelen att det binder samman Köpenhamn_Malmö_Lund till en bostads-, arbets- och studiemarknad.
	Låt ett nej till en miljöförstörande bro bli ett ja till en miljövänlig järnvägstunnel!

bildtext:
Regeringens beslut att granska Öresundsbron ytterligare är ett steg närmare ett nej. Ett nej till bron öppnar för ett ja till en järnvägstunnel Malmö_Köpenhamn eller Helsingborg_Helsingör.





EU är val av
samhällsmodell

	Den nya organisationen Socialdemokrater för EG/EU ser Europeiska unionen (EU) som ett "socialistiskt projekt" och en "demokratisk motkraft till kapitalet". Det är bra att de s-märkta EU-anhängarna för in en ideologisk dimension i EU-debatten, men de misstar sig om de tror att EU är ett socialistiskt eller folkhemslikt projekt.
	EU-debatten borde handla mer om ideologi och vilket samhälle vi vill ha. För vad EU-valet egentligen handlar om är ett val av samhällsmodell: den nordiska samhällsmodellen eller EU-modellen.
Norden kontra EU
	När vi går till folkomröstning om EU, ska vi inte bara ta ställning till medlemskap, utan också till samhällsmodell.
	Ett ja till EU är ett ja till EU:s samhällsmodell, som är mer kapitalistisk än socialistisk. Ett nej till EU är ett ja till den nordiska samhällsmodellen, som är av blandekonomiskt snitt.
	Vi kan inte välja både och, eftersom vår nordiska modell är oförenlig med EU:s. EU lägger konstitutionella, dagspolitiska och ekonomiska hinder i vägen för vår samhällsmodell.
	Den nordiska samhällsmodellen är inte definierad i lagar och regler. Ändå finns den, även om de senaste årens EU-anpassade och nyliberala politik har naggat den i kanten.
Norden en modell
	Jag brukar sammanfatta den nordiska modellen i tolv punkter:
1. Generellt, skattefinansierat välfärdssystem på hög nivå.
2. Avgiftsfri utbildning åt alla, från grundskola till högskola, med utbyggd vuxenutbildning.
3. Miljöpolitik där vi går före och visar andra länder vägen.
4. Offensiv regionalpolitik som motverkar marknadskrafternas centralisering och utjämnar skillnader mellan regioner.
5. Full sysselsättning som överordnat ekonomisktpolitiskt mål.
6. Jämställdhet med lönearbete även för kvinnor, inte minst inom offentlig sektor, och praktisk jämställdhet.
7. Radikal jämlikhetstradition med utjämning av ekonomiska och sociala skillnader mellan individer och generationer.
8. Restriktiv syn på alkohol- och narkotika med höga alkoholpriser, statliga alkoholmonopol och negativ drogsyn.
9. Starka folkrörelser, fack och folkbildningstraditioner.
10. Uvecklat folkstyre med bred offentlig debatt, offentlighetsprincip, kommunalt självstyre och deltagardemokrati.
11. Öppna gränser mot omvärlden och individinriktat, folkligt förankrat nordiskt samarbete mellan jämbördiga stater.
12. Internationell brobyggarroll, som i den finländska och svenska samhällsmodellen är knuten till neutralitetspolitiken.
EU annan modell
	EU:s samhällsmodell är, lika lite som den nordiska, beskriven i några punkter, fix och färdig. EU-modellen är summan av EU:s regelverk och nationella regelverk som dominerar i EU-länderna.
	Den nordiska samhällsmodellen är på viktiga punkter oförenlig med EU-modellen. En grundläggande skillnad är att i Norden har medborgarna via folkvalda organ större möjlighet att styra samhälle och marknad.
	Ett EU-medlemskap flyttar makt från folkvalda organ till marknaden. Den demokratiska styrningen minskar; tyngdpunkten i ekonomi och politik flyttar närmare rena marknadslösningar.
	I EU:s samhällsmodell dominerar marknaden över politiken. I den nordiska modellen dominerar politiken över marknaden.
EU skiljer sig
	EU-modellen skiljer sig punkt efter punkt från den nordiska:
1. Välfärdssystemet i EU-länderna ligger på lägre nivå och är inte lika omfattande.
2. Utbildningssystemet är sämre och mer segregerat.
3. Handelspolitiken hindrar länder att gå före i miljöpolitiken.
4. Regionalpolitiken inom EU är passiv och motverkar inte marknadskrafternas centralisering.
5. Låg inflation är överordnat målet full sysselsättning i den ekonomiska politiken enligt Romfördraget.
6. Jämställdheten är sämre, samhället mer patriarkaliskt, offentliga sektorn mindre, mer oavlönad omsorg sker i hemmet.
7. Jämlikhetstraditionen är mindre långtgående, EU-länderna är mer av klassamhällen, löneskillnaderna är större.
8. Synen på alkohol och narkotika är mer liberal.
9. Folkrörelser, fack och folkbildningstraditioner är svagare.
10. Folkstyret är outvecklat, offentlighetsprincipen finns inte, kommunernas ställning är svag, EU:s detaljstyrning hotar enligt Svenska kommunförbundet det kommunala självstyret.
11. EU har murar mot omvärlden samt ett ekonomiskt inriktat och centralstyrt samarbete med hög grad av överstatlighet.
12. EU:s gemensamma handels-, utrikes-, säkerhets- och via VEU försvarspolitik omöjliggör brobyggarroll och neutralitet.
Sverige förlorar
	Om svenskarna väljer EU-modellen, väljer de också ett ekonomiskt ofördelaktigt alternativ. Inte ens ja-sidans konsekvensutredning om samhällsekonomi, som kom den 28 januari i år, kunde bevisa att Sverige tjänar på EU-medlemskap.
	Nyhetsbyrån TT summerar utredningen i en ingress, som säger det mesta: "Kostnaderna för ett svenskt EU-medlemskap blir omedelbara, säkra och höga. Vinsterna blir osäkra, uppstår först på sikt och går inte att mäta."
	EU-medlemskapet kostar staten cirka 21 miljarder kronor netto per år (enligt konsekvensutredningen), skatteanpassningen cirka 40 miljarder (enligt statliga RRV) och ökade alkoholkostnader 10_15 miljarder (enligt olika alkoholforskare). Totalt kostar alltså EU-medlemskapet svenska staten minst 70 miljarder kronor per år.
	När varken ekonomi eller samhällsmodell talar för EU, vad gör det då?

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


tredjeledare 940602

EU förbjuder snus i Finland

	I Finland sitter snusarna löst. På tisdagen förbjöd riksdagen i Helsingfors med röstsiffrorna 97 mot 74 all försäljning av snus i Finland. Förbudet är en följd av Finlands EU-avtal, som inte ger finländarna det undantag som svenskar och norrmän förhandlade sig till: friheten att tillverka och bruka snus i det egna landet.
	Snusarna är färre i Finland än i Sverige men argare. De finns främst i svensk- och tvåspråkiga bygder. Där lär snussmugglingen ta fart och EU-motståndet öka efter det föga snusförnuftiga snusförbudet.
	På tobaksområdet fortsätter EU att svälja kameler (mångmiljonstöd till tobaksnäringen) och sila mygg i form av förbud mot den minst skadliga tobaken, snuset, som varken gör människor till passiva rökare eller förpestar luften för allergiker och andra ickerökare.






EU i fokus
i nordiska
rådsdebatten

	Nordens förhållande till Europeiska unionen (EU) dominerade Nordiska rådets allmänpolitiska debatt på tisdagen. Åsikterna gick starkt isär mellan EU-vänner och Norden-vänner. De senare som såg mycket av Norden-samarbetet gå förlorat i ett EU-anpassat nordiskt samarbete.
	Det blev också en debatt mellan starka norska kvinnor och en självsäker manlig svensk statsminister.
S och m överens
	De nordiska regeringarna vill, med undantag för den isländska, samla Norden i Europeiska unionen. Samma sak säger de stora oppositionspartierna i Sverige, Finland, Norge och Danmark med undantag för norska senterpartiet.
	Oppositionsledaren Ingvar Carlsson (s) talade för många EU-anhängare, när han påstod att Norden får "en fantastisk möjlighet att återförenas" i EU och förnya det nordiska samarbetet. Han anklagade EU-motståndarna för isolering.
	"Utan impulser utifrån hade vi i Norden saknat alfabetet, de arabiska siffrorna, kristendomen, hjulet och datorn", sade Ingvar Carlsson och förde ner EU-debatten till "jordkulenivå".
	Statsminister Carl Bildt (m) talade om att "Europa flyttar norrut" med Norden i EU. Han fick det att låta som om EU ansluter sig till Norden. De som tror att Norden-samarbetet blir försvagat i EU, förstår inte vad det handlar om, mästrade statsministern och anklagade EU-motståndarna för isolering.
Sentern för Norden
	Regeringen och oppositionen i de fyra stora nordiska länderna har sällan varit så rörande eniga som i EU-frågan.
	Norden-vännerna _ som vill utveckla istället för att helt eller delvis avveckla det officiella Norden-samarbetet och den nordiska samhällsmodellen _ var på offensiven.
	Den norska sentergruppen ledde försvaret av Norden. Sentern fick stöd av partivänner från Island, kds-arna i Norge, vänstersocialisterna i Norge, Finland och Sverige, en norsk socialdemokrat och politiker från Island, Färöarna och Grönland.
	Norska senterledaren Anne Enger Lahnstein markerade tydligt att EU-motståndarna vill ha ett nära samarbete med EU men samarbeta som självständiga stater, att de vill samarbeta med Europa och världen som helhet samt att de vill utveckla den nordiska välfärds- och samhällsmodellen.
Nytt Nordek
	Carl Bildt var arrogant i debatten med norska senterledaren och andra kvinnliga EU-motståndare från Norge.
	Han vägrade diskutera effekterna av en EU-anslutning för ekonomi, sysselsättning, kvinnor och den nordiska samhällsmodellen, vilket talare ville. Han mässade på att "det gives inget annat alternativ till EU än isolering".
	EU-vännerna må tala om ökat nordiskt samarbete i EU, men i praktiken vänder de med en EU-anpassad Norden-politik det nuvarande Norden-samarbetet, den nordiska samhällsmodellen, det alleuropeiska och internationella samarbetet ryggen.
	Hoppet står till Nordens folk. De avgör i folkomröstningarna om EU hur det ska bli med samarbetet i framtiden. Om de röstar ja kommer nedrustningen av Norden-samarbetet att fortsätta.
	Om de röstar nej, finns möjligheten att fördjupa Norden-samarbetet _ att till exempel etablera en ekonomisk-politisk gemenskap i Norden, ett Nordek för nittiotalet _ och samverka med EU på ungefär samma sätt som Kanada samverkar med USA.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







EU tvingar Sverige
att överge kronan

	När Sverige lämnade in ansökan om EG-medlemskap var ett av huvudargumenten att EG-medlemskap var bra för svensk ekonomi.
	När Sverige nu ska ta ställning till EU-medlemskap är ett av de tunga argumenten mot medlemskap just ekonomin _ och då handlar det inte bara om att medlemskapet dränerar statskassan på 23 miljarder kronor netto per år i EU-avgifter från och med 1999.
	Allt fler ekonomer säger nej till EU:s ekonomiska och monetära union (EMU), den kanske viktigaste skillnaden mellan EU och EG.
Centern har sagt nej
till EU:s valutaunion
	Centern och socialdemokraterna säger nej eller är tveksamma till svenskt inträde i EU:s valutaunion (monetära union) EMU, som också innefattar gemensam ekonomisk politik (finanspolitik)..
	Centerns riksstämma 1993 i Falkenberg ställde som oavvisligt krav att EU-förhandlingarna ska säkerställa att Sverige som suverän nation ska "stå utanför en eventuell gemensam valuta".
	Så blev det inte.
	Sveriges 600-sidiga anslutningsavtal ger oss inte rätt att stå utanför EU:s valutaunion eller föra en självständig finanspolitik.
	Om Sverige uppfyller EU:s så kallade konvergenskrav, blir Sverige automatiskt anslutet till EMU. Det betyder att EU-valutan ecu ersätter kronan som valuta i Sverige och att Sveriges riksbank _ världens äldsta centralbank _ blir en filial till EU:s centralbank.
EU tvingar Sverige överge
målet "arbete åt alla"
	EU-länderna ska uppfylla fem konvergenskrav:
	1. Budgetunderskottet får inte överstiga tre procent av bruttonationalprodukten (BNP).
	2. Inflationen får inte ligga mer än 1,5 procent över genomsnittet för de tre EU-länderna med lägst inflation.
	3. Statsskulden får vara högst 60 procent av BNP.
	4. Den långa räntan bör inte ligga mer än 2 procent över genomsnittet för de tre EU-länderna med lägst ränta.
	5. Valutan ska ha varit stabil i två år.
	För att uppnå kraven måste EU-länderna föra en stram ekonomisk politik. Maastrichtfördraget stadgar att låg inflation ("prisstabilitet") är överordnat mål i den ekonomiska politiken.
	En politik för låg inflation, enligt EU:s krav, är en politik för hög arbetslöshet. Det ser vi i EU. I EU kan Sverige inte föra en politik för "arbete åt alla". I EMU är det olagligt att göra målet "full sysselsättning" överordnat eller likställt målet "prisstabilitet".
Valutaunionen träder

	I dag uppfyller bara Luxemburg konvergenskraven. Redan 1997 räknar EU-analytikern Graham Bishop på Salomon Brothers, enligt tidningen "Affärsvärlden" (13 april 1994), att även Tyskland, Nederländerna, Danmark och Irland ska uppfylla kraven.
	Sedan flera år är den ekonomiska politiken i Sverige inriktad på att uppfylla konvergenskraven.
	Maastrichtfördraget tvingar EU att senast 1999 gå över i EMU:s tredje fas med gemensam centralbank (ECB) och valuta (ecu). Svenska EU-anhängare hävdar ofta att det inte blir något av EMU.
	EU har dock inte ändrat sina planer. Även oberoende EU-experter som Graham Bishop tror att EMU blir verklighet senast år 1999. 
EU tvingar Sverige
in i valutaunionen
	Om Sverige säger ja till EU, tvingas vi acceptera EU-valutan ecu och resten av EMU så fort vi uppfyller konvergenskraven.
	Sverige kan inte med ett veto i EU hindra att EMU blir verklighet. Sveriges riksdag kan inte heller stoppa ett svenskt EMU-inträde, vilket många EU-anhängare påstår. På dessa punkter är Maastrichtfördraget och Sveriges EU-avtal kristallklara.
	Sverige har inte _ som Danmark och Storbritannien _ rätt att stå utanför EU:s valutaunion. Det bekräftar Kirsten Åkerman på regeringens Europasekretariat för HT. Hon bekräftar också det som HT tidigare har hävdat, att Sverige endast har fått ett permanent, juridiskt oantastligt undantag från EU:s regelverk: snuset.




andraledare 940505

EU-ja till nya stater väntat

	Som väntat sade EU-parlamentet ja till Sverige, Finland, Norge och Österrike som EU-medlemmar, trots att åtskilliga ledamöter protesterade in i det sista mot att EU accepterar nya medlemmar innan EU har fyllt unionen med innehåll och blivit mer av förbundsstat.
	Sverige fick något fler ja-röster (380 stycken) än de tre andra länderna (374_377). Kanske speglar detta vissheten om att Sverige vid ett EU-medlemskap skulle bli mjölkkon framför andra i EU.
	Sveriges stora bidrag till EU:s budget, 23 miljarder kronor netto för statskassan från och med 1999, kan få en federalist från ett fattigt EU-land att tänka om, eftersom det är där en stor del av Sveriges pengar hamnar.
	EU har sagt sitt om Sverige, Finland, Norge och Österrike. Nu ska folk säga sitt om EU. Invånarna i de fyra ansökarländerna är kritiska till EU och lär bli det än mer, när de får reda på att EU-parlamentet är missnöjt med att Maastrichtfördraget inte går tillräckligt långt i federal riktning.







EU-jublet har
fastnat i halsen

	EU-forin efter det att medlemsavtalet mellan Sverige och EU blev klart i tisdags har inte slagit igenom i opinionen. Det visar en Sifomätning gjord direkt efter att förhandlingarna avslutats på tisdagen.
	Mätningen publicerades i Göteborgs-Posten på söndagen och visar att motståndet mot ett EU-medlemskap är oförändrat, trots att förhandlingarna är klara och att det finns ett avtal att ta ställning till.
	IMU-testologen kom fram till samma resultat i en undersökning gjord efter tisdagen och publicerad på fredagen. Väljarna har tydligen inte låtit sig ryckas med i den svenska förhandlingsdelegationens sydländska ringdanser.
	Förklaringen är sannolikt en misstro mot att avtalet är så fantastiskt bra, som herrarna Dinkelspiel och Bildt vill få väljarna att tro.
Oförändrat
opinionsläge
	Sifomätningen visar att ja-sidan har gått fram tre procentenheter, från 32 procent i februari till 35 procent i denna mätning. Men samtidigt har nej-sidan ökat med två procentenheter från 40 till 42 procent.
	Ett resultat som inte kan vara något annat än en kalldusch för de ja-anhängare i regering och opposition, som nästan garanterade en opinionskantring efter att avtalet var klart.
	Siffrorna från IMU-testologen bekräftar resultatet i Sifo-mätningen. Om det vore folkomröstning i dag skulle 39 procent säga nej och 33 procent säga ja till EU-medlemskap, enligt IMU-testologen. Resultatet är nästan identiskt med den mätning opinionsinstitutet gjorde i februari.
	En slutsats av detta är att svenska folket inte låter sig köpas av överord om ett avtal de inte fått tid att granska.
Ungdomarna har
blivit mer kritiska
	Största överraskningen är emellertid de siffror i Sifomätningen, som visar ungdomarnas åsikter i EU-frågan. De unga har blivit klart mer negativa till EU sedan avtalet blivit klart. I februari sade 44 procent av de unga under 30 år nej till EU. Söndagens mätning avslöjar att denna siffra har ökat till hela 55 procent.
	Detta illustrerar ett allt vanligare fenomen bland ungdomar _ misstron mot auktoriteter. Förhandlingarna i Bryssel är ett spel långt över huvudet på vanliga ungdomar. Besluten vid ett eventuellt EU-inträde kommer att fattas långt över huvudet på dessa ungdomar.
	Tron på möjligheten att kunna påverka sin egen situation är svag i dag bland ungdomar. Vid ett EU-medlemskap hamnar de stora viktiga besluten ännu längre bort än i dag, vilket hotar att totalt radera ut ungdomarnas förtroende för politiker.
	En sådan utveckling är ödesdiger för demokratin.
Störst EU-spänning
hos socialdemokraterna
	Inte oväntat visar Sifomätningen att socialdemokraterna rymmer de största och farligaste spänningarna i EU-frågan. En folkomröstning i dag skulle ge nej-sidan 50 procent och ja-sidan 24 procent av socialdemokraternas röster.
	Ingvar Carlsson har klart tagit ställning för ett EU-medlemskap, men anser att väljarna måste få tid på sig att granska avtalet innan de går till folkomröstning. Därför förordar han en folkomröstning någon gång efter det ordinarie riksdagsvalet i september i år.
	En sympatisk tanke kan man tänka, men det är i första hand inte välviljan till folket, som styr Carlssons agerande, utan möjligheten att få ett positivt svar i EU-frågan.
	Tvivlarna måste övertygas och det fort. Därför behöver den socialdemokratiska partiledningen få extra tid på sig för att kunna starta upp den stora propagandamaskinen för ett ja till EU.
	En sådan strategi gör inte ungdomarna mer positivt inställda till EU, tvärtom.

bildtext
Europaminister Ulf Dinkelspiel (m) (bilden) har förespeglat det svenska folket att det liggande förhandlingsavtalet med EU är ett förträffligt avtal. Samstämmiga opinionsmätningar visar att väljarna inte tror på Dinkelspiel.



andraledare 940601

EU-ledare talar klarspråk
	Centerpartiet och socialdemokraterna hävdar att Sverige självständigt kan avgöra om vi vill ingå i EU:s ekonomiska och monetära union (EMU) eller inte. Det kan Sverige inte göra.
	Maastrichtfördraget är entydigt. Det säger att ett land som uppfyller EU:s kriterier för EMU, måste gå in i valutaunionen (EMU), som träder i kraft senast den 1 januari 1999. Endast Storbritannien och Danmark har rätt att stå utanför, vilket framgår av undantag de har fått i Maastrichtfördraget.
	Sverige har inte fått några undantag. Sverige måste som EU-medlem, förutsatt att det uppfyller EU:s så kallade konvergenskrav, skrota den nationella finans- och penningpolitiken, överge kronan, göra världens äldsta centralbank (Sveriges riksbank) till ett filialkontor till EU:s centralbank och gå in i valutaunionen (EMU:s tredje fas).
	"Det råder ingen tvekan om det", säger EU-kommissionens vice ordförande och "finansminister", dansken Henning Christophersen, enligt Dagens Industri den 31 maj.
	"Det står uttryckligen i fördraget att de länder som uppfyller kriterierna automatiskt blir med i fas tre. Texten skrevs så med avsikt. Ett land som inte har skaffat sig undantag från fördraget har en juridisk skyldighet att delta", säger Christophersen i Svenska Dagbladet samma dag.
	Den som likt Pär Granstedt (c) tror att riksdagen avgör frågan har fel. Han skriver i en artikel i Aftonbladet den 31 maj: "Vi behöver inget formellt undantag från Maastricht-fördraget". Han hänvisar till beslut i Tysklands och Nederländernas parlament och säger att EU har accepterat att "parlamenten i särskild ordning skall ta ställning till frågan om gemensam valuta om och när det blir aktuellt".
	Henning Christophersen tillbakavisar bestämt detta: "Det tyska parlamentet ska avgöra om Tyskland verkligen uppfyller kriterierna, och för den delen vissa andra medlemsländer. Om de uppfyller kriterierna så går de in med automatik", säger EU:s vice regeringschef Henning Christopersen, som torde veta mer om detta än c- och s-politiker som vill dölja en obehaglig sanning för folket.






EU-medborgarna
mot EU-staten

	Den svenska EU-debatten skiljer sig från den i EU-länderna.
	I Sverige handlar debatten om undantag från EU:s regelverk, om att Sverige ska strunta i att följa EU-regler och säga nej till viktiga delar av Unionen.
	I EU-länderna handlar debatten om att ge Unionen mer innehåll, att fortsätta statsbygget som Maastrichtfördraget lade grunden till. I EU-parlamentet finns ett färdigt förslag till författning för förbundsstaten EU.
Ska EU bli ett
europeiskt USA?
	Ska Europeiska unionen (EU) bli en förbundsstat modell Amerikas förenta stater (USA)?
	Den frågan är central i EU-länderna. 1996 ska EU-länderna ta ställning till om EU ska ta större eller mindre steg i federal riktning, om EU ska bli Europas förenta stater.
	En inte oväsentlig fråga, som dock politikerna sällan bryr sig om, är vad medborgarna tycker om EU och det federala statsbygget.
	I förra veckan fick vi svaret: EU-medborgarna säger nej till EU:s statsbygge, enligt tidningen "The European" (13 maj). Den har undersökt saken i en opinionsmätning utförd av institutet Mori.
	Mätningen omfattar 7 300 personer över 18 år i alla tolv EU-länder. Mätningen är utförd den 10 till 30 april 1994.
EU-medborgarna
säger nej till EU-stat
	"Är du anhängare eller motståndare till ett Europas förenta stater med en federal regering?" frågade opinionsinstitutet Mori.
	49 procent av EU-medborgarna säger nej till Europas förenta stater, det vill säga en långtgående union, 32 procent säger ja.
	I åtta av EU-länderna är motståndarna till en långtgående union fler än unionsanhängarna. Unionsmotståndet är störst i Danmark med 74 procent nej och 11 procent ja, följt av Nederländerna med 73_21, Storbritannien 68_17, Tyskland 67_25, Irland 56_33, Frankrike 45_33, Luxemburg 45_39 och Portugal 40_18.
	I tre länder är unionsanhängarna fler än unionsmotståndarna. Unionsentusiasmen är störst i Belgien med 58 procent ja och 33 procent nej, följt av Grekland 50_31 och Italien 46_26.
	I ett land, Spanien, väger det jämnt med 34 procent för och 33 procent mot EU-staten.
Inte majoritet i något
land för att lämna EU
	Resultatet från Moris undersökning kommer som en chock för EU-etablissemanget, som utan hänsyn till folket fortsätter med arbetet att göra EU till en västeuropeisk supermakt.
	Unionsivrarna kanske söker tröst i undersökningens andra fråga, som handlar om utträde ur EU: "Om det nu skulle vara en folkomröstning om ditt land skulle stanna kvar i eller lämna Unionen, hur skulle du rösta?"
	18 procent av EU-medborgarna svarar att de skulle rösta för utträde, 70 procent för att stanna kvar.
	Endast Danmark och Storbritannien har starka minoriteter, som är för utträde. I Danmark är 35 procent för utträde och 53 procent för att stanna kvar. I Storbritannien 36 respektive 52 procent.
	I Nederländerna skulle 9 procent rösta för utträde och 77 procent för att stanna kvar. I öriga länder säger också massiva majoriteter ja till medlemskap.
	Det finns ingen majoritet i något EU-land för att lämna EU, men väl en majoritet i åtta länder mot att EU blir en fulländad stat.
Flera EU-motståndare
i nya EU-parlamentet
	Intressant är att notera vad EU-kommissionens Jacques Delors tycker om dem som säger nej till EU-staten. Politiker som är mot ett federalt Europa är rasistiska hycklare, som vill underminera kontinentens frihet och fred. De som har en vision av "ett annat Europa" är religiösa fanatiker, rasister och antidemokrater, sade Delors i ett avskedstal till EU-parlamentet den 4 maj i år.
	Den folkliga protesten mot en ekonomisk, monetär, politisk och militär union kan påverka valet till EU-parlamentet i juni. Tidigare fanns det bara unionskritiska partier i Danmark; nu finns de även i gamla EU-länder som Tyskland, Frankrike och Italien.
	Klyftan mellan samhällstoppen och samhällsbasen, mellan eliten och folket, är tydlig i Sverige i synen på EU. "The Europeans" undersökning visar att klyftan är stor även i EU-länderna.
	Kommer eliten att lyssna på folket? Hittills har den inte gjort det. EU-parlamentsvalet och EU-folkomröstningarna i Sverige, Norge och Finland kan tvinga fram en ändring.

bildtext:
EU:s president Jacques Delors (bilden) kallar dem som motsätter sig att EU blir en förbundsstat för rasister och antidemokrater. En ny opinionsmätning visar att en majoritet av medborgarna i åtta av tolv EU-länder säger nej till en EU-stat. Detta visar, liksom den svenska EU-debatten, på en farligt klyfta mellan eliten och folket.






EU-motståndet
har aldrig
varit bredare

	På fredagen öppnade organisationen Nej till EU sin kongress i Lund, en av Sveriges verkliga ja-till-EU-fästen. Nej till EU seglar i medvind och har en bredare anslutning än någonsin. Det märks på kongressen i Lund.
	Det är inte längre "grönsaksvänstern", som dominerar Nej till EU.
Stor politisk bredd
	Den som tidigare har försökt att stämpla ut Nej till EU som en miljöparti- och vänsterorganisation kan inte längre göra det.
	Inledningstalare på Nej till EU:s kongress var den socialdemokratiske statsvetaren Agne Gustafsson, moderate riksdagsmannen Björn von der Esch och norska senterledaren Anne Enger Lahnstein, alla välartikulerade EU-motståndare.
	Kongressordförande är en centerkvinna, Ragnhild Johansson, och en vänsterman, Lars Ohly.
	Ordförande för Nej till EU är den centerpartistiska landstingspolitikern Hans Lindqvist och socialdemokratiska kommunpolitikern Eva-Britt Svensson.
Borgerliga breddar
	Nej till EU:s kongress i Östersund 1993 fick en riksstyrelse med betydligt större bredd än tidigare. Förslaget till ny styrelse understryker att den politiska breddningen fortsätter.
	Om valberedningen får som den vill, kommer två borgerliga riksdagsledamöter _ folkpartisten Ingela Mårtensson, Göteborg, och kristdemokraten Kjell Eldensjö, Grimsås _ att ta plats i Nej till EU:s riksstyrelse.
	Sedan gammalt sitter två centerpartister i styrelsen, Hans Lindqvist och Bengt Åke Berg. Valberedningen vill utvidga med ytterligare två, Carl-Henrik Arosenius, Stockholm, vice verkställande direktör på amerikanska Citibank, och Ragnhild Johansson, Karlstad, teologie studerande och tidigare vice förbundsordförande i Centerns ungdomsförbund.
Stärkt s-grupp
	Det har varit tunnsått med socialdemokratiska ledamöter i Nej till EU:s riksstyrelse. Vid sidan av den ena av organisationens två ordförande, Eva-Britt Svensson, har det bara funnit en till, och hon lämnar styrelsen på kongressen.
	I den nya riksstyrelsen kommer det sannolikt att finnas två nya socialdemokrater. En av dem är kommunalrådet Mats Åstrand, Ockelbo, som i höst ersätter Sven-Eric Lundahl som ledande s-landstingsråd i Gävleborg. En annan är Jan Å Johansson, Uppsala, SSU-ombudsman och VU-ledamot i Socialdemokrater mot EU.
	Sedan tidigare finns det några vänsterpartister och miljöpartister i styrelsen och en grupp opolitiska ledamöter.
	Efter kongressen i Lund kommer Nej till EU sannolikt att få den politiska bredd organisationen saknade vid sitt bildande för tre år sedan i Stockholm.
Brett nej-paraply
	Nej till EU är en tvärpolitisk organisation. Det finns ytterligare fyra kampanjorganisationer mot EU-medlemskap, som har smalare politisk eller annan bas.
	Äldst är Centernej till EU, bildad i augusti 1992.
	Viktigast är Socialdemokrater mot EU, bildad 1993.
	Störst är Fackliga EU-kritiker, som kom igång hösten 1993 och organiserar fackförbundsmedlemmar och -organisationer.
	Yngst är Kristdemokrater för en alternativ Europapolitik (Kale), som EU-kritiska kds-are bildade i år.
	Nej till EU, Fackliga EU-kritiker samt de s-, c- och kds-anknutna organisationerna bildar stommen i EU-motståndet. Sedan mitten av april finns också ett "nej-paraply", som förutom de fem kampanjorganisationerna består av andra organisationer som säger nej till svenskt EU-medlemskap.
	Här finns Centerns ungdomsförbund, Miljöförbundet, Fältbiologerna, Förbundet mot droger, Grön ungdom, miljöpartiet, vänsterpartiet, Ung vänster och Unga allergiker.
Allianser viktiga
	Moderate EU-motståndaren Björn von der Esch betonade i sitt tal på Nej till EU:s kongress vikten av breda allianser för att säkra ett nej.
	"Kan vi inte förhindra inträdet i Unionen, får vi heller ingen möjlighet att diskutera alternativen. Forsatt självbestämmande är därmed beroende av att vi får ett nej i folkomröstningen", sade han och fick stående ovationer i en minut.
	Den andra talaren som inhöstade stående och långa ovationer var norska senterledaren Anne Enger Lahnstein. Hon underströk också behovet av breda allianser.
	"Visa respekt för olikheterna, mångfalden i motståndet, men stå tillsammans om ett nej till Unionen", sade Norges "nej-drottning".
	I breda allianser och folklig styrka ligger nyckeln till ett nej i folkomröstningen den 13 november.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 931213

EU-motståndet permanentas

	På söndagen presenterade opinionsinstitutet Sifo sin senaste mätning av väljarnas inställning till svenskt medlemskap i en Europeisk Union (EU). Mätningen bekräftar de siffror som publicerades av Statistiska centralbyrån (SCB) på torsdagen i förra veckan.
	SCB-mätningen visade klart att EU-motståndet ökar.
	44,8 procent (+2,3 procentenheter jämfört med förra mätningen i maj) säger att de skulle rösta mot medlemskap, 26,0 procent för (-2,2) och 27,9 procent "vet ej" (-0,2).1,3 procent (+0,2) vägrade delta i undersökningen.
	I Sifos undersökning säger hela 46 procent nej till ett svenskt medlemskap i EU. Mest tydligt är EU-motståndet bland kvinnorna, enligt Sifo-mätningen. Där skulle endast 18 procent av de tillfrågade kvinnorna säga ja till ett medlemskap i dag.
	Detta ska då jämföras med motsvarande undersökning för två år sedan då hela 41 procent av kvinnorna ville ha ett medlemskap i dåvarande EG. Tendensen är entydig, tvivlet på ett EU-medlemskap ökar med en rasande fart.
	Dessa signaler har hela tiden nonchalerats av regeringspartierna och socialdemokraterna. Ingvar Carlsson har vid ett flertal tillfällen viftat bort opinionssiffrorna med att man inte ska låta sig styras av tillfälliga opinionsvindar.
	Nu är det emellertid så att den kritiska opinionsvinden i EU-frågan är att betrakta som ett permanent tillstånd. Ju förr våra ledande politiker kan acceptera detta dessbättre.
	Ingvar Carlsson gav på söndagen besked om att han inte tror på en folkomröstning i EU-frågan innan valet 1994. Han avvisar även tanken på en folkomröstning på ordinarie valdag till riksdagen. Det måste betyda att Carlsson har tagit intryck av opinionen i frågan.
	Hans slutsats är sannolikt att en folkomröstning vore förlorad på den här sidan valet 1994. Det kommer den att vara även på andra sidan 1994. Hur många opinionsmätningar till krävs det för att Carlsson ska inse detta?






EU-vinden
vänder i Finland

	Finland har länge varit hoppets ljus för tillskyndarna av EG/EU-medlemskap i Norden. När motståndet mot EG/EU-anslutning har varit starkt i Sverige och Norge, har en majoritet i Finland sagt ja.
	På onsdagen släckte en finländsk opinionsmätning EU-vännernas ljus. Numera säger även Finland nej till EG/EU-anslutning.
EU-debatten kom
igång sent i Finland
	Debatten om Europeiska gemenskapen (EG) och Europeiska unionen (EU) kom igång senare i Finland än i övriga Norden. Det organiserade EU-motståndet är också svagast i Finland.
	Under hösten har EU-debatten dock tagit fyr, inte minst sedan EU blev en braständare i presidentvalkampanjen och Finland fick nej från EU-kommissionen i fråga om jordbruksstöd.
	EU-motståndet växer i det finländska folkdjupet.
	Det märker den som följer debatten och nyhetsrapporteringen i Finland.
	Det framgår av en aktuell opinionsmätningen från Finska Gallup.
EU-motståndarna
för första gången flest
	Gallupmätningen, publicerad i Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat i onsdags, visar på en kraftig svängning i EG/EU-opinionen. För första gången är motståndarna i majoritet.
	Enligt denna mätning säger 41 procent nej till EG-medlemskap (frågan gällde EG, inte EU), 36 procent ja och 23 procent "vet ej". Undersökningen omfattar 951 personer. Intervjuerna är gjorda den 15 till 26 november.
	I en liknande undersökning i oktober var siffrorna omvända: 41 procent sade ja, 38 procent nej och 21 procent "vet ej".
	Svängningen förvånar inte.
	Ökat EU-motstånd är en följd av ökad EU-insikt, att Finland i princip inte kan få permanenta undantag från EU:s regler, att EU:s politik innebär katastrof för lantbruk och glesbygd och att Finland som EU-medlem förlorar sin självständighet.
	Ökat EU-motstånd är också kopplat till den EU-negativa opinionen i övriga Norden och då framför allt i Sverige.
EU dominerar
presidentvalet
	EU håller på att få verklig sprängkraft i finländsk politik.
	EU-kommissionens svar på Finlands lantbruks- och regionalpolitiska stödkrav har blivit en apterad bomb under den centerledda regeringen Aho.
	Finland har begärt lantbruksstöd på 7 miljarder mark (9,5 miljarder kronor) och omfattande regionalstöd. EU-kommissionen är bara beredd att ge 1,2 miljarder mark plus 1,4 miljarder i regionalstöd, alltså endast en bråkdel av vad Finland begär.
	EU:s bud har fått flera ministrar att kräva att Finland avbryter förhandlingarna, om man inte får igenom bra villkor för lantbruket.
	Enligt statsminister Esko Aho (c) kan Finland bara bli medlem om EU godkänner Finlands krav på undantag från EU:s stödregler.
	Centerns presidentkandidat, förre utrikesministern Paavo Väyrynen, har svängt från EG-positiv till EU-kritisk. För honom är förhandlingsresultatet och Sveriges beslut avgörande.
	EU och utrikespolitiken dominerar i dag presidentvalrörelsen.
Bara två av elva
kandidater för EU
	Den 16 januari 1994 är det presidentval. Den 6 februari blir det en andra valomgång mellan de två främsta kandidaterna, sannolikt Martti Ahtisaari och Paavo Väyrynen.
	Statssekreteraren Martti Ahtisaari (s) leder väljarmätningarna med cirka 35 procent. På delad andraplats, med knappt 20 procent vardera, ligger Paavo Väyrynen och moderaten Raimo Ilaskivi.
	Sedan följer försvarsminister Elisabeth Rehn (sfp) och riksdagsledamot Eeva Kuuskoski (c) med knappt tio procent vardera. Övriga sex kandidater får under fem procent vardera.
	Endast två av elva kandidater är för EU, Ahtisaari och Rehn. Tre är kritiska eller avvaktande, Väyrynen, Kuuskoski och Ilaskivi. Sex kandidater är mot EU-anslutning.
	Kandidaternas hållning gör att EU-frågan intar en central plats och blir kritiskt belyst under valrörelsen. Den sammanfaller med ett kritiskt skede i Finlands EU-förhandlingar, som sannolikt ökar EU-motståndet i takt med nya motgångar i förhandlingarna.
	EU-vinden har vänt i Finland. Det är dags för Nordens länder att satsa på en nordisk gemenskap istället för EU-anslutning, att ge Norden den chans som gick förlorad när Nordek-planen föll 1970.

bildtext:
I november vände EU-vinden i Finland och blev negativ. EU dominerar presidentvalrörelsen i Finland, där centerns kandidat Paavo Väyrynen (bilden) är på frammarsch i opinionsmätningarna med en politik som svängt från EG-positiv till EU-kritisk.





Europeisk
miljödomstol

	Luft- och vattenföroreningar stannar inte vid nationsgränser. Miljöförstöringen är regional och global. Därför är det nödvändigt att i ökad grad bekämpa miljöförstöringen på överstatlig nivå.
	Från svenskt perspektiv handlar det om fördjupat miljösamarbete på nordisk, europeisk och internationell nivå.
Miljösamarbetet
i EU otillräckligt
	I Europa räcker det inte att de tolv EU-länderna samarbetar på miljöområdet. Dels så har EU en för liten arsenal av överstatliga medel i kampen mot luft- och vattenföroreningar, dels så finns en betydande del av de europeiska miljöproblemen utanför EU.
	Europa är fyra gånger större än EU mätt i stater och yta. Hela kontinenten måste ge sig i kast med miljöproblemen. EU- eller EES-länderna är en allt för begränsad krets.
	Det måste alltså till ett alleuropeiskt miljösamarbete eller i varje fall ett miljösamarbete som omfattar en större krets europeiska länder än EU. Lämpligt organ att ta sig an miljön på europeisk nivå är Europarådet, som består av 39 stater (32 medlemsstater och sju stater med "gäststatus".
Överstatliga beslut
för fred och demokrati
	Många motståndare till svensk och nordisk EU-anslutning ryggar inför allt vad överstatlighet heter. Det gör inte vi.
	Inom några få områden kan överstatliga beslut vara nödvändiga för att säkra grundläggande mänskliga intressen. Hit hör freden, demokratin och miljön.
	Förenta nationerna och delvis Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) kan fatta överstatliga beslut om freden i Europa.
	Europarådet (ER) har viss överstatlig makt i fråga om mänskliga rättigheter och därmed demokratin. ER:s viktigaste uppgift är att vara normgivare på fri- och rättighetsområdet enligt Europakonventionen. ER:s medlemmar förbinder sig i princip att följa utslag i Europadomstolen, som dömer på grundval av denna konvention. Domarna är slutgiltiga och folkrättsligt bindande.
Överstatliga
miljöbeslut
	Miljön står utanför överstatligt beslutsfattande på europeisk och global nivå. Det nya Gatt-avtalet, som blev klart i december 1993, tar dessutom steg tillbaka i miljöarbetet. Det är viktigare än någonsin att gå till offensiven i miljöarbetet.
	Ett land eller företag som förorenar jord, vatten eller luft så att det drabbar ett annat land agerar omoraliskt. Det internationella samfundet på global eller regional nivå bör ha regler mot detta och möjlighet att ställa lagbrytande företag och andra aktörer inför rätta.
	Europarådet kommer inom kort att diskutera just detta.
	Riksdags- och ER-ledamoten Pär Granstedt (c) har, på uppdrag av ER:s miljökommitte, skrivit ett förslag till miljöprogram för Europa, "Ett grönare Europa". Han kommer att presentera förslaget inför ER:s parlamentarikerförsamling den 28 januari 1994.
Inrätta miljödomstol
under Europarådet
	Programmet kräver bland annat nya miljökonventioner, en ny transportpolitik som för över godstransporter till tåg och fartyg, en ny energipolitik baserad på "energisparande och uthålliga energiresurser", stöd till miljövänliga teknologier, en avfallspolitik helt baserad på återanvändning, effektiva styrmedel i miljöpolitiken och mer miljöhänsyn i världshandeln.
	Pär Granstedt vill ha ett alleuropeiskt miljöprogram, som inom 20 år begränsar föroreningarna till en "ekologiskt uthållig nivå".
	Han vill inrätta en europeisk miljödomstol under Europarådet. Den ska kunna bötfälla företag och andra aktörer, som bryter mot miljöbestämmelser.
	Pär Granstedts program för ett miljövänligt Europa är bra. Det är rätt att radikalt skärpa miljökraven och överväga överstatliga beslut på miljöområdet. Det är riktigt att lägga en sådan överstatlig beslutsfunktion under Europarådet, som har tre gånger fler medlemsländer än EU.
	Europarådet har en överstatlig funktion i värnet av mänskliga rättigheter. Europarådet bör även få denna funktion på miljöområdet.

bildtext:
Riksdagsledamot Pär Granstedt (bilden) vill inrätta en miljödomstol under Europarådet med makt att bötfälla företag och andra aktörer, som bryter mot miljöbestämmelser.






Expressen fiskar
i grumligt vatten

	Sveriges största dagstidning, Expressen, har gett sig ut på fiskarfänge i grumligt vatten. Tidningen fiskar med artikelserien om flyktingar- och invandrarfrågor i det dyiga, illaluktande vatten som är ny demokratis.
	Expressen har via Sifo ställt fem frågor om svensk flykting- och invandrarpolitik. Visserligen brister en av frågorna _ den som handlar om Sverige ska ta emot fler eller färre flyktingar _ i precision, men frågorna är inte problemet.
	Svaren är inte heller det stora problemet, även om det finns en tendens i dem som inger oro. Problemet är Expressens tolkningar av svaren, tidningens oförmåga eller ovilja att beskriva helheter i den första delen av artikelserien och den effekt detta har.
Svenskarna kritiska
till flyktingpolitiken
	"Tycker du att myndigheterna aktivt skall försöka få de flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige att återvända till sina ursprungländer eller tycker du inte det?" frågar Sifo på Expressens uppdrag.
	63 procent vill att myndigheterna aktivt ska förmå flyktingar att återvända, 24 procent tycker inte det, 13 procent svarar "vet ej".
	Svaren blir i Expressens artikelrubrik övertolkade till "Vi måste få flyktingarna att åka hem". På löpsedeln blir det till lögnen "Kör ut dem! Så tycker svenska folket om invandrare och flyktingar".
	"Tycker du att Sverige borde ta emot fler eller färre flyktingar eller lika många som i dag?", lyder en annan Sifo-fråga.
	57 procent vill ta emot färre flyktingar, 30 procent lika många, 7 procent fler, 6 procent svarar "vet ej".
	Denna fråga är försåtlig. Handlar det om asylsökande, personer som fått uppehållstillstånd eller flyktingar enligt genevekonventionen? Skillnaden i antal är stor. Expressen reder inte ut detta, utan påstår att "svensken vill ta emot färre flyktingar".
Tre av fyra har positiv
erfarenhet av invandrare
	Två andra frågor berör delar av flykting- och invandrarpolitiken.
	Ska flyktingar som fått uppehållstillstånd i huvudsak leva på lån eller bidrag innan de fått arbete? "Lån" svarar 58 procent, "bidrag" 28 procent.
	Har de senaste årens invandring varit till fördel eller nackdel för Sverige? "Nackdel" svarar 63 procent, "fördel" 15 procent.
	De första fyra frågorna ska relateras till den femte: "Har du personligen mest negativa eller mest positiva erfarenheter av invandrare?"
	53 procent säger att de har positiva erfarenheter, 26 procent har inga erfarenheter alls, 16 procent har negativa erfarenheter och 6 procent vet inte vad de ska tycka. Av dem som har personliga erfarenheter av invandrare, är det alltså drygt tre fjärdedelar som har positiva erfarenheter.
	Expressen kan alltså inte belägga löpsedelns "Kör ut dem!"
Tidningen Expressen
förgrovar debatten
	Expressen är en mäktig opinionsbildare, som av tradition har försvarat grundläggande liberala värden och bekämpat fördomar.
	Med sina inledande artiklar i serien "Svart på vitt" riskerar Expressen att förstärka fördomar och underminera den humanism vi svenskar är stolta över. Genom att övertolka och förvränga resultaten i Sifo-mätningarna bidrar Expressen till att förgrova invandrar- och flyktingdebatten på samma sätt som ny demokrati.
	Expressens påstående att svenskarna vill köra ut invandrare och flyktingar ur landet, Expressens annonser för artikelserien och artikelseriens anslag påverkar opinionen i flykting- och invandrarfientlig riktning. Den ger draghjälp åt rasister och invandrarhatare, åt flykting- och främlingsfientliga grupper.
	När Expressen säljer lösnummer på invandrarfientlighet och statsminister Carl Bildt hukar under ny demokratis invandrar- och flyktingfientliga retorik, då hjälper dessa opinionsbildare till att legitimera dunkla krafter i det svenska samhället.
	Expressen och statsministern behövs som opinionsbildare för en human och generös flyktingpolitik, inte som dess undergrävare.

bildtext:
Tidningen Expressens artikelserie om invandrar- och flyktingfrågor, som på löpsedeln i krigsrubrikstil skriker ut "Kör ut dem!", hjälper till att legitimera invandrarfientliga krafter.


teckningen 931204
TECKNINGEN
LO:s ordförande Stig Malm har varit som USA:s förre president Ronald Reagan, en "teflonman". Malm har, precis som Reagan, kunnat säga och göra dumheter, utan att det skadat honom nämnvärt. Den senaste dumheten _ fallskärmsavtalen i BPA, Folksam och LO _ blev emellertid den sista. Den slog hål på teflonet och gjorde honom sårbar. De penningstinna fallskärmarna fällde Stig Malm.


andraledare 931011

Fara för våldsam extremism

	Lördagens upplopp i Göteborg är ett otäckt tidens tecken på ökat politiskt våld i Sverige. Ansvariga för detta våld är grupper på höger- och vänsterkanten, som tar till våld mot varandra och för att sätta kraft bakom sina ord.
	I Göteborg startade vänsterextremister bråket. De nöjde sig inte med att fredligt demonstrera mot Sverigedemokraterna, som höll möte på Götaplatsen, utan de tog till våld för att stoppa ett möte arrangerat i laglig ordning.
	Resultatet blev upplopp, precis som när motdemonstranter tidigare gått till angrepp mot 30-november-firare i Lund och Stockholm. Olika nationalist-, höger- och fascistgrupper har under senare tid också tagit till våld mot invandrare, homosexuella och socialister.
	Denna utveckling är mycket oroande. Polisen och säkerhetspolisen har ett viktigt arbete framför sig, när det gäller att få stopp på våld från höger- och vänsterextremister. Det finns lika lite försvar för vänsterextremister, som attackerar poliser och högerextremister, som det finns för högerextremister, vilka ger sig på invandrare och homosexuella.
	Ett demokratiskt samhälle måste med kraft försvara sig mot politisk extremism!


tredjeledare 940609

Farlig flykt från fosterjorden

	Allt färre unga som bor i glesbygd tro på en framtid i hemkommunen. Allt fler av dessa unga vill flytta till större stöder. Mest villiga att flytta från glesbygdens fosterjord är unga kvinnor; hela 65 procent av dem vill lämna hemorten.
	Dessa alarmerande uppgifter kommer från glesbygdsmyndigheten. Undersökningsledaren Inger Olsson tycker med rätta att resultatet är omskakande. Hon ser dock en tröst i att många glesbygskommuner vill satsa på ungdomar.
	Praktiskt taget alla kommuner utanför storstadsregionerna, residens- och högskolestäderna har problem med att erbjuda ungdomar eftergymnasial utbildning och arbete. Dessa kommuner måste lägga upp en strategi för hur de ska få ungdomar, inte minst flickor, att stanna i och återvända till hemkommunen.
	Mycket hänger också på statsmakten. Regering och riksdag måste föra en regionalpolitik, som låter hela Sverige leva, som minskar framför allt de ekonomiska, sociala och utbildningsmässiga klyftorna mellan stad och land.




andraledare 930928

Farlig utveckling i Georgien

	Georgien är ett Sovjetunionen eller Jugoslavien i miniatyr: ett etniskt, språkligt, kulturellt och religiöst lapptäcke. Om en grupp byter sig ur den georgiska riksgemenskapen, riskerar den att falla sönder i ett blodigt och okontrollerbart kaos.
	Det är just detta vi nu upplever. En etnisk grupp i Georgien, de muslimska abchasierna, vill bryta sig ur det kristna Georgien, trots att de är en liten minoritet på 18 procent i den georgiska delrepubliken Abchasien.
	Abchasierna utropade Abchasien till självständig stat sommaren 1992 och har sedan med vapenmakt och stor brutalitet brutit loss Abchasien från Georgien. På måndagen föll den abchasiska huvudstaden Suchumi i rebellernas händer. Georgiens president Eduard Sjevardnadze har bjudit motstånd in i det sista från en bunker i Suchumi.
	Abchasien har lyckats bryta sig ur Georgien genom att rebellerna haft direkt eller indirekt ryskt stöd. Ryska officerare har försett dem med vapen. Ryssland har i praktiken gett rebellerna fria händer och inte gjort något för att stoppa deras framfart.
	Tragedin i Abchasien riskerar efter Suchumis fall att växa till en ännu större tragedi, som drar med sig hela Georgien i fördärvet och sprida sig till övriga Kaukasien, som är samma etniska lapptäcke som Georgien. Ryssland bär ett tungt ansvar för vad som har skett och det som följer. 





Farligt uppskov
i Mellanöstern

	Blir det fortsatt krig, eller blir det äntligen fred?
	För några månader sedan trodde världen att freden var i hamn mellan israeler och palestinier. I dag är det inte så säkert.
	Israel har inte visat nödvändig kompromissvilja i förhandlingarna med Palestinska befrielseorganisationen (PLO). PLO-ledaren Yasser Arafat måste snart visa att förhandlingarna leder till resultat, annars kommer Gazaremsan och Västbanken att explodera i våld och Arafat att vara slut som palestinsk ledare.
Fredsprocessen
har avstannat
	Den 13 december 1993 skulle Israel börja dra tillbaka sina trupper och polisstyrkor från Gazremsan och staden Jeriko på Västbanken och bereda väg för palestinskt självstyre.
	Det blev inget av den israeliska utmarschen och inmarschen av palestinska poliser. Israel gjorde tvärt om, skickade in truppförstärkningar.
	Fredsprocessen har avstannat, åtminstone psykologiskt. Det slutgiltiga reträttdatumet den 14 april 1994 är i fara.
	Det uppskjutna uttåget gör att Yasser Arafats redan svaga ställning har blivit ännu svagare. Risken för att intifadan, den palestinska revolten på ockuperade områden, ska ta ny fart är uppenbar. Risken för att freden, som PLO:s Yasser Arafat och Israels Yitzhak Rabin tog varandra i hand på utanför Vita huset den 13 september i år, ska slås i spillror är också uppenbar.
Fara och möjlighet med
palestinskt självstyre
	Avtalet mellan Israel och PLO om palestinskt självstyre i Gazaremsan och Jeriko är både en fara och möjlighet.
	Faran ligger i att Israel nöjer sig med detta, att Israel inte går vidare och ger palestinierna självstyre i hela eller större delen av Västbanken eller låter självstyret gå över i någon form av självständighet.
	Möjligheten ligger i att palestinierna kan bygga upp ett väl fungerande självstyre och visa israelerna att ett framtida självständigt Palestina i Gaza och Västbanken inte hotar Israel.
	Nu ser det ut som om Israel inte ens är berett att ge palestinierna verkligt självstyre inom ramen för Gaza-Jeriko-avtalet.
	Stridsfrågor i förhandlingarn mellan PLO och Israel är hur stor del av Jeriko som ska omfattas av självstyret (staden Jeriko eller det mer än tio gånger större Jerikodistriktet), vem som ska kontrollera gränsövergångarna mellan Gaza och Egypten och mellan Jeriko och Jordanien samt säkerheten för judiska bosättre i Gaza.
Israel måste ge
självstyret innehåll
	Om palestinskt självstyre ska bli mer än en papperstiger, mer än en överföring av sophantering och liknande kommunala frågor till palestinierna, måste Israel visa att man menar allvar.
	Israel måste ge palestinierna ett så stort Jerikoområde att det blir en naturlig näringsgeografisk region. Israel måste ge dem ett självstyre, som är minst lika omfattande som det Färöarna eller Grönland har. Självstyret bör också ge palestinierna kontroll över gränsövergångarna, eventuellt tillsammans med Israel eller FN.
	Palestinskt självstyre i Gaza och Jeriko bör kunna öppna för den förståelse och det förtroende, som palestinierna behöver bygga upp i det judiska samhället och Israel i det palestinska.
	Förhandlingarna måste dock snabbt leda till israelisk reträtt och verkligt självstyre, annars kommer militanta palestinier att ta över och sätta stopp för kompromisser och fred.
	Om inte palestinierna får samma rätt som judarna att bli herrar i eget hus, även om det blir ett litet sådant, finns det inte hopp om fred i regionen.


bildtext:
Fredsprocessen i Mellanöstern har gått i stå. Israel började inte sin utlovade reträtt från Jeriko och Gazaremsan den 13 december. Om Yasser Arafat inte snabbt kan visa att förhandlingarna leder till palestinskt självstyre, kommer Gaza och Västbanken att explodera i våld och Arafat att vara slut som palestinsk ledare.





Fel ge riksbanken
ökat oberoende

	Ska Sverige ha en riksbank, som inte är ansvarig inför riksdagen? Ska Sverige i grundlag stadga vilken penningpolitik och därmed ekonomisk politik landet ska föra?
	Ja, säger bland andra Industriförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen, som tycker att utredningen "Riksbanken och prisstabiliteten" inte går tillräckligt långt i den riktningen.
	Nej, säger de fackliga centralorganisationerna LO och TCO i sina remissvar på riksbanksutredningen. De vill inte att regering och riksdag ska avhända sig de penning- och valutapolitiska medlen i den ekonomiska politiken.
Sverige har relativt
självständig centralbank
	I flertalet länder har regering eller parlament direkt inflytande över centralbanksbeslut och därmed penning- och valutapolitik.
	I ett fåtal länder, däribland Tyskland, har centralbanken en helt fristående ställning från politiska organ. I dessa länder är penningpolitiken ofta fastlagd i lag eller praxis. Centralbankens uppgift i dessa länder är vanligen att föra en låginflationspolitik. Europeiska unionens föreslagna centralbank är helt utformad efter tysk modell, det vill säga den ska stå utanför all politisk styrning.
	Den svenska centralbanken, Sveriges riksbank, har inte en lika självständig ställning som tyska Bundesbank, men den är inte heller en bank som regering och riksdag styr från dag till dag. Riksbanken styrs av den parlamentariskt valda fullmäktige, som bland annat utser bankchef och fattar valuta- och räntebeslut.
Starka krafter vill göra
riksbanken helt oberoende
	Starka ekonomiska och politiska krafter i Sverige vill ha en helt oberoende riksbank. De vill ha en centralbank som, likt Bundesbank, har ingen eller minimal politisk styrning.
	Riksbanksutredningen vill ha en mer oberoende riksbank. Utredningen föreslår bland annat att riksbanksfullmäktiges mandatperiod ska förlängas från tre till sju år, att riksdagsledamöter inte ska få sitta i fullmäktige och att riksdagen i lag ska stadga att "målet för riksbanken skall vara att värna penningvärdet", det vill säga föra en låginflationspolitik.
Odemokratiskt med
"riksbanksdiktatur"
	De som stödjer riksbanksutredningens förslag förordar en centralbank som riksdagen inte kan utkräva ansvar av, i praktiken en "centralbanksdiktatur". En sådan ordning är oacceptabel. Den sätter centrala delar av den parlamentariska demokratin ur spel.
	Sveriges riksdag har det yttersta ansvaret för Sveriges ekonomiska politik. För att kunna ta det ansvaret, måste riksdagen kunna bestämma vilken penning- och finanspolitik landet ska föra. Det går inte, om grundlagen dikterar den ekonomisk politiken och riksbanken inte är ansvarig inför en nyvald riksdag.
	Sveriges riksbank är en av de mer självständiga centralbankerna i världen. Om det är någon ändring som behöver ske, är det snarare att göra riksbanken något mindre självständig genom att förkorta riksbankschefens mandatperiod från fem till tre år och låta den sammanfalla med riksdagens valperiod.
Riksdagen ska ha
yttersta ansvaret
	Riksdagen ska kontrollera den långsiktiga penning- och valutapolitiken, riksbanken den dagliga verksamheten. Därför bör riksdagen avvisa en lagstiftad låginflationspolitik, som grundlagsreglerar en dagspolitisk fråga: den ekonomiska politiken.
	Riksdagen ska ha ansvaret för den ekonomiska politiken. Den ska kunna ändra de ekonomisk-politiska prioriteringarna utan att behöva ändra grundlagen. Det kan till exempel handla om att prioritera full sysselsättning framför låg inflation.
	Erfarenheterna av EG:s två årtionden med låginflationspolitik borde stämma till eftertanke. Den har ökat arbetslösheten, minskat tillväxten och förstärkt den ekonomiska krisen.
	Sverige har gått i EG:s ekonomisk-politiska spår _ med negativ växt och arbetslöshet som följd. Vad vi behöver är inte mer utan mindre av den politiken. En förutsättning för detta är att Sveriges riksbank inte blir en centralbank av tysk typ och att Sverige inte blir EU-medlem som är underkastad en diktatorisk centralbank.
	
bildtext:
Riksdagen ska ha det yttersta ansvaret för den ekonomiska politiken i Sverige. Därför måste den förkasta utredningsförslaget om att grundlagsfästa en låginflationspolitik och stärka riksbankens ställning.





Fiffla inte med
folkomröstningen

	Det är ännu oklart, när det blir folkomröstning om EU-medlemskap. Klart är att det blir en folkomröstning och att den avgör om Sverige ska ansluta sig till Europeiska unionen eller inte.
	På fredag blir det partiledaröverläggningar om tid och villkor för folkomröstningen.
Sorgliga exempel på
folkomröstningsfiffel
	Det går utmärkt att manipulera med folkomröstningar. Det finns flera sorgliga exempel på folkomröstningsfiffel i vår närhet.
	När de kärnkraftsvänliga partierna i Sveriges riksdag efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg tvingades utlysa en folkomröstning, fixade de till tre linjer istället för två. Linje två hade samma text på valsedelns framsida som linje ett men marknadsfördes som "avveckling med förnuft". I omröstningen fick ingen linje absolut majoritet, vilket gav riksdagen tolkningsrätten.
	När de EU-vänliga partierna i Danmarks folketing efter den första folkomröstningen om Maastrichtfördraget den 2 juni 1992 fick nej från väljarna, fixade de till en andra folkomröstning inom ett år. Folkomröstningen i maj 1993 gällde exakt samma fördrag men på valsedeln stod det att det handlade om Edinburgh-avtalet, som var ett EU-uttalande som gav Danmark vissa nya EU-undantag.
Ja-sidan öppnar
för manipulation
	Det går på olika sätt att manipulera den svenska opinionen i EU-frågan med hjälp av folkomröstningen. Här är fem sätt.
	1. Tre linjer i folkomröstningen: "ja", "nej" samt "avstår", "låt riksdagen avgöra" eller liknande alternativ.
	2. Folkomröstningar där de nordiska länderna spelas ut mot varandra. Denna taktik går ut på att låta landet med den mest EU-vänliga opinionen, Finland, gå till omröstning först och låta Norge vänta tills det blivit ja i Finland och Sverige.
	3. Kombinerad folkomröstning och val till EU-parlamentet. Detta skulle ge ja-sidan extra draghjälp i folkomröstningen.
	4. Ekonomisk strypning av nej-sidan. Det kan ske genom att staten styr kampanjpengarna till partierna, där ja-sidan dominerar, istället för en ja- och nej-kampanj som i kärnkraftsomröstningen.
	5. Folkomröstning i juni 1994. En folkomröstning som följer direkt på förhandlingsresultatet och EU-parlamentets godkännande i maj kan dra nytta av förhandlingseuforin, ja-sidans psykologiska övertag i dagsläget och resursövertag gentemot nej-sidan.
Låt inte taktiska
avgöranden styra
	Folkomröstningarna i Sverige, Norge och Finland går sannerligen att använda för att manipulera EU-opinionen på olika sätt.
	Ja-sidan skulle tjäna på att Finland röstade först, nej-sidan på att Norge gjorde det, eftersom ett nej är nära nog garanterat där.
	Vi hoppas innerligt att det inte blir taktiska avgöranden som styr folkomröstningen. Det är ovärdigt en demokrati. Det är att visa förakt istället för respekt för medborgarna.
	Ordförande i grundlagsutredningen om EU, statsvetarprofessorn Olof Ruin, är positiv till folkomröstningar. De är medborgligt fostrande, ger starkt legitimitet åt beslut och är ett medel att lösa upp låsta positioner i det politiska systemet, anser han.
	Men han varnar för att använda folkomröstningarna manipulativt. Han ser en gemensam nordisk folkomröstningsdag som ett bra sätt att undvika detta.
Gemensam valdag i
Norden hindrar fiffel
	Ett första sätt att undvika folkomröstningsfiffel är att regeringen snarast betalar ut ett generöst kampanjbidrag till ja- och nej-sidan, att regeringen garanterar att det bara blir två alternativ och att riksdagen lovar att följa omröstningsresultatet även vid lågt valdeltagande och minimal majoritet för nej.
	Ett andra sätt att undvika folkomröstningsfiffel är att låta Sverige, Finland och Norge gå till folkomröstning samtidigt och att ge omröstningskampanjen gott om tid. En sådan ordning utesluter folkomröstning i juni eller på valdagen i september.
	Norska stortinget röstade i december 1993 för en gemensam omröstningsdag. I Sverige har centerpartiet uttalat sig för detta.
	Partiledaröverläggningarna på fredag ger oss ett första besked om det är förakt eller respekt för medborgarna, som ska rama in Sveriges viktigaste folkomröstning och politiska beslut någonsin.
	Det mest demokratiska är en folkomröstning med två alternativ, minst två månader efter riksdagsvalet och samtidigt i Norden.

bildtext:
Statsminister Carl Bildt har kallat till partiledaröverläggningar på fredag för att dryfta tid och villkor för EU-omröstningen. För att undvika folkomröstningsfiffel bör Sverige, Finland och Norge gå till folkomröstning samtidigt. Staten måste också se till att nej- och ja-sidan snarast få generösa kampanjbidrag.





Finlands sak är vår

	I skuggan av maktkampen i Moskva och iraksvenskarnas återkomst sade Finland på fredagen nej till ytterligare kärnkraft.
Mycket talade för
ja till kärnkraft
	Finland har en annan kärnkraftsdebatt än Sverige. Där handlar den sedan länge om Finland ska bygga ett femte kärnkraftverk.
	Finlands riksdag har flera gånger debatterat kärnkraftens framtid och sagt nej till nya kärnkraftverk. Inför fredagens omröstning trodde många på en svängning, inte minst sedan en av de ledande kärnkraftsmotståndarna, handels- och industriminister Seppo Kääriäinen (c), i tisdags uttalade sig för en femte reaktor.
	Före Kääriäinens kovändning gav opinionsundersökningar bland riksdagsledamöterna kärnkraftsmotståndarna knapp övervikt.
Förväntat ja
blev tydligt nej
	Efter Kääriäinens spektakulära sidbyte trodde åtskilliga att majoriteten skulle tippa över till ett ja.
	Kärnkraftsanhängarna fick också god draghjälp av den inriktning kärnkraftsdebatten fick dagarna före omröstningen. Debatten handlade mer om de nya arbetstillfällen som ett nytt kärnkraftverk skulle ge än om energipolitik, säkerhet och miljö.
	Svenska ABB Atom och kärnkraftsindustrin i övrigt gnuggade händerna av förtjusning. Här såg de plötsligt möjlighet att få en exportorder, den första till ett västland på år och dag.
	Så blev det inte. Ett förväntat ja blev ett rungande nej.
Kärnkraftsanhängarna
accepterar knappast ett nej
	Med röstsiffrorna 107 mot 90 och 2 nedlagda röster beslutade riksdagen att Finland inte ska bygga något nytt kärnkraftverk.
	Därmed borde kärnkraftsutbyggnaden vara avförd från dagordningen i Finland. Men liksom EG/EU-anhängarna i Danmark och kärnkraftsanhängarna i Sverige inte accepterar ett nej, kommer knappast kärnkraftsanhängarna i Finland att göra det.
	Det är i detta sammanhang viktigt vad Sverige gör. Sverige kan indirekt styra bort Finland från framtida kärnkraft genom att ge Finland en hjälpande hand i energipolitiken.
	Finland har, precis som Sverige, goda förutsättningar att på lång sikt blir helt självförsörjande på förnybar energi. Liksom i Sverige är det biomassa, vindkraft, vattenkraft och effektiv energianvändning, som är nycklar till energimässigt oberoende.
Sverige bör hjälpa
Finland bygga gasledning
	På kort sikt är Finland beroende av energiimport. Hittills har det mest handlat om rysk olja. Finland vill minska detta dubbla beroende genom att via Sverige importera naturgas från Norge.
	Finland kräver inte mycket av Sverige, bara att vi bekostar en rörledning från Gävle till Stockholm, för att marknaden för norsk naturgas ska bli större. Finland och Norge betalar för anslutande rörledning till Gävle och från Gävle under Östersjön till Finland.
	Sverige har hittills stoppat denna naturgassatsning, trots att det finns efterfrågan på naturgas i Stockholmsregionen och gasen skulle minska Sveriges olje- och kärnkraftsberoende.
	Norsk naturgas skulle sätta stopp för nya kärnkraftverk i Finland, anser alla, även industriminister Seppo Kääriäinen.
	Den skulle länka samman Norden i ett naturgasnät, ge Sverige ett distributionsnät för framtida gas från biomassa och ge ny jobb.
	Finansieringen är inte heller något problem. Det är just den här typen av projekt, som Nordiska investeringsbanken ska finansiera.
	Vad väntar regeringen med nordiska samarbetsministern Olof Johansson (c) på? Sätt spaden i marken, Finlands sak är vår!


teckningen 930925
TECKNINGEN
Maktkampen i Moskva hårdnade på fredagen, när president Boris Jeltsin gav order om avväpning av parlamentets vakter. Men har det egentligen någon betydelse vem som kontrollerar centralmakten i Moskva? Lugnet i huvudstaden och provinserna tyder på att folk inte bryr sig, utan sköter sitt oberoende av vad Moskva säger. Fjädern har gått ur det ryska urverket.


andraledare 940614

EU-motståndet stärkt i Danmark

	EU-motståndarna gick stärkta ur EU-parlamentsvalet i Danmark.
	I skuggan av EU-anhängarnas framgång i Österrike skördade unionsmotståndarna i Danmark en stor valframgång.
	De renodlade EU-motståndarna, Folkebevaegelsen mod EF-unionen och Junibevaegelsen, gick starkt framåt och fick 25,5 procent (+6,7) och 4 mandat (oförändrat).
	De två unionskritiska partierna, socialliberala Radikale venstre och Socialistisk folkeparti, gjorde bättre ifrån sig än i förra valet. RV fick 8,5 procent (+5,7) och 1 mandat (+1), SF 8,6 procent (-0,5) och 1 mandat (oförändrat). RV gick starkt fram till  och SF minskade marginellt till .
	Det mest unionsivriga och federalistiska partiet, Centrumdemokraterna, förlorade sina två mandat och fick ynka 0,9 procent (-7,1). Det andra federalistiska partiet, högerliberala Venstre, ökade visserligen till 4 mandat (+1) och

	Valet av danska ledamöter i EU-parlamentet fick många vinnare. Både EU-anhängare och 
	EU-motståndare och skulle bli det EU-vänliga liberala partiet venstre, förlorarna EU-motståndarna i Folkebevaegelsen mod EF-unionen och Junibevaegelsen. överraskande EU-motståndarna. Före valet talade en del opinionsmätningarna om att de skulle förlora ett eller två av sina fyra mandat. När rösterna var räknade på måndagen visade det sig att de danska EU-motståndarna hade ökat med ett mandat och flera procentenheter. EU-motståndarna blev största partigrupp!
	







Flyktingpraktik
ger chans till jobb

	Ungdomspraktiken har blivit en lyckad satsning i kampen mot arbetslösheten. Regeringen har nu föreslagit ett liknande system för flyktingar, där de på samma sätt som arbetslösa ungdomar kan få en chans att komma ut på arbetsmarknaden.
	Förslaget är bra och har mot bakgrund av ungdomspraktikens facit goda förutsättningar att lyckas. Men detta vill socialdemokrater och nydemokrater inte tillåta. Socialdemokraterna tillbakavisar förslaget med samma motivering, som när det begav sig vid introduktionen av ungdomspraktiken 1992, förslaget ger inga fasta jobb.
	Det verkar ha gått socialdemokraterna helt förbi att närmare tjugo procent av ungdomspraktikplatserna har givit någon form av anställning. Alternativet från socialdemokraterna är att fortsätta ropa på fasta jobb.
Ungdomspraktiken
en lyckad satsning
	Enligt arbetsmarknadsforskaren Lena Schröders undersökningar och arbetsmarknadsdepartementets egna enkäter är en klar majoritet av ungdomarna, som har ungdomspraktik, positiva till denna åtgärd. Utan denna praktik skulle dubbelt så många ungdomar vara arbetslösa.
	I dag är närmare 80 000 ungdomar sysselsatta på detta sätt. Varför skulle inte detta också kunna bli en lyckad lösning för flyktingar?
	Bakom socialdemokraternas tomma prat om fasta jobb finns en hänvisning till det rekryteringsstöd på 75 procent av lönen, som tillkommer den arbetsgivare som anställer en flykting. Visst är det en god möjlighet, men när det visar sig att denna åtgärd inte ger tillräcklig effekt måste man ta till andra medel.
Flyktingpraktik kan
också bli framgångsrikt
	Flyktingsituationen i landet skulle underlättas avsevärt om flyktingarna skulle få chansen att komma ut i arbetslivet och få möjlighet att tjäna ihop till sitt uppehälle. Med detta är mycket vunnet.
	Ett stort problem för flyktingar i Sverige är att de inte på ett naturligt sätt integreras i det svenska samhället, utan samlas ihop på förläggningar i passiv och destruktiv väntan på uppehållstillstånd eller utvisning.
	Denna väntan är mycket skadlig för det svenska samhället, eftersom den göder ett missnöje bland den svenska befolkningen, vilket yttrar sig i fördomar och fientlighet mot invandrare.
	Det har visat sig att de som har haft en nära kontakt med invandrare inte är negativt inställda till denna grupp. Praktikplatser för invandrare är ett mycket bra initativ för att underlätta för denna grupp och samtidigt ge svensken ökade möjligheter att lära känna och acceptera människor från andra länder.
Alla måste få chansen
att göra rätt för sig
	Riksdagsledamoten och Hudiksvallsbon Laila Strid-Jansson från ny demokrati har i arbetsmarknadsutskottet kritiserat regeringens förslag på andra grunder än socialdemokraterna. Hon anser att invandrare inte ska särbehandlas på arbetsmarknaden och tycker att de i första hand måste lära sig svenska.
	Visst är det viktigt att kunna svenska för att fungera bra ute på arbetsmarknaden, men detta får inte utesluta praktik för den grupp av invandrare, som har lärt sig svenska språket. För de som inte har tillräckliga svenskakunskaper går det att ta lektioner parallellt med praktiken.
	Arbetslösa ungdomar och flyktingar befinner sig i en likartad situation. Båda grupper står utanför arbetsmarknaden och hoppas på att få ett jobb för att kunna göra rätt för sig på samma sätt, som andra. I denna situation är det motiverat med särbehandling.
	Ungdomspraktiken har fört många ungdomar ut i arbetslivet. Låt flyktingarna få samma chans genom en flyktingpraktik.


bildtext
Socialdemokraternas man i arbetsmarknadsutskottet, Johnny Ahlqvist, får stöd av ny demokratis representant i utskottet, Hudiksvallsbon Laila Strid-Jansson (bilden), när han säger nej till arbetspraktik för invandrare. Därmed fråntar de invandrarna en bra chans att integreras i det svenska samhället.





FN talar
nödvändigt
klarspråk

	Efter fjorton dagars intensiv beskjutning reagerade Förenta nationerna (FN) på bosnienserbernas attack mot den bosniska enklaven Gorazde. När reaktionen väl kom på söndagskvällen och måndagen var den snabb, resolut och välkommen.
	Det tragiska är bara att FN, nu liksom tidigare, reagerar så sent.
Framgång i Sarajevo
	FN förklarade redan i maj 1993 Sarajevo, Gorazde och ytterligare fyra muslimskt dominerade enklaver för fredade eller skyddade zoner. Detta skedde för att skydda dem mot anfall, ockupation och etnisk rensning från serbisk sida.
	FN:s fredade zoner har gett ett bräckligt skydd. Serberna har fortsatt att terrorisera de små enklaverna i östra Bosnien, dit Gorazde hör, med beskjutningar eller blockader.
	Det var först när FN hotade anfalla serbiska ställningar runt Sarajevo, som bosnienserberna upphörde med beskjutningen av den bosniska huvudstaden, drog tillbaka trupper och började häva belägringen av staden.
	I den fredade zonen Tuzla, som delvis är omringad av serbiska styrkor, agerade FN också resolut. FN förklarade att på en given dag tänkte öppna flygfältet, vilket serberna i princip fann sig i.
Bomber i Gorazde
	Efter framgången i Sarajevo och Tuzla slog omvärlden sig till ro. Under tiden grupperade parterna om sina styrkor. Serberna flyttade kriget till platser som Maglaj och Gorazde.
	När bosnienserberna genom offensiven mot enklaven Gorazde, som rymmer 65 000 invånare och flyktingar, på söndagen hotade att erövra och förinta själva staden Gorazde, reagerade FN.
	FN-befälhavaren i Bosnien begärde att Nato skulle bomba bosnienserbiska ställningar i enklaven Gorazde, vilket skedde.
	Nato-bomberna stoppade för stunden serbernas offensiv. Men efter några timmar gick serberna åter till anfall. FN svarade med en ny bombräd.
	Formellt har FN begärt flygstöd från Nato för att skydda FN-personal i Gorazde (15 observatörer). FN har nämligen inte utfärdat någon formell rätt för anfall mot serbiska trupper som anfaller FN:s fredade zoner. FN och Nato _ i praktiken USA _ tänjer därmed FN-resolutionen från maj 1993 till det yttersta.
FN agerade för sent
	Natos förnyade flyganfall i måndags fick inte bosnienserberna att lägga ner vapnen. Serberna svarade med att trappa upp kriget mot Bosnien och världssamfundet.
	Serberna gick till förnyad attack mot Gorazde och förklarade att de avbryter alla förbindelser med FN-styrkorna i Bosnien.
	Det har gått nästan två år sedan inbördeskriget började slita Bosnien-Hercegovina i stycken. Först nu reagerar FN med våld, som kan hindra än mer våld.
	Om FN hade reagerat tidigare, hade vi sannolikt undvikit mycket dödande och lemlästande i Bosnien.
Ingen väg tillbaka
	Det ser ut som om serbernas krig mot Bosnien och FN går mot en urladdning. Serberna testar FN:s fasthet och hårdhet. FN har inget alternativ än att fortsätta tala vapenmaktens klarspråk.
	Det finns ingen väg tillbaka för FN, Nato och USA. De måste fortsätta visa tuffhet och tvinga fram "Sarajevolösningar" runt alla bosniska enklaver _ serbiska tillbakadraganden _ och säkra landförbindelser mellan dessa enklaver, centrala Bosnien och Adriatiska havet.
	Detta är lättare sagt än gjort. Det räcker nämligen inte med flyganfall för att uppnå dessa mål. Det behövs även markstyrkor. Det lär knappast något Nato-land bidra med. Om bosnierna däremot får vapen, borde de med Nato-flygstöd ha hyggliga möjligheter att skapa en geografiskt sammanhållen bosnisk stat.
	Hittills har det varit meningslöst att tala fred med serberna. Om de tvingas på defensiven, bör det vara möjligt att tala fred med dem. Kanske har vi snart kommit till den punkt, då serberna ser fredsförhandlingar som bättre alternativ än krigshandlingar.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 931214

Folk vill inte ha Öresundsbron
	Öresundsbron är ett uttryck för samma koncentrationstänkande och miljöfientlighet som kärnkraften och andra storskaliga, dyrbara och miljöförstörande lösningar på olika samhällsproblem.
	Politiker som vill bygga monument över sin tid eller sig själva älskar den här typen av byggen. Förre kommunikationsministern Georg Andersson (s) och hans efterträdare Mats Odell (kds) är levande bevis för detta. De tror att dessa monument är vad folk vill ha. De tro fel.
	I måndags kom en opinionsmätning från Sifo, beställd av miljöorganisationen Greenpeace, som visar att motståndet mot Öresundsbron är starkt och ökar: 49 procent säger nej till bron, 30 procent ja och 21 procent "vet ej". I en liknande mätning från Temo i november sade 42 procent nej, 38 procent ja och 20 procent "vet ej".
	Sifomätningen visar att bromotståndet är starkare på landsbygden än i storstäderna. Det är naturligt. Om man bygger Öresundsbron och kringfartslederna runt Stockholm ("Dennispaketet"), blir det mindre pengar över till vägar och järnvägar i skogslänen och andra mer glest befolkade delar av Sverige.
	Öresundsbron och Dennispaketet har miljömässiga, ekonomiska och regionalpolitiska konsekvenser, som får allt fler människor att säga nej till dem. Centerpartiet har hela tiden insett detta. När ska andra partier _ som säger sig vilja ta miljömässigt, ekonomiskt, socialt och regionalt ansvar _ inse detta?






Folkhemmet
blir fattighus?

	Är Sverige på väg att bli ett "tvåtredjedelssamhälle", där två tredjedelar av befolkningen lever gott och en tredjedel dåligt?
	Frågan är berättigad, eftersom arbetslöshet, sociala nedskärningar och en orättfärdig fördelningspolitik börjar sätta spår i samhällskroppen. Klyftorna ökar, fattigdomen breder ut sig.
Nästan en halv
miljon fattiga
	Nästan en halv miljon svenskar är fattiga, visar en undersökning från sociologiska institutionen vid Umeå universitet. Forskarna har frågat ett representativt urval svenskar på 793 personer vad de ser som "nödvändig" levnadsstandard.
	Högst upp på standardlistan kommer läkarvård, telefon, hemförsäkring och lagad mat minst en gång om dagen. Högt på listan finns också köp av nya kläder, tandläkarbesök en gång per år, daglig tidning och TV-apparat.
	Listan omfattar också andra "nödvändigheter" som en veckas semesterresa per år, egen bil, regelbundet sparande och pengar till ett bio- eller teaterbesök varje månad.
	Fattiga är, enligt studien, alla som saknar minst tre varor eller tjänster av totalt tjugo "nödvändigheter", som de intervjuade ser som förutsättningar för en "acceptabel tillvaro".
Två tredjedelar
har allt de önskar
	Två tredjedelar av svenskarna saknar inte någon på "standardlistan", enligt undersökningen.
	En tredjedel av svenskarna saknar en del på listan, flertalet av dem bara en eller två "nödvändigheter". Men det finns också en grupp, som saknar tre "nödvändigheter" eller mer. Dessa 419 500 personer betecknar studien som "fattiga".
	Fattigdomen ser olika ut inom gruppen. Det varierar vad en individ inte har råd med.
	1,7 miljoner svenskar, alltså betydligt fler än det totala antalet "fattiga", har inte råd att spara en slant varje månad.
	Knappt 900 000 har inte råd med en veckolång semesterresa.
	Nära 400 000 svenskar har inte råd att köpa nya kläder, utan får köpa begagnat. Lika många har inte råd med en daglig tidning.
Flest fattiga bland
unga och ensamstående
	Studien från Umeå universitet ger besked om i vilka grupper fattigdomen är störst: hos unga människor med få tillgångar, ensamstående med eller utan barn och utomeuropeiska invandrare.
	Andra studier och utredningar ger liknande interiörer från det svenska folkhemmet. Den utredning som har betytt mest är statliga Låginkomstutredningen, som tillsattes 1965 med uppgift att kartlägga och belysa låginkomstgruppernas problem.
	Låginkomstutredningen visar, liksom delvis studien från Umeå, på klassklyftor och orättvisor i vårt samhället. Åtskilligt har blivit bättre sedan Låginkomstutredningen undersökte folkhemmet, men Umeåstudien visar att det vi trodde var Välfärdssverige delvis fortfarande är Fattigsverige.
Alla måste få
plats i folkhemmet
	Låginkomstutredningen ledde till sociala förbättringar.
	Umeåstudien bör leda till en statlig utredning, som likt Låginkomstutredningen kartlägger svenskars levnadsförhållanden. Studien bör också leda till en nyordning, som gör att varje nytt utrednings- och regeringsförslag redovisar de fördelningspolitiska effekterna av förslaget.
	Statens budgetunderskott 1993/94 blir 217 miljarder kronor, inklusive socialförsäkringssystemen 247 miljarder, enligt riksrevisionsverkets senaste beräkning. Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn (stat, landsting, kommun och socialförsäkringar) är något mindre men ändå hissnande 208 miljarder.
	Det är nödvändigt med tuffa besparingar för att sanera Sveriges ekonomi. Dessa måste få en sådan utformning att alla svenskar får rätt till en anständig levnadsstandard.
	Saneringen av statsbudgeten får inte leda till att fler faller under fattigdomsstrecket och igenom folkhemsgolvet. Det får inte leda till att man ersätter folkhemmet med fattighus, att "socialstaten rullas tillbaka", som moderatstudenterna kräver.

bildtext:
Om fattigdomen får fortsätta att breda ut sig i Sverige, riskerar folkhemmet _ det generella välfärdssamhället _ att bli ett fattighus, där bara de verkligt fattiga får samhällets stöd.


andraledare 940602

För mycket rök i Hudik

	Sedan nästan ett år finns en lag, som ska ge merparten restauranggäster en rökfri miljö. Tobakslagen stadgar att alla restauranger med plats för minst 50 gäster ska ha rökfri avdelning.
	Krögarna är urusla på att följa lagen. Hudiksvall är ingen undantag, det framgår av en artikel i gårdagens HT ("Hudikkrögare struntar i lag om rökfrihet").
	En del restauranger i centrala Hudiksvall, som Charlies, Stadt och Wienerkällaren, struntar i att följa lagen.
	Andra restauranger, som Le Bistro och Skutan, lever pliktskyldigt upp till lagen: De har bord för ickerökare, men antingen så få bord, en sådan placering av borden eller så dålig ventilation att rökfriheten bara blir fiktiv.
	Ett fåtal stora restauranger, däribland Åhlens, har rökfria avdelningar som fungerar. På dessa restauranger är det möjligt att beställa/hämta mat och äta måltiden utan att bli passiv rökare.
	En stor restaurang, Domus, har infört totalt rökförbud. Det intressanta är att Domus, sedan man gjorde hela restaurangen rökfri, enbart har goda erfarenheter av detta. Antalet nöjda gäster har ökat.
	Lagen tvingar inte restauranger med färre än 50 platser att erbjuda gästerna en rökfri avdelning. En del mindre restauranger har ändå infört rökfria zoner eller helt förbjudit rökning. Andra, som Hälsingestugan, tvingar alla gäster att bli passiva rökare.
	Den 1 juli i år träder en ny tobakslag i kraft, som skärper kraven på rökfrihet på arbetsplatser och i offentliga lokaler. Tyvärr skärper den nya tobakslagen inte kraven på restaurangerna.
	Det är hög tid för en skärpning. Det rimliga är naturligtvis att göra alla restauranger rökfria och sedan ge viss möjlighet att inrätta rökzoner i en liten, klart avgränsad och väl ventilerad del av restaurangen.







För tidigt att
mata fåglarna
	
	Ungdomsarbetslösheten är i sig ett mycket allvarligt samhällsproblem. Så allvarligt att det tyvärr kommit att skymma sikten för det närliggande problemet med förtidspensioneringar.
	Både arbetslösa ungdomar och förstidspensionärer är delvis offer för samma fenomen. De ständigt ökade kraven på kompetens och prestation i arbetslivet gör att många människor helt enkelt inte håller måttet, utan blir utkonkurrerade även från arbeten de haft länge och behärskar.
	I dag finns ingen beredskap att möta den kraftigt ökade mängden av förstidspensionärer. Förslaget till nytt pensionsystem visar att varken regering eller oppositition har fäst någon större uppmärksamhet vid detta problem.
	Frågan om förtidspensionärernas situation har lastats av på en framtida utredningen.
Antalet yngre med
förtidspension ökar
	Ökningen av förtidspensionärer 1993 var lavinartad. Totalt övergick 62 500 sjukskrivna till förtidspension. Det som emellertid är mest alarmerande är att hälften av dessa nya förstidspensionärer var under 55 år.
	För snart tio år sedan, 1985 förtidspensionerades 51 000 människor i Sverige och då var endast en tredjedel under 55 år. Den största ökningen de senaste två åren var i gruppen 30 _ 55 år, det vill säga en stor del av denna ökning har skett i den ålder då människan normalt står i zenit på sin yrkesbana.
	Tillväxten av antalet förtidspensionärer är en samhällsekonomisk kostnadsbomb, enligt Hannelotte Kindlund, avdelningsdirektör på riksförsäkringsverket (RFV).
	Genomsnittsåldern för förtidspensionering sjunker hela tiden, vilket skruvar upp kostnadstrycket.
Stora resurser
ligger i träda
	Förutom att det ökade antalet förtidspensioneringar kostar samhället en massa pengar, totalt 37 miljarder i år, så är detta också ett gigantiskt slöseri med det så kallade humankapitalet. Viktiga arbetsresurser går helt enkelt förlorade.
	Dessutom leder många förtidspensioneringar till personliga tragedier.
	Sverige behöver mobilisera både de arbetslösa och de förtidspensionerade för att få ekonomin på fötter igen. Problemet är att alltför många i dessa grupper har för låg kompetens. Nyckeln heter massiva utbildningsinsatser och rehabiliteringsprogram.
	Dessvärre är inte alla överens om en sådan strategi.
Ge möjligheter
till vidareutbildning
	Rätten till tjänstledighet för studier kommer i fortsättningen att inskränkas ordentligt, om en färsk utredning i frågan får som den vill.
	Utredningen föreslår att utbildning som inte har anknytning till arbetsuppgifterna, inte ska ge rätt till tjänstledighet.
	Dessutom ska maximal tjänstledighet för studier begränsas till två år. Förslaget är otidsenligt, eftersom det begränsar den anställdes utbildningsmöjligheter i tider då en föränderlig arbetsmarknad ställer allt högre utbildnings- och kompetenskrav på den anställde.
	Morgondagens arbetsmarknad kommer att ställa allt högre krav på flexibilitet och kompetens på bredden och djupet. Därför är det viktigt att skapa ett system, som uppmuntrar både företag och anställda att ta varje chans till vidareutbildning och breddning av kompetensen.
	Minskat antal förtidspensionärer är en positiv bieffekt av detta.


bildtext
Antalet förtidspensionärer ökar dramatiskt. Hälften av de 62 500, som förtidspensionerades 1995 är under 55 år. För många av dessa är det ännu för tidigt att att vara hänvisad till att mata fåglarna.






För tidigt skrota
ungdomspraktiken

	Arbetslinjen är den svenska metoden att sysselsätta arbetslösa människor i väntan på riktiga jobb. Den har varit mycket framgångsrik och stått, som förebild för många länder. Flera EU-länder har visat ett stigande intresse för den svenska metoden i takt med att arbetslösheten accelerat i Europa.
Tiden är
inte mogen
	Den senaste tiden har det emellertid skett en förändring på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingarna noterar en liten ökning i antalet riktiga jobb. Ökningen har fått chefen för arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Göte Bernhardsson, att förorda en skrotning av ungdomspraktikplatserna och projekten för arbetslivsutveckling (ALU), till förmån för mer långsiktiga åtgärder, såsom rekryteringsstöd.
	Bernhardsson brukar sällan låta sina prognoser styras av tillfälliga känsloyttringar, men den här gången är han väl optimistisk beträffande stabiliteten i den trend, som visar en ökad tillströmning av riktiga jobb.
	Tiden är ännu inte mogen för att överge vare sig ungdomspraktiken eller ALU-projekten.
Rekryteringsstödet är
en långsiktigt åtgärd
	Enligt Bernhardsson har ungdomspraktiken och ALU-projekten trängt ut mellan 25 000 och 30 000 riktiga jobb från arbetsmarknaden. Han anser att detta fenomen styrker hans uppfattning om behovet av en övergång till mer långsiktiga åtgärder, där rekryteringsstödet är ett viktigt inslag.
	Rekryteringsstödet är socialdemokraternas alternativ till regeringens arbetsskapande åtgärder och innebär att en företagare får 75 procent av lönen av staten för anställda ungdomar under 25 år.
	Åtgärden har goda förutsättningar att fungera på lång sikt på en expanderande arbetsmarknad. Men i den djupa svackan Sverige har befunnit sig i var åtgärden i princip effektlös. Ingen vågade anställa och dra på sig långvariga kostnader.
	I detta läge var det nödvändigt med akuta åtgärder, vilket gav ungdomspraktiken och ALU-projekten.
Praktikanterna har
varit till stor hjälp
	Indikationerna på en ökad tillströmning av riktiga jobb är ännu inte tillräckligt starka och stabila för att ligga till grund för en omläggning av arbetsmarknadspolitiken i Sverige.
	Samtidigt är diskussionen om riktiga jobb en aning bedräglig i den meningen att ingen vet om dessa 25 000_30 000 jobb verkligen hade kommit till om inte ungdomspraktik och ALU-projekten funnits.
	Visst finns det kommersiella företag som har missbrukat både ungdomspraktiken och ALU-projekten för att banta lönekostnaderna, men i det stora hela har dessa åtgärder visat bra resultat.
	En femtedel av ungdomspraktikanterna har faktiskt fått fast jobb efter sin praktik. Dessutom har dessa arbetsmarknadsåtgärder varit till stor hjälp för landets ideella föreningar och även enheter inom den offentliga sektorn, vilka på ett bra sätt fått en förstärkning som de annars aldrig haft råd till.
	På lång sikt är det av största vikt att lägga in alla resurser för att skapa riktiga jobb och därmed bryta bidrags- och praktikrundgången för de många arbetslösa. Men det är ännu för tidigt att skrota ungdomspraktiken och ALU-projekten.

bildtext
Chefen för arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Göte Bernhardsson, vill skrota ungdomspraktiken och ALU-projekten till förmån för rekryteringsstöd till företagare. Han brukar sällan ligga fel i tiden med sina åsikter, men denna gång är han emellertid för tidigt ute.
Foto: Claus Gertseu



andraledare 931203

Förbud mot NNP och Milko?

	På nyårsdagen måste Nedre Norrlands producentförening (NNP), Milko, Arla, Scan och andra lantbrukskooperativa företag lägga ner sin verksamhet. Den 1 januari 1994 träder den nya konkurrenslagen i kraft fullt ut, som förbjuder samverkan mellan bland annat bönder.
	Den EU-anpassade konkurrenslagen trädde i kraft den 1 juli i år men övergångsregler gav ett halvårs respit. Bakom lagen ligger år av utredningar. De jordbrukskooperativa företagen har länge försökt få näringsminister Per Westerberg (m) att förstå att hans konkurrenslag är en diskrimineringslag mot producentkooperativa företag.
	Per Westerberg har fram till nu struntat i böndernas protester och viftat bort deras argumentation som ett särintresses försök att bevara privilegier och monopol.
	I veckan bekräftade konkurrensverket att bönderna har rätt. Konkurrenslagen anser att böndernas samverkan i kooperativa föreningar förhindrar eller snedvrider konkurrensen.
	NNP, Milko och andra bondeägda företag måste söka dispens för att få fortsätta med sin verksamhet efter årsskiftet. Detta är absurt!
	Det måste snarast till en lagändring. Marknadsliberaler älskar att utmåla bondekooperativa företag som hemska och jättelika monopolkolosser men talar tyst om de verkliga jättarna, multinationella livsmedelsföretag som Nestle och Uniliver, vilka tränger sig in allt mer på den svenska marknaden. Om Per Westerbergs lag får träda i kraft fullt ut, så skulle dessa jättar få härja fritt.
	I sin iver att EU-anpassa lagarna, går Per Westerberg längre än Europeiska unionen själv. EU-länderna har inte lagar, som förbjuder producentkooperativa företag.
	Vissa EU-länder, till exempel Danmark, har istället underlättat för bondeägda företag att expandera och koncentrera verksamheten. Detta har gett bondeägd livsmedelsindustri i Danmark ökad slagkraft på både hemma- och exportmarknaden, bland annat i Sverige.
	Nu lovar Per Westerberg plötsligt att göra något åt saken. Varför vaknar Per Westerberg några minuter före tolv, när han haft över två år på sig att reagera?





Föreningen för
de osolidariska

	Skattebetalarnas förening har kört igång vulgärpropagandan inför det stundande riksdagsvalet. På fredagen presenterade föreningen en rapport, som varnar för en höjning av skatten med 13 000 per år för medelinkomsttagaren om socialdemokraterna vinner valet i höst.
	Rapporten är ett beklagligt hopkok av gissningar och nyliberal skrämselpropaganda. Den är en partsinlaga från en grupp människor, som har samlats för att gemensamt odla sitt egenintresse _ sänkt skatt till varje pris.
Medborgaren är
beredd att betala
	Socialdemokraterna har förvisso en lång och stabil tradition att lösa de flesta samhällsproblemen över skattsedeln. Men den ekonomiska krisen på nittiotalet, till stora delar orsakad av en överupplåning för finansierng av en linjär expansion av den offentliga sektorn, har även fått socialdemokraterna att tänka om.
	Skattehöjningar är ingen mirakelmedicin mot alla samhällsproblem, men det är inte heller ensidiga skattesänkningar.
	Det viktiga är att i första hand fråga medborgaren vad den vill ha för service av samhället och sedan hur den vill att denna service ska finansieras. Servicen måste ju betalas.
	Om det skulle visa sig att medborgaren vill ha bra och en för alla likvärdig vård- och omsorg, en fungerande räddningstjänst, bibliotek, ett rikt kulturliv och en bra och en för alla barn likvärdig utbildning då får också medborgaren vara beredd att betala för detta.
	Det är nog alla medvetna om, i alla fall de som är i behov av samhällets service.
Solidariteten är
på väg tillbaka
	De som är i behov av äldrevård för sin gamla mor eller barnomsorg för sina barn är beredd att betala solidariskt till det gemensamma, eftersom de vet att det är en förutsättning för att samhället i längden ska kunna ge den service medborgarna vill ha.
	För att detta ska fungera krävs solidaritet, det vill säga att alla är med och bidrar till den gemensamma kakan, även de som vet att de inte kommer att behöva en bråkdel tillbaka av vad de betalat in.
	I detta resonemang döljer sig det sammanhållande kittet i skattebetalarnas förening _ bristen på solidaritet. Ett begrepp som under åttiotalet hamnade i bakvattnet av skattesänkar- och privatiseringsretoriken.
	Pendeln är nu på väg tillbaka och begreppet solidaritet har fått ett värde igen. Detta mycket tack vare att nyliberalerna väckte medborgarna ur sin slummer för att visa på hur ett samhälle utan solidaritet ser ut.
Tjänsterna måste
betalas solidariskt
	Saken är helt enkelt den att skattebetalarnas förening vill minska sitt bidrag till den gemensamma sektorn, eftersom de anser att de betalar alldeles för mycket i förhållande till vad de får ut.
	I ett solidariskt samhälle betalar medel- och höginkomsttagare proportionellt mer i skatt än låginkomsttagare, det är en självklarhet. I skattebetalarnas förening, sammansatt av medel- och höginkomsttagare, är dessvärre detta faktum ingen självklarhet.
	Oavsett vilken regering som kommer att styra landet efter riksdagsvalet i september kommer den att tvingas ta in mer pengar från medborgarna, för att kunna betala av på den gigantiska statsskulden och minska det enorma budgetunderskottet.
	Betalningarna måste göras utan att rasera det generella välfärdssystemet. Detta är inte i första hand ett krav från politikerna utan från väljarna. Om denna finansiering sker i form av ökad skatt, höjda egenavgifter eller både och är egentligen egalt.
	Det viktiga är att alla är med och betalar solidariskt för de tjänster vi har lånat oss till och de tjänster vi vill behålla också i morgon.





Förfuskad
folkomröstning?

	Trettonde november 1994 är inget idealiskt datum för EU-omröstningen: Dagen kommer för tätt inpå riksdagsvalet. Det hade varit bättre att gå till folkomröstning några veckor senare eller senvintern 1995. Nu gäller det att göra det bästa av situationen och förhindra att folkomröstningen blir förfuskad.
	Det går att manipulera EU-omröstningarna på olika sätt. Det går till exempel att arrangera folkomröstningarna i Finland, Sverige och Norge i en sådan ordning att en dominoeffekt uppstår eller att låta den ena sidans resursövertag bestå.
"Ja" manipulerar
	Makten att manipulera ligger på ja-sidan. Nej-sidan kräver bara en manipulationsfri folkomröstning, inte egna fördelar som exempelvis en folkomröstningsordning med Norge först.
	Ordningen på omröstningarna är sannolikt det effektivaste sättet att förfuska folkomröstningen på. Taktiken är att låta Finland, där ja-sidan har övertaget, rösta först. Tanken är att ett ja i Finland ska få ett EU-kritiskt Sverige att rösta ja, som i sin tur ska få ett än mer EU-kritiskt Norge att rösta ja.
	Hittills har ja-sidan följt denna plan. Den har vägrat ta talet om gemensam nordisk folkomröstningsdag på allvar. Det har skett trots att norska stortinget har gett regeringen Brundtland i uppdrag att agera för en gemensam omröstningsdag i Norden och trots att ett svenskt regeringsparti, centerpartiet, har uttalat sig för detta.
"Ja" har pengarna
	Hittills har regering och riksdag inte gjort mycket för att balansera ja-sidans enorma resursövertag. Nej-sidan har varken fått pengar eller konkreta löften om pengar till folkomröstningskampanjen.
	De fyra nej-organisationerna _ Nej till EU, Socialdemokrater mot EU, Centernej till EU och Fackliga EU-kritiker _ har bara fått några procent av de 100 miljoner, som riksdagen har delat ut för EU-information via den så kallade Fälldin-delegationen.
	Ja-sidan har inget problem med pengar. Staten, näringslivet (SAF, Industriförbundet och enskilda företag), Lantbrukarnas riksförbund, fackliga organisationer, flertalet politiska partier och stora intresseorganisationer pumpar in nödvändiga pengar.
	Nej-sidan har praktiskt taget inga pengar alls. Enligt radions Eko-redaktion hade ja-sidan 1992 tio gånger större ekonomiska resurser än nej-sidan. I dag torde övertaget vara ännu större.
"Nej" i underläge
	På medieområdet ser det lika illa ut. Av strax över 100 dagstidningar, som utkommer minst fyra gånger per vecka, har bara åtta tidningar en på ledarsidan kritisk hållning till EU-medlemskap (Norrländska Socialdemokraten, Länstidningen Östersund, Östersunds-Posten, HT, Arbetarbladet, Dala-Demokraten, Dagen och Norra Skåne).
	På område efter område är nej-sidan i resursmässigt underläge. Detta är ett hot mot folkstyret!
	Folkstyre förutsätter att folk har möjlighet att ta till sig information från olika håll och värdera denna information innan man går till beslut. Detta är särskilt viktigt, när parlamentet har fört ut en viktig samhällsfråga till folkomröstning.
	Om medborgarna bara får information från en sida, blir det inte mycket bevänt med balansen.
	Om medborgarna blir utsatta för manipulation i själva folkomröstningen, till exempel genom att omröstningarna kommer i en viss ordning för att uppnå ett visst resultat, blir det inte mycket bevänt med legitimiteten i den omröstningen.
Gemensam dag
	Bästa sättet att förhindra en manipulativ EU-omröstning är att genomföra folkomröstningarna på en och samma dag i Sverige, Norge och Finland och ge den sida som är i underläge, nej-sidan, rejält med resurser.
	Eftersom bara Sverige har låst datum för folkomröstningen, bör det fortfarande gå att samla Norden kring ett gemesamt datum. Den 13 november 1994 har fördelen att den varken kommer för nära det finländska riksdagsvalet i mars 1995 eller så nära årsskiftet att ratifikationsprocessen blir omöjlig i de tre ländernas parlament.
	Partier med respekt för folkstyret bör omedelbart kräva att länderna går till gemensam folkomröstning i november och att nej-sidan får ekonomiska och andra materiella resurser som i görligaste mån balanserar ja-sidans absurda övertag.
	Regeringen bör därför redan den här veckan ge klart besked till EU-motståndarna, att de får minst 50 miljoner kronor till en nej-kampanj och eget utrymme i en broschyr som går ut till alla hushåll före folkomröstningen.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 930908

Förnuftigt slopa flyttskatten

	Regeringen har bestämt sig: flyttskatten ska bort. Regeringen lämnade över förslaget till nya uppskovsregler vid bostadsbyte till lagrådet på tisdagen.
	Om regeringen får som den vill, försvinner flyttskatten redan i dag. De nya regler för realisationsskatt på bostäder, som regeringen föreslår, gör att den som säljer sitt hus eller sin bostadsrätt slipper betala skatt på reavinsten, om han eller hon köper en ny bostad senast kalenderåret därpå. Reavinsten och skatten skjuts alltså på framtiden.
	Enligt förslaget ska den som säljer sin bostad utan att köpa någon ny ta upp 50 procent av reavinsten till beskattning. Den som köper en billigare bostad, ska betala en viss del i reavinstskatt; resten skjuts på framtiden.
	Skattereformen har en klar minussida. Den minskar på kort sikt skatteintäkterna med cirka 800 miljoner kronor.
	Slopad flyttskatt har också en plussida. Den främjar rörligheten på arbetsmarknaden, vilket bör verka stimulerande på ekonomin. Den stimulerar rörligheten på bostadsmarknaden, vilket bör höja fastighetspriserna och leda till återhämtning på fastighetsmarknaden.
	Dagens reavinstregler har lett till orimliga effekter, som gör att vissa personer inte har råd att byta till mindre bostäder eller ta jobb på annan ort. Det är alltså välmotiverat att slopa "flyttskatten".
	Frågan är dock hur staten klarar en inkomstminskning på 800 miljoner kronor, när budgetunderskottet är så stort som det är. Regeringen borde ha förstärkt statskassan med friska skattepengar, förslagsvis genom att höja fastighetsskatten.
	

andraledare 931125

Försök till EU-manipulation stoppat

	När Europeiska gemenskaperna (EG) den 1 november 1993 blev Europeiska unionen (EU), en förbundsstat och supermakt under bildande, började en del EG/EU-anhängare att bli oroliga. De visste att motståndet mot en svensk anslutning skulle öka, när unionsfördraget inte längre gick att bortförklara.
	Maastrichtfördraget är godkänt av alla EG-länder. EG har börjat sin marsch mot en politisk, ekonomisk, monetär och militär union. Statsbygget är i full gång.
	Ledande politiker och opinionsbildare, som är för unionsanslutning, började leta efter andra ord än "union". Nuvarande statsråd som Birgit Friggebo (fp) och Gun Hellsvik (m) och tidigare statsråd som Hadar Cars (fp) och Mats Hellström (s) började tala om "Europeiska förbundet" istället för "Europeiska unionen". Aftonbladet (s) argumenterade för att EU skulle heta EG.
	På onsdagen meddelade Tidningarnas telegrambyrå (TT), Sveriges radio, TV 4 och de stora rikstidningarna att de "med omedelbar verkan" går över till att skriva och tala om "Europeiska unionen". Delegationen som översätter EG/EU:s regelverk har beslutat samma sak. Även statsrådsberedningen skickar inom kort ut direktiv till departement och myndigheter om att skriva och tala om EU.
	Ja-sidans oblyga försökt att i orwellsk anda manipulera språket och förvirra begreppen, genom att kalla Europeiska unionen för något helt annat, misslyckades. Ja-sidans manipulativa försök är ett memento inför folkomröstningen. Flera försök i Orwells anda är att vänta.


andraledare 940613

Förväntat EU-ja i Österrike

	Det blev ja till "anschluss" i Österrike, den här gången inte med Tyskland utan med Europeiska unionen (EU). 66 procent röstade för EU-anslutning och 34 procent mot.
	Österrikes ja var väntat, vilket vi också sade i lördagens ledare.
	Det fanns många skäl att rösta nej i Österrike _ självständigheten, folkstyret, neutraliteten, miljön, regionalpolitiken och de höga EU-avgifterna _ men de räckte inte. När ja-sidan satte in sin massiva propaganda, vägrade nej-sidan en enda schilling i stöd och lyckades mobilisera soffliggare för ett ja, blev det också ett tydligt ja.
	Det är lättare för österrikare än nordbor att rösta ja till EU-anslutning. Österrikarna är tysktalande, är starkt ekonomiskt beroende av Tyskland, bor i ett land som ligger i centrala Europa och saknar den naturliga regionala gemenskap och det "EU-alternativ" som Norden är.
	Nej-sidan i Österrike var inte tillräckligt stark för att hindra ett ja, men den var ändå starkare än vad regeringen räknade med, när den utlyste omröstningen. Nej-sidans högerfalang tog också till vissa vulgärargument, som misskrediterade EU-motståndarna och ett nej.
	Förbundskansler Franz Vranitzky (s) leder en regering, som i senaste valet fick stöd av 75 procent av väljarna. Detta stöd fick inte regeringen i EU-omröstningen.
	Sveriges EU-anhängare kommer att dra växlar på Österrikes EU-ja. Vi tror dock inte att Österrikes ja blir någon draghjälp för ja-sidan i Sverige. Förhållandena i Sverige skiljer sig så mycket från dem i Österrike, även om argumenten för och mot EU-anslutning är relativt lika, att ett ja i Österrike inte ökar sannolikheten för ett ja i Sverige.




underledare 940509

Framgångsrik företagsmässa
	I år fick mässan i Glysishallen en ny inriktning. Den blev en företags- och utbildningsmässa med framtidsprofil.
	Mässan blev inte den publika framgång arrangörerna räknade med. Det kom 6 000 besökare mot beräknade 8 000. Men det fungerade ändå som en mötesplats för framför allt företag och offentlig sektor samt som ett utbildningforum.
	Den här typen av mötesplatser är viktiga för främst småföretag och entreprenörer. Mässan borde också vara viktig för Hudiksvalls storföretag. Tyvärr lyste de flesta av dem med sin frånvaro. Vi saknade också bredden i småföretagen.
	Det är tveksamt om det finns underlag för den här typen av företags- och utbildningsmässa varje år, men den har en given plats i Hudiksvalls mässutbud och kommunens näringslivssatsningar.




tredjeledare 940504

Framtidstron återvänder till Stocka

	Framtidstron är på väg att återvända i Stocka. När Modo såg till att förpassa sågverket i Stocka till historien, ställdes stockaborna inför en ny och skrämmande situation. Sågverket var motorn i det lilla samhället, och när det lades ned stannade liksom allting av.
	Nu har Kenth Högström, som omvandlade det gamla sågverksområdet på Håstaholmen till småföretagar- och utbildningscentrum, med visst stöd av Modo och i samarbete med företagaren Anders Jonsson, planer på att utveckla Stockasågens industriområde. Kenth Högström lovar ett tiotal nya arbetstillfällen.
	Detta initiativ kommer i rätt tid. Vi behöver fler satsningar på nyföretagande och småföretag innan arbetslöshetens förlamande effekter har ätit sig alltför djupt in i stockabornas och andra arbetslöshetstyngda ortsbors sinnen.




andraledare 930922

Från insikt till åsikt om besparingar?

	Den socialdemokratiska partikongressen visade i ett antal beslut att den inte har förstått nödvändigheten av smärtsamma besparingar i de offentliga utgifterna under nittiotalet. Kongressen ställde sig principiellt bakom sextimmarsdag, återinförda ersättningsnivåer i socialförsäkringarna och andra dyrbara reformer.
	Men kongressen visade också att den besitter ekonomisk insikt. Kongressombudet Göran Färm fick, med stöd av bland andra Gävleborgsdistriktets ordförande Kenth Högström, stöd för ett uttalande som luktade mer blod, svett och tårar än många andra kongressbeslut.
	"Det krävs också utgiftsminskningar, avgifter och skatter. Kravet på trovärdighet måste gälla både besparingarnas storlek och innehåll", säger kongressen med nyvunnen insikt om svensk ekonomi.
	Det räcker dock inte med denna insikt. Socialdemokraterna måste också ha en åsikt om vilka utgifter de ska minska, hur och när de ska spara. Här står socialdemokraterna utan svar och därmed trovärdighet.





Fred i vår tid?

	Världen står i brand.
	På alla jordens befolkade kontinenter utom den nordamerikanska pågår lokala krig eller konflikter.
	Krigen är särskilt påtagliga i Europa. För första gången sedan andra världskriget hemsöker blodiga krig och väpnade konflikter vår kontinent.
Strimma av ljus
i mörker av krig
	I detta mörker av krig finns en strimma hoppfullt ljus. Det lyser i en del av världen, som har stått på krigsfot i 45 år och haft djupa konflikter mellan folkgrupper betydligt längre än så: Mellanöstern.
	Här lyser fredsljuset sedan några dagar. Det lyser med en svag, flämtande låga. En ovarsam rörelse kan få ljuset att falla och flamman att dö ut, en enskild person kan med en pust släcka lågan.
	Den flämtande freden i Mellanöstern behöver många och kraftiga ljus för att inte slockna. Den behöver stöd av starka krafter i världen, som politiskt och ekonomiskt stöttar fredsprocessen.
PLO och Israel i
historisk försoning
	De judiska och palestinska ledarna tände fredsljuset, när de på fredagen officiellt erkände varandra och banade väg för fred.
	Natten mot fredag godkände Palestinska befrielseorganisationen (PLO) Israels rätt att existera i fred och säkerhet. PLO tog avstånd från våld och lovade att avsluta intifadan. PLO-ledaren Yasser Arafat fick stöd för sin linje i PLO:s verkställande utskott, men oppositionen var och är stor.
	Senare på fredagen skrev premiärminister Yitzhak Rabin under dokumentet, som erkänner PLO som företrädare för det palestinska folket och öppnar dörren till palestinskt självstyre. Även i Israel är oppositionen mot uppgörelsen stark, inom oppositionen, bland judiska bosättare på ockuperad mark och i vissa religiösa grupper.
	Den 10 september 1993 är _ trots denna smolk i glädjebägaren _ en historisk dag, en ny 9 november 1989, dagen då Berlinmuren föll och rev murar mellan två världar. Den 10 september är en judisk-palestinsk försoningsdag.
Nya insikter har
gett nya åsikter
	Den israelisk-palestinska fredsplanens första fas är begränsat palestinskt självstyre i Gazaremsan och Jeriko på Västbanken. Senare faser är självstyre i Västbanken och självständighet _ som en del av ett statsförbund eller som självständig stat.
	Yttre faktorer, gemensamma fiender och förändrade attityder har fört samman Israel och PLO och berett vägen för fred.
	Israel har varit pressat av västvärlden att sluta fred med PLO och ge palestinierna självstyre eller självständighet.
	PLO har varit pressat av dålig ekonomi, sedan staterna på Arabiska halvön drog in sitt stöd till PLO som en följd av PLO:s stöd till Irak i kuwaitkriget, och krav att nå resultat i fredssamtalen med Israel.
	Israel och PLO har sett hur palestinsk extremism och muslimsk fundamentalism har blivit ett allt större hot mot dem båda.
	Israel och PLO har, inte minst genom den norske medlaren Johan Jörgen Holsts arbete, börjat betrakta varandra med nya ögon.
Får inte stanna
med Gaza och Jeriko
	Det ömsesidiga erkännandet Israel_PLO och Gaza_Jeriko-planen är ingen garanti för fred, bara början på en mödosam fredsprocess.
	För att den ska bli framgångsrik, måste självstyret i Gaza och Jeriko bli en politisk och ekonomisk framgång. Dessförinnan måste Israel, palestinier och arabstater ha tagit nya steg i fredsprocessen.
	Freden kostar mycket pengar.
	Israel och arabstaterna måste lämna sina bidrag till det pilotprojekt för fred, som Gaza_Jeriko-planen är.
	Rent ekonomiskt kommer dock projektets förverkligande att vara beroende av västvärldens städ. De nordiska ländernas besked i veckan, att de stöttar palestinskt självstyre med en miljard kronor, är en viktig signal.
	Om flera visar samma generositet i pengar och politiskt stöd som Norden, är chansen stor att Gaza_Jeriko-planen leder till fred i vår tid i denna del av världen.





Gatt-avtalet
viktigare än EU

	Gatt-avtalet om ökad internationell frihandel är äntligen i hamn. Detta avtal betyder oerhört mycket mer för Sveriges ekonomi än ett EU-medlemskap. Sverige är ett av Gatt-avtalets stora vinnare.
Åttonde rundan i
Gatt-förhandlingarna
	De nu avslutade förhandlingarna i Allmänna handels- och tullavtalet _ som är namnet på FN-organet vilket är mer känt under sin engelska förkortning Gatt _ har har många gånger kapsejsat eller varit nära haveri. På onsdagskvällen var äntligen den så kallade Uruguayrundan i hamn.
	Därmed är sju års förhandlingar till ända. Uruguayrundan är den åttonde förhandlingsrundan i Gatts 46-åriga historia.
	De närmast föregående är Tokyorundan (avslutad 1979), som gav tullsänkningar på 126 miljarder USA-dollar per år, och Kennedyrundan (1967), som gav tullsänkningar på 40 miljarder.
	Efter Tokyorundan har världshandeln ökat 50 procent mer än världens samlade produktion av varor och tjänster (BNP). Mot slutet av nittiotalet spår experterna en ny boom i världshandeln.
	Gatt var från början ett provisorium. Den nya Gatt-avtalet omvandlar Allmänna handels- och tullavtalet (Gatt) till den överstatliga myndigheten Världshandelsorganisationen (WTO).
Nya Gatt-avtalet
bingo för Sverige
	Vad innebär Gatt-avtalet ekonomiskt för Sverige och världen?
	För världen som helhet räknar Gatt med en "välfärdsvinst" på cirka 270 miljarder dollar (2 160 miljarder kronor) år 2002. Gatt-avtalet ska år 2005 ha ökat världshandeln med 745 miljarder dollar (5 960 miljarder kronor). Avtalet leder till ökad handel, fler investeringar och fler arbetstillfällen.
	Sverige är ett av Gatt-avtalets stora vinnare, inte minst för att viktiga svenska exportvaror som stål, trä, papper och läkemedel blir tullfria. Beräkningar visar att Sveriges BNP kommer att öka med cirka 70 miljarder kronor per år som en följd av avtalet.
	En svensk anslutning till Europeiska unionen (EU) skulle kosta statskassan ungefär lika mycket. Tillväxten skulle påverkas marginellt. EU-medlemskapet skulle totalt sett ha en negativ inverkan på svensk ekonomi. Det är alltså Gatt-avtalet, inte EU-medlemskapet, som är viktigt för svensk ekonomi och välfärd.
Efta-länderna tjänar
mer på Gatt än EU
	Länderna i Efta _ Norden utan Danmark samt Österrike, Schweiz och Lichtenstein _ är de största vinnarna inom kategorin industriländer. BNP-tillväxten ökar som en följd av Gatt-avtalet med 3 procent i Efta mot 2,4 procent i EU och Japan, 0,9 procent i Australien och Nya Zeeland, 0,8 procent i före detta Sovjetunionen och 0,3 procent i USA.
	Till vinnarna hör också nyindustrialiserade länder i Asien med snabbt växande ekonomier, främst Sydkorea och Asean-länderna (+7,9 procent), samt Kina (5 procent).
	En del industriländer eller grupper av industriländer förlorar på Gatt-avtalet. I Östeuropa minskar BNP-tillväxten med 0,5 procent, i Kanada med 0,1 procent.
	De stora förlorarna är utvecklingsländerna i Afrika, där tillväxten blir negativ. Även Latinamerika och stora delar av Asien hör till förlorarna med tillväxtsiffror klart under Västeuropas.
Gatt-avtalet dåligt för
u-länderna och miljön
	Gatt-avtalet ökar klyftan mellan rika länder i norr och fattiga i söder men också mellan länder i tredje världen. Avtalet berövar fattiga länder tullskydd på industrivaror, som ofta är nödvändigt under en period för att bygga upp en industri. Avtalet höjer priset på importerade livsmedel på grund av minskade jordbrukssubventioner och gör bönderna mer beroende av patenterade utsäden.
	Gatt-avtalet är också dåligt för miljön. Det kan tvinga länder med höga miljö-, hälso- och säkerhetskrav att sänka dessa. Därför är det viktigt att länder som de nordiska hävdar rätten att ställa höga miljö-, hälso- och säkerhetskrav på varor och tjänster. Vi får aldrig acceptera att omsorgen om människa och miljö blir betraktad som handelshinder och därmed förbjuden.
	Sverige och Norden måste driva på förhandlingsarbetet i Gatts efterträdare WTO, så att nästa runda, den nionde i ordningen, leder till ett frihandelsavtal med miljömässiga och sociala förtecken och till ökad rättvisa för jordens fattiga länder och folk.

bildtext:
För ett litet exportland som Sverige är det nya Gatt-avtalet _ med slopade tullar på stora exportvaror _ viktigare än EU-medlemskap. Gatt-avtalet ökar tillväxten i Sverige med cirka 70 miljarder kronor per år. EU-medlemskapet har mer negativ än positiv inverkan på svensk ekonomi.






Ge biobränslen
en skattefördel
	
	Valet av bränsle i landets många kraftvärmeverk går med skatteinstrumentet att styra med god precision. Problemet är att alla inte är överens om vad som är målet. Visst finns det en majoritet, som vill styra energiproduktionen i en mer miljövänlig riktning, men det behöver inte betyda att vägvalet blir så.
	Ett exempel på detta är den rapport, som presenterades av arbetsgruppen för förändrad kraftvärmebeskattning. När gruppen var klar låg det en rapport på bordet, som premierade fortsatt kol- och oljeeldning framför satsning på biobränslen.
	Nu har rapporten refuserats av så många remissinstanser att regeringen bör underkänna rapporten och öppna dörren för en satsning på biobränslen på bred front.
Biobränsle lönsamt
för värmeproduktion
	Enligt de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog 1991 ska energipolitiken utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. Landets energiförsörjning ska vidare tryggas genom ett energisystem, som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor.
	Verkligheten är inte lika idyllisk, som formuleringarna i riksdagens riktlinjer. Kraftvärmeverken kan producera både elkraft och värme. Värmeproduktionen beskattas inte av konsumenten, utan producenten skattar beroende på det energislag som används.
	På detta sätt har det blivit lönsamt att använda bioenergi för uppvärmning, det vill säga att i stora pannor bränna skogsavfall och spån, eftersom detta bränsle är skattebefriat.
Olja och kol lönsamt
för elkraftproduktion
	När det sedan gäller produktionen av elkraft är det konsumenten, som betalar skatten . För att undvika att dubbelbeskatta elkraften har man beviljat producenten skatteavdrag för den elkraft han producerar.
	Olja och kol har stora skattepålagor, vilket då berättigar till stora skatteavdrag. På detta sätt har det blivit lönsamt att producera elkraft med olja eller kol och värme med biobränslen.
	Skattereglerna har på många håll alltså tvingat fram en energiplanering med lägsta möjliga skatt som mål, istället för att sikta på miljömålet. Ett oacceptabelt förhållande.
	Med anledning av dessa brister i energipolitiken tillsatte regeringen 1992 utredningen för en ny kraftvärmebaskattning
Förslagen missgynnade
förädlade biobränslen
	Resultatet var emellertid inte så lyckat. Utredningen lade fram två alternativa förslag. Båda förslagen innebar att energiskatten på fossila bränslen slopas för kraftvärme- och fjärrvärmeverk.
	I det första förslaget skulle denna skatt ersättas med en koldioxidskatt på 25 procent av den generella skattenivån. För att kompensera biobränslet ville utredningen införa ett produktionsbidrag på 4 öre per kilowattimme (KWh).
	Rapporten slog fast att bränslekostnaderna minskar således mest för de fossila bränslena och förädlade biobränslen får lägre prioritet i denna skattemodell.
	Det andra förslaget innehöll ingen som helst differentiering till förmån för biobränslen. Ambitionen att skapa enkla och långsktiga skatteregler var lovvärd, men man lyckades alltså inte att styra i miljövänlig riktning.
Nytt skattesystem
bör gynna biobränslen
	Morgondagens kraftvärmebeskattning måste utformas så att den gynnar även produktion av elkraft med biobränslen. En sådan modell kräver fortsatt skattebefrielse för dessa bränslen. Dessutom måste de generösa avdragsreglerna för beskattade fossila bränslen slopas. Dessa åtgärder är en förutsättning för att bland annat Djupeds kraftvärmeverk i Hudiksvalls kommun ska kunna leva vidare.
	Biobränslen är till skillnad från fossila bränslen naturliga bränslen. Trädet tar upp solljus och koldioxid i fotosyntesen och avger energi och koldioxid vid förbränning _ ett nollsummespel.
	Användning av biobränslen har en enorm potential för energiproduktion. Tillverkning av träpellets av skogsavfall och spån är en mycket smidig och billig teknik, som kommer på bred front i landet.
	Men för att det ska få fullt genomslag krävs skatteregler som gynnar detta bränsle.


bildtext
Utredningen för förändrad kraftvärmebeskattning har lämnat ett förslag, som kraftigt missgynnar användning av träpellets (bilden), förädlade biobränslen. Pelletsförbränning är ett av framtidens bränslen, varför regeringen måste underkänna utredningen.






Ge nej-sidan
50 miljoner

	Det är svårt att komma överens i EU-frågan. Uppfattningarna är delade, inte bara i sakfrågan utan också i många formfrågor.
	Riksdagspartierna sliter för dagen med frågan hur mycket pengar ja- och nej-sidan ska få i folkomröstningen i november.
I kärnkraftsomröstningen
fick nej-sidan 46 miljoner
	Partierna har haft flera överläggningar om stödet till ja- och nej-sidan i EU-omröstningen. Partierna är överens om att de två sidorna ska få lika mycket pengar och att huvuddelen av stödet ska gå till kampanjorganisationerna. Sedan är det slut med enigheten.
	Folkomröstningen om kärnkraft 1980 bildar bakgrund till dagens debatt. Då fick nej-sidan (linje 3) och ja-sidan (linje 1 och 2) 18 miljoner kronor vardera. I dagens penningvärde motsvarar det 46 miljoner kronor vardera eller 92 miljoner kronor totalt.
	Den summan borde partierna utan vidare diskussion kunna avsätta till kampanjorganisationerna, men det gör de inte.
	Moderata samlingspartiet vill nämligen bara släppa till 50 miljoner kronor. Var övriga regeringspartier, speciellt centerpartiet, står är oklart.
	Socialdemokraterna kräver 70 miljoner kronor.
	Vänsterpartiet vill ha samma stöd som i kärnkraftsomröstningen, cirka 90 miljoner.
Obalansen mellan ja och
nej hotar EU-omröstningen
	Det råder grotesk obalans mellan ja- och nej-sidan i resurshänseende.
	Ja-sidan har ett förkrossande organisatoriskt övertag. Nästan alla stora intresseorganisationer är för EU-medlemskap.
	Ja-sidan har ett lika förkrossande massmedialt övertag. Mer än 90 procent av dagspressen propagerar för EU på ledarplats.
	Ja-sidan har ett än mer förkrossande ekonomiskt övertag. Enligt Ekoredaktionens drygt ett år gamla kartläggning har ja-sidan tio gånger mer pengar än nej-sidan. I dag lär skillnaden vara än större.
	Det är viktigt att nej-sidan snabbt får pengar och rejält med pengar, för att balansera ja-sidan. Om obalansen består, hotar den att välta folkomröstningens demokratiska legitimitet över ända.
Rimligt ge nej-sidan
50 miljoner denna gång
	Även ledande ja-förespråkare tycker att obalansen är farlig. Informationsdirektörerna Janerik Larsson (SAF) och H G Wessberg (Industriförbundet) manar till och med regering och riksdag att "ge nej-sidan en rejält större slant" än ja-sidan.
	Deras motiv är inte ädelt demokratiska: De vill ge nej-sidan mer pengar, för att slippa argumentet att nej-sidan "inte fått resurser att föra ut sina åsikter."
	Om nej-sidan i EU-omröstningen ska få lika mycket pengar som nej-sidan fick i kärnkraftsomröstningen, bör den få 46 miljoner kronor. För att kompensera ja-sidans än större övertag denna gång, ökningen av antalet hushåll och merkostnaden för att använda nya medier är det rimligt att nej-sidan får minst 50 miljoner kronor.
	Det är också rimligt att ge nej-sidan eget utrymme i det statliga EU-material, som vi förutsätter kommer att gå ut till alla hushåll inför folkomröstningen.
	Om folkomröstningen ska bli demokratiskt legitim, måste båda sidor få möjlighet att föra ut sina argument till hela folket. Eftersom nej-sidan saknar resurser till detta, måste staten vara generös mot nej-sidan.

bildtext:
Obalansen i resurser mellan ja- och nej-sidan i EU-frågan är ett demokratiskt problen. Riksdagen (bilden) har ett ansvar för att balansera ja-sidans groteska övertag genom att ge nej-sidan ett generöst ekonomiskt bidrag och eget utrymme i det EU-material, som vi förmodar kommer att gå ut till alla hushåll. Om så inte sker, riskerar folkomröstningen att förlora sin legitimitet.




tredjeledare 940524

Ge Ostkustbanan nödvändiga resurser

	Nu är ännu ett steg taget mot snabbtågsstandard på Ostkustbanan. I och med att den så kallade Idenorsböjen mellan Hudiksvall och Iggesund har byggts bort och den nya, rakare sträckningen i pingsthelgen blev ansluten till det gamla spåret, så är ett av de svårare momenten i utbyggnaden klar.
	Enligt planerna ska Ostkustbanan, järnvägen mellan Sundsvall och Stockholm, vara fullt rustad för snabbtågstrafik år 1997. Det innebär att sträckan Sundsvall_Stockholm med ABB:s snabbtåg X-2000 tar cirka tre timmar. De första X-2000-tåget sätts sannolikt i trafik redan i år, dock utan de stora tidsvinster som väntar 1997.
	Det återstår ännu flera svåra omläggningar av spåret, som riskerar att fördröjas på grund av att staten håller inne med pengarna.
	Flera projekt kan sättas igång med mycket kort varsel. Ett sådant är ombyggnaden av sträckan Ljusne_Enånger, som ska rätas ut och läggas parallellt med E 4:an.
	Kostnaden för ombyggnaden av Idenorsböjen blev 5 000 kronor billigare per meter än beräknat beroende på pressade entreprenörspriser. Därför är det viktigt att så många projekt som möjligt kommer igång snabbt medan priserna fortfarande ligger lågt.
	Fördröjningar fördyrar utbyggnaden och kan i förlängningen innebära en försening av tidsplanen.






Ge varven
vind i seglen

	För 20 år sedan var Sverige en stormakt på de sju haven, mätt i sjöfartstonnage, och den största civila skeppsbyggarnationen efter Japan. Sverige var en av världens ledande sjöfarts- och skeppsbyggarnationer.
	I dag är det svenskregistrerade tonnaget litet. Handelsflottan har krymt med cirka 80 procent.
	Sverige är inte längre en internationell skeppsbyggarnation.
Lika vansinnigt som på
1970-talet fast tvärt om
	Utflaggningen av svenskregistrerade fartyg är ett resultat av politiska beslut i Sverige och av världshandelns liberalisering. Det finns ingen enkel och billig metod, som skulle få den svenska handelsflottan att växa till sin forna storlek, även om staten kan göra åtskilligt för att blåsa nytt liv i svensk sjöfart.
	Den negativa utvecklingen för svensk varvsnäring är nästan helt självförvållat. Lika tokigt som det var på 1970-talet att bygga fartyg för lager med statliga pengar, är det att på 1990-talet låta bli att bygga fartyg i Sverige bara för att det inte finns ett statligt stöd- och kreditsystem för fartygsbyggen.
Sverige har
fått ny varvskris
	Sverige genomförde under 1970- och 1980-talen en smärtsam omstrukturering av varvsnäringen. Rader av klassiska varv gick i graven och med dessa nästan en hel näring.
	Mycket i omstruktureringen var nödvändigt, precis som inom stålindustrin. Men riksdagen gick för långt i sin iver att stöpa om varvsnäringen. Riksdagen gav inte svenska varv som var internationellt konkurrenskraftiga sådana villkor att de kunde sälja sina fartyg på den svenska och internationella marknaden.
	I dag ser vi effekterna av en kortsiktig svensk varvspolitik: en ny varvskris. Enligt beräkningar i Dagens Industri (27 september) har en tredjedel av varvsnäringens cirka 6 000 jobb försvunnit bara i år. Tre varv, som alla överlevde 1970-talets varvskris, har gått i konkurs sedan bankerna drog in krediterna. Ett varv (Kockums) har flyttat verksamhet utomlands.
Svenska varv i
orimligt konkurrensläge
	Svenska rederier har i dag 80 fartyg under beställning till ett värde av 25 miljarder kronor, enligt Dagens Industri. Beställningarna går svenska varv förbi, eftersom staten vägrar att ge kreditgarantier eller stöd, vilket Sverige gjort tills nu och andra länder fortsätter att göra.
	"Det är nu helt omöjligt att finansiera nya exportorder i Sverige utan statliga kreditgarantier", säger Curt Tappert, förre direktören för ett av de konkursade varven, Oskarshamns varv, som ingår i Swedship-gruppen, Sveriges största privatägda varvsgrupp.
	Flera av de 80 fartygsorderna skulle kunna gå till svenska varv, men gör det inte. När staten vid årsskiftet drog in kontantstödet på fem procent, som beställaren fick av staten, och därefter vägrade ge varven kreditgarantier, fick de svenska varven inga fler order. Efter det kom konkurserna som brev på posten.
Ge svenska varv
rimliga konkurrensvillkor
	I våra nordiska grannländer inser staten värdet av en varvsindustri.
	Norge har 13 procents kontantstöd till fartygsbeställare och kreditgarantier. Det senare stödet är nyinfört.
	Danmark har ett kontaktstöd på cirka 19 procent till varven och kreditgarantier.
	Sverige har inget stöd alls. Det är helt i linje med dogmatisk moderatpolitik men vansinnigt enligt alla andra principer. Regeringen måste ompröva sin varvspolitik. Om den inte snabbt gör det, återstår för riksdagen att sjösätta en ny varvspolitik.
	Det är inte bara några tusen existerande jobb som står på spel, utan också möjligheten att säkra skeppsbyggnadskompetens och militär fartygsproduktion i Sverige samt ta hem order på fartyg som i dag går svenska varv förbi på grund av en fundamentalistiskt marknadsliberal varvspolitik.
	Det är dags att ge våra varv rimliga konkurrensvillkor. Återinför kontantstöd och kreditstöd, så varven får vind i seglen igen!
	
bildtext:
Den svenska varvsnäringen är i kris, trots att den är modern och konkurrenskraftig, eftersom staten inte ger kreditgarantier till varven eller kontantstöd till dem som beställer fartyg i Sverige.




Gemensam
EU-omröstning
i Norden 1995?

	I onsdags bröt inte bara de norska EU-förhandlingarna samman utan också EU-ländernas interna förhandlingar om röstregler i EU:s lagstiftande församling, ministerrådet. Detta kan i högsta grad påverka Sverige, Finland och Österrike.
	Trots att dessa tre länder "avslutade" förhandlingarna med EU förra veckan, har de inte några avtal, eftersom frågorna om antal röster i ministerrådet och platser i parlamentet återstår. 
	Så länge EU-länderna inte är överens internt, blir det inte heller några avtal för ansökarländerna.
Parlamentet missnöjt
	Senast i dag har EU-parlamentet krävt att få de fyra ansökarländerna anslutningsfördrag på bordet. Eftersom förhandlingarna inte är avslutade med något land, får parlamentet hålla till godo med de papper som finns.
	Detta gör att det kan bli svårt för parlamentet att ta ställning till anslutningsfördragen under denna mandatperiod. Om parlamentet inte har alla papper på bordet inom någon vecka, hinner det inte få alla dokument översatta och fördragen behandlade under sin sista session i maj 1994.
	Om det inte blir ett godkännande i maj, dröjer det till oktober innan det nyvalda parlamentet kan ta ställning till om det vill ta upp de fyra ansökarländerna i EU-kretsen eller inte.
Ändrar omröstningar
	Förseningen i Bryssel kan försena folkomröstningarna i Norden. Så länge EU-parlamentet inte har godkänt nya EU-länder, blir det inte någon folkomröstning om EU-medlemskap i dessa länder, såvida man inte ska våldföra sig på folkstyret. Detta utesluter folkomröstningar i juni eller september.
	Om EU-parlamentet inte hinner behandla ärendet i maj, blir det knappast någon folkomröstning förrän strax före årsskiftet 1994_95 eller i början av 1995.
	Den finländska folkomröstningsdagen 18 september, som många trodde var klar, är under alla omständigheter uppskjuten. Statsminister Esko Aho (c) förklarade på onsdagen i Helsingin Sanomat att det inte blir någon finländsk folkomröstning samma dag Sverige går till riksdagsval.
	Oredan i Bryssel gör att folkomröstningsfrågan delvis kommer i ny dager. Nu finns tid att diskutera en gemensam nordisk folkomröstningsdag i november_december 1994 eller mars_april 1995. Ett problem i sammanhanget är att Finland har riksdagsval i mars 1995.
Risk för fiffel
	Utan gemensam folkomröstningsdag i Norden, är risken stor att omröstningarna blir en del av ett taktiskt spel ovärdigt ett demokrati. Det är lätt att trixa med folkomröstningar. Två exempel på folkomröstningsfiffel är Sveriges kärnkraftsomröstning 1980 och Danmarks EU-omröstning 1993.
	Regeringarna i Norden är inte främmande för att manipulera EU-opinionen med hjälp av folkomröstningarna. 
	EU-anhängarna vill vanligen börja med folkomröstning i Finland, eftersom det är störst möjlighet att få ett ja där. Sedan vill de ha omröstningen i Sverige och i denna använda ett finländskt ja som hävstång, för att till sist sätta in stöten mot EU-motståndarfästet Norge med hjälp av ett svenskt ja.
	EU-motståndarna skulle tjäna på om folkomröstningarna kom i ordningen Norge_Sverige_Finland. Trots detta driver den nordiska nej-till-EU-rörelsen kravet på en gemensam folkomröstningsdag. Nej-rörelsen vill inte manipulera folkstyret.
Gemensam dag
	Den svenska nej-organisationen, Nej till EU, ställer tre folkomröstningskrav. Folkomröstningen ska gälla ja eller nej till EU-medlemskap, inte ett specifikt förhandlingsresultat. Den ska ske samtidigt i de nordiska länderna. Staten måste garantera rättvisa ekonomiska och andra resurser till nej-sidan.
	"Vi måste få en gemensam nordisk folkröstningsdag för att ge demokratin en chans", säger Ulla Klötzer från den finländska nej-organisationen Alternativ till EU.
	Jag känner stor sympati för kravet på en gemensam nordisk folkomröstningsdag. Samma sak gör norska stortinget, som i december 1993 gav regeringen i uppdrag att förhandla med Sverige och Finland om gemensam folkomröstningsdag.
	Om inte den norska regeringen agerar, kan väl Sveriges regering göra det? Här finns utrymme för Olof Johansson och centerpartiet att bryta en lans för folkstyret!
	
Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 931215

Gemensam EU-omröstningsdag!

	Norska stortinget säger ja till gemensam folkomröstningsdag i Norden om EU-medlemskap. Stortinget beslutade på måndagskvällen med röstsiffrorna 49 mot 47 att uppdra åt regeringen att inleda diskussioner med Sverige och Finland om en gemensam dag för den planerade folkomröstningen om anslutning till Europeiska unionen (EU).
	Folkomröstningarna i Sverige, Norge och Finland går att använda för att manipulera EU-opinionen.
	EU-anhängarna vill att Finland ska rösta först, eftersom EU-anhängarna är flest där. Tanken är att ett ja i Finland skulle leda till ett ja i Sverige, som skulle pressa norrmännen att rösta ja.
	EU-motståndarna skulle tjäna på att norrmännen röstade först, eftersom de skulle röst nej, därefter Sverige och sist i raden Finland.
	Genom att folkomrösta samma dag går det inte att spela ut de tre länderna mot varandra. En gemensam folkomröstningsdag skulle också stimulera en nordisk debatt om förhållandet till EU.
	Tanken på en gemensam folkomröstningsdag är inte ny. I Sverige har centerpartiet och ordförande i grundlagsutredningen om EU, statsvetaren Olof Ruin, uttalat sig för gemensam folkomröstningsdag.
	Nu ställer sig ett nordiskt parlament bakom detta krav. Det är bra. Om regeringarna i Sverige, Norge och Finland fullföljer förhandlingarna med EU om medlemskap, bör de också låta folken gå till omröstning om EU-anslutning på samma dag.


andraledare 930909

Genombrott i Sydafrika

	Det är inte bara fredssamtalen i Mellanöstern som står vid ett genombrott. Det gör också demokratiförhandlingarna i Sydafrika.
	Sydafrikas vita minoritet har äntligen, efter 300 års envälde, bestämt sig för att dela makten med landets svarta majoritet. De vita makthavarna och den svarta oppositionen företrädd av främst Afrikanska nationalkongressen (ANC) kom i tisdags överens om att inrätta ett tvärpolitiskt så kallat övergångsråd. De långvariga demokratiförhandlingarna har äntligen kommit till en genombrott.
	Övergångsrådet ska fungera som överrock till den vita regeringen och se till att det blir allmänna och rättvisa val i april 1994. Rådet blir i praktiken en övergångsregering, vilket understryks av att det får direkt inflytande över landets mäktiga militär och säkerhetsstyrkor.
	Sydafrikas parlament, där det svarta folkflertalet är utan representation, kommer att fatta det formella beslutet att ge Sydafrika en övergångsregering på måndag. Det är ett efterlängtat beslut, som banar väg för slopade handelssanktioner mot Sydafrika.
	ANC-ledaren Nelson Mandela uppmanade i onsdags de stater, däribland Sverige, som upprätthåller handelssanktioner mot Sydafrika att häva sanktionerna "inom några veckor". Utrikesnämnden sade samma dag i princip ja till att Sverige häver sanktionerna.
	Sverige har principfast hållit fast vid sanktionerna och inte lyft dem innan demokratiförhandlingarna gett resultat, vilket andra länder gjort. Sverige har fört en riktig politik, trots att moderater och näringsliv varit kritiska. Denna politik har bidragit till att sätta nödvändig press på den vita regeringen och befolkningen i förhandlingarna med de svarta.
	Sydafrika har just börjat sin långa och svåra vandring på vägen mot demokrati. Nu gäller det för Sverig och andra länder, som stött kampen mot apartheid och för demokrati, att fortsätta stödja en demokratisk samhällsutveckling i Sydafrika fast med andra medel än tidigare.
	Våldet och de etniska motsättningarna i det sydafrikanska samhället är så stora att de kan torpedera den framväxande demokratin. Sydafrika behöver vårt och omvärldens stöd minst lika mycket nu som tidigare.
	
	




Gissningslek
om Gävleborg

	Om Sverige ställer sig utanför Europeiska unionen (EU), kommer Sverige snart att tvingas säga upp EES-avtalet och därmed kommer den ekonomiska utvecklingen i Sverige att stagnera. Detta är en av många absurda slutsatser i en färsk rapport från stiftelsen Ja till Europa.
	Rapporten är gjord av konsulten Lennart Stålberg och granskar konsekvenserna för Gävleborgs län vid ett svenskt EU-medlemskap respektive om Sverige väljer att stå utanför EU.
	Stålberg drar utifrån rena gissningar och lösa antaganden om Gävleborgs framtida utveckling slutsatser som passar varje EU-förespråkare. Utredningen är helt enkelt ett beställningsjobb av stiftelsen Ja till Europa och måste därför betraktas som en renodlad partsinlaga i EU-debatten.
Rallarsvingar
	Enligt Stålberg skulle en full integration i EU för Gävleborgs del innebära att länet inom en tioårsperiod kan hämta igen de arbetstillfällen och den ekonomiska kraft, som gått förlorade i början av nittiotalet.
	Om Sverige inte går med i EU, skulle en förlamande hand läggas på expansionskraften i näringslivet, fortsätter Stålberg.
	Han gör därefter en grov bedömning av sysselsättningseffekterna vid en full EU-integration. Enligt den kan länet inte bara återhämta 6 000 förlorade arbetstillfällen sedan 1991, utan också öka antalet arbeten med 6 000.
	I det andra fallet, det vill säga om Sverige står utanför EU, skulle enligt samma bedömning läget i bästa fall kunna återgå till 1991 års nivå. Skillnaden mellan alternativen skulle alltså vara cirka 6 000 arbetstillfällen.
	Siffrorna bygger inte på noggranna analyser utan schematiska uppskattningar branschvis, som inte på något sätt har möjlighet att fånga in effekterna av pågående strukturförändringar i näringslivet. Rediga rallarsvingar med andra ord.
Halsbrytande språng
	Stålbergs uppskattningar bygger på procentuell fördelning mellan olika sektorer i samhället. Den så kallade C-sektorn, som består av basnäringarna skogs- och stålindustrin, svarar för en relativt mycket stor andel av industrin i Gävleborg.
	Jämfört med övriga riket har Gävleborg lägre andelar anställda inom alla sektorer utom C-sektorn. Inom denna sektor går det mesta på export. Så långt finns det ingen anledning att tvivla på Stålberg.
	Men när han från dessa konstateranden gör ett halsbrytande språng till slutsatsen att en bibehållen styrka i C-sektorn för Gävleborgs del förutsätter ett EU medlemskap, då tappar rapporten i trovärdighet.
Satsa på K-sektorn
	Samtidigt ringar han in ett annat problem, som är särskilt utmärkande för Gävleborgs län, och det är den låga kompetensnivån. Fenomenet visar sig tydligt i att Gävleborgs län ligger långt under riksgenomsnittet i den kunskapsintensiva industrin (K-sektorn) och den forskningsintensiva industrin (F-sektorn).
	I samband med detta slår rapporten helt riktigt fast att en hög kompetensnivå också är en förutsättning för att kunna bibehålla styrkan i C-sektorn och dessutom locka till nyetableringar.
	Där träffar Stålberg huvudet på spiken. Viktigare än ett EU-medlemskap är att genom en hög kompetensnivå, god service, och välutvecklad infrastruktur kunna erbjuda ett bra alternativ för nyetableringar i Gävleborgs län. Inget av detta förutsätter ett EU-medlemskap.
	En höjning av kompetensnivån och en utbyggnad av infrastrukturen är åtgärder, vars förverkligande ligger i händerna på våra svenska politiker, än så länge.
Motsägelsefullt
	I övrigt är det mycket svårt att förutsäga vilka preferenser företagen har, som vill etablera sig i vårt län. På samma grunder går det inte heller att förutsäga om företagen kommer att flytta utomlands om Sverige stannar utanför EU. 
	Stålberg ger förmodligen omedvetet ett både lugnande och för sitt eget resonemang något motsägelsefullt besked, när han säger:
	"Svenska företag tillhör de som varit mest aktiva i att bygga upp allianser och fusioner med utländska företag. Mindre vanligt, trots uppmärksamhet i massmedia, är ren utflyttning av verksamheter. Aktuella SIFO-intervjuer bekräftar tvärtom att företagen gärna lägger de mest kvalificerade funktionerna i Sverige"

Renhold Hellgren är ledarskribent på HT.




andraledare 930923

Glädjande frigivning i Bagdad

	Till sist frigav Irak de tre svenskar, som regimen i Bagdad grep vid gränsen till Kuwait och sedan dömde till sju års fängelse. Frigivningen var väntad, även om ingen kunde veta när det nyckfulle Saddam Hussein skulle behaga släppa svenskarna.
	Varför släppte Saddam svenskarna och inte andra europeer som är fängslade på samma lösa grunder som de tre Ericsson-anställda?
	Iraks ledare har sannolikt påverkats av Sveriges femtioprocentiga ökning av biståndet till Irak på ett år, en stark opinionsbildning i Sverige för frigivning som har ställt Irak i skamvrån och en intensiv diplomatisk aktivitet i kulisserna.
	Dessutom hoppas Irak sannolikt att frigivningen ska hjälpa till att höja landets dåliga anseende och bryta dess internationella isolering.
	Vi hoppas att Sverige fortsätter att behandla den irakiska regimen som den terroristregering den är. Saddam Hussein frigivning av tre oskyldigt fängslade svenskar ändrar inte karaktären på regimen i Bagdad, vilket Iraks dagliga behandling av kurderna påminner oss om.





Glesa led på
första maj

	Stärkt av opinionsvinden tågade arbetarrörelsen ut i motvinden på Hudiksvalls gator på 1 maj. Frågan är om första majtåget haft färre deltagare någon gång, inte mer än 250 trogna trotsade den isande nordandvinden för att manifestera mot den sittande regeringen.
	Väl kommen till Rådhusparken växte emellertid skarorna till för att lyssna på socialdemokraternas länsordförande och Forsabon Kenth Högström. Han spelade naturligtvis upp de gamla välkända bastonerna om rättvisa, trygghet och solidaritet.
	Över detta lägger han en diskant, som rymmer både dikt och målande liknelser och beskrivningar av Sverige i dag, och i går. Högström hör nog till det bättre skiktet första majtaltare, som visade sig på söndagen runt om i landet, även om det några gånger lät som om han inte riktigt trodde på sina egna ord.
Retorisk
idetorka
	Angreppen på regeringen hör till standardinslagen en dag som denna. Aggressivast var Ingvar Carlsson, som i Sundbyberg gällt skrikande uppmanade svenska folket att rösta bort den sittande regeringen så att Carl Bildt kan få tid att läsa sagor för sina barn.
	En sådan retorik är föga upplyftande och visar bara på en alltför vanlig retorisk idetorka. Klart är i alla fall att de socialdemokratiska talarna inte längre vågar prata om nya reformer, de pratar istället om att riva upp reformer.
	Ett eventuellt vårdnadsbidrag och förändringarna i arbetsrättsslagstiftningen är några områden, som i händelse av en socialdemokratisk regering får möta detta öde.
	Symptomatiskt för första majtalarna, även Kenth Högström i Hudiksvall, är att socialdemokraterna underlåter att redovisa alternativa lösningar. Det mesta snacket är bara reaktioner på de åtgärder regeringen vidtagit.
Minstrarna
får på båten
	Även om klagosången kan bli väl entonig ibland är det en hel del av regeringskritiken som är välgrundad. Högström håller räfts- och rättarting med regeringens ministrar och går hårdast åt näringsminister Per Westerberg
	Westerberg får välförtjänt ta emot en rejäl salva för sin nyanslösa tro på marknads- och entrepenadslösningar på alla områden i samhället samt hans totala misstro till politikens möjligheter. Även Mats Odell får sig en skopa för hans fullständiga handlingsförlamning, när det gäller att sätta det stora orden i verket. Det är en riktig kritik.
	Den minnesgode kanske kommer ihåg hur han med buller och bång sjösatte " den största infrastruktursatsningen någonsin".
Högströms tänkvärda
ord om flyktingarna
	Bäst är ändå Högström när han åskådliggör flyktingproblemtiken. Han drar linjen bakåt till den första maj 1894 då första-majmärket var en frihetsgudinna. Hon representerade den frihet och framgång, som många fattiga svenskar drömde om och som fick så många svenskar att lämna sitt land.
	På samma sätt har dagens flyktingar i Sverige flytt från outhärdliga förhållanden i hemlandet för att finna frihet och en eventuell framtid i Sverige, fortsätter Högström. Men dessa flyktingar är på samma sätt som de svenska utvandrarna fjärran från sina rötter i ett främmande land.
	De skulle nog välja en framtid i sitt hemland om det vore möjligt och på samma sätt, som svenskarnas anhöriga undrade över de sina, betonar Högström, skulle kanske vi någon gång också fråga oss: "Längtar de inte hem någon gång?"
	Socialdemokraterna kan behöva fler personer som kan beskriva verkligheten på detta sätt. Men av söndagens manifestation att döma är rekryteringsunderlaget sällsynt magert.


bildtext
Socialdemokraternas länsordförande och Forsabon Kenth Högström (bilden) var första majtalare i Hudiksvall. Han hör nog till det bättre skiktet första majtaltare, som visade sig på söndagen runt om i landet, även om det några gånger lät som om han inte riktigt trodde på sina egna ord.






Godkänt för
"Gävle-Dala"

	Förra veckan fick TV-tittarna i Hälsingland börja vänja sig vid att Mittnytt har gått ur tiden i sin gamla skepnad. Vi har lärt oss att de regionala nyheterna för hälsingar, gästrikar och dalfolk heter "Gävle-Dala" och har en töntig frågesport på fredagar, som skämmer ut programmet. Annars får det godkänt.
	Normalt är jag en dålig TV-tittare. Jag läser hellre tidningar och lyssnar på radio, mest P 1. Under den gångna veckan har jag dock suttit som klistrad vid TV:n för att följa Gävle-Dala.
Oro för obalans
	Många _ jag hör till dem _ var oroade över att Gävle-Dala skulle bli just vad namnet antyder: Ett program med nyheter och reportage från Dalarna och Gävle med omnejd.
	TV-chef Bodil Vesterlund i Falun visade tidigt att hon tog detta problem på allvar. När jag talade med henne i oktober 1992, strax före det formella beslutet om att dela Mittnytt, lovade hon "rejäl bevakning i Hälsingland" och "fast TV-resurs" till landskapet.
	Det blev en redaktion i Hudiksvall, som vid behov får förstärkning från Gävle eller Falun. Det var inte självklart att Hälsingland skulle få en egen TV-redaktion, men så blev det.
	Tyvärr fick inte det nya regional-TV-programmet ett namn, som speglar att också Hälsingland ingår.
Hygglig balans
	Gävle-Dala _ det heter inte "Gävle-Dala-nytt" _ sitter granne med Radio Gävleborg i en liten men toppmodern studio på Storgatan i centrala Hudik. Här finns två reportrar, Anders Hansson och Mikko Lindskog, den senare även fotograf. På plats finns också praktikanten Cecilia Graner.
	De kan känna sig nöjda efter första veckan. Gävle-Dala har haft en hygglig geografisk balans, både mellan och inom landskapen.
	Under första veckan sände Gävle-Dala 60 inslag, vädret oräknat, 18 handlade om Dalarna, 17 om Gästrikland, 15 om Hälsingland, 7 om Gävle-Dala-området och 3 om Gävleborgs län.
	Varje dag har tittarna fått bra väderleksrapporter _ jag reserverar mig dock för det tidvis slaskiga innehållet _ med separata väderkartor för Dalarna, Gästrikland och Hälsingland. Väderkartorna bör ensamma kunna locka nya tittare.
Övervikt Falun
	I min sammanräkning har jag inte tagit hänsyn till om det handlat om nyhetsinslag, reportage eller telegram. Jag har inte eller värdera kvaliteten på inslagen, bara räknat antalet.
	Värt att notera är att av veckans tio toppnyheter (två per sändning) berörde sex stycken helt eller delvis Dalarna.
	Det finns en övervikt för material från Dalarna i Gävle-Dala. Det är inte förvånande med tanke på att programmets ledning och huvudredaktion finns i Falun.
	Glädjande nog har Gävle inte kommit att dominera nyheterna från Gästrikland och Hälsingland under den första nyhetsveckan.
Lägg ner tävlingen
	För oss som känner geografi och förhållanden i Hälsingland, har den första veckan med Gävle-Dala bjudit på muntrationer. När reportern talar om "Iggesundsfjorden", "skolan i Nordanstig" eller uttalar någon namn lustigt, har vi dragit på smilbanden.
	Detta är dock bara anmärkningar i marginalen från min sida. Det finns annat i Gävle-Dala, som är värre.
	Lika mycket som väderkartorna är en tillgång för Gävle-Dala, tror jag att tävlingen, som tog halva 30-minuterssändningen i fredags, är en belastning. Vi behöver inte fler tävlingar i allmän-TV, allra minst töntiga tävlingar med fuskande programledare.
	Enda tävling jag kan tänka mig är en som ger Gävle-Dala-programmet ett bättre namn, som inte ställer Hälsingland utanför. Lägg ner fredagssändningens tävling och använd tiden till reportage, kultur, debatt och kanske nyheter från Mittnytt!
Omöjlig uppgift
	Gävle-Dala ska, liksom andra regionala TV-nyheter, fånga skeendet i en stor region och göra det på 15 minuter per dag.
	Det är naturligtvis svårt, ja egentligen omöjligt. Hur bra programmet än blir, kan det aldrig bli annat än ett komplement till HT och andra lokala dagstidningar, som täcker ett mindre geografisk område och gör det med mycket mer material.
	Detta är nu TV-mediets begränsning. Det illustrerar Gävle-Dalas problem och visar samtidigt hur omöjligt gamla Mittnytt var. Det täckte sju landskap, en fjärdedel av Sveriges yta.
Sänd även Mittnytt
	Det var nödvändigt att dela gamla Mittnytt. Det var rätt att dela det, så att Hälsingland och Gävleborg inte styckades, men det var fel att inte dubblera sändningarna i Hälsingland.
	Problemet med Gävle-Dala, liksom gamla Mittnytt, är att det inte är en naturlig geografisk enhet. Hur löser man detta?
	Det är inte lätt, men jag ser två praktiska vägar:
	Sänd via separata frekvenser både Gävle-Dala och Mittnytt över åtminstone Norrhälsingland!
	Se till att Gävle-Dala även rymmer för hälsingar intressanta nyheter och reportage från Mittnytt-området!
	Detta är något, som TV-ledningen i Falun och Stockholm, med Bodil Vesterlund och Sam Nilsson i spetsen, bör fundera på.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Gör stadspark av
Färgaren-Garvaren
	
	Osthyveln är ett användbart verktyg även när det gäller reviderade byggnadsförslag från entreprenörer. På tisdagen presenterade HSB ett nytt förslag till bebyggelse i kvarteren Färgaren-Garvaren i centrala Hudiksvall. Förändringarna är emellertid inte stora jämfört med tidigare förslag.
	Kommunalrådet Marianne Ahlqvist (c) tycker att alla borde kunna enas kring detta förslag. Tyvärr är förslaget fortfarande så dåligt att det inte finns förutsättningar för enighet.
HSB har hyvlat
ner en våning
	För att gå opinionen tillmötes har HSB hyvlat av en våning på sitt tidigare förslag, som innebar fyravåningsmonument med 8 200 kvadratmeter bostäder (84 lägenheter) och 940 kvadratmeter butiker och kontor. Till detta kom 164 parkeringsplatser under jord.
	Förändringarna i förslaget innebär att det istället blir 60_70 lägenheter. Dessutom har HSB piffat upp fasaden och planterat mera träd i kvarteren. Mot Drottninggatan blir det bostadshus med två våningar och längs Västra Tullgatan tre våningar.
	Förändringarna är förvisso steg i rätt riktning men inte tillräckliga för att motsvara kraven på sammansmältning med omgivande gammal trähusbebyggelse samt krav på utvidgning av den allt för lilla Bergmansparken. Dessutom försvinner Syhuset i HSB:s förslag.
Länsstyrelsens
förslag är bättre
	Om det reviderade förslaget är det bästa HSB kan prestera, bör loppet vara kört för HSB:s del. Företaget har helt enkelt inte lyckats gå opinionen tillmötes. Länsstyrelsens förslag, vilket vi kommenterade den 18 mars, är den hittills bästa lösningen, som innehåller bebyggelse av kvarteren.
	I detta förslag åtar sig länsstyrelsen att tillsammans med arbetsförmedlingen renovera och återställa Syhuset i ursprungligt skick. Projektet ska, enligt Göran Persson på länsstyrelsen, inte kosta Hudiksvalls kommun ett enda öre. Vidare inehåller projektet planer på att bygga tvåvånings trähus längs Västra Tullgatan mot HT-huset och ner mot Drottninggatan och Lillfjärden.
	Med detta alternativ kan kvarteren Färgaren-Garvaren få ett utseende och en funktion, som harmonierar med den traditionella, låga trähusbebyggelsen i Hudiksvall.
Ge Hudiksvall en
ordentlig stadspark
	Det är knappast tänkbart att HSB reviderar sitt förslag ännu en gång för att komma närmare länsstyrelsens förslag. Alternativet till länsstyrelsens förslag är att kommunen ger Hudiksvalls innerstad en ordentlig och välbehövlig park i Färgaren-Garvaren.
	Konkret innebär en sådan lösning att Syhuset renoveras _ lämpligen för att bli ett kafe med både inne- och uteservering _ och blir ett vackert inslag i en utvidgad Bergmanspark. Den nya cityparken skulle få en utsträckning över större delen av Färgaren-Garvaren.
	Behovet av parkering kan tillgodoses genom att en del av den nuvarande parkering mot Drottninggatan får vara kvar.
	Visst finns det många ideer om hur dessa kvarter ska se ut i framtiden, men för att kunna skilja ut det bästa alternativet måste man lyfta blicken och ta riktpunkt långt bort i tid och rum.
	Då är det lättare att se argumenten för en park än ett nytt bostadskvarter, eftersom behovet av bostäder i centrala Hudiksvall är mindre än behovet av mer parkmark. Attraktiva bostäder går att bygga på annat håll, till exempel på det gamla varvsområdet. 

bildtext
HSB har presenterat ett nytt förslag till bebyggelse i kvarteren Färgaren och Garvaren, som inte går opinionen tillräckligt tillmötes. För den som vill värna om stadsmiljön står valet mellan att göra stadspark av hela området eller att kombinera en park med trähusbebyggelse mot Västra Tullgatan enligt länsstyrelsens förslag.




teckningen 940611
TECKNINGEN
Det blir inga mer statliga pengar till kommunerna, om socialdemokraterna vinner valet, men väl en omfördelning av pengar från rika till fattiga kommuner. Kommuner med hög skattekraft _ som Danderyd, Lidingö, Nacka, Sollentuna och Järfälla _ ska betala till kommuner med lågskattekraft, dit alla norrlandskommuner utom en handfull hör. Göran Persson (s) vill, som en modern Robin Hood, ta från de rika och ge till de fattiga.







Grattis
Sydafrika!

	Det som för tre år sedan var en omöjlig tanke, blev natten mellan onsdag och torsdag verklighet. Då tog Sydafrika ett avgörande steg i riktning mot demokrati.
	Demokratiförhandlingarna var äntligen i hamn. ANC-ledaren Nelson Mandela och statspresidenten Frederik Willem de Klerk kunde äntligen sätta sina namn under ett avtal, som gör slut på 300 år av vitt förtryck och ger de svarta till myndiga medborgare.
	Grattis, Sydafrika, nu börjar den långa och mödosamma vandringen mot demokrati och ett samhälle fritt från apartheid!
Osäkert in
i det sista
	Demokratiförhandlarna i Sydafrika har haft svårt att komma överens. Ett tag såg det ut som om förhandlingarna skulle bryta samman. När parterna skrev under det så kallade Kempton Park-avtalet natten mot torsdag, var inte alla frågor lösta. Än återstår en del detaljer. I princip är dock avtalet i hamn.
	Det råder bred, men inte fullständig, enighet om Sydafrikas nya författning. Fem konservativa grupper, tre svarta och två vita, lämnade i somras demokratiförhandlingarna och bildade en "vägrarfront", Frihetsalliansen. Den förespråkar en federal författning med starka delstater, inklusive en vit delstat.
	Det är dock inte uteslutet att delar av Frihetsalliansen, främst det stora svarta partiet Inkatha, kommer att skriva under avtalet.
Radikal förändring
Vitt blir svartvitt
	Sydafrika kommer under resten av nittiotalet att genomgå en radikal samhällsförändring.
	I december tar en svartvit övergångsregering över styret.
	Den 27 april 1994 går Sydafrika för första gången till fritt val av parlament, ett direktvalt underhus (nationalförsamlingen) med 400 platser och ett indirekt valt överhus (senaten) med 90 platser. 	En nationell enhetsregering ska styra landet i minst fem år. Alla partier som i valet får minst fem procent av rösterna eller 20 mandat får ministerpost.
	Senast två år efter valet ska parlamentet ha arbetat fram en ny författning, som måste godkännas i en folkomröstning. Viktiga delar i författningen är klara, bland annat en rättighetsförklaring.
	Sydafrika får en ny administrativ och politisk indelning. Nio regioner ersätter fyra provinser och nio svarta hemländer. Landet får nio nya officiella språk vid sidan av engelska och afrikaans.
	Landet får en ny försvarsmakt och poliskår, där bland annat ANC:s väpnade gren integreras.
	Sydafrika får också en mäktig författningsdomstol.
Mycket hänger
på ekonomin
	Avgörande för Sydafrikas utveckling under nittiotalet är ekonomin, fördelningspolitiken och relationen mellan olika befolkningsgrupper.
	Det svarta Sydafrika måste snabbt se positiva förändringar, annars är risken för social och etnisk oro stor.
	Det vita Sydafrika måste känna att landet också är deras, om än på nya villkor än under apartheid. Många vita är, med viss rätt, oroliga för att den nya, förhållandevis centralistiska författningen ska byta vitt minoritetsförtryck mot svart majoritetsförtryck.
	En viktig tröst i sammanhanget är att en rad ekonomiska indikatorer pekar åt rätt håll.
	Handelsöverskottet är det största på tio år, inflationen den lägsta på tjugo år och utlandsinvesteringarna de största på mycket länge. BNP-tillväxten beräknas öka med tre procentenheter 1994.
	Det börjar ljusna vid den sydafrikanska horisont, som länge varit mörk.
Nödvändigt att
få slut på våldet
	En bra ekonomisk utveckling, rättvis fördelningspolitik och allmän försoningspolitik räcker inte för att få Sydafrika på rätt kurs. Det är också nödvändigt att få slut på våldet, främst mellan olika svarta grupper, som sedan 1990 krävt 12 500 människors liv.
	Den nationella enhetsregering som tillträder måste få ett slut på det blodiga våldet mellan främst Inkatha- och ANC-anhängare, vilket delvis är en etnisk konflikt mellan zulu och andra folk.
	Regeringen måste få bukt med svarta och vita extremistgrupper, som med vapen och våld vill styra den politiska utvecklingen.
	För några år sedan hade det varit otänkbart att den fängslade nationalistledaren och den vita nationalistpresidenten skulle falla varandra i armarna, vilket de har gjort. Nu ber vi en stilla bön för att Nelson Mandelas fiender till höger och vänster och F W de Klerks högljudda högeropposition inte sticker dem i ryggen.

bildtext:
Nelson Mandela och F W de Klerk skrev natten till torsdag under avtalet, som gör Sydafrika till en demokrati.





Greklands val
fara för Balkan

	När den politiske räven Andreas Papandreou för några år sedan blev golvad av skandaler, korruptionsanklagelser, hjärtsjukdom och skilsmässa, var det få som trodde han skulle komma igen.
	Det gjorde han. Socialdemokraten Andreas Papandreou besegrade i söndagens parlamentsval sin konservativa ärkerival sedan nästan 30 år, Konstantin Mitsotakis, med god marginal.
Ingen föryngring
74-åring tar över
	Det socialdemokratiska partiet Allgrekiska socialistiska rörelsen (Pasok) får 47 procent av rösterna och hela 170 av 300 mandat, eftersom valsystemet gynnar det största partiet.
	Det konservativa regeringspartiet Ny demokrati får 40 procent och 111 mandat.
	Nybildade partiet Ny vår, ledd av den 42-årige förre utrikesministern Antonis Samaras, som intagit en oförsonlig hållning gentemot Makedonien, får cirka fem procent och tio mandat.
	Kommunistpartiet KKE får drygt fyra procent och nio mandat.
	Valresultatet fick Konstantin Mitsotakis att omedelbart avgå som regeringschef och partiledare. In träder Pasok-ledaren Andreas Papandreou som regeringschef, samme man som styrde Grekland 1981_89.
	Växling vid makten innebär inte någon föryngring. Den 74-årige, fysiskt skröplige Papandreou efterträder 75-åringen Mitsotakis, eller som grekerna säger, en dinosaurie efterträder en annan.
Stora förväntningar
på Andreas Papandreou
	Konstantin Mitsotakis valförlust var väntad. Han föll på tre frågor: Ekonomin, korruptionsanklagelser och Makedonien.
	Den ekonomiska politiken _ med privatiseringar, sociala nedskärningar, minskad offentlig sektor och inflationsbekämpning _ var inte populär, trots att mycket i den var nödvändigt. Grekerna har fått betala en lägre inflation med högre arbetslöshet och lägre tillväxt. Den utlovade ekonomiska uppgången har hittills uteblivit.
	Korruptionsanklagelserna mot Konstantin Mitsotakis är dels att han utnämnde dottern Dora Bakoyannis till kulturminister, dels att han i sitt hem har antikviteter från plundrade gamla gravar.
	Makedonienfrågan bidrog också till Mitsotakis fall. Han kunde tänka sig att låta den forna jugoslaviska delstaten få statsnamnet Makedonien, bara det fick ett förled. Pasok och partiet Ny vår sade absolut nej och slog an ultranationalistiska strängar i valrörelsen.
	Förväntningarna är nu stora på Andreas Papandreou i fråga om den ekonomiska politiken och Makedonien-politiken.
Valet av Papandreou
ökar spänningen på Balkan
	Andreas Papandreou har hårt kritiserat regeringens ekonomiska politik men varit försiktig med egna löften. Hans manöverutrymme är litet, dels för att ekonomin inte tillåter några stora utgiftsökningar, dels för att EG inte accepterar någon annan ekonomisk politik än en nyliberal åtstramningspolitik.
	Detta ökar risken för att Andreas Papandreou kommer föra en än mer omedgörlig politik i Makedonien-frågan och piska upp antiturkiska stämningar, för att vinna sympati på hemmaplan. Med tanke på vilken krutdurk Balkan är, kan ökad grekisk nationalism bli en gnista som sätter eld på Balkan söder om Bosnien.
	Andreas Papandreou vill gärna spela en roll i världspolitiken men har tidigare gjort det på ett sätt som inte inger förtroende.
	En annan förändring är att Grekland som ordförande i EG:s ministerråd första halvåret 1994 ställer orimliga ekonomiska krav på Sverige och övriga Efta-länder som sökt EG-medlemskap.
	Det är möjligen bra för grekerna att Grekland får en socialdemokratisk regering, som tar större socialt ansvar än en högerregering. Men en regering Papandreou innebär dåliga nyheter för Makedonien, en fara för freden på Balkan och ökad oro i de delar av världen där den oberäknelige Andreas Papandreou agerar.

bildtext:
Den tidigare premiärminister Andreas Papandreou återkommer efter söndagens val som regeringschef i Grekland. Med honom vid makten ökar risken för ett nytt krig på Balkan, eftersom han vägrar erkänna den förra jugoslaviska delstaten Makedonien som stat.


lagerledare


Gröna bilister
en bra motvikt
	
	De flesta känner nog till Motormännens riksförbund och förkortningen KAK. Många har nog även hört talas om att det finns en Vägtrafikförening i landet. Vad inte många känner till är att det finns en nybildad förening med namnet Gröna bilister.
Bilförening för
miljömedvetna
	Motormännen och KAK har tagit till sin uppgift att företräda privatbilismens intressen och Vägöreningen nyttotrafikens intressen. Dessa organisationer har många gånger drivit ett alltför ensidigt och onynaserat försvar för vägtrafiken.
	Gröna bilister är en förening för bilister, som har ett genuint miljöintresse och därför inte känner sig hemma i de andra motororganisationerna. Äntligen finns det en motororganisation, som på allvar vågar driva krav på renare bilar och alternativa transportformer.
	Nödvändiga förändringar ur miljösynpunkt för biltrafiken blir lättare att genomföra om de har stöd av bilisterna själva.
Etablerade bilföreningar
mot blyfri bensin
	Initiativtagare till den nya föreningen är Per Kågesson, miljödebattör och före detta vice ordförande i Svenska naturskyddsföreningen (SNF). Han har på senare år bland annat arbetat som statlig utredare, där han studerat vad ett EU-medlemskap får för miljökonsekvenser för Sverige.
	Det finns alltså ingen anledning att tvivla på hans miljömedvetande. Han tycker det är absurd att de konventionella motororganisationerna ska föra talan för alla bilister, när de bara organiserar någon procent av dem.
	Motororganisationerna motarbetade länge införandet av blyfri bensin. Per Kågesson har förståelse för att det är många bilister som känner olust för sådana företrädare.
Många har svårt att
klara sig utan bilen
	Gröna bilister har sin motsvarighet i Schweiz, där organisationen heter Trafikklubben i Schweiz (VCS) och samlar över 130 000 medlemmar. VCS har förändrat den trafikpolitiska debatten i Schweiz.
	Bland annat har VCS starkt bidragit till att schweizarna röstade för ett förbud mot transittrafiken med tunga lastbilar genom landet. En stark grön bilistorganisation i Sverige har på samma sätt som i Schweiz goda förutsättningar att påverka bilindustri, bilister och petroleumindustrin i miljövänlig riktning.
	Saken är den att oavsett om du är miljövän eller inte, är det i dagens samhälle många gånger svårt att klara sig utan bil. Bilen är, bortsett från miljö- och säkerhetsaspekten, ett förnämligt kommunikationsmedel, som vi kommer att få leva med under överskådlig tid.
Grön motororganisation
underlättar miljöarbetet
	Fortsatt biltrafik utesluter ingalunda satsningar på andra kommunikationsmedel, tvärtom. Per Kågesson och föreningen Gröna bilister vill istället arbeta för mindre bilberoende och utvecklande av alternativ till bilen.
	Genom att få med bilister i ett sådant arbete öppnas många tidigare stängda dörrar i miljöarbetet. Det gäller emellertid att hitta alternativ, som accepteras också av bilisterna. En grön motorganisation kommer att underlätta detta arbete.


bildtext
Per Kågesson (bilden), miljödebattör och före detta vice ordförande i Naturskyddsföreningen, har startat landets första motororganisation för miljömedvetna bilister, Gröna bilister. Det är ett välkommet initiativ.



teckningen 931030
TECKNINGEN
Samgåendet mellan Volvo och Renault kan vara sista hoppet för Pher G Gyllenhammar att bli den störste industriledaren i Sverige någonsin. Den 9 november faller aktieägarnas dom över fusionen. Domarna ser emellertid inte ut att vara så pålitliga, som Gyllenhammar först trodde. Var beredd på en överraskning, Pehr.






Halvt erkännande
av samisk nation

	Samerna har varit ett hunsat och förföljt folk i Norden. Allra värst har svenskarna varit. Sveriges samer var också de sista i Norden, som fick välja ett sameting _ 20 år efter Finland!
	I torsdags fick dock samerna något av en kollektiv upprättelse i Norden. Nordiska rådet (NR) beslutade att ge samerna observatörsstatus i det parlamentariska arbetet.
Det finns en
samisk nation
	Det finns en samisk nation i Norden. Den heter Sapmi (samiska för "Sameland"). Men det finns ingen samisk stat eller självstyrande samisk region.
	Den samiska nationen i Norden består av människor i Norge, Sverige och Finland, som har en samisk identitet och betraktar sig som en etnisk grupp.
	Den samiska nationen kontrollerar inte något territorium, som färingar, grönländare och ålänningar. Den samiska nationen har inget etablerat självstyre, om vi inte räknar Norges och Finlands sex kommuner med samisk majoritet som självstyrande.
	Eftersom den samiska nationen inte behärskar ett territorium och inte har en lagstiftande församling, har den inte heller fått representation i de officiella nordiska organen, Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet (NR).
	Färöarna, Grönland och Åland, som alla har självstyre, har sedan många år självständig representation i NR och NMR.
Samisk representation
gammal stridsfråga i NR
	Frågan om samisk representation i NR är en av de äldsta stridsfrågorna i NR:s historia.
	Gång efter gång har NR avslagit medlemsförslag om samisk representation i det officiella samarbetet. I år kom genombrottet.
	På NR-sessionen i Stockholm fick samerna för första gången delta med en officiell delegation. En representant fick tala i plenum. NR beslutade också att ge en representant per sameting observatörsstatus vid sessionerna. En av dessa får yttranderätt i NR.
	NR vill inte låta sametingen utse fullvärdiga medlemmar i NR, eftersom samerna saknar självstyre, och en samisk representation "kan äventyra det internationella samarbete" som NR deltar i, för NR blir inte längre ett "renodlat parlamentarikerorgan", sade Hans Nyhage, ordförande i NR:s juridiska utskott, i NR-debatten.
Norska sentern tog
strid för samerna
	Tretton av NR:s medlemmar, anförda av norska senterpartiets gruppordförande Johan J Jakobsen och svenska vänsterpartisten Berith Eriksson, var inte imponerade av argumentationen. De förlorade voteringen om att ge den samiska nationen en fast representation med röstsiffrorna 53_13 men vann debatten.
	"Det är bara en tidsfråga innan samerna får en självständig representation som de självstyrande regionerna Åland, Färöarna och Grönland", säger Johan J Jakobsen till HT.
	Han avfärdar majoritetens juridiska argumentation mot samisk representation med att "det handlar inte om juridik utan politik".
Dags för centern och
Sverige att tänka om
	Det var typiskt nog två svenskar, Hans Nyhage (m) och Marianne Andersson (c) som i Nordiska rådet argumenterade mot att ge samerna fast representation.
	De bevisade att svensk samepolitik fortfarande är ett sorgligt kapitel. När samepolitiken väl lämnade det patriarkaliska stadiet, har den handlat mer om utredningar än konkreta förändringar.
	Sedan augusti 1993 finns ett folkvalt sameparlament i Sverige. Det har tagit över vissa statliga funktioner som rör sameskolor, samiskt språkarbete, kulturfrågor och renskötsel. Nyhages argument att samerna helt saknar självstyre håller alltså inte.
	Det riktiga i Sverige efter århundraden av förtryck vore att myndigförklara samerna, erkänna dem som folk och ge alla samer _ inte bara renägarna _ kollektiv rätt till vissa naturresurser.
	Det riktiga i Nordiska rådet vore att låta sametingen utse två medlemmar i NR. Det är dags för centern och Sverige att tänka om!

bildtext:
Nordiska rådet har gett samerna ett halvt erkännande som nation genom att ge dem observatörsstatus. Det räcker inte. Sametingen bör få utse medlemmar i Nordiska rådet på samma sätt som Nordens tre självstyrande regioners parlament gör.





Handlingens dag
i Mellanöstern

	I dag ska de stora orden och den historiska fredsöverenskommelsen mellan parterna i Mellanöstern omsättas i handling. Israel ska enligt tidsplanen i uppgörelsen med Palestinska befrielseorganisationen (PLO) börja tillbakadragandet av sina trupper från de ockuperade områdena.
	Som en första konkret åtgärd kommer Israel i dag att frige 1 200 av totalt 12 000 palestinska fångar, som finns i israeliska fångläger. Men detta betyder ingalunda att Israel kommer att följa tidsplanen i överenskommelsen för tillbakadragandet.
Kommer Israel att
följa fredsplanen?
	Tvivlet på att Israel ska följa tidsplanen är stort inte bara bland Arabländerna och PLO. Flera frågor är ännu inte lösta. Det gäller formerna för palestiniernas övertagande av staden Jeriko på Västbanken samt rutiner och regler vid gränsövergångarna till Jordanien och Egypten.
	Även om det ligger en underskriven överenskommelse på bordet är det ännu lång väg kvar innan palestinierna kan få slå sig till ro på ett eget territorium.
	Israeliska bosättare i de ockuperade områdena har ännu inte fått  några klara säkerhetsgarantier. Israels relationer till Arabländerna kommer, även efter överenskommelsen med PLO, att innehålla alltför många friktionspunkter.
	Ett av dessa problem är de radikala oppositionsgrupper i Arabländerna, som betraktar PLO-ledaren Yassir Arafats uppgörelse med Israels Yitzhak Rabin, som ett stort svek mot den palestinska saken. Arafats förmåga att hålla tillbaka dessa grupper kommer att vara avgörande för den fortsatta fredsprocessen.
	Omvärldens stöd för Arafat är därför mycket viktigt.
Marginalisera
extremisterna
	Georg Habash, ledaren för en av de mest framträdande oppositionsgrupperna, marxistiska folkfronten för Palestinas befrielse, säger att Arafat inte längre representerar PLO eller det palestinska folket.
	Habash anser att avtalet är sin egen fiende eftersom det innehåller så många svagheter. Arafats uppgörelse med Rabin är en oacceptabel reträtt, som ger för lite territorium och inga garantier för självständighet, påpekar Habash.
	Han ser som enda alternativ till uppgörelsen att blåsa liv i Intifadan igen, det vill säga det nu avblåsta palestinska upproret i de ockuperade områdena. Dessutom vill han isolera Arafat och därmed göra honom maktlös.
	Så resonerar den kompromisslösa falangen, vars livsluft är den permanenta konflikten. Fredsprocessen förutsätter att dessa grupper marginaliseras.
Freden kräver
ekonomiskt stöd
	Kort efter avtalet med PLO lyckades Israel komma överens med Jordanien om en dagordning för fortsatta samtal på vägen mot fred i Mellanösternregionen. Det är det första formella fredsavtalet mellan Israel och ett Arabland sedan fredsuppgörelsen med Egypten i Camp David 1979.
	Plattformen för vidare samtal är också en bekräftelse på att avtalet mellan Israel och PLO är förankrat i Jordanien. Detta sätter press på bland annat Libanon och Syrien att ansluta på samma spår mot en varaktig fred i Mellanöstern.
	Genom att ledarna i Arabländerna och Israel fortsätter att knyta ihop sina trådar av samförstånd minskar succesivt utrymmet för de radikala oppositionsgrupperna och därmed ökar fredschanserna.
	Utöver dessa faktorer är fredsprocessen också starkt beroende av ekonomiskt stöd. Närmare en miljon palestinska flyktingar i Jordanien väntar på att få komma hem till ett eget territorium. En mycket resurskrävande folkomflyttning.
	Det ömsesidiga erkännandet Israel_PLO och Gaza_Jeriko-planen är ingen garanti för fred, bara början på en mödosam fredsprocess.
	För att den ska bli framgångsrik, måste självstyret i Gaza och Jeriko bli både en politisk och ekonomisk framgång.



bildtext
PLO-ledaren Yassir Arafat (bilden) behöver allt stöd han kan få av västvärlden för att kunna stå emot de radikala oppositionsgrupper i Arabländerna, som vill flytta tillbaka fredsprocessen till ruta ett.






Hälsing in i Nej till EU:s styrelse

	En hälsing som är kommunalråd i Gästrikland tog i helgen plats i organisationen Nej till EU:s riksstyrelse. Mats Åstrand, som är från Lingbo i Hälsingland i gästrikekommunen Ockelbo, var en av sex nya ledamöter som valdes in i styrelsen. Nej till EU:s styrelse fick därmed en större politisk bredd än tidigare.
	Mats Åstrand är kommunalråd (s) i Gävleborgs minsta kommun, Ockelbo, sedan 1986. Efter höstens val tar han över som landstingsråd i Gävleborg efter Sven-Eric Lundahl.
"EU rikemansklubb"
	Mats Åstrand har en blandad bakgrund. Han har en filkandexamen med biologi och kemi, har arbetat som kemist med miljöanalyser, som lärare och emballagearbetare.
	Han är också utbildad biståndsarbetare från Sandöskolan men har inte arbetat i något utvecklingsland. Han engagemang för tredje världen är dock en av många faktorer, som har gjort honom till EU-motståndare.
	_ Jag ser EU som en rikemansklubb riktad mot de fattiga länderna.
	Mats Åstrand ser också EU som ett hot mot den svenska samhällsmodellen, som han vill utveckla.
Bättre miljö utanför
	Med en bakgrund som biolog och kemist ser han också EU som ett problem för miljön. Han ville inte att Sverige ska sänka miljökraven vid ett EU-medlemskap.
	Han tror att Sverige kan påverka EU mer i miljövänlig riktning med exemplets makt än genom att försöka påverka inifrån som medlem.
Folkstyret förlorar
	Lingbosonen Åstrand säger också nej till EU-medlemskap av demokratiska skäl.
	_ Det är långt nog till Stockholm, även för mig som kommunalråd, säger han och berättar att ockelboborna många gånger tycker att redan Gävle ligger får långt bort.
	Han fruktar att viktiga delar av folkstyret går förlorat om Sverige går in i EU. Vid sidan av avståndet till nya maktcentra i EU oroar han sig för att öppenheten, som präglar det svenska samhället, ska gå förlorad i EU.
	Som kommunaråd tycker han att det är bra att offentlighetsprincipen finns, som gör att massmedier och medborgare kan granska makthavare i stat, landsting och kommun på ett sätt som inte är möjligt i EU, där sekretess och slutenhet råder. Han oroar sig också över byråkratin i EU.
Sällskap av folkpartist
	Nej till EU:s riksstyrelse fick under helgens kongress i Lund ytterligare fem nya ledamöter.
	Mats Åstrand får sällskap i styrelsen av två partivänner, Jan Å Johansson, Uppsala, som arbetat i flera år som SSU-ombudsman med ansvar för Norrlandsdistrikten, och Helene Goudin, Piteå, en från Bryssel (!) invandrad EU-motståndare.
	De tre andra nya ledamöterna är den folkpartistiska riksdagsledamoten Ingela Mårtensson, Göteborg, förra vice ordföranden i Centerns ungdomsförbund, Ragnhild Johansson, Karlstad, och en opolitisk miljöinspektör från Gislaved, Maria Wissinger.
	Övriga ledamöter i den 23 personer starka styrelsen blev omvalda, däribland miljöpartisten Per Gahrton.
Omvalda ordförande
	Hans Lindqvist, centerpartistisk landstingspolitiker från Värmdö, fortsätter som en av organisationens två ordförande, liksom Eva-Britt Svensson, socialdemokratisk kommunpolitiker i Växjö.
	Nej till EU:s vice ordförande, Jonas Sjöstedt (v), metallarbetare från Umeå, stannar kvar på sin post.
	Men han får sällskap av ytterligare en vice ordförande, Eva Hellstrand, opolitisk lantbrukare från Undersåker och ordförande i den lokala LRF-avdelningen.
Politisk breddning
	Nej till EU:s nya styrelse har en betydligt större politisk bredd än den gamla. Här finns totalt fem socialdemokrater, tre centerpartister, tre vänsterpartister, två miljöpartister, en folkpartist och en stor grupp opolitiska ledamöter.
	Mats Åstrand tvekade länge i EU-frågan. Han var till en början för medlemskap, men tog ställning mot en EU-anslutning för cirka ett år sedan. Han kallar sig själv en "balanserad EU-motståndare", som inte vill ha en EU-debatt med konfrontationer.
	Mats Åstrand accepterar EES-avtalet, åtminstone tills vidare. Han är kritisk till delar av avtalet men vill inte avvisa EES som Nej till EU.
	Mats Åstrand är glad att kunna bidra till Nej till EU:s breddning och ser sig som en brygga till de många som tvekar i EU-valet.
	_ Jag står ganska nära den punkt där ja- och nej-sidan möts, men jag är övertygad om var jag själv står, det är på nej-sidan, säger han till HT.
Jörgen Bengtson




andraledare 931230

Hälsingland ökar igen
	1992 minskade Hälsinglands och Gävleborgs befolkning, trots att Sveriges folkmängd som helhet ökade. 1993 ser det bättre ut.
	Statistiska centralbyråns folkmängdstal, som kommer dagarna före årsskiftet, pekar uppåt för Sverige, Gävleborg och Hälsingland.
	Sveriges folkmängd ökar med 56 750 personer till 8 748 763 personer. Det är fortsatt höga födelsetal men framför allt flyktinginvandringen som ger den stora folkökningen.
	Folkmängden i Gävleborgs län ökar med 557 personer till 289 747. Gävleborg fortsätter att vara Norrlands till folkmängd största län.
	Hälsinglands folkmängd ökar med 31 personer till 142 331. Hudiksvall toppar som vanligt befolkningsligan med 38 712 invånare (+81), men största folkökning (+203) redovisar Söderhamn med totalt 29 765 invånare. Ljusdal ökar som enda inlandskommun till 21 136 (+17). Bollnäs minskar mest (-116) och får 28 034 invånare, Nordanstig 11 313 (-87) och Ovanåker 13 371 invånare (-67).
	Alla gästrikekommuner utom Ockelbo ökar i folkmängd. Gästrikland som helhet ökar med 526 personer till totalt 147 416. I topp ligger Gävle med 89 604 invånare (+410) och Sandviken med 39 621 (+106).
	Det är glädjande att folkmängden som helhet ökar i Hälsingland och Gästrikland. Smolk i glädjebägaren är att inte alla kommuner ökar och att bara Hudiksvall och Gävle har födelseöverskott, 3 respektive 220 personer.
	Över halva folkökningen beror alltså på att inflyttningen är större än utflyttningen, vilket vi kan tacka flyktingarna för. De har vänt flyttströmmen.






Häv embargot
mot Bosnien!

	Folkmordet fortsätter i Bosnien-Hercegovina. Bosnienserberna mördar och lemlästar muslimska bosnier medan världen tittar på.
	Nu anfaller bosnienserberna till och med FN: I lördags sköt de ner ett brittiskt flygplan; i söndags gick de till attack mot brittiska FN-soldater utanför Sarajevo.
	Förenta nationerna (FN) är för passivt i konflikten. FN använder inte det mandat man har för att försöka hejda serbernas framfart. 
FN visade
tuffhet i Sarajevo
	Inte ens när serberna bombarderar och invaderar Gorazde _ ett område som FN redan i maj 1993 förklarade som fredad eller skyddad zon _ tar FN eller FN-stater till nödvändig vapenmakt.
	FN:s fredande av Gorazde och ytterligare fem muslimskt dominerade enklaver kom då bosnienserberna höll på att lägga flera av enklaverna till tidigare erövringar. FN placerade ut observatörer eller trupper i zonerna för att markera allvaret.
	FN:s skyddade zoner skulle skydda muslimskt dominerade spillror av Bosnien mot anfall, ockupation och etnisk rensning från serbisk sida. FN backade upp sitt beslut med militära medel: flygpatrullering och hot om vapeninsats om serberna anfaller.
	När bosnienserbernas grepp om en av de fredade enklaverna, Sarajevo, hårdnade, svarade FN med ett ultimatum: Dra tillbaka trupperna från stadens omgivning, annars bombar vi.
	Den gången tog bosnienserberna intryck och retirerade.
Men kapitulerar för
bosnienserberna i Gorazde
	När bosnienserberna anföll en av de små enklaverna, Gorazde, svarade FN inte förrän efter nästan två veckor. Svaret var resolut, två flyganfall mot markmål, men mer symboliskt än kraftfullt.
	Den här gången tog inte bosnienserberna intryck: Serberna gick till förnyat anfall, sköt ner ett brittiskt flygplan och har nu intagit huvuddelen av Gorazde. Mängder av flyktingar har sökt sig till stadskärnan. Den del av Gorazde som serberna inte behärskar, beskjuter de med artilleri och granater. Andra områden rensar de på muslimer. Folkmordet fortsätter.
	I detta läge börjar FN förhandla med serberna om att få loss FN-folk som serberna håller som gisslan. Genom att förhandla om detta, hota med att lämna Bosnien och locka med hävda sanktioner mot Jugoslavien (Serbien) istället för att ställa ultimatum eller anfalla ockupanterna, kapitulerar FN för bosnienserberna.
Bosniens muslimer
vår tids "gettojudar"
	Likt judarna i andra världskrigets Warszawagetto är bosnierna i Gorazde instängda i en liten stadskärna, som en mäktig och hänsynslös krigsmaskin håller på att krossa. På samma sätt som judarna upprätthöll ett hopplöst försvar mot nazister, försöker bosnierna i Gorazde att hålla stånd mot en serbisk övermakt.
	När judarna i Warszawagettot försvarade sig mot nazisterna, kom inte judarnas vänner till hjälp. När rapporterna om koncentrationslägren nådde västmakterna i början av kriget, lyfte de inte ett finger för att ingripa mot barbariet.
	Samma sak ser vi nu i Gorazde och Bosnien. Västmakterna och FN verkar mer att bry sig om den FN-personal som serberna håller som gisslan än folkmordet på de muslimska bosnierna.
Bomba bosnienserberna
Häv embargot mot Bosnien
	Det finns hänsynslösa krigare på alla fronter i Bosnien men värst är bosnienserberna. De struntar, till skillnad från kroater och bosnienkroater, i FN:s beslut, omvärldens reaktioner och hot.
	FN har lovat att försvara Gorazde och övriga bosniska enklaver. När bosnienserberna anfaller Gorazde, ska FN inte ropa på förhandlingar utan flygunderstöd från Nato eller enskilda stater.
	FN måste möta serbernas aggression med hårdhet, med våld om nödvändigt. Om FN accepterar att bosnienserberna intar hela eller delar av den FN-skyddade zonen Gorazde, har FN förlorat så mycket i trovärdighet att FN lika gärna kan dra sig tillbaka från Bosnien.
	FN bör inte bara skydda bosnierna, som de har lovat, utan också häva vapenembargot mot den belägrade bosniska staten. 
	Bosnierna måste få försvara sig. Om FN inte förmår skydda civilbefolkningen mot serbisk terror, ska FN åtminstone inte förhindra att bosnierna gör det med effektiva vapen.

bildtext:
FN har via Nato flygresurser att skydda Gorazde och andra bosniska områden, som FN har förklarat som skyddade zoner (säkerhetzoner). Istället för att förhandla med de bosnienserbiska ockupanterna, bör FN anfalla eller hota med att anfalla dem och häva vapenembargot mot det muslimskt dominerade Bosnien.




andraledare skriven 940523

Hejda förpackningseländet!

	Förpackningar av olika slag är en källa till mycket irritation. Detta gäller inte bara de våldsdåd, som blivit resultatet av till synes bombsäkra förpackningar, utan det handlar främst om resursslöseriet med alla dessa förpackningar.
	Om konsumenterna skulle få bestämma skulle en stor del av dagens onödiga förpackningar försvinna omgående. Det visar resultatet av en insamlingskampanj i våras i Upplands-Väsby. Kampanjen var ett samarbete mellan en bostadsrättsförening, Upplands-Väsby kommun, Naturskyddsföreningen (NTF) och de medverkande butikerna.
	Under en kampanjvecka fanns det i elva butiker sopkartonger, där konsumenterna kunde kasta de förpackningar de ansåg onödiga.
	Konsumenterna slängde 222 förpackningar, de flesta av papper. Livsmedelsförpackningarna stod för 56 procent och hygienförpackningarna för 34 procent. Vanligast var papperskartonger för sex-packöl, kartonger runt konserver och tandkrämskartonger.
	Samtidigt genomfördes en attitydundersökning bland konsumenterna, som visar att 80 av 100 tillfrågade anser att det finns för mycket onödiga förpackningar. De flesta ville ha pant på onödiga förpackningar och en majoritet kunde även tänka sig att köpa till exempel mjölk och hygienartiklar i lösvikt.
	Kampanjen skulle nog få ett likartat resultat varhelst den skulle genomföras i Sverige. Det är dags för producenterna att ta intryck av opinionstrycket. Konsumenterna är mer miljömedvetna än vad många producenter tror.
	En fin förpackning säljer inte längre lika bra. I dag är konsumenten mer intresserad av innehållet.




teckningen 930904
TECKNINGEN
Statsminister Carl Bildt har i veckan haft besök av sin partibroder från Tyskland, förbundskansler Helmut Kohl. Bildt förmår dock inte suga åt sig av Kohls lyskraft. En vecka på Malice är den enda sättet för Bildt att bli färgstark.



teckningen 931231
TECKNINGEN
Julhelgens TV-bränder förebådar att hett 1994, inte minst för statsminister Carl Bildt (m). Vem som är statsminister om ett år, är i hög grad en öppen fråga. Det är inte ens säkert att Bildt är statsminister om en månad _ Öresundsbron kan få det att hetta till i regeringen inom kort; ett ja skulle inte bara ställa centerpartiet utanför regeringen, det skulle sannolikt också friställa Carl Bildt som regeringschef.


andraledare 930914

Historiskt handslag

	Klockan 17.46 svensk tid den 13 september 1993 räckte de varandra händerna, PLO-ledaren Yasser Arafat och Israels premiärminister Yitzhak Rabin. De skakade hand framför Vita huset med världens politiska grädda som åskådare på gräsmattan framför och hundratals miljoner människor som följde händelsen via TV världen över.
	Yitzhak Rabin sade "farväl till vapnen" och Yasser Arafat talade om att "vi vill ge freden en verklig chans". Handslaget var historiskt, och människorna som deltog i och bevittnade händelsen var märkbart rörda.
	De israeliska, palestinska och amerikanska talarna överträffade varandra i vackra ord från Vita husets gräsmatta, där de forna ärkefiendena Israel och Palestinska befrielserörelsen genom sina ledare skrev under ett ramavtal för fred och Gaza_Jeriko-planen.
	Mellanösterns judar och palestinier har slutit fred med varandra. Det betyder inte att freden är säkrad. Hindren på den fredliga vägen mot en palestinsk stat är många och svåra att ta sig förbi; oppositionen mot fredsavtalet är stor både bland judar och palestinier.
	Ändå finns hopp om fred och försoning på ett annat sätt än vid det förra historiska fredsmötet i Mellanösterns historia, undertecknandet av Camp-David-avtalet 1978. Nu är det judar och palestinier som har skrivit under ett fredsavtal, inte bara judar och en arabisk grannstat. Nu sitter judar, palestinier och övriga arabiska grannstater vid förhandlingsbordet.
	Denna historiska dag är det inte bara två framsynta och modiga ledare, Yitzhak Rabin och Yasser Arafat, som är värda vår hyllning. Vi bör också hylla Norges utrikesminister Johan Jörgen Holst och hans medarbetare, som mäklade fredsavtalet. Holst och Norge har lyft fram klassisk diplomti i en tid när vapenmakt spelar en allt för stor roll i konfliktlösningen mellan folk.


kyrkligt

Holger Svedman firad

	Mariagården, Idenor, var fylld till bristningsgränsen på söndagens kyrkkaffe. Över 80 personer fanns på plats för att dricka kaffe och hylla åttioåringen Holger Svedman, som på det här sättet motvilligt lät sig firas.
	Det blev en hyllning med mycket musik, sång och tal.
	Stig Söderström ledde musicerandet med sin alterta altsax, sekunderad av Anders Martinsson på bas och Mari Eliasson på piano och med sång av Maria Eng-Hillbom.
	Kvartetten spelade den amerikanska psalmen "Amazing Grace", psalm 259 "Salig visshet", balladen "Förväntan", klassikern "O store Gud", Duke Ellingtons instrumentallåt "Freedom" och Burgess "Thank you, Lord".
	De många kyrkkaffebesökarna hyllade Holger Svedman, som firade sin födelsedag en dag i förväg, med en nyskriven sång på melodin "Höstvisa". Texten rymde Holgers livshistoria, från födelsen på Klackarna en höstdag 1913 till giftermålet med Elsy 1948, barn och barnbarn.
	Under tacktalen, som följde på kaffe med dopp, sju sorters kakor och tårta, fick jubilaren höra båda att han var en fin medmänniska, "en som alltid bryr sig om", och att han kunde ha hårda nypor som politiker. Under sextio- och sjuttiotalet var Holger Svedman en av centerpartiets ledande kommunalmän, under en period var han också kommunalråd.
	Holger Svedmans mångsidighet _ han har arbetat bland annat som fiskardräng och taxiägare, varit EFS-predikant och kommunpolitiker, startat körverksamhet och burit upp kyrkopolitiken i Idenor _ speglade sig i tal och presenter.
	Det blev köbildning till mikrofonen i Mariagården. Det var många som ville gratulera åttioåringen med presenter och tal: Idenors församling, diakonerna, Hudiksvalls och Idenors pastorat, Evangeliska fosterlandsstiftelsen i Hudiksvall och Storbyn, Hudiksvalls centeravdelning, Hudiksvalls-Idenors centerkvinnor och vänner.
	Holger Svedman tackade alla med att berätta om hur det kändes, när han som 19-åring satt på ett sjukhem med tuberkulos och trodde att livet var slut.
	_ Kära Gud, ge mig två år til, bad den unge Holger.
	Han fick över 60 år och lever i högsta välmåga på sitt 81:a år i Hamre, Idenor.


andraledare 930918

Homosexhets i Bollnäs

	Rädslan för avvikande beteenden tar sig olika uttryck. Främlingsfientlighet är vid det här laget ett alltför vanligt exempel. Motståndet bland vissa grupper mot ett registrerat partnerskap för homosexuella är ett annat exempel.
	I dag kommer Bollnäs att få uppleva det senare fenomenet. Pingstkyrkan ska hålla en demonstration på Brotorget i Bollnäs mot det lagförslag, som ska göra det möjligt för homosexuella att ingå ett registrerat partnerskap.
	Med denna lag får homosexuella giftorätt till egendom, arvsrätt till egendom samt rätt till efterlevandepension, bostadsbidrag och den andra personens efternamn.
	Ett registrerat partnerskap skulle ge det mesta av vad ett äktenskap ger, undantaget adoptionsrätt och kyrklig vigsel.
	Detta anser Pingstkyrkan, med pastor Emanuel Barkenbom i spetsen, inte är förenligt med bibelns bokstav, som slår fast att äktenskapet består av en man och en kvinna och vilar på gudomlig grund.
	Aktionen på Brotoget har mött starka protester från socialdemokraternas kristna sidoorganisaton, Broderskapsrörelsen. I ett uttalande undertecknat av bland annat Rolf Forslin, diakon inom Svenska kyrkan heter det: "Kärleken är i sig det finaste och mest positiva egenskap, som vi människor skapats med. Att sätta sig till doms över en människas kärlek är omänskligt och kränkande".
	Det går knappast att säga det bättre. De homosexuella har samma behov som de heterosexuella av att få sin kärlek bekräftad, accepterad och legitimerad. Pingstkyrkans rätt att demonstrera sina åsikter är självklar, men vi delar inte deras åsikter.
	Risken är dock att denna demonstration förvandlas till en manifestation mot homosexuella, vilket inte hör hemma i ett upplyst och civiliserat samhälle.





Järnväg Uppsala_Arlanda

	Ett tag såg det ut som om den planerade Arlandabanan inte skulle få någon nordlig förbindelse till Odelsala och vidare till Uppsala, Gävle och norrut. Nu är det dock klart att den nya järnvägen från Stockholm till Arlanda också kommer att gå norrut och därmed att korta restiden från Hälsingland till Arlanda.
	I regeringens proposition om Arlandabanans finansiering finns Norra böjen, som förbindelsen Arlanda_Odensala kallas, med. Inger Strömbom på kommunikationsdepartementet bekräftar för HT att den inte fanns med tidigare i planeringen på grund av penningbrist.
	Arlandabanan ska stå klar 1998. Om fem år kommer förhoppningsvis hälsingarna att kunna resa direkt med tåg från Hudiksvall, Söderhamn, Ljusdal och Bollnäs till flygterminalerna på Arlanda flygplats.
	En förutsättning för detta är dock att riksdagen går på regeringens linje och att järnvägsbygget kommer igång och fortskrider som planerat.
	Arlandabanan gör att tågresenärerna får direktförbindelse till Sveriges största flygplats. 1993 hade Arlanda 12,5 miljoner passagerare. Från Arlanda flyger 60 bolag på 130 destinationer. Mätt i starter och landningar är Arlanda numera Europas femte största flygplats.
	Statens järnvägar (SJ) kommer i år att börja köra snabbtåg (X 2000) mellan Stockholm och Sundsvall. Det är inte klart om dessa tåg också kommer att gå till Arlanda, när Arlandabanan är klar. Det avgör SJ och eventuella andra företag med tåg på sträckan Stockholm_Uppsala. Regeringen ställer inga krav på att tågen ska ta vägen förbi Arlanda.
Jörgen Bengtson







Hopp om fred
Israel_Syrien

	Freden har inte anlänt till Mellanöstern. Men kriget har aldrig varit mer avlägset än nu, i synnerhet inte efter president Assads besked i söndags att "Syrien ser fram mot en lång fred med Israel".
	Israel har slutit fred med två av sina fiender, Egypten och palestinierna. Syrien, Libanon och Jordanien står på tur.
Ny bit i stora
fredspusslet
	De ena pusselbiten efter den andra börjar komma på plats i Mellanösterns stora fredspussel.
	Den första stora pusselbiten var fredsfördraget mellan Israel och Egypten 1979. Den andra var fredsavtalet mellan Israel och palestinierna (PLO) 1993 och fredsförhandlingar med Jordanien. Den tredje ser ut att bli ett fredsavtal med ärkefienden Syrien, som också Libanons öde är kopplat till.
	Söndagens toppmöte i Geneve mellan USA:s president Bill Clinton och Syriens president Hafez Assad var en framgång. Mötet ser ut att kunna bana väg för fred mellan Israel och Syrien, som är det enda allvarliga militära hotet mot den judiska staten.
	För första gången talar Hafez Assad om att normalisera förbindelserna med Israel.
Syrien nyckelstat
för att säkra freden
	Israel och Syrien började officiellt tala med varandra på den stora fredskonferens om Mellanöstern, som startade i Madrid 1991. Detta ledde inget vart. Efter fredsavtalet mellan Israel och PLO avbröt Syrien de bilaterala överläggningarna med Israel.
	Under senare delen av 1993 har USA försökt förmå Syrien att återuppta förhandlingarna med Israel. USA:s utrikesminister Warren Christophers diplomati kröntes med framgång i helgen.
	Egypten och Syrien är nyckelstaterna för krig och fred i Mellanöstern. Krig i Mellanöstern är knappast möjligt utan Egypten; varaktig fred går inte att uppnå utan Syrien.
Fred och öppna gränser i
utbyte mot Golanhöjderna
	Israel har under den senaste tiden fört inofficiella samtal med Syrien. Nu är steget inte långt till att börja förhandla officiellt om fred och föra upp de stora frågorna på dagordningen: Golanhöjderna, diplomatiskt erkännande och öppna gränser.
	President Hafez Assad är beredd att sluta fred och normalisera förbindelserna med Israel. Hans motkrav är att Israel återlämnar Golanhöjderna, som landet ockuperade 1967 och annekterade 1981, och att en fred med Israel ingår i en större fredsuppgörelse i regionen.
	Israel vill ha fred men vill inte återlämna hela Golan. Detta territorium är, till skillnad från Gazaremsan och merparten av Västbanken, av stort strategiskt värde för Israel. Dessutom bor här 13 000 israeliska bosättare.
	För att sluta fred med Syrien kräver Israel också att Hafez Assad bryter med Hizbollah-gerillan i Libanon och slutar ge stöd till radikala palestinska organisationer med bas i Damaskus.
Press på Israel
visa medgörlighet
	Syrien ställer inte bara krav på Israel utan också på USA. Hafez Assad vill att amerikanarna ska normalisera förbindelserna med Syrien, som står på USA:s "svarta lista" över länder som stöder internationell terrorism. Syriens envåldshärskare Hafez Assad vill också ha fortsatt fria händer i grannlandet Libanon.
	Syrien och Israel har inte slutit fred men verkar vara villiga att göra det på villkor som bör kunna vara ömsesidigt acceptabla. Efter toppmötet i Geneve ökar pressen på Israel att visa medgörlighet och lämna ockuperat territorium i utbyte mot fred.
	En modell kan vara att Israel återlämnar Golanhöjderna till Syrien bit för bit, att Syrien förbinder sig att demilitarisera Golan och att Syrien accepterar en flernationell övervakning av området.

bildtext:
Syrien är efter söndagens syrisk-amerikanska toppmöte berett att sluta fred och normalisera förbindelserna med Israel. I utbyte vill Syrien ha tillbaka Golanhöjderna, som Israel erövrade 1967.





Hoppfull dialog
om Nordirland

	Europeiska unionen (EU) är garantin för freden, lyder en vanlig paroll från ja-sidan. Det stämmer inte, inte ens inom Unionen.
	På Irland råder sedan årtionden krig i provinsen Nordirland.
Mer låst i Irland
än i Jugoslavien
	I det nordirländska kriget har alla inblandade parter aldrig satt sig vid förhandlingsbordet. Utan någon jämförelse i övrigt, så har faktiskt parterna i det jugoslaviska inbördeskriget gjort det. Storbritannien har vägrat att ens tala med IRA, den sedan seklets början kanske mest centrala motparten i konflikten om Irland.
	I år har det dock hänt något hoppfullt i denna konflikt. Den brittiska regeringen har äntligen börjat tala med Irländska republikanska armen (IRA) och dess politiska gren Sinn Fein.
	Åsikterna går isär om vem som tog första kontakten.
	IRA tog första steget med budskapet "konflikten i Nordirland är över, ge oss råd hur vi ska avsluta den", säger regeringen i London.
	Den brittiska regeringen tog initiativet, säger Sinn Fedin/IRA.
Protestanter i protest
mot brittisk IRA-dialog
	Hur det än är med vem som tog första steget, så har Sinn Fein presenterat 30-talet hemliga dokument om kontakterna. De visar att parterna har brevväxlat med varandra sedan februari i år.
	Regeringen i London förnekar inte dessa kontakter. Men den hävdar att syftet har varit att förtydliga den officiella brittiska linjen, "att inte förhandla med terrororganisationer eller partier som inte tar avstånd från våld" _ i praktiken IRA och Sinn Fein.
	Nordirlands mest hårdföra protestantiska parti, Demokratiska unionistpartiet (DUP), protesterar mot de brittiska kontakterna med Sinn Fein/IRA. DUP:s Ian Paisley kräver att den brittiske ministern för Nordirland, sir Patrick Mayhew, avgår.
	Den större protestantiska partiet, Ulsters unionistparti (UUP), intar en mer avvaktande hållning.
Viktigt få igång
förhandlingar med alla
	Det hårdföra unionistpartiet DUP vägrar att delta i några samtal med regeringarna i London och Dublin, som bröt isen och började förhandla om Nordirland på åttiotalet. DUP:s bojkott försvårar men stoppar knappast förhandlingarna.
	Premiärminister John Major verkar besluten att gå vidare i samtalen med republiken Irlands regering och andra irländska motparter. John Major accepterar inte att något parti eller någon organisation har vetorätt i fredsförhandlingar om Nordirland. Han tänker fortsätta att samtala med Sinn Fein/IRA, först via mellanhänder, sedan direkt.
	Det är bra, John Major!
	Den kan aldrig bli fred, om inte alla inblandade parter pratar med varandra. Tidigare har Storbritannien varit ett hinder i vägen. Så är inte längre fallet. Nu vägrar en av fyra partier på Nordirland att delta i dialogen. Det är ett mindre och sannolikt övergående problem.
Toppmöte kan leda
till slut på kriget
	Nästa vecka blir det toppmöte mellan John Major och hans irländske kollega Albert Reynolds. De kommer sannolikt att skriva under ett provisoriskt ramavtal, som kan bli början på slutet på Irlands krig.
	För det är krig vi talar om. Det började när seklet var ungt och tog en paus 1923, två år efter det att huvuddelen av Irland (84 procent av ytan och 69 procent av befolkningen) blivit den självständiga staten Eire. Kriget blossade upp igen 1968 i Nordirland, den del av ön som förblev under brittiskt styre.
	En fredlig lösning av konflikten kräver att britterna och unionisterna i Nordirland respektive nationalisterna i Nordirland och Eire kompromissar.
	Kompromissen måste, för att vara hållbar, garantera att människor inte blir diskriminerade på grund av religion eller social status. Den måste ge utrymme för lokalt självstyre. Den måste bygga på stabila majoritetsbeslut i Nordirland och Eire.
	I förlängningen av ett eldupphöravtal, vilket kan komma redan vid årsskiftet, väntar ett politiskt avtal, som kan sätta stopp för en konflikt som har präglat Irland under hela detta århundrade.

bildtext:
Det utdragna kriget på Irland handlar om Nordirland, som britterna behöll när de gav irländarna självständighet. Nordirlands katoliker, som är i minoritet i provinsen, vill ha återförening med trosfränder och landsmän i Irland. Den brittiska regeringen har i år startat en dialog med alla parter i Nordirland, även Sinn Fein/IRA. Dialogen kan komma att bana väg för eldupphör och fred.





Hoppfullt
i Sydafrika

	Förra veckans statskupp i det sydafrikanska hemlandet Bophuthatswana splittrade den så kallade Frihetsalliansen, som består av den vita extremhögern och konservativa svarta.
	Läget är fortsatt explosivt i Sydafrika. Landet är med sin etniska mångfald, blodiga historia och våldsfyllda samtid, sina stora regionala skillnader och enorma klassklyftor en explosiv cocktail. Men de senaste dagarnas händelser gör att det ser mer hoppfullt ut igen.
Sydafrika rycker
in i hemlandet Bop
	Bophuthatswana, ofta kallat "Bop", är en av tio "hemländer", som Sydafrika skapade under apartheid.
	Den sydafrikanska regimen skapade hemländer för olika svarta grupper. Ingen annan stat än Sydafrika erkände dessa hemländer, som var ekonomiskt svaga, totalt beroende av Sydafrika och ofta uppdelade på flera landområden _ Bop bestod av hela sju enklaver.
	Hemländernas befolkning accepterade inte apartheid, vilket däremot ländernas ledningar gjorde. Sydafrika gjorde det möjligt för hemländernas politiska och militära ledare att leva i lyx.
	I början av mars revolterade folket i Bophuthatswana mot den rådande diktaturen och att det inte fick rösta i de första fria, ickerasistiska valen i Sydafrika. Efter en veckas uppror och två dygns blodiga strider återställde Sydafrika ordningen och tvingade Bophuthatswanas president Lucas Mangope att avgå.
Extremhögern splittrad,
nytt parti med i valen
	I praktiken finns inte Bop längre som hemland. Bop blir formellt en del av Sydafrika i samband med valen i slutet av april. Under tiden styr en regering med Sydafrikas ambassadör som chef.
	Bops invånare får den demokrati, som diktatorn Mangope vägrade dem, och rätt att delta i de nationella och regionala valen.
	Den vita extremhögern, Afrikandiska folkfronten (AVF), kom till diktatorn Mangopes försvar men splittrades på kuppen. I AVF ingår nazistiska Afrikandiska motståndsrörelsen (AWB), Konservativa partiet och 15 andra högerextrema partier som bojkottar valen. 
	AVF:s ledare, general Constand Viljoen, beslutade i helgen att bryta med AVF och anträda den demokratiska vägen som ledare för ett nytt parti, Frihetsfronten. Den hårdföra, reaktionära men i AVF-kretsar liberala generalen går till val med syftet att på demokratisk väg skapa en vit "folkstat" (volkstaat) i Sydafrika.
Blodig revolt i Bop
banar väg för demokrati?
	General Viljoen och hans parti ger den vita extremhögern en kandidat och ett parti att rösta på. Det är bra. Det gör den mindre benägen att ta till vapen och minskar risken för inbördeskrig.
	Den risken finns dock kvar. Vita högerextremister och det svarta högerpartiet Inkatha hotar att knäcka den spröda demokratin.
	Mangosuthu Buthelezi och hans Inkathaparti framstår i dag som det största hotet mot demokratin. Inkatha vägrar att ställa upp i valen, trots att regeringen under Nationalistpartiet (NP) och Afrikanska nationalkongressen (ANC) har gått Inkatha till mötes i det mesta, och trots att Buthelezi nyligen lovade att ställa upp.
	Det ser, med reservation för vad Buthelezi gör, ut som om den blodiga revolten i Bophuthatswana har fört Sydafrika närmare demokrati och stabilitet. Den svart_vita högerns "vägrarallians", Frihetsalliansen, sprack i samma stund som Viljoen lämnade den och Mangope med hemlandet Bophuthatswana föll ifrån.
Radikal decentralisering
nödvändig i Sydafrika
	Än är dock vägen till demokrati lång och svår. Det tillträdande parlamentets arbete med att ta fram en ny författning blir avgörande för landets framtid. Det är av största vikt att parlamentet gör Sydafrika till en förbundsstat med många starka, små delstater, kanske med Schweiz kantoner som förebild.
	I ett Sydafrika som har en starkt decentraliserat maktstruktur minskar risken för oförsonlig splittring och inbördeskrig. I en sådan struktur kan det finnas utrymme för en liten, boerdominerad delstat, för de boer som inte vill integrera sig i det mångkulturella storsamhället, och för etniskt relativt homogena svarta delstater i regioner där folkflertalet kräver detta.

bildtext:
Sydafrika är ett stort, mångkulturellt land, som knappast går att styra med framgång som enhetsstat. Därför är en förbundsstat med omfattande decentralisering till små kantoner sannolikt det bästa, och kanske enda, sättet att förhindra allvarliga konflikter.




andraledare 931111

Högern tappar mark i Sverige

	Den politiska högern, företrädd av moderata samlingspartiet och ny demokrati, tappar mark. Enligt en undersökning av IMU-Testologen, publicerad i senaste numret av tidningen Veckans affärer, förlorar moderater och nydemokrater både säkra väljare, så kallade kärnväljare, och möjliga väljare (vagare sympatisörer).
	Det som gör IMU-undersökningen intressant är just att den mäter både partiernas säkra väljare, de som säger att de absolut kommer att rösta på angivet parti, och möjliga väljare, "kanskeväljarna".
	IMU har intervjuat 989 personer om deras partisympatier, dels i oktober 1993, dels för ett år sedan. Tendensen i undersökningarna är tydlig. De två högerpartierna (m och nyd) tappar stöd, liksom miljöpartiet de gröna. Socialdemokraterna ökar. Övriga partier ligger mer eller mindre stilla.
	Moderaterna minskar från 19 till 15 procent säkra väljare och från 40 till 34 procent möjliga väljare.
	Ny demokrati minskar från 28 till 21 respektive 7 till 4 procent.
	Miljöpartiet backar från 37 till 33 respektive 6 till 4 procent.
	Socialdemokraterna ökar från 62 till 66 procent möjliga väljare och från 36 till 39 procent säkra väljare.
	Centerpartiet är enda regeringsparti, som inte förlorar sympatisörer. Partiet ökar från 32 till 34 procent möjliga väljare men ligger still på 4 procent säkra väljare.
	IMU-undersökningen tyder på att högervinden håller på att mojna och att väljarkåren är mer rörlig än tidigare, två tendenser som vi välkomnar. Det stundar en spännande valrörelse med många möjliga överraskningar på valdagen.





Höj bensinskatten
_ och differentiera

	Trafik- och klimatkommiten (TOK), en statlig utredning på miljöområdet, vill höja bensinskatten rejält i Sverige. Om TOK får som den vill ska bensinpriset öka med en krona per liter 1995 eller två kronor senast 1999.
	TOK vill höja bensinpriset för att minska bilanvändningen. Syftet är att minska koldioxidutsläppen, som är bidragande orsak till växthuseffekten, att temperaturen på jorden höjs.
	Höjt bensinpris och andra TOK-förslag är en uppföljning på miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992 och den klimatkonvention, som Sverige skrev under i Rio.
Högt bensinpris
problem i Sverige
	Trafik- och klimatkommitens förslag får tidningen Expressen att tala om höjt bensinpris som "bensinbomb" och "klassfråga".
	Fullt så dramatiskt är det inte. Men visst är högt bensinpris ett problem i glesbefolkade och därmed bilberoende länder som Sverige, Norge, Finland och Island.
	Bilen är, oberoende vad vi tycker om den, en nödvändighet för många människor utanför städerna, för att de ska kunna ta sig till arbete, affärer, vänner och serviceinrättningar.
	Höga bilkostnader, där bensinpriset är en viktig del, är framför allt ett problem i glesbygden och andra delar av Sverige utan bra kollektivtrafik.
En liter bensin kan
kosta 15_20 kronor
	TOK-utredningen vill höja bensinpriset till 8,50 kronor per liter vid årsskiftet 1994_95 eller 9,50 kronor vid sekelskiftet, räknat i 1994 års penningvärde. Om tiderna blir bättre och bilåkandet ökar, måste bensinpriset stiga ytterligare.
	För att minska koldioxidutsläppen med 25 procent till år 2005 måste bensinen kosta 15 till 20 kronor per liter, enligt statliga Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI).
	Bensinprishöjningar ska få fler att lämna bilen hemma och välja transportmedel, som släpper ut mindre eller ingen koldioxid alls.
	TOK vill även använda andra medel för att minska utsläppen av koldioxid: förmånligare regler för bränslesnåla tjänstebilar, sämre avdrag för arbetsresor, dyrare med bilar utan avgasrening i storstäder och kampanjer för att få folk att dela bil eller åka kollektivt.
Rimligt höja
bensinskatten
	Det är rimligt att höja bensinpriset. Den av TOK föreslagna höjningen med en eller två kronor ger visserligen Sverige ett högt bensinpris, men det är ändå inte högre än vad det tidigare har varit eller är i dag i vissa andra länder.
	Ändå är ett högt bensinpris bekymmersamt för vissa grupper.
	Människor som bor centralt, har kollektivtrafik inom räckhåll, företagsbil eller hög inkomst klarar höjt bensinpris utan problem.
	Människor i glesbygd, utan tjänstebil, fungerande alternativ till bil eller hög inkomst klarar inte en kraftig bensinprishöjning.
...men då måste
den differentieras
	Enligt konsumentverket har boende i glesbygd betydligt lägre årsmedelinkomst och högre bilkostnad än tätortsbor. Det är ingen tvekan om att högt bensinpris slår hårt mot människor i glesbygd.
	Därför går det inte att fortsätta höja bensinskatten i Norrlands inland och andra glest befolkade landsdelar med dålig eller obefintlig kollektivtrafik. Av miljö- och rättviseskäl bör bilen bli betydligt dyrare i storstad än glesbygd.
	Det är rätt att höja bensinskatten, bara riksdagen samtidigt sänker fordonsskatten i glesbygd, förbättrar avdragsreglerna för glesbygdsbors arbetsresor och inför en geografiskt differentierad bensinskatt.

bildtext
Det är av miljöskäl nödvändigt att göra bilen dyrare i städerna och att rättviseskäl rimligt att låta bilen vara billigare i glesbygd än storstad. Detta sker lämpligen genom geografisk differentiering av bensinskatten och sänkt fordonsskatt i glesbygd.







Höj lönen för
riksdagsmännen

	Lever riksdagsledamöterna gott?
	Ja, jämfört med arbetslösa och lågavlönade räcker pengarna långt.
	Nej, jämfört med ledande kommunalråd, landstingsråd och kommunala förvaltningschefer har de sämre lön, förmåner och arbetsförhållanden.
Riksdagsledamöter
har låg timpenning
	De svenska riksdagsledamöterna är inte något proletariat i fråga om löner och förmåner men inte långt därifrån jämfört med kollegor i andra västliga demokratier utanför Norden.
	Riksdagsledamöterna har även i ett svenskt politiker- och chefsperspektiv förhållandevis låga löner och måttliga förmåner.
	Det är inte bara statsråd och chefer inom stat och privat näringsliv, som har bättre ekonomiska villkor än riksdagsledamöterna. Det finns knappast en direktör för ett medelstort företag, som inte har högre lön, bättre förmåner och arbetsmöjligheter än en riksdagsledamot. Samma sak gäller heltidspolitiker och chefer i större kommuner och landsting
	Eftersom riksdagsledamöter _ lika lite som direktörer eller andra chefer _ har övertidsersättning, blir timpenningen låg.
Riksdagsmannaarvodet
knutet till domarlöner
	Riksdagsledamöternas arvode _ i dagligt tal lön _ är knutet till löneutvecklingen för hovrättsråd, rådmän och byråchefer. Modellen ska ge ledamöterna en automatisk lönejustering i efterhand den 1 oktober varje år.
	Så fungerade det också till 1990, då riksdagen beslutade att frysa arvodet. Sedan dess har löneutvecklingen släpat efter. Vid årsskiftet får riksdagsledamöterna ett lönelyft på 4 600 kronor per månad, om riksdagen inte beslutar om en ny frysning eller ny modell för ledamöternas arvode.
	I debatten om riksdagsledamöternas arvoden och förmåner är denna bakgrundsteckning nödvändig, innan man skärskådar ledamöternas arvoden, arvodeshöjningen och andra ersättningar.
Månadslön på
23 425 kronor
	Riksdagsledamöterna har ett beskattat arvode på 23 425 kronor per månad.
	Till detta kommer en skattepliktig och avdragsgill kostnadsersättning på 5 734 kronor per månad, som ska täcka kostnader för dator, telefax, mobiltelefon, böcker, tidningar och liknande. Verifierade kostnader är avdragsgilla i deklarationen precis som andra "kostnader för intäkternas förvärvande", resten blir beskattat som lön.
	Dessutom har ledamöterna ett delvis beskattat traktamente på 229 kronor per dygn under tjänstgöring utanför hemorten. Detta får bara ledamöter, som bor minst 50 kilometer från riksdagshuset. Traktamentet ska betala boende och andra merkostnader i Stockholm. Totalt ger traktamentet, utslaget på helår, cirka 2 400 kronor per månad efter skatt.
	Riksdagsledamot som sover över i sitt arbetsrum betalar cirka 800 kronor per månad för sängkläder och städning.
	Övriga förmåner är gratis årskort på SJ samt gratis flyg och taxi i tjänsten.
Rimligt med rejäl
höjning av arvodet
	I våra nordiska grannländer har parlamentsledamöterna högre arvoden och ungefär likvärdiga förmåner i övrigt.
	I Finland lyfter riksdagsledamoten ett arvode på cirka 25 500 kronor (17 935 mark efter åtta år), i Norge 26 500 kronor (23 735 norska kronor) och i Danmark mer än 35 000 kronor per månad.
	Sveriges valda ombud har låga löner jämfört med nordiska kollegor och svenska kommunal- och landstingsråd. Riksdagsledamöterna har inte tagit ut den arvodeshöjning, som de enligt reglerna ska ha.
	Vi har tidigare pläderad för höjda riksdagsarvoden och gör det igen. Det är viktigt att få kvalificerade ledamöter i Sveriges riksdag. Det är svårt om välutbildade akademiker, duktiga kommunalråd, driftiga direktörer, höga statstjänstemän och andra kompetenta medborgare med god lön måste gå ner kraftigt i lön som riksdagsledamöter.
	Det är rimligt att ge riksdagsledamöterna en rejäl löneökning!

bildtext:
Svenska riksdagsledamöter har sämre betalt än sina nordiska kollegor och svenska kommunalråd och landstingsråd. Den nu diskuterade lönehöjningen på 4 600 kronor per månad, som riksdagsledamöterna har rätt till enligt gällande regler, är rimlig.



innerspalten 940614

HT får "personnummer"

I dag får HT "personnummer", ett unikt nummer som vi är ensamma om i hela världen. Hudiksvalls Tidning har nummer 1103-940X, Hälsinglands Tidning nummer 1104-9111.
HT:s två "personnummer" hittar du under tidningsnamnet överst på denna sida. Alla världens tidningar får ett internationellt standardnummer (ISSN), så det ska bli lättare att hålla ordning på dem. Sätet för denna globala verksamhet, ISSN International Center, finns i Paris. I Sverige administrerar Kungliga biblioteket ISSN-systemet för "seriella publikationer" (dagstidningar och tidskrifter, årsböcker och liknande).
Kungliga biblioteket sköter också de två besläktade nummersystemen, ISRN för enstaka rapporter och ISBN för enstaka böcker.
ISSN-beteckningen består av åtta siffror. De sju första siffrorna är serienumret; det säger inget om i vilket land publikationen finns, vilket ISBN-siffrorna gör.
Den sista ISSN-siffran är en kontrollsiffra, som avslöjar eventuellt felskrivet nummer. Om kontrollsiffran blir lika med 10, ersätts den med bokstaven X.
Hudiksvalls Tidning har ett "X" efter sitt ISSN. Det betyder inte att vi är någon okänd faktor. Tvärtom, med ett eget ISSN kan vi känna oss som en känd storhet i internationella sammanhang.
Jörgen Bengtson
chefredaktör HT





rättelse 931204

HT rättar om
durspel i Jättendal

	Dan Andersson, Jättendal, inte bara visade durspel på julmarknaden i Jättendal, som vi skrev om i torsdagens HT. Han var framför allt på plats för att sälja durspel och inte som HT påstod enbart för att visa sin samling av durspel.


Svar på brev till ledarsidan 931102

HT svarar Andersson

	Widar Andersson visar med sitt inlägg sin oförmåga att föra en nyanserad och kunskapsbaserad debatt i EG/EU-frågan.
	När HT i ledare behandlar EU-medlemskapets konsekvenser för Sverige, anklagar Widar Andersson HT för att sprida "rena lögner", "förblindas av sitt EU-hat" och försvåra den öppna debatten om fördelar och nackdelar med ett medlemskap.
	HT hatar inte EU, men vi hävdar vår rätt att kritisera EU och vår åsikt att Sverige inte bör delta i bygget av supermakten EU.
	HT bidrar med sin kritiska EU-hållning till den nödvändiga debatten om för- och nackdelar med EU-medlemskap.
Annan syn i EU
	Nu över till sakfrågan.
	I EU-länderna finns vanligen en liberalare syn på narkotika än i Sverige, vilket framgår av lagar och rättstillämpning.
	Debatten i EU-länder, som hittills har fört en restriktiv narkotikapolitik, har börjat svänga i liberal riktning. Senaste exemplet på detta är Danmark, där folketingsledamöter från olika partier under hösten har krävt legalisering av narkotika.
	Widar Andersson säger att Holland har skärpt sin narkotikapolitik, vilket är riktigt, men säger inget om att den ändå är så liberal att skärpningen knappast betyder något. Hasch och marijuana säljs lagligt i Nederländerna. Holländska fabriker förser Europa med amfetamin. Metadon delas ut okontrollerat.
	Nederländerna är Europas knarkcentrum. Holländskt knark rör sig i stort sett fritt över nationsgränserna i EU. Med slopade gränskontroller blir detta ett stort problem för Sverige.
Ingen gränskontroll
	I tidningen Expressen den 8 juli 1993 berättar fackförbundet Tull-kusts ordförande Karl Gunnheden att 90 procent av all narkotika som tullen beslagtar är från EG-länderna, att merparten kommer från Nederländerna och att nio tiondelar av all narkotika tullen hittar tar den vid stickprov vid gränserna.
	"EG:s inre marknad kommer helt klart att innebära en slags tullfrihet för knarket", varnar Karl Gunnheden i Expressen.
	Vi kan diskutera vem eller vilka, som har störst kunskap om narkotikapolitiken i Sverige och EU. En av dem är definitivt Kenth Karlsson, ordförande för Förbundet mot droger och författare till boken "EG, Sverige/Norge och drogerna". Att kalla detta konstaterande för lögn tyder på akut argumentationsbrist.
Andersson har fel
	Widar Andersson har också fel, när han antyder att ett av EG-parlamentets utskott har tagit ställning till Taradashs förslag. Den 13 oktober presenterade han sin slutrapport för utskottet för medborgerliga frihetsrättigheter och inre angelägenheter, men först i november tar utskottet ställning till rapporten.
	Vi vet inte vad parlamentet kommer att säga, men ett vet vi: I parlamentet finns starka företrädare för knarklegalisering.
	Vi håller med Widar Andersson om att en hård kamp väntar mot legaliseringsförespråkarna. Dessvärre har narkotikabruket och en liberal narkotikasyn en sådan spridning utanför Norden att detta, kombinerat med slopade gränskontroller inom EU, gör det svårare för Sverige att bekämpa narkotikan i än utanför EU.
HT:s ledarredaktion


svar på ordet fritt 940423

HT svarar Åke Myhr
	HT är på ledarplats en centertidning. Jag förstår inte vad detta har med nyhetsartiklar om uppfinningar i allmänhet att göra. Nu över till sakfråga.
	Åke Myhr är kritisk till vårt sätt att bevaka nya produkter och uppfinningar. Det är svårt för en liten tidning som HT att besitta den kunskap som Åke Myhr kräver. Det är dock inte så illa som Åke Myhr tror, när det gäller uppfinningar. Vi väljer självständigt vad vi vill skriva om och hur vi skriver.
	HT:s artiklar om uppfinningar och uppfinnare speglar inte bara produkterna och människorna bakom dessa, utan också problem som uppfinnare har. De möter ofta oförståelse och har svårigheter i sina kontakter med kommunen, statliga myndigheter och banker. När HT skildrar dessa problem utan att dissekera dem i detalj är det inte, som Åke Myhr tror, uttryck för ovederhäftighet och bristande trovärdighet. 
	Formellt finns det inga "världspatent". Det har Åke Myhr rätt i. Det finns nationella patent och europapatent, som omfattar EU- och Efta-länderna. De senare utfärdar Europeiska patentverket (EPO) i Munchen på uppdrag av de nationella patentverken i EU- och Efta-länderna.
	Det finns däremot ett internationellt patentsökningsförfarande. Via organisationen Patent Cooperation Treaty (PCT) kan en uppfinnare söka patent i de 60-talet länder som PCT omfattar. En PCT-ansökan kallas populärt "världspatent" men är det inte. PCT-ansökan är ett ansökningsförfarande för nationella patent. Det går också att söka europapatent via PCT.
Jörgen Bengtson
chefredaktör

Om uppfinningar och HT
	Visserligen är HT en centertidning, men några elementära begrepp om nya produkter och marknadsföring borde man ha. Som det nu är kan en publicitetshungrig person med en ny mojäng bara gå upp till redaktionen, berätta sin historia och vara garanterad stora rubriker.
	Vi har i HT under senare tid läst om ett spö för att mäta spänning och "Lung-plus", en sak att ha i munnen för att värma inandningsluften.
	Metspöet ska få en omsättning på 15 miljoner kronor redan första året. "Lung-plus" skulle enligt HT sysselsätta tio personer andra året, något som med hänsyn till dess ringa arbetsinnehåll skulle betyda enorma volymer.
	Båda dessa uppgifter är helt ovederhäftiga. Det inser alla som har haft något att göra med marknadsföring. Kort sagt: dessa HT-artiklar har ingen som helst trovärdighet.
	Det här återkommer i HT ungefär en gång i kvartalet. Oftast har uppfinnaren sällskap med Hans Jonsson till vilket HT tydligen har stor tilltro. Världspatent, sysselsättning och stora pengar är det vanliga temat. Hur var det med drivmattan för snöskotrar med ingjutet registreringsnummer? HT:s läsare fick aldrig veta att denna "nyhet" användes i Kanada sedan tiotals år.
	Ni på HT bör veta att det finns ingenting som heter "världspatent". Vidare bör ni veta att ett patent inte på något vis är en nyckel till framgång och försäljning. Det finns däremot många uppfinnare, som tror blint på sin uppfinning. Ni borde inte tro på allt vad de säger!
Åke Myhr
Hudiksvall




Svar på brev till ledarsidan 931105

HT svarar Bergström

	HT sätter inte frågetecken för kommunens satsning på högskoleutbildning, för den är mycket omfattande. Vi beklagar att det slank ur oss en olycklig formulering i lördagens ledare, som kunde tyda på annat.
	Däremot sätter vi frågetecken för skolplanens skrivningar om kommunens högskolesatsning, för skrivningarna borde ha varit betydligt mer omfattande.
Ambitiös satsning
	Hudiksvalls kommun satsar ambitiöst på högskoleutbildning inom ramen för Norrhälsinglands utvecklingscenter (NHU). Olika statliga högskolor och universitet samt länets landstingskommunala vårdhögskola är huvudmän för ett antal utbildningar och kurser, som NHU samordnar.
	HT har i flera ledare berömt kommunen och framför allt NHU för denna framsynta och framgångsrika högskolesatsning. Det är mot den bakgrunden vi känner en viss besvikelse över att kommunens skolplan inte lyfter fram högskolesatsningen på ett mer framträdande sätt.
Stort utbud
	För det är verkligen en imponerande satsning Hudiksvalls kommun, Landstinget Gävleborg och NHU gör. Inom NHU:s väggar finns både kompletta utbildningar (grundskollärar-, ingenjörs-, sjuksköterske- och omsorgslinjer) samt möjlighet att läsa en filosofie kandidatexamen i ekonomi och mängder av enstaka kurser.
	Detta och nästa läsår finns bland annat följande enstaka kurser på NHU:s meny: nationalekonomi, företagsekonomi, statistik, matematik, engelska, tyska, kreativt skrivande, juridisk översiktskurs, utredningsmetodik, kulturhistoria, baltisk geografi, EG och arkeologi.
Tala om det
	Antalet årsstudieplatser i de NHU-administrerade högskoleutbildningarna ökar från 440 stycken läsåret 1993/94 till strax över 600 nästa läsår. Det är en imponerande ökning i sig, som blir än mer imponerande, när vi vet att Ljusdals och Nordanstigs kommuner lämnar NHU nästa år.
	Sven Bergström och HT är överens om det stora värdet av högskoleutbildning i Hudiksvall, NHU:s fina arbete och det riktiga i att kommunen prioriterar att få högskoleutbildning till Hudiksvall. Men varför lyfter då inte kommunen fram denna exemplariska och framgångsrika högskolesatsning i sin egen skolplan!
HT:s ledarredaktion


Svar på brev till ledarsidan 931014

HT svarar
centerledaren

	Det är bra att centerledaren Olof Johansson ger entydigt besked om sin och centerpartiets syn på svensk säkerhetspolitik: "Neutralitetspolitiken är tidlös" och ligger fast. Det är bra att han kritiserar socialdemokraternas försvarspolitiske talesman Sture Ericson, när han argumenterar för Nato-samarbete och en ny säkerhetspolitik. Problemet är att flera av Olof Johanssons regeringskollegor också vill ändra säkerhetspolitken.
	Statsminister Carl Bildt, utrikesminister Margareta af Ugglas och försvarsminister Anders Björck _ regeringens tre tunga ministrar på utrikes-, säkerhets- och försvarsområdet _ ger helt andra signaler i fråga om neutralitetspolitiken än miljöministern och centerledaren Olof Johansson.
	Statsministern håller tal i Bryssel den 16 september, där han talar om "begränsad relevans" för svensk alliansfrihet. Omvärlden tolkar Bildts linjetal som att Sverige kan acceptera medlemskap eller observatörsstatus i militäralliansen Västeuropeiska unionen (VEU).
	Utrikesministern skriver en debattartikel i Dagens Nyheter två veckor senare, där hon är positiv till VEU-anslutning.
	Försvarsministern säger i ett tal den 9 oktober inför Natos parlamentariska församling i Köpenhamn att "neutralitetspolitiken förlorat sin mening".
	Det är uppenbart att moderata samlingspartiet förbereder opinionen på en förändring av den traditionella svenska säkerhetspolitiken. Det gör moderaterna med stöd av folkpartiet liberalerna.
	Det är beklagligt att Olof Johansson inte högt och tydligt säger ifrån till regeringskollegorna. Om inte Olof Johasson _ neutralitetspolitikens främsta försvare i regeringen _ och andra som står bakom neutralitetsförbehållet i Sveriges EG-ansökan säger ifrån, får omvärlden intryck att den svenska regeringen håller på att överge neutralitetspolitiken.
HT:s ledarredaktion


Svar på brev till ledarsidan 940225

HT svarar Fröberg
	Vi känner inte till hydrodynamikens differentialekvationer. Det är inte heller nödvändigt för att kommentera Öresundsbron och vattenflödet till och från Östersjön.
	I den ledare som upprör Carl-Erik Fröberg, konstaterar vi att en så kallad nollösning i Öresund _ oförändrat inflöde av salt- och syrerikt vatten till Östersjön _ kanske inte räcker för att garantera en nollösning för Östersjön. Det finns nämligen en annan bro, som bromsar vattenflödet, den snart färdiga bron över Stora Bält.
Miljöprövning
	HT slutsats är att regeringen bör vänta med att miljöpröva Öresundsbron tills brons effekter på vattengenomströmningen har prövats i tredimensionella modeller, flera remissinstanser än vattendomstolen har fått yttra sig om bron, den internationella expertpanelen har sagt sitt, tunnelalternativet har blivit utrett och mätningar på Storabältbrons miljöeffekter är gjorda.
	Vad Carl-Erik Fröberg vill ha sagt med sitt brev till ledarsidan låter vi vara osagt. Det framgår till exempel inte vilka av ledarens slutsatser som "är fullständigt uppåt väggarna".
Datormodeller
	Den enda vi tror oss kunna utläsa är att Carl-Erik Fröberg anser att det inte går att pröva Öresundsbron i vad vi kallar "tredimensionella modeller". Det gör det, sedan går det naturligtvis att diskutera värder av dessa modeller.
	Med hjälp av datormodeller går det att beskriva vattengenomströmningen i Öresund tredimensionellt och få med variationer i salt- och syreinnehåll och vattenhastighet från botten till vattenytan.
	Jan Dietrich på Öresundskonsoritet säger till HT att man "beskriver vattengenomströmningen i tredimensionella datormodeller och konsekvenserna av blockeringarna med bropelare och konstgjorda öar och halvöar för vattengenomströmningen."
	Är detta inte känt på Institutionen för datateknik vid Lunds universitet?

HT:s ledarredaktion

HT avslöjar
fullständig
okunnighet
	I ledaren den 15 februari 1994 har Hudiksvalls Tidning inte oväntat synpunkter på Öresundsbron. Inlägget är avslöjande och visar klart skribentens fullständiga okunnighet beträffande hydrodynamikens differentialekvationer.
	Men man kan väl inte begära att en journalist ska behärska sådana komplicerade begrepp?
Avslöjande
	Nej, det kan man inte, men man kan begära att journalister inte skriver om saker som de inte begriper. Jag menar att det är en fråga om vanlig hederlighet, speciellt som slutsatserna är fullständigt uppåt väggarna.
	Begreppet "tredimensionella modeller" är i detta sammanhang avslöjande. Jag kan ge ett enkelt exempel, som i sin ofullkomplighet ändå illustrerar vad det handlar om.
Felresonemang
	En person som hoppar ut från ett högt torn faller på en sekund ungefär fem meter. Alltså faller han på en minut 5 x 60 = 300 meter, och det skulle ta en hel minut att hoppa ner till marken från Eifelltornet! Som de flesta vet växer emellertid fallhöjden kvadratiskt med tiden, och i stället faller man på en minut ungefär 5 x 60 x 60 = 18 000 meter = 18 kilometer, om man kan försumma luftmotståndet!
	Felresonemang liknande det ovan nämnda dyker upp i alla upptänkliga sammanhang, troligen även nog så högt upp. Jag avstår emellertid från alla teorier rörande behandlingstiden av detta ärende i miljödepartementet.

Carl-Erik Fröberg
Professor Carl-Erik Fröberg är verksam vid institutionen för datateknik vid Lunds universitet.


Svar på brev till ledarsidan 940312

HT svarar Gillström
	Åke Gillström talar magistralt om att de som inte är socialdemokrater ska hålla tyst om frågor som rör socialdemokraterna, till exempel arvode till ordförande.
	Jag kommer inte låta mig tystas av Åke Gillström. Jag avser att på ett konstruktivt sätt delta i ett offentligt samtal, som även omfattar socialdemokratin. Min signerade ledare den 5 mars var ett exempel på detta.
	I ledaren diskuterar jag principfrågor, om förtroendevalda på höga poster i en stor organisation ska ha arvode, om anställda och företagare som inte kan gå ifrån jobbet utan inkomstförlust ska få ersättning för förlorad arbetsinkomst.
	Dessa frågor vill inte Åke Gillström diskutera. Det är tråkigt. Åke Gillström har annars en bakgrund, som gör att hans synpunkter vore värdefulla att få med i det offentliga samtalet.
	Uppgiften om vilken sysselsättning s-distriktets ordförande har haft i "modern tid", efter 1940, fick jag från partidistriktet. Jag beklagar att den uppgiften inte var korrekt.
	Jag har svårt att se var min far kommer in i diskussionen om arvode till s-ordföranden i Gävleborg. Den som läser HT:s ledare vet att jag har en positiv syn på offentlig sektor och offentliganställda, inklusive rektorer. HT tillhör inte den nyliberala skara, som många s-politiker har anslutit sig till.
	Åke Gillström behöver alltså inte vara bekymrad. Jag tycker att offentliganställda har "hederligt" arbete. Men det var inte detta min ledare handlade om.
	Åke Gillström är välkommen att diskutera sakfrågan. Den handlar ytterst om vilken typ av förtroendevalda vi vill ha i politik och föreningsliv _ yrkespolitiker eller människor med en bredare erfarenhet _ och om förtroendevalda som inte kan gå ifrån sina jobb för politiska uppdrag utan löneavdrag eller inkomstförlust ska få någon kompensation för detta.

Jörgen Bengtson

HT har fel
	Sent omsider har jag tagit del av Jörgen Bengtsons ledare lördagen den 5 mars, "Arvode eller inte till Högström".
	I ledaren skriver Bengtson:
	"Problemet för socialdemokraterna är att de i modern tid aldrig har haft någon "hederligt" arbetande ordförande. Missförstå mig inte. Jag förringar inte ordförande som varit riksdagsledamöter, landstingsråd eller kommunalråd och deras arbete. Men dessa yrkespolitiker har inte samma arbetsvillkor som privatanställda eller företagare, som vanligen inte kan gå ifrån sina arbetsplatser utan löneavdrag eller inkomstförlust."
	Jag vet inte från vilken tidpunkt Bengtson räknar "modern tid", men när jag avgick som distriktsordförande 1984, hade jag fungerat som ordförande under tolv år. Av dessa tolv år satt jag sex år i riksdagen. Återstående sex år skötte jag ett ganska påfrestande arbete som rektor i två år och skoldirektör i fyra år.
	Jag begär inte att Bengtson ska kunna vårt läns socialdemokratiska historia. Men vad som verkligen är bekymmersamt i sammanhanget är, att Bengtson inte betraktar arbete inom den offentliga sektorn, till exempel som rektor, som "hederligt". Han räknar nämligen inte alls med denna kategori i sin ledare utan enbart "privatanställda eller företagare".
	Eftersom jag känner Bengtsons bakgrund, vore det intressant att höra pappa-rektorns synpunkter på sonens syn på anställning inom den offentliga sektorn...
	För övrigt är det det socialdemokratiska partidistriktet, som har att hantera frågan om dess ordförande ska arvoderas eller inte. Det klarar distriktet utan hjälp.

Åke Gillström
Åke Gillström, Gävle, var ordförande för Gävleborgs socialdemokratiska partidistrikt 1972_1984.


Svar på brev till ledarsidan 940104

HT svarar Guldsmeden

	För Guldsmedens företagarförening existerar tydligen bara en plastig och kitschig jul. Företagarförening kan, att döma av Anders Olofssons inlägg, inte tänka sig en mer traditionell juldekoration än den Guldsmeden bjuder på med granar och kransar i plast, amerikansk jultomte och USA-inspirerad ren.
	Det jag skriver om i min signerade ledare dagarna före jul hör enligt Guldsmedens företagare till sagovärlden och Jenny Nyströms motiv. För många av hälsingar, inklusive mig själv, är denna "sagovärld" verklighet. Vi har riktiga julgranar, håller på jultraditioner och försöker på olika sätt få en svensk julstämning.
Skorrar falskt
	När Guldsmedens företagare försöker hävda handikappmotiv för att ersätta riktiga julgranar med plastgranar, skorrar det falskt.
	Det är bra om Guldsmedens företagare värnar om allergiker och andra handikappade, men ni gör det inte på ett trovärdigt sätt. För allergiker är blomsteraffärens hyacinter och andra julblommor, som är utställda i gågatan, ett stort problem. För allergiker är parfym och annan kosmetika, som finns i vissa av butikerna, problem.
	För handikappade med rörelsehinder eller dålig syn är varor utställda i Guldsmedens gågata ett hinder, som företagarföreningen blundar för.
	Frågan om äkta julgranar, traditionella juldekorationer och svensk julstämning är inte en handikappfråga utan en fråga om vilja.
Bra med debatt
	Argumentet mot juldekorationer i traditionella material _ att de skulle bli så dyra att de skulle höja varupriserna i Guldsmeden _ är så dåligt att jag inte finner det värt att besvara.
	Guldsmedens företagare vill fortsätta med platsgranar och kitschig jul men vill inte föra någon debatt om detta. Det är tråkigt.
	Jag välkomnar en öppen debatt om hur julen bör se ut i våra butiker, köpcentra och vår offentliga miljö och hoppas att fler vill ge sig in i den debatten!
Jörgen Bengtson

Guldsmedens företagarförening:
Plastgran
även i år

	Vi är säkert många som i likhet med HT:s chefredaktör Jörgen Bengtson vill ha en "riktig" julgran i Guldsmeden (signerad ledare den 22 december), även bland våra allergiker, men av hänsyn till just allergiker har vi valt att ha en konstgjord julgran.
	Det kan knappast vara meningen att vi ska utestänga allergiker från Guldsmeden under december månad, bara för att vi ska ha granbarrsdoft i gågatan.
	Din förhoppning om en riktig gran i gågatan 1994 kommer med andra ord inte att infrias.
Svunnen jul
	Den jul du önskar dig existerar oss veterligen bara i sagor och på motiv av Jenny Nyström.
	För oss köpmän som alla gör vårt bästa för att få fram julstämning varje år existerar, förutom drömmar om en vit jul, också en krass ekonomisk verklighet, som ofta gör det omöjligt att satsa på traditionella material i juldekorationerna. För inte vill väl du betala ett högre pris för varan du köper, bara för att julgranskulorna ska vara av glas istället för plast?
Populär ren
	Beträffande gågatans "fåniga" ren, som vickar på huvudet, så kan vi upplysa dig om att den är ett mycket uppskattat inslag bland våra yngsta besökarae. Julen är väl ändå barnens högtid också?
	Därför ber vi dig att ha överseende med det barnen tycker är kul även nästa år, även om det blir något "fånigt".
	Därmed sätter vi för vår del punkt för denna debatt i HT innan den ens har börjat. Vi i butikerna är givetvis tacksamma för synpunkter från våra kunder på dekorationer etcetera, och det gäller inte bara julen utan hela året, för ingen vet så mycket om vad kunden vill som kunden själv.
Anders Olofsson

Anders Olofsson, Hudiksvall, ingår i styrelsen för Guldsmedens företagarförening, som står bakom detta inlägg.

bildtext:
Anders Olofsson



Svar på brev till ledarsidan 940119

HT svarar Koponen

	Visst har Sverige en "EU-anpassad" arbetslöshet! Den är en följd av den EU-anpassade finans- och penningpolitik, som Sverige har fört sedan slutet av 1980-talet.
	EU-anpassningen omfattar många av de förändringar, som har skett sedan mitten av åttiotalet inom ekonomin, bland annat avregleringen, skatteomläggningen och hårdvalutapolitiken.
	När Sverige gjorde låg inflation till överordnat mål i den ekonomiska politiken och började anpassa sig till EU:s konvergenskrav för valutaunionen, övergav Sverige en viktig hörnsten i den nordiska samhällsmodellen: full sysselsättning.
	Låginflationspolitik leder enligt nationalekonomisk teori till hög arbetslöshet. Teorin visade sig stämma med verkligheten.
	Denna politik är många fler än centerpartistiska HT och vänsterpartisten Gudrun Schyman kritiska till, exempelvis Veckans affärers konjunkturexpert Kjell Olsson.
	Han beräknar i Veckans affärer (1993-08-25) att enbart EU-anpassningen av valutapolitiken _ räknad från kronans ecu-koppling 1991 till och med hårdvalutaförsvaret hösten 1992 _ har ökat arbetslösheten i Sverige med fem procentenheter!
	Till detta kommer en EU-anpassad finanspolitik, som också har ökat arbetslösheten, bland annat genom att tvinga fram stora uppsägningar inom stat, landsting och kommun.
	Det går att blunda för verkligheten, men det får den inte att försvinna. Verkligheten är att Sverige har EU-anpassat sin ekonomiska politik med "EU-anpassad" arbetslöshet som följd.
HT:s ledarredaktion


Svar på brev till ledarsidan 940322

HT svarar läkarna
	Den centrala frågan i läkarkonflikten är att arbetsgivarna vill anpassa läkarnas arbetstid till de förhållanden som övrig vårdpersonal har och till en verklighet utan läkarbrist.
	Eftersom så mycket av läkarnas arbete måste göras utanför ordinarie arbetstid, är det rimligt att göra vissa förändringar i arbetstiden.
	Både Danmark och Norge har arbetsschema för läkarna, som också täcker in den obekväma arbetstiden, jourtiden. Detta har medfört bättre samarbete mellan de olika personalgrupperna och bättre utnyttjande av lokaler och utrustning. Det borde också kunna fungera i Sverige.
	När det sedan gäller ersättningen innehåller det senaste medlarbudet kompensation för den minskade jourersättningen. Ett mindre antal läkare kommer trots det, på grund av minskad jourtid, att få minskad ersättning.
	Läkarnas besked att de inte accepterar någon som helst försämring i jouravtalet är mot denna bakgrund en alltför kompromisslös hållning. En omläggning av arbetstiden är en åtgärd, som bör förbättra läkarnas arbetssituation.

HT:s ledarredaktion




svar på ordet fritt 940531

HT svarar Leander
	Rolf Leander har rätt i att HT bör tala om vem som är arkitekten bakom byggnadsverk vi skriver utförligt om. Det försöker vi också göra, om än inte varje gång vi skriver om en byggnad.
	Den nya församlingsgården i Ljusdal har vi skrivit om flera gånger tidigare och då även berättat vem som har ritat den. Det är inte kyrkoherden, utan arkitekt Göran Persson, Ljusdal, på Lannås konsult AB.
Jörgen Bengtson
chefredaktör

Tala om vem arkitekten är
	I HT den 26 maj berättades i en längre artikel om renoveringen av Tröneska huset i Hudiksvall och om byggnadsfirman Affaris fantastiska arbete med att återge detta karaktärshus från 1880-talet sitt ursprungliga utseende. Det är en insats väl värd att uppmärksammas, och hela Hudiksvall kan känna tacksamhet för att man på detta sätt åter gett Tröneska huset känslan av att vara ett av Hudiksvalls vackraste hus.
	Men _ det finns faktiskt en arkitekt också bakom detta, och det är en insats, som även borde ha uppmärksammats. Utan Kjell Norberg och Arkitektverkstan hade inte resultatet blivit vad det blev. Tack Kjell!
	Häromdagen fanns en helsida i HT om ett nytt, mycket intressant byggnadsobjekt i Ljusdal. Det var en ny församlingsgård, om vilken kyrkoherden uttalade sig mycket positivt. Men även där måste väl ha funnits en arkitekt bakom? Det var väl inte kyrkoherden själv som ritat? Vem var det?
Rolf Leander
Hudiksvall




svar på ordet fritt 940104

HT svarar Mattsson
	Sverige har inte någon officiell religion. HT försöker spegla det mångfasetterade samhälle som Sverige är, där kristendomen bildar basen för kulturen, men där den evangeliska-lutherska kyrkan inte är den enda trosriktningen inom svensk kristenhet eller kulturbärande delen i det svenska samhället.
	Sverige har under lång tid varit ett land, som har rymt flera kristna kyrkor _ olika protestantiska och ortodoxa kyrkor samt den romerskt-katolska kyrkan _ och andra religioner, främst judendom och islam. Att med hänvisning till Bibeln kalla katolicismen för en "villolära", vilket Per-Inge Mattsson gör, tyder inte på någon större respekt för kristendomens olika riktningar, inklusive den största.
	HT:s julaftonstidning rymmer flera reportage, som knyter an till svenska och kristna jultraditioner. Här finns allt från en krönika på ledarsidan om världens första julklapp (rökelse och myrra till Jesus) till en opinionsundersökning på nyhetsplats hur om hur svenskarna firar jul och ett reportage om katolicismen i Forsa.
	I julbilagan berättar kyrkoherde Mats Sandström hur familjen firar jul. Den kurdiska familj Osman med muslimska rötter berättar hur de numera firar svensk jul med kristna förtecken.
	På ett uppslag intervjuar vi professor emeritus Alvar Ellegård om hans forskning om Jesus och kristendomens rötter. Oberoende vad man tycker om hans rön, så bjuder professor Ellegård på intressant stoff för både troende och icketroende.
	Vi berör tomtar och troll i olika former, från John Bauer till Lill-Ersk. Jag tror inte att någon ser dessa två som uttryck för ockultism.
	Jag har svårt att se vad som är kränkande med HT:s julaftonstidning. Vi bjuder på en blandad kompott, som vi alltid försöker göra varje dag. Den som vill ha fördjupning inom ett område, finner ofta inte tillräckligt av detta i en dagstidning. Här finns dock många facktidskrifter, inte minst religiösa, som kompletterar HT och andra dagstidningar.
	Ingen tidning är så bra att den inte kan bli bättre. HT är inget undantag. Därför är vi tacksamma för tips från läsarna på nyheter och reportage. Om du har synpunkter på vad vi bör skriva om i exempelvis 1994 års jultidning, hör gärna av dig till HT:s nyhetschef eller undertecknad.
	
Jörgen Bengtson
chefredaktör och ansvarig utgivare

HT kränker kristna
	Vi lever i ett land som har kristendom som officiell religion. Julen är en av de största högtiderna på året för en kristen. Jag blir mycket upprörd, när jag slår upp HT på julafton och möts av allt annat än tron på Kristus.
	För det första presenteras på kultursidan, sidan fyra, John Bauers utställning och liv. Tomtar och troll har sitt ursprung i ockultism, vilken Bibeln säger att vi ska "göra oss av med".
	För det andra "presenterar" ni katolicismen för läsarna på sidan tio. Den är en villolära enligt Bibeln.
	För det tredje får en forskare på två sidor (sidorna 22 och 23) förklara bort det centrala i Bibeln, nämligen att Gud älskade oss så att han sände oss sin ende son för att alla som tror på honom inte ska gå under utan få evigt liv.
	Jag har full förståelse för att ni som inte tror vill sprida och trycka sådana här saker, men jag förstår inte, eller rättare sagt accepterar inte, att ni kränker "vår" helg på det här sättet. Ni har 365 dagar på året. Varför valde ni julafton?
	Jag har sett sidan sju i HT:s jultidning.
	Per-Inge Mattsson
	Söderhamn


svar på ordet fritt 931112

HT svarar May Kvarnhjelm
	När det gäller kritiken mot älgjakten, får jägarna själva svara för sin etik och var de drar gränserna för hur man bedriver jakt. De får också stå för vad de säger till HT och andra massmedier om jakten.
	När det gäller pressens bevakning av jakt, anser HT att det är vår skyldighet att bevaka jakten med både nyhets- och specialartiklar. Jakt är en stor händelse i Hälsingland, som direkt berör cirka 10 000 jägare och indirekt 10 000-tals hälsingar.
	Sedan kan vi alltid diskutera hur HT bevakar jakten och vilka bildval vi gör. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja på bilder och bilder. HT:s jaktbild på förstasidan den 16 oktober visar fyra fällda älgar och jägaren som sköt dem _ en "normal" nyhetsbild. Bilden på sidan sju visar fyra avskurna älghuvuden och en jägare med kniv i högsta hugg _ en bild May Kvarnhjelm inte är ensam om att ha blivit upprörd över.
Jörgen Bengtson
chefredaktör och ansvarig utgivare


Svar på brev till ledarsidan 931111

HT svarar miljöpartiet

	Miljöpartiet de gröna har fått uppmärksamhet för sina visioner och sin sakpolitik på miljöområdet. Detta stämmer också väl överens med hur miljöpartiet vill att väljarna ska uppfatta partiet. Det har medvetet prioriterat miljöpolitiken, vilket bland annat gått ut över närings- och sysselsättningspolitiken.
	Miljöpartiets starka prioritering av miljöfrågorna, som inte bara går igen i program utan också i partinamn, är ett problem. Det gör miljöpartiet till allt för mycket av ett enfrågeparti. En förutsättning för att miljöpartiet ska komma tillbaka i riksdagen är att det tvättar bort stämpeln som enfrågeparti.
På alla fronter
	Ett riksdagsparti måste strida på alla fronter, för att vinna väljarnas förtroende. Det är här HT:s kritik mot miljöpartiets hantering av närings- och sysselsättningspolitiken kommer in. Det är viktigt att miljöpartiet skapar uppmärksamhet kring bland annat dessa delar i sitt program.
	Miljöpartiets förslag om skatteväxling är ett steg i rätt riktning. Men för att få väljarna med sig på detta förslag, som innebär sänkt skatt på arbete i utbyte mot ökad skatt på energi och andra naturresurser, måste partiet förklara hur det vill hantera utslagningseffekterna för energiintensiva industrier.
	Miljöpartiet har en rad framsynta förslag, när det gäller framtidens arbete, vilket Maria Rosenberg helt riktigt påpekar. Problemet är att partiet inte lyckas skapa opinion för dessa. En förklaring till detta är att partiet lagt tyngpunkten på andra frågor än kampen för full sysselsättning.
Synd
	Det vore synd om miljöpartiet snubblade på tröskeln till riksdagen bara för att det inte tog ut steget tillräckligt i kampen mot arbetslösheten.
HT:s ledarredaktion


Svar på brev till ledarsidan 940402

HT svarar Nilsson
	HT har inte i något del farit med osanning i underledaren den 28 mars, där vi kritiserar EG/EU-frågans hantering inom LRF.
	HT kritiserar att LRF:s riksförbundsstämma 1990 i Örnsköldsvik sade ja till EG (inte EU) utan att frågan blivit beredd, debatterad internt och uppsatt på stämmans dagordning. Detta kallar vi med rätta att ta ställning till EG "under kuppartade former". Samma uppfattning har andra som var med.
	HT har alltså inte kommenterat LRF-stämmans ja till EU 1993, vilket framgår av ledaren.
	Den vidare hanteringen av EG- och senare EU-frågan i LRF har, utifrån de demokratiska värderingar många LRF-are och samhällsmedborgare har, varit "demokratisk skandalös". LRF-stämman i Gävleborg var ett av många exempel på detta.
	Om Staffan Nilsson hade velat ha en demokratisk hantering på länsförbundsstämman, hade han även gett utrymme för en kritisk värdering av EU-avtalet på lantbruksområdet och även låtit någon EU-kritisk riksdagsledamot få komma till tals.
	Huvudpoängen i HT-ledaren _ att LRF tog ställning för EG-anslutning utan föregeånde beredning, utan att det fanns ett styrelse- eller motionsförslag med detta innehåll _ låter Staffan Nilsson bli att kommentera. Istället påstår han att HT sprider lögner både på ledarplats och nyhetsplats, när vi skildrar verkligheten!
	Vår skildring av Jan Larssons kritiska inlägg på länsförbundsstämman och det bemötande han fick av LRF:s förbundsordförande Bo Dockered stämmer överens med verkligheten. Personer som var närvarande, inklusive Jan Larsson, bekräftar vår version. Staffan Nilsson ljuger, när han påstår att underledaren sprider lögner.
	HT har på ledarplats en kritisk hållning till EU och säger nej till svensk och nordisk EU-anslutning. Men vi sprider inte falska och lögnaktiga uppgifter, vilket framgår om man verkligen läser vad vi skriver.
	HT har på debattplats högt i tak. Debatten i EU-frågan är fri och öppen, vilket framgår av debattinlägg och insändare.
	HT har på nyhetsplats en obejktiv hållning i EU-frågan. HT gör samma typ av nyhetsvärdering som andra tidningar och medier. HT bedriver alltså inte någon kampanj för eller mot EU på nyhetsplats, vilket framgår av de nyhetsartiklar och reportage HT har om EU.
HT:s ledarredaktion


HT sprider
lögner om LRF

	Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har på tre riksförbundsstämmor diskuterat ställningstagandet till EU. Många, många timmar har ägnats åt den diskussionen. Med överväldigande majoritet har stämmans ombud lagt fast linjen att arbeta för ett ja till EU. Grunden har varit en näringspolitisk analys av jordbrukets förutsättningar.
	Vid riksförbundsstämman 1983 röstade 275 ombud för ja-linjen, medan 15 ombud röstade emot, av totalt 300.
	Detta kallar HT: LRF sade ja till EG-anslutning under kuppartade former på sin förbundsstämma". HT påstår också att LRF haft en demokratiskt skandalös hantering av EU-frågan.
	När vi sedan på vår länsstämma redovisar LRF:s motiv och analyser utifrån det avtal som Sverige förhandlat fram samt låter tre riksdagsledamöter ge sina personliga åsikter om EU, då anser HT att vi fortsätter en odemokratisk hantering.
	HT:s ledarredaktion måste ha en underlig uppfattning om demokrati, när den kritiserar LRF för att arbeta efter sina stämmobeslut.
	Saken är emellertid allvarligare än så.
	Hur kan en svensk dagstidning på ledarplats ägna sig åt att medvetet vilseleda sina läsare genom lögner?
	Resten av ledaren är också felaktig: Bo Dockered grep mikrofonen" ... "föste ner" ... "dämpade applåderna" ... "höll ett nytt inlägg mot oliktänkande". Den här typen av ledarkommentarer, som medvetet förvränger verkligheten, är otillbördig.
	För HT:s chefredaktör Jörgen Bengtson är demokrati tydligen enbart att alla ska tycka likanat i EU-frågan som han själv. Med fanatisk övertygelse driver han genom HT i alla sammanhang en propaganda mot EU. Det må han få göra, men när ledarsidorna används för att sprida falska och lögnaktiga uppgifter, då är gränsen nådd. HT borde istället ägna sig åt att redovisa och diskutera de verkliga analyser, som finns för jordbruket i eller utanför EU.
	HT:s ledare ska läsas så här: Jörgen Bengtson och centerpartiets ordförande i Gävleborgs distrikt, Sven Bergström, är drivande i Nej till EU. Sven Bergström var närvarande på stämman, trots att han numera inte är LRF-medlem. Jag känner igen kritiken mot LRF. I den ligger också att Bo Dockered har dristat sig till att kritisera centerns agerande i några frågor inom regeringen.
	Det är där skon klämmer. Det tål inte vissa. Så långt sträcker sig tydligen inte deras demokratibegrepp.
	LRF agerar utifrån jord- och skogsbrukets bästa, utan ovidkommande hänsyn till vänster eller höger, eller för den skull mitten.
	I inställningen till EU har vi stöd i nästa hela centerns riksdagsgrupp, och jag kan bara notera att det är en centerpartistisk jordbruksminister som ansvarar för jordbrukets del i EU-avtalet.

Staffan Nilsson
Staffan Nilsson, Bjuråker, är ordförande för LRF Gävleborg.


Svar på brev till ledarsidan 940427

HT svarar Nilsson
	Staffan Nilsson försöker rentvå LRF:s agerande på informationsträffarna med landets lantbrukare genom att hänvisa till att informationen skett lugnt, sakligt och utan agitation. Samtidigt säger han att informationen ges med målet att verka för ett ja till EU-medlemskap!
	Därmed motsäger Staffan Nilsson sig själv.
Norrland mot EU
	Enligt LRF:s tidning Land ska LRF satsa allt på ett ja till EU.
	Istället för att försöka ge en balanserad bild, sjunger LRF EU-anpassningens lov. Detta är ett bedrägligt agerande, särskilt med tanke på att EU-anpassningen i sig blir ett argument för att ansluta Sverige till EU.
	Det är också bedrägligt att hänvisa till en opinionsundersökning i ATL. Den visar nämligen att i Norrland säger bönderna nej till EU: 38 procent nej, 27 procent ja och 35 procent osäkra (ATL 1994-04-22). Av dem som har bestämt sig säger alltså 58 procent nej till EU-anslutning.
Försöker påverka c
	När det sedan gäller kritiken av LRF:s kopplingar till centerpartiet kvarstår faktum att det finns starka band, "breda kontaktytor", mellan LRF och centern. HT ifrågasätter dessa kopplingar, inte minst mot bakgrund av Bo Dockereds politiska agerande.
	Förutom att ha försökt påverka centern i EU-frågan, har han agerat i Öresundsbrofrågan på ett sätt som skadat partiet. Utifrån Staffan Nilssons definitioner har Bo Dockered därmed klivit ur sin roll som representant för ett särintresse.
	Bo Dockereds agerande har av medier och centerns politiska motståndare tolkats som en splittring i partiet. Därmed har LRF blivit en belastning för centerpartiet.
	Därför bör LRF och centern rannsaka sina mellanhavanden för att bredda rågången mellan särintresse och partipolitik.
HT:s ledarredaktion

HT predikar
	HT:s ledarredaktion måste ha gått i taket att döma av ledaren i lördags. Redan i inledningen kan man ana sig till orsaken, som vanligen handlar det om EU.
	Av Sveriges bönder är 50 procent i dag positiva till ett EU-medlemskap, enligt en nyligen gjord undersökning av jordbrukstidningen ATL.
	Likaså framstår det att ilskan i ledaren kommer av det självklara faktum att LRF kan, får och ska kritisera politiska partier, när frågor blir fel hanterade för landsbyggdsföretagare, där jord- och skogsbruket är en del.
LRF agerar
	LRF har agerat i viktiga frågor för att få rättvisa, när det gäller jordbruket, bioenergin och skattereglerna för småföretagen. För jordbrukets del har LRF kraftigt agerat för att 1990 års beslut skulle anpassas till det faktum att Sverige har beslutat att ansöka om medlemskap i EU. Vi har haft att i flertalet fall vända oss till centerpartistiska statsråd, och det har ofta gett bra resultat.
	På LRF:s riksförbundsstämma i Karlstad kommer statsminister Carl Bildt liksom jordbruksminister Karl-Erik Olsson att närvara.
Lugnt och sakligt
	Den kritik som kommer mot LRF i EU-frågan har ingen majoritet bakom sig. Ändå känner vi ett ansvar för denna. Det material LRF arbetar med är brett och sakligt. Vår medverkan vid länsstyrelsens informationsträffar har bestått i att vi redovisat kalkyler och svarat på de frågor som ställts om regelverket. Jag tror mina medlemmar i länet väl känner att vi står för vår åsikt, men att vi också kan svara på frågorna kring EU_jordbrukspolitik.
	Vi har lugnt och sakligt informerat utan att för den skull utnyttja tillfället för agitation.
	Det är absurt att tro att reglerna för jordbruket kan beskrivas utifrån ja- och nej-perspektiv. Det kan göras när innehållet ska värderas, men det har vi inte varit ute efter på informationsträffarna.
Inget särintresse
	Allting kan i förhållande till någonting annat större kallas särintresse. LRF är en organisation för Sveriges bönder likaväl som för många andra landsbygdsföretagare. Jag vet att villkoren för jord- och skogsbruk av väldigt många ses som långt mer än ett särintresse för bönderna.
	Långsiktig försörjningstrygghet och miljömål gör att de areella näringarna är något av grundfundamentet för ett samhälle. Denna syn vet jag att vi delar med de flesta inom centern. Villkoren för jord- och skogsbruk är långt mer än ett särintresse, och det finns ingen annan organisation än LRF som driver dessa frågor.
	För mig är det naturligt att det finns olika uppfattningar i EU-frågan, liksom att de flesta partier och organisationer har medlemmar med olika uppfattning i den och många andra frågor. Ett sätt att hantera detta i demokratisk ordning är att majoriteten avgör vid omröstningar. Så har vi i LRF hanterat EU-frågan hela tiden.
HT doktrinär
	Det stör HT:s ledarredaktion, som så oerhört doktrinärt predikar fasorna som kommer vid ett medlemskap i EU, är att majoriteten av våra stämmoombud år efter år har lagt fast kursen att verka för en bred och saklig information med målet att verka för ett ja. Det passar inte, och därför har LRF och Bo Dockered blivit en stor belastning för centern enligt HT:s ledare.
	Nu kan inte centern göra sig av med en börda man inte bär. Vi kommer i LRF att även i fortsättningen ha de bästa kontakter med centerpartiet och dess folk. Det vet jag genom många goda kontakter med andra partier. Det är vår uppgift.
	Det är en vital del i ett demokratiskt samhälle att det finns kritik, i tidningsledare och från organisationer. Bäst framgång har den som är saklig. Därför kommer LRF även framgent att vara en stor folkrörelseorganisation för landsbygden och med bred kontaktyta mot centern likaväl som LRF:s ordförande även i fortsättningen kommer att heta Bo Dockered.

Staffan Nilsson
Staffan Nilsson, Bjuråker, är ordförande för LRF Gävleborg.


Svar på brev till ledarsidan 930924

HT svarar Rune
	HT vill inte ge sig in i en teologisk diskussion om homosexualitet, kärlek och synd. Men vi ville med vår ledare den 18 september, med ett citat från kristna med andra referensramar än dem Pingstkyrkan har, peka på att det kristna kärleksbudskapet också kan omfatta homosexuella och deras kärlek.
	Olika kristna samfund tolkar Bibeln olika. Det ser vi bland annat i synen på skilsmässa, självmord, homosexualitet och kvinnliga präster. Kristenheten har inget enhetlig syn på detta.
	Vi är alltså inte beredda att som Erik Rune säga att pingstvännerna förmodligen har rätt i den rent teologiska frågan.
	I sak är dock Erik Rune och HT:s ledarredaktion överens. Pingstkyrkan och andra som deltog i demonstrationen på Brotorget mot "homosexäktenskap" försöker påtvinga det sekulariserade samhället sin trosuppfattning, vilket vi båda tar avstånd ifrån.
	Demonstrationen i Bollnäs mot registrerat partnerskap blev precis den manifestation mot homosexuella, som vi fruktade i vår ledarkommentar. Stämning var otäck på Brotorget.
	Det var inte bara kristna samfund, som stod för homosexhetsen, utan även ett regeringsparti, kristdemokratiska samhällspartiet (kds), företrätt bland annat av en riksdagsledamot.
	En lokal kds-politiker, Christer Ankersjö, blev chockad av vad han såg på Brotorget: hets mot homosexualitet och enskilda homosexuella. Han kände sig förflyttad till medeltiden och jämför demonstranterna med muslimskt fundamentalistiska Hizbollah.
	Christer Ankersjö lämnade omedelbar kds och alla sina uppdrag, bland annat som vice ordförande för kds i Bollnäs och ledamot av kultur- och fritidsnämnden.
	Christer Ankersjö reagerade mot den kristna "trostterrorism" han såg på Brotorget i Bollnäs. Erik Rune och HT torde vara överens om att det behövs flera personer som visar samma civilkurage och demokratiska sinnelag som Christer Ankersjö.
HT:s ledarredaktion

Svar på brev till ledarsidan 931018

HT svarar Rune
	Det är bra att Erik Rune är överens med HT i principfrågan: att kritisera tendenserna till ökat politiskt våld och fördöma dem som står för detta. Erik Rune förbiser dock att det inte bara är vänsterextremistiskt våld som gynnar högerextremism, utan också högerextremistiskt våld som gynnar vänsterextremism och våldsyttringar på den sidan.
	Växelverkan mellan höger- och vänsterextremistiskt våld är farlig. Den underminerar demokratiska fundament som yttrande- och demonstrationsfrihet, kompromissvilja och respekt.
	På Götaplatsen i Göteborg spelade vänsterextremister högerextremister i händerna. De motverkade därmed syftet att bilda opinion mot Sverigedemokraterna, rasism och främlingsfientlighet.
	Massmedier och allmänhet riktade blickarna mot de motdemonstranter, som ställde till med skadegörelse, attackerade poliser och med våld försökte stoppa en laglig demonstration.
	Om vänsterextremisterna hade avstått från sin demonstration, hade förhoppningsvis blickarna riktats mot den välbesökta, välordnade och värdiga motdemonstration, som en rad folkrörelser arrangerade kvällen före i Göteborg.
	HT vill inte, som Erik Rune, gradera olika typer av extremistiskt våld, i syfte att göra vänsterextremistiskt våld mot poliser och högerextremister mer "försvarbart" än högerextremistiskt dito mot invandrare. Däremot ligger det något i att gradera våldsoffer; människor födda med en viss hud- eller hårfärg är mer oskyldiga som våldsoffer än till exempel en polis eller journalist i tjänst.
	Vi fördömer politiskt våld, vare sig det är höger- eller vänsterextremistiskt, eftersom den här typen av våld hotar demokratin. Ett demokratiskt samhälle måste med kraft försvara sig mot odemokratiska krafter och extremistiskt våld.
	En del av detta försvar är att i ledare och annan opinionsbildande form agitera mot ökat politiskt våld i vårt samhälle och särskilt då det som höger- och vänsterextremister står för.
HT:s ledarredaktion



Svar på brev till ledarsidan 931013

HT svarar
sjukvårdsministern

	Bo Könberg och HT är ense om att sätta patienten i centrum, däremot inte om hur vården bör organiseras. HT är kritisk till regeringens husläkarsystem och framför allt att ge alla privatpraktiserande specialistläkare utom dem i allmänmedicin fri etableringsrätt men låta landstingen stå för notan utan att veta hur stor den blir.
	Problemet med att sätta patienten i centrum på det sätt som Bo Könberg vill är kostnadskontrollen. Eftersom landstingen blir skyldiga att betala ersättning till de privatpraktiserande läkarna, är risken stor att landstingen får betala för privatvården med nedskärningar i den offentliga vården.
	Det är bra att regeringen vill utforma den nya läkarvårdstaxan för för privatpraktiserande läkare på ett sätt som gör att "kostnadsökningar förhindras". Det visar att regeringen tar intryck av kritik.
Bra vård åt alla
	HT vill öka medborgarnas valfrihet inom vården och sätta patienten i centrum utan att slå sönder en väl fungerande primärvård, underminera institutionsvården eller dränera glesbygden på läkare. Regeringens husläkarsystem och framför allt fria etableringsrätt för specialister riskerar att göra just detta.
	Både Landstingsförbundet och socialstyrelsen oroar sig för en fri etableringsrätt. Den leder till att sjukhusen måste skära ner, att landstingen förlorar kontrollen över vilken vård den vill prioritera och städerna gynnas på landsortens bekostnad.
	Regeringens politik på vårdområdet innebär, så vitt vi kan bedöma, att man överger principen om lika hälso-och sjukvård för hela befolkningen. Vi vill erbjuda alla en bra vård.
Privata komplement
	Regeringen behöver inte påbjuda privatisering bokstavligen, för att driva utvecklingen i den riktningen. Det räcker med att skapa förutsättningar för en privatisering av vården.
	Den fria etableringsrätten för privatpraktiserande specialistläkare gör just detta. Den innebär i praktiken en privatisering av sjukvård, eftersom vårdinsatser kommer att föras över från landstingsägda sjukhus till privata kliniker.
	Det behövs privata alternativ inom vården, med de ska komplettera den offentliga vården inte ersätta den.
	En offensiv, offentligt finansierad och driven sjukvård garanterar kvalitet och kontinuitet i vården. Den ger också möjlighet att styra verksamheten och ge alla god vård. Rätt utformad ger den också patienten ett stort mått av valfrihet.
HT:s ledarredaktion


Svar på brev till ledarsidan 940319

HT svarar Tarras-Wahlberg
	Skattebetalarnas förening har utifrån ett antal socialdemokratiska kongressbeslut sytt ihop en pamflett byggd på antaganden om framtiden. I fallet socialdemokraterna är det känt att de gärna har satt press på skattetrycket uppåt
	Detta kan emellertid inte förändra det faktum att skattebetalarna ägnar sig åt spekulation, särskilt med tanke på att så många kongress- och stämmobeslut i de politiska partierna aldrig följs upp i praktiken.
	Även en borgerlig regering kan av den ekonomiska verkligheten tvingas till skatte- och avgiftshöjningar efter valet. Sittande regering har, vilket Tarras-Wahlberg mycket riktigt påpekar, redan tvingats höja både skatter och avgifter på flera områden.
	När det sedan gäller effekterna av våra skatter är det mycket symptomatiskt att Tarras-Wahlberg bara pratar om skatternas fördärvliga effekter. Inte med ett ord nämner han att skatterna används till så mycket bra och nödvändiga saker.
	Detta förstärker uppfattningen att skattebetalarnas förening bedriver skrämselpropaganda med det enda syftet att nå sitt mål - sänkt skatt.



Svar på brev till ledarsidan 931108

HT svarar Unnegård

	Moderatpolitikern Håkan Unnegård sätter sig inte alltid in i de frågor han kommenterar. Dagens brev till ledarsidan om Atlantbanan är ett exempel på detta. För den som har tagit del av konsultföretaget Transeks studie, står det klart att satsningen på Atlantbanan är lönsam.
	HT är inget särintresse, när vi säger som det är, att en satsning på snabbtåg Stockholm_Trondheim är samhällsekonomiskt lönsam. Till skillnad från Håkan Unnegård håller vi oss till fakta i debatten om Atlantbanan.
Seriös studie
	Det oberoende konsultföretaget Transek har på uppdrag av länsstyrelserna i Gävleborg och Jämtland studerat de samhällsekonomiska följderna av en snabbtågsutbyggnad på sträckan Stockholm_Trondheim via Norra stambanan.
	Transek är anlitat av länsmyndigheter, organisationer och privata företag men också av banverket. Håkan Unnegård lär vara ganska ensam om att ifrågasätta Transeks kompetens och faktauppgifter i utredningen om Atlantbanan.
	Transek har använt samma analysmodell som banverket för att beräkna den samhällsekonomiska lönsamheten, modell BVH 106. Enligt denna skrivs investeringar i banor av på 60 år.
Bara 75 miljoner
	Den aktuella investeringen i Atlantbanan, 1,35 miljarder kronor, ger en ränte- och amorteringskostnad på 75 miljoner kronor per år.
	Olika trafikeringsalternativ på banan ger naturligtvis olika lönsamhet. Transek har räknat på tre alternativ.
	Alternativ ett innehåller tre dagliga snabbtåg Stockholm_Trondheim, ytterligare ett snabbtåg Stockholm_Östersund, tre lokdragna tåg Stockholm_Östersund och fyra regionaltåg Sundsvall_Storlien. Alternativ två, som innehåller ett extra snabbtåg till Östersund, är det mest intressanta. I båda alternativen stannar alla tåg i Bollnäs och Ljusdal.
	Alternativ tre innebär att snabbtågen åker igenom Hälsingland utan att stanna. Detta alternativ avfärdar Transek, eftersom det ger för dåligt passagerarunderlag.
Talande fakta
	Finessen med snabbtåg som stannar på många ställen och går ofta är att passagerarunderlaget ökar.
	Enligt Transek skulle sträckan Stockholm_Trondheim utan snabbtåg betjäna strax under två miljoner passagerare. Med snabbtåg, enligt alternativ ett och två, ökar passagerarunderlaget med 450 000 respektive 670 000 passagerare! Hur kan Håkan Unnegård ha mage att påstå att cirka 2,5 miljoner passagerare är ett "trafiksvagt" område!
	Alternativ två är det samhällsekonomiskt mest lönsamma alternativet. På varje satsad krona får samhället tillbaka nästan två kronor i form av främst ökade trafikintäkter, restidsvinster och bättre trafiksäkerhet.
	Om Håkan Unnegård kan läsa innantill, ska även han finna att Atlantbanan är samhällsekonomiskt lönsam.
HT:s ledarredaktion


Svar på brev till ledarsidan 930929

HT svarar Valeur
	Vad är "civilisation"?
	Frågan är intressant. Svaret på frågan varierar över tid och rum. "Civilisation" är en sak i antiken, något annat i 1990-talets värld. "Civilisation" kan betyda en sak i ett högutvecklat industriland, en annan sak i ett fattigt utvecklingsland.
	"Civilisation" betyder också olika saker för olika människor, beroende på vilka värderingar man har.
Värderingar
	En modern definition på "civilisation", som speglar vår tid och våra värderingar, är den som nya Nationalencyklopedin ger. NE säger att civilisation är "ett _ ofta enligt västerländska värderingar _ kulturellt och materiellt välordnat samhällsskick."
	Vi anser att ett rikt land _ för att räknas till den civiliserade världen som har ett "materiellt välordnat samhällsskick" _ ska erbjuder sina medborgare funktioner som rättstrygghet, utbildning, hälso- och sjukvård. Det anser också Förenta nationerna (FN) i deklarationen om mänskliga rättigheter.
	USA lever inte upp till kraven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och de krav vi ställer på ett civiliserat land, eftersom USA inte har en allmän hälso- och sjukvård. Detta har bland annat gett USA en spädbarnsdödlighet på u-landsnivå i vissa slumområden.
	Om president Bill Clintons förslag om en allmän hälso- och sjukförsäkring blir verklighet, tar alltså USA steget in i den civiliserade världen.
Lång lista
	Christian Valeur vill ha en lista på vilka stater som med vår definition tillhör den civiliserade världen.
	Listan är lång; den omfattar över 100 länder som har allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring. Här finns praktiskt taget alla industriländer utom USA plus åtskilliga utvecklingsländer. Listan omfattar så skilda länder som Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Grekland, Danmark, Polen, Kanada, Costa Rica, Chile, Algeriet, Australien, Kina och Taiwan.
	Om Christian Valeur vill fördjupa sig i ämnet, rekommenderar vi att han studerar den kompletta listan, som vi gärna tillhandahåller, samt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
HT:s ledarredaktion

underledare 940510

Hudiksvall avgör Dellenbanans öde

	Förslaget från Rolf Sten, styrelseledamot i föreningen Ostkustbanans Vänner, om att göra Dellenbanan till en kombinerad musei- och turistjärnväg självdör om den inte får stöd av Hudiksvalls kommun. Det tror turistchefen i Hudiksvalls kommun, Björn Ramström,
vars uttalanden brukar vara väl underbyggda.
	Ekonomichefen Anders Svedman vill inte ens satsa 70 000 kronor till en förstudie av projektet, eftersom han befarar att detta bara är början till mycket större utgifter för kommunen.
	Synsättet är inte ovanligt, särskilt när det gäller Dellenbanan. När det gäller fortsatt tågtrafik i vilken form det än må vara ser skeptikerna enbart kostnader och inga som helst fördelar.
	Dellenbanan är elektrifierad, vilket gör den unik genom att den på detta sätt skulle bli den enda museijärnvägen i landet, som skulle kunna visa upp hela den järnvägshistoriska utvecklingen, enligt Sten.
	Turisttrafiken är den andra delen i förslaget och inrymmer, enligt Sten, stora möjligheter att kombinera en sällsynt naturskön upplevelse med olika turistarrangemang längs järnvägssträckan. 
	Tanken är att få intressenterna att gå samman i en stiftelse, som har till uppgift att på ideell basis förvalta, underhålla och trafikera denna järnvägssträcka mellan Ljusdal och Hudiksvall.
	Ramström anser att denna satsning skulle ge god draghjälp åt de nuvarande turistattraktionerna i bygden. Det är riktigt. Men det förutsätter som sagt att fler inser detta, i synnerhet kommunala tjänstemän och politiker i Hudiksvalls kommun.
	Enligt Ramström har Anders Svedman inte ens pratat med honom om sin inställning till projektet, vilket är lite märkligt med tanke på att de faktiskt jobbar för samma sak - en attraktiv kommun. 







Hudiksvall prutar
ej på utbildningen

	Utbildning är en prioriterad verksamhet i Hudiksvalls kommun. Det framgår klart i den skolplan kommunfullmäktige antog på torsdagens möte. Denna prioritering är förvisso inte unik, tvärtom. Varje kommun med självaktning missar aldrig en sådan fin fras i ett utbildningsplan.
	Skillnaden i fallet Hudiksvall är att snacket om utbildningens betydelse inte bara är tomma fraser, utan underbyggs av ett helt artilleri av goda målsättnigar och ambitioner. Visst går det att betrakta ambitionerna som enbart ord på ett papper.
	Men med tanke på de senaste årens trovärdighetsdebatt i politiken är det ingen kommun, som vågar ställa upp generösa målsättningar utan att vara säker på att kunna infria merparten av dem.
Utbildad personal är
viktigaste resursen
	Skolplanen spänner musklerna ordentligt. Den kommunala vuxenutbildningen (Komvux) ska få sådana anslag att verksamheten kan öka med fem procent både 1994 och 1995. Dessutom kan alla vuxna som vill, få utbildning motsvarande grundskolekompetens.
	Denna målsättning är välkommen och är nog mer att betrakta som ett löfte. Komvux är ett viktigt inslag i utbildningssystemet. De vuxna som av olika anledningar inte kunnat ta till sig grundskolans utbildning får en ny chans genom komvux.
	Flera skolenheter ska på försök få utökad självförvaltning, vilket är ett bra drag för att öka kostnadsmedvetenhet och engagemang bland lärare, elever,föräldrar och skolledning.
	Satsningen på musikskolan är ett besked som värmer i tider då det blåser mycket isiga kulturvindar i landets kommuner. En annan positiv signal är planerna på en rullande treårsplan för utbildning och fortbildning av skolans personal.
	En riktig satsning med tanke på att elevernas föräldrar i en enkätundersökning pekat på att den viktigaste faktorn vad det gäller skolans resurser är utbildad personal.
Inga besked
om läromedlen
	Eftersom denna skolplan ger ett så helgjutet intryck är det förvånande att den inte med ett ord tar upp läromedlen, vilka har varit föremål för en hetsig samhällsdebatt. Det är ett kännt faktum att eleverna får dras med gammal, trasig och inaktuell litteratur.
	Nittiotalets kostnadsjakt i kommunerna har inneburit besparingar även när det gäller läromedel. Frågan är hur många elever, som fortfarande får lära sig att Sovjetunionen blockerar säkerhetsrådet med sitt veto.
	Aktuella läromedel är ju en förutsättning för att överhuvudtaget kunna bedriva en meningsfull undervisning. Det hade varit välkommet med ett besked om en satsning även på denna så vitala punkt i undervisningen.
En offensiv behövs
för högre utbildning
	Ett annat frågetecken är den minst sagt magra målsättningen för kommunens högskoleutbildning. Visionerna avhandlas med en mening: "Genom samverkan med högskolor få utbildningar förlagda till Hudiksvall". Inte särskilt upphetsande.
	Faktum är att kommunen behöver ett kraftigt lyft både när det gäller utbud av egen högskoleutbildning och samarbete med andra högskolor, då främst den nya mitthögskolan med Sundsvall som bas.
	För att på sikt lyckas skapa ett universitet i södra Norrland är det viktigt att berörda kommuner visar upp en betydligt offensivare strategi för den högre utbildningen än Hudiksvalls kommun gör i denna skolplan.
	Bortsett från dessa minusposter visar Hudiksvalls kommun att den har ambitionen att bli ett föredöme, i alla fall när det gäller utbildning på grundskole- och gymnasienivå.



andraledare 930902

Hur tämja den ryska björnen?

	För knappt två veckor sedan röt den ryska björnen mot Litauen. Ryssland stoppade tillbakadragandet av sina återstående trupper från Litauen och tog till en retorik, som fick många att undra om det stalinistiska Sovjetunionen eller tsaristiska Ryssland hade återuppstått.
	Scenväxlingarna är snabba i Moskva. Efter några dagars förhandlingar återupptog Ryssland tillbakadragandet! Den 30 augusti lämnade avtalsenligt den sista ryska soldaten Litauen. Litauen kunde som första baltisk stat på drygt 50 år fira att det var fritt från främmande soldater.
	Detta är en triumf för president Algirdas Brazauskas. Genom samtal med sin kollega, Boris Jeltsin, säkrade han det tidtabellsenliga tillbakadragandet. USA och EG hade några ord på vägen med Jeltsin, som säkert hjälpte till att övertyga ryssarna om det förnuftiga i att följa folkrätten.
	Det som nu behövs är ett villkorslöst tillbakadragande även från Estland och Lettland. De politiska ledarna i dessa två länder kanske kan få tips från president Algirdas Brazauskas hur man bäst tämjer den ryska björnen.





I dag måste
nyd bekänna färg

	Kommer regionalpolitiken att få en välbehövlig kapitalinjektion eller inte? I dag avgör riksdagen frågan.
	Ny demokrati avgör hur det ska bli sedan socialdemokraterna och vänsterpartiet sagt nej till att ge landets småföretag på landsbygden 800 miljoner kronor extra i stöd budgetåret 1994/95. I dag måste Laila Strid-Jansson (nyd) och Arne Jansson (nyd) bekänna färg.
S säger nej
till kvinnostöd
	Den regionalpolitiska propositionen, som riksdagen nu ska ta ställning till, bär centersignum. Den ökar stödet till landsbygd och eftersatta regioner med drygt 50 procent, från 2,6 miljarder kronor i år till cirka 4 miljarder kronor budgetåret 1994/95.
	Socialdemokraterna, vänsterpartiet och ny demokrati håller med regeringen om mycket i regionalpolitiken. Men på framför allt två punkter blåser hela eller delar av oppositionen till strid.
	Socialdemokraterna säger nej till det så kallade mikrostödet på högst 20 000 kronor. Det är riktat till främst kvinnliga småföretagare. De har vanligen mindre storvulna planer än män och passar därför inte in i bankernas kreditgivning, där man fnyser åt lån på några tiotusen kronor, och traditionell regionalpolitik.
	Därför är mikrostödet, den förstärkta företagsrådgivningen och det ökade stödet till kooperativ utveckling viktiga för just kvinnliga företagare. De två senare stöden är inte kontroversiella. Mikrostödet går igenom i riksdagen med vänsterpartiets hjälp.
S och nyd säger nej
till småföretagsstöd
	Värre är det med satsningen på småföretag på landsbygd.
	Socialdemokraterna säger nej till att överföra 800 miljoner kronor från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till småföretag på landsbygd. I denna fråga får de stöd av vänsterpartiet och kanske av ny demokrati. Därmed riskerar stödet att falla.
	Ny demokrati visar sitt förakt för folkstyret genom att vägra tala om var partiet står i frågan, först i utskottet, där Laila Strid-Jansson lade ner sin röst, sedan i måndagens riksdagsdebatt.
	Socialdemokraterna visar sin okunnighet om landsbygds- och småföretagandets villkor genom att förkasta förslaget. Dessutom visar de prov på inkonsekvens genom att först kritisera regeringen för att passivt betala ut bidrag till arbetslösa istället för att ordna jobb och sedan kritisera regeringen för att 800 miljoner kronor ska gå till jobb i småföretag i stället för bidrag!
Paret Jansson (nyd)
måste bekänna färg
	I dagens riksdagsomröstning måste nydemokraterna ge besked: Ja eller nej till ökat företagande på landsbygden, ja eller nej till att omvandla 800 miljoner kronor i AMS-bidrag till jobb, ja eller nej till en offensiv regionalpolitik?
	Hudiksvalls nydemokratiska riksdagsledamöter Laila Strid-Jansson och Arne Jansson kritiserar gärna andra politiker för att de är frikostiga med vissa bidrag och inte vill ge stöd till eftersatta regioner. I måndagens regionalpolitiska debatt sällade de sig själva till denna grupp genom att inte ge klart besked i 800-miljonerkronorsfrågan.
	I dag måste paret Jansson och andra nydemokrater bekänna färg.

bildtext:
Laila Strid-Jansson, Arne Jansson och de andra nydemokraterna i riksdagen måste i dag bekänna färg: ja eller nej till fler småföretag på landsbygden och en offensiv regionalpolitik?




teckningen 940402
TECKNINGEN
En bild från  Ian Wachtmeisters påskbord.






Illa i Italien

	Det italienska parlamentsvalet gick precis så illa som alla utom segrarna fruktade: Nyfascisterna och högern vann valet. Tillsammans med federalistiska Nordförbundet fick de över hälften av mandaten i deputerandekammaren, parlamentets andra kammare, och knappt hälften av mandaten i senaten, första kammaren.
	Parlamentsvalet har två stora vinnare, två partier på högerkanten. Det ena är gammalt, nyfascistiska MSI-Nationella alliansen med Gianfranco Fini i spetsen. Det andra är nytt för i år, Heja Italien (Forza Italia) med mediemagnaten Silvio Berlusconi som enväldig ledare.
	När två partier som dessa segrar i ett val i en västerländsk demokrati, är det djupt oroande. Det ser illa ut för Italien.
Olikt i Italien
	Italiensk politik är sig inte lik.
	Först gör italienarna revolt mot vanstyre, korruption och partivälde. De tvingar fram ett nytt valsystem, där 75 procent av platserna i parlamentet väljs i majoritetsval i enmansvalkretsar och 25 procent i proportionella val.
	Sedan väljer italienarna nytt parlament, där nyfascistiska Italienska sociala rörelsen (MSI) är enda vinnare bland de gamla partierna och Heja Italien är enda vinnare bland nykomlingarna. Berlusconi har via högerkoalitionen Frihetsalliansen lierat sig med Nordförbundet (Lega Nord) i norr och MSI i övriga Italien.
	Mest förlorar de reformerade kristdemokraterna, Italienska folkpartiet, största parti i mittenkoalitionen Pakten för Italien.
	Förlorar gör även de tidigare kommunisterna, Demokratiska socialistpartiet (PDS), största parti i vänsterkoalitionen Progressiva alliansen.
	På valnatten revolterar Nordförbundet. Förbundets ledare Umberto Bossi vill inte ha med MSI att göra och inte ha Berlusconi som regeringschef.
Nytt landskap
	En fredlig revolution har kastat det gamla politiska systemet över ända i Italien. Landets politiska landskap består för dagen av tre stora politiska grupper: högern, mitten och vänstern.
	Högern (Heja Italien och MSI) är största grupp med över 300 av 630 mandat i deputerandekammaren. Heja Italien är med 21 procent av rösterna Italiens största parti.
	Mitten har 46 mandat och är valets stora förlorare.
	Vänstern (PDS, kommunister, De gröna och antimaffiapartiet Nätverket) har 213 mandat och gjorde ett sämre val än många trodde. PDS håller dock ställningarna som näst största parti.
	Vid sidan av dessa tre stora grupper finns Nordförbundet, som i praktiken har brutit sig ur högeralliansen. Dessutom finns en rad småpartier, som tillsammans får 5 mandat.
Valde frälsare
	Parlamentsvalet 1994 blev det mest omvälvande valet i Italien sedan 1948.
	I höstas gick vänstern mot en promenadseger. Sedan klev Silvio Berlusconi in på scenen.
	Han startade Heja Italien, satsade minst 70 miljoner kronor av egna medel, utsåg anställda till parlamentskandidater och tog sitt medieimperium (tre nationella TV-kanaler, nationell dagstidning och bokförlag) till hjälp för att lansera sig själv som Italiens frälsare, mannen med mirakelmedicinen.
	Italienarna omfamnade honom lika hjärtligt som de tidigare omfamnade kristdemokraterna. Italienarna söker nya ledare och många ser dem i mediemogulen Berlusconi och fascisten Fini.
Italiensk Reagan
	Silvio Berlusconi är Ronald Reagan på italienska. Han predikar konservativa värden. Han vill privatisera, avreglera och skära ner offentlig sektor och låta marknaden sköta allt. Han kommer med enkla svar på komplicerade frågor. Han utnyttjar TV-mediet och modern marknadsföring maximalt.
	Så långt är Berlusconi en italiensk Reagan.
	Det som skiljer dem åt är att Berlusconi samarbetar intimt med fascister _ vilket har legitimerat dem och hjälpt dem att fördubbla numerären _ och äger massmedier, som han får att dansa efter sin pipa.
	Det som kan komma att skilja dem åt är också att Berlusconi kanske inte blir landets politiska ledare. Oenigheten är så stor i Frihetsalliansen att det är tveksamht om Berlusconi nu kan kröna sin snabba politiska karriär med premiärministerposten. Avgörandet ligger i Umberto Bossis händer.
Kontrast mot Norden
	Silvio Berlusconis framgång är bara möjlig i ett politiskt system, som är korrupt, saknar folklig förankring och självständiga medier. Valet av Berlusconi har, som en svensk italienexpert uttryckte saken, "suspenderat demokratin".
	Skillnaderna mellan det politiskt instabila Italien och stabila Norden är slående. Vårt nordiska folkstyre vilar på ett stabilt demokratiskt fundament av starka folkrörelser och folkbildningstraditioner, öppen och korruptionsfri förvaltning, fri debatt och självständiga medier.
	Det nordiska folkstyret ska vi slå vakt om!

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 940518

Illavarslande miljöbeslut i EU

	EU:s mäktiga domstol har avkunnat en prejudicerande dom, som går emot miljön och den så kallade miljögarantin. EU-domstolens beslut är också ett kraftigt slag mot den grupp miljövänner, bland annat inom centerpartiet, som anför miljöskäl för EU-medlemskap.
	EU:s "miljögaranti" (artikel 100 A i EU-fördragen) är ingen garanti för bättre miljö, trots att den säger att ett EU-land har rätt till strängare miljökrav än EU med hänsyn till hälsa, arbetsmiljö och yttre miljö.
	Tyskland totalförbjöd det starkt giftiga ämnet pentaklorfenol (PCP) 1989 (Sverige förbjöd PCP på 1970-talet). EU-kommissionen godkände det tyska förbudet. Frankrike protesterade däremot, eftersom det ansåg att förbudet var ett handelshinder. Därmed blev det tyska PCP-förbudet ett fall för domstolen.
	EU-domstolen vägrar i den dom som blev offentlig på onsdagen att låta Tyskland få behålla sitt förbud mot pentaklorfenol. Domstolen ser förbudet som ett handelshinder. För EU-domstolen är fri varuhandeln viktigare än ren miljö.
	Pentaklorfenol används främst som träimpregneringsmedel för att hindra röta och missfärgning. PCP är starkt giftigt. Det är cancer- och allergiframkallande. PCP kan också ge lung-, lever- och njurskador. Det bidrar till spridningen av extremt giftiga dioxiner.
	Tysklands PCP-förbud vara alltså välmotiverat.
	EU-domstolens beslut var inte överraskande. Den har i tidigare domslut, senast förra året, visat att det fria varuflödet är viktigare än miljön, att EU offrar miljön på den marknadens altare. Det är därför symptomatiskt att Sverige och de övriga EU-ansökarländerna inte har fått några permanenta undantag på miljöområdet eller någon garanti för att EU inte ska tvinga på dem sämre miljöregler.
	EU-domstolens beslut att det fria varuflödet går före miljön måste komma som en chock för centerledningen och den centerledda ja-till-EU-organisationen Grönt Europa, vilka har gjort EU:s "miljögaranti" till räddningsplanka för en centerpartistisk miljöpolitik, som inte är förenlig med EU-medlemskap.







In med miljön
i världshandeln

	Hur fri ska frihandeln vara? Ska ett land som är för frihandel kunna stoppa handeln med en vara eller tjänst av miljöskäl eller sociala skäl?
	Den här typen av frågor blir allt vanligare i handelsdebatten och frihandelsförhandlingarna.
Gatt-avtal ska slopa
tekniska handelshinder
	Förhandlingarna i Förenta nationernas frihandelsorganisation Gatt, om att utvidga frihandeln i världen, går trögt. Motsättningar mellan framför allt USA och EG/EU lägger hinder i vägen för ett nytt Gatt-avtal om utvidgad frihandel.
	Gatt-förhandlingarna syftar till att slopa tekniska och andra handelshinder. Det är vällovligt och viktigt för små länder som Sverige med stor utrikeshandel.
	Kraven på slopade handelshinder får dock inte gå ut över ett lands rätt att reglera importen av miljöskadliga produkter eller kräva att produkter är försedda med varudeklaration eller miljömärkning.
Gatt har allt för
snäv syn på miljön
	Hittills har Gatt haft en snäv syn på vilka miljökrav ett land får ställa utan att bryta mot frihandelsprincipen.
	Gatt kräver att miljöfarligheten ska vara vetenskapligt bevisad och att åtgärder bara får tillgripas om inga andra alternativ finns och bara om den aktuella produkten kan orsaka skada inom det egna landet.
	Gatts definition är så snäv att internationella miljöavtal inte sällan strider mot internationella handelsöverenskommelser!
	Problemet miljö_handel är känt i Gatt-kretsar. I nästa förhandlingsrunda om ökad frihandel i världen, som kommer när dagens så kallade Uruguayrunda är avslutad, räknar man allmänt med att krav på miljömärkning och "livscykeldeklarationer" av varor och tjänster kommer att spela en viktig roll.
Fel klassa miljökrav
som handelshinder
	Sveriges biträdande miljöminister, mark- och planminister Görel Thurdin (c), vill redan nu att det ska bli tillåtet för länder att ställa hårda miljökrav på varor och tjänster.
	"Förbud mot tekniska handelshinder får inte innebära förbud mot att konkurrera med miljövänlighet", sade hon i tisdags på ett seminarium. Hon tycker till exempel att det är orimligt att krav på miljömärkning ska kunna betraktas som handelshinder.
	I Görel Thurdins uttalande ligger en kritik mot både Gatt och EG, som är bromsklossar i det handelspolitiska miljöarbetet.
	Hon vill lösa problemet handel_miljö genom att föra in miljön i Gatt-avtalet, granska det nya Gatt-avtalet utifrån Agenda 21 och andra överenskommelser från FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992 samt inrätta ett FN-organ med uppgift att kontrollera företag och andra internationella aktörer på miljöområdet.
Varje land måste
få ställa miljökrav
	På samma sätt som FN kontrollerar kärnvapeninnehav, är det naturligt att låta FN kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser på miljöområdet.
	På samma sätt som ett land ställer miljökrav på en inhemsk produkt, är det naturligt att landet ställer samma krav på en importerad produkt.
	Frihandeln måste ha miljömässiga och sociala ramar, annars blir den miljöförstörande och omänsklig. Det är bra att biträdande miljöminister Görel Thurdin tar upp problemet miljö_handel. Förhoppningsvis gör hon det med stöd av hela regeringen.
	Sverige är både ett frihandels- och miljövänligt land. Det ger Sverige goda förutsättningar att med trovärdighet och framgång driva krav på miljöhänsyn och sociala hänsyn i Gatt-förhandlingarna. Det nya Gatt-avtalet måste ge varje land rätt att begränsa varu- och tjänstehandeln med hänsyn till miljön.

bildtext:
Ett land som ställer hårda miljökrav på varuhandeln bryter mot frihandelsreglerna, enligt Gatt. Detta vill centerstatsrådet Görel Thurdin (bilden) ändra på. Hon vill inte att exempelvis miljömärkning ska kunna betraktas som handelshinder. Sverige bör i Gatt kräva att ett land får rätt att begränsa varu- och tjänstehandeln med hänsyn till miljön och sociala förhållanden.


andraledare 930907

In med soporna i kretsloppet

	Världens storstäder och tätbefolkade områden håller på att drunkna i sopor. Så illa är det inte i Sverige, men om vi inte blir bättre på att ta tillvara våra sopor kommer även vi att få problem. Därför är det bra att centern har fått med sig regering och riksdag på en helt ny syn i fråga om sopor: kretsloppstänkande.
	Regeringen vill att producenterna ska ta ansvar för sina varor även när det är dags att kasta dem. I dag hamnar det mesta osorterat i soptunnan och därefter på en sophög.
	Även soporna måste in i ett kretslopp. För att detta ska vara möjligt måste dels tillverkare och kommuner ta emot sopor för återanvändning eller återvinning, dels måste individer sortera sopor i hem och på arbetsplatser.
	Riksdagsman Lennart Daleus (c), som arbetar i miljödepartementet med att få företagen att frivilligt ta ansvar för sina förbrukade varor, argumenterade för rikstäckande återtagningssystem inom olika branscher, när han på måndagen besökte Hudiksvall.
	Däckbranschen måste ta ansvar för att "skrotdäcken" blir råvaror i nya varor eller temporärt blir till energi, betonade han och pekade på rader av varor där branschen måste skapa insamlingssystem, till exempel för textilier, plaster, förpackningar och elektronik.
	Om dessa insamlingssystem ska bli effektiva, gäller det att riksdag och regering ställer höga krav återtagnings- och återvinningsgrad och att systemet stimulerar individer att sortera sopor, till exempel genom att hämta dem på samma villkor som vanliga sopor eller att betala för vissa sopor, till exempel gamla däck och gammal elektronik.
	Detta ställer krav på kommunerna. De måste bygga upp avfallshanteringssystem, som premierar källsortering av avfall och gör det dyrare att låta bli att sortera sopor. Det ska inte bara vara möjligt att lämna glasflaskor, plåtburkar, kläder, bildäck, batterier, trä, organiskt avfall och andra sorterade sopor i eller bredvid sin vanliga soptunna, det ska också löna sig ekonomiskt att agera miljövänligt.







Indianrevolten
fullt förståelig

	Det av Förenta nationerna proklamerade "Urbefolkningarnas år" 1993 är inte mer än till ända, förrän en grupp indianer i Mexiko gör uppror mot den indianförtryckande överheten.
	Med vapen i hand uppmanar en ny indiangerilla i södra Mexiko till resning mot "de diktatorer som i så många år fört folkmordskrig" mot urbefolkningen.
	I Mexiko är 29 procent av befolkningen rena indianer, ytterligare 55 procent är mestiser med indianskt ursprung. Indianerna i Mexiko och andra latinamerikanska länder har länge varit en förtryckt majoritet eller i vissa länder förtryckt minoritet.
Indianer startar
gerillakrig i Mexiko
	På årets första dag revolterade en välorganiserad grupp indianer i den fattiga delstaten Chiapas mot regeringen. Ett småskaligt gerillakrig skakar storstaden San Cristobal och småstäder som Las Margaritas och Altamirano i Mexiko nära gränsen till Guatemala.
	Ännu på tisdagen förekom stridigheter, om än med lägre intensitet och på färre platser än tidigare.
	Mer än 150 personer har dött i stridigheterna mellan gerilla- och regeringssoldater. Det är första gången sedan 1970-talet, som fattiga och förtryckta mexikanare sluter sig samman i en gerilla och gör uppror.
	Bakom upproret står lantarbetare, småbönder och andra fattiga, maktlösa mexikanare, i huvudsak indianer. De har slutit sig samman i en gerillaorganisation som kallar sig Zapatas nationella befrielsearme (EZLN), som tagit sitt namn efter den mexikanske och indianske revolutionsledaren Emiliano Zapata.
Revoltörerna kräver som
Zapata: "jord och frihet"
	Konflikten i Mexiko handlar om samma sak som för åtta decennier sedan, när Zapata gjorde uppror mot jordägararistokratin och regeringen. Dåtidens "zapatister" krävde "jord och frihet" åt förtryckta lantarbetare, bönder och arbetare.
	Dagens "zapatister" kräver samma sak. De revolterar mot en förtryckande överhet av godsägare, företag och stat. De kräver jordreformer och en ny regering, protesterar mot myndighetsövergrepp mot indianer och utländsk ekonomisk dominans, precis som Zapata för drygt 80 år sedan.
	Indianerna är bittra över att Mexikos ekonomiska framsteg inte har kommit dem till del och rädda för att frihandelsavtalet med USA och Kanada (Nafta-avtalet) ska slå ut deras jordbruk.
President Salinas
bröt löfte om ickevåld
	Indianernas bitterhet och rädsla är fullt förståelig. Katolska präster i Chiapas bekräftar att indianerna har fått det sämre under senare år, att de saknar makt, att de ekonomiska och sociala klyftorna mellan indianer och andra mexikaner har vuxit. Flera präster har också aktivt stött de revolterande indianerna.
	När upproret började, lovade Mexikos president Carlos Salinas de Gortari att inte ta till våld för att stoppa det. Han höll inte sitt löfte.
	Regelrätta strider har rasat mellan gerilla- och regeringssoldater. Regeringen har dock inte gått lika våldsamt fram mot gerillan som Latinamerikas regimer brukar göra.
Mexiko måste sluta
förtrycka indianerna
	Frågan är vad president Salinas ämnar göra för att möta indianernas krav och rädsla, för att minska klyftorna och fattigdomen i söder.
	Mexiko vill ta steget in i demokratiernas och industriländernas skara. Det har Mexiko goda chanser att göra med hjälp av bland annat Nafta-avtalet och regimens reformarbete, men det går inte om regeringen slår ner politiskt missnöje med militära medel.
	Den förtryckta, indianska urbefolkningens och landsbygdsbefolkningens uppror är ett rop på hjälp, som president Salinas måste besvara med politiska medel: jordreformer, skolor, hälsovård, inkomstutjämning och inflytande.
	Om president Salinas är passiv eller svarar med förtryck och våld, kommer flera revolter. Mexiko har inget val, om det ska ta steget in i framtiden. Då måste landet också göra upp med sin historia och göra landsbygdsbefolkningen och indianerna till fullvärdiga medborgare.

bildtext:
Indianen Emiliano Zapata (bilden) ledde för drygt 80 år sedan ett uppror mot den mexikanska regeringen. På nyårsdagen 1994 fick han moderna efterföljare: Indianer i södra Mexiko gjorde uppror. Regeringen måste tillgodose de revolterande indianernas krav på bland annat "jord och rättvisa", annars kommer Mexiko inte att kunna bli en modern demokrati och industrination.





Inga nya pigor

	Ska Sverige åter bli ett gammaldags klassamhälle med drängar och pigor, som tjänar överklassen och annat fint folk?
	Många fruktar det om hushållstjänster som städning, tvätt, barntillsyn och trädgårdsarbete blir billiga. Denna "pigdebatt" rör upp känslor, som ibland skymmer sakförhållanden.
Utredning för sänkt
skatt på hushållsarbete
	Regeringen tillsatte i november 1993 en utredningen om förutsättningar för expansion av privat tjänsteproduktion. I torsdags presenterade enmansutredaren, professor Lars Vinell, en delrapport om hushållssektorn.
	Han föreslår att familjer med barn upp till 13 år eller annan person "som bevisligen inte klarar sig själv" ska få göra avdrag i deklarationen för köpta hushållstjänster för högst 70 000 kronor per år. I hushåll med två vuxna i yrkesverksam ålder måste båda arbeta minst halvtid för att de ska få göra skatteavdrag.
	Avdragsrätten gäller barn-, äldre- och handikapptillsyn, städning, matlagning, fönsterputsning, tvätt, strykning, trädgårdsarbete med mera.
	Utredaren vill sänka arbetsgivaravgifterna för den här typen av arbete med 18 procentenheter till cirka 28 procent.
Stor marknad för
billiga hushållstjänster
	Lars Vinell har med hjälp av 3 000 intervjuer låtit undersöka vilket intresse som finns för att köpa och sälja hushållstjänster.
	Enligt denna undersökning är en miljon svenska beredda att jobba i hem eller företag som producerar hushållstjänster. Var tionde arbetslös tar gärna ett sådant jobb. Ytterligare 30 procent kan tänka sig att göra det. Män och kvinnor är lika intresserade av att ta dessa jobb.
	En fjärdedel av hushållen (närmare 900 000) är intresserade av att köpa hushållstjänster _ främst städning och barntillsyn _ om dessa blir avdragsgilla. Med avdrag är intresset för att köpa tjänsterna sju gånger större. Drygt 200 000 av knappt 900 000 hushåll är barnfamiljer. Bland dessa är det mest låg- och medelinkomsttagare som efterfrågar tjänsterna.
	Lars Vinell är säker på att kostnaderna för hushållstjänsterna inte kommer att belasta statsbudgeten. Det hela är självfinansierande _ skattebetalarna blir fler, de arbetslösa färre.
20 000 nya jobb och risk
för ett nytt klassamhälle
	Lars Vinell räknar med att avdragsrätt för hushållstjänster och sänkta arbetsgivaravgifter för dem som utför dessa ska ge 20 000 nya jobb, hälften så många som utredningens enkätsvar säger. Till detta kommer frigjord arbetskraft, främst kvinnliga akademiker, i barnfamiljer som köper hushållstjänster.
	Totalt räknar han med att detta hushållsarbete, direkt och indirekt via ökat akademikerarbete, kommer att öka BNP-tillväxten i Sverige med några tiondels procent.
	Utredningen ger besked. Den säger att potentiellt finns både stor efterfrågan och stort utbud på skattesubventionerade hushållstjänster.
	Är det då önskvärt? Det är inte lika säkert.
	Skattesubventionerade hushållstjänster skapar en ny låglönegrupp. De riskerar att förstärka utvecklingen mot ett nytt klassamhälle och placera svaga grupper på arbetsmarknaden _ kvinnor, ungdomar och invandrare _ på okvalificerade jobb utan framtidsutsikter.
Slopade avgifter
bättre än skatteavdrag
	Det som talar för skattesubventionerade hushållstjänster är att de ger nya arbetstillfällen, gör livet lättare för dubbelarbetande föräldrar med skolbarn och minskar andelen svartjobb i ekonomin.
	Det finns alltså för- och nackdelar med skattesubventionerade hushållstjänster. Vad vi saknar i utredningen är bland annat en fördelnings- och klasspolitisk analys av förslaget.
	Den är möjligt att en modifiering av Vinells modell skulle kunna ge ungefär samma fördelar men färre nackdelar.
	Vad vi tänker på är till exempel att byta avdragsrätten, som ensidigt gynnar höginkomsttagare, mot helt slopade arbetsgivaravgifter och se över vilka grupper som skulle behöva hemtjänst _ det vill säga till stor del den typ av tjänster som Vinells utredning handlar om _ men inte har råd med det i dag.
	Utgångspunkten måste vara att skattesubventionerade hushållstjänster inte får leda till ett nytt klassamhälle med pigor!





Inga svenska
undantag i EU

	Den här dagen skulle det hända. Den så kallade ketchupeffekten skulle komma.
	Efter månader av flaskskakande skulle ketchupen komma fram i Bryssel. De svenska förhandlarna med Ulf Dinkelspiel (m) i spetsen har de senaste dagarna haft lika tindrande ögon som stjärngossar.
Snuset Sveriges enda
permanenta undantag
	Den 21 december 1993 satte sig Sverige i direkta förhandlingar med EU-rådet, Europeiska unionens lagstiftande församling, för att på politikernivå försöka förhandla klart inom områdena miljö, hälsa och säkerhet samt utrikes- och säkerhetspolitik.
	Sverige krävde undantag från EU:s sämre miljönormer. Centerpartiet hade i bagaget krav på bevarad neutralitetspolitik ("alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig").
	Hur gick det med genombrottet i EU-förhandlingarna?
	Dåligt. Det blev inget genombrott, om man med det menar att Sverige fick permanenta undantag från EU:s regler.
	Sverige fick bara igenom ett permanent undantag: snuset.
	Detta ser många som en stor framgång. Vi gör det inte, i synnerhet inte som tidningen Expressen samma dag avslöjade att det av EU förbjudna "våtsnuset" ("svenskt snus") tillverkas i EU-landet Belgien och säljs (cirka 360 ton per år) i Frankrike, som är mer av snusarnation än snusarländerna Finland, Norge och Danmark.
Inga garantier
för hälsa och miljö
	På miljö-, hälso- och säkerhetsområdet fick Sverige inga permanenta undantag, trots att förhandlarna försöker hävda annat.
	Sverige måste avskaffa skatterabatten på miljövänliga bilar. I övrigt får Sverige fyraåriga övergångsregler. Sedan hoppas alla att EU ska ha antagit lika strikta regler som Sverige. Om så inte har skett, kan EU tvinga Sverige att försämra sina miljöregler, vilket Miljöförbundet varnade för i ett skarpt uttalande på tisdagen.
	EU:s miljögaranti (Romfördraget paragraf 100 A:4) ger inget säkert skydd för stränga svenska regler. Miljögarantins giltighet är oprövad i EU-domstolen. Danmarks erfarenhet av miljögarantin och Maastrichtfördraget, som skärper miljöreglerna, är negativ.
	Enligt tidningen Information (1993-12-20) har Danmark sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft lidit en hel rad miljönederlag.
	Danmark får inte återbruka stora mängder emballage utan EU-tillåtelse. Danmark kan tvingas tillåta PVC i förpackningar, tillåta engångsförpackningar (burkar) för öl och läsk samt acceptera i dag förbjudna färgämnen, tillsatsämnen och vissa allergi- och cancerframkallanden ämnen i livsmedel, summerar Information.
Inga garantier för
Systemet och neutraliteten
	Sverige har inte fått permanenta undantag på alkoholområdet, endast ett brev från EU-kommissionen att Systembolagets försäljningsmonopol inte är diskriminerande. De fyra andra alkoholmonopolen _ de viktiga grossist- och importmonopolen samt de mindre viktiga tillverknings- och exportmonopolen _ förbinder sig Sverige att avskaffa.
	Ytterst avgör EU-domstolen om Sverige får behålla försäljningsmonopolet (Systembolaget). EU ger med andra ord inte några absoluta garantier för Systembolagets monopol, även om mycket talar för att denna del av alkoholmonopolet får bestå.
	Inom utrikes- och säkerhetspolitiken får Sverige inga garantier för sin neutralitetspolitik. Sverige har inte, som Danmark, försäkrat sig om rätten att stå utanför EU:s kommande militära union, än mindre dagens utrikes- och säkerhetspolitiska union, som är oförenlig med 179 års svensk neutralitetspolitik.
Ja-sidan säljer
resultatet som "framgång"
	EU-anhängarna gör nu sitt yttersta för att marknadsföra förhandlingsresultatet i Bryssel som framgångsrikt.
	Statsminister Carl Bildt (m) talar om resultatet som den "bästa julklapp vi kunde få i förhandlingarna". Ingvar Carlsson (s) ger sin eloge till regeringen. Miljöminister Olof Johansson (c) försäkrar att vi får behålla nuvarande miljöregler.
	Kom ihåg att det enda som vi garanterat får behålla är snuset. Skam vore väl annat med tanke på att "våtsnus" tillverkas och/eller säljs i tre EU-länder Danmark, Belgien och Frankrike.
	Sverige har _ med undantag för snuset _ inte fått några permanenta undantag i förhandlingarna. Det är inte så konstigt. Vad Sverige förhandlar om är att uppgå i den framväxande supermakten Europeiska unionen. En sådan union tillåter inga undantag för delstaterna. Sverige är inget undantag.

bildtext:
Sverige har fått igenom ett permanent undantag i EU-förhandlingarna: snuset. I övrigt handlar det om tidsbegränsade undantag, som EU-företrädarna i Sverige försöker sälja som permanenta.






Ingen nordisk
samling i EU

	Förespråkare för en nordisk EU-anslutning påstår att det går att samla Norden i EU. De nordiska statsministrarna säger i Nordiska rådet (NR), som har möte i Stockholm denna vecka, att det nordiska samarbetet stärks om Sverige, Norge och Finland går in i EU.
	EU-anhängarna har fel om Norden och EU av minst två skäl. För det första kommer inte alla åtta nordiska länder att ansluta sig till EU. För det andra tillåter inte EU ett breddat och fördjupat Norden-samarbete inom EU.
Framgångsrikt
nordiskt samarbete
	EU-anhängarna försöker också hävda att det nordiska samarbetet är ett misslyckande. Även här har EU-anhängarna fel.
	Det nordiska samarbetet är framgångsrikt, även om Danmarks EU-inträde har lagt hinder i vägen. Resultatet från NR:s 40 år, 1953_1992, bevisar att NR på viktiga punkter har lyckats bättre än EG/EU.
	1953_1992 behandlade NR 1 591 ledamots- eller regeringsförslag. NR biföll 1 154 av dem, 72 procent. Dessa blev moraliskt bindande rekommendationer för länderna. 58 procent av dessa betecknar NR i sitt protokoll, när de avskrivs, som helt eller i huvudsak genomförda.
	Nordensamarbetet har gett oss passfrihet, lika sociala rättigheter, gemensam arbets- och studiemarknad, examensgiltighet, ekonomisk integration, gemensamma standarder, fyrtiotalet nordiska institutioner samt ett vardagsnära samarbete inom snart sagt alla områden, från gemensamt mobiltelefonnät till gemensam isbrytning.
Regeringarna avvecklar
stora delar av samarbetet
	Detta framgångsrika Norden-samarbete vill EU-anhängarna inte utveckla utan helt eller delvis avveckla. De nordiska regeringarna har under nittiotalet börjat nedrusta Norden-samarbetet.
	Regeringarna vill begränsa det officiella samarbetet till kultur, utbildning och fem andra områden, som EU inte täcker in.
	Regeringarna har realt minskat anslagen till nordiskt samarbete. Anslagen har sedan 1989 varit frysta på 650 miljoner danska kronor per år. Detta gör att NR och Nordiska ministerrådet inte längre klarar sina åtaganden.
	Regeringarna har inte ens lyckats förverkliga den riktiga långköraren på kulturområdet, en nordisk TV-kanal. De senaste planerna på en TV-satellit (Nordstjärnan) föll hösten 1993.
	Regeringarna har i EES- och EU-förhandlingarna visat att de inte kan eller vill agera samlat. Norden har inte heller fått någon rätt att inom EU fördjupa Norden-samarbete på det sätt som Benelux-länderna har enligt en paragraf i Romfördraget (artikel 233).
Norden-samarbetet i 
strid mot EU-samarbete
	Nedrustningen av det officiella Norden-samarbetet har gått så långt att Nordiska rådets president, Norges förre statsminister Jan P Syse, tar till hårda ord. Han beskyller regeringarna för att vilja vingklippa samarbetet och försöka "reducera det formella nordiska samarbetet till att bli ett rent kultursamarbete".
	Statsministrarna håller inte med. De försäkrar att EU-medlemskapet inte står i strid med det nordiska samarbetet.
	Det gör det. Annars skulle statsministrarna knappast vilja begränsa det officiella samarbetet till sju områden och, med Jan P Syses ord, lyfta bort alla tunga samarbetsområden utom kulturen från det formella samarbetet.
	EU tillåter inte ett officiellt och institutionaliserat samarbete mellan EU-länder, som kan hota Unionens sammanhållning. Därför kan inte Nordiska rådet och liknande organ bli maktorgan i EU.
	EU:s regelverk hindrar Norden att göra andra prioriteringar än EU, exempelvis inom ekonomi, utrikes-, jordbruks-, regional- och miljöpolitik.
Flertalet länder
stannar utanför EU
	Inget tyder på att Nordens länder kommer att samlas inom EU. Island, Färöarna och Grönland tänker inte söka medlemskap. Norge och Sverige kommer, enligt opinionsmätningarna, att säga nej till EU i folkomröstningarna. Finland går knappast in i EU utan Sverige. Åland blir inte ens vid ett finländskt medlemskap fullvärdig EU-medlem. Danmark har sagt nej till viktiga delar av EU.
	Om politikerna lyssnar på folket, får de dessutom klart besked i fråga om Norden. Enligt den stora undersökning, som Nordiska rådet lät genomföra i april och maj 1993, vill 74 procent av nordborna ha mer nordiskt samarbete, bara 1 procent mindre, 20 procent som i dag och 5 procent "vet ej".
	Nordens folk vill fördjupa samarbetet i Norden och hålla Norden utanför EU, makthavarna vill tvärtom. Denna klyfta mellan folk och folkvalda är oroväckande. Det finns nämligen, enligt den franske professorn Jean-Francois Battail, inga andra länder än de nordiska, där historien har präglats av en så väl fungerande kontakt mellan elit och folk.

bildtext:
Det blir ingen nordisk samling i EU. Flertalet nordiska länder har sagt eller kommer i folkomröstningar att säga nej till EU-anslutning. Nordens folk vill, enligt en stor opinionsmätning, ha mer nordiskt samarbete, inte mindre. Om allt går väl, kommer Norden-svanen att bryta sig ur EU-samarbetet, som regeringarna vill tvinga på Nordens länder och folk. (Teckning: Erik Rune)





Ingen rätt
till utträde

	Om jag inte vill vara medlem i en organisation, kan jag lämna den. Om Sverige inte vill vara medlem i en internationell organisation, exempelvis Europarådet, kan Sverige lämna den. I fallet Europarådet finns stadgar som ger rätt till utträde och reglerar formerna för detta (artikel 7).
	I andra fall gäller medlemskapet eller avtalet under viss tid eller tills Sverige säger upp det med hänvisning till den så kallade Wienkonventionen om traktatsrätt.
	Det finns dock en organisation, vilken är högaktuell i svensk debatt, som inte ger en medlem rätt till utträde, Europeiska unionen (EU). Ett land som går in i EU, har ingen rätt att gå ur.
	Detta är ett av flera bevis för att vår självständighet, suveränitet, går förlorad i EU. Andra bevis är att EU-lagar har direktverkan i ett EU-land, att EU-rätt har företräde framför nationell rätt och att EU har ensamrätt att representera utåt.
Förlorad suveränitet
	EU-lagars direktverkan innebär att förordningar (lagar) som EU:s ministerråd stiftar har direkt och omedelbar verkan i ett medlemsland. Medborgare, företag och medlemsländer är skyldiga att följa dessa lagar och EU:s rättsregler i övrigt, även om de inte finns i landets lagböcker. Denna direktverkansprincip fastställde EU-domstolen redan 1962 i van Gend-domen.
	EU-rättens företräde framför nationell rätt innebär att EU-regler alltid går före medlemsländernas lagar, även grundlagar. Företrädesprincipen fastställde EU-domstolen i Costa-domen 1964.
	EU:s ensamrätt att representera utåt gäller alla områden, där EU har beslutsrätten. På till exempel handelsområdet har EU företrätt medlemsländerna i Gatt-förhandlingarna. EU lägger också under sig nya beslutsområden med hjälp av "gummiparagrafen" 235 i Romfördraget. "Ensamrepresentationsprincipen" fastställde EU-domstolen i ERTA-domen 1970.
EU ett statsbygge
	Det är ingen tillfällighet att Romfördraget med tillägg och EU-rätten ser ut så här. EU är ett statsbygge och har varit det sedan EEC:s bildande 1957. En stat under uppbyggnad ger inget utrymme för utträde eller nationell självständighet inom de områden som faller under unionens jurisdiktion.
	Enligt Romfördraget och Maastrichtfördraget (unionsfördraget) gäller EU-medlemskapet "för evigt". Det är som ett katolskt äktenskap.
	"Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid", slår unionsfördraget fast i artikel Q. Unionsfördraget ger lika lite som USA:s konstitution en delstat/stat rätt att lämna unionen.
Ingen utträdesrätt
	Regeringens Europasekretariat ger i sin frågedatabas följande klara svar på frågan "Kan ett medlemsland lämna EU?"
	"Enligt EU:s grundläggande fördrag är det inte möjligt att gå ur EU. Någon utträdesartikel finns inte i fördragen," säger det.
	Två danska experter på EU-rätt, generaladvokaten vid EU-domstolen Claus Gulmann och advokat Karsten Hagel-Sörensen, beskriver i boken "EF-ret" utträdesproceduren som fördragsändring enligt artikel N 1 och använder Grönland som exempel.
	Wienkonventionen går inte att använda för att säga upp EU-fördragen och lämna EU.
	Beskeden kan inte vara tydligare. Juridiskt finns ingen rätt till utträde. Politiskt kan det däremot vara möjligt.
	EU-anhängarna förtiger, negligerar eller bagatelliserar denna fråga med ord som "det är klart vi får lämna EU " och "vi får väl straffa ut oss" eller så drar de fram fallet Grönland.
Grönland håller inte
	Grönland lämnade EG 1985. Men det håller inte som argument för att Sverige skulle ha rätt till utträde.
	Grönland var inte en stat, utan en del av Danmark.
	Grönland kunde peka på Färöarna. Det hade självstyre, när Danmark blev EG-medlem 1973. Danmarks EG-avtal gav Färöarna rätt att säga nej till EG, vilken det gjorde i den danska folkomröstningen om EG. När Grönland _ sedan det 1979 fått självstyre _ röstade för utträde 1982, kunde det med viss juridisk kraft peka på Färöarna och hävda rätten att stå utanför.
	Grönland lämnade EG efter två års förhandlingar och sedan EG:s ministerråd och parlamenten i varje EG-land hade godkänt utträdet.
	Utträdet var möjligt först sedan EG ändrat Romfördraget i enlighet med artikel 236. Fördragsändringar kräver enhällighet. Ett enskilt EG-land hade kunnat stoppa Grönlands utträde.
	Grönland var ingen stor ekonomisk tillgång för EG. Därför var det relativt okontroversiellt att låta Grönland lämna EG.
Svårt för Sverige
	Det skulle bli svårare eller omöjligt för Sverige att lämna EU.
	Unionsfördraget är federalt förpliktande. Det ger litet utrymme för en delstat att åter bli en självständig stat.
	Sverige är av stort ekonomiskt och strategiskt värde för EU. Sverige skulle bidra med den största medlemsavgiften per invånare. Fattiga EU-länder, som är EU-bidragsmottagare, är därför mindre benägna att låta Sverige utträda _ såvida vi inte betalar bra för detta.
	Ett utträde kräver att alla EU-länder är eniga om detta. Det blir svårare ju fler medlemmar EU har.
Bister verklighet
	Det är inte heller så lätt att "straffa ut sig" ur EU.
	Om Sverige skulle vägra betala medlemsavgiften, skulle EU svara med böter eller andra sanktioner. En av nyheterna med unionsfördraget är att EU kan döma en land till höga böter om det inte följer Unionen lagar, förordningar och domstolsutslag.
	EU skulle knappast låta ett lagbrytande Sverige få lämna EU utan att straffa Sverige med sämre handelsavtal än dagens.
	Enda sätt att lämna EU är att förhandla fram en fördragsändring och ett utträdesavtal. Det räcker inte med att Sveriges riksdag eller folket i en folkomröstning röstar för EU-utträde. EU:s ministerråd, EU:s parlament och alla nationella parlament måste godkänna utträdet innan det kan träda i kraft.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


	Till detta kommer principen om ömsesidigt erkännande. Denna så kallade Cassis-de-Dijon-princip betyder att om det inte finns gemensamma EU-regler för vissa varor ska EU-länderna ömsesidigt erkänna varandras regler. I praktiken eroderar detta ner den nationella suveräniteten ytterligare. Denna princip fastställde EU-domstolen i Cassis-de-Dijon-domen 1979.


notis 940304

Ingen skugga över
bilhandlare i Forsa

	För en vecka sedan, den 25 februari, skrev vi om en 30-årig hudiksvallskvinna, som hade stämt en bilsäljare i Forsa inför tingsrätten för köpet av en Audi 100.
	Bilsäljaren är en privatperson i Forsa. Det är alltså ingen företag som handlar med begagnade bilar i Forsa, som är stämt för tinget. Ingen skugga över den yrkesmässiga bilhandeln i Forsa, med andra ord.


teckningen 930911
TECKNINGEN
Nästa vecka startar socialdemokraternas partikongress. EG-frågan står i centrum, men den kommer denna kongress inte att ta ställning till slutgiltigt. Partiledningen vill ajournera kongressen till efter det att Sverige har avslutat förhandlingarna med EG och sedan låta samma ombud ta ställning i medlemskapsfrågan. Vilka kort i EG-frågan kommer den återupptagna partikongressen att få välja mellan? Syna Carlssons giv, se sidan fyra i dagens HT!






Här är Ingvar Carlssons giv i EG-frågan (fortsättning på Erik Runes teckning på ledarsidan i dagens HT).





Inlandsbanan
tar terräng

	Inlandsbanan har utvecklats till ett konkurrenskraftigt alternativ för godstransporter i Norrlands inland. Banan genomkorsar 15 kommuner. Dessa äger banan via Inlandsbanan AB (Ibab). Sedan Ibab tog över banan, har godstrafiken ökat kraftigt.
	Utvecklingen på godssidan ser ut att vara stabil, vilket öppnar för en expansion av persontrafiken. Med turisttrafiken på sommaren som komplement kan inlandsbanan bli ett kraftigt näringstillskott för utvecklingen i Norrlands inland.
Kraftig ökning
av godstrafiken
	För tillfället förhandlar Ibab tillsammans med SJ Gods om en stor tranportorder från ett företag, som ska bryta kvartsitmalm en bit norr om Dorotea. Om förhandlingen går i lås, kommer Inlandsbanans godstrafik att vara säkrad för överskådlig framtid, enligt Ibabs verkställande direktör Sven Jernberg.
	SJ Gods har en särskild resultatenhet för Inlandsbanan, vilken har ett utmärkt samarbete med Ibab. Sträckor som tidigare varit olönsamma i SJ:s regi, Ulriksfors_Hoting och Dorotea_Vilhelmina, är åter trafikerade.
	Vagnslasttrafiken mellan Östersund och Arvidsjaur ökade med 25 procent under sommarsäsongen i fjol, en ökning på 45 000 ton jämfört med föregående år. Intresset därefter har varit fortsatt stort.
Flera projekt
i startgroparna
	Flera andra godsprojekt ligger i startgroparna. Dalatåg AB planerar godstransporter Mora_Sveg_Östersund. Massavedstransporter från norra delen av Inlandsbanan via Östersund och in i Norge är ett intressant försök som är i gång. 
	Norska SJ (NSB) har dessutom visat intresse av att köra godstrafik på sträckan Trondheim_Östersund_Gällivare_Narvik. Men för att kunna klara det, måste sträckan Arvidsjaur_Gällivare rustas upp. En sådan upprustning är väl motiverad. Frågan är om den kan ske inom ramen för de nuvarande statliga anslagen.
	En upprustning skulle kunna finansieras på ett samhällsekonomiskt sunt sätt genom att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) driver det som ett projekt för arbetslösa.
	Stödet till Inlandsbanan på 135 miljoner kronor fördelat på fem år är, med tanke på expansionen av godstrafiken och turisttrafikens utveckling, väl investerade slantar. Mycket talar för att verksamheten kan stå på egna ben efter utvärderingen 1996.
Outvecklad
persontrafik
	I dag är det bara sträckan Östersund_Sveg som har persontrafik, och det endast med en tur- och returresa per dag. På frågan från HT varför man inte satsar hårdare på persontrafiken, svarar Lars Grenholm, ekonomiansvarig på Ibab, att länstrafiken i respektive län längs Inlandsbanan sköter dessa transporter och det sker uteslutande med buss.
	Grenholm anser att det måste finnas en efterfrågan innan det är lönt att fundera på en expansion av persontågtrafiken, som i detta fall skulle ske med inte alltför miljövänliga motorvagnar.
	Nils Harvard, verkställande direktör på länstrafiken i Jämtlands län, ser samma fråga från ett annat håll. Han finner ingen mening i att lägga över busstrafik på Inlandsbanan förrän Ibab har presenterat ett konkurrenskraftigt alternativ.
	Så sitter de liksom på var sin kant och väntar på varandra. Visst måste Inlandsbanans persontågtrafik förbättras avsevärt, bland annat när det gäller motorvagnsparken, men en förutsättning för att utveckla den reguljära persontågtrafiken på banan är ju att säljare och köpare av denna trafik hittar varandra.

bildtext
Inlandsbanan är inte endast en kuriös turistupplevelse. Faktum är att godstrafiken har ökat lavinartat. I dag står den för 80 procent av trafiken på Inlandsbanan och expansionen fortsätter. (Foto: Håkan Roden)

tredjeledare 940426

Installera teleslingor i Hudik
	Handikappanpassningen av offentliga lokaler fungerar si och så. De är ofta anpassade för rullstolsbundna eller rörelsehämmade men sällan för den stora, snabbt växande handikappgruppen hörselskadade.
	Hörselskadade är beroende av att det finns teleslingor (T-slingor) och att dessa fungerar. Många lokaler saknar det ena eller andra. I ett HT-reportage i tisdags berättade vi om Bengt-Ivar Larsson. Han kan inte gå på Saga-biografen och sammanträdessalarna i Hudiksvalls kommun, för dessa saknar T-slingor. Han kan inte utnyttja lokalerna i Folkets hus och andra ställen, för där fungerar T-slingorna för dåligt.
	Så här får det inte vara! Kommunen och landstinget måste tillsammans ta ett ansvar för att handikappanpassa lokalerna även för hörselskadade med hörapparat.
	Det behövs en inventering av befintliga teleslingor, återkommande kontroll av T-slingor och tydlig information om var de finns. Vi tror också att det behövs en obligatorisk kontroll av teleslingor, ungefär som det i dag finns av hissar. Dessutom bör det finnas väl synlig signalindikation i lokaler med T-slinga, som visar om den fungerar.




andraledare 940513

Intern avsky mot partiledningen i m

	Moderaternas agerande mot sin riksdagskandidat Björn von der Esch i Sörmland har väckt avsky även inom de egna leden. Senast på onsdagen på debattsidan i Dagens Nyheter kritiserade Fria moderata studentföreningen i Stockholm sina partikamrater för intolerans.
	Bakgrunden är att von der Esch med emfas säger nej till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen samtidigt, som han var tredje namnet på partiets riksdagslista i Sörmland. Detta fick den moderata partiledningen att agera för att moderaterna i Sörmland skulle plocka bort honom från listan, vilket de också gjorde.
	Moderata partiledningen har därmed anammat den demokratiska centralismens princip, vilket var en av grundpelarna i före detta Sovjetunionens beslutsfattande.
	Moderata studentföreningen ifrågasätter förvisso EU-projektet från delvis andra utgångspunkter än HT, men det är bara att instämma i studentförbundets påstående att den moderata partiledningen har gjort EU-medlemskapet till ett överordnat mål.
	Öppenhet, pluralism och tolerans har av den moderata partiledningen ersatts av likriktning, åsiktskontroll och stränga diktat när det gäller medlemmarnas agerande i EU-frågan.
	En som fått nog är Björn von der Esch som nu går ut med en tvärpolitisk riksdagslista i Sörmland, för ett nej till EU. Han kan mycket väl samla de nödvändiga 12 procenten för att ta en riksdagsplats. Vi önskar honom lycka till.






Investeringar
ger framtidstro

	Investeringsviljan i näringslivet är en god indikator på framtidstron i ekonomin. Av detta kan man dra slutsatsen att dagens låga investeringsnivå bottnar i en närmast obefintlig framtidstro, men det är inte hela sanningen. Det finns andra faktorer som påverkar investeringsklimatet.
	Uteblivna investeringar i dag kan bli en bumerang, som slår tillbaka om några år, med ännu högre arbetslöshet och ökande inflation, det vill säga stagflation.
	Regeringen har fortfarande instrument i sin hand att förebygga en sådan situation. Men det kräver att regeringen tar varningssignalerna på allvar.
Investera idag för
avkastning i morgon
	En tydlig varningssignal kommer från Industriförbundet, som noterar att investeringsnivån ligger på en oroväckande låg nivå. Industriförbundet pekar ut den stora osäkerheten i EU-frågan och osäkerheten kring regeringens förmåga att hantera det enorma budgetunderskottet, som huvudorsaker till den låga investeringsviljan.
	Risken är, enligt Industriförbundet, att företagen tar ut framtida vinster genom prisökningar istället för att göra de nödvändiga investeringarna idag, som ska ge avkastning när konjunkturen skjuter fart uppåt igen. En sådan utveckling hotar att blåsa igång en inflationsbrasa.
	En realistisk analys värd att ta på fullaste allvar. Läget i dag är att många industrier fortfarande har marginal till kapacitetstaket och utnyttjar befintliga resurser maximalt. Detta yttrar sig bland annat i ett alltför stort övertidsuttag, vilket varken ger fler arbetstillfällen eller investeringar.
Bankkrisen har
bromsat investeringarna
	Osäkerhet är dock inte den enda förklaringen till den låga investeringsnivån. Nuvarande avskrivningsregler för investeringar och företagens lånemöjligheter är andra faktorer, som påverkar investeringsnivån.
	Industriförbundet konstaterar att krisen på bank- och finansmarknaden och den därpå följande saneringen och rationaliseringen av det finansiella systemet har slagit särskilt hårt mot små- och medelstora företag.
	Omstruktureringar med nedläggningar av små bankkontor och stora personalförändringar har trasat sönder viktiga och känsliga nätverk mellan kreditgivare ocb expansiva företag. När dessa kontakter som i första hand bygger på ett ömsesidigt förtroende är brutna är det mycket svårt för företagen att återupprätta lika goda kontakter och förtroende.
	Detta påverkar naturligtvis investeringsklimatet negativt. Mot bakgrund av dessa effekter är det olyckligt att den förestående försäljningen av Gota bank innehållit så lite diskussioner kring behovet av bättre kreditmöjligheter för företag.
	En försäljning av Gota bank till Nordbanken innebär sannolikt ytterligare hårda omstruktureringar med ännu fler kontorsnedläggningar. Detta förbättrar inte på något sätt det bistra investeringsklimatet, tvärtom.
Öka möjligheten till
direktavskrivningar
	Om regeringen verkligen är angelägen om att skapa bättre förutsättningar för småföretagandet och vill öka investeringarna måste den agera för att öka konkurrensen i banksystemet. Bryt upp bankernas oligopol och Sverige får ett bättre investeringsklimat.
	Dessutom är det viktigt att jämställa avskrivningsregler för stora och små företag, så att de stora företagens möjligheter att göra stora direktavskrivningar på inventarier, motsvaras av en ökad möjlighet för små företag att göra direktavskrivningar.
	Dessa direktavskrivningar kan för småföretagen omfatta produktionsutrustning med kort ekonomisk livslängd, exempelvis datasystem och kontorsmaskiner.
	Dessa regler bör kompletteras med ett system för reservering av vinstmedel, som gynnar investeringar istället för utdelning till aktieägare.
	Regeringen har fortfarande möjligheter att påverka investeringsklimatet i Sverige. Men det förutsätter att den uppmärksammar problemet och tar Industriförbundets varningsord på allvar. Investeringar ger framtidstro.


bildtext
Industriförbundet varnar för att den låga investeringsnivån i Sverige i dag kan leda till både ökad inflation och arbetslöshet. Ökad möjlighet till direktavskrivningar på produktionsutrustning är ett sätt att stimulera investeringar.






Irländsk jul i fred?

	Ska invånarna i Nordirland få fira jul i fred för första gången på 25 år? Ska terroristerna lägga ner vapnen?
	Ja, det är möjligt. Efter ramavtalet mellan Storbritannien och Irland (Eire) i onsdags är fred i sikte.
	Bakom detta "ramavtal för fred" står Storbritanniens regeringschef John Major och hans irländske kollega Albert Reynolds. Nu försöker de samla Nordirlands delade folk bakom avtalet, som stakar ut en väg till fred. Om John Major lyckas med detta, har han säkrat sig själv en välförtjänt plats i historien.
Fredsavtal
för Nordirland
	I ramavtalet förklarar Storbritannien för första gången att det inte har ekonomiskt eller strategiskt intresse av att behålla Nordirland. Provinsens invånare ska avgöra Nordirlands framtid. Eire förklarar sig berett att ge upp sitt territoriella krav på Nordirland.
	Avtalet öppnar för irländsk återförening, men först på lång sikt och sedan en majoritet av Nordirlands invånare har röstat för anslutning till Eire. Så länge invånare vill förbli britter, är Nordirland en del av Storbritannien. Självständighet kan vara ett tredje alternativ för Nordirland.
	Striden i Nordirland mellan nationalister, som vill ha förening med Eire, och unionister eller lojalister, som vill bevara unionen med Storbritannien, är inte över. Den har bara gått in i en ny fas.
	Sedan några dagar sitter alla parter i den nordirländska konflikten och studerar det sjusidiga brittisk-irländska avtalet och överväger om de ska ta emot den utsträckta fredshanden.
Blandade reaktioner
från Nordirland
	Reaktionerna är blandade.
	Ett parti av betydelse, protestantiska Demokratiska unionistpartiet (DUP), har förkastat avtalet. DUP:s ständigt svartvitmålande Ian Paisley anklagar Storbritannien för förräderi och kräver att Nordirland blir en egen stat. Som tur är, företräder DUP bara drygt en fjärdedel av protestanterna.
	Den protestantiska terrororganisationen Ulsters frihetskämpar (UFF) välkomnar inte heller avtalet.
	De två andra protestantiska partierna, Ulsters unionistparti (UUP) och Ulsters folkliga unionistparti (UPUP), är avvaktande positiva till det brittisk-irländska ramavtalet.
	På katolsk sida är det dominerande partiet, Socialdemokratiska och arbetarpartiet (SDLP), positivt till fredsavtalet.
	DUP:s motpart på katolskt och nationalistiskt håll är Sinn Fein, Irländska republikanska armens (IRA:s) politiska gren. Sinn Fein och IRA avvaktar med svar och kräver "klarlägganden" i avtalet. Sinn Feins ledare Gerry Adams och SDLP:s John Hume har en hemlig fredsplan, som de måste värdera i ljuset av ramavtalet.
Problemet är
terroristerna
	Det stora problemet i Irland är som alltid hur extremisterna och särskilt de beväpnade extremisterna agerar och om de accepterar kompromisser.
	Det är relativt lätt att vara optimist om möjligheten att samla en bred partipolitisk majoritet bakom fredsavtalet. Det är svårare att vara lika optimistisk om möjligheten att få skjutglada nationalister (IRA) och unionister (UFF) att lägga ner vapnen.
	Det är sannolikt lättast att få IRA att sluta med terrorism. Men det är fullt möjligt att avtalet splittrar IRA och att en minoritet fortsätter att använda terror som vapen. IRA har splittrats tidigare i sin 75-åriga historia och kan splittras igen.
	Ett problem är UFF, som har svagare band till de protestantiska partierna än IRA till Sinn Fein och är sämre disciplinerat.
Hoppet är att alla
pratar med varandra
	Det som ändå inger optimism är att britter och unionister för första gången är beredda att förhandla med en viktig motpart, som de tidigare inte ville tala med, Sinn Fein och IRA.
	Nordirland får fred i jul, det är tämligen säkert, men blir det fred även 1994? Det är mer osäkert, men det brittisk-irländska ramavtalet gör det i alla fall möjlig att starta en fredsprocess.
	En fredlig lösning kräver att britter och unionister i Nordirland respektive nationalister i Nordirland och Eire kompromissar.
	Kompromissen måste, för att vara hållbar, garantera att irländare inte blir diskriminerade på grund av religion eller social status. Den måste ge utrymme för lokalt självstyre. Den måste bygga på stabila majoritetsbeslut i Nordirland och Eire.
	Nu finns chans att göra slut på inbördeskriget och säkra freden, som Irland varken har haft före eller efter öns delning 1921. Folket vill inte ha kriget, nu måste soldaterna lägga ner vapnen.






Israel måste
kompromissa

	Hur är det möjligt att en judisk bosättare i uniform med automatvapen och handgranater kan ta sig förbi israeliska soldater utanför en moske och mörda bedjande, försvarslösa människor?
	Den frågan ställer sig många efter den USA-födde, judiske bosättaren och läkaren Baruch Goldsteins massmord på muslimer i staden Hebron på Västbanken i fredags. Totalt dog omkring cirka 60 personer i massakern. Hundratals personer blev skadade.
Massakern i Hebron
medveten provokation
	Blodbadet i Hebron är det värsta sedan Israel ockuperade Västbanken, Goldstein den värste massmördaren i Israels historia.
	Blodbadet kommer i ett kritiskt skede av fredsprocessen och på den religiöst känsligaste platsen på Västbanken, där Bibelns Abraham sägs vara begraven. Hebron är en helig plats för framför allt muslimer men också för judar och i viss mån även för kristna.
	Den som vill stoppa fredsprocessen mellan den judiska staten Israel och den muslimskt dominerade palestinska nationen, kan knappast välja en "bättre" plats utanför Jerusalem än just Hebron.
	Baruch Goldstein visste vad han gjorde. Han var sedan lång tid aktiv i den rasistiska extremistorganisationen Kach. Folk i Goldsteins omgivning vittnar om att han inte var en galning.
	Massakern är _ som enslingsverk eller välorganiserat terrordåd _ en medveten provokation. Den är ett effektivt sätt att röra upp känslor och få dessa att ta över från förnuftet i fredsprocessen.
Massakern på palestinier
kan stoppa fredsprocessen
	Massakern i Hebron riskerar att torpedera freden, vilket är vad religiöst och nationalistiskt fanatiska judar och araber önskar. Judiska och palestinska extremister kan ta till vilka medel som helst för att stoppa utvecklingen mot fred, även massmord.
	Den judiske bosättarens fruktansvärda illdåd var sannolikt inget vansinnighetsdåd, utan en väl kalkylerad terrorhandling. Då hjälper det inte att den israeliska regeringen tar avstånd från dådet.
	Regeringen i Jerusalem måste visa handling.
Israel måste visa
större kompromissvilja
	Regeringen måste snabbt och resolut sätta stopp för judiska extremister och terrorister, som tar till våld mot palestinier och andra. Regeringen måste också se till att palestinier under israelisk överhöghet får leva i fred och säkerhet.
	Detta kräver israeliska eftergifter i förhandlingarna med Palestinska befrielseorganisationen (PLO). Israel måste bygga upp förtroende hos de många palestinier, som israelisk kompromisslöshet och judisk extremism driver i armarna på palestinsk extremism och muslimsk fundamentalism.
	Israel gjorde en principiellt viktig eftergift, när staten erkände palestinierna som folk och började förhandla med PLO om fred och självstyre. När förhandlingarna väl kom igång var dock inte israelerna villiga att göra några större eftergifter.
Dra tillbaka
judiska bosättningar
	En brist i fredsavtalet mellan Israel och PLO är att de judiska bosättningarna får vara kvar i Gazaremsan och Jeriko, som ska få palestinskt självstyre. När Israel återlämnade Sinai till Egypten, utrymde Israel de judiska bosättningarna i Sinai med milt våld.
	Judiska bosättningar på ockuperad mark är kolonialism, som strider mot folkrätten. De gör det också svårt att sluta fred, även om enstaka bosättningar, som är viktiga för försvaret av Israel, kan vara fredsfrämjande.
	Israel bör utrymma de judiska bosättningarna i Gaza och Jeriko, stoppa varje utbyggnad av bosättningarna på Västbanken och avväpna nybyggarna. Skyddet av muslimska helgedomar måste bli bättre. Israel bör också frige fängslade palestinier.
	En utrymning av judiska bosättningar i Gaza och Jeriko _ i likhet med Sinai _ hindrar inte att judar kan bo kvar i dessa områden, men då som "vanliga" medborgare, inte som kolonisatörer.

bildtext:
Morden på bedjande muslimer i Hebron riskerar att skjuta freden i sank. Israel måste nu försöka bygga upp förtroende hos palestinierna genom att avväpna nybyggarna på Västbanken och utrymma de judiska bosättningarna i Gaza och Jeriko.





Ja till bron i
praktiken nej

	Vattendomstolens ja till Öresundsbron är lika mycket ett nej.
	Vattendomstolens villkorade ja är i praktiken ett nej, om regeringen ska följa riksdagens brobeslut om nollösning för miljön och fullständig avgiftsfinansiering av bron.
Vattendomstolen mot
alla tre broalternativ
	Vattendomstolen underkänner Danmarks tre alternativ till väg- och järnvägsbro över Öresund, eftersom de hindrar vattenflödet och därmed salt- och syretillförseln från Kattegatt till Östersjön.
	Domstolen kräver en nollösning. Bron får inte bromsa vattenflödet, sedimentspillet från grävningarna måste understiga fem procent, slammet under grävningarna måste bli mindre.
	Vattendomstolens villkor för att godkänna en bro är att den får en ny och dyr utformning på dansk sida, som garanterar en nollösning.
	Koncessionsnämnden för miljöskydd, som till skillnad från vattendomstolen gör en mer omfattande miljöprövning, sade tidigare i år nej till bron på tre viktiga punkter. Andra tunga remissinstanser har också gjort tummer ner för bron.
Öresundsbro omöjlig
förena med god miljö
	Östersjöns havsmiljö är mycket känslig. Om salthalten eller vattenströmmarna minskar ytterligare, förändrar det förutsättningarna för liv i Östersjön. Saltrika vattenströmmar och klart vatten är till exempel livsavgörande för torsken.
	Även om det är möjligt att bygga en bro som uppfyller kraven på nollösning, är det omöjligt att begränsa vägtrafiken på bron så den inte ytterligare förstör miljön. I söndags varnade ledande företrädare för miljöorganisationerna i Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland för effekterna av en vägbro.
	"En bro över Öresund hotar ekosystemet i hela Östersjön och ökar vägtrafiken och dess miljöproblem, vilket också drabbar Östersjön", skriver miljövännerna på debattplats i Dagens Nyheter.
Sverige-Danmark har
ingen rätt att bygga bron
	Öresundsbron har blivit en svensk-dansk fråga, trots att den lika mycket är en angelägenhet för övriga länder runt Östersjön. Dessa sju länder har dock ingen rätt att stoppa bron fast de i högsta grad är berörda av brons miljöeffekter.
	Detta är otillständigt! Miljöföreträdarna från de sex östersjöstaterna skriver i DN att Sverige och Danmark "har ingen rätt att äventyra vår gemensamma tillgång Östersjön."
	Det är så sant. Sverige och Danmark har ingen rätt att på egen hand riskera Östersjöns framtid.
Omoraliskt och
oekonomiskt med bro
	Sveriges regering har ingen moralisk rätt att säga ja till en bro över Öresund, som påverkar miljön i sju stater, vilka inte har något formell rätt att stoppa bron.
	Sveriges regering har inte heller ekonomisk rätt att säga ja till bron, eftersom riksdagens brobeslut förutsätter en trafikvolym på 10 000 fordon per dygn. En studie från Transek, som s-regeringen beställde men hemlighöll till efter brobeslutet, visar att det krävs låga broavgifter och cirka 30 000 fordon per dygn för att göra bron lönsam. Riksdagsbeslutet utgår från en avgift på 160 kronor per bil, vilket bara ger 5 700 fordon per dygn, enligt Transek.
	Regeringen har inte heller ekologisk rätt att säga ja till bron, eftersom den innebär ökad miljöförstöring lokalt och regionalt.
Centern måste lämna
regeringen vid ja till bron
	Den föreslagna Öresundsbron är omoralisk, oekonomisk och oekologisk. Därav följer den logiska slutsatsen att regeringen måste säga nej till en väg- och järnvägsbro över Öresund.
	Miljöbelastningen måste minska i Öresundsregionen och Östersjön. Det är bara möjligt att uppnå med andra trafiklösningar än en vägbro. Det som ligger närmast till hands är en borrad järnvägstunnel under Öresund och miljövänliga färjor.
	Nu återstår för regeringen att miljöpröva bron. I centrum står centerpartiet, som säger nej till bron av bland annat miljöskäl.
	Som trovärdigt miljöparti kan centern inte rösta ja till en vägbro över Öresund. Som trovärdigt centerparti kan det inte sitta kvar i en regering, som säger ja till ett nytt "Barsebäck 2", inte ens om centerstatsråden reserverar sig mot beslutet i regeringen.
	Frågan är då om Carl Bildt (m) är beredd att spräcka regeringen på en fråga, där centern tar strid för miljön och sin själ?

bildtext:
Kommunikationsminister Mats Odell (kds) och broanhängarna i regeringen klamrar sig fast vid en vägbro över Öresund, som är ett ekologiskt och ekonomiskt omöjligt projekt. Regeringen gör bäst i att satsa pengarna på en miljövänlig och billig järnvägstunnel.






Ja-sidan avancerar

	I snart två år har motståndarna till svenskt EU-medlemskap varit fler än anhängarna. I varje Sifo- och SCB-undersökning sedan maj 1992 har EU-motståndarna varit i majoritet.
	Vid årsskiftet skedde en kraftig opinionsförändring, tillfällig eller permanent, som Göteborgs-Posten redovisade på söndagen i en Sifo-mätning utförd förra veckan.
EU-motståndarna har
tappat till ja-sidan
	I Sifos nya mätning av EU-opinionen tar EU-anhängarna igen förlorad terräng. Nu väger det nästan jämnt mellan ja och nej.
	Nej-sidans övertag har på en månad minskat från 18 till 8 procentenheter. I december sade 46 procent att de skulle rösta nej till EG/EU och 28 procent ja i en folkomröstning. I januari 1994 säger 39 procent nej och 34 procent ja. Andelen osäkra ("vet ej") är 26 respektive 27 procent.
	EU-anhängarna har blivit fler både bland män och kvinnor. Bland männen är i dag ja-sägarna i majoritet. 42 procent säger ja (+8 procentenheter från december), 36 procent nej (-7) och 22 procent "vet ej" (-2). Kvinnorna är EU-kritiska. 42 procent säger nej (-7), 27 procent ja (+9) och 32 procent "vet ej" (-1).
Opinionsförändring
inom flera partier
	Opinionsförändringen speglar sig också i hur människor med olika partisympatier ser på svenskt EU-medlemskap.
	Tidigare har bara två av sex partier som är för EU-medlemskap _ moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna _ gått i takt med sina väljare. Nu gör ytterligare ett ja-parti detta, ny demokrati. Inom centerpartiet, kristdemokratiska samhällspartiet och socialdemokraterna har nej-sidans stora försprång minskat.
	De två partier som är mot EU-anslutning, vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna, har inget problem med den interna opinionen. Här tycker väljare och partitopp lika.
	Ja- och nej-rösterna inom partierna fördelar sig enligt följande: ny demokrati 54 procent ja och 32 procent nej, moderaterna 75_7, kds 34_42, folkpartiet 57_19, centern 32_44, miljöpartiet 16_78, socialdemokraterna 22_50 och vänsterpartiet 13_66.
Förhandlingar och
ekonomi påverkar
	Det har skett en opinionsskräll i synen på EU inom loppet av en månad. Vad beror det på?
	Det beror sannolikt främst på att regeringen och ja-sidan har lyckats marknadsföra ett "sammanbrott" i EU-förhandlingarna dagarna före jul som ett "genombrott".
	Andra faktorer som påverkar ja-sidan positivt är uppgången i svensk ekonomi och EES-avtalet, som allmänt framställs i positiv dager och därmed också ger EU en mer positiv framtoning.
	"Genombrottet" i EU-förhandlingarna den 21 december 1993 var inget genombrott. Det var ett sammanbrott, om vi jämför vad Sverige fick med vad vi krävde. Men det har folk inte klart för sig.
Viktigt avslöja så kallade
förhandlingsframgångar
	Sverige krävde i anslutning till EU-ansökan 1991 bevarad neutralitetspolitik. Det blev inte mycket av detta. I uppgörelsen den 21 december accepterar Sverige "i sin helhet och utan reservationer" EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige får inte som Danmark undantag från EU:s militära samarbete.
	Sverige krävde långtgående undantag på miljöområdet. Det blev inga permanenta undantag, bara fyraåriga övergångsperioder.
	Sverige krävde bibehållen alkoholpolitik. Det blev sönderslagen alkoholpolitik. Sverige måste ge upp fyra av fem alkoholmonopol, slopa gränskontrollen och acceptera EU:s införselregler för alkohol: 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl per person.
	Det är inte ens säkert att vi får behålla försäljningsmonpolet (Systembolaget). Det avgör ytterst EU-domstolen. Enda permanenta undantag Sverige fick var snuset.
	Om nej-sidan inte förmår avslöja "förhandlingsframgångarna" _ det blir mer av den varan framöver _ blir det svårt att byta ja-sidans offensiv och vinna folkomröstningen, i synnerhet om den kommer redan i juni. EU-anhängarna kommer inte att dra sig för att manipulera demokratin, vilket en folkomröstning med kort varsel utan resurser till kritisk opinionsbildning innebär.

bildtext:
I Göteborgs-Postens senaste Sifo-mätning knappar ja-sidan in på EU-motståndarnas stora försprång. Om nej-sidan inte förmår avslöja "genombrotten" i EU-förhandlingarna, när dessa snarare är sammanbrott än genombrott, får den svårt att vinna folkomröstningen.





Jaga
jämförpriser!

	Svenska konsumenter är prismedvetna. Allt fler tittar på prislappar, jämför priser, läser innehållsdeklarationer och värderar kvalitetsskillnader innan de gör sitt köp.
	Så ska en god konsument fungera i en marknadsekonomi. 
Prisinformationen
central i marknadsekonomi
	Pris- och varuuppgifter, innehålls- och kvalitetsdeklarationer är centrala för att konsumenter ska kunna fatta rationella beslut, vare sig det handlar om att köpa köttbullar eller kylskåp.
	Den viktigaste informationen är priset. Det finns en lag, som stadgar att butikerna ska ange en varas pris både inne i butiken och i skyltfönster och att livsmedelsaffärer ska ha jämförpriser.
	Denna prisinformationslag är viktig, dels för att den gör konsumenterna till mer rationella aktörer på marknaden, dels för att den gör marknaden mer effektiv.
Tre av fyra konsumenter
tittar på jämförpriser
	Konsumenterna uppskattar att det finns en lag, som gör att det finns prislappar på varor i skyltfönster och jämförpriser på varor i mataffärer. Alla handlare är inte fullt lika förtjusta i att behöva redovisa priserna så öppet. En del politiker, företrädesvis m- och fp-märkta, säger nej till detaljerad prisinformation i lag.
	Tre av fyra konsumenter tittar på jämförpriset när de handlar i butikerna, visar en undersökning av statistiska centralbyrån, som omfattar 1 200 butikskunder och är beställd av konsumentverket.
	"Det här bevisar att jämförpriserna fyller en viktig funktion och att användningen av dem ökar", säger konsumentverkets Kerstin Kjellman i SvD.
	Så längt är allt väl. Men från och med i år har ett orosmoln dykt upp på den konsumentpolitiska himlen: Europeiska unionen (EU).
EU-förbud mot
svenska jämförpriser
	Europeiska unionen tvingar, via EES-avtalet, Sverige att ge upp det omfattande systemet med jämförpriser. Drycker, torra varor och mejeriprodukter är enligt EES undantagna från jämförpriser, om de är förpackade i flaskor, burkar eller kartonger av EU-bestämda storlekar.
	Systemet med jämförpriser kommer att bli ihåligt, eftersom kunden i fortsättningen måste hålla reda på två parallella system, varnar Kerstin Kjellman.
	Jämförpriser sparar stora belopp åt konsumenterna. 
	"Om man skulle räkna ihop alla de möjliga vinsterna för alla konsumenter, så hamnar man på mångmiljardbelopp", säger hon.
	Huvudargumentet mot jämförpriser, att de kostar butikerna för mycket, är ihåligt. Handlarna i SCB:s undersökning håller inte med.
Sverige måste
stå på sig mot EU
	EU hindrar Sverige att behålla dagens prisinformationslag, som bland annat stadgar jämförpriser på nästan alla varor i en livsmedelsbutik.
	EU kan dock inte hindra att handlare frivilligt sätter ut jämförpriser. Problemet är att bara tre fjärdedelar av handlarna vill det, enligt SCB:s undersökning. Fjorton procent tänker helt sluta med jämförpriser. En tiondel tänker delvis sluta med dem.
	Konsumentverket varnar för att nya importvaror kan leda till ändrade attityder och ännu färre jämförprismärkta varor.
	EES-avtalet leder alltså till sämre prisinformation, om inte kunderna ställer hårda krav på handlarna och Sverige på EU. Bäst är att Sverige fortsätter visa vägen för EU-länderna och vägrar gå med på den underminering av konsumenträtten och marknadsekonomin, som EU:s regler innebär.
	Konsumentverket gör rätt i som försvarar jämförpriserna och jagar både handlare, riksdag/regering och EU för att behålla dem.
	Vad konsumenterna behöver är mer av jämförpriser och annan prisinformation, inte mindre!

bildtext:
Konsumenterna tjänar på jämförpriser. Konsumentverket applåderar att tre svenskar av fyra tittar på jämförpriser, enligt en SCB-undersökning, men oroar sig för att EU via EES-avtalet tvingar Sverige att avveckla jämförpriser på vissa varor. Vi får inte acceptera att EES-avtal eller EU-medlemskap ger svenskarna sämre konsumentskydd, hälsskydd och miljö!





Järnvägen är
bästa vägen

	En övergång till ett miljövänligt och energisnålt trafiksystem i Sverige diskvalificerar dagens transporter på väg och med flyg, visar en aktuell studie från konsultföretaget Envitrak.
	Järnvägstrafik och spårvagnar är ur miljö- och energisynpunkt de enda tänkbara alternativen i framtiden. Trots detta kommer transporter på vägar och med flyg att finnas kvar och eventuellt öka i omfattning.
	Detta låter ju helt galet med tanke på miljöproblemen och det ständigt ökande miljömedvetandet i samhället. Orsaken är att människan är bekväm, vill vinna tid och hela tiden strävar efter att öka sin frihet. Därför kommer vi att få leva med väg- och flygtransporter också i framtiden.
Mera järnväg
och renare motorer
	Men det går faktiskt att utnyttja medborgarnas miljömedvetande till att göra mycket stora förändringar till det bättre i transportsystemet.
	Morgondagens trafiksystem, som är på väg in i kretsloppssamhället, står inför två stora uppgifter: Det handlar om en massiv satsning på att rena utsläppen från väg- och flygtrafik och en stegvis övergång till spårburen trafik på bred front.
	Dessa åtgärder bör emellertid inte ställas mot varandra. Avsevärt renare förbränningsmotorer kan inte konkurrera med spårburen trafik, vare sig när det gäller miljövänlighet eller resursförbrukning, varför en stegvis övergång till spårburen trafik är ett måste.
Vägtrafiken har
kommit billigt undan
	Utvecklingen har tyvärr slagit in på en farlig väg. I takt med den ökade ekonomiska tillväxten har de miljöfarliga person- och godstransporterna stadigt ökat. Ökningen av lastbilstrafiken har varit dramatisk, och denna ökning har skett på bekostnad av järnvägstransporterna.
	Förklaringar till detta är att lastbilstrafiken kommit alltför billigt undan miljökonsekvenserna av sin verksamhet och att järnvägstransporterna inte varit tillräckligt konkurrenskraftiga ,när det gäller teknik, organisation och kostnader. Medan andra verksamheter i samhället har minskat sin energiförbrukning och utsläpp av miljöföroreningar, har vägtrafiken bara ökat desamma.
Vägtrafiken kan inte
konkurrera på miljösidan
	Konsultföretaget Envitrak visar i en omfattande undersökning av miljöpåverkan och energiförbrukning för olika trafikslag, att vägtrafik och flyg inte på något sätt kan konkurrera med järnvägstransporter.
	För persontrafik är energiförbrukningen tio gånger större med flyg än med järnväg. Persontransport med bil förbrukar sex gånger mer energi än tåget.
	Vägtrafiken står för en dominerande andel av de vanligaste luftföroreningarna med undantag av svaveloxider. De vanligaste luftföroreningarna är kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och koldioxid. Beträffande koldioxidutsläppen står inrikesflyget i en särklass, när det gäller utsläpp per personkilometer.
	Varje år släpper vägtrafiken ut 14 000 000 ton koldioxid och flyget 800 000 ton koldioxid. Koldioxidutsläppen förväntas öka med två procent per år under hela nittiotalet, vilket är en mycket oroande utveckling, som kräver resoluta åtgärder.
Ett pedagogiskt
Norrlandsexempel
	För att på ett relevant och rättvisande sätt visa på skillnader mellan vägtrafik och järnvägstrafik har Envitrak i sin undersökning utarbetat ett antal konkreta exempel. Jämförelsen gäller långväga persontrafik, stadstrafik och godstrafik. Samtliga exempel talar entydigt till järnvägstrafikens fördel.
	Godstrafikexemplet är särskilt intressant för Norrlandslänen, eftersom det granskar transport av rundvirke från inlandet till kustens massa- och sågverksindustrier.
	Den sträcka som Envitrak har undersökt är Furudal_Gävle Korsnäsverken. Resultatet visar att energiförbrukningen är tre gånger högre med lastbilstrafik än med en kombination av järnvägstrafik och framkörning med lastbil. Ur miljösynpunkt är järnvägsalternativet helt överlägset.
	Enivtraks undersökning talar sitt tydliga språk. Om regering och riksdag menar allvar med kretsloppstanken, är det nödvändigt att storsatsa på järnvägen och andra spårburna alternativ.

bildtext
Ur miljö- och energisynpunkt är järnväg och andra spårburna alternativ vida överlägsna väg- och flygtrafik, visar en utredning från konsultföretaget Envitrak. Bilden visar den svenska succen X-2000.






Jeltsin bäddade
för fascisterna

	President Boris Jeltsin har bäddat för fascisten och ultranationalisten Vladimir Zjirinovskijs och kommunisternas seger i söndagens ryska parlamentsval. Jeltsins ekonomiska chockterapi har drivit arbetslösa, fattiga och förnedrade ryssar i händerna på fascister, kommunister och ultranationalister.
Extremisterna
valets vinnare
	Ryska valet blev en chock för de flesta. Extremister till höger och vänster triumferade. Mittenpartier och nyliberala partier (reformister) gjorde ett dåligt val.
	Valets ena stora vinnare är Liberaldemokratiska partiet, som varken är liberalt eller demokratiskt utan fascistiskt och ultranationalistiskt. Liberaldemokraternas ledare Vladimir Zjirinovskij går stärkt ur valet.
	Den andra vinnaren är Ryska federationens kommunistparti under Gennadij Ziuganov. I sitt släptåg har han Agrarpartiet, som rymmer många medlemmar från olika förbjudna kommunistpartier.
	Valets två förlorare är nyliberala och mittenorienterade partier.
	De tre nyliberala partierna (reformisterna) _ Rysslands val, Ryska rörelsen för demokratiska reformer och Partiet för rysk enighet och samförstånd _ gjorde sämra val än väntat.
	Mittenpartierna _ Demokratiska partiet, Medborgarunionen och Javlinskij-Boldyrev-Lukin-blocket, även kallat Jabloko-blocket _ gjorde än sämre val.
Svårt att överblicka
valets totala effekter
	Det går ännu inte att överblicka parlamentsvalets totala effekter, dels för att redovisade resultat bara rör en del av parlamentet och inte alla valdistrikt, dels för att det tar tid att formera politiska allianser i politiken.
	Rysslands nya federala parlament består av en andra kammare (statsduma) och en första kammare (federationsråd). Hälften av ledamöterna i statsduman väljs i proportionella val som i Sverige. Hälften av ledamöterna i statsduman och alla i federationsrådet väljs i majoritetsval i enmansvalkretsar som i USA.
	Det är inte säkert att extremisterna har nått samma framgång i enmansvalkretsarna, där "enmanspartier" som Zjirinovskij inte kan ge så mycket draghjälp åt lokala kandidater.
Författningen gör
Jeltsin till ny tsar
	Det enda helt säkra resultatet är att väljarna godkände den nya författningen, som gör Ryssland till en stark presidentmakt. På den här punkten har Boris Jeltsin fått precis som han ville.
	Samtidigt som ryssarna säger ja till en stark presidentmakt och president Jeltsin, säger de nej till Jeltsins parlamentskandidater.
	Protesterna mot den nya författningen har kommit från främst mittenpartier och kommunister. Nyliberaler (reformister), opinionen i västvärlden samt fascister och ultranationalister har applåderat författningen, om än av olika skäl.
	Nyliberaler och västvärlden ser den som ett sätt att stärka Jeltsin och skynda på reformerna, fascister och ultranationalister som ett sätt att ge Ryssland en stark ledare, en ny tsar.
	Författningen ger Jeltsin mer makt än vad någon enskild stats- eller regeringschef i västvärlden har. Den gör honom till en modern tsar.
Jeltsin bäddade för
fascisten Zjirinovskij
	President Jeltsins ekonomiska chockterapi har drivit fattiga, förtvivlade och förnedrade ryssar i händerna på rödbruna politiker och partier _ fascister, kommunister och ultranationalister. Jeltsin har med en auktoritär och nyliberalt doktrinär politik berett väg för andra auktoritära och doktrinära ledare.
	Farligaste av dem är Vladimir Zjirinovskij, som hetsar mot judar, vill införliva tidigare sovjetrepubliker med Ryssland, återta Finland, göra Ryssland till supermakt och införa ståndsrätt.
	Vladimir Zjirinovskij är inte en pajas. Han är verklighet sedan presidentvalet 1991, då han kom trea. Nästa presidentval, som blir senast 1996, räknar Zjirinovskij med att vinna.
	Detta bör president Jeltsin och hans regering kunna stoppa, men då måste de tänka om i den ekonomiska politiken, börja föra en socialt ansvarskännande politik och bygga allianser med den politiska mitten.
	Om Jeltsin istället fortsätter att vandra längs den inslagna "enda vägens politik", är risken stor att den slutar i ett fascistiskt_nationalistiskt Machtubernamhe.

bildtext:
Rysslands nya författning ger president Boris Jeltsin mer makt än någon stats- eller regeringschef i en västlig demokrati. Om inte Jeltsin bygger breda politiska allianser, för att kontra fascisternas och kommunisternas framgång i parlamentsvalet, är risken stor att nationalistiska och rödbruna krafter tar över.





Jeltsin vann
_ och förlorade

	Den nya oktoberrevolutionen misslyckades, 76 år efter den framgångsrika oktoberrevolutionen som förde kommunisterna till makten i Ryssland.
	President Boris Jeltsin vann slaget om Moskva men förlorade i respekt, när blod flöt på Moskvas gator och stadens centrum blev till slagfält.
Inbördeskrig i
centrala Moskva
	Till sist kom den konfrontation mellan president Jeltsin och parlamentet, som båda sidors oförsonlighet gjorde oundviklig: inbördeskrig i centrala Moskva.
	På måndagen satte president Jeltsin in pansar och elitsoldater mot revoltörerna och blåste bokstavligt talat ut Vita huset, sätet för parlamentet. Det stod på måndagen i lågor. Vita husets ledande revoltörer _ anförda av talman Ruslan Chasbulatov och vicepresident Alexander Rutskoj _ kapitulerade.
	Revoltörerna _ en osannolik samling av stalinister, fascister, tsarister, nationalister och Jeltsin-kritiska demokrater _ var därmed i praktiken krossade, även om skotten fortsatte att eka i moskvanatten. Jeltsintrogna armeförband och säkerhetsstyrkor bekämpade krypskyttar i centrala Moskva lågt efter kapitulationen.
	Ingen vet ännu hur många som har fått panta med sina liv under de två revolutionsdagarna. En siffra som nämns är 500 människor.
Våldsamma upplösningen
nederlag för Boris Jeltsin
	Det var helgens revolt _ då en mobb anförd av Alexander Rutskoj manade till ockupation av TV-huset som svar på president Jeltsins statskupp två veckor tidigare _ som utlöste måndagens blodiga reaktion.
	Båda sidor bär ansvar för den våldsamma upplösningen. Både parlament och president har hävdat sin legala rätt att styra landet. Ingen ville kompromissa.
	Den ryska kyrkans medlingsförsök bröt inte dödläget. En möjlig väg hade annars varit parlaments- och presidentval samma dag. Detta föreslog författningsdomstolens ordförande Valerij Zorkin, 62 av 88 delstater och regioner samt kyrkliga ledare. Jeltsin lät sig inte bevekas.
	En bra kompromiss hade kunnat rädda liv, bespara Jeltsin blod på händerna och lära ryssarna att demokrati innebär kompromisser. Nu blev lösningen naket våld, undantagstillstånd, organisationsförbud, stoppad tidningsutgivning och total kontroll av radio och TV, vilket är ett nederlag för Rysslands demokratiska utveckling och får bilden av Boris Jeltsin som demokrat att blekna.
Fortsatt sönderfall
att vänta i Ryssland
	Omvärlden sluter som en man upp bakom Boris Jeltsin och hans militära lösning på maktkampen i Moskva. Omvärlden ser inte att en stor del av striden mellan president och parlament rör ekonomi.
	Omvärlden ser inte att massornas stöd till Jeltsin uteblev. Den ser inte att bakom detta bristande stöd ligger ett utbrett missnöje med Jeltsins nyliberala chockterapi, som haft en destruktiv inverkan på normsystemet, ökat den sociala nöden och inte gett Ryssland de lagar som behövs i en marknadsekonomi.
	Ryssar i allmänhet har förhållit sig avvaktande till händelserna i maktens centrum. I periferin har lokala och regionala ledare stärkt sina positioner på centralmaktens bekostnad.
	President Boris Jeltsin har visserligen centralmakten under kontroll och militärernas stöd. Men centralmakten i Moskva kontrollerar inte längre alla Rysslands 88 delstater och regioner. Makten glider allt mer ur Jeltsins händer och över i militärernas och regionala ledares händer.
	Boris Jeltsin vann slaget om Moskva, men kanske förlorade han samtidigt slaget om Ryssland.
	Osäkerheten är större än någonsin, men ett verkar sorgligt säkert: sönderfallet fortsätter.

bildtext
President Jeltsin vann slaget om Moskva. Revoltörerna som kontrollerade Vita huset och under en tid tog över TV-huset har kapitulerat. Det betyder dock inte att Jeltsin har makten. Den glider allt mer över i militärernas och regionala ledares händer.


andraledare 931201

Jeltsins parti hotar centern

	Statsminister Carl Bildt, tillika ordförande för högerinternationalen Internationella demokratiska unionen (IDU), har besökt Ryssland.
	Under besöket gav Carl Bildt öppet stöd till det nyliberala partiet Rysslands val, som står president Boris Jeltsin nära. Statsminister Carl Bildt bör vara försiktig med att demokratiauktorisera partier, i synnerhet när det gäller ett parti som Rysslands val, som IDU inte anser vara tillräckligt stabilt och moget för att bli IDU-medlem.
	Rysslands val och kretsarna kring Boris Jeltsin bildar definitivt inte det bålverk mot diktatur och för demokrati, som Carl Bildt vill göra dem till. Boris Jeltsin är i praktiken Rysslands diktator och agerar tyvärr i leninistisk eller tsaristisk anda som en sådan.
	Boris Jeltsin har låtit fängsla oppositionella, förbjuda partier och hindra tidningar att komma ut. Han hotar politiker som kritiserar förslaget till ny konstitution eller kritiserar regeringen.
	En av Boris Jeltsins närmaste män, förste vice premiärminister Vladimir Sjumeiko, kräver att den centrala valkommissionen ska förbjuda bland annat Demokratiska partiet, som är närstående centerpartiet i Sverige. Sjumeiko motiverar kravet med att Demokratiska partiet har kritiserat förslaget till ny konstitution, bland annat för att förslaget ger presidenten för stor makt.
	Kritiken mot konstitutionsförslaget är omfattande. Samtidigt som ryssarna går till parlamentsval den 12 december i år ska de i en folkomröstning ta ställning till den nya författningen.
	Det är självklart att man i en demokrati måste få kritisera ett författningsförslag och inför en folkomröstning förorda ett nej.
	De som vill förbjuda laglydiga partier, som går emot maktens syn på tingens ordning, har inte förstått vad demokrati är. Det vore kanske bättre om Carl Bildt lärde sina ryska partikamrater vad demokrati är istället för att stödja ett parti, som har ledande företrädare som vill förbjuda ett ryskt centerparti och censurera partiinformation i TV!



tredjeledare 940511

Jonäng har svårt med demokratin

	Centerpolitikern Gunnel Jonäng är för EU-medlemskap. Hon glädjer sig åt centerstämmans ja till EU. Men i glädjen förnekar hon att hennes eget partidistrikt har sagt nej till EU, och det med eftertryck.
	I HT den 11 maj säger Jonäng att det inte går att säga att centern i Gävleborg har sagt nej till EU, eftersom så få deltog i medlemsomröstningen om EU. Som sakupplysning vill vi meddela följande:
	1. I Gävleborgscenterns medlemsomröstning om EU deltog 29,3 procent av medlemmarna (2 157 personer), hela 27 procent fler än i förra årets medlemsomröstning om kandidater på valsedlarna. I EU-omröstningen röstade 73 procent nej till medlemskap, 27 procent ja. Vi hörde varken Jonäng eller andra EU-förespråkare i centerdistriktet, som klagade på att det var för få som deltog i kandidatomröstningen.
	2. Gävleborgscenterns distriktsstämma i Alfta den 17 april sade efter en lång debatt nej till EU-medlemskap. I omröstningen röstade 68 procent (116 ombud) nej och 32 procent ja (54 ombud).
	3. Gävleborgscenterns ombud på riksstämman i Stockholm den 8 maj företrädde sina medlemmar på ett föredömligt sätt. I omröstningen röstade 73 procent (8 ombud) nej och 27 procent (3 ombud) ja.
	Gävleborgscentern har som enda c-distrikt tagit ställning till EU på grundval av medlemsomröstning och stämmobeslut. Om övriga distrikt hade genomfört medlemsomröstningar och låtit dessa ligga till grund för ombudens röstande på centerns extrastämma i Stockholm, hade centern sagt nej till EU.




svar på ordet fritt 940209

Jörgen Bengtson svarar
	Jerker Hammarberg har mardrömmar om Sverige efter ett nej till EU-medlemskap och vad ett fåtal EU-kritiska chefredaktörer skriver. Jag rekommenderar her Hammarberg att ta ett rejält glas varm mjölk före sänggående. Det brukar hjälpa mot mardrömmar.
Jörgen Bengtson
chefredaktör




Kanadas
eskimåer
startar eget

	För tolv år sedan frågade jag en kanadensisk diplomat i Sverige om Kanadas inuiter (eskimåer) och indianer i norra Kanada (NWT) skulle få självstyre som Grönland just fått. I NWT bodde då 46 000 människor. Diplomaten tittade på mig, skakade på huvudet och svarade att det går inte, det bor för få där.
	Det visade sig gå alldeles utmärkt _ i östra NWT med knappt hälften så många människor.
Principfasthet
	1992 röstade invånarna i det jättelika Nordvästterritorierna (NWT) för en delning av området och för att göra två tredjedelar av det till ett inuitisk hemland, Nunavut ("vårt land").
	1993 slöt inuiterna och Kanadas regering ett avtal, som ger Nunavuts invånare och därmed merparten av Kanadas inuiter självstyre.
	Det första löftet om självstyre för inuiter och indianer gav regeringen i Ottawa redan 1973. I mitten av sjuttiotalet började regeringen förhandla med inuiterna. De ställde redan från början hårda krav, att få land och ett eget territorium.
	Inuiterna höll fast vid sina principkrav. Principfastheten gav resultat. Nu står andra inuit- och indianregioner på tur att få land- och självstyrelseavtal. Redan innan regeringen slöt Nunavut-avtalet, hade den slutit tre avtal om landavträdelser.

	Den 1 april 1999 får Nunavut, i likhet med vad Grönland fick 1980, självstyre med egen regering, lagstiftande församling och ett land de kan kalla sitt, alltså nära nog självständighet.
	Kanadas inuiter har på några år lyckats med det som en kanadensisk diplomat inte ens kunde föreställa sig.
	Nunavut är stort. Det sträcker sig från nordvästra Kanada i väster till Grönland i öster, från Ellesmereön i norr till delstaten Manitoba och flera öar i Hudson Bay i söder.
	Inuiterna får självstyre, full äganderätt till 353 610 kvadratkilometer mark (18 procent av Nunavuts yta), delad kontroll med staten över all statlig kanadensisk mark i Nunavut och rätt att bedriva jakt, fångst och fiske överallt i Nunavut.
	Dessutom får Nunavut 6,6 miljarder kronor (1,15 miljarder Kanada-dollar) under 14 år till en stiftelse. Den ska ge lån till bostadsbyggande och företagande, betala ut utbildningsstipendier och inkomststöd till jägare.
Stort som EU
	Den skottska tidningen "Geographical" kallar i sitt aprilnummer uppgörelsen för "kanske världens största och rikaste landavtal med en ursprungsbefolkning någonsin."
	Land- och självstyrelseavtalet ger inuiterna direkt kontroll över ett landområde större än Norge. 
	I det blivande inuitlandet bor bara 22 000 invånare, varav cirka 80 procent är inuiter. Europeerna har bott i området i drygt 300 år, inuiterna i minst 4 000 år.
	Ett problem i sammanhanget är att cirka en tredjedel av Kanadas 25 000 inuiter bor utanför Nunavut, främst i Quebec.
	Ett annat problem är att Nunavut är ett stort, kargt och extremt glesbefolkat land. Det omfattar ett landområde, vilket till ytan är stort som Europeiska unionen utom Brittiska öarna.
	Skillnaden är att EU har nästan 20 000 gånger fler invånare. Till och med det extremt glesbefolkade Grönland är tre gånger mer "tätbefolkat" än Nunavut.
Gett upp mycket
	Ett stort problem för eskimånationen Nunavut blir att bygga upp en bra infrastruktur och långsiktigt hållbar utveckling. Det gäller att planera för tiden, då Kanada inte längre betalar ett omfattande stöd.
	Inuiternas avtal med den kanadensiska staten har en ekonomisk baksida. I avtalet avsvär sig inuiterna alla gamla krav på naturresurser _ olje-, gas- och mineralfyndigheter finns i området _ och landområden i Nunavut. De får hålla till godo med en mindre andel i vinsten från eventuell utvinning.
	Avtalets framsida är kanske tydligast för andra ursprungsfolk än inuiterna i Nunavut. De kan med Nunavut-avtalet i hand hävda sin rätt till historisk mark på samma sätt som inuiterna i Nunavut gjorde med hänvisning till Grönland.
Stora problem
	Nunavuts självstyre blir inte lätt. Problemen är stora: Avstånden är enorma, arbetslösheten hög (cirka 40 procent), utbildningsgraden låg (bara 15 procent går ur gymnasiet), självmorden många och alkoholproblemen stora.
	Men självstyret ger också inuiterna möjlighet att för första gången sedan den vita mannen kom till Nunavut bestämma själva. Självstyret ger dem pengar och kontroll över 80 procent av Nunavuts mineralfyndigheter _ främst koppar, bly, zink, guld och silver _ samt naturligtvis fiske, jakt och fångst.
	Det som inuiterna i Grönland startade, med att Grönland blev en likaberättigad del av Danmark 1953 och fick självstyre 1979, har smittat av sig på inuiterna i Kanada.
	Nu återstår att se hur självstyret kommer att utvecklas i de två eskimåländerna och vilken påverkan de får på främst Kanada och dess mer än 600 000 ursprungsinvånare utanför Nunavut.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 940606

Kaos inom ny demokrati

	Ny demokratis extrastämma blev precis så kaotisk, som alla befarade. Före stämman sade partiledaren Harriet Colliander: "Vad som än händer på stämman betraktar jag mig som partiordförande. Jag avgår inte." Dessutom passade hon på att anställa partiets två viceordförande och ytterligare en vapendragare fram till valet.
	Stämman avsatte i praktiken både henne och partistyrelsen, men de vägrade avgå. Partigrundarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson gjorde vad de kunde för att göra förra viceordföranden Vivanne Franzen till partiledare, vilket stämman också valde henne till.
	Dagen före stämman meddelade dessutom Bo Sillen, ny demokratis stämmoordförande, att Ian Wachtmeister och han kommer att bilda ett nytt parti, som sannolikt får namnet Sveriges väl. Det ska inte ställa upp i höstens riksdagsval utan ska agera som opinionsbildare.
	Tvisten inom ny demokrati rör till stor del pengar. Partikassan och partikansliet står i centrum. Nu ska en allmän medlemsomröstning avgöra partiledar- och partistyrelsefrågan _ om det hela inte slutar i domstol med två konkurrerande fraktioner som gör anspråk på partiets namn, kansli och pengar.
	Kan den nydemokratiska soppan blir så mycket värre?







Kapitalism med
mänskligt ansikte

	I stora delar av Östeuropa upplever de forna förtryckarnas parti en renässans. Det senaste exemplet på att kommunister omstöpta till socialister eller socialdemokrater vinner terräng är Ungern.
	I söndagens andra valomgång till parlamentet fick Ungerns socialistparti, som det tidigare kommunistpartiet heter, absolut majoritet. Därmed följde partiet upp valvinsten från första valomgången den 8 maj.
Förkrossande
socialistseger
	Efter andra valomgången är Socialistpartiets seger än mer övertygande. Socialisterna får 209 av 386 platser i parlamentet mot 33 platser i valen våren 1990.
	Socialliberala Fridemokraterna håller ställningarna som näst största parti, om än försvagat, med 70 mandat mot tidigare 92.
	Regerande konservativa Demokratiskt forum, den stora vinnaren i valen 1990, är den stora förloraren 1994. Det förlorar tre fjärdedelar av rösterna och rasar från 165 till 37 mandat.
	Centerinriktade regeringspartiet Småbrukarpartiet (FKGP) gör också ett dåligt val och backar från 43 till 26 mandat.
	Kristdemokratiska partiet (KNDP) är det enda regeringspartiet som håller ställningarna. KNDP ökar från 21 till 22 mandat.
	Det liberala "ungdomspartiet" Fidesz, övriga partier och oberoende kandidater delar på resterande 22 mandat.
Nya socialistledaren
öppnade järnridån 1989
	Socialistledaren Gyula Horn var med om att krossa upproret 1956. Men han är också en av dem som rev järnridån 1989.
	Gyula Horn var utrikesminister i Ungerns kommunistiska regering, när tusentals östtyskar sensommaren 1989 invaderade den västtyska ambassaden i Budapest. Östtyskarna krävde att få resa vidare till Västtyskland. Natten mot den 11 september 1989 öppnade Guyula Horn Ungerns västgräns till Österrike.
	Genom detta hål i järnridån strömmade sedan tusentals östtyskar och andra östeuropeer till friheten i väst. Horns hål fick Berlinmuren att falla inom två månader och järnridån att rämna.
	För Gyula Horn blev lyckan kort. Ett halvår senare var hans öde beseglat. I de första fria valen sedan kommunisterna kom till makten blev det forna kommunistpartiet den stora förloraren.
Knappast risk
för ny diktatur
	Många trodde att väljarna 1990 hade förpassat Socialistpartiet till historiens skräphög.
	Det var fel. I valen i maj 1994 kom socialisterna tillbaka.
	Ungerns forna kommunister kan, till skillnad från partikamrater i andra delar av Östeuropa, falla tillbaka på en reformpolitik som i ett historiskt perspektiv inger viss respekt.
	Ungern började reformera ekonomin 1968. Företagsamheten tog fart i början av 1980-talet. Detta gjorde att Ungern hade bättre utgångsläge än andra östlander, när marknadsekonomi och demokrati skulle ersätta planhushållning och diktatur.
	Detta hade sannolikt väljarna i minnet, liksom socialisternas löfte att föra en reformpolitik med tydliga sociala förtecken.
	Ungern får sannolikt en vänster-mittenregering bestående av Socialistpartiet och Fridemokraterna. Denna koalition och kommunisternas reformistiska historia bör borga för att den demokratiska och reformistiska utvecklingen fortsätter.
Ingen stor skillnad
i regeringspolitiken
	När väljarna i Ungern röstade fram socialisterna, var det i protest mot regeringen, den borgerliga oppositionen, tolvprocentiga arbetslösheten, tjugotvåprocentiga inflationen och sjunkande levnadsstandard.
	Vad som nu lär följa är en omläggning av politiken i mer socialliberal eller socialdemokratisk riktning. Eftersom den ungerska regeringen inte har tillämpat någon chockterapi, blir skillnaden knappast så stor. Vad som väntar är kapitalism med ett mer mänskligt ansikte, som tar bättre hand om de sämst ställda.

bildtext:
De forna kommunisterna segrade i parlamentsvalen i Ungern. Det betyder inte att ungrarna vill ha en återgång till planhushållning och enpartistyre. De har snarare röstat för kapitalism med ett mer mänskligt ansikte.



teckningen 931127
TECKNINGEN
Förspelet inför årets 30-novemberdemonstration i Stockholm skiljer sig från tidigare. Högerextremisterna ställer in sitt möte, eftersom de inte får hålla det vid Karl XII:s staty. Är de rasistiska och främlingsfientliga grupperna på väg att överge sin idol? Det måste vara besvärande för dem att dåtidens turkar tog emot Karl XII som flykting och att vår tids turkar i Rinkeby därför firar vänskapen mellan turkar och svenskar den 30 november _ med Karl XII som symbol.


tredjeledare 931230

Katastrofal miljö i Ryssland
	Visst har vi miljöproblem i Sverige, men de bleknar i jämförelse med problemen i före detta Sovjetunionen. I veckan presenterade Rysslands miljöminister Viktor Danilov-Daniljan skrämmande uppgifter om miljöförstöringen i Ryska federationen.
	Femton procent av Rysslands yta är ekologiskt katastrofområde, säger miljöministern. Det är en enorm yta på cirka 2 500 000 kvadratkilometer _ dubbelt så stor som Norden _ som är förgiftad med radioaktivitet, tungmetaller, kemikalier och andra gifter.
	Ryssland har inte ekonomiska, och knappast heller kunskapsmässiga, resurser att lösa detta gigantiska miljöproblem. Ryssland behöver omvärldens hjälp. Västvärldens insatser i före detta Sovjetunionen måste få en tydlig miljöprofil.
	Det är direkt förödande att stödja en snabb, konventionell industrialisering, vilket nu sker. En sådan biståndspolitik kommer att utvidga och förvärra den ekologiska katastrofen i Ryssland och övriga före detta sovjetiska delstater.





Kärnkraften kan
lagstiftas bort

	Folkomröstningen om kärnkraft 1980 betraktades då som en kortsiktig seger för kärnkraftsförespråkarna. Kärnkraftskritikerna ansåg sig ha vunnit en långsiktig seger, eftersom det vinnande linje två-alternativet innebar att kärnkraften skulle avvecklas senast år 2010.
	Men den strategi som fick klartecken genom folkomröstningen _ gärna en avveckling men först en rejäl utbyggnad _ är på väg att göra kärnkraftsförespråkarna till vinnare även på lång sikt. Avvecklingsbeslutet har inte gjort några egentliga avtryck i verkligheten.
	Problemet är att kärnkraftsindustrin inte tar detta beslut på allvar, utan planerar för fortsatt drift bortom år 2010. Därför är det välkommet att centerpartiet i en motion föreslår att kärnkraftens avveckling före år 2010 ska lagstiftas.
	Detta är det enda språk kärnkraftsindustrin förstår och respekterar.
Vinsten förblindar
kärnkraftsindustrin
	Förklaringen till att kärnkraftsindustrin nonchalerar avvecklingsbeslutet är enkel, det handlar om pengar. Inget kärnkraftverk får drivas mer än 25 år enligt avvecklingsbeslutet.
	Men företrädare för kärnkraftsindustrin hävdar att det går att köra kärnkraften mycket längre än så. Detta skulle då generera ordentligt med avkastning på de enorma investeringarna i denna energiform. Men det skulle då ske till priset av en starkt försämrad säkerhet, vilket är helt oacceptabelt, och ännu större avfallsmängder.
	Ett av motståndarsidans argument inför folkomröstningen var att Sverige med kärnkraften under alltför lång tid investerade fast sig i ett storskaligt energisystem, som gjorde landet sårbart både från ekonomisk och säkerhetsmässig synpunkt.
	I dag har vi kommit till den punkt, då dessa farhågor besannats och kärnkraftsindustrin står och stampar otåligt för att reinvestera för framtida avkastning.
Oskarshamn 1
kan stängas i dag
	Centermotionen innehåller även ett krav om att det inte ska betalas ut någon ersättning eller något skadestånd till kraftbolagen efter de utstakade 25 åren. Ett rimligt krav som svar på kärnkraftsindustrins allt högre rop på ersättning och kompensation vid en avveckling på utsatt tid.
	Övriga krav i motionen är att kärntekniklagen och atomansvarighetslagen ska skärpas, så att det inte går att bevilja drifttillstånd för reaktorer som är äldre än 25 år.
	Mot bakgrund av detta förslag och de tids- och kostnadskrävande reparationer, som väntar Oskarshamn 1, anser centern att denna reaktor bör tas ur drift omedelbart. Detta är i dag fullt möjligt, eftersom det finns ett överskott på kärnkraftsel.
Vattenfall bör
delas i två bolag
	Dessa förslag är bara några inledande steg på vägen mot ett kärnkraftsfritt samhälle. En avreglering på energimarknaden står för dörren och det finns ännu ingen analys av hur den påverkar kärnkraften.
	En avreglering får inte ske utan att de olika aktörerna på energimarknaden får likadana förutsättningar. Därför är det viktigt att bryta Vattenfalls totala dominans på elmarknaden. Vattenfall måste delas upp i ett produktionsbolag för vattenkraft och ett för kärnkraft i syfte att avbryta vattenkraftens subventionering av dyr kärnkraftsel.
	Kärnkraften måste bära sina egna kostnader. Dessutom måste de små producenternas möjligheter att hävda sig på marknaden tillgodoses. Detta är en grundförutsättning för att få igång en satsning på bred front för alternativa energikällor.

bildtext
Centerriksdagskvinnan Karin Starrin (bilden) kräver i en motion tillsammans med bland annat partikollegan Lennart Daleus en lag om att kärnkraften ska avvecklas senast år 2010.




tredjeledare 931113

Kina på väg in i en ny tid

	Förändringens vindar kommer också att blåsa genom Kina. Landet har redan upplevt en västanfläkt, som rört upp det kommunistiska dammet ordentligt främst i Guangdongprovinsen i landets södra del. Där råder närmast marknadshysteri efter det att regimen givit klartecken till uppbyggnad av privata företag.
	Samtidigt kommer det uppgifter om att regimen med den åldrige Deng Xiaoping i ledningen bibehållar den skoningslösa repressionen. Enligt Amnesty international avrättades över 1 000 brottslingar i fjol, många för ganska obetydliga förseelser.
	Kina upplever en tudelad utveckling, där polariseringen mellan regimen i Beijing och provinserna hela tiden ökar. Regimen försöker hålla folket kort men är hela tiden medveten om att marknadsekonomin står för dörren.
	Beskedet om att landets kommunistparti tagit en plan för införande av socialistisk marknadsekonomi är ett tydligt tecken på att även Kina är på väg in i en ny tid. Men denna förändring kommer att, till skillnad från utvecklingen i för detta Sovjetunionen, ske utan demokrati och med bibehållen kontroll från centralmakten.
	Vägen mot marknadsekonomi går via införandet av demokrati. Detta kan inte ens Deng Xiaoping ändra på. Men införandet av demokrati måste ske stegvis och efter en plan. Lär av Rysslands misstag.



andraledare 931006

Kina skämmer ut sig

	Kina sprängde på tisdagen sin första atombomb på drygt ett år. Den underjordiska atombomben exploderade i provinsen Sinkiang i nordvästra Kina. Enligt seismolog Nils-Olov Bergkvist på Försvarets forskningsanstalt (FOA) var detonationen på 80 kiloton. Den var därmed sex gånger större än USA:s atombomb över Hiroshima 1945.
	Med bomben i Sinkiang visar Kina sitt rätta ansikte. Landet bryter det provsprängningsstopp, som alla andra kärnvapenmakter hittills har respekterat. Kina visar åter den brutalitet, som världen såg prov på, när den kinesiska regimen massakrerade sitt folk på Himmelska fridens torg. Denna gång är brutaliteten riktad mot världssamfundet, kanske i förbittring över att Peking inte fick arrangera OS.
	Kina uppträder ociviliserat, när det bryter det informella provstoppsavtalet. Kina river med sin kärnvapensprängning också upp fältet för andra länder att göra samma sak. USA reagerade omedelbart. Det är berett att återuppta provsprängningarna.
	Vi kan bara hoppas att USA visar större prov på civiliserat beteende än Kina. President Bill Clinton har visat att han är beredd till omprövningar inom viktiga samhällsområden, där USA hittills har ställt sig vid sidan av världssamfundet. Det vore tragiskt om han skulle låta en kinesisk provsprängning starta en ny serie kärnvapensprängningar och kanske en ny kapprustning på kärnvapenområdet.





Klarar (s)
en dialog?
	
	Så har socialdemokraterna dragit igång sin förvalskampanj, som ska grunda för ett regeringsövertagande den 18 september. Fram till den första maj ska partiet på temat "Sverige kan" göra klart för väljarna att det är dags att ändra färdriktning i svensk politik.
	Valarbetarna har bland annat utrustats med boken "Visst kan Sverige byta färdriktning", som ska ge de nödvändiga argumenten. Både boken och uppläggningen av kampanjen signalerar en förändring från envägskommunikation till dialog med väljarna.
	Frågan är dock hur mycket kritik partiledningen är beredd att ta till sig.
S har övergett
överbudspolitiken
	Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson är partiets vallokomotiv. Valledarboken inleds med att tidningen Arbetets chefredaktör Lars Engqvist (s), intervjuar de tre om deras syn på Sverige i dag och behovet av förändring.
	Engqvist har prövat denna modell förut, att presentera socialdemokraternas politik genom att intervjua partitopparna. Andra välbekanta inslag i denna valledarhandledning är den totala bristen på självkritik i analysen av dagens ekonomiska kris.
	Nytt är dock att man har lämnat den förödande överbudspolitikens pamfletter bakom sig. Istället hänvisar partiet till en vilja att vända i första hand den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden. Kampen mot arbetslösheten är av överordnad betydelse i socialdemokraternas valrörelse, vilket är en riktig prioritering.
Sahlin uppmuntrar
personliga initiativ
	En annan förändring, till det bättre, är att man till skillnad från förut mera betonar den enskilde medborgarens ansvar och möjlighet att vara med och ta Sverige ur krisen. Detta indikerar en tyngdpunktsförskjutning från de ensidigt kollektiva lösningarna mot det personliga ansvaret för sig egen situation och sin egen omgivning.
	Morgondagens uppgifter när det gäller både miljöproblem och arbetslöshet kräver att individen tar större ansvar i sitt agerande, istället för att lita till att samhället ska producera färdiga lösningar på alla problem.
	Mona Sahlin pekar i intervjun på betydelsen av enskilda personers initativ, där hon bland annat tar fem-i-tolv-rörelsen, som ett bra exempel. Denna rörelse startades på initiativ av Stig Wallin i Härnösand, vars dotter blev mördad av en invandrare.
	Hans syfte var att hindra denna händelse från att ge näring till främlingsfientlighet och rasism.
Etablissemanget
måste börja lyssna
	Sahlins hyllning och uppmaning till enskilda personers engagemang och initativ visar på en välkommen attitydförändring. Samtidigt bekräftar hon ju på detta vis det faktum att det händer viktiga saker och uppstår rörelser i samhället utanför de etablerade partiernas grindstolpar.
	En given fråga i detta sammanhang är varför dessa rörelser i samhället går de etablerade partierna förbi.
	Stig Wallin ger kanske en fingervisning om svaret på frågan då han pekar på att det finns ett ledarskikt i samhället, som inte stimulerar människor, som har ett engagemang av vilket slag det än må vara.
	Mona Sahlin och den socialdemokratiska partiledningen är en del av detta etablissemang. Klarar de av att i första hand lyssna till sina medlemmar?
	Om man ska döma efter hur de har behandlat sina medlemmar i EU-frågan är snacket om ökad lyhördhet inte mycket värt.


bildtext
Socialdemokraternas partisekreterare Mona Sahlin (bilden) vill inleda en dialog med sina väljare. Klarar hon verkligen av det?






Klart men ändå
oklar i Pakistan

	Parlamentsvalet i Pakistan i tisdags blev det mest mönstergilla i landets 46-åriga historia _ tack vare militärerna!
	Den krigsmakt som tidigare har störtat folkvalda politiker blev nu garanten för fria val. Över 100 000 soldater höll ögonen på valförrättare och vallokaler, så fusk uteblev, och på politiker och valarbetare, så de inte hade ihjäl varandra.
Enda ärliga politikern
ställde inte upp i valet
	Den sittande premiärministern, Moeen Qureshi, är den mest kompetenta och effektiva regeringschef Pakistan någonsin har haft. Han är, enligt allmänt omdöme, den första regeringschefen, som tvingat överklassen att betala skatt, angripit korruptionen, kriminaliteten och knarkhandeln och inte skott sig på folket.
	Många hade velat se Moeen Qureshi som folkvald regeringschef, men den ålderstigne och svårt cancersjuke Qureshi, som tidigare hade ett toppost inom Världsbanken, ställde inte upp i valet.
	Valet stod istället mellan två korrumperade mångmiljonärer, ärkefiender och tidigare premiärministrar, storgodsägaren Benazir Bhutto och affärsmannen Nawaz Sharif.
Bhutto besegrade
ärkerivalen Sharif
	Valet till nationalförsamling (underhus) gav ett klart utslag: Benazir Bhuttos Pakistanska folkpartiet (PPP) blir större än rivalen Nawaz Sharifs Pakistanska muslimska förbundet (PLM) och det fundamentalistiska Pakistanska islamiska fronten (PIF).
	Pakistanska folkpartiet får cirka 85 mandat och Muslimska förbundet cirka 70 av parlamentets 217 mandat.
	Valet blev inte den totala PPP-seger Bhutto hoppades på. Valdeltagandet blev också lågt, eftersom en folkgrupp bojkottade valet. Men Bhutto är ändå vinnaren. Med sin karisma och talekonst vann hon väljarnas stöd, trots att hon är kvinna i det konservativa och muslimska Pakistan. Det hjälper att vara dotter till Ali Bhutto, populär president och premiärminister på sjuttiotalet.
	Nawaz Sharif var så segerviss att han utropade sig till vinnare på valnatten, när bara ett fåtal röster var räknade. Väljarna gjorde som tur var tummen ner för den konservativa, allt annat än karismatiska och synnerligen korrupta Nawaz Sharif.
Svårt för Bhutto
att styra Pakistan
	Därmed är det i praktiken klart att Benazir Bhutto återkommer till den premiärministerpost, som militärerna tvingade henne att lämna 1990. Eftersom PPP inte fick egen majoritet i nationalförsamlingen, återstår en del politisk hästhandel, innan hon kan flytta in i residenset i Islamabad.
	Däremot är det inte klart att Benazir Bhutto också kommer att kunna styra Pakistan.
	För det första är det osäkert om hon kan samla en arbetsduglig majoritet i parlamentet bakom sin politik.
	För det andra har Bhutto gått till val på ett program, som det knappast är möjligt att förverkliga.
	För det tredje har Pakistan starka provinsregeringar, som kan stoppa många nationella beslut. På lördag går väljarna till val av provinsparlament. I provinsen Punjab, där drygt hälften av landets 130 miljoner invånare bor, segrar sannolikt Nawaz Sharif.
Stora förväntningar
på Benazir Bhutto
	Folkets förväntningar på Benazir Bhutto är enorma.
	Hon lovar utbildning och hälsovård, ökad jordbruksproduktion med hjälp av en "grön revolution", en reform som ska ge landet 80 kommuner istället för 17, nya jobb genom stöd till samriskbolag med statligt och privat kapital, ökad rättssäkerhet och en lösning av Kashmirkonflikten med Indien enligt FN:s resolutioner.
	Hur hon ska kunna förverkliga allt detta är det ingen som vet.
	Pakistan är grundat på en muslimsk gemenskap. Men det räcker inte för att hålla samman ett land, som saknar sammanhållande kultur och folk, har tre religioner med nationell spridning, fyra provinser med självstyre gentemot huvudstaden, fem stora etniska grupper, sex naturgeografiska områden och sju stora språk.
	Till detta kommer en feodal struktur, stora klyftor mellan stad och land och starka spänningar mellan fundamentalistiska och sekulariserade muslimer.
	Splittringen i landet och misstron mot de styrande har aldrig varit större än nu. Benazir Bhutto får mycket svårt att leva upp till förväntningarna.

bildtext:
Benazir Bhutto vann parlamentsvalet i Pakistan. Förväntningarna på henne är enorma. Hon får mycket svårt att leva upp till dem.





Klubbning av
kutar i Sverige?

	Yrkesfiskarna längs Norrlandskusten ser inte med samma blida ögon på gråsälar, som dessa ser på dem. Fiskarna har tröttnat på gråsälar, som förstör fisket för dem och tar deras levebröd.
	Yrkesfiskarna vill minska sälstammen. Fiskarna i Njurunda vill klubba kutar (sälungar). Andra vill starta skyddsjakt på gråsäl.
	Vissa svenska fiskare vill alltså införa den grymma klubbning av sälungar, som vi för fem år sedan kritiserade norrmännen för.
Gråsälarna problem för
Norrlandskustens fiskare
	Gråsälarna är ett problem för yrkesfiskarna längs Norrlandskusten och inte minst i Hälsingland. Sälarna äter av deras fångst, skrämmer bort fisk, försvårar fisket och förstör nät och andra fiskeredskap.
	Enligt fiskarna i Njurunda orsakar sälarna skador för 200 000 kronor per fiskebåt och år, vilket staten ersätter till en tredjedel.
	Totalt räknar yrkesfiskarna med att sälarna äter upp och skrämmer bort fisk för fem till sex miljoner kronor per år.
	Gråsälen är intelligent. Den känner igen fiskebåtarna, vet att dessa betyder mat och att människan numera inte är någon fara. Detta har hjälpt gråsälen att komma tillbaka i Östersjön.
	Det finns ytterligare två sälarter i Östersjön, vikare och knubbsäl.
	Vikaren finns främst i Bottenviken och Bottenhavet. Den lever i samma område som gråsälen och är, liksom den, utrotningshotad.
	Knubbsälen lever i södra Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Den var nära att dö ut 1988, då ett virus dödade två tredjedelar av Nordeuropas knubbsälar.
Östersjöns sälstam
minskade med 98 procent
	Östersjöns sälstam var tidigare stor. Vid sekelskiftet fanns det mellan 100 000 och 150 000 gråsälar i Östersjön.
	I dag finns det cirka 5 000 gråsälar, varav bara 200 söder om Gotland, säger en av Sveriges främsta sälexperter, professor Mats Olsson på Naturhistoriska riksmuseet.
	Jakt och miljögifter decimerade gråsälstammen till cirka 2 000 djur i mitten av 1970-talet. Sedan dess har stammen tagit sig. Sälkolonierna längs Norrlandskusten växer. Sälarna lever gott.
	Varje ingrepp som minskar sälstammens tillväxt eller dess storlek är ett hot mot sälens fortbestånd. Östersjöns gråsälstam är ännu inte säkrad åt eftervärlden. En stam på 5 000 djur är mycket utsatt, om jakt eller sjukdom börjar decimera skaran igen.
Nödvändigt
nyansera debatten
	Yrkesfiskarna vill halvera gråsälstammen i Bottenhavet.
	"Fullständigt uteslutet", säger professor Mats Olsson till Tidningarnas telegrambyrå.
	Han utesluter "att vi medvetet skulle minska stammen av en djurart som fortfarande är utrotningshotad i Östersjöområdet."
	Samma sak säger Svenska naturskyddsföreningen (SNF) och Världsnaturfonden (WWF).
	Mats Olsson, SNF och WWF gör en riktig bedömning. Samtidigt går det inte att bortse från att sälarna är ett stort problem för främst yrkesfiskarna. Om vi vill ha en levande skärgård och kustbygd med fiske, går det inte att blunda för sälproblemet.
	Det är nödvändigt att nyansera säldebatten och föra en diskussion mot bakgrund av både sälens skyddsvärde och problem för fiskarna.
Pröva olika sätt att
hålla sälarna från fisken
	Fiskare, sälskyddare, myndigheter och allmänhet måste kunna se sälen ur både djurskydds- och fiskarperspektiv. Den som ser på sälen med öppna ögon, måste också vara öppen att pröva olika metoder att minska sälens skadeverkningar.
	Det kan handla om nya fiskeredskap som står emot sälangrepp (sådana används med framgång i Storbritannien), effektiva sälskrämmor, höjd ersättning till yrkesfiskare för sälskador och bidrag till fiskarna för att köpa trålare.
	Det vore fel att helt utesluta diskussionen om skyddsjakt, men en sådan diskussion bör enbart handla om begränsad och noga kontrollerad skyddsjakt i avgränsade zoner långt från sälkolonierna. Någon klubbning av kutar kan det aldrig bli tal om, inte heller vanlig säljakt. Vi är mycket tveksamma till skyddsjakt men vill inte utesluta att den kan vara nödvändig att ta till.

bildtext:
Yrkesfiskarna i Njurunda vill börja klubba kutar (sälungar) i Sverige. Detta är oacceptabelt, däremot är det nödvändigt att ta yrkesfiskarnas problem med gråsälen på större allvar.





Kompromisser
bättre än kupper

	Boris Jeltsin går i Vladimir Lenins fotspår: statskuppens.
Boris Jeltsin har
genomfört en statskupp
	En statskupp i november 1917 gjorde slut på Tsarryssland, förde kommunisterna och Lenin till makten och lade grunden till Sovjetunionen.
	En misslyckad statskupp i augusti 1991 gjorde slut på Sovjetunionen, förde Jeltsin till makten och minskade det gamla imperiets omfattning till dagens Ryssland.
	En statskupp i september 1993 öppnar åter dörren till en historisk vändning i rysk historia. Vilken vet vi inte än på en tag.
	President Boris Jeltsins beslut att upplösa parlamentets två avdelningar, folkkongressen och högsta sovjet, och överta all makt följer en rysk tradition av kupper, envälde och styre med dekret.
President Jeltsin har mer
legitimitet än parlamentet
	Det nya med Boris Jeltsins statskupp är att samtidigt som han inför envälde _ kallat presidentstyre _ utlyser han val av ett nytt parlament med två kamrar till den 11 och 12 december i år.
	Rent konstitutionellt har Boris Jeltsin genomfört en statskupp. Han besitter dock som president en större legitimitet än det andra folkvalda maktorganet i dagens Ryssland, parlamentet.
	Rysslands konstitution och parlament är arv från en stat som inte finns, Sovjetunionen. Presidenten är också vald under sovjettiden men i ett demokratiskt val, av invånarna i enbart Ryssland och i juni 1991, då Sovjetunionen var under upplösning.
	Parlamentet valdes våren 1990, grundlagen är från 1978.
	Presidenten har alltså ett mandat som parlamentet saknar.
	President Jeltsins mandat ger honom dock inte rätt att genomföra en statskupp, men det ger hans kupp viss legitimitet.
Viktigt att Ryssland
får fungerande maktorgan
	Ryssland har inte haft en fungerande politisk ledning och klar maktfördelning mellan olika statsorgan sedan Sovjetunionen föll sönder. Det har varit en ständig maktkamp mellan president och parlament med politiskt dödläge som föjd.
	President Boris Jeltsins statskupp bryter dödläget och avgör sannolikt maktkampen mellan parlament och president till presidentens förmån. Viktiga maktorgan som militärmakten, säkerhetstjänsten, polisen och regeringen har indirekt eller direkt ställt sig på Jeltsins sida.
	De negligerar parlamentets beslut att avsätta Jeltsin och göra vice president Alexander Rutskoj till ny statschef.
	Om Ryssland får ett nytt parlament, bör det relativt snabbt kunna anta en författning och ge Ryssland den konstitutionella grund och de fungerande maktorgan som landet saknar.
	För att Ryssland ska få politisk ro, räcker det inte med att landet får en grundlag och klar maktfördelning mellan president och parlament. Det är också nödvändigt med nyval av president.
Ryska makthavare måste
lära sig kompromissa
	Bäst vore att hålla parlaments- och presidentval samtidigt, vilket ordförande i författningsdomstolen, Valerij Zorkin, och flera regionala ledare föreslog på onsdagen.
	Ryssland blir ingen fulländad demokrati bara för att folket väljer parlament och president. Ryssarna måste också lära sig att arbeta demokratiskt, att utreda och diskutera saker före beslut, att engagera sig i politik mellan valen och lära sig kompromissa.
	Kompromissen är ett av demokratins innersta väsen. Det har ännu inte herrar som Jeltsin, Rutskoj och Chasbulatov förstått. Först när de har förstått och börjat praktisera detta, finns det hopp om demokrati och politiskt lugn i Ryssland.
	President Jeltsin måste också ta intryck av kritiken mot den förda ekonomiska politiken. En stor del av trätan mellan president och parlament rör ekonomi och inte politik. Här finns utrymme för kompromisser, som kan stärka demokratin och marknadsekonomin.

bildtext:
President Boris Jeltsin har genomfört en statskupp. Kuppen bryter dödläget i maktkampen mellan president och parlament. Kanske var den nödvändig, men vad Ryssland annars behöver är mer av kompromisser än kupper, mera dialog än diktatur.





Korten på bordet
ungdomspolitiker!

	De politiska ungdomsförbunden har hamnat i ett ordentligt blåsväder. Ekoredaktionen avslöjade på torsdagen att alla politiska ungdomsförbund har fuskat med sina medlemssiffror. Syftet har enligt ekots undersökning varit att maximera bidrag från kommun, landsting och stat.
	Fakta i frågan ligger ännu inte på bordet, men det har redan kommit medgivanden från före detta funktionärer i ungdomsförbunden om att det pågått ett omfattande fusk med medlemssiffrorna.
	Oavsett sanningshalten i dessa graverande anklagelser måste samtliga ungdomsförbund snabbt lägga korten på bordet. Något annat är inte möjligt för de politiska ungdomsförbund, som är måna om sina medlemssiffror, sin trovärdighet och i förlängningen sin existens.
Erkännande av fusk
med medlemssiffror
	Fusket ska ha pågått i över 20 år och ha förekommit i samtliga politiska ungdomsförbund. Metoderna har varit att inte rensa ut sådana medlemmar, som inte längre betalat medlemsavgiften, inskrivning av påhittade personer och att en medlemsavgift räknas dubbelt.
	Ekot hänvisar till att dessa uppgifter har bekräftats av flera källor i ungdomsförbunden, som inte vill framträda offenligt. Före detta distriktsordföranden i liberala ungdomsförbundet i Östergötland, Helene Henriksson hör till de få, som vågar kliva fram.
	Hon erkänner att det förekom ett omfattande fusk med medlemssiffror under hennes aktiva tid. Med hjälp av falska medlemssiffror fick LUF-distriktet alldelse för höga landstingsbidrag.
	Även om ekots anklagelser om att både CUF och LUF ska ha dubblat sitt medlemsantal genom fusk är ett fladdrigt höftskott, finns det all anledning att ta misstankarna på allvar. Ingen rök utan eld.
Lägg inte
locket på
	Anna Lindh, före detta SSU-bas, erkänner också att det fuskades med medlemssiffrorna under hennes aktiva tid. Den sittande SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson förnekar dock alla misstankar om fusk under hans aktiva tid.
	Företrädarna för CUF och LUF har också tillbakavisat Ekots anklagelser. Med detta blottar sig ett känt fenomen. Viljan att avslöja gamla synder ökar proportionellt med det tidsmässiga avståndet till förseelsen i fråga.
	Varken Anna Lindh eller Helene Henriksson är ju direkt berörda av dessa anklagelser, det är ju däremot de sittande ledarna för de politiska ungomsförbunden, vilket gör dem mycket försiktiga.
	Men det är varken försiktigt eller klokt att försöka tiga bort dessa anklagelser. De nu aktiva företrädare som öppet och rakryggat erkänner eventuellt medlemsfusk kan vända situationen till sin fördel längre fram.
	För de som lägger locket på väntar en djup trovärdighetskris bakom hörnet. I dagens läge finns det inget politiskt ungdomsförbund, som har råd med en djup förtroendekris.
Ungdomspolitiker
bör ha en högre moral
	De politiska ungdomsförbunden har under en rad av år fått vidkännas ett sviktande engagemang och stora medlemsras, vilket sätter deras ekonomi i gungning och ökar frestelsen för fusk med de bidragsgrundande medlemssiffrorna.
	Torsdagens avslöjanden är, oavsett sanningshalten, en väckarklocka för både de politiska ungdomsförbunden och de offentliga bidragsgivarna att rannsaka sina mellanhavanden.
	Demokratin behöver generösa bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna och andra ideburna ungdomsorganisationer. Samhället måste särskilt premiera de organisationer, som ger en grundlig och god demokratisk fostran. Men reglerna för dessa bidrag ska vara klara och entydiga och bidragen ska följas av en rigorös efterkontroll.
	Ett politiskt ungdomsförbund fostrar morgondagens politiska ledare och bör därför underställas ett högt moraliskt imperativ, därför måste de lägga alla korten på bordet och det snabbt.


bildtext
Kristina Hansson (bilden), ordförande i centerns ungdomsförbund måste tillsammans med sina kollegor i de andra politiska ungdomsförbunden lägga alla kort på bordet för att rentvå sig från anklagelser om fusk med medlemssiffrorna.



andraledare 931124

Köpta Hudik-nyheter i TV?

	Vilken trovärdighet skulle HT ha om Hudiksvalls kommun kunde köpa artiklar och reportage i tidningen? Ingen eller myckt låg trovärdighet, naturligtvis.
	Vilket omdöme har en kommun som köper nyhets- eller reportageplats i lokal press, radio eller TV? Dåligt omdöme, självfallet.
	Det går inte att köpa nyheter eller reportage i HT, men det är precis vad ett annat lokalt massmedium erbjuder Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner.
	Lokal-TV Sundsvall-Timrå, som sänder dagligen i TV 4 över bland annat Medelpad och Hälsingland, går i brev till kommunalråden i Hudiksvall och Nordanstig ut och erbjuder kommunerna att bli delägare i TV-bolaget i utbyte mot redaktionell bevakning av kommunerna.
	TV 4-bolagets tanke _ att kommuner ska kunna köpa sig nyheter och reportage i ett lokalt massmedium _ är befängd. Den hör inte hemma i en väl fungerande demokrati. Där ska press, radio och TV stå fria och självständigt granska myndigheter och politiker.
	TV 4 prostituerar den svenska press- och yttrandefriheten med sitt förslag!


andraledare 931004

Krigsstillstånd i Moskva

	President Boris Jeltsin har infört undantagstillstånd i Moskva. Läget förvärrades avsevärt på söndagen då Jeltsinkritikerna trängde igenom den omstridda avspärrningen av det ryska parlamentet. Demonstranterna försökte tränga in i och ta över stadshuset, där avspärrningsstyrkorna haft sitt högkvarter.
	Hårda strider har uppstått mellan Jeltsins avspärrningsstyrkor och anhängare till talman Ruslan Chasbulatov och vicepresident Alexander Rutskoj, vilka tillsammans med parlamentsledamöterna har barrikaderat sig i parlamentsbyggnaden.
	Parlamentsledamöternas kampvilja är obruten, trots flera dagar utan vare sig mat, el eller kommunikation med omvärlden. Stödet från tiotusentals demonstranter ger förnyade krafter, som kan växa till ett massivt motstånd mot Jeltsin.
	Frågan är om det kan bli honom övermäktigt. Avspärrningen av parlamentet var ett misstag av Jeltsin. Åtgärden har motverkat sitt syfte. Folkets sympatier har kantrat över till parlamentsledamöterna. På söndagen kom det dessutom uppgifter om att ett hundratal man ur avspärrningsstyrkorna har bytt sida och sympatiserar nu med Rutskojs falang.
	Situatioenn i Moskva är mycket oroväckande och instabil och visar att Jeltsins stöd bland befolkningen inte alls är djupt förankrat. Men så länge han har militärens förtroende törs han emellertid vidta åtgärder.
	Risken är nu stor att omvärlden får bevittna en blodig uppgörelse mellan Jeltsinmotståndare och lojala militärer. Detta blir en strid som Jeltsin vinner om han får stöd av militären. Men med en sådan seger är han förlorad som president.






Kvinnolistan
en kravmaskin?

	Vi vet ännu inte om Maria-Pia Boethius, Agneta Stark, Ebba Witt-Brattström och övriga kvinnor i nätverket Stödstrumporna kommer att utmana de etablerade partierna med ett eget.
	De fortsätter i alla fall att förbereda partibildning och val.
Kvinnopartiet
finns redan
	Fram tills nu har trojkan Boethius, Stark och Witt-Brattström vägrat ge besked om de kommer att bilda ett parti och ställa upp i riksdagsvalet. I förra veckan gav de besked på en punkt: "Kvinnolistan" ska registreras som parti.
	Kvinnopartiet kring Boethius kan inte heta "kvinnopartiet". Namnet är upptaget av ett annat kvinnoparti, som i oktober 1993 hade sin första ordinarie kongress, då det antog nytt program och nya stadgar. Det är också osäkert om riksskatteverket godkänner namnet "kvinnolistan", eftersom det är snarlikt "kvinnopartiet".
	Den här veckan ger kvinnolistan besked på en annan viktig punkt: Programmet. I måndagens Expressen publicerar Boethius, Stark och Witt-Brattström en kravlista, embryot till ett program.
Kvinnolistan
ställer krav
	Kravlistan är snarare en politisk plattform än ett program. På flera områden ger plattformen besked om vad kvinnolistan vill, på andra fortsätter kvinnotrojkan att mörka sin politik.
	Kvinnolistan säger nej till vårdnadsbidrag och avdragsgillt hemarbete ("pigavdrag"), kräver 90 procents ersättning i föräldraförsäkringen, stopp för barnpornografi, bättre pensionsskydd för ensamstående kvinnor, sex månaders remisstid på nya pensionsförslaget, ökade resurser för att stoppa våldet mot barn och kvinnor och en lag som bötfäller företag utan jämlika löner.
	Kvinnolistans övergripande krav är att "man i varje politisk fråga ska tillämpa ett medvetet könsperspektiv och fråga: På vilket sätt påverkar detta förslag barn, gamla, kvinnor och män?"
Säger inget om
skatter och EU
	Inom stora politiska områden säger kvinnolistan inte ett dugg.
	Vi får inte veta vad kvinnolistan tycker om skatterna, trots att höga skatter är en förutsättning för långtgående fördelningspolitik och praktisk jämställdhet.
	Vi får inte veta vad kvinnolistan tycker om EU-medlemskap, trots att EU gör svenska kvinnor till förlorare, eftersom EU dränerar statskassan på cirka 70 miljarder kronor per år.
	Vi får inte heller veta vad kvinnolistan tycker om arbetsmarknadspolitik, skola, miljö, socialpolitik, jordbruk och andra politiska frågor med stor relevans för kvinnor.
	Kvinnolistan gör inget försök att beskriva helheter. Den ställer krav. Frågan är om kvinnolistan är en kravmaskin.
Kvinnor har
olika intressen
	Ett problem för kvinnolistan är att kvinnor inte tycker lika. Alla politiska kvinnoförbund och ledande kvinnliga företrädare för riksdagspartierna tar avstånd från planerna på ett kvinnoparti. Det beror inte bara på att de ser sina intressen hotade, utan delvis också på att de gör andra prioriteringar och har andra värderingar.
	En del av vad kvinnolistan med emfas säger nej till _ vårdnadsbidrag och avdragsgillt hemarbete _ säger andra kvinnor med lika stor emfas ja till.
	Mycket av vad kvinnolistan kräver finns i Centerkvinnornas program, nästan allt ryms inom socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiet de grönas program.
Lovar på förhand
stödja s-regering
	Trots att andra partier driver kvinnolistans krav och kvinnor har olika syn på de frågor kvinnolistan gör till sina, kan kvinnolistan mycket väl segla in i riksdagen. Det finns gott om kvinnlig vrede och allmänt missnöje, som kan ge ett kvinnoparti vind i seglen.
	Nu är det inte riksdagen, som Maria-Pia Boethius med flera siktar på. Stödstrumporna vill påverka de etablerade partierna och framför allt socialdemokraterna att driva en mer "kvinnovänlig" politik. Det är sannolikt en mer framgångsrik strategi än att ställa upp i valet, i bästa fall få drygt fyra procent av rösterna och sedan riskera att bli ett marginaliserat och politiskt ointressant parti.
	Våren och sommaren blir ett test på riksdagspartiernas vilja att lyssna på kvinnolistans krav, till exempel sex månaders remisstid för pensionsförslaget, lagstiftning som främjar lika lön för lika arbete och stopp för barnpornografi.

bildtext:
Maria-Pia Boethius, Agneta Stark och Ebba Witt-Brattström hotar att gå till val med ett kvinnoparti ("kvinnolistan"), om inte de etablerade partierna lyssnar på kvinnornas krav. Ett problem är dock att kvinnor tycker olika, att kvinnolistan långtifrån talar för alla kvinnor, när den säger nej till vårdnadsbidrag och "pigavdrag".





Lagbrytare för
alkoholens skull

	Den 1 januari 1994 träder EES-avtalet i kraft. I och med detta kommer avgörandet i ett stort antal politiska frågor och tvister att flyttas över från riksdagen till de juridiska organ, som avgör om svenska lagar följer EES-rätten.
	Ett första exempel på detta är alkoholpolitiken, där det i dag råder allmän förvirring huruvida Sverige kommer att kunna behålla monopolet i nuvarande form och om det enligt EES-rätten är tillåtet att sälja vin och öl i livsmedelsbutiker.
	Några mindre nogräknade butiksägare har redan i dag gjort klart att de kommer att utnyttja denna normlöshet och kränga både vin och öl bredvid hyllor med kavring och korv. Svenska politiker blir med andra ord bara grytunderlägg för den soppa som går under namnet EES-avtalet.
EES-avtalet ger
alkoholproblem
	Alkoholfrågan är bara ett av många exempel, där svenska politiker hamnar helt i händerna på EES-juristernas bedömningar av hur svensk lag ska tillämpas. Denna bedömning går under namnet lagvalsparagrafen, vilken gör EES-rätten överordnad svensk lag.
	Tolkningstvisten i alkoholfrågan är bara en förövning inför det tolkningskrig, som väntar efter den 1 januari nästa år.
	Genom EES-avtalet kan dessutom en medborgare eller ett företag i EG-länderna dra den svenska regeringen inför EG-domstolen om vederbörande misstänker att Sverige beslutar något i strid med EES-avtalet.
	I förhandlingarna om EES-avtalet har EG-länderna godtagit den svenska regeringens argument för det nuvarande monopolet. Systembolaget är varken ett handelshinder eller verkar diskriminerande för producenterna.
	Men samtidigt finns det inget i EES-avtalet, som säger att vin och öl inte får säljas i matvarubutiker. Detta har blivit en källa till problem i den svenska alkoholpolitiken
Vinstintresset styr
alkoholliberalerna
	Det finns starka krafter som nu tar tillfället i akt att driva på en avveckling av vin och spritmonopolet. Deras strävan underbyggs med fraser om frihet och behovet av att myndigförklara det svenska folket
	Bakom dessa fraser döljer sig den drivande kraften i marknadsekonomin: Det krassa vinstintresset. Det förklarar varför de stora grossistföretagen ICA, Dagab och Konsum pratar så varmt om behovet av att myndigförklara det svenska folket och tillåta försäljning av vin och öl i butikerna.
	En annan förespråkare för en avveckling av monopolet är den förre finansministern Kjell-Olof Feldt. Han sitter med i styrelsen för AB Vin & Sprit, som ser en stor marknad öppna sig bakom monopolets hörn. Det kan i sammanhanget vara lämpligt att påminna om den amerikanske storkapitalisten John D Rockefellers visdomsord i ämnet.
	" Bara genom att vinstintresset elimineras, finns det något hopp om att kontrollera alkoholhanteringen i ett anständigt samhälles intresse. Att angripa problemet från någon annan infallsvinkel blir bara en halvmesyr, dömd att misslyckas. Denna synpunkt kan inte nog understrykas"
Ökad konkurrens
ger ökad försäljning
	Rockefeller var en av intiativtagarna till de amerikanska alkoholmonopolen på trettiotalet. Hans visdomsord är lika giltiga i dag. Genom att släppa loss fri konkurrens i försäljningen av vin och öl kommer den totala försäljningen otvivelaktigt att öka.
	Med denna ökning följer ännu fler mänskliga tragedier i alkoholens spår och samhällets kostnader för alkoholens skadeverkningar riskerar att öka dramatiskt. Sverige blir på detta sätt EG-anpassat också när det gäller de samhällskostnader alkoholen för med sig.
	I Sverige och Norge var 1989 konsumtionen ren alkohol per invånare och år 5,5 respektive 4,5 liter. Konsumtionen i Frankrike och Spanien var dubbelt så stor. Antalet döda i skrumplever är 7,3 per 100 000 invånare i Sverige mot cirka 20 i EG-länder med hög alkoholkonsumtion. Något att tänka på för avregleringsivrarna.




andraledare 940517

Lär av skolexemplet i Hedvigsfors

	Kretsloppssamhället har blivit ett populärt begrepp i många sammanhang. Trots detta kommer det att dröja innan detta tänkande genomsyrar alla verksamheter i samhället. Detta beror både på informationsproblem, praktiska problem för genomförande och många vuxnas motstånd mot förändringar.
	För att få ett bra genomslag på lång sikt måste vi börja med barnen. Naturskolan i Hedvigsfors, Bjuråker, är ett mönsterexempel på hur barnen får lära sig de elementära sambanden mellan människa och natur, det vill säga hur människan ska göra för att fungera i samklang med naturen.
	Gunnar Ersare är folkskollärare och biologilärare, som under tre års tid har byggt upp en synnerligen givande undervisning om naturens mysterier. Han har undervisat elever från hela kommunen ute i skogen. Framtiden för denna undervisning är emellertid osäker, då Ersare snart går i pension.
	Det gäller nu att ta vara på det som finns i Hedvigsfors genom att i första hand få någon kunnig och intresserad lärare att ta över. Nästa steg kunde vara att kommunen uppmuntrar till efterföljd i andra kommundelar.
	Detta skulle kunna läggas upp som ett projekt under några års tid inom ramen för Agenda-21-arbetet och därmed berättiga till ett bidrag från de 7_8 miljoner kronor, som regeringen kommer att dela ut till projekt av denna typ, enligt kompletteringspropositionen.






Långt kvar till
jämställdhet

	Sverige har hunnit långt på vägen mot jämställdhet. Bra bevis på detta är att det finns lika många kvinnor som män i förvärvslivet och att de flesta män och kvinnor betraktar varandra som jämlikar.
	Trots att Sverige har hunnit långt, är det långt kvar till jämställdhet. Sorgliga bevis på detta är skillnader i löner och hemarbete mellan män och kvinnor.
Regeringen vill göra något
åt bristen på jämställdhet
	Regeringen har bestämt sig för att göra något åt bristen på jämställdhet. Jämställdhetsminister Bengt Westerberg (fp) presenterade på fredagen regeringens åtgärdspaket.
	Propositionen är inget revolutionärt aktstycke, men den kan bli ett viktigt instrument i jämställdhetsarbetet.
	Regeringen vill skärpa jämställdhetslagen, ge jämställdhetsombudsmannen (Jämo) mer makt, satsa mer pengar på jämställdhet och införa en pappamånad i föräldraförsäkringen.
	Totalt satsar regeringen 40 miljoner kronor på jämställdheten.
Sätter press
på arbetsgivarna
	Mer konkret föreslår regeringen följande.
	Arbetsgivare med minst tio anställda ska varje år kartlägga löneskillnaderna mellan kvinnor och män och presentera förslag som undanröjar dessa.
	Jämo ska övervaka att jämställdhetslagen följs på hela arbetsmarknaden. I dag gäller denna tillsyn inte arbetsplatser med kollektivavtal.
	Staten inrättar en jämställdhetsansvarig i varje län.
	Staten och näringslivet inrättar en näringslivsakademi med uppgift att öka andelen kvinnliga chefer och bilda opinion för jämställdhet. Mer pengar går till forskning och information om löneskillnader mellan män och kvinnor samt till att öka kvinnors inflytande i beslutande församlingar.
	En av föräldraförsäkringens månader blir en pappamånad, som inte går att överlåta till mamman.
	Alla förslag är bra, även om det finns en risk att nya tjänster och utredningar ger ny byråkrati.
Viktigt att
ändra attityder
	I Sverige handlar jämställdhet mera om brister i osynliga än synliga lagar. Det handlar om värderingar, attityder och kunskap.
	På papperet råder jämställdhet: Ytterst få lagar diskriminerar kvinnor. Däremot finns stora skillnader i attityder och löner.
	För att uppnå jämställdhet är det nödvändigt att män, och i viss mån kvinnor, ändrar attityder. Detta är inte minst viktigt inom företag och stora organisationer, där mansdominansen är stor i ledning och på mellanchefsnivå.
	Vi är nära målet jämställdhet, när chefer ser det som lika naturligt att en man som kvinna är hemma med barn, när kvinnor får samma karriärmöjligheter som män, när kvinnor i stor omfattning har höga poster i samhället, när principen lika lön för likvärdigt arbete gäller, när män tar större ansvar för hemmet och när kunskap har ersatt fördomar på jämställdhetsområdet.
Viktigt att hålla fast
vid välfärdspolitiken
	En viktig förutsättning för kvinnans frigörelse är att det finns en väl fungerande offentlig sektor, eftersom den ger kvinnor arbete i större utsträckning än män och ger kvinnor den barn- och äldreomsorg som är en förutsättning för många kvinnors lönearbete.
	Bengt Westerberg har därför rätt när han understryker vikten av den generella välfärdspolitiken i jämställdhetsarbetet.
	Men talet skorrar samtidigt falskt, när vi vet att svenska kvinnor blir förlorare i EU. För att kunna betala EU-medlemskapets höga pris i form av medlemsavgift, skatteanpassning och ökade alkoholkostnader _ totalt cirka 70 miljarder kronor per år _ måste staten göra kraftiga nedskärningar i budgeten. Detta kommer att gå ut över den generella välfärdspolitiken och jämställdheten!


andraledare 931012

Låt hela Sverige leva

	Statliga Tipstjänst planerar att slopa sitt så kallade offlinesystem. Om Tipstjänst gör slag i saken, minskar antalet ombud med 3 900, främst i glesbygden. Det innebär försämrad service i stora delar av Sverige och försämrat kundunderlag för en rad butiker och kiosker.
	Oberoende vad man tycker om spel, är det rimligt att kräva att staten ger alla medborgare ungefär samma möjligheter att spela på statliga tips och lotto, köpa statliga penninglotter och bellmanlotter, eller vad det nu kan vara.
	Statliga service- och monopolföretag måste erbjuda likvärdig samhällsservice i alla delar av Sverige, även när det handlar om tips och lotto. Därför är det bra att ordförande i riksdagens finansutskott, Per-Ola Eriksson (c), ryter till i frågan. Det är bara att instämma, när han på ett möte i Delsbo på måndagskvällen krävde att "Tipstjänst måste även i framtiden låta hela Sverige få spela".





Legitimit inom s
att vara mot EU

	EU-motståndet börjar få starkare fäste inom socialdemokratin och arbetarrörelsens reformistiska del än vad Ingvar Carlsson räknade med, när han lämnade in Sveriges EG-ansökan 1991.
	SSU-kongressens beslut på lördagskvällen att säga nej till EU-medlemskap är inte överraskande men ändå signifikant.
	Det är viktigt för EU-motståndet inom arbetarrörelsen att en av socialdemokratins grenar säger nej. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) är, vid sidan av kvinnoförbundet SSKF, de viktigaste underorganisationerna inom socialdemokratiska partiet.
SSU-nej till EU
på ideologisk grund
	SSU sade nej till EU med klar majoritet, 131 röster mot 117, i en sluten omröstning efter nio timmars debatt. SSU ska _ till skillnad från det andra stora politiska ungdomsförbundet Centerns ungdomsförbund _ inte delta i det organiserade EU-motståndet men aktivt argumentera för nej.
	Vad SSU-kongressen skulle besluta var en öppen fråga veckan före kongressen. Det blev nej, trots att SSU-ledningen sade ja (tio av förbundsstyrelsens ledamöter röstade ja, tre nej) och på olika sätt försökte pressa på kongressen ett ja.
	SSU:s nej är ideologiskt grundat. SSU:s nej är ett ja till den nordiska samhällsmodellen och grundläggande socialdemokratiska värden som rättvisa, jämlikhet, full sysselsättning och folkstyre, vilka är oförenliga med Maastrichtfördragets marknadsliberala och centralistiska principer.
Starkt EU-motstånd
inom socialdemokratin
	SSU säger som enda socialdemokratiska organisation nej till EU, men inom de andra s-organisationerna är det lokala EU-motståndet också stort. Klyftan mellan den EU-vänliga toppen och EU-kritiska basen är mycket tydlig inom SSU, både på riks- och distriktsnivå, och är minst lika tydlig inom andra s-organisationer.
	Socialdemokratiska kvinnoförbundet har valt att inte ta ställning i EU-frågan, men dess ordförande Margaretha Winberg är känd EU-motståndare. Alla opinionsundersökningar visar att en stor majoritet av kvinnliga s-väljare är mot EU-medlemskap.
	Inom s-familjen finns också två små förbund _ Sveriges kristna socialdemokraterns förbund, mer känt som Broderskaparna, och Socialdemokratiska studentförbundet _ som sliter med EU-frågan.
	Broderskaparna var 1993 på väg att säga nej till EU. När den ja-sägande ledningen insåg att kongressen sannolikt skulle säga nej, fick den med sig kongressen på att inte ta ställning i EU-frågan.
	Studentförbundet är hittills den enda s-organisationen som sagt ja till EU-medlemskap på sin kongress.
...och inom flera
av LO-förbunden
	Det är inte enbart inom arbetarrörelsens politiska gren som nej-opinionen är stark. Samma sak gäller inom den fackliga grenen, Landsorganisationen (LO).
	Ett LO-förbund, Transport, sade nej till EU-medlemskap efter en medlemsomröstning. Det största LO-förbundet, Kommual, har en medlemskår som säger nej, vilket tvingar den EU-vänliga ledningen att gå på linjen "vi tar inte ställning". Handels tar inte ställning med redovisar att nästan hela förbundsstyrelsen säger nej till EU.
	Flera LO-förbund har sagt ja till EU. Men det starka EU-motståndet inom flera LO-förbund gör att LO som organisation inte kommer att kunna ta ställning för medlemskap.
Men det blir ja till EU
på s-kongressen i juni
	Den 18_19 juni tar socialdemokratiska partiet ställning till EU. Ingen väntar sig annat än ett ja, men det blir mot bakgrund av att enbart en s-organisation säger ja till EU, att SSU säger nej och att en massiv majoritet av medlemmar och väljare säger nej.
	SSU:s EU-kongress skiljer sig från socialdemokraternas EU-kongress i juni och centerpartiets EU-stämma i maj genom att SSU-distrikten valde ombud med utgångspunkt från deras åsikt om EU. Därmed speglade SSU-kongressen medlemmarnas EU-syn bättre än s-kongressen kommer att göra eller c-stämman gjorde, vilka har/hade samma ombud som till ordinarie kongress/stämma.
	Det faktum att LO och två s-organisationer inte tar ställning för EU och att SSU tar ställning mot gör det legitimit för socialdemokrater att vara EU-motståndare. Detta är av största vikt för EU-motståndet inom arbetarrörelsen och i Sverige, i synnerhet om en s-regering styr landet efter höstens riksdagsval.

bildtext:
SSU:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson (bilden) är för EU-medlemskap men ska efter SSU-kongressens EU-nej argumentera mot EU. Ska han i valrörelsen säga att "mitt jobb är att vara mot EU men jag är för"?







Lokal styrning i
fyra polisdistrikt

	Länspolismästare Ulf Möllers förslag till omorganisation av polisverksamheten i Gävleborgs län har stött på patrull från flera flanker. Det är främst polisen i Söderhamn och Hudiksvall samt Ljusdals kommun, som inte varit nådiga i sina remissyttranden över Möllers förslag.
Poliser gör mest
nytta ute på fältet
	Förslaget innebär att nuvarande sex polisdistrikt i Gävleborg slås ihop till ett enda för hela Gävleborgs län, det vill säga att det blir en polisstyrelse och en polischef för hela länet.
	Under denna styrelse ska det sedan bildas fyra områdesorganisationer, orra Hälsingland, södra Hälsingland, Gävle och Sandviken.
	Enligt Möllers beräkningar ska detta förslag göra det möjligt för länet att klara sitt sparbeting på 15,7 miljoner kronor under en treårsperiod. En styrande tanke i Möllers utredning har varit att behålla så många poliser som möjligt på fältet genom en ordentlig bantning av administrationen.
	Ambitionen är lovvärd eftersom poliserna sannolikt gör störst nytta genom att vara i rörelse ute på fältet. Men frågan är om förslaget verkligen kommer att uppnå de avsedda effekterna.
Lokal förankring
och styrning viktigt
	Kritiken från främst Söderhamnspolisen fokuserar på de negativa effekter en centralisering för med sig. Besparingsförslaget innebär bland annat att polisstationerna i Söderhamn och Ljusdal inte längre kan ha kvälls- och nattöppet, vilket avsevärt försvårar kontakten mellan polis och allmänhet och skapar en otrygghet i samhället.
	Dessutom försvinner vakthavande befälen i samtliga nuvarande polisdistrikt. Det blir endast en samordnade funktion i Gävle för allt som inte händer under dagtid. Söderhamnspolisen anser att Möllers förslag är helt i strid med riksdagsrevisorernas förslag till ny polisorganistion. där de betonar vikten av lokal förankring och styrning av polisverksamheten.
	Detta är just den ömma punkten i Möllers utredning.
Det förebyggande
arbetet försvåras
	Bristen på lokalt ansvar och möjlighet att styra verksamheten kommer att göra det svårare för poliserna i det vardagliga arbetet, eftersom arbetet på fältet kräver ett mycket bra kontaktnät lokalt, flexibilitet och korta beslutsvägar.
	Ett annat problem är, vilket Söderhamnspolisen mycket riktigt påpekar, att det blir svårare att bedriva förebyggande verksamhet. Man hänvisar till det lokala fältarbete, som pågår i Söderhamn, där polis, kriminalvård och sociala myndigheter har ett fruktbart samarbete.
	Denna verksamhet är värdefull eftersom dessa grenar av den offentliga verksamheten ofta arbetar med samma problem. Genom ett omfattande samarbete mellan dessa samhällsfunktioner ökar möjligheterna att angripa problemen effektivt på ett tidigt stadium.
Fyra polisdistrikt
är en bra lösning
	Möller vill skära ned administrationen, vilket förvisso kan vara bra. Men minskad personal betyder inte med automatik att antalet ärenden och utredningar blir färre. Det betyder bara att någon annan måste göra detta arbete.
	Om man inte samtidigt gör drastiska förändringar i själva administrationsarbetet kan det bli, som Hudiksvallspolisen befarar, att det blir poliser på fältet som får ta tag i administrationen istället.
	Därför är det mycket som talar för Hudiksvallspolisens förslag om en bantning endast till fyra polisdistrikt, norra Hälsingland, södra Hälsingland, Gävle och eventuellt Sandviken.
	Denna förändring bör ske parallellt med en långtgående samordning av bland annat telefonväxel och kommunikationscentral. Ansvar och styrning på lokal nivå gör det lättare att klara både sparkrav och verksamhet.


bildtext
Länspolismästare Ulf Möller har fått skarp kritik för sin utredning om den framtida polisorganisationen. Han är emellertid överens med sina kritiker om en sak, det behövs fler poliser ute på fältet



andraledare 940607

LO:s EU-besked gynnar nej-sidan

	EU-anhängarna har fått grus i maskineriet. Arbetarrörelsens politiska och fackliga grenar _ socialdemokratiska partiet och Landsorganisationen (LO) _ är varken överens i EU-frågan inom respektive del eller sinsemellan.
	Det började med att LO-förbundet Transport i en medlemsomröstning sade nej till svenskt EU-medlemskap och att två tunga LO-förbund, Kommunal och Handels, lät bli att ta ställning.
	Det fortsatte med att det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU, Sveriges största politiska ungdomsorganisation, i helgen avvisade EU-medlemskap. Tidigare hade två andra socialdemokratiska sidoorganisationer, kvinnoförbundet SSKF och Broderskaparna, beslutat sig för att inte ta ställning.
	Det slutade med att LO på måndagen beslutade sig för att inte ta ställning i EU-frågan. Landssekretariatet avger inte någon rekommendation till medlemmar och förbund inför EU-omröstningen.
	Om knappt två veckor har socialdemokraterna EU-kongress. SSU:s nej och LO:s "vi tar inte ställning" gynnar EU-motståndarna (s) och gör det legitimt för socialdemokrater att säga nej till EU. Det blir knappast ett nej på s-kongressen, men det är möjligt att kongressen kan komma att göra som LO, förklara att man inte tar ställning i EU-frågan utan överlåter detta till medlemmarna.




andraledare 940531

Lönsamt med Atlantbanan

	Upprustningen av järnvägen Stockholm_Östersund_Trondheim på svensk sida till snabbtågsstandard är samhällsekonomiskt lönsam, säger Banverket i en färsk analys av Atlantbanan. På norsk sida planerar man för motsvarande upprustning plus den elektrifiering av banan som måste till.
	För Sveriges del är det lösamt med investeringar antingen på den lägre nivån, 1 599 miljoner kronor enligt stomnätsplanen, eller den högre, 2 599 miljoner kronor.
	Den högre investeringsnivån är av särskilt intresse för Gävleborg, eftersom den inte bara ger utrymme för snabbtåg som stannar i Gävle, Bollnäs och Ljusdal på vägen mellan Stockholm och Östersund. Enligt den högre investeringsnivån ska vartannat tåg också stanna i Ockelbo, Järvsö och Ånge.
	Banverkets kalkyl visar att Atlantbanan är lika lönsam som den beslutade utbyggnaden av Ostkustbanan och Västkustbanan (Göteborg_Malmö). Det som gör Atlantbanans kalkyl än mer intressant är att Banverket har räknat försiktigt på den framtida gods- och persontrafiken över gränsen och inte räknat på de dynamiska effekterna på samhällsekonomin i ett större perspektiv.
	Atlantbanan framstår som ett allt mer realistiskt och realiserbart projekt med stor betydelse för nedre Norrland och Mittnorden.







LRF är en börda
för centerpartiet
	
	Lantbrukarnas riksförbund (LRF) är ett särintresse med uppgift att tillvarata Sveriges lantbrukares intressen. Detta är lika väl känt som att LRF har tagit ställning för ett svenskt medlemskap i den Europeiska unionen (EU).
	Dessutom har LRF i många frågor givit centerpartiet sitt stöd eftersom dess intressen har sammanfallit med centerpartiets politik i dessa frågor. I EU-frågan är centerpartiet mycket splittrat, varför LRF:s förbundsordförande Bo Dockered har blandat sig i den interna debatten och kräver rättning i leden.
	Centerpartiet har inte låtit sig påverkas av Dockereds påtryckningar, vilket kan förklara varför LRF nu vänder sig åt ett annat håll. Man har helt enkelt bytt ut Olof Johansson mot Carl Bildt, som gästtalare vid riksstämman i Karlstad i juni.
Länsstyrelsen ska
garantera balansen
	Med Carl Bildt som gästtalare får LRF-ombuden höra den rätta kråksången om EU. LRF-ledningen agerar nu stenhårt i EU-frågan och kör över den interna kritiken mot LRF-ledningens EU-kampanj.
	Ett färskt exempel på detta är de informationsmöten för landets bönder, som LRF arrangerar tillsammans med länsstyrelserna. Detta samarbete har mött mycket stark kritik från många bönder, eftersom det inte finns med någon part på dessa möten, som har en kritisk hållning till EU.
	Länsstyrelsens medverkan borde vara en garanti för att dessa informationsmöten på bästa möjliga sätt ger en objektiv bild av denna för landet så viktiga fråga. Med nuvarande uppläggning sanktionerar länsstyrelsen en vinklad information.
	Detta förhållande strider mot länsstyrelsens roll i sammanhanget och är därför helt oacceptebelt. Länsstyrelsen måste ta fasta på kritiken och i fortsättningen garantera information från både ja-sidan och nej-sidan i EU-frågan.
EU-anpassad information
till Sveriges alla bönder
	Länsstyrelsens agerande framstår i ett tydligare sken då Harald Svensson på jordbruksverket, i en kommentar till kritiken, säger att uppläggningen kan hänga ihop med behovet av en EU-anpassning.
	När inte ens jordbruksverket anser det vara viktigt att presentera en balanserad EU-information till landets bönder är det inte så svårt att förstå, att länsstyrelserna inte heller tar sitt uppdrag på större allvar i denna fråga.
	På länsstyrelsen i Gävleborg har det emellertid kommit intern kritik mot uppläggningen av dessa informationsmöten. Detta är ett friskhetstecken.
	Vissa länsstyrelser har försvarat agerandet med att syftet med dessa möten har varit att ge en allmän och objektiv information om hur ett EU-medlemskap kommer att påverka Sveriges bönder.
	Även om syftet är lovvärt går det aldrig att bedriva en objektiv informationskampanj, där fackkunskapen representeras av en av de mest EU-fanatiska organisationerna i landet.
Centerpartiet är
ett verktyg för LRF
	Vad många inte har förstått är att LRF är ett utpräglat särintresse. Detta faktum kanske skulle vara nyttigt för många centerpartister att fundera på. LRF fungerar som vilken lobbyorganisation och särintresse som helst.
	Så länge centerpartiet för en politik som faller LRF på läppen då kan man ge partiet sitt stöd och därmed diktera villkor. När politiken inte passar blåser man till strid på den offentliga scenen. Centerpartiet är enbart ett verktyg för LRF.
	Bo Dockered drar sig inte ens för att gå in och försöka styra den interna EU-debatten i centerpartiet med sina falska brösttoner om böndernas bästa i EU.
	Detta är verkligen en bedrövlig kråksång. LRF och Bo Dockered har med tiden blivit en stor belastning för centerpartiet. Dagen närmar sig då det blir absolut nödvändigt för partiet att göra sig av med denna börda.





Maktspel i EU
med Sverige
som spelbricka

	Sveriges förhandlingar med Europeiska unionen (EU) går nu in i ett intensivskede. Senast den 1 mars nästa år ska Sveriges inträdesavtal ligga färdigt för underskrift. Sedan återstår för EU och Sverige att godkänna avtalet. De svenska förhandlarna ser EU:s ratifikationsprocess mest som en formsak.
	De blir sannolikt överraskade. Processen blir knappast den lugna procession, som Ulf Dinkelspiel och andra räknar med. Det är åtminstone mitt bestämda intryck efter möten med EU-parlamentariker och parlamentstjänstemän i Strasbourg.
Mer än formsak
	De svenska förhandlarna räknar inte med att EU:s parlament _ som bär det pompösa namnet Europaparlamentet (EP) _ kan eller ska sätta några käppar i Sveriges EU-hjul.
	Det vanligen maktlösa EP sitter dock med ett trumf på hand. Det måste godkänna varje nytt EU-land i en process med beslut i två omgångar. EP kommer inte utan vidare att godkänna Sverige och de tre andra ansökarländerna. De är redan en bricka i maktkampen inom EU och kommer att bli det än mer 1994.
	Europaparlamentet i Strasbourg kommer inte att godkänna nya medlemmar, utan att först använda dem i ett förhandlingsspel med kommissionen, rådet och EU-länderna för att säkra mera makt till EU och dess parlament.
Maktkamp inom EU
	Detta spel gör att ratifikationen drar ut på tiden, även om förhandlingarna med Sverige, Finland, Norge och Österrike skulle vara klara den 1 mars. Detta gör i sin tur att EP knappast kommer att kunna ta ställning till några nya länder under våren, eftersom det är val till EP i början av juni 1994.
	EP-valet blockerar ratifikationsprocessen månaden före och flera månader efter EP-valet.
	Eftersom ett EP-besluten dröjer, blir det i praktiken omöjligt för Sverige att genomföra en demokratiskt anständig folkomröstning i juni 1994, vilket regeringen Bildt vill.
	Unionsfördraget från Maastricht ger EP ökad makt. Men redan enligt gamla Romfördraget har EP vetorätt mot EU:s budget, antagande av nytt medlemsland och avtal med tredje land.
Dålig närvaro
	För att till exempel Sverige ska bli EU-medlem måste en absolut majoritet i EP, 260 ledamöter, rösta ja. I en normal omröstning är långt ifrån hälften av de 518 ledamöterna närvarande. I den votering jag följde röstade 189 ledamöter, vilket en EP-tjänsteman betecknade som "ovanligt många".
	Det är alltså inte säkert att det finns nödvändig majoritet i EP, när det ska ta ställning till de nya medlemsländerna. EP har flera gånger haft problem med att samla 260 ja-röster.
	När EP skulle rösta om ett avtal med Marocko fattades ett fåtal röster. Avtalet föll, trots att fem av sex närvarande EP-ledamöter röstade ja. När EP skulle ta ställning till ett avtal med Israel lade EP-ledamöterna in sitt veto, varvid avtalet föll.
	Det råder inte heller enighet i EP om utvidgningen. I flera EU-länder, främst Spanien och Italien, är utvidgningen av EU med fyra Efta-länder ingen absolut nödvändighet.
EP kräver makt
	Få tror dock något annat än att EP efter en dragkamp med främst rådet _ EU:s lagstiftande församling _ kommer att godkänna de nya länderna. Men det mesta talar för att ratifikationen kommer att ta tid och ha ett pris.
	Vad är då priset? Svar: Mera makt till EU och EP.
	EP har satt upp två mål för att säkra detta.
	För det första vill EP få igång en diskussion om institutionella reformer i EU och se till att den slutar med en reform, som stärker EU:s federala karaktär.
	För det andra vill EP säkra sitt inflytande på reformens innehåll.
	Diskussionen om institutionella reformer är redan i full gång. 	EP:s institutionella utskott har skrivit ett förslag till EU-författning, som ska göra EU till en verklig förbundsstat och supermakt. Med ett författningsförslag som grund kommer EP att pressa rådet och EU-länderna att ändra EU:s institutioner, så Europeiska unionen blir mer likt andra unioner som USA.
Sverige förlorar
	I detta förhandlings- och maktspel kommer EP sannolikt att få en mer omfattande roll i EU:s beslutsprocess.
	EP kommer också att strida för mer makt åt EU:s maktorgan, eftersom parlamentet _ med den danske EP-ledamoten och unionsmotståndaren Ib Christensens ord _ är "unionsgalen". EP kommer att få igenom förändringar i EU:s institutioner, eller försäkringar om förändringar, som stärker EU:s federala drag.
	Detta kommer Sverige att känna av.
	Jag fick en försmak av detta i Strasbourg, när jag tog del av EU-dokument som visar att Sverige inte får de fem röster i rådet (ministerrådet) vi räknat med. Det blir bara fyra.
	Flera och större förändringar väntar. EU-parlamentet kommer att hota med att säga nej till nya länder för att tvinga fram förändringar, som ger EU mer makt och små EU-länder mindre.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.
Tidigare artiklar om Europeiska unionens parlament var införda den 29 oktober, 1 november och 3 november.

andraledare 931130

Malm är så skyldig han kan bli

	Landsorganisationens ordförande Stig Malm talar gärna om bristande moral hos direktörer, bolagsstyrelser och företag, när de skor sig på arbetarnas eller skattebetalarnas bekostnad.
	Men Malm är inte frispråkig, när fackföreningsägda byggföretaget BPA:s styrelse och verkställande direktör agerar omoraliskt. Stig Malm satt i BPA:s styrelse, när den gav företagets VD Göran Lövgren en fallskärm i guld till ett värde av 24,9 miljoner kronor.
	Malm är också medansvarig för att Lövgrens efterträdare, Bjarne Holmqvist och Björn Lennegren, kunde kvittera ut nio respektive fyra miljoner kronor, när de slutade.
	Stig Malm hävdar att han inte har något med Göran Lövgrens totalt verklighetsfrämmande fallskärm att göra. Först säger Malm att avtalet är "fullkomligt sanslöst" och att "jag var inte på något sätt inblandad i det" (Aftonbladet den 29 november). Sedan erkänner Malm att han var informerad om avtalets innehåll, men hävdar att han inte kunde påverka uppgörelsen.
	Stig Malm försöker svära sig fri från ansvar. Han lägger skulden för avtalet på BPA:s och Byggnads förre ordförande Bertil Whinberg, som blev rånmördad i Tallinn 1991.
	Stig Malm agerar omoraliskt och osmakligt. Ansvarig för BPA:s avtal med Göran Lövgren och hans efterträdare är ytterst BPA:s styrelse, som består av en rad företrädare för LO-etablissemanget med Stig Malm i spetsen. Han kan inte svära sig fri från ansvaret!
	Stig Malm har återigen visat prov på bristande moral och omdöme.
	Det är fullt begripligt att allt fler LO-medlemmar kräver hans avgång. Malms omoral, omdömeslöshet och arrogans är en belastning för LO. Under Malms ledning har LO:s inflytande i samhället minskat. Hur länge accepterar LO:s fotfolk och förbundsordföranden att Stig Malm sitter kvar som LO-ordförande?
	Vi tror inte att Malm har lång tid kvar. Sanden i hans timglas håller på att rinna ut.


andraledare 931016

Mandela värd priset

	Valet av den sydafrikanske frihetskämpen och ANC-ledaren Nelson Mandela till årets mottagare av Nobels fredspris, var ett bra val av den norska nobelkommitten. Även om det var många bud som föregick nobelkommittens besked var det inte oväntat att Mandela tog priset.
	Vad som däremot är lite förvånande är att Mandela ska dela detta pris med den sydafrikanske presidenten Frederik Willem de Klerk. Klart är att alla överenskommelser mellan regering och ANC inte hade varit möjliga utan de Klerks aktiva medverkan och uttalade vilja till samförstånd med den svarta befolkingen.
	I dag finns en överenskommelse mellan ANC och den vita regeringen om att avskaffa den fruktansvärda rasåtskillnadspolitiken apartheid till förmån för en demokratisering av landet. Fram till de första demokratiska valen ska ett övergångsråd med bred politisk representation dra upp ramar för den politiska spelplanen inför valet.
	Men vägen fram till denna överenskommelse och tillsättandet av övergångsrådet har gått över många lik och kantats av mycket taskspel främst från regeringens sida. De Klerk har ett inte alltför smickrande facit, som rymmer både medveten förhalning av processen och upprepade försök att splittra den svarta fronten bland annat genom samarbete med Inkathathapartiet.
	Förklaringen till att de Klerk också får dricka fredskalk är att den fortsatta processen mår bäst av detta. Genom att låta dessa båda herrar dela på priset ger nobelkommitten tydliga signaler om att världen önskar ett demokratiskt Sydafrika.
	Signalen fungerar också som en injektion i processen och ger de båda huvudaktörerna en bekräftelse på att de har en nyckelroll i det fortsatta arbetet, som kräver ett stort mått av kompromissvilja och behärskning från båda sidor.






Maria-Pia in,
Bert och Ian ut?

	Riksdagsvalet kan gå hur som helst. Den senaste mätningen från Sifo, Öresundsbron, ekonomin och frågan om ett kvinnoparti lett av Maria-Pia Boethius gör utgången av valet mer osäker än tidigare.
	Det kan bli allt mellan fyra och nio partier i riksdagen efter valet i september.
Små förändringar i
Sifos januarimätning
	Förändringarna i partisympatier är, att döma av Sifos januarimätning, små men säkra. Sifo har intervjuat ovanligt många, 2 839 personer. Mellan den 10 och 27 januari fick de frågan "Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det var val i dag?"
	Socialdemokraterna får 49,8 procent (+0,9 procentenheter jämfört med mätningen i december), moderata samlingspartiet 20,6 (+0,3), centerpartiet 6,9 (+0,5), folkpartiet liberalerna 6,3 (-1,2), kristdemokratiska samhällspartiet 4,9 (+0,3), ny demokrati 4,0 (-1,0), vänsterpartiet 3,9 (+-0), miljöpartiet de gröna 2,9 (-0,3) och övriga partier 0,7 procent (+0,5).
	Endast folkpartiets och ny demokratis nedgång är säkra. Uppgången för centerpartiet och "övriga partier" ligger på gränsen till den statistiska fel- och osäkerhetsmarginalen.
Fyra partier
under valspärren?
	Folkpartiets nedgång är en spegling av osäkerheten kring partiet och dess politik.
	Ny demokratis nedgång är naturlig. Ny demokrati är totalt oberäkneligt; det är varken traditionellt populistiskt eller renodlat nyliberalt. Detta kombinerat med bristande profilfrågor, intern splittring och maktfullkomlig ledning gör att ny demokrati ser ut bli ett parti som dansade en sommar, valperioden 1991_94.
	Ny demokrati är inte enda parti, som ser ut att hamna utanför riksdagen, enligt Sifo. Ytterligare tre partier har vikande trender.
	Vänsterpartiet ligger sedan augusti 1993 under valspärren fyra procent.
	Miljöpartiet samlar sedan valet i september 1991 mindre än fyra procent av väljarna.
	Kds har i mer än ett år legat en procentenhet eller mindre från valspärren.
	Om trenderna håller i sig, får den nya riksdagen samma sammansättning som riksdagen före 1988 minus v/vpk.
Osäkerheten
växer bland väljarna
	I Sifos väljarmätning i november 1993 såg det ut som om oklarheten skulle minska i väljarkåren, åtminstone på en punkt: Bara 9,7 procent röstade blankt eller vägrade uppge parti.
	I Sifos december- och januarimätningar stiger åter osäkerheten bland väljarna. Den senaste debatten om kvinnoparti lär ytterligare öka osäkerheten och splittringen i väljarkåren.
	Bland de många blankrösterna och partilösa i januarimätningen, 14,2 procent, döljer sig sannolikt ett ansenligt antal "Maria-Pia-röster", personer som skulle rösta på kvinnolistan. Det är partiet, som Maria-Pia Boethius och de andra kvinnorna i nätverket "Stödstrumporna" eventuellt kommer att ställa upp i valet med.
Kvinnopartiet hänger
på Sifo, DN och TV
	Framtiden för ett "Maria-Pia-parti" ligger till stor del i Dagens Nyheters, kvällspressens, TV:s, Sifos och andra opinionsinstituts händer.
	Inför förra valet gav DN-debatt och TV Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters parti en plattform. Sifo tog med det nya partiet i mätningarna. Det ger ett helt annat utslag än om de intervjuade aktivt ska nämna ett parti.
	1991 seglade ny demokrati in i politiken med hjälp av DN-debatt, TV och Sifo. Om Maria-Pia Boethius och hennes systrar slutgiltigt bestämmer sig för att starta ett parti, kvinnolistan, och Sifo, TV med flera gör som för tre år sedan, kan detta kvinnoparti mycket väl komma att ankra upp i riksdagen.
	Om kvinnolistan seglar in i riksdagen, är vänsterpartiets, miljöpartiets och ny demokratis öde sannolikt beseglat. Kvinnolistans politik attraherar vänster- och miljöpartiväljare. Kvinnolistan som fenomen fångar missnöjesröster, vilka i valet 1991 gick till ny demokrati och 1988 till miljöpartiet.
	Sverige går en politiskt spännande vår och sommar till mötes!

bildtext:
Om trenderna står sig och Maria-Pia Boethius bildar sitt kvinnoparti, har det relativt goda möjligheter att ta plats i riksdagen. Det betyder sannolikt att miljöpartiet får sällskap av ny demokrati och vänsterpartiet utanför riksdagen.





Martti Ahtisaari
vägde tyngst

	Den för trekvarts år sedan segertippade socialdemokraten, som för tre veckor sedan var nederlagstippad, avgick med slutlig seger. Martti Ahtisaari vann andra valomgången i det finländska presidentvalet och slog på upploppet uppstickaren Elisabeth Rehn.
	Statssekreterare Martti Ahtisaari fick 53,9 procent av rösterna, mer än han kunde hoppas på och mer än opinionsmätningarna gav honom dagarna före valet. Han visade sig väga tyngst, inte bara fysiskt utan också politiskt
Elisabeth Rehn föll på
regeringens impopularitet
	Försvarsminister Elisabeth Rehn förlorade visserligen, men hon slog å andra sidan förväntningarna som fanns på henne för två månader sedan. Få trodde då att hon skulle gå till valfinal.
	Hon hade en del emot sig som företrädare för en impopulär regering, kvinna, tillhörande en språklig minoritet och representant för ett femprocentsparti (sfp) som inte stod enat bakom henne. 
	Det fanns enstaka väljare, som ratade henne för att hon hade svenska som modermål men i allt väsentligt var inte språkfrågan en valfråga. De försök som finskhetsivrarna gjorde att göra valet till ett språkval föll på hälleberget. Martti Ahtisaari försvarade svenskans och finlandssvenskarnas ställning med stor kraft.
	Elisabeth Rehn föll framför allt på att hon försvarade regeringens ekonomiska politik och var kvinna.
Martti Ahtisaari vann på
utrikespolitik och ekonomi
	Martti Ahtisaari vann valet på en kombination av utrikespolitisk kompetens, regeringskritik, partipolitisk styrka och manlighet.
	Martti Ahtisaari var _ Elisabeth Rehns försvarsministerpost till trots _ den utrikes- och säkerhetspolitiskt mest meriterade. Han har varit toppchef i FN och Finlands utrikesministerium. Det är lämplig bakgrund för en finländsk presidenten, eftersom dennas huvudansvar är utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
	Han har hårt kritiserat regeringen, som Elisabeth Rehn lojalt har försvarat. Han har framför allt skjutit in sig på arbetslösheten och förordad en försiktig expansionistisk politik av svensk modell. Denna kritik har gått hem i det arbetslöshetstyngda Finland.
	Han hade ett starkt och landsomfattande parti bakom sig, socialdemokraterna, som gav god draghjälp i andra valomgången.
	Han har fördelen av att vara man. I ett land som har haft starka män som presidenter i svåra tider _ Gustaf Mannerheim, Juho Paasikivi och Urho Kekkonen _ är konventionens makt stark.
Ahtisaari växte i rollen
som möjlig president
	Martti Ahtisaari drog fördel av att han växte i rollen som möjlig president. Mot slutet av valrörelsen framträdde han i TV med säkerhet, värdighet och humor.
	Elisabeth Rehn uppträdde mindre presidentiellt på slutet. Hon kritiserade Ahtisaari för att han lämnade Finland för bosniskt medlararbete och anklagade honom för att vara manschauvinist.
	Ahtisaari och Rehn är olika till det yttre men lika till det inre. De har, med undantag för den ekonomiska politiken, ungefär samma politik. Det var som att välja mellan Pepsi-cola och Coca-cola, sade någon under valrörelsen.
	I synen på Europeiska unionen, försvaret, utrikes- och säkerhetspolitiken var Ahtisaari och Rehn blåkopior av varandra.
	Detta var något som Ahtisaari drog nytta av. Som socialdemokrat på högerkanten och en del av etablissemanget var han ingen röd fara för det borgerliga Finland. Samtidigt drog han nytta av att ha stått utanför finländsk politik, att vara ren. 
Små förändringar
under Ahtisaari
	Martti Ahtisaari är en etablissemangets man men blev president genom att kritisera det politiska etablissemanget. Detta borde normalt ge problem i förhållande till den regering och riksdag, som en president måste samarbeta med.
	Vi tror inte att Ahtisaari får detta problem. Redan på valkvällen började han mildra tidigare skarpa uttalanden och agera diplomat igen. Han vill undvika konfrontation med regeringen Aho.
	Ahtisaari verkar att vara en lyssnande man. Det är en god tillgång för en politiker, i synnerhet om denna ska bekläda det högsta ämbetet i ett land.
	Valet av Ahtisaari innebär små sakpolitiska förändringar i Finland men en ny stil.

bildtext:
Martti Ahtisaari sprang om Elisabeth Rehn på upploppet. Han vann valet på utrikespolitisk kompetens, regeringskritik, partipolitisk styrka och det faktum att han är man. Den 1 mars flyttar han in i det nya presidentpalatset på Talludden i Helsingfors.


andraledare 930831

Mässa sätter Hudik på kartan

	Hudiksvall är en liten stad i ett stort land. Om Hudiksvall och Hälsingland ska locka till sig nya människor och företag, som är nödvändiga för att utveckla landskapet, är det nödvändigt att ta vara på de olika möjligheter som finns att sätta Glada Hudik på kartan.
	Det kan ske med hjälp framgångsrika företag och turistattraktioner, med hjälp av idrottsstjärnor och andra hudiksvallsbor som tränger igenom det nationella mediebruset, med hjälp av mässor, marknader, massmedialt intressanta kongresser och annat som händer i Hudiksvall och sätter staden och kommunen på Sverige-karta.
	I helgen lockade Hudiksvall samlarintresserade människor från hela landet till Norrlands största samlarmässa. I år stod Glysishallen värd för en välorganiserad och välbesökt mässa, som blev en ännu större arrangör- och publikframgång än de tidigare sex samlarmässorna.
	Samlarmässan i Hudiksvall hjälper, liksom mycket annat i den lilla skalan, till att sätta Glada Hudik på kartan.





Mellanljusnan
en turistmagnet
	
	Mellanljusnan är ett mycket attraktivt naturområde, som förtjänar stor uppmärksamhet i turistsammanhang. Detta har också turistföreningen Mellanljusnan tagit fasta på och lyfter nu fram den så kallade Flottarstigen, som ett bra alterntiv för den fiskeintresserade turisten.
	Flottarstigen är en tre mil lång sträcka från Färila upp till Lassekrog. Förutsättningarna för fint fritidsfiske är mycket goda. Där finns både öring, harr och sik. Sträckan lämpar sig mycket väl för en turistsatsning.
	Dessvärre finns det fortfarande starka krafter som inte står bakom en sådan utveckling i Mellanljusnan, utan vill istället bygga ut älven för att utnyttja dess vattenkraft.
Utbyggnadsdebatten
är väckt till liv igen
	På ett seminarium i Söderhamn på onsdagen och torsdagen anordnat av Ljusne-Voxnans vattenvårdsförbund stod det klart att det finns kolliderande intressen beträffande Ljusnans framtid.
	Hälsingekrafts verkställande direktör Allan Wrebo deklarerade sin och bolagets vilja att bygga ut Ljusnan för att ta vara på vattenkraften. Ett argument skulle vara att samhället tjänar många miljoner på en exploatering.
	Mot denna uppfattning stod Bertil Eriksson, fiskerikonsult på länsstyrelsen i Gävleborg. Han hävdade att en sådan utbyggnad skulle förstöra ovärderliga naturvärden. Dessutom skulle kraftbolagen klara sig alldeles utmärkt ändå utan en utbyggnad, påpekade Eriksson.
	Känns debatten igen?
Hälsingekraft
tänker kortsiktigt
	Fortfarande i dag 1994 är det tydligen nödvändigt att förklara värdet av en orörd natur och de inkomster den kan inbringa om man exploaterar den mycket varsamt, exempelvis genom en satsning på fritidsfiske.
	Wrexbo får stå modell för den sort av bolagsmän, som dessbättre börjar bli alltmer sällsynta. Han representerar ett kortsynt särintresse, som inget varken förstår eller förmår när det gäller att bevara värdefull natur.
	Risken för en utbyggnad är trots påtryckningarna från kraftbolagen ganska små. Naturresurslagen är ett tydligt hinder för en utbyggnad. Dessutom skulle opinionen helt enkelt göra det omöjligt för kraftbolagen att genomföra projektet.
	Men det gäller att inte sänka garden. Enligt ett väl känt mönster brukar särintressen liera sig med makten för att kunna blåsa bort individernas motstånd till sina fantastiska projekt.
Turistvärden
måste lyftas fram
	Arbetet i Mellanljusnans turistförening är långsiktigt, betonar föreningens ordförande Folke Åsblom. De närmaste åren blir en startsträcka, som så småningsom ska kunna ge ordentlig fart och lyftkraft åt turistsatsningen.
	En viktig faktor är att flera föreningar samarbetar mot samma mål. Turistföreningen har i dag cirka 35 företag och föreningar som medlemmar. Företagen står för pengarna och turistföreningen ordnar marknadsföringen.
	Turistnäringen har länge varit en bransch vars potential har varit underskattad i Sverige. Förmodligen är vi svenskar för hemmablinda. Efterfrågan på genuina naturupplevelser är stor i Europa. Därför är det viktigt att se sig omkring i Hälsingland och lyfta fram hembygdens värden och presentera dem på ett aptitligt sätt.
	Det är dags för utbudet att möta efterfrågan.






Mer eller
mindre union?

	Europeiska unionen är i kris. Unionens medlemmar kan inte komma överens om röstreglerna i EU:s lagstiftande församling, ministerrådet. Om de tolv EU-länderna inte kan komma överens om röstreglerna i ett utvidgat EU, blir det ingen utvidgning.
	Röstregelsstriden är allvarligare än vad vi tror i Sverige, och den gäller helt andra saker än vad som skymtar fram i medierna.
Röststrid i EU
	I ministerrådet har varje land en ledamot. Antalet röster per ledamot varierar dock beroende på landets folkmängd. Rösterna är viktade så att de mindre länderna får större tyngd.
	Antalet röster i ministerrådet varierar från två (Luxemburg) till tio (Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien). Danmark och Irland har tre röster, Spanien åtta och övriga länder fem.
	Ministerrådet har totalt 76 röster. För att blockera ett beslut i ministerrådet, där det kan fatta beslut med kvalificerad majoritet, behövs 23 röster.
	Om Österrike, Sverige, Finland och Norge blir EU-medlemmar utökas antalet röster i ministerrådet med 14 till totalt 90 röster. Stridsfrågan i EU är var gränsen för blockerande minoritet ska ligga i ett utvidgat EU. Ska den vara fortsatt 30 procent av rösterna (27 röster) eller fortsatt 23 röster?
Mindre union?
	Alla utom Storbritannien vill höja gränsen till 27 röster, det vill säga hålla fast vid 30-procentsprincipen.
	Ytterst handlar röststriden om EU ska få mer eller mindre makt, om EU ska fortsätta utvecklingen mot en förbundsstat eller ta steg tillbaka på den federala vägen.
	Storbritannien vill ha mindre union och federation. Därför vill britterna göra det svårare att fatta majoritetsbeslut i EU. Ett steg i den riktningen är att sänka gränsen för blockerande minoritet från 30 till 25 procent av rösterna, vilken man uppnår genom att behålla dagens 23-röstersgräns även i ett utvidgat EU.
	Alla utom Storbritannien och Danmark vill ha mer union. Detta gäller även Spanien, som av taktiska skäl höll med britterna tills det fick mer fisk i förhandlingarna med Norge.
	Mest unionsvänligt är EU-parlamentet. Det hotar att säga nej till nya EU-medlemmar, om den blockerande minoriteten blir mindre än 27 röster.
Målet en EU-stat
	I Storbritannien och Danmark är befolkningen motståndare till en långtgående union eller fulländad federation inom EU. Storbritannien och Danmark är de två länder, som har bromsat EEC:s utveckling mot EG och EG:s utvecklingen mot en EU-stat.
	Danmark ligger av olika skäl lågt i den nu aktuella striden om röstregler i ministerrådet. Därför kan det verka som om britterna kämpar ensamma mot unionsivrarna. Så är det normalt inte.
	Storbritannien och övriga EU-länder hittar säkert en kompromiss i fråga om röstregler. EU-systemet är bra på att verka fram kompromisser.
	Ett är dock säkert: Denna kompromiss kommer inte att föra EU bort från det federala målet. EU har nämligen aldrig tagit steg tillbaka från det mål, som EU:s stiftare satte upp, ett Europas förenta stater.
EU får författning?
	EU:s federalt inriktade parlament arbetar oförtrutet vidare för att stärka Unionen. Parlamentet är oroligt för att nya EU-länder som Sverige, Finland och Norge kommer att hindra att EU blir en verklig förbundsstat. Det fruktar att breddningen av EU ska sätta stopp för en fördjupning och förstärkning av EU.
	EU-parlamentet har länge arbetat med att skriva en EU-författning, en konstitution liknande den amerikanska. Nu finns ett färdigt förslag till EU-konstitution. Om den blir verklighet, blir EU en USA-liknande stat, där dagens ännu självständiga EU-stater blir delstater utan vetorätt.
	Det är i detta perspektiv vi bör betrakta dagens strid om röstregler inom EU.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







Mer m-ledare
än statsminister

	Regeringsförklaringen bjöd på få överraskningar, möjligen med undantag för de kraftfulla och utmärkta markeringar mot rasism och främlingsfientlighet, som statsministern gjorde.
	Statsminister Carl Bildts tal till nationen öppnar det nya riksmötet. Regeringsförklaringen innehöll som väntat avsnitt som alla regeringspartier kunde bokföra som "sina". Men grundtonen i talet var omisskännligt moderat. Talets röda tråd var blå.
Sanering av ekonomin
under hela nittiotalet
	Regeringen Bildt anslår en försiktigt optimistisk ton i den tredje regeringsförklaringen efter valet 1991. Regeringen ser ljusningar på den ekonomiska himlen och goda möjligheter att sitta kvar efter valet 1994.
	Ekonomi är nära vändpunkten, enligt regeringen. Exporten och industriproduktionen stiger, lönsamheten och antalet lediga platser hos arbetsförmedlingen ökar, företagskonkurserna minskar och bankerna har börjat återhämta sig, summerar Carl Bildt.
	Det ser alltså betydligt bättre ut än för ett år sedan. Men statsministern varnar för att svårigheterna är långtifrån övervunna. Det ekonomiska saneringsarbetet måste fortsätta under hela nittiotalet med nya besparingar, avgifts- och skattehöjningar.
Socialdemokraterna bär
ansvaret för situationen
	Oppositionsledaren Ingvar Carlsson (s) opponerar mot mycket av vad regeringschefen har att säga. Ingvar Carlsson är kritisk till regeringens ekonomiska politik, som har ökat arbetslösheten. På den här punkten har dock socialdemokraterna ingen trovärdighet.
	Det var socialdemokratiska regeringar, som genomförde systemskiftet i svensk politik, vilket har försatt Sverige i en katastrofal ekonomisk situation med rekordhög arbetslöshet, allt för stor statsskuld och högt budgetunderskott.
	Regeringen Palme startade avregleringen av svensk ekonomi 1985 med banksektorn och sedan fortsatte regeringen Carlsson med avreglering av nya sektorer under resten av åttiotalet och en skatteomläggningen 1990 som var underfinansierad.
	Regeringen Carlsson började föra en hårdvalutapolitik under åttiotalet, knöt kronan till EG-valutan ecu 1991 och gjorde i budgetpropositionen samma år låg inflation till överordnat mål i den ekonomiska politiken istället för full sysselsättning.
Skillnader i
välfärdspolitiken
	Regeringen Bildt tog över regeringen Carlssons ekonomiska politik; enda grundläggande förändring var att regeringen hösten 1992 blev tvungen att överge ecu-kopplingen och låta kronan flyta. Till detta kommer avregleringar inom offentlig sektor och förändringar inom välfärdspolitiken, som främst moderaterna drivit igenom.
	En socialdemokratisk regering skulle alltså inte ändra den grundläggande ekonomiska politiken, bara delar av välfärdspolitiken. Priset för en ny ekonomisk politik är nämligen att socialdemokraterna omprövar sin EG-politik _ återinför regleringar av ekonomin och målet full sysselsättning.
	I den grundläggande ekonomiska politiken är regering och opposition lika överens som i EG-politiken, även om de säger annat i retoriken. I välfärdspolitiken finns det däremot skillnader, där socialdemokraterna står för mer av rättvis fördelning.
Regeringen kan inte
vinna val på m-politik
	Inom regeringen går åsikterna i sär i synen på den offentliga sektorn och utformningen av välfärdspolitiken. När Carl Bildt läste upp sin regeringsförklaring var det snarare moderatledaren än statsministern som talade i välfärdspolitiken.
	När Carl Bildt kallar avregleringarna och nedskärningarna inom den offentliga sektorn för en "välfärdsrevolution" är det nog bara moderata och högerliberala väljare som håller med. Övriga tre fjärdedelar av valmanskåren känner oro över en sådan politik. Detta är speciellt kännbart bland centerpartiets väljare.
	Om regeringen Bildt söker mandat hos väljarna för en ekonomisk politik och välfärdspolitik av moderatmodell, kommer inte väljarna att ge regeringen fortsatt förtroende. Det kommer inte minst centern att få känna av i valet 1994.

bildtext:
Carl Bildt talade mera som moderatledare än statsminister, när han öppnade riksmötet och kallade regeringens nedskärningar och avregleringar inom offentlig sektor för "välfärdsrevolution". Om regeringen går till val på moderat välfärdspolitik, får den inget nytt mandat.





Mer välfärd
utanför EU

	Vad händer med välfärden i Sverige vid ett EU-medlemskap?
	Det har utredningen "EG, kvinnorna och välfärden" studerat under 1993. Som väntat kom den EU-vänliga utredningen fram till att välfärden blir bättre om Sverige går in i Europeiska unionen (EU).
	Något annat var inte att vänta. När EU-anhängarna inte kan luta sig mot vetenskapliga rön, vilket de inte kan i denna utredning och många andra fall, lutar de sig mot tro.
Utredning studerar
sociala EU-konsekvenser
	Utredningen om EU:s konsekvenser för välfärd och jämställdhet har dels studerat hur EU:s regler påverkar Sverige, dels hur medlemskapet påverkar de ekonomiska förutsättningarna i Sverige.
	Utredningen kommer fram till att EU:s regler på det sociala området påverkar Sverige väldigt lite.
	På det ekonomiska området anser utredningen att medlemskap leder till ökade direktinvesteringar, som ökar välfärden. Utredningen har dock inga vetenskapliga belägg för detta. En rad nationalekonomer och andra experter har underkänt utredningens påstående att direktinvesteringarna skulle öka vid medlemskap.
	Två av utredningens sju ledamöter, Lena Gonäs och Margareta Persson, anser att ett EU-medlemskap hotar välfärden. De har reserverat sig mot utredningens ovetenskapliga slutsatser.
EU hotar välfärden,
varnar reservanter
	Reservanterna har god inblick i välfärdssamhället. Lena Gonäs (s) är forskningsledare på Arbetslivscentrum. Margareta Persson (s) är ordförande för handikappförbundet HCK och före detta riksdagsledamot.
	Gonäs och Persson skjuter utredningen i sank genom att peka på utredningens underskattning av vad medlemskapet kostar statskassan och vad detta innebär för välfärden.
	Enligt reservanterna kostar medlemskapet staten minst 50 miljarder kronor _ cirka 20 miljarder i medlemsavgift, cirka 25 miljarder i skatteanpassning samt "mångdubbelt" mer än de 2_5 miljarder i ökade alkoholkostnader som utredningen räknar med.
	De varnar för att ett medlemskap leder till ökad arbetslöshet och sociala nedskärningar, som drabbar kvinnor och svaga grupper.
	"Faran för ett permanent tvåtredjedelssamhälle ökar ju närmare anknytningen till EU blir", varnar Gonäs och Persson i en debattartikel i Aftonbladet på onsdagen.
EU-anslutning ökar inte
direktinvesteringarna
	Utredningen räknar med att direktinvesteringarna kommer att öka vid medlemskap _ dock utan att kunna belägga detta. Vad vi däremot vet är att direktinvesteringarna har varit stora i Sverige under åttiotalet _ utan medlemskap.
	Sverige hade 1981_1990 större utländska direktinvesteringar än många EU-länder. Under denna period gjorde utländska företag direktinvesteringar i Sverige på 931 dollar per invånare mot 221 dollar i Tyskland, 346 i Irland, 433 i Italien, 611 i Portugal, 673 i Danmark och 768 dollar per invånare i Frankrike.
	Avgörande för att investera i Sverige är att investeringarna är lönsamma och företagsklimatet bra, inte att Sverige är med i EU. Flera faktorer talar för investeringar i Sverige: låg bolagsskatt, bra infrastruktur, välutbildad arbetskraft, hög effektivitet och produktivitet, frihandelsavtal med EU och andra länder. Dessa faktorer kompenserar nackdelar som geografi och klimat.
	Det finns alltså inget som talar för att EU-medlemskap i sig skulle öka utländska eller inhemska investeringar i Sverige.
EU-medlemskap
försämrar välfärden
	Statens kostnader för ett EU-medlemskap är stora, ja till och med större än vad Lena Gonäs och Margareta Persson räknar med.
	Medlemsavgiften ökar från cirka 22 miljarder kronor 1995 till cirka 27 miljarder 1998, enligt regeringens beräkningar. Detta ska jämföras med EES-avtalets årsavgift på 0,7 miljarder kronor.
	Skatte- och avgiftsanpassningen kostar statskassan 30_70 miljarder kronor per år, enligt olika statliga och andra utredningar. Konkurrensen på EU-marknaden tvingar Sverige att sänka främst momsen och punktskatterna på alkohol och tobak.
	Höjd alkoholkonsumtion på grund av ökat alkoholutbud och sänkta priser ökar kostnaderna för stat, landsting och kommun med minst 10_15 miljarder kronor per år. Denna beräkning utgår från bevarat Systembolag och en sammanvägning av kända forskningsresultat (Anders Johnson, norska Sifa med flera).
	Totalt kommer ett EU-medlemskap mot slutet av 1990-talet att kosta staten 70_110 miljarder kronor. Eftersom det inte går att betala detta med ökat budgetunderskott eller höjda skatter, återstår kraftiga nedskärningar i de sociala trygghetssystemen och inom den offetliga sektorn, vilket ökar arbetslöheten.
	Den som värnar välfärden, gör alltså bäst i att säga nej till EU.

bildtext:
Det blir mer utrymme för barn-, äldre- och handikappomsorg om Sverige står utanför EU.




Mexiko har
förlorat
sin oskuld

	Det har funnits något oskuldsfullt över mexikansk politik. Mexiko är macho, men mexikansk politik är jungfrulig. Ett och samma parti har styrt Mexiko i generationer. Den sittande presidenten har alltid utpekat sin efterträdare, som alltid har blivit vald till ny president.
	Torsdagen den 24 mars 1994 förlorade Mexiko sin politiska oskuld. Det skedde på ett valmöte i Tijuana i samma stund som Luis Donaldo Colosio blev mördad.
Colosio mördad
	Luis Donaldo Colosio var den unge (43 år) och populäre presidentkandidat som Mexikos president Carlos Salinas de Gortari i november 1993 hade utsett till sin efterträdare.
	I dag är Mexiko chockat på samma sätt som Sverige var efter mordet på Olof Palme. Alla frågar sig varför han blev mördad.
	Mordet på Colosio var det första mordet på hög politisk nivå i Mexiko sedan 1928, då president Alvaro Obregon blev mördad.
Enpartistat
	Mexiko är i praktiken en enpartistat. Efter revolutionsperioden 1910_1917 fick Mexiko en radikal författning. Den gäller fortfarande. Som garant för revolutionen steg ett nytt parti fram, Institutionella revolutionära partiet (PRI).
	PRI har styrt Mexiko sedan 1929. PRI har totalt dominerat det politiska livet på alla nivåer fram till mitten av 1980-talet.
	Presidentvalet är först den 21 augusti. Det betyder att PRI har tid att utse en ny kandidat, gruppera om styrkorna och vinna valet. Ändå kommer det inte att bli som förr.
	Mordet på Luis Donaldo Colosio kan mycket väl sätta punkt för en 65-årig epok i mexikansk historia: PRI:s envälde.

	Redan före mordet på Colosio fanns en ny osäkerhet i Mexiko. Osäkerheten kommer av maktkampen inom PRI mellan reformvänner och reformmotståndare ("dinosaurier") och en indianrevolt i Mexikos fattiga, sydliga delstat Chiapas.
	Det FN-proklamerade "Urbefolkningarnas år" 1993 var inte mer än till ända, förrän en grupp indianer i Chiapas gjorde väpnat uppror mot den indianförtryckande överheten. 
	Gerillan manade till resning mot "de diktatorer som i så många år fört folkmordskrig" mot urbefolkningen. Gerillan kallade sig "zapatister" efter den mexikanske och indianske revolutionsledaren Emiliano Zapata.
	Upproret fick direkt eller indirekt stöd från olika håll. Zapatisterna tvingade regeringen till förhandlingsbordet.
Zapatistsympati
	Zapatisterna mötte en 47-årig PRI-politiker, den tidigare borgmästaren i Mexico city och nye utrikesministern Manuel Camacho Solis. Han visade förståelse för deras problem.
	I början av mars hade han förhandlat fram ett fredsavtal med rebellerna. Zapatisterna är villiga att lägga ner vapen, om Mexiko i grunden reformeras och demokratiseras.
	Under förhandlingarna steg Camacho fram som en politisk stjärna, en möjlig president. Han vill slå en bro till fattiga och förtryckta.
	"Om jag vore kandidat, skulle jag försöka bygga en bro mellan stabilitet för det mexikanska etablissemanget och mer uppmärksamhet på de nya realiteterna fattigdom, orättvisa och avsaknaden av demokrati", sade Camacho i "Newsweek" strax före mordet på Colosio och lät som en presidentkandidat.
	Dagen före mordet förklarade Camacho att han inte tänkte kandidera. Vad säger han i dag?
Camacho president?
	President Carlos Salinas, som förra året ratade Camacho till förmån för Colosio, måste nu lansera en ny kandidat för PRI.
	Om han väljer Camacho, är dennes seger tämligen säker. Camacho har nämligen starkt stöd utanför PRI. Om Salinas åter ratar Camacho, kandiderar denne sannolikt för ett annat parti.
	Utgången av mordet på etablissemangskandidaten Colosio kan mycket väl blir att uppstickaren och reformvännen Camacho blir Mexikos nye president.
	Om Manuel Camacho Solis blir president innebär det sannolikt slutet för Mexikos auktoritära styre. Men säker kan man aldrig vara. Camacho är en produkt av det gamla PRI-systemet. Han låter som en stor demokrat och reformvän, men vill och kan han omsätta retoriken i praktiken?
	Den frågan får vi kanske svar på efter presidentvalet.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




teckningen 931224
TECKNINGEN
Midvinternattens köld är hård.





Miljöpartiet
åter i riksdagen?

	Svenskarna har länge varit osäkra på sina partisympatier. Andelen blankröster eller vet-ej-svar är hög i väljarbarometrarna.
	I Sifos väljarbarometer för november är väljarna mer säkra på sin sak. Endast 9,7 procent tillhör kategorin osäkra väljare.
Små förändringar
i väljaropinionen
	Förändringarna i partisympatier är annars små. Enligt Sifo ger svenskarna (1 889 intervjuer) följande svar på frågan "Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det var val i dag?"
	Socialdemokraterna 48,9 procent (-1,1 procentenheter jämfört med oktobermätningen), moderata samlingspartiet 20,0 (-0,9), folkpartiet liberalerna 6,8 (-0,4), centerpartiet 6,3 (-0,6), kristdemokratiska samhällspartiet 5,0 (+0,7), ny demokrati 5,0 (+0,6), vänsterpartiet 3,9 (+0,6), miljöpartiet de gröna 3,5 (+1,1) och övriga 0,6 procent (+-0).
	Endast miljöpartiets uppgång är säkerställd. Kds uppgång ligger på gränsen till den statistiska fel- och osäkerhetsmarginalen.
Fyra till åtta
riksdagspartier
	Samtidigt som väljarna blir mer säkra på sina partival, blir osäkerheten större om vilka partiet som kommer in i riksdagen.
	Miljöpartiet, som efter valet har varit ute ur riksdagen i Sifos mätningar, är på väg upp mot fyraprocentspärren. Vänsterpartiet ligger på spärrgränsen. Ny demokrati och kds ligger över men nära fallbilan fyra procent; detta gäller främst ny demokrati, som enligt Sifo har lägst partitrohet bland sina sympatisörer.
	Sammantaget är det alltså fyra partier, som balanserar på spärrgränsen. Som det ser ut i dag, kan den nya riksdagen få allt mellan fyra och åtta partier.
Mp lockar väljare på nej
till Öresundsbron och EU
	Miljöpartiet har blivit uträknat många gånger. I Sifos senaste mätning ser miljöpartiet ut att kunna komma tillbaka i riksdagen. Än är partiet inte där, men för första gången efter katastrofvalet 1991 går det inte att räkna ut Birger Schlaug med flera på förhand.
	Miljöpartiets framgång är inte svår att förklara.
	Dels har det blivit ordning i miljöpartiet. Extrakongressen i höstas var lika välordnad som kongressen i Hudiksvall i våras var kaotisk. Partiet har en fungerande ledning med ett manligt spåkrör (Biriger Schlaug), som håller ett fast grepp om styråran.
	Dels har Öresundsbron blivit en stor sak- och symbolfråga. Miljöpartiets oreserverade nej till Öresundsbron i kombination med partiets nej till EU gör att det står starkare mot viktiga gröna väljargrupper än vad centern gör.
S över och m under

	Socialdemokraternas höga opinionsstöd, kring 49 procent, håller knappast i sig till valdagen. Men även om partiet tappar en del i valspurten, så vore det en första klassens sensation om det inte skulle göra ett markant mycket bättre val än 1991 (37,7 procent).
	Moderaterna ligger fortsatt under valresultatet. Partiet pendlar upp och ner kring ett medelvärde något under valresultatet. De senaste Sifo-mätningarna tyder inte på att moderaterna har börjat rutscha utför i opinionen.
Avgörande val
för centerpartiet
	Folkpartiet och centern har trovärdighetsproblem.
	För folkpartiet handlar det om kluvenhet. En del av partiet vill dra åt höger och samarbeta med moderaterna, en annat vill åt vänster och socialdemokraterna, en tredje vill stå i mitten.
	För centern handlar det om trovärdighetsproblem kopplat till främst miljö-, fördelnings- och EU-politiken. Väljarna undrar hur centern ska kunna förverkliga sin miljö- och fördelningspolitik i en högerledd regering och i EU samt hur centerideologin går ihop med EU-medlemskap.
	Centern har minskat i alla Sifo-mätningar sedan juni. Ingen av minskningarna är statistiskt säkra, men tendensen ser negativ ut.
	För att bryta trenden måste centern ha en tydlig och trovärdig miljö- och fördelningspolitik. Den utesluter på miljöområdet ett ja till Öresundsbron och eftergifter i EU-förhandlingarna.
	För att återvinna trovärdighet i stort, måste centern bryta upp från blockpolitiken, som bara gynnar socialdemokrater och moderater, och inse att centerns ideologi är oförenlig med EU:s.

bildtext:
Om den positiva trenden håller i sig för miljöpartiet, har det god chans att komma tillbaka i riksdagen. Efter kaoskongressen i Hudiksvall i våras har miljöpariet fått bättre ordning i partiet.

andraledare 931108

Miljöpartiet de arbetslösa

	Miljöpartiet de gröna avslutade på söndagen sin extrakongress i Södertälje. Till skillnad från den kaotiska kongressen i Hudiksvall i slutet av maj i år genomfördes denna kongress under ordnade former. På grund av den bristande mötesdisciplinen och den stora beslutsvåndan på majkongressen hann man inte ta ett nytt partiprogram.
	Därför tvingades partiet att lägga in en extrakongress för att kunna prestera ett sammanhållet partiprogram inför valet 1994. Nu har man med förvånansvärt stor enighet tagit ett program, som ska lyfta in partiet i riksdagen igen.
	Programmet innehåller inga större överraskningar annat än att partiet ytterligare skärper sin profil när det gäller motståndet till ett svenskt medlemskap i Europeiska Unionen (EU). Man vill göra denna fråga till valets huvudfråga, vilket kan visa sig vara ett vinnande recept. Denna fråga äger sådan betydelse för Sveriges framtid att den aldrig nog kan genomlysas.
	Miljöpartiet skärper tonen betydligt även när det gäller kärnkraftsfrågan, där kongressen enades om att i partiprogrammet kräva att avvecklingen påbörjas omedelbart. Dessutom anser kongressen det nödvändigt att lagstifta om att kärnkraften ska avvecklas inom tre år. En inte oväntad ideologisk markering.
	Vad som däremot är förvånande är att partiet inte fäster större uppmärksamhet vid det problem, som väljarkåren sätter överst på dagordningen inför valet 1994 _ arbetslösheten. Utan trovärdiga förslag till medicin mot denna epidemi kan ett mer passande namn för partiet efter valet vara miljöpartiet de arbetslösa.







Miljöpartiet har
riksdagsvittring

	Varje vår när maskrosorna slår ut, blomstrar också miljöpartiet de gröna i medier och medvetande under en helg. Miljöpartiet har nämligen sin årliga partikongress i maj.
	Miljöpartiets kongress i Järna i pingsthelgen blev en skarp kontrast till tidigare kongresser, då partiet inte haft tid att diskutera politik eller strategi ordentligt och ordnat, eftersom personmotsättningar, ideologi- och procedurstrider, ordnings- och detaljfrågor tagit för mycket tid.
	Så var det för ett år sedan, då miljöpartiet höll kongress i Hudiksvall. Då räckte tiden inte till för det som var huvudsyftet med kongressen: att anta nytt partiprogram.
Äntligen ordning
i miljöpartileden
	Miljöpartiet hade länge svårt att få ordning i leden. Striden mellan så kallade realister och fundamentalister och mellan olika personer har länge förlamat miljöpartiets kongresser.
	I år var det annorlunda. Nu återstår inte mycket av vänster- och flumstämpeln.
	De mer samarbetsvilliga och konstruktiva realisterna hade ett säkert grepp om kongressen, även om partistyrelsen förlorade några omröstningar.
	Kongressen omvalde språkrören Birger Schlaug och Marianne Samulsson i full enighet och valde ny partistyrelse enligt valberedningens förslag. Personmotsättningarna på kongressen var få, även om det tidigare språkröret Jan Axelsson (1990_92) använde DN-debatt för en bredsida mot partiet ("Miljöpartiet icke trovärdigt") och sedan meddelade att han lämnar partiet.
Nya valstrategier
bör locka nya väljare
	Miljöpartiet tar det politiskt-strategiskt riktiga greppet att profilera sig som ickesocialistiskt EU-motståndarparti. Det bör locka en del centerpartistiska och borgerliga EU-motståndare att lägga sin röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval.
	Alla vet att miljöpartiet betonar miljöfrågorna. På detta område väljer partiet, strategiskt helt rätt, att bredda miljöprofilen till skattepolitik (skatteväxling) och allergifrågor. Kongressen antog ett allergiprogram, "Allergisanera Sverige", som tillsammans med mp-kravet på mer pengar till vården, bör kunna locka väljare inom den stora gruppen allergiker och vårdtagare.
	Miljöpartiet tar också det valtekniskt-strategiskt riktiga greppet att söka valsamverkan med andra partier. Miljöpartiet planerar teknisk valsamverkan med bland andra pensionärspartiet och komvuxelever. En samverkan i riksdagsvalet bör kunna hjälpa miljöpartiet att häva sig över valspärren fyra procent.
	Miljöpartiets svaghet är fortfarande en bristande politisk bredd och en ekonomisk politik med låg trovärdighet.
Centerns EU-ja och nyd:s
undergång kan hjälpa mp
	Det mest centrala för miljöpartiet är att komma tillbaka i politiken, det vill säga i riksdagen. Förutsättningarna för detta har ökat under våren och med kongressen i Järna.
	Centerns ja till EU bör ge miljöpartiet centerröster, om inte centern ger EU-motståndarna i de egna leden möjlighet att rösta på en centervalsedel med EU-motståndare i riksdagsvalet.
	Ny demokratis undergång bör ge miljöpartiet en del av de missnöjesröster, som ny demokrati och kristdemokratiska samhällspartiet fick i förra riksdagsvalet.
	Opinionsmätningarna bekräftar att miljöpartiet är på väg uppåt.
	Om miljöpartiet de gröna fortsätter att agera med den självmedvetenhet, konstruktivitet och relativa mognad som partiet har visat på sistone och samtidigt håller mer åt mitten än vänster, är sannolikheten stor att miljöpartiet återkommer i riksdagen.

bildtext:
Miljöpartiet har riksdagsvittring efter pingsthelgens kongress i Järna utanför Södertälje.


andraledare 940511

Mindre ungdomsarbetslöshet

	Hudiksvalls kommun tar arbetslösheten på största allvar. Kommunstyrelsen beslutade på tisdagen, på förslag från centerpartiet, att ta två miljoner kronor av överskottet för att bekämpa framför allt ungdomsarbetslösheten.
	Sedan tidigare har kommunen 225 ungdomar sysselsatta inom ramen för ungdomspraktik. Med två miljoner kronor till i kassan räcker pengarna till ytterligare 300 ungdomspraktikplatser.
	I dag är cirka 500 ungdomar öppet arbetslösa i Hudiksvalls kommun.
	Kommunen har flera tankar med de 300 nya praktikplatserna. De ska dels höja ungdomarnas kompetens och kompetensen i kommunen, dels hindra att ungdomar flyttar till storstadsregionerna när dessa börjar efterfråga arbetskraft i konjunkturuppgången.
	Hudiksvalls kommun ska tillsammans med arbetsförmedlingen ta fram olika projekt. Kommunalrådet Marianne Ahlqvist (c) pekar på bland annat verkstadsindustri-, vård-, miljö-, musik- och serviceprojekt.
	Centerinitiativet i Hudiksvall är utmärkt. Det kommer att mer än halvera den öppna arbetslösheten bland ungdomar. Det ger arbetslösa unga nytt hopp om framtiden.
	Det behövs inte mycket till i pengar för att kommunen ska kunna erbjuda alla arbetslösa unga arbete, praktik eller utbildning. En sådan ungdomsgaranti, utformad så den stimulerar och premierar ungdomar som själva söker eller ordnar jobb, är ett bra sätt att möta den passivitet och destruktivitet, som arbetslöshet vanligen leder till.




andraledare 940426

Missbruk av KU-funktion
	Konstitutionsutskottet (KU) skulle kunna fylla en viktig kontrollfunktion gentemot regeringen. Tyvärr gör KU inte det, eftersom både oppositionen och regeringen missbrukar KU-funktionen.
	Socialdemokraterna anmälde på onsdagen statsminister Carl Bildts brev om Volvo-Renault-affären till KU, eftersom de anser att Bildt lägger sig i KU:s arbete.
	Bakgrunden till anmälan är bråket mellan Bildt och KU:s ordförande Thage G Peterson om vad regeringen visste om Volvo-Renault-affären. Peterson hävdar att regeringen visste att fusionen skulle spricka och att det fanns risk för insideraffärer. Bildt kallade i sitt brev till KU detta för lögn och krävde att KU granskar Petersons uttalande.
	När socialdemokraterna satt i regeringsställning använde Anders Björk (m) KU för att försöka fälla enskilda statsråd (s) utan att det fanns fog för detta.
	Konstitutionsutskottet håller allt mer på att förvandlas till en sandlåda istället för den seriösa granskare av makten som den borde vara. Huvudansvaret för detta vilar på socialdemokraterna och moderata samlingspartiet.







Missbruk av
u-landsbiståndet
	
	Sverige har länge hört till de generösaste biståndsgivarna till u-länderna. Tillsammans med Norge och Nederländerna är Sverige ensamt om att uppfylla FN:s bidragsmål 0,7 procent av bruttonationalprodukten (BNP).
	Siffran säger dock inget om hur biståndet används.
Biståndet går inte
till de fattigaste
	Uppgifter från en grupp icke-statliga organisationer (NGO) från 22 länder i Asien, Europa och USA visar att endast tio procent av det totala biståndet går till de 1,3 miljarder verkligt fattiga människorna i världen.
	En stor del av biståndspengarna fastnar i mottagarländernas regeringar och deras byråkrati. Detta gäller även biståndspengarna från Sverige. Återigen är det läge att påminna om att kvaliteten på biståndet är minst lika viktigt som kvantiteten.
	Tyvärr har de politiska partierna haft svårt att ta till sig detta enkla faktum, eftersom de kunnat inkassera politiska poänger genom att enbart ropa på en höjning av biståndet. Kvalitet har varit underordnad kvantitet.
	Förhoppningsvis kan NGO:s uppgifter bidra till en öppnare debatt om vad biståndet verkligen används till.
Alltför stora och
vidlyftiga projekt
	OECD-ländernas (Ekonomisk samarbetsorganisation) u-landsbistånd 1992 var 480 miljarder kronor. En växande del av detta bistånd är bundet, det vill säga ges mot villkor att u-ländernas behov levereras av producenter i givarlandet.
	På så sätt trängs u-ländernas egen industri undan från en stor marknad och u-länderna tvingas köpa varor till för höga priser. Ett allvarligare problem är ändå det faktum att så lite av biståndsresurserna når den fattiga befolkningen.
	Enligt en paraplyorganisation för givarorganisationer (ICVA), vilken för övrigt innehåller de flesta organisationerna i NGO, stannar u-hjälpen hos medel- och överklassen i de fattiga länderna. Orsaken är att pengarna ska fördelas av respektive regering, vilken är suverän att bestämma hur den ska fördela sina resurser.
	Alltför ofta går då pengarna till annat än den fattiga befolkningen och i en del skräckexempel kan biståndet gå till vapen, som i fallet Etiopien och dess inre strider om Eritreaprovinsen.
	Ännu ett problem med biståndet är att det i stor utsträckning har inriktat sig på alltför stora projekt, som känts främmande för lokalbefolkningen. Baibang-projektet i Vietnam är ett sådant exempel.
Givaren vill se vad
pengarna används till
	Uppgifterna från NGO och ICVA styrker tidigare rapporter från FN:s biståndsorgan UNDP om att en marginell del av biståndet går till den sociala sektorn och de fattiga i mottagarländerna. Även världsbanken efterlyser en förändring av biståndspolitiken till förmån för de allra fattigaste människorna.
	Svensk biståndspolitik måste ta intryck av dessa uppgifter. Detta gäller inte bara SIDA, som administrerar hälften av Sveriges u-landsbistånd, utan även övriga hjäporganisationer. För att medborgaren ska vara beredd att betala för bistånd via skattsedeln eller direkt ur plånboken måste den se vad pengarna verkligen används till.
	En omorientering i riktning mot fler småskaliga hjälpprojekt i kombination med en klar återkoppling till den svenske givaren är den enda möjligheten att upprätthålla u-landsbiståndet.
	Dessa förändringar kan också göra det möjligt att höja biståndet ytterligere, när givaren ser att pengarna verkligen gör nytta.


Bildtext
Endast tio procent av det totala u-landsbiståndet i världen går till de 1,3 miljarder verkligt fattiga människorna i världen. Resten fastnar hos mottagarländernas regeringar och deras byråkrati.






Mitten
lever farligt

	Regeringen har tagit ny demokrati till heders igen.
	Genom att förhandla med Ian Wachtmeister ser regeringen ut att kunna säkra en parlamentarisk majoritet bakom regeringsförslag, som annars skulle falla i riksdagen. Dessa förhandlingar ökar ny demokratis legitimitet och sporrar partiet att idka ny utpressning.
Riksdagsdramatik i
skuggan av Volvo och LO
	Förra veckans dramatik _ med havererad Renault-Volvo-affär, uppror i LO-leden, Pehr G Gyllenhammars och Stig Malms avgång _ kastade sin slagskugga över allt annat i den offentliga debatten och massmedierapporteringen i Sverige.
	I skuggan av denna dramatik rådde politiskt kaos i riksdagen, när regeringen försökte samla en parlamentarisk majoritet bakom olika förslag, som riksdagen ska behandla den 15 december.
	Dramatiken i riksdagen, och främst då i fyra av dess utskott, visar med största tydlighet vilken bräcklig regering och oansvarig opposition Sverige har och vilket problem blockpolitiken innebär.
Regeringen förhandlar
med nyd på bred front
	Varje gång socialdemokraterna och ny demokrati säger nej till viktiga regeringsförslag, hotar politiskt kaos och ekonomisk oro. Detta har hänt flera gånger under regeringen Bildts drygt två år vid makten. För några veckor sedan var det dags igen.
	Den här gången fick regeringspartierna ännu en gång sätta sig i förhandlingar med de nyckfulla och opålitliga nydemokraterna. De fick ta plats i finsoffan i arbetsmarknadsutskottet, socialutskottet, socialförsäkringsutskottet och finansutskottet.
	Regeringspartierna har i dessa utskott under några veckor förhandlat om regeringens förslag till arbetslöshetsförsäkring, barnomsorgslag, vårdnadsbidrag, fri etableringsrätt för privatpraktiserande specialistläkare och skattehöjningar på bensin och diesel.
	Regeringen står delvis och faller med förslagen, åtminstone med arbetslöshetsförsäkringen och vårdnadsbidraget.
Om regeringen sitter kvar,
får nyd ökat inflytande
	Regeringen lovade tidigt att den inte skulle förhandla med ny demokrati och göra sig beroende av Ian Wachtmeister och hans gäng. Det är precis vad som nu håller på att ske. Regeringen är till och med mer beroende av ny demokrati i dag än tidigare.
	De fyra regeringspartierna ligger dåligt till i väljaropinionen. Om de skulle sega sig upp till 1991 års valresultat eller strax därunder 1994, blir de minst lika beroende av ny demokrati som nu, förutsatt att nydemokraterna klarar valspärren fyra procent.
	Om socialdemokraterna blir större än regeringspartierna, kommer ny demokrati i vågmästarposition. Då måste ny demokrati aktivt rösta för regeringens förslag och inte bara avstå från att rösta, annars faller förslagen om socialdemokraterna röstar mot.
Farligt för
mittenpartierna
	Regeringen Bildt avser att gå till val med samma regeringskonstellation som i dag. Allt fler väljare frågar sig om den är ett trovärdigt regeringsalternativ.
	Mittenväljarna visar i opinionsmätningarna att de inte tror på en sådan regering. De tror än mindre på en regering, som blir mer beroende av ny demokrati. Om centerpartiet och folkpartiet liberalerna inte tänker sig för i regeringsfrågan, kommer många mittenväljare att tänka sig för på valdagen. Det kommer att gå ut över mittenpartierna.
	Vi tror inte att mittenledarna Olof Johansson och Bengt Westerberg kan försvara ett regeringsalternativ, där Ian Wachtmeister får ökat spelrum. Vi tror inte att de kan försvara en regering, som innebär politisk och ekonomisk instabilitet.
	Sverige behöver breda politiska uppgörelser, oberoende av vem som regerar. Detta förutsätter att socialdemokraterna tar ansvar, vilket de inte gör.
	När Sverige behöver breda, trovärdiga och blocköverskridande uppgörelser, som ger politisk stabilitet, är blockpolitiken lika cementerad som vanligt och den politiska instabiliteten större än någonsin.
	Det är synd om Sverige.

bildtext:
Olof Johansson (c) och Bengt Westerberg (fp) lever farligt. De kommer att få svårt att övertyga mittenväljarna om att de ska rösta fram en högerledd regering, som sannolikt blir än mer beroende av ett populistiskt högerparti (nyd) än i dag.


andraledare 931110

Mitten segrade i Jordanien

	En intolerant religiös fundamentalism breder ut sig i världen. Den finns inom alla religioner, även om västvärlden mest uppmärksammar den muslimska fundamentalismen.
	Fundamentalismen är på frammarsch i flertalet muslimskt dominerade länder, från Bosnien till Bangladesh, från Algeriet till Arabiska halvön.
	Styrkan i den muslimska väckelsen varierar stort mellan olika länder. Den är svag i Bosnien och Bangladesh men vanligen stark i arabiska länder, där den hotar sekulariserade regimer i länder som Algeriet och Egypten.
	Ett land som länge haft problem med muslimsk fundamentalism är Jordanien. Fundamentalisterna är starka i parlamentet och hotar den religiösa, etniska och politiska balansen i det jordanska samhället. Därför var det många i och utanför Jordanien, som med oro såg fram mot parlamentsvalet i Jordanien den 8 november i år, landets första flerpartival sedan 1956.
	I parlamentsvalet deltog 22 partier. Bland de 550 kandidaterna till 80 platser i representanternas hus, som parlamentets underhus heter, fanns många fundamentalister.
	Valet blev ett nederlag för de fundamentalistiska partierna och kandidaterna. Islamiska aktionsfronten (AIF), som vill införa ett strikt muslimskt samhälle och motsätter sig fred med Israel, gick kraftigt tillbaka och får 16 av 80 platser i underhuset. Vänsterkandidater som säger nej till fred med Israel fick två mandat.
	Valet blev en stor framgång för mittenkrafterna. Flertalet av parlamentsplatserna går till partilösa mittenpolitiker, som står kung Hussein nära. För första gången kom också en kvinna in i underhuset.
	Kung Hussein, den ständige överlevaren i Mellanösterns stormiga politiska liv, framstår som valets verkliga vinnare. Han fick den reform- och fredsinriktade parlamentsmajoritet han önskade. Han fick en valrörelse, där palestinierna, Jordaniens största folkgrupp, höll låg profil och ett valresultat som var en klarsignal till fred med Israel.
	Jordanien har slagit in på en demokratins och fredens väg, som kan bli en modell för andra arabländer. Kung Hussein har visat att det går att besegra politisk extremism och muslimsk fundamentalism med röstsedlar snarare än kulor.


andraledare 931122

Moderat högervridning

	Moderata samlingspartiets riksstämma i Solletuna gick inte riktigt som partiledningen hade tänkt sig. På flera punkter fick partistyrelsen underkänt. Moderaternas partistämma skärpte högerprofilen och distanserade partiet än mer till den modererande och samlande roll, som den gamla högerpartiet försöker ge sken av genom sitt partinamn "moderata samlingspartiet".
	Moderatstämman flyttade partiets positioner rejält åt höger, när den kritiserade moderaterna för att inte gå i bräschen för tillräckligt stora skattesänkningar och hårda tag i brottsbekämpningen, krävde avveckling av det generella välfärdssamhället och upplösning av Svenska kommunförbundet.
	Moderatstämman har mycket tydligt visat att moderaterna är ett ytterkantsparti. Moderaterna kan med sin extrema politik, som är ett klart avståndstagande till den nordiska samhällsmodellen, aldrig samla nationen.
	Om statsminister Carl Bildt går till val på den politik som moderaternas partistämma slog fast i Sollentuna, kan Carl Bildt börja nedräkningen till en given förlust på valdagen den 18 september 1994.


fjärdeledare 940426

Moderat moral avslöjad
	Regionåklagare Christer van der Kwast i Härnösand beslutade på onsdagen att åtala riksdagsledamot Per-Richard Molen (m) för mutbrott. Den moderate toppolitikern i Västernorrland åtalas för att han erbjudit cirka 20 företag tjänster med anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.
	Den mutmisstänkte moderaten i Västernorrland sitter kvar på sin post och är nyligen nominerad som förstanamn på en av partiets riksdagslistor. Partisekreterare Gunnar Hökmark (m) utfärdar ingen förkastelsedom över Molen.
	Värre är det för den moderate toppolitikern i Sörmland, Björn von der Esch, som försvarar kulturkonservativa värden, när han säger nej till att Sverige ska bli en delstat i EU-staten. Partisekreteraren svarar med en förkastelsedom, varefter moderaterna i Sörmland i sämsta staliniststil utesluter honom från riksdagslistan i strid med gällande m-stadgar.
	Moderaternas moral är avslöjande: Hellre en mutkolv än en rakryggad kulturkonservativ i riksdagen.







Moderaternas
politik omöjlig

	Moderata samlingspartiets skatte- och välfärdspolitik är omöjlig, dels för att den är så extrem att bara en liten minoritet av väljarna delar den, dels för att den inte går ihop ekonomiskt.
Moderater och
nydemokrater isolerade
	Moderaternas partistämma i Sollentuna är slut och med den fem dagars intensiv debatt.
	Den som följt debatten via press, radio och TV har sett ett annat parti än det Carl Bildt normalt leder. Ungmoderaterna har på stämman sagt vad många äldre moderater tänker men inte vågar säga. Men deras inlägg har också skrämt kulturkonservativa och socialt ansvarskännande moderater.
	Moderatstämman gick på viktiga punkter mot partistyrelsen och beordrade rättning höger ut.
	Moderaternas högervridning, eller snarare vridning i ultraliberal eller libertariansk riktning, är tydligt i skatte- och välfärdspolitiken. Här står moderaterna på andra sidan avgrunden från regeringskollegorna och s-v-oppositionen. Enda parti som sträcker ut handen till moderaterna är ny demokrati.
	Moderaterna har sällan stått så isolerade som nu.
Moderaterna har
brutit mot vallöften
	Carl Bildt har problem med moderaternas vallöften på skatte- och välfärdsområdet.
	I valet lovade moderaterna sänkta skatter.
	Det blev höjd inkomstskatt via slopat schablonavdrag, sänkt grundavdrag och utebliven inflationsjustering av skatteskalan. Till detta kommer en allmän sjukförsäkringsavgift som dras från lönen och ett regeringsförslag om motsvarande a-kasseavgift 1994.
	Regeringen Bildt har också sänkt vissa skatter, men den totala direkta eller indirekta inkomstskatten har ökat. Den enskilda skattebetalaren har fått mindre pengar i plånboken.
	I valet lovade moderaterna att folk ska kunna leva på sin lön.
	Det blev tvärtom. Det har aldrig varit så många som lever på arbetslöshetsersättning eller socialbidrag. Utbetalningarna till socialbidrag har ökat med 23 procent i fasta priser 1991_93.
M vill avveckla
välfärdssamhället
	På riksstämman i Sollentuna lovade moderaterna kraftigt sänkta skatter och sanerade statsfinanser.
	Moderaterna vill sänka statsskatten, sänka kommunalskatterna, sänka arbetsgivaravgifterna, slopa fastighetsskatten, sänka mervärdesskatten till cirka 18 procent. "Under 1990-talet ska Sverige bli ett ledande skattesänkarland", säger moderaterna.
	Moderaterna talar dock inte om hur de ska kunna sänka skatterna, betala 23 miljarder kronor per år ur statsbudgeten till EU:s budget (27 miljarder från och med 1998), få bort underskottet i statsbudgeten och klara av den offentliga sektorn framöver med 30 procent fler grundskoleelever under nittiotalet och 100 000 fler mycket vårdkrävande pensionärer under en tioårsperiod.
	Om moderaterna ska kunna leva upp till löften om sänkta skatter och bantat budgetunderskott, måste de skrota välfärdssamhället.
Nödvändigt att avslöja
moderaternas politik
	Moderaterna vill ersätta ett skattefinansierat välfärdssystem på hög nivå med avgiftsfinansierade system på låg nivå. Detta, kombinerat med privatisering av välfärdssystemen och avveckling av Kommunförbundet och Landstingsförbundet, visar att Bildts parti är för en nedmontering av det generella välfärdssamhället och för en avveckling av den nordiska samhällsmodellen.
	Yngre moderater, som riksdagsmanen och MUF-ordföranden Fredrik Reinfeldt, säger rakt på sak att välfärdsstaten måste bort. "Välfärdsstaten är omöjlig", säger Reinfeldt.
	Äldre moderater är vanligen mera avvaktande. Få av dem tar avstånd från den skatte- och välfärdspolitik, som riksstämman fastställde och som innebär att välfärdsstaten måste bort.
	Frågan är om det finns utrymme för någon solidarisk socialpolitik i moderaternas avgiftsfinansierade framtidssamhälle, där envar är sin egen lyckas smed.
	Det är inte välfärdsstaten som är omöjlig, utan moderaternas politik. Det är nödvändigt att tala om detta för väljarna!

bildtext:
Moderatledaren Carl Bildt leder ett parti, som är på marsch höger ut med en omöjlig skatte- och socialpolitik.



underledare 940614

Morgontur för Sundsvallspendlare

	Hudiksvallsbor med jobbet eller skolan i Sundsvall är bara att gratulera. Äntligen får de en morgonförbindelse till Sundsvall med tåget. Turen har blivit möjlig genom att landstinget i Gävleborg har beställt den.
	Förbindelserna mellan Sundsvall och Hudiksvall är, detta initiativ till trots, fortfarande undermåliga med tanke på att det finns många som pendlar mellan Sundsvall och Hudiksvall dagligen. En stor del av dessa pendlare är därför tvungna att åka bil.
	Inte minst av miljö- och säkerhetsskäl är det riktigt att satsa på fler tågförbindelser norrut. Bakom hörnet lurar en stor potential för tåget. Arbets- och studiependling till Sundsvall från i första hand Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner kommer att bli allt vanligare i takt med att samarbetet mellan kommunerna utvecklas.
	Den pågående utbyggnaden och anpassningen av Ostkustbanan för att kunna köra snabbtåg på hela sträckan Sundsvall _ Stockholm 1997 kommer också att öka intresset för boende i Sundsvallsregionen att flytta ut till både Nordanstig och Hudiksvall.
	Redan i dag reser var fjärde yrkesarbetande i Nordanstigs kommun till sitt jobb i Sundsvallsområdet. Ett självklart mål är naturligtvis att få tåget att stanna i Gnarp, anser kanslichefen i Nordanstigs kommun Stefan Haglund.
	Detta är ett långsiktigt mål, som kan ge Nordanstigs kommun ett kraftigt lyft. En satsning på snabba, bekväma, billiga, miljövänliga och säkra kommunikationer, det vill säga flera tågförbindelser, är en av de viktigaste Norrlandsfrågorna.







Mot bättre tider?

	Sverige ser ut att gå mot bättre tider. Regeringen Bildts tredje budget har bättre förutsättningar än de föregående att slå in.
	Finansminister Anne Wibble (fp) har i två tidigare budgetar missbedömt viktiga faktorer i den ekomomiska utvecklingen som storleken på budgetunderskottet och statsskulden. Nästa budgetår bör missen inte bli lika stor, även om en del talar för att hon fortfarande är optimistisk i överkant.
Flertalet kurvor
pekar åt rätt håll
	I förslaget till statsbudget pekar många kurvor åt rätt håll:
	Ekonomin växer istället för krymper. BNP-tillväxten ökar med cirka 2,5 procent 1994_1995. Målet 1996_1999 är cirka 4 procent.
	Exporten ökar med nära 11 procent 1994 och 7 procent 1995. 1993 års överskott i bytesbalansen (3,6 miljarder kronor) blir 44,6 miljarder 1994 och 67,1 miljarder 1995 efter år av underskott.
	Industriproduktionen ökar med 8,5 procent 1994 och 6 procent 1995. Bruttoinvesteringarna i näringslivet, som minskade med 15 procent 1993, ökar med 9 procent 1994 och cirka 12 procent 1995.
	Budgetunderskottet minskar med 45 miljarder kronor, från cirka 217 miljarder 1993/94 till cirka 172 miljarder 1994/95.
	Hushållens realt disponibla inkomster och den privata konsumtionen ökar något 1994 och 1995. Hushållen är dessutom mer optimistiska om framtiden än tidigare.
	Antalet lediga platser ökar.
Arbetslösheten
och statsskulden ökar
	Det finns dessvärre också kurvor, som pekar åt fel håll: arbetslösheten och statsskulden.
	Den totala arbetslösheten ökar 1994 och 1995. Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten ska minska från 8,2 procent 1993 till 8 procent 1994 och 7,2 procent 1995.
	Statsskulden fortsätter att öka, även om ökningstakten är lägre än tidigare. Statsskulden växer till 1 453 miljarder kronor vid utgången av nästa budgetår. 
	Räntekostnaderna stiger i budgeten till 85 miljarder 1994/95.
Svår balansgång i
ekonomiska politiken
	Regeringen fortsätter att vandra längs den smala och svåra ekonomiska saneringsvägen. De är en svår balansgång, som vi inte vet om regeringen klarar med sitt budgetförslag.
	Å ena sidan är det nödvändigt att spara ännu mer än regeringen föreslår, för att få bukt med den redan farligt höga och fortsatt snabbt växande statsskulden. Å andra sidan får besparingarna inte bli så stora att de fördröjer den ekonomiska uppgången eller slår hårt mot ekonomiskt eftersatta grupper.
	Mycket talar för att budgetunderskottet fortfarande är för högt i förslaget till ny budget. Riksdagen bör överväga ytterligare nedskärningar och skattehöjningar.
EU-anpassningen av
ekonomin huvudproblem
	Ett huvudproblem med svensk politik sedan slutet av åttiotalet är EU-anpassningen av finans- och penningpolitiken: Låg inflation har som mål blivit överordnat full sysselsättning i den ekonomiska politiken. Detta leder enligt nationalekonomisk teori till ökad arbetslöshet, vilket det också har visat sig göra i verkligheten.
	Resultatet är "EU-anpassad" arbetslöshet, som riskerar att ge Sverige permanent hög arbetslöshet. Enbart hårdvalutapolitiken, där ecu-knytningen av kronan 1991_1992 var central, har ökat arbetslösheten med fem procentenheter, enligt "Veckans affärer".
	Regeringens mål är att halvera arbetslösheten till 1999 med hjälp av hög tillväxt i ekonomin. Ekvationen låg arbetslöshet och låg inflation går inte ihop.
	För det första utgår regeringen från en orealistiskt hög tillväxt (drygt fyra procent per år 1996_1999). För det andra accepterar regeringen en hög arbetslöshet som "låg".
	Massarbetslösheten riskerar att få fäste i Sverige, om regeringen inte tvingar fram sänkta räntor, investerar mer i infrastruktur, ger den kommunala sektorn ökat utrymme och stimulerar hemmamarknaden med exempelvis ROT-program.
	
bildtext:
Sverige har västvärldens största underskott i statsbudgeten och socialförsäkringssystemet och den snabbast växande statsskulden. 1994/95 minskar underskottet i statsbudgeten med 45 miljarder kronor. Mycket talar för att det inte räcker. Riksdagen bör överväga ytterligare nedskärningar och skattehöjningar.


fjärdeledare 940527

Mygel så in i Norden

	Folkomröstningen om EU-medlemskap ser ut att bli den manipulativa tillställning som många fruktade. I torsdags blev det klart att Finland av taktiska skäl lägger sin folkomröstning före Sverige och att det blir tre röstsedlar i den svenska folkomröstningen.
	De krafter som vill spela ut Sverige, Norge och Finland mot varandra i EU-frågan lyckades, när det gäller ordningen på folkomröstningarna. De kommer att gynna ja-sidan maximalt. Den 16 oktober folkomröstar Finland, där ja-sidan är starkast. Den 13 november röstar Sverige och den 27_28 november Norge. Ja-sidans strategi är att ett ja i Finland ska få opinionen att tippa över till ja även i Sverige och Norge.
	De krafter som vill kunna manipulera folkomröstningen i Sverige ser också ut att ha lyckats. Konstitutionsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag om tre röstsedlar _ "ja", "nej" och "blank röstsedel" _ och räkning av blankrösterna. Detta öppnar för att den EU-vänliga riksdagen kan tolka folkomröstningen om blankrösterna blir många och nej-rösterna obetydligt fler än ja-rösterna.
	För folken i Norden gäller det nu att stå samman, rösta nej och göra det med sådan majoritet att en manipulation blir omöjlig. I Finland kan ett förväntat ja mycket väl bli ett nej sedan en av landets ledande politiker, förre centerledaren och utrikesministern Paavo Väyrynen, i torsdags förklarade att han kommer att engagera sig för ett EU-nej.




andraledare 931101

Myteri väntar ny demokrati

	Opinionsinstitutet Sifos oktobermätning av väljaropinionen blev en chockartad kalldusch för ny demokrati. På en månad har partiet tappat en tredjedel av sina sympatisörer. Partiet minskar från 6,6 procent i septembermätningen till 4,4 procent i denna mätning, vilket är en anmärkningsvärd genomklappning i opinionen.
	I övrigt var det bara folkpartiet liberalerna, som tillsammans med ny demokrati noterade en statistiskt säkerställd förändring. Partiet ökar 0,8 procentenheter till 7,2 procent. Socialdemokraterna har fortfarande stöd av varannan väljare, enligt mätningen.
	Samtidigt med denna mätning går de två nydemokraterna, Birger Anderssson från Öland och Helena Carlgren från Eslöv, ut i ett gemensamt brev till partiets alla lokalföreningar, där de uppmanar till myteri för att få bort Ian Wachtmeister och Bert Karlsson från kommandobryggan.
	De anser att dessa herrar nonchalerar partimedlemmarna och de demokratiska spelreglerna inom partiet. Med detta brev sätter de fingret på en mycket känslig punkt, som även har uppmärksammats av partiets sympatisörer, vilket framgår av Sifos oktobermätning.
	För den som vill lära känna ett parti och ta reda på vad som ligger bakom ställningstaganden och framtoning är det en god övning att studera partiets interna liv. Det kan många gånger förklara obegripliga utspel och beslut.
	I fallet ny demokrati löper alla trådar samman i två punkter, Ian och Bert. Deras dominerande ställning i partiet var vid bildandet en förutsättning, men är i dag på väg att bli enbart en belastning.
	Deras metoder avskräcker. Väljarna röstar inte på ett parti, vilket domineras av två figurer, som inte tror på demokrati ens i sitt eget parti.






Naturlaxen är
på väg att dö ut
	
	Naturlaxen i Östersjön är på väg att dö ut. En av orsakerna är den mystiska miljöbetingade sjukdomen kallad M-74, efter det år då den upptäcktes. Denna sjukdom i kombination med laxfiske i oförminskad omfattning har medfört att naturlaxen är utrotningshotad.
	Situationen är så pass allvarlig att fiskeriverket har på allvar diskuterat ett totalstopp för laxfiske i Östersjön. Dessvärre har nu fiskeriverket backat från denna position och pratar nu istället om begränsningar.
	Reträtten är en eftergift till yrkesfiskarna, i första hand i södra Östersjön. På kort sikt kan beslutet vara förståeligt, men på lång sikt kan det vara förödande.
Rovfisket slår
ut naturlaxen
	Enligt en samstämmig expertkår riskerar den vilda Östersjölaxen att försvinna inom loppet av 10-15 år, om rovfisket på lax får fortsätta.
	Resultatet blir en genetisk utarmning av det totala laxbeståndet och därmed ett hot mot laxens existens, eftersom den odlade laxen förutsätter ett naturbestånd.
	Hotet kommer främst från det omfattande fisket med drivgarn i södra Östersjön vintertid. Där samlas då både naturlax och odlad lax för att äta upp sig. Utsättningen av odlad lax har mer än fördubblats de senaste femton åren i takt med att utvandringen av naturlax från de outbyggda älvarna har minskat.
	Enligt Martin Engström, fiskevårdskonsulent på Sportfiskarnas förbundskansli har laxfångsterna i Östersjön nästan fördubblats de senaste tio åren.
	Naturlaxen drabbas hårdast av det ökade fisket i Östersjön. Andelen naturlax har sedan 1970-talet minskat från femtio till tio procent av det totala laxbeståndet, påpekar Engström. 
Påverka de andra
Östersjöländerna
	En arbetsgrupp på fiskeriverket har ett förslag liggande, som innebär ett totalförbud för laxfiske i de oreglerade älvarna, dit naturlaxen återvänder för att leka. Ett fyrtiotal yrkesfiskare blir direkt drabbade av denna åtgärd, men lovas rejäl kompensation.
	I de reglerade älvarna får däremot laxfisket fortsätta, vilket är riktigt med tanke på att dit återvänder den odlade laxen. Den tredje åtgärden är som sagt att begränsa laxfisket i södra Östersjön.
	Kritiken från de 140 yrkesfiskarna där är förståelig, men även de har lovats tillräcklig ekonomisk kompensation. Ett totalstopp i södra Östersjön är nödvändigt, men innan man tar ett sådant beslut måste man hörsamma yrkesfiskarnas krav om att påverka övriga Östersjöländer att begränsa sitt laxfiske.
	Faktum är att svenska yrkesfiskare endast står för en tredjedel av laxfisket i Östersjön. För att få effekt är det viktigt att föra förbudsfrågan vidare till Östersjökommissionen.
Laxforskarna vill
ha ett totalstopp
	Totalstoppet har massivt stöd av experterna på området. Redan 1989 i Stockholm hölls ett laxsymposium, där Nordens främsta laxforskare förordade ett totalt förbud mot laxfiske i södra Östersjön i fem år.
	Ett sådant moratorium bör, enligt forskarna, kombineras med ett program för fördröjd utsättning, som innebär att de odlade laxynglen istället för att släppas i älvmynningarna utfordras i stora nätkassar över sommaren på skyddade platser. Laxen präglas på dessa platser och återvänder dit för att leka och då ska de fångas där.
	Naturlaxen kan då vandra från hemälven till södra Östersjön, där det är laxfiskeförbud, för att senare komma tillbaka till utsläppsplatsen för att leka och bygga på naturbeståndet. Den odlade laxen ska fångas på de skyddade ställen där den en gång blivit släppt och dit den återvänder för att leka.


bildtext
Naturlaxen i Östersjön är på väg att dö ut. Fiskeriverket har skjutit upp sitt möte med regeringen i ärendet från den 4 till den 17 maj. Beslutet om ett totalstopp mot laxfiske i södra Östersjön kan däremot inte skjutas upp längre.




rättelse

Naturskyddsföreningen räknar rätt

	I en artikel i onsdagens tidning om Naturskyddsföreningens skrivelse till Vägverket och Banverket ("Satsa vägpengar på järnväg i stället") smög det sig in ett fel om vad föreningen räknar som körfält.
	Naturskyddsföreningen räknar inte vägren som körfält. Däremot räknar föreningen, som HT skrev, att det i praktiken blir sex körfält på E 4:an, där den får ny sträckning med motorväg eller annan väg med fyra körfält. Den gamla vägen finns kvar med två körfält, eftersom en del fordon inte får eller bör använda motorväg.
	Banverket förutsätter att nuvarande järnvägsspår rivs, när Ostkustbanan har byggts om och fått en rakare sträckning. Den nya järnvägen blir dock, precis som den gamla, enkelspårig.
	Därför skriver Naturskyddsföreningen att "sammantaget innebär detta att vägkapaciteten lägs kusten förstärks, t ex mellan Söderhamn och Hudiksvall, från två till sex körfält (gamla plus nya E 4:an) medan järnvägen fortfarande bara har ett "körfält"".
	Naturskyddsföreningen tycker att detta rimmar dåligt med "alla uttalade miljöambitioner att ändra proportionerna mellan körfält och spår från 2:1 till 6:1." Föreningen vill föra över pengar från väg- till järnvägsbyggen.
	Naturskyddsföreningen vill ha dubbelspår på Ostkustbanan. På de sträckor där Banverket i dag planerar för ett nytt enkelspår, bör den gamla sträckningen finnas kvar som "funktionellt dubbelspår".
	_ Ska den miljövänligare järnvägen ha något reell chans att ta över betydande andelar av vägtrafikarbetet måste en så strategisk järnväg som Ostkustbanan så snart som möjligt byggas ut till dubbelspår, skriver Naturskyddsföreningen.





Nederlag för
s-ledningen

	Den socialdemokratiska partistyrelsen led nederlag i den ekonomiska politiken på partikongressen i Göteborg i helgen.
	Partistyrelsens föredragande Allan Larsson förnekar att det var ett nederlag. Alla som följde debatten och registrerade vad kongressen beslutade vet att det var ett svidande nederlag.
	Allan Larsson har åter visat prov på okänslighet, som gör honom omöjlig både inom partiet och i kontakterna med andra partier.
	Socialdemokraternas nya ekonomisk-politiska talesman, Göran Persson, är hans motsats. Göran Persson har bättre förutsättningar än Allan Larsson att samla partiet i den ekonomiska politiken och bygga koalitioner med andra partier.
Motion från Kalmar
samlade kritiskt flertal
	Den var en motion från tre SSU-are i Kalmar, som Kalmar arbetarkommun hade ställt sig bakom, som fick s-kongressen att gå emot partistyrelsen. Med 155 mot 148 röster beslutade kongressen att underkänna partiets ekonomiska politik och ställa sig bakom den kritiska motionen nummer 209 från Kalmar.
	Motionen är både kritisk mot den ekonomiska politik som socialdemokraterna förde i regeringsställning under åttiotalet och den som partiet har fört i opposition efter valförlusten 1991.
	Motionärerna talar om den tredje vägens ekonomiska politik, som spårade ur mot slutet av åttiotalet.
	De är inte mindre kritiska till partiets ekonomiska politik i opposition. "Socialdemokratins ekonomiska politik har tyvärr på väsentliga punkter reducerats till att justera en förtorkad borgerlig åtstramningspolitik. Något eget klart och tydligt alternativ saknas," säger motionärerna. De är starkt kritiska till den andra krisuppgörelsen med regeringen om stora besparingar.
Socialdemokraterna
brister i trovärdighet
	När kongressen på lördagen underkände partistyrelsens ekonomiska politik, var det sannolikt den skarpaste kritik som någon s-kongress riktat mot den ekonomiska politik, som det egna partiets ledning haft ansvar för.
	Det här betyder dock inte att oenigheten är så stor i dag, eftersom s-ledningen sedan en tid förespråkar en mer aktiv ekonomisk politik, en stimulanspolitik av keynesiansk modell. Socialdemokraterna står återigen för "svängrum i dåliga tider och svångrem i goda tider".
	Allt fler ekonomer förordar en keynesiansk politik. Problemet för socialdemokratin är, dels att den bär ansvaret för den misslyckade tredje vägens politik, som ledde till "svängrum i goda tider", dels att den för en oppositionspolitik, där den har svårt att stå för nödvändiga besparingar och andra "svångremsbeslut".
	Detta gör att socialdemokraternas ekonomiska politik brister i trovärdighet.
Sverige behöver mer
av keynesiansk politik
	Balansen mellan besparingar och stimulans är svår. Det finns gott om exempel på misslyckad konjunkturpolitik men också enstaka exempel på det motsatta.
	Grundtanken med en keynesiansk konjukturpolitik är bra. Det gäller "bara" att finjustera den.
	Sverige behöver både spara och stimulera ekonomin, dock i olika omfattning och vid olika tidpunkter. En hel del av regeringens besparingar är nödvändiga. Vad som saknas är mer av stimulans i dagens djupa lågkonjunktur.
	Vad Sverige behöver är en modern keynesiansk politik, som bekämpar arbetslösheten med en offensiv stimulanspolitik men samtidigt genomför nödvändiga men rättvisa besparingar som minskar det strukturella budgetunderskottet.
	För att en sådan politik ska hålla över en konjunkturcykel, måste den vara blocköverskridande och samla både socialdemokraterna och ickesocialistiska partier. Det ska bli intressant att se hur socialdemokraterna med Göran Persson som ekonomisk talesman tacklar detta. Blir det fortsatt självtillräcklighet eller inser man att det måste till blocköverskridande lösningar?

bildtext:
Ingvar Carlsson och än mer Allan Larsson led svidande nederlag på s-kongressen. Ombuden underkände socialdemokraternas ekonomiska politik i regeringsställning ("tredje vägens politik") och opposition. Kongressen vill ha en mer aktiv ekonomisk politik.


andraledare 930901

Negativa upplagesiffror

	Den svenska dagspressens upplaga rasar med över 200 000 exemplar per utgivningsdag. Kvällstidningarna minskar med 111 000 exemplar per utgivningsdag, morgontidningarna med drygt 90 000 ex.
	Årets upplagesiffror från Tidningsstatistik AB kommer inte som något total överraskning för branschen. Ändå är det skrämmande siffror. Inom loppet av ett år har det svenska dagstidningsläsandet minskat kraftigt. I dag är det nästan 500 000 färre tidningsläsare än för ett år sedan.
	De allra flesta dagstidningar minskar i upplaga, från HT och övriga gävleborgstidningar till alla stora dagstidningar utom Sydsvenska Dagbladet och affärstidningen Dagens Industri.
	Bakom upplageraset ligger främst en djup lågkonjunktur, som gör att färre än tidigare har råd att prenumerera på en morgontidning och köpa en kvällstidning. Men bakom upplageraset skymtar också andra faktorer, allt från förändrade lokala marknadsförutsättningar och distributionsmöjligheter, som för HT i Ljusdal, till nya medievanor, som ökat TV-tittande och minskat tidningsläsande bland unga.
	Svenskarna är ett tidningsläsande folk, mer än nästan något annat folk i världen. Svensk dagspress har, internationellt sett, hög kvalitet. Därför är det oroande, när denna press tappar nästan en halv miljon läsare på ett år.
	Det stora upplageraset bör oroa inte bara chefredaktörer och tidningsdirektörer, utan också beslutsfattare i regering och riksdag. Regeringen har närmast att ta ställning till ett utredningsförslag om att införa en tolvprocentig mervärdesskatt på dagstidningar, som ofrånkomligt leder till höjda tidningspriser och minskade upplagor.
	Förslaget att införa en dagspressmoms bör regeringen förpassa till runda arkivet. Den gamla principen att inte beskatta det fria ordet äger stor giltighet i dag, när behovet av en fri debatt är större än på länge, dagspressen har tappat över 200 000 exemplar i upplaga på ett år och annonsvolym i mångdubbelt större omfattning de senaste åren.


andraledare 940516

Nej till EU stärker ställningen

	Nej till EU stärkte i helgen sin ställning.
	Organisationen Nej till EU genomförde en välorganiserad kongress i Lund, som visar att bredden i EU-motståndet är större än någonsin tidigare. Opinionen för ett nej till EU visade i en Sifo-undersökning i helgen att EU-motståndet är fortsatt starkt.
	Organisationen Nej till EU hade gästtalare, som spände över hela det politiska fältet, från Björn von der Esch (m) till Johan Lönnroth (v). Organisationen har två ordförande, Hans Lindqvist (c) och Eva-Britt Svensson (s), som täcker in ett brett politiskt mittfält. Den nya styrelsen har stor politisk bredd med dubbelt så många socialdemokrater som tidigare (fem personer), en fp-riksdagsledamot (Ingela Mårtensson), tre centerpartister och många opolitiska ledamöter.
	Opinionen för ett nej till EU fick med söndagens Sifo-undersökning i Göteborgs-Posten nytt bevis för att nej-sidan håller ställningarna trots ja-sidans resursövertag. I Sifos maj-mätning säger 40 procent nej till EU-medlemskap, 34 procent ja och 27 procent "vet ej". Bland dem som har bestämt sig för hur de ska rösta i folkomröstningen säger 54 procent nej och 46 procent ja till EU-medlemskap.
	Förändringen i EU-opinionen mot april ligger inom felmarginalen. Det intressanta med Sifo-mätningarna efter "förhandlingsgenombrottet" i december 1993 är att opinionen är oerhört stabil. Genomsnittet för årets fem Sifo-mätningar om EU (januari_maj) är att 41 procent säger nej till medlemskap, 34 procent ja och 26 procent "vet ej".
	Nej-andelens sifferserie är 39, 40, 42, 42 och 40 procent.
	Ja-andelens sifferserie är 34, 32, 35, 33 och 34 procent.
	EU-motståndet är visserligen svagare i år än i höstas, men det är fortsatt starkt. Med tanke på att det organiserade nej-till-EU-motståndet nu ökar _ med fler organisationer som säger nej till EU eller vägrar att ställa in sig i ja-ledet _ ökar också sannolikheten för en nej-seger i folkomröstningen den 13 november 1994.







Nej vinner med
med 54 mot 46

	Om dagens EU-opinion står sig fram till folkomröstningen, blir det nej till EU med röstsiffrorna 54 procent nej och 46 procent ja.
	Statistiska centralbyrån (SCB) visar i sin sista mätning före folkomröstningen att nej-sidan har ett stabilt övertag, även om det har halverats sedan förra mätningen i november 1993.
Stabil majoritet säger

	SCB gör den största och säkraste opinionsmätningen om EU. Mätningen har så stort urval (9 300 personer) och så många svarande (cirka 7 500) att den bättre än någon annan undersökning pejlar EU-opinionen och förändringar i den.
	SCB ställer två gånger per år (i november och maj) en rak fråga: "Om vi i dag skulle ha folkomröstning om Sveriges anslutning till EU (EG), hur skulle ni då rösta _ för eller mot anslutning?"
	Allt sedan SCB började sin EU-sympatiundersökning i maj 1992 har flertalet tillfrågade svarat att de täker rösta nej.
	SCB:s senaste mätning, utförd den 2 till 24 maj, är inget undantag. 40,0 procent säger att de tänker rösta mot EU-anslutning, 30,5 procent för och 27,9 procent "vet ej". 1,5 procent tänker inte rösta ("deltar ej").

skulle nej ha vunnit 54_46
	I gruppen "vet ej" lutar 6,4 procent mot ja och 6 procent mot nej. Det betyder att 46 procent tänker rösta nej, 36,9 procent ja medan bara 15,5 procent är genuint osäkra ("vet ej").
	Om de genuint osäkra väljarnas röster (15,5 procent) fördelar sig på samma sätt mellan ja och nej som de osäkra vilka lutar åt ja (6,4 procent) respektive nej (6 procent) gör, kommer vi så nära ett verkligt folkomröstningsresultat som möjligt. Vi utgår då även från att gruppen "deltar ej" (1,5 procent) stannar hemma. Vilket resultat skulle vi då ha fått i en folkomröstning i maj 1994?
	Svar: 54,4 procent nej och 45,6 procent ja.
Förvånansvärt
stabil EU-opinion
	Det kommer naturligtvis att ske förändringar i EU-opinionen fram till folkomröstningen. Med tanke på hur stabil opinionen har varit hittills, tyder det mesta på att nej-sidan segrar i november.
	SCB:s fem EU-undersökningarna ger oss obrutna sifferserier, som visar att EU-opinionen är påfallande stabil.
	Nej-sidan samlar kring 40 procent. Procenttalen (avrundade) från maj 1992 till maj 1994 är: 36, 43, 42, 45 och 40 procent.
	Ja-sidan får cirka 30 procent: 31, 27, 28, 26 och 30 procent.
	"Vet ej" svarar knappt 30 procent: 32, 28, 28, 28 och 28 procent.
	En fördelning av ja- respektive nej-rösterna inom gruppen "vet ej" förändrar inte bilden i stort. Ja-sidan samlar mellan 33 och 37 procent (39, 35, 34, 33 och 37 procent). Nej-sidan får mellan 42 och 51 procent (42, 49, 49, 51 och 46 procent).
S-väljarna avgör
folkomröstningen
	EU-motståndarna är fler än EU-anhängarna i sex av partierna.
	Inom vänsterpartiet säger 83,9 procent nej till EU-anslutning (5,9 procent ja), miljöpartiet de gröna 76,5 (9,8), ny demokrati 48,3 (36,0), socialdemokraterna 47,4 (18,7), kristdemokratiska samhällspartiet 46,2 (26,3) och centerpartiet 45,2 (26,9).
	Inom moderata samlingspartiet säger 68,5 procent ja till EU (12,9 procent nej) och inom folkpartiet liberalerna 63,1 (19,1).
	De som avgör folkomröstningen är s-väljarna. Ja-sidan kan här få draghjälp, om det blir ett överväldigande, reservationslöst ja till EU på s-kongressen den 19 juni och en överväldigande valseger den 18 september, som gör Ingvar Carlsson till ja-inpiskare.
	Kommande Sifo-mätningar får visa om s-väljarna och folket i övrigt fortsätter att tänka självständigt, eller om de ställer in sig i partileden ju närmare val och folkomröstning vi kommer.
	Viss rättning i leden är att räkna med. Det ska dock till mycket för att den ska få en stabilt EU-kritisk majoritet sedan två år att säga ja till EU. Det färdiga förhandlingsresultatet i mars och den massiva EU-propagandan sedan dess har inte förändrat EU-opinionen i grunden. Svenskarna fortsätter att säga nej till unionsinträde och ja till svensk självständighet.

bildtext:
EU-motståndarna fortsätter att vara i majoritet. Om det hade varit folkomröstning i maj skulle 40,0 procent ha röstat nej, varav 10,8 procent är tveksamma nej-sägare. 30,5 skulle ha röstat ja, varav 9,9 procent är tveksamma ja-sägare.







Nej-sidan spurtar
men ja verkar vinna

	Nej-sidan spurtar starkt, men det ser inte ut att räcka. Ja-sidan räknar med seger i EU-omröstningen. Allt annat vore en sensation.
	Det blir ändå ett spännande lopp på söndag, då Österrike går till folkomröstning. Opinionsmätningarna säger visserligen att ja-sidan bör vinna med bred marginal _ men reserverar sig för vad som kan hända de sista dagarna och om valdeltagandet blir lågt.
Etablissemanget för
Folket allt mer tveksamt
	Det finns likheter mellan Sverige och Österrike i EU-frågan.
	Sverige och Österrike är små nationalstater och välfärdsländer med miljöambitioner, öppna gränser och frihandelstraditioner.
	I båda länderna är neutraliteten, självständigheten, folkstyret, miljön, arbetslösheten, regionalpolitiken, valutan och de höga EU-avgifterna centrala inslag i EU-debatten, där nej-sidan plockar poäng.
	I båda länderna är etablissemanget starkt för EU-anslutning, medan vanliga människor är allt mer kritiska till EU.
Inte en schilling
till EU-motståndarna
	Det finns också skillnader.
	En skillnad är att Österrike ligger mitt i Europa samt delar kultur, språk och delvis historia med det största EU-landet, Tyskland. Sverige har inte de geografiska, kulturella, språkliga eller historiska band till Tyskland/EU som Österrike har. Österrike har inte som Sverige en naturlig gemenskap på nära håll, Norden.
	En annan skillnad är att etablissemanget är än mer för EU i Österrike än i Sverige. Österrike har, till skillnad från Sverige, knappast några folkrörelser som är neutrala i EU-frågan, uttrycker EU-tvivel eller säger nej till EU-anslutning. Nej-sidan är också sämre organiserad än i Sverige.
	Ja-sidan har ett groteskt övertag i pengar i Sverige. I Österrike är det ännu värre. Österrikes regering och parlament har inte gett en schilling till EU-motståndarna. Däremot har de betalat 100 miljoner kronor (150 miljoner schilling) till en reklambyrå, som i tre år bedrivit en skicklig och framgångsrik ja-kampanj.
Gröna, högerpopulister
och miljövänner mot EU
	I Österrike regerar socialdemokratiska SPÖ och borgerliga ÖVP med stöd av 75 procent av väljarna. De tävlar med att överträffa varandra i EU-vänlig hållning.
	Det högerliberala Frihetspartiet (FPÖ) och vänsterpartiet De gröna säger nej till EU-anslutning, trots att FPÖ var först i landet att kräva EG-anslutning. FPÖ-ledaren Jörg Haider är en skicklig strateg, populist och kappvändare.
	FPÖ och De gröna bär upp EU-motståndet på var sin flank men avskyr varandra. Nej-sidan har draghjälp av två stora, EU-kritiska sensationstidningar, dagstidningen Täglich Alles och veckotidningen De ganze Woche, och en grupp professorer och andra intellektuella som agiterar för nej.
EU-motståndet ökade
när EU-avtalet blev klart 
	Nej-sidan hade länge ett hopplöst underläge. Det som fick debatten att vända och nej-opinionen att växa var att människor började lära sig mer om EU och lyssna på sina känslor.
	Det verkar som att ju mer österrikarna lär sig om EU, ju mer kritiska blir det. När Österrike hade förhandlat fram sitt EU-avtal i mars, utrikesminister Alois Mock blev firad som hjälte av de EU-vänliga medierna och människor började få mer detaljkunskap om EU-avtalen, blev de genast mer EU-kritiska.
	Opinionsmätningarna talar för ett ja på söndag. Det är först vid ett lågt valdeltagande, som nej-sidan kan börja hoppas på seger.
	Folkomröstningen i Österrike lär knappast påverka EU-opinionen i Sverige. Alla har väntat sig ett stort ja. Om det blir något annat än ett jordskredsja, kommer det dock att ge draghjälp åt EU-motståndarna i Sverige.







Neutralitetens
nedmontering

	Avslöjanden om svensk utrikes- och säkerhetspolitik har duggat tätt de senaste åren.
	På tisdagen kom nya avslöjanden i en statlig utredning, "Om kriget kommer", som behandlar neutralitetspolitiken 1949_1969. Dessa liksom tidigare avslöjanden fungerar som vägröjare för EU-medlemskap, VEU-anslutning och Nato-anknytning.
Neutralitetspolitikens

	Den svenska neutralitetspolitiken är under nedmontering.
	Nedmonteringen började med att regering och riksdag 1991 bestämde sig för att Sverige skulle söka medlemskap i Europeiska gemenskaperna (EG). Den fortsatte med att Sverige 1993 accepterade Maastrichtfördraget om Europeiska unionen (EU).
	En EG-anslutning innebär att Sverige måste överge en viktig grundpelare i neutralitetspolitiken: den självständiga handels- och utrikespolitiken.
	En EU-anslutning, som Sverige nu förhandlar om sedan EG blivit EU, innebär att Sverige måste rätta sig än mer efter EU:s utrikespolitik och dessutom överge den självständiga säkerhetspolitiken och i förlängningen militära alliansfriheten.
	Det är i detta perspektiv man bör se utredningen "Om kriget kommer".
Vissa avsteg
under 1950-talet
	Neutralitetskommissionen under landshövding Gösta Gunnarsson avslöjar att Sveriges regering under 1950-talet gjorde avsteg från neutralitetspolitiken.
	Utredningen "Om kriget kommer" pekar på ett stort avsteg: 1951 överlämnade regeringen kvalificerat hemlig svensk försvarsplanering till Storbritannien. I gengäld fick Sverige veta hur västmakterna kunde hjälpa oss i en krigssituation.
	Andra avsteg från neutralitetspolitiken var att Sverige anpassade startbanor för stridsflyg från Nato-länder och etablerade säkra signalförbindelser med Nato-centra.
	Enligt neutralitetskommissionen hade det varit ansvarslöst av Sveriges politiska och militära ledning att inte förbereda mottagande av västligt militärt stöd vid ett sovjetiskt angrepp.
Skilj på åsiktsneutralitet
och folkrättsneutralitet
	Avstegen 1949_1969 var inga brott mot folkrätten eller den folkrättsliga neutralitet, som Sverige försöker upprätthålla.
	Den svenska neutralitetspolitiken _ alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig _ har aldrig haft något med åsiktsneutralitet att göra. Sverige tog ställning för demokrati och mot diktatur under kalla krigets dagar, då kommunismen hotade demokratin.
	Sveriges geopolitiska läge och 1950-talets hotbildet gjorde att den militära och politiska ledningen måste planera för ett möjligt anfall från öster. I den planeringen utbytte Sverige på bilateral basis information med vänligt sinnade västländer, varav flertalet var grannländer.
	Vi ser inget principiellt fel i ett sådant samarbete, även om det finns tveksamma inslag i det. Det var definitivt oförsvarligt att lämna ut krigsplaneringen till britterna. När Stig Wennerström försåg ryssarna med liknande handlingar, blev han stämplad som landsförrädare och dömd till livstids straffarbete.
Visa respekt för folket,
avvakta folkomröstningen
	Sverige gjorde avsteg från neutralitetspolitiken under 1950- och 1960-talet, liksom under andra världskriget, för att säkra freden och friheten. I dag behöver Sverige inte göra neutralitetspolitiska avsteg för att säkra detta, men gör det ändå.
	Vad vi ser nu är en systematisk nedmontering av neutralitetspolitiken enligt salamimetoden, en skiva i taget: Ansökan om EG-medlemskap, uppslutning bakom EG:s utrikespolitik, ja till EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete, ja till VEU- och Nato-anknytning i någon form, det senare inom ramen för Partnerskap för fred (PFP).
	EU-, VEU- och Nato-förespråkarna kommer att ta Gunnarssons utredning som intäkt för att Sverige inte har fört någon neutralitetspolitik och därför inte har problem att överge den.
	Detta sker utan att folket har fått säga sitt i en folkomröstning, vilket är en skandal. Riksdagen bör visa respekt för folkviljan och vänta med beslut om "B-medlemskap" i Nato (PFP) och ytterligare underminering av neutraliteten tills efter folkomröstningen om EU.

bildtext:
Landshövding Gösta Gunnarsson (bilden) har lett en utredning, som avslöjar att Sverige gjorde avsteg från neutralitetspolitiken under 1950-talet. Detta är dock inget mot de avsteg, som regering och riksdag har gjort under 1990-talet i EU-anpassningens tecken.




Nordiska rådet
underskattad
församling

	Nordiska rådets två årliga sessioner är inte bara viktiga nordiska besluts- och debattfora i det officiella samarbetet. Sessionerna är minst lika mycket informella mötesplatser för politiker, påtryckare och journalister med nordiskt intresse.
	Nordiska rådet (NR) är sedan tillkomsten 1953 motorn i det officiella Norden-samarbetet. NR:s sessioner, som tills helt nyligen inskränkte sig till en vårsession, är den främsta mötesplatsen för nordiska parlamentsledamöter och ministrar.
Underskattat råd
	Nordiska rådet är _ med sessioner, utskottsarbete, utredningsverksamhet och fyrtiotalet institutioner _ en underskattad organisation.
	Nordiska rådet är ovanligt obyråkratiskt. Antal tjänstemän och politiker är få, alla känner alla. Språkgemenskapen gör att debatter och samtal med få undantag förs på ett skandinaviskt språk (svenska, norska eller danska).
	Kontrasten mot en annan parlamentarisk församling, som i huvudsak också är rådgivande, EU-parlamentet (EP), är slående. 
	Jag har besökt sessioner med både NR och EP. Det går inte att jämföra NR och EP utan vidare, men det är svårt att inte notera skillnader.
NR och EP olika
	NR plus Nordiska ministerrådet och nationella sekretariat har cirka 200 årsanställda. EP har runt 3 800 årsanställda.
	NR har 87 ledamöter, som är förtroendevalda på deltid, samt ministrar från berörda regeringar. NR-ledamöterna arbetar utan särskilda privilegier. EP har 518 valda ledamöter, alla arbetar på heltid. EP-ledamöterna har privilegier som sticker i ögonen.
	NR har två officiella språk, ett av språken svenska, norska eller danska, beroende på vem som håller i pennan, samt finska. Tolkning sker mellan "skandinaviska" och finska. EP har nio officiella språk. Översättning och tolkning sker mellan alla nio språk.
	I NR råder familjestämning. I EU känner man sig som en främling.
	Nordiska rådet fångar upp mycket av den tradition, som bär upp Norden-samarbetet: Norden som naturlig enhet med ett folkligt förankrat och obyråkratisk samarbete.
Moralisk makt
	Nordiska rådet kan inte fatta bindande beslut som EU:s lagstiftande församling, ministerrådet. Men ändå blir NR:s beslut i stor omfattning förverkligade.
	Nordiska rådets makt ligger mer på det informella och moraliskt förpliktande än formella planet. NR avger rekommendationer, råd som de nordiska ländernas parlament och regeringar bör följa, vilket de i stor grad också gör.
	Nordiska rådet nöjer sig inte med att avge rekommendationer och sedan lämna dessa åt sitt öde. NR följer upp och stämmer av besluten. NR kontrollerar om och hur regeringarna har verkställt ett beslut innan det skriver av det.
	1993 års avstämning visar att av 1 154 antagna rekommendationer 1953_1992 var 58 procent helt eller i huvudsak genomförda, när de avskrevs i NR-protokollet.
Direktvalt NR
	Fyra av de nordiska regeringarna vill "samla Norden i EU". Eftersom det omfattande, officiella nordiska samarbetet inte passar in i EU, vill många EU-vänner avveckla stora delar av det och göra NR till ett "kulturråd". En del EU-vänner vill helt avveckla NR.
	Jag vill utveckla Nordiska rådet! Jag vill bredda och fördjupa Norden-samarbetet genom att blåsa liv i den ekonomisk-politiska gemenskapen Nordek för de nordiska länder som väljer att stå utanför EU:s statsbygge.
	I både detta och ett mer blygsamt perspektiv är NR:s roll central. Därför bör NR:s funktioner och status stärkas. 
	Gör Nordiska rådet till ett nordiskt ting med ansvar för klart avgränsade områden! Låt folken i direkta val välja ledamöter i tinget men behåll även förankringen i de nationella parlamenten genom att låta dessa utse en del av tingets ledamöter. Förbättra kontinuiteten i arbetet genom att hålla sessioner på några dagar en gång per månad under större delen av året.
	En sådan utveckling av Norden-samarbetet och Nordiska rådet skulle kunna ge Norden den chans, som gick förlorad när Nordek-planen föll i mars 1970.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




fjärdeledare 940506

Nordanstig avskräcker

	Nordanstigs kommun hotas av ett vite på 5 000 kronor - av sin egen miljö- och hälsoskyddsnämnd! Det låter som en notis ur Grönköpings veckoblad, men är faktist sant. Saken är den att Nordanstigs kommun varje år kräver in så kallade CFC-rapporter.
	Varje freonanvändande verksamhet i kommunen har av Nordanstigs kommun uppmanats att redovisa hur de hanterar produkter, som innehåller den för ozonskiktet så farliga freongasen. Denna uppmaning gällde också kommunen själv, som använder freon i sin verksamhet.
	En mycket fin ambition, som har givit bra resultat, med ett undantag. Alla användare har skickat in sina rapporter utom Nordanstigs kommun.
	Som avskräckande exempel blir det svårt för kommunen att övertyga i kommande kampanjer.






Nordanstig behöver
ett oppositionsråd

	Nordanstigs kommun behöver en vitalisering av den politiska debatten, särskilt med tanke på de stora ekonomiska problemen i kommunen, som resulterat i kraftiga sparbeting i nämnderna. Ett oppositionsråd med åtminstone halvtidstjänst vore ett steg i rätt riktning.
	Fördelen med en sådan lösning är att det då finns en oppositionspolitiker, som på nära håll kan följa händelseutvecklingen i kommunen och därmed föreslå alternativa åtgärder.
	Dessutom är ett oppositionsråd en förstärkning i kommunens dagliga arbete tillsammans med kommunalrådet och tjänstemännen. På detta sätt uppnås en bättre politisk balans och kontinuitet.
Nödvändigt att
stärka ledningen
	Ett motargument mot en modell med oppositionsråd brukar vara att kommunen har för stora utgifter för att kunna avlöna två kommunalråd. Påståendet är förledande. Förhållandet är snarare det omvända. När problemen är stora, är det nödvändgit att stärka ledningen i kommunen.
	Hanteringen av de ekonomiska problemen kräver kompetenta politiker, som har både tid, vilja och ekonomisk möjlighet att ge sig i kast med problemen.
	Idealet vore ju att ha en kår intresserade och kunniga fritidspolitiker, som delar på det allt tyngre ansvar, som det innebär att sköta en kommun. Men så är mycket sällan fallet.
	Den bistra verkligheten är att allt färre människor bär allt tyngre arbetsbörda i kommunalpolitiken. Bristen på engagerade fritidspolitiker blottar ett stort demokratiproblem.
Svagt intresse
för partipolitik
	Samtidigt som samhället blir alltmer komplext och svårt att överblicka, har intresset för politiskt engagemang minskat, i alla fall när det gäller att delta i det traditionella partiarbetet.
	Detta behöver inte betyda att medborgarnas intresse för samhällsfrågor har minskat. Engagemanget kan ta sig uttryck i andra former, såsom aktionsgrupper, insamlingar och medlemskap i enfrågeorganisationer.
	De traditionella partierna måste fånga upp detta engagemang om de ska överleva på sikt. Samhällets kontinuerliga förändring kräver också att de politiska partierna är beredda att förändra och förnya sig.
	Visst kan man fråga sig vad det är för förnyelse att kräva ett oppositionsråd, men detta ser på kort sikt ut att vara den enda möjligheten att ge det ledande oppositionspartiet rimliga arbetsvillkor, att avlasta kommunalrådet en del uppgifter samt att skärpa den politiska diskussionen.
För lågt arvode till
verkliga låginkomstagare
	Nordanstigs kommun har nyligen höjt arvoden för kommunens politiker, vilket är välkommet. Samtidigt är detta en bekräftelse på att fritidspolitikerna inte är beredda att offra en stor del av sin lediga tid utan skälig ersättning.
	Den nya ersättningen är ett fast timarvode på 60 kronor per timme. Dessutom får politikerna ersättning för förlorad arbetsinkomst, under förutsättning att denna förlust kan styrkas.
	Ett problem med detta beslut är att studerande, hemarbetande och andra utan eller med låg löneinkomst på detta sätt endast får ett timarvode. Detta är oacceptabelt och lockar knappast till ökat politiskt engagemang i dessa grupper.
	Det gäller att kombinera en satsning på ett oppositionsråd med bra arbetsvillkor, där arvodena är en viktig del, för fritidspolitikerna.

bildtext
Lennart Holmsten (bilden) drar ett tungt lass som ensamt kommunalråd i Nordanstigs kommun. Ett oppositionsråd, åtminstone på halvtid, skulle vara en bra förstärkning i arbetet och ge den politiska debatten i kommunen ny spänst.






Nordirlands
våldsspiral

	Ännu ett vansinnesdåd har drabbat civila medborgare i Belfast på Nordirland. Tio människor dödades och ett femtiotal skadades, när den förbjudna irländska republikanska armén (IRA) på lördagen genomförde en bombattack mot en fiskaffär i den protestantiska delen av Belfast.
	Drömmen om en fredlig lösning av den 25 år gamla konflikten mellan katoliker och protestanter om Nordirlands status ser i dag ut att inte bli något annat än en just en dröm. Konflikten har hittills krävt närmare 3 000 dödsoffer och lördagens dåd kommer att ytterligare trappa upp konflikten.
	Konflikten på Nordirland är ett skolexempel på hur det brutala våldet fördjupar istället för löser svåra konflikter. Detta faktum bekräftas av de förvånansvärt få framstegen i riktning mot en fredling lösning.
Protestanter
mot katoliker
	Bakgrunden till denna blodiga konflikt är den uppdelning av Irland som Storbritannien gjorde 1921 och som permanentades i och med att Irland blev självständigt från Storbritannien 1949. Denna ordning innebar att ön delades i två delar, där 26 av de 32 grevskapen fick tillhöra den katolska republiken Irland.
	Resterande sex grevskap förblev under brittiskt styre i syfte att tillmötesgå de protestanter som bodde där. Denna lösning mötte stark kritik både från republiken Irland och de katoliker, som bodde i dessa sex grevskap.
	Sedan dess har det i den irländska författningen varit ett uttalat mål att inlemma dessa grevskap i republiken Irland, men detta måste, enligt författningen, ske på fredlig väg. Denna formulering har aldrig gillats av IRA, som vägrar acceptera något annat medel än våld för att få bort britterna från Nordirland.
Parterna är fast
i en våldsspiral
	Terrorn från IRA har sin motsvarighet bland protestanterna i Ulster Freedom Fighters (UFF), vilka var målet för IRA:s bombattack på lördagen. Men något gick fel, tio oskyldiga dödades istället för deltagarna på ett av UFF:s hemliga möten.
	Attentatet sägs vara en hämd från IRA för terrormorden på senare tid, som UFF har på sitt samvete. Bakom protestanternas ökade terror ligger ett missnöje med ett hemligt avtal, som träffats mellan IRA:s politiska utlöpare Sinn Fein och det socialdemokratiska partiet (SDLP).
	Avtalet innebär en plan för långvarig vapenvila på Nordirland. Irlands premiärminister Albert Reynolds betecknar avtalet, som ett stort fredshopp för Nordirland.
	Protestanterna på Nordirland har emellertid tagit avstånd från avtalet eftersom det betyder att Sinn Fein för första gången tillåts delta i diskussionerna om Nordirlands framtid, trots att de vägrar ta avstånd från IRA:s terroraktioner.
	På detta sätt är de stridande parterna på Nordirland fast i en hopplös våldsspiral, som inte kan stoppas med annat än att parterna isolerar sina militanta grenar genom att fördöma terrorn.
Utvidgat
självstyre
	Storbritanniens premiärminister John Major har uttryckligen gjort klart att den brittiska regeringen inte förhandlar om Nordirland förrän IRA lovar att upphöra med våldet. Ett löfte, som Storbritannien väntat på i 25 år.
	Detta ställningstagande får emellertid inte hindra samtal på regeringsnivå mellan Irland och Storbritannien. Dessvärre har de planerade samtalen mellan John Major och hans irländske kollega Reynolds ställts in efter den blodiga lördagen.
	Överläggningar mellan Storbritannien och Irland på regeringsnivå ser i dag ut att vara enda möjligheten att på något sätt hitta öppningar mot en fredlig lösning av konflikten.
	Målet för en långsiktigt fungerande lösning måste vara att Storbritannien släpper sitt grepp om Nordirland till förmån för ett utvidgat självstyre. Men detta kräver samtidigt att Irland frånsäger sig alla anspråk på att inlemma Nordirland i republiken Irland.


bildtext
Storbritanniens premiärminister John Major (bilden) kan få vänta länge på ett besked om eld upphör från IRA om han inte försöker hitta öppningar genom samtal med sin irländske kollega Albert Reynolds.






Nordiskt TV-
misslyckande

	Det nordiska samarbetet skulle kunna uppleva en ny guldålder under nittiotalet, om politikerna gav Norden en chans. Det gör inte regeringarna och riksdagsmajoriteterna i fyra av de fem nordiska staterna. De väljer Europeiska unionen (EU) framför Norden.
Norden-samarbetet
smalare och grundare
	Nordiska rådets höstsession i Mariehamn och Nordiska ministerrådets möten i anslutning till sessionen bekräftar att de EU-vänliga politikerna har offrat Norden-samarbetet.
	På sessionen i Århus för ett år sedan talade politikerna om att minska bredden i det nordiska samarbetet men fördjupa det inom vissa områden, främst kultur.
	Nu ser vi hur det går. Nordensamarbetet blir smalare men inte djupare. En möjlig fördjupning vore att etablera en nordisk TV-kanal. Av detta blev under hösten en dåligt förslag, betal-TV-satelliten Nordstjärnan, som i praktiken kraschade i Mariehamn.
	Därmed misslyckades de nordiska regeringarna för tredje gången  med att skapa en nordisk TV-kanal, efter Nordsat på sjuttiotalet och Tele-X på åttiotalet.
Politikerna på
tvärs mot folket
	Det nordiska samarbetet är så lågt prioriterat och underordnat EU-närmandet, att det inte ens finns kraft och kapital att satsa på en gemensam nordisk betal-TV-kanal (Nordstjärnan), än mindre på en gratis satellit- och marksänd nordisk allmän-TV-kanal.
	Ett nytt misslyckande kan läggas till tidigare misslyckanden som skandinaviskt försvarsförbund (1949), nordisk tullunion (1959) och den ekonomisk-politiska gemenskapen Nordek (1970).
	De stora bakslagen skymmer de många små framstegen i det nordiska samarbetet, så även på årets session. Från och med nästa läsår är det fritt fram för alla nordbor att studera vid alla universitet och högskolor i Norden. Ett land får vid antagning till högskola inte diskriminera studenter från annat nordiskt land.
	Detta är utmärkt men förändrar inte helheten. Regeringarna i Stockholm, Helsingfors, Oslo och Köpenhamn väljer EU framför Norden. Därmed går de på tvärs mot vad Nordens folk vill.
Folkligt flertal för
ökat Norden-samarbete
	I alla nordiska länder vill folk ha mer nordiskt samarbete. I alla länder utom Danmark och Finland säger en klar majoritet nej till EG-medlemskap. I alla länder _ med viss reservation för Finland _ avvisar befolkningen fullt medlemskap i Europeiska unionen.
	Nordiska rådets och ministerrådets stora opinionsmätning från juni 1993, som omfattar 4 833 personer i alla nordiska länder, bekräftar att folk vill ha mer nordiskt samarbete, inte mindre.
	Enligt mätningen vill 74 procent ha mer nordiskt samarbete och bara 1 procent mindre. 20 procent tycker att samarbetet är bra som det är, 5 procent svarar "vet ej". Hur opinionsmätarna än vänder på frågan, är stödet för och tron på nordiskt samarbete större än stödet för samarbete med EG/EU och andra länder.
	Det är naturligt att det är så. Norden är _ till skillnad från exempelvis Europeiska unionen _ en enhet med mycket som förenar: geografi, klimat, historia, kultur, religion, språk, folk, ekonomi, lagar, värderingar, folkstyre och samhällsmodell.
Bra förutsättningar
för ny Nordek-plan
	Den stora klyftan mellan vad folk och styrande tycker om Norden och EU är illavarslande och ovanlig. I Norden har klyftan mellan medborgare och den styrande eliten alltid varit liten. Det är den inte längre, åtminstone inte i fråga om EU och Norden.
	Förutsättningarna för ett ökat nordiskt samarbete, för ett nytt Nordek, har aldrig varit bättre.
	Säkerhetspolitiskt finns inga hinder i vägen för att bilda ett Nordek. Folken i alla nordiska länder kräver ökat samarbete i Norden. Handelshindren är få, även om Nils G Åsling i en rapport till Nordiska rådet pekar på en rad hinder som måste bort. Samarbetet är mer omfattande än när Nordek havererade 1970.
	Det tragiska är att Nordens politiker inte tar vara på det historiska tillfälle, som nu finns att fördjupa samarbetet i Norden. I stället för att sätta en ny Nordek-plan i sjön, sätter de kurs mot Bryssel och låter EU bestämma villkoren för samarbete i Norden.
	Politikerna i Norden bör lyssna på folket och ge Norden en chans.

bildtext:
De nordiska regeringarnas EU-orientering har fått den planerade nordiska TV-kanalen att haverera. Norden _ här företrädd av den gemensamma symbolen svanen _ gör bäst i att bryta med Bryssel och satsa på ett fördjupat samarbete i Norden, ett nytt Nordek, som har nära relationer till EU. (Teckning: Erik Rune)





Norge ger
upp kontrollen

	På tisdagen blev Norge klart med sina EU-förhandlingar. Norge fick ett anslutningsavtal utan de permanenta undantag på fiske- och oljeområdet som förhandlarna krävde.
	Motståndarna till EU-anslutning får därmed vatten på sin kvarn, att Norge i EU förlorar kontrollen över viktiga naturresurser.
EU tvingar Norge släppa
kontrollen över fisken
	Det var fiskefrågorna, som fördröjde Norges EU-avtal med två veckor. På tisdagsmorgonen gav Norge upp och fick sitt avtal.
	Norge gav Spanien och Portugal norska fiskekvoter på 6 000 ton fisk per år. Norge hade lovat att inte släppa ifrån sig en enda fisk.
	Norge gav upp kontrollen av havet utanför tolvmilsgränsen genom att det inte fick garanti om norsk överhöghet efter en övergångsperiod. Norge hade lovat att inte ge upp kontrollen. 
	Norge gav upp kravet på att det skulle förhandla med Moskva om fiskekvoter i Barents hav. Det ska EU och Norge göra tillsammans.
	Norge fick igenom kravet att få sälja fisk fritt på EU-marknaden från medlemsdag ett. EU lovar också att ta över norska fiskeregler på vissa områden från och med den 1 juli 1998.
	Oljan hade Norge redan tidigare förlorat full kontroll över.
Kontrollen över
naturresurserna central
	Den norska regeringen är nöjd med EU-avtalet.
	Tre av sex stortingspartier med senterpartiet i spetsen samt rader av organisationer gör tummen ner, bland annat för att de ser kontrollen över fisk och andra naturresurser gå förlorad.
	Norge är i högsta grad ett råvaruproducerande land. Norsk ekonomi vilar på oIja, gas, skog, fisk och vattenkraft. För Norge är kontrollen över dessa och andra naturresurser central.
	Med hjälp av koncessionslagar och annan kontroll av inhemska råvaror har Norge kunnat hindra utländska intressen att ta över.
Kontrollen över resurserna
viktig historisk erfarenhet
	På 1800-talet var Norge, Sverige, Finland, Danmark och Island fattiga råvaruproducenter. Enligt den tyske statsvetaren Klaus von Beyme hade länderna alla "egenskaper som utmärker perifera utvecklingsländer". Hur kunde dessa u-länderna blev rika i-länder?
	En viktig faktor, säger han, var att länderna behöll kontrollen över naturresurserna och utvecklade en nordisk samhällsmodell, där de kunde "förädla de egna produkterna och ta fram halvfabrikat och färdiga produkter på grundval av inhemska resurser."
	Om Norge går in i EU, blir norska fiske- och oljeresurser Europeiska unionens resurser eller i varje fall inte längre Norges exklusiva resurser. Detta skrämmer fullt begripligt norrmännen.
	Sverige, Finland och Norge är reellt men inte formellt färdiga med sina EU-förhandlingar; vissa institutionella frågor återstår.
	Återstår gör också folkomröstningarna. Här finns annat som skrämmer: manipulationer med omröstningsdagar i de tre länderna.
Rimligt med gemensam
nordisk folkomröstning
	Starka demokratiska skäl talar för en gemensam nordisk folkomröstningsdag. "Val av omröstningsdag är ett av de viktigaste vid genomförandet av en folkomröstning", påpekar statsvetaren Thomas Christian Wyller i DN-debatt den 16 mars.
	Inget land har låst sig för en särskild omröstningsdag. Inga formella hinder finns för en gemensam nordisk folkomröstning.
	Vi ser hur starka krafter på ja-sidan manövrerar för att använda omröstningsdagen i taktiskt syfte. "En gemensam nordisk folkomröstningsdag är enda chansen att undvika att det taktiska manövrerandet blir avgörande för utgången", skriver Wyller.
	Kommer politikerna att förneka folken en manipulationsfri folkomröstning? I morgon har de svenska partierna chans att agera för en gemensam nordisk folkomröstningsdag. Av praktiska skäl _ svenskt riksdagsval i september och finländskt i mars 1995 _ bör en sådan folkomröstning komma strax före eller efter årsskiftet.

bildtext:
Norge har gett upp kontrollen över de viktiga naturresurserna fisk och olja, vilket skrämmer många norrmän. Något som skrämmer allt fler demokrater i Norden är en manipulativ användning av folkomröstningarna. Ett sätt att komma runt det är en gemensam nordisk folkomröstningsdag.







Norge_Japan
bättre än Frankrike

	Fusionen mellan Renault och Volvo var naturlig men inte oundviklig. Volvo hade kunnat göra andra val 1977, 1979, 1990 och faktiskt också 1993.
Håkan Gergils torpederade
alternativ utveckling 1979
	Volvochefen Pehr G Gyllenhammar försökte tidigt bygga allianser för att säkra Volvos framtid.
	1977 föreslog Gyllenhammar ett samgående mellan Volvo och Saab. Förslaget föll, när Saab sade nej. Men det fanns också ett motstånd i samhället mot affären, eftersom Volvo-Saab skulle ha blivit ett oerhört dominerande företag i svensk ekonomi.
	1978 föreslog Gyllenhammar att norska intressen skulle bli minoritetsägare Volvo i utbyte mot oljeborrättigheter i Nordsjön. 1979 torpederade Volvos aktieägare, med Aktiespararna och Håkan Gergils i spetsen, detta så kallade Norge-avtal.
	1990 ingick franska Renault och Volvo en strategisk allians, som innebar stora kostnadsbesparingar för framför allt Volvo.
	1993 avskaffade riksdagen den koncessionslagstiftning, som gav regeringen makt att stoppa utländska köp av svenska företag. Denna EG-anpassning av svensk lag innebär att regeringen inte längre formellt kan hindra att till exempel Renault köper Volvo.
Svensk minoritet i
Renault-Volvo RVA
	Det var länge oklart vad som skulle ingå i ett sammanslaget Renault-Volvo och hur stora Renaults respektive Volvos andeler skulle bli i det gemensamma bolaget.
	Resultatet blev inte det Volvo hade hoppats på från början, ett företag med två jämstora parter, ett nytt ABB. Det blev ett bolag, som Renault äger till 65 procent och Volvo till 35 procent. Renault blir moderbolag i den nya koncernen, som får namnet Renault-Volvo RVA och säte i Paris.
	Renaultchefen besätter posten som koncernchef i det nya företaget. Pehr G Gyllenhammar blir ordförande i överstyrelsen.
	Aktie- och maktfördelningen i Renault-Volvo gör ytterst att Renault och franska intressen styr, även om Volvo får en stark minoritetsställning.
Renault-Volvo står
stark på marknaden
	Renault-Volvo blir Europas näst största bilföretag. Det får drygt 300 miljarder kronor i omsättning och över 200 000 anställda.
	Volvo och Renault kompletterar varandra bra, framför allt på personbilsidan och på olika marknader. De har i den tre år gamla alliansen visat att de kan samarbeta och göra vinster på det.
	Den nya biljätten Renault-Volvo står alltså stark på den hårdnande bilmarknaden, framför allt i Europa men också globalt.
	Fusionen är bra för Volvo men knappast för Sverige. Kontrollen över landets största företag försvinner utomlands. Med fransk ägarkontroll kommer franska intressen och värderingar naturligt att styra besluten, vilket får mer negativa konsekvenser för sysselsättning, forskning och utveckling i Sverige än Frankrike.
Norge_Japan hade varit
bättre för Volvo_Sverige
	Fanns det några alternativ till Renault-Volvo-fusionen?
	Ja, det hade varit möjligt att fortsätta samarbeta som två självständiga företag. Volvo och Renault har i mer än tre år visat att det varit en framkomlig och framför allt framgångsrik väg.
	För några år sedan hade Volvo också kunnat välja en annan partner än Renault. Vi tror att det bästa alternativet för Volvo och Sverige hade varit att förverkliga Norge-avtalet från 1977 och därefter bygga en allians med en stark japansk biltillverkare.
	En sådan lösning hade behållit den svenska makten över Volvo, stärkt Norden som hemmamarknad, gett Volvo en vinstrik och kontracyklisk verksamhet (olja) och säkrat en allians med ett bilföretag som är modernare och har bättre rykte än Renault.
	Det blev inget av detta. Volvo blev franskt istället för halvnorskt. Fusionen med Renault innebär möjligheter och risker. Nu gäller det att ta vara på möjligheterna och göra Volvo till en så stark partner som möjligt i Renault-Volvo RVA.

bildtext:
Det hade varit bra för Volvo och Sverige, om Pehr G Gyllenhammars förslag från 1978, att släppa in norska intressenter i Volvo i utbyte mot olja, hade blivit verklighet. Om Volvo sedan hade byggt en allians med ett japansk bilföretag, hade denna Norge_Japan-lösning sannolikt varit ett bättre alternativ än Renault-fusionen.


andraledare 940518

Norrhälsingland blickar norrut

	Samarbete över länsgränserna har blivit ett vanligt grepp för att lösa uppgifter både i landsting och kommun. Det senaste exemplet är hälso- och sjukvårdsnämnden i Norrhälsingland, som är på väg att knyta ett fastare samarbete med Sundsvalls sjukhus.
	Sedan tidigare finns redan ett samarbete mellan sjukhusen i Hudiksvall och Sundsvall avseende laboratorietjänster. På lång sikt skymtar även ett fastare trepartssamarbete, där även Östersunds sjukhus skulle kunna ge ett utbyte av sjukvårdstjänster.
	Ett utökat samarbete med Sundsvall bygger inte bara på geografiska motiv, Sundsvall ligger ju 4 _ 5 mil närmare än sjukhuset i Gävle, utan det är också en kostnadsfråga.
	Den nya organisationen i Gävleborgs landsting, där beställarnämnder köper vård på det sätt som de själv anser vara bäst, öppnar för upphandling över länsgränserna. Fördelen med detta är ett bättre utnyttjande av resurserna och därmed på sikt lägre kostnader.
	Utbytet innebär omvänt att också Hudiksvalls sjukhus kan erbjuda specialisttjänster för patienter i Sundsvallsregionen. På detta sätt öppnas möjligheter för en mer flexibel sjukvård och kostnaderna kan pressas utan att man behöver göra avkall på kvaliten.
	Björn Forsling (s), ordförande i Norrhälsinglands hälso- och sjukvårdsnämnd, ser i ett ökat samarbete möjligheter att gå vidare mot en modell, där specialistläkare från Sundsvall kan åka till Hudiksvall.
	Samarbetet norrut är dock samhällsekonomiskt motiverat så länge det inte skadar verksamheten och samarbetet i Gävleborgs landsting.






Norrländskt
nej till EU

	EU-moståndet är starkt i Sverige, i synnerhet i norr.
	Opinionsinstitutet Skandinavisk opinion AB (Skop) har, på uppdrag av Sveriges kommunaltjänstemanaförbund (SKTF), genomför en EU-undersökning i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs län, som bekräftar detta.
EU-motståndet
starkt i "Mittsverige"
	Det är andra gången inom loppet av ett år, som Skop på SKTF:s uppdrag genomför en regional mätning av EU-opinionen i de fyra "mittsvenska" länen.
	Undersökningen omfattar 1 004 telefonintervjuer, som Skop gjorde den 7_13 april 1994.
	"Kommer du att rösta ja eller nej till svenskt medlemskap i EU/EG?" frågade Skop. "Nej", svarade en stor majoritet.
	I dessa fyra län säger 68 procent nej till EU och 32 procent ja. Motsvarande siffror i Skops förra mätning i augusti 1993 var 71 procent nej och 29 procent ja.
	Förändringen är statistiskt säkerställd men liten. Den speglar sannolikt den opinionsförskjutning i EU-vänlig riktning som kom efter det så kallade förhandlingsgenombrottet i december 1993.
Tre av fyra i Gävleborg
tänker rösta nej till EU
	Skillnaderna mellan länen i aprilmätningen är förhållandevis små. EU-motståndet är starkast i Jämtland med 74 procent som tänker rösta nej (-1 procentenhet jämfört med augustimätningen), följt av Västernorrland med 67 procent (-1), Gävleborg 66 procent (-6) och Kopparberg med 64 procent (-6).
	I Kopparberg och Gävleborg har alltså EU-anhängarna knappat in en del på EU-motståndarnas stora övertag.
	EU-motståndet är relativt jämnt fördelat mellan kön, åldersgrupper och arbetsplatser med viss övervikt för kvinnor (73 procent nej i april), offentliganställda (70) och 55_74-åringar (71 procent).
	Bland arbetslösa står inte EU högst i kurs. 80 procent av de arbetslösa tänker rösta nej till EU mot 66 procent bland dem som har arbete.
Även fp-väljarna
säger nej till EU
	I Dalarna och södra Norrland är det bara moderatväljarna, som är för EU-medlemskap: 66 procent säger ja till EU, 34 procent nej.
	Bland de socialdemokratiska, centerpartistiska och liberala väljarna är EU-motståndarna i majoritet. Bland s- och c-väljarna tänker 74 procent rösta nej, bland fp-väljarna 56 procent.
	Folkpartiets siffror är av särskilt intresse, eftersom det är det mest EU-vänliga av alla partier. Uppenbarligen går inte partiet i takt med sina väljare i Norrland.
EU-kunskap
ger EU-motstånd
	Skop-mätningen bekräftar det som är känt från Sifo- och SCB-mätningarna: EU-motståndet är starkt i den här delen av Sverige.
	Det finns flera förklaringar till att EU-motståndet är starkare i "Mittsverige" och Norrland än övriga Sverige.
	Kanske inser människorna här att skogs- och norrlandslänen blir förlorare i EU, eftersom de skulle drabbas mer än storstadslänen av de nedskärningar inom den offentliga sektorn, som den 23 miljarder kronor höga årsavgiften till EU och den ännu större skatteanpassningen tvingar fram.
	Kanske beror det på att EU-debatten i Dalarna och Norrland inte är så ensidigt för medlemskap som i andra delar av landet.
	Kanske beror det på att kunskapen om EU är större i den här delen av Sverige. EU-kunskap brukar leda till EU-motstånd.







Ny demokrati ut,
miljöpartiet in?

	Riksdagsvalet i höst blir en rysare. Dels så kommer regeringen Bildt att kämpa för sin politiska överlevnad. Dels så kommer fyra småpartier att kämpa för sin politiska existens.
Socialdemokraterna får
egen majoritet i Temo
	Temos marsmätning av väljaropinionen, som Dagens Nyheter publicerade på torsdagen, tyder på socialdemokratisk seger i september, katastrof för ny demokrati och osäkerhet för övriga småpartier (v, kds och mp), som balanserar på fyraprocentspärren.
	Temo-mätningen omfattar drygt 1 000 personer. Temo har gjort hembesök den 7 mars till 6 april och låtit folk svara på frågan "Vilket parti tycker du är bäst?".
	Socialdemokraterna får 50,5 procent (+1,5 procentenheter från mätningen i februari), moderata samlingspartiet 19 (-2), centerpartiet 9 (0), folkpartiet liberalerna 7 (+2), kristdemokratiska samhällspartiet 4 (0), vänsterpartiet 4 (+0,5), miljöpartiet de gröna 3,5 (+0,5) och ny demokrati 2,5 (-2).
Miljöpartiet och
vänstern i riksdagen?
	Enligt Temo har ny demokrati förlorat nästa hälften av sina väljare på en månad och mer än två tredjedelar på ett år. DN:s Åke Ekdahl räknar ut ny demokrati. Han skriver "att partiet måste betraktas som utslaget från riksdagen i höst om inget under inträffar över sommaren". Det är en riktig observation. Det ser ut som om ny demokrati går i graven med Ian Wachtmeisters avgång.
	Även kds ligger illa till. Med tanke på det svaga stöd regeringen får, kan kds inte räkna med att "broder fyra procent" ska ge röster. Kds behöver cirka fem procent i mätningarna för att sitta säkert.
	För de två andra småpartierna ser det bättre ut.
	Miljöpartiet ligger visserligen strax under valspärren men är på väg uppåt i opinionen och kommer att dra nytta av EU-motståndet.
	Vänsterpartiet ligger på valspärren och har samma fördelar som miljöpartiet: uppåtgående trend och EU-motstånd.
	Mycket talar för att miljöpartiet byter plats med ny demokrati i riksdagen och att ett decimerat vänsterparti sitter kvar.
EU-frågan kan ge
centern nya väljare
	Moderaternas och mittenpartiernas utveckling är intressant. Det ser ut som om centern och folkpartiet håller på att återta terräng, som de har förlorat till moderaterna.
	Om centern dessutom följer sin ideologi, lyssnar på sina medlemmar och tar hänsyn till sina väljares val i EU-frågan _ det vill säga avvisar svensk EU-anslutning _ bör centern bli den stora kometen i valet och Olof Johansson ge namn åt en ny valeffekt.
	I fem centerdistrikt pågår interna omröstningar om hur centern ska ställa sig i EU-frågan. Efter Jämtlandscenterns kraftfulla EU-nej i helgen _ 90 procent av ombuden sade nej _ finns det skäl att tro att flera centerdistrikt kommer att säga nej. Om centern för en politik som kan locka de många EU-motståndarna, som känner sig partipolitiskt hemlösa, kommer det att ruska om opinionen.
	EU-frågan kommer att sätta avtryck i partipolitiken under valrörelsen, på valdagen och efter valet den 18 september.

bildtext:
I Temos senaste opinionsmätning åker ny demokrati ur riksdagen. Miljöpartiet ser ut att vara på väg tillbaka och vänsterpartiet verkar att sitta kvar i riksdagen. Än har EU-frågan inte satt tydliga spår i partisympatierna, men den lär göra det före riksdagsvalet. Om centerledaren Olof Johansson (bilden) tar vara på möjligheten att föra en politik som kan locka EU-motståndare, bör centern bli en av valets stora vinnare.




teckningen 931002
TECKNINGEN
Lagom till riksdagens återsamling på tisdag diskuterar ny demokrati ett förslag om att låta AIDS-testa alla asylsökande flyktingar. Ian Wachtmeister sparar som bekant inga effekter för att överraska sin publik. Men reaktionen blir rätt lam när publiken sett tricket förut.






Ny demokrati ut,
vänsterpartiet in

	Vi har vant oss vid stiltje i Sifos väljarbarometrar. I den senaste blåser det upp till oväder. Nålen i Sifos väljarbarometer för mars ger två tydliga utslag: ny demokrati åker ur riksdagen; vänsterpartiet, som i flera mätningar varit ute ur riksdagen, är åter inne.
Tydliga utslag för nyd,
vänsterpartiet och fp
	Sifo har ett stort urval i sin marsmätning, 3 732 intervjuer. Det gör att även mindre utslag slår igenom med statistisk säkerhet.
	Socialdemokraterna får 48,3 procent (-0,7 procentenheter jämfört med februari), moderata samlingspartiet 21,4 (+0,4), centerpartiet 7,7 (+0,1), folkpartiet liberalerna 6,7 (+0,5), kristdemokratiska samhällspartiet 4,3 (-0,3), vänsterpartiet 4,3 (+1,1), ny demokrati 3,3 (-0,9), miljöpartiet de gröna 3 (+0,1) och övriga partier 1 (-0,3).
	Utslaget för kvinnopartiet/kvinnolistan är knappt mätbart, under en procent.
	Ny demokratis nedgång är statistiskt säkerställd liksom vänsterpartiets och folkpartiets uppgång.
	Om Sifos marsmätning står sig på valdagen, betyder det att ny demokrati åker ur riksdagen och blir en ny parlamentarisk parentes efter miljöpartiet. Enligt samma Sifo sitter vänsterpartiet säkert i riksdagen efter många mätningar med mindre än fyra procent.
Fyra partier kring
fyraprocentspärren
	Fyra av åtta partier balanserar kring valspärren fyra procent.
	Vänsterpartiet ser ut att sitta säkert i riksdagen, men helt säker kan det inte vara än på ett tag. Partiet behöver siffror på cirka fem procent under flera mätningar för att känna sig tryggt.
	Ny demokrati åker av allt att döma ur riksdagen. Partiet har inte bara interna bråk som är negativa, utan också en långtidstrend som är negativ och få trogna väljare. Enligt Sifo har partiet bara kvar en tredjedel av väljarna från riksdagsvalet; en tredjedel har gått till regeringspartierna och en tredjedel till oppositionspartierna. Sifos marsmätning markerar början på slutet för ny demokrati.
	Kds ligger över valspärren men lever ändå ett osäkert riksdagsliv på grund av vikande långtidstrend och allmän profillöshet.
	Miljöpartiet är inte i närheten av riksdagsinträde. Partiets hopp är EU och att det som enda ickesocialistiska parti avvisar EU-anslutning. Miljöpartiet kan, främst om centern säger ja till EU, locka nya röster med sitt nej och den vägen häva sig in i riksdagen.
Återkomst för de
etablerade partierna
	Långtidstrenderna är inte bara tydliga för de små partierna _ uppåt för vänsterpartiet, nedåt för ny demokrati och kds _ utan också för de större.
	Moderaterna har en uppåtgående trend, centern likaså, men svagare. Socialdemokraterna och folkpartiet visar inga tydliga trender. Kommande Sifo får visa om socialdemokraternas nedgång från toppnoteringen i januari (49,8 procent) är långsiktig eller inte, och om folkpartiets uppgång från förra mätningen står sig.
	Ett är klart: De etablerade partierna håller på att återta förlorat stöd. De fem partier som har funnits i riksdagen i drygt 70 år har i dag, enligt Sifo, stöd av 88,4 procent. Det är en klar uppgång sedan mars 1993 (85,5 procent) och framför allt sedan mars 1992 och valet 1991, då dessa partier (s, m, c, fp och v) fick 81,7 procent.
	Det verkar som om väljarna återvänder till de gamla partierna. Det hindrar dock inte att mycket av intresset och striden i riksdagsvalet kommer att beröra de tre nya partierna (kds, mp och nyd) samt vänsterpartiet och deras möjlighet att forcera fyraprocentspärren.

bildtext:
Miljöpartiet de gröna klättrar inte upp över fyraprocentspärren till riksdagsvalet i Sifos marsmätning, vilket vänsterpartiet gör. Ny demokrati fortsätter att tappa stöd och får bara 3,3 procent.







Ny demokratis
profil otydlig

	I torsdags beslutade ny demokratis partistyrelse att skjuta upp den till helgen planerade partistämman två månader. I fredags ändrade sig den makthavande gruppen inom ny demokrati och sade att det kanske blir stämma men utan partiordförandeval. I lördags höll ny demokrati stämma och valde ny partiordförande. I söndags valde stämman ny partistyrelse och utlyste ny stämma till i juni.
	Fyra dagars händelseutveckling illustrerar väl ny demokratis inre splittring, organisatoriska omognad och allmänna opålitlighet.
Starkare stöd än
väntat för Dybeck
	Harriet Colliander har nu definitivt tagit makten i ny demokrati. Först blev hon ordförande i ny demokratis riksdagsgrupp. Sedan blev hon i praktiken ordförande i ny demokratis partistyrelse. I lördags bekräftade partistämman hennes ställning och valde henne med röstsiffrorna 101 mot 63 till partiledare.
	Det var ett djupt splittrat parti, som hade stämma i Västerås i helgen. På stämman stod två fraktioner mot varandra, "vänstern" anförd av Harriet Colliander och "högern" anförd av Sten Dybeck.
	Harriet Colliander var riksdagsgruppens och Bert Karlssons kandidat till ledarposten.
	Sten Dybeck var valberedningens, Ian Wachtmeisters och viceordförande Vivianne Franzens kandidat. Med 61 röster i ryggen visade Sten Dybeck att han hade starkare stöd än väntat.
Osäkert vad som sker
med Ian Wachtmeister
	Ian Wachtmeister har i och med stämman i Västerås definitivt lämnat ledarposten i ny demokrati. Det återstår att se om han också lämnar det parti han skapade och politiken.
	Hittills har Ian Wachtmeisters agerande _ sedan han bestämde sig för att avgå som partiledare _ skadat ny demokrati. Kommer han att agera på samma sätt framöver, men nu som politisk vilde eller ledare för ett nytt parti?
	Stämman i Västerås gav delvis Ian Wachtmeister upprättelse. Men samtidigt framgick det med all tydlighet att hans nyliberala fraktion har förlorat makten i partiet. Hans reaktion kan därför bli att ny demokrati har gjort sitt och att han startar ett nyliberalt parti modell danska fremdskridtspartiet.
Nya ny demokrati
har oklar profil
	Harriet Colliander har vid sin sida Siv Björkman och Gunilla Aastrup-Persson. Ny demokrati har med ett kvinnligt presidium fått en ny profil. Detta kombinerat med att ny demokrati nu vill vara ett mittenparti, som står nära socialdemokraterna, gör att vi har ett till stora delar nytt parti.
	Det är dock tveksamt om det finns utrymme för ett "borgerligt kvinnoparti" som flörtar med socialdemokraterna. Om Harriet Colliander hade blivit ledare för ett nyliberalt parti, hade det kanske kunnat bli ett svenskt fremskridtsparti och Harriet Colliander en svensk Pia Kjaersgaard.
	Nu råder osäkerhet om vart nya ny demokrati är på väg. Det råder dels konkurrens mellan olika fraktioner inom partiet. Ny demokrati konkurrerar också med socialdemokraterna och tre småpartier _ miljöpartiet de gröna, kristdemokratiska samhällspartiet och vänsterpartiet _ om missnöjes- och proteströster.
	Det blir trångt i porten för ny demokrati. Sannolikheten att det ska klara fyraprocentspärren är liten, men än är det för tidigt att helt räkna ut Harriet Colliander och nya ny demokrati.

bildtext:
Harriet Collianders ny demokrati är inte Ian Wachtmeisters. Med den inriktning Colliander vill ge ny demokrati, blir det svårt för partiet att klara fyraprocentspärren i riksdagsvalet.






Ny folkomröstning
om kärnkraften?

	I folkomröstningen om kärnkraft 1980 beslutade svenska folket att avveckla kärnkraften.
	Beslutet är inte verkställt. Det finns ingen avvecklingsplan för de tolv reaktorerna, ingen lag som tvingar kärnkraftverkens ägare att avveckla kärnkraften och ingen långsiktig energipolitik som minskar kärnkraftsberoendet.
Gamla beslut om att
avveckla kärnkraften
	1991 beslutade riksdagen _ med stöd av socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet _ att lägga om energipolitiken. Syftet med beslutet var att säkerställa kärnkraftens avveckling. Energibeslutet lade dock inte fast någon tidtabell för kärnkraftsavvecklingen.
	Riksdagen sade i sitt energipolitiska beslut att hushållningen med el, tillförseln av el från miljömässigt acceptabel kraftproduktion, möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser och säkerhetskraven ska avgöra när kärnkraftsavvecklingen ska börja och i vilken takt den ska ske.
	Energibeslutet utgick från att livslängden på de enskilda kärnkraftsreaktorerna var 25 år. Det innebär att den första reaktorn faller för åldersstrecket 1997 och den sista 2010.
Lagstiftad avveckling
eller ny folkomröstning
	Den energipolitiska överenskommelsen skulle säkra kärnkraftens avveckling. Det har inte blivit så mycket av den.
	Därför har riksdagen två alternativ: att lagstifta om kärnkraftsavvecklingen eller utlysa en ny folkomröstning om kärnkraften. Det är bra att förre energiministern, nuvarande miljöministern, Olof Johansson (c) inser detta och ställer krav.
	Olof Johansson har aviserat att till våren lägger centern en partimotion om kärnkraften. I den kräver centern att riksdagen på nytt bekräftar att den står fast vid folkomröstningsresultatet och den uttolkning av det som riksdagen gjorde efter omröstningen.
	Centerledaren kräver en tidplan för kärnkraftens avveckling, där den äldsta reaktorn avvecklas senast år 1997 och den yngsta 2010. Om riksdagen inte är villig att fullfölja kärnkraftssavvecklingen, vill Olof Johansson ha en ny folkomröstning i frågan.
M och fp hindrar
kärnkraftsavveckling
	Centerledarens tal har väckt irritation inom de andra regeringspartierna.
	"Det finns ingen anledning under den här mandatperioden att ta några beslut om kärnkraften", säger moderaternas partisekreterare Gunnar Hökmark.
	"Det finns inget utrymme att stänga av några reaktorer", säger folkpartiets energipolitiker Gudrun Norberg.
	Båda pratar strunt.
	Om kärnkraftsavvecklingen ska vara trovärdig, måste den börja senast 1997 och vara lagstadgad. Det inser även Gunnar Hökmark, men som kärnkraftsanhängare försöker han förhala avvecklingen.
	Det finns utrymme att stänga av några kärnkraftsreaktorer redan i dag. Det bör även Gudrun Norberg inse, om hon inte blundar för att Sverige har elöverskott och sedan ett år tillbaka flera kärnreaktorer som står utan större problem för elförsörjningen.
Avveckla kärnkraften
i Sverige och Tjernobyl
	Olof Johanssons krav på riksdagsbeslut som garanterar kärnkraftsavvecklingen eller en ny folkomröstning är logiska och rimliga. Den som motsätter sig detta, sätter sig också över svenska folkets beslut att avveckla kärnkraften.
	Mot bakgrund av att de svenska kärnkraftsreaktorerna visar upp allt fler ålderskrämpor som sprickor, förslitningar och materialutnötningar, är det viktigt att snabbt komma igång med avvecklingen.
	Mot bakgrund av att Ukrainas parlament på torsdagen rev upp beslutet att stänga kärnkraftverket i Tjernobyl _ som sedan 1986, enligt ukrainska myndigheter, har kostat cirka 8 000 människor livet _ finns det än större anledning för Sverige att gå före.
	Ett svenskt beslut att avveckla kärnkraften är en tydlig signal till omvärlden, att vi ställer om energisystemet och satsar på energihushållning samt nya och miljövänliga energikällor.

bildtext:
Ålderskrämporna på de svenska kärnkraftsreaktorerna (på bilden Barsebäck) gör det angeläget att snabbt få igång avvecklingen och verkställa vad svenska folket beslutade 1980. Eftersom Sverige ännu inte har tagit några avgörande steg i riktning mot en kärnkraftsavveckling, är det nödvändigt att lagstifta om avvecklingen eller på nytt föra frågan till folkomröstning.


tredjeledare 940608

Ny föreställning med cirkus ny demokrati

	Cirkus ny demokrati fortsätter. Onsdagens föreställning bjöd på gruppledardans på slak lina.
	Först avgick Harriet Colliander. Sedan rapporterade Tidningarnas telegrambyrå (TT) att Arne Jansson var nästa gruppledare.
	Detta fick TT korrigera, när gruppen sedan omvalde Harriet Colliander till gruppledare _ till hennes egen stora förvåning. Hon fick dock inte mer än en handfull röster, sex röster för att vara exakt. Enda trösten var att det var mer än vad hennes två motkandidater Arne Jansson (två röster) och Robert Jousma (fyra röster) fick. Merparten ledamöter avstod från att rösta.
	Splittringen i den nydemokratiska riksdagsgruppen är alltså större än någonsin. Ny demokrati är i upplösning. Enklast vore att formellt bekräfta upplösningen, lägga ner partiet och sedan ta långlov.




andraledare 930915

Ny karta i Mellanöstern

	En helt ny politisk karta håller på att växa fram i Mellanöstern. 
	Palestinska befrielseorganisationen (PLO) skrev på måndagen under det historiska fredsavtalet med Israel. I tisdags kom nästa historiska fredsavtal: ett ramavtal mellan Israel och Jordanien. Marocko beslutade samma dag att upprätta diplomatiska förbindelser med Israel. Ytterligare arabstater står på tur att göra som Marocko.
	Syrien förhandlar med Israel om ett fredsavtal, som ska återföra de israelockuperade Golanhöjderna till Syrien. Parterna är inte överens _ Syrien fortsätter att attackera Israel verbalt _ men fortsätter att förhandla. Tills helt nyligen var en förhandling otänkbar för Syrien.
	En försoning Israel_Libanon är också möjlig. Här hänger det på att den judiska staten och Libanos beskyddare Syrien kommer överens. Först då kan Libanon få ett fredsavtal, som ger landet kontroll över den israelstyrda "säkerhetszonen" i södra Libanon.
	Utvecklingen ser hoppfull ut i Mellanöstern. Det betyder dock inte att freden är säkrad. Den är hotad av religiösa fundamentalister och politiska extremister. Om freden ska bli bestående, måste folken i och runt Israel byta vapen och våld mot valurnor och vikänsla.


andraledare 940520

Ny kraft i Inlandsbanan

	Inlandsbanekommunerna, dit Ljusdal hör som enda kommun i Hälsingland, är alla inlandskommuner med likartade problem. Samlingen kring Inlandsbanan hjälper till att samla resurserna också på andra områden.
	Den 17 och 18 maj hade Inlandsbanekommunernas ekonomiska förening (IEF) ett "inlandsting" i Orsa för att dryfta gemensamma problem och stämma av utvecklingsarbetet med Inlandsbanan.
	Sedan inlandsbanekommunerna tog över ansvaret för banan har det hänt åtskilligt.
	Turisttrafiken gick mycket bra förra året. Förväntningarna på sommaren 1994 är stora.
	Godstrafiken har också gått mycket bra, vilket är viktigt. Godstrafiken står nämligen för huvuddelen av intäkterna och är viktig för industrin längs banan. I sommar går den nedlagda godstrafiken Mora_Östersund igång igen, vilket betyder att det blir godstrafik hela vägen från Mora till Arvidsjaur.
	När det gäller ordinarie passagerartrafik _ som delvis kan ersätta landsvägsbuss och personbil för arbets-, studie- och fritidsresor _ har det inte hänt mycket. Här måste det till en ändring. Länstrafikbolagen måste tänka om och börja samarbeta med tågbolaget!







Nya bollar i
Färgaren-Garvaren

	Äntligen har dödläget i kvarteren Färgaren-Garvaren i Hudiksvall brutits. Inte lite överraskande kommer de nya signalerna från länsstyrelsen, som tillsammans med arbetsförmedlingen vill renovera och återställa Syhuset i dess ursprungliga skick.
	Projektet ska, enligt Göran Persson på länsstyrelsen, inte kosta Hudiksvalls kommun ett enda öre. Iden är lysande och innehåller även planer på att bygga tvåvåningsträhus längs Västra Tullgatan mot HT-huset och vidare ner mot Drottninggatan och Lillfjärden.
	Med detta alternativ kan kvarteren Färgaren-Garvaren äntligen få ett utseende och en funktion, som harmoniserar med den traditionella låga trähusbebyggelse, som är ett signum för Hudiksvall.
Friskt initiativ
från länsstyrelsen
	Det har varit många turer kring Färgaren-Garvaren. Länge såg det ut som att HSB skulle få bebygga kvarteret med ett fyravåningsmonument i tegel och betong. HSB ville, med kommunens stöd, bygga ett huskomplex med 8 200 kvadratmeter bostäder (84 lägenheter) och 940 kvadratmeter butiker och kontor. Till detta kommer 164 parkeringsplatser under jord.
	HSB:s husplaner passade emellertid inte in i den småskaliga trähusbebyggelse, som präglar Västra Tullgatan och Hudik. En konstant fallande konjunktur punkterade byggmarknaden, vilket gjorde HSB-bygget till ett högriskprojekt. Planerna lades på is.
	Länsstyrelsens friska initiativ bryter dödläget.
Låga trähus och
utvidgad Bergmanspark
	Trähusbebyggelse i kvarteren Färgaren-Garvaren, enligt länsstyrelsens förslag, kan kombineras med parkering under jord i samma kvarter, eftersom Drottninggatan ligger nästan en våning lägre än Västra Tullgatan.
	På detta sätt går det att kompensera en del av de parkeringsplatser som skulle bebyggas.
	Vidare öppnar länsstyrelsens förslag för en harmonisk sammansmältning av trähusbebyggelsen och en utvidgad Bergmanspark mellan Syhuset och Drottninggatan.
	En utvidgad Bergmanspark, som får kontakt med Lillfjärden, skulle ge Hudiksvall en lummig och intim stadspark, en grön lunga som människor och miljö så väl behöver. Syhuset smälter mycket väl in i en sådan miljö.
	Hudiksvall behöver en fullvuxen park i sin mest centrala del, en park som kan bli mötesplats och "vardagsrum", en park där folk kan umgås, äta medhavd lunch utomhus eller slå sig ner i en servering och koppla av från kommersen där den är som störst.
Förslaget kan få bra
genomslag i opinionen
	Initiativet till planerna kommer från länsstyrelsens projekt "Bygghyttan", där Göran Persson är projektledare. Förslaget har till skillnad från HSB:s bygge alla förutsättningar att få bra genomslag i opinionen.
	Kommunalrådet Sven Bergström (c) tycker på HT:s fråga att planerna är mycket intressanta. Han välkomnar fler konstruktiva förslag till hur kvarteren Färgaren-Garvaren ska se ut i framtiden.
	Sven Bergström får stöd av både centerpartiet, centerkvinnorna och centerungdomarna i Hudiksvall.
	Roger Groth är en av kandidaterna på centerns ungdomslista i Hudiksvalls kommun, den enda med bostadsadress Hudiksvall. Han tycker att trähusbebyggelse och park i dessa kvarter är den hittills bästa lösningen.
	Samma sak säger Centerkvinnornas ordförande i Hudiksvall, Britta Edwall, som dock varnar för höga hyreskostnader.
	Bollen är slagen. Vem blir först att returnera? Banan ligger öppen och erbjuder matchboll i frågan om Färgaren-Garvaren.


bildtext
Länsstyrelsen har brutit dödläget i frågan om kvarteren Färgaren-Garvarens framtid i Hudiksvall. Länsstyrelsen vill återställa Syhuset i dess ursprungliga skick samt bygga låga trähus mot Västra Tullgatan. Detta bör kombineras med en utvidgad Bergmanspark mellan Syhuset och Drottninggatan.




andraledare 940505

Nya centernej till EU-ja

	Spänningen fortsätter att stiga inför centerpartiets extrastämma i helgen om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Antalet centerdistrikt som säger nej till svenskt EU-medlemskap ökar.
	Denna vecka har tre nya centerdistrikt slutfört medlemsomröstningar i EU-frågan och sagt nej. I Medelpad röstade 71 procent nej och 29 procent ja till EU-medlemskap. I Kronoberg sade 64 procent nej och 36 ja till EU. I Ångermanland röstade 76 procent nej och 24 procent ja till EU.
	Två dagar före centerns extrastämma har nio centerdistrikt sagt nej till EU-medlemskap: Jämtland, Ångermanland, Medelpad, Gävleborg, Stockholms län, Bohuslän, Göteborg, Jönköping och Kronoberg. Fyra distrikt har sagt ja: Stockholms stad, Gotland, Blekinge och Malmöhus. Ett distrikt, Sörmland, har inte tagit formell ställning men en pejling bland ombuden på distriktsstämman visar att majoriteten säger ja.
	Ett centerdistrikt, Dalarna, har ännu inte redovisat resultatet från sin medlemsomröstning, men allt tyder på ett nej även där. Resterande 14 centerdistrikt har inte behandlat EU-fråga på sina stämmor.
	När centerns EU-stämma öppnar på lördag gör den det till ackompanjemang av ett rungande EU-nej i de distrikt som har tagit ställning: Tio av fjorton distrikt. Centerns partistyrelse säger med kraftfull stämma ja till EU.
	Om ombuden på centerstämman lyssnar på vad medlemmarna säger i EU-frågan och speglar medlems- och väljaropinionen, blir det nej till partistyrelsens EU-ja på söndag.




andraledare 931022

Nya övertramp av nydemokrater

	Nydemokraterna är politikens busar, som inte drar sig för att göra politiska och andra övertramp.
	Ett nytt bevis för detta fick vi på torsdagen, då anonyma hotelser mot den avhoppade nydemokratiska riksdagsledamoten Anne Rhenman och hennes familj fick en annan riksdagsledamot, kriminalinspektör Sten Söderberg, att anmäla det hela till överåklagaren i Stockholm.
	Sten Söderberg vet vilken nydemokratisk vrede som drabbar en avhoppare. Han är själv en. När han skriver att han gör sin anmälan utifrån "god kännedom om de metoder som ny demokrati använder sig av" finns det skäl att lyssna.
	Anne Rhenman är, sedan hon lämnade ny demokrati och blev politisk vilde i riksdagen, utsatt för stark press att lämna sin riksdagsplats. Men hon vägrar.
	Anne Rhenman säger att hon fått mängder av hotelser mot sig själv och sitt barn. Bara under den senaste helgen fick hot tio hotfulla samtal till bostaden. I ett av samtalen hotade den anonyma rösten med att märka hennes barn, om hon inte lämnade sin riksdagsplats.
	Anne Rhenman tror att kampanjen mot henne är iscensatta av nydemokrater i central ställning, eftersom samtalen och breven är många och innehållet likartat.
	Ny demokratis partiledning förnekar all kännedom om hotelserna och tar avstånd ifrån dem.
	Vi är inte förvånade över kampanjen mot Anne Rhenman. De nydemokrater som vill ha bort henne vet att om de lyckas kommer partiets andra vice partiordförande, Vivianne Franzen, in i riksdagen.
	Vivianne Franzen blev i somras ett namn, när hon turnerade land och rike runt och förkunnade ett främlings- och invandrarfientligt budskap, som går hem bland många nydemokrater.
	Med Vivianne Franzen i riksdagen ökar ny demokratis chans att sitta kvar i riksdagen efter valet nästa år. Därför gör Anne Rhenman en god gärning, som blockerar platsen för henne. Fortsätta med det!


teckningen 940521
TECKNINGEN
Ny demokrati är inte som andra partier. Det är stabilt som en geleklump, pålitligt som en hästhandlare och enat som en polsk riksdag. Vi har blivit påminda om ny demokratis karaktär under vintern och våren, senast denna vecka. På fredagen fick regeringen igenom sin efterlängtade vårdnadsersättning i riksdagen sedan sju nyd-ledamöter röstat för regeringens vårdnadsbidrag, elva röstat mot och fem lagt ner sina röster.






Nytt EU-val
redan 1995?

	Om svenska folket röstar för medlemskap i Europeiska unionen (EU) den 13 november 1994, går vi troligen till en ny EU-omröstning hösten 1995: Val av EU-parlament.
	Dennna vecka väljer EU-medborgarna nytt parlament. Valet ger en föraning om vad som väntar Sverige vid en eventuell EU-anslutning.
10 000 kandidater
	Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Irland går till val av Europaparlament (EP), som EU-parlamentet formellt heter, i morgon. Övriga länder gör sitt val på söndag.
	Valet är verklighet för 269 miljoner människor i tolv länder. De ska utse ett EP på fem år. Totalt tävlar 10 210 personer om 567 EP-platser, 49 fler än i dagens parlament. 
	Det nya i den danska valrörelsen är att det finns två EU-motståndarpartier. De är som hund och katt.
	Det nya i flera av de andra länderna är att det finns EU-kritiska partier som kandiderar i valet.
Två nej-fronter
	Redan när Danmark förberedde steget in i EEC för ett kvarts sekel sedan, gjorde EEC-motståndarna sig beredda att kämpa mot en framtida union. Folkebevaegelsen mod EF ("Folkrörelsen mot EG") överlevde nederlaget i folkomröstningen 1972.
	Det tog 20 år innan Folkebevaegelsen kunde gå segrande ur en EG-strid, den om unionsfördraget från Maastricht (EU) den 2 juni 1992. Efter denna seger delades EG/EU-motståndarna i gamla Folkebevaegelsen och en ny folkrörelse mot EU, Junibevaegelsen, där många accepterade det existerande EG.
	Sedan 1992 finns det två nej-fronter i Danmark. Junibevaegelsen är det danska EU-motståndets andra ben.
Dansk splittring
	Efter EU-motståndarnas nederlag i den andra danska folkomröstningen (18 maj 1993) om samma Maastrichtfördrag heter den gamla folkrörelsen Folkebevaegelsen mod EF-unionen. I valrörelsen är de gamla EG- och nya EU-motståndarna fiender.
	EG-motståndarna anklagar EU-motståndarna för förräderi, som anklagar sina forna vänner för fundamentalism. Trots motsättningarna samverkar de två organisationerna i ett valförbund.
	Den som följer valdebatten ser att skillnaden mellan dessa två tvärpolitiska organisationer är liten, liksom skillnaden mellan ja-partierna, av EU-motståndarna kallade Förenade unionspartierna. Skillnaden står mellan ja- och nej-sidan.
Mäktigare parlament
	Det första direktvalda EG-parlamentet hade knappt någon makt. Margaret Thatcher kallade det ett "mussepiggparlament". EG:s regering (kommissionen) och lagstiftande församling (ministerrådet) nonchalerade de folkvalda i Strasbourg.
	Europaparlamentet har med tiden skaffat sig makt, som en följd av Maastrichtfördraget, praxis och en debatt om EU:s "demokratiska underskott", vilken gynnar EP. Samtidigt innebär ett stärkt EP en förstärkning av EU:s federalism och statsbygge.
	EP är ett remiss- och kontrollorgan, som har vetorätt mot EU:s budget, nya EU-länder och avtal med tredje land samt rätt att avsätta EU-kommissionen. EP behandlar även frågor om inre marknaden i en samrådsprocedur, som gör att EP kan tvinga ministerrådet att fatta beslut enhälligt.
	Maastrichtfördraget ger EP vetorätt inom flera nya områden inom ramen för en medbestämmandeprocess (artikel 189 C). EP har numera vetorätt över lagstiftningen inom cirka 15 områden.
	Praxis gör att EU:s kommission och ministerråd lyssnar betydligt mer på EP än tidigare.
Nya EU-kritiker
	Det nya med årets EP-val bortom dansk horisont är att i flera länder ställer unionskritiska partier upp i valet. De vill, liksom Danmarks EU-motståndare, hindra att EU blir en förbundsstat.
	I Tyskland leder den avhoppade liberala kabinettchefen i EU-kommissionen, Manfred Brunner, de nya EU-motståndarpartiet Fria medborgarförbundet (Bund Freier Burger).
	I Frankrike finns ett nytt borgerligt EU-motståndarparti, Det andra Europa (l'Autre Europe), och ett socialistiskt EU-motståndarparti anfört av förre försvarsministern Jean-Pierre Chevenement.
	I Italien är EU-kritiken stark inom det nya partiet Heja Italien (Forza Italia).
	I Storbritannien finns sedan gammal EU-motståndare i det Konservativa partiet men också i Arbetarpartiet (Labour). 
	EU-motståndet finns även i Portugal, där den konservative EP-kandidaten Manuel Monteiro säger nej till EU:s statsbygge.
Viktigt val
	EU-motståndarna inom och utom EU har bara unionsmotståndet gemensamt. De säger, med små variationer, nej till en politisk, ekonomisk, monetär och militär union.
	Valet av nytt EP är viktigt. Dels så kommer det nya EP att ha mer formell och informell makt än parlamentet som valdes 1989 eller 1984. Dels så kommer EP att driva på EU:s utveckling mot en fullfjädrad förbundsstat på regeringskonferensen 1996.
	EU-parlamentet är inte längre ett "mussepiggparlament". Det är på väg att bli ena kammaren i ett tvåkammarparlament, där ministerrådet är den andra. EU-parlamentet banar väg för EU-staten, vars framväxt svenska EU-anhängare förnekar eller förringar.
	Därför ska svenska EU-skeptiker och EU-motståndare vara tacksamma för att det finns danska EU-motståndare som kämpar om röster i EP-valet för att ge röst åt det nordiska unionsmotståndet.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




teckningen 931113
TECKNINGEN
Kostnaderna hittills för byggandet av landanläggningar för Öresundsbron på den danska sidan visar att bara den budgeten kommer att överskridas med närmare två miljarder kronor. Fortsätter denna trend måste Mats Odell gå till botten med bron. Det kan ske redan på måndag om den svenska vattendomstolen säger nej till bron.



teckningen 931120
TECKNINGEN
Carl Bildt verkar betrakta bron över Öresunds mörka vatten som mer eller mindre klar. Bygget har börjat på dansk sida. Miljöprövningen i Sverige ser inte Bildt som något problem. I Sverige står brobyggarna redo att sätta spaden i marken. Men det finns två hinder, som miljöminister Olof Johansson lär påminna Carl Bildt om mer än en gång: miljön och kostnaden.


teckningen 940507
TECKNINGEN
På centerpartiets extrastämma i helgen ställs EU-frågan på sin spets inom centern: Ja eller nej till EU-medlemskap? Mot bakgrund av centerns ideologi, centerns sakpolitik och centerväljarnas uppfattning i EU-frågan är den logiska slutsatsen att centern säger nej till EU-medlemskap, eftersom en EU-anslutning skulle göra det svårare att förverkliga centerpolitiken.



teckningen 940326
TECKNINGEN
Centerledaren Olof Johansson vill lyssna på centerrörelsen innan han väger samman för- och nackdelar med en EU-anslutning och tar slutgiltig ställning. Det är hedervärt men problematiskt. Olof Johansson är nämligen omgiven av ja-sägare och centerpartister som inte är besjälade av samma demokratiska grundsyn; centerns partistyrelse vill till exempel inte låta EU-motståndare och EU-anhängare framträda på lika villkor på de regionala EU-konferenser, som centern ska genomföra under april inför den extra partistämman den 7_8 maj.




teckningen 931218
TECKNINGEN
De planerade ringlederna runt Stockholm och andra delar i "Dennispaketet" hotar inte bara miljön, utan också stora kulturvärden. Miljöminister Olof Johansson (c) har gett sig i kamp med ringlederna. Han kämpar i uppförsbacke mot samma starka krafter, som på 1950- och 1960-talen skövlade Stockholm. Varför lär sig "betongpartierna" (s, m och fp) inte av historien?


teckningen 940416
TECKNINGEN
Om tre veckor ska centerpartiet säga ja eller nej till svenskt EU-medlemskap på en extra riksstämma. EU-frågan delar centerrörelsen som ingen annan fråga. Problemet är att den delar centern horisontellt: Centerns ledande skikt är för EU, medlemmarna är kritiska. Enda sättet att verkligen ta reda på om centern är för eller mot EU-anslutning är att fråga medlemmarna i en medlemsomröstning. De fem centerdistrikt som har beslutat att genomföra EU-medlemsomröstningar _ Gävleborg, Medelpad, Ångermanland, Dalarna och Kronoberg _ visar att de har förstått allvaret i EU-frågan, både för centerns och folkstyrets skull.




andraledare 931118

Omöjligt för c sitta kvar vid ja

	Kan centerpartiet sitta kvar i regeringen om den säger ja till Öresundsbron? Kan Olof Johansson och övriga centerpartistiska statsråd möjligen sitta kvar i regeringen om de reserverar sig mot ett eventuellt ja-beslut?
	Nej, det är omöjligt, eftersom centern i båda fallen blir medansvarig för bron, som partiet har gått till val på att stoppa.
	Centern kan inte som trovärdigt miljöparti säga ja till en vägbro över Öresund, som ökar miljöförstöringen.
	Centern kan inte som trovärdigt regionalpolitiskt parti, med krav på att hela Sverige ska leva, säga ja till en bro, som tar mångmiljardbelopp från mer angelägna väg- och järnvägssatsningar.
	Centern kan inte som ekonomiskt ansvarskännande parti säga ja till en bro, som sannolikt kommer att kosta över 30 miljarder kronor i 1990 års penningvärde och bli en belastning för statsbudgeten.
	Centern kan inte med trovärdigheten i behåll sitta kvar i en regering, som säger ja till ett nytt "Barsebäck 2".
	En enkät bland centerns distriktsombudsmän, som Dagens Industri gjort, visar att två tredjedelar av dem (16 av 26) vill att centern ska lämna regeringen om den säger ja till Öresundsbron. Endast en fjärdedel (7 av 26) vill att centern ska sitta kvar i regeringen men reservera sig mot beslutet. En tiondel (3 av 26) ger inte något svar.
	För centern är inte ett ja till Öresundsbron ett möjligt alternativ. Om inte statsminister Carl Bildt inser detta, är det han som väljer att spräcka regeringen och göra det i miljöpolitiken som är en av regeringens fyra ben.


andraledare 931202

Omöjligt för Malm sitta kvar

	Stig Malms ordförandestol blir allt hetare.
	LO-chefen Stig Malm har suttit och sitter på många styrelsestolar. I egenskap av ordförande eller ledamot i flera styrelser är han direkt eller indirekt ansvarig för flera uppseendeväckande fallskärmsavtal. Massmedierna har avslöjat det enda avtalet efter det andra.
	Malm fortsätter att förneka att han har något ansvar för det mest groteska avtalet, som gav förre BPA-direktören Göran Lövgren 24,9 miljoner kronor i lön och andra förmåner.
	Men Malm kan inte förneka två andra utmanade avtal, som han själv har skrivit under. Det ena ger förre Folksam-chefen Hans Dahlberg bibehållen lön i åtta år till ett värde av 9,5 miljoner kronor, om han inte får nytt jobb. Det andra avtalet ger förre direktören för LO-media, Gunnar Österberg, fyra årslöner utan avräkning vid nytt jobb.
	Stig Malm är inte bara ordförande för Sveriges största fackliga centralorganisation, han tillhör dessutom ledningen för Sveriges största parti, därtill ett parti med krav på hög moral och etik. Socialdemokraternas partiledning kräver nu i brev till sina ledamöter i statliga verk, bolag och stiftelser att de tar itu med orimliga fallskärmsavtal.
	I praktiken ber partiledningen LO-förbundens ordförande att ta itu med Stig Malm. Rader av LO-företrädare kräver hans avgång. Endast två av femton regionala LO-ordförande ger Malm odelat stöd. Bland LO-förbundens ordförande är stödet svagare än någonsin. LO-medlemmarna rasar och kräver Malms omedelbara avgång som LO-ordförande.
	På måndag samlas LO:s styrelse, landssekretariatet. Då, om inte förr, får vi veta om Stig Malms stol är så het att han måste lämna den.
	Stig Malm hade kanske kunnat överleva dagens fallskärmsskandaler, om det inte hade varit för alla andra skandaler som bär hans signum: kvinnoförnedrande uttalanden, krav på löneökning för att betala skatt på tjänstebil, anklagelser mot Allan Larsson för att ha iscensatt den ekonomiska krisen, kraschen i Folksam och lägenhetsaffärer.
	Stig Malm har allt för många gånger visat prov på bristande moral och omdöme. Vad han säger stämmer inte med vad han gör. Därför är Stig Malms tid som LO-chef ute. Om han inte avgår frivilligt, är vi övertygade om att han blir avsatt.





Onödiga
konkurser

	En konkurs är inte bara en tragedi för de som genom ägande och styrelseuppdrag är knytna till företaget. Fordringsägarna får ofta ta den största smällen. Bland dessa ligger leverantörerna sämst till på konkursförvaltarens prioriteringslista över vilka som ska få en skärv ur spillrorna.
	Antalet konkurser har ökat linjärt på nittiotalet och i fjol uppgick antalet konkurser till hela 21 000. Följderna av en konkurs är mycket allvarliga för många fler än de, som är direkt inblandade i företagets verksamhet.
	Många av dessa konkurser hade kunnat undvikas om det funnits en möjlighet för företaget att rekonstruera verksamheten. Men i andra fall, de så kallade bekvämlighetskonkurserna, hade en möjlighet till rekonstruktion knappast hjälpt eftersom det inte fanns någon vilja till en sådan lösning.
Sara Hotels gjorde
en bekväm konkurs
	Sara Hotels konkurs i maj i fjol är ett målande exempel på hur konkursinstrumentet kan missbrukas. I konkursen ingick 24 av företagets hotell. Efter konkursen fortsatte Sara att driva fem av de konkursade hotellen i en ny och mycket bättre sits.
	På detta sätt kom Sara undan skulder på 10 miljoner kronor och staten fick gå in med lönegarantin för att de anställda skulle få sina löner. Hotellkedjan slapp alltså att betala lön i sex månader för omkring hundra anställda, som fortsatte att jobba i de hotell man fortsatte att driva.
	Lönegarantin har tidigare varit mycket generöst tilltagen och reglerna för utbetalning har varit luddiga. Detta har uppmuntrat många företag till att utnyttja reglerna maximalt, till exempel genom att chockhöja lönerna strax före en konkurs för att få ut mer pengar ur lönegarantin.
	Dessutom har lönegarantin i flera fall betalats ut även till verkställande direktörer och andra högre chefer, vilket inte alls var meningen med 1971 års direktiv. Där stod att lönegarantin enbart skulle utgå till löntagare från LO- och TCO-förbunden.
	Genom insolvensutredningen (insolvens=oförmåga att betala), som lade sitt betänkande i fjol finns det nu goda möjligheter att få bort detta missbruk.
Rekonstruktion är en
möjlighet innan konkurs
	När det gäller de seriösa företagen finns det ännu ingen möjlighet att rekonstruera företaget för att undvika en onödig konkurs. En klar brist i konkurslagstiftningen.
	Lennart Nellbeck, före detta verkställande direktör i Rottneros, efterlyser en konkurslag, som ger företaget en rimlig chans att sanera och rekonstruera verksamheten.
	Han hänvisar till insolvensutredningen, som påpekar att cirka 500 av 1991 års konkurser i företag med mer än tio anställda hade kunnat undvikas med en möjlighet till rekonstruktion.
	Utredningen föreslår att förmånsrätten i första hand tillkommer produktiva löner och nytillkomna fordringar, det vill säga kreditinstituten får ta ett kliv bakåt. Det medför att företaget får behålla en potential, som är nödvändig att ha för att kunna lyckas rekonstruera verksamheten.
Demoralisering
i näringslivet
	Insolvensutredningen har i sin helhet lyckats prestera en rad bra förslag på förändringar för att hejda den stadiga ökningen av konkurser.
	Den stora ökningen av konkurser har ett klart samband med lågkonjunkturen. I kölvattnet av lågkonjunkturen sprider sig en sjuklig moral i näringslivet, där det även av större företag betraktas, som legitimt att använda konkursen som en form av skuldsanering.
	Därmed sätts konkurrensen ur spel, vilken är marknadsekonomins livselixir. En sådan demoralisering är en katastrof för varje lands näringsliv.
	Därför är det viktigt att hitta vägar att förebygga konkurser genom en klar lagstiftning och hitta möjligheter till rekonstruktion när konkursen hotar.
	Sverige har inte råd med några onödiga konkurser.






Oppo(s)ition
med opportunism

	Socialdemokraterna känner segervittring. De räknar med att ta över regeringsmakten efter valet om drygt tio månader.
	Det finns hinder på vägen mot Rosenbad. För att minimera risken för valförlust, maximerar socialdemokraterna sin oppositionspolitik. Det framgår av den riksdagsmotion, som partiets ekonomiske talesman Göran Persson presenterade på måndagen.
	Socialdemokraterna vill med olika medel öka konsumtionen och sysselsättningen. Göran Persson vill, liksom sin företrädare Allan Larsson, gasa mera och bromsa mindre i den ekonomiska politiken.
Socialdemokraterna
prioriterar sänkt moms
	Socialdemokraterna vill sänka räntan genom att mobilisera penningpolitiken i "kampen mot den ekonomiska tillbakagången", stärka hushållens köpkraft, stimulera företagens investeringar, bedriva en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, stoppa förändringar i arbetsrätten och arbetslöshetsförsäkringen och långsiktigt stärka statsfinanserna.
	Huvudnumret i socialdemokraternas ekonomiska politik är en sänkning av mervärdesskatten med fem procentenheter från den 1 mars 1994 till årets slut samt frysta skatter eller avgifter på bensin, diesel, energi och koldioxid. Partiet säger nej till dessa bildtska skattehöjningar men accepterar höjd skatt på alkohol och tobak _ av hälsoskäl.
	Socialdemokraterna vill öka bostads- och väginvesteringarna, behålla uppsagd kommunal personal med AMS-pengar, stärka arbetsmarknadsfonden med en tillfällig värnskatt och att låta företagen få göra direktavskrivningar på sina investeringar.
S-förslaget inte
ekonomisk trovärdigt
	Vår politik minskar arbetslösheten från 8,4 till 6,4 procent. Den ger 110 000 vanliga jobb, lovar socialdemokraterna.
	Deras förslag försvagar statsbudgeten med 36,3 miljarder kronor och stärker den med 16,1 miljarder. Genom ökade skatteinkomster och minskade statsutgifter som en följd av ökad sysselsättning blir statens nettokostnad 4,5 miljarder kronor.
	Socialdemokraternas kalkyl ser fin ut men håller inte. 
	Om den stämmer, varför satsar de då inte några miljarder kronor till för att ge ytterligare 110 000 personer arbete?
	Varför vill de inte sänka momsen omedelbart, om sänkt moms är en sådan effektiv efterfrågestimulans?
Sänkt moms
ökar sparandet
	Svaren på dessa och andra frågor, som socialdemokraternas ekonomiska motion väcker, är att det inte är så lätt att skapa nya jobb som socialdemokraterna tror. Detta gäller i synnherhet om man, som partiet föreslår, stoppar nödvändiga förändringar i arbetsrätten och delar av företagsbeskattningen.
	Socialdemokraternas sänkta moms, som kostar cirka 24 miljarder kronor, är dessutom ett dåligt stimulansmedel. I kristider som dessa skulle svenskarna sannolikt använda momssänkningen för att öka sparandet. En momssänkning skulle i sådana fall öka budgetunderskottet och driva upp räntorna.
	Det finns goda skäl att vara kritisk till socialdemokraternas ekonomiska motion, men det finns också mycket i den som är bra eller kan ge underlag för breda politiska uppgörelser.
Flera bra förslag, men
vill s samla majoritet?
	Förslaget att låta företagen få göra direktavskrivningar med 70 procent av sina maskininvesteringar 1994 är ett bra förslag, liksom förslag som ökar byggandet, minskar uppsägningarna inom kommuner och landsting, stärker arbetsmarknadspolitiken och minskar underskottet i arbetsmarknadsfonden; det senare bör dock ske med en värnskatt för inkomsttagare en bit över brytpunkten.
	På dessa och andra områden borde det gå att samla majoriteter i riksdagen, om socialdemokraterna och regeringspartier som centern är intresserade av detta. Samma sak gäller en omprövning av penningpolitiken, som pressar ner räntenivån.
	Vi tror dock inte att socialdemokraterna vill göra upp med regeringen om ekonomin. Socialdemokraterna är mer inställda på att bedriva populistisk oppositionspolitik än konstruktiv samarbetspolitik. Deras motion har allt för mycket valfläsk.
	När socialdemokraterna har segervittring, går partiets väl tyvärr före Sveriges.

bildtext:
Socialdemokraternas ekonomiska talesman Göran Persson (bilden) vill sänka momsen och stoppa flera skattehöjningar. Med denna politik visar socialdemokraterna att de är mer intresserade av att bedriva en populistisk oppositionspolitik än konstruktiv samarbetspolitik i nationens intresse.



andraledare 931223

Oppositionen hoppar av igen

	Valrörelsen har satt igång tidigare än någonsin och det är inte svårt att upptäcka i den dagspolitiska debatten. Med detta följer ett ökat behov av profilering hos alla parter.
	Hos oppositionen märks det genom en kraftigt ökad aktivitet runt skyttegravarna. Den avslutande budgetdebatten i riksdagen visade att regering och opposition är på väg att finna sig tillrätta i de väl intrampade skyttevärnen.
	Det senaste höftskottet kom från socialdemokraterna och vänsterpartiet, som meddelar att de hoppar av den regionalpolitiska referensgruppen i protest mot arbetsmarknadsminister Börje Hörnlunds regionalpolitik.
	Mönstret framträder tydligt. Dessa partier har tidigare lämnat hälso- och sjukvårdsberedningen i protest mot regeringen. Motiven i båda fallen är mycket grumliga, vilket bekräftar att oppositionen är i full färd med att bygga upp konfrontationen och mobilisera kampvilja inför de stundande duellerna.
	Detta är ett minst sagt ansvarslöst och klumpigt beteende av oppositionen. Istället för att stanna kvar och arbeta för sakens bästa väljer man att smörja valmaskineriet. Tiden och möjligheten för samförstånd blir på detta sätt allt mindre.
	Fyraåriga valperioder kan inte komma en dag för tidigt.






Orättvis
skattepolitik

	Inkomstskattetrycket ökar för alla men allra mest för låginkomsttagarna.
	Så ser facit ut efter en mandatperiod med regeringen Bildt, enligt en undersökning gjord av riksrevisionsverket (RRV).
	Undersökningen är beställd av Ekoredaktionen. Den visar svart på vitt att låginkomsttagarna är de stora förlorarna, när staten drar åt svångremmen med höjda inkomstskatter och sänkta avdrag.
Alla får höjd
inkomstskatt
	Riksrevisionsverket har jämfört skattesatsen hösten 1991 med den beslutade skattesatsen hösten 1994 och redovsat effekterna.
	Enligt RRV får alla höjd inkomstskatt under perioden.
	Låginkomsttagarna, med årsinkomst på 120 000 till 132 000 kronor, får en skattehöjning från 25,52 till 27,50 procent.
	Medelinkomsttagarna, med årsinkomst på 168 000 till 180 000 kronor, får en skattehöjning från 27,65 till 29,33 procent.
	Höginkomsttagarna, med årsinkomst på 300 000 till 360 000 kronor, får skatten höjd från 35,90 till 36,83 procent.
Men de sämst ställda
får största höjningen
	Låginkomsttagarna får en skattehöjning på 1,98 procentenheter och höginkomsttagarna på 0,93 procentenheter. I kronor räknat får låginkomsttagarna betala 20 kronor extra per intjänad tusenlapp i skatt och höginkomsttagarna bara 9 kronor per tusenlapp.
	Låginkomsttagarna får alltså en skatteskärpning, som är mer än dubbelt så stor som höginkomsttagarna.
	Skatteminister Bo Lundgren (m) säger att RRV-undersökningen är korrekt men avfärdar den som ointressant och kallar skattehöjningen "ofrånkomlig". Han vill väga in den låga inflationen och räkna in sänkta arbetsgivaravgifter/löneskatter som en del av inkomstbeskattningen.
	"Väger man in sänkningen av dem har vi en nettokostnadssänkning under perioden", säger Bo Lundgren.
	Enligt skatteministern minskar alltså inkomstskatten, trots att den ökar.
Regeringens väljare har
anledning vara besvikna
	De väljare som i valet 1991 röstade på moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna, som lovade sänkta skatter i programmet "Ny start för Sverige", har i dag anledning att vara besvikna. Det blev visserligen sänkta skatter och avgifter totalt sett men inte för individen. Medelsvensson får höjda inkomstskatter och mindre pengar i plånboken.
	De som röstade på centerpartiet, som slogs för "skatt efter bärkraft", måste också vara besvikna. Det blev dem med sämst bärkraft, låginkomsttagarna, som fick bära tyngsta skattebördan.
Återgå till principen
skatt efter bärkraft
	Skattetrycket och inflationen minskar under mandatperioden, men den skatt folk märker mest av, inkomstskatten, ökar. Vad värre är, den ökar mest för dem som har det sämst.
	Skatteminister Bo Lundgren och regeringen som helhet måste inse att denna omvända Robin-Hood-politik sticker rättrådiga svenskar i ögonen, vare sig de är låg-, medel- eller höginkomsttagare.
	Regeringens moderater och folkpartister gör bäst i att lyssna på vad centern tidigare har föreslagit: en högre skattenivå för högavlönade. Det är i högsta grad rimligt att fördela inkomstskattebördan mera rättvist än vad som sker i dag.
	Det är dags att återinföra rättviseprincipen "skatt efter bärkraft" och låt högavlönade bära en större del av skattebördan, utan att gå tillbaka till gamla tiders mycket höga marginalskatter. 
	
bildtext:
Den statliga och kommunala inkomstskatten ökar. Vad värre är, den ökar mest för dem som har det sämst, visar en rapport från riksrevisionsverket. Det är dags att återinföra principen "skatt efter bärkraft" och låta högavlönade axla en större skattebörda.




Oroande
utveckling på
medieområdet

	Det är inte så ofta pressen skriver om pressen. Men familjen Bonniers köp av Sydsvenska Dagbladet (SDS) har fått politiker, publicister och andra samhällsdebattörer att diskutera ägarkoncentrationen inom pressen och vad det betyder för demokratin.
	Det är bra att vi har fått en debatt om mediernas roll och ägarkoncentrationen på medieområdet.
	Det finns en stor fara med ägarkoncentration på medieområdet, att den direkt eller indirekt lägger hinder i vägen för det fria ordet och att den verkar likriktande.
Bonniers farliga
	Familjen Bonnier äger Sveriges största morgontidning (Dagens Nyheter), största kvällstidning (Expressen), största affärstidning (Dagens Industri), en femtedel av populärpressen och hälften av seriepressen. På mediemarknaden i övrigt har Bonniers en knapp femtedel av videomarknaden, en tredjedel av bokmarknaden och nära två tredjedelar av biomarknaden.
	Denna ägarkoncentration är redan oroväckande stor.
	När familjen Bonnier också köper Sydsveriges största dagstidning (SDS) och därmed blir hälftenägare av den enda kvällstidningen utanför Stockholm (I dag), blir jag verkligen oroad. Det betyder att familjen Bonnier kontrollerar cirka en tredjedel av den samlade dagspressens upplaga.
Ny mediesituation
	Utvecklingen på medieområdet har gått rasande fort i Sverige.
	För ett år sedan fanns ingen reklamradio. I dag växer de som svampar ur jorden.
	För några år sedan fanns ingen reklam-TV. I dag finns fyra svenska kanaler med riksspridning, en markbunden kanal (TV 4), två allmänna satellitkanaler (TV 3 och Nordic) och två filmsatellitkanaler (Filmnet och TV 1000).
	För några år sedan fanns ett litet socialdemokratiskt pressimperium och en tradition som hindrade familjen Bonnier att köpa dagstidningar. I dag ligger det s-ägda pressimperiet i spillror, Bonniers har köpt Sydsvenska Dagbladet och I dag.
Mångfalden viktig
	Mångfald är en förutsättning för fungerande folkstyre. Mångfalden behövs inom bland annat politik och massmedier.
	Inom politiken kan ingen klaga på bristande mångfald. Sverige har aldrig haft så många partier som i dag _ och flera är på gång.
	Inom massmedierna, främst dagspressen, är däremot mångfalden hotad. Bonniers ökade dagspressinnehav, dålig lönsamhet för andra- och tredjetidningar, minskat presstöd i budgetförslaget, växande krav på slopat eller minskat presstöd samt EU-krav på dagspressmoms är mix, som kan ta död på upp till 50 dagstidningar, endagstidningarna inräknade.
Bryt Bonniers makt
	I slutet av 1993 tillsatte regeringen en pressutredning med 14 politiker och experter, som ska se över presstöd, moms och annat som rör presspolitiken. Utredningen ska också se över massmediernas roll i den svenska demokratin.
	Utredningen ska vara klar redan i november 1994.
	Det är nödvändigt att utredningen studerar ägarkoncentrationen inom pressen och mediemarknaden i stort. Om det inte går att stoppa Tidnings AB Mariebergs köp av Sydsvenska Dagbladet, bör utredningen föreslå en lag, som stoppar och bryter upp ägarkoncentration inom pressen.
	Utredningen behöver också titta på ägarkoncentrationen på TV-området och mediemogulen Jan Stenbecks starka ställning. Om koncentrationen är eller blir för hög, kan det bli nödvändigt att med lagens hjälp bryta upp Stenbecks dominas på reklam-TV-området.
	Framväxten av reklam-TV och reklamradio är ett starkt argument för att behålla och utveckla allmän-TV (Kanal 1 och TV 2) och allmän-radio (de fyra radiokanalerna).
Presstödet kvar
	Det är också nödvändigt att utredningen snabbt slår fast att Sverige ska ha en presspolitik, som bevarar och helst förstärker mångfalden i dagspressen. Det bör med andra ord inte finnas utrymme för moms på dagspress, sänkt driftsstöd och slopat utvecklingsstöd _ men väl för förändringar som driver på rationaliseringar och stärker pressens livskraft.
	Vad vi behöver är fler, inte färre, dagstidningar.
	Vi behöver fler pressröster i regioner med tidningsmonopol och fler rikspolitiska pressröster vid sidan av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Det framtida presstödet bör ge utrymme för en svensk "Nationen" (Oslo) och "Information" (Köpenhamn) _ för den mångfald i pressen som grannländernas huvudstäder har.
	Jag tror på mångfald i pressen. Den går inte att uppnå på marknadens villkor. Därför behöver vi presstödet _ även om HT alltid har klarat sig utan det.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Osäkert om
LO:s framtid

	Bertil Jonsson har, för att citera Stig Malm, fått det finaste jobb en LO-grabb kan få: ordförandeposten i Landsorganisationen (LO).
	Ljusdalssonen Bertil Jonsson trädde fram ur skuggan bakom Stig Malm och de tunga LO-förbundens ordförande, när han som LO:s andre ordförande hastigt fick ta över som hövding i LO-borgen den 3 december förra året.
Bertil Jonsson inte
given som LO-ledare
	Bertil Jonsson var inte självskriven ordförande efter Stig Malm. Han kommer från ett litet förbund (Träindustriarbetareförbundet), har svag förankring hos LO-medlemmarna och är tämligen okänd.
	Det var också flera namn som nämndes som ny ordförande efter Stig Malm, bland andra Metallarbetarförbundets Leif Blomberg, Sjöfolksförbundets Anders Lindström, Statsanställdas Curt Persson och Kommunalarbetareförbundets Lillemor Arvidsson.
	Förra fredagen publicerade Svenska Dagbladet en opinionsundersökning, som måste ha varit nedslående för LO:s valberedning och Bertil Jonsson. Bara elva procent av 250 tillfrågade medlemmar i ett LO-förbund ville ha Bertil Jonsson till ny ordförande. 74 procent hade ingen ordförandekandidat.
	Valet föll trots allt på Bertil Jonsson. En viktig, men inte ensam, förklaring till detta är att han saknade motkandidater.
Nu börjar allvaret
för Bertil Jonsson
	Bristen på motkandidater 1994 betyder dock inte att Bertil Jonsson sitter säker i sadeln på LO:s kongress hösten 1996. Det betyder inte heller att han behöver bli en parentes i raden av långlivande LO-ledare. Sedan 1936 har LO haft fem ordförande.
	När LO:s extra representantskap på onsdagen valde Bertil Jonsson till ordförande, visste det inte riktigt vem det fått till ordförande. Är det en svag ordförande som slaviskt följer den socialdemokratiska partilinjen, eller är det en stark och självständig ledare som bara ser till medlemmarnas bästa?
	Bertil Jonsson har som tjänstgörande LO-ordförande försökt fylla båda rollerna. När socialdemokraterna gick med på att sänka ersättningen i arbetslöshetskassan från 90 till 80 procent accepterade han det. När han fick facklig kritik för denna partilojalitet, backade han och kritiserade s-linjen.
LO på jakt efter
ny roll och identitet
	Nu börjar allvaret för Bertil Jonsson som ledare och talesman för 2,2 miljoner LO-löntagare. 
	Problemet är att LO, dess förbund och medlemmar inte är överens om vilken talan Bertil Jonsson ska ha, vilken roll LO ska spela.
	I en tid när centrala avtalsförhandlingar verkar att vara förbi, söker LO efter en ny roll och identitet. LO har inte funnit dessa än, mycket beroende på att förbunden inte har funnit sina nya roller.
	På en viktig punkt har LO redan genomgått en förändring: I onsdags fick LO för första gången en kvinnlig andra ordförande, Wanja Lundby-Wedin. Det hade varit otänkbart under Stig Malm. Så sent som två dagar före sin avgång kallade han Mona Sahlin (s) "jävla fitta". Kanske får valet av Wanja Lundby-Wedin störst betydelse för LO:s förnyelse och förmåga att engagera medlemmar.
	Den stora frågan är annars om LO eller LO-förbunden ska dominera arbetarrörelsens fackliga gren _ om LO ska samordna avtalförhandlingarna och leda opinionsbildningen, eller om LO ska assistera LO-förbunden i förhandling och opinionsbildning.
Jonsson s-agitator
som målar i svartvitt
	Bertil Jonsson försökte i januari att först fylla rollen som s-lojal LO-man och sedan som LO-lojal LO-man. Det var ingen lyckad gestaltning. Han kunde onekligen ha fått ett bättre slut på sin praoperiod som LO-ordförande.
	Nu är Bertil Jonsson enhälligt vald till LO-ordförande och kan som sådan agera med större auktoritet.
	Det återstår att se om träarbetaren från Ljusdal kan ge LO en kraftfull ledning. Det är tveksamt, men det kan också vara så att Bertil Jonsson växer med uppgiften och bli en tung LO-ledare.
	Bertil Jonsson visade i varje fall att han har växt in i rollen som svartvitmålande, socialdemokratisk agitator, när han på onsdagen i riksradions program Studio ett sade att "hela välfärdshuset är nedrivet" av regeringen Bildt. Så grovt uttrycker sig få ledande socialdemokrater.

bildtext:
Ljusdalsbon Bertil Jonsson (bilden) har ett tuff tid framför sig som LO:s nye ordförande.


andraledare 931026

Osmaklig reklamkupp

	Radiokanalen Z-radio med sändning över Stockholmsområdet har lyckats med en minst sagt osmaklig reklamkupp. För att maximera publiciteten skickade man ut ett pressmeddelande, där det framgick att radiokanalen skulle släppa ut 100 stycken marsvin i fallskärmar över Gärdet i Stockholm.
	Det dröjde inte länge förrän uppgiften var ute i press och rubrikerna kryddades med fördömanden. Naturskyddsföreningen gick i taket och krävde ett stopp för detta djurplågeri. Vid en närmare kontroll visar det sig dock att Z-radio inte menade allvar.
	Syftet var istället, enligt pressansvariga på radiokanalen, att få upp allmänhetens ögon för hur illa djur behandlas i olika sammanhang. Med detta pressmeddelande hoppades man kunna starta en debatt i ämnet. Denna förklaring är inte särskilt trovärdig. Det låter istället som en kvalificerad efterkonstruktion.
	Den allt hårdare konkurrensen mellan radiokanalerna i Stockholmsområdet har resulterat i allt djärvare och fräckare grepp för att locka lyssnare. I detta perspektiv lyckades Z-radio alldeles förträffligt. Triumfen blir inte mindre av att exponeringen i princip var gratis.
	Istället för att väcka en debatt om djurplågeri ger detta tilltag näring till en diskussion om etik i radio och TV. Finns det någon möjlighet att på något sätt hindra normlösheten att breda ut sig i det allt kraftigare mediabruset?







Ovanåker behöver
en gymnasieskola
	
	På måndag är det dags för ett avgörande i gymnasiefrågan i Ovanåkers kommun. Ska kommunen satsa på ett gymnasium i Edsbyn eller ej?
	Frågan bordlades på förra kommunfullmäktigemötet, eftersom en tredjedel av ledamöterna ansåg sig behöva mer tid att fundera. För ännu en bordläggning krävs att över hälften av ledamöterna vill bordlägga frågan igen, vilket knappast är troligt.
	Gymnasiedabatten i Ovanåkers kommun är gammal och het. Efter en genomgång av argumenten för och emot står det emellertid klart att fördelarna med ett eget gymnasium väger tyngst.
Höga kostnader
främsta motargument
	Det vanligaste motargumentet är att gymnasiebygget kommer att bli så dyrt att kommunen småningom tvingas höja skatten för att ro projektet i land.
	Dessutom säger en del att ett gymnasiebygge kommer att dränera kommunen på medel för satsningar på näringslivet. Ett annat argument är att elevunderlaget i kommunen helt enkelt är för dåligt.
	Huvudargumentet för ett gymnasium är att det är den enskilt bästa åtgärden för att höja den anmärkningsvärt låga utbildningsgraden i kommunen. En satsning på utbildning är en strategiskt riktig åtgärd.
	Dessutom kommer ett gymnasium med teoretiska program att ge en bättre balans mellan praktisk och teoretisk utbildning.
Utbudet styr
utbildningsvalet
	Skolstyrelsens ordförande i Ovanåker, centerpartiets Anna Rudman-Hammar, är positiv till ett gymnasium i kommunen och pekar på det faktum att utbildningsutbudet styr utbildningsvalet. Hon tar Uppsala som exempel och menar att där är det helt naturligt för en högstadieelev att välja teoretisk utbildning på gymnasiet, för att sedan gå vidare till universitetsstudier.
	I Ovanåkers kommun är det inte lika självklart eftersom utbudet av teoretisk utbildning på orten är obefintligt, påpekar Rudman-Hammar.
	Hon sätter därmed fingret på en viktig punkt. Elevernas studieval påverkas i hög grad av vilket utbud som finns på orten. På lång sikt utvecklas en viss studietradition, vilken i fallet Ovanåker är övervägande yrkesinriktad.
	Ett bra sätt att bryta denna tradition är att ge eleverna möjlighet till teoretisk gymnasieutbildning på hemorten genom att bygga ett gymnasium.
Gymnasiet kan
bli en lönsam affär
	När det sedan kommer till kostnaderna, måste de ställas i relation till den gymnasieutbildning Ovanåker i dag köper av Bollnäs kommun. Av skolstyrelsens totala årsbudget på 110 miljoner kronor går hela 27,5 miljoner kronor till köp av gymnasieplatser i Bollnäs.
	Beräkningar visar att gymnasiebygget skulle kosta cirka 27,5 miljoner kronor, med en avskrivningstid på 33 år. Sedan skolan kommit på plats, betalar kommunen till sig själv, vilket öppnar möjligheter för kommunen att själv både styra kostnader och utbud i utbildningen.
	Tanken är dessutom att gymnasieutbildningen ska samordnas med den kommunala vuxenutbildningen (Komvux), vilket ytterligare kan kapa kostnader på kommunens utbildningskonto.
	Elevunderlaget är i dag tillräckligt för att fylla 135 platser på det samhällsvetenskapliga programmet och 45 på det naturvetenskapliga programmet. Träteknisk utbildning och skogsmaskinutbildning tillkommer.
	Ett ja till gymnasiebygge på måndag är den kanske enskilt viktigaste åtgärden för att på lång sikt skapa expansionskraft i Ovanåkers kommun.

bildtext
Ovanåkers kommun behöver ett eget gymnasium. I dag får eleverna i Ovanåker resa till Torsbergsskolan (bilden) i Bollnäs.



ÖB för EU och
Nordenförsvar

	Sveriges överbefälhavare (ÖB), general Bengt Gustafsson, ger ingen krigiskt intryck. Hans framtoning är ödmjuk, resonerande och humanistisk. Det gör honom till en sympatisk soldat och statstjänsteman. Han har dessutom civilkurage att säga sådant som inte alltid faller statsministern och andra makthavare på läpparna. Det har han bland annat gjort i EU-frågan.
	General Gustafsson lämnar över stafettpinnen som ÖB den 1 juli i år. I onsdags hade han något av en avskedsföreställning på Utrikespolitiska institutet (UI) i Stockholm.
Bildska bannbullor
	Inför en fullsatt och diplomatspäckad församling talar ÖB om säkerhets- och försvarpolitik, om "Sverige i nya Europa".
	Efter föreläsningen får jag en pratstund med honom, där han bekräftar att han står fast vid sin uppfattning i fråga om ett nordiskt försvarsförbund.
	Under vissa villkor ser vår ÖB ett nordiskt försvarsförbund som den bästa säkerhetspolitiska lösningen för Sverige. Denna åsikt har renderat honom flera bannbullor från statsminister Bildt (m) och försvarsminister Björck (m).
	ÖB ser olika scenarier och handlingsalternativ för Sverige.
	Han är för EU-medlemskap under förutsättning att Sverige behåller sin militära alliansfrihet och relativt starka försvar. Hans betingade EU-ja utgår också från att tudelningen av Europa har upphört och att det inte längre finns något traditionellt militärt hot mot Sverige.
	Redan här stöter ÖB:s resonemang på problem, vilket han verkar medveten om.
Pekar på problem
	"Statsmakterna har gjort det svårt för sig genom att trycka på alliansfriheten som tillsvidarepolitik och samtidigt säga att Sverige inte ska förhindra att Unionen skaffar sig ett försvar", säger ÖB .
	Han pekar på det motsägelsefulla i att hävda medlemskap i en Union med gemensam utrikespolitik, säkerhetspolitik och möjligt framtida försvar och samtidigt hävda alliansfrihet.
	Han pekar på problemet med sänkta svenska försvarsanslag.
	Han pekar på att Europa kan gå mot en ny tudelning, där gränsen går mellan ett nytt Östeuropa (Ryssland med OSS) och utvidgat Västeuropa. Denna tudelning kan komma som en följd av ökat samarbete inom OSS och "en utstötningsmekanism från väst mot öst".
Norden alternativ
	"Den värld vi ser framför oss är inte given efter ett scenario. Det kan gå så illa att vi måste ta hänsyn till en bipolär eller tripolär värld. Det är i detta sammanhang man ska se mitt tal om ett nordiskt försvarsförbund", säger ÖB Bengt Gustafsson.
	Han vill inte utveckla detta vidare i UI-anförandet, utan hänvisar mig till tidigare uttalanden och en tidningsartikel.
	ÖB tog upp frågan om ett nordiskt försvarsförbund i juli 1992. Han talade om ett nordiskt försvarssamarbete eller försvarsförbund som det bästa alternativet, om ett europeiskt säkerhetssystem inte kunde garantera Sveriges trygghet.
	En som tog upp hans tankar var Finlands näst högsta militära chef, Gustav Hägglund. I ett tal i Stockholm den 11 februari 1993 förordade han, under vissa förhållanden, ett svenskt-finländskt eller nordiskt försvarsförbund. Ett villkor för det förra är att Sverige och Finland är alliansfria, för det senare att Norge och Danmark inte är Nato-medlemmar.
På vissa villkor
	Vilka är förhållandena, som skulle kunna få två militära toppchefer att förorda ett nordiskt försvarssamarbete?
	Bengt Gustafsson har utvecklat tankarna om ett nordiskt försvarsförbund eller annan försvarssamarbete i ett enda skrivet dokument, en artikel i Göteborgs-Posten (930111).
	I denna GP-debattartikel skriver han att den viktiga förutsättningen för detta är en säkerhetspolitisk utveckling, som leder till att "den norra hemisfären delas upp inte i två utan till och med i tre maktcentra, mellan vilka konflikter kan uppträda av mer eller mindre allvarlig art." I sitt UI-tal nämner han sex maktcentra: USA, EU, Ryssland, Japan, Kina och Indien.
	I detta, som han säger, ytterlighetsalternativ "är det inte lika säkert att de nordiska ländernas säkerhet gagnas mest av att vi också fullt ut samordnar vår försvarspolitik med de europeiska kontinentalstaternas, det vill säga ingår i en europeisk försvarsallians", skriver ÖB i GP.
Alliansfritt förbund
	ÖB Bengt Gustafsson är naturligt nog försiktig, när han resonerar om ett nordiskt försvarsförbund. Hans resonemang om försvaret av Skandinavien och Finland äger dock giltighet för andra alternativ än det ytterlighetsalternativ han skissar på.
	Han konstaterar helt riktigt att det skandinaviska försvarsområdet _ Finland, Östersjön, Sverige, Norge och en del av Norska havet _ är geografiskt omfattande, lika stort som det Kontinentaleuropa som i övrigt skulle ingå i ett EU-försvar.
	"Det är därför inte ens säkert att kontinentalstaterna vid närmare eftertankar vill åta sig några försvarsförpliktelser i området", skriver ÖB i GP och drar slutsatsen att de nordiska ländernas säkerhet kan ökas genom ett försvarssamarbete.
	Min slutsats är att länderna bäst tillvaratar sina säkerhetsintressen genom att bilda ett defensivt, alliansfritt nordiskt försvarsförbund. Det ger också utrymme för Norden att med kraft agera som brobyggare och konfliktlösare i Europa och världen.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







Öka bidragsdelen
minska lånedelen
	
	Studiemedelssystemet i Sverige är i behov av en ordentlig förändring i riktning mot ökad bidragsdel och minskad lånedel. För att finansiera detta krävs också en genomgående förändring av återbetalningsreglerna och principerna för skulduppräkningen.
	Statens kostnader för avskrivningar av gamla studielån ligger i genomsnitt på närmare två miljarder kronor om året. Underskottet i lånesystemet kan betraktas, som en permanent statlig subvention, vilken kan användas betydligt bättre i ett nytt studiemedelssystem.
Sverige har Nordens
sämsta studiestöd
	Enligt en granskning gjord av Dagens Nyheter har Sverige det sämsta studiestödet i Norden. Bidragsdelen i studiemedlen är mycket lägre än i övriga nordiska länder.
	Lånedelen i studiemedlen blir då relativt mycket hög, vilket i kombination med en marknadsanpassad hög ränta gör att skulden skenar snabbast för de svenska studenterna. Resultatet blir att studenten aldrig hinner ifatt sin skuld, det vill säga möjligheten att betala tillbaka studielånet är mycket liten.
	Undersökningen jämför de som studerar i fem år och visar för svensk del att dessa studenter måste tjäna minst 512 000 kronor om året för att kunna fullgöra enbart räntebetalningarna. Då har fortfarande inte ett öre av den 275 000 kronor stora skulden amorterats.
	Exemplet illustrerar tydligt ett orimligt och kostnadskrävande förhållande, som är i stort behov av reformering, där relationen mellan lånedel och bidragsdel bör förändras.
Tre gånger större
bidrag i Danmark
	Danska studenter har närmare tre gånger så stor bidragsdel, som de svenska studenterna. Lånedelen är därför hälften så stor i det danska systemet, vilket ger en hälften så stor låneskuld, som i Sverige efter fem års studier. Därmed minskar räntekostnaderna, vilket gör det möjligt för studenten att betala tillbaka sina studielån.
	I Finland är studiebidraget dubbelt så stort, som i Sverige. Dessutom går detta bidrag ut varje månad hela året till skillnad från i Sverige, där bidraget endast betalas ut i nio månader.
	Norge har lägre studiebidrag än Sverige, men detta kompenseras ordentligt genom en generös statlig räntesubvention. Detta gör att den norska studenten efter fem års studier har en klart mindre skuld än sin svenske kamrat.
	På Island förekommer inget studiebidrag, men där är räntan mycket låg och dessutom avdragsgill. Dessa regler gör att studenterna i de övriga nordiska länderna, till skillnad från den svenske studenten, kan betala tillbaka sina studielån.
Ge studenten en chans
att göra rätt för sig
	Den svenska regeringen har aviserat ett förslag till nytt studiemedelssystem, som ska jämna ut den stora obalansen mellan bidrags- och lånedel i syftet att minska lånekostnaderna.
	Tanken i förslaget är att bidragsdelen ska höjas en aning samtidigt som återbetalningstiden kortas ned. De studenter som klarar av sin examen snabbt ska få särskilda premier och 65-årsgränsen för återbetalning försvinner.
	Förslaget har emellertid fått skarp kritik från främst Sveriges förenade studentkårer (SFS), som anser att höjningen av studiebidraget är alldeles för blygsam och hänvisar till sitt krav om häften lån hälften bidrag.
	Dessutom har SFS helt riktigt avvisat de ingredienser i förslaget, som ensidigt premierar de högpresterande studenterna. Utbildningsminister Per Unckel har av förståeliga skäl hållt inne detta förslag. Det står ju en valrörelse för dörren.
	Lägg den statliga subventionen på ökade bidrag och en räntesubvention. Då får också studenten en rimlig chans att betala tillbaka sina skulder, vilket är en moralisk princip vi hittills har haft för lite av.
	Samtidigt blir det mindre avskräckande för studenter från ekonomiskt svaga grupper att välja högre utbildning. Med detta är mycket vunnet.


bildtext
Utbildningsminister Per Unckel (bilden) håller inne med förslaget till nytt studiemedelssystem. Han kan fortsätta med det. Sverige har redan det sämsta studiestödet i Norden.



andraledare 931112

Öka byggandet i fängelser

	Regeringens beslut att från och med den första juli i år slopa halvtidsfrigivningen för interner till förmån för frigivning tidigast efter två tredjedelar av strafftiden var ett välkommet beslut. Beslutet var emellertid ofullständigt. Det skulle ha kompletterats med ett beslut om en kraftig utbyggnad av antalet platser på fängelser och häkten.
	Det kan ju inte ha varit så svårt att förutse att beslutet skulle leda till en stor ökning av det totala antalet interner. I dag har överbeläggningen på landets fängelser och häkten nått den kritiska gräns, där polisen kan tvingas släppa brottsmisstänkta personer utan vare sig förhör eller utredning i brist på utrymmen.
	Situationen tvingar polisen att till höga kostnader skjutsa brottslingar kors och tvärs genom Sverige för att hitta lediga förvaringsplatser. Detta är en ohållbar situation, som innebär ett slöseri med pengar, försvårar polisarbetet och minskar säkerheten i samhället.
	Därför är det hög tid för justitieminister Gun Hellsvik att slå näven i bordet på Rosenbad och kräva en snabb utbyggnad av antalet platser på landets fängelser och häkten.






Öka kompetensen
i Gävleborgs län

	Länets riksdagsledamöter har under riksdagens allmänna motionstid uppmärksammat problem och möjligheter i Gävleborgs län i ett antal motioner. En stor del av dessa motioner tar upp behovet av att på bred front höja utbildningsgraden i länet.
	Ökad kompetens är en förutsättning för att kunna ta tillvara på morgondagens arbetstillfällen. Gävleborgs län ligger mycket dåligt till i en jämförelse över hela riket, när det gäller antalet universitets- och högskoleutbildade.
	Därför är satsningar på kompetenshöjning kanske den viktigaste åtgärden för att på lång sikt ta itu med problemen på arbetsmarknaden.
Enighet över
partigränserna
	Sommaruniversitet är ett nytt begrepp, som regeringen lanserade i samband med den senaste budgetpropositionen. Denna ide har slagit rot i flera politiska läger. Resultatet har bland annat blivit ett antal motioner, som föreslår att högskolan Gävle-Sandviken vore lämplig för försöksverksamhet med sommaruniversitet.
	Bakom dessa motioner står Karin Starrin (c), Bertil Måbrink (v) och ett antal socialdemokrater, däribland Ulrica Messing och Widar Andersson.
	En sådan enighet borde ju skapa förutsättningar för en gemensam gävleborgsmotion över partigränserna i ämnet. Men det är väl att kräva för mycket av våra riksdagsledamöter. 
Sommaruniversitet
väl värd att pröva
	I vilket fall som helst är sommaruniversitetet en god ide värd att pröva.
	Argumenten för ett sommaruniversitet är att svenska högskolor och universitet utnyttjas sämre på sommaren än i andra länder, varför studier under sommarsäsongen på ett utmärkt sätt skulle ta tillvara lokaler och utrustning året om.
	Dessutom är sommaruniversitet ett bra sätt att bättre kunna ta om hand den extremt stora studenttillströmningen de senaste åren. Högskolan i Gävle-Sandivken är fullt rustad att under sommaren kunna anordna kurser ur det reguljära utbudet samt sådana kurser, exempelvis mediekunskap, där utrustningen begränsar antalet platser under den ordinarie studietiden, anser motionärerna.
Nätverkshögskola
till Hälsingland
	Nämnda motionärer är också eniga om att högskolan i Gävle-Sandviken bör få rätten att utfärda grundskollärarexamen för årskurserna fyra till nio.
	Några argument för denna examen är att lärarkompetensen är väl tillgodosedd och närheten till Uppsala universitet ökar möjligheterna att rekrytera specialistkompetens. Dessutom bedriver högskolan eget forsknings- och utvecklingsarbete.
	För Hälsinglands del anser Ulrica Messing att en uppbyggnad av en nätverkshögskola är den kanske främsta åtgärden för att åstadkomma ekonomisk tillväxt. En högre kompetensnivå gör, enligt Messing, Hälsingland mer attraktivt för företagsetableringar. Det är en riktig och viktig slutsats.
Viktigt med samarbete
mellan Hälsingekommuner
	Ulrica Messing påpekar i sin motion att en nätverkshögskola ska bygga på ett nära samarbete mellan Hälsinglands sex kommuner, där varje kommun ska styra utbudet utifrån det specifika behovet i respektive kommun.
	Men hon nämner tyvärr inte med ett ord de möjligheter som finns i ett närmare samarbete med Sveriges största högskola, Mitthögskolan med bas i Sundsvall och Östersund, vars upptagningområde i praktiken spänner över hela Hälsingland.
	Detta gör att det finns stort intresse i Mitthögskolan att öka studiemöjligheterna för boende i Hälsingland genom en omfattande distansundervisning och hjälp att anordna egna utbildningar.
	Trots detta ger vi länets riksdagsledamöter godkänt, när det gäller deras kamp för att höja kompetensnivån i Gävleborgs län. Men frågan är om det inte skulle bli större tyngd i motionerna om de skulle våga skriva ihop sig över partigränserna i de många frågor de är överens.

bildtext.
Ulrica Messing (s) efterlyser i en motion till riksdagen en satsning på en nätverkshögskola i Hälsingland. En hälsingsk högskola som samarbetar med Mitthögskolan i Sundsvall och Östersund har goda framtidsutsikter.







Öka konkurrensen
i banksystemet

	Bankernas fartblindhet i slutet av åttiotalet gjorde att de nonchalerade småsparare och småföretagare. Ett stort misstag. När nu banksystemet med staten som stödhjul ska komma i balans igen är det stor risk att man upprepar detta misstag.
Brist på konkurrens
och lokal förankring
	Den förestående statliga utförsäljningen av Gota bank visar att regeringen inte tagit den bristande konkurrensen i banksystemet på allvar. Näringsminister Per Westerbergs ideologiska övertygelse att genomföra privatiseringsprogrammet yttrar sig bland annat i en flirt med storbankerna, för att kunna göra en bra affär av Gotaförsäljningen.
	Men detta ökar inte konkurrensen i banksystemet, tvärtom. Genom att låta Gota bank gå till någon av det stora bankerna hjälper staten bankerna att ytterligare konformera den statiska oligopolsituationen på bankmarknaden.
	På detta sätt kommer man aldrig åt det centrala problemet i dagens bankverksamhet och det är bristen på konkurrens och lokal förankring.
Oligopolsituation
på bankmarknaden
	Genomklappningen i banksystemet förklaras i en kombination av flera samverkande faktorer. Den förra regeringens alltför snabba, ogenomtänkta och omfattande avreglering av bank- och finansmarknaden är en vid det här laget känd orsak.
	En annan faktor var den långt utdragna högkonjunkturen, som fick både direktörer och avdelningschefer att dra på sig tomteluvan och bjuda fantasikrediter till storkunderna. 
	Men de våldsamma och huvudlösa affärerna hade knappast varit möjliga utan den oligopoliknande situationen på bankmarknaden, det vill säga bankaffärerna dominerades av några få stora banker. Konkurrensen hämmades av dessa bankers totala dominans.
Många små bättre
än stora och få
	Ett av många problem denna dominans har fört med sig är att många småföretag inte får de krediter de behöver för att överhuvudtaget kunna upprätthålla verksamheten. Ett annat problem är att bankerna tack vare den bristande konkurrensen kunnat hålla ett mycket stort räntegap, vilket har verkat hämmande på investeringarna.
	Finansminister Anne Wibble efterlyser ett ökat utländskt ägande för att öka konkurrensen på bankmarknaden, men detta löser inte småföretagarnas behov av kapital. Istället ökar distansen mellan långivare och låntagare och den lokala förankringen blir därmed sämre.
	Professor Johan Lybeck skriver på debattplats i Dagens industri den 27 september att det vore en katastrof om regeringen säljer ut Gota bank till någon av storbankerna. Han efterlyser istället en ägare med klart uttalade ambitioner att ha en lokal förankring med många små och kreditvilliga kontor.
Ett banksystem
för småföretag
	Lybeck har rätt. Den lokala förankringen ger kännedom och nödvändig närhet till det lokala näringslivet, vilket ger en tryggare situation både för bank och näringsliv.
	Exemplet Hong Kong visar upp ett helt annat banksystem, bestående av runt 120 medelstora banker, med tillsammans över tusen lokalkontor. Konkurrensen om småföretagarkunderna är stor.
	En småföretagere i Hong Kong finner lätt en bank som är villig att ge krediter. De stora kreditmöjligheterna även för småföretagare är en bidragande faktor till Hong Kongs framgångsrika näringsliv.
	Om regeringen verkligen är angelägen om att skapa bättre förutsättningar för småföretagandet och öka investeringarna måste den agera för att öka konkurrensen i banksystemet. Ett första steg är att sälja Gota bank till en intressent med ambitionen att skapa en bank, med klar strategi för lokal förankring.
	En utveckling mot färre stora och flera mindre banker kan också förebygga ett återfall i spekulationsekonomi av åttiotalstyp.


bildtext
Finansminister Anne Wibbles (bilden) lockrop på utländska ägare i Gota bank löser inga problem i det svenska banksystemet, tvärtom.

andraledare 940527

Öka skattekraften i Nordanstig
	Nordanstigs kommun har blivit synonymt med en kontinuerlig ström av ekonomiska problem. Bokslutet för 1993 visar ett underskott på inte mindre än 32 miljoner kronor.
	Problemposterna i resultaträkningen är pensionskontot, som visar ett minus på 14,9 miljoner kronor, och den kommunala bostadsstiftelsen Nordanstigs bostäder, som överskridit sin budget med 10,3 miljoner kronor.
	En av många viktiga åtgärder i denna situation är att gå till botten med den kommunala bostadsstiftelsen, där det måste gå att hitta besparingar och göra utförsäljningar. Ett problem, som kommunen delar med många andra kommuner, är att en stor del av fastighetsbeståndet har stått outhyrt.
	På lång sikt är ju det bästa sättet att göra kommunen så attraktiv att det flyttar in folk i de tomma bostäderna. På detta sätt ökar också skattekraften i kommunen, vilket i Nordanstigs fall är ett måste.
	Alternativet är att höja skatten, men detta är ett instrument som man måste handskas mycket varsamt med. En hårdlansering av kommunen i Sverige och utomlands är en mer tilltalande strategi.
	Detta är emellertid lättare sagt än gjort, men kommunen har ändå gjort försök att marknadsföra sig både mot utländska företag och turister och i Sverige.
	Strategin är helt riktig och kan bära frukt, framför allt om kommunen koncentrerar insatserna till utvalda områden. Ett sådant är Sundsvallsregionen, där många ser Nordanstigs kommun som en attraktiv landsortskommun på inte alltför långt pendlingsavstånd från Sundsvall och Timrå.






Öka trycket mot
bosnienserberna
	
	Bosnienserbernas reträtt från Sarajevo var en stor framgång för fredsprocessen i kriget i Bosnien-Hercegovina. Reträtten var dessvärre inte frivillig. Den var ett resultat av direkta hot om flygbombningar i FN:s regi mot serbernas artilleriställningar runt staden.
	Tillbakadragandet i Sarajevo motsvarades alltså inte av någon helhjärtad fredsvilja från bosnienserbernas sida.
	Färska rapporter om bosnienserbernas massiva attacker mot enklaven Gorazde, som regeringen i Sarajevo kontrollerar, bekräftar att serberna inte tar ett frivilligt steg mot en fredslösning. Därför är fortfarande hot om resoluta ingripanden från Natostyrkor i FN:s regi den enda vägen att stoppa dödandet i Bosnien.
FN-soldaterna
lever i osäkerhet
	Attacken mot Gorazde är en klar provokation mot det internationella samfundet, eftersom FN har förklarat området som en fredad zon. Området rymmer närmare 65 000 människor, varav flertalet är flyktingar och muslimer.
	Dödssiffran hittills är osäker, men alla rapporter tyder på att bosnienserbernas anfall hittills har dödat över 50 människor. Attacken mot Gorazde visar på en oroväckande respektlöshet inför FN:s åtgärder och initiativ.
	Situationen för FN-soldaterna är allt annat än säker, vilket motiverar en hårdare attityd från FN:s sida. Fredsstyrkorna i Bosnien måste få en garanti om snabbt flygstöd, då de blir beskjutna eller attackerade.
FN i svårt
dilemma
	I den del av norra Bosnien, som bosnienserbiska styrkor kontrollerar, kommer samstämmiga rapporter från FN och Röda korset om att bosniska serber har mördat 17 muslimer och två kroater i staden Prijedor.
	Över 1 000 invånare i en zigensk och två muslimska byar i närheten av Prijedor har vädjat till FN:s flyktingkontor i Banja Luka om evakuering för att undslippa serbernas etniska rensning i området.
	En evakuering räddar många människoliv och vore därför en självklar åtgärd i denna situation, men med en sådan åtgärd tillfredställs samtidigt de bosnienserbiska extremisternas strävanden att skapa en etniskt homogen serbstat i Bosnien.
	Situationen är ett dilemma inte bara för FN:s flyktingkommissariat, utan för hela världssamfundet. En evakuering tolkar angriparna direkt som ett svaghetstecken, vilket öppnar för fortsatta rensningar.
	Detta är ytterligare att argument för FN att skärpa det direkta militära trycket mot bosnienserberna. Hot om snabba och effektiva flyganfall vid varje angrepp är förmodligen ett av de ytterst få effektiva medlen mot serberna i detta krig.
Fredsavtal
inom räckhåll
	Det är synnerligen viktigt att FN sätter kraft bakom orden, särskilt vid detta tillfälle då utsikterna för en helhetslösning i Bosnien har ljusnat betydligt.
	Fredsprocessen har fått vind i seglen sedan den muslimdominerade regeringen i Bosnien och bosnienkroaterna undertecknade ett avtal om att knyta samman sina områden i en federal bosnisk stat.
	Till detta kommer ett avtal mellan Kroatiens och Bosniens regeringar om att bilda en lös konfederation mellan Kroatien och den nya bosniska unionen av muslimer och kroater.
	Vägen vidare mot fred förutsätter att bosnienserberna lämnar ifrån sig delar av erövrade områden _ de kontrollerar i dag hela 70 procent av Bosnien. En sådan eftergift kräver hårda påtryckningar, främst från USA och Ryssland, men för studen är det allra viktigaste att stater som dessa och FN stoppar bosnienserbernas attack mot Gorazde.

bildtext
Bosnienserberna har inlett en storoffensiv för att inta den muslimskt dominerade enklaven Gorazde. Endast direkta hot om flyganfall kan stoppa ännu en masslakt i Bosnien.






Ökad EU-kunskap
_ fler nej-sägare

	Det hjälper inte att Ingvar Carlsson (s), Bengt Westerberg (fp), Alf Svensson (kds), Carl Bildt (m) och Ian Wachtmeister (nyd) är rörande överens. Det hjälper inte att Landsorganisationen, Svenska arbetsgivarföreningen, Industriförbundet och Lantbrukarnas riksförbund säger ja och amen.
	Svenskarna fortsätter att tänka själva och avvisa EG/EU-anslutning.
	Nya bevis för detta kom i torsdags, när Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade sin stora EU-mätning, den andra i år.
Ökat EU-motstånd i
senaste SCB-mätningen
	"Om vi idag skulle ha folkomröstning om Sveriges anslutning till EG (EU) hur skulle ni då rösta _ för eller mot anslutning?" frågade SCB 9 300 röstberättigade svenskar den 1 till 19 november 1993. 7 496 personer svarade.
	SCB-mätningen ger klart besked: EU-motståndet ökar.
	44,8 procent (+2,3 procentenheter jämfört med förra mätningen i maj) säger att de skulle rösta mot medlemskap, 26,0 procent för (-2,2) och 27,9 procent "vet ej" (-0,2).1,3 procent (+0,2) vägrade delta i undersökningen.
	Om man tar bort dem som svarade "vet ej" eller vägrade delta i undersökningen, skulle 63 procent rösta nej till EU-medlemskap i folkomröstningen och 37 procent rösta ja.
Nej-sidans övertag har
ökat från 5 till 19 procent
	SCB:s fyra EU-undersökningarna ger oss obrutna sifferserier, som visar tydliga tendenser.
	Ja-sidan minskar. Procenttalen från maj 1992 till november 1993 talar sitt tydliga språk 31, 27, 28 och 26 procent.
	Nej-sidan ökar: 36, 43, 42 och 45 procent.
	Vet-ej-gruppen minskar något: 32, 28, 28 och 28 procent. Andelen som inte vill delta i mätningen är konstant en procent.
	Gapet mellan ja- och nej-sidan växer: 5, 16, 14 och 19 procent.
	Motståndet mot EU är stort i praktiskt taget alla grupper.
	Geografiskt är skillnaderna väldigt tydliga. I de sju nordliga länen är motståndet massivt, andelen ja-sägare är 16_17 procent.
	Könmässigt finns skillnader. Kvinnor är mer EU-kritiska än män. Bara 12 procent av kvinnor och 23 av männen är oreserverat för EU.
	Politiskt går fyra av ja-partierna i otakt med sina väljare.
Tre av fyra inom
c, s och kds säger nej
	EU-anhängarna är endast i flertal inom moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna. I fyra av de sex ja-partierna _ centerpartiet, socialdemokraterna, kristdemokratiska samhällspartiet och ny demokrati _ säger fotfolket nej.
	Inom centern ökar nej från 48,4 procent i maj 1993 till 58,3 i november, ja minskar från 23,0 till 17,5 procent. Förändringarna är statistiskt säkerställda. Av de centerpartister som har bestämt sig i EU-frågan säger alltså 77 procent nej till svensk anslutning.
	Inom socialdemokraterna ligger förändringarna inom felmarginalen, nej får 52,3 procent (+1,2) och ja 15,7 (+0,3). Av de socialdemokrater som har bestämt sig säger alltså 77 procent nej.
	Även inom kds är förändringarna inom felmarginalen och nej-sidan i stabil majoritet, nej får 53,9 procent (+6,2) och ja 17,7 (-2,9). Bland kds-are som har bestämt sig säger 75 procent nej.
	Inom ny demokrati får nej 51,9 procent (+7,5) och ja 27,1 procent (-6,9). Förändringarna är statistiskt säkerställda. Av nydemokrater som har bestämt sig säger sålunda 66 procent nej.
Begripligt att
EU-motståndet ökar
	Svenskarna fortsätter att trotsa etablissemanget och säga nej till EU. Det är inte förvånande.
	EU-motståndet ökar i takt med att folk får ökad EU-kunskap, att EG utvecklar sig till en union (EU) och att svenskarna inser att en EU-anslutning är oförenlig med den nordiska samhällsmodellen.
	Svenskarna ser att trots intensiva EU-förhandlingar är inte petitesser som snuset och Systembolaget räddade. Det är inte så konstigt, eftersom förhandlingarna rör övergångsbestämmelser samt tolkningar och ändringar av EU:s regler _ inte undantag.
	Vi upprepar vad Theodoros Pangalos, tillträdande ordförande i EU-rådet, säger i Svenska Dagbladet (931209): "Permanenta undantag finns inte inom EU, bara övergångsordningar."
	Svenskarna ger besked genom SCB. De vill inte att Sverige ska bli en politisk och ekonomisk randstat, i förlängningen en delstat, i Europeiska unionen (EU).
	Svenskarna har i andra sammanhang gett besked att de vill utveckla den nordiska samhällsmodellen. Det är bara möjligt utanför EU, främst i ett fördjupat Norden-samarbete, ett nytt Nordek. Det är hög tid att utreda det nordiska alternativet!

bildtext:
Allt fler svenskar säger nej till EU-medlemskap, enligt SCB. Svenskarna vill istället ha ett ökat nordiskt samarbete, visar en opinionsmätning från i somras. De senaste EU-mätningarna i Sverige, Finland och Norge, där nej-sidan är i klar majoritet, borde få de nordiska regeringarna att utreda ett nytt Nordek.






Ökad osäkerhet
i väljarkåren

	Var står svenska folket ett år före valet? Vad känner de inför våra åtta rikspartier?
	Svar: stor osäkerhet. Detta tydliga besked ger september månads partisympatimätning från opinionsinstitutet Sifo.
Små förändringar
i väljaropinionen
	Förändringarna från föregående mätning är små. Men mätningen redovisar ändå flera statistiskt säkerställda förändringar.
	Enligt Sifos septembermätning ökar moderata samlingspartiet. Centerpartiet och folkpartiet liberalerna minskar.
	Socialdemokraterna får 49,7 procent (+0,1 procentenheter jämfört med augustimätningen), moderaterna 20,4 (+1,6), centern 7,3 (-0,7), ny demokrati 6,5 (+0,6), folkpartiet 6,4 (-1,2), kristdemokratiska samhällspartiet 4,5 (+0,5), vänsterpartiet 2,8 (-0,6), miljöpartiet de gröna 1,9 (-0,2) och övriga partier 0,5 procent (-0,1).
EG-frågan förklarar
centerns kräftgång
	Socialdemokraterna har parkerat sig mellan 49 och 50 procent på Sifos väljarbarometer. Om det vore val i dag, skulle socialdemokraterna få absolut majoritet i riksdagen.
	Moderaterna har återvänt till nivån strax över 20 procent efter en årslång nedgång i opinionen. Moderaterna är det regeringsparti, som relativt sett har klarat sig bäst, det vill säga förlorat minst väljarandel efter valet. Moderaternas framgång är Carl Bildts förtjänst. Han är en skicklig politiker, som lockar väljare, trots att moderaterna i regeringen har övergett många av sina vallöften.
	Centern fortsätter sin kräftgång. Det finns två orsaker till den. Dels går centern i otakt i EG-frågan, där partitoppen säger ja men väljarna säger nej eftersom centerns decentralism är oförenlig med EG:s centralism. Dels är centern fångad i en blockpolitik, som gynnar socialdemokrater och moderater, och som tvingar centern att i regeringen kompromissa bort viktiga delar av centerpolitiken.
Fyra partier kring
fyraprocentspärren
	Folkpartiet är tillbaka på nivån strax över sex procent. Ökningen i förra Sifo var tillfällig, sannolikt beroende på partiets tydliga markering mot främst ny demokrati i flyktingpolitiken. Annars är folkpartiets problem otydlighet. Bengt Westerbergs flirt med s ger folkpartiet tydlighets- och trovärdighetsproblem, när det är samme Westerberg som före valet satte sig i knät på moderaterna.
	Kds fortsätter att vandra på kanten till dödsskuggans val _ valpärren. Kds kommer knappast att hålla sig kvar i riksdagen, om partiets profil fram till valet fortsätter att vara profillöshet.
	Ny demokrati ligger också farligt nära spärren. Det kan dock som populist- och oppositionsparti spela ut olika opinionsdragande kort i valrörelsen, som kanske kan rädda partiet kvar i riksdagen.
	Vänsterpartiet verkar att vara utom räddning. Bara en stark valspurt av Gudrun Schyman, där hon utnyttjar TV maximalt, eller ett opinionsläge där socialdemokraterna aktiverar "kamrat fyra procent", kan få vänsterpartiet att ta sig över fyra procentspärren.
	Miljöpartiet verkar vara än mera utom räddning än vänsterpartiet.
Ökad osäkerhet tydlig i
Sifos septembermätning
	Nästa års riksdagsval kan leda till att fyra rikspartier hamnar utanför riksdagen. Detta är ett demokratiskt problem, eftersom en rekordstor del av väljarkåren skulle bli utan representation.
	Ett annat demokratiskt problem är att många väljare känner sig politiskt hemlösa. Enligt Sifos senaste mätning vet 14,7 procent av väljarna inte om eller hur de skulle rösta, om det vore val i dag.
	Enligt Sifo är den typiska "vet-ej-väljaren" en privatanställd kvinna under 30 år, boende på landsbygd eller i mindre tätort. Det låter som en typisk centerväljare, som centern inte fångar in. Centerns partiledning måste fråga sig varför. Kan det bero på att denna väljare också är en typisk EG-motståndare?
	Sedan maj 1992 är flertalet svenskar mot EG-anslutning, enligt Sifo. Denna stora väljargrupp är politiskt hemlös, eftersom inget riksdagsparti utom vänsterpartiet säger nej till EG-anslutning.
	Det parti som lyssnar till denna väljargrupp och tar ställning mot medlemskap kan, likt norska sentern, bli vinnare i nästa val.

bildtext:
Enligt Sifo säger hela 15 procent av väljarna att de inte vet om eller hur de skulle rösta, om det vore riksdagsval i dag. Detta hänger sannolikt samman med att inget riksdagsparti till höger om kommunister fångar in den stora gruppen EG-kritiska väljare, som därför känner sig partipolitiskt hemlösa.





Ökad spänning
i dansk politik

	Dansk politik brukar vara mer rörlig och rörig än svensk.
	Långt innan Sverige fick Ian Wachtmeister, fick Danmark Mogens Glistrup. Åratal innan nya partier tog plats i riksdagen, kom rader av nya partier in i folketinget. Årtionden innan svenska politiker började diskutera personval, införde danskarna den möjlighet till personval som nu är högsta mode i den svenska debatten.
	Tisdagens kommun- och amtsval i Danmark bjöd på spänning och överraskningar i god dansk stil. Den höjer temperaturen inför nästa års EU-val och folketingsval.
Högerpartiet
venstre vann valet
	Rikspolitiken överskuggade valen i de 275 kommunerna och 18 amten (landstingen). Valen blev en envig mellan den nyliberala högerpolitikern Uffe Ellemann-Jensen och den socialdemokratiska statsministern Poul Nyrup Rasmussen (s). Båda avgick med seger.
	Venstre ökar med nästan tio procentenheter i kommun- och amtsvalet, från 17,8 procent 1989 till 27,1 procent i år. Partiet lägger beslag på över hälften av borgmästarposterna och tar makten i flera traditionella s-fästen.
	Socialdemokraterna klarade sig bättre än väntat. Före kommun- och amtsvalet talade opinionsmätningarna om stor väljarflykt, men partiet höll skansen och backade bara en procentenhet, från 35,4 till 34,3 procent.
	Centerpartiets systerparti radikale venstre var enda regeringsparti som gick fram, från 3,4 till 3,9 procent.
	Den politiska nykomlingen enhetslistan, ett röd-grönt parti, gjorde sitt intåg i kommunpolitiken med 1,5 procent av rösterna.
Kommunval med
många förlorare
	Kommun- och landstingsvalet har många förlorare.
	Konservative folkeparti backar från 14,5 till 12,8 procent.
	Två av tre mittenpartier, centrumdemokraterne och kristelig folkparti, tappar röster. Kristelig folkeparti backar från 1,9 till 1,6 procent. Centrumdemokraterne minskar från 2,5 till 1 procent och är därmed i praktiken utslagna från kommunpolitiken.
	Socialistisk folkeparti minskar med knappt två procentenheter, från 10,7 till 9,1 procent.
	Det minsta av de tre högerpartierna, fremskridtspartiet, backar ungefär lika mycket, från 7 till 5,1 procent.
	Gruppen övriga partier minskar från 6,8 till 3,5 procent
EU-frågan
in i kommunvalet
	Kommun- och amtsvalet har rört om i dansk politik men inte ändrat något i grunden. Valet har inte mer än marginellt rubbat styrkan mellan de tre blocken _ vänstern, mitten och högern.
	Vänsterblocket är något svagare än tidigare. Socialistisk folkepartis dåliga val är kopplat till partiets EU-politik. Väljarna övergav partiet, när det övergav sina väljare genom att låta ett nej till EU i folkomröstningen 1992 bli ett ja till EU 1993. Partiets väljare röstade däremot nej i båda omröstningarna.
	Mittenblocket är fortsatt svagt.
	Högerblocket är något starkare än tidigare. Högerpartiet venstre gör dock inga nya inbrytningar, venstre tar i huvudsak väljare från konservative och fremskridtspartiet. Högerväljarna är lättrörliga. Den här gången röstade de på Uffe Ellemann-Jensen, inte för att de delar hans EU-syn _ han är mycket ivrig unionsanhängare _ utan för att han är den mest profilerade högerledaren.
Folketingsvalet har
inte ryckt närmare
	Lokal- och amtsvalet påverkar rikspolitiken.
	Venstres valvinst gör Uffe Ellemann-Jensen till självskriven statsministerkandidat i en borgerlig regering.
	Valresultatet gör att statsminister Poul Nyrup Rasmussen (s) måste ge de tre små regeringspartierna större spelrum, så de kan gå till val 1994 med några profilfrågor var. Detta är nödvändigt om inte småpartierna ska åka ur folketinget och socialdemokraterna ur regeringen.
	Det danska kommun- och landstingsvalet påverkar däremot knappast tidpunkten för nästa folketingsval. Det kommer hösten_vintern 1994, efter nästa allmänna och än mer spännings- och överraskningsfyllda val, valet till EU-parlamentet i juni 1994.

bildtext:
De danska kommun- och amtsvalet leder knappast till en tidigareläggning av folketingsvalet. Men tisdagens lokalval kommer att påverka rikspolitiken på annat sätt. Statsminister Poul Nyrup Rasmussen (bilden) måste _ sedan två av regeringens tre småpartier gjort dåliga kommunval _ låta de tre borgerliga småpartierna få större genomslag i regeringsarbetet.





Ökad valfrihet i
länets riksdagsval

	Riksdagsvalet 1994 är i full gång i Gävleborgs län.
	Inom alla demokratiska partier, det vill säga alla utom ny demokrati, nominerar eller röstar medlemmarna under hösten på vilka kandidater de vill se på det egna partiets riksdagslista.
Enskilda medlemmar
kan påverka valsedeln
	Till skillnad från förra riksdagsvalet har medlemmarna den här gången goda möjligheter att påverka, dels vilka kandidater som kommer på valsedeln, dels i vilken ordning de kommer.
	Alla partier genomför i år provval eller medlemsomröstningar. Gemensamt för dessa är att medlemmarna röstar enskilt och hemligt. Valet går till på ungefär samma sätt som poströstningen i riksdags-, landstings- och kommunvalen. I Gävleborgs län har cirka 25 000 partimedlemmar rösträtt i provvalen till riksdagen.
	I tidigare val har bara vissa partier genomfört provval.
Provval i både centern
och socialdemokraterna
	Den stora förändringen mot förra valet är att centerpartiet och socialdemokraterna, med 8 000 respektive 12 000 medlemmar, för första gången genomför provval. Centern har tidigare delvis gjort det på lokalavdelningsnivå, socialdemokraterna inte alls. Även vänsterpartiet genomför för första gången provval till riksdagen.
	Moderata samlingspartiet, kristdemokratiska samhällspartiet och folkpartiet liberalerna genomför också provval, men det är ingen nyhet. Dessa tre partier har en lång tradition av provval. Detta gäller även centern i bland annat Stockholm och Göteborg.
	Inom alla partier är provvalen rådgivande. Provvalet väger tungt, men också andra faktorer _ som bostadsort, kön, ålder och politisk profil _ finns med, när en nomineringskommitte inom respektive partidistrikt lägger fram ett eller flera förslag till valsedlar. 
	En distriktsstämma bestämmer slutgiltigt hur riksdagsvalsedeln ska se ut och om partiet ska gå till val med flera listor.
Öppnar för flera listor
och mer av personval
	Alla partier som HT talat med välkomnar det ökade inflytande, som partiets gräsrötter får via provvalen. I förlängningen innebär detta sannolikt att väljarna får större valfrihet på valdagen.
	Sverige har inte personval men får det sannolikt 1997. Nästa års riksdagsval kan bjuda på en försmak av detta. Inom flera partier finns tankar på att i valet 1994 låta folk välja mellan olika företrädare för samma parti.
	Centern rekommenderar sina distrikt att införa ett personvalsmoment genom att gå till val med flera listor. I de senaste valen har Gävleborgscentern bara haft en lista.
	Samma sak gäller inom folkpartiet, där man från centralt håll rekommenderar flera listor med olika namn som toppar dessa.
	Moderata samlingspartiet i Gävleborg hade två listor i förra riksdagsvalet, men det är osäkert hur det blir i valet 1994.
	Kristdemokraterna har länge gått till val med två eller tre listor, vilket kds också räknar med att göra i 1994 års val.
Två eller flera listor för
centern i riksdagsvalet?
	Centern avslutar sitt provval nästa vecka. Det berör nära 6 000 centerpartister, centerkvinnor och centerungdomar i Hälsingland, som för några veckor sedan fick röstsedlar och kandidatlistor.
	Centerns provval är extra spännande, eftersom centern centralt vill att partiet ska gå ut med flera listor i riksdagsvalet. Det saknas inte heller kandidater, som kan toppa olika listor i länet.
	I Hälsingland finns kommunalrådet Sven Bergström, Forsa, och riksdagsledamot Karin Starrin, Edsbyn, som tunga namn. Här finns också Olle Fack, Järvsö, som kan bli ungdomarnas kandidat, och andra förmågor som Björn Mårtensson, Edsbyn, Hannah-Karin Linck, Rengsjö och Kennet Nilshem, Arbrå. I Gästrikland är det tunga namnet kommunalrådet Alice Lindgren, Hedesunda.
	Bli inte förvånad om centern går till val med flera listor och låter väljarna bestämma om de vill lägga sin röst på Sven Bergström eller Karin Starrin.






Öresundsbron
lämnar c utan val

	Öresundsbron närmar sig ett avgörande i regeringen. På fredag stundar partiledaröverläggningar i regeringen. Före jul ska regeringen fatta beslut, lovade statsminister Bildt i november.
	Ett ja till bron spräcker regeringen. Centerpartiet kan inte ge med sig i denna viktiga miljö- och principfråga. Det skulle vara politiskt självmord för ett parti, som har kompromissat bort för mycket av sin politik i regeringen, ännu lider av sjuttiotalets kärnkraftskompromisser och har katastrofalt låga opinionssiffror.
Tokig beslutsordning
socialdemokraternas fel
	Sverige har en framsynt lagstiftning, när det gäller vägar och miljö: Ett vägbygge ska prövas mot miljön.
	Problemet är att den instans som ytterst ska pröva om ett väg- eller brobygge strider mot miljölagstiftningen _ regeringen _ allt för ofta struntar i att göra en seriös miljöprövning.
	Öresundsbron mellan Malmö och Köpenham respektive Öster- och Västerleden i Stockholm (trafiklederna runt Stockholm som ingår i "Dennispaketet") är exempel på detta.
	I fallet Öresundsbron beslutade regering och riksdag att bron skulle byggas innan regeringen hade gjort en miljöprövning.
	I fallet Öster- och Västerleden skedde i princip samma sak.
	Öresundsbron och billederna runt Stockholm är arv från en s-regering, som satte miljön på undantag. Ansvariga för den tokiga beslutsordningen _ först beslut, sedan miljöprövning _ var dåvarande statsråden Georg Andersson (s) och Birgitta Dahl (s).
Olof Johansson (c)
måste säg nej till bron
	Regeringen ska pröva om Öresundsbron är förenlig med regeringspolitiken sedan två år, som har miljöhänsyn som ett av fyra huvudmål, och med gällande svensk miljölagstiftning.
	Det är den inte, visar remissvaren. Detta gör att centern inte har något val, om någon trodde annorlunda.
	Olof Johansson har beredningsansvaret för bron i regeringen. Han kan som ansvarskännande miljöminister inte göra annat än föreslå att regeringen förkastar liggande broförslag.
	Som centerledare kan han än mindre säga ja till bron, eftersom den undergräver centerns trovärdighet som miljöparti. Som trovärdigt centerparti kan centern inte sitta kvar i en regering, som säger ja till ett nytt "Barsebäck 2".
Låt nej bli ja till något
bättre _ en järnvägstunnel
	Ett nej till Öresundsbron utesluter inte en fast Öresundsförbindelse, men den måste hålla för en miljöprövning. Det gör i praktiken bara en borrad järnvägstunnel.
	Miljö och ekonomi talar här för en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. En tunnel mellan Malmö och Köpenhamn blir inte bara dyrare, utan den innebär också en omväg för allt annan än lokal trafik mellan södra Skåne och Köpenhamnsområdet.
	Avtalet mellan Danmark och Sverige om en fast Öresundsförbindelse gör det möjligt för Sverige att säga nej till den föreslagna bron och ja till en borrad järnvägstunnel, utan att Sverige bryter mot avtalet och blir skadeståndsskyldigt.
	En borrad järnvägstunnel är också ett alternativ som många folkpartister och kristdemokrater föredrar.
Skjut inte på
brobeslutet till sommaren
	Mark- och planminister Görel Thurdin (c) vill skjuta på brobeslutet med hänvisning till att den internationella expertpanelen blir klar med sitt återstående arbete först i juli.
	Regeringen bör inte vänta med prövningen av Öresundsbron till nästa sommar. På fredag går remisstiden ut för utlåtandet från vattendomstolen, den sista av de tunga remissinstanserna. Sedan återstår att sammanställa och utvärdera alla remissvar. Det tar tid, men knappast mer tid än att regeringen kan fatta beslut strax efter nyår.
	Remissvaren är så klara att en seriös miljö- och kostnadsprövning av Öresundsbro bara kan ge ett svar, ett nej.
	Om regeringen säger ja, spricker den. Centern kan inte _ med sin allmänna och miljöspecifika trovärdighet i behåll _ sitta i en regering, som med ett förlegat brobygge ökar Sveriges miljö- och statsskuld.

bildtext:
Öresundsbron ökar miljö- och statsskulden på ett oacceptabelt sätt. Centern kan inte med trovärdigheten i behåll säga ja till en vägbro mellan Malmö och Köpenhamn, som hotar livet i Östersjön och ökar de försurande utsläppen.






Överbefolkning
i rika länder
stort problem

	Den konventionella uppfattningen är att den fattiga världens snabba befolkningsökning och stora folkmängd är överbefolkningen i ett nötskal. I själva verket är den rika världens konsumtion ett större överbefolkningsproblem.
	En svensk tvåbarnsfamilj är en större befolkningsexplosion än en indisk tiobarnsfamilj.
Rika tar mest
	Vi i den rika världen _ USA, Kanada, Europa, Australien, Japan och ytterligare några länder i Asien _ står för sju tiondelar av jordens energi- och råvaruförbrukning.
	Detta framkom på ett internationellt symposium om livsmedelsförsörjning fram till år 2010, som jordbruksdepartementet arrangerade på onsdagen i Stockholm.
	En av talarna var den kände ekologen och befolkningsexperten Paul Erlich, professor vid Stanforduniversitetet i USA.
	Paul Erlich varnade redan i slutet av 1960-talet för befolkningsexplosionens ekologiska konsekvenser.
Överbefolkning
	"Det grundläggande överbefolkningsproblemet är de rika länderna som konsumerer 70 procent av resurserna", sade Paul Erlich på symposiet i Stockholm.
	Han förnekar inte att den stora folkmängden i den fattiga världen också är ett problem. Hans poäng är att jorden varken kan bära den rika världens resursförbrukning eller den fattiga världens folkmängd.
	Paul Erlich ser jorden som kraftigt överbefolkad. Jorden kan inte ge dagens 5,6 miljarder invånare ett drägligt liv, än mindre de 9 till 14 miljarder invånare som planeten kommer att ha om 50 till 100 år med dagens utveckling.
Maten räcker inte
	På rader av områden är resurserna otillräckliga för att försörja en folkmängd på nära sex miljarder människor.
	Det finns inte tillräckligt med mineraler, energi och andra naturresurser för att ge 5,6 miljarder människor ett bra liv.
	Det finns inte ens tillräckligt med uppodlad mark och grundvatten för att försörja befolkningen.
	Människan brandskattar dessutom de resurser som är förutsättningen för livsmedelsproduktion: Hon skövlar marken så att matjorden minskar och använder mer grundvatten än naturen återskapar. Hon använder kemikalier och produktionsmetoder i jordbruket som förstör jorden och försämrar framtida livsmedelsproduktion. Hon låter städer och ökenutbredning ta jordbruksmark.
	Förnybara resurser som matjord och grundvatten har blivit ickeförnybara resurser.
Ny syn nödvändig
	Professor Paul Erlich anser att en folkmängd på högst två miljarder är idealet. Det skulle ge utrymme för god materiell standard åt alla under förutsättning att den rika världen minskar sin energi- och råvaruförbrukning.
	"Fyrtio procent av alla energi som fångas in av de gröna växterna i dag används till en enda av jordens alla arter, människan. Att då tro att befolkningen kan fördubblas eller tredubblas är idiotiskt", sade ekologen Erlich i Stockholm.
	Han tror alltså inte, som många nyliberaler, att ny teknik och kunskap ska göra det möjligt att föda fler än i dag.
	Stanfordprofessorn tycker inte att framtiden ser allt för ljus ut, men han är ingen domedagsprofet. Det är inte för sent att rädda jorden. Det gäller "bara" att ändra beteende och vissa strukturer i samhället, så att vi får en hållbar utveckling.
	Detta kan gå snabbare än många tror, säger han och ger två exempel på snabba, fundamentala förändringar: förändringen i rasrelationer i USA 1958_1968 och kommunismens fall i Östeuropa i dag.
Mer livskvalitet
	Professor Paul Erlich vill lägga om jordbruket i småskalig och miljövänlig riktning, ha hög självförsörjning av livsmedel i ett land eller en region, mer än halvera energiförbrukningen i den rika världen, ändra transportstrukturen, börja betrakta naturresurser som resurser och inte förbrukningsmaterial samt minska barnkullarna i fattiga och framför allt rika länder.
	Han pekar på Sverige som ett land vilket har hunnit längre än USA i att ändra beteende och strukturer. I Sverige är livskvaliteten högre och resursförbrukningen lägre, säger USA-professorn.
	Det har han rätt i, och ändå har vi lång väg att gå. Ordet "livskvalitet" har knappast funnits med i de senaste tio årens krassa, materialistiskt präglade samhällsdebatt. Det är värt att lyssna till vad Paul Erlich har att säga om livskvalitet.
	Förutom en materiell standard är livskvalitet att ha "ordentligt med vatten och mat, att vara befriad från sjukdomar och krig, att få utbildning, kultur och mångfald i livet."

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 931001

Övertrampet i Moskva

	President Boris Jeltsins order om avspärrning av det ryska parlamentet i Moskva och krav på att parlamentsledamöterna ska utrymma byggnaden har fått oväntade konsekvenser, inte minst för Jeltsin själv.
	Han underskattade både parlamentsledamöternas motstånd och folkets protester mot denna överilade och föga genomtänkta åtgärd. Genom dessa totalitära fasoner har Jeltsin väckt gamla spöken från kommunisttiden till liv i folkets minne.
	Misstanken att Jeltsin kommer att fortsätta den totalitära traditionen i landet kommer att ytterligare försvåra den demokratiska processen. Presidenten har med sina bryska metoder motverkat sina syften. Vinnare i denna aktion är parlamentsledamöterna, som inkasserat folkets sympatier.
	Detta faktum har fått Jeltsin att backa och öppna för förhandlingar med parlamentsledmöterna. Frågan är om inte detta besked kommer lite väl sent. Skadan är redan skedd. För att reparera denna förtroendeförlust måste han nu visa en kompromissvilja, som sopar undan alla tvivel på hans demokratiska ambitioner.
	Den fortsatta utvecklingen i Ryssland kräver att presidenten och regeringen är beredd att föra en dialog utan hot med parlamentet. Detta inte minst för att vinna opinion för de av Jeltsin utlysta parlaments- och presidentvalen.
	Ryssland behöver ett demokratiskt valt parlament. Den insikten går att mana fram också i det nuvarande parlamentet, som är en kvarleva från kommunisttiden. Men det kan inte ske med våld.



teckningen 931023
TECKNINGEN
Förra veckan krävde folkpartiet liberalerna, med partisekreterare Peter Örn i spetsen, en "pappamånad" i föräldraförsäkringen. Den här veckan höjde han budet till ett "pappakvartal". Regeringens "pappagrupp", anförd av Peter Örn, vill dela upp föräldraförsäkringen i två delar, som gör att papporna måste vara hemma minst tre månader för att familjen ska få ut full föräldraförsäkring. Hur går detta tvång ihop med liberalt tal om valfrihet och frivillighet?



andraledare 931013

Paradigmskifte i EG

	När den tyska författningsdomstolen godkände Maastrichtfördraget föll det sista hindret på EG:s väg mot en politisk, ekonomisk, monetär och i praktiken militär union. Europeiska gemenskaperna (EG) blir Europeiska unionen (EU) med start den 1 november 1993.
	Det låter som ett enkelt namnbyte, en bokstavsändring i en förkortning. Men det är så mycket mer än ett namn- eller bokstavsbyte, det är ett paradigmskifte i EG. Med unionsfördraget från Maastricht tar EG steget från långtgående statsförbund till framväxande förbundsstat.
	Europeiska unionen är på väg att bli en förbundsstat, en federation, av USA-modell. Enligt unionsfördraget ska EU får gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik (det senare via VEU), gemensam ekonomi och valuta, gemensamt medborgarskap och pass, det vill säga sådana funktioner och statssymboler som normalt tillkommer en stat.
	Europeiska unionen har inte alla maktmedel och karakteristika, som tillkommer en union av äldre snitt som den amerikanska, men EU är på god väg.
	Amerikas förenta stater (USA) är en mer färdigutvecklad union än Europeiska unionen, men på vissa områden går EU längre än USA, när det gäller att befästa överstatligheten och centralmakten i Unionen.
	Det finns federala funktioner redan i EG, som USA saknar efter mer än 200 år som union. Exempel på det är EG:s detaljregleringar på handelsområdet. Här är EG-länderna redan mer bundna till centrala bestämmelser än USA:s delstater. Det blir mer av den varan i EU.
	För svenska folket blir valet efter Tysklands ja till EU tydligare än när debatten handlade om EG: Ska Sverige förbli en självständig stat, eller ska Sverige bli en delstat i Europeiska unionen?





Patienten
i periferin

	Ska framtidens sjukvård bli en affär för producenterna eller en angelägenhet för patienterna? Den frågan är i allra högsta grad relevant i dag med tanke på den privatiseringshets, som regeringen sprider, som ett virus på alltfler områden i samhället.
	Beslutet om att införa ett husläkarsystem är bara ett steg av flera att också låta sjukvården bli ett offer för marknadens nyckfulla kast. Bakom dessa förändringar ligger en strategi, som tar sikte på ett systemskifte, där den offentligt finaniserade sjukvården får ta ett kliv tillbaka för att skapa utrymme för de privata entrepenörerna, det vill säga läkarna.
	En sådan strategi har varken efterfrågats av patienter eller anställda inom vården. Den är istället ett resultat av i första hand moderata samlingspartiets strävan att nå sina politiska mål, vilket sker till priset av en god och likvärdig sjukvård för alla medborgare.
Skarp kds-kritik
av privatieringsiden
	På Dagens Nyheters debattsida den 30 september riktar Anders Andersson, andre vice ordförande i kristdemokratiska samhällspartiet (kds), skarp kritik mot regeringens privatiseringsideer inom sjukvården.
	Han pekar främst på de avregleringar inom sjukvården, som regeringen aviserar i sin kompletteringsproposition och som öppnar dörren för fri etableringsrätt för alla specialistläkare. Andersson varnar för att en sådan förändring inte på något sätt garanterar patienterna en bättre sjukvård, tvärtom.
	Risken finns att detta system blir avsevärt dyrare än dagens och att tryggheten för äldre och boende i glesbygd försämras, anser Andersson.
	Kritiken är träffande, eftersom en fri etableringsrätt mycket lätt driver upp priserna och koncentrerar specialistvården till de platser där kundunderlaget är störst _ större städer. Dessutom kopplar ett sådant system loss från den, särskilt i dagens läge, så viktiga totalkostnadskontrollen av vården.
Privat barnomsorg
blev ingen succe
	Framtidens organisation och finansiering av sjukvården är nu föremål för en statlig utredning (HSU 2000). Andersson menar att regeringen inte bör föregripa denna utredning med ogenomtänkta avregleringar, utan istället avvakta en utvärdering av husläkarsystemet.
	Denna tågordning borde vara logisk och självklar även för sjukvårdminister Bo Könberg (fp), en av regeringens frontmän för avregleringar inom sjukvården.
	Han har framställt husläkarsystemet som ett mirakelmedel för att lösa dagens problem inom sjukvården, vilket inte tyder på probleminsikt i ämnet.
	Privatiseringsvägen är ingen raksträcka till det ett bra välfärdssystem. Det kan många gånger vara en oklok omväg. Privatiseringen inom barnomsorgen är ett bra exempel på detta. Enligt en undersökning, som Dagens eko publicerade på onsdagen, bedrivs endast sju procent av all barnomsorg i privat regi.
	En god förklaring kan vara att den kommunala barnomsorgen i dag har effektiviserat sin verksamhet och pressat sina kostnader, så att de privata alternativen inte längre är billigare.
Partisamverkan för
god och likvärdig service
	De ökade kraven på det generella välfärdssystemet har varit nyttiga och tvingat den offentliga sektorn till nödvändig effektivisering och omprövning. Detta visar att det är möjligt att inom ramen för ett i huvudsak offentligt drivet, generellt välfärdssystem anpassa tjänsterna efter nya tiders krav.
	Detta är möjligt utan att behöva släppa det primära målet att ge god och likvärdig service till alla medborgare, oavsett ekonomisk eller geografisk belägenhet.
	Därför är det nödvändigt att de socialt ansvarskännande partierna _ i första hand socialdemokraterna, centerpartiet, folkpartiet liberalerna och möjligen kds _ samverkar för att bibehålla ett generellt välfärdssystem på hög nivå.

bildtext
Den liberale sjukvårdsministern Bo Könberg (bilden) är en av regeringens frontmän för en avreglering inom sjukvården. En utveckling som hotar att sätta läkaren i centrum och patienten i periferin.






På väg mot en
ny underklass?
	
	Samtidigt som verkställande direktören i svenska Asea Brown Boveri (ABB), Bert-Olov Svanholm basunerar ut att svensk industri inte har haft ett bättre konkurrensläge på 30 år kommer rapporter om att antalet fattiga människor ökar kraftigt i Sverige.
	Enligt en första rapport från socialstyrelsen, som presenterades på tisdagen, har de sociala klyftorna i samhället ökat kraftigt sedan mitten på åttiotalet, vilket i sin tur har fört med sig en ökad utslagning i samhället.
	Denna utveckling är inte värdig ett samhälle, som i alla sammanhang gör anspråk på att vara ett av världens bästa välfärdssamhällen.
Klar ökning av de
sociala klyftorna
	I dag växer en halv miljon barn upp under mycket knappa förhållanden. De grupper som har drabbats hårdast är invandrare, ensamstående föräldrar och ungdomar. Detta ska ställas i kontrast mot att det samtidigt finns grupper i samhället, som har ökat sin välfärd drastiskt.
	Orsakerna till denna utveckling ska letas på flera ställen. Ett sådant är den nya skattereformen, som hjälpt till att fördjupa klyftorna i samhället. De grupper som klarat sig bra är de med direkt anknytning till en blomstrande exportindustri, medan anställda i offentlig sektor, främst kvinnor, har dragit nitlotten.
	En annan faktor är kostnadskrisen inom den offentliga sektorn, som tvingat fram hårda rationaliseringar, prisökningar och friställningar, vilket naturligtvis har drabbat de svagare grupperna hårdast. Till detta kommer nedskärningar i arbetslöshetsersättning, sjukersättning och socialbidragen.
Arbetslösheten
är huvudorsaken
	Roten till det onda är emellertid den kraftigt ökade arbetslösheten, som ingen gång tidigare har nått sådana nivåer. Den öppna arbetslösheten ligger för närvarande på cirka sju procent av arbetsstyrkan. Dessutom har den hållit i sig längre än någon gång tidigare.
	Många bedömare tror att Sverige kommer att få en permanent öppen arbetslöshet på minst fem procent under överskådlig tid.
	Ett sådant skräckscenarion kommer med all säkerhet att förvandla Sverige till det två tredjedelssamhälle, som länge varit en hotbild.
	I ett samhälle där mellan fem och tio procent av arbetskraften står utanför arbetsmarknaden ökar friktionen mellan grupper och mellan individer så till den grad att de sociala kostnaderna kommer att bli samhället övermäktiga.
Politiker med socialt
ansvar efterlyses
	Så länge det finns socialt ansvarstagande politiker går det att hindra en sådan utveckling. Men det kommer att krävas stora insatser från dessa politiker att förklara behovet och betydelsen av solidaritet och ett generellt välfärdssystem.
	De konkreta åtgärderna bör inriktas på att stimulera i första hand ungdomar att själva ta intiativ till jobb och utbildning. För att de själva ska kunna behärska sin situation måste samhället ge de rätta förutsättningarna, som möjlighet till utbildning eller inskolningsplats på ett arbete.


bildtext
Socialstyrelsen avslöjar i en rapport att de sociala klyftorna har ökat markant sedan mitten på åttiotalet. Många har inte råd att skaffa en egen telefon. Är vi på väg att få en ny underklass?







Pensionsförslaget
behåller bristerna

	
	På måndagen presenterade regeringen det nya pensionssystemet. Det mesta är känt sedan tidigare, både fördelar och brister. De stora förändringarna är att pensionerna i fortsättningen ska grundas på livsinkomsten, att en del av pensionsavgiften ska dras på lönen samt att även studier och värnplikt kommer att vara pensionsgrundande.
	Ett av problemen med det nya systemet är att det inte åtgärdar den största bristen i dagens pensionssystem, att kostnaderna är större än intäkterna. Dessutom är det fortfarande ovisst hur växlingen mellan egenavgifter och arbetsgivarnas avgifter kommer att genomföras.
	Dessa frågor måste lösas innan man sjösätter ett i övrigt bra pensionssystem, som dessutom samlar en bred parlamentarisk majoritet.
Nya pensionssystemet
är underfinansierat
	ATP-systemet är ett ekonomiskt durkslag, som årligen går back med svindlande summor.
	I det nya pensionssystemet får man visserligen ned underskottet, men systemet är fortfarande kraftigt underfinansierat. Riksdagen kan inte klubba igenom ett nytt pensionssystem, som läcker som ett såll redan från starten. Inget mindre än finansiering fullt ut är acceptabelt.
	Bakom det nya pensionssystemet står socialdemokraterna, centerpartiet, moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och kristdemokratiska samhällspartiet.
	Strävan att nå en bred enighet om principerna har inneburit att frågan om förtidspensionerna har förts på framtiden. Detsamma gäller hur underskottet i systemet ska täckas upp. Regeringens pensionsförslag är med andra ord ofullständigt.
Hela livsinkomsten
blir pensionsgrundande
	Det nya pensionssystemet ska ge ungefär samma utfall som dagens ATP-system för dem som jobbar 40 år _ 60 procent av genomsnittslönen i pension.
	Morgondagens pensionssystem skiljer sig från dagens ATP-system på avgörande punkter: Pensionen utgår från livsinkomsten och inte från de 15 år med högst inkomst; uppräkningen av pensionen sker med hänsyn till löneutvecklingen och inte bara inflationen; egenavgifter ersätter hälften av socialförsäkringsavgifterna för pensionen.
Grundpensionen bra
men otillräcklig
	Förslaget till nytt pensionssystem är robust, överskådligt och rättvist. Det premierar sparande och arbete, har klara regler och redovisning av förmåner, ger pensionspoäng åt föräldrar som är hemma med små barn, studerande och värnpliktiga.
	Det nya pensionssystemet gynnar låginkomsttagare och kvinnor, även om en del hävdar motsatsen.
	Grundpensionen är emellertid otillräcklig. Höjningen är knappt 4 000 kronor per år om man tar hänsyn till att dagens "grundpension" (ATP och pensionstillskott) är obeskattad. Det är rimligt att höja grundpensionen (garantinivån) till minst 90 000 kronor, vilket skulle ge en grundpension på 7 500 kronor per månad.
	Pensionsförslaget är i grunden ett bra förslag, men det skjuter flera frågor på framtiden, vilka är olyckligt.

bildtext
Sjukvårdsminister Bo Könberg (fp) skjuter flera viktiga frågor på framtiden i det förslag till nytt pensionssystem han presenterade på måndagen.







Pensionssystemet
bra men ofärdigt

	I rasande fart har Sverige fått ett nytt pensionssystem. På onsdagen föll klubban i riksdagen för de framtida pensionerna. De ska ersätta dagens allmänna tilläggspension (ATP) och börja gälla från 1996.
Bred enighet om
nytt pensionssystem
	Riksdagen godkände regeringens pensionsförslag med betryggande majoritet, 279 röster mot 19.
	Bakom vad som i praktiken är pensionsarbetsgruppens förslag står socialdemokraterna, moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centerpartiet och kristdemokratiska samhällspartiet. Vänsterpartiet och ny demokrati motsatte sig det nya pensionssystemet.
	De stora nyheterna med det nya pensionssystemet är att pensionerna blir baserade på livsinkomsten och inte som i dag de 15 bästa åren samt att alla får en anständig grundpension.
	Andra nyheter är att uppräkningen av pensionen sker med hänsyn till löneutvecklingen, att pensionsåldern blir flexibel från 61 år, att makar får dela pensionspoäng samt att vård av barn, studier och värnplikt ger pensionspoäng.
Stor oenighet
när ATP infördes
	Det nya pensionssystemet har stöd av partier som har 90 procent av väljarna bakom sig. Det gamla pensionssystemet (ATP) infördes med hjälp av en enda rösts övervikt i riksdagen.
	Den stora förändringen jämfört med ATP-systemet, som löntagarna märker av, är egenavgifterna på nio procent av lönen. En sänkning av pensionsavgiften, som arbetsgivaren ska växla över i motsvarande höjning av lönen, ska finansiera egenavgifterna.
	Det nya pensionssystemet är mer robust, överskådligt och rättvist än det gamla ATP-systemet. Det premierar sparande och arbete, gynnar låginkomsttagare och stora kvinnogrupper.
	Låginkomsttagarna blir vinnare, eftersom grundpensionen höjs, alla inkomster blir pensionsgrundande, alla med egen pensionsrätt ("pensionspoäng") får högre pension än grundpension (garantinivån) och pensionsåldern blir flexibel.
	Kvinnor tjänar på systemet, eftersom vård av barn blir pensionsgrundande på generösa villkor och gifta får rätt att dela pensionspoäng mellan sig vilket gynnar kvinnor.
Kan bli nödvändigt
med lag om avgiftsväxling
	Det nya pensionssystemet är bra men ofärdigt i åtminstone två avseenden: Det är sannolikt underfinansierat och garanterar ingen avgiftsväxling.
	Underfinansieringen är allvarlig, eftersom underskottet i ATP-systemet var ett av huvudskälen till att Sverige behövde ett nytt pensionssystem. Därför måste den nya pensionsgruppen, som ska se över det ännu inte införda pensionssystemet, syna systemets ekonomiska sömmar ordentligt.
	Problemet med avgiftsväxlingen är att det nya pensionssystemet inte har någon garanti för att alla arbetsgivare växlar sänkta pensionsavgifter mot höjd lön. Hur det blir med egenavgifterna vet vi inte. Pensionsgruppen ska diskutera detta vidare "i samråd med arbetsmarknadens parter".
	Om de inte kommer överens, måste riksdagen lagstifta om en avgifts- och löneväxling, som gör att arbetsgivarens sänkta pensionsavgifter automatiskt blir höjd lön, som löntagaren kan betala de nya egenavgifterna med.

bildtext:
Det nya pensionssystemet är bra men ofärdigt. Det är nödvändigt att snabbt se över finansieringen av det nya pensionssystemet och garantera att avgifts- och löneväxlingen blir av som planerat.




andraledare 930917

Piska in kunskaperna

	Regeringens ambition att spara pengar i studiemedelssystemet hotar att ytterligare öka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. En av regeringen tillsatt studiemedelsutredning föreslår i en rapport att prestationskraven på studenterna bör öka, vilket sparar pengar åt staten.
	Enligt förslaget ska studiemedlen sänkas från 175,5 till 165 procent av basbeloppet, vilket motsvarar en sänking på 3 620 kronor per år. Dessutom ska studiebidraget betalas ut efter prestation, det vill säga de som inte klarar alla tentor på ett år (motsvarar 40 poäng) får minskade studiebidrag.
	En sänkning av den övre åldersgränsen för studiemedel, som i dag är 45 år, och utbetalning av studiemedel i maximalt fem år, istället för sex år som gäller i dag är ytterligare försämringar studiemedelssystemet.
	Dessa förändringar innebär att många kommer att tänka till en extra gång innan de tar beslutet att söka till högre utbildning. Många av dessa kommer då att avstå utbildning i rädsla för en mycket mager ekonomisk situation.
	Det har visat sig att de sökande, som kommer från hem med knappa ekonomiska resurser känner en större oro och skepsis inför högre utbildning, mycket beroende på den osäkra ekonomiska situationen. Det nya studiemedelsförslaget hotar att förstärka denna tendens.
	Detta är ett steg i helt fel riktning. Sverige ligger i bottenskiktet bland OECD-länderna när det gäller antalet platser till universitet och högskola. Istället för att höja prestationskraven bör man öka bredden och släppa in fler till högre utbildning.
	En sådan satsning måste följas av ett generöst studiemedelssystem.





Plastig,
kitschig
jul i Hudik

	När jag intar ståplats i Hudiksvalls kyrka _ det var trångt om saligheten _ för att lyssna på julkonserten, infinner sig julstämningen i samma ögonblick som kyrkokören skrider in i mittgången.
	Här finns det som hör julen till: musiken och sången, ljusen och lugnet, värmen och vänligheten, människorna och myllret. Här fanns andakten, stämningen och sinnesron, allt det där som försvinner i julkommersen på stan.
Plastig gran
	Det är möjligt att jag håller på att bli gammal och konservativ, för jag har svårt att fördra det tingeltangel och övriga skräp, som butiker och köpcentra visar upp inför jul.
	När jag efter söndagens julkonsert flanerar genom Hudiksvalls galleria, Guldsmeden, och ser mig omkring i butiker i och utanför detta köptempel, blir jag beklämd.
	I Guldsmedens mitt står en präktig, hälsosamt grön gran, i taket hänger granris. När jag kommer närmare, ser jag att det inte alls är någon Picea abies, som jag har lärt mig att "vanlig gran" heter på latin. Det är möjligen en i Sverige okänd art, Picea plasticus, som är desto vanligare i varmare trakter, där våra granar inte trivs.
Värsta julkitsch
	När jag ser mig runt i Guldsmeden, förstår jag varför detta amerikanska missfoster till plastgran och plastgranris har fått hedersplats.
	Här finns inte bara amerikanska platsgranar, utan också amerikanska tomtar på bild, som inte har någon likhet med våra nordiska tomtar. De befinner sig ljusår från Jenny Nyströms tomtar och den tomte som knackar på dörren, när pappa i huset har gått ut för att köpa en tidning på julafton.
	En amerikansk tomteaffisch hälsar julen välkommen på central plats i Guldsmeden med rubriken "A Merry Xmas".
	En amerikanserad ren med mekaniserat huvud rör fånigt på sig i Guldsmedens julkommers.
Var finns äktheten?
	När jag bedrövad lämnar Guldsmeden för att möta julen i en av stadens större livsmedelshallar, slår smaklösheten mot mig igen. Här finns stora kyrkklockor av röd plast som man måste ducka för vid kassorna och en uppsjö av värsta sortens julkitsch, från ihåliga amerikanska tomtar med invändigt ljus till förskräckliga julgransprydnader.
	Var finns det hederliga hantverket? Var finns juldekorationer i klassiska material som trä, halm, papper och metall? Var finns den svenska och nordiska jultraditionens prydnader?
	De finns naturligtvis i Hemslöjden, som kan stava till "God jul" på svenska, bjuder på nordisk julstämning och bjuder ut hederliga juldekorationer.
	De finns även andra butiker och varuhus i stan, som i sina gömmor ruvar på svenska julskatter. Men det är bedrövligt att se hur plast, tingeltangel och allehanda kitsch håller på att ta över i Hudik och på andra platser.
Åter till rötterna
	Jag tror vi behöver återvända till rötterna i juletid.
	Jag menar inte att vi ska skruva tillbaka klockan _ gör vi det 150_200 år är det för övrigt nästan inget vi skulle känna igen av det vi i dag förknippar med typiskt svensk jul.
	Det räcker om vi blickar tio eller femton år tillbaka, så slipper vi cocacoladrickande tomtar, amerikanska plastgranar och anglosaxiska julprylar av värsta slag.
	En julkonsert i kyrkan, en titt på traditionella juldekorationer i någon affär, lite julbak och julpynt hemma och en stund i läsfåtöljen med en bok om jultraditioner _ själv sjönk jag ned med Jan-Öjvind Swahns senaste bok "Den svenska julboken" _ hjälper till att ge själen ro och julstämning.
	Sedan är det bara julgranen och granriset som fattas. Nästa år hoppas jag att Sveriges skogsrikaste län sätter upp en äkta gran i Guldsmeden och dekorerar med äkta granris.
	Det finns säkert åtskilliga skogsägare i Hälsingland, som är beredda att hugga en riktig gran och bidra med riktigt granris, om inte Guldsmedens köpmän själva inser att en väldoftande och grann gran hör julen till!

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


tredjeledare 940530

Pluralismen frodas i Ljusdals kommun

	Ljusdals kommun är på väg att få sitt elfte parti i kommunfullmäktige. Järvsöbon Jörn Hansson har anmält bygdepartiet i Järvsö till länsstyrelsen för registrering. Partiet kommer att driva en fråga: stoppa planerna på en förbifart i Järvsö.
	På detta sätt befäster Ljusdals kommun sin position, som den kommun i Sverge som har flest antal politiska partier. Frågan är dock om det nya partiet inte ska beteckans, som en aktionsgrupp istället för ett politiskt parti.
	På kort sikt kan det vara nyttigt att på detta sätt påverka de etablerade partierna, men på lång sikt leder enfrågepartier till problem. Detta eftersom de sällan har ambitionen att sammanjämka motstridiga intressen, vilket skiljer politiska partier från särintressen.






Politiskt lugn
lugnar marknaden

	Räntan är som en termometer. När räntan stiger registrerar den något fel i samhällskroppen.
	Under de senaste månaderna har marknadsräntorna stigit vecka efter vecka. Moder Svea är på väg att få feber.
Räntan har stigit
stadigt i fyra månader
	I slutet av april 1993 låg den femåriga fasta räntan, som är så viktig för till exempel lägenhets- och villaköp, på elva procent. Under våren, sommaren, hösten och vintern förra året sjönk räntan till nio procent.
	Det nya året började bra: Räntesänkningen fortsatte. I början av februari i år var den femåriga bostadsräntan nere i 8,5 procent. Sedan dess har det gått utför, det vill säga uppför med räntan. Häromdagen passerade räntan elvaprocentnivån.
	Eftersom inflationen är rekordlåg, blir realräntan _ ränta minus inflation _ rekordhög.
	Det som gör situationen extra bekymmersam är att Sverige har högre räntenivå är vad vi "borde" ha. Skillnaden mellan räntenivån i Sverige och Tyskland är 2,5 procentenheter. Detta räntegap har mer än fördubblats sedan årsskiftet. Det borde inte vara mer än 0,5 procentenheter eller strax däröver.
	Den svenska ränteutvecklingen är farlig. Hög ränta lägger en förlamande hand över allt vad investeringar heter, till exempel i företag, bostäder och infrastruktur.
Hög ränta riskerar att
knäcka konjunkturuppgången
	Om räntan fortsätter att stiga, kan den ta knäcken på konjunkturuppgången och fördjupa Sveriges ekonomiska kris.
	Hög och stigande ränta gör att många företag väntar med att investera. Resultatet blir att de slår i produktionstaket. Detta gör att många företag inte kan utnyttja det kostnadsövertag gentemot utländska företag, som de har fått tack vare låg kronkurs, sänkta arbetsgivaravgifter, låga lönelyft, förmånlig beskattning och ökad effektivitet. Möjligheten att erövra nya marknader går förlorad.
	På hemmaplan gör höga och stigande räntor att privatpersoner blir mindre benägna att köpa bilar, andra kapitalvaror, lägenheter, villor och fritidshus, som alla till stor del är lånefinansierade.
	Minskade investeringar, mindre försäljning till privatpersoner, mindre bostadsbyggande och sämre priser på fastigheter blir en negativ spiral. Den påverkar både företag, privatpersoner och den svenska konjunkturuppgången negativt.
	Optimism blir till pessimism.
Marknaden behöver
politisk stabilitet
	Räntan stiger för att kapitalplacerarna ("marknaden") är osäkra på den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Stora offentliga underskott och snabbt stigande statsskuld i kombination med politisk osäkerhet och oklarhet om statsfinansernas sanering är en farlig drink. När denna drink dessutom är spetsad med hög tysk ränta, blir den en bedövande cocktail.
	Den svenska ränteutvecklingen är beroende av utvecklingen och Tyskland och Sverige.
	Tyskland och framför allt dess självständiga centralbank, Bundesbank, kan vi inte göra något åt. Vi kan dock glädja oss åt att den tyska räntetrenden pekar fortsatt nedåt. 
	Utvecklingen i Sverige kan vi däremot påverka. Vad som behövs är trovärdiga, breda politiska uppgörelser. Regering och opposition måste inse att de har ett gemensamt ansvar för att lösa Sveriges ekonomiska problem, att ingen av dem kan lösa det på egen hand och att saneringsarbetet tar längre tid än en mandatperiod.
	Vad Sverige behöver är mer av blocköverskridande politik och mindre av blockerande retorik.







Positiva siffror
för Hälsingland

	Hälsinglands folkmängd ökar, liksom Sveriges, trots att Hälsingland har högre arbetslöshet än riksgenomsnittet, vilket brukar skynda på utflyttning och avfolkning.
	Befolkningssiffrorna från statistiska centralbyrån (SCB) är inte odelat positiva för Hälsingland, men de inger mer hopp än förtvivlan.
Hälsingland knappar
in på Gästrikland
	Enligt statistiska centralbyråns befolkningssiffror för första halvåret 1993 ökar folkmängden i Hälsingland med 62 personer till 142 362 personer. Hudiksvall, Ljusdal och Söderhamn ökar med 237 personer, varav Hudiksvall står för 143 personer. De tre andra kommunerna, Nordanstig, Bollnäs och Ovanåker, minskar med 175.
	I Gästriklad minskar folkmängden med 76 personer till 146 814 invånare. Gävle fortsätter att växa, om än blygsamt med 118 invånare, till 89 386 invånare. De tre andra gästrikekommunerna fortsätter sin befolkningsmässiga kräftgång.
	Som helhet minskar folkmängden i Gävleborgs län. Den 30 juni 1993 uppgick den till 289 176 personer, en minskning med 14 personer jämfört med årsskiftet 1992_93. Hälsingland fortsätter därmed att minska befolkningsgapet till Gästrikland.
Bra för Hälsingland att
Hudiksvall blir länstvåa
	I Hälsingland fortsätter Hudiksvalls kommun att klättra vidare mot andraplatsen i länets befolkningsliga. Det skiljer bara 612 invånare mellan Sandviken (39 386) och Hudiksvall (38 774).
	Om trenden håller i sig, vilket allt talar för, kommer Hudiksvall inom några år att gå om Sandviken i folkmängd. Det kommer att stärka Hudiksvall som länsdelscentrum och hjälpa till att ställa Hälsingland på jämlik fot med Gästrikland, vilket är bra. Varken Hälsingland eller länet som helhet mår bra av Gävles dominans.
	Styrkan i befolkningsökningen i Hudiksvalls kommun är att ökningstakten har varit långsam och långvarig. Kommunens folkmängd har ökat i tre årtionden utan att tillväxten har gett växtproblem och utan att hela växten har hamnat i Hudiksvalls stad.
Dyster verklighet
bakom glättiga siffror
	Bakom den positiva befolkningsutvecklingen i Hälsingland döljer sig dystra siffror.
	Hudiksvall är enda hälsingekommun med födelseöverskott; i övriga kommuner är antalet döda fler än födda. Söderhamn är enda kommun med ökat antal nyfödda; i övriga kommuner minskar barnafödandet, vilket tyder på att babyboomen är över.
	Det är flyttningsöverskottet, som ger Hälsingland plussiffror i statistiken. Hälsingarna lämnar landskapet i större omfattning än de återvänder eller andra svenskar flyttar hit. Det är främst ungdomar och kvinnor, som flyr från arbetslöshet på hemmaplan.
	Utan inflyttning skulle Hudiksvalls folkökning ha stannat på blygsamma sex personer första halvåret 1993.
Nödvändigt satsa på
utbildning och företagande
	SCB:s siffror påminner om nödvändigheten av att kommuner, landsting och stat satsar på utbildning och nya arbetsplatser.
	Kommunala satsningar på högskoleutbildning _ Norrhälsinglands utbildningscentrum (NHU) i Hudiksvall är ett bra exempel _ är mycket viktiga, liksom stöd till ny- och småföretagande.
	Landstings- och länsstyrelsesatsningar, via bland annat den regionala högskolan och utvecklingsfonderna, är också viktiga för att öka utbildningsnivån och företagandet.
	Statliga satsningar som utbyggd infrastruktur och riktat regionalpolitiskt stöd _ det finns flera lyckade exempel i Ljusdal _ är också nödvändiga inslag.
	Först när utbildning och sysselsättning finns lokalt _ vilket Hudiksvall har lyckats bäst med bland kommunerna i Hälsingland _ kan vi stoppa ungdomarnas och kvinnornas flykt från Hälsingland, vända flyttströmmen och öka barnafödande. Först då får vi _ som i Hudiksvall _ en jämnt folkökning genererad av egen kraft.
	
bildtext:
Folkmängden ökar i Hälsingland, trots att den minskar i länet som helhet. Invandringen står för hela folkökningen. För att Hälsingland ska få en positiv befolkningsutveckling av egen kraft, är det nödvändigt att satsa mera på utbildning och företagande.





Prata med istället
för till ungdomarna

	Endast 19 procent av ungdomarna i dag kan tänka sig att kanalisera sitt samhällsengagemang genom de politiska ungdomsförbunden. Hela 72 procent engagerar sig hellre i en enfrågerörelse, som Greenpeace eller Amnesty International.
	Dessa siffror kommer från en artikelserie i Dagens Nyheter förra veckan, där tidningen frågade 1 000 ungdomar på sex gymnasieskolor runt i landet om deras attityder till partipolitik.
	Resultatet är alarmerande för dagens politiska partier.
	Förtroendet för politikerna bland ungdomar är mycket lågt, närmare 65 procent svarar nej på frågan om de har förtroende för dagens politiker. Över tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att politikerna har misslyckats med att nå ungdomar med sitt budskap.
	En av många oroande slutsatser av denna undersökning är att avståndet mellan ungdomarna och de politiska partierna har ökat och tenderar att fortsätta öka.
Engagemang
på ett nytt sätt
	Den ökade klyftan är en naturlig effekt av att ungdomsförbunden så drastiskt har minskat sin numerär och därmed sin tyngd och betydelse. Sedan början av sjuttiotalet har de politiska ungdomsförbunden halverat sin medlemsstock, det betyder ett tapp på närmare 100 000 medlemmar.
	När de politiska ungdomsförbunden försvagas tappar moderpartierna en mycket viktig och naturlig koppling till den unga generationen. Ungdomsförbunden ska fungera både som rekryteringsbas och ideologiska förnyare i moderpartiet.
	Men det minskade engagemanget i de politiska ungdomsförbunden betyder inte att ungdomars samhällsengagemang har minskat, tvärtom. Engagemanget söker sig istället andra vägar, som medlemskap i en enfrågeorganisation eller en tillfällig aktionsgrupp.
	Ungdomarna i DN:s undersökning svarar att de inte vill köpa hela paketet, det vill säga de vill inte gå med i ett politiskt ungdomsförbund eftersom det innebär att de då tvingas stå för åsikter, som de egentligen inte kan acceptera.
	Då är det lättare att bli medlem i en enfrågerörelse.
Prata mindre
och lyssna mer
	Ungdomars skepsis till dagens politiska partier och dess ungdomsförbund är naturligtvis ett stort nederlag för det politiska systemet och dess politiker. Man har inte lyckats nå ungdomarna med sitt budskap.
	En del av förklaringen finns naturligtvis i budskapet, som helt enkelt inte förmår attrahera yngre väljare. Men det räcker inte att bara presentera ett budskap för ungdomarna, man måste också göra det på rätt sätt.
	Undersökningen visade att ungdomar i dag är mycket trötta på att politiker pratar för mycket och lyssnar för litet. Dessutom anser de tillfrågade att det är alltför få politiker, som vågar vara tydliga och konkreta i rädsla för att tappa röster.
	Ett annat problem är svårigheten att uppnå konkreta resultat i partipolitiken. Därför väljer de istället en organisation med ett tydligt mål och strategi att nå detta mål. Man ser större möjligheter att uppnå resultat i en sådan organisation.
Svårt att infria
förväntningarna
	Ungdomars dåliga tilltro till att uppnå konkreta resultat inom ramen för det existerande politiska systemet kan förklaras i att politikerna varit för dåliga på att förklara kompromissens betydelse.
	Samtidigt finns det en klar dissonans i samspelet mellan demokratins spelregler och ungdomars förväntningar på politiken. Den allt snabbare förändringstakten i samhället och särskilt i ungdomskulturen gör att ungdomar har fått mindre tålamod i väntan på att en politisk ide ska leda till resultat.
	Därför väljer de istället enfrågeorganisationen för sitt samhällsengagemang. Trots detta uppger hela 82 procent att de tänker rösta i valet, även om närmare hälften av de tillfrågade inte i dag vet vad de ska rösta på.
	De partier som förstår betydelsen av dessa röster måste börja prata med istället för till ungdomarna.


bildtext
En undersökning i Dagens Nyheter visar att ungdomar mycket hellre engagerar sig i en enfrågerörelse eller aktionsgrupp istället för i ett politiskt ungdomsförbund. Om de politiska partierna verkligen vill nå dessa ungdomar måste de börja prata med istället för till ungdomarna.



andraledare 931216

Prova utan vägsalt i Hudiksvall
	Vägsalt är både bra och dåligt för bilisterna. Den är ensidigt dåligt för vägar, broar, bilar och miljö.
	Vägsaltet har fördelen att det ger snö- och isfria vägar, så länge det inte blir allt för kallt, och därmed trafiksäkrare vägar.
	Vägsaltet har nackdelen att det invaggar bilisterna i falsk säkerhet om "sommarlika" vägar, när det kan finnas nog så mycket is och snö på saltade vägar. Ett annat problem är att salt fräter på vägar, broar och bilar. Salt har också nackdelen att det smutsar ner bilarna, försämrar sikten och ökar användningen av spolarvätska, biltvättmedel och andra, ofta miljöfarliga, kemikalier för att hålla rutor och bilar rena.
	I Jämtlands län är vägsalt bannlyst. Flera kommuner i Norrland försöker tvinga vägverket att sluta med saltet _ Piteå kommun driver en process mot vägverket i ärendet. I Hudiksvalls kommun vill både centerpartiet och miljöpartiet de gröna ha bort vägsaltet.
	Miljöpartiet kräver i en motion till Hudiksvalls kommunfullmäktige att kommunen ska prova alternativ till vägsaltning och därefter förbjuda den kemiska halkbekämpningen med salt.
	Det är ett förnuftigt förslag värt att följa, som är bra för miljö och människor, broar och bilar.





Punktmarkera
rasistrockarna

	Rasismen ser ut att återigen ställa mötes- och yttrandefriheten och det svenska tålamodet på hårda prov. Det är det rasistiska nätverket Vitt ariskt motstånd (VAM), som bjudit in det råa och brutala rasistrockbandet No remorse från England att spela den 20 november i Göteborg på en hittills hemlig plats.
Hårdbevaka
spelningen
	Risken för upplopp och kravaller mellan rasister och anti-rasister inför denna spelning är uppenbar med tanke på att detta rockband uppmanar till naket våld mot invandrare.
	Många anser att bandet överhuvudtaget inte ska släppas in i Sverige, med hänvisning till dess budskap och att det är förbjudet att uppträda och sälja sina skivor i sitt hemland England. Det är förvisso viktigt att markera tydligt mot rasismen, men ett ingripande bör inte ske förrän bandet verkligen gjort sig skyldigt till hets mot folkgrupp.
	Låt dem därför få spela, även om de kanske inte hinner fram till refrängen.
Rasistbandet manar
till våld mot invandrare
	Namnet No remorse betyder på svenska ingen ånger eller inga samvetskval och detta syftar direkt till Nazitysklands utrotning av sex miljoner judar under andra världskriget. I texterna uppmanar gruppen publiken bland annat att bränna ned asiaters butiker.
	Efter spelningarna är det inte ovanligt att det blir kravaller, där hatet riktas mot olika invandrade folkgrupper. Det i Sverige så omdebatterade rasistbandet Ultima Thule är i en jämförelse rena västanfläkten i detta avseende.
	Men oavsett grad av uttalade rasistiska tendenser är det viktigt att aldrig släppa bemanningen vid den demokratiska grindvakten. Detta faktum bekräftas senast av just Ultima Thule, som nu erkänner att de ljög när de tidigare förnekade medlemskap i högerextremistiska och rasistiska partier.
Risken är stor
för kravaller
	Om denna spelning blir framgångsrik lovar arrangörerna att locka flera nazirockband till Sverige. Bara i England finns ett stort antal villiga spel- och bråksugna rasistband.
	För att maximera intresset kring denna tillställning har arrangörerna bombat högstadieskolorna i Göteborg med flygblad om spelningen. Flygbladet pryds av Hitlers porträtt och en uppmaning att klä sig svart.
	Dessutom har VAM ett demonstrationstillstånd. Tillställningen har med andra ord alla nödvändiga ingredienser, för ett ordentligt upplopp mellan rasister och motdemonstranter.
	Även om spelplatsen i dag inte är känd så kommer det småningom fram. Då kommer lika säkert som morgondagens gryning en sammandrabbning, vilket knappast medlemmarna i VAM beklagar, tvärtom.
Stoppa gruppen när
de brutit mot lagen
	Laddningen, opportunismen och ilskan i rasistrocken påminner om punkrocken, som var sjuttiotalets ungdomsreaktion mot vuxensamhället. Både punken och rasistrocken hämtar sin energi från samma källor, den unga generationens missnöje över det samhälle de har föds till.
	Men där energin i punkrocken riktades mot en anonym och förtryckande överhet riktar rasisterna sitt missnöje mot invandrare.
	Då punkrockarna lät sina aggressioner rinna ut på konserterna fungerar rasisternas konserter istället, som uppladdning av aggressioner, vilka sedan rinner ut över invandrarna i en kollektiv meningslös våldsorgie.
	Rasisternas samhällsprotest är en sjuk företeelse eftersom den riktar sig åt helt fel håll och uppmuntrar till naket våld. Därför bör No remorse stoppas när de brutit mot svensk lag, det vill säga gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp.



tredjeledare 940519

R&F i Hälsingland bra

	Den som har rest i Storbritannien vet att "Bed and breakfast" eller bara "B&B" är en vanlig skylt längs vägarna. Nu börjar "rum och frukost", eller kommer det snart att heta "R&F", att bli ett begrepp även längs svenska vägar.
	I måndags bildade 20 lantbrukare en länsorganisation i Gävleborg, som ska ingå i riksorganisationen "Bo på lantgård", som marknadsför "rum och frukost". I organisationen ingår endast levande lantbruk.
	Priserna för rum med frukost är mellan 125 och 225 kronor per person och dygn. Det är med andra ord betydligt billigare än hotell men dyrare än vandrarhem.
	Det finns ett behov av billigt boende för att locka utländska turister och förmå flera svenskar att turista i Sverige. Det behövs både fler vandrarhem samt "rum och frukost". Därför är det roligt att "Bo på lantgård", som startade i Skåne 1989, nu får rejält fotfäste i Hälsingland och Gästrikland.
	Vi hoppas att den sympatiska logiform "rum och frukost" får god spridning och att det också växer fram en organisation för "rum och frukost" i andra hus än bondgårdar.








Räcker inte med
Gaza och Jeriko

	De moderata palestinierna _ dit PLO-ledaren Yassir Arafat hör _ behöver ett genombrott i fredssamtalen, om inte den växande muslimska fundamentalismen i de israelockuperade områdena ska rycka undan mattan för dem och alla fredsförhoppningar.
	Palestinskt självstyre i Gaza och Jeriko kan bli genombrottet.
Israel och PLO beredda
att erkänna varandra
	Palestinska befrielseorganisationen (PLO) och Israel har historiskt varit som eld och vatten: oförenliga storheter, omöjliga att föra samman utan att den ena förgås.
	I dag är PLO och Israel beredda att erkänna varandra.
	Det betyder att PLO måste frånsäga sig våld som politiskt medel, i stadgar och program erkänna Israel som judisk stat samt mobilisera brett stöd för denna linje i PLO.
	Israel måste erkänna att det finns ett palestinskt folk, att PLO är dess främsta företrädare och att palestinierna har rätt till självbestämmande.
	Om Israel och palestinierna, företrädda av PLO, kan staka ut en väg till självstyre och självständighet för palestinierna, finns hopp om fred i regionen. Det öppnar också för fred mellan Israel och grannstaterna Jordanien, Syrien och Libanon.
Ny regering i Israel för
fredssamtalen framåt
	Det har gått trögt i de fredssamtal, som Israel, arabstaterna och palestinierna startade på amerikanskt initiativ hösten 1991.
	Åtminstone har det varit omvärldens uppfattning. I kulisserna har dock parterna gjort framsteg efter regeringsskiftet i Israel för drygt ett år sedan, då en pragmatisk s-ledd regering tog över.
	Läget i dag är följande:
	Palestinierna och Israel är överens om första steget i en möjlig självständighetsplan för palestinierna. Planen omfattar självstyre för Gazaremsan och Jeriko på Västbanken. PLO-ledaren Yassir Arafat talar om "en historisk vändpunkt" för palestinierna.
	Jordanien och Israel är i stort sett överens om ett fredsavtal, som dock är beroende av att det finns en palestinsk plan på plats.
	Syrien och Israel är en bit ifrån ett avtal, men ett "land-mot-fred-avtal", som ger Syrien Golanhöjderna, ligger inom räckhåll.
	Libanon, som är lierat med Syrien, förhandlar också med Israel.
Israel, arabstaterna
och PLO för fredsavtal
	Arabstaterna och palestinierna är inställda på att leva i fred med Israel på samma sätt som Egypten gör.
	Israel är berett att leva i fred med ett självstyrande, om än inte självständigt, Palestina. Opinionsmätningar visar att allt fler israeler vill byta ockuperat land mot fred och en palestinsk stat.
	Trots genomgripande attitydförändringar på judiskt, arabiskt och palestinskt håll står palestinier och judar en bra bit från varandra. Judarna vill inte ha en palestinsk stat, vilket naturligt nog är palestiniernas mål.
	Det som ändå ser ut att få judar och palestinier att sluta fred är en gemensam fiende: muslimsk fundamentalism och palestinsk extremism. Hamas och andra ytterlighetsgrupper växer snabbt i Libanon och ockuperade territorier i frustration över att fredssamtalen inte ger något. PLO:s enda sätt att möta dessa är att nå framgång i förhandlingarna. Detta inser också Israel.
	Till detta kommer PLO:s katastrofala ekonomi och möjligheten att få västligt kapital vid en första uppgörelse med israelerna.
Får inte stanna
med Gaza och Jeriko
	Det finns en fara med Gaza_Jeriko-planen, i synnerhet om den snabbt följs av fredsavtal med arabiska grannstater. Det är att Israel inte gör så mycket mer _ inte utvidgar självstyret till hela Västbanken och inte låter det bli självständighet i någon form.
	Därför måste omvärlden driva på Israel, om inte den judiska staten inser att palestinierna i de ockuperade områdena och i Libanons flyktingläger har samma rätt till en stat som judarna. Självklart gäller det för palestinierna och PLO att förvalta Gaza och Jeriko, så att judarna inte behöver frukta en palestinsk stat.
	Om fredsprocessen ska bli framgångsrik, måste den få stöd från omvärlden, till exempel i form av bistånd och investeringsmedel till Gaza och Jeriko. Dessa områden måste minska beroendet av Israel, få ekonomisk livskraft och framtidstro, annars riskerar de att falla i Arafat-fientliga och fundamentalistiska Hamas händer.

bildtext:
Om freden ska få en verklig chans i Mellanöstern får fredsprocessen för palestiniernas del inte stanna med självstyre i Gazaremsan och Jeriko. Palestinierna måste få självstyre i resten av Västbanken och med tiden också en egen stat.





Rätt bevara
urskog i Hudik

	Skogen är inte bara Sveriges viktigaste råvara och naturresurs, den är också en viktig rekreations- och miljöresurs. Ibland kolliderar dessa intressen.
	En sådan kollision har vi i Bromsvallsberget utanför Hudiksvall. Där står miljöintresset mot råvaruintresset, intresset att bevara ett artrik urskogsliknande område mot intresset att avverka.
Unikt skogsområde
utanför Hudik hotat
	Drygt tio kilometer norr om Hudiksvall längt Bergsjövägen finns ett unikt skogsområde. På Bromsvallsbergets östsluttning ligger ett stycke orörd granskog med inslag av lövträd.
	Skogsområdet rymmer flera sällsynta arter av svampar och växter. Formellt är skogen ingen riktig urskog, men den har varit helt orört i cirka 80 år och har urskogens karakteristiska drag med döda och döende träd.
	Skogsvårdsstyrelsen i Hudiksvall anser att skogsområdet är det enda av sitt slag i nordöstra Hälsinglands kustregion, i ett område cirka 20 kilometer in från kusten.
	Länsstyrelsen har inventerat skogsområdet och funnit ett "imponerande antal hotade arter", som är beroende av den stora tillgången på död ved i området. Länsstyrelsen anser att området har så stora naturvärden att det bör få ett permanent skydd.
	Denna ovärderlig biotop riskerar att stryka med. Skogsägaren har nämligen sålt avverkningsrätten i skogen till Mellanskog.
Bromsvallsberget
borde få bli reservat
	Bromsvallsbergets urskog borde normalt sett ha stått högt upp på länsstyrelsens lista över skog som bör bli naturreservat. Problemet är att länsstyrelsen saknar pengar och att naturvårdsverket tycker att området är för litet, knappt tio hektar, för att göra till naturreservat.
	Det enda skogsvårdsstyrelsen kan göra är att köpa en del av skogen och göra den till ett så kallat biotopskydd. Det räddar 1,6 hektar skog helt och hållet och vart tredje träd i ytterligare 2,2 hektar skog.
	Enligt skogsvårdsstyrelsens biologer ska detta räcka för att skydda de olika sällsynta arterna. Svenska naturskyddsföreningen (SNF) tror inte att det räcker.
	SNF:s ungdomsorganisation, Fältbiologerna, är beredd att starta en trädkramaraktion för att hindra avverkning. Fältbiologerna på riksplanet har i en skrivelse till miljöminister Olof Johansson (c) vädjat om stöd för att rädda urskogen.
Kommunen har ansvar
för att det blir reservat
	Hoppet står nu främst till Hudiksvalls kommun, som ska ta ställning till en skrivelse från SNF Hudiksvall om att rädda skogen.
	Kommunen pekar på två alternativ: att nöja sig med biotopskyddet eller att kommunen ställer sig bakom att skydda hela området genom köp.
	Kanske finns det andra alternativ som att pressa länsstyrelsen och naturvårdsverket att göra området till naturreservat eller att dela på kostnaderna för naturreservat mellan kommunen, länsstyrelsen, markägaren, Mellanskog, föreningar och enskilda.
	Ansvaret för att bevara Bromsvallsbergets urskog ligger i praktiken hos Hudiksvalls kommun. Sakligt sett talar allt för att skogen bör bli naturreservat. Det är "bara" ekonomin, som lägger hinder i vägen. Det ekonomiska hindret är å andra sidan inte så högt: 500 000 kronor kostar det att lösa in marken.
	Hudiksvalls kommun har ett ansvar för att bevara den biologiska mångfalden i kommunen. Kommunen kan och bör ge ett bidrag genom att rädda Bromsvallsbergets urskog undan avverkning.

bildtext:
Vid Bromsvallsberget utanför Hudiksvall finns en urskog, som är hotad av avverkning. Fältbiologerna i Hudiksvall, med Jörgen Mohlen (bilden) i spetsen, är beredda att starta en trädkramaraktion för att rädda skogen, om inte stat och kommun tar sitt ansvar och gör naturreservat av området.


tredjeledare 940603

Rätt erkänna Gävleborgs plats

	Gästrikland och Hälsingland är två av Norrlands åtta landskap _ nio om man räknar Norrbotten som landskap. Trots detta historiska faktum tillhör inte Gävleborgs län Norrlandsfonden. Nu är detta åtgärdat. I onsdags blev Gävleborg en del av Norrland i det här viktiga avseendet, efter beslut i riksdagen.
	Norrlandsfonden har funnits sedan 1961. Inom kort tar den 33-årige diskrimineringen av Gävleborg slut. Det är på tiden.
	Norrlandsfonden är viktig som kredit- och bidragsgivare. Här kan små och medelstora företag söka främst riskvilligt kapital, som betyder livskraft och jobb i Hälsingland och Gästrikland.
	Nu väntar vi på att Gävleborgs län ska bli en del av Norrland i andra sammanhang där länet och landskapen inte finns med, till exempel i turistsammanhang.




andraledare 940603

Rätt kritisera turkcyprioter

	Cypern-frågan är en av Förenta nationernas stora misslyckanden. FN har i årtionden försökt lösa konflikten mellan grek- och turkcyprioter. Nu börjar FN att tröttna och hotar att dra bort resterande FN-trupper, som patrullerar området mellan norra Cypern, som är ockuperat av turkarna, och södra Cypern, som den lagliga, grekcypriotiska regeringen kontrollerar.
	FN:s generalsekreterare Boutros Boutros Ghali är mycket kritisk i en rapport om Cypern, som FN:s säkerhetsråd inom kort ska diskutera. I rapporten skriver han att det inte finns något avtal om Cypern, eftersom den turkcypriotiska sidan i väsentliga frågor saknar politisk vilja att lösa konflikten.
	FN-chefen har tyvärr rätt. Det är bra att han talar klarspråk.
	Det är en skam att Cypern är en delad nation. Det är hög tid för FN, USA och andra inblandade att sätta press på Turkiet att lösa Cypern-frågan. Det är nämligen i Ankara snarare än den turkcyprotiska delen av Nicosia, som nyckeln till Cypern-frågan finns.







Rätt skärpa
lönegarantin

	När ett företag går i konkurs, träder staten in och garanterar lönen och semesterfordringarna för de anställda, när det inte finns pengar till detta i konkursboet.
	Kostnaden för lönegarantin har exploderat i takt med att konkurserna har ökat, från 0,6 miljarder kronor för fem år sedan till 4,7 miljarder kronor detta budgetår.
	Kostnadsexplosionen gör att statens lönegarantifond går med förlust. Arbetsgivaravgiften täcker bara 2,2 miljarder kronor. Staten måste låna 2,5 miljarder för att uppfylla sina löften i år.
Lönegarantins maxbelopp

	En statlig utredning, lönegarantiutredningen, vill minska kostnaderna för och stävja missbruket av lönegarantin. Landshövding Gunnar Björk, tidigare riksdagsledamot (c) från Gävle, presenterade på tisdagen sin enmansutredning för arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c).
	Lönegarantin innebär att staten betalar ut innestående lön, inklusive övertid och semester, upp till sex månader efter det att ett företag gått i konkurs.
	Det har förekommit en hel del fusk med detta. Företag har till exempel nyanställt personer och gett dem skyhög lön strax före en konkurs. För att stoppa detta missbruk skärpte staten villkoren för drygt ett år sedan.
	Den 1 juli 1992 sänkte staten maxbeloppet i lönegarantin från 400 000 till 100 000 kronor, vilket snabbt gav effekt. Sedan dess har systemet fungerat bra, enligt Gunnar Björk.
	Ändå vill han skärpa kraven ytterligare.
Utredning vill
skärpa lönegarantin
	Utredningen vill införa en generalklausul mot lönegarantifusk. En förvaltare ska kunna vägra att betala ut ersättning, när denna misstänker fusk med lönegarantin.
	Det ska bli svårare att få ut ersättning från lönegarantin för outtagen semester, som står för nära 30 procent av lönegarantins kostnader. Utredningen vill minska garantin för semesterlön och semesterersättning till vad som står inne för det löpande året och det föregående intjänandeåret mot två år i dag.
	Utredningen vill också korta den period en lönefordran får omfatta. I dag ersätter staten lönekrav från och med ett år före konkursen till och med ett halvår efter. Den perioden vill utredningen minska till de sex senaste anställningsmånaderna.
	Andra nyheter är att den som får ersättning måste anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen för att få ut pengar, att lönegarantin räknas av mot den inkomst en arbetstagare borde ha kunnat få i en ny anställning, att upprepade konkurser med lönegaranti stoppas med en karenstid på ett år och att staten upprättar register över vilka som har fått lönegaranti.
Förslaget minskar
kostnaderna och fusket
	Gunnar Björks förslag är rimligt.
	Förslaget innebär besparingar på cirka en miljard kronor per år. Det raderar visserligen inte bort underskottet i statens lönegarantifond, men det minskar kostnaderna och missbruket.
	Det är just kostnaderna och missbruket, som är lönegarantins problem. Kostnaderna innebär problem för staten, missbruket problem för hederliga företagare som blir utsatta för snedvriden konkurrens från konkursade företag, vars anställda fortsätter i ett nytt bolag med noll kronor i lönekostnad så länge staten betalar.
	Gunnar Björks förslag behåller det sociala skyddsnätet lönegarantin intakt, samtidigt som det syr igen en del hål i nätet, som mindre nogräknade arbetsgivare och arbetstagare har kunnat krypa igenom för att fuska sig till pengar.

bildtext:
Enmansutredaren Gunnar Björk, tidigare centerpartistisk riksdagsledamot i länet, kom i går med en utredning om skärpta regler för lönegarantin. Förslaget är bra. Det minskar kostnaderna för och fusket med lönegarantipengar men behåller det sociala skyddsnät som den statliga lönegarantin innebär.


andraledare 930910

Rätt skärpa rattfyllerilagen

	Regering och riksdag har tidigare intagit en hård linje i fråga om alkohol och bilar. Nu vill regeringen ytterligare skärpa hållningen.
	Redan tidigare har riksdagen skärpt gränsvärdet för rattfylleri från 0,5 till 0,2 promille alkohol i blodet. Nu går regeringen vidare och föreslår i en lagrådsremiss en skärpning av brottet grovt rattfylleri.
	Regeringen vill sänka gränsen för grovt rattfylleri från 1,5 till 1,0 promille, låta normalpåföljden för grovt rattfylleri bli fängelse, skärpa maximistraffet från ett till två års fängelse och göra det lättare för polis att beslagta fordon som använts vid rattfylleribrott.
	Dessutom vill regeringen skärpa straffet för vållande till annans död och vållande till kroppsskada i samband med rattfylleri.
	Utöver detta föreslår regeringen att den som döms för grovt rattfylleri bör genomgå alkoholavvänjande behandling i fängelset.
	Förslagen är bra. Det är riktigt att skärpa gränsen och straffet för grovt rattfylleri. Det är också bra att regeringen kopplar straff till vård, för det är vad många rattfyllerister behöver mer än straff.
	Samtidigt är det riktigt att skärpa straffet i sig, eftersom det har en allmänpreventiv verkan på de många rattfyllerister, som inte har alkoholproblem. Skärpningarna sänder en tydlig signal till den stora allmänheten.
	Vad vi saknar i regeringens förslag är en signal, som rör "vanligt" rattfylleri. Regeringen borde ha föreslagit en skärpning från 0,2 till 0,1 promille, vilket i praktiken är en nollgräns.
	Akohol och bilar hör inte ihop. Den signalen måste vara tydlig för alla.





Rätt tillåta
Karl XII-demonstration

	Karl XII får inte vila i frid. På hans dödsdag den 30 november blir det ofta bråk.
	Årets 30 november ser inte ut att bli något undantag, sedan regeringen i går beslutade att 30-novemberföreningen ska få demonstrera i Lund till Karl XII:s minne.
Länsstyrelsen vill inte
ha ny kalabalik i Lund
	Rasister och högerextremister av olika schatteringar vill hylla "hjältekonungen" den 30 november. Antirasister och vänsterextremister av olika slag brukar göra vad de kan för att störa eller stoppa Karl XII-firandet.
	Förra året drabbade Karl XII-demonstranter och motdemonstranter samman i Stockholm och Lund.
	I Lund hade 550 poliser fullt sjå att upprätthålla lag och ordning, när motdemonstranter från när och fjärran gick till attack mot en liten grupp nationalistiska Karl XII-firare.
	Kalabaliken i Lund _ inte Bender _ gjorde att länsstyrelsen i Malmöhus i år vägrade 30-novemberföreningen demonstrationstillstånd. De avslog ansökan av rädsla för oroligheter.
Regeringen Bildt
försvarar yttrandefriheten
	Nu väntar alla på besked hur det blir i Stockholm, där tre föreningar sökt demonstrationstillstånd den 30 november. Vi förutsätter att även de får tillstånd.
	Regeringen Bildt körde över länsstyrelsen i Malmö. Det är bra.
	I en demokrati råder mötes- och yttrandefrihet. Det ska till mycket starka skäl för att rucka på denna grundlagsfästa frihet. Det förstår regeringen men däremot inte länsstyrelsen i Malmö.
	Mötes- och yttrandefriheten måste gälla även för dem som torgför osympatiska eller avskyvärda åsikter. I en demokrati kan inte mötes- och yttrandefrihet vara förbehållen dem som har samma åsikter som regeringen eller etablerade oppositionsgrupper. Den måste gälla lika för alla.
	Därför är det fel att stoppa högerextrema demonstrationer som dem den 30 november, vare sig det sker via administrativa åtgärder, som länsstyrelsen föreslog, eller fysiskt hindrande motdemonstrationer, som tidigare stoppat Karl XII-firarna i Lund.
Lär av
Voltaire
	Filosofen Francois-Marie Arouet de Voltaire försvarar i sin bok "Dictionnaire philosophique" (1764) en människas rätt att framföra åsikter, som andra fördömer eller som han själv ogillar.
	"Jag ogillar vad ni säger, men jag vill intill döden försvara er rätt att säga det", lyder ett klassiskt Voltaire-citat, som inte är något Voltaire-citat men sammanfattar vad han skrev 1764.
	En annan fransk 1700-talsfilosof, Charles-Louis de Secondat Montesquieu, talar i boken "Lesprit des lois" (1748) om att "Frihet är rätten att göra allt som lagarna tillåter".
	Voltaires och Montesquieus syn på yttrandefriheten äger samma giltighet i dag som för över 200 år sedan. Det hoppas vi att både demonstranter och motdemonstranter inser den 30 november 1993.
Bekämpa dåliga
åsikter med bra argument
	De som torgför åsikter som folkflertalet finner vedervärdiga, får dock finna sig i att bli bemötta med hårda ord. Men det är med ord och bra argument, inte våld och administrativa munkavlar, som vi ska bekämpa dåliga åsikter.
	De som torgför vedervärdiga åsikter får också finna sig i att lagen inskränker mötes- och yttrandefriheten på vissa punkter, till exempel i fråga om hets mot folkgrupp, uppvigling till våld och exakt tid för demonstrationen.
	Men de ska inte behöva finna sig i att bli berövade normala demokratiska fri- och rättigheter. Därför är det rätt att låta 30-novemberföreningen demonstrera på Karl XII:s dödsdag.

bildtext:
Karl XII, här som ung avbildad av David von Krafft, dog 1718 men väcker känslor till liv på dödsdagen den 30 november. Det var rätt av regeringen att ge högerextrema 30-novemberföreningen rätt att demonstrera i Lund den 30 november i år. I en demokrati ska dåliga åsikter bekämpas med bra argument, inte med förbud.



Ledare


Rättmätiga krav
från muslimerna

	Onsdagens sammanbrott i Geneveförhandlingarna mellan de tre stridande parterna i Bosnien är kanske det hårdaste diplomatiska nederlaget hittills i denna blodiga konflikt mellan muslimer, bosniska serber och kroater.
	Enligt Kroatiens president Franjo Tudjman var ett avtal närmare än någonsin tidigare. Alla parter var medvetna om detta och därför blev besvikelsen så stor. Misslyckandet vid förhandlingsbordet ökar risken för ett fullständigt ragnarök på slagfältet.
	Men detta kan undvikas om parterna behåller kylan och kommer till insikt om att det fortfarande finns en plan, som till huvuddelen accepterats av alla parter. Ett fredsavtal är fortfarande inom räckhåll.
Splittring
och isolering
	Den direkta orsaken till sammanbrottet i onsdags är att muslimerna inte godkände alla delar i fredsplanen, utan kom med ytterligare krav på territorium. Muslimerna har i och med detta stämplats, som opålitliga och kompromisslösa.
	Detta är en bild som de andra två parterna varit ivriga att exponera för omvärlden i syfte att ytterligare undergräva muslimernas förhandlingsposition.
	På detta sätt bygger de upp onödiga spänningar inför kommande förhandlingar. Vid en närmare titt på fredsplanen framstår inte muslimernas anspråk som orimliga, tvärtom. Det liggande fredsförslaget splittrar och isolerar muslimerna i en hotfull omgivning, vilket är oacceptabelt.
Muslimsk korridor
till Adriatiska havet
	Planen innebär att Bosnien delas upp i tre delar, där bosniska serber, muslimer och kroater får var sin del. Dessa delar ska sedan lyda under en svag centralmakt, där de tre etniska grupperna finns representerade. Serberna får 52 procent, muslimerna 30 procent och kroaterna får 17 procent av territoriet. Huvudstaden Sarajevo ställs under FN:s kontroll under två år.
	Fredsmäklarna, EG:s David Owen och FN:s Thorvald Stoltenberg, gav parterna tio dagar på sig att tänka över detta förslag. Serber och kroater accepterade men inte muslimerna. Problemet är att muslimerna vill ha en landkorridor till Adriatiska havet.
	Men enligt fredsplanen ska muslimerna endast få tillgång till den bosnisk-kroatiska väg, som leder till den kroatiska hamnstaden Ploce. Utan att ha kontroll över denna förbindelse blir muslimerna beroende av kroaternas godtycke, vilket skapar en enorm konfliktpotential i framtiden. Ingen av parterna är betjänta av en sådan lösning.
Enhetligt territorium
är ett elemetärt krav
	Situationen kan liknas vid det forna Västberlins isolering i före detta Östtyskland, där den viktiga landvägen från Västberlin till Västtyskland kontrollerades av östtysk militär. Berlinblockaden 1948-49 visade att förhållandet var en maktfaktor i händerna på den östtyska ledningen, som den inte var sen att utnyttja.
	På samma sätt kommer förbindelsen till Ploce att bli en maktfaktor för kroaterna.
	En tillfredsställande fredslösning måste ge muslimerna bra land- och vattenförbindelser med omvärlden. Dessutom måste varje part få ett sammanhängande territorium under egen kontroll. Detta är elementära krav på en bestående fredslösning.
	Fredslösningen innehåller inte dessa inslag för muslimernas del. Därför reser de krav på att få en landkorridor till de isolerade enklaverna i östra Bosnien runt staden Bihac samt landområden, som knyter ihop städerna Gorazde och Zepa.med det övriga muslimska territoriet.
	Om de övriga parterna är angelägna om att få ett fredsavtal, som håller längre än en vecka är det nödvändigt att tillmötesgå muslimernas krav på sammanhängande territorium och förbindelse med Adriatiska havet.
	Sedan går det alltid att diskutera storleken på dessa landområden.
Bildtext
Muslimerna har underkänt fredsmäklarnas förslag till fredslösning i Bosnien-Hercegovina med hänvisning till att den inte ger dem ett sammanhängande territorium och att de inte får kontroll över förbindelsen med Adriatiska havet. Kritiken är befogad.



fjärdeledare 940511

Rebell (m) startar eget

	Den moderate EU-motståndaren, riksdagsman Björn von der Esch, startar eget. Han tänker ställa upp med en tvärpolitisk riksdagslista för EU-motståndare i Sörmland. Om listan får tolv procent i Sörmland tar den ett så kallat valkretsmandat. Om listan får ytterligare några procent tar den två mandat.
	I Sörmland och flera andra valkretsar har centerpartistiska, socialdemokratiska, kristdemokratiska, liberala och moderata EU-motståndare inget alternativ i riksdagsvalet, om de inte ska rösta på kommunister eller miljöpartister. I många valkretsar har centern alternativa listor med EU-motståndare, dock inte i Sörmland.
	Om Björn von der Esch får ihop en tvärpolitisk lista i Sörmland kan den bli ett attraktivt alternativ för alla EU-motståndare som inte är eller vill bli v- eller mp-väljare.
	En sådan tvärpolitisk lista kan också locka till efterföljd i andra valkretsar. Med tanke på att riksdagen till nära 95 procent består av EU-anhängare och väljarna till 55 procent består av EU-motståndare, enligt helgens mätning från IMU-Testologen, kan alternativa listor för EU-motståndare förändra det politiska landskapet i valet.







Redovisa löner
och fallskärmar!

	Stig Malm avgick som LO-ordförande sedan alla vänt sig mot honom: fotfolket inom LO, fackklubbarna inom LO-förbunden, LO-distrikten, socialdemokratiska partiledningen och till slut också de stora LO-förbunden.
	Han föll på eget grepp, inte som en följd av någon hetsjakt.
	När Stig Malm såg att slaget var förlorat, gjorde han som Pehr G Gyllenhammar: avgick med omedelbar verkan.
	Malm och Gyllenhammar har en del gemensamt: De brister i ödmjukhet och har haft dålig direktkontakt med fältet, vilket är en nödvändighet för den som vill vara framgångsrik ledare i en stor svensk eller nordisk organisation.
Malm föll av samma
skäl som Ove Rainer
	Stig Malm föll på bristande moral och omdöme. Han föll på att han predikade en sak men gjorde något annat.
	Dubbelmoral drabbar moraliserade personer, organisationer och partier hårdare än andra. Det har socialdemokrater fått erfara före Stig Malm.
	För tio år sedan blev en annan känd socialdemokrat tvungen att avgå. Ove Rainer avgick 1983 som justitieminister sedan han gjort privatekonomiska transaktioner för att minska sin skatt. Skatteaffären var inte olaglig men omoralisk enligt arbetarrörelsens och många medborgares värderingar.
	Malm och Rainer föll på att de gjorde moraliska övertramp och missbedömde effekterna av dessa steg.
Avgången aktualiserar
moral och fallskärmsavtal
	Stig Malms avgång aktualiserar två frågor: moral och fallskärmsavtal.
	Åttotalets börsyra och klippekonomi löste upp moralbegrepp företagsvärld och samhälle. Hederligt arbete och långsiktigt byggande fick ge vika för ohederlighet, spekulativa affärer och kortsiktigt klippande.
	Börsyra och moralupplösning bidrog starkt till att ge svenska chefer himmelska löner och skyhöga avgångsvederlag. Medierna myntade begreppet "fallskärmsavtal" för att fånga in excesser kopplade till avsked och uppsägning.
	Många direktörer och arbetande styrelseordförande fick under åttiotalet både kraftig löneökning och fallskärmsavtal i form av generösa pensionsvillkor och enorma avgångsvederlag.
	Till detta kom i slutet av åttiotalet stora inkomstskattesänkningar för högavlönade.
	Näringslivets chefer fick på några år kraftigt höjda nettolöner och andra löneförmåner plus fallskärmsavtal. Det hade möjligen varit rimligt att ge dem antingen eller men inte både och.
Redovisa chefers löner
och fallskärmsavtal
	I USA råder, till skillnad från Sverige, stor öppenhet om toppchefers löner, förmåner, pensionsvillkor och avgångsvederlag.
	Nu finns förslag i Sverige på att börsnoterade företag ska redovisa löner, förmåner och fallskärmsavtal för dem i ledningen. Det är bra men räcker inte.
	Vi behöver en redovisning av förmåner på bred front.
	Det är rimligt att alla medelstora och stora aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska och ideella föreningar blir skyldiga att redovisa anställningskontrakten för toppchefer och ordförande. Samma sak måste gälla för cheferna inom stat och kommun.
	Ett argument mot en sådan redovisning är att den inkräktar på integriteten. Det är sant, men det gör också annat som vi accepterar, till exempel enskildas inkomst-, förmögenhets- och skatteuppgifter samt delvis företagens årsredovisningar. Öppenheten har nackdelar med fördelarna överväger.
	Men ökad öppenhet om chefers löner, förmåner och fallskärmar får vi förhoppningsvis ökad moral och ärlighet. Etik, moral och ärlighet är bristvaror, som vi behöver mer av i Sverige.



andraledare 931126

Regeringen bör upphäva beslutet

	Polismyndigheten i Stockholm har fattat ett unikt och oklokt beslut inför Karl XII:s dödsdag den 30 november. Med hänvisning till plikten att skydda medborgarna mot skada har polisen förbjudit alla demonstrationer i Stockholm denna dag.
	Sverigedemokraterna och Koalitionen mot rasism har tidigare fått tillstånd att demonstrera på den forne regentens dödsdag. De båda grupperna skulle hållas åtskilda. Sverigedemokraterna skulle få hålla till på Medborgarplatsen och anti-rasisterna var hänvisade till Norra Bantorget.
	Men efter det att polisen hittat ett flertal kraftiga sprängladdningar bland demonstranter den 6 november i år har man tagit det överraskande beslutet att sätta grundlagen ur spel och förbjuda alla demonstrationer.
	Beslutet strider mot den i grundlagen fastlagda demonstrationsfriheten, som är en viktig säkerhetsventil i en fungerande demokrati. Även om det kan bli våldssamheter måste demonstranterna öppet få ge uttryck för sina åsikter.
	En inskränkning av demonstrationsfriheten bygger på godtyckliga bedömningar, som inte hör hemma i en demokrati. Vem ska i så fall stå för denna bedömning och var går gränsen för vad som får tillåtas föregå en demontration? En fråga som förblir utan svar.
	Regeringen bör upphäva Stockholmspolisens beslut. Kravet på att demonstranter och motdemonstranter hålls åtskilda bör dock stå kvar.






Rekordval för
Danmarks EU-
motståndare

	EU-motståndarna gick starkt fram i valet av EU-parlament i Danmark. I skuggan av EU-anhängarnas framgång i Österrike skördade unionsmotståndarna i Danmark sin största valseger någonsin.
	Samtidigt som unionsmotståndarna gjorde ett bra val, blev valet en katastrof för de ivrigaste unionsanhängarna i Danmark.
Stärkt EU-motstånd
	Det finns två valsedlar för EU-motståndarna i danska EU-val, Folkebevaegelsen mod EF-unionen och Junibevaegelsen. Dessa tvärpolitiska listor ställer inte upp i val till folketinget, utan bara i val till Europaparlamentet (EU-parlamentet).
	I årets val fick Folkebevaegelsen och Junibevaegelsen tillsammans 25,5 procent (+6,6) och 4 mandat (oförändrat). Det är dubbelt så mycket som Gallup-mätningen gav dem i slutet av maj och 35 procent mer än EU-motståndarna fick i 1989 års val.
	I parlamentsvalet för fem år sedan samlade Folkebevaegelsen allt EG/EU-motstånd. För knappt två år sedan splittrades rörelsen, men det har inte försvagat EU-motståndet i Danmark. I år fick Folkebevaegelsen 10,3 procent (-8,6) och 2 mandat (-2). Nykomlingen Junibevaegelsen fick 15,2 procent och 2 mandat (+2) och var mycket nära att ta ett tredje mandat.
Fler EU-kritiker
	Vid sidan av de renodlade EU-motståndarlistorna finns det unionskritiska Socialistisk folkeparti. SF höll ställningarna med 8,6 procent (-0,5) och 1 mandat (oförändrat). Allt tyder på att SF tappade många röster till de två EU-motståndarlistorna, men att partiet tog EU-kritiska röster från socialdemokraterna.
	SF:s väljare markerade tydligt sitt missnöje med SF:s ja till Maastrichtfördraget i den andra danska folkomröstningen genom att byta ut den unionsivriga parlamentsledamoten John Iversen mot en tydlig unionskritiker.
	Socialliberala Radikale venstre var mer unionskritisk i valet än det brukar vara i verkligheten. EU-kritik parad med en känd toppkandidat, Lone Dybkjaer, gjorde partiet till en valvinnare med 8,5 procent av rösterna (+5,7) och 1 mandat (+1).
Färre federalister
	Danskarnas EU-negativa val märktes också i hur det gick för de EU-positiva partierna. De mest unionsivriga och federalistiska partierna, liberala Centrumdemokraterne och högerliberala Venstre, gjorde dåligt ifrån sig.
	Centrumdemokraterne förlorade sina två mandat och fick ynka 0,9 procent (-7,1).
	Venstre ökade visserligen till 19,0 procent (+2,4) och 4 mandat (+1). Det var dock långt under de cirka 25 procent, som opinionsmätningarna gav partiet några veckor före valet. Venstre betecknar också valet som ett nederlag.
	Intressant är att notera att Konservative folkeparti gjorde ett bra val med 17,7 procent (+4,4) och 3 mandat (+1). Det finns två förklaringar till detta. Dels hade partiet en populär toppkandidat, förre statsministern Poul Schluter. Dels betonade partiet, i polemik mot Venstre och CD, att det vill ha ett "fädernesländernas Europa" och inte ett federalt EU.
Katastrof för s
	EU-valets stora förlorare efter CD är Socialdemokratiet och två småpartier utan mandat i Europaparlamentet.
	De danska socialdemokraterna fick bara 15,8 procent (-7,5) och 3 mandat (-1). I en Gallup-mätning i slutet av maj fick de 31 procent.
	Många s-väljare, som röstade nej i EU-folkomröstningarna 1992 och 1993, följde i detta val upp gamla nej med ett nytt nej genom att rösta på SF, Junibevaegelsen eller Folkebevaegelsen. Väljarna protesterade också mot att socialdemokraterna blivit allt mer EU-vänligt.
	Nyliberala Fremskridtspartiet fick 2,9 procent (-2,4) och Kristelig folkeparti 1,1 procent (-1,6).

	Danskarna har valt EU-parlament fyra gånger. I årets val röstade de fram den mest EU-kritiska samlingen ledamöter någonsin, samtidigt som de valde bort EU-federalisterna.
	Dansk press talar om valet som unionsmotståndarnas val, som "en stoppkloss för 96" _ regeringskonferensen 1996 då EU ska ta nya steg mot mera union och EU-parlamentet spelar en nyckelroll.
	När EU-frågan bränner till nästa gång i Danmark, finns en starkare samling unionsmotståndare och unionskritiker i EU-parlamentet än tidigare. De kommer att göra sina stämmor hörda. Var så säker.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







Renodlad profil
stärker Volvo

	Vart rullar Volvo efter den avblåsta fusionen med Renault? Buden är många, men mycket talar för att företaget kommer att renodla fordonstillverkningen. Ett riktigt val.
Svanholm väljer
en klok strategi
	Den nyvalde ordföranden Bengt-Olov Svanholm, verkställande direktör i Asea Brown Boveri (ABB), har varit mycket försiktig att uttala sig om Volvos fortsatta framtid. Förklaringen är sannolikt att denna fråga fortfarande är infekterad av de starka känslor turbulensen kring fusionen gav upphov till.
	I ett sådant läge är det klokt att vara försiktig. Efter att den gamla Volvoledningen har gått finns det möjlighet att bryta med den dåliga traditionen att gå för hastigt fram med alltför dåligt förankrade framtidsplaner.
	Den nya styrelsen kommer under Svanholms ledning nu i ett halvår att arbeta för högtryck för att lägga fast företagets fortsatta färdriktning.
	Svanholm har emellertid gjort klart sin egen uppfattning på en mycket väsentlig punkt. Han anser att Volvo i fortsättningen ska koncentrera sig på tillverkning av fordon. Ett besked som lugnar både ägare och anställda under det närmaste halvåret av ovisshet.
Volvo behöver en
ordförande på heltid
	Den nya styrelsen består av idel kända och kompetenta namn från näringslivet. Volvos före detta verkställande direktör Håkan Frisingers återkomst i styrelserummen är välkommen. Han representerar ett gediget bilkunnande, vilket med säkerhet kommer att uppvärderas i företaget efter de bakslag som varit.
	Ett minus i sammanhanget är att Svanholm endast kommer att vara ordförande på halvtid eftersom han måste sköta sitt jobb på ABB. Volvo behöver en heltidsarbetande ordförande, med tid och möjlighet att koncentrera sig på de stora uppgifter som stundar.
	Bolagsstämman den 19 januari 1994, då den nya styrelsen formellt ska väljas, måste uppmärksamma detta problem. Renaults verkställande direktör, Louis Schweitzer stannar kvar i styrelsen, vilket är en viktigt signal, vilken måste tolkas som att Renault är mån om att fortsätta alliansen trots nederlaget med fusionen.
Volvo lastvagnar
rullar utan stödhjul
	Alliansen har hittills varit fruktbar för de båda företagen. De sammanslagna enheterna för forskning och utveckling, inköp, och design har sparat både tid och pengar i utveckling av nya bilmodeller.
	Samarbetet kommer också i fortsättningen att ge frukt samtidigt, som det inte hindrar något av företagen att inleda ett långtgående samarbete med andra bilföretag. Det är bra.
	Volvo har mycket att vinna på att utveckla sitt samarbete med japanska Mitsubishi, vilket har gjort klart att det vill ha ett långtgående samarbete med Volvo, men på lika villkor.
	När det gäller Volvos lastbilstillverkning finns det däremot inga starka argument för ett djupare samarbete med Renault. Volvos tillverkning av lastbilar har länge genererat ett kraftigt överskott och ligger i dag steget före de flesta lastbilstillverkare i världen.
Kraftsamla för
fordonstillverkning
	En rad experter utomlands har uttalat sig om Volvos framtida strategi. Johan Ewerlöf, Swiss bank i London, råder Volvo att sälja ut sina andelar i bland annat livsmedelsbolaget Branded Consumer Products (BCP) för att skaffa kapital till kärnverksamheterna.
	Han får stöd av bland annat Christian Diebitsch, Kleinwort Benson i London, som anser att Volvo även bör avveckla sitt engagemang i Pharmacia till förmån för kärnverksamheterna.
	Förhoppningsvis kommer Volvostyrelsen att lyssna på dessa experter. Det blåser nu nya vindar kring Volvo. Borta är det tänkande, som innebar att Volvo skulle gardera upp svackorna i biltillverkningen med överskott från andra verksamheter.
	Morgondagens ökade krav på forskning för ökad säkerhet och bättre miljö kommer att tvinga biltillverkarna att kraftsamla sina resurser till kärnverksamheten. Ur miljö- och säkerhetssynpunkt ligger Volvo mycket bra till i dag. Volvos framtid ligger i att skärpa denna profil för att bli världsledande.


bildtext
Den nyvalde ordföranden i Volvo, Bert-Olov Svanholm (vänstra bilden) kommer endast att arbeta halvtid, vilket lämnar alltför stort utrymme för Volvos VD, Sören Gyll, (högra bilden).





Resa på
dödens väg

	I söndags åkte jag på dödens väg mellan Söderhamn och Hudiksvall. Jag var en av många bilister som fastnade i köerna vid dödsolyckan på E 4:an. Återigen blir jag påmind om hur farlig denna väg är. Återigen blir jag arg på regering, riksdag och vägverk, som inte har gett oss en ny och säker väg.
	En av de första lokala ledare jag skrev som ny chefredaktör på HT för fem år sedan handlade om den olycksdrabbade E 4:an mellan Hudiksvall och Söderhamn. Jag skrev ledaren med en annan allvarlig olycka, som inträffade i början av november 1988, i minnet.
Livsfarlig väg
	När jag skrev om trafikolyckan 1988 hade enbart vägsträckan mellan Hudiksvall och Iggesund krävt 14 människors liv och 27 svårt skadade på knappt elva år. Sedan dess har denna vägsträcka och hela vägen mellan Hudiksvall och Söderhamn krävt nya tribut i döda och lemlästade.
	Efter olyckan för fem år sedan krävde jag, och andra med mig, att vägverket skulle tidigarelägga bygget av den nya E-4-an mellan Hudiksvall och Norrala.
	Ännu har inget avgörande hänt.
	Vägverket fortsätter att planera för ny sträckning av vägen mellan Hudiksvall och Söderhamn, vilket verket har gjort i årtionden.
Hur många måste dö?
	Alla som har kört E 4-an från Hudiksvall till Uppsala vet att den har låg standard och är som allra sämst mellan Hudiksvall och Norrala strax norr om Söderhamn.
	Vägen mellan Hudiksvall och Söderhamn är på sträckan Hudiksvall_Iggesund en trafiktyngd lokalväg och på hela sträckan till Söderhamn en stor genomfartsled för kusttrafiken mellan Norrland och södra Sverige.
	Vägen mellan Hudiksvall och Söderhamn finns med på vägverkets "dödslista" över Sveriges farligaste vägar.
	På sträckan Hudiksvall_ Norrala är trafiktempot, hastigheten och hetsen högre än vad vägen tål. Därför är också olyckorna många.
	Hur många måste dö eller bli lemlästade på E 4:an mellan Hudiksvall och Iggesund, innan regeringen, riksdagen, länsstyrelsen och vägverket tar sitt ansvar för att bygga en ny och trafiksäker väg?
Fortsatt vägbråk
	Trots att det är lågkonjunktur, vilket betyder högkonjunktur för vägbyggen, har ingen satt spaden i jorden för en ny väg från Hudiksvall till Norrala. Nu tvistar man om vilken typ av 110-väg det ska bli: motorväg eller väg med 13 meter bred vägbana.
	Politiker och näringsliv i kustkommunerna trycker på för att få motorväg från Stockholm till Sundsvall.
	Detta har fått vägverket att planera för motorväg från Gävle till Sundsvall, trots att trafikvolymerna inte alls motiverar motorväg. I en första omgång vill vägverket bygga motorväg på sträckan Norrala_Enånger.
	Enligt vägverkets publikation "Trafikleder på landsbygd" (TV 124) ska det passera minst 15 000 bilar per dygn, för att det ens ska vara motiverat att utreda behovet av motorväg.
	Den mest trafikerade vägsträckan i Hälsingland norr om Söderhamn _ Hudiksvall_Iggesund _ når upp till två tredjedelar av den trafikvolymen. På sträckan Norrala_Enånger rullar det bara 4 600 fordon per dygn.
Bygg 13-metersväg
	Trafikvolymen motiverar alltså inte motorväg, kostnaderna gör det inte heller. En motorväg Norrala_Enånger kostar 446 miljoner kronor, en 13-metersväg 290 miljoner.
	Motorvägen blir alltså drygt 50 procent dyrare. Det betyder mindre pengar till andra vägar, till exempel Enånger_Hudiksvall.
	En motorväg skulle förbättra trafiksäkerheten. Men det går att få i stort sett samma trafiksäkerhetsvinst med en 13-metersväg, i synnerhet om den får planfria korsningar.
	Vad vi vägtrafikanter på E 4:an i Hälsingland behöver är en ny E 4. Eftersom väganslaget är en begränsad resurs, är det bättre att lägga "motorvägspengarna" Norrala_Enånger på att snabbt få en ny 13-metersväg hela vägen från Norrala till Hudiksvall.
	Om den blir av "ljungbymodell" med kantmarkeringar långt ut, blir det en väg där två bilar kan ligga i bredd utan att köra över mittlinjen. Erfarenheterna från denna typ av väg _ E 4:an mellan Hamrånge och Gävle har den här utformningen _ är goda.
	Efter ännu en tragedi på dödens väg mellan Söderhamn och Hudik, nu med fem döda, måste vägverket och ansvariga politiker se till att vi snabbt får en ny väg. Sätt spaden i jorden!

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Resoluta åtgärder
i väntan på jobben

	Året som gick lämnar ett hårresande facit efter sig när det gäller arbetslösheten. Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) summering av 1993 visar att arbetslösheten aldrig varit större.
Ekonomin vänder
men jobben dröjer
	Vid årsskiftet var inte mindre än 390 000 personer öppet arbetslösa, vilket är 9,1 procent av arbetskraften. Antalet öppet arbetslösa har jämfört med förra årsskiftet ökat med 75 000 personer!
	De signaler som pekar på en vändning i ekonomin, främst i exportsektorn, är inte mycket till tröst i dagens läge. Uppgången kommer förvisso att generera arbetstillfällen, men med större fördröjning och svagare styrka än kommandooptimisterna på finansdepartementet spår.
	Under tiden gäller det att lyssna på AMS-chefen Göte Bernhardsson och satsa kraftigt på arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att minska antalet öppet arbetslösa.
	Det går att minska inströmningen till den permanenta arbetslöshetens kylslagna väntrum.
Ungdomspraktiken
var en succeåtgärd
	Sambandet mellan långtidsarbetslöshet och minskade möjligheter till återinträde på arbetsmarknaden är starkt och väl dokumenterat. Därför är det viktigt att mobilisera krafterna till de långtidsarbetslösa.
	Bland ungdomar mellan 18 och 24 år är läget lika allvarligt. Närmare 93 000 ungdomar i denna åldersgrupp var öppet arbetslösa, det gör 11,6 procents arbetslöshet i denna kategori.
	Siffran hade varit betydligt större utan ungdomspraktiken, som vid årsskiftet sysselsatte hela 81 000 ungdomar. I fortsättningen kommer denna succeåtgärd att kosta företagen pengar. Första halvåret kostar det 1 000 kronor per praktikant och månad, därefter stiger denna kostnad till 3 000 kronor.
	En mindre lyckad åtgärd som kan innebära att många företag väljer att lägga på några timmar på befintlig personal istället för att ge några ungdomar chansen.
	Timrå kommun har uppmärksammat detta och erbjuder sig i fortsättningen att betala dessa kostnader för företagen, med hänvisning till att allmänheten är beredd att betala för att hjälpa ungdomar ut i arbetslivet.
	En klart försvarbar åtgärd.
Hårdsatsa på
arbetslinjen
	Kronans fall i november 1992 har skjutit iväg den svenska exportindustrin i riktning mot en rekordhög vinstnivå 1994, enligt en färsk rapport från Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Som ett resultat av denna utveckling spår rapporten en halvering av arbetslösheten fram till år 2000.
	Men detta förutsätter att vinsterna går till investeringar. Innan detta drömscenario kommer, enligt samma källa, arbetslösheten att nå toppnivåer på mellan 14 och 16 procent 1994-96.
	Sveriges svåra position är tidsförskjuten framåt på grund av det hårdnackade försvaret av den fasta kronkusren 1992. Dåvarande riksbankchefen Bengt Dennis tog då med ivrigt flankstöd av finansministern Anne Wibble och Carl Bildt terräng på minussidan i den balansräkning AMS nyligen presenterat.
	Sverige upplever ett tidigare okänt fenomen. Samtidigt som de flesta parametrar i exportindustrin är på väg att slå taket ser arbetslösheten ut att öka. Regeringen måste lära sig den nya situationen, lyssna på Bernhardsson och satsa mycket hårdare på arbetslinjen i väntan på att de riktiga jobben kommer.


Bildtext
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) pekar ut 1993 som det värsta året någonsin när det gäller arbetslösheten. AMS-chefen Göte Bernhardsson kräver resoluta åtgärder och hävdar att arbetslösheten kan halveras.




andraledare 930916

Retorik på s-kongressen

	Partiordförande Ingvar Carlsson gjorde tydliga markeringar mot rasism och främlingsfientlighet, när han öppnade socialdemokraternas 32:a partikongress i Göteborg på onsdagen. Det var bra, men i övrigt var talet mest fyllt av trist valretorik.
	Det var bättre förr, var Ingvar Carlssons budskap till kongressen.
	För tre år sedan var arbetslösheten tre procent och budgetunderskottet 30 miljarder kronor. Under regeringen Bildt har det gått utför, menade han.
	Vad Ingvar Carlsson inte berör är att den ekonomiska tillbakagången startade under socialdemokraternas tid vid makten. Arbetslösheten och budgetunderskottet hade börjat öka kraftigt för tre år sedan. Till stor del var det ett resultat av en vansinnig socialdemokratisk avreglerings- och stimulanspolitik.
	Ingvar Carlsson berör inte heller hur en s-regering ska vända den ekonomiska utvecklingen.
	Socialdemokraterna noterar höga opinionssiffror. De är säkra på återkomst i Rosenbad efter valet 1994. Socialdemokraternas sympatisörer har mycket stora förväntningar på en socialdemokratiskt ledd regering.
	Ingvar Carlsson skriver frikostigt ut växlar på flera jobb och bättre statsfinanser. När det är dags att lösa in dessa växlar, kommer han att få stora problem. Då kommer han att sakna täckning för dem och få en svekdebatt som kommer lika säkert som ett essbrev på posten.





Revolution
på italienska

	Aldrig i de europeiska demokratiernas moderna historia har ett val skakat om ett land som söndagens kommunalval i Italien. Valet raderade ut den politiska mitten och lämnar fältet fritt för fascister, kommunister och separatister i stora delar av Italien.
	Premiärminister Carlo Azeglio Ciampis kristdemokratiskt dominerade övergångsregering har egen majoritet i parlamentets underhus, deputerandekammaren, vald så sent som 1992.
	I helgens val gjorde väljarna tummer ner för de fyra skandalomsusade regeringspartierna. De fick bara cirka 15 procent av rösterna!
Kristdemokrater och
socialister förintade
	Italiens största parti, Kristdemokratiska partiet (DC), och än mer det tredje största partiet, Italienska socialistpartiet (PSI), blev nära nog förintade i valet.
	Kristdemokraterna och Socialistpartiet är mer än några andra partier förknippade med korruption, maffia och bossvälde. I söndagens sade väljarna adjö till denna politik. För första gången i modern tid kommer kristdemokraterna inte att ha makten i en enda italiensk storstad.
	I avvaktan på något nytt lade väljarna rösterna på partier som företräder gamla ideologier, fascism (MSI-DN) och kommunism (PDS och PRC), samt på nya regionala mittenpartier, självstyrelsepartiet/separatistpartiet Nordliga förbundet (Lega Nord) i norr och antimaffiapartiet Nätverket (La Rete) i söder.
Bara ett gammalt parti
överlevde väljarrevolten
	Valet delade Italien i fyra delar.
	I norra Italien blev Nordliga förbundet störst. Det befäste sin starka ställning från parlamentsvalet 1992.
	I mellersta Italien är vänstern stark. "Vänster" är ett vitt begrepp, som rymmer reformkommunistiska och socialistiska Demokratiska vänsterpartiet (PDS), Kommunistiska pånyttfödelsepartiet (PRC), Gröna listan (LV) och delvis Nätverket. Vänstern är valets stora vinnare. Dess kandidater är favoriter till borgmästarposten i Rom, Neapel, Genua, Venedig och Trieste.
	I södra Italien är nyfascistiska Italienska sociala rörelsen_Nationella högern (MSI-DN) störst. MSI blev största parti i bland annat Rom och Neapel men står till skillnad från PDS utan allierade i den andra valomgången den 5 december.
	I sydvästra Italien har Nätverket ersatt DC som dominerande parti. La Rentes ledare, Leoluca Orlando, är mycket populär. Han vann överlägset borgmästarvalet i Palermo på Sicilien.
	Efter valet finns det bara ett stort parti med rikstäckning, organisatorisk styrka och rötter i den gamla partistrukturen: PDS.
Italien har fått en
helt ny politisk karta
	Många frågar sig om fascister och kommunister kommer att ta över Italien?
	Nej, knappast.
	MSI:s frammarsch är visserligen oroande, men den går till stor del att förklara med att MSI fyller det omedelbara vakuumet efter kristdemokraterna.
	PDS är mer av socialist- än kommunistparti och alltså inget hot mot demokratin.
	Kommunalvalet har gett Italien en ny politisk karta. Den är bra att ha för att ta ut kursen i parlamentsvalet, som troligen kommer 1994. Det blir en rysare, en ny revolution på italienska.
	Allt kan hända, i synnerhet som Italien då inför ett helt nytt valsystem, majoritetsval i enmansvalkretsar av brittisk modell.
	Det kan bli revolution eller reaktion, samling eller söndring.
	Ett är säkert. Parlamentet blir sig inte likt. Partierna som styrt Italien under nästan hela efterkrigstiden har gjort sitt. Nya partier och personer står beredda att ta över.
	Förhoppningsvis får parlamentet, genom det nya valsystemet, en sådan sammansättning att Italien kan få den handlingskraftiga och stabila regering landet så väl behöver.

bildtext:
Sedan två år skakar en gigantisk korruptionsskandal Italien och inte minst de partier som styrt Italien efter andra världskriget. I söndagens kommunalval straffade väljarna de mest korrumperade partierna, Kristdemokraterna och Socialistpartiet.





Rika barn
lära bäst

	Utbildningsminister Per Unckel har ihärdigt tillbakavisat alla anklagelser om att regeringens utbildningspolitik skulle öka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.
	Nu har en utredning i ämnet visat att regeringens utbildningspolitik inte på något sätt tenderar att minska den sociala snedrekryteringen, tvärtom.
Motverka
differentiering
	Med social snedrekrytering menas att barn som har högutbildade föräldrar med god ekonomi i avsevärt högre grad än barn från hem med lågutbildade föräldrar och krasslig ekonomi söker vidare till universitet och högskola.
	Utredningen kallad "Ursprung och utbildning" visar med stor tydlighet att det bästa sättet att minska den sociala snedrekryteringen är att på alla nivåer motverka differentiering av eleverna.
	Resultatet är en kalldusch för utbildningsdepartementet med Per Unckel och Beatrice Ask i spetsen, vilka varit hårda pådrivare för en ökad differentiering på alla utbildningsnivåer. Frågan är vad de kommer att göra med denna utredning.
	Risken är överhängande att utredningen slutar i en pärm längst in i Unckels arkiv.
Bestående social
snedrekrytering
	Utredningen tillsattes 1991 av dåvarande utbildningsminister Bengt Göransson. Uppgiften var att utreda orsaker till den sociala snedrekryteringen till högre utbildning samt föreslå åtgärder för att på bästa sätt motverka detta fenomen.
	Ett av resultaten visar att bland barn till högre tjänstemän fortsätter 45 procent till traditionella universitetsstudier och 55 procent går vidare till högskolestudier.
	Motsvarande siffror för barn till okvalificerade arbetare var sju respektive 13 procent. Siffrorna talar sitt tydliga språk, den sociala snedrekryteringen består. De bakgrundsfaktorer som är styrande vid utbildningsval delar utredningen in i tre kategorier.
	Den sociala klasstillhörigheten, utbildningsnivån i hemmet och uppväxtfamiljens ekonomiska situation är tre samverkande faktorer, där utbildningsnivån i hemmet har klart störst betydelse.
För att minska de snedvridande effekterna av dessa faktorer ger utredningen förslag på åtgärder, som i princip på varje punkt kolliderar med regeringens utbildningspolitiska ideer.
Fler utbildningsplatser
minskar snedvridningen
	Istället för att införa skolpeng och friskolor enligt regeringens modell förordar utredningen tvärtom en odifferentierad skolgång så långt möjligt. Vidare bör principen om likvärdighet mellan skolor upprätthållas för att inte föräldrarnas val av bostadsort eller bostadsområde ska påverka barnens utbildningschanser, påpekar utredningen.
	Likvärdighet garanterar naturligtvis också en maximal rekryteringsbas till högre studier. Men för att detta ska ge något märkbart resultat måste det kombineras med en kraftig ökning av antalet platser på högskola- och universitet, framgår det vidare i utredningen. På detta sätt kan Sverige ta tillvara fler förmågor.
	Tyvärr har Unckel och Ask hittills vägrat att inse detta. Kommer de nu att ha det politiska modet att släppa sina käpphästar och böja sig för bättre vetande?


bildtext
Kommer utbildningsminister Per Unckel (bilden) att ha det politiska modet att öppet ventilera utredningen om social snedrekrytering till högre utbildning?



tredjeledare 940607

Riktigt höja kommunlrådslönerna

	Kommunalråden i Hudiksvall är underbetalda. Det är ett faktum. Den som inte tror oss kan jämföra kommunalrådens arvoden i Hudiksvall med vad kommunalråd har i andra medelstora kommuner.
	Därför är det rimligt att höja kommunalrådslönerna. De är också riktigt att de nya lönerna, som är basbeloppsbaserade, träder i kraft först nästa år i och med en ny mandatperiod.
	Kommunfullmäktige bör inte under löpande mandatperiod införa nya principer för kommunalrådens arvoden. Det bör väljarna få chans att reagera på i val. Vi ser inget skäl att säga nej till kommunalrådens lönelyft. Nästa år får de höjningen de skulle ha haft för länge sedan, om liggande förslag blir verklighet.
	






Riktigt med
pappamånad

	Familjepolitikens pusselbitar har kommit på plats.
	Först kom vårdnadsersättningen (vårdnadsbidraget), som ökar valfriheten och rättvisan i barnomsorgen.
	Sedan kom pappamånaden, som ökar jämställdheten, och den sänkta ersättningsnivån i föräldraförsäkringen, som delvis finansierar vårdnadsersättningen.
Ingen enighet om
nya familjepolitiken
	Regeringen Bildt har fört en bra familjepolitisk reform i hamn, men den får kritik från många håll.
	Socialdemokraterna, vänsterpartiet samt delar av ny demokrati och folkpartiet liberalerna är mot vårdnadsersättningen, även om folkpartiet röstade för den i riksdagen.
	Moderata samlingspartiet, centerpartiet och kristdemokratiska samhällspartiet hade helst velat slippa pappamånaden, liksom nära nog halva folkpartiets landsmöte 1993. Alla regeringspartier röstade dock lojalt för detta fp-inspirerade förslag i riksdagen.
	Socialdemokraterna och vänsterpartiet är mot sänkningen av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen från 90 procent till 80 procent av lönen för tio av tolv månader (en mamma- respektive pappamånad ligger kvar på 90-procentsnivån).
	Det råder alltså ingen enighet om den nya familjepolitiken, inte ens i regeringen.
Vårdnadsbidrag
och pappamånad bra
	Vi tillhör den lilla skaran av opinionsbildare, som lika mycket försvarar vårdnadsersättning som pappamånad och sänkt föräldrapenning.
	Vårdnadsbidrag och pappamånad speglar ett samhälle, som sätter barnen i centrum och vill ge båda föräldrarna större möjlighet att vara tillsammans med sina små barn.
	Sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen speglar en ekonomisk verklighet, där underskottet i statsbudgeten och stigande statsskuld är på väg att bli farliga gökungar i välfärdsboet. Därför måste vi sänka ersättningnivåerna i välfärdssystemen, åtminstone tills statsfinanserna är sanerade.
	Frågan om en obligatorisk pappamånad i föräldraförsäkringen är kontroversiell. Här kolliderar nämligen ideologiska principer om jämställdhet med valfrihet. Minskad valfrihet är ett pris man får betala, för att stimulera fler pappor att stanna hemma med sina barn och uppnå bättre jämställdhet.
Pappamånad ger
fäderna ökad roll
	En månad av föräldraförsäkringen blir nu reserverad för pappan, ungefär som de två veckor (tio dagar) som pappan har rätt att ta ut i samband med barnets födelse. Om han inte tar ut pappamånaden fryser den inne, precis som dagens pappaveckor.
	Föräldraförsäkringen har gjort Sverige till föregångsland, men det är få fäder som utnyttjar möjligheten att stanna hemma med barnen. I dag tar papporna ut knappt en tiondel av föräldrapenningen. Åttiofem procent av papporna tar dock ut de två pappaveckorna vid barnets födelse.
	En pappamånad ger pappor råg i ryggen att ta ut minst en månad av föräldraledigheten utöver de två pappaveckorna.
	En pappamånad gör det legitimt för pappor att ta hand om barn, även på arbetsplatser där arbetsgivare och arbetskamrater lägger hinder i vägen. En pappamånad är praktisk jämställdhet.
	Vi tror att denna pappamånad med tiden kommer att bli lika accepterad och självklar som pappaveckorna vid barnets födelse.

bildtext:
Kombinationen vårdnadsbidrag och pappamånad gör, tillsammans med föräldraförsäkringen i övrigt, Sverige till än mer av föregångsland. Pappamånaden är kontroversiell i dag med bör med tiden bli lika självklar som pappaveckorna vid barns födelse.



andraledare 940609

Riktigt med regionparlament

	Moderata samlingspartiet vill avveckla de folkvalda landstingen, övriga partier vill utveckla dem. Visionen av landstingen i framtiden varierar mellan dessa partier. Men de är överens om att låta ett nytt folkvalt organ på regional nivå _ Landstingsförbundet kallar det "regionförbund" _ ta över landstingens och länsstyrelsernas funktioner.
	Landstingsförbundets pågående kongress uttalade sig på onsdagen för detta. Alla utom moderaterna ser framför sig en ny regionindelning i Sverige, som följer naturliga, näringsgeografiska gränser snarare än mer än 350 år gamla och i många fall förlegade länsgränser.
	En region kan, ibland med små gränsjusteringar, överensstämma med dagens landsting/län eller vara större enheter som exempelvis Skåne.
	Landstingsförbundets regionprogramgrupp har utarbetat en handlingsplan för en ny regionorganisation i Sverige. Landstingsförbundet vill minska statens roll på region- eller länsnivå till kontrollerande funktioner, så som skett i Danmark. Ekonomiska och demokratiska skäl talar för en ny regionorganisation med länsparlament, regionförbund, landsting eller vad man kallar den.
	De nya regionerna ska, precis som landstingen, vara folkvalda, ha beskattningsrätt och ta ansvar för vård och annat som i dag hör till landstingets ansvar. Landstingsförbundet vill förstärka regionernas ansvar för trafik, kultur och utbildning och föra över helt nya områden till regionerna, bland annat sysselsättning och miljövård.
	Det är bra att Landstingsförbundet konkret skissar på en ny regional struktur. Det vore ännu bättre om regeringen snabbt gav de regioner, främst Skåne och Jämtland, som vill införa regionparlament möjlighet att göra detta. 







Riktigt prioritera
a-kassa åt alla

	Regeringen lägger planerade nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen på hyllan. Det blir alltså inte färre ersättningsdagar och kortare ersättningsperioder, vilket regeringen aviserade förra året.
Regeringen vill skära,
s, v och nyd sade nej
	Regeringen föreslog 1993 en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och försämringar i a-kasseersättningen. Regeringen ville bland annat begränsa a-kasseersättningen till två perioder om 300 respektive 150 ersättningsdagar. Sedan skulle den arbetslösa bli utförsäkrad och ett fall för socialtjänsten. Staten skulle vältra över nya kostnader på kommunerna.
	Riksdagen sänkte ersättningsnivån till 80 procent av lönen, införde en egenavgift på en procent av lönen 1994 och två procent 1995 samt godkände principen om en ny arbetslöshetsförsäkring.
	Övriga delar av regeringens förslag avslog riksdagsmajoriteten (s, v och nyd). Regeringen lovade att återkomma i ärendet under våren 1994.
	Nu blir det inte något av dessa försämringar, skriver Svenska Dagbladet.
Allmän, obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
	Det viktigaste i principförslaget _ en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring _ vill regeringen, med arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) i spetsen, göra till verklighet.
	Regeringen funderar dessutom på att ge administrationsbidrag till de fackliga a-kassorna, eftersom den statliga a-kassan inte kommer att ta ut administrationsavgift, vilket fackens kassor gör.
	Regeringen vill visserligen fortfarande ändra arbetslöshetsförsäkringen, så att den stimulerar arbetslösa att söka nya arbeten. Men regeringen överlämnar frågan om omfattning och inriktning på dessa ändringar till en parlamentarisk utredning, som redan synar arbetsmarknadspolitikens roll.
Regeringen vrider
vapen ur händerna på s
	Regeringen gör rätt som struntar i att ytterligare försämra arbetslöshetsersättningen och prioriterar arbetet med att ge alla svenskar ett skydd mot arbetslöshet.
	På detta sätt vrider regeringen ett effektivt vapen ur händerna på socialdemokraterna _ försämringar för arbetslösa _ och ger regeringen ett offensivt vapen i kampen mot socialdemokraterna _ en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
	Socialdemokraterna har accepterat sänkta ersättningsnivåer i a-kassesystemet. De har accepterat rejäla egenavgifter i socialförsäkringssystemet, om än inte den höjning av egenavgifterna till a-kassan som riksdagen beslutade om 1993.
	Ingvar Carlsson får svårt att gå emot regeringens förslag om en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. För vad regeringen föreslår är en viktig social reform, inte social nedrustning.
Offensiv satsning med
arbetslöshetsförsäkring
	Nära en tredjedel av de arbetslösa saknar ersättning från a-kassa. En femtedel får inte ens kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
	Så ser verkligheten ut, som socialdemokraterna blundar för. Behovet av en heltäckande arbetslöshetsförsäkring är uppenbar.
	En allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är en viktig rättvisereform. Den täpper till en av de sista stora hålen i välfärdens sociala skyddsnät. Arbetstagarna får välja mellan att ansluta sig till en facklig a-kassa eller till en nyinrättad statlig a-kassa. Samtidigt höjs lägsta ersättning från 4 300 till 5 300 kronor per månad. Allt betalas solidariskt med höjda egenavgifter.
	Vi förstår om nyliberaler _ som inte vill ha obligatoriska socialförsäkringar för exempelvis arbetslöshet _ går emot förslaget.
	Vi har däremot svårt att se hur socialdemokraterna ska kunna skörda opinionsvinster på att gå emot en viktig social reform, en arbetslöshetsförsäkring åt alla.



andraledare 930927

Rimligt göra bilförmån dyrare

	Skärpt förmånsbeskattning av tjänstebilar, lovade en utredning tidigare i år. Det ser inte ut att bli så mycket av detta.
	I helgen sade skatteminister Bo Lundgren (m) att det inte blir någon hårdare beskattning av tjänstebilar. Det blir för krångligt och tidsödande att administrera det nya systemet, tycker många remissinstanser och Bo Lundgren.
	Senare denna vecka kommer skatteministern med ett förslag till förändrad förmånsbeskattning av tjänstebilar. Istället för att bli dyrare kan det nu bli billigare att ha tjänstebil!
	"Förslaget innebär att det inte blir dyrare att ha tjänstebil. Men det kan bli billigare", säger Bo Lundgren till Tidningarnas telegrambyrå.
	Det är tjänstebilsinnehavare som kör lite privat, som kommer billigare undan i framtiden, om Bo Lundgren får som han vill.
	Vi tycker det är tveksamt att göra tjänstebilen mera förmånlig i en tid, när stora medborgargrupper får sänkt standard. Gruppen tjänstebilsinnehavare har i allmänhet råd att dra in svångremmen mer än andra. Därför är det snarare höjd än sänkt förmånsbeskattning, som regeringen bör ta ställning till.
	Det kan finnas skäl att lätta beskattningen något för dem som kör korta sträckor privat, men det är rimligt att skärpa den totala beskattningen av tjänstebilar.


andraledare 931102

Rimligt skjuta upp Volvo-stämman

	Oklarheterna och osäkerheten kring Renaults köp av Volvo _ för det är ju vad affären handlar om _ ökar. Senast i raden av kritiker är en fackförening med tyngd i sammanhanget: Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF).
	SIF vill skjuta upp Volvos extra bolagsstämma den 9 november en månad. SIF:s kanslichef Peter Nygårds, som också är styrelseledamot i två av Volvos största ägare, motiverar kravet med att det råder allt för stora oklarheter om hur avtalet kommer att fungera i praktiken.
	Han hävdar vidare att samarbetet med Renault har knakat i fogarna under de år Volvo och Renault har samarbetet. Likande rapporter har kommit från personer inom Volvo, som har sett hur Renault har gynnat det egna företaget och franska intressen på bekostnad av Volvo och svenska intressen. Detta är inte särskilt förvånande för den som känner fransk företags- och förvaltningskultur.
	Andra kritiker säger att Volvo har sålt sig för billigt _ franska experter talar om att Renault får Volvo gratis _ och utan att få rimliga garantier för inflytande i företaget Renault-Volvo RVA.
	Volvochefen Pehr G Gyllenhammar blir allt mer trängd. Det bästa är att avblåsa hela Renault-Volvo-affären, men det var också rimligt att uppskjuta Volvos bolagsstämma till den 7 december.





Rioplanen
i Hudiksvall

	En förutsättning för att de stora miljöproblemen i världen ska kunna lösas är att miljöarbetet fungerar på den lokala nivån. För att det ska fungera på den lokala nivån krävs att medborgarna deltar. Politikerna har en viktigt uppgift i att ge medborgarna goda förutsättningar att omsätta sitt miljömedvetande i handling.
	Bakom dessa slutsatser står biologen Eva Grundelius, som var huvudinslaget då Hudiksvalls kommunstyrelse på fredagen anordnade en miljökonferens för kommunens politiker och tjänstemän på Folkets Hus i Hudiksvall, i syftet att ta ett steg mot en lokal Agenda 21.
	Detta som en följd av världsmiljökonferensen Agenda 21 i Rio 1992, där 150 stater kom överens om en konkret handlingsplan för att angripa de globala miljöproblemen. Planen går under namnet Agenda 21.
	Fredagens miljökonferens förankrade ett nytt sätt att tänka, som sannolikt var främmande för flera av konferensdeltagarna och därmed är ett första stort steg taget.
En drastisk
attitydförändring
	Grundenius jobbar för tillfället åt Svenska kommunförbundets plan- och miljösektion. Hon har en gedigen arbetserfarenhet från både offentlig, privat och ideel verksamhet. Dessutom har hon jobbat på många olika nivåer, vilket har givit ett helhetsperspektiv på miljöproblemen, vilket är få förunnat.
	Kort beskrivet introducerar hon en ny spelplan för kommunen, bestående av tio punkter, som alla innehåller en drastisk attitydförändring i riktning mot ett uthålligt samhälle.
	En av punkterna angriper slentriantänkandet att det alltid är någon annan, som ska lösa problemen i samhället. Individen har kunnat frånsäga sig ansvaret för exempelvis avfallsproblemen. Attityden har delvis sin förklaring i människans naiva tro på de politiker, som i missriktad välvilja ville skapa institutioner för lösande av människans alla problem.
	På detta sätt har vi skapat problem, som kommer att ta lång tid att lösa. Men om alla deltar på lokal nivå till att börja med, då finns det fortfarande möjligheter att lösa problemen var Grundenius slutsats.
Människan är en
del av kretsloppet
	Även om tilltron till samhällets möjligheter att lösa problemen varit större i Sverige än i många andra länder äger Grundenius slutsatser generell giltighet. Det räcker inte med att få politiker och tjänstemän i de olika ländernas administrationer att tänka om.
	För att överhuvudtaget få till stånd några förändringar måste medborgarna bli medvetna om att dagens konsumtionssamhälle är på väg mot en ekologisk kollaps. Bara genom en sådan insikt och utbildning i kretsloppstänkande går det att vända den negativa utvecklingen i världen.
	Kretsloppstänkandet innebär att människan ska anpassa sitt liv efter naturens lagar, det vill säga det ekologiska kretsloppet. De naturresurser, som tas upp ur jorden måste också återföras till samma jord efter det av människan har använt dem.
	Nyckelorden är återvinning, återanvändning, resurshushållning och ekologisk balans.
Stimulera barnen
till miljöengagemang
	För att nå ett ekologiskt uthålligt samhälle är det emellertid viktigast att lära barnen de ekologiska sambanden och de gränser de sätter för människans materiella betingelser.
	Tommy Lantz, lärare på Lunds skola i Forsa, visade hur han och hans kollegor på skolan går tillväga för att stimulera eleverna till förståelse och respekt för naturens betydelse och funktion. Lärarna har bland annat fixat en så kallad skolskog, som eleverna får betrakta som sin egen skog, där de kan leka och lära av naturen.
	Hudiksvalls kommun har genom fredagens miljökonferens tagit ett första steg mot en lokal Agenda 21. Sedan kommer steg två, det viktigaste steget, att nå ut till medborgarna med budskapet.






Riskkapital
till Gävleborg

	Den ekonomiska krisen i Sverige har medfört en renässans i synen på småföretagens betydelse och möjligheter i framtiden. I dag vill alla riksdagspartier satsa på små och medelstora företag.
Attitydförändring
	Tidigare har de stora industriföretagen fått stå modell för satsningar på näringslivet. Detta har ställt de mindre företagen i skuggan av det politiska sökarljuset. På denna punkt har det skett en välkommen attitydförändring i partierna.
	Tyvärr har den inte fått fullt genomslag i praktiken. Småföretagen har fortfarande svårt att skaffa kapital för sina satsningar, vilket är en förutsättning för att överhuvud taget kunna kravla sig upp ur den djupa startgropen.
	Därför är det glädjande att två av länets riksdagsledamöter, Karin Starrin (c) och Lennart Rhodin (fp), har tagit upp detta problem i riksdagsmotioner.
Investmentbolag
	Karin Starrin påpekar i sin motion att ett av de främsta problemen är att befintligt riskkapital, som finns i bank- och finanssystemet, inte kommer de nya småföretagen till godo. Samma sak gäller de statliga stödformerna, enligt Starrin.
	Hon anser att en egenföretagare inte ska behöva sätta sin privata egendom som säkerhet för krediter, eftersom detta medför ett uppenbart socialt risktagande för företagaren.
	För att eliminera de största riskerna vill hon inrätta lokala investmentbolag. De skulle kunna garantera krediter, fungera som rådgivare och stöd till nyföretagare och kunna vara en länk mellan banker och företagare, menar Starrin.
	Förslaget är konstruktivt och angriper centrala problem vid nyföretagande. Många lovande ideer går förlorade på grund av brist på kapital, rådgivning och stöd. Dessa är synnerligen viktiga, när produkten ska ut på marknaden och bereder ofta företagaren större svårigheter än själva produktutvecklandet.
Norrlandsfonden
	Lennart Rhodin tar också upp riskkapitalförsörjningen. Han pekar på att riskkapital är en strategisk resurs i en politik för att främja tillväxt och nyföretagande, inte minst i inledningsskedet av produkt- och företagsutvecklingen.
	Norrlandsfonden har, enligt Rhodin, spelat en viktig roll som kompletterande finansiär, där långivningen är så pass säker att det är att likna vid ägarkapital. I dag omfattar Norrlandsfonden inte hela Norrland. Rhodin vill göra Norrlandsfonden komplett genom att tillföra Gävleborgs län.
	Det är ett rimligt förslag. Gävleborgs län är i allt väsentligt i samma situation som övriga norrlandslän.
Uppvärdera tjänster
	Rhodin tar även upp det sneda förhållandet mellan kreditgivning till tjänste- och tillverkningsföretag. Han vill slutgiltigt undanröja skillnaderna i statens behandling av dessa företagsgrenar.
	Tjänsteföretagen kommer i framtiden att stå för merparten av de nya jobben, skriver Rhodin. Det är riktigt. Därför är det nödvändigt att uppvärderar tjänsteföretagen.
	Industriföretagen har till skillnad från tjänsteföretagen större anläggningstillgångar i form av bland annat maskiner. Dessa blir säkerheter, som gör det lättare att låna pengar.
	Tjänsteföretagen har också problem i kontakten med de regionala utvecklingsfonderna. Där sätter man allt för ofta de tillverkande industriföretagen som normalmeter för vad som är utvecklingsbart.
	Rhodin och Starrin försöker med sina motioner att omsätta pratet om småföretag i handling. Nu återstår att se riksdagen handlar.

Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT.




andraledare 940519

Rör inte barnbidraget!

	Vad händer med vårdnadsersättningen, frågar sig många efter onsdagens spektakel i riksdagen. Under pågående riksdagsdebatt om vårdnadsersättningen förhandlade regeringen febrilt med ny demokrati.
	Resultatet blev en kort återremiss till socialutskottet. Redan på fredag landar vårdnadsersättningen på riksdagens bord igen. Det återstår att se om något avgörande kommer att hända innan dess, som gör att ny demokrati röstar ja till regeringens vårdnadsbidrag.
	Regeringen lockar ny demokrati med en parlamentarisk utredning, där ny demokrati ska ingå, som ska följa upp effekterna av vårdnadsersättningen och de beslutade reformerna inom barnomsorgen och föräldraförsäkringen.
	Ny demokrati kräver besparingar inom barnomsorgssektorn för att gå med på en kostnadskrävande vårdnadsersättning. Ny demokrati har tidigare talat om att finansiera vårdnadsersättningen med behovsprövat barnbidrag, minskat eller slopat första barnbidrag eller försämrat flerbarnstillägg.
	Det är fullständigt oacceptabelt att behovspröva barnbidraget eller minska nivån på det första barnbidraget. Barnbidraget ska till viss del kompensera barnfamiljerna för den merkostnad som barn innebär. Barnbidraget är en viktig del i det generella välfärdssystemet.
	De försämringar som skett av barnbidraget _ först utebliven barnbidragshöjning och sedan försämrat flerbarnstillägg _ är smärtsamma nog.
	Om regeringen försämrar grunden för barnbidraget för att blidka ny demokrati och få dess stöd för att införa en vårdnadsersättning, lever regeringspartierna farligt.







Rött kort för
gröna dieseln

	När Sverige EU-anpassade beskattningen av diesel förra året, blev det problem. Den nya dieseloljan, som är grönfärgad för att skilja sig från fordonsdiesel, infördes i oktober.
	Den ger hälsoproblem, vilket ingen hade räknat med.
Grön färg ska skilja
diesel från diesel
	Oljeleverantörerna måste tillsätta ett färgmedel i dieselolja, för att det ska vara möjligt att se skillnad på lågbeskattad diesel (eldningsolja samt maskindiesel till traktorer, jord- och skogsbruksmaskiner) och högbeskattad diesel (fordonsdiesel).
	Tidigare löste staten detta problem på ett sätt, som inte gav utrymme för skattefusk: kilometerräknare i dieselfordon och skatt efter körd sträcka. Denna modell är dock inte förenlig med EU:s beskattningsprinciper, varför Sverige snabbt EU-anpassade sig.
	Eldningsolja, maskindiesel och fordonsdiesel är identiska produkter. Om inget skulle skilja dem åt, förutom priset, skulle mindre nogräknat folk tämligen riskfritt kunna fylla dieselfordon med billig eldningsolja eller maskindiesel.
	Därför har staten försett eldningsoljan och maskindieseln med märk- och färgämnen. Billig diesel _ grön olja _ ska inte gå att sälja som och använda istället för dyr diesel. Skillnaden i skatt på vanlig diesel och grön diesel är 1 625 kronor per kubikmeter.
Problem med hälsa
och värmepannor
	Under 1993 börjar rapporter om hälsoproblem med den gröna oljan att strömma in.
	Traktor- och skogsmaskinförare klagar på att den gröna oljan ger hudbesvär, sveda och illamående.
	Villaägare med oljeeldning klagar på att den gröna oljan får brännare att bäcka igen och pannor att stanna. En del villaägare rapporterar att de har blivit sjuka av den nya oljan.
	Problemen med den gröna oljan har blivit uppmärksammade i massmedier och riksdag. Riksdagsledamot Tage Påhlsson (c), Ånge, interpellerade både skatteministern och miljöministern i november förra året _ utan framgång. Sedan dess har mängder av människor, som kommit i kontakt med den gröna dieseloljan, slagit larm och krävt att färgmedlet måste bort.
Regeringen
utreder oljeproblem
	Skatteminister Bo Lundgren (m) har hittills reagerat kallsinnigt på larmrapporterna. Stora skattepengar står på spel.
	Problemen med oljan har dock fått regeringen att tillsätta en utredning.
	I tisdags beslutade regeringen dessutom att villaägare, som inte vill använda den gröna oljan för uppvärmning, ska kunna använda högbeskattad olja (fordonsdiesel) och i efterhand får skatten tillbaka. Det är en klok åtgärd, som dock inte löser de långsiktiga problemen med grön diesel.
Återinför
kilometerskatten
	Det finns två sätt att tackla problemen med den gröna dieseloljan: Ändra färgning och märkning eller ändra beskattning.
	Bäst vore att gå tillbaka till den gamla modellen med kilometerräknare i dieseldrivna fordon och skatt på körda kilometer. Då behöver staten inte färga eldningsolja och maskindiesel för att förhindra fusk, eftersom skatten utgår på körd sträcka och inte på köpt diesel.
	Näst bäst vore att slopa den gröna färgen eller införa någon annan märkning, som inte ger hälso- eller maskinproblem, lämpligen någon av de färger, som andra länder använder utan problem.

bildtext:
Den nya, gröna dieseloljan i traktorer, jord- och skogsbruksmaskiner samt i oljeeldade pannor ger hälso- och maskinproblem. Bäst vore om staten återinförde kilometerbeskattningen av dieseldrivna bilar, lastbilar och bussar, eftersom det gör en färgning av dieseln onödig.


tredjeledare 931112

S har svårt att räkna rätt

	I socialdemokraternas ekonomiska motion, som HT fick i måndags och kommenterade dagen efter, säger partiet att deras ekonomiska paket kostar 36,3 miljarder kronor. Rätt siffra ska vara 46 miljarder, säger nu socialdemokraterna, som hade "glömt" kostnaderna för sina arbetsmarknadspolitiska förslag.
	I tisdags kom en ny rättelse. Rätt siffra på sidan 35 i motionen ska vara 36 miljarder kronor, inte 28 miljarder som det står tryckt.
	Om socialdemokraternas nye ekonomiske talesman Göran Persson ska bli en ny Gunnar Sträng, måste han bli bättre på att räkna.
	Vi ser fram mot nya rättelser _ och en burk klister, så vi kan klistra in korrigeringarna i Göran Perssons förstlingsverk.





S saknar
trovärdighet

	Vad vilja socialdemokraterna?
	Denna klassiska fråga finns det skäl att ställa sig varje gång socialdemokraterna är i opposition och lägger ut texten i den ekonomiska politiken.
1993 var s "Slösa"
1994 är s "Spara"
	Förra året gick socialdemokraterna emot det mesta av regeringens besparingar. De ville öka statsutgifterna och så sent som i november förra året sänka mervärdesskatten från 25 till 20 procent för att stimulera konsumtionen.
	I det förslag till statsbudget som socialdemokraterna presenterade på tisdagen låter det helt annorlunda. Nu vill socialdemokraterna plötsligt spara mer än regeringen!
	Socialdemokraterna vill spara 5,9 miljarder kronor ytterligare, bland annat genom att sänka ersättningen i föräldraförsäkringen från 90 till 80 procent och slopa vårdnadsbidraget.
	I bara farten accepterar socialdemokraterna alla stora besparingar, som regeringen Bildt har infört eller föreslagit, till exempel försämringar i sjukförsäkring och a-kasseersättning, dyrare tandvård och läkemedel.
	1993 var socialdemokraternas politikens Slösa, nu är partiet politikens Spara.
Vilken trovärdighet har
den s-märkta politiken?
	Socialdemokraterna har nyktrat till ekonomiskt, när det gäller besparingar, och godkänner i stort regeringens ekonomiska politik. Detta kommer att ge socialdemokraterna interna problem. Fotfolket ska nu försvara den politik, som det för några månader sedan bekämpade med stor frenesi och kallade högerpolitik.
	Vilken trovärdighet har ett parti, som säger en sak före årsskiftet och en helt annan sak efter? Vilken trovärdighet har socialdemokraternas ekonomiska politik?
Bra med ökade
investeringar
	När detta är sagt, är det dags att värdera enskildheter i socialdemokraternas budgetförslag. Här finns en del som är bra.
	Socialdemokraterna vill stimulera privata investeringar genom att låta företagen skriva av 70 procent av värdet på nya maskiner första året samt stödja om- och nybyggnationer av bostadshus. De vill öka de offentliga investeringarna genom att rusta upp skolor och bygga ut telenät (AXE), järnvägar och vägar.
	Allt detta är bra. Bra investeringsvillkor och bra infrastruktur är viktiga för att få fart på företagandet. Socialdemokraterna vill satsa på småföretag, åtminstone i retoriken, men kommer samtidigt med förslag, som motverkar ny- och småföretagande: slopad kvittningsrätt och höjd skatt på aktieutdelning.
Värnskatt
rätt tänkt
	Socialdemokraterna vill införa värnskatt: fem procentenheter högre inkomstskatt för alla som tjänar över 200 000 kronor per år.
	Tanken på värnskatt är riktig. Men det är bättre att höja skatten för verkligt högavlönade, säg för dem med över 300 000 kronor i årslön, och därmed införa ett tredje trappsteg i skatteskalan, än för alla som ligger på eller strax över gränsen 200 000 kronor.
	Socialdemokraterna accepterar med sin ekonomiska motion i allt väsentligt regeringens ekonomiska politik. Det är naturligt.
	Om socialdemokraterna ska kunna regera efter valet och undvika en ny svekdebatt, måste de anpassa sin politik till verklighetens och inte minst Europeiska unionens krav. Därför är Göran Perssons tal om att socialdemokraterna står för full sysselsättning nys. Full sysselsättning är oförenlig med EU:s ekonomiska politik.
	Socialdemokraterna öppnar med sin budget för breda uppgörelser i riksdagen. Samtidigt blottar sig partiet för kritik från de egna, när de nu säger ja till mycket som de förkastade förra året. 

bildtext:
Göran Persson (bilden) räknar med att ta över som finansminister efter höstens val. Därför pläderar han för en helt annan ekonomisk politik i dag än vad han gjorde förra året.





S-kongress
på stela ben

	I dag tar den socialdemokratiska partikongressen beslut i frågan om sjukförsäkringarna ska förbli under statens fögderi eller om de ska överlämnas åt arbetsmarknadens parter att administrera och finanisiera.
	Denna ide är ett resultat av socialdemokraternas motvilliga uppgörelse med regeringen i vinterns krispaket.
	Men det är skillnad på retorik och praktik. Förslaget mötte inga större ovationer från kongressen när det behandlades i den allmänpolitiska debatten i torsdags. Denna ide har blivit något av en symbolfråga för socialdemokratin. Det handlar om att hålla fast vid det gamla eller pröva det nya.
Kongressen andas
mycket sextiotal
	Mycket av debatten i torsdags, om det går att kalla tvåminutersinlägg utan replik för debatt, uppehöll sig på slagordsnivå. Viljan att pröva förslaget i sak är tyvärr inte alltför utbredd. I detta ligger också kanske socialdemokraternas största problem. Oförmågan att släppa gamla käpphästar och ge sig ut på djupare vatten hindrar förnyelsen.
	Men visst finns det fritänkare också inom socialdemokratin. Problemet är att de fortfarande har svårt att förankra sina ideer. När det drar ihop sig till kongress och beslut håller man gärna fast vid det gamla, såvida inte något debattgeni lyckats grundlägga förtroende för en ny inriktning. Men med två minuters debattid och 105 anmälda på talarlistan är möjligheterna minimala.
	Kongressbesluten att inte kräva omprövning av avtalet om en Öresundsbro, att förkasta tunnelalternativet och att inte lagstifta för en avveckling av kärnkraften visar på att det finns många rester av gammalt sextiotalstänkande kvar i partiet.
Klappjakt
på förnyarna
	Bland partiets förnyare räknas författaren Göran Greider, vilket är lite märkligt med tanke på att han på fredagen höll ett anförande, som var en enda lång hyllning till och försvar för de gamla offentliga lösningarna.
	Han anser att allt snack om förnyelse och omprövning bara är ett tecken på att socialdemokratin gett efter för de gamla borgerliga värderingarna. På detta sätt är partiet på väg att överge de gamla grundvärderingarna om rättvisa och jämlikhet, hävdade Greider.
	Socialdemokratiska ungdomsförbundets (SSU) ordförande Karl-Petter Thorwaldsson fick sig en rejäl känga av Greider, som liknade honom vid en gammal borgerlig moraltant från sekelskiftet, vilket rev ned kongressens hittills största skratt.
	Partiet mår säkert bra av debatt utifrån alla möjliga perspektiv, men att som Mona Sahlin beteckna Greider, som en förnyare gör detta begrepp helt värdelöst och oanvändbart.
På stela ben
mot framtiden
	En förnyelse innebär definitionsmässigt någon form av förändring, varför Greider måste betraktas som en gammal gnällig konservator. Omprövning är ofta en smärtsam process, som innebär att man måste släppa gamla uppfattningar för att ge plats åt ny kunskap.
	Inga framsteg hade varit möjliga utan denna process. Trots allt finns det flera socialdemokrater, som insett detta. En av de dessa är den socialdemokratiske riksdagsmannen från Hassela, Widar Andersson.
	Han har som representant för Nordanstigs arbetarekommun tillsammans med ordföranden i arbetarkommunerna Söderhamn, Hudiksvall, och Ljusdal skrivit en framsynt debattskrift inför denna kongress.
	Den betonar betydelsen av öppenhet inför nya lösningar och en fri och förutsättningslös debatt på kongressen. Detta utan att för den skull överge den generella välfärdspolitiken. Kvartetten avslutar sin skrift med förhoppningen att kongressen tar beslut, som inte låser sig fast i en gammal stelbent struktur.
	Så här långt ser det dessvärre ut, som deras förhoppning blir en viskning i rymden.

bildtext
SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson (bilden) blev måltavla för författaren och socialdemokraten Göran Greiders hårda kritik mot partiets förnyare.



andraledare 931109

Salamimetoden mot neutraliteten

	Sveriges neutralitetspolitik är utsatt för salamimetoden. Regering och riksdag skär skiva för skiva bort neutralitetspolitiken, så den till slut ska bli så liten att EU:s förhandlare kan svälja den.
	I måndags satte regeringen och s-oppositionen på nytt kniven i neutralitetspolitiken, som i 189 år har bevarat freden och friheten i Sverige. De kom överens om vad EU-minister Ulf Dinkelspiel ska säga, när han ger Sveriges syn på två av de mest centrala delarna i Maastrichtfördraget: EU:s gemensamma valuta samt utrikes- och säkerhetspolitik.
	Han ska i talet tillmötesgå två motstridiga intressen, dels EU:s krav på total uppslutning bakom unionsfördraget, dels hemmaopinionens krav på bibehållen svensk neutralitetspolitik och suveränitet.
	När Sverige sökte EG-medlemskap, fanns ett neutralitetspolitiskt förbehåll fogat till ansökan. Det finns inte kvar i sin gamla form.
	Regeringens moderata utrikes- och försvarsledning _ statsminister Carl Bildt, utrikesminister Margareta af Ugglas, försvarsminister Anders Björck och EU-minister Ulf Dinkelspiel _ har skurit bort skiva efter skiva av neutralitetspolitiken. De har delvis gjort det med stöd av socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Pierre Schori, försvarspolitiske talesman Sture Ericson och EG-dito Mats Hellström.
	Regeringen och socialdemokraterna har nu kommit överens om att skära bort ytterligare en skiva i neutralitetspolitiken. Dinkelspiels tal säger att något svenskt deltagande i Europeiska unionens militära gren Västeuropeiska unionen (VEU) "inte för tillfället är aktuellt" och att riksdagen ska besluta om deltagandet i den ekonomiska och monetära unionens tredje fas (gemensamma finanspolitiken och valutan).
	Formuleringarna är så mångtydiga att både unionsivrarna i Bryssel och unionsmotståndarna i Sverige ska kunna svälja dem. För den som inte vill att Sverige ska ge upp sin neutralitet och självständighet, är formuleringarna illavarslande, eftersom de innebär att Sverige accepterar unionsfördraget utan tydliga undantag.
	Sverige kan inte hävda sin neutralitetet och suveränitet i en politisk, ekonomisk och monetär union. Det har svenskarna insett. I Sifos förra EG-mätning bekräftar de detta ännu en gång: 48 procent säger nej till EG-inträde och 30 procent ja. Vad säger centerpartiet, som hävdar att Sverige med bibehållen neutralitet ska gå in i EU?
	Det finns skäl att påminna om centerstämmans krav 1993, att vid EG/EU-anslutning ska Sveriges suveränitet bestå och att Sverige ska "stå utanför en eventuell gemensam valuta". Det finns skäl att påminna vad centerledaren Olof Johansson skrev i ett brev till HT:s ledarsida den 14 oktober 1993, att "neutralitetspolitiken är tidlös" och att "bara historielösa kan göra säkerhetspolitiken till en konjunkturfråga."
	För centern återstår att dra slutsatsen att svenskt EU-inträde är oförenligt med bibehållen neutralitetspolitik och suveränitet.
	




Samhället
utan färger

	Föreställ er hur det kan vara att för ett ögonblick tappa färgseendet i dagsljus. Efter några minuter av bottenlös förtvivlan över vad ni inte ser, återvänder förmågan och ni ser en kvinna i klarblå vindtygsjacka bakom en blodröd barnvagn.
	Jag upplevde något liknande utanför cementfabriken i Kunda i Estland i april.
	Vi kliver ur bussen i ett skräcklandskap, som hämtat ur en Mad Max-film. Hela samhället Kunda är överdraget med ett tjockt lager cementstoff. Effekten blir att färgskalan går över i gråskala och man börjar tvivla på om detta är verkligt eller ej.
Träd i cement
	Mitt i denna förlamande situation dyker det plötsligt upp människor, med färger. Kvinnan skjuter en barnvagn framför sig lika obekymrat som fabriken i bakgrunden draperar sin omgivning i cement. Husen närmast fabriken står tomma.
	Träden på gården har förvånansvärt tjocka grenar, för att vara så små. Jag går fram och tittar närmare. När jag tar i ett av de tjocka spröten ramlar det sönder och kvar blir det som vi hemma i Sverige kallar för gren. Resten var brungrått cementstoff.
	Jag dröjer kvar längre än vad som är hälsosamt för att dokumentera eländet med min Kodak problematic.
	Vad vi just sett är en av många skamliga rester av det gamla sovjetsamhällets missbruk av människor och natur.
Tung rök
	Estland är ett fritt land i dag, men cementfabriken i Kunda finns fortfarande kvar. Förklaringen är enkel _ pengar. Så länge denna fabrik genererar ett överskott och sysselsätter bygdens kvinnor och män, så länge får den fortsätta.
	Detta sker trots att hela tio procent av produktionen går rätt ut i luften i form av det tunga cementstoffet. Röken från skorstenarna är så tung att den nätt och jämt orkar ut ur fabrikskroppens långa strupe.
	En träff med den miljöansvarige för detta område förmår inte lätta våra cementtunga sinnen. Han ger inga större förhoppningar om snabba förändringar och hänvisar till det faktum att regeringens koncession är alltför elastisk.
	Fallet Kunda är bara ett av många exempel på industrier i Estland, som av miljöhänsym borde stängas direkt, men har av regeringen utpekats som så viktiga att de tillåts fortsätta sin miljövidriga produktion.
Nej till fosforit
	Trots den till synes hopplösa situationen har det ändå vaknat ett miljömedvetande, även bland en del företag. De försöker hitta nya lösningar, men är naturligtvis starkt kringskurna av de ekonomiska förhållandena.
	Bland folket har det växt fram en miljöopinion, som regeringen inte kan blunda för. Ett exempel på detta var när Ryssland ville bygga fler fosforitfabriker i Estland; då tvingades regeringen säga nej på grund av den starka miljöopinionen.
	Fosforitfabrikerna är tillsammans med elkraftverken de största förorenarna i Estland. Största elkraftverket i Estland släpper ut över 200 000 ton miljöfarliga ämnen per år.
Staten åskådare
	Ett skrämmande faktum som uppenbarade sig efter en frågestund med den miljöansvarige för Kundaområdet var det mycket oklara ansvarsförhållandet vid miljöföroreningar. Han kunde inte ge något riktigt svar på vem som bär ansvaret för nedsmutsningen. Oroande.
	De företag som faktiskt sköter sig bäst i miljöhänseende är de statliga kombinaten, får vi veta. Förklaringen är att de är vana vid direktiv och order från centralt håll. Därför har de också en bättre disciplin, när det gäller att följa upp de få miljödirektiv, som kommit från regeringen.
Ingen helhetssyn
	Miljöproblemen i Estland återspeglar ett vanligt fenomen i andra sektorer i det estniska samhället, bristen på statlig insyn och kontroll. Visst är det ont om pengar, men i Estlands fall räcker det inte med att frigöra pengar i statskassan för miljösatsningar.
	Det krävs också att de ansvariga politikerna prioriterar detta område, vilket inte verkar vara fallet i dag. Istället har man en strategi, som innebär att näringslivet helt ska styras av marknadens mekanismer, utan statliga ingripanden.
	Så länge helhetssynen på samhället får ge plats åt en sådan strategi, kommer färgerna i Kunda att lysa med sin frånvaro.

Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT.

Detta är den andra artikeln om Estland. Den första artikeln publicerades den 30 april.






Sannsagan
Sydafrika
	
	I dag börjar rösträkningen i det sydafrikanska valet. Detta efter att den oberoende valkommissionen (IEC) förlängde valet till klockan sju på fredagen i vissa delar av landet. Beslutet var nödvändigt mot bakgrund av de stora valtekniska problemen.
	När äntligen tidpunkten för demokratiska val i Sydafrika har innfunnits sig är det viktigt att den första övningen i demokrati går rätt till. Annars finns det risk att valets förlorare kommer att ta de valtekniska problemen, som en förevändning för att inte acceptera valresultatet.
	Schabbel med valet skulle kunna få den laddade atmosfären i landet att självantända, med oöverskådliga konsekvenser.
Valet är tyvärr ingen
slutpunkt för våldet
	Om allt går enligt planerna ska det nya parlamentet utse en ny president den 6 maj, som med stor sannolikhet kommer att heta Nelson Mandela. Historien om Nelson Mandela och Afrikanska nationalkongressens (ANC) kamp mot apartheid för ett fritt demokratiskt Sydafrika är en sannsaga, som sprider hopp och optimism långt utanför landets gränser.
	Vägen mot demokrati har kantats av oändliga tragedier och skoningslöst våld. Bara sedan 1990 har minst 14 000 människor dödats och så sent som på måndagen dödades tio personer och 36 sårades av en bilbomb i Johannesburg.
	Inkathapartiets ledare Mangosuthu Buthelezi beslöt först i förra veckan att ställa upp med sitt Inkathaparti i valet. Länge såg det ut som att Inkathapartiet vände demokratin ryggen till förmån för fortsatt väpnad kamp för ett självständigt Kwazulu i Natalprovinsen.
	Inkathas deltagande är nödvändigt inte minst för att göra valresultatet legitimt för alla medborgare. Detta är en första förutsättning på vägen mot det nya Sydafrika.
Eftergift
åt Inkatha
	Avgörande för Inkathas deltagande var avtalet den 19 april mellan Sydafrikas tre viktigaste politiska ledare _ president FW de Klerk, ANC-ledaren Nelson Mandela och Inkathaledaren Mangosuthu Buthelezi.
	Avtalet ger Inkatha något mer än Buthelezi uppnådde i tidigare förhandlingar. Det nya är att zulukungen får status av konstitutionell monark i regionen Kwazulu och att internationell medling ska kunna ge Kwazulu mer makt.
	Parterna har alltså kommit överens om att ge Kwazulu någon form av självstyre, som är mer omfattande än vad andra regioner är utlovade. Det historiska och överraskande avtalet är viktigt för att bryta våldsspiralen i Sydafrika.
Respektera
minoriteterna
	Överenskommelsen pekar ut en mycket viktig punkt inför den nya presidentens första stapplande steg i ett demokratiskt Sydafrika. Någon har sagt att en demokrati ska bedömas utifrån hur väl den tar hand om sina minoriteter.
	En fredlig utveckling med frånvaro av våld och terror avgörs av hur samlingsregeringen och presidenten kommer att handskas med främst den vita minoriteten och även Zulufolket i Natalprovinsen.
	Detta är en politisk balansakt, som kräver fingertoppskänsla och lyhördhet. Sydafrika är ett land med mycket stor ekonomisk potential. En stabil politisk situation är en förutsättning för att kunna ta tillvara denna potential, som kan göra landet till ett afrikanskt under.






SAP oförnuftig
om arbetsrätten

	Socialdemokraternas motstånd mot varje ändring av arbetsrätten är oförnuftig och gör partiets försöka att framstå som småföretagarvänlig skrattretande.
Socialdemokratisk
strid om arbetsrätten
	Socialdemokraterna (SAP) och Landsorganisationen (LO) blåser till strid om arbetsrätten. De avvisar alla förslag från regeringen om att ändra arbetsrätten.
	SAP kommer inte heller till regeringens samråd om arbetsrätten, trots att samrådet var en del av krisuppgörelsen från den 20 september förra året. I den förbinder sig regeringen att hålla "samråda i förtroendefull anda" med socialdemokraterna om eventuella förändringar i arbetsrätten.
	SAP säger alltså nej till det samråd, som partiet tidigare krävt.
Socialdemokraterna
spelar högern i händerna
	Vad är det då regeringen vill ändra i arbetsrätten, som socialdemokraterna och LO finner så vedervärdigt att de inte ens vill förhandla om det?
	Regeringen vill bland annat förlänga rätten till provanställning från sex till tolv månader, förlänga tiden för visstidsanställning, förbjuda facklig blockad av enmans- och familjeföretag och ge företag rätt att undanta två personer från turordningsreglerna vid uppsägning.
	Moderata samlingspartiet, ny demokrati och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) vill gå mycket längre i förändringen av arbetsrätten, men moderaterna driver inte frågan till sin spets, eftersom de inser värdet av breda lösningar.
	Istället för att sätta sig ner med regeringen och resonera om föreslagna ändringar, väljer socialdemokraterna att ställa sig vid sidan av. Socialdemokraterna riskerar därmed att spela högern _ moderaterna, ny demokrati och SAF _ i händerna, vilket knappast tjänar arbetarrörelsens intressen.
Socialdemokraterna
har tappat orienteringen
	Det är uppseendeväckande att Sveriges största parti vägrar att komma till regeringsöverläggningar i en viktig samhällsfråga.
	Vägran blir än märkligare, när det gäller arbetsrätten. Den borde vara central för socialdemokraterna både som löntagarparti och det småföretagarvänliga parti det numera säger sig vara.
	Socialdemokraterna verkar att ha en statisk syn på arbetsrätten: Den är perfekt, den behöver inte ändras.
	Verkligheten ser annorlunda ut, men likt en vilsen orienterare, med en gammal karta som inte stämmer med en förändrad verklighet, vägrar socialdemokraterna att byta karta.
	Verkligheten, som småföretagarna känner den, är att arbetsrätten många gånger fungerar dåligt. Den är anpassad till medelstora och stora företags verklighet, inte till småföretagens, familjeföretagens och enmansföretagarens situation.
	Vi är tveksamma till att låta regeringens arbetsrättsförslag gälla alla företag. Men vi är övertygade om att flertalet ändringar som regeringen föreslår är nödvändiga på småföretagsområdet.
Ändra arbetsrätten
för småföretagen
	Socialdemokraternas näringspolitiska talesman, Göran Persson, sade på partiets "småföretagarriksdag" att han kan tänka sig ändringar i arbetsrätten för småföretag, när det gäller turordningsregler, ledighetslagar och provanställning.
	Det är små- och medelstora företag, som kommer att stå för merparten nya arbetstillfällena i Sverige framöver. Om de små familjeföretagen ska våga satsa offensivt, måste staten ändra skatte- och avgiftsregler så de stimulerar småföretagande och anpassa bland annat arbetsrätten till småföretagens verklighet.
	Småföretag måste få större frihet att korttidsanställa, provanställa och behålla nyckelpersoner vid uppsägning. Det är nämligen som Curt Abrahamsson, direktör för Mercuri international, skriver i Dagens Industri den 14 september, att en enda felanställning hos en entreprenör kan ruinera företaget.
	Inser inte socialdemokraterna att en viktig del i en småföretagar- och sysselsättningsvänlig politik är att anpassa arbetsrätten till småföretagens speciella situation?

bildtext:
Det måste bli lättare att driva småföretag. En förutsättning för detta är att arbetsrätten blir anpassad till småföretagens situation. Därför är det oförnuftigt av socialdemokraterna att motsätta sig varje ändring av arbetsrätten, även för småföretag.





Sarajevo
måste få fred

	Leningrads belägring varade 16 månader. Sarajevos belägring har varat längre än så.
	Belägringen av en stad måste brytas, annars faller den. Sarajevo är inget undantag.
Bosnienserber håller
Sarajevo i strypgrepp
	Sarajevos invånare har visat en enastående kampvilja, men uthålligheten är på upphällningen. 
	Undernäring, fattigdom, ond bråd död, känsla av övergivenhet och brist på allt utom inkommande vapeneld tär på människor. Sarajevos invånare är så fysiskt och psykiskt tärda att de snart ger upp. Många ickemuslimer har redan gett upp och flytt staden. Den finns i dag få kroater, serber och judar kvar.
	Medan världen diskuterar Sarajevos öde _ en av Balkans och Europas få fungerande multietniska städer _ håller bosnienserbiska soldater och gangstergäng staden i ett strypgrepp. 
	Strypgreppet är cirka 600 artillerikanoner, granatkastare och raketpjäser på bergen ovanför Sarajevo samt prickskyttar i serbkontrollerade stadsdelar i Sarajevo, som beskjuter staden.
	Om ingen lossar det serbiska strypgreppet dör staden.
Bosniens regering
begär hjälp från världen
	I den lilla Sarajevofickan _ som mest elva kilometer lång och åtta kilometer bred _ bor hundratusentals människor som i ett fängelse med en svältranson på vatten och bröd och ständig risk att bli nedskjutna. 
	I Sarajevo sitter staten Bosnien-Hercegovinas lagliga, folkvalda regering. Den är erkänd av de flesta stater i världen och medlem i Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och Förenta nationerna (FN). Detta har dock inte kunnat hindra att cirka tre fjärdedelar av statens territorium är ockuperat av kroater och serber.
	Den bosniska regeringen är muslimskt dominerad men är principiellt lika lite muslimsk som den belgiska regeringen är flamländsk.
	Den bosniska regeringen begärde tidigt hjälp från omvärlden. Hittills har den bara fått humanitär hjälp. Nu är frågan om den direkt eller indirekt ska få militär hjälp i det begränsade syftet att bryta belägringen av Sarajevo och ge denna Europas mest plågade storstad fred.
	Svaret på frågan kan synas självklart, men är det inte.
Serbernas frist
går ut på söndag
	Alla som hyllar humanismens ideal och folkrättens principer borde skynda till Sarajevos hjälp. Frågan är nu om Sarajevo ska få den hjälpen och i sådana fall från vem. Kommer hjälpen från FN, den västliga försvarsalliansen Nato eller enskilda stater?
	Nato hotar med flyganfall mot artilleriställningar och andra tunga vapen runt Sarajevo, som inte överlämnats till FN eller flyttats minst 20 kilometer från Sarajevo före den 21 februari.
	Natten mellan söndag och måndag går fristen ut för bosnienserber och bosniska regeringsstyrkor. I praktiken handlar det om att bosnienserberna ska retirera.
	Nato beslutade den 9 februari att förbereda flyganfall. Beslutet kom sedan FN-chefen Boutros Boutros Ghali, på grundval av tidigare FN-beslut, den 6 februari uppmanade Nato att "omedelbart förbereda för flyganfall" för att förhindra fler attacker mot civila i Sarajevo.
Belägringen av
Sarajevo måste brytas
	Frågan är nu vem som ska ge order om eventuellt flyganfall, FN eller Nato?
	Det bör var FN, som fattar beslutet. Men det blir svårt att fördöma Nato, om organisationen fattar beslutet, så länge den bosniska regeringen begär hjälp. Folkrättsligt har Bosniens regering rätt att begära och ta emot hjälp för landets försvar.
	Den skamliga belägringen av Sarajevo måste brytas. En förutsättning för detta är att de tunga vapnen på bergen runt staden tystas och att Sarajevo får säkra landförbindelser _ om nödvändigt med FN- eller Nato-beslutad vapenmakt.

bildtext:
Belägringen av Sarajevo måste brytas. Sarajevo måste få fred. Det kan staden bara få om serbiska artilleripjäser och andra tunga vapen på bergen runt Sarajevo uppgör med beskjutningen. Vapnen som mördar civila och håller en storstad i strypgrepp måste tystas, om nödvändigt med FN- eller Nato-våld.





Satsa på
kommunerna
	
	Kommunerna bär på en arbetslöshetsbomb. Enligt en undersökning gjord av Svenska kommunförbundet kommer närmare 70 000 kommunanställda att kastas ut i arbetslöshet under perioden 1992 _ 1995.
	Detta som ett direkt resultat av kraftigt minskade intäkter och ökade kostnader i landets kommuner. En mycket oroväckande prognos, särskilt med tanke på att kostnaderna ökar på fel ställen. Det ökade resursbehovet kommer att gå till den ökade skaran arbetslösa istället för den ökade skaran vårdbehövande.
	Med massuppsägningar av de kommunanställda kommer denna snedvridning att bli än värre. Därför finns det anledning att ifrågasätta den samhällsekonomiska aspekten av dessa massuppsägningar.
Ökat servicebehov
men minskade resurser
	Problemet uppmärksammades senast av Joakim Ollen, ordförande i Svenska kommunförbundet, på Dagens Nyheters debattsida på fredagen. Han pekar på att kommunerna har effektiviserat sin verksamhet genom rationaliseringar och uppsägningar och därigenom skurit ner sina kostnader med i genomsnitt sex procent.
	Samtidigt har behovet av kommunal service hela tiden ökat, enligt Ollen. En reflexmässig slutsats i dessa sammanhang brukar vara att det är hälsosamt för samhället att skära ner den kommunala verksamheten och ersätta den med privata alternativ. Det låter enkelt och smidigt, men i praktiken är det svårare. Någon måste också ta tag i den privata verksamheten och driva den på företagsekonomiska grunder.
	Servicebehovet bland medborgarna blir ju inte mindre bara för att kommunen skär ned sin service. De som försökt driva kommunal verksamhet i privat regi, har fått erfara att det är mycket svårt att driva denna service billigare och effektivare än den kommunala motsvarigheten. Det är inte ovanligt att kommunen i slutändan har tvingats ta ett ekonomiskt ansvar för privatiserad kommunal verksamhet.
Ekvationen
går inte ihop
	Enligt Ollen kommer befolkningsförändringar i kommunerna att medföra ett ökat servicebehov på fyra procent under perioden 1992 _ 1994. Av denna ökning utgör antalet äldre vårdbehövande den största delen.
	Samtidigt hotar uppsägningar av 70 000 kommunanställda, där ett flertal jobbar inom vård- och omsorgsområdet, vilket är en prioriterad verksamhet i kommunerna. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.
	Efter nyliberalernas utdöende kan det inte längre finnas någon, som på allvar tror att dessa resursminskningar ska kunna ersättas med privata alternativ fullt ut.
	En annan lika allvarlig sida av saken är att det inte dröjer länge förrän en stor del av de 70 000 före detta kommunanställda återigen belastar kommunens budget, fast på två andra konton, kostnader för arbetslösheten och socialbidrag.
Satsning på kommuner är
samhällsekonomiskt rätt
	Mot bakgrund av dessa effekter måste den kommunala verksamheten och dess anställda betraktas i ett större perspektiv _ ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det kommer att visa sig att det är en god samhällsekonomisk affär att satsa på att behålla merparten av de uppsägningshotade.
	Socialdemokraterna har ett förslag som innebär att staten satsar två miljarder kronor på kommunerna, vilket enligt partiets ekonomiske talesman Göran Persson skulle innebära att 20 000 kommunanställda skulle få behålla sina jobb.
	Även om det går att diskutera dessa siffror är det ett förslag i rätt riktning. Det borde finnas underlag i riksdagen för att bilda majoritet för ett förslag av denna typ. Inte minst med tanke på att det finns två partier i regeringen, som fortfarande värnar om en socialt ansvarstagande politik _ folkpartiet liberalerna och centerpartiet.



andraledare 930906

Satsa på uppfinnarna

	Äntligen börjar det lossna när det gäller stödet till vårt avlånga lands många innovatörer och nytänkare. Regeringens innovationsutredare Bengt-Arne Vedin överväger några förslag till förändringar som ska göra det lättare att göra produkt av en god ide.
	Några av lättnaderna är rätt till skatteavdrag för patentkostnader och lägre beskattning av royaltyinkomster. Detta är förändringar som gör det lättare för många uppfinnare, som har valt att driva enskild näringsverksamhet.
	Vedins direktiv från regeringen är att studera olika faser av utvecklingskedjan, från ide till företagsstart. Syftet är att hitta vägar för staten att på olika sätt stödja innovationer. Detta är ett mycket viktigt led på vägen mot att skapa ett mer småföretagarvänligt Sverige. Regeringen ska ha en eloge för denna strävan.
	Men det räcker emellertid inte med att skapa ett gynnsamt skatteklimat för dessa plantor. Behovet av hjälp genom rådgivning, moraliskt stöd och teknisk och ekonomisk hjälp är stort. I dag går statens stöd till innovatörer främst genom Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek).
	Stödet uppgår till cirka 80 miljoner kronor om året, vilket inte räcker ens till en bråkdel av alla ideer, som behöver stöd i olika former.
	Även om det i takt med den fördjupade ekonomiska krisen har skett en attitydförändring till småföretagande och nya djärva grepp är det lång väg kvar innan Sverige kan bli ett växthus för entrepenörer.






Sänkt ränta
ger flera jobb

	Finansminister Anne Wibble (fp) slog an en ny ton i riksdagens ekonomiska debatt. Hon äntrade talarstolen med en ny yttre ton _ färggrannare klädsel _ och en inre ton som var ny.
	Anne Wibble talade engagerat om det gissel arbetslösheten är och den gröna profil regeringens skattehöjningar har.
Nya toner
från finansministern
	Finansminister Anne Wibble fokuserade på sysselsättningen i sitt anförande. Hon underströk att arbetslösheten är det värsta problemet i svensk ekonomi. Hon pekade på de problem som en permanent hög arbetslöshet leder till. Hon talade om behovet av solidaritet och medmänsklighet.
	Finansministern fokuserade också på miljön. Hon argumenterade för regeringens skattehöjningar på 7,4 miljarder kronor med att nära två tredjedelar av höjningen har miljöprofil. Hon konstaterade att skattehöjningarnas miljöprofil ger dubbel fördel: "Både den ekonomiska och den ekologiska skulden minskar."
Optimistiska toner men
ingen sänkt arbetslöshet
	Det var en optimistisk Anne Wibble, som på onsdagen föredrog regeringens ekonomiska höstpaket i riksdagen.
	Den ekonomiska återhämtningen är på god väg efter tre år av ekonomisk stagnation, sade Anne Wibble och pekade på positiva trender i ekonomin som att räntan sjunker, produktionen ökar, budgetunderskottet är på väg att minska, konkurserna är färre, inflationen låg och kronkursen stabil.
	Det stora problemet är arbetslösheten, som regeringen nästa år räknar med kommer att öka till 15 procent från dagens rekordhöga 13 procent. Först mot slutet av nittiotalet tror regeringen att den minskar till knappt sju procent, vilket fortfarande är förfärande högt och långt från det gamla målet full sysselsättning.
Regeringspartierna
och s delar ansvaret
	Oppositionen delar inte finansministerns optimism.
	Göran Persson (s) skyller den ekonomiska krisen på allt för låg inhemsk efterfrågan och anklagar regeringen för att föra västvärldens sämsta ekonomiska politik. Socialdemokraterna talar dock inte om hur de vill lösa den ekonomiska krisen.
	Vad både Persson och Wibble missar är att socialdemokraterna och regeringspartierna har ett gemensamt ansvar för den ekonomiska krisen: okontrollerade avregleringar och hårdvalutapolitiken.
	S-regeringarna 1985_1991 avreglerade först finansmarknaden och sedan nya samhällssektorer, genomförde en underfinansierad skatteomlägning och knöt kronan till EG-valutan ecu. Denna politik har kostat staten hundratals miljarder kronor.
	Regeringen Bildt har fortsatt denna avreglerings- och hårdvalutapolitik. Hårdvalutaförsvaret har försiktigt räknat kostat Sverige 120_150 miljarder kronor i minskad produktion och cirka fem procent extra arbetslöshet, enligt tidningen Veckans affärers konjunkturexpert Kjell Olssons beräkningar i augusti 1993.
Riksbanken 
måste sänka räntan
	Sverige måste ändra prioriteringarna i den ekonomiska politiken och låta målet full sysselsättning bli överordnat mål, annars kommer Sverige aldrig att få en anständigt låg arbetslöshet.
	Det räcker inte, som regeringen föreslår, att sänka arbetsgivaravgiften för nyanställda, ändra arbetsrätten och på andra sätt stimulera företag och förvaltningar att nyanställa folk. Det är sänkt ränta, som företag och hushåll behöver mer än något annat.
	Kjell Olsson manar i senaste numret av Veckans affärer riksbanken att "fortast möjligt koppla loss sig från den tyska räntepolitiken" och snabbt sänka de skyhöga svenska realräntorna.
	Varför inser inte riksbank, regering och riksdag det allt fler ekonomer inser, att räntorna måste ner? Varför inser de inte att, med Kjell Olssons ord, "1990-talet blir ett förlorat decennium för Sverige om inte riksbanken snarast ser till att pressa ner de skyhöga realräntorna"?

bildtext:
När ska finansminister Anne Wibble och riksbankschef Bengt Dennis inse att kraftiga räntesänkningar är nödvändiga för att få fart på svensk ekonomi och få ner arbetslösheten?





Sätt åt
pensionsfuskarna!

	Det finns rötägg inom alla yrkeskårer. Radio och TV har satt fingret på fuskande läkare i två uppmärksammade reportage.
	Sveriges television avslöjade häromåret hur det hos vissa läkare gick att köpa sjukintyg.
	Riksradion avslöjade i tisdags att det går att köpa sig en förtidspensionering hos en del läkare.
Går att köpa
förtidspension
	Sveriges radios samhällsredaktion och Radio Stockholm har granskat 1 000 läkarintyg i Stockholm, som legat till grund för sjukbidrag eller förtidspensioneringar. De har funnit ett tiotal privatpraktiserande läkare, som hjälper fullt friska och arbetsföra människor att få sjukbidrag och förtidspension.
	Radioreportrarna har med hjälp av dolda bandspelare dokumenterat hur fuskande läkare är beredda att ordna förtidspension. Läkarna tar 10 000 till 30 000 kronor för "jobbet".
	Försäkringskassorna och socialstyrelsen har små möjligheter att komma åt fusket. De får bara läsa journaler och tala öppet med läkare de misstänker för fusk, inte bedriva spaning eller använda sig av dolda bandspelare eller kameror för att dokumentera fusk.
Allt för många
förtidspensionärer
	Det finns 390 000 personer med förtidspension i Sverige, en hög siffra som inte speglar verkligheten. Den höga siffran går delvis att förklara med att förtidspensioneringar används som arbetsmarknadspolitiskt medel, men också med att det finns ett betydande fusk bland patienter och läkare.
	Förtidspensioneringarna kostar staten 37 miljarder kronor per år, lika mycket som hela försvaret. En person som får förtidspension vid 40 års ålder kostar resten av livet samhället 7,5 miljoner kronor i ersättningar och förlorade intäkter.
	Statens svaga kontrollmöjligheter gör att rötäggen bland läkare, som arbetar med oetiska och olagliga metoder, kan fortsätta att långtidssjukskriva och förtidspensionera friska människor. Risken för upptäckt är minimal. Det är extremt ovanligt att någon läkare blir fälld för fusk.
Fusk undergräver
samhällsmoralen
	Fuskande läkare, som skriver ut sjukintyg till friska eller ordnar förtidspension åt arbetsföra, är ett dubbelt problem. Dels berövar de samhället pengar, dels undergräver de samhällsmoralen.
	Det senare är ett växande bekymmer. Allt fler människor försvarar ett eget oetiskt eller olagligt agerande med att etablissemangets företrädare går fria, vare sig de är oetiska bankmän eller läkare.
	Det stora antalet förtidspensioneringar är ett misslyckande.
	Människor som har svårt att orka med arbetslivet ska i första hand få hjälp med arbetsplatsanpassning, omskolning och andra aktiva åtgärder, i andra hand med sjukbidrag och förtidspension.
	Människor som fuskar sig till sjukbidrag eller pension bör bli berövade dessa. Försäkringskassan och socialstyrelsen måste få bättre möjligheter att övervaka och beivra fuskande läkare.
	Dessa åtgärder är nödvändiga för att kunna ge dem som verkligen är i behov av sjukbidrag och förtidspension en bra pension. De är också nödvändiga för att stärka en sviktande samhällsmoral, som har börjat undergräva viktiga fundament i vår samhällsmodell: solidariteten och viljan att betala skatt.

bildtext:
Försäkringskassan (bilden) och socialstyrelsen kommer inte åt patienter och läkare, som fuskar sig till sjukbidrag eller förtidspension. Staten måste få bättre möjligheter att bekämpa framför allt fuskande läkare.





Sätt fart på
bostadsbyggandet

	Bostadsbyggandet i Sverige är rekordlågt.
	Det låga byggandet slår ut produktionskapacitet och gör det svårt att sätta igång byggmaskineriet, när folk ställer sig i kö för nya bostäder. För det kommer att ske.
	Flyktinginvandringen har en sådan omfattning att bostadsbrist väntar i slutet av nittiotalet, om byggandet inte snart sätter fart.
Lägsta byggandet i
Sverige på över 50 år
	Nybyggandet står nästan stilla i Sverige. Det har inte byggts så få nya lägenheter sedan 1941, 15 000 stycken 1993. 1990 var nyproduktionen mer än fyra gånger större, 69 000 lägenheter.
	Normalt står nyproduktionen av bostäder för halva byggandet i Sverige. Resten är reparation, ombyggnad och tillbyggnad (ROT).
	Antalet sysselsatta inom byggsektorn har på tre år minskat med 30 procent, från 312 000 personer 1990 till 219 000 personer 1993. Prognoserna pekar på en minskning 1994 till cirka 190 000, alltså 40 procent på fyra år.
Hälften av byggjobbarna
i Gävleborg arbetslösa
	I Gävleborgs län är situationen värre än i riket som helhet. 54 procent av byggnadsarbetarna, 2 751 personer, står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De är antingen öppet arbetslösa eller sysselsatta inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
	Länets största kommun, Gävle, utfärdade 1993 inte ett enda bygglov för flerfamiljshus. Flera bostadsrättsföreningar i länet har gått i konkurs det senaste året. Prisnivån på småhus är tiotals procent lägre än 1990. Det finns lediga lägenheter i varje kommun.
	Mot bakgrund av alla tomma lägenheter, osålda eller konkursade bostadsrätter och svårsålda eller prisdumpade villor är det lätt att dra slutsatser: Det behövs inget större bostadsbyggande.
	Slutsatsen är fel. Verkligehten i dag är inte densamma som i morgon.
Bostadsbrist i
slutet av nittiotalet
	Om några år kommer Sverige åter att ha bostadsbrist. Då är risken stor att byggsektorn blir en inflationsbomb i ekonomin. Bantningen av byggsektorn har gått så långt att det blir svårt att få fart på byggandet utan att inflationen samtidigt tar fart.
	Lösningen på problemet med hög byggarbetslöshet och lågt bostadsbyggande i dag och risken för byggunderblåst inflation och bostadsbrist i morgon är att sätta fart på byggandet 1994.
	Det vore dock farligt att göra det med nya, stora subventioner. Stora subventioner, stela normer och dålig konkurrens gjorde att produktionskostnaderna tills nyligen var högre i Sverige än nästan något annat land. I dag är kostnadsnivån markant lägre som en följd av ökad konkurens, minskad detaljreglering och lägre räntor.
Öronmärk pengar till
små lägenheter och ROT
	Sverige behöver flera små lägenheter och kompakta småhus. Efterfrågan är större än utbudet på den här typen av bostäder. Den svenska bostadskostymen är i dag snarare felsydd än för stor. Det finns för få små och ytsnåla bostäder.
	Sverige behöver satsa mer på ROT-åtgärder i "medelålders" lägenheter och småhus. 1993 anslog riksdagen 1,3 miljarder kronor i ROT-paket, som ger cirka 25 000 byggnadsarbetare jobb.
	Sverige bör se till att småhusfabrikanterna överlever.
	Rimliga åtgärder för att sätta fart på byggandet är att öronmärka bidrag till produktionen av smålägenheter och småhus, satsa pengar på nya ROT-paket och höja reparationsavdraget för privata bostäder från 30 till minst 50 procent av lönekostnaden.
	Det är också rimligt att ge småhusfabrikanterna exportstöd och satsa mer på bundet bistånd till Östeuropa och före detta Jugoslavien i form av svenska småhus i trä.

bildtext:
Regeringen bör stimulera byggandet genom att öronmärka bidrag till produktion av flera smålägenheter, åtgärder för reparation, ombyggnad och tillbyggnad (ROT) samt trähusexport.


tredjeledare 940527

Sätt stopp för lekstugan i TV 4

	TV 4 har fällts i radionämnden hela elva gånger för att TV-företaget sänt reklam i syfte att påverka barn under tolv år. Enligt TV 4:s avtal med staten är det förbjudet att rikta reklam till dessa barn. Trots detta fortsätter TV 4 att sända sin reklam som om ingenting har hänt.
	Nu överväger radionämnden att ge TV 4 böter som svider ordentligt, det kan handla om böter i miljonklassen. TV 4 har satt regelbrytandet i system, eftersom man böter till trots räknar med att tjäna på affären i pengar en regeländring som tillåter reklam riktad till barn.
	Etiken i TV 4 är infekterad av cynism. Kanalen vill, liksom ett barn, testa var gränserna går. Det är dags för radionämnden att sätta stopp för lekstugan i TV 4.







Se över
husläkarlagen!

	Oppositionen vann med hårfin marginal. Med röstsiffrorna 152 mot 151 rev riksdagen på onsdagen upp regeringens husläkarlag.
Ian Wachtmeister
slut som politiker
	Husläkardebatten blev en politisk rysare. När riksdagen efter åtta timmars debatt gick till beslut, visste ingen vad utgången skulle bli och hur många nydemokrater Ian Wachtmeister skulle få med sig till stöd för regeringen. Det blev bara en, Lars Moqvist.
	Harriet Colliander visade i voteringen och den föregående riksdagsdebatten, där hon blev hårt åtgången av Ian Wachtmeister, vem som har makten i ny demokrati.
	Ian Wachtmeister är slut som möjlig vågmästarpolitiker. Det näst intill obefintliga stödet för honom i den riksdagsgrupp, som han tills helt nyligen lindade runt sitt finger, bör torpedera hans eventuella planer på att bilda ett nytt parti.
Beslutet stimulerar
till husläkardebatt
	Beslutet att riva upp husläkarlagen ändrar knappast på något före riksdagsvalet. Det är val om mindre än fem månader och ett sommarlov däremellan. Regeringen har inte tid, än mindre ork och lust, att omsätta riksdagsbeslutet i en proposition före valet.
	Riksdagsbeslutet sätter dock husläkarsystemet under debatt. Det är bra.
	Om regeringen tids nog verkställer riksdagens husläkarbeslut, innebär det knappast några dramatiska förändringar.
	I många landsting har husläkar- eller familjeläkarsystemet kommit för att stanna.
	Några landsting har vägrat införa husläkarsystem för att det riskerar att slå sönder en väl fungerande och mödosamt uppbyggd primärvård. Det är främst för denna grupp landsting, som riksdagsbeslutet kommer som ett välkommet brev på posten.
	Om beslutet står sig, ger det landstingen frihet att utforma primärvården på egen hand _ med eller utan privata husläkare.
Problem med
husläkarsystemet
	Bakom beslutet att riva upp husläkarlagen står en ohelig allians av socialdemokrater, vänsterpartister och nydemokrater. Men det finns även många centerpartister, som diskret applåderar beslutet.
	Husläkarsystemet är inte populärt i centerleden, inom vården och bland landstingspolitiker i stort. Skälen till detta är flera.
	Husläkarsystemet gör vården dyrare, byråkratin större och gör det omöjligt för landstingen att få kontroll över kostnaderna.
	Det gör det svårare att få läkare till glesbygd och "lågstatusområden", eftersom den fria etableringsrätten lockar läkare till städer och "högstatusområden".
	Det riskerar att slå sönder en väl utbyggd primärvård.
	Det prioriterar traditionella läkarbesök enligt "löpandebandsprincipen" framför vård av äldre och kroniskt sjuka.
Reformera
husläkarsystemet
	Grundtanken med husläkarsystemet _ att alla medborgare ska ha rätt att välja sin egen läkare _ är riktig. Men den går att förverkliga inom ramen för andra modeller än den som dagens husläkarlag tvingar landstingen till.
	En regering som vill avreglera och avbyråkratisera bör inte sätta på landstingen en tvångströja modell husläkarlagen.
	Regeringspartierna bör ta fasta på kritiken mot husläkarlagen. De bör, tillsammans med socialdemokraterna, försöka hitta en modell, som ger medborgarna rätten att välja läkare inom ramar som stat och landsting fastställer, och som samtidigt ger alla delar av landet en fungerande läkarförsörjning.

bildtext:
Husläkarsystemet har brister. Det ger sämre vård i glesbygden, ökar vårdkostnaderna och riskerar att slå sönder primärvården.






Seger för
sentern och
EG-motståndet

	Stortingsvalet blev den stora seger för senterpartiet och "nej-drottningen" Anne Enger Lahnstein som alla tippade. Ja, segern blev till och med betydligt större än jag räknade med.
	Stämningen var också mycket hög på senterns valvaka på Håndverkeren i Oslo. När jag gick runt bland lyckoberusade senterpartister, kände jag mig tillbakaflyttad till svenska centerpartiets storhetstid i början av sjuttiotalet och den tidens stämningsfyllda valvakor på hotell Anglais i Stockholm.
Nyliberalt nederlag
	Valets andra segrare är statsminister Gro Harlem Brundtland och hennes arbeiderparti.
	Det ser också ut som om två småpartier kommer in i stortinget med var sitt mandat, socialliberala venstre och kommunistiska röd valgallianse.
	Övriga partier är i större eller mindre grad förlorare.
	Mest tappar de två högerpartierna, höyre (moderaterna) och fremskrittspartiet (motsvarar närmast ny demokrati), vilket markerar att norska väljare har fått nog av nyliberalism.
Rekordval för sp
	Senterpartiet mer än fördubblar sitt röstetal och sin mandatstyrka i stortinget. När alla röster är räknade kan sentern mycket väl ha blivit näst största parti i stortinget räknat i mandat. Det är osannolikt bra marscherat för ett parti, som fram tills nu varit minst i stortinget.
	Bakom senterns sensationellt starka val står en späd sjuksköterska, det 43-åriga stjärnskottet Anne Enger Lahnstein.
	När hon var anonym partistyrelseledamot 1987 skickade sentern fram henne i en radiointervju för att kommentera partiets rekordlåga opinionssiffror, 3,7 procent.
	På måndagskvällen höll hon hov med journalisterna mot bakgrund av en ny rekordsiffra för senterpartiet, det högsta valresultat partiet någonsin fått, omkring 15 procent.
Leder EG-motståndet
	En viktig förklaring till senterns valframgång är partiledaren, den slagfärdiga och charmerande, kunniga och karismatiska Anne Enger Lahnstein.
	Men än viktigare är att senterpartiet har fångat in centerfrågorna i en enda, övergripande fråga: EG.
	"EG-motståndarna över hela landet lyfter partiet", sade "nej-drottningen" i sin första valkommentar.
	Sentern har i valet använt EG-frågan för att visa hur ett EG-medlemskap skulle påverka samhället och grunden förändra den norska samhällsmodellen. Sentern har använt EG-frågan för att fokusera valet på centerideologin och senterns sakfrågor och gjort det med mycket stor framgång.
	En annan förklaring till senterns goda valresultat är att partiet har frigjort sig från allt vad blockpolitik och nyliberalism heter och stakat ut ett självständig, gröna kurs.
Stark s-spurt
	Den andra vinnaren i stortingsvalet är Gro Harlem Brundtland, som rycker upp sitt arbeiderparti från opinionssiffror på cirka 27 procent tidigare i år till cirka 37 procent på valdagen.
	Arbeiderpartiets största tillgång i valet är statsministern själv, som allt mer framstår som en "landsmoder". Hon har också haft framgång med sin strategi att undvika EG-frågan och göra valet till en regeringsfråga.
	I valspurten har hon fått draghjälp av utrikesminister Johan Jörgen Holst mästarmedling i Mellanöstern. Med sin EG-strategi har hon berövat socialistisk venstreparti väljare.
Sprängkraft i EG
	Gro Harlem Brundtland räddade sitt parti från valnederlag genom att skickligt spela ut EG- och regeringskorten mot sina väljare. Denna strategi har också placerat ett antal socialdemokratiska EG-motståndare i stortinget, kandidater som inte stod på "säkra" platser för några månader sedan.
	Detta betyder inte att EG-frågan är neutraliserad. Sentern visar med sitt starka EG-motstånd, och den fantastiska framgång detta gav i valet, vilken sprängkraft EG-frågan har i norsk politik och det nordiska samhället.
	Det nya stortinget får ett större antal EG-motståndare än någon räknade med, enligt "nej-generalen" Kristen Nygaards beräkningar cirka 70 av 165 mandat.
	Så många EG-motståndare räknade inte ens tidningen Dagbladet med att det skulle bli, när de kommenterade den EG-opinionsmätning som tidningen publicerade på måndagen (58 procent nej, 30 procent ja) med att motståndet är så starkt att det nog varken blir folkomröstning eller EG-medlemskap.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




Sentern
inspirerar
centern

	Under alla år har norska senterpartiet varit svenska centerns lillebror. Sentern har varit mindre och inte lika ideologiskt inriktad. Efter senterns storseger i valet den 13 september i år, då partiet tredubblade sina mandat, är rollerna ombygga.
	Nu är norska sentern centerpartiets storebror.
"Segerdrottning"
	I dag har norska sentern dubbelt så stort väljarstöd och en rikare ideologisk debatt än svenska centern.
	Norska sentern har en tro på sig själv som svenska centern saknar.
	Sentern sätter in EU i ett centerideologiskt perspektiv, vilket centern i Sverige inte gör.
	När senterledaren Anne Enger Lahnstein kommer på besök till Sverige, bland annat för att dela med sig av kunskap på temat "Så vinner centern val", finns det alltså goda skäl att lyssna.
	Det är vad jag gör, när den 43-åriga "segerdrottningen" gästar Jämtland och Jämtlandscenterns valupptakt den 25 november.
"Lita på ideologin"
	"Lita på er egen politik och er egen ideologi", säger Anne Enger Lahnstein. Hon understryker senterns självständiga linje och uppbrott från blockpolitiken sedan partiet lämnade högerregeringen Syse hösten 1990 på EES- och EG/EU-frågan.
	Hur vill hon förklara senterns sensationella valframgång, från 6,5 procent och 11 mandat i stortingsvalet 1989 till 16,8 procent och 32 mandat 1993?
	"Vi har på allvar börjat lita på att vår egen politik håller, vi har ett klart och tydligt budskap", förklarar hon.
	Väljarna straffade alltså inte senterpartiet för att det bröt upp från blockpolitiken.
Sp-fokus på EU
	Sentern använder Europeiska unionen (EU) och frågan om EU-medlemskap för att visa hur det skulle påverka samhället och i grunden förändra den norska och nordiska samhällsmodellen.
	I valet använde sentern mycket framgångsrikt EU-frågan för att fokusera debatten på centerideologin och centersakfrågorna.
	Den nordiska centerrörelsen vilar på samma ideologiska grund med nyckelord som decentralisering, rättvis fördelning, god miljö och folkstyre. Norska sentern har på ideologisk grund formulerat sin EU-politik, vilket bara kan få en följd i EU-frågan.
C kan lära av sp
	Senterns nej till EU är en logisk följd av partiets helhetspolitik.
	EU lägger hinder i vägen för att förverkliga centerpolitiken. Det krävs politisk styrning för att kunna motverka de fria marknadskrafternas negativa verkningar i form av centralisering, sned fördelning, miljöförstöring och sämre demokrati. EU erbjuder inte dessa politiska styrmedel, vilket däremot den nordiska samhällsmodellen gör eller har gjort.
	Erfarenheterna från Norge, där sentern diskuterar styrmedel och står för en tydlig centerpolitik, visar att väljarna uppskattar ett självständigt och grön centerparti, som drar nödvändiga slutsatser av sin ideologi och avvisar EU-anslutning.
	Jag tror inte svenska centern kan undgå att bli inspirerad av sitt norska systerparti. Jäntlandscentern är det redan.
	Jag förstår inte hur svenska centern ska kunna dra någon annan slutsats än norska sentern gör i den för centerideologin, centerpolitiken och Sverige så avgörande EU-frågan.
Försiktig med råd
	Anne Enger Lahnstein är försiktig med att agera storasyster _ att ge råd till svenska centern.
	Hon svarar helst undvikande, att "svenskarna måste tänka själva" eller med ett leende och orden "jag kan inte säga mer", när frågorna blir för känsliga i förhållande till centern.
	Hon vill inte ge Olof Johansson råd i regeringsfrågan, även om hon klart säger vad hon tycker om höyre och den nyliberala politik, som moderaterna på båda sidor om Kölen står för.
	Klart är att svenska centern befinner sig i en situation som liknar den norska sentern befann sig 1990. Liksom i Norge sitter centern i en högerledd regering, som för en politik som på viktiga punkter går emot centerideologin och gör att partiet förlorar i trovärdighet.
C-ideologi mot EU
	När Anne Enger Lahnstein svarar på min fråga om vilka tre centerideologiska argument hon har mot EU-medlemskap, säger hon: "folkstyre, decentralisering och likvärdiga villkor i hela landet".
	På frågan om man på centerideologisk grund kan säga ja till EU-medlemskap, svarar hon att hon har "mycket svårt att se att det är möjligt" och "för vår del är svaret nej".
	Jag har svårt att se hur svaret skulle kunna bli något annat än nej även för svenska centerns del, om inte partiet ska överge sin ekohumanistiska och decentralistiska ideologi.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


andraledare 931221

Serbisk fascistseger uteblev
	Parlamentsvalet i Serbien gick som president Slobodan Milosevic räknade med och bättre än opinionsmätningarna trodde: Serbiens socialistparti (SPS) segrade. Det gick bättre än väntat för de starkt nationalistiska socialisterna. SPS får cirka 37 procent av rösterna och cirka 125 av parlamentets 250 mandat, en fjärdedel mer än i förra valet, då SPS fick 101 mandat.
	Näst största parti blir Vuc Draskovics liberala oppositionsallians Demokratiska rörelsen (Depos), som får omkring 16 procent.
	De andra stora demokratiska partiet, Demokratiska partiet (DS), får cirka elva procent. Det mindre av de tre demokratiska partierna, Serbiens demokratiska parti, får preliminärt bara fyra procent och klarar därmed inte valspärren på fem procent.
	Tredje största parti verkar att bli fascistiska Serbiska radikala partiet (SRS) under Vojeslav Seselj, som får omkring 13 procent, en kraftig tillbakagång från förra valets 22,5 procent.
	Det likaledes fascistiska Serbiska enhetspartiet _ under den för krigsbrott, mord och bankrån efterlyste Seljko Raznjatovic ("Arkan") _ gör ett katastrofval. Partiet ser bara ut att få ett mandat.
	Den uteblivna fascistsegern i söndagens serbiska parlamentsval är ett litet hoppfullt tecken.
	Annars är det svårt att vara hoppfull om serbisk politik. President Slobodan Milosevic styr med diktatorisk hand, han kontrollerar TV-stationerna, alla partier är starkt nationalistiska, högern är mycket starkare än vänstern.
	Hoppet står till Demokratiska rörelsen och Demokratiska partiet, de två liberala rörelserna som vill få slut på krigen i Bosnien och Kroatien, ge bosnierna en eget stat och behandla Serbiens minoriteter anständigt. De kan bilda en starkare krigsvägraropposition än tidigare.
	Det är inte uteslutet att Slobodan Milosevic, stärkt som han är med egen eller näst intill egen majoritet i parlamentet, kan komma med seriösa fredsförslag, både gentemot Kroatien och Bosnien. Vi tror det dock inte förrän förslagen finns på borden, kanonerna har tystnat och serbernas reträtt har börjat.
	Om Milosivec skulle bestämma sig för att spela ut fredskortet, finns det en krigsvägraropposition på hemmaplan i Vuc Draskovics partiallians och Demokratiska partiet. Den kan i sådana fall komma att spela en konstruktiv fredsroll.





Silmet
väntar på
kapitalet

	Averbuch Jel är teknisk direktör på den kemisk-tekniska fabriken Silmet strax utanför samhället Sillamäe i Estland. Han skrattar gott åt min fråga varifrån de får riskkapital till sina investeringar.
	_ Vilka investeringar? är hans motfråga.
	För att kunna investera måste man ha pengar, men pengar är en bristvara i Estland, får vi veta. Staten har inga pengar att låna ut. Inte heller bankerna, i alla fall inte till villkor som något estländskt företag med självbevarelsedrift kan ställa upp på.
Radioaktiv sjö
	Då ska ni också veta att Silmet är ett framgångsrikt företag med estländska mått mätt. Framgången är anmärkningsvärd mot bakgrund av att företaget tidigare var ett kombinat för anrikning av uran. Avfallet dumpades i närmaste sjö. I dag är sjön inte oväntat stendöd.
	Silmet i dag köper råämnet laparit, som bryts på Kolahalvön i Ryssland. Ur detta ämne anrikar företaget ett stort antal substanser, bland annat oxider av cerium och lanthanum samt titan och och en blandning kallad niobium.
	Marknaden är stor och innehåller både rymd-, kemi-, tele- och dataindustri. Dessutom använder Silmet sina ämnen till att göra filter i olika former för både industri och hushåll.
	Exporten går till bland annat Belgien, Frankrike, Tyskland och Japan. På frågan om inte Sverige köper något av Silmet svarar Jel med att rycka på axlarna, ruska på huvudet med ett ansiktsuttryck, som signalerar att han inte är så bra på geografi.
Inga investeringar
	Förädlingen har emellertid varit alltför kostnadskrävande, eftersom det till varje ton laparit behövs ett ton svavelsyra. Därför köper man numera halvfabrikat från Ryssland, det vill säga grovt anrikad laparit, vilket kräver en tiondel så mycket svavelsyra.
	Trots att kostnaderna på detta sätt har minskat avsevärt, blir det inte mycket över till nyinvesteringar och nyanställningar, även om det skulle finnas potential för det. I dag har Silmet 1 600 anställda. Lönen varierar från omkring 400 estniska kronor (250 kr) per månad för en arbetare upp till 1 200 kronor (750 kr) i månaden för en arbetsledare och lägre chef.
Facket är svagt
	Kvinnor och män har lika mycket, eller lika litet, betalt. När jag sedan frågar om den fackliga aktiviteten, svarar Jei mycket korthugget: "Det finns en fackklubb."
	Av svaret att döma är den fackliga aktiviteten inte särskilt stor.
	Han återkommer till svårigheterna att överhuvud taget hitta resurser till att reinvestera i maskinparken. Enda möjligheten att skapa ekonomiskt utrymme för investeringar är att företaget själv genererar ett stort överskott.
	Vi tror honom. Det räcker med en titt på inredningen i kontorslokalerna, som ser ut att vara hämtad direkt från Överskottsbolaget. Kontorsmaterial är en investering, som sannolikt ligger mycket långt ned på prioriteringslistan.
Politiska orsaker
	Någon nämner möjligheten att skaffa utländskt kapital genom att släppa in delägare i företaget.
	_ Visst, vi håller dörren öppen, men ännu är det ingen som vågat kliva över tröskeln, säger Jel med ett stänk av uppgivenhet i rösten.
	Han säger detta trots att Silmet har goda utvecklingsmöjligheter. En förklaring till det ljumma intresset i väst kan ligga på ett helt annat plan _ det politiska. Fortfarande är den politiska situationen i landet för instabil för att utländska investerare ska våga ta det avgörande steget.
	Silmet är med andra ord fast i samma fälla, som så många andra företag i före detta Sovjetunionen. Frågan är ändå om inte Silmet, de svåra förhållandena till trots, hör till de mindre riskabla satsningarna.

Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT.

Detta är den tredje artikeln om Estland. De tidigare artiklarna publicerades den 30 april och 3 maj.







SJ, fuska inte
bort snabbtågen

	Statens järnvägar (SJ) rustar steg för steg ner tågtrafiken mellan Hudiksvall och Stockholm. Jämför med för några år sedan är det både färre turer, fler byten i Gävle och tåg som har blivit ersatta av bussar.
	Många trodde att nedrustningen skulle upphöra, när SJ rustade upp stationshuset i Hudiksvall och banverket började rusta upp Ostkustbanan.
	Ack, nej. Höstens tidtabell innehåller försämringar. En av dem _ indragningen av nattåget från Gävle till Göteborg och Malmö _ lyckades uppvaktande politiker rädda i absolut sista stund. SJ ändrade sig tyvärr så sent att tåget inte finns med i tidtabellen.
X 2000-tåg till

	Många har satt sitt hopp till snabbtåget X 2000, att det ska förbättra tågförbindelserna för hälsingarna.
	Enligt de gamla planerna skulle X 2000 börja trafikera sträckan Stockholm_Sundsvall 1996. Enligt SJ:s nya planer börjar tågen rulla redan under 1994, eftersom SJ har fått extraanslag för att köpa X 2000-tåg. Till en början blir det ett tåg i vardera riktning.
	Det är först när Ostkustbanan i slutet av 1996 är upprustad hela vägen till Sundsvall, som X 2000 kommer till sin fulla rätt.
	1996 ska X 2000 klara sträckan Sundsvall_Stockholm på tre timmar. Mellan Hudiksvall och Stockholm krymper restiden från tre och en halv timmar i dag till strax över två timmar. Från och med 1997 blir det sannolikt tre X 2000-turer i vardera riktning.

stannar alla tåg i Hudik
	Det är inte säkert att alla snabbtåg alltid kommer att stanna i Hälsingland. Det är dock inte som Hälsinge-Kuriren påstår i torsdagens tidning, att det kanske inte blir några snabbtåg som stannar i Hälsingland, när X 2000 börjar rulla nästa år.
	Den frågan är i praktiken avgjord.
	X 2000 kommer att stanna i Hudiskvall och Söderhamn, lovade SJ:s persontrafikchef Karl-Axel Strand, när han tog emot en kommunal uppvaktning den 16 augusti i år.
	"Vi var helt överens om att inga snabbtåg ska starta utan att stanna i Hudiksvall och Söderhamn", säger Hudiksvalls planeringschef Bengt Gill till HT.
	En annan som var med under uppvaktningen var Elisabet Asplund, områdeschef för Ostkustbanan. Enligt henne är inget formellt bestämt, men hon säger till HT att det "absolut mest sannolika är att tågen stannar i Hudiksvall och Söderhamn."
	Det är alltså ingen risk att snabbtågen kommer att passera Hälsingland, när de rullar igång 1994. Men frågan är vad som händer efter några år.
Inte säkert att alla tåg

	I SJ:s framtidsplaner finns utrymme för snabbtåg, som kör rakt igenom Hälsingland och lämna över 140 000 hälsingar i sticket.
	Elisabet Asplund bedömer det visserligen som osannolikt att SJ skulle sätta in snabbtåg, som inte stannar i Hudiksvall och Söderhamn. Men om efterfrågan finns, så är SJ berett att sätta in direkttåg Stockholm_Sundsvall, som inte stannar i Hälsingland.
	"Marknaden bestämmer vilka tåg som ska gå", säger Asplund.
	Det är struntprat. Det är SJ, inte marknaden, som bestämmer vilka stationer X 2000-tågen ska stanna på. SJ bestämmer med sitt utbud vad marknaden i praktiken kan efterfråga.
SJ måste lära sig
satsa långsiktigt
	SJ måste inse att resenärerna på Ostkustbanan vill ha tåg, som går ofta, på fasta klockslag, håller tidtabellen och är billiga.
	I dag går tågen Sundsvall_Stockholm inte ens varannan timma.
	Tågen går inte på fasta klockslag.
	Tidtabellen verkar att vara mer av önskelista än löfteslista. Några minuters försening räknar inte ens SJ som försening.
	Biljetterna är så dyra att bara röda avgångar (en per dag) klarar konkurrensen med buss, obokat flyg och bil (rörlig kostnad).
	SJ måste lära sig att satsa långsiktigt. En långsiktig satsning på Ostkustbanan bör innefatta tåg, som går varje timma, avgår på fasta klockslag, håller tiderna, följer en tidtabell som inte växlar från år till år, erbjuder många billiga avgångar och har snabbtåg som gå ofta och alltid stannar i Hudiksvall och Söderhamn.
	

bildtext:
SJ får inte fuska bort snabbtågen på Ostkustbanan genom att ha för få avgångar eller låta bli att stanna i Hudiksvall och Söderhamn.





Sverige _ stat
eller delstat?

	Ska Sverige vara en självständig stat eller en delstat i Europeiska unionen?
	Den fråga ställer få i EU-debatten, trots att det är just detta EU-medlemskapet ytterst handlar om. EU är inte en färdigutvecklad förbundsstat men rör sig hela tiden i riktning mot förbundsstatsmålet. I förlängningen betyder därför ett EU-medlemskap att Sverige blir en delstat i EU.
Konsekvensutredningarna
om EU är beställningsverk
	Regeringen har tillsatt en rad utredningar, som ska redovisa konsekvenser av EU-medlemskap. Regeringen gav redan från början utredningarna en sådan EU-vänlig sammansättning att alla på förhand visste vad resultatet skulle bli: ja till EU-medlemskap.
	Utredningarna är i praktiken beställningsverk från regeringen och socialdemokraterna. Trovärdigheten blir därefter.
	Konsekvensutredningarna ska ge draghjälp åt ja-sidan och hjälpa till att legitimera en svensk EU-anslutning.
	I torsdags kom den sjätte konsekvensutredningen, "Suveränitet och demokrati", som haft statsvetarprofessorn Olof Ruin som ordförande.
Konsekvensutredning
synar suveräniteten
	Ruins utredning synar suveränitets- och demokratifrågor ur tre perspektiv: medlemskap, EES-avtal och frihandelsavtal. Föga förvånande kommer denna utredning till samma slutsats som alla andra regeringstillsatta EU-utredningar: ja till medlemskap.
	Konsekvensutredningarna är en skandal. Än mer skandalöst är att oberoende och EU-kritiska organisationer och grupper inte har fått pengar att göra från regeringen fristående konsekvensutredningar.
	Ruins utredning skiljer mellan formell och faktisk suveränitet. Med frihandels- och EES-avtal har Sverige större formell suveränitet än vid medlemskap. Med medlemskap får Sverige större faktisk suveränitet, hävdar utredningen.
Hävdar att suveräniteten
ökar med EU-medlemskap
	Utredningen erkänner att "Sveriges formella suveränitet minskar vid ett medlemskap i EU". Det är ett faktum, en följd av att EU:s grundlag, Romfördraget, blir överordnad svensk grundlag. En betydande formell suveränitet går också förlorad med EES-avtalet.
	Enligt utredningen ökar Sveriges faktiska suveränitet vid medlemskap, eftersom Sverige deltar i EU:s beslutsprocess. Demokratin i Sverige blir också bättre vid EU-medlemskap.
	Om Sverige väljer att stå utanför EU, är det till "priset av en kontinuerlig urholkning av våra faktiska möjligheter att själva fatta beslut i många centrala frågor", skriver utredningen hotfullt.
	Den varnar för betydande försvagning av den faktiska suveräniteten om Sverige står utanför EU. Detta kan förväntas bli "i många hänseenden besvärande för Sverige", säger utredningen.
Suveräniteten
går förlorad
	Utredningen rymmer orwellskt nyspråk. "Krig" blir visserligen inte "fred" men minskad eller förlorad suveränitet blir ökad "faktisk suveränitet".
	Eftersom EU har bestämmanderätten inom stora politikområden och Romfördraget saknar utträdesparagraf, innebär EU-medlemskapet att den nationella suveräniteten går förlorad. I EU är Romfördraget och EG-rätten överordnad nationell grundlag och nationell rätt.
	Folkstyret blir sämre, eftersom besluten tas ännu längre bort från människorna, insynen i beslutsprocessen är sämre, gemensamma fora för opinionsbildning saknas, domstolarnas inflytande är större och marknaden har mer att säga till om på folkvalda församlingars bekostnad.
	När det är dags för Sverige att gå till folkomröstning står valet mellan fortsatt självständighet _ med de inskränkningar det innebär i en värld där vi är beroende av beslut utanför vårt lands gränser _ eller anslutning till Europeiska unionen. Det senare innebär att Sverige med tiden blir en liten delstat i en mäktig supermakt.





Självstyre öppnar
för självständighet

	Under den senaste veckan har två händelser skrivit in sig i historieböckerna. Först gick Sydafrika till fria val, sedan fick palestinierna självstyre.
	Inom loppet av några dagar har vi skådat världshistoria i Sydafrika och Mellanöstern, för det råder knappast någon tvekan om att avtalet om palestinskt självstyre är en historisk händelse: Det finns ingen väg tillbaka i Israel, vägen till palestinskt självstyre och en framtida palestinsk stat ligger öppen.
Dramatiskt
möte i Kairo
	Efter 27 års ockupation skrev Israel och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) på onsdagen under ett avtal om palestinskt självstyre.
	Undertecknandet, som skedde i Kairo med cirka 2 500 utländska gäster närvarande, blev i sig en dramatisk tillställning. PLO-ledaren Yassir Arafat vägrade att skriva under det 220-sidiga avtalet.
	Yassir Arafat accepterade inte israelernas karta över hur stor del av Jeriko, som skulle få självstyre. Först efter amerikansk medling inför sittande honoratiores skrev Arafat under.
	Intermezzot i Kairo illustrerar problemen på vägen mot palestinskt självstyre. Vad palestinierna får är nämligen i första omgången inte mycket, ett begränsat självstyre på två landstycken som tillsammans inte är större än cirka 430 kvadratkilometer, knappt en femtedel av Hudiksvalls yta (2 496 kvadratkilometer).
	Avtalet om palestinskt självstyre för Gazaremsan och staden Jeriko omfattar knappt sju procent av Gaza-Västbankens yta. Mätt i folkmängd är Gaza-Jeriko betydligt större, cirka 40 procent.
Självstyre för
Gaza och Jeriko
	Avtalet ger palestinierna ett omfattande självstyre med egen beskattningsrätt, civil förvaltning, poliskår (9 000 palestinska poliser), regering och många symboler som normalt tillkommer en självständig stat: pass, flagga, frimärken, flygbolag och flygfält.
	Inom tre veckor ska Israel ha dragit sig tillbaka från Gaza-Jeriko-området.
	Om självstyret för Gaza-Jeriko fungerar som planerat, ska det efter några månader utvidgas till hela Västbanken. I oktober 1994 är det meningen att palestinierna ska välja kommunfullmäktige och nationellt parlament för Gaza och Västbanken (Palestina).
	Om valen och processen fram till valen inte bjuder på obehagliga överraskningar, följer en israelisk truppreträtt från huvuddelen av Västbanken.
	Senast två år efter det att självstyret trätt i kraft ska israeler och palestinier förhandla om de ockuperade områdenas definitiva status. Detta nya avtal ska vara klart inom fem år.
Öppnar för en
palestinsk stat
	Avtalet om palestinskt självstyre säger inte något om en palestinsk stat. Ändå är det detta självstyret handlar om.
	Om palestinierna förvaltar självstyret väl, israelerna visar fortsatt kompromissvilja och båda sidor håller extremisterna stången, är det möjligt att ta steget från självstyre till självständighet, kanske inom ramen för ett statsförbund med Israel.
	Det som avgör om självstyret blir en framgång, är om vanliga palestinier i Gaza och på Västbanken får det materiellt bättre, om de får arbete, bostäder, utbildning och hopp om framtiden.
	Till detta behövs politisk vilja och pengar. Bidrag och annat bistånd från västvärlden och arabvärlden är avgörande för om självstyret ska bli en framgång. En grundförutsättning är dock att israeler och palestinier försonas och börjar se att framtiden heter fred och frihet istället för krig och förtryck, att alla tjänar på samarbete och samförstånd.

bildtext:
Självstyret för Gazaremsan och staden Jeriko lägger grunden till en framtida självständighet för Palestina. Den närmaste tiden avgör om palestiniernas dröm om en egen stat kan bli verklighet under 1990-talet, om Israel är villigt att byta land mot fred.







Ska Europa bevittna
en mänsklig katastrof?

	Mycket talar för att Europa får bevittna en mänsklig katastrof i Bosnien i vinter. Efter det sista sammanbrottet i förhandlingarna om Geneveplanen i slutet av september står det klart att ingen av de stridande parterna är beredda att backa från sina förhandlingspositioner.
Världssamfundet
har ett svårt val
	Den plan som presenterats av medlarna David Owen och Thorvald Stoltenberg har i praktiken avvisats av muslimerna, eftersom den endast ger muslimerna en bråkdel tillbaka av de områden, som de bosniska serberna erövrat.
	I dag kontrollerar serberna närmare 70 procent av Bosnien, men är villig att lämna ifrån sig endast 18 procent till muslimerna, enligt den liggande fredsplanen. I detta problem ligger både låsningen och lösningen i denna konflikt.
	Dödläget i förhandlingarna, den stundande vintern, svårigheterna för hjälptransporterna och den begynnande splittringen bland muslimerna kommer att ställa omvärlden inför det svåra valet att använda vapenmakt för ett resolut ingripande eller vänta ut någon av parterna.
	Ett svårt val. Men en sak är säker, den historiska domen blir hård om världssamfundet (FN) väljer en passiv och alltför avvaktande linje i denna konflikt.
Det ser mörkt ut
för fredsprocessen
	Medlarna Owen och Stoltenberg bör vid det här laget vara ganska trötta med tanke på att de har fått se två av sina fredsplaner gå i stöpet, den första presenterades den 1 september i år och avvisades av muslimerna av samma anledning som den sista planen.
	I dagsläget ser det mörkt ut för den fortsatta fredsprocessen i Bosnien. Väntan på en tredje fredsplan kan bli lång, alltför lång. Det gäller ju att på något sätt lossa knutarna för att kunna presentera ett realistiskt förslag. En förhandlingsprocess av denna sort tål inte många nederlag. Mönstret från Mellanösternkonflikten avskräcker.
	Ett klassiskt problem i konflikter av denna typ är att den starkare parten, i detta fall serberna, inför nästa fredsmöte ser till att ta ännu mer mark av muslimerna. På detta sätt får de ännu ett starkt kort att spela ut i en förhandling, det vill säga man tar två steg framåt för att sedan ta ett steg bakåt. Då har man ändå vunnit ett steg fram.
	Detta är ett bekant mönster i förhandlingsprocesser, man roffar åt sig lite extra för att sedan kunna kosta på sig att förhandla bort samma bit. Ett kännt exempel är hur supermakterna, före detta Sovjetunionen och USA, under det kalla kriget inför flera toppmöten såg till att öka sin vapenmakt för att få något att förhandla om.
	I ett sådant fall blir förhandligarna bara ett spel för galleriet. Dags att planera för
ett väpnat ingripande
	Ett alternativ som många förespråkar är att öka antalet FN-soldater med uppgift att hålla säkerhetszoner och säkra mattransporter. Hittills har detta fungerat någorlunda, men hur kommer det att fungera i ett vinterkallt Bosnien med nödlidande civilbefolkning och en stegrad frustration hos de stridande parterna?
	Rapporterna om kroaternas massaker på invånarna i den muslimska byn Stupni Do, visar att normlösheten numera är den rådande principen i detta inbördeskrig.
	Redan i dag är det enorma svårigheter för FN-kolonnerna att nå fram med matransoner till civilbefolkningen. Vägar och broar är förstörda och respekten för FN-flaggan minskar succesivt hos de stridande parterna. FN-uppdraget blir alltmer riskabelt.
	För varje ny dag kriget fortsätter och för varje nytt offer fördjupas konflikten, den historiska skulden växer och kravet på hämnd blir ett arvegods från generation till generation.
	Därför måste världssamfundet på allvar börja planera för en kraftfull intervention i Bosnien i första hand för att skilja de stridande parterna åt och säkra leveranser av mat och medicin till civilbefolkningen.
	Detta kan visa sig vara den mest humana hjälpen.


bildtext
Bosniens president Alija Izetbegovics krav för att godkänna fredsavtalet är att det förkrymta Bosnien ska bli en någorlunda sammanhängade geografisk enhet med landkorridorer till hamnar vid Adriatiska havet i väster och Donaus biflod Sava i norr. De bosniska serberna har sagt nej.






Skambud från EU

	EU-kommissionen har kommit med sitt regionalpolitiska bud i förhandlingarna med Sverige, Norge och Finland: Norrbotten får bli EU-stödområde.
	EU:s bud är ett skambud!
	Men EU-förespråkarna försöker sälja det som en stor svensk förhandlingsframgång, trots att förhandlarna bara fått igenom en bråkdel av vad de krävde.
Sverige inte fattigt
nog för EU-regionalstöd
	Europeiska unionen (EU) har en regionalpolitik, som försöker mildra effekterna av den koncentration och utslagning av människor och regioner, som EU:s inre marknad leder till. EU kanaliserar sitt regionalstöd via olika region- och strukturfonder.
	Lejonparten av EU:s regionalstöd går till Unionens fattigaste delar: Portugal, Spanien, Grekland och Irland samt södra Italien, östra Tyskland och delar av Frankrike, Belgien, Nederländerna och Storbritannien. Sådana områden kallas mål-1-områden.
	Inget område i Sverige är fattigt nog för att få detta stöd, som omfattar drygt 180 miljarder kronor per år 1994_1999. För att bli ett sådant område måste regionen ha en bruttonationalprodukt (BNP) per invånare på högst 75 procent av EU-genomsnittet.
	Sverige ligger på 110 procent av EU-genomsnittet. Norrbottens län ligger på hela 113 procent, eftersom länet har gruvor, vattenkraft, skogs- och stålindustri som ger hög nationalinkomst.
	Hög BNP säger dock inget om individernas inkomster _ de ligger under riksgenomsnittet i Norrbotten.
Enbart Norrbotten
med i stödområdet
	EU gör vissa undantag från 75-procentskravet. EU kan placera rikare regioner i sin motsvarighet till Sveriges regionala stödområden, vilket EU också gör.
	När EU-kommissionen föreslår att Norrbotten ska tillhöra EU:s permanenta stödområde kan det låta generöst, men är det inte.
	Det är en eftergift åt eftergifter till Norge och Finland.
	EU-kommissionen föreslår att Norges och Finlands "Norrland" _ Norges fyra nordligaste län och Finlands fem nordligaste/östligaste län _ ska bli mål-1-områden. EU:s motiv för att placera Norrbotten i samma stödområde är att det gränsar till mål-1-områden i Norge och Finland. Konkurrensvillkoren skulle bli alltför olika, om inte Norrbotten fick samma möjlighet, anser EU.
Sverige fick igenom
15 procent av kravet
	I förhandlingarna med EU kräver Sverige att de fyra nordligaste länen, norra Gävleborgs län (Hälsingland) och delar av stödområdet utanför dessa fem län _ totalt cirka 20 procent av befolkningen _ ska tillhöra EU:s permanenta stödområde (mål-1-område).
	Sverige kräver också särskilt stöd till jordbruket i stora delar av landet ("subarktiskt jordbruksstöd"), där bibehållet Norrlandsstöd med ko- och produktbidrag är en mycket viktig del, samt bibehållet gräns- och tullskydd för jordbruket under en lång övergångstid.
	Det enda EU-kommissionen accepterar är att föra Norrbotten, med 3,1 procent av befolkningen, till EU:s permanenta stödområde. Sverige har med andra ord bara fått igen 15 procent av sitt krav på detta regionalpolitiska område mätt i befolkning.
	På jordbruksområdet är förhandlingsresultatet ännu sämre. EU-kommissionen säger nej till "subarktiskt jordbruksstöd", övergångsbestämmelser, djur- och produktbidrag. EU:s priser och regler ska gälla från första dagen.
	Det enda EU öppnar för är vissa direkta bidrag till bönder.
Regionalstöd och jordbruk
får centern att säga nej
	Sverige har fått igenom en bråkdel av sina måttfulla krav i förhandlingarna med EU om regional- och jordbruksstöd. I praktiken handlar det om hur mycket Sverige ska få tillbaka på de 27 miljarder kronor per år, som vi ska betala till EU från och med 1998 (23 miljarder före 1998).
	Redan före förhandlingarna stod det klart att Sverige inte skulle få mycket tillbaka. Sverige skulle bli EU:s mjölkkossa nummer ett.
	Nu står det allt mer klart att Sverige inte ens får ett anständigt regional- och jordbruksstöd från EU eller rätt att behålla alla våra nuvarande stödformer. De stora bidrag Sverige måste lämna till EU:s budget gör också att det blir mindre pengar över i Sveriges statsbudget för satsningar, som kommer glesbygden till del.
	Enligt vad HT erfar bedömer ledande centerpartister _ med insyn i förhandlingsarbetet _ EU:s bud på flera områden som så dåliga att det därav följande förhandlingsresultatet kommer att få centerpartiet och svenska folket att säga nej till medlemskap.
	Vi blir inte förvånade om resultatet blir ett rungande nej.


tredjeledare 940613

Skandalös hantering av Kullens förskola

	Hanteringen av Kullens förskola är ett sorgligt kapitel, som framför allt kommundelschefen i Hudiksvall, Rolf Ragnarsson, bör skämmas över. Men även kommunalrådet Margareta Berg Kjellin (m) bör känna skammens rodnad, när hon summerar hanteringen av Kullen.
	Kullens daghem är Hudiksvalls äldsta. Det har funnits i 26 år. Nu finns det inte längre. I fredags lade kommunen ner förskolan och splittrade personal och barn på tretton (!) olika platser.
	Om kommundelschefen Rolf Ragnarsson hade haft normal framförhållning, hade han naturligtvis flyttat Kullen till nya lokaler. Ombyggnationen av servicehuset Fredens kulle, som Kullens förskola har varit inrymt i, har kommundelsledningen känt till länge.
	Berörda föräldrar, barn och personal visste inte förrän sent vad som skulle hända med Kullens förskola. Kommundelsledningen borde tidigt ha gett dem besked att barn- och personalgruppen ska hållas ihop och sedan ha sett till att man hittade nya lokaler till Kullen. Så har inte skett, vilket är en skandal, som fler än de berörda på Kullen har anledning att vara upprörda över.







Skatteväxla för
arbete och miljö

	Det svenska skatte- och avgiftssystemet missgynnar arbete och miljö. Därför är det nödvändigt med en skatteväxling, som ökar beskattningen av miljöskadliga varor och tjänster, miljöfarliga ämnen och verksamheter och som minskar beskattningen av arbetskraft.
	Denna skatteväxling skulle slå två flugor i en smäll: Förbättra miljön och öka sysselsättningen.
	Skatteväxlingar av den här typen borde ha framtiden för sig, men kommer de att bli verklighet?
	Ja, förhoppningsvis, det börjar ljusna vid horisonten. Regeringen kommer att snabbutreda frågan om skatteväxling under nästa år.
Strid i regeringen
om skatteväxling
	I fredags kom regeringspartierna nämligen överens om att på allvar utreda en skatteväxling mellan arbete och miljö. Regeringen kommer att avisera utredningen i budgetförslaget den 10 januari nästa år och tillsätta utredningen före januari månads utgång.
	Utredningen ska studera hur man kan växla höjda miljöskatter mot sänkt skatt på arbete, vilken effekt en sådan skatteväxling har samt vilka effekter miljöskatter och miljöavgifter har på miljö och samhällsekonomi.
	På nyåret tar regeringen första steget genom att tillsätta en utredning. Formellt ansvarigt statsråd är skatteminister Bo Lundgren (m). Han vill att utredningen ska arbeta snabbt och vara klar redan sommaren 1994.
Moderaterna tror
inte på skatteväxling
	Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna tror inte på skatteväxling. De har fram till ny inte ens velat utreda frågan.
	Centerpartiet och kristdemokratiska samhällspartiet har inte gett vika för det moderat-liberala motståndet. De har drivit på för att få till stånd skatteväxling och utredning, stödda av bland andra miljöpartiet de gröna. Även socialdemokraterna är försiktigt positiva till skatteväxling.
	Finansminister Anne Wibble (fp) är tveksam till skatteväxling, eftersom hon anser att den kan leda till att företagen förlorar i konkurrenskraft.
	Skatteminister Bo Lundgren (m) anser att skatteväxling bara går att genomföra i Sverige om alla västliga industriländer i OECD också genomför skatteväxling.
Rätt med hög miljöskatt
och lägre skatt på arbete
	Sverige har en positiv och förhållandevis bred erfarenhet av miljöskatter och miljöavgifter. Två exempel från de senaste årens miljöpolitik belyser detta.
	Den högre miljöskatten på blyad bensin har på några år mycket kraftigt minskat förbrukningen av blyhaltig bensin. Nästa år försvinner den blyade bensinen i stort från marknaden.
	Miljövgiften på kväveoxidutsläpp har på några år minskat utsläppen från värmepannor med 35 procent.
	Det är denna väg Sverige måste vandra. Det är viktigt att Sverige utvecklar fler och finare finanspolitiska styrmedel i miljöpolitiken, där skatter och avgifter är av avgörande betydelse, även om motståndet är starkt i delar av Europeiska unionen (EU).
	Svenska naturskyddsföreningen (SNF) föreslår en skatteväxling på cirka 30 miljarder kronor. Kds skatteväxling rör sig i samma storleksordning, vilket motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med fyra till fem procentenheter.
Flera jobb och bättre
miljö med skatteväxling
	Fördelarna med skatteväxling för miljön är uppenbara.
	Den gör arbetskraften billigare, vilket ökar sysselsättningen.
	Den gör ickeförnybara och miljöskadliga råvaror dyrare, vilket minskar användningen av dessa och därmed miljöbelastningen. Den stimulerar utvecklingen av miljövänliga alternativ och driver på företags- och samhällsutvecklingen i denna riktning.
	Frågan om skatteväxling för miljön väcktes i riksdagen redan för två årtionden sedan av Birgitta Hambraeus (c) och Olof Johansson (c). Nu har Olof Johansson som miljöminister lotsat den första utredningen om skatteväxling genom regeringens hantering.
	Tack vare centern blir skatteväxlingen sannolikt ett av de viktiga miljö- och näringspolitiska medlen under nittiotalet.

bildtext:
En skatteväxling för miljön, där det blir höjda skatter på miljöskadliga utsläpp och sänkt skatt på arbetskraft, kommer att förbättre miljön och öka sysselsättningen.


andraledare 940506

Skatteväxling stärker företagen

	Professor Ernst von Weizsäcker är mannen som fått Europeiska unionen (EU) att tänka i miljövänligare banor. Han har dock hittills kämpat förgäves för att få EU att acceptera skatteväxling mellan arbete och förbrukning av energi och andra naturresurser.
	I Sverige har centerpartiet och miljöpartiet de gröna länge kämpat för en sådan skatteväxling, utan att få genomslag hos de andra partierna. Mest negativ har moderaterna varit. Motargumentet har varit att en skatteväxling kommer att slå ut vitala delar av industrin, eftersom den tappar i konkurrenskraft när energin blir för dyr.
	Weizsäcker anser tvärtom att företagen kan göra stora rationaliseringsvinster vid en skatteväxling. Han tar Japan som exempel, där industrierna har lyckats så bra, trots att energipriserna varit bland de högsta i världen.
	En viktig förutsättning för en övergång till ny beskattning är att företagen är förvarnade och att växlingen sker succesivt i kombination med ökad hushållning, enligt Weizsäcker. På längre sikt ser han möjligheter att fyrdubbla energihushållningen.
	Omställningen måste dessutom ske med bibehållet skattetryck. Detta är ett grundkrav för att få företagen att acceptera en växling av skatterna.
	När dessa villkor är uppfyllda är det bara ett hinder kvar att röja undan, skatteminister Bo Lundgren. Denna uppgift kan emellertid sköta sig själv den 18 september.






Skjut upp
fusionen

	Fusionsplanerna mellan Volvo och Renault har piskat upp en het debatt i det svenska folkhemmet. Tiden fram till den extra bolagsstämman den 9 november, då fusionen ska klubbas igenom, kommer att bli kämpig för Volvos styrelse.
	De alltför många frågetecknen kring affären har spridit en oro bland aktieägare och anställda. Mot bakgrund av denna oro vore det inte klokt av företagsledningen att till varje pris trumfa igenom denna affär.
	Det vore inte heller klokt att i sista stund dra sig ur denna affär. Volvos företagsledning borde istället lyssna på kritiken och skjuta upp fusionsbeslutet för att få tid att räta ut alla frågetecken kring affären.
Alltför oklart
ägarförhållande
	Den största oklarheten gäller det framtida ägandet av det nya företaget. Enligt det prospekt, som ligger till grund för affären ska statsägda Renault stå för 65 procent av aktiekapitalet och Volvo för det resterande kapitalet.
	För Volvos del är detta ett olyckligt ägarförhållande på lång sikt. Detta eftersom den franska staten i framtida pressade situationer i första hand ser till franska intressen och i andra hand till hela företagets väl.
	Därför har Renault fått statens medgivande att gå in i affären med ett löfte om en framtida privatisering. Men ingen vet hur pass omfattande den kommer att bli och när i så fall den kommer att ske.
	På detta sätt kan det svenska bilföretaget Volvo hamna i händerna på den franska statens goda vilja under flera år framöver. En orimlig situation.
Inga besked om
forskning och jobb
	Ett annat problem är att det inte någonstans framgår hur mycket av forskning och utveckling, som kommer att stanna kvar i Sverige. Detsamma gäller det i Sverige så omfattande och väl fungerande nätet av underleverantörer.
	Allt kommer med Pehr G Gyllenhammars ord att organiseras på det för Sverige och Volvo lönsammaste och bästa sätt. Detta är inte särskilt lugnande att höra för alla de, vars utkomst är helt beroende av att Volvo också i fortsättningen kommer att vara en stor industri Sverge.
	Låt vara att Renault och Volvos modellprogram kompletterar varandra mycket bra och att företagen sedan alliansen 1990 uppnått ett mycket fruktbart och givande samarbete. Men detta räcker inte för att övertyga om en fusion. Det måste finnas en klar bild av hur framtiden ska se ut. Den är tyvärr alltför grumlig i dag.
Lyssna på kritiken
och skjut upp fusionen
	Volvos nuvarande styrelseordförande och blivande ordförande i det nya företaget, Pehr G Gyllenhammar, har varit en tillgång för svensk bilindustri. Hans ställning i Volvo är mycket stark, kanske alltför stark.
	Samgåendet med Renault är i första hand Gyllenhammars projekt, som säkert bygger på mycket goda intentioner för Volvos del. Men samtidigt kan han aldrig förneka att en lyckad affär med Renault skulle bli det naturliga crescendot på hans karriär.
	Detta kan ha gjort att han i kraft av sin suveräna ställning och i frånvaro av intern kritik har drivit på detta samgående för hårt. När nu kritiken växer sig allt starkare vore det ödesdigert, inte minst för hans egen karriär, om han med koppel på den övriga styrelsen bestämmer sig för att inte lyssna, utan istället agera hårdför företagsledare.
	Aktiespararnas kampanj för ett nej till fusionen har mötts av styrelsens utskick med prospekt som propaganda till 160 000 aktieägare samt en förfrågan om röstfullmakter från de aktieägare, som inte kommer att delta på stämman.
	På detta sätt har temperaturen skruvats upp inför bolagsstämman. Det kan aldrig vara hälsosamt att genomföra en så betydelsefull affär i ett sådant klimat. Därför bör styrelsen skjuta upp fusionsbeslutet.


bildtext
Samgåendet mellan Volvo och Renault håller på att utveckla sig till en riktig rysare. Tvivlen på affären växer sig allt starkare bland Volvos aktieägare och anställda. Det bästa i dag vore att skjuta upp fusionsbeslutet och räta ut alla frågetecken.



andraledare 931008

Skogsfusionen bra för Norrland

	De statliga skogsföretagen Assi och Domän går samman. Det beslöt de två företagens styrelser på torsdagen. Ett formellt regeringsbeslut är allt som återstår för att Sverige ska få ett fjärde block inom skogsindustrin.
	Det nya skogsföretaget får 11 000 anställda.
	Domän och Assi kompletterar varandra väl. Domän har skog _ 3,4 miljoner hektar skogsmark eller 14 procent av Sveriges skogsareal _ och 14 sågverk. Assi har skogsindustrier men inte skog. Det nya skogsföretaget blir en balanserande faktor till andra skogsföretag, som är industritunga och råvarusvaga.
	Assi_Domän-fusionen är bra för Norrland.
	Det nya skogsföretaget får sin tyngdpunkt i norra Sverige och står på starka ben genom att det har bra råvarubas och industristruktur. Företaget betyder mycket för sysselsättning och industriverksamhet i Norrland och spelar därmed en viktig regionalpolitisk roll.
	Än bättre blir det om Assi och Domän köper upp NCB (Norrlands skogsägares cellulosa AB). Assi, Domän och NCB skulle bli ett företag med goda framtidsutsikter och av stor regionalpolitisk betydelse.
	Regeringen vill privatisera Assi_Domän-företaget. Det finns en fara med en privatisering. Om varken staten eller Norrland har ägarkontrollen, blir Norrland förlorare.
	En privatisering får därför inte leda till att ägarkontrollen försvinner från Norrland. En möjlig lösning är att rikta utförsäljningen av skogsföretaget till jord- och skogsbrukare samt enskilda personer och företag i Norrland eller att låta staten behålla aktiemajoriteten.





Skolan
som fabrik

	
	Inte heller skolan kommer undan en granskning efter den företagsekonomiska produktionsmallen.
Endimensionell
analys av skolan
	Eva Edström-Fors och Viviann Gunnarsson på statskontoret har på uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) granskat både gymnasie- och grundskolans effektivitet och resultat.
	Granskningen utgår ifrån ett så kallat branschperspektiv, där skolan betraktas som en produktionsprocess. Vilken roll har utbildningen i samhällsekonomin? Finns en intäktssida vid sidan av de tunga kostnaderna? Hur ser skolans bidrag till samhällsekonomin ut i dag och hur ska bidraget kunna öka jämfört med i dag?
	Dessa frågor har varit styrande i undersökningen. Till detta kommer också ett direktiv om att beskriva hur en skola för ökad tillväxt skulle kunna se ut. Visst är det bra och nödvändigt att följa upp skolans effektivitet och kostnader. Men det är lika viktigt att vara försiktig när man tolkar resultaten och vidtar åtgärder.
Snedvridning med
tillväxten som mål
	En jämförelse mellan skolan och ett producerande företag är ett mycket grovt sätt att mäta effektiviteten i utbildningen. Detta medger också utredarna, som pekar på svårigheten att mäta sambandet mellan kostnader och kvalitet.
	Dessutom är det mycket stora skillnader i både kostnader och verksamhet mellan kommunerna. Bara dessa brister är tillräckligt för att starkt ifrågasätta meningen med att föreslå åtgärder för att skapa en mer tillväxtorienterad skola.
	Men även om det skulle gå att på ett någorlunda säkert sätt mäta dessa faktorer, är det alltför lätt att hamna snett när dessa mätvärden sedan ska användas för att öka effektiviteten.
	Risken är stor att utbildningsutbudet kommer att snedvridas till förmån för kortsiktigt produktiv utbildning.
Humanioran får
ta ett kliv bakåt
	Till produktiv utbildning räknas främst teknisk- och naturvetenskaplig utbildning, eftersom dessa områden rymmer de flesta framgångsrika exportföretagen i Sverige. På kort sikt kan en ensidig satsning på dessa områden vara lönsam, på lång sikt kan det vara direkt förödande.
	Begränsade ekonomiska resurser gör att en satsning på dessa områden tränger undan satsningar på bredden, vilket innebär att humanioran får ta ett kliv bakåt.
	Mönstret framträder vid en betraktelse av hur utbildningssatsningar har fördelats i bra och dåliga tider. När landets ekonomi är svag prioriteras den teknisk- naturvetenskapliga sektorn, medan det i bättre tider skapas utrymme för satsningar på bredden.
	Fenomenet visade sig både under lågkonjunkturen i början av åttiotalet och i början av nittiotalet.
Tillväxten
förblindar
	Enda möjligheten att genom utbildning bidra till en långsiktig tillväxt är att öka kvaliteten och bredden i undervisningen. Morgondagens samhälle kommer att ställa krav på helhetssyn och överblick hos alla individer. Därför är det nödvändigt att redan i grundskolan erbjuda en så bred undervisning som möjligt.
	Detta står inte i motsats till att regelbundet göra kvalitetstester, tvärtom. Uppföljning och kontroll är en förutsättning för att bibehålla en hög kvalitet i undervisningen över hela landet.
	En sådan utveckling är möjlig endast om man inte stirrar sig blind på tillväxtbegreppet.



bildtext
Framtidens skola måste ge eleverna helhetssyn och överblick. En alltför tillväxtorienterad skola hotar både bredden och kvaliteten i utbildningen på lång sikt.






Skolpengen
ökar klyftorna

	Regeringen Bildt har satt som mål att genomföra en "valfrihetsrevolution". En del av innehållet i denna revolution är bra, annat mindre bra, en del rent dåligt.
Problem med Bildts
"valfrihetsrevolution"
	Problemet med fyrpartiregeringens "valfrihetsrevolution" är att den i många fall har en baksida som heter "orättvisa", "segregation" och "ökade klyftor".
	På skolans område har "valfrihetsrevolutionen" _ en skolpeng som följer eleven _ inneburit att den offentliga, kommunala skolan får mindre pengar och att privata skolor i allmänhet blir överkompenserade för sina kostnader.
	Riksdagen införde skolpengsystemet hösten 1992. Antalet enskilda skolor har sedan dess exploderat. I dag finns det 253 så kallade friskolor. Ytterligare skolor står i kö för godkännande.
	Skolpengsystemet innebär att enskilda skolor, som skolverket har godkänt, har rätt till bidrag för antagna elever. Bidrag utgår med 85 procent av kostnaden för en elev i den offentliga skolan i aktuell kommun. En liten del av bidraget fördelas efter skolornas särskilda behov beroende på vilka elever den enskilda skolan har.
Skolpengen leder
till ökad segregation
	Vi ser redan hur systemet med skolpeng leder i riktning mot ett mer ojämlikt skolsystem, ökad segregation och växande klyftor.
	Svenska kommunförbundet och Lärarförbundet har slagit larm om den oroande utvecklingen. Massmedier som granskar utvecklingen i Stockholmsområdet ger samma besked.
	Socialdemokraterna har hakat på kritiken, senast på kommunala skolriksdagen i veckan. Enligt en s-rapport på skolriksdagen, baserad på enkäter i tio stora kommuner, har skolpengen lett till segregation och negativ utveckling för den kommunala skolan.
	Tre faktorer har påverkat utvecklingen, säger s-rapporten: Nedskärningar på skolområdet, principerna för fördelning av resurserna och överkompensation av privata skolor.
	Antalet speciallärare, kuratorer, skolpsykologer, talpedagoger, skolvärdar och lärarvikarier har minskat. Detta har främst drabbat elever med särskilt behov av stöd. Dessutom har klasstorleken ökat med två till tre elever sedan 1991, säger s-rapporten.
Frihet att välja skola
möjlig utan skolpeng
	Skolpengen har också en positiv sida. Den ger föräldrar frihet att välja skola på orter med flera skolor eller att starta skola i bygder utan skola. Den tvingar skolorna att bli bättre.
	Det går att kombinera valfrihet med rättvisa på skolans område. Det är dock inte möjligt med dagens skolpengsystem.
	Socialdemokraterna vill ändra systemet, så att kommunerna fördelar resurser efter behov hos kommunala och enskilda skolor. För att skydda enskilda skolor mot kommunalt godtycke vill socialdemokraterna stifta en lag, som garanterar rätten att starta enskilda skolor och rätten för dessa att få adekvata resurser.
	Socialdemokraterna har ett förslag på hur man kan avskaffa skolpengen utan att avskaffa valfriheten. Det är inte säkert att s-modellen är den bästa. Klart är dock att den som försvarar grundtanken med grundskolan _ en enhetlig, kvalitativt bra skola för alla elever _ bör söka andra modeller för valfrihet på skolans område än dagens skolpeng.
	Vad vi behöver i Sverige är en kritisk debatt om skolpengen!

bildtext:
Systemet med skolpeng ökar segregationen och orättvisan i skolsystemet. Än så länge är detta ett storstadsproblem, men om skolpengsystemet får fortsätta att breda ut sig, kommer problemet även till skolorna i Hälsingland.




tredjeledare 940525

Skolverket underkänner friskolor

	Skolverket har satt luppen över de omdiskuterade friskolorna. Hittills har verket granskat 50 skolor. Av dessa får hela 14 stycken allvarlig kritik.
	Den vanligaste kritiken är att skolorna tar ut för höga avgifter. En annan brist är att skolorna inte är öppna för alla, vilket var en förutsättning i beslutet, som gav klartecken för friskolorna.
	Kritiken gäller också undervisningen, där flera lärare saknar lärarutbildning.
	Den debatt som föregick införandet av skolpeng och den omfattande etableringen av nya friskolor, som alla visste skulle komma, varnade just för de brister skolverket har observerat.
	Dessa avslöjanden visar att skolpengen och friskolorna var mer en symbol för en partipolitisk strävan från främst moderaterna än ett medel att förbättra undervisningen.
	Låt dagens skolpengsystem bli en parentes i utbildningspolitiken!



tredjeledare 940517

Skrota docent Pettersson istället

	Lars Pettersson, docent vid institutionen för ekonomisk historia vid Lunds universitet, skriver på måndagens debattsida i Dagens Nyheter att den traditionella yrkesutbildningen på gymnasiet kan skrotas. Den bör istället flyttas över direkt till företagen, anser Pettersson.
	Motivet är att företagen sköter utbildningen bäst själva och att det av samhällsekonomiska skäl är bättre att skoltrötta elever kommer ut i arbetslivet efter nionde klass.
	Om docent Petterssons tankar blir verklighet kommer segregationen på arbetsmarknaden att öka ännu mer. Utan skolexamen på fullgjorda studiekurser och med utbildning enbart på företaget får den anställde en ännu svagare position mot företaget än i dag.
	Förslaget är ett stort kliv bakåt i tiden. Docent Pettersson har förläst sig på ekonomisk historia.






Slutsatser
av Norges val

	Stortingsvalet kastar skuggor över Sverige, Norden och EG.
	Valet har stärkt EG/EU-motståndet i Norge. I det nya stortinget kommer omkring hälften av ledamöterna att vara EG-motståndare. Senterpartiets sensationella framgång och invalet av en stor grupp s-märkta EG-motståndare kommer att påverka systerpartierna i Sverige och övriga Norden.
EG-motståndet starkare
än någon räknade med
	EG-motståndet i stortinget var betydande redan före valet.
	Tre av sex partier (senterpartiet, sosialistisk venstreparti och kristelig folkeparti) sade nej till EG-medlemskap. Inom det EG-vänliga arbeiderpartiet fanns flera EG-motståndare.
	I det nya stortinget blir EG-motståndet starkare än någon räknade med.
	Eftersom stortingets nya partier, venstre och röd valgallianse, avvisar EG-medlemskap, säger nu fem av åtta partier nej till EG.
	Störst efter sentergruppen på 32 ledamöter är en informell grupp av EG-motståndare från arbeiderpartiet, som enligt organisationen Nei til EF:s beräkningar för HT uppgår till 21 ledamöter med nuvarande ersättare för statsråden inräknade.
	Före valet var under 50 av stortingets 165 ledamöter EG-motståndare. Nu har gruppen vuxit till mellan 81 och 84 ledamöter beroende på hur mandaten faller ut.
EG-motståndarna kan
få flertal i stortinget
	När alla röster är räknade, kan alltså det nya stortinget ha en "nej-majoritet" (83 ledamöter).
	En minoritet på 42 ledamöter kan hindra en EG-anslutning genom att blockera nödvändig grundlagsändring, en minoritet på 56 ledamöter en föreslagen grundlagsändring som skulle göra det lättare att föra in Norge i EG/EU.
	Det starka EG-motståndet är efter stortingsvalet manifesterat även i parlamentet, om än inte med samma styrka som hos folket.
Norge blir
inte EG-medlem
	Enligt den senaste mätningen av norsk EG-opinion, publicerad av tidningen Dagbladet på valdagen, säger 58 procent nej till medlemskap, 31 procent ja och resten "vet ej". Tidigare mätningar av andra institut visar på samma relation mellan ja- och nej-sidan. Bland dem som har bestämt sig säger två tredjedelar nej.
	Det kompakta EG-motståndet i Norge gör att även EG-anhängarna tvivlar på att det går att få ett ja i en folkomröstning.
	EG-anhängare i Norge och EG-företrädare i Bryssel tror inte längre att Norge blir medlem. Flera arbeiderpartipolitiker kräver att Norge drar tillbaka EG-ansökan och avbryter förhandlingarna.
	I Sverige har ja-sidan mellan skål och vägg avskrivit Norge.
Norge påverkar
Sverige och Finland
	Insikten att Norge inte blir EG-medlem påverkar naturligtvis de två andra nordiska ansökarländerna, Sverige och Finland.
	EG-anhängarnas tal om "nordisk samling" i EG har aldrig klingat mera falskt än nu, när det verkar klart att två stater (Norge och Island) och två självstyrande regioner (Färöarna och Grönland) inte är aktuella för medlemskap. Om opinionen håller i sig i Sverige, vilket vi inte tvivlar på efter Norges nej, betyder det att Sverige och därmed högst sannolikt även Finland säger nej till EG.
	Kvar i EG är Danmark, som dock har sagt nej till den långtgående EG-union, som Sverige, Norge och Finland förhandlar om att gå in i.
	Det blir alltså ingen nordisk samling i EG.
Norska sentern
påverkar svenska centern
	Insikten att senterpartiet har gjort sitt bästa val någonsin genom att koppla centergrepp på EG-frågan, måste rimligen påverka även centerpartiet i Sverige och Finland.
	Svenska centern har mycket att lära av ett systerparti, som i ett enda val tredubblar sin parlamentariska styrka från 11 till 32 mandat och går från att ha varit minsta till näst största parti.
	Sentern har dragit de rätta slutsatserna av den decentralistiska och ekohumanistiska ideologi, som förenar centern i Norden.
	Senterns slutsats är dels att det inte går att förverkliga centerideologin i det centralistiska och marknadsekonomiskt oreglerade EG, dels att det inte går att förverkliga centerpolitiken utan att bryta upp från blockpolitiken och agera självständigt.
	Dessa insikter tror vi att svenska centern också kommer att få. Förhoppningsvis kommer de föra nästa riksdagsval, så centern kan fånga gamla och nya väljare med en trovärdig, grön centerpolitik.
	
bildtext:
Senterpartiets och EG-motstådarnas valseger i Norge påverkar både Sverige och centerpartiet. Olof Johansson (bilden) har mycket att lära av sin norska partikollega Anne Enger Lahnstein.


tredjeledare 940531

SMHI:s nollösning räcker inte

	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och Dansk hydraulisk institut har kommit fram till att det går att uppnå en nollösning för Öresundsbron genom kompensationsmuddring. Därmed anser brokonsortiet att vattendomstolens krav är uppfyllda och att regeringen kan besluta om byggstart för bron före valet i september.
	Det vore mycket oklokt av regeringen att fatta beslut nu.
	Först måste regeringen avvakta den internationella expertpanelens bedömning av Öresundsbrons effekter på Östersjön. Dessutom bör expertis analysera Stora bältbrons effekter på vattengenomströmningen till Östersjön.
	Sedan måste regeringen göra en noggrann ekonomisk analys av vad Öresundsbron kommer att kosta efter alla de fördyrande miljöförbättringarna. Slutligen bör denna brokalkyl ställas mot en tunnelkalkyl, där både ekonomi och ekologi finns med i bedömningen.







Smit inte
från ansvaret

	Riksdagdebatterna bjuder sällan på överraskningar. Onsdagens partiledardebatt var ingen undantag. Den var sorgligt förutsägbar.
	När Sverige är i ekonomisk kris, har en regering utan majoritet i riksdagen och har större behov än någonsin av samförstånd, ägnar sig partierna åt konfrontation istället för konstruktiv dialog.
Ingen vilja
till samförstånd
	Positionerna mellan de två politiska blocken var helt låsta i partiledardebatten. De två sidorna har börjat inta ställningarna i skyttegravarna, vilket inte ger utrymme för de blocköverskridande lösningar, som behövs för att lösa Sveriges ekonomiska problem.
	Carl Bildt (m) bjöd socialdemokraterna en utsträckt hand i debatten men visade i retoriken att det handlade om en vass armbåge.
	Ingvar Carlsson (s) bjöd inte ens ett utsträckt lillfinger.
	Bengt Westerberg (fp) slog igen dörrren till Carlsson med en stor smäll och visade åter att han är en politikens vingelpetter.
	Olof Johansson (c) var lika låst i sitt förhållande till socialdemokraterna, som han har varit tidigare under året.
	Alf Svensson (kds) avvek som vanligt inte från regeringslinjen.
	Ian Wachtmeister (nyd) och Gudrun Schyman (v) skydde allt vad samförstånd heter, eftersom deras partier lever på konfrontation.
Ingvar Carlsson
smiter från ansvaret
	Det är sorgligt att se hur socialdemokraterna och regeringspartierna pucklar på varandra i den ekonomiska politiken, när de alla bär ansvar för Sveriges katastrofala ekonomiska situation. Störst ansvar vilar på socialdemokraterna.
	Det var s-regeringarna 1985_1991, som genomförde den avreglerings- och skattepolitik, som har kostat staten hundratals miljarder kronor. Olof Johansson tangerade detta i debatten, när han påpekade att Ingvar Carlsson avskaffade valutaregleringen.
	Det är genant att Ingvar Carlsson smiter från det ansvar han har för den ekonomiska krisen. Det är omoraliskt att inte ta ansvar för att sanera Sveriges ekonomi, mer än i enstaka bisatser, när man bär huvudansvaret för den ekonomiska krisen. Bengt Westerberg kallade träffande denna s-politik för "bisatsmoral".
Nödvändigt med
blocköverskridande
	Det kommer att ta lång tid att sanera Sveriges ekonomi _ att banta bort budgetunderskottet, minska statsskulden och arbetslösheten _ och det kommer att kräva stora uppoffringar. Vad är då naturligare än att söka samverkan över blockgränsen, i synnerhet som inblandade partier (s, m, fp och c) bär ansvar för krisen, och som ekonomer och vanligt folk kräver just samverkan?
	Tyvärr verkar inte regering och opposition intresserade av detta. De cementerar istället för bryter upp blockpolitiken.
	De regeringspartier som skulle kunna bryta upp blockpolitiken, folkpartiet liberalerna och centerpartiet, har sällan varit så inlåsta i blockpolitik och nyliberal ekonomisk politik som nu.
	Det parti som tar mest stryk av denna politik är centern, vars rättvisepolitik inte är förenlig med nyliberal ekonomisk politik.
	Centern, socialdemokraterna och folkpartiet borde kunna utforma en rättvis välfärdspolitik och ansvarsfull ekonomisk politik, som är stabilare och mer långsiktig än den en moderatledd eller ensam socialdemokratisk regering kan åstadkomma.

bildtext:
Socialdemokraterna och regeringspartierna gick i konfrontation med varandra i riksdagens partiledardebatt, trots att Sveriges ekonomiska kris kräver konstruktivt samarbete. Inget av partierna (s, m, fp och c) bakom avreglerings- och skattepolitiken 1985_91 kan smita ifrån ansvaret att sanera ekonomin.




Snabbtågen stannar i Hudik och Söderhamn

	Snabbtågen X 2000 kommer inte att susa igenom Hälsingland utan att stanna på vägen. Detta är visserligen ett alternativ, som ansvarig SJ-planerare Elisabet Asplund tidigare har laborerat med. Men efter en kommunal uppvaktning förra månaden står det klar att de nya snabbtågen kommer att stanna i både Hudiksvall och Söderhamn.
	Söderhamn och Hudiksvall har länge längtat på snabbtåg. Enligt statens järnvägars ursprungliga planer skulle tågen inte ha börjat rulla förrän mot slutet av 1996. Men riksdagen ändrade på detta genom att bevilja SJ ett extraanslag, så det kunde köpa in X 2000 tidigare än planerat.
	X 2000-tågen kommer att börja trafikera sträckan Stockholm_Sundsvall redan nästa år, kanske redan i mars.
	Denna tidigareläggning av starten ställer till vissa problem för SJ, eftersom banverket bygger om och rustar upp Ostkustbanan fram till och med större delen av 1996, och då är framkomligheten och farten begränsad.
	Detta fick Elisabet Asplund på SJ att skissa på ett av tre alternativ, där tågen skulle passera Hälsigland utan att stanna. Det skulle nämligen pressa restiden mellan Stockholm och Sundsvall till fyra timmar.
	När kommunerna längs banan fick reda på detta, blev de förskräckta och protesterade.
	_ Jag har diskuterat flera förslag med berörda kommuner. Vi har fört en konstruktiv diskussion om hur vi på bästa sätt ska kunna marknadsanpassa X 2000, säger Elisabet Asplund till HT.
	_ Jag har presenterat förslag, som inte fallit alla på läppen. Men det är ett led i arbetet att testa reaktionerna på olika alternativ, säger hon.
	Kommunstyrelsens ordförande i Söderhamn, Stig Wigren (s), berättar att kommunerna i Sundsvall, Nordanstig, Hudiksvall, Söderhamn och Gävle är överens om att snabbtågen ska stanna på de platser som hela tiden varit aktuella.
	_ Vi utgår från att det blir så. Det är av största vikt för näringslivet med goda tågförbindelser.
	Planeringschefen i Hudiksvalls kommun, Bengt Gill, var med i delegationen, som uppvaktade SJ-ledningen den 16 augusti i år. På plats från SJ:s sida fanns bland andra Elisabet Asplund och SJ:s persontrafikchef Karl-Axel Strand. Han lovade att snabbtågen ska stanna i Hälsingland.
	_ Vi var helt överens om att inga snabbtåg ska starta utan att stanna i Hudiksvall och Söderhamn, förklarar Bengt Gill.
	Stig Wigren säger att om inte snabbtåget inledningsvis klarar av sträckan Stockholm_Sundsvall på fyra timmar med stopp i Hudiksvall och Söderhamn, då "får det ta den tid det tar, bara det stannar".
	Elisabet Asplund håller med.
	_ Det absolut mest sannolika är att tågen stannar i Hudiksvall och Söderhamn, säger hon.
	Eftersom inga formella beslut är fattade, vill hon inte säga mer än så. Men hennes chef, Karl-Axel Strand, har alltså, enligt Bengt Gill, lovat att snabbtågen ska stanna i de två hälsingemetropolerna.
	Hur det blir mot slutet av nittiotalet är däremot en annan fråga. Då vill inte Elisabet Asplund utesluta att vissa snabbtåg kan komma att gå Hudiksvall och Söderhamn förbi, även om hon "bedömer det som osannolikt".
	_ Marknaden bestämmer vilka tåg som ska gå, säger hon.
	Om det finns efterfrågan på direkttåg Stockholm_Sundsvall, som kanske bara stannar i Gävle, då är SJ berett att sätta in sådana.
	Sedan en tid finns ett tåg på sträckan Sundsvall_Stockholm, som passerar Hudiksvall och Söderhamn utan att stanna. Tåget går från Östersund till Stockholm via Sundsvall, där det stannar, istället för normala vägen längs Norra stambanan. Detta tåg vill dock inte Elisabet Asplund se som någon förebud om framtida snabbtåg, som susar igenom Hälsingland utan att stanna.
	Som planerna nu ser ut blir det ett X 2000-tåg i vardera riktning Stockholm_Sundsvall med start under 1994. Från och med slutet av 1996 sätter SJ in ytterligare ett tågset. Eftersom banan då tillåter högre hastigheter, kan SJ köra mer än en vända med tågen. Det kan då bli aktuellt att låta X 2000-tåget gå med tre turer per dag i vardera riktning. SJ avvaktar med alla beslut.
	När banverket är färdigt med Ostkustbanan mot slutet av 1996, kommer sträckan Sundsvall_Stockholm att ta tre timmar och Hudiksvall_Stockholm två timmar och elva minuter. Avståndet Hudiksvall_Söderhamn krymper till 21 minuter, Hudiksvall_Gävle till strax under 55 minuter och Hudiksvall_Sundsvall till cirka 45 minuter.
	Både Hudiksvalls och Söderhamns kommuner har arbetat för snabbtågsförbindelser sedan 1987. Om inte snabbtågen stannar i önskad omfattning, ser man det som ett hårt bakslag.
	Elisabet Asplund håller med om att snabbtåget har stor regionalpolitisk betydelse för hälsingekommunerna.
	_ SJ är flexibelt och tänker prova sig fram och lyssna till vad marknaden säger, förklarar hon.
	Elisabet Asplund ser snabbtågen som viktiga både för SJ och berörda kommuner.
	_ Det viktigaste PR-vapnet för SJ är att inledningsvis kunna skjutsa resenärerna på fyra timmar mellan Stockholm och Sundsvall. När Ostkustbanan är fullt utbyggd, räknar vi med en restid på tre timmar, vilket blir snabbare än både bil och flyg, säger hon.
Jörgen Bengtson
Torbjörn Nordvall





Soloåkning
med Ugglas

	Utrikesminister Margaretha af Ugglas sticker ut hakan i den säkerhetspolitiska debatten. Det ska en utrikesminister värd namnet göra. Dessvärre gör hon ett utspel, som går över gränsen för den folkligt förankrade och av riksdagen fastlagda säkerhetsdoktrinen "Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig".
Det framträder
ett tydligt mönster
	Ugglas anser i en debattartikel i Dagens Nyheter den 1 oktober att Sverige bör delta i det europeiska säkerhetsarbetet genom att ansluta sig till den Västeuropeiska unionen (VEU). Detta är den europeiska försvarsallians, som ingår i Atlantpakten (Nato) och är tänkt att ligga till grund för uppbyggnad av en europaarmé integrerad i en Europeisk union (EU).
	Samma dag går hon ut på Svenska Dagbladets debattsida och manar till ökade svenska civila hjälpinsatser i inbördeskriget i Bosnien. Senare under dagen kryddar hon detta inlägg i Dagens eko genom att föreslå att Nato ska ta befälet på fältet i Bosnien. Detta innebär bland annat att svenska soldater direkt underordnas Natos befäl.
	Hon påpekar visserligen att detta ska ske efter att ha fått politiskt mandat från Förenta nationerna (FN). Men bakom detta framträder ett oroväckande mönster, som tidigare både försvarsminister Anders Björk och statsminister Carl Bildt hjälpt till att brodera.
	Strategin är att framställa Sveriges neutralitetspolitik, som nattstånden i en föränderlig värld, i syfte att anpassa svensk säkerhetspolitik till de normer som ska gälla i EU.
Moderata statsråd
flirtar med Nato
	I en intervju i den franska tidningen Liberation i juli 1992 försäkrar Björk att den klassiska neutraliteten inte längre passar in. Han säger att det är mer relevant att prata om svensk utrikespolitik med europeisk identitet.
	I ett tal i Bryssel i september 1993 hävdar Carl Bildt att den svenska neutralitetspolitiken aldrig lyckats utan militäralliansen Natos styrka och sammanhållning.
	Vidare påpekade han att Natos militära kraftansträngningar, särskilt kärnvapnen och den transatlantiska länken, säkrade freden i Europa under ett halvt sekel. Med detta visar Carl Bildt att han är beredd att gå mycket långt, för att på alla sätt bagatellisera Sveriges långvariga strävan att hålla distansen till Nato.
	Med sina uttalanden i säkerhetspolitiken har trion Björk, Bildt och Ugglas gjort en våldsam dikeskörning från den breda neutralitetsvägen.
De undergräver
Sveriges trovärdighet
	Sverige är kännt och respekterat för sina fredsinsatser i internationella konflikter.
	Respekten bottnar främst i Sveriges status som alliansfri nation, vilket har skapat en plattform för diplomati och hjälpinsatser utan hämmande lojaliteter till någon försvarspakt.
	Den svenska säkerhetsdoktrinen "Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" har möjliggjort självständiga ställningstaganden i olika konflikter och givit Sverige en särställning på den internationella scenen.
	Denna ställning är nu på väg att raseras av de moderata statsrådens vingliga soloåkningar i säkerhetspolitiken.
Ny säkerhetsordning
inom ramen för FN
	Ugglas analys av de säkerhetspolitiska problemen i Europa är till stora delar riktiga. Det måste till ett säkerhetssystem, som också inlemmar de Östeuropeiska staterna och även Ryssland. Förenta nationernas organistion för insatser i krigsdrabbade områden är alldeles för liten och svag, mycket beroende på knappa ekonomiska resurser.
	Men att utifrån denna analys dra slutsatsen att ett europeiskt säkerhetssystem måste underordnas Nato är förhastat och ogenomtänkt.
	För att lyckas lösa konflikter mellan och inom nationer måste det finnas en stark samordnande kraft, som vilar på en internationellt väl förankrad politisk legitimitet. En sådan konstruktion är möjlig endast inom ramen för FN.



teckningen 940430
TECKNINGEN
Socialdemokraternas ekonomiske talesman Göran Persson framförde i den finanspolitiska debatten i veckan förslaget att återstoden i löntagarfonderna, drygt sju miljarder kronor, ska användas till att förstärka den kraftigt underbalanserade budgeten. Detta är en fingervisning om vilken medicin, som är att vänta om Göran Persson blir finansminister, tillfälliga vitamininjektioner med kortsiktig verkan.






Stark budget
i Hudiksvall

	I regering och riksdag är politikerna på väg att förlora kontrollen över budgeten och den nationella ekonomin. Sveriges statsbudget har det största underskottet i västvärlden. Statsskulden växer förfärande snabbt.
	Hudiksvalls kommun, som för några år sedan också hade problem med budgetunderskott och hög låneskuld, har kommit på grön kvist. I dag har politikerna bra kontroll över budgeten och den kommunala ekonomin. I kväll tar fullmäktige ställning till den starkaste budgeten i Hudiksvall på många år.
Stark ekonomisk

	Hudiksvalls kommun har gjort en stark ekonomisk uppryckning under 1992 och 1993. Kommunen går in i 1994 med en helt annan ekonomisk styrka än den hade så sent som 1991.
	1994 minskar kommunen sin låneskuld med 16 miljoner kronor till 165 miljoner, förutsatt att fullmäktige antar budgeten och staten inte lägger några krokben i vägen. På tre år har Hudiksvall därmed halverat sin "statsskuld" _ eller ska vi säga "stadsskuld" _ som 1991 var 320 miljoner.
	Kommunens amorteringar av lånen går inte ut över investeringar och verksamhet.
	Investeringarna ökar 1994 till 65 miljoner, en ökning med 50 procent från föregående år (44 miljoner). Här ryms satsningar på äldreboende och skolor men också på vägar och annan "hård" infrastruktur, som får en kapitalinjektion på 15 miljoner.
Konstruktiva politiker
och engagerad personal
	Verksamheten känner av ett tufft sparbeting, men här finns ändå förbättringar för utsatta grupper. Pensionärer får bostadstillägget (KBT) höjt från maximalt 3 000 till 3 500 kronor per månad. Arbetslösa drar nytta av ökad satsning på beredskapsarbeten, utbildning, investeringar och 7,8 miljoner kronor öronmärkta för "arbetsmarknadspolitiska åtgärder".
	Kommunledningen _ med Marianne Ahlqvist (c), Sven Bergström (c) och Margareta Berg-Kjellin (m) i spetsen _ har gjort ett gott arbete. Det har varit möjligt genom att politiker och personal har arbetat konstruktivt. Personalen har med sitt engagemang visat att den klarar av ett krävande förändringsarbete.
	Detta bådar gott för framtiden, för den blir tuff.
	Redan 1995 och 1996 ser det sämre ut, eftersom kommunen räknar med mindre statsbidrag och skatteintäkter.
Hudiksvalls kommun har
tickande pensionsbomb
	Det gäller för norrlandskommunerna att stoppa förslaget från strukturkostnadsutredningen om minskade statsbidrag till skogslänens kommuner. Om dagens bidragsregler får fortsätta gälla, betyder det för Hudiksvalls del att en minuspost på 20 miljoner 1995 och 40 miljoner 1996 blir plusposter i budgeten.
	Till detta kommer kommunens pensionsskuld. Hudiksvall har, liksom de flesta kommuner och landsting, låtit bli att fondera pensionspengar till anställda.
	Hudiksvalls kommun har en pensionsskuld, som 1994 växer till 355 miljoner kronor, 9 000 kronor per invånare.
	1994 avsätter kommunen för första gången pengar för att balansera pensionsskulden (10 miljoner kronor), förutom löpande pensionsutbetalningar (12,8 miljoner). Avsättningen till en långfristig likviditetsfond balanserar dock inte ökningen av skulden, 35 miljoner. Nettoökningen blir alltså 25 miljoner 1994.
	Hudiksvalls kommun har en tickande pensionsbomb, som den måste aptera i kommande budgetar. Ett första mål bör vara att öka avsättningen i budgeten, så pensionsskulden slutar växa.
Förnuftigt hålla
inne skattesänkning
	En annan tickande bomb är arbetslösheten, som ökar antalet utförsäkrade och därmed kommunens kostnader. Det vill till att riksdagen inte fattar a-kassebeslut, som förvärrar detta.
	När kommunen 1988 höjde skatten med 1,25 kronor skedde det med löftet att sänka skatten med 25 öre efter ett år. Denna sänkning har år efter år skjutits på framtiden.
	Med tanke på kommunens pensionsåtaganden och låneskuld, tillsammans över 500 miljoner kronor 1994, är det klokt att hålla inne 25-öringen. Den behövs för att fortsätta det framgångsrika arbetet med att sanera kommunens finanser, även om det strider mot moderaternas krav på sänkt kommunalskatt.
	Hudiks centerledda kommunledning går till val med en mycket starkare kommunal ekonomi i ryggen än vad den s-ledda kommunledningen gjorde 1991. Det bör ge utdelning i valet.

bildtext:
Hudiksvalls regerande kommunalrådstrojka _ Marianne Ahlqvist (c), Sven Bergström (c) och Margareta Berg-Kjellin (m) _ kan vara nöjda med 1994 års budget. På tre år har Hudiksvalls kommun halverat låneskulden och på andra sätt stärkt budgeten.



andraledare 931220

Stark tro på svenskt EU-nej
	Opinionsinstitutet Sifo gör två mätningar varje månad om EG/EU. Den ena mätningen har Göteborgs-Posten som beställare, den andra Svenska Dagbladet. I båda fallen frågar Sifo ett urval av 1 000 svenskar om deras syn på EG/EU.
	Sifo frågar på Göteborgs-Postens uppdrag hur folk skulle rösta i folkomröstningen. I Svenska Dagbladet frågar Sifo hur folk tror att det går i folkomröstningen.
	"En folkomröstning om EG planeras 1994. Vad tror du blir utfallet av den?" frågar Sifo i Svenska Dagbladet. Denna fråga mäter underströmmar och förväntningar i EG/EU-opinionen, som andra mätningar inte fångar upp.
	I Svenska Dagbladets senaste mätning av EU-opinionen, publicerad den 18 december, stärker nej-sidan sitt redan stora övertag. Andelen som tror på ett nej ökar med några procentenheter till 56 procent, ja-sidan rasar från strax under 40 procent i förra mätningen till exakt 30 procent, andelen "tveksam/vet ej" ökar något till 14 procent.
	I Göteborgs-Postens decembermätning av EU-opinionen, publicerad sex dagar tidigare, sade 46 procent att de skulle rösta nej, 26 procent ja och 28 procent "vet ej".
	Beskeden i de två decembermätningarna om Sverige och EU är klara: Svenska folket tänker inte bara rösta nej till EU-anslutning, än fler tror också att resultatet av folkomröstningen blir ett rungande nej.
	När ska regering och riksdag ta intryck av folkopinionen och börja planera för ett svenskt liv utanför EU, lämpligen i form av ett fördjupat nordiskt samarbete, ett Nordek för nittiotalet?






Startskott för
elbilsmarknad

	Elbilen är det perfekta transportmedlet. Den är tyst, miljövänlig, har lång livslängd, god ekonomi och är uppbyggd av en enkel teknik.
	Idyllen vore total, om det inte var för att elbilen har saknat marknad och drivpaketet har en begränsad kapacitet, det vill säga batterierna kommer inte i närheten av förbränningsmotorns prestanda.
	Men nu har närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek) tagit ett unikt initativ, som är ett stort steg i riktning mot att lösa marknadsproblemet. Nutek planerar att göra den största elbilsupphandlingen i världen.
Nuteks initiativ
öppnar marknaden
	Även om utvecklingen av elbilar innehåller stora problem att lösa är nog ändå den svåraste frågan hur tillverkare ska hitta sina köpare. Nutek har uppmärksammat detta problem och satsar nu 28 miljoner kronor på potentiella köpare av elbilar.
	Inte mindre än 35 företag i Sverige har med stöd av Nutek skrivit kontrakt med varandra, med en försäkran om att de kommer att köpa ett visst antal elbilar. Tillsammans vill de köpa över 200 bilar. På detta sätt har det plötsligt uppstått en marknad och därmed en press på tillverkarna att komma upp till bevis.
	I dag finns det inga färdiga serietillverkade bilar att köpa, men många tillverkare ligger bara och väntar på rätt tillfälle för att köra igång tillverkning i stor skala. Massproduktion är en förutsättning för att göra dessa bilar ekonomiskt konkurrenskraftiga.
Behov av länk mellan
köpare och tillverkare
	Elbilstillverkningen skulle i princip kunna startas i morgon. Världens största företag General Motors (GM) har tagit fram tekniken och ett antal prototyper har visat sig mycket lovande. För att lösa problemet med batteriernas relativt dåliga kapacitet har GM kompletterat med en liten bensindriven motor för uppladdning av batterierna under drift. På detta sätt ökar räckvidden avsevärt.
	Ekipaget går under benämningen hybridbil och GM tror att varianter av denna bil kommer att vara framtidens transportmedel. Laddningen av batterierna går så fort att utsläppen från den lilla förbränningsmotorn för laddning blir minimala.
	Det är bara en bärig marknad som fattas. Tillverkare och köpare måste med andra ord hitta varandra. Ett sätt är att följa Nuteks exempel.
	Detta exempel bygger emellertid på inköp av renodlade elbilar med kortare räckvid, omkring tio mil per laddning. Men detta är fullt tillräckligt, enligt Lars Bergfalk, teknisk direktör på vägverket.
	Nio av tio bilresor i dag är kortare än tio mil. Det finns också elbilar med betydligt längre räckvidd. Bergfalk påminner om att utvecklingen på batteriområdet går fort. De miljöfarliga blybatterierna kommer småningom att ersättas med miljövänliga alternativ.
Elbilen är idealet
för stadstrafiken
	Morgondagens samhälle kommer med elbilar att vara ett mycket renare samhälle. För att få en uppfattning om vad en övergång till eldrivna bilar skulle innebära anlitade vägverket i Borlänge och Stockholms läns landsting konsultföretaget Temaplan för en undersökning av trafiken i Mälardalen.
	Biltrafiken i området förbrukade 1990 ungefär två miljoner ton olja om året, vilket motsvarar 14 terawattimmar. Vid en total övergång till elbilar runt sekelskiftet skulle förbrukningen sjunka till hälften. Till detta kommer de enorma miljövinsterna.
	Kalkylen inkluderar en årlig trafikökning på två procent. Dessutom är kostnaderna för att producera denna el samt energiförlusterna vid distributionen inräknade.
	En fullständig övergång till elbilar ligger långt fram i tiden, men tidpunkten rycker snabbt närmare för varje ny marknadsandel elbilen kan ta. Den stora potentialen finns i städerna där elbilen är idealisk.



bildtext
Närings- och teknikutvecklingsverket är på väg att öppna elbilsmarknaden i Sverige. General Motors har färdiga prototyper för serietillverkning. När kommer Volvo med den första serietillverkade elbilen?



andraledare 931005

Stimulerat företagande

	Om det ska bli fart på svensk ekonomi och sysselsättning, måste det bli fart på nyföretagandet och småföretagen. En förutsättning för detta är att småföretagen får enkla och vettiga regler, som stimulerar flera människor att ta steget från en trygg löntagartillvaro till otrygg småföretagarvärld, som lockar fler att bli framgångsrika småföretagare och som gör det lätt för småföretag att expandera.
	På måndagen presenterade regeringen en viktig del i småföretagarpolitiken, förslaget om reformerad företagsbeskattning. Paketet kostar 3,3 miljarder kronor, som regeringen vill finansiera med andra skatte- och avgiftshöjningar.
	I förslaget om reformerad företagsbeskattning jämställer regeringen egenföretagare med aktiebolag och återinför den så kallade kvittningsrätten för företagare.
	Egenföretagaren kommer i framtiden att kunna återinvestera vinstmedel i sitt företag på samma skattevillkor som i ett aktiebolag. Straffbeskattningen av småföretagare utan aktiebolag upphör därmed, vilket borde ha skett långt tidigare.
	En annan viktig förändring är att regeringen vill återinföra kvittningsrätten, som gör att företagare kan kvitta inkomst av anställning mot förlust i företaget. Kvittningsrätt gör det lättare för löntagare att starta företag utan att göra sig beroende av krediter. Regeringen vill begränsa kvittningsrätten till aktiv verksamhet, vilket är rimligt, och till maximalt fem år, vilket vi är mera tveksamma till.
	Regeringen föreslår också förändringar i beskattningen av aktiebolag. Den vill slopa dubbelbeskattning av aktieutdelning, halvera skatten på aktievinster och sänka aktiebolagsskatten.
	Vi är tveksamma till förändringarna på aktiebolagsområdet. Det är inte nödvändigt att sänka en av Europas lägsta bolagsskatter. Det är utmanande att sänka skatterna ytterligare för aktieägare. Om regeringen vill stimulera nyföretagande och småföretagande finns det bättre sätt att använda dessa pengar på.





Stoppa all
tobaksreklam

	Det finns en drog i Sverige, som är lika beroendeframkallande som heroin, orsakar 10 000 dödsfall per år, fångar 30 000 nya ungdomar i ett beroende varje år och orsakar produktionsbortfall på drygt nio miljarder kronor per år.
	Drogen borde vara förbjuden, men är det inte, trots att den är den i särklass största kända miljörisken. Drogen heter nämligen tobak och har en lång historia i Sverige, som inte går att förbise.
	Det minsta man kan begära av ett ansvarskännande parlament är att det hindrar tobakens utbredning och garanterar alla rökfria miljöer. I dag har riksdagen chans att göra just detta.
Moderater mot
tuff tobakslag
	I februari 1993 kom regeringen med ett förslag till ny tobakslag. Lagförslaget var en kapitulation för tobakskapitalet och moderata samlingspartiet.
	Tobakskapitalet och moderaterna tycker att rökarens frihet är viktigare än ickerökarens. Därför är de mot en tobakslag, som garanterar alla människor rökfri miljö och försöker hindra ickerökare att bli nikotinslavar.
	Reaktionerna lät inte väta på sig förra året. Läkare, enskilda politiker från alla läger och opinionsbildare gjorde tummen ner för regeringens tandlösa tobakslag.
Riksdagen gav
regeringen bakläxa
	Riksdagen antog en tobakslag förra året _ som bland annat ger alla rätt till en rökfri miljö, till exempel på arbetsplatser och större restauranger _ men gav samtidigt regeringen bakläxa. Den krävde skärpningar på flera punkter. Nyligen återkom regeringen med ett förslag till ny tobakslag, som går längre än den gamla.
	Regeringen vill ytterligare begränsa rökning på offentliga platser och arbetsplatser samt förbjuda all tobaksreklam i tidningar. Detta är bra _ men inte tillräckligt.
	Det behövs även förbud mot indirekt tobaksreklam, mot dold, förtäckt, smygande reklam som knappt märks men är effektiv.
	Världshälsoorganisationen (WHO) och Folkhälsogruppen har kartlagt effekterna i olika länder av förbud mot tobaksreklam och funnit att reklamförbud minskar tobaksbruket.
	Norge har sedan 1975 förbud mot all form av tobaksreklam. I Norge är förbudet uttryckligen kopplat till att tobaksreklam inte får förekomma i reklam för andra varor eller tjänster.
Dold tobaksreklam
spelar allt större roll
	Tobaksjätten Philip Morris satsar inte en krona på vanliga annonser i Sverige men stora belopp på att exponera namnet Marlboro i alla sammanhang som ger gratisreklam.
	Marlboromärket finns på racerbilar, artister, tävlingar, askkoppar, skyltar, kläder och väskor. Philip Morris har särskilda säljare, som marknadsför Marlboro-artiklar gratis eller nästan gratis gentemot restauranger och liknande ställen.
	Andra tobaksföretag arbetar på liknande sätt.
	En vanlig marknadsföring är att ett känt tobaksbolag sätter sitt varumärke på en helt annan produkt. Exempel på detta är den ungdomliga klädkollektionen "Marlboro classics" och de sportiga armbandsuren "Camel trophy". Den här typen av marknadsföring kallas "produktförlängning". Tobaksindustrin använder den för att kringgå reklamrestriktioner i länder som Sverige.
Nödvändigt med förbud
mot dold tobaksreklam
	Den dolda, indirekta reklamen är riktad till främst ungdomar.
	Det bekräftar reklamexperten Evert Medbo, universitetslektor vid Institutet för högre reklam (IHR) i Stockholm, i Aftonbladet den 15 mars, där han kommenterar Philip Morris smygreklam: "I Sverige är det ingen tvekan att de mest riktar sig mot ungdomar."
	Ungdomar är känsliga för trender och reklam och blir därför lätt offer för tobakskapitalet. Marlboros smygreklam är ett bevis för detta. Aftonbladet har gjort en undersökning bland unga rökare (200 stockholmare 15_20 år); drygt hälften av dem röker Marlboro.
	Cancerläkaren och riksdagsledamoten Jerzy Einhorn (kds) vädjar till sina kollegor i riksdagen att rösta för ett förbud mot indirekt reklam. Vi instämmer och hoppas att riksdagen gör mer än så, att den hissar pestflagg för tobakskapitalet genom att införa åldersgräns för tobaksköp och totalt rökförbud på arbetsplatser och i offentliga miljöer, även restauranger och liknande.

bildtext:
Regeringens förslag till skärpt tobakslag är för tandlös. Riksdagen bör ge regeringen en reprimand och kräva förbud mot all tobaksreklam, även indirekt sådan, åldersgräns för tobaksköp samt totalt rökförbud på arbetsplatser och i offentliga miljöer.







Stoppa barnporr
med lagens hjälp

	Den avskyvärda barnpornografihärvan i Norrköping växer. Polisen har gjort nya, stora beslag av videoporrfilmer med barn.
	Kravet på resoluta åtgärder mot dem som hanterar barnpornografi växer, men fortfarande svävar regeringen på målet i fråga om kriminalisering av barnpornografiinnehav.
Barnporr sprids med
skydd av grundlagen
	Är Sverige ett internationellt centrum för barnpornografi?
	Ja, det ser dessvärre så ut.
	Enligt USA:s tullverk kommer mer än 75 procent av barnpornografin i USA från Sverige och övriga Norden. Det handlar både om tryckt och databasdistribuerad barnpornografi.
	Barnpornografi i databaser är ett växande problem. Den är billig och lätt att distribuera; det är mycket svårt att spåra avsändaren. Bildkvalitetet på den elektroniska barnporren är numera också hög.
	I Sverige är det lagligt att inneha barnpornografiska tidningar och filmer. Tryckfrihetsförordningen, en grundlag, hindrar polisen att gripa den som har barnporrtidningar. Tidningens ansvariga utgivare är ensam ansvarig för innehållet i en tryckt skrift.
	Polisen kan bara agera mot den som har tidning eller film med barnpornografi, om det finns misstankar om andra brott kopplade till innehavet, exempelvis sexuella övergrepp mot barn.
Krav på förbud mot
innehav av barnporr
	Sverige är snart ensamt om att tillåta innehav av barnporr.
	Det strider mot Förenta nationernas barnkonvention, som ger barn rätt till skydd mot bland annat sexuell exploatering och utnyttjande i pornografi.
	Det strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. FN:s kommission för mänskliga rättigheter uppmanar alla länder att göra det kriminellt att "producera, distribuera och inneha barnpornografiskt material".
	Det strider mot den allmäna moral- och rättsuppfattningen.
	Barnpornografiska bilder skiljer sig från andra porrbilder på en viktig punkt: Produktionen av dem är olaglig, eftersom svensk lag förbjuder sexuella övergrepp mot barn. 
	Att Sveriges författning tillåter innehav av barnpornografiska bilder och hindrar polisen att konfiskera sådant material är ett oerhört svek mot barnen. Detta svek är det få människor som försvarar eller accepterar.
Förbud i USA och Norge
minskade barnporren
	Alla utom en liten grupp perversa pedofiler tycker att barnpornografi är en avskyvärd form av barn- och sexualförtryck. Alla utom en liten grupp jurister och politiker vill med skärpta lagar stoppa eller stävja spridningen av barnporrbilder.
	Det finns två invändningar mot en grundlagsändring som förbjuder innehav av barnpornografibilder: den undergräver tryckfriheten och integriteten; den är verkningslös.
	Den första invändningen är riktig i teorin men knappast i praktiken.
	Den andra invändningen håller inte för prövning med verkligheten. När USA och Norge införde förbud mot innehav av barnpornografi, sjönk antalet beslag drastiskt. Förbud hjälper. Eva Brännmark på rikspolisstyrelsen anser också att ett förbud skulle ge polisen fungerande verktyg för att komma åt verksamheten.
Förbjud innehav
och skärp straffen
	Ett grundlagsbeslut måste fattas av två olika riksdagar med val emellan. Regeringen försatte för en månad sedan sin chans att via en grundlagsändring agera mot barnpornografin. Den 18 december gick nämligen tiden ut för regeringen att föreslå grundlagsändring.
	Enda chans att ändra grundlagen före 1998 är att riksdagens konstitutionsutskott (KU) föreslår en ändring. Detta är möjligt med hjälp av en undantagsparagraf, som kräver att KU med fem sjättedelars majoritet beslutar att föreslå riksdagen en ändring.
	KU:s ordförande Thage G Peterson (s) lovar att agera på KU:s sammanträde den 8 februari.
	Vi hoppas innerligt att alla regeringspartiernas ledamöter ställer upp på en grundlagsändring, som kriminaliserar innehav av barnpornografiska bilder. Vi hoppas även att riksdagen skärper straffen mot dem som framställer och distribuerar barnpornografiskt bildmaterial.

bildtext:
Den moderata justitieministern Gun Hellsvik (bilden) och biträdande justitieminister Reidunn Lauren (opolitisk) försatte före jul chansen att föreslå en grundlagsändring, som kriminaliserar innehav av barnpornografiska bilder. Riksdagen kan dock fortfarande agera, vilket den också bör göra.


andraledare 931209

Storfräsarnas strömhopp

	Storfräsarnas strömhopp började med Volvos ordförande Per G Gyllenhammar och följdes av LO-ordförande Stig Malm. De kan få sällskap av två generaldirektörer.
	Regeringen har givit signaler om att Telias generaldirektör Tony Hagström och Stig Larsson, generaldirektör för SJ, ska bytas ut. Man tar tillfället i akt att låta huvudena rulla nu när folket har vant sig. En gammal och billig taktik.
	Ersättaren för Stig Larsson ser ut att bli kommunikationsminister Mats Odells partikamrat Per Egon Johansson, som idag är statssekreterare åt Odell. Johansson har dessutom varit partisekreterare samtidigt som Mats Odell var informationschef i kristdemokratiska samhällspartiet (kds).
	Mot bakgrund av Stig Larssons kompetens, erfarenhet och interna popularitet kan tillsättandet av Johansson inte grunda sig på annat än rent politiska motiv.
	Det är väl kännt att Stig Larsson under sina fem år som generaldirektör har förvandlat SJ från en förlustaffär och offentlig spottkopp till en vinstgivande och visionsrik verksamhet. Larsson har visat på goda resultat i sitt arbete.
	Det är också kännt att Larsson inte stämmer in i hallelujakören för regeringens avregleringsplaner på kommunikationsområdet. Därför kan det vara lättare för Odell att plocka in en kompis från de egna leden, som är van att falla i trance för överhetens budskap.



andraledare 931104

Straffa eftersupning

	Den bilist som tar sig en sup efter en trafikolycka eller vinglig färd, eller hävdar att han eller hon har tagit en så kallad eftersup, blir i dag ofta frikänd i svensk domstol. Domstolen kan ofta inte bevisa att bilisten hade alkohol i blodet vid olyckstillfället.
	Denna tingens ordning är inte bra. Den gör det möjligt för rattfyllerister som vållar olyckor eller fara för andra i trafiken att slippa straff. Den undergräver rättsmedvetenheten.
	I Norge råder en bättre tingens ordning. Där är det förbjudet att dricka alkohol inom sex timmar efter en trafikolycka, som föraren varit inblandad i och som kan leda till polisutredning. Även Sverige bör lagstifta mot eftersupning. Riksdagen har nu chansen att göra det. Häromdagen kom Sten-Ove Sundström med flera riksdagsledamöter (s) med en motion, som kräver straffbeläggning av eftersupning.
	Den motionen skålar vi för!





Studierätt bör
ingå i tjänsten
	
	Rätten till tjänstledighet för studier kommer i fortsättningen att inskränkas ordentligt, om en färsk utredning i frågan får som den vill.
	Utredningen föreslår att utbildning som inte har anknytning till arbetsuppgifterna, inte ska ge rätt till tjänstledighet.
	Dessutom ska maximal tjänstledighet för studier begränsas till två år. Undantaget är gymnasiestudier, vilka också i fortsättningen ska ge rätt till erforderlig tjänstledighet.
	Förslaget är otidsenligt, eftersom det begränsar den anställdes utbildningsmöjligheter i tider då en föränderlig arbetsmarknad ställer allt högre utbildnings- och kompetenskrav på den anställde.
Unckel kritiserar
defensiva företag
	Tre typer av studier ska ge rätt till tjänstledighet, enligt utredningsförslaget: gymnasiestudier, kompetenshöjande studier i arbetslivet och facklig utbildning. Mot bakgrund av utbildningsminister Per Unckels kritik av företagens utbildningsstrategier, bör utredningsförslaget inte komma längre än till Unckels papperstugg.
	Han kritiserade nyligen landets företag för deras alltför defensiva inställning till vidareutbildning av de anställda. Unckel varnar för att de snabba vinsterna och medvinden främst i exportindustrin har fått företagen att slumra till och därmed försumma tillfällen att vidareutbilda sina anställda.
Kampanj för
ökad kompetens
	Utbildningsdepartementet har ställt samman statistik, som klart visar att Sverige är på väg att halka efter ordentligt, när det gäller utbildning på många områden. Med utgångspunkt från den så kallade Agenda 2000, en kunskapskampanj på regeringsinitiativ för nästa sekel, ska staten försöka övertyga landets företag om behovet av ökad kompetens.
	En av 20 slutsatser i Agenda 2000 är att andelen högre utbildade och vetenskapligt meriterade på företagen måste fyrdubblas.
Om regeringen köper utredningsförslaget, kan företagen fortsätta att sova gott när det gäller utbildningsfrågor.
	Utbildningsdepartementet har förvisso ett förslag på gång, som innebär att anställda ska kunna bygga upp så kallade utbildningskonton, där de ska kunna spara en del av lönen för utbildning.
Utbildningskonto
är ett osäkert kort
	Stefan Förster vid Industrins utredningsinstitut och Åke E Andersson vid Institutet för framtidsstudier ska tillsammans utarbeta ett förslag till hur dessa utbildningskonton ska se ut.
	En tanke är att dessa konton ska kombineras med en försäkring, som ska träda in om den anställde inte får högre lön efter sin utbildning. Försäkringen är en god ide, som även kan få de mest skeptiska att vilja förkovra sig. Men den förändrar inte det faktum att utbildningen måste ha direkt anknytning till arbetsuppgifterna.
	Risken att en anställd på detta vis själv tvingas betala sin egen utbildning är alltför uppenbar.
Den anställde måste
bredda sin kompetens
	Morgondagens arbetsmarknad kommer att ställa allt högre krav på flexibilitet och kompetens på bredden och djupet. Därför är det viktigt att skapa ett system, som uppmuntrar både företag och anställda att ta varje chans till vidareutbildning och breddning av kompetensen.
	Den snabba och omvälvande tekniska utvecklingen kommer att ställa krav på att den anställde uppdaterar sina kunskaper regelbundet. Alltfler arbeten kommer att kräva en bred kunskap. Projektarbeten och andra tidsbegränsade jobb kommer att bli allt vanligare.
	I detta perspektiv är det ett stort kliv bakåt att begränsa den anställdes möjligheter till breddning av sin kompetens i vid bemärkelse, enligt utredningsförslaget.

Bildtext
Utbildningsminister Per Unckel (bilden) bör underkänna den utredning som föreslår stora inskränkningar i den anställdes möjlighet till tjänstledighet för studier.




andraledare 931210

Stycka Gota för ökad konkurrens
	När hela Bankssverige, med undantag för Handelsbanken och vissa sparbanker, såg ut att gå över styr, fick staten direkt två banker på halsen. Dels behövde statliga Nordbanken ett mycket stort ägartillskott, dels blev staten tvungen att ta över Gota bank.
	Regeringen har snabbt velat sälja Gota bank och därefter privatisera Nordbanken. Det har varit lättare sagt än gjort. Den ena Gota-intressenten efter den andra har tacka nej, senast Handelsbanken och Skandinaviska enskilda banken.
	Kvar finns en spekulant, Nordbanken, det vill säga den andra statliga förlustbanken.
	Det sämsta alternativet vore att sälja Gota bank till SE-Banken eller Handelsbanken, eftersom det skulle öka koncentrationen på en redan koncentrerad bankmarknad. I detta perspektiv är det bättre att låta Nordbanken köpa Gota och sedan genomföra nödvändig strukturrationalisering.
	Det bästa för att motverka ytterligare koncentration på bankområdet vore dock att sälja ut en styckad Gota bank.
	En del borde Föreningsbanken få köpa, så denna landsbygds- och småstadsförankrade bank kunde få fler kontor i främst Stockholms- och Göteborgsregionen, där Föreningsbanken är försvinnande liten.
	En del borde Nordbanken få köpa, så den kunde komplettera sitt kontorsnät på orter med inga eller få NB-kontor.
	Det är viktigt med konkurrens på bankmarknaden. Om regeringen inte är villig att använda Gota bank för att öka bankkonkurrensen, är det än viktigare att Posten får oktroj (banktillstånd) och postgirot får ge ränta på insatta pengar.


andraledare 931227

Styrelsen slapp julstämningen

	Förlikningen mellan staten och de ansvariga namnen för Nordbankens monumentala kreditförluster var ett fall framåt för de före detta styrelseledamöterna i Nordbanken. Även om de tvingas betala tillbaka hälften av de mycket frikostiga avgångsvederlagen på 32 miljoner kronor, åtta miljoner skatten borträknad, har de klarat sig undan med ett nödrop.
	Alternativet var en stämning för den mycket oansvariga hanteringen av bankens affärer. En sådan process hade förvisso kunnat bli långdragen, godtycklig och kostsam. Men vinsterna med ett sådant förfarande överväger ändå kostnaderna, eftersom det handlar om att statuera ett exempel och därmed lägga fast en etisk norm.
	Christer Zetterberg, Christer Ragnar, Rune Barneus, Tony Hagström och Göran Hållen har alla erkänt sin försumlighet och ansvar för miljardförlusterna. Dessa herrar representerar en maktelit i samhället, som fortfarande har många människors öden i sina händer.
	De har alla missbrukat sin ställning i Nordbankens styrelse. Dessutom har de haft mage att kvittera ut 32 miljoner kronor i avgångsvederlag. En förlikning ger mot bakgrund av detta helt fel signaler till medborgarna.
	Tillfället har sällan varit bättre för regeringen att göra en mycket tydlig markering, genom att ställa dem till svars i rätten. Visst kan de då ha blivit martyrer, men någon gång måste man dra tydliga gränser. Det är en förutsättning för att kunna återupprätta en samhällsmoral, som premierar hederlighet och minskar medborgarnas misstro till samhällets institutioner.
	Skatteminister Bo Lundgren gick ut hårt, men kroknade tyvärr på slutet. Det var synd.





Svällande
förvaltning i
Ljusdal problem

	Enligt det socialdemokratiska kommunalrådet i Ljusdal, Pelle Svensson, finns det kapacitet i den kommunala förvaltningen för en rejäl befolkningsökning i kommunen de närmaste åren. Han säger detta med anledning av det befolkningsmål, som socialdemokraterna satte upp inför förra valet 1991.
	Målet innebär att kommunen fram till år 2000 ska ha ökat sin befolkning med 1 000 personer till 22 000 invånare.
Överkapacitet?
	Oppositionen i Ljusdal, främst representerad av centerpartiets Björn Brink, misstänker att socialdemokraterna använder detta befolkningsmål som argument för att bibehålla en överkapacitet i den kommunala förvaltningen.
	På nyhetsplats i dagens HT går dessa herrar en duell inför det stundande valet i september.
	Pelle Svensson är där noga med att påpeka den höga ambitionen inom äldreomsorgen, det vill säga den expansion kommunen har påbörjat på detta prioriterade område. Han hävdar att utbyggnaden inom detta område står för det mesta av den kommunala expansionen den senaste treårsperioden.
Brink kritisk
	Björn Brink är dock kritisk till att kommunledningen inte har dragit in resurser vid de övriga förvaltingarna för att finansiera expansionen på äldreomsorgen.
	Visst är frågan befogad med tanke på att Ljusdal till skillnad från de flesta andra kommuner i landet har ökat antalet anställda. Sedan 1991 har kommunens personal ökat med inte mindre än 200 personer.
	Detta innebär naturligtvis ökade kostnader för kommunen, vilket Pelle Svensson är väl medveten om. Han slår fast att det inte finns utrymme för skattesänkningar i kommunen inom överskådlig tid. På denna punkt har han numera stöd av folkpartiet liberalerna i kommunen.
Bra företagsklimat
	Björn Brink är emellertid kritisk och anser att det i den kommande valperioden måste skapas utrymme för en skattesänkning på 50 öre. Han anser att detta ökar dragningskraften på företag, som söker orter med ett bra företagsklimat.
	Ett bra företagsklimat är ett viktigt mål för kommunerna. Ljusdals komun ligger här långt framme.
	Flyttningen av expressgodsfraktföretaget DHL:s kundtjänst till Ljusdal 1992 blev ett lyckokast både för DHL och Ljusdals kommun. Företaget har sedan flytten ökat sin produktivitet med 30 procent. Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund brukar hänvisa till denna etablering som ett mönsterexempel i regionalpolitiken.
Dags för revision
	Sett mot den bakgrunden finns det anledning att ta Björn Brinks kritik på allvar, när det gäller den kommunala expansionen. Kommunen måste hela tiden vara på hugget och hitta möjliga effektiviseringar för att hindra de kommunala kostnaderna att skjuta i taket.
	Befolkningsmålet är i och för sig ingen dålig vision, men det gäller att vara vaksam på utvecklingen, så att inte detta mål skymmer sikten för andra mål. Utvecklingen i en kommun är inte linjärt proportionell mot befolkningsökningen.
	Om Pelle Svensson vill sitta kvar efter valet kan det vara en god ide att ta Björn Brinks kritik på allvar och se över hur den kommunala expansionen ska kunna bromsas. När det gäller befolkningsmålet, kan det även där finnas fog för en revision.

Renhold Hellgren är ledarskribent på HT.




andraledare 930930

Svårt prioritera i vården

	Ska den som lever "farligt" och osunt kunna förvägras vård?
	Ja, på vissa villkor, svarar en utredning om prioriteringar inom hälso- och sjukvården, som inom kort lägger fram ett diskussionsmaterial. Det ska sedan gå ut på remiss innan utredningen nästa år tar slutgiltig ställning till frågan om prioriteringar.
	Utredningen vill att den offentliga vården ska kunna vägra att ge till exempel storrökare och storkonsumenter av alkohol, som inte vill ändra livsstil, viss vård. Det kan handla om operationer, som på kortare eller längre sikt inte är till någon nytta för den som fortsätter att röka eller dricka mycket.
	Utredningen diskuterar om det ska finnas en gräns för vad den allmänna hälso- och sjukvården ska göra för att hjälpa en sjuk människa. Frågan är inte ny.
	I tidigare debatter har politiker och experter bland annat diskuterat att sätta gränser för när gamla människor och för tidigt födda barn ska få vård.
	Det är nödvändigt att diskutera prioriteringar i vården. Det är sannolikt också nödvändigt att göra prioriteringar, eftersom läkarvetenskapens och teknikens landvinningar hela tiden flyttar fram gränserna, och pengarna inte räcker till allt som är tekniskt möjligt för att rädda liv eller öka livskvaliteten hos vårdsökande människor.
	Vi anser att det är rimligt att den allmänna hälso- och sjukvården avstår från att betala vissa behandlingar och ingrepp, till exempel operativa ingrepp som är att hänföra till skönhetsvård och inte är fysiskt eller psykiskt motiverade. Men inte heller här går det att sätta statiska gränser.
	Statiska gränser är än mer orimliga, om de säger att pensionärer över 80 år inte ska få en viss typ av operation eller att sjukhusen inte ska försöka rädda barn födda före en viss vecka.
	Alla människor, oberoende av ålder och produktionsförmåga, måste ha samma rätt till vård.




SvD vill inte
ge HT replik

	Den 22 september refererade Svenska Dagbladet min huvudledare i HT om det polska valet. Det moderata huvudorganet läste min ledare som en viss potentat läser Bibeln, men Svenska Dagbladets politiska redaktör Håkan Hagwall har vägrat mig replik på felaktigheter i SvD-ledaren.
	Här kommer den replik, som Svenska Dagbladet tydligen är rädd att dess läsare ska få del av.
Centerpartiet PSL
	Det parti som vid sidan av vänsteralliansen SLD vann parlamentsvalet i Polen är Polska folkrörelsepartiet (PSL), ofta kallat Bondepartiet.
	PSL är systerparti till svenska centern och är lika lite som moderaternas systerparti CDU i östra Tyskland något marxistiskt parti eller stödparti åt de gamla kommunisterna, vilket Svenska Dagbladet hävdar.
	PSL är ett progressivt och grönt mittenparti, som har sitt starkaste stöd på landsbygden men som också finns i städerna.
	Det är ett av Polens äldsta partier och det enda med en ordentlig folkrörelsebas och organisation i alla delar av landet.
	Det har ungefär samma ideologiska och historiska rötter som centerrörelsen i Norden. PSL har till och med samma symboler som centern, den gröna färgen, fanan och fyrklövern.
Mot kommunister
	Den som kan Polens historia vet att PSL var den ledande politiska kraften före kommunisternas maktövertagande med Wincenty Witos och Stanislaw Mikolajczyk som ledande krafter. Mikolajczyk ledde en tid exilregeringen i London och gjorde i det längsta motstånd mot kommunisterna.
	1947 förlorade PSL slaget mot kommunisterna. De drev Mikolajczyk i landsflykt och tvingade PSL att gå samman med ett kommunistiskt bondeparti till ZSL, som blev stödparti åt kommunisterna.
	Inom ZSL levde PSL:s centerideologi och tradition vidare på främst lokal nivå. När kommunismen föll, kunde PSL åter träda fram som ett självständigt och starkt parti.
Bönderna viktiga
	Polen har mer framgångsrikt än något annat östeuropeisk land ställt om ekonomin från planhushållning till marknadsekonomi. En viktig förklaring till att denna omställning varit möjligt är att kommunisterna aldrig lyckades krossa den största privata småföretagargruppen, de självägande bönderna, och den privata företagsamhet som fanns kring dessa.
	Under kommuniststyret höll bönder och landsbygdsbefolkning PSL-organisationen och företagsamheten vid liv.
PSL demokratibärare
	Det är felaktigt att, som Svenska Dagbladet gör, kalla PSL för "de polska kommunisternas förra stödparti". PSL var i exil och inom ZSL bärare av den demokratiska traditionen under mer än 40 års kommunistiskt förtryck i Polen. I dag har PSL återtagit sin plats som stabil centerkraft i polsk politik.
	Det polska parlamentsvalet den 19 september i år blev en framgång för PSL och dess 32-årige ledare Waldemar Pawlak. 
	Centerpartiet PSL blev sejmens näst största parti med 132 av 460 platser. PSL gjorde som sitt norska systerparti, ökade kraftigt, i PSL:s fall från 8,7 till 15,5 procent av rösterna.
	PSL nådde sin valframgång på ett socialt och ekonomiskt ansvarskännande program, inte på något "Åsanisse-marxistiskt" program, som Svenska Dagbladet talar om.
Norska likheter
	PSL och norska senterpartiet är självständiga gröna partier _ inte stödpartier åt högern _ som är progressiva och kritiska till EG/EU-medlemskap. Detta får en del att klassa PSL och sentern som "socialistiska" och försöka skrämma med "socialistspöket".
	Polackerna har visat att de fått nog av nyliberal chockterapi. Det sociala priset för denna politik är högt: Miljoner bönder är oerhört hårt pressade ekonomiskt och socialt, nästan tre miljoner polacker är utan arbete, det sociala skyddsnätet är svagt, den sociala oron stor. Detta ger utslag i val.
	20,4 procent röstade på valförbundet SLD, där de reformerade kommunisterna är starka men bara en av 28 grupper.
	Betydligt fler, 33,4 procent, röstade på de demokratiskt oantastliga mitten- och vänsterpartierna PSL, Demokratiska unionen (UD) och Arbetarunionen (UP). Genom att rösta på dessa partier har polackerna röstat för fortsatta ekonomiska reformer men i långsammare takt och med bättre socialt skyddsnät än i dag.
Förstår SvD-oro
	Vi vet inte ännu vilken regering Polen får. Men ett vet vi: Det gröna centerpartiet PSL har en nyckelroll i detta sammanhang.
	Jag förstår att moderata Svenska Dagbladet tycker lika illa om detta som att senterpartiet i Norge gjorde ett bra val veckan före det polska.
	Men varje insiktsfull kännare av Polen vet att det är som jag skriver i ledaren i Hudiksvalls Tidning om Polen, "att de tidigare regeringarna har fört en socialt okänslig politik" och att "centern har regeringsnyckeln" efter det polska valet.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


teckningen 940514
TECKNINGEN
Efter centerstämmans ja till EU lär centerpartiet gå miste om många nej-röster i riksdagsvalet, som hade kunnat göra centern till ett stort parti. Sven Bergström och andra ledande EU-motståndare i centern är bekymrade och frågar sig vad som händer med alla centerväljare och andra ickesocialistiska väljare, som efter centerns ja inte har något naturligt nej-parti att röster på.





Sven Bergström toppar kommunlistan

	Sven Bergström, i dag kommunalråd på halvtid, blir kommunalråd på heltid efter valet nästa höst.
	Det blir sannolikt resultatet av centerpartiets nomineringsstämma i Hudiksvall på tisdagskvällen, som samlade ett 70-tal ombud. Centern beslutade att sätta Sven Bergström, Forsa, överst på centerns kommunfullmäktigelista.
	Nuvarande toppnamn, Marianne Ahlqvist, Hudiksvall, står på andra plats. Stämman uttalade samtidigt sitt fulla förtroende för Marianne Ahlqvist.
Bergström vann provval
	Sven Bergström vann det interna provvalet i centern, där medlemmarna i år för första gången i direkta val fick tala om vilka de ville se som toppnamn på kommun-, landstings- och riksdagslistorna. Sven Bergström kom etta med 2 817 poäng och 139 förstaplaceringar, Marianne Ahlqvist tvåa med 2 066 poäng och 99 förstaplaceringar.
	Efter de två toppnamnen följer på valbar plats Sylvia Bodin, Delsbo, Gunnar Viktorsson, Forsa, Stefan Bäckström, Delsbo, Birgitta Persson, Enånger, Inga-Märta Karlsson, Hälsingtuna, Stig Sundin, Enånger, Britta Edwall, Hudiksvall, och Joakim Larsson, Näsviken, på tionde plats.
	Om centern får fler än dagens tio mandat, står följande närmast på tur: Tord Bergström, Bjuråker, Bengt-Olov Kollin, Hudiksvall, Bernt Åkerlund, Enånger, Yvonne Andersson, Forsa, Anna-Lisa Viktorsson, Forsa, Håkan Jonsson, Delsbo, Torbjörn Eriksson, Delsbo, Ulla Nylander, Näsviken, Ulrik Ohlin, Delsbo, och Anders Hådell, Hälsingtuna.
	Totalt går centern till val med 30 namn på fullmäktigelistan.
Tror på tolv mandat
	Sven Bergström tycker att centern går till val med en stark lista, som har stor bredd och väl avvägd.
	Två av kandidaterna på valbar plats är nya, Sylvia Bodin och Joakim Larsson. Ytterligare några på suppleantplats är nya.
	Hälften av kandidaterna på valbar plats är kvinnor. Två ungdomar under 25 år finns med på de elva första platserna, Joakim Larsson och Tord Bergström.
	Sven Bergström är nöjd med vad centern har uträttat i kommunpolitiken efter valet 1991. Han tror att det kommer att ge resultat i valet den 18 september 1994.
	_ Vi har goda förutsättningar att göra ett bra val och sitta kvar i regeringsställning i kommunen. Tolv, tretton mandat ligger inom räckhåll, säger Sven Bergström.
Möjlig ungdomslista
	Ett tag såg det ut som om det skulle hetta till på centerstämman. Flera ombud ville ha en särskild ungdomslista i kommunvalet, vilket en del äldre centerpartister gick emot. Men det fanns också flera som tyckte att ideen var utmärkt.
	_ Vi måste ge ungdomarna en chans, sade Märta Olsson, Forsa.
	_ Vi behöver en andra lista med ungdomligare prägel, argumenterade Bengt-Olov Kollin, Hudiksvall, som själv kom in i fullmäktige som ungdomskandidat 1973.
	Den främsta ungdomskandidaten på den nya fullmäktigelistan, Joakim Larsson, Näsviken, höll med:
	_ Det är lättare att nå ungdomar om vi har en särskild ungdomslista, sade han.
	Det blev inget beslut om ungdomslista. Centerungdomarna (CUF) har dock inte gett upp tanken på en.
	Roger Groth, som står på 27:e plats på den nya fullmäktigelistan, tänker driva frågan vidare i CUF-kretsen. Det kan alltså bli så att centern får en ungdomslista i Hudiksvalls kommun genom att CUF-arna går ut med en egen lista.
Jörgen Bengtson






Sverige har
kapitulerat för EU

	"Mycket tuffa förhandlingar, mycket bra resultat."
	Så sammanfattar statsminister Carl Bildt (m) EU-förhandlingarna och anslutningsfördraget till Europeiska unionen.
	Varje avvikande kommentar hade varit en sensation.
	Vad Carl Bildt och andra EU-förespråkare försöker dölja är att Sverige har kapitulerat för EU. Sverige har inte som Danmark begärt och fått permanenta undantag från unionsfördraget. Därmed har Sverige gett upp sin självständighet och accepterat att med tiden bli en delstat i supermakten EU.
EU-anhängarna
lovprisar EU-avtalet
	De sista knäckfrågorna i förhandlingarna mellan Sverige och EU var mjölkkvoter och infasning av medlemsavgiften. Sverige får en mjölkkvot på 3,3 miljoner ton och en rabatt på medlemsavgiften på drygt nio miljarder kronor under en fyraårsperiod.
	Förhandlingsresultatet är inte helt klart. EU har till exempel inte meddelat Sverige hur många röster vi får i EU-rådet och platser i EU-parlamentet. Besked är utlovat inom en vecka.
	EU-anhängarna överträffar som väntat varandra i att lovprisa förhandlingsresultatet.
	"I substans och sak är det ett mycket bra avtal", säger Carl Bildt (m).
	"Bra resultat", säger Ingvar Carlsson (s).
	"Bra avtal med tydlig regional profil", säger Olof Johansson (c).
	"Avtalet är en Sverige-seger", säger finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson (c).
	"Bättre än vad jag hade hoppats på", säger Ja till Europas Thomas Gur.
Sverige har inte
ändrat ett kommatecken
	EU-anhängarna säger inte vad förhandlingsresultatet egentligen innebär: att Sverige ger upp sin nationella självständighet och att Sverige i princip inte får permanenta undantag från EU:s regelverk.
	Sverige har accepterat hela EU regelverk "acquis communautaire", som omfattar 80 000_130 000 sidor text, inklusive fördragen, 14 000 förordningar (lagar), rader av direktiv, beslut och domstolsutslag. Sverige har inte ändrat ett kommatecken i EU:s grundlagar, Romfördraget och Maastrichtfördraget.
	Det Sverige har förhandlat med EU om är framför allt övergångsbestämmelser och regeltolkningar, som omfattar någon promille eller procent av EU:s regelverk.
Bara ett permanent
undantag: snuset
	På en punkt har Sverige faktiskt förhandlat fram ett permanent, juridiskt oantastligt undantag: snuset.
	Alla andra så kallade undantag är antingen tidsbegränsade undantag, tidsbegränsade undantag med möjlighet till förlängning, preliminära undantag som EU-domstolen kan förkasta, undantag från regler som EU inte tillämpar eller "undantag" som Sverige fått på områden där EU saknar regler.
	Exempel på detta är, i tur och ordning, rabatten på medlemsavgiften, införselbestämmelser för alkohol, Systembolaget, delar av Euratomfördraget och förbud mot vissa kemikalier.
	Till dessa undantag kommer regeltolkningar och helt nya regler, vilka kan vara permanenta, som delar av jordbruksstödet, eller tillfälliga, som regionalstöd mål 6 för glest befolkade områden med kallt klimat.
	Till avdelningen "förhandlingsframgångar" hör också krav som var tillgodosedda innan förhandlingarna började, till exempel att svenska skulle bli officiellt EU-språk.
Avslöja ja-sidans bluff
om svenska "undantag"
	Sverige har inte fått några egentliga undantag eller oväntade framgångar. EU-anhängarna kommer dock att tala om alla undantag och framgångar, som Sverige har uppnått efter tuffa förhandlingar.
	EU-anhängarna kommer ogenerat att tala om "undantag" som inte är permanenta undantag och "framgångar" som inte är framgångar på samma sätt som de talar om "Europa" som inte är EU utan fyra gånger större mätt i stater och yta.
	Nu gäller det att avslöja ja-sidans bluff. Av unionsfördraget och anslutningsfördraget framgår att Sverige har sagt ja till att uppgå i en ekonomisk, monetär och politisk union. Sverige accepterar att EU skaffar sig ett gemensamt försvar och att EU fortsätter att utveckla sig till en fulländad förbundsstat.
	I EU finns inte utrymme för en självständig utrikes- och säkerhetspolitik, nationell valuta och ekonomisk politik, full sysselsättning och utjämnande regionalpolitik, radikal miljöpolitik och generös välfärdspolitik.
	Den nordiska samhällsmodellen är helt enkelt inte förenlig med EU:s.

bildtext:
EU-minister Ulf Dinkelspiel (m) har gjort olika piruetter under EU-förhandlingarnas gång. Sverige har dock hela tiden varit berett att säga ja till EU oberoende av detaljer i förhandlingsresultatet.




Sverige
in i Nato
utan debatt

	"I dag går vi in i Nato", förkunnade tidningen Expressen i måndags med krigsrubriker på sin förstasida och gjorde sedan tillägget "nästan" för att i ingressen käckt förkunna: "Glöm alliansfrihet och neutralitet."
	Hösten 1990 bestämde den dåvarande s-regeringen samt m-, fp- och c-oppositionen att Sverige skulle ansluta sig till EG/EU. Ett villkor var att Sverige skulle behålla neutralitetspolitiken.
	Av detta återstår i dag inte mycket. Med hjälp av salamimetoden _ att skära bort en skiva i taget av säkerhetspolitiken _ har neutralitetspolitiken blivit en liten korvstump.

	Den 1 juli 1991 ansökte Sverige om EG-medlemskap. Till ansökan fogade Sverige ett neutralitetspolitiskt förbehåll i form av en säkerhetspolitisk deklaration, som regeringen angav till riksdagen den 14 juni.
	Sveriges utomordentligt framgångsrika säkerhetspolitik _ sedan årtionden uttryckt i formeln "alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i händelse av krig" _ skulle bestå även om Sverige gick in i EG, försäkrade partierna bakom EG-ansökan.
	Före EG-beslutet 1990 hade neutralitetspolitiken bestått av alliansfrihet, folkrättslig neutralitet i händelse av krig, aktiv och självständig handels-, utrikes- och säkerhetspolitik, starkt försvar samt en medlande roll i internationell politik.
	När Sverige lämnade in EG-ansökan hade säkerhetspolitikens kallskänkor skurit bort några skivor av neutralitetspolitiken: den självständiga handels- och utrikespolitiken. Regering och opposition hade börjat använda sig av salamimetoden.
Mesta borta
	I dag återstår inte mycket av neutralitetspolitiken. Sedan våren 1992 talar det officiella Sverige om "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."
	Neutralitetspolitiken har blivit reducerad till enbart "militär alliansfrihet". Den folkrättsliga neutraliteten är endast en möjlighet ("skall kunna vara neutralt"), inte något som träder i kraft automatiskt; den gäller inte generellt, bara i händelse av krig i "vårt närområde".
	Enligt anslutningsfördraget med EU accepterar Sverige utan undantag EU:s gemensamma handels-, utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige lovar vidare att inte lägga hinder i vägen för EU:s försvarspolitik.
	Sverige talar inte heller längre med samma självständiga röst och spelar inte längre samma aktiva och medlande roll i internationell politik.
Tydlig signalpolitik
	Lägg till detta vad stats-, utrikes- och försvarsministrarna säger i tal, artiklar och intervjuer, så försvinner än mer av det som återstår av neutralitetspolitiken.
	Sveriges tre ledande företrädarare inom utrikes- och säkerhetspolitiken definierar om neutralitetspolitiken, reducerar en 180-årig neutralitetspolitik till en fjärdedel så lång kallakrigsparentes, talar om svenskt medlemskap i eller annan anknytning till militäralliansen Västeuropeiska unionen (VEU) och framtida möjligt medlemskap i Nato-alliansen.
	Det är i detta perspektiv vi ska se Sveriges anslutning till Natos Partnerskap för fred (PFP). En PFP-anslutning är ett led i en signalpolitik, som syftar till att dödförklara neutralitetspolitiken.
Öppnar för Nato
	Vi vet inte vad PFP kommer att bli. PFP är ett av Nato dukat smörgåsbord, där deltagarna kan välja vad de vill äta men där Nato också ställer vissa krav på gästerna.
	Enligt det PFP-avtal som Sverige skrev under den 9 maj 1994 ska konsultationer mellan Nato och Sverige göras vid "yttre hot" (paragraf 8). 
	Nato förväntar sig, enligt tidningen "European" (940506), att PFP-länderna ska visa Nato sin krigsplanering, delta i Nato-övningar, "röra sig i riktning mot gemensamma militärdoktriner, gemensamma kommunikationer och 'vapenmässig interoperabilitet'".
Demokratiskt fel
	PFP kan bli ett alleuropeiskt säkerhetsorgan, vilket Sverige kan och bör delta i som ett led i en aktiv neutralitetspolitik.
	PFP-medlemskap kan bli ett steg mot Nato-medlemskap. Mycket tyder på att PFP är just detta. När Sverige skrev under PFP-avtalet, sade Natos biträdande generalsekreterare Sergio Balanzio att en svensk Nato-ansökan kommer att behandlas mycket positivt. Utländska och även vissa svenska kommentarer ser PFP-avtalet som ett steg bort från neutralitetspolitiken.
	Det behöver inte vara fel att ansluta Sverige till PFP, men det är fel att göra det nu, innan vi vet om PFP blir ett alleuropeiskt organ som innesluter också Ryssland, innan svenska folket i folkomröstningen om EU har sagt sitt om EU-medlemskapet och neutralitetspolitiken, och innan vi har haft en bred debatt om Sverige, Nato, PFP, VEU och vår framtida säkerhetspolitik.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.




andraledare 930925

Sverige närmare OS

	Det blev inte Peking och Kina år 2000. Bra! Länder som utmärker som för att massakrera studenter i tusental och förtrycka sitt folk har på förhand diskvalificerat sig för olympiska spel. Internationella olympiska kommitten (IOK) gjorde alltså rätt, som valde bort Peking.
	När IOK på torsdagskvällen istället valde Australiens största stad, Sydney, till OS-värd år 2000, tog Sverige utan att röra på sig ett steg närmare ett möjligt OS-värdskap.
	Med två sommar-OS i rad utanför Europa ökar Sveriges chanser att ta hem ett sommar-OS år 2004 i Stockholm eller ett vinter-OS år 2002 i Östersund.
	Sverige bör, som gammalt och rikt OS-land, vara berett att stå som värd för ett modernt OS.
	Det naturliga för Sverige är att arrangera vinter-OS. Sverige är starkare som vinter- än sommarsportnation och har aldrig arrangerat ett vinter-OS. Dessutom finns det mesta på plats i Östersund och Jämtland. Ett vinter-OS i Östersund är inte heller samma ekonomiska risktagande som ett sommar-OS.
	Sverige bör dock inte lägga planerna på sommar-OS i Stockholm på hyllan, utan fortsätta att utreda detta alternativ och samtidigt förbereda en ny vinter-OS-ansökan från Östersund.


andraledare 930920

Sverige på väg mot Nato?

	I skuggan av den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg har statsminister Carl Bildt dragit iväg till Bryssel för ännu en soloåkning i försvarspolitiken. I ett tal i Bryssel hävdar Bildt att den svenska neutralitetspolitiken aldrig lyckats utan militäralliansen Natos styrka och sammanhållning.
	Vidare påpekade han att Natos militära kraftansträngningar, särskilt kärnvapnen och den transatlantiska länken, säkrade freden i Europa under ett halvt sekel. Med detta visar Carl Bildt att han är beredd att gå mycket långt, för att på alla sätt bagatellisera Sveriges långvariga strävan att hålla distansen till Nato.
	I nästa andetag hävdar han att Sverige har bidragit med åtskilligt mer till de fredsbevarande styrkorna i FN:s regi än många Nato-medlemmar.
	Allt detta kan inte vara något annat än en billig strategi att få Sverige att framstå, som en tillgång i Europeiska unionens säkerhetspolitik, vilket ska göra det lättare för de annars så skeptiska belgarna att acceptera Sverige som EU-medlem.
	Frågan är om denna strategi inte rymmer flera syften. Den frågan inställer sig efter beskedet om att Natos parlamentariska kommitte i en rapport föreslår att nya medlemsstater i EG/EU, som Sverige, Österrike och Finland, inte bara ska ingå i Västeuropeiska unionen (VEU) utan även i Nato.
	Carl Bildt, förklara!






Sverige väger
alltför lätt i EU

	På fredagen presenterade miljökonsekvensutredningen sina slutsatser av hur Sveriges miljöpolitik kommer att påverkas vid ett eventuellt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Resultatet av utredningen har tolkats på två helt olika sätt.
	Utredningens ordförande, Anders Wijkman, anser att ett medlemskap i EU ökar Sveriges möjligheter att föra en progressiv miljöpolitik i Europa.
	Centerriksdagskvinnan Birgitta Hambreus och miljöpartiet de grönas ordförande Birger Schlaug anklagar utredningen för att medvetet ha lyft ut delar ur materialet, som visar att Sveriges möjlighet att påverka EU:s miljöpolitik är försumbar.
	Vilken version ska medborgarna tro på? De flesta blir nog mest förvirrade av dessa motstridiga signaler. Detta försvårar naturligtvis ett ställningstagande i frågan, vilket är olyckligt.
Sveriges röstandel
blir alltför liten
	Kommittens uppgift har varit att ge svar på främst tre frågeställningar. Kommer Sveriges möjligheter att självständigt utforma en aktiv miljöpolitik att försvåras av ett medlemskap i EU?
	På denna fråga svarar kommitten nej, men tillägger att möjligheterna att gå före och utveckla goda exempel på miljöområdet är formellt störst om Sverige stannar utanför EU.
	Ger ett medlemskap i EU Sverige större möjligheter att påverka EU:s miljöpolitik? Där svarar kommitten entydigt ja och hänvisar till att Sverige i EU får delta aktivt i beslutsprocessen.
	Helt riktigt, men i praktiken kommer Sverige endast att få cirka 4 procent av tillgängliga röster när det gäller miljöfrågor, vilka avgörs med kvalificerad majoritet. Det betyder att det behövs cirka 70 procent av rösterna för att få majoritet för ett förslag.
Miljöpolitiken inget
skäl för medlemskap
	Utan aktiv alliansbildning för sina miljöförslag är Sveriges möjligheter att påverka alltså mycket små. Wijkman bekräftar detta faktum i sitt påpekande att Sverige måste utarbeta en offensiv strategi för att få någon framgång i miljöarbetet inom ramen för EU.
	Utredningen slår fast att ett EU-medlemskap inte innebär någon automatisk garanti för påverkan på EU:s miljöpolitik.
	En naturlig slutsats av detta är att miljöpolitiken inte i fortsättningen kan användas av ja-sidan, som ett argument för att Sverige ska bli medlem i EU.
	Den tredje frågan gäller huruvida miljötillståndet i landet påverkas vid ett eventuellt medlemskap i EU.
	På denna fråga ger kommitten inget klart besked, eftersom den anser dagens underlag för en sådan bedömning vara alltför osäkert. Detta är nog en riktig bedömning.
Varför utelämnades
en så viktigt uppgift?
	Kritiken från Schlaug och Hambreus riktar sig främst mot att utredningen har lyft ut en tabell, som tydligt visar att Sveriges möjlighet att påverka miljöbeslut med kvalificerad majoritet är högst marginell.
	Wijkmans förklaring till att tabellen utelämnats är att det inte bör vara en massa sifferexercis i ett material av denna typ. Visst är det bra att städa undan sådant, som kan sägas bättre med ord, men i synnerhet i EU-frågan är det viktigt att ta med uppgifter, som visar fakta svart på vitt.
	Tabellen utgår ifrån att Österrike, Finland och Norge går med i EU. Dessa länder tillsammans med Sverige, Danmark och Nederländerna anses vara pådrivare i miljöfrågor. Även om de i miljöfrågor mer svårplacerade länderna Belgien, Frankrike, Italien och Luxemburg ansluter till den progressiva gruppen räcker det inte för att driva igenom ett bra miljöbeslut.
	Sveriges medverkan i denna röstning ger en marginell förändring, enligt tabellen. Utan Sverige kommer det att fattas sex röster för denna stora allians. Med Sverige kommer det att fattas fem röster.
	Ett utelämnande av detta minst sagt anmärkningsvärda resultat undergräver trovärdigheten i miljökonsekvensutredningens rapport, vilket inte gör det lättare för medborgarna att ta ställning i EU-frågan.






Sverigefinnarna
kan avgöra valet

	Ovissheten om valutgången är total inför morgondagens presidentval i Finland. Frågan som alltfler ställer sig är om det verkligen spelar någon roll vem som vinner. Båda kandidaterna, svenska folkpartiets Elisabeth Rehn och socialdemokraternas Martti Ahtisaari, har haft svårt att profilera sig.
Rehn glider in i
försvarsställning
	Resultatet har blivit att de för varje dag närmare valet succesivt glidit tillbaka till sina utgångspositioner, där Ahtisaari från oppositionen tvingat in Rehn i försvarsställning i egenskap av försvarsminister i den sittande borgerliga regeringen.
	Ett tröttande spel för galleriet, som inte på något sätt mäter deras förmåga att axla ledarrollen som president. En blivande president får inte fastna i partipolitisk retorik. Det finska folket kräver en president, som kan samla nationen och peka ut en färdriktning.
	Dessvärre är båda kandidaterna oförmögna att peka ut en färdriktning för den halva av befolkningen som säger nej till finskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Båda kandidater säger unisont ja till medlemskap i EU.
Jämt skägg
in på målsnöret
	Kort efter Elisabeth Rehns, sensationella andraplats i första valomgången skjöt hennes opinionssiffror i höjden och många pekade ut henne som Finlands tionde president sedan självständighetsförklaringen 1917.
	Finland såg ut att få sin första kvinnliga president, en stor sensation. Men verkligheten har hunnit ikapp Rehn. Hennes motkandidat, socialdemokraternas Ahtisaaari, knappade in försprånget, som enligt opinionsmätningar vid årsskiftet var på över tio procentenheter.
	De senaste mätningarna visar på att det i princip är jämnt skägg mellan kandidaterna. Vid valutfrågningen i TV på onsdagen gjorde den reklamfinansierade kanalen MTV 3 en undersökning, som gav Ahtisaari 49,5 procent av rösterna och Rehn 50, 5 procent.
	På torsdagen publicerade landets största tidning Helsingin Sanomat en opinionsmätning gjord av Finska gallup, där Ahtisaari fick 51 procent av rösterna och tar därmed ledningen över Rehn, som samlade 49 procent i mätningen.
Två kandidater
två valstrategier
	Opinionsläget har spridit en nervositet i båda läger och de senaste dagarna har Rehn och Ahtisaari flängt land och rike runt för att plocka marginalröster.
	Rehn har koncentrerat sig på de finskspråkiga trakterna, eftersom hon räknar kallt med stort stöd från den svenskspråkiga delen av befolkningen. Ahtisaari attackerar de trakter där Rehn har gjort bra resultat i första valomgången.
	Medan Rehn plockar poäng på sin personliga utstrålning och rappa repliker arbetar Ahtisaari mer traditionellt, eftersom han inte får några extrapoäng genom sin personliga uppenbarelse.
	Han kraftsamlar istället för att övertyga främst de arbetslösa om sina ärliga ambitioner att bekämpa arbetslösheten, som i dag ligger på cirka 20 procent.
	Ahtisaaris strategi väcker större sympati och förtroende, men frågan är om det räcker för att tippa "lillan" ur vagnen.
Ahtisaari avväpnar
presidentmakten
	Presidentämbetet i Finland har genom den förre presidenten, Mauno Koivisto, ändrat karaktär. Till skillnad från den legendariske presidenten Urho Kekkonen höll Koivisto en mycket lågmäld profil.
	Koivisto genomförde en rad förändringar, som minskade presidentens makt till förmån för regeringen. Bland annat avsade han sig sin möjlighet att upplösa regeringen. En förändring som förmodligen fick Kekkonen att vända sig i sin grav.
	Om Ahtisaari drar det längsta strået i morgon får nog Kekkonen snurra ett varv till, eftersom Ahtisaari gjort klart att han tänker fortsätta på Koivistos linje när det gäller presidentens makt.
	Men som sagt, valutgången är oviss. Det är så jämnt att valet kan avgöras av rösterna från Sverigefinnarna, det vill säga de röstberättigade finländare som bor i Sverige.





Svindlande
EU-pengar

	Europeiska unionen blir en svindlade affär, för Sverige i dubbel bemärkelse. Det är inte bara 23 000 000 000 kronor som staten förlorar på EU-medlemskapet per år i slutet av nittiotalet. En betydande del av EU:s medlemsavgift försvinner i en växande EU-svindel, där italienska maffian och andra brottssyndikat kapar åt sig stora delar.
	Olika EU-organ och respekterade EU-medier har börjat slå larm om de växande bedrägerierna inom EU.
62 miljarder kr
	Bedrägerier med EU-medel är omfattande. 1993 rapporterade EU-länderna in 1 298 fall till EU-kommissionen. Bedrägerierna hade ett värde på drygt 2,2 miljarder kronor (248 miljoner ecu).
	Detta är bara toppen av isberget. Andra beräkningar säger att bedrägerierna är nästan 30 gånger större!
	Enligt tidningen The European (18 mars 1994), som stödjer sig på ledamöter i EU-parlamentet, uppgår svindleriet med EU-medel till cirka 62 miljarder kronor (7,9 miljarder dollar)! Dessa källor hävdar att stöld och fel som EU gör lägger beslag på tio procent av EU:s budget på 79 miljarder dollar.
	Siffran 62 miljarder kronor är svindlande hög. Den tål att jämföras med Sveriges nettobidrag till EU 1999, förutsatt medlemskap, 23 miljarder kronor enligt officiella svenska beräkningar. Nästan tre gånger mer än Sverige skulle betala till EU 1999 försnillas i dag i EU-systemet.
Gränslösa skurkar
	Europeiska unionen erkänner öppet problemet med bedrägerier. Svindlet inom EU har vuxit i takt med att EU rivit gränser mellan länderna. EU:s inre marknaden gäller i hög grad också för maffian och annan organiserad brottslighet.
	EU-kommissionen konstaterar i en aktuell rapport, "att kriminella nätverk i stor skala är i arbete här, utnyttjar det faktum att de inre gränserna avskaffats inom EU och skillnaderna i bedrägeribekämpningen mellan olika länder."
	Bakom uttrycket "kriminella nätverk" döljer sig italienska maffian och andra brottssyndikat.
EU lovar hårda tag
	EU-kommissionen har länge sett mellan fingrarna, när det gäller mycket av bidragsfusket. EU:s budgetkommissionär Peter Schmidhuber lovade i slutet av mars i år hårda tag mot fusket, när han presenterade en handlingsplan mot EU-bedrägerier.
	Om planen blir verklighet, blir "bedrägeri mot EU" ett brott i alla EU-länder. Enligt planen ska EU se över sina lagar för att försöka täppa till olika kryphål. Planen vill ge Enheten för samordning av bedrägeribekämpande (UCLAF), inrättad 1993, makt att undersöka bedrägerier i alla EU:s departement.
	Andra inslag i planen är gratis telefonlinje till Bryssel för bedrägeritips, 50 "bedrägeripoliser", hårdare straff för bidragsfusk, svartlistning av företag och enskilda som försöker försnilla EU-medel samt ökat samarbete mellan EU-organ och nationella organ för att bekämpa EU-bedrägerier.
EU självt problem
	EU satsar i 1994 års budget nästan 1,3 miljarder kronor (närmare 140 miljoner ecu) på att bekämpa bedrägerier inom EU. Detta kommer dock knappast att ändra särskilt mycket. Det finns minst två skäl till denna pessimism.
	EU-kommissionen gör inget åt alla detalj- och bidragsregler, som öppnar för fusk, och friheten på EU:s inre marknad, där exempelvis gränskontroller och kapitalregleringar är förbjudna.
	EU-kommissionen har hittills varit ointresserad av att bekämpa svindlerier. EU:s revisionrätt (motsvarar svenska RRV) är mycket kritisk till EU-kommissionen på detta område.
	"Revisionsrättens arbete hindras av fler avdelningar inom kommissionen, som inte vill ge rätten tillträde till information", sade revisionrättens ordförande Andre Middelhoek den 21 mars i år i en mycket frän kritik av EU-kommissionens antibedrägeriarbete, enligt den danska tidningen Information.
	Revisionrätten har i åratal krävt bättre kontroll utan att något skett och kritiserat EU-kommissionen för slöseri.
Maffian tackar EU
	"EU:s olika stödregler inbjuder till fusk", säger den svenska rikspolischefen Björn Eriksson (DN den 22 mars 1994). Han är övertygad om att bedrägerier med EU-medel blir nästa område, som de tunga ekonomiska brottslingarna ger sig in på om Sverige går in i EU.
	Den som vill att Sverige ska bli en del av EU:s gränslösa inre marknad, får också finna sig i att bidragsfuskare, knarksmugglare och andra kriminella drar nytta av det "gränslösa Europa".
	Den som accepterar svenskt EU-medlemskap, får också finna sig i att en betydande del av vår EU-avgift hamnar i fickorna på italienska maffian och andra bedragare.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.






Systemfel
med Systemet

	Jag har länge undrat hur det ser ut bakom disken på Systemet. Nu vet jag det, efter att ha följt fyra EG-tjänstemän, dussinet svenska tjänstemän och en svans journalister bakom disken i tre jämtländska systembolag och ett utlämningsställe.
	Det finns enorma lager av öl, vin och sprit bakom bolagets disk. Systembolaget har ett enormt sortiment med över 1 400 märken. Sortimentet varierar lokalt beroende på efterfrågan.
EG-folket imponerat
	Ett bestående intryck som EG-tjänstemännen har från sin studieresa i svensk alkoholpolitik är att Systembolagets sortimentet är större än vad de är vana vid på hemmaplan.
	"Vi är imponerade av sortimentet", säger EG-delegationens ledare Claude Rouam, tjänsteman på generaldirektoratet för konkurrensfrågor, när jag pratar med honom utanför utlämningsstället i Trångsviken, en vanlig Ica-butik.
	EG-delegationens sammansättning visar hur EG ser på alkohol: Det är en handels- och konkurrensfråga, inte en hälsofråga.
	EG:s grundlag, Romfördraget, förbjuder alla diskriminerande monopol. Eftersom EG inte accepterar monopol eller andra konkurrensinskränkningar, avvisar EG Sveriges alkoholmonopol.
Fem monopol hotade
	I Sverige har vi inte bara ett försäljningsmonopol, som Systembolaget administrerar, utan också ett grossistmonopol, tillverkningsmonopol (gäller bara sprit) samt import- och exportmonopol, som AB Vin & sprit ansvarar för.
	EG kräver att vi slopar alla fem monopol. EG-tjänstemännen verkar inte att ha ändrat uppfattning under besöktet i Sverige.
	Sista ordet är inte sagt om Sveriges alkoholmonopol. Från svensk sidan verkar man dock att ha gett upp kampen om tre eller fyra av monopolen. Förutom försäljningsmonopolet är det bara grossistmonopolet, som den ansvariga statssekreteraren, Carl-Anders Ifvarsson, tycker är viktigt, när jag frågar honom.
Sverige har lyckats
	Syftet med alkoholmonopol och höga alkoholpriser är att hålla nere alkoholkonsumtionen. Detta har Sverige lyckats med.
	Alkoholkonsumtionen, omräknad i ren alkohol per invånare, är 4,5 liter per år i Sverige, betydligt lägre än i något EG-land.
	Antalet döda i skrumplever är 7,3 per 100 000 invånare i Sverige mot cirka 20 i EG-länder med hög alkoholkonsumtion.
	Konsumtionen av brännvin och annan sprit har, genom en medveten alkoholpolitik, minskat till förmån för öl och vin.
	Det finns ett stort problem med EG-medlemskap, även om EG skulle acceptera Systembolagets monopol. Det är att EG inte tillåter ett land att behålla dagens införselsregler för alkohol (i Sverige högst en liter sprit, en liter vin och tre liter öl). 
	Mellan EG-länder får man ta med sig 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl för "personligt bruk". Detta, kombinerat med slopad gränskontroll, gör att billig alkohol kommer att flöda in i Sverige och sätta Systembolagets monopol ur spel eller tvinga fram stora prissänkningar på konkurrensutsatta alkoholvaror.
Monpolen viktiga
	Studier visar att ökat utbud av alkohol ökar totalkonsumtionen. Högt pris är ett sätt att begränsa utbudet.
	Ett viktigt sätt att begränsa tillgängligheten är att begränsa antalet försäljningsställen. I dag finns det 364 systembutiker och cirka 550 utlämningsställen istället för cirka 8 000 privata butiker, som Sverige skulle få utan statligt monopol, enligt Systembolagets beräkningar.
	Andra viktiga åtgärder för att minska utbudet är begränsade öppettider, restriktioner för restaurangförsäljning av alkohol, höga åldersgränser för alkoholköp och reklamförbud.
Inget vinstintresse
	När jag står med Systembolagets chef, Gabriel Romanus, i systembutiken i Järpen, frågar jag vad han tycker om Kjell-Olof Feldts förslag att på licens låta privata butiker sälja alkohol.
	Direktör Romanus svarar med att citera en annan direktör, storkapitalisten John D Rockefeller: "Bara genom att vinstintresset elimineras, finns det något hopp om att kontrollera alkoholhanteringen i ett anständigt samhälles intresse."
	Det går inte att styra alkoholförsäljningen genom regler, när det finns privata vinsintressen inblandade, eftersom konkurrens är en så dynamisk kraft, anser Gabriel Romanus.
	Jag tror han har rätt, för när vi en stund senare står i Ica-butiken i Trångsviken, som är utlämningsställe, säger butikens ägare Erik Paulsson att han vill sälja öl, vin och sprit fritt.
EG har annan syn
	Om privata vinstmotiv finns med i alkoholhanteringen, ökar alkoholutbudet i landet. Därför är ett statligt alkoholmonopol viktigt i alla led, från importör via grossist till detaljist.
	EG har en annan syn än Sverige på alkohol. EG har en liberal alkoholsyn och ser tobak och snus som större hälsoproblem än vin och sprit. Systembolaget är _ liksom mycket annat i vår nordiska samhällsmodell _ oförenligt med EG:s samhällsmodell.
	Jag tror att chefen för den gästande EG-delegationen, Claude Rouam, inser att det finns stora och oförenliga skillnader mellan Norden- och EG-modellen. När vi skiljs åt vid flyget på Frösön, säger han överraskande och med ett litet leende: "Jag vet inte hur jag skulle rösta om jag vore er."

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


andraledare 931015

Ta till dig kritiken Könberg!

	Kritiken mot regeringens och sjukvårdsminister Bo Könbergs (fpl) förslag att avreglera sjukvården och skapa etableringsfrihet även för specialistläkare och sjukgymnaster växer sig allt starkare. Förslaget möter nu stort internt motstånd inom tre av regeringens fyra partier.
	I onsdags förklarade ledande landstingsrepresentanter för centerpartiet, kristdemokratiska samhällspartiet (kds) och folkpartiet liberalerna (fpl) att de är kritiska till avregleringen inom området för specialistsjukvård och sjukgymnastik.
	De anser att den fria etableringsrätten bör begränsas eftersom en alltför långt gången avreglering inte kan ge tillräckligt bra garantier för att alla medborgare får en god och likvärdig sjukvård. Dessutom finns det risk för att kostnaderna för sjukvården skenar iväg utom kontroll vid en långtgående avreglering.
	På torsdagen publicerade de båda läkarna och ledamöterna i centerns partistyrelse, Lars Weinehall och Inger Ekengard, en debattartikel i Dagens Nyheter, där de instämmer i den hårda kritiken mot regeringens sjukvårdsförslag. De varnar för att de besparingar som landstingen gjort kommer att blåsa bort om regeringen fullföljer sina planer på avreglering.
	Denna kritik får sin rätta dimension då centerns landtingsråd i Älvsborg, Per-Olov Blom, på samma debattsida presenterar ett upprop från 200 centerpolitiker i landstingen mot regeringens förslag.
	I onsdagens HT debatterar sjukvårdsminister Bo Könberg frågan utifrån en ledare i HT fredagen den 1 oktober. Han backar inte en tum i denna debatt. Idag kan han se att HT:s kritik inte var en enstaka trumpetstöt.
	Kritiken har växt till ett sådant format att det nu är dags för regeringen att dra tillbaka sitt förslag till avreglering inom området för specialistsjukvård och sjukgymnastik.






Taktkänsla
i Hudiksvall
	
	Ett inte alltför ovanligt fenomen i landets kommuner är att det fattas en mängd beslut, som genomförs enligt planerna, men när det kommer till resultaten sker ingen uppföljning av besluten. Om kommunen under lång tid underlåter att följa upp sina beslut ökar risken att politikerna och kommuntjänstemännen hamnar i otakt med sina medborgare.
	En förutsättning för att kunna göra en relevant uppföljning är att det finns tydligt definierade mål för verksamheten. Hudiksvalls kommun presenterade på torsdagen en uppföljning av verksamheten inom kultur- och fritidsområdet.
	Uppföljningen är gjord som en enkät till kommunens medborgare och markerar samtidigt en övergång från direktstyrning till målstyrning av kommunens verksamhet.
Medborgarna är
nöjda med utbudet
	Enkäten har riktats till ett slumpmässigt urval av kommuninvånare i åldern 16 _75 år. Svaren visar att kommunens medborgare i stort är nöjd med kommunens fritids- och kulturutbud. Resultatet kan anses vara tillförlitligt, eftersom svarsfrekvensen är förhållandevis hög, strax över 70 procent.
	Även om undersökningen ringat in en stor målgrupp är gränsdragningen vid 16 år diskutabel, eftersom ungdomar under 16 år är flitiga konsumenter av kommunens fritids- och kulturaktiviteter.
	Biobesök är en populär aktivitet i Hudiksvall. Mer än hälften av de tillfrågade går på bio minst en gång per år. Samma fördelning gäller Hälsinglands museum, spelmansstämma och kommunens revy, som alla lockade hälften av de svarande till minst ett besök per år.
Musik vid Dellen besöktes av var tredje person, enligt enkäten.
Utbudet styr
svaren i enkäten
	Vid den här typen av undersökningar kan det vara viktigt att påminna om det faktum att kommunens utbud styr svaren i enkäten, det vill säga att undersökningen säger ganska lite om det behov, som inte tillfredsställs av kommunens nuvarande utbud.
	Syftet med enkäten är att ge förtroendevalda på olika nivåer en överblick över kommuninvånarnas kultur- och fritidsvanor samt en bedömning av kommunens fritids- och kulturutbud. Detta ska ge underlag för kommunens vidare planering på dessa områden.
	Liknande undersökningar har kommunen tidigare gjort för barnomsorgen, hemtjänsten och grundskolan. Skillnaden var att man i dessa undersökningar riktade sig direkt till användarna av dessa nyttigheter.
Rikt kulturliv ger
en konkurrensfördel
	En slutsats av dessa undersökningar är att politiker och tjänstemän i Hudiksvalls kommun verkligen anstränger sig för att gå i takt med sina medborgare. Resultatet i undersökningarna hittills visar att man har lyckats bra med sin ambition.
	Beträffande det rika kulturlivet i Hudiksvall och Hälsingland finns underlag för en samling kring en strategi för att lyfta fram kulturlivet som en konkurrensfördel, vilket man har gjort i Sundsvalls kommun med stor framgång.
	Kulturlivet i Hälsingland har en frodig undervegetation, som förtjänar att lyftas fram ljuset.



andraledare 931222

Telia måste göra om 071-numren
	Kritiken mot Telia (före detta televerket) har varit mördande de senaste dagarna, sedan TV:s Aktuellt avslöjat att abonnenter har blivit debiterade för samtal till sexlinjer (071-nummer), som de inte ringt eller rimligen inte kunnat ringa.
	Telia har tagit intryck av kritiken. Det är bra.
	Redan nästa vecka inför Telia ett varningssystem för 071-numren. Det ska larma om samtal från ett telefonabonnemang till 071-nummer överstiger 5 000 kronor per kvartal. Telia lovar också att sluta stänga av telefonen för dem som har skuld till Telia på grund av 071-samtal.
	Varför har det tagit Telia så lång tid att komma med lösningar på problemen? Kritiken mot 071-numren och Telias hantering av felaktiga teleräkningar är flera år gammal och väl underbyggd. 
	Telia tar med tisdagens löften steg i rätt riktning, men de räcker inte. Telia måste snarast _ vi talar här om veckor snarare än månader _ införa ett system, där den enskilda telefonabonnenten i särskild ordning får teckna abonnemang för att kunna ringa 071-nummer, åtminstone alla som kostar över en låg maximisumma.




Testuggande
nyliberaler

	När jag blev intresserad av politik och samhällsfrågor runt 1970, fanns det gott om testuggande och dogmatiska marxister. Som ung centerpartist hade jag många ideologiska diskussioner och politiska duster med marxister. Nu finns testuggarna bland ultraliberaler, ofta inom moderata samlingspartiets hägn.
	De mindre renläriga ultraliberalerna kallar sig nyliberaler, de mest renläriga kallar sig libertarianer. Ultraliberalerna finns dels inom moderaternas ungdomsförbund MUF och fristånde studentförbund FMSF, dels inom den mer renläriga föreningen Frihetsfronten, ultraliberalernas svar på sjuttiotalets mest renläriga marxistiska partier, skp och kfml(r).
Föga moderat
	Jag blev påmind om testuggeriet på högerkanten och marxistiskt inspirerad personlighetskult, när jag häromdagen fick MUF:s tidning "Moderat debatt" på mitt bord.
	"Moderat debatt" är för övrigt ett föga passande namn, eftersom tidningen varken är moderat i ordets egentliga mening ("måttfull", "sansad") eller debattinriktad.
	"Moderat debatt" är ungefär vad de käcka vänstertidningarna var för 20 år sedan, dogmatisk troende. Skillnaden är, förutom olika dogmer, att "Moderat debatt" har mera färg och glättighet.
	Till "Moderat debatts" försvar (?) vill jag dock anföra att den inte är fullt lika dogmatisk som andra ultraliberala skrifter.
Dogmatism
	Åter till väckta minnen.
	"Moderat debatt" och andra ultraliberala publikationer påminner mig om svunna tiders marxistiska tidskrifter. Här finns nära nog samma trosvisshet och dogmatism, samma inskränkthet och intolerans.
	De trosvissa ultraliberalerna tror att marknaden ska lösa allt, de trosvissa marxisterna att planhushållningen ska göra det.
	De dogmatiska ultraliberalerna hyllar Europeiska unionen på nära nog samma sätt som skp hyllade Maos Kina och kfml(r) Stalins Sovjetunionen. Och ultraliberalerna kritiserar naturligtvis dem som har en annan syn på samma inskränkta sätt som marxisterna gjorde.
	Till och med en del av ordvalen i marxisternas skrifter går igen i "Moderat debatt" och andra ultraliberala publikationer.
Personkult
	Många trodde att MUF skulle slå in på en mindre ultraliberalt dogmatisk kurs, det vill säga en mer moderat dito, när Fredrik Reinfeldt tog över som förbundsordförande. Det verkar inte så, att döma av vad han skriver i "Moderat debatt" och vad tidningen i övrigt innehåller.
	Dessutom påminner han mig om gamla tiders marxistiska Stalin-, Mao- och Kim-kulter. Kamrat Fredrik Reinfeldt framträder flitigt i mitt nummer av "Moderat Debatt" tillsammans med andra storheter i världen.
	Kamrat Fredrik Reinfeldt möter Bosniens president, Storbritanniens förra premiärminister och Norges höyreledare. Fast den senare får vi inte se på bild med MUF-ledaren, men så var också höyreledaren Kaci Kullmann Five den stora förloraren i det norska valet förra månaden.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


andraledare 931229

Tingsrätt tvingar Telia retirera
	Sedan TV:s Aktuellt före jul avslöjade att flera telefonabonnenter blivit debiterade för samtal till sexlinjer (071-nummer) som de inte ringt, har Telia (före detta televerket) tvingats på reträtt.
	Telia har nu infört ett varningssystem för 071-numren, som larmar om samtal från ett abonnemang till 071-nummer överstiger 5 000 kronor per kvartal. Telia har slutat stänga av telefonen för dem som har skuld till Telia på grund av 071-samtal.
	På tisdagen tvingade tingsrätten i Göteborg Telia på reträtt. Den gav en 42-årig kvinna delvis rätt i en tvist med Telia om en telefonräkning. Kvinnan slipper betala 3 000 av de 7 000 kronor Telia krävt henne på för samtal till ett 071-nummer, en böglinje, en dag som hon bevisligen inte var hemma.
	Det viktiga med domen är att tingsrätten säger att en Telia-anställd kan ha ringt dessa samtal från telestationen. Telia har hela tiden förnekat att detta är möjligt. Nu pekar tingsrätten på just denna möjlighet. Det ökar chansen för alla andra, som har fått räkningar på samtal _ 071-nummer eller andra _ de aldrig har ringt, att få rätt.
	Nu väntar vi på att Telia visar bot och bättring, när det gäller fler orimliga räkningar.
	Vi väntar också på att Telia snarast införa ett system, där det inte går att ringa 071-nummer _ åtminstone inte över en låg totalsumma per månad _ utan att teckna ett särskilt abonnemang för att kunna ringa 071-nummer i allmänhet eller vissa specifika kategorier 071-nummer.





Tomma hot
från Jeltsin

	I morgon går det ryska folket till val. För första gången sedan 1917 har de ryska medborgarna möjlighet att i fria val välja ett nytt parlament. Samtidigt med detta val ska folket ta ställning till en helt ny konstitution i en folkomröstning.
	Parlamentsvalet i all ära, men det står ändå i skuggan av den ytterst viktiga röstningen om konstitutionen. För att markera betydelsen av detta val och skrämma väljarna till foglighet har president Boris Jeltsin varnat för inbördeskrig om konstitutionsförslaget faller.
	Jeltsins beskrivning saknar både grund och proportioner.
Presidenten får
för mycket makt
	Han visar med detta prov på en gammal intorkad vokabulär, som är en kvarleva från kommunisttidens helt nyansfria maktspråk. Förslaget innebär att presidenten kommer att ytterligare öka sin makt, vilket betyder att Rysslands framtida öde till stor del hamnar i händerna på en enda person.
	Förutom rätten att tillsätta regering får också presidenten möjlighet att upplösa parlamentet. En sådan maktkoncentration är aldrig bra, särskilt med tanke på att presidentposten suger till sig personer som vill ha makt.
	Det är ytterst få personer som klarar av att hantera så mycket makt. Jeltsin har redan visat oroväckande tendenser beträffande sättet att handskas med både makten och demokratin.
	Det senaste snedsteget var ett förslag som innebar att de partier, bland annat det till svenska centerpartiet närstående Demokratiska partiet, som sade nej till konstitutionsförslaget skulle förbjudas. 
Folket har lågt
intresse för valet
	Ett annat exempel på Jeltsinkretsens vårdslösa behandling av de demokratiska friheterna är förslaget om att låta ta betalt för partiernas TV-framträdanden inför valet. Detta var tidigare gratis, men kommer i fortsättningen att bli en möjlighet förbehållen endast de partier som har god ekonomi.
	På detta sätt uppstår en snedvridning av informationen, vilket är stående inslag i diktaturer, men har absolut inget berättigande i en demokrati. Men frågan är hur mycket av TV-informationen, som egentligen går hem i stugorna.
	Engagemanget bland väljarna för dessa val är milt uttryckt ljumt. En undersökning nyligen visar att över 70 procent av de som bestämt sig för att rösta inte har bestämt hur de ska rösta på valdagen.
	För att författningen ska kunna godkännas krävs ett valdeltagande på över 50 procent. Enligt opinionsmätningarna kommer valdeltagandet att landa på strax över 50 procent, men marginalen krymper i takt med det ökande misstroendet för främst Jeltsin.
Ett nej betyder
inte katastrof
	Valet i morgon är lika mycket ett förtroendeval för Jeltsin. Ett ja till konstitutionsförslaget är också ett ja till Jeltsin. När det sedan gäller hans parti, Rysslands val, finns det även där stor anledning till skepsis.
	Partiet har inte precis gjort sig kännt för att vara demokratins främsta fanförare, även om det officiellt ställer sig bakom en övergång till ett demokratiskt styresskick. På grund av att övriga partier är så svaga har Rysslands val aldrig tvingats bekänna färg.
	Det hade nog kännts tryggare för både ryssarna och deras omvärld om något parti synat Rysslands val i sömmarna innan valet.
	Det kommer att finnas ett Ryssland även efter ett eventuellt nej till den nya författningen. Jeltsins skrämseltaktik innehåller inte mycket substans. Denna taktik är bara ytterligare ett skäl för medborgarna att vara skeptiska till konstitutionsförslaget.
	Om förslaget faller finns det fortfarande goda möjligheter att utarbeta ett nytt förslag, med en mer begränsad presidentmakt.






Tomten kommer
inte till Afrika

	De stackars barn i Sverige som inte får det senaste Nintendospelet eller en bärbar CD av tomten ikväll behöver all tröst de kan få. Då inte genom att erbjuda annan tröstkonsumtion. Istället kan det vara lämpligt att erbjuda en lektion hämtad ur FN:s barnfonds (Unicef) årliga rapport om situationen för världens barn.
	Rapporten visar på siffror och fakta om misären för barnen i fattiga länder, som borde få barn i rika länder att vara fullt nöjd med en titt på ett Nintendospel lagom till jul. Läget för världens barn har trots allt förbättrats på flera områden.
	Men i Afrika, söder om Saharaöknen, går utvecklingen bakåt. Människorna blir allt fattigare och barnens lidande ökar.
Dramatisk minskning av
antal handikappade barn
	Framgångarna är steg mot de mål som lades fast av världens politiska ledare vid 1990 års toppmöte om barn. Där ställde man upp en rad mål som skulle uppnås innan år 2000.
	Kontroll av de vanligaste barnsjukdomarna; en halvering av undernäring bland barn; rent vatten för alla samhällen; grundläggande hälsovård och utbildning för alla barn samt familjeplanering som når ut till alla familjer.
	Resultaten så här långt är glädjande på flera områden. Antalet barn som blir handikappade på grund av polio har minskat från ungefär en halv miljon om året 1980 till ungefär 140 000 år 1992. När det sedan gäller mässling har dödsfallen minskat med nästan 90 procent.
	Förklaringen till denna minskning är att 18 utvecklingsländer redan uppnått 90 procents vaccinationstäckning, vilket är målet fram till år 2000. Ämnet jod är viktigt för den mentala och fysiska utvecklingen för barn. Nationella program för jodtillskott har inletts i 24 länder.
Satsningar på barn
har inte prioriterats
	I motsats till vad många tror finns det;enligt rapporten, rimliga möjligheter att uppnå de mål som toppmötet ställde upp 1990. Extrakostnaden för dessa insatser skulle vara 25 miljarder dollar om året.
	Det är, enligt Unicefs chef James Grant, ett lågt pris för ett program som skulle skydda överlevnaden och utvecklingen av en majoritet av utvecklingsländernas barn, med allt vad det skulle innebära för dessa nationers framtid.
	Orsaken till att dessa satsningar inte har kommit till är inte att de är för resurskrävande eller för svåra att genomföra, utan de har helt enkelt inte prioritetas, hävdar Grant.
Störst insatser krävs
söder om Saharaöknen
	Afrika, söder om Saharaöknen, är den region som kräver mest insatser. Genomsnittsmedborgaren är 10 procent fattigare än för tio år sedan och över 200 miljoner människor kan inte tillfredställa sina grundläggande behov.
	Närmare 30 miljoner människor lever under ett permanent hot av torka och hunger. Alltfler barn fullföljer inte sin grundskoleutbildning. Befolkningstillväxten hotar att tredubbla befolkningen på mindre än 40 år, från 640 miljoner människor i dag till 1,6 miljarder år 2030.
	Till detta kommer en hopplös ekonomisk situation. Ett exempel är Elfenbenskusten, där kaffeexporten stigit med 26 procent i volym, men sjunkit 21 procent i värde.
Familjeplanering
och bättre ekonomi
	Nyckelorden för en förbättrad livssituation i de värst drabbade regionerna är familjeplanering och en bättre ekonomi i landet. Unicefs rapport konstaterar att familjeplanering har ett klart samband med en förbättring av barns och kvinnors hälsa, mat och utbildning.
	När det gäller ekonomin finns det en rad nödvändiga åtgärder de industrialiserade länderna kan vidta. Många skulder kan skrivas av; kontrakt om rättvisa och fasta priser på råvaror; en minskning av tullpåslagen på förädlade varor från Afrika samt öka biståndet för investeringar för att möta människornas grundläggande behov.
	Det kan med andra ord dröja länge innan tomten kommer till Afrika.



tredjeledare 940606

Traditionsrik nationaldag i Hudiksvall

	Från och med i år ska Sverige verkligen börja fira sin nationaldag. Olika nationella aktörer försöker, bland annat med Postens hjälp, få igång värdiga nationaldagsarrangemang i alla kommuner.
	Den som tittar i programmen för olika orters nationaldagsfirande ser att det är mer av högtidlighet med pompa och ståt, flaggor och fanor, orkestrar och högtidstal än tidigare. Flera kommuner arrangerar, efter bland annat amerikansk förebild, särskilda välkomstceremonier för nya svenska medborgare. På nationell nivå överväger remissinstanserna om den 6 juni ska bli helgdag, "röd dag", eller inte.
	Det är bra att en positiv, glädjerik nationalism får komma till uttryck i Sverige, precis som den gör i till exempel våra nordiska grannländer, där man firar nationaldagen utan chauvinistiska eller imperialistiska övertoner.
	Om nationaldagsfirandet ska bli äkta, måste det växa fram underifrån. Här har Hudiksvall en del att lära övriga Sverige. Glada Hudik har sedan 1982 ett både högtidligt, glädjerikt och lättsamt nationaldagsfirande, som engagerar många människor och manar till efterföljd.






Trängd Arafat
behöver stöd

	Det är en pressad Yasser Arafat, som i dag gör snabbvisit i Sverige. Kritiken mot honom i de palestinska leden har snarare ökat än minskat efter den historiska handskakningen med Israels premiärminister Yitzhak Rabin framför Vita huset i Washington den 13 september i år.
	Förhandlingarna med Israel om Gaza-Jeriko-planen går trögt. Yasser Arafat vet inte om han kommer att sluta som kommunalråd i två israeliska städer eller som ledare för en palestinsk stat. Båda alternativen är möjliga, men endast det senare är acceptabelt för honom själv och palestinierna.
	Yasser Arafat är träng, men om man ska döma av hans historia kommer han att klara även detta.
	Yasser Arafat är en fenomenal överlevare. Med 24 år som PLO-ledare är han den ledare i Mellanöstern som suttit längst vid makten efter kung Hussein av Jordanien _ och överlevt flest attentat, revolter och allvarliga olyckor.
Orakad revolverman
	Bilden av Yasser Arafat är den av en orakad man med en karaktäristisk huvudbonad, olivgrön uniform och revolver i bältet. Bilden stämmer men säger bara en del om Yasser Arafat.
	Bakom det grånade skägget och den svartvitrutiga huvudbonaden kaffiah finns en krävande folkledare, som ständigt är i rörelse och ofta arbetar 20 timmar per dygn. Han håller kontakt med omvärlden och kontrollerar PLO via telefax världen över.
	Yasser Arafats stora organisations- och övertalningsförmåga och manipulativa skicklighet är viktiga förklaringar till hans framgång.
Arafat kosmopolit
	Yasser Arafat föddes den 24 augusti 1929 som Muhammad Abed Arouf Arafat. Långt senare fick han fick namnet Yasser (Yassir) av en lärare. Som gerillasoldat tog han namnet Abu Ammar. Palestinier kallar honom vid ett fjärde namn, De gamle.
	Yasser Arafat har många namn och miljöer bakom sig. Han föddes i Kairo i en överklassfamilj med sju barn och en far som var köpman, växte upp hos en onkel i Jerusalem i ett hus framför Klagomuren, gick i skola i Gaza, tog ingenjörsexamen på universitetet i Kairo och gjorde sig en förmögenhet som byggentreprenör i Kuwait.
	Yasser Arafat blev tidigt politiskt aktiv. Han blev ledare för den palestinska gerillarörelsen Al Faoutouwas ungdomsektion i Gaza, deltog i det arabisk-israeliska kriget 1948, var ledare för Palestinska studentorganisationenen 1952_56, grundade organisationen al-Fatah 1956 och blev dess ordförande 1967.
	1969 blev Arafat ordförande för Palestinska befrielseorganisationen (PLO) och 1971 överbefälhavare för PLO:s militära gren. Nu var han palestiniernas okrönte ledare.
Många kriser
	I början av 1970-talet bestämde sig Arafat för att uppnå sina mål med politiska medel och upprätta en palestinsk stat i en del av det gamla Palestina. Det tog nära 20 år att övertyga en majoritet av de palestinska ledarna att det var rätt väg.
	Yasser Arafat har överlevt många mordförsök, revolter, olyckor, politiska felbedömningar och kriser.
	Den första stora politiska krisen kom 1970, när kung Hussein i en blodig uppgörelse med PLO, där flera tusen dog, körde ut PLO ur Jordanien.
	Nästa stora kris kom 1982_83, när palestinier i Gaza och Västbanken samt PLO:s huvudfinansiär Syrien gick emot Arafat. När Israel 1982 invaderade Libanon, måste han fly med tusentals soldater till Tunis. 1983 återvände PLO till Libanon, bara för att samma år bli utkörda av syrienstödda PLO-grupper.
	1991_93 kom den tredje krisen, när PLO först via ombud och sedan direkt började förhandla med Israel om fred och accepterade Gaza-Jeriko-avtalet. Den krisen är ännu inte över.
Historisk chans
	Yasser Arafat har inte bara omprövat sin syn på Israel, utan också på palestinskt självstyre.
	1983 avvisade Yasser Arafat kung Husseins förslag att förhandla med Israel om palestinskt självstyre på Västbanken under jordansk överhöghet.
	1993 accepterade han palestinskt självstyre i Gaza och Jeriko under israelisk överhöghet och förhandlingar om självständighet på Västbanken.
	"Israel kan bara överleva i fred, och fred är inte bara ett palestinskt krav och behov utan ett israeliskt måste och en global nödvändighet", sade Arafat sedan man ingått Gaza-Jeriko-avtalet 1993.
	Han vill gå till historien som palestinsk statsbyggare, inte terrorist.
	Om han lyckas med vad avtalet säger _ bland annat att de som flydde eller tvingades fly efter sexdagarskriget 1967 ska få återvända till Gaza och Västbanken _ och detta sedan leder till en palestinsk stat, blir Yasser Arafat en palestinsk hjälte.
	Om han misslyckas, är han en förrädare i palestiniernas ögon.
	För att Yasser Arafat ska lyckas, behöver han stöd. Därför är det viktigt att Sverige aktivt stödjer uppbyggnaden av ett fungerande palestinskt självstyre och en palestinsk nation.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Tungt nej till
EU:s miljöpolitik
	
	Hur kommer Sveriges miljöpolitik att påverkas om Sverige blir medlem i Europeiska unionen (EU)? Den frågan ställer sig många inför den kommande folkomröstningen. Svaren hittills har gjort många väljare ännu mer osäkra.
	Ja-sidan hävdar att ett EU-medlemskap ger Sverige större möjlighet att lösa internationella miljöproblem.
	Nej-sidan varnar för att Sverige vid ett EU-medlemskap kommer att få ge upp en stor del av sina miljökrav.
	I denna debattfälla kan det vara väljarna till stor hjälp att höra vad Sveriges naturskyddsförening (SNF) med över 200 000 medlemmar säger. På sin stämma i helgen slog SNF fast att en svensk EU-anslutning sannolikt skulle försämra möjligheterna att åstadkomma en hållbar utveckling.
Ett nyanserat
uttalande från SNF
	Ställningstagandet var ett resultat av en motion från en av föreningens medlemmar. Styrelsen markerade tydligt i sitt yttrande över motionen att ett EU-medlemskap får negativa konsekvenser på miljöområdet för Sveriges del.
	Stämman valde att anta en reservation från fyra styrelsemedlemmar, där ställningstagandet var något försiktigare formulerat. Men budskapet var detsamma _ ett EU-medlemskap medför hinder och svårigheter för en progressiv svensk miljöpolitik.
	För att balansera uttalandet påpekar SNF att ett EU-medlemskap ger Sverige nya möjligheter att påverka beslut, som landet under alla omständigheter berörs av. Men detta är inte så mycket värt, så länge viljan att driva en progressiv miljöpolitik är svag både i Sverige och EU, konstaterar SNF.
Risk för feltolkning
av SNF:s bedömning
	Beskedet från SNF:s stämma väger tungt i den fortsatta EU-debatten om miljöfrågorna. För ja-sidan blir det svårt att med trovärdighet hävda att EU-medlemskapet är bra för svensk miljöpolitik. Den av EU-positiva centerpartister dominerade ja-organisationen "Grönt Europa" har hittills marknadsfört ett EU-medlemskap med miljöargument.
	Risken är nu stor att Grönt Europa och andra ja-organisationer mobiliserar alla sina krafter för att omtolka SNF:s EU-kritiska ställningstagande till ett positivt EU-omdöme och därmed till sin egen fördel. Detta vore ett oförlåtligt svek mot väljarna.
	SNF har på samma sätt som Grönt Europa koncentrerat sin verksamhet till miljöområdet. SNF anser dock till skillnad från Grönt Europa att det inte går att ta ställning till EU-medlemskap på grundval av enbart miljöfrågorna.
	Skillnaden i förhållningssätt är att SNF är en seriös miljöorganisation, medan Grönt Europa är en propagandaorganisation, som använder miljöfrågor som tillhyggen i EU-debatten.
EU minskar friheten
i Sveriges miljöarbete
	Bakom SNF:s ställningstagande ligger en grundlig analys av miljöpolitik i Sverige och EU. Inför Sveriges avtalsförhandlingar med EU förde SNF fram ett antal miljökrav, som gällde Sveriges frihet att agera självständigt på miljöområdet samt möjlighet att påverka miljöbesluten i EU.
	Nu står vi med förhandlingsresultatet i hand. Det är nedslående. De största försämringarna rör inskränkningarna av friheten till information och friheten till fri utveckling av miljöskyddet.
	SNF pekar också på den begränsade möjligheten för EU-länderna att agera självständigt i internationella organisationer och på internationella konferenser.
	Systemet med remisser minskar i betydelse i EU och beslutsfattandet blir mer otydligt och informellt. Dessutom är i princip röstningarna i EU:s lagstiftande församling ministerrådet hemliga, vilket innebär att det inte går att ställa ministrarna till svars politiskt.
	Detta är svagheter som SNF har lokaliserat i EU-systemet. De ska ställas mot den ökade möjligheten att påverka besluten i EU, som medlemskapet ger. För miljövännen torde valet vara lätt.

bildtext
Svenska naturskyddsföreningen (SNF) anser att Sveriges EU-anpassning redan har försämrat Sveriges miljöpolitik. Ett exempel är beskattningen av dieseltrafik.




tredjeledare 940506

Två av tre c-distrikt säger nej till EU
	Centerpartiets extrastämma i helgen om medlemskap i Europeiska unionen blir en rysare. Partistyrelsen säger ja till EU, två tredjedelar av distrikten säger nej.
	På torsdagen sällade sig Dalarnas centerdistrikt till nej-lägret. Dalarna var det sista av fem distrikt, som genomför en medlemsomröstning om EU-medlemskap. 74 procent av centermedlemarna i Dalarna röstade nej och 26 procent ja till EU-medlemskap.
	Sedan tidigare har Gävleborg, Medelpad, Ångermanland och Kronoberg sagt nej till EU i medlemsomröstningar med röstsiffrorna 73_27, 71_29, 76_24 och 64_36.
	Ytterligare fem distrikt har på sina stämmor sagt nej till EU, vilket betyder att totalt tio distrikt har förkastat partistyrelsens ja-till-EU-linje. Fyra eller fem distrikt _ det beror på hur man räknar _ har sagt ja till EU och partistyrelsens förslag.
	Tio av de fjorton/femton distrikt som har tagit ställning i EU-frågan avvisar alltså medlemskap.
	Inte ens i ja-till-.EU-bastionen Stockholms stad säger majoriteten centerpartister ja. Här genomförde alla avdelningar utom tre, som representerar cirka fem sjättedelar av medlemmarna, en egen medlemsomröstning med högt valdeltagande sedan den EU-vänliga distriktsstyrelsen vägrat dem detta. 47 procent sade ja till EU-medlemskap, 53 procent nej eller vet ej.
	Mot den här bakgrunden och opinionsmätningarnas klara besked att centerväljarna säger nej till EU, kan centern inte säga ja till EU.







Två c-listor i
riksdagsvalet!

	I morgon ska Gävleborgscentern bestämma hur man ska formera styrkorna i riksdagsvalet. Intresset inför nomineringsstämman i Gävle är stort, inte minst sedan det blivit klart att centern kan komma att gå till val med två listor i riksdagsvalet.
	I två motioner till stämman kräver ledande centerpartister att centern ska gå till val med två valsedlar med olika toppnamn.
	I praktiken handlar det om låta Karin Starrin, Edsbyn, och Sven Bergström, Forsa, toppa var sin riksdagslista.
Medlemsomröstning
gav entydigt besked
	Det som skiljer denna nomineringsstämma från tidigare är att centern har infört en ny nomineringsprocess. Den här gången har Gävleborgscentern för första gången låtit medlemmarna i direkta och hemliga val tala om vilka personer de vill ha i riksdagen.
	Detta provval gav entydigt besked: Medlemmarna vill ha Karin Starrin och Sven Bergström som riksdagsledamöter. Starrin fick 12 740 poäng i medlemsomröstningen, Bergström 8 971 poäng.
	Efter dessa följer Björn Brink, Färila, 4 755 poäng, Olle Fack, Järvsö, 4 236 poäng, Kenneth Nilshem, Arbrå, 3 966 poäng, Maud Kvarnäng, Kilafors, 3 697 poäng, Alice Lindgren, Hedesunda, 3 389 poäng, Bengt Olskims, Delsbo, 2 797 poäng, Anders W Jonsson, Hedesunda, 2 706 poäng, och Birgitta Persson, Enånger, 2 417 poäng.
Låt väljarna välja mellan
Starrin och Bergström
	Nomineringskommitten föreslår _ efter sammanvägning av kandidaternas bostadsort och kön _ följande topplista: 1 Karin Starrin, 2 Sven Bergström, 3 Alice Lindgren, 4 Olle Fack, 5 Anders W Jonsson, 6 Maud Kvarnäng, 7 Björn Brink, 8 Barbro Näsgård, 9 Kenneth Nilshem och 10 Maria Olander.
	Om centern ska gå till val med endast en lista, ger den föreslagna listans tio första namn en bättre geografisk och könsmässig balans än en lista som slaviskt följer resultatet från provvalet.
	Men varför nöja sig med en lista? Om centern bara får ett mandat, vilka ska då avgöra vem som ska få representera centern, drygt hundra ombud på en centerstämma eller väljarna själva?
	Nomineringsstämman har chans att överlåta detta viktiga val till väljarna genom att gå fram med två listor, förslagsvis en med Karin Starrin som toppnamn och en med Sven Bergström som toppnamn.
Centerns riksstämma
förordar flera listor
	Det är märkligt att nomineringskommitten bara föreslår en lista. Centern centralt förordar nämligen minst två listor i varje riksdagsvalkrets.
	Centerns riksstämma i Falkenberg 1993 rekommenderar flera listor i riksdagsvalet. Centerns riksorganisation säger i riktlinjerna för nomineringsarbetet att "i varje riksdagsvalkrets bör det finnas alternativa listor, minst två, men gärna fler, för att ge väljarna ett direkt inflytande över personvalet."
	Nyordningen att genomföra provval i distrikten är ett uttryck för centerns ambition att öka medlemmarnas inflytande på nomineringarna. Flera listor är än så länge det enda praktiska sättet att ge väljarna inflytande på vilka som blir valda för ett parti. I nästa riksdagsval blir det ökat personval enligt lag.
Nomineringsstämman
bör följa med tiden
	Det finns goda centerargument för minst två listor i Gävleborgs län. Flera listor ger centern högre röstetal, eftersom olika listor lockar olika väljare, ökar engagemanget i centern för valarbetet och är en tydlig signal till väljarna att centern tar dem på allvar.
	Det finns också goda allmändemokratiska argument för detta. Flera listor engagerar flera väljare, ger dem reell valfrihet och hjälper därmed till att höja valdeltagandet och stärka demokratin.
	Vi lever i en tid med sjunkande valdeltagande, partier som är i kris och EU-frågan som delar partierna. I en sådan situation är två valsedlar med olika toppnamn _ som speglar olikheter i kön, yrke, bostadsort och EU-uppfattning _ ett sätt att stärka demokratin.
	Detta har centern tagit fasta på i andra distrikt. Det blir minst två riksdagslistor med olika förstanamn i Dalarna, Värmland, Jämtland, Halland, Västmanland, Kristianstad med flera distrikt.
	Gävleborgscentern bör följa efter. Om partiet går fram med två valsedlar, ökar möjligheten att återta det andra riksdagsmandatet i länet. 

bildtext:
Gävleborgscenterns nomineringsstämma på lördag bör fastställa att centern ska gå till val med två listor i riksdagsvalet. Det naturliga är att Karin Starrin (bilden) blir förstanamn på den ena listan och Sven Bergström (bilden) på den andra.


andraledare 931228

Tveksamheter i företagsbeskattningen
	Riksdagen har inte mer än antagit de nya reglerna för företagsbeskattning (16 december), förrän det är dags för nya ändringar. Nu handlar det om nya regler för beskattning av vinst som uppstår vid försäljning av företag samt en spärr mot för höga aktieutdelningar när dubbelbeskattningen av aktier försvinner 1994.
	Regeringen vill genomföra förändringarna vid årsskiftet. Det är möjligt, trots att bara några dagar återstår och riksdagen är julledig. Genom att skicka en skrivelse till riksdagen med kommande förslag till lagändring, så går det att ändra lagar med bara några dagars varsel, förutsatt att riksdagen tids nog godkänner de nya lagtexterna.
	Den nya företagsbeskattningen gör att enskilda firmor och handelsbolag, vanligen småföretag, får en med aktiebolag likvärdig beskattning. Den sänker dessutom skatten för aktiebolag från 30 till 28 procent, slopar dubbelbeskattningen av aktier och inför nya reserveringsmöjligheter.
	Mycket men inte allt i den nya företagsbeskattningen _ beslutade och föreslagna _ är bra.
	Det är viktigt att beskattningen äntligen blir neutral mellan olika företagsformer. Däremot är det mindra bra att regering och riksdag har valt ett så krångligt sätt att förverkliga likställigheten på.
	Det är bra att de nya reglerna ger bättre möjligheter till att reservera vinstmedel. Däremot är reglerna för att avveckla existerande skatteutjämningsreserver för generösa.
	Det är rimligt att sänka bolagsskatten och lägga in en tillfällig spärr mot för höga aktieutdelningar. Däremot är det fel att nu slopa dubbelbeskattningen av aktier.
	En viktig invändning mot den nya företagsbeskattningen, både den del riksdagen beslutade om före jul och den som kommer på nyåret, är att den kommer för sent. Det är orimligt att ändra viktiga skattelagar två veckor innan de träder i kraft. En sådan ordning tyder på bristande respekt för demokratin. Den gynnar inte heller konsensus i de viktiga skattefrågorna. Den gynnar skatterådgivare och skattefifflare.





Tveksamt om
nollösning räcker

	På måndagen lämnade Öresundskonsortiet in sin kompletterande ansökan för att bygga en kombinerad väg- och järnvägsbron mellan Malmö och Köpenhamn.
	Brokonsortiet kommer med en nollösning, som garanterar oförändrat inflöde av salt- och syrerikt vatten till Östersjön.
	"En slutgiltig lösning", säger brokonsortiets chef Jan Danielson.
Konsortiet kortar
konstgjorda öar
	Brobyggarna vill förbättra vattenflödet genom att göra en konstgjord halvö vid Kastrup till en "udde" samt göra en konstgjord ö på dansk sida till två öar och lägga dem i lä av ön Saltholm.
	Konsortiet minskar med dessa åtgärder brons bromsande effekt på vattenströmmarna från strax under en procent till en halv procent. En absolut nollösning kräver muddring på dansk sida.
	Brokonsortiet hävdar att den reviderade Öresundsbron inte blir dyrare. I dagens penningvärde skulle bron som kust-till-kust-förbindelse kosta cirka 17 miljarder kronor plus anslutningar på båda sidor sundet. Till detta kommer fördyringar. Enligt olika beräkningar skulle Öresundsbron kosta över 30 miljarder kronor.
Brokonsortiet utan
permanent nollösning?
	Brokonsortiet har presenterat en 0,5-procentslösning. Genom 5,1 miljoner kubikmeter muddringar kan den bli en nollösning. Ingen vet dock om det är en permanent nollösning, eller om det blir nödvändigt att kompletteringsmuddra med korta mellanrum till nackdel för havsmiljön i Öresund.
	Även om det går att uppnå en nollösning i Öresund, är det tveksamt om en sådan räcker för att garantera en nollösning i Östersjön. Det finns nämligen en annan bro, som inom kort börjar bromsa vattenflödet till Östersjön: Storabältbron.
Tyskland ställer rimliga
krav på Sverige_Danmark
	Det finns en oro att den snart färdiga bron över Stora Bält ska försämra Östersjöns miljö. Det var bland annat denna oro, som fick den tyska regeringen att i januari protestera mot Öresundsbron.
	I en diplomatisk not till den danska regeringen kräver Tyskland opåverkat vattenutbyte mellan Kattegatt och Östersjön. Tyskarna vill se att denna nollösning är säkrad före byggstart.
	De vill också att tunnelalternativet blir ordentligt utrett.
	Tyskland vill att Danmark och Sverige ska vänta med brobeslutet tills Storabältbrons långsiktiga effekter är kända.
Tunnel och färjor
bättre än Öresundsbro
	Till Tysklands krav kommer en ekonomisk verklighet, som det statsskuldstyngda Sverige inte kan bortse ifrån: Bron är inte företagsekonomiskt lönsam och inget transportföretagen kräver.
	I måndagens Dagens Nyheter påminner speditionsföretaget ASG:s verkställande direktör Gunnar Malm att "i stort sett tjänar vi ingenting på bron". Det blir billigare att köra långtradare och järnvägsvagnar till kontinenten via färjor istället för bron och omvägen över Danmark.
	En borrad tunnel blir på lång sikt sannolikt billigare än en bro, eftersom en tunnel kräver mindre underhåll än en bro.
	Den optimala lösningen torde vara borrad järnvägstunnel Helsingborg_Helsingör, snabbgående passagerarbåtar Malmö_Köpenhamn och stora godsfärjor Sydsverige_Tyskland. 
"Minuslösning"
kan bli nödvändig
	Tysklands krav är rimliga. Därför bör regeringen vänta med brobeslutet tills Öresundsbrons vattengenomströmning har prövats i tredimensionella modeller, flera remissinstanser än vattendomstolen har fått yttra sig om bron, den internationella expertpanelen har sagt sitt, tunnelalternativet har blivit utrett och mätningar på Storabältbrons miljöeffekter är gjorda.
	Allt detta tar tid. En ansvarskännande regering kan knappast fatta något beslut förrän tidigast efter sommaren.
	När regeringen går till beslut, kan det visa sig att inte ens en nollösning duger. Det kanske måste till en "minuslösning" _ muddringar och inhiberad bro _ för att gjuta nödvändigt liv i den allt mer bottendöda, nedsmutsade och fiskfattiga Östersjön.

bildtext:
Östersjön är så förstörd att det kanske inte räcker med en så kallad nollösning för Öresundsbron, eftersom en annan bro, som bromsar vattenflödet till Östersjön, snart är färdig: Storabältbron. Det kan bli nödvändigt med en "minuslösning" _ nej till bron och ja till muddringar som ökar inflödet av salt- och syrerikt vatten.


teckningen 940226
TECKNINGEN
I kväll börjar slutförhandlingarna med EU. EU-minister Ulf Dinkelspiel (m) har gjort en del piruetter inför dessa, som ger intryck av att Sverige ställer hårda krav och hotar med nej till medlemskap. I själva verket är nästan allt klart på förhand. Förhandlingarna berör bara någon eller några promille av EU:s regelverk. Det mesta är färdigförhandlat. Regeringen har för länge sedan bestämt sig för att säga ja till förhandlingsresultatet, oberoende av innehållet.





Ungern vill ha
allt på en gång

	
	Det dramatiska året 1989 var Ungern i allra högsta grad delaktigt i Berlinmurens fall och öststaternas befrielse från det kommunistiska förtrycket.
	Genom att öppna gränsen för flyktingar från dåvarande Östtyskland på väg till dåvarande Västtyskland via Ungern bidrog landet till att underminera den östtyska regimens ställning.
	Under kommunisttiden kallade man landet för den gladaste baracken i den kommunistiska kasernen. När Ungern blev fritt, förväntades landet genomgå en snabb förvandling till välmående stat på behagligt avstånd från sin kommunistiska historia.
	Utvecklingen blev inte riktigt så ljus. Uttåget ur det kommunistiska samhällets kaserner ser ut att ta mycket längre tid än vad folket har tålamod till. Detta visar sig i ett stort missnöje, som sannolikt kommer att detronisera det regerande konservativa partiet, Demokratiskt forum (MDF).
Kommunistparti
blev socialistparti
	Socialistpartiet ser ut att bli den stora segraren, i alla fall att döma av den första valomgången till parlamentet, vilken avslutades på söndagen. Detta parti har under ledningen av Guyla Horn förvandlats från ett tidigare kommunistparti till ett socialdemokratiskt parti.
	Partiets framgång är mer ett resultat av den sittande regeringens svårigheter och dess interna strider än Socialistpartiets egna ansträngningar.
	Hos folket finns ett växande missnöje med den ekonomiska politiken, som har resulterat i sjunkande levnadsstandard, kraftigt ökad arbetslöshet och hög inflation, för tillfället 22 procent.
	Dessutom har Demokratiskt forum inför valet ingen annan moteld än att misstänkliggöra Socialistpartiet för att vilja sträva efter en återgång till det gamla. Så vinner man inget val, inte ens i Ungern.
Extremhögern
gjorde dåligt val
	Demokratiskt forum var den stora vinnaren i de första fria valen 1990 och blev största parti med 42,7 procent av rösterna. I söndagens val led partiet ett förnedrande nederlag. MDF fick 11,7 procent.
	De två andra partierna i koalitionen, Kristdemokratiska partiet (KNDP) och centerinriktade Småbrukarpartiet (FKGP), klarade sig bättre. KNDP ökade från 5,4 till 7 procent. FKGP minskade från 11,1 till 8,8 procent.
	Det största oppositionspartiet, socialliberala Fridemokraterna, tappade också väljare och föll från 23,8 till 19,7 procent.
	Det liberala "ungdomspartiet" Fidesz ökade visserligen från 5,4 till 7 procent men gjorde ändå ett dåligt val. För drygt ett år sedan hade partiet nämligen stöd av nästan var fjärde väljare.
	Socialistpartiet är valets verkliga vinnare med 33 procent, drygt tre gånger mer än i valet 1990.
	Extremister till höger och vänster gjorde ett dåligt val. Extremnationalisten Istvan Csurka var långt från femprocentspärren. 
Nödvändigt med
mer tålamod i Ungern
	Hotet om en socialistisk valseger fick regeringen att i ren desperation höja pensionerna och sätta igång en privatiseringsvåg, allt för att fiska lite extra stöd i valet.
	Förutom dessa panikåtgärder har regeringen i en lag, som antogs den 9 mars i år, gjort klart att en oberoende kommission ska undersöka alla nya parlamentsledamöter och om de har haft något samröre med den tidigare kommunistiska säkerhetstjänsten.
	Kontrollen gäller även alla anställda i statsförvaltningen. Visst är det nödvändigt att städa i alla rum, men det är ingen tillfällighet att denna åtgärd kommer när regeringen håller på att förlora makten.
	Ett stort problem i Ungern, liksom i övriga östeuropeiska stater, är att folket inte har tålamod att vänta på bättre tider. Detsamma verkar gälla regeringspartierna i Ungern, som slagit in på en självdestruktiv linje, där kortsiktiga framgångar tränger undan verklighetsinsikten.
	Övergången till det nya, demokratiska och marknadsekonomiska Ungern måste få ta sin tid. Oavsett vilken regering som tar makten i Ungern, måste den göra detta faktum klart för sitt folk.

bildtext
Folkets förväntningar var mycket stora i de första fria valen 1990 i Ungern efter kommunisttiden. Man ville ha allt på en gång. I dag är folket på väg att rösta bort den sittande regeringen, eftersom den inte infriat förväntningarna.







Uppvärdera
tjänsteföretagen

	I elfte timmen kommer det signaler om att Sverige har nått vändpunkten i ekonomin. Enligt en rapport från ekonomiska samarbetsorganisationen för industriländerna (OECD) kommer Sveriges bytesbalans att under 1994-95 gå i topp bland OECD-länderna.
	En förklaring är den kraftiga exportökningen. Men för att åstadkomma ett lyft på alla fronter räcker det inte att exportparametrarna snart slår i taket.
	Hemmamarknaden är fortfarande alltför svag och kommer inte, enligt OECD-prognosen, att öka nämnvärt de närmaste två åren. En svag länk på hemmaplan är utvecklingen i tjänsteföretagen, eller brist på utveckling i tjänstesektorn.
Ökat avstånd till
tyska räntenivån
	Räntenivån är en avgörande faktor för industri- och tjänsteföretagens utveckling. Den höga räntenivån i Sverige har hittills fungerat som en broms på investeringsviljan och därmed har expansionen i flera företag uteblivit.
	Prognosen från OECD ger inte mycket tröst i detta avseende. Räntegapet kommer att öka i förhållande till den tyska räntenivån, vilken är normerande för de europeiska länderna. De flesta bedömare pekar ut räntenivån, som den enskilt viktigaste faktorn för att få fart på den svenska ekonomin, det vill säga hela ekonomin med hemmamarknaden inkluderad.
	Kreditsituationen ser mot bakgrund av detta nattsvart ut, särskilt för tjänsteföretag riktade mot den svenska marknaden. Tjänsteföretagen har svårare att få krediter än de tillverkande industriföretagen, eftersom kreditgivarna i första hand tittar på företagets balansräkning vid bedömning av kreditvärdigheten.
Snålt med krediter
till tjänsteföretagen
	Industriföretagen har till skillnad från tjänsteföretagen större anläggningstillgångar genom de maskiner och den utrustning, som är nödvändig att ha för att kunna tillverka saker. Dessa tillgångar blir då säkerhet för framtida krediter, vilket gör det lättare för dessa företag att låna pengar.
	Den stora potentialen finns emelleritd i framtidens tjänsteföretag. Därför är det viktigt att plocka fram en kreditbedömning, som på ett rättvisande sätt värderar ett tjänsteföretags möjligheter. Tjänsteföretagets främsta tillgång är kunskapskapitalet.
	Problemet för tjänsteföretagen är desamma i kontakten med de regionala utvecklingsfonderna, där man alltför ofta sätter de tillverkande industriföretagen, som normalmeter för vad som är utvecklingsbart.
	Detta innebär nackdelar för tjänsteföretagen, som har svårare att upprätta en kalkyl över sålda produkter. Detta är ännu ett argument för att försöka hitta en ny modell för bedömning av tjänsteföretagens kreditvärdighet och utvecklingsmöjligheter.
	På debattplats i Dagens Industri den 21 december 1993 lanserar Curt Abrahamsson, koncernchef för Mercuri international, en intressant ide. Han föreslår en ny typ av bedömning av tjänsteföretagen, där man plockar fram ett antal nyckeltal på vitala områden.
Ny bedömningsmodell
för tjänsteföretagen
	Aktuellt område för en sådan bedömning är produktivitet, där det går att räkna intäkter per konsult och specialist. Produkterna kan bedömas i fråga om marknad, konkurrenskraft och kvalitet. Stabiliteten i företaget är en annan viktig faktor, som enligt Abrahamsson kan mätas genom att frilägga marknadsplattformen och undersöka kundernas antal och preferenser.
	Personalens sammansättning, kompetens och utvecklingsmöjligheter är också bra mätare på stabiliteten i företaget, menar Abrahamsson. En ny modell kan växa fram i samarbete mellan banker och tjänsteföretag.
	Ett viktigt komplement till dessa åtgärder är att öka konkurrensen i banksystemet, så att fler banker blir angelägna om att få de blivande tjänsteföretagen som kunder. En sådan strategi kan rädda många tjänsteföretag i väntan på lägre ränta.


bildtext




andraledare 940525

Urvattnad bensinskatt

	Regeringen har äntligen lämnat sitt förslag till miljöskattning av bensin. Detta förslag har varit på gång länge och skulle ha presenterats i samband med regeringens kompletteringsproposition.
	Men den lades undan på grund av oenighet inom regeringen hur dessa miljöskatter ska utformas. Motståndet har inte oväntat varit störst från moderata samlingspartiet, som av principskäl motarbetat varje förslag till skattehöjning.
	Nu har regeringen enats om en ganska tam kompromiss, som innebär totalförbud för blyad bensin från och med september i år. Den kommer att ersättas av bensin med tillsatser av kalium och natrium, som ger blyets smörjeffekter med inte dess skadliga miljöpåverkan.
	Detta är resultatet av en överenskommelse mellan naturvårdsverket och oljebolagen. I december kommer en miljöklassning av den tillåtna bensinen. Den ny miljöbensinen kostar åtta öre mer per liter att tillverka, vilket måste kompenseras. Miljöminister Olof Johansson (c) föreslog en skattehöjning på motsvarande åtta öre för övrig bensin.
	Skatteminister Bo Lundgren (m) gjorde dock tummen ner för förslaget. Regeringen landade till slut på en kompromiss, som innebär att skatten på den blyfria bensinen höjs med fyra öre och sänks med fyra öre för miljöbensinen.
	Så här långt har Olof Johanssons ambitiösa miljöproposition, där skatteväxling mellan arbete och energi var ett huvudnummer, bara blivit detta urvattnade bensinskatteförslag.
	Det är tydligt att centerledaren och miljöministern får ta den hårdaste miljökampen inom sin egen regering.






Ut med medie-
myndigheterna

	I dag ska riksdagen ta ställning till var en ny och en delvis omorganiserad myndighet på medieområdet ska ligga. Det handlar dels om Radio- och TV-verket, som ska ge tillstånd för sändning som regeringen inte ger, dels om Granskningsnämnden för radio och TV, som ersätter nuvaranda Radionämnden.
	Ska Radio-TV-verket och Granskningsnämnden hamna i Stockholm eller någon ort utanför huvudstaden?
	Regeringen har en uppfattning, riksdagen en annan.
Olika uppfattningar
i regering och riksdag
	Regeringen vill placera de två nya myndigheterna i Stockholm.
	Riksdagens kulturtuskott kräver "utlokalisering till ort utanför Storstockholmsområdet". Konstitutionsutskottet yrkar på "utlokalisering till annan kommun än Stockholms kommun".
	Därmed borde frågan vara ur vägen. Riksdagen kommer med stor majoritet att besluta att utlokalisera de två nya myndigheterna.
	Problemet är att kulturminister Birgit Friggebo (fp) har bestämt sig för att lägga myndigheterna i Stockholm.
	"Det finns utrymme för olika tolkningar", säger Birgit Friggebo till tidningen Dagbladet.
Riksdagen måste tala
om vem som bestämmer
	Det är nödvändigt att riksdagen skärper tonen. Riksdagen bör tydligt tala om för fru Friggebo att de två mediemyndigheterna ska placeras utanför Stockholmsområdet.
	Starka sakskäl talar för en utlokalisering från 08-området.
	Ett argument, som borde bita på ett liberalt statsråd, är att myndigheter som granskar makten och ska stå fria från politisk påtryckning, bör sitta på behörigt avstånd från makten. De bör alltså finnas utanför Stockholmsområdet, dit även Haninge hör, som har nämnts i debatten.
	Ett andra argument är behovet av att bygga upp kunskapscentrum på etermedieområdet utanför Stockholm, där alla rikstäckande radio- och TV-företag finns. Två till samma ort utlokaliserade etermediemyndigheter, Radio- TV-verket och Granskningsnämnden, ger denna möjlighet.
Starka sakskäl talar
för utlokalisering
	Integritets- och kunskapsskäl talar för en utlokalisering. Varken ekonomiska, personella eller andra sakskäl talar mot.
	Mediemyndigheterna är typexempel på verksamheter, som med fördel kan utlokaliseras. De är nya myndigheter, som till stor del nyrekryterar personal, varför "flyttningsproblemet" är litet jämfört med andra utflyttningar. Modern kommunikationsteknologi gör att det inte är något tekniskt problem med utlokaliseringen.
Sundsvall lämplig ort för
nya mediemyndigheterna
	Tre städer utanför Stockholmsregionen är aktuella i debatten om lämplig lokaliseringsort för de nya mediemyndigheterna: Sundsvall, Karlstad och Jönköping.
	Alla tre orter erbjuder en miljö och infrastruktur, som lämpar sig för de nya myndigheterna. Sundsvall har dock övertaget.
	I Sundsvall finns en kombination av medietäthet (två dagstidningar, tre TV-redaktioner och fyra radioredaktioner), juristtäthet (tre domstolar, tre statliga verk med många jurister och stor advokatkår), högskola med journalistutbildning, kommunikationskompetens inom främst Telia och Ericsson samt inom kort bra fysiska kommunikationer med snabbtåg vid sidan av flyget.
	Riksdagen kan ha en annan uppfattning än vi i valet av lokaliseringsort. Men vi hoppas att riksdagen med skärpa inpräntar hos regeringen att Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV ska ligga utanför 08-området.

bildtext:
Sundsvall har kommit i centrum som arrangör av den årliga partiveckan i augusti. Ska Sundsvall också komma i ett etermedialt centrum som lokaliseringsort för de två nya massmediemyndigheterna på radio- och TV-området?






Utflyttning
hjälp till
utveckling

	Hälsingar och gästrikar har lägre intelligenskvot (IQ) än andra svenskar, åtminstone om man ska döma efter vad unga män från Gävleborgs län presterar vid mönstringens IQ-tester. Gävleborg ligger faktiskt sist i länens IQ-liga. Det betyder dock inte att hälsingar och gästrikar är dummare än andra svenskar.
	Låga IQ-tal i dessa tester går nämligen att förklara med låg utbildningsnivå. Gävleborg har, efter Kronoberg och Kopparberg, den lägsta andelen högskoleutbildade i Sverige.
	Den låga utbildningsnivån hänger samman med traditioner och dålig tillgång till högre utbildning. Detta går att ändra på.
Hopp om högre IQ
	Mitthögskolans tillkomst och den snabba utbyggnaden av högskoleutbildningar i Hudiksvall och andra delar av Hälsingland bör med tiden höja både bildnings- och intelligensnivån i landskapet och länet. Det finns alltså hopp för hälsingarna.
	Utbildning är en av flera nycklar, som vi behöver för att kunna låsa upp olika framtidsdörrar.
	En annan nyckel är ny teknologi.
	Ny teknologi ersätter inte gammal teknologi som böcker, tidningar, radio och TV. Ny teknologi som faxar, datorer och interaktiv video kompletterar gammal teknologi och ger nya möjligheter. Detta är tydligt i utbildning och företagande.
	Utbyggnaden av Mitthögskolan och högskolekurser i Hälsingland hade inte varit möjlig utan den nya teknologin.
	Utflyttningen av företagare från storstäder till glesbygd och småorter hade inte varit möjlig utan ny teknologi.
Modern teknologi
	Journalisten och författaren Herbert Söderström är själv ett exempel på detta. Han kunde återvända till Lindefallet och arbeta lika bra där som i Uppsala tack vare ny teknik och närhet till goda kommunikationer.
	Herbert Söderström beställer böcker via fax till London på måndagar för leverans onsdag veckan efter, tre månader innan de kommer till universitetsboklådorna. Han kommunicerar med databaser i USA, ser på oräkneliga TV-kanaler med hjälp av två parabolantenner och tar hjälp av modern AXE-telefonväxel.
	"Nu sitter jag i granskogen och är en del av världen", summerar han för norrländska centerpartister, som är samlade i Hudiksvall för att diskutera strategier för bland annat landsbygdsutveckling.
Nya utflyttare
	Förutsättningarna för att få företagare och andra som kan arbeta på distans att flytta till mindre orter och ren landsbygd är, enligt Herbert Söderström, att det finns bra fastigheter, bra elström (så datorerna fungerar), bra telefonnät med AXE och maximalt 30 minuters bilväg till tåg eller flyg.
	Dessutom behövs en lokal infrastruktur bestående av "utlämningsställe för systembolaget, apoteksombud, hantverkare och bilservice".
	Viktigaste hjälpmedel för individen är telefon, fax och dator.
	När dessa förutsättningar är uppfyllda, kan vi få en utflyttning till landsbygd och småorter i form av filialmigration, kompetensmigration och medflyttarmigration, säger migranten Söderström.
40 000 utflyttare
	Filialmigration är när ett stort företag förlägger verksamhet till en liten ort. Exempel på detta är DHL:s kundservice i Ljusdal. Filialmigration har gett cirka 30 000 nya jobb de senaste fem, sex åren. Filialmigration går till stadsplanelagt område.
	Kompetensmigration är när individer med specialistkunnande flyttar ut på landet. Det finns massor av exempel på detta i Hälsingland. Denna migration har gett omkring 10 000 jobb i Sverige under senare år. Nästan all kompetensmigration går till icke stadsplanelagt område.
	Medflyttarmigration är personer som följer med make/maka som får jobb utanför storstäderna. Det finns ingen beräkning av hur många arbetstillfällen denna migration har gett.
Kommunerna satsar?
	Herbert Söderström vill få kommunerna att samarbeta för att skapa större arbetsmarknader. Alla skulle tjäna på att till exempel underlätta pendling från ytterkantsområden till både den egna kommunens och grannkommunens stora tätorter.
	Han vill få kommunerna att skapa förutsättningar för utflyttning till och företagande i små orter. Han vill få kommunerna att dammsuga små orter på lämpliga fastigheter, aktivt rekrytera "kompetensmigranter" och informera studerande och utflyttade om arbetsmarknaden i kommunen.
Gratis högskoleår
	Hälsingland behöver importera mer kompetent folk, säger Herbert Söderström med länets låga IQ i tankarna. Han vill också få kommunerna att satsa mer på högskoleutbildning.
	"Ge varje gymnasieelev ett års betald högskoleutbildning", säger han och tar ett nytt grepp i utbildningspolitiken.
	Det går att påverka utvecklingen i kommunerna, är Herbert Söderströms budskap. Han visar också hur det kan gå till.
	Nu återstår att se om centerns kommunpolitiker och hälsingekommunerna tar till sig hans kloka tankar.
	Han själv är exempel på "kompetensmigrant". Min hustru Lena Husen, som driver en reklambyrå i Hudiksvall, är exempel på "medflyttarmigrant".
	Jag tror på den här typen av utflyttning. Men jag tror till skillnad från Herbert Söderström att kompetensmigration också med fördel kan gå till charmiga stadsdelar i småstäder som Hudiksvall.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.





Utred affären
Molen_SCA
	
	Mutanklagelsen mot riksdagsman Per-Richard Molen (m) är ett nytt och föga smakligt inslag i den svenska politiska debatten, som för tankarna till italiensk politik när den är som värst. På måndagen begärde överåklagare Christer van der Kwast att riksdagen häver immuniteten för den moderate riksdagsmannen från Härnösand, för att van der Kwast sedan ska kunna åtala honom för mutbrott.
	Samtidigt tvingar dessa misstankar fram en behövlig debatt om hur en förtroendevald politiker ska förvalta sitt mandat.
Rätt att väcka åtal
mot Per-Richard Molen
	Bakgrunden är att Molen 1988 startade ett konsultföretag med namnet Samhällsaspekten AB i syfte att ge företagsekonomisk och politisk information till i första hand företag från Västernorrland.
	Ett av uppdragen innebar att han för 96 000 kronor i konsultarvode från skogsföretaget SCA skulle bistå företaget med aktuell politisk information och rådgivning.
	I egenskap av riksdagsman och ledamot av näringsutskottet har han den nödvändiga inblicken i den politiska processen, vilket är värdefullt för varje storföretag. Problemet är att med ett sådant uppdrag följer misstankar om att Molen helt enkelt får betalt av SCA för att gå företagets ärenden i riksdagsarbetet.
	Ett sådant förhållande bör naturligtvis klassas som muta. Molen tillbakavisar dessa anklagelser. Relationen mellan Molen och SCA är ännu alltför oklar för att vi ska kunna bedöma Molens agerande.
	Klart är i alla fall att herr Molen har handskats väl vårdslöst med sitt politiska mandat. Därför är det bra att överåklagare Christer van der Kwast nu gör en grundlig utredning i fallet och väcker åtal om det är befogat.
Svår balansgång
för förtroendevalda
	Frågan om förtroendevaldas engagemang vid sidan av det politiska arbetet är intressant och angeläget att diskutera. Strävan måste vara att få så många som möjligt av samhällets olika grupper representerade i de folkvalda församlingarna.
	Samtidigt finns det hela tiden risk för att personens privata verksamhet leder den politiska verksamheten in i en jävssituation eller i Molens fall till anklagelser om tagande av muta. Andra exempel är näringsminister Per Westerbergs och Europaminister Ulf Dinkelspiels aktieinnehav, som skapat misstankar om jäv i deras politiska agerande.
	Gränsen mellan vad som är juridiskt rätt eller fel kan många gånger vara hårfin, men det ligger i sakens natur att de förtroendevalda hela tiden måste rannsaka sig själv och sitt eget agerande för att klara av att hålla balansen.
	När det sedan gäller de moraliska gränserna är de ännu suddigare, vilket motiverar ännu större vaksamhet och eftertanke från de förtroendevalda. Molén har på denna punkt varit alltför nonchalant.
Det handlar om
trovärdigheten
	I ett öppet brev till tidningen Dagbladet på måndagen skriver Molen till sitt försvar att det vore olyckligt om det skulle byggas upp barriärer för egna företagare, som försöker förena en samhällstjänst i form av ett riksdagsarbete med arbete i ett eget företag.
	Helt riktigt Molen, men det åligger också den förtroendevalde ett ansvar att hålla en klar rågång mellan arbetet i det egna företaget och det politiska engagemanget. Detta är viktigt inte minst för att behålla trovärdigheten som politiker.
	En utredning av Molens mellanhavanden med SCA och juridisk prövning av detta är nödvändig för att räta ut frågetecknen till förmån för både Molen och demokratin. Därför bör riksdagen också häva immuniteten mot Molen.

bildtext
Den moderate riksdagsmannen Per-Richard Molen har hamnat i blåsvädret genom sina mellanhavanden med SCA. Det är riktigt att låta utreda affären och väcka åtal, som överåklagaren vill.



andraledare 931117

Utred Öresundsbrons ekonomi

	Öresundsbron är en miljömässig och ekonomisk omöjlighet.
	Förutom regeringens miljöprövning av bron, som cirka 200 remissinstanser har lämnat bidrag till, måste det till en ordentlig ekonomisk prövning.
	Det går inte att finansiera bron på det sätt, som riksdag och regering förutsätter i sina beslut: med avgifter på 160 kronor per bil och högst 10 000 bilar per dygn. Ingen oberoende expertis får den kalkylen att gå ihop.
	Efter vattendomstolens krav på en absolut nollösning blir en omöjlig kalkyl än omöjligare. Enligt Öresundsbrokonsortiets miljökonsult Björn Gillberg fördyrar vattendomstolen bron med en miljard kronor. Det är sannolikt räknat rejält i underkant, liksom hela brokalkylen i övrigt.
	Enligt Öresundsbrokonsortiet skulle därmed bron kosta 13 miljarder kronor i 1990 års penningvärde. Andra, däribland statsvetare som synat liknande broprojekt, hävdar att bron blir minst 50 procent dyrare. En del talar om kostnader i 30-miljardersklassen.
	Den enda rimliga är att göra det som centerpartiet och dess danska systerparti radikale venstre krävde på tisdagen, att utreda brons ekonomi på nytt. Det är för övrigt ett krav som båda socialdemokratiska och liberala opinionsbildare, som tidigare varit ivriga broanhängare, har börjat föra fram.
	Regeringen får inte hasta fram brobeslutet. Det behövs tid både för att analysera remissvaren rörande miljön och på nytt utreda Öresundsbrons ekonomi.


andraledare 931028

Utvecklingsfonderna räddade av c

	Hotet mot de länsvisa utvecklingsfonderna är avvärjt. Regeringen köper inte enmansutredaren Bengt Wittboms förslag till avveckling av utvecklingsfonderna på länsnivå till förmån för en mer centraliserad organisation.
	Det förslag regeringen presenterar innebär en utveckling istället för en avveckling av de länsvisa utvecklingsfonderna. Ett steg i helt rätt riktning. Förslaget är en triumf för centerpartiet, som ställde fyra krav inför förhandlingarna i regeringskansliet.
	Fortsatt länsvis lokalisering var ett krav. Partiet ville vidare behålla medel hos fonderna för finansiering av nyföretagande. Dessutom skulle målgruppen breddas. Det sista kravet var att landstinget ska vara huvudmän för verksamheten. Alla krav fick gehör i förhandlingarna.
	Utvecklingsfonderna tillkom 1978 under den första Fälldin-regeringens tid på initativ av dåvarande industriminister Nils G Åsling. Syftet var att genom rådgivning och kapitaltillskott hjälpa befintliga företag och stimulera till bildande av nya företag.
	Många av dagens småföretag hade knappast kommit till utan de regionala utvecklingsfondernas insatser. Verksamheten organiserades så att varje län fick sin egen utvecklingsfond med landstinget, som närmaste huvudman.
	Genom denna lokala förankring har det sedan 1978 växt fram ett unikt kunnande i fonderna om det egna länets små och medelstora företag. Med regeringens förslag kan denna kunskap fördjupas och kontakterna mellan fonderna och företagen ytterligare förbättras.






Vad efterfrågar
världen imorgon?

	Lönesänkningar eller massuppsägningar. För SAS-piloterna är det i dag bara att välja mellan dessa alternativ. Enligt företagsledningen kommer en fjärdedel av bolagets 2 000 piloter inte att behövas 1995.
	Nedskärningarna kan till stor del ses som ett resultat av de nya förutsättningar, som uppstod efter det att Alcazarprojektet gick i stöpet. Tråkiga men ändå inte oväntade personalminskningar. Vad som däremot är intressant är budet från företagsledningen.
	Den ställer alltså stora personalminskningar mot sänkta löner, antingen eller. Detta är en utveckling vi ännu bara ser början av. En trist utveckling, men tyvärr oundviklig mot bakgrund av vad den tekniska utvecklingen kan och kommer att göra.
Bra tyskt exempel
på arbetsdelning
	Ett annat bra exempel på en form av arbetsdelning är det tyska bilföretaget Volkswagen, som träffat ett historiskt avtal med världens största fackförening IG-Metall. Avtalet innebär att de anställda sänker sin veckoarbetstid med 20 procent, det vill säga från 36 till 28,8 timmar per vecka.
	Sänkningen av arbetstiden motsvaras av en tioprocentig lönesänkning. Dessutom får de anställda en garanti om att få behålla jobben minst två år framåt. På detta sätt slipper Volkswagen säga upp 30 000 av sina anställda.
	Avtalet minskar företagets kostnader med närmare sju miljarder kronor per år, vilket är ett måste med tanke på att förlusterna 1993 uppgick till långt över sju miljarder kronor.
	Kritiken från både fack och arbetsgivare har varit hård men alla är dock överens om att detta var det minst dåliga alternativet. Massuppsägning av 30 000 anställda hade blivit en social härdsmälta i staten Niedersachsen.
Våga titta i
kristallkulan
	Volkswagen får stå modell för den illavarslande utvecklingen för industriarbetare i västvärlden och de lösningar de nya problemen kräver. Alltfler arbetare ska slåss om allt färre jobb. En ekvation som inte kan gå ihop med annat än att de delar på de jobb som finns eller att det uppstår nya jobb i andra sektorer.
	En enorm expansion inom tjänstesektorn är vad de flesta politiker, företagsledare och anställda önskar sig. Visst finns det en stor potential inom denna sektor, men frågan är om det räcker att förlita sig till tjänstesektorn.
	Bara inom Europeiska unionen (EU) finns det över 16 miljoner arbetslösa, varav en stor del gett upp hoppet om ett fast jobb. För att hitta arbeten åt alla dessa måste politiker och företagsledare våga titta i kristallkulan och fråga sig var och vad kommer framtidens efterfrågan att vara?
	Tecknen är ganska tydliga redan i dag. Efterfrågan på smarta och effektiva miljölösningar för hushåll och företag kommer att växa till en nästan outtömlig potential. De gigantiska miljöproblemen i Kina, före detta Sovjetunionen och i Östeuropa måste förr eller senare bekämpas. Då gäller det att vara på plats.
	Behovet av effektivare, säkrare och miljövänligare transporter är också en rik källa till flera jobb. Detsamma gäller de ständigt ökade kraven på energiområdet. Kärnkraften och oljan måste ersättas med andra alternativ. De alternativa energikällorna är ännu bara i sin linda.
Arbetsdela
och skatteväxla
	Men även om dessa sektorer skulle generera ett stort antal nya arbetstillfällen är det sannolikt inte tillräckligt för att ens halvera dagens arbetslöshet på kort sikt. Nya företag och branscher måste få tid på sig att expandera, utveckla tekniken och hitta sina marknader.
	Därför är det viktigt att skapa meningsfull sysselsättning i väntan på dessa jobb. I Sverige går denna strategi under namnet arbetslinjen och kopieras nu av alltfler europeiska länder.
	Arbetslinjen är ingen slutlig lösning utan ett sätt att bereda människor återinträde på arbetsmarknaden. Men det räcker inte med ett antal nya jobb. De nya jobben måste kompletteras med en långt gången arbetsdelning och en succesiv övergång till sex timmars arbetsdag.
	Dessutom är det viktigt att genomföra en skatteväxling, som ökar beskattningen av miljöfarliga verksamheter och minskar beskattningen av arbetskraft.
	En ny tid med nya förutsättningar kräver nya lösningar för att klara jobben.

bildtext
Det är inte alla gånger så klokt att bygga upp morgondagens företag utifrån dagens efterfrågan. När kommer Volvo med den avgasfria motorn?





Vad gör EU-
motståndaren
i riksdagsvalet?

	Gefle Dagblad (GD) kommenterar i en underledare den 25 maj HT:s och min syn på EU, centerpartiet och miljöpartiet de gröna. GD har läst HT:s huvudledare dagen före om miljöpartiets kongress och dragit en del förhastade slutsatser.
	I HT-ledaren skriver jag att miljöpartiets ambition att profilera sig som ickesocialistiskt EU-motståndarparti "bör locka en del centerpartistiska och borgerliga EU-motståndare att lägga sin röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval."
Mp kan locka
	Av detta drar GD slutsatsen att HT "håller alltså fram miljöpartiet som ett alternativ till centern. Det är så nära splittring som man kan komma."
	Det är fel. HT försöker varken splittra centern eller framhålla miljöpartiet som ett alternativ till centern.
	Däremot konstaterar jag, liksom andra kommentatorer i och utanför centerleden har gjort, att centern är delad i EU-frågan och att EU-motståndare inom centern och andra ickesocialistiska partier kan komma att rösta på miljöpartiet om det är enda ickesocialistiska alternativ för EU-motståndare.
Partierna delade
	Alla ja-till-EU-partier är delade. Inom tre av dem (c, s och kds) finns nej-organisationer och inom två (m och fp) kända EU-motståndare som samlar EU-kritiker.
	Nej-organisationerna är Centernej till EU, Socialdemokrater mot EU och Kristdemokrater för en alternativ Europapolitik (Kale). Riksdagsledamot Björn von der Esch (m) samlar m-märkta Maastrichtmotståndare och riksdagsledamot Ingela Mårtensson (fp) liberala EU-motståndare.
	Trots att tre av ja-partierna rymmer organiserade grupper EU-motståndare och en majoritet av dess väljare säger nej till EU (enligt opinionsmätningarna), ger dessa partier få möjligheter för sina väljare att rösta på nej-kandidater i riksdagsvalet.
Få alternativ
	Moderata samlingspartiet har ingen EU-motståndare på valbar plats sedan det avsatte den omnominerade Björn von der Esch.
	Folkpartiet liberalerna har ingen EU-motståndare på valbar plats sedan Ingela Mårtensson avsade sig omval.
	Kristdemokratiska samhällspartiet har nominerat om sin enda tydliga EU-motståndare i riksdagen, Kjell Eldensjö.
	Socialdemokraterna har sju EU-motståndare på valbar plats: Maj-Britt Theorin, Ingemar Josefsson, Nalin Baksi, Lena Sandlin, Lena Klevenås, Margaretha Winberg och Lars Bjurström. Anders Ygeman blir också riksdagsman om s gör ett bra val.
	Centern har ingen EU-motståndare nominerad på säker plats i riksdagsvalet. I sex av de tjugonio valkretsarna finns dock mer än en valsedel, där en av dessa har en EU-motståndare i topp. Denna valfrihet finns i valkretsarna Jämtland, Kopparberg, Uppsala, Jönköping, Halland och Malmöhus södra. Det mesta talar för att EU-motståndaren Birgitta Hambraeus (Kopparberg) blir omvald och att riksdagsledamoten från Jämtland säger nej.
Inget i Gävleborg
	I Gävleborg har centerväljarna inte denna valfrihet, trots att 73 procent av länets centermedlemmar sade nej till EU i en medlemsomröstning i april, och trots att 74 procent av centerväljarna sade nej i en Skop-undersökning samma månad.
	Lika illa är det i andra riksdagsvalkretsar, där stämmor eller medlemsomröstningar inom centern sagt nej _ Västernorrland, Stockholms län, Bohuslän, Göteborg och Kronoberg.
	Om centern inte ger väljarna möjlighet att rösta in EU-motståndare i riksdagen, riskerar centern att gå miste om röster och valarbetare. Nej-röster som en centervalsedel med EU-motståndare i topp _ vare sig den är en valkretslista eller rikslista _ skulle kunna fånga upp, riskerar att gå till främst sofflocket, miljöpartiet eller en tvärpolitisk nej-till-EU-lista.
	Det senare tänker Björn von der Esch gå ut med i sin egen valkrets, Sörmland. En sådan lista kan få riksspridning eller tvärpolitiska efterföljare i andra riksdagsvalkretsar.
Centern avgör
	Flera skäl talar för att väljarna bör få välja mellan centervalsedlar med EU-anhängare eller EU-motståndare i topp.
	Centerledningen vill göra riksdagsvalet till ett val, där viktiga EU-frågor som valutaunion, neutralitetspolitik och miljö finns med. EU är i sig den största politiska frågan under 1900-talet. Det blir då naturligt att c-väljarna får avgöra om de vill rösta in EU-anhängare eller EU-motståndare i riksdagen.
	Centerns riksdagsgrupp är inte representativ i EU-frågan. Om väljarna kan rösta på en kandidat som speglar den egna uppfattningen i EU-frågan, blir centern mer representativ.
	Riksdagen är inte representativ i EU-frågan. Om EU-motståndarna får fler alternativ än miljöpartiet och vänsterpartiet, stärker det folkstyret.
	Efter folkomröstningen ska riksdagen följa upp omröstningen. Det är då viktigt att det finns många EU-motståndare i riksdagen. Vid ett nej kan dessa på ett trovärdigt sätt förvalta nejet och hindra att det går som efter kärnkraftsomröstningen eller Danmarks första EU-omröstning. Vid ett ja kan de bevaka att riksdagen inte ger ifrån sig mer makt än nödvändigt till EU.
	Centerledningen och centerdistrikt utan "nej-listor" måste nu fråga sig om centern ska attrahera nej-röster i riksdagsvalet eller inte. Om svaret är ja, måste det till c-märkta "nej-listor".

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.






Vad händer
dig efter
600 dagar?

	Regeringen presenterade på tisdagen sitt förslag till allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslaget skulle ha kommit redan den 31 mars, men på grund av oenighet i regeringen om designen på försäkringen, har det dröjt tills nu.
	Resultatet innehåller inga större överraskningar. Ambitionen att sätta en tidsgräns för arbetslöshetsförsäkringen står fast. När ersättningstiden är slut, ska varje person få en individuell åtgärdsplan i syfte att ge honom eller henne ett riktigt jobb.
	Tanken är inte fel, men beskedet om en individuell plan är tyvärr inte tillräckligt för att lugna de långtidsarbetslösa.
Bryt rundgången
	Den nya försäkringen ska börja gälla från och med den 1 juli i år. Den innebär att arbetslöshetsersättning betalas ut i två perioder om vardera 300 dagar med en mellanliggande period bestående av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av utbildning, beredskapsarbete eller arbetslivsutveckling (ALU).
	Efter dessa perioder utgår ingen ersättning. Istället ska varje person i samarbete med arbetsförmedlingen ha utarbetat ett individuellt åtgärdsprogram med målet att ge den arbetslösa ett fast arbete.
	Om personen däremot får ett jobb under minst fem månader under dessa perioder, får vederbörande börja om med nya ersättningsdagar. Personen får alltså rätt till två nya perioder med ersättningsdagar och mellanliggande arbetsmarknadsåtgärder.
	På detta sätt vill regeringen skapa incitament för de arbetslösa att själva aktivera sig för att skaffa jobb. Syftet är som sagt att bryta den rundgång, som förekommer i dagens system, vilken verkar klart passiviserande på de arbetslösa. Det gäller att anstränga sig, är regeringens tanke.
Utförsäkring problem
	I dag är det möjligt att varva arbetslöshetsersättning med arbetsmarknadsåtgärder i princip hur länge som helst. Många har fastnat i en cirkel bestående av 450 dagars ersättning, några veckors eller månaders utbildning och sedan 450 nya ersättningsdagar.
	Detta har gjort, tvärtemot vad många påstår, att det är rätt ovanligt att någon blir utförsäkrad från arbetslöshetskassan.
	Den risken ökar med det nya systemet ifall det individuella programmet inte fungerar. Alternativet är då socialbidrag, vilket kan bli en övermäktig påfrestning för kommunernas redan i dag hårt ansträngda socialbudgetar.
	En sådan utveckling är samhällsekonomiskt förkastlig.
Stora oklarheter
	Som förslaget till arbetslöshetsförsäkring ser ut i dag hänger mycket på det individuella programmet. Ett misslyckande för dessa program innebär en ordentlig grundstötning för den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.
	Därför är det en stor svaghet att regeringen inte visar detaljerna i dessa program, om man har tänkt ut några sådana.
	När det sedan gäller skillnaden i avgift mellan de nya, statliga och de gamla, fackliga arbetslöshetskassorna, kommer de inte att åtgärdas förrän nästa år. Även detta är en svaghet. De fackliga a-kassorna måste få arbeta på samma ekonomiska villkor som de statliga.
	Regeringen har presenterat ett förslag med en lovvärd ambition, men tyvärr har regeringen tagit för lätt på kritiken mot att bli utförsäkrad från arbetslöshetskassan.

Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT.






Vad händer
med kyrkan?

	Svenska kyrkan riskerar att gå i graven år 2000, fruktar många centerpartister och kyrkligt aktiva. De tycker inte om förslaget att skilja kyrka och stat åt.
	Svenska kyrkan är sedan Gustav Vasas dagar en statskyrka. Riksdagen reglerar ytterst kyrkans förhållanden. De drygt 2 500 församlingarna är kyrkliga kommuner med offentligrättslig ställning.
	Nu står Svenska kyrkan inför sin största omvandling sedan Gustav Vasa: en skilsmässa från staten. Jag är inte lika övertygad att en skilsmässa, rätt utformad, behöver bli en katastrof för kyrkan och församlingsarbetet.
Skilsmässa år 2000?
	På torsdagen lämnade den parlamentariska kyrkoberedningen över sitt förslag, "Staten och trossamfunden", till regeringen. Om beredningens förslag blir verklighet, kapar staten flertalet kvarvarande band till kyrkan den 1 januari 2000.
	Skilsmässan innebär att Svenska kyrkan upphör att vara en del av staten; församlingarna upphör att vara kyrkliga kommuner. Kyrkan, församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna blir egna rättssubjekt.
	Skilsmässan innebär att ingen längre föds till medlem i Svenska kyrkan. Gamla medlemmar kvarstår. Nya medlemmar blir det genom en aktiv handling, dop eller anmälan.
	En annan viktig förändring är att kyrkoskatten försvinner. Istället kommer Svenska kyrkan att ta ut en kyrkoavgift via skattsedeln. Den servicen ska även andra trossamfund kunna få.
	Andra viktiga nyheter är att Svenska kyrkan får särskilt statsbidrag för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, 400 miljoner kronor per år, och statligt verksamhetsbidrag.
Band till staten kvar
	Skilsmässan kyrka_stat kan verka total, enligt kyrkoberedningens förslag, men är det inte.
	Svenska kyrkan får även i framtiden en särställning. En lag ska slå fast att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-luthersk, demokratiskt uppbyggd och rikstäckande.
	Svenska kyrkans organisation förändras också av förslaget. Staten för över beslutanderätten över kyrkofonden och utnämningen av biskopar till Svenska kyrkan. Kyrkomötet ersätter riksdagen som högsta beslutande organ.
	Kyrkan får behålla sina egendomar.
	Kyrkan behåller delvis ansvaret för begravningsväsendet. Alla medborgare får betala en ny statlig "begravningsskatt".
Centern går emot
	Centerpartiet och ny demokrati går emot de flesta av kyrkoberedningens förslag. Men på några punkter råder enighet, bland annat att kungahusets medlemmar och kyrkoministern inte behöver vara medlemmar i Svenska kyrkan och att kyrkomötet ska utse biskopar.
	Centern vill framför allt inte beröva Svenska kyrkan beskattningsrätten, den trygga ekonomiska basen. Samma sak säger församlingarna. Hela 77 procent av församlingarna, vilka representerar 65 procent av dem som tillhör kyrkan, vill behålla beskattningsrätten och de kyrkliga kommunerna.
Skilsmässa rimlig
	Kyrka_stat-frågan berör inte bara de sex procent svenskar, som är trogna kyrkobesökare. Svenska kyrkan är genom sin centrala roll i svensk histora, kultur och tradition samt genom kyrkornas plats i miljön en angelägenhet för alla svenskar.
	Däremot ser knappast kyrkans många passiva medlemmar statskyrkosystemet som en självklarhet.
	Folkflertalet tycker sannolikt att det är rimligt att skilja kyrka från stat i ett sekulariserat samhälle, där många är religiöst likgiltiga och den lutherska läran inte längre är allenarådande trosriktning.
Kompromisser
	Samtidigt som jag tycker det är rimligt att skilja Svenska kyrkan från staten, förstår jag den oro många känner över en skilsmässa. Frågan är då om det går att lossa banden utan att den öppna folkkyrkan går i graven?
	Jag tror det, om den politiska viljan finns.
	Kanske är en kompromiss en grundlagsskyddad särställning för Svenska kyrkan, där staten med bidrag ser till att kyrkan kan vara rikstäckande och stark på landsbygden. Dessutom bör bidraget till kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader vara högre än vad beredningen föreslår. Kyrkan behöver också ett skydd mot det intäktsbortfall, som slopad kyrkoskatt kan ge.
	Med modifieringar av kyrkoberedningens förslag bör det vara möjligt att skilja kyrka från stat och behålla Svenska kyrkan som öppen folkkyrka. Med det menar jag en kyrka, som har religiös och social service i hela Sverige och är en fortsatt viktig historie- och kulturbärare i det svenska samhället.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.







Vadå _ vinter?

	För en del kommer vinterns snö och is, kyla och stormar som en lika stor överraskning varje år.
	I länder som Grekland och Spanien, där snöstorm är lika vanlig som tropikvärme i Norrland, är det begripligt om myndigheter, företag och människor står handfallna, när snön någon gång faller.
	I Sverige står människor sällan handfallna, när snö, kyla och is anländer. Men myndigheter och företag är allt för ofta oförberedda. Under julhelgen fick vi nya påminnelser om detta.
Vintern kommer som
överraskning för vissa
	Förra vintern blev vägverket i Norrhälsingland och kraftbolagen i Hälsingland överraskade av vintern, när den anlände i form av blötsnö och snöstorm. På E 4:an stod trafiken stilla i timmar. I glesbygden blev många utan elektricitet i både en och flera dagar.
	I år var det kraftbolagen och Telia i framför allt Småland, Skåne, Västsverige och Norrbotten, som under julhelgen blev tagna på sängen av snön. Som mest var tiotusentals abonnenter utan el.
	Ännu på måndagskvällen var över 5 000 smålänningar och norrbottningar utan ström. I Norrbotten kämpar människor mot en bitande köld med temperaturer närmare minus 40 grader.
	Som vanligt är det fallande träd och snötunga trädgrenar, som tynger ner eller bryter av ledningstrådar och gör att vidsträckta bygder blir utan ström och telefon. Som vanligt är det människor i glesbygd och längst ut i distributionsnätet som drabbas värst.
Varför lär de inte
av gamla misstag?
	Få svenskar blir förvånade, när vinterns is och kyla kommer. De vet att vinter vanligen betyder snö och kyla och har lärt sig att anpassa klädsel, färdmedel och annat till vinterns krav. I utsatta bygder har människor också ofta "reservsystem" i form av kaminer, lampor och spisar eldade med fotogen, gasol eller sprit.
	Vägverk, gatukontor, kraft- och teleföretag verkar dock att bli lika förvånade varje gång vintern kommer. Varför har en del så svårt att lära sig läsa almanackan, studera väderleksrapporten och anpassa sig till de krav vintern ställer? Varför har en del så svårt att lära av tidigare misstag?
Elberoendet har
gjort Sverige sårbart
	Det går inte att gardera sig mot naturkatastrofer. Men det går att förbereda sig för exempelvis snöoväder. Det gör inte vägverket, gatukontoren, kraftföretagen och Telia i tillräcklig omfattning.
	Ett återkommande problem är otillräckligt röjda kraft- och teleledningsgator. Kraftföretagen och Telia tycker att det kostar för mycket att hålla ledningsgatorna helt fria från träd.
	Kraft- och teleföretagen har gjort Sverige sårbart genom att göra hushåll och företag beroende av ett väl fungerande el- och telenät. Leveranssäkerheten är dock inte så hög, som människor har rätt att kräva.
	Det finns alternativ till telefonledningar i form av trådlösa telefonnät (Sverige har två NMT- och tre GSM-system), som gör att folk för några tusen kronor kan skaffa sig en reservtelefon, vilken dessutom går att använda i fritidshus, båt och bil.
	Det finns inte samma alternativ till elförsörjning. Människor i moderna hus klarar sig inte någon lägre tid utan kraftföretagens el, såvida de inte har gjort stora investeringar i "reservsystem" av olika slag.
Höj beredskapen och
röj ledningsgatorna
	Kraftföretagen måste höja leveranssäkerheten. Det kan ske genom att företagen förbättrar röjningen av elledningsgator, isolerar fler ledningar, ersätter fler luftledningar med jordkablar och höjer beredskapen vid elavbrott; ett sätt att förbättra organisationen kan vara att skapa lokala "elvärn" med hemvärnet som möjlig förebild och bas.
	Kraftföretagen och Telia måste också bli bättre på att prioritera insatserna vid avbrott. Det är till exempel viktigare att få igång elförsörjningen till ett lantbruksföretag än ett fritidshus.
	Vidare bör det till en differentiering av el- och teletaxan, som gör att den som drabbas av avbrott blir kompenserad för detta med avdrag på el- eller telefonräkningen.
	Det går inte att undanröja snö- och andra naturkatastrofer, men det går att lindra verkningarna av dem. Vägverk, gatukontor, kraftbolag och Telia måste bli bättre på detta. Om de inte inser detta själva, får väl riksdagen tala om det för dem.

bildtext:
Vintern verkar att komma som en lika stor överraskning varje gång för vägverk, kraftföretag och Telia. Det är nödvändigt att framför allt kraftföretagen höjer leveranssäkerheten. Det kan ske genom bättre röjning av elledningsgatorna, fler isolerade ledningar, fler jordkablar och höjd beredskap vid elavbrott, exempelvis med hjälp av lokala "elvärn", som har hemvärnet som möjlig förebild och bas.





Valfrihet
till överpris

	Ingen vet ännu vad som kommer att hända med sjukvårdskostnaderna nu när husläkarsystemet är infört. Det är förvånande att inte mer uppmärksamhet riktats mot kostnadsbilden. Förklaringen kan vara att huvudargumentet för införandet av detta system har varit ökad valfrihet, inte minskade kostnader.
	Skenande sjukvårdskostnader är ett stort problem i de flesta länder. I detta avseende har Sverige klarat sig mycket bra. Den offentliga totalkostnadskontrollen och det på senare år ökade omvandlingstrycket är två viktiga faktorer, som medverkat till att bromsa kostnaderna.
	Genom det politiska vägvalet att införa husläkarsystem och planerna på att införa etableringsfrihet även för specialistläkare och sjukgymnaster är Sverige på god väg att totalt tappa kontrollen över sjukvårdskostnaderna.
Kostnaderna
kan skena iväg
	Husläkarsystemet innehåller uppenbara brister, som kan få allvarliga konsekvenser. En husläkare som får betalt beroende på hur många som skriver upp sig på hans lista kan frestas att välja bort storkonsumenterna av vård till förmån för de mer lättbehandlade.
	När det sedan gäller remissförfarandet finns det stor risk att läkaren remitterar till specialistvård i onödan eftersom remisserna inte belastar husläkarens egen budget. Detta i kombination med en avreglering för specialistläkare blottar en överexponering i kostnadsbilden.
	För att komma åt detta problem inom ramen för ett husläkarsystem krävs ett fungerande uppföljningssystem, där det på ett objektivt sätt går att bestämma rimliga mått på effektiviteten. Detta är ett problem som ingen ännu lyckats lösa på ett tillfredsställande sätt.
Demokratisk kontroll
eller etableringsfrihet
	Ekonomitidningen Affärsvärlden belyser i sitt senaste nummer problemet att kombinera sjukvård med marknadslösningar. Slutsatsen är att sjukvård inte kan fungera marknadsmässigt annat än i begränsad omfattning via internmarknader och kontrollerad konkurrens.
	Tidningen urskiljer tre huvudlinjer för finansiering av sjukkvården. En modell, vilken tillämpas i USA, bygger på ett stort inslag av privata försäkringar. Centrala begrepp i denna modell är valfrihet och etableringsfrihet.
	Detta system har givit USA en tätplacering i världen med sina 15 procent när det gäller sjukvårdskostnadernas andel av bruttonationalprodukten (BNP). Dessutom är systemet djupt orättvist och okontrollerbart.
	Därför förbereder den sittande ministären Clinton marknadsingrepp och allmän sjukvårdsförsäkring.
	En andra modell är den svenska sjukvården i offentlig regi sådan den såg ut innan husläkarreformen. De styrande begreppen i denna modell är demokratisk kontroll och kostnadseffektivitet. Husläkar systemet hamnar någonstans mitt emellan dessa båda modeller, med valfrihet som paroll, enligt Affärsvärlden.
Sjukvården kan
lära av industrin
	Klart är att Sverige har måttliga problem i sjukvården i jämförelse med andra system. Affärsvärlden pekar på den stora rationaliseringspotential, som finns inom sjukvården och hänvisar till de metoder som används inom industrin.
	Metoderna bygger på förkortade ledtider, raka process och materialflöden och eliminering av lager och onödiga processer. Kvaliteten ska garanteras genom principen att allt ska göras rätt första gången. Detta sker i kombination med att organisationen plattas ut så att ansvaret så långt möjligt läggs nära produktionen.
	Detta går, förvisso inte utan svårighet, också att genomföra inom sjukvården. Karolinska sjukhuset har redan börjat denna förändring efter Asea Brown Boveris (ABB) koncept kallat T 50.
	Tidningen konstaterar att det är ett fåfängt hopp att denna rationaliseringspotential skulle kunna förverkligas genom stora systemskiften eller privatiseringsklipp.
	Eftersom dessa förändringar ställer stora krav på samordning och förutsätter god kostnadskontroll kan husläkarsystemet bli ett hinder för fortsatt effektivisering inom sjukvården.


bildtext
Husläkarreformen innebär en stor osäkerhet beträffande kostnaderna, vilket kan försvåra fortsatt effektivisering inom sjukvården.







Valrörelsen avgör
fortfarande mycket

	De närmaste dagarna kommer partistrategerna att analysera den sista stora partisympatimätningen före valet. Statistiska centralbyråns (SCB:s) partisympatiundersökning, som kom på torsdagen, ger en detaljerad bild av det politiska läget i maj 1994.
	Opinionsmätningar om parti- och EU-sympatier avlöser varandra. Inom loppet av knappt en vecka har både Temo, Sifo och SCB kommit med väljarmätningar.
M enda regeringsparti
som håller ställningarna
	Det som gör SCB-undersökningen mer intressant än andra är det stora urvalet (9 300), den långa tidsserien (sedan 1972) och stora möjligheten att i detalj analysera väljarströmmarna.
	SCB-mätningen gjordes den 2 till 24 maj. 9 300 personer fick frågan om vilket parti de skulle rösta på "om det varit val idag".
	Här är resultatet (inom parentes SCB-mätningen i november 1993): socialdemokraterna 50,1 procent (50,8), moderata samlingspartiet 21,8 (19,6), centerpartiet 7,9 (6,6), folkpartiet liberalerna 6,7 (6,8), kristdemokratiska samhällspartiet 4,4 (4,3), vänsterpartiet 3,9 (3,5), miljöpartiet de gröna 2,6 (2,5), ny demokrati 2,3 (5,3) och övriga partier 0,4 (0,6).
	Jämfört med förra SCB-mätningen är ny demokratis, moderaternas och centerns förändringar statistiskt säkerställda.
	Alla partier utom socialdemokraterna och moderaterna har förlorat väljare sedan valet 1991.
	Socialdemokraterna ligger hissnande 12,4 procentenheter över valresultatet. Moderaterna håller ställningarna.
Hoppfullt för v,
hopplöst för nyd
	Enligt SCB hamnar vänsterpartiet, miljöpartiet och ny demokrati utanför riksdagen.
	Vänsterpartiet ligger bara en promille under valspärren. Det gör att partiet lär få tillräckligt många sympatiröster _ "kamrat fyra procent" _ för att svinga sig över fyraprocentspärren.
	Miljöpartiet har långt kvar till riksdagen. Partiet har hamnat i ett psykologiskt underläge, som det blir svårt att ta sig ur. Med 2,6 procent och ingen statistiskt säkerställd ökning sedan förra mätningen är miljöpartiets segerchans dålig men inte hopplös.
	Ny demokrati är ett parti i sönderfall. Det har tappar mer än hälften av sina sympatisörer sedan förra SCB-mätningen och nästan två tredjedelar sedan valet. Ny demokrati är utan hopp.
Nära nog hopplöst
läge för regeringen
	SCB-undersökningen är ingen rolig läsning för de fyra regeringspartierna. De ökar visserligen med 3,3 procentenheter sedan förra SCB-mätningen och får nu 40,8 procent. Men de ligger fortfarande sex procentenheter under valresultatet.
	Om SCB:s resultat står sig på valdagen, får socialdemokraterna egen majoritet, 50,1 procent av rösterna.
	Opinionsläget påminner om situationen inför valet 1981. I SCB:s majmätning 1981 fick socialdemokraterna 50,6 procent, vilket gav den socialdemokratiska oppositionen ett ointagligt försprång. Socialdemokraterna tappade visserligen röster i valrörelsen och slutade på 45,6 procent, men deras seger var aldrig hotad.
	Det blir mycket svårt för regeringspartierna att ta in det försprång socialdemokraterna har fyra månader före valet. 
Valrörelsen är ändå
avgörande på flera sätt
	Ändå blir valrörelsen på flera sätt avgörande.
	Allt fler bestämmer sig allt senare för hur de ska rösta. Det gör att mycket fortfarande kan hända i valrörelsen.
	Valrörelsen avgör också vilka frågor som blir viktiga i debatten. Om de två centralistpartierna _ socialdemokraterna och moderaterna _ får bestämma, blir det blockpolitisk retorik. Om centern får råda, blir det en valrörelse om miljö, kretslopp, decentralisering, regional utveckling och grundtrygghet.
	EU-frågan kan också komma att spela ja-partierna spratt.
	Opinionsmätningarna får väljarna att taktikrösta. Eftersom fyra partier ligger kring fyraprocentspärren, lär detta inslag bli stort i årets val.
	Oberoende av hur det går i valet, behöver Sverige en regering med bredare och stabilare parlamentariskt stöd än den nuvarande. Det behövs blocköverskridande lösningar, antingen inom ramen för en bred koalitionsregering eller breda riksdagsuppgörelser, för att lösa Sveriges ekonomiska problem.

bildtext:
I förra valet bestämde sig tre väljare av tio först i valrörelsens slutskede vilket parti de skulle rösta på. Mycket kan alltså hända i valrörelsen, trots att Ingvar Carlsson (bilden) efter den senaste SCB-mätningen verkar att ha ett ointagligt försprång.






Valrörelsen i gång

	Gävleborgscentern har startat valrörelsen med en rådgivande "folkomröstning" i EU-frågan. På distriktsstämman i Alfta den 16 april ska centern redovisa resultatet. Det ska vara vägledande för de elva ombuden från Gävleborg till centerns extra riksstämma i maj, som ska säga ja eller nej till EU-medlemskap.
	Veckan efter påsk får alla 7 500 medlemmar i centerpartiet, Centerkvinnorna och Centerns ungdomsförbund i Gävleborgs län ett brev, där centern frågar om de säger ja eller nej till svenskt EU-medlemskap. I brevet finns ett röstkort, som medlemmarna omgående ska skicka in med ett inringat "ja" eller "nej" till svar. 
	Häromkvällen packade centerpartister i alla åldrar valförsändelser i Hudiksvall, Enånger, Ljusdal, Söderhamn, Bollnäs och Gävle. 
	I Hudiksvall deltog ett tjugotal personer i arbetet.
	_ Stämningen var god. Vi fick en försmak av valrörelsen, säger distriktsordförande Sven Bergström, Forsa, till HT.

bildtext:
Valrörelsen har börjat för centerpartisterna i Gävleborg. Här plockar centern i Hudiksvall in valförsändelser i brev, som går ut till alla centermedlemmar i länet med uppmaning att delta i en intern "folkomröstning" om svenskt EU-medlemskap. Med på bilden är, från vänster, Ulla Jonsson, Curt Sundin, Börje Berglöf, Bengt-Olov Kollin, Stig Sundin, Sven Bergström, Ylva Husen och Åsa Husen. (Foto: Ulf Borin)







Valsensation
i Kanada

	Resultatet av parlamentsvalen i Kanada är häpnadsväckande. När alla siffror var fastställda på tisdagen stod det klart att liberala partiet vunnit en jordskredsseger. Partiet har tagit 177 av parlamentets 295 mandat, vilket blir ett stabilt fundament för bildandet av en majoritetsregering.
	Den stora sensationen var emellertid att det regerande konservativa partiet minskade från 155 till 2 mandat, vilket är en valkatastrof av hittills okända mått.
Oppositionen under
ledning av separatister
	Bakom denna genomklappning ligger ett enormt tapp av röster till två nykomlingar i parlamentet, separatistpartiet block Quebec från den franskspråkiga provinsen Quebec och reformpartiet från de västra delarna av Kanada.
	Block Quebec blir med sina 54 mandat det största oppositionspartiet tätt följt av reformpartiet, som får 52 mandat. De konservativa förlorade stort i Quebec när partiets nuvarande kvinnliga ledare Kim Campbell tog över efter Brian Mulroney, som lämnade sin post frivilligt i juni i år.
	Detsamma hände i västra delarna av Kanada, där rösterna istället spillde över till det ultrareaktionära reformpartiet. Den tillträdande liberale premiärministern Jean Chretien kommer att sättas på hårda prov av dessa två mycket provinsiella partier.
	Han är en gammal politisk räv och federalist, som har uttalat ett klart ogillande över de separatistiska tendenserna främst i Quebec. Det gäller att han har lärt av den före detta premiärministern Mulroneys piruetter i balansgången mellan det engelska och det franska i Kanada.
Campbell tog över
ett svårt sargat parti
	Under åttiotalet var det två frågor, som dominerade den politiska debatten i Kanada. Det var den fransktalande provinsen Quebecs ständiga propåer och hot om att bryta sig loss från den kanadensiska federationen samt frågan om frihandel främst med USA.
	Mulroney lovade när han 1984 blev premiärminister att han skulle hitta en lösning på Quebecfrågan. Han var en hårsmån ifrån att få igenom ett förslag som skulle ge Quebec ökat självstyre. I sista stund stöp det på två provinser, som vägrade att skriva under avtalet eftersom de ansåg att Quebec fick för stora fördelar.
	När det gäller frihandeln lyckades Mulroney få igenom ett frihandelsavtal med USA 1988. Detta avtal ska nu utvidgas till att också gälla Mexico, vilket har mött stark kritik inte minst från fackföreningarna, som menar att jobben kommer att dra iväg till låglönelandet Mexico.
	Som regeringschef tvingades Mulroney ta flera mycket impopulära beslut. Dessutom har regeringen tvingats till stora och smärtsamma nedskärningar i den offentliga sektorn för att minska det stora budgetunderskottet. I januari i år sänkte regeringen ersättningen för de arbetslösa. Den öppna arbetslösheten i dag ligger på 11.2 procent.
	Med sådana cementsäckar i bagaget lyckades Kim Campbell aldrig få upp farten tillräckligt. Ekipaget säckade ihop.
Arbetslösheten
avgjorde valet
	Det gjorde emellertid inte saken bättre att Campbell i valrörelsens inledningsskede gjorde klart att arbetslösheten inte kunde minska nämnvärt på den här sidan sekelskiftet. Ett uttalande som gick tvärt emot liberalernas valbudskap.
	Chretien gjorde kampen mot arbetslösheten till ett huvudtema i liberalernas valrörelse. I dag får de skörda resultatet av denna prioritering.
	Detta faktum kan vara värdefullt att uppmärksamma inte minst för de svenska riksdagspartierna inför valet 1994. Det är en politisk dödssynd att inte ta arbetslösheten på allvar, eftersom det skapar misstankar om att den politikern inte tar människornas övriga problem på riktigt allvar.


bildtext
Kanadensarna har röstat bort det konservativa partiet från regeringsmakten. Istället får liberala partiet bilda en majoritetsregering. Bilden visar staden Calgary i Albertaprovinsen, där de konservativa led ett svidande nederlag.






Var rädd om
räddningstjänsten

	Bör vi privatisera räddningstjänsten och avskaffa sotningsmonopolet?
	Den frågan har stått i centrum för en utredning ledd av landshövdning Björn Molin. Utredningen, som nu är färdig, säger ja till slopat sotningsmonopol och delvis ja till privatiserad räddningstjänst.
Extrema nyliberaler ser
inga privatiseringshinder
	Näringsliv och nyliberaler ropar på privatisering som lösningen på många samhällsproblem. Ingen område är fredad från privatisering i de extrema nyliberalernas, libertarianernas, ögon.
	I de mindre dogmatiska privatiseringspredikanternas ögon finns det gränser. Hit hör grundpelare i en stat som försvar, polis, domstol, centralbank och myndighetsutövning. Sådana funktioner vill även regeringens mesta privatiseringsivrare behålla i statlig eller annan offentlig ägo.
	För fem till tio år sedan var det för många otänkbart att privatisera vård, omsorg och räddningstjänst. Det är det inte längre.
	En statlig utredning, konkurrenskommitten, uttalade sig redan i november 1991 för en privatisering av räddningstjänsten. Utredningen såg en räddningsinsats som en bland många servicetjänster, som ett privat företag med fördel kan sköta.
Skillnad på att hämta
sopor och rädda liv
	Björn Molins utredning uttalar sig också för privatiserad räddningstjänst men gör det i försiktigare ordalag.
	Det är klokt. Det är trots allt skillnad på att hämta sopor och sota pannor respektive rädda liv och ge vård. Ett vinstintresse får olika konsekvenser beroende på om det handlar om renhållning eller skydds- och livräddarverksamhet. Därför finns det goda skäl att vara ytterst restriktiv med att släppa in vinstintresset i verksamheter som räddningtjänst och vård.
	Även annat talar mot en privatisering av räddningstjänsten. Räddningsverksamheten handlar om mer än brandsläckning. Räddningstjänsten har ett förebyggande ansvar, en viktig roll i kris och krig samt andra funktioner av myndighetskaraktär.
	Utredningen inser delvis detta problem. Den vill begränsa privatiseringen till skadeavhjälpande räddningsverksamhet. Andra uppgifter ska ligga kvar i kommunal regi.
Fel att privatisera
räddningsverksamheten
	Trots denna begränsning går utredningen för långt i sin privatiserng av räddningstjänsten.
	En avreglering av sotningsmonopolet innebär däremot knappast något problem. Det är betydligt lättare att skilja ut sotningsväsendets serviceverksamhet _ sotning och liknande _ från den lilla myndighetsutövning det omfattar.
	Vi är principiellt mot att släppa in vinstmotivet i skydds- och livräddarverksamhet som räddningstjänsten. Vi är också mot att privatisera delar av den myndighetsutövning som räddningstjänsten står för. Sambandet mellan räddningstjänstens verksamheter är så stort att det knappast går att skilja ut delar av den (skadeavhjälpande räddningsverksamhet) utan att detta negativt påverkar förebyggande arbete och myndighetsutövning.

bildtext:
En statlig utredning vill avskaffa sotningsmonopolet och öppna för privatisering av räddningstjänsten. Det tidigare är ett förnuftigt förslag; det senare är oklokt, eftersom det indirekt innebär en privatisering av en myndighetsutövning och släpper in vinstmotivet i en skydds- och livräddarverksamhet.







Varför tiger
centerledaren?

	Inom loppet av några veckor har ledande företrädare för regeringen och oppositionen övergett det neutralitetsförbehåll, som Sverige har i sin ansökan om EG-medlemskap.
	EG-anhängarna försöker ställa folket inför fullbordat faktum: en död neutralitetspolitik och inträde i en västlig försvarsallians.
	Sverige har ett absolut krav i EG-förhandlingarna: bibehållen neutralitetspolitik. Neutralitetsförbehållet är fogat till medlemskapsansökan i form av en regeringsdeklaration.
	Det neutralitetspolitiska förbehållet kan stoppa ett svenskt EU-medlemskap. Därför gör ledande moderater men också socialdemokrater vad de kan för att Sverige ska överge neutralitetspolitiken och ta tillbaka förbehållet i ansökan.
Svenskt EG-krav på
bibehållen neutralitet
	Följande har hänt de senaste tio dagarna:
	Utrikesminister Margareta af Ugglas (m) förordar i en debattartikel i Dagens Nyheter medlemskap eller status som observatör i försvarsalliansen Västeuropeiska unionen (VEU), som enligt Maastrichtfördraget är EU:s militära gren.
	Försvarsminister Anders Björck (m) säger på ett Nato-möte i Köpenhamn att "neutralitetspolitiken förlorat sin mening".
	Försvarsutskottets viceordförande Sture Ericson (s) argumenterar i en radiointervju för VEU-anslutning.
	Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Pierre Schori talar för att Sverige ska bli observatör i Nato-rådet NACC.
	Liberala opinionsbildare talar för svensk Nato-anslutning.
	Allt detta kommer efter statsminister Carl Bildts tal i Bryssel den 16 september, där han säger att "det har en begränsad relevans att dela upp länder i de som är med i en militärallians eller inte." Utlandet tolkar talet som att Sverige accepterar VEU-medlemskap.
Framgångsrik
neutralitetspolitik
	Den svenska neutralitetspolitiken är utsatt för förtal av svenska politiker och opinionsbildare. I förtalet ingår att definiera om begrepp, skriva om historien, nedvärdera neutralitetens framgångar och ge ordet dålig klang.
	Svensk säkerhetspolitik talar om "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i händelse av krig". I dagligt tal pratar kallar vi detta "neutraliteten" eller "neutralitetspolitiken". Den är kopplad till ett starkt försvar och en självständig, aktiv utrikespolitik.
	Neutraliteten är ett medel för att hålla Sverige utanför krig. Den har inget med till exempel "åsiktsneutralitet" att göra, som en del säger för att kunna avfärda neutraliteten som irrelevant.
	Neutralitetspolitiken har varit en utomordentligt framgångsrik säkerhetspolitik. Den har säkrat freden och friheten i Sverige under flera krig i vår närhet, två världskrig och ett kallt krig.
Oansvarigt överge
framgångsrik politik
	Sveriges neutralitetspolitik har sina rötter i 1814 års krig mot Ryssland. Den började bli en del av svensk säkerhetspolitik redan 1834. Den är betingad av geografi, historia och politisk erfarenhet.
	Efter århundraden av allianspolitik, då Sverige var i krig större delen av tiden, övergav Sverige allianspolitiken i början av förra seklet. In trädde alliansfriheten som säkerhetspolitisk doktrin.
	Neutralitetspolitiken har i 179 år hållit Sverige utanför krig och säkrat Sveriges nationella oberoende. Den har alltså varit en utomordentligt framgångsrik säkerhetspolitik.
	Neutraliteten är geopolitiskt motiverad. Den tar fasta på att Sverige ligger i spänningsfältet mellan Ryssland och Tyskland. Det gjorde Sverige 1814, 1914 och 1939. Det gör Sverige även 1994.
	Eftersom neutralitetspolitiken är ett medel att säkra svensk fred och frihet, är den inte given för all framtid. Det är dock oansvarigt att överge denna framgångsrika säkerhetspolitik utan att erbjuda en minst lika bra i utbyte. Det har inte EG-anhängarna och kommer inte heller att få inom överskådlig framtid, eftersom den geopolitiska verkligheten ser ut som den gör.
Varför ingriper inte
Olof Johansson (c)?
	Inom loppet av en månad har ledande m- och s-politiker gjort sitt bästa för att begrava den neutralitetspolitik som riksdagen uttryckligen har krävt att Sverige ska behålla vid EG-medlemskap.
	Detta sker utan att Olof Johansson (c) ingriper. Varför?
	Han har, till skillnad från flertalet EG-förespråkare, hävdat att neutralitetspolitiken har "tidlöst värde". Centerpartiet kräver i sin valplattform att medlemskapsförhandlingarna ska "säkerställa" att Sverige ska "bibehålla sin alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" och "inte ingå i ett gemensamt försvar".
	Betyder centerledarens tysthet att även centerpartiet håller på att överge sitt tidigare så fasta försvar för neutralitetspolitiken?

bildtext:
Varför tiger centerledaren Olof Johansson, när ledande moderater och socialdemokrater vill skrota den svenska neutralitetspolitiken?




Varning för
EU:s parlament

	Europeiska unionens parlament, eller EG-parlamentet som många kallar det, är en märlig skapelse. Det är parlament utan lagstiftande makt och eget hus, ett parlament som Margaret Thatcher på sin tid kallade ett "mussepiggparlament".
	Parlamentsledamöterna saknar makt och hus men inte privilegier. Vad jag ser i Europaparlamentet (EP), som EU:s parlament formellt heter, i Strasbourg skrämmer mig.
Utan lagmakt
	EP är inte ett lagstiftande parlament som vår svenska riksdag. EP-ledamöterna får inte ens föreslå nya lagar i EU.
	Parlamentet är ett remiss- och kontrollorgan med vetorätt mot EU:s budget, antagande av nya medlemsländer och avtal med tredje land. EP behandlar också frågor om inre marknaden i en samrådsprocedur, enligt artikel 189 B i Romfördraget, som gör att EP kan tvinga EU:s lagstiftande församling, rådet (ministerrådet), att fatta beslut enhälligt.
	Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november, ger EP vetorätt inom flera nya områden. Detta sker inom ramen för en medbestämmandeprocess (artikel 189 C).
	Centralt organ i denna process blir förlikningsutskottet med lika många ledamöter från parlamentet och rådet. Utskottet blir helt dominerat av de två stora partierna, kristdemokraterna och socialdemokraterna; möjligen får en liberal också plats. Övriga partigrupper, i dag sju till antalet, blir utan ledamöter.
Utan eget hus
	EU:s parlament är också ett parlament utan eget hus.
	Parlamentet hyr sin sessionssal av Europarådet, som fick sitt säte i den franska gränsstaden Strasbourg långt före EU:s föregångare. EP har sin administration i Luxemburg och Bryssel, utskottssammanträden och partikanslier i Bryssel. Till detta kommer kanslier som enskilda EP-ledamöter har på hemmaplan.
	Nästa år genomför EP fyra extrasessioner i en ny parlamentsbyggnad i Bryssel, den största byggnaden under uppförande i Europa, ett monument som anstår en supermakt.
	EP:s husvillhet gör verksamheten dyr och ineffektiv. Den tvingar EP:s ledamöter och tjänstemän att ständigt resa mellan hemlandet, Bryssel, Strasbourg och för en del också Luxemburg.
"Unionsgalen"
	Parlamentets makt är liten men dess aptit på makt är stor.
	Genomgående för EP:s beslut är att de går i centralistisk och federalistisk riktning, det vill säga mer makt till EU.
	Den danske EG-motståndaren och EP-ledamoten Ib Christensen säger att "ingen av EG:s institutioner är mer unionsgalen än EG-parlamentet".
	Det stämmer.
	Parlamentet driver på EG/EU:s utveckling mot Europas förenta stater. EP tycker inte att Maastrichtfördraget går tillräckligt långt i federal riktning. Därför håller EP på att skriva en unionsförfattning, som ska göra EU till en verklig förbundsstat.
	I EP:s institutionella utskott finns ett förslag till federal författning, som till gagnet gör EU till Europas förenta stater.
	"Parlamentet kommer till det yttersta att använda sig av de nya politiska befogenheter det har fått, för att tillskansa sig ny makt på regeringskonferensen 1996. Målet är en modell som i USA med bland annat ett tvåkammarsystem", säger Christensen.
	"Mer makt till parlamentet betyder mer union", summerar han.
Många privilegier
	EU:s parlament är än så länge relativt maktlöst, med dess 518 ledamöter har privilegier som få andra.
	EP-ledamoten har samma arvode och skatt som en nationell parlamentsledamot. Eftersom en svensk riksdagsledamot är dåligt betald _ 23 425 kronor per månad _ skulle en svensk EP-ledamot få samma summa. Förmånerna skiljer sig dock åt.
	Varje EP-ledamot får 25 000 kronor per månad i skattefri kostnadsersättning mot 5 734 kronor per månad i beskattad ersättning för en riksdagsledamot. En svensk EP-ledamot skulle få cirka 20 000 kronor mer netto per månad än en svensk riksdagsledamot.
	Varje EP-ledamot får ett skattefritt traktamente i tjänsten _ minst tio dagar per månad _ på 1 800 kronor per dag. Detta skulle, efter avdrag för boende, ge en svensk EP-ledamot cirka 10 000 kronor mer per månad än en svensk riksdagsledamot.
	EP-ledamoten får också en mycket generös reseersättning.
Nytt skattefrälse
	En svensk EP-ledamot skulle _ reseersättningen oräknad _ kvittera ut cirka 30 000 kronor mer netto per månad i arvode och andra ersättningar än en svensk riksdagsledamot!
	Förutom direkta ersättningar får en EP-ledamot 68 000 kronor per månad för att anställa politiska sekreterare och andra förmåner, som en svensk riksdagsledamot inte har.
	EU:s tjänstemän är också privilegierade. En vanlig EU-tjänsteman har högre nettolön än Sveriges statsminister!
	Jag förstår att EU:s parlament och administration hägrar för vissa svenskar. Dessa utvalda män _ så många kvinnor lär det knappast bli _ skulle bli ett nytt privilegie- och skattefrälse.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


andraledare 940502

Väckarklocka för mittenpartierna
	Ny demokrati befinner sig i fritt fall i väljaropinionen och det borgerliga blocket har börjat knapra in avtåndet till det socialistiska blocket. Detta är två besked i april månads opinonsmätningar av väljarkåren.
	Raset i ny demokrati är statistiskt säkerställt med god marginal. I opinionsinstitutet Sifos undersökning tappar partiet 1,1 procentenheter jämfört med föregående månads siffror och landar i dag på endast 2,2 procent i väljarstöd.
	Uppå allt elände visar sig förtroendet för partiets nya ledare Harriet Colliander vara i det närmaste obefintligt. Ny demokrati känner i dag av samma fenomen, som vänsterpartiet efter Lars Werners sorti. Ian Wachtmeister var ny demokrati, vilket också blev partiets största problem efter att han försvann.
	Både Sifo och DN-Temo visar att det borgerliga blocket har börjat sin framryckning, men tendensen är mycket svag. Bland de borgerliga partierna är det främst centerpartiet, som står för ökningen. partiet noterar en ökning från 6,0 procent till 7,5 procent i DN-Temos rundringning till väljarna.
	I Sifos mätning ökar centerpartiet från 7,7 till 8,6 procent. Förklaringen till centerpartiets medvind kan vara en ökad mediaexponering i samband med både Öresundsbrofrågan och den interna kampen i EU-frågan.
	Rapporterna om att fyra av fem centerdistrikt, som hittills medlemsomröstat har sagt nej till EU har fått stor publicitet och säkert dragit till sig sympatier från väljarkåren. Extrastämman om EU nästa helg kommer än mer att sätt centern i det massmediala ljuset.
	Socialdemokraterna visar stabila siffror, än så länge. I Sifos mätning får partiet hela 51 procent av rösterna. Samtidigt noterar moderaterna fortsatt höga siffror. Detta om något är en väckarklocka för mittenpartierna.
	



andraledare 931208

Väljaruppror även i Venezuela
	Det är inte bara de italienska väljarna, som gör uppror mot de statsbärande partierna. I helgen gjorde även Venezuelas väljare detta. De ratade de två etablerade partiernas kandidater och valde en respektabel och radikal 77-åring, Rafael Caldera, till president.
	Sedan Venezuela blev demokrati 1958, har två partier dominerat politiken, socialdemokratiska Demokratisk aktion (AD) och kristdemokratiska Copei. Helgens president- och kongressval ändrade detta.
	Söndagens val upphävde ett 45-årigt "enpartistyre" kring kristdemokraterna i Italien och ett 35-årigt tvåpartisystem i Venezuela. In träder nya och nygamla vänsterrörelser, i Venezuela nya Radikala saken (Causa Radical) och gamla Rörelsen för socialism (MAS).
	En bred koalition av 16 småpartier och MAS backade upp Rafael Caldera. Radikalpartiets Andres Velazquez kom tvåa. De två vänsterkandidaterna fick över 50 procent av rösterna. Väljarna gjorde tummen ner för AD och Copei i både president- och kongressvalen på samma sätt som de förkastat kristdemokrater och socialister i Italien.
	Bakom väljarrevolten i Italien och Venezuela ligger ett missnöje med det politiska etablissemanget och politisk korruption. I Venezuela handlar det dessutom om knark, kuppförsök och våldsdåd, som grumlar det politiska livet.
	Rafael Caldera har ingen lätt uppgift framför sig, men han har rutin och respekt, politiska bristvaror i många länder.
	Rafael Caldera har funnits med på den nationella politiska scenen i drygt 50 år. Han klev in på scenen 25 år gammal, när han valdes in i kongresen, spelade en huvudroll på den som en av Copeis grundare, och intog hela scenen som president under fem år (1969_1974).
	Den 77-årige kristdemokraten har blivit radikal med åren och gick i valrörelsen mot den socialdemokratiska regeringens nyliberala politik.
	Förväntningarna på Rafael Caldera är stora. Han ska dämpa den sociala och politiska oron, stoppa privatiseringarna och korruptionen. Internationella valutafonden och utländska banker begränsar hans handlingsutrymme. Men han har trumf på hand, en stark ekonomi, världens fjärde största oljereserv och personlig respektabilitet.
	Om inte Rafael Caldera kan vända utvecklingen, finns risken att Venezuela bryts sönder i en nedåtgående spiral av våld och social oro.





Vänder USA
Europa ryggen?

	Om knappt tre veckor går tiden ut. Den 15 december är det definitiva slutdatumet för förhandlingarna om det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), det vill säga det världsomfattande frihandelsavtal, som ska lyfta upp världshandeln ur den djupa svackan.
	Läget i dag är oroande. Förhandlingarna går under namnet Uruguayrundan och har nu pågått i sju år utan att kunna prestera en överenskommelse mellan de 116 deltagarländerna. Huvudproblemet är konflikten mellan USA och Frankrike främst i jordbruksfrågorna.
	Svårigheterna i förhandlingarna har fått USA att söka alternativa vägar i handelspolitiken, där de nya marknaderna i Ostasien har dragit till sig störst intresse.
	Kina, Indonesien, Vietnam och Taiwan är framtidsmarknader, som kan få USA att helt enkelt köra förbi Europa för att bli först att plocka de nya frukterna i Ostasien. En sådan utveckling vore förödande för Europeiska Unionen (EU), men knappast för Sverige så länge det står utanför EU.
Stilla Havsregionen
nytt handelsområde
	I Seattle avslutades förra veckan ett Stilla Havstoppmöte med representanter från en rad asiatiska länder med hög utvecklingspotential, däriblamd Kina. Mötet var ännu ett steg närmare ett fastare samarbete mellan främst USA och de ostasiatiska länderna på andra sidan Stilla Havet.
	Länderna i detta område samlade sig för fyra år sedan under rubriken Apec med syftet att främja ett ökat samarbete på ett flertal områden. USA har hittills drivit en offensiv linje med det klart uttalade syftet att öka handeln och samarbetet över Stilla Havet.
	Utrikesminister Warren Christopher uttryckte det mycket tydligt när han sa att det inte finns något viktigare område för USA än Asien. Detta är en klar signal till EU-länderna att de inte längre är lika intressanta för USA. Orsaken är bland annat de interna problemen i EU och de infekterade handelsrelationerna mellan USA och EU.
	Dessa signaler borde stämma till eftertanke hos de aktörer i EU, som obstruerar ett genomförande av Gatt-avtalet.
EU-integrationen
blir dyr för omvärlden
	Världshandeln har genom regelbundna förhandlingar i Gatt liberaliserats och expanderat. Avtal om sänkta tullar och andra handelshinder för främst industrivaror har minimerat risken för handelskrig.
	Det har dock hela tiden pågått ett krypskytte när det gäller handeln med jordbruksråvaror, textil och konfektionsvaror. Det är i första hand världens utvecklingsländer, som drabbas hårdast av denna arsenal av tullar och restriktioner.
	Huvudkonflikten står mellan USA och EU, där USA förordar en långtgående avreglering inom jordbruket medan EU vill hålla fast vid höga skyddstullar. Detta problem har funnits på dagordningen sedan Uruguayrundan startade 1986.
	Förklaringen till EU:s hårdnackade inställning är att uppbyggnaden av den inre marknaden kräver ett högre skydd mot marknaden utanför EU, vilket både slår hårt mot utvecklingsländerna och kastar grus i Gatt-maskineriet.
	Integrationen inom EU sker till ett mycket högt pris.
Världshandeln
behöver Gatt-avtalet
	Nyligen presenterade OECD en studie, som visar att världshandeln i varor och tjänster kan öka med omkring 2 200 miljarder kronor inom en tioårsperiod om Gatt avtalet går i land. Både utvecklingsländerna och Sverige hör då till de stora vinnarna.
	Mot bakgrund av att den amerikanska kongressen förra veckan röstade igenom frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexico (NAFTA), finns det fortfarande anledning att hoppas på en Gatt-uppgörelse i sista stund.
	En överenskommelse den 15 december kräver emellertid att EU retirerar från sin protektionistiska linje, inte minst av självbevarelsedrift. Ett uteblivet Gatt-avtal kommer att slå mycket hårt mot EU. Sverige står fortfarande utanför EU.


bildtext
Frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexico är en triumf för USA:s president Bill Clinton (bilden). Samtidigt söker USA ett närmande till Ostasien. Är detta tecken på att USA garderar sig för ett uteblivet Gatt-avtal?






Vänstern
vann i Italien

	Vi kan andas ut.
	Fascisterna vann inte borgmästarvalen i Rom och Neapel, en bred vänsterkoalition segrade. Trots nederlaget flyttade fascisterna fram sina positioner i helgens val av borgmästare i 129 städer.
Nyfascisterna
nöjda med valutgången
	Det nyfascistiska partiet Italienska sociala rörelsen_Nationella högern (MSI-DN) vann inte borgmästarvalen i de stora och omtalade städerna, men MSI gjorde ändå ett mycket bra val.
	I södra Italien erövrade MSI flera borgmästarposter. MSI gjorde också bra val i Rom och Neapel. Det var trots allt 47 procent i Rom och något mindre i Neapel, som röstade på Benito Mussolinis efterföljare.
	MSI var nöjt med valresultaten, de bästa någonsin i partiets historia. MSI går stärkt in i den nationella valrörelse, som stundar inför valet av ett helt nytt parlament nästa år, sannolikt redan i mars. Men MSI är samtidigt svagare än vad en del fruktade efter den första kommunala valomgången i november i år.
	Självstyrelsepartiet/separatistpartiet Nordliga förbundet (Lega Nord) stod mot vänstern i flera norditalienska städer som Genua, Venedig och Trieste. Även här segrade en bred vänsterkoalition.
Vänsterpartiet
och gröna segrare
	Lokalvalens verkliga vinnare är alltså "vänstern".
	"Vänstern" rymmer reformkommunistiska och socialistiska Demokratiska vänsterpartiet (PDS), ortodoxa Kommunistiska pånyttfödelsepartiet (PRC), miljöpartiet Gröna listan (LV) och delvis också det så kallade antimaffiapartiet Nätverket (La Rete), som är ett mittenparti sprunget ur kristdemokraterna.
	Ledande inom denna grupp progressiva partier är Demokratiska vänsterpartiet med kommunistveteranen Achille Occhetto i spetsen. I Neapel besegrade nykommunisten Bassolino nyfascisten Mussolini. I Rom vann De grönas kandidat Francesco Rutelli.
	PDS är det parti, som kan dra mest nytta av framgången i lokalvalen på riksplanet. PDS är, till skillnad från de två andra stora partierna i parlamentet (DC och PSU/PSI), relativt obefläckat av korruption och skandaler. PDS har, i motsats till de andra "vänsterpartierna", en stark organisation.
Vänsterpartiet
enda starka riksparti
	Demokratiska vänsterpartiet är efter lokalvalen enda parti med styrka i hela Italien. PDS har fångat upp många mittenväljare, som tidigare röstade på kristdemokratiska DC, liberala PRI, närmast socialliberala PSDI eller socialdemokratiska PSU/PSI.
	PDS har gjort vad inget annat stort kommunistparti lyckats med i Västeuropa, att transformera ett tidigare dogmatiskt kommunistparti (PCI) till ett folkligt socialdemokratiskt parti.
	Vänsterpartiet fick hjälp av att PCI:s dogmatiska kommunister bildade kommunistpartiet PRC. Dessutom legitimerade Bill Clinton PDS genom att bjuda in PDS som observatör till Demokratiska partiets konvent 1993. PDS ingår vidare i Socialistinternationalen, som i huvudsak består av socialdemokratiska partier.
Italien mot modifierat
tvåpartisystem
	Lokalvalen har gett Italien en ny politisk karta, som lyser starkt i rött och grönt, men också har nya inslag av främst brunt (MSI).
	Parlamentsvalet nästa år blir en rysare, i synnerhet som valsystem är helt nytt. Det blir majoritetsval i enmansvalkretsar, vilket kommer att driva på utvecklingen mot färre partier och två huvudblock i politiken _ ett modifierat tvåpartisystem.
	Det ena blocket blir röd-grönt med PDS som tyngsta parti.
	Det andra blocket ser olika ut i olika delar av landet. I norr Nordliga förbundet, i mellersta och södra Italien MSI och i sydväst Nätverket.
	Väljarna kommer att möblera om parlamentet i nästa val och sannolikt kora PDS, De gröna och MSI till segrare.
	Frågan är om något nytt, rikstäckandeparti kommer, som kan ersätta DC och PSI/PSU som brett mittenparti. Sannolikt inte.
	Kommunisterna fick aldrig sin "historiska kompromiss" med kristdemokraterna. Istället ser det ut som om kommunisternas efterföljare i Vänsterförbundet får ersätta kristdemokraterna som ankare i nästa regering. Kommunisterna som tidigare hotade Italiens demokrati är i dag en garanti för dess fortbestånd.

bildtext:
Nyfascisterna vann visserligen några borgmästarval i södra Italien. I nästan alla andra av helgens borgmästarval segrade en koalition av gröna, mitten- och vänsterpartier.





Vänta med
Nato-anslutning

	Regeringen och socialdemokraterna är inte bara överens om att ansluta Sverige till Europeiska unionen (EU). De är också överens om att ansluta Sverige till militäralliansen Natos nya organisation, Partnerskap för fred (PFP).
	Partnerskap för fred kan bli liktydigt med nära nog fullt Nato-medlemskap, men PFP kan också bli en del av ett alleuropeiskt säkerhetssystem. Eftersom vi ännu inte vet vad PFP kommer att bli och Sverige inte har definierat sin roll inom PFP, bör Sverige avvakta med att ta ställning till PFP-anslutning.
Regeringen och s
överens om Nato
	Socialdemokraterna har haft vissa frågor och reservationer kring PFP. På onsdagen presenterade partiet en riksdagsmotion, som sopar undan eventuella tvivel.
	Enligt s-motionen gagnar en PFP-medverkan "Sveriges säkerhet och formandet av en framtida alleuropeisk säkerhetsordning".
	"Deltagande i Partnerskap för fred är ett led i vår strävan att hitta nya former för att stärka Sveriges säkerhet och arbeta för en ny freds- och samarbetsordning i Europa", avslutar socialdemokraterna partimotionen om Sverige och PFP.
Oklart vad Natos PFP
innebär för Sverige
	Problemet med PFP är att vi inte vet hur denna ny utväxt på Nato-trädet kommer att se ut och vad den kan innebära för Sverige.
	Blir PFP första steget mot fullt medlemskap i Nato, ett slags "B-medlemskap", som tidningen Expressens säkerhetspolitiska expert Ulf Nilson tror? Eller blir PFP en del av en alleuropeisk säkerhetsordning, som socialdemokraterna antyder? Eller blir PFP inte något annat än en historisk förkortning på tre bokstäver?
	Det enda vi vet är att PFP är en mer omfattande utväxt på Nato-trädet än NACC (Nordatlantiska samarbetsrådet), som är ett tre år gammalt samarbetsforum för säkerhetsfrågor mellan Nato-länder och forna Warszawapaktsländer.
Farligt att
bagatellisera PFP
	PFP handlar om demokratifostrande, fredsbevarande och humanitära operationer. PFP handlar också om att byta strategisk information, stationera officerare i Nato-högkvarteret i Bryssel, delta i militära Nato-övningar och utbilda soldater så de kan ingå i stridande Nato-förband.
	PFP står formellt öppet för Europas alla stater, men det är tveksamt om alla får vara med. Först när alla stater får vara med och de flesta är med, är en viktig förutsättning uppfylld för att PFP ska kunna bli en del i ett alleuropeiskt säkerhetssystem.
	Det går inte att bagatellisera PFP på det sätt som regeringen och socialdemokraterna gör. Den svenska neutralitetspolitiken är för viktig för att försvinna i ett EU- och Nato-töcken.
	Sveriges ökade utrikes- och säkerhetspolitiska engagemang i Europa _ särskilt i Östersjöregionen och på Balkan _ är bra. Men det ska vila på bilateral, Norden-, FN- eller ESK-grund. Om det vilar på Nato- eller EU-grund, riskerar det att helt eller delvis undergräva neutralitetspolitiken.
Vänta med Nato-beslut
till efter EU-omröstningen
	Eftersom ingen vet vad folket kommer att säga i EU-omröstningen eller vad PFP kommer att bli, bör Sverige vänta med PFP-beslut. Det bör anstå till efter EU-omröstningen eller senare.
	Om det blir nej i EU-omröstningen och PFP-anslutning i praktiken blir Nato-medlemskap, bör Sverige självfallet tacka nej till PFP-anslutning.
	Om det blir nej till EU, om PFP utvecklar sig till en del i ett alleuropeiskt säkerhetssystem och om länder som Ryssland och Ukraina ansluter sig till PFP, kommer frågan i ett annat läge. Då kan det bli aktuellt med en svensk PFP-anslutning.
	Om det blir ja till EU, är det inte mycket som återstår av neutralitetspolitiken. Då går det lättare att ansluta Sverige till PFP, oberoende av dess utveckling. Men där är vi inte i dag. Därför bör riksdagen skjuta PFP-beslutet på framtiden.

bildtext:
Carl Bildt och Ingvar Carlsson är överens om att ansluta Sverige till militäralliansen Natos nya organisation Partnerskap för fred (PFP). Sverige bör låta folket säga sitt om EU-anslutningen och avvakta PFP:s utveckling, innan riksdagen tar ställning till PFP.




andraledare 940524

Väntat tyskt presidentval

	När Tyskland på måndagen valde ny president efter Richard von Weizsäcker ville många välja om den i alla läger populäre och respekterade von Weizsäcker, men det förbjöd författningen.
	Valet stod därför mellan kristdemokratiska CDU:s och CSU:s nya kandidat Roman Herzog, ordförande i författningsdomstolen, och den folkkära politikern Johannes Rau, socialdemokratiska SPD:s kandidat.
	Dessutom fanns tre kandidater utan segerchans: liberala FDP:s Hildegard Hamm-Brucher, de grönas och förra kommunisternas (PDS:s) gemensamma kandidat Jens Reich och högerextrema Republikanska partiets kandidat Hans Hirzel.
	Den tyska presidenten har ingen politisk makt men väl moralisk. Det har Richard von Weizsäcker visat. Presidentvalet är därför av allmänt intresse. Just detta presidentval var också av intresse av två andra skäl. Det var det enade Tysklands första presidentval och det första presidentvalet som skedde i den nygamla huvudstaden Berlin.
	Som väntat vann Roman Herzog. Den regerande CDU-CSU-FDP-koalitionen hade nämligen 730 och SPD bara 502 av valkollegiets 1 324 delegater. Herzog fick 696 röster och Rau 605.
	FDP:s 111 röster avgjorde valet i tredje valomgången. Flertalet FDP-delegater röstade på Herzog, men en stor minoritet, strax under 40 procent, stödde Rau. Det pekar inte bara på den delade syn som finns inom FDP vad gäller lämplig president utan också regeringspartner.
	I höst är det förbundsdagsval. Det är mycket möjligt att nästa regering blir en SPD-FDP-koaltion med eller utan grönt inslag.
	Oberoende vad som händer då, har Tyskland fått en ny, konservativ president, den sjunde i förbundsrepublikens historia. 






Värdera
regeringspriset

	Centerpartisterna är alldeles för försynta, anser centerpartiets andre vice ordförande, Andreas Carlgren. Han betonar betydelsen av att centerns medlemmar tar ett kliv framåt, slår sig för bröstet och berättar om allt bra partiet presterat under sin tid i fyrpartiregeringen. Han vill inte höra talas om de negativa sidorna av partiets regeringsmedverkan.
	Det var budskapet, när han i veckan besökte Hälsingland och talade på bygdegården i Mo mellan Söderhamn och Bollnäs.
Inlevelse
	Andreas Carlgren är sig lik. Få inom centerrörelsen har samma inlevelse, kan utnyttja pauseringar och tala med en sådan övertygelse som han.
	Tisdagen var inget undantag, trots en lång dag med bland annat presskonferens och besök på Wasaskolan i Gävle.
	En ögonblicksbild av dagens politiska landskap visar att en vår lurar bakom hörnet även i politiken, påpekar Andreas Carlgren. Läget i dag ser betydligt ljusare ut jämfört med för bara två år sedan, menar han, och hänvisar till en ändrad stämning bland folk han träffar.
Vägrar knäa
	Visst är det nödvändigt med politiker, som vägrar knäa för svårigheterna i politiken. Men faktum är att det finns åtskilligt i regeringens politik, som på väsentliga punkter strider mot centerpartiets grundläggande värderingar.
	Införandet av husläkarsystemet är ett steg rakt ut i tomma luften för centerpartiet, som länge gått i spetsen för en god och likvärdig sjukvård för alla oavsett ekonomisk eller geografisk belägenhet. Till detta kommer propåer om avregleringar även för specialistläkare och sjukgymnaster.
	Detsamma gäller förändringarna inom skolsystemet, där införandet av skolpeng och stora bidrag till privatskolor är ett första steg i riktning mot en farlig segregering i skolan.
Sura karameller
	Centerpartiets inflytande över skolpolitiken är mycket svagt. Det har gjort att utbildningsminister Per Unckel och hans ställföreträdare Beatrice Ask har påbörjat ett moderat systemskifte, även i den högre utbildningen.
	Istället för att bredda utbildningen med en kraftig utbyggnad av högskola och universitet, väljer den moderata duon att skärpa kraven och satsa mer på de högpresterande eleverna. På detta sätt kommer Sverige att hamna ordentligt på efterkälken, när det gäller antalet elever i högre utbildning.
	Privatiseringshysterin är ett annat fenomen, som centern sanktionerar genom sitt köpslående i regeringen. Avreglering av elmarknaden, slopande av SJ:s monopol och tankar på att privatisera Apoteksbolaget.
	Detta är bara några exempel på hur moderaterna använder regeringsmakten för att uppnå egna politiska mål. Delar av Dennispaketet, vägtrafikleder runt Stockholm för 20 miljarder kronor, är en annan sur karamell, som centern har fått svälja. 
Vinna terräng
	På frågan om centerpartiet har några bra frågor att bryta in i städerna med, anknyter Andreas Carlgren i sitt svar just till Dennispaketet.
	Mycket talar för att denna trafikled kommer att skära rakt igenom flera unika grönområden i Stockholm, vilket skär i hjärtat inte bara på centerpartister, menar Andreas Carlgren. Han ser i denna fråga en stor möjlighet för centern att vinna terräng i Stockholm. Det är en riktig bedömning.
	Visst ska vi se framtiden an med tillförsikt och vara positiva. Då är det ju naturligt för centerpartisterna att glädjas åt det partiet åstadkommit i regeringsställning.
Värdera priset
	Andreas Carlgren tar upp ett stort antal frågor där besluten har gått centerns väg, till exempel kretsloppspropositionen, pensionsförslaget, familjepolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
	Men det gäller att inte glömma att dessa framgångar har ett pris. Detta pris är frågor centern tvingas kompromissa bort, det vill säga utfallet i förhandlingarna.
	Även om det är nyttigt att se positivt på ett samarbete, måste det politiska priset för samarbetet alltid värderas. Denna värdering måste ligga till grund för beslut om vidare regeringssamarbete, det måste även Andreas Carlgren hålla med om.

Reinhold Hellgren är ledarskribent på HT.




andraledare 931206

Värdig manifestation mot rasism

	I Hudiksvall och på 200 andra platser i Sverige genomförde svenskar och invandrare på söndagen en värdig och lugn manifestation mot rasism och främlingsfientlighet och för värdigt flyktingmottagande.
	Bakom manifestationen står en liten rörelse, som startade i Härnösand 1988 av en tonåring, Sara Vestin. Hon ville samla härnösansbor mot den groende rasismen i staden. Hon gjorde det genom att bilda en internationell klubb, som blev en mötesplats för svenskar och invandrare.
	Sara Vestin blev mördad av en svartsjuk, krigsskadad flykting, och då trodde många att hennes verk skulle gå i spillo.
	Det blev tvärt om. Sara Vestin far, Stig Wallin, tog över hennes arbete. Hennes lilla klubb blev en rörelse, Fem i tolv-rörelsen, som i söndags förde samman infödda svenskar, naturaliserade svenskar, flyktingar och invandrare i övrigt i en värdig manifestation.
	Vi behöver mer av liknande aktioner och mindre av manifestationer som lockar demonstrationsproffs.
	Vi behöver framför allt fler mötesplatser för svenskar och invandrare och fler svenska familjer som öppnar sina hem för invandrare. Här kan Fem i tolv-rörelsen spela en viktig roll, när det gäller att avinstitutionalisera flyktingmottagningen och slussa in flyktingar och invandrare i det svenska samhället via fadderfamiljer, föreningar och arbetsplatser. Det är ett värdigt flyktingmottagande.





Växande
EU-motstånd
i EG-länderna

	När den tyska författningsdomstolen den 12 oktober godtog Maastrichtfördraget, drog EG- och EU-anhängarna en lättnadens suck: nu var unionsfördraget i hamn, nu skulle EG bli EU. Jag skrev i en underledare att med unionsfördraget "tar EG steget från långtgående statsförbund till framväxande förbundsstat".
	Det tror jag fortfarande, men efter några dagars möten med politiker och tjänstemän i EG-parlamentet i Strasbourg vet jag att det går att tolka domen från författningsdomstolen olika.
	Den tyska förbundsdomstolen i Karlsruhe tog upp ett överklagande från en tidigare toppman i EG, advokaten och förre bayerske FDP-ordföranden Manfred Brunner, som hävdar att Maastrichtfördraget strider mot Tysklands grundlag.
Tysk dom
	Förbundsdomstolen ger honom i stort rätt. Den säger att vilket land som helst kan lämna EU, och att EU inte kan ta över nya beslutsområden från ett medlemsland utan att det ger sitt tillstånd. Brunner anser att han har fått rätt till 80 procent.
	Trots att domstolen ger den tidigare kabinettchefen i EG-kommissionen rätt, godkänner domstolen ändå fördraget! Detta tolkar unionsmotståndarna i EG delvis olika.
	En av Danmarks två ledande unionsmotståndare, EG-parlamentsledamoten Jens-Peter Bonde, ser domen i Karlsruhe som en seger för unionsmotståndarna. Den säger att tysk grundlag står över Rom- och Maastrichtfördragen, att nationell rätt går före EU-rätten när den strider mot tysk grundlag.
"Reellt en stat"
	Den andra framträdande unionsmotståndaren, EG-parlamentsledamoten Ib Christensen, ser domen i Karlsruhe som mer politik än juridik, vars juridiska hållfasthet är svag.
	"Med Maastricht tar EG reellt steget från statsförbund till förbundsstat", säger han mycket bestämt till mig i Strasbourg.
	För EG-parlamentarikern Ib Christensen är det farliga med domen att den vill ge ökad makt till EG-parlamentet. "Det stärker EG:s utveckling mot förbundsstat och bort från statsförbund. Det finns inget exempel på att en förbundsstat inte också blivit en centralistisk stat", säger Ib Christensen.
	En av de ivrigaste unionsförespråkarna är belgaren Fernand Herman, ordförande i EG-parlamentets institutionella utskott och ansvarig för att arbeta fram en EU-författning. Han håller med sin unionskritiske kollega Ib Christensen. Herman ser domen i Karlsruhe "som ett starkt stöd för att öka parlamentets makt."
	"Mer makt till parlamentet betyder mer union", summerar Ib Christensen.
Ökat EU-motstånd
	När Danmark röstade nej till EU den 2 juni förra året utlöste det en unionskritisk debatt även i andra EG-länder.
	När EG:s stats- och regeringschefer i dag samlas till ett extra toppmöte i Bryssel, för att fira att Maastrichtfördraget träder i kraft på söndag, är den politiska situationen annorlunda än för två år sedan. När EG:s ledare i december 1991 sedan satte sina namn under unionsfördraget i Maastricht, var stämningen euforisk och optimistisk. Unionskritikerna var få och långt borta.
	EG-kritiken och framför allt unionskritiken finns nu i flera EG-länder än Danmark och i samtliga Efta-länder. Unionsmotståndarna finns samlade i en paraplyorganisation, "The European Anti-Maastricht Alliance" (Team), bildad i anslutning till EG-toppmötet i Edinburgh i december 1992.
Alternativt toppmöte
	Unionsmotståndarna i Team genomförde ett "mottoppmöte" i onsdags i EG-parlamentet i Strasbourg, ett alternativt toppmöte två dagar före det riktiga EG-toppmötet i Bryssel.
	Mötet i Strasbourg visade på stor bredd och styrka i EG- och EU-motståndet. På plats fanns naturligtvis svenska Nej till EG och dess systerorganisationer i Norge, Finland och Danmark samt EG-motståndare från Österrike och Schweiz. Men här fanns framför allt unionsmotståndare från Tyskland, Storbritannien, Irland, Nederländerna, Frankrike och Belgien.
	Unionsmotståndarna är fast beslutna om att fortsätta kampen mot EG:s politiska, ekonomiska, monetära och militära union.
Bred mobilisering
	Drude Dahlerup, ordförande i danska Junibevaegelsen och en av huvudtalarna på det alternativa toppmötet, vill mobilisera EU-motståndet på bred front.
	Hon vill hindra att Maastrichtfördraget får ett innehåll och att EU ändrar beslutsproceduren så småstaterna får minskad makt. Hon tycker att EG blandar sig i för mycket och vill därför "skicka EG på bantningskur". Hon vill förmå EU-motståndarna att diskutera "alternativ till att bygga en supermakt i Europa, ett alternativ som bygger på samarbete mellan suveräna stater."
	EU-motståndet är inte längre en perifer företeelse i Europas periferi. EU-motståndet är starkt i Norden och finns nu även i hjärtat av EG/EU, i länder som Tyskland, Frankrike och Nederländerna. EU blir knappast vad stats- och regeringscheferna tänkte sig i Maastricht i december 1991.

Jörgen Bengtson är HT:s chefredaktör.


andraledare 931129

Vi lyssnar, prinsessan Christina!

	Den 30 november är Karl XII:s dödsdag. En liten grupp använder kungens dödsdag för att torgföra ett rasistiskt och främlingsfientligt budskap snarare än för att hylla Sverige. De sprider skräck och oro bland människor som flytt till Sverige undan krig och förföljelse.
	Den 28 november tog en levande kunglighet, prinsessan Christina, ordförande i Svenska röda korset, till orda mot främlingsfientlighet och intolerans. Hon läste upp och fick andra att läsa upp en kort appell, "60 sekunder mot främlingsfientlighet", som vi här återger.
	Kommentarer är överflödiga, eftersom prinsessan Christinas och Röda korsets ord säger allt.
	"Till Sverige kommer människor som har flytt undan krig, förföljelser och våld, vidrigare och mer skrämmande än vi kan föreställa oss. Det är en förmån att bo i ett land som faktiskt kan ta emot dessa medmänniskor."
	Ändå finns det dom, som sprider illvilja och misstro mot alla som söker skydd.
	Nu måste alla ta ställning och välja sida. Vi måste ge våra ljusa tankar en möjlighet att vinna över de mörka. Låt Sverige förbli ett land där alla kan känna sig trygga! Släck haten och stoppa våldet!
	Tack för att ni lyssnade!"



andraledare 931103

Viktigt steg mot demokratin

	Sydafrika har tagit ett nytt och viktigt steg mot demokrati. De sydafrikanska demokratiförhandlarna godkände på tisdagen förslaget att en samlingsregering ska ta över styret av landet efter de första allmänna och fria valen, som är planerade till den 27 april 1994.
	Det blev ingen total enighet vid förhandlingsbordet. Två grupper på var sin ytterkant gick emot förslaget. Den vänsterextrema svarta organisationen Allafrikanska nationalkongressen (PAC) röstade mot. Det högerextrema vita partiet Volksunie reserverade sig mot förslaget. Övriga 19 partier och organisationer var överens.
	Samlingsregeringen blir en fem år lång övergångsregering från vitt minoritetsstyre till svart majoritetsstyre. Samlingsregeringen ska ha ett inre kabinett med en president och två vicepresidenter. Dessa tre måste vara eniga, för att regeringen ska kunna fatta beslut.
	Denna ordning ger sydafrikanerna tid att etablera demokratin, stabilisera utvecklingen i landet och överbrygga historiska motsättningar. Den minskar risken för att våldet i Sydafrika exploderar i ett regelrätt inbördeskrig.
	




Viktigt värna
nationellt kapital

	I Sverige för vi ingen debatt om behovet av ett nationellt kapital. Regeringen tar bort spärrar som finns mot okontrollerat utländskt ägande av svenska företag.
	När statsministern kommenterar Volvo-Renault-affären, gör han det ovilligt och utan att vilja påverka Volvo. I kontakterna med Frankrikes premiärminister redovisar han "privata bedömningar", inte Sveriges syn på affären.
Utländskt kapital
köper upp Sverige
	Kapitalet flyter fritt in och ur Sverige. Det innebär nackdelar, som sällan blir belysta. Få industriländer har avreglerat och öppnat för utländska företagsköp i samma omfattning som Sverige.
	På kort tid har utländskt kapital blivit storköpare av svenska företag och aktier. Köpen har ökat sedan kronans deprecierades, eftersom den inneburit reapriser på svenska företag och aktier. Om köpen fortsätter, kommer inom några år halva det svenska börskapitalet att vara utlandsägt.
	Det finns fördelar och faror med en sådan utveckling.
	Till fördelarna hör inflödet av utländskt kapital och kunnande.
	Till nackdelarna hör att svenska företag blir mer sårbara och beroende av beslut i utländska företag, att strategiska delar av uppköpta eller fusionerade företag flyttar utomlands, att regering och riksdag förlorar kontrollen över viktiga delar av ekonomin.
Forskare varnar
för följderna
	En forskare vid Industrins utredningsinstitut sade häromdagen i riksradion att "Sverige står vid ett vägskäl", där avregleringarna gör att svenska företag inte längre "har sin hemmabas skyddad". 
	Kommer svenska företag, som blir uppköpta av eller fusionerar med utländska bolag, att behålla huvudkontor, kärnverksamhet, forsknings- och utvecklingsavdelningar i Sverige? Vilken lojalitet har utländska kapitalägare med nationella svenska intressen?
	Denna typ av frågor har börjat dyka upp i debatten om Renaults köp av Volvo och Akzos köp av Nobel.
	I många länder får inte utländskt kapital köpa nationella företag utan regeringsgodkännande. I Sverige varken kan eller vill regeringen lägga sig i försäljningen av nationalklenoder som Volvo och Nobel. 
Sverige måste
lära av historien
	Den svenska regeringen verkar inte att se några problem med att kontrollen över det svenska kapitalet glider över i utländsk ägo.
	Få andra industriländer har en sådan attityd. Ointresset för att värna ett svenskt kapital kan bero på svensk historielöshet.
	På 1800-talet var Norden en fattig och råvaruproducerande region. Dagens politiker borde fråga sig, varför dåtida u-länder som Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island blev rika i-länder.
	Den tyske statsvetaren Klaus von Beyme har studerat detta.
	Enligt Beyme hade de nordiska länderna alla "egenskaper som utmärker perifera utvecklingsländer". Men de blev inte utsugna u-länder, eftersom de behöll nationell kontroll över naturresurserna och utvecklade en nordisk samhällsmodell, där de kunde "förädla de egna produkterna och ta fram halvfabrikat och färdiga produkter på grundval av inhemska resurser."
Dags att skydda
nationella intressen
	Denna historiska erfarenhet, överförd på dagens situation, lär oss att vi bör behålla en nationell kontroll över naturresurserna och strategiska delar av ekonomin.
	Det är möjligt att göra, utan att göra Sverige ointressant som investeringsland för utländska kapitalplacerare och företag.
	Det går att säkra ett nationellt kapital med hjälp av exempelvis pensionsfondskapital, statligt ägande, gyllene aktier, statlig koncessionsgivning för utländska köpare och nationellt rösträttsdifferetierade aktier.
	Före den allmänna EG/EU-anpassningen hade Sverige ett gott försvarsverk till skydd för ett nationellt kapital. Det är hög tid att bygga upp ett nytt försvarsverk, för att möta en ny tids krav på att säkra ett nationellt kapital.


andraledare 940608

Vilka "nödåtgärder" avser Carlsson?

	EU-anhängarna oroar sig för att folket inte ska göra som makten kräver: rösta ja till EU-medlemskap. Därför går det inte att utesluta att EU-anhängarna kan komma att använda folkomröstningen om EU för att manipulera folket.
	Ett första exempel på detta är ordningen på folkomröstningarna i Norden, där det mest EU-vänliga landet (Finland) ska rösta först, så ett förväntat ja där kan få de EU-kritiska svenskarna och norrmännen att också rösta ja.
	Ett annat exempel är folkomröstningsfrågan. I Norge är frågan: "Bör Norge bli medlem av EU?" I Sverige lyder frågan: "Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?" Denna fråga öppnar för möjligheten att efter ett nej omförhandla någon del i avtalet och folkomrösta på nytt. Detta är i praktiken vad som hände i Danmark efter danskarnas nej 1992.
	Ett tredje exempel är de blanka röstsedlarna. I Sverige blir det tre röstsedlar i folkomröstningen: ja, nej och blank. I Norge blir det bara ja och nej. Blanka röstsedlar ska i Sverige räknas och behandlas som en meningsyttring ("kan eller vill inte ta ställning"). Denna hantering öppnar för olika tolkningar om nej-sedeln får enkel men inte absolut majoritet, i synnerhet om valdeltagandet blir lägre än i ordinarie val.
	Folk i allmänhet tror inte att regering och riksdag kommer att respektera ett nej i folkomröstningen, visar en färsk opinionsundersökning. Tyvärr gör EU-anhängarna litet för att bevisa motsatsen.
	Efter Ingvar Carlssons uttalande i en stor intervju i Svenska Dagbladet den 3 juni finns det skäl till än större oro. Ingvar Carlsson förnekar visserligen att det skulle bli någon omförhandling av EU-avtalet vid ett nej, men dessförinnan säger han något skrämmande.
	"Jag skulle ha varit väldigt nervös om vi skulle haft folkomröstningen om två veckor. Då hade vi behövt tillgripa nödåtgärder för att klara det här."
	Vilka nödåtgärder kan Ingvar Carlsson tänka sig att tillgripa för att tvinga folket att rösta ja?







Vilken strategi
väljer miljöpartiet?
	
	Opinionsinstitutet Demoskops mätning av väljaropinionen, som Dagens Industri publicerade på torsdagen, bekräftar att ny demokrati befinner sig i fritt fall i opinionen. Partiet samlar inte mer än 1,9 procent av väljarstödet.
	Vänsterpartiet får 4,5 procent och är nu på rätt sida riksdagströskeln. Därmed har vänsterpartiet lämnat både kristdemokratiska samhällspartiet och miljöpartiet de gröna efter sig, vilka båda ligger en halv procentenhet under fyraprocentspärren.
	Bland småpartierna är miljöpartiet de grönas fortsatta utveckling i opinionen intressantast att följa. Om partiet kombinerar sitt EU-motstånd med att markera en mittenpolitisk position kommer det sannolikt att återvända till riksdagshuset.
Miljöfrågan inte
längre lika het
	Statsvetaren Martin Bennulf noterar i Dagens Nyheter den 19 maj att miljöpartiet inte kan profilera sig på miljöfrågor i dag, om det vill komma in i riksdagen. Då partiet gjorde debut i riksdagen 1988 dominerade miljöfrågan hela valrörelsen. Inget annat val har, enligt Bennulf, dominerats så totalt av en enda fråga.
	En undersökning då visade att hela 62 procent av väljarna tyckte att miljöfrågan var den viktigaste valfrågan i detta val. Endast 16 procent av väljarna satte ekonomi- och sysselsättningsfrågor överst på önskelistan.
	Motsvarande mätning i dag visar ett nästan spegelvänt förhållande. I dag anser 72 procent av 2 800 tillfrågade att ekonomi och sysselsättning är de viktigaste frågorna. Bara 17 procent sätter miljöfrågorna främst.
Miljöpartiet måste
bredda sin politik
	Förklaringen till denna förändring är inte svår att peka ut mot bakgrund av de virvelstormar, som dragit igenom den svenska ekonomin och arbetsmarknaden på nittiotalet. Bennulf slår fast att miljöpartiet i denna mening är det mest konjunkturberoende partiet, eftersom det endast i goda tider ser ut att finnas utrymme för miljöfrågorna.
	En naturlig slutsats av detta är att miljöpartiet måste bredda sin politik, eller rättare sagt lyfta fram andra sidor i sin politik. En sådan sida är partiets tydliga ställningstagande mot ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU).
Miljöpartiet tar
röster från centern
	Efter det att centerpartiets extrastämma sade ja till att Sverige bör bli medlem i EU, har miljöpartiet ökat sin väljarpotential ordentligt. Centerpartiet ligger ideologiskt nära miljöpartiet. Steget till miljöpartiet kan bli kort för centerpartister som är EU-motståndare och inte har möjlighet att lägga sin riksdagsröst på en centervalsedel med EU-motståndare.
	Centerns ja till EU har ställt många EU-motståndare i centern i ett politiskt ingenmansland, vilket kan spilla över till miljöpartiets fördel. Men detta kräver dessutom att miljöpartiet tar sig i kragen, lyfter sig ur vänsterfållan och navigerar mot en mittenposition i politiken. Bennulf konstaterar att partiet mycket väl kan samla sig till en mittenpolitisk bas.
	I helgen håller miljöpartiet sin kongress i Järna. Det blir mycket intressant att se vilken strategi partiet kommer att välja.


bildtext
De båda språkrören Birger Schlaug och Marianne Samuelsson (bilden) blir sannolikt omvalda på miljöpartiets kongress i Järna i helgen. Får de uppdraget att styra mot mitten och profilera sig i EU-frågan eller blir det ensidig miljöprofilering med vänstertouch?






Vill Bildt ha
regeringskris?

	Senast på torsdag säger regeringen ja till Öresundsbron.
	Statsminister Carl Bildt (m) säger inte så rakt på sak, men det var innebörden i hans besked till riksdagen i lördags. Han säger att han ser "inga återstående hinder för att regeringen fattar beslut om att tillåta att Öresundsförbindelsen uppförs" och att det "formella beslutet fattas av regeringen senast på torsdag".
Broberedningen
är inte avslutad
	Om statsministern driver igenom ett ja till bron i regeringen denna vecka, tvingar han sannolikt centerpartiet att lämna regeringen.
	Miljöminister Olof Johansson (c) håller hårt på den formella hanteringen av Öresundsbron. Det gör han rätt i. Statsministern och kommunikationsministern i både den nuvarande och föregående regeringen har tagit lätt på miljöprövningen av broprojektet.
	Trots att miljöprövningen av Öresundsbron inte är avslutad, säger statsministern att den är det, och att regeringen kommer att säga ja till bron denna vecka. Miljöministern är föga förvånande irriterad över detta.
Regeringskris om
regeringen säger ja
	Statsminister Carl Bildt kommer inte runt problemet med att det är miljöministern som bestämmer när han har berett ärendet färdigt, och att det är han som föredrar ärendet i regeringen. Statsministern kan inte utan vidare lyfta föredragningen från miljödepartementet till statsrådsberedningen.
	"Det är jag själv som bestämmer om jag skall lämna ifrån mig det ansvaret. Jag kan bli tvingad, men då får det politiska konsekvenser", säger miljöminister Olof Johansson.
	Med "politiska konsekvenser" menar han antagligen att han själv, de två miljöministrarna eller centern som helhet lämnar regeringen. Det innebär regeringskris tre månader före valet.
Bron klarar inte
allsidig miljöprövning
	Regeringens bropartier tror att de kan trumfa igenom ett ja utan att det får några andra konsekvenser än att centerns statsråd möjligen reserverar sig mot beslutet.
	De tror fel.
	Vi tror definitivt inte att miljöministrarna Olof Johansson och Görel Thurdin kan inte sitta kvar i regeringen, om den säger ja till bron. Vi ser inte heller hur centern ska kunna sitta kvar i en regeringen, som säger ja till ett ekologiskt och ekonomiskt oacceptabelt projekt som en bilbro över Öresund.
	Ekologiskt är det vansinne, eftersom ingen kan ge garantier för vattengenomströmningen, muddermassorna ger nya miljöproblem och bron genererar mer miljöförstörande biltrafik _ kort sagt, bron klarar inte en allsidig miljöprövning enligt svensk lag.
	Ekonomiskt är det vansinne, eftersom det ytterst är staten som får betala bygget och detta, enligt oberoende beräkningar, kan bli två, tre gånger dyrare än brobyggarna ursprungligen räknade med.
	Det ekonomiskt och ekologiskt bästa alternativet är en borrad järnvägstunnel _ med vanliga tåg och pendeltåg för bilar _ mellan Helsingborg och Helsingör.

bildtext:
Det blir ja till Öresundsbron denna vecka, säger statsminister Carl Bildt (bilden). Om han tvingar igenom ett bro-ja i regeringen, får han en regeringskris på halsen. Centern kan rimligen inte sitta kvar i en regering, som dagarna före centerns riksstämma och tre månader före valet säger ja till en ekologiskt och ekonomiskt tokig bilbro.





Ledare


Volvo blir
en Europabil

	I dag hålls den stora presskonferensen i Paris, som ska tillkännage samgåendet mellan Volvo och Renault. Beskedet har hängt i luften länge. För Volvos del har det mot bakgrund av det gångna förluståret blivit lättare att fatta detta beslut.
	I Frankrike har Mitterrands hårda motstånd mot att bryta det statliga ägandet av Renault fått ge vika för den nya borgerliga regeringens privatiseringssignaler.
	Dessa faktorer i kombination med ett underliggande imperativ för en mer rationell och effektiv tillverkning, i första hand i kostnadssyfte, har starkt drivit på detta samgående.
	De frågor som inställer sig är om Volvo med detta kommer att förlora sin särart och om detta samgående bara är ett förstadium till ett senare helfranskt ägande av Volvo, där enbart varumärket påminner om den stolta biltillverkaren i Sverige?
En av världens
största biltillverkare
	Fusionen mellan de båda europeiska biltillverkarna sker samtidigt med invigningen av den årliga bilsalongen i Frankfurt, vilket inte är någon tillfällighet. Exponeringen i media blir därmed maximal och den nya koncernen får en rivstart ur reklamsynpunkt.
	Enligt de förhandsuppgifter som läckt ut om affären kommer Renault att stå för 65 procent av aktiekapitalet och Volvo det resterande kapitalet. Ordförandeposten går till Pehr G Gyllenhammar och verkställande direktör blir den nuvarande koncernchefen i Renault, Louis Schweitzer.
	Koncernen blir en av världens största biltillverkare med en totalproduktion på 2,4 miljoner fordon. I siffran ingår även lastvagns- och busstillverkningen i respektive företag. I Europa blir det endast Volkswagen som tillverkar fler motorfordon.
Utvecklingskostnaderna
kräver ökat samarbete
	Äktenskapet på personbilssidan kan närmast beskrivas som ett på papperet mycket harmoniskt parti. Förutom de redan sammanslagna enheterna för forskning och utveckling, inköp, design och det gemensamma produktprogrammet kommer dessa två bilmärken att komplettera varandra på ett nästan för bra sätt.
	Modellprogrammet kommer att täcka in allt från småbilar till stora sedanmodeller i lyxklass för USA-marknaden. Renault står för de små- och medelstora modellerna och Volvo kommer att tillverka de större modellerna.
	Frågan är hur mycket av respektive bilmärkes särart, som kommer att finnas kvar efter några år av symbios. De enorma utvecklingskostnaderna för nya bilmodeller tvingar dagens biltillverkare att släppa prestigen till förmån för samarbete för överlevnad.
	Alterntivet är att lägga sig på en nisch för exklusiva kunder, men även där har de stora tillverkarna mutat in terrängen. Det italienska traditionstyngda fullblodet Lamborghini ägs numera av Alfa Romeo och den engelska anrika eleganten Jaguar är i händerna på giganten General Motors.
Miljö och säkerhet är
framtidens strategi
	En möjlighet för Volvo att tillsammans med Renault undvika utslätning och könslöshet är att bygga vidare på det miljö- och säkerhetstänkande, som blivit ett signum för Volvo. Morgondagens samhälle kommer att ställa mycket hårda krav på dessa områden.
	Med en sådan strategi och med gemensamma resurser har den nya koncernen goda förutsättningar att inte bara konkurrera ut japanerna, utan att bryta nya vägar i riktning mot den helt igenom miljövänliga automobilen.
	Dessa landvinningar kan vi, efter dagens besked, bara hoppas att de sker i Sverige. I aktieboken är Volvo i dag mera franskt än svenskt och i fortsättningen kommer investeringarna att hamna i Sverige enbart om det visar sig vara lönsamt för den nya koncernen.
	Det är dags att sluta betrakta Volvo som normalmetern för svensk industriproduktion. Glöm romantiken, acceptera verkligheten, Volvo kommer efter dagens fusionsbesked att bli en Europabil med svenska anor.


bildtext
Fusionen mellan Volvo och Renault innebär sannolikt att nuvarande ordföranden i Volvo, Pehr G Gyllenhammar, får kröna sin karriär som ordförande i den nya bilkoncernen.







Volvos
värde varar

	Det blir inget av Renault-Volvo-affären. Det blir ingen ny europeisk och internationell biljätte. Det är bra, både för Volvo och Sverige.
	Renault-Volvo-affären föll av ett växande yttre och inre tryck.
	Flertalet aktieägare, som står fria i förhållande till Volvo, sade nej till affären.
	Volvos verkställande ledning, liksom viktiga personalgrupper som civilingenjörerna, sade nej till Renault-affären. De revolterade helt enkelt mot Pehr G Gyllenhammar. Även Volvos styrelse sade nej, trots att den i princip höll fast vid att ett samgående med Renault var det bästa alternativet för Volvo.
Flera skäl att säga nej
till Renault-affären
	Den största företagsaffären i svensk historia har fallit och med den en av Sveriges ledande industrimän, Pehr G Gyllehammar.
	Motiven för Volvos aktieägare och toppchefer att säga nej till affären varierar. Men det finns flera gemensamma nämnare: franska statens gyllene aktie, ofullständiga ekonomiska redovisningar, undervärdering av Volvos värde och bristande tro på affärens vinster för Volvos del.
	Volvos föreslagna anslutning till Renault har en likhet med Sveriges föreslagna anslutning till Europeiska unionen: Ju mer kunskap svenskarna får, ju mer tveksamma blir de till en anslutning.
Total missbedömning
av stämningarna i Volvo
	Den havererade Renault-Volvo-affären får stora konsekvenser för personerna i Volvos ledning, Volvo och Sverige.
	Pehr G Gyllenhammar tar sin berömda hatt och går. Han går dock inte lottlös; han har en fallskärm värd över 70 miljoner kronor.
	Volvos styrelse i övrigt går också, fyra ledamöter omedelbart, de andra så fort en ny bolagsstämma har valt ny styrelse.
	Styrelsens avgång är självklar. Den har inte känt till hela innehållet i avtalet med Renault, inte förankrat affären hos Volvos chefer, missbedömt stämningarna i Volvo och hos ägarna och inte förstått att affären sannolikt strider mot Volvos bolagsordning.
	Frågan är om Sören Gyll, som har bedrivit ett avancerat dubbelspel, kan sitta kvar som koncernchef. Han har, i många Volvo-anställdas ögon, förbrukat sitt förtroende.
	För Volvo innebär det hela att företaget fullt ut måste lita till sina egna krafter. Det har Volvo gjort med framgång tidigare.
	För Sverige innebär det att viktigt industrikapital samt stora forsknings-, utvecklings- och produktionsresurser stannar i landet.
Affären var ett
franskt uppköpsförsök
	Renault-Volvo-affären var ingen fusion mellan jämbördiga företag, som Volvos ordförande Pehr G Gyllenhammar gav sken av.
	Renault-Volvo-affären var ett försök från Renault att köpa Volvo. Det erkände Renaults chef Louis Schweitzer i en svensk TV-intervju häromveckan, när han använde det engelska ordet "take-over" om affären, vilket på svenska betyder "företagsuppköp".
	Nu blir det inget av det franska uppköpet.
	Det ger Volvo möjlighet att utveckla Volvo som säkerhets-, miljö-, kvalitets- och statusbil, fyra punkter där Renaults köp av Volvo skulle ha underminerat Volvos position. Det borde också få Volvo att åter koncentrera sig på kärnverksamheten.
	Volvo behöver ett samarbete med andra bilföretag. Alliansen med Renault får svårt att överleva. Samarbetet med Mitsubishi lär däremot ta ny fart. Helt nya allianser är också sannolika.
Volvos värde varar
bättre utan Renault
	Det dök upp många frågetecken, när Renault-Volvo-affären presenterades. Få av dem blev uträtade.
	Värdet på Volvo var ett frågetecken. Volvos fordonsrörelse är värd minst 36 miljarder kronor, enligt beräkningar av Dagens Industri. Renault skulle få köpa den för 20 miljarder.
	Ett annat frågetecken var Renaults värde. Under den senaste tiden har Renault visat vikande försäljnings- och vinstsiffror. Samtidigt har Volvos försäljning- och vinstsiffror ökat starkt. Volvo räknar med en vinst nästa år på 6_8 miljarder kronor!
	Volvos framtid är att vara ett fortsatt självständigt bilföretag, som samverkar med strategiska partner. Den framgångsrika lastvagnsdelen klarar sig bra på egen hand. Som självständigt nischföretag på personbilsmarknaden kan Volvo producera kvalitetsbilar med kännetecken som hög säkerhet och miljövänlighet. Volvo kan, precis som BMW, rulla på egna hjul.
	Volvos värde varar bättre utan Renault.

bildtext:
Pehr G Gyllenhammars (bilden) avgång som Volvo-ordförande innebär slutet på en epok och på en tänkt framtid som en del av Renault. Ett självständigt Volvo har bättre förutsättningar att utveckla högkvalitativa bilar och lastbilar än ett Renault-fusionerat Volvo.





Vuxenstudier en
framtidsbransch 

	Ytterligare förändringar är att vänta när det gäller regler för ersättning till arbetslösa. Den här gången är det de deltidsarbetslösa, som sannolikt får vidkännas en skärpning av reglerna. Hur länge dröjer det innan reglerna ändras igen?
Regeländringarna
skapar osäkerhet
	Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) diskuterar en tidsgräns för hur länge de deltidsarbetslösa ska få fylla ut tomrummet mellan sin deltidslön och 80 procent av tidigare lön genom ersättning från arbetslöshetskassan.
	I dag finns ingen tidsgräns för denna ersättning, vilket enligt AMS har bidragit till att antalet tillfälliga arbeten har ökat. Även om denna slutsats är diskutabel står det klart att reglerna måste uppmuntra en återgång till heltidsarbete, exempelvis genom en tidsgräns för ersättningen.
	Det är emellertid irriterande, i synnerhet för de drabbade arbetslösa, att regelsystemet hela tiden förändras. Enhetliga och genomtänkta ersättningsregler för arbetslösa efterlyses, inte minst för att minska den osäkerhet och nervositet, som de många regeländringarna för med sig.
Riv upp beslutet om
utbildningsbidragen
	En förutsättning för införandet av tidsgränser i arbetslöshetsersättningen är att det finns alternativ när ersättningstiden är slut. Detta kräver aktivitet och engagemang både från den arbetslöse och arbetsförmedlingen under ersättningstiden.
	För att nå ett bra resultat i detta arbete krävs det en hårdare satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder från regeringen, vilket AMS-chefen Göte Bernhardssson har påpekat ett flertal gånger.
	Dessutom måste AMS gå igenom det nuvarande regelsystemet för att kunna utarbeta en långsiktig och hållbar strategi. En sådan strategi kräver dock full assistans av regeringen.
	En självklar åtgärd som brådskar är att något regeringsparti tar initiativ till att riva upp beslutet om minskade utbildningsbidrag till Komvuxelever.
	De som påbörjade sin utbildning efter den första juli i år får endast 65 procent av arbetslöshetsersättningen, som sedan den första juli i år är sänkt från 90 till 80 procent av tidigare arbetsinkomst. Kvar blir då endast 52 procent av den tidigare arbetsinkomsten att leva på för de arbetslösa.
Ökande behov av
vuxenutbildning
	Tanken var att Komvuxeleverna skulle ta studielån för att täcka upp de förlorade ersättningspengarna. Men det har visat sig, vilket HT och flera andra kritiker befarade, att många Komvuxelever inte ville låna pengar för att satsa på ett osäkert kort.
	Resultatet blev att de hoppade av utbildningen och gick tillbaka till arbetslösheten, vilket gav en väsentligt högre ersättning. En väntad men för den skull inte mindre olycklig effekt av ett dåligt förslag.
	Återgång från vuxenstudier till arbetslöshet är ett stort samhällsekonomiskt slöseri med tanke på att samhällets direkta utgifter är desamma, oavsett om vederbörande är arbetslös eller uppbär vuxenstudiestöd motsvarande arbetslöshetsstödet.
	Den viktiga skillnaden är att arbetslösheten passiviserar och vuxenstudier aktiverar. I valet mellan dessa tillstånd måste det vara en självklarhet för samhället att premiera aktivitet.
	Behovet av vuxenstudier kommer att öka i takt med rationaliseringar och omstruktureringar i näringslivet. Därför måste en genomtänkt strategi för morgondagen ge de arbetslösa goda förutsättningar att omskola och vidareutbilda sig.


bildtext
I början av juni i år reste över 200 vuxenstuderande från Hälsingland till Stockholm för att protestera mot den orimliga sänkningen av utbildningsbidraget från 80 till 52 procent av arbetsinkomsten. Beslutet måste rivas upp.







Ian Wachtmeister
och krokodilerna

	Ian Wahtmeister ger upp. På lördagen gav han det överraskande beskedet att han inte ställer upp för omval till partiledare i ny demokrati. Han ställer inte heller upp för en ny mandatperiod i riksdagen ifall ny demokrati lyckas hålla sig kvar.
	Med Wachtmeister försvinner sannolikt också ny demokrati. Men det betyder ingalunda att partiet som fenomen är borta för gott. Det kommer alltid att finnas utrymme för missnöjespartier. En demokrati måste tillåta och tåla detta.
Orsaken var för
svagt internt stöd
	Partiet har ända från starten fått känna av ett mycket hårt tryck utifrån, vilket ställer krav på en god sammanhållning internt i partiet. Med tanke på partiets politiska omogenhet och det interna virrvarret är det anmärkningsvärt att partiet lyckats hålla ihop.
	Förklaringen är förmodligen den fullständiga uppslutningen kring de spektakulära ledarna Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Men fixeringen kring deras personer har småningom blivit en belastning för partiet.
	Den auktoritära och odemokratiska ledarstilen, främst företrädd av Wachtmeister, har blivit en rekyl, som yttrat sig i bristande internt stöd. En bristande uppslutning bakom den egna politiska linjen var också, enligt Wachtmeister, huvudorsaken till hans sorti.
Ny demokrati hotas
av totalt sönderfall
	Sättet att meddela sin kapitulation på följde ett kännt mönster för denne färgstarke politiker. Utan ett ord till sina partikamrater går han ut med dunder och brak i Rapport. Maximal exponering. Agerandet säger en del om hans arbetssätt, men samtidigt är det ju ett bra sätt att slippa de mest slippriga övertalningsförsöken.
	Ett TV-framträdande gör en återkomst närmast omöjlig, med annat än att utpekas som en narr.
	Frågan är vad som kommer att hända nu. Med drygt ett halvår kvar till valet står partiet utan partiledare och sjunkande opinionssiffror. Efter lördagens besked blir det fritt fall i opinionen. Någon ersättare för Wachmeister finns inte inom synhåll.
	Det mesta pekar på att ny demokrati kommer att hamna utanför riksdagen i höst och därmed raderas partiet bort från den politiska kartan. Ett nytt slagkraftigt namn så snabbt som möjligt på partiledarposten är förmodligen det enda, som kan hindra partiet från totalt sönderfall.
	Nyligen bildade en utbrytargrupp det nya partiet riksdemokraterna. Trots detta har ny demokrati många glada politiska entrepenörer kvar. Det kan med andra ord bli fler partier.
Han lyckades skaka
om etablissemanget
	En annan viktigt fråga som förmodligen sysselsätter Carl Bildt just nu är hur Wachmeisters sorti kommer att påverka det politiska landskapet och regeringens politik fram till valet. Beskedet i lördags får naturligtvis också konsekvenser för regeringsbildandet efter valet.
	Klart är att Carl Bildt kommer att få svårare att styra regeringsskutan utan Wachtmeister, som sina oberäknerliga turer till trots ändå till stora delar ställde upp på regeringens politik.
	Partiet har hittills fungerat som ett stödhjul för den sittande borgerliga regeringen. Efter lördagen är ny demokrati ett osäkrare kort än någonsin. Även om Wachtmeister varit kvar hade ny demokratis chanser till förnyat förtroende, som riksdagsparti varit små. Efter avhoppet är chanserna minimala.
	Detta är en utveckling som applåderas av främst Bengt Westerberg och Ingvar Carlsson. Westerberg ser ökade chanser att slippa nya uppgörelser med ny demokrati och Carlsson ser sina vinstchanser i september öka rejält.
	Wachtmeister ska med rätta kritiseras för sina åsikter i bland annat flyktingpolitiken, men ingen kan ta ifrån honom att han lyckats skaka om det politiska etablissemanget och peka på svagheter i det politiska systemet. Ingen kan heller anklaga honom för att ha gjort politiken tråkigare.


bildtext
Ian Wachtmeister (bilden) lämnar partiledarposten i ny demokrati.
Han tog en gång poäng på att jämföra politiker med krokodiler _ stor käft och för små öron. Med tiden blev han själv en krokodil internt i partiet. Det blev hans fall.



teckningen 940319
TECKNINGEN
Folkpartiledaren Bengt Westerberg är på väg inifrån kulisserna fram i det politiska rampljuset, genom att markera kraftigt både åt höger och vänster. Senast i frågan om den framtida socialförsäkringsnivån markerade han tydligt att folkpartiet är en spärr i regeringen mot sänkningar i socialförsäkringarna.



teckningen 931105
TECKNINGEN
Folkpartiledaren Bengt Westerberg vill skära bort tio miljarder kronor ur försvarsanslaget _ nästan en tredjedel _ under 1990-talet med hänvisning till förändringar i den traditionella hotbilden efter Sovjetunionens sammanbrott. Vet inte fp-ledaren att Ryssland är politiskt instabilt och har mer trupper i Sveriges närhet än Sovjetunionen hade? Westerberg har, istället för att se den nygamla hotbilden, givit försvaret en helt ny hotbild: finansminister Wibble.


teckningen 931211
TECKNINGEN
Regeringen är beroende av ny demokratis stöd för att få igenom den kommande budgetpropositionen. Ny demokrati har än en gång tvingat Anne Wibble och regeringen att bjuda på extra förhandlingsgodis för att få stöd av partiet för sina förslag.



teckningen 940305
TECKNINGEN
Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher dammade på sin tid handväskan i bordet och krävde sina EG-pengar tillbaka. Hon fick det. Finansminister Anne Wibble vill också ha pengar tillbaka genom en rabatt på inträdesbiljetten i Europeiska unionen (EU). Men Sverige är inte STORbritannien och lilla Anne är inte stora MAGGIE, så är logiken Jacques Delors EU.


Han hade alltid gjort rätt för sej.
Det var för fan ingen jämlikhet men det tänkte hon inte på!
Men det var det där med huset och bilen, underhållet som han aldrig skulle kunna smita ifrån med det yrke han hade.
Hon hade åldrats mycket, morsan, höll inget i skallen längre.
Det var ett kvinnomärke vilket betydde att hon var en sådan där emancipationsfrälst tjej som antagligen i tysthet gjorde narr av hans försök att spela gentleman.
Han erfor ett ögonblick av samhörighet med henne, han och hon, unga levande, mot de där
Han gav fan i både morsan och Berit och åldringarna vid fönstret.
Han hörde hur gubben sög på sina karameller.
--- Nej, sa hon och slutade gräva i bagen.
Paret tittade också ut så han slapp deras blickar.
Samtidigt flyttade han sitt knä så att det mötte hennes.
--- Jag ska ut och ta en rök, mumlade han och kunde äntligen resa sej.
Varför komplicera saken?
Han ville ha lite kul rätt och slätt, ett luder vilket som helst att spotta på och som inte kunde spotta tillbaka eller bråka som tanten eller morsan.
Varannan vecka reste hon till pojkarna i Södertälje, varannan vecka bodde de hos henne i Stockholm.
Hon hade suttit bak med pojkarna på var sin sida, en arm om vart barn.
Sedan letade hon rätt på en kupé för icke rökare.
--- Javisst, svarade gumman.
Hon tog fram en bok och började läsa utan att han tycktes fatta att hon avböjde hans invit.
--- Får det vara en pastill?
En annan gång, kanske i en annan kupé där de förde in sin doft av viol.
Hon tog sin bag och begav sej mot utgången.
--- Robban!
--- Tjejer?
eller
Det kändes så ensamt att komma hem ikväll.
Men magen lät sej inte övertalas av dylikt intellektuellt prat.
Runt omkring henne var det trångt och fuktigt, den gula lampkupan ovanför badrumsskåpet gav dåligt ljus och borde bytas mot en starkare.
Irriterad reste hon sej för en sista rond med spegelbilden.
Luften tung av sovlukter.
Hon gick så fort hon kunde utan att springa och snubblade flera gånger på sina egna steg, men det var mer av nervositet än brådska det med.
Hon gick ut genom utgång Västmannagatan, korsade Karlbergsvägen och stannade i hörnet av Dalagatan.
.
Det kommer en till som heter Anita.
--- Häng kappan där, sa Kalas.
Fönstret mitt emot hade gardiner av gröna klängväxter och på de vita väggarna sträckte sej några målade träd från golvet till det himmelsblå taket.
Hon satte ifrån sej brickan på bordet och gick fram mot ena väggen.
För några år sen.
--- Det där är mensträdet, det får ett löv varje gång jag har mens räknat från första gången när jag var
Konstigt att inte Niten kommer.
Hon kanske inte hittar hit?
I inackorderingsrummet hade hon
Anita skulle alltså inte kommit på idén att gå ut omålad.
Tiden gick liksom fortare på det sättet.
Hon hade den vanan, någonstans hade hon läst att bestämda mungipor gav ansiktet karaktär och tagit fasta på det.
Wik, upprepade hon för säkerhets skull.
Det satt en kvinna på en madrass på golvet.
Eftersom de ändå var bredda åt hon dem också.
--- Min skola börjar klockan
Kontoren ligger i Hjorthagen och på Lidingö.
hotade Katrin.
Hon sa sej att hon inte tyckte om ovårdade kvinnor, men egentligen var det henne en gåta hur någon hade mod att visa sej som hon var, blotta sej inför andra och tycka att hon dög.
--- Vad går du i för skola?
Det är det enda plagg jag går i numera.
Hon räckte samma hand till Ann-Charlotte och gick sedan snabbt ut ur rummet.
Ann-Charlotte svarade artigt men enstavigt och längtade in i bilen.
Bilen startade ovilligt.
Ann-Charlotte betraktade bekymrad den långdragna backen framför dem och undrade hur de skulle kunna ta sej till Hjorthagen utan bil vid den här tiden på dygnet.
Vad jobbar man annars för?
Det kändes som en bekräftelse på något som hon länge sökt förneka.
--- Du då Katrin, avbröt Anita.
när Kalas parkerade utanför det första kontoret.
Anita och Kalas blev färdiga samtidigt.
--- Kalas!
sa Kalas.
Anita har det inte sämre än vi och förstår jag hennes planer rätt har hon det snart betydligt bättre.
--- Jag smäller av!
Det dröjde åtskilliga minuter innan hon fattade hur den skulle fästas på bilen men till slut kunde Ann-Charlotte börja veva medan Kalas tog fram verktygen ur påsen.
I detta kritiska ögonblick gick Anitas tysta bön i uppfyllelse.
--- Tack!
--- Äsch!
Som tekniken går framåt på alla områden.
--- Alla är inte så vackra och begåvade som du, sa Kalas.
Men kvinnor borde lära sej att hantera dem lite bättre.
En dörr öppnades på glänt i första våningen och ett litet vitt ansikte kikade ut.
En punktering rår ingen för, allra minst en stackars dam i nedre medelåldern som aldrig bytt däck förut.
Hon bestämde sej för att bli läkare och gjorde segerviss sitt intåg på gymnasiet.
Det dröjde inte många veckor innan hon åter prydde sej i kjol och jumper och högklackade italienska skor som just då var högsta mode.
För Kalas var sydd med många stygn efter förlossningen och ville inte ligga med Sven.
Hennes pappa hade gått sin väg och hennes mamma hade passat upp på honom när han var hemma och rättat sitt liv efter hans.
Sven hade under tiden tjänat ihop till insatsen på en villa utanför stan och Kalas sydde familjens kläder och målade tavlor till väggarna mellan barnpromenader, blöjbyten och matlagning.
Den där apatin kunde övergå i häftigt missnöje med Sven och få henne att mocka gräl för småsaker.
Men Sven blev ändå sur och tyckte att hon var slö som aldrig spontant visade något intresse för hans närmanden och då försökte hon lydigt att intressera sej.
Ett halvår senare var katastrofen ett faktum.
Kontor var inte precis hennes yrkesdröm men arbetsförmedlingen gav henne inga alternativ och när hon beslutat sej för förändring måste den ske genast.
Ett par gånger åkte hon hem till sina föräldrar och träffade sina pojkar.
Hon onanerade sej till orgasm genom att använda sin handdusch.
Trösklarna var många liksom groparna för hon visste inte hur hon skulle gå tillväga.
I den första ivern förstod hon inte sin känsla av äckel och svikna förväntningar, trodde att allt berodde på henne själv, på hennes eget outvecklade och hämmade jag.
Deras antal var begränsat.

Hon väntade rädd och knuten att något skulle hända henne som kastade henne ut i den lurande katastrofen, det som steg och sjönk i henne och som hon tvingade till stillhet för att hon inte ville uppleva smärtan.
AnnCharlotte iakttog henne och väntade.
Det lät som en barnramsa.
Hon ryckte otåligt i växelspaken och svor lågt över röda ljus och en långtradare som körde om henne just som hon skulle svänga över i vänsterfilen på Valhallavägen.
Men med Anita är det en ansträngning, det medges.
Anita dök inte upp vare sej på kontoret i Hjorthagen eller på Lidingö.
--- Ja, sa Ann-Charlotte.
--- Jag tycker så mycket om din gräsmatta, sa Ann-Charlotte och gick ut på den i strumplästen.
Jag är så klumpig och gåpåig av mej.
Han har ju inte bestämt sej ännu.
Men så plötsligt i höstas uteblev de i flera månader.
Hon ville att Kalas skulle säga henne vad hon skulle göra, befria henne ur det svåra som hon inte orkade bära och inte kunde bryta sej ur.
--- Jag minns hur det var när Sven stack ifrån mej, sa Kalas med smörgåsen i mun.
Ann-Charlottes blick blev plötsligt trött och slokade ner mot kinderna.
utbrast Kalas.
--- Jag hatar honom, fortsatte hon och brydde sej inte om att hejda sej.
Orden forsade ur henne, osorterade.
Så fort jag kan klara mej.
Det är svårt att leva ensam tror jag, utan en man.
När hon tänt den lade hon sej mot armbågen och rökte några bloss under tystnad.
Det är först nu som det gått upp för mej hur osjälvständig och bunden jag är och det känns förnedrande.
Med en annan.
--- Men det är ju tvärtom!
Jag kan inte det heller.
--- Ett sätt är att iaktta sej själv, sa Kalas.
Han levde i ett stabilt äktenskap, invant och tryggt, och han hade sedan länge funnit sej tillrätta där och förklarat sej nöjd.
Annars hade det inte hänt.
Han tog en tallrik filmjölk, det blev mest filmjölk, korv och hamburgare när AnnCharlotte var borta, och bestämde att åka in till Stockholm, ströva omkring, se på folk ett slag.
Utan entusiasm.
Men det var Fredde, det där glada fnittriga fanns kvar, lusten att sätta sprätt på tillvaron.
Det är ju nyårsnatt för faen.
I det frodiga glada fanns något slitet, något trött och urholkat fastän lappat och lagat så att ingen kunde ana håligheten.
Bekvämt som faen.
Freddes fruntimmer kom som en räddning ur kvällens tilltagande stumhet.
Antagligen var det groggarna som gjorde honom så talför.
--- Då kan vi väl prata till dess då, tyckte hon och log.
Jag har bara inte funderat över det.
Det har jag inte tänkt på.
Han hade ju deklarerat sej för henne Britt.
frågade hon, lite av morsa över henne i det ögonblicket, ömt som om de kände varandra.
--- Varför säger du så?
En god vän som kunde ta oss med alla
Under hösten hade han velat prata med Ann-Charlotte eller var det fel?
Hon tog upp en ny cigarett ur paketet i handväskan.
--- Då kan vi dela på en taxi, sa han.
Hade han över huvud taget någon förmåga att roa sej som andra, med dans och sång och musik och glada harmlösa skämt?
Väldigt bra så länge ingenting inträffar som rubbar de där prydliga lögnerna om hur tillvaron ser ut.
--- Får jag följa med dej hem?
--- Där jobbar jag, sa han och pekade mot den stora mörka skolan som ännu firade jullov.
Att något inträffat för honom, något som var svårt att klara ut och som han hela tiden återkom till fast han försökte slippa undan.
Essingeleden låg öde.
Människor var i rörelse, husen levde i den sena timmen, som väldiga myrstackar.
Hon trivdes inte, människor var likgiltiga, hälsade inte, kände inte igen henne.
Det han kunde erbjuda Britt var vänskap, inte kärlek, men fanns det verkligen utrymme för något sådant som vänskap mellan man och kvinna?
Det var som om han råkat in i något som han inte kunde ta sej ur.
Han hade alltid haft en lust att uppfinna.
Det var i slutet av april.
Både rektorerna och lärarna hade varit intresserade och velat pröva den.
Alla hade uppmanat honom att försöka.
Hade han tur kunde han bli smått berömd, kanske anlitad att uppfinna andra grejor, tjäna pengar, ordentligt med pengar.
Samtidigt hade han burit på en önskan att få berätta som det var åtminstone för Ann-Charlotte, slunga ur sej självförakt och bitterhet, söka tröst och förståelse hos henne och hitta balansen igen.
Den är ju en bra grej även om den inte är genial.
Han smekte henne efteråt, trött och domnad.
Klockan var halv
Tillsammans skulle de kunna hjälpa Britt i sin tur som hon hjälpt dem.
Hon hade instämt i det där med öppenheten, att de måste försöka tala mer med varandra och inte gå undan med sina svårigheter.
Deras förhållande var förändrat men inte som han trott under natten, inte mot öppenhet utan mot en ännu större tystnad.
En dag meddelade hon att hon sökt jobb som städerska.
Faktiskt inte dum alls!
Fastän han innerst inne visste att han gjorde henne orätt tyckte han att hon lurat honom.
--- Du kunde ha ringt oss, sa hon och ansträngde sej att låta vänlig.
Kalas började låsa upp dörrarna till arbetsrummen.
vrålade mannen.
Nu sätter vi igång!
--- Nej jag har nog med mitt eget, sa Anita.
Kuken kanske aldrig fick stånd till exempel.
Och det ska jag säga dej att jag är inte ett dugg intresserad så jag tycker du kan lägga av.
Så får du se hur där ser ut.
Hon kände på sej att hon inte skulle berätta om Kvinnofrihet för honom.
--- Du måste ge mej lite tid, suckade Ann-Charlotte.
Hon tänkte på vad Kalas sagt och på att hon måste vara hemma senast halv
Eftermiddagssolen slog bländande emot henne när hon kom ut på Odengatan, en lysande solgata ändå upp mot Odenplan som gjorde det ljusare och lättare i henne.
Hon hörde Arne komma men reste sej inte för att välkomna honom.
--- Det har inte hänt nåt särskilt då?
Hon skyllde på läxor och lämnade bordet så snart hon ätit.
Det är bara för såna som Anita.
Hennes ålder svävade obestämbart mellan fyrtifem och femtifem för hårets blonderade lockar över panna och kinder och ansiktets stela persikohy försökte ge en upplysning medan halsens kycklingknotter och strängar av lös hud gav en annan när hon knäppte upp de översta knapparna i leoparden och fällde ut den stora kragen.
sa damen och slog ifrån sej med sina handskhänder i en överdriven gest.
Damen såg generad ut.
Men vad beträffar politiken så förstår han den mycket bättre än jag.
Men Kvinnofrihet tycker jag går alldeles för långt förstås.
--- Jaså, sa Kalas.
Det var han som kom med idén att ombilda klubben till en organisation öppen för alla just med tanke på vänstertendenserna i samhället.
Han säger att ni är en vulgärorganisation som bara gapar och skriker och vill slänga ut kvinnorna ur hemmet och uppfostra barnen på anstalt.
Menar ni det?
--- Varför tog du hennes paraply?
Och som ett försök att tillmäta sej själv väldigt stor betydelse.
Hon diskuterade inte med sej själv, tvärtom föraktade hon sej för att hon inte var klar över vad hon ville.
--- Och nu håller du på med din löjliga kvinnosak istället!
Hon kom nästan aldrig till dem utan gåvor, men som det var i slutet av månaden måste hon låna ihop pengarna.
Han visste att hon gått med i Kvinnofrihet, hon hade försökt prata med honom och Lill om kvinnokampen, men de hade inte brytt sej om att lyssna en gång, bara fått det där uttrycket " Lilla Katrin när ska du bli vuxen " i ansiktet.
Mamma vill jämt att vi ska göra tavlor åt dej.
Ensam utan Sven.
Jan klädde sej, allvarlig men förväntansfull.
Dessutom är det nyttigt, motion och frisk luft och massor av kamrater.
Kalas ryckte på axlarna och försökte skratta, obehaglig till mods.
Gå in och sätt dej så länge.
Sven kommer nog snart.
Och hon pratade och pratade tills Lill avbröt henne och ursäktade sej.
Sedan han valt Lill hade de knappt varit ensamma han och Kalas.
Perfekta Lill, hon fanns överallt, till och med i Kalas säng.
Hon borde inte låta pojkarna växa upp här, att uppfostras till fotbollshjältar och direktörsämnen.
Och sedan.
Hon tyckte egentligen inte om honom men han var bra i sängen, angelägen om att det skulle gå för henne också.
--- Mamma, for det igenom henne fast hon avskydde sin mamma och knappt hade någon kontakt med henne längre, kanske mamma skulle sörja.
Jag behövde en paus.
Han satte sej vid skrivbordet och sträckte ut sina långa nakna ben.
Hon skulle inte ens måla ett nytt löv i knullträdet, det var han inte värd.
Han hörde hur hon rörde sej ute i köket, hur hon gick genom hallen och han slöt ögonen innan hon kom in i sovrummet för att slippa prata.
Han satte sej på en bänk.
Huvudvärken blev allt intensivare.
Ann-Charlotte är du där?
I sängkammaren var sängarna obäddade och Ann-Charlotte hade inte ens vädrat.
Det var andra gången på en kort tid som han fann våningen i det här skicket sent på eftermiddagen!
Var var Ann-Charlotte?
Ann-Charlotte kunde inte ha varit hemma alls som våningen såg ut!
Vad skulle han göra?
Han satt med telefonkatalogen i knät när han hörde nyckeln i låset.
På det sättet syntes han inte från hallen.
Till slut kom hon in i vardagsrummet, hade några böcker i handen och skulle just lägga ner dem på bordet när hon fick syn på honom.
skrek Ann-Charlotte till svar.
" Frihet jämlikhet och systerskap ", läste han på den översta, en grön tunn sak.
Det var därför jag kom hem tidigare.
Hon började skrubba potatisen.
Han ville fråga men kunde inte förmå sej att formulera orden.
--- Men jag ska inte ge mej iväg!
Du har ju alltid trivts hemma förut.
Sakta blev hennes kropp mjukare mot hans och han höll henne tätare intill sej.
Kalas hade fel när hon predikade om sin jämlikhet.
--- Du som ska vara så frigjord, vad har du emot stjärtar?
--- Nej det hoppas jag för din skull att den inte gör, sa Kalas.
Hon hade kanske fått tillbaka Arne men det han krävde kunde hon inte acceptera, inte nu sedan hon mött Kalas, inte sedan hon börjat öppna sej själv för en annan tillvaro än den slutna därhemma där de alltid skulle vara bara
--- Men det är ju inte fråga om nån millimeterrättvisa om vem som ska göra vad vid varje tillfälle, sa Kalas.
Du får allt åka ensam.
--- Men jag är verkligen inte alls klädd för det här, klagade Ann-Charlotte.
frågade Ann-Charlotte och undrade vad Arne skulle säga om hennes hår.
--- De heter Schrivel, viskade Kalas.
Fru Schrivel lät hjälpen servera kaffet men bjöd själv omkring små sandwichar.
Ann-Charlotte ville inte se henne annorlunda.
Han behöver en skyddad vrå där han kan vila ut från sina bekymmer.
Min man är ju så gränslöst upptagen och reser så mycket.
Och han har väl rätt kan jag tro fast jag är ju inte alls nån föreningsmänska egentligen.
--- Han tycker om kvinnliga kvinnor och manliga män, förtydligade Kalas utan att Ann-Charlotte kunde uppfatta ett spår av ironi i hennes röst.
Det kan jag väl inte tala om så här!
Fru Schrivels röst skar genom rummet när hon befallde hjälpen att komma med damernas kappor.
--- Jag pratar inte om era olika möjligheter att köpa leopardpälsar, sa Kalas.
--- Usch så otäckt du framställer det, sa Ann-Charlotte.
Om Arne klipper av tråden så dimper du i backen.
Anita var en daglig påminnelse om städpatrullens hotande nederlag.
Kalas kände plötsligt att hon inte orkade vara ensam hela kvällen och i panik ringde hon Robban.
Men hon är nog ett hopplöst fall.
När temperaturen sjönk mot ljummet steg de upp och torkade varandra och lade sej på Kalas madrass.
sa Kalas spydigt.
--- Kalas!
--- Javisst ja, det är i natt det, sa Ann-Charlotte lite överväldigad.
Jag höll just på att säga henne otrevliga sanningar som hon inte vill höra.
Det var en fnittrig och sorglös Ann-Charlotte som den kvällen kröp ner i en lakanspåse på Kalas madrass med huvudet mot Kalas och Robban på den andra.
timmar.
De täckte med rödfärg och signerade med kvinnomärket för att ingen skulle vara okunnig om vem som varit där.
Hon stannade och Ann-Charlotte såg att barnvagnen var fylld av morgontidningar.
Gumman nickade kanske det, kanske det, ska tänka på saken och fortsatte med sin lastade barnvagn på skeva gnisslande hjul.
log Kalas och skakade på sej innan hon drog upp byxorna igen.
Det blir böter men det fixar vi gemensamt.
uppmanade Kalas.
och nu fick Kalas hela skulden.
När Arne en gång tänkt sej möjligheten att Ann-Charlotte var otrogen kunde han inte befria sej från tanken.
Hon gav sej iväg tidigt om morgnarna och kom inte hem förrän sent på eftermiddagarna och hon ville inte berätta vad hon gjort.
--- Vad menar du?
Arne hade suttit kvar i soffan.
Han visste inte vart hon hade gått men han gissade på tunnelbanan och sprang efter henne dit, genom gatorna, in genom spärren och utför rulltrapporna.
Hon längtade hem.
Det var fru Sahlkvist som svarade.
--- Jag har flyttat hemifrån på en tid, pressade AnnCharlotte fram och rösten bar inte riktigt.
Vad skulle de tro?
En liten ljus figur i röd täckjacka.
--- Får Inga-Lill följa med?
Och att pappa och jag ska försöka klara oss själva och bli duktiga.
Det vore så enkelt.
Ska ni skiljas nu?
--- Ska jag hälsa pappa?
Arne hade inte kommit med några förebråelser mot Ann-Charlotte, inte anklagat henne inför Marie.
" Kära Arne, Jag träffade Marie idag.
Kalas hade fått läsa, hon tyckte också att det var ett bra brev.
Brevet var kort.
Våningen luktade som den brukade när hon kom hem och dess atmosfär tog emot henne i ett våldsamt minne.
Med lättnad såg hon hur glad han blev att hon stod där, kände sin egen glädje.
När det gällde Anita visade Kalas en annan sida.
--- Är det bra så här?
, sa Kalas och vände henne ryggen.
Såna här gräl under pauserna är outhärdliga.
Jag tror att kvinnorna måste ta över från männen om världen ska kunna förändras till det bättre.
Efter detta passerade städpatrullens kaffepauser utan några diskussioner alls.
Det smittar inte.
Hade de något att klaga på?
Jag kan ju inte ens prata med henne.
Anita var på vippen att protestera, det såg Ann-Charlotte.
Ann-Charlotte hällde upp thé i en mugg och räckte henne den.
Anita gick inte till sin skola den dagen.
Lindarna nedanför fönstret hade just vaknat.
I den svarta plastlädersoffan satt
--- Det är inte möjligt!
Här kan vi inte stå.
--- Inget!
De stirrade nyfiket och Ann-Charlotte skyndade förbi dem.
--- Det är ju dumt, fortsatte hon tankegången medan hon tog in Anita i badrummet och varsamt tvättade hennes randiga ansikte med en tvättlapp.
Först sent på eftermiddagen tog gråten i henne slut och hon somnade på soffan i vardagsrummet.
bjudna till Sahlkvists sommarställe över helgen.
Ann-Charlotte nickade.
--- Ja, sa Ann-Charlotte.
--- Jag tror att du skulle må bra av att försöka prata med nån om det här, sa Ann-Charlotte.
Jag har alltid umgåtts mest med killar.
Men jag kan inte bjuda ut mej så där.
När andra nästan står i kö.
--- Men varför tycker du så illa om dej själv?
--- Men vad ska du göra då?
Det är inget större fel varken på andra kvinnor eller på dej.
Jag vet inte vad jag ska ta mej till.
--- Det känns sårande, förklarade Ann-Charlotte.
--- Vi får bestämt börja jobba med dej, sa Ann-Charlotte beslutsamt.
Måns flinade.
Hårtork, omsorgsfull rakning.
Kvällens jaktbyte hette syster Gunilla, en läcker liten sak som han just fått korn på.
De fortsatte hemma hos henne.
Men hennes ögon glittrade förväntansfullt och han var ju nu en gång skapt till karl och motstod inte kvinnor som bjöd ut sej.
Han drog upp hennes kjol och stack handen innanför strumpbyxan och trosan.
Jag har kondom åt dej i byrån.
--- Då blir det inget, sa hon och välte honom åt sidan.
I hög fart körde han hem till sin våning.
spänn per patient, samtal på så där en
Hon skälvde i hela kroppen när hon lämnade läkarmottagningen och var säker på att doktorn skulle avslå hennes ansökan om abort.
Hon kunde se återskenet av gatubelysningen från sin säng.
Trots att hon var trött kunde hon inte sova.
rödkantade ögon, finnar på hakan, stripiga svarta hårtestar mot den vita kudden.
Men det skulle aldrig ha fallit henne in att visa det öppet.
Anita sov i garderoben, det var hennes rum.
--- Det har hon säkert, svarade Anita argt.
Hon lade händerna på sin platta mage.
Det tycktes henne opersonligt och främmande som om hon aldrig bott där och hon hade svårt att tänka sej att någonsin behöva återvända dit.

Ska du inte bilda en egen städpatrull?
frågade hon och dolde sin besvikelse.
Du kan vara min mamma istället.
--- I ansiktet och håret, ja jag vet inte, sa Arne.
Men det där!
--- Nej visst, sa Arne fogligt och hängde tillbaka spegeln.
Han gick snabbt in i vardagsrummet och slog sej ner med tidningen.
Anita svarade inte.
--- Jag kommer aldrig i livet att våga gå ut sån här, det säger jag bara, sa Anita.
Hon log mot Kalas, leendet osäkert och avvaktande.
--- Precis som jag då, sa Anita.
frågade Ann-Charlotte oroligt när de var ensamma en stund.
Hon hade tyckt att de kommit varandra ganska nära.
--- Det är inte sant, sa Arne misstroget när Ann-Charlotte berättade.
Han lade handen om hennes bröst och makade sej närmare, kilade in sitt knä mellan hennes ben.
Ann-Charlotte tassade ut i hallen.
frågade AnnCharlotte och ruskade på sej.
--- På Odenplan tror jag.
--- Gör du som jag säger då?
--- Det är säkert, sa Ann-Charlotte hastigt.
Vad hade hänt?
Det är vad du behöver.
Hennes berättelse kom stötvis och var ganska osammanhängande.
Hon förnekade således sin rädsla men hon sökte inte upp dem.
Frippe spelade pajas och vitsade om bleka Anita och spanjorerna som uppvaktat henne så hon inte hunnit gå ut.
Hon hade redan druckit för mycket.
Hon ville inte gå hem och hon drev planlöst omkring på stan utan att bestämma vart hon skulle ta vägen.
Kalas hade lyckats!
I över ett år hade hon räknat på honom som sin vapendragare, älskare och bror.
En morgon i juni när städpatrullen smällde igen ytterdörren till kontoret på Lidingö, hörde de högljudda röster någonstans längre ner i trapphuset.
Nyckel måste han haft i alla fall för låset var orört!
Vi tar honom med oss nu.
Tänk på vad föräldrarna skulle ha sagt!
--- Fruntimmer!
--- Det vet vi, sa Kalas.
Marinmålningen i ram, porslinstallrikarna på bägge sidor om tavlan, porslinsfigurerna på ena byrån, hela släkten i ovala ramar på den andra.
--- Får det vara lite sherry?
års ålder gift ner sej hellre än att förbli ogift.
Bättre blev det när modern blev änka och fick änkepension istället för snåla hushållspengar.
Fröken Stjärna hade levat med modern och skött henne dagar och nätter, i synnerhet om nätterna för modern hade lidit nattlig ångest.
Hon tog våningsnyckeln ifrån honom när han sov och släppte inte in honom nästa dag när han lämnat henne en stund på eftermiddagen.
Hon skämdes förfärligt men kom sej inte för att neka till bekantskapen med Ernst.
Mamma packade den alltid full när vi skulle fara till Marstrand.
Han kunde väl ha använt min toalett när han behövde.
--- Se här, sa hon och tog
Att du genast ställer upp på andra när det behövs.
Samma kväll bröt Robban med Kalas.
Han måste få en chans med Eva utan att Kalas lade sej i hela tiden.
Hon skrek när det gick för henne så det ekade i det lilla badrummet och tårarna rann nerför hennes kinder.
Tanken att hålla honom kvar kom för henne, pröva sin makt, föreslå att de
Genom fönstren i stora rummet strömmade solstrålarna in i breda stråk.
Kroppen var så orolig att den inte kunde sitta still.
--- Men ta en liten bit i taget, rådde Ann-Charlotte.
Kan ni säga mej det?
--- Hon är väl för gammal att ingå i nån städpatrull?
--- Korta karlar lär vara bäst i sängen, for det igenom Kalas och hon kände åter den där avundsjukan gentemot AnnCharlotte som verkade ha det så bra, en liten blommande familjeidyll full av närhet.
--- Det är nog en bra pojke, sa Ann-Charlotte.
Arne visste inte vem Antoinette var och Kalas berättade hela historien.
--- Ja dem har jag det svårare med, sa Kalas och hennes skratt lät besvärat.
Och sen har jag blivit mycket snällare!
Torsten skulle bo där över natten.
--- Inte värre än de flesta, sa Kalas.
--- Jag måste tänka på min utbildning, sa hon.
sa Kalas.
--- Jo, sa Anita och lät tveksam.
Men är man kär så är man.

Dammet stod som rökridåer i rummen.
sa Kalas.
Men det tyckte inte Kalas när städpatrullen var på hemväg.
år så har hon avancerat raskt ska jag säga.
Bara han inte lurar henne och gör henne besviken eller jag vet inte vad för med barn kan hon väl inte bli.
Jag trodde aldrig att jag skulle önska nån den äktenskapliga bojan men i det här fallet skulle jag faktiskt känna mej betydligt lugnare om de ville legalisera sej.
Först när det tredje körde in på perrongen gick hon in i kupén och satte sej vid ett fönster, tittade på sin spegelbild i rutan, mest bara ögon och linjerna från näsroten ner mot munnen.
Det var som om Ann-Charlotte solidariserade sej med Arne när hon tog avstånd från Kalas, blev mer reserverad och kritisk och gick helt upp i sin familj.
För att skydda sej från oron gömde de åter på sin kritik och försökte precis som förut att bara dela glädjen.
Han tyckte inte om att hon gick iväg på Kvinnofrihets möten, att hon hade något utanför familjen och han tyckte som sagt inte om Kalas.
De vaknade tidigt på morgonen i samma säng, Ann-Charlottes säng, som i flera veckor redan känts för trång och svettig för dem båda utan att de ville ge upp beviset på den fulla gemenskapen som den representerade.
Hon hällde upp kaffe åt dem båda.
Men du är för fan en vuxen människa som kan säga ifrån!
--- Jag vill att vi hjälper Britt på samma sätt som Anita, sa Arne.
Han frågade sej vilket han föredrog, tystnaden eller det som utvecklats mellan dem under den sista månaden, småpysslet med varandra, det ängsliga plåstrandet och kollandet.
Ann-Charlotte öppnade skjutdörren och kom in igen.
--- Jag hade önskat det men så enkelt är det inte.
--- Varför vill du hindra mej då?
Det är ju bara ljug.
--- Lyckan är att vara
--- Kanske inte, sa Ann-Charlotte tveksam.
i längden för då har vi så mycket att försvara.
Jag är så kär att jag smäller av.
Kom ska du få se vad han målat i mitt firarträd!
--- Inga som jag inte accepterar, sa Kalas med övertygelse.
Men för säkerhets skull ska jag hälsa på dej emellanåt så jag inte glömmer mej.
Fröken Katrin Karlsson inbjuds att med sin närvaro hedra
Kalas sneddade genom Vasaparken och skyndade på stegen.
Det hade inte tagit dem ett dygn att upptäcka varandra.
--- För att de är många tillsammans som hjälper varandra istället för att kräva för egen del, sa han.
--- Ja så inihelvete svårt, sa han och återgick till sin tavla.
Som vill dela med sej till mej utan att kräva att få medbestämmanderätt över mej.
Kalas satte sej upp och tog på sej tröjan igen.
Så reste han sej.
Ingenting fick vara dolt eller förbjudet mellan dem.
Hon ringde honom klockan
--- Jag älskar dej, sa Kalas.
Jag vill inte att du säger så.
Jag är inget att lita på, inte ett enda ögonblick.
Kalas förnekade det.
De var inte jämbördiga mer för Kalas kände att hon inte dög längre.
De hade inte pratats vid på
Han lät tveksam men han föreslog det likafullt och de bestämde att träffas vid tiodraget.
--- Här har mest kommit äldre människor, förklarade hon för hon kände igen Kalas.
Kalas böjde sej ner över henne.
--- Det är ett budskap, viskade fru Schrivel med torra bleka läppar och skräck i ögonen.
Hon hann faktiskt inte göra något för fru Schrivel.
Hon stod på trottoaren och väntade på raden av bilar som passerade förbi henne i snabbt tempo.
De pruttade avgaser i hennes ansikte och virvlade upp dammet i rännstenen.
Det var svårt för Kalas att få någon riktig reda i hennes berättelse men eftersom hon tydligtvis inte hade någonstans att ta vägen bäddade Kalas åt henne på den ena madrassen och stoppade henne i säng.

Fru Schrivel hade sannerligen förstört hennes kväll och ockuperat hennes våning.
Hon satte sej bredvid fru Schrivel som låg där på rygg, darrande i kroppen, lade handen över hennes blåådriga hand på filten och försökte prata med henne för att lugna henne.
Gjorde inget försök att sova, låg med öppna ögon ut bland skuggorna, mörkret, ljusen från gatan.
Han tyckte om hennes hår, det var det vackraste hon hade.
--- Jag duger precis som jag är, bara Kalas, sa hon men medan hon klippte visste hon att hon gjorde sej själv illa och att hon skulle ångra sej.
Hon måste ha somnat fastän hon inte mindes det för hon vaknade plötsligt och tyckte till som om hon drömt något.
Väntade.
--- Kom och lägg dej igen, sa hon vänligt.
Kalas gick fram till bokhyllan, lyfte den grå telefonluren och slog
Kom in!
--- Jag borde ha ringt för länge sen, sa Kalas.
Du ska inte gifta dej med honom?
Jag hälsar på henne nästan varje dag och hon hjälper mej att kartlägga Club Feminine.
Hon skulle behöva både pengar och sysselsättning och nya värderingar och vänner, ja precis allt, men jag blir mer och mer pessimistisk om hennes förutsättningar.
--- Det är så konstigt, fortsatte hon lågt.
--- Här är min nya bröllopsoverall, sa hon i en helt annan ton.
Så vände hon sej om, en mörk skugga mot fönstret med stubbigt hår och händerna på elementet.
Vi träffas allt mindre och ingenting blir som i början.
Hon ringde ett par gånger och Kalas svarade med andlös stämma, genast som om hon väntat telefon.
--- Ingen!
Enl.
Efter dem traskade
--- Men Kalas, viskade Ann-Charlotte förskräckt.
Den här våren...
Han berättade inte innan han försvann.
Hon fladdrade omkring och ordnade det sista medan hjälpen i köket la upp ångande volauvanger på ett fat och Torsten slog i champagne i glasen och Nils-Gustaf försökte göra sej hörd för att placera alla de
Det gjorde ont i Ann-Charlotte att se Kalas så nära gråten i skrattet.
Hur vi hade det i sängen?
Jag försörjde Andro som försökte bli författare.
Vi bodde
Han älskade att ge bort dubbelsängar i present, han hade gett en till Sven och Susanne också, fast långt efter deras hastiga bröllop förstås för på den tiden var han på dekis.
Tavlorna var Anrros från den period då han försökte sej på målning.
) Han lärde mej mycket om mej själv.
Det var som en bit av Andro själv, av hans personlighet som satte färg och värme på allt den träffade.
Vi skulle ha det skönt och roligt när vi var tillsammans och allt oftare såg jag till att hushållet var fixat i förväg när jag visste att han skulle vara hemma, mat i kylen, våningen inbjudande omkring oss.
Jag ser ännu för mej hur jag drev runt i våningen när tvätten var klar och rummen städade, hur jag rättade på kuddarna i soffan och slätade till den rufsiga ryamattan med foten ( och svor över Andros mamma!
Jag kunde aldrig uppleva någon verklighet i den där lilla rutan.
Jag hade hela tiden vetat att det var en tidsfråga innan han skulle slå igenom som konstnär på det ena eller andra sättet, att han var något särskilt.
De tyckte att vi skulle vänta med att flytta ihop, men när vi ändå gjorde det insisterade de på giftermål, mest far som hade de finaste vännerna.
Jag satt vid fönstret i köket, jag gick runt i våningen eller nopprade på växterna i vardagsrummet.
Oftast hade jag lagt mej innan Andro kom och sovit i några timmar.
Jag läste en stund innan jag släckte ljuset.
De äldre husen var byggda i puts eller tegel, gamlingar vars öde länge varit föremål för segslitna debatter makthavarna emellan och vars tid med säkerhet var utmätt eftersom de inte längre passade in i landstingets föreställningar om svensk sjukvård av idag.
Han tyckte om mej och det gav mej ett status som jag annars inte skulle ha haft och som jag var beroende av.
gånger om året och tvingade på spolar
Vårt status hämtade vi inte främst från vår lönegrad och titel utan från vår förmåga att vara kvinnliga, vårt liv utanför jobbet som makor och mödrar med vackra hem, män i karriären och begåvade söner.
Jag stängde snabbt och tyst dörren till min expedition, hängde upp cykelkappan och satte på mej vita rocken, allt mycket fort för att demonstrera hur jäktad jag var.
så att han var säker på att den kom i tid.
Oftast var det inte mycket jag kunde göra för dem jag heller annat än lyssna.
Telefonen teg, ingen ringde på knappen till höger utanför min dörr med svar i
--- Är du på jobbet?
Om mej pratade vi nästan aldrig.
.
Syster Siv med journalpärmen i händerna, hon var översköterska, syster Annika bredvid.
Det jag främst fäste mej vid på honom var ögonen, de var små och mandelformade, mycket ljusa.
Han kunde vara välvillig och charmerande, men idag var han på uselt humör och kort i tonen mot alla.
Vi behöver platsen.
Jag brukade äta lunch i stora matsalen med Ann-Britt som var kurator på medicin.
Jag köade för leverbiff, smör, bröd, vatten och kaffe, betalade med lunchkuponger och satte mej mitt emot henne.
Att han är omänsklig.
Jag var beroende av hans gunst, inte bara för att den skaffade mej prestige bland den övriga personalen och underlättade mitt arbete.
Jag var lite jäktad eftersom min telefontid började klockan
Ibland önskade jag intensivt att jag kunde få stanna till i mitt åldrande, alltid förbli just
Jag kunde alla motargumenten:
Jag hade inget att ge honom som han inte kunde få bättre på annat håll, med sina polare, med sin sånggrupp.
Jag läste under stigande upphetsning och betraktade ingående de suddiga bilderna av gruppen och av Andros leende ansikte.
Kroppen var orolig.
Jag följde den lilla slingrande cykelstigen och passerade sjukhusgrinden mot radhusområdet.
sa jag avvärjande.
--- Det är Storklas idag tror jag!
små bruna eregerade knoppar, armhålornas grottor, magen och naveln i en enda lång glidande smekning.
Han gned in min kropp tills den var len och hal hel och hållen.
Det han gjort tycktes honom på något sätt så självklart.
fjortonåriga Annika, sexåriga Bill och tvååriga Justus.
Hon hade råkat ut för en blottare den sommaren vi träffades och hennes mamma hade tagit illa vid sej och varnade henne oupphörligt för fula gubbar som gjorde alla möjliga hemska saker med små flickor, vad fick vi tänka oss själva.
Jag hade för länge sedan gjort upp med de där idiotiska fantasierna och trodde naturligtvis inte på dem.
--- Ont i fötterna så in i norden, suckade hon, men hon log samtidigt som för att förta effekten av sin klagan.
Området ansågs som något av en skandal och hade inget vidare rykte bland folk som hade råd att välja var de ville bo.
Huset rimmade väl med omgivningen, nersjunket i sej själv, gråfärg som nästan tvättats vit av sol och regn, trasiga takpannor.
Under vår uppväxt hade jag beundrat henne och hon hade sett ner på mej.
--- Hej!
--- Det gjorde du visst!
protesterade jag.
--- Var inte dum nu!
Hon gapskrattade och satte ner Justus på köksgolvet, grävde i förklädesfickan efter sitt cigarrettpaket.
--- Nej, sa Susanne och satte sej.
skrek han.
Något annat tilltalsord skulle känts vanvördigt.
Den trollar så han jobbar jättefort, som en snabbmaskin förstår du.
Det rådde den vanliga ordningen i huset.
Det hade alltid irriterat mej.
Susannes situation skrämde mej.
När Sven fått sitt första jobb gjorde de Bill för Annika måste ha ett syskon och telefonväxeln var ju ingen framtid.
--- Nej men det blir väl som vanligt.
--- Va kul!
Hon kunde aldrig hålla sej till ett samtal i taget.
Det är lite trassel med nerverna förstår du.
Min far kunde man sätta mångahanda rubriker på, den ena mer osympatisk än den andra:
Min syster och jag besökte honom ogärna.
Där sitter den och för satyg och vill spränga sej ut.
Hon var ju
De hade sällskap redan innan det började vända uppåt för far på allvar igen och Marianne påpekade därför gärna att hon minsann inte tagit honom för pengarna utan att det tvärtom delvis var tack vare hennes tro och kärlek som han överlevt smällarna.
Far såg aldrig så lycklig ut som då han förklarade dessa sakernas tillstånd för mej.
år äldre än jag.
rum och kök, sa min far anspråkslöst om kåken, men då förteg han kokett källarplanet med bastu och tiometersbassäng.
Jag hade tagit med mej Andros nyutkomna skiva i present.
Jag hittade far ute på terrassen tillsammans med några polare från SB-orden.
Snart är du väl gubben i månen!
skrockade sjukhusets ekonomichef.
Jag trodde inte att han hade några avsikter med mej, det vågade han nog inte för han var i själva verket mycket konventionell, men det stimulerade honom med en ung lyssnerska.
undrade han.
--- Jaså jaså, ja det är alla tiders för kvinnorna det.
Han nickade igen och klappade mej på min nakna underarm.
Justus vägrade att släppa iväg mej, suckade hon.
( Fast i vanliga fall förstod jag inte hur hon stod ut med honom heller!
--- Grabbar plockar inte blommor, det är fruntimmersgöra, deklarerade han.
Jag var inte ensam om att irriteras över den extra arbetsbörda som deras utredningslekar resulterade i.
Folk började gå mot matsalen och vi drog oss lite tillbaka eftersom vi på sätt och vis hörde till familjen och inte ville ta för oss allra först.
Jag fann Marianne just i färd med sin älsklingshobby och sällade mej till henne medan hon demonstrerade sina domäner.
Jag hade hört henne säga det varje gång hon demonstrerat skåpet.
--- Svenska folket super uppifrån och ända ner!
Hör du det!
Inte en dag till.
De åkte aldrig dit, det var bara ett av fars investeringsobjekt.
Din egen far!
Dumma Marianne som alltid hoppades på medhåll och inte fattade att vi inte gillade henne, varken Susanne eller jag.
Han la sej nära mej och började smeka mej vaken.
--- Upp med dej!
Andro kom in i sovrummet, öppnade fönstret på vid gavel, drog av mej täcket som jag lagt över mej igen.
--- Men inte här bland alla du känner, inte alldeles ensam, sa jag.
Jag tänkte ibland att våra barn skulle få glädje av det.
Det förargade mej att jag inte hört den av mej själv.
--- Vi fortsätter, avgjorde han och drog mej på benen.
--- Inte här, sa jag hastigt.
fräste han till.
--- Du får väl ta mej som jag är, mumlade Andro men han satte sej snällt tillrätta i karet och njöt av min behandling.
--- Det vet jag inte!
Fötterna orkar nog fram till torget.
Jag ville inte blanda ihop jobb och politik och var livrädd att han skulle fälla någon spydig eller ogillande kommentar när vi träffades på ronden i morgon.
Klockan den slår
Min syster och svåger var också bland publiken med Bill och Justus.
Birre, det var vpk-ledaren i kommunen och partiets enda representant i fullmäktige.
I synnerhet flickorna.
Jag hoppades att ingen uppfattat den och fortsatte snabbt vidare utan att hitta någonstans att ta vägen.
, när han inte måste dela sej mellan dem och mej och få dåligt samvete för att jag inte hade lika roligt som han.
Jag visste inte hur jag skulle göra.
Jag funderade på att berätta vad kommunalrådet anförtrott mej om sin småhuspolitik men jag kom mej inte för.
Dessutom kände jag inget för problemen.
Jag kastade en sista blick in mot rummet och skymtade tjejen som hängt sej på honom hela kvällen.
Andro hade varit borta mycket hela veckan och kommit hem sent,
Det var på morgonen när jag steg upp som det hände.
Allt bortskänkt i en handvändning till någon annan.
--- Jag har en patient inne, sa jag för att upplysa honom om att jag inte kunde prata personligt.
--- Kan inte kuratorn hjälpa mej?
Hon var inte den första patient som klagade över överläkarens undersökningsmetoder.
--- Då vill inte kuratorn prata med honom då?
Om en liten stund är det över och sen slipper ju fru Hansson.
--- Nej nej, sa hon fogligt.
.
stod jag utanför huvudentrén till sjukhuset och väntade på Andro.
Andro hade själv ett ganska alldagligt utseende.
När han tog fram sin gitarr flockades folk omkring honom långt innan han slog igenom.
Det var
Men jag var i hemlighet löjligt stolt över min vigselring, över att han var min och att alla kunde se det när vi gick ut tillsammans.
Jag fick veta vad han gjort, åtminstone för det mesta, för det var ändå med mej han delade sitt liv.
Jag satte mej bredvid honom.
frågade jag.
--- Sådär, inget speciellt.
--- Det gör inget, sa jag hastigt.
Andro hade slutat vissla.
--- Det var en löjlig liten brud, sa han.
Det gör väl inget?
Men det betyder inte ett dugg, det försäkrar jag dej, inte ett dugg.
!
Han vände sej åter mot mej.
Vi fixar pengarna på nåt annat sätt.
sa han ivrigt.
--- Jag trodde att du bestämt dej, sa jag och log mot honom.
--- Vad har jag gjort för att förtjäna dej!
Den var fin, var den inte?
frågade jag.
Och jag kan inte svika gruppen.
Det lät ju inte vidare självständigt.
--- Champange var det ja, sa Andro och bromsade in vid trottoarkanten mitt emot systembolaget.
--- Är det du!
Fältet bort mot radhusen lyste gult av maskrosor.
Jag väntade att han skulle ringa och säga att han var på väg.
Jag kände det som om livet flöt bort genom mina fingrar utan att jag hade förmågan att gripa fatt det och hålla det kvar, som om allt hände oupphörligt omkring mej utan att jag tog del eller ens la märke till det.
Sedan dess hade här byggts och byggts:
Nu sålde han dyra statusprylar i sin affär och hade växlat från Standard Selection till Gordon's och byggt sej den där kåken på Höjden.
kronor vilket var
Jag var rastlös och längtande, på en gång köpsugen och för otålig för att ge mej ordentlig tid att prova igenom de olika läckerheterna.
Han var sådan.
Andro kunde inte hjälpa mej igenom detta.
Det fanns där innanför mina ögonlock bild för bild.
När han tog i mej låtsades jag halvt likgiltig fast jag skälvde i kroppen.
Mor bodde i ett villaområde på andra sidan om centrum, ett av kommunens äldsta.
Jag försökte alltid vara glad med henne för hon blev lätt ledsen, men de senaste åren hade det kostat mej allt mer och jag hade börjat undvika henne för att slippa min egen växande irritation som alltid följdes av skuldkänslor.
Jag kanske följer med ett slag, ljög jag för jag skulle inte följa med Andro.
Och hjälpa mej att ta hand om mormor.
--- Kom så dricker vi kaffe i trädgården, sa mor och dukade en bricka med
--- Nej, sa mor.
sa mor hurtigt.
Det var svårt att förklara min motvilja mot Mirres inflyttning, hon och ungen behövde väl någonstans att bo.
Plötsligt skulle hon försöka försörja sej för första gången på
--- Jag kan inte säga hur glad jag är att du kommer med mej.
Sjöa var som en värld för sej, den lyckliga biten av min barndom.
Han fanns ju nära mej!
--- Men låt bli då!
--- Det är väl klart!
--- Bor de här?
Som vanligt när jag gnuggades för nära mot henne växte en nedrighet i mej.
--- Du får köra, sa jag.
Ett stort vitt tvåvåningshus i trä som en gång sett mormor födas men som nu underhölls av släktföreningen och bara användes på helger och sommarlov.
Det kunde hon inte!
Vår gemenskap hade en gång tett sej fulländad under sommarloven hos mormor på Sjöa, men den hade upplösts i tonåren och att träffa dem var bara att än en gång konstatera att vi aldrig skulle få den tillbaka.
Mor lutade sej över mormor och skrek dämpat i hennes öra.
Det kan tyckas som om jag inte gillade mina mostrar men det är fel.
De var män med pondus, en blandning av myndigt allvar och skämtsamt gemyt.
av
Sedan var det lukter av kaffe och bakverk och människors mängd och mitt i alltsammans lukten av den gamla gården, av dammet i möblerna och på släktporträtten eller av fukten i tapeterna eller något annat.
Liksom förr var hon den påpassliga värdinnan trots att hon nu inte hade någon del i arrangemangen.
Hon log och nickade.
Förresten var han väl på väg någonstans själv.
Morbror Lennarts skämt förstås.
Du är på Sjöa nu, många år innan du ens visste att han fanns.
Vi vinkade frenetiskt till varandra.
Den började tynga henne redan under senvintern.
Sista gången det hände var när moster Lena lät tapetsera om de blå rummen.
Nedervåningen på Sjöa bestod av
Där fanns en soffgrupp i sittovänlig Karl Johansstil och en sekretär överlastad med släktfotografier i glas och ram.
Bakom förmaket låg biblioteket där släktporträtten upptog mer plats än böckernas skinnband.
Jag la genast beslag på Rosenrummet medan mor som gärna ville stå över traditionerna på Sjöa tog Soldatrummet som efter omtapetseringen inte längre hade några små blå soldater på väggarna utan bara större och mindre prickar som påminde om misslyckade såpbubblor.
Jag tyckte att det var nästan ofattbart att hon en gång varit lika ung som jag.
med frukost på sängen, kaffe med sötningsmedel och grädde,
.
stod middagen på bordet.
Det var hennes plåga och den mindes hon varje kväll när golvklockan i salshörnet slog.
stödde jag henne uppför trappan till övervåningen, hjälpte henne i badrummet och in i sovrummet.
Blåsans slutmuskel utövade inte längre full kontroll och hon bar blöja.
Jag hade varit ängslig att den kroppsliga kontakten med åldrad hud skulle inge mej avsmak.
Länge utgjorde de vårt ideal.
Jag kände mej som god vän med dem fastän åldersskillnaden var
De frågade som vanligt om Andro som de hade i gott minne och var så intresserade av.
Jag stötte ihop med mor på gårdsplanen.
Jag fick lust att svara " jag funderar på självmord ", men det blev bara ett avfärdande " äsch ".
sa mor forcerat.
--- Blåklint, det måtte väl jag veta!
Och mormor nickade.
--- Nej på onsdag, sa mor och höjde rösten.
På onsdag ska vi åka.
Har jag nån klänning att ta på mej?
Och vad skulle hon ha på sej?
Jag undrade vad han hade för sej, vem han var ihop med.
Vi var
Fram till någon gång i tonåren var Sjöa den bästa plats jag visste.
Med far i huset blev hon nervös och pendlade mellan låtsad stränghet för hans skull och försök att släta över när hon tyckte att han var för hård mot oss.
--- Mormor har fått diarré!
Blicken var trött och uppgiven.
frågade hon och lät lika uppgiven som mormor.
Vi tar av dej kläderna och tvättar dej så känner du dej bättre.
Mor surrade omkring oss, lite på avstånd, kände sej väl skyldig att delta men kunde inte dölja hur illa berörd hon var.
Jag bar lakanen, filtarna och mattan in i badrummet och tappade vatten i badkaret.
Jag började ursinnig skura golvet i sängkammaren och hallen och sköljde upp lakan, filtar och matta.
--- Ja det var det verkligen, instämde jag och vi skrattade och kramade varandras händer.
Kvinnorna var ingiftingar av mer eller mindre lyckad kvalitet, duktiga avelskossor och goda mödrar, någon gång en god syster som ogift och uppoffrande tynade bort vid sidan av en bror som ambitiöst knullade släkten vidare i nya led.
Hon var bara
Carl-Henrik var student, men en fattig sådan.
Mormor och morfar fick till en början inga barn.
Mormor själv övergav gården efter morfars död och återvände bara på somrarna då huset öppnades för barnen och småningom barnbarnen.
Den bästa stunden med mormor var vid eftermiddagskaffet.
--- Det gör jag ju!
Det är bäst att mor försöker ändå så det inte händer en olycka, sa hon när mormor inte ville gå på toaletten fastän mor ansåg att det var dags.
Mor vet hur det blir!
Du tjatar ihjäl oss.
Ständiga samtal om dittan och dattan, mors tysta mysande efteråt som om hon bar på hemligheter.
--- Vi kan be fru Karlsson, föreslog jag medvetet vänlig på rösten.
--- Men du vill ju knappt ta i henne en gång!
Jag kände mej plötsligt illa berörd.
kom mors triumferande röst bakom mej.
Jag hade drömt och knappt ens nu när jag stod naken i det öppna fönstret och såg ut över Sjöas trädgård kunde jag fatta att det bara varit en dröm.
Jag kände efter i mitt ansikte men det var slätt och stilla och förrådde ingenting.
Bruden i hans armar skulle jag slunga baklänges ut genom dörren och jag skulle gripa om Storklas som stod rätt ut som vanligt, det skulle jag, vrida om den tills den föll ihop som en liten skrutt, oanvändbar, skrumpnande.
Lilla dumma Eva-Mi, samma sak att du inte fattat det!
Han tyckte aldrig att mor bjöd till ordentligt.
Det kunde vem som helst räkna ut att han skulle gå ifrån henne, sticka, bli borta utan ett ljud den där våren.
Alla väntade att hon skulle göra sej något, något illa.
Jag körde huvudet mot rutan men smällen var inte tillräckligt hård för att glaset skulle brista omkring mej.
Du är ju inte riktigt klok när du är med henne.
Jag hade alltid skött mitt yttre, det hade jag.
--- Jag är vaken!
--- Tänk jag drömde så lustigt, sa mor glatt.
Hon var ett enda äckligt vädjande " tyck om mej " och eftersom jag mitt i röran av elaka känslor faktiskt kände något ditåt för henne blev jag alldeles utom mej av dåligt samvete av att bara se henne.
Den slitna grå bryggan kändes varm mot min mage.
Jag behövde bara se på mor så begrep jag att det var en tidsfråga.
sa jag överlägset.
--- Vad menar du?
Bara inte det.
--- Hur tror du det känns!
Varför hatar du mej så...
Han sticker...
Näsan och ögonen sved av insjövattnet.
flämtade mor.
Vi sneglade på varandra.
Hon hade faktiskt haft mod att knuffa i mej!
Som jag väntat!
--- Fantastiskt, sa han.
Jag hämtar dej snart.
Jag stirrade på henne.
Såg mot sängen.
Insvepta i filtar framför de öppna kakelugnsluckorna lyssnade vi när mormor läste högt ur Fältskärns Berättelser eller De
flaskor tills knallen skakade huset.
Om kulblixten som kom ner genom skorstenen i prästgården och rullade genom hela salongen som ett brinnande klot men med sådan hastighet att ingenting fattade eld.
Hon hade ingen lust på patience som vanligt.
Det var som mörkast ute, nästan svart eftersom himmelen var igenmulen.
--- Mormor har hört åskan, förklarade jag.
--- Tänk, jag älskar den här gula färgen, sa hon och strök med handen över den lena ullen.
Jag tände i kakelugnen och satte mej i fåtöljen mitt emot mormor.
--- Det gör hon inte, vidhöll mor.
--- Det vet man aldrig säkert, sa mormor.
Jag menar innan du gifte dej med morfar.
fortsatte jag och gjorde rösten lekfull.
--- Det är regnet som kommer, sa jag.
--- Det blev du eller hur?
--- Nej det kan man väl inte säga, inte mer än andra, sa mormor som aldrig sa annat än gott om någon.
Alla
Hon lyfte sakta och darrhänt tekoppen mot munnen och sörplade i sej lite.
--- Men det är kanske inte det lyckligaste för alla, invände jag.
Tror du att du kan sova lite nu?
Ögonlocken var svullna och ögonen sved.
På en gång ville jag slippa besvären och ha dem kvar som tecken på att jag var en fullvärdig kvinna.
Susanne och jag talade aldrig till varandra de där åren, inte annat än vanliga syskonglosor.
Jag försökte stoppa upp blodet med toalettpapper och stannade hemma från skolan, sprang på toaletten i ett kör.
--- Jag vet inte, sa mor.
Jag möter dem vid tåget halv
Jag ska minsann säga henne det, tänkte jag.
Jag tillbringade en stor del av dagen på min säng.
Jag hoppas att det inte hänt nåt allvarligt, sa hon.
De var lika entusiastiska alla
Mor reste sej och gick för att svara.
sa jag osäker och tog åt mej uppgiften att Susanne också träffat de där tanterna.
Hon har ju alltid föredragit mor.
Det är till dej.
skrek Susanne.
Det är inte bara du som ska bestämma.
Hon gnuggade sej i ögonen, stirrade på mej, gick in i salongen där mor dukade fram kaffet och lyfte upp Justus i sitt knä.
--- Han dominerade hela gruppen, försäkrade Susanne livligare.
--- Det kunde varit lika bra, fräste Annika.
--- Inte så besvärligt som jag med henne, sa Susanne och fick ett klagande tonfall.
Inte så att vi önskade varandra något ont, att det skulle gå den andra illa.
Susanne hade fullt upp med Justus så hon slapp undan för det mesta.
--- Det var det ju visst!
Bill nickade stumt och jag räckte ut handen mot honom.
--- Vadå?
Ställ upp du bara.
--- Tror du att jag varit problemfri bara för att jag inte kunnat framhäva mej lika suveränt som hon?
Susanne tog aldrig någon hänsyn så varför skulle jag göra det?
--- Men varför går du på så här då?
--- Som hon tjatar!
Annika såg upp och fnissade.
--- Jo det är klart, medgav Annika och granskade sina långa glanslösa naglar.
--- Ja hon är verkligen fin, instämde jag.
--- Jodå och du?
--- Måste vi det?
Jag kunde inte låta bli att skratta tillbaka.
På natten vaknade jag av att någon rörde sej i rummet.
Vi stoppar alltsammans i garderoben istället och så fixar vi det i morgon bitti nere vid sjön.
Jag var sömning, men han såg så ivrig ut att jag inte kunde göra honom besviken och vi tog våra badkappor och de kissvåta sängkläderna och gick ner till sjön medan huset sov.
Du måste sluta anklaga dej själv.
I detsamma kom Bill tillbaka och Susanne torkade hastigt sej i ögonen.
Vad jag än gör så tycks det bli fel och fel och fel...
--- Anton är nog nästan sjutti, sa jag.
Eva-Marie skulle inte ha några problem!
Du brukar väl inte vara den som ger dej!
Som är en överlägsen på nåt sätt.
--- Ett tag tyckte jag att du var den som råkat värst ut, att du gift dej med en riktig typ, fortsatte Susanne.
--- Så bra att du ändrat dej då, sa jag och var glad att vi körde in i byn.
Han körde in på gårdsplanen och tutade vildsint.
Andro stod på gårdsplanen omgiven av mor och Susanne och alla
Han vände upp och ner på Bill och skakade honom.
--- Andro vill väl ha middag?
Jag hämtade en handduk uppe på mitt rum.
Vi kunde inte utbyta många repliker ifred.
Jag vill gärna bli ensam med dej genast.
Vi vinkade medan vi körde ut genom de öppna grindarna och lämnade Sjöa med familjens alla kvinnor som en liten färgglad klump på trappan.
--- Jo det har varit finfint hela tiden, sa Andro.
--- Hur då menar du?
Han var kanske på väg bort från mej fast han skylde över det och förnekade att något kunde förändra honom.
när vi kom dit.
Han försökte hoppa upp mot taket, men sängen var för mjuk.
Vi älskade igen och jag undrade vad vår granne tänkte när Andro vrålade som värst.
--- Det kunde du ha sagt i telefonen!
Det var ett torp som gått i Andros mors släkt i ett par generationer och som de var lika stolta över som min mors släkt över Sjöa.
Det enda jag skulle ha kunnat prata om kändes förbjudet.
Aldrig med Andro och aldrig med hans far.
Andro påstod att det var löneförhöjningen som kom dem att besluta sej för barn.
Andros mamma hade bakat wienerbröd som hon trugade i oss.
Med Andros pappa var det lättare.
Precis som jag älskade att återkalla minnena från Sjöa pekade Andro ut alla förtrollade ställen som funnits här i hans barndom.
Du är ju som en gammal häst med ditt minne för det som varit.
Det kunde väl ingen?
Höga trösklar, en stor öppen eldstad, lågt i tak, en vind där man inte kunde stå rak.
Tyckte hon bättre om mej när jag var så här översvallande uppskattande och utplånade mej själv till hennes förmån genom att hela tiden upprepa samma fraser " Du är verkligen fantastisk " eller " Jag förstår inte hur du burit dig åt, det skulle jag aldrig kunna "!
Han skötte det inget vidare förstås.
Således träffades även Andro och jag ganska lite de där dagarna för vi inordnade oss genast i deras system.
Nu ska du vakna.
Efter frukost fanns det alltid program för Andro.
Och viktiga saker var lika med inget alls, bara ett eller annat ströord.
Vi pratade ju aldrig om något som angick oss bägge.
Andros mamma satt med sin stickning, tyst och nöjd över att Andros pappa fått sällskap vid brädet.
Det tog lång tid att bryta upp.
Jag var ju van att göra allt hemma och jag brukade gärna göra det, men inte så här, inte när han tog för givet att jag gjorde det utan att ens erbjuda sej att hjälpa till!
Engla hade varit på Mallorca och föreföll nöjd.
Finns det nåt förhållande som håller sej levande mer än några år tror du?
--- Margaretha Crohnen, svarade den välbekanta rösten.
--- Ja det är väl inget vidare, men vi får se hur det går.
Hur går det med kollektivet?
Eländiga Andro som lät alla hänsyn gå före mej!
--- Här, jag kom inte iväg nånstans.
grader varmt ute.
--- Men det växer ut igen, försökte jag trösta.
--- Men du, sa jag och min röst lät lite hurtfrisk fast jag inte ville det.
Förmodligen skulle hon dö trots alla behandlingar som gjorde henne sjuk ovanpå sjukdomen, men hon vägrade att finna sej i sin situation, trodde liksom inte på den.
--- Tack, sa hon i en sista långdragen snyftning.
Andro satt vid pianot när jag kom hem.
--- Äsch den är inte riktigt klar än.
Jag valde dej Du blev min tjej För mej och mej och mej Hängiven Allt uppoffrande Oh Baby-Doll!
Det tror du väl ändå inte?
--- Nej, den där idén fick jag under turnén, förklarade Andro.
Jag tröttnade faktiskt med en gång, så fort jag fick typen klar för mej.
Den tiden var förbi när jag kunde hoppas på att han skulle nöja sej med mej, att jag var så bra att han frivilligt skulle avstå från andra.
En annan replik var inte att vänta.
Det förändrar ju inget det där.
Jag stod alldeles stilla innesluten i hans armar.
Det fanns inget utrymme för mej, för oss.
Bara tanken på att bryta upp försatte hela min kropp i uppror och tvang mej att krypa samman i vånda.
timmar, men sedan skulle Bill till lekis och Justus antingen till någon god vän eller vara med Susanne medan hon pysslade med hundar, kattor och kanariefåglar, tröstade mattar och hussar och gav sej iväg igen för att hämta Bill.
Det vore så roligt!
I tonårsboken som blev min bibel kunde jag läsa hurdan jag var eller hurdan jag borde vara, att det var viktigare för en skolflicka att känna sej lyckad som kvinna än att ha bra betyg och att mitt koketteri, min lust att behaga ( som jag ännu inte känt ) den var jag född med.
Borta var mina luftiga tyllgardiner och spegeln med volang och mina Elsa Beskowtavlor som hängt med sedan jag var liten.
--- Tänk att jag äntligen kommit mej för att slänga ut den där hemska dubbelsängen, sa hon.
--- Det är våra samlingsrum, sa mor.
Inte du också!
Jag skulle nog komma över det här med Andro.
Tala och argumentera, det var manligt och myndigt och imponerade på folk.
sa Engla.
.
Det vore nåt!
Kurator och allting, vad gör du annat än snackar en massa goja hela dagarna?
Jag kände den förestående katastrofen som en tyngd i mej.
--- Men nu är du för djävlig, sa Andro skrattande och la armarna om mej.
Han tyckte inte om att jag gick på kurs, det var mitt intryck, och det gjorde mej arg.
De andra tecknen kom, ilningarna genom underlivet, en vag trötthetskänsla i ryggen, olusten om morgnarna, längtan efter att sova och slippa gå ur sängen.
Först hade jag pessar, men jag tyckte inte om det för det var kladdigt och fordrade planering i förväg och när jag satte in det och det inte blev något av blev jag besviken och kände mej ratad.
Ibland slarvade vi och körde avbrutet eller avbröt inte alls för jag avskydde när han drog sej ur mej, det var som att luras på det allra skönaste.
som ville helt olika saker?
Han höll på att lära sej samarbete tror jag det var, hur nu någon skulle kunna lära honom något sådant!
Susanne skrattade ironiskt.
Sven skulle inte behöva vara borta så här mycket.
Hon vände sej om med ena handen kupad kring några vissna blomblad och såg utmanande på mej.
Kanske på kvällarna ibland om du behöver.
--- Kissa!
Annika är på sitt rum tror jag.
--- Skit, sa hon och drog ner mungiporna.
Susanne kom med Justus som fått nya kläder.
--- Du ska också bada!
Sedan la vi oss i samma säng alla
Susanne kom in i barnkammaren.
Det menar du inte!
Mor öppnade i morgonrock och bad Susanne duka förlovningsfrukost medan hon klädde sej.
Mor satt tyst.
--- Jag tänker, sa mor.
--- Du kanske behöver lite mer sherry du med, sa mor och plötsligt log hon fast jag inte kunde inse att det fanns något att le åt i den bedrövliga situationen.
Jag gissar att hon tänkte på Annika som gått upp på sitt rum igen efter maten.
--- För dej och Andro är det ju annorlunda, sa hon och vände samtalet från sej själv.
Provet var positivt.
--- Jag ska inte ha det, det är omöjligt, upprepade jag efter en stund och rev ut hela patientkartoteket som länge varit i behov av en genomgång.
Det vilade som en stor tuss bomull i mej som tystade alla ljud inom mej, dämpade och isolerade så att inga skrik kunde höras eller förnimmas.
De var som horder av små loppor vid busshållplatsen, vid övergångsstället och vid snabbköpet i höghuset bredvid vårt.
Plötsligt bestämde jag mej för att inte vänta längre.
Jag la mej och somnade nästan genast, sov tungt och drömlöst och hörde inte när han kom.
Jag insåg att det i varje fall skulle vara en miss att väcka honom och berätta, att så här dags på morgonen skulle han vara mycket för trött för att ens kunna lyssna.
Om mor eller Susanne fick säga sitt, komma med goda råd, stötta mej, skulle jag aldrig klara det jag visste att jag måste klara.
--- Men vänta, sa han och plirade till, rufsig och smalögd med skräp i ögonvrån och sovlukt i andedräkten.
--- Va trist!
Nu kan du väl stanna.
Jag kände att jag höll på att ge vika.
--- Visst, det är jättefint, sa jag ironiskt.
Han klev ur sängen, naken och med Storklas som pekade rakt ut mot mej som en batong.
Jag skulle ändå sticka till Lasse ett slag idag.
Jag var mer aggressiv än vanligt, svarade honom i ett slags ursinne som jag inte kände igen hos mej själv.
--- Ska vi duscha?
--- Äsch, sa Andro.
--- Jättekul!
Han var sådan, det var inte så mycket att bråka om.
Vi hade ju bestämt att vi inte skulle skaffa barn än på länge, kanske aldrig.
Susanne var själv trött.
Det här är det verkliga helsiket, det försäkrar jag.
Han skulle inte ens komma hem när han kunde utan bli borta som Sven.
Det var det jag ville med mitt barn, kunna dela, vara
Han skulle bli en sådan bra pappa om han bara själv ville.
--- Jag hörde det, sa Andro.
Han försvann in i badrummet och rakade sej.
--- Du har inte ens kommenterat det, sa jag.
--- Lilla Eva-Mi, sa han.
Jag hade ju bestämt mej för abort.
Du ska göra det du tycker är bäst.
Jag suckade och kröp ihop mot hans varma doftande hud med bara några glesa hårstrån över varje bröstvårta.
Andro lät entusiastisk.
Den där svarta med blommorna på till exempel, den är snygg.
Han hade själv borstat håret blankt och slätt och satt på sej en snäv indisk skjorta i sådan där tunn bomull där man skymtade bröstvårtorna genom tyget och vita gabardinbyxor som snävade kring skrevet och låren på ett nästan utmanande sätt.
--- Hinner vi?
Vi gick in och Andro presenterade mej för krogägaren som fixade ett bord alldeles invid scenen fast det egentligen var fullsatt.
Man måste välja liv, det vet du, och du väljer honom.
Bara vi
Jag var helt koncentrerad på min egen roll, att le glatt och inbjudande.
--- Är det så många om honom då?
--- Skål för Andro, sa Henry och höjde sitt glas.
Andro hade redan somnat.
JAG HADE BESTÄMT MEJ!
Jag tyckte inte att han svek mej.
Ett litet skrynkligt ansikte under ett stort smålockigt hårburr som var anslående rödbrunt.
--- Jag hade faktiskt den här färgen på håret innan det började gråna, sa hon.
Hon var den enda av överläkarna som jag var du med, en mjuk, prestigelös kvinna som patienterna älskade men som de andra läkarna pratade skit om.
Jag tror större delen av personalen reagerade likadant och det gjorde henne isolerad.
--- När hade du sista mens?
--- Tack, sa jag och ansträngde mej för att hålla min vänliga leende kuratorsmask, inte vara rädd och som en patient.
Andro hämtade mej samma eftermiddag då jag vilat.
Ingenting hade talat för den, ingenting hade försvarat dess existens.
Fransmännen prövade en ny bomb i Stilla Havet, halva jordklotet bort från sina egna gröna ängder och asbesten var inte alls så farlig som folk påstod, sa en expert som måste använda asbest även i fortsättningen.
De arbetar hårt för mänsklighetens bästa.
De hotar varandra, torterar varandra, slår ihjäl varandra.
Jag antar att jag borde kalla mitt onda för ångest.
Min kurs skulle börja ikväll och eftersom jag var frisk kunde jag likaväl gå på den, åka in nu genast och fördriva eftermiddagen på ett bättre sätt än i sängen.
Jag hade bestämt mej och jag hade genomfört mitt beslut utan att krångla till det för mej eller honom.
Jag stod på busshållplatsen och huttrade lite i det fina strilregnet, lutade mej mot skylten med busstiderna och såg mot Lunden som låg på andra sidan vägen, indraget i en gräsplantering som randades av leriga stigar kors och tvärs där folk brukade snedda över.
De var omöjligt resgods, med dem skulle jag nog inte komma någon lång vart, bara hem igen, krypa ihop hos Andro, nära hans kropp för att slippa ifrån det där i mej som inte gick att förklara.
Hon kommenterade alltsammans på bussen hem, karlarna mest.
Det är ett rent helvete att leva ensam ska jag säga dej!
--- Men Andro som är så gullig!
Jag kollade genast våra fönster och såg att det lyste i vardagsrummet.
--- På kursen, den började ikväll.
Jag ryggade tillbaka inför hans beröring, ville inte att han skulle ta i mej.
frågade han.
--- Jag undrar det ibland jag med, sa han.
Jag ryckte på axlarna och såg ner.
--- För det kan jag väl få klappa lite på dej?
Jag ville sträcka ut handen mot honom fast jag inte ville veta av honom, göra allting bra igen, som vanligt, som det varit tidigare, himlen visste när, kanske innan i våras då jag upptäckte sugmärket på hans rygg, kanske innan aborten bara.
Eva-Marie.
Ohjälpligen.
Jag knöt om den upptill och lät den dansa genom sopnedkastets långa kurviga trumma.
Att jag måste söka mej in i rollen som kvinna för att över huvud taget få vara med någonstans, höra hemma i någon krets och inte förbli ensam på min säng med dagdrömmarna.
Jag var lättsam, glad och flörtig och en smula otillgänglig och aldrig någonsin helt mej själv.
Revolten flammade hög i mej ända tills det var dags att börja jobbet igen.
För mej var det en alarmsignal som blev allt mer högljudd, som närmade sej mej med ett ihållande skärande ljud, närmare och närmare.
Men det var över nu, allt var över.
Platstillgången var ovanligt hygglig, men överläkaren var förargad.
Hon bor alldeles ensam och har inga släktingar här.
Det känns så konstigt härinne förstår du.
På bordet tronade en stor gräddtårta från en tacksam patient.
I övrigt var rummet tomt, den glansbonade korkmattan låg som en liten sjö mellan mej och kvinnan i sängen.
Jag skymtade hennes gom mellan de bleka torra läpparna och såg att de tagit ut tänderna, hennes stora vita karaktäristiska tänder.
Det var mest bara på den stora kraftiga näsan som jag alls förstod att det verkligen var hon.
Jag finns här till klockan
Den som dog skulle aldrig mer visa sej.
Jag undrade om alltsammans var ett misstag, om hon verkligen var medvetslös och skulle dö.
Hon hade ju inte vaknat och hon skulle kanske inte vakna på länge.
--- Men hon är ju död!
--- Men jag var ju inte där, mumlade jag.
Det var som i en filmdröm, långa gångar där huvudpersonen trevade sej fram, vilset famlande och sökande.
Vad gjorde man med de döda?
Vi träffades så lite att vi lika gärna kunde ha bott på skilda håll och vi visste egentligen ingenting om varandra längre.
Jag ville inte älska med honom, jag ville inte ha honom i mej, bara slippa undan.
Det fanns en oförklarlig önskan i mej att läka allt igen.
år innan jag träffade Andro.
Han höll på ganska länge, längre och längre och en enda gång frågade han mej faktiskt något:
När jag mindes vår första tid försvann allt hat ur mej och min längtan efter det gamla, efter den där upplevelsen, den hissnande känslan av glädje, kom tillbaka i mej så stark och levande att jag tyckte att livet blivit meningslöst nu när jag hade förlorat den.
--- Eva-Marie, sa jag kort för jag ville äta ifred och inte prata.
--- Hör nu, sa jag ännu argare.
Jag tänkte först tacka nej, det där med brödet jag nekat honom satt fortfarande i, men jag hade tungt att bära, massor av böcker, så jag hoppade in i bilen bredvid honom.
undrade jag roat för mej själv.
frågade jag nyfiket.
--- Jag tänker inte kyssa dej som tack för maten, meddelade jag.
--- Ja just för mej!
Jag bara skrattade hela tiden och tyckte att han var ett äventyr hela han.
Vi träffades varje dag.
Det var en stående återkommande fråga.
Vi skrattade jämt de där veckorna.
Jag kände mej generad och försökte hejda honom och när det inte gick ville jag att vi skulle släcka ljuset, men Andro kunde inte förstå varför och jag gav upp för jag ville inte tillstå hur ängslig jag var.
Oj oj oj.
Men det gjorde han inte heller.
--- Men du får ju ingen orgasm?
--- Då får väl jag komma underfund med det, sa Andro som om det vore en självklarhet för honom.

Hon slog sej ner mitt emot mej vid köksbordet och såg ut genom fönstret.
Hennes kropp var bred och satt med korta stadiga ben och fylliga bröst ovan den tjocka midjelinjen.
Man längtar ju efter lite karl ibland fast man är gammal och förbrukad som jag.
Och så drog han på sej brallorna och stack.
--- Hur vet du hurdan han är då?
Hör du det, han är ute med andra tjejer.
Jag vill ha ett eget liv med en mening som jag ger det, inte den som han försökt pressa på mej.
Min egen uppväxt tycktes mej som ett under av välordnad trygghet jämfört med hennes.

Han stirrade rakt igenom mej och jag var så rädd att jag kröp för honom och försökte gissa mej till vad han önskade.
--- Tja, sa Engla.
Eftersom jag sitter på nedersta trappsteget så borde jag ju vara ödmjuk och böjlig och inte protestera.
Jag kände att han betraktade mej och lite obehaglig till mods undrade jag vad han tyckte om det han såg.
Behagsjukan blommade upp i mej och jag blev på ett strålande humör och skrattade och pratade livligt med Engla tills synes helt omedveten om Marks existens, medan hans intresses sol värmde mej.
och fick till uppgift att argumentera för och emot något så gott vi kunde.
Mark teg och kliade sej i huvudet, just där håret var som fjunigast.
Du då Eva?
Nedåt och nedåt i en jättepyramid med spetsig topp och bred bas och längst därnere sitter kvinnorna, de allra flesta i alla fall, och under dem finns bara barnen, för de är de enda som kvinnorna har att förtrycka i sin tur.
Det är lättare att argumentera om man känner sej lite säkrare med varandra.
Det kändes som förräderi, men jag njöt samtidigt av det, av att få ge igen för alla brudar han tänt på trots att han sagt att han älskat mej.
Jag jobbar på sjukhuset här.
Andro satt kvar framför tv :n i vardagsrummet och jag somnade innan han la sej.
Jag hade varit så uppslukad av det som hänt mej att jag inte kunnat förmå mej att ringa och småprata om ingenting med henne.
--- Men ska du skiljas nu då?
--- Det är bara Annika som vet nåt och hon ska flytta till mors kollektiv.
MÖBELFALKEN öppnade sina inbjudande perspektivfönster mot allmänheten i Torgets mittparti.
Jag föraktade honom både för hans affärsverksamhet, hans löjliga lekar i SB-orden och hans allmänna skrytsamhet för att han kommit sej upp ekonomiskt.
Biträdet som kom emot mej inne i MÖBELFALKEN var en äldre, mycket välvårdad kvinna som såg ut som en värdinna på en ambassadmottagning.
--- Nämen vad ser jag!
--- Men vilken kappa du har!
--- Ja han behöver den bättre än jag för han uppträder ju vareviga kväll och kommer hem sent, sa jag genast beredd att försvara Andro.
Hur vore det med en liten middag va?
--- Jo, tackar som frågar, det är besvärligt, sa far och suckade och jag hörde hans svordom fast han inte gärna svor inför sin lilla flicka annat än när han var onykter.
Jag kom mej inte för att säga honom någon av de sanningar jag tänkte om honom.
Det ville ju inte du heller.
Men en liten middag, hur skulle det vara med en liten middag, återtog han.
--- Jaså, jaha, har du inte frågat din mor då?
sa far och nu tände han cigarren och blossade några tag.
--- Nej där ser du, sa far.
Jag tröttnade på alltsammans, det gick mej på nerverna.
Han började en smula generad plocka bland några räkningar på sitt skrivbord.
Är det inte märkligt?
I bästa fall lite teknik men ingen känsla, ingen värme, bara dra över och vända ryggen till eller gå och aldrig komma tillbaka.
sa jag.
Han har bara smitit och flaxat omkring.
Du ger honom ingen chans att försvara sej.
Jag längtade inte ens efter honom.
Du är vacker och förtjusande, jag är ensam, vi kunde kanske ha glädje av varandra...
Han sa sitt telefonnummer och jag stoppade lappen i min portmonnä.
I smyg hade jag genomfört min lilla revolution i våningen också, men den var så ynklig att den väl knappt märktes för någon annan än mej.
Andro hade väl glömt att säga något, han var då en riktig slarver pojken ( ursäktande skratt ).
Människorna bodde i grottor och var klädda i djurhudar som tappat håret, äckliga oestetiska män och kvinnor ömsom passiva och ömsom våldsamt aggressiva som om de var hjärnskadade.
Jag upptäckte att jag satt där spänt framåtlutad i min stol och hatade kungen som var Andro på rösten.
Han ville väl festa med de andra skådespelarna som jag inte kände.
Jag är så ensammen.
Det är jag Eva Jakobsson.
Jag väntar här utanför.
Inte förrän han parkerade förstod jag att vi var utanför hans hus, att det var hem till sej han förde mej.
Det hela var över på mindre än en halv minut tror jag.
Jag kände mej generad och naken för han hade redan svept in sej i en chokladbrun frottémorgonrock av den där manliga typen som bara räcker ner på halva låret.
Jag kände mej inte väl till mods.
Det går an.
--- Hon eller du?
Jag var trött och visste inte hur jag upplevt kvällen, vad som egentligen hänt mej.
--- Jag hittade dej inte, försvarade jag mej.
--- Det var lögn, ett förbannat dumt skämt alltsammans, sa Andro och han lät ledsen.
MARK kändes som en baksmälla när jag vaknade upp nästa morgon.
Jag satte kaffekoppen på diskbänken och smör och ost i kylen, men smulorna låg kvar på bordet och förtjust märkte jag hur osnyggt köket var.
--- Men hon måste, sa han.
--- Du får be henne komma hit, förklarade jag.
Samtalet kunde vara från Mark och i så fall ville jag vara ensam.
år.
Jag tryckte på en knapp inne i mej, tryckte och tryckte tills jag var oberörd och nästan glad igen.
Plötsligt slapp han ut ur kätten mitt i trappan upp till avdelning
--- Nej jag tar bussen, sa jag hastigt och tänkte på grannar och skvaller och min familj och Andro och dubbelspelet som jag påbörjat.
Ska du bort?
Först efteråt slog det mej att hon kunde haft ett ärende som hon aldrig fått framföra.
frågade jag försiktigt, rädd att såra honom.
Jag nickade.
--- Vad då?
Han blev otålig när jag försökte smeka honom tillbaka.
var det första han sa när han kom ut och såg att jag var påklädd.
Jag avskydde honom och ville inte ha något mer med honom att göra.
sa jag lite vasst.
Det hade ju inte med mej att göra, tvärtom, han behövde mej just därför.
Det skulle nog göra det lite roligare.
Jag var på vippen att säga att jag kunde låna honom pengar, men det kunde jag inte.
Jag har en kompis i Brasilien, och du skulle bara höra vilket liv han lever med drinkar och swimmingpölar och parties och tjänare i vartenda hörn.
När han ringde lät han så besviken och sårad om jag inte ville träffa honom att jag ändå till slut sa ja, till hälften mot min vilja.
Vi träffades alltid på samma sätt, ett samtal över en kopp kaffe, ett snabbt ligg på mattan, därefter badrummet och hem i bilen.
--- Men ni måste väl ha pratat om det?
Jag orkar helt enkelt inte diskutera saken.
Min fru gillar inte att jag kommer och barnen är mest ute och leker.
De skulle tröttna med en gång.
Det kunde jag inte svara på.
--- Det där tycker inte jag angår dej, sa Mark kort och jag ångrade att jag sagt något.
--- Nej, då skulle jag inte träffa dej, sa jag.
Att förmena en kvinna ett barn!
frågade jag prövande.
--- Stanna kvar i mej lite, bad jag.
Andro kom hem och kröp ner bredvid mej.
Vatten?
Han skrämde mej med sin egendomliga kyla.
Lunden låg vit, marken överdragen med en tunn hinna av snö.
Varför ville jag så gärna ha ett barn att jag nästan känt mej beredd ett ögonblick att säga ja tack till Mark?
Och min egen barnlöshet!
Att jag varit en idiot i nästan en månad och träffat honom på hans villkor betydde inte att jag tänkte fortsätta att vara det hela livet.
Vi möttes klockan
Och han log ömt och förtjust när han sa det.
Tack det får du klara själv, sa han sedan.
Nej den gubben gick inte.
--- Jag är trött, upprepade jag.
--- Jag vill skiljas!
Andro tog ännu ett steg men hejdade sej.
Andro vände sej om och gick ut ur rummet, slängde igen dörren.
--- Brukar du säga nåt?
--- Det finns inte mycket att välja på, sa jag.
--- Skulle du ha lyssnat då?
Du har struntat i mej hela tiden!
De sista månaderna vällde upp i mej och jag vände mej ner i kudden och grät så det värkte i mej i smärta över grodden som jag förlorat, jag som hela tiden behärskat mej och inte gråtit.
--- Du skulle ha sagt nåt, viskade han.
Och nu skiter jag i dej.
Han kunde ha det!
Andro låg på samma sätt, orörlig.
Jag satte mej i duschen när jag inte lyckades somna om.
--- Nej.
--- Jaså, sa jag och ryckte på axlarna.
Men det är för sent.
Det var elakt!
Jag bryr mej inte om honom längre.
--- Jag åker över till mor, sa jag.
---
saker ogjorda gentemot dej.
frågade mor när vi hälsade.
--- Lägg dej ner en stund och slappna av då, sa mor.
Jag kände mej lite utanför precis som förra gången.
Lika slutet som vilken familj som helst.
--- Ann-Margret blev så dominerande.
Och det kunde ingen heller när hon härjade som värst och kritiserade oss andra.
--- Jag kom att tänka på dej och då kom jag inte ihåg ett ord av vad jag skulle säga, sa han.
Det var mörkt i rummet, men inte mörkare än att jag kunde urskilja alla detaljer.
Just då rörde han sej försiktigt och jag kände hur spänd jag blev.
--- Vet inte, kom det grumligt.
Vi sov dåligt om nätterna, bara i ryck.
Det var tungt att gå hem, svårt att leva nära honom utan alla de gamla invanda mönsterna, leendena, ömheten, smekningen när vi passerade förbi varandra i en dörröppning, sättet att ställa sej nära den andra, duscha ihop, inandas varandras dofter, alla småord, allt småskoj och nonsens från den lätta tiden.
Det ringde på dörrknappen.
Nu när allt var slut, då passade det honom att intressera sej för mitt jobb.
--- Jaså, sa jag likgiltigt.
--- Så du vill inte åka då?
--- De är som de är.
--- Jag vet det!
--- Jag är själv rätt pressad.
--- Jaså?
Det är klart att du gör som du vill!
Jag vill ändra på det nu!
--- Gå till nån av dina andra brudar!
I en känsla av eufori cyklade jag hem.
Lördagskvällen var jag ensam.
Han skulle nog aldrig komma tillbaka, aldrig mer höras av.
små solar i mörkret, uppallade julgranar som var klädda med kulörta lyktor, julglitterstjärnor och kyrkklockor i guldpapp som vajade mellan husen i Torget i takt med snålvinden.
Jag önskade att jag vågade fråga om jag kunde få bli med, om de kunde använda mej.
--- Jag ville bara se om du var här, sluddrade han.
--- Det struntar väl jag i.
--- Gå och lägg dej, sa jag och tänkte i detsamma att jag inte ville sova bredvid honom.
Han la sej på sida med ryggen mot mej.
Det var den gamla mardrömmen, att ropa på hjälp men ha förlorat rösten.
Andro ryckte i dörren.
Rösten övergick i ett gnällande.
Jag undrade när jag skulle våga mej ut och iväg och vart jag skulle bege mej mitt i natten.
Och försökte slita mej lös.
--- Du får inte ge dej av, fortsatte han.
Jag står inte ut.
Jag klädde mej och gick ut i köket.
--- Det vet jag inte.
Men lova att du kommer!
När jag gick hade han redan försvunnit in i vardagsrummet igen och stängt dörren.
Det var som att leva i ett vacuum.
--- Nej nu får du förklara dej!
--- Ja, vi måste väl det, sa jag lamt.
Han ville frossa i sitt eget lidande, sitt " se vad hon har gjort mot mej ".
--- Jag ska ju skiljas.
--- Jag träffade Mark ikväll, sa jag när han kom emot mej i tamburen.
--- Nej jag vill sova.
--- Men när i helvete tänker du bestämma dej?
Men jag kan inte göra nåt åt det.
--- Bor Andro kvar hemma?
--- Vad väntar du på?
Jag drog på vår uppgörelse till mellandagarna.
Bara låg på soffan, slö, tyst.
--- Nej, medgav han.
--- Eva-Mi!
Men inte som det här.
Jag tror jag dör.
--- Allt är ändå meningslöst.
Han ligger därinne.
--- Men försök!
Jag är så skraj.
Vägen till sjukhuset var helt öde.
Färgen hade återvänt i hans ansikte.
Medan jag drog mej tillbaka mot hans fotända slog hon sej ner vid huvudgärden och började ingående förhöra sej med Andro om hans hälsa:
Jag stötte ihop med jourläkaren som ännu inte blivit avlöst och frågade hur det var med Andro.
Läkaren nickade.
Men när jag frågade Andro accepterade han genast.
--- Men skulle du vilja att vi ändrade på det?
Du ger mej inte en chans att rätta till nåt som blivit fel.
Det var som om jag inte alls hade möjlighet att styra utvecklingen i den riktning jag önskade.
--- Jag blir så ensam.
Minnena strömmade tillbaka över mej.
Och jag ville ha ett barn.
Jag gick och öppnade och där stod de tätt bredvid varandra, han lite bakom henne stödd på sin käpp och med hörapparatens snodd kring den stora utstående öronlappen.
--- Ja om jag bara kan, sa jag och de nickade ivrigt båda utan att närmare förklara sitt ärende.
skrek hon då maken såg frågande ut.
Till slut förstod jag varför gamlingarna sökt upp mej.
--- Du får komma igen senare, sa jag.
--- Ja ja ja, sa han surt.
Vi vill bo där vi alltid har bott.
--- Var har du fått den ifrån?
--- Jag vet inte vem Karlsson är och förresten är det över
Förresten behöver jag soffan.
Själv gick jag in till överläkaren och berättade och jag spelade på min kvinnliga charm som han var så svag för.
Tack ska du ha och säg till den där gossen du skickat hit.
--- Nej jag har inte hunnit, sa jag argt.
--- Det behövs inte, upprepade jag.
Jag gick in till honom igen.
Jag bestämde mej för att ta ett bad och lämnade honom igen.
sa jag.
sa Andro.
--- Jag har funderat på det de här dagarna, sa han.
Jag håller med om att jag tagit för mej.
Det är just vad vi kan.
Jag måste leva igenom alla djävla känslor av skuld och saknad och kärlek och jag vet inte vad och du måste hjälpa mej.
En krystat skämtsam skara människor som knappt hade något mer gemensamt än att vi råkade vara släkt.
Det blir väl att baxa bort dem på schaktningstruckarna kan jag tro.
--- Det är inget att skratta åt!
--- Ja det tänker jag, sa far snävt.
--- Jag ska sälja bilen, viskade han i mitt öra.
Gillade du den?
Han är totalt omöjlig vad det än gäller och det blir bara värre och värre för min kära hustru och jag har liksom lite olika uppfattning om sättet att råda bot på gunstig herrns små olater.
sa Susanne.
--- Tsss, fnittrade Marianne.
flörtade Marianne ogenerat.
Sluta spela apa jämt och komma ner på jorden.
För en enda gångs skull.
--- Jag läste i tidningen att det föds alldeles för lite barn här i landet, konverserade far gemytligt där han tronade i sin stora specialare till högkarmad svart läderfåtölj.
Cherry Heeringen forsade som blod i mina ådror.
Andro la sin arm runt min axel och kramade den med handen.
Att ens karl ska vara nån som aldrig är hemma och vars liv är pengar och ordnar och broderskap och dricka och att kvinnan ska finna sej i allt och sitta ensam hemma med ungarna och vänta!
vrålade jag.
Jag upptäckte att Andro stod bredvid mej med min kappa på armen.
Jag ska köra försiktigt.
När vi lagt oss sträckte jag ut handen mot honom.
--- Ja
Jag mådde så illa att jag inte kunde äta.
--- Ja lite, huvudvärken har släppt men jag mår fortfarande illa.
--- Jag känner en tjej som är journalist, sa Andro.
Mitt emot honom i ett upplyst rum skulle jag inte klarat att vara så ärlig.
Jag mindes att när jag mötte Andro trodde jag att han var den människan.
Det var som att släcka lyset ungefär, hans ansikte blev liksom slätt och blankt och han kröp ner i sängen och vände mej ryggen.
--- Vadå?
--- Det har jag aldrig sagt!
Andro sträckte ut handen mot mej och makade sej närmare.
Jag skulle bestämt mej för det redan för månader sen om jag bara litat på mej då, på att jag skulle klara mej ensam.
Jag vill det inte.
Rösten i luren var grötig och svag, men ändå omisskännligen mors röst, en enda mening:
--- Jag kommer över!
Det blåste hård nordanvind och mina ögon tårades i kylan.
Å Eva-Marie, kommer du ihåg när du hjälpte mej i somras?
En dag skulle allt bli annorlunda tänkte jag.
Lennart ringde, han hade just fått tag i prästen.
--- Han var jättebra!
Sven kom ut från sitt arbetsrum och hälsade kort på mej.
Susanne tog fram lakan och lånade mej en tandborste.
Han sa att det aldrig skulle blivit så här mellan oss om jag vågat vara lite öppen och inte så hämmad och foglig.
När vi äntligen somnade var klockan nästan morgon och uppstigningsdags och jag var alldeles utkramad av spänning.
Tycker inte du att det är annorlunda?
--- Men jag vet inte hur man säger saker!
Du är så förbannat hänsynsfull och tänker en massa skit som jag inte ska veta om!
Vi hade aldrig vågat gräla tidigare utan smidigt glidit undan vid minsta hot mot vår gemensamma säkerhet.
--- Men du har inte frågat mej tillbaka.
Jag ringde till jobbet när klockan var över
--- Skönt att vara av med den, tycker du inte?
Den är som allt annat mellan oss, du bestämmer och tar för givet att jag tycker som du.
--- Lagrat missnöje, sa jag och slog mej ner bredvid honom i framsätet.
--- Nej det gör jag inte, protesterade han.
Vi hade aldrig haft det så fint tillsammans precis som Andro sagt fast det var så dåligt.
Vad gör du här mitt i natten?
--- Det får du göra, sa jag.
Du har ju själv sagt att det har varit besvärligt med honom.
--- Ja gör det, sa jag och ruggade mej olustigt.
Annars kanske vi väcker honom.
--- Sven, sa Susanne trött.
Han la sej som vanligt, ja förresten mycket bättre än vanligt utan att protestera alls.
--- Han måtte ha planerat alltsammans i förväg, sa Sven.
Han stannar här.
Du är inte klok med ditt hålla det inom familjen.
--- Vilket hem?
sa jag.
Vi hittade dej utanför dörren i går kväll.
--- Vad tror du Susanne säger om det?
Jag menar, du kanske börjar längta hem igen.
Andro och han pratade mest hela tiden och letade djurspår.
När Andro kom hem från teatern sov han och då fick vi vår första chans att prata.
--- Och din vackra frihet?
--- Ge mej en chans i alla fall.
PÅ BEGRAVNINGSDAGENS MORGON åkte Susanne, Annika och jag med tåg till Sjöa.
Den långa raka lindallén teg dystert när vi åkte igenom den, björnbärsbuskarna i dikena var förvandlade till spretiga rishögar och åkrarna låg svarta och upplöjda utan ett grönt strå så långt ögat kunde nå.
Jag nickade åt de gamla gubbarna och gummorna Crohnen på väggarna och gick in i förmaket och biblioteket, men hon fanns inte där heller, bara lukten av Sjöa och av veden som sprakade i kakelugnarna.
Jag tog på mej en solgul klänning som jag köpt för tillfället och beredde mej att möta släkten.
Jag mötte mors blick.
Jag försökte föreställa mej hur hon såg ut därinne, hon måste ligga raklång, svept i något vitt eller kanske i sin nattskjorta som Elin-Märta när hon dog.
I samma värdiga ordning som vi tågat in i kyrkan följde vi efter kistan ut till den nyöppnade familjegraven som vi aldrig besökte i somras.
Det var roligt att du blivit frisk igen efter din svåra snuva.
Vädret är klart, men så kallt att rimfrosten blommar på alla fönstren här medan trädgården ligger död och vit.
Vi tuggade i oss oststänger till buljongen och rådjursstek med gräddsås, ärtor, gelé, sallad och kulpotatis och drack av sherryn och det röda vinet tills det dämpade sorlet lättade och blev nästan glättigt.
Jag såg ut över det vackra långbordet med vit duk och gula rosor och levande ljus i höga silverstakar som speglade sej i de mörka fönsterglasen.
--- Ja, sa jag.
Lyvebørn og stjælebørn og løftebryderbørn, de børn som alle voksne folk er meget vrede på.
Skymning med grumligt vitgrå dimma och täppande fukt.
Mot den lövfrasande gräsplanen ställer han den upp och ner.
Han är stor och varm, tänker hon.
Även samhällets landsfiskal är på plats.
Inte nu när polisen står alldeles i närheten.
Han är på jakt efter pilsnerbilen, så han hinner rakt inte stanna.
Som alltid, när farfar är på pilsnerbilsjakt har han satt ut stängtskylten mitt emellan pumparna.
Hon dröjer i trappan och fyller lungorna:
Hon gissar att det är farmors disktrasa som luktar, eller också grönslemmigt härsket blomvatten från någon av de snirkelfotade vaser som står i hallen.
Ett parti femkort eller casino.
Farmors ögonbryn drar ihop sig till
Den värkande tyngden.
Ibland tycker hon att det luktar om henne.
--- Så bra då Getrud lilla, att du inte är förkyld för en gång skull, så att du kan bada bastu tillsammans med de andra flickorna.
Flämtande drar hon i de smala byxbenen.
--- Vicka pattar va...
Det är ju inget att komma med.
Här står dom jävlarna och väntar tänker hon.
Då den stramt knutfriserade upprepar omtanken, fnyser Getrud och muttrar halvhögt:
Som en död, tänker hon.
Fylld av tankar, outsagda repliker som skall passa in i den kriminalpjäs som han just nu skriver och som har titeln Paris, Paris.
Getrud vänder sig mot väggen och somnar om.
--- Jag cyklar.
Vanligtvis har mamma inte tid till att väcka.
Inte förrän efter rasten.
Han får inte se mig, tänker hon.
Istället antecknar han i klassboken.
De vill något.
Det grämer honom att han inte får vara med dagen då de kommer till insikt.
Denne konsekvente man, som alltid lika konsekvent gav sonen en rungande örfil, varje gång denne skar snett i osten.
Ett ämne som Getrud tycker mycket om.
Dem fick hon i avgångsbetyget från sjätte klass.
En tittare, som alltid då flickorna klädde om till gymnastiken, erinrade sig att han glömt kvar något i klassrummet.
Ämnet är kristendomskunskap.
Den frågan vill Jesus ställa oss i liknelsen om de anförtrodda punden.
Dessutom en påse Non-Stop,
Snus heter egentligen Doris och är lika gammal som Getrud.
--- Du får låna av mej, säger Getrud.
Getrud säger ingenting.
Ta dej en pinne!
--- Jag vet.
Han hade ju själv haft ett fruntimmer en gång.
Men nu måste jag måla mej, så vi kommer ut nån gång.
Hon doppar mascarapenseln i skokrämsburken.
Yvigt och poröst liknar det en risig volm av nyspunnet socker.
Hon vänder den bak och fram.
--- Det är en måsch, förklarar Snus och knycker osäkert på nacken.
Ögonbrynen ser ut som
vitköttigt blanka fåror.
Utan säger istället:
Vad är det här för nåt, tillägger hon undrande, lyfter på kudden och börjar att bläddra i Getruds skära poesialbum.
--- Ge fan i att klottra va...
gånger
Istället säger hon:
--- Det får väl bli det vanliga då.
Hon möter inte mormors blick utan halvspringer ut genom dörren.
Hon erinrar sig sommarens tältmöte.
Varje ungt par i samhället eller i trakterna runt omkring blir av honom ofelbart uppvaktade på lysningsdagen.
Axel Mumma ruskar på huvudet.
--- Kan unnra om de inte va nån utifrån Galtås.
Om det bara ville komma en bil, en motorcykel, eller åtminstone en moped.
Hus där den kyrkliga sångkören övar, eller där kyrkans ungdom håller möte.
Silvergarneringen lyser fräsande som en blixt, glasrutan är matt av fingeravtryck från händer märkta av mazarinfyllning och wienerbrödsfett.
Snus drar upp sugröret och blåser coca-cola på Getruds jacka.
Vi måste dricka upp det här med en jävla fart.
Hon ser att det sitter
Getrud fnissar.
Snabbt och tyst hoppar de in i bilen.
Och med konfirmationskorsen blänkande i korta, åtsittande silverkedjor.
Killen i baksätet ser dum ut.
Bilen kör sakta förbi korvkiosken.
Det kan bli bråk.
--- Nu ska vi driva med gubben, säger Primus.
--- Satan, vad du pattar på ciggen, säger Snus och spottar fräsande ut nikotinkorn och cigarrettpapper.
Det är inte farfars lojt släpande steg, utan pappas, otåligt halvspringande.
Ett skratt som snarare låter som en hostning.
--- Fan, vi har ju inga kulor kvar.
--- Häng med in, säger Primus.
--- Lägg dej inte i det farsan, svarar Primus och ser svepande likgiltigt på sin far.
Mannen reser sig, skär en stor bit sockerkaka och doppar den omsorgsfullt i grytan.
--- Vad i helvete, säger killen vid ratten.
Men bara lite för fan!
--- Va fan hittar han på?
--- Är han en stolle, undrar Snus fnittrande.
Du vet, det är alla tiders att jobba och tjäna pengar.
Primus kommer springande.
sorters söndagsmiddagar i det här huset?
--- Där kunde man få sej en rejäl smörgås.
Det hjälper ju inte vad jag gör.
Åtminstone inte förrän framåt kvällen då du skall till och ränna ut.
Mamma reser sig upp.
Är det det dom säjer?
--- Jag ... jag tänker i allafall inte bli nån kontorsråtta.
Hon springer in på sitt rum och låter dörren falla igen med ett vältrande brak.
Vänta du flecka, tes du kommer ut i livet.
Ty det är här och nu som hon lever med otålig längtan efter tröst och kärlek.
Frågor som inte låter sig besvaras.
Eller, som farfar och farmor, fjättrade vid sin egen oförmåga.
Dom växer ju så himla fort, så det är ju knappt lönt.
Hon förmår bara inte att formulera sig.
Ändå, ändå vill hon luta sig ned, kyssa de smutsiga, prinskorvsliknande tårna och berätta om det plågsamt förödmjukande.
Även av barnen.
Såg deras idisslande käkar upphängda i vitgröna strängar av saliv och tuvors skummande grässaft.
Å, dessa idiottrygga kossor med fuktiga trynen som liknar svällande rumpor...
--- Tvi, tvi, tvi!
--- Gå i fängelse, hojtar Snus.
Då tycker Getrud att Hanna är vacker.
Pengarna räcker inte långt trots att de
För honom är de en drömmande febrig väntan.
Krävande upprepar Stig sin fråga.
--- Inte om man dricker med förstånd, svarar Hanna.
Att luka land.
--- Såna gaser ska man inte gå och trycka på, säger Stig allvarligt.
--- Nej, då skulle du nog bli liggande i trashålet du far, säger Hanna och tömmer kaffekoppen.
Vill du ge mej kupongerna flicka.
Getrud drar sig obemärkt mot dörren.
Stig hör inte.
Hon ser honom på långt håll.
Getrud vet att han heter Lasse.
--- För jag tycker dom är snygga, svarar Getrud frankt.
I ett snarkommet försök till att överrösta magens hungerbullrande dån, säger Getrud:
Han skrattar överslätande högt och säger med spelande tungspets:
Lasse ser på henne och gör en inbjudande gest mot farstudörren.
De dunkelfernissade trägolven knirrar.
Förresten ska du ge fan i boxen.
--- Lillgrisen, säger han halvhögt retsamt.
--- Åja, jag är i allafall mer
Han tänder den nyligen släckta fimpen.
Gulgrått lyktsken bland gråskodda banvallskilometrar.
Lasse brusar upp.
Hon vill höra om de silversprayade bilarna, motorcyklarna med bönpallar täckta av skrikande röda skinnfällar.
Över gårdsplanen och upp på höloftet.
Blicken möter bondens.
Flämtande hugger bonden tag i Lasses jackuppslag.
Vid gödselstacken hinner han i fatt henne.
Äcklad och rasande står hon stum.
De hittar en bäck och han hjälper henne att tvätta benen rena från gödselvattnet.
Hon vill säga honom att hon tycker om honom.
De gör det mest när de är bortbjudna, eller, när det är läkarundersökning i skolan.
Hon hör de vinande plåtkaravanerna av bilar på den asfaltbelagda riksettan.
Hon inbillar sig att den stegrande tryckvågen kommer att pressa samman allt blodet i hennes kropp, driva det upp genom strupen, genom de tomt bitande käkarna och ut ur munnen i kastbyar som virvlande röda sköljer över skogen.
Klistrande våta av kåda och svettblandad säd.
Tiger.
Det är den som hon stärkt med en blandning av potatismjöl och vatten för att få den att bli lika stor och styvt utstående som det nya krinolinmodet föreskriver.
Getrud stirrar tillbaka utan att ens blinka.
--- Jag, säger Kola.
Skokrämen svider brännande i ögonen.
Fastän hon har bråttom dröjer hon vid vägkanten.
Känner de igen den stora, grå bilen?
Den kraftiga eken med sin nakna krona.
går till Anderstorp.
Vid andra sidan av tunnelmynningen hägrar som en ros av ljus fredagskvällen med efterföljande bio, dans, flyktrus, sömn och söndagsstek.
Samtidigt tycker hon att det inte riktigt stämmer.
oförenliga världar.
Hon insåg snart det bedrägliga i begreppet frihet.
På den platsen vågar aldrig någon sätta sig.
Unos Livs.
På plywoodskivorna ligger små trähjärtan, doftande nylackerade i blått och rött och med vitskimrande blomblad som ram runt de
Måste arbete vara arbete och inget mer?
Det räcker väl för fan att jag ska ta mej hit.
Så sitter hon där med byxorna i en kavande hög runt de knubbiga vristerna.
Med päls, rökgrå slinga i håret och synligt glimmande guldtand.
Så att det nästan bara blev bröst av hela henne, ju längre hon tittade i spegeln.
Fabrikören tycker att hon arbetar för dåligt.
Symaskinsnålen krossas mot pressarfoten och yr i snärtande flisor mot hennes lingonglansiga kinder.
Getrud är enda flickan på fabriken.
Något bättre.
Med svepande säkerhet för hon den sirapsglänsande penseln över golvet.
--- I det här huset får man aldrig äta sig mätt, ropar Getrud.
Du har väl iallafall lärt dej nu, hoppas jag, att fabriksarbete inte är nåt att ha.
Så att hon slutligen alltmer tillbringade den framför spegeln, i sängen, vid radioapparaten, i en drömkläckande sky av cigarrettaska och puder.
Måndag.
Bullar som mormor bakat i kväljande fattigmansskam över det oanständiga i att vara brödlös.
Först att bryta den är pappa.
till dej.
Mamma fortsätter:
faller pappa ängsligt in.
Getrud lägger en filt över farfars skakande axlar.
En sak som farfar aldrig lyckats lära sig.
Vildsint skakar hon den av sig.
--- Jag är trött, skriker Getrud ilsket och skvätter småsten mot pappas toffelklädda fötter.
Du måste hjälpa mej!
Ett brev från bensinbolaget.
Farmor är snorigt hickande med koftärmen vacklande fylld av tårar och vidhängande violpastiller.
Getrud känner hur farmor stönande häftigt fyller lungornas nikotinreducerade volym.
--- Dom sa att det kunde bli vilken dag som helst.
Getrud känner den syrliga doften av blöt mossa.
Yrvaken och vingligt bräddfylld av det hon vill säga, men inte förmår.
Nu finns i världen bara ett endaste ansikte:
Lastbilen backar slirande fort.
Oräkneliga slumrar gråsuggorna mot den frostglittrande marken.
--- Du är hjärtlös och hård och kall, skriker pappa.
En för evigt oläkligt lysande kvadrat.
Han är barfota.
Varken böner eller hotelser hjälper.
Han har ju inget arbete att stiga upp till.
Klä dej fin som i gamla dar, befaller han den stumt häpna farmor.
Vi tänker bara ta en taxi till ålderdomshemmet.
Det kostar pengar att låta taxin stå och vänta.
--- Åja, Rokokostrupe, var lagom kaxig.
Kom ut din fega jävul!
Runt den himmelsväxande magen glittrar en finlemmad klockkedja.
Getrud ryser och känner sig ilsken och gråtfärdig.
På väggarna hänger tavlor med religiösa motiv, ursprungligen klippta ur en veckotidning av den framsynt sparsamma föreståndarinnan.
Farmor nickar och går på domnande fötter fram till dörren.
Farmor skakar på huvudet och vaggar i stolen.
Föreståndarinnan skakar på huvudet så att de risigt hempermanentade lockarna möts i en ljudlös kollision.
Farmor tittar på honom förskräckt och farhågad.
Som i pupillens borrande djup låter ana ett sekundflimrande blänk av beundran.
Om man vill.
Här finns allt vi behöver.
Den gången i sällskap med pappa som i flera timmar outtröttligt tjatade på dem att de skulle komma hem igen.
Ibland är det, det värsta som kan hända en, det att man får sina önskningar uppfyllda.
Inför åsynen som säger henne att farfar inte längre kan gå, känner hon en kväljande smärta.
--- Jag vill inte äta, upprepar farfar.
--- Snälla farfar, gå och ät nu, ber Getrud.
--- Har du några cigarretter?
--- Det sa jag ju till dej, att det är alldeles för mycke mjöl i dom.
--- Men farmor, man kan inte lägga en pannkaka i väskan.
I tankarna knådar hon sin fråga, sin anhållan om att få låna en femma.
En ung, silverlockig man i vit rock och med bröstfickan lysande av silverskaftade kulpennor.
--- Selvfolgelig, ropar han.
--- Nu gäller det bara att hålla undan för...
Getrud reser sig beräknande och går mot dörren.
Andedräkten är inte längre ångande fylld av korvkrydda och pilsnerrap, utan svalt nymanglad, livlöst återhållen som lakanen i hans säng.
I det glänsande larvgrå myllret tycker han sig se ögat från det förflutna.
Farfar däremot, beundrades.
Farmor kvider, biter på naglarna tills fingertopparna lyser rödköttigt blottade.
I hår, naglar, emellan hudveck, bakom öronsnibbarna.
Hon älskade honom än mer.
Utan omtanke.
Då går Getrud hem.
En hyreskasern med plankruttna verandor vid varje ingång.
Hon känner att de samtidigt är frenetiskt fyllda av en vild upplevelselusta.
Korkmattans rutmönster flimrar svartslitet under damm och gulblekt fernissa.
Radioapparaten står på köksbordet.
--- Nä, se på fan, hojtar Snus.
--- Vet inte.
Getrud sjunker ned på en av pinnstolarna.
Drömmer sig bort från den hon är.
Som en flagnande grå virvelvind snurrar askan över rummet.
--- Men köld, huttrar han, köld, det är döden flickor!
Som nu sitter kurande med den långa kroppen ihopvikt intill spisen.
Ryck i Byx har ett stort grålurvigt hår.
Då är det väl bäst vi sticker innan det blir mörkt.
--- Ska ni med?
--- Det där är väl för fan ingen PV, ropar Livet å Döden.
Hon läser texten på gulnade, bläckplumpiga vykort:
Vänta bara nåra år flickor, då har det växt upp kafé runt tippen här.
--- Soffa för en fakir va...
Getrud ser på Snus.
Getrud kikar ned över den breda avsatsen.
--- Kom hit Ryck i Byx, ropar han.
Var och en av dem får en hög med
Ryck i Byx går fram till avsatsen.
Som sista deltagare återstår Livet å Döden.
--- Ser du, spisen har stått sej!
Getrud och Snus suckar.
Ryck i Byx skriker med än ettrigare tonläge.
Det är här i det lilla som livet och människorna finns.
Snus sneglar längtansfyllt mot de glittrande brännvinsflaskorna.
Ur ett litet, nästan tomt skafferi bär han ut ett fettrandat mjölkmått.
Han visslar till och kryper på huk under sängen.
Istället borde hon ta Snus med sig och lifta hem.
Våffeljärnet fräser dovt trumpetande.
Ryck i Byx huttrar, ställer ifrån sig geväret och stänger fönstret.
--- Han är ju för fan inte klok, skriker Snus.
--- Det har han visst inte, styrker Getrud.
Budapest nickar.
Getrud dricker en klunk brännvin.
Eller, snarare så att rädslan trängts undan av alkoholens mjukt rullande dyningar genom ådrorna.
--- Det ska jag göra, men bara på det villkoret att han där håller med om att jag inte sköt på nån ekorre.
Det är en annan ton i det.
Budapest fnyser eftertryckligt och säger hetsigt indignerat:
--- Den vackraste visan om kärleken kom aldrig på pränt.
Ryck i Byx ryser.
En psalm, eller vad som helst.
Allt från andligt seriöst till Thore Skogman.
Vi har ju ingen telefon.
Du ville ju sjunga i den.
På trottoarkanten gnistrar frosten som smulströdda skärvor.
Och ler mot kioskbiträdet samtidigt som hon försöker att fixera blicken mot biträdets stelsprayade lockar och den röda spetskantade nylonhättan.
Glänsande svart glider taxin upp intill trottoarkanten.
Livet å Döden vinkar nonchalant med en femtiolapp.
Mot hennes darrande axel sover Snus med ett barns vältrande oro.
Tonen som är upphalkande gäll faller ned i en hes hostning.
--- Är du nöjd nu då?
Då ska jag spela på dej.
Se på min ollonpåle!
Hon får syn på en gaffel.
--- Satans småflickor, satans pungkittlare, skriker Livet å Döden.
Från de båda männen.
Hon reser sig.
Getrud ser också fotografierna som står uppradade på den buktande byrån.
Hon kan ingenting säga.
--- Jag sover inte så mycket.
Grenar med knoppar av spetsade ögon, bröstvårtor, fingrar, tår, läppar.
--- Du behöver väl för fan inte sno åt dej hela filten.
Så att det sexrutiga fönstret skallrar med en dovt darrande tyngd.
Det fattar du väl, utbrister Getrud ilsket.
--- Då får vi sticka iväg nånstans då.
Med ett snubblande språng är de ute.
--- Den saktar in, skriker Snus plötsligt och drar Getrud med sig i en snubbelflåsande språngmarsch.
--- Nu, nu kommer det en bil till därborta.
--- Varthän ska ni flickor?
--- Någon av er kan hoppa in här, säger mannen, lutar sig fram och skjuter upp bildörren med ett glidande mjukt handgrepp.
Vitfiltrade, stickande torra Kent.
Knastrande otydlig skorrar högmässotexten fram, dundrande åtföljd av upphalkande orgeltoner.
Hon hostar ristande häftigt.
Getrud halvsover medan landskapet nystar förbi.
De förstår inte allt vad mannen säger.
--- Bor du här ensam i det här huset?
--- Dom där porslinspottorna är nog inte billiga, viskar Snus och pekar på en uppsättning silverörade urnor.
Och brännvin.
Det är faktiskt oxfilé.
Hon föredrar istället det smulfällande påste som de alltid dricker hemma.
Snus äter förnöjsamt.
Nu struntar hon i bordsskicket.
Hon vågar knappast ens se på mannen.
Och enörad är han te på köpet...
Annars kissar jag i byxerna.
.
Getrud och Snus ler i jakande samförstånd.
Jag är ju en gammal man.
Han förefaller inte längre lika förstockat löjeväckande eller fantasilös.
--- Vad skulle du göra då?
Getrud och Snus tiger.
Getrud antyder en nickning.
--- Ni kanske vill bada, utropar mannen med en plötslig omtanke.
--- Du skyller då alltid ifrån dej.
undrar hon modstulet.
--- Vi kan väl sno pengar nånstans.
Som sedan Getrud och Snus köpte tuggummin och tidningar för.
Hon tystnar och signalerar en varnande gest.
och vi kan ju inte stå ute och sova i natt.
pojkar.
Pojkarna slår sig ned vid bordet och äter med god aptit.
Att de nu är på väg till Köpenhamn med kol i lasten.
Slutligen ger han upp och lägger sig tungt tillrätta för att sova.
Från det kluckande havet kommer en tung, salt vind.
--- Vad är det?
--- Har ni inte med att göra, muttrar Snus.
Bredvid Snus sitter den långsnipiga polissystern.
--- Jävlar helvetes förbannade skit, säger Getrud och spottar långt och skummande utanför de breda gallren.
De skrattar så att de vita batongerna gungar fram och tillbaka mot byxlåren.
Drar tillbaka handen, knycker oavhängigt på huvudet och fortsätter att peta i näsan.
Efter en stund kommer orden i en vild fors av ilska och knäsvagt stapplande mod:
Dom vet inget.
Helvetes förbannade Snus som inte kan hålla käft på sig.
Då hon kommer tillbaka förstår Getrud med en likgiltig lättnad att Snus har lämnat ut deras namn, ålder och adress.
Under måltiden grubblar Getrud frenetiskt över vad som kommer att hända härnäst.
Hon vågar inte att se på mamma.
På huvudet bär hon en kasande sidenduk.
Tigande öppnar hon bildörren.
Jag ska inte vara arg, bara hon kommer hem.
--- Han pratade om att det kan bli så möcke smitta i hamnen, så dom måste kanske göra en sån där underlivsundersökning.
Hon vill gråta.
Svarta masken Getrud ringer på dörren
Stig är inte hemma.
I det gulporiga ansiktet lyser fräknarna i hettande nyans av kaffesump och mahogny.
Livet å Döden?
--- Jaha, suckar Snus.
Och allt är den där jävla Expressens fel och deras satans, helvetes förbannade löpsedlar.
, så det så!
Hur fan kan du veta det?
Du vet, det händer nya saker.
Förödande otur då hon i Värnamo utanför Systembolaget bad en raggarkompis farsa att köpa ut en
Hon tycker inte om att gå ut ensam.
Motvilligt nyser hon flera gånger i rad.
Utmattad <
Getrud går försiktigt över den krattade grusgången rakt markerad av ogräsluggade tuvor.
Han ligger på sängen.
--- Taxi, säger hon förbluffad.
--- Nix, det är mina pengar.
I den gräddglansigt målade bokhyllan finns inga böcker.
--- Jag har vunnit dom på tombola och på tivoli.
Håret är spretande kortfriserat.
De är mörkt bruna, skrattande sneda.
Besvärad noterar han hennes granskning.
Full och galen var jag och det enda fruntimmer jag kunde tänka på, var morsan min.
upprepar Getrud.
Det är stora pengar att göra på det.
Bryskt och tafatt drar han henne intill sig.
Efter en stund är hans rörelser inte längre varken rytmiskt mjuka eller känsligt undersökande.
Den gråvita näsduken är klistrande tovig av ny och gammal säd.
anilinfärgade luffarprickar.
Mot den bruna huden lyser en djupt inristad stjärna.
Jukeboxens dunkande rytm drunknar i stegrande rop och skratt.
Han kallas Svarta Masken.
Sockerdrickan ger en omättligt sugande hunger.
--- Vi kan väl titta i dörren, säger Leif och drar henne envist med sig.
De lämnar Folkets Hus och går ännu en gång mot Grillbaren.
--- Du vet, får jag riktigt mycke pengar va, då ska jag köpa en sån där bar och ställa in.
--- Fy fan, vad det luktar.
Hon ser på honom.
Hon tycker att det svåra plötsligt känns nästan komiskt likgiltigt.
Hör det inte.
Getrud känner att hon måste kräkas.
Ur hennes mun spränger maginnehållet fram i en ystad fors av korvskinn, potatismos och brännvinsskummad apelsindricka.
Solljuset spatserar fjäderlätt över Leifs ansikte.
--- Jävla skithög, fräser hon åt sin egen spegelbild.
Då han slår upp ögonen orkar han inte att se hennes tårar.
Han svarar inte.
Fixerande ofta tänker han på pengar.
Allt beror av myntskramlet, det sträva prasslet i byxfickan.
Getrud vill inte ta hans hand.
Han säger inget.
Hjälp, tänker hon.
.
Först berättar hon för pappa.
Där blir Getrud undersökt.
Getrud äter
Och känner det som om turen förvandlats till en stoltserande bedrift.
Man bryr sig om henne.
Över magen tynger en av landstingets strävt urtvättade, blåsignerade handdukar.
Han rätar på sig.
--- Ni kan klä på er nu.
Det är svårt.
Pappa väntar utanför lasarettet.
Hon springer emot honom.
Det finns mycket kvar ännu.
Och för andra i din omgivning.
Flickan är
--- Skrik inte, säger mamma sammanpressat.
Getrud ser på mamma.
Leif han...
--- All right.
Gråtfärdig av glädje över hans välvilja, som hon tror är en kärleksförklaring kramar hon honom hårt av hängiven tacksamhet.
Getrud och Leif ser på varandra.
Läppjande eftertänksamt dricker hon det bladgrumliga téet.
--- På fabrik kan han väl inte gå, ryter mamma.
--- Du kan väl ändå inte påstå att det är nåt att ha.
Mamma ler överslätande mot Leif.
Skjortan, den svarta nylonglänsande hänger utanför.
--- Det visste väl inte vi heller när vi var unga, skämtar pappa.
--- På dej verkar det som om allting redan är klappat och klart, ropar Getrud ilsket.
Leif funderar.
--- Det kan man alltid låna, försäkrar mamma bekymmerslöst.
Ingenjör... Iallafall nåt att komma med.
Så säger hon mäkta belåtet:
--- Det blir väl bäst så.
Han hyr ett rum och ringer henne punktligt varje dag.
Det är då hon badar, tvättar sitt hår, lägger det på hårda papiljotter, klipper tår och fingernaglar och avslutar det hela med att stå vid spegeln i flera timmar och med bardotplutande läppar prova ut olika sorters håruppsättningar.
Det blir slagsmål om det färska brödet.
Kan unnra hur det ska bli me den däringe gutapärken i magen?
Ibland groggar de.
Leif grämer sig över att förlovningsringarna inte är självlysande.
Dagen därpå får hon besked.
Först rullande dovt, halvkvävt, sedan som ett ihärdigt skorrande vrål.
--- Jag vill dö, säger Getrud.
På ett ovillkorligt sätt känns han som död för henne.
Han ber inte om någonting.
Sängen står obäddad.
--- Visst, det var så sant, erinrar sig värdinnan och öppnar garderobsdörren.
Obrutna presentförpackningar med näsdukar.
Det återstående brödstycket smular hon sönder och kastar ut i pendlande vida gester som en såningsman.
Getrud isolerar sig.
Getrud vet att mamma har rätt.
Istället lagar hon åt sig en halvfull gryta chokladgodis på ett recept av övervägande socker, sirap, kakao och mjölk.
Hon orkar inte att ge sig tid till att vänta på dem.
Högerhanden som blev skadad i trafikolyckan har ännu inte läkt.
Getrud är rädd för att det skall komma människor till huset.
Ibland händer det då hon är ensam hemma och det knackar på dörren att hon inte svarar, utan istället springer och gömmer sig i en garderob.
Eftertryckligt sorgset.
Redan ute på trappan vill Getrud vända.
Kittlande vägdamm.
Mot solen.
Jag kan inte gå med dom skorna.
Då man skall promenera omkring silverskodd, träffad av kärleken som en blixt.
Ligger han på soffan med sin blankslitna byxbak pekande som en grå pelare mot tapetrosorna?
Tjusig fondtapet va?
Fortfarande leende, het av skrattvärme går hon ut på farstutrappan för att svalka sig.
, olikfärgade kattungar.
Jag blir så illa tvungen att byta lakan.
Till sist så ligger jag på kanten och balanserar som en vante.
Armhålan kniper hårt om ett fulltecknat manusblock.
Om en stund sover också mamma.
Sågande vassa emellan underliv, ljumskar och ryggslut.
I en övergivet självomfamnande gest sveper hon morgonrocken om sig.
Men du kan ju trösta dej med att det tar slut det också.
Stannar upp i en flåsande paus vid spisen och kökspannan.
Ser med en yrselvirvlande blick mjölkbordet på andra sidan landsvägen.
Överst ligger den smörblomsgula, nylonvadderade morgonrocken.
--- Hur känns det?
--- Vakna, Getrud har värkar.
Hon minns de
Jag går och tvättar av mej den värsta lorten.
Mamma håller om Getruds arm.
Ur vitknutade bondgårdar sipprar den sinneskittlande doften av nymalda kaffebönor.
Den här gången slapp hon åtminstone att ta ledigt från arbetet.
Efter ett dygnslångt arbetspass är barnmorskan trött, och släpigt långsam i rörelserna.
--- Hur många barn tidigare?
--- Prat flicka!
Det ilar i fingertopparna.
Hon känner sig stark och livstrotsig, instängd i smärtans obönhörligt slutna cirkel.
--- Jäkla unge, viskar hon.
Det bara känns så.
Hon kysser hjässan med den svettiga saltsmakande helluggen som pekar rakt upp som ett tjockt, hårigt finger.
Mamma nickar.
Vad är då detta ohyggliga?
Jag kommer snart.
På händerna har hon högskaftade handskar.
Blev det?
Mörbultande klämd och med blåstickigt ilskna ögon bligar han på henne.
Riktigt lugn blir hon inte förrän hon själv har sett det.
Hör en okänd kvinnas födslovåndor.
På hennes andra sida ligger en ung flicka.
Sängen känns hisnande hög.
Hon blir förgrymmad över att pinan aldrig tycks ta slut.
Jösses, tänker Getrud förvånat.
Hon blir rädd då han plötsligt skriker.
--- Lilla kossa, säger pappa ömt då han en eftermiddag kommer och hälsar på henne.
Då barnet suger med sin vassa gom känner Getrud en olidlig smärta.
Ingen tycks ta notis om rökförbudet.
Med fixerande detaljrikedom utbyter man förlossningsupplevelser:
Nästan vacker.
Ett barbent tassande ljus över maskrosornas regnslutna ögon.
Mamma ler mångtydigt klent.
Håller det varmt vaggande.
dagar framöver.
Hon känner sig trygg och glad då hon sitter tillsammans med mormor vid köksbordet.
Barnet måste döpas.
Getrud som sitter intill telefonluren och hör den getabocksbräkande prosten, tittar blek och försagd på mamma.
Ernst efter farfadern.
Den skarpögda och hornbågade Rovan.
Hon har billigt lyckas komma över ett stort stycke lysande markisväv.
Han är fin i nystärkt spetsskjorta och gulbårdade sockor.
--- Ja, ja, din lelle plätt, skrattar Rovan med sammanbitet gungande käkben.
Toaletten är väl här, säger hon och öppnar dörren till städgarderoben.
Hon har varit och hämtat posten.
Mat är så oemotståndligt gott och trösterikt.
Hon promenerar raskt hemåt.
Filten är mjukluddigt regnbågsfärgad.
Grimaserande öppnar han munnen och ropar i jordskredsrämnande målbrottsfalsett:
Hon lägger Mikael på sängen.
Han jollrar, spricker ut i ett gomköttigt tandlöst leende.
--- Lilla Snabelros, viskar hon i hans öra.
Tysta förtätningar kom emot en på trottoaren och blev mörkare; sen upplöstes de igen bakom en.
Han hade inte nåt yrke att utbilda sig till.
Lund hade sin nimbus som synts hemma i Arby och i Kalmar där han hittills gått i skola.
Med ett stycke av sin vilja trodde Dag honom inte --- helst som det var nödvändigt att vara allvetare.
Efter så och så många månader var det normalt att man läst in kursen och anmälde sig till tentamen.
Men till motvikt hörde han mycket gärna talas om deras blamager så han också kunde göra sig lustig över dem.
inte Buller, och inte andra.
Med låg bas rekapitulerade han så den föregående föreläsningen, ökade sedan farten, ställde sina fakta mot varandra torrt och tydligt formulerade, kasserade det som inte stod sig för granskningen; var äntligen framme vid en snärtig laddad slutreplik.
Vikingaskeppen seglar fram, det ena mer skräckinjagande än det andra.
Att bilda sig var att göra sig kvitt gamla skrönor.
Och han hade i stället fabulerat och blivit en riktig snorre --- så som han hade anlag att vara.
Han var lugn och majestätisk när han rev ner; tillät sig bara sarkasmer över nån kollega som beklagade den vackra bråten som måste slängas.
Weibull fnös åt alla de fromma legenderna.
Han hörde till dem som blivit snärjda.
Jo, det var nödvändigt:
Och ändå bekräftade Frithiofs Saga att sanningen var evig.
hur länge han än höll på blev han inte färdig.
Fakta ordnade sig inte själva.
Och han hade bara ett intellekt.
Han radade upp att A säger så, B så, C så.
Men smältvatten strömmade utför, regnskurar flöt i rännstenarna åt samma håll; kloakerna också.
Men i den här stan lär man sig att vara grundlig.
Vad skulle det hellre vara?
--- Kolingen finns inte, sa Dag.
Och han hade begåvning för att tycka om människor.
Och inte vet jag.
" Fast nog är det konstigt att av dem skulle blitt en sån slase som jag:
Han spolade över honom allt det myckna mera som han hunnit läsa:
Dag måste få idealisera honom, nästan med raseri, därför att han själv var motsatsen:
Men dagboken hann han inte med.
Att ta andra till hjälp innebar en förfalskning; men han måste finna sig i att andra fixerade världen åt honom.

Och varje smädelse mot honom själv tog andan ur honom, för ett tag.
Och var alternativen fanns --- under värnpliktstiden hade han hittat den socialistiska och den syndikalistiska kritiken.
Att se det landet med egna ögon var otänkbart för Dag.
Han hade aldrig gjort nåt brakande uppror emot det, men avlägsnat sig snabbt ifrån det.
Dag var mycket olik en socialistisk människa.
Den var ett förräderi mot all kultur.
Hemma i Möre hade han sett hur illa statarna levde där.
Dag var nöjd med att vara den anonyme deltagaren.
Revolutionen var alltså en moralisk angelägenhet; och allt som kunde etikettera sig moral attraherade honom, ännu.
Det stämde precis med de Man.
Ju fler som nappar på moralkroken, dess säkrare känner han sig!
Ty vad hade han för anledning att vara med?
Och som ett samtal ur våningen bredvid hörde han att han kvällen innan kunde suttit på Weibulls seminarium.
Rätt ofta träffade han Isak, som inte alls var socialist.
Men han kände ett tomrum som han ännu inte fått utfyllt.
Nattsvart hår, stora tunga ögonlock, sensibla näsborrar --- Dag kände sig tacksam så länge Isak brydde sig om honom.
Spinoza --- jude.
Och han såg allt flera skillnader mellan dem; han gladde sig också åt skillnaderna.
Ett eller
Jo, att fara in till Jägersro nästa söndag, spela på toto, vinna stort och sen ha världen öppen för sig.
Det finns ju dom som gör det.
Isak vajade på huvudet och vädrade; eller skrattade han godmodigt åt honom.
Inflation i framgång; och jämlikhet är orimlig.
Isak kändes som en melankolisk posör, en mystifikatör.
Han läste om vänner som hållit av varandra mycket mer innerligt.
De drev längs gatorna och i parken; de satt på kaféer som var packade och rökiga; nån enstaka lördag satt de på krog, lika gärna i Malmö som i Lund.
Och när man tvivlat slut var man framme.
Men köttet i mig har fått konsistens, musklerna är parata, tonus finns där:
Han ingrep i sin tro lika lite som i sina kroppsfunktioner:
Han skrev ner sig på lösa papper, dagar när oron var svår i honom.
Men samtidigt --- är det märkliga --- växte också 20-åringen där han var akterseglad nånstans bort i historien.
Tomhet var passiv beredskap:
gånger stiga ner i samma flod, " ja floden man försöker med kan inte förbli samma flod.
trappor ner i huset.
och
Den som var faustisk bodde gärna i en stad på slätten.
Och av Sommarin, eller Wohlin kunde han få veta hur gårdarna tyngdes av hypotek; den reelle ägaren var nån bankdirektör i stan bakom ryggen på bonden, och dessutom alla som hade aktier i banken.
De riktigt säkra sanningarna var omöjliga att fastställa.
Als ob, på tyska, klatschade Nyman.
De lockades också själva att leva på ett ungefär:
Det som var tomt var tomt; inget ordvrängande kunde göra det till nåt mera.
Men han rörde sig på botten av stan och kom aldrig högre; högt över honom fanns alla de prominenta, och intrigerna mellan dem.
dem skulle man bli observerad av, helst bli du med dem, skaffa sig upplevelser tillsammans med dem.
Och han var alldeles för medveten om sina brister för att kunna göra sig gällande offentligt.
Han ville tänka, till exempel, på Voltaire, denne primus bland rationalisterna:
Man märker inte hur ofta man effar.
Men han protesterade också.
Och han hade minnet packat av högstämda citat från gamla romantiker.
Och vill ni bästa åhörare märka den, så var så goda, där var den nyss.
Det var inte så lätt att veta:
Och det dröjde innan han begrep att han duperats av de blaserade laterna.
Han sminkade sig med sin melankoli; nederlaget transsubstantierade han ( populärt lundaord ) till snobbighet.
På teatern fick de känna att de ändå hade varit med i det.
Ingenting om dem som började kriget; och än värre ingenting om dem som tjänade tjockt med pengar på att det var i gång.
Tills han mötte G.F. på Bullis.
Den var insiktsfull, och aktiv.
Han kände sig ännu mera gripen nu, och ville kupa om sin gripenhet.
Den var billigare än teatern; och den fanns runt hörnet i nästa kvarter.
dagarna som en gång hade skakat världen.
Det finns ju en legend att Adam jämte Eva också hade Lilith.
Det överträffas vida av det garbiska.
Hon har inte alls det där vanliga du vet, utan ... ja jag kan inte närmare beskriva det, det behövs väl inte heller, men finns det inte nån på Karmel som är som Garbo?
hon umgicks på höjderna och älskade säkert nån av dem som fanns där; några --- man såg henne på studentaftnarna hur hon kråmade sig i främsta ledet; krängde på sig.
Snart hade han sett att hon bodde i samma hus som Halvard.
Men ack, i samma veva flyttade Gina Manès därifrån.
Men nånstans nere i avgrunderna var också den medräknad.
Och han blev ostentativ och satte upp dem på väggarna, så även Isak blev generad.
Han erkände det.
Här hade han ett exempel på vad den också innehöll.
när han i stället skulle tala om ett överskott på sekret.
Han träffade kamrater som hade gått i analys och blivit botade för stamning och sängvätning, och andra åkommor som de inte närmare specifierade.
Det hörde till att de skulle säga ifrån, och säga ifrån mycket högljutt för att visa att de inte heller var hämmade i sitt tal.
år äldre än han, hade han kunnat se i katalogen.
Så tack vare hennes handstil blev jag rätt egensinnig; åtminstone i uppsatserna.
Mycket snart hade hon sagt honom:
Men han skulle fortsätta det som hade börjat så bra.
Dag svarade med att skratta muntert och boxade lätt till honom.
) Gå långt, sa hon alltså.
--- Jag ser hur ensam ni alltid är.
" Klart jag behöver inte veta vad han heter.
Det var inte frågan om att stjäla.
Otänkbart att han skulle röva bort en flicka, från en så uppsatt man!
" Ska vi ta en runda neråt parken?
" --- " Kanske far jag inte.
!
--- " Se här!
Hon övervägde in i det sista:
Bestämt har ni det svårt nu.
Det räckte!
Så nära hade hon inte varit honom på länge.
Men där satt en annan röst än hans egen i strupen på honom; den tog till orda och ställde sig mellan honom och henne.
För sån var han:
Efterhand fick han höra om den andre som verkligen var betydligt äldre än hon:
Nej, inte helt tillfreds.
och hade ingen känsla för hur hon var tvungen att balansera, kompromissa, vara vaksam, lida!
han hade varit alldeles för ung för att kunna göra något för henne.
ett svärmeri, i hans fall mer än vanligt okunnigt.
Det var riskabelt med så mycket läsande.
Hans avståndsbedömning slappnade:
Blev katatoniska, för att använda hospitalstermen.
De mest grundläggande begreppen ( sa dessa samojeder i norr ) var självmotsägande ( eller dialektiska; fast det ingalunda var frågan om nån marxism ).
Svar:
det var dock dyrare att bo i storstaden.
( Och han betalade inte ens kommunalskatt för gatuunderhållet!
visste var gatorna låg och spårvägslinjerna.
Och nystade vidare, dag efter dag kors och tvärs.
För att nu inte tala om Stadshuset, en venetiansk-islamisk felplacering som man borde riva med det snaraste.
Men barndomens respekt för allt som omgav honom kunde förfinas till vördnad; stegras till andakt; kulminera i nåt slags tillbedjan.
" skrattade Hilding.
sfärer?
Och vad han var ostrukturerad, och ynkligt rädd om en frihet som han ändå inte hade bruk för --- vital i det tomma som han var, med idéerna spolande omkring sig som Norrström, men själv var han en klippa som bara blöttes ner.
) ville stanna och fördjupa sig i heligheten; grunna ut vad den inrymde!
platser i riksdagen, men han var mästare i att väga åt höger eller åt vänster och därmed få en del gjort.
Ett par av somrarna tillbragte han i Arby.
Det kändes som en livförsäkring att husen och hagarna i Möre fanns kvar som förut, järnvägslinjen, gärdena.
Men han kom inte ifrån att känna motstånd mot dem --- i synnerhet mot Anna:
" Han hörde om Herman, bänkkamraten från småskolan --- Herman den förvetne, men utan pengar att kunna studera.
" --- " Å ingentingen.
" Knappt utan att man märkte det hade Mörestrejken börjat, den som snart gjorde häradet riksbekant.
Och handlarns fick det svårt.
Men han fick också vara med om alla komplikationerna; och de var för stora för honom.
Nya böcker, nya påverkningar.
Men inte få insidan krängd ut och uppvisad.
Och Blekinge var en avkrok av landet om man tänkte efter; men inte heller det kunde bekymra honom.
Han tog fasta på Hallgrens lärdomar, även när de var impertinenta.
Till Nigge som var kvar i Lund skrev han dityrambiska brev.
Han läste syrligheterna, och hade sina funderingar vad de kom sig av.
Där fäste man papperen och firade ner dem.
Ändå hade han kvar sin yrkesglädje, gav noga akt på vad kamraterna skrev, men var också generös i att berömma och mån om att lära upp den som var nybörjare.
Han kände gatorna och människorna och visste var han kunde hämta nyheter:
En gammal okänd dam hejdade honom på gatan och frågade om han var signaturen Loryx på tidningen; och när han stolt sa ja uppmanade hon honom att skriva mer och ofta.
Helst som kåseriet så lätt blev ironiskt.
När det gällde att prata fram något ur den han mötte, då blev hans egna ord så fyrkantiga så han fick dem knappt över läpparna.
För att rädda ansiktet skyllde han på den tidningsdöd som var på gång i de större städerna:
Utan som en god pragmatiker hade han satt sig på prov.
Det var på tiden att han kastade loss från föräldrarna ekonomiskt; de hade också ökade utgifter för de yngre syskonen och deras utbildning.
Det lät sensationellt; Dag skrev en essä och for till Malmö med den.
i Karlskrona hade en av de andra tidningarna haft en sommarvolontär som han, en studentska som nu var tillbaka i Lund där hon hade sitt föräldrahem.
Hon fick hans hedersord på att han skulle tiga:
Några gånger träffade han flickan och gav henne nya ark.
När han också haft för sig att han egentligen var patetisk:
När han slutat en seminarieuppsats över vissa språkliga drag hos Edit Södergran ( han hade själv hittat ämnet åt sig och fått det godkänt av professorn ) då försökte han skriva ner hur de
Där lät han sen pennan gå, skrev ner vad som föll honom in, skymtade hur skriften nere på papperet blev allt besynnerligare, bad en stilla bön att gumman inte skulle komma och störa.
Och han läste:
Kulturen hade blivit rutin och borde hellre kallas civilisation ( vilket var smädeord hos Spengler ).
Sina sista månader i stan hade han Grete en söt knubbig villig halländska som läste språk för att bli lärarinna.
att när man andades in den flyttas en bit mot himlen.
det kommer inte åter, det är för skönt att vara sant.
Han märkte hur foglig Grete var mot Susanne, " och du ska veta att i
Han sa henne vilket smittosamt skratt hon hade ( och han ville gärna bli nersmittad ) men sa också hur hon avslöjade sig med alla sina måfåord och alla tveksamma avbrytningar och pauser när hon pratade.
Han var nöjd med att Freud hade gjort studentskorna fria, och att gummina blivit säkrare.
gå och dansa en gång till; öda bort en kväll till på att spela kort; ligga med Grete fast det inte var nån riktig kärlek.
Men någon censur måste förbanne mig finnas i pressen.
Han tog det som ett afrodisiakum när han var med Grete på nytt:
Staten gick in i sin nya roll:
" Dekadens ", muttrade Isak och det ryckte överallt i hans ansikte.
" Isaks gamla ögon blev fuktigare än vanligt, och rödare.
Di blir inte straffade om di gör det.
Han läste i den då och då:
För jämte allt annat har vi världsrekord i självkännedom och skuldkänsla!
Efter sina små månader på Länstidningen kände han sig som garvad realist.
Han sa henne hur nöjd han var med att lämna Lund och i stället få en samhällsfunktion.
" Stackare!
de hade bra betyg i skolan och fick en hög tanke om hur snillrika de var.
Han har
Från första terminen har de på sig rullskridskorna.
Dag visste vilka hon avsåg med aladdinerna; han böjde sig ödmjukt för dem och förnekade avundsjukan han kände.
Han övade dem i rättskrivning:
Jag har aldrig varit där så jag har hört det.
Vilket inte hindrade att han alltid ångrade den.
Men också Anton hade revolver:
Men då vaknade han.
Bättre än jag hade väntat mig.
Han hade följt kraven:
b i abborre och
Den var mera vardaglig, mindre pretentiös.
Som gymnasist hade han snyltat på stan; nu var han själv ett litet stycke av den.
Han gick till rådhuset och lyssnade på ett sammanträde --- den mörka sessionssalen, ekmöblerna, och framför allt hur ledamöterna blev värdigare när de satt sig vid sina lådor och plockat papperen ur portföljen.
Men några fler gånger kom hon inte, och aldrig han till henne; hon bodde ju så långt borta som i Halland.
Men nu var han härdad.
I Tyskland hade Hitler blivit rikskansler i januari, och proklamerat ett tusenårigt rike.
Men det var våldsammare att få nyheterna på platsen:
Marxismen skulle utrotas, judarna var avskum.
nationen marken blodet!
I Berlin bodde Dag i Moabit, just på Sankt Paulsgatan som ledde ner från centralfängelset.
Och han hade markerat sin plats i järnvägskupén --- när han kom tillbaka satt där nåt brunt och svarade på vad han hade att säga:
Han råkade en wandervogel som också vandrat i Sverige.
Och kände han inte igen melodin, han som nyss läst samme Klages som de?
Den enskilde kunde bara leva om han levde med andra omkring sig.
I broschyrer och häften kunde han läsa hur de bägge hade förebådat Hitler.
Han ville vara kollektiv och folklig.

Men antisemitismen?
Dag började skriva till Isak.
Isak fortsatte studierna i Lund; Dag hade lyckats få en ny tjänst vid läroverket i Karlskrona en anspråkslös timlärartjänst, med undervisning i de bägge nedersta klasserna.
Utan detta äktenskap var som alla andra både en självklarhet och en oundviklighet.
!
Redan innan hon gått ut flickskolan som hennes mor skrapat ihop pengar till, bröt hon av och gav sig ett halvår till Tyskland --- alltså tidigare än Dag.
Antagligen hade Ester räknat med att han hade mer kvar av förmögenheten än han hade:
) Och hur pianisten kunnat ha det i deras äktenskap?
år när han dog, och sen hade hon sällan brytt sig om att tänka på honom --- de flyttade ju ifrån Sörmland till Kalmar där mamman hade några väninnor.
Vad kunde jag göra åt det?
Han böjde ner henne i det höga gräset och kom själv efter; det hade han minsann inte fått göra med Hedvig.
Och hon suckade att " javisst, hemskt lycklig!
I örsnibbarna hade hon igenvuxna hål, från den tiden när det var modernt att borra igenom dem och bära örringar --- hon hade en lustig historia om hur hon och en annan flicka gick till juveleraren som först fick operera dem innan han sålde ett par ringar åt dem.
--- Ja visst, tacka för det!
Han vacklade och var kär i henne.
och illustrerad är jag!
Sederna var alltjämt stränga, i synnerhet för den som undervisade ungdomen och skulle vara ett föredöme.
Ester kände en som kände dem; hon kunde därför veta att det fanns mycket i garderoberna hos dem.
Och violinisten hade liknat Gina Manès.
Överallt så vill hon vara med.
Dag pratade om stan och skolan; hon satt mest tyst och såg sig omkring i smyg.
" Men friheten därhemma hade blivit större sen dess.
Men som om hon var rädd för honom.
Det ryckte i hennes mungipor när hon knäppte händerna med de andra till bordsbön.
Inte motsvarade hon vad de tänkt sig som svärdotter.
!
Och Elisabet måste mitt vid kaffebordet förebrå henne att du är minsann född på landet själv --- och hur var det där ute i Kläckeberga, husormen ni hade där, trodde inte du också på den?
Jag menar bara att hon låter lite oresonlig ibland, och hård.
Tillstå att hon är en utmaning mot er, Elisabet!
Och ingen kärlek mellan dem, utan gnat och skrämma henne, och prata om pengar och pengar, vara avundsjuk och misstänksam, förtala och vrida snett!
Fast nog hände det att jag vaknade mitt i natten och skrek som en dåre.
" Dag skrattade.
Nog vore det värre om di tyckte att du skulle ha nån annan än mig.
det hördes mer än väl vad hon tänkte.
Jo hon hade kvällen innan känt sig så förtvivlad och bara satt sig på tåget och rest iväg några mil.
Det går inte:
Men hade hon inte på onsdan eller torsdan pratat om Gärdslösa och att di gärna kunde fara dit?
Vem av dem bägge var mest tyrannisk?
Och många flickor ville locka in sina pojkar i idyllen.
Jo han var hygglig.
Hon måste sluta där!
Dag kände en rasande stridslust mot den där direktören; nu i månskenet omfamnade han henne hårt.
--- Men vad då?
Och det gjorde hon säkert bra:
Men han märkte hur hygieniskt det kändes med dispyterna, i stället för att ha fönsterhakarna på och knappt dra upp ventilerna.
Dessutom ville han pröva på flera flickor innan han var framme.
Trots vad hennes väninna kunde säga:
de skulle inte förstöra sina liv med att fästa sig vid varandra så de sen inte kom ifrån varandra.
Han blev förskräckt; hade ju hört så mycket om vad flickor kan ta sig till när de blir avvisade.
tillbaka på kontoret.
Kunde ju inte ha dem i sitt eget rum; kunde inte heller vara grobian och slänga dem i soporna.
Han borde veta vilket oändligt värde en människa har.
Det smög sig runt hörnet så snart det skulle tillämpas på en levande närvarande bedjande erbjudande varelse!
Då märkte han att nåt beslut var på gång i honom.
Vårsäden hade kommit upp; sniglarna var ute på sitt sävliga frieri --- han undvek nogsamt att köra över dem.
Då måste han ha nåt hjälpmedel, nåt att underordna sig när livet blev för brokigt; rent av underkasta sig, om man skulle vara noga med orden.
ropade han tillbaka.
mot
Men hon ville inte ens komma ner till båten när han for:
Hon hade många likheter med Elisabet:
Men han är ändå inte nöjd; och när han får veta att Elisabet, den kyska och ädla, väntar på honom sliter han sig loss och inställer sig till sångarstriden på Wartburg.
Han fick inte vara nån Tannhäuser och låta henne dö.
Ändå hade han svårt att ruska av sig.
Då hade Tannhäuser nog tonat ut.
" Han önskade sig inget krypin hos henne, nu när händelserna kunde bli farliga, för alla.
Det skulle gå utmärkt hos henne; han behövde inte snegla mot nassarna och tänka att han kanhända hörde till hos dem.
" Och det blev tystnad kring trädgårdsbordet.
Och handlar ni oklokt, blir det ni som får sota för det.
Nu var han uppe över dem; och han sa dem vad han tänkte göra.
Och vad fanns då för nån annan möjlighet?
De gifte sig över ett veckoslut sen han varit i tjänst nån månad av höstterminen; och alla förstod att en sån brådska bara kunde ha en förklaring --- i dessa anständiga årtionden!
" --- " Ett avsked som du bara har önskat dig!
!
hon hade varskott så många hon träffade och sen hade ryktet spritt sig om vad som stod på.
Han kom att stanna många år i Karlskrona; många år; många.
!
Sista timmen en dag började klassrummet snurra runt för honom, han talade allt långsammare och såg eleverna deformeras och glida om varandra.
Och han urskuldade sig hos rektor att han väl råkat ut för nån matförgiftning.
Som lärare satt han i kateder, antingen som en kringbyggd mur mot klassen, eller åtminstone ett bord på en estrad, ett par decimeter hög.
avstod inte från sin kateder och vände alltid tillbaka till den.
Därför kunde han aldrig få riktig pondus i det han sa.
Men toleransen hos honom hade sina gränser.
Han urskuldade sig:
Fast några av dem opponerade sig:
Efter sista timmen gick han hem till den tysta Vittusgatan.
små glasvaser.
Hon kan inte laga mat.
Och ännu rundare ska du bli.
De gick upp till rektorn på visit --- det skulle man göra i Karlskrona.
Men det som var nog för honom kunde inte alltid räcka för henne.
Ibland blev han pryd och backade.
Chefen ringde att de klarade sig inte utan henne; kunde hon inte rycka in ett tag, nu när arbetet hopat sig för dem?
hon ville ju inte bli sjuksköterska?
Och på söndagskvällen måste hon iväg på nytt.
Han hade mycket att lära sig av maskulin stil, och även av vanligt vardagsumgänge.
När hon vikarierat slut köpte hon en stor axminstermatta i Kalmar.
Jo det är självklart att du märker!
" --- " Det är väl precis vad du vill ", muttrade han därnerifrån, " du vill ha anledning att vara där också.
Hon låtsades titta på rummet, hur det ändrat sig i det nya skicket.
" Men varför gick allt mera så snart på sned för dem?
Nej, men han släppte aldrig ämnet Elisabet:
och vad var han själv:
säkert mildare mot henne, men i gengäld strängare mot sig själv.
Emellanåt hade han väl skäl att göra det.
Staplade anmärkningar mot henne; alla slags anmärkningar.
Han köpte vattenfärger och akvarellblock; men hon hade ingen lust.
Det var en nesa för karlen att bli så beroende av henne som somliga blir.
Mera än så --- hur han åtrådde att bli det.
sitt hår lät han sköta hos frisören.
!
Han blev avsnäst, han blev plundrad på sin hemligaste vilja.
Kroppen kändes tung och blodfull, han hörde henne kuckla och mana på.
Och kom man ut på Vämö eller Saltö eller Elleskär bumlade den än tydligare i dagen.
Och det var sant, men ännu mera var det lögn:
Och Dag kände sitt ansvar att han inte fick skaffa lillebror en olämplig svägerska.
visat upp att det var långt kvar innan Elisabet fått plats ett i hans hjärta --- så som en hustru bör.
De kan vara omtänksamma och villiga till anpassning.
dansar ibland, släpar sig ibland.

Snart skulle solen lysa fram på nytt.
Mitt i solgasset skulle de längta efter ett störtregn, för solen som just höll på var dock ingenting mot ett underbart skyfall --- måtte det komma snart så man får vara med om det!
Men så blev det inte alls:
Han märkte att de redan var förseglade med sigill som inte fick brytas.
man lyder dem och skriver efter deras diktamen.
Och han ville stå för den verkligheten, trots att han varit övermodig och dristat sig att hitta på den.
Han hade föreställt sig att Elisabet kunde bli hans bo, och hade gift sig med henne.
Ett orimligt stjärnfall --- Dag hade velat bli astronom en gång, och visste att så regnar det aldrig från himlen.
Han hade sin funktion i samhället --- ett privilegium som långt ifrån alla åtnjöt.
Han hörde inte till dem; men som han hade det ställt var det lyckligare för honom att han kunde skriva som snickaren snickrar.
" Sånt kunde de ha förståelse för; på kollegierna fanns alltid strävsamt folk som slet med sina avhandlingar, mer eller mindre i tysthet --- tills de kunde överraska med att disputera, och slänga upp dörren för sin framtid.
Visserligen var han som borta i sitt skrivande, timmar i sträck.
Så har författarhustrur gjort genom tiderna; han som var så studerad visste om många, och säkert hade redan gamle Homeros haft en sådan fru.
Han måste säga sig att det var rättvist mot henne.
Så lät han gummit vara och stannade ändå kvar i henne.
Dag kände sig lättad; och han kände sig skamsen.
Nu skaffade hon sig böcker:
Och Dag var oerfaren:
Och det halva var nog för att Elisabet skulle känna sig sviken.
Födseln drog ut på tiden.
Framåt kvällen hade fröken Axvall hunnit tillbaka; hon visade Dag hur han kunde hjälpa till med att pressa på magen.
fingrar, och varje finger hade sin lilla mjuka nagel.
Och inte därför att han Dag hade varit duktig nog att ge upphov till knytet; inte alls därför!
Ord som är skrivna är skrivna och kan inte växa mer.
Han hjälpte till med vad som kunde anförtros honom.
Men när barnet väl fanns där, då var plikten inte alls så tung som han hade föreställt sig.
Men efteråt var han deprimerad av frågan.
Det är en påhittad vrångbild, av nån avundsjuk krake som aldrig fått komma dit!
Min bäste herre, för oss är det som om det hade kommit i går.
Dag fortsatte med ett tredje förlag.
Stabilt folk var ursinniga över deras sedeslöshet --- Dag kunde höra allt anatema över dem på kollegierummet.
en prolog som var både billig och överdriven.
Ändå ville Dag vara realist.
Han hade överskattat den; eller kunde han inte lagra den rätt, så den fortsatte att vara slitstark och tillförlitlig.
Det blev omöjligt att placera det i all diffusheten som omgav honom; nita fast det i diset omkring honom!
kunde han ens visa fram en katt som var en katt?
Den visste inte att den var nerskriven; den brydde sig inte om att den var nerskriven; genom att tassa vidare förnekade den att den var nerskriven.
delar, djuret och ordet.
Och vad gör man?
De fick gå ungefär som de gått för
Somliga elever lystrade.
Och han började resignera.
Bengt Kassner var mycket begåvad i matematik och fysik, hörde han talas om.
" Han hade skrämda bedjande ögon:
Hans studentexamen blev ett fiasko; han svarade knappast ett ord under förhöret.
" Säg mig, pojken har väl inte uppfört sig utmanande?
Han hade avstått från att söka till officersskolan och i stället gått den långa vägen.
" Hon stod och slängde med sin ostyriga kropp; log sitt vanliga leende som inte alls var hult som hennes utseende utan inställsamt och lurigt.
Och Dag bedömde att han skulle hålla nere sånt som ändå var ett slags skryt hos henne.
" Jovisst.
" --- " Du måste försöka.
Jag har inte plats!
Och kvinnorna samlade sig i omsorgen om den lille.
Men all den långa tiden han var undan och i skolan, då gjorde mor och mormor ändå som de ville.
Hon var nog tillfreds med att ha fått honom till måg; mer hade hon inte kunnat hoppas.
" Dag hade ändå nån tyst beundran för henne.
Hon frynade med glasögonen:
Och då inträffade att han gjorde mycket lite för att behålla sin andel.
inte alltid till nåt nöje eftersom de tyckte så olika om filmerna --- han kände motvilja mot att ens resonera med henne om dem:
Hon vädrade rummen onödigt mycket, så de efteråt måste gå där och huttra.
Och skötte hon sig inte i rollen, då måste hon klandras.
Ester hade så småningom lämnat dem när Vilhelm var bra igen, och rest tillbaka till Kalmar.
Och han följde dem till stationen.
" Och drottningen sade till sin sköne undersåte:
När de vandrade bort --- hon gick sakta före honom --- kom de förbi ett skåp, där hon låtit lägga en rad av stympade lemmar.
Och så hade han det ställt!
Och hon var snäll:
kan du inte medge att vi har det så bra som vi nånsin kan önska oss?
Det stämde för honom att vara gift med Elisabet.
Efter nån månad fick han den tillbaka.
han skulle fortsätta med att vara magister också.
Han hade gjort sig till ett med sin roman.
Den gick han ju omkring och vanställdes av.
Är man ett misstag, måste det vara en välgärning att bli avrättad.
Han borde lyssna på henne.
Om de inte innehållit samma gamla historia ( vilket han strax kunde konstatera att de gjorde ) då kunde han sagt att han var jädrans produktiv.
Hennes hår började gråna och mista i spänst, rynkorna djupnade, mustaschen på överläppen blev tydligare, ögonen allt mörkare och större och vackrare.
Du passar inte bättre för det!
Och hon lyssnade på vad de berättade om sina dagar, ifall där fanns luckor för den vedervärdiga sysselsättningen.
jo det var så!
år hade gått och skrällen förtonat, då skulle han föra det på tal nån trivsam kväll:
.
Hans paroll om folkhemmet lät vackert, helst för den som själv försökte göra sig ett hem.
hädanefter riskerade man inte längre att möta en enda kommunist därnere.
" Men Tillefors, elegant, balanserad som en gyrokompass:
Han diskuterade med sina nazistelever; och även mot överstens försmädlige dystre son höll han balansen.
Han bekämpade individualisterna:
I sitt hörn satt Dag och tittade på livet ( inklusive Hitler ) och försökte godkänna det.
Till och med bland de aktivt radikala lät många sig påverkas.
Det är bara gamlingar som har svårt att bli kvitt vad de såg så tydligt för en stund sedan.
Och till sist hade de visat sitt rätta format.
Och papper var dyrt; men ur gamla skrivböcker rev han ur de överblivna sidorna.
När förläggarna tog död på honom, då skrek han inte att likväl lever jag; om
Han hetsades av att tiden också gick med honom själv:
" Han var perplex:
Spleen, kunde det heta.
Han snäste av dem när de ville resonera, och sa dem hur korkade de var.
Men han måste få slippa vara med när det lästes; slippa se sina läsare i ögonen.
Inom sig hade han en som granskade det han skrev, lyssnade på rättelser och nya skrivningar, och godkände till sist:
Dag försökte svara att vänta ni bara, petrifierade kapitalister däruppe i huvudstaden, ni med era tryckerier och försäljningsapparater och kanaler till pressen att muta dem med!
" Ett ögonblick; jag ska känna efter.
Han ville inte ens vidgå att det var han som var upphovsmannen.
" De väldiga vingarna hindrar den att gå.
Dag vände tillbaka till sina gamla filosofer:
Axlarna sänkte sig, fingrarna blev mer rörliga; han kände utifrån hur munnen förstorade sig; lyktgubbarna i ansiktet slocknade.
Där förenar de sig med alla linjerna, hjärtlinjen, ödeslinjen och vad nu zigenerskorna kallar dem --- en union som måtte ha nåt vackert bröllopsnamn i poesin.
Och kardinalerna som avrättade honom gjorde vad de kunde.
Själv kunde han inte uttrycka sig i toner; han var intellektuell till förbannelse; förkrympt.
Hans knep att rädda sig var många.
Men ute i Europa dit riket också hörde, där avtog tryggheten.
Men nån tysk hette Heisenberg, fast han inte fick vara tysk utan blev nåt annat, vad det nu var.
Aldrig fick man besked; men det innebar inte att han inte fanns.
han lever där anspråkslöst och lagom flitigt som alla de andra, och naturligtvis tillsammans med en flicka --- hon är som en orkidé, art coelogyn ( latingrekiska, som måste betyda himlakvinna ).
Men vad kunde Dag göra åt det?
Men Elisabet var ingen coelogyn; hon var blossande som en rättfram ringblomma.
Han hade aldrig älskat henne.
--- Å, så bekvämt ska du inte ha det, svarade hon.
Och simultant med allt detta var hon friskt aggressiv.
Och dagar när allt var väl mellan dem, då blev han förskräckt:
Och jag vill inte att du älskar mig!
Och han vaknade sen ur sömnen av att han gnisslade tänder så han väckte sig.
Och smekorden var milda, men strax var samma smekord ett nyp.
" --- " Jag vill inte ha flera barn.
Men för honom var ordet tabu; hans liv hade inte såna dimensioner.
Hur kunde han bli nåt mer än böckerna han redan läst?
Dessutom fanns hos Lundkvist den stora världen bortanför byn alltid strax inpå, nära som på nästa boksida --- det var något att rätta sig efter.
han var spetig och spretig, hånfull och förströdd; han trollade med snirklar och uttänjningar för att maskera det som ändå var trivialt så det aldrig kunde räddas --- virtuos i att säga ingenting på mesta möjliga sätt ( och sen kunde man inse att just i den stilen fanns en hel världsbild återgiven, adekvatt.
Till sist kom nicken från censorn:
ville spola syntaxen och även lexikonet, de gängse ordbetydelserna; dadaismen hägrade nånstans, som en vattenstämpel i papperet.
Det var mycket nog det de fick --- sa han sig självbelåtet.
Min morsa som är så nöjd med mitt AB.
Masken äter sig igenom äpplet, och lämnar äppelmassa efter sig som exkrement.
Till och med flickor hade det;
Än så länge hade han kvar nån akademisk ambition:
Han sålde radior; och det var en lönande bransch, nu när allt fler hade råd att skaffa sig en --- och behövde en när så mycket hände i världen.
Elisabet sa:
Tänk om jag hade dig som magister!
Han hittade en groda ute i trädgården.
Och hon flämtade och slingrade sig så som han aldrig varit med om hos någon; han kände allt mjukt hon var klädd i.
Det trängde på, utifrån och inifrån; strömmarna möttes i hans hud och lemmar.
" Något däråt försökte också han.
Han hade mycket roligt åt hur humoristiskt han drömde.
Det är tarvligt; jag vill inte.
Han frågade i alla fall med mildast möjliga röst.
Men han för sin del måste kunna sova.
Och han Dag skulle vara ett annat --- inte sant?
Först var hon spotsk:
" Älskling, du fattar väl att jag måste lugna henne.
( Även om den skulle verka lite arrangerad.
Men minut efter minut var ögonlocken fällda och stilla; inte en ryckning på munnen och hudfnasen där, rödsminkade för kvällen.
mest det hånfulla suset i hans egna öron.
En vanlig enkel lycka, den som säkert många människor var med om fast han ännu inte sett nåt exempel på den:
Och de var överens om att de skulle hålla sig undan från hela familjen.
Och hon fick av honom allt hon kunde önska sig, utan nervositet och långa girlanger, poetiskt snack.
Fast för all del, är det så att du vill, så kan du försöka.
.
Nazister och fascister ingrep i Spanien; den spanska demokratin trängdes samman till en enda hals vid Madrid, och garrotterades där.
Gud, om nån ändå finns, så fräls oss nu från ondo!
Han var gaphals, knöl och as, demagog, Leviatan!
Han samlade upp ropen, HEIL; han laddade sig med dem; mitt i Europa fanns han, och ve Europa!
!
Det måste finnas nån bättre fanatism.
Ett par veckor var han sedan tom.
Inte heller hade Dag varit pacifist, utan gjort sin värnplikt när han inkallades.
Ingen var bättre lämpad att vara författare.
hemma i Möre betydde ordet leva att bråka.
Inte ett tunt litet brev, att vi lyckönskar er och oss själva till ett mästerverk som Sakavay.
Men han släntrade därifrån utan att bråka, väsnas.
myror är inte särskilt flitiga om man tittar efter.
De pekade ut mot vattnet.
Han simmade utåt, och simmade ovanligt bra just den dagen.
Han var så ledig som en löja som han kunde få mellan tårna om han hade tur, och då skulle klämma fast med tårna.
Han kunde upprepa att ingen hade bett honom om att vara författare.
Visserligen ritade han gärna krigsfartyg som var taggigare än någon slånbuske med kanoner.
Och när han blev trött och ville bli buren, då kunde man ju säga att stor pojke som han skulle försöka att gå; men klart det var en glädje för honom att sitta på axlarna, heja åt dem som de mötte, och ha hästen att trava så han gungade däruppe och guppade och skrattade.
Där fanns en bjärt motsägelse ( och han den lärde måste känna sig sjaskig och underlägsen sitt objekt, fast han satt i en komfortabel lägenhet och den andra i ett utkylt pörte ).
Men Dag kände sig stärkt av att det fanns några delaktiga, på stort avstånd.
Han måste älska henne.
Så går det till när man får sina insikter:
Lycka?
Han lät stickorden strila över sig; hans beskedlighet var nålpengar, och såna ska man ge sin hustru, enligt den vanliga äktenskapslagen.
på ena eller andra sättet.
Han försökte vidhålla de gamla tankarna.
Försåvitt hans skrivande skulle räknas till konst --- han levde som mest just när han skrev.
Men barnet var på väg; han skulle inte göra det illa genom att känna sig ogin; han skulle unna det att födas.
Gatorna på Bergåsa var tommare än vanligt.
Rütger Essén redde ut varför Hitler måst anfalla.
lovat hjälp, men sedan tittat på när Hitler glufsade i sig landet.
Vad som hände bortanför telegrammen hade han inga kanaler till.
de vill inte förstöra för sig genom att verkligen slå till.
Dag kände att den förra åtrån efter henne kunde komma igen.
Men han magra skrället började snart att stelna när vattnet var för kallt.
( undrade Dag och skrev lappar om det på lediga stunder; men dem måste han ju tiga med lika tätt som med romanen ).
ingen dör utan dödskamp.
De läste knappt tidningarna.
Apotekaren var där, han som gift sig med Hedvig, Dags gymnasistflamma.
" Var snälla och vänta tills jag är färdig med allt.
Allt det hårda och häftiga hos henne, det oförstående, det stridsberedda, det tvärsäkra och oförfinade --- allt som han eljest pinades av, nu förvandlades det i en helhet till nåt han önskade sig, och ville tillbaka till, ville hem till.
Men vilka var det då som slapp?
Hans vikarie hade fått veta att vikariatet skulle räcka i
Nu hade mor och mormor avgjort utan att höra med honom.
Första veckohelgen for han till Kalmar och gick upp på BB.
Han tänkte arbeta för dem; han skulle inte tacka nej till extralektioner.
Men arbeta vidare i de tomma rummen, och vänta på att dagarna skulle bli så milda att babyn kunde tas dit ner med tåg.
Hon hade all rätt till hänsyn nu:
förvuxet så klart, men i väsentliga stycken med dibarnets egenskaper.
Det drog så otäckt nerifrån; det kylde i skrevet på honom så att allt han hade där krympte.
Nu fick de bli fläckiga och hänga säckigt på honom.
Där klarade han ämnena lysande, hörde Dag talas om.
Han försvann på nytt till sjöss.
Ingen visste med säkerhet.
Han lät rätt egen för att vara korvgubbe.
) Men Dag brydde sig inte om att bli mer bekant med korvgubben än han slumpvis blev.
Ändå var den utan betydelse:
Men såg man dem i det målade ögat, då stack bakomvärlden fram.
Enda förklaringen till uppdelningen och förhävelsen var att stora massivet ville pina sig.
Danmark och Norge ockuperades, nazisterna visade hur effektiva de var.
" Och vad Dag beträffar hade han blivit inkallad på nytt, och placerad hemligt någonstans i Sverige = Malmö frihamn ( nu kan det sägas ).
Vad heroisk han var, majoren!
Men liksom han smet ur journalistiken, kunde han väl också med det andra!
Han ansträngde sig att tänka ut hur berättigade förläggarens invändningar var.
En dispens räknades alltid lägre i konkurrensen.
Och i krigstid måste alla banta = komma i magert format.
Men Elisabet var inte glad åt att flytta till Skara:
Om tårarna sipprade över gick han undan på toa, torkade och snöt sig.
Och Gud förlät honom ( Gud förlåter allt; för Gud kan det aldrig bli fråga om att förlåta, eftersom han är primus motorn och upphovet till allt ).
vattnet spolade över medeltida biskopar och senare snillen som alla hört talas om --- det var i Skara de verkat; nu fann man dem här under vattnet.
( I Skara var alla lärare kändisar.
Han skrev det inte i klartext utan halvkvädet mellan raderna; han var ju sån.
I dag har jag haft gymnastik.
Då var där några skrovliga klippor i stället, och nån röst raspade:

Han skrev till förlaget och påminde.
Hjärtat han hade kluckade.
minuter.
En lavin rullade i honom av allt det han hade att skriva böcker om.
Det står äär som om det vore exakt:
Han har långa läderstövlar fast det är varmt.
Gång på gång har jag tänkt igenom vad jag bör ta med mig.
I en liten brun väska i styv papp förvarar jag kamerautrustningen.
Diagonalt i väskan ligger det hopfällda kamerastativet i sitt svarta fodral och på vardera sidan har jag placerat de båda kamerasystemen.
Den stora bruna trunken av unikabox-typ är till bristningsgränsen fylld med litteratur.
De båda skrivmaskinerna, den moderna elektriska Facit-maskinen och den svarta vackra Continental från Wanderer-Werke i Siegmar-Schönau.
lakan och lika många örngott.
I samma väska ligger också stoppedalen till den lilla bandspelare jag mestadels använder för anteckningar.
Kanske därför att den sektor av vetenskapssamhället jag identifierar mig med ställer som krav att jag periodvis deltar i andras sociala spel.
Han mindes händelserna, grät över bröder som förintats, gladdes åt bevis på kamratskap, berättade om strapatser som han gått igenom och talade om de mardrömmar som han hade många år efteråt som ett glädjens pris.
Han lyfter de båda askkopparna, sätter den fyllda på brickan och returnerar den rena.
Den grove långhårige killen säger till den bleke när de ser ut över skärgårdsöarnas spirande grönska:
--- Så viker du av vid det vita huset och sedan
Jag hör de båda killarnas svårighet att tala med varandra.
Det ljusa glänsande håret är samlat i nacken i ett uddsnittat spänne.
Jag vill ... måla ett träd av nagellack och läppstift på hennes rygg!
Envetet ser hon ner i katalogen över sprit, tobak och andra varor från färjans butik.
Jag smyger ner till bussen och sover.
Hon är vacker men inte helt accepterad av flocken.
Hon nickar.
motivering!
--- Tycker du om musik, frågar jag.
De tycktes förstå vilket jag inte gjorde.
Men nu är jag stålsatt --- som förlorare har jag växlat till observatör.
,
Han nämner Shakespeare, lutar sig fram och puffar henne i bröstet.
Hon ler och lyssnar på honom.
Jag vill skugga dem.
Knutsson lider.
Jag bryr mig inte om att söka upp någon när jag kommer in i Åbo.
Hon blir fly förbannad, servitrisen kommer och mannen föses ut.
Och hur skulle gemenskapen vara möjlig om vi förstod den?
Jag stör henne hela tiden med frågor om hur allt är, mår du bra, retas lite, säger elaka brymigom-saker och vet inte varför jag gör det.
Dessa ögon som ständigt ber:
Frågade jag henne om hon ville komma så skulle hon inte våga låta bli.
Hälsa alla nu ska vi inte prata längre för det blir för dyrt och så hörs vi snart igen och ha det så bra och må så gott.
Vi spelar Mahler på hennes skivspelare och det hela är pretentiöst.
Hon sitter ovanpå därför att hon är fri och mogen, men hon får aldrig någon djup orgasm.
Jag behöver inte trösta och ber därför Tora följa med och när vi kommer ut sitter de och pratar symaskiner och ser på Dick Cavett show medan Lasse och jag tar ett par supar i köket.
SS också.
Han berättar vidare.
ögonstenar, dels en Indian Scout från tjugo-talets början i ett garage på Lidingö.
Så jobbar han i något garage på att skräddarsy en cykel efter sig själv och hur han vill ha det.
Han sitter inte på sin cykel --- som caféracerkillen --- utan han är en nutida kentaur.
Då kan man lika gärna åka bil.
Cafékillen däremot, han ligger som en groda på sin cykel och ser ner i asfalten.
Choppraren däremot, han är brandman och ligger och kvartar på någon station, sitter och spelar kille och har överhuvud gott om tid att tänka.
Morgonsolen väcker mig, jag reser mig och slår skallen i biltaket.
Birgitta är socialdemokrat och Peter tillhör de konstitutionella, ett finskt fascistparti.
Dom fick jag omgående tillbaka och han skrev att det spelade ingen roll om jag skrev positivt eller negativt.
På den trånga toaletten tvättar jag mig och borstar tänderna.
Där fanns ingen plats att vara på.
Jag trodde inte det.
Han kände inga andra i Forssa för han hade egentligen aldrig bott där sedan han var

En liten grupp östermalmsdamer sorlade kultiverat och någon höll ett inledningsanförande där konstnären prisades för det hon skapat.
Vi längtade efter att upptäcka varandra i egenskap av attraktiva okända.
Varför rörde hon vid mig?
Men detta sätt att tänka skapade
Nu kände jag bara att jag inte riktigt hann med.
Snöblandat regn slår mot våra ansikten.
Innan vi på allvar kan börja pejla varandra måste vi beta av ett ordfält där ingen av oss odlar något engagemang, banditspelet.
Min fru förstår mig inte.
Hon berättar om sin samlevnad med Håkan.
Tror jag.
Jag är förtjust.
Hennes uppgift är att erövra mitt jag och min är att erövra hennes vilja.
Jag viker av från huvudvägen som går ner till köpcentrat.
Ser moderlig ut.
Fast det visste jag ju förstås.
På assietter tar hon in skinka, ost och smör.
Ack ja, vad kan man inte köpa för pengar?
Mattförsäljare!
I annat fall markerar han distans till mig.
--- Voj, voj, säger Torsten.
Karin får en ask After Eight --- den långa --- och farmodern har gått och lagt sig.
På invägen tar hon ner en tennisracket från hatthyllan och jag ser på Torsten med beundran i blicken och frågar om han är bra --- för naturligtvis är det hans racket.
Men jag vill inte bo någon annanstans.
nya skor och var stolt över dem?
Strategier som föreföll att ha andra syften --- som bedrog dig?
Kanske någon mer ville följa med?
Jag accepterade detta men med en viss olust därför att jag hade en känsla av att om jag spelade så att du trodde att jag trodde på det, skulle du känna dig lurad och gå.
Varför kände sig ingen av oss plågad när vi skildes?
Jag minns först mig själv när jag berättar för dig om de flickor jag haft seriösa relationer till.
Varje episod är isolerad, vilket gör det möjligt att upprepa en fråga gång på gång och få samma svar ).
Då ska jag hjälpa dig hem.
Men han skuttade bara iväg efteråt.
--- Kära lilla räv, sa den lilla igelkottsflickan.
Så hon gav åt räven.
I själva verket är jag en grävling.
Jag ger inte.
Är detta också dina bilder?
Jag visste att han var ekonom, att han var mycket teknikintresserad och hade en Mercedes från andra världskriget i garaget, att han bodde i den stora klassicistiska villan nere vid sjön, att han var ingift i släkten och att hans hustru var
Efter att ha ätit frukost med Karin, som lovade att undersöka om det fanns någonstans där jag kunde bo under dagen, så gick jag till kontorsbyggnaden och rätt upp på Norbergs kontor.
--- Nå, eftersom ni ju ändå är här, så kan ni ju sätta er ned.
Han sände ut värmevågor, klippte någon gång förtroendeingivande med ögonen, strök sig fundersamt intresserad om hakan.

Jag såg på bilden.
De ryska bokstäverna föreföll felplacerade.
Dom hade gott om plats.
Han ser alldeles paff ut och skrattar sedan till.
Vilken dag att fira förresten.
Jag kommer ihåg att vi fäste knappnålar runt våra märken för att den som skulle slita loss ett märke skulle sticka sig på de där nålarna.
--- Vi vill inte ha några kontakter.
Och det är ju en mönsterindustri nu, om jag har fattat rätt.
Jag får veta att hela Forssa en gång ägdes av hertig Johan, att det på 1600-talet gavs i förläning till trettioåriga krigets fältherre, Arvid Würtenberg och ärvdes efter honom av hans son Lorentz.
Vips hade han skapat en koncern.
olika grenar.
Så kan vi träffas igen när du bekantat dig med samhället och gjort en del intervjuer.
Till stora delar känner du den här bilden.
Ett fallitiskt, syfilitiskt rumlande vilddjur.
De äter en, dricker en, låter sig frånhändas sin livslust, vad som helst.
För säkerhets skull upprepar jag orden för jag minns inte om jag bara tänkte dem eller ej.
vi börjar med att avhandla döden.
Säger och drar in magen, ler och stoppar ett filter i rullapparaten, fyller den med Samson tobak, fäller ihop, låter ett papper rullas in och vips en ny kistspik.
Ädelmodigt!
Småpratar, förbannat!
Något full föreslog jag att vi gick vidare till Sturehof.
Plötsligt hade jag det.
Betryckta går vi vidare.
Hela eftermiddagen går jag omkring i samhället, jämför de vita tjänstemannavillorna i tegel med stora perspektivfönster med arbetarområdenas trähus från 40-talets slut och 50-talet.
Den är konstruerad så att alla mynten är synliga och man puttar till slanten med en viss styrka för att den ska hamna rätt i ett av många hål.
Där finns förutom en jukebox och spelautomaten en disk med kylutrymme för öl och läskedrycker, en sällsynt ful äkta handmålad oljemålning föreställande en solnedgång och röd himmel.
På kvällen talar Karin om att Torstens mor ska åka och att jag kan få hennes rum.
Men den gick att limma om och nu sitter det en stor bult rakt igenom.
Torstens ängsliga ögon följer henne.
--- Torsten var med i kriget, säger Karin.
På dagen läser jag brukets informationsfolder.
Samtidigt betyder sådan etablering och annan utlandskontakt givetvis en värdefull breddning och fördjupning av marknadskännedomen.
Om målet att ge familjen Borg vinst sammanfaller med möjligheten att ge de anställda trygghet, så är det bra.
I det tredje citatet, vad betyder det att hemtagna vinster bidrar till att bevara eller förstärka vår ekonomiska styrka och att företaget får ökade möjligheter att göra andra u-landsinvesteringar?
--- Den sitter så galet.
och
tjänstemannafamiljer som utnyttjar bastun.
Förmiddagen sitter som en isbult mellan mina tinningar.
Jag hoppas att detta förändras när jag lärt mig språket och får bättre känsla för nyanserna.
Egentligen är ju intervjun ett förhör.
Jouko och Irmeli --- som de heter --- lever i ett hus de själva byggt för några år sedan.
Men han är inte missbelåten, när jag rättar honom, ser glad ut över att kunna så många språk även om han blandar samman dem.
Jämfört med många andra liv är Joukos och Irmelis enkelt.
Och sedan, jag vet ju inte om det är tvärtom med mina tolkningar.
Där finns inga som helst gemensamma utrymmen utan det är bara en samling hus med egna tomter.
Att kunna svenska är ett bildningsbevis.
När jag kommer till krönet står han där, lite leende och väntar på mig.
Innan vi går fyller vi i våra namn på blocket i aluminiumlådan där banan börjar.
Han ser på mig och jag plågas.
Den har mål.
Man åker iväg.
är det värt det?
Kanske för att du bär kycklingpåsen.
( Trogen ordningshållande fascist och afghanen svajig anarkist ).
Är det den sociala gemenskapen?
Du får låna mina handskar att sitta på och vi river isär grillpåsen och drar kapsylerna av flaskorna.
Vi kan inte heller besöka varandras vänner.
Men väntan i sig är ingen tillvaro.
Naturligtvis är vi överens.
Privat område, tillträde förbjudet.
Kristian är diplomingenjör och hans hustru Riita merkonom.
Vi sätter oss i den pösande lädersoffan i vardagsrummet, strategiskt placerad framför tv :n.
Man vet ju inte riktigt vad han kan.
Bara för att en inte talar svenska så börjar vi genast allihopa att tala finska.
--- Den är från
En Bergman-film börjar just, Skammen från
Filmen tar slut och Kristian suckar:
Jag tror inte att Torsten och Karin är mer engagerade, endast att de strävar efter att synkronisera de båda världarna, tv :ns och deras egen.
Jag såg det och sa:
--- Vad man ska tänka på när det gäller Forssa, säger Kristian, är att alla är hemmafrån, alla kommer någonstans ifrån.
De har inte komplex.
Och finnarna är väl ännu lite skogsmänniskor.
Hon var illa tåld för hon var så beskäftig, försökte visa pappersarbetarna hur de skulle sköta sina maskiner och de tyckte att hon kunde gå någon annanstans och leka ungefär.
Jag var direkt rörd när mamman ringde.
Och jag hade sagt åt Mats att tala finska, så att de fortsatte under hela sin barndom att tala varandras språk med varandra.
Men denna lögn kommenteras i dag väldigt lite i finska tidningar, trots att den är vitt spridd.
Det stora äventyret är inte längre här.
timmar varje vecka eller
Saknar dem inte.
Däremot firar man inte födelsedagar.
Och bada bastu är ju för övrigt inte lika vanligt bland oss svenskar.
kilo mujka per dygn kanske.
Han är ett exempel på hur socialdemokraterna har förborgerligats, liksom i Sverige.
Axel Norberg brukar spela klarinett på den ibland.
För arbetarna med sina treskift blir det ju annorlunda.
Det nya ( att skriva nya blir förresten nästan ironiskt ) får det dåliga i det gamla att framstå i relief.

Låt oss granska alternativen.
Lika gärna kunde jag flytta hem.

Därför vill jag bo i finskspråkiga familjer.
Hon behöver inte vara rädd för att telefonen ska störa henne --- det ringer mycket sällan.
Åt mig ropar han terve.
Under den tiden hinner hon också duka och umgås en smula med Aila.
Jouko berättar att de har fått den nya bokföringsmaskinen från England och att han och Ralf Calvin ägnat större delen av dagen åt att bekanta sig med den.
Först hällde man kaffe tills markkan inte syntes och sedan sprit tills den blev synlig.
Han och jag sätter oss i soffan.
Det är ju fredagkväll.
år.
Det är hett, över
Jouko går före mig in.
När vi kommer in i vardagsrummet sover Lahia och Aila och Irmeli är på väg till sängs.
.
år och båda arbetar på bruket.
På ditvägen har Jouko förklarat att fäder får de tråkigaste presenter, en slips, ett par sockor, rakvatten.
Här kan man bara se på tv eller prata med varandra.
Men det är en arbetskamrat som har fel på sin värmepanna.
Det ringer på dörren.
Mannen heter Erkki och bor i i Säkylä.
Så får vi tårta och Irmelis mor är mån om att jag tar flera gånger.
Erkki berättar för mig om när han bilade till Sverige --- Tornedalen.
När jag sedan tänker på hur jag ur mina upplevelser av liv och ur mina anteckningar ska abstrahera fram en vetenskaplig bild av Forssa, så fryser jag.
--- Nej.
--- Betydelsefull.
Människor jag arbetar med kan bli centrala.
Under en begränsad tid är jag intresserad av andra människor, mestadels flickor och ofta med erotik som en viktig beståndsdel.
--- Låt oss följa en annan linje istället.
Det är då frågan om handlingar, värdet av målorienterade samhandlingar.
--- Jag antar det.
Jag behöver dig och din vänskap!
För det första:
--- Naturligtvis.
Detta är kanske en strategi för att hålla intresset vid liv, men inte vänskapen.
Vi ringer knappast till varandra; och att koppla samman varandras gemenskapskretsar är otänkbart.
Jag vill göra ... vill upptäcka:
Det viktiga är dock att han är accepterad av de svenskspråkiga i Forssa.
den som svikit sig själv, skyr omedvetet att blicka in i sig själv.
Han tar dom aldrig av sig, rör dem inte.
Klas-Erik ser nästan vild ut i blicken då han tillägger:
Jag tror att den tunne läraren ska bli mer upphetsad av detta mothugg, men han lugnar ner sig.
Så tillägger han:
Själv kallar han det för inbördeskriget, vilket jag inte tycker riktigt stämmer.
Höj skölden, svensk!
Här är vårt hem, här går vår svenska rot djupt under sommarns blom och vinterns driva.
Dess makt, som prövat blott de starke hårt, den valde oss!
Han fingrade på de fina instrumenten, vred på den vackra svarta ratten och såg på hastighetsmätaren som stod på
Inte visste de riktigt vad de skulle med det till.
Och han tänker också:
Annars vill jag inte längre samla byggnadsmaterial med dig.
Han har blivit fattig, har inga pengar kvar till något annat.
--- Jag bor där jag bor och en värmestuga får det bli om vi måste bestämma, säger flickan beslutsamt.
Gör du det egentligen själv?
Ändå var han inte nöjd, eftersom det egentligen var det enda han ville.
Det enda sättet att upprätthålla konstruktionen är ett pågående samtal.
Jag erfar punkten men berör den inte.
Smärtan är det positiva, lusten består i att smärtan tar slut, är alltså något blott negativt, och den utmynnar genast i leda --- liksom den ton, till vilken melodien alltid återvänder, och den harmoni, i vilken disharmonien upplöses, skulle väcka outhärdlig leda om den finge ljuda hur länge som helst.
Men just lugnet är ouppnåeligt för viljans subjekt.
Vi ses i morgon
Jag har slagit upp orten på kartan, herrgårdsmarkering utanför Eskilstuna.
Det berusande sommarvädret som inte skulle störa oss.
Men hon kanske inte är med i år?
Han ser glad ut.
--- Nej det är det bara jag som har, säger Bengt och slår ut med armen mot stencilröran omkring sig.
--- Dom har jag skänkt till Föreningen mot kärnkraft.
Lian är en alldeles speciell sorts igelkott:
Hon böjer sig fram, fjädrar upp hälarna från marken och ger mig en hastig kyss på nästippen.
Jag trycker mig mot hennes rygg, vilar händerna på hennes höfter.
Tjurhornsstyret vilar i mina händer, det kliar i skäggstubben och framför oss finns äventyret.
Lian tar gitarren, slår några inledningsackord och sjunger:
Jag blir full i skratt och lite rädd för att hon ska trilla över, så jag håller hårt kring hennes höfter.
I jackor som vi sedan måste ta av oss och gömma under en tuva därför att det blir för varmt.
Kring Rädsjön är hallonmark.
Alla är mellan
Lite grand liknar de pappersdockor i sina syntetiska postorderkläder.
Äventyret tas hem innan det upplevs.
år sitter hon framför en häftig datorbingo.
Fiskaren har båda händerna stympade.
Vi övernattar i en kabin på Sälstens tältplats utanför Härnösand och åker sedan till Björn och Greta.
Men det syns ju nästan aldrig några människor på moderna industrier.
Hennes hår är tungt och inte alldeles nytvättat.
cm i bystmått körs in på scenen, liggande på en säng.
Vi kör upp vatten till den hårt spruckna åkern.
Björn berättar om skogsmulleskolan.
på varandra, sedan
Det var inte lika lockande att tävla mot mig själv.
Så han åkte till Ryssland och studerade och skrev så småningom en rysk grammatik på latin och denna grammatik hade Björn läst och njutit av.
Men det stör mig inte.
Stora tältplatser med eluttag för husvagnarna, båthusen ombyggda till sommarhus, modernt oljeröda och med spetsgardiner.
Nåja,
Han sitter rak i ryggen på den galonklädda kökssoffan.
Rummet är kallt och otrivsamt.
Men Nick Carter kan jag få låna.
Han vill inte gärna berätta om sina övernaturliga kunskaper, ser bara så stint på mig att jag får för mig att han ser rakt genom mig.
Det var en ko i Lästnäs som hade svulster, stora som knytnävar.
Det gjorde han och det blev åter lugnt och rofyllt i gården, men kanske döttrarna blev besvikna.
när dog hon?
Här sitter vi, utifrån sett urbana västerländska människor.
Det är mycket som inte går att förklara.
Men Lasse missar för Olle vet inte vem stuvarkungen är och Lasse tvingas muttra något om att det var en sekelskiftesgubbe.
Den gamle vivören granskar henne misstänkt noga!
april
Hur löser man problem.
rdr Styrman, matros och ännu en jungman ännu ej påmönstrade.
Men går henne till viljes.
Lian läser det under tystnad.
Hon står någon sekund bredbent med händerna i midjan och bara ser på mig, så vänder hon och går ut på gatan.
Men när vi är tillbaka i Eskilstuna vet vi att det är slut, att vår gemenskap inte längre finns.
På eftermiddagen dricker jag kaffe under almarna, på Tetleys.
Jag kommer upp i hundratrettio i nedförsbackarna men på slätmark får jag gå och leda cykeln.
Fåglum är min sparringpartner.
På Skeppsbron igen.
Hennes sura ansikte löses upp för ett kort ögonblick, hon kan inte låta bli att delta.
glas vilket kommer tjejen vid bordet bredvid --- hon sitter och pratar dålig engelska med en polack --- att höja ögonbrynen.
Vi sitter där och snackar i över en timme med varandra, vibrationerna är tydliga:
med ljus nerborrade i gräsmattan, romräkor och lättöl på burk.
Men kompisen erbjuder henne nattrum hemma hos sig på Erstagatan.
Då spinner den tyst och om jag glider så tickar det italienska frihjulslagret --- inget SKF-skrot här inte --- i kapp med syrsorna.
Vi är säkert uppe i
Jag vantrivs med att vara ensam men kan inte förmå mig att ringa någon av de väninnor som i alla fall inte tänder mig.
Han behandlar honom väldigt föraktfullt, låser fast honom vid en trästolpe medan han går in och knullar en brud på någon ranch i det dammiga Arizona.
--- Du ser, svarade Coogan, du vet inte vad du pratar om.
Nu är Coogan alltså " medlidsam ", men märk väl, inte som sens moral, därför att hans fascistiska människobehandling har varit framgångsrik.
Så kommer jag ner bakom Kristineberg och finner ett hus som sträcker sig över ett helt kvarter och ska rivas, som det förefaller.
kronor i månaden för
Om inte min finska vore så påver skulle jag försöka säga några ord, men vågar inte, ovillig att göra mig löjlig.
och sitter mitt emot henne, vänder sig till väninnan som väl själv är en bra bit över
Vid tio-tiden drar gänget som vanligt.
I sina präktsvenska äppelkinder och hennafärgade långhår går de omkring och ser exotiska ut, medan en framstående chilensk politiker från Allendetiden dansar armbågsspetsigt som en tupp med vassa sporrar i gråbyxor och vitskjorta.
Vi kämpar uppför backen på Långholmen, men ger upp och vandrar förbi gungorna för att sedan med gnisslande bromsar åka ner till sanden.
Om jag säger nej nu, så har jag kanske begått en andlig våldtäkt --- eller tvärtom.
Men jag sover inte bra.
Redskap för maktens redskap.
Betryckt cyklar jag hem, tar vägen över Mosebacke och bär cykeln uppför trapporna.
Jag sveper med blicken och fastnar på Mona, som jag hade ett förhållande med för
Han deklamerar högt för sig själv:
det var mitt fel.
--- Ja, svarar jag till slut därför att jag tror att det är det bästa svaret för att få honom att tala.
Men det är inte mig han bryr sig om utan han är i färd med att presentera sig på något sätt.
Så sätter han ner den blå plasthinken, rusar fram till stolpen, griper tag i den med båda händerna och ställer sig rakt ut som en vimpel från den.
--- Det finns
--- Ja, vrålar jag tillbaka.
--- biblioteket alltså.
I alla fall så kör han iväg med killen över stadsgränsen, där han får kliva ur.
Bergis.
Jag är grön nu och får ta lappen vet du.
Och jag sa att grabbar, jag jobbar gärna men dom här får vi hjälpas åt med och då sa dom att dra åt helvete.
--- Tänk när morsan sa att hon och farsan blev så nervösa att dom måste äta tabletter för mig, då lutade jag mig över henne och sa att:
Du ... dom ser mig som ett barn ännu.
Och så höll jag upp legget.
Men fy fan, jag bara satt där och huttra över fikat, så sen fick jag sova i nåns bil.
Så gör han det på Monas hand.
Han håller händerna brett isär från varandra, slår till med flatorna mot bordet, en spänn i varje och vips är båda enkronorna i den ena handen.
bord och om det var mellanrum gjorde det inget, bara det var samma höjd på dom.
Det har du inte med att göra, ta hit
glöm inte att det är dina pengar.
Den är alltför gammal.
Den killen han har ju aldrig varit på den verkligt rätta sidan av Slussen.
Men så gick kärringen hans ifrån honom och då sköt han sig efter en vecka.
Där finns en krog också som nästan jämt är öppen.
Av henne kan man köpa mellis.
Ännu en sidenmjuk armhåla att borra sin näsa i.
Ljuset griper mig när jag går av färjan.
Jag ringer Birgitta.
Jag målar upp en situation för henne där hon är socialt, ekonomiskt och fysiskt oanfrätt, där hon kan hänge sig åt en främmande vidunderlig värld, på samma sätt som med alltför få spritrus, med orgasmer.
Vi sitter och håller oss för magarna, doppar nästan näsorna i resterna efter våra pizzor.
Birgitta är förbryllad och road.
Brasan sveder våra fotsulor och vi älskar som en nödvändighet som måste genomföras.
--- Vad tror ni han gjorde då, säger han med en dramatisk gest.
Jag sjunker in i gemenskapen, registrerar nästan inte vad som händer.
Strax ska hon bära in dem i sitt radhus under fejning ( det är ju fredag ), snart kommer hennes make, nej kanske inte snart eftersom det är morgon, men senare.
Han tar den lilla träbyttan och ordnar med den lilla träsleven lite mer löyly, tänker på när han lyckades lura en dum svensk att det blir kallare i bastun om man kastar kallvatten på ugnen.
Här åker jag till ett annat land, ett inte precis gudsförgätet samhälle, men ändå inte Kissingers semesterort; och jag kan ständigt orientera mig.
Benen krumnar av alla lådor och äggostar.

.
Är det så att nedskrivandet av dessa tankar endast leder till att de bekräftas för mig, att jag når ökad visshet om deras giltighet finns ingen anledning för mig att leva längre.
I går redde vi ut att de var
Men de talar knappt med varandra.
Anja blir snabbt berusad och sitter och klappar mig på kinden med sin stora vackra hand och säger om och om igen på finska:
Låtsas ställa upp några formler, nickar och säger att det är troligt men förklarar att det enbart är ett teoretiskt mått.
Eller är det Anja?
Känner mig overklig och ser omvärlden som genom ett fönster.
Jag arbetar för att lära mig att uppfatta nuet som den sanna verkligheten, att i mig själv inpränta insikten om att jag lever här och nu, att undvika att tänka i futurum eller imperfektum och i synnerhet i konjunktiva satser.
Att lära sig leva i nuet är på så sätt en revolt mot både det processtänkande som finns djupt nere i psyket och mot omvärldens förväntningar.
Men är det senare möjligt?
Vi kan mötas som man och kvinna utan att räddglimten i hennes ögon gör mig rädd.
Jag känner en längtan ( och skräck ) inför människor som inte stämmer.
Mia är hyperkänslig och feltolkande.
Han är kort sagt bubblande vital och intelligent och suger in mig i sin tankevärld.
Det är som om mitt undermedvetna redan bearbetat klart problemet med livets instrumentalisering men vägrar att leverera svaret därför att det är ett undergångssvar.
Till nästa park?
Birgitta var med mig i Helsingfors, eller Håfors som hon säger.
Hon vill ha
Hon vill inte dansa, inte här med honom.
Birigitta tycker han är patetisk.
Nedanför " mitt " rum finns en telefonkiosk.
Bakom ett högt plank utformar de sin egen utestängda gemenskap.
På huvudet har han en ishockeyhjälm, inte som skydd mot lekens hårdaste tag utan som skydd mot sig själv.
Etnografer har beskrivit folkgrupper där man inte blir irriterade över att bli avbrutna i ett samtal eller en samvaro.
Deras engagemang i mig gör det möjligt för mig att nå djupa insikter i deras liv --- de känner sig ombrydda ( vilket är helt felaktigt ).
Detta får förödande konsekvenser på lång sikt.
Jag kan inte avstå från att ställa mig själv frågan vad jag har för behov av varje förbindelse med andra människor.
Och när jag var förvissad om att hon tyckte om den människa jag föregav mig för att vara och visste att hon inte ville ha någon annan av de rollfigurer jag var mäktig hade jag inget behov av att tycka om henne.
Jag känner mig alltför bedrövad.
Ju skickligare jag blir i mitt instrumentella förhållningssätt desto mer förlorar jag min egen delaktighet.
Den sunda människan har en del av medlevande, en del av observatör --- ett slags hälsosam neuros som plågar och driver henne, men inte så stark att hon blir handlingsoförmögen.
DEN SOM OBSERVERAR DELTAR INTE.
Så fort du ska observera din egen delaktighet SÅ FÖRSVINNER DEN.
Han är ju inte delaktig som människa, enbart som en del av den fysiska miljö andra människors sociala gemenskap är innefattad i.
I valet mellan att observera och delta kan man välja observerandet, men deltagande väljer man inte utan det är.
Nu är det sagt.
Vid samma bord som jag sitter en härjad kvinna.
Mosel kastar ju i alla fall ut sina gäster
Jag längtar efter rostbiff, en stor säng med fluffiga kuddar, en attraktiv tjej.
De späda brösten, som nyfiket, lite vädrande söker sig upp under tröjan.
Hon betalar och de vinglar iväg.
De saknar fantasi.
De glimtar av mänsklighet jag visar, som nu när jag ångrade att jag kände lust till flickebarnet ÄR LÄTTA ATT KOMMA TILL RÄTTA MED!
Jag ler och han dimper ner --- med ett ölglas i handen.
Han ser med tomma ögon in i den harmynta tjejens ögon ett par bord bort.
gånger så mycket utan ännu mer och sedan kan jag inte alls garantera att de blir som dom tycker om och det är klart att dom drar öronen åt sig.
Men när jag kom hem så hade bruden dragit.
Egentligen är det alldeles för billigt.
Först, du fattar, då får jag vara i den här bilverkstan.
Men jag stod bara inte ut med att sitta kvar.
Hon vill leva som en stor mans tjänarinna och tror att det går bra med mig.
Flykten är befrielsen.
Jag har känt att det var några frågor jag måste behandla för att nå klarhet.
Men mitt arbete bidrar till att detta blir alltmera svårt.
Kan vi lura oss själva till att tro att vi når lyckan genom att fara till Singapore och bränna ner Rolleiflex' nya fabrik där så gör vi det, eller också når vi lyckan genom att bli förortsbor med stadig månadsinkomst och nära till snabbköpet.
socialisationen och endogamin.
Men ändå är det många äktenskap som går över språkgränsen.
Tror vi att den står att finna någon annanstans så kliver vi dit.
Men när människor reagerar mot denna definition av rationalitet så gör dom det inte därför att irrationalitet därigenom blir uteslutet ( så lyder ju ett motargument ) och att rationaliteten därigen skulle upphävas som meningsfullt begrepp utan därför att det också förefaller finnas en rationalitet som är överordnad kulturen.
Värden är inomkulturella --- inte på något sätt absoluta.
En japan kanske skulle tycka att det var rent fult, att en vägg var vackrare utan konstverk.
Om det inte finns några värden i varat i sig, vad är det då för mening att söka dessa?
Snart blir kultur bara en variabel i det mänskliga samspelet för etnograferna --- precis som etnicitet.
Kollektivismen är inget värde utan endast en nödvändighet --- i den utsträckning som behövs för att vi ska kunna upprätthålla vår individualism.
Det är alltså riktigt att studera mänskligt liv som ett strategiskt spel mellan individer och smågrupper, som inte upplever någon medansvarighet i den scen de ständigt bygger på och förändrar.
Gå in på en arbetsplats och se hur få människor där som känner genuin arbetsglädje.
Egentligen är det alltså det värdesystem som möjliggör kapitalism som är roten till vårt allt kulturlösare och ondare samhälle.
Chauffören steg ur och gick runt och öppnade bakdörren vid flickans sida.
Tog henne under armen och ledde henne uppför trädgårdsgången upp mot den röda trävillan med sin gammaldags förstukvist och sitt frodiga vildvin.
--- Hej då.
Gud, så väl att pappa och mamma var på landet.
Det var bara inte klokt hur hon såg ut.
Fastän det verkade nästan oöverkomligt att ta sej uppför trappan.
Nån som inte hörde dit.
Allting var förstört.
--- Å, mamma, mamma --- jag hatar honom, jag hatar honom!
Fick fram en näsduk under kudden, hällde vatten på den och la över pannan.
Fastän illamåendet och värken sakta drog sej undan, kom ändå inte sömnen.
Och så blev det så här.
--- En jävla schysst kille du har krokat upp, sa Leffe när dom dansade.
Om han bara inte hade fått för sej att han skulle dra fram den där fåniga gamla historien från nian...
Lät liksom påskina att dom faktiskt hade varit så gott som förlovade!
Men Lennart vägrade och sköt undan Svennes hand med flaskan.
--- Kom nu så ska vi dansa ... det orkar inte fan höra på en sån där jävla trubadur!
Några av dom andra killarna går fram och försöker trycka ner Lennart i soffan.
Om bara inte Birgitta hade börjat skrika så hade det nog ordnat upp sej.
Han vacklar fram mot Lennart och säjer nåt som Helena inte kan höra.
Det träffar Helena istället, hon ramlar ikull och slår ansiktet mot en stol.
Polisen svär till.
Det är inte första gången telefonen har ringt den här förmiddagen, ihållande envist bönfallande.
Hon lyfter upp händerna och klämmer på sitt ansikte.
elaka ögon...
Hon satte sig upp i sängen, drack en klunk vatten.
Och han hatade honom så länge han levde.
När man tänkte på sånt ville man ju gallskrika och kräkas och slåss.

Kanske han hade gjort det förr?
Visst fattade hon att Lennart måste bli förbannad när Svenne tråkade honom.
Hon hade suttit och njutit av tystnaden i huset och den lätta lingondoften som kändes tröstande och trygg.
--- Jag har sovit.
?
Kan vi inte träffas?
--- Av slaget menar du?
Faktiskt inte.
enkelt.
Mej ser du inte igen...
Hon blev liggande på rygg, utmattad och uppsvullen.
Det hjälpte till att hålla kvar verkligheten.
Men hon kunde inte bita igenom det hårda skalet med sina ömma framtänder.
Bara dom
Man kunde ju inte spela grammofon eller ha radion på, när mamma hade sina migränanfall...
--- Du kom i sista minuten, innan jag blev för gammal att få barn, hade mamma sagt, jag hade ju haft
Hon tänkte aldrig på det.
I slutet av augusti var Lennart hemma på middag för första gången.
--- Ååå...
Det gjorde dom visst!
Han gillade inte att jag inte var student och skulle till universitetet och sånt...
?
Som bara har träffat dom ett par gånger...
--- Nämen, snälla Helena --- ta det inte så --- förlåt, om jag gjorde dej lessen!
hon ... vad ska jag säga --- flyr in i det på nåt sätt.
!
När mamma frågade, så hade hon låtsats som om det höll på att ta slut med Lennart.
Jösses, vad snacket skulle gå, i skolan, i snabbköpet, på posten, på puben ... Har du hört att Helena Hellsten fått på käften av sin egen kille?
Hon ansträngde sej att inte tala sluddrigt.
Vem kunde tro nåt sånt om Lennart --- han verkade ju så himla schysst!
--- Det verkar som om du tycker, att allt vad Lennart gjorde är helt åkej, sa Birgitta hånfullt.
--- Jag såg vad jag såg ... och inte trodde jag, att du skulle vara så himla överseende!
Måste ha sett läskigt ut i rummet.
Ingen kunde veta vad hon och Svenne kokade ihop.
Det var väl gamle kompisen Börje i Nyadal som spökade i bakhuvet.
Innan beslutet ens var riktigt färdigt inom honom, rusade han tillbaka in i kupén och ryckte åt sej jackan och bagen på hyllan.
Hon drog in honom i tamburen och slog armarna om hans hals.
!
Inte nu igen.
--- Precis som om det inte skulle räcka...
--- Måste allting upprepas på det här sättet, sa hon till slut.
--- Förstår du inte hur jävligt lessen jag är --- kan jag åtminstone inte få berätta, hur det gick till...
Hon reste sej hastigt och gick mot köket.
Om födelsedagsfesten, om Svenne och vodkan och om hur ilskan hade kommit över honom, om hur Helena kommit i vägen av misstag.
--- Inte precis --- men hon sa att hon inte ville tala med mej...
--- Men det är ju försäkringsbedrägeri!
?
--- Jamen --- dom kunde ju inte veta om du var farlig!
--- Order och order --- dom ska väl använda sitt förstånd också!
år sen.
ropade han inåt rummet.
Han kom tillbaka in i rummet och tittade runt väggarna.
Men den där hunden.
frågade hon och tittade sej omkring.
Men hon var ju inte heller så himla gammal.
Dom finns där.
Läsecirkelsbok på bordet, stickning i soffhörnet.
Den människa som stod honom närmast i livet.
Från alla skuldkänslor och all ånger som väggarna dröp av.
Kanske hon också tyckte det var skönt att ha sitt eget liv.
--- Det är inte lönt att tala om henne, sa han kort.
--- Det låter kusligt.
--- Förlåt, det var inte meningen...
--- Jamen, Lennart --- det kan du helt enkelt inte göra...
--- Hör nu på mej, morsan --- jag vill inte fara tillbaka och jag tänker inte göra det.
I morron ska du se att allting ser annorlunda ut, upprepade hon.
Först hade hon tyckt att det var skönt att spela grammofon så mycket och så högt hon ville.
Hon hade ju redan börjat ljuga.
!
--- Men tänderna då?
Och alla frågor.
Om hon bara hade haft nån bästakompis som hon kunde ringa och prata med!
Nä, nu fick hon inte börja grina igen.
Gud, vad tiden kröp fram.
Ett kylskåp fullt av mat, en frys full av ännu mera mat.
Tänk hur det skulle vara att verkligen sitta inspärrad i en cell.
Det kunde inte skada att prata om det i alla fall.
Men då borde han väl vara hemma...
--- Ja, han reste redan i söndags.
Var kanske van vid såna här saker --- visste var han kunde gömma sej.
Hit.
Fast hon kunde inte riktigt se vem det var...
!
Ann-Marie stirrade på Helenas ansikte ... men vad har hänt!
Hon började snyfta igen.
De satt i mörkret.
Och nu hade hon kommit hit till Helena alldeles av sej själv...
Helena satt och lät sina ögon fara runt i det halvskumma rummet.
Hon såg skenet från gatlyktan därute falla in över de blommande pelargonierna.
Kanske jag inte behöver...
Men jag behöver väl inte vara med, när jag inte har anmält honom?
?
Jag blir så rädd...
Jag är väl inte klok...
Därinne rökte vi väl en massa ... pappa är så himla noga med att aldrig röka hemma för mammas skull och hon --- hon gillar ju inte rök i gardinerna, säjer hon...
Det är väl mest det --- hon avbröt sej och letade efter ord --- det är väl mest det att jag inte vill göra dom lessna.
och det här med mamma ... det här att mamma jämt är dålig...
Inget bråk ifall man inte själv bråkade!
Morsan har pippi på att man ska tala ut om sina problem --- att man ska visa sina känslor!
--- Men det där att prata ut --- det låter himla skönt.
--- Jamen, hon är över tie ... och du behöver säkert sova...
--- Jaa?
--- Å, gud så fantastiskt ... så jätteskönt det känns!
Åtminstone --- för Det blåste kallt när den höga postgula färjan stampade sej fram över älvens breda kvällsmörka vatten.
Vart han var på väg.
Här blev plötsligt allting underligt välbekant trots mörkret.
allting.
Senare fick han veta att det inte var sant.
år sen, skrek han.
--- Håll käften, hade han skrikit, det var ju du själv som sa alldeles nyss att dom gott kunde ha tatt mej...
Men som höll på att försvinna.
Det såg också ut som ett hav, så här på kvällen, då vattnet flöt ihop med skogskanten vid horisonten.
Och vad
Det var så smått och mörkt.
Lampan över ingången till speceriaffären.
Nu värkte det till i honom.
Lennart hade fått vara med och fiska.
Och ibland på söndagarna åkte dom i väg alla
Kattskål på trappan.
Det gav honom nästan en chock.
Han stod och teg.
--- Ja, se Börje bor inte hemma längre --- han fick plötsligt ett nytt jobb söderöver, så han stack hemifrån i slutet av augusti.
Han teg ett tag.
--- Mjaa ... det är klart...
--- Jaså, du röker fortfarande Borkum Riff, far...
Men där låg ingen katt.
Så blev det tyst en stund igen.
Ja, du vet väl att jag sålt av jordbruket...
--- Men vad hette han den tredje --- av de stora grabbarna --- Karl-Erik?
--- Ja, du får ligga i ditt gamla rum däruppe.
" Log och vredgades "...
Ådals-somrar hade legat gömda långt inne i en byrålåda som han aldrig hade öppnat på dom här åren.
--- Å --- tack.
Jag ska ut och märka en del trän som ska gallras innan skogsgubbarna kommer.
Ryggen kutade under skinnvästen.
Lennart blev sittande med ostmackan i handen.
Han och Fritjof hade gjort en massa saker.
Det surrade i Lennarts huvud av namn på sågverk och minnesmärken, bryggor och lastplatser och timmerrännor.
Höra på den sköna melodin i Fritjofs språk och låta landskap och minnen skölja över sej.
Och nu var det redan lördag.
Det lönade sej ju inte att sticka huvet i busken hur länge som helst.
Vad han skulle säga till Fritjof.
Jaha, minsann --- jösses ja, då får jag väl skubba iväg.
Det är en sak ... som jag skulle vilja tala om för dej, Fritjof.
Han tog en ny tändsticka från asken på bordet och tände den.
Alltsammans.
Att han skulle bli likadan.
Men det är väl för fan inte förbjudet att vara häftig, va?
frågade Fritjof.
Han bodde på nåt jävla ungkarlshotell och började missköta jobbet --- ja, sen försvann han bara.
Skulle känt sej förbannat löjlig...
På det här att slåss.
Men nu har vi ändrat mening --- nu godtar vi det inte.
För den delen, så tror jag att en gunås kan pina folk väl så illa med ord --- ja, till och med utan ord.
Mycket hänger ju på spriten det vet en ju --- jag läste häromdan i bladet att misshandeln har ökat i takt med mellanölsdrickandet --- och det är ju för jäkligt.
Det är jävligt otäckt --- men ilskan slår ner i mej som en blixt ... jag kan liksom inte hjälpa det --- fast jag vet så väl att det är fel ... så går det inte att hejda!
Du förstår...
?
Men det är för sent nu att göra nåt åt.
--- Jo, jag undrar om jag möjligen kan få tala med Lennart Hansson på detta numret?
civilklädda poliser för att hämta dej --- hon var arg som ett bi och bråkade och levde om att hon minsann inte ville hyra ut rum åt några poliskunder och om du tänker komma tillbaka så står dina grejer hoppackade i källaren...
Men jag har åtminstone ringt Lindbergs Elektriska...
--- Hmmm...
Det ... det var ju förb ... --- det var ju hyggligt.
--- Mamma!
--- Nä, det har jag inte gjort.
--- Det var mamma.
--- Jo, morsan hade ringt till Lindbergs.
Plockade ihop schackspelet och ställde in det i finrummet igen.
--- Du --- du anar inte --- jag menar --- jag är jävligt tacksam --- jag har haft det skitbra här.
--- Varför är du så sen?
Om jag får lust att gå till stan eller gå ut och gå eller hälsa på hos Ann-Marie ( det hade hänt en gång )...
--- Jag tjatar inte...
Du skulle väl kunna få göra nåt eget nån gång som andra fruar som har jobb och kommer ut bland folk och...
Det var som om en främmande människa hade talat genom hennes mun.
--- Men hon har kanske inte händelsevis migrän...
Men det var ju för din egen skull!
Helena stod i köket och skalade potatis över diskhon.
Förresten hade Helena själv känt sej så osäker och rörig.
Fast --- tänk, om hon skulle berätta det för dom bägge i kväll.
--- Nä, inte än.
Helena reste sej och plockade ihop sina skolböcker.
" Is Jane in town today?
Hon hörde honom öppna dörrarna...
Som han alltid brukade säga.
--- Då får du sätta den i värmeskåpet.
Hon låtsades som om hon ingenting hört förut.
--- Sätt dej, Helena.
--- Det hade sannerligen varit bättre, att du hade gjort det meddetsamma när vi kom hem, än att slå i oss dom där lögnerna om kullkörningen!
han som jag är...
Jag trodde --- vi trodde mamma och jag, att vi hade lyckats ... att vi hade uppfostrat dej på ett sådant sätt att ... du hade förstått hur lumpet det är att ljuga --- och därtill ljuga för sina...
När hon kom till att Lennart hade ringt och velat träffa henne och hon hade vägrat att diskutera saken mera, såg hon hur ett svagt gillande spred sej över föräldrarnas ansikten.
För att han inte ville dricka mer sprit!
Hur kan du säga något så hemskt till din far, som alltid har varit så snäll och god mot oss...
--- som i en bur.
Lyssnade.
--- Men, Helena, tänker du lämna blankt, sa engelsklärarinnan förvånad, när Helena kom fram till katedern med ett tomt papper.
Men lönnarna i allén hade börjat bli röda.
Hon satte sej på trappan till det igenbommade sommarkaféet.
Inte ätit precis, men petat lite i maten.
Helena låg redan då mamma kom in.
Hon satt tyst en lång stund och vaggade lite fram och tillbaka.
Du var upprörd och skamsen för att pappa kommit på dej med att ljuga och det gjorde att du överdrev alldeles förfärligt.
Vem vill ha en gammal kontorist som jag i dagens läge --- ingen.
--- Men varför gjorde du inte det då?
livet.
brutit igenom...
Att föräldrar får göra sina barn så illa.
Och du kommer och talar om att din pappa är en tyrann, Helena ... menar du, att du har gått härhemma och plågats och lidit...
--- Han sa förresten en sak som jag tyckte var så fel då --- han sa, att han tyckte ni verkade så olyckliga och...
Det började bli kallt.
Kanske han hade kommit tillbaka.
--- Vad då hämtade, stammade Helena.
Det är i alla fall inte lönt, att du springer här och frågar mer, för här kommer han inte att finnas!
Med hastiga steg gick hon fram till sin far.
--- Jodå.
Jag menar innan det blir rättegång?
Det står fan i mej köer av killar som vill ha såna här jobb.
--- Det passar ju finfint att skollokalerna också är på Kungsholmen, sa Rune Nilsson, du kommer att spara massor av tid ... ja, visst fan, det glömde jag ju alldeles att tala om för dej.
Vikken tur, va...
Inte fan hade jag nån avsikt...
Det är bara det, att det också är jobbigt att orka med att bli utsatt för folks hygglighet.
S.
pa Sundby.
Nä, det var faktiskt inte enkelt.
.
Alltihop, nästan.
--- Hallå, mamma, det är Lennart...
månader eller så omkring.
--- Ge fan i henne är du snäll!
--- Jag måste sluta nu, mamma!
Utanför och inuti.
Mamma nämnde aldrig nåt om det.
Det hjälpte inte upp stämningen hemma i alla händelser.
Hon hade ju försökt få tag i honom.
Men det vågade hon inte.
--- Helena!
?
Men Helena hade för länge sen slutat upp att vänta på roliga överraskningar.
--- Nä --- det gör han inte...
--- Men det kunde ju vara nån annan?
Bara gått här och drösat.
Som tanten sa att jag skulle göra.
Ett ögonblick ... hon tog fram en papperslapp ur fickan --- Dalagatan
Askkoppen var full av fimpar.
Advokaten hade han träffat en gång.
Att få veta lite om hur det går till när folk ställs inför rätta.
Och det är ju jävligt väl, för det kan ju vara en olyckshändelse.
?
--- Det tycker väl inte jag heller, för fan!
--- Jamen, herrejösses --- nånstans måste man väl börja för fan!
Men vad är det där konstiga samhället för nåt egentligen?
--- Nä, för fasen --- det vill jag inte.
Ja, så hade dom snackat han och Rune.
Och Birgitta.
Överraskningen gjorde honom orörlig, stum.
--- Hej, sa hon och log lite försiktigt.
--- Men...
Det begriper du väl?
Dom satt mittemot varandra på rummets
--- Så hon visste hela tiden var du var?
Ifall nåt skulle dyka upp.
Då svarade en kille att du var sjuk och sen var det en gammal tant som sa, att hon inte visste nåt om personalen och att jag skulle ringa mellan
Den där hemska söndan.
Du behöver inte känna att du måste ställa upp...
Då var det som om --- dockskåpet hade spruckit om du förstår vad jag menar?
--- Å, Lennart --- gud vad jag snackar --- men du --- jag ... du måste förstå att jag kommer inte hit nu av medlidande eller så --- utan för att jag faktiskt har tänkt...
--- Jaa, mumlade hon mitt i kyssen, dom var bara i vägen.
--- Hej, sa Helena.
--- Var har du varit?
Och rättegången blir i slutet av november.
När hon långt om länge smög sej ut i hallen på väg till badrummet, såg Helena att det fortfarande lyste därnere i vardagsrummet.
Parterna kallas till stora tingssalen.
Helena satt tillsammans med Ann-Marie.
Det var först när alla dom andra reste sej som han kom på benen.
Gula väggar.
frågade domaren.
Det prasslade av papper.
Men det lät inte hyggligt när han öppnade sin mun och började tala.
Det lät för jävligt när det lästes upp på det där torra sakliga sättet.
... vid omhändertagandet hade Hansson hela tiden gjort våldsamt motstånd, och då han vid ett tillfälle fått en hand fri hade han riktat ett avsiktligt slag mot den ena polismannen, så att betydande smärta hade uppstått i munnen...
Men deras ansikten var lugna och oberörda.
I en äcklig beskyddande ton --- tyckte han.
Fan, han snackade ju på som om han var en skådis --- det bara rann ur honom, tänkte Lennart.
Han låtsades tänka efter.
Jag var alldeles snurrig i skallen en lång stund men jag hörde ju att folk ropade och skrek och dom andra killarna tog tag i han där och försökte trycka ner honom i en soffa.
--- Den var väl öm nåra dar --- jag var ju på sjukhuset dagen efter --- men det var inget brutet.
Det var allvarligt och uppmärksamt och uttryckte inga känslor.
--- Och vem hade tillkallat polisen?
?
!
--- Ni känner igen att det är samme yngling som sitter där borta?
Så vi tog fast honom på vanligt sätt --- han är ju lång och verkade stark --- och kopplade armarna på ryggen för att få honom med ut.
Och så bet jag mej i tungan.
frågade domaren.
Som ett spel där alla kunde reglerna utom han själv.
Men rösten blev till en viskning.
Och det var ingen olyckshändelse att gitarren knuffades i golvet.
Att Svenne ramlade omkull berodde ju på att han var så liten och spinkig och dessutom på att han var full...
?
Dra åt helvete med hela skiten ville han skrika --- jag orkar inte mer!
stora starka killar med batonger behöver hoppa på en på det där...
--- Men polisen kunde ju inte veta hur farlig du var?
Lennart kände plötsligt hur gråten ville stiga upp i halsen.
Och hon hade funnit sej i det oväntat villigt.
Så gick det till.
Om hela sanningen och intet förtiga, undanhålla och vad det nu var för nånting.
--- Hur pass påverkat var det övriga sällskapet?
?
--- Såg du eller såg du inte, att han riktade ett slag mot polisman Dimberg?
Nämndemännen log svagt då han steppade in i sina hårda träskor med storblommig skjorta och vajande nytvättat hår.
Annars brukade dom ju inte ha starksprit på sina fester...
Lennart lyfte på huvet och tittade ut i rummet.
frågade advokaten.
--- Åklagaren några frågor?
Stod du bredvid?
--- Ja, det är klart, Leffe tuggade på läppen.
--- Nä, mumlade Leffe.
Hela den där jävla sorgliga sagan om hans olyckliga barndom och stackars mamma och stackars pappa, som inte var gifta och stackars farsan som hade alkoholproblem och kom i slagsmål och som inte fick bo kvar i sitt hem för socialen trodde, att barnet skulle ta skada.
--- Lennart Hanssons far är död sedan
--- ... och vidare har personundersökaren varit i kontakt med lantbrukare Fritjof Dalberg i Nyadal, fortsatte domaren entonigt.
Domaren fortsatte att titta i personundersökningen...
Åklagaren satte igång med sin torra maskinröst.
--- Däremot är jag villig att ändra brottsrubriceringen på andra åtalspunkten till våldsamt motstånd, fortsatte åklagaren.
Fängelse.
Herregud.
Olyckliga omständigheter gjorde att föräldrarna skildes åt då Lennart var i tioårsåldern och fadern dog några år efteråt.
Bruset inne i huvet, i öronen.
Urblåst.
--- Men jag tror att Lennart är en pojke som kommer att ta den läxa han har fått på det rätta sättet.
Vad skulle han kunna säja.
Nån nämndeman viskade om att ha bråttom...
--- Hur länge tror du att det dröjer, frågade Helena lågt.
Det fanns inget att säja.
Pappa fick ju bara böter den där gången.
--- Jamen --- det är ju inte säkert det blir fängelse!
minuter ekade spökrösten igen.
Lennart spände hela kroppen för att lyssna.
Han förstod ju vart det lutade nu, men vågade inte släppa det på sej.
Sa domaren.
--- Blev hon glad?
Plötsligt hade alla gått.
Det kändes som om han inte fått nog syre på hela dan...
Kom så går vi en runda nerom idrottsplatsen innan vi fixar nåt för ikväll.
Sanden knastrade under deras fötter och ljudet förstorades upp i tystnaden.
Helena svarade inte.
Han släppte henne och dom fortsatte att gå med armarna om varandra.
Den arbetande menar med arbete något påtvingat, något han förmodligen inte skulle göra om han slapp.
Utanför låg ett milt grönt och lätt disigt slättlandskap.
fallskärmar.
fallskärmsstroppar på
och blev sedan schweizare.
Han fick inte debattera och debatteras.
" De rika i USA är ingen stor belastning för de enklare löntagarna.
Obs!
Pengar vill han inte ha, han vill bara arbeta mera och det är det enda han inte får.
Makarna hyrde gemensamt lägenhet men hade skilda sovrum.
Personalen i vaktmästarbåset ut mot gatan kände aldrig igen henne på morgnarna förrän hon ryckte i personalgrinden.
betyder Komárno, en stad som ligger i Slovakien vid Donau.
Ungern var för henne bara den husrad hon såg på andra stranden och några mycket starka minnen av " frihetskämpen " som hon fått sabotören med.
Är han schweizare kanske?
När de andra kämparna rusade ut och började skjuta runt gathörnet så låste sig sabotörens fars knä, och han kom haltande och svärande ut just när de andra flydde tillbaka till grönsaksmagasinet.
" Hon kunde naturligtvis ha emigrerat till USA eller följt med bakåt ", sa sabotören, och hustrun vågade inte fråga vad han menade.
Men det skulle aldrig falla henne in att stanna hemma från banken någon dag eller fundera på andra sysselsättningar.
Sabotören frågade aldrig varför hustrun arbetade, och hustrun visste inte om hon sagt något om pengarna och gästen var fjortonde dag till sabotören.
Fysiskt höll han sig trots allt stark livet ut.
Knappt hade han antytt en tanke förrän han tog upp en annan.
På vilken sida?
Och så var allt sig likt, och resan till Sankt Gallen kändes äntligen helt avslutad.
Någon gång kom lusten att berätta något över sabotören.
Men det var ändå inte någon normal arbetsdag.
timmar ", sa hon.
Nästa morgon steg hon upp och gick till sitt arbete.
Hon var rädd för ungrarna på Komárom-sidan och tordes knappast neka dem någonting.
" " Du överdriver ", sa chefens officiella medarbetare.
Av fallskärmsförrådet syns inte ett spår.
fallskärmar och orsaka
ryska fallskärmar och efter kriget saboterat mängder av naturliga reformer och omvälvningar i känsliga delar av världen.
Det är i det stort och faktiskt bedrivna arbetet som fantasin behövs, och det är där sabotören använder den!
Varje tisdag och torsdag gick sabotören dit och byggde.
Nästan alla reste sig.
Det är genom sin anonymitet som världens stora idag är världens stora!
Innehavarinnan säger:
Och att jag väl får arbete hos någon annan blomsterhandlare, ja?
Pragmatiska visioner:
S.k.socialdemokrati bör eftersträvas, t.ex. i USA.
Ni tror att var och en odlar sin alptopp och sen går på bykrogen och skvätter i sig den egna njutningen av det egna arbetet.
Så har hon alltid gjort.
Sabotörens fru föreslog alltid samma restaurang som förra gången:
Hänryckt var hon inte!
Vid den sjö ovanför vilken sabotören gjorde sina
Den får inte antyda något politiskt arv från förhållanden före
Även mindre påfallande politiker kan avhysas som privatskurkar när de gjort sitt eller aldrig arbetat rätt.
Låt dem tro sig om gott uppsåt och skicka dit etnografer och dansfilmare.
Mina s.k. " åsikter " är följaktligen också de av den nämnda karaktären --- dimmor, paroller, spel, grupplojaliteter, stimulanser och aggressionsobjekt framtagna för det arbetande folket och dess förespråkare.
Här får vi nåt att fundera på och under tiden går pengarna sina egna vägar!
Tyck, tyck på, tyck mera, tvinna samman era olika tanketrådar i väven och knyt in era små fasta ståndpunkter här och där --- det blir en rya från hospitalet av alltihop!
När sabotören tog sin avätna lunchbricka och bar den till brickinlämningen avbröt jag min lunch och följde med.
" sa sabotören.
Jag ber om ursäkt för mitt lite påflugna sätt att söka kontakt med er.
Men något slut måste du få, och slutet måste komma nu, plötsligt, drastiskt och definitivt!
Stig in!
" Han tittade på klockan!
Resonemang som inte avslutas är dåliga resonemang, hur bra de än öppnats!
" Syften och mål!
Du motionerar?
Jag följde efter.
Kommer du ihåg taxichauffören som vi åkte med från stationen?
Kanske New York?
" Jag tar med kameran.
Hon läste reseannonser.
" Vi kan åka tåg eller buss eller bådadera, det ska jag ta reda på.
Hon tog av sig glasögonen och strök med händerna upp över sitt ansikte.
Vi kommer bort från Zürich, och det tror jag är viktigt för oss själva.
" " Inte gärna Italien, och Mexico har vi väl avfärdat ur diskussionen vid det här laget ", sa sabotören.
" sa sabotörens hustru.
Jag hade stått där en liten stund.
" " Tack ", sa jag.
Dagarna i Karlstad Jag föddes inte.
Jag stod i skogen och visste alldeles säkert att jag aldrig trott på något religiöst eller konstigt.
från och med nu...
, skrev jag en dikt om musiklärarinnan och Hannibal ( jag har som skribent liknats vid både Hannibal och Egil Skallagrimsson ).
Lille Hannibal, Hannibal liten får jag lägga mej på dej sa en kortväxt kvinna i grå tröja och vit kjol och la sej på Hannibal.
Jag märkte också att karlstadborna själva egentligen var ganska osäkra på sina rättigheter och därför så ofta sa:
Jag hade feber, låg i sängen med änkan Erikssons radio som gav en Salzburgföreställning av Trollflöjten.
" Det var änkan Eriksson som hade rätt:
tänk om jag varit någon annan, valt en annans ansikte, haft andra ögon än mina egna när musiklärarinnan kysste mig!
år.
Som första stadsbibliotek i landet hade Karlstadbiblioteket musiklyssningsrum:
Mitt hån mot gumman var snabbt avverkat och jag satt på min blytunga bänk i aulan.
Jag skickades till psykiatern " Th " ( jag har tystnadsplikt mot läkarkåren och skriver hans namn så ).
) Th skrev:
" Brittas meningar var långa och lät alltid oavslutade.
Endre Wolf hade frack, sliten under fiolen trots vit näsduk, Ingrid Arvidsson läste, bytte och for hem.
Det gör den inte.
Det skulle återigen finnas någon obegriplig och vettlös grund till allt, som till exempel grunden till fröken Holms dåliga rykte.
Slutligen slås man av synd och skam precis som förr i världen, blir demokrat på vettlös grund, avsätter fjärran förhatliga juntor per brev, fantiserar till död och pina och tillintetgörs och krossas i vanlig ordning under någon annans än starkare fantasi.
Men så är det inte.
Förmodligen beror den måttliga förtjusningen över stans alla saker på alla dessa krav.
Det slutar med att inte ens dom fjantigaste käringarna i Karlstad kan diska en kastrull utan att göra handlingen så moraliskt, estetiskt, intellektuellt och historiskt invändningsfri som möjligt.
Dä ä int samhälle som ä lytt, dä ä vi som ä lytte, sa han som var huvudlös i går, och ni höll med.
Alla människor är äldre för den som aldrig fått födas.
Nicke Fagrell var
första kvällen genom att lyssna på Beethovens Pastoralsymfoni:
meter var
Min egen skrivkonst utvecklade jag i ett brev.
Jag borde få komma ifrån ett tag och födas i någon avskildhet och iklädas min utrustning.
Jag minns en hel rad människor som farit bort med mig, oftast människor som jag sedan aldrig träffat.
Kan man säga så enkla ting till folken i södra Europa och få så allvarligt menade enkla ting som svar så måste mycket ont och vettlöst rinna av en, tänkte jag.
Alla terziner av Milovan Puc innehåller detta budskap.
Ändå var jag en grann och talangfull yngling, och hon vore rentav vacker om hon någon enda minut hade fått vårda sig sedan Milovan Puc lagt henne under sig.
Min syster med flickhatten låg tyst under filten och tystnadsplikten.
" Life is for people, isn't it?
Milovan Puc omfamnade mig.
Passet granskas av en gammal man som humoristiskt ser ut som en 70-årig kanin.
Den gamle passgranskaren med kaninansikte drar humoristiskt i en snodd för att tillkalla högre befäl.
Men inte ens svärmödrar på tyska är så omåttligt komiska som forintorderväxlerskorna längs ungerska gränsen.
.
Några år senare skulle sabotörens far frihetskämpen dö av ilska på gatan utanför samma grönsaksmagasin.
Mytologin sådan den har utformats av människor har förvandlat kyssta grodor till mänskliga prinsar.
, hårt beskjutet
decimeter högre än de övriga, är oskickligt uppbruten med plåtsax och mejsel.
örnar, en på vardera sidan om körbanan.
Jag far över till Gellért tér.
flygplan i formation störtar lodrätt ner mot horisonten.
Ändå är sidogatorna bredare än huvudgatan.
Dörren till grönsaksmagasinet står öppen och jag hör någon flytta lådor därinne.
.
Tåget i Komárom är omringat av k-pistbeväpnade soldater.
Det är en norsk Volvoförsäljare och hans 18-årige son som försökt föra
Men ingen bryr sig om kontorsmaskiner.
Jag påbörjar redan nu nästa dags återfärd till Budapest.
Det gråa vädret tycks hålla i sig.
Vilken gedigen liten maskin!
Järnörnarna kommer däruppe ovanför skottbanorna att överleva de vanliga biologiska örnarna ute i Europa.
Min morfar ansåg att det egentligen inte var något fel på existerande material och använd mekanik, och att om det var fel på material och mekanik så borde materialen och mekaniken kunna förbättras.
Med jämna mellanrum springer ett halvdussin kaniner från landsbygden in på Budapests gator och proklamerar sin frihet.
Han lät sig nöja med Patentverkets avvisande svar.
den att de inte borde lossa skott utan gemensam motivering.
Jag är ängslig och våt och ser en hel rad andra möjliga historier komma emot mig i regnet.
tunnor som är uppbrutna och öppna till stor del måste bestå av regnvatten.
" Nej ", svarade jag genast och tänkte efter:
" Wonderful ", sa jag.
ett obegåvat överklassbarn som ville göra sig märkvärdig genom att byta ut rikedomen mot fattigdom och förvirra begreppen.
Sankt Franciscus var en idiot.
Dessa dagar följer efter varandra doftlösa och bleka, det är mellannorrländsk mars, halvkallt, halvljust, halvtyst i byn.
Det kommer att gå åt helvete, men mera exakt vad?
Nu ska bönderna börja sälja böcker för
Jag åker till Stockholm och läser en gammal kärleksdikt på Djurgården framför en trädstam fullklottrad med hjärtan och bokstäver.
" säger Zachrisson.
" Du är värmlänning från början, inte sant?
Jag en tung kropp av konstaterande att-satser och överviktig materialitet, skulle jag acceptera att en så självklar brist hos mig som bristen på födelse kunde ifrågasättas!
Öppna och uppenbara konflikter kan --- och bör!
Barnen diskuterar kärlek, medinflytande, p-piller och självkänsla samt varann.
I Oslo låg änkan Lindqvists magra dotter Jeanette utslagen på en soffa iförd balklänning.
" Vad pratar dom i Budapest ", sa Jeanette.
Han byggde luftpistoler och mekaniska måltavlor.
Vi hörde avstampet i mörkret, beräknade hoppbanan och träffade djuret mitt i språnget.
Utanför gick karlstadborna fula, dåliga, genomblöta och misslyckade och såg ut att veta om det.
" Driv bort dem, ta saken i egna händer, tillintetgör det som står dig emot!
" Hon förde sig så vackert i den apelsingula klänningen, alla de unga herrarna flockades omkring henne, hon var så intagande ", och jag drevs ut med fiolen till fiolbyggaren, hämtade den omedelbart, den var färdig, stallet nedfilat eller greppbrädan höjd, jag hade inte ens fått av mig trenchcoaten.
Skulle jag redan nu avsvära mig det nordiska medborgarskap jag var avsedd att födas in i?
Fiolbyggaren hade minst
Här borde Billerud och Patentverket ha gripit in och fört mig över på någon av morfars underkända brokonstruktioner.
Sedan kan vad som helst hända, vi ser honom inte längre och går aldrig fria och säkra.
Men titt på hällvete!
Du kan ta å slö i ongen en halvliter mä en gång, för dä ä va han ska ha!
På marken låg fru Leeuw.
Lille alkoholisten Leeuw låg stilla på statytrappan och flämtade.
Gör om alltihop!
" Lille Leeuw skuttar in över kanten till livet, kommer upp på stigen bakom rågåkern, gör ett kast åt sidan över diket men dras tillbaka in i skräcken och följer paralyserad hästspåret mellan hjulspåren upp mot mangårdsbyggnaden.
" Varför dä ", sa hon, " dä ä väl inge å se här ini.
Han la av i något slags tung galopp genom salarna och tiden, red ifrån den fruktansvärda olyckan nu, in i nästa ögonblick, nästa sal, nästa mage, nästa plåga.
Med huvudet före störtade han mot sin mor och träffade henne återigen i underlivet så att hon tog pinsam skada och sjönk ihop.
Dä ä väl itnö för honom mä di här tomme salera.
år gammal efter relativt starka upplevelser av musik, tidsnöd och personlig olycka.
Plötsligt framstod kapten Leeuw i tavlans mittparti med hårt markerade manliga drag och tättsittande ögon.
De snabbt totalt förvirrade ansiktsuttrycken avslöjade värmländskorna som offer för någon utomståendes fantasi.
Även mycket lång musik, t.ex. Bruckners eller Mahlers, stod stilla och ansamlad i ett enda ögonblick som en simhoppare ovanför massan av möjlig framtid.
år till tanten i kassaburen och antar att åren nu finns anslagna och exponerade på skärmar i museet.
.
Det spikraka diket mellan museets entré och det riktiga Karlstad borta vid halva oändligheten var anlagt för klara och reproducerbara tankar, rena och bokförda uppsåt, nyttig lärdom och vinnande kultur.
Vi var alltså
och
, men alla visste allt om Christian Eriksson som tillverkat statyn.
Hejdar man en och säger åt honom att det gäller livet blir han sur för att man hejdat honom för självklarheter.
burk tomater,
Mot slutet av stektiden lägger vi burktomater och chakchouka runt rullen.
Sabotören del
När han kört alldeles tyst några kvarter började sabotörens hustru fråga ut honom lite försiktigt:
Resan till Sankt Gallen var slut.
Det blev måndag och så fort sabotören kom till sitt tjänsterum ringde vaktmannen från bankreceptionen och meddelade att " Kniven " bett om tid.
Minska, hårdna och stötas ut.
Jag väntar tills jag får reda på vad det är.
Nu är det klart:

Vi bodde då i lägenheten bredvid sabotörens mors, men huset var dåligt och vi flyttade snart till en annan stadsdel.
Ibland betalar jag mjölken med egna pengar för att inte behöva störa henne.
Jag vill inte att vår stad ska framstå som en plats där man skvallrar om varann.
Hon blir glad över alla teckningar hon får av mina barn och visar dem alla saker hon har.
Han slutade sedan hälsa på sabotörens mor och hämtade aldrig flaskan.
Det var en snäll pojke, han skulle kanske försöka hjälpa henne med något och bli kvar där medan hon dog, det fick inte ske.
decimeters avstånd.
" " Jag är alltid fullständigt utvilad.
Det kan väl inte vara nånting på schweizisk radio.
Radion började tala.
Nej.
" Györ!
" sa sabotören.
Nej, glöm.
Alldeles inpå, alldeles plötsligt en skymt av Stephansdomens torn, ett gytter av grå pensionärer som klättrar upp från dårhuset till himlen på varandras axlar och skallar --- " varför denna otillfredsställande jämförelse ", sa sabotören, " visst är kyrkan en döende kraft, men varför då alls uppmärksamma den, och varför denna figurliga beskrivning?
Försprånget växer.
Mitt favorittillstånd när jag var ung.
Ja.
Nej.
På klädskåpet låg en tavla med krossat glas, den hade fallit ner från vägen.
Till SLB, banken.
Nej.
" Nej ", sa sabotören.
" Inte just nu ", sa hustrun, " men igår var det ett program om den franske härföraren de Gaulle och nyss var det ett svenskt författarförbund som protesterade mot vissa åsiktsfrihetsinskränkningar i Västtyskland.
" Program om de Gaulle och svenska författare kan knappast heller anses viktiga ", sa sabotören, " men schweizarna har en benägenhet att se sådana små kuriositeter som sin nutidshistoria, och det är ju bra.
" Och sabotören log och gick nedåt gatan, ner i en ström, en snårskog, en mässa, ett kaos, en schlager, ett europamästerskap, en blåsorkester, en klinik, en avstigmatiserad messias av föremål och spermaanhopningar, sabotörens verkliga men oreglerade avkomma och avkommas avkomma:
I andra tidningar stod det att den italienska kommunismen kunde mista sin kontur och bli ett allmänt pragmatiskt folkparti med egen eller delad majoritet, men att den likaväl kunde bli ett dogmatiskt revolutionärt klassparti med utomparlamentariska aktioner på arbetsplatserna och orosanstiftan inom parlamentet.
Vad ville de italienska kommunisterna?
Jag har skrivit den sista siffran.

Bulgarerna kommer att tacka och berömma och varje morgon säger dom att dom har sovit så gott.
Arbetet lämnade jag också hedersamt redan när jag blev för tung, jag var jockey.
Ärlig, öppen, frank.
Nu ska det ordna upp sej.
Men nu är det klart.
Hör padre!
Hon blev en sensation i några medborgares liv, märkte hon, och öppen och hederlig kunde hon ju inte längre vara --- hon kunde ju inte röra sig utan att såra och skada och glänsa och glittra och oroa!
--- Har du nu inte kommit ganska långt från ditt första problem, städningen och den skålformade evigheten?
Hon sa:
Hon har det bra.
Kyrkan älskar dej!
Prata igen!
Unga ryskor är inte alls ängsliga.
Dom kunde ha hjälpt mej, men i stället var jag hemma strax efteråt och talade detta meningslösa språk med min fru och dom bindgalna jävlarna i barnkammaren.
Jag har skrivit min sista siffra.
Du är en skam till och med för kommunismen.
Men padre genomskådade inte att även själva genomskådandet följer givna odds.
" Du är en skam till och med för kommunismen.
" Som alla kommunister är du en förrädisk lögnare, men oskicklig, alldeles för vek och lite löjlig!
Fan, borta.
" De for till Chez Êtienne på Dreiglockenstrasse, den enda restaurang sabotören hört talas om.
" Partiet kan nog växa och få en relativt bred folklig förankring om det hävdar sitt oberoende av Sovjetunionen och samarbetar solidariskt med nuvarande förvaltning och naturligtvis inte bryter viktiga kontakter västerut ", sa sabotören.
Inte Donau i Wien, inte i Budapest.
år och satt förolämpad på restaurang.
" Det sitter
" " Man skulle kanske kunna säga att det inte självklart är lämpligast att den går under så tvärt.
Man kan kanske mycket väl säga att mitt huvudsakliga intresse just nu är min mördare!
Formulera eller gå!
Den första är Paola Franchetta Uberti.
I Italien finns inget utom katterna och Stefania Buotti till av en slump.
Förmodligen tyckte Goethe helt enkelt att havet var sej likt.
Man älskar inte positioner i ett schema.
Dessutom kan dom förändra positionerna.
Han är ju bara en tom och högfärdig västtysk galenpanna, inte ens klok i fötterna som Aldo Moro.
--- Padre, vi vill bara tala om hur vi ser det.
Vi kan väl gå ut och prata.
Vi ses!
Klockan var bara
" Naturligtvis rodnade hon.
Och jag har druckit sprit.
Och ingen av dom vi känner här har det numera precis som dom hade det när vi började här, bara vi har det som då.
Han öppnade fönstret och böjde sig ut över Zürich.
Ni behöver inte komma till mitt tjänsterum!
Det var en välplanerad gata.
" Jag får se vad jag gör ", sa jag.
Smältvattnet luktar.
Jag är
De personer som sabotören rapporterade uppdraget slutfört för talade tyska men var civilklädda.
Nu lossnar verkligen hela Mellannorrland, vattnet hinner inte undan.
Där är salen, Johnson ska just börja.
" Den viktigaste egenskapen för en gitarrist är att ha breda och starka händer.
Jag hade aldrig hört hans namn och minns det inte nu heller.
Jag tror att pensionärerna på listan kan ha varit missnöjda med åtskilligt i sitt liv men knappast med själva listan.
En del, inte många.
Les Six, Wirén, Stravinskij och knäckebrödsklassicisterna, Hindemith.
Till Karlstad hade jag rests in med tåget ett halvår tidigare.
timmar från klockan ett till ungefär
Klockan var
, med polytonalt flyttlass bakom.
Den andre av dem, den starkaste, sjöng Honeggers trumpetkoral så definitivt att den aldrig kan få ljud igen, han tog den med sig.
De unga makarna från sängkammaren i den nya lägenheten stod helt plötsligt vid flyttlasset och pratade med flyttkarlarna, utan ytterkläder, han glömd nu och hon i dålig blus men vacker kjol.
I backen ner mot Stortorget pratade fröken Holm rätt lite, grät litegrann, sa att hon skulle gå ut till Östra Kyrkogården och gav mig en liten kyss på halsen.
Eller en namnlista helt enkelt.
Jag vill, psykiskt, ta ner fiolen från björksekretären, och samtidigt har materieklockan kommit fram till det ögonblick då min hand lyfter ner fiolen från björksekretären.
Folket i världen såg ut som ängsliga sängvätare inkommenderade till aftonbön för att be om en ren och torr natt, folket i världen var så magert att det endast med möda kunde bära upp sina ögon och personnamn och böja huvudet utan att knäcka nacken.
Sikten var absolut klar.
När vi passerat det såg vi det bakom oss i nästan
Alla där nere på marken kysste varandra.
Fat boy!
" Life is for people ", sa jag och andades.
Which kind of life, and which kind of people...
Vi åt.
" Fat boy ", säger ekorren mitt i de magra åren och stirrar mig oförskämt rakt i ögonen.
" säger Anna-Greta Leijon på restaurang Colibri och blåser rök mot fönstret ut mot Adolf Fredriks Kyrkogata, " jag trodde att Du var i Budapest!
) Hela huset mittemot,
) Budskapen kring " Orientmattors " och " Ramar Merkurs " fönster.
Talarposen är Lenins från en mängd bilder som Anna-Greta Leijon också har sett.
Bertil Zachrisson tar sig åt nacken och säger:
" Vad säger han?
" Hon ser texten " Restaurang Colibri " bakvänd på fönsterrutan.
" Det bör bort ", säger Bertil Zachrisson.
Vi sitter kvar en stund.
Spindlarna har varit små.
kontroller visste jag att småspindlar förskotterar sig sin egen död, att de underkastar sig och att de in i det sista skyddar stjärten.
återstående benen.
Under tiden har en gammal urmodig fascist som hette Francisco Franco avlidit och jag låter min berättelse jävlas med hans lilla ensamma
Just nu sitter berättelsen lätt framåtlutad i Spanien och deltar i Francos sista lidande --- hånfullt omtänksam, manligt kärv, bittert sarkastisk, försåtligt sensuell, vulgärt utmanande, flickaktigt ljuv, muntert gamängaktig, älskligt rodnande, krasst avslöjande och allvarligt spörjande, men framför allt och tydligast:
Generalens ansikte är stört, asymmetriskt, slappt och tomt på minnen som ett sönderslaget könsorgan, och berättelsen lutar sig fram över det och stöter --- i kraft av ordets garanterade frihet --- ner en tänd cigarr i generalens svalg.
Som det nu är säger dom bara att jag går andras ärenden när käften går!
" Det var den nya kanske övermodiga frihetskänslan som fick berättelsen att hoppa upp på Francos bröstkorg och sätta knät mot den.
Ett kallsinnigt berättarjag skjuts in i min mun, berättelsen tar sig hemvant och professionellt an ett gigantiskt ämne:
" Berättelsen styr nu ut sig pornografiskt i kjol, trosor och springa.
Under Carmens långa vita klänning sticker en decimeter svart spetsunderkjol fram.
Berättelsen ställer sina harmlösa frågor och krav.
Berättelsen börjar sluta sig.
Försöken att finna sig en begriplig och vettig grund under skosulorna var resultatlösa i Karlstad, jag hann inte ens känna mig nyfödd där, jag var hungrig och mager och hade inte ens fått det medfödda hull som nyfödda tär på under de första levnadsveckorna.
Jag var nu svamlande kung över kungariket Ungern och började läsa indisk självutplåningsfilosofi, den sämsta filosofin men också den dummaste och mest välanpassade.
De skulle komma och riva inbjudningsbrevet och skuldreversen mitt itu, ta sig en främmande ton och en självsvåldig tokajer.
Sabotören väntar i Zürich och jag går med på vad som helst och lovar ingenting och håller inte något mått; detta skall jag ge sabotören som något slags kniv rätt i magen.
Han har köpt en Norrland Öl på Konsum och delar upp de
" Du är väl inte torr?
Däruppe vid spårets slut ser hundarna oftast en man med skjutklart gevär invid den kvinna de spårat.
I Italien har vi nästan hur många hundar som helst, och de följer alltid kvinnornas kärleksspår upp i bergen, och de blir alltid avrättade av starka män med gevär när de snokat sig upp till frihetsnästet uppe bland de högst rotade pinjerna.
" " Det beror inte alls på, det är aldrig annorlunda, det är rätt lika, du är väl ingen sabotör heller?
Att älska och att vara fri är ett privilegium som du bara kan få uppleva bakom vapen.
" Det är svårt för oss att se det som du ser det, och förresten inte alldeles nödvändigt heller ", säger jag.
Min vän idioten Gramsci ser bekymrad ut, han vill se alla Europas berg överlupna och raggiga av vilda hundar.
Han stod vid vardagsrumsfönstret och tittade på en blommande buske på andra sidan gatan.
Och sedan, kära lyssnare, kan ni göra det riktigt bekvämt för er och njuta av David Bowie i Here comes the night!
" Faktiskt vet jag inte vad de där blommande buskarna heter, men man kan ju knappast säga att det betyder något för bilden ", sa sabotören.
" Jag går ut nu!
Att gå ut utan ärende söndagsmorgonen den
Där fanns barndomshemmets smala bäddsoffa med sydd vers på väggen.
Stort verk och förtjänt vila, gripande storhet blandad med rörande litenhet.
.
Född fat boy
, sedan alltid enkel och rättfram och rättrådig med friska tänder ännu i sena åttiårsåldern.
med naturliga reflexer, sedan omsusad som företagsledare, närig och noggrann som egen företagare, eller nödtvungen och lat och dum som simpel anställd.
enorma undervisningsanstalter eller förvaltningsbyggnader, inklämd som hennes egen personnotis mellan det man ville ha reda på och det man ville uppnå.
Torget fanns men var nästan folktomt.
Inte gamla män, inte heller särkilt unga.
Hon var ute, och hon samlade sina små dokument.
Hon lämnade genast ifrån sig geväret och tog sig åt axeln.
Skivorna var av grå lera med avskavd gul färg, de hade tydligen använts flera gånger.
Och skytten träffade.
De bar upp lerduvorna i trälådor till det röda skjulet.
Kvinna.
Samma port?
Du har varit ute en stund?
Det finns en man som kan ha stor betydelse för mig, jag hörde efter om han sökt mig.
Sabotören ryckte på axlarna.
Den här nyhetsförmedlingen om Gretjko, ja jag skulle nästan vilja säga den här nyheten, den är
Kvinna.
Intressen och hobbies:
" Jag var feg, vågade inte gå till sabotören med kniven.
mot sabotörens far, mot ungrarna, mot några av slovakerna, mot grannarna, affärsinnehavarna, fascisterna, fegisarna, hjältarna, hyresvärdarna, mot sabotören och mot döden.
Om u-länderna skall uppnå en rimlig industrialiseringsgrad torde i-länderna inte kunna öka sin industriella tillväxt, eftersom jordens resurser är begränsade.
" sa sabotörens chef efter en snabb genomläsning.
Ska du skrämma italienska pisskäringar vid spisen med sånt inför allmänna och förberedda val?
" Enligt min mening såg sabotören inte ens kränkt och förorättad ut, bara snopen och förvirrad.
De exponerar inte sin matta och trötta kropp och somnar som stressat småvilt, torterade förhörsvarelser eller sexåringar som cyklat överstyr ner i bäckravinen, de undviker i stället sig själva och försöker avleda uppmärksamheten åt annat håll.
Att det är just det och bara det vi pratar om just nu?
Det föreföll omotiverat att ta ställning till affekterade uppsägningshot.
Eller?
fingrar mellan gummans läppar, fick fatt i tandraden och bände upp munnen.
Sedan stod Ladislav S_#einius och tittade på de
" Klockan var
Hon skulle vara ute ensam bland folk rätt mycket och hon skulle inte göra eller kräva eller fantisera om något särskilt.
--- Nå.
--- Inget brott, och synder hör inte hemma i mitt språkbruk, men ett slags förvirring, troligen högst tillfällig.
Jag tog partiarbetet med mej, for ofta till de nu katastrofdrabbade småstäderna norröver, Buia, Gemona, Osoppo, ja jag har till och med stått framför kyrkan i Majano och angripit allt den representerade --- och den ligger nu i ruiner --- och när jag kom hem om kvällarna ville il fantino att vi skulle " älska " --- och han drog sej intill mej med en massa slingrande pigtjusarfraser som fick mej att tro att min enkla fitta inte hörde hemma i min kropp och i politiken utan i det rent otroliga.
Men jag har haft fötterna där.
Du sa det nästan!
Ni har frambringat Vivaldi och ni cyklar stående på cykelsadeln.
--- På tal om vad?
Riv undan detta Guds förbannade skynke mellan oss och försök hitta huvudknoppen på detta isberg, detta
--- Ni är inte full?
Ingen fortsättning för mej!
Det är fruktansvärt varmt idag, är det inte?
Som alla har humanitära synpunkter på!
Ni hör hit!
Förstod ni vad jag just sa om er?
Det är ett brutalt kommunistiskt ord.
" Å, nu förstår jag ", säger den unge mannen, " ni är den som suttit här förut?
En liten sammanfattning kanske?
" Du vet att du har pengar att hämta?
Sabotören arbetar vidare.
Sabotören går.
" Nu är det faktiskt så att sabotören genom sin slutmening blivit fascist genom att inte ha och inte ta ansvar för några egna åsikter utan bara presentera den språkliga utformningen av andras lämpliga eller olämpliga åsikter.
Nu är det faktiskt så att sabotörens hustru har hyrt ett rum hos Mariechen Büchner på Schalengasse.
Hon var som om hon inte fanns.
--- nej, det var inte ens synd om henne, och några pengar vill jag inte ha för att berätta det här.
En gång för
och en gatuadress.
Under hälsningen läste sabotören:
De tog ett stadigt tag i sabotören och tog honom med sig.
" Så känn dej som en av oss!
Förutom ståltrådsspindlarna finns en enda tavla, ett stort ramat foto föreställande en stor raggig hund och ett litet leende barn.
" säger den fulla gumman Horvath och använder återigen sabotörens förnamn.
Han vill gå.
Har du sett min hatt?
Behövdes verkligen Vietnamkriget?
Han vill gå.
Sabotören går.
" Dragspelaren drar ett långt a-mollackord och hornisten sätter hornet till munnen.
Dagarna i Prästmon Som född och uppväxt och med de magra åren bakom mig skulle jag nu vara mitt uppe i det feta åren.
Om jag som soldat går med geväret på axeln och bränner av ett skott i halvslummern så börjar markören i någon fjärran markörgrav vifta för fullträff och en tjäder dråsar till marken och kompanichefen ser glöden på sin cigarrett slitas bort.
Det skulle räcka.
Det blev en rätt så bra väg fast det var en lång kurva där som blev lite svårkörd, och korset mot vägen mellan Nyland och Hammarsbron som den heter blev lite fel lagt.
Men dom flesta är som andra, fast en del vet hur allting går till, tekniskt hur man bygger och politiskt hur man får till det, och ekonomiskt vilka företag och firmor som är där och bygger och vad det kostar, och vad som är vägverket och staten och vad som är entreprenader och privat och folk utifrån, och vad som ingår och hur det ska bli.
Den blir ju allting bättre med.
På tåget var det bråkiga skolklasser som sprutade vatten och Maj som skriver böcker i Nyland och Christer som har gatukök i Kramfors.
Bröderna Johansson hade donerat massor av pengar till allt möjligt, däremot hade Helsingfors bästa lunchkrog, Café Hildén på Alexandersgatan, före detta banklokal, åter tvingats bli bank, berättade bankinspektionens chef.
Han ser ut som en gammal schimpanshanne, men det är ju bara bilden av honom.
Med åren har vi blivit varandra tämligen lika, Tora och jag.
Jag sa att Keskusta ser väl ut som vilken håla som helst och vi for alltid vidare mot de finare och mera bekanta orterna.
" Parkförvaltningens chef låter oss gå på gräsmattorna, bankinspektionens chef släpper in oss i banken.
Det är möjligt att Keskusta är just Valkeakoski.
På sin lediga tid brukade hon ofta gå till Basilikan och titta på vigslar.
" Och dom
Detta skratt!
När hon inte kunde säga som det var eftersom hon inte förstod hur det var så skrattade hon:
år och det var fortfarande helt opersonligt och standardmöblerat.
Hon klöv sin andra bulle och la in ostskivan, tog vodkan, slog upp öl längs ölglasets kant, hörde en allhelgonakantat av Bach från taket fast det var juni månad, drack ur kaffekoppen i ett svep och började knacka med fingrarna i marmorskivan.
Växlaren var servitör på Petöfi Espresso men för dagen ledig, han gick till Petöfi även på sina lediga dagar för att växla pengar, i tjänsten skulle han aldrig göra nånting sådant.
Lotta var av baptistsläkt och hade dålig smak men ett gott och skarpt omdöme.
Lotta satte sig i konsulentpulpeten.
Varför har vi kvar hästen.
Gråt inte, mamma.
Lotta brukade välja rött ljus.
Hon måste slå sig fri eller spotta männen i ansiktet eller försäkra att hon var luthersk baptist eller lesbisk knarkprästinna.
En bockhoppare förlorade kontrollen i nedhoppet och tumlade in mot konsulentens pulpet.
Till de andra sa hon att träningspasset var slut.
" Nej ", sa bockhopparen.
Hon hade en grå axelväska.
" Ja, ensam men snäll ", sa servitörskollegan.
" Vi står nu vid Donau ", sa guiderna vända mot Donau, och turistgrupperna vände sig mot Donau och tittade på den.
Men redan i Komárom kände hon förväntningarna växa henne över huvudet, i Györ saknade hon andras goda smak och fullständiga bildning, i Hegyeshalom var hon redan en rädd människa, och sedan for hon över gränsen fullständigt onjutbar och fullkomligt medveten om detta på wienarnas stora löjliga hemresetåg.
Innanför lakanet reparerar byggjobbarna en 1700-talsfasad.
Barnen under
Enligt anvisningarna gjorde var och en så gott han/hon kunde.
En gubbe i grå kofta och med vänstra handen i koftfickan kom fram och sa:
" Fräulein är utländska.
" Gråt inte, mamma.
Men han hade inte lidit någon nöd, gråt inte, mamma.
Över bygelhästen svävar en vit ängel.
Lotta hade inskrivet ett teoretiskt moment i sitt österrikiska kontrakt.
realia och grammatik.
Han målade sin syster och systerdotter som maria och jesus i mitten på treetexplattor och klistrade veckad aluminiumfolie omkring dom, han gick på terapicentret bara för att ikonerna var för lätt tillverkade och han inte kunde sälja hur många som helst, han hade alltid tid över.
Nu hade Lotta ställt en engelsk språkfråga och fått " en sjua " som svar.
Lokomotivet tittade på klockan.
" Jag ", sa Lotta och pekade på sig själv, " är I, och I know.
Dåliga föreläsare blir sämre ju mera medvetna de är om sina brister.
Var hela grunden under lokomotivets hårda och tunga kropp vettlös och obegriplig eller var det något fel i anvisningarna för det teoretiska momentet?
Deltagarna cirkulerade.
Va bra!
Hon var
" " Det händer ju inget heller ", sa systern, " det händer aldrig nånting.
Varför kan vi inte flytta till Darwin?
Aldrig!
Han var lika angelägen om att paret skulle vara fulländat vackert som att varje ny bild av dem skulle vara den förra exakt lik.
Stjärnans mitt hade han skurit bort så att man kunde titta in på systern och systerdottern.
Jag hade en kontakt på Wipplinger Strasse, han var nog inte dyr och han var duktig nog.
" Lokomotivet reste sig upp, la undan treetexplattan och gick ut till fönstret mot gatan och såg nästa trettiosjuans buss komma.
För att kunna se henne måste han böja sig ganska långt ut.
Hittills hade han aldrig struntat i det.
Den lille frälsaren fick alltid skarpare drag än sin mor.
öl på Rathauskeller och var gladare och intressantare än vanligt.
Han veckade aluminiumfolie kring ikonbilden eller klippte sönder julgransstjärnor kring den eller hällde krossat glas i klistret kring den ( när systern halvsovande eller systerdottern i ilska råkat ha sönder något dricksglas ).
Fysiskt och psykiskt var lokomotivet starkt för sina
" Samma fråga och samma svar:
" Koftans skäll saknade som vanligt all slagkraft.
" Fräulein skäms ", sa lokomotivet.
" sa Lotta.
Gamla utgångna skor, nån tvålkopp, vad som helst!
" Jag ska säga hur det är.
Gå in bakom koftan och håll honom i axlarna, ni är minst
Studenten förstod inte, förresten mådde han illa, men han fick iallafall upp bildörren.
Han fick flera slag och höll hela tiden glasögonen i höger hand.
Signalhornet tjöt.
Där stod Lotta.
( Han hade trånga jeans utan plats för plånbok.
Taxichauffören slängde undan amerikanen, stoppade omsorgsfullt ner pengarna i sin plånbok, stängde av automatlarmet och backade ut efter poliserna.
" Nej ", sa Lotta.
Ovanför släkten, på bara några trappstegs avstånd, stod en väldig glasdisk med skära och violetta tårtor i.
Då och då kom flickor från glasdisken fram till släkten och tog betalt, ändå fick släkten aldrig riktigt vad den ville ha.
Någon minut gick och han såg en massa identiskt lika fotbeklädnader stampa fram runt kvasten och stanna till mitt i hans sopning och soprevir.
När den lille svårtyglade släktingen slog huvudet i automaten gick en glasskiva sönder och det kom ut en hel rulle meningslösa biljetter, och dessutom gick den mjuka gubben från hissen fram till glasdisken och pratade med flickorna där.
Det var det förbannade medeltida kyrkhelgonet:
Vid Maria am Gestade i Wien var Lotta igenkänd, bjuden på kaffe, inlemmad, intressant och originell.
Ensam i lokalen fortsatte Somogyi Imre att sväva i luften ovanför bygelhästen.
" Ni får inte tro att ni haft otur, att ni råkat illa ut och att alltihop vore bättre om ni gjort annorlunda nån gång ", sa Lotta nästan ilsket till mannen som stod närmast bakom chauffören på bussen.
Jag vill nog inte byta bort den här kroppen i alla fall, tänkte Lotta, det är en vit kropp, jag lär vara rätt mörk men blir aldrig solbränd, jag är som om det inte fanns årstider och solsken och pigment och fritid och helg, men jag vill nog i alla fall behålla den här kroppen och fortsätta som jag är.
" sa en annan av dom.
man slår huvudet i en Martini-skylt, böjer sig ner och girar utåt, tutas in igen av bilarna och stoppas vid avspärrningen till ett ständigt pågående gatuarbete.
Lotta rispade.
Inget hände!
dagarna var vigseldag i Basilikan.
utmärkta dagar i Lotta Simonsons liv.
Det var
Helga sa " varsågod!
Han höll på att dö.
" En flaska Käfli ", sa han.
Florian Kant pekade på en plastkasse.
Där stod de, sekund efter sekund.
" Så enkelt!
En bit av dårhuset klättrade i ett myller av smådetaljer uppåt mot himlen, det såg ut som en svärm gråbleka pensionärer på väg uppåt på varandras axlar, högst upp blev pensionärerna små som spädbarn och halvt genomskinliga foster.
sinom
Visarna snodde runt på hans blåvioletta armbandsur, man måste säga att timmarna denna hans sista natt gick väldigt fort.
Klockan
" Det var bra!
Men de gifta paren i Grinzing har en mycket ofullständig kunskap om det sexualliv de själva är delaktiga i.
" Hur vet du det ", sa Paul och gav sig därmed in på frågor som var för stora för honom och Helga och folket i Grinzing och stora delar av världen.
Det fanns ju inget gemensamt att diskutera.
Hon skickade iväg femåringen och såg honom kliva upp i bussen och sätta sig bland de andra gamlingarna och barnen.
) " Nej ", sa Paul.
Och det var senare samma dag, i Wien.
Renässansstolen var skojig och fientlig, ryggstödet smalt så att armstöden skar in i ryggen.
.
" Så det är inga speciella problem med Henry ", sa Paul.
På brunnslocket satt en nytvättad ung kvinna med rött hår och kort violett kjol.
" Ville du inte slippa tänka så noga på vad du sa och gjorde?
" Nej ", sa Lotta, " det sa jag verkligen inte.
Vid dörren drog Paul åt sig handen och viftade osäkert med den.
På förlaget Pfarr-und Kollegiatskirche St.
På en bankdisk vid Wipplinger Strasse spiller en affärsinnehavare sin säd, slår ut sin dagskassa, det är sabotörens avkomma, där är kepsar från Helga och barnen, småskrifter från St.
Det stenografiskt korta obegripliga skrattet.
) Tillsammans var dessa friheter viktigare än fred.
Rätt man på rätt plats.
" Ja ", sa dirigenten.
Tolkarna tolkade från ungerska och tyska, var och varannan människa i Chicago talar på grund av Truman alla möjliga små europeiska språk.
är inte turistindustrin privat?
Lotta tog sig för att beskriva sin österrikiska träningslokal och alla personer, föremål och aktiviteter i den.
Men vad var det för språk hon talade på slutet?
Gråt inte, mamma.
människor och dra till sig denna idiotiska uppmärksamhet?
Mamman skrek och märkte ingenting.
Jag spottade iallafall på mamman, tänkte Lotta, men hon kommer att börja skrika och slåss igen när hon får se barnet och då är jag inte med.
När de anmälda deltagarna tränat på ett redskap en stund använder vi ordet 'byt' och de anmälda deltagarna byter då redskap.
" Är ni trött efter allt resandet?
Västtysken följde med henne upp på rummet och låg och tog på henne och kramade henne en stund.
Hela kvarteret är utplånat från jordens yta.
Jag blir bara ledsen.
år, flyttade vi in i gathuset,
Första världskriget hade pågått i nästan precis ett år, det var orostider och varsel om kommande varubrist.
Pappa hette Witus Carlsson och var handsättare på Centraltryckeriet, nuvarande Esselte.
Där fanns välsydda dockklänningar på riktiga galgar och glänsande bollar som luktade gummi och vår.
Hon hette Marianne Gyllenhammar, gift med skådespelare Rolf Botvid.
Det var först med stigande ålder och förstånd som jag började känna av det där som kallas för rampfeber.
nattduksborden med marmorskiva.
Både mamma och pappa kom visserligen ur arbetarklassen och pappa var dessutom en riktig socialdemokrat av den gamla stammen.
--- Så om det blir en flicka, sa pappa till mamma sommaren
Det var det mamma som bestämde.
På den tiden var Naima Wifstrand det namn som lyste med magisk strålglans på affischerna.
Så låt oss i stället återvända till köket på Högbergsgatan och mitt bejublade solonummer på vedlåren.
Ingen av dem blev någonsin gift, som det hette på den tiden.
Men själv älskade jag faster Lilly.
Tänk på vad det kostar!
pojkar varav
Mormor Bilarna pustar uppför Götgatsbacken, avgasen lägger ett blågrått dis över asfalten.
Den gör att jag kommer i balans för resten av dagen, jag har tid att fundera och se mig omkring.
Vi skulle vara tacksamma att vi fick hyra deras fina, moderna våning på Östermalm och slippa bo kvar i den gamla trånga lägenheten på Högbergsgatan med dess kakelugnar och torrdass ute i farstun.
Vårt nya WC blev symbolen för ett nytt och rikare liv, och jag drog och drog i strängen för att på nytt se vattnet flöda.
--- En får verkligen inte hösom-flösa med vattnet!
Men nu var jag älskad och trygg.
Men för mormor måste gapet mellan det gamla och det nya Sverige ha varit ännu större än för mig.
För mormor var arbete och sparsamhet det högsta i livet, men en last hade hon:
--- Häpp!
--- Stackars små fingrar, så dom ser ut, sa mormor.
Det hjälpte det med.
Flaskan skulle vändas och skakas varje dag i minst en månad.
--- Adjö, mitt kära lilla hem, viskade jag med svag stämma när jag bars ut från Cardellgatan för att åka in på epidemisjukhuset.
Jag hade fått löss.
Sen är jag framme.
Men hörnhuset mot Grev Turegatan har fått ge rum åt en parkeringsplats och popmusiken sköljer i vågor ut på gatan när någon öppnar dörren till Klippoteket nere i backen.
Men ibland kunde hon, och då lekte vi affär.
Så när Ulla framhärdade, knuffade jag omkull henne på kökssoffan, satte en kudde för hennes mun och satte mig själv på kudden.
Om Birgit var på balettskolan och mormor inte hade tid, var jag själv både kund och expedit, prutade och pratade med mig själv och hade ett fasligt schå att på en gång stå både framför och bakom disken.
Om jag får tro min egen mamma var jag ett ovanligt fromt barn utan en tillstymmelse till trotsålder ens i tonåren.
Och idiotiskt nog har jag lika svårt att tala öppet om det, att fräsa ifrån och få det ur världen.
Och det brukar ju barn annars vara väldigt känsliga för.
Pappa kom hem från Centraltryckeriet vid halv tvåtiden varje lördag.
Men kanske var deras återhållsamhet mest en fråga om principer.
Varför skulle då hans dotter gå i flickskola?
Jag skulle spela en pianosonat av Paderewski.
Nej, nu blev det för högt.
" " Hon svarade mycket allvarsamt på alla frågor, hon var ordentlig och ambitiös med läxläsningen, fast matten var besvärlig och räkneboken hade suddfläckar med gummismulor på varje sida.
Gå direkt hem till din mor och säg ifrån att så här får du bara inte vara klädd.
AB Radiotjänst var nybildat och det var Barnens brevlådas första säsong.
Farbror Sven tog vänligt emot oss.
Mitt första gage!
Men jag är faktiskt ganska stolt att jag har varit med och kunnat följa utvecklingen på nära håll under Radiotjänsts alla
Pappa tog mig i örat och ledde mig fram till köksklockan.
Jag hade kommit för sent, trots presentklockan.
På den tiden höll mjölkbutikerna öppet också på söndagsmornarna, ända tills gudstjänsten började klockan
Innan jag fyllde
Men mamma var min bästa vän av alla kategorier och förblev så under många år, vad som än hände.
Det enda jag minns är att jag plötsligt greps av en fullkomligt oemotståndlig längtan att gå på bio.
Föreställningen började klockan
För det är väl så att den som har lätt för att skratta har lika lätt för att gråta.
" om det så var mitt i högsommaren.
Det var min första bekantskap med döden.
Jag stuvade om mina pinaler till kökssoffan och pappa och mamma låg i salen.
Och det är klart att jag blev rysligt ledsen över att mormor var död och inte kunde vara med på min konfirmation.
Men Nemesis vakar, kom ihåg det.
bodde konstnärinnan Hjördis Tengbom i en stor ateljévåning med sina stiliga söner Anders och Ulf.
Men Ulf tog mig flera gånger med på ungdomsbjudningar hos vänner och släktingar och på så sätt utvidgades min bekantskapskrets av pojkar i passande ålder.
Hade jag gjort det, skulle det inte ha förvånat mig om pappa hade givit mig dask i stjärten igen, precis som då jag kom hem för sent från Humlegården.
år fick jag min första kyss.
Upptill var jag iförd veckad kjol, röd toppluva och en tjock tröja som satt åt över min runda mage och mina alldeles för stora bröst, som gjorde mig förfärligt generad i gymnastiken.
Och så kysstes han med tungan.
--- Kan ni tänka er, att min svåger kysste mig en gång med öppen mun när han följde mig hem.
Nästan som att uppträda på teatern.
år då och skulle efter skolans slut gå hem till mormor, till choklad och ugnsvarma bullar vid köksbordet.
Och att se en vilt främmande karl på det viset första gången...
Pappa och mamma berörde heller aldrig händelsen med ett ord.
Naturligtvis sa jag nej, den sortens filmer passar jag inte för och har en gång för alla avsagt mig att ställa upp i.
Paus.
I skolan brukade jag spela orgel på morgonbönerna och sjunga psalmerna för full hals.
Det här var ju toppen!
( Nu för tiden har det blivit porrteater av alltihop ).
Fast än så länge var ju alltsammans mest på lek.
Och nu, när jag håller på att arbeta med den här boken, är det likadant.
I vilket fall som helst så var det amatörrevyn på Gröna Lund som gav mig chansen att bli filmstjärna.
Men allesammans satsade för fullt, alla var på jättegott humör och alla hade vi kolossalt trevligt där vi satt bakom scenen och sminkade av.
--- Du kan ju sjunga riktigt bra, sa Björn Hodell, och jag strålade som en sol.
Och det ska hon fortsätta med tills hon är klar med sin utbildning!
Och nästa år var jag för andra gången med i Typernas revy.
" Starta motorn och kliv opp i våran fordkaross!
Klockan var bara halv
Vamp skulle jag bli.
brukade regissören fråga innan vi tog en scen.
Bara en sån sak som att jag fått lov för pappa!
Och det kunde jag inte, mina musikaliska färdigheter begränsades till orgel och piano.
filmer.
Det tyckte man nog var litet konstigt, men på samma gång oerhört fascinerande.
Trakteringen bestod av ärter och fläsk med varm punsch.
Hos Sickan Carlsson bjöds det oförändrat på ärter och fläsk med varm punsch --- vinter och sommar, alla dagar i veckan.
En man fick förstås mera,
De var precis lika förväntansfulla som jag, och trots allt ganska stolta över sin dotters filmdebut.
Stod jag inte på rollistan kanske?
Men då --- om Gösta Ekman eller Tora Teje gjorde entré på en restaurang, stannade allting upp.
Men nu var jag alltså skådespelerska själv, jag fick inandas samma luft som stjärnorna.
Något ljus var jag förstås inte utan en typisk medelmåtta, en ständig BA-elev.
Hon var diskretare än jag, nästan lite otillgänglig.
Och aldrig, aldrig kleta dit den allra lilla minsta antydan till make up.
I vanliga fall har jag väldigt svårt att bli arg.
Fröken Lagerström hade väl varit mer eller mindre tvungen att gå med på de andras krav.
Och sen kunde inget längre stoppa mig.
I ena handen hade jag programbladet där texten stod tryckt, den andra vilade förföriskt på höften.
Jag dansade vals runt hela scenen, runt och runt och runt, ETT,
Att filma gick väl an.
--- Min lilla Sicka, var nu försiktig om dig...
Samma höst hade jag en liten biroll i lustspelet " Vi som går köksvägen " med Thor Modéen och Birgit Chenon.
Eller också kom de båda
I " Ett leende år " var jag konferencier och gjorde entré klädd som Etonpojke i hög hatt och stärkkrage.
Under tavlan med repetitionsscheman fanns det en liten trälåda där vi kunde hämta eventuell beundrarpost.
Jag vet inte hur fort jag kom hem den kvällen.
Jag ska till direktör Bryde!
Där fick jag för att jag skulle snofsa till mig med persiankrage.
kronor i månaden.
Nu var jag ju redan inne i taskspeleriet och hade ännu inte kommit hem med barn.
.
De andra visste naturligtvis varför Gösta försvann.
Martin Öhman var tjock medan Ernst Eklund var smärt och distingerad.
Lizzy Stein uppvaktades däremot till vanvett av direktören själv, Björn Hodell.
--- Men Carlsson är verkligen inget vidare.
--- Kan du inte uträtta vad du ska under namnet Carlsson, får det vara.
trappor upp i Råsundaateljén låg SF:s
På nedre botten låg stora ateljén och Kalle Jonssons kontor.
Där tog hon emot elever och unga skådespelerskor för att instruera och dela ut visdomsord.
En trappa upp i ateljébyggningen låg den allmänna sminkateljén med sminkbord och speglar längs väggarna och ett stort perukmakeri.
När dom samtidigt också rakade av mig ögonbrynen för att jag skulle få större valv, blev jag nästan chockad.
Ett tag la jag mig visserligen till med ett jättelångt cigarettmunstycke, ett sånt som Marlene Dietrich hade i " Blå ängeln ".
Men när jag spelar är jag ju rollen, då glömmer jag skådespelerskan Sickan Carlsson.
Under Schamyl Baumans tid fanns det en väldigt duktig scripta som hette Vanja.
Och så kommer jag då med detta förfärliga munsår.
De var precis som småbarn, man kunde tro att man befann sig på ett dagis.
När vi spelade på Södran åt killarna oftast middag på Mosebacke innan föreställningen och tog väl sina rediga snapsar och öl till maten.
Över huvud taget gick det väldigt lättvindigt till på den tiden.
Och så sa vi det på det sätt som kändes mest naturligt.
Och så fick man sig en blick som gick genom märg och ben.
Men Olle Andersson själv var snarare lik en jultomte än en kung.
Och då var jag ändå filmstjärna på riktigt!
Men i lilla ateljén fick man inte rum med så stora uppställningar.
En gång, påminde mig Karin Ekelund härom året, var hon och jag uppe på NK för att prova kläder tillsammans.
Visserligen blev jag aldrig särskilt generad, det hände så ofta att jag helt enkelt inte kunde sjunka genom golvet varenda gång.
Man var på sin arbetsplats från tidigt på morgonen till sent på kvällen och något privatliv existerade knappt.
Sickan Carlsson som kokott.
Så småningom gifte de sig och ända fram till Åkes död tillhörde de båda kretsen av mina gamla, riktigt goda vänner.
på nyöppnade Folkan vid Östermalmstorg.
kronor och mera.
Akustiken var fruktansvärd, det hördes knappt vad man sjöng och allas nerver var på bristningsgränsen.
Isaac Grünewald låg på knä bakom scenen och målade kulisser, Zarah och jag hade huvudet fullt av papiljotter och allt var fortfarande ett enda virrvarr.
Scenen hade ett djup på
prominenta personer bland publiken.
Efter en stund kom han in till mig och sa:
Jag vet inte hur många gånger jag kunde få göra entré, gå ut igen, tänka mig för och så komma tillbaka in på scenen.
Först förstod jag inte vad han menade.
Men sen var det stopp.
år, och jag hade redan när kontraktet förnyades för andra spelåret sagt ifrån att då måste jag vara ledig.
Vilket gick alldeles utmärkt, för Zarah kunde ju låta precis som en karl.
Annars var Zarah den mest naturliga och härliga Karlstadstjej man kunde tänka sig.
Vilket jag härmed högtidligen försäkrar att det inte gjorde alls.
Också på vår sida om rampen var det annorlunda då.
Varför tittar du på mig så där?
Däremot var han en underbar värd och då var han både gästfri och generös.
Och eftersom hans vänner fanns bland Stockholms kvickaste och mest spirituella kulturpersonligheter, blev stämningen därefter.
Och det var en sak som Karl Gerhard hade näsa för.
Att säga rätt sak till rätt person vid rätt tillfälle.
När klockan var halv
Nu går jag!
timmar från Alvesta till Malmö och jag höll på att komma för sent till inspelningen för första gången i mitt liv.
Sen lyftes jag upp på människornas axlar och bars i triumf till hotellet.
Sommaren
Fråga mig nu på psalm
Koncentrera dig på sången i stället, den är svårast!
Valle sa sina repliker.
De branta snedtrapporna ner till logen lyckades jag ta i
Nu kunde jag inte hålla masken längre.
En som också nästan dog var pappa, som satt uppe på raden.
Då är det som om förbindelsen mellan hörselorgan och hjärna vore helt avklippt.
Fortfarande ingen reaktion.
Våren
Max Hansens gästspel i Stockholm brukade alltid äga rum på våren.
Och att engagera en framstående regissör enbart för Sickan Carlsson, en sceniskt nästan totalt oerfaren liten människa, var väl inte riktigt vad Martha Lundholm hade tänkt sig.
Men jag, min klantskalle, missuppfattade förstås alltsammans och trodde att han skulle spela lika återhållsamt också inför publik.
Men Max gjorde en kontorist på min pappas firma.
Var det åt mig?
!
Många av mina kolleger påstår att dom aldrig i livet skulle bry sig om att läsa några recensioner.
Jag vill rent av minnas att den stod som en hänvisning, eller puff, på första sidan.
Mina yngre kolleger vet till exempel att " Jag är bra i den här rollen ".
Bara en gång kom den fram.
Då gäller det att stå rycken och inte falla i farstun.
Max drog in med sin fru Britta,
Men Max tyckte bara att det var förtjusande.
Under 1920-talet hade Naima varit Oscars, ja hela Sveriges mest firade operettprimadonna.
Det var ett passande namn för en som bara var drygt halvannan meter i strumplästen, brukade hon säga.
De var ouppnåeliga.
Jag tror inte att dom skulle ha hejat på Tora Teje ens om hon hade levt i dag.
.
Han besitter ett oerhört kunnande, den karln.
I den första revyn var det Stig, Gösta och jag med Charlie Normans orkester.
Utom en gång när vi kom till Göteborg.
en liten prudentlig ungkarl med kofta under kavajen, händerna knäppta på magen och en väl använd portfölj med tusenlappar nära till hands.
--- Lugna dig, Sickan, sa han.
Stig Järrel är unik.
I år fick de fara utan mig.
Men hans behärskade vrede kom nästan telefontrådarna att glöda.
En av de första var Lili Ziedner.
Jag har också många gånger fått den där ohyggliga känslan av att jag aldrig är riktigt bra och att publiken ska bli besviken på mig.
Och liksom Thor Modéen kom han aldrig ur det komiska rollfack där han en gång hade blivit placerad.
Det är en av de få svenska sångerskor, förutom Zarah förr i världen, som verkligen kan ta in en revyscen.
Det var under den tid vi spelade revy tillsammans på Folkan.
Och jag tycker det är väldigt synd om en så fin artist lämnar Sverige.
Så småningom började vi dricka kaffe hos varandra i logen och samtidigt tala livets allvar.
under den tiden, grät och skrattade om vartannat.
Redan
Och kontakten med film och teater ville hon inte släppa.
Fartens tjusning Mormor älskade att åka spårvagn.
Det var bara matsäckskorgen som fattades.
Men naturligtvis kan jag inte svära på det.
Och sen blev Amandus oerhört förmögen.
år.
Blodet flöt så trögt i hans kropp och värken var ibland nästan outhärdlig.
Men han var inte de vida vyernas man och han var minst av allt någon karriärist.
Och en söndag ringde farbror Amandus till pappa:
Det var en tidig vårdag och vi puttrade värdigt Djurgården runt med den svindlande hastigheten av
Jag köpte min första, alldeles egna bil för pengar som jag hade sparat ihop från mina filmgager.
Ända över Vasabron gick det finemang.
Paulus Bergström slet upp bildörren och skrek:
Ibland kan jag vakna om nätterna, svettig och panikslagen, av ett stort, rödbrusigt ansikte som trycker sig tätt på mitt eget och en röst som skriker åt mig att jag har gjort något galet och hur fan kör jag egentligen?
När man kom från Söder och skulle åka mot Kungsholmen, dök man ner under järnvägsspåren i en viadukt.
Pang!
Jag vill inte säga namnet här, men det var något vittne som hade antecknat bilnumret och därför kom saken fram.
Sture var en underbar människa.
Av nöjen fanns det inte mycket --- utom pokerspelet på kvällarna och Tosse Modéens oupphörliga gags och galenskaper.
Men om mitt förhållande till bilar med några få undantag har förlöpt ganska lyckligt --- utom i somras när jag blev haffad i
Och sen sjönk jag igen.
Man fick vackert göra alla scener själv och även själv se till att man inte bröt ben och armar av sig.
Ett släkte för sig De flesta av de regissörer jag arbetat med har jag tyckt mycket om.
--- I morgon ska du göra din kärleksscen med Fridolf.
Jag ska läsa Fridolfs motrepliker och sen håller vi på tills alltsammans går perfekt.
Och någon större skådespelarbegåvning hade han nog inte, trots sin enorma popularitet.
Först blev jag litet orolig, jag trodde att han kanske blivit sjuk.
!
sådana filmer om året.
Jo, visst var det Schamyls förtjänst att jag vid den här tiden fick rykte om mig att vara en god komedienne.
Och hur lågmäld och vardagsnära Schamyl än var och hur goda vänner vi än blev --- visst hade det sina sidor att arbeta också för honom.
Och det är klart, är man tillsammans så där mycket, kanske till och med lever ihop dygnet runt, lär man känna varandra utan och innan.
när Ingmar gjorde " Ansiktet " och jag höll på med inspelningen av " Fröken Chic ".
Men jag tror att Ingmar är enormt intresserad av människor, av alla människor, för han vet att han kan lära sig något av alla.
Visst var vi engagerade på SF.
Men aldrig att jag fick någon royalty på filmerna fastän de gick så bra.
Och det, tycker jag, är minst lika mycket värt som några
.
Men jag blev arg på honom ändå.
Och sen, just när tåget var så nära att jag tänkte att " nu får Schamyl säga vad han vill, nu drar jag undan armen!
Den sista film vi gjorde tillsammans var " Älskling på vågen "
Plötsligt var det fel på allting.
Inte.
Och kanske gick scenen för fort.
För tro inte att vi fick ha någon ersättare där heller.
Men någon ersättare i ridscenerna fick jag inte för det.
Med sina tunga ögon och sin ganska pessimistiska läggning hade han en otrolig charm som jag inte vet om han själv var medveten om.
Och när jag ibland fick åka med i hans bil in till stan, gick jag i ett saligt rus flera dagar efteråt.
De viktiga spelscenerna gjordes här hemma, men för att också få en autentisk atmosfär for vi ner till Latinamerika med en bananbåt som tillhörde Salénrederierna.
Varpå det hördes en smäll när korken flög upp ur champagneflaskan.
Jag sprang omkring mellan de stackars sjuklingarnas sängar med whisky och medikamenter ur den allestädes närvarande " Lorens " och lade tröstande händer på allas pannor.
När vi sedan kom fram, fanns det inget riktigt flygfält.
Och att Ingmar därför hade lättare än Hasse att få igenom saker till sina filmer.
Mästaren skulle ju ha den...
När vi satte på en skiva med evergreens på radiogrammofonen, började prins Bertil plötsligt att vissla.
Med ett undantag:
Det tycker ni inte är roligt.
Men sedan, när Lilian Craig officiellt hade accepterats av kungafamiljen, blev Sölve och jag bjudna till Slottet allt oftare.
Där hade jag varit redan förut, när villan ägdes av konstnärinnan Wibeke Beck-Friis, gift med direktör Arthur Frisk.
En gång när Karin och jag var i St Maxime och prinsen just kommit ner, ringde telefonen när vi låg på terrassen och solade i godan ro.
låg i vattnet nästan hela tiden och simmade en gång så långt ut tillsammans att vi andra började bli oroliga och undra vart i jisse namn de hade tagit vägen.
Hjördis, som efter bara en kort tids äktenskap hade separerat från sin man, arbetade några månader som fotomodell för tidningen Town & Country i USA.
Inspelningen var slut och mr Niven skulle återvända till Hollywood.
Så nog kan man förstå att han föll för henne vid första ögonkastet.
Däremot blev han best man på Hjördis och Davids bröllop knappt
--- Ta det bara lugnt, brukade vi uppmuntra henne.
Tack vare prinsen med.
hon kommer ihåg dem!
Påsken
I vilket fall som helst ville de båda hålla alltsammans så enkelt som möjligt.
Det var Marianne och Yngve Holmberg som ordnade förlovningsmiddagen på Halmstads slott och naturligtvis fanns alla de gamla vännerna på plats:
Sammanlagt var vi
Uppe i Wickelás Karlaplansvåning fick Lilian enligt gammal god tradition en bindel för ögonen, och sen förde oss en taxi på vindlande och förvillande krokvägar till restaurant Caesar på Fredrikshofsgatan alldeles i närheten.
Dessutom är jag ovan att tala om sådana saker, det gjorde vi ju aldrig hemma.
Han var mörk och snygg, jobbade på Kjellbergs successor på Jacobsgatan och var
Och en viktig förändring medförde i alla fall hans uppvaktning i mitt liv:
Men under inspelningen av " Klart till drabbning " med Edvin Adolphson som regissör sommaren
Olle hade de vackraste ögon jag någonsin sett.
I stället for jag ut i månskenet med Olle Kempe i en liten livbåt.
år igen, hörde vågorna klucka mot livbåtens köl, såg månskenet glittra i havet.
Jag virrade bara omkring, från den ene till den andre.
Men det hade jag inget för.
Han hade farit efter mig i den glada förhoppningen om att jag, äntligen fri från mina föräldrars vakande ögon skulle ta emot honom med öppna armar.
--- Gifter man sig, blir man säkert kär så småningom, resonerade jag.
Och så tyckte jag om honom.
Det fanns en riktig springbrunn i vardagsrummet, med mångfärgad belysning spelande över vattnet.
Blodröd av blygsel kravlade jag mig upp igen och tackade min skapare att den som utsetts till min bordskavaljer i nästa ögonblick kom fram till mig och bjöd mig armen.
Men till all lycka sneglade jag på hur mina bordsgrannar klarade konststycket.
Det var lyxiga bilar, dyra parfymer, orkidéer i cellofan, premiärer och kvällar på Atlantic.
Känslor talade man som bekant inte om.
Ingen av oss --- framför allt inte min blivande svärmor som ordnade bröllopet --- hade någon tanke på att för den skull ändra de storståtliga arrangemangen.
Jag spelade en roll, det här hade inget med verkligheten att göra.
May Towar flyttade sedan till USA, introducerade begreppet " Swedish blonde " och fick alla filmstjärnor i Hollywood att slåss om hennes tjänster.
De flesta var ju Göstas och hans mammas vänner och släktingar och de bodde så gott som allihopa på Östermalm.
Efter vigseln var det middag på Hasselbacken för
När vi vaknade på Hotel Angleterre den 3 september, hade England förklarat Tyskland krig.
Fast nog tyckte jag att bröllopsnatten blivit något överreklamerad.
Säkert var det under de här åren som jag grundlade mitt nervösa städdille.
Jag tyckte att allt vad jag sa och gjorde var fel.
rum och kök på Götgatan till denna representationsvåning på Östermalm med dess dyrbara, tunga inredning där allt stod på exakt samma sätt som under min svärmors tid.
Vår första jul tillsammans gav han mig just det jag hade längtat så intensivt efter under hela min barndom men aldrig fått --- den allra sötaste lilla hundvalp.
juni
Men sedan...
Och mesig som jag var, vågade jag inte göra det jag instinktivt kände var riktigt.
Att ta sin gamla loge ute i Råsunda i besittning och stå framför en filmkamera igen.
På slaget
.
Vad det var som hände då, förstod jag väl knappast själv.
Trots allt ville jag inte göra Gösta illa och en gång, sedan jag redan flyttat in i en våning på Gärdet med Ingegerd och syster Dagmar, gjorde vi ett tappert försök att flytta ihop igen.
Min publik var inte heller så glad när ryktet om min skilsmässa kom ut.
.
Själv hade jag heller aldrig vidrört ämnet med mina föräldrar.
Det är kanske så som all äkta blues kommer till.
år i mitt nya äktenskap berodde på att jag inte så snart ville utsätta Ingegerd för ännu en skilsmässa.
Och nu finns det inga fler av den sorten.
, " Sjunde himlen "
födde Kristina en son som hon döpte till Nils.
--- Men när Nils cyklade omkring där nere i Västergötland, brukar Sölve berätta, fick han upp ögonen för hur det myllrade av barn i lantarbetarnas och statarnas stugor.
Så för säkerhets skull grundade Nils Adamsson
Den karlen var Nisse Adamsson.
Om de litet suddigt kallades för " Hygieniska artiklar " och under diskret och generat smussel inhandlades under disken hos barberaren.
Domen enligt den nya preventivmedelslagen av år
år, fick överlämna en bukett röda rosor till den frigivna fången, och minns än i dag hur konstigt han tyckte det var att vuxna människor låstes in på det där sättet i ett stort stenhus med järngaller.
Den allra första gången var jag bara
Den gången gjorde han inte det minsta intryck på mig.
--- Det går visst inte så bra det där!
Sölve trodde följaktligen att jag var fruktansvärt sofistikerad.
När Ingegerd och jag kom hem från våra utlandsresor, fastnade mina blickar alltid omedvetet på skylten " Nils Adamsson " så fort vi kom fram till Hornsplan.
Men till sist ringde det i alla fall på dörren.
--- Kom in ett tag --- vi ska väl ha en drink först innan vi ger oss av!
Medan Sölve verkade allt mer hemmastadd i soffan, det tycktes som om han hade placerat sig där för gott.
Till Lucia, knappt
Nu hade hon äntligen fått ha mig för sig själv under några år, nu hade vi äntligen kommit varandra nära.
Tommy som var
Men nu är jag säker på att jag helt enkelt inte var mogen för äktenskap förrän jag träffade Sölve.
Men det är Sölve jag älskar.
Jag kan inte föreställa mig någon annan värld än den här.
Och Ingegerd har lärt sina flickor, Libby och Carrie.
En gång i mitt liv har jag snuddat vid evigheten.
Det skulle ha varit orätt!
världar.
Sickan och Kar de Mumma är ju ett av de mer seglivat strävsamma gamla paren.
Så länge serien pågick repeterade vi alltid hemma hos Erik och Marianne Zetterström på Floragatan.
För om han upptäckte mig den där gången på Typernas revy, kan jag nog säga att det är jag som i min tur har invigt honom i yrket som teaterskådespelare.
Och ibland verkar han lätt disträ --- när han pratar med en, iakttar han vad som händer runt omkring under tiden så att man har en känsla av att han inte är riktigt närvarande med hela sig.
Gösta och jag är
Sen träffas vi klockan
TV däremot är ett helt annorlunda medium att arbeta med än radio.
Ofta hade man då hjälp av små uppritade märken på golvet som man måste hålla sig inom.
Men i de sista filmerna var tekniken naturligtvis enormt avancerad.
Och journalisterna har ju också ett jobb som dom måste utföra.
( För övrigt tror jag bestämt att jag talar för många av mina kolleger när jag säger att jag avskyr det där slappa lilla ordet " kändis ".
Trots att smilgroparna --- som förr i världen var så djupa att jag kunde köra in fingertopparna i dom --- numera har förvandlats till raka streck.
Snart blir de kanske rent av kulturhistoria.
Du har knappast förändrats ett dugg!
Men alltid var det en ny Sickanfilm, precis som alla de andra.
--- Nu ska du se, sa Hasse ibland, nu ska vi snart vara mogna att spela in en film med dig som du är!
Redan
Han stod hela tiden under en väldig press och det kan inte ha varit särskilt roligt att känna sig övervakad så in i minsta detalj av någon annan.
.
Men jag tackade nej.
Men så har jag också varit med om praktiskt taget hela den svenska filmens tekniska utveckling, från ljudets genombrott till den första färgfilmen, Schamyl Baumans " Dans på rosor "
Dessutom fanns det utöver de vanliga lamporna en så kallad killevips, en särskild liten lampa som kan fästas direkt på kameran för att lysa upp ens hår och sätta extra glans i ögat eller på kinden.
Jag skulle fortfarande spela samma ingenue-roll som på kollampornas tid.
Nu för tiden har jag ju också slutat att filma, medverkar bara då och då i radio eller TV.
I dag är mina värderingar helt annorlunda.
Men honom hade jag väl aldrig träffat på om det inte hade varit för mitt yrke.
När jag sist kom hem från ett besök hos Ingegerd i Tyskland höll jag på att stöta ihop med en truck, som skulle leverera varor till restaurangvagnen på tåget.
Det är deras värme jag helt enkelt inte kan vara utan.
Men när morgonsolen tittar in bakom gardinen tassar jag upp och sätter på kaffe.
frågade Libby.
Jag äger ingen som helst egendom eller andra kapitaltillgångar som jag kan kalla mina egna.
riksmark varifrån han dragit
höll Min kamp på att konkurrera ut Bibeln i Tyskland men då hade Hitler inte längre några svårigheter med nåt skatteverk.
Skattemyndigheterna trodde honom alltså bara till hälften.
Men Hitler hade bevisligen skatteproblem till dess han blev rikskansler.
Självklart skulle Adolf Hitler få dra av utgifterna han hade för sin bil.
Den fjärde dagen på det nya året är
tidsmin
Åtminstone inte in i ett nattsvart år.
Den som kallar det nya året nattsvart redan nu ser ner på nånting den inte har nån rätt att se ner på.
Dessa människor kommer att slå sig illa den dag boschen ramlar in i framhjulsekrarna.
Men ingen är dömd på förhand och ingen har rätt att döma på förhand.
Låt korpen viska och låt korpen kraxa.
Taltrasten är en av våra mest kända och avlyssnade sångfåglar som för inte så länge sedan levde gömd inne i granskogens djup men numera håller till i vår huvudstads mest centralt liggande teveantenner.
I och med det att dom börjar borsta skorna och gå raka i ryggen framstår alla som nu inte ids borsta skorna och sträcka på sig som varande nationens fiender.
Den både trumpetar och trummar i marschtakt.
Det enda man kan göra är att låta bli att tro på den.
I år är det kanske dags att förälska sig redan i slutet av februari ty kärleken tar död på beredskapsandan.
år gamla.
Nu är det inte höst.
Det är en begravning som inte längre kan uppskjutas.
Vad är det med det.
Isen bär inte för bandy men någon går i alla fall på isen med en hund.
I sin gärning måste han ju skratta för barmhärtighet är bara billigt eller propert.
Söndagen blir inte mindre färglös för att den upptäcker att våren dröjer.
Och då skall han tro att realismen är förföljd bara av den anledningen att en familj inte har tjugotvåtusen kronor och en tom vägg som borde ha verklighetens mått.
Jag ska säga er att jag icke känner till den här staden.
Lantbrukare Vilhelm Stensson kände sig ensam där han stod i sitt kök.
Men i den fuktiga pausen mellan vinter och vår uppstod ett vakuum av sysslolöshet.
Vintern hade varit för kall och snön för lös för det arbetet och i vårbruket skulle han inte hinna göra det.
Stället var förknippat med en underbar upplevelse.
Han var desperat och desperata beslutsamma män vänder sig aldrig om i tvekan.
En gammal tjärstubbe från en torrgran, tänkte han.
Värmen från den så gott doftande vedbrasan tinade hans hjärta en aning, men inte tillräckligt för att smälta den isklump i hans själ som gjort att han beslutat hänga sig.
Han hade suttit och lyssnat på sina egna tankar och inte upptäckt att det kommit en man springande på skogsvägen och som stannat vid hans brasa och nu talade till honom.
Varsågod, sa Vilhelm Stensson.
Som om han förmodade att de som arbetade med naturen hade Guds hjälp.
Ja, inte bara jag, sa Vilhelm Stensson.
Och Vilhelm Stensson tittade efter den springande mannen.
Han tittade på repet där det hängde i tallen.
Sommargäster brukar få liv i en gammal bondgård men en övergiven ladugård går dom knappast in i.
Att bostadshuset också för evigt, eller åtminstone tills det rasar ihop, skulle förbli tomt.
Han som hyr ut huset i Halland har börjat bli grubblande.
Äntligen, tänkte han som hyrde ut huset, någon som tycker det är hemskt.
Det är klart att nåt illa hade han väl gjort, sa han som hyrde ut huset.
Om det spökar menar jag.
Men här i Sverige bryr vi oss inte om spöken.
Ja, det är ju en tänkbar anledning, sa dansken.
Hänga nån till exempel.
Men för den som hyr.
Så gediget som vi har byggt våra mjölkbord och som vi bara använder dom till att sitta på, så sitter vi naturligtvis på dom.
För
Antingen framsagt i en gravallvarlig diskussion eller som ett gångbart självklart revyskämt.
Man beslöt göra nånting åt det.
Nu är det inte bara köken som ser likadana ut men låt oss hålla oss till det:
Vi kan lugnt ta reda på hur det såg ut på landet innan det blev tråkigt.
Småbönderna byggde mjölkbord.
Men i dag dör inga bönder i Sverige skuldfria.
Var det jag, sa jag.
Det är exakt.
Nu kan man ju fråga sig vad man har i dessa skogar att göra om det inte är just skogshuggare man är.
Man ser en ung kvinna, som med självklar lätthet tar sig fram mellan träden och hon bär på en fiollåda.
Dom vill att man ska följa dom och gå vilse.
ropar man tillbaka.
Jag har försökt ringa Åtvidaberg hela dan.
Åt Åtvidaberg till?
Flickan ni såg var på väg till dirigenten för att spela.
Hon frågade om jag hade gått vilse.
Men man kunde ju visat lite artighet.
Skördetröskor har inga nerver.
Jag har förmågan att dikta in mänskliga egenskaper och till och med nerver, ja till och med nerver, i en skördetröska men en räv kan jag endast betrakta som en räv.
Jag sitter i dikesrenen intill veteåkern och betraktar den stillastående räven och jag skulle vilja vara lika lugn som räven ser ut att vara.
Målare har inga nerver.
Räven är blott en räv.
Han ser ett konstigt stillastående ljussken nerifrån skogsbrynet, nerifrån landsvägen.
Den främmande herrn som sett bonden komma säger utan att ta ögonen från teverutan:
Det är lantbrukarns mjölkbord förstår jag.
Göra billiga teveapparater, säger den främmande herrn.
Det var i vilket fall vad han sa.
Men jag blev nyfiken på hur det kunde kännas.
Men det är inget vidare program.
Jag måste iväg jag också, säger den främmande herrn.
Man måste i alla fall erkänna att japanerna kan.
Jag tänker dricka en slät kopp kaffe, säger bonden.
Nej, det har jag inte, säger bonden.
Bonden häller upp en kopp kaffe.
Det är inte alls självklart för oss som inte är bönder att sädesfält ska mogna i knähöjd.
Sagan, som jag kommer ihåg den, handlar om en bonde som en kväll möter en liten tomte som mödosamt släpar på ett vetestrå och bonden frågar vad tomten egentligen tror att han håller på med.
Man hånar inte ostraffad en tomtes flit.
Det är enda sättet, säger han.
Lite ska det väl åtminstone hjälpa.
Det är bara i böcker som man fortfarande älskar på halmmadrass i bondemiljö, men i verkligheten ligger ni i lika taskiga sängar som vi andra.
Nej, det vill jag inte, säger jag.
Det var det vi inte heller kunde, säger bonden.
Ingen som man kan fråga.
En humla surrar i en blåklocka.
En enda ko och allt detta hö.
Som ensam mjölkar lika mycket som dom kor man saknar tillsammans gjorde.
Men du din stackars ensamma jävel har ersatt dom alla.
Det var väl ändå inte meningen.
Jag förstår, tycks kon vilja säga.
turisters jobb.
Man börjar sakta gå ifrån kon.
Dimman tätnar Man går över långa gula stubbåkrar om hösten då allsvenskan ännu har ett par fotbollsmatcher kvar att spela och ishockeyn redan har spelat ett par
Hackelsemaskiner är totalt ur modet.
Man bad om sällskap men alla sällskap jagar älg.
Man vänder vinden ryggen, man går mot kullen där det växer enbusk.
Det var som nu.
Det var i ett helt annat kök än det min dotter sätter sina blommor i.
Att det inte längre är roligt är också komiskt.
Det otänkbara är uppnått.
Den tyska zeppelinaren Hindenburg hade brunnit upp med trettiosex ombordvarande nästan på dagen året innan denna lördag och det var nästan det mest tragiska som hade hänt innan jag föddes.
Ät så blir du fet, blir du fet så blir du gift och blir du gift så önskar du att du aldrig hade ätit.
Sant är att det år jag föddes så föddes det en hel del gaphalsar varav en hel del nu är ganska berömda, till och med söner och döttrar till berömda gaphalsar föddes.
Framförallt behöver vi inte överklassen eller mellanklassen att tala arbetarklassens språk.
Dom kallas intellektuella men det är ett arv dom har fått.
Och vad får då den svenska arbetarklassen lyssna till om inte kritik av sig själva formulerat av överklassens ungdomar som i år liksom jag fyller fyrtifem.
Aldrig.
Några talare behöver vi inte.
Av välfärd ler ingen människa.
Kanske har vi också lurats in i välfärdssamhället och därför inte har någon rätt att leva i ett välfärdssamhälle.
Nu kan man ju säga att det finns inga som kan kallas enkla människor utan vi är alla lika, men det är vi inte alls.
Nu visar sig välfärd vara detsamma som slöseri, inte med ting som man ju länge talat om, utan slöseri med ord.
Så det är inte välfärdsleendet som har stelnat till en grimas.
Jag möter kanske inte så många, men i affären häromdagen mötte jag fru Andersson som med bestämdhet påstod att det nu snart skulle bli hyreshöjning.
Det är klart att det blir hyreshöjning.
När han såg mig på balkongen kom han närmare och han ropade till mig och frågade om jag hade hört talas om hyreshöjningen.
Hur vet man det, sa jag.
Löven på träden har inte ens börjat gulna.
Ingenting tyder på det.
Innan jag lämnade balkongen upptäckte jag att på den lilla stund jag stått på balkongen hade min vita skjorta blivit grå.
Hela natten låg jag och lyssnade efter brandkåren.
Det säger sig självt.
Just det:
Av detta har det hittills inte ens blivit bio och än mindre film.
Television är television och inte bio.
Dom vet inte hur dom ska få publik.
Hans tråkighet fick Hollywood att tro att det han gjorde var konst och resulterade i att hans dramer i filmversion är stendöda.
Eller om mig.
För
Detta var tidigt på dagen bara för några dagar sen.
I vanliga fall har jag ett mycket gott minne.
Solen sken och fåglar kvittrade.
år.
Hon stod på trappan till St Stefansdomen och hon var jävligt gammal och hon delade ut reklam för en nattklubb.
Nej, sa författaren.
Den där som Roy Rowland regisserade, frågade jag.
När jag betalt mitt telefonsamtal gick jag ånyo ut på gatan.
Jag har ju aldrig haft nåt musiköra så när det gäller musikstycken har jag alltid fått lyssna till slut innan jag riktigt vetat om jag tyckt det var bra eller dåligt.
Men musik.
Det är klart man kan öva upp sitt musiköra, sa fru Nilsson.
Vad som bekymrar mig, sa han, är att jag har en bestämd känsla av att jag levat så länge att jag bara efter ett par dagar kan avgöra om ett nytt år är nåt att ha eller inte.
I år tror jag att jag går ner och hänger mig i pannrummet, sa herr Nilsson.
Du erkänner själv att ett nytt musikstycke måste du höra till slut innan du bestämt vet om du tycker om det eller inte.
Inte riktigt.
Jag har inga förutfattade meningar om det år som just börjat.
Sen tänkte han.
Ja, jag hoppas jag inte störde, jag tänkte högt.
Så ni tänker alltså inte, sa mannen.
Ni sa ju själv att ni också bara uppsökt den här lokalen för att få tiden att gå.
Och den var alltså obegriplig, sa jag.
Nej, sa mannen.
När jag sa att jag försökt läsa en bok, så menar jag att jag köpte en bok som jag tänkte läsa, som jag tänkte att den här boken ska jag försöka läsa, och jag hade också läst den, och antagligen begripit den, om det inte funnits ett förord om författaren till boken.
Men, sa jag, vad är det som ni inte riktigt vet.
Det är det jag inte riktigt vet, sa mannen.
Ta mig fan om jag vet det.
Så ni tror, sa jag, att han kände det som en lättnad när han äntligen fick dö.
Det är det jag inte vet.
år av sitt liv till att snitta bilder i linoleum och han anser sig nu fullärd.
Självklart kommer jag att ta till flaskan.
Jag är inte längre den jag har varit säjer han.
Må fan ta det moderna samhället.
Det är utvecklingen jag anklagar.
Ta det lugnt, säger jag.
Jag skär nu i den sista bit linoleum som det går att skära i.
Har du nån bättre idé, säger den siste linoleumsnittaren.
Jag gick.
Snart är det midsommar, sa han högt för sig själv.
Snö, tänkte han.
Han hade tecknat ett bord.
Sen höll han ena handen för texten och betraktade julbordet.
Bråttom var det, varuhuset planerade sin annonsering halvårsvis i förväg.
eller
Den ser inte ut som nånting.
Det ska jag med visshet veta.
Det bekymrar väl inte dig förresten.
Har du fått spader?
Det vet man inte förrän om en
I nuet för framtiden, sa han.
Faktum är att jag har tänkt på det så intensivt att jag har blivit lite försenad med dom sista annonserna.
Himmelen är vitgrå och på jorden sår en bonde havre.
I början av mars började man vänta på ljuset och värmen och ingen patiens gick ut dom här dagarna och strumporna ville aldrig torka.
Man går mot våren på en lerig körväg över ett spirande fält av ljusgrön ryps och det kommer inte att bli regn fast man spått så på radion.
En nittiotreårig gumma på ålderdomshemmet har spått väder med abborrfjäll.
Och i den varma skymningen ska man kunna gå i högt gräs utan att vara rädd för troll och fanstyg i fred för grävlingen, i fred med sig själv.
Och man går på den leriga vägen mot skogsbrynet och vinden ligger på så man hör suset från motorvägen i söder och det kanske blir regn lika förbannat som man sa i radion.
Vid en stor sprucken sten sitter en stor vit hare.
Men just nu är det vår och fan är lös.
För Södra Station är en romantisk liten byggnad över de järnvägsskenor som föra ut i världen.
Och något större järnvägsstationer att längta till.
Det är inte stadsbor som vill se träd.
Det gör man kanske ändå till vintern.
Jag hade en kortare tid bott på Frälsningsarméns natthärbärge bakom stora posthuset och lärt mig hur man skulle säga både flicka och flaska på gångbart bakgatsspråk och jag framförde min beställning på denna slags holländska.
Men nu härskar den eviga solen och i vemodsblandad glädje ska man famna en flicka i daggvått gräs medan dragspelsmusiken bortom skogen blandas med morgondimman som stilla lyfter från en närbelägen insjö.
Sitter man ensam i Amsterdams glädjekvarter och tänker sig hemåt så vissnar dessa blommor aldrig.
En liten tjock blondin, sa jag, och en panna Genever.
Det är en familjehögtid, sa hon.
På avstånd tror man sig höra dansmusik och älskande par som skrattar, men det är bara inbillning.
Av en eller annan anledning har man också ett blått öga och en fläskläpp.
Ni tänker alltså inte fira denna för er så betydelsefulla högtid, sa hon.
Kanske ska hon också gråta lite.
Och det kan på en utlänning verka som det är helt i sin ordning, och kanske är det också helt i sin ordning.
Det är ingen idé att jag erbjuder er en säng, sa hon sakta.
Man glömmer fort vilken dag man flöt iland, vilken månad och kanske till och med vilket år detta skedde.
Men om man skeppsbruten flyter iland på en öde ö just vid denna tid på året inträffar nåt för en skeppsbruten mycket egendomligt.
Men vid denna tid behöver man inga sådana trix.
Om man inte hade velat bli korsfäst själv och det ville man ju inte.
Drömmen om sällskap är drömmen om kärlek och det är inte sant att man vill att en låda veckopress där nakna flickor förevisas ska flyta iland.
Det finns nånting på en öde ö som håller oss alla uppe.
Vardag Surrealisterna ställer ut på Moderna Museet.
Det väsentliga är att ordet surrealism i dag inte har med verklighet att göra och det tycker jag är lite synd.
Inte av öververklighet parad med undermedvetande.
medelålders herrar talade lågmält finska med varann.
Sen går han.
Kamraten säger nånting igen.
Sen samlar han ihop all sin rena tankeprocess och befriar den från undermedvetenhet och öververklighet, brytande mot alla surrealismens regler använder han sitt förnuft till att få sin nakne kamrat att förstå att dom måste gå om dom inte ska komma försent, och han använder förmodligen alla estetiska och moraliska skäl i världen för att propagera för punktlighet.
Och den som klär sitt badkar inuti med päls kan inte vänta sig några större ovationsyttringar från en plötslig gäst.
Dom tänder vi inga ljus för, vi tänder inte ens deras cigarretter.
Finland.
Han tyckte inte om det Finland han behövde förklara för mig.
Vi åker direkt hem till din gamla farsa så vi blir av med det.
Förbannade son.
Far och son, som inte sett varandra på
på natten inte var det han ville ha.
Varför kan han inte åka hem och väcka sin egen farsa.
Sen vaknade sonen i mig och jag sa till min tolk:
Det är därför vi är diktare nästan hela högen.
Man har rökt åt honom.
Men gubben är inte död än så vi tar inte ut några ihågkommelser i förskott.
år.
Scherley log och sträckte fram handen och presenterade sig och sen talade hon om vad Norman hette.
Det är bara hopplöst.
Där kan man äta kyckling och dricka öl och njuta av solskenet.
Det blir så svårt för mig om ni börjar gräla.
Vårt äktenskap kanske inte alls är hopplöst, sa Scherley.
Då ja, sa Norman.
Vårt äktenskap är hopplöst, sa Norman.
Jag är allmänt olycklig, sa jag.
Jag blev inte alls förvånad när ni sa att ert äktenskap var hopplöst.
Följer du med ut och slår runt i kväll, sa Norman.
Hon hade svarat med att räkna upp
Ljiljana frågade mig hur jag såg ut.
Efter bion gick vi tillbaka till Stadscafeet.
Ett skjut i Sarajevo, tänkte jag, skulle inte sitta så förbannat illa.
Är det ni som väntar på Tanja, sa han då på engelska.
Dit kan ni väl gå själv, sa mannen.
Följ med.
Ni är en jävla idiot.
Bara för att jag jobbar på biblioteket måste jag ju inte veta allt om litteratur, sa Tanja.
Men det är jag inte.
Jag vet inte, sa jag.
Sen sa hon:
Ni kommer faktiskt som en befriare.
Först såg han bistert på mig och sen talade han till mig.
Blått är också min favoritfärg.
av
Var tredje västtysk är lite halvkonstnärlig.
När man hör talas om att det finns så många amatörmålare i Tyskland som ni påstår att det finns så tänker man genast på Hitler.
Det är inte en hobby längre.
Det är både möjligt och troligt, sa västtysken.
Det verkar som om ni har nånting emot att människor målar tavlor, sa västtysken.
Men om var tredje tysk har samma intresse och samma favoritfärg så ligger det liksom nåt skrämmande i det.
Och det är nåt skrämmande i tanken på att över
Det tycker jag illa om.
Det är farligt, förbjudet och effektivt.
En lördagskväll i maj då göken gal.
Flickan är inte intresserad.
Det är inte varje dag man ser en grep stå och darra i helgmålsringningen, ropar jag.
Det är nästan förbjudet att bli begravd med fötterna åt fel håll.
gullvivor får du kanske plocka, men du får inte repa med lingonplockaren.
Hur långt är det till sommaren?
Vad är en grep, frågar flickan.
På det här viset, sa mannen.
Träden i stadens parker är gröna och ändå förföljs man av det retfulla ljudet av torra löv.
Nu ska han i Strömmen.
Inte alls, sa han.
Blind har man suttit och njutit och långa stunder glömt att världen håller på att koka över.
Det kan man inte, sa mannen.
Mannen klappade på sin portfölj.
Han verkar inte vara intresserad av Beethoven, sa jag.
Verkligheten framstår då som uthärdlig, som rättvis och skön.
Det är möjligt, sa jag.
Den är bara obegriplig.
Det är ont om svamp.
Brunnsborraren dröjer.
Man kan inte göra nånting.
Han vill gärna dö just nu.
Det är gott om rönnbär, det är gott om slånbär och det är gott om nypon.
Inte så länge brunnsborraren dröjer.
Sen kommer snön.
Hur kan en polkagris friska upp en gammal man med magplågor.
Men han kommer fast inte i dag fast han kommer.
Det är nog långt till vintern.
Bestämt står det i Bibeln att brunnarna skola fyllas med vatten.
Det är ont om tid.
Tiden är inte längre att lita på.
Året har börjat gå.
Magsår är inte att leka med.
Ett nytt år som inte har någon att hålla i hand går.
Det finns inte längre någon kvar som kan önska någon annan ett gott nytt år.
Är året dövt?
Men det måste en gång försäkras oss.

Ett bevis på våren och att solen värmer.
Men tussilagon har ett bättre rykte.
Församlingen var halvvägs inne i Välsignelsen.
Blåsipporna blommade och tussilagon.
Jag fick ut den så att den låg stupa över cementtrappan och sen gick jag löst på den med en yxa.
Förr kunde det kanske legat nån tjock piga på halmmadrassen i lådan men i dag är den tom.
Jag glodde ut genom fönstret och beundrade björkarna och lyssnade på vedspisen och väckarklockan.
Jag drack kaffe.
Så är min vår.
Därför gör jag det.
år till.
Inte i mina ögon.
Det vet i fan, sa gubben.
Det har ju varit en jädrans massa snö.
Jag ska ta och gå över till Einar, sa jag.
Klarar han sådden!
Jag kan tro det, sa gubben.
En pinnsoffa är svår att få tag i idag och dessutom är den värdefull.
Jag blev ståendes på verandatrappan, inandandes den kalla vårluften och jag oroades lite för mina något dåliga luftrör.
I början av vår bekantskap hade han en dag frågat vad jag sysslade med och jag hade då sagt att jag var min egen.
.
Människor i alla åldrar tycker det är roligt att stå i ett tält och se på hur några medmänniskor krumbuktar sig och bär sig åt för att få nåt i sig och på sig.
Det är en ung mullig tyska och en ännu yngre tjock finska.
En liten monolog?
Det är kanske nåt att tänka på.
Det har jag sagt åt henne också.
Personligen tycker jag Mounaki låter som en taskigt anrättad vitlökssoppa men det har en snuskig grekisk betydelse vad jag förstått på en del invandrare.
Och jag började gå.
Jag kan tala med henne om praktiskt taget vad som helst.
Sakta gick jag förbi min halvt nedrasade lagård och försiktigt gick jag.
Jag röker antagligen åt helvete för mycket.
Folk i vårt land mår bättre av att lyssna till en grekinna som låter som ett vårbrunstigt åsnesto än att försöka hänga med i Bergspredikan.
Jag tar det enkelt.
Nu får ingen vara i fred.
Jag behandlar både min publik och mina artister som om dom vore mina barn.
Mygg, myror och murklor.
Jag har en känsla av att en målare som Hill till exempel ser det blommande körsbärsträdet som nånting som står i vägen för honom.
Kalle Svensson står på en pall.
Och om nu en tänkande person som såg detta fattade nånting så skulle han reagera som en trädgårdsmästare som ser ett av Hill målat körsbärsträd.
Min publik, som all otränad konstpublik, är en blind publik.
Han höll väskorna med kotten i flera sekunder.
Det var kanske bäst att möta en begynnande vårförkylning i tid.
Han solade sig så fort han kom åt och frampå sensommaren skulle hans stora vita arsel lysa upp mitt tält.
Om ån nu svämmade över och förstörde bron så fick Höglund och jag klara det bäst vi kunde eftersom det bara var vi som använde den.
Det är ju inte allom givet att vara greve.
Greven bodde i en större villa inne i samhället, han hade bara en liten jaktstuga inne i skogen som han då och då sov över i.
Den med den omålade dörrn.
Har du bott här länge, sa Gotthard.
Egentligen är jag byggnadsritare men det har ju inte funnits sådana jobb.
Det finns ju telefoner.
Men jag är bra.
Du har alltså en klubb, sa han.
En verklig yrkesman på sitt område.
I allt svart, i allt vitt, i allt veronagrönt lyste en gul tussilago.
Det kanske är många som vill ha.
Jag hade en bestämd känsla av att den man ödet skickat i min väg var både konstnärligt och försäljningsmässigt begåvad, men hade han orken.
Hur som helst är jag intresserad, sa Gotthard.
Vad är det för bönder som inte har lite mjölk och ägg.
Mycket kan vi inte göra men vi kan ju alltid handla åt dom.
Det är en bra idé, sa han stilla.
Byggd strax efter kriget och sen påbättrad vartefter.
Jag tror att han är det men det tror han inte själv.
Han hade tagit sig an dom från början.
Som om hon hade lyckats och dragit sig tillbaka.
Hon målar läpparna och går med högklackade skor inomhus.
Men det är bara som det ser ut.
Det är bara jag och unge Gotthard, sa jag.
Fy fan, det är ett vårtecken att se dig Pettersson, fortsatte han.
Einar log mot mig.
Jag är alla gudar och kirurger tacksam.
Jag tittade på Einar.
Men det kommer jag inte att bli.
Hararna har käkat upp varenda hallonbuske så jag måste gräva om landet.
Höglund var framme.
Vilket du nog är.
Varför slog du sönder den.
Hur trivs du Gotthard.
Jag har helt gått över till konst.
Einar tittade på mig.
Jag tänker mig för, sa Gotthard.
Jag reste mig upp.
Apotekarn träffade mig långt efter det jag hade hunnit över.
Sen sa Sara:
Jag måste ha vart förbannad då jag spräckte locket till pinnsoffan min och det hade inte gått över.
Jag har varenda vår försökt få stil på showen och tränat på din loge.
Jag vill inte ta betalt för att visa hur ett skjut ser ut för det vet alla.
Eller hur Sara, sa jag.
Närmare Jungfru Maria kan vi inte komma i vårt land.
Allt du behöver göra är att stå på stolen och stoppa upp ett finger här och var.
Det är en bra idé, sa Gotthard.
Det är klyftigt, sa Gotthard.
Jag har försökt läsa dom tyska tabellerna men det går inte.
Han kan köra traktor.
Jag kan inte tänka mig att vintern har knäckt mig helt men det verkar så.
Jag trodde först det var en begynnande vårförkylning men det är det inte.
Det började blåsa lite.
Du ska stå på en stol Sara iförd endast ett enkelt förkläde, sa jag.
Bara du tänder på dig själv.
Sara gick ut och matade hunden som låg i den gamla hönsgården och unge Gotthard gick med för han ville bekanta sig med Grållan som hunden hette.
Sara skulle inte visa sig ens för en gris med papiljotter i håret.
Och jag har inte tänkt göra några oförsiktiga rörelser.
Jag tittade inte i brevlådan då jag kom, sa jag.
Varför har vi då fått brev, sa jag.
Hur är det i stan, sa Einar.
Ja, sa jag.
We must fetch the public sumhow.
Ensamma ströjobb får dom ta, det lägger jag mig inte i.
Jag ger mig fan på att jag skulle tordas gå in till henne ensam.
Inget brännvin före och under showen.
Men du lär dig nog.
Inte under sådden, sa Einar.
Tänk om han kommer här i sin landrover.
Allt du behöver göra är att tala om för honom vad han ska göra så gör han det.
Sen dess har han varit fluktbög i mitt tält.
Det var den vi väntade på.
Värm upp kaffet för resten så jag får en kaffekask.
Det har nog inte hjälpt mycket.
i morron bitti.
Skriv en lista bara, sa Gotthard.
Ja jävlar, sa Einar.
Tranor kanske.
Det kan väl inte va svårare i år än det har varit tidigare, sa Einar.
Det är snart mörkt.
Det skulle långsamt mörkna utan att man egentligen visste hur det gick till.
Kanske behövdes det ändock regn.
Men vi grubblade nog inte på nånting varken Gotthard eller jag.
Hade blåsipporna och tussilagon blommat ut?
meter kvar att gå på en liten stig som går över en stenig enbevuxen kulle föreslog jag Gotthard att vi skulle vila lite.
Jag har bott ihop med en tjej i flera år.
Det spökar i den spruckna lagårn det gör det.
Ibland på kvällarna slamras det med hinkar därinne.
Vi får hosta.
Vi började skynda oss och vi skyndade förbi gubbens ståtliga vedbacke och ner till ån.
Här dränker han sin moped och han dränker sig själv.
Det orkar han inte, sa jag.
Det är klass på den kvinnan.
Jag menade allvar, sa jag.
Det är också störande.
Resterna av pinnsoffan skräpade och jag hade en känsla av att jag nog skulle elda med den i alla fall.
Den var tom.
Men det är inte mycket att snacka om nu.
Jag har elvärme, sa jag.
där uppe.
Greven går nog inte att tillfredsställa.
Du kommer inte över.
Är det nåt särskilt.
Den, sa gubben.
Jag vet inte, sa han.
Jag tar ficklampan och går ner och tittar.
Hittar man kör man ända fram till min vedbod.
Gotthard såg hungrig ut.
Knappast, sa jag.
Jag måste köpa större papper.
Bara det inte är Greven.
En och
Jag menar nu inte så att det var henne jag hade tänkt att gå ut och lysa efter om jag hade haft en ficklampa.
Det är din cykel som står vid bron.
Jag fryser.
Jag känner mig vissen Gotthard, sa jag.
Men innan dess måste du ringa.
Det är vad jag har och det är vad ni får.
Jag hyr en kåk mellan här och järnvägen.
Jag bor ju precis på andra sidan ån.
Men han talar om man talar till honom.
Sen må myndigheterna knuffas med våra storgodsägare bäst fan dom vill och tro att dom vinner.
Om ni tror att det inte är så, då är ni kanske inte insatta i vad i helvete ägande av jord är.
En tro på den odlade jorden som tro.
Jag måste få sitta, sa hon.
Sen får vi ta hand om foten på nåt sätt.
Gammelvägen menar jag.
Nej, sa hon.
Med en taskig fot kommer man inte dit.
Gotthard och jag ligger däruppe.
Det och en massa läskiga ormar.
Men nu kör jag med Petterssons sexorama.
Så gick det åt helvete också.
Påminn mig i morron att jag ska ringa Kalle.
friska tjockisar förenas i kärlek.
Då är läget följande, sa jag:
Det är så, sa jag till Henrietta, att Gotthard har en bil.
Du vet det kan bli spontant.
Om jag nu ska ligga skadad så är det klart jag hjälper dig.
Om det nu efter många år av ensamhet äntligen stapplar in en älskvärd kvinnlig person i ens kök så måste ju inte nån jävel omedelbart börja tillverka en krycka så hon kan stappla därifrån igen.
Nå, sa jag och reste mig.
Så ska jag hämta en kaffekopp.
Jag sover över här.
Du får ligga där du får rum, sa jag.
Jag släckte allt ljus.
Jag hyr mitt hus för att få vakna ensam.
Jag bodde hos ett par morbröder innan jag blev stor.
Jag hade jävligt ont i halsen.
Det sov folk i mitt hus.
Så hade hon också vackra skogar.
Och han sa att han inte trodde nånting.
Jag har sen jag var
Så illa som jag mådde gav jag fan i allting.
Kanske tysta.
Det är när dom vaknar.
Det var ett uselt kaffe du kokar.
Jag ringer Sara.
Han står ju bara på en stol.
Jag tror det var Gretchen eller kanske var det Marie som rädda fanskapet med mun mot munmetoden.
Jag tittade på den ståtlige Greven och sa:
Han kommer för resten ut här.
Skådespelare pudrar sig för att det inte ska glänsa i nyllet på dom.
Rök om du vill!
Sen satt vi bara.
Jag vart förbannad på den, sa jag.
Man lutar av dom och säljer dom i det trä dom är gjorda av.
Man lutar av en pinnsoffa, eller nån annan gammal möbel, för att visa vår gårdag.
Och jag är villig att ersätta den.
Du kan inte vara riktigt klok, sa Greven.
Greven och jag sitter och dricker morronkaffe.
Jag har knappast stigit upp än, sa jag.
I helvete på en sten, sa Höglund.
Han får gå och låna traktorn.
Ved, skrek han sen.
Om ledningarna har du inte sagt nånting, sa jag.
Makterna, sa Gotthard.
Han bekymrade sig nog för sin Landrover.
Sen kommer jag med traktorn och vi drar loss Rovern.
Att vakna på landet, sa han.
Vi handlar.
Greven skulle kunna köra henne runt.
Dit kör ju en lastbil upp lätt.
Jag ska visa dig det jag har gjort sen jag kom.
Eller också knasar man ihop alldeles.
Men det är ju nu på våren man ser dom.
Eller vad tror du, sa Gotthard.
En
Säljer vi en broschyr så nöjer sig nog folk med att köpa den.
Jag sa inget.
Vi stannade ibland rätt länge på vissa platser.
Det var nästan aldrig besvärligt.
Inte för att jag betalar mina artister bra men dom tjänar ju extra.
Hon bjöd inte Marie.
Publiken började så smått visa sitt missnöje.
Och det är dom där fula orden hon vrålar ut som ibland inte tycks passa.
Du förstår, sa Gotthard.
Det är inte så länge sen jag låg inne på möte.
Jag satte på rakvatten.
Medan jag rakade mig körde Gotthard några vändor och nu var det inte mycket kvar av pinnsoffan.
Hur mycket är klockan, sa hon.
En stund, sa jag.
Nej, sa jag.
Du har inte en smörgås?
Jo, kanske förresten.
Han hade kommit in köksvägen och antagligen sett att trappan var städad, men han sa inget.
Sara är hon jag lånat traktorn av.
Jag har inte kört ner så hårt.
Du får nog bli min gäst nån dag.
Men jag vill ju inte vara till besvär.
I en av lantarbetarkåkarna.
Men jag kanske berättade allt det där igår.
För jag känner mig inte frisk.
Hon är som en skulptur.
Du kan få låna ett par jeans och en tröja, sa jag.
Sen lånade jag henne ett par gymnastikskor.
Jag ville inte åka nånstans långt och jag ville egentligen inte ha ledigt alls men så fick jag låna kåken på andra sidan ån.
Barnen är i förskoleåldern och vill ha roligt.
Jag ringer ingen.
Gotthard kör traktor som en kung, sa han.
Så där, sa han.
Då kunde vi inte se den, sa han.
Han kan jobba den saken är klar.
Vi kan inte göra nåt åt det, sa Greven.
Den har också stått under vatten.
Så handlar ni åt er själva och det Sara behöver.
Inga svarta sniglar.
Men jag kanske tar fel.
Jag lät Greven fara och Gotthard starta traktorn.
Vad är det han säger?
Flädern.
När man ser mig skulle man gott kunna gissa på att jag var porrdirektör i småhandlarbranschen eller körde med ett enklare tivoli.
Jag gör det rätt enkelt för mig också.
Antingen ser du uppträdandet eller så går du härifrån och lyssnar på sport.
Var det min mor som jag bara sett på ett gammalt fotografi, vandrande under ett vitt parasoll.
Det var svårt att gå i traktorspåren och Gotthard körde fort.
Han vilar, sa Sara.
Nej, sa hon.
Aspirin och lite hostmedicin.
Lite svullen är hon, men inte mer.
Gotthard för att han var stolt över att ha klarat jobbet åt Greven och jag för att det kändes riktigt att gå så.
Dom skulle tydligen byggas om till sommarkåkar för där låg färskt virke och nyditkört grus.
Som urgamla stolta kvinnor är vackra.
Jag vet inte, sa jag.
Den lite avsides, sa han.
Det blir nog bra, sa jag.
Det var nog Grevens.
Gotthard tog tid på sig så jag undrade om han sorterade det han möjligen ville visa i en hög och det han tyckte var mindre bra i en hög.
För en fin tältsäsong.
Det kanske jag lär mig nåt av också.
Blir det det går vi
Det andra köpcentrat jag brukar använda mig av då jag kommer över bron ser ungefär likadant ut men är mindre.
Jag skulle bara gå in i första bästa gröna bil jag såg.
Som hon går, som hon står, som hon sitter.
Du går på spritbutiken, sa jag, så går jag på apoteket.
Det är stort som en halv fotbollsplan och några småungar sparkade också boll där.
Som yrkesman måste jag ju ha lagt märke till vilka möjligheter denna gräsplan hade.
Kliv in i bilen så sticker vi.
Rätt ut där, sa jag, och pekade rätt ut där.
En trist gräsplan, sa han.
Nu går folk i affärerna och sen kör dom hem till hyreskåkarna.
För här har jag slagit upp mitt tält.
Och det är bra.
Kanske inte just hit men till liknande platser.
Du har nog mycket att lära mig.
Och sen förstod att jag stod på det golv som vi ska få publiken att känna är Guds tiljor.
Jag undrade bara, sa han.
Det är en Volkswagenbuss.
Vi tog ut Saras lilla påse med det hon skulle ha och så tog vi en vinflaska och knackade på och klev in då Einar vrålade att vi skulle göra det.
Men snart får jag nog gå några steg.
Det klarar vi nog, sa jag.
Och än är det ju inget väder att gå omkring naken i.
Vi måste hem till Henrietta.
Ring och tala om hur ni har det.
Tag det bara varligt, sa jag.
Vid det gamla stenröset vilade vi oss.
Och så ler hon som om det var nånting man borde förstå men inte förstår.
Klarar du dig in?
Nej, sa hon.
Vi äter först.
Men nu efter maten kände jag mig på bättringsvägen.
Här skulle visas konst.
Men därifrån till att bedöma konst är steget långt.
Ja, det var riktigt bra.
Ni tycker inte att det är någonting som fattas.
Jag förstår vad du menar då du säger att du behöver hennes kropps vila samtidigt som hon spänner den.
Ja, dom sista veckorna.
Tänk dig när du har tecknat av Gretchen och Marie omfamnande varann och dom sen skriver sina autografer på teckningen.
Jag vet inte om jag vill splittra kollektionen.
Blir det bra så?
Men det blir väl.
Tror du att du kan kila upp till mitt torp då och då och titta till det.
Han kan visst ingenting göra.
Du känner till den där stora gräsplanen utanför Storcentrum, vem tillhör den.
Vet du om Greven sitter med i kommunstyrelsen.
I Einars loge som vanligt, sa gubben.
Du tittar till mitt va.
Så du kommer att krocka med dom.
Gubben visste nog mer om vad som hände i skogarna än man anade.
Jag trodde att han trodde jag var direktör eller nånting.
Om nu inte en orgie i vällust så i alla fall lite vällust.
Varför Guds tiljor, sa Henrietta.
Jag ska gå ner och se om Sara sår, sa han.
Henrietta tittade på honom.
Jag kommer nog till kvällen.
Jag sprang upp efter honom.
Tjänare Kalle, sa jag.
Ingen sol, sa jag.
månader.
Hararna har käkat upp hallonbuskarna.
Eller springa om du hellre vill det.
Jag ska skriva åt hela högen.
Det borde jag med vara.
Det har det inte, sa Kalle.
Men hon hade inte kunnat hålla sig i riktig form.
veckor.
Jag har haft en del besvär med luftrören, sa jag.
Det är ju synd.
Har du Kalle, sa jag, någonsin blivit tillfrågad av gubben vad du egentligen gör.
Jag gör ju det.
Jag gick in i köket igen och tog telefonkatalogen med mig.
Min fluktbög.
Nu ska vi väl få det lite lugnt.
Den som svarade på läkarmottagningen la på luren.
Försiktigt.
Så tittade jag på några burkar på kökshyllan och läste:
Jag tittade återigen på Henrietta.
Ja, jag har levat länge.
Då var nog morsan död.
Tror jag.
Sen började jag plocka ner lite av dom i min vedkorg och sen plockade jag vedkorgen full med de bitar jag trodde inte var för stora.
Du talade om dig själv, sa Henrietta.
Jag slängde igen spisluckan och reste mig.
Kanske gick jag ifrån henne därför att jag inte kände igen henne.
Jag tycker det har känts så.
Men jag har först och främst varit mån om min show, att den, vad det nu än var jag tog betalt för att förevisa, skulle klaffa.
Jag hade förmodligen varit väckelsepredikant med lånat tält och sen stuckit med kollekten.
I allmänhet går jag bara och småsvär för mig själv och är allmänt aggressiv.
Det var Einar.
Prata på bara, vad är vänner till för annars.
Säckarna är för tunga för Sara.
Jag tände bara en cigarett.
Konst.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt själv så jag sa:
Man är inte vid mycket hopp när det gäller att få det där beslutet ändrat.
Nej, minsann, sa Einar.
Du har inte ett nummer av klass att visa som det jag just bevittnat.
Ja, sa Einar.
Vad gör man åt det, sa jag.
Tack ska du ha, sa Einar.
Jag kan i alla fall inte göra annat än sitta.
En liten snäll finska.
Hur vårt sjukhusväsende fungerar förstår hon knappast, det gör inte ens jag.
Ingen svarade hos Gretchen och Marie.
Men vi ska ut.
Jag tycker det är vackert, sa jag.
Det är Greven, Pettersson, sa han.
Förresten kommer jag själv uppåt dig till om en timme eller
Nej, sa hon.
Sen sa jag:
Jag kan inte linka omkring ensam så här.
Jag stoppade ner Henriettas träningsoverall i en plastpåse och så den sko hon inte kunde få på sig.
Den ringer.
Men du kommer förbanne mig inte hit utan Henriettas akvarell.
En liten gräsmatta och sen skogen.
Har du fått tag i Marie.
Jag längtar ut.
Jag kan vara hos dig om
Okey, sa Kalle Svensson.
Det tillåter inte jag.
Vi hällde upp var sitt glas vin.
Jag har tänkt och tänkt.
Bara du vänjer dig vid mörkret och det gör du.
Jag ringde Höglund.
Vi vill jäklar i min lilla låda inte ha några ledningar dragna över våra fria marker.
Jag kan inte linka omkring så här.
Ja, sa Einar, Sara kör mig till doktorn i den.
Sen gick jag ut i köket och sa:
stycken vid bordet, sa jag.
Jo, sa jag.
Först blev han lite förvånad över att vi var så många men sen fann han sig snart i situationen.
Sen höll Höglund tal eller rättare sagt han läste upp en protestskrivelse.
Kalle Svensson tyckte det var en utmärkt bra protestskrivelse.
Det är ju i henne du känner igen dig själv.
Sen tar de mark i en ny verklighet.
Viveca, syster till Bibi och förstås svenska liksom hon, fastän hon hade varit gift med en amerikansk dirigent, vilade ut hos sin syster och svåger efter några svåra år kring mannens död.
Skilsmässan från Zahra tog han med jämnmod, men att mista sina döttrar...
Först var de fulla av tillförsikt.
Men även detta måste ta tid och innebar väntan.
flyktingarna fortsatte till Paris.
--- Du har inte sagt adressen till vår dublett, sade Viveca när de skulle lämna sitt sista hotellrum.
svarade hon, för hon visste nog hur bunden hon var.
--- Kan du ta det som en övergående prövning?
De hade ingalunda lidit nöd utan haft stor framgång som det musikaliska underbarnet med den tappra flyktingmodern, och den rollen fortfor de att spela i många år framåt.
Sedan de fått adressen i Paris hade hon skrivit till advokat Spencer som hade hand om dödsboet.
Han sökte sig till dem så ofta han kunde, förtroendefullt.
Skäms du inte?
--- Nej, stopp nu, sade Viveca.
Att inte vara flott och ge.
Fiskade man hajar?
Äldre män kom för att ge Hammou råd, unga kom för att i ett nödläge få ett mål mat eller sova på golvet --- de hade ju inte en extra säng.
En yrkesmässigt skeptisk person var portvakten, madame Dillon.
Brev från Amerika.
Var är mor?
Poäng för dig!
Hon körde ner brevet i kappfickan och stod och återfick andan innan hon gick in.
Hon klev upp i den som i en beställd taxi och satt där till slutpunkten --- precis som en gång för längesen i New York.
ska jag då hitta marockaner under sängen, på toaletten, i soppterrinen...
Lite röda om nästippen nu när luften var svalare.
Oj ... vad var det jag trodde!
Har ni inte större möjligheter att ordna ett skapligt liv här?
Ända sedan han var liten hade han lekt storebror och beskyddare, och hon hade tyckt det var lustigt.
ropade hon redan i farstun och fumlade med låset.
De stod några ögonblick och tittade på varandra med de få meters avstånd som dubbletten tillät.
Han såg ett ögonblick häpen ut.
En efterlängtad son?
Samtidigt gav den unge mannen modern en lätt puff genom luckan:
Viveca anade en glad upphetsning hos Hammou och greps av en svarande förväntan --- men hennes glada mod sjönk när han vände in i en gränd så smal att den egentligen bara var en brant krökande stentrappa.
På sjätte våningen togs de emot av en yngre välklädd herre vid namn Benbarek.
Aïcha hjälpte henne torka håret, de skrattade som skolflickor och kallade varandra vid förnamn.
--- Kom snart igen!
--- Vad menar du?
--- Jag såg att du fick brev från Amerika.
Då tog Viveca språnget:
Först ville han förstås följa med och träffa Tony, som han fantiserade om ibland, men sedan blev han belåten med att Tony hade nämnt honom och skulle välkomna honom senare.
Hammou och Viveca bara såg på varandra.
Borta hos oss kan man möta gäng som skriker " arabdjävlar " och då svarar man " judesvin " och så kommer polisen och tar dem som bråkar.
Skulle han nu bli det till Viveca också?
nu får jag rycka in som försörjare ett tag, se över våra resurser, telegrafera till Spencer och Tony efter pengar, raise hell om de inte svarade...
herrar i mörka kostymer på divanerna, och en gråhårig dam med örnnäsa och guldstickad kaftan var på väg mot ett inre gemak.
yngre damer från sängkanten där de suttit --- några stolar fanns inte.
Aïcha måtte ha uppfattat det, för hon viskade:
Någon i bekantskapskretsen hade fått barn, och alla började berätta förlossningshistorier --- Viveca också --- med gruvliga eller rörande detaljer, allt efter läggning.
De tittade på henne, främmande.
Viveca tänkte:
Skulle hon vägra?
Och du?
Benbarek är en enkel man med näsa för affärer men utan mycket idéer om politik eller idéer överhuvud taget.
Egentligen hade han inte lust att gå men inte heller något hållbart skäl att vägra, så hur det var gav han sig iväg.
Hon såg bara halva scenen, men vad gjorde det, hon kände operan väl förut.
--- Naturligtvis.
Viveca, som var hungrig, satte fram vin, bröd och ost och gjorde en inbjudande åtbörd mot platsen bredvid sig.
Parisiska?
Nu är jag hemma...
--- Det skulle ha varit en sidvördnad mot henne, förstår du.
Och återse sin son...
Pang, pang...
Och minst lika varmt som i Marocko?
Han upprepade sin fråga, och hon vaknade till.
) --- och så var de framme.
När Tony såg sin mor stå där mellan en man och honom, överraskande ung och osäker, bekymrat mån om dem båda som han hade sett henne så många gånger i sitt liv, steg en våg av beskyddande värme upp i honom.
Tony tog deras väskor --- förvånande lätta, tänkte han --- och gick före.
--- Jo gärna, om du vill --- men jag tänkte att...
Regn och reströtthet i förening gjorde dock deras uppfattning av stad och landskap dimmig.
--- Gå in, ni, jag svänger ner till byn och provianterar.
Kring väggarna en mängd violiner och exotiska blåsinstrument.
flyglar.
Och lyrbordet, som hon fått hemifrån...
Jo, kylskåpet var på, de fick sina iskuber och skålade för den omtänksamma grannen.
Och satt tillbaka rullstolen.
Det var så fräckt att Vivecas kusliga känsla försvann.
--- Se överseende på det här, Viv, farmor är ganska skraltig numera.
--- Skulle farmor bli glad om jag kom?
nej, han var inte här som en utomstående, en hemligstämplad gäst.
Tony såg upp när hon gick förbi med lakan i famnen och sade retsamt:
Viveca log bara och fortsatte in till sin bäddning.
--- Varså god och ta mitt rum, jag ligger hos mrs Simpson.
Men jag kommer gärna igen på en week-end.
Intressant också.
Badrummet gick i mörkgrönt och vitt.
--- Som en sten, sade han och torkade bort några vattendroppar från hennes nacke.
Måttlig vind, inte varmt, inte kallt.
--- Tony glömde marmelad igår kväll, du får ta dess mera smör i stället...
Vill du inte göra det?
--- Det här är en av hans tidigare.
Och du då?
--- Vi kan väl göra en rundtur i nationalparkerna i vår...
--- Det rör sig inte om att trivas utan om vad man måste göra.
år sen.
Vägen dit är fruktansvärt byråkratisk, man kommer mer eller mindre som förtroendeman för sitt lands regering.
Där satte han fingret på en öm punkt.
Det hade hon varit beredd på och stålsatt sig emot.
På söndagen gick de ner till byn för att äta lunch.
--- Du måste förstå hur brådstörtat allt det här kom över oss.
De log båda:
--- Det där med färg är rent nonsens, avbröt Tony livligt, för han var helhjärtat för integration.
Viveca rodnade häftigt och blev först svarslös.
När de gick hem från en bjudning i mörker och ovan snö blev han rädd och höll henne hårt i handen, men han sade:
De försäkrade honom att han var välkommen.
Och jag som tycker att det märkvärdiga med Hammou är att man kan tala med honom utan omsvep.
--- Är det ni som är mrs Elysée Ghajans närmaste anförvant?
Först nu presenterade de sig.
Vi kommer i morgon då...
Viveca böjde sig fram och strök honom över håret med en sorts tacksamhet för att det dock fanns en som saknade henne.
Men just nu tålde det inte vidröras.
skulle säkert mr Browne, begravningsentreprenören, ha allt i ordning.
Hon kan reda sig själv, sade mrs Meagher som om denna ridderlighet hade inneburit kritik mot henne.
Fru Meagher gick diskret mot dörren men vände sig om:
Men var inte så förhastad, Viv.
Tony gav inte upp, men han nöjde sig med att gå och klämma lite här och där för att höra om det prasslade.
Hon hade förstås samma advokat som Greg.
De gick och tittade på stan i tryckt stämning medan de väntade på att det skulle bli tid att gå till " the funeral parlor ".
--- Men borde det inte ha varit något vitt...
mäns rättframma beundran, det är ett homagium som måste fröjda din själ, Elysée, där den svävar bort mot dina elyseiska fält...
Det svarade han inte på, men när de dagen därpå satt i hans kontor --- ett stramt och förtroendeingivande kontor med slitna läderstolar --- sade han:
år, sade advokaten, men det betyder väl ändå en del med några
--- Javisst.
Det är som skapt för vårt gycklarband.
--- Ska du inte höra om det finns något testamente --- och vad det var mr Spencer sa om ett bankkonto...
--- Jag har flera gånger föreslagit henne att skriva testamente, men då brukade hon svara:
år.
det var modern Elysée som hade sparat Gregors tidiga brev --- precis som hon själv gömde Tonys barnsliga brev och teckningar.
Mår du inte bra?
--- Fattas bara.
--- Vems gamla dar?
--- Bara skulder i arv?
--- Medge att det löser en massa problem, vädjade Viveca, som visste hur ömtålig Hammous stolthet på vissa punkter var.
--- Du har dina likheter med Akka, sade Hammou.
Efter en stund kom Tony efter.
Den barnsliga unga amerikanen med det öppna leendet kan nog gå hem hos Hammou, som inte har känt dig tidigare --- men jag har varit bekant med en liten pojke med brådmogna funderingar och en kärlek till långa svåra ord.
--- Det var klart.
--- Vi ska vara uppsökande teater och spela på fabriker och i ungdomsklubbar och fängelser --- om de släpper in oss.
--- det går ju åt till ett par års studier med nuvarande penningvärde.
--- Ja?
Jag var svartsjuk på honom som liten --- och jag är det än.
--- På Gregor?
Mr Spencer hade lovat följa med upp till Green Rock dagen därpå och ta med sig en värderingsman.
Med ett ord, de var uttråkade av begravningsomsorger och pappersexercis och längtade efter ett pojkäventyr.
Så får mr Spencer och jag arbeta utan att bli störda.
Han var numera så pass avspänd med Viveca att han släppte fram tankar som han annars censurerade --- och han blev bara lätt generad efteråt.
Vilket nonsens.
Tony hade upprepat att han inte ville ha några av " Gregs prylar " men Viveca aktade sig för att ta honom på orden.
jag har kanske råd.
Mr Nicholson sade med försiktig hoppfullhet att visserligen var det dåliga tider, men hus vid kusten, på en sluttning som detta, var eftersökta.
hon trodde det var mycket kort till källans botten.
För något eget som aldrig fick komma till uttryck.
Vid åttatiden ringde Hammou från ett hotell i Napa Valley där de skulle stanna över natten.
Där var hennes utfällbara skrivmaskin.
Hon läste igenom dem och blev intresserad.
Det svarta året, då ensamheten också var en oförmåga att nå ut till andra människor.
Pengar ger trygghet.
Det var en klar förmiddag, märkligt nog, och när hon siktade Tonys sportbil såg hon redan på de lugna svepen i kurvorna och deras glada rush fram till dörren där hon väntade att skogsutfärden hade varit lyckad.
Hur var skogen?
--- Men var det inte dimmigt och kallt?
miljoner år.
--- Han var väl inte oförskämd?
Sen blev det ju annorlunda...
Hammou nickade.
Sexighet och ett snyggt ansikte och ett listigt sätt att låtsas vara intresserad av ens tankar och person...
--- Som om jag skulle sikta på att bli en djävla familjehero som allting ska snurra omkring...
Det är ju vad vi alla hoppas på.
Vi skulle nog gärna ha det så, men de unga har en omutlig inbyggd tidssans som håller oss på rätt avstånd på det löpande bandet --- hur mycket vi än försöker minska avståndet.
--- Det är enormt svårt i Paris.
--- Antagligen.
Hon frågade i informationen efter mrs Sariol --- det var namnet på den redaktör som hon hade talat i telefon med många gånger och som hade skrivit till henne vid Gregors död.
Javisst.
av artiklarna inte hade något aktuellt intresse just nu men den tredje tog hon och föreslog ett honorar som var anständigt, om än inte i klass med dem som Gregor hade fått.
Tony hade ju stolt förklarat att han inte vill ha " Gregs prylar ", men han stönade som om man hade dragit ut en tand var gång han kom och upptäckte en lucka på väggen efter ett instrument eller ett konstverk.
Han fortfor:
... " sitter ensam på julafton ", men innan orden var ute gick det upp för henne att julen inte hade samma innebörd för Akka och Hammou som för dem.
Har matorgier om nätterna.
sade Hammou expressivt.
Han kunde ju också vara road av folkstudier...
Vad heter din kamrat?
Vi skriver rimmad vers på paketen.
Tony talade om Akka som en stolt men blygsam impressario.
Då de lyste in med en ficklampa blev det bruna, plågade pojkansiktet först skrämt och sedan alldeles lysande av glädje när han kände igen fadern som böjde sig över honom.
Var han rädd för att bli utsatt för missionsförsök, kringränd som han var av otrogna?
Tonys mungipor drogs ofta uppåt vid Akkas franska vändningar.
Märkte du inte att Tony råkade i samvetsnöd när han ärvde pengar efter sin farmor.
En dörr gick tveksamt upp, och där stod Akka i pyjamas och badrock och klippte med ögonen.
Det var så likt den stränga men vetgiriga gosse hon hade vakat hos när han hade hjärnskakning och brutet ben att hon hade svårt att dölja sitt leende.
Nu tog han emot kaffe och julbulle och kröp upp i soffhörnet med en trivselrörelse, med fötterna under sig och knäna ut på arabiskt vis.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given...
--- Jag vet --- men vi tror på Allah och det han har uppenbarat för profeter som Musa, Isa och de andra --- men ingen av dem får jämställa sig med Allah eller kalla sig hans son.
--- Just de sakerna säger Koranen på många ställen, sade Akka ivrigt, glad att ha funnit en gemensam punkt.
upphettade ansikten vändes från varandra mot Hammou och tillbaka igen.
Som Tony sade, det gav mer än att slå varandra i huvudet med slagord.
Hammou och Viveca återvände till Paris några dagar in på det nya året.
Hon mumlade:
Ingen lovade heller något bestämt.
Portvakten, en krigsinvalid, tog hövligt emot dem:
Där fanns en svag men dröjande doft av orientalisk parfym eller rökelse, som inte försvann med vädring.
Då gick det ständigt pulserande strömmar mellan dem, de tändes och tändes på nytt.
de många landsmännen som ville diskutera med Hammou och som förvisade henne till den gamla kvinnorollen.
Av misstag och nervositet gick hon till biljettavdelningen i stället för till kansliet och frågade om hon möjligen kunde få en fribiljett.
I hennes minne stod parisoperan inte bara som en höjdpunkt musikaliskt utan också som den eleganta världens mötesplats.
De kunde efteråt gå hem i lugn och ro och diskutera kvällen, för det var inte en premiär och hon hade inte hetsen att skriva kritik till dagspressen.
års lyssnande, inte bara på musik utan på samtal och infall musiker emellan hade lagrat i någon mental frysbox och nu kunde plocka fram.
Hon hade bestått första provet.
Krögarna flyttade ut stolar och bord till trottoarkaféerna, och de in- och utsocknes parisarna riskerade en snuva för att få dricka sin aperitif i solsken.
Och så var det dags för tjugoårsträffen med hans kamrater från skogsskolan i Nancy.
Hans bolag hade skogsavverkningar på Vogesernas västsluttningar och Le Grand Couronné vid Nancy.
Hon skulle inte bara gå och sucka, hon hade ju ett eget arbete under tiden.
Vad var det för fel på henne?
Men var den inte smalspårig?
Det blev kanske inte heller ett gäng unga negrer som dansade, spelade, hoppade och uppstämde afrikanska jodlanden i ett hörn av Boul'Mich' --- men nog skramlade slantarna i deras cigarrlåda, och skrattande och applåderande ungdomar av alla kön och kulörer följde dem när polisen utan hårdhet vinkade åt dem att försvinna över till nästa arrondissement.
Han hade fått löfte om en bourse, dvs ett stipendium från Marocko när han väl var där.
Ibland fick hon ge upp musikambitionerna och bilda sig i Louvrens assyriska avdelningar --- för svalkans skull.
Datum befanns vara samma dag, klockan
I kyrkan fanns ett dussintal äldre personer, möjligen tillresta föräldrar.
Ett huvud krönt av alltför gyllne lockar, runda guldbågade glasögon.
Kanske hade ändå den döda lärarinnans tilltro till hennes begåvning något att göra med att hon vågade söka in på Musikaliska akademien.
Hon kom med ett förord i efterhand:
Med ens fylldes kyrkan av vindsus --- av maskinsurr --- av polisvisslingar, av demoners ylanden.
Men hon och hennes orkester var --- nej, det var för grovt att säga att de var i otakt.
Han hoade glåpord efter henne men hann inte ut innan dörren åter stängdes.
brev:
Skulle du inte få större frihet i skrivandet om du inte vore låst vid musiken?
För henne hörde det organiskt ihop.
Elle kände hon till.
Varför var hon inte på landet?
Men det framgick snart att den förbjöd och straffade aborter.
Gammal människa?
Grät hon, grannen bredvid?
Han svajade där hon satt, blev ännu blekare.
Det ligger ett strax intill.
--- Tyck inte synd om mig.
Jag fick en likadan av henne, doktorn därinne.
Flickan tittade på henne uppifrån och ner, klentrogen.
--- Av feghet, sade Viveca.
frågade Viveca.
--- Soppa fick jag på sjukhuset...
Ja, då hade Viveca fått vara tidigt ute.
--- Du är klok.
Det fanns en liten kvartersrestaurang med
De talade kvinnor emellan, utan omskrivningar.
Dömde dem till fängelse, åtalade dem för barnamord.
Du har tur, du.
Ordning måste det vara.
--- Ni sa något annat i början.
--- Du har väl några vänner?
Och så plötsligt, ogenomtänkt kallar hon sig själv feg --- för att hon låtit plundra sig.
--- Nej.
Man gick över gården, uppför trappor, adressen måste ha varit invecklad --- Ing.
Förmodligen den avvikne René, ännu inte förpassad till botten av en byrålåda.
--- Jag är lite förvånad själv, sade Viveca och log.
Hade hon fått brevet några dagar tidigare skulle hon kanske ha stannat och intervjuat professor Bax om hur det är att dirigera en kull svårstyrda ungdomar.
Då hon ringde på öppnades dörren genast av en Jeanine i kjol och ren blus och välborstat hår.
Jag har lite bråttom själv --- men skulle du vilja ge mig namnet på doktorn, hon som gav dig Choisir?
Skriva ett brev?
--- Sjukvårdsfall eller personligt?
sade rösten då.
Tystnaden blev djup och tveksam.
kvällen därpå.
De log och skakade hand.
Ghislaine Delage var egentligen av en satt och kraftig kvinnotyp fast hon nu var ganska mager.
--- Inte alls, det här är bara trevligt.
Viveca sade överraskad:
Jag trodde ni kom norrifrån.
--- Förlåt igen.
--- Omöjligt!
åren av mitt liv.
Viveca blev tyst av överraskning.
När valet stod föredrog han att flytta till Frankrike.
--- Det vill jag gärna.
--- Jag känner mig ålderstigen som har en tjugoårig son.
--- Ja, man har inte mycken tid att spela Delila, och så går det som det går, sade Ghislaine.
--- Kommer han själv med dem?
sade Viveca halvhögt, liksom rådfrågande sig själv.
Och borta var hon.
Dagen före sammanträdet fick Viveca ett brev klottrat på sjukhusets receptpapper, antagligen i korta pauser mellan patienter.
jurister, mâitre Huchot och mâitre Cottard.
De träffades på en klubblokal vid en gata med det lustiga namnet rue Tiquetonne, ett tiotal personer.
.
Hon mindes också de livliga samtalen hemma efteråt.
så hade ännu ingen svarat la baronne.
De låser människors föreställningar mer än man tror.
Den unga tog upp en diskret applåd.
Hon lyssnade på en debatt som intresserade henne, och hon hade framfört en åsikt, hon som de andra.
Hon skulle ta Hammou med sig.
Vi kan köpa en grillad kyckling och lite sådant på vägen.
Men jag trodde inte att du...
rum och ett prång.
Viveca genomströmmades av en säregen glädje som hade rötter långt tillbaka i tiden.
--- Är inte den sortens konkurrens typiskt manlig?
Men de andra kan flagga med idéerna som fanor och tåga vidare med rena händer, på mig och mina kolleger lägger de det blodiga jobbet att göra flickorna kvitt det de inte vill ha.
--- Nej du.
Det är den gamla mansvärldens attityd till kvinnokön och barnsbörd och allt vad därtill hör, att låta det göra så ont som möjligt för att främja sedligheten.
Fast dit hör förstås inte Jeanine.
" Ditt brev gav pappa och mig en häftig längtan efter vår stora flicka.
parter:
frågade hon sig nu.
Hon hoppades att den stränge musikredaktören skulle bli nöjd både med hennes saklighet och hennes sakkunskap.
--- Var har du varit?
En kvinnlig vän.
Han nådde henne i dörren, drog henne tillbaka, hårdhänt.
--- Ja, det gjorde du.
Han kom och tog henne om axlarna, drog henne in i sovrummet, ner på sängen.
Hammou sade något in i kudden, hon hörde inte.
I vårt äktenskap var det mest andra parten.
--- Men det var bara för att jag var ute med en kvinnlig vän som du " förlät " mig?
Jag är här av fri vilja, och jag älskar dig.
minuter tog tröttheten överhanden så att han somnade riktigt.
Hon duschade för att få bort klibbet på insidan av benen, tog en sömntablett och gick till sängs.
--- Hur trivs du med arbetet?
--- På vilket sätt?
--- Kan en uppskärrad stämning smitta?
--- Vad?
--- ... men jag vill be dig om en sak.
--- Så trevligt, sade Viveca.
Hammou avvärjde hjälteglorian genom att berätta lustigt om livet på flodpråmarna, i synnerhet de burleska scenerna då skepparens fru hade lovat en positivhalare att få följa med, skepparn gormade och ville kasta av honom, italienaren envisades och hamnade i vattnet, frun räddade positivet och skepparn fick göra upp med polisen.
--- Skyll er själva om historien inte är salongsmässig, sade Ghislaine.
Han började med att plocka saker ur soptunnor, hon fick göra dem rena.
Den sträva mansrösten blev ängslig:
Tåreströmmar från madame Birou.
--- För sådana som oss?
De båda männen såg ett ögonblick oroligt på Viveca om hon skulle bli sårad i sin nationalkänsla, men hennes uppsyn lugnade dem.
Medan Hammou var nere och skaffade Ghislaine en bil sade Abdul Kacem mycket allvarligt till Viveca:
Ute i sällskapsrummet hade Abdul Kacem fått syn på musiktidskriften och sade nästan bestört:
--- Naturligtvis inte.
Hammou gick ett par ryckiga slag genom rummet och sade sedan:
Hammou drog på munnen.
Han var ingen oppositionsman och skulle hem till ett vanskligt land, han vägde sina ord.
Dennes avskedsord var en fras som inte förpliktade till någonting --- men det var avslöjande hur häftigt de hade tänt ett hopp, trots hans förnekande min.
" Choisir " föll obeaktad till golvet.
En av de sista kvällarna frågade Hammou:
Jean-Marc ville åt barnen.
För du är ju inte mycket hemma?
--- Säger barnen det?
Deras standard är bättre än din, din förbaskade snobb, tänkte Ghislaine, men hon kokade invärtes så att hon inte fick fram ett ljud.
--- Och kallade hennes villa i Rabat för Petit Trianon, inte för att det var likt utan för att du tyckte den var slottslik med palmer och springbrunn och mohriska gallerverk...
Man ser ingen naturlig förklaring --- om man inte vill acceptera arvsynden och människans medfödda fördärv.
Ghislaine skakade på huvudet.
--- Och vad svarade hon?
Var det omsorgen om den nya hustrun som gjorde Jean-Marc hänsynslös mot den gamla?
frågade Viveca.
sade Viveca --- liksom en gång Jeanine.
Inte som stora kupper, utan lite här och där, på obevakade platser.
män som på samma sätt höll på att lasta en bil med tjuvgods.
Hon hade barnen med sig ibland, och Hammou och den åttaårige Alain fann varandra i en passion för schack.
Då lockade hon:
" Det kunde han nu inte gärna säga om Viveca, men likafullt, hon var den aktivt lyssnande, han hade den passiva rollen som sällskap.
--- Hur kan du, sade Viveca med lite skrattlysten respekt när hon såg luntorna med arabisk skrift.
" Den andre, det är västerlänningen.
Benbareks nalkades, men Vivecas möbler gungade ännu på oceanen.
Det fick gå på pengarna för huset.
Allihop tyckte om musik och samlade sig ofta om Viveca och hennes flygel.
sade ibland Ghislaine trött.
, skrev Mary Sariol, det som skulle kallas Kvinnoåret.
kunde hon och barnen få komma till dem på kvällen?
breda nya framtänder och
--- Nej, det bara blev så, sade Simone, liten skenhelig pedagog.
--- Bortsett från att allt det där trevliga hindrar mig från att utföra det som du menar med mitt arbete.
Han är jurist, han kan lägga ut texten.
Där stod en sportigt välklädd man i fyrtioårsåldern, sade överraskad:
Jag har kommit för att hämta dem --- Ghislaine vet om det --- --- Nej, pep Simone, idag ska vi vara här och få julklappar, har mamma sagt, och sen hos dig och få les étrennes...
Han slog ut med armarna, vädjade till åhörarna som till en jury:
När dörren stängts sade han med en gest mot en länstol:
Jag vet att Ghi-, att doktor Delage älskar sina barn varmt --- --- Det må vara, men yrket tvingar henne att försumma dem.
Det är där ni måste ta hänsyn till varandras känslor och komma överens.
--- Ni skulle ha blivit en god advokat, monsieur ben Kadour.
--- Nu tycker jag det är tid för julklappar, sade hon.
De behöver förresten inte vara judar utan vanliga amerikaner med sympati för Israel.
( Historiskt och psykologiskt är förstås svaret inte svårt att ge, men det duger inte som dagens politiska svar.
Bli dock inte förvånad om vi nästa höst kommer till Paris båda
Inbillar jag mig att det går att skapa en idyll av förhållanden som våra, i en tid som denna?
De gick långsamt perrongen fram, men paret Linnberg syntes inte.
Ni får finna er i att vår skolfranska är rostig...
Byggnadsstilen hörde inte till någon rasren epok, den gula målningen var avskavd och vildvinet på gaveln vinternupet, men duvslaget stod på sin påle, krokus och snödroppar stack upp i rabatterna.
år, men en sak hade hon fått:
De gick alltså nerför en trappa och inte uppför.
--- Det finns en duschanordning och en toalett här bredvid.
sade han och såg från den ena till den andra.
Jag känner igen hans yrkestyp...
Det märks förstås att de är äldre och att huset är gammalt...
och en natt i ett par illustrerade upplagor.
--- Min lärda syster Ann-Marie skulle antagligen likna det vid att försöka smickra en irländare genom att berömma Kalevala, sade Viveca.
Och Anders frågade apropå ingenting om det verkligen var rätt översättning av Koranen att Allah skapade människan av en blodlever.
De gick inte tillbaka in till herrarna utan stannade i " mammas rum " med soffa i bondrokoko och rött hemslöjdstyg.
.
Som du kan förstå kom inte Elise Ottesen-Jensen in i bilden förrän
Villor var billiga då, före kriget, och vi köpte den här av en gammal läkare som ville flytta till sina barn.
Det här kom ju hastigt på och jag hade småbarn att sköta, så jag kom
--- Vad föreslog du?
--- Jag fattade humör, gudskelov, och sa:
Jag har aldrig haft klart för mig den här utvecklingen.
Nu är jag fin fru och sitter i styrelser, sade Ellen och glittrade med ögonen.
fnyste Ellen som tyckte det var storhelg när barnen kom hem.
?
--- För pappor också, ser jag i tidningarna.
Då kallade den dåvarande biskopen representanter för alla kvinnoföreningar i stan till möte i biskopsgården.
--- Jag borde inte ha berättat det där om biskopen.
--- Nej, nu är han ganska kry igen.
--- Det är därför det ser så ut i trädgården, sade Ellen.
Hon låter hård mot honom.
Det kanske gav en sorts trygghet, tänkte hon med vemod.
sade Ellen explosivt.
Han hörde på med stigande förvåning, sedan reste han sig i sin imponerande längd, lade handen på min axel och föste leende ut oss med orden:
Men senare har vi nog haft motvind både från höger och vänster, med personliga undantag.
sade Viveca.
Men till hjärtat är han helyllesvensk, sade Ellen och log.
För en del år sedan sa en dansk vän ganska träffande:
--- Å, den kommer att gå åt.
Det bästa med det svaret var att det inte var osant eller kokett.
--- Å, han förstår det, sade Viveca hastigt.
Hur otänkbart att hans far...
Hammou såg med skäl förvirrad ut, skakade på huvudet och sade med ett måhända självironiskt leende:
På franska --- för hon låg i samvetsgrann träning.
Lite blek kring ögonen och fräknig på kinderna, men det stod en utstrålning av lycka omkring henne.
--- Nej, men otålig.
--- Explique.
--- Och eftersom Björn är hemligstämplad i trakten av Ängelholm tog jag ett vikariat där, sade Bibi.
I Marocko gick det bra, men jag är inte säker på att det i längden hade varit roligt för honom att bli kvar som bandagist medan jag klättrade i läkarstegen.
--- Och tänk på mig som får gratis repetitionskurser på det här sättet.
--- Ja, så har vi dem.
--- Jo, men då hade han ju dig till tröst.
Det är väl roligt?
Inte kan han längta tillbaka till dem?
" Enleverade ungarna och firade påsken hos farmor.
--- Du får studera den under resan, sade Viveca och stoppade kortet i hans ficka.
--- Det var längesen, sade Viveca tyst.
Hennes man gjorde en snabb karriär --- men så störtade han.
Det gick som en våg av knark och förvildning genom ungdomsgängen, man visste inte vad man skulle ta sig till.
Bibliotekarien sade som för att försvara sig mot en ohörd anklagelse:
Kamratsamvaron ville inte bli riktigt glad efter detta.
Jag försvann till Stockholm och sen vidare ut.
Viveca återtog, lite drömskt:
--- Jag har hört sägas att biologilektorerna har fört statistik över data då boken slagit ut i över
--- Din energi ...!
Då Viveca satte upp en roat häpen min tillade Ellen:
Just nu är det Hammous.
Vi har meningsutbyten som stimulerar oss.
Det var en sittopp --- och en uppmuntran.
Hammou var inte och mötte, det visste hon, det var mitt i hans arbetstid.
En del personliga ting, böcker och noter.
" Matsalen " enligt arkitektens tanke var Hammous arbetsrum.
De campade inte längre, de bodde.
--- Vad var det där?
--- Behöver du pengar?
Det var verkligen inte vad som hade utmärkt Hammou på senare tid.
Han släppte raljeriet, tog tid på sig, förde henne bort till ett soffhörn och satte sig själv bredvid.
Det var inte precis deras vanliga umgänge.
Hammou blev en aning irriterad.
Jag är enormt hungrig.
--- Hm, sade Hammou bara, det trodde han så mycket han ville.
Hon tog också fram en uppdragen flaska marockanskt vin som stod i skåpet.
--- Han vill att jag ska komma tillbaka.
--- Nu ger vi katten i politiken för i kväll och är bara du och jag...
--- Har du hört av Ghislaine?
--- Javisst, sade Hammou och brydde sig inte om att lägga märke till nyansen av utmaning.
Där låg en förfrågan från Mary Sariol när hon kom hem, om hon ville vara med och rapportera från kvinnokongressen i Mexiko.
Jo, året innan hade regeringarna i Rabat och Nouakchott --- med amerikansk förmedling --- nått en överenskommelse om gränserna.
Men Algeriet satte sig på tvären, ville sköta saken som dess egen angelägenhet.
Mitt i denna politiskt ruvande atmosfär kom ett brev från mamma Ellen:
Vi ringde förstås till lasarettet och fick höra att allt var väl med mor och barn.
Visst hade tanken funnits hos henne med --- nej, inte som tanke utan som kvinnlig känsla:
Denna gång var Bouabid reserverad, och Hammou var tyst.
Den började också kallas Fredsmarschen.
En dag lockade han henne med ut på en promenad i Boulogneskogen, stack sin arm under hennes och sade:
Skaffa oss ett hem.
Det är framför allt att ha ett arbete där man märker att det finns en förmåga hos en själv som växer och får gensvar hos andra.
--- Ja, jag har gjort min värnplikt, sade Viveca lite beskt.
Hon sade desperat:
Varför beskyller du mig för att se rasistiskt på Hassans politik?
--- Du kallar väl inte Den gröna marschen för ett putsch?
--- När du har övertygat mig om det ska jag gärna komma med.
Som patriot --- och rent privat, därför att du här ser din chans att få uträtta det du alltid har velat...
--- Menar du att jag hör till dem som faller för ett sådant knep?
Hon sade istället:
skulle hon vara " lojal " nu igen, så gott som bokstavligen följa sin man i fält?
år sedan.
--- Hammou menar att folk som hör ihop ska få återförenas, sade Ghislaine och nickade.
Men just förtrycket har lockat fram en nationalkänsla som kanske inte fanns förut.
halvmörker och dimma, det var vått om fötterna, jag stod på en hal sten.
--- Ja, Skåne var en gång danskt land...
frågade Ghislaine.
--- Men så är det här ju inte alls tänkt.
Hammou sprang upp:
Men varför ser han inte att han av egenintresse --- låt vara av ideell art --- stöder ett chauvinistiskt jippo?
Hon var på många sätt anspråkslös, men hon var inte rädd för att ta ställning.
En varm sommarkväll kom paret Benbarek upp på besök.
--- Kan du tänka dig, sade Aïcha och ögonen blev daggiga, Bachir vill att vi ska vara med på marschen.
" Om dagarna får du gå bredvid för att vara ett manande exempel ", säger han också.
.
Även hon var realistisk på sitt sätt.
--- Jag tror inte det ingår i Hammous planer att vara med om själva marschen, sade hon försiktigt och såg ner på sina hårt knäppta händer i knäet.
Hå!
Han hade redan i andanom sett dem som strateger i spetsen för skarorna.
Hammou kom en dag och sade abrupt:
Det muslimska äktenskapet.
alright, ha det så här om du vill, jag tigger inte.
Han hade inte rymt, familj och vänner hade inte hört ifrån honom, inte heller kunde de besöka honom, fängelsemyndigheterna förnekade att han fanns där.
Om han kom dit ner.
Hon märkte inte att Viveca teg allt djupare.
Jag har inte en aning om hur man tampas med detta livet utan Anders, och jag har inte lust att lära mig.
Ändå --- något säger stopp.
Din mamma.
Det blev tyst i luren.
Pappa sitter här bredvid, du kan få tala med honom själv.
Tokig flicka.
Det var föräldrarna upp i dagen.
--- Är det ditt svar?
Han beskrev hur roligt han hade tyckt det var att i våras återse henne ung och lycklig ( Ack!
En muslim har rätt att ha
Men blir du en ingift utländsk undersåte i ett land med en annan religion, då blir du prisgiven åt det landets regler i situationer där Hammou måhända inte har möjlighet att skydda dig.
Det tror jag inte själv.
personer som stod sida vid sida, då fick man hålla sig utanför lagen.
En frist är en frist --- men det ligger i begreppet att den tar slut.
Men vad var det med dem, överraskande och en aning komiskt?
--- Vi har ännu inte möblerat gästrummet, sade Viveca, men för en natt kan ni väl bo på dyschorna i Hammous rum?
Och då gjorde Tony likadant.
--- Men pojkar ---, började Viveca.
--- Jag vet inte, sade hon.
I Akkas fantasi hade morfadern vuxit till själva inkarnationen av förtrycket.
Han tittade forskande på henne och frågade inte mer.
--- Konstigt, muttrade Akka.
De kolleger hon träffade var ofta inte äldre än han --- eller betydligt äldre än hon --- men då var åldersfrågan inte aktuell.
De sov länge, hon hann arbeta ostört och effektivt i ett par timmar.
Han frågade också vid första tillfälle:
sade Tony överraskad.
Inte vid min ålder.
Tony dunkade henne uppmuntrande i ryggen, för Viveca nästan bokstavligen " slocknade och grånade " vid tanken på att bli hemmafru i Marocko.
Det är svårt att ge upp...
Mor bara glo.
Jag hade föreställt mig er såkallade flyktingtillvaro så helt annorlunda.
--- Jag vet inte riktigt än, sade Viveca och var grumlig i rösten även hon.
--- Hallå, sade han.
dagar att packa.
--- Det är både --- och.
Kan vi inte ha en sorts sjömansäktenskap?
Hon har ju huset och eventuella barn och sådant att pyssla med.
Han reste sig, gjorde ett slag i rummet, fann en avledning:
Hon kände sig dum, för hon hade ju en gång lärt sig de arabiska bokstäverna.
Sedan sade han uppmuntrad:
Han satte sig tillbaka och stirrade på henne:
trapporna.
sade hon.
--- Jag ska vara i Rabat den första, sade Hammou med triumf i rösten.
Här står ju stora saker på spel...
Men nu...
--- Tyst, Alain...
--- Vill du komma med och bli min hustru?
Innan hon fick ihop något svar bröt han ut:
Viveca stod stilla som en sten i några långa sekunder, så tog hon ett djupt andetag.
Sen ställde han sig att titta på henne.
--- Men det gör jag, Hammou.
Jag passar inte för det där saftiga, myllrande familjelivet du målade upp.
Och nu får det vara slut på fugorna.
--- Ja men det är ju...
Hon hade helt enkelt funnit sig själv i ett arbete som stundtals var motigt men som oftast fyllde henne med en stark lustkänsla.
Inget ekonomiskt samröre från och med nu.
--- Har hjälpt mig mycket mera.
De hade skickat den tunga lådan som fraktgods, och meningen var att allt han hade kvar skulle rymmas i
Komma hem till en tom våning.
När hon gick ut för att laga lunch åt sig blev hon stående med kastrullen i handen, tankspridd:
För bara ett par månader sedan störtade ett charterplan med marockanska gästarbetare på hemväg över Atlasbergen.
Hon kastade papperet i papperskorgen.
Den mäktiga byggnaden dirrade av en knappt hörbar musik.
Det kändes privat och förtroligt, trots den imposanta omgivningen.
" Varför teg telefonen?
Ghislaine ogillade henne för att hon inte hade följt med Hammou.
" Och så några arabiska sirater som hon inte kunde tyda.
Hon stod bredbent och barfota vid randen av en grop i marken, uppkavlade jeans, en säckig jumper, utan behå under, ett hår som vinden fritt fick rufsa till --- Women's Lib inkarnerad.
Sedan var jag ännu tröttare och sändes till ett konvalescenthem, men nu är jag tillbaka och --- någorlunda --- fit for fight again.
Men vi har just haft inne en stor artikel om Simone de Beauvoir, så det vore bra om du ersatte henne med någon annan.
Liksom när hon satt i Invaliddomen och lyssnade till Bach tyckte Viveca att hon fick tillbaka sin rätta andhämtning när Mary Sariol på detta sätt diskuterade blivande artiklar.
kanske, hade hon och Gregor efter en konsert gått på en nattklubb, " Aloysia's ", någonstans i Montmartre.
Hon måtte väl vara i livet?
Förlåt mig, Hammou, sade hennes tanke i samma andetag.
Hon tog metron från Odeon till Barbès-Rochechouart och letade sig sedan till fots fram på de branta och krökande gatorna som månade om sin " pittoreska " fattigdom och sitt patetiska lättsinne.
Mycket vördnadsfullt och ceremoniellt.
Om någon försökte smickra henne med att säga markisinnan vände hon ryggen till.
Viveca letade sig uppför en skum trappa i ett gammalt hus utan hiss och ringde på.
och
--- Of course!
koppar på en silverbricka.
--- Nej minsann, det var senare, när jag tjänade pengar och kunde köpa den åt henne.
Ska det stå i ett amerikanskt blad får ni nog spraya den en smula.
.
Och den blev hård igen --- hade ni inte ett olycksfall?
Han fick ett infall och bjöd mig till sitt hotell.
kilo bankir hade ramlat ovanpå.
Nej, hon mindes Duke Ellingtons sätt att behandla Aloysia med respekt och djup vänskap.
Man berättade att ni var mycket trofast mot gamla vänner.
" Aloysia " kom i ropet.
Aloysia tänkte ett tag och slog sig sen på knäet:
--- Nej.
Aloysia drack ett par munnar och sade sedan stillsamt:
män vid min dörr, en av dem en gammal vän --- --- Så somliga var era vänner i alla fall?
Ett ansikte härjat, magert, i den hårda belysningen nästan en dödskalle --- men en ärkeängels dödskalle, om en sådan kan tänkas.
Gör mig den äran att komma tillbaka och vara gäst vid mitt bord.
--- Blev han försiktigare med...
Vad lite de vet.
Viveca reste sig och gick omkring och studerade fotografierna, idoler och okända.
Det sade hon så friskt och osentimentalt att de båda skrattade och Viveca kunde svara:
Och vad gör jag med den här historien?
Dagarna gick.
Deltagarna började omedelbart samlas i Tarfaya.
man accepterade ingen annan lösning än självstyre för Spanska Sahara.
undrade hon förvirrad.
--- Jag har bråttom ... Har du haft nyheter från Hammou?
Det jag vill komma till är att han har givit sig med på " gröna marschen ", och farmor är så uppjagad av detta och alla krigsrykten och räderna av Polisario att hon har haft en hjärtattack och ringde mig för att få råd och hjälp.
Ska du inte fara ner och backa upp Hammou?
--- Och ni som jag trodde var det lyckligaste par jag känner...
Till slut kom det, lite abrupt:
Alain som ropade:
Så miste jag inte bara min man utan också min bästa vän, tänkte Viveca.
Det beprövade medlet mot chocker dök upp i hennes hjärna, hon gick ut i köksskåpet och tog ett rejält glas konjak, kastade sig sedan på sängen och gav sig själv en outtänkt befallning:
Hon bryggde kaffe men iddes inte gå ner efter sina vanliga croissants.
När hon hade kommit så långt kunde hon faktiskt dra på munnen åt sig själv.
När hon hade sovit på saken ett par nätter till vaknade hon en morgon ur en dröm som gled undan som en fisk i vattenbrynet, men den lämnade kvar ett ord:
Hard labour.
Mellan den adertonde november
I slutet på november besatte marockanska trupper Smara, en stad i norra Sahara med strategiskt läge vid karavanvägen mellan El Auyun och Tindouf i Algeriet, och den tolfte december tågade marockanska trupper in i El Ayun och man proklamerade officiellt territoriets införlivning med Marocko.
Han är omhändertagen.
Advokaterna Cottard följde konflikten från sina Amnesty-synpunkter, fick rapporter, var beredda att med de möjligheter som fanns försvara krigsfångar och politiskt förföljda.
Viveca sade lite oroligt, för att inte behöva göra förklaringar sedan:
Det var en fredlig brygga mellan det svarta och det arabiska Afrika.
Ellen ilade ut till en telefonstation och ringde upp sin dotter.
Men hon hade hört sucken och förstod dess innebörd, lade lågmält till:
Och det gör konstig nog jag med, fast mitt är så mycket mera flytande.
" Jag liksom Ni har tappat ordet Gud, vi har så uttunnade föreställningar, vilket gör det svårt att sätta något emot en så konkret religion som islam.
Det betydde bland annat:
--- Byt ut God mot geni så passar det rätt bra på hennes syn på Gregor de första åren.
Hon var inte bortglömd.
Nu var hon stenograf och hade fått en fästman.
--- " Jag måste ta vara på mitt år i Europa, förstår du, " skrev han.
--- Nu ska du få en överraskning:
En blå jumper, definitivt ingen behå, däremot Women's Lib-märket med den röda knutna handen.
--- Vill du det?
Ingen flicka duger åt min son.
tänkte Viveca när hon gick förbi en spegel och såg en antydan till veck i mungiporna.
--- Jag har fått läsa ett par saker du har skrivit.
Röd dessutom.
att det anknyter till Black Power.
Minsann om de inte redan har bildat en kvinnoliga...
--- Om du tycker om ditt märke ska du hålla på det.
--- Lycka till med att erövra världen, sade Viveca.
Det var naturligt att de ville bo för sig själva i Cité Universitaire, fria att bedriva sina studier och umgås med kamrater.
Men jo, en kvinna som skymts av ett fetlagt par kom halvspringande.
Viveca skakade på huvudet.
--- Och din farmor?
--- Jag gör så mycket dumt, sade hon uppgivet.
Hon var skamset röd, orden kom med svårighet.
Viveca sade ingenting, bara väntade.
Därför begärde jag ledigt när farmor ringde.
Han sa något erkännsamt om min släktkänsla, när jag kom för farmors skull...
Ja, vi hade en historia.
--- Fjärdedelen räckte inte till, sade Ghislaine självförsjunket, som om det förvånade henne att han inte hade erkänt henne som marockanska.
Ghislaine kände ändå ett tvång att försvara landet och nämnde Casablanca och Rabat.
Förresten kan jag inte arabiska.
Viveca --- uppriktigt sagt --- jag är rätt glad att vara tillbaka i mitt gamla jobb och de vanliga bekymren...
Jag har sörjt över att allt inte var som förr --- och smugit i gathörnen som en strykrädd hund...
Jag var svartsjuk.
Kan du ... Vill du ... träffa oss igen?
pep diskanten.
Viveca log när hon satte sig till skrivbordet.
--- Gör inte du det då?
Men den här gången...
misslyckades vi.
--- Ja --- så snart gav vi oss inte.
Nu är farmor lycklig --- och Hammou får sin chans.
Viveca hade fått ett brev från honom veckan före, ett sakligt brev där han skrev att han var i full gång med förberedelserna till skogsplanteringar i södra Marocko, arbetet var hårt och upptog honom helt.
Efter en lång och omedveten tystnad tittade Viveca upp på sin gäst och log.
En annan gång, när februari hade återtagit sin naturliga gråhet och smittat av sig på Vivecas humör, satt hon och spelade blues.
Och så har jag blivit den som man tvingar att göra aborter!
Men det dröjer nog.
Ghislaine frågade:
De har varit vår stolthet, efter revolutionen var vi föregångslandet som tog hand om barn, åldringar, sjuka --- --- Och smällde in dem på anstalter?
Det är fler som är inne på spåret.
--- Det är hon också.
När pensionen inte räckte till sydde hon fina handarbeten och sålde dem anonymt i en affär.
Du tänker väl inte presentera dem som typiska för oss franska kvinnor?
Tack ska du ha --- där fick jag svaret på en fråga som jag har plågat mig med --- vad man egentligen gör för nytta.
Viveca såg överraskad ut men fann sig:
Du och Hammou ville ju inte...
--- Här finns ju vissa regler, insköt Margita.
Efter en frågande blick på Viveca läste han det tillsammans med Margita.
Viveca böjde sig fram och kysste henne på kinden.
Jag skulle förvänta att du ryckte ut och tog mig loss både från bovar och polis.
Förresten anser jag inte mina studier mindre viktiga än Tonys.
Och när tanken av gammal vana fortsatte söderut tillade den gäckande:
Källan blev inte skämd av allt hon fick ta emot.
Det var mörkt i alla hörn och av Frida Eriksson syntes inte mer än sjalen och de gamla smärtingskorna som hon brukade ha på sig när hon tvättade.
När Tora hade druckit ur gick hon opp i huset och hämtade osaltat smör.
Huden var uppblött och hade torkat igen.
Ugnen dånade och det var varmt i hörnet där Frida satt.
--- Du skulle gå opp och lägga dig, sa Tora.
vändor till brunnen med hinkarna häktade i oket när hon skulle fylla blötläggningskaren.
Käringarna svor för att hålla humöret och värmen och det rök om de heta lakanen när de slog i vattnet och det stod rök ur deras munnar för det var kallt både i december och mars.
Hon mindes när Slaskgraven fortfarande var en bäck och det satt gubbar och metade abborrar därnere.
De skrev mot varandra i tidningen.
Men Frida hade inte vetat någon som hon kunde fråga.
--- Bebels Kvinnan, sa Konrad utan att titta opp fast hon lät skarp.
Han hade anslutit sig hade han sagt åt änkan Göhlin.
--- Vattnet?
Det fyllde alla hålrum och sprickor i jorden, sa han.
Gröten hade tjocknat och behövde bara koka efter.
Men i början hade hon gjort det och varje gång hon varit med barn.
--- Vet du att grosshandlarn har gjort av med
Hon hade smärtingskorna på sig.
--- Tänk dig för, varnade Frida.
--- Där du vet.
ropade köksan i trappan att de skulle komma opp och dricka kaffe och Frida tog av sig säckvävsförklät och släppte ner kjolen som hon hade fäst opp med nålar.
De började gnugga kökshanddukar som det var mycket fläckar på.
Det är bara spetsar nästan.
--- Ingenjör!
--- I alla fall, sa Rut, så var han inne hos henne den natten di gifte sig och sen aldrig en enda gång till.
Han kunde ha blivit tagen för uppvigling sa maran.
Till sist så gifte hon sig med en karl från Göteborg och han dog och hon låna pengar av mamsell Winlöf, hon som ägde Järnvägshotellet förut.
På tisdan bykte de.
Nu var det mest knutor och senor under huden.
Det gick bra det med.
Oppe i matsalen åt de soppa på bara buljongen och Frida undrade hur de kunde bli mätta.
Rut var tyst nu.
Det skar i fotdynorna av smärta för att hon hade stått och gått så länge.
Det var mest fötterna som gjorde ont men det hade hon nog kunnat stå ut med.
Tolvte och sista ösningen gjorde de klockan
Drängen som körde stolpade över till trean på Järnvägshotellet för att få sig ett par öl eller ett glas calabria och han gick bredbent när han kom tillbaka.
Ibland gungade bryggan så djupt att de fick vatten över knäna.
Men pratade gjorde hon hela tiden.
Inte vet jag.
Och nu går hon ner i magasinet med håret krusat och brosch på blusen och är så fin av sig att hon vänder på allting och skickar tillbaka mjölken för det smakar fotogen av den och säger att det luktar om smöret.
Tål du inte vatten längre?
Nu är du tyst ett tag.
Kroppen, den outslitliga starka kroppen som man aldrig ägnade en tanke åt, den blev inte trött.
Du har haft tur du, så var rädd om platsen.
De började med lakanen som de hängde dubbla.
Frida tyckte att krafterna kom tillbaka och ängslan släppte.
Men Rut var omöjlig.

--- Jag får blöta opp dom och hänga dom, sa Frida.
Hon visste att de skulle vara kvar när hon kom ner på morgonen.
--- Han har gett sig iväg till Norrköping, sa han.
I hamnen eller så.
Det var i somras.
Fortfarande sprang ungarna och samlade ben och skrot.
Di kanske svartlistar dom överallt.
--- Dagmar gjorde i ordning.
Hål och skuggor bara.
Redan på morgonen fanns tröttheten i hennes kropp som ett stort tungt ägg.
år yngre, hon visste ingenting om tröttheten.
Men om han fick plats i kollektivet skulle familjen komma efter till Norrköping.
Frida fick tvätta åt folk som kände henne och hon visste att Konrad hade ordentligt arbete.
Det gamla huset kunde sucka och pipa när det blåste och barnrösterna nere på gården var höga och ljusa som måsskrin.
Inte ens då begrep hon.
Det hade hänt förr att de helt enkelt hade uteblivit.
Samvete kunde den hålla sig med som hade mjölk, bröd, fläsk, potatis, kläder, ved, lysfotogen och skor.
Det mesta i den vägen var bara flickfantasier:
Hon hade hört att man skulle spruta in ättikssprit.
Helst skulle man ha hjälp men det fanns många som hade gjort det själva.
När det blev dager gick han nere i södra änden av torget och tittade på kvinnorna som sålde vispar och ägg och kokhöns från lådor som de hade ställt direkt i snön.
Hon stod numera i norra änden av torget under ett tältdukstak.
Det var ljusan dag nu och det hade mulnat på.
När den värsta förmiddagsruschen var över gick Tekla till Ankers konditori för att dricka kaffe och Tora blev ensam.
Det förnekade hon inte men hon sa att hon hette Tora Otter nu.
Torgare som gick in på konditoriet och fick sitt förmiddagskaffe såg pojken sitta där med mössan bredvid sig på soffan.
Kunglig Majestät gav fideikommissarien tillstånd att sälja bland annat ett halvt mantal Malstugan och fabrikör Wärnström köpte.
Nu såg allt annorlunda ut.
Carl Wärnström köpte ett och ett halvt mantal Lilla Himmelsö av Hennes Nåd som blivit änka och han betalade hundratiotusen kronor.
Lindh svarade med kyrkopark och sjukhustomt, donationer som fick bära hans namn.
Man hade inte mer betalt där än någon annanstans, men det fanns, sa Wärnström, fortfarande gammal svensk ärlighet kvar och det fanns folk som värdesatte känslan av gemenskap.
den stationskarl som får egen gårdstomt med staket är inte farlig.
Han föreslog införande av municipalfullmäktige.

Han vandrade i rutig överrock med pellerin och alltid med svart blank cylinder.
Det lyste bara i sexans klassrum där en flicka satt kvar och skrev rent de sista raderna på en laborationsberättelse.
De hade haft elektriskt ljus sen i september.
Men det hade alltså inte skett nu.
Hon ville inte lämna skolan.
Orgeln som de hade beställt hos J.A.Marnell hade ensam gått på hundraåttio kronor.
Det var en vacker orgel av valnöt med mässingsljusstakar och
kand.
Magnhild gick närmare glasrutan och nu byttes flickans ansikte under mössan och det burriga ljusbruna håret ut mot hennes eget som var äldre och allvarligare.
Tillskäraren var en servil karl med måttband om halsen som tuggade anis för att inte flåsa unket på kunderna och hans sätt var lika trevande som hans händer.
Särskilt nöjd hade hon blivit med en stor huggormshona som hon själv hade fångat i svansen sen den hade ynglat.
Men hon hade ingen lust att gå och leta cigarrstumpar i rännstenen medan smeden stod i dörren och såg på.
--- Kära nån, sa sömmerskan.
Varsågod och stig in och sitt.
Hon steg ofta in hos främmande människor med skolföreståndarinnans hela myndighet därför att hon var rädd.
Men här bedömde hon att hon vågade.
Hon berättade om vad som var nödvändigt och rättvist.
Men hon tog opp korsetten ur papplådan och höll fram den osnörd mot Magnhild som nu bara hade linnet på sig.
Brösten blev en lång jämn välvning ner mot midjan som gled över i rygg och ryggslut och stjärtens långa sluttning.
Hon tog sig försiktigt över det hala cementgolvet, rädd att halka i en fläck av mjölkskum och hon höll andan för hon tyckte inte om den täta lukten av mjölk, den äcklade henne.
Men hon hade otur för han hade just återvänt från en resa när hon kom opp i lägenheten.
--- Hur sa?
Ägarinnan hälsade genom glasrutan och log uppmuntrande mot henne men hon gick inte in.
Hon förstod inte varför hon ursäktade sig för att hon satt och sydde på duken.
Hon var en vänlig människa och så var hon van.
De hade den Wilhelmssonska Universalmöbeln, en möbel för ordnat, bättre arbetarhem.
Emil och hon arbetade som om de ensamma åtagit sig att bevisa att arbetaren inte behövde vara så lusig och fattig som han verkade i de värsta kåkarna.
--- Kära nån, klockan är bara
Det lyste i fabrikör Wärnströms Carlsborg och tujabuskarna skymtade i parken.
Nu var det alldeles mörkt i Samskolan och i hennes egen bostad på andra sidan Hovlundagatan lyste lamporna bara i bottenvåningen hos värdinnan.
års springande i trappan opp till kontoret från snickeriet.
Men nu brukade de göra sällskap i skymningen och Magnhild slog opp
Men om nätterna var han ändå tillbaka därnere.
Han hörde hellre om hennes skolarbete och han var den ende som fick höra hennes uppriktiga mening om Ossian Jansson.
frågade hon.
Konjaken hade inte kunnat stävja illamåendet.
Varje morgon nådde ljuset det ännu levande vattnet och det blänkte mörkt i snön.
Hatten hade åkt på sned och hon såg underlig ut tyckte Ebba.
--- Jag vet att du har det.
--- Jag begriper inte vad du har fått för dig, sa Ebba.
--- Jag har ingenting!
Hon var här en gång och prova en klänning på mig och då gnodde hon omkring överallt och titta i alla skåp mens jag var nere i magasinet efter kaffegrädde.
--- Har du plats för'n hemma så gärna för mig, sa hon.
Nu får du gå.
Du måste hitta rätt förstår du.
Hon skruvade opp lampveken för att få bättre ljus.
Hon hasade undan en bit med uppdragna knän.
Men det var bara en mjuk grop av glänsande hinnor som gick ihop och slöt sig och när hon petade undan dem såg hon
Den var öm.
Det var omöjligt.
När hon hade räknat kassan och ätit hade hon gått och lagt sig.
--- Mina pojkar då!
Frida var alldeles tyst.
Vad är det?
--- Jag kan inte, sa Frida.
--- Jag lovar å hjälpa dig med ungen, sa hon.
Frida Eriksson ska alltså ha barn i juni och det är ingenting att resonera om längre.
Konflikten blev lång och han började bli rädd att inte få igen dem.
Han gick inte ut mer den kvällen, pinkade i hinken och tog sen av sig byxorna och kröp ner.
Hon kände mindre och mindre av honom fast han rörde sig otåligt och enträget.
Tänk inte på strejken.
Allt annat sjunker undan, men det som hände den kvällen kommer hon ihåg.
Änkan Göhlin hade redan gått opp i lägenheten och han kunde höra hennes steg ovanför sig.
Han lyssnade efter änkans steg och gick sen ut i affären.
Det blev tyst däroppe.
utan att Konrad hade rört sig från sin plats vände sig Frida om och tittade först på honom och sen på klockan.
Inte en droppe hade han smakat.
De hade en talarstol och ett podium av tomlårar.
--- Kamrater!
Det är Zetha Höglund som har ropa ut republiken och Palm har ropa revolution.
Det var bara Dagmar och småbarnen hemma och hon hade kokat en gröt åt dem.
Nu ska vi gå och lägga oss.
Armén var mobiliserad.
Grosshandlarn och fabrikör Wärnström var ute på gatorna igen.
Det stod vaktmanskap utanför Wilhelmssons Snickerier och Eriksson som hade fått stryk när han kom dit för att hämta sina verktyg låg inne och sa att strejken skulle gå åt helvete.
Det hände också att de kom hem med bröd och matbitar.
Kavajen hade spruckit i ryggen när han äntligen kom loss.
Kamrater!
Det kom en unken pust av sovrum ur det öppna fönstret för det var ännu tidig förmiddag.
Eriksson la ett hektograferat blad framför Konrad på köksbordet och aktade inte på att det hamnade i margarinet.
Vi fordra svar huruvida Ni önska fortsätta arbetet på dessa villkor och svaret skall vara oss tillhanda före kl
Men Eriksson fick inte återgå.
Lefvanders levererade mjöl igen och Tora började baka åt Berta Göhlin.
Valentin var tillbaka på gjuteriet men inte Ebon.
Sist kavlade hon ut wienerbrödsdegen på verandan åt gården där det fortfarande var någorlunda nattkyligt.
Snorvalp, tänkte hon.
Han låg på rygg med öppen mun och hon hörde hans snarkningar genom rutan.
Han var mycket hjulbent och hela underdelen, den smala stjärten, höfterna och benen, verkade vek i förhållande till överkroppen.
Ögonfransarna var fina som fanet i en fjäderpenna, läpparna var smala och kändes barnsliga mot halsen.
Hon drog undan huvudet och tog sig utefter väggen bort till bersån.
av veckans
Då gick Berta opp efter konjaksflaskan i lägenheten och satte på kaffe åt henne.
Hon måste värma lite nytt vatten och slå i för pojkarnas hade svalnat.
Då hörde hon dörren till tapetserarverkstan gå och steg som knastrade på grusgången.
och ut på gärdena.
Valfrid hade blivit vice brandchef och nu skulle han på övning.
Här bullrade hans mage våldsamt och han tittade så stint på Tora att hon för en gångs skull slog ner ögonen.
Men nu har arbetaren visat sitt verkliga ansikte.
Tora försökte låta bli att titta när hon gick förbi.
Tora har somnat i rummet som luktar av sovande barn och kall spisaska.
Men det gör ont.
Lärare Nordkvist hade sagt att han hade läshuvud och hon hade räknat ut att om den gamla farmodern och farbröderna fick se Fredrik, som ändå var F.A. Otters son, och hans skolbetyg skulle de kanske erbjuda sig att betala hans böcker eller terminsavgiften som var
Tvåtusen kronor skulle hon betala för rörelsen och inventarierna och till den första avbetalningen när kontraktet upprättades lånade hon
Fredriks hy var finnig och hans röst obehärskad och skrovlig.
Han hade idrottsklubbens märke i slipsen och den äldsta av farbröderna hade skakat på huvudet när han såg det och sagt att idrotten var en böld på samhällskroppen som borde opereras bort.
Han var snaggad så att håret kändes som en tät borst när hon drog med handen över det.
Fridas bror Valentin sa att hennes bild av världen var felaktig.
--- Ja, du har en hel del att lära dig du också, Tora Otter!
Kärleken skulle bli fri, sa han.
Men de hittade ingenting misstänkt, inga flaskor, ingenting.
Både Frida och hon låtsades att det var skälet.
Hon hade både säng och soffa och ett köksbord med virkad duk som hon tog av när de skulle äta.
Det skulle bli stora förändringar och det var länge och noga planerat.
--- Ja, det är opp och ner på livets stig, sa Tora.
Hon kom ihåg på vårvintern
Då begrep Tora att hon måste ordna någonting och innan det blev riktigt kallt fick Ingrid komma till hennes bror Rickard i Åsen.
Det gjorde de tidigare och tidigare nuförtiden.
Hon tyckte att hon fick hugg på sig av åkarn.
Hon hade det stora bordet och allt som hörde ihop med limpbaket därnere i källaren.
När de äntligen var färdiga var hon så trött efter sin vaknatt och allt bärande att hon tyckte benen ville vika sig.
--- Jaha.
Kanske rök det från de blommande buskarna.
Tora hade gjort opp med honom att han skulle komma och bättra orden CAFÉ COSMOPOLITE i de svarta glaslisterna som satt på båda sidor om kafédörren.
--- Jag tänkte jag skulle sätta ut en pinne åt Tuppen.
Men så började han tänka.
Då bad hon att få veta vad det kostade.
Kyrkklockorna ringde mobilisering och Wärnströms stod stilla.
Men i en villa vid Landsvägsgatans järnvägsövergång satt en gammal kvinna i svart sidenklänning med alltför svullna ben för att gå ut.
Hon räknade med att folk skulle vilja träffas efteråt och prata om begravningen och ta ett värdigt avsked av varandra.
Praktfullast var en spegel som nådde från golv till tak och hade ram med förgyllning som såg snidad ut.
då Berta Göhlin och hennes man dragit ihop alltsammans från Norrköping och Stockholm och allt var vårdat med silverpolértvål och möbelpolityr och golven var av
De satt böjda över böcker eller arbetade tillsammans
Det begrep inte Tora.
Men den som hade en flaska innanför kavajen åkte ut som ett hekto.
Men honom hanterade man på annorlunda sätt.
För säkerhets skull tog hon Linnea Holm med sig gången därpå.
När hon kom en söndagskväll på senhösten och hade lämnat Linnea på konditoriet mötte hon grossören och han hade en särskild glimt i ögat.
sa Tora.
Håret var tjockt och knappt gråsprängt fast han måste vara närmare
Till slut började det kännas och hon förstod att hon måste passa sig.
Men han sa ingenting om några plågor utan blinkade gång på gång åt henne och började truta med munnen.
Det var inte dumt att få ur sig ett och annat som hon hade tänkt.
Han nöp det i skaftet och stoppade det helt och hållet i mun.
Kakelugnen stod med skjutet spjäll och röda glödögon på luckorna.
Han fällde henne på mattan ute i tamburen, längre hann hon inte.
Hon hade kunnat jämra sig, behövde det men ville inte att han skulle höra någonting.
Så låg de stilla och då och då gjorde han ett tvärt försök att bryta sig in mellan hennes ben.
Hon fick syn på sin hatt som hade trillat ner från spegelhyllan och hattnålens svarta öga glänste i tamburens halvmörker.
Han vågade inte gå för nära men manövrerade henne in i salen och gjorde ett utfall som hon mötte med nålen och han skrek till.
Överarmarna som varit bortdomnade började smärta och hon vågade gnida den ena.
Tyst gick hon över golvet och hade hela tiden ögonen på honom.
När hon kom till stationen var det stängt och hon måste sätta sig på en soffa utanför stationshuset och vänta.
Det kunde inte hända henne något mer.
Det fanns lindring i nattsvalkan omkring henne och huset sov med människor i sig.
Hon visste var hon hade dem.
HÄR VILAR EN GLÖMD MOR.
) och gömmer dina hemligheter i nedersta byrålådan.
Men Frida Eriksson och Ebba Julin gick omkring och sa att hon hade haft en annan orsak att köra iväg honom.
En gång steg hon opp ur sängen och tände lampan.
Men han visste inte om han ville, sa han.
Han måste förstå en sak:
--- inte förr.
Han hade nog åtrat sig.
De hade någon förrättning i samhället och efteråt drack de kaffe på Cosmopolite.
--- Jag kommer efter, sa han.
Får jag bjuda på nånting?
Men sen ångrade hon sig och hällde av dem igen och satte ett tårtpapper på fatet först.
Det flög ur henne innan hon hann stänga mun.
Jag får tacka så mycket.
Men det vart väl bra ändå?
Numera höll de arbetsaftnar eftersom det var krig.
Men så gör man inte.
Tora låg om kvällarna, ja in i sena nätterna och läste kontraktet för att se om hon kunde finna ut ett enda sätt att skjuta opp amorteringarna.
Men det var inte riktigt sant.
Fredrik Otter var i kön med egen matsäckslåda och yllevantar som hans mamma hade satt på honom.
Han fick i stället springa ärenden i kafét, hugga ved, spänta stickor, hämta tidningarna, bära mjölsäckar i skydd av mörker och bakgator från Lefvanders.
Du ska bli gjutare, du.
våningar på höjden i grå betong och därinne fanns det hissar och klosetter.
Han stirrade på svarvstålet och borret och förstod att de behandlade människokött på enahanda sätt som järn.
Han vände sig bort när han såg dem och tittade hellre på slipmaskinerna och fräsarna, på kipphyvlarna och svarvarna och de nya borrmaskinerna som pojkar inte många år äldre än han själv stod och skötte.
Därnere var han räddare.
Brännvinet var ransonerat nu och mycket dyrt.
Men det värsta gick över.
skivor lever men han åt bara rötterna för han misstänkte att det var hästlever.
Och han hade riktigt krusigt hår under magen och inte flickmjuka fjun som bara växte sig längre och längre.
Mot henne hade han en sorts förpliktelse att inte ändra sig.
Vad var det för en jädrans dans?
Den där jädrans Franzon, han kunde leva livet!
Han slösade men det var bara lördag en gång i veckan och då var det lördag hela dan!
Han tänkte på hinken som stått under tvättbordet på Hovlundagatan
Det såg ruskigt ut, han måste försöka veckla ut skrynklorna och se att den inte hade farit illa.
Det satt där för gott.
Nu jädrar skulle man ... icke.
Frågan var bara vad man skulle använda.
Äsch, inte fan hjälpte det.
Och kniven såg vass ut.
Han hade fysiska skrifter här, det hade man kunnat räkna ut!
Fast när han sansade sig hörde han att rösten kom nerifrån, det var hos Olssons, han måste vara ute på balkongen och ryta.
Lukta!
Man blev inte precis tjockare nuförtiden.
Till nyårsafton hade man byggt en tribun på torget med flaggor och kronmärkta sköldar, granris och illuminationsgirlanger.
Vadå om?
Glödlamporna i taket svängde av och an och pappersgirlangerna slaknade i värmen så att de dansande snuddade vid dem med håret.
Men Fredrik gick dit.
Omkommen, sa modern och knep ihop munnen när han frågade hemma.
Han frågade inte om han tordes hålla sin hand under stora hammarn och sa ingenting om hans skäggväxt så fort han kom in genom dörren.
Nu var man faktiskt tvungen att anse en duktig arbetare lika mycket värd som en som var av familj, eller hur?
Han gav löningen till sin mamma och lånade böcker av Ebon Johansson som skickade dem från Norrköping.
Hon hade en docka som hette Lena-Malunta.
Han knipsade de långa benen från ryggkotorna av en lutfisk och sen kratsade han ur dem och så hade hon dockservis med små kaffekoppar.
Han sa ganska lugnt att nu var det kulsprutor monterade på taket till Stockholms slott.
Kvinnorna som plundrar.
Själv gick han i det mörka gjuteriet och höll sig beredd för den stund då han skulle göra sin första uppfinning.
timmars normalt och oavbrutet arbete lämnar den ungefär en femtondels hästkraft i utbyte.
Men vadsomhelst åt han inte.
Efter ett tag syntes ansikten i lektionssalarnas fönster men eleverna som brukade gå fram och tillbaka på gården och röka när det var rast kom inte ut.
--- Ge er iväg bara!
--- Mina damer och medborgare!
--- Vi ska nog se till att du kommer bort du också!
Det var bara skit med det här kriget.
Varför hände det aldrig någonting?
--- Tänk om du kunde få någe på gjuteriet, sa Fredrik och såg på Konrads vita bagarhänder och tunna böjliga kropp.
Hon kliar sig lite.
--- Nästa kapitel.
Konrad särade på hönsen och satte upp dem snyggt i sammetssofforna med deras hängande huvuden vilande mot ryggstöden.
:an.
Solen torkade den grönsvarta skinnfiskens sidor till läder och braxens till en fjällig rustning där flugorna gick och sökte springor.
frågade han Konrad.
Han tog smör i kaffet.
En hel tesked.
Vi äter, sa han vänligt till huvudena som stack opp ovanför strättorna.
Ni har ingen mat.
--- Hade jag e råraka så gick ho nog ner utan.
--- Det är när en betar ner brö i en fläskflotte, sa flickan.
Sen har vi vita såsen.
Nu ska vi vara försiktiga för ni vet att fjälster är ömtåliga och här är det stoppat med godsaker, med fint fläsk och späck och lite lent potatismjöl och malet tills det flyter och är rosa, alldeles rosa.
Under tiden kokar vi potatis.
Nu tar vi stöten och mosar potatisen, så där ja.
Vispa på bara.
De lyssnade med halvöppna munnar och Fredrik glömde att titta hur flickan satt.
Plötsligt, alltför plötsligt nådde de botten, det skrällde till som blecket i en tom mjölkhämtare.
Konrad fick en hård knuff till och ett knytnävsslag på överarmen och så kom han dunsande ner i båten och snavade på en sutare.
Men nu var ekan flott och Fredrik rodde allt vad han orkade, det skvätte om årorna och runt omkring dem landade gäddnate och dytuvor med feta plask och stänkte opp på dem.
den lördagseftermiddag som Konrad kom hem och undrade var Ingrid var.
Det måste ha gjort ont, hon höll sig om höften med båda händerna och sög i underläppen.
Och här finns det ingenting.
Han är lokförare och di bor i järnvägsbostäderna.
För det var hon.
Men hon la paketet på vedlåren i farstun såg han innan han gick och han var säker på att det skulle hamna i köksspisen på kvällen när Ingrid hade somnat.
När det var fullt i salen släcktes lamporna i taket och i ljuset som föll på ridån kom dirigenten in.
Tra-la lalala!
Så liri liri lari, gick allting under pari!
Men han skyllde på Bränslekommissionen.
Ty människan lever ju blott tills hon dör- kluck- ör!
Ibland var musiken svag och då hördes det hur folk hostade och snöt sig.
Jag tycker det är bra jag.
Det skrapade i golvet när pojkarna försökte ställa opp bänken igen och hördes röster och kvävda skratt.
Krantz tände lamporna och de kände att det luktade ungkarlsaktigt därinne och så slog han opp vin åt dem.
Surre sum!
Men kärlek.
En bäck rann över hans tomt, han dämde den och satte opp bykgryta och tak.
Han hade inga pengar att satsa och ville inte heller tjäna några på företaget.
Han ville gärna bli tackad under övliga former.
Tids nog skulle det bli nattliga sittningar och ett ändlöst kompromissande, torra gommar och ögon som sved.
När Svenska Motor AB övertog verkstäderna stängdes de grindar som sen alltid skulle förbli stängda och bevakade.
När stan år
Den luktade gott och gav
Det luktade gott av löddrande vatten och rent linne i huset.
De hade ångskåp där de kokade gubbar och träbritsar där de gnuggade och frotterade dem.
Eller slottsstek.
Han var farligast av alla.
Men hon hade varit med sen hon började skolan.
Han skrattade för hon såg så morsk ut och så gick han emot henne för att skrämmas.
Men nu hörde hon inte längre dit.
--- Det var en jävla unge!
Och varenda gång hon mötte någon av bagarungarna på torget gjorde de samma åtbörd åt henne som de brukade göra åt fåniga jäntor.
Varenda morgon när de kom till sina lekstugor där små bitar av tegelflis avgränsade rummen fick de peta bort snäckor som krupit opp på husgerådet och lämnat slemstrimmor efter sig.
sa en flicka.
När han skulle vara sjuk drog de sig mellan fläderbusken och planket och tog febern på honom.
Hon hade ju varit hos Rickard och Stella Lans i Åsen.
Ingrid satt i fönstret och väntade på att Frida skulle komma med hatt på huvudet och en liten påse bullar från Cosmopolite.
Han teg.
På dagen var det ett litet av ribbad trikå med ett knytband som gärna ville slinka iväg och ett livstycke där det aldrig fattades knappar.
De hade släkt i Flen också men den var frireligiös.
gulor.
Ljusen hade svärtat fönsterfodren och osat ner gardinerna.
Men vad gjorde det?
Vårlöken stack opp i gräsmattan och knäcktes när hon bredde ut den stora nöthårsmattan från salen.
Det gröna möglet som var hennes bittra fiende växte tyst i källarmörkret och proppade till flaskhalsarna.
--- Nu tror jag du har fått en skalflisa i mun, sa faster Hedvig.
Det gjorde hon ganska ofta och en gång i månaden låg hon med varmt grytlock på magen och var kallfuktig i pannan och lokförarn skulle gå tyst i dörrarna, men han glömde det och brukade därför stänga om dem igen.
Under tiden stod tvätten i sina säckar och surnade och gulnade.
.
Den kom med sol på vit snö och ljuset föll obarmhärtigt genom fönstren och visade att nu var den tiden då det var stearin på duken, granbarr på mattan, cigarraska i soffan och ringar efter glas på bordet.
sa han och lät förvånad.
Det var kvarterets barn:
En gång när de satte sig i trappan högt oppe ovanför lägenheterna och alla ljuden och ovanför det kallnade oset av mat då skulle Naemi åka bort men åkte inte.
Sen berättade han vad hon ville, helst om troll.
Om dom vänder sig om då är ansiktet tomt, tomma ögon, bara en grå fläck.
Då berättade han att moderskärleken den är inte alldeles evig och enahanda i alla livets skiften för troll.
Det gjorde hon inte!
O ack, att livet är så trist och tomt!
Sen for han hem åt skogen och vid bron stannade han och satt bara och höll i säcken och så sjöng han:
De sa att det spelar då rakt ingen roll varifrån en unge kommer för det är på kärleken det kommer an!
Hur blir det?
--- Å, det förfars inte.
--- Bett!
Ofta gick det människor förbi ett par troll som ställt sig stela bredvid en trädstam och bröt ett par kvistar ur deras mössa.
Ska vi slå oss ihop och lösa livets alla gåtor, ta dem en och en?
Hon var mild till sinnes för det hade varit en blid vinter då rågeten inte hade svårt att finna föda och kidet som föddes fick strax en liten mage.
--- Vad är det som susar då?
sa hon.
Greger sa ingenting.
Det blev alldeles tyst och mamma höll i dörren och hennes ansikte var tomt.
Hon tänkte ingenting och magen sved och dunkade.
Då hände det ibland att han berättade för dem att högra cylinderns smörjhorn befunnits kallt vid ankomsten till Hallsberg.
--- Så bra!
--- Stora återverkningar, mumlade lokförarn med blicken redan i tidningen.
Det fanns ett hål så den kunde andas men hon fick lova honom att inte kika i det.
Han läste att arbetardemonstrationerna urartade och sa att de missnöjda och misslyckade blev de argaste socialisterna.
Jag har ju gjort i ordning det här åt dig.
Titta här ska du se.
--- Nu äter du, sa han.
Han räknade.
Ingeborg grät högt.
--- Det var det värsta jag varit med om, sa lokförarn.
Hon låg och tänkte på ingenting och tyckte att hon såg platser som hon aldrig hade varit på.
Doktorn kom in och tog i hennes handled, kände på hennes mage med kalla händer.
Allt var overkligt.
Ingrid väntade på att hennes ansikte skulle lösa opp sig, att det overkliga skulle gunga iväg henne.
--- Vill du hem?
Det verkade som om Tora funderade.
Men det får väl vara då.
Men lördan därpå gick hon till torget.
Då växte tuggan i mun, den vart luden och började välta runt.
Hon tog sin blyertspenna och satte spetsen mellan Göta och Hildur.
Ingenting som hände den kvällen angick henne.
Hon ville vara ensam i sängen och ligga och vara ingenting, känna ingenting och gunga lätt.
droppar ljusrött blod, den ena efter den andra, och låtit dem falla i psalmboken på den hemskaste vers hon visste, den där dödsängeln svävar allt omkring och ropar.
Jo!
I skolan fick man inte skriva med vänster så hon skrev nästan inte alls i början.
Då fick hon försöka med vänster.
Alla visste att det var Lilibeth Iversen-Lindhs sånglärare.
De satt runt köksbordet och hade druckit ur saften och ätit sina bullar då husan kom ner och sa att de skulle få stiga opp i första våningen och lyssna på fru Iversen-Lindh när hon sjöng.
Polisens Evert satt bredvid henne och kliade sig på benen och det hördes när han andades för han hade polyper.
Nu hände den stora olyckan att Ingrid Eriksson tog fel på dörr och i stället för att komma ut i hallen med älghorn och paraplyställ vandrade hon rakt in i lilla matsalen som hade humrar och kronärtskockor och smuliga franska brön på väggarna, engelska stolar med rottingsitsar och en buffé med rysk samovar av silver.
Långt borta hörde hon fru Iversen-Lindhs skolade jämmer men annars var det bara tystnad och tystnad tycktes slå ut från dessa möbler och sidenklädda väggar.
Hon kom till den döde grosshandlarns skrivrum.
En käring som gol i högan sky, avhuggna huvuden och plågade djur till prydnad.
Rörde hon sig kom det likafullt.
Men det kallnade fort.
Hon sprang hela eftermiddan och fläktade med klänningen och den torkade precis som strumporna.
och tog ner rakstrigeln från sin plats bredvid brickhängaren i köket.
Det var mer än underligt att hon inte fick några barn.
--- Ja, ni har det bra ni.
Men det fanns ingen människa i hela världen som hade Assars fötter mer än han själv.
Doktorn hade sagt att det kanske skulle rätta till sig om de tog ett fosterbarn.
Detta var ingen hemlighet för Ingrid för det var tunna väggar i järnvägsbostäderna och hon hade lätt sömn.
Efteråt skulle man lägga sig med benen högt opp och stöda fötterna i tapeten tills man var säker på att det hade tagit.
Då började hon kräkas.
Jubel och tårar!
Och inte skulle han behöva gå till järnvägen om han inte ville.
Rätt som det var hörde man en plåtslagarvissling bakom dasslängan och då visste man vem det var.
Han bodde på Högbergsgatan på Södermalm och frös som ett djur på kvällarna den vintern.
Kanske hade Tora Otter skrivit åt henne, vad vet jag, tänkte Konrad.
Sen har jag ju Tora på Kafet urmakarn har vi ju lärt känna ja även Ivan Roos om du kommer ihåg på Järnhandeln det är ingenting sånt om du tror det jag är ju en gammal käring det har du väl sett.
Tänk att de gick därnere på sina gråa gator nu, att det slamrade från byggen och lokstallar.
Å morsan, din idiot!
Utan tvekan eller ödmjukhet steg hon in hos osthandlar Färman under den skramlande dörrklockan.
Nu var Lill-Assar inlämnad hos en grannfru och Ingeborg skulle rycka in.
Ingeborg sa inte på en gång att hon skulle ha rapphöns utan lät osthandlarfrun ta ner nya fasaner från väggen där de hängde i stjärtfjädrarna tills mortifieringen haft sin gång och de ramlade ner.
De var döda sen dagar tillbaka, grovt förändrade och förstörda.
Inte ens om man slog den skulle den bli som förut.
Ingeborg tittade knappast opp.
Det kom värme från huden.
Nu ska vi få våra fåglar i korgen och ge oss iväg.
Dom blir det.
Det har visst blivit nåt fel.
Gör nånting åt det här, fru Färman!
--- Jag går efter Färman.
Hans huvudskål brast.
Sen drog hon med sig flickan genom butiken utan att titta opp på folk som stod och stirrade på dem, på Ingeborgs likbleka ansikte och Ingrids kappa med sågspån på och hennes skor som var prickiga av kräkningen.
Och så började hon gråta.
Men han log.
Hon mindes att hon skulle ha försökt känna ingenting, bara ingenting och gungat lätt när hon såg haren och allt detta hände.
Men desto mera kände han att ingen hade hört vad han hade att säga.
Då gick han in i sovkupén och tog sin väska, stuvade hastigt ner det han hade löst och så lämnade han kupén.
Det fanns ingenstans där man kunde gå in och få en kopp varmt kaffe och det dröjde nu
Han trodde att fulheten i denna stad hade sårat hans själ mer än något annat och visste att han hade växt opp i en vanföreställning:
Det var nu, det var all tid och han skulle aldrig komma därifrån.
Det hade inte varit ett Åkerö eller Säfstaholm som var så vanliga i trakten utan bara ett stort oädelt träd som fast det var mycket gammalt varje höst gav tunnor med små gråludna och syrliga äpplen.
Att ligga så där och titta på trädet i de klara och ödsliga nätterna hade gett honom en känsla mitt emellan skräck och trygghet som han inte kunde förklara och inte återkalla.
Sen gick den rakt och platt mellan husen och slutligen svängde den och utgjorde ett långt svagt uppförslut.
Det fanns många små kullar med violer som nyss slagit ut, med utblommade krokusstånd, vissnad scilla och granris som barrat kring rosenbuskarna.
Till och med de grova tallrötterna var nötta av spring och traskande där de gick i dagen.
Han hade aldrig hämtat den därifrån.
Hittills hade han undvikit att tänka på människorna i stan för han kände ingenting annat än likgiltighet för de flesta av dem.
Samtidigt ville jag fly och måste göra det.
De stora alarna som stod nere på parkens botten bredvid stigen var naturligvis klibbal och det fanns några björkar vid de ljusare ingångarna från öster och från väster där han kommit.
Hans egen stora syster hade uppträtt i logen som hette Rena Källan.
Modern gick varken till logen eller till frikyrkosamfundens möten.
Du skulle få det mycket svårt om du inte trampade på deras värdighet som är lika ömtålig som din.
Man hade också haft någonting för sig långt tillbaka i tiden, men han kunde omöjligt erinra sig vad det var.
Han prövade det ena ordet efter det andra men liksom fromhet och godhet bars de redan av människor i dagsljuset och åt tackan och lammet fanns inga kvar, inte åt roten och kronan, vågorna mot berghällen, hundtungan, regnet, gräset och de varma händerna.
Han tyckte att det kom från ett ställe där träden stod tätare och där ett tjockt sly av al och vide hade växt opp som om marken just på detta ställe vore mycket fuktig.
Ibland hördes rösterna men de viskade nu och de lät allvarliga, nästan högtidliga.
Ingenting underligt i detta.
Där stod han tätt intill en gran när de troppade av.
Det sjöng under stenarna.
rasslade det i vildvinet på baksidan:
Spis och ugnar var fortfarande varma.
När hon sopade gick hon framåtlutad, nästan hopkrupen över sopen.
Jädrans trasa!
Hon var nyfiken på henne.
Hon bytte vatten i hinkarna och slamrade in i försäljningsrummet.
Disken och det höga skåpet bakom den var de förnämligaste inventarierna på Cosmopolite näst den stora spegeln i inre rummet.
Nu vaskade hon golvet med långa tag men hon var inte nöjd med att stå där och svepa med långborsten.
Hur tror du det ska kunna jäsa om det är drag!
Men Adam hade aldrig börjat på gjuteriet utan blivit hjälpreda och biografmaskinist åt Bertil Franzon.
Frida såg sig ibland i spegeln när hon vaskade golvet och drog tottarna av stolsbenen innan hon satte ner stolarna på golvet.
Håret hade också tunnats ur.
--- Ha dom du, sa Tora.
Det hände ofta att folk satt i kafét och tittade in i spegeln, tittade bortom sin egen bild på stolarna och skänken och klädhängaren vid dörren som om de aldrig hade sett den förr.
Frida satte ner sista stolen och började samla ihop hink och borstar.
--- Jaså, gudda på dig, sa Tora.
Frida och Tora bytte en blick.
--- Jag har fått tunnare blod, sa hon.
Sist kom eftersläntrarna, utan matbox för det mesta, med vilt skramlande kedjor och hoppande hjul.
Så ställde hon plötsligt ifrån sig fatet och for opp.
Hennes mor hade folk kallat för Banvalls-Britta.
Om hennes mor talade man inte, inte om F.A. Otters död och inte om pojken som hade växt opp i Stegsjö.
Men Tora tyckte inte om det som var gammalt.
På auktionen efter Winther hade hon ropat in ett bordsställ av nysilver med saltströare och pepparburk och kannor av slipat glas för ättika och grädde.
Fortfarande köpte hon Husmodern och la ut på ett bord i försäljningsrummet.
Han måste sitta vriden ett kvarts varv när han cyklade för att hålla kvar krukan.
Fåglar hördes bara i de mest avskilda trädgårdarna, fåglar och det första klinket på ett piano.
Men var det arbete?
tog sig Irma Karlsson verkligen lite kaffe ute i försäljningsrummet men på stående fot och för att hon var tvungen.
Det gick knappast åt några finare konditorivaror längre.
Hon diskade i kafét, kokade kaffe och la opp bröd.
Den hade lukten av hans cigarrer och fläckarna efter hans svettiga rygg.
Fruarna som varit ute och handlat tittar in och ser att det sitter
Därute fick pojkarna inte röka pipa, de fick inte sitta där överhuvudtaget.
Här var det också som Franzon, arrangör av biografteaterföreställningar, dansaftnar och revyer, hade inträtt en kväll i april samtidigt som Gerda Åkerlund suttit med sitt ljusa och burriga huvud nerböjt över Husmodern.
När tonerna ändå fortsatte att skorra och plinka fram på det gamla pianot gick Gerda själv in i det inre rummet och frågade om han ville ha vänligheten att upphöra med att hamra på det ostämda instrumentet.
En människa som hon knappt kände!
Gerda hade fått ta kalla avrivningar och lära sig att uppoffra.
Franzon var en kärlekskonstens Paganini som skar av sina strängar till hälften för att de skulle brista på scenen och spelade färdigt stycket på den allra sista, tände bengaliska eldar och hade performancer i rökmoln.
Jag var nog lite barnslig är jag rädd.
Han måste helt enkelt berätta på vilket sätt hon skulle ha narrats för honom.
Är det möjligt?
Och det ska Gerda inte skämmas för.
Man var vuxna människor som Franzon så riktigt påpekade för Gerda.
--- Bara en fingerborg, sa Gerda.
Tala med mig.
Han tyckte om det gula ljuset sa han och Gerda hade heller aldrig kunnat förlika sig med det elektriska annat än när hon skulle rätta temaböcker.
Då hände det en kväll att hon dröjde för länge och när hon lirkade med Franzon lät han sig inte lirkas med.
Det var alldeles tydligt att han hade svåra smärtor och han bad henne med kvävd röst att hon skulle låta honom vara ifred en liten stund.
Nej, mellan dem skulle det aldrig vara något hymlande.
Hon ville vända bort huvudet, slå ner ögonen.
Hon hade vetat vad som skulle hända, hon hade lockat honom till förberedelser som han själv inte rådde över och nu skulle han inom kort få sprängande smärtor och hans ansikte skulle bli grått och svettigt.
Magnhild trodde sig kunna skaffa henne en plats i Skara.
Gerda var inte febrig längre utan beslutsam.
Ryktet om min vandel har gått före mitt tjänstgöringsbetyg dit ner.
Det var inte såna tider.
Hon lät blyg för hon var inte van att gå på restaurant.
Om förmiddagarna gick hon stigen uppe på åsen ända bort till Himmelsö Grindar och promenerade sen landsvägen hem.
sa hon vänligt och slog ner ostrukna C.
Hon förstod nu när hon hörde sin egen röst att hon aldrig varit någon pedagog.
Så var det förbjudet att tänka.
Kanske fick de inte längre gå till kafét efter historien med lärarinnan och Franzon?
Han undrade om de besvärades av råttor på kafét och Tekla som inte hade fått några instruktioner för ett sånt fall svarade ärligt att de hade jämnt göra att hålla dem ifrån sig.
Det var fullständigt klart och uppfattat men titta kostade ingenting.
Nu lämnade den gamle svartklädde mannen och hans kvinna Cosmopolite och de stödde sig tungt på varandra.
--- Ja, jag säljer en konstruktion för skadedjursbekämpning åt en plåtmanufaktur på Storgatan
--- Va?
--- Nej, det låter du bli härinne.
och stirrade på dem.
--- Fästmö?
Trodde han att nån kunde gifta sig nuförtin?
dar sen skurit rutor i ett glasmästeri på Söder.
kom hon igen med ett glatt godmorgon flickor!
--- Det är lättare för Agnes att få arbete här än för mig att få det i Stockholm, sa Konrad och Tora blev alldeles tyst för hon måste fundera på logiken i detta.
kronor på S :t Görans sjukhus sen hon hade spanskan för
--- Ja, men hon frågar nog inget.
minuter medan det slamrade av bakplåtar och hördes röster utifrån köket.
Man såg bara fötterna och måste veta att det var han.
De hade fått en väska full med tyska pengar för sina svenska sedlar.
Klockan halv
sa Agnes.
Nu tog han det sista kaffet i kannan och slog opp åt dem.
--- Ska jag göra det?
--- I det lilla landet där hästlortarna inte är större än sagogryn hade bönderna kört sina dyngskrov i hundratals år.
Men det lilla landet hade så liten arbetslöshet och såna små beskedliga arbetslösa.
--- Nej, det var slut.
Hon både snyftade och skrek och så tvärvände hon och slängde igen dörren så att de hörde glasen i skåpet därute skallra och sen skrällde och pinglade klockan ovanför dörren och hon sprang från Cosmopolite.
--- Har hon en halv liter blod i kroppen så är det mycke, sa Tora.
Han åldrades inte som alla andra utan vissnade bara sakta.
Det gick en halvtimma och så var hon tillbaka igen.
Säg bara åt fröken Åkerlund när hon kommer in att hon ska ringa till friherrinnan Fogel på Sjögesta.
På kvällen gick han på kafét för han trivdes bland unga människor.
--- Ska det ta en sån evinnerlig tid?
Då kom Franzon.
Medan hon stod och såg på Franzon när han drack ur sitt kaffe tänkte hon att av alla karlskrällen var han den värsta och det var ofattbart att den ormen en gång hade suttit vid hennes köksbord och hällt opp mjölk åt sig ur hennes tillbringare och ätit kall strömmingsflundra på hårt bröd sent på kvällarna när han kom från biografen eller danskapellet.
Men nu ger du dig iväg och du ger fasiken i essencerna, förstår du det?
Inte är det aftonskolan ikväll?
Hon märkte inte urmakarn heller förrän hon kom ut i försäljningen igen.
Allt som händer oss just nu verkar så betydelsefullt som om det skulle få återverkningar för årtusenden framöver.
Men biografmaskinisten --- som var Adam Otter --- sa att han var på Folkets Hus där han skulle öppna en ny biograf.
Hon gick därför efter flickan opp i en brant trappa som svängde.
Vi börjar strax.
Hon gick ner till kassan och nu förstod hon att hon borde ställa sig längst bak i kön.
När hon kom fram till kassan fick hon en biljett som Franzon sagt till om och kassörskan lät henne inte betala för den.
Det var en totalt ofärdig man som hon aldrig hade sett förut och hennes första impuls var att gå fram och reda opp situationen och få honom oppför trappan på ett värdigare och något lindrigare sätt.
Magnhild försökte vara uppmärksam på om Gerda skulle komma in någonstans när det hade börjat och därför följde hon dåligt med i handlingen.
Den gamle mannen hängde och slängde halvvägs ur sadeln, det här skulle sluta illa --- Sturmgalopp!
Nu flammade brasan och de spelade kort.
De följde med bättre än hon själv gjorde och en underlig känsla grep henne, en känsla som hon inte hade haft sen hon var barn och som hon inte kunde ge något namn.
Hon hade något ömtåligt över sig.
Han kom sent hem.
Hon skulle dra löje över sig på kollegiet om det här nådde dit.
Och så lovade han att han aldrig skulle spela mer.
Franzon hade sagt det och även om han mycket väl kunde ha ljugit för henne så hade hon starkt och entydigt känt Gerdas närvaro.
Jag riktigt skäms.
Hon tyckte att hon var ensam med honom i världen och märkte att det luktade damm och färskt virke bakom kulissen.
mans orkester till en premiär!
Och det blev fest.
Polisen jagar hennes man över vagnstaken.
Fadern stapplar ut i regnet till det gamla lusthuset vars rutor blänker i månskenet.
Vi tänder inte förrän du är ute.
--- Magnhild Lundberg väntar på dig, sa han.
Man sa:
Linnea fick plats på en matservering och dit kunde man sedan gå och titta på henne.
Även om hon uppfyllde deras hetaste och hemligaste tankar så vågade de knappast säga någonting åt henne som hade annat än den mest vardagliga innebörd.
Många var generade men samtidigt var han ju så oemotståndligt rolig i sin fräckhet att man måste skratta.
Hon höll till i köket men gick då och då in i försäljningen för att sätta fram bröd på faten.
Han radade nu opp dessa på bordet vilket tog lång tid och pojkarna drog sig mot utgången och skrattade nervöst för Tora Otter hade kommit tillbaka genom huvudentrén och de hade sett henne gå in i köket.
Till slut släppte hon ned slantarna i en tennvas som stod på skänken.
Jag vill inte att Tora ska höra.
Hon gick nu ut i köket och satte på en panna kaffe åt dem.
Och du har fått lida mycke för att du gjorde anmälan och du har nog tyckt att det hade varit klokare om du hade tegat.
Vem skulle ha trott mig?
frågade Linnea häftigt.
En sån där skitpratare.
Men tänk om nån annan hade fått'et?
Hon ska köpa en ny.
Hon var mycket lugnare nu när det hade blivit sena kvällen.
Hon la opp den bruna kassaboken i skåpet på dess plats bakom bordsstället från Hotel de Winther och ställde tillbaka kassalådan under disken.
Hon satte på sig kappan och hatten i det mörka köket och förargade sig som vanligt över att strömbrytaren satt så illa till att hon inte kunde släcka vid dörren när hon gick.
Fäbroms och blinningar stod och sjöng på hög ton i luften som var het som stekflott över gärdena.
Vilka ringar bringar lycka?
Han gjorde den färdig i alla fall.
Han sa åt Ingrid att sätta sig på kvarnstenen nedanför bron och vänta medan han gick in.
Det var en vitgrå fläck.
På S :ta Anna i Nyköping satt det kvinnor som hade blivit vansinniga av olycklig kärlek och män som hade grubblat på Gud eller trodde att de måste vara kejsare.
hål, i locket på sin klocka.
Man hade sett en drinkares hem i stället.
Hon drog med käppen över hjulekrarna för att få ett sjungande, smattrande ljud.
Hon kom från ett torp på andra sidan åsen.
Det var likt Tora att köpa en sån där underlig hatt bara för att den var billig.
Jenny och Fredrik kunde inte gifta sig för dom hade inte råd.
Det var konstgjorda blommor, solfjädrar, planschetter till snörliv, kottiljongsmärken, små sidenskor med bräckta klackar, kammar och band.
Konrad sa att under jorden var det ett landskap av vatten med floder, bäcksprång och sjöar.
Det hade varit fint och förnämt här en gång i världen eller åtminstone menat att det skulle bli så.
Det var ju sommar och så hett.
Det ska bli ping-pongsalong och biljard också.
Den yngstas hår var gult och tjockt och hon hade ett helt system av flätor och kringlor i nacken och kring öronen.
Hon undvek dem förstås och det var ju inte underligt om hon gick och väntade på sin fästman.
Va synn om dig som går och väntar.
--- Det får en väl se, sa Valborg.
--- Pappa vill att vi ska skola, sa Valborg Roos.
Då sa den lilla stockholmsflickan som hette Fanny det som de alla tänkte på.
Ska du bli en gammal nucka då?
Prästen hade gjort nåt eller sagt nåt så att fröna började växa.
Systrarna Roos var alldeles röda i ansiktet och låtsades hosta.
Det är väl inget märkvärdigt, det är ju precis som djurena gör, det har du väl sett.
Men på ett vis är det ju likadant.
Vera höll sig om kinden.
Fanny grät högt och sprang efter henne.
Känner du va det luktar om henne.
--- Bits du va?
Hon körde den längre in så att det skulle göra ännu ondare.
Vera såg inte ut som en ko där.
Det stora grå matsalsgolvet var tomt.
spenatsoppa med ägghalvor, pannbiff och lök, mannagrynskaka med saftsås.
Lite fantasi!
Sen madeiraglasen till mannagrynskakan.
Det var inte länge sen Ingrid började sin plats men hon kände redan ritualerna.
Sannerligen.
Det här är inte rätta tin å stå och tänka på biografer och karlar.
Han hade kommit ner i lilla matsalen klädd i sportmössa med nerfällda öronlappar, pyjamasbyxor som hasat ner, morgonrock och halsduk.
En stor middag, sa konsulinnan, är ett fältslag om än lyckligtvis oblodigt och en lyckad middag är en ärorik seger för värdinnan.
Hon hette det också.
och
De måste någongång lära sig, de var som apor.
Wolfgang!
Ett förslag Wolfgang!
Caroline avskydde ägg och de måste petas ur soppan.
När Ingrid tog in sköljkopparna anmärkte Holger Iversen- Lindh att det var fel att sätta fram sköljvattnet efter grönrätten.
Wolfgang visste att hon tyckte om att han använde lite tyska.
Men i ett hem!
Men Iversen-Lindh hörde inte.
--- Holger!
vrålade han.
Ingrid tog emot i en serviett, fru Iversen-Lindh skar sig på långfingret och småflickorna grät högt.
Men han var rädd för att förlora pengar.
Deras rikedomar vilade på jordinnehav och Lilibeth trodde att de var orubbliga som urberget och ekliptikan men däri trodde hon fel, så mycket begrep han efter kriget.
Innerst inne visste han också att tiden var ute, om inte i hans livstid så i Patriks.
Hon var sönderskriken och trött som ett barn.
När Holger Iversen-Lindh och hans hustru blev rädda drog de sig tillbaka till sovrummet och högg varandra i hjärtat med vassa krokar.
Han hade en högst beskedlig liten rosafärgad lem som han fort nog dolde under nattskjortan igen.
Han hade tvingat sig till några samlag och gett opp.
månader men det måste förstås läggas och kammas.
Lilibeth tog huden strax under halsgropen mellan fingrarna och klämde ihop den.
Därpå dukade hon av efter frukosten i lilla matsalen men behövde inte diska för till detta fanns det en flicka i köket.
Det gjorde Tyra.
Hon kunde inte vänja sig vid det stora mörka huset med sina nattliga skrik och rader av blänkande föremål som hon skulle gnida.
Hon tyckte inte särskilt mycket om sina arbetskamrater.
Han ville nog gärna kladda men vågade inte.
Tyra var snällare än hon.
--- Hon unnade oss inte å lyssna, sa Ingrid.
Han hade mörkblåa mångårdar runt ögonen.
Hela middagen satt han dystert grubblande och svarade tankspritt.
Efter en stund upptäckte de att de stod och talade med honom.
Glöm mig inte.
Frun hade värk över ögonen och i tinningarna och att gå i det stora huset i fullt dagsljus och se dammet virvla i solstrimmorna gav henne stark ångest.
Fast vi fick ju presenter när hon kom från Stockholm.
Ingrid insåg också att golvet skulle bli förstört av för mycket vatten men kom sig inte för med annat än att stirra på det och dra fram och tillbaka med moppen.
Om plikter och arbetsgemenskap hade hon inte talat och nu var hon, konsulinnan, rädd att lilla Ingrid kommit och förstört deras arbetsglädje.
Det var order.
Hon hade emellertid redan packat sin koffert och lämnat nyckeln och adressen till husföreståndarinnan.
Hon satte sig ner och tittade i väggen som det var meningen att hon skulle göra medan den gamla klädde av sig.
En var ryttmästare, en attaché och en av dem godsägarinna.
I själva verket hade hon aldrig sett en så liten fot på en vuxen kvinna.
Hon var mycket liten till växten, så liten att hon nästan alltid valde att hålla sig på ett visst avstånd från andra människor.
Första morgonen hade Ingrid funnit det overkligt.
Det bestod liksom i hela nedervåningen av stora kvadratiska stenrutor där stelnade kräftstjärtar från urtiden avtecknade sig.
tjänarnas matsal låg i en stor alkov.
Hennes Nåd hade bara ätit sin linfrövälling på morgonen.
Hon hade en omfattande korrespondens och viktigast var breven till barnen.
gamla kvinnornas liv i köket, med kuskens och med Ingrids om hon så ville, att vårda den åldrade damens kropp och att bevara de gamla sakerna som hon satte så stort värde på, inte alltid i förhållande till deras marknadspris.
Visste Ingrid vad socialdemokraterna sa om religionen?
En mycket vacker servis med rosafärgade blommor och små guldblad fick inte ens diskas nere i köket.
Hon hade enkla vanor och träffade mycket sällan andra människor än sina tjänare.
Hon tyckte inte om att hennes avföring blev mörk och det var den enda orsaken till att hon varje morgon bemannade sig och vände sig om och tittade i stolen.
Det fanns en ringledning från sovrummet så att hon kunde kalla på dem.
Så det blev inte så ofta stan.
Ibland for hon till stan för att göra en del små men nödvändiga inköp och då hade hon Ingrid med sig.
Han blev nyfiken på henne om hon teg omotiverat och det blev en spänning mellan dem som om hon hade varit en mycket äldre flicka.
Det gav henne en känsla som om hon stuckit en hårnål i en elektrisk kontakt.
Om kvällarna när hon skulle tänka på det blev det för mycket.
Hon tyckte mycket om att tänka på honom.
Han var esperantist och kunde spela gitarr men han dansade inte.
Det blev en stor lucka som flaggade om han inte höll sig om skinkan.
--- Jag lova Hennes Nåd å gå in klockan
Hon svarade andra gången hon ropade.
Hon hörde gruset knastra under hans cykelringar när hon gick mot huset och tänkte att kanske hörde Hennes Nåd också ljudet.
Men det blir väl en annan gång.
--- Gonatt Hennes Nåd.
Hon slutade då att tänka på fortsättningen.
Varje lördagsförmiddag gick hon till Kärrhagsstugan med
Det stank av urin redan i förstugan.
Han gjorde det därför att hans egen far hade varit statare på godset.
Ho ska väl ha ett par kilo?
Ingrid önskade att ingen av statarhustrurna skulle komma ut på backen med ett ämbar diskvatten och nicka åt Hennes Nåd.
Men med mig sker det någonting hela tiden.
Hur ska vi känna igen våra fiender?
Kring huvudet satt den som en mössa med uddar som gick långt ner i pannan och var ombunden med en liten krans av orangeblommor.
--- Märtha har stora händer säger di.
Han tittade på henne med nästan nedslagna ögon.
--- Tänk att en sån där har sina saker och går på dass precis som vi, sa Dagmar.
Fruarna ville inte gå långt och man kunde inte bo i illaluktande och bråkiga trappuppgångar om man ville ha kunder som betalade bra.
Hon hade köpt den på avbetalning men var inte orolig att hon inte skulle klara av den.
Hon var fast besluten att få sy åt de rika i stan.
Ja, tiden får ju lov att läka alla sår och Fredrik och Adam var envisa med att Franzon skulle bjudas.
--- Vi får sy dig en klänning, sa Dagmar.
Och axeln är sne.
Hon har väl haft kräfta?
--- Aldrig i live!
Tygboden var ett långsmalt rum med en lång disk som repats av saxarna och de mässingsskodda måttkäpparna.
Till vintern var hyllorna med ylletyger överfyllda och det låg stora buntar med de engelska tweederna, homespunkvaliteterna och den mörkblå chevioten på disken.
Visste de att den nya frun till Wessén på Svenska Motor hade låtit sy opp sportbyxor av kamelhårsylle?
Känn bara!
Kjolarna bara fortsatte att krypa opp efter benen.
Ja, man fick tycka vad man ville.
Det var förskräckligt.
Appretyrerna luktade fränt från hyllorna och det var ludd i luften så att man andades tungt.
Kassapparaten klingade högt och det var förskräckligt vad dyrt det blev i alla fall.
Klockan tickade så högljutt, det hade hon aldrig tänkt på förr.
år kanske och hon hade varit sjuk.
Flickan mister i alla fall håret.
Frida såg ut som ett barn från en asyl.
Sen mindes hon att modern visade henne ett alldeles nytt klänningstyg.
Om man fick veta att hon sytt en klänning med krinolin åt Frida skulle man säga att hon inte behövde hjälpen och att hon slösade bort den på brännvin och kläder.
Dagmar hade börjat titta i journaler efter en modell men det gjorde Frida bara förskräckt.
Du ska ha en tygrik modell med veck och vida ärmar, nånting som sitter löst och har skärp på höften.
och en halv när det ligger på
Modellen i den blågrå yllecrêpen blev:
Vit isättning i ringningen, piqué med påsydda spetsar.
Isättningen blev det första Dagmar sydde på klänningen.
I hennes stora skåp fanns mönster till lite av varje.
Man behövde fundera innan man satte saxen i tyget.
Hon hade bestämt sig för att göra dem
Hon tänkte:
Annars såg det rätt bra ut.
Det hade hon gjort förstås.
Det var den kvinnliga figuren när den var som mest typisk och den var varje kvinnas förtvivlan.
Mellan varje moment pressade hon.
När hon kom opp och provade hängde trådarna om plagget och hon fick fästa opp kjolfållen med knappnålar för att de skulle få någon uppfattning om hur resultatet skulle bli.
Alltihop fick sprättas opp.
Hon hade velat ha en klänning som var avskuren i midjan, med snålt och markerat liv.
Det var riktigare och nättare så här.
När alla klänningarna var färdiga och bjudningssäsongen väl igång, när de hade fladdrat iväg i sina voiler och frasat nerför trapporna i sin moiré då skulle hon komma opp och hjälpa henne att sopa trådar och skura golv.
Detta ansikte vars slitenhet hon ibland kunde spåra i andra ansikten kunde ensamt göra henne illa bara genom att hon såg på det.
Hon var för trött för att lirka och så råkade orden falla en aning för skarpt och hur det var så marscherade Möbel-Erikssons fru iväg med det tillklippta tyget under armen och Dagmar hade förlorat en kund.
Han använde inte sprit men hade motbok.
Hon hade lagt en bok från godtemplarbiblioteket framför sig på bordet och kände med pekfingret på det småknottriga bandet som luktade likadant som föreståndarinnans svavelsalva.
Men i sitt personliga liv hade hon aldrig varit nära någon annan människa än Frida och det var när hon var mycket liten.
Och att bryggare Julin var ett gammalt as var ju bekant.
Det var första gången hon såg sin rygg och då var hon
Ingen skulle tycka om henne eller vilja ta i den där ryggen.
Och att stöna var ett sätt att få luft.
Men Ingrid.
Men då hade skulden för länge sen stått mellan henne och Frida.
Hon såg också bilden av mammor som dyvlade och slog och örfilade, mammor med skarpa huggande röster.
Dagmar hade ingen möjlighet att ta fram den före jul.
--- Till och med Tora Otter har gjort det.
Sen gick hon opp och klippte till ett foderliv medan kaffet kokade opp.
Det gick bra.
För att få ett avbrott i handsömnaden sydde hon skärpet och vände det med hjälp av en lång smal sax.
små knapphålen fram.
På slaget
Nu knöt hon det ganska löst åt henne och Fridas händer nopprade på ändarna.
Och axlarna var inte alls magra, nej späda bara.
Under de mjuka vågorna såg ansiktet mindre ut än det brukade göra.
--- Att prästen tog Franzons galoscher, sa Ingrid.
Det var korsdrag och vinterluften slog ner mot golvet och erövrade meter för meter av lägenheten.
--- Jo, han börjar komma opp sig, sa Tora.
Ja, nu bakades det inga tårtor på Cosmopolite längre.
Hon såg lite underlig ut, snurrade glaset och tittade ner.
Och nu var han gift.
--- Jag fick spela på taffeln, sa hon sakta som om hon verkligen tänkte efter.
--- Nehej.
Vem vet.
Det är så mycke en vill.
--- Äsch, sa Ingrid och så började de skratta båda
Men jag skriver inte riktigt hur mycke jag får in, jag drar av lite.
Ingrid torkade ölkuporna som de hade druckit vin ur.
--- Den här lilla gräddskvätten är väl inte mycke å spara på, sa Ingrid och ställde gräddsnipan i diskbänken.
Vad hon skrek.
Hon förstod att hon blev vit.
Det hade blivit blod på handduken.
Var tror du det kommer ifrån?
--- Ja, nu ska det pratas.
--- Jag behöver åtminstone inte springa å låna, sa Tora och vände ryggen till.
Inte röra.
Aldrig har du gått till nån för å få lite tröst och låssats som du kom för å låna kaffegrädde.
Du är ensam.
Dit du är rädd å komma, rädd som för smitta och för lus.
--- Nehej.
På ett helt annat sätt skulle hon ha talat med Tora, på det sättet som Konrad brukade tala med henne själv.
Längst inne i mig finns starka källor.
Portlyktan lyste på gruset som höll på att bli fläckigt av snön.
Hon reste sig och började dra på sig tröjan och knäppa knapparna.
--- Gonatt med dig då.
Ändå kom hon sig inte för att ropa.
Varför blir man så trött?
Det hade stått öppet för länge.
Så dumt att spara sånt längst inne i en garderob.
Pärlhyacinter hade han tyckt om så det satte hon nya lökar av varje höst.
Vad var det för mening med det?
Sen trodde hon att det skulle sluta men det fortsatte.
--- Gå ner och säg till, sa hon.
Nu rinner livet ur mig, tänkte hon.
dar hade hon legat på sjukhuset.
Så låg hon stel och väntade på att natten skulle ta slut, att hon skulle få stiga opp och arbeta.
Kökssoffan var tom och den bruna ottomanen därinne under tavlan med älvdansen.
Nu först fick hon syn på sig själv i spegelglaset.
Sen skulle hon ställa sig framför spegeln därinne och syna sin hårt åldrade kropp bit för bit tills hon på nytt blev förtrogen med den.
Idag hörde jag storspoven.
Jag skulle naturligtvis kunna säga till mig själv att jag var en annan människa när jag sedan fortsatte vägen hem och därmed göra mig skyldig till en av de där sympatiska överdrifterna som inte sällan fältbiologer och ornitologer hemfaller åt efter någon av sina alltid så händelserika utflykter.
kollin.
Sommarstugan är röd med vita knutar, den är gammal och tungrodd och har
Han heter för övrigt Sverker och är ett svin.
Men jag gick aldrig upp och rörde på mig utan valde att ligga stilla i sovsäcken, nästan tillplattad under ett kolossalt lager av mattor och täcken.
Men tiden har hittills varit orolig och inte tillåtit mycket stillasittande.
Den som lever får väl se.
Det låter kanske bra, även om jag värjer mig mot alla sorters uttryck av det här slaget.
Han anlände tidigt i eftermiddags och måste till sin underbara förvåning parkera bilen uppe på landsvägen.
Och det kan nog inte hjälpas, men när Ludvig ger sina råd vill det gärna låta som om han utfärdade en order eller gav någon i uppdrag att fullgöra någonting.

Dessa motsättningar kommer vi av allt att döma att få dras med, det inser åtminstone jag.
Min hustru var alltså förvärvsarbetande under vårt äktenskap och deltog mycket sparsamt i den tidigaste skötseln och tillsynen av vårt barn.
Men också när det gått så långt att jag knappast ägnade min förra hustru en enda tanke längre kunde jag drabbas av en ohanterlig längtan efter pojken.
Simulus är nämligen ett släktnamn, jag vet inte riktigt hur länge det förekommit och fråga mig inte vad det betyder.
Dagligdags ger man mig emellanåt ett smeknamn, eller om man så vill ett öknamn, som jag inte kan undgå att nämna i fortsättningen.
Den angenämaste är naturligtvis också den mest osannolika, för att inte säga felaktiga.
Det finns en episod en bit tillbaka i mitt liv som jag själv tycker är mycket central och som jag i princip bedömer som betydelsefull för min egen utveckling.
Vid ett tillfälle hade jag ett sjukvikariat på nära
Det inträffade ungefär en timme efter starten, och när hälften av deltagarna befann sig i uthuggningens mitt kom en mager flicka från tredje klass fram till mig och förklarade i förtroende att hon vägrade gå under kraftledningen.
Emellertid bad jag ändå Birgitta göra ett försök och samtidigt försäkrade jag henne i min obeskrivliga aningslöshet att det inte alls var farligt att vistas under kraftledningar.
Hur skulle förresten de kunna förstå när inte lärarna gjorde det!
Det måste ha sett underligt ut, jag måste nästan lyfta henne emellanåt så att hon inte skulle få tillräckligt fäste med fötterna i sina ansträngningar att göra motstånd och hindra mig.
När jag stannade för att vänta på henne så stannade också hon,
Jag träffade henne inte förrän i skolan dagen därpå, och då jag frågade henne hur hon klarat kraftledningen på återvägen svarade hon att hon mött en lärarinna och att det hade gått bra.
I nästan
Behandlingen har skett individuellt, det vill säga jag har tagit emot en klient i taget, men den har under vissa perioder också utförts i grupp, beroende på vad slags problem och störningar de sökande har haft.
Mina samtal med klienterna har nämligen rent tidsmässigt inte varit ett heltidsarbete mer än under vissa bestämda och sammanhängande delar av dessa båda decennier.
Jag delade mottagning med en annan psykolog fram till och med utgången av år
Samtidigt blev jag på något vis lönntrött och okoncentrerad, och jag blev det på ett sätt som jag inte kände igen.
Det senare var egentligen en mycket viktig del av arbetet, eftersom oklarheter på det viset kunde redas ut med lite eftertanke och vissa missuppfattningar kunde klaras upp.
Av allt att döma ökade de min rastlöshet så mycket att jag inte kunde sitta stilla ens under ett vanligt telefonsamtal.
Kanske var den rentav farlig då den ju alldeles uppenbart kunde brukas i manipulativt syfte.
tar man det här jobbet på allvar så kan det hos en själv avsätta problem som förr eller senare måste bearbetas.
Praktiskt ordnade jag det så att jag hyrde ut mitt mottagningsrum från nyåret och ett år framåt.
gånger i månaden, men jag hade märkt att han satt stort värde på våra samtalsstunder, och han hade någon gång frågat om vi inte kunde ses lite oftare.
Jag begrep inte riktigt vad det hela skulle tjäna till, jag sa också att jag förmodligen inte alls kunde vara till någon hjälp.
Hon satt aldrig riktigt stilla, hon rörde händerna i små knyckiga kast och när hon drack gjorde hon det häftigt och i stora klunkar.
Det tyckte jag var trevligt och medan jag sa hej och tack till de övriga såg jag Ronnie stå och prata med flickan lite avsides.
Ronnie svarade emellertid att hennes namn var Lillemor Holm.
Det gjorde mig naturligtvis stolt och glad, och bara det faktum att jag nu inte längre höll till uppe i praktiken på Kungsholmen gjorde det mesta faktiskt en smula drägligare.
Här stod nämligen någon och tryckte på knappen, någon som dels tycktes vara fullkomligt övertygad om att jag var hemma, dels gett sig fan på att få komma in.
Efter en kort paus började hon prata.
Jag lät henne emellertid tala till punkt, eller åtminstone så långt att hon själv märkte hur hon började upprepa sig och säga samma saker på olika sätt.
Som väntat hade hon svårt att sitta stilla, bara några sekunder efter det att hon satt sig och jag just skulle fråga henne om en sak, så reste hon sig upp och började traska runt i rummet.
Till sist slog hon sig ner i soffan igen.
Dessutom kan man inte alltid säga att det är fel på den och den terapeuten.
Så gick hon bort till soffan igen och satt tyst en lång stund.
Min erfarenhet av människor som sa sig betrakta självmordet som en praktisk utväg var vid det här laget ganska stor, jag hade dessutom ägnat tid åt att granska fenomenet mera teoteriskt, och jag hade tagit hand om en hel del människor omedelbart efter misslyckade självmordsförsök.
Jag hade att välja:
Så lämnade hon mig.
Hon hade fått förmiddagsledigt från jobbet.
Så klämde hon igen dörren med en smäll som fick hela hyreshuset att skaka och en liten tavla i hallen att hoppa på sned.
Jag redovisade emellertid min egen situation för kurator Olsson och kostade på mig att dessutom beskriva mitt tillstånd och mitt fattade beslut.
Till sist bad mig emellertid kurator Olsson att tänka över saken och påpekade med en lågstadielärares övertydlighet att det gällde en ung människas liv och att den människan bara hade tilltro till en enda människa för tillfället, nämligen Elias Almgren, i Lillemor Holms kretsar kallad Sulan.
Det är svårt att säga vad som fick mig att ändra mitt beslut när det gällde Lillemor Holm.
Men hon hade också sagt att hon absolut inte ville besöka mig på nåder, och när kuratorn berättade det så skrattade hon och bad mig lycka till.
och
" Lillemor Holm
Jag var visserligen nere vid stranden ett par gånger och kikade på dem men de var alla upptagna av sitt.
För så är det ju.
Det var skönt att se honom komma, det var angenämt med en stunds sällskap, om inte annat så fick jag ju koll på huruvida stämbanden alltjämt fungerar i ett normalt konversationsläge.
dagarna.
Till sist tog jag mig ner i köket, och jag häktade på mig ytterrocken och drog stövlarna över mina bara fötter och gick ut på den öppna verandan utanför halldörren.
veckor fått stryka på foten och sjunka ner i det innanmäte det så här års rätteligen tillhör.
Jag säger det till mig själv varje morgon jag promenerar uppåt åsen, jag säger att här händer verkligen saker, här händer nästan allt man har rätt att begära.
Jag kunde inte underlåta att komma in på det, jag hade inte så många utgångspunkter att välja på.
Omsider lyckades jag dock övertala henne att gå med på mina krav när det gällde bandspelaren.
Då slocknade hennes språk och intensiteten avtog.
Det var uppenbart mera sin egen röst än uppgifterna hon lämnat som hade gjort henne nyfiken.
Någon närmare och riktigt begriplig motivering till sina antipatier mot svägerskan lämnade hon inte.
Någon enstaka gång i Lillemors skildring av modern slår tonen över i en stark medlidsamhet som inte känns särskilt underbyggd.
Det fanns mängder av frågor jag ville göra naturligtvis, men jag avstod och försökte istället lyssna så intensivt jag kunde på hennes berättelse.
Där förälskade hon sig i en jämnårig student och flyttade efter något år med honom till Stockholm.
Lillemor hade med kurator Olssons försorg placerats i en samtalsgrupp.
Hon berättade på ett sätt som fick mig att misstänka att hon tidigare hade skrivit ner det i en eller annan form.
Jag valde att haka på hennes förslag, jag hade givit henne en chans och hon hade börjat känna mig en smula och tröttnat både på mig och mina frågor.
Jag vet att jag kanske uppträdde mera bryskt än jag egentligen avsåg att göra, jag hade kunnat ge henne ytterligare en chans, men jag glömde inte mitt förestående sabbatsår och jag hade äldre klienter mot vilka min skyldighet var vida större än den var mot Lillemor Holm.
Hon fortsatte att gå runt några varv till innan hon gick ut i hallen och satte på sig ytterkläderna och mumlade någonting om att hon naturligtvis skulle sluta hos mig och att hon misstagit sig och att jag i stort sett kunde dra åt helvete.
--- Det vet jag, men medge att det inte är särskilt praktiskt!
--- Varför det?
--- Vi kom ju överens om det!
Lillemor reste sig plötsligt upp och gick fram till bokhyllan.
Så sa hon:
--- Men du sårar mig inte om du inte vill gå kvar här hos mig.
--- Jag tycker det är onödigt.
--- Det tror jag också att det kan vara, men det beror också lite på vem man kramas med, inte bara att man gör det, eller hur?
--- Jag frågar ju dig vad jag är här för?
--- Men svara på vad jag frågar först!
--- Jag är inte riktigt säker på att jag vet hur du anser man ska känna sig.
--- Jag tror jag vet, men riktigt säker kan jag naturligtvis inte vara.
--- Nu är du inte rättvis!
Det tycker faktiskt jag också ibland.
Ingen känsloyttring är så viktig och så rik att tolka som en gråtattack.
Lillemor var hemmastadd i omgivningar där det var kutym att ge mer eller mindre hysteriska svar på andras känsloyttringar, det hade jag förstått av hennes levnadsbeskrivning.
--- Det kändes väl bra att gråta en stund, gjorde det inte det?
--- Vad skulle det vara för orsak?
--- Nej?
Du sitter bara och gör dig till som en annan jävla skollärare, vi kommer ingen vart med det här snacket.
Utan att direkt göra avkall på en del ganska viktiga principer var jag genomgående mycket vänlig mot henne och jag lät henne också kläcka ur sig beskyllningar och tillvitelser som jag normalt inte brukade hålla till godo med.
Och vila var det jag också hade tänkt göra.
Hon visste att jag inte tyckte om att hon gjorde det, det störde ju koncentrationen för båda parter, men hon hade till en början inte kunnat låta bli och ibland till och med frågat om hon fått resa sig upp för att kretsa av sig lite oro, som hon uttryckte det.
personer om hennes tillstånd.
Självfallet var hon glad för att jag tagit mig an Lillemor under den gångna våren och om inte annat så hade jag sannolikt sjunkit i hennes förutfattade anseende om mig och min person.
Lillemor var orolig på ett sätt som påminde om de första gångerna.
Lillemor svarade inte först.
--- Hota?
Jag skrattade till och försökte lätta upp humöret på Lillemor.
--- Tror du att det finns risk för det?
--- Fast under vintern och våren har du inte varit på väg mot nåt sånt?
Det minns du väl?
--- När jag hörde Ronnie och dom andra prata om dig så trodde jag nog att det skulle bli nånting extra.
Och så vet du att det här varit stödjande samtal, det kom vi ju överens om!
--- Men det här med att sticka undan har du i alla fall slutat prata om!
Både han och jag såg för övrigt på den neurotiska människan som en människa som i alla lägen försöker undvika saker och ting, försöker undvika att visa sina känslor, försöker undvika att utveckla sig, försöker undvika att ta vad hon får och ge vad hon har, försöker undvika att få syn på de viktigaste delarna av sitt jag, kort sagt:
--- Jag sa inte att jag skulle göra av med mig heller.
--- Ja.
Kan vi inte komma överens om det.
--- Jag ska just till att byta så jag har ett annat när jag kommer tillbaka.
--- Hej, sa jag.

Jag har också en benägenhet att frakta med mig personliga problem och konflikter, jag tror inte på att man kan eller bör resa för att glömma, det som är obearbetat kan när som helst ge sig till känna och då spelar det ingen roll var någonstans på jorden man befinner sig.
Om det berodde på bristande initiativ eller en mera genomtänkt tveksamhet kunde jag inte avgöra.
Jag tog några steg fram trots att jag redan såg att det var ett motbjudande skådespel.
Men dagen efter fick jag till min överraskning tag i Tomas i telefon och frågade honom naturligtvis rent ut om jag hade sett rätt.
Jag hade ännu inte fått något nytt telefonnummer, trots att jag sedan länge beställt det.
Jag ville ha ett förtydligande och frågade rent ut om det gällde ett nytt självmordsförsök, vilket det alltså gjorde.
Det hade med andra ord inte funnits många fästen kvar för Lillemor.
Emellertid hade hon dessutom svalt ett obestämt antal sömntabletter vilket i någon mån hade förvärrat situationen.
--- Fysiskt är hon utom fara, det är det enda dom säger.
Jag har faktiskt lite svårt att uppbåda riktig förståelse för vad du säger om du kallar en självmordskandidats enda önskan för tjat.
--- Jag kan inte påminna mig att jag visat mig irriterad mot dig nån gång tidigare.
Uppriktigt sagt så har jag inte velat ringa dig just därför att du är ledig, men nu har jag övervunnit den respekten och ringt dig, kan du då inte förstå att jag är helt och hållet införstådd med situationen utan att du behöver utnyttja ditt överläge, eller det du själv tror är ett överläge!
--- Vad ska jag säga?
Jag hade en fråga att ställa men jag glömde plötsligt bort den, jag satt en stund och försökte komma ihåg den, men lyckades inte.
--- Vi betalar taxin!
Hon gjorde en gest med högerarmen när jag kom in, och hon log mot mig med det tröttaste leende jag någonsin hade sett.
Då upprepade hon det och artikulerade lite bättre.
Hon upprepade det flera gånger och det skulle ha känts konstigt att försöka frigöra sig ur hennes grepp.
Hon pratade nu med mycket lägre röst, det var som om den långsamt försvagades.
Till sist, efter en lång stund av tystnad då jag bara suttit stilla och hon själv hela tiden varit på väg att somna in, kände jag efter hand hur hennes grepp om mina ena handled slappnade och slutligen släppte helt.
Och i samband med det har jag blivit övertygad om någonting som jag en tid gått och misstänkt, nämligen att Ludvig är en syntetisk människa.
Sedan försökte han raskt gå över till ett annat ämne.
Men det är han det.
Han föreföll då bli mäkta förnärmad, och eftersom jag bett honom ta hem
Men jag är föga framgångsrik.
Mamma hade en sådan förunderlig dragning till regn och åskväder, och när det drog ihop sig till oväder fick jag stödja henne utför trappan och hjälpa henne över spången till en bänk uppe på en bred sandkulle.
Till mina kamrater sa jag alltid att min mamma var en staty och att hon var som alla andra statyer:
Jag tittade på burkarna och stoppade dem tillbaka i hennes väska.
Nu var det alltså hon som satt och jag som kretsade.
Vad var en psykoterapeut till för egentligen?
gånger i veckan.
Det var ett sätt att hålla kontakt med nuläget redan från början.
Det jag visste var att hon hade öppnat gaskranarna sedan hon sett till att lämna porten olåst och köksfönstret på vid gavel.
Hon hade många uttryck för föraktet, hon var tränad för det, men det var som regel alltså tysta uttryck, knappt märkbara om man inte var mycket uppmärksam på dem.
--- Antagligen för att hon också är väldigt ensam.
--- Ja, jag tycker väldigt mycket om mamma egentligen, jag gör det, jag tycker väldigt mycket om henne när jag tänker efter.
Det var synd om henne i alla fall.
Allra räddast var hon för att lärarna skulle höra nånting, det var hon livrädd för, ingenting skulle märkas utåt.
Jag svarade att jag inte trodde det och sedan satt hon tyst en lång stund.
Dom var översittare helt enkelt!
Men jag är nästan säker.
--- Och det svarade du på?
--- Tror du självmordsförsöket inte hade blivit av om du struntat i att resa hem?
--- Jag ville träffa dig ändå, och förresten så trodde jag du hade kommit tillbaks, det hade du väl också, så när du inte öppnade så gav jag mig fan på ... ja, jag vet inte, men jag ville inte leva längre när det inte fanns nån som ställde upp!
Både hon och Lasse var med, jag trodde Stefan skulle komma också...
Men det blev en jävla tillställning må du tro, jag minns nästan ingenting mer än att jag aldrig såg röken av Stefan.
--- Sen gick jag hem igen och satte mig på en stol och trodde att jag skulle börja tjuta.
--- Krångla inte nu, Lillemor!
--- Jag skulle sätta värde på om vi kunde fortsätta.
--- Och jag skulle kunna säga det igen, för så pass angelägen är jag faktiskt.
När hon slutligen satte sig igen trodde jag att hon skulle envisas med någon av sina många utmanande tystnader.
--- Vad ville du Stefan då?
--- Visst, men Stefan har aldrig kunnat skilja på natt och dag, han har aldrig kunnat skilja på nånting, han har alltid sagt en sak och menat en annan.
Det är fan, Sulan, att jag inte fick det ändå, det är fan alltså!
Vi snackar ju om att jag skulle ta livet av mig, det är ju det vi snackar om hela tiden!
--- Inte när jag vill ta livet av mig i varje fall.
Jo, du är oärlig mot mig för du sitter och vet allting!
Då kunde jag ju fullfölja mina planer och göra nånting annat av mitt sabbatsår än sitta här och bli spottad i ansiktet av dig!
--- Och så sitter du och är oärlig, det kan du inte neka till!
Jag vill alltså veta lite grann av vad som har hänt med dig sen vi skildes åt i våras.
Lillemor stirrade på mig, föraktfullt och kanske lite arrogant.
Jag bestämde mig för att åtminstone för den här gången lämna diskussionen om motiven till sommarens självmordsförsök.
--- Du verkar njuta av det.
Men jag visste naturligtvis att Lillemor inte alls hade något behov av att just nu fila naglarna, hon gjorde det för att provocera mig och jag låtsades därför inte om det.
--- Men fila naglarna orkar du tydligen!
--- Det vill jag väl.
Det där tycker jag är så skönt med dig.
Så lämnade hon mig.
--- Jag vill vara där du är!
Det fanns dessutom moment i hennes uttalade hatkärlek till mig som jag inte visste om de var äkta eller bara spelade i syfte att provocera mig.
Våra sammanträffanden kom på det sättet att bli ett destillat av hennes tidigare relationer till andra människor, jag blev i olika situationer både hennes mamma och hennes pappa, och jag blev en rad andra människor för henne, allt beroende på vilka teman vi tog upp.
Jag kunde lätt räkna ut att drygt
Det är en tragik som till sist knappast uppfattas eftersom det ingår i dess förutsättningar att mörklägga dess existens.
Förtrycket är alltså en följd av en klart auktoritär uppfostran, eller kanske rent av är att betrakta som en beståndsdel i den auktoritära uppfostran.
labradorer, sotsvarta och påfallande smärta för rasen och ytterst tillgivna.
Kanske hade det att göra med att jag inte fann det särskilt nödvändigt, när jag behövde kalla på dem handlade det nästan alltid om alla

--- Pappa rökte, han var otrolig!
--- Klart jag gjorde.
Och förresten så sa en annan doktor sen att det skulle gå över när jag började röka själv!
Hundarna gjorde vida lovar in i skogen och kunde vara försvunna utom synhåll
När vi kommit fram till ett parti av skogen där det glesnade och plötsligt blev lite ljusare sa Lillemor:
Vad menas med det egentligen?
--- Men du får inte tro att han var en buse, för det var han inte!
--- Inte på skolgården, men jag skulle alltid vara hemma en bestämd tid, och kom jag en minut för sent så small det, så noga var han alltså!
Fast han ångrade sig alltid.
--- Men hon höll väl med pappa förstås?
Det är klart, jag hade mothåll också, åtminstone av
--- Och det gör inte du menar du?
--- Ja?
Det var så jag menade!
--- Det är många det.
--- Det kan väl inte du veta.
--- Skulle man säga det så skyfflade dom in en på Långbro!
Du ska veta att dom är människor precis som du och jag, det är precis samma saker med dom som med oss, det är bara det att dom har det bättre ordnat, dom har lyckats fixa sin ekonomi eller sitt privatliv på ett smartare sätt än du kanske, men i själva verket, på djupet, så ska du ha klart för dig att villkoren egentligen är likadana!
Självförtroendet, eller bristen på det, var ju kärnfrågan i behandlingen av mina flesta klienter.
Jag fick anledning att göra det lite senare.
Lillemor sa detsamma om Hillevi Gustafsson.
Att försöka hitta den ändå gick naturligtvis inte för sig, pris och belöning måste utfästas.
Vidare avkrävde fröken Gustafsson Lillemor en bekännelse vid flera tillfällen inför hela klassen.
Lillemor blev nu häftigt illamående och tog detta som förevändning bland sina väninnor att lämna tillställningen.
Emellertid trodde inte vännerna på henne eftersom hon var finklädd och alldeles tydligt hade gjort sig klar för danstillställningen.
Episoderna verkade alltså ganska störande och vette mot ett område vartill jag ställde mig mycket skeptisk, kanske just därför att jag hade viss och inte helt positiv erfarenhet av experiment på det parapsykologiska fältet.
Jag misstog mig emellertid.
Det hände att Lillemor själv öppnade våra samtal med frejdiga frågor och plötsliga infall.
--- Men jag förstår ju inte riktigt vad du menar.
--- Det gör ingenting, bara du svarar.
--- Det lilla ordet jag kanske en glaspärla som en gång hängt om halsen på någon.
--- Det är flera stycken som skrivit dikter i den där boken jag har, jag fick den i julklapp av mamma.
Men man måste tänka väldigt mycket på sig själv också!
--- Om man inte älskar sig själv, om man inte respekterar sig själv, så finns det ju absolut ingenting kvar om det skulle visa sig att ens kärlek till en annan inte blir besvarad, allting rasar och du kanske bryter ihop!
Lillemor fnittrade till och frågade förväntansfullt:
Förstår du vad jag menar?
--- I så fall tror jag att jag förstår vad du menar.
--- Vad var det du sa när du stod vid bokhyllan.
--- Varför det?
--- Hur kan du tro det!
Lillemor lutade huvudet bakåt mot det mjuka ryggstödet på soffan och blundade.
--- Du sa att du läste när du hade svårt för att sova, sa jag.
--- Inte ofta, men det händer faktiskt.
--- Vill du berätta om dom sakerna!
--- Ja.
--- Om jag bara ber dig då, som vänner emellan?
--- Jag vill helst att du själv berättar, svarade jag omedelbart.
--- Det vet jag inte heller.
--- Jag tror det vore bra om du gjorde det.
Men efter en stund rätade hon på sig, strök händerna över ansiktet och sa:
Lillemor betraktade mig och skrattade plötsligt till.
--- Jag minns inte så noga.
--- Och den som dom
--- Han ropar mitt namn, han vill säga nånting...
--- Han vill att jag ska komma till honom, det är säkert, det säger han också, han vill att jag ska komma till honom.
--- Och det här händer när du ska sova nästan varje kväll.
--- Stefan vill mig illa.
Hon bet sig mycket hårt i underläppen och jag tänkte att hon kanske var nära att gråta.
Omedelbart efteråt frågade jag:
Jag älskar honom, det finns ingenting som betyder så mycket för mig som han, kan du inte få in det i skallen, Sulan!
Jag kände hur hon skakade och alldeles till en början försökte göra sig fri från mitt grepp.
Några gånger tog jag upp hennes förhållanden till tidigare pojkar och det kunde ge både intressanta och för behandlingen delvis givande samtal, men det slutade alltid med att Lillemor uttryckligen besvärades av sin bindning till Stefan och slutligen råkade i affekt när hon märkte att jag kanske var mera intresserad av andra problem hon hade att brottas med.
Men så var inte fallet.
Det hade varit frost under natten men väderleken hade mjuknat betydligt och nu var det nästan vårvarmt i luften igen.
Därför lämnade vi dem utomhus och gick in och satte oss.
Emellertid var ju inte Lillemor hos mig nu på någon av de planerade terapitimmarna, och jag såg mig oförhindrad att ta ett glas vin med henne.
Det var fantastiskt må du tro, jag kunde inte gå på jobbet idag!
--- Varför skulle jag bluffa?
--- Skulle jag tro mer på Annastina då?
--- Inte alls, jag bara frågar.
Jag bad henne stanna så länge tills bussen gick.
Det visade sig emellertid att Lillemor inte var särskilt stålsatt av sina lyckosamma försök med spelkorten, och att hon inte var det av den enkla anledningen att hon inte hade någon förutom Annastina att dela glädjen med.
Det var ett sällskap på ungefär
--- Det kändes ingenting egentligen.
Jag frågade:
Det var ingen som hotade mig.
Det frågade jag om, men jag visste naturligtvis inte varför jag frågade om just det.
Det låg ett rävskinn under skålen.
--- Fick du inte det då?
Lillemor såg glad ut när hon sa det där sista.
Så mamma hade det väldigt svårt.
Att gå omkring som passiv observatör under en tid då sommaren förbereds är egentligen ganska meningslöst, över huvudtaget är det svårt att förlika sig med passiva observatörer oavsett vad föremålet för observationerna än är.
En av de närmaste grannarna och kanske den som flitigast varit härute om dagarna är en pensionär som heter Vallinder.
Vallinder kom plötsligt över till mig och visade upp ett kastspö på vars nylonrev han apterat ett alldeles nytt skeddrag som han själv tillverkat och som han uppenbarligen knöt stora förhoppningar till.
Han utredde snabbt det enkla förfarandet för mig, och jag såg ingen annan råd än att pröva ett kast.
Hans reaktion förvånade mig eftersom han nyss stått och skrutit över sina framgångar vid otaliga tillfällen tidigare, men det var kanske inte otänkbart att hans uppjagade tillstånd också berodde på att draget var nytt och egenhändigt tillverkat och tydligen aldrig förr prövat.
Vallinders förlust av sitt egentillverkade skeddrag, det lidande som gösen med all sannolikhet ännu utstår med kroken i käften eller halvvägs nere i strupen, eller kanske blott och bart förlusten av den största fisk som jag antagligen någonsin har och kommer att ha fångat.
Det är ju inte så, åtminstone inte i mitt fall.
Det vill säga avgränsade henne från samhället istället för att integrera henne i det.
Tydligen hade Lillemor också andra kontakter med pojkar, men hon hade hittills inte känt sig tillräckligt motiverad att prata om dem eller om själva förhållandet till dem.
--- Antingen tar du omedelbart av dig glasögonen eller också lämnar du lägenheten!
--- Ta av dig glasögonen!
Men jag sa igen:
Du förtrycker mig!
Bara
--- Jag förstår inte vad du pratar om?
--- Men min faster, hon var otroligt ilsk och alldeles rödhårig, mer än jag, det gick inte att lugna ner henne alltså!
--- Jag begriper inte varför du aldrig tror på vad jag säger.
Jag har ju tagit av mig dom nu.
--- Men då är det väl bara att berätta den då!
--- Allting.
--- Du sa att det var jobbigt och vemodigt.
Därför skyndade jag mig att fråga:
Jag kommer aldrig att gå dit mer.
Men jag tycker det är konstigt att dom inte hört av sig till henne om du varit borta en hel vecka.
Det är aldrig för sent, hur långt borta i tiden upplevelserna än ligger.
--- Men pratade du inte med doktorn om din dåliga sömn.
Allt sånt drömmer jag om.
Det är ett helvete må du tro, det är rena mardrömmen!
--- Men du har väl tydligare drömmar också!
Dom är ju bortkastade.
--- Vad skrev du för nånting?
Jag hade mina skor inne i den där garderoben, och en gång när hon tittade på dom så hittade hon böckerna bakom tapeten.
--- Det var inte så svårt att lista ut, jag dök rätt på henne och frågade om det var hon som sopat till sig böckerna.
Men hur det var så fick jag dom inte, för hon och pappa hade redan rivit sönder dom och kastat bort dom i nån av soptunnorna på baksidan av folkskolan.
Dom tyckte väl att jag inte tillräckligt mycket var som dom andra.
--- Dina kompisar och dom killar du träffat, vad säger dom om det här med att du kan se föremål och syner som andra inte ser?
--- Därför att jag ska på fest till Annastina och Lasse ikväll och då orkar jag nog inte gå i morgon.
Härmed!
--- Med korten menar du?
--- Det var på tiden.
Jag betraktade henne och passade på att fråga hur hon mådde, precis som jag gjorde första gången vi sågs.
Som du vet så håller jag ju ganska mycket på formerna, det underlättar faktiskt en del för både mig och andra.
--- Som jag sa så håller jag på formerna.
Men det gjorde jag alltså inte nu.
gånger i veckan kanske.
Det var i stort sett samma omdöme om henne som jag tidigare hade fått och det fanns heller ingen anledning att betvivla dessa uppgifter.
En auktoritärt uppfostrad människa har svårt att följa med i det resonemanget, hos den människan finns som regel en vilja till underkastelse inte bara när det gäller maktfullkomliga människor i deras närhet, utan också ickemänskliga företeelser.
Han och hans hustru visste jag var mycket väl hemmastadda på området, en av dem hade dessutom skrivit en liten bok om en dansk tankeläsare.
Därtill var kanske min yrkesheder för stor.
Lillemor började traska omkring i rummet medan hon pratade.
--- Jo, med dig vill jag göra det, inte med nån annan!
--- Karin är en hygglig tjej.
Hon demonstrerade hela tiden sin motvilja mot att en tredje person kom in i bilden och ändrade på våra vanor, skulle någon komma med överraskningar eller förändringar så var det hon.
Det hade gått en tid sedan vi talades vid sist och jag sett honom slåss i ankomsthallen på Arlanda.
Men Tomas bolmade på en stund och kikade på mig.
--- Statsvetenskap.
--- Blev det för svårt att skiljas från kunderna?
Därute skrek jag in mot rummet och frågade Tomas om han ville ha någonting att dricka.
--- Då kunde du ha kommit hit.
--- Du hade en sa du.
--- Nej, du har väl lite som du måste plikta för förstås.
När jag satt mig igen och vi båda tagit en första klunk ur våra ölglas frågade jag:
--- Han är helt återställd alltså?
--- Inte riktigt, ungefär kanske.
Men det är över nu.
--- Det kan möjligen vara lite mera praktiskt om man ser till följderna.
--- Hur som helst går det mesta att lösa på andra sätt, med lite mjukare stil så att säga.
--- Jag kan bara säga vad jag sagt dig tidigare, nämligen att det du pratar om inte ingår i min målsättning.
Går man och bär på en fullkomligt ohanterlig ängslan, en obeskrivlig osäkerhet på sig själv och på allting annat, så har man jävlar i mig inte så mycket mer att tänka på, och du ska inte sitta och inbilla dig att det är dom som gör politiska revolutioner!
--- Räcker det med tvåhundra?
Hur så?
Ibland är dom ju så förbannat tillgivna och förstående och allt sånt där, men så ibland är det alldeles omöjligt.
år sedan jag kramade om honom.
--- Det sa han aldrig nånting om.
minuter för tidigt.
Men jag tänkte samtidigt att om hon absolut ville så hade hon åtminstone antytt något om saken.
Jag frågade vad de i stort sett innehöll och Lillemor skrattade då till och svarade:
--- Det är klart att det är mycket att vara människa och att vara du!
--- Ganska.
--- För vem då?
--- Men det är inte det viktigaste.
Kom inte och säg att du inte har nånting att berätta!
--- Men jag har ju ingen maskin hemma!
Också han läste psykologi, och jag har en bestämd uppfattning av att han ett slag var på väg att doktorera i ämnet, eller om det möjligen var i pedagogik, jag minns inte.
Kanske kände jag fortfarande någonting sådant när jag nu satt och väntade på henne tillsammans med Lillemor.
Kanske var det undanflykter, jag vet inte.
Ett av dessa försök leddes --- eller vad man nu ska säga --- av mig och gjorde starkt intryck på Karin, så starkt att hon själv bad att få vila en stund, medan däremot Lillemor inte ville göra någon paus utan fortsätta tills det " slog stopp ".
Detta gjorde jag
Hon lovade, smått road av den underliga uppmaningen, att ha skrivit siffran inom en minut från det att jag stängt hennes ytterdörr.
Hon fick omedelbart papper och penna och skrev snabbt ner sjuhundraett.
I min lägenhet fann vi Lillemor kvar i soffan, hon satt alldeles stilla med raka armar och med händerna fastklämda mellan knäna.
Det var alltså inte exakt likadan uppgift hon fått sig tilldelad då hon skulle spåra vad som låg under porslinsskålen vid den där seansen i Uppsala, men den kunde förefalla åtminstone snarlika.
Ofta avbröt hon sig också själv och frågade Karin om hon var på rätt väg.
Vi kunde inte vara nog varsamma om henne.
En äldre man med ett internationellt förflutet och med en imponerande erfarenhet av parapsykologiska experiment förklarade efteråt att det hela hade varit en " uppvisning av världsklass ".
--- Jag skulle vilja resa.
--- Jo.
--- Vill du absolut att jag försöker då?
--- Såna som jag aldrig förut har träffat.
--- Nej, men man kan ju alltid försöka.
--- Det var inte Island jag skulle prata om i så fall.
--- Det var så här att jag var med i den där skolkören och sjöng när jag gick i tvåan.
Jag skämdes för allihop också, för jag visste ju inte vad jag skulle säga, mammas snack kunde man ju inte köra med.
--- Jag tror inte jag kan få nåt mer barn.
--- Visst, det var det hon tröstade sig med hela tiden.
--- Skulle du vilja fara till Island nu då?
Hundarna jagade härs och tvärs över isen, det låg ett decimetertjockt snötäcke och de fick liksom Lillemor och jag hyggligt fäste.
Det sa jag ju!
--- En jävla dum fråga, Sulan!
--- Åtminstone på det här sättet.
Jag har ju haft massor av killar sen dess.
--- Jag vet inte.
Till sist var vi inne i ett större skogsparti och kom ut på en upplogad väg och följde den fram till huset där jag under några av de senaste dygnen försökt bo.
--- Ja?
--- Jo, det har jag fattat att du tycker, men jag vägrar förstå henne när hon hindrade dig från att åka till Island fast hon lovat dig hela tiden.
Men om det blir så att hon kommer hit så träffar jag henne gärna.

gånger inom loppet av
Det hade ingenting att göra med att jag kanske hyste skepsis, eller åtminstone en högst behärskad entusiasm, inför de experiment som Karin så varmt omhuldade, som att jag kände tilltro till ett mera regelbundet och inte så känslomässigt krävande arbete.
Dessutom antog Annastina att Lillemors beroende av Stefan mycket klart hade avtagit det senaste halvåret och att jag förmodligen gjorde klokt i att inte ta upp hans existens till diskussion om hon nu inte själv uttryckte någon önskan om det.
Hon hade besvär med ekonomin, men dessa besvär visade sig åtminstone tillfälligt kunna avhjälpas, och så hade hon bekymmer för sin kommande sysselsättning.
Under ett av våra telefonsamtal undrade också Margareta Olsson om inte Lillemor snart kunde betraktas som mogen för att delta i gruppsamtal som leddes av en kollega till henne.
Men jag sa att jag skulle se vad jag kunde göra.
Vad gällde arbetet med Lillemor kunde det alltså se ut som om min tanke var att det fick bära eller brista.
Hon gjorde ett högst ovårdat intryck och hon såg förfärligt utsliten ut, men jag fick ganska omgående klart för mig att hon inte var onykter.
--- Och det hade inte hänt nånting på jobbet?
--- Men nånting måste du väl ha gjort?
Antagligen ångrade hon att hon sagt det där med att hon gick ifrån jobbet.
--- Och du har bestämt dig för att inte säga vart du gick?
--- Du vill inte tala om vem det är?
Erland!
Det var ju heller inte något ämne som hon tyckte om att prata om.
--- Sen i julas.
Det finns faktiskt nånting som heter privatliv också!
--- Jaha.
--- Hade du inte kunnat vänta tills efter arbetstidens slut?
En sån ingivelse var det inte nu i alla fall!
--- Så om Janne hade ringt så hade du inte kommit?
--- Nej.
--- Hur trivs du på jobbet då?
--- Ja?
Jag vet det.
--- Men hur kan du veta att du varit med om det då?
--- Men om den enda kärleken är en jävla knöl, vad gör man då?
--- Du menar den första jag låg med?
Han hade kärring och ungar och hela skiten.
--- Låg du med många olika killar efter den där besvikelsen med den gifta byggnadsjobbaren?
Ja, du vet ju hur det gick sen...
Och det hade det också.
--- Hur reagerade du när du fick reda på det där?
Emellanåt bet hon sig i läppen, men jag var nästan helt säker på att hon inte skulle börja gråta trots allt, när hon plötsligt exploderade precis som hon gjort några gånger förr i min soffa, hon exploderade i en våldsam gråtattack och kastade överkroppen fram och tillbaka.
Jag frågade om hon hade någon näsduk och hon nickade då mot väskan som hon ställt mot ena bordsbenet.
Så kom gråten på nytt, och hon lade omkull sig på soffan och släppte greppet om mina händer.
Bara därför att jag är det.
--- Inte för att han är död, men för att det var så mycket kvar!
Hon fattade ett hårt grepp kring mina axlar och pressade sitt huvud in mot nacken på mig, och utan att kunna se henne riktigt kände jag att hon började gråta på nytt.
--- Jag tror jag har bestämt mig nu i alla fall.
--- Gammelfarfar direkt.
Jag vill gifta mig, jag vill ha det lugnt och stilla som du och alla dina gamla kompisar.
Hon gick emellertid inte fram till soffan utan till fåtöljen där jag satt och lade handen på min ena axel.
Förresten är det jag själv som valt att lyssna på dig.
Jag lugnade henne på den punkten, och förklarade att jag antagligen skulle få ett bidrag så småningom, men att det inte var någonting som Lillemor behövde ta upp tankarna med.
Har man som Vallinder stått i ett valsverk nästan hela sitt vuxna liv så har naturligtvis den här typen av årliga tillkännagivanden en bestämd lockelse.
aspar som spruckit ut intill vedbodbyggnaden, det är nästan
Och ett urval blir ju alltid avhängigt den som verkställer det.
Jag bara förnekade det, sannolikt med den lättsinniga attityd som lögnhalsar brukar förlita sig till.
Jag tänkte samtidigt att det finns någonting i upplevelsen av det man ser eller hör eller på något sätt förnimmer på annat sätt, som man är helt och hållet ensam om.
Kanske frågar jag mig så i rädslan för någonting som inte finns, men om det finns en minsta lilla grund för denna rädsla så är det redan en liten katastrof!
Han hade i vanlig ordning förplägnad med sig och jag tackade i samma vanliga ordning genom att säga att det var alldeles för mycket och samtidigt ge uttryck för min misstro mot honom.
Och det jag bjöd på var varm luft och strålande sol.
För övrigt verkade det som om Lillemor kände sig utmanad av uppgiften och jag själv såg med spänning fram mot vad det kunde komma att avkasta.
Det betyder att
Det gick till och med så långt att Lillemor själv ville ge upp och jag hade givetvis ingenting att invända mot det.
Jag kopplade från den sista vagnen medan Karin och Lillemor uppehöll sig ute i köket, och sedan rullade jag in den i några decimeter toalettpapper och lade alltihop i ett ordinärt brevkuvert som jag klistrade igen och som jag förseglade ytterligare med
Jag svarade då att jag inte satt igång den, varpå Lillemor omedelbart replikerade att det var det som var felet och beordrade mig sätta på den.
Därför överraskade det mig en smula när Lillemor nu sköt sedlarna åt sidan som om hon inte alls ville kännas vid dem.
Du måste säga fort!
Jag tror inte jag orkar mer, du kan säga om jag är på rätt väg!
Hon gav mig det på Stockholms Central just innan tåget skulle föra henne söderut, hon stod på trappsteget och hade dörren öppen och jag minns med bestämdhet att hon hade en helröd och mycket tunn kappa på sig och dessutom var hennes hår påfallande mörkt och långt.
Och Lillemor blev upprymd och frågade om vi inte kunde fira tilldragelsen med en flaska vin.
Hon var snarare generad över den, snarare uppriktigt förlägen.
--- Försök själv då!
--- Det märks på dig, det är sån fantastisk skillnad på dig och Karin till exempel.
--- Lasse, Annastinas kille.
--- Men det vill du inte?
Fast kanske inte just så, jag säger att jag skiter i hans gaggande, det kan han och dom andra hålla på med så håller jag på med mitt.
Han tycker nog att jag är jävligt dum i huvudet alltså!
--- Men har du inte funderat över att det här med politik i alla fall måste vara nånting ganska viktigt eftersom det berör alla människor i samhället.
Lillemor svarade inte genast när jag slutat prata.
--- Jag tycker inte det.
Men jag blev alltså förbannad och jag sa på fullt allvar:
--- Jo, det begriper jag.
--- Vad jag försökte vara?
--- Nu förstår jag inte riktigt hur du menar?
Du behöver inte sitta och gömma grejer för mig!
--- Jag känner inte till hennes vanor just på det sättet, men tack för varningen!
--- Jag tänker nu inte bara på det.
Medan jag betraktade henne förstod jag efter hand att hon inte var särskilt förtjust i att fortsätta diskussionen.
--- Kanske.
Har jag inte rätt?
--- Pappa var inte alls sån som du tror!
--- Därför att jag ber dig om det och därför att jag eljest inte tror på dig när du säger att han var så snäll.
Han gjorde mig ingenting, jag trodde han skulle vara helförbannad och springa på mig utan vidare när jag kommit innanför dörren, men det gjorde han inte.
--- Hur visade han det?
--- Nej.
Mamma sprang bara och stängde dörrar och såg till att ingen hörde utanför vad vi hade för oss.
--- Ungefär.
Det var ingen sån där impulshandling då?
--- Och det var därför du beslöt dig för att rymma?
--- Därför att då skulle dom ångra att dom varit så taskiga mot mig.
Och så ringde jag hem.
--- Men det blev alltså ingen snyting när du kom hem?
--- Hur kan du veta det?
--- Märkte du att det blev nån skillnad när du kommit tillbaka?
--- Det är klart att jag gjorde, men jag vågade inte bråka.
--- Och det kände du att man inte fick vara?
Jo, en gjorde det, men han hälsade så in i helvete så man blev misstänksam av bara det.
!
--- Inte vad jag kan påminna mig.
--- Det behöver du inte.

--- Jag har gjort slut med Janne om det är det du tänker på.
--- Då förstår jag inte varför du inte vågar tala om för honom att du har en ovanlig gåva.
Tvivlet på sig själv kom att utsträckas till att också gälla annat och andra.
Det var kanske inte heller alltid att jag förmådde hålla på mina principer, jag manipulerade med mina egna attityder för att snabbare nå fram dit jag ville.
--- Nåt nytt förstås, undrade Tomas med en plötslig tillsats av tvetydighet i tonfallet.
--- Jag satt i en bil och så blev det grönt ljus, ja, du vet.
Ja, jag kan inte riktigt erinra mig hur Alice Tegnér såg ut.
--- Slocknade du eller vart tog du vägen?
--- Det gör väl alla människor, men det är faktiskt inte därför jag ringer.
--- Man kan ge och ta, om du förstår vad jag menar.
--- Det låter spännande.
Vi har ju lite kontakt så där ändå du vet.
--- Det hoppas nog Karin också!
Hej då!
tomma karotter i köket i vilka det fanns rester av något slags sallad.
Men när det för femte gången travade in en gammal schäfer i rutan började det bli en aning tröttsamt.
Jag pratade gärna om den saken.
Hon ansåg därför att det mot slutet av sommaren kunde bli dags för en mera öppen behandling av Lillemor, det betydde vad jag kunde förstå i klartext att jag skulle undersöka möjligheten att börja trappa ner min egen behandling och glesa ut terapitimmarna, och kanske till sist rentav upphöra med dem.
förtjänster med det jag läste som jag nog inte väntat mig.
Vi hade alltså här ett underbart stöd för den fortsatta behandlingen.
--- Jag frågar varför du gråter därför att jag tycker det är så konstigt om det inte är glädjetårar!
--- Det var inte min mening att påminna dig om nåt tråkigt.
Vill du att nån annan ska läsa det och också tycka, eller ska det vara en hemlighet mellan oss det här?
--- Han tyckte det var realistiskt.
--- Det kanske man kan förstå, eller hur?
--- Ja.
--- Jag träffar honom nästan varje kväll.
När vi träffades gången därpå bad hon bestämt att få manuskriptet tillbaka, eftersom hon hade beslutat sig för att " göra någonting med det ".
Det fanns en nästan oåtkomlig bräcklighet hos henne, och jag ville vara noga med att ge akt på hennes reaktioner.
Istället hade hon radat upp en mängd svepskäl för att åka tillbaka in till stan, hon hade bland annat åberopat sin sviktande hälsa och påstått att hon egentligen inte klarade av havsluften och att hon var allergisk mot saltvatten.
Men Karin blev något mera modstulen och förklarade lite senare för mig att Lillemor antingen befann sig i ett högst ogynnsamt skede för tillfället eller att hennes mediala förmåga höll på att tyna.
Men till sist gav jag med mig och hoppades att Margareta Olsson inte skulle få reda på det.
Men hon flackade med blicken, och efter ett tag blev hon trött och började prata om en massa saker som egentligen inte hörde till hennes ärende.
Hon var visserligen inte berusad, men hon var trött och irriterad och jag tog först av allt upp hennes situation till diskussion och bad att få en beskrivning av hennes nuvarande förhållande till jobb och vänner och helst också till sig själv.
--- Och det ville du?
Menar hon alltså!
--- Ja.
--- Jag får ju bara komma var fjortonde dag nu och sen står det väl inte på förrän jag bara får komma en gång i månaden och sen bara en gång om året och sen inte alls.
Det enda vi gör är att informera varann om hur läget är.
Lillemor stirrade misstroget på mig.
Ibland håller jag på att bli galen på henne!
--- Men det behöver ju inte nödvändigtvis bero på henne.
Eller boken rättare sagt!
Men jag tillstår naturligtvis gärna att jag påverkade henne språkligt i flera fall, särskilt nu som manuskriptet skulle bli bok.
Jag hade funnit förslaget frånstötande men tillskrivit allt hennes tillfälliga tillstånd.
Kanske var det så att jag såg mer lättad ut än jag avsett när hon rev sönder pappersarken och kastade bitarna i min tomma fruktskål.
Det skulle hon tänka på.
Men jag stod en stund och såg efter henne.
Samt naturligtvis även dessa.
Varför skulle vi plötsligt förlova oss?
Han var en bekant till Karin, eller rättare sagt hans hustru var det, och han sjöng ingen visa som innehöll mindre än
Men dessa andliga vandaler kunde kanske trots allt inte förstöra hela kvällen, utan både Karin och jag fick det bestämda intrycket att gästerna hade det trevligt.
Det var naturligtvis ett fullkomligt meningslöst spörsmål, men ingen av oss förtröttades och meningsutbytet blev ganska hetsigt och mycket rikt på synpunkter.
Jag frågade igen om Karin verkligen hade uppfattat mitt namn nämnas och det sa hon att hon hade gjort.
--- Vi har en liten tillställning här men det är inte farligt.
Det är de gamla hederliga syrénerna, de blåa alltså, och det känns förunderligt tryggt att andas in den tunga och nästan lite högtidliga doften när kastvindarna slår in i bersån.
Ludvig var ganska punktlig idag, det vill säga han kom bara
gånger slog han till mig, den andra gången så pass hårt och effektivt att jag måste söka läkare för att få mina blessyrer omsedda.
Men engagemang som inte låter sig bemästras av den engagerade, som inte kan anlitas för bestämda syften och som finns där mera för sin egen skull är egentligen ett engagemang utan värde för andra än för en själv.
Jag lyckades bocka mig ner och undgå att bli träffad, och vasen for in i väggen och gick i bitar.
Och just i detta ögonblick föll ett plötsligt solsken över gårdsplanen och det fick mig att känna mig så kolossalt utanför det jag nu var vittne till, jag hade helt enkelt ingenting med saken att göra.

Vi hade alltså bara att rota vidare i felsteg och misstag, alltid kunde detta rotande kanske rädda någon annan vid ett kommande tillfälle.
Hon ansåg med bestämdhet att jag skulle må bra av det.
Men de sista dagarna före Karins avresa talade vi mycket och ofta om den första juli då hon skulle vara tillbaka, och vi trodde på det datumet, vi trodde på oss tillsammans och skulle vi inte klara ett halvårs skilsmässa så skulle vi väl knappast klara så många andra friktioner heller.
En dag nådde mig emellertid uppgiften att Lillemor Holms bok skulle utkomma.
Karin frågade också varje gång hur jag bedömde möjligheten att ändå komma över och förena mig med henne.
Boken var vackert formgiven och hade ett behändigt format som förde tanken till en pocketbok.
Det verkar också som om hon skrivit väldigt fort, men det kan förstås vara ett misstag.
Men jag är naturligtvis inte den rätte att döma i det här fallet.
Han stod som på andra sidan av en stor åker.
Han fortsatte att ropa, länge, länge.
Så jag stannade kvar där jag var, jag stannade kvar mellan dom rena kalla lakanen.
Jag tänkte att han kanske bara ville säga att han älskade mig.
Det enda som aktiverade mig var en tilltagande mörkrädsla.
När jag inte vaknade av hans fönsterknackningar eller av hundskallen, så bröt han sig in och ringde ambulansen sedan han väl konstaterat hur det var fatt.
På håll hörde jag någon gång på eftermiddagen en sköterska säga till en annan att mitt liv nog skulle räddas om ingenting ytterligare skulle tillstöta.
Jag blev en smula överraskad kanske, men jag orkade inte visa att jag blev det.
Omsider svarade jag någonting om att man samlar på sig, att man inte har koll på allt man tar till sig, allt man lyssnar på och allt man härbärgerar.
Räckte de inte till?
dagar fick jag besök.
Tomas vände sig hastigt om mot henne men stod sedan och såg på mig och var alldeles tyst.
--- Ja.
--- Jag tänkte att när jag ändå skulle hämta Gunilla och var här så kunde jag ju passa på att morsa.
Efter en stund frågade jag försiktigt och antagligen lite skamset:
--- Jag kanske var lite för trött och utkörd.
Det där har vi ju snackat om!
Det ska helt klarna upp mot kvällen har de sagt, taket ska lyfta och det ska bli en stjärnklar midsommarnatt.
Människolivet är ingen gåta, människan inte heller, och ingenting viktigt sker av en slump.
Det är mycket folk härute idag, de flesta fejar och donar inför helgen, men jag har faktiskt inte upptäckt någon midsommarstång liggande färdig för resning någonstans.
Det var någonting viktigt jag hade att säga honom, och när jag slutligen efter en omväg kom fram till kiosken fumlade jag fram min lilla anteckningsbok och fann hans telefonnummer.
Men vad hade jag då att säga Tomas?
Men ingen av dem har varit särskilt lätt att nå på telefon.
Dessutom tror jag det ingår i hans läggning att hålla traditionen högt, om också den råkar vara i färskaste laget.
Hon stannade till och stod en bit ifrån mig, det var som om hon hade blivit ertappad för någonting hon hade gjort olovandes.
Jag fick för mig att också de bara stod och tittade efter henne.
Hon svarade tydligen på deras eviga frågor.
Plötsligt fick han för sig, att han skulle gå och ställa sig i spegeln och se efter, om det syntes nånting på honom.
--- Ingenting, svarade Martin som sanningen var.
Det blev en springa mellan kammare och kök, men den räckte bara för rösterna att komma igenom, inte för blickarna; det gjorde ingenting.
Han höll andan, för allting måste stå stilla, om man alls skulle komma dit in.
Nästan som i mammas sal, fast åt andra hållet.
Hur han slet och tog i kom han inte ur fläcken.
Det hade en käpp i ena handen, björkris i den andra.
Han var lika rå och lika elak.
Han böjde sig fram och tänkte stryka med handen över Martins rygg.
För säkerhets skull tänkte Martin kila in i lillrummet, som var mammas och pappas sovrum och pappas arbetsrum, och se efter att ängeln stod på sin plats på byrån där, under glaskupan.
Han såg sig om efter nånting att ta i, ifall han blev rädd.
Han visste nog om faran, därför gick han inte dit.
Rösterna från köket hördes ännu bättre här än från spegelplatsen.
Å han gör allt möjligt som han vet att han inte får göra, för pappa har förbjudit.
" jämrade den sig, lämnade köket för sängkammarn, sängkammarn för salen, och salen för nånting som var ännu längre bort.
" Nu började rösten söka häråt igen.
Jäntorna frågade på ett --- hon svarade på ett annat.
" Är det sant att det är krig, mamma?
Till sist sa hon tungt, att nu måste de äntligen sluta.
Underlig till mods gick han ett varv till i sängkammaren och letade efter tröjan, men den var och förblev försvunnen.
Sängen kom så nära honom och han så nära sängen, att de nästan gick ihop till ett; som det väl också skulle vara.
En så kallad tältsäng.
fast Lars nu hade den ensam, så var den den enda enpersonssängen som fanns.
Han --- han måste först se efter, hur det var i sängen sen han stigit upp därifrån.
Men han nöjde sig mer än gärna, om det var någotsånär slätt och rent.
Gunnel och Margareta började genast fråga honom samma saker som de nyss pinat mamma med.
Han suckade en gång till, innan han svarade.
Det var så långt till det skulle bli sommar igen.
Å!
Till sist måste han rya åt henne, att han inte hade tid.
Annat var inte heller att vänta, för också hon var emot honom; hon stod om inte precis på fiendens sida så på motsidan; den fina mamma han en gång haft hon fanns inte mera.
leta rätt på tröjan, kamma sig samt rusa iväg till skolan.
Krig och elände, vart man såg.
Martin?
!
Hon strök honom förstrött över håret.
--- Va är det, mamma, är du rädd för nånting?
Och han önskade att han kunnat skrika nånting riktigt argt och rysligt utåt vintern.
--- Ja du gör som du vill, Martin, sa hon.
Käppen:
Så hon kände åtminstone tusendelen av det han kände.
Skolan.
--- Här har du vantarna!
utropade hon.
Nu var hon återigen djup och allvarlig.
--- Nu säjer du vad det är, hör du det!
Hon ställde sig mellan honom och spegeln och stängde alla vägar.
Stackars Martin!
Hur har du det med ryggen, lilla barn?
Det var bara det, att varken mamma eller han själv kunde nämna det vid namn...
Kajanamössan var varm och bra, han knäppte den under hakan, drog på sig vantarna och gick mot dörren.
Hon hade redan glömt honom; i alla fall pratade hon inte med honom utan med dem --- om honom.
!
Ut i vintern.
Himlen hängde med magen som ett svart krigsmoln ända ner på vedbodstaket.
Vinden svepte som en furie, krypande utefter marken, svepande snål och frysgrå, elak, missunnsam; den slet i snöflingorna och missunnade dem att krypa ner i snötäcket och vila, bara rev upp dem, gång på gång, virvlade med dem, sopade iväg dem som skräp.
skallar, som gapande stack ut över gavlarna och ville sluka allt.
Det var i de
blev till ett --- som ville honom väl, fick han tro, men som gjorde honom illa.
Helst hade han vänt om och jagat därifrån med snöflingornas fart, men nej, det vågade han inte.
sa hon.
Han tyckte om psalmen, men han hade ingen lust att sjunga idag.
Psalmen var som bilder, som han såg, måste se, antingen han hade lust eller ej, sjöng eller inte sjöng, var ur eller i humör, ja antingen han tänkte på nånting annat eller inte tänkte alls.
Kanske glömde han väl inte, precis; men det kom som ett ljus över allt som var.
Han knäppte händerna.
Ja, nog såg han på...
Det föll ett regn över jorden; det var blod från Guds spö.
Nils till att flina.
Fröken Vester såg till att räkningen stämde.
pekpinnen.
Han dyrkade fröken Vester för hon var så ljus och luktade så gott.
När han såg den blev han om möjligt ännu mera nedstämd.
Ett par
Det var ett slagfält, och fienden eller vem det nu var hade skjutit allting skitigt med bläckkanoner.
Alla såg så ovetande ut.
De visste nog om allting, de kände till
) En eller möjligen
Han hade inte vetat, att hon också --- ja vad?
Hon hade blont, finkammat hår.
Greta.
Såg han inte fel så hade han minst
Martin flyttade sig närmare honom, fast han nu som alltid stöttes bort av hans egendomliga dästa lukt.
När han skulle skratta sa han häää!
Darrande, blek och grön kröp han ner i bänken och jämrade sig som ett djur.
--- Det var Martin, jag vet det nog.
sa hon --- och i detsamma var det som om alla dörrar slagit igen.
Han kände att hon betraktade honom.
Och hon log sitt allra ljusaste leende.
Hon ställde sig tätt intill honom.
Hennes flätor strök över hans kind och hals.
Det var som ett grässtrå, fast ännu finare.
Rut gick.
Snön på bänksteget hade smält till en vattenpöl.
Han hade börjat våndas sista minuterna så han trodde han skulle kvävas; och han hade hållit ut endast genom att förespegla sig hur det skulle bli så snart det ringt ut:
Då såg han, att hon stirrade på honom på ett nästan elakt sätt.
För att han luktade illa, kanske?
Allra mest ogillade hon honom för han var från den bråkiga familjen som hon levde granne med, jojomen.
Hon hade knallröda fläckar på kinderna av sårad välvilja.
--- kom igen!
att han och mamma och hela familjen Skoog sånär som pappa förstås, som ändå var skollärare och höll sig med
Hon behövde inget svar, hon gick lugnt på.
Inte sant, flickor?
sa hon.
--- Kan Rut svara det?
Fröken Vesters ansikte fick en nyans blekhet, som dock stannade innanför det röda och skära.
Fröken slutade och suckade.
först vitt, sen rött, sen vitt igen.
Men --- syskon...
Det är visserligen en struntsak...
Hon tittade på Martin som begärde hon hjälp.
) Men var det verkligen så att hon var det rätta, de det orätta; ja då var det rätta ändå orätt, otäckt var det, elakt, vrångt, ogint, medan det orätta var rätt:
Hon var vit som snö.
Hon var häxan i pepparkakshuset i sagan, och Signe och Rut och Greta och han själv var barnen hon ville spetsa på sin gaffel och steka i sin ugn.
gånger
Var det inte fegt att göra så här?
Guds käpp droppade blod, dropp dropp.
Signe stod och lipade.
--- Jaså?
Signe!
--- Och jag tycker om dig för du alltid talar sanning, det har jag väl talat om?
--- Alla förstår ni varför jag frågar så här.
Så fort de kom ut skulle de säkert ändra sig, sa hon.
Nu flög rastsekunderna med snabba vingar.
--- Jaså verkligen?
--- Det kom i alla fall.
Det kom av sig själv.
--- Och då kan det ju inte vara Martins fel, att...
frågade hon och hade visst tröttnat ut sig själv med.
Martin!
vems fel är det, att det blivit så här?
Martin!
Hennes allvar smittade av sig på klassen, så den slutade fnissa innan den knappt hunnit börja.
--- Jag förstår.
Martin böjde huvut under hennes dom.
--- Och jag tror, att detta gäller mera för Martin än för di allra flesta.
Här suckade hon som en trött mamma, förmanade än en gång, och sen drog hon sig tillbaka.
Nu så, kunde han kanske.
Pappa; han satt kvar i sin sal och spelade orgel.
Både musiken och sången var så mörk så den var svart.
Nu hördes det tydligt, att det var en psalm.
Pappa övade sig till söndan, då han skulle spela i kyrkan som vikarie för kantorn; han var organist också, inte bara skollärare.
Det som strömmade häråt och som var ifrån pappa ville värma mera än nånting annat.
När han sjöng öppnade han munnen på ett nästan skrattretande sätt, visade alla sina vita tänder och grimaserade; men nog hördes det att han hade både luft och stämband:
Tänk, att nu suckade han också.
Nu måste Martin sucka.
Det verkade som om pappa äntligen lyssnat till tonerna, som blev allt svagare, tills de lät som fladder av änglavingar, just inte mera.
Han mätte avståndet till nedre avsatsen och porten.
Pappa stod nu på översta avsatsen och lutade sig över räcket.
När hettan gått över till isning gick han in.
Den han hade i handen var av tjockt mjukt bröd med det fetaste sovel Martin nånsin sett.
Negern insåg först av alla att det var hopplöst att tigga av den snåljåpen.
Ä!
Men han var bred också, som en vedkast.
egenskaper...
Det var ansträngande att stå, det hördes på honom, för han stönade; men han kunde inte gärna sätta sig så länge Negern stod, han härdade ut.
Sist var det Frans.
Var det för det de höll ihop?
( Det verkade som magknip, ihopdragande.
Han sa, att han visste hur fienden såg ut.
Han borde nästan inte varit det, för på ett vis så finns det knappast värre än det man inte kan se.
Och de andra nickade med på fullt allvar.
" Hure går e för en Massa då, jestaligen?
Henrik flinade.
Ingen blinkade.
Men Henrik måste vika sig igen och hålla för där fram.
--- Räkna till
det som är kvar utå fiendens farsas --- ja, ni vet?
Han måste ligga och hålla sig i fortsättningen.
F-fienden?
G-gissa
Ja; och precis samma mening som pappa och farbror Sjöholm, vaktmästarn hade, ensamma mot nästan hela den övriga skollärarhögen?
Massa hann först med svaret.
Det är han som har mycke, som rår för kriget.
Så frågade han Martin.
Men Martin sa, att han ingenting trodde --- eftersom han ingenting visste, vare sig om fienden eller kriget.
--- Grejar?
Ta Långa Rikard tillixempel, den ohängdaste jävul som finns.
--- Men kan du svara på det här då, va Mattin?
Martin svarade, att han inte förstod vad Negern pratade om.
Martin ångrade, att han gett sig hit i stället för i leken.
( Att de inte förstod det?
--- Va jag tror?
--- Nähä, sa Negern.
( Han blev grov; han kom väl in i rätta gängorna.
) --- Inte heller det går å förstå, sa Massa saktmodigt.
Martin kunde inte förstå, var Negern tog sin överlägsenhet ifrån; han klarade av
Negern --- kvarsittaren, som börjat skolan ett par år efter lagen om tiden:
Då gjorde han en gest som om han slängt nånting ifrån sig med vämjelse.
Å, att han åtminstone kommit därifrån.
Han kände, att om han inte snart fick stryka av sig litegrand, så stod han inte ut.
Att han kunde fly tillbaka åtminstone.
Hon också tittade förbi, kände han:
Han ville bara gå upp i det som var just nu.
--- Oj!
Frans' vattenbleka ögon trängde ut som spjut, medan hans smala kropp krängde på sig som gräs i blåst.
Han satte båda händerna för, och sen stod han där han stod och kunde ingenting.
I samma ögonblick slogs dörrarna upp och fröken Vester kom ut.
Han svarade inte.
--- Verkligen?
--- nu i en helt ny, jämmerlig ton.
skulle stanna ute i korridoren och tänka över, nämligen först Martin, som bråkat, sen den som svurit.
Fröken stängde dörren; och så var han ensam om korridoren.
Är du med här?
Han kunde inte hjälpa det, men han måste undra över henne.
Hon sa efter en stund:
--- Förresten så gör det inge att du svär, för det har farsan sagt.
Sen tänkte han på det hon sagt.
svåra saker att ruva på:
Och här satt nu FantasiJenny och tänkte på sin pappa, det kunde han ge sig på.
Allt som var bakanför och innanför for iväg, eller tunnades ut, tills det var genomskinligt som glas och ändå mjukt som dimma.
Hon bara ökade på.
sa han och nästan önskade att så skulle bli.
--- Va tror du hon tänker?
--- Va då?
--- Men nu vet jag!
Men din pappa, va är han?
--- Han --- han slåss!
Den där oppnästa haltanikusen!
Sen hon fått nog, tänkte hon efter.
När hon satt sig fnittrade hon till.
Så gjorde hon en knyck igen, så han trodde att huvut skulle flyga av.
--- Nää, sa Martin.
för hinnan som var över hennes kinder glödde så man trodde att den skulle börja brinna.
Nä, det är för besvärligt.
Är det inte så det ryser?
Nu tittade hon så konstigt, så Martin måste lägga handen på kinden igen.
Han var nog med i frälsningsarméns söndagsskola --- men inte fick han ju gå på fester.
Å dom blåste i stora horn, å dom spela på gitarrer å cittrer å allt möjligt, å sjöng det gjorde dom så det var som ja mitt i sommarn.
Och nu ska han läsa för oss.
Han hade väl övat därhemma, för mamma och systrarna, som också skulle vara med.
" Ja, Gud välsigne dig, lille Martin, halleluja!
" sa han.
--- Å gissa va mamma sa, när vi kom hem till kåken, Martin?
sa hon igen.
Martin började undra, om det var nånting galet med hennes pappa i alla fall?
Jaså Jennys pappa hade gått med i den?
Tvärstannade.
Allting blev konstigt, alla blev konstiga.
så stod alla
Mamma suckade, när allting försvunnit och sista trumvirveln drunknat i klockklangen:
Kalle, kom in får du...
--- Om farsan får reda på det, så slår han ihjäl mej!
Martin tänkte och tänkte, att han måste göra nånting för henne.
Hon tittade åt sidan, i alla fall.
För då blir det så lättvättat, så det tror du inte.
--- Ja, hursomhelst så gör det inge, Jenny, sa han.
Hennes ögon både frågade och förklarade.
Han ser ju så snäll ut med sitt kammade skägg, Martin!
det finns sånt som inte blör men ändå gör lika ont.
Nu började det bli farligt?
I stället för att gräla gick hon då fram och klappade Jenny på kinden.
Jenny hade syndat genom att svära --- som straff pinkade hon i byxorna.
Gud bara tittade på.
Fröken sa till honom att sitta ner och ta det lugnt.
Gubben Hansson går på gatan, tittar upp till oss.
Det var Nils, hans bänkkamrat, som släppt ut lite brödånga.
Han kände, att han var skuld till allting.
Han sprang ut i snön.
Vägrat äta maten som mamma lagade.
Synden hade skickat honom, som straff.
Han kände, att han inte förstod det här; på ett vis förstod han det nog, men på ett annat vis var det omöjligt att fatta.
Men i varje fall inte så mycket som sista gången, nej och återigen nej.
Det var annat än bibliskan det.
Han läste alla texterna högt.
Han tog ett steg framåt, för att slippa stå vid dörren.
Han kylde av ansiktet i snön,borrade ner de heta, styva läpparna och höll dem kvar, tills de ville spricka av köld.
Brinkorna där man skulle sitta var täckta med snö, urin som frusit till is, samt högar av latrin:
--- men här körde det fast.
!
Sen gick timmarna som vanligt, åtminstone på ett ungefär.
vise männen i Österland.
års ålder i templet --- outsägliga och ljuva legendbilder.
För han var så enkel och klar och klok.
Men han var märkvärdig.
Fröken var med i dem som en särskild, skär och outgrundlig kontur, genom vilken allting silade fram och silades.
Ingen sa ett ord, men knivar, gafflar och porslin klirrade, och mammas steg över golvet mellan bordet och spisen taktade in det som skedde i knarrande rutor som påminde om kammarklockans tick tack.
Och Martin passade på.
Hårt bröd och smör till, vidare ett glas mjölk åt var och en.
Ögonen skröt, att de såg allting och noterade allting.
Han var iakttagen, för det var honom den djupa tystnaden gällde.
Alla bågar spändes när han sa det, kände han.
Nu la pappa ner sitt matbestick på bordet.
Han sa, att han tyckte maten var god.
Han slog igen lillrumsdörren så det klirrade i kakelugnsluckorna i salen.
Martin undrade, om de missunnade honom allt det andra också, det hemska?
Han svepte i sig det sista av maten, tömde glaset och skulle just rusa ifrån bordet också han --- då lillrumsdörren öppnades och pappas röst trängde igenom alla rummen hitfram, hård som en näve.
!
--- Nå, kommer han snart, eller måste jag komma och hämta?
--- Va är det?
Han hade ett nej på tungan, men då stod mamma bakom honom och la händerna på hans axlar.
ögon på fönsterrutorna, som ville se.
befallde han, och fortsatte med sina eldbestyr.
som språkade:
Eldskensflammorna blev till figurer och brasstommen böts ut mot skogar, gruvhål och berg ena stunden, andra stunden till hus, borgar och slott.
Plötsligt var FinnKalle inne i brasan.
Runtomkring honom rusade gestalter upp och iväg, ut ur lågorna eller in i lågorna, väste, ulade, jamade, fåglar flög och ormar slingrade, röda och gula blommor sköt upp, svartaktiga träd höjde sig och störtade om vartannat --- men FinnKalle rörde sig inte.
Han blev dåsig.
--- Jo, svarade Martin.
Han måste säga, att så såg det då inte ut.
Pappa tog lite till tid till sig, innan han satte igång.
--- Det tror jag visst det, sa pappa då.
Det knastrade behändigt, när tobaksstrimlorna bröts av och mosades ihop.
Bra.
Martin sade nej med huvut.
förebrådde pappa så.
allting var så mjukt så det språkade.
Det sa ifrån.
Då spände han blicken.
--- Det vet du, sa Martin då.
!
--- Nå, jag förstod nästan det.
--- Ja ja ja, sa pappa.
Pappa försökte nog komma fram.
--- Omöjligt?
Stämmer det?
Maten passade inte, helt enkelt --- till min lilla gosses humör.
Pappa måste hålla på.
gånger.
sa han och måste stoppa pipan i munnen och suga och blåsa ut en stund, medan han lugnade sig.
Den stod där den brukade, lika vit och lika sval; den skyddade honom alltjämt.
--- En annan sak, Martin, sa han dröjande och lågt.
Hur jag grubblar, kan jag inte komma underfund med dig.
Vad är det med dig, egentligen?
--- Jag tyckte, du borde få se det, sa han.
Satte sig vid sitt bord.
Som sagt, jag måtte ha snubblat på mattan.
Kanske blev han lite besviken, han visste inte sånoga.
Snart tänker visst hela vintern in!
Förr biter du av dig tummen än du viker.
Och nu är jag less på att lirka; den gången vid matbordet blev jag less.
Han tog pipan --- och slängde den ifrån sig.
--- Jag var inte tjurig!
Flås flås, lät bröstet.
Pappas röst bad om en förklaring.
Martin gick till dörren.
Jag hörde väl galet, va?
steg häråt.
röt han --- och vände ryggen åt.
Det stod inte på länge, så följde de exemplet, ristade och krängde sig, slängde med kvistarna och skjutsade iväg snökåporna så det sjöd i luften.
Mamma satt under lampan och stoppade strumpor.
Mamma väntade.
Till sist måste han fråga mamma om det åtminstone.
Hon tycktes grubbla, varför han kommit in på det.
Illa.
Hon ändrade sig.
Martin påminde henne om det hon själv berättat en gång, ur minnet, bibeln eller bibliskan, att själva Djävulen --- Satan,HornPer, HinOnde --- först varit ängel; kunde en ängel synda och få straff, menade han, så kunde väl en till.
Martin?
är det inte så, tror du?
--- Jag sa fel, sa han.
Å då gick det som det gick för ängeln.
Mera för att reta henne --- hon trodde på Gud så hon fick tårar i ögonen av längtan --- än för att han verkligen menade det, sa han:
Mamma hade honom att ta av pälsen, så hon fick borsta mjäll och hår från hans kavaj och ordna med kragen, som åkt på sned.
Han skulle bort och festa.
Skäms!
hon var inte alls som de andra i huset.
Helst gick hon och hälsade på i barackerna --- om hon gick nånstans --- för där hade hon sina vänner bland gruvarbetarkvinnorna.
Ingenting hände, därför var det trist.
Han svarade inte, för det var ju bortkastat.
så satt de
Han steg in.
Det var förargligt, att se, att det fanns en skillnad, som berättade, att han själv och mamma och hela familjen Skoog egentligen var under fast de bodde över.
Hon kom fram till dörren, där han stod som en tiggare, och gav honom boken.
--- Finns det ingen annan bok som jag kan få låna?
så nära
Men å att de varit överseende för en gångs skull --- då skulle han på sin sida verkligen försökt vara försiktig.
Aurore log brett och utländskt.
Synd.
Han försökte en gång till.
Han tog sin bok och sin maräng och gick.
Begrep de då inte, att han bara ville ha bevis?
De andra knaprade så gott de kunde med dåliga tänder på hårt bröd med salt fisk som pålägg; men han frossade i grötskrapet med bresande ben.
--- Hälsa och tacka, att jag kommer så fort jag kan, sa hon.
Det var som om han väntat på att få hämta henne --- som om hon väntat på att bli hämtad.
Det var inte en lukt; ändå var det en lukt.
rip rip, rispade de strimmor mellan himmel och jord.
skorstenarna på taket steg tjocka moln av rök.
Farstun var ganska stor och liksom alldeles grå.
Gruvarbetaren liksom skulle bo trångt.
Martin undrade, varför gruvarbetarna bodde så?
Eliasson.
Det märkvärdiga med dem det var, att de alla kommit hit från olika håll i landet, och alla talade de --- olika.
Martin tyckte, att ljuden runtomkring gick ihop till ett grått jämmer över en evig värk.
att nånting hemskt hänt därinne, samt att mamma nu började undra vart han tagit vägen.
Först det ganska skumma, stora rummet med vitmålade skåp och bänkar runtom väggarna, stort, runt bord med pinnstolar vid fönstret, tidningshållare, väggbonad med den broderade texten GUD VÄLSIGNE VÅRT HEM; allting stort och allting naket liksom.
Hon stötte ut hemska läten ömsom, rosslade ömsom som om hon ville kvävas.
--- Håll dig still, mor!
Så ursäktade han sig.
I detsamma började fru Kvistberg sjunga.
förmanade han och klämde åt med fötterna.
Hon pyntade sig framför sängkammarspegeln, plockade med hårslingorna och alla kammarna, försökte sätta en prydnad på blusen, men åtrade sig och tog bort den och nöjde sig med att vara " rätt-och-slätt ", ordnade med strumporna, borstade bort fläckar från de höga, svarta kängorna.
Hon lät lite otålig.
Alla måste ställa sig i salsfönstret och se efter henne, när hon ovant stegade utför backarna.
Han kunde inte komma rakt på den rätta tanken, det kunde han inte; men bitarna av den kom han fram till.
Sängen var redan bäddad, men på något underligt vis förstod hon att det låg en vaxduk under lakanet.
I sängarna runtom kröp alla ner, flickorna med fnitter, Lars med brummande enstöringsläten.
Håret lyste rött fast det var mörkbrunt i lampskenet ( hon var absolut inte rödhårig ), och det var så lätt och luftigt, så det ville röra sig i kopparslingor.
Långrandig.
Han såg att det var
( Edit kunde kanske missuppfatta honom, förtrollad som hon var; men det skulle inte dröja länge innan hon förstod.
var --- don Q. En hel himlaskara!
--- Om ängeln då bryter båda vingarna så dom går mitt av, Edit?
Bak i ryggen.
hotade hon.
!
Edit brydde sig inte om henne.
Nu ven det, huiii!
Det är bara blåsten, ingen lappgubbe å ingen vindsgubbe!
Och kändes.
Själva mörkrädslan.
viskade han, så hon inte skulle bli störd, precis.
Gunnel och Margareta ville lipa, men Birgitta och Maria höll om dem med sina bara armar och sa, att de inte skulle vara rädda.
Sen började hon sjunga.
sjöng hon och fick tårar i mungiporna.
Nattens mörker är ljust, det syntes nu.
Han undrade så över henne:
Genast blev tankarna till bilder, som for förbi som jagade av vinden.
Hur skulle han komma fram till det, hur skulle han orka?
viskade han, det tystaste han kunde.
--- Du ger dig inte förrän jag tar dig, viskade hon.
Han viskade, så de andra inte skulle höra.
Hon måste visst fråga sig själv först, vad egentligen hon sett?
Inte såg jag nånting i spegeln, inte.
Hon stirrade som om hon haft eld mot ögonen.
--- Va tror du gör mest ont, Edit, frågade han och släppte inte taget om hennes blick, å bryta vingen --- eller få stryk över ryggen så du blör?
viskade hon.
frågade hon.
Det var ju otrevligt för alla, förstår du.
Det var så det börja.
sa han.
Du ser buskarna där i backen bakom vedtravarna, eller hur?
--- Nu tänker jag lära gossen veta hut, sa han.
--- Ris är bra för tjurskallar, sa han.
Pappa borde inte slå honom.
Förstår du nu, att det är allvar?
Martin lydde igen.
Han måste ta i så han kunde svara.
Pappa flämtade.
Han inte direkt svettades, men det gick blankvåta ränder tvärsöver hans kinder, som tårrinn.
--- Vänd dig om.
Mammas ögon var simmiga, de andras var bara förskräckta.
--- Hoppas du förstår nu, varför det blev så här illa?
De andras tystnad började kvida, tonlöst.
Hon hade börjat gråta.
--- Du talar väl sant nu, Martin?
En aning flög förbi --- men han fick aldrig tag i den.
Än det ser ut?
Han förstod, att hon inte kunde göra nånting, sålänge hon måste grubbla.
--- Ja ja ja, sa Edit igen.
Annars skulle han aldrig...
Då jag tittar på han, att han är le, både skäms han å blir arg.
--- Det är så hemskt, så det vet du inte!
Nu kändes det hopplöst igen.
Hitanför eller bortanför.
Men kanske tycker hon det är förargligt, att hon måste hosta också, till råga på allt?
Det är inte alls för synden, som hon är så där, inte alls.
Det nästan finns inte snällare.
Syndens lön --- menar du väl?
Men det förstår du inte än, liten.
Ögonen sköt fram som grönsländor.
Hon förvandlades.
Det var då som Edit rynkade pannan.
--- Rädd för dej!
Han tyckte att han svävade med den; den var som en vinge.
--- Jag går in i köket och sitter.
Hela snöflaket dråsade ner under honom, men han höll fast, det var ingen fara.
Ner i snödrivan, eller bort till slasklådan, eller iväg till skoldasset på andra sidan vägen?
Här tog det blåa i, och här var det nästan svart.
Med ett skutt flög han upp i den.
Sotslingor; nu blev det bokstäver, höga och breda som staplar.
Nu bara behövde det sträcka ut händerna och ta!
Men gudskelov det var fullt med snö, han föll ner i drivorna, mjukt som i vadd.
viskade han, ut i mörkret.
Lampskenet ritade en fyrkantig ljusrits i mörksotet, runtom dörren.
Men de sov.
De visste ingenting om hur han hade det --- och han ingenting om dem.
Nu skulle han flyga igen.
För själv kom han inte fri.
--- Edit!
Det kommer från körrgårn?
flög
Han hade nästan glömt det, men nu kom han ihåg.
Han begrep inte vad det var med honom, men det var som om han haft slöjor i ögonfransarna.
Han visste inte varför han sa så.
--- Skuggan?
Don Q.
Han drog upp skjortan.
Det var så ljuvt, så han trodde han drömde.
Förskräckt tittade han sig omkring.
Martin stirrade och stirrade.
Han höll på somna på fläcken där han stod.
Han orkade inte stå för allt i världen.
Räddhänderna for iväg.
För han kände, att närmare häråt, så nära att det var tätt intill, där var det en stilla andning, som vaktade och väntade.
--- Är du lessen?
--- Va är det som är i taket?
Sen lyssnade han åt samma håll som mamma.
--- Sov du, sa hon.
Det var en karl.
--- Är det --- är det --- FinnKalle?
Mamma sa, att han var sjuk.
Han kunde inte förstå det?
Å så måste han ju frysa med, mamma?
Han satte upp armarna och slet efter ett osynligt täcke, som han sen försökte dra över kroppen.
Nästan att mammas röst klingade hård.
Och sova?
Hon värmde den, fast hon satt och smått frös själv.
Mamma sa:
frågade hon.
Pappa slet åt sig handen.
--- Kan jag inte få hjälpa dig?
Martin började gå.
Det gjorde ingenting.
Han visste inte vad han ville göra med honom där han låg.
Det kändes.
Han tycktes ta i, spänna sig.
Jag!
Pappa stannade av.
Ni väcker barna!
Men det slet svårare i hans kropp nu än nyss.
Mamma bad honom att vara tystare.
fortsatte pappa att befalla.
Då suckade hon.
Runtom i sängarna sov alla de andra, obekymrade.
En som det också var synd om.
Som om allt och allting fått nya ansikten.
) Men det var nog inte precis så att han sov.
Men i stort sett var det solen som dikterade.
Kanske är hon inne i huset?
Men det kom honom att tappa lusten att krypa ner igen.
ding dong...
Husen uppe i backen, de röda barackerna med sina svarta tak, verkade ovanligt stora i solen.
Pappa snarkade, som alltid.
Han brukar vara först uppe och tassa.
Då tog han en blomma och höll den framför näsan och liknade precis en som nyätit fil och tunnbröd.
Skopan klämtade till, när han släppte den tillbaka i kopparsån.
Här slog han sig ner.
Han kisade med ögonen och sökte efter någonting där i dalen eller möjligen uppe på kullarna snett över verkstadsområdet.
Tårna krökte sig om fotstegets stålkanter.
Och nu var backarna plötsligt fulla av folk, arbetsklädda män med matväskor och unikaboxar på väg till arbetet, kraftigt vuxna, flängande karlar med svarta eller blåa kläder och skärmmössor, de skulle ner till snickarverkstan eller mekaniska, det gamla vanliga.
Han funderade, om han skulle kila över till Jösse där i vaktmästarhuset och få honom med på någonting.
Tänkte han och redde ut den situationen.
Först bara stod han en stund och öste mylla över fötterna och gned benen ända upp till knäna med mylla.
Sakta och med stor eftertänksamhet gick han utför backarna, korsade en landsväg och följde en annan som gick rakt på stallgården, vek av just hitanför planet med sina kärror, vagnar, sin lilla smedja och allt, tog vägen bortåt elektriska men stannade nedanför vägen just intill det röda, lilla hönshuset med stålgallret runtom.
Men där uppe just under himlen svävade en egendomlig, brunspräcklig fågel med skarp, krökt näbb och tofsförsedda, hårt spända, redan däruppe gripande klor.
Han såg inte tillbaka, men han tänkte åt det hållet.
Det var det där bullret, det gjorde honom riktigt matt.
Han hade svart ansikte och svarta händer, röda ögon och ett lass rör på ena axeln.
Grabben!
Han gick ett bra stycke in.
--- tapptapp --- tapptapp --- bomm-bomm --- bomm bomm --- pang!
När han äntligen trodde sig utom räckhåll för den väldige, stannade han och hämtade luft.
Som han gjorde i går kväll.
Stort, svart, långt hår.
Och mammas ögon också glänser, det gör dom.
Som om han tänkt särskilt mycket på pappa och mamma.
Han gick banan fram och stannade framför en lyftkran, som stod på banvallen.
Men nu var det den där konstiga saken.
eller flera händer slet honom upp från banan, tunga, hårda händer, och hyvade honom utan hänsyn ut i gräset på banvallen.
Han låg alldeles stilla i gräset och såg och hörde som i en ond dröm tåget frusta förbi med en gäll vissling.
Dels var han lite trött.
En bred dubbelspång var lagd över diket.
De måtte ställt upp allt de ägde och hade i malmvagnar just i dag?
Här var det varmt och skönt, här var det ljust.
Inuti alla goda, söta dofter fanns här flera som var otäcka och jolmiga och gjorde honom illamående.
Han begrep med detsamma, att den där maskinen var en motorcykel.
Martin var ensam med det märkvärdiga.
Men sticker du dit fingrarna en gång till, hamnar du på Finkan!
Stigen följde en bred skärning, på vars botten det stod ännu en rad malmvagnar.
Det var fullt med träd och blommor runtom huset, och det var gröna markiser för fönstren, några nedfällda, andra upprullade.
Bakom och ovanför dem låg i sluttningen
Ovanför dem sträckte sig en bergsrygg med tallar och uppe på den fanns flera gråbergstippar.
Inne i det fanns en kvinna, och hon hette Tekla, tant Tekla.
Han ställde sig på hasorna och hade redan glömt bort all ängslan.
Nu tyckte han bestämt, att någon var och gläntade på gardinen?
Han visste nästan allting om den här platsen.
" Min egen lilla pojke, min Martin!
Han fick stiga försiktigt, för det låg kol på marken, skarpa, svarta stenar.
Han släppte sig ner på backen och vände sig häftigt om.
Kol svart.
Han segnade ner på gruset.
Martin vaknade.
Det var så konstigt i benen.
Men då är det så dags.
Och han hade någonting otäckt i ögonen, allting bara flimrade.
mil härifrån.
När han tog handen till huvudet, som var omlindat med stora bandage, grimaserade han och rynkade pannan.
Annars vantrivdes han inte precis.
pappa var mindre än --- men det hade han inte tänkt på förr.
Fönstret stod öppet, det drog lite svalt.
Nu trampade han ner igen.
" Hur långt tänker du vandra, egentligen?
sa pappa.
Och när han var så pass klar i knoppen att han kunde börja fråga --- så hade inte heller hon tid att svara.
" Riktigt säkert?
Nästan att han såg dem bättre nu, när han höll igen ögonen.
Men det luktade mamma.
Han vaknade, när mamma kom in och viskade, att han nu måste flytta över till soffan.
Ja, han darrade så smått och vände efter
Sen gick också han och drack vatten.
Det var då det.
Dessutom stönade han och sparkade.
dörrar.
Därför rös han jämnt, om än aldrig så lite, när han passerade hennes farstu.
Knack knack.
Nu böjde Matilda sig ner över någonting därinne, just mellan spisen och vedbänken.
Hon förde gardinen åt sidan och böjde sig fram så lätt.
Hon hade en vårta på hakan.
Hon var så underlig, hon såg så underligt på honom, hennes blickar var blanka men hårda.
Sen stod han och stirrade på det han fått, stel som en pinne.
Han höll handen utsträckt som om han velat få den så långt ifrån sig som möjligt.
Först sen han kommit bakom väggen vågade han slänga ifrån sig snöret.
Sen slog han ut med båda händerna.
Matilda stod i sitt kammarfönster, när de gick förbi.
Det luktade lite surt.
--- Åhej!
Och så kom pappa ut med en liten, grå råtta ytterst på värjspetsen.
Och det var som om han velat försvara sin handling.
Han hade en söt stund.
De små vindfönstren hade vardera
Det var lärarbostaden.
Svärd!
--- Excercera, sa pappa.
Om han lät blickarna löpa åt det hållet, hakade han varje gång fast dem vid flaggstången mitt på skolgården och såg då, att det som evigt piskade in sina milda smällar i sommardagen det var ingenting annat än flaggstångslinan:
Nå men så säj herr Björkman, då.
--- Jo, sade Martin och mulnade, om Långa --- mm --- Björkman är dum...
Då var Aurore, Rikards fru, snällare.
Pappa skrattade på.
Martin såg, att Matilda betraktade dem från sitt fönster, Långa Rikard från sitt.
Pappa slet upp tvättstudörren, som fastnat nu igen.
Han menade:
på tätning.
vattenhinkarna och pekade genom fönstret upp mot pumpen, det rödmålade, lustiga huset en bit upp i backen.
Pumpen stod alldeles fritt på en platå strax ovanför gården.
Härifrån följde han pappas envisa slit.
Pappa nickade.
Men då är det väl nåt annat!
Men han visste, att om pappa tyckte att en sak var fin, ja då var den det.
--- Jo, sa han, det var visst meningen det.
Det beror på turen.
Nej då; och inte far jag ensam.
--- Det kan väl jag med.
Pappa klappade honom på knät.
Leta i mörkret, brottas, arbeta.
--- Kommer strax, sa pappa; och då stängde mamma fönstret och försvann in i köket.
Det var det ena.
Han var så brun och stark, han luktade så gott av tobak, frisk svett, tvål, munvatten, jord och grönt gräs.
Lars var
De
En len vind kom björkarnas fint tandade blad att blänka som silverslantar.
Det var gårdens sydsida.
Tätt intill lövsalen låg pappas älsklingsland, där hade han blommor och grönsaker.
frågade han.
Myggen höll sig borta, dels var det för varmt, dels svepte vinden.
Han drog upp ett par stackars små rädisor och bjöd Martin, som tackade nej.
Sen sjönk han ner i gräset intill Martin och där låg han och flämtade.
frågade den ene, som var lång som en flaggstång och hade långa, stripiga, tunna mustascher som en kines.
Int tänker du väl få stenarna att växa?
Nej du Jakop, nej du Jakop, den gången sprang du på gubben far!
omöjligt.
Du får --- nej för resten!
--- Voj voj, dräpa hästen!
--- Nå, sa FinnAnders och anade sig in i framtiden.
Uppträdet lockade fram ännu några varelser.
--- Vad står här på?
decimeter tjockt jordlager, ur vilket det gröna livet spirade, ja bar frukt.
Pappa lyssnade uppmärksamt och nickade.
Efter en stund frågade pappa, utan att se sig om:
--- Hur så?
Han blev röd över hela ansiktet.
Efter en stunds tvekan och sen han försiktigt frågat om möjligen Lars synts till och fått ett nekande svar, brusat upp och genast resignerat --- sa han, att han tänkt få lite hjälp med att köra jord.
Närmast jordgropen hade pappa lagt ut en planka med sluttning häråt.
det hände att hjulet stack åt sitt håll, sprinten åt sitt.
Ibland sa han:
Han försökte tvinga fram kärran genom att dra den åt sig ett stycke och så skjuta på allt han kunde:
Kindkotorna sköt fram där på utsidan ögonen.
Han såg så ironisk ut, hela det ljusröda ansiktet med det kortklippta, gula håret, den lilla stubbade gula mustaschen, de vattnigt gulgråröda ögonen under de obefintliga ögonbrynen, de utstående, smala, bleka öronen, den smala, seniga, gulröda halsen, ja hela varelsen stod och liksom smålog.
Då passade Långa Rikard på.
--- Nej, sa pappa, det är ju sant.
Pappa stoppade pipan i byxfickan.
En gång kniper det; då kan det va bra att veta hur man ska handskas med bumlingar.
Pappa suckade.
Pappa gav sig med ett ovanligt litet lass.
Då nickade pappa och sa, att då fick väl stenarna ligga så länge, då.
--- Kila iväg efter pappas grep, sa pappa ivrigt.
sa han --- och sen var ingenting att tillägga.
Något direkt promenadväder kunde han inte tycka att det var.
Men han iddes inte, faktiskt.
Pappa synade av och godkände med tvekan.
--- Vart bär det nu iväg?
I dag var pappa bister.
När han gav sitt utlåtande, riktade han det till --- Lars.
Du stannar hemma i dag.
Han stängde dörren och stod en stund med hjärtat i halsgropen.
Sen följde han landsvägen en kort stump.
När han öppnade köksdörren var han följaktligen inställd.
Och nu kisade hon och forskade.
Hon gäspade, försökte hålla tillbaka men kunde inte, bara storgäspade.
Som dagen efter sen man tvättat kläder --- så.
Jösses mamma.
Är det så du vill ha ut honom före kvällen.
Martin låtsades tro, att han sov.
Som om ett halmstrå stuckit fram ur madrassen och kliat.
Va?
--- Gruvan!
Hans tjocka, gulröda hår stod som en samling kornax ut på hans magra, bruna, lite fräkniga ansikte.
Jösse hade lite mer lust nu.
Nu hörde Martin, att hon läspade lite.
Helmer började kasta sig av och an.
bullrade han och krökte knäna och bar sig åt.
Han gjorde en sorts inbjudande gest med ena handen.
Allting var på ett helt annat sätt här än hemma.
Nu gick han och satte sig vid bordet.
Annika kom efter en stund, klädd i en blåröd, blommig klänning.
Tant Sjöholm hade mjukt, brunt bröd med kryddor i, stora, runda bullar som hon skar tvärs över i långa strimlor och bredde på med gult, salt smör --- så mycket man någonsin orkade med.
Han pekade på Jösse.
Här, hos Jösses, var allting så, han visste inte vad; allting gick så lätt.
småpojkarna stod en stund på bron och vägde.
Detta krökte sig som en blodigel, sträckte ut sig, blåsvart och glimmande och aldrig så lite skrämmande ungefär åtta-tio meter ett litet stycke bortom vaktmästarhuset.
Martin och Jösse ställde sig på den av mossa nästan övervuxna närmsta myllhögen och tittade djupsinnigt ner i gruvhålet, som numera var helt fritt från vatten.
Det doftade gott, sött, starkt och gott.
Då lade Martin händerna på ryggen och vägde på hälarna och låtsades som om det regnat.
--- Ja det kan man, instämde Martin.
instämde Martin.
--- Nja --- konstigt?
Men i dag var allting så friskt nytt och underbart.
--- Ne fy ...!
Och därför underordnade han sig grabbar med friare maner och djärvare texter.
Han baxnade och drog genast in hakan.
Så suckade Jösse och klättrade upp på backen.
Jösse klämtade på och skrek, och Martin inbillade sig känna doften av brinnande stubin och höra dånet från skottsalvorna och sjunget av stenarna som slungades ut i rymden över honom --- ända till dess Jösse äntligen slog utav med en skräll och hojtade det frälsande komm igenn!
--- Eller --- hörde du ingenting?
--- Nu sticker vi, bestämde han.
--- Just han, sa farbror Sjöholm.
Han stirrade menande på de
Så hördes knacket, när han tömde pipan.
Men vilka krokar de än beskrev, oftast på Jösses ingivelse, så följde de envetet sin kosa.
Och så upp på gruvlandsvägen och ner på andra sidan och sticka nosen ner i kallkällan och sörpla dig sval.
--- Som i --- va för nånting?
Båda
De kom på det på samma gång.
Grabbarna.
Då hoppade Martin på den andra Jösse, främlingen, den mörka, hånfulla, för tidigt vuxna Jösse, den stora figuren i den lilla.
Han sa:
Och så rinner vattnet in!
Men för det är jag väl inte feg.
Jösse hade en halv decimeter längre byxor än Martin.
--- Och så opp och fram till elden!
Martin däremot gick på --- när han väl kommit igång.
Martin tog sin chans.
Skuggan Martin följde honom tätt i hälarna.
kungsljus, Linnéa, förgätmigej.
Jösse stack ifrån honom av någon anledning och slöt sig till andra, såna som var brunare och starkare och djärvare.
Fanns då allting samlat där nere?
Alla luktade vatten, jord och rök.
Snabbt slet han av sig skjortan och byxorna.
Flera av dem slängde sig våldsamt omkull redan intill stranden och rev upp ett plask, som åtföljdes av ett kallt, svidande regn.
" Vad du gör, Martin; akta dig!
olyckskamrater, var han ensam i centrum.
Då stod Jösse bredvid honom och vrålade.
Jösse uppmuntrade honom med full vänskap.
En skarp vind slängde iväg ytvattnet på tjärnen, så det skvalpade upp på motsatta stranden, där buskarna vände bladens bukar uppåt och jämrade sig.
Allting var tyst.
ritsch ratsch --- och ett utdraget, pinande vin.

Skyfallet gick över i ett stilla regn.
Martin begrep inte allting, inte ens det mesta.
De
hånade Adde.
Feppa talade eftertänksamt och klokt som en gammal gumma, och hans röst skar sig då och då och sköt upp en glimt av falsett ur det annars hest dova och skrovliga.
Nu ville Adde ha ett ord med i laget.
Sssåg ni?
sa han --- och alla skrattade till, en hastigt övergående skrattil.
frågade han och slog igen gapet med en smäll som en fisk.
--- Hon vart förstås rädd, filosoferade Tjågas och hade en stor stund, medan de andra försökte ställa in sig på hans våglängd.
Han sa:
--- Hm ... morrade Adde på.
Han begrep ingenting.
fingrar.
En omaka kvartett.
Putte Ståhl däremot höll båda händerna för och ville ogärna visa vad han hade.
Men Jösse bara stod och skruvade på sig och ville hem.
Adde såg ut att frysa.
Adde verkade gulare och gulare, snart skulle han väl börja hosta?
Och han fick alla kroner, det är så sant som jag heter Putte Ståhl!
Sen måste han tömma sig andra vägen.
--- För rexten, grabbar:
Kanske glänste allting djupare.
Stickande fräna dofter körde in som pluggar i hans näsa.
De var så djärva och fria, de var så otroligt lyckade och lyckliga.
Och de bligade finurligt inåt gården och upp på själva huset och hade Martin att peka ut, var han bodde, bakom vilka fönster, och då nickade de och utstrålade en underbar vänlighet.
--- Vebon, vebon!
Där brukade Martin och Jösse hålla till, dit upp vågade sig ibland husets flickor i någon spännande lek.
--- Jävla, grabbar, här var det sågspån!
Martin satte sig på en av bjälkarna och gned och gned sina ögon.
Det var ingenting annat att göra än att vänta.
--- Här tamefan får man sitta tills man kolar vippen, sa han sorgset.
Och han vände sig emot dem med hela sin öppna varelse och frågade om de visste --- om Adde visste?
Martin insåg genast att han trampat i klaveret.
De flinade åt honom, fnissade och flinade.
Och inte var det lönt gå till tanter och fråga, tanterna hade inte heller tid och ville bara veta mera om lillebror och mamma, tanter begrep ingenting, dom var bara käringar, och det fast det luktade så gott om dom, och dom försökte språka fint, men det lät som, ja, ingenting.
Det gjorde ju detsamma, hur det var med allting, begrep de inte det.
De bara malade på i det, till hans förtvivlan.
Han visste, att det var sant.
Martin stod och lyssnade efter deras snabbt bortdöende, springande steg.
Djupt där nere i djupet såg han nånting.
Drev honom hem.
Och vad var det för slynglar som for här och smög?
( Om Badtjärn var ännu ingenting sagt.
Jäntorna bara stirrade.
Allting.
Stora, runda, vita korn, mjöliga som potatismjöl eller blankhårda som risgryn fast runda.
Pappa tittade efter sländan, som svävade iväg på sina genomskinliga pappersvingar.
Men han tänkte väl lura honom som när han sa att storken kommit med lillebror.
Det heter myra.
Trampa inte på pissmyrer, Martin, för det är snälla djur.
Och petade i jorden och pekade på bladen på björkarna här och i bersån.
Förstår du.
sa han sakta och underligt.
Nja, vet du vad?
Då, förstår du, Martin.
Sen blev han som alldeles mörk över hela ansiktet, drog ihop pannan, spände läpparna och hakan, så det syntes genom skägget.
Nej.
Pappa ryste.
Vad dom vill?
Ja inte bakvänt; men annorlunda.
Snart vill dom man ska spotta åt dom, dom ska passas.
Har du lus?
Nix!
Då kom tant Sjöholm och stack till honom en stor långsmörgås, en hel landgång.
Jösse öppnade ögonen och slöt dem igen:
Då kom farbror Sjöholms väldiga röst, den sprängde rummet i
Det var så hela luften blev full med hans skrattande ansikte.
En sväng åt det ena hållet och en åt det andra, och så in på stigen förbi dynamitkällarn och upp i den backen.
Det kom en häst med dynamitlådor på väg upp till dynamitkällarn, som låg inne i backen, innanför ett litet hus som stack fram som en nos i skärningen.
Och det var sant.
Men någonting konstigt var det.
Nu vek dom av från landsvägen och kom in på planen i skärningen.
år och en tum!
Opp till änglarna!
Han ville allting skulle vara som förut.
Och hela kåken skulle bli full av lillebröder.
Däremot var det sant, att --- ja, som Adde och Putte Ståhl talat om.
Fast naturligtvis visste han vad de gjorde, och vad mamma höll på med och hade för avsikter.
Tvättstudörren var stängd och sluten som för evigt.
Musklerna på hans armar hade hoppat som sol på vatten och kilat som vattendykare.
Och alla
Och bortifrån vaktmästarhuset kom tant Sjöholm och Jösse.
Zachrisson drog i sitt skägg och småskrattade.
För mindre än
Mamma hade börsen i handen.
Då gled han ner från stolen.
Mamma lade handen med börsen för munnen.
--- Asch, att dom där baracksungarna skulle komma också.
De stod en lång stund tysta och såg dit ut, mamma med handen alltfort på hans arm.
Han sprang bort till lilla skafferifönstret, som stod öppet, stack ut huvudet och gastade:
Martin begrep ingenting.
--- Du förstår väl, att så där får man inte säja!
--- Han gjorde det!
Då vände sig hela gumraden om och flinade.
Han hade ett vitt förkläde med blodstänk, han såg elak ut, och dum.
Men härinne var så mycket att titta på, han väntade gärna.
Nu hoppade snusgubben ner från sin låda och kom fram och lutade sig över tunnan.
Kanske en tiggare?
Han tuggade på läpparna och skägget och fortsatte att mala fram sin ström av ohörbara, konstiga ord.
Handlarn slängde till Martin en giftig blick, då och då, som om han inte varit förtjust i småpojkar.
Ironiskt, djävulskt elakt och betvingande.
Martin kände sin vanmakt.
Nej.
Men då han just skulle acceptera, råkade handlarn se på honom med en så outhärdlig överlägsen glimt i ögat, att Martin trodde han skulle skrika av nesa.
Gubben på lådan satt kvar, han stötte käppen i golvet och bubblade fram någonting som väl var ett fnitter.
--- Så du var alldeles säker, du skulle ha för hela slanten, då?
Han bar det i handen.
Fast han hörde mammas röst så tydligt som helst än i denna stund.
Han tog i allt han förmådde.
Dörren till köket stod öppen, han kunde se in ifrån farstun.
Mamma gick emot honom och tog ifrån honom det han bar.
Lars slog sig på knäna och vrålade.
Du är en jubelidiot!
Trodde de det, trodde de fel.
Bara flyktigt, för han snuddade vid saker som han inte begrep.
Det var jo förstås --- jaså do?
Versgo!
En underbar doft av nybakade kakor fyllde rummet.
Solen bröt sig samtidigt fram som en flod av genomskinligt guld.
Fast blicken i hennes ögon var helt god, kom den Martin att skruva sig.
Hennes vattenblåa ögon tindrade alltid av vänlig ironi.
Nu såg hon på honom.
--- Men Mäöri, vet do icke skam!
den var obeveklig.
Han förstod det genom pappa, genom hans under fängelsetiden skärpta uppträdande, den hårda handen, det vresiga utropet, den allting pinande otåligheten, missmodet, ilskan.
Pappas stränga ansikte ovanför den käppförsedda handen höll dem emellertid i schack:
Skolan, skulle skepnaden viska, är en dröm, men det här, ser du Martin, det här är verklighet.
Genom Långa Rikard visste han det, genom hans blotta åsyn; genom milda Matilda visste han det, genom hennes tunga, trötta, anklagande röst och inborrande ögon; och genom fröken Vester visste han det, genom hennes tysta uppenbarelse, genom den milda doften som då och då trängde ut ur hennes dörrspringor och berättade om, att hon var på sin vakt och gödde sig gott och bidade sin tid.
Åtminstone den --- ville han behålla.
Först strök han den utefter spjälorna i staketet och kom sålunda att spela sin första, entoniga musikstump:
Fattades det någonting här uppikring, så inte var det sten, tänkte han.
Men att alla fäste sina ögon på honom, det kände han.
Uppe i backen ovanför den djupgröna slänten stod karlarna och sågade eller högg sin vinterved, så luften sjöng och brakade.
Det var som om ingen observerat Martin.
Mungiporna drogs nedåt, som i smilande melankoli.
Så sände han iväg en av pojkarna efter spelet.
Halsen var skrynklig.
Så fick pojken ta spelet och gå.
Han blev alldeles vit om näsan och hakan.
Åt helvete med melankolin!
Han hade känt Feppa och Putte Ståhl, det var ju vänner.
Det blev så tyst och stilla.
Delade de hans vemod, och ville de visa det genom att göra så här?
--- Vems är den?
Han sa:
Och så skrek han:
Nu lade Putte Ståhl en hand på Feppas arm.
han höll ett riktigt tal.
Solen rörde sig ett streck, och kom då på andra sidan en viss baracksskorsten, så att dess strålar hade fritt flöde häråt.
--- A håll käften, det här angår inte er!
Hon kommer ut!
Hon försvann bakom vedbodarna, hon skulle väl på uthuset.
Ingen körde iväg honom, han fick stå.
Nå?
Han var fast.
Först nu lossnade fjättrarna.
Så tungsint som sällan tidigare gick han och ställde sig vid lövsalen därhemma, just i slänten där pappa alltid brukade stå och röka en sista pipa varje kväll sen han vattnat sina blommor.
Vid gaveln mittemot skulle mamma sitta, sen hon väl serverat.
den lyste rätt på jäntornas huvuden, fast jalusierna var fördragna:
Alla satt tysta och väntade.
Hon suckade och sa, att hon kände sig lite trött, för att hon måst titta till lillebror varje timme föregående natt.
I dag hade hon stött på själva gubben.
--- Jamen mamma, då det är tant!
När hon läste läxan, måste någon ständigt stå vid hennes sida och peka för och uttala.
Margareta ryckte på axlarna och begärde en smörgås till, hon hade en sådan aptit.
riktigt utropade Birgitta.
Mera behövdes inte.
--- Jag tar Gud till vittne på att det är sant!
Eller kanske var det ändå den där skorrningen i Birgittas allvar och gudsvädjan som kom alla att äta under tystnad en stund.
sa hon.
--- Ja, suckade mamma, där gick sista blåbärssylten!
Mamma suckade.
Han sa:
--- Var dom alldeles mogna?
sa mamma.
Mamma nickade åt henne och böjde sig fram och skrev som ett kors i hennes ansikte, ett streck från pannan och ner mot näsan, ett precis över de just stillastående ögonbrynen.
För nu hade han ätit sig mätt eller insett, att ingenting mera stod att få den kvällen, nu hade han lyssnat nog på deras pladder, nu var det hans tur.
Hennes stora, liksom mörkt svarta ögon försökte visst tränga rakt in i hans.
Och kan kände, att också han plötsligen fått nya och sällsamma chanser i dag.
I himmelen!
Birgitta tog in luft.
Sen förklarade han det för dem.
De stackarna, de visste varken in eller ut.
De satt och bara gapade.
Dit ingen kan se.
--- Nämen hör!
sa mamma varnande, och då tystnade Maria.
Hennes suck kom dem att lystra.
Samtidigt, och det var nästan ännu mera besynnerligt, var det så gott om rum!
För det var sant, att Martin kände sig glad.
Det nya var mycket behagligare än det gamla, tyckte Martin.
Ja spegeln; om det möjligen bara var så att han stod och betraktade sig själv däri?
Inte farligt.
Han höll munnen lite öppen, men nu stängde han den i alla fall.
Som han förmodat ville mamma bara demonstrera lillebror för honom.
Det var som om mamma väntat, att Martin skulle yttra sig.
Det var som om lillebror varit blind.
Du säjer ju ingenting?
Blubblub lät det, men det var, det var skratt.
Det klack till i Martin, när mamma sa det där.
--- Storebror!
Och nu såg han, hur liten och ynklig och smal lillebror ändå var, hur pipig hans stämma, hur sökande och hjälplösa hans händer.
Bla bla, blabblade lillebror och sprattlade ännu mera med sina instängda ben.
Mamma reste sig och sa förskräckt:
Det syntes, att de pratade, antingen de hade hattar på eller höll dem i handen och bugade djupt.
Det finaste och det dyrbaraste.
Det var en väldigt fin sak.
Också på dem var det träd, stora, lummiga, främmande träd:
Mamma sa:
sa mamma och riktigt vägde ordet i sin mun.
Hon vände sig om, gick tillbaka till vagnen och lillebror, och sa:
Han gick fram till henne.
tickut tickut.
Det hade svarvade ben och slåar, och svarvade prydnader kantade skivan, som låg i en förgylld ram.
Den hette visst " Isdrottningen ".
Martin kände, att han tyckte om salen.
Och det var så underligt ljust mörkt.
Eller var det i väggen?
Han kände sig lite skamsen; för som han fick syn på mamma gick allting över, och han såg att det ju var sant:
Lillebror låg så tyst, att man förstod att han sov.
Ja, han hade väl nätt och jämnt hunnit kliva av tåget vid det här laget?
Nu hörde han, att mamma satt och gnolade.
Då och då drog hon in luft i ett djupt andetag --- och fortsatte att gnola redan när hon efter varje andetag flåsade ut; då blev det mest ett " mm mm mm mm!
Det var så att han kommit att tänka på --- i alla fall --- mörkret.
sa hon.
--- Å!
Men varför sa du ingenting?
Va då för visa?
Om hon både var allvarlig och skämtade?
händer och
Då hon visst missuppfattat det han först sagt, måste han finna någonting annat.
Han väntade heller inget svar.
Han måste ut med det.
Hon sa dovt:
Nu nästan var det ute på läpparna.
Han fanns inte till för henne längre.
Han stannade först när han nått fönstret där bakom.
Och utifrån kom rösterna, det var jäntorna som lekte fortfarande med Mary, de spelte visst krock.
Ariel?
Och han sköter sig ju bra där nere, han får fina betyg.
Han sa tveksamt:
Nu lättade skuggorna på hennes ansikte, allting rörde sig därpå och skiftade som när moln far över vatten.
Ariel, sa stämman, var Martins olydige storebror.
Och pappa.
som ett moln av sot.
--- Det ska väl inte bli åska i natt?
Eller ropade hon på Ariel?
Först for han och klev i backarna och sökte och sökte och fann ingenting, inte så mycket som över botten på hämtaren.
Nåja, mamma sa ifrån, då de blev alltför självgoda.
Han plockade i en kaffekopp utan öra och fick fort fullt.
Annars var det mest bara stenar runtomkring, stenar och mossa och kråkbärsris.
Marys hår.
Det växte några små buskar där också.
Han var så högt uppe, det var som om ingenting längre skilde honom från rymden.
Och mörkret hade faktiskt stannat kvar, fast det skulle infunnit sig för tidigt, sa mamma.
" Du ljuger!
Nu vågade han gå dit fram och dit ner och ta på det och känna med händerna, att det verkligen var sant fast det var dröm.
Det var knappt så man visste, hur egentligen han såg ut.
Som sagt:
Nej, än var det ingen fara på tak.
Så kom han äntligen igång någotsånär.
Han stoppade ett bär i mun --- och tog genast bort det därifrån som om det bränt läppen, gned det i riset och slängde in det i hämtaren, där skulle det vara.
När han såg på dem, älskade han dem över allting annat.
Han tänkte:
Jodå, det växte, tacka för det.
Vad det kändes hett, också, i dag.
Det hjälper inte vad du än stöter på, du måste slita.
Vad det nu var, om det var vissheten att han skulle kunna hålla sitt löfte, eller vad det var, vinden, solen, den höga, heta rymden.
Som i en mardröm.
Rör på påkarna!
Det sjungande lätet väckte honom.
Å, det låg stenar utöver hela bergsryggen härifrån och långt ner i dalen.
Men kanske sköt de i gruvhålet där borta på samma gång?
Han visste, att han ingen chans hade.
Boommm!
Där föll den fram, där på ena sidan, en blåsvart en, en farlig bumling.
--- så hela jorden gungade.
Nej --- jo.
Det är färdigskjutet nu, nu behöver ni inte...
Nej.
Han ändrade ställning och gjorde sig ingen brådska.
Vad det var underbart nu när allting var över.
Så småningom påminde löftet om hans egentliga ärende.
Hela gården av full av dem och deras grejor.
Och vad farbror Sjöholm skröt.
Fiskar med silverblanka sidor och blåaktiga ryggar, harr, fiskar med röda och blå och gröna ringar utströdda över de silverliknande sidorna och med breda stjärtfenor och grymma krokar fram i nosen, laxöring, samt några få gulröda fiskar med röda bukar, röding.
Pappa och Zachrisson rätade på ryggarna och tittade på storbörstingens kusin.
Vad jag skulle sagt?
Han hade väl kämpat för den och kommit att älska den --- nu gick den till en av de
!
Också mamma skrattade, fast vemodigt lågt.
Martin som satt på vedkasten och hade allting under uppsikt kände hur han rycktes med och hur han undan för undan bytte ut den första vilda glädjen mot en djup, varm lycka.
Men annat blev det om kvällarna.
Han hade fullt med fiskfjäll om händerna, långt upp på de bara, bruna armarna.
undrade Zachrisson.
Var får man fisk, det skulle intressera mig mycket att veta?
--- Jag tror min herre gör ögon, sa han sen så torrt.
Martin såg, att pappas händer riktigt började skälva.
Eller fattade de inte, att han stod och gjorde sig rolig?
Tror du inte?
allt för att den där idioten Långa Rikard skulle se och kanske fatta.
Hon menade, att Långa Rikard...
--- Nu ska vi se, mumlade han och riktade sig inåt, hördes det.
Det var fantastiskt.
Han pekade på högarna och stickorna var för sig, Sjöholm och Zachrisson nickade att de godkände arrangemanget.
--- Bestäm er nu!
Han skrek.
männens beteende som fängslade honom djupt.
Åsynen av alla deras grejor och de väldiga fiskhögarna fängslade.
--- Jag garanterar den saken!
sa han.
Han lade fiskarna tätt tätt med bukarna uppåt.
sa han och lyste.
Och välkommen tillbaka från den hemska skogen.
Naturligtvis ska hon också komma.
Hon sa:
sa hon sorgset.
--- Ja, nu har du mig hemma igen.
--- Roligast är, att ni äntligen kommit tillbaka!
Så skrattade pappa bort skuggan.
Han både såg och hörde.
Sen Matilda slagit upp och bjudit, satte hos sig bredvid mamma och blåste i kaffekoppen, så det bara bubblade:
Sätta livet på spel...
Det verkade som om han pratade ifrån de andra och till sin trädgård, hans röst var mera dämpad än de andras, fast den var lite närmare häråt.
Men pappa måste ju få berätta.
Förskräckligt, förfärligt!
Och dånet där mellan bergskammarna ska jag aldrig glömma.
--- Ähum!
Och där stod pappa med utsträckt hand och glimmande kniv djupt inne i mörkret.
Har du en tidning inom räckhåll?
Nej jag försäkrar, att inte älskar jag dom, och inte längtar jag efter att möta dom på nytt.
--- Jo!
--- Ja det är allt tur, det, sa Matilda.
I Skaparens namn, du har väl inte råttgift i?
Matilda riktigt rös, det hördes av hennes ord.
--- Matilda borde skämmas, sa mamma.
--- Jag säjer, fortsatte Sjöholm, att det skulle inte skada.
Nu slank svansen in under huset, strök så knepigt mjukt och liksom trögt utefter golvkanten --- och försvann.
I alla fall var det verkligen roligt, att --- ja, som mamma sa.
--- Varför?
--- Turkar och moskoviter!
--- Ni ser den där täppan i blivande?
Är boerkriget bekant?
Ni ser och hör, det är sant.
Bastun!
Nej jag vet vad ni drömmer om.
--- Å!
Hon är rädd!
Nu förstod han det, precis.
Hon hade darrat.
Hon kom och ställde sig i öppningen mellan sängkammarn och salen.
Och så blixtljuset, som skar sönder mörkret och visade fram allting, spegeln i sängkammarn, kakelugnen, taklampan, stolarna med alla kläder på, knopparna på storsängen.
Hon gjorde nästan honom, Martin, rädd.
Och sen kom regnet.
Han inhöstade mycket beröm för sina sockerärtor, sina ringblommor, sin reseda.
Om ifall pappa glömt bort honom?
När karlarna tydligen dröjde där uppe, gick han bort och satte sig bredvid deras kontar på tvättstubron.
Och så böjde de på nackarna, och så hällde de i.
Hallå --- kom hit ett slag!
--- Kaffe?
Hon sa frånvarande:
--- Spring med dig nu.
Det kunde för övrigt kvitta, för som han satte sig på bron, kom gubbarna ut med röda ansikten, blinkande ögon och fortfarande fäktande armar.
--- Stiger du snett, Sjöholm?
--- Kurkar!
Vad jag skulle sagt:
Pappa och Zachrisson satte sig på bron och tände en pipa.
Var det någonting så bara drog han i skägget och rynkade pannan --- och så hade han benat ut det kinkiga.
Om det var saknad?
Om folket, gruvarbetarna.
Vad skogen ändå måtte vara underbar som kan förtrolla dom gamla på detta vis, tänkte Martin.
Vad hjulet i FinnAnderssons kärra ändå alltid gnisslade.
--- Kom hit!
Nu hörde han, att pappa satt och småskrattade.
Pappa suckade så smått.
Om dom påstår...
Nu förstod han allting.
--- Har jag inte?
Men det gjorde ingenting, ingenting.
Att vara nära det man älskar här på jorden.
Han plockade i konten och tog bort sånt, som skulle direkt in i boden.
Ljudet, när hakarna lyftes av, kom pappa och Martin att titta upp.
--- Kan du inte skynda dig!
Han rusade som en galning över gården.
Kanske förstod pappa honom?
Förutom pappa och en lång, smal man i svarta kläder och med bländvit krage som ett band kring halsen, pastorn, var det bara kvinnor:
För det var som en eld i lillebrors bröst, en brand, och den gick inte att släcka.
Den svartklädde mannen skulle döpa honom.
Fröken Berg, Träbenet, vinkade till sig fröken Israelsson, som genast makade sig närmare henne och mamma.
Pastorn tittade på mamma, som böjde huvudet och slöt ögonen för att slippa se.
--- Vi börjar den heliga akten med att sjunga en psalm.
Dig vi dem tillbaka lämne.
Och vinden tog dem och stänkte dem mot fönstret:
så regnade det.
Han hade stora svettpärlor i pannan, ögonbrynen glänste våta av svett.
Han böjde sig fram och strök så lätt över lillebrors hår.
Karl Jakob.
Snyftningarna, de gråa händerna mot fönstret, det tätnande mörkret, ljuslågorna, pastorns monotona, klagande stämma, mammas förtvivlan och tårarna som nu, plötsligt, sprutade fram ur pappas ögon som
Ensam, inne i sitt lilla hörn, under isdrottningen och gobelängen, som var en annan, ljusare väv.
Hon skrek till.
Fröken Berg och pastorn och Matilda och fröken Vester försökte intala henne lugn, utan framgång.
Löven rasslade torrt och föll av för varje vindstöt.
Men sorgbandet kring blusärmen hade mamma i alla fall tagit bort.
Kapellet.
Flickornas svarta klänningar.
Han höll pappa i handen.
" Pappa var andfådd, svettig och trött, han måste gå och sätta sig en stund på bänken bredvid bårhuset.
Han var allaredan gammal, förstår du.
Han viskade:
En hel mur av sten ringlade sig runtom platsen, där sorgvägen slutade.
Då skrek sorgen till sitt sista nej!
Det stod en liten grön träbänk under björkarna, pappa satte sig på den och suckade.
Löv föll av från björkarna, singlade så vackert och lent.
Han pekade på gravarna runtomkring.
Martin darrade.
Andra --- vad då?
Men det är höst också, tänk på det.
Och han kände, att han måste fråga om någonting, som han grubblat på men inte vågat säga åt någon.
Så länge skulle han höra det han hörde och se det han såg.
" Ser du vad asparna lyser vackert!
Men varför svarade pappa inte på hans fråga?
Men det kunde inte bli i höst.
Men lillebror, lillebror var döpt!
Han gick tillbaka till huset.
Han ställde sig i gräset i slänten.
Myggen dansade en grå slöjdans, men också den hade förvandlats, den stacks inte mera.
Det var mamma som stod där och tittade.
--- Vet inte?
Nu såg han gården.
Det var en grann syn; och bakom var den blå himlen med sina vita höstmoln.
Matilda och fröken Vester stod och pratade, tydligen, i sitt fönster i bottenvåningen.
Han kände efter med händerna, bakom ryggen, att trät och järnen i källardörrarna fanns inom räckhåll.
Han kände det så.
Det ringer in!
Martin släppte taget om husets allra sista utlöpare, källarsvalen.
--- Jag ska börja skolan!
Och när hon så upptäckt mänskorna med deras bekymmer och elände blir det en jordmån som adlar och ger henne kraft, som får henne att växa, medan ensamheten däremot var en ofruktbar öken --- " Rudolf Värnlund:
Vi vänder blad, minns inte orden på föregående sida.
En kvinnlig chaufför lutade sig mot karossen och rökte, de fixerade varandras blickar en stund innan hon fick ett anrop och dök ned bakom ratten.
På bänkarna dåsade
Nej, det var sig inte likt.
Han hostade inte på nätterna.
Den äldre av flickorna tände en ny cigarrett och fyrade av nonchalanta rökringar ut i rummet.
--- Det gör man här i luckan...
--- Ja...
Framför honom låg nu den lilla järnvägsparken och hotell Bristol.
Han fortsatte fram mot Järnagatan, han ville gå in på Bristol och dricka.
Utanför Stadshotellet stannade en taxibil.
Flera minuter stod han kvar.
Det fanns många skolbarn, som med ångest bävade inför tanken att hänga utlämnade åt allas blickar här, på stadens huvudgångstråk.
Han fortsatte runt hörnet och på högra sidan låg nu ett radband av småbutiker.
Vad ska det tjäna till att rota i levrade sår, sa man åt honom.
Hade det inte varit en enda stor karusell, som han velat stiga av för att kunna gå någon annanstans?
Figuren omöjlig att uppskatta, inbäddad som den var i vinterkläder.
Tunga grådaskiga gardiner skymde insynen till serveringen.
Deras blickar möttes ett ögonblick, men alla åkte vidare.
Vad allting har krympt, tänkte han.
Chauffören slängde nonchalant ut sin fimp genom fönstret, den låg och glödde på gatstenen tills en vindpust drog iväg och släckte den någonstans.
Låter honom stå på torget mitt i stan och se vad som händer.
år sedan hade han kommit till Södertälje från hemkommunen.
Kanhända hade hon legat där skadad i flera dagar, han hade ju läst om hur gamla människor kunde lämnas övergivna i veckor.
Men han sa till sig själv att övningen bara var en lek, allvaret skulle komma.
En dag kan du vara chaufför, en annan ambulansman i vit kavaj, en tredje lagar du slang, en fjärde plockar du ned en katt ur ett äppelträd, en femte sitter du och tar emot samtalen.
Modern frågade en gång varför han var så nervös, men det var bara en reflex, en yrkesåkomma hade han kallat det.
Han hade fått klara sig själv så länge, ibland drömde han om att någon kvinna skulle komma och ta hand om honom, men det skulle säkert bli många konflikter med det oroliga jobbet.
Snart skulle ishockey-VM gå av stapeln i Amerika, Tjeckoslovakien och Sovjet tänkte utebli.
Nu ringde det till.
Fruar, barn och brandmän kände varandra väl.
Men han var inte säker på om de kunde höra honom.
Vad kunde han tillrättalägga?
Kanske låg hon för döden nu.
Ändå vägrade hyttmästaren att ge henne avtalsenlig lön.
Och Ulla hade mensbesvär och ville inte ge sig iväg till skolan.
På ishockeyplanen höll några pojkar på och spelade, skolklasserna avlöste varandra i gymnastiksalen.
Men nu var det förstås så mycket friare.
Skulle vidareutbildningen föryngra Erik eller var det för sent?
På kommoden i lilla rummet upptäckte hon Ullas oifyllda sjukintyg.
Men nu gällde det alltså Ulla.
miunters gångväg, men ändå var det något som knöt sig dem emellan.
För att komma till det innersta rummet måste man gå igenom hela lägenheten, ibland kunde hon höra Johan i våningen ovanför när han dragit ut sin elektriska järnvägsräls spikrakt
Så snart hon såg mot honom viftade han försiktigt och avvaktande på svansen.
Medan hon stekte några ägg till en omelett nynnade hon melodin.
Hon fick flytta på den stora kartongen med julsaker, som just packats ner, för att komma åt den gamla bilderboken.
På arbetsmarknaden borde hon ha mycket att ge, ännu inte
För det mesta var det bra som det var med en ordnad och lugn tillvaro.
Det var bara sitt jobb han skötte.
Sin lediga tumme har pojken stoppat i munnen.
Hon blev förvånad, var minnet så knivskarpt...
Och när man sen annonserade efter ordinarie folk slog han till, då hade de redan gift sig och Ulla fyllt
Men hade livet verkligen gått ifrån henne?
Idrottsmännen är slut strax efter
Och det borde bli mycket lättare att gå på bio nu, utan snack och förklaringar.
Det var ett ganska nytt hyreshus på Liljewalchsgatan.
--- Jag avskyr den där karln.
Men det är konstigt att jag inte blir fet av det...
--- Det är länge sen...
--- Hur då menar du?
Väggarna var fyllda med bilder på filmstjärnor, rocksångare och djur.
--- Nyyvettö, fräste en annan pojke, jag har ju första tjingen.
Ulla var medveten om Lenas svagheter.
Du är väl lite slapp kanske...
Som svar på cigarretten hällde Lena upp mer te.
--- Fy fan för plugget.
Han skulle köra kapp med en lång gummisnodd, som fästs vid planteringens träinhägnad och dragits ut
g.
--- Gillar du sånt?
Och nu väntade hon otåligt på nästa fråga.
Du skulle bara se vilken skön moppe han har.
Framför spegeln iakttog hon noga målningen i sitt ansikte och smekte kroppen genom tröjan, de knappt synliga brösten styvnade och hon kände Ulla som en fiende.
På Linnégatan rådde så det dåsiga middagslugnet, där fanns bara hemarbetande kvinnor som tyst ilade ned till livsmedelsbutiken och upp igen.
--- Skulle inte du vilja åka till Amerika ..., sa så Ulla utmanande.
Men hon svarade inte, log bara pliktskyldigast och klappade väninnan på armen.
Strax bredvid tvättinrättningen i det äckelgröna huset låg bollplanen.
gradvis bestämdare harklingar lyckades hon göra sig förstådd.
Inte helt tydligt, ännu var hon inte van vid hans ansikte.
Och när han frågat om någon i klassen visste numret till brandkåren såg alla på henne.
--- Varför det då...
Den nytvättade poplinrocken var behagligt ljusbrun.
Kanske lockas hon av skolflickans bekymmerslösa frihet?
Hon har köpt med sig vichyvatten och Kungen av Danmark, för Lena är sjuk idag.
Serveringen är igenbommad och upp i kvarnen mot utsikten kommer hon inte.
våningar.
De tutade på henne, men hon låtsades inte höra och lade an stegen.
Eller han borde i vilket fall se vem hon var och le mot henne som han brukade göra.
Det nedtrampade trägolvet hämtades från skjulet vid Arthursberg och lades ut över gymnastiksalens fernissa.
Ute på gården till Kristiansborgsskolan var barnen på rast.
Januari tog till slut ut sin rätt.
På klockan vid stationshuset upptäckte hon att det ännu var
Järnagatan myllrade av folk.
Hon tittade upp, kände igen den gamla gumman någonstans ifrån.
Ja, Uffe är ju vår bäste spelare...
Den gamla såg medlidsamt på henne.
Folk trängde på.
Ingrid lade ifrån sig albumet.
Ute hade det redan börjat bli mörkt.
Sista klassen och betygshetsen.
Hade hon själv haft en pojke vore han kanske där bland ishockeyspelarna.
Hon öppnade skafferiet och med ens ställde sig Kolle på bakbenen och slog med den spetsiga svansen mot hennes ben.
På systembolaget hade hon varit rådvill och först gått fram till kassan där man lämnar tomglas.
Bara han inte gjorde på sig här inne...
Nej, hon förstod så väl.
Nej, han gick inte, snarare fortsatte sin språngmarsch från farstun, nedför trappan av ölandssten och ut på istäcket genom snödrivorna.
Ulla hade ännu inte synts till.
De vände båda blicken mot fönstret.
Nej, direkt konfrontation är nödvändig vid viktiga beslut.
Erik hade berättat hur Sörensson sagt att man inte skulle vara nöjd med putsningen förrän man kunde spegla sig i metallen.
Alla hade de tydligen uppspruckna pokeransikten, för de skrek högt och skrattade.
Vägen från brandstationen till affären gick uppför en brant backe.
--- Hej på dej, Ingrid...
--- Du är ute och går ser jag...
Alla visste att fru Sörensson var mycket nyfiken och umgicks i den lilla stadens grädda av kaptenskor och gamla lärarinnor.
Då hon själv var ung brukade man ju åka sparkstötting och kälke ända tills man var giftasvuxen...
--- Jo, men då får ni lov att vara försiktiga...
då...
pappkartonger var i händerna.
när Ulla steg in på Gullmans.
--- Något mera?
Hon tyckte en gång att hon såg en minimal blankslipad skåra i det stora träbordet, där hade klubban fallit och ackompanjerat oåterkalleliga beslut.
Motiven var så bekanta för henne att hon nästan aldrig tänkte på dem.
Hon blev kvar en stund, liksom väntade hon på dricks, men Ulla var inte införstådd med spelets regler och föll girigt in med skeden i bakverket.
" kedjerökare " och " frånskild ".
" Lena är den dotter Ingrid skulle vilja ha ", sa någon.
Plötsligt tittade Kents ansikte fram genom spaljén.
Tet och wienerbrödet kom.
--- Ja, bakom Rosenborg och isbanan...
--- Dom äldre i alla fall.
Hon för samtalet som han vill.
--- Kanske...
!
Vad hade han att vara rädd för?
Nu såg även hon på klockan.
--- Ja, det är väl bättre om vi båda ramlar.
--- Du, jag kommer på att jag knappast har några pengar...
Rakt framför dem, bakom disken, var hela väggen en spegel.
--- En western.
Ett högljutt rykte spred sig i salongen att " vaktmästar'n var på muggen ".
Hon kände en diffus samhörighet med de andra, på något sätt protesterade de alla mot de vuxna...
I rummet var det beckmörkt, endast små svaga knäppningar i chiffonjén störde tystnaden.
Conny Davidsson protesterade vilt.
Jag ska inte tala med honom.
Hon stod så framför Strömbergs dörr.
--- Tack.
Jag kan tyvärr inte komma...
--- Hon ligger i sängen och feberyrar...
Elsas rosa jumper hävde sig och ansiktet var medlidande, inlevelsen gled så långt att Ingrid kände sig skamsen.
Men tiden bara rann iväg...
Veckorna innan jul hade de haft ett målat stearinljus och bränt en halv centimeter varje morgon vid tet innan Ulla gick till skolan.
Men vad har jag för det?
Kolle är en gäspande hund, hon är en katt som aldrig sover.
Tillsammans med en man --- var det Erik, nej men han var väldigt lik --- klev hon in till ett äldre par.
Till och med genom kakelugnen kom de, hon hörde förskrämda skrik inifrån skorstensstocken och när hon öppnade luckan föll de små ut som en kompakt pälsmassa.
Varför är det alltid män och söner i mina drömmar?
I år kan hon ge sig ut och åka skidor och alla ska se hennes halsduk.
Hon hade tänkt sig den nästan
Inne hos esterna surrade den stora radiogrammofonen på ett obegripligt språk.
Några månader senare föddes dottern och namnfrågan hade redan besvarats.
Hon ville inte höra en stavelse av utsändningen, i en och en halv timme skulle man prata.
Jag måste se upp på lördag så att ingen lurar med sig henne.
Hon hörde Caesar Lunds röst i luren.
Vid första plingandet lyfte hon luren.
Det är möjligt...
--- Och Ulla då?
--- Jag?
--- Jag undrar om jäntan är dålig.
Hon har ju så snälla föräldrar.
--- Ja, då var vi så mycket oskyldigare.
--- Med mej är det ingen fara.
--- Jag vet inte, det är så svårt att uttala sej så här direkt efter...
Han var väl blygare än han verkade.
Hon förstod inte att det var han som nu stod och såg på stillbilderna som en filatelist böjd över förstadagsbrev.
--- Klart att jag gör.
Den smärtade intensivt och tryckte mot hennes mage.
--- Jaha.
Varför inte gå in och slå ett nummer på måfå?
En löpsedel lovade att tidningen med ensamrätt kikat närmare på hans julklappar och bligat i kristallkulan efter hans vidare öden.
--- Skit i det då, sa bilen och satte av i en rasande fart.
Vem var han?
Nej.
Hon besvarade inget, gick bara vidare.
Hon ökade farten och vek ned vid den lilla cementtrappan.
Hon såg upp mot huset och fann hans mor i farstufönstret.
Var skulle hon börja?
--- Bra för dej.
När de skildes på Perssons våning såg de en stund på varandra innan bägge vek undan med blicken.
Så fick hon syn på henne nere på bollplanen.
Hon tog fram några korvar ur kylskåpet, snoppade av en bit till Kolle, spolade vatten i en kastrull och satte på.
Hon skulle fira examen med Erik, men han var ju inte så förtjust i att dricka och om han vore det fick han ju ändå sitt lystmäte under kursveckan.
Med örat mot brevinkastet kunde hon uppfatta ett tyst samtal.
--- Hej.
--- Ja, det blev ju lite sent...
--- Jag tänkte att vi skulle ha det lite fint när vi är ensamma...
--- Nej, just det.
--- Är det nåt att se?
--- Och så gick du med ändå...
--- Ta en du, för all del.
--- Ja, nu gjorde jag det.
Det är bara Erik som inte hänger med.
Sen ska hon titta efter hans pappa i telefonkatalogen...
Men man kan ju aldrig vara nog försiktig...
--- Det var visst nån riksdagsdebatt.
--- Det är klart.
Bara tänkt på dig.
Hur mycket Ingrid än försökte koncentrera sig kunde hon inte uppfatta något av TV-filmen.
Jag känner igen den.
Jag hörde den på radion idag...
De strök sig mot varandra, men elektriciteten var statisk, orörlig.
--- Låt mej åtminstone få kissa i fred...
I flera veckor efteråt fick han höra att hans skalle var en ihålig timmerstock.
Han hade sett persernas oövervinneliga härar i historiska bilderböcker.
Han provade friidrottsungdomarnas avspänningsövning på sig själv, men det ville inte fungera.
Och dö.
I perioder, ungefär som Aron drack, brukade Caesar läsa böcker.
Han kom just nu bara på en människa som såg honom som något annat än den bussige Caesar Lund.

Katastrofen kryper sig över oss, smyger sig på oss, tar oss bakifrån på en parkgång där någon pangat sönder gatlyktorna.
Det var nästan kolsvart ute och i ficklampans sken tog Ståhlberg upp nyckeln.
Den var svart och liknade ett jättelikt radiatorelement med stora blanka proppar.
Järnbitar regnade i luften och det blev olidligt varmt.
--- Vad hände egentligen?
Det är automatiskt alarm, förstår du...
sa överkonstapeln myndigt och hans assistent tog upp ett block.
Äh, han skulle väl sagt att jag var sjåpig eller nåt annat dumt...
Bolaget...
Mörka skuggor hängde i fönstren och ropade ut:
--- Vad tjänar det till...
Han bodde på sjätte våningen och började trava uppför med ficklampan i högra handen.
Det återstod bara att ta den smälta isen från kylskåpet.
Många skulle få lida, många frysa och trava omkring i mörkret mellan möblerna.
Imorgon behövde ingen arbeta, polisen åkte runt stan med högtalarbilen klockan
Täcket hade lossnat i kanterna och nattlinnet glidit upp mot trosorna.
blev Caesar avlöst på vakten.
Svaren blev till slut så standardmässiga och inövade, att han besvarade det femte samtalet utan att höra frågorna.
--- Nja, du förstår väl ungefär hur det varit.
De möttes bara ibland i skarvarna eller när någon arbetade extra.
Och ändå hitta...
Har du lust att jobba extra?
Mer hann Caesar inte få ur sig, Strömberg var redan på väg in i kontorshuset.
Han hade stått lutad mot kyrkogårdsmuren, blundat och rekonstruerat.
Genom dörrarna urskiljde han ett svagt blänkande stearinljus på portierdisken i Bristol.
år.
Nu satt han vid bordet i sin enrummare över gården på Timmermansgatan.
Modern avrådde, fadern försökte ordna arbete i hyttan, men det var lönlöst, arbete fanns inte.
Under morgonresorna med spårvagnen läste han Ny Dag och drömde om den stora arbetarrepubliken i öster på nätterna.
Bilden av de vidöppna ögonen och den tjockröda blodranden i mungipan höll honom vaken nätterna igenom.
Han hade bott på varenda gata på Södermalm, ibland när han inte kunde sova brukade han ligga och räkna ölkaféerna.
Trots den höga pannan var Aron ingen tänkarhjärna.
Sedan placerades landet där det nu låg.
De hade druckit Explorer Vodka och hon fullkomligt slitit av käderna från hans kropp.
Någon gång tittade han in på kvarterskrogen eller besökte en vän; hur det nu än var ville han själv diktera villkor och tider.
Hon klagade över att han inte hade något lågt bord att ställa glas och kaffekoppar på, men han ville ha svängrum i det lilla rummet, kunna göra armhävningar och inte känna sig instängd som i skrubben på sanatoriet, där de desinficerade möblerna tycktes staplade på varandra.
Ibland när han var full med Gudrun brukade de tränga ihop sig i sängen och känna den som Guds hand, som faderligt slöt sig om dem och skyddade från allt ont.
Krutet måste förbli torrt, det gällde att inte bli fuktig innan det stora sjöslaget, då görs kläderna tyngre och man sjunker lättare.
" Tanken slog ned som en blixt och klöv bordsskivan mitt itu.
Enda skillnaden var om Gudrun sov över eller inte.
Han led med de unga pojkarna som åkte långa sträckor varje gryning och avvisades, de ställde sig framför listan över ankommande fartyg och försökte hoppas på en ny vår.
Hon reste sig upp i nattlinnet.
Aron var en människa, han kände det i sin kropp när träningsvärken började komma efter det raska arbetspasset.
--- Varför skulle jag inte göra det?
Med väsande tänder tvingade han i henne blodpuddingen.
Och vad får man tillbaka?
år nu och det var naturligtvis Gudrun...
Han skulle väl försvinna om jag öppnade fönstret...
Ibland var luften klar, nästan ljust klockan
Dagen utan elektricitet hade varit hemsk, länge satt han i sin tysta lägenhet och läste med tända stearinljus.
För Caesar fanns ingen naturlig ordning, han läste, sökte, ritade sakta och sorgfälligt upp kartor över egna länder.
Under färden upptäckte han nedlagda igenbommade stationshus.
PÅ LÖRDAG FÅR DU SVAR.
Han hade bestämt sig.
ringde klockan.
stora tömda askar fick symbolisera trossen.
Tanken löpte aldrig linan ut, men ibland föll den honom in som en lätt beröring.
" Aron säger ju alltid:
slag och han väcktes ur drömmen, tog ut gårdagens bokmärke och såg att han läst
På den smala trottoaren utbredde sig små bottenfrusna vattenpölar, som han flera gånger halkade till på.
ungdomar och tisslade förtroligt.
Och sen den där väskan hon har.
Pojken tittade till, drog på munnen åt hans osäkra ansikte och vände sig åter mot Ulla.
--- Hur mår dina föräldrar?
" Gubbe...
Han följde inte efter.
Han hade i alla fall så anspråkslös packning, bara en bag som han höll på plats mellan sina knän.
" Där sitter dom i augustikvällen och äter kräftor, slafsslafs.
Rökkupén hade fått helt ny besättning när vagnen skakade igång.
när hon började...
Caesar såg ut över landskapet, bakom små skogspartier nya sjöar.
" " Äh, va inte dum nu.
Man rullade iväg igen.
" Nej, det var så skönt...
--- Ja, det är inte lätt...
Den här resan, som han gjort så många gånger.
Hon dog sen.
NÄSTA TULLINGE!
eller
--- Brandman, svarade han kort och tvärt i hopp om att konversationen skulle avstanna.
Jag orkar inte mer.
hördes en ilsket bankande röst bakom dörren.
" och en oläslig namnteckning.
Bli orienterare.
" NÄSTA ÄLVSJÖ!
Hela natten hade han sovit dåligt, det här hade väl inte varit något att bli nervös för.
Nu går det bra, om inte bron störtar förstås...
Han klev ut.
A. UND Från gathuset ledde en smal trappa ned till portvalvet.
Kliv in...
Det är klart, det kan va slitigt i hamnen ibland.
Du har väl ett ganska bra jobb...
Under samtalets gång hade de flyttat ut i köket.
Du borde motionera mera...
!
--- Kan du inte vara lite lugn, Jörgen ...?

Ungar, dom kan man väl inte prata med...
--- Jag orkar inte med att ha en massa ungar som ser på när jag dricker...
försökte Caesar.
Men det är bättre om man känner till det i klartext.
--- Ja, då och då...
Caesar kände hur motståndet gav efter för varje droppe och hade inte Aron föreslagit att de skulle gå och äta, hade han tagit initiativ till en ny utdelning.
Trafiken var svag, en ensam taxi strök över viadukten och ställde sig förväntansfullt vid stången med telefonskåpet.
--- Lagar du inte mat själv?
Man kan fälla ut sidoskivor, ungefär som på ett matbord alltså.
Men Gudrun, ja fruntimret jag brukar träffa, hon bor här i närheten.
pytt-i-panna och varsin pilsner innan Caesar hann protestera.
--- Ja, det här är min brorsa, Caesar...
" Vad ska man säga nu då?
flaskor på sin duk.
" Om han bara slutade glo på mej så där...
Så fort det är kallt börjar den skaka...
Klart, går man så här och lodar...
Tror du jag maskar.
vännernas samtal olidligt.
I upprätt tillstånd, mitt på golvet, utlämnad åt allas blickar, kunde han inte stanna.
Han är bara så ledsen och ensam att han inte orkar säga nej...
--- Jag vet inte, jag har aldrig varit på nåt...
.
När man stod därinne var det bara det dova kompakta sorlet, som förrådde att man var på ett ölkafé.
Han skulle vara med, njuta fullt och fast, vad Aron än bar fram till bordet.
Nu tog hon till orda, efter några kraftiga snörvlingar var rösten fullständigt klar.
Jo, vi tänkte att vi kunde ha en liten trevlig hemmakväll hemma hos mej ... Har du lust att komma över...
--- Ja, då så.
--- Ja, vi hade tänkt oss ett elegant cocktailparty med tända ljus...
--- Myndig i alla fall...
--- Topp!
kindtänder.
--- Vem pratade du med?
--- Tror du att jag bara skulle köra iväg min brorsa ... Tror du att jag är så taskig?
--- Ja visst.
Hela tiden visslade Aron In the mood.
Väggen, som han skulle naglas fast mot, var osynlig, endast nattens mjuka murar begränsade rörelsefriheten.
--- Vadå?
--- Exakt...
--- Nej, nej, det är inte det blödigt sentimentala.
Du kanske tycker att han har allting, villa, bil, pengar, familj.
Sen fick han bråttom som fan hem, tog sista tåget och tassade väl in i sovrummet på småtimmarna.
Jag läste nånstans om en gammal dam som sa att " det känns som om Rikke Lund var min egen son ... " Vad säger du om den?
" Stora ord, dina stora ord.
--- Ja, du ville ju inte synas när du krökar...
Som om jag skulle vara en maskros...
--- Varför gör du så stort väsen då...

Låtsas oberörd och om dom faller dej i smaken, sitt och var trevlig, prata om väder och Arons tapeter...
När hon klivit in blev allt tydligare.
Systern var många år yngre, det syntes på hennes sätt att röra sig.
Alkoholberusningen kom alltid över honom plötsligt.
Vänta, avvakta...
Kylan ställde sig vid hans fötter som en kelen tax och ville hoppa upp i knät.
--- När var det?
Anita hade kommit fram till honom nu.
Du skulle låta bli att röka så mycket...
Och så har man såna här stickor, späntved...
De passerade varandra i dörröppningen, Caesar
--- Ja, det verkar vara en fin flicka...
Konjaksskvättarna var upphällda, han tycktes redan ha smakat.
--- Jag tänkte vi skulle ha stämning...
" Vad fan gör man?
--- Ah, ditt luder, det är väl min TV...
Klädd i bara trosor och bh vände hon sig mot bordet.
Om det var sorg eller glädje kunde han inte förstå, men hoppades på det senare.
Han hjälpte henne på med poplinkappan.
Akta så du inte trampar snett.
De var tysta ute på gatan.
Du andas så tungt.
Anita satt tätt intill honom, innan de klev av tog hon hans hand och han ville inte släppa.
--- Mmmm...
Vid de mindre borden vilade några ensamma nattvandrare och närmast dörren ett ungt par.
Vet du att hon är
Han trodde han skulle bli fri där.
Först ger hon dom allt dom pekar på och sen när dom klagar på nåt så slår hon dom...
Utnyttjar varandras ömhetsbehov...
" Jo, dej naken...
Ja, jag har blivit knivskuren, förstår du.
Jag hade ganska långt hår på den tiden.
--- Strunt i det.
Så sysslar jag med idrott också...
Han blev tvungen att vrida sig om, stirrade rakt in i ögonen på den ensamma kvinnan.
--- Ute i Bagarmossen...
En tjock hinna bildades kring Anita, hon rökte och var tyst, hela överkroppen hävde sig.
--- ... och det är dyrt att åka taxi...
Släpp in mej...
Han ville radera ut alla tankar.
Anita satt i en taxi över Skanstullsbron.
Hans fötter darrade.
Och naturligtvis var det Margaretha, dotter till bilindustrins VD, som mest ojade sig.
Han låg och drömde, som alltid tidigt på morgonen.
Du måste upp nu...
De liknade de bruna utslagen på vattenskadade tapeter, som en pappersros med oändligt veckade kronblad, bortplockade ett efter ett, tills bara det sista var kvar som en markerad kontur.
--- Kommer du då?
När han kom hem till kamraterna märkte han hur flitig hon var.
Han visste att modern oftast lät honom stanna hemma, men han ville inte missbruka sitt privilegium.
Solen låg på och holkade ut sirliga kristaller.
Emellanåt gjorde han henne uppmärksam på bilder och hon försökte leva sig in i dem.
Men han kunde också ställa dumma självklara frågor, där en sjuåring borde sitta inne med svaret.
--- Nej, jag spelar nog hockey i alla fall...
" " Du är inte så stor som du tror, Johan...
" --- Jaaaa...
Tiduret tickade mot
Men idag hade de norrländska lagen klivit in på hans rink.
" Han gick långt in i spelet, antecknade noga målskyttar och målgivande passningar.
För att få Djurgården naturtroget överlägset brukade han häkta av en av backarna i motståndarlaget.
Hon hade velat tala med honom, ibland lät hon honom vara hemma bara för att få sällskap, men han kunde aldrig besvara vänligheten.
Och han mindes hur han låtit sig surras in i en säck och vräkts ut från andra våningen mot språngseglet.
--- Jo, jag vet det...
Och som alltid när han skulle visa att han var upptagen, ruskade han på huvudet och återvände till arbetet, som om en tidsstudieman stått och noterat alla hans onödiga handgrepp.
--- Varför har du gjort det...
" --- Kan du inte hitta på nåt att göra...
Nu när han hoppade från toppen av tornet var det ett shownummer, som en prima ballerina trippade han omkring uppe på muren innan han handlöst kastade sig åt sidan.
Elsa skulle säkert märka det och bli arg på honom när han satt och petade i frukosten, men det struntade han i nu.
--- Du sitter väl inte här och rör till det för Birger...
Men inte ens den besvärjelsen kunde bättra på hans kemibetyg.
Men han måste få sitta och koncentrera sej.
När han inte klarade det han tänkt konstruera byggde han i stället
Här och där fann han något intressant och slätade ut pappret över vaxduken.
" --- Allan...
--- Jag kan väl inte tänka på allt...
--- Han är ung, förstår du väl.
--- Vad är det för fel på grabben?
--- Tänk om jag sa " gubben " om honom.
Han sjönk ned framför leksaksskåpet och förstod att det snart var dags att rensa ut det.
--- Ska du inte spara nåt till dina barn?
--- Du är inte dum du...
Göran, ett år äldre och medveten om sin status.
Och när han satt i sitt eget kungarike med en uppdiktad hierarki blev alla verkliga människor så små.
Men den kraftige klasskamraten var ett helt lag.
Men det är mycket roligare att spela med grillor...
Och då måste isen vara okey...
De hade fast mark under fötterna och nu var han plötsligt inte störst längre.
Han var också brandkårsbarn som Johan, han levde ensam med sin alkoholiserade far.
!
Snart klev väl en ilsken brandman ur sin bil och slängde upp den i häcken.
.
Allt detta som var vardagsmat för honom själv, de glänsande röda fordonen, motorsprutorna med alla sina mätare och reglage, hatthyllorna med tunga rockar och stövlar och högst upp de skinande hjälmarna, fyllde Göran med mållös beundran.
Ljus kom endast in genom några snedställda schakt mot gården.
Caesar rycktes upp ur sig, han arbetade långsammare och nervösare nu när han var iakttagen.
Han tog upp en smutsig slangstump och visade på den bleknade gummilappen.
Och när han föll från tornet i morse såg han hur hon kastade sig i från Skanstullsbron, det var därför som han blundade och höll på att vricka foten i språngseglet.
hålen och det var dags att lätta på det första trycket.
Han såg inte ens hur pojkarna klev uppför väggstegen mot tornet.
Dörren till tornet blockerades av slangrullar, han visste att de brukade stuvas in där i väntan på tvättning.
Kom, så går vi...
--- Okey, men kom hit först...
--- Vad mycket man ser...
--- Det är stadens hjärta det här, sa Johan.
Men rena var de, med nyputsad bil och nyrakade mannar kunde Sörensson åka ut på nästa eldsvåda.
Dörren till matsalen var tung och suckade långsamt tillbaka av sig själv.
nya spisar och kokkärl som staden skänkt.
Han följde " Torkan " i allt.
skolkning, rökning, fotboll, mopeder, flickor, bilar, sprit, brandkåren.
...
Den jämnårige kollegan var tyst, han drog bara till sig sin kopp några centimeter och bet kvickt i sig smörgåsen, som trodde han någon skulle ta den från honom.
Visst, det går han på, som råttan i asken, vet du...
--- Ja, men han kan ju ha lärt sej det där...
--- Ah, ja det kanske dom har gjort nu, va...
Men du vet, har man spelat mot det där gänget...
Jag orkar inte länge till...
--- Ja, det är
--- Ja, jag kan inte begripa att det kan vara så intressant...
Hans ansikte var oändligt väderbitet.
Ja, det var när " Plutten " och " Hogge " och dom där killarna lirade.
ropade jag.
De talade om legenden och Caesar mindes sina första år vid brandkåren.
Sen kom de spirituella föredragen om ishockey i alla stadens föreningar.
" Brand-Johan, Brand-Johan.
--- Ta igen dej då...
Gööööööran!
Men när någon naggade Bosses hårt tillkämpade auktoritet i kanten, klarade han inte av trycket.
Det skulle tagit Caesar
Kvinnan förs med strömmen mot kvarnhjulet.
Mjukheten hävde sig upp och ned i takt med andningen.
DJURGÅRDEN VINNER MED
Men spänningen var bruten.
I längden, menar jag...
Okey, Johan,
Man hade hittat klubborna och målvaktsskydden i den stora skrubben, som brukades av Brandkårens Idrottsförening, sedan hade Olle rusat upp efter sin tennisboll.
--- Äh, spela nu, ropade Johan.
Olle skyddade Peters bräckliga bålverk och Göran fick motta Lasses utskällning vid varje överspelning.
Han är nog släkt med den där gamla tanten...
Han kunde ju skälla på Göran, men mej skulle han inte våga...
--- Äh, håll käften, ungdjävel...
Gråa och fuktskadade hade de legat och skräpat i olika prång, tills någon kulturintresserad tog hand om dem, lade in ny mjuk stoppning och sydde ihop skinnet.
Utåt sett framstod Olle som kungen, men i Johans stängda rum kunde ingen peta ned honom från tronen.
Olle slog till, det ringde i Lasses klubba och han tappade nästan greppet om den.
--- Okey, okey, ni vann...
Johan tryckte in den lilla knappen
Vadå?
Hej!
Göran såg mörkt på sin tornkamrat.
Ibland blev han otroligt lillgammal.
Det skulle bli en tvekamp med räddhågsna drabanter fastklistrade mot kortväggarna.
Man kunde tydligt se på honom att han dömde matchen om andra pris.
--- Ryck upp dej, Johan...
Han utnyttjade sin tyngd mot Lasses finlemmade teknik, tryckte bollen med klubbladet mot väggen och kom förbi.
De skulle inte kunna bortförklara något när han utnämnde sig själv till mästare.
--- Målvakten har tagit bollen.
Vuxna fotbollsspelare skyddade i första hand underlivet, det hade han sett på TV.
Efter nedsläppet kom de in i den mörka sidogången.
, sa den myndige domaren, när Johan tittade ut igen.
Han skulle gå ned till pappas kontor och sätta sig vid maskinen och dunka in de underliga sammanväxta S-en, som han sett i fackföreningsprotokollen.
Någon förälder förirrade sig kanske till brandstationens tomt och lät sin röst tränga in genom någon ventil eller ett öppet källarfönster.
Han ställde sig i målet, Jörgen fick spela ute.
Nej, ingenting stämde.
.
De skulle vinna med
--- Han har gått på muggen...
Motståndarna skrattade, råflabbade.
Kanske skulle hans egna kamrater få reda på det och hans redan dåliga gymnastikbetyg bli uruselt.
För att bli tvåa var det nog med
--- Lägg av då, sa Olle.
Olle/Peter
--- Men jag är lika överlägsen vem jag än har med mej...
Brandstationen låg tom och övergiven.
Jörgen uppslukades av porten de kommit ut genom.
Hon kom nästan bara till stationen vid midsommar och till julfesten, då pappan iklätt sig sitt överslätande helghumör.
--- Men jag reserverar biljetten för dej.
Det hade cirkulerat så många skrönor om Totte Döskalle, att hans liv till slut blivit en halvt overklig myt.
år såg hon förunderligt gammal ut.
Dag ut och dag in fixerade hon sin blick genom fönstret på en stor ek i parken.
Han tappade i vikt också, blev utmärglad och fick en släng av tuberkulosen.
Nej, Johan ville inte gå upp.
Men det verkade så trögflytande med
Han var helt överlägsen de nyanställda.
Ett svagt sken syntes där inne.
När dom dukat upp arvsservisen och han bjuder på trestjärnig konjak...
I
--- Jaså, är du här?
--- Neeej, inte särskilt.
Han kunde sitta med benen utsträckta på marmorbrädan och luta ryggen mot nischväggen.
Man kan ju sitta och läsa och se på TV.
--- Nä, jag har pratat med honom själv.
Klockans elektriska utandning fortplantades i hela rummet.
Johan hade hoppat ned från fönsterbrädet nu och ställde sig bredvid Totte.
Nästan lika många som människorna i Södertälje.
--- Oj, du dirigerar ju hela stan!
--- Känner du honom?
Vi är några stycken som tänkte duscha.
--- Jo det är klart att vi ska...
Det kände Johan inte till och för varje nyhet som uppdagades blev han mer och mer irriterad.
Då blir mamma inte glad...
Mitt emot den gröna dörren med den svarta knoppen, som ledde in till omklädningsrummet, var lektionssalen.
När han dragit upp den tunga dörren fick han syn på Ulf Nilsson, som stod naken med ryggen vänd utåt.
?
--- " Sitter och pratar ... " Får du sagt nåt vettigt då?
I hörnan bredvid dörren hade någon grävt ut ett hål, som vid minsta beröring fällde ut dammigt och finmaskigt pulver.
minst...
--- Vadå då?
--- Hockey då, gillar du inte att spela hockey...
Jaså, du är en sån där bokmal du?
Han läser visst en djävla massa konstiga saker...
Och ingen tjej har han väl heller förresten.
Då kanske du ångrar att du inte tränade badminton.
--- Nehä.
Jag ska ju bli hockeyproffs i Chicago Black Hawks...
Han tog upp en stor megafon och delade ut sina order och hockeyspelet med A-laget som tunna små plåtskivor sattes i rörelse.
--- Jaja, du slipper.
Han hade varit sjukskriven en längre tid och när han kom tillbaka efter några månader blev det en elak cyniker av brandkårens rolighetsminister.
år.
Framför honom låg bilhallens gröna tak, där trägolvet till julfesten brukade förvaras några dagar innan det var dags.
" Torkan " hade kommit ut.
Här ska du se...
--- Kom ska du få se på nånting.
Ute i Järna...
Tycker du inte att han kunde gått in själv?
Men han har fått smällar ska du tro...
--- Jättegammal.
--- Hur gammal är du då?
--- Då så.
Han övervägde några gånger utsikten att få åka till isbanan i brandbil.
Nu skulle han inte stiga in i duschen förrän han själv var stor.
Flänga hela Sverige runt och få stryk av stora starka landslagsspelare.
Brandmännen hade sina knep för att snabbt komma i kläderna.
Men Vicke är bäst...
--- Klart du gör...
--- För dej va...
--- Vadå?
Du kommer bara hit och sätter dej och glor...
--- Tänk för att jag gör det!
--- Du är ganska stöddig, va?
Fan, vad jag tycker du är dum.
år.
Basketkorgarnas svaga skruvar var fortfarande lösa och skulle när som helst åter sprätta in i någons ögon.
En gång hade han krypit ned med Jörgen i plinten, de satt där nere och berättade ändlösa spökhistorier, då plötsligt alla lysrören knäpptes på och rummet fylldes av brandmän.
Den kunde också träffa direkt i taket och lämna ett skuggigt jättelikt fingeravtryck.
Han skulle hinna före och bli den förste mannen på månen.
Eller Elsa, som tog emot hans gråtande bekännelse?
Igår hade han läst en berättelse av Edgar Allan Poe i serieform.
" I omklädningsrummet hann han hälsa på Caesar Lund, som satt och klädde av sig.
I skenet från lyktan på det breda fyrkantiga tornet kunde Johan och Olle se hur de nästan genomskinliga snöflingorna dalade som prickar mot marken.
--- Mot Djurgår'n är det alltid publikrusning.
Redan på Slussgatan fick de syn på den stora mörka båten.
--- Kom!
Längre upp mot toppen fanns en stor iskana.
--- Får jag ett " S "!
Lyktorna från villorna på Falkvägen trängde genom grenverket, snart var de framme.
Johan kände sig alltid illa till mods i köer, då var han sammanföst i ett kollektiv, där det enda gemensamma var att man väntade på något eftersträvansvärt.
--- Jaså du, ska du gå på matchen?
--- Visst är det?
--- Träng dej inte, röt en femtonåring och slet tag i Gunnars jacka.
För några år sedan hade Djurgårdsfebern svallat högt och Isbanan hotats av sprängning.
På ena långsidan fanns den stora höga mot villatomterna på Jakob Borgmästares Väg, den hade redan börjat fyllas.
var Tumba Johansson, den stora stjärnan.
Man skär runt i snabb cirkel, som ett koppel vinthundar.
--- Heja Sport!
---
Kom ihåg det nu...
Han balanserade stadens hjärta i halsgropen och visste att alla målskott skulle vara betydelsefulla.
Ropen började redan hagla, men fick inte fäste i folkhavet.
--- Fan, det var tur ..., sa Olle.
Men inte blev " Kiosken " bättre av det.
!
--- DET VAR NUMMER
Eller var det kanske återskenet från lysrören över rinken, som gav hans drag en lyster de annars aldrig hade?
Och som på beställning brakade det loss:
Det är det här som brukar höras ända till Brandstationen, när Sportklubbens publik faller ut lägger den hela staden under en bullermatta.
--- Nu står vi lika, sa Johan.
In för Sportklubben steg Uffe Nilsson.
En lampa lyste uppe i presstugan med det breda panoramafönstret.
Men det hade ingen verkan.
--- Uffe då?
KÖR!
--- Fan, sa Olle när signalen gick.
...
Musiken hade gått igång, det var tydligen fel på högtalarna, då och då kom det malande sorlet från presskabyssen ut i ljudanläggningen.
Någon singlade iväg ett konstigt föremål, som liknade en snurra eller en jättelik speldosa, över isen och
Den är ganska tung förresten...
Naturligtvis var Gunnar där, när spelarna inte reagerade på hans flabb, tog han ord för sitt hån.
Johan såg tydligt hur direktören och hans son fick varm buljong uppburen i den gula trästugan med panoramafönstret.
öre.
För Johan hade första perioden mer blivit en drömsekvens.
Det hade aldrig varit populärt i Södertälje.
Skivan i högtalaranläggningen hade hakat upp sig, en malande tangorytm upprepades ideligen tills någon i publiken började vråla.
Det kunde gå hur som helst, matchen skulle fullföljas även om han gick hem.
--- Vadå då?
Sen var det bara att skryta för kompisarna att man dunkat Vicke Hallon i ryggen.
Avundsjuka jämnåriga samlades kring pojken och fotografen, men de låtsades inte se något.
--- Nja, om han vill bli plåtad så inte gör det mej nåt...
--- Ja, sa Johan, låt bli det...
De hoppades på att komma in gratis, nu när matchen redan börjat.
För Olle var det bara att kliva in i världen igen och publiken skruvade upp humöret på nytt när de hetsade fram sina favoriter:
För dem var det hela en underhållning, en skön vilopunkt i ledan.
Han märkte att hon var lika frånvarande som han själv.
En impuls höll på att växa sig stark inom Johan.
Johans ögon föll åter på den rödhårige med den skinntorra kedjerökande hustrun.
Uffe Nilsson åkte långsamt utmed sargen vid utvisningsbåset, detta var kvällens första individuella tillrop och han tog det som en uppmaning.
--- DET VAR NUMMER FEM, SVEN TUMBA JOHANSSON, SOM ÖKADE DJURGÅRDENS LEDNING TILL
--- Ja, det ja.

--- Till matchen...
Det var något märkligt över den hånade sporten.
Bakom curlingbanan skymtade stängslet mot Fågelkärret.
Något sa honom att Vicke Hallon skulle avgöra.
Han hade spelat ut sina kort och nu var det bara att kamma in insatsen, hur liten den vara månde.
Och när han försiktigt gläntade på dörren till lilla rummet rubbade han säkert balansen för Birger, som var mitt uppe i sin kemibok.
Den gula träkåken med panoramafönstret var inget avundsvärt slott.
--- Äh, hajar man väl...
--- Vore väl inte så tokig att få på rygg, va...
Johan höll Bosse under uppsikt, båda brandmännen malde cigarrettstumpar i mungiporna och ansträngde sig mödosamt för att verka tuffa både inför honom själv och Ulla.
flickor kvar, rökte och gestikulerade.
--- Tjena, Johan, sa Sixten, mellanbrodern.
Göran hade kommit med i SSK:s juniorlag.
, det var hans sista hemmamatch.
Det var med ilska och glöd de tog i:
!
Heja Sport!
!

Hemmalaget tycktes ha fått greppet om spelet, men det var bara skenbart.
!
--- DET ÄR NUMMER
ANNARS ÄR DET RISK ATT VI MÅSTE AVBLÅSA MATCHEN.
Loong och " Kiosken " var backar, slog pucken mellan sig och fintade med Tumba.
sa Johan.
--- BÅDA LAGEN ÄR FULLTALIGA IGEN!
Matchen tonade ut, det kom som en vila för Johan.
Var det så enkelt?
Den skulle ligga i solskenet och smälta på fönsterblecket.
På vägen över Kusens Backe hörde de hur musiken tonade bort.
Det enda som gick att peka på var att han själv varit där och Vicke Hallon hyllats med blommor.
Bilarna stänkte upp stora leriga pölar ur rännstenarna, fåglarna byggde bo i den höga björken och Johan tog med sig en klasskamrat hem, som stod och höll föredrag om bygget för Elsa.
Egentligen var det väl en vår som alla andra, flickorna från läroverket satt med slutna ögon och lapade sol i kanalslänten, i folkskolorna försvann brännbollsracketar varje dag och arbetarna på bilindustrin tog med sig sina matboxar ut till sofforna vid Saltskogsfjärden.
Men allt under arbetets gång såg han friheten växa upp som en fullriggad trotsig skonert vid horisonten.
och skildrade yrkesbrandkårens femtioårsjubileum.
Han öppnade den senaste pärmen för att se var tråden slutade.
rader om de oljeskadade svanarna, som låg och plaskade i slangtvätten, bakom väggarna bara
och försökte minnas var han hållit hus:
Han kom ihåg hur Johan stått och gråtit, kysst den buckliga lackeringen tills Allan slitit bort honom och bett honom vara vuxen.
Svag dansmusik hördes fortfarande i köksradion med sin kompassliknande kanalväljare.
Vicechefen var med och konstaterade med påtvingad värdighet:
landskamper, hans far var född i Hölö och själv växte han upp vid Kvarnlunden.
Om
På nästa sida vidtog nekrologer och hyllningar.
Den elektriska klockan i arkivrummet hackade fram.
Han klistrade som en jagad, tryckte spalterna så nära varandra som det bara var möjligt.
signalerna --- stort larm --- som kallade honom till baksätet i tvåan.
Han anade nog att de talade om honom, att de tyckte han var svår, torr och tråkig.
Många skulle för övrigt inte nå så långt.
gånger om året till fotoautomaten på Domus och tog en remsa för
Strax före
På dagen var det helt annorlunda.
Tekoppen stod kvar på vaxduken i köket och krossade äggskalsflagor blev till små snöfläckar i slasken.
Han hade aldrig varit särskilt religiös, även om modern gjort sina försök att frälsa barnen.
Han märkte att han i det närmaste hade kamouflerat spriten.
Resten var lagt i mörker, det hörde inte till.
:
De skulle tvingas omvärdera honom, bokmalen Caesar Lund levde minsann ingen skentillvaro i sin uppdiktade skuggvärld.
Han stannade en stund på parkeringsplatsen och vägde nycklarna i handen.
Biobesökare klev in på Castor och Saga, uppe på Järnagatan skred bilarna långsamt fram och fotgängare skyndade vettskrämda in i portuppgångar och sidogator.
Whiskyn smakade lankigt och var säkert uppblandad, nästa gång skulle han ta en cognac.
Och när man är så här lurig också...
Ingen verkade ta notis om henne, hon var väl lite äldre än de omsvärmade flickorna.
--- Nej, ganska sällan.
Han hade väl haft sina funderingar och önskningar, men kunde aldrig riktigt rita upp konkreta fältplaner.
--- Gjorde du inget när han var borta då?
Ja...
Caesar hade redan tryckt in nödcigarretten i mungipan, då mannen började tala:
Han såg på henne att hon var ute efter något nytt, hon ville ha en älskare ikväll.
!
Sorg över att bokens verklighet låg så långt från hans egen.
Och numera finns det ju en filial i Flackstrabacken på Östergatan, den måste ligga mycket närmare.
i!
Parketten i vardagsrummet har till och med blivit bonad.
Då och då gick hon fram till bokhyllorna för att syna de tjocka volymerna.
.
över.
Så hade det varit med Anita.
Han släcker taklampan i köket.
Först då han hörde hur farstuporten öppnades gick han in till grammofonen vid balkongfönstret och sänkte pick-upen mot skivspåret.
--- Äsch, det är snabbt ordnat.
Jösses, vad fint du har gjort!
--- Mmm, vad smaskigt...
Hon ryckte själv till efter tillmälet, " min gubbe ".
Han märkte snart hur hon blev djärvare av vinet, missade munnen med matgaffeln, började fnissa och tvingades resa sig för att inte söla ned.
Då har du sparat dej ordentligt då?
--- Jojo, det är väl du som bestämmer...
--- Lilla Bodil, vad är det?
Men förstår du inte?
Dom föraktar mej.
hördes hennes röst inifrån vardagsrummet.
--- Jan Malmsjö då?
Här satt han och talade om Åke Grönberg, det var nog många som gjorde det runt om i landet just nu.
" Pappa kommer nog snart...
Hon såg regndropparna falla och försökte intala sig att de var konstgjorda.
Hon log förläget.
HÄR FÖLJER AKTUELLT.
--- Det ska väl gå...
--- Ja, den står i skafferiet.
Vinet kom i glasen och hon satte sig förväntansfullt bredvid honom på randen av soffan.
Nu börjar säsongen snart på allvar.
Med sin elastiska tumme gled hon kittlande fram över hans flata medan det ryckte i hans mungipor.
--- Ja, du skulle berätta om dej själv var det, ja...
Vi var
Sen fick jag börja jobba på Tornwalls.
Det är väl ett tråkigt liv, Caesar?
" Lågkonjunktur, lilla pullan, det förstår du dej inte på ", brukade han säga.
Det är klart att både du och jag har upplevt tomma plånböcker ibland.
Det är väl som att ... att tro på nånting...
--- Ja visst, det är det jag menar.
Han hade alltså inte druckit en droppe sen de klev ut här.
Men som så många andra gånger saknade han ett språk, vad han än hade sagt, vore det fel.
--- Det beror väl på...
Han tystnade, hörde henne flämta i sitt knä.
--- Vad fint fat du har...
--- Ja, just det.
--- Ja, då får det vara för min del.
Nu var ingen känd från radio, för ingenting existerade utöver de mjuka händerna som grep varandra.
För henne det känslomässiga --- alla gymnastikövningar till trots, så länge sen.
I skogspartiet nere vid sjön mötte vi tåget i motsatt färdriktning.
Under ett tillbyggt tak vilade karmlösa trädgårdsstolar utplacerade kring vita järnbord med träribbor.
Han hade ett gult sugrör nedstucket i sin Coca-Cola och man såg tydligt hur vätskan hissades upp och ner där inne.
Han iakttog mycket noggrant den lilla bubblande fläcken som föll på Birgittas blusärm.
Birgittas knä skrapade mot Bengts.
!
Annars får ni ge er iväg.
Aldrig kom han och bjöd med någon kompis.
Den är skitkul...
Och så har han trimmat den...
--- Vilken mysig skjorta du har...
--- Det ska nog ordna sej ska ni se...
...
--- Varför det då?
Han lyfter ned Birgitta från räcket, tar henne mjukt och följsamt i sidan och kastar tillbaka kalufsen.
--- Love me warm and tender, dear, skrek Bengt och vagnsetets dunk i skenskarvarna upphörde.
--- Nej, jag ska nog sticka hem nu...
Rösten kom djupt ur mörkret, skuggorna växte sig längre mellan de höga trädstammarna och mopedåkarna for vidare.
--- Är det inte bara att klampa på då?
Who put the bomb, put the bop-chu-bop-chu-bop, who put the bomb, put the rama-lama-ding-dong...
Birgitta ville bara lyssna på musiken, inte diskutera.
Nere på golvet stuvades tomglas i Apotekarnes överfyllda back.
Birgitta höll andan.
Just walk on by, way down the corner...
Alla utom Rolf.
I skolan skulle han alltid prata och skrävla, lägga ut texten och använda stela uttryck och klyschor:
En grå Chrysler tystnade och dörrarna öppnades.
Vad var det som inte stämde?
Där bh :n brukade sitta syntes en vitare nyans av hud, som tycktes självlysande.
Vem är det?
--- Ska du ta och lägga på eller ska jag ringa polisen?
--- Ja, gör det bara...
Kan du lägga på nu?
Än var det han som inte kunde få ledigt, än var det hon som hade huvudvärk eller fick besök av släktingar, som " skulle börja prata " om de såg henne tillsammans med honom.
Det blev ju ett djäkla hallå, vet du...
Det var helt enkelt något " svettigt " över honom.
Taunusen vaggade fram och tillbaka över det småländska höglandet.
--- Är du lika känslig fortfarande...
Men det är ett djävla ansvar också, man är ju liksom offentlig person...
Jag ger mej fan på att ingen av er dansar schottis...
--- Vad ska du göra då?
--- Jag vet inte.
--- Ska du gasa ut oss, Caesar?
Som alltid skojar du.
Då kan jag sälja hur många furustånkor jag vill...
Det kan inte vara ett bi, för det kan man inte göra ölstånkor av...
Efter möbelfabriken vidtog raden av små trähus.
Glasbruken startades ofta på vinst och förlust, några levde endast ett par år, andra, som Kosta, vikte tidigt en plats i historien.
Så mycket han skulle vilja säga till brodern...
Fast det är klart, det är hårda tider för hyttan, dåligt med import, dåligt med export och allt vad fan det heter.
--- Rikke, sa Aron, du förstår, du har aldrig kroppsarbetat...
Själv tyckte Caesar att hans eget liv var som en älv, som aldrig nådde havet utan sinade under loppets gång.
--- Har du nåt askfat?
--- Exakt.
Kaffet var viktigare än glaset.
De satt i sina världar och fyllde kratrarna med kaffe.
--- Gå till TV, vet jag, så ska jag säga till folk att dom ska titta på bygdens son...
Presentkopparna ställdes ned i hon och eftermiddagssolen skänkte faderns ansikte ett mörkgult skimmer.
Man klev genom vardagsrummet där TV:n och de vita möblerna från ortens snickerifabrik vittnade om nya tider.
Man kunde se något eftertänksamt i hans ögon.
Han hade betalt för att inte vara tyst.
Caesar iakttog Rikke.
--- Ja, sa Rikke, var det inte då som vi fick kalla efter ambulans för att du skulle komma hem?
Pengar, sa du.
--- Vi vet det.
Du kunde säga:
Rikke vågade inte möta hans blick.
Flyktigt mönstrade hon Rikke och Caesar, de nedfällda persiennerna lade rummet i ett halvdunkel.
Hon tycktes vilja resa sig upp.
--- Vad varmt det är...
--- Det är sommar, Gertrud...
--- Det är sommar, mamma.
Johannes stötte Caesar i sidan.
--- Det är Caesar...
Först när tårarna började komma skakade han mot något fast.
--- Nej, jag ska stanna.
VÄGEN ..., fortsatte modern och rösten lät förunderligt hög och klar.
--- Jag läser inte, jag är vuxen nu, mamma.
--- Går ni ifrån mej nu, allihopa...
Begriper hon inte att man har mänskliga känslor...
Den skulle vika under honom och ingen sträcka ut sin hjälpande hand för att dra honom på rätt köl igen.
Det var den tredje beståndsdelen, den kompromisslöse.
Så ensam...
Men brodern svarade inte, med sin krampaktiga högerhand fattade han tag i Caesars skjortslag.
Caesar matade sin bror med vatten, men det rann ut över hakan och ned på skjortan.
Du har skött dej bra...
Trähuset försvann snart ur sikte, det löstes upp bland så många andra, som på avstånd tycktes identiska.
--- Nej, det gör jag faktiskt inte...
--- Hur gammal är du nu?
--- Jag är
Varför sticka hål, blåsa in oren luft i ett lyckligt vacuum?
När han föddes hade Caesar assimilerats och glömt betala prenumerationen på lokaltidningen.
--- Du vi går inte in, va...
Så är det alltid nya blommor på bordet om sommaren.
Så när man kom på morgonen, var han alltid så djäkla glad...
--- Död?
--- Hyttmästaren bor där...
Bokstavligt.
Eftermiddagssolen hade gått i moln, sugits upp i skvallerspegeln och fågelsången upphört utan att de märkte det.
Han grep den lilla porslinstunnan med tandpetare, som stod på fönsterbrädet.
, enade och renade.
.
De hade gått på bio och fotboll, åkt ut till Eklundsnäs och badat, tältat ett veckoslut vid Malmsjön och farit med turistbåt under Stockholms alla broar.
Ingrid talade förmanande till Ulla om skyddsmedel och bad henne att inte försumma skolan.
Sommaren kom och pappren lades på bordet.
Han visade inte sina betyg ens för Ulla.
Streckgubbarna i marginalen, de uttråkade kommentarerna som kommit till under ändlösa gäsplektioner, fusklappar och tummade tipskuponger, allt förtärdes av den renande elden.
Föräldrarna hyrde som vanligt en sommarstuga på Öland, men i år ville han inte följa med.
Men kan du inte begripa att jag inte har nån lust att träffa en massa släktingar som vi aldrig ser annars.
Hon hade tyckt Kents bokbål var fånigt, men själv bara orkat läsa Bild-Journalen.
Industrierna stängdes för semester och brandmännen erbjöds livsfarliga extraarbeten.
You'd better come home, Speedy Gonzales, away from Cannery Row...
Innerst inne.
Man får nog bilringar ändå en vacker dag.
--- Vadå ..., släpade han skeptiskt.
--- Jaha.
viskade han.
--- Höll vi inte på och snackade om hösten?
--- Äh...
--- Inget vidare?
--- Varför det?
Det hade förutspåtts riklig nederbörd.
Bild efter bild spolades bort.
Hon visste vad det var, inget föremål kändes längre främmande.
--- Har jag sagt det då?
Bröstens övre halvmånar lyste upp över linnet.
Fingret pulserade hårt och envetet mot hennes kittlare.
!
Den hade varit hennes stolthet, hon hade länge noterat dess tillväxt och utbrott.
Och det var kanske så här det skulle vara.
Hon låg fjättrad, bergtagen av en oregelbunden skuggning i taket, när han återvände.
Hon hade ingenting sett.
--- Jaaaaaaaa...
Hon kunde inte begripa varför han var så intresserad.
--- Du kan titta i garderoben i hallen.
Hon höll sig osäkert i dörrkarmen och kände hur något borrade och snurrade i magen.
Blommorna återvända till sitt rätta element.
Men ska vi stå här länge, vi blir så blöta...
Jo, vet du, i villorna där bor en massa ingenjörer och disponenter och folkpartister.
--- Mmmmmm!
Ja, dom bodde där på Ängsgatan.
Det är kallt...
--- Nehä...
Familjen Ahlerbratt hade sett sommaren an med stigande vånda.
Lars-Ove lämnade motorklubben vid Tuvängen, någon gång kunde han åka dit och betrakta de fria, smutsiga motor-cross-åkarna.
Lars-Ove åkte omkring och installerade nya telefoner, ibland hade han vägarna förbi Brunnsäng där Eva satt och rökte på bänken vid lekparken, medan Marie och hennes kamrater fyllde plasthinkar fulla med lerig sand.
När han satt i akutmottagningens flygplansfåtölj och tuggade på den bedövade tungroten, fick han syn på den vittrade gadden i tången.
En kväll var de uppe extra länge.
--- Marie har haft sönder sina byxor...
Ta mej fan om man inte längtar efter att få börja jobba igen...
?
--- Vilket väder vi har, fortsatte hon för att byta samtalsämne.
Kompisarna stötte nu definitivt ut honom.
--- Vad sa du?
--- Jag orkar inte med det här om du ska grubbla om pengar hela tiden ... Förstår du det?
--- Ja, gumman, vad är det...
--- Vad var det som hände?
Men det var inte viktigt.
Annars så blir det förstört...
--- Tror du det är så enkelt?
Den här gången tycktes det dröja en evighet tills hon kom tillbaka.
--- Vadå då?
--- Hur länge tror du det här är då?
--- Ja, tänk om...
--- Nej, just det ... Ska vi ta en öl?
--- Vad kan det stå i min då?
--- Ska vi inte ta och lägga oss?
--- Du Lasse ..., stod hon viskande på tröskeln, ... kom med ut får du se...
Hon hade en hård arbetsdag bakom sig och brydde sig inte ens om att sätta på TV:n.
" Det skulle säkert missuppfattas ", skrev poeten.
" Den känns passé och är inte aktuell för vad jag nu skriver.
" Aron somnade som en stock i gästrummet med halva måltiden på lakanen.
sönerna i handen, den minste sov mätt och nyammad i en sele på ryggen.
Om bara Bodil varit där, då kunde de med en diskret undanflykt rest sig upp från bordet, han skulle ha visat henne allt, kasernen, den gamla vänthallen...
Ibland kände han till och med att hon hotade hans frihet.
Kanske hade han bott för sig själv så länge att lägenheten smält samman med hans kropp.
Hon ringde och väckte honom.
--- Ja, jag låg vaken och tänkte på dej...
?
--- Du ska väl inte åka hem...
Hon hann inte med.
Regnet hade upphört nu.
Han hade sett filmen för
På en kvart hade han gjort sig färdig, druckit kaffe och ätit de
" Stegen " fällde in sina
Den hade samma funktion på brandstationen som Vicke Hallon i Sportklubben.
Den hade varit med vid landstigningen i Normandie och när man besiktigade den vid ankomsten till brandstationen berättas det att man hittade ett
Men de byttes ut så ofta att de inte hann lämna något bestående intryck, i maj förra året hade
De avbröts av ett litet larm.
Små eldsloppor studsade till mot Caesar och " Torkan ", men dödades snabbt av de spetsiga strålarna.
--- Jo!
Och det var " Torkan " som först gav sig, gäspade och krönte Caesar till Årets kortoxe.
Husnumret lyckades han inte uppfatta, motstod en impuls att ringa ned och fråga.
Pokerpatience, som han lagt i
Alla ville hem i den goa värmen.
Det tunga tjocka uppslagsverket som brukade vara en tröst i ensamheten.
I en ränna fann han en bränd tändsticka.
Han satt i fåtöljen och läste om den fjättrade Prometheus och hans bojor.

Orden förflyktigades, felbetonades och sönderstyckades i en överspänd koloratur.
När han hade sänt önskeprogrammet från brandstationen och bett Caesar om hans favoritmelodi var det en främling han talat med.
Närmare gick det inte att förklara.
--- Är det folkets vilja då?
Var det därför hon...
Det här var väl ingen nödsituation?
Han lyssnade sammanbitet, tyckte sig höra någon i hallen.
I pennans spets låg det stora ordet MEN, tuvan som skulle stjälpa lasset.
Ett stilla knäpp kom från spisen, sedan blev det tyst igen.
Han kunde ju ändå inte flyga.

Folkviljan.
Det var inte så ovanligt nu på sommaren då han vikarierade som brandman i väntan på bättre tider.
Det retade honom oerhört.
Men just i sin avspändhet nådde han bättre resultat än plugghästarna som kallsvettades och mindes pappas löften,
Men den senaste veckan var så regnig att de flyttat in till brandstationen igen.
Om inte sedvänjor förbjudit skulle han ha spelat radio, legat och läst och pimplat
Trean hade körts ut mitt på gården, den fylldes hastigt med manskap och for iväg.
Någon skrattade och han fick en lätt spark i baken.
Ganska högljutt, för den ene av dem var Jocke Bergström från Dalarna, hans kompromisslösa dialekt hade inte vanhelgats trots
--- Nja, fan, han vet väl också va han vill, den karln, alltså...
, själv förblev han väldigt kluven.
Dom ligger där inne i garderoben, va?
Vad är det som händer?
--- Jag ska bara ut och dricka lite vatten...
Hon ställde sig att se ut genom fönstret, men märkte inte att han dröjde kvar.
Han skulle sitta inne, om så hela stan blev dränkt tänkte han fortsätta att läsa Fem-böckerna han lånat av Olle.
kronor för de kokta kräftorna.
Marie började gråta, det darrade svagt i handgreppet.
--- Nej, kan jag rå för det?
.
--- Ja, gå då!
Efter
Men ibland läste han ut mönster och sammanhang som inte fanns där.
Ute var himlen som en kamerabländare; ibland öppen, solig, varmhjärtad och så, genom en omärklig nyansskiftning, stängd, ogenomtränglig, murlik.
Riksbyggens lekplats ovanför piskställningarna och snåren hade säkert spolats bort.
--- Nej, det blir bra om jag dricker Frisco...
Han öppnade en ny bok och befann sig genast i England.
st.
Egentligen är det här farligare än jag vågar erkänna.
Jonte bar höga stövlar och journalisten och alla de tillströmmade...
Han hade lärt sig efter
Det måste gå!
På något sätt hade det sett lustigt ut i matsalen, med stolar och bord guppande fram och tillbaka strax under taket.
kronor.
--- Jag ser dom där tygbalarna uppe på lastbilen där...
Alla tystnade och man hörde bara ett " smack!
Snart skulle han höra Berits lättade utandning i telefonen.
En uppallrad eka på träribbor nere vid viken hade dragits ut av strömmarna och låg nu och guppade försynt på vågorna.
Någonting hade hänt.
Han kunde inte förstå var det kom ifrån, det bara fanns där, tog aldrig slut.
--- Titta där uppe i backen!
Ja, men grannen, hans stuga åkte med och halva djävla trädgården...
--- Nej...
Nu tycktes samtalet vara över, utan förvarning vände han plötsligt ryggen mot Caesar och började besatt hacka med grepen i sin gräsmatta.
Långt borta i Värmland ringde en telefonapparat, hon kunde höra svarssignalerna, men ingen som lyfte.
--- Nej, man har ju TV och ... --- Jaså, kommer dom nu...
--- Nej, det har gått bra att ringa...
--- Vi ses väl nångång då och då...
--- Hörru du, pappa ville visst prata med Gunnar Sturesson ... Kan du inte be växeln koppla över till honom?
Hur då?
Hon tänkte länge för att finna något trovärdigt alternativ.
Hälsa pappa!
Genom den öppna dörren uppfattade han alltför väl samtalet i köket.
".
--- Vad ska då hända om det händer nånting där uppe?
Så blir dom förbannade och klagar på kårens skitjobb...
Hjälp, berättelsen rinner ifrån mig!
--- Tja, jag undrade bara om du blivit blöt...
Lite blöt har man väl blivit om fötterna...
--- Så vi kan prata, menar du?
--- Jaha du.
--- Nej, men jag kan ju ringa honom.
Vattnet har gjort en
Länstidningen, Södertälje,
" Vad är det nu för sinnesfoster du diktat upp?
" Det får bli en liten stund då.
Jag skildrar.
" Rudolf Värnlund:
Men den existerade, ingenting var så påtagligt som den.
Så länge han kunde minnas hade han vårdat sin kropp som en allmosa från ovan.
Där brukade arbetarna träffas på söndagarna och samspråka.
Ibland var det regnigt eller beckmörkt, men ingen kunde tvinga honom bort.
Tränaren från Vetlanda IF satt i det trånga köket och bredde ut sig för Johannes.
De olympiska ringarna lade sig som handbojor kring honom.
Den polkagrisrandiga ställningen möglade sönder och fotbollslaget vann serien våren
Tränaren höjde ögonbrynen när han besegrade Vetlandas nya stjärna.
Allting tystades ned och allmänningen rutades upp till en slät fotbollsplan.
I lokaltidningen fanns en hel sida med idrott och när ishockeystjärnorna packat ihop i mars dök de små kallelserna upp.
...
Han var aldrig fri från värk, men än kom det från idrottsövning, än från kroppsarbete med undermåligt verkstadsskydd.

Borta vid längdhoppsgropen mjukade fackidioterna, de engrenade, redan upp sig, sparkade benen högt i luften så kropparna liknade fällknivar.
Höjdhoppstävlingen nästa dag genomfördes i ett strilande regn.
Den oförglömliga augustikvällen i Eskilstuna hade bränt sig fast i hans minne och den nakne gymnasten på de
Det fanns kvällar på Grusåsen då han inte kunde röra sig utan att jagas av de obönhörliga knivarna i korsryggen.

Samma år började han som instruktör.
Men tryggheten kunde han själv inte finna någonstans.
:
.
Benke Nilsson och Rickard Dahl hade rivit på låga höjder och nu stod Rikets hopp till honom.
--- VILL NOMMER SCHOO, SÄSARR LOOONT HÅPPA NOO...
Han hade upplevt drömmen horisontellt, inte vertikalt; i stället för att stiga med sitt sågblad uppåt, tycktes nu ribban lämna sin ställning och skrida honom till mötes under ansatsen med sina tänder riktade utåt.
---
Först som intresserad och rådgivande åskådare, men när han upptäckte att gamle junioren Lars-Erik Nyman klättrade över
:

Han tyckte själv det var fåfängt och löjligt att putsa av plaketterna med Häxan, men hade ändå gjort det.
Den tränare som berömmer bokens diskuskastare kan ju inte vara riktigt klok...
Och i bastun där de mjukades upp...

Det var trottoaren som rullat honom dit, för de vaga tankarna hade närmast syftat mot kyrkogården och " Knotens " grav.
Det fanns flickor också, de flesta ganska kraftiga med ljusblå gymnastikdräkter och mockasiner, många av dem höll till med slungbollarna borta på gräsplätten bakom ståplatsläktaren.
--- SAMLING BORTA HOS MAGISTER LÖFMAN VID LÄNGDHOPPSGROPEN.
Ur bakfickan stack munstycket på en böjd pipa upp.
Ingen nådde längre än
När tävlingen var över tryckte Löfman fast de
Dom...
--- Ja, jag är gammal idrottsman själv...
Vadå går?
--- Det är alltid löpningen ..., sa Caesar.
--- Njaä, jag har väl inte idrottat så mycket...
--- När blir det höjdhopp då?
De gick ut i gruset igen och satte sig på en grön träbänk under kaféfönstret.
Man kanske trodde att han var nån sorts skolinspektör!
Han slog ifrån sig, vände bort huvudet och vinkade mot några omklädda flickor.
sekunders idrottsdag och sen hem till mopeder och cyklar.
SEXTIO METER POJKAR C.
Caesar ryckte till.
--- Ja, det är jag.
meter och kommit sist, skulle snart tröttna på att vänta.
!
Caesar ville inte ge sig, han stod fortfarande kvar, helt absorberad av skådespelet, han tänkte tala med Johan när det var över.
Då var det bara att sitta kvar då.
STRÖMBERG!
--- Det är ingenting att skämmas för, det här, förstår du.
Vad Fan kunde det vara för märkvärdigt med den där killen?

Han var rädd för hundar.
Någonstans nere i Frankrike...
Nej, större var den inte.
--- Hur då?
Och tyska.
--- Ja...
Bara släpa med honom så där, han kunde väl ha kommit på något, vad som helst, bara det var lätt och konkret.
--- Ja, just det...
Tråkigt var det, inga leksaker, inget ljus, alla de stängda dörrarna som reglats av de uteblivna handslagen.
Brevet från Bodil på nattduksbordet...
--- Jaa, men är det nånting för dej...
Det skulle inte gå att sitta här och prata.
--- Jaså.
--- Ja, just det.
Men pojken hade inte samma liv som han, samma erfarenheter kunde han inte ha.
--- Nej...
Nej, men du vet, många böcker handlar ju om en annan värld.
Ta till exempel det här, det är ett askfat, va...
--- Njaaa, sluta och sluta...
--- Ojojoj...
--- Ja, det är väldigt varmt ute.
Liknade hon inte Bodil?
--- Har du suttit och väntat?
jag tänkte på en sak som jag ibland brukar göra med en av mina kompisar.
--- Ja, okey, det kan vi väl göra...
Då får det första laget sina
Kan du inte begränsa det på nåt sätt...
Det är väl en sån där ganska fin vintersportort?
Det var för några år sen, en vinter...
--- Cortina, ja...
--- Ja, det var för en
--- Och Tumba och...
Bara på en massa siffror och tabeller...
--- Jo, med hockeyspelet som jag har hemma...
Han är ganska bra faktiskt, Brandkåren är ett väldigt bra lag.
--- Njaa...
--- Du har väl konfirmerat dej nyligen, va?
Vad ska man med det till?
Dom som verkligen gör nånting, som tar ut sej...
stjärnor.
--- Det vill väl alla göra, Johan.
Jag har i alla fall upplevt det själv...
--- Ja, dom ja...
böcker, vi lever inte, Johan!
Det är ju också ett sätt att märkas.
Om han gör en dålig match, så hjälper det inte hur du sliter.
Ja, som mellan Sura-Pelle och Lasse Lundwall eller Bajdoff och Zamora...
Jag vill vara både spjutspets och blåställ på en gång...
Då är det som en tävling!
De var så tunga, han trodde de var av riktigt guld, gjorde dem ännu tyngre.
--- Jag gör alltid det slappaste på idrottsdagarna.
--- Vad är det där?
Hastigt skyndade Caesar fram till fönstret och drog ifrån.
Caesar gick runt i rummet, röjde upp på soffbordet, som om han skämdes.
--- Nej.
Han kunde förutspå nästan varje reaktion hos fadern.
På Elsas frågor kunde han inte riktigt svara för vad ansvaret gällde.
Skulle det inte gå lika bra att släcka om han målade de röda brandbilarna gröna?
Korvkiosken var stängd, Johan kunde se hur gubbarna halsade pilsner inne på Caltexkontoret, nere på brandstationens fotbollsplan spelade kårens lag i svarta byxor och röda tröjor.
Men ingen hörde, spelet fortsatte och han drog sig ned mot försvarszonen igen.
--- Vadå för tid?
--- Det får han väl tåla!
--- Jaa, det är när man ska lära sej vilka kroppsställningar som är vettigast ..., sa brodern irriterat utan att se upp från sin läsning.
...
Vi ska väl äta nu?
Han såg försiktigt under lugg på de andra.
Allt stod i relation till Aftonbladet på något sätt.
--- Betygen är redan satta...
?
sa Allan och slog Johan försiktigt i sidan.
--- Okey, sa Johan och slirade i strumplästen på tröskeln mot hallen.
sidor i ett kollegieblock, det fick räcka.
Han var på en gång medverkande och åskådare.
--- Ja, han brukar ju alltid lira med nedhasade sockor.
Han skulle väl heller aldrig få se den.
?
Men, nej då, den här matchen skulle han spela.
Han tror alltid att det är någon som vill åt honom personligen.
Mitt utanför cykelaffären på Birkavägen säckade Fyran ihop, den bara dog helt enkelt.
Kenta kröp resten av vägen och när vi hoppade ut kändes det som om vi sket i bilen, nu gällde det bara matchen.
" Bassen " var där förstås, i prickig keps och blå rock med skärp.
Hon kanske kom till honom precis när jag stuckit.
Sen var det en ganska ung tjej.
!
Barnvagnstjejen blev tjurig och blängde ilsket på mej.
.
Jag brukar inte tycka det är särskilt kul att se på fotboll annars.
Jag var glad så länge han inte skadade sig.
Han frågade om jag hade läst " Spöket på Canterville ".
Ögonen var stora och arga.
Men Lars-Ove tappade visst bollen på nåt sätt och sen råkade farsan knuffa till honom och då drämde Lars-Ove till av bara helvete över benet på farsan.
Nu hoppade Caesar in i målet!
Morsan skakade på huvudet och förbjöd honom att spela mer.
år.
Birgitta hade bott i området sen det byggdes, först i ett litet uthyrningsrum med meterbred balkong.
I tekoppen var en handskriven papperslapp nedstucken och den gula marmeladburken stod redo invid brödrosten.
Han nickade instämmande och var glad över att hon inte visste vem han var.
Efter några timmar var allt på plats igen och han åkte på vägarna med nyduschad kropp.
Redan efter en veckas smekmånad började han känna sig ful igen.
Visst var han mager, senig och fårad.
Det var lika bra att bona parkettgolvet.
Och det var en kusin som skickade semesterhälsningar från Härjedalen, Birgittas mor som sände deras del av tipsvinsten.
Och när han kom som ambulansförare var det ingen som ville hoppa av båren.
Han hade slitit mer på en timme än under en hel natt på televakten.
Ja, visst ja.
Genom den stora nypolerade glasrutan sken Vättern i all sin glans.
Då vete Fan vad jag skulle svara.
--- Det är ett potpurri, vet du.
Man kunde tydligt se att han viskade något i hennes öra, trots att ljuset över dem var dämpat och stämningsskapande.
!
Nja, i alla fall är han en kille som inte snackar skit.
--- Ne-he...
--- Gammal?
--- Äh, det är ingen fara...
Ofta tycktes Bodil glida ifrån honom, han frågade sig vad det ändå var som höll dem samman.
Inte mot hans mun eller smeksamma handflata, utan för att knytnäven skulle få fortsätta banka.
Hon klädde sig utmanande och den senaste tiden hade de träffats allt mera sällan.
Han var rädd för både Aron och Rikke, men av vitt skilda anledningar.
Och den renhårige Allan Strömberg ville han träffa, för att själv bli av med sitt efterhängsna mjäll.
--- Caesar dansar riktigt bra, säger Birgitta och ler så kvickt att bländaren knappt hinner öppnas.
--- Ja, det är en riktig hejare på idrott, Allan, säger Totte och stirrar ihärdigt på honom.
--- Är det meningen att vi ska sjunga också ..., säger Allan och drar in andan.
--- Varför gör du så där?
..., säger Allan retfullt.
Torsten!
--- Ja, är jag för gammal för dej?
--- SKÅÅÅÅL, säger plötsligt Caesar med utdragen röst och höjer sitt glas.
Han bor väl inte så långt härifrån?
--- Det är drygt
Havanna ur innerfickan.
..., säger Birgitta och ruskar förundrat på huvudet.
Grödinge kyrka kanske, Sorunda kanske...
--- Är du sjuk, Caesar?
!
Stämmer det?
--- Äsch, det är min syster.
säger Birgitta och tänder en cigarrett.
--- Du är min gäst.
Och man fick köpa brandskadade järnvaror sen, billigt.
En säkerhetsventil...
--- Nej, infaller Allan, men just den där brasan, den har man ju en djäkla massa minnen kring.
, muttrar Totte.
säger Birgitta.
--- Ja, vänskap ..., säger Caesar.
Ut i världsrymden mot okända himlakroppar.
Caesar drogs plötsligt mot toaletten och kände behov som var av en annan värld.
Den nattsuddande brandmästaren måste röja undan för att få plats med sitt och kanske skulle han ta itu med Allans arbetsuppgifter för att få pappren bortstökade.
När bulnaden började gå tillbaka, sa han att det var taklampan som bedrog synen.
Allt skulle asfalteras och en ny bilhall ståta i höjden.
Han åkte runt den lilla udden.
--- Det är bra att komma bort ett tag innan jag ska börja jobba...
Det var just tystnaden han längtade efter nu.
Sångaren sjöng på en modulerad värmländska, som alla andra vokalister i dansband lät hans röst likt yllevantar runt mikrofonen.
Sångaren stod nära mikrofonen nu, viskade knappt hörbara förtroligheter, där hans dialekt sprack upp och visade sitt sanna jag.
--- Allan, känner du aldrig nån lust att bara lämna allt och sticka iväg nånstans...
--- Vad menar du med " möjligen den "?
Det kan man väl aldrig...
Ansvar, jobb, allt som måste skötas.
Hur fan kan du resonera på det sättet...
--- Ja, verkligen!
Och grubbla inte så förbannat mycket.
Ibland tycker jag hon handlar tvärtemot vad hon brukar...
Nej, se det tycker jag inte.
Deras fastgjutna leenden var visir i en riddarrustning, som när som helst kunde falla ned och bita av tråden.
Sällskapet slussades in i ett mindre rum och genom den öppna dörren kunde man höra ljuvligt förförisk stråkmusik.
sa Totte.
Han tänkte just lägga handen på dörrknoppen...
Han hade kommit intassande på småtimmarna med skorna i handen, men då sov redan Caesar.
De senaste somrarna hade blivit allt mer badstrandsfria.
--- Nja, jag tänkte väl ta lite morronkaffe...
--- Då är dom garderade då ..., sa han och drog ut hennes stol.
--- Åhå, han ville ha nattklubb då...
Vättern utanför fönstret var nymornat klarblå.
Nu kom en ny man in i matsalen.
Den här vägen kunde han ta i sömnen.
Inne i stugfabriken väsnades sågarna,
Men han kunde inte finna honom hur han än letade.
Gertruds virkade duk på soffbordet, vit och spröd med ett oändligt antal irrgångar i mönstret.
Det spelade ingen roll om de inte var födda ens när han gav sig härifrån, de kanske var barn till gamla kamrater.
pojkar med en moped.
--- Ja.
--- Han, ja.
--- Jo, framstötte storebror, han brukar vara hos morfar på station...
Han släpptes fri och fortsatte hastigt fram mot stationshuset.
månader?
Han var främmande, men samtidigt en återvänd förlorad son.
Det hade hängt där i minst
Caesar igenkände samma motiv på en av tavlorna.
Men jag säger:
" Nej, Don Frithiof Andersson, kom ej till Samborombon...
" --- Nä, Målberg heter du, sa Johannes och de klev ut på verandan igen.
--- Nja, jag har ju TV:n.
--- Jo jo, men vi måste ha mat också.
Det får duga!
Servisen hade tagits fram när kusinen från Amerika kommit på besök för
--- Rolig, säger du?
--- Ni bor ju så nära varann alla
Johannes höll glaset ännu darrigare än förr.
Toppmatch i division
Fotboll intresserade honom ju egentligen inte.
Klockan över den bruna svängdörren hade stannat.
Hon var mörkhårig, ganska kraftig och lite över
Expediten kom som servitris och han märkte henne inte, förrän hon demonstrativt böjde sig över bordet och bröstens konturer blev tydliga som
De tände varsin cigarrett och först nu tittade mästaren upp från TV --- rutan.
Dom sitter i alla fall bara vid TV:n och säger ingenting.
.
Är det nåt fel på bilen...
Så här på kvällen...
--- Han är väl ganska ängslig av sej?
Hon log igen och släppte greppet.
" --- Vad gillar du den här musiken?
Det är ju ingen som kan se oss.
utbrast hon plötsligt och studsade upp igen.
Hon var inte alls som han mindes henne och han visste att han skulle få svårt att gå.
--- Det var särskilt dej jag fäste mej vid...
Vad tyckte du om Aron då?
--- Han dricker väl rätt mycket?
Han är bara
--- Usch då!
--- Du, din kille, vad har han för bil...
Han lagade den här och sen fick han så bråttom att han glömde sina verktyg...
--- Akta!
sa hon och tog sig loss.
Röj undan grejorna är du söt, lägg dom på golvet bara...
Den knölen...
I dunklet under det gröna tyget rörde sig skuggorna.
!
Mjukare...
--- Nja...
--- Jo, man liksom bevakade varandra...
--- Gick det inte illa då?
--- På vilket sätt är utlevelsen barnslig då?
Varje dag var på nåt sätt ett avslutat liv...
Och sen när han började glida ifrån mej hade jag ingen lust att gå in i det gamla hattandet igen...
...
--- Berätta!
--- Och erfarnare ..., muttrade hon purket.
Man öppnar sej för varandra, möts och delar med sej av sitt liv...
--- Nåt lugnare menar du...
Du är skön.
--- Inte långt, inte långt från dej...
Hennes höfter var klippor som vette mot centrum och fingertoppen nosade.
( Allan:
Det ser ut att bli en bra sommar i år, bara det inte börjar regna och djävlas, ska det väl kunna bli fint på Utkiken i augusti.
Han är visst byggjobbare, tror jag.
Nej, det var i alla fall skönt att börja jobba.
Det är just vad jag har det.
Han uppförde sej ju som en tonårsvalp, vuxna karln.
Han är lite svår att komma i kontakt med kanske, men han är djup på nåt sätt.
Man blev ju lite ängslig, bilen hade stuckit också.
Det verkade vara bra grabbar, förresten.
Den stannade vid hållplatsen på Katarinavägen, men mannen på trottoaren rörde sig inte från konditoriets skyltfönster.
Eller...
Plötsligt pekade någon i laget på en liten skeppsgosse, som smugit sig fram på däck.
Själv visste han ju vad det gällde.
Hasse hade ringt nattredaktionerna på båda kvällstidningarna och i spetsen för arbetslaget tågat iväg mot Klara.
Då vägrar de att ta i och blir i sin tjurighet nyhetsstoff.

Han var en hänsynslös egoist och skurk, hade bedragit henne och inte kunde man finna mänskliga känslor i den kroppen.
Börja ... smattrade hon och kastade blickar runt den ljusa sterila salen.
Folkungagatan sträckte bilfull ut sig åt väster och öster.
Han fann henne bakom konfektyrdisken, köpte ett hekto lakritsbåtar som ursäkt och de förde ett stelt samtal, rädda för att all förtrolighet kunde leda till missförstånd.
I förbifarten hade hon visst frågat något om Caesar också, förmodligen för att låtsas intresserad av hans släkt.
Ungefär som om någon piskat honom att vrida fingrarna i nummerskivan.
Dansa min docka mens du är unger, snart är du gammal, ful och tunger...
--- Nej, förstår du, pojken, han har inte setts till på Rio på en vecka och...
Redan nere vid den smutsiga namntavlan kände han en oro ila i lederna.
Jag letar efter en farbror som heter Ragnar Andersson, känner du honom...
Och han erinrade sig att någon talat om Ragges vindsvåning.
Han satte sig en stund på bädden, blundade och kände sig matt.
Utmed listerna satt omsorgsfullt ditkletad tejp.
Badstränderna runt Måsnaren och Malmsjön fylldes tidigt på morgonen och hann sällan utrymmas, förrän slagregnet var över dem.
Han hade egen ingång direkt från tomten och grämde sig över att han inte utnyttjade ställets skumraskmöjligheter.
---
Bara de inte slog honom eller familjen fick de väl göra vad de ville...
Brigitte Bardot med tätt åstramande blus och skörten knutna i rosett över naveln, den framåtlutande badflickan med en fantasieggande djup klyfta mellan de runda kullarna.
fortsatte modern allvarligare och skakade i handtaget.
--- Ja, drygt ett.
Han tryckte så in den vita startknappen på bandspelaren och musiken gick ut i rummet:
Det var bara så svårt att hitta någonstans att ta vägen nu.
Den rostiga maskburken stod kvar på fiskestället, i den uppblötta jordklumpen stack små vita spaghettitrådar fram.
--- Ja, där är han, väste han tyst och reste sig upp.
Erik Persson, uppsträckt i sommarskjorta och clubblazer med ett osäkert flin på läpparna hela tiden.
---
Hur länge skulle han behöva sitta...
--- Gillar du fotboll?
Men hur kunde Johan sitta här vid bordet, dricka saft och vara väluppfostrad...
Att alla hans klasskamrater strävade dit, med eller mot sin vilja.
Hon märkte hans hungriga blickar och vände ryggen åt.
Är du klar, Johan?
Skulle han springa förbi, låtsas stöta till brickan --- en ren olyckshändelse ---, få bannor och skällsord, hjälpa henne att plocka upp skärvor och rester och då, när de stod på huk, på ett eller annat sätt komma emot brösten.
--- Johan!
--- Nja, hon tycker väl du är bråkig...
Hon hade kavlat upp kjolkanten en liten bit på låren.
Han stod vid hennes fötter, benen var hopslagna, där de möttes tog de små byxorna över.
--- Jag har inte tänkt det alls!
Nej, diskbänken var i vägen och dessutom fanns den höga linden där och spaltade upp utsikten.
Han flyttade sig centimetrar till höger eller vänster, fixerade bilden och drog ned gylfen.
Ulla stod framför honom, trampade försiktigt med de bara fötterna på trägolvet.
--- Jag larvade mej bara...
--- Det är skönt det här må du tro...
--- Vad gör du!
Han åkte på stämningen hela eftermiddagen, gick med jämna mellanrum på toaletten och återkallade Ullas kropp ur minnet.
--- Nej, men man förstår väl vad dom tänkte...
Man märkte ingenting, lullade på i ullstrumporna, men själv stannade han till mitt på golvet.
--- Ssssss...
De visste nog allt ändå.
--- När skulle dom komma?
--- Tjänare, muttrade Aron avmätt och hivade upp kepsen på hatthyllan.
Nån annan gång...
--- Ja, han är en riktig professor, Johan.
Att inte bröderna talade mer med varandra!
Bakifrån, med storm, med en klackspark...
Om man får så värst mycket fisk tycker jag inte spelar nån större roll, faktiskt...
Du måste ju äta för att överleva, eller hur?
--- Kaffe!
Kär var han inte, vad skulle han ha för det...
..., log Caesar oförstående.
--- Ja, tillade han så lugnare, det är så mycket som är ogjort.
Det var en gammal klasskamrat till Allan som sålde det ganska billigt.
--- Ja, Johan, det blir nog så ..., viskade Elsa.
--- Romantik!
Det betyder ju en hel del ekonomiskt.
Det blir väl ta mej Fan Trosa på sikt också!
--- Vad ska ni göra om ni säljer då?
Elsa tände
Kolsvart tystnad, gnisslande i virket.
Så snart han tänkte på det rusade blodet från hjärnan ut i kuken.
--- Jag?
--- Är det bra nu?
sa Aron utan att vända sig om.
Det kan inte ha varit billigt för dom, precis...
Ingen protesterade, man ville väl snarast möjligt ändra samtalets riktning.
Plötsligt gav Aron sitt ansikte till Johan.
Deras osäkra kliv väckte upp en ekorre, som blixtsnabbt ilade upp i en ostadig gren.
--- Man har fångat ål här ute också...
Eller Hillevi...

Du hade mycket att säga, fick inte ut allt och till slut blev det ett enda djävla virrvarr...
--- Ser man på...
--- Ja...
--- Bodil?
Hur länge var ni tillsammans?
Du ska veta att det aldrig har varit särskilt konfliktfritt mellan Bodil och mej.
Nåt som bara angick mej, om du förstår...
Men en sak ska du ha klart för dej, att Bodil är en väldigt ... känslig kvinna.
--- Nja, det har jag inte sagt...
--- Nej, men i alla fall...
Vad...
--- Nu ska vi inte sitta och runka i varandras elände...
--- Jag kan hälsa till honom.
Det där att man inte betyder nånting, att man inte gör nåt stort för världen och så...
Hon vill inte veta av Gudrun, det passar sej inte...
och ett sånt vrak kan du umgås med...
--- Men inte hur många som helst!
--- ... det går igen.
Han dog nog i natt.
Jag ska säga dej att han var en förbannat skicklig byggnadssnickare...
Så dom tyckte det var lika bra att förtidspensionera'n...
--- Mördarna, förstår du väl.
--- Vad begär du av mej egentligen...
Små korkflöten krusade vattenytan.
--- Du kan inte lära dej särskilt mycket av dom då?
--- Vad är det den handlar om då?
--- Symboliserar...
--- Allt vad I viljen...
--- Det handlar om uppkomlingar alltså?
steg kanske, men då halkar han på ett bananskal och faller ner igen...
Spridda ljuspunkter från ett sportstugeområde om babord.
Du vet, det finns ett ord för det här, väldigt nedsättande egentligen.
Det här området är inte tillgängligt för allmänheten, vi har sluten visning nu, men nästa vecka öppnar vi för allmänheten.
--- Hjärntvätt, menar du...
Men det krävs ju en röst, en vilja för att begära något.
Utanför drömmen, alltså...
--- Fan!
Vi är ju liksom den folkvilja han vill värna om...
--- I en eka på Hallsfjärden?
--- O nej, det får det inte vara.
?
En rev halades in, strax släpptes en mask droppande mot vattenytan.
Förbannad, det är vad jag är.
--- Men reportage, dokumentärfilmer...
Den framställs som fars eller något positivt...
Förstår du inte att allmänheten använder den för att drömma sej bort, till ett liv i lyx och överflöd...
--- TV!
Eller en telefon eller prenumeration på en veckotidning...
Det började redan ljusna nu, himlen var brunaktig och för varje sekund blev allt fler detaljer i terrängen tydliga.
--- När det är så där mörkt, man vet inte vart man är på väg, va...
--- Ja, hon den där tjejen ser ju inte illa ut...
Vad gjorde du med Anita den där kvällen...
Kan det inte komma nån fogde med älgstudsare och rottweiler...
skallade Arons stämma mellan träddungarna.
Fidång...
Men du fattar visst inget av vad jag säger...
--- Att nån annan skulle sjunga med, menar du...
Jag har suttit och läst, va, drömt att jag är Achilles eller Dante på jakt efter Beatrice...
--- Hur kan du vara så sä-ä-ä-ker på det, gäspade Caesar.
Vi ses då om inte förr.
--- Jag kan inte gå ... Skulle jag lämna dej så här?
Men det kan inte bli ditt, om du inte gör det till andras...
Och det är inte bara dej det gäller.
Fattar du inte att ni behöver varandra ... Behöver varandra som tändstickan måste dras mot ett plån för att fatta eld!
--- Det växer dej över huvet?
skrattade Aron och kastade sitt spö i båten.
Mycket tidigare än förra gången.
Egentligen borde vi sluta med det här, hörru du...
Jag kände mig utlämnad och omänsklig.
Det är skönt att han somnar så fort i alla fall, man behöver ju bara låtsas gäspa så...
Dem kan han väl dra på rasterna på jobbet i stället.
Okey, jag kan ha mörka glasögon när solen skiner, men man vinner aldrig något på att låtsas vara yngre än man är.
Och Kents föräldrar, de behandlar Stefan som om han vore av glas.
meter med alkohol i kroppen.
Rapa nu så är du söt, du är i alla fall bra gullig när du gör det!
Å ... å ... åhej!
Han blundade och lät alla ljuden smältas samman till ett, kollektivt och utan ledning.
På bergsknallarna runt träräcket glödde nervösa och ångerköpta cigarretter.
Strömbergs tomt låg öde, Elsa och Allan hade lagt sig tidigt och hans frihet var förförisk.
Solen skymtade som en röd nödeld bakom skogen --- marken var klibbigt fuktig --- och när han satt i gungan kände han hur den snart nådde hans nacke.
--- Han kan ju slå ihjäl sej, vet ja'...
Industrisemestern spolades bort och på den första arbetsdagen kunde man se de missnöjda ansiktena motvilligt lomma in genom Scania-Vabis gjuteriport.
Som vanligt var den fylld av grusade förväntningar.
Birger stannade hemma, arbetade på brandstationen och träffade sin flicka från Sundsvik så ofta han kunde.
Elsa har just kvävt en gäspning, hon har det blommiga förklädet på efter diskningen i kallvatten runt husknuten.
I år gällde sommarlånet till andra september.
Han bokförde resultatet, prickade av i ett stort block.
Han låg hela dagarna på soffan och stirrade in i de uppfordrande bokraderna, ibland gav han sig ut på långa rastlösa cykelturer till Brunnsäng, Lina eller Östertälje.
Han hade köpt en stuga!
Johan gick runt på området, där de nya husen raskt tog form.
Han vågade inte fråga.
--- Då kommer jag väl då...
De bröt av lagens långa arm och slängde dess benflisor i ett gölbubblande dike, korten med det otydbara kodspråket spreds för vinden i en skogsdunge.
Han började riktigt beundra Johan och de satt en natt i gungorna med utmejslade fantasier om en massvåldtäkt.
Han kände en fysisk matthet i kroppen, klockan var halv
De nykuprinolade husväggarna svettades och små vindflöjlar på tomterna snurrade och kastade.
Nere vid den lilla allmänningen satt en gubbe på träsoffan.
En dag skulle kanske rynkorna slätas ut och hela skinnet spricka upp i slamsor och flagor...
Nästan alla spelade samma program, ja alla, hur han än ansträngde sig kunde han inte uppfatta några avvikelser.
Samhörighet var vad han kände.
Det var bara fånigt, tyckte Elsa.
.
Lastbilen gled hitåt.
ropade Johan tillbaka och fällde blicken.
Det var många som föll in samtidigt, men bara en av apparaterna hördes tydligt för honom.
--- Jag tänkte lägga mej ett tag på sängen...

Hans vanligtvis milda grå ögon hade nu något envetet, nästan grymt, över sig.
Här hade aldrig någonsin blivit rengjort.
Usch!
Hon hade aldrig sett honom så här förr, Caesar verkade ju alltid så lugn och sävlig, nästan bad om ursäkt för att han fanns till.
Han var så snäll och mogen på något sätt, inte barnsligt flamsig som Morgan, som hon varit förlovad med ett halvår.
Hon satte sig på pallen, det bubblade och drog i magen.
axlar eller tår bara.
Något höll honom tillbaka varje gång han försökte, en byxhälla fastnade i en spretande kvist, armbågen sögs fast mot bergshällen som tungan mot ett kallt järnrör, fötterna sjönk ned i den sumpiga myrmarken så snart han tänkte röra dem.
Han försökte komma tillbaka till skogsvandringen, men det gick inte.
Hon satte på bilradion och log ömt mot honom.
Han kunde inte göra något, ville inte bli upptäckt, gå till muggen där de kunde se honom från uteplatsen och tvinga honom att komma fram och hälsa, dra igen fönstret så att de förstod att han inte sov längre...
Genom den lilla fönsterspringan hörde han samtalet utbroderas på uteplatsen.
Det var ju bara ett recept som jag hittade i Vecko-Revyn...
--- Det är väl inte du som har bakat i alla fall, sa Totte och stötte honom i sidan.
frågade den obekanta kvinnan.
--- Och så kommer bryggarna här
Ska inte du skaffa dej en stuga?
Fy fan, jag ska börja jobba på måndag igen.
Det stämde bara inte.
Men ta och jämför med den här stugan, det är klart den är liten och trång, men vad Fan gör det, det viktigaste är att man har någonstans...
muttrade Elsa och ruskade på huvudet.
Det gjorde inget att trätaxen revs ned på golvet i förbifarten.
De öppnade en sockerdricka, slog sig ned vid bordet i rummet och hon blev hans blickfång.
--- Nej, det skulle du inte ha hållit på med förstås...
--- Nej, du vet väl hur handfallna karlar är när det gäller sånt här...
--- Det ska väl gå och ordna på nåt sätt, tycker jag.
Han la sig igen, de var så hopplöst vuxna, gick igenom problem som han själv inte kunde göra sig en föreställning om.
--- Du föredrar dom hela då?
--- Det är nog uträknat, ska du se.
--- Hon är nog inte så gammal som hon ser ut, hon är mycket yngre än vad jag är...
Men jag har ju bott här i hela mitt liv och det har Allan också...
Nysningen fick gå inåt, men i alla fall...
--- Hur då, menar du?
, nära på, viskade Caesar.
elektricitet, till exempel...
Och badkar...
Ja, och affärn sen då?
De slog flaskorna mot varandra och drack.
--- Lodare och dagdrivare, menar du?
Fan, man vill väl försvara det lilla man har!
--- Om man har villa får man ju dra av på deklarationen också...
--- Allt låter ju så enkelt, sa Caesar och halsade sin ölflaska.
...
--- Tacka Fan för det!
--- Vad bussig Elsa är, sa Birgitta smeksamt, vi kommer att få några potatisplantor...
Elsa, vad kostar ett kilo potatis nu för tiden?
Men det blev ändå en liten springa över vid byxkanten och där störtade kylan ned som ett blixtanfall.
Han nickade tankspritt och verkade inte det minsta förvånad över ansiktet, som plötsligt dök upp i rutan.
Va...
--- Johan!
--- Ja, på tal om det ja, vi hörde din andra brorsa på radion i morse, inflikade Allan.
Totte reste sig försiktigt, men sjönk tillbaka då de andra förblev sittande.
--- Ja, då ska vi be att få tacka för oss, fortsatte Totte och log ansträngt.
Som idag till exempel.
Han är svårpratad också.
När jag kommer upp där på damavdelningen brukar jag alltid försöka undvika henne, men det är som om hon alltid söker upp en och frågar:
Men det är klart, vi åldras väl allihop lika snabbt, även om det inte alltid syns utanpå.
Det var ju en rar flicka Totte Döskalle träffat i alla fall.
.
Jag blir ju bara svärmor.
Han satt i fönstret på Villagatan och sköt med sin pilbåge och var Tattar- Lisa höll till visste ju ingen.
För
Jag förstår inte att han har det så lätt att sysselsätta sig själv.
Jag ska sluta att lägga fram rena kalsonger till honom!
Sånt ska inte Johan behöva uppleva.
Men nu går han på något sätt mot en ny vår, precis som jag känner det.
Äsch, jag låter ju som Martin Ljung!
Vi ska klara av'et både gammal och ung...
Skönt att Johan inte envisades med att ligga i tältet i natt.
Jag får väl ta och lägga in några trän i spisen.
Men jag har också varit med om när han somnat, fast det var ett djäkla liv nere hos Perssons.
Och så syns förstås TV-masten i Järna som blinkar hela tiden.
Bengt
Det gick ännu några minuter och sen kunde man se hur parkeringsplatsen tömdes.
De satt tysta som kyrkråttor i sina bås och hukade sig små, små i de allra innersta hörnen.
Bara då fyllde de upp den bild allmänheten gjort sig av dem, de låg helt enkelt och väntade på signaler, spelade kort eller läste.
Tänk om allt slammer och tjatter i niovåningshuset kunde samordnas till en meningsfull helhet...
Det var allt ett korthus!
De nya ägarna var installerade nu, han hade sett en kvinna huka sig in i den låga källaren under köket.
Och medan han satt där och stirrade hade en bil kört upp bakom honom och blinkade nu med lyktorna så det bländade i backspegeln.
--- Å Fan...
--- Vad vill du då?
Hon måste ha anat det på något sätt.
Hon rökte ideligen, fyllde på kaffet och bevärdigade honom med precisa ögonglimtar, som riktades mot hans panna.
--- Nej tack!
år...
Vill du att jag ska skrika?
--- Hon heter Svea också!
--- Och det ska du säga.
--- Nu får du nog gå, sa hon högdraget, när hon kom tillbaka efter några minuter.
hade han frågat och strax bitit sig i läppen av ånger.
tillfällen tutade det upptaget och när hon äntligen svarat, hade hon kastat på luren så snart hon känt igen hans röst.
Han bröt sönder boken och sjönk på nytt in i fåtöljen.
Han var ovanligt tidigt uppe, posten hade inte kommit ännu.
--- Vi kan väl prata, äntligen...
--- Du svarade ju så snabbt.
--- Vad ska jag förlåta?
Han måste bo i kåken, för jag satt nog en timme i bilen och tittade mot porten.
När du började tala om Svea.
--- Ja, du ska träffa henne snart igen?
--- Att våra vägar korsade varann.
--- Du sa det!
--- Har jag varit dum mot dej?
Hon kunde spela vad hon ville på de spända stålsträngarna.
Ja, på ett sätt har du naturligtvis rätt.
Och jag har nog med lägenheter sen förr, när jag satt hemma och väntade på telefon från Nisse, resemontören du vet.
--- Kärlek är lek, Caesar.
Men när jag suttit innesluten i min bostad och väntat, när väggarna varit nära att störta samman av all tristessen...
Jag menar på allvar, inte skvaller eller hopkokta fantasier utan riktigt förtal.
Jag har så ofta klemat bort mej i självförakt.
--- Nej, jag vill inte ljuga för fler personer...
Han lät luren falla till golvet och vägde pannan i handflatorna.
Han hade alltid gjort sitt bästa, tigit och arbetat på, men förblivit färglös och omärklig.
Men ingen svarade och pojken klampade uppför.
Men nu hade de skenbart växt i antal, formerat en armada, som hotade att skjuta honom i sank med sin förkrossande tyngd.
Först nu tyckte han att han kunde överblicka förödelsen, sönderrivna pärmar, solkiga blad och planlöst uppslagna sidor, som av en slump kommit i dagen.
Han visste att nästan allt som sas var lögner, att det inte var tillämpbart på hans situation.
Den lille pojken var ute igen nu, pinnade runt på sin lilla cykel vid den stängda ICA-butiken, hans lekkamrat stod på lastbryggan och pressade samman handflatorna till en dykning ned mot asfalten.
Inne i baksätet satt en ensam man med vilset flackande ögon.
--- Plant, absolut plant!
På dörren med den ruggade gula glasskivan plingade en spröd liten klocka med den snitsiga inskriptionen Heidelberg.
Ja, för i helvete, här är du ju alltid välkommen!
!
--- Birgit då, du visste väl att brorsan skulle komma, avsnoppade Rikke och klappade sin hustru på ryggen.
Samma otydlighet, samma flackande ljussken...
--- Ja, det här är i alla fall min tjej, sa plötsligt Bengt och pekade med handflatan mot flickan vid sin sida.
Stora fjuniga tussar utmed kinderna angav att han desperat suktade efter en skäggväxt, som ännu lät vänta på sig.
Birgit, var är cigarrettskrinet?
Rikke var den gemytlige källarmästaren, som lyfte på silverfatets kupade lock och lät gästerna bländas av anrättningen.
Nu insåg Caesar att tillställningen skulle bli en pina.
--- Hur kan du veta det?
Nej, får det vara lite champis...
--- Ja, mycket trodde jag om dej, Caesar, bullrade Rikke.
--- Svär inte så hemskt, Rikke ..., insköt Birgit försynt.
Men han går ju inte att ha i möblerade rum...
Farsan, måste du alltid börja så här när vi har folk hemma?
Vid ett middagsbord...
--- Den där vapenskölden har du väl visat upp i TV?
Du skulle se vad sentimentala dom blev, hä-hä...
Jag var ju med när vi köpte upp några underhållsprogram...
Vi gjorde ett program med Art van Damme, känner du till honom?
Hörde du det nån gång?
Ja, gubben dog nån månad senare...
Det här är inget för fruntimmer.
Samma sneda grin, far och son, varandras avbilder upp i dagen under äppelträdet.
--- Där ser du, Caesar, den kommer nog till användning ändå...
meter?
--- Men du kommer ju ingen vart!
--- Det är klart du slår honom, Bengt!
--- Du har väl inte fått diarré för att du är rädd för att få spö ..., gisslade Rikke vidare.
Först nu upptäckte Caesar hoppställningen.
--- Ställ upp den där ute på gräsmattan!
Birgit skrattade och flickan log förläget.
Låt oss se, spänningen är olidlig, vi kan inte vänta längre.
Och naturligtvis har vi endast äran att erbjuda som segertrofé, men hur många kämpar har under tidernas lopp inte gått genom ur och skur för att få trycka ärans osynliga medalj till sitt bröst...
Caesar klarade synfältet, spolade bort dess dimridåer och fixerade flickan.
tävlande är plockade på gatan precis...
Det gick igång till slut i alla fall.
--- Du är där nu, mumlade Rikke hänfört.
--- Äh, håll käften!
sa han förväntansfullt och knäppte upp skjortan ännu mer.
Skitlöjligt, alltså.
Det var då det, då hade jag lust...
åtminstone!
Är det nånting att flabba åt?
Så fort det kommer folk hem ska han göra sig rolig och populär.
Han är alltid så osäker när det gäller mig.
Det ska väl Fan jag bestämma själv!
Han är ju också jobbig, på sitt sätt, alltså ... Är det något djäkla släktdrag de har, båda
Djäklar, nu kommer farsan klampande i trappan!
Jo då, han ursäktade.
Så hade han ringt Bodil igen, men hon tänkte lägga på efter några ilskna beskyllningar om personförföljelser och egoism.
Hon ringde av till slut och han kände inte någon saknad, bara en ren och skär tomhet, som varken var ond eller god.
I tomrummet blev alla rörelser fullkomligt ljudlösa, stumma dunsar kom av sig efter det uteblivna ekot.
Han parkerade bilen vid enraden bredvid bostadshuset, de enda träden som fanns kvar på gården nu när fotbollsplanen täppts igen.
I hallen rådde en tunn halvdager och det blev till att treva mer på känn än syn.
Vad som skedde för
Men när arbetet underlättades blev det också nytt, främmande och obekant.
Han undvek in i det längsta hallens nye härskare.
kilos tryck och kan spola hål i en ordinär vägg.
Pappren på anslagstavlan prasslade och stegen gick vidare till gatuporten.
Snabbt virvlade möjligheterna förbi, men det stannade vid
Fly kunde han göra ändå, det fanns oändligt många sätt.
Bara en mottagare för ljud- och ljusimpulser, utan egen handlingskraft.
Det var Totte Döskalle, med sitt typiska spjuveraktiga tonfall.
Försiktigt smög han så fram ur skuggvärlden mellan bilkarosserna, ställde sig strax under fönsterluckan och kände parfymvärmen strömma ut ur rummet.
skidlift, alldeles vit nyfallen snö, långbord med god julmat och mysig stockeld i den öppna spisen...
Tänk om nån kommer...
Gud, du är inte blyg du...
Skulle brandstationen sluta som bordell!
--- Tjänare Caesar, du är ute och går...
Varför är du här då?
Eller nyfikenhet.
Vad var det då då?
Men det man tycker är bekant och hemtamt i dagsljus kan bli nytt och spännande i mörker...
--- Mycket att göra?
--- Visst!
--- Man blir ju nästan rädd när man ska köra den.
--- Skulle man inte kunna ha en övning med den?
--- Han?
Allan såg på klockan och började stampa med sulan på marken.
Och förresten var väl det här något som Caesar borde klara själv, han var väl inget barn heller.
--- Det är möjligt...
--- Det var då ett djävla liv!
Jag tror han har varit lite deppig den sista tiden, mest hållit sej för sej själv och aldrig varit med grabbarna i matsalen eller så...
--- Jag kan ju inte ens sköta en sån där Instamatic som Johan har...
--- Jag vet inte.
När Allan närmade sig stramade några upp sig och " Torkan " och Bosse Nilsson slutade smågnabbas.
De visste att Allan var rättvis och aldrig lät någon slippa undan lättare än den andre.
--- Är det strejk i hjärnkontoret, Allan ..., sa plötsligt Erik Persson och ville ge igen för den plumpa korthuggenheten i trappan.
Uppställningsraden skingrades och gymnastiktimmen vidtog innan dagens arbete.
...
Hans blick var aldrig ärlig, dold bakom solglasögon av ironi.
Jag ska berätta om din lilla grabb, jag...
--- Tafsa?
--- Jag tänkte bara att du skulle få reda på det.
Kanske han själv skulle ta det och vara lite mer personlig...
sa hon och snurrade hastigt runt på stolen.
Hon tände en cigarrett och lade pedantiskt pennorna till rätta på skrivbordsunderlägget.
--- Menar du det?
--- Vad är det, Allan?
--- Jag vet inte ... Skulle du kunna ta och ringa hem till honom?
--- Säg att han inte behöver jobba idag...
Det var en serie slumpar, som gick genom många generationers hårda arbete och hade fört honom till Slussgatan, där han nu rullade fram i en övertäckt jeep.
--- Ingenting ..., skrek de och pekade på Allans uniform.
!
frågade hon så förskräckt.
--- När såg ni honom sist...
Han bråkade och höll på där inne...
Hon kunde ändå inte ge honom något mer.
Men till slut hade det nästan blivit rutin och ambulansmännen i sina korta vita jackor visade sig vid fönsterluckan så snart hon tryckt ned alarmknappen, tyckte hon.
Sjukskriven.
Där var Johanssons lille Jörgen, med ständigt kladd av lakrits och nötkräm kring läpparna.
Bortom tidens och rummets grymma begränsningar.
barn organiserat ett indiankrig för några veckor sedan.
Sjuk ut i minsta fiber, oförmögen att ens resa sig...
Han hade tröttnat på telefonerna nu.
Ett ansvar för den kräsna fotbollspubliken.
Luktade det inte lite konstigt i lägenheten?
Och han såg hur köket bäddades in i tungt krypande rök.
Ola i åttan hade så många gånger fått höra att han var kvarterets skräck.
Bara någon ville tro honom!
skrek han med händerna formade till en tratt.
OLA HOLGERSSON
--- Det angår inte dej!
--- Du får sköta dej bättre ..., var det enda hon kunde pressa fram.
--- Det är förbjudet att slå elever numera...
--- Äh, jag vet inte ... Kan du inte gå ut eller nånting...
!
--- Och Guds apostel kom till den lilla ön i Mälaren...
Varför kommer du hit, du ska vara i Rosenborg.
Barnen på lekplatsen höll på som förut.
--- Ha inte sönder det nu igen...
Men de kala väggarna, som alla brandchefens gäster stirrat sig blinda på, var nära att kväva honom.
Här i Södertälje måste han hela tiden smussla, som om alla väggar hade illvilliga ögon och giftiga öron.
Få tiden att gå ... Nöjde han sig med det, var det det preliminära syftet med livet...
Men vad för slags arbete, var skulle han börja?
Ja, jag satte upp den i förrgår, men det är ingen som har märkt nåt ännu...
Men när han var yngre hade han befolkat båten, inte alltid med människor, utan kanske ännu hellre fyllt den med osynliga presenter och gåvor.
Och just då nyckeln sattes i låset ljöd det stora larmet.
Blicken fixerades mot det utslagna fönstret och " Torkan " högst upp på stegbilen.
Han utfrågade gemensamma bekanta, som blev oroliga och såg sig flackande omkring, det var med nöd och näppe han lyckades dämpa dem.
Han gjorde så ett nytt försök att ringa, men kastade på efter
Han fortsatte att läsa igenom personalkortet.
Tanken slog Allan och han gick ivrigt ned i arkivet bredvid slangtvätten för att söka efter fler fakta.
Birgers uppskärrade viskningar från baksätet kunde han inte begripa, kom de för att grabben var oerfaren och bara hängt över böcker hela sitt liv?
Barnen virrade runt på cyklar och till fots, föräldrarna försökte ryta dem tillbaka, men rycktes snart själva med av skådespelet.
!
Men farstuporten slog igen om dem och Allan kröp leende in i Jättens förarhytt.
--- Nej, ingenting.
--- Jag förstår.
Han kunde bara inte ha fel.
fransmannen bakom charkdisken hos Robert Carlssons; tvåbarnspappan i Åttan och alla de andra.
år på några dygn.
Det blir ett himla pratande rakt ut i luften...
--- Inte duger han till barnvakt heller...
Lasse hängde bakrusig i porten och rökte ännu.
--- Jag menar, nu kommer ju en vilt främmande karl in genom fönstret...
Och måste kanske ersätta...
När han klippt samma gräsmatta
Nu tänkte han bara mer och mer på uppbrottet, på lediga dagar brukade han hänga hos arbetsförmedlingen i Domushuset, tills en nyfiken tjänsteman känt igen honom och mumlat:
Ja, gamängdagarna var väl sluträknade nu.
Enligt " Torkan " var han inte bestämd nog.
Han harklade sig högt och såg att det ryckte i svängdörren till bageriet.
Det liknade grynkorv, en grå stenbotten full av vita prickar.
Expeditionen mot norr tog sig fram genom det svarta hårsvallet och fäste en triumfflagga i hjässans mittbena.
Naturligtvis kommenderade Allan upp honom i huset, det gick ett sus genom församlingen när de
De högg sig in i ett hem.
Han ställde sig mitt bland stolarna i stora hallen och såg upp mot klassrumsdörren på övre läktaren, bredvid teckningssalen.
.
Men gråtklumpen fastnade i halsen, han kunde inte göra bort sig...
Nu passar det bra att vara klassens ljus, men när du hoppar omkring i din åtsittande gymnastikdräkt vill du trycka in stearinljuset någon annanstans.
Han kände sig rädd och vilsekommen vid blotta tanken, kanske såg man honom som en förrädare.
Och Anne-Christine lade ut texten om sin moster i Närke och hennes förtrollande hallon --- " raspberries ", det hade hon slagit upp!
Han visste att andra hade gjort det.
Nu vände hon sig om...
Han övervägde snabbt möjligheterna, kastade så skolväskan mot det stora vita elementet innanför farstuporten och hoppade upp på sin cykel...
--- Sss, insnöad va, har du inte sett brasan...
Det är under kontroll...
Hon gick ut i köket och kände på pannan, kaffet som hon kokat för honom hade svalnat och när hon hällde ut det i slasken fylldes gallret med ett berg av sump.
Källarfönstrets sparsamma skyltning bestod av ett sjutillhållarlås och en gammal gulnad affisch från kriget, som varnade för listiga inbrottstjuvar och anbefallde Lås-Morgans reglar.
Hur är läget...
--- Ja, jag är väl den förste att skriva under på det...
--- Det är rejäla tag i den grabben på nåt sätt...
--- Ska du?
Han sa ingenting.
Det känns säkrare...
--- Men vad skulle han med den till?
--- Äsch, det här är väl inget brottsligt.
--- Ja, han verkar då inte vara hemma, konstaterade Morgan försynt och kastade ned sitt specialverktyg i den klingande plåtlådan.
?
--- Jo, men tänk om han kommer tillbaks då...
De fortsatte in i våningen och han höll hårt det oöppnade kuvertet i nypan.
Kom in där i källar'n och hon ville ha nåt nytt lås i lägenheten, ute i Brunnsäng var det visst...
Så verkade hon lite butter också, förnäm på nåt sätt, liksom...
--- Ta den!
Vi åkte till Horns brygga.
Någon som hette Svea hade fått arbete i Stockholm och ville träffa Caesar.
Han kunde inte känna sig färgstark nu.
Hör för Fan vad jag säger!
Svårare är det inte.
Plötsligt kom han att tänka på den.
--- Lund.
--- Ja, inte sant?
Öppna famnen...
--- Ni säger väl att han har gått upp i rök?
--- Märkte ni nåt speciellt då...
--- Nej, jag försökte ringa till honom.
--- Ja, det här låter ju otäckt...
--- Caesar då?
--- Ni tar det lugnt på brandstationen...
Låssmedens köttiga ansikte pressades mot bordsskivan och han sov med öppen mun, tungan stack fram som en upphängd rödspätta över de nedre framtänderna.
--- Just!
--- Äh, det var inget...
--- Du har ingen aning om var han kan vara?
--- Ja, jag förstår.
Hon hade ett sånt där högtidligt namn...
--- Den Fan!
Hur ska vi börja?
--- Norran!
Kära Marianne!
I alla fall.
Det skulle vara kul att se hur " Wyman " reagerar på den.
Det låter väl ganska hemskt?
Det är ganska fint väder idag och jag har varit ute och cyklat på förmiddan.
Ja, det finns massor med grejor man kan göra!
Ja, om du får det här brevet nån gång, om det nu blir färdigt, så undrar du säkert varför jag har skrivit det.
Men det finns saker som jag alltid sparar.
Ja, han kallades för det i alla fall.
--- Var är Ugglan?
Han försvann från sitt hem för en vecka sen och han blev efterlyst, du kanske hörde det i radio.
Han är deprimerad.
Men pappa berättade när han kom hem att han knappt kunnat identifiera det blåsvullna ansiktet på bryggan.
Både i Stockholms-Tidningen, Aftonbladet och Länstidningen.
Nu publiceras väl Caesar Lunds dödsannons på tisdag eller onsdag och då är jag kanske borta från skolan dan efter.
Då är man ju liksom med i livet i alla fall.
Man har ju lärt sig av misstagen, Franz Kafka var en tjeckisk författare som ville att alla hans papper skulle brännas.
Jag vet bara inte riktigt hur man ska börja.
Det är så himla mycket man vill, men man måste ju börja nånstans.
Riv sönder det då.
Tänk om vi hade pengar och kunde åka dit.
Han såg genast att det var Totte Döskalle och ökade omärkligt stegen.
Var brevet han nervöst knycklade i jackfickan en port mot något nytt?
Caesar skulle bara visa sig i hans drömmar nu.
--- Ja ja, gå inte barhuvad i vinter bara.
Ensam mot strömmen kom en man i tjugofemårsåldern med hornbågade glasögon och svart hår.
Den låg precis mellan skolgården och vårt hus.
Hon ropade på oss och sa att vi skulle komma in och äta kvällsmat.
Det rår han kanske inte så mycket för själv, i varje fall inte så mycket som den där människan som han en gång i tiden blev gift med.
Det finns förresten helger när han inte kommer hem också, och det är då som det kan hända att hans kärring ringer eller skriver till mig.
Nej, annat var det när en annan var liten.
För det var en sån stor trädgård och när jag tänker efter så sa nog dom flesta parken och inte trädgården.
Vi kunde sitta i timmar.
Han som sa det hette Hemlin och var folkskollärare.
Jag kan se det så tydligt, jag skulle kunna berätta om varenda detalj i hela trädgården och kunna säga precis var vi träffade på alla våra vinbergssnäckor.
Jag har förstått det efteråt, långt efteråt.
En gång frågade jag förresten Lennart om han kom ihåg dom där stunderna i trädgården då han sa godnatt till vinbergssnäckorna.
Men det fanns en annan orsak också.
Och när gruppledaren frågade varför jag var lik en lungsnäcka så sa en annan tjej att jag drog mig in i skalet så fort nån försökte komma åt mig.
För innehållet blir varken fint eller konstigt.
Men jag har i alla fall klarat mig, och just nu mår jag ganska hyggligt.
Sticka undan!
Min mamma lever i alla fall, men min pappa är död.
Ibland hjälpte hon pappa i jobbet, men för det mesta valsade hon om med oss ungar hemma och fixade käket och kläderna och mattorna och allt sånt där.
Jag tror att pappa själv tyckte att han hade ett meningsfullt jobb.
Åtminstone såg det så ut.
Ändå minns jag inte så värst mycket hemifrån.
Fast det är klart, pappa hade det nog bra knepigt han också.
Jag vet inte, jag är kanske orättvis, jag kanske minns fel.
Hur som helst så tycker jag han var värd en tumlare lite då och då.
Och det var ju inte särskilt upphetsande precis.
Det var långt före hennes tid.
Och så var det så med pappa att han var stark också.
Men såna där saker hände bara ibland.
Nån gång ångrade han sig visserligen.
Det blev billigare om han gjorde det.
Han läste morgontidningen väldigt noggrant eller också höll han på med nånting i trädgården.
Men jag undrade och försökte gissa flera gånger när jag bodde hemma.
När hon städade på skolan gjorde hon pappa en tjänst, han hade lite grann med det att göra också.
Då skulle hon dö på fläcken.
På det viset hade vi det nog bättre än dom flesta.
Både mamma och pappa var alltid rädda för att jag skulle göra det, att jag skulle råka ut för nån pajas som skulle göra mig på smällen och som man skulle bli tvungen att gifta sig med.
Om han fnyser och flinar då också så ska jag bara fråga om igen.
Det skulle mest vara lärarungar.
Det hängde nånting i munnen på honom för jämnan.
Jag tror att pappa rökte så mycket att det inte var hälsosamt.
Vissa tider kunde jag inte sova om nätterna heller.
Jag tyckte helt enkelt inte om röken eller lukten av den.
På så vis struntade dom båda
När det var klart sa en annan doktor att den inte gav nånting.
Särskilt när det inte alltid stämde och jag kunde stå ut med röken vissa perioder.
Jag vill spy bara.
Och sen har jag inte försökt mer än när jag skulle hascha i Uppsala tillsammans med några kompisar.
Ändå höll jag på att komma för sent flera gånger.
Då tyckte jag synd om Lennart.
Jag sprang bort och gömde mig sen.
Jag minns inte om hon gjorde det eller inte.
Det sa hon när jag var liten.
Men det begrep vi ju att hon inte rådde för.
Men alla oss andra hotade hon alltså med en massa olika saker om vi inte gjorde precis som hon sa att vi skulle göra.
Men en sak märkte jag.
Ringen var i alla fall guldfärgad och hade en stor läskig pärla i en massa konstiga färger.
Och där satt den där stackars suggan med sin jävla ring och såg märkvärdig ut.
Man måste vara ärlig och kunna säga ifrån!
Precis som i kristendomen förresten.
Och det är säkert.
Den låg mellan
Man skulle ha betyg så småningom och sen skulle man in i samrealskolan.
Och jag kunde lätt tänka mig hur det hade gått till, jag tänkte att hon stått och bläddrat och tagit av sig ringen som hon brukade göra eftersom den satt i vägen.
Jag förklarade inför hela klassen, men dom andra bara skrattade åt mig.
Det var inte bra det heller, för på biblioteket skulle man ju gå och låna dom där urfåniga flickböckerna.
Jag blev nästan sedd som en tjuv efter det där.
Det fick jag hemma också.
Och det gav mig nog lite styrka mitt i all förvirring.
Men det kanske var spännande på nåt sätt.
Jag trodde jag skulle svimma innan vi kom fram till estraden och burken med bönorna.
Det var fantastiskt sa dom, för det var bara
Sen sa jag till mina kompisar att jag mådde illa och måste gå hem.
Han tyckte om att briljera med nya uttryck förr i tiden.
Han trodde visst att det var hans jobb att kolla det.
Och nåt mer obehagligt i stil med gissningstävlingen om dom där förbannade bönorna i glasburken minns jag inte som hände.
Hon kom i alla fall viftande med sina bindor och viskade och hyssjade.
Det var skönt tyckte jag.
Men jag tror att jag blev mer isolerad än Lennart blev i alla fall.
Åtminstone inte vad jag såg nån gång.
Det sa jag åt honom också.
Men jag kan i alla fall säga att det nu kom en tid då jag inte hade det så speciellt bra.
Fast när vi smög hade vi det fint förstås.
Frågan är om han menade allt han sa, men vilken kille gör det egentligen?
Men jag begrep i alla fall så mycket att det var förbannat bra att nån gjorde mål.
Jag tror aldrig han gjorde det för han hade ju ingenting med dansaftnarna att göra.
Så det var det där gamla vanliga med straff och belöning igen.
.
En lördagskväll när jag inte kom hem förrän halv
Mamma slog aldrig.
Ändå hade vi en dåre till musiklärare.
Fram emot vårterminens slut skulle det bli nåt utbyte med en skolkör på Island.
För ett par dar innan vi skulle sticka iväg kom mamma och sa att hon läst om nån flygolycka nånstans och därför inte vågade skicka iväg mig.
Men hon ville mitt eget bästa och jag fick inte följa med.
Och det värsta var att hon bara verkade vara rädd om mig.
Det var den där förbannade tobaksröken igen.
Men det hjälpte tydligen inte det heller.
Hela julen pajade.
Jag vet inte säkert, men jag tror det.
Och mamma gick och gned sina händer och såg till att alla dörrar var stängda så ingen skulle höra oss.
Hur jag än tänkte så kunde jag inte hitta nån plats dit jag kunde rymma.
Annat hade det varit om de hade varit barn till arbetare nere på bruket.
Men jag kallar det för röst för enkelhetens skull.
Framme vid grinden fick jag i alla fall syn på bilen.
Dom måste ha trott att jag var galen.
Jag minns att jag hade svårt att somna på kvällen.
Jag undrade länge vad mamma och pappa skulle säga.
Det var ju ingen idé heller.
Ett jävla namn också om jag ska vara ärlig.
Dom andra blev illa åtgångna också.
Jag nämnde att jag ibland skrev i dagboken.
Jag gjorde som vår mattelärare sa, jag försökte bjuda till.
Och den där hettan kom inte heller som vid dom tidigare tillfällena.
Han liknade förresten en av bröderna Marx.
Men då skrattade han bara och sa att han tyckte att jag skulle fortsätta med det.
Han sa ingenting om att det var Guds kallelse eller att det var nåt tecken från ovan eller nåt i den stilen.
Det blev ett nytt uppträde.
Det var inte mer med det.
Det hörde jag flera gånger.
Sen hade dom kanske ingen pappa hemma heller som gasade ner hela huset!
Så jag tog en av pappas nycklar och stal böckerna på hans expedition eller vad det kallades för.
Särskilt det där om ringen och med bönorna och med bilen som krockat.
Inte en enda varelse visste att jag stack iväg.
Jag blev mindre och mindre karsk ju längre hemifrån jag kom.
Det var på en skolresa när jag gick i fyran.
Jag bara gick gata upp och gata ner.
Men jag tror hon menade det i alla fall.
Men vad skulle jag göra!
Det fanns inte så många att välja på heller för den delen.
Men innan jag var riktigt färdig så satte mamma igång.
Och pappa ska vi inte prata om.
Jag hade travat av och an på dom där hårda gatorna så jag hade värk i båda benen och i korsryggen.
Och det var inte så svårt.
Det gjorde jag också.
Jag skulle kunna berätta både det ena och det andra om det.
Och så måste man till exempel tänka på hur pappa hade haft det en gång uppe vid sågen i Holmsund.
Att det är samhället som tutat i oss en massa saker som vi rättar oss efter så att vi till sist inte har en chans att välja själva.
Allting var så mycket enklare med Lennart.
Jag höll på med lite av varje.
Och så blev mitt första riktiga jobb att damma och putsa och skura golv.
Det var inte mer med det.
För en gång när jag skulle sluta för dan så kom den där doktorn in och bara tog mig på brösten utan vidare.
Han trodde nog att jag bara skulle slita av mig kläderna och lägga upp mig.
Men så gjorde mamma nånting som jag tror jag aldrig kan förlåta henne för.
Men tydligen inte tillräckligt undanstoppade.
fullskrivna konceptböcker och alltså den där fåniga dagboken med hänglåset.
Det var ju alltid det, det handlade ju alltid om vad andra skulle tänka och tro om oss, om familjen som var vi, och naturligtvis vad dom skulle tänka om mamma själv.
Men det värsta var inte att dom hade läst böckerna utan att dom vägrade lämna tillbaka dom.
Sen framemot hösten då jag fortsatte att tjata om mina dagböcker så lovade mamma att jag skulle få dom när jag tagit realen.
Jag hade antagligen gått i sjön eller nåt i den stilen, jag hade aldrig klarat det.
Och ingenting kunde vara värre än sitta på skolbänken.
Jag tror inte jag svarade ens.
Som en moster jag har och som också heter Alice.
Så på det viset kom jag iväg utan större bråk.
Men det hade hon inte, det trodde hon inte att nån hade egentligen.
Det var sista gången också, man tog aldrig mer realen sen.
Så deppig var jag faktiskt.
Det var en ren slump att vi träffades och kom att prata med varann.
Roland var
Men han fick inte ligga med mig.
Sen kom han aldrig mer tillbaka.
Det var ganska ödsligt hemma i vaktmästarkåken.
Jag gjorde långa promenader för mig själv för att jag skulle bestämma mig.
Varken mer eller mindre.
Och det var nog bäst som sen skedde också, jag menar det var nog bäst att jag kom iväg när jag nu dessutom hade Alice att be om råd och hjälp ifall det behövdes.
Men jag struntade i vad han hette så han fick säga vad han ville för mig.
Till sist måste jag säga åt honom på allvar att sluta.
Efter ett tag råkade jag berätta om den där Rudolf eller vad han nu hette för en kille som jobbade på ett bygge alldeles intill sjukhuset.
Han var så försiktig att man kunde tro att han var osäker och oerfaren han också.
Och han var lite pappig av sig också, försökte alltid förklara och mästra som om jag verkligen var hans barn.
Men det var bara som han ville för han kunde inte.
Jag blev helförbannad när jag fick reda på det, men mest förbannad blev jag på mig själv eftersom jag inte hade misstänkt nånting utan varit så lättlurad.
Men som sagt, så länge det varade hade vi det fint, Berndt och jag.
Bland annat lärde jag mig skriva maskin.
Egentligen begriper jag inte hur jag stod ut på sjukhuset.
Jag begrep aldrig vad hon såg hos honom.
En gång råkade jag berätta för en lite äldre tant på sjukhuset att jag hade haft såna där syner som med ringen och bönorna i glasburken.
Men jag tror jag berättade allt jag kom ihåg och tanten såg glad ut varje gång.
Men när hon sen kom tillbaka och frågade om samma sak så var faktiskt min kompis Annastina med också och hon sa på en gång att jag skulle kila dit och se hur det gick till.
Det där mediet var en något yngre människa än Margit och hon verkade hela tiden väldigt irriterad.
Jag knallade ner till Margit och sa att jag hade ändrat mig och gärna ställde upp.
Det som gjorde dom så pass pigga var kanske den gången då dom satte fram en rätt stor porslinsskål på bordet och vände den upp och ner.
Jag var torr i munnen och helst av allt så skulle jag velat ha ett glas vin eller en konjak eller nåt sånt.
Ett slag var det som om jag var på väg att somna.
Det var inte han som hade fixat med skålen och lagt nånting under och som faktiskt var den ende i hela sällskapet som visste vad som fanns under skålen.
Sen blev det en ny tystnad.
Jag började bli andfådd.
Det visste jag var riktigt, man skulle inte svara om man ville fortsätta försöket.
Mannen som hade lagt femtiolappen på bordet och som utmanat mig lyfte hastigt på skålen, och han verkade mycket upprörd och imponerad.
Det låg några försök med ett par andra mellan försöket med mig och hemfärden, men vi pratade inte alls om vad som hade inträffat under kvällen.
Det är klart att det fanns orsaker till att jag började tända på i Uppsala.
Men som bekant kunde jag inte för mitt liv dra ner rök i halsen.
Men Annastina bolmar ibland.
Inte för att jag direkt tyckte det var gott utan för att det blev en skön känsla av det.
Jag visste egentligen inte riktigt varför om jag ska vara ärlig.
Jag hade nog av sånt på dagarna på jobbet, där fick man ju se en del även om jag naturligtvis aldrig gav några sprutor själv.
Det var som om det inte var nån idé att hålla på med det där gnidandet längre.
Så jag tog tillbaka vad jag sagt och fortsatte med jobbet.
När jag hörde rösten på honom förstod jag att det var nåt särskilt som hade hänt.
Hur jag än försöker så minns jag inte vad jag svarade.
Det var overkligt också när jag kom hem och träffade mamma.
Jag fick för mig att jag hade sett den nånstans.
Sånt hade jag ju varit med om flera gånger, så egentligen var det inte så konstigt.
Mamma satt och tjöt mest hela tiden och doppade porträttet i en näsduk med grisskära spetsar.
När vi satt och drack det där kaffet blev jag så trött långt bort i ryggraden.
Det hade kommit lite regn på eftermiddan så det var fuktigt i gräset.
Men jag var faktiskt avundsjuk på dom allihop, dom hade i alla fall nånstans att ta vägen, dom kunde krypa in till sitt och bara gömma sig.
Och jag tror inte hon nånsin har älskat mig heller precis.
Det är det bästa som har hänt mig i hela mitt liv.
Ni förstår säkert vad som menas.
Men det gjorde jag nog aldrig fast han sa det alldeles i början då vi nyss hade träffats.
Vi hade dansat rätt hårt utan att snacka med varann.
Jag hade det inte så stort, bara en etta, men det var bekvämast att han kom hem till mig.
Det är det inte alls, det tycks aldrig riktigt komma fram hur det är.
Det finns många som prövar på och sen bara ger fan i det.
Det gick av bara farten.
Jag fick ont i ryggen av att sitta stilla på en stol och bara röra armarna, men medan jag slavade på sjukhuset och böjde mig och vred mig och hade mig på alla sätt och vis då kände jag ingenting.
Förutom att han fick mig att sluta att tända på och sluta att vara tillsammans med dom som gjorde det, så ville han att jag skulle sluta med dom där försöken och seanserna också.
Egentligen ville jag inte stanna när han inte var där, men jag gjorde det ändå.
Det var nog nästan alla som han träffade och umgicks med.
Jag gjorde det helt och hållet för Stefans skull.
Men vi slutade också med det där.
Jag har ofta tänkt på att det nog gjorde det när jag bodde hemma också och såg ringen och antalet bönor och bilolyckan.
Han var omåttligt svartsjuk.
En kväll när Stefan bråkat lite på mig och vi låg bredvid varann och inte sa nånting och jag just var på väg att somna så hörde jag att nån ropade på mig.
Men jag hörde honom inte mer, han hade försvunnit.
Jag fick både Stefan och Annastina med mig, vad kunde jag mer begära.
Och då jag i alla fall inte blev med barn blev jag mer och mer säker på att det inte var så lätt att göra mig på smällen inte.
Han lät det gå för fullt i mig och det var naturligtvis skönast för oss bägge.
Jag tror aldrig jag mått så illa i hela mitt liv som jag gjorde under den här tiden.
Det var han, han kunde vara hur säker som helst.
Det kändes som om jag inte skulle klara nånting längre utan honom.
Det var knappt att jag vågade tänka på det.
Han ändrade taktik bara.
Han stack så fort det började bli alltför besvärligt.
Det enda jag ville var att han skulle komma tillbaka till mig, sen fick han göra vad han ville.
Jag blev fullkomligt nerkörd i botten.
Fast när Stefan var hemma var han ganska snäll och hjälpsam, det måste jag säga.
Det hade jag faktiskt.
Det var en sen abort sa han, det var i sista stund av flera orsaker.
Han sa aldrig saker och ting rakt ut.
När han hade gått sin väg gick jag in i badrummet och fyllde badkaret med vatten.
Till sist måste jag ha tuppat av i alla fall för jag minns ingenting mer.
Antagligen ville dom ha reda på varför jag försökt ta livet av mig.
Jag hade alltså berättat om honom också, det gick liksom inte att undvika om jag ville vara ärlig.
Det var skönt att komma därifrån.
Jag kommer ihåg när jag kom dit direkt från sjukhuset.
Det hade jag alltså inte tänkt på.
Ingen visste tydligen var han höll hus.
Men så var det faktiskt inte.
Det var inte så svårt att falla in i den vanan igen, det märkte jag nästan genast.
När han drog på svaret så påpekade jag, att jag i alla fall var hälften av oss
Den andra sanningen var att Stefan definitivt inte älskade mig.
Då sa jag att jag var dödssjuk, jag försökte slå i honom att jag när som helst skulle dö och att det skulle betyda väldigt mycket om jag bara fick se en skymt av honom för sista gången i livet.
Det blev att jag mer och mer låg kvar i sängen om dagarna.
Killen, som förresten hette Lasse, ville att jag skulle engagera mig i lite saker som inte bara angick mig själv.
Men jag glömde kolla när hon skulle komma och på så vis slumpade det sig inte bättre än att hon kom när jag låg och sov en eftermiddag med en till hälften urdrucken vinpava bredvid mig.
Jag sa att jag hade ont i ryggen och att det var därför jag låg till sängs.
Jag var bara trött och ledsen och kunde knappt stå på benen längre.
En av övervakarna hade varit helt och hållet kass, det var visst nån religiös jävla gnällpelle, och det gick alldeles snett.
Det var jag inte.
Det höll bara inte, jag begrep det.
Så när kuratorn ringde en gång till så lovade jag att komma nästa dag.
Jag skulle börja veckan som följde.
Han frågade mycket och en del av dom andra som var med i gruppen svarade och snackade om allt möjligt.
Till sist gick det väl upp för några stycken att det inte var nån idé att ha mig sittande där och stirra på armbandsuret.
Jag satt mest och tänkte på andra saker, saker som var långt borta.
Men den där psykologen som jag alltså träffade på byrån en gång i veckan var en jobbig farbror.
Men jag tänkte att jag måste sköta mig nu, jag tänkte att jag inte bara kunde sticka ifrån alltihop när jag redan gjort det
Hon gillade tydligen aldrig Stefan riktigt, det gjorde inte Lasse heller.
Det kanske man fick förstå.
Allt annat är bosch.
Så kåt var han.
Det märktes att dom beundrade honom hemskt mycket fast dom hade lite kritik att komma med också.
Kvällen hemma hos Annastina och Lasse slutade lugnt och stilla.
Men han ska få reda på vilken reklam han gjorde för Sulan utan att antagligen veta om det.
Jag snackade med kuratorn på sjukhuset i ett annat ärende lite senare och då sa jag att den där göken som jag gick hos nog inte passade mig så bra.
När jag pratade med kuratorn nästa gång sa hon att det nog inte gick att ordna det där med Sulan i alla fall.
Hur som helst var jag med Ronnie och hans kompisar den eftermiddan då dom skulle sitta och ta en öl med Sulan.
Jag tänkte att han kanske hade varit med om en del han också.
Jag begrep att han naturligtvis inte alls kunde vara särskilt intresserad av hur jag mådde.
Det sa nånting om Sulan också, på sitt sätt.
Jag såg på Sulan att han inte trodde mig.
Jag tänkte att han antagligen ville snacka lite med kuratorn och ta reda på vad jag var för en egentligen.
Jag var rätt olycklig när jag gick ifrån honom, det hade börjat med att jag suttit och berättat praktiskt taget allt om mig själv och när han sen hört färdigt så ville han inte veta av mig.
Henne kunde jag alltid lita på, henne visste jag alltid var jag hade.
Jag försökte fråga honom några gånger men han svarade inte helt klart, och då fattade jag det så att han inte själv var riktigt säker.
Jag menar att jag slapp den där sjukhusmiljön och det där dåliga samvetet som jag alltid fick när jag satt i rum som bara var avsedda för klienter eller patienter eller annat folk i den stilen.
Jag blev alldeles blek invärtes, det slog mig att jag kanske var skyldig Sulan en jävla massa stålar vid det här laget.
Men så kom vi fram till senvåren och Sulan skulle sticka bort över hela sommaren och det skulle vara slut med dom här stödsamtalen.
Jag tror det var det också att Sulan inte betraktade mig som en allvarlig klient eftersom jag hela tiden stod i kontakt med kuratorn.
Det är faktiskt sant, det var det allra värsta, trots allt.
Jag tackade och tog emot.
Janne var den där typen som hade en massa små egenheter för sig också.
veckor, men han blev aldrig otrevlig.
Han var inte alls så intresserad av det som jag var.
Så jag ringde hem, men flera gånger var det ingen som svarade.
Det var faktiskt den där suggan Hillevi Gustafsson som stod där och skrevade med benen och flinade upp sig när hon märkte att jag kände igen henne.
Jag begrep inte alls vad hon menade.
Men det gjorde jag inte, och jag vände mig heller aldrig om och såg vad det blev av den feta suggan.
Men det är klart, dom nya vaktmästarna bor i egna villor och så kanske skolan inte ville vräka mamma så där utan vidare när ingen ändå behövde kåken.
Men det är hon det.
Jag försökte inte bry mig om vad hon sa, jag låtsades att jag inte hade hört nånting.
Jag gick runt och tittade lite också.
Jag blev alldeles tung i hela kroppen av bara sorg.
När jag stack hemifrån var det inte så bra stämning mellan mamma och mig.
Mamma säger alltid mor när hon pratar om sig själv och om hur synd det är om henne själv.
Det hade faktiskt varit en pärs att träffa mamma.
Han ville ha starka och ädla varor.
Han var nog alldeles för svajig för mig, när han gick på fyllan kunde man inte tro ett ord på vad han sa.
Dom hade antagligen blandat i nånting i den där soppan man fick som drink så att det blev som ett klubbslag.
Det är nästan så jag kan ta till lipen när jag tänker på det.
Jag såg värre ut än Edit tyckte jag.
Assistenten jag snackade med såg ut som om han trodde att jag var påtänd.
Assistenten sa att Sulan hade lagt av, att han inte ville ha fler i terapi, att han inte hade tid.
Jag begrep att jag måste bestämma mig.
Man kunde bli galen för mindre.
Jag hade ju lovat att inte gå direkt hem till honom.
Jag hade huvudvärk och kände mig fortfarande risig och förstörd.
Han lät både yrvaken och bakfull.
Det är jag säker på.
Det susade och sjöng och kändes ganska skönt efter ett tag.
Sen somnade jag i alla fall och jag har inget som helst minne av att dom burit ner mig eller att jag fick åka iväg i ambulansen.
Han behövde inte säga så mycket, det räckte om han bara fanns till och satt på sängkanten.
Men när jag kommit in till honom så stelnade jag till.
Förresten hade jag ringt Annastina som sen slagit larm.
Men efter ett tag sa i alla fall Sulan att han skulle göra ett undantag om jag tyckte och trodde att det skulle vara mig till nån hjälp.
Inte lika hårt som jag kanske, men ändå.
När jag sen knallade hemåt så kände jag mig rätt så lugn.
Istället åt jag en tallrik saftkräm som jag själv fixat till och så tog jag flingor och mjölk till det.
Hon var inte ens
Jag låg och tänkte på det och samtidigt kände jag att jag frös lite grann.
Fast pappa såg jag inte, men jag hörde honom ropa långt borta.
Det var som om jag hade blivit helt utan vilja, som om nån kommit och bara ryckt den ifrån mig.
Jag låg på ena sidan och blundade, jag var ihopkrupen till en enda boll nästan.
Liten personförteckning Getrud Sparvöga har fått sitt smeknamn av morfar som ger namn åt alla som han tycker om.
Ett faktum som farmor gärna vill framhålla.
saker.
--- Jahap, upprepar han.
Istadigt naglar hon fast blicken mot pappas snett slockande ryggtavla.
Så försvinner han på tassande rågummisulor.
--- Mmmmm, så gott du luktar, säger Getrud.
Den är sträng.
Mormor skakar sin stramfriserat mittbenade hjässa.
stora kliv.
--- Blunda!
--- Jamen, du har väl ögon flicka!
Det är inte färdigt ännu!
Ty så är det, har alltid varit, kommer alltid att bli vad det gäller farmor.
--- Åtrå, åtrå, min flicka, det kan du tro att jag har upplevt.
Farmor tappar händerna mot sidorna.
--- Jag vill me lukta gott.
Signalen från ett bilhorn får henne att slå upp ögonen.
Precis som den berömde cirkusartisten Braziljack, som en gång var farmors mors store idol.
Farfar som är upptagen med att dricka en nyöppnad pilsner, fnyser emellan klunkarna:
Farmor känner blicken.
--- Ja, ropar Getrud.
Det är inte midsommar mer än en gång om året.
Det skulle ha varit rosenmönstrad nylon på vit botten.
Så spännande, så svindlande högt i gunst hos kamraterna.
På hembygdsstugans gårdsplan arrangerar samhällsföreningen midsommarfest.
--- Så svartmuskig du ä ikring öjena Ingenjörskan.
Först går mormor och morfar.
Vulkanutbrott av färg, intensitet, desperat livsbejakelse i varje penseldrag på de smetiga låtsasögonbrynen.
Begapad av alla de människor som samlats i sommarbrokigt stimmiga klasar runt majstången på hembygdsstugans upptrampade gårdsplan.
Getrud gungar tungt på tåsulorna.
Getrud vet att det är lönlöst att låtsas som om hon inte hört.
Morfar blinkar åt henne, skakar mustaschen fri från grädde och rapar ljudligt belåtet.
Getrud sänker den halvätna våfflan i knäet.
Och svängarna!
svarta kängsnören.
Tills hon en natt såg dvärgen komma trampande under strilande månsken, emellan gryningsflikarnas daggdraperier.
Det är ju i allafall midsommarafton.
Numera sträcker sig hans uppvisningar till att ta en svängom med Getrud när det är gammaldansmusik på radion.
--- Kom, sparvtös...
Hon kan ge det mesta en fortsättning.
Plötsligt skenar en blixt över den grumligt bläckfärgade himlen.
Himlen lyses upp av en knastrande blixt.
Hon drar Getrud intill sig, ned mot en av höhässjorna.
Getrud tycker att farmors rädsla har en smula av löje över sig.
Vi måste till dögrävarsvängen så snart regnet lättar.
din gamla fågelskrämma!
Ängen är full av blommor.
Getrud nickar.
Än är hon långt borta.
--- Tyst, säger farmor.
Morfar lyssnar.
--- De kom nock bortifrå körka.
Inte bara i Värnamo Nyheter och Smålands Folkblad utan också i Expressen.
--- Flicka, kom tillbaka!
Antingen hon vill eller inte.
--- Gud vari lovad, hörs en röst.
Getrud springer i förväg.
Det är meningen att Getrud och mamma skall vara på Soläng en hel vecka.
Då skrattade mamma och viskade till henne att hon verkligen inte kunde be chauffören köra rakt in i skogen, bara för de oöppnade grindarnas skull.
Mamma påstår att pappa är orättvis och fruktansvärt misstänksam.
Och dricker kaffet sörplande njutbart, med arbetets eftervärkande dåsighet som en malande tyngd i muskler och leder.
Getrud känner hur sysslolösheten sår snabbväxande frön av ilska, leda.
Och dricker sitt sumptjocka kaffe och doppar tills kopparna ser ut som grishoar fyllda av ystad gröpe.
Posthämtningen är Davids syssla.
Över kinderna, de mjöligt vithylta strilar svettdropparna mot den bykblekta blåbluskragen.
--- Jag har inget köpt, om de ä de ni tror.
Getrud reser sig.
Anders reser sig.
ställen.
Runt omkring henne växer otåligheten.
Så går han fram, böjer sig på huk intill paketet.
Med neddragna mungipor spottar gamlamormor ut snörtåtar och pappersbitar.
Här ska inte värmas nyperna.
Ska ni mästra och hetsa en gammal, orkeslös mänska?
På köksgolvet ligger en stor, rödrandig flagga med otaliga, små vita stjärnor längst upp i ett avrundat blått hörn.
Så får vi si...
Fastän de är tagna ur olika vinklar är motiven desamma.
En violett färgton som trots finfördelade puderfält lyser igenom och gastliknande skuggar den kletiga amorbågen och ögonbrynen, diaboliskt svarta, sammanpressade.
Blicken vandrar uppbragt från ansikte till ansikte.
Getrud förstår vem det är som ligger i kistan.
Å gav sej i väg olövanes de gjorde han, bara för de att han inte feck det däringa fruntimmersstöcket.
Gamlamormor varken ser eller hör.
Kunne jag inte fått mennas honom som han va.
Viskande tillägger han:
--- Ä inte särkastöcket rent kanske?
--- Tror ni jag ä veckovill?
barn.
Man följer henne villrådigt från köksfönstret.
Hon vet att det är lönlöst, föga givande att springa efter gamlamormor.
--- Så laja di ä tärna när en får si dom så här i solskenet...
Hennes åderknotiga, flitiga hand knyts, växer uppåt, slår sig igenom den brinnande lönnkronan och ställer sig som ett stumt, omistligt frågetecken mot himlen:
Massivt krossande, tygellöst vildsint som en brunstomtöcknad våldsverkare häver sig det förgångna över henne.
Det vackra ansiktet som blev vitare, skarpare vilade tungt och trilsket mot örngottet.
En vintermorgon då gryningen ålade sig igenom köksfönstrets frostkringlor såg hon vanvettet glöda i hans annars så fromt drömmande blick.
Väl uppe skulle hon med luft och kraft fylla sina lungors hela volym.
kvinns.
För mjölken, de bittert frampressade
Snarkar i den delade bädden av furusnickrad hantverksglädje.
Mammas röst är tunn och spänd:
Förklä sig i skepnad av en gammal, förödmjukad kvinna.
Sedan tänker hon tanken:
På glasverandans sista trappsteg hejdar hon sig.
Äntligen är hon där.
Ju fortare hon vevar, desto gällare blir sången.
En lättviktare knattrar mödosamt fram genom den snärtande kastvinden.
Hon ser ut genom fönstret och härmar med plirande ögon och en hest harklande hostning.
Högt säger hon:
I handen håller hon en tub Karlssons klister.
Spänd och käpprak sitter hon i sängen med uppdragna ben.
--- Jag kan inte sova, skriker Getrud och boxar kudden.
Förresten så tror jag inte på spöken.
Hon sätter sig upp, stryker det halvlånga håret bakom öronen för att höra bättre.
Nummer
Under tiden som hon arbetade på gummifabriken tog hon varje tillfälle att komma hem till morfar och mormor.
Hon vände sig om.
Jag hoppade av cykeln och drog min stora slidkniv.
Sen fick jag förresten veta att han var en galen skomakare som byggt en hydda åt sig i skogen.
--- Hjärtat lilla, du är så blodtörstig.
Välputsade skor, kritrandade kostymbyxor med rakbladsvassa pressveck.
För att dölja hur sned och urholkande mager ryggen blivit efter sista revbensoperationen har han stoppat upp sig med axelvaddar.
Över axlarna, på den fläckvis skalliga rödrävsboan skimrar resterna av köttigt mörklila vindruvsklasar.
Mormor spörjer betänksamt:
Leende, med en dämpad gest svarar pappa att han ordnat det hela med en växel.
Emellan farmor och mormor.
Du kör så varken folk eller fä kan va på väjarna.
Mamma tiger fortfarande.
Mamma skrattar.
Mamma vill trösta.
--- Var inte ledsen pojken min.
--- Hur kan du vara så grym Anna-Charlotta?
Det finns ingenting så dyrt som att vara fattig.
--- Det ser ut precis, precis som strössel...
Med båda händerna lyfter Getrud ner burken från hyllan.
Och nästan tycker hon illa om pappa när hon ser hur han skrattar åt hennes förbluffan.
Jag är väl för höge farao inget kreatur som ska vila för jämnan.
I ett krumfingrat försök till att tygla de motsträviga känslorna söker hennes händer efter fästen på pappas ihopsjunkna axelparti.
Varför ser dom inte att dom skrämmer mej?
Sånt är livet.
Och jag är glad att du är hemma igen.
--- Fy för helvete för det människovärdet som man bara har rätt till och man kan arbeta.
Pappa hytter bittert triumferande med pekfingret.
Med varm och öppen blick ser morfar på Getrud.
Jamen, tösen då?
Och åt mej med!
Ni har ju inte för fett precis.
Impulsivt tillägger han:
Mamma är inte fullt lika säker.
--- Hjärtegrynet!
När de sneddar över vägen vet Getrud utan att vända sig om, att mamma står i fönstret.
Hellre pappa i den gamla, tryggt ingångna trenchcoaten, med den brunrutiga kepsen på huvudet, istället för den där högkullriga gangsterhatten.
Du ringer utifrån, men du får inget svar...
Hosthelvete!
Tandskallrande skamset huttrar hon:
Han drar henne ruskande intill sig.
Eller som mamma säger:
Pappa blir arg.
Att förtiga är en sak, att ljuga en helt annan.
Över Getruds hettande kinder kyler tårarna.
Kölden hugger stelkäftad i de fuktluckrade husgavlarna.
Istället bilder, dofter, ljud vidgande sig som köttröda trattar.
Där de hänger.
Och det lusigt halmmadrasserade, tuberkelregnande fattigsverige fick sanatorier i stället för pansarbåt.
En grymhet som inte bara var en grymhet, utan också en dumhet.
Folktron och livsviljan producerade mediciner vars främsta ingredienser bestod av en rejäl dos suggestion.
Däremot kunde inte blomsterkonungen, med tanke på den äktenskapliga hygienen rekommendera att gamla kvinnor gifte sig med unga män.
Läst för att stilla sin längtan efter kunskap.
Den Röda Lepran med sina ogenomträngande hårdhudade tuberkler fördes ursprungligen till Sverige av de högvälborna.
Upptill är den kraftigt krumböjda näbben schaggigt kantad av ett mörkrött fjäderband.
Somliga av dem tål att upprepas i det oändliga.
Gugges husbonde är den fromma syster Lydia.
En ångande lerig vårdag.
--- Med vaddå?
Här kan han inte stanna.
Från den dunklaste kulvertkurvan stiger skrattet.
Det är övervägande småländska konstnärer.
Så likt mamma, tänker pappa kärleksfullt överseende.
Säkert har hon blandat gips och vatten, sedan låtit de stelnande ta form på ett tefat.
" Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom och trånga år av längtan, såsom de korta ögonblick då öknen blommar.
Vill man söka och tyda finns många tecken.
Elden från den öppna spisen ger deras kroppar en gulröd lyster.
Trär hårt över deras huvuden vita, fotsida nattskjortor.
Systrarna, stärkelsevita, svalt behärskade, med längtan och lust förtryckt av plikttrogenhet, späckade skamkänslor, flämtar till inför den blekvassa kroppen, det bultande blodfyllda skötet nafsande markerat av svartblå punkter.
Omtöcknad av tabletter och syndaförlåtelser som jag varken vill ha eller behöver.
Ett ansikte lika genomskinligt vitt som nattskjortan han bär.
Han står vid skrivbordet.
andra sotare.
gånger låtit uppskjuta operationen genom att stortjutande och springande avlägsna sig.
Gustav försäkrade troskyldigt att fisken inte på villkors vis var tagen ur Sotgölen.
Det trycker, retar, drar smärtande som glödgad taggtråd genom ryggen.
Stönande uppblåst lyckas han hålla tillbaka de heta retningarna.
För sin inre syn ser han hur överkroppen delar sig, går av blodlös som vetedeg och rullar iväg bort över rummet.
Hennes kropp är uttröttad, lika tungt otymplig som en sten.
Hon som sköter allt det som han borde sköta.
Kanske är det bara de båda som är vakna.
I den ligger gåvan som han givit henne:
Och gråter.
Den som pappa hittat bakom raden av svartkranade oljefat.
Därför fortsätter hon att söka i lådan.
I riktning mot farfar böjer han sig fram i en gest av förtret och retlighet.
Brokiga reklamskyltar om ny oljesort med djupgående effekt.
--- Hör du, farsgubben ... har du hört talas om reklamens makt?
--- Det förstår du väl att man inte kan gömma saker på det här viset.
Han är mera intresserad av vad som kanske döljer sig bakom ett av de största oljefaten.
Med en röst som är sävligt bitsk, säger farfar:
Jag orkar mer än du tror.
Skrivbordet är mitt.
Jag är inte lomhörd.
Dom här griserierna står jag inte ut med.
Runt magen, den omfångsrikt lösskylta stramar en brokig rockklänning.
Dom där stackars kaffekopparna hinner du nog färglägga sen.
Maka på dej.
Farmor släpper hinken och skyndar fram.
Flåsande ofärdig kanar farmor runt på golvet.
Här ligger ju en hel hög med flaskor och fläsksvålar och trasselsuddar.
Han kliver upp och lyckas med stor vinglighet och möda slå i
--- Nå, far, undrar pappa förväntansfullt.
Rösten är hes, tunn.
Traktordamen kör fort och säkert.
Bakom de runda, falskt guldskimrande bågarna, stirrar ögonen intensivt blå, bevuxna av täta fransar.
Så reser hon sig, fäller ned det cremefärgade floret och vänder sig mot pappa som står närmast.
Smidigt och snabbt hoppar traktordamen upp på den rangliga släpkärran.
Han vet.
--- Det begriper jag väl, säger pappa stramt.
Den blev över.
--- Här är vi alltid lyhörda för kundernas önskemål.
Tidigt i möranbitti.
--- Stå nu inte där å grunna tösaelände.
Hon har den långa trasmattan ihopdragen under sig som ett knöligt knyte.
Hans skratt är varmt och medryckande.
Framme vid fönstret utbrister hon rasande:
Farmor drar Getrud med sig till salsbordet.
Huttrande låter hon det första blosset virvla genom näsborrarna.
hon har inte tid.
För dom ä de herrans behövlit å få vila nåra dar ifrå sot å damm å tonga lass.
Pappa vänder sig bort.
Pappa och farmor skyndar fram till farfar.
Hur är det?
Så drös jag mot trottoarkanten och fick ett rejält julamärke.
--- Ställa till det på detta viset när det är jul och allt!
Sårad intill ursinne och förtvivlan höjer han armen mot mormor.
Du ser så hemskt laj ut.
Vem vrålar så skriande vasst?
Det väcker morfar.
Även morfar som annars brukar tåla det mesta, tar ett steg tillbaka.
Kinden som svullnat till
Jag dör.
Med en omedvetet sopande gest kastar hon av sig det storblommiga täcket.
Jag vill inte dö.
Di finns allri i nejdan när di behövs, domderar morfar.
På julaftonsmorgonen är farfar bättre.
En virvlande ringdans med farfar i täten, sedan Getrud, farmor, mamma och pappa.
Morfar tycker att det är för kallt.
I vild kontrast farfars ansikte, blixtrande, sprakande som en fyrverkerikaskad.
--- Det är livet!
Med fötterna sjunkande tunga mot det blankfernissade trägolvet.
Knappast har hon Dagens Nyheter i korsetten närmast skinkorna och ryggslutet.
Jag tror det är bäst vi sätter oss.
Rösten vid katedern blir säkrare, starkare, fylligare.
Efteråt, en dröjande tystnad.
Just den dikten.
Nya ord av is och eld.
Det första är du, det andra är du, och det tredje är du min kära...
Tills de sprängande fyller henne.
Hoppande, viftande försöker Getrud att rycka åt sig blocket.
--- Har du Getrud skrivit det här?
Då han läst färdigt säger mamma betänksamt:
Magda lilla!
En dikt som Getrud har skrivit:
Du är ett underbarn!
Under hackande torrhosta tänder han en Bill.
Det kan betyda mycket för din framtid.
--- Så där har jag inte skrivit!
Pappa läser och hejdar sig med låtsad förvåning.
Vi har inte råd med sånt slöseri.
Det blir vitt och korngrumligt som ett snöoväder.
Getrud nickar.
Hon tänker med skadeglädje på kamraternas avundsjuka.
På frontsidan klistrar han en blårandad etikett.
Med sigillring och stearinljus.
Skynda hit!
--- Pengar!
Och tycker att
Har du ingen inspiration alls?
Han lyfter luren.
--- Jo, jag skulle behöva en...
Samtidigt borrar han pekfingret vid mynningen till hörselgången.
Jo, jag...
Getrud kryper närmare intill och håller andan för att höra bättre.
--- Dom!
Så onödigt och dumt.
För säkerhets skull.
En blick som spefullt och hånande tycks säga:
För att få Getruds verbala förmåga styrkt har pappa i följebrevet till LT:s förlag, låtit referera till fröken.
Och sköter själv den lyckogivande handpåläggningen.
Det bekymrar inte pappa.
Han tiger och lyckas få den hackande rethostan att låta extra vass och ihålig.
Jämt skall det bråkas om pengar.
--- Ä du gutt förbannad Sotarn?
Hon nickar instämmande då pappa utropar:
I flera timmar har pappa putsat den vinröda lackeringen.
Suttit där och väntat på pappa.
Pappa är alltid noga med att inte skrynkla ned sina kläder.
Redan förra veckan lovade pappa henne att de i dag skulle åka ut tillsammans.
Med solskyggt kisande ögon följer hon landskapet.
Den som han vaktar med påk och bössa under juninätters daggiga månglitter.
Tills nu.
Inte som Konvaljemördaren som famnade varje kruka, talade till den, kuttrande dovt, frestande som till en dygdig flicka på gränsen att uppge sin oskuld.
Så man kunde lyssna på riktig musik.
Framför Traktordamens rödfärgsömsande hemman bromsar pappa in och pekar.
vitvassa knän pekar som spjut mot den trumhårda komagen.
--- Varför stannar du?
För att få en förevändning till att fråga efter vägen.
Getrud som är kitteltryckande kissnödig, samtidigt rädd för att gå ut i den grönsvarta granskogen.
Knyta dem tills ådrorna värker bultande blåsvarta och repgrova.
Se järnet!
Hela tiden med järnet över en och samma axel, så att den bärande kroppshalvan blev lätt framåtlutad, gungande sned.
Lilla Helvete!
Tråddragaren som bredvid trådhanteringen var bonde, torpare, backstugusittare, kunde om han inte ägde eget tråddrag, arrendera till ett pris av
Försedd med yxa, iklädd arbetskläderna, gick tråddragarna ut i hjulhuset för att hugga loss gnistrande istappskristaller.
Då när mörkret kallt och starkt lindades runt tall och granstammar samlades man vid spiselhällen i tråddrageriet.
Förunderliga förlustelse!
veckodagarnas trägna hantering med den svartgrå tråden, smörjig av järnoxid och fläsktalg har gjort tråddragarnas ansikten krämigt svartblanka, morianliknande.
.
För insamlade nödhjälpspengar inköpte dåvarande kronolänsman
Därför inköptes för nödhjälpspengarna diverse produktionsmedel.
riksdaler och
Man vävde metallduk till såll och siktar.
stred för föreningsrätten.
Under andra världskriget kunde man i gråstensprovinsen utan större svårighet eller risk etablera sig som egen företagare.
Liberalistiska lyckosmeder som en gång tillhört de många i socknen som med vältrande röd vrede anslöt sig till Kilbommarnas skara.
Då de övriga hönorna såg blodet sippra ur den värpande, anföll de kackelskriande, med näbbarna vasst pickande i den värpande hönans äggledare.
Glasögonen visade sig vara effektiva.
Tvärtom upplevde han detta som en lättnad.
Här ska jag sitta och vänta i en hel evighet.
Till och med den tveksamt knoppande krokusen står uppsträckt raka och högmodiga intill husmuren.
Pappa guppar osäkert på axlarna, trycker försiktigt pekfingret mot ringledningsknappen.
Håret är rödlätt, rufsigt avdelat som om fingertoppar ständigt plöjt genom det.
--- Stig på för all del!
Just en sådan som både hon och pappa så hett önskar att äga, men som mamma säger att de absolut inte har råd med.
Porslinsleendet stelnar.
Så en ska inte tro att det bara är te å skära guld med täljknivar inte.
Pappa lyssnar.
Den sneda, magra kroppen tycks krympa då fabrikören frågar:
Se på mej!
Pappas röst har en skälvande underton.
--- Missförstå mej inte för all del.
--- Jamen, ser du!
--- Ja!
Med en röst lika osäkert skev svarar hon:
Både för honom själv.
--- Nej, nej, inte i skolan, svarar pappa.
Dikter å sånt begriper jag mej inte på.
Pappa sneglar med spelande blick på fabrikören.
Målmedvetet söker hans händer bland lädervarorna.
En sådan fin börs.
Äntligen kanske hon kan få någonting som kan dämpa magens ilande hungersug.
--- Va, utbrister mamma och ser undrande på Getrud och den stora påläggsdignande smörgås hon försett sig med.
Alla stirrar på henne.
Rejäla saker.
Hon ser stingande hårt på farmor.
Morfar reser sig häftigt.
Jag hörde att de var nåra å arbetarna som fått biljett te Värnamo Nyheters Mystiska resa och en penninglott i stället för rejält betalt.
Inte en enda människa att titta på eller prata med.
I övrigt finns kyrkliga syföreningen, idrottsföreningen, korvkiosk och
Mammas röst är ängslig- på samma gång irriterad.
Getrud känner hur ilska och besvikelse sjuder i henne.
Mamma som fortfarande talar i telefon, följer Getrud med blicken.
Det här är ingen plats för barn.
Mammas tålamod tryter.
Av den kan hon äta nästan hur mycket som helst.
Grönsakssoppa har alltid varit Getruds stora passion.
Morfar ser på mamma.
Och sitt inte och smacka som en liten ekorre.
Getrud sörplar demonstrativt och stoppar glupande in hela skeden i munnen.
Getrud glider ned från stolen och springer in mot bokhyllan i rummet.
Hon bryr sig inte om att varken pappa eller Getrud inte ätit färdigt.
Morfar bläddrar.
Getrud fnissar.
Precis som i militärlivet är första budet att ovillkorligen utföra en given order och aldrig göra invändningar eller opponera sig mot överordnade.
Ty som vi redan sagt --- chefen är inte vem som helst.
Det är ju inte bara det som står i boken.
Morfar tar boken under armen och reser sig.
Dörren står på glänt.
--- Jag vill se filmen, säger Getrud.
gluggar ser Getrud biopubliken, ovanför den filmduken.
I ljuset som filmapparaten ger läser han i den.
Getrud tycker att det är hemskt att Gelsominas mamma överlämnar dottern mot en summa pengar till den kringresande marknadsgycklaren Zampano.
Våndan över att älska och bli älskad, sprider sig som törnen i Getruds medvetande.
" Morfar bläddrar några sidor och kommer till ett stycke som har rubriken Klädsel:
Rökelse...
" Morfar frustar till och läser vidare:
Att man inte ska säga järnvägar.
Zampano oförmögen att ge ömhet, eller som cirkussällskapets akrobat säger:
Nu.
Så skedde bakom gårdskontorets bastanta dörrar.
Bara den stumma, kalla jorden.
Den skall räcka till många återseenden.
hängtorn som liknade en jättes hornprydda vikingahjälm.
:
De tyska legoknektarna var tortyrmästare med blodiga meriter från hemlandets bondeuppror.
Ett nidporträtt som nära nog visar drag som överensstämmer med signalementet Vasa gav:
En kort man med en nomads högknotiga kindteckning, ögonen djupt svartlågande, rösten lika hetsigt het och pockande i sin fordran såväl på kvinnfolk som på hästar.
Kusken reste sig, stod raklång i knähöga, spegelblankt putsade stövlar, styvt utstående spetsbyxor och uniformsmössa med bred, ebenholtslysande skärm.
Kusken vinglade inte längre.
Vell du att jag ska skålla mej fördärvad?
Isdagsverken pågick oavbrutet under en hel vecka.
Den Svarte sprang mot isens uppsågade kvadrat.
Kuskpojke!
Sina ledlöst okontrollerade rörelser där benen slängde och skalv tills de slutligen inte bar honom längre.
Inte fick torparungarna gå i skridskoskola tillsammans med gossegreven.
Gesten föreföll flickaktigt kokett, blygsam.
Därtill kom den bastanta mejerskan Lovisa med vithulligt gungande kropp, hy av mjölk och grädde, ystvalkiga händer som ivrigt sökte få grepp runt den såpade grisen.
Olyckan skedde i ett borgarhus i Kalmar där hon nyligen börjat tjäna som piga.
Deras halvnakna kroppar som häftigt pumpade varandra.
Hon visste att greven med alla tänkbara metoder skulle få den skyldige att erkänna.
--- Kuskens hustru skall icke gå med bara fötter!
Därtill pärlvitt skimrande.
Mor ska koka vitgröt!
Innan torparhustrun gick för att kvällsmjölka på herrgården beordrade hon barnen att röra i grytan så att inte gröten brände vid.
Skall du slåss om maten som en annan simpel torparunge!
Men att hålla klappjakt på älg vägrade torparna.
Efter en tid återvände Grefe Fåraherde till fosterjorden och den väntande modern.
Nu går det bra!
timmar!
Över de tunt blodlösa läpparna kommer orden.
En arbetskamrat har hittat honom i verkstaden.
Chefen gnider hattbrättet mot handflatan harklar sig och säger:
Chefen hostar i ett försök till uppmärksamhet.
--- Det begriper du väl att du inte kan följa med, säger mamma hyssande.
Det här är alldeles för jäklit.
Allt!
Åtminstone inte för dom som...
Det svarta fordonet får henne att minnas.
Emellan de gulstrimmiga tänderna silar en bubblande seg salivstråle.
Ett bra märke.
Så varken folk eller fä kan va i nejdan.
I förtvivlan och vrede känner hon maktlöshet.
Känslan av overklighet, de ogripbara frågorna omkring dödens grymma mysterium gör henne oförmögen till att trösta, att sprida värme i den ensamhetens köld som omsluter mormor.
små trollen och bundit fast dem i svansen, då sjunger hon sakta för
--- Dom var kvicka med att täcka över honom.
--- Inte far, säger mamma och ger pappa en lätt puff i sidan.
Getrud är med ens klarvaken.
Skapa ensidiga töckenbilder, fantasifoster.
Och de levande klampar och springer på de dödas jordtak.
Inte kan hon leva så att hon ständigt stannar upp inför detta.
Mekaniskt rabblade fabler?
Om dagarna går hon i ett verklighetsfjärmande töcken, berövad rätten till att sörja ut sin sorg.
Där inne sitter farfar på sin rangligt haltande pall.
Om morfar.
Vid ån, bakom det fallfärdiga avträdet gömmer hon boken.
Har du tatt boken?
Getrud skrattar elakt.
Den svarta dräkten skaver svidande i linning och ärmhålor.
Vad har de här att göra?
På att kyrkvaktmästaren skall slå upp porten.
Kyrkporten slås upp.
På grund av övervikt svajar han, har svårt för att stå stilla, som det anstår en guds tjänare.
Hela tiden är hon rädd att hon omedvetet skall öppna munnen och gurglande ösa ut fula ord, fula namn.
De onda besatta av en ond djävul som evigt förhindrar dem från att göra det goda.
Genom fönsterkarmens otätade lister sipprade höstvinden mustigt frän av lövrök och myllröta.
En dagbok från ungdomstiden.
!
Då korna var svårt attackerade av flugsvärmar, sparkade de vilt för att bli av med plågoandarna.
Han gick in till morsan som låg och snarkade i sin bäddsoffa, ett naket och fräknigt ben stack ut.
och
Det var det sista han sagt i går kväll:
--- Vakna!
taxi!
Hallå?
Han sköt igen dörren och klistrade en minimal tejpremsa på ena gångjärnet.
--- Jag satte på te åt dej.
När tåget kom, kände Reine en enorm befrielse.
Som enda bagage hade han en Puma axelremsväska fastklämd mellan stjärten och trappan.
Vördsamt Harriet Larsson Bagarbyvägen
Det gjorde det också denna gång.
Reine återvände uppför den breda trappan och satte sig högst upp med väskan som ryggstöd mot en av pelarna.
Den hoppade elegant över stråken där vattnet vällde över kanten.
Plasten i kulspetspennan gav inte efter; om man bet till ordentligt sprack den.
Snart dags för lunch med andra ord.
Sedan var det tvärstopp, han kunde inte komma på en bokstav till.
Men, tröstade han sig, det skulle vara ett värre helvete att behöva uppleva den.
skiftande tortyrmetoder:
Får jag inte mat snart, tänkte han, tar hungern och käkar upp mig inifrån.
Sthlm Ban.
Vi har byggt en koja, skrev han.
Fan visste hur länge det skulle räcka om man började längta efter lunch redan klockan
cm bred när den är uppslagen ".
Det lät ingenting.
Reine stormade fram till Carrols disk där en morgonsömnig kärring mottog hans beställning:
På dem skulle han leva åtminstone till den artonde augusti när skolan började, eventuellt längre om han under sommaren kom fram till att det vore olämpligt för honom att fortsätta skolan.
Kalkonen värpte en citron.
Saloonen?
I väskan fanns nästan alla hans kläder:
Helikoptern var nära
Han hade med tiden blivit alltmer övertygad om att en helikopter med en rotordiameter på nära
Då handlade det inte om fredliga lufttransporter utan om att utnyttja attackhelikopterns hela register:
Han svängde runt några varv med axelremsväskan hängande runt halsen som en tyngd.
Det skulle kräva en hel del resande.
år dygnet runt.
Blondinen klev ut, för säkerhets skull fortfarande leende, och officern steg in och började snurra ned stolen.
minuter.
månader i mitten av augusti --- det skulle säkert bli världens skillnad.
minuter från Sollentuna station i ett område med halvnya trevånings tegelhus.
Det vore ingen katastrof, men det var onödigt i fall morsan råkade ha nämnt att han egentligen var på Barnens Ö. Han tog mod till sig och gick in i huset.
Det hade Reine stor förståelse för; han hade redan i mars insett att det skulle ge honom själv unika möjligheter att kancellera Barnens Ö.
I det ena av de
Det var tomt så när som på
Man kunde lämpligen börja med sig själv:
var tillsammans med en man, som hon då tyckte om så mycket att hon blev med Reine.
Hellre var man då son till chefen för Marabou.
Men det var bra med kontroll, alla föräldrar borde kontrolleras, inte bara fosterföräldrar.
Inte var det av bussighet mot barnen.
Antingen hade han stuckit till FN eller också menade morsan att han hade dött; man brukade säja så till barn när någon dog, att den eller den hade rest bort och kanske inte skulle komma tillbaka.
Han konstaterade att han inte var hungrig; han var aldrig hungrig just när han hade vaknat, det kändes som om magen var mättad med luft.
Han drog ut penisen till en skär sträng och släppte; den rynkade genast ihop sig igen.
Det rätta ordet var manslem.
Man skulle bli fångad i kåtheten och andra snuskerier, ens tankar skulle aldrig mer bli rena.
Det fina med chiffret var att bokstäverna inte hade numrerats i den ordning de står i alfabetet:
rummen med urtag till centralantennen.
Han fällde för persiennen och drog ner rullgardinen för att ingen skulle uppmärksamma tv :ns flämtande ljus och tro att någon brutit sig in, någon som kanske inte hade egen tv och som absolut måste se ett speciellt program.
Kylskåpet var lika tomt och nyavfrostat som förut, men i ugnen fanns ytterligare ett brödpaket med finska skorpor.
Han hann klämma i sig all maten utom kexen innan klockan visade halv
Men Reine ville inte vara med om sådana där trix; han ville se världen som den verkligen var, som man såg den från början när man föddes:
Det hade varit alldeles nödvändigt.
Reine fick snart annat att tänka på än sitt dåliga samvete.
Framåt
Men det var sällan kontrollörer så här dags.
Springpojke önskas, ung man får omedelbar anställning, jobba hos oss och bli stenrik på nollan.
om man öppnade sig mot en främmande människa var man försvarslös, den andra människan kunde sticka in fingrarna i munnen på honom och knycka något av honom.
?
spänn i veckan och vägra öka på fickpenningen utan att först snacka med skolan eller med klasskamraternas föräldrar.
Dyster gick han nerför Torsgatan och stannade ett slag vid det stora tidningshuset och tittade på tryckpressarna som rullade.
Det var ju solklart att man inte, utan att det i längden straffade sig, kunde hålla på och förpesta luften med kort-, lång-, och mellanvågor, för att nu inte nämna FM.
Att skaffa fram de erfarenheter och det material som behövdes för att få veta vad det här egentligen gick ut på, vartåt världen barkade och om det över huvud taget var någon idé att ställa upp på det här samhället.
Teater verkade kul att jobba med, man stod i tidningarna jämt och drack Gula änkan till frukost.
De som satt i rullstol fick alltid gå före, det hade han upplevt när han flög till Ibiza.
Hissdörren slamrade igen och hissen stod fortfarande och gungade när Reine kom upp på femte våningen.
I taket hängde långa stänger med breda band i flera färger:
Hon hade en jättelik håruppsättning och lång, fotsid grå målarrock.
Och det konstiga var att man tilldelade den nya människan, som var lik någon som man hade träffat förut, samma egenskaper.
Hon kunde inte snacka ren svenska och hon uttryckte sig på ett sätt som man gjorde för
Hon var klädd i undertröja, blå långkjol och gick barfota.
--- Här börjar vi klockan
Här kan ju fan stanna!
Skulle du hämta band?
Jag stod där nere och tittade på foton utanför Oscarsteatern och då tänkte jag:
de fixade band till mumiesvepningar.
flikar nedtill, alla kanter var prydda med guldtränsar.
--- Här arbetar vi med kransband, svarade tant Olga.
terpentin, färg, thinner, tyg, damm.
Hur skulle han få arbete?
Tyvärr fick vi inte bada för många var förkylda.
Men på kvällen duschade vi som vanligt.
Vad skulle han använda sommaren till?
Uppriktigt sagt inga.
De bägge barbröstade gav sig iväg för att vänta ut ett par äldre tanter litet längre bort; den ena grabben var tatuerad på ryggen:
Han ändrade Punkt
Världens rikaste farsa?
Pronto!
Det var långa köer framför kassaapparaterna.
En halv meter från Reine satte sig en stor ljus tjej och en mindre kille som möjligen var javanes.
Reine hade fått sexualupplysning i många former genom åren och visste mycket väl hur man gjorde barn.
Det var ju lika dumt som Humle och Dumle.
Enligt Reine, men inte mormor, hade mormors handväska fastnat i en av ängelns långa vingpennor men pastorn hade hjälpt dem isär.
När mamma vaknade upp ur sin medvetslöshet var det redan ljusan dag och Dracula låg sedan flera timmar och våndades i sin silverbeslagna kista bland Transsylvaniens berg.
meter lång på morgonen, en glad styltgubbe som klev över motorleder och smärre hus och inte var sämre än han kunde hoppa stav över större hus om det knep.
Det var kanske inte så konstigt förresten, Reine hade märkt att när han blev rädd, kunde han plötsligt uppleva lukter mycket starkt.

--- Jo, sade Reine, det var om den där praktikplatsen...
Tant Olga såg generad ut, satte på sig glasögonen.
Reine begrep ingenting; det var något fel på honom, men vad?
--- Flickorna och jag kanske skulle behöva diskutera...
De sade ingenting men de nickade och fnittrade, gick ned på tomgång.
Det gör vi upp senare.
--- Vi kanske ska gå runt och hälsa, sade Olga och tog honom om axeln; hon hade rynkiga händer fulla med leverfläckar och guldstänk, som skinnet på en böckling.
Helknäpp?
--- Nu måste du ha lite att äta, sade tant Olga.
Olga visade honom fram till ett av fönstren, där han fick placera maten på fönsterbrädan medan Olga hämtade ett glas saft.
Han fick färg och en tunnhårig pensel, tvättvätska och en mall med bokstäver.
Nej det blev för långt; övningsbanden var bara korta stuvbitar.
De sörjande som beställt kransar var hans klasskamrater.
Halv
Det måste vara luftombytet.
PERRONALEN PÅ BARNENS Ö. Perronalen?
.
Han var klarvaken.
om man var smart kunde man kanske lägga Sverige så att Mallorca och Ibiza hamnade i Vänern respektive Vättern.
Man måste nog fråga mera precist om man skulle få vettiga svar.
Det lät oroväckande och exakt.
Hade den där Freud aldrig stått utanför Carrols eller Mc Donald's, hungrig som en varg, dreglande som en hund och utan ett öre på fickan?
Detta i sin tur hade vid ett par tillfällen lett till att han svimmat och " krampat ", som morsan sade.
Men hur hade han varit inuti?
Jo om de fanns vill säja.

Mormor sade att Gud inte var ansvarig för krigen, trots att han var allsmäktig.
Tag människans skapelse till exempel:
Inte nog med det, en del av landdjuren hade klivit tillbaka ut i havet och fött levande ungar.
Om det var riktigt att människans innersta var en kärna, så var ju resten av kroppen liksom bara redskap för att fixa mat och transporter.
Jag får inte somna om fast golvet är mjukt som en luftmadrass, som en ljummen simbassäng, som en hängmatta...
Han stökade undan de personliga bestyren och tog grimaserande några tag med tandborsten som straff för att han försovit sig.
--- Är dina anhöriga hos dej?
Löwenströmska.
förrän det stod helt klart för Reine, att han inte skulle stå ut med att sitta instängd i lägenheten hela dagen.
Han rekommenderade faktiskt att jag går och jobbar...
Hans iver började redan lägga sig.
Trycket på månadsmärket kunde man fixa med ett stämpeltryckeri för småbarn.
Ateljé?
Snabbt rev han upp gylfen.
hårfärgen, ögonen, näsan, hakan.
Idag skulle Reine få texta en egen beställning på prov.
Var inte kärringen Curie från Litauen.
--- Vet du inte var Estland och Lettland ligger heller?
Vi fick lämna allt.
Jag fick en ask Gröna kulor som hon hade köpt på båten.
Hur i helskotta kunde tanterna stå ut med att sitta här år efter år och plita samma bokstäver?
Men vi börjar klockan
I stället hade man satt upp honom som " internt bud ", en slags springpojke och alltiallo.
Trängseln var enorm, när han for från innerstaden vid femtiden.
Vågade han vara på balkongen?
Snabbköpet var öppet till
påsar jordnötter i vagnen.

burkar Heineken.
På Ålandsbåten hade han också varit på gott humör --- på utresan.
--- Mer eller mindre.
--- Haru tappat lappen kid, sade Stig.
Stig böjde sig fram och rotade i Reines varor.
--- Morsan känner sej lite dålig, sade Reine utan att veta precis vart han ville komma med det.
Hon stinker ju rök till och med ur...
Teknikens Värld nummer
Den man inte stod i.
Om Stig stack efter och ringde på, skulle han inte öppna.
Han kunde inte gå tillbaka in i butiken och lämna ifrån sig några varor.
Stig trängde sig förbi Reine och tog alla varorna, huller om buller, i
Och glöm inte att stänga dörrfan efter dej.
Man kunde då passa på och hoppa upp på en bänk.
Men en fyra meter ungefär vore nog rimligt;
Han skulle jobba över.
En annan som körde nästan med samma sak var en gubbe som hette Goya.
Men samtidigt verkade hans bevingade figurer vara ett slags spetiga fladdermöss eller pappersdrakar --- som om vingar var något man tog på sig och inte något som växte ut.
Den roligaste var en gubbe som hette Bosch.
Måsen var smäcker och vit, en passande färg.
Reine låste upp, Stig hade sovit ruset av sig under natten och Reine hoppades innerligt att han skulle gå nu.
När han passerade Reine gav han honom en lätt knuff så att Reine satte sig i sängen.
Urho Kekkonen käkar lemmin makkara.
--- Jobbar du fortfarande på ambulansen?
--- Inte alls, svarade Stig.
Har du nånsin hört talas om att snuten stoppar en ambulans?
Det var inte ett dugg kallt, bara litet fuktigt; han var alldeles mjuk om fingertopparna.
Han antog att hennes brev hade eftersänts från Barnens Ö och nu var på väg till Sollentuna men fastnat i någon sorteringsbox över midsommaren.
Hur är det på västkusten?
brev --- bara fråga och fråga och fråga.
P.S. Jag har köpt solglasögon för
Var fanns den?
Han läste litet här och var i texten.
Änglar fungerade inte och Karlsson på taket var en bluff.
Trycket kunde regleras genom öronen eller näsan.
Det hade säkert människor frågat sig i miljoner år; om nu andra människor fanns vill säja, men låt oss antaga det.
Nej inte i byxfickorna.
timmar?
Problemet var löst.
minuter.
Fimpar?
Reine visste vad han skulle göra när det första mörka, grova hårstrået dök upp.
, kanske
Men hon gick inte direkt ut på toaletten utan tog sig dit i zig-zag.
Just som Reine reste sig, sade tant Olga:
--- Det glömde hon.
Eftersom det varit en sådan kort rökpaus, hade den misstänkta säkert inte hunnit utplåna alla spår.
--- Här kammar man
Dåliga vitsar var som gammal surströmming.
Reine skrattade till, högt.
Eller?
Enklast hade varit att vända upp och ned på stolen och kolla, men hon lämnade den ju aldrig.
Ibland kunde man få veta det när någon från en begravningsbyrå kom upp med hela buntar papper.
Sedan rullade bandet ut färdigt på andra sidan som en manglad halsduk.
Eftermiddagen var rena långmjölken, Reine fick allt svårare att svälja sina gäspningar för magen blev alldeles full av luft, och här inne vågade ju fan fisa.

Som middagsmål hade han ätit
vilka är de viktigaste svaren?
Det enda svar han kommit på denna kväll kändes en smula överdrivet:
Morsan var noga med det där.
Mannen satte sig på huk och drog och fick till slut upp sin tant.
gamla människorna stod fortfarande alldeles stilla och höll varandra i hand.
Tango?
" Maratondans.
Vad skall man ta sig till med gamlingar som inte vet sitt eget bästa?
Han lade sig på alla
Badkaret var halvfullt med vatten.
Han tog dassborsten och drog några rejäla tag fram och tillbaka.
Torsdagen den tredje juli hände något egendomligt.
--- Vitt band.
Reine gick tillbaka till sin plats och tog ett vitt band ur kartongen på bordet.
Nu får han hela aschlet fullt av guld, tänkte Reine.
--- Snälla ni ... sade Olga.
I stället för att ta luren, började Olga gå mot mannen med sänkta händer.
Ett par sekunder senare var han ute genom dörren.
--- Jag menar om han gör sig nåt?
--- Jag tror jag ringer polisen, sade Olga.
Svalg?
Att få ett expresståg att spåra ur ute vid Tomteboda var lika enkelt som att lägga en mök.
Läste litet ur någon tidning kanske mellan
Det var inte det värsta; trafiken skulle antagligen bara stanna upp.
Hjärnan och stationskarlen skulle bli vänner och en kväll när de var ensamma, skulle stationskarlen ha med en plastpåse fylld med vatten.
Det vore trevligt.
sade Lotten.
Reine satt och dinglade med fötterna på Riddarholmskajen och försökte spana efter fiskar i vattnet som såg ut som spenatsoppa.
mil var en bagatell.
skulle han träffa Helène utanför Riddarholmskyrkan.
Rekordboken, servietten med det sparade sugröret, pennan, den lilla hemliga anteckningsboken och apan Jocke.
När Reine tömt sin pumaväska stack han in skallen i den för att skydda sig mot solen.
Men ville Helène själv dö?
Hade man en liten rullstol först?
Han kommer säkert att tacka mig om jag tar livet av henne, tänkte Reine.
Skulle han det?
Reine skulle aldrig orka.
--- Vi börjar från vänster, föreslog Helène.
Trettioåriga kriget?
Det var verklighetsförfalskning, det som så mycket annat man fick lära sig i plugget.
Låg liken verkligen i de där kistorna?
Var det Sveriges alla adelsmän?
Farbror?
Han ville gå fram och röra vid plåten, men han vågade inte för Helène, hon skulle omedelbart ha uppfattat det.
Komma springande över molnen och falla honom om halsen.
där låg Magnus Ladulås, och där låg Gustav
Reine skulle inte vilja vara den som var i vägen när alla kungarna skulle ut.
Reine rusade mot utgången och tittade ut över det soldränkta Birger Jarls torg.
--- Och allt detta vill dom ta ifrån oss, sade Helène.
Reine rynkade missnöjt på näsan och gäspade.

Fötterna värkte också.
Här uppifrån såg det ut att vara
Han krafsade med fingrarna i takets fina grus; det fanns ingenstans att hålla sig.
Hur kunde någon levande varelse gå omkring på jorden helt opåverkad av alla radio- och tv-program?
Från alla håll sågade sig långvåg, kortvåg och mellanvåg genom huden, blodet och musklerna för att nå hans innersta.
Skulle skärmen hinna utlösas vid ett fall på bara
Kunde man hitta på något bra skäl, kunde man skriva till mormor och be att hon skickade nyckeln.
Det var någon i rummet!
Munnen var halvöppen och tungan skymtade som på en hängd.
--- Skulle du bra gärna vilja veta va.

Och hälsar på, sade Reine men ångrade sig omedelbart.
Det var klart att Stig skulle komma tillbaka.
Stig stod spritt naken och duschade i badrummet.
frågade Stig när han kom ut med en badhandduk svept om underkroppen.
--- Upp och hoppa, sade Stig.
--- Jag får inte vara ute så sent, svarade Reine.
Med beanäs, grillade tomater.
Han satte sig på toalettlocket och försökte dra på sig handbollsskorna; de var fuktiga av svett och alldeles för trånga.
minuter senare stannade taxin framför Stallmästargården, där gasfacklorna flammade i sommarkvällen.
japaner och tittade på var sin karta.
--- Vill du ha skaldjurscocktail?
en blodig och en medium.
Men om jag sveper hela Cocan innan jag börjat äta, vaknar jag kanske.
frågade Reine.
Tyvärr var räkstjärtarna nedsmetade med någon slags skär sås, men det var inte mycket att göra åt.
sade Stig högtidligt och satte det blåröda snapsglaset vid tinningen.
Synd bara att så mycket av den såsen gick till spillo när man petade bort salladen.
Gud så skönt att skita!
Vad skulle Stig ta sig till nu?
Reine satt längst fram i segelbåtens för där stålrörsräcket, pulpiten kallad, bildade en stol.
Stig skulle ut och segla med en kompis som hette Esbjörn.
De hade stigit upp, kokat kaffe och ätit ett sista paket spaghetti till frukost.
hade Esbjörn frågat när de klev ombord.
Både Stig och Esbjörn drack hela tiden burköl och måste pissa ofta.
Om inte Nora?
Den var guldlaserad, ett jämntjockt smalt rör av aluminium.
!
En mås dök omedelbart och kom upp med aluminiumbiten i näbben.
En av ledarna här har en silkesapa som klättrar i masten.
Allt svirrade till, i sista stund fick han grepp om stålrören och klamrade sig kvar.
Efter lunch skulle Nora kissa, vilket väckte stor munterhet.
minuter och
Det var tidig kväll, vinden hade mojnat och storseglet pendlade slött från styrbord till babord och åter.
Vad skulle tanterna tro i morgon?
Skratta...
Tänk om vi smäller på grund.
--- Esbjörn?
Med någon som man nästan inte vågade röra vid.
Det skramlade och sjöng i riggen när de sköt fart förbi några mindre öar.
Med vämjelse klev Reine ostadigt ned i den plastluktande kajutan och sjönk ihop på britsen.
De låg för ankar vid en brant klipphäll.
Andra master hade små röda vindstrutar eller vimplar i toppen.
Plötsligt kom en annan gjuse flygande utifrån Björkfjärden.
--- Ingen som näckar?
Nu satt de och kramade om varandra på en av stenarna.
Esbjörn drog fram en båtshake av aluminiumrör och började fiska efter peruken.
Esbjörn var mycket bister på Stig och ett par gånger såg det ut som om han tänkte klappa till honom.
Han var alltför ivrig att komma iväg.
Han höll galgen med de vita och guldfärgade banden på rak arm ut från kroppen.
Flera svartklädda människor kom i små klungor ut ur andra av tågets vagnar.
Han stoppade galgen under armen och gick ut.
Här vilar inga halta jävvlar...
Så länge han kunde minnas hade kors fungerat som kräkmedel på honom.
Hur fan fick de plats?
Han blev trött och satte sig på en bänk.
Vad hände inne i kistan?
Och när hösten kom --- nej, fy fan för vita maskar.
I skolan hade de ett klassexemplar av en stor bok med massor av fosterbilder; det var någon fotograf som hade blivit världsberömd på det.

Ögona gled ut på kinderna och näsan blev platt, så småningom tillkom en svans och fostret såg nu ut som en knubbig leksakskrokodil ... nej som en val på
Reine for upp från bänken, här gällde det att inte skrämma upp sig.
Han klev fram till graven.
Man var bra dum, man skulle förstås skriva sina initialer på bandet.
Reine passerade igenom en glipa i en hög häck och kom ut på en stor jordig plan.
Kunde bara betyda att det här var en mellanstation, att sopbilarna körde här i skytteltrafik och hämtade under arbetstid.

Vad hade han fått ihop?
svar.
Svar?

De hade nästan ingenting att göra.
--- Jovisst.
Reine hade sett att hennes ögon nästan ständigt var vattniga och att hon var röd om kinderna, som om hon legat och gråtit med ansiktet i kudden hela morgonen.
--- Hur går affärerna egentligen?
Sanningen var nog snarare att Olga tjänade tjugofemöringar på sina band.
!
Vad menar du med det?
--- Har ni tänkt på att det bara är

år.
frågade Lotten och log uppskattande mot Reine.
Diskussionen dog ut igen.
Bara en idiot skulle skolka från Barnens Ö den festliga och händelserika sommaren år
Det höll på att bli krångel när han skulle ta ut de etthundranittio kronorna på posten.
Jo det är så att vi skulle ha en liten fest och då skulle vi ha ett fyrverkeri.
--- Då tar vi
Varför hade han inte åkt till Barnens Ö?
Tänk om man hade eget rum på Barnens Ö!
Så sjuk att han fick eget rum på ett modernt och bekvämt sjukhus ... nej, de skulle bygga om hemma.
TV-1 och TV-2 skulle komma och göra var sitt program om den lille cancersjuke elvaåringen som använde sina sista veckor till att knäcka de stora problemen.
Att tvingas skratta, när andra skrattade, att hoppa på huvut i vattnet för att andra gjorde det.
Han drog på allt han orkade, sprintade så att knäna nästan slog i hakan och väskremmen höll på att strypa honom.
SPELAR BUSKTEATERN " DE
Mannen med stjärnan på spöet, räckte ut handen mot jungfru Maria och deklamerade:
Platt utmed marken har vi krupit under öknens storm.
--- Var har ni presenterna?
Jungfru Maria tog dockan och lyfte upp den framför de
Han ska komma mera servilt, mera krypigt, komma knäande och vrida händerna som en gammal judegubbe, en procentare!
--- Madagaskar, Kenya, Tanzania, Ruanda-Burundi!
Inte förrän Maria ryckt ned Jesus i knäet igen, ville han titta.
Det var samma trix som man brukade få se på tv.
pep Jesus.
Sovjet!
Hur skulle det gå?
Hur fick man publiken att tro att Jesus knallade runt på vattenytan?
På slaget
på.
Det som stack upp kunde gott vara handtaget på en racket.
Var placerade man fyrverkeriet säkrast?
" En man hade skjutit en fasan.
--- Känner du Lundberg?
Det skulle vara korta vitsar.
Det såg verkligen litet ansträngt ut, muggen fylldes nästan till randen med vatten, innan pappersbitarna långsamt började rotera för att sedan allt hastigare skruvas ned i hålet och försvinna in i kröken med ett skarpt smack.
Plötsligt hade Saigons polischef skjutit en FNL-officer med en kortpipig revolver i tinningen rätt framför kameran.
Äntligen skulle det bli dåligt väder, äntligen skulle det bli slut på det här förbannade solskenet som gjorde det omöjligt att tänka.
Det enda som kunde göra henne riktigt glad var ju att det blev slut på bolsjevikväldet i Litauen.
!
Var det inte litet taskigt om de andra på ateljén?
Den enda som det inte var synd om var fru Bergman-Ritz men hon hade inte varit där på ett par veckor.
Reine hade aldrig varit på Beckomberga sjukhus men det lät inte så lämpligt.
Hurdant tak hade Palladiumhuset?
Olga skulle inte behöva göra någonting, allt skulle vara ordnat när hon kom.
Han tänkte:
Garanterad succé.
Häromdagen hade han fått för sig att han måste göra något förbjudet och textat FRÅN EN SÖRJANDE MODER på en tröja; men det hade han gjort i hemlighet ute på lagret.
Om man gjorde det blev man illamående några minuter framöver.
Kristina hade med sig blommor som hon plockat i sjukhusparken och Lotten hade med sig en stor chokladask.
--- Jag har också varit utomlands.
--- Jag har med mej en kruka köttbullar, sade Olga och satte ett lerkrus på bordet.
Det var han kung på.
Klockan gick och blev både halv ett och ett.
Det hade snackats litet löst om semester på sista tiden, men han hade trott att var och en tog semester när de hade lust.
Det låter så trettiotalsmässigt.
undrade Helène.
Reine rodnade och tittade ned, han visste inte vad han skulle göra med berömmet.
Fasen, det hade han inte tänkt på.
Det skulle ju inte bli någon fest hos Olga.
Reine smet hem nästan utan att säja adjö, han stod inte ut med de andras glädje och förväntan inför semestern.
Reine föreställde sig att det just ägt rum ett atomanfall.
Men hur han än tänkte kunde han inte komma på någon lösning.
De flesta människor känner betydliga obehag efter att ha avstått från att äta i bara
och härunder minskade i vikt från
" Hungerstrejker.
Innan han återvände till sitt bås passade han på att kissa i golvbrunnen som låg i änden av källarkorridoren.
Var det natt eller dag?
För då kommer de och hämtar en till dårhuset, och fan vet om det inte är Stig som kör.
Han hade varit på väg upp minst en gång per timme sedan han kom ned här, men han kunde inte förmå sig.
När morsan kom tillbaka i augusti och skulle ned här och ställa in sin tomma resväska --- vad skulle hon finna då?
Det måste vara där mänsklighetens förvridna utveckling började.
Barnet hängde där och vaggade i vinden.
Det skulle de förmodligen aldrig ha gjort, men --- ja, det var väl för sent att gå tillbaka nu.
Stig som utan vidare slängt bort en hel femtiolapp på en så löjlig grej som säg " Jag är en liten äcklig råtta ".
Morsan hade tjatat på mormor i evigheter om telefon.
Ett oförsiktigt steg ned från trottoarens skugga och man skulle försvinna med ett slurp.
Eller om man i förväg kunde sitta och tänka på hur ens liv kommer att bli:
svenskar gick och hängde sig varje år.
höga ekerhjul.
VISE MÄNNEN.
Ett antal halvnakna individer låg, satt eller hukade på Konserthusets trappa.
Det lät löjligt:
Bom-bom, gratis för alla, både spenabarn och uråldriga!
Bom-bom, med " De
Och i samma ögonblick störtade de bägge harlekinerna fram och började rota under hennes kjolar.
Teatersällskapet packade ihop och drog iväg med kärran.
Kärran fick stanna vid trafikljusen i korsningen Kungsgatan-Sveavägen.
Jungfru Maria såg inte särskilt svimfärdig ut, vacklade tillgjort och höll på att tappa ut Jesusbarnet mellan benen innan harlekinerna hann fram och började slita under kjolarna på henne.
Han försökte gå så nära Maria som möjligt så att det skulle se ut som om solparaplyet var avsett att skydda henne och inte honom; han var bara en betjänt eller en page som hjälpte till.
Jag fick säja Jesus repliker själv bakom en solfjäder.
--- Var gjorde du av paraplyet?
Det var en och en halv timme kvar till föreställningen och han gick och satte sig i skuggan av den stängda husvagnen.
Sömnen började i käkarna, saften steg i huvudet, upp över öronen vidare upp i toppen på skallen.
I publiken fanns en dvärg, en liten farbror som inte kunde vara mer än en meter hög och som var klädd i ljus sommarkostym med ljusblå slips och en liten halmhatt.
Det var ett fasligt fjantande innan Maria blev med barn.
vise männen.
Ibland var det svårt att veta vilket det var.
Pang!
vilket fusk!
Växter?
Jävlar i det!
Den hade kostat fyrahundrasjuttionio på OBS!
att ensamståendes barn skulle få bara treväxlade hojar.
Att i det läget sälja sin cykel vore dårskap.
Tyvärr blev det väl snö och is så småningom.
Japp, så var det problemet ur världen.
Trängningen kom mycket oförberett.
Men ingen toalett syntes.
Här och var låg bajskorvar och använt papper.
Fast det kändes som att skita saltsyra, hela aschlet sved.
Reine klädde på sig och tog sig sedan ut ur buskaget.
Inte samma korg han vittjat utan en annan.

Reine klämde försiktigt på magen.
Han drack och sköljde ansikte och händer.
Det smakade bittert och beskt.
gubbar höll på att skruva isär plankor.
Snuten har sagt att vi ska vara borta före
De stod uppe på den halvt demolerade scenen och kastade plankorna ned på gräset.
Jobba.
När han pustade någon sekund och magen hade möjlighet att komma till tals, avgav magen bara ett lätt illamående.
--- Reine.
Annars inte.
--- Du var bra maskerad, svarade Reine.
I hela mitt liv.
Shakespeare.
Vad har dom formulerat?
Släng ut en replik bland svinen.
Men vänta tills man klev upp på katedern iförd romersk toga, änglavingar och niosvansad läderpiska!
Flygstyrman i SAS.
Som inte vet ett piss om skådespelandets konst?
Man studerar, Snus-Johan.
Det var precis vad barn alltid fick göra:
Att någon kunde sänka ned en i ett hett bad utan att man hade en rövare.
Reine klev vajande uppför trappstegen till husvagnen och fick upp dörren.
I stället kutade han upp på lekplatsen med ping-pong-borden och klämde sig in mellan
Och hur många brev från morsan med tior i låg det på tamburgolvet?
Blev det för mycket om jeepar?
sade han över axeln till Reine.
Det var skitkul.
Naturligtvis kunde Reine ha skällt tillbaks!
Själv har man anförtrotts rollen som...
I årtusenden hade skådespelarna stått där och svettats och glott snett ned på sufflören som viskade och viskade.
--- Sitt inte och dröm Snus-Johan!
--- Skönt och slippa bygga upp hela teatern igen, sade Reine.
--- Ja.
Leif hade ju varit väldigt insatt i teater och skådespeleri och kände den där Anders de Wahl han snackat om.
Lastbilen med en del av träkulissen kom glidande in på grusplanen.
En vuxen måste vara klok, måste kunna ta ansvar, måste framför allt veta vad det hela gick ut på.
Men han är så jävla liten att han måste hålla i skaftet med bägge händer.
!
Du blir mera lik honom när du blundar också.
Reine tuggade, vred åt höger, blundade, smashade med bägge händer och sjöng:
--- Klippa av mej håret?
Få se!
--- Vänta, vänta...
Själva pjäsen skulle han ju inte vara med i, till det hade de en riktig barnskådespelare.
Vid det laget hade han hårband.
Han satte racketens rundning i armhålan och pressade med vänster hand ned pipan:
Sedan gällde det att komma på fötter som en blixt och skydda halsen så att lodjuret inte kunde hugga.

Morsan har bilskräck, sade han i stället.
Det finns mackor där borta.
När man var riktigt jävligt hungrig var det precis så:
Den teatern hade Reine tyckt sig förstå var ett pinnhål finare än Buskteatern, för TUR-teatern hade en egen fast scen i Gamla stan.
Känn lite på senorna i racketett också, studsa till mot handen.
Borde inte få vistas ute.
Du kan förresten träna lite med Snus-Johan som ändå sitter här.
Den handlar om idrott och politik.
Om du vet vad fascism är för nåt?
Iskalla?
--- Och alla ska få göra vad dom vill?
Det är inte bara resultatet som räknas.
Reine kände som om hela bröstet fyllts med klar, sval luft.
--- Som klipper.
Stryk, utskrattad, utfrågad, retad, utfrusen, dräpt.
Inget konstigt med det.
Hon var en liten rund tjej som måste ha använt
Men på den tiden hade alla andra inte heller sett kloka ut; det var det som var skillnaden.
Det var lika med november december någongång.
Laijla blåste bort några avklippta strån från öronen på honom.
Det har vi inte råd med.
Ena örat låg mot hennes mage, det andra mot hennes underarm.
Det var helkul att cykla.
Utom bussarna, bussarna var så breda att de inte kunde hålla undan utan att byta fil.
Tjugofem miljoner människor hade strukit med sedan bilen uppfanns.
Enkelt!
Mycket effektivt.
Låt alla skadade ligga på gatan och...
kunde man bli så glad att man hoppade upp och klappade sig.
Det var meningen att det skulle se ut som om tjejerna försökte klättra in genom hotellfönstret.
Är du inte kåt på henne?
.
--- Tjugotusen, sade mannen i den mörka kostymen.
Då slutar vi att satsa på dej.
Vi får byta mitt i spelet i stället.
--- Tror du det är första pjäsen jag har skrivit?
Men det här är en scen, inget skrivbord.
blev det Reines tur.
Reine stod kvar och knäade med racketen långt ned åt höger bland ölbackarna.
Man måste hålla sig i trim för att stå stadigt däruppe på kärran.
Du har gjort ditt bästa, lita på mej i det fallet, men nu tänkte vi nog ta och lyfta bort ditt parti.
--- Frisyren har ingen anmärkt på.
Draghjälp behöver vi alltid.
Men inte förrän han stod där bredbent på ölbackarna upptäckte han var han var.
dagar.
Man kunde bli yr i huvudet för mindre.
--- Det kommer du aldrig ifrån.
--- En del måste alltid offra sej mer än andra.
år börjar man undra om det inte är definitivt.
Inte ens dom bussiga.
--- Vara en sån som alla skakar av sej.
Vilken jävla makt:
Syfte?
Syfte var både en fråga och ett svar.

På cykeln.
Han sade inte ens hej till Leif.
Öglan försökte han sänka ned på balkongen för att få den att fastna i den omkullslagna köksstegen.
Och med fyrverkeriet på pakethållaren.
Det måste vara efterfrågan på kontaktlinser nu i värmen.
Han beslöt att göra ännu ett försök med öglan.
Gråta, gråta, gråta.
Han knöt fast den med
Han ställde sig upp för att känna efter hur det var att ha gummiskor på fötterna utan strumpor.
år och lika fet som hon, lika fet som Johnny Weissmuller men utan dennes skarpa blick.
--- Var inte en idiot!
När någon hade parkerat olovligt på de uthyrda p-platserna, ringde hon till snuten.
Med väskan slående mot ramen pilade Reine iväg från Bagarbyvägen.
Till Gävle var det cirka etthundraåttio kilometer, eller något kortare, särskilt om man körde motorvägen.
Han hittade uppfarten till E
Om
Det var inte mycket trafik på motorvägen.
Det var lågt och långsträckt, säkert flera
En sådan här natt skulle man förstås ligga ute på sjön och fiska.
Han stannade i höjd med föraren som satt och rökte pipa med sidrutan nere.
kilometer utan kunde braka på av bara fan med de blå vridljusen påslagna.
Men i stället för att fortsätta gamla Uppsalavägen norrut mot Löwenströmska sjukhuset, svängde bilen in till vänster på en Gulfmack.
Inte alls som på Carrols till exempel, där de bara hade en fyra
--- Jag glömde bort att man inte fick cykla på E-fyran.
--- Är vi tvungna att kontakta jouren på barnavårdsnämnden?
Stig skulle börja bråka med polisen, morsan skulle komma i expressfart från Uddevalla, mormor skulle komma i expressfart från Gävle, någon inspektör skulle komma i expressfart från Barnavårdsnämnden, någon annan skulle komma inforsande från Barnens Ö. Men först av alla skulle kärringen Enquist komma ångande och fråga var han stulit tvättlinan.
Inget bekymmer, snutarna skulle snacka.
Men poliserna tänkte inte alls låta honom vänta själv.
--- Vi skulle bara hämta nyckeln, sade Reine.
Håll dej borta från motorvägen.
Reine lämnade tillbaka nyckeln.
Hoja på motorvägen.
--- Den där gången jag slängde dej i sjön ... sade Stig.
--- Harriet, ska du inte komma och hälsa?
Natten var definitivt på upphällningen nu.
sade Stig.
Hon ställde sig utanför Stigs port med armarna i kors över bröstet och väskan mellan benen.
Det var ett underverk att ingen snott hela cykeln eftersom den var olåst.
Vid
Han flyttade på väskan och gick igenom posten.
I badkaret låg byxor och kalsonger i millimeterhögt vatten, de var torra upptill och slemmiga nedtill.
Fick duga, såg nog ut som om han var litet kortklippt eftersom inget hår hängde ned på sidorna, men de skulle bara veta...
Chiffernyckeln fick förstås inte lämnas kvar i toalettens vattenbehållare.
Återstod det viktigaste:
Men det kostade väl knappast så mycket om man kom nu.
Återstod källaren.
Pinnar kunde man alltid fixa; gick väl med raka kvistar i värsta fall.
I andra var det nedrullat och semesterstängt.
Utan att se sig om svängde Reine runt på den breda Malmvägen och cyklade hem igen.
Den runda, nej den innehöll ett tegelfärgat, tungt stinkande mjöl --- puder?
Jodå, där låg hela skiten:
--- Snart färdig.
--- Reine?
Höger testikel --- aj!
Åt vilket håll låg nu det där förbannade Barnens Ö?
Nej om man skulle vara litet orginell idag och köra italienskt.
Den dagen, den sorgen.
först ont i halsen men ingen snuva, sedan började näsan rinna och hela kroppen blev torr och varm.
Barnens Ö låg kanske inte där, men om han tog av mot Norra Ljusterö, måste han i alla fall komma till havet.
Hur många gånger per år var man förkyld?
gånger, en gång ont i örat, en gång ont i magen som morsan trodde var körtlarna.
Det skulle inte bli mer än en handfull sot kvar av föraren.
--- sedan den slemmiga...
Min ö, det ensamma barnets egen ö.
timmar.
Han knölade upp morsans brev ur fickan.
Men breven var inte mycket att ha.
Nu borde väl hungern komma?
ketchup!
Och en klick senap på ena vingspetsen.
Leta upp en ledare, förklara att nu har Reine Larsson skrivits ut från sjukhuset efter sin blindtarmsinflammation?
Skränande, knuffande jämnåriga skulle sätta sig på honom.
Ett namn som skulle bli lika svårt att torka bort som tuggummi ur håret.
Första dagen vill säja, andra dagen skulle de börja dra sig undan.
Han skulle inte alls försöka ge sig till känna.
De som var fogliga kunde bindas och stoppas undan i något ihåligt träd.
När han kände att han hade hela Barnens Ö i sin hand, skulle han träda fram ur skogen med det minsta och lättaste barnet knutet fast vid bröstet.
Ordning skulle råda.
Jo hon försökte få tag på mormor.
Han gäspade och klev på cykeln.
Morsan och Stig skulle helt enkelt bli tvungna att ligga mycket lågt en tid framöver.
Reine reste sig och tog upp den brokigt färgade pappersspiralen.
lärpa?
metallicgrönt, eldrött, stålblått, violett.
Han sade inte mycket, bara grinade upp sig och flinade.
bjällror runt handleden, breda läderskärp med tändstift som patroner runt om.
Reine hade muntrat upp sig med tuggummit och sedan klivit av cykeln för att närma sig de
Det var ett av de skarpaste åk Reine hade sett på länge.
Hester hade slängt åt honom en halvfull burk " Exeter " och flinat.
Tydligen väntade de på något slags uttalande från Hester.
Reine vankade med bort mot Hesters bil.
Asfaltens vita, glittrande mittstreck dök upp ur mörkret och slukades snabbt av bilen.
Själva satt de i drakens huvud, inne i drakens ögon och styrde det väldiga monstret.
De nådde Roslagskulla och dundrade igenom samhället tills de nådde festplatsen.
Edsel kom tillbaka i ultrarapid, lutade sig in i bilen och sade till Hester:
Hester stod kvar på sin sida av bilen och sträckte armarna i vädret och gäspade.
Reine höll sig nära Edsel.
halvgamla tjejer fortsatte att snurra runt med varandra.
Det enda som hördes var hur den ena efter den andra av bilarna på parkeringsplatsen startade motorn.
raggare som tagit hand om slangen och stod och spolade dansbanan som om den varit ett fartygsdäck.
Någon måste ha stängt av eller kapat slangen.
Äntligen kunde man få käka sig ordentligt mätt!
Den korv som låg i gräset runt ståndet var totalt söndermosad.
Utanför var det lugnt och stilla nu.
Han stoppade munnen full med pulver och försökte tugga.
Att potatismospulver kunde smaka så jävligt äckligt hade han aldrig kunnat föreställa sig.
Men potatispulver var värst:
Ebons händer luktade av någon äcklig kräm.
Han vaknade av att det var ohyggligt hett i bilen.
Reine funderade länge innan han vågade krypa över framsätet.
Flasköppningarna hade ett slags kapsyler av gummi.
Edsel hade kommit ut ur ledartältet.
Den sämsta bilen av samtliga
Det var Reines cykel de bar över sina huvuden!
Var han asfull eller sov han bara?
Hester och Ebon gick bort till slänten där Hester sparkade ett par gånger mot bakhjulet på Reines cykel.
Han klev i och drog upp motorn i fullvarv så att hela nejden dånade.
Ett framhjul och en planka flög upp och roterade i luften, resten av cykeln vräktes åt sidan utom synhåll för Reine.
Nu lämnade fisken akvariet och gav sig upp på torra land.
--- Stick by west ditt lilla äckel!
I stället gick han mot vägen, först baklänges, sedan med långa steg:
När han körde satt han hela tiden framåtböjd med bröstet pressat mot ratten.
minuter senare ändra sig till Åland.
Gubben knirkade iväg med sin kärring, sin lilla hund och det alldeles för stora skåpet.
Antagligen hade hans plats för länge sedan gått till någon som stod i reserv.
Några näsdukar hade han inte packat i pumaväskan.
Polisen som inte gjort något ingripande mot raggarlägret under hela söndagsförmiddagen, fast det måste stå helt klart för de drabbade vem som rivit festplatsen och var de höll hus.
Han parkerade vid minigolfbanan och gick in på banan utan att låsa sin cykel.
Äldre människor som inte kunde värpa själva.
Man kunde också gråta efter sin riktiga mamma på nätterna och hålla dem vakna.
Hela söndagen cyklade han som en dåre, kavade fram på den för höga cykeln, förbi Brevik, Österskär, Åkersberga, Hägernäs, Enebyberg, Edsberg och nådde strax före
Han ville inte träffa några grannar, han ville flyga i famnen på morsan.
Reine gick in i soprummet och rotade.
Det hade blivit midnatt innan han lyckades hitta torpet i mörkret.
Någon måste ha skitit här.
Det första han uträttade var att inspektera penis och pung.
en lugn, självklar och fullständigt oemotståndlig lycka.
Han tog sina pinaler och klev ut på taket.
Glädjen höll i sig medan han cyklade på sin nya skinande tioväxlade maskin in mot staden.
Åttitusen av dem handlade säkert om Dag Hammarskjöld.
Ingen verkade skitglad över att där fanns så mycket böcker, att all världens kunskap var samlad på ett enda ställe:
--- Vilken Hammarskjöld?
Och mina ögonbryn.
!
Han slog igen boken, lät den ligga och började gå ut ur bibliotekets enorma, runda sal.
?
Snart skulle man bli en välkänd person.
Idag tänkte han äta så mycket han orkade.
Till efterrätt tog han något som hette Cheese-Cake och som smakade fan, samt en kvarts grillad Kentuckykyckling.
Var det taskigt att försöka sätta dit Stig?
För en vecka sedan hade han nog faktiskt trott på Hammarskjöld.
Han gick in på den metallfärgade toaletten och försökte skita innan han avslutade med en Bronto Pronto, snabbast i sta'n.
Ett par smala pinnar i mörkbruna yllestrumpor.
Han hade glömt en person, nämligen Nora.
Ändå kände han sig flådd i rumpan som om han lidit av världens diarré de sista veckorna.
Synd att man aldrig lärt sig spela.
Och inte hade de någon klarinett i händerna eller något svart fodral mellan benen som det låg tjugofemöringar i.
--- Letar efter en som jobbar här, sade Reine.
--- Du måste nog tala om vad ni heter i efternamn annars kan jag inte slå upp henne här.
Satt väl inlåst hela dagarna i det där glasskåpet.
De bar skära rockar, hade stora krulliga hår och fantastiskt tjusiga naglar.
Tanten som ritade med läppstift, höll upp handryggen mot en tant i guldlångbyxor.
--- Nora?
Hon höll på att öppna en rakapparat med en jätteliten skruvmejsel.
Det blev ingen explosion för Nora dök upp inom
--- Inte förrän jag slutar.
månader, eller kanske inte skulle rivas alls.
En kvarglömd kontorslampa satt skruvad i fönsterkarmen och slokade ned över madrassen.
vitt långt hår, rött krull, brunt krull, brunt långt, negerkrull och gult med flätor.
Han tryckte igen det dammrandiga fönstret och hakade på kulan.
--- Vill du dra?
Hon hade ett par vita trosor under som inte var bredare än en gasbinda.
frågade Reine.
Men det gjorde ju det samma.
Negerkrullet då?
Varenda strå på kroppen föll av.
Hon var vacker, han hade nog aldrig sett en så vacker människa.
--- Vi kan måla.
Han började tveksamt rulla upp T-shirten från magen; det satt boss i naveln.
Han tog ett illrött läppstift och tittade på Noras kropp.
Jo möjligen om hon höll samma varvtal som en kolibri.
Det såg ut som om hon råkat sätta sig på en het grill.
--- H...
Var texten spegelvänd?
Herioglyfer?
Magen började sörpla och safta sig.
Han kände sig som en kejsare i hermelinmantel, när han hasade ut i korridoren.
--- Var det för att få mej och duscha?
Just det, egyptisk såg hon ut.
Vita byxor hade han på sig och blåsvart kavaj.
I stället brukade det heta att han luktade otvättad, hade hela käften full med gula hinnor eller att håret skulle torka ihop till en kaka på honom om han aldrig duschade.
Men resten var det inte.
--- Theo är skulptör, meddelade Nora högt i Reines rengjorda öra.
Theo var en läskig skummis; spindeln i nätet, ambassadören med pilgiftet.
Det var väl ändå att ta i.
Passade inte jätteräkorna in i korsordet?
--- På Theos sjuttifemårsdag i april käkade vi pekinganka, sade Nora.
Theo och Nora käkade som vansinniga av alla egendomligheterna.
Här gjorde det inget att man var förstörd i håret.
Hur gammal skulle Theo vara år
Han kunde inte tänka sig Nora en dag äldre än hon var nu, det vill säja
år äldre.
Tänk om man själv var död om
Den som heter Larsson får byta namn.
Det var väl där de hade haft skrivborden på den tiden det var kontor.
Kom ihåg med ett brev?
Det är ju fantastiskt.
Och provision på upptäckten.
Trodde att de slumrande mumierna stenat er.
Eller ta Barnens Ö. Om man i sitt oförstånd fixade med någon liten detalj, om man var klåfingrig:
Då kunde han svischa in genom fönstret som Karlsson på Taket.
Theo var så gammal att han börjat torka in och ruttna.
Skulle han svara:
Men man skulle vilja våga en gissning på
om förmiddagen.
Och slöjdläraren var kung på praktiskt taget osynliga hockeyaschlen.
Han släppte en fis på prov.
Nora hade inte förlorat den --- var gick gränsen:
Just det:
Den som spar han har, det är synd om alla dem, som har fått hjärnorna i kläm...
Theo befann sig för tillfället i det första rummet, det som låg närmast ytterdörren och hissen.
Theo själv satt på en kudde.
Rullgardinen var uppe till hälften så att en del av rummet låg i en kub av ljus.
De fåtaliga små glödlamporna skickade sina tunna ljusstrålar runt mellan de speglande glasstavarna, flugskiten på väggarna glödde.
Det nöp i ögonen och Reine körde ned huvudet mellan knäna.
Rummet måste vara slutet om krafterna ska kunna utvecklas i fred.
Universum var ju trilliajarderbillioner gånger större.
Utlöses automatiskt.
Gamla gubbar skulle hålla sig till sitt språk, inte försöka ta ifrån de yngre deras ord.
Jag skulle vilja gratulera till presentvalet.
Var igelkotten ett skaldjur?
--- Du måste prata!
.
--- En växt i tarmen.
--- Vad är viktigt?
--- Det vet du visst.
--- Erkänn att du skulle vilja vara bäst i världen!
Vilka som ska få komma in.
Nora lösgjorde Reines ena fot, vände sig och pressade hans fotsula mot naveln:
Man kan ju inte sitta och glo jämt.
--- Du stör mej inte.
--- Var?
--- Hur då renare?
Och inte jag.
Vi är så heta inuti att all skit förbränns.
Sen åker du ut.
--- Du är en del av mej.
--- Tjejer fattar ingenting!
Man kan se hur folk är, bara man tittar på dom.
--- Esbjörn skulle aldrig fatta.
--- Jag lovar.
Det sa du nyss.
Det verkar nästan vara som med mat.
Han har ställt ut hela rum på en konstsalong.
--- Nej jag vet inte, sade Reine.
Det var nog lika bra.
--- Då får du vara bussig och gå in till dej.
Tvärtom fanns det lampor överallt.
Det gör bara lite ont.
På en pinnstol till höger fanns mätutrustning med bland annat en ampèremeter.
Från, till.
nu och
Ju mer du känner av strömmen, ju hårdare trycker du.
Reine fällde sakta ryggen bakåt.
--- Stopp, stopp, sade Theo.
--- Näe, jag vet inte ... sade Reine.
--- Då börjar jag om, sade Theo och log vänligt:
lätt tandvärk, en till
Radiovågor är icke-joniserande och således inte aktiva.
Om man ska hitta såna där måttenheter.
--- Något som är konstant, något som inte ändras av tillfälliga omständigheter.
När, hur.
Det kändes hoppfullt.
Jag måste ha någon som är ung och fräsch.
Men jag förstår att jag måste avstå från honom nu.
Reine satt på ena sänghörnan med ena benet under sig och andra foten på mattan, som en page, en vakt.
, och gick nedför korridoren.
Ingen Gud flaxade därinne som en fångad mås.
Strumpan?
Hon fick heta " Bor-rren " vilket betydde supen.
Men det var klart att " Borren " skulle få världens chock om hon lagt handen på Reines axel, sagt " nämen hej " och han vänt upp ett ansikte som inte fanns, som bara sett ut som en plastpåse fylld med vatten och i vattnet en löst cirkulerande lösgom.
Man skulle knalla runt som en levande röntgenbild och skrämma skiten ur alla lärarinnor.
Inte varje minut tänka på dig själv, bekymra dig för dig själv.
Jag funderar ju på dig, hade Nora sagt.
Hon fick inte se honom.
Tänk om någon jävla vuxen rider in på NK på en vit häst, sliter upp Nora i sadeln och galopperar bort.
shorts, vit herrskjorta knuten under brösten och schalett knuten på ryskt vis långt ned i pannan.
Och träffade dumma kamrater.
Alla skulle få gå i livbåtarna, de som hamnade i vattnet och inte sjönk genast skulle försöka klamra sig fast vid själva u-båten.
Han hade varit mycket noga med att inte visa dem vad han hade i väskan.
--- Sticker ut ett tag och kollar båten, sade han och skopade åt sig fler salta nötter.
Vattenytan verkade oljig och seg, som om det översta lagret hade skinnat sig.
Över Grönland eller över Sibirien?
En grabb på cirka
Inget annat att göra än att leta reda på en toalett, låsa om sig och ta av mössan där ingen kunde se vad som fanns under.
Och en sak ville han inte bli utsatt för:
Ibland när man gick i en korridor kände man hur det segade i benen som i en osynlig uppförsbacke.
skära gamla gubbar låg och flöt i bassängen --- man skulle ha haft en strömming.
Någon dans skulle det tydligen inte bli förrän på hemfärden, så än så länge kunde han känna sig tämligen lugn för Noras del.
Reine tvekade --- var den köpt på Buttericks?
Det fanns inga blåögda, inga skärkindade, inga bruna, inga svarta.
--- Ska vi rycka ut lite kulor?
?
Under stoltraven stod en enliters Coca-Cola som var mer än halvfull.
Men Coca-colan var kanske sötare i Finland.
dunk, dunk.
Att heta Nisse ansågs visserligen litet förklenande och löjligt, Tomtenisse.
Reine drack.
Reine skakade på huvudet.
--- Du får slumpen Nisse.
Tiden gick --- nej hoppade framåt.
I nästa ögonblick verkade alla i rummet befinna sig långt borta som om de fallit ned i fel ände på en kikare.
Den ena hette Henry, den andra hette Döden.
Man behärskade läget.
Han tittade på klockan --- han såg precis hur visarna stod men kunde inte läsa av klockan.
Det var Döden med läppärret som kom med rådet.
Som man ställde rakt upp.
En stund senare satt Reine på tvärsen i en hyttkorridor och sorterade sina skosnören.
Sitter du här?
--- Kan jag få sova?
På det runda vita plastbordet låg en lapp under ett glas vatten " Vi är iland.
andra stod stadigt.
Det smakade hallonbåt.
När Henry var färdig på toaletten lämnade de hytten.
Lugn, stadig --- inga problem.
FLICKA En 13-årig flicka från Sollentuna våldtogs på torsdagen av
Våldtäckaren.
--- Släpp ditt jävla as!
--- Vill du ha lite bananlikör?
--- Nej för fan.
Man var bara lite ovan eftersom man inte varit i plugget på ett par månader.
Egentligen var det ju inte värre än att vara kuljude.
Han kände sig som en ensam hund, som efter att i åratal bara umgåtts med människor, plötsligt befann sig i en förrymd hundflock.
Dick och Reine slog sig ned med en förstärkt Coca-Cola, medan Henry ställde sig och passade vid den största pissoaren.
De hade fått så mycket att de kunde sälja sedan.
Och ger henne den här i stället.
Reine gick förbi hytt nummer tvåhundrafemtiofyra utan att tveka.
I kärringens påse fanns Finlandia vodka med
Reine stönade några gånger och mannen gav sig iväg till ett annat bås.
Reine fick
Jag tar väskan.
Eller bara sticka med pumaväskan som pant.
Enda chansen var att försöka vara god kompis och hålla dem på gott humör.
Han låg och tryckte sig tätt intill Nora.
I alla fall inte om man inte är med.
Dom sörjer ju bara den dom kände.
tänk vilken lycka om alla kärnvapen av misstag exploderade samtidigt.
Det skulle bli ett stort offer.
!
Reine knäade förbi alla dörrarna på huk och med plastpåsarna pressade mot låren för att inte flaskorna skulle klirra.
De små glödlamporna glimrade därinne, glasstavarna pendlade sakta.
Vad betydde det?
Snodde?
Fått en jävla massa förmåner bara för att hon hade Reine.
Bilen stannade och chauffören klev ur.
Han satt framåtlutad med halva huvudet förbi den skottsäkra glasrutan.
sade tanten och pekade på en låda som stod på golvet mellan framstolarna.
Han älskar kaniner precis som jag.
Han lät taxin köra ända fram till den stora gula Renaultskylten.
Dick hade en dyrk.
Pumaväskan hade de haft liggande i bilens bagagerum.
Jag vet bara en grej som är värre:
--- Nej vi är kvar ombord.
.
den där asgamla gubben, Nora och dej?
Vi håller igång hela natten.
och lät flaskan gå runt, det räckte inte till Reine den här gången.
De fattade ingenting.
De lät honom hosta färdigt.
Här satt Reine D'Artagnan med sina vänner Athos, Porthos och Aramis.
--- Borgarpitt, sade Döden ödesmättat och fimpade i ryggstödet intill Reines axel.
--- Morsgrisen rymmer hemifrån, sade Döden.
--- Lägg dom i mössan och ge hit!
Mössan!
Dick fick mest.
--- Spriten för fan!
Och där kommer du aldrig att hamna för du är ett överklassyngel.
Vet du varför han kallas för Döden?
Tunnelbanan var ännu inte i drift.
svart eller vitt?
Jag har lortat ned Nora, tänkte han.
Det gällde att dö utan att kräkas.
Långt borta skymtade en kemisk fabrik som spydde ut skit.
Han lade sig ned på sprängtäcket.
Reine tog sina grejor och gled av högen med gamla täcken, han hade små gråvita vaddtussar överallt.
Vilken satans tur!
till exempel
Han åkte med bussen in till S :t Eriksplan.

ren och klar som september.
En moped?
Det räckte ju inte med att man hade ett schysst jobb; man måste ha någonstans att bo också.
Han släpade in cykeln i trappuppgången för att ingen skulle stjäla den och tog hissen upp.
Den satt alldeles intill dörrhandtaget.
Och till på köpet var fanskapet inte hemma och kunde svara på frågor.
!
Antingen lyckades man per telefon ta reda på tant Olga, eller också gick det väl att få stålar på annat sätt.
Det räckte inte till en banan men till en tablettask.
valde ut någon på måfå, smet efter och skuggade.
---
en gubbe på så där
Rakt fram ledde en lång korridor.
Man fick inte vara för misstänksam när man var privatdetektiv.
De var nakna och håriga på överkroppen, typiska agenter.
indier.
När han slog upp ögonen, låg han i ett vitt rum.
Vad hade de gjort med honom?
Morsan stod bredvid sängen precis som om det varit på ett sjukhus.
" Svaret lyder:
Han vände sig på sidan och kände att han ville kräkas.
fönstret flög bort och satte sig i fönsterramen, lysröret roterade upp och blev stilla i taket.
Men Stig är inte längre här.
Det hade svartnat för ögonen, han hade fallit ihop på korridorgolvet.
helt okända ambulansgubbar, hade han äntligen vågat slappna av.
Reine fattade inte riktigt.
De andra barnen börjar komma tillbaka.
Inte skulle du missa plugget!
När jag var sövd?
--- Jo Stig.
--- Rond!
--- Om en stund.
Vad hade doktorn menat?
Lika degig och trött som när hon hade jobbat hela natten.
Hon hade själv somnat i besöksstolen.
Han somnade.
Är uppbrott farligt?
Men det går också att finna statistiskt material över psykisk anpassning som tyder på att omdömena har fog för sig.
Men det är inte säkert att det är lika lätt att ändra på människans villkor för upplevelse av trygghet som att ändra på en produktionsform eller gränsdragningen för en kommun.
Men vi behöll och har alltjämt kvar samma beteckning, familj, och i stor utsträckning samma krav och förväntningar på sammanhållning som tidigare.
" Man vet vad man har men inte vad man får " är en levnadsregel som har varit lätt att finna belägg för i en tid då det ställts många krav på människor i fråga om omskolning till nya arbeten, övergång till nya organisationsformer och annat som ägt rum i arbetslivet.
Så länge man bara talar om allt detta som roller är det kanske hanterligt, för roller kan man gå in i och gå ut ur.
Här rör vi kanske vid den allvarligaste bristen för människor i en föränderlig värld och ett föränderligt samhälle.
Moral är nämligen inte något som svävar fritt, oberoende av sådant som produktionsformer, boendemiljöer, demokratisering.
Uppbrottet blir mindre farligt om man bara har målet i sikte.
Målet har för pilgrimerna ofta framställts som något hinsides, en himmel som skulle vänta på andra sidan sorgedalen eller vid målet för ökenvandringen.
Att ställa sig bredvid, passiv och likgiltig och icke medansvarig, är kanske den största risken för människan i vår tid.
Det handlar om något kvalitativt.
år efter industrialismens genombrott är vi på väg att pröva former för arbetstagares reella medbestämmande och deras delaktighet i ägarens maktutövning.
Det är en omställning av hela vår moraluppfattning och inte minst av vår religiösa symbolvärld.
Men var kommer moralen ifrån i en allt mera horisontaliserad värld, där den ene inte med maktmedel kan pressa sina värderingar på andra och där man inte kan gå och fråga några auktoriteter som har makt att säga hur det förhåller sig eller hur man bör göra?
Men vad man i kyrkan och andra kristna samfund alltför litet brytt sig om, är att ju mera vår samlevnad horisontaliseras desto ensammare kommer den översta spetsen i pyramiden, den med det allseende ögat, att röra sig.
I ett samhälle där pyramiden sakta men säkert håller på att stjälpas på sidan får de sedan gammalt självklara normsändarna avstå från sina privilegier och acceptera att bli allt mindre självklara.
När något håller på att gå snett i den mänskliga samlevnaden säger man:
Bakom det snällhetsideal som fortfarande har en central plats i vår normbildning --- snällast är den som ger efter, uppoffrar sig, bäst är den som inte ställer till bråk --- finns en mängd oppositionella krafter som hållits tillbaka genom många generationer.
år sedan byggde ledarskap till icke oväsentlig del på distans, i dag på förtroende och delaktighet.
Själv kan jag bara se det som en oerhört stor förmån att få leva i en tid då denna omställning sker.
Men vi behöver kanske långt mera än hittills lära oss att formulera våra moraliska värderingar.
I den stjälpta pyramidens samhälle och samlevnad är det en uppgift för alla att syssla med dessa frågor.
Huruvida den etablerade kyrkan orkar bryta upp ur sitt hierarkiska mönster och sin bundenhet till ett hierarkiskt uppbyggt samhälle och börja sin pilgrimsvandring mot de mål den i
" Dom måste ju veta hur ett företag fungerar, innan det kan bli tal om något medinflytande.
Men dess dominerande ställning som norm är förmodligen för alltid knäckt.
Vad har vi att hålla oss till om allt det institutionella tas ifrån oss?
Religionens roll som det kanske starkaste stödet för de etablerade institutionerna utgör i dag en sorts låsning för kyrkorna och deras deltagande i moraldebatten.
" Vi hava här ingen varaktig stad utan söka efter den tillkommande staden.
I det moraliska medvetandet hade detta gått så långt att människor normalt var beredda att offra alla hänsyn till både människor och djur för att uppfylla sabbatens anständighetskrav.
För att konkretisera är det enklast att igen anknyta till debatten kring äktenskapet som norm för samlevnaden.
Det är inte alls givet, som många tycks tro, att man genom att ifrågasätta den yttre institutionen äktenskapet också avhänder sig livsvärden som trohet och fasthet i sammanhållningen.
Vi kan längtansfullt kasta blickar bakåt till gångna tider eller utåt till Kina eller någon annanstans på jordklotet, där samlevnaden präglas av fasta normer, och anklaga varandra för att vi berövar våra barn dessa viktiga förutsättningar för en trygg och harmonisk utveckling.
Men det är inte säkert att trygghet för ett barn eller en ung människa måste vara liktydigt med en avklarnad entydighet, där alla föräldrar är ense om uppfostran och där allmänt accepterade normer utesluter konflikter mellan olika meningar och värderingar.
Det har ofta blivit något patetiskt över föräldrars desperata försök att vara bestämda mot sina barn och något djupt dubbelmoraliskt i försöken att vara tolerant.
Somliga drar till och med slutsatsen att vi måste ge upp kravet på en egen identitet och acceptera att livet är en serie roller som vi går in i.
" Arbetsovillig " har i svensk tradition varit ungefär liktydigt med " sinnessvag ".
Men man kan också spåra inflytande från andra kulturer än vår, som så starkt burits upp av arbetsamhet.
" Om någon icke vill arbeta, så skall han heller icke äta.
Det kan vara frestande i ett sådant läge att försöka återuppliva en gammal arbetsmoral och med olika medel försöka blåsa liv i de gamla idealen " göra sitt bästa " och plikttrohet, att ännu mera premiera den arbetsamme, att mäta hans prestationer ännu effektivare.
Mycket av det som tidigare krävde en utsökt yrkesskicklighet sköts nu av datorer med långt större exakthet än människor någonsin kunnat åstadkomma, hur skickliga de än varit.
Vi har skapat ett sjukförsäkringssystem som garanterar var och en så gott som oavkortad inkomst vid sjukdom.
Det hjälper inte att klaga, vare sig över vikande arbetsamhet eller över alltför utbredd materialism.
Men för detta behövs inte bara att man tar bort de bromsklossar som ligger och hindrar arbetsglädjen, det måste också finnas sådant som aktivt framkallar den.
Det har ju blivit dennas krav nummer ett att man är på jobbet på exakt klockslag, och gentemot kamraterna har det också blivit ett moraliskt krav att lämna jobbet på exakt minut.
Arbetsdagen är tillyxad efter mått som skall gälla alla, exakt lika.
Arbete har från begynnelsen varit beteckningen för framställning av varor, vilket framgår redan av den terminologiska uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän.
Formalistiska regler och måttstockar av typ " på minuten passa tiden " måste få vika för mera konstruktiva:
Arbetet, delaktigheten i det som skapar vårt välstånd, kommer sannolikt att alltmera framstå för oss som ett egenvärde.
Arbetet har sitt egenvärde.
Man behöver inte resa till Kina för att lära sig hur det går till.
Enligt det andra synsättet är arbetet en insats för det gemensamma, för samhället.
risker.
" Fastän vi vet att allting är underkastat förändring och att ökad välfärd medför ökad föränderlighet, fastnar vi i tilliten till det bestående.
Betydande grupper har det inte alls så bra som begreppet välfärdssamhälle kan ge vid handen.
Man behöver i ganska ringa utsträckning konfronteras med livets och tillvarons genuina krafter.
I stor utsträckning har vi blivit stadsbarn som blir förvånade och kanske chockerade när vi upptäcker att mjölken vi dricker kommer från livslevande kor och inte är en produkt som kommer i sin plastförpackning från någon kemisk industri.
Men det hindrar inte att detta överlåtande av det mest ursprungliga av allt till skickliga specialisthänder och speciella miljöer har bidragit till att fjärma oss från det genuina.
Inte bara en tidning utan flera dagligen, inte bara en kanal i radio och TV utan flera och dessutom i konkurrens med varandra om vår uppmärksamhet.
Man kan tala länge och väl om hur förträffligt det ändå är att vi med teknikens hjälp kan förse oss med livets nödtorft till överkomligt pris, hur halvfabrikaten förenklar vår dagliga livsföring och frigör mänsklig arbetskraft, att våra sjukhus genom sina sterila miljöer har eliminerat mycket mänskligt lidande och att moderna kommunikationer ändå fört oss mycket närmare varandra.
Man skuldbelägger allt som har med vinst att göra.
Det är inte många i dag som skulle vilja stå upp och högt opponera sig mot tanken på social och ekonomisk utjämning i vårt samhälle och i världen.
Kanske är det så, men då är vi i välfärdssamhället i ett ömkansvärt läge inför den fattiga delen av världen.
Men här är vi vid välfärdens kanske djupaste risk:
Varför var det ingen som såg vad som hände?
Sammanslagningen till stora enheter med åtföljande anonymisering har varit nödvändig för att ge alla tillgång till välfärdens välsignelser:
Vi beskriver välfärden i siffror men fumlar så snart vi skall uttrycka den i kvalitet.
Arbetsmiljö, lönefrågor, internationella frågor, multinationella företag och mycket annat, som tidigare hanterats utifrån givna ekonomiska och sociala lagar, framstår också som samvetsangelägenheter.
Detta är något som har kommit för att stanna.
Ju mera detta medvetande växer desto mera är vi på väg in i det som blir det kanske mest djupgående uppbrottet för oss ur invanda livsformer och värderingar, uppbrottet från vår privilegierade ställning i världen.
Visserligen har i vårt samhälle mycket utjämnats i riktning mot större rättvisa, men lång väg återstår.
De andra
Vi kan endast hävda dessa fundamentala rättigheter om vi samtidigt sätter in alla krafter på att dela med oss av dem till alla som i dag saknar dessa rättigheter.
Ändå ligger vi långt framme jämfört med andra rika länder.
Här ligger en grundläggande moralisk fråga:
För att komma fram till ett mera automatiskt fungerande system för överförande av resurser och omfördelning av tillgångar mellan rika och fattiga krävs ju att vi i västvärlden verkligen vill rättvisan, och här är det frivilliga åtagandet en pådrivare.
Då man står med brödsäd, som man inte själv behöver, och utanför dörren har svältande miljoner, talar man om att man först måste söka orsakerna till fattigdomen och eliminera dem.
Vi måste alla, inte minst de som sysslar med biståndsverksamhet, både offentlig och enskild, lära oss att skuldbeläggning av välfärden inte löser det moraliska problemet med rättvisan i världen.
Jag har tidigare nämnt risken att den andre blir föremål för vår hjälp.
Tingen har fått bli kompensationer för bristerna i fråga om mänsklig närhet och intuition.
Jag har nämnt ordet överflödsångest, den som kommer av att ha allt men ha förlorat meningen med det hela.
kom hem!
Det är otroligt hur många människor som underordnar sig i det längsta, försöker stå ut.
Vi lever i dag i följderna av tidigare generationers förödmjukelser.
Men man måste också se till att man inte blir toppriden av sin närmaste omgivning.
Kan jag vara så egoistisk?
Ibland hade Malin längtat efter att ha ett eget arbete för att själv tjäna några kronor och få känna att hon hade något eget att disponera över.
Där, tyckte hon, gick det en gräns, där hon skulle ha rätt att säga att nu hade hon gjort sitt viktigaste hemma, nu var barnen så stora att de inte behövde henne varje stund.
" Han är ju själv dessutom rätt krävande att vara gift med ", skrev hon, " så det är inte säkert att jag skulle hinna eller orka med något utanför hemmet.
Dessutom måste hon ju ta hänsyn till barnen.
Men Nils motivering för denna generositet var något egendomlig, det tillstod Malin också:
Eller kanske kändes det som om dörren utåt för henne definitivt slagits igen, just som hon var framme vid att den yngsta skulle fylla
Hon såg framför sig flera år av ytterligare uppgifter som hon aldrig själv valt.
" Malin var egentligen framme vid en gräns, där hon äntligen ville resa sig och säga ungefär så här:
Att barnens trygghet och utvecklingsmöjligheter skall ske till priset av mammans självförverkligande är en självklarhet.
" Detta är en risk för Malin.
Den kanske bästa tjänsten Malin kan göra både Nils och Karin --- och kanske till och med det lilla barnet --- är att inte längre bara vara undfallande utan just att driva sin vilja igenom.
Man kan behöva göra en människa akut ledsen för att undvika att göra henne illa på lång sikt.
Han hade dött mycket hastigt och det var en sån där oerhört smärtsam begravning, då alla de närvarande var som förlamade av att en man i sina bästa år rycktes bort från ett mycket verksamt liv och från den lilla familjen som bara bestod av dessa
Det som drabbat henne, att mista sin pappa när man är
Cecilia var framgångsrik i sina studier.
Med pojkar hade det varit litet från och till, hon tyckte inte det brådskade att fästa sig och någon riktigt djup förälskelse hade hon inte varit med om.
Det var den första stora och riktiga förälskelsen i Cecilias liv.
Men nu hade de kommit till klarhet och det kändes så där " underbart fantastiskt " som hon sa:
" Du mamma, jag tänker gifta mig till sommaren.
Det hjälpte inte att Cecilia förklarade att hennes vän i Frankrike betydde allt för henne, inte heller att hon försäkrade att omställningen inte skulle bli svår, för hon kunde språket och var väl förtrogen med hans levnadsförhållanden.
" Vad svarar man på den frågan?
Kanske skulle hon med beslutsamhet och viljestyrka kunna det?
Och visst kan man förstå Ellen som är änka och har Cecilia som den enda riktigt närstående.
Ingen modern människa skulle vilja stå upp och förkunna att det finns ett samband mellan sjukdom och olycka å ena sidan och den drabbades moral eller religiösa tro å andra sidan.
Det är möjligt att frågan om sjukdom och skuld har sin rot i en gammaldags religiositet, där den allenahärskande Guden sände sina straffdomar i form av olyckor och sjukdomar mot dem som överträdde hans bud.
Hon hade gått i söndagsskola och tidigt tagits med på möten.
Han hade flyttat hemifrån och tillät sig både nöjen och sällskap, som var definitivt fördömda i församlingen.
Hon kunde minnas hur hon som flicka hade legat mörka kvällar och haft svårt att somna, för det hade stått klart för henne att den och den och den skulle gå förtappade --- de var ju inte " troende ".
" Hur har du det, Magdalena?
Dessutom skulle hon veta att hon kom att dra olycka över sig och de sina, " ty Gud låter icke gäcka sig " slutade brevet.
Men det var inte nog med detta.
Skuldkänslorna sitter djupt inpräglade hos henne och dem rår man inte på genom att kalla dem griller.
Magdalena sitter fast i en skuldkänsla, men inte på den punkt som hon tror och som hennes berättelse först ger vid handen, nämligen i förhållande till församlingen och församlingens Gud.
Men det är lång väg för Magdalena, innan hon kan erkänna detta.
" Inträffar då något som visar att han eller hon inte orkade med, kan hela spelet med skuld och straff vara i gång.
När det krisar till sig för människor, i äktenskap eller barnuppfostran, i samarbetet eller med spriten eller vad det kan vara, finns det alltid några som är framme med moraliska mallar och menar sig kunna bedöma vad som är rätt och vad som är fel, vem som är skyldig och vem som är oskyldig.
Så var det med Axel.
Det var ganska svårt att få Axel att berätta mera ingående och levande om hur de haft det under alla dessa år.
Axels ordval och tonfall förrådde ett förakt för de sysselsättningar Berit tyckte om.
Vi kom också till tals om deras sexuella samliv.
Det beror ju på var man har sina måttstockar och vilka föreställningar man har om hur samlivet mellan man och hustru skall gestaltas.
år.
Då kom hans bekännelse, som han hade mycket svårt att klämma fram med:
Återigen detta:
Hon tyckte att han svek hemmet.
Men vad hade denna återförening för värde för dem som människor?
Det är klart att jag är den förste att framhålla vikten av moraliska värden --- lojalitet, trofasthet, omsorg, ansvar --- men allt detta måste vara uttryck för något man själv vill inifrån.
Det är metoder som alltjämt sitter i oss.
Det rör sig om att
Och när jag tänker på Peter går tankarna lätt vidare till hans jämnårige, som vi kan kalla Paul.
Man har vänner att umgås med och man ordnar små fester hemma.
barn kräver naturligtvis en del av henne, men hon är snabb och praktisk, så hemarbetet tar inte all hennes tid och hon har rimliga anspråk på sig själv i den vägen.
Men hon känner att hon skall akta sig för att berätta alltför mycket hemma om vad som diskuteras på hennes arbetsplats.
Vänner säger:
Han blev hennes dagliga sällskap, då hon var ensam med barnen i stugan under arbetsdagarna, Paul kom bara ut på helgerna.
De betedde sig på samma sätt.
Men hon är egentligen en oskyldig ängel som blivit besatt av denna otäcka karl.
Man måste till och med våga ifrågasätta den bild man från början har gjort sig av den andra.
När det " händer " något i ett äktenskap, något som enkelt och rakt kallas otrohet, är det också så enkelt att göra raka bedömningar:
Men vår nya äktenskapslag befriar våra domare och nämndemän från att gå in i människors intima förhållanden och ta rätt på den " skyldiga " för att kunna värna den oskyldigas rätt.
Det andra kommer från Nora --- hon kallar sig kanske så därför att hon känner viss släktskap med en berömd Ibsen-gestalt --- hon berättar inte hur gammal hon är men jag skulle tro i ungefär samma ålder, eftersom hon har ett par barn som är i tjugo-tjugofemårsåldern.
Han brukar normalt sköta om sina kläder själv, men den här morgonen hängde kavajen och byxorna i alla fall framme, och då skulle Dagny lufta och borsta.
Hon är ju för övrigt alldeles förgråten, så han ser strax att något har hänt.
Men hon tror inte längre ett enda ord han säger.
Att han ljuger som en liten pojke som blivit ertappad på bar gärning men ändå tror att han kan komma undan med att säga " Det var inte jag ... " är tecken på att han är rädd för henne.
Alldeles uppriktigt om både det ena och det andra.
Nora upplevde förälskelsen i den andre mannen som något oerhört stort som hänt henne, något hon aldrig varit med om förr, något hon inte visste fanns.
Mot barnen som nu snart är vuxna?
Man kan inte ställa sig och trampa på sina egna känslor eller strypa det, som är ens eget jag, och tro att man därmed är trogen mot den man är bunden vid.
När man upplever störningarna ser man ofta kompromissen som enda utvägen.
" Är det alltid den som är otrogen som är 'den skyldige'?
Brevet lyder så här:
" Vi behöver egentligen tala mycket och länge om dessa ting för att vi på ömse håll skall förstå vad vi menar.
, där just förbehållen och ibland elakheterna kan vara minst lika stora hos den som sedan --- när otroheten går i dagen --- kan stå där till synes oskyldig och skrika " Horbock!
Men vi kan vara mer eller mindre rädda om den planta som finns mellan
" Eller:
Det ordet står inte i brevet, men den lösning som " Ensam farmor " --- så är signaturen --- har försökt finna på sitt problem har mycket med kompromiss att göra.
gånger på året till dem.
Jag vet att det finns många som på det viset vill moralisera bort svärmorsproblemet och säga att det är mammorna som inte vill släppa sina söner.
Det finns inte en skymt i brevet som tyder på att farmor någonsin har släppt efter för sina känslor och verkligen talat om hur fruktansvärt ledsen hon är för att det blivit så här.
att inte visa uppskattning av sådant som man får och att hindra mannen från att någon gång vara ensam med sin mamma.
Det är heller inte fråga om att göra litet avkall här och litet avkall där och " åtminstone " få ett litet livstecken från barnbarnet någon gång utan att just kunna dela smärtan av det som har gått sönder, och därför börja känna en lust att ta kontakt med varandra.
Många föräldrar med sexårig folkskola och sedan ingen skolutbildning känner stor osäkerhet inför sina barn.
Man har sin bild av hur ens barn skall vara och sedan ser man inte något annat än den bilden.
Hon hade rätt tidigt börjat vara ute i svängen.
Men Ingrid själv berättar om sin sömnlöshet, om ständigt grubblande, om oförmåga att riktigt fästa sig vid någon.
När hon berättar om det skäms hon gruvligt och skyller på att hon ofta drack för mycket, och när hon då blev full så var det bara att gå i första bästa famn --- " det kändes så skönt när någon var snäll mot mig och kramade och höll om mig.
Då måste hon ha mera tabletter för att kunna " sova ifrån alltihop ".
När hon beskriver sig själv som " bakfull och hemsk " och har berättat om perioderna då hon inte kunde sova och inte äta, bara magrade och blev blekare, så kan jag inte hålla tillbaka frågan:
Föräldrarna går antagligen fortfarande med bilden av en sparsam, präktig, pålitlig flicka som aldrig dricker alkohol, som för all del har sina små historier med pojkar " men det har man ju under dom åren ".
Hon får inte vara sig själv i deras närhet och har kanske aldrig fått vara det.
Och hon har kanske rätt.
Min död är min --- eller är den inte det?
Vi har i dag möjligheter att sätta in så många livsuppehållande åtgärder att en människa inte får möta sin död när hennes stund är inne.
" Någon som jag flyktigt kände ringde mig och berättade att hans åttiofemåriga mamma låg mycket svårt sjuk på ett av våra sjukhus och hade det oerhört besvärligt med plågor och ångest.
När jag hörde om allt detta undrade jag verkligen vad jag skulle kunna uträtta med ett besök hos henne.
Ett modernt sjukrum, där man satt in alla livsuppehållande resurser, kan ju se ut som en verkstad eller ett laboratorium, och någonstans i all apparatur hittar man en liten människa.
Men hon svarade inte, bara tittade på mig med den ångestfyllda blicken.
" Boken.
Och inte med konstgjorda medel tvingas kvar i ett liv som redan är förbi?
( Hon hade bevisligen inte sagt mer än det enda ordet " Boken " till mig.
Och just denna upplevelse av närhet till någon kan ha löst upp något av ångesten.
När hon dog var det så självklart som när en cirkel sluter sig, något fullbordat och helt.
Det är inte så säkert att " min död är min ".
Vi kan aldrig veta slutgiltigt vad som är meningsfullt!
?
" Människor kan ramla omkull på gatan och vi står och tittar på eller är angelägna att se åt annat håll för att " inte bli indragna i något.
Ingenting kan vara mer avskräckande för den andra parten än risken att för resten av sitt liv " gå med en annan människas liv på sitt samvete ".
Varje gång någon gick bort, hade hon dessa självanklagelser att kämpa med, inte minst gällde det hennes pappa som akut överansträngt sig och dött plötsligt i en hjärtinfarkt.
Hon tyckte det var naturligt att hon kände stor sorg och saknad efter mannen, för han hade representerat en stor trygghet för henne och hon tyckte det var svårt att leva utan honom.
Maria var kanske den enda som tidvis hade någon mera personlig kontakt med honom.
" Jag talade och talade och talade med honom.
Hon sa ungefär så här:
Är hon för alltid hänvisad till att dras med sitt dåliga samvete och sina tafatta försök att gottgöra det hon själv tycker att hon brustit i?
Visst finns det hos både Maria och mig och dig som läser detta och alla andra mängder av ord och handlingar som borde ha varit annorlunda.
" Det där låter ju stiligt, men det finns en annan styrka och ett annat mod, som heter att kunna anförtro sina svagheter och sin förtvivlan och lämna ut sig själv i sin ofullkomlighet till den som står en nära.
Egentligen vet jag inte riktigt hur det skulle vara möjligt för någon att frimodigt leva vidare, om man inte fick lita på att detta är den yttersta sanningen om våra liv.
Om det går bra för någon eller om någon höjer sig över mängden, är framgångsrik och originell, så kan det bejublas i första omgången och kanske i andra.
Men alla har inte de renaste motiv.
Skuldbeläggningen och innehavet av nyckelmakten --- makten att binda och att lösa --- har onekligen använts som maktmedel.
Det hjälper ännu mindre om händelsen med det kränkta barnet får stoppas ner i något av själens skrymslen och ligga där som ett sandkorn och gnaga och så småningom tillsammans med annat undanstoppat ge upphov till ångest som man inte kan reda ut orsakerna till.
Om man kunde ta bort förmågan att känna smärta, skulle kroppen löpa risk att bli indragen i nedbrytande processer utan att vi märkte det.
Den som någon gång gått innanför bortförklaringar, avstått från undanflykter och ställt sig mitt i skärningspunkten där man ser hur man svikit den man hade ansvar för eller hur man förspillt möjligheter som livet räckte en, den vet att den smärta och den ångest man där kan känna inte kan förklaras med ett överdrivet snällhetsideal eller sträng uppfostran eller överjag och social kontroll.
Detta är bara en enda, tämligen betydelselös episod bland hundratusentals andra episoder som kantar min livsväg.
" De voro nakna, men de blygdes icke för varandra.
en genuin bestämmelse till gemenskap och kärlek, till närhet och öppenhet, men samtidigt en daglig erfarenhet genom hela livet av att svika denna bestämmelse, därför att hon lever i en värld där det inte går att bara vara förtroendefull och öppen.
Den ena har sitt liv och sin existens via den andra, i alla förhållanden vi kommer in i.
Det finns många sätt att skaffa sig alibi, och vi håller på med det därför att frågan om man måste ha dåligt samvete förföljer oss.
Där man har klara gränser mellan överklass och underklass, mellan makthavare och maktlösa, förtryckare och förtryckta, tydliga auktoritetsmönster mellan chefer och underlydande, föräldrar och barn, där har man mönster att inordna skulden i, både den individuella och den kollektiva.
Man slår bort också dessa reaktioner och lever vidare --- tills nästa signal kommer som får en att bete sig på ett sätt som förvånar en själv.
Sådant kan man komma över och till sist våga tro på den som man förorättade, när han säger att det är förlåtet och glömt.
Vi hårdrar i allmänhet inte konsekvenserna så här långt.
Var och en av oss kan en dag vara där, orden som kanske alla andra kan överse med eller de kränkande handlingarna, som alla andra kan förlåta, står för en själv som något som berövar en rätten att vara med vidare.
" Vad har jag gjort för ont som skulle behöva vara med om det här...
Men när livet kommer med sina utmaningar, då står man där med sina omöjliga frågor om vad man har gjort för ont eller med sitt självförsvar eller sina angrepp på omgivningen, som bara ökar skulden.
man hade egentligen inte rätt att finnas till...
Men detta är ju inte heller rätt.
" Här har vi inte rätt att göra vår röst hörd, för vi har egentligen alltför länge utnyttjat dessa människor.
Det tvingar en inte till självförsvar eller till motattack, och det driver en inte in i den totala försagdheten och uppgivenheten.
" Men tacksamhetsskulden och beroendet, som jag nyss nämnde, är genast där och tar ut sitt eller sätter in sin nya post på mitt skuldkonto.
Där denna närhet omsluter en kan man få en egendomlig frihet, en frihet att äga och en frihet att mista, en frihet att erkänna sina egna fel och en frihet att resa sitt huvud och frimodigt se hela världen i ögonen.
Detta gäller konflikter både på det personliga planet och ute i världen mellan grupper och folk.
Det är ganska underligt att det blivit så och är egentligen ett tecken på ett djupt och ödesdigert missförstånd av det kristna evangeliet.
Överallt där krafter är i gång för att göra den maktlöse ännu maktlösare och den svage ännu mera beroende måste konflikten då gå i dagen i stället för att sopas undan eller slätas ut.
De finns också i en långt utvecklad demokrati som inte gjorde den stora omprövningen av konflikten i livets tjänst.
Innan det var sagt fanns visserligen spänningarna där, men det var uthärdligt.
Självkänslan däremot talar man aldrig om.
När det rör ens eget jag, ens innersta och djupaste vilja, kanske det som någon kallar sin kallelse i livet, när något av detta är hotat, håller på att trampas ner av någon, då är det riskabelt att väja för konflikten.
Hur många människor i dag går inte med dessa frågor:
Det är farligt när det som är äkta för en människa trampas sönder.
Unga nationer och utnyttjade grupper, vars råvaror och tjänster vi ännu i denna dag är okänsliga för det verkliga priset på --- javisst, vi kan reagera mot deras tvärsäkerhet, deras anspråk och deras brist på mognad.
Det finns i bibelns första bok en fascinerande berättelse om den ensamme Jakobs kamp vid Jabboks vad.
" Detta är inte en livsform där allt går ut på att släta ut motsättningarna, tvärtom.
Men så snart de uppenbarar sig i vårt dagliga och praktiska liv blossar konflikten upp med oförminskad styrka.
Men han stannar ensam kvar och brottas hela natten med krafterna som lever i hans samvete.
I konflikt med sig själv En annan del av den konflikt en människa kan stå i finns inom henne själv.
Men häftigheten och känsligheten kan ha en helt annan bakgrund.
Den yttre konflikten är till stor del en spegling av att ens eget inre är kluvet och splittrat.
Bakgrunden är att Mose blivit vittne till hur en av hans landsmän förorättats av en av förtryckarna.
Den stora supermakten som såg sin kallelse i världen att vara det stora försvaret för människans frihet och värdighet stod där en dag med blod på sina egna händer, blod från den svage som man slagit.
Vi skulle befrias från att sättas i tacksamhetsskuld för nedlåtande välgörenhet.
gånger och fått sina bestraffningar är man snart inne i vanor och beteenden som effektivt isolerats från den egna förmågan att komma nära och riktigt finnas till.
komma nära, tjäna, bära tillsammans, finnas till som den man är...
" Jag vill ha!
Man sitter där splittrad med tankarna egentligen långt borta hos dem som behöver en men som man aldrig når fram till.
" Så långt sträckte sig hans beslutsförmåga men inte längre.
Plötsligt står han där som mannen som svek sina resurser och som använde sig av medel som stred mot den sak han kämpade för.
Men det hör kanske ännu mycket mera ihop med att vi så sällan känns vid konflikten med oss själva.
Det är ingen tillfällighet att det är här det hebreiska gudsnamnet Jahveh får sin uttydning:
Det skulle kanske för ett politiskt parti innebära att tänka något längre än för en treårsperiod.
Många organiserat religiösa människor är uppenbarligen inte beredda att bryta upp från sina föreställningar och söka det gudomliga i ett nytt land, men så befinner vi oss också i ett läge där de etablerade samfunden har oroande litet att säga som svar på livsfrågorna.
Det går an att be till Gud för sitt arbete eller sjunga psalmer om det, så länge det handlar om åkrar och ängar, om sådd och skörd, om plogar och fisknät.
Man kan träna sig så att man känner sig ganska hemma med detta, lägga sig till med religiös vokabulär och av omgivningen bli betraktad som en som verkligen funnit Gud.
I dag är vi klara på att det mycket bra går att leva utan någon religion.
Och där är inte den etablerade religionen och religiositeten i främsta ledet av sökare.
" ( Amos
De har upplevt hur gamla värderingar och livsformer, som var heliga för deras föräldrar, inte längre håller.
Kanske skulle det utbreda sig en stor och förlägen tystnad om man lät frågan gå till så kallat religiösa människor hur de erfarit Guds verklighet i sina liv.
Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill hava?
Den som skall finna den verklighet som kan gömma sig i detta ord skall uppenbarligen inte börja i " det religiösa ", andaktsövningar eller dogmer, bud eller traditioner.
Det finns en frigörelse!
år med ett förråd av moral och allmän snällhet, som hon övertagit från omsorgsfulla föräldrar.
Men den som har sett en människa på detta sätt för första gången bejaka sig själv, fatta ett eget val, vet vad det är att stå på helig mark.
unga spanjorer, som utan dom och rannsakan och utan rätt att försvara sig utlämnades till exekutionsplutonen.
Evangelium är det stora befriande budskapet om att vår värld, vårt liv och vår tillvaro kan av-fataliseras.
Med-människa har en klang i dag som det kanske aldrig har haft.
Inte det som vi lärt oss skall hållas heligt utan det som verkligen är heligt för oss.
Hur har det utvecklat sig?
Det blir automatiskt så att vi frågar hur man skall bli religiöst övertygad, om man kan tro på under eller hur man blir en riktig kristen och om det verkligen finns något som heter bönhörelse.
Hur skall jag bli en riktig människa?
Vad är det att vara riktig människa?
Inte rätt att förstöra eller exploatera utan ansvar att råda över dem.
" En som ger sig in i en ömsesidighet och i uppfordran, i inlevelse och utmaning, med överhetspersoner och gatflickor, med tjuvar och barn.
Inte ett liv i övermod och härskarställning utan i gemenskap och aktning.
Tabun sprängdes, allt fick ifrågasättas, allt skulle få studeras och undersökas i en förutsättningslös frihet, talanger och tekniker skulle få utvecklas efter sin egenart.
Trots att alla inser kapprustningens vansinne fortsätter människan.
Vi som är mera rumsrena ler åt dem som skriker alltför högljutt om detta, tillrättavisar dem och ställer förståndiga frågor om vad det skall tjäna till att skrika så där.
" Eller det är ångesten och oron som diffust förföljer en --- " ... men vad kan jag göra åt det?
När livet ställde oss inför prövningar som skulle kunna driva oss ut på de djupa vattnen för att få känning med de oanade djupen av " den kärlek som går genom världen ", så hade vi våra formuleringar för att stanna kvar på det grunda vattnet:
Det gäller inte om kyrkorna kan räddas, inte om religionen har någon framtid, utan den enda stora, viktiga frågan är om världen kan räddas och om människan har någon framtid.
att marken är beredd av kärlek.
Vi rör oss självfallet i helt inomvärldsliga mönster, men mångskiftande kunskaper om individers och gruppers behov ingår i bilden då vi planerar nya samhällen, arbetsplatser och boendemiljöer.
människor som har kommit i balans med sin tillvaro, med sig själva och med varandra.
Med stort engagemang har det svenska folket mitt i en efterreligiös värld rustat upp sina medeltida kyrkor så att de nu ligger där som konstnärliga smycken.
Att Gud skall bliva allt i alla behöver inte betyda något som har med religionens seger att göra.
När smärtan och nöden, våldet och orättfärdigheten triumferade i denna värld, lärde människor sig av religionen att drömma om en annan värld för att kunna vända sig bort från det som var vårt ansvar att gripa in i.
Visst har vi burit oss befängt åt med de realiteter bibeln räcker oss.
Det kanske värsta av alla brott mot det som Kristus står för i vår värld är att låta en religiös symbol, en dogm, en rit, en tradition, bryta relationen till en annan människa och bygga upp oöverkomliga barriärer.
Att gå till kyrkan --- vad betyder det?
Kanske har ingen tid varit så nära att upptäcka detta ords innehåll som den efterkristna tid, som övergivit mycket av de gamla orden och de gamla formerna.
Vad är politiken den dag vi är lösta från maktens korruption och behovet att behärska varandra annat än det brutna brödets mysterium, där den ene delar den andres börda och där kärlekens lag tar gestalt.
Vi behöver i symboler och former föregripa den himmelska stadens liv och härlighet, och i den mån våra gudstjänster och dogmer är medel för detta, så fyller de sin uppgift.
Om mänskligheten ett ögonblick kunde se sin egen vansinnesfärd i maktberusning, kännas vid skulden för allt det blod som ropar från jorden och ta ansvaret för sina resurser, skulle vi stå på tröskeln till en ny jord, där rättfärdighet bor.
För människan i välfärdens samhälle, långt ifrån det omedelbara beroendet av naturens krafter och väl insatt i ett tekniskt och mänskligt system som garanterar hennes försörjning, förlorar denna gudsbild sin aktualitet.
Människor har gjort det i alla tider och på alla språk.
Men vi går baklänges, vi står inte ut med att det vi är ute och söker är outsägligt.
Att tala om Gud innebär en risk att förstöra det man är ute och söker.
Denna fråga försvinner någonstans i vårt väsens djup utan att någon fångar upp den och utan att vi kan rikta den åt något håll.
Det vi då har talat om är om det finns en gestalt utöver detta som vi går och står i, en gestalt som har all makt och som man kan tro på någonstans i rymden.
Himmelen --- vad är det?
Men genom att beskriva och definiera leds vi bort från det vi är ute och söker.
Men det kan ju gå med Kristus-gestalten så som det har gått med ordet Gud.
Om en människa i sitt eget liv märker att allt tal om Gud och tro leder henne bort från de frågor som verkligen rör hennes existens som människa, kanske lockar henne att nöja sig med gottköpslösningar, så kan det vara den bästa troheten mot den gudomliga verkligheten att man vågar avstå från att formulera sin tro och fixera sin bekännelse.
Det är alltså inte fråga om en uppgivenhetens tystnad, inte heller en ytlig eller slapp eller slarvig tystnad.
att ingenting är tillfällighet och slump utan allt är inneslutet i ett outsägligt sammanhang, som sträcker sig långt utöver allt vad vi kan bedja eller tänka.
Nu fick man köra träet på vårtunga dyngvägar från sågen till Sandsjö, eller Bodafors, som somliga redan hade börjat kalla orten.
, Fredrik slutade nu och skulle snart komma hem för att sleva i sig potatisen och sillen.
åar av tapetserare, snickare, maskinarbetare, polerare, lärlingar och springpojkar, som efter hand grenade upp sig i bäckar efter sidogatorna:
Medan han torkade sig tittade han frågande på sin fru.
--- Skönt att du klarade dig välbehållen i alla fall.
--- Jag går ut ett slag, sa Fredrik, och Susanna kom att tänka på att han faktiskt inte hade tagit av sig sin tjocka tröja.
John Zeinwoldt slog sakta upp ögonen.
I rakspegeln såg han den uppförstorade bilden av ett stort, fast ansikte med kraftigt markerade drag, blåa ögon, och endast ett litet, litet stänk av grått i polisongerna.
--- God morgon, Gunhild, var är din mor?
En ädel germanska, en wagnersk mö, fast utan pluffsigheten.
Förlåt mig, jag hade så stökigt i köket.
Slutligen ännu en lätt doft av parfym.
Solstrålarna kilade in genom överdelen av fönsterna på ostsidan av huset och ut genom nederdelen av fönsterna på västsidan.
I Växjö?
Boda fors.
Han slog upp ögonen och ruskade på huvudet som för att få hjärnan i läge.
Han kastade av sig filten och satte sig upp på sängkanten.
Hängslena måste visst spännas.
Johan slevade i sig gröten under tystnad, medan han tittade ut genom fönstret.
Efter tvätt och rakning gick han in i rummet och bytte till söndagskläderna.
De blir så stimmiga av det fina vädret.
Skynda er in och sätt på skor och strumpor nu.
--- Visst kan vi det.
--- Ska ni inte sätta er ner?
--- Ja, det kan man säga.
Starkt, det kan behövas.
Möbler av trä och stoppning och tyg.
Sedan bearbetas ämnena i svarvar och fräsar, tappmaskiner, stämmaskiner, borrmaskiner.
Många möbler är vackert utsnidade på fötter, ryggar, dörrar, karmar.
På dem fästes resåren.
Här har du en del av arbetarekommunens och fackföreningens styrelser.
Som ynglingen där borta, Han är lärling, Frans Andersson heter han,

Kanske skulle han ha kunnat hyra in sig i samhället, men Andersson tyckte att han behövdes hemmavid fortfarande.
För att oftast vakna upp till hyvelbänken igen av att Palmqvists " Vad gör du pojk, står du och sover?
Många låtsas som om kedjorna inte funnes, men ändå kallar de döden för frihet.
Här och var mötte han arbetskamrater, alla var på väg åt samma håll, och i alla låg morgongröten som en dyster klump i en sömnig mage.
Alltid svårt att gå till arbetet en måndagsmorgon, extra svårt en solig aprilmorgon när det surrar inom en av ljus och dofter och ljud.
Frans gick runt och samlade in tvåöringar till frukostbröden, som han skulle springa och handla.
Hufvudsaken är att fåglarna få tillräckligt utrymme.
Frans smakade på ett beslut:
Fri såsom strutsen.
Palmqvist närmade sig, och Frans skyndade sig att arbeta sönder hans sura kommentar.
--- Åjovars.
--- I
Edvin Karlsson, bröderna Larsson, Fast.
Vi har fått ett brev från styrelsen i Kalmar arbetarekommun, han har varit medlem där tidigare.
Sedan fick Lindblad ordet; han reste sig och svepte ord över de församlade:
Det verkar som om många här i kväll tycks tro att man skulle kunna så att säga strejka sig till makten, till socialismen.
När han slutat blev han stående några sekunder, medan hans spända ansiktsmuskler långsamt slappnade av.
Och inte bara på fabriken, utan också hos handlare och bönder, och på kontoret.
--- Tja, sa Fredrik, det händer väl att också de äldre pratar rätt mycket.
Hemmet hennes var tämligen likgiltigt inför de eviga frågorna, men bland hennes kamrater i skolan fanns några som ägnade sig åt religionen med intresse och innerlighet.
En och samma tro sedan Kristus låg i krubban.
I nordväst såg hon Storesjön, blåskimrande och sval.
Gunhild Zeinwoldt satt och skådade ut över detta landskap, vinden var varm och stenen hon satt på kändes mjuk som en dunkudde.
år, och hon hade hört någon säga någon gång att han gärna höll sig för sig själv.
Frans Andersson sprang fram och tillbaka på stranden för att torka.
Men han fortsatte klättrandet uppåt.
--- Ja, litet väl tidigt.
timmar!
Hon reste sig och sa ett belevat adjö och skuttade sedan ner för slänten.
Och sova och äta.
Vad skulle du då göra, om du slutade med politiken?
Fredrik reste sig och gick fram och tillbaka över golvet.
Han satte sig igen.
Konstigt förresten vad mycket måsar och andra fåglar det flyger omkring ute på fälten idag.
Bara det att där hade rödheten i teglet hunnit mörkna.
--- Satans gott det här.
Ja, det står så här alltså.
Fredrik läppjade på sin pilsner.
Nu var det inte mycket ljus kvar av dagen.
Utanför smet det sista segmentet av solskivan sakta nedanför horisonten.
Men:
Men nu åkte John Zeinwoldt baklänges, med ryggen mot färdriktningen, alltså hade han sjön på höger hand.
De reste sig och hälsade broder Zeinwoldt; bordet är dukat, låt oss klara av det trista nödvändiga innan punschen kommer på bordet och värmer oss med sin milda kraft.
--- Märkligt ändå, sa Zeinwoldts bordsgranne, hovrättsrådet Grobért, att just vår bransch har klarat sig så bra genom de senaste åren.
Åttor naturligtvis.
Men företagen kan ju inte betala.
Skål.
Ansvar, viktigt, stort, något som adlar.
gånger bättre för dem med ett riktigt kok stryk än aldrig så många år på fästning.
Det ska bli skönt att komma hem.
kronor gör etthundra, en furstlig veckolön.
Och han besteg denna talarstol som bestege han en tron; han var ett Evenemang, det visste han.
Ja, säkerligen håller många med mig, om jag skulle sammanfatta dessa krav i orden:
Tillräckligt långt för att ge arrangörerna en känsla av att de fått valuta för sina pengar, tillräckligt kort för att inte trötta ut folk för mycket.
Kunde det vara föreläsningsföreningens ordförande?
Var fanns ordföranden?
Pinsamt förstås, och kanske en fläck på orten.
Bodafors är ett ganska underligt litet samhälle.
Varje morgon drar förmännen runt och tar upp beställningar, och sedan görs det avdrag på lönen varje vecka.
---
Släpper vi in alla i partiet, då måste vi också ta hänsyn till alla.
Så det var inte många som var villiga att följa med mig upp till Jönköping den förste för att demonstrera på den rätta dagen.
Men nu gällde det att verkligen dra med dem i partiet, att få dem att gå på möten, att få dem att betala avgifter.
Tråkigt väder vi har; vi har fått flytta mötet till Folkets hus.
De båda männen gick längs Sandsjövägen.
Karlsson bar Elmgrens väska.
Där var tjockt med människor, det luktade vått och rått och litet lördagskväll; en och annan yngling hade väl redan tullat på brännvinspluntan som låg i innerfickan, redo för kvällens vidare nöjen.
--- Han arbetar här, på möbelfabriken.
Får väl skriva mötesreferatet till Folkbladet, så blir det gjort.
Susanna Larsson satt och stickade.
Jag går omkring här hela dagen och står till knäna i tvånget att skura golvet, och jag har diskvatten och tvättvatten upp till armbågarna.
Och jag tror inte att han heller orkar.
Och nu säger Fredrik något.
--- Ja säg det, Jag försökte fråga honom i dag.
Han gick fram till skänken, tog fram en burk tobak och en pipa, gick tillbaka till gungstolen, satte sig, stoppade och tände och drog några djupa bloss.
--- Och populär.
--- " i skräck och vanvett under hårda öden ", fyllde Dahlberg i.
Han rynkade ögonbrynen.
Det luddiga garnet som långsamt fångades in och bands med sig självt.
Fullt påklädd, till och med skorna har han på sig; torr lera smutsar ner överkastet.
Fanbäraren var övermäktigt stolt, framskridande, oupphörligt sväljande så att adamsäpplet gungade upp och ner.
Jag var rädd att någon skulle se mig, jag som ju låg hemma i magplågor.
Och ändå hade jag inte ätit på hela dagen.
Svarthet svärta.
Vi begraver det gamla samhället.
Och ingen vet vilka tankar som tänks när kvällssolen skiner i gallren, blankputsade av tusentals handflator som famlat efter friheten men bara fått stål i sitt grepp.
" Åt-ta tim-mars arbets-dag.
Det var grönt och rött och Ställbergs svarta munhål.
Och nattvardsvinet bubblade och sjöd av våra förhoppningar.
Hur långt har vi kvar?
När jag gick där på den knastrande grushuvudgatan, kantad av sedesamma manufakturaffärer och religiösa mjölkhandlar, såg jag plötsligt Tidens Flod komma sköljande, och jag såg hur de fridfulla björkarna skulle vissna och hur lövbränningseldarna i trädgårdarna skulle slockna.
" Svarta löss " skriker Lindblad åt honom, men han och hans kamrat har just vecklat upp ett standar och inget tyder på att de kommer att plocka ner det förrän de blir nerslagna.
" Militarismen ", skrek Ställberg så att björkarna böjde sig, " är ett otyg och ett arbetarklassens gissel.
Att se jorden utan herre och utan slav.
Var var det jag såg att någon hade bruna skosnören till sina svarta kängor?
Här vill man vara en fridsam man och barnens vän, och så tittar de på en på det där viset.
Framåt framåt.
" Mödrar och fäder, lären Edra barn att hata kriget!
" Jag skriver resten med mitt blod!
Och sedan, när det hela är över, går han ner och slår av sig sitt hat på den lidande kristusbilden.
Inte panik, men oroliga rörelser; folk vek instinktivt undan för att komma bort.
Fast det var förstås ganska mörkt.
En stabil träställning klädd med rött bomullstyg.
Men någon ångvissla hade den inte att frigöra sig från och sjunga kampsånger med.
Men inte motsatsen heller.
Men hur slutade det i Jönköping?
Men här ligger jag och har inte sovit; klockan är väl bortåt
--- veka strupe flödade dessa mörka ord.
Han klättrade med bröstet mot stegen, långsamt och försiktigt, då och då tittande ner för att se var han satte fötterna.
Så blev lemarmen ännu längre, den tänjde sig runt hennes midja, och Frans Andersson drog henne till sig.
--- Förlåt mig.
Han tog henne i handen och hon kände att hennes fötter lämnade marken; de svävade snart ganska högt över ängen där daggluften böljade mjukt.
De var fastklamrade vid varandra, kropp tätt mot kropp, och de snurrade oupphörligt, rullade genom rymden i lätta skrattparoxysmer.
De gick in bland träden, granar med låga grenar.
Men han var fortfarande ung, ja långt yngre nu eftersom hon hade blivit gammal.
När vattnet stod över näsan och halva ansiktet, såg hon hans fötter just i jämnhöjd med hennes ögon.
Den hör till bygdens kännetecken precis som grödan man odlar, eller som kläderna förr i tiden.
Men inte tillräckligt.
Och plattbred näsa, och små utstående öron.
De
, d.
Kanske räckte det med N.A. Och förresten, vad spelade det för roll när man kom dit där man kunde glömma, att man någonsin haft ett liv?
Med en röd fana mellan klövarna.
Som en mörk, bred väg, som löpte spikrakt till kusten och ut i havet.
Hans ben kändes tunga, och hans kropp ropade länstol.
Men den saknade den andliga dimensionen.
Precis som jag.
Kvällarna kan vara bra fattiga ibland.
Han hade sett en notis i Allehanda om att en fil.
Men de stannade åtminstone ute.
Ingen risk att de blir utan elektricitet, inte på den här sidan midsommar, åtminstone.
Hur lång tid tar fallet?
Visslan gick, och bullret började gå runt.
Som kan tas ifrån oss när som helst.
--- Nu har jag drömt om Gunhild igen; har jag berättat det för dig?
Efteråt, när mötet var slut, följde jag efter henne när hon gick hem.
" " Ja ", svarade hon.
--- Vem pratar du med, Frans?
--- Du ska på möte i kväll, sa hon.
Det var som ett grepp om strupen som han måste få att lossna.
De flesta hade kommit nu, verkade det.
Lindblad inleder.
.
De andra tittade menande och igenkännande på varandra, men Lindblad, som fortfarande stod upp, såg frågande ut.
När han var färdig, reste sig Johan Larsson.
Hur som helst har vi alltså fått en skrivelse från landstinget.
Nu kommer det väl.
tuggor.
Brödsmulorna blandade sig med sågspånen.
timmar om dagen bara,
--- Jovisst.
Då blev de kanske tvungna att avskeda några i stället.
Det är ju den som är vår fiende, så att säga.
Ingen förman, och än mindre någon verkmästare Rosenqvist, var inom synhåll.
--- Tja, jag vet inte, sa Rosengren med munnen full av tvekan.
Mörkret dansade sakta mellan möblerna.
Han kände henne med händerna och tungan och kinderna och bröstet, och hon var mjuk och varm och fuktig som hon skulle vara.
Och nu hände det som han hörde sjuttioåringar beklaga sig över.
Var det någonting han hade glömt, som gjorde att sammanhanget inte ville visa sig?
Hon svarade inte, men strök med handen över hans hår.
--- Lindblad är inte så glad åt den här arbetstidsförkortningen.
timmarna är bra, säger de.
Skjuta dem skulle man göra.
Han kippade efter luft, och blev plötsligt så märkligt varm bakom ögonen och kall framför.
Inte ens en dag som denna...
Cykeln stod lutad mot en enebuske vid sidan av stigen, mattdammig utom på de ställen på ramen där hans byxben hade putsat den.
Han gick emot henne och försökte se ut som om han bara råkade befinna sig här.
Tramserier.
Frans' stig, och tydligen också Gunhilds, hon verkade hemtam.
Hur hon ruskade på huvudet så att håret trillade ner, blont och blänkande som spindelväv i solsken.
Och hennes hårs lenhet i hans handflator; fingrarna gled i fördjupningen mitt i nacken.
Över småländska höglandet hade de gyttrat ihop sig; de bakre molnen hade ätit sig in i de främre, deras rörelse hade avstannat, fler hade kommit och kramat sig in.
Han vek in på Sandsjövägen.
Bläckhorn och vattenglas stod utplacerade.
Det var oerhört viktigt att i dessa dagar orubbligt fastslå djävulens existens.
En ny var med i kväll, suppleant för en avliden; Ringenius såg redan genom fönstret att hans ögon var plirande nyfikna.
gånger.
Det ligger bara några minuter från A-fabriken, nedanför den där kullen mellan Slättefall och Klinthult.
--- Men jag skulle gärna vilja växla några ord med Thunberg, Sandstedt och Palm, om ni vill stanna kvar ett tag.
Och Gud vet hur han hade hamnat där, för det var inte särskilt ofta som Ringenius såg honom i kyrkan.
Om ni har något på hjärtat, får ni skriva proposition på det, och så kan vi ta upp det som ett yrkande nästa sammanträde.
Zeinwoldt, Thunberg och Sandstedt satte sig igen, på samma platser som förut.
Men när läget i samhället är som det är idag, borde vi då inte vara försiktiga med att ta med arbetare i gillet?
Jovisst.
Det var torparen Lindvall igen; han lutade sig framåt över bordet och tittade på Ringenius.
--- Rösta?
Ringenius såg ingen möjlighet att undvika röstning.
--- Gud, sa han tyst, om jag inte visste tidigare att den Onde verkligen lever och verkar i världen, så har jag fått veta det här i kväll.
Om man måste arbeta, och är tvungen att stiga upp halv
--- Soligt i dag igen, sa han och smekte hennes kind.
Han fick tag på dem, och talade om för dem vad som var å färde.
Fredrik gick främst med matkorgen, kraglös, strumplös i grova lågskor.
Sedan la han sig raklång på rygg, och såg i ögonvrån när Susanna kom tillbaka med glittrande vattendroppar på fötter och händer.
Men vad är det som har hänt?
Och när du är hemma ser du inte mig, för då har du annat att tänka på.
Som när jag står och tvättar och diskar, och ungarna hänger i kjolarna.
Det kliade och dammade i Frans' hals, och han bet ihop tänderna och silade inandningsluften, men dammet fanns därinne ändå; det växte och tjocknade kring strupväggarna.
De korsade stora landsvägen och körde förbi Möcklamo; ångsågen var tyst och stilla som en gammal gumma en söndagseftermiddag.
--- Vad är det, kan du inte simma?
Kommer man simmande från Näset, kommer man först till den del av ön som består av ganska snårig lövskog.
Hon tittade ner mot honom och log och strök undan hans våta hår från hans panna.
Ögonen höll han slutna, hörselintrycken släppte han inte fram.
ryckningar i hela kroppen, som fortplantades ut i lemmen.
--- Djävlar, sa skollärare Dahlberg och ryckte omedelbart till som om han hade blivit skrämd av sina egna ord.
I Västervikstrakten hade ett fruktansvärt blodbad utspelats:
veckor till midsommar.
Utan lön, naturligtvis.
Så när jag hade samlat ihop dem i morse förde jag dem i gåsrad ut till Klinthult.
Då hade Zeinwoldt tittat färdigt på oss, han gick, och jag kommenderade ut skogsplanterarna i skogen.
Zeinwoldt hade väl bara skrivit något till länsskolnämnden om att han fann det svårt att samarbeta med ortens ena folkskollärare.
Deras dotter var där också, förresten; trevlig tös och söt som bara den.
Innan de fick gå hem.
Första onsdagen i månaden, du vet.
De sitter
, litet kortare än sin bror, med runda kinder och långt nackhår som skjuter fram bakom öronen.
--- Samla in pengar, säger Lindblad.
Jag tror att det kommer en sådan stor strid nu snart.
--- Hinkeanerna börjar närma sig, sa Lindblad.
--- Inte så särskilt.
Fredrik var mycket förvånad, hans röst blev gäll och övergick i en hostning.
Klockan var nästan
På ett träd till vänster om honom höll en gråsparvshanne på att betäcka en gråsparvshona --- var det inte litet väl sent?
I sin iver hade han startat alldeles för tidigt hemifrån.
Han böjde ner huvudet och log mot sina skor.
Gunhild försökte borsta bort vattendropparna från grässtråna innan hon satte sig, och hon slätade ut kjolen för att inte få några veck.
Sedan har de talat om att skicka mig till Schweiz.
Ja, det är väl inte så mycket att fundera på.
För han vill nog inte att hans dotter är tillsammans med en arbetare.
Det knackade på dörren, Johan ropade komin, och in kom Fredrik med Susanna och barn.
--- Det finns inte kaffe så det räcker, ropade Karin från köket.
Och varför skulle det vara annorlunda egentligen?
Susanna och jag har börjat komma ifrån varandra på något sätt, det är som om det har kommit någonting mellan oss.
Hon tycker väl att jag är borta för mycket.
Det gör inte ens huvudkudde.
Karin tittade förvånat på honom, och barnen fick litet skrämsel i ögonen.
Världen krymper en bit dag för dag, tänkte han.
år.
år, sugs de ändå in i fabriker och drängkamrar och arbetarkök.
Dahlberg visste inte riktigt vad det skulle vara bra för, men åka kan man ju alltid, man har ju ändå inget annat för sig.
Här och var satt en och annan kvinna insprängd, men det kunde högst röra sig om en fjärdedel.
Dahlberg hade redan sjunkit in i sig själv.
Vi har, som bekant, ansvaret för våra elevers inte bara bokliga utan också moraliska uppfostran.
" Samhället mördade honom, vi skola hämnas.
sa ordföranden och spände blicken i Dahlberg.
Stenläggningen på torget var slipprig av fukt.
Från pyramidbyggena i Egypten till de första fackföreningarna.
Solen var nästan helt uppslukad av skogen, skuggorna blev mer och mer utdragna för varje minut.
Fredrik såg vad han läste.
Ta pyramidbyggarna.
Är det något som har hänt?
Och även om de skulle göra det, så är de ju ändå exempel för arbetarklassen.
Fredrik var stel i ansiktet.
För ett samhälle som för samman människor i stället för att splittra dem.
För jag har byggt upp mitt liv rätt mycket kring politiken.
Det blev förstås golvdrag, men man tog ju inte av sig stövlarna.
av Svenska Träindustriarbetareförbundet skulle ha möte.
dagordningen...
Nu tycker jag att vi ska ge ett bidrag.
Strejkkampen tilltar.
--- ... föreslår alltså, att vi ger
strålar av varmt piss rann över honom från en stor springa mellan
Marknadsstånd hade spikats och marknadstält slagits upp.
De var på väg till karamellståndet.
Det var ganska stort, men såg ändå ut som en liten leksak med sina hängande, ulliga öron.
Hon hade knutit ett huckle i ett försök att smälta in och inte bli igenkänd, men hon hade knutit det av en fransk sidenschalett.
Det var varmt inne i jättedamens tält; solen strålade på taket, och tältväggarna var tjocka och vindtäta.
Plötsligt tog Feta Damen ett språng mot honom och landade i hans knä så att det kändes som om benen skulle knäckas.
Hela tiden upprepade han för sig själv:
Han öppnade sina ögon och såg in i hennes, men blundade meddetsamma igen; han orkade inte med synen.
Hon log mot honom, och de gick ut från gården.
sa någon bakom honom.
Efter ett tag märkte han till sin förvåning att hela flaskan var urdrucken.
Bara dra på, så alla såg vilken karl man var.
Han tog av henne trosorna, drog upp kjolen till midjan, vände sig om och la sig till rätta vid hennes kön.
Och det är det att de säger, att det är ovärdigt av den svenska regeringen att ta emot honom.
Fredrik nickade lamt och tittade bort.
--- Högre, var det genast någon som skrek.
--- Vi har här ikväll, fortsatte talaren när applåderna började mattas av, en kamrat från Ryssland:
Sibirien ... oppositionen växer...
Tvåhundraårgammalt franskt vin, nybränd dansk snaps, portvin som spanske kungen själv har pissat fram.
--- Vad är detta, utropar Alexander förnärmat och vänder sig om.
Men den dag de kommer med de slipade svärden, då kanske de inte nöjer sig med att skära huvudet av dig.
Frans Andersson sopade med handen bort sågspånen från bänken.
.
Men ändå --- tänk om det hände något med Gunhild; då skulle de väl döda honom.
Min tunga kommer att borra sig in i brödet och mejsla ur det vita inkråmet.
" Generalmajor Otto Ludvig Beckman blev natten mellan lördag och söndag ( vad är det för dag i dag?
Eller gjorde det?
Sedan gick han in i poleringsavdelningen.
--- Vari ligger det fantastiska?
Han reste sig upp, men Lindblad höll kvar honom i skjortärmen.
Jag vill inte vänta ända in i helvete!
--- Anarkisten Hjalmar Vång är nu varg i veum för den samlade svenska pressen.
Hängde sig i morse.
Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd, när varnande vårdkas tändes.
Det är rikets nationalskald, den drömmande mustaschbäraren, den längste mystikern, den kutryggigaste kaninjägaren, den oöverträffade Verner von Heidenstam.
För fosterlandet och ledarna, naturligtvis.
Katterna smyger försiktigt längs huskanterna, ormarna vågar sig inte fram.
Och en litet mindre för lycka i kärlek.

Musikkapellet Svea spelade mässingsmusik med ett och annat valsinslag.
--- Dina föräldrar, nog måste de ha fått reda på något vid det här laget, sa Frans.
Det är också en täthet, en kompakt, glänsande täthet.
kilo tyngre på sommaren än på vintern.
Jag måste arbeta politiskt för min egen och för min klass skull.
Han tittade på henne.
" Hur blir det nu, blir vi utestängda, får vi ingen lön?
Det måste vi agitera för bland kamraterna, varenda en måste med.
--- Och du, Adolf Norén?
Det är som om det sitter små varelser i ryggraden på folk och raknar till dem, tänker Lindblad när han står med sin polerduk och putsar chiffonjéer.
Men jag vet vart du vill komma med dina frågor.
Men det jag gör är nödvändigt, något som måste göras.

--- Du måste komma hem till mig i kväll, hade hon sagt när hon stod och väntade på honom på morgonen.
I hörnen stod fåtöljer, stora så man nästan kunde ligga i dem, med kraftiga armstöd som det hängde tofsar från.
Vilken strejk?
Det smällde till.
Men det har den inte gjort.
" --- Vad ska vi göra, Frans?
Men du kanske inte vill längre?
Hennes ögon var röda, klänningen hade våta fläckar, flera hårtussar hade fallit loss från knuten och hängde våtstripiga längs kinderna.
Ett fönster på övervåningen är öppet, det står och slår.
Och jag har inte ens kraft att ta den ena.
Det enda som återstår för mig blir väl att ge mig av, på ett eller annat sätt.
Hon föddes inte med tomt huvud som jag eller någon annan skulle fylla i efter behag.
Äter jag en kaka kan jag komma att tänka på de kakor vi åt när vi reste till Vättern som nyförlovade.
Det grämer mig ofantligt nu att jag inte sög åt mig lyckomöjligheterna till fullo den första tiden.
Jag vill gärna att det vore så.
Det är bra.
javisst, det rent lagliga, formella förhållandet.
Bägge är verkliga, och de borde hänga samman, ja de gör det; men inte för mig, inte just nu.
Till
började förmännen gå runt på fabriken och säga till arbetarna att de skulle samlas i snickarverkstaden på frukostrasten klockan halv
För det första:
Vi har fått in stora order.
--- Inget ovanligt, nej det må så vara.
Inte om vi är eniga.
Ingen rörde sig.
Utbrottets timma I ( Ur Christer Lindblads dagbok )
För oss socialister stundar nu några mycket viktiga och arbetssamma dagar.
extraarbetande bönder.
Men de allra flesta på fabriken är oorganiserade; det är dem det gäller.
Företagsledningen har insett att det verkligen kommer att bli strejk, och då vill de naturligtvis inte ha en massa virke uppsågat, som bara skulle ligga och torka.
blåtiror och inslagna tänder.
Till min förvåning hade de redan beslutat sig för att de i alla fall skulle strejka.
Hårt bröd håller sig och bröd, salt och vatten gå att leva av, till dess segern är vunnen.
Då inser jag plötsligt att det är mig själv jag ser, och jag vaknar.
Mycket god uppslutning, jag räknade till
Klockan är redan halv
dagar bryter strejken ut, och redan har Landssekretariatet och vissa förbundsledningar slagit in på en fegt kapitulationistisk linje.
Det har slagits ner nu, ser jag i tidningen.
Detta möte blev en stor framgång; det var säkert över
Men ungefär de
En av dem hade varit på mötet, men jag hade tydligen inte sett honom.
LÄNSSTYRELSEN " Ja, de är rädda nu, borgarna.
Enda undantaget var som vanligt Fredrik Larsson.
strejkande, vilket väl får sägas vara bra med tanke på vädret.
Vi ska segra!
Men jag tror inte att de skulle ha någon större framgång här på orten.
Kanske är det mutor från arbetsgivarhåll med i spelet.
gäddor ( ganska små ) och
oorganiserade ( varav
Vi var i Nässjö idag för att delta i den stora strejkdemonstrationen, vi i strejkkommittén och flera till här från Bodafors.

Vi kommer att segra!
Till sist fick vi Frans Andersson att åta sig försäljningen.
har inte kapitalisterna någon tilltro alls till arbetarnas styrka?
dagars bröd-och-vatten-diet är nog en del vid det här laget aningen tärda.
Säkert hade vi kunnat hitta en betydligt mer handlingskraftig och fast kandidat, om vi bara hade gett oss tid att leta.
Själv har jag fullt upp att göra med strejkledningsarbete och studier.
Han kom efter att vi hade börjat, slog sig ner längst bak, och yttrade sig inte på hela kvällen.
Det publicerades nämligen i dagens Svaret ett cirkulär från Landssekretariatet, där de förklarar, att pengar bör utgå till dem som är " verkligt behövande ".
Men klassfienden gör vad han kan för att tvinga oss på reträtt.
Och beslutar mötet på samma gång att stå eniga tills striden är avblåst, och kommer de kamrater, som återgår i arbetet före stridens slut, av oss att betraktas som strejkbrytare.

Ett troligt resultat av klassfiendens attacker är att fackföreningarna växer.
Sådana svin har vi som tur är inte här.
Inom den ryska socialdemokratin, och även inom den tyska ( Kautsky ) har man utvecklat en skarp kritik av dessa tänkesätt.
På mötet idag gjorde vi ett tillägg till resolutionen från förra mötet:
Vi tänker eventuellt anordna något liknande här.
Detta var han borta och meddelade mig i eftermiddags.
Då bleknade han betänkligt, så att jag såg mig tvungen att tala mildare till honom.

Undrar förresten om vi får tillfälle att själva läsa den rapporten i Svaret.
" En del återgång tycks det ha blivit runt om i landet, och borgarna tror sig vara säkra nu.
Vi ansåg, att detta inte nämnvärt påverkar stridens utgång.
Således en talare som såg alkoholfrågan i ett felaktigt perspektiv, inte utifrån en klasskampssynvinkel.
man infann sig i morse, mest gubbar och pojkar.
Fronten har blivit litet naggad i kanten, men den håller, och den ska hålla!
Faktum är, att jag inte skulle vilja stanna kvar här efter en eventuell förlust.
Vi får försöka fördela så gott det går.
%, således.
Inte än.
Vi är alltså fortfarande
Verdandi och IFK skulle mötas i första omgången av svenska mästerskapen, men när lagen ställde upp, vägrade Verdandi att spela eftersom det befann sig en " arbetsvillig " från ångaren Aros i det andra laget.
Han visste vad lättja var, och att industriarbetare skulle vara nöjda med sin lott, ty de hade det så oerhört mycket bättre än torparna.
I öster rasslade ett tåg norrut på stambanan.
Undrar vilket som är effektivast, ett svärd eller ett gevär?
Det är min bäck det här.
--- Ja, nu på onsdag.
--- Ja.
Fredrik Larsson måste vara med!
Frans blev medveten om att han hade stått stilla, stel, i bortåt
Det blev det inte heller för
Men vad ska det bli av er?
--- Det kan jag faktiskt inte säga.
På Sandsjövägen, förbi Torget, in på Eksjövägen.
Tänk om det vore så enkelt, som jag säger till mig själv på morgonen när jag vaknar, men så enkelt blir det bara aldrig.
liarna på laduväggen var borta, själv tog han den tredje.
Det blev knappt något märke.
Utsikten var storslagen.
Hon satt i trädgården tillsammans med sin mor.
Är det du och jag?
Hon tog hans högra arm, vek ut den och la sig ner med huvudet vilande på den.
Hans andra hand råkade komma innanför hennes blus när hon tog fatt i den och tryckte den mot sin mage.
Han förstod inte vad som farit i henne, men det svindlade.
Att man kunde se så mycket med slutna ögon förvånade honom.
Hon hörde det förmodligen, för hon tittade bort och kramade hans hand.
Bara er strejk tar slut snart.
" Det ordnar sig.
mil är väl inget avstånd om man har en bra cykel.
Men motvinden kunde han inte vänja sig vid.

Frans fick för sig att det var John Zeinwoldt, och vågade sedan inte titta dit en andra gång för att få bekräftelse.
Sandsjö " påsydd med gula sidenbokstäver.
Han hade vissa svårigheter att hitta tillbaka till torget, men så hörde han hur velocipeden gnäggade ystert i sitt ställ, och ljudet ledde honom dit.
Och ändå:
Men svår att cykla, full av motlut.
; det stämde, och han tog packen under armen och gick ut till sin cykel.
På dörren till undervåningen fanns det bara ett namn:
--- Nej tack pojk.
Det luktade trycksvärta, och sidorna var blanka och släta.
--- Ja.
sålda.
Jag vill inte se dig igen på fabriken, när den här saken är över.
Snart, om en timme eller så, skulle det komma ordentligt med regn.
Det är till dem jag ska sälja.
Eller snyftningar.
Han beslöt sig för att svänga in på Eksjövägen.
Zeinwoldt var längre än han, mycket längre.
snörvlade Gunhild och gned sig i ögonen med klänningsärmen.
En hemsk förnedring, och jag kunde inte göra något åt det.
--- Inte förstod jag att det var så svårt för dig, sa hon.
Han satt tyst med rynkade ögonbryn en halv minut.
Trätrappstegen upp till predikstolen knarrade när Ringenius trampade på dem.
Och du Kapernaum, som har varit upphöjd ända till himmelen, du skall varda nedstörtad ända till avgrunden, ty om i Sodom de krafter blivit gjorda som hava blivit gjorda i dig, hade det stått intill denna dag.
Asiaterna, och negrerna i Afrika, de äro ogudaktiga hedningar och leva i stor synd, men dem har inte förevisats vägen.
Jag är en blid man, mild mot mina medmänniskor.
Och Herren säger också:
Hundratusentals människor uppresa sig, icke mot sina föräldrar, men mot dem, som giva dem bröd, mot sina herrar.
Mina kära församlingsbor, liknar icke detta de skildringar vi hava läst om aporna i Afrikas träd, vilka ständigt vilja taga varandras nötter och frukter ifrån varandra.
Men hon kom inte.
Nu prövades tålamodet, och varför skulle man vänta sig uthållighet från en gammal fattig torpare, som var knäckt sedan
" " Ja tack, det skulle behövas ", tänkte han.
gånger.
Han satte sig ner i gungstolen och tittade på henne medan han gungade lojt.
Han fortsatte att gunga.
Nyss uppstigen, kan jag tro.
Den satte sig på bakbenen och såg ut att vässa framklorna med tänderna.
Hon reste sig och gick mot dörren utan att se mot honom.
Himmelen var alldeles igengråad, men för första gången på mer än en vecka tycktes det inte bli något regn.
Vinden tjöt i öronen.
Vädret hade slagit om till den andra ytterligheten, det var soligt och molnlöst och torrt, och Frans blev svettig nästan meddetsamma han satte fötterna på pedalerna.
Hjulspåret i gruset gjorde ett litet avbrott just där fågeln hade legat.
Solen blänkte i rälsen, och ogräset i spåret var grått av damm.
Ingen har sett henne sedan i tisdags, då var det någon som mötte henne på väg till sjön.
Som vanligt steg han av cykeln där och gick fram till anslagstavlan för att sätta upp dagens nummer av Svaret.
Svetten var kall mot pannan, fruktansvärt kall, men den fortsatte att tränga fram.
Elden var lös, och han sprang omkring bland träden och visste inte vad han skulle göra.
knastrande, tjutande och då och då en smäll från ett övertänt träd som föll.
Runt omkring sjön flammade elden tät.
Och hans far var där och jagade slutgiltigt bort den med sitt " Sover du mitt på blanka vardagseftermiddagen, pojk ".
Men nu var tiden en enda tjock massa, en klump som inte lät sig indelas.
Han hörde det bakom dörrarna, och det sas ständigt i nacken på honom.
Inte för att han brydde sig om vad hon gjorde eller var hon höll hus.
timmar dagligen.
Solstrålarna silades genom trädtopparna, och nere på marken dansade skuggorna vals med de tunga, klumpiga träden.
Kanske kunde man ta sig över till Tyskland, det gick ju tågfärjor dit.
En brevduva således.
" Jag är bortom allt --- G.
Men varifrån hade han fått hylsan och lappen?
En ask i björknäver, som såg gammal ut.
Så det var bara att bära hem honom.
Fast det är sällan.
Hon satt på sängkanten, han satt upp i sängen, uppstöttad av
Utanför var mörkret på väg.
Underifrån kom de, underifrån där hon låg med honom, med sina mjuka vador tryckta mot hans lår, som ryckte rytmiskt och framkallade dessa stönanden från hennes strupe, hennes blottade strupe som var smeksam, vädjande, farlig.
Han hade aldrig sett henne förr, men kände henne väl.
Men på månadens sista dag gick de till slut med på att låta honom gå ut och röra på sig.
När han gick i skogen fanns de där, de hörde till, och valet stod mellan att leva tillsammans med dem eller att leva inomhus.
För inte så länge sedan hade han trampat för att tänka, men nu var det cyklande för cyklandets egen skull.
Solen sken i nacken, och världen var på gott och ont.
Han tog av sig skorna, rullade upp byxorna till knäna och vadade ut i vattnet.
Han kom alltså in i Bodafors norrifrån, från Slättefall, och på långt håll såg han att det rykte ur skorstenen vid A-fabriken.
Principer har inget egenvärde.
En dag skulle man råka titta bakåt och se att man kommit alldeles för långt redan.
av dem bar på en kista.
grus, tungt, gå.
stycken.
Och vem som höll i saxen var jag på det klara med redan då, därför föll det sig naturligt för mig att kämpa.
Ibland har jag haft fler förklaringar än problem.
Fast det skulle kunna göra slut på honom på
När jag kommer till korsvägen vid Holma är jag halvvägs.
Om Zeinwoldt och Rosenqvist får reda på det, blir det väl
Man försöker nog alltid lura sig själv att det på något sätt ska visa sig osant.
Men vissa frågor bör aldrig ställas, än mindre besvaras.
Hon kunde åtminstone ha valt en annan tidpunkt för att skriva sin lapp, än precis när jag kom hem från ett strejkmöte.
" Ynkryggar ", säger jag.
Det sägs att sådan ensamhet ofta är frivilligt vald, men det tror jag inte på.
Det bar emot att fråga någon som visste, Dahlberg till exempel.
" Jag undrar vilka som stod bakom ryktena om att strejken var på upphällningen.
För jag accepterar inte att alla är födda sådana.
Jag tror inte att ens Lindblad hade orkat fortsätta om han gått i mina kläder och stått i mina skor.
Han förstod inte.
En vandringsman med sår på fötterna, och alltför liten --- men ändå alltför stor --- ränsel.
Hur ska man kunna samtala med människor när de inte upplever detsamma som en själv?
" Låt bli det där, du förstör ju bara för mig!
Det ska bli intressant att se vad han tar sig till.
Ingen säger något.
Deras förhållande var väl egentligen varken möjligt, nödvändigt eller önskvärt.
Jag glider bort mer och mer.
Och det höll ju ett slag.
Då hade strejken ändå bara hållit på i en vecka, och jag hade suttit
Det är
Hela världen med sitt blöta medlidande kan dra åt helvete; jag är inte svag och förlorad, det ska jag visa dem!
Lindblad stirrade på mig, först frågande, sedan argt.
veckor gammal, men likväl död som en sten.
Nej, vi måste leda oss själva i fortsättningen.
Tur i klasskampen, och tur i själskampen.
Det är rätt högt här.

månader tillbaka i tiden; min egen död ligger inte långt avlägsen i framtiden, det behöver jag inte ha något utlåtande från en medikus för att veta.
Annars är det lätt gjort.
Inte nog med att suputen Wessman kom dubbla timman för sent till avrättningsplatsens spetsgård, han hade också mage att inför allt folket ropa ut, att han blivit missledd av en galen tidsuppgift och att detta var skälet till att den olycksalige Dankwardt fick livet förlängt med
Ingen kan med bestämdhet säga, att det inte var den Högstes fingervisning.
Anders Drake.
Anders Drake var, det fick jag senare många gånger belägg för, råstark som få.
" jag tål inte att en stark slår en svag.
" " Jag kom hem så sent som i förrgår.
Det är du som har boden på Spannmålsgatan, nära Torggatan.
Vi levde ännu i svallvågen efter Store Karl.
Helvete, jag kan ännu känna den ilska och vanmakt som härskade i mig de åren.

--- tjänst, var det många kvalifikationer som bedömdes hos aspiranterna.
Om jag ändå begränsar mig i skildringen av de åren, är det för att de hade förhållandevis liten betydelse för vänskapen mellan Anders Drake och mig.
Men jag tror inte jag behöver gå in på eldsvådans förlopp i detalj, flertalet av er vet att hundratals av stadens förnämligaste hus och tomter lades i aska.
" Anders Drakes far hade under de skräckfyllda branddygnen varit sprutman, i samma lag som Anders själv.
redan då, att den av slag drabbade fadern aldrig mer skulle resa sig från sitt läger.
" Ingen av oss visste då, att Anders skulle hinna inhandla många
Jag håller inte för otroligt, att Anders Drake var en av dem som upprördes starkast av denna oginhet och att det bidrog till att forma hans framtid.
och erlade sina
" frågade jag.
år senare gästade staden, så hade min väns förtjusning över Borgerskapets militära skyldigheter minskat betydligt.
Desto mer som jag får anledning återkomma härtill --- då i allvarligare sammanhang.
år kvar innan äntligen den store Befriaren kom.
Det var nog tur för herrar ämbetsmän att de lämnade Olof Drakes döda kropp ifred.
En månad senare kom han in till mig och sa:
Hon var inte särskilt grann, inte heller motsatsen.
Lustigt, jag kommer ännu ihåg att Anders och Ingrid Drake den dagen köpte ett dussin vaxljus, ett mått spanskt snus, en elfenbenskam och
år till.
Min missbildade fot upplevde jag redan som yngling som en alltför svår hemgift i en äktenskaplig säng.
Vid uppdagandet av deras " hordomslast och lönskaläge " ådömdes de att hudstrykas av Jonas Wessman ( som trots att han misskött avrättningen av Dankwardt så gruvligt fått behålla sitt ämbete ) med
Allt han hade för ögonen var mina silvermynt.
" Guds fred ", sa Draken.
" " Inte med munnen.
Jag säljer inte större trävaror än brasstickor.
Min framtid.
" Vilka?
Du skall få se på fan!
" Kusk får du vara själv ", sa han.
Dessutom visade det sig snabbt att det fanns fog för jämförelsen, på många sätt blev min lärtid ett hundliv.
" Då skrattade han, klappade mig uppmuntrande på axeln och for iväg med sin egen skjuts så snön rök om medarna.
Jag hade inte sålt min kryddbod i väntan på rätt köpare.
" " Och krusar för mamsellerna?
" Först blev jag förbannad, men föll sedan in i hans skratt.
" Jag har hört av Anders att du hjälper honom nu.
" Vi har vissa funderingar på ett bryggeri ... " undslapp det Ingrid, men Anders tystade henne med en ilsken blick.
Den 9 april undertecknade stadens Magistrat och Anders Drake avtalet om virkeshandeln; Draken erhöll full entreprenad.
" Snart hör Anders till dem i stan som åker i täckt vagn ", minns jag att jag tänkte.
Sista veckan jag vistats på glacisen, hade jag haft sällskap av kreatur.
" Anders svarade inte genast.
Den tanken hade han redan själv haft.
" " Det trodde jag inte du nedlät dej till.
" " Ingrid födde mej en son i natt.
Det var det första barn som Ingrid och Anders måste lägga i jord.
( jag minns detta datum av personliga skäl ).
Lika djup sorg vållade inte Anders mors bortgång.
i min skildring.
" rådde jag honom.
Det var inte första gången han stod inför Magistraten ( första gången var då han besvärat sig över att staden köpt timmer till den nya Sillgatsbryggan av en bonde istället för av en borgare ), men denna gång kunde han tala med större tyngd bakom orden.
Kammen började växa på min vän Anders.
Det hände att vi ibland kunde mäta oss med skeppsbyggmästare Du Rees virkesanhopning.
vi hade regelbundna leveranser av ektimmer till Nya Varvets förråd; hundratals tofter prima virke flottades genom vår försorg genom den nyöppnade Viskaån till kronovarvet.
Vi diskuterade länge erbjudandet.
Stormen i december
Vi vågade inte riskera att finna hela vårt skriv- och arbetsmaterial bortspolat nästa morgon.
Ord behövdes inga.
Givetvis ångrade jag det bittert, då Friedericus Rex Sueciae kom tillbaka från Kanton ett och ett halvt år senare, lastad till brädden med dyrbarheter.
Redan tanken att satsa mina penningar i ett skepp, som skulle segla förbi Barbarländerna, skrämde mig.
Ha spelet som lyckobringare.
Det visste vi.
Som om han kände sig delaktig i själva gudens lek med sina himlakroppar.
Anders började vanka omkring i rummet.
Och Gamla Tegelbruket?
Hans argumentering var både sann och osann.
" Jag kunde inte motsäga honom.
I tegel!
Du skall bara övervaka arbetet.
" " Är det värt det priset?
" " Nej, Johan.
" Du drev med mej.
Stadens Gamla Tegelbruk låg som en träfästning ute på Ranängen.
Anders Drake ifrågasatte det.
" " Som landshövding står han över Magistraten.
... Går du med i striden?
Och jag betalade var och en efter förtjänst.
Mitt andra hem under en följd av år.
Anders lät skicka efter
Tro mig, finare tegel hade aldrig sett världens ljus!
Det blev min sak att välja kuskar.
Även sådana detaljer var köparna vaksamma på, det påverkade avlämningstiden.
Han verkade njuta av det.
Ett täckt åkdon hade han då också hunnit skaffa sig, han hade övertagit den vackra vagnen och de
Ingen tycker om att bli trampad på tårna.
Vad som avhandlades vid de besöken var lätt att begripa.
" I morgon skall jag själv besöka Ribbing ", sa han.
Jag haltade ut och mötte hans vagn då han äntligen kom tillbaka:
Han blev intresserad.
" " Ord för ord.
Jag föreslog som ett alternativ, att Gamla Tegelbruket skulle auktioneras ut.
Hela Magistraten stormade.
Från den dagen var Gamla Tegelbruket allas stridsfråga.
Det slutade med omröstning.
Nu var han talesman för sina anhängare inom Borgerskapet --- mot Magistraten.
utbjuda såväl Gamla Tegelbruket som Ängarna på offentlig auktion.
Han hade lusläst Magistratens skrivelse och upptäckt trotset.
Möjligen ett spektakel av Guds nåde.
Jag vet att det blir moment senare, då min behärskning kanske kommer att svikta.
Getebergsängen.
Anders Drake.
" Ytterst var det tegel kampen gällde.
Detta omstridda stycke mark hade Magistraten betalat
daler, men innan budgivningen var slut hade arrendet övergått i Linhard Thims ägo för
Budet var detsamma som arrendet betingat de sista åren.
Jag väntade på ett bud ifrån honom, men det kom inte.
" Vi var alla lika häpna.
" Är Rancke från vettet?
Hans röst skälvde av upphetsning och ilska.
Då murmästare Johan Rancke sedan trängde sig fram till vår landshövding för att underteckna arrendehandlingarna, såg jag till min häpnad att Draken slöt upp i hans kölvatten.
Han hade måst välja någon utomstående.
" " Du skall inte få det i framtiden heller.
För dubbelbränd tegelsten var salupriset
Alla i staden visste det.
Många ville åt oss.
" Han är en stor skit.
Ännu en fiende, tänkte jag.
arrendet för Gamla Tegelbruket förföll.
Jag skall se till att du får tillfälle att sparka hela konkarongen i arschelett!
Nog blev det som Anders förutspått, vi blev en skön samling skitar som fyllde Rådstugan.
Tavlan blev inte vackrare när murmästare Johan Rancke armbågade sig in.
Eller, ifall de nämnda institutionerna skulle återgå i Magistratens vård och tjänst.
Var det vår åsikt, att Burggrevelyckan nu inte längre borde utarrenderas utan istället anslås till ett nytt spinnhus?
" Jag vill att denna skrivelse uppläses och lägges till grund för förhandlingarna!
tum, och bredden från
Ytterligare
Anders anhöll att få den upplästa skrivelsen " till kommunikation ".
Knähundarna var åter i majoritet.
" Vi skall ge dom skitstövlarna, Johan ... vi skall ge dom skitstövlarna, Johan...
gånger med mina steg under hans bortavaro.
" " Bättrade på?
" " Det måste gå.
" " Vad sa han då?
mars godtagit Rådstugans beslut, och att därmed Magistraten slutgiltigt var att anse som rättmätig arrendator av Gamla Tegelbruket.
Trupperna inför ett fältslag.
för oss okända herrar in i salen.
Men det låg ändock mycket sanning i dem.
Segern, om än liten, låg i att Magistraten skulle få arrendet enbart för en fastställd tid.
år ", sa jag.
" Jag släpade mig hem och låg länge vaken.
mars var giltigt ", bemötte Anders.
Nej, inte talade, skrek gjorde vi.
Hur mycket ville Magistraten betala?
" Han hade rätt.
Draken trängde sig fram till mig:
Men jag ansåg mig böra redovisa bakgrunden till det som senare hände.
De hade anställt en styresman för bränneriet, drulen Vincent Anderson av alla människor, samt låtit ditforsla inte endast
" Se syndafloden!
" frågade Swart.
" En hedersbetygelse.
Han själv eller björnen?
år gammal, anfört trupperna mot ryssarna i Viborg under det olycksaliga året
Inte endast ett stort koppel vakter vakade över de svenska fångarna, till råga på allt hade guvernören för Archangelsk skaffat en väldig brunbjörn som extra vaktpost.
Nästa morgon kom de ryska fångvaktarna på sin sedvanliga inspektion men hejdade sig redan i dörrhålet då en vidrig likstank slog emot dem.
Fortsättningen av Stobées flykt hade på sitt sätt varit lika märklig.
" Jag nämnde inte, att den kvinna som fött mig till världen dött innan navelsträngen hunnit skäras av.
Jag försökte men förmådde inte möta dem.
Letar efter grandet i broderns öga...
Ögonen vilade hela tiden på min vän Anders.
" Jag har alltid förlitat mej på länets främste företrädare ", sa Anders och bugade lätt.
Efter vad det påstods, skedde det efter ett unisont dryckesgille i det av er arrenderade Gamla Tegelbruket.
Det var som om han kallat oss till residenset enbart för att få tillfälle att beskåda oss.
" Det vore kanske lyckligt, om holzhandlare Drake ville lägga på minnet det jag sa om orosmän i mitt län...
Det var en lustig tanke.
Men han har inte lärt av det --- han har bara avtrubbats.
Men var Draken rätt man att tala om mjukhet, ödmjukhet?
" Ranängen eller Köpmansgatan?
Till slut lyckades vi trycka ner Anders på bänken:
... " ropade han rakt ut i salen.
" Jag försökte förklara, att för mig var situationen något oklar och att jag ansåg det klokast, om Anders tills vidare avstod från att väcka ont blod.
Jag dömer inte, men jag tror att det var fåfängan som drev Anders till sammankomsten i rådhussalen den kvällen.
Med en självklarhet som om han varit värd på stället.
Med vilken rätt bevistar herr holzhandlare Anders Drake de Deputerades sammanträde?
Då hade han blivit utledd ur salen som ett fä, nu, i rådhussalen, visste han sig kunna ge igen.
" Vi vet alla att holzhandlare Drakes kandidatur till deputerad stöddes av sjuttionio stycken subscribenter!
Och tanken finns där:
" Min fråga kvarstår!
... " skrek Samuel Schultz.
Stadsfiskalen konsulterade Peter Lauterbach, som endast kunde vidgå att krav rests att holzhandlare Anders Drake skulle avföras ur lokalen.
" Då Draken ännu inte visade någon ansats att självmant resa sig, gjorde stadsfiskalen tecken åt de
Och de enda ord jag minns han yttrade var:
Krig mot Ryssland!
Och den lille förkrympte Lundelius, som hela tiden flinade som åt ett gott skämt medan han läste.
" " Det undviker jag helst.
tillräckligt gamla för att veta vad krig kunde innebära.
" Han var med och drev på så länge han var kvar däruppe.
En hämnd som endast kunde förverkligas i form av krig.
" Nej, ge dej fan på det, Johan!
Han sjönk tungt ner i den.

Vi byggde vår tillvaro på handel.
Jag tyckte inte om att min vän frågade så rakt på sak.
Därför var en lugn, fredlig utveckling allt vi önskade.
" Var försiktig med vad du säjer, Anders.
Under de senaste
... " fick Anders ett utbrott.
Jag reste mig, tackade för mig och avlägsnade mig hastigt.
Inte mer än i form av mörka bulletiner från fältslag på andra sidan Östersjön.
Under mer än
Jag såg med egna ögon när truppen tågade ut genom Konungsporten.
Samtidigt som det Zanderska regementet tågade iväg, lät landshövdingen kungöra, att från och med samma stund övertogs vakthållningen av Borgerskapet, " för fästningens bevakande och handhållande, Kunglig Majestät tillhanda.
år sedan.
Var Anders Drake samme man för
" förhörde Olof Wenngren sig.
... " sa han innan han hunnit innanför dörren.
Dom höga lössen kom inte...
Men man tågade inte till vallarna bakom Carolus Rex, där
Frysande stod jag kvar i snömodden och undrade i mitt stilla sinne vad som hände därinne.
De smiter undan som råttor, men vi skall jaga upp dem, var så säker.
Med åberopande av sin samhällsrang; Ridderskap och Adel, Präster, Apotekare och andra ståndspersoner; alla ansåg de sig stå över vakthållningen.
Likaväl som det stod i tolfte paragrafen av de kungliga Privilegierna av den
Och han förvånade mig.
" Det är som vanligt --- de små skall dra lasset...
Arrendet för Gamla Tegelbruket, som vi erhållit efter den bittra fejden våren
Det hände ofta att han klev rakt in i ett rum och började prata som om samtalet redan fortgått en halv dag.
" Det var mycket sällan han gett upp en kamp frivilligt.
Men det är arrendet det gäller.
Det var som om han trots allt ännu tvekade.
" De begriper inte bättre.
Tyst och tung som en stenstod följde han hur tegelbruket gick oss ur händerna.
Nya Tegelbruket hade vi kvar, och även trävaruhandeln hade skjutit ny fart efter vintern, trots att hamnen allt mer tömts på virkesskutor.
Under stadskassören Nils Kollinius överinseende kom de nya härskarna och intog tegelbruket som om det varit en kapitulerad fästning.
" Ja, trots allt hade vi orsak glädjas.
Att det finns fähundar är ingen orsak till att man själv skall bli en.
" Ingen visste.
Att det fanns en sanning bakom ryktena, fann dock även de nyktraste iakttagarna belägg för.
" undrade de hånfullaste.
Men hos många hade dessa veckor av fientlig belägring efterlämnat outplånliga ärr.
Det är de själva som drivit fram kriget.
" Men han klara sej.
" Nu är det vår tur, Johan!
" Jag avstod från att tro något.
Det var ett rävspel.
Även vi lekmän insåg genast:
" Fri trävaruhandel över danska och norska gränserna.
" Vi fick också reda på, att allt fler beskickningar från olika landsändar sökte företräde hos Bondeståndet och där uttalade som sin vilja, att den danske kronprinsen Fredrik valdes till Sveriges tronföljare och konung.
På Gamla Tegelbruket låg alla ugnar döda.
" jublade Anders.
Bondeståndet i all ära, men de övriga stånden var ännu tveksamma.
Ingen hade rätt att försöka påverka deras beslut.
" Det måste avstyras till varje pris ... " ansåg Draken.
" Maj månad blev het och inte en droppe regn föll.
Högst flammade missnöjet i Dalarna.
" Kronprins Fredrik av Danmark måtte varda befordrad till regeringen i Sverige.
De är många och starka.
De skulle i så fall vara framme till midsommar.
" En Rådstuga blir vad man gör den till, Johan.
Svetten flöt i strömmar över våra anleten redan innan vår Commercie Borgmästare Jöns Holst hunnit öppna förhandlingarna.
Vi kände förutsättningarna.
Det är en häpnadsväckande stor summa.
daler i veckan.
" Rådman Coopman bör endast erhålla en underhållspenning av
" Ert beslut är fattat.
Nu sa han istället:
Borgareståndet hade genom majoritetsval utsett Kronprins Fredrik till sin man för svenska tronen.
Inget bud från Stockholm kunde nå oss snabbare än på
Det var som om Anders läst mina tankar.
Anders såg att jag ännu inte var övertygad och tillfogade:
Det är skönt att tänka på det.
Utöver Petter Ekman såg jag Olof Wenngren, Niclas Jacobsson och Petter Norman.
" Anders överräckte skrivelsen och kom tillbaka till bänken vid min sida.
" ropade Draken.
Ingen, hör herr holzhandlare Drake detta, är behörig att lägga sig i successionen...
...
Luften dallrade av vårt samfällda rop.
Hade någon annan stad erlagt maken?
" Det är inte nog, att Storfurstendömet Finland blivit förrädeligen överlämnat åt Rikets oblidkelige fiende Ryssen, att hela den publika Kassan blivit förskingrad, att det bravaste och hurtigaste manskap som någonsin varit i fält blivit uppoffrat, såsom får på slaktbänken, utan att få göra sin fiende något motvärn.
" Jag låter ärade Herr Broder veta, att Danske Kronprinsen är av Präst- och Bondeståndet utvald till Konung, men de andra tvenne Stånden have inte beviljat det ännu.
" Är detta verkligen herrarnas vilja?
" Som herrarna behagar...
Det var i Rådhuset som Magistraten och kämnärsrätten hade sina domsalar, där fanns förvaltningens kontor och kassavalv, där hade Borgerskapet lokal och Börs.
Med trumpeternas glada stötar klingande i öronen gick Anders och jag in under valvet.
" Allt har gått åt helvete!
Enligt den bulletin vi fått, dödades över
Men Petter Ekman hade fler nyheter.
Cedercreutz och von Nolcken kunde bara tacka och ta emot.
De var rädda för att Danmark, Norge och vi under samma krona skulle bli för farliga.
"
Vi fick allt fler av deras köpare.
Morgonen den
" " Det vet du utan att fråga.
" Aron klatschade iväg våra hästar, men ett par av stadstjänarna högg tag i betslet och klängde sig fast.
" Men nu klängde alla
Fuxarna tvingades att vända utanför det trånga portvalvet och med löjtnanten som tätkarl satte processionen sig i rörelse tillbaka in mot staden.
" Jag hade trott, att vi skulle till garnisonens eget corps de garde ett stycke från Drottningporten, men så var inte fallet.
Aron höll in vagnen och Anders och jag uppmanades att stiga ur.
Det säger sig självt att Ingrid blev utom sig av ängslan, när jag dök upp med mitt budskap.
" " Tror du inte det är ett rent misstag?
Vi gick i samlad tropp till Residenset och anhöll om företräde hos vår landshövding.
" envisades Ekman.
Vi skildes åt och jag ledsagade stackars Ingrid till huset i Västra Hamnen.
Men var fanns hans fiender?
" " Vi bör åka till Ranängen.
Dom tog hand om allt skrivet.
Jag skyndade ut på gårdsplanen och fann Aron, som just höll på att spänna ifrån fuxarna.
Men tårarna hade torkat och förbittringen hade övergått i pyrande raseri.
" " Vad skulle det vara?
Han hade svårt att tygla sin ilska då han fick höra vad som hänt.
" " Men att skriva kan de inte hindra oss.
" En sådan skrivelse kan Magistraten inte lämna obesvarad ", sa jag till Ingrid, då jag samma kväll sökte upp henne och berättade om Borgerskapets samfällda önskan att få hennes make fri.
dagar i Högvaktens häkte överfördes Anders Drake till stadens corps de garde i anslutning till Kronhuset, tyggården.
" " Han svär och domderar.
Det var ganska tydligt, att hans yttrande i riksdagen varit i påse innan det kom i säck.
" " Den uttalade Götheborgs Borgerskaps åsikt i frågan.
" " Ingen.
" " Den danske kronprinsen.
juni.
Jag hörer med bedrövelse, huru en del ledamöter vilja dels taga göromålet i försvar, dels påstå, att det måtte förkvävas...
frågan skulle vidarebehandlas.
respektive
" Skall jag tala om det för Anders, tycker du?
Anders Drake var fängslad, men inte knäckt.
Skulle vi skratta eller gråta?
Följden blev att Stobée uppmanades att utan dröjsmål tillsätta en " melerad kommissorialrätt eller slottsrätt.
" " Men kan läsas baklänges.
Anders Drake hade letts in mellan
" " Vad erinrade man mot honom?
Han bar sin ondsinthet som en dräkt.
" Det fanns passager i breven, som inte borde varit skrivna.
Knappast nu.
" " Var det ett brott?
" Lag och Rätt.
Danskarna känner sej förorättade å Fredriks vägnar.
" " Väntar.
Den
" Sa herrn något?
oktober
Men den gav vänner.
...
Jag är lycklig nog att höra till de människor, som minns glädjens dagar tydligare än sorgens.
Hur vi sedan firade hans återkomst till livet?
På kvällen den andra dagen grep Anders tag i min arm och sa:
" Han heter Ambiörn Larsson.
månaderna hade inrymt mer än jag kände till.
" Saken Anders Drake " hade kommit till förnyad behandling i Riksrådet.
ivriga Mössor.
" Jag är en fri man.
De åberopade Hans Kungliga Majestäts ursprungliga ståndpunkt, nämligen att det trilskna borgerskapet i västkuststaden på något sätt borde näpsas.
" Att Draken inte gjorde sig någon oro för framtiden fick jag också genast klart för mig.
" Tänker du gå dit?
Helst i knät på honom.
Även de som tidigare haft förhinder är därför välkomna.
" Det blev knäpptyst bland oss.
"...
Anders Drake nämndes särskilt vid namn.
Vi befalle Eder Gud allsmäktig nådeligen.
Han var Hatt.
" Herr Generalmajor!
För ordningens skull ber jag att få infört i protokollet, att vid tiden för den av vår käre Konung omnämnda Rådstugan, befann jag mej i Stockholm...
Applåder brakade, men också burop hördes.
Jag hann tänka, att med sub reatu avsåg han tydligen att Drakens mål var på väg till Göta Hovrätt.
" Herr Generalmajor!
" " Nej!
Men gudarna skall veta, att många stod på tå de dagarna.
Lejonen och Kämparna hade fått nytt guld för
" Jag vill gärna se honom innan han dör ", sa hon.
" Det hade ingått rapporter om, att vår nye arvfurste blivit försenad på vägen och hans följe väntades inte anlända ännu på ett par dygn.
" Nu bockar Stobée sej ... " sa Anders.
Vi såg henne ofta ihop med sin mor på stadens gator och kunde avnjuta det behag Herran skänkt henne.
Inte mer än att han tillhörde stadens borgerskap.
Jag skrev om Konungen.
Och samtidigt Mångväldet.
Så enkelt det lät den gången.
års regeringsform, paragraf
Magistraten visste det.
Såg det på gatorna med egna ögon.
" De gröper ur stan ... " sa Anders.
Ingrid fick också fortsätta med bryggeriet.
En fråga väckte storm.
" Jag höll med honom.
... " vände snickaremästare Petter Norman sig om och skrek upp mot rådhussalen.
Ur ilskan och förorätten, växte också ett misstroende.
" Ingenting av vikt.
Jag har redan förklarat för dej, dammet lagrar sej över de luntorna.
Ur detta allt starkare missnöje, slog det till slut upp en flamma:
riksdaler silvermynt, då det rätteligen borde ha funnits mer än
" sa jag.
Hur många var egentligen magistratpersoner själva i ständerna?
När vi gått förbi Magistraten och direkt till Kungen, hade vi förbrutit oss mot själva grundlagen.
varför har jag uppehållit mig så länge och ingående vid denna incident?
Aron Printz, som brukade vara kusk åt Draken på dennes resor, hade besvär med att få stopp på fuxarna i snön.
Så betecknade man Anders Drake i Stockholm.
I hans följe var ett antal medlemmar från justitiedeputationen.
Samma eftermiddag avgick " extra post " till Götheborg, vari Riksrådet " anbefaller befattningshavande i orten att låta bemälde Drake i häkte inmana och tills vidare förordnande under tillförlitlig säkerhet hålla ".
Hon var rödgråten och uppgiven.
Det gladde oss att höra.
Liksom för Vår Herre, åtminstone om man skulle tro Skriften, så verkade tiden i domsalarna vara oändlig, en minut kunde vara såsom
" Ingen.
" " Ingenting, Johan.
Det såg ut som om Draken skulle behöva sitta året ut utan dom.
rättsbetjänter fattade honom under armhålorna men han gjorde sig stentung och de släppte honom tillbaka ner på bänken.
Drake icke allenast har umgåtts med upproriska tankar om Kunglig Majestäts tagna författningar till dalaupprorets dämpande, utan även, så långt det varit honom möjligt, sökt detta uppror understödja, samt desslikes styrkt rikets undersåtar till deltagande däruti, och ävenledes utspritt lögnaktiga och mot rikets säkerhet riktade berättelser, liksom även gentemot riddarskapet och adeln haft straffbara utlåtelser samt Kunglig Majestäts krigsmakt tadlat, då densamma sin Konungs bud och Befallningar följt, så ådömes honom härmed enligt missgärningsbalkens sjätte kapitel, paragraferna ett och
Grisögonen som vidgade sig som skulle de sprängas, den halvöppna munnen, där ett skrik fanns men stumt, kinderna som tömdes på blod och efterlämnade en redan dödslik blekhet.
Vi hängde upp varje stund, varje dag, på
Gång på gång.
Jag hade följt det makabra skådespelet med fullt sinneslugn, nästan likgiltighet.
En bön i ett ord:
" En stor glädje.
Skinnar Per Andersson och Gustaf Schedin hade båda anhållit om nåd.
Leran sinade inte.
Hon uppehöll hela tiden sysslan som ställföreträdande Ålderman i Bryggaregillet.
.
Behöver jag beskriva dem?
Jag tänker inte dikta, inte ljuga.
Jag gömde de tätskrivna pappersarken i ett lönnfack i mitt boställe.
Kanske kan lagens stränghet för Drake lindras, vad själva livsstraffet angår, på så sätt att detta istället förvandlas till en månads fängelse vid vatten och bröd, varefter Drake överförs till Marstrands fästning på behaglig tid.
Enligt missgärningsbalkens fjärde kapitel, första paragrafen, skall den som med skadliga stämplingar umgås, även om dessa ej föra till skada, mista livet.
"...
Riksrådet Herman Cedercreutz.
Men blott på sådant sätt, att han först skall tro sig livdömd.
Eller är det skam jag nu känner?
Låt mig endast, innan krafterna helt sviker mig, nämna, att greve Tessins förslag möttes med jubel.
Ingen i staden boende kunde undgå det, skampålen stod och tronade på sin upphöjning framför Högvakten.
Det var en kommendering som kapten Larsson inte var ledsen över.
Deras käftar var lika fulla av otidigheter som ett avträde av skitlukt.
Ett lågt, kvävt rop, som jag inte ens vet om det nådde fram till honom.
...
Det var inte Draken de utsatte för spott och spe.
Han stod lugnt och lät glåporden träffa sig.
Som om plötsligt även han fann ett nöje i sin situation.
Var det den känslan, som under timman vid skampålen höjde Draken över hånet och spottloskorna?
Han vred sig mot oss och sökte oss alldeles tydligt med ögonen.
Det var som om han inte längre hörde eller såg någon av oss.
Kanske var det mannens avsikt att sitta helt dold, men den flödande solen slog in i skimrande reflexer och belyste honom.
Det var Ranckes vittnesmål som vägt tyngst.
Jag kunde se hur halsjärnet skar in i halsen på honom, men han märkte det inte själv.
Det var som om hans ögon för evinnerlig tid fyllts av synen av Johan Rancke i vagnen.
Kanske har ni också haft tillfälle att genom någon öppen dörr se in i portens många rum och kamrar.
Många som inte velat gå till Stora Torget och öppet visa sin nyfikenhet, stod istället innanför halvtillslutna fönsterluckor och åsåg paraden.
Ibland frågade jag mig under dessa evighetslånga dagar, vem som lider mest.
" Hon bad mig läsa den skrift hon tänkte tillställa Kunglig Majestät.
Denne av alla.
Han skulle betala för domstolens välvilja att döma honom till döden; att han sedan blivit benådad till livstids fängelse var inte kommissorialrättens förtjänst, det hade skett i Riksrådet.
" Betala det inte!
Hon måste åter börja befatta sig med vardagen.

" Jag förstår det.
Klockan var
Den första varelse vi såg var ett hundkräk som nosade på Stora Apotekets fasad.
Så snart morgonpatrullen gjort sin visitation och de tunga järnbeslagna plankportarna i valvets båda ändar slagits upp, var det fritt fram för livets alla sorter.
" Hur tror du Anders känner sej?
Om bittida eller sent.
...
år sedan.
år sen, därför att ... " Ingrid tystnade lika hastigt som hon börjat.
Nej, så goda féer fanns inte.
fruntimmer, kom i en svartblänkande reskaross.

Det var han som öppnade dagens liv.
Det var inget litet stycke väg.
Hans ansikte var gulblekt och han blinkade och plirade som om ögonen inte orkade möta allt detta ljus.
Aron begrep.
De satt och halvsov i sadlarna.
Vi rullade över vindbryggan och hästarnas hovar smattrade.
" Aron lät fuxarna braka iväg så det rök om det.
Han fick fri sikt bort över Ranängen och kunde se tegelbruken.
Ett stort sällskap karlar som redan hunnit släcka sin törst ordentligt, drumlade omkring och skrek oförskämdheter åt en stackars utskänkningspiga, som flydde för livet.
" Skall vi köra om nu, Ingrid?
I jämnhöjd med kärran höll Aron in vårt ekipage, och Ingrid och jag lutade oss ut:
" Han glömde att händerna var surrade och försökte lyfta dem.
... " ropade Ingrid.
" Kör din jävel!
De
Aron som suttit kvar på kuskbocken, hoppade av och kom framspringande till oss.
De försökte parera sina hästar till ett hinder, men att hejda vår omkörning hade de ingen möjlighet till.
Dessutom var Aron en kusk av Guds nåde, drillad under de år då våra tegelbrukskuskar legat i daglig fejd på vägarna med Magistratens.
Jag skulle önska, att det varit mitt sista minne av vännen Anders:
Ovissheten.
" Jag sätter mej hos dej ", sa jag.
" " Det går att råda bot på.
" Jag bestämde mig för att gå rakt på sak.
Han irrade runt med blicken i krogsalen och snappade sedan åt sig silvermynten snabbt som en fågel.
Oxen skrev till kungen och fick klart besked...
" Kristofer Springer?
" " Han fick svar från Riksrådet att göra vad fan han ville.
" Den som mister sansen, tar det varken si eller så...
" Han teg länge.
Hon blev lycklig till tårar då jag berättade att jag lyckats få kontakt med en av fästningsknektarna.
Jag måste hejda henne, eftersom knekten Håkanssons uppdrag att överbringa brevet blev svårare ju fler ark det inrymde.
Min vänskap med Anders hade sin fortsättning, nej, snarare fullbordan i henne.
Men ett avslag kunde inte slå ner hennes mod.
" Tror du det är för mycket?
" " Ja.
Han hade blivit dömd --- men var ingen brottsling.
" Då skrattade hon.
kraftkarlar.
daler silvermynt i utskrivningspenning, men det var en säker fordran.
" Se på fan, patron kom!
" Kungens kurir!
Jag gav honom pengarna, han räckte mig pappersarken.
" Jag gav honom
Tårarna rymde mer glädje än sorg.
" Han hälsar till dej Johan.
Och tog betalt därefter.
.
Han hade sagt just de orden så många gånger.
" Vad kan han vilja mej?
" Ingrids sjätte böneskrift till Kunglig Majestät hade gett resultat.
nästnästa morgon satt vi i aktern på hans slup " Rakel ", påpälsade som björnar.
På hisingssidan låg snöflak ännu hårt packade i alla bergsskrevor, men huvudsaken var att havet var fritt.
" Hur ser han ut, tror du?
Kanske tröttnade hon slutgiltigt på oss svenskar då hon såg Dankwardts svek.
Den

Ingrid grät hejdlöst.
Kinderna var så urholkade att de kunnat rymma stora kiselstenar.
" Men hellre det ", la han till.
Han styrkte oss.
timmar tillsammans upptäckte jag gång på gång att det var den " gamle Draken " som lugnt och sakligt satt och berättade om sitt liv som fästningsfånge.
Kanske hade Ingrid inte förstått undermeningen.
" Den riksbekante köpmannen Kristofer Springer hade ju liksom Anders blivit dömd att mista livet för konspiration mot Riket.
Jag undvek att göra mina känslor helt klara för mig.
" Jag tackar er för vad ni gjort för mej.
" Det gjorde du.
" Jag var förvånad.
Men så var det.
Det överträffar allt.
" Större än allt man sett.
För de knäckta.
De kan tillåta sej en storsinthet.
Men jag ser mönstret i deras godhet.
" Jag kommer att skriva till Kungen i alla fall ", sa Ingrid.
" Vi blev avbrutna av steg ute i stengången.
" Tiden är ute.
Invånarna var i tjänst på vallarna.
" Tror du Anders känner sej sjuk?
Vid alla dessa besök rådgjorde Anders och Ingrid om sitt testamente.
Svinpälsar!
" Men Anders är omedgörlig.
" Nej, några hemligheter var det kanske inte, men ändå kände jag det som att blicka alltför djupt in i det som endast angick dem som äkta makar:
" Testamentet var underskrivet av Anders Drake och Ingrid Drake.
Hade han märkt en begynnande svaghet?
" Jag skulle vilja få det bättre styrkt ... " sa hon.
Vid den tiden hade Andreas Hilleström varit en enkel magister.
I yngre år var jag inte vid kassa, och på äldre dagar har jag tvekat av andra skäl.
Men högre än till någon av notarierna nådde hon aldrig.
" Jag hjälper dej med en ny böneskrift istället ... " föreslog jag för att lätta upp hennes missmod.
Ingrid Drake framställde sin önskan om att få maken förflyttad under hänvisning till de svårigheter, ja livsfara, som en resa till Marstrand vintertid innebar.
" Då jag skriver detta, dröjer mina tankar hos Ingrid.
Jag vet inte.

år i fängsligt förvar, är aldrig sig lik.
Deras tal var detsamma, ögonen var desamma.
Han levde.
Och jag kommer att sakna honom.
" Kättarn?
" I
Han hävdade, att Gud förbarmade sig över alla sina varelser och inte kunde ha skapat någon varelse till evigt fördärv.
" " Då är det än mer förunderligt.
jag skrev så sent som igår natt om Ingrids trofasthet.
" Mer än man själv tror.
Vem visste den gränsen säkert?
Det visade att han inte kände sig helt avskärmad från det utanförliggande livet.
" Är han på Rådstugorna?
" " Och du har tigit?
Han hade kapslat in bitterheten och hatet djupt inom sig.
Så snart vägarna är farbara.
Trodde man honom svag?
Den summan utmätte man för Drakens förflyttning från Carlstens till Bohus fästning.
Men " statsbrottslingen, förre holzhandlaren Anders Drake beviljas tillstånd att mottaga föda, dryck, persedlar och medikamenter från källa utanför den fängsliga förvaringsplatsen.
stora sockertoppar,
" Vi blir kanske stoppade i tullen ... " oroade Ingrid sig före avresan.
... " skrek jag efter dem.
år kunnat äta sig mätt.
Men det viktiga var, att han fått äta sig mätt.
Nya böneskrifter.
Nej, inte bra.
Draken var på väg att brytas ner.
Denna gång för att utverka beviljning åt Anders att ibland få frigång utanför fästningsmurarna, under uppsyn av vakt.
" " Vad tror du, Johan?
Vi skrev till häradshövding Livin att vi var intresserade.
" " Känner ni inte honom?
daler.
Det han fann, upprörde honom.
Vad vi inte besinnat var, att Hovet och Riksrådet stod front mot front.
riksdaler bar hon med jämnmod.
För de härskande var han mer än död.
I
Eller av en gud som i sin himmel åsåg det men ändå lät det ske?
dagar,
Skall jag hysa tacksamhet?
Gud vare alla dessa själar nådig!
Jag satte mig också över, att många såg min närvaro vid källan med avsky och drog sig undan.
Draken tömdes sakta på livssaven.
Hälsovattnet, fängelsemurarna, bönerna.
Därför skrämde Swedenborg mig.
Jag ångrade mina ord i samma stund.
" Då nöjde jag mig med att nicka.
Alla
" Vad hade de gjort?
...
Nåd fanns bara för den svage.
Även en grumlig källa kunde vittna om det.
Jag var även denna gång ensam hos honom; Ingrid låg ännu nerbäddad i ohälsa.
" " En alltför snabb och lindrig död för ett kräk.
" " Amund Hammar.
Det är jag som sitter på Bohus.
Vad mer?
" Ingrid tänker annorlunda ... " sa jag och mindes samtalet hon och jag haft om Swedenborg.
Och många handlingar.
Nya liv.
" Johan!
Jag var glad över att Draken levde.
uppmanade henne:
Knappt var vi inne i det nya året, förrän Ingrid inlämnade en ny " underdånig böneskrift ", nu till Riksens ständer vid den stundande riksdagen.
Dock, att han hädanefter, och så länge existerande dyrhet varar, må liksom större delen av statsfångarna, njuta
Mina Herrar i Sekreta Utskottet, jag spottar er rakt i synen!
Men det satt en klump i bröstet på mig.

Den
maj slöt vi, gudsigförbarme, fred med Preussen i Hamburg.
Och Majestätet slog fast:
Han kunde beviljas nåd.
Ingrid var till tårar salig.
Log inte.
Och nederlagets.
Aron klev upp på kuskbocken och hans röda kalufs var en liten eldsvåda i det flödande solljuset.
Aron klatschade glatt med piskan och vi rullade iväg.
Själv kände jag en växande böld av svårmod allt medan vi tysta rullade fram över grusvägarna.
" Det skall jag, Anders.
Och ytterst var det skörbjuggen.
I vägkrysset, där vi brukade vika av in till Nya Tegelbruket, höll Aron in ekipaget.
" Nytt blod vällde fram i små rännilar över hakan på honom och han sjönk tillbaka mot dynan.
" frågade tullbetjänten vid bommen.
Detta var hans stad.
Till slut vände han sig mot mig och nickade:
Ett uttänjt sätt att dö.
" " Det begriper du nog, din enfotade jävel.
" Jag försökte sedan utforska hur Drakens anhållan blev bemött.
" " Därför att det finns mer än bröd och nödtorft.
De flesta av gillets nykomlingar hade aldrig träffat Draken och knappt ens hört talas om honom.
Rättvisa.
Det var Magistraten.
Den 8 augusti
" En sista gång hade han rest sig mot Översåtarna men åter blivit slagen till marken.
dygn.
år tidigare kommit i jord för en kostnad av
Fördöm mig gärna, men jag ville inte att min vän skulle stå tillbaka för kräket Rancke även på kyrkogården.
Med maktens rätt.
De hade oskadliggjort honom, genom att hålla honom undan livet, in i döden.
Vi måste lära oss --- Varför fortsätta tala om de
Det har inrymt en vänskap.
...
stycken Sveriges Rikes Lag...
Han avstod, då liksom senare, från det sedvanliga skägget, kanske främst för att skilja sig från Filip, fadern, men säkerligen också för att bevara sin ynglingalika ungdomlighet.
Han var kroppsligt välluktande, påminnande om en balsampoppel eller något annat doftande träd, och denna vällukt spred sig också till hans kläder.
Och kunde han inte själv mycket väl ha nedlagt ett eller annat lejon i ynglingaåren?
Han hade tagit sig ett flertal hustrur, uppenbarligen både av böjelse och av politisk beräkning, så som brukligt var bland härskare.
Olympias ledde själv processionerna till Dionysos' ära och var den främsta bland backantinnorna.
Under uppväxtåren märkte Alexander allt tydligare att modern var mera fruktad än älskad både av Filip och av hela omgivningen.
Hon gav honom dock inte bröstet utan överlät det åt en amma av förnäm släkt, och gossens rent kroppsliga förtrogenhet blev större med amman än med modern.
Kom ihåg, du är min son, men inte hans!
Olympias antydde snarare än hävdade att det var så hon blivit havande med sin livsfrukt.
Alexander och Filip blev också alltmer rivaler:
Men gossen var redan väl förfaren i ridkonsten och hade god hand med hästar.
Han iakttog Filip allt noggrannare, alltmer kritiskt, såg ofta på honom med stark ovilja och avsmak.
Han märkte det inte minst när hon införde honom i Dionysos-kulten, försökte dra in honom i de berusade upptågen, i offerriterna och bloddrickandet, i den vilda ormdansen, där hennes lössläppthet berörde honom inte mindre illa än Filips utsvävningar.
det blev han alltmer förvissad om.
Alexander bevittnade tidigt hur jakten bedrevs till häst med långa spjut, med eller utan hundar och bågskyttar.
Yxhuggen ekade ständigt i de högstammiga pinjeskogarna och timret som kom med floderna användes både till hus- och skeppsbygge, det exporterades också i stor utsträckning till de trädfattiga grekiska staterna.
Ja, Filip gjorde allt för att hans huvudstad skulle kunna mäta sig med de mest ansedda grekiska städerna, bli till ett nordligt Aten.
Visserligen utgjorde det en välkommen barriär mot barbarfolken och deras invasioner, också om makedonierna själva halvt betraktades som barbarer:
Även det halvbarbariska Makedonien tedde sig som ett mindre ont än Spartas diktatur.
Den flödande grekiska retoriken med sina maningar till krigiska hjältedåd ekade också allt tommare.
Aristoteles var vid den tiden föga mer än fyrtioårig, men Alexander uppfattade honom säkerligen närmast som en gubbe, stelbent och lärdomspedantisk.
Visst kunde det ju vara lustigt och skarpsinnigt, men var det av verklig betydelse, var det inte något alltför teoretiskt och utspekulerat?
Det var som ett oundvikligt tvång hos honom, allt måste han formulera i ord så att det blev klarlagt och genom skriften bestående.
Han kunde gripa en växt i förbigående och börja förklara den, hur den uppstod ur marken och utvecklade sig, upptog näring med rötterna och solljus med bladen, också vad den var besläktad med och kunde användas till:
Aristoteles medgav att världens yttersta gränser ännu var bristfälligt kända, att ingen ännu utforskat dem fullständigt och att de som försökt beskriva dem inte själva färdats så långt och sett dem med egna ögon, inte ens Herodotes.
Blott i andra hand ansåg han sig som hellen och den hellenska kulturens arvtagare, men skulle snart nog sätta sin ära i att som makedonier träda fram som denna kulturs utbredare och den hellenska storhetens återupprättare.
Den snabba framgången bidrog naturligtvis att starkt öka ynglingens självförtroende och stridslust.
Det var greker och elittrupper, något för makedonierna och den unge Alexander att ställas inför!
Vad han ändå främst upplevt var kanske en extas som liksom lyft honom upp över kampen, en hänryckning som var en egendomlig förening av hetta och kyla och innebar en glasklar behärskning.
Han måste medge att Pella ännu inte på långt när kunde mäta sig med Aten.
Ändlösa trappor avbröt varje vandring genom Aten, det blev ett ständigt klivande upp eller ner, och atenarnas invanda sätt att lyfta fötterna högt, böja knäna och röra sig halvt i sidled såg både pråligt och löjligt ut.
Vem brydde sig om den ursinniga svada som stod ur halsen på retorerna eller om intrigmakarna som ropade på krig och hämnd åt alla håll!
eller
Och Alexander var inte sen att utmanande kasta sin bägare mot Attalos.
Att så länge Filip levde erövra Makedonien utifrån med hjälp av Illyrien och Epiros tedde sig även för Alexander omöjligt och orimligt.
På våren utrustade Filip en här som under Attalos' befäl tågade genom Trakien för det avgörande angreppet mot perserväldet.
den stötte bort många kärva makedonier så som uttryck för självförgudande hybris.
Men snarare än verklig sorg torde han närmast ha känt lättnad.
Den som utfört själva handlingen och strax blivit nedgjord visade sig vara en yngre makedonisk herreman, Pausanias.
Själv förberedde han sin installering som Makedoniens kung och skyndade sig att undanröja ett antal motståndare, något som närmast var en rutinåtgärd för en blivande härskare.
Detta hade i sin tur utan tvivel samband med Alexanders böjelse för unga män, denna beryktade grekiska kärleksform som även i fortsättningen skulle komma att betyda så mycket för honom.
Hos Hefaistion sökte han tröst i de svaga stunder som drabbade även honom, den gudomlige Alexander, och vilande i vännens armar, i fältlägrens tält eller i intagna palats, anförtrodde han honom bekymmer och farhågor som han annars höll för sig själv.
Därmed hade Alexander befäst sin ställning som den grekiska alliansens ledare, och vid en gemensam kongress i Korint upprättade han stränga förbud mot alla upprorsrörelser inom hellenska stater och alla stridigheter dem emellan.
Historien avsåg väl att vara smickrande för Alexanders ryktbarhet och sammanställningen med Diogenes var effektfull.
Alexander och hans närmaste män tog genast fasta på detta yttrande:
På vägen försummade han inte att offra till olika gudar, för att stärka tilliten både hos sig själv och sina trupper.
Därefter omringade han dem och tillfogade dem ett förödande nederlag.
en syn som slog geterna med sådan häpnad och fruktan att de flydde hals över huvud.
När motståndarna på det sättet slagits med häpnad och osäkerhet, på samma gång som de egna trupperna eldats upp tillräckligt, övergick uppvisningen plötsligt i ett stormanfall som bröt igenom illyriernas linjer.
Befolkningen höggs ner utan förskoning eller bortfördes som slavar, och staden ödelades systematiskt till tonerna av flöjtspel.
Det skedde i avsikt att stärka myten om fälttåget mot Persien som ett gemensamt hellenskt-makedoniskt företag, en senkommen hämnd för de tidigare nederlagen och för persernas förstörande av de grekiska templen.
Av några kritiserades Alexanders generositet som alltför överdriven och slösaktig, under riskabelt reducerande av krigskassan.
Det avsåg att stärka bandet mellan hären och de hemmavarande, förutom att öka befolkningstillväxten.
Dess slagkraft bestod framför allt i dess rörlighet, dess effektiva samverkan och dess överlägsna beväpning.
den täta sammanhållningen och den överlägsna räckvidden var därvid avgörande.
Alexander kunde med särskild stolthet betrakta de ryktbara Vapenbröderna, som var utvalda man för man, tidigare av Filip, senare av honom själv.
Vid marsch hängdes hjälmen över ena axeln och soldaterna satte på sig bredskyggiga hattar i stället, till skydd mot sol eller regn.
För transport fanns ox- och mulåsnedragna kärror, vars antal dock inskränktes så långt möjligt.
Han var den unge härföraren som utstrålade segervisshet, övertygad om att han aldrig skulle lida något nederlag, en hjälteyngling som gudarna fann behag i och som hans män såg upp till med kärleksfull dyrkan.
grekiska fartyg jämte flatbottnade farkoster för hästar, vagnar och katapulter.
år sen vilade under ett hjältemonument.
I hans mytiska inlevelse ingick olika tider i varandra, hjältar återuppstod i ny gestalt, händelser upprepade sig enligt ett ödesbestämt mönster.
Han hade bara den högtravande men ändå ganska prosaiske Kallistenes, men Alexander litade säkerligen till förvissningen att hans bragder i sig själva skulle utgöra en dikt utan motstycke.
år.
Själva hade de haft turen att klara sig undan med livet, men var förtvivlade över sin väntan där i templet som inte tycktes få något slut.
Dock hade han nu äntligen kommit och kunde göra sig till befriaren, orakeldomens upphävare!
Tills vidare mötte Alexander inget som helst motstånd och han fick en känsla att framträngandet gick förrädiskt lätt.
Det var vad de frågade sig, mer eller mindre oroligt eller upprört.
ty vad han mötte i Mindre Asien var inte barbariskt förfall och bedrövlig efterblivenhet, utan tvärtom ett rikt och välordnat samhälle, med fri religionsutövning, uppdriven administration, praktfulla byggnadsverk, sköna trädgårdsanläggningar och parker, mycken vällevnad och jämförelsevis obetydligt elände.
Slaget vid Granikos förestod.
Det led mot kvällen, solen kastade långa skuggor snett framför honom och glimmade starkt i de fientliga truppernas vapen och metallbeslag.
Men i själva verket lär Alexander ha följt Parmenions råd och ha avstått från den våghalsiga hjälteuppvisningen.
Det var dock hans greker som utgjorde huvudstyrkan, men perserna litade kanske inte helt på dem i kamp mot andra hellener eller unnade dem inte att segra.
Men han behöll ingalunda hela äran av segern för egen del, han berömde var och en som utmärkt sig i striden och delade ut frikostiga belöningar.
Han hade inte mött de persiska huvudstyrkorna och framför allt inte kung Dareios, vars besegrande han ansåg oundgängligt med det mål som han nu allt tydligare börjat sätta sig före:
Inlandet befattade sig Alexander inte med:
Så fullföljde Alexander sin påtagna uppgift som den grekiska frihetens återupprättare, trots att han själv föredrog aristokratiskt styre.
En av de rikaste och starkaste städerna, Miletos, gjorde oväntat motstånd, litande till sina murar och den persiska flotta som samlats utanför hamnen.
Stadens motstånd gav nu Alexander ett utmärkt tillfälle att grundlägga ett rykte som oemotståndlig intagare av befästa städer.
Vid ett tillfälle när trupperna for mer än vanligt illa inträffade en plötslig vindkantring, regnet upphörde med ens och vattnet i en havsvik drog sig tillbaka så att manskapet kunde ta sig över torrskodda.
Vagnen var praktfullt utstyrd och guldbelagd, och den hade en styrstång som var angjord med en konstfärdig knut, inte av rep utan av den hårda barken från kornellbusken.
Den förväntansfulla tystnaden började övergå i ett oroligt sorl, åskådarna höll på att bli otåliga och gripas av tvivel på att han skulle lyckas.
För att överkomma andras och egna tvivel använde han sig av ett häftigt åskväder som mycket lägligt drog fram över staden samma natt.
Ständigt stötte erövrarna blott på fattiga små städer, bedrövliga byar, förskräckta människor, och dess emellan karga slätter, rykande sand, rasslande tistlar vassa som nålar, eller svarta berg med krön av ännu osmält snö, strida strömmar med isande kallt vatten.
Men det skulle dra ut på tiden och utgången var mer än oviss.
Men behovet för eldande strider gjorde sig på samma gång gällande, det var en allt lättjefullare och oberäkneligare här som tog sig ner mot kusten.
Kanske var hans högste befälhavare inte så trofast och tillförlitlig som han tidigare trott, möjligen eftersträvade han härskarmakten för egen räkning och varningen mot dekokten kunde, i stället för omsorg om hans liv, innebära en list för att Alexander skulle dö i febern.
Är det ändå inte främst Filips, din faders, förutseende och duglighet som du skördat frukterna av?
Men så snart krafterna började återvända slog Alexander bort sådana tvivel och grubblerier.
Först sent i oktober var Alexander helt återställd, och budet nådde honom då om en grekisk-makedonisk flottseger över perserna.
Dammolnet som den framtågande hären rev upp förmörkade rymden och skymde solen utan att ändå skydda mot de brännande strålarna.
Hur viss om segern han än var ville han tydligen betala lägsta möjliga pris för den och visa sin förslagenhet som härförare.
Vid fackelsken, under stjärnhimlen, medan havsdyningarna brusande sköljde in, utförde han offer på sedvanligt sätt.
Han försökte sig också på sin vanligaste krigslist:
Framför den persiska palissaden kom striden att stå som hårdast och de stupade hopades i drivor för de andra att kliva på.
Där han själv banade sig fram på sin stridshingst, oavbrutet huggande omkring sig, kunde han inte skaffa sig någon överblick av läget och kände sig svepas med av de lössläppta krafternas blinda brottning.
Dareios fick i detsamma också syn på Alexander och greps av märkbar oro.
Kungen flydde!
Slagfältet utgjorde en förfärande syn av döda och döende, sårade och lemlästade, med häst- och människokroppar hopade över varandra.
Dareios hade undkommit!
Och han häpnade över den prakt som mötte hans blick:
Kungafamiljen visade sig bestå av Dareios' moder, hans drottning och hennes barn.
För övrigt hade Alexander redan tidigare en älskarinna som medföljde honom på fälttåget.
Det största krigsbytet väntade i Damaskus, och Parmenion blev sänd dit i förväg för att ta hand om det, möjligen som ett bevis på Alexanders fortsatta förtroende för honom efter den gemensamma segern vid Issos.
att erövra hela Persien.
En rad städer kapitulerade villigt nog, förskonades från plundring, förstärktes med grekiska garnisoner och inlemmades i en vänskapspakt.
Tyros var den mäktigaste staden på fenicierkusten, med rykte för att vara ointaglig.
Motståndet och svårigheterna sporrade honom som alltid, han fick därtill se sina utsända förhandlare dödade och deras kroppar kastade utför murarna:
meter och var utsatt för havsvågor som slog in där vid storm.
meter höga hade ett tjugotal plattformer för stridande och fallbryggor för äntrande.
Skaror höll på att äta eller vila på marken, försäljare av allehanda saker drog omkring, öl och vin utbjöds åt de törstande.
Tyrenarna sände överraskande fram ett skepp lastat med eldfängda ämnen som sprang ut i flammor nästan explosionsartat och ödelade åtskilliga av Alexanders krigsmaskiner.
rader uppöver varandra och en tredje rad med en man per åra.
Men Tyros' befolkning höll fortfarande ut och skyddade sig mot beskjutningen med skinnsäckar stoppade med sjögräs, och de reste upp stora hjul av marmor som roterade runt för att hejda pilar och slungstenar.
Samtidigt med att molon blev fullt färdig att tas i bruk ökade stridsraseriet från båda sidor för att driva fram ett avgörande.
Män kastade sig brinnande i vattnet eller tog språnget över till murarna i sista ögonblicket, en del vräktes tillbaka över murkrönen och störtade i havet.
Alexander behövde honom tydligen och han blev återinsatt som härskare, med stöd av en ny garnison.
Det var också vad Alexanders generaler och experter hävdade, och de avrådde från belägringen.
Ett vidsträckt läger växte fram liksom utanför Tyros, uppfyllt av belägringsarbete och försörjningsbestyr.
Hamrandet av murbräckorna tog vid, katapulterna slungade iväg sina brandfacklor och tände eldsvådor runtom i staden, som snart låg insvept i rök.
Hans egen vrede över missödet delades i hög grad av hans män, som i sin dyrkan inte kunde stå ut med att något sådant träffade honom.
Alexander själv med den återstående styrkan marscherade till lands och nådde fram efter en vecka.
Det var ju inte en erövring utan något som föll honom till utan vidare, så som mogen frukt från ett träd.
Den persiske storkonungen hade insatt sig själv som ny farao, men han levde alltför långt borta och blev aldrig annat än en ställföreträdare.
Trots detta var egyptierna nu beredda att mottaga Alexander som befriare och insätta honom på platsen som farao.
Han skulle vara och förbli en av dem, vilka segrar de än vann tillsammans, vilken ära som än mötte honom ute i världen!
Hans nyfikenhet var inte så livaktig som vanligt, ingenting i Egypten föreföll angå honom riktigt och han fann ingenting av särskild vikt att företa sig där.
Kanske förnam han också den fåtvitska kampen mot förgängelsen i de underjordiska gravkamrarna med de guldklädda mumierna:
Var det inte bäst att lämna detta sällsamma, sönderfallande land så snart som möjligt?
Han tog strax itu med att staka ut stadsplanen, som han gav formen av en utbredd makedonisk militärmantel och markerade på marken med mjöl.
Han hade uppvaktats av sändebud från den grekiska kolonin Kyrene i Libyen och blivit inbjuden till besök där.
en makedonisk kung som var egyptisk farao och härskade över både hellener och egyptier.
Kamelerna visade tecken till oro, ville vända om och vägrade plötsligt att gå längre, lade sig ner och sträckte huvudet ifrån sig som om de varit döende.
Det skulle Alexander heller aldrig ha funnit sig i:
Färden fortsattes med förnyade krafter och nytt hopp.
Skaran färdades nu mest om natten för den alltför glödande hettans skull.
En borg på en klippa höjde sig över omgivningen och omslöts av Siwa-oasens grönska, palmskogar, fruktträd, friskt gräs, vattenströmmar, med falkar som svävade ovanför i rymden och vaktlar som flög mellan träden.
Männen levde där tillsammans i formliga äktenskap och befolkningen uppehölls genom att barn fördes dit från andra håll.
Guden själv var oraklet, men talade endast genom prästen.
Så hade Alexander ändå fått veta vad han helst ville av oraklet i Siwa-oasen:
olika satraper som skulle dela makten, med en grek vid deras sida som ansvarig uppbördsman.
Den hellenska alliansen utsattes för starka påfrestningar under Alexanders långa frånvaro, men han litade på att Antipater skulle bemästra oroligheterna och att framför allt Aten skulle stå fast.
Han ansågs också vänta på egna förstärkningar från Makedonien, om han verkligen behövde dem eller inte.
Oxar och kameler samlades in från olika håll, togs från ägarna med eller utan ersättning:
Alexander sände Hefaistion i förväg med en ryttartrupp för att slå broar över Eufrat.
möjligheter:
Mazaeos drog tillbaka sitt rytteri så snart Alexander närmade sig med hären, och han nöjde sig med att på betryggande avstånd bevittna hur makedonierna tog sig över floden och hur sen Alexander valde den nordöstra vägen.
Vad som en gång varit det assyriska hjärtlandet verkade ganska glest befolkat och på många ställen syntes kullar som kanske rymde ruiner av städer, sjunkna i jorden och överhöljda med sand.
Alexander förnam utan tvivel något av förstämningen över detta gamla land, ödesvinden som viskade sin varning emot honom, samma påminnelse om förgänglighet och fåfänglighet som mött honom i Egypten.
Många vidskepliga makedonier förfärades, men Alexanders teckentydare skyndade sig att förklara att det var ett förebud om persernas förestående nederlag.
Följd av ett antal Vapenbröder red han fram för att skaffa sig en uppfattning om slagfältet och perserhären.
Inte ens Alexander kan gärna ha undgått att känna något likt en stigande fruktan inför persernas härmassor.
Och han pekade påpassligt ut en örn som just då råkade flyga förbi, högt ovanför, rakt mot persernas läger:
Dareios' drottning hade nyligen avlidit i sitt kungliga tält, kungamodern satt där omgiven av den återstående familjen och väntade oberört på slagets utgång.
Elefanterna skulle sättas in vid behov, i första hand mot kavalleriet för att hästarna skulle råka i panik, ovana som de måste vara vid dessa kolosser och deras starkt avvikande lukt.
Bakom befann sig härens övervägande flertal av fotfolk, sammansatt av manskap från imperiets alla östliga provinser.
I detsamma blev den persiska truppen tillbakaslagen av tillkallade makedonier och fick fly därifrån med oförrättat uppdrag, kastande ifrån sig även det byte den kommit över.
Det var ett ljud som kom de stridande perserna att lyssna och hejda sig.
Också om segern tydligen redan var vunnen kunde Alexander inte finna sig i att Dareios återigen lyckats undkomma, och han tog upp förföljandet på nytt.
Träsken bubblade och jäste, svartglimmande och illaluktande vätska rann ut över vägen och när den antändes flammade den upp, i en eldstrimma som drog iväg snabbare än någon orm, med ett varnande väsande.
Nyss hade han varit motståndaren som kämpat mot Parmenion vid Guagamela, nu företrädde han det villigt kapitulerande Babylon.
år och aldrig blivit annat än främmande, en skändare av Babylons gudar och tempel liksom av de grekiska, en förtryckare och utsugare.
Den vette mot norr och ledde in mellan höga murar, beklädda med fajansplattor i lysande färger, med konstfulla mosaiker där lejon, tjurar och fabelartade eleganta drakar framträdde.
Det kom dem alla att känna sig rika och ägna sig åt ett sorglöst slöseri.
Han lät ta hand om de skatter som fanns hopade i palatset, delvis ända från storkonungen Nebukadnesars tid.
år tillbaka.
Alexander, ensam eller med sällskap, tog gärna en promenad på den stora muren som omgav Babylon, helst mot kvällen då solskenet föll snett från väster och luften var fylld av gyllene stoft.
Vatten som pumpades upp av oxar och slavar rann i rännor och föll ner i kaskader i floden.
Däruppe reste sig det krönande templet i all sin prakt, med en vilobänk och ett bord, båda av guld och till synes avsedda för en jätte:
Och han stod tveksam inför dessa lärda bevakare av fördolda mysterier, men försökte ändock komma till tals med dem.
Palmskogarnas mörka, fjäderlika grönska sträckte sig så långt ögat kunde nå, genomkorsad av kanaler som skymtade fram likt utspända silversträngar.
Vid sidan om kriget och den mänskliga ödeläggelsen hade översvämningarna härjat katastrofalt, sköljt bort bebyggelsen eller dränkt den i slam.
Den första skriften hade uppfunnits och inristats i lertavlor som bränts och fått stenens motståndskraft.
Han hade misslyckats liksom en gång faraon Aknaton i Egypten i en liknande strävan.
Alexander fann en överväldigande mängd invecklade och främmande förhållanden att sätta sig in i.
Efter att gudarna antogs ha stillat sin aptit betraktades den återstående maten som välsignad och ägande undergörande kraft.
De göt olja i vatten och tolkade innebörden i de former och rörelser som uppstod.
Alexander följde med hur en sådan ritualslakt gick till.
Ansågs då gudarna för blinda, oförmögna att skilja mellan verkliga djur och konstgjorda?
De färdades huvudsakligen med strömmen, kom uppifrån landet med last, omlastades i Babylon och sändes vidare ner mot kustdeltat, eller höggs upp och såldes som virke.
Men något nytt för honom var att ullen rycktes av fåren, inte klipptes, eller den plockades från törnesnår som fåren drevs fram igenom och där ullen fastnade på taggarna.
Högfloden kom för sent för lantbruket och det var därför nödvändigt med fördämningar och diken, dels för att skydda de gröna fälten mot förödande översvämningar, dels för att lagra vatten och använda det när sommartorkan satte in.
Han var redan besluten att göra Babylon till huvudstaden i sitt välde och Mesopotamien till det centrala landet i sitt imperium.
Och Modern, den ärelystna Olympias, som överskuggat hans uppväxtår, hur avgränsade var inte hennes föreställningar, hur beskedlig var inte hennes storhetssträvan!
När Alexander närmade sig Susa kom satrapen över staden honom till mötes och medförde som gåva
Han lär då ha sett
Mellanspelet i Egypten med värdigheten som gudomlig farao bleknade bort inför detta.
Efter honom kom den kungliga familjen i en rad åsnedragna vagnar och haremsdamerna ridande sidledes på mulåsnor.
Kanske skulle de rent av vägra att följa honom längre?
Där ingick avlägsna och otillgängliga bergstrakter, väldiga ökenartade högslätter, stammar som levde isolerat i skogar och berg, kringströvande nomader och halvvilda ryttarhorder, primitiva fåraherdar och efterblivna folkspillror som levde i grottor.
Experter och lärda, profeter och mystiker, förutom mängder av legosoldater, drog i båda riktningarna mellan öster och väster.
Också en del inflytelserika persiska herremän hade samlats där kring kungen.
Detsamma krävdes av Alexander, men han vägrade, kringgick passet och angrep motståndarna i ryggen.
I dess tempel brann, liksom i de otaliga templen överallt, den eld som aldrig fick slockna och räknades som gudens egen uppenbarelse, elden som ingenting fick förorena och som dyrkades över allt annat.
Pelarraderna imiterade en skog av mäktiga stammar, som omväxlande bestod av marmor, porfyr, cedrar eller teakträd.
de jagades och infångades, lemlästades eller dödades.
Men ännu var han själv kluven i sin inställning, det tog tid för honom att växa in i sin nya status som storkonung.
Han tyckte sig kanske tills vidare ha nått sina mål och kunde vila på sina segrar.
Han gjorde säkerligen åtskilligt för att omorganisera skötseln av imperiet, men främst försökte han sig på en storkonungs praktutveckling och slösande festligheter.
Kanske inte ens Alexander själv visste vad som var ursprunglig böjelse hos honom och vad som var målmedveten strävan att möta de persiska kraven.
Och vad skulle det bestå i?
Den druckna skaran jublade och dansade, greps av stegrad yra vid åsynen av de härjande flammorna.
Allt större skaror av perser samlades där för att gråta och klaga, medan främlingarna vacklade iväg, försvann därifrån.
Han blev ensammare än förut, självrådigare och misstrognare, litade inte på samma sätt som tidigare på gamla vänner och stridskumpaner, anade gärna intriger och anslag mot sin person och sin maktställning.
För att han fullt ut skulle kunna överta arvet efter Dareios fordrades det att denne var död.
Alexander och hans män genomsökte skyndsamt vagnarna utan att finna något av betydelse, de förföljda tycktes bara ha befriat sig från besvärande last och flytt vidare.
Dareios som död var med ens inte längre hans fiende, utan hans höge företrädare.
Han kunde dock inte utan vidare träda i Dareios' ställe som vårdare av den heliga elden, Ahura Mazdas utvalde företrädare på jorden.
Men makedoniernas motsättning till perserna och imperiets olika folkslag var långt starkare och mera svårbemästrat.
Det senare bar alls inte Alexander emot utan svarade väl mot både hans politiska insikt och hans egen självkänsla.
Till deras förtrytelse visade Alexander inte sällan helt öppet sin höga uppskattning och ömma känsla för Bagoas.
En ökad spänning tycks ha uppstått mellan honom och Alexander, och hans ställning i Ekbatana kan av Alexander ha uppfattats som ett risktagande, en avsiktlig prövning av Parmenions fortsatta pålitlighet.
När en tiger kom inom skotthåll möttes han av ett pilregn och den kastade sig tjutande omkring med pilarna stickande ut ur kroppen, bet i dem så att de krasade sönder.
Sen kastade han askan i vattenfallet så att det kokade upp som en gryta och lät askan följas av ett vinoffer som färgade virvlarna löftesrikt röda.
Under tiden infann sig en amasondrottning åtföljd av
Den företagsamma kvinnan fick stanna så länge hären var kvar i Zadrakarta och Alexander sågs besöka hennes tält upprepade gånger.
Det var nu Alexander allt oftare började klä sig och uppföra sig påfallande persiskt.
Därefter höll han ett av sina stora tal till trupperna, alldeles som om någonting betydelsefullt var avslutat och något annat skulle ta sin början.
Det karga Arien var hemvist för en kvarlämnad spillra av de arier som ett eller annat årtusende tidigare hade trängt fram mot Indien.
Först efter häftiga strider, med insättandet av murbräckor och belägringstorn, kunde staden stormas och intagas.
Alexander bekymrade sig särskilt för Bukefalos, som han under tiden avstod från att rida på.
När hären nådde staden Farah lät Alexander den rasta där i
När han vägrade erkänna någonting blev han underkastad tortyr med glödande järn, medan Alexander stod dold bakom ett draperi och lyssnade till vad han kunde ha att säga.
Alexander sörjde inte över Filotas' öde och var inte synnerligen överraskad av hans handlingssätt.
Han kunde finna det otacksamt att ständigt vara den som varnade Alexander för överilade handlingar, manande till besinning och återhållsamhet, också när det gällde dryckeslag och persiska seder.
Han överlämnade sina förseglade order till dem och följde dem ut i parken där Parmenion promenerade, försjunken i tankar, vitskäggig, rak i ryggen och skarp i blicken.
Det var så mycket sannolikare som många bland makedonierna var uppenbart missnöjda med Alexanders allt tydligare persiska böjelser, både i sin politik och i sitt uppträdande.
Kritik och missnöje tystnade, alla uthärdade den fortsatta marschens påfrestningar utan knot.
man efterlämnades där.
Eftersläpning betydde en nästan säker död genom köld och hunger, och härens väg över bergen kantades av frusna lik.
månader nödgades Alexander gå i vinterkvarter med sin här.
Ännu ett bevis tycktes dem utgöras av det höga berget mitt emot som av befolkningen kallades för Berget-som-örnen-inte-kan-flyga-över.
Färgspelet mot solnedgången var halvt skrämmande i sin skönhet, med rymden inflammerad och blodstrimmad, så att många därur tyckte sig utläsa märkliga tecken, hotande eller löftesrika.
I hörnen och vid den enda porten höjde sig befästa torn av lera med utskjutande, spetsiga trädgrenar.
Där som på många andra håll dyrkades vattengudinnan Anahita, klädd i mantel av utterskinn och med stora ögon av lysande blåsten, lapis lazuli.
Strax därefter anlände den åldrige Artabazos med sina styrkor, efter att han i Parthien besegrat och dödat upprorsmannen Satibarzanes.
Alexander inriktade sig på ilmarscher och snabbattacker, mot fiender som han just ingenting visste om och med utgången mer än vanligt oviss.
Detta var inte obekant för Alexander, men han stötte aldrig på några sådana karavaner, antingen för att de var jämförelsevis sällsynta eller förstod att hålla sig undan.
När denne frågade honom varför han mördat Dareios skyllde han ömkligen ifrån sig på sina medhjälpare och förklarade sig själv oskyldig.
Där mötte hans trupper en skytisk ryttarskara som inledde strid.
Ett sådant fjärrvapen hade skyterna aldrig förr råkat ut för, de skriade än hemskare, drog upp läpparna och visade tänderna som jagande vargar.
Men Alexander förstod att bryta igenom deras inneslutande krets, han trängde igenom deras led med
Det var inte bara obehagligt och utmattande utan kunde också lätt bli löjligt och förnedrande, särskilt för Alexanders del.
Kavalleriet och fotfolket kom i gräl om äran att föra fram båren och han bestämde att de fick bytas till varannan dag.
Inga strider medförde något avgörande, Alexander blev alltmer irriterad över bristen på mera påtagliga framgångar och över det långvariga uppehållet i Baktrien och Sogdiana.
I det tvivelsjuka humör som Alexander befann sig i var ett sådant tal som eld i fnöske.
Han hade förgripit sig på en vän och dödat honom, han hade begått den uslaste av handlingar och det mot en gammal Vapenbroder, en trofast kämpe, en ärorik veteran!
han hade försummat offren åt Dionysos och detta var gudens sätt att hämnas!
Som vanligt intresserad av religioner, inte minst av deras politiska betydelse, lät Alexander tillkalla några av Zoroasters präster, ställde frågor till dem och lyssnade till deras utläggningar.
När han sjungit och dansat tvättade han av sig dammet och svalkade sig med mjölk som avkylts i brunnar eller källor.
Kom inte regnen på sina vanliga tider utbredde sig öknen alltmer under den flammande solen, låg där och rök av sand som om den ständigt brunnit, medan utsvultna kreatur stupade och efterlämnade sina vitnande skelett på marken.
Den kunde blott till synes släckas, men aldrig utplånas, uppstod ständigt på nytt, oövervinnelig och evig.
Elden stod över allting och övervann allt, vad var väl renare än askan den efterlämnade!
Han väckte häftig vrede när han utfärdade förbud mot att lik lämnades kvar på marken åt asätande fåglar eller djur:
Alexander nödgades tillbringa vintern i Balkh i stället för att tåga mot Indien.
Den slutliga uppgörelsen med Spitamenes lät alltjämt vänta på sig.
Temperaturen sjönk med en gång till många köldgrader och alla som kunde det tog sig in i byar och hyddor för att värma sig vid brasor.
Ett trettiotal såg han störta ner, några åt gången, och krossas mot den steniga marken.
Där omgavs klippan av en djup klyfta, med bryggorna uppdragna, och Alexander tillgrep en av sina mera vanliga belägringsmetoder.
Ett ingifte bland de baktriska herresläkterna, med stöd av starka klippfästen, var ingen dålig politik.
Den kanske ende som inte gladde sig åt tilldragelsen var evnucken Bagoas, vars ynglingaskönhet åtminstone för tillfället fick träda tillbaka för denna asiatiska kvinnoskönhet.
Sådan var tydligen hennes föreställning om en verklig man.
För perserna var det ett uppskattat sätt att hälsa storkonungen och avstod han från denna hälsning var de böjda att tvivla på hans upphöjdhet.
En av dem hade fått några slag av Alexander för att han under en jakt förekommit honom vid nedläggandet av ett byte.
Kallistenes för sin del hade alltmer blivit förd åt sidan som Alexanders lärde rådgivare och lovsjungande historieskrivare, andra hade alltmer övertagit dessa uppgifter som han ansåg tillkomma sig.
Om den hårda kärnan alltjämt utgjordes av makedoniska veteraner och grekiska legionärer överflyglades de nu betydligt av persiska och andra trupper, baktrier, sogdianer, skyter.
elefanterna.
Han väntade kanske halvt om halvt att verkligen möta de jättemyror som sades vara upptagna med att gräva fram guld och hopa det omkring sig.
Men kanske drömde han redan om att gå längre, att inte låta sig hejdas varken av härar med otaliga stridselefanter eller av de mest otroliga mysterier och sällsamheter.
Alexander blev sårad i ena ankeln av en pil, medan fästningens härskare i gengäld dödades av en pil från katapulterna.
De byggde sina hus av trä, släpade fram timret från bergsluttningarna med oxar, bearbetade det med yxor och utformade varje hus olikt de övriga, med våningar som sköt upp över varandra och slutade i konstfullt snidade spiror och utsprång.
Kafirerna var väl förtrogna med murgrönan där de bröt den och kom med famnen full av den, använde den som underlag att sitta på och ligga på, knöt den till girlander och kransar för att pryda sig själva, sina hus och sina djur med dem.
Det var för Alexander som en sällsam hemkomst långt borta i världen, en lycklig stund av återvändo till något halvt förlorat och glömt.
Ett försök med Alexander i spetsen att klättra uppför branten visade sig dock ogenomförbart, stenblock störtades ner över dem så tätt att många omkom och Alexander själv knappt nog klarade sig undan med livet.
Där väntade den mäktiga rajan Ambhi från Taxila med en välkomstgåva av
Deras främsta prydnad var skägget som de bar så långt som möjligt, ofta räckande ner till midjan, och det var färgat skarpt rött,blått eller grönt.
Fattiga män kom med sina halvvuxna eller ännu mindre döttrar för att sälja dem, lät dem stiga fram med händerna slagna för ansiktet, för att visa deras jungfruliga blyghet eller dölja deras skönhet eller brist på skönhet, i syfte att göra dem ännu mera lockande.
De var vitmenade med aska efter kospillning och ingen sax eller kniv hade kommit vid deras yppiga hårväxt.
Också tolkarnas ord tycktes gå dem spårlöst förbi och följdes blott av tystnad, orörlighet.
års askes, enligt det löfte han en gång avkrävt sig själv.
Vid nästa möte med gymnosofisten frågade Alexander efter hans namn och fick ett något kringgående svar.
år, ett heligt tal, åt sträng asketism och tystnad, ätit och druckit det minsta möjliga för att inte avsluta livet i förtid, han hade till och med andats mycket obetydligt och endast genom näsan.
Och ändå kanske det fanns beröringspunkter, så som mellan alla ytterligheter.
Alexander kunde inte annat än förundras över Kalanos:
Alexander var på väg in i den mäktige kung Poros' land och möttes av en stor här som ställt upp sig på andra sidan floden.
Också om natten lät han sina styrkor vara i rörelse, föra starkt oväsen och svänga facklor på olika håll för att ytterligare vilseleda.
Båtarna kunde inte i en hast släpas över dit, utan det gällde att om möjligt finna ett vadställe.
De råkade i fullt uppror och grep vem helst de fick tag i, svängde sina offer i luften och slungade dem i marken eller trampade dem under fötterna.
Han träffades av ännu fler pilar, likaså hans elefant, tills de båda blödde ymnigt.
Det påstods att Bukefalos vid flera tillfällen blivit sårad och denna gången så svårt att han avled av blessyrerna.
I väntan på monsunregnens upphörande byggde Alexander skepp.
Han förstärkte det genom att förklara att det förde olycka med sig om man dödade en påfågel.
De åt illa kokt ris som svällde upp i magen och förtärde omogna mangofrukter och bananer som gav dem svåra plågor och långvarig diarré.
Varje banyanträd var som en hel skogsdunge, tätt sammanträngd, med lövverk som skyddade likt ett tak.
Staden stormades under raseri och svärden högg in på de sammanträngda massorna av indier.
Landet tycktes ligga öppet och ganska försvarslöst, med olika riken där härskarmakten befann sig i förfall, ett okänt, människomyllrande Indien som måhända blott väntade på sin betvingare.
års oavbrutet fälttåg, hur de kämpat till det yttersta i slagen och striderna, ständigt segerrika, och hur de övervunnit alla slags naturhinder, öknar och träsk och översvämningar, bergbranter och snömassor, medan de uthärdat hetta och köld, hunger och törst, mer än någon rätt kunde begära.
Men Alexanders vrede och hotelser tycktes alltjämt inte göra något intryck på hären.
Det betydde att hans största och djärvaste dröm gick om intet:
Det fanns ingenting att vänta på längre.
Ja, gudarnas vilja var uppenbart att Alexander skulle vända om!
Inför uppbrottet kunde Alexander åter känna en viss glädje och försökte komma över nederlagskänslan.
Alexander använde tillfället för att grunda nya städer och anlägga hamnar i stället för dem han förstörde.
Manskapet ville inte tro på de upprepade uppgifterna att Alexander levde och oron tilltog alltmer ibland dem.
Han avdelade mer än halva hären att under Hefaistions befäl tåga tillbaka genom inlandet, den lättast framkomliga vägen genom Etymandrosdalen och vidare mot Persepolis.
Han ämnade sända sina fartyg utmed kusten tillbaka till Persiska viken, en gammal samfärdsled som fallit i glömska och som det gällde att återupptäcka.
Alexander förberedde det genom att ge order om de förråd som skulle läggas upp i förväg så långt det gick.
Äntligen kunde Alexander efter alla besvärligheter lämna flottan att styra till havs med de röda seglen svällande i vinden.
Trots att det var under den gynnsammare tiden, i början av hösten, var hettan olidlig och de kunde färdas så gott som enbart nattetid.
De drunknande skrek och kämpade förtvivlat, andra rusade förvirrade omkring för att rädda vad de kunde.
De var svepta i djurhudar eller i skinnen från stora fiskar som förhårdnat och liknade plåt.
Mellan hyddorna växte glesa dungar av dadelpalmer, men deras frukter var ännu omogna och otjänliga att äta.
Kunde de andra törsta så kunde han!
Till allt annat blev ormarna en verklig plåga.
Det krävdes inte ens alltid att det förtärdes och därigenom var möjligt att undvika:
Den ende som alltjämt var sig lik var Kalanos, han hade knappast blivit magrare, knappast svultit och törstat mer än han gjort frivilligt under halva sitt liv.
Äntligen började öknen ta slut och glädjen var stor bland alla som sluppit att lämna sina benknotor där.
Det saknades varken kött eller mjölk, det fanns till och med vin.
Härtåget övergick alltmer i ett festtåg, med vagnar som skuggades av grönskande grenar, med smyckade riddjur, med musikanter och dansare.
I kungapalatset i Kirman slog sig Alexander ner, med Nearchos som sin främste gäst, och festligheterna fortsatte hejdlösare än någonsin.
Alexander är åter mitt ibland oss!
Den största skandalen gällde ingen mindre än den betrodde rikskassören Harpalos som hade flytt till Aten med en väldig penningsumma.
Och vid midsommartid i det glödheta Susa ställde Alexander till en bröllopsfest utan like.
av sina soldater att vigas vid sina mätresser, sina asiatiska älskarinnor, antingen de var hågade eller inte.
undrade Alexander.
Ja, sade den gamle, han behövde inte vänta längre, döden var honom nu så nära att han kunde träda den till mötes utan att föregripa den.
Sörj inte, Alexander, för vi möts igen nästa år i Babylon!
Han hade sett så många dö, men ingen på detta oberörda och villiga sätt, förväntansfullt som inför en befrielse och fullföljelse.
Det slumpade sig så att vid samma tid anlände till Susa ett överväldigande antal unga perser och andra asiater, inte mindre än trettiotusen, alla makedoniskt tränade och utrustade, grekisktalande och Alexanderdyrkande:
De
De stod inte ut med Alexanders sorg och vrede, hans oåtkomlighet och kanske också förakt.
Det var då Hefaistion insjuknade och drog sig tillbaka med feber.
I sin otröstlighet vägrade han att lämna den döde Hefaistion, släppte inte hans lik ur sina armar.
Han ägnade sig åt väldiga offer för att göra gudarna välvilligt stämda mot Hefaistion och lätta hans tillvaro i dödsriket.
Mest var han olycksbådande mörk till sinnes eller också slog han över i krampaktiga glädjeutbrott, i besinningslöst överdåd.
Trots dessa krävande uppvisningar försummade Alexander likväl inte den alltmer invecklade imperiepolitiken och han umgicks även med planer på nya erövringar.
i stället för att utbygga och underhålla templen hade de förbrukat hans rikliga anslag för egen räkning.
Den nya flottan var främst avsedd för Arabiens erövring och kanske också för kringseglingen av Afrika.
Trupperna tränades oförtrutet, under nära samverkan mellan makedonier och asiater.
En sjöman simmade ut och räddade hatten, men var obetänksam nog att sätta den på huvudet medan han simmade tillbaka.
meter högt monument över Hefaistion, i tävlan med Babylons mäktigaste byggnadsverk.
Det var den tjugonionde maj, kort innan expeditionen till Arabien skulle avsegla.
Eller också var bara några få av dem inblandade i anslaget, kanske var munskänken ensam ansvarig och hade mutats av Alexanders motståndare bland härförarna, eller möjligen av hans fiender i Aten, där särskilt Aristoteles kunde ha velat hämnas Kallistenes' död.
Floden låg vitglödgad, fårades av någon båt och återtog sin bländande blankhet, så att vattenytan tycktes stel och hård som plåt.
Han trodde att han där skulle kunna andas bättre och leva upp på nytt.
Alexander döende i Babylon!
års oavbrutna fälttåg inte uttömt hans krafter, inte ens Makrans fruktansvärda öken eller återkomstens våldsamma dryckesfester.
Den odödlige Alexander ska dö, han som alla andra!
Visst har den föreställningen varit honom till god hjälp, många andra har trott på den och ibland kanske också han själv, halvt om halvt.
Och måhända är det mycket nog!
Gilgamesh levde sin dikt innan den skrevs ner på lertavlor, övertogs av babylonierna och översattes till deras språk.
Nu låter han stycken av dikten läsas upp vid sjukbädden, han lyssnar och glömmer en stund sin egen plåga, sen blir han trött och avbryter uppläsningen, men fortfar att tänka på vad han hört.
Och hur väl förstår inte Alexander ledan hos Gilgamesh innan Enkidu trädde in i hans liv, hur han fann alla dåd utförda och av ingenting lockades mer, hur trött han var på att utnyttja sin rätt till första natten med alla brudar och att dagen lång lyssna till räkenskaper, till det ändlösa omnämnandet av allt vad han ägde.
Ishtar var dock en gudinna som måste vördas och åtlydas!
Hur nära kommer han inte Alexander också i detta, har han inte själv varit eller trott sig vara mer gud än människa, men ändock dödlig!
Och han vaknade blott för att finna att allt vad han genomgått och övervunnit varit förgäves.
Hans vilja är inte längre fri och hans egen, alltid måste han väga för och emot, försöka inse följderna av varje handling, blicka in i orsakernas långa kedja och förvillande labyrint.
Hon hyser ingen tillit utom till det invanda, som tycks henne vara det enda säkra och betryggande.
Det kräver blott tid, tid, en oändlighet av tid, ändlösa släktled av människoliv, och en guds varaktighet och uthållighet.
Är det då allt?
I dem ligger den avgörande kraften, den framåtdrivande, outgrundliga:
Det var gudarna och hjältarna, de odödliga, som förkroppsligade sig på nytt och på nytt genom tiderna, steg in i utvalda dödliga och gjorde dem till sina likar.
Du har ödelagt och byggt upp, du har tjänat döden såväl som livet, du har varit en verkande kraft och mer än kanske någon annan ingripit i världens gång, i oräkneliga människors öden.
Eller kan de?
Och du hör en skriande kör av olikartade rop, en människokör av livsrop och dödsvrål.
Ska det inte inom kort upplösas och sönderfalla, kommer inte dina härförare att kasta sig över bytet likt galna hökar och slita sönder det sins emellan?
Ett ljussken ska utgå från dig för att sakta avtaga, din gestalt ska växa ut som en skugga mot kvällen, allt formlösare och obestämdare.
Vad som blir kvar av ditt liv är slutligen några slumpvis valda ögonblick, förstenade till bilder, redan outgrundliga och oförklarliga, utanför tid och rum, lyfta ut ur sitt sammanhang.
beror den inte på hennes tillstånd och hennes fruktan?
Han är dig alltjämt lika tillgiven och beredd att skänka dig all den njutning han förmår.
Och Olympias, ack Olympias, nu stiger hon fram i din föreställning på nytt, hon som bleknat bort alltmer för dig under åren och förlorat sin makt över dig!
Nu kommer du förvisso aldrig mer att återse henne, nu är du slutgiltigt fri från henne, men också moderlös, ensam med din död.
Men alla de skyldiga?
skulle du vilja ropa men förmår det inte.
Vad är det de döljer för dig:
Han ser sig om och vet strax var han befinner sig, hur det är fatt med honom.
Han ser floden glimma fram där utanför och han kravlar med yttersta möda fram till barriären, lyfter sig så att han kan se ner i vattnet.
Trängseln blir allt större kring palatset, de vill se Alexander med egna ögon, de vill åtminstone ta ett sista farväl av honom.
Hon hade inte uppfattat ett enda ord, bara väntat på att kråkan skulle falla ner i hans kaffekopp.
--- Nej, varför det?
--- Hovmästarinnan var så snäll och tog själv hand om mina saker.
--- Nä, det är väl det.
--- Förra året så träffade du en uppfinnare på Stureplan klockan halv
Var kan man äta det?
Hon undrade hur snabbt den där generalen galopperat eftersom hästen kallades följeslagare.
De satt tysta och rökte.
Är den så dålig?
år.
I slutet av första akten kommer Linkan, dom skickade iväg honom till björnfällan för att han var så sur, hem med
Ärtgrön, det kan man inte säja längre, inte om ärter i alla fall.
--- Har du aldrig läst om det?
--- Att fanatisk tro är snoppsubstitut, tror jag.
--- Vad fräckt.
Känner du någon som skulle vilja spela Pilatus roll?
--- Nej tack, jag måste köra bil i eftermiddag.
--- Men snälla, jag skrev ju på kortet.
Vi gifter oss.
--- Tyst.
Jag ska sitta och se på dej och indianen när ni älskar, så ska jag smeka er båda
--- Har du klippt gräsmattan?
--- Vi hade inte sovit särskilt mycket.
Männen vid bordet intill betalade och gick, lokalen var tom så när som på servitörerna, de åt och talade högt om bongningar och jävla stämpelklockor.
Hans kavaj, plastpåse och portfölj låg på sätet precis som hon lämnat det.
De öppnade dörren och innanför var det tomt.
Blundade och hoppades att Lennart skulle sitta bredvid henne när hon öppnade ögonen igen.
Ljushårig och med glasögon, nejvisstnej, dom ligger ju här.
Jak icke göra mer, sade kocken, bockade och gick.
Vi har ingen möjlighet att förvara kvarglömda saker, ni får gå till polisen eller vart katten som helst.
--- På herrtoaletten?
Kuvertet var nästan
En slaktare sitter anhållen.
Tog en liten anteckningsbok och smakade på telefonnumren.
Pussissar.
Om det ringer, tänkte hon, då vaknar barnen, det är lika bra att dra ur jacken.
Hon insåg att gräsklipparen inte skulle få plats när hon blev färdig, om hon blev färdig.

--- Bo hos dej ett tag, jag står inte ut med mors tjat.
Klockan
Stel av nervositet och med värkande nacke började hon bearbeta den låsta skrivbordslådan.
Om han kommer med
?
Natten övergick till morgon, Boel huttrade, värmde lite mjölk med huvudet fullt av frågor och värk.
Jag har ju trott att jag älskar honom, men titta här!
När spjutet smeker din skälvande kropp och ödlan kittlar din nacke min slemlem söker din klippa stöter med klotet av nickel och fräser igenom ditt svartnande kött --- Det är ju nästan roligt.
--- Han hade en piska i lådan och nagellack.
Agneta drog med sej Boel in i sängkammaren, smekte henne över håret, kände sej stor och moderlig och somnade.
Tog henne lite gnälligt i famnen och föste med henne till sovrummet.
Birgitta lusläste allt som stod under " personligt ".
Gunnar hörde inte på, han småsvor åt en röd Saab.
som inte bryr dej om att Saaben gjorde så där.
--- Glöm inte att ta ur fendrarna som ligger i bak, vi måste ha dom på fredag kväll.
Klädd i jeans och kofta gick han och strosade på en gräsmatta.
Hon skrev upp namn, adress, telefonnummer och sitt försäkringsbolag på ett Konsumkvitto.
--- Säj till den där mannen i MG-n att vi sitter ihop.
Hon kände sej fånig och sprang som en galning men missade bussen.
lite då och då medan hon stirrade på gatorna för att få syn på Lennart.
Hon avbröts av att den andra polisen lade på luren och kom fram till disken, sedan hennes polisman ivrigt vinkat honom till sej.
Birgitta tänkte så att det knakade, hette han Lars?
--- Exakt.
--- Bra?
De allvarliga svettdropparna på Birgittas överläpp skärpte Janne.
--- Hur skulle det annars se ut?
En man med runda fötter sade " tut-tut sa båten, så gick bryggan " ungefär
Jag är nöjd om jag får sitta här en liten stund.
signaler gå fram och inbillade sej att hustrun var ute på något skoj med en väninna.
Hon såg på hans blick och mindes att han blev mindre och mindre vindögd ju mera han drack.
--- Snälla du, jag har inte tid att prata nu, du kan väl komma igen en annan gång.
Att mina barn tycker om mej?
--- Motståndare till kvinnofrågan!
Jo förresten, så är det.
Snälla ta mjölk och smörgåsar själva jag måste försöka tänka en stund.
Hon hade åtskilliga gånger medan hon väntat gått igenom vad det skulle stå i avskedsbrevet från Lennart:
--- Inget annat?
--- Han ... han har maginfluensa, han är sjuk i Stockholm.
Varför skyddade hon den hänsynslösa hustruplågaren?
Agneta kom tillbaka med Jens och kassar från snabbköpet, hon grälade på Boel för att hon inte passat på att sova.
Jag håller på att bli galen tror jag.
--- Det är ju du!
Dom verkade helförvirrade.
--- Lennart är väl på samma sida som du och det finns ju terror från andra sidan också, japaner och sånt.
När den där major Karlsson blev obekväm och förflyttades så var det en hög gubbe som på allvar sa i radion att militärer och politik inte har med varandra att göra.
så att han kunde slå ihop händerna, vända burken upp och ner och säja " schlut ".
Han drog upp min kjol och tog mej bakifrån.
--- Usch.
En senkommen farmor sade förlåt och satte sej på Boels fötter och bad om förlåt igen.
Mitt uppe i min skilsmässa.
Han tystades med en tablettask, reservmutan som Boel alltid bar med sej.
Mamman och barnen sov under bordet.
ekade det från resten av barnen.
Hon blev fångad, dödad och lagd ovanpå sina barn.
Jens var lycklig och gav Boel tablettasken.
Lena hoppade upp och ner i baksätet.
--- Nu håller ni er lugna, jag ska gå upp på pappas jobb och fråga en sak.
Hon satte sej och försökte tänka.
Det gäller ju hans arbete, seså, ring nu.
Det ekosofiska samhället gjorde henne inte klokare.
Pojkarna kom hem, trötta och flamsiga, de hade fått stryk med
Han lät en tugga köttfärs åka från kind till kind.
Satte sej, bytte plats och mumlade något om att hon inte stod ut med att ha en vägg i ansiktet.
--- Va?
--- Ja men, sade Birgitta och lade sina vigselringar i mitten på en ruta, men tänk om han var sjuk?
--- Vilket?
Sedan kyrkan fyllts till bristningsgränsen sjöngs " Den blomstertid nu kommer ".
Birgitta var road men tyckte ändå att tiden sniglade sej fram.
--- Ja, sade Birgitta och letade efter den fröken Björn haft i
Birgitta tyckte att han nästan dreglade.
--- Engelbrektsplan.
Hon fortsatte småspringande till Riddargatan och restaurangen där Lennart försvunnit.
--- Va?
Men dom hade nog högertrafik för ur vänstra dörren kom en annan servitör med lika packad bricka med mat på.
Oläsligt kludder blandat med " fittan är platt " och andra lustigheter, namn och datum.
frågade vaktmästaren.
--- Nej, sånt kan jag inte inlåta mej på.
--- Jaha, sade Birgitta.
--- Tack men jag tar inte emot, sade portieren och satte upp handen som en trafikpolis.
--- Det måste vara ett misstag.

--- Jag tänkte att ni skulle veta, ni känner väl kunderna och så.
Jag letar efter en man som är borta och det är ingenting att flina åt.
--- Varför skrämde ni inte bort den då?
Sedan hade dom bett henne ringa till polisen men det vågade hon inte.
Hon kastade en blick i backspegeln, begrep att hon måste ta på sej en mindre skrämmande min, brevbäraren hade tappat hakan när hon nästan överfallit honom och sedan slängt intetsägande brev och tidningar på grusgången.
Hon bläddrade i Lennarts dagbok från
s.v.i all oändlighet, tills hon skrek och ungarna slog honom.
En Volvo lade sej framför henne, så nära att hon kunde läsa en gul remsa med svarta bokstäver som satt klistrad på bakrutan.
Varningstriangeln skulle ställas upp ja, men på hur många meters avstånd mindes hon inte.
--- Eru skraj va?
--- Alla som åker i stora Amerikanare är inte raggare, förresten, jag känner många raggare men ingen farlig.
--- Vi bogserar dej en bit, jag vet var det finns en verkstad, så får du åka med oss.
--- Hur gammal är du?
Vad ska du göra i Stockholm?
--- Du bara tänkte på knölen som försvunnit va?
Alla hjälptes åt att hitta ett lämpligt gömställe till bilnycklarna, en kvarglömd gummistövel storlek
Nå!
--- En till huveknoppen då, skynda dej innan Nalle får flarran.
--- Vet inte.
Nicklas tog ett djupt andetag och viskade något ohörbart.
Jag vill inte försöka övertala dej men...
Boel såg på den välansade rabatten med små väderkvarnar, stenar och blommor.
Nicklas stod kvar i dörren och flinade.
Nicklas förde henne till sängen, rev av överkastet och Boel lät kläderna falla i en liten hög och kröp ner under täcket.
Boel svepte överlakanet om kroppen och gick ut i badrummet, såg sej i spegeln och hajade till.
--- Min tjej.
Boel hörde Nicklas skratta, hon släppte taget om lakanet och fick gåshud över hela kroppen.
Köket sken som nypolerat och fönstren gnistrade.
--- Jag ska i alla fall till stan så jag kan följa dej till Skeppsbron.
--- Dom här ska jag sälja, titta i vardagsrummet, så ska dom bli när dom är klara.
Den står i hallen.
nehe...
Mamma nickade och lät virkningen vila i knäet.
Hon gick på måfå förbi små hus med häckar och blommor, syrenerna blommade, det var nästan som hemma.
Hon vandrade omkring i våningen och kände sej ensam, Gunnar hade, fast motvilligt, tagit med sej pojkarna ut på sjön och låtit henne stanna hemma sedan hon klagat över mensvärk, ont i huvudet och ett jobb som gick ovanligt trögt.
Proteinet gick huvudsakligast till uppfödning av grisar och broiler.
Hon talade i en ton som till mycket små barn och kungen kröp ner i lådan och stängde locket.
Sedan Birgitta morskat upp sej med flera koppar svart kaffe slog hon Lennarts hemnummer.
--- Nu fattar jag, avbröt Birgitta.
--- Ja men --- Vi kan ju prata igenom det där förslaget ni skickat in från barnteatern, det låter bra tycker jag.
--- Men middag då?
Birgitta tog färjan till Nybroviken, strövade igenom Berzeliipark och vidare till Kungsträdgården.
--- Har du väntat länge?
--- Inte för mej tack, sade Birgitta, på sin höjd lite vin till maten.
--- Vad menade han med allvar?
Här är bilden av tummelplatsen med kanor och skoj.
--- Jäklar!
--- Det är väl inte så noga.
--- Säj inte att du har vispat grädden också.
--- Du tänder upp mej så fruktansvärt, flämtade han.
Birgitta rusade till damrummet, såg så förskräckligt ilsken ut i spegeln att hon måste skratta.
Chauffören himlade med ögonen i backspegeln och tog emot en tia.
En man på vingliga fötter närmade sej hennes bänk.
Han satte sej nästan i hennes knä och stoppade korven under hennes näsa.
--- Jag vet att han finns där någonstans.
Han tog upp sin plåtlåda och räknade.
till Kiruna.
Det glittrade festligt utanför Birgittas port och när hon klev i glittret upptäckte hon att det var en krossad spegel.
Flickan skrattade och gick uppför Slottsbacken, Nicklas suckade.
Men jag har balkong, sa hon och släpade med mej och visade sina dalior.
Hela världen är en enda liten plutt men du och jag finns.
--- Jag kan inte beklaga, bara vara lite stolt.
Många av tjejerna bar indianinspirerade sjok i stället för kjolar.
--- Jag menar inte så.
--- Är ni inte sluga?
Poliserna såg ut att veta allting om allting.
Boel kände igen sej själv och hatade sina omsorger, Lennart och hela den äktenskapliga situationen.
--- Du dröjde så länge så jag lämnade din plastpåse till poliserna därborta.
--- Här, ta den här istället.
Hotell Stockholm, där har han nog tagit in, tänkte Boel och åkte hiss
Hon gick vidare och tittade på vackra kläder i skyltfönstren, föreställde sej hur hon skulle se ut i den och den skjortan eller tröjan men föredrog Nicklas skjorta framför alla.
Du skulle klä i Maggie.
--- Här varsågod.
Hur mår barnen?
Som om hon tillhörde storstaden löste hon biljett i T-baneluckan, åkte rulltrappan ner, klev på rätt vagn utan att behöva fråga någon men åkte en hållplats för långt.
--- Vad gulligt, nu ser du ännu barnsligare ut, sade Nicklas och smekte Boels nyklippta hår.
De satt tätt i tunnelbanevagnen och höll varandra i händerna, såg inga medpassagerare och Boel tyckte att de åkt mindre än en minut när Nicklas reste sej och drog med henne ut på perrongen.
--- Hur många kan du?
Mamma stängde av radion, och bad dom att sitta ner.
--- Bra då kan du klippa gräsmattan och häcken som du lovat.
--- Då ska ju du åka med Totte till Dalarna, sade mamma.
--- Petterssons har köpt en elektrisk häcksax.
---
Det är min frihet, det räcker med att oroa sej för dej.
--- Fattar du inte att jag är något?
--- Det är bättre med en hel hög ungar, men jag fick inga syskon.
Nicklas hörde stönande på Boels beskrivning av Svea Rikes Lag, poliserna och kasskillen.
Jag tänker inte berätta ett dugg om honom, just nu skulle det bara bli snea stygga saker känner jag.
Då blev Gunilla så bestört att hon sökte upp sin gamla X och berättade om Y och hans förfärliga svek och så blev hon på smällen igen.
--- Är det svårt att beskriva?
--- Det vet du visst.
--- Ta en med kaviar åt mej är du gullig.
Kylskåpsdörren stod öppen och det var nersölat på diskbänken, hon gick vidare, oändligt försiktigt.
--- Bli inte så rädd, jag ringde till polisen redan då jag hörde ett förskräckligt liv i farstun, sedan stod jag och kikade i mitt titthål och såg hur
Jag har länge tänkt bjuda in dej men det har inte blivit av.
Skål, jo jag stängde kylskåpsdörren, vad konstigt, dom måste ha varit väldigt hungriga.
Var det ni som ringde?
Dom är alltid hungriga.
och då är ju porten öppen.
Hur visste ni det?
--- Lugn, sade Gustavsson, vi sätter allt dit dom en vacker dag.
--- Tack men jag ska titta lite i arbetsrummet och försöka komma underfund med vad som saknas, vad det nu kan vara.
Det var inte bara bilder påminnande om tomtebolycka, en bild på Gunnar när han var så fruktansvärt sur och arg, hur orkade han vara så sur på semestrarna?
--- Hej, sade Birgitta kort.
Jag tänker gå och sova nu.
Dom var vita och tjocka, rörde sej rytmiskt och när hon tappade kassen så kreverade boet på stolen.
färgband och
dagar.
Birgitta satt med Gunnar på krogen, i taket hängde stora kristallkronor och borden var av skinande vit marmor.
När hon druckit kaffe och läst i tidningen om att svälten blivit ett faktum för en tredjedel av jordens befolkning, att de skräckhypoteser som forskare skriat om på sextiotalet och som skulle bli verklighet på åttiotalet redan inträffat och om att hundarna i Sverige hade rätt till bättre tandvård så bultade fastighetsskötaren på dörren och ropade ohoj.
Snickaren sade inte ett ljud, ville inte ens ha en kopp kaffe och fastighetsskötaren lämnade
--- Va?
--- Vänta...
Mamma stod med den lånade häcksaxen i famnen på tröskeln till Nicklas rum.
Vad ska jag göra?
--- Jadå.
--- Nu är det du som är konstig, du hatar ju sallad.
--- Men måste man det då?
Boel började köra gräsklipparen.
De räfsade ihop det avklippta gräset och häckskruttet, lade det på komposthögen och gick in till mamma som hade lunchen klar.
--- Men man måste ju ut någon gång, sade mamma.
De lämnade mamma med disken och halvettnyheterna, reglade dörren till Nicklas rum och kröp i säng.
--- Nej, tyvärr ... alldeles omöjligt, jag har kräkts hela natten, va?
jodå.
Var ska vi börja?
--- Tänk om han har blivit galen och klipper till dej, nej det är bäst att jag går med upp.
--- Jag vet inte, svarade Boel och kände sej gråtfärdig.
Nu tar jag dej din jävel!
Hon tvekade en halv sekund, slängde sej in genom höga grindar och in på polisstationen.
--- Köra honom till ett sjukhus, jag hittar ingen taxi.
--- Va?
Den andre polisen slet i högerarmen.
Just som Boel tyckte att hon kände mannens puls nere vid vristen så stannade bilen.
--- På besked om hur han klarar sej förståss.
--- Lovikavantar.
Boel kände hur hon rodnade när hon frågade vakten om dom hade någon inlagd Lennart Hellman och hon drog en suck av lättnad när hon fick ett nekande svar.
Han satte sej själv och svarade på ett par anrop i snabbtelefonen, under tiden lekte han med en plåtask som skramlade.
--- Ja, svarade doktorn, men dom har det inte så lätt poliserna, tar dom det för lugnt kan dom lika gärna fara till sopstationen på en gång, vi har för få resurser, ungefär så här.
--- Född tjugosju, arma krake.
--- Om en kvart stänger dom och då vete fan...
sade Nicklas snabbt.
--- Jaha, vad vill du då?
--- Usch...
det vet jag.
--- Ja, du har tydligen varit här förut så det är väl bara att kliva på, sade Birgitta och försökte låta tuff, hon undrade om M. B. Svensson var hemma, men det var hon nog inte, nittiotusen kunde hon ju ringa om inte den fågelliknande hunnit slå ihjäl henne innan sista nollan.
--- Jag hade slagit ditt nummer utom sista siffran, om någon gick in i porten så skulle jag slå sista siffran, låta
Jag heter Runar.
Du är galen, det är ju i samma kvarter som polisstationen.
--- Visst bada du bara.
Birgitta gav Runar en badrock storlek
... tänker du sätta fast mej.
Runars ögon glittrade.
--- Ja.
När hon var klar knackade hon på badrumsdörren.
Löjligt att ha om man inte är alldeles stum.
Jag är inte riktigt säker på att han finns där men jag hoppas.
Rune ruskade på skallen och mumlade:
Prövade olika poser och försökte se farlig ut.
Vart kan man ta vägen i bara skjortan?
J. Hellman,
--- Jag tyckte att jag såg honom utanför här i går kväll, samtidigt som dina vänner höll på att brotta in sej hos mej, viskade Birgitta.
--- Vi väntar lite, synd att dom stänger porten så tidigt, sade Birgitta sedan de tassat ner för trapporna.
Damen vände sej diskret bort.
frågade Runar.
--- Jaharu.
--- Lite vin vill du väl ha till maten?
Fru Gustavsson i Rågsved jaha, jaha, hon är nog ute och handlar middagsmat, maken slutar nog klockan
--- Uhää, jag längtar efter Jens ... han är så liten så liten och gullig ... han längtar nog efter mej och Lena och Hans också.
Har du varit där någon gång?
Boel lät bestämd och spänd.
Nicklas löste biljetter till färjan, de hann precis ombord innan den avgick och fick sittplatser på en mittbänk inomhus.
Han höll flaskan hotfullt under Nicklas näsa och vevade runt med den fria armen.
Gud vad jag känner mej tråkig, tänkte Boel och satte sej bredvid Nicklas främst i en vagn.
Pappan försvunnen.
Nicklas kysste henne och påstod att hon var söt.
Hade han inte varit så stark och damen så pass lätt så hade de båda rasat ner till marken.
skrek Boel till en vakt som satt och läste Aftonbladet.
Det kan ju inte vara farligt.
--- Va?
Tyst nu får du höra.
Han fick ligga blickstilla och så ringde jag lasarettet.
Bra va?
Lena var avundsjuk men hon fick plåster och gasbinda av en snäll syster.
Har du hittat knölen?
män i knäbyxor med bröstlapp spelade olika instrument och svängde ölsejdlar och tjoade.
skrek Nicklas.
--- Men dom hade roligt fast jag inte begriper hur, sade Nicklas.
En liten unge stod och grät bredvid en arg mamma och pappa, hon ville ge pantern till barnet.
frågade Nicklas och klappade henne på huvudet.
--- Jadå, sade Nicklas, jag ska fälla ... godnatt då.
--- Det är inte så noga, ta en Ramlösa också tack.
Servitören lydde lite surt.
Vi hade flyttat isär fast vi flyttade ihop igen lite senare och då lovade jag honom att aldrig mera träffa den där Lennart.
Just innan jag skulle börja i skolan, i augusti så dog pappa och då ville inte donnan ha mej längre.
Du kan ju tvätta dej om du inte föredrar att vara skitig o.
Men jag fick skratt på det från polarna.
Runar vred sej ett halvt varv och tittade på servitörerna som stod vid pizzadisken och viskade med varandra.
Han stirrade på mej med sina vattniga klot och stoppade nycklarna i munnen.
Runar pekade på en av servitörerna.
--- Jag har ingenstans att ta vägen...
--- Hur dan e han?
Du försa dej redan inne på Hartwigs när jag lattja med pickan, nej utanför killens dörr var det.
Vi fick en kvart som såg för jävligt risig ut och då gick han upp på NK, tog på sej en sån där vit rock som dekoratörer brukar köra med, så gick han på muggen och skrev Hansson på bröstfickan och ner på tygavdelningen.
Birgitta tittade och under brevlådan låg ett poliklinikkvitto.
Godnatt då.
--- Vet inte men det stod " vill du knulla så ring " o.
Birgitta knäppte av teven och gav honom en pyjamas som tillhörde hennes Bosse.
--- Förmodligen till den där modellen han talade om, sade Birgitta förståndigt.
--- Jag tycker inte om Bosses säng.
Runar knackade på dörren igen.
--- Okej då.
--- Tänk om man skulle bli en Svensson...
--- Snälla ... inte nu.
Nu har han tröttnat på mej, tänkte Boel gråtfärdigt, men det gör ingenting, hoppas att han har gjort det förresten så jag kan hämta Lennart och åka hem till ungarna.
Volymen blev så hög att mamma bultade i väggen.
Hon är skitlåg helt enkelt.
Boel satt upp och såg förkrossad ut.
--- Jag vet ingenting har jag sagt.
Om att slå ihjäl honom?
Jag tar gärna hand om dom bara jag får dej.
busiga ungar?
Skål.
Hon tog papper och penna från Nicklas nattygsbord, bet på pennan och tänkte, rara älskade Nicklas, egentligen hatar jag dej och din mamma och hela min situation, jag skulle önska att jag aldrig åkt iväg i min lilla folka, att jag aldrig ... ja vaddå?
--- Jojo...
--- Ja tack jag hör dej.
sade hon högt.
Nej.
--- Jo det var du.
" Kärnhuset visas för första gången "!
Jag kunde lika gärna följt henne hem och bosatt mej där och mitt gamla liv skulle ha gått upp i rök precis som det håller på att göra nu...
--- Kommer du ner snart?
Håller Lennart sej borta längre så kanske jag magrar ihjäl mej, tänkte hon, krymper och blir en liten plutt som Nicklas kan ha i fickan...
Vart ska ni?
--- Säj som det är att du är trött på mej och inte vill ha mej heller med, fräste Nicklas och åt argt på en hård smörgås.
--- Vad bra att dom reparerat alla gamla hus, se så vackra fasader, sade mamma när de strävade i motvinden på Hornsgatan.
Rosorna i planteringen lyste blodröda och hukade sej i kastvindarna.
Jag har fått för mej att du var skild.
--- Om mej menar du?
--- Ingen hemma.
--- Inte jag heller.
Han böjde sej ner och drog undan håret i pannan.
Fyllde dom med smutstvätten och programmerade
En lång hård signal och sedan bultade det kraftigt.
--- Öppna så får ni se legitimation.
Birgitta hörde rassel av nycklar och såg till sin förvåning hur hennes nya dörr öppnades av vilt främmande människor.
--- Se efter på balkongen, röt han och knuffade undan Birgitta.
--- Runar Sörensson.
En av männen föste undan Birgitta med sin fria arm, hon blev så sur att hon bet honom i handleden.
--- Han kan väl få klä på sej nånting, viskade Birgitta.
Fattar ni det idioter?
Gunnar trängde sej in i den fullproppade hallen.
--- Hon kan ju inte ha legat med honom, det ser man ju, sade Björne.
--- Tryck upp en hiss, röt hon.
--- Det ordnar sej, log Hemström.
civilklädda polisbilar, en Saab och en Volvo, rikt rustade med instrument och pratmanicker inuti.
--- Min fru skulle inte få ta i mej om hon hade såna där naglar.
--- Fick ett tips sent i natt.
--- Hoppas det går undan bara för klockan
Slutligen öppnade han en dörr till ett rum som såg ut som ett vanligt väntrum.
sade Birgitta och tog ett exemplar av Hemmets Härold.
Jag ska säja precis som det var med Runar och myndigheterna kan väl inte ha några moraliska aspekter när det gäller övernattningen i Gunnars säng.
Nussi ... nej det går inte heller ... det betyder ju fitta eller knulla.
Kvinnan fortsatte med tummen ner till Stockholm.
Den kvinnliga polisen släppte ut den unga tjejen som var rödgråten och överlämnades till en annan syster som tog henne med sej ut i korridorvirrvarret.
--- Samröre!
Boel brottades med en knäckbakelse som bara ville ge sej av från assietten, mamma hade lyckats få hål på sin och Nicklas åt en fransk våffla.
Mamman och mormodern svarade inte utan talade om annat.
--- Tyst har jag sagt.
frågade Boel.
--- Vad tar ni er till?
Verkligen --- Gör inte vi?
De gick in i en tobaksaffär, Nicklas sneglade över Boels axel medan hon skrev ett meddelande och klistrade igen kuvertet.
--- Lena var mest bekymrad över vem som skulle få kastrullen med det röda locket.
--- Har Nicklas berättat att han bara är
Mamma ruskade på huvudet och tog Boel under armen igen.
--- Säj att han ska gå och hänga sej, nej jag skojade bara, vi är väl hemma vid tiotiden så där...
--- Sätt ner mej, himmel vad dom glor, varför är hela trappan full av japaner?
--- Jaha.
--- Ett samtal till bara...
--- Jag har lite dåligt samvete för en sak.
--- Jag har alltid varit rädd för att bli ensam med barnen, rädd för att han skulle försvinna...
Mannen pekade på en bild av Björn Borg.
, snart
trappor upp i en självtänkande hiss med knapparna i barnvänlig höjd.
Jag kan undvara den till i övermorgon men helst inte längre.
Boel visste inte om hon skulle ta tag i Kennets lilla konstiga hand som spretade ut ifrån axeln eller inte låtsas om den, snabbt beslöt hon sej för att pussa honom på kinden.
--- Jag vet inte, har för mycket annat att tänka på...
Va?
" SKRIV ETT KORT OCH SKRYT LITE, DET HJÄLPER MINDERVÄRDIGHETSKÄNSLORNA ".
Nicklas uppgav namn och födelsedata.
Polisen lufsade tillbaka i sina regnsäkra kläder och sade att det var grönt.
--- Ja, jag undrar vilka äktenskap som håller för den påfrestningen, att få ett missbildat barn menar jag, usch, jag skulle aldrig klara av det...
Karlén ruskade på huvudet.
Karlén nickade.
--- Nej då, men det dröjer nog en timme innan jag kommer hem.
--- Alldeles säkert.
Hennes surhet blev inte mindre när hon forslades ut ur huset, elektroniska osynliga poliser och verkliga tycktes finnas överallt men en gubbe i porten ringde efter en taxi åt henne efter några minuters övertalning.
--- Hon har alltid en i handen och en till i hårknuten och då när hon tar ur den så blir hårknuten lite mindre och så sock, så klipper hon till.
--- Dej pratar jag inte med hädanefter.
--- Roligt att du bidrar med försörjningen.
--- Nej ... det är inte sant...
--- Du är en häxa.
hundralapparna med en min som hos en dödsdömd.
--- Kan inte ni göra det?
Pojkarna mer eller mindre bar Birgitta in i vardagsrummet, placerade henne i soffan, snöt henne och torkade tårarna, sade såja, såja som till en liten unge.
--- Gör det!
--- Öppnat bordell eller så va!
--- Men pengarna, nu har du snackat bort allting som vanligt.
--- När jag blir förbannad på dej så glömmer jag fullständigt hur gullig du är egentligen.
--- Synd att jag måste iväg till ett sammanträde, skulle följa med dej annars och lämna igen slantarna.
RÅNMÖRDARE GRIPEN HOS TVÅBARNSMOR PÅ SÖDER, Hett tips från observant servitör, se sid.
Birgitta reste sej och gick ut i badrummet, kom tillbaka klädd och med nymålat ansikte.
--- Du får berätta det senare vi måste iväg nu.
Nicklas ritade med en tandpetare i dukens rutor.
--- Jag vill stå på mina egna ben äntligen.
--- Vi har bara beställt Ramlösa.
--- Men snälla, ni kan väl låtsas dricka bara, vädjade servitören.
Hur han kröp ner till henne i sängen, lade sina händer på hennes bröst och efter en kyss särade på hennes ben.
--- Dom skulle ju spara den till mej, när jag blir liten ska dom dra mej i den.
--- Du har en hisklig förmåga att få mej just som jag inte vill vara ... då där kvinnligt fånig, jag vill bara krypa ihop i din famn och slippa ta ställning till någonting, men du måste låta mej klara mej själv ett tag och städa upp i den gamla skiten.
Nicklas betalade och väntade på Boel, han höll uppsikt mot det hörn där telefonautomaten stod, ängslig för att hon skulle försvinna.
--- Nja, han påstod att han var säker på att gud satt bredvid.
hårda signaler dåna in i våningen, otillfredställd men lättad beslöt hon sej för att låta myndigheterna ta hand om fallet Lennart men för säkerhets skull kände hon på handtaget och dörren gled upp.
Sedan ögonen vant sej i mörkret kunde hon urskilja en säng med någonting i, kanske en person.
--- Äru sjuk, äru sjuk ... satans indiankärring kom och lägg dej.
--- Har du stått i Kungsan och förkylt dej?
--- Ätit?
rena frottéhanddukar i och dampade ur den värsta vätan ur kläderna.
Sedan hon busvisslat några gånger så tittade han upp i taket och stönade.
--- Jaha du...
--- Död?
--- Varsågod, drick du bara men försök att tala om varför du försvann från Pampas.
--- Jag ... jag kände mej sjuk ... så in i helvete sjuk ... måste ha luft och så kom en taxi...
--- Du är allvarligt sjuk?
--- Det låg ett meddelande i hallen, du ska ringa henne, hon är förmodligen i stan på jakt efter dej.
Tur att det inte regnar längre, tänkte Birgitta och närmade sej fönstret för att hämta sina sura kläder.
De gick sakta upp för de
--- Vilken tur att ni kom, sitt ett tag, jag har sett er förut, sitt...
--- Jaa, nickade Boel med kattsmala ögon.
--- Nej!
Boel satt och småfrustade och Birgitta suckade.
Vacker som en indian.
--- Vad säjer du?
--- Lägg av, sade Nicklas.
Nicklas kunde inte låta bli att flina och det retade Boel så att hon började gråta igen.
--- Herregud vad jag är trött på hela smörjan.
--- Du ... jag kanske tar fel, jag vill inte att vi är osams vad ni än har gjort så...
Snälla rara, vakna, gnydde Boel.
Birgitta stack ut huvudet genom fönstret och svor, såg att det var Gunnars gamla lumparkompis, vad han nu hette, som satt vid ratten, bredvid honom en annan med en liten skylt i handen.
--- Känner du den där typen?
Janne och hans kumpan kom springande med en bår förföljda av en sjuksyster.
Birgitta gick fram och tillbaka.
--- Vaddå Kiruna?
--- Det ska vi ordna, log syster.
På så sätt...
Vi kanske ska följa med in till doktorn och få något litet lugnande.
Jannes kollega försvann, Birgitta och Nicklas tog varsin tidning och började bläddra.
--- Okey då, sade Birgitta och vände sej till Janne.
--- Får jag se.
Hon rev bort en bit av " Barnets olika åldrar " skrev och stoppade lappen i Nicklas ficka.
--- Jaa...
--- Nä lägg av va!
--- Jag är inte så säker på det...
Jannes huvud gick nästan att vrida ett helt varv, kumpanens också.
Janne lät familjär och jättevänlig.
--- Äsch ... det var bara en grej, så där ... vi hade samma väg liksom...
--- Det brallade på rätt bra va?
Vi ska väl kila vidare då.
Birgitta vinkade till sej en servitris, beställde bondpastej och vin, Gunnar nickade detsamma tack.
--- Inte då, stora starka karln...
--- Jag tror det, jag fick skriva på ett papper och fick ett kvitto.
--- Ta det lite lugnt.
Skål.
De satt tysta en stund och åt, Birgitta petade mest i pastejen och suckade.
Nicklas bockade mot Gunnar.
Under en kort tystnad bytte de blickar som sade allt och ingenting.
Nicklas vinkade och startade med ett brum.
--- Vad fick du av honom?
De sköljde ner små bitar av roten med vinet och lyssnade till regnet som övergick från dugg till stora droppar.
--- Det ska stå dig och mig, för katten, det är väl inte så svårt att begripa.
Han hade belönat henne med äktenskap när hon blivit med barn som ingenting blev och först
Mina kinder som är röda och tjocka och aldrig blir smala om jag inte låter dra ut alla tänder och svälter mej ett halvår.
Knäpptyst i flera dagar, sedan kunde han börja skrika för ingenting och mamma skrek tillbaka och jag var snäll mot båda.
Hon gnodde med fuktat hushållspapper runt den elektriska plattan, den brunbrända ringen ville inte gå bort och hon tänkte på Henrik.
Karin skar skinkan i små fyrkanter, slängde fettet i slasken och tänkte på kolesterol.
Jag måste göra något men vad, vet jag inte.
Varför gör du alltid saker som du inte vill göra?
Nästan värre än pratameddoktornommammaansiktet, om jag kunde få dom att låta bli att blänga på mitt morgonansikte när jag rostat brödet för mycket eller glömt att köpa citron till teet.
Jag kan ju inte ringa till griseriet och fråga om dom förgiftat svålen, tänk om jag skulle lägga riktigt gift i soppan?
Karin startade sin bil men gick ur och kontrollerade att det inte satt något litet barn gömt på en trehjuling bakom bilen, hon körde iväg mot Hornsgatan och tänkte på grannfrun som hon bjudit in på ett glas sherry.
Expediten hjälpte till att försöka dra igen blixtlåsen men Karins vador var för tjocka.
Jag kan behöva bli kvitt dom.
Jag kan känna mej nöjd för mina barn är så duktiga.
Hon kanske hade rätt när det gällde nacken men framifrån såg Karin ut som en matrona, en präktig bondkärring med kinderna lysande av bullbak.
Pappa som hatade allt som hade med kyrkan att göra, jag kan tacka honom för att han trots allt var med på bröllopet i kyrkan, mest av hänsyn till Henriks gamla föräldrar som var lite kristna och så kan jag be om ursäkt för det där med skiftnyckeln.
--- Hur är det fatt egentligen?
Rädd och full av dåligt samvete.
I Honom kan du finna tröst och svar.
--- Nej.
Vi måste ge vår röst åt lidandet, genom att ge ett bidrag blir vår glädje lika stor som vårt välstånd.
--- Jag måste nog gå nu om jag inte ska få parkeringsböter, sade Karin och småsprang nerför trappan, vinkade till prästen, rusade förbi vaktkuren och fram till bilen.
När Göran kom från skolan blev Karin glad, för då åt han upp de misslyckade pannkakorna.
--- Varför skriver du aldrig upp vad du behöver, det klarar du väl i alla fall.
Dyra var dom också.
Hon log och hälsade alla mycket välkomna.
Bakom byrån i sovrummet stod den öppnade vinflaskan och väntade.
Jag ska aldrig mer äta choklad i alla fall, jag ska skicka pengar till någon.
Han tog upp en fotostatkopia ur plånboken, originalet, ett klipp ur Expressen, hade han sänt till sin mamma i Åbo.
Nej det är min lunch, hade taxichauffören svarat och sedan hade han fått se sej själv i teve.
--- Så där kan man inte resonera, sade Henrik.
Det var i Röda Korset i Haag som dom satt och bestämde det, jag känner en som var med och försökte opponera sej men det gick inte.
Samma saker han alltid anförtrott mej när han blivit lite på dojan.
Han stirrade tomt och suckade.
Lennart hoppas jag mycket på men jag begriper inte varför han inte är gift.
--- Jaa, märkte du någon skillnad?
--- Han sa att det är vårt fel, att vi alla är skyldiga.
--- Du är gullig du men vem tror du skulle vara villig att betala en tia extra till u-hjälpen per aktie?
--- Gör inte det är du snäll, det blir bara oreda i ditt lilla huvud.
--- Det försöker jag jämt, i går kväll också men då drömde jag att jag hade cancer i halsen och inte kunde tala.
Hon såg sej i spegeln och undrade hur ful hon egentligen kunde bli.
Han sade att han hade så mycket att göra men bad henne att skriva på ett papper och så gav han henne ett äpple av metall.
--- Ja men sov nu för satan.
stycken men nu bara
Henrik gav henne del
Bara haft i citron som vanligt.
Smaka så får du se.
Jaja, det är fel på mej, det är något fel, om jag bara visste vad jag ska ta mej till.
Hon gick ur och kontrollerade, låtsades känna på bakluckan och log emot Henrik.
--- Du har ju förkörsrätt, fan det är inte konstigt att dom andra bilarna behandlar dej illa när du är så velig.
Tror du att det är någon racertävling, lägg i fyran åtminstone.
Medan melodiradion vrålade " Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin meddetsamma " så tänkte Karin att det är han, Henrik, som gör mej galen, jag ska ta mej tusan skilja mej och bli normal.
--- Jo.
Säj då!
Han stängde bildörren, vinkade och Karin vinkade tillbaka och tutade.
Karin läste om en demonstration som skulle avgå från Humlegården till Sergels Torg klockan
--- Tack snälla du, sade Karin.
Är det sant att det blir bättre när man fått barn?
Ta en konjak också så känns det bättre.
När jag höll ihop med Bosse så tänkte jag mycket på det.
Han tog hand om mej och visste så mycket om allting, han var populär hos flickorna och jag var lite smickrad över att han valt just mej.
--- Nu.
Absolut inte.
Det hade inte hjälpt just någonting.
Hon såg sej oroligt omkring och undrade var dom andra höll hus.
Hon kände sej feg när hon skyllde på värken i axlarna men flickan bara log vänligt och gav plakatet till en ung tjej.
Alla huttrade och stampade och väntade.
--- Ja, det är svårt, sade Karin.
--- Jaa, det var nog så förr, sade flickan.
Karin vände sej om, bland de
pinnar.
Karins blod kokade och rusade upp i kinderna när en snobbigt klädd yngling, i Görans ålder, loskade framför hennes fötter.

" Hon sjöng med i tjejsångerna och ropade till flickan med bebin att hon aldrig tidigare haft så roligt.
I EPA-barens fönster satt damer med fina hattar och tittade ner på processionen.
" Karin lyssnade på resolutionen, jublade jaaa till kravet på kvinnans rätt till arbete och egen försörjning, inte vara beroende ekonomiskt av någon annan och förvägras rätten till ett eget liv.
Tanten sade åt henne att gå upp en halvtrappa.
Lade den med baksidan upp och mådde plötsligt väldigt illa, ville kräkas och gråta, kände sej fullständigt orkeslös.
--- Tanten åsså tillat, båsa, båsa, sade barnet men Karin orkade inte ta emot något blås, hon sprang mot fönstret och föll ihop i en stor fåtölj och fortsatte att gråta.
, få se nu:
Vara försiktigare med spriten.
Den kommer inom kort att blomma --- och du blir överraskad.
.
--- Vad ska vi ta oss till med mamma?
--- Vad är det för snack?
När vi flyttar in i villan så behövs hon där, det blir mycket representation och några sysselsättningsproblem behöver hon inte oroa sej för.
--- Ja, du är ju vuxen nu så man kan väl tala om både det ena och det andra och du skvallrar väl inte.
Vi gillade henne men märkte mamma aldrig något?
Om du visste vad söt du var med din svarta hårtofs, ja ni båda var så vackra när Karin ammade dej.
år, lite bakis och spela tennis med dom som var
Det var som en idrott av något slag, som att heja allt vad tygen höll.
--- Dom kunde göra om det där fula röda parkeringshuset på Drottninggatan som jag aldrig hittar ut ur, sade Karin med ett försök att låta normal.
Det är mycket som är bra egentligen, tänkte Karin och serverade kaffe, kakor och konjak, satte sej bredvid Henrik framför teven och kände sej som inför en premiär.
--- Jaha.
--- Tänk på huset och på vad mycket du kommer att få att stå i, en egen täppa och allting, du som tycker så mycket om att påta.
--- Vart ska du ta vägen?
Ut med språket!
Kallvattnet går inte att stänga riktigt.
--- Nej, jag menar inte så, det vet du väl, sade Karin bedjande.
--- Är det något att vara rädd för, att vi får ägg till frukost va?
--- Det är ju det jag har, sade Henrik och klappade henne igen.
Skål och spänn av lite nu så ska du få höra vad jag räknat ut.
--- Men ta inte i så där.
--- Det är just det jag håller på och försöker ta reda på alldeles själv och låt mej för helvete få klara upp det och var så förbannat hygglig att du tar fram lite tålamod och låter mej vara!
K, sade Henrik.
Har du gjort rätt för maten ens en gång?
--- Inte hyfs i alla fall.
Det är lika bra att jag super ihjäl mej, att jag aldrig fattar något medan det finns tid.
Karin var för trött och full för att rycka upp sej när Ingrid kom hem.
--- Jaja, det har du, gå och lägg dej lilla mamma.
Godnatt då och lova att du slutar upp att larva dej och ömka i natt va?
Endast för förryckta, bokens jag känner sej ställd utanför all mänsklig gemenskap och grubblar fåfängt över sin situation.
--- Så där, det var så dumt, pappa ville ge mej en hund och då blev jag sur och sedan blev allting bara värre och värre, men jag ska gå nu.
--- Jag lånade din rock igår när det regnade, det låg en pipa i ena fickan.
--- Du behöver inte låta överlägsen, det är naturligt att man blir orolig och jag frågade ju bara.
--- Det vill vi väl alla, sade Göran och gäspade.
Vi har några helt hopplösa fall i skolan, klädda i gamla militärundertröjor.
Slå upp själv någon gång.
det enda plakat du kunnat bära med heder vore ett med STOPPA STRUMPORNA på, nej krymp inte ihop nu, jag skojar ju.
Blodpropp, det kan gå fort det.
Jag tycker om dej fast nu känner jag mej taggig som stripigt otvättat hår och det rår jag bara själv för.
Karin försökte att prata som vanligt men lät lite ängsligt munter.
--- Mej passar vädret utmärkt.
Kör du mej eller inte?
Amöba måste jag slå upp någon gång.
Om någon blev berusad kunde den få vila ut en stund före middagen som skulle serveras lite högtidligt med goda årgångsviner, kaffe och konjak på verandan, ingen skulle svina ner sej, ingen stjäla och om dom tröttnade på att göra ingenting så kunde dom hjälpa till i köket eller trädgården.
Sovjets och Kinas och Amerikas flaggor var hopkomponerade till en enda strålande, Greklands och Turkiets i en, Israels och palestiniernas och Karin tänkte att så måste det kunna bli, det måste gå att försonas, vilken optimist konstnären måste vara!
--- Jag vet inte, Karin såg tacksamt på flickan och tänkte:
Som Barn
Hon rycktes med från första raden, borta var Henrik och oron för barnen och vad som kan hända, oron över egna fel och brister, missnöjet med dom tunga brösten och dom gropiga låren.
På väg till tunnelbanan fick Karin dåligt samvete för att hon inte sagt rent ut till Henrik att hon bara skulle gå till Kulturhuset, han kunde ju ha följt med, kanske tyckt om tavlorna, suttit i läsesalen och läst Veckans Affärer och andra tidningar om ekonomi.
Så frågar han om något husligt ord i korsordet som han gått bet på.
--- Har du mage att fråga mej hur jag haft det?
--- Du sviker och smiter och tror att en kastrull gamla rester kan duga som ersättning va?
--- Jag lovar.
Du har rått dej själv och bestämt över din tid, aldrig haft penningbekymmer, dom har jag burit för mej själv.
Det är så lite jag begär, lite tålamod bara, jag måste klara upp en sak.
--- Det låter nog löjligt och visst har jag haft det bra, det har du sett till men jag måste ta reda på vem jag är och skaffa mej en identitet och helst en som jag gillar.
--- Jaa då så...
Jag måste få vara i fred och bestämma mej för vad jag ska göra.
Jag behöver dej bredvid mej och du har ingen aning om att jag brukar ligga och se på dej när du snarkar och sover.
--- Du ... jag blöder lite men det gör väl inget, kom...
Henrik svartsjuk!
Karin nickade och log, tänkte på hur dåligt samvete hon haft när de lämnade mamma på ett sjukpensionat och ungarna på olika läger.
Dom sista åren har varit ett rent helvete med utmanövreringsförsök från yngre förmågor, ruffare förmågor.
--- Jag vet hur det känns ... att bli övergiven, jag vet, sade flickan också med blicken i duken.
--- Skål.
Alldeles för fort, sade Karin och strävade mot snålblåsten och regnet när dom kom ut på gatan.
--- Ja?
--- Dom som bodde där innan, vart tog dom vägen?
Jojo, vad gav du den där finskan?
På tisdag, det är då vi ska på Vasan, det passar väl bra, då kan du vila dej hela dagen och göra dej vacker, gå till frissan och köpa en ny klänning om du behöver någon.
Tjockna, brännas vid, vispas, redas, skära sej nej, jag vet inte.
Du förstår väl att man kan bli lite orolig och undra vad du har för dej såsom du ränner omkring.
--- Säd, det måste vara säd som kan sås, i korsordet.
Om jag bara vågade ringa till Märta och säja att jag inte behöver någon städhjälp men visst skulle det vara skönt med lite hjälp.
För att skrämma föräldrarna till lydnad!
Jag vinkar inte, jag drunknar.
Karin såg vädjande på flickan som log.
--- Den var fantastisk, suckade Karin med fuktiga ögon och blossande kinder.
Kvart över
Henrik fortsatte att promenera och Karin fick följa med flera steg för att överräcka glaset.
Hur kan du vara så in i helvete korkad?
Förbannade menstruationssocialist!
Det är så infekterat på ditt jobb.
--- Medge att politik inte är något som hon förstår sej på, muttrade Henrik.
--- Lägg av nu pappa, var glad istället att hon vågar sej ut.
--- Det hjälper inte ett dugg och gräv inte ner dej i vad pappa sa, han överdriver.
--- Det ordnar sej nog ska du se.
--- Nej gå och läs du.
Tack.
Göran kom hem och låste in sej i badrummet, Karin gick ut i köket, hällde upp resten av vinet och satte på radion.
--- Lägg av va.
--- Jag vet inte ... jag funderar om...
Om jag lägger den här, nej, om jag lägger smöret i den här asken ... nej det går inte, det är också plast...
Karin bar ut allting som stått i kylskåpet på balkongen och stod en lång stund och såg ut över staden som glittrade kilowattimmar.
" Jordägare som använder slavar ", jaha tänk om jag skulle kalla våningsägaren och den blivande villaägaren för Latifundist?
Och tänderna och sprayerna som förstör ozonet och gör att solen skickar sina livsfarliga strålar rakt igenom allting och zigenarna och invandrarna och dom som kom på obestånd och inte kunde behålla sitt hus utan fick flytta vart som helst.
Karin gick upp och petade på sina julhyacinter som stack upp med gröna små spetsar ovanför lökarna, hon petade i jorden omkring, snyftade och grät och gjorde sej en liten bulle av jord, tog med sej den till soffan och somnade med kokan hårt knuten i handen.
--- Nej, nja, jag vet inte riktigt men jag har sovit så dåligt den sista tiden.
Jag kommer strax.
--- Jo, det är så att det har uppstått ett litet misstag, jag behöver ingen hjälp men jag ska naturligtvis ersätta er för ... dej för den tid som gått åt till resan och så.
--- Snälla rara...
--- Du ge Maria något?
--- Kosta mycket peng.
Bara jag får tala med en doktor och får något lugnande så klarar jag mej nog, tänkte hon och ställde sej i kön.
--- Nej, jo, men det var länge sen.
--- Jag vet inte, Karin lät ynklig.
Flickan grät högt och trodde att hon skulle dö.
Karin betalade och följde en linje i golvet och kom fram till en syster som det stod Örjan på.
Korridorerna var fulla av sjuka, Karin tänkte att här måste man vara alldeles frisk för att stå ut.
Hon försökte föreställa sej hur hon skulle se ut med bara ett bröst, nej då får dom ta båda
Karin tackade och sprang till bilen, körde som en besatt till en parfymaffär och köpte en otroligt dyr kräm, expediten lovade att den skulle täcka och lugna ner det röda.
--- Jag vet inte, jo förresten, den ligger bland stryktvätten.
--- Det finns ingen taxi.
--- Var hon inte ett fynd lilla Maria?
Mitt armband, det måste ha åkt av när jag drog av mej handsken.
Och tänk om jag krockat och kört över någon och blivit olycklig i alla mina dagar, hamnat i fängelse och ruskat galler.
Jag har bedövat mej med vanmäktig feghet helt enkelt.
--- Hon håller på att bli kultursnobb, sade Henrik.
Hon tittade på Kåges nya fru som log och nickade och hon vågade fortsätta:
undrade Karin högt.
men Henrik svarade inte, bara fortsatte att glo.
--- Ja men...
--- Skulle du vilja ha en ny Karin ... är du trött på mej på riktigt nu?
--- Så det spelar ingen roll hur dom ser ut då?
Karin lät mascaran flöda med skrattårarna.
--- Du kan inte tänka dej att planera din tid så att du frostar av en förmiddag istället för i mitt i natten ... om du går upp i tid menar jag.
--- För städhjälpen, hon var färgad, en negress, suckade Karin.
--- Jag slog upp det, det är en som driver sin egendom med slavar.
på och lierar er emot männen inom familjen va?
Men människa, se inte så skräckslagen ut, dom ska investera i Sverige nu när England håller på att sjunka.
Visa lite vilja som förr och bryt inte ihop.
--- Godnatt.
Då blir du rik, härmade Karin Henrik.
Tänk om Henrik i alla fall vill bli av med mej som den där mannen jag läste om som kopplat en sladd till sin hustrus högra tå och en annan sladd till fruns vänstra fot och stoppat kontakten i väggen medan hon sov.
--- Oh, good morning, Mr Arnold.
--- Är ni säker på att ni känner er tillräckligt bra för att ha en lektion till?
Hon ångrade sej och ställde sej i kö framför en annan lucka, ändrade sej igen och gick till systemet.
Ring efter varor, det har vi råd med.
Vad byngligt, tänkte hon, varför lämnade jag inte påsen i luckan, jag kan ju inte vara riktigt klok.
Karin kaxade upp sej och hostade.
Karin störtade iväg till affären, hittade färdig vispgrädde som pyste ut om hon tryckte på en röd knapp som på Henriks rakkräm.
--- My name is Arnold.
--- Är ni inte lyckliga över att ha en så trevlig och ung kung?
Karin grubblade på vad hon kunde säja som inte lät alltför tokigt men Arnold förekom henne och talade om vädret och om att man egentligen borde fara till varmare breddgrader.
Varför blir jag alltid så blockerad och gör bort mej.
Karin log tillbaka och tänkte på alla återbesök på Radiumhemmet med mamma, Rödakorsvärdinnor hade varit hjälpsamma och leende, visat rätta vägen till olika avdelningar där andra cancersjuka satt i rader med blickar som undrade:
--- Ja, men smit inte sen.
How are you feeling to-day?
genast hitta på något annat istället.
Jag följer med jag följer med jag följer med, tänkte Karin och lät kroppen följa med i svängarna.
Henrik betalade taxin, de klev ur och tittade uppåt väggarna efter husnumren.
Med vana att räkna ut saker så kom dom fram till ett närmevärde på
--- Ser du på hans vänstra skinka där...
Paret älskade mer och mer akrobatiskt, det blev regnljud i högtalarna och åska.
Någon damtoalett fanns inte.
Så kom en trollkarl och plockade fram minst
Så tror han att du är min hallick.
sade Henrik.
barn.
Till slut klädde den ena flickan på sej ett bälte med en stor skär plastkuk och trängde in i den andra flickans slida men dom såg lika ointresserade ut som om dom stod och sorterade tvätt, tyckte Karin och hoppades att det inte fanns några otäcka bakterier på plastsnoppen.
Nu kommer bilen.
--- Du ... du kan väl säja till mej ... ja hur du vill ha mej i sängen.
--- Tja ... den där ljusa flickan som hade klippt sej därnere eller rakat sej, hon var spännande.
Han gick in i sängkammaren.
Drack en munfull sherry som hon burit med sej från köket och tog Henriks rakhyvel, satte upp ena benet på toalettlocket och började raka sej.
Satan också, hundskit!
Fortsätter jag att leva med Henrik av feghet?
--- Vi äter vid åttatiden då, sade Karin.
Varför ska jag behöva dras med dåligt samvete över att äga en bil när dom där miljardärerna inte har vett eller råd att skaffa sej samvete.
Jag har ju kläder på mej, ingen kan ju ana hur jag ser ut under eller hur jag känner mej.
Hjälp, östrogen måste jag ha, det kanske finns något som är lagom starkt så att jag slipper spy och inte blir krokigare och torrare och igenslammad i hjärnan.
Karin struntade i bäddningen, tog bilen och for iväg till systemet och utanför blev hon stoppad av en solkig man som bad om en peng.
Jag har det så bra att jag kan ta en vecka på Mallorca, mina anhöriga slipper hitta mej upplöst, död och svullen.
En hel kvart för tidigt satt Karin utanför porten på Östgötagatan och fantiserade om hur Elsa skulle se ut och vad dom skulle säja till varandra.
Karin startade och tänkte lite besviket att Elsa såg förfärligt gammal och sliten ut, lite sur också.
--- Snälla, du kan väl följa med hem.
Elsa suckade och snöt sej.
Så här dags går väl inga parkeringslisor omkring.
hallå gubben lilla...
Det är inte stort men det duger bra åt oss.
år sen ... nej vi har inga barn och det är väl lika bra det så oroligt som allting är i världen.
--- Skål, sade Elsa torrt, du överdriver, jag är inte så duktig alls.
Hon berättade med lite blöta uppspärrade ögon om Elsa och gubben, Henrik sade jaja och klagade över en sträckning han fått i ryggen när han spöade Kåge med sex-ett, sju-fem, sex-tre.
Hon tittade in till Ingrid som redan somnat.
, dessutom kunde hon välja mellan
Och Henrik ... han såg inte barnen så ofta...
Hur har jag kunnat bli så här vidrig och när började det?
Karin släckte i köket, drack upp resten av vinet i mörkret, följde enstaka människor genom fönstret med blicken och undrade hur många millimeter regn som fallit förbi hennes ögon genom åren.
Vad ska jag göra?
Hur kan ni som inte har några meriter ställa krav på ett roligt arbete kommer dom att säja och då kommer jag att börja gråta.
--- Låt mamma vara, sade Ingrid.
--- Hon dricker för mycket, sade Göran.
--- Jag ska ta ledigt och följa med henne till arbetsförmedlingen, sade Ingrid.
Jag kvävs av alla mina halvfärdiga försök och svek, smiter iväg som en rem ifrån sanningen och ligger som en kossa och önskar att jag ska dö ifrån alltihopa och slippa göra något åt mitt liv, det som är kvar om jag inte har cancer eller är förgiftad på något annat sätt.
Hon har inget som är snyggt att ta på fötterna och jag tänkte --- Ta dom, avbröt Karin.
--- Inte grubbla på dumheter va?
Jag ska följa med dej som du alltid följde med mej till dansen när jag var liten.
Vad betydde de för henne, dessa ynkliga stycken av urskog och öken och bergland, områden av så ringa värde att hon inte ens försökt att där fästa sin fana, innan den tyska handeln och företagsamheten brutit upp den hårda marken.
Och som om inte detta vore nog vill de tvinga oss att erkänna att skulden var vår.
Stad bands samman med stad, på marken med glänsande rälsar, i luften med ständigt surrande telegraftrådar.
Man förkunnade oss att de heligaste ting var sagor blott, ur vilka vi visserligen kunde hämta sedligt --- nyttiga lärdomar, men som vore djupt skadliga att tro på som vi dittills gjort.
Hånar vi?
Men långt bort, i det fjärran Söderhavet, där drev Hansans köpmän handel med kopra och pärlemor.
Och ynglingen kastade sig rakt in i det snärjande nätet i dåraktigt hopp att kunna besegra det med sitt goda svärd.
Var den omedveten?
Med örat tryckt mot golvet lärde han sig skilja det banala från det fullgångna, det livlösa från det levande, någon gång störd av barnflickans förskräckta utrop:
Det var den han lyssnade efter.
Hur länge har du spelat då?
--- Far!
Eller var det det där märkliga pianoliknande instrumentet på
Ja, du får väl låna då.
hade spelat, en och annan piano.
Musikläraren samlade sig:
Vid sådana tillfällen framträdde också skolkören, en källa till ständig oro för sin äregirige ledare, ty knappt var gossarna insjungna, så kom de i målbrottet, och knappt hade ynglingarna fått stadiga röster, så lämnade de skolan.
Men varje gång spanade den unge Heinrich från podiet ned mot publiken, sökte med blicken längs de första bänkraderna, vid ingångarna, bland de sist anlända när dörrarna stängdes.
--- Jag är musiker.
--- Fiol menar ni.
Efter avslutad fostran i krigsmakten sändes han till Handelshögskolan.
--- Begåvning saknas säkert inte.
Ni vill att han skall gå i edra fotspår.
barnjungfrur.
--- Hugo Huber, säger du det?
Mera fnitter:
Vem hade rätt?
--- Det artar sig.
En som spelar på fiol!
--- Sitt.
Det är inte heller din egen tanke.
Du kan svika den, men du förlorar den aldrig.
Det du kallar import och export av varor ( vem har lärt dig det vidriga tonfallet?
Se på dem!
En son, den tidigt avlidne Friedrich Castor (
Härvid visade köpman Antonius Sehnsucht det utomordentligaste hjältemod, i det han lät binda fast sig vid rorkulten, och förblev så fjättrad under hela stormen till dess skeppet kunde söka skydd under Helgoland.
--- Helt olik sin fader tedde sig Heinrich Florus Sehnsucht.
Anar de alls att denne sentida ättling vill fly hans hederliga, av så många säkert uppriktiga och tårefyllda böner omslutna firma?
" Likväl, trots allt sitt av samtidens uppsluppna stämning beroende lättsinne hade hans korta tid sin stora betydelse för firmans framtid, ty " efter att ha avvecklat den då föga lönande salthandeln på London, upptog han året före sin tragiska och mänskligt att döma förtidiga död de första förbindelserna med Peru och inledde så den för vår firma så lönsamma och välsignelsebringande importen av ädla träslag.
" Hennes av dagerrotypin obarmhärtigt fångade stickande ögon uttalar just det ord systrarna så girigt sugit i sig:
Du skall få göra ditt val.
Jag kan inte.
Något annat besked behövs inte.
--- Lotte, hämta psalmboken, näst översta hyllan i biblioteket, invid uppslagsboken.
--- Det är väl snuskigt:
Ännu något ögonblick hördes rösterna från gatan.
Om du vill lämna allt detta, om du vill lämna dina fäder, ditt arv,
Han fumlade sig fram till dörrhandtaget i dunklet.
Deras längtan delas i högre och lägre grad av hela mänskligheten.
Kanske vill vi överhuvudtaget inte säga någonting, inte propagera, inte förkunna, bara lägga ut, skänka läkedom, måla av, beskriva de tillvarons, de själens mysterier som inte går att beskriva med ord, men musiken direkt, intuitivt, utan ord, utan denna ohyggliga vilja att tala, säga något, kan fånga och förmedla.
Det är att vara sann människa.
--- Men nu talar ni ju själv som en av oss, är det inget annat än uppehälle ni vill hämta av er konst?
Eller också kommer ni att förgås av smärta när ni söker bryta sönder er själv.
Kanske hade han rätt.
Det hade ryktats om ett engagemang i Baden.
Han drömde.
Det var långfredag, en av dessa otaliga regndagar, grå och kalla, jagade av den skarpa vinden från nordväst, som för dofter av hav och ruttnande tång in mot vår stad, en fläkt av den stora frihetens vidder, över vilka vi bragt våra rikedomar.
Körerna hördes från det ena templet till det andra:
--- Seht!
Det var begravningsvesper:
innestående fordringar, hypotekslån och kontant kassa.
Och sakta höjde sig stämmorna:
Skall du, som de andra döva ungdomens dåraktiga eller alltför kloka oro med köpenskap och förbättrade livsvillkor, du son av babelstornsbyggarnas sekel, som skådar ut över en värld där paschor och mandariner kryper i stoftet framför den svartblå tronen av stål och huggen granit, kringvärvd av stenkolsdamm och gasens rökelse.
Och dina rikedomar, vem skall äga dem?
Obotligt sjuk i människosläktets outrotliga sjukdom:
Vem är du, vem är du tröstare, som kan trösta i sådan oändlig smärta, den sorg som inte bara är förgängelsens utan än djupare:
...

Han öppnade dörren till Sällskapets huvudkontor, inte olikt Hapags, inte heller olikt Sehnsucht & Co :s, inte olikt något annat, men dock mycket stort.
Skall den store mannen värdigas mottaga honom?
Ni misstycker inte att jag nämner hans namn.
--- Ni påminner mig osökt om den där boken som den unge mannen från Lubeck skrev, jag har tappat namnet, ni vet vad jag menar, alla människor läste den för några år sedan.
Låt oss se livet affärsmässigt.
--- Tro mig, vi skall göra er till en köpman så god som någon.
Samhällsklasserna kommer att upplösas, då det nu varken finns ägare eller ägodelar, bara intresseområden, experter och rådbehövande, de senare givetvis det stora flertalet.
Ännu några år, och den sista kulissen, den sista faran är undanröjd, den sista resten av oförnuft likviderad.
Den kan bli er!
Farväl du barnatid med dina vita moln.
Men blott under förutsättning att vi har obegränsad tillgång till gummi, krom, nickel, och mangan.
--- Ni är alltså idealist.
procent av vårt lands befolkning.
--- Ni har lyckats, åtminstone till hälften.
Han såg honom inte, han var borta, och dock tycktes han ständigt stå bakom ryggen, obehagligt, segervisst leende.
veckor.
--- Vems tankar?
Så sade han något mycket säreget:
--- Sjukvårdare och reservmusiker.
Deras ögon ser.
Det helvetiska larmet är ett med dödens tystnad.
Men vid grindstolpen står en elegant gestalt.
Skulle vi möjligen ta in de vita kaniner igen, vilka upphämtade i öronen ur vår svarta cylinderhatt gjorde sådana otroliga luftsprång vid förra föreställningen?
Nåväl, så låt det fara.
Hör!
Det var något helt annat, och hjärtat sväller på en gammal kolonialman och hanseat när vi yttrar det ordet, det var:
Snart har bukten med ett angränsande område på
Här var all tropikernas rikedom okänd och lockande.
Men betänk dock djärvheten, beslutsamheten, kraften hos dessa pionjärer.
Vilka medarbetare skall han välja?
Eller ligger den fåtaliga skaran belägrad av rovgiriga rövarfolk, decimerad av feber och dysenteri, magasiner uppbrända, kapitalet förlorat, krediten förbrukad.
år, föres till konsuln.
De krigiska massaierna lär redan ha trängt nästan ända till kusten.
Karl Peters försvunnen!
--- Delar av den försvunne Dr Karl Peters personliga utrustning har återfunnits.
Trettiosex bärare med proviant, glaspärlor och färgrika tyger, med spjut i hand,
Hur?
Ännu har vi något kvar.
uppåt.
Ingalunda, ingalunda; ty handelns adelsskap är annorlunda än jordens --- där finns intet säkert, intet fast, inga skördar att vänta år efter år, inga arrenden, inga räntor.
Man ryckte på axlarna, där låg bara människoätarnas övärld, kanske av intresse för missionärer, som sökte martyrskap, kanske för stormakternas örlogsflottor, men för handel, nej, dumdristighet anstår icke köpmän.
I maj
Dock, Unshelm blev kvar.
Kvar blev ock hans efterföljare, ehuru ofta hotade av stormar både bildligt och bokstavligt, inte minst av den furor consularis som Bismarck så föraktfullt talade om, föraktfullt emedan han föraktade allt.
Kan man föreställa sig denna dag, när det ena telegrammet efter det andra löpte in, det ena olycksbudet efter det andra.
Kanslern talade i riksdagen --- förgäves.
Storfinansen inbillar sig att det arbetande folket med sina skatter skall betala huvullösa spekulationer.
--- Har Meyer-Delius tagit sig an saken är den inte förlorad.
Då var det annorlunda.
När han väntade på droskan ute på gatan, omgiven av familjen, alla lika pinsamt berörda som man blir av att visa sina känslor inför offentligheten ( utom på operan ), då hade fadern en sista gång låtit sina blickar glida över packningen.
Men varför kan han aldrig göra något helt?
officerarna med spända vador och vaxade mustascher?
Vakna, du sovande söderhavsfolk, hör hur det skallar vid horisonten.
Men nu mörknar det vid horisonten, svarta moln seglar upp, barometern faller, man stänger ventilerna, fjättrar bord och stolar, passagerarna drar sig ner i sina hytter.
Hur många tappra liv skall denna natt förspillas?
--- Flygeln måste surras bättre.
Akta!
I fallet blir han varse den ohyggliga smärtan i armen.
Men över vågtopparna brinner S :t Elmselden i masterna på en stormpiskad farkost; det är köpmannen, fjättrad vid rorkulten, Hansans flygande holländare, som jagar fram över havet.
Mitt i elementens raseri har den fromme köpmannen samlat sin besättning i aktern, och ut över havet, under den mörka himmelen ljuder de sånger han så ofta sjungit med de sina under linden på Juliusgasse.
Nu var havet öde.
Ingen människa syns på däck.
prokuristen.
En våg tog honom bort.
överjordisk sanning:
Selig sind, selig sind, die da Leid tragen Selig sind, die Selig sind Selig Denn sie sollen getröstet werden Hjälpande händer räckes honom, han lyftes upp i en räddande farkost, svepes in.
Det bara fanns där och hade sitt värde i sig själv.
--- Säg, var ni nere i lasten, när järnbalkarna försköt sig?
Så gick han.
Men jag har hört att ni är sjukvårdskunnig.
Den unge man vi ser stå på däck är ju frisk och solbränd av många dagars sysslolös sjöresa.
Som avklädd, darrande står du inför allvaret.
Den som bär ärr efter ett sådant möte glömmer det aldrig, inte ens den strålande morgon då fredens vita ångare för halv maskin glider in mot Samoa.
vita på hela Samoa.
De gjorde förstås intryck på de infödda, men det ville sig inte bättre än att en orkan kom farande, och plötsligt var kanoner och granater ingenting värda.
--- Men vilket hus är det?
Där bor också Dr Funk och där är tyska sjukhuset.
Det händer att man får höra anspelningar.
Den kan ni väl knappast undgå att komma i kontakt med.
Förresten, ser ni hyddan nere på stranden, där bor Tattersall, fotografen.
vita, en droppe i havet av tiotusentals infödda, omgivna av en öde ocean.
Det var Samoas största byggnad, det var flitens, handelns och maktens hemvist.
--- Här i främre delen har vi alltså chefernas rum och kasinot, mässen.
Ni är väl flottist, kan jag tänka.
Det var ju postdag med febril verksamhet på kontoret.
Ende sonen?
--- Jag var sjukvårdare vid regementet.
detta är inga vildar.
Och sina kryssare kan de skicka till Kina.
Kom ihåg att han står under er och inte tvärtom.
.
Har samtliga frågor besvarats nöjaktigt vidtag åtgärd, d.v.s. tillkalla Dr Unruh.
I afton har av vår nyanlände vän ställts en enda fråga:
Nu är ju saken den att svin inte är flockdjur.
--- Finns det då flockserum?
Och vad är lättare än att ta den som är närmast till hands:
Minns ni med vilken skräck vi såg på det stora röda tegelhuset och alla de pinor vi kunde ana innanför dess murar?
Hennes utseende vittnade om anspråk och krav, men hennes ögon var oroliga och jagade.
--- Ja, hård, just hård.
Och så har han ju sin forskning.
Doktor Unruh var en småväxt, fetlagd man med tunt hår och ett slags outgrundligt indianutseende.
Vi går in till mig, han sade det utan att släppa hans hand.
--- Hm, en injektionsnål.
Han upprepade frågan.
--- Ni borde, hm, se på svinen.
Han sköt in en stake och stötte till det närmaste djuret.
svin i en hastighet av
Svin och människor är ju mycket lika.
Och allt ligger i denna nålspets.
Det är många som är ute efter mig.
--- Det var alldeles onödigt att driva upp henne för min skull.
Ni kan, hm, bekanta er med varandra.
--- Inte hjälpa!
Men vi som bor här i dessa hus, vi har inga affärer att göra.
--- Det är inte lätt, det är svårare, tyngre än någon kan ana.
sanning och ljus.
Syster Käthe.
Och då vet du ändå inte vad hon har gått igenom.
Natt och dag vakade hon hos honom, hans minsta nyck villfor hon, hon var som en mor mot sitt sjuka barn.
Men hennes syster, konstnärinnan, befanns duga och drog in som värdinna vid diktarhovet, medan den trogna fick återgå till sjukhuset för att dra pengar till festerna.
Och vad skall diktare med barn till?
Han var ensam.
veckor kallade han in honom på sitt rum.
Nå!
han skrev brev.
Ingen sade något.
Här lägger vi av dolman och pickelhuvan.
De skulle bara veta därhemma, ja, de vet nog redan hur det är med de tyska handelshusens lojalitet:
Men Gröler fick komma in på kasinot, om han än inte var välkommen.
En nation som inte längre vill föda barn har snart en armé av gubbar.
kejsaren.
Aldrig såg vi oss som de såg oss, parvenyn, uppkomlingen, hänsynslös och fräck.
Bedragare och bedragna; också Wilhelm Gröler, som aldrig behövde byta sin glänsande pickelhuva mot stålhjälm.
Skjorta och strumpor, den ljusa flanellkostymen han fått från Herzogs i Berlin, allt var genomfuktigt.
Fjättrade vid jorden, det var deras lott, fjättrade vid gruvor, varv och hamnar, med sin längtan nödtorftigt mättad av livströtta diktare, övermodig hjältemusik och bakelser.
Spjäla ben och rensa sår skulle jag väl kunna, men vad kan jag göra för en som är sjuk.
Han var tillbaka vid regementet igen, samma tunga, dyrbara väska över axeln, samma rop:
På missionsstationen var allt släckt och tyst.
--- Det gäller doktorn.
--- Åh, jag vet nog vad ni tänker om mig och ni säger det väl också, för all del, jag är van att lida.
Efter en stund saktade Maiava in:
De red vidare.
Solen sken åter, molnet var borta, fåglarna började höras på nytt.
Det stora boningshuset på stationen låg tyst och stängt.
Johann, befallningsman från ett Holsteinskt storgods, blev underförvaltare på Mulifanua med Fatuosofia som ansvarsområde, Joachim var lantmätareassistent, slutligen överlantmätare.
Äldsta dottern,
--- Kommer inte läkaren?
Han samlade sig till en halvlögn:
--- Kalla på Nielsen, han kommer alltid.
--- Ni måste vila er.
Är jag inte ens värd smärtan?
Skall du säga att han blir lycklig efter döden och höra den döendes skri:
Vem hade kallat det åter i hans minne denna stund?
--- Kom, kom!
Detta år hade vädret varit vackert fram till slutet av januari.
Flera skonare gick under vid Tutuila.
Där låg
lik iland.
man kvar.
Då kom Trenton, det amerikanska flaggskeppet på drift, utan roder och propeller.
Lik kastades upp på stranden med spillror från skeppen.
Firmans kontor, monumentet över de drunknade, katolska domkyrkan och samoaner i festdräkt.
Vad hade de att säga?
Som köpman har jag inte bara med varor att göra, utan också med människor.
Den kapten som går till drabbning med hungrig besättning hjälper ingen strategi, brukade vi säga i flottan.
Till min stora förvåning läser jag i Dr Reineckes bok, som du sände mig, att de infödda vägrar arbeta i plantagerna och att ni därför måste importera arbetskraft från Bismarck-öarna.
Glöm aldrig att du är en Sehnsucht.
Och tillfredsställelsen med hans arbetsuppgifter var inte mer än halvt uppriktiga:
Så småningom måste han ha förstått något:
Du måste ut och se dig om i världen.
Nej, han skulle aldrig glömma att han var en Sehnsucht.
De ville inte släppa honom:
Fortsätter det som nu, kan endast likvidation rädda oss från konkurs.
Hela stan talar om det.
Hans största framgång var när han fick erbjudande om sammanslagning från en av konkurrenterna.
Det gamla köpmanshuset förvärvades av stuvarnas fackförening, möblerna och bohaget släpades ut till offentlig auktion.
De tog anställning i butiker, en på järnvägen.
--- Far, du måste göra något.
Då, i det ögonblicket, kände han en häftig stöt i knävecken.
Han blev stående vid grinden.
Kom skall jag visa dig.
De såg på varandra.
Jag heter Otto.
Hartmanns död uppmärksammades på ett för läkaren och inte minst för hans hustru obehagligt sätt.
Moraliskt har DHPG förverkat sin ställning.
tvinga den arme, gode Karl ut på något huvudlöst uppdrag.
européer på öarna.
Sehnsucht klagade sin nöd för Lutze och von Beyer när de träffades i Lindenau, en liten biergarten utanför Apia.
De klär på oskulden och gör naturen till synd, så sjunger de sentimentala sånger, tar upp skatt och vältrar sig i känslor.
världar i samma människa, utan kontakt med varandra.
Varje gång blev de givetvis lika övertygade om den förlåtnes obotfärdighet, han som varken behövt förlåtelse eller bett om den, och som nu ingalunda upplöstes i tårar och ånger inför sådan godhet.
Dieterich var uthålligare, jag tror han klarade
en tempostöt, först långsam, smygande, " som en venerisk sjukdom ", sedan ett degagement och ett utfall snabbt som blixten.
Firmans unga starka karlar gick under den ene efter den andre, så snart de sattes att sköta kontakten med Unruh, men denna bräckliga, bedragna kvinna, så illa medfaren av livet, hon överlevde.
Någon gång uppenbarade hon sig under fullständigt normala omständigheter på kasinot, tämligen tyst men vänlig.
Snart var emellertid de
Men fältkrematorieforskningen sade Londonmissionen nej till.
Apia, som alltid led av vattenbrist, samlade så mycket regnvatten man förmådde i stora plåttankar.
Kopraskeppen ute i bukten, som långa dagar legat dolda bakom regnslöjor, vaknade upp, barkasserna ilade fram och tillbaka medan man oroligt spanade utåt havet där de nya regnmolnen skulle komma.
Kasinot hade plats för dem alla och plats även för dem som tog sin tillflykt dit om kvällarna, när tystnaden och mörkret och ensamheten bredde ut sig över Samoa, och vi i ett kort ögonblick såg oss sådana vi var:
firman.
handel är alltid mer än utbyte av varor.
Man har klandrat dem, anklagat dem för hyckleri, gycklat med dem, utan att förstå eller vilja förstå vad de ville säga:
Den som är utan plikt och heder och kärlek kan aldrig vara köpman här.
Han bodde i de spetälskas by på Savaii, på berget Muas sluttning invid de öde lavafälten.
Han sökte upp den framstående forskaren i svinkrematoriet.
Så lade August Unshelm ut igen.
fullständigt ensam i hela världen, oändligt långt borta från sitt land, ingen på hela Savaii kunde tala hans språk.
--- Ingen enda människa är ensam, sade Maiava när de vilade i skuggan inför färden över o le Mu, de väldiga svartblå lavafälten under rykande vulkankäglor.
--- Ingen enda människa är ensam, alla har en familj, en släkt, en stam.
Man kan inte ha skalet till något annat.
De har samma hjärta.
Alla talar och sjunger för oss.
Det kommer en mor med sitt barn.
Samoa är heligt.
--- Men vilket är det nu, är det jordens sköte eller hönan?
Ur molnen kom Tangaloa.
Ta betyder slå.
Dela er!
Och han själv, Heinrich Sehnsucht, han hade också tigit.
Ja, han var mycket ensam; ensamma var de alla, ett löskefolk uppspolat på denna kust, utan stam, utan släkt, utan folk, samlade kring en flagga som knappt sett en mansålder, söner av en sönderslagen kontinent, splittrad av sjuka tankar och omättlig vinningslystnad.
Till slut ropade Maiava:
Men när sjukdomen kom fick han lämna sin by, sina dyrbara mattor, de oändliga överläggningarna i hövdingarnas rådsförsamling, festerna och glädjen.
Mata talade ivrigt med sina närmaste män.
Då steg månen ned till de hungrande och tog med sig Sina och hennes barn från Samoa.
Men när de just skulle svälta ihjäl beslöt de att ge upp.
Det var taupuon, byjungfrun, av ädlaste släkt, sedan barndomen utvald och fostrad att bli byns ceremonimästarinna, värdinna, förespråkare, ren och orörd, högt aktad och vördad, mönsterbilden för allt höviskt och skönt.
Det var ett obeskrivligt leende, vänt mot barnen, mot de sjuka, mot hövdingens män och de främmande.
Såg du inte de vita fläckarna på hennes rygg?
Flickan låg med huvudet i sköterskans knä och kroppen skakade:
--- Du talade hårt till systern, varför?
Hon är helig.
Och systern tvättade hans sår och smorde honom.
Du talade hårt till systern.
Julgästerna kom i hopar:
von Beyer fick ut sin familj, hustru och
Vem kunde anat detta?
För oss saknade den likväl inte betydelse.
Mässingsorkestern blåste och Tysklands flagga vajade lojt vid sidan om Hamburgs tretornade borg.
--- Tag ert förnuft tillfånga, försökte Bohling.
Protesterna drunknade i applåder.
Baren tömdes på det mesta av starkdrycker och fylldes dess mer med oskyldigt öl, mineralvatten och lemonader.
--- Annars bör man helst vara försiktig här.
Han presenterade sig själv mångordigt och omständligt såsom arbetarhövding och medbroder, vilket väckte stor förvirring och munterhet, ty något så dråpligt som detta hade de aldrig hört förut, att man skulle kunna vara hövding och arbetare på en gång.
--- Jag tror de tycker frågan är ofin.
Med King i släptåg gav sig riksdagsmannen ut i verkstäderna.
Mr King teg outgrundligt och hade redan börjat omfatta Holthusen med ogillande.
--- Det är för att ni är döv.
--- Han svarar:
Det skepp som passade hans smak bäst bordade han med revolver i hand och förde det till en lämplig hamn, där han sålde skepp och last.
Samoanerna betraktade hennes näringsfång med förundran, men som Bully Hayes stod högt i aktning hos dem, kunde hon då och då finna bananstockar och säckar med kopra vid sin dörr.
Redan vid första middagen granskade han ingående samtliga närvarande, fastnade för Sehnsuchts blonda huvud och läspade med ett elakt leende det ominivösa ordet:
Samoanerna tog emot skallmätaren med stort intresse och roade sig furstligt åt detta nya nöje.
--- Lugna er, mina herrar, ta ert förnuft till fånga.
--- Ett folk av ädlingar, tro mig.
--- Det finns ingen annan än jag som är jag.
--- Mor, jag vill inte sitta här.
Vi tyskar gör det inte gärna.
Karusellen var alla barns stora glädje och var så också för pater Saint-Jean, som när som helst var redo att bekosta en åktur av sina utomordentligt begränsade tillgångar.
Han lyssnade till struntprat och sorger och förhoppningar, sörjde med dem besvikelsefyllda postdagar, delade deras ensamhet, ja, Sehnsucht, som så länge arbetat samman med syster Käthe, fann dessa
Dagen skulle bli minnesvärd i många avseenden.
Salen var nymålad och blomsterprydd, publiken tämligen festklädd och förväntansfull.
Men som kolonialfrågan nu för så många, också bland dess ivrigaste förespråkare, fallit i bakgrunden för mer brännande angelägenheter som Ruhr och krigsskadeståndet, må det tillåtas oss att teckna en bakgrund till vad som då syntes vara skäl att bekymras, goda skäl, som man sade, lyckligt okunnig om de förfärliga olyckor som så snart skulle drabba vårt Tyskland.
Hur ofta upprepade han inte denna sats:
De skulle kläs på och uppfostras att bli lydiga tjänare.
Den var själva orsaken till deras misslyckande, den, aldrig de själva.
Att firmans egendomar skulle minskas högst betydligt behöver inte nämnas.
Vid sammanträdena iakttog han upphöjd tystnad, ty vad nyttade det att säga något till denna samling av tattarskallar och bovtyper.
Såsom de flesta andra, så misstog också våra unga vänner det yttre för det inre och blev blott alltför sent varse sitt misstag.
Sehnsucht, som med ungdomens självöverskattning hade så höga tankar om sitt inflytande hos von Plötzen-Sauerhof, försökte få honom att lägga band på Grabinski, med resultat att denne med obegriplig taktlöshet gick till konsuln och sade:
Vi lär väl var och en ha tankar vi ogärna lämnar ut till allmänt beskådande.
Du är fast.
I det stora slaget med kontrollkommissionen kom emellertid firman att spela en mycket underordnad roll.
--- Precis, svarade Bohling utan att tänka.
--- Lagen stiftar vi.
Bohling hämtade sig:
--- Då har ni ju satt riksdagsmannen på den Högstes tron.
--- Kolonialpolitik i silkesvantar!
--- Jag kan säga det med ett enda ord!
von Plötzen-Sauerhof hade under hela sammanträdet suttit tyst, synbarligen förvirrad.
Och om han trott sig ha alla rättänkandes stöd, fann han sig snart fullständigt övergiven och ensam.
Telegram från ministeriet uppmanade, sedermera beordrade honom att samarbeta.

Upprört hade vi delat våra förkastelsedomar över riksdagen med varandra och talat, talat i långa timmar om vad som borde och kunde göras.
Naturligtvis fick han som alla andra lyssna till en lång harang från Bohling över Hartmanns gemenhet.
Heinrich är ännu en smärt ungkarl med blond kalufs och blyga känslor för åtskilliga unga damer, men Eberhard har nästan fullständigt växt ut till sin faders och farfaders proportioner, en liten, tjock kropp med putande mage, ett ansikte som ett stycke rått kött, där
Det arma barnet kallades in till ett fullsatt kollegium.
Hör du det!
--- Men försök förstå mig, vad skall jag göra?
Skolmästaren försökte vagt göra andra förslag men fann sig till slut och tillbragte hela dagen före julafton tillsammans med Sehnsucht i den öde samlingssalen.
Ach, wie gar nichts sind alle Menschen, die doch so sicher leben.
Och den som inte är älskad av andra vilar så gärna på egenkärlekens och självbedrägeriets sköna huvudkudde.
Med sin silverglänsande lejonman tillbakakastad och tårade ögon viskade han:
Vi vågar knappast nämna det.
Det blev tyst och stilla.
Han höjde sin sällsynt välformade hand, samma hand, som av ett oblitt öde skulle skiljas från den övriga kroppen under den stora världskampen för att ersättas med en förnicklad gripklo och järnkorset (
Hans ögon började flacka, hans kinder blev vita.
Med blodet rinnande om fingrarna och musen i dödsryckningar i sin hand gick han bort till de andra.
Ombord befann sig riksdagens kolonialkommission.
Ja, far i frid, ni riksdagsmän och lagstiftare, ni allsmäktiga folktribuner med protokollförda majoritetsbeslut.
Allt vad firma C.A. Godeffroy och dess efterföljare under ett halvt århundrade förde hem till Hamburg var inte ens en bråkdel av de oerhörda summor England, Tyskland och Amerika här begravde år efter år.
Vi hade erövrat paradiset, ett paradis där kriget var en ridderlig lek och förlorarens lott aldrig var tyngre än att erkänna sig besegrad, ett paradis där kroppens skam och blygsel ännu ej ens anats, där jorden fritt och villigt gav en rik försörjning.
Vi andra kom och for.
När man själv är ung är alla andra gamla.
Vad väntade vi av det nya året?
Föga gott väntade vi oss.
Häri liknar handeln livet i övrigt:
Man förvånas, hur kunde dessa stilla själar mötas av sådant hat?
Men när bullret dött och de klagande förts bort mot sitt mål, då står dock denne kvar och jämte honom några andra, som rest sig ur bojorna.
Ja, kanske den helige når sitt mål, men aldrig köpmannen.
Kanske kunde våra skrivbord synas som den behagliga vilans platser för stuvaren med de tunga koprasäckarna på ryggen.
Vårt liv tillåter oss inte ofta att grubbla över tillvarons gåtor.
Morfar var ju redare, och
Han hade all anledning att tänka, anledning tillika att känna oro.
Det blir så när den som varit ledare och centralgestalt försvinner.
Nu när vi fördrivna och berövade vårt uppehälle lider under långa dagar, ger vandringarna i gamla Museum Godeffroys samlingar anledningar till åtskilliga reflektioner över denna värld, de ohyggliga maskerna och träbelätena, som några förvirrade skönandar ville upphöja till den sanna religionen.
Främst bland de onda var Moso, krigsguden.
--- Dit går man bara för att skada andra.
Tältet var uppdelat på
--- Gör halt!
Vad skulle de svara?
--- Är det samma väg tillbaka, frågade Gröler försiktigt.
Man lämnar den att förfalla och slutligen försvinna.
De satte samman tältet och reste det under Grölers något överorganiserade ledning.
Eller var det gesällens och studentens fria strövtåg i ständig sommar utan regn och kalla nätter, med leende flickor längs vägen och järnskodd vandrarstav.
Det är inte von Beyer, som tankfullt vrider sina ljusa mustascher därborta.
--- Hade du inte väntat att få se mig?
Jag känner dig ju så väl, Sehnsucht, och din far och farfar, hela hopen kände jag.
Tänk att alltid vara på väg och aldrig komma fram, en ökenvandring utan slut, från den ena bittra källan till den andra.
gånger, alltid av sådana som inte prövat mitt anbud.
De såg som förhäxade på den märkliga gestalten.
De drack mer, hickade och slog sig för bröstet, deras ögon blev vilda, de tryckte munnarna till stenen för att inte en droppe skulle gå förlorad.
Är det inte betagande?
Så vände han ryggen mot dem och försvann.
Jag är kejsaren.
Konsten att härska, mina herrar, den är mycket lätt.
Men gör dig nu till syster Käthe Rahm.
Är du rädd att avslöjas?
Akta er noga.
Man kan aldrig vara lugn.
Nu skall allt falla.
Ni tvivlar ännu?
Utan att något sagts är man bunden av inbördes tystnadsplikt.
Barnen var borta, hennes blandade skara av snedögda, bruna och blonda avkomlingar.
--- Nej, nej.
Hon reste sig upp, ännu med glaset i handen.
Hans skjorta var genomträngd, hennes egna händer och ben fläckade.
I grändernas damm kunde man följa den dödes väg från hennes hus, och i springorna mellan golvplankorna var levrat blod.
Ingen körde bort dem.
och
Ni bara skadar er själv om ni fortsätter att ljuga så dåligt.
Sehnsucht sade:
Han ser våra blottor och där sätter han in sina stötar.
--- Honom har han störtat ned i avgrunden, omsvept av tvivelaktighet.
--- För den som är ensam.
Då är det tid för släkten Sehnsucht att byta namn.
I öster steg nya öar upp.
Nu var förtalarnas tid.
Hans fromhet och djupa godhet som ingen förnekade när han levde, blev till listig förställning och bedrägeri.
Denna brittiska kräftsvulst måste utrotas och ersättas av en tysk, nationell.
Av folkmoraliska skäl måste maristmissionen snarast ersättas med ett annat, anständigt och fosterländskt sällskap.
Oändligt försiktigt hade stormakterna lotsat in Tripoliskrisen och Balkankrigen i ofarliga återvändsgränder, där sydlänningarna ostört kunde mörda varandra utan att skada världsmaktens känsliga balans.
Men de kommer att vara så utmattade att de aldrig upplever triumfen.
.
Vad som är något värt är varorna, och de är ju förlorade.
Tro mig, Gröler, önskar ni krig, lämna då firman och Samoa så snart ni kan.
Jag har fjällat värre fiskar i studentkompanierna.
Lindenau öppnades åter, ångkarusellen började sin kretsgång.
Ett kraftfullt uppträdande vid Bosporen väcker respekt hos ryssarna.
Är den ur räkningen?
--- Utmärkt, excellens, just så har jag alltid tänkt!
En kraftfull men rätt behärskad och klok politik, med större intresse för handel än granater måste ytterligare stärka vår ställning.
Här har inte framförts några personliga synpunkter, jag har endast återgivit
Jag skall säga vad det blir:
Skulle då vår värld redan vara så undergrävd och så nära inför sitt fall?
Man väntade bara på höstens uppbåd av egendomligt formade rotfrukter.
Under hejdlöst jubel drog regementena ut genom städerna.
Meyer-Delius, med sin en gång förfrusna, klumpiga näsa, vilken bedragit inte så få att misstänka vissa laster, medan hans hållning och värdighet visade den sanne köpmannen, Eduard Meyer-Delius, firmans ombildare och outtröttlige ledare, förvaltaren av arvet från Godeffroys, hade lämnat skeppet.
Kasinot var prytt med girlanger och blommor, man drack och sjöng, Messmer hamrade på pianot och Sehnsucht övertalades att hämta cellon och spelade vid pianot.
mobilisering.
Då hade klasskampen kunnat vinnas i ett enda slag med fredliga medel.
Ni har ju sålt er till kapitalet.
Ett ögonblick tvekade Schuld.
Gudarna svek, Schuld.
Så mobiliserade Hamburg.
Plötsligt upptäckte vi att vi och vårt arbete under decennier inte var nödvändigt.
Ensam ångade Emden ut.
De hade inte svikit i den avgörande stunden.
Men om natten smög den lilla tappra torpedbåten ut och gled tyst mot slagskeppens skuggor.
I Tanganjika var det annorlunda.
Kompaniet drog ut från sina söndersprängda ställningar.
Inga skyttegravar grävdes, inga förskansningar kastades upp.
Vem minns det välde vi en gång uppehöll därute utan våld och hot, vem minns hur Dr Solf stillade en farlig upprorsrörelse endast genom att ensam och obeväpnad söka upp ledarna och hur Dr Schnee vid det stora vulkanutbrottet på Savaii hindrade panik att utbryta genom att själv bege sig dit med sin hustru.
Gröler var inte den man soldaterna följer till världens ände.
Jag är underrättad om edra försök att sätta upp en militär styrka på Samoa.
Men mot franktirörer, såväl fientliga som egna kommer jag att ingripa med alla medel jag förfogar över.
Ert omdöme, Gröler, är notoriskt dåligt.
I det klara månljuset stod Karl Hanssen väntande.
Den lilla styrkan kunde möjligen skydda några viktiga punkter vid eventuella oroligheter.
länder gått i krig mot ett enda.
Guvernören lät betala ut återstående årslön till alla tjänstemännen.
gick budet till guvernören.
Vi hade brutit mot ett uråldrigt fördrag om Belgiens neutralitet, nåväl, nyare överenskommelser var inte mycket mer värda när det gällde oss.
--- Varför, varför gör vi inget motstånd, viskade Gröler i varje öra.
Och han var en hämnare utan nåd.
Glöm inte heller hans vettlösa förföljelse av de tyska sjuksköterskorna, som han drev ut från statssjukhuset och sedan beskyllde för stöld av instrument när Hanssen under stora svårigheter lyckats upprätta ett sjukhus åt dem i Songi.
Inför de samlade hövdingarna motiverade han övergreppen:
Ja, käre läsare, låt inte överste Logan vara glömd, var han än må odla sina rosor, en älskvärd granne, en nationens hjälte med rader av ordnar, till freds med livet men kanske lätt besviken över att inte längre ha någon fiende, åtminstone ingen så maktlös och utlämnad som Apias kvinnor och barn.
Dr Karl Haymo Eusebius Unruh föll offer för världskampens omvälvningar redan ockupationens första dag.
Hur pass sant detta var kunde de ju knappast veta, men de stannade inför det förbluffande hindret.
blev bitna och trampade av de ilskna svinen, som fått ett förfärligt sinnelag till följd av de senaste forskningsrönen, men som likafullt ännu inte gick i flock.
von Beyer är död i Ryssland, Gröler arresterad, Schultz-Ewerth och de andra ämbetsmännen är deporterade, Unruh är borta.
Det är Heinrich Sehnsucht vi har följt ända från hans förfäder till denna stund, det är hans sorger och glädjeämnen vi delat, denne välartade unge man, som efter någon ungdomsförvillelse funnit sig ganska väl tillrätta i handelns värld.
månaders fängelse.
Men vi?
Men ingen annan lyssnar än vi själva och några altruistiska själar verksamma i välgörenhetsföreningar.
Kanske har vi natten på oss.
Ni tror att ni skall utföra något hjältedåd.
Kom hit och hjälp mig ta ner årorna till Hanssens båt!
Jag skall tala med er chef.
Sehnsucht blev länge kvar nere vid bryggan.
--- Sehnsucht också?
Någon timma efter midnatt hördes ett förfärligt oväsen.
De vevade frenetiskt.
Engelsmännen stötte ut och rodde med långa, kraftiga årtag.
man hade förmodligen drunknat.
Det är de lastade trålarnas åkerfält, det är köpmännens handelsvägar, det är frihetens och livets oändliga vidder.
Vi var alltid i den Högstes hand.
Nu flydde Sehnsucht och Lutze från dessa öar, jagade i natten som förrymda brottslingar.
I väl förseglade lådor har de delar från gniststationen, eftersökta av fienden under flera veckor.
I Apia steg larmraketerna mot höjden, telegrafen surrade, skepp löpte ut med kanoner och strålkastare, på väg mot den skyddade hamn dit de visste att våra vänner skulle fly.
Och dock var drömmen oss så kär, att det behövdes
Men då hade den dyrbara lasten redan sänkts i djupet.
När de berövats alla tänkbara vapen såsom pennor och nyckelknippor dristade han sig slutligen att själv nalkas, ehuru med dragen pistol.
Med detta visdomsord vände han på klacken och lämnade dem.
Rätten var emellertid ännu inte samlad när " Gaoler " löpte in i Apias bukt.
Kanske var det detta som var bakgrunden till hans betänkliga likhet med de säregna naturer som ständigt missnöjda väl kan dela andras sorger, men blir vansinniga vid deras framgång.
Och aldrig hade han kunnat vänta sig honom som han nu var, inte ett ord om kapitalets drängar, generalstrejk och världsomstörtning, inte ett ögonblick något triumfens:
års krig förlorat all vördnadsbjudande glans, inte minst genom segrarnas samvetslösa sätt att ständigt kalla sin hämnd rättvisa.
Den är det sätt på vilket de makthavande utövar sin makt.
Han stavade.
Rättssalen var överfylld, huvudsakligen av nyazeeländska frivilliga och civila.
Det går inte att försvara något när det inte är klart efter vilka lagar man skall döma.
Det som för oss tedde sig närmast parodiskt, var för dem naturligt.
Den enda gång Klinkmuller ingrep var vid den senares vittnesmål.
--- Ni har uppgett att ni klart och tydligt såg hur de åtalade sänkte de eftersökta föremålen i havet.
Svara nu på min fråga:
Natten skulle bli mycket annorlunda.
--- Sätt på ögonbindlarna!
Ännu en sekund och du krossas av kulor och faller samman, man skär ner dig och du ligger livlös på stranden.
Minns du rösten:
Och den dansen blir ingen behaglig självtillfredsställelse, den går över stock och sten, genom törnsnår, över mossar och kärr, tills de blödande sjunker ned och stupar.
Men om hon än slipper levande därifrån, har hon för alltid döden inpräglad i sin själ.
Millioner har gjort samma erfarenhet, millioner blev kvar där ute.
Hans möte med döden är en erfarenhet så vanlig att många sannolikt funnit den banal, hans fortsatta krigsöde delas av allt vårt kolonialfolk.
Sådan var tiden före kriget.
Den tredje rättegångsdagen blev synnerligen summarisk.
komma upp på akterdäck:
Ja, kanske något, kanske något av den samstämmighet med tillvaron, den vördnad för oändligheten franska krigare funnit i öknen och som gjorde några av dem till helgon.
Balboas huvud föll för bilan, Roggeveen blev fängslad i Batavia, Cook mördad.
--- Varför det?
Bakom gallren skymtade nyfikna ansikten och några gjorde till och med ett försök att ta upp " Stolz weht die Flagge ".
Vad betydde läkarens galenskap och riksdagsmännens rapporter nu, när hela världen stod i brand.
Vårt land har under detta årtionde begåvats med så många hjältar, och till slut har vi blivit hjältar i kampen mot varandra.
Sehnsucht är ensam i sin cell.
Han var klädd i svart med en något gulnad stärkkrage.
--- Jag brukar alltid göra så.
Det måste ligga nära till hands för er.
Här är ni jämlik med alla andra.
Han fortsatte.
--- Så länge ni inte bekänner betraktar ni er själv som oskyldig.
--- Utmärkt.
--- Inte alls.
--- Ni uppmanar mig att bekänna, Mr Smiles.
Leendet var borta, allt tal om gemenskap och demokrati.
Det hade knappt gått en timme förrän
Jag har fler möjligheter.
Men denna gemenskap svek inte sin nye broder.
Också ner till Sehnsuchts mörkercell hördes dånet och braket däruppe.
Visserligen har inte alla fängelser lika förkrossande yttre som Speeths tukthus i Wurtzburg, där
Hade han handlat i gott uppsåt, övertygad om den nya teknikens fördelar --- eller var han en bedragare?
För honom är det livets förlust.
Kriget hade bara varat några månader, och redan hade han suttit i statsfängelset i Mulinau, stått inför sin avrättning, varit inspärrad i " Gaolers " kölsvin, gått genom tukthus och isoleringscell.
Och Sehnsucht vande sig vid fängelselivet, han som bara ett år tidigare känt samma skräck som vi inför Ylle-Schoultz' dystra öde.
Efter en månad i minskjulet flyttades Sehnsucht och Lutze över till baracken följda av många välgångsönskningar från sina medfångar.
Ty mitt uppe i alla segrar och hjältedåd mindes vi dock att detta var katastrofen, världsbranden, som vi fruktat för så länge.
Inspärrade långt från de slagfält där deras framtid avgjordes, hörde fångarna kyrkklockorna ringa in det nya, svåra året.
Hade sådant sagts öppet den gången hade man blivit skjuten härhemma.
--- Kejsaren!
I några av minskjulets celler lyste det.
För den tröge och stele krymper året samman till några korta minuter.
--- Varför svek du själv?
Ett par sorgsna ögon vilar på honom.
Men aldrig kunde du förlåta.
För Sehnsucht skulle en märklig räddare uppenbara sig.
Han undersökte saken, fann att firman alltid betalade punktligt, och därmed var saken avgjord.
Starlight gav mig friheten!
Kan man tänka sig ett bittrare öde?
himlen, gröna fält, dyningen mot strandstenarna, suset i träden, inga murar.
Efter nästan ett halvt år av ensamhet var han bland vänner.
Man såg på skeppen, som gled förbi, läste samma sönderlästa böcker om och om igen, väntade på maten.
Hela livet var som en eftermiddag om sensommaren.
Det året drömde Sehnsucht drömmar om Grabenburg.
Hon har ju lärt oss att en anständig människa aldrig bär mer än
--- De varnar för orkan.
Han vände sig om och såg på de resande.
Anna de Silva viskade till sin man:
--- Men kaptenen?
--- Ja, det är slut med oss.
Det var kallt och rimfrost på fönstren.
var slut, men ingen hade hängts upp i dess ställe.
De talade inte.
Ja, det blir så i avfolkningsbygder.
--- Det där, det är Grabenburgs sista soldat, Wilhelm Gröler.
Dörren var låst, en tung, järnbeslagen ekdörr.
Nu när krigen i världen är slut, kommer inte folk så ofta till dessa farvatten.
I borgmästarens rum stod en golfutrustning, en uniform hängde på galgen.
Allt måste vara som när han lämnade det.
Det lärde han oss.
--- Vad skall man göra?
--- Om någon flyr blir världen påmind om att vi finns, och det är undergången för Grabenburg.
Ensam vilade Dr Schultz-Ewerth under en ek.
De kan aldrig nöja sig med stillaståendet.
Vi är fyllda av tacksamhet mot vår höge Välgörare och allt är i ordning för att ta emot honom när han kommer tillbaka.
De stackarna var ju utmattade och hade inte satt ut vakt.
--- Undan, undan, viskade polisen.
De smög bort från det farliga grannskapet genom trädgårdar och prång.
Rullstolen avlägsnade sig åter.
--- När ni säger det, minns jag att de gamla brukade tala om något sådant.
Det är ju strängt förbjudet att besöka gubben.
Drömmen blev kvar.
En begynnelse hade vår tid.
Så har man sagt.
ett ständigt nu.
--- Borde inte snart en komet kallas ur sin bana och spränga hela denna blodbesudlade jord?
Leue föll in:
Förnuft och lojalitet, plikt och moral drar oss åt olika håll, liksom religionen.
--- Ja, om man bara kunde.
--- Men så mycket vet vi, att det plikten driver oss till, det är sant.
Inte genom att filosofer tänkte och poeter diktade, utan just genom att en enda man, en verklig man, laddade sin revolver och sköt sin fiende för pannan.
Förädla det, då har vi konsten.
Till slut sade Sehnsucht:
Vi är splittrade själva, och ju mer civiliserade vi blir, desto mer splittras vi.
han skall göra sitt arbete.
Men var är han själv?
Det var han själv.
Finns det ingen utväg?
Det är med-lidande.
Jag ville inte komma i närheten.
Det är något av detta som patern har sagt.
Då föll den mörka skuggan.
Det avgörande är den makt vi har.
Hon är människa.
aktieägare mot direktörer, officerare mot köpmän, konstnärer mot lärda.
--- Med undantag av byskomakaren.
Det finns bara materia.
--- Ni tror att ni kan driva med mig.
Och Människan blir ett med världen.
Ty den stund man finner oss är vi redan förlorade och dömda, dömda att krossas av denna mardröm, som de förtvivlade gjort till sitt enda hopp.
När han såg männen vackla av trötthet mellan borden i förtvivlade försök att lösa någon obegriplig kod tänkte han:
Det är bara det att jag är taktisk.
Demokrati, eller hur?
Nya lådor undersöktes.
Redan
Det var som om ansvaret för alla hennes skyddslingar varit det som hållit henne uppe.
Man sökte sig dit, inte bara Sehnsucht.
Sehnsucht studsade till.
Han fick med egna händer stycka det för att få ut det.
--- Ja, jag skulle ha berättat det.
--- Contre-sixt!
Det var slut.
Och stenarna viskade:
Vi skall vittna om dina skulder och svek.
--- Ja, åh, är det du, Caecilie, jag sysslar inte med något.
--- Han har gått och fäktat hos herr Tapfer, men mor vill att han skall lära sig något annat, något mer.
--- Jo lite.
--- Du misstar dig, barn.
--- Nej.
Några motsvarande spådomar för musikens vidkommande kunde inte Sehnsucht avge, och det gick till en början mycket trögt att ens få pojken att tala.
Nästa gång tog hon sig samman.
.
--- Caecilie är bra.
Naturligtvis kommer det människoälskande Albions söner att säga:
För dem är Englands välfärd högst av allt, och de kommer aldrig att vara i stånd att fatta den förbittring, den övergivenhet vi kände, den fullkomliga vilsenhet, när den förnuftiga världen föll samman, och de lagar och fördrag, som skulle skyddat den värnlöse om detta det värsta av allt inträffade, befanns vara värdelösa papperslappar.
Ni lever ju.
.
Det var vad som höll på att ske.
Nu, när våra kolonier var förlorade, hade vi inte en enda bas.
Lustig idé!
En rykande storm förde henne upp mot Island och ut på den fria Atlanten.
Fartyg efter fartyg mötte den fredliga seglaren, som så försynt signalerade om kronometertid.
Då visar han sin rätta natur.
Så låg hon där ankrad vid reven, stolt med sina höga master, en sinnebild för hela vår förlorade tidsålder, i trygg förvissning om att om än strömmar och vindar förde henne mot land skulle hon dock räddas av sin starka hjälpmotor.
Här fanns bara vindens sus och ett tyst växande, långt borta från krig och sänkta kofferdister.
Alle man på däck!
Om en halv minut skulle det vara för sent.
De bärgade allt löst och fast som kunde rubbas, de slog upp tält och hyddor i världskampens sista robinsonad.
Bokhållare, cottonstickare och fartygseldare har bevisat sig som män utan fruktan, eller bättre, män som övervunnit sin fruktan, och burit ut tidsinställda granater, släpat sårade från slagfältet, räddat läckande u-båtar.
Men Luckner tvekade inte ett ögonblick:
Från Torpedo Yard fördes de
Fångarna hade samlats vid stranden
Han bevärdigade inte Turner med ett ord men lät blicken gå över fångarna.
Han var en man det var en heder att följa.
Men flyktplaner var han skeptisk till:
De andra var långt svårare.
Naturligtvis misstänkte alla att von Luckner skulle ge sig iväg.
Ni tyskar kör huvudet i väggen.
--- Hade han inte handlat fel då?
Det första resultatet är att folk blir förvillade.
Nu blir det svart med rödaktig ton.
Endast Turner hade anförtrotts hela pjäsens innehåll, ty det skulle bli en överraskning.
--- Du börjar väl inte tröttna på mig, frågade hon försiktigt.
Till på köpet betedde han sig sällsynt fäaktigt, då han numera alltid gick i nyazeeländsk uniform med tyska gradbeteckningar.
Inte förrän sent på kvällen upptäcktes flykten.
Men nästa kväll sköts en maskinskriven lapp in under Turners dörr.
Skynda dig hem, någon kan se dig.
Han försvann.
De var skildrade i objektiv ton, men nyheterna var inte uppmuntrande.
De åt, drack och pratade.
--- Så här har det varit i
Det kan dröja en månad innan de får hit en hantverkare.
--- Vad kan jag göra?
Berätta vad ni vet, gör dem angelägna om er.
Sehnsucht teg.
Bollen är hos er.
Sehnsucht blev verkligen allvarligt sjuk.
--- Det är förbjudet att ligga på golvet.
Ibland kunde Hickory vitna av vrede och vandra fram och tillbaka framför Sehnsucht, ömsom hotande, ömsom vädjande.
--- Jag vet att ni är förlovad med Caecilie Hartmann.
Och ni kan få tillfälle att talas vid i all vänskaplighet.
Tillbaka till cellen!
Nu fick han vårdas i hemmet för en allvarlig hjärnskakning, men han lär ha blivit återställd och turnerar numera i polissammanhang med en förbättrad upplaga av sin metod.
Hon hade svikit.
Nu fann hon sedan några månader sin älskade alltmer förströdd och likgiltig, och som den goda människa hon var sökte hon orsaken inte hos honom utan hos sig själv.
Hon fick uppgifter och ansvar.
Hon märkte inte vad hon tog emot.
Den faderliga klappen på huvudet blev en smekning, och smekningen smög sig allt längre, först som läkarens undersökande hand, till sist som älskarens.
Till slut kunde han inte komma på något bättre än att gå till Gröler.
Det kom ingen rapport från Hickory.
Ty han bar på vissheten:
som inte glömde.
Joachim försökte:
Då var det ju för sent.
--- Inte kan du bli stående här, gamle gosse.
Deras lågmälda samtal hördes fram till honom.
Tänk när herr Sehnsucht får veta det i fängelset.
--- Så är det.
--- Om ni visste vad jag redan offrat, skulle ni inte säga så.
Jag vet inte.
--- Att få kämpa, offra allt för vår sak, att ge allt jag kunde i denna stora kamp, där vårt fosterland hotas av undergång.
vidrigheter.
Det är tomt.
Detta är Heinrich Sehnsucht i denna stund.
Sakta sänker han sitt gift i den oskyldiga, snärjer henne i lögn och halvsanning.
Den skändade ser han inte ens.
--- Kan någonsin en sådan skuld utplånas?
Sehnsucht satt på stranden.
Och vi behöver alla förlåtelse.
Och ändå låter det mig få sin egen renhet och lämna min orenhet som byte.
--- Jag kan inte tro det.
--- Den enda människa jag aldrig blivit besviken på.
Det var året
Men kontoren i de gamla handelshusen var stilla, tysta.
Ja, vi kallar det vårt, ty denna lilla varelse, som kom till livet i vårt lands stora nederlag, blev allas vårt barn.
Barnet var på väg, men tycktes ha fastnat på något sätt.
En läkare kunde säkert beskriva det inträffade bättre än en fördriven köpman.
--- Varför viskar ni?
--- Det är så.
Hur sköterskan, vars krafter redan var tärda, kunde vaka i
Wilhelmine blev vårt barn.
Hennes namn, givet i patriotiskt trots, var ett nödrop, ty ingenting kunde vara mer olikt än denna stackars varelse och kejsaren med världens starkaste här.
Men det behövdes inte mer än en oförsiktig rörelse från en av dem för att den lilla kroppen åter skulle sprätta bakåt som en spänd båge.
Hans begåvning är inskränkt, det medger jag.
Ingen kärlek, inget hat, inget förnuft kan längre nå honom.
Att Wilhelmine och hennes mor skulle få komma över till sjukhuset var emellertid uteslutet.
--- Det verkar som de fruktar att det stackars kräket skall stiga upp i ett obevakat ögonblick och strypa alla de engelska spädbarnen, sade Gröler när beskedet kom att Wilhelmine inte skulle få komma till sjukhuset.
Men på Motuihi flämtade en låga av nytt liv.
Det stiger som en brun giftgas ur fångläger och etapper, från fältbefästningar och förbandsplatser, en kvävande gas som insveper Sibiriens krigsfångar och den kämpande västfronten, sprider sig ut över landet, upplöses som lätta moln, samlas åter till solfördystrande stormtecken.
Men krigets samhälle är klasslöst.
Ingalunda.
Invasionsstadiet är över.
pneumonin, lunginflammationen.
Målmedvetet slutför smittokropparna sitt arbete tills den fullständiga segern är uppnådd:
Man kan inte tänka sig ett bättre beläget fångläger med bättre tillsyn.
--- Det hela berodde ju för övrigt på fransmännen och deras slarv.
Och med en grundlighet som bara kvinnor kan visa i sådana fall gick hon igenom lagret.
Flockserum var dock för starkt.
Andra gånger avgör en komplicerande pneumoni eller myokardit utgången.
Så blev då sjukvården åter vår väns öde.
cl per patient och dygn.
Smittorisken, de primitiva omständigheterna, den långa fångenskapen och fosterlandets nederlag var nog att bryta en stark vilja.
Och vem kunde vara honom behjälplig?
Jag har nog sett det.
Han fick en hjälp, och det var den hjälp han minst ville ha.
--- Varför inte?
Nu vill jag ge dem mer.
Vad bättre kunde hon bli?
Som ett offerlamm gick hon av egen vilja till altaret.
Förgäves väntade Sehnsucht att få höra hennes steg utanför tältet.
På Motuihi kunde ännu någon förstå detta.
--- Ni kanske lever längre än jag.
Lutze brukade i andra fall inte vara någon man med många ord.
Den var ett sammanbrott.
Målet för alla våra uppoffringar visade sig vara tomt, alla stora ord, alla okränkbara krigsnödvändigheter var meningslösa.
Den röda fanan mötte dem, en hes agitator på kajen och till slut en order att överlämna fartyget till fienden.
Nu var nyttan död och vetenskapen hade inte förmått mer än att föra mänskligheten till det fulländade slakthuset.
Ty det som gällde i Wilhelmshafen gällde också på Motuihi.
De enda gravar som grävdes var Caecilies och Wilhelmines.
Salvationisterna därhemma hade gått från dörr till dörr.
--- Det blev ett hastigt slut på det.
--- Man undrar vad det blivit av dem nu.
Ingen skulle sörjt dem.
Vad kan vi vara av för värde för vårt land, sannolikt kommer vi inte att bli annat än en börda,
--- Och hon svek inte.
Vad kunde Albion mer önska?
Avkastningen sjönk allvarligt och de plikttrogna förvaltarna sträckte ut sig i skuggan.
En tillvaro som tjänsteandar åt de nya herrarna var allt Samoa kunde bjuda.
Bakom sig hade han lämnat upprivna sår och en splittrad vilja.
De lämnade hus och gravar.
Syster Käthes hälsa hade nu försvagats.
Nu vill jag lämna till er den dyrbaraste skatt jag haft på jorden.
--- Var vänlig följ med här, sir.
--- Ja.
--- Och det där gamla skrället har du med dig fortfarande.
--- Vad skall du säga till gubben när du kommer hem?
Mannen tycktes kvävas av vrede:
--- Har inte översten varit här än?
--- Jag tror att jag redan är hemma.
Europas revolutionsår,
Knappast någon i bygden reste ännu invändningar emot den.
Tuna låg närmast Högshults by vid sjöns södra ände, där kyrka och prästgård fanns, där doktorn bodde och där man handlade i boden.
Trappan mot ingångsdörren var bred och välkomnande.
Nu rann ett av ljusen!
--- Stäng fönstret, Amalia.
Fiken, andra husan, skulle nog få höra ett sanningens ord för att hon slarvat med fönsterna.

Det var väl den, som fick hennes blod att bulta allt snabbare.
--- Mitt siden!
Var det nu något att ta illa upp?
år.
--- Carl Adam har redan bett att få göra visit.
De vände sig inte om, de stod tillsammans och såg Julias spegelbild komma emot dem inne i den höga trymån.
volanger, sa hon.
--- Riktigt säkert.
Julia neg.
En söt flicka, det måste man medge.
Cecilia iakttog alla.
Var alla människor i trakten bjudna?
Cecilia von Fering dolde sitt småleende bakom solfjädern och såg Georg bli svart i ögonen.
Ja, kan det glädja, så varsågod.
Hade det verkligen varit nödvändigt?
Hon stod rak och elegant vid Henri de Mathieus arm och såg sina gäster defilera förbi in till bordet.
gånger talet --- flera skulle man inte vara till bords.
Bengta hjälpte alltid till vid alla kalas.
anständiga veckor iakttagna.
--- Jag tänker på de arma karlar, som släpade monstret ner till Gefle genom alnsdjup snö, utbrast Sara Reinius och hennes blå ögon blev runda av indignation.
Inte vid hennes middag.
--- Man kanske rentav skaffade lite mat och kläder, sa Matilda Crona stillsamt och Sara Reinius gav henne en överraskad och glad blick.
--- Den ska du tiga om, pojke, sa Oscar Lejon bryskt.
Den blåvitrandiga ståndkragen tyckte Harriet inte om --- den liknade för mycket hennes egna husors sommarklänningar!
Om den djärve med sig förenar kunnande och kapital.
Så blek han var?
Men ändå var Harriets lättnad så stor, att det kändes som om ett fysiskt band kring hennes hjärta plötsligen brustit.
Alla försåg sig rikligen av krokan, glass och smultron.
Naturen själv var barmhärtig mot Georg; ville inte förstöra hans dag.
Georg måste föra också Emilie de Mathieu i dansen, Harriet räcka handen åt Sven Lejon,
Och de båda unga --- å, det högg till i hennes hjärta av lycka, när hon såg Julia och Carl Adam.
--- Käraste ... började Harriet, men hon tystnade, när ett par horisontblixtar plötsligt flammade till långt borta och ett dovt mullrande rullade fram över skogen, växte och kom närmare.
Fångades åskan upp av Getåsen, då fick man höra den springa av och an i timmatal.
Amalia och Fiken satt i kokerskans kammare och nickade sömnigt.
Sådana tankar --- hon, en mogen kvinna med vuxna barn.
Georg, den arme Georg!
Hon kastade kläderna av sig och drog nålarna ur håret.
Hon bäddade in honom i sin värme, försökte ge honom av sin trygghet.
de lyckliga!
Georg sov i sängen bakom henne.
De hade inte varit det minsta försiktiga.
Hon kom mycket väl ihåg hur modern och hennes väninnor ibland viskat med varandra om heta bad och hopp från höga chiffonjéer.
hon hade inte haft en aning om att sådant kunde ske.
Och det just i dag, när Carl Adam skulle komma med sin propos till Julia.
Hon är din dotter.
--- Sjutton år, sa hon sedan långsamt.
Det är stora ljusa dagen redan, inte spår av ovädret.
Lite blek var hon allt ännu!
--- Fegis, fegis!
Lindarna var drygt
Han klättrar som en apa i lindarna och utmanar Gustaf att göra likadant.
En djup rynka skar in mellan hennes ögonbryn.
Och bara det får vänta tills Carl Adam varit här; vi kan inte visa humör i hans närvaro.
--- Ja, frun.
Å, i går hade allt varit så annorlunda, då hade hon inte varit medveten om annat än skratt och jublande säkerhet.
Vad fanns kvar av en själv då?
Hon sa det med större tillförsikt nu.
Men som i går hade Julia inte sett hennes ansikte förr.
Hon älskade sitt rum.
Spela piano skulle man kunna, sådant hörde till ens uppfostran.
Mamma var det inte, skulle aldrig bli!
Hon hade inte hört hans häst.
Nervös?
--- Hemgiften, svarade Harriet och såg upp från sitt broderi.
Men en ung kvinna för alltid en hemgift med sig i boet.
Du är vacker!
Harriet och Julia!
Georg drog efter andan.
sa Georg, lågt som förut.
Jag tänkte det ännu i går:
Hon kysste dem båda på kinden, en sval, lätt kyss.
Jag unnade dem bara att få vara lite ifred med varandra.
--- Ja, där får hon nog kam till håret, instämde Georg.
Hon tyckte inte om det.
Harriet nynnade för sig själv, då hon gick nedför trappan till souterrängvåningen, där köket låg.
Men det fanns ett skåp i matsalen, ett av de
dussin servetter till dem var också.
Det är inte jag som ska gifta mig, det är du.
--- Men mamma då!
Han galopperar upp genom allén, som om han skulle ta hela Stensvik med storm.
Hans bruna häst, Drabant, stampade lite i gruset och krökte sin vackra hals.
Med de föräldrar han valt åt sig, kunde det lika gärna varit tvärtom.
Hon hade bländvita tvättskinnshandskar och den blå ridkjolen var uppfäst vid sidan, så att spetsarna på hennes blankskinnsstövlar skymtade fram.
Men Julia hann aldrig ens sätta sig tillrätta i sadeln, förrän Stjärna gav till ett skri, som gick genom märg och ben.
Den eleganta lilla hatten rullade över gården, de vita tvättskinnshandskarna blev grå av damm.
Och vilket språk!
--- Din lymmel!
Hon vände sig om och blev stående likblek.
--- På mig biter inga fraser, snäste Harriet tillbaka.
Ta Stjärna tillbaka till stallet, Ströberg, det blir ingen ridtur i dag.
Ändå, syndaren var inte den han trodde.
Om Carl Adam sparkat av hans revben?
Och nu blir far så arg och jag får aldrig komma hästarna nära igen.
Det rann en tung droppe kallsvett från Harriets tinning.
Och den som skulle få skulden för att Stjärna i smärtan kastade av Julia, det var Anton!
Pojkens röst kom från oändliga avstånd, men oron i den hjälpte henne.
--- Spring och kalla på din far, fick hon fram.
--- Nej, nej, avvärjde Harriet.
--- Ja, ja, sa kusken bara.
Men hon hade ännu en sak att säga.
--- Tack, Fiken, sa hon.
--- Jag mår bättre nu, sa hon och reste sig.
Hallen var sval och mörk efter solskenet utanför.
Nej, dumheter, vad inbillade hon sig?
Några dagar redan över hennes vanliga tid.
Och så en sådan skrämsel till, sa husan snusförnuftigt.
--- Nej, han är i biblioteket med patron.
Georg måste också få veta det.
Men i alla fall försöka släta över det faktum att hon snäst åt honom, som åt en domestik.
Hon, Harriet, hade sett i syne!
Som om han varit jagad...
Så var det skiftat i hela deras värld, från slott till backstuga, och det måste också Harriet Hardeberg finna sig i.
Hon kunde se umgängets ögonbryn flyga i höjden, hon kunde gissa sig till de kommentarer, som hon aldrig skulle få höra uttalade.

Men hon blev sittande stilla i giggen bredvid sin son och såg sig omkring.
--- Det är kanske Bengtas.
Han hade hennes egna färger, Julias färger, även om hans ögon inte hade samma glittrande liv som systerns och hans hår inte samma guldröda reflexer över det bruna.
barn.
Hur så?
Men jag tror nog att Andreas kan leka med detta.
Om man i tid visade honom att han kunde göra andra människor en glädje med en gåva, då kanske det draget hos honom gav med sig lite?
sa Gustaf och tittade ut över den lilla sjön.
Men att försätta honom i tacksamhetsskuld?
Medan Wilhelm...
Nej, han hade inte grälat med Anton och han hade inte stuckit in någon taggig kvist under Stjärnas sadel.
Hon såg ingenting av mossans gröna mjukhet och hörde inte ekorrarna, som rasade upp och ned för tallstammarna.
Det som nu förestod henne, det barn som hon väntade och som ännu ingen annan visste något om --- o, förtvivlan, om det skulle bli som Wilhelm...
En stor törnrosbuske började sätta nypon strax bredvid;
år, hade börjat tjäna en slant som gåsapiga.
Och
--- Jag har med mig något till Andreas, sa Harriet och satte den lilla leksaken bredvid sig på bänken.
Han tog emot loket och stod och såg på det.
Bengta ville säga något, men Harriet hyssjade åt henne.
Den lille var så allvarlig och snusförnuftig, en sådan liten ingenjör med sina
Och nu kommer jag för att fråga om Bengta kan hjälpa till.
--- Jag hörde om olyckan med hästen.
Hennes blick på Harriets ansikte sa mera.
Ändå, ingenting hade hjälpt.
hon var som en vän.
Ja, var och en hade sitt att bära.
--- Å, javisst, Andreas!
De åkte under tystnad tillbaka till Stensvik.
Och när han har varit här, är Georg som förbytt.
Vad ska det här betyda?
Han är alltid efter mig...
--- Du är en drummel, sa Harriet skarpt.
Från pojkarnas rum hördes inte ett ljud.
--- Har du talat med Wilhelm?
De hade inte varit så nära ett gräl någonsin.
Färgen steg i Georgs panna och kinder.
Hon glömde allt annat.
Det är knappast längre tider för det.
Det fick man aldrig göra.

Sedan såg hon att Harriet iakttog henne och hon log lite generad.
Eller turkos?
Moiré antique var det elegantaste av de eleganta tygerna.
--- O, mamma, ja!
den där --- och den --- och den...
frågade hon.
Men supé först --- rådjur, tror jag.
Att inte längre vara hemma här.
Carl Adams mor har sina åsikter; du vet att jag har sagt det förr.
Se dig i spegeln!
När mamma flyttade hit till Stensvik, levde vår farmor då?
En sjuk i familjen, det hade många.
Harriet skrattade.
Du ska inte gifta dig i dag och inte i nästa vecka heller.
--- Det är roligt att vara förlovad, svarade Harriet.
--- Hatt?
--- Det är inte jag, mamma.
--- Det var ju för innerligen roligt att höra.
Julia, sätt en kråka vid de modeller, som du tycker bäst om.
Det är bara det att jag inte tror ett dyft på Wilhelms sorg.
Jag utgår ifrån att han hycklar.
Hon gav honom en skarp blick, men han satt som förut med ansiktet dolt i händerna.
--- Om man bara riktigt tycker om...
--- Vi ska vara glada nu, sa hon.
Hans kinder var inte våta, hans ögonlock inte svullna.
Att när han en gång har förlorat min tillit får han den aldrig tillbaka.
--- Godnatt, Wilhelm!
En liten lymmel, det är vad han är, och på något sätt måste vi ha skämt bort honom.
år, fastän hans korta, borstiga mustasch hade börjat gråna.
--- En olidlig petit-maître.
---
Hon har ju sin lilla syskola varje år.
frågade hon.
Hon avbröt sig.
--- Vad skulle det vara?
Låt oss vara vänner.
Det gör ju ingenting.
Något hade hänt honom och han höll henne utanför.
Den sjunde oktober var Julias födelsedag och hon fyllde
år.
Naturligtvis inga frackar för dem som ännu växte, men de svarta konfirmationskläderna satt bra.
--- Å, Julia...
Det älskade, älskade barnet!
Hon såg dem defilera förbi in till matsalen när musiken spelade upp och hon följde dem som sista dam vid Edvard von Ferings sida.
Hon var fullt i stånd att påminna honom om att alla väntade på hans ord.
Den kom knappast som en överraskning för någon i salen, men han och Harriet måste ändå känna den allra största glädjen.
Han brukade inte göra det, men han hade inte varit sig lik på så lång tid, så varför inte också det?
Han gav Harriet en sidoblick och fortsatte:
Allas ansikten var vända mot honom, ögonen var ljusa av festglädje.
Å, Georg...
Han höjde huvudet och fick skarpa, röda fläckar på kinderna.
Edvard var alltid kritisk; det var inte ofta hon delade hans åsikter.
och dvärgalåten tystnar mot resen efterhand!
tänkte Harriet förtvivlad.
Och de som har vågat något, de ska vinna allt!
Några, de mest hänsynsfulla, såg ner i tallrikarna och lät inget märka.
--- Georg, Georg!
Jag tror minsann att bergatrollen hade mig i sina klor.
Det var som om en tyngd lyfts från allas bröst.
--- Kära Harriet, sa han älskvärt och lade sin kniv lätt på den utsökta bit rådjurssadel, han hade på sin tallrik.
--- Men eljest håller jag med Edvard, sa hon.
Några föräldrar fick smala ögon, men vad ville man...
Liten nålsudd går också in.
Nu skulle det dukas av i en fart, så att matsalen kom i ordning till dansen.
Men kanske känna sig mera befryndad med sin svärmor?
Den gröna moirén gjorde verkligen flickan rättvisa.
Men hon vände sig lugnad mot Edvard och så snart de dansade ut följde gästerna tätt i deras spår.
De kommer att bli skönheter, när de växer upp.
--- Det är synd att de är så långt efter Carl Adam i ålder, fortsatte baronen tankfullt.
Och om Georg lyssnat till Oscar Lejons dumheter...
Yngsta fröken på Rya var eldröd i ansiktet och stirrade tomt framför sig, medan hon försökte följa honom.
Det värkte i Harriets huvud, kändes tjockt i hennes hals.
Några andra unga löjtnanter dansade också i salen:
Harriet hade lagt märke till att han höll sig i salens andra ände, långt borta ifrån Carl Adam.
--- Å, är det Fredrik?
Men hans ögon var snälla.
--- Kom, Fredrik, sa hon så muntert hon kunde och stack armen under hans.
Georg var i biblioteket.
--- Jag kan se efter, sa hon och reste sig.
Men...
Hon satt nära lampan med sitt broderi, men de fina stygnen smalt samman för hennes ögon.
Hon såg på Julia, som lättad lade ifrån sig sin sömnad och sedan hörde hon sig själv säga:
Inte ett ljud hördes från kök och pigkammare i souterrängvåningen, bara det dova mumlandet av röster från biblioteket.
Naturligtvis kom sig hennes dumma funderingar bara av hennes tillstånd:
Den lilla garderoben var torr och dammig.
Jag var nästan dubbelt så gammal som ni och ville inte protestera, fastän jag hade mina dubier.
--- Gode Gud, viskade hon andlöst för sig själv om och om igen.
grät det i Harriets hjärta.
Men det kunde inte vara sant.
Och de var alla ruinerade...
Hela tiden raspade pennan mot papperet, men inget annat ljud hördes från biblioteket.
Hon visste inte vad hon skulle ta sig till.
vad som hänt, vad de skulle ta sig till, vad som nu skulle ske?
Hennes älsklingsbarn...
O, frun!
Pappa --- lever pappa då?
--- Det behövs ingen läkare, sa hon.
Hon såg inte på någon av de andra, inte ens på sina barn.
Amalia hade hjälpt henne också med kamningen.
När helst fru Hardeberg behöver mig.
Han är borta från alltsammans nu.
Vi måste ersätta dem, naturligtvis, men vi --- jag --- jag har ju gården och...
Det hade Georg gjort.
Men vad skulle hon också ha sagt, alla ord på jorden hade inte strukit ut faktum?
Och det är sant som han sa i går kväll:
--- Hur menar du att vi skulle göra?
Men också den minsta och blekaste måste inse vad det var som hänt.
Det är bäst om vi alla förstår det genast från början.
Hon hade gråten i halsen, men plötsligt log hon i alla fall.
Men inte Carl Adams föräldrar.
--- På torsdag?
--- Kan du inte tiga?
Pappa och farbror Oscar Lejon blev grundkuggade.
Då får man veta mycket.
--- Är det sant, det du säger?
Vi får finna på råd sedan.
Å, om det är sant, om pappa gjort oss det, då --- då...
Wilhelm brast i skratt.
Höll du inte alls av pappa?
Harriet, som varit torrögd under hela jordfästningen, brast i tårar, då Bengta vördnadsfullt neg för henne.
Harriet sydde och Julia spelade sakta en vemodigt klingande melodi på taffeln.
Jag skulle kunna tala om för dig...
Vi ska gå igenom allt --- din morbror Leonard kommer hit, inspektor Mårtensson ska hjälpa till.
Å, nej!
Julia sprang upp från taffeln och skyndade fram till modern.
Jag måste få tala om det för någon.
--- Nej, sa Harriet.
Julia ställde sig framför modern i en instinktiv gest av beskydd.
Du slog mig, jag minns det nog.

Han började gråta med hesa, halvskrikande snyftningar.
bröt Julia ut.
Nyss hade hon talat om för Julia det oerhörda --- att hon väntade barn, att pappa ingenting hade vetat!
Och de lugna orden ringde för hennes öron:
Han såg inte längre sådan ut, som när han kom nedför trappan med kniven i handen, han såg osäker ut, osäker och förvirrad.
Det var Max, en kraftig brun hannoveranare, den snabbaste vagnshäst Stensvik ägde.
--- Tokig, det är vad han är!
Det irriterade honom att Max inte vände på huvudet, förrän han hörde Ströbergs låga vissling.
Han hade kommit nedför hela uppkörsvägen i snabb trav, innan han upptäckte att det inte satt någon piska i hållaren, där den borde vara.
Han huttrade till i en plötslig köldrysning.
Och mamma och Julia var kvinnor.
Men
De tvärtystnade båda och slank undan, då Otto Mårtensson kom ut på trappan.
Han kunde inte sörja någon av dem, han kunde inte älska dem längre.
Min mor undrar om doktorn kan komma till Wilhelm?
Han klättrade upp i giggen bredvid Gustaf.
Den olycklige stackaren, som tagit sitt liv...
Men han gjorde det inte.
Har inte du lust att gråta ibland?
Men flera kilometer senare, just innan de svängde upp mot Stensvik, sa pojken sakta:
Sedan skyndade han sig in genom porten, som Julia öppnade för honom.
Men Gustaf kunde inte svara.
Men om man inte kunde lita till sin egen styrka, vad hade man då att lita till?
Stensvik tillhörde dem.
--- Julia ... började Gustaf tvekande.
Det är sant.
Om mamma --- om mamma nu --- när då?
Hur visste han?
Gustaf frös till.
Vi måste först och främst ersätta de små kusinerna.
--- Visst finns det kol i Skåne!
Så där finns det inget att hämta.
--- Kom, barn, sa Harriet.
Troligen på grund av er --- på grund av det som tidigare hänt.
--- Vet farbror Evert inte att mamma väntar barn?
Snart skulle det synas, detta otroliga --- att hon väntade barn.
Han bockade sig bara och gick sedan fort ner mot stallet för att på nytt spänna för den lätta giggen.
Men det klibbar vid fingrarna, arbetet i dag.
I nästa vecka skulle den stora auktionen vara, alla möbler skulle gå under klubban.
Blir det affär?
Och det gjorde han sannerligen inte.
--- Nej, svarade Otto Mårtensson på nytt.
Mårtensson bockade till ett kantigt farväl, då grosshandlaren gick ner mot stallet för att säga till om sin vagn.
--- Det var om hjälp med kappsäckarna.
Han stövlade ond och röd iväg mot gårdskontoret i flygeln.
Till natten blev det säkert ännu bistrare.
Men tanken på Harriet Hardeberg och hennes barn, födda och ofödda, i det där lilla gulmålade rucklet nere vid sjön, den tanken kunde få ett helgon att svära.
Han går med på att vi får flytta ner möblerna före auktionen, så slipper vi vara med om den.
--- Råttor och spöken möter oss i dörren, sa Julia, men hon försökte skratta och Harriet log mot henne.
och det fanns mycket kyla och mörker att arbeta sig igenom, innan vårfåglarna började kvittra.
Det vore bra om vi kunde skicka ner lite i förväg, så vi inte får dit allt samma dag.
--- Det är så, barn lilla.
Skulle hon --- hon som snart var den unga friherrinnan von Fering!
Vad tjänade det till att förebrå barnet?
--- Var inte ledsen, sa Julia med liten röst.
viskade Julia.
--- Men går det aldrig över?
Har han varit här på Stensvik?
Han har lovat att hjälpa mig och jag är tacksam för det.
För hans skull behärskade Harriet sin vrede.
--- Vad för något?
Vi ska inte kröka ryggen för någon!
Varje handling hade sina konsekvenser och ingen räddade sig undan dem.
Att han trott sig kunna tjäna sitt älskade fosterland genom att våga sitt kapital för de rika naturfyndigheterna, att han satsat allt och förlorat allt.
Menar du att jag inte har något att säga till om?
Jag kommer i god tid för vårbruket.
Hon kunde förstås vädja till honom, tala om Wilhelms sjukdom, om att han behövdes hemma...
Säg inte så!
rum och sommarsal, sa hennes bror och skrattade inte.
Men skjutsen med era saker kommer nu när som helst.
Utan Leonard visste hon helt enkelt inte vad de skulle ha tagit sig till!
Men rådmannen ändrade inte en min.
Seså, Harriet...
Här skulle också så småningom en barnsäng få plats.
--- Det är bara för en tid, sa hon högt och klart.
Sedan var det som om den grå kylan där utanför plötsligt trängde in genom fönsterna och fyllde hela rummet, där hon satt med sitt brev.
Hon satt där bara, orörlig.
Harriet sjönk samman i sin stol.
Vi talade om min utstyrsel och om min hemgift.
Det vet jag nu.
En ljuvlig dröm och en saga.
Jag trodde på vad han sa.
Det är sanningen.
sa Julia och såg rakt på henne.
Var det lika bra att hon insåg vilken mäktig drivfjäder guldet var?
--- En solskenskärlek, sa hon.
Jag skriver inget svar, men jag skickar ringen till Torshög med postbudet.
Plötsligt kände hon sig gammal och trött.
Och vad vill du göra?
Den lilla villan var tunnväggad och klent byggd, men de hade tätat alla springor och lagt vitmossa mellan alla fönster.
Å, hon förstod Julia!
--- Varför gråter Julia?
räkna inte med honom.
Hon satte sig ner på stolen på nytt och flyttade på sig för att försöka finna en bekväm ställning, men när hon lade fötterna tillrätta på pallen, gled kjolen upp och blottade hennes svullna anklar.
Hon hade annat och viktigare att tänka på än Wilhelms choser.
sitta ensam och inte röra sig...
Hon mindes alltför väl, fastän mer än
Hon fick inte skrämma livet ur någon av dem.
--- Julia!
Men starkare än hennes längtan efter mänsklig hjälp var hennes längtan att nå sitt eget rum, sin säng, sin trygga plats.
Julias förtvivlade röst, Julias snabba steg, in genom trädgårdsdörren, uppför trappan.
Wilhelm!
En ny värk kramade om hennes liv, men när den ebbat ut, grep hon om stolen och drog sig upp.
Jag ska skicka henne efter Bengta.
--- Mamma, viskade hon.
Äntligen fick hon ett par minuters andrum från detta, som höll på att ske.
Men hon lutade sig genast ner och blåste liv i köksspisen.
Men kanske det borde gå bud efter doktorn.
Men hon måste stanna kvar.
För om hon inte var det...
Han måste ge sig av till Berg, som låg närmast.
Han måste ha hört henne hela tiden.
Somliga fastnar där.
Det kändes som om hennes hjärta skulle sprängas.
Hon skrek det honom rakt i ansiktet, innan hon vände på klacken och sprang genom snön tillbaka upp mot huset.
Nu ska vi bytas av här ett tag.
Hon kunde gå bort ifrån jämmer och plåga, hon kunde stänga dörren efter sig och gå nerför trappan och någon annan lyfte ansvaret på sina axlar.
Anna själv sysslade med att fylla på vatten i den väldiga järngrytan på spisen.
Han red med detsamma efter doktorn.
Jag behövs ju där.
Julia grep om Anna, hennes fingrar grävde sig in i flickans axlar.
--- En liten flicka, sa Bengta.
--- Julia ser till att hon tar sin medicin?
Barnet är ju drygt en vecka gammalt nu.
Ja, jag menar din mor.
att Carl Adam von Fering slagit upp förlovningen och att han skulle stanna i Stockholm för att undvika ett möte med sin före detta fästmö --- sjaskern!
Det kommer han alltid att göra.
Jag avskyr honom!
Sedan sa hon:
Hon hickade till och kämpade ner sin snyftning.
Hon drog gardinen åt sidan och tittade ut.
Ack, den enfaldiga, förblindade åsnan Georg, vad allt hade han inte ställt till med!
Lustigt att han inte kunde känna igen ett enda drag i det lilla ansiktet, men vem kunde också finna likheter hos en veckogammal barnunge.
Hon mindes inte mycket av sin kamp under förlossningen, knappast ens den långdragna plågan, ingenting av den slutliga lättnaden.
Bördan låg på henne ensam och hon bar den.
Den goda maten.
--- Vad är det för datum?
--- Vad har mamma tänkt kalla henne?
--- Louise Elisabeth?
Emanuel Reinius, som skulle döpa barnet, hans
Också att dopvattnet borde bäras ut och slås över rötterna till ett ungt, växande träd, ett körsbärsträd helst.
Matilda var den som köpt pianot; Evert Palmrot och hon själv hade sökt ett tillfälle att hjälpa Julia.
Det var en styrka och en trygghet att vara i deras krets.
--- Sjöström klagar förstås, svarade prästen med en liten grimas.
Och det var sant som kära Matilda sagt --- pappa gjorde sitt bästa, menade så väl.
Han är ju ändå ännu bara en pojke, men han...
Vi är alla tacksamma för den.
Och apropå det, är det någon som vet vart Otto Mårtensson tagit vägen?
Hon hade velat fortsätta redogörelsen, hon hade velat säga lugnt som förut:
Harriet hade velat krama Julias hand, men hon hejdade sig.
De är anmälda i syskola hos mig.
Julia stirrade på henne, men de milda ljusblå ögonen såg tillbaka utan förebråelse.
Men Julia var uppriven och ledsen.
--- Men mamma sa ju att morbror Leonard...
bröt flickan ut.
Julias läppar blev smala.
Julia stred för att vara rättvis.
Kantor Sjöströms undervisning passar visst inte längre.
Hon tycker att det är för lång väg.
--- Mamma säger att Julia kan gå in trädgårdsvägen, förklarade hon med näsan i vädret.
Hon ska ha lektion nu.
Frun säger att fröken inte är bättre än jag nu, inte på något vis!
Falsk, det var vad hon var!
Förödmjukelsen satt ännu som en klump i Julias hals och hon kunde inte svara.
Det var för längesedan, Yvonne, på medeltiden.
Adjö.
Hon skulle aldrig mera gråta.
--- Den vickar över, sa hon oroligt.
Jag vill också vara i vattnet.
--- Och förresten är det söndag, sa Andreas.
Och att det fanns saker, som inte passade sig för henne att göra --- sådana som att springa barfota och bära in ved och hämta vatten och klättra i träd och mata hönsen och mocka ut hos grisen --- en blandning av gott och ont, naturligtvis, men en blandning, som hörde livet till.
--- Därför att jag ska till Boarp, så snart skolan är slut.
arbete --- hjälpa till --- städsel, hade redan sin innebörd för henne.
--- Ser mamma det där barnet?
Det är nog ingen fara, bara hon inte förkyler sig.
Och vem skulle ta anstöt av att en sexåring springer utan strumpor och skor?
Julia, som själv var drottning av Parken och alltså stod flera pinnhål högre än alla!
Det måste vara iskallt i vattnet.
Om det beror på att hon ännu är så liten, eller om det beror på att jag är så tacksam, det vet jag inte.
--- Det var ju min börda, sa Harriet.
Anna hade ju vuxit upp och måste söka bättre betald tjänst.
Vår Herre skulle nog förlåta henne hennes nödlögn.
sa Louise och vred sig ur Julias grepp.
--- Därför att du ska vara tillsammans med mamma och mig!
Du kan inte visa dig så här för någon främmande.
Jag ska säga till Bengta.
Hon sjönk tyst ner i sin korgstol.
Hon sa att hon var så trött.
Nu hade Matilda för alltid slutit sina läppar om vad hon visste.
Ni kommer väl?
--- Nej, svarade Harriet tankfullt.
Mamma är så fundersam.
--- Max!
Ja, och för Stjärna.
Han städslade ett par drängar, som blivit avskedade från glashyttan i Kosta och kunde ju inte veta vilka drumlar det var.
Fredrik tystnade och såg på Julia, som smekte hästens lena nos.
Och för det andra kostar det att hålla häst.
Men Fredrik Crona teg.
Och Julia, du är en vuxen kvinna nu.
Han har en fråga att göra dig.
Hon teg en stund medan hon sökte efter ord och
--- Jag förstår att mamma menar väl, svarade Julia med tunna läppar.
Och Louise växer upp...
Jag har verkligen talat med Leonard.
Alla ensamma flickor och kvinnor, allesammans vi --- både mamma och jag och Sara och hennes systrar --- vi som vill så mycket och som inte får något.
Jag är inget --- inget offerlamm...
Så --- så...
Snart blir Gustaf färdig med sin utbildning, då kanske vi finner på råd.
Han hade med sig frukt från orangeriet och blommor från växthusen.
---
--- Hon hade inga andra nyheter?
--- Bor hon hos Carl Adam och hans fru --- vad är det hon heter?
Men vad ville man göra?
frågade hon.
I tankar gick hon trädgårdsvägen, som hon så ofta gjort.
Men hans ögon såg på henne och blicken var inte en pojkes.
mannens kusinson, som hon var måttligt road av att ha i huset och Julia Hardeberg, som man måste försöka hjälpa.
Julia log mot sin adept, men hennes läppar darrade.
--- Jag tror aldrig det har varit en sådan välsignad sommar, sa Harriet och drog en lycklig suck.
--- Vi skulle ha ett gammalt fisknät över hela trädet, sa Julia.
En låg röst, smekande, dyrkande, ekade för hennes inre öra:
Hur går det för Pierre?
Vad ska mamma göra i eftermiddag?
--- Eller också skulle de tro att du var Pan, för tidigt väckt, sa Julia, mjuk i rösten.
En fråga:
Låt inte den lilla besten sitta där och klinka sina skalor.
--- Jag lovar.
c d e f g a h c --- och så ner igen.
erkände den gjorde hon inte.
--- Nej, jag har inte feber.
Men han var en pojke bara, Emilie hade sagt det.
Och det kunde vara ett svärmeri bara, en platonisk uppvaktning.
De är alla ogifta, de bör inte förstå.
Julia drömde inte om att någon kunde ana hennes hemlighet.
Å --- hon reste sig mot honom i deras vilda omfamning.
Själv fick hon inte så mycket som titta på fosfortändstickorna, men Andreas tände brasor i alla sovrummen och kånkade trasmattorna ut på backen.
Det fattas bara gardinerna.
--- Vi leker!
--- Jag har hört att han bor hos Manda igen, svarade Bengta och såg bort.
att man inte kunde sätta hårt mot hårt.
Doppa duktigt, Andreas!
Så lik han var sin far.
Klockan var inte mer än
Vi har lång väg hem.
Hon höll Andreas hand i sin och den var varm och stadig.
Julia hade väntat med det hon hade att berätta, till dess den lilla systern inte kunde höra.
Hon såg på sin mors ansikte, grönblekt i det svaga skenet från talgljusen och det skrämde henne.
Harriet satt i sin stol vid bordet.
Hon stod orörlig där hon stod och hon måste se den plåga, vars orsak hon själv var.
skränade Wilhelm.
och varifrån kommer du själv?
--- Mamma, jag...
Harriet reste sig.
Det var alldeles stilla i den lilla villan vid stranden av Groten.
Om ett par timmar skulle allt vara uppgjort.
det sandfärgade hårfästet, där svettdroppar så lätt trängde fram, den breda näsan och de tjocka läpparna.
hon härdade inte ut att bära mera av sorg och skam!
Hon bet sig hårt i läppen.
Så kanske Julia ändå kunde komma därhän, att Julia blev min vän.
Det kunde hon undra.
--- Ja, visst gjorde hon det, sa Fredrik lugnt.
Det var ingen tillfällighet, att Mattie och jag aldrig fick några barn, fastän vi var gifta så länge.
Inte hans stillsamma lugn och det öppna erkännandet.
Hon satt stilla mitt i soffan och tittade ner på sina händer.
Glöden i kakelugnen rasade samman, men det var det enda som hördes.
Ja, Fredrik, det vill jag.
Det är ju så kallt ute.
Ett liv som hon en gång levat och nu skulle få leva igen.
Så menade jag inte.
Om det trots allt gnagt i henne; Carl Adams svek mot sin fästmö den gång, då familjen Hardeberg störtade i gruset?
Och Elisabeth von Fering, fast hon var ju bra ung.
Matilda och hon var så goda vänner och nu kastar hon flickan i armarna på änkemannen.
--- Vad i all världen!
En pojke var han bara, men det hette ju att en fransk pojke...
Han kommer väl hem nu till bröllopet, kan man förstå?
--- Han håller visst reda på alla brev, sa hon och skrattade lite, medan hon sprättade upp det styva kuvertet.
Det bleka januarisolskenet föll in genom köksfönstret och glänste i den långa raden av nyputsat silver.
Sedan suckade hon förtjust.
--- Jag vet inte riktigt var jag ska lägga honom?
Det är bara gammalt skrock.
Å, ja, hon kände till det där skrocket, hon också.
Och några barn har hon ju inte ännu.
För Louise och henne skulle livet bli lättare, å, ja, det kunde inte jämföras!
Det är Viola och Linnéa, båda
--- Men kära ni, började Harriet och sedan förstod hon.
Hon hade tänkt sig att vara välvilligt förtjust åt vilken gåva de än kom med, tacka översvallande och småle lite för sig själv.
Vad vet man egentligen om människor, tänkte Harriet omtumlad för sig själv, då bjällerklangen från Stora Sjös släde tonade bort längs vägen.
Och kvällen före bröllopet svängde en hyrsläde upp framför trappan.
Kom in, kära du!
Nu hade hon vardagsklänning --- men det var inte kläderna, som gjorde förändringen.
Han drog djupt efter andan och sträckte handen emot henne.
--- Min lilla syster!
Och Louise lilla, om du har druckit din mjölk, så kila upp och lägg dig.
På tal om syskon --- hur är det med Wilhelm?
Han såg på sin mor och på sin lilla syster.
Den lilla skulle bli en dam.

Utsäde var ingen mening att försöka med, lika väl kunde man vräka kornen i bäcken direkte.
Petter Svensson, torpare i Svängen, hade ingen oxe att ösa sin vredes skålar över.
Men däka var en sak, käring var en annan.
--- Vad gapar du efter?
Så skjuter jag på därbak.
--- Såja --- såja...
Men det är ett sånt jävla liv på ungen.
Petter stod ett ögonblick och stirrade efter honom.
Den nyfödda däkungen gapade också.
Hem till Svängen.
Harriet Hardeberg lade ifrån sig sin strumpstoppning och kisade genom vätan för att kunna se en skymt av sjön.
Harriet reste sig och gick för att lägga ett vedträ i köksspisen.
Men tyget var präktigt.
Harriet tvekade inför sin egen tanke.
Julia var i åttonde månaden nu; i juni väntade hon sitt barn.
Man fick inte tänka för mycket, inte ömka sig själv och sannerligen inte Julia heller.
Nästa månad skulle barnet födas och med det skulle väl äntligen sommaren komma.
Häng upp ytterkjolen och sjalen därute, så att de droppar av.
Hon slog upp buljongen i en låg lerskål med öron och satte fram den på bordet.
Och ute torkar de ju aldrig.
Harriet svarade inte genast.
Men arbetat har jag ju alltid gjort och inte är det strängare nu än förr.
--- Barnstackaren är allt bra klen, svarade Bengta.
Det kan ju inte jämföras så.
du får väl ta vad du får, vore det så en kattakälling!
Så underligt ändå, att man skulle bli sina
Eller ens i vardag?
En outsäglig ömhet steg upp inom henne.
--- Ja, ja, Bengta behöver inget säga, sa hon.
Men kyrkoherden får nog mera besvär med Louise --- hon vill veta det mesta.
För Louise öppnades alla vägar.
Så snart!
Men Fredrik var knappast mannen, som sökte sin kvinna under sådana förhållanden.
Fast nog tycker jag att det var bra opassande.
Fredrik strålade mot dem alla.
Tvingad eller inte:
Hon log mot Harriet och Harriets hjärta sjöng av lättnad.
Men när de nådde den lilla villan vid sjön syntes ingen Bengta till.
Där blommade rosor och pioner vid knuten, där värmde solen skönt mot stockväggen.
trebenta pallar var skjutna under bordet.
Ansiktet mot den randiga örngottskudden var gult som senap.
Har du talat med Anna?
--- Kunde inte Petter...
--- Mor skulle nog ha sökt doktorn för länge sedan, sa Harriet i stället för att svara.
Andreas kom inte tillbaka in igen.
Hon satte sig ner på den obekväma stolen igen.
tänkte Harriet.
Hon var tryggheten, då också.
Hon hade följt efter sin mor och Andreas den långa vägen till Bengtas stuga.
Jag kommer att bli ledsen när du dör.
I samma ögonblick kom Evert Palmrot på stigen med sin svarta läkarväska i handen.
--- Mor blev dålig i går kväll, sa Andreas i hennes ställe.
Plötsligt kände Harriet sig otroligt trött.
Om Bengta --- om Andreas mor --- då vill jag vara här, så att han har någon att prata med.
Vad menade flickan?
--- Det gör ingenting.
--- Han trivs bra, tror jag.
Men hela förra året följde han med Mandas släkt på marknaderna, det vet jag.
--- För mammas egen skull också.
Fredrik har låtit sätta upp en gunga åt dem där.
Kände du dig aldrig som om du skulle vilja gallskrika åt alltsammans --- prat och lall och våta byxor och klumpighet?
De är ju uppkallade efter hans föräldrar, gudbevars, och han kan knappast vara ifrån dem så lång tid som det behövs för att titta in på gårdskontoret.
Ja, doktor Palmrot förstås, men han hade sin tystnadsplikt.
Det kanske mamma inte tror, men det är så.
Julia stack ändå handen under Harriets arm, då de tog sina hattar och gick över de brunbrända gräsmattorna, ner mot hörnet, där barnen hade sin gunga.
Det hade man väl aldrig trott i fjol, att vi skulle gå här och stirra efter minsta molntapp på himlen.
Vi köpte råg från Ryssland redan förra året och vi måste göra det igen.
Harriet hisnade inför priset.
Han försökte få det att likna en bädd.
--- Han var snäll då, svarade systern ödmjukt.
Det tjänar ingenting till.
Den ligger väl stekt i jorden därnere.
Det var inte rätt att Anna och barnen skulle vara hjälplösa i händerna på en som Petter.
Och det är vad vi får till foder åt koskrället och geten.
Men det var inte Andreas ursinniga rodnad som fick honom att tiga.
--- Anna?
Stigen var hal av barr under hans fötter, men han kände inte de torra bruna nålarna.
Det var en naturkraft som rasade och mot den förmådde han ingenting.
Men fri från storskogen, ja herregud och evigt tack och lov, fri från de väldiga furorna och de lätt brinnande granarna!
Bäcken löpte femti meter därifrån, men fåran låg torr som en öken.
--- Vad fan, vaktar inte vi?
--- Olle har rätt, sa August stillfärdigt.
Andreas kinder brände redan; de kunde inte bli rödare än de var.
Så småningom.
--- Köper du Svängen av mig då?
Andreas bet ihop tänderna för att behärska sig.
Du har gott att brås på.
Ja, du, som det är, så är det.
Andreas hade strukit av handflatorna mot byxbaken, men han gjorde det för säkerhets skull en gång till.
Ingen som är utritad på bilden i alla fall.
--- Emma i Gatan, hennes Oskar, han har skrivit hem, fortsatte Anna med ögonen stint fästade på bilden av överflödet.
Att ingen gör anspråk på den.
Men det tycktes inte som om Anna förstått.
Förra året stod nästan hela trakten under vatten och nu torkar allting bort.
Jag menar, de har ju fått bättre skördar på andra orter.
Men se på honom kunde hon inte.
--- Han pratade om det, då när Mandas stuga brann.
Och han hade själv sina egna planer --- hur det nu skulle gå med dem?
I storskolan?
Men tvåhundra riksdaler var mer än vad som kom på Andreas lott.
--- Då måste jag stanna här, sa Andreas.
frågade Petter försmädligt.
Andreas föräldrar är inte längre i livet och för dem var han alltid en god son.
Men Petter i Svängen stämdes inte mildare av kyrkoherdens försonliga ord.
Jag trodde bara han hälsade på hos fattigt folk.
Han var ännu fylld av sin uppgift att trösta.
August i Hagaslätt och Olle i Myren var på platsen nästan genast.
Han var svagt blå om läpparna trots värmen --- om kanske inte heller hans hjärta var så starkt som det borde vara?
Men Harriet sa ingenting om det.
Han var här och han hade henne med sig.
Något slags bylte.
--- Kära vän, jag är din präst.
Och allt kommer i dagen, Harriet kära, allt blir uppenbarat vår hjälp förutan.
Ännu kunde hon inte ta emot någon tröst, ännu måste hon få komma igenom sitt ensam.
--- Jag måste lova att tiga.
Färgen steg i kyrkoherdens kinder.
Det fanns ingen anledning att ändra det beslut, som i laga ordning var fattat.
Men utbudet var stort och spekulanterna få.
Sovel var inte att tänka på.
Emma var
Hon satt på sin sängkant och vaggade den lille i sin famn, vaggade och nynnade.
Det var inte värt att ta för rymligt kärl, det var inte värt att pocka och vara stor på det.
Båda korna stod avsinta, inte en droppe hade de gett sedan tidigt i somras.
Vad blev förresten bättre för att man skrek och väsnades?
--- du min evige skapare.
Till ingen av dem hade fodret räckt till, lika lite som till någon annan get på trakten.
Rya lönade inte heller.
Om fru Hardeberg hade vetat om deras nöd, då hade hon kommit av sig själv.
Det kändes som om han kom med sin fråga till en av sina egna då.
Kom på kvällen!
--- Jag får tacka så mycket, sa han och försökte att inte se handen, som hon fortfarande höll utsträckt emot honom.
Sara smålog.
--- Han blir inte den ende, sa Anna stilla.
--- Kära, kära vän, sa han bara.
Anna såg ner och Emanuel Reinius följde hennes blick.
ens.
undfick det heliga dopet och så avsomnade i Herranom.
--- Man skulle ha gett sig av då, tillsammans med Henning i Persmåla, sa Petter vresigt.
--- Henning i Persmåla?
Han hade hört det alltför ofta.
Nog tycker man att kunglig majestät och kronan skulle kunna göra en ansträngning då.
--- Det blir många som inte står bi över vintern.
Vi har ju också våra små.
Det skulle bli baler på alla håll och kanter, så vitt jag det förstod.
Nu fanns han inte ens längre i trakten; han hade fått arbete vid glashyttan i Korsås och dit var det mer än
De djärvaste hade redan helt gått över till turnyr --- fast...
Det finns ingenting de kan skada sig med.
Blåser han glas?
Om det låg någonting i vad Gustaf alltid sa:
Mäster Malms bror är lärare där och Andreas läser hos honom.
Hon hörde henne sätta på kappa och huva och snöra de små bastanta kängorna --- en duktig flicka var hon och förståndig för sina år.
Hur allt egentligen gått till vid eldsvådan, det visste ingen.
Det hade varit koslakt efter koslakt och nu stod ladugårdarna halvtomma eller värre.
Inte den usla nödvällingen på lavar och missne, inte ollonbröd och bröd som bakats med krossade kreatursben för att ge märg och kraft.
Anna ville hålla fast tanken, men det gick runt för henne av trötthet och hunger.
Men det var väl en synd att tänka så...
Ska vi...
därborta?
Det var inte bara triumf och skadeglädje i hans ögon nu.
Sedan sa han:
Hon gick sakta ut, men på vedbacken vek sig knäna under henne och hon satte sig ner på huggkubben.
Och Andreas?
Hon hade gjort bäst i att tiga.
Vad lönade det att spilla ord på det som aldrig skulle ändras?
Det var en lycklig händelse.
--- Blir det inte ensamt här?
Och perfekt är ju Ida inte ännu.
--- Om du äntligen vill veta!
Julia tål honom inte.
Han är en vuxen man och inte ofarlig.
Hon behöver komma ut bland andra människor, få goda vänner och bekanta.
Pappa levde, vi hade vår ställning och vårt goda namn.
Är du säker på att någon människas lycka är beroende av sådana saker?
Vilken Andreas?
Barnen har alltid varit så goda vänner.
--- Jag har väl aldrig dess make hört, sa Gustaf stelt.
Men själva hade de hela den långa vägen över vattnet och Gud allena visste hur lång väg över landet därborta, innan de kom fram till sitt.
Nu hade han slitit nog bland sten och ljung och mossa.
Det hade fascinerat honom, där hade han trivts att vara.
Men för varje dag som gick, för varje kväll han utmattad stupade omkull på sin halmmadrass uppe på loftet, var han ändå en dag närmare sin befrielse.
Deras jordiska ägodelar hade varit skrymmande nog, medan de ännu stod packade på golvet i Svängen.
Hon borde skämmas att utmana!
De hade bara varandra, de som nu satt på vagnen.
--- Jävla sölande, sa Petter och kisade upp mot himlen.
Den var av ett fint mjukt ylletyg, som Julia beställt en vinterklänning av, men som hon tröttnat på innan den ens var använd.
Spring iväg nu, så att du inte kommer för sent till dina lektioner.
Fast en sak tålde att tänka på.
Det skulle nog bli ett bättre år i år.
Kunde det vara sant att de tyckte så särskilt illa om rött?
Ingen av amerikafararna sa någonting.
Det var så hemskt förra gången, när han inte märkte något och Petter ryckte piskan till sig och snärtade bakåt.
Hjälp henne!
Men Nero tornade upp sig som ett svart berg, anade hennes rörelser, var före henne hela tiden.
--- Spring, Petter, spring!
Louise hade snavat.
Annas skrik steg, blev gällare än förut, blev vildare i sin ångest.
Nå, inte honom emot.
Och vad som skulle hända om han föll, det visste Andreas bara alltför väl.
Vid arrendatorns stugknut flämtade August fram vad han hade att säga.
--- och hon slog med sjalen, ner över Neros mule, ner över de små onda röda ögonen.
Neros horn hade slitit djupt.
Hon märkte det inte.
Anna, den är bruten.
Rådde han inte över sig själv och dem som hörde honom till?
Hör du vad jag säger?
--- Det här går inte an!
--- Betänk det!
Vad skulle han i hagen att göra?
bröt Petter ut.
Han räddade Louises liv --- tjuren hade spetsat henne på hornen annars!
Låt mig få se --- ack, min stackars pojke!
Om det inte var ett påhitt alltsammans?
De andra lönar det inte att förklara för.
Kyrkherrn brukar själv säga:
Jag har pengar i min gris, jag kan betala för Andreas.
viskade August i Hagaslätt till Nils Olofsson.
--- Om det blir så att han kommer till tynge?
De behöver sin mor.
Man måste möta blicken i hennes torra, tomma ögon utan att få tårar i sina egna.
Hon gick bort till vagnen och tog ett knyte från flaket.
Han tittade inte ens på den liggande pojken, som ensam av dem skulle stanna kvar.
sa Julia trankilt.
Och ibland kommer jag ihåg den.
Det är ju bara Andreas från morgon till kväll, i synnerhet nu sedan han flyttade till farbror Emanuel.
De senaste årens trygghet hade gjort henne gott.
Träffa människor?
--- Ja, hade hon så många att välja på?
--- Det är knappast någon risk.
Fast...
Han har så ont i sin fotled.
--- Vad är det, Julia?
Han lade handen på Harriets arm.
Hon bet sig i läppen.
Men Andreas hade, kanske för alltid, måst skiljas från Anna, den enda människa som stod honom nära.
Men förbi godsägare Crona bytte hans hustru och hans svärmor en blick.
En annan plåga fanns och den var värre.
Louise var en barnunge ännu, dryga
I salen och i köket.
Andreas bet ihop tänderna.
Och äta fint.
Ser du, både far och mäster Malm tycker att du gör goda framsteg.
Och far har sparat sina böcker.
Han kunde inte säga något.
Som hos alla mörka hade hennes hår börjat gråna tidigt, men hon färgade det med en dekokt, som hon själv blandat till.
Men han levde ännu.
--- Som förr.
Har du tappat orken, Manda?
Det fanns inget uttryck i hennes blick, bara mörker.
De färglösa läpparna arbetade.
--- Det var av en ren tillfällighet, skrev Julia till Gustaf.
Kanske det ska lyckas mig att övertala henne att flytta till Berg.
Men Wilhelm och han var dock tvillingbröder...
Ett orosmoment var borta, en skamfläck utplånad.
Få se nu vad Julia mera hade att berätta?
Det var då han köpte Max och Stjärna.
Det var ett långt brev Julia skrivit och det fortsatte ännu flera sidor.
Hans tankar vandrade sina egna vägar, långt därifrån.
En sådan hade gården rätt att kräva, en sådan skulle gården också få.
Han tänkte ibland på sin mor men inte ens det mycket ofta.
--- Det finns ingenting på en gård som han inte kan, svarade Evert Werner, omedveten om att han använde Gustafs egna ord.
Han flyttade in i inspektorsvillan på Eketorp, där han ställde i ordning
Hans hemliga drömmar hade hållit allt levande i hans sinne.
Den ena flygeln kunde göras i ordning till änkesäte åt henne; en passande bakgrund och fullt ståndsmässig.
Den blivande godsägare Hardeberg hade mor och systrar.
Våren hade hunnit långt.
Eketorps rika jord!
Den allra minsta ton av otålighet stack fram i Julias röst.
Hon såg på Julia.
Och du vet mycket väl att han kunde ha gjort Louise illa, den där natten.
Jag minns...
Ska inte " den som man har fått i sin vård " --- ska inte den göra något själv?
Då känns det, som om man inte dög något till, som om Vår Herre inte ville ha en till sitt verktyg ens.
I hela sitt liv hade Julia sett Harriet le; hennes läppar, hennes ögon, hela hennes ansikte.
Julia kunde inte förstå henne, inte än.
Lite för mager, kanske.
Det hade han rätt i!
Seså --- nu har vi mamma och Louise här.
Max och Dora --- Dora var ny, förstås!
Han såg rakt framför sig, in i Stensviks salar, in mot sin dröm som äntligen gått i uppfyllelse.
--- Välkommen, älskade barn!
Ida lilla, kom och hjälp Anton.
Harriet och Louise bytte en skrattlysten blick.
Kom nu, Lillan, du vill väl tvätta dig och byta.
Jag har aldrig dess make sett.
--- Inte?
Sommarklänningarna från i fjol hängde nystärkta och nystrukna i hennes garderob.
Louise valde sin bästklänning från året förut, fräscht blåblommig på vit botten.
Eller var det den nya frisyren --- de bruna flätorna var högt uppsatta, men i nacken föll ett par ringlande lockar ner under ett blått band.
Han strök belåtet över sin korta, välansade mustasch.
Den inredning, den möblering, som var den rätta för gården.
Det skulle verkligen bli roligt att se Lillan igen efter hela den långa terminen.
Gustaf smålog för sig själv.
Själv ämnade han inte ha någon inspektor.
Hon hade närmast blivit lite illa berörd, då han envisades med att försöka möblera alla rum så, som de en gång varit.
Han sträckte ut handen utan att vända sig om och hon tog den och ställde sig tätt intill honom.
Lillan ska inte få det sämre!
--- Jag brukar dricka ett glas varm mjölk innan jag går till sängs, sa Harriet avledande.
Är han elak?
Det är nästan
--- Det kan jag tänka mig, sa Harriet svagt.
Hon drog efter andan.
Och Gustafs.
--- Vill du inte åka?
Hon andades djupt, då hon gick framåt vägen.
Hon kunde inte skriva.
Men ingen mindes det året med större glädje för det.
Men till präst vill han inte studera.
Det var dryga
Men sedan kröp frågan fram:
Elin har aldrig sett en glashytta!
--- Å, jag tycker det skulle vara underbart!
Också nu lyckades Louise hålla sin mun.
Louises läppar skildes åt och hon såg.
En av blåsarna gav hela sällskapet en sidoblick; sedan lyfte han sin pipa med det glödande klotet.
Andreas skjorta stod öppen i halsen och ärmarna var upprullade.
Godsägare Hardeberg, fru Hardeberg --- det ska bli mig ett nöje att få visa hyttan.
Gustafs läppar blev smala, men Louise såg stint tillbaka på honom.
Gustaf Hardeberg vandrade vredgad av och an genom salongen på Berg.
Hon tillät honom att hålla sig i handen --- för all del, bara förbi ugnarna, så vitt jag nu kunde se, men ändå.
Den där --- en parveny är han, en okunnig uppkomling...
Andreas Bäck skulle vara något att räkna med!
--- Det sa jag inte.
--- Därför att hon inte gör det.
--- Vad sa Elin?
--- Hon pratar en massa om Bengta, svarade Gustaf ovilligt.
Irritationen steg upp inom Julia som en våg.
Det blir hennes första skolår och Louises sista.
--- Föra ut henne i sällskapslivet, förstås.
Julia var dryga
Nu kunde hon svara:
Och så är det så arbetsamt att komma ihåg vad man har sagt.
--- Stackars Gustaf, sa hon.
Men när unga män börjar dyka upp omkring ens döttrar...
barn på
--- Förlåt mig, Jag menade inte att vara närgången.
år äldre än jag, ja, han blir
--- Lät han förstå något i den vägen?
Den heta kärleken, den enda sommaren.
Hon gjorde upp för sig, snart värre än Gustaf.
Jag är glad att jag har ett år kvar i pensionen.
--- Som Elin, sa Louise.
--- Han hade sitt femtonde år ej nått, på bår ren lagd, läste Louise långsamt.
Jag menade inte det.
--- och tvingas att förbli där.
Men en bal --- kära du, alla här omkring är ju i vår ålder och mer än så.
Snälla Magdalena står ingen ut med, Elisabeth är gift i Norge.
En riktigt mondän badort, Sylt eller Travemünde --- vi kunde spela roulette.
En gång hade han och hon gjort en överenskommelse.
Louise är för övrigt föremål för mycken uppmärksamhet och jag undrar inte på det.
Harriet lät brevet sjunka och såg på Fredrik.
--- Tala om den för mig!
sa hon och det glittrade till i hennes ögon.
Men honom skulle jag vrida nacken av.
--- Det var som om jag aldrig sett dig förr.
Tidigt en morgon den följande sommaren höll Gustaf Hardeberg in sin svettiga häst framför trappan till sin syster Julias hem.
--- Gustaf, vad är det?
--- Vad sa hon till mig?
Men det sa hon inte.
Till Korsås var det över
Vad är det, Stina?
--- Hon kom till er!
De har åkt ut i viktorian.
--- Jag sökte länge, sa han.
Det blev tyst.
Svettiga, skäggiga karlar skulle skyffla mängen i deglarna varje afton och skjuta dem in i de glödande heta ugnarna.
Det spelade ingen roll, de hade varandra.
Varje förlossning sköts av en barnmorska.
Efter en vecka skulle jag till sjukhuset för att hämta hustru och dotter.
Jag kände behov av att förmedla mina upplevelser till andra.
Det utvecklas i försök och misstag.
Allt var oändligt.
Det fanns gudar och halvgudar.
Det visste alla.
meter kunde närma sej hans person.
Återberättad genom generationerna.
Skolgången varierade ju också med hänsyn till obygd, fattigdom och flyttningar, så att läskunnigheten blev dålig.
år har jag haft att syssla med människor och deras problem.
De stora idioterna, och det finns sådana, har jag träffat bland känslostelnade teoretiker med ringa erfarenheter av livet.
De var som granen i skogen eller kornet på åkern.
Jag vill ge henne kunskap om människor och tider, som hon skall få berika sej med den dag hon själv kan läsa.
De gamla berättade för sina barn, vad som hänt i den och den backen och vid den kurvan.
Det var först när man kom till höjden hitom norra Åbyn, som bygden vidgade sej, och man hade en hänförande utsikt över sjön, älven och åkrarna på båda sidor om den.
Gårdens övriga byggnader doldes nästan helt av lövträd.
Det var rätt vanligt, om man körde tunga lass.
Sen de druckit kaffet, tog de upp det och la in det under läppen på nytt.
Lina diskade kopparna, och vi hasade oss ned från bänken och försvann ut till våra göromål.
Det vill säja, man körde utefter den med en stor trävält, som var lika bred som vägen och packade ihop snön.
Mitt barndomshem låg i Bergviken.
En del las i en smörbytta för hushållets räkning.
När Tyra kom tillbaka, var Ernst och jag och späntade stickor i vedboden.
Lina sökte tysta mej, men jag skrek bara värre.
Hon tänkte inte på att det på utsidan av ryggsäcken fanns krokar.
Men kanske fanns det något gott i skafferiet?
Jag greps av panik.
Jag berättade som det var.
Kanske sirap eller strösocker!
Thyra fick se lutburken, som låg på golvet i skafferiet.
Vägen var väl uppbultad, nästan isig, över sjön.
Redan det var värt resan.
När vi besökt Mellkvistkaféet och fått vår choklad och våra bullar och köpt vårt glanspapper, återstod fortfarande en del av vårt kapital.
Det slog ut vår tramporgels toner och det lät nästan som ett dragspel.
Ingenting förmådde mig dock att ändra på mitt beslut att behålla munspelet.
Hans hår stod rakt upp och var avklippt en tum ovan huvudsvålen.
Han tog nu upp sin näsduk och bad mig vända den vänstra kinden emot.
--- Förlåt, jag ville bara hjälpa, inte kan du gå och se ut så där, det här måste vi tvätta bort.
Dom som är sköna har sådana där märken, försökte han rätta till sitt misstag och trösta mig.
Operationssåret efter munspelet som lagts in i min kropp hade börjat varas.
Varet rann ut.
Det gick helt enkelt inte att bestjäla en människa som på det här sättet närmade sej min person.
Minnena från den tidigaste barndomen diffusa och osäkra.
På överenskommen dag åkte mina föräldrar med mej till Nybo, där jag blev väl emottagen.
Mormor ville, att jag skulle dricka getmjölk.
Av de äldres samtal förstod jag, att katten var i fara.
Dagen efter höll jag mej i närheten av katten för att skydda honom.
Jag frågade henne, varför hon läste i den där boken.
Hon kallade den psalmboken.
--- Du, här måste det vara!
Jag gick dit och strök honom över ryggen.
Mormor lyfte upp mej i sitt knä och sa:
Men det angenämaste sättet att fara till kyrkan var att åka med ångbåten " Åbyn ", om vädret var vackert.
Därifrån var det inte långt att gå till Nybo.
Så var det i Nybos kammare.
I kyrkan sjöngs det och predikades i skift från morgon till kväll.
När helgen var över, for var och en hem, och kyrkstaden blev öde och tom.
Troligen scharlakansfeber.
sa modern och blev förskräckt.
Linas religion var glad och förtröstansfull och den tog sej ofta uttryck i sång.
De flickor som hade skyndat i förväg hade inte vunnit något på det.
Men moster Maria trodde, att de träffats nån helg vid kyrkan i Burträsk.
--- Jag tror visst du halkade, karl!
--- Du är dum som en get om du inte tar nån av de förmögna!
Johan hade trots löfte till Lina fallit för frestelsen, tagit för mycket och gått bärsärkagång.
Blir han svår för dej så är han ju rolig för andra!
De trakterades rikligen med både mat och dryck.
sa Lindkvist och drog iväg med Maria över golvet.
Den var kall.
Gården hade Johan Anton köpt av sin mor.
Det brukade slå in, det vill säga hände så som han förutsagt.
Hon var allvarlig och sträng till sin läggning.
Hon hade en järnhälsa och tycktes kunna orka med vad som helst.
Han skulle bringa reda i rågångarna, så att var och en skulle veta, vad som hörde till hans gård.
När Josefina märkte, att hon bar en hel råttfamilj på ryggen, gick hon rakt fram till katten, som genast hoppade upp på hennes rygg och rensade boet.
Hon kände igen hans steg, redan innan han var uppe på bron.
barn som kom in.
--- Jag kan väl få äta färdigt först, sa han.
--- Och så vill vi ha mat till barnen, sa kvinnan och peka på de små.
--- Sitt kvar, Ernst!
Mina bröder tittade upp, när jag kom flåsande och framförde mitt ärende.
--- Ska vi lämpa ut dom genom fönstret vid vedbänken, så att de ramlar i nässelhögen?
--- Det är inte säkert, att jag ensam kan klara dom, om bråket redan är i gång.
Tattaren gormade, och jag tyckte att Johan åt ovanligt långsamt.
Han rätade på sej och sa mycket lugnt:
Den förut så aggressive mannen lät armarna falla utefter sidorna, tittade ömsom på karlarna på vedbänken och ömsom mot dörren, oviss om hur han skulle bete sej.
Sen torkade han omsorgsfullt sina mustascher, så som han brukade, vände sej till pojkarna och sa:
Säcken blev så tung, att han måste ha hjälp med att få upp den på ryggen.
Vi skulle driva korna till betet bortanför Aultermyren.
Man visste ju inte hur långt korna gett sej iväg.
Och till slut höra det välbekanta ljudet från gårdens egen skällko!
Skällkon gick snällt, och de äldre kossorna gick i rad efter henne.
--- Du får ta ut korna själv också, sa han, jag har för ont för att kunna hjälpa dej.
Det var nog bäst så, för när han högg med spaden för att få av de kvistar " val " som fanns i gyttjan, stänkte den mörkbruna smeten rakt i ansiktet på honom, och det såg ut som om snuset hade runnit ur mungiporna.
Man måste hosta och spotta ut dom.
Ingen hade klocka på sej.
Sigvard såg bedjande på Johan, men denne var okänslig och fortsatte att gräva i bottenslammet.
Då lugnade han sej, tog av sej skärmmössan och torkade svetten ur pannan med baksidan av skjortärmen.
Det var skönast att gå barfota.
meter djup.
Byns får och kor betade i villande skog.
I skogsterräng var han som en järv.
Talldungen bortom sankmarken kallades " kläppen ".
På vänstra sidan om vägen stod Karls smedja.
På planen framför smedjan låg järnskrot, kolsäckar och vagnshjul.
Han kunde klara det mesta.
skrek han.
Nere vid ladugården skymtade han Augustina.
Jag väntade er redan för en halvtimme sen.
Lina och Johan tyckte, att målningarna började vara illa medfarna och satte upp tapeter på väggarna.
Ävenså ett par av de yngsta barnen.
Vi hade ett likadant i vintergården också.
Hällen var så stor, att man kunde sitta på den och värma sej vid elden.
I nedre delen förvarades grytor, pannor och liknande.
Men det hade den fördelen, att flugorna inte kom åt att fara ner i grytorna.
Sova med öppen mun gick inte, för då passade flugorna på att krypa in och kittla tungan och gommen med vingarna.
Orgeln Vid fönstret i kökets långsida mitt emellan hörnsängen där far och mor låg och kökssoffan, där Ernst och jag hade vår sängplats, stod orgeln.
Han spelade tungsint och sävligt.
Då Johan kom från Skellefteå och hade sålt ett planklass och fått i sej halvannan flaska renat, hände det, att jag fick uppmaningen att spela O, hur saligt att få vandra ... för att han skulle få dansa till den.
Där fanns bland annat Björneborgarnas marsch.
Där spelade Erikssons trio.
Man slogs inte för att skada, men för att bryta omkull och visa vem som var starkast.
Orgelstolen hade en särskild skruvanordning.
Luften gick ofta ur orgeln, innan jag hittade rätt ton.
När Sigvard spelade den, tyckte jag mej se en stor gud med ett jätteskägg som domderade och dirigerade uppe i den stora himlen.
Vi lyssnade.
år.
Jag kunde bli helt rasande och odräglig, när jag såg att någonting skedde orättvist.
Han hade erkänt sin skuld, fast han var den starkare.
Jag kände skuld över att ha drivit saken för långt mot min far.
Blev mångmiljonär och stor affärsman.
--- Nej, int precis, jag ska längre söröver.
Det var en sån där pappkartong med en läderrem över, som brukades förr i tiden av jobbare att ha smörgås i.
Det var alltid ett halvdunkel i ladugården.
Och det år vi inte hade sugga köpte vi smågrisar från Ersmark som var ungefär
Den bestod av potatisskal och avfallsprodukter från köket blandat med grispotatis, det vill säga potatis som var halvrutten och oanvändbar i hushållet.
Han sa:
Ingvar hade börjat grubbla, det visste jag.
--- Kannibalen är en människa, sa Ingvar kort.
Grisen är inget skitigt djur.
Kalv-och griskättarna mockades ut av oss yngre.
år och uppåt hade vi bestämda arbetsuppgifter.
genom avslaktning och utförsäljning.
Den var också så bred att man kunde köra in med häst och vagn.
Stallet var den högtidliga avdelningen.
Ibland gick mor och far samtidigt ut.
Då smet man in i ladugården, satte sej i korännan och grävde sen över det.
I samhällen där det fanns långa bostadslängor, brukade det inne på gårdarna finnas en motsvarande länga med utedass.
Hon skulle säkert trivas.
Gräset var ännu saftigt och gott på åkrarna, och korna skulle säkert kunna gå ute på bete ännu flera veckor.
Lina försvann till ladugården igen för att se till grisarna.
fråga Lina.
Vi ska inte bryta mot Guds bud!
--- Jag tycker inte ni ska gå.
Endast nån tjäder lyfte med ett dån ur buskarna.
Men de hade skjutit fart och vuxit på längden, då de blev ensamma både om solljuset och utrymmet.
Det var skönt med en stunds vila.
Men knappast någon intresserade sej för lingonen.
De betedde sej som om de väntade regn.
Så reste de sej alla
Blixten splitsade upp stammen i strimlor och försvann i marken.
Hur gick det med er?
slokörade bärplockare som smög sej ner bakom sommarladugården och in på logen, där bären tömdes i lådor för att torka.
De berättade lite motvilligt om molnet och blixten och regnet, som kommit över dom.
Johan plockade aldrig mer lingon på en söndag.
Svetten rann nerför ansiktet och fötterna rörde sig oroligt fram och tillbaka.
En mäktig väckelse gick genom bygden, ledd av lekmannapredikanter och sedd med en viss avundsjuk misstro av prästerna.
Luften var fuktig av tårar och svett och fylld av snyftningar.
Prästerna hade ju studerat dessutom...
Kanske förstod jag inte allt.
Hemma spände Johan från hästen och ledde den till stallet.
Under hemvägen satt vi tysta, och det var först när vi kommit förbi Brattlund, som Lina försökte få igång ett samtal om vad predikanten sagt.
Jag kröp ner i sängen bredvid honom och drog täcket över huvudet.
Kometen som predikanterna varnat för och som bebådade slutet!
Lina tyckte, att det var hädelse att säja så.
Gunnar och Sigvard hade fått i uppgift att bygga en ny lada längst bort på myren, vid den stora kanalen, som avvattnade hela området och tog emot vattnet från åkerdikena.
Lövet i björken bredvid ladan doftade sommar och prasslade svagt i vinden.
Något omedvetet drev oss.
Det började med en realskolekurs, och vi var på det klara med att den inte räckte.
Han var nöjd och belåten.
Så tog han fram en flaska med kaffe, hällde upp åt sig själv och drack.
De utvecklade sitt förslag närmare.
Själv hade han gått i skola
Det dröjde länge, innan de såg honom försvinna genom grinden längst bort på vägen hem.
De såg bortåt grinden, där Johan försvunnit.
Mina bröder satt där på taket som vingklippta fåglar.
Men annars var vägarna gjorda för timmerkörning och häst med trilla.
Han hade fått sitt namn av sitt humör.
Vetemjölsgröt på helgerna och kornmjölsgröt på veckodagarna.
Men han var välsedd.
Det visade sej att Ernst skulle bli den store mästaren.
.
av
Hon var född
Detta var nymodigheter.
Från en handelsbod lånades
Han vann vadet och fick en tunna utsäde för detta kraftprov.
gånger och hade
Han följde i stort sett högmässoritualen.
--- Farmor har blivit sjuk, sa Gunborg.
--- Lastvagnen står kvar.
--- Farmor är sjuk.
Doktorn kom och gjorde sina ordinationer.
Vi hade redan flyttat in i vintergården.
När vi nästa dags eftermiddag kom in, var farmor död.
Varje morgon så länge hon låg kvar, gick Johan dit och såg till henne.
Vanligt folk hade inte enskilda gravar på den tiden.
Johan led av att se, hur bolaget år efter år avverkade den bästa skogen.
Han köpte möbler på en auktion efter fröknarna Edelstam, och dessutom en åktrilla, som användes, när Lina och han åkte till kyrkan om söndagarna.
Detta kom väl till pass nu, då de äldre sönerna började bli fullt arbetsdugliga.

Lina hade inte gått i skola alls.
Man citerade bibeln, som sa, att många barn var en stor rikedom.
Vår kontakt med Johan gick som regel via Lina.
Inkomsterna minskade.
Från början trodde man inte att det var så farligt.
Köket där hon låg var stort, och värmen från järnspisen nådde inte alltid fram till hennes säng.
--- Ebba och Henning, sa hon.
Där satte han sej och spelade för henne ur Sions Toner.
Han grät.
Hästen klarade ju lätt lasset i det här lindriga motlutet.
Men efter en stund verkade de mycket förtrogna med varann.
Hon hade skapat underlag för överlevnad för Johan och hans ständigt ökande familj.
Sen sprang hon i en vid båge och slog bakut med benen.
I våra bygder hade hästen en människas ställning och värde så långt detta är möjligt.
Johan gick alltså och småpratade med hästen.
Det dånade under träbron, när hästen med raska steg gick över den.
Han kastade sej upp på flaket.
Hästen tvärstannade och skakade.
Han ångade av upphetsning och värme.
Men det är ingenting att bry sej om.
--- Såg du inte han med järnkroken, som kom med svarthästen och vita planklasset?
Vittra kan inte göra nån något illa, men den talar om nånting.
Han var gudsförnekare och gudshatare.
Det är inte många han uppenbarar sej för, men när han gör det, så är det i en god avsikt.
--- Ja just, mor.
Hon sa, att hon hade dött många gånger, och att allt dör många gånger och kommer igen.
Hon had ju mycken tid kvar.
Jag flyttade mej ännu närmare och sa:
--- Hela, men alldeles gula, sa Ernst.
Och tänderna blev rena och vita.
När han sågat itu fatet, fann han i botten ett några decimeter tjockt lager av socker och sirap.
Efter mycket bökande lyckades han till slut, men en frisk tand följde med på köpet.
Mest för att dra ut tänder.
Farmor tuggade maten till tuggor och stoppade i munnen på barnbarnen.
Jag har sen dess en stortå och en större tå bredvid.
Genom att bära fårskinnsmössor hela vintrarna svettades man om huvudet.
De kände sej hudlösa och dog bara bort på sjukhuset.
Vi kom snart fram till att det var en blandning av kopiss och något goluktsvatten.
Majros började röra sina bakklövar och jag beslöt att stanna kvar hos henne.
Jag smorde genast in håret och lät sen bli att skölja det.
En rejäl karl skulle vara intresserad av att inte tappa sitt hår.
Jag har senare funderat på om det egentligen var så tokigt.
När vi skulle äta gröt sprang vi över och hämtade ett mått frusen lingonsylt.
När man drog i veven, som man drar en vanlig separator, så roterade kärnan åt ett håll och knivarna åt det andra.
Det satt en bärribba på var sin sida om kärnhuset.
söner och en dotter.
Vi har nog med präster och skollärare.
Hans barn skulle ju ta vid och göra hemmanet stort och värdefullt.
Är det nån som vill hjälp mej eller får jag väl göra det själv också.
--- Är du inte riktigt klok som ryck så!
--- Skulle tro hä, sa han.
Hans händer var krökta och mycket ådriga.
Dåliga tider och förtjänster.
Bulor som uppstår av stickor, som ger var.
Det kommer dit genom olycka och det försvinner så man knappt hinner se hur allt förändras förrän det är slut.
De religiösa motarbetade dessa danstillställningar, som ansågs vara djävulens påfund.
När de kom till landfästet på sjön, gick de in i en buske och tog av sej sina tjocka, stickade byxor och kraftiga strumpor och underkläder, som de hade mot kylan ute på sjön.
På den tiden fanns alltid skräcken att få oäkta barn.
Det gick under mera syndfulla former.
Kornmjölsgröt åts med lingon till.
De stickiga broddarna trängde igenom säckväven och for in i kläderna och irriterade skinnet.
När
fötter.
Det typiska livtaget under armarna, som jag ofta sett, som föregick själva lappkastet.
Den tömde ut halva sitt innehåll med agnar över de brottande.
Emilius Det var en mystisk, kraftig man, som kallades Emilius.
När han kom in i den kalla vinterkvällen hängde istappar i hans ögonbryn så han knappt kunde urskilja något.
Denna instinkt hos kalven är hans överlevnadsinstrument.
Han tog henne om halsen och djuret tycktes inte ha något emot uppvaktningen.
Jag har hjälpt far i skogen idag så jag somnade faktiskt, jag var med dom hit, ljög jag.
Kvinnan jag levde med försvann med ett tattarlass och sen har jag inte sett na.
Djur är kärleksfulla, djur anmäler inte för våldtäkt, djuren driver dej inte till vansinne genom att bedra dej.
En märklig konversation pågick tycktes det dem.
Läsandet --- Sluta med det där onödiga läsandet!
Hon --- det var en piga som kommit till oss efter Linas död.
Under natten hade problemet klarnat något och medan vi arbetade i ladugården, resonerade vi oss fram till en lösning, som vi var ivriga att se, om den var möjlig att genomföra.
Utan att säja ett ord försvann han sen ut genom dörren.
Det rådde en aktiv tystnad, som i en skolklass under en provskrivning.
--- Ni kunde väl ha tagit båten, så hade ni alla kommit iväg och fått lära er något av Guds ord.
Han hade funnit lösningen på det geometriproblem de grubblat över.
Det är kaffedags nu.
Han hoppades, att Gunborg skulle stanna hemma åtminstone något år och övertaga skötseln av hushållet, tills Tyra kunde ta vid.
Vattnet från brunnen var iskallt, när de skulle skölja kläderna.
Denne föreslog, att hon omedelbart skulle flyttas till sjukstugan i Burträsk.
Johan hade gjort på samma vis, när Lina skulle till sjukstugan.
Det blev en långvarig sjukdom.
Och nu måste Gunborg till sanatoriet.
Sysslorna delades upp, och vi yngre lärde oss att mjölka korna.
Vi såg honom komma cyklande över Moréns gård och till grinden vid hagen.
Gunborg blev frisk igen och så småningom gifte hon sej med Lorents.
Deras gödsel var till för en åker, som snart skulle öppna sej.
Jag satt nu förväntansfull och väntade på slutbetyget från min skoltid.
.
Det skulle jag nu se i mitt slutbetyg.
Jag slängde först en blick över till honom.
--- Men vad hände?
Men på mitt sätt.
Jag glodde bara snett och öppnade inte ens mun.
Men jag visste att hon också fick plåga sej.
Det var nog bäst för mej.
Jag ansåg i det ögonblicket jag slog igen bänklocket att jag hade rätt och lärarinnan fel.
För mej, som med en sån glädje, för att inte säja njutning, hade suttit över min räknebok under skolåren --- njutit av att kunna lösa problem och, även på somrarna när jag getade kor, haft min räknebok med mej och gjort mina tal, slog det liksom knut.
Det skulle visa sej, att det rent psykiskt kändes av då matematik kom upp på schemat.
gånger
Hur oändligt viktigt är det inte att ett barn får tala ut, när det känner sej orättvist behandlat!
Han tog upp och läste det igen.
En kyrkklocka klämtade, och han vaknade upp ur sina tankar.
Sen sprang han ut och la det i brevlådan.
Längst bort var den mörka skogen.
Men han hade ännu ett gott stycke väg kvar, när regnet kom och slog ned på honom.
.
Men han drömde så underligt.
Det var flickans avskedsbrev han läst.
--- Det blir nog bra snart, sa modern tröstande.
Den natten smög han sej bort från byn.
Varje gång en byinvånare cyklade förbi ladan, skulle han känna skuld, sas det.
Men det svårare var att finna ett arbete åt mej som gav inkomst.
Han är nyss konfirmerad.
--- Ska vi träffas här nästa lördag då, så får jag höra hur ni beslutat, sa Johan besviket.
Han kände sej ganska lätt om hjärtat och försökte vissla för sej själv men övergick till att småsjunga.
pojkar?
Han hade ätit färdigt och höll just på att dricka kaffet.
--- Henning, sa han än en gång och såg upp.
Det vill säja, om han vill ha dej.
Kläder var något jag inte brytt mej om, dittills.
Ernst följde mej som en skugga, var jag gick.
Det är du för svag till.
--- Och du visste inte, vad hyreskasern var för något utan måste fråga Valdemar.
Eller också ska du följa med till bönhuset och sitta stilla där med knäppta händer.
Paketet med hermodsbreven låg på bordet vid fönstret.
Vi låg på halmbolstrar och hade fårskinnsfällar istället för täcken vintertid, och därför att vi låg
Men hur var det i Bygdeträsk?
Nu häftigare.
Jag vaknade upp ur mina drömmar och såg mej omkring.
Jag kunde inte gå dit och pissa över räcket som brukligt var.
Askan sög upp det mesta.
Den tog eld.
Jag stramade upp mej, tog hinken och gick ner med den till ladugården.
Men jag kände det inte så just då.
Var inte så säker att du får platsen!
För mej var det en lång väntans tid, och jag slets mellan motstridiga känslor.
De
Jag vaknade tidigt och gick bort till fönstret och tittade ut mot backen och berget ovanför.
Ebba höll på med frukosten.
Regnet hade upphört, men flaket på lastvagnen var ännu vått.
Väterna vid kanterna hade knoppar, som snart skulle slå ut i blom.
--- Nää, det var inte jag.
Hon skumma av svett men satt fast och kunde inte komma vidare.
Gunnar ledde hästen därifrån, och småpojkarna gick en bit efter.
--- Du kan ju stiga av och gå ett tag, sa han.
( Det har berättats för mej att det var då som Johan skulle ha muttrat:
Lyktan på motorcykeln lyste inte.
--- En höstkväll skulle jag hämta barnmorskan.
Det var alltid lite nervöst, när man skulle hämta barnmorskan...
Johan blev tyst igen.
tänkte jag och tittade bakåt, men han syntes inte till.
Jag var inte helt ensam.
--- Jaså, det är så dags nu igen!
Jag väntade att skepnaden skulle dyka upp igen, men ingenting hände.
Jag var rädd att något oväntat skulle hända.
I Bygdeträsk Vi körde in på Brännströms gård och ställde hästen i stallet.
--- Han är ju faktiskt längre än sin far, sa han efter en stund.
--- Här bor jag, sa Lövgren och svängde in på gården.
När jag tittade upp såg jag
--- Nu ska det väl smaka med en bit mat, sa hon moderligt.
undrade Vilhelm.
Det var inte så mycket jag hade med mej, och det rymdes gott i ett par av lådorna.
Jag kände mej trött och var glad att få komma i säng.
--- Gå och hämta mjölkhämtarna från vägen och ställ dom i skuggan, sa Rut en dag.
I en del fall var jag den tionde som läste dom.
Skulle nån förstå vad jag sa?
Lediga lördagar förekom inte.
, och han behandlade mej som en jämlike.
--- Det får du inte låta honom göra, sa Vilhelm.
Det finns åkerbär utmed dikeskanterna här.
ropade Vilhelm efter mej.
Vilhelm satt på dikeskanten och såg upp mot himlen.
--- Vi kommer lite tidigt men det är risk för regn och åska mot eftermiddagen, och vi har mycket hö ute.
Sen körde jag runt tills jag fick ett tillräckligt stort lass, som jag fortsatte med till ladan, där jag tippade av det.
Om du känner det så.
Han höll uppsikt över svalorna som sökte skydd hos oss, trodde jag.
Men alltihop var så långt borta.
Ett dovt mullrande hördes långt bortifrån.
Han ropade till Svea:
Solen försvann i moln.
--- Tar det aldrig slut det här höet!
--- Henning, spänn från hästen och kom och hjälp mej!
Flickorna sprang.
--- Ta hästen!
--- När vi är färdiga med höet här hemma, ska vi fara till fäboden, hade Vilhelm sagt.
Kvinnorna hade gjort i ordning den mat vi skulle ha med oss.
Vilhelm vände sej om och undrade, vart jag tagit vägen.
--- Där har du hackspetten!
De kommer bara tillbaka hur mycket du än jagar bort dom!
Skogen glesnade och vi kom ut i en öppen glänta.
--- Här brukar flickorna ligga.
Maskinen surrade, och ingen hörde de ramsor jag ideligen upprepade.
Rut kom med korna.
--- Nu får du ta en lie och hjälpa mej att slå.
--- Jag förstår att du inte sysslat så mycket med sånt här arbete.
--- Ska jag lägga mera ved på brasan, undrade jag.
I ladugården låg korna i sina bås och idisslade.
Tjärnen --- Vakna Henning!
Jag streta emot.
--- Kaffet är snart färdigt, sa han, när han såg att jag var vaken.
Ibland försökte de flyga.
Här var allting så mycket mindre, så mycket lugnare och personligare.
Vi säjer väl att det är jorden, som ser upp till sin skapare däruppe...
Vilhelm släppte ut draget.
rätt stora gäddor.
--- Var och en har sin smak, sa Vilhelm, la gäddan i gräset vid bron, torka av händerna och satte sej på nedersta trappsteget.
Rut och jag tittade på honom.
Möjligt var, att Vilhelm lärt henne.
Vilhelm vakna upp ur sina tankar.
Detta var i begynnelsen hos Gud.
Jag inspirerades av texten.
När du kom till oss, sa du, att du skulle bli professor.
Jag tycker du ska bli präst!
Då du predikar kan jag åta mej att sköta altartjänsten åt dej.
Jag kallsvettades och ropade på Valdemar, men han fanns inte där.
--- Vad är det, Henning?
Men nån spindel kan det inte ha varit.
De såg ut ungefär som tennisracketar.
Det kändes konstigt att gå med dom, och jag snubblade redan efter de första stegen.
Skorna fylldes med vatten, och byxorna klibbade vid benen.
Det var tydligen endast en mindre del som stuckit upp ovanför.
--- Akta dej, Henning!
När jag kom på fötter igen, såg jag Vilhelms huvud sticka upp lite längre bort i vassen.
De satt som fastklistrade.
Rut hade tidigare på dagen dragit hem med korna.
Men tidigt en morgon kom även de genom grinden och fortsatte nedåt åkern.
Han stannade, lyfte på huvudet och såg på fårskocken.
--- Det blev många lamm i sommar, sa han och såg nedåt åkern.
Vi rensade och dikade och förberedde den dag, då Vilhelm skulle leja flera karlar och sätta igång röjningsarbetet på allvar.
Bryta ny mark var slitsamt och tungt men samtidigt friskt och stimulerande.
Hermodskursen fick ligga, och jag gick tidigt till sängs för att vara utvilad till nästa dags morgon.
Det var lugna, starka karlar, vana vid tungt arbete, som vi mötte.
Ibland hjälptes vi åt att riva.
Vilhelm såg på mej:
Vi drog ihop dom i stora högar för att bränna.
Elden spred sej snabbare, än vad nån räknat med.
Fötterna svettades i de heta skorna.
ropa Vilhelm.
Vilhelm såg det och ropade varnande, men jag hörde det inte, reste mej och anföll elden vid kanten.
Som en hungrig som ätit sej mätt hade elden lugnat sej och hotade inte längre.
Askan klibbade vid skor och kläder, och vi såg ut som sotare, där vi gick och bar ihop nya högar av det kvarblivna bråtet.
Plogen slog upp, och Vilhelm fick akta hakan, så att inte ploghandtagen slog honom knock out.
Lätt arbete ger inte samma möjligheter.
De hade sitt yrke och sin position klar.
Jag såg hur allt föddes, levde och dog.
Jag skulle ha velat tala med henne.
Om arbetet och hur man bäst skulle klara en uppgift.
Rösten var både förargad och ledsen.
Fulla skjortan.
--- Nää, men det kan vara bra att kunna läsa engelska böcker.
var något som Lina och Johan många gånger fick höra.
Sitta på skolbänken, du som är så lång.
Så snart jag var ledig, läste jag.
Den uppvärmdes med en kakelugn.
På morgonen då hon vaknade var det bra kallt i rummet och hon låg och gruvade sej för att stiga upp.
Han gormade en stund för sig själv, så ryckte han upp dörren till kammaren och såg att hon fortfarande låg kvar i sängen.
--- Jag har väckt Ebba, sa Ernst.
Det var lång väg och svår backe att dra det tunga mjölklasset uppför.
Hon kokade sedan mjölk och slog i en tillbringare och portionerade ut den i varje tallrik.
Ibland fick vi tunnbröd kokat i saltvatten.
Var den för hård, var den närmast inte ätbar, och när man skulle dela den med kniven rullade den bara runt och hamnade till slut på golvet.
Då hade hon olika kombinationer av prickar.
Ebba bad till Gud, att hon skulle få ett yrke, där hon inte behövde laga mat, ty det värsta för henne var detta ständiga matlagande åt alla dessa matfriska personer.
Ernst och jag fick inte följa med.
--- Vad är det värt att arbeta och arbeta och förlora sin själ!
--- I morgon ska du ta bussen och åka till Gunborg i Åbyn och sen till Tyra i Umeå.
De
Vi skulle nu klara oss utan någon kvinna som skötte om hemmet och matlagningen.
Jag slog ingen.
Om lärarinnan slog av pekpinnen över mina fingrar då och då, så led jag visserligen, men innerst inne ville hon ju väl:
--- Adult ha ju sett i elden en kista komma simmande på träsket i riktning mot Risliden i natt.
Han klara ensam av
Det kunde inte vara så bara.
Johan kände sej träffad.
När Johan sa något allmängiltigt.
Han tog sej åt skägget och sa:
Bara klagan!
Det skulle göra Ernst glad.
Så drog han bussarongen över undertröjan --- överdelspyjamasen.
--- Men vad ska du kunna göra åt Andreas som inte prästen och doktorn kan, sa Johan i ironisk ton.
Vanhelga vilodagen!
Jag hörde ett hest flåsande tätt bakom ryggen, följt av ett gnällande, som föll som varm mjölk över frusen gröt.
Det var ospårat mot Risliden till.
Vi går åt var sitt håll.
Hade jag inte hos syndikalismens fader, Bakunin, läst nåt om:
Jesus fanns säkert nånstans och för en del.
Och i detta följer jordens helvete och plåga med in i himlen.
Det hade jag sett på nära håll.
Vid mötet med den kalla vinterluften tog min andedräkt ny form och blev synlig för blotta ögat.
Man hade flyttat dit hans mors säng till motsatta hörnet.
Han hade lagt ut sina besparingar på läkarbesök och mediciner.
Molly stannade vid kammardörren.
Jag kände att något tungt vilade över byltet därborta.
--- Även Molly tycks ogilla döende, sa Andreas med låg röst.
Som åkt
Från sänksnöret gick en tiometers lina och i den satt på en ståndkrok en levande fisk --- en abborre eller mört.
--- Jag är ju inte
Då lär man en del.
En vecka mer eller mindre.
Jag ska ta en, det är ordinationen.
Man sitter i en stol.
Smak och törst, lukt och känsla finns inte mer.
Man far in i en tunnel fri som fjäriln som lämnar kokongen.
Jag tyckte plötsligt att Andreas förändrats.
På jorden tycker vi att vi flyttar en och en med våra mått mätt.
Plötsligt när jag vände mej om en sista gång mot honom för att säja adjö, stönade han till och såg sedan rakt på mej med vidöppna stirrande ögon.
Hon rullade nu på före mej i skidspåret, liksom ville hon säja:
Skulle han en dag höra av sej?
.
Jag hade aldrig några bestämda arbetstider.
mil.
Bure bolag ägdes av
Jag hade ju arbetat på cirkelsågen hemma --- cirkelsågen som min farbror Petrus ägde.
Petrus var mycket exakt och höll sej noga till sanningen.
I de tväraste backarna gick jag av och promenerade och sköt cykeln med mina tillhörigheter.
De första dagarna behöver du inte arbeta.
Jag skulle också få uppleva den första, våldsamma kärleken.
Berit var duktig i höjdhopp.
Nedanför gården var en gammal väg.
--- Nu har Henning slagit rekord igen.
Gilbert berömde mej inför sin bror, folkskollärarn.
Inför Berit ville jag framstå som nära nog oövervinnerlig i kraft och arbetsiver.
I verkligheten kunde jag litet hundsim, så att jag nätt och jämnt höll mej flytande.
--- Nog är det märkvärdigt inrättat här i världen.
Men det stannade vid det.
--- Kan du böja ordet smeta?
Han gav sej inte och jag blev irriterad.
Sen jag slutat hos Gilberts var jag rätt ofta i Bureå och hälsade på dom.
Vi foro från Bureå klockan
Då vi druckit kaffe, följde jag Ernst till sågen för att spika snöskärmar.
Henning hade redan stigit upp.
Sedan foro vi ner till träsket, för Hennings bror Birger hade rott över träsket.
När jag skrapade rent under deras burar hade jag alltid samtal igång med dom om livet och tillvaron.
Cykeln var trasig mest hela sommaren, men Henning fick låna min pappas.
Hennings kemilektioner var väldigt intressanta.
Det hände ofta, att Henning glömde bort tiden, då han läste.
Deras harmoni smittade av sej på mej.
--- Ja, men vad är det då?
--- Då må polisen finka döden.
Du gör cirkus av din hustrus begravning och drar löje över dej själv och din arme son.
Var Axel Segerstam fått hästen från kunde ingen förklara, men nu stod den där, mitt på Kungsgatan, bara
Om det varit svårt att hitta en häst, hade det visat sig ännu besvärligare att leta fram en vagn med mått och värdighet passande ett begravningståg.
inte var oskälig.
Så rustad hade vagnen fått vänta, medan han tillbragte natten hos den döda, som låg i sin kista i vardagsrummet, omgiven av blommor.
Sedan han gått runt vagnen och noga granskat arrangemanget, hade han uttalat sin tillfredsställelse med orden:
tillbragt natten i garaget, tjudrad med sladden till motorvärmaren --- och rullade när tiden var inne ut ur det lilla villaområdet in mot stadens centrum.
--- Nu ska vi se om släkten vågar ställa opp.
--- Är jag löjlig?
Vad har du hittat på?
Jaha, det gör han!
En modärn begravning går till så här:
Han var liksom sin far lång och mager, håret var rakt och kolsvart efter modern, ögonen klarblå, munnen mjuk och vek som en flickas.
Den död som nu kommer är vår död, den hör våra liv till, och vi ska bära den tillsammans och försöka leva så rätt och bra vi kan.
Bara vi vet att vi har varann är vi starka, bara vi vet att det vi hädanefter gör, det gör vi tillsammans och för varann.
Vi lever ju inte privat, vi lever i varandra, jag begär inget annat än att vi ska gå ut bland de människor vi lever i, så är det, det är bra uttryckt, dom som äger oss och som vi idag bär sorgen åt.
--- Han har jämt så mycket ord, väste Axel Segerstams syster, han läser en massa böcker, ända sen han var grabb har han läst böcker.
Det är dom som tar ifrån oss den känslan som gör oss löjliga, och vem tar ifrån oss våra känslor?
Är han inte söt den lille, så lik sin stackars mor, ska du bli präst, pojke?
Här kommer nu bilarna, varsågod.
Pojken nickade och lydde.
Under färden skulle sonen gå bakom den för att hindra bilarna att slita loss den med sina hjul.
Vi följer med, vi går i tåget, bara du tar ner den där rysliga banderollen.
Håll er undan!
Dessutom ser den höga presenningen ut att guppa något, ungefär som duken på en prärievagn som avlägsnar sig mot solnedgången, och det ligger i dessa rörelser en ofattbar självtillit.
Det märks att du inte har nån mamma längre.
Allt det här hittar han på för att jaga.
hans känslor kunde bara finnas i ett sådant möte med andra, just i själva mötet, inte i honom och inte i någon annan men i det som uppstod mellan dem, och därför föreföll han alldeles utlämnad, han tiggde om att bli till.
Det var en tjock man med bruna ögon, klara och sympatiskt tveksamma, komna ur en barndom med rågmjölsgröt och mycket skog, det såg han, och beredda att förstå det som kunde finnas att förstå.
Då hördes redan de rop och skrik bakom dem som skulle visa sig så ödesdigra, och även om han tackade för upplysningen och drog sig tillbaka för att söka utröna dess innebörd, blev hans steg nu bestämdare, ty mycket tydde på att den svåra definitionen skulle utveckla sig till " vårdslöshet i trafik och störande uppträdande på allmän plats ", vilket var en enkel och vanlig definition, och därmed var han i färd med att förstå.
Och eftersom folk besvärades av detta, samtidigt som de drogs till ropen och skriken som blev allt högljuddare bakom vagnen eller skrämdes av det fruktansvärda trassel hans kryssningar ställde till, slöt de sig ännu mer för honom, hans åkallan blev verkligen och slutgiltigt en jakt, han släppte hästen och sprang ifatt dem som vände honom ryggen men kunde sedan inte förklara, stoppade dem och ställde sig framför dem bara flåsande och leende, allt för att bli helt och fullkomligt sedd, och visste sedan inte mera, måste efter några förvirrade ord rusa tillbaka till den häst som var hans stöd och lots.
varit omringade av människor, som dittills nöjt sig med att ropa och peka från trottoarerna men som nu, när någon äntligen visade vägen, kände sig fria att springa fram.
Tror ni att jag är alldeles känslolös?
--- Arma pojke!
Så låg han i dödens buk, och denna stund skulle han minnas i hela sitt liv, han kunde i tider av förtvivlan återvända till den för att få mod, men aldrig skulle han förstå, hur en sådan rikedom kunde komma till honom under denna vagn, där han var så ensam och så obegripligt hatad, att den hela tiden skalv och gungade.
Vi måste nog iväg, för det är ett himla oväsen.
Axel Segerstam satt tyst.
Pojken sprang genom dess brus och ställde sig vid faderns sida, så att denne skulle få känna den kraft och förtröstan som sjöng inom honom och som bara var till för andra, för hans far, särskilt för hans far.
För jag har varit under vagnen, pappa.
De var ändå fadern och sonen, och själv bar han anden inom sig, han var gåvan, och när de väl blivit ensamma skulle fadern mottaga den, det visste han, det trodde han starkt.
Till slut sade han:
Och hur fyller man den avgrund som ingen botten har?
En vaktmästare hjälpte dem med rep och sadelgjord, så att kistan kunde sänkas i den grop som redan fanns uppkastad, och medan de övriga bidade i ett slags respektfull medömkan, hängde Axel Segerstam kavajen över den nedersta grenen på den ek som skuggade graven.
Han skakade åter på huvudet.
Minns du när jag planterade äppelträna?
Det var sista natten mamma levde, och det sitter kvar i handen här, i tummen och pekfingret, som om jag hållit i en pärla så här och den hade lämnat märken efter sej.
--- En syster titta in och sprang och hämta doktorn.
Om hon dog i sömnen så var det rätt.
--- Jag vet inte, Sven.
Jag käkar snabbt min hallonsaft och bulle och hon är inte inte inte död.
Hon är försvunnen, men du och jag är kvar.
Och jag skrattade och mamma kramade om dej, och därför säger jag:
Seger.
Det var de inramade fotografier som fadern tagit ned ett par dagar efter begravningen och som visade modern antingen ensam eller tillsammans med familjen.
Han gick runt med fotografierna, mycket allvarlig, medan fredagstrafiken brusade utanför och ibland fick huset att skälva, och de allra finaste, där de var alla
liter på
kronor har varje träd, glöm inte det.
Och därför, när du hädanefter ritar trän, så ska du rita dom så här.
Jag säger bara att du är en stam, stå nu här på mossan som en stam och känn hur din nedre krona växer ut i jorden.
--- Och träd behöver inte se?
Och han hade puffat på sin pipa tillbakalutad mot en lingontuva och myst, som om han ägde alla de tusentals träd som blundade omkring dem så hemlighetsfullt trygga, och pojken hade sett hur han var full av mörkrets näringsämnen likaväl som ljusets och hur suveränt han lät dem strömma genom sin levande stam.
Men han hade alltid haft sig själv och fadern att hålla sig till och alla de bekymmer och samtalsämnen som fanns emellan dem, och framför allt hade han haft den goda vissheten att deras nedre kronor stod i samma jord.
Det är utmärkt, min son.
Noga med arbetet, noga med skolan och läxorna och städningen och räkningars betalande, noga säger jag, som om det gällde livet allt vi gjorde.
Arbetet är meningslöst, huset är meningslöst, detta jävla bröd är meningslöst, och ser vi framåt --- dagarna, veckorna, månaderna, hu min son, hu så meningslöst!
" Allt är väl.
Han hade suttit vid ett bord någonstans på Stockholm Central Station och tänkt, att han måste skriva hem till pojken och säga att han inte skulle komma men ändå inte säga det utan något annat som var snällt och uppmuntrande.
Nästa dag var han hemma från skolan, städade noga och dammsög överallt trots den rysliga huvudvärken, och han lovade sig själv att detta aldrig skulle hända mer.
--- Häsch, försök inte med mej.
Han jagar, far din!
Långhåriga busar som skriker som soujoxer!
Och skjortan skulle du ha bytt för länge sen, hur är det med strumporna?
Vill du inte ha bakelsen?
En gris och en orm är han och en gök som ränner från sitt bo som en annan rötmånadskalv.
--- Vad är det du tror?
--- Jag följer nog inte med.
--- Då stannar jag hellre här.
--- Karlar!
Jag kan inte lova att inte tala illa om far din, för är man ett svin så är man, men jag kan lova att berätta vad jag vet.
Nåja, vi får hämta resten sen.
" Med Svenska Arbetarpartiet mot nya djärva mål.
--- Vadå för fruntimmer?
Hon satt så orubblig, stod så fast i sin jord, att nyheten fick passera som ett sus i hennes krona och sedan inte bekom henne mer.
Nu satte han sig rak i baksätet och kände nyheten röra sig i djupet under honom.
Hennes man öppnade.
Här får du bo.
Där är hon fotograferad från månen och där och där och där.
Efter kvällsmålet gick de
Till slut hade pojken inte kunnat vänta längre utan frågat vad det var han tänkte på.
Dom tog det i går.
Var inte lessen, allt är bra, jag tycker om dej mera nu än nånsin.
Tar ni
Och näsdukarna i kassen är till dej med hälsningar från Eva Jansson.
--- Vi vet ju hur det måste gå, och därför --- tror du att en sån som jag, jag menar vanligt folk som du och jag, tror du att vi har nån själ?
Den var gjord för världen och inte för Sverige, vars hamnar var för små.

Nu teg den.
Han insåg att han dittills arbetat för hustrun och pojken och huset och semestern, att sådant hade varit arbetets mål och mening och värde, han hade lånat ut sig på dagarna för deras skull, krupit och klättrat för dem, och när han inte längre hade dem att krypa och klättra för, fanns det ingenting att krypa och klättra för.
Jag haver för fan icke arbetet alls.
Men inbilla dej ingenting, tro inte att du vet allt om mej, du vet inte ens hälften, och den där kvinnan far jag inte till.
Persson!
Vänta, kom hit!
--- Vi ska ha det.
--- Han är lite konstig, men tolvöringen ska vi ha.
Sån blev han.
Sätt fart nu!
, där han ordentligt stämplade ut sitt kort, varpå han som vanligt ginade genom den buktiga lajnens ohyggliga buller.
--- När en man seklar, seklar han till kvinnor, sade greken allvarligt och såg granskande på honom.
Därpå tillade han på sitt eget språk, att det var en guds tröst och välsignelse att tjuvarna fanns, för så länge var åtminstone någonting normalt hos detta folk, varpå han skyndade sig att låsa, ty då hade Seger gått.
--- Det har du redan gjort, svarade konduktören och kastade av honom.
Och tänker man efter så är ett skidspår ingenting, bara märket efter nåt som hänt.
Han hatade tanken på den slutstation, dit detta förbannade tåg förde honom och där han skulle stå mycket ensam och tomhänt och aldrig resa mer.
Själv behövde han inga.
Aldrig dit.
Släck ditt ljus och tystna äntligen.
Sånt kunde han bära och döva med öl, men pojkens röst växte nedifrån och stod så rak och full av tillit inom honom, väntande som barnet i skogstrollets håla, att han inte kunde berätta men ständigt måste förklara.
--- ansåg den andre att målare i grunden var tröga och ointelligenta armbrytare och därför underlägsna.
--- Det var den där familjerådgivaren.
I stället ger hon mej råd.
--- Ja, men dit far jag icke.
--- Hon har mycket breda höfter, och hon är väldigt varm och djup.
--- Hon var som en havande moders buk om du själv är det blinda fostret.
Hon blev bara sämre och allt var så svårt, jag var inte halv ens, man är inte mänska när man är ensam.
Ska jag packa opp fläsket?
--- Men jag skaffade förstås nya och härdigare kreatur, och det är förunderligt att sorgen kan slå dej så för pannan, att inte du kan tänka på samma vis.
--- När vi skildes åt sist, sa hon åt mej att inte komma tillbaka, för hon orkade inte med att trassla med gifta karlar.
--- Det har du redan berättat.
Inte är väl du frisör?
Nästa dag upptäckte han till sin förvåning att han var i Söderhamn.

Solen lyser, problemen stampar i sina spiltor, och natten är glömd.
Då har han rymt från hemmet och ska ha mej med ut i skogen, han ska lägga sej på rygg i mossan där och invänta döden, och jag ska sitta bredvid kantänka och bli blöt om ändan!
Ack, ungdomar är en besvärlig bransch!
Min boutique står tom, alla svärmar plötsligt in i Arbetarboden, varför blir Arbetarboden populär?
Aldrig har hon tiggt hos någon människa om nåden att bli till.
Hennes värdighet är orubbad.
Om hon bara hann med trädgården!
Hon styr dem utmärkt och tigger aldrig om gemenskap, värjer sig galant fast hon är lovlig för alla, använder dem som kommer nära och är användbara, och honom, Seger, har hon säkert redan satt i något fack, ett hemmafack, ett litet källarfack för tillgångar som inte visas utåt.

Hon går inte använda som jag hade tänkt.
Och hon ljuger!
Det är kanske synd om henne.
kronor!
månd.
Jänkis snor runt och hennes ord smattrar som den skottsalva med vilken världskrig utlösas.
--- Den är höjd, svarar Jänkis tvärt och tar emot pengarna, men flickan tycks inte höra.
Jag har väl rätt att sova åtminstone!
Ni måtte ha ett smutsigt jobb!
Det angår väl inte dej!
--- Vilken fräck slyna!
--- Dom här är urtvättade och har börjat mista färgen, förklarar hon, men det räcker inte, dom går inte sälja än, för dom är inte slitna.
Så kysser hon honom plötsligt, varmt, öppet, och viskar att hon är så glad att ha honom här, för egentligen har hon ju ingen, och så måste hon iväg.
Ännu skall det komma frost, och snö skall komma drivande, men denna morgon vet intet därom, den är klar som kristall.
De är så avmätta att stadens brus blir till en viskning.
Kort sagt, vari består välsignelsen?
Då ser han henne komma ut från huset.
--- Nog kan människan ha många uppgifter, ler Seger, men inte vill jag räkna den som min.
--- Det är ingen idé att du går opp och snokar om du tänkte det.
Akta dej, pojke, för att bli så enkel att du bara tror på det som är sant.
Hon lever inte här, hon använder det bara.
Och han håller upp ett ömkligt prov på sina händers verk, torkar löddret ur pannan och sand ur hårets tuvor.
När han inte kan hitta den, lägger han sig på hennes säng och beslutar orubbligt att han skall fara nästa dag.
--- Vad är det som händer med oss, Axel?
--- Äsch, byxorna därnere!
Europa vimlar av amerikanska militärjackor, travade i enorma lager framför allt i Tyskland och salubjudna som överskottsmateriel.
Nå, vad har du listat ut?
Klockan är
Så märkligt är detta tal att han knappast minns någonting efteråt men önskar att Gud själv för sin kunskaps skull haft vett att lyssna.
Så tar han raska, långa steg, hans ögon lyser.
Hon ser nu Seger demonstrera bålens mäktighet, ryggens resning och bröstets muskulösa valv.
Och han håller fram för henne sina händer, öppnar dem och sluter dem och visar hur de är beredda att med kärlek gripa om de verktyg som kan bli dem anförtrodda, storverk kan de göra, storverk!
Då först tycks också Jänkis vakna.
Kan det inte bli?
Uppe på rummet borstar hon noga tänderna, sköljer munnen med Vademecum, tar en sömntablett och går till sängs.
veckor och
--- Trevlig resa.
--- Ja.
Ögonen är vattniga och röda, händerna darrar, skjortan slokar utanpå byxorna.
Här kan jag inte ha dej för jag väntar gäster.
kronor före kalkylen.
Kan inte med såna som tigger.
dagar kvar.
Bland de röster som ropar inom henne --- tabletten hjälper inte, som vatten skulle man vara, ett rent och alldeles tomt vatten, för sin frids och sin styrkas skull, men hon har sitt grums av tankar, känslor och röster, och det är nu den stilla stund strax före sömnen då detta grums virvlar upp --- bland dessa röster klingar som vanligt det trötta och hånfulla kvinnoskratt som mötte henne ett halvår tidigare, då hon steg fram och sade:
kronor på exakt
Gud, en sån skolflicka hon var en minut eller så, medan det där fruntimret misstroget läste och sedan brast i skratt!
Där hade hon stått, rak och generad i det skrattet, och det var väl barnsligt av henne att gå dit, men när hon nu skulle stå på egna ben hade hon ju inga andra, eller hur, och kan man hjälpa hur man är?
Rädda dej själv du, om du kan!
--- Det ska du inte alls!
Med de orden hade hon själv rusat ut för att hinna till Försäkringskassan, och flickan minns inte mer av henne än ilskan, upplösningen, detta att hon tycktes på väg att gå under, och sedan hade Doris suckat att hon inte var något att bry sej om.
Det klarar jag nog.
Som nu till exempel, när Kickan är ute och om det kommer en kund då --- majorn kommer snart förresten, men med honom är det en annan sak, han är en sån som har en påse karameller med sej och ett foto på frun --- men om det kommer nån jag inte känner, då öppnar jag dörrn här in till Kickan och ropar:
--- Varför det?
Och den lukten får du inte bort hur mycket du än vädrar och sprejar.
Jag ser min fiende och jag ska akta mej noga för att låta den äta mej som den äter henne.
Själv bor jag i Hässelby, inte skulle jag kunna bo här!
--- Än sen då?
--- Jag hyr inte av några grabbar.
--- Du får väl se.
Men det som framför allt får detta skratt och denna röst att klinga inom henne är något som kvinnan sade mot slutet av samtalet, då hon blev arg och körde ut henne.
Du är inte dum nog, förstår du.
Men så kom ledan över henne igen.
--- Man ska va dum, säger jag!
Att det blev just den staden var en slump.
Genom att avlägga dagliga rapporter om kalkylen och om sig själv, skulle hon förmå att ständigt hålla fast vid sitt beslut och sitt uppdrag, vad hon än utsattes för, och hon skulle registrera denna Sussys hälsa, humör, viljestyrka, om hon sov gott, hade normal aptit, osv., så att hon stod under noggrann kontroll liksom astronauten i rymdfärdens ensamhet.
Det var så enkelt.
kassor ) och man talade om att låta henne gå på kurser, så hon kunde bli kanslist.
" Säkert är att den som kan förklara varför en ung välmående människa i vårt samhälle gör sådana anteckningar, också kan förklara varför hon gör en sådan kalkyl.
kronor för en posering,
kronor, och målet skulle alltså vara nått på
och kostnader för eget uppehälle
På så vis fann hon att det skulle ta mer än
karlar trängdes i öppningen med verktyg i händerna och allvar i blicken.
Hon hade bara glömt att det var vinter, och hon rös vid tanken på att stå naken i denna kyla, som tycktes utstrålas från de döda elementen.
--- På så vis.
Han valde bland sina tankar, bestämde sig och sade i det han drog på mössan:
Efteråt kan hon le åt det nybörjarmod hon då visade, men den gången visste hon inte mer än att karlarna skrattade och hon vunnit en seger.
--- Honom klarar jag lätt, svarade hon och vann en ny skrattsalva.
Mig kommer intet vid.
--- Nä nä, jag tog bara en i trappan.
Varsågod.
Han väntade framför sängen med långkalsongerna på, tog just en försiktig klunk ur flaskan som han måste ha hämtat från rocken, skruvade noga på kapsylen och ropade mot hennes dörr:
Hans tunna vita bröst var intryckt på höger sida, bucklat som av en väldig knytnäve, och ett operationsärr drog sitt tunga snitt under denna grop, snett uppåt över bröstet och under armen till skuldran.
år sen.
--- Jag behåller kalsongerna på.
--- Jag skiter i dej och ditt utseende.
Telefonen ringde ständigt och hon tog denna första dag emot
--- Nej, nej, men den tiden är förbi då flickor var tvungna att sälja sej för att överleva, då dom inte hade något val, dom måste ju ha mat och kläder.
--- Den lilla kontorslönen räcker inte, det är hela felet, det är ren girighet, och dessutom deklarerar dom inte, alltihop blir skattefritt.
Visserligen var hon fruktansvärt trött på kvällarna, kroppen värkte av ett slags ansträngning som hon aldrig förut känt, och hon orkade knappast äta, men hon kände sig samtidigt stark och lätt och varje ny dag bekräftade hennes styrka.
Men varför plågas?
" Dom kommer till mej och ber att jag ska mjölka dom och så mjölkar jag dom, så enkelt är det ", skrev hon, och hon tänkte att den riktigt suveräna förnekaren vore hon, om hon gick med i en studiecirkel på kvällarna, om hon valde något nytt och intressant, och så började hon en keramikkurs på ABF, där hon drejade vaser och brände små fat.
, och det efter bara
Nu börjar det.
Men varje dag var det några som tiggde, alltid var det någon som sökte litet värme, en känsla, en stund av tröst och ömhet, och även om de ingenting sade, vilket de sällan gjorde, såg hon det i deras blick, kände det i deras händer då de tog i henne, hörde det till slut på deras sätt att sucka, tiga, andas.
Han var precis så fumlig som hon föreställt sig och inte alls besvärlig, klängde bara på henne, knyckte några gånger upphetsat och låg så stilla.
Låssas att du tycker riktigt jävla mycket om mej.
--- Lägg av!
Genom fönstret kunde hon sedan se hur de andra tog emot honom med skratt och applåder utanför verkstaden, medan han gjorde löjliga försök att se ut som en tupp.
De veckor som väntar syns henne oändliga, hon har bleknat och magrat, hon fuskar vissa dagar med arbetstiden eller arbetar inte alls, och hon måste skaffa sömnmedel för att slippa ligga vaken med dessa röster, händer, blickar, all denna röta inom henne, och som ett rop bland ropen hennes egen längtan till befrielse.
Kalkylen går ifrån dej.
Den lilla känsla som Seger fött i henne och som hon inte vill förstå, växer till en sömnens varma grotta, där hon kan vila sammankrupen och få ro.
Inte för att vekna men för att gå lättare.
--- Ska du åka idag?
--- Nej.
Det har också hänt ett par gånger att hon hittat kuvert instuckna i dörrspringan till ateljén, en gång med ett begagnat preventivmedel, en annan gång med bruna och kletiga toalettpapper, och hon räknar det bara till sådant man får tåla.
Alltså är de tillsammans.
Jag tror att det här är ett annat slags mörker.
Den tycker pojken om.
Vi är i vomben.
--- Jag tänker på vår nedre krona, hur den är sänkt i jorden och hur det kanske är så här att vara en partikel i någon av dess ådror.
Vad har du på dej?
Plötsligt väller luften över dem, het och tung som vatten, den har vräkts åt sidan av en jättekropp som skjuter upp intill dem och får marken där de sitter att skälva och gunga.
--- Inte jag heller.
--- Jag har också tänkt på skalen, säger fadern, och liksom för att uppmuntra sin pojke frågar han:
--- Det är bra, men jag tror att vi borde lägga oss ner.
--- Det är en fin tanke, säger fadern, kanske förstår du bättre än jag.
I mörkret här, i denna vomb.
Dom ber att det ska gå bra för oss, att vi inte ska gå under här utan stiga upp till dom och ge dom deras liv.
--- Bli inte rädd.
Där satt hon rak och var sina brickors barnmorska, knöt samman nummerserierna lika snabbt och hårt som fastrar knyter haklappar, och fnös åt slumpens ynkliga försök att tredskas.
Vid kvällens slut tillade hon:
De bildade också ett liv, men detta liv hade tagits ifrån dem.
--- Han har säkert skrivit flera kort.
--- Du vet var han finns, det ser jag på dej.
Hör såna ord han lär dej!
Res din stolthets vindbrygga och fäll den aldrig.
Den byggde sitt rede högt i domens träd.
De fyllde vindsskrubben och den futtiga kistan i källaren, belamrade hyllorna i köket med kaffekoppar, bryggare, porslin, vispar, skålar, fat och besynnerliga blanka redskap för att strimla, hacka, ånga, krossa, blanda, knåda, skölja, skrapa och mycket annat som hon ändå alltid utförde på fädrens vis, och de översvämmade vardagsrummets möbler, väggar och golv med prydnadssaker av fajans och porslin, med mattor och tavlor, ljusstakar, lyktor, högtalare, lampetter, eldgafflar, bokverk och elektroniska räknare.
Polisen kunde ta dem, och man blev misstänkt för häleri.
Hon har liksom hittat ett fiskeställe där det nappar bra, och därför fiskar hon.
Tänk på det när du tycker att hon är sträng.
--- Jag har tänkt på det men inte velat be dej, sade faster Märta och såg tacksam ut.
Deras liv var ett och det var taget från dem.
--- Glöm inte allt som vi har haft tillsammans, hade han sagt, alla åren, allt som vi har gett varann.
--- Han har ingenting sånt att skylla på.
Jag lovar och svär att det finns inget mer som vi kan göra.
Du ska aldrig tänka smått, när det är stora saker du tänker på!
Och skönt att ni fick bort grejorna härifrån.
klockan
Ur rymden pekade hon och sade:
--- Ibland ser jag hur ögonen lyser på honom som om han uppfattade mer av alltihop än jag.
minuter och
astronauternas åtgärder beskrivna i varje fas, deras samtal med Mission Control Centre i Corpus Christi ( också åt det namnet fnös han ) Houston, Texas, deras puls och andningsfrekvens och position i rymden, allt fanns, och av detta material gjorde farbror Ture sina listor.
--- Jag studerar, förklarade han, jag lägger ständigt nya fakta till min kunskap.
i höjd ... höjdfart minus
Dennes roll bestod oftast i att vara PAO eller MCC, dvs. han var jordens röst till den svävande farbror Ture.
Vilken rent ofantlig precision!
--- Klockan är nu
Jag ser inte stjärnan längre!
Motorn hade en drivkraft på
Varför kan du inte se stjärnan?
--- Alla våra spårstationer arbetar fint, meddelade han, 25-metersantennerna i Californien, Spanien och Australien har ständig kontakt med er.
Han var givaren och vårdaren, och NASA försåg honom med outtömliga resurser.
att trösta ), doktorn rapporterar go för era värden.
Var är stjärnan?
--- Längdaxeln
Och då tryckte fadern lätt på knappen, så att de
stönade farbror Ture.
Fötterna viftade ursinnigt, byxorna sprakade och huvudet, ännu dolt i farkostens sköte, mullrade av urladdningar.
--- Jag ska leta reda på pappa, sade denne, som följt efter men stannat i dörren.
ropade farbror Ture förtrytsamt från tamburen.
Det har jag redan gjort.
--- Men, förstår du, dom kan inte göra mer än så.
Är det hos den där kvinnan?
Säg till pojken att jag söker jobb.
--- Fråga han efter mej?
--- Nej, ljög han.
--- Vad är bola?
Det är så hemskt, barnet mitt.
Vinnarna skulle ha en sektion och förlorarna en, och ungdomarna skulle ockupera bingohallarna, och till slut gick hela föreningen upp i TCO.
Bli inte arg ", bad han i brevet, " det tar väl bara en dag eller
Och hyreshus --- framför allt bestod Söderhamn av hyreshus!
Ja, och det är dit jag ska.
Titta, vilket förnämligt ateljéarbete, varsågod och titta noga.
--- Aldrig har du varit så mycket, sade han till fadern, medan han spejade längs de slingrande gatorna efter villor i vitt, och det var som om han haft en god och skrockande åhörare i vårhimlen, när han gjorde sina generösa utspel.
Bara
Också henne flydde han ifrån, men backande, under ett mummel av valhänta ursäkter.
Människan älskar man icke.
Vi vill leva!
Flera gånger måste han upp för att springa sig varm, men då han äntligen somnade, drömde han om gumman med kåldolmarna.
Alltså, vad säger han, jo han säger så här:
--- Lär dej den meningen utantill!
Vem äger dej och mej?
Men när hon sett på Seger, glimmade det till ett liv i dessa ögon, och de sökte sig tillbaka som för att känna på hans ansikte en gång till.
fruntimmer?
När hon försvann runt ett hörn, satte han fart för att inte mista henne, och han hann lagom se hennes kappa flagga i en gårdsport.
--- Är du hans grabb?
Han satte sig på hennes säng, som var naken och bara täckt av ett papperslakan.
Han föreställer sig folket, hela landets folk, eller rättare de känslor, tankar, värden och sätt att leva som finns hos detta folk, inom människorna men framför allt mellan människorna, han föreställer sig detta som ett nät, där den som faller skall fångas upp.
När hon då går fram till honom --- det gör hon varje morgon fast hon inte skall, hon är rädd för det som händer och beslutar ständigt att inte vika ett steg från kalkylens väg --- är det av ett slags tyst vänskap, och hon talar till honom som om hon kände hans elände väl, det är också hennes, hon är född däri.
--- Folk är som fiskar nuförtiden, muttrar Seger, och Anna ser på honom att det är som han en gång lärt henne.
Jag är ingen hora, egentligen, det är bara några månader för pengarnas skull...
Man säger goddag och det är som att morsa på en gädda...
Akta dej, Anna, det är farligt.
--- Ska du säga!
Han gräver om hela trädgården för att åtminstone vara en grävare, han rensar hallonhäcken, beskär äppelträden, så att deras kronor öppnas för ljuset, som är så tätt och starkt att han vajar som en vattenväxt på trädgårdens botten, och han klipper ned kaprifolen, som vuxit sig för hög kring verandan och dömt sig själv att dofta vanmäktig på dess tak.
Har jag tänkt på skulden?
Hon är obegriplig, för när hon förnedrar och förnekar honom och låter hans tysta böner dö vid hennes fötter, är det inte av ondska.
Människan är mellan dig och mig.
Jag tar snälltåget.
Men alltid måste den stärkas med en öl, för han vet ju vart det bär, och hans uppdrag är så stort.
Det är Hallsberg som är en svår station.
Jag måste hem, jag har en grabb som väntar mej, jag har inte varit hem på länge.
Jag kliver fel.
Spåren skrämmer mej, jag kliver alltid fel.
Tror du inte jag har försökt?
på fredagsdygnen längs detta spår, och de hamnar alla i hans hemstad, det är oundvikligt, de ränner oförtröttligt fram och åter med de färskaste bevis och garantier.
Satan anamma, vad somliga är dumma, men sova kan du väl åtminstone?
Det skall han aldrig förstå.
längre.
Det är så fint, de är så glada, han är så full av liv och gör så stora gester, medan han ropar och fäktar för att hålla sig kvar i deras vänskaps vagn.
Fetsill, är det.
Hon vinglar honom ned till skjulet, han är en möjlighet hon fått och ett av hoten som hon måste stå emot, men inget av detta bekymrar henne nu.
Vill du veta vad jag heter?
Varför säger du såna där saker, du vet ju inte vad du snackar om!
Hon är trött och lågmäld.
--- Men det finns många som jag, fortsätter Seger.
Jag lurar ingen, dom kommer frivilligt, och vill dom inte så slipper dom!
Du går här och lastar hennes jävla jackor, den där apan, den där kärringen!
Men det är så många som ringer, jag kände väl inte igen rösten.
jackor i köp ett för allt, ingen kommission eller annat trassel, och han vet det ej men han skall, han skall till varje pris.
Inte idag, inte nu!
--- Det är farligt, begriper du väl!
--- Jag förstår, svarar Seger.
Men ögonen rör sig och han lyssnar noga, då Seger lägger armen om hans axlar och berättar om skogar som han vandrat i och skogar som han vilat i, nedsjunken som ett litet liv i ett stort liv.
Bilen passerar de bondjordar som ångar kring staden och kryper så in i skogen, där Jänkis stannar så snart hon når en rastplats.
Gubben suckar, bröstet rör sig vekt som en förfallen spånkorg, men ögonen är stillsamma.
Seger viskar om hur allt som växer och rör sig skall falla och mottagas i mossans sköte, hur regnets och markens händer skall lösa kroppens band och köttets hyskor och låta det som fallit sakta sjunka ned till alvens bädd och bli till alv.
--- Det här har inte hänt.
Därför har det inte hänt, hör du det?
Han vill bara inte.
Och i telefonen säger hon:
Tinningarna bultar, rösten spricker, men hur han kallar uppnår han inte mer än att himlen slukar hans rop och fönster tänds som inte borde tändas, och då tiger han.
Jag är en narr, jag har så usla knep, jag kan lika gärna spika plast i taket.
Vilken narr jag är!
Det är inte viktigt att han står hos Gud, men det är viktigt att han får detta trädgårdsskjul att lyfta, nu när han ändå skall dö, och människor att ropa under honom och häpet dränkas utav klockans klang.
Han är inte ensam.
Det minsta en människa kan begära är ju något heligt.
I kraft av sin sömn och oförhindrad av något byggnadsverk har han uppstigit till Gud, och Gud säger:

Han pratar alltid om dej, han tycker så mycket om dej, det hörs på honom, jag har aldrig hört nån prata om sitt barn på det viset.
Det är inte alls meningen att hon skall säga så mycket till pojken, men orden flyger i svärmar och hon hinner aldrig med att granska dem, känslorna far, hon kan inte hjälpa det.
--- Så du pratar, mumlar hon och fylls av andra tankar.
Du också.
Hon vill inte, men hon har blivit sådan, plötsligt måste hon prata, känslorna väller upp och förvirrar henne, för hon menar dem ju inte, absolut inte, och om hon menar dem är det inte alls säkert att de är hennes i alla fall, de är inte mer äkta, de är bara oregerliga, hon måste absolut ta någons hand och pladdra som en vän, en syster.
Jag måste berätta!
veckor, förskott och allting, ta dom bara!
Hon skulle be om nånting men vågade liksom inte, hon var generad.
Jag har ju sett hur det är mellan er
Förstå mej, säger hon, ta honom inte ifrån mej, precis som om vi var gamla vänner eller som om jag var hennes morsa, va, och hon ser så lessen ut att jag inte kommer mej för med att säga nåt.
Hon skrattar.
--- Har han inte sagt nånting?
Det han känner är ett slags främmande växt, ett sjukt och svullet organ som omsluter hans far och gör honom oåtkomlig, kanske alldeles förändrad.
Och hon har mer att berätta, hon kan bjuda på taxi sen, bara han stannar!
Han får sitt kaffe och önskar sig ett större mod.
Hon har sannerligen ingen anledning att titta efter honom, tvärtom, han är en plåga, hon är glad så länge hon slipper honom och för övrigt syns han ju inte, skymtar bara någon enstaka gång med sitt bleka ansikte i mörkret.
Hotelsebreven har skrämt henne.
Det kan vara vem som helst, hon har förnekat dem alla, de är för många.
Men så fort hon haft en kund hos sig, har hon ställt fönstret mot verkstaden på glänt och varit noga med att liksom i förbigående nämna, att jobbarna därnere är hennes kompisar, de är hennes skydd och trygghet och lystrar till minsta rop.
Hon tyckte hon kände igen dem, hon hade hört dem i hundratal drypa sina målbrottsdrömmar över henne i telefonen, hon hatade deras sliskiga, barnsliga fantasi, och ilskan blandades med glädje över att äntligen ha dem inom räckhåll.
Förnedringen och vanmakten brände i hennes ögon.
--- Klart vi pröjsar!
--- Först ska hon trä på gummit, det är hon som ska trä på gummit!
frågade han och plockade av den större pojken hans sedelbunt, och samtidigt som denne svarade att nä nä, inte av henne, slog han till.
--- Vad är det du vill?
--- Jag vill inte ha dina papperslakan.
Och du är ju snygg, du är en raffig tjej!
Du bräcker av dom flesta.
spänn om dan.
--- Det skiter väl du i vad jag känner mej som!
Du gör dej bara löjlig.
Nu såg hon klart.
--- Bara du slutar med dom där löjliga brevena!
Ingen skulle kunna göra henne någonting.
Seger var i sin ynkedom större än hon, det kände hon ibland.
Den ena gången lät hon sig överrumplas, så att hon gjorde affär och släppte honom till sig i sängen, i hopp kanske om att han skulle ha lärt sin läxa, men han klamrade sig fast vid henne lika vettlöst som förut och kved och tiggde att hon skulle älska honom, säga namnet, ge sig själv och inte bara kroppen, han kröp över henne och i henne och rev hela hennes inre i trasor med den där olidliga, gråtfärdiga rösten, tills hon äntligen orkade knuffa honom ifrån sig och få honom att klä på sig och gå.
Det var ju svinaktigt, det där.
Och så smög jag mej över gårn nu när grabbarna har kaffepaus, för då sitter dom därinne på kontoret.
Visst har du en sprejburk nåstans?
Pojken sover.
Får jag göra ett reportage?
--- Till exempel i förra numret hade vi en grej om några tjejer i Strängnäs som hade rullande bordell i en husvagn, åsså har vi haft om tältateljén vid Kungsleden --- vad då för grabb?
Han sover till långt in på eftermiddagen, och eftersom hon inte tar emot några kunder --- mera för hans skull än därför att hon väntar Harry --- får hon denna dag, som skall visa sig bli hennes sista på poseringsateljén, inte in några pengar.
säger han.
--- Hyran, fnyser Anna.
Allt går på hedersord.
--- Nä, det är nån annan.
Harry slänger åt henne en burk, och då hon ändå inte är nöjd utan kräver att få slippa dessa barnsliga hot, rycker han på axlarna.
Jag ger mej inte, jag är inte slut, och som på trots sätter hon i telefonjacket och får omedelbart en signal.
--- Vem är det!
--- Jag ska berätta alltihop sen, inte nu, sen.
Du är poseringsflicka.
och
Varför har dom rätt till fabriker?
Hon ler och kramar om honom.
Det är dagsläget.
Vad ska du göra med pengarna?
--- Ja, men du får titta efter sen.
utbrister han och rycker sej loss.
--- Okej då, muttrar han och går före, så att det skall märkas att han går själv.
Han upptäcker mannen som står i ett hörn av rummet.
Vad gör du här?
Han nickar.
--- Är du inte klok, viskar hon.
Han är en skit, en sån löjlig jävel, som inte har nån stake i sej, gå hem för fan i stället för att stå här och glo, gå hem och gnäll du som ingenting är och inga känslor har!
Sedan är jag fri.
Men språket har inget sådant ord.
Han kan bara lyssna och känna och göra sig mycket mottaglig.
Fadern kunde ha suttit där med sin tidning som hemma i köket och förklarat, att här bor jag nu, eller han kunde ha legat på knä inför den kvinna som numera äger honom, men hans ansikte skulle ändå ha varit synligt.
Hennes ansikte bär inte ett spår av Segers, bara av växande förvåning och irritation.
Kutig är han och tung om axlarna, och varför utklädd till en sån figur?
Det är därifrån rännilen hörs, och det är en häpnadens bäck som stänker kring hans lackskor.
Men det finns inget råd, det är så befängt, han pyser av skratt, det väller så ohjälpligt upp, och med skrattet en lycka som inte frågar efter rätt eller respekt, han känner sina ögon tåras och glittra, bara en sekund hinner han tänka på att han står i ett svårmodets tempel --- så bryter skrattet loss.
Som spetsklänningar på fristilsbrottare --- och se ditt svårmod, pappa, se ditt svårmod!
--- Vad är detta?
Så minns han skjulet, kastar upp dörren och klapprar genom trädgården, under äppelträden som just gått i blom, ned till hörnet där det är skumt och tyst.
Seger tiger.
--- Nej, nej...
Kan du förlåta mej?
Det var själva fan så du skrattade!
Detta ska jag aldrig, aldrig glömma.
--- Jaja, du vann igen, säger Seger och kravlar sig upp ur gräset, men gå nu in i kojan vår och vänta där, så är jag strax tillbaka.
Uppstånden är Axel Segerstam och uppstånden är hans son, och när denne skildrat hur han gått bland stadens villor med porträttets slagruta och sökt och funnit den han sökt, säger Seger med en belåten suck:
Alltså --- jag hänger mej!
Vem har sett en hund uppsöka repet?
Ens liv ligger ju alltid i andras händer, så varför skulle inte döden vara nära?
frågar pojken.
Hon är Anna med kalkylen.
Är Jonny inte här idag?
--- Och då står ni bara här!
Dom lämna han framme så man skulle hitta dom.
Är det kanske hennes fel?
Men den äldre mannen, han som en gång hjälpt henne med möblerna och som nu återkommer efter att ha svarat i telefon, ger henne en kopp med vatten, innan han säger:
Ingenting är nu för henne.
Jag ska sluta.
Hitta ni varann igår?
Det var fint att ni kom ... vi har ju inte pratat med varann egentligen ... och utan att röra sig tillägger hon:
säger Seger, medan han känner hennes röst treva inom honom som en nyfödd kattunge trevar, blind och bräcklig mot sin moders buk, och pojken nickar.
Bara inte ensam.
Gurkorna klarnar i ättikspadet.
I en kammare i hans själ finns oron bak riglad dörr.
Han kommer att vägra lämna sängkammaren som han delat med sin första fru, den mörka och dygdiga Fögelke, och med den andra, Elisabet, ljus som morgonrodnaden.
När de åldriga psalmerna i en främmande tonart skrider från rum till rum och fyller dem med sorg, då vill hennes hjärta brista, säger hon.
Sonhustrun Severina svävar som en gråklädd ängel i gubbens rum och tröttnar inte på hans kält.
Visst vill hon hämta boken åt sin svärfar, jaså, det var glasögonen han skulle ha, näsduken ligger här, den är nystruken, hon ber om ursäkt att hon är så fumlig.
Ritningarna till det utsökt trista spekulationshus som skall uppföras där trädgården nu befinner sig är också klara.
Som han alltid brukar säga:
Det gör morbror Johannes helt visst.
Doktor David Friedmans näsa är underklassigt knäckt, som på en hamnbuse.
Jag skulle vilja ge honom för skogar, berg och dalar.
Snart kommer du att stå ensam vid sidan av utvecklingen, ensam och förbittrad på hela världen.
Direktör Friedman drar av sig sin högra handske med missnöjd uppsyn, han vill inte höra sin far vandra.
Hon vill inte kännas vid mig, därför att hon inte vill kännas vid far som övergivit fädrens tro på de
För övrigt är hon en relikt från den tid, då hennes hädangångne make tillsammans med far vandrade landet runt med en låda på magen och sålde nipper av undermåligt slag till bönderna.
Han avskyr att höra brodern raljera med heliga ting, och till heliga ting räknar han först och främst sig själv, sitt goda namn, sin och hustruns gemensamma strävan efter andras aktning.
Nu vill David göra far till schackerjude också, en sådan där efterhängsen stackare som obevekligt klättrar in genom fönstret när han blivit utkastad genom dörren.
Minns du vad far berättade om sina resor i Sverige?
Som vanligt tycker de att ännu ett tillfälle till samförstånd gått dem ur händerna.
Men mötet med Friedman gav hans liv en fantastisk vändning, och Johannes, som aldrig tidigare sett en jude och inte heller trott att man för konungen fick lov att vara annat än svensk, blev följaktligen en fantastisk drinkare.
Någonstans i hans hjärnas trånga utrymmen står skålen än i dag, lyser röd och skall så göra i all tid, kluven mitt itu i en glömd och en ihågkommen halva, för Johannes minns allt bara till hälften.
Fast de är helt osynliga för andra, följer de honom vart han går, lämnar honom aldrig åt sig själv, inte en gång på avträdet får han vara ensam.
Och sanningen är att han är skön, ädel, älskvärd, lärd, kvick, god och avhållen.
Han minns dock väl när detta samma parasoll stack honom vasst i bröstet, och rösten, minst lika vass som parasollets spets, uppmanade domestiken att anmäla henne.
Nej för resten, han har glömt.
Johannes skall inte glömma henne nu, i sin lycka.
Med honom flyter alla de osynliga vittnena in, fast de för tillfället är bleka och stumma.
Också garvaren var frånvarande, ock kanske inte villig heller.
Men Johannes var obeveklig.
Han trivs bra hos Jonna.
Också på detta sätt kan man förfara när man vill skapa sig ett sätt att leva på, sade Friedman en gång.
Av några i staden är han känd som en den där offrat sin ungdom och sina bästa mannakrafter på en som lönat honom illa.
Detta leende som pressar de sladdriga kinderna upp under ögonen, och ut åt sidorna, mot öronen, är så hemskt att Jonna, van vid fulla karlar, tar sig åt hjärtat.
Den är hans, säger långa morbror, hittade den i lilla boden, tillsammans med den andra grannlåten.
Den ljusbruna fracken är för liten för Johannes och har rämnat i ryggen från kragen ända ner till midjan, där den sammanhålles av
Så syr de där borta, där han kommer ifrån.
Detta var en bragd och Johannes en bragdman.
Jag sitter till bords med min familj, som rätt och riktigt är, ity det är naturligt.
Han kan få svagdricka nu, säger Jonna vänligt.
Utanför dess ljusrundel finns bara mörker, ensamhet, andlig och ekonomisk misär.
världar samtidigt, en ljus och en mörk värld.
Doktor Friedman vet att han är svag, denna vetskap tröstar honom något, men hans svarta ögonbryns missnöjda cirkumflex rätas inte ut för det.
Min lillebror är beundransvärt koncentrerad på Jonnas soppa.

Hon tycker inte om allt hans tal om skålen med den röda lågan.
Ibland blev hakan alltför tung att släpa på, ibland ville hon komma ifrån den.
I stället vann hon en ny kunskap om världen, av nyfikenhet uppsköt hon besöket i kärret på obestämd framtid.
Hon är där ute under äppelträden och bär på skålen, fram och tillbaka går hon, jag såg henne nyss som jag ser dig.
Jonna ser ingenting.
Han skruvar sig på stället, sträcker sin långa hals, stirrar med ögonen grumliga av dryckenskap.
Å jo, sin egen svåger släpper han in.
Ändå stannar han och drar ifrån rigeln.
Du super.
Ett töcken stiger upp i hjärnan, men bakom det glimmar något rött, den eviga flämtande lågan, till hälften glömd, till hälften ihågkommen.
Och hon suckade som om hjärtat ville brista i bröstet på henne.
Hon blickade så milt och tårögt på mig med sina glänsande, svarta ögon.
Att han inte vet skäms.
Hon ville inte ta av sig vare sig handskarna eller hatten, för på fruntimmers vis skulle hon just till att gå.
Det är nu så att jag inte narras.
Nej, Friedman lurar inte sin stackars svåger.
Tystnad, en olustig tystnad och besvärade miner.
Hon går den branta trappan upp till första våningen, med högra handen samlar hon ihop kjolen och trycker tygmassorna mot låret för att inte fastna i den där spiken i väggen.
Den där fetlagda gossen, som aldrig, om han slipper, ser en vuxen in i ögonen, han har verkligen alltför livlig fantasi.
Du tiger, du vet inte.
Men nu skall jag säga som det är.
Hon är glad att farfars hypokondri och oro nu är över, nyckerna och vresigheten borta.
Får jag bära in lampan, farfar lille?
Är den honnett och snäll mot honom, eller skräms den?
Kroppen vittnar om den mest fullkomliga fysiska jämvikt, gången om att han finner det tryggt att gå.
Men faster Severina som öppnat sitt hem och sitt hjärta för honom tycker inte illa vara, utan låter honom hållas.
Andtäppan plågar mig rent rysligt ibland, jag står med båda benen upp till knäna i min grav.
Svårmodet är en synd.
En man jag hållit av för länge sedan, säger den gamle, hävdade att ingen älskade svalorna så högt som den misslyckade rebellen.
Fögelke ler.
Ändå är det inte så illa ställt med mig som med dem vilka sitter förstenade av sin.
Detta är avskedet, menade hon, när hon senare med Johannes gick igenom kvällens händelser.
Elisabeth Sedan Isak Friedman slutat vandra, sänkte sig stillheten över huset på Sankt Paulsgatan.
Också luften tar slut.
Han är mycket tålig.
Severina som går förbi undrar varför Lauritz inte är ute och leker.
Tack för det, säger Lauritz, som märker och förstår så mycket.
Hans lärjungar och beundrare på krogarna staden runt väntar på honom, men han kommer inte.
Gamle herrn skriver om sitt liv.
Det som kan komma ut, det kommer ut och stanken blir förfärlig.
En stackars, sjuklig, fattig, före detta skräddargesäll, eller possessionaten, före detta fabrikören och alltid mosaiten Isak Friedman?
Det gör honom än mer olustig till sinnes.
Smeden?
Han grymtar, stönar, utbrister i långa haranger utan sammanhang.
Gamla sjukliga män får inte vara i fred för stirrande och gloende pojkvaskrar, pojkrackare, pojkkanaljer.
Där går Johannes under äppelträden.
Där är det varmt och lä.
Det blev inte så mycket av att gå Jonna tillhanda, som meningen var, för Friedman strök sig mot hennes kjolar som en katt och hindrade allt hederligt arbete.
Först hotar du mig med döden om jag så mycket som tittar åt en karl, nu knuffar du mig i husbondens säng.
Elisabeth brydde sig inte om mannens väg till saligheten.
Du skall inte skära av dig någonting, sådant ogudaktigt tal, sådana syndiga tankar, men du skall inte inleda en änkling i frestelse, för då är du en, ja...
Du tog ditt förstånd till fånga, berömde brodern, och vände ditt syndiga leverne med barm och rumpa och fjädrande midja till en gudi behaglig ordning.
Inte var hon värd mycket, Elisabeth, såsom hon burit sig åt, och inte var hon något att sörja.
Markus den skojaren, redan som liten lurade han slantar av sin morbror.
Hade jag orkat arbeta, hade jag inte kommit, men nu ... livet är så tungt, livet är en kärt ändå, jag är så sjuk, Johannes, så sjuk, jag vill tala med Friedman, men törs inte, kan du inte medla mellan oss?
Friedman hade aldrig varit ond på Elisabeth, blev varken förvånad eller upprörd över sin hustrus skamlöshet.
En sådan velighet, en sådan eftergivenhet för synden!
Han ville ha henne tillbaka, den horbocken, man förstod varför, fy, fy, fy.
Det är tröttsamt och ansträngande att leta efter folk i den här staden.
Med det beskedet fick Elisabeth låta sig nöja.
Alla vet att farmor Elisabeth lever allena och driver ett tvätteri i Vetlanda på ett anmärkningsvärt skickligt sätt.
Däremot tar han gärna upp allt han hittar på sin väg, om det inte är förenat med fara.
Pelle älskade med förbittrad kärlek sin far, denne man som så illa förmått sörja för sin son, och föraktade sin mor, som sörjde för honom efter bästa förmåga.
Mattornas invecklade mönster hänryckte honom.
Där fanns också ett lusthus mera melankoliskt än ett gravkor.
Han mötte en ny mytologi, den fattiges och obildades legender om livet, och äventyret.
Så fick Pelleas sin första skolning i fint sätt, han lärde sig att hantera matbesticken som en herreman och slutade att snyta sig i fingrarna.
Han gick inte raka vägen upp till våningen, genom köksingången, utan tittade först bakom lusthuset, där Lauritz tyckte om att vistas.
Pelleas, som träffad av blixten, förrådd och naken, kunde reagera bara på ett sätt.
Nu sitter Lauritz på sängkanten i sitt lilla krypin på vinden, i huset på Sankt Paulsgatan.
Han har suttit på detta vis i en timmes tid och skärskådat dammet, ljuset, fingret.
Den tål förvånansvärt mycket tryck innan den ger efter och spricker.
Ibland, inte särskilt ofta, lyckas katten överlista sparvarna, när kråkan är borta från gården och inte väsnas vid åsynen av katten, när dagen varit mycket arbetsam, när katten är mycket snabb.
Farbror David, säger han, vart har farfar tagit vägen?
Måhända betyder det att gud använder sig av det onda som redskap för att skapa det goda.
Han " lärde " bra, står det skrivet om honom.
Skor bar han aldrig.
Glädjen var hans vapen mot undergången.
Men han och världen blev
Nu var de
Men han avskydde de skriftlärdes torra lärdom och deras barbariska förakt för det obildade folket.
Hans gud var inte Beschts gud, men han fanns överallt.
Han älskade sin gud med svart kärlek, och för övrigt älskade han muntra människor, till och med om dessa inte var dygdiga eller strävade efter dygd.
Av många bäckar små.
Han bestod till stor del av guds ande, andras förväntningar på honom, lidelsefull väntan på förlösaren och buller, både fromt och mindre fromt.
Den allmänna meningen var att Skådaren överfölls av satan under midnattsbönen, när han var fästad vid denna världen med sköra trådar.
Fönstret blev den port genom vilken farfar gick in i evigheten, med det är en senare historia.
Han satt i länstolen, jag låg på golvet bakom den, tryckt mot väggen, med huvudet på min krökta arm, försänkt i vaksam halvslummer.
Och ännu var han en grann och väldig jude, bredaxlad, rödbrusig, skägget nästan helsvart, fast han då var över
Varför ger du mig inte att dricka?
Den gick efter honom, när han stannade upp, stannade också den upp, ruvande rakt över hans hjässa, färdig att släppa taget i taket, falla ner, svepa honom i sin svärta.
Nu skall jag berätta historien om Skådarens hädangång, bara för dig, lilla Severina, på det att en människa skall lära känna sanningen.
Jag har den finaste och nättaste matmodern i hela stan, anförtror hon sina väninnor.
Har man ett så omänskligt stort hår som Severina Friedman, får man allt anstränga sig för att hålla huvudet rakt.
Kyrkoherden är en bildad man, en lärd man och vet vad han talar om.
Var får han allt ifrån?
Bland borstar och kammar ligger farfars hågkomster hoprullade och sammanhållna med linnesnöre.
Som ett ankare.
Det långa, tunga håret sammanflätat med band och pärlor, runda armar, klärobskyr, purpurskynke över knäna, en tjänarinna håller upp en brokadklänning.
Det är en väldig skräddarsax med skänklar som drakkäftar.
Allt detta visste inte fru Severina Friedman.
Hon griper nästa länk, utan att titta sig i spegeln.
Fortfarande hade hon inte sett sig i spegeln.
Först ett fuktigt läspande, ett väsande som kan göras hur utdraget som helst.
A. Kort.
Hon speglar sig i denna förskräckelse och måste blunda för att dölja njutningen i sina ögon.
I stället klagade hans kropp med ohälsa.
Här, morrade han, ( då jag fick höra följande predikan mest varje dag under
En fattig ung man med förläst uppsyn, outvecklad kropp, vacklande hälsa och vresigt humör kan räkna med att ingå ett förmånligt äktenskap, förutsatt att han är ett lärdomsljus.
Illa gick det för mig med studierna, men nog kan jag när som helst frambesvärja skolsalen för min inre syn och känna dess sammansatta doft.
Var det måhända spåret efter pedagogisk tortyr?
judar, varhelst de befinner sig.
Där trängdes heliga och illa åtgångna volymer.
De breda tiljorna, de bredaste jag någonsin sett, var mina räddare i nödens stund.
För hans såriga själ var det en svalkande balsam att bevittna hur bättre folks barn slösade med sin egen tid och med sina föräldrars pengar.
Må alla hugg du givit andra återvända till din egen rygg.
Vad betyder " inte vill?
Jag skall sätta dig i lära hos en som sysslar med höljen.
Så avlöstes min första skolgång av en salig tid hos mäster Cukierwasser.
Än ville han se det tåga in genom Judeporten, den som från den kristna staden leder ner till judestaden, än drömde han om ett ståtligt mottagande vid bortre stranden av floden Czechówka.
Hela tiden höll jag ögonen öppna i mitt letande efter en lämplig läromästare.
Det kan sova i årtionden.
Jag lade detta på minnet.
sidor omgiven av höjder.
Vi vadade när han kom tillbaka åtföljd av vålnader.
privilegium de non tolerandis judaeis.
Här stöpte man vaxljus, klippte får, vävde tyger, slogs och kommersade.
Allt snabbare, allt vildare blev farten.
Allt ifrån sjuttonhundratalets mitt avlöste krigen varandra.
Folk gick förbi adelspalats ombyggda till kaserner för långnästa och talträngda österrikiska soldater och till fängelser för det inhemska packet.
svarta pudlar.
Varför denna mångfald av bladformer, frågade jag mig, när ett mönster hade varit tillräckligt.
Var kanske inte farfar ( Judendomens pärla och staden Lublins ljus ) den som på bästa sätt kunde förmedla alla kunskaper av värde för en chassidyngling?
Hans ögon liknade
Under österrikaren fick bara österrikiska tjänstemän full valuta för sina tjänster, mest i mutor.
en stadsvakt med koppärrigt ansikte som blåste hjärtskärande i sin trumpet när någon ny kungörelse av mindre vikt skulle uppläsas för stadsborna, en rackare, supig men beskedlig, en arbetskarl som aldrig hade något att göra, och så Kristina.
Bara mycket småskurna själar retade sig över hans majestätiska sätt och hans långa ben som så avmätt pendlade fram och tillbaka mellan rådhuset och bostaden.
Ordföranden var en världserfaren man och trodde inte på små utarrenderade egendomar, inte utmärkta på någon lantmäterikarta, inte omnämnda i någon jordebok.
Ingen behövde skämmas att ta emot honom som gäst under sitt tak, men herr Górski valde att avstå från snyltandets fröjder och förödmjukelser.
Först ville han pröva sin egen uppfinningsförmåga.
Låt henne bemästra nålen och sammansmälta med tråden, så blir plagget till glädje och nytta för bäraren.
Än i dag tänker jag på det, rev Cukierwasser.
Det är högmod, det.
Jo då, vi kan byta.
Allt av vikt i mitt liv händer på hösten.
Det hade regnat häftigt sista tiden, Czechówka beredde sig att när som helst svämma över och täcka våra gator med mera orenlighet.
Vad vill du mig?
upprepade han.
Ja, sade jag förnöjd, just det, och så fransyska språket, och latin och algebra.
Nej, herre.
Han tittade sömnigt på mig.
Han såg trött ut med ens.
Nästa dag stod jag åter i en vrå i herr Górskis rum för att få besked om han ville ta sig an mig.
Den dallrande, oroande lukten av upphettad metall förenade sig med bekännelsernas blodröda odör.
Jodå, svarade jag rappt.
Hur vädjande oskuldsfullt rundade jag inte mina ögon.
Fast han i rakt nedstigande led härstammar från en furste i andens rike, lämnar han vämjelig smuts efter sig där han går.
Hur skulle han någonsin kunna lära sig något, om han var så rädd för smuts?
Mörkt läder skyddade skivan.
Jag grät följaktligen över min stackars lärare och över allt han tvingat sig själv att avstå ifrån.

år tidigare och där allt inte var så problemfritt.
Som förut vadade vi genom lervällingen fram till husväggarna för att läsa illa tryckta kungörelser om vad sig i hertigdömet tilldragit.
Denna seger stärkte mycket chassidernas ställning i judendomen, men jag, och herr Górski, fruktade att man handlat fel och kortsiktigt.
Hur är det möjligt att vara hjälte i onödan?
Maggiden från Kozienice ( den dundergubben ) hade inte låtit beveka sig av furstens ungdom och epåletternas glitter utan talat om för honom att hans dagar var räknade.
Återigen ägnade jag mig med liv och lust åt att vårda strykjärnet, föra nålen med en allt fullkomligare säkerhet, springa ärenden åt min mäster med allt större fart.
Du som en gång tog steget ut från det inre till det yttre, säg, vem har rätt att döda?
När österrikarna jagades bort, tog de som minne och tröst hela stadskassan med sig.
Men vad bryr sig en desperat stadsingenjör om kawwanas gränslösa optimism?
Och nöj dig inte med undvikande svar!
Fast rummet var skumt, såg jag hur hans blick grävde sig in i ingenjörens panna.
par knän,
Gott, för jag kommer med ett världsligt spörsmål.
Nu är jag bragt till förtvivlan, barskrapad och skuldsatt.
Oron hade lämnat farfars vita händer och tagit herr Koopes stora labbar i besittning.
Det blev så tyst i rummet.
Jag lämnade rummet, utan att herr Koope märkte något, och sprang på mina fjädrande ben till judestadens stolthet nummer
Jag vill inte ha den igen.
Hon använde nålsting och sarkasmer som uppfostringsmetod, och hennes uttalanden om framtiden brukade sällan gå i för Severina behaglig riktning.
På så sätt förtjänade han sina middagar.
Det var uteslutet.
Ett alldeles eget utseende i ett alldeles eget slätt, fjortonårigt ansikte, ett utseende som lojalt var för, och inte emot henne.
Moster var den enda som såg Severina, låt gå att det ofta gick via spegeln.
Severina blev mycket intresserad både av röstens nya klang och av ordet marodör.
Kusin Mats var lika elak som mor sin, men hans hand var inte elak alls, och det begrät Severina i sin hårda säng.
Då skall lilla bitska chérie betala nu för sveda och värk.
Vilket kränkande tal.
Du och jag får hålla varandra om ryggen.
Vad är det för kort jag skall sköta väl?
Underläppen sköt fram på ett resolut sätt, och med ens var draget av ingrott barnsligt missnöje borta.
Den var smal som en linjal, och bara en mycket slank och smidig kropp kunde undgå att blåmärkas av alla kanter och vassa hörn.
Den nye var en ung man med betryckt uppsyn, han hette David Friedman.
Den stackars möbeln hade för länge sedan förlorat all elegans och lyster, ty i samklang med mosters allt oregerligare former antog den själv en allt mera fantastisk skepnad.
Under hela tiden besöket varade behöll han sina mjölkvita glacéhandskar på, som en paradklädd husarofficer.
Nu blundade de van der Lootska porträtten, liksom Severina.
De skönaste bland dygder, hederlighet, uppriktighet!
Det var gott för henne att höra, sade hon, det var hugnesamt att veta att systerdotterns fattigdom inte utgjorde något hinder för hennes lycka.
Severina log, ett leende som kunde tämja en rasande tiger.
Han såg förbi och under fakirmasken.
Sen tillade hon:
Rapphönsen var feta denna höst.
Glädjens fest, toras fest.
De dinglade med benen mellan sidribborna, dammet pudrade dem alla grå, följde dem troget, de tog sitt töcken med sig vart de kom, och därinne i töcknet larmade osynliga strupar så att det hördes vida omkring.
Staden bågnade av judar.
Tunnsulade lågskor svävade, klumpiga stövlar klampade, bara fötter glimmade under svarta kaftaner.
Mot deras Duch, Bog, Duch, Bog, duchotá, lät vårt Tate sysser helf som råttornas pip.
Chassiderna hade gripits av en helig yra, de skådade himlen, och farfar höll på att dö.
Som liten försökte han fylla den med blodstårar, det berättas att han ofta grät blod när han var barn.
Bidade sin tid.
Tar då detta aldrig slut?
Det klirrade av glas, flaskor, tillbringare, krus, pokaler, stånkor och små damejeanner, så kallade gåskarlar.
Lågan glödde så vackert i kidduschbägarens rubinröda glas.
Du är väl ordentligt död!
Därför stängde jag fönstret.
Hjälp, vrålade jag med mina lungors fulla kraft.
Rädda honom!
De tar honom!
Ser du hur de lyfter honom nu?
Det rådde stor oordning bland hans annars så jämna vita tänder.
Vi bar och dignade under bördan.
En och annan mera skeptiskt lagd chassid kommer kanske att skaka på huvudet och ana en dunkel hemlighet.
Doktorn trodde honom.
Från hans äkta säng tog jag en broderad kudde, lagom liten för att jag skulle kunna dölja den under chalaten, lagom stor för att kunna kväva honom med.
Han log så saligt att jag till sist förstod att han var död.
Mutor, hot och sockrat tal, dessa borde ha varit mina vapen.
Det hände nådens år adertonhundraaderton.
Den var väldig, nerhängande och liknade en med ister fylld svinblåsa.
Med högaktningsfulla åtbörder, men beklämda, förde vi honom till den plats där stadsingenjören Koope suttit för några år sedan.
Ty jag visste vad som hänt igen.
Ett litet barn i någon usel by hade mördats.
Det är en känd sak att israeliter fikar efter oskyldigt kristet blod som krydda i sitt påskabröd.
Sen är det grannkvinnornas tur.
, sade min far, och hans röst lät inte alls så matt som man hade rätt att vänta sig.
Min aktningsvärde fader och hans aktningavärda bröder, de fick väl ta ett tag i börsen och lägga upp en guldhög på bordet.
När jag nu säger att någon borde göra hans sak till sin, då menar jag att denne någon heter Berek Moszkowicz.
Ett tag önskade jag häftigt att jag ej vore född, ty jag såg en mödosam och farlig tid framför mig.
Ledd av omtanke lämnade jag allt flaxmakeri åt sidan och slog den vildögde malamuden i huvudet med en yxa, inte en, utan flera gånger.
Han var så underbart hederlig, att han blev berömd för det.
Han bodde i ett veritabelt rövarnäste, den så kallade Basilianska krogen, som låg på andra sidan floden Czechówka, norr om S :t Nikolai kyrka.
Han följde troget Simeon ben Schebachs råd till domare:
Bor han hos stadsingenjören, herr Koope?
Ja.
Nej.
Han skall förjagas på det att det onda må hållas ifrån.
Jag kliade hennes magra bakdel i förbifarten och följdes sedan hela vägen fram av de hemskaste förbannelser.
En förstockad pedant och petimeter förebrådde en gång Nosek för att förvränga skriftens ord, för vilket han rätteligen borde stenas, ty det står skrivet:
Nosek satt redan vid sitt arbete, med ett träkar på sin högra sida och den så kallade ryttaren mellan knäna.
Och en dum man var han också, för inte ville eller kunde han gissa gåtor.
Och de som anklagade honom skall kyssa hans klänningsfåll.
Ja, om han har något att säga.
Då brändes en jude på bålet, som ett pestsmittat djur, rakt framför synagogan.
Bara du Nosek frågar som en riktig karl:
Han skall försöka muta andra bildade och förnuftiga män, för han är en åsna som alls inte räknar med oförnuftet.
En opartisk domare behöver vi, en rättrådig förhörsledare, sanningsenliga vittnen, behöver vi, gnällde underrabbinen för min far.
Innan befängdheterna helt fått ta överhanden över den smula heder och förnuft som ändå finns hos folket, måste någon ta reda på vad som skett.
Krzysztofowicz, bessarabiern, kommer först nästa vecka.
Som straff.
Där nere hade schamesarna, tempeltjänarna, just påbörjat sina vandringar.
Objuden, inte efterfrågad, har skönheten smugit sig dit ändå.
Verandan är för länge sedan omvandlad till en bod, eller verkstad.
Han försöker få en förändring till stånd i min småsinta själ med hjälp av högsinta liknelser.
Därför högaktade honom alla och tjänade honom väl, men älskad, det var han inte.
Är det fel?
Du är en gåtfull man.
Rutorna hade för länge sedan gått all världens väg, hela huset såg ut som om det rämnade i sömmarna.
Taket sträckte sig beskyddande långt ut över husväggarna, som om det ville gömma väl alla som bodde där.
Vad betyder inte här?
Ett barn har dött
När jag öppnar ögonen igen, sitter du på din plats och hjälper mig att stoffera undersökningsdomarens kappa.
Mäster suckade.
Och nog hade han rätt, för många i vår stad förargade sig över att de inte hade hans goda hull, trots att hans finanser var lika dåliga som deras.
Bakom huset sköt väldiga, gamla träd mot himlen, honungsdoftande lindar och tankfulla kastanjer.
Kusken Maciej kunde också stämma blod.
I gengäld skänkte de oss sin spetsfundiga byråkrati, en präktig grogrund för allehanda advokater som svämmade över oss från Lwów, där östra Galiciens högsta förvaltning hade sitt säte.
Jag visste allt som hände i vår stad.
Denne man skulle förhöra Lejbus_' Perl.
Nosek var redo att bära upp hela universum.
Wieniawiternas ögon glimmade på ett alldeles särskilt sätt under chassidhattarnas brätten.
Gå du in till reb Simon, sade Nosek, som om han gissade sig till min olust, och tala om vad som har hänt.
Gläds Israel, gläds, för jag kommer med goda nyheter, med glädje och hopp.
Driver han med oss?
Han skall frikännas efter en hederlig rättegång, av en hederlig domare, som fäller en hederlig dom.
Vi började rulla.
österrikiska bankosedlar som inte dög att tända pipan med en gång,
Han blickade ut över världen, från den ena ändan till den andra, medan jag tittade rakt framför mina egna och hans fötter.
Saxen
Nog var det en demon som åkte snålskjuts med oss, men av ynkligaste sort.
Nere i halmen var han en bedrövlig syn, sittande började han genast grina överlägset och blåsa upp sig.
Vi stannar i nästa by.
Jag tittade hatiskt på honom.
Han stank av återhållna begär, outnyttjad köttslighet.
Varför valde han att sitta på min högra sida?
När fick han ett riktigt skrovmål sist?
Nu pratar herr soldaten i nattmössan, sade Nosek sävligt.
Mö?
Jag har väl ögon att se med.
En sådan sax, av bästa preussiska tillverkning, hade Lejbus_' omöjligt råd med, utan den var det dock inte värt att börja på skräddarbanan.
Hans insjunkna bröst höjde sig martialiskt, raggen i ansiktet krusade sig levnadslustigt, ögonen sköt muntra, röda mordbrännarflammor.
Men kanske han ville?
Och då rann sinnet på honom och han stack henne med sin sax, inte en utan många gånger, stack och högg för att hämnas förtreten.
Skall du tjuta så?
Visst fanns det en sax i gödselhögen.
De vet inte hur mycket de är skyldiga krögaren, för de kan inte räkna heller.
Ingenting.
vrålade soldaten.
Men han är dock bara en vanlig strykare, en marodör, sådana vill vi inte veta av, eggade jag honom.
Och jag har gått till fots från Minsk.
Var blev ni av med benet, ville Nosek veta.
Men han fick ändå sitta kvar, vid öppet fönster?
Men vi lyssnade, Nosek och jag, vi ansträngde våra öron för att uppfånga ljudet av knirkande remtyg och sadlar när en tigande ryttartropp travar förbi, vi väntade på hästarnas ansträngda andhämtning, klirrandet av stigbyglar, vi hoppades förtvivlat att någon av hans forna vapenbröder skulle dyka upp och befria oss från honom.
Vad menar du?
Honom försvarar satan i Gehenna.
jag vill ner på marken för att sträcka på ryggen och ta mig en promenad, dra ut den andra spiken också.
Vi tog oss långsamt uppför kullen.
, log Nosek milt.
Fru Bejle skakade på huvudet, tårar glänste i ögonhåren, snart snörpte hon beslutsamt på munnen, för det dög inte att gråta över varje tiggare.
Om kroppen ännu inte kommit i jorden vill jag se på såren och jämföra dem med saxeggen.
Jag har med mig en nästan ny sidenhatt och ett par broderade handskar.
Jag ville ut och titta på himlen.
Det fick ske efter Noseks förebild.
Med rimfrost i mustascherna och växande bitterhet i hjärtat levde han mol allena, omgiven endast av dyrbara britanniska doggar och tjänare.
Karlarna såg på mig med slött resignerade miner, många av dem skämdes för sin herres ovärdiga lekar.
Män i dyrbara dräkter låg med armarna utkastade över bordet, några satt tillbakalutade och egendomligt hopsjunkna i stolarna, med gapande vilddjurskäftar och snarkade.
Han vinkade mig till sig.
Han ljusnade.
Inte längre törstig heller.
Ensam skäms han kanske, men nog dansar han om min maka ber honom dansa.
Framme, i första ledet, syntes fläckar av helvetisk svärta, doggarna.
Vägen som gick genom hans ägor liknade en slarvigt uppkastad ränna.
Jag sprang bort från hundarna, samtidigt som jag sprang bort från min tro på mänsklig besinning och förnuft.
Han själv stod vid dess sida och kastade vatten.
in under hans veckrika kappa.
Är den kanske inte betald?
Av skälvningarna i manteln förstod jag att han skrattade, fast inget ljud hördes.

Skjuta, sade han kort.
Han tryckte på en fjäder i locket.
Och jag säger:
Han log tvetydigt och sorgset.
Nå, för några år sedan flöt det in så många angivelser och illvilliga rapporter till regeringen mot chassider, främst från era egna, mera rigida trosfränder, att man ansåg sig vara tvingad företa en grundlig undersökning av saken.
Som en hederlig skräddargesäll hade jag aldrig hållit i, än mindre avfyrat, en pistol.
Domaren fortsatte att avfyra skott på skott och jag greps av något slags berusning och sände i väg några kulor mot den förvånade himlen.
Vem utdelade huggen?
Hyser ni då inget förbarmande med oss judar?
De ärligaste av dem menade sig avge ett vittnesmål, när jag förhörde dem, medan de i själva verket bara redogjorde för slutsatser de dragit av vad de valt ut att se och minnas.
Den ene misstänkte, soldaten, försvann nästan helt ur böndernas minne.
Bönderna lät honom på det hela taget vara i fred, för de hade soldaten att reta.
han hade både tid och möjlighet att springa efter flickan, mörda henne, återvända hem, lägga sig att sova och låtsas om ingenting.
Med Lejbus_' är det tvärtom.

No, svarade han, var skall jag annars sitta?
Han svarade inte, log underfundigt, räckte mig ett hopvikt papper.
Han blir nog gripen, vad det lider, tröstade Nosek.
Nu strålade han inte längre.
" ... under justitieministerns bortovaro mottog fursten-regenten rapport om att Berek Moszkowicz, underrabbin i Lublin, och Isak Horwic, skräddargesäll i samma stad, anhållits.
I motsatt fall skall den anhållne svara från häktet.
" Men i vårt fall åsidosattes varken Konungariket Polens författning eller den österrikiska brottsbalkens paragrafer, efter vilka vi arma missdådare fortfarande dömdes.
Hela tiden var han lugn och stillsam, men så tog det slut för honom.
Den ena avgrunden, som öppnade sig rakt framför mig i rent bokstavlig mening, stupade ner mot staden.
Det var mig en lust, en glädje utan slut, att betrakta detta gytter av hus, att tyda skorstenens skrift mot himlen, tolka fönstrens meddelanden, hänryckas av taklinjens stora språng.
Och där springer Mojsie, kallad Kurka, tvärs igenom liktåget dragande sin handkärra, skyhögt lastad med färska kohudar.
Ibland räcker materian till en pansarryttare, till panterskinnet som klöser med förgyllda klor över ryttarens bröst.
Ur en annan ovillig ficka drar han fram en penna, men sakta, försiktigt, för att inte skada den på något sätt --- gud skydde kejsaren för en sådan förlust --- han doppar pennan i flaskan, som han vant korkar upp med munnen, och räcker slutligen pennan till sin herre.
Men just den dagen, den stunden, var mig livet något övermäktigt.
Man sade också att hon var sjukligt skygg, att denna skygghet kom sig av att hennes mor hyste motvilja mot sin make under de första åren av äktenskapet, och att Fögelke därför skulle tyna bort och dö ung.
Hennes ansikte var smalt som en knivsegg, lika smalt som mitt var brett.
Fögelke, den tigande, förde med sig ett stycke evighet vart hon kom.
I mästers hus fanns på den tiden
Det hörde till lärpojkens entusiastiskt anammade plikter att i skogen skaffa skvattram och pors.
I smidandet och spridningen av rykten fick lublinaren utlopp för sin diktarådra.
ryska imperialer, rubel, kvartsrubel ( så kallade halvpautynniker ), dwugrywienniker värda
Hönorna samsades med en filosofisk get som levde på ingenting och såg ut därefter.
Det andra utrymmet på nedre botten var köket.
Källaren svettades vatten
Fögelke tyckte inte om den svarta rektangeln under köksgolvet, vilket visar att hon rätt tolkade dess närvaro och betydelse.
Ibland lockade jag henne att berätta för mig om Fögelke.
frågar jag.
Sedan går hon till nästa fönster.
Jag kanske skulle dö om jag fick veta deras namn.
Vem, undrade han, vem har någonsin hört talas om några Berkes.
Vi lublinare skrämdes inte lätt av bovaktiga fysionomier, sådana såg vi ständigt omkring oss, men Frau Berkes kusk tog priset och fyllde oss med förundran.
Om det inte är gud, hävdade mäster Cukierwasser, så är det hon själv.
Hur kan det komma sig?
Hon försöktes också lura honom, en värre synd än när en kvinna skrudar sig i manskläder.
Där bodde folk som alltid vacklade på gränsen mellan fattigdom och misär.
Gatan, som från Judeporten ledde till Krakówporten, var denna dag till trängseln fylld med kommersande kristna och judar.
Tornuret var av allra bästa sort, men visade ändå aldrig rätt tid.
Hon sade ingenting, hennes bombasinkjol frasade inte heller, jag bugade tigande, hon bara rullade, ljudlöst, som en vålnad.
Den judiska dottern fick låsa in sin röst och ta avstånd från allt som kunde få hennes känslor att svalla.
er nya kammarjungfru, bästa Frau Berke, är något utmärglad.
Tätt intill de heliga fröknarnas lummiga trädgård, där om vårarna näktergalarnas sång skallade som orgelmusiken i kyrkorna, där fromhet och förtjänst spatserade med sänkta ögonlock på guldglänsande gångar, alldeles intill, på andra sidan muren, bodde svältfolket; löskerkarlar och horkonor för eländiga och ruskiga till och med för Basilianska krogen.
Röda Kas_'ka har då alltid liknat sin järnkrok.
Hon försökte berätta för mig om sitt öde, men jag tog inte emot meddelandet.
Se på denna flicka.
Det fanns ett drag av förvirring i hennes ansikte som inte rörde mig det minsta.
Machiavelli, det var jag det, och jag höll hennes öde i min hand.
Jag njöt min makt.
Min övertygelse är att han aldrig kommer att känna passion för en kvinna.
För Nosek var inte bara en hederlig och lycklig man och poet, han var dessutom en flitens gigant.
Nosek fattade tag i varje nytt genomsurt rinnande skaftämne, som om han hoppades att nu äntligen kunna tillverka det lätta, oförstörbara ting, den förtrollade stövel som likt Hermes bevingade sandaler skulle bära sin ägare genom luften.
Nedanför huset skrockade värdens eftertänksamma hönor.
Nå ja, vad kackerlackorna beträffar, så finns de, men inte många.
Taskspelare, viskade Nosek.
Förutom en lång rad krogar och lönnkrogar av olika ruskighetsgrad kunde man också besöka det enda badhuset i staden, långt borta i Wieniawa.
Hans positiv var ett under från Nürnbergska verkstäder men förbleknade ändå inför Pierrette, markattan.
Så småningom fick vi veta av en man från Kazimierz att Magyaren gärna på samma sätt slutade sina uppvisningar på varje ny plats, varvid den lilla markattan under tiden kurade i en finurligt sydd ficka i skälmens överrock, klädd i saffransgula turkiska byxor, schlafrock av sammet och fez.
Kusken bar en dammig, trekantig hatt med en skrumpen, röd kokard och en sliten men ändå anslående jacka med epåletter.
Vilka fröjder lovade vi oss inte i dessa eleganta stolar.
Hur skulle hon annars klara sig på linan, hur skulle hon klara sig utan sina tigermuskler?
Och jag stirrade oavlåtligt på hennes rygg.
Eros, en sällsynt gäst i judestaden, hade roat sig med att sätta min vän Nosek i brand.
Jag ville inte tro mina ögons vittnesbörd och hoppades mot bättre vetande att kärleken skulle lämna honom lika hastigt som den kom.
Och ändå kunde saken slutat någorlunda väl, om inte olyckan velat att trollkarlen och tillika direktören, herr Pazuro Cazurro, tog in på Basilianska krogen med hela sitt sällskap.
Ack, hon är mycket olycklig, viskade Nosek i mitt öra, hon är mycket ren, kysk och olycklig.
Eros Jag satt uppe ensam hela natten för att få kappan klar till första provningen.
Jag kallade mig inte längre för Lublins Machiavelli som styrde och ställde i lönndom, och inte heller sprang jag övermodigt för att förarga lublinborna med mina väloljade knän, o nej, jag gick sakta med betryckt gång.
Nu skall jag titta på tänderna.
Trehundra zloty!
Du måste ha din brudutstyrsel, lilla vän, utstyrsel för en fattig brud.
Trehundrasex zloty, klippte Frau Berke okänsligt av.
Du är mig ett alltför ovisst kort.
Hon gav sig inte, hon skulle alltid vara den som vinner.
Så steg jag in och bugade med spånkorgen under armen.
Noseks kammare var liten och dunkel.
Han kunde inte tala.
Sådan kärlek är ingenting för oss, ringa folk.
Vreden gav mig mod.
Frau Berke aus Wien, rund och behaglig, talar så sött som när man trillar sockerpullor.
Fattar du äntligen?
Jag var en kylslagen skräddargesäll som aldrig brunnit och aldrig skulle brinna.
Men han böjde på huvudet i ett slags godmodig envishet som var honom egen.
O Nosek, Nosek, sade jag, om herren icke försvarar staden, så vakar väktarna fåfängt.
När klockan slog
uteblev lingångerskan.
Varken Nosek eller jag eller polisbetjänterna letade hos Frau Berke.
Rapport etthundranittiotvå Rapport etthundranittiotvå, dikterade undersökningsdomaren, år adertonhundratjugutre, augusti den tredje.
" Rapport om en man som av mjölnardrängen Dominik Korski natten till tisdagen den andra augusti adertonhundratjugutre hittades hängd i Tionde Kvarnen i byn Ulki,
Genom det höga, rundbågade fönstret föll middagssolen tvärs över det med bläckplumpar betäckta skrivbordet.
Undersökningsdomaren och jag satt länge tysta.
Saxen tillfaller er.
Må han vila i frid.
Såå ... sade Fögelke genom dörrspringan och skrattade sakta.
Jag tordes inte ställa mig framför henne, besudlad med en alltför färsk sorg.
Universum är tomt.
Men han borde ha talat om att han skulle resa bort.
Vi slår oss ner någonstans i ett litet hus, där du får sitta i fred och sy pantalonger.
Inte riktigt, sade Fögelke.
Deras lätta ungerska vagn, med vagnskorgen av flätad vide, ville jag köpa nu när jag av Fögelke fått löfte att i frid få sy pantalonger på en annan fläck på jorden.
En viss Franciszek Lewicki, före detta kalfaktor hos en rad officerare i kejserliga armén, för övrigt en riktig svart sotflaga från krigets vådeld, visade sig svävande i vår stad för att snart dala ner på Jezuicka gatan som betjäntkontorets föreståndare hos herr Koope.
manspersoner i mycket trånga, rutiga benkläder, rynkade blusar och mössor vilkas väldiga, glänsande skärmar skrämde och tjusade ögat.
Där uppe skall allt rivas, med undantag för kyrkan och tornet, och nytt skall uppresas.
När de och deras principal började leta efter gamla ritningar, kartor och liknande, uppdagades hela historien.
Förvisso, men nu är det så att han längtar efter upprättelse.
Tvåtusen rubel är ändå mycket pengar, sade jag bittert.
Slutligen enades vi om
Insjunket bröst, krökt rygg, böjt huvud.
Min aktning för hans olycka fick ersätta sympatin, mer kunde jag inte ge honom.
Huset på Sankt Paulsgatan Nästa sommar fick Bessarabiern med hunden åka hem i någon annans fordon, för hans eget lyckades jag köpa av honom.
Nu fick huset vid Krawieckagatan, den stackars arken, klara sig utan Fögelke, utan sin skeppare och galjonsfigur.
Ja, det är ett bra land, på många sätt, men ett svårt land att förstå sig på.
Första morgonen ombord steg jag mycket tidigt upp; vår religion jagar oss upp ur sängen med soluppgången, ofta till och med före.
Inte lugnade mig hans ord, utan tvärtom.
Så hette också farfars argaste vedersakare i Lublin, han som kallades Järnhuvudet, må han vila i frid, men så många är vi ändå inte att vi dubbleras överallt.
Men varför skrämma en ung hustru när hon sätter upp sitt hår, en fager morgonstund?
Tryckpressar, tryckpressar, tryckpressar, upprepade han, och såg bort från mig, mot en osynlig person vid min sida.
Närmare en tryckpress än så har jag aldrig kommit.
Huset tillhörde en skuldsatt brukspatron som fort behövde kontanter och inte frågade ett dugg efter min bosättningsrätt.
Det blev inga tryckpressar för mig, och inte heller snus.
Han fabricerade mycket snus, och mer snus ville han fabricera.
, undrade han och menade tydligt att jag skulle fatta mig allvarligt och kort.
Han tittade strängt och allvarsamt på mig.
Är herrn gift?
Han trodde att jag ville bli hans kompanjon, och en ogift kompanjon är ostabil, därför oönskad.
Senare ombildade han det gammaldags familjeföretaget till ett alltigenom modernt andelsbolag.
Mitt mästarbrev uppvisade jag för skräddarsocieteten snart efter det att jag installerat mig på Sankt Paulsgatan.
Vi förevisade våra färdigheter i skräddarsocietetens hus vid Skräddargatan i Gamla stan, sittande på ett långt bord som vi medtagit hemifrån.
Under sådana omständigheter är det inte underligt att jag och skräddarsocieteten aldrig riktigt kom överens.
Huset på Sankt Paulsgatan dog på samma gång som Fögelke.
Oljan luktar fränt i skålen.
Hon är alltid varm numera.
Faster Severina glänser över panna och kinder som mor när hon gick med Antoinette.
Severina somnar plötsligt, utan förvarnande dåsighet, som ett barn.
Ingen annan än Lauritz Friedman följer med djup tillfredsställelse den gamle mannens vackra, svarta bokstavsslingor.
Han är sömnig.
Jag skall titta på den bara när solen lyser, mumlar Lauritz.
I morgon är det vinterns första dag, säger han högt.
Solen tänder nålspetssmå regnbågar i snökristallerna.
Jag klättrar upp på en stol och lägger
Plötsligt hörs ett klickande.
Hon rakar bort sylten med spiskroken, hon tar en trasa och torkar så att det ångar.
Jag har triumfen av att ha lärt mig gå, äta, kissa, tala, göra inlägg i små debatter, bedöma maträtters smak och doft:
En del stannar vid dörren och frågar saker eller säljer saker, som Ris-Aina eller Pampuscha, som är häxa och inte kan sätta på sig sina skor ordentligt.
För en del saker är fel, andra är rätta.
--- Vi skall äta nu.
--- Nej, gå inte pappa, titta först!
På samma gång är jag inne i vildvinet.
Var kan du vara?
Pappa lyfter plötsligt ut mig ur vildvinet.
I Vatten kan rinna uppåt Ända sen den dag Lars Svensson stannade utanför vårt staket visste jag att han var märkvärdig:
Så fort man kom på andra sidan bron blev folk väldigt knepiga.
I mörkningen kom man hem genomblöt och hade tappat bort en vante, brutit av en skida eller slagit sig i huvet.
Men en dag, utan att vi lagt märke till det, stod Lars Svensson och klängde på staketets utsida.
Det var högtidligt i luften.
Nej.
--- Lars Svensson, sa han.
Jag gick fram i mitten av ringen:
--- Hon är i alla fall min barnsköterska, sa Lars.
Följ mä ner.
För det var så att jag hade snubblat över ett äpple under snön en gång, det var alldeles genomskinligt och kallt, det godaste jag ätit i hela mitt liv.
Han måste lägga märke till mig speciellt mycket.
Vi var
En dag visade han mig en lista på alla Sveriges landskap och där stod nånting som hette Medelpad.
--- Nääru, mej lurer du inte.
gånger om dan bevisade vi olika saker.
och då gick isen sönder under mig och jag sjönk ända till halsen och då kom Kajsa i alla fall och sa att jag skulle hålla tag i iskanten.
Det enda jag visste själv, det var vad FYND betydde.
--- Nääru, säger jag, men det är mest för att han skall fortsätta prata.
meter.
--- Lars har sagt'et.
--- Ni kan ju kom och tett på när det kommer rinnande, sa jag.
Jag grävde och det var tyst.
--- Du smiter inte nu va.
Vatten och Uppför!
Så tog Lars vattenkannan och försökte hälla vattnet i det uppåtlutande röret.
Alla småglina hoppade runt omkring Carl-Henning och skrek:
--- VATTEN KAN RINNA ÖPPÖT VATTEN KAN RINNA ÖPPÖT Universums snabbaste man På sommaren äter vi utomhus under de gamla gråpäronträden.
För ibland kommer vinden och liksom tar med sig alla löven, så att det dukade bordet står alldeles naket under solen, och det blänker till i knivarna och gafflarna och ögonen svider.
Det känns så snopet.
Här är det fred, har pappa sagt.
Han ser så enveten ut och arg när han springer.
--- Du prater du, sa jag.
En tant!
--- Varför kan han inte ha en tant med sig?
Och fast jag har sockerdricka i hela vänsterbenet så hoppar jag iväg från bordet, nafsar åt mig ett av pappas papper och tar mammas svarta Monark, som står lutad mot päronträdet, sätter mig i grenen och rullar neråt mot grinden och ut på vägen och Staffan skriker efter mig:
Jag räcker honom pappas papper.
--- Hur vet du att jag heter Gunder Hägg?
I prästgårn.
--- Vi har en bild på väggen ur Rekordmagasinet, säger jag, bara så att han inte skall gå.
--- Pappa, ta o bju'röm på lite kaffe, va.
Kaffe är inte så nyttigt.
Det är bara hembiträdena som vinner.
Då är det mitt fel.
--- Jag skulle tävla i Karlstad i morgon.
Om han gör det!
När jag tjurar brukar jag också sitta där.
Väntar bara tills det är hans tur, och då berättar han nån av sina roliga historier, som han låtsas att han hittat på själv.
Vi hade med oss enbärsris och lingonris och något långt som heter lummer också.
Carl-Henning var med också förstås.
--- Dä skull aldri fall mej in.
Mamma säger:
Lars Svensson och jag, vi kan läsa, Staffan kan det inte, så han får inget paket.
Jag slår in den i julpapper och skriver samma sak som det stod på Larses paket till mig.
Där luktar det gott av piptobak och tabletter varenda jul.
frågar jag.
De sitter i köket långt innan det är ljust i morgonrockarna och äter saffransbröd och dricker kaffe, som är gjort av rågkli, som de rostat i ugnen.
Det är jätteroligt där.
Han samlar ihop benen och ryggstödspinnarna och bär fram dom till spisen.
För ja ä mä i barnkören och vi sjonger en rolig sång som heter:
" Tack, jag kommer " sitter i mitten och jag vet att jag måste träffa henne.
--- Jag tänkte vi skulle ha högläsning innan barnen går och lägger sig.
--- Jag kan int finn'en, säger jag och tittar i golvet.
--- Kom hit ut, Göran, får jag tala med dig.
På tisdag när de öppnar affärerna köper du en annan bok åt honom.
Röda domherrar sitter överallt runt omkring henne.
Lysekil är en Annan Plats.
Det var Finland.
--- Måste du?
Men hon talar så fint.
Han var alldeles svart i ansiktet å åt gräddtårta.
--- Va ska du bli när du blir stor?
Då ropar någon bortifrån köksingången:
Så har hon inte försvunnit än.
Mina är mycket slitnare än hennes, fast det är så mörkt att jag inte tror att hon lägger märke till det.
Jag är rädd för dom.
Han talar högt och tydligt, det är underligt att höra en farbror säga farbror.
Sen blir det efterrätt.
Närmare och närmare kommer det.
--- Men jag är mätt...
--- Du hör.
--- MEN ALLA BARN TYCKER OM...
HUR kan han veta vad ALLA tycker.
Elisabeths pappa är dum och elak.
Men inte förrän jag är
Sen tittar han på enkroningen och lägger den på ett fat bredvid tårtan och bullarna.
Och dragspel.
Det har Lars Svensson.
--- Men Lars, sa han.
Tjoho, allt han orkar och det låter konstigt och starkt.
Det är precis som om han tror att det är så här man leker, att man måste " anstränga sig ".
Man kan hålla på så tills trädet blivit böjt.
Lars Svensson leker med något annat.
Den är bunden nu, för när vi bodde här --- det var när dom reparerade prästgården efter soldaterna och kriget --- då hoppade hunden på min lillasyster och rev sönder hennes klänning.
--- Ja ha sett manga döinger ja.
När man trevade och trevade.
år har vi sällskap allihop på vägen ditut.
I handen har han en liten resväska.
--- Ifall syster Klar kommer och hämter dej?
Om det bara var vi andra kunde man göra det, men inte nu.
Men det är ingen enkroning.
--- Nu gjorde du fel.
--- Näej, säger jag som sanningen är.
Men i alla fall.
De skulle aldrig våga gå med.
Det var inte Larses fel att vi inte skulle tycka, att ett trasigt fiaspel inte var roligt längre.
hon leder cykeln tvärs över torget och vi är alldeles torra om läpparna, önskar att hon kunde gå fortare på sina lindade ben, så att vi hinner få tidningen innan skolan börjar.
--- Dä säjjer du jämt.
--- Dä va före krige, sen hadd han inte ti å trän så myck.
När man har astma kan man inte andas.
Det var inte Gustaf, fast jag hade hållit på honom.
Även om det är det sämsta lag som nånsin spelat i allsvenskan.
--- Samma här.
Det är nödvändigt.
Jag kan aldrig hitta nån som passar just mig.
Han stirrar på mig och trycker böckerna tätare under armen.
Det är inte ens nån idé att vänta.
Det är vad han menar med fest, denne stilfulle tekniker, som fått fler värvningsanbud än någon annan fotbollsspelare, men som hittills och troligen för alltid nöjer sig med vandringen Valdemarsvik IF --- Sleipner --- IFK Norrköping.
I Sleipner förra våren spelade Nisse Liedholm boll Men ingen ana att han skulle spela hjälteroll Han var dock teknisk, hade blick och snabbt med bollen sprang så norrköpingsspionen sa:
--- Han är så lik Eivind Johnson runt ögera.
Liedholm hit.
I stort alltså.
Jag är fortfarande Nisse Liedholm och han är från Valdemarsvik.
Men man måste arbeta hårt.
Pengar intresserar honom egentligen inte.
Jag vet precis när matcherna är slut och han har duschat av sig.
M började sin konstnärliga utbildning i Ghir-Land-ajos ateljé (
kvm ), grundlagd
--- Nu sumpa du ju chansen.
--- Om ni är trötta ungar, kan ni lägga er i bagagehyllan och sova, för ni är ju inte större än resväskor.
Det är jättekallt och skramlar av mjölkflaskor och luktar gott.
De som arbetar i fabriiiken är skrynkligare än de som arbetar på kontoret.
Morfar har skyfflat kol i fabriken i
Kom till fönstret.
--- Åsså Leo Berlin.
Sen kommer Valdemar och vi samlas i finrummet och de spelar Morfars Vals och nåt som heter humoresk av Aulin och humoresk av Dvorak.
år och inte kan säga s. Anna viskar nåt till sin kusin och när jag kommer säger kusinen:
De har aldrig finnar som vi andra, och inte biter de på naglarna heller, eller grinar.
--- Det har ho, när ho är ute etter Flood, målvakten.
Han går runt i husen och frågar.
De luktar gött om kvällen.
Men jag vågar inte hålla dom i handen, för de darrar så.
På natten äter räven upp ungarna.
--- Det är Macaonifjärilar, säger Harald.
I glasburken slår de vingarna mot varandra, så att den gula färgen ryker.
Jag längtar efter Anna, som kan spela dragspel och har en katt.
Så hör jag att dom fnittrar till:
Fram och tillbaka åker vi, och Elsebritt tycker vi är tråkiga och Harald kommer också och vill knuffa omkull oss.
Jämt jämt har jag velat, men det känns som ett tjockt luftlager, som man inte kan komma igenom.
Dä ä nog bara fögler.
Ja, jag vet att hon inget hellre vill.
Dä ä nog bara fögler.
Ja, jag vet att hon inget hellre vill.
Och Gugge kör fram och jag tycker han skulle passa till Westberg, som är fri, så skulle saken vara klar.
Och sen allsvenskan, alla gånger.
I somras hade hon en gul jumper på sig, fast de syns på vintern också, när hon har läderjackan.
?
Då borde han begripa bättre.
Deje!
Lars Svensson är med han också.
Då tog vi sparkarna hela gänget och for ner och ställde dom bakom hotell Nilsson, där vägspärren står kvar sen kriget:
--- Jag går nog genom entrén.
passa han.
Te öss så klart.
Typiskt Deje!
Då är det dags för Carl-Hennings andra varma korv.
Så sticker man ner fingrarna i asken och den är tom och Carl-Henning flabbar åt en.
--- Om ni skulle följa med hem och dricka té.
Varför hade dom redan satt på té?
Jag tror inte han vill vara grabb egentligen.
Och bokhyllor med nya böcker i, såna som luktar färskt.
Men Lars är så himla konstig.
--- Jag måste tyvärr tala om för er, att er pappa har dött.
Hjärtslagen hördes överallt, tydliga som från en metronom.
--- Tänk om vi kunde resa till Frankrike, när jag blir större.
jag måste veta vad han tycker.
Då tyckte jag med ens:
De där korta, hostiga historierna de berättat, de korta skratten, de hade inte hört till dem på riktigt.
De var ju äldst, de var pappas bröder, det var de som skulle veta.
De promenerade alldeles för nära mig, de trevade efter mig, jag skulle bli deras offer.
Där i missionshuset bodde mina farbröder tillsammans med gamlingarna.
Innanför köket låg Salen.
utanför köksfönstret fanns en mossa, alldeles grön och fast, som kändes skön under barfötterna, när vi la höjdhoppsribban på nitti centimeter.
Att backarna.
Semiramis hängande trädgårdar.
Han satt i sin fåtölj framför TV-n och förfasade sig över världen, läste reseskildringar i egenhändigt inbundna böcker.
--- Hur var det när farbror Magnus var ung, frågade man istället.
Kan jag få låna lite eld.
Vreden lågade ur hans ögon.
--- Brukade farbror Magnus fiska ofta förr?
Skål, skrek han till kaptenen på ångbåten.
Efter att i
kunde han fråga.
Alltid, sa mamma, under de långa åren han bodde hos oss, försvann han på lördagseftermiddagarna på sin cykel bort till någon kvinna.
Femti års liv i samma rum, vid samma matbord,
Snön föll och klockorna ringde, inne i kyrkan lyste stearinljusen.
Auktionen skall vara nere vid magasinet, så att inte folk trampar ner gräsmattan för den nye prästen, som skall efterträda pappa.
Jag tycker inte om att de gör det.
Skänken ser också ful ut när den är tom.
gånger.
--- Det går nog bra, säger mamma.
Det sprider sig så lätt.
--- Vi flög till Visby.
Han kan vissla Beethovens pianosonat; han har kunnat det, nästan längre än han kunnat prata.
Jag är så arg att jag inte vet vad jag skall ta mig till.
Jag har varit i både Jönköping och Visby och Stockholm.
Asta Berggren fattar inte att jag tänker.
Jag skulle kunna skrämma livet ur kärringen, om jag sa som det var.
JAG ÄR
Här rantade jag omkring för att få syn på Anna.
I mitten av juli är jag med Lars Svensson och hans föräldrar ute på Koster.
Där är allting smått.
Sista dagen på ön vräker stormen in och vill sopa med sig enbuskarna på heden, vill vräka rullstenarna tillbaka i havet.
Måste begripa allt.
Dä ha vart fint hela sömmern.

Hon sover aldrig.
Men hon gör inte det.
Stänger om mig.
Nu har jag bara
Du bara ställer fram maten.
Jag försöker härma dom.
--- Det är en sydamerikansk dans.
--- Danslärarinnan var hemma hos oss.
steg framåt och ett åt sidan.
hos Carl-Henning som bor närmast skolan för att kunna vattenkamma oss och se till så att benan ligger som den ska.
--- En får se, säger Carl-Henning och måste in och kamma sig igen.
Varje gång hon la på en ny, frågade jag:
Ändå spelade de Guitar Boogie med George Smith och det var en riktig foxtrot det.
Det var som om jag tappade bort Lars Svensson då, på den skoldansen.
Vi andra blev generade, för det var inte så vi menade.
Men att det var slut.
september slog jag till, för jag höll på att spy av att inte kunna tänka på nån annan än henne.
Åsa Hansson och jag!
För hon gick på bio lika ofta som jag.
Att henne känner man till och såna saker.
--- Hej, sa hon.
Hon satt i mitten därnere.
Det är ganska fantastiskt.
Då sa Åsa Hansson:
Och da fråg ho i klassen vekket som va snyggerst.
fråg ho.
Mamma...
--- Ärligt talat, sa hon, så visste jag inte vem som ringde.
Hansson, Ingvald, telegrafarbetare
Myr-autostrador passerade förbi under vördnadsfull tystnad, när vi gav våra liv åt dikten.
Om de bara hade vetat!
" " En dag, när jag gick på Vesterbrogade i Köpenhamn ... " Det var meningar som öppnade världen mot äventyr och smärtsamma insikter.
Utan att vi ändrar det lilla och det stora kunna vi inte leva annat än med sorg, ty då kommer det, som alltid kommit, orättvisornas isvindar, likgiltighetens gäspningar, krigets tyfoner.
Vad är det hela --- ingenting!
Så fort den stod stilla tittade vi på klockan och skrev upp i en anteckningsbok.
Det dånade utanför fönstret dygnet runt, vattnet kastade sig utför stenblock och fastkilade stockar, det stannade upp i små bakvatten alldeles intill stranden, det fortsatte söderut, dansande.
Han brydde sig aldrig om vår existens, han grymtade, tuggade, slevade.
Hon var för jävlig.
Lars började hoppa nervöst på vänsterbenet.
--- Klipp för fan, sa gubben och la locket över grötgrytan, sköt den hotande nära Larses boktrave.
Innan sommarn var slut skulle vi hinna upp till en fäbod, där det enligt Karl-Evert, kaffekokarn och springpojken --- en fyrtiårig karl, som bodde hemma hos sin mamma och som skröt över att han ägde så mycket skog att han och morsan kunde leva på att hugga träd, när de hade lust --- bodde en ljus stinta alldeles ensam på nätterna och i mina erotiska fantasier blandade jag en effektfull brygd av Stintans messmör, luffaren Bolle och cocktailflickornas nakenhet.
Det är gryning över havet.
Själv stirrade jag på min dagboks
Men det fick ju inte handla om fåglar, för fåglarna hade Lars lagt beslag på.
Det är djupet, tyngden.
--- Den är nog inte färdig än, medgav jag.
Federico Garcia
O Guds lamm som borttager världens synder fräls oss, milde Herre Gud.
Vi befinner oss långt nere i underjorden, bara Kristi blod och kropp kan föra oss upp igen.
Det brinner hemma i Värmland, väggar faller, barn skriker, jag har ingenstans att återvända.
Därinne finns det enda levande ljuset.
Fast du kunn väl gör ett undantag för mej.
Korridorerna är tömda.
De vet det själva.
Han var
Hur kan de veta?
Kalsonger, handdukar och skjortor ligger slängda på sängen.
Lars Svenssons brev kommer ofta, han tror på sig själv, han bifogar
Jag som tänkte spefullt säga:
" att gräva sin brunn djupare ".
Det där finniga ansiktet jag hade mellan axlarna var tungt och dött, det nådde aldrig fram till de få jänter jag hade följt till nån port.
Jag tjänade pengar på att sitta barnvakt under helgerna.
Grönt, jag älskar grönt Grön vind.
Jag drack och drack dessa dikter, livet såg inte längre ut " så här ".
Det gjorde ju om livet, flyttade möbler, känslor, skolämnen i en ny ordning, öppnade blusknappar på jänterna på andra sidan ån, befolkade husen längs gatorna, pumpade blodet runt.
De satt på sina rum med kedjor kring fötterna, med handklovarna vid grekgrammatiken, med blickarna i framtida prästgårdar.
Jag skulle bygga upp Europa.
Ute på ett gärde av vallmo, baldersbrå och torkad lera ställde vi upp oss bak skottkärrorna, för att förflytta de europeiska ruinhögarna, jämna vägen för en fredligare framtid.
I husen bodde ungfolk från Östtyskland, som flytt undan kommunisterna, undan den omänskliga regimen där, kommit hit, och som för att kunna överleva slagit ut en och annan fönsterruta, ryckt en väska från någon äldre dam eller stulit falukorv ur en butik.
På fjärde dagen anlände Pepi Bastouni från Grekland.
--- Göran, du förstår, jag gillar dig bättre än någon annan här men jag har nyss varit förlovad med en pojke som dog i canser.
Jag stängde in mig på mitt rum.
--- Jag sagapåar.
Raymond Longbottom hittade mig.
--- Nej.
Jag har kommit hit för att lämna den tillbaka.
De stod där i ring omkring mig med sina råd.
Foad sa:
Vi brevväxlade och hennes brev var outhärdligt tråkiga.
Hennes hus rasade.
Men bara där under lakanen, i halvsömnen, i flykten från den alltmer växande skulden över att inte orka läsa, inte intressera mig för världen omkring mig.
Jag behövde vara ensam om mitt, det fick inte finnas någon konkurrent om upplevelserna, för alla som konkurrerade var bättre, mer begåvade att ta hand om saker och ting.
Och jag, på takkrönen, vilken ängel av lågor söker jag och är jag!
...
DAS URTEIL von FRANZ KAFKA och sen skulle jag ha vänt blad, och då kunde de fått se autograferna av varenda orkestermedlem.
Jag brydde mig inte ett dugg om autograferna.
Och då blev hon arg, för att jag bråkade så för ingenting.
Vara nån.
--- Ja, sa jag, fast jag inte hade läst boken än.
Begriper int hur e männisch kan lev här.
Det är ett gathörn.
Det är här, i det nedersta mörkret jag egentligen bor.
Jag rotar i böckerna, hittar Jorden Runt, det geografiska magasinet.
Jag måste bli exakt som han, lära mig hans gester, ord, tankar?
De går och tiger om allt de vet för mig.
Han bor ju i Mangskog, det går en buss dit klockan halv
Jag hade börjat svettas redan när bussen krånglade sig över Blåbärskullen, för då stod det en skylt:
Han börja leta i fickorna efter nåt dyrbart och hittade en näsduk, och jag hade väl en också, men eftersom vi hade lika saker så jämnade det liksom ut sig till ingenting, och då började vi plocka näsduken full i pengar och stenar och en bit av en kam, ända tills Lars sa:
Det var inget som inte passa sig att prata om.
Men det var nåt annat som var viktigare.
När en blir gammel eller så...
Jag trodde jag hade gjort mitt inom teatern.
--- Då kvittar det väl då.
Det hade stått i tidningen att han var blyg av sig, men nog skulle han väl komma ner nån gång under sommarn.
olika sätt att " råka " in i ett samtal med honom, hade jag fortfarande inte rört mig ur fläcken, svetten sköljde över mig i stora vågor.
Men det blev vals.
Det blev glesare och glesare på dansgolvet och ljusare och ljusare ute.
Men jag trodde han skulle förstå.
--- Jaha?
Då kom taxin.
--- Jag skall ut till Gylleby.
Hela den idiotiska köpingen sov, men jag red ovanpå den, taxins hjul plattade till gatstenarna om nån underifrån hade velat lyfta upp sina ögon.
dig med?
Färger kan materialiseras och bli:
Ibland ser vi den synen med hela vårt jag, ibland stänger den en ute.
Och bilen flög fram.
Man gick in i den deprimerande matsalen och gjorde sig beredd till dagens skryt för att stå ut med lågheten kring chokladen.
Då kom Leo in för att fråga om nåt.
Hon hade kommit utifrån.
Det trodde han.
Jag tänkte:
Det var ett tjockt brev.
Jag minns inte om Ni är ful eller vacker, men Er veka mun fäste jag mig vid.
Hon frågade om jag gillade blues.
på morgonen efter studentskivan stod jag utanför Uppsala med studentmössan på huvet och med tummen i vädret.
Är detta Francescas rum, så försvinner jag.
par skor rusa upp för trappan, en plötsligt skock av tjejer i dörren, ett rop:
Jag ville inte bli utskrattad.
Henk stannade i
Det var ju dumt sagt, för hon hade ett eget rum, dit hon ville ta mig.
Doktorn såg nog vad det var med mig och lät mig stanna där i
Det var ju inte så långt kvar.
Eftermiddagen gick, det kalla marsljuset utanför blev mattare och mattare, till slut kunde jag inte se henne.
Ingen ska hindra mej.
--- Du tänker inte ett dugg på mamma, säger Staffan.
Då kunde jag komma in till Staffan och säga:
--- Han med Sam's sång.
Den ska va tråkig då.
En Afton på Öljaren.
Jag vet inte, och det var förresten inte alls det jag skulle berätta, men jag blir så arg, så jag glömmer mig.
Då försvinner hon in i sig själv, blir sittande och ser ut genom fönstret, och jag vet att det är svårt.
--- Du kan inte leva på det.
Om det här köket?
--- Det kanske blir längre.
Inte så att vi ligger med varandra, det skulle jag inte ens vågat tänkt på då, men vi sitter i en soffa, när alla andra gått, ända tills det är morgon och hennes morsa kommer in och säger att nu är det nog bäst att jag åker hem.
Hon ler, men svarar inte.
jag begriper inte hur hon kan vara så tyst.
Jag menar ju inte att det skulle bli nånting, men i alla fall.
--- Hur kan du göra så här mot mig, säger mamma och grinar och liksom pekar på Malin.
Säkert är hon bara full av förakt för mamma och mig och den här jävla trångsyntheten och småborgerligheten och fattigdomen hos oss, så snart hon får tillfälle kommer hon att smita, och sen har hon nånting roligt att berätta för varenda kille, som hon träffar och hon kommer att TALA MED DOM.
--- Ja, säger jag.
--- Hurså?
--- Jaa.
Staffan har slängt sina kläder överallt, jag måste rota och rota och jag vägrar fråga nån om nån har sett den, jag river omkring.
Hur går det till där?
Annet hadd dä vart om pappa hadd levt!
Hon är liksom mitt inne i sig själv, bryr sig inte ett dugg om vad andra skulle tänka om henne:
Men det är klart, hon hade genomskådat mig, det skulle inte hjälpa vad jag än sa.
Han berättar att han köpt en racercykel och att han tränar varenda morgon för att bli proffscyklist.
Vi fiskar abborre och mört.
Det är underligt, för hemma hos Lars har de
Lars sa att de börjat se samma tendenser hos mig, och att de var rädda för att jag skulle locka Lars in på " såna vägar ".
Om man inte fått vara med om den skulle man inte sett nånting av det, som gör att man har nåt att leva för.
Fullt med gäddor och abborre!
det är för att se om jag är normal och vågar ligga med nån tjej.
Men det är klart:
Bli själv.
--- Ujamej, säjer Staffan.
--- Jag bryr mej int om va ni säjer.
Ho skull aldrig ställ te som du.
Men det är som det skall vara.
kronor på fickan, som jag samlat ihop under en regnig kyrkogårdssommar i Sunne, Sweden.
Arkitektens fruga är kvar i Rom, hon skall ha barn om
drachmer.
Hon är
Plopp, plopp, säger ungen på sjukhuset och Marina sätter sig upp:
Att låta en grekisk ö-silhuett glida emot sig en eftermiddag är en sensation, som bara kan mäta sig med att dra upp en makrill, att bada naken på Västkusten eller hitta en orörd smultronbacke.
Evert Taube heter Kostakis Kambanis.
fransmän.
Då berättade abbotten:
Bra, tänker jag.
Tänkte skriva en gång, men jag dricker för mycket.
Där har de flesta varit.
Rik familj, eget begravningskapell, du kan titta nån gång om du är intresserad...
månader, sen knyckte nån unge den.
Men här sitter jag i världen, ute i världen.
--- I Finland?
Honom sker livet.
Han tycker det är mycket intressant.
En natt kommer regnet och blåsten fläker med sig takluckan; jag vaknar av att den skräller ner på terrassen, stolarna därute välter omkull och en av de förbannade kattorna hoppar in i rummet.
Lullu ligger inte vid kajen, under sommarn äter bara hans släktingar där, men nu skall han ha fullt hus under
Dykningarna är påfrestande.
Man ser dom inte.
Skepparna lovade i vart fall att grabben skulle föras till Athen för vård.
Ydrioterna håller andan.
--- Varsågoda, skrek Skepparna som nyss varit i Afrika.
Kalymniterna var frikostiga och Lullu bjöd laget runt.
Turisterna är borta, kvar finns bara några målare från Kalifornien eller Tyskland och omkring
Jag har behövt prata mycket, läsa mycket om det antika idealet för att till fullo förstå dess storhet.
Fast gäst och främling är ju samma ord, fortsätter jag, för han kan inte ett ord grekiska.
Och artisterna aldrig riktigt hemma i exilen --- reser sig som i givakt inför dagens händelse.
Professorn Här kan en väl stanna, tänkte jag, när jag stod på Heraklions kaj på Kreta i december.
--- Limonade, sa han.
En dag i framtiden kommer jag säkert att kunna skriva åtminstone ett par rader om den här promenaden.
De tog fram en stege bak dörren, flyttade undan köksbordet och Helena klättrade upp, medan Sofia höll mig undan så att jag inte skulle se upp under kjolarna.
Regnet vräker ner och slår mot cementgården utanför.
Nähen, Soldat och Geld.
Helena är
--- Jo jo jo.
Regnet vräker ner, fukten står tät i köket, det är bitande kallt.
i morgon bitti, säger han.
Han reser sig från stolen.
--- Så är det på Kreta, säger Helena och berättar om en grannflicka, som haft ihop det med frukthandlarn nere på Yperidou.
Jag vågade inte gå ut sen.
Under sommaren hade jag arbetat på kyrkogården i Sunne, skrapat ihop
en dag liftar jag ut till Faestos, träffar Kyrios Alexandros och skriver en artikelserie.
Jag förstår.
Mitt eget liv fanns inte nu.
Dom kanske inte har någon mat däruppe.
i den engelska pocketupplagan.
--- Åh, ni brevväxlar fortfarande?
Solen gick som en sökarlykta i en molnskreva, nosade fram över träd och byar, som låg likt liljekonvaljklasar efter regn på sluttningarna, solen torkade även de stenar vi vandrade på.
månader jag hade kvar i Grekland men det visste jag inte då.
Sen reste jag mig och gick ut.
Mitt minne har förändrat honom.
Det var professor G från Berlin.
Han bjöd på lemonad.
Kommunisterna pressar på.
Osten är fin på Kreta.
Men jag tyckte att hans ansikte växte och växte.
Vi slapp ärterna den dan och jag ljög och sa att mina pengar kommit, att jag måste åka.
Jag var tung som en sten, våt av att i
Gamla Nordsjön hon brusar och susar med Harry Brandelius t.ex. Då sjöng farbror Arvid så att det dånade i lagårn.
Äppelträdgården hos Carl-Henning var inte bredare än
Inne i råmandet och klirrandet från alla kättingarna, en sorts musik.
den värld som inte kunnat liknas vid något djupt känt, vid universums analoga skapelser, själens och kroppens strukturer, har jag aldrig vågat se.
Carl-Henning hade redan vänt om och stängt dörren efter sig.
Ingen skulle nånsin komma ihåg om jag drunknade därute, Carl-Henning allra minst.
På Patmos föll jag i en säng och reste mig inte upp förrän i februari:
Vi var på väg till ett eremitage ute på en kratersluttning.
Ensam hade jag aldrig brytt mig om dom, vad tjänar det till att se skönhet, när man inte kan få utbrista något om skönheten.
Javisst.
Jag var nere vid båten.
Det är inte klokt.
Jag måste fylla i dom.
Nej, jag tar Göteborg.
.
--- Du sa det.
Vi drack mera vin.
--- Om en kunn säj dä samm.
Å en skrivmaskin.
Jag skulle bortåt Europa med den första transport som erbjudit sig.
Nej, morgonen var ny och fräsch.
--- Vem var det?
Hemkomsten var krav.
Inte ensam.
och väntade fortfarande på Undret.
--- Är du nöjd med ditt år?
Sen handlade det om Staffan.
elegant som bara den, höga klackar, håret på ena sidan huvet och långt ner på axeln.
--- Hej, jag är full, flinade jag.
Då kände jag att jag var det och blev alldeles vansinnigt nervös, men hon frågade i alla fall om jag inte ville lifta med henne till Västkusten.
Blyg och förskrämd satt jag på en klippa och tittade på henne, sen ville jag ju ligga med henne, men då sa hon nej.
Och jag sa:
Jag hade velat stanna, gå på stranden med henne, rensa fisk, ro ut i ekan om kvällen, se henne gå under äppelträden, där blommen rasade ner över henne.
--- Vart åker du?
En sån levandes skit, ett sånt as.
Jag kunde det där med vägar nu.
.
Jag tänkte:
Pengar hade jag inga, jag tänkte:
--- Nei, sa jag.
Jag hade ingenting att försvara i hela världen.
Det var så skönt att sitta " hemma " hos någon med bruna väggar, bruna bokskåp, äkta mattor, kristallkronor, nersuttna fåtöljer.
, när den gamla damen sa att till Lillebergsvejen är det mycket långt.
Jag drog upp och ner för gatan, jag tänkte:
Hon gick på samma meningslösa språkkurs som jag gått på i
--- Jag är buddhist.
I
Där finns fotografier av de väldiga freskerna vid Mexicos universitet.
Så hade det blivit en bok.
--- Och hur skulle det gå till då?
Du kan få bo hos oss.

Han kommer in i en klyfta.
--- Det blir inget supande här, säger han.
Det ligger under gatunivån, man kan se benen av de förbipasserande genom en glugg uppe under taket.
Det är ljuvligt.
Jag kommer hem med kvällstidningen under armen, kroppen är trött, men skönt trött, man lägger sig och drömmer om lördagens ledighet.
Vi lever på gurka och hårt bröd.
Uppe på Hornsgatan ser jag Malin.
Aldrig har jag ifrågasatt något, aldrig kritiserat, aldrig krävt.
Hon finns ju, den där tysta jäntan, som försvunnit borta på St Paulsgatan.
Att hon aldrig kan lära sig att plocka upp!
--- Nej, jag orkar inte jobba längre.
--- Nu står jag inte ut längre, Göran.
Jag har bara inte tänkt på det.
--- Visst.
Marit hade varit krigsbarn i Sverige, i Sunne.
--- Hvis du drar til Uppsala, skal jeg snakke med Gisela.
Jo.
Jag ringer till Gisela.
Astman härjar mig så jag är tvungen att stå och skriva.
Det är väldigt bra, då vet jag att världen finns.
Allt jag gjort, allt jag försökt har varit ett gigantiskt misstag.
Mina tankar rör sig långt borta i mina utkanter och säger att kanske gjorde jag dumt som inte öppnade lakanen för Marit.
Jag promenerade på vägarna utanför köpingen och ingen upptäckte att jag ruttnat inifrån, fast jag tyckte att det stod skrivet med feta versaler utanpå vilket as jag var.
Jag satt som en sten i stolen, kunde inte röra mig.
Hon tror mig.
" Han " tycker det är mycket lustigt.
--- Ja tack, svarade jag.
Hur tror du en skull kunn bli annet som vi ä tvungna te gå och gå och gå, Åsa och jag.
Träffa folk.
Hon slarvar inte precis.
Man petar i sig och tittar på klockan, för
minst.
Kanske inte längre tid, men mer koncentrerat.
Masser av musik och böcker.
Eine kleine Nachtmusik.
Hon förstår inte att när man är kär behöver man vara ensam.
Det är väldigt orättvist att det skall vara så:
De snackar så fånigt.
Det blir inte så intressant då, det måste ju vara nåt med hela jäntan.
När jag undrar lite över såna saker med Åsa säger hon:
Då skulle vi bli lika allihop.
Inte var det nån som sa:
Hon är min ö, jag skall hålla mig fast.
Där är ett brev, som jag tycker stämmer precis med Åsa.
forsar jag in i Sunne.
Mitt i MEN får vi syn på Berit borta i parken.
Som vanligt.
Hon sätter naglarna i min handled.
Hela kroppen håller på att gå i stycken.
Det var faktiskt en så vanlig fredag att ingen av dem tänkt att gå ut, ens.
, tröttnade han på det han höll på med, för det var för jäkla kladdigt, och hon tröttnade på sitt håll och lät jeansen ligga.
Ovetande om varandras planer beslöt de att se samma film.
Hon och hennes kompis tände också varsin cigarrett.
De fick sällskap.
Faktiskt blev hon förvånad när hon fick höra hur gammal han var.
Och så gillade hon hans lägenhet.
--- Och vad lever du på då?
Snart visste de det mesta om varandra.
Sitta som sin morsa tänkte hon aldrig i livet, ute i en förtorkad förort med jobb att tömma pottor åt gamla.
Hur kunde man bli intresserad av ett jobb?
och
Hans far försvann ur bilden ungefär samtidigt som han själv kom in i den.
En fet gammal pudel hade bitit henne i handen och hon hade fått ta stelkrampsspruta och sagt upp sig på direkten, för ett sådant jäkla jobb tänkte hon inte bli gammal i.
Men det ska jag säga nådig fröken, att ingen har råd att säga upp sig så fort det är någonting som inte passar, det är nog dags du lär dig det!
svarade Mari, och så ringde hon för sista gången till Johan.
--- En sådan tjej som du har man aldrig tråkigt med.
Vad är det som händer, när
Till lägenheten tog de stereon som var rätt ny.
Och i den nya gröna dyra sängen tog han henne bakifrån och framifrån och på härsan och tvärsan, och när de vaknade upp ur kärleks- och vodkaruset låg de med huvudena vid fotänden.
Hon fick betalt.
De tog Alfan på avbetalning.
--- Jag begriper nog när jag blir utnyttjad, sa hans mor.
sa fadern.
--- Det är väl skillnad när man bor så här!
Jo, klart, det tyckte hon.
Gröna växter hade de skaffat, som dog mangrant efter en tid; då köpte de nya.
Det gjorde den inte.
Förut hade de lagt sina pengar i en gemensam pott.
Åhå!
Och grälen löste sig inte längre på kvällskvisten.
--- Det blir fint med en unge.
En av sofforna fick brännmärken i sätet.
Hon visste nog vad ungar innebar:
De köpte skallror och mjuka frottédjur och en luddig len nallebjörn, och slutligen köpte de ett skötbord.
Han var
I alla fall var det rätt kul, i början.
Mari var hysterisk.
Och Mari som helst ville sticka och slänga igen dörren efter sig och försvinna ut på stan, vart som helst, blev inte ett ögonblick förskonad från insikten att hon var mor:
Det var hennes insikt, och den omfattade allt.
Så ofta hon kom åt smet hon ifrån patienterna och satte sig på dass för att röka.
--- Inte din Fibban heller.
Då bleknade han i ansiktet och
Kerstin, som blivit ett härdat barn, skrek inte utan åt oberört vidare på sin tårta.
Klockan
--- För fan, sa han.
Deras mödrar snörvlade och snöt sig, och Maris far höll sövande anföranden vid bordet.
--- Det är ju för fan mycket bättre att betala till sig själv!
Kåken var stilig.
var det revelj.

stod de vid bussen, halv
I säng kom hon i bästa fall
Man kunde inte leva hur som helst.
Det var kampen för tillvaron.
I samma veva flyttade dagmamman; hon och hennes man köpte villa.
Vad skulle man nu ta sig till!
Det gillar jag inte.
--- Det ger i alla fall lite stålar!
Hon gick till
Och Mari gick sjukskriven och sjukskriven och sjukskriven.
--- Det kan du väl inte veta, sa Mari som låg på sängen och tog sig om pannan.
Mari satt förvirrad en stund och såg på honom.
Så naturligt och nära och ändå så förunderligt stort!
--- Vi ska väl gå hem, säger hon och tar honom om handen; hon envisas med att försöka omsluta hans hand fastän den är så mycket bredare än hennes och nästan en halv gång så lång.
Sorgen kommer snabbt.
Han får upp den.
Han drar till dörren igen, förvirrad, och går tillbaka till sin stol i vardagsrummet.
--- Det är kallt mellan oss, mumlar han mot hennes varma hals när han är färdig och ingenting hänt; det har blivit kallt mellan oss...
Han intalar sig att han fallit offer för fantasier.
Det var väl
Inte sig lik!
Och han tänker på mörkret, det förhoppningsfulla, det hemligt ljuva som låg framför dem när de gick tillsammans i skymningen.
Kärlek, så enkel och lätt och tyngdlös!
Rörelsen stelnar och falnar.
Och hon säger:
--- Vad är det du säger, Rikard?
Lyssnar hon?
Han tvingar sina ögon fast i hennes, griper tag i hennes axlar; han har handskar, hon har ulster, de har allt emellan sig och inget möter.
skänkte han gladeligen bort, om det bara betydde att han fick skymningen tillbaka och kärleken med den, närheten sådan den var, hemlighetsfull, ny och nära och fullständigt självklar, jublande självklar!
De åt frukost.
Nu slök han den.
Den har jag vant mig vid.
--- Vet du inte att du har en gräslig näsa?
Milde tid.
Det var inte lätt, kan jag tala om!
--- Det var nyheter, väste hon.
Hon släppte skeden, som lamt la sig åt sidan i koppen, och trevade efter sin handväska utan att släppa honom med blicken.
--- Herregud, folk har näsor...
Då slog hon näven i bordet, så att skeden for ur kaffekoppen och la sig tillrätta på den vita duken, där strax en brun pöl växte fram.
Just det enda som jag bestämt mig för att aldrig stå ut med, det har du huvudet fullt av!
--- Det var ju ett sabla oväsen du för.
utbrast hon kvävt.
Har jag kommenterat ditt hat till ögonbrynen, till exempel?
Jag kanske är äcklig och avskyvärd hela jag, vad vet jag?
Och han slickade fingrarna, men det var en helt automatisk process; hans uppmärksamhet var fäst på henne.
Men jag älskar dig ju.
Människor har vanor och ovanor och egentligen är det egendomligt att
Bara en gång får vi vila första gången hos varandra och känna närheten brinna, och det är svårt och osäkert men ljuvt.
Med vilja eller utan!
--- Jag begriper faktiskt inte själv varför jag har haft så svårt för den, sa han till sist.
Det var nästan löjligt.
Det här var för hopplöst.
En gång i tiden hade det varit ett vackert hus, både invändigt och utvändigt; anspråkslöst, enkelt möblerat, men vackert.
år hade de bott här, och det tycktes henne som om de sista
Per och Eva-Lisa var vuxna.
Knappt hade hon tänkt det heller, annat än nu för sig själv, i hemlighet, i tystnad, mellan tigande, fläckiga väggar.
Efter en vecka?
Här kunde man lägga fötterna på soffan och få sig middag serverad.
Hon gick ut i hallen och sökte igenom sin handväska.
Hon hade inte bestämt vart hon skulle gå.
De unga blomknopparna i planteringarna skulle snart brista ut.
Hon tyckte hon förstod det mesta.
Vad är det fatt?
Jag ville ingenting särskilt.
--- Ja, jag vet det.
--- Nej, jag ska gå igen, sa hon.
--- Agneeeta!
Det var Per.
Har du någonting med dig?
Så man får hålla sig i styr...
Per lät nöjd.
Bredvid honom stod burkarna med färg och spackel.
Han tyckte det var ett konstigt sätt att hälsa på.
Jag måste sätta igång igen.
Inte för att lämna ifrån mig ett eller annat i förvaring, utan komma själv ... en stund ... och känna...
Georg tyckte nog inte det var något vidare att komma inramlande på hans arbetsplats så där, mitt på dagen.
Just så skulle hon säga.
eller något.
--- Sista dagen?
Nu är hans röst mörk av missmod.
--- Ja!
Just det som inte är ... mellan dem ... eller någonstans i sinnevärlden.
ropar hon inåt rummet.
den ena vill kasta sig över henne, den andra vill skrika och gå, skrika och störta, aldrig mer finnas till.
Han hajar till, strupen snörs samman, men inte en skymt av förändring förmärks i rummet i övrigt.
Att gå med en flicka genom stan är första gången.
Ögonblicket han sett fram emot, drömt om och bävat inför är inne, och helst ville han fly, störta genom gator och tystnad hemåt, skärrad och skamsen.
Tog du med dig några cigarretter?
--- Jag röker inte.
--- Men se samma film
Han ville ligga med henne.
Ingenting är riktigt.
Kommer du med och äter något?
Händerna far oroligt över henne, hårt och osäkert som om de visste att de var på fel väg, och hon vrider ansiktet undan som om hon vämjdes att se på honom och säger:
--- Vi ska...
Han står kvar med tomma ögon, med händer som på nytt famlar efter henne, med ben som långsamt sätts i rörelse; han är som en jättelik kropp utan vilja och sammanhållning, dragen bara mot henne som av en magnet.
Hon stirrar tillbaka, kallt, tomt, alldeles ljust och ointresserat.
Hemligheten.
vill han säga.
En gammal macka bara, det var allt som fanns.
Hans hand söker sig neråt till den frusna, ensamma värmen som driver sin längtan genom honom som knivar.
Hon låg i sängen och tänkte på detta obegripliga, och bredvid henne i sängen låg han, den ende, som var hennes man sedan precis
Hotellpersonalen, som visste att de var nygifta, hälsade dem alltid med speciella leenden; till måltiderna fick de ofta något extra, en liten blomma eller en extrastor hummer; det var som om deras lycka spred ringar av glädje över en solglittrande vattenyta, de tyckte hela världen var deras --- och världen tog dem i famn tillbaka.
Han öppnade ena ögat.
.
han lyfte undan hennes långa hår, kysste henne i nackgropen och lät håret falla på plats igen; sedan strök han det lätt över topparna mot hennes rygg.
Och så nickade hon åt tandborsthyllan, där Eriks blå borste stod på plats i sitt glas.
Det är den som är min.
Var det inte så nära varandra man kunde komma?
Den blå!
Det har jag alltid gjort.
Och så rodnade hon, för hur det var, hade de ännu inte talat mycket om sådant; och så blev hon generad.
Det var en gång ett par som kom på besök i ett hem där de skulle övernatta, och så upptäckte de att de hade glömt sina tandborstar.
Hon teg.
--- Nej, det kan jag inte, men skillnaden är att jag struntar i det!
Allt skulle den se!
hon älskade honom, men tyckte han var småsint; hon avgudade honom, men var redan fylld av misstro, och det var han som hade ställt till det så.
Hon hade försökt.
Han var humanist, han talade ofta och gärna om etiska värden, om moral, lojalitet och andligt samförstånd.
--- Det är att hårdra, svarade Erik, och så sköt han tallriken ifrån sig som tecken på att han var mätt.
--- Ska man läsa varandras brev också?
" Nu läste han dem.
Hon tänkte:
I badrummet dröjde han.
--- Inte vet jag.
Inte tandborsten.
sa han.
Då klädde Erik på sig och gick ut och köpte en ny tandborste.
Joakim kliver ner från sin stol och försvinner under bordet.
Den får ligga.
Och innan någon hunnit reagera har hon stjälpt tallriken upp och ner.
Gertrud torkar bort filmjölken.
--- Go!
--- Det hade varit ännu gulligare om man hade kunnat ta på sig dem, säger han torrt.
, bygger Lego.
.
Men det var så dags att inse det då!
småsakerna hon måste hålla reda på därför att de är för små att göra det själva.
Hon försöker att inte hänge sig åt självmedlidande.
Han blev klar med sina studier och hade turen att få fast tjänst som lärare, och knappt var det gjort förrän han skaffade dem huset.
De flyttade in, och Kristofer anträdde sin tjänst; Joakim föddes, och därmed upphörde lekarna och skratten.
De hade barnen, huset, jobbet och prylarna.
Var det hon som lagt en alltför stor börda på honom, hon och barnen?
--- Kom, ska vi klä på oss och gå ut!
För tusende gången tänker hon att hon måste komma ihåg att rätta till de eländiga gardinerna.
Det är det bästa med den här trakten:
Spring och lek!
Det lägger så mycket tillrätta, det ger ett så mjukt perspektiv!
--- Goddag!
Varför har hon så brått?
Hon säger:
--- Jag önskar du någon gång ville komma hem glad och se på mig med ett leende.
--- Fy fan vad jag är trött, säger han.
--- Du vet inte.
--- Nej, det kan inte det.
Tror han det, bryr han sig tydligen inte om det.
Det låter otroligt.
Har du knarkat någon gång?
Och hon tänker --- om den där klassen, den där åttan, kanske är så där extra besvärlig mot Kristofer bara för att peta hål på hans stadgade, förnuftiga och vuxna attityd?
Blazern sitter inte snyggt på honom längre, ett veck bildas i ryggen mellan axlarna.
--- Då får du hjälpa mamma att duka ut i stället!
Jag kan också vara irriterad, ledsen och missmodig.
Gertrud stänger av vattnet och lyfter i barnen.
Han tvekar.
--- Kom får du bada med pappa och barnen!
Blodet rusar från hennes huvud.
Tårarna strömmar utmed kinderna på Gertrud.
--- Gode Gud ... gråter Gertrud.
Så vaga är gränserna, tänker hon, uppriven och chockad, så nära lurar katastrofen!
--- Jag skulle inte ha lämnat dem ensamma...
--- Ta igen dig en stund.
Vad de egentligen betyder.
--- Jag vet inte.
Du och ungarna.
Du vill väl att arbetet ska vara något mer än bara ... rutin.
lektioner jag inte har gått igenom till i morgon.
Hon vet att hon borde lyssna och förstå, för det kan komma en dag när Kristofer slutar prata om sitt arbete för att han märker att hon inte är intresserad, och hur går det då?
Hon klandrar honom inte.
Det blir tyst.
Det är lördag.
meddelar han.
--- Javisst, ikväll!
Nej, det blir nog för kallt.
--- Råd!
--- Jaså, inte det.
--- Kommer inte barnbidraget snart?
Kristofer tar emot deras gäster i hallen med bullrande hälsningsceremonier.
Hon har bara sett dem flyktigt, hejat i affären och någon gång på gatan.
Torbjörn håller kvar hennes hand:
--- Kliv in i stugan!
Hon tycks inte ha tråkigt ett ögonblick här i livet.
Hennes man Björn är som en lurvig och trygg nalle bredvid henne.
Hördu värden, sätt på en skön och kramig, maffig platta!
undrar Björn.
Om någon hör henne, är det ingen som låter märka det.
Är han full?
Som en liten fågel.
--- Jo...
Genast förebrår hon sig.
--- Jag vet, svarar hon.
--- Dig.
Han ger henne en tryckning, intensiv och nära.
Han är hennes gäst!
Torbjörn ler.
Herregud, det finns knappt längre!
--- Gertrud, ber han, kan vi inte gå någonstans och prata?
--- Torbjörn!
Amelie sover tryggt.
Hon blir stående medan hennes ögon inregistrerar.
--- Och var är min Brittmarie, kan man fråga sig?
Kristofer var borta länge.
Kristofer stod med armen kring Gertruds midja och tog adjö.
--- Ja, vi tar väl och röjer med en gång, sa Kristofer, så att ungarna inte får det alltför festligt när de vaknar.
Vad är det?
--- De vaknade inte?
Sängkammaren!
Någon kunde komma...
Jag vet!
Och det var hon som...
Vi kom överens om det.
--- Nej.
--- Det har hänt någon gång.
--- Nej.
Det är tårar som faller av sig själva.
förlåt mig.
Jag ser ju hur hårt du tar det!
Om du gick och la dig med någon?
Jag vet inte, Gertrud!
--- Klockan är snart halv
--- Ja.
--- Varför det?
Hon stirrar på det stora blanka fönstret ut mot trädgården, där Peters lilla trehjuling ligger kullslängd på plattorna.
Hon har inte sett någon klyfta mellan dem.
Men det är känslorna, de alldeles oförberedda hon måste bemöta.
Kan du göra annat än tacka och ta emot?
Nu ser hon Kristofer som Torbjörn.
Förstår du ingenting?
Livet går vidare.
När sedan grannarna gjorde nya försök skyllde de på annat.
De låg inte med varandra.
Hon tvättade och strök, bakade och lagade mat, for till stan och köpte leksaker ett par gånger i det stora varuhuset, där man kunde få mycket pyssel för litet pengar.
Han blev fridstöraren, kilen som slog sprickor i deras gemenskap.
Allt var detsamma:
Gertrud virkar.
Hon virkar vidare, det ska bli en liten mössa åt Amelie; hon gör den i brunt och rosa med en liten vågig kant framtill.
Tror du det här känns som ett hem att komma till?
--- Ja, titta du, titta och tig!
Vad tjänar det till vad jag säger och gör?
Visst förstår hon att han måste gå till andra...
?
Jag fattar inte vad du snackar om!
Det var ju generöst.
Jag mådde så illa att jag höll på att spy.
Men du gjorde det till en jättegrej.
Kan du inte bli som vanligt?
Jag är rädd, Kristofer...
Kristofer har klätt av henne som man klär av ett barn.
Bry dig inte om hur det låter.
--- Har han varit här?
Plötsligt och äntligen kommer tårarna.
Det finns inga värden...
--- Hur menar du, återtar han.
Det är inte människorna som är någonting, det är det fasta och falska omkring dem!
--- Härute?
--- Men det handlar ju inte om liderlighet!
--- Jag älskar dig, säger han stilla.
Skulle du vilja bo någon annanstans?
Kristofer ... jag är så rädd!
Och bara lever upp när det är lördag och sprit och fester och folk...
Ömt sluter han händerna om hennes huvud.
Du är dum.
--- Du ska vara död för att du är dum!
Hon hette Viveca.
Flickan visste inte att hon inte längre hade någon mor.
De som varit där kunde berätta att det invändigt var en dröm:
När Kristofer kommer hem, gråter Gertrud mot hans axel.
Eller självbevarelsedrift av något slag.
Han ser på henne under lugg.
--- Det vet du bättre än jag, svarar Kristofer.
Förut satt jag alltid och forsade igenom det jag skulle avhandla under kommande lektion.
Låter inget vidare, va?
Det är första gången de gör det och antagligen sista också.
Inser de inte att de borde rita badkar på
--- Pappa ska inte bada, säger han.
Det är arbetsdag i morgon och Gertrud kan lika lite som Kristofer sova över; barnen vaknar sällan senare än
Lugnet fattar eld, blodet pulserar hett och levande, som tänt av ny kraft i hennes ådror, och hon gråter.
Aldrig mer ska vi vara ifrån varandra så som vi har varit så länge.
--- Javisst.
Ungarna är griniga.
Samtidigt bävar hon för julen.
Hon ska äta själv.
ryter Gertrud.
Det tar inte många sekunder förrän Peter är där igen.
Hon kan inte alls ta emot honom som hon tänkt och velat.
säger Kristofer.
--- Vad då till?
Där finns elektriska element också, för den delen.
minuter.
Gertrud ser uppgiven ut.
Och bäst av allt:
I baksätet trycker ungarna näsorna mot rutan.
Men jag fick med mig korv och bruna bönor som jag köpte i centrum och ett halvt kilo skinka.
Utan att se på honom vet hon att han ler, som hon själv.
Bli vän med din alkoholism!
Det är den naturligtvis inte.
Jag undrar var min längtan är passiv, givet passiv, och var hans är aktiv.
Jag kan läsa och skriva och bläddra i mitt liv.
Båtarna hörs hit, på nätterna, när det är tyst och kanske lite dimma.
Man kan fara ut på landet och äta; vart man kommer kan man äta i Skåne.
Jag tycker om att ha dem liggande där, de gör inget väsen av sig, de bara värmer; varsitt bröst, som varsitt fågelbo.
Ibland skickar jag in modedata till någon tidning och får garderobsförslag.
Vi ville undvika väsen och talade bara om det för en bror, som för tillfället hade Henriks gunst.
Att kunna uppmobilisera ett blekt skratt,
Under oss djupnade sanden och mörknade, och vattnet rullade över våra kroppar.
Med skalpell.
Och det finns inga nödutgångar någonstans.
Hemska lögner.
Ömhetssymbol och styrka; det är mannen.
Det måste ändå vara samme gud som sagt att det inte är gott för mannen att vara allena och prytt honom med plinten till synligt bevis.
Mannen, utan möda, i dig.
Bevara min längtan i en guldskimrande ask med sidenband om tills den förvandlas till stoft.
Hud, i vattnets bleka spegel under morgondisig himmel.
Det är jag.
Spörsmål Han står ute på balkongen och hon går efter honom dit.
Inte på en enda balkong står någon, inte i ett enda fönster syns en människa.
Jag talade om för dem att människorna här är vana vid tystnad, och vana vid att sköta sig själva.
Han tystnar.
Vågar vi förlita oss?
När vi lärt oss att ensamhet är ett bra och positivt tillstånd, ett bastillstånd varifrån man verkar och lever som bäst, medan gemenskap och samhörighet är någonting tillfälligt, smålyxigt, glimrande overkligt att drömma om och ibland kanske bli delaktig av --- var står vi då?
sig själv.
Hon svarar inte.
Han ler.
Många, i alla fall!
Det enda hon klart kan förnimma är en rädsla, en rädsla för allt det han sagt och för det som kan komma.
Jag vill inte leva oberoende och ensam!
Och vad annat än kärlek binder oss samman?
Heta dagar nästan flöt de bort, människorna som arbetade där.
" Och jag har förlorat min glädje...
I hettan dånade bilarna.
En dam intill henne knuffade sig förbi med en sned blick.
Det var
Sängen i alkoven var bäddad.
Det finns ingenting vackert i den alls!
" Glas räcker ändå inte ".
då någonting vackert och upphöjt, mellan människor rent, en sublim förening?
Däremot visste hon att ord som " oro " var honom fullständigt främmande.
Eller här hemma när han låg i hennes säng med ögonen glimmande och bröstet hårigt, glittrande av svettpärlor?
Var det ett socialt och moraliskt tryck hon stod under, och var det i så fall någonting att värna om?
Inom henne viskade en röst:
Hon hade ju ingen!
Det är låst härnere!
--- Nej.
--- Du förstår inte...
--- Du älskar mig i alla fall, konstaterade han som en förnöjd, förvuxen spinnande katt efteråt.
--- Jag vet inte.
Rökslingan fortsatte stiga.
Han suckade.
Varför vill du inte berätta för mig?
återtog han.
Det finns inte en gnista liv i vår kärlek.
Ska jag bara svälja det, tacka och gå vidare?
--- Jag är trött, sa hon tyst.
Det ligger någonting bakom.
Vreden stod skriven på hans rygg.
Hon tyckte det var kallt.
Det okända?
Lika lite som naturen utanför fönstren stagnerar och uppvisar en oföränderlig bild dag efter dag, årstid efter årstid, lika lite är ju jag som människa statisk, jag växer och blommar, fryser och dör, tvivlar och söker och finner och snubblar i mörkret och förtvivlar, skrattar och ler och tänker i outforskade banor, hämtar hela tiden näring och insikt utifrån, söker hela tiden svar, bekräftelser, frågor...
--- En sådan sak skulle aldrig han säga.
Sannerligen, det är tristess:
Vill du ta in på det vi brukade vara på eller vill du att vi ska välja något annat?
Är det värt det?
--- Tror du!
Du klamrar dig fast vid det som var och som du till varje pris vill ha även i framtiden, och under tiden glider dig nuet ur händerna!
Man har bra ekonomi, hjälps åt hemma, har trevliga vänner, gemensamma intressen, ett vackert hem, rör sig på livets solsida; och som ett tungt täcke sänker sig tristessen.
Vad för styrka har den?
Det är ingenting som kommer farandes runt första bästa hörn.
--- Kärleken ... upprepade hon.
Jag har inte levt förut.
--- Och jag gör ingenting åt det.
Utanför avlöste nattens ljud kvällens:
Det är inte du...
Vi stannar här.
--- Gittan?
Du vet hur det blir, man blir sittande efter jobbet, det är ju fredag, du vet...
faktiskt...
--- Nänä, det är nog bäst för dig det, svarar hon.
Du kan ju börja med att slå in dörren.
--- Det får vi väl se, det!
Därmed hasar han sig iväg.
Bortvänd, mot fönstret, ligger Gittan och läser tidningen.
Han låter nyckeln glida ner i fickan på sin morgonrock, som hänger på en krok bredvid dörren.
slänger hon åt honom.
Gittan ger slaget förlorat.
--- Nej, vi får inte ... säger hon.
Den här eftermiddagen har de spelat pingis i hans källare som så många gånger förr, men de blev trötta, svettiga, ensamma kvar, de vilade ut på hans säng.
Han har inga ord, han har bara längtan och händer och svullna läppar och kön.
Hjärtat slår som en stångjärnshammare innan han äntligen blir lugn.
Han känner sig grymt tillfredsställd som om han tagit hämnd och somnar utan bekymmer.
--- Vafan tog det åt henne, då?
Jag får vara den jag är, fortsätter hon, jag får känna mig som jag känner mig, och det blir så enkelt då att älska dig och så skönt att ligga med dig.
Och efter tryggheten kommer lugnet, och det blir sakta alldeles skönt inom mig...
--- Och när jag är het, fortsätter hon, när jag är riktigt upphetsad så att kroppen skälver och hela härligheten är blöt så det nästan rinner, då låter du mig vara precis som jag vill då också...
säger hon och skrattar.
Det är inget festligt, extra, särskilt, som föds under speciella omständigheter, som när man druckit eller när man känner sig förälskad eller när man hetsat upp sig med porr av något slag...
--- Det är kärlek, säger han milt.
Ömsom fylls han av självmedlidande.
Till lördagarna har de i regel sina gräl:
Hon ser hur det är fatt.
Hon ser på honom misstänksamt.
Han drar av henne naken på underlivet och tvingar sig in.
--- Jag vet det.

Han misstänker att hans fru på sitt håll är lättad, för sedan får hon respit en
När programmet är slut stänger han av och tar ut askkoppen och ölburken i köket.
Täcket ligger nogsamt tätt kring hennes kropp.
Hans fru noterar dessa
Nu skälver han i kroppen och vill ha ur sig det han ska ha ur sig, och det ögonblickligen.
--- Godnatt då!
--- Nej.
--- Elsa?
Det är en märklig känsla.
Jag är trött på att vara ensam.
att göra och som alla andra tycks ha i övermått.
Jag fungerar inte fysiskt.
Jag är trött på att hemfalla åt sådan sentimentalitet som inbillningen att någon skulle kunna se hos mig något som inte finns.
den att jag är ensam.
Och det som kommer nu är avskuret helt.
Jag blev kvar med mitt barn, som blev
Han fäste sina manschettknappar på plats, och sedan tittade han ut genom fönstret.
Nu skulle hon bli rödögd, och mycket skulle sägas dessförinnan.
Verkligheten är stenen som sjönk i mitten; en grå och tung liten vanlig sten, till ingen glädje alls.
Själv var han också duglig en gång, fasansfulla tanke.
--- Jag bryr mig inte om vad de säger, återtog hon, jag går inte.
Du vill såra mig.
Du kan räkna supar med någon annan, samla hån som du samlar kräftsköldar.
Säkert har han inväntat den här kvällen i ett helt år.
Vi älskar att röra oss, skratta och se folk.
Jag börjar tröttna på alltihop.
--- Det kan jag inte ta på allvar.
Han började skymta sin spegelbild i rutan.
En liftare med tung packning knegade uppför backen med resignerad rygg.
Skolrekordet låg på femtiotvå.
Jag älskar dig.
Du stryker mig över armen, från axeln ner till handen och uppåt igen, och huden reser sig på min arm, och blodet stiger, längtan är väckt, i min arm.
Och mina bröstvårtor hårdnar och drar ihop sig som pupiller i sol.
Aldrig mer sluten hud!
Kärleken finns, tänkte jag, och den skriver inga kontrakt, den frågar inte efter villkor, men den söker sitt och bara sitt; och den tillkommer närhet, närhet, närhet.
Alla ord är osagda, händerna har ingenting rört, ingen tanke är tänkt.
Längtan leder oss.
--- Du vill inte, då?
--- Gör du inte det då?
Den är rätt tvivelsam.
Det försvinner lika fort det kommer.
Ute i förorten, kanske!
Vi åt hamburgare och drack öl.
saker man inte säger, för man kan inte, bevars, det passar sig inte, det enda man tänker på passar sig inte att säga.
Mina tankar smög iväg till honom, smög, som för att lura mig.
Jag vet inte var det kommer ifrån.
Hur skulle det kunna göra det när jag har en mor som lever ensam och en far som dricker konjak till frukosten och ändå vill de inget annat än vara tillsammans?
Sedan är det en annan sak att killarna handskas dåligt med situationen, snackar och förfular; de har inte kommit lika långt som vi.
Och bara hålla om, hårt hårt hårt hårt och känna dofter och muskler och hud och skönt.
Och han skulle lösa mina kläder och bära mig någonvart, till ett läger, då helst, inte till någon banal slaf.
i allting, tyckte jag i alla fall, utom att snabba sig så mycket som möjligt, klaga så mycket som möjligt och smälla så mycket pengar som möjligt, så har jag gått runt i mitt rum med den dumma hunden som gjorde mig allergisk och gråtit och sagt mig att det måste finnas någon, någon i denna värld som kan älska mig så som jag redan älskar honom, fast jag inte vet var han finns.
Mer vuxen än mamma, och
Det är lugnast, mest rofyllt, mest så som det antagligen är menat att vara, mellan
--- Är du ensam?
Va?
Ser du den där vita kåken bakom kyrkan?
--- Så du är lika trafikfarlig som vanligt?
--- Tycker du fortfarande om drömtårta?
--- Vad jag tycker det var skoj att se dig!
Hon Javisst.
Jag menar, soffgruppen och dubbelsängen och...
Hon Nej, ser du, jag fick skriva på ett papper om det.
Han Okej då, men det där papperet kan ju inte vara juridiskt bindande.
Du skulle inte låna dig till sådant.
Han Nej, det är inte din stil, va...
Vad vill du dricka?
Och jobbar?
Eller vi har...
--- Hur stora är de?
Men det var väl hemskt kul!
Som sagt var.
--- Ta en bit till!
Jag adopterar väl antagligen de här större barnen så småningom.
Hon Skilsmässan kom du i alla fall över ... rätt snabbt.
Efter vad jag kan minnas så var det du som pläderade ivrigast för den skilsmässan ... från morgon till kväll...
Det var ju det som...
Det var väl verkligen jag som fick anpassa mig till dina förhållanden!
Vi skulle ha vår frihet.
Han Eller ungkarlsflicka!
Hon Nej inte du!
er...
Han Det sa jag.
Visst, allright, jag blev förälskad.
Den äran kan du ta åt dig helt och hållet.
Och utan svartsjuka.
Det finns väl ingen anledning att bryta nu!
Hon styr om sitt liv själv ... det är inte min affär.
Vi grälar inte, härjar inte så förbannat med varandra.
...
Jag är realistisk.
Som jag har frågat mig varför, varför och varför...
Hon Du har inte saknat mig.
Hon Kallt...
Han Möjligt...
och så mycket gott!
därför att du tycker det är bättre att ha sällskap än att vara ensam!
Då är det ju bara...
Man jobbar ju, till exempel.
!
Och jag tror faktiskt inte att du jobbar för att bli bra gift heller...
Hon Jag förmodar att man vänjer sig...
Hela tiden före...
--- Nej, jag förstår att du inte har saknat mig...
--- Nuförtiden får man ju säga som det är.
--- Och du har inte...
Jag vände och vred på dig och mig och vårt misslyckade äktenskap och jag förstår honom mycket väl, att han tröttnade.
Väntar på läkning...
--- Och det är ju möjligt att du har rätt.
Han Fast den är ju självvald.
--- Jaha, här sitter man och fördjupar sig i obegripligheter!
--- Men det blir ju för lite av det mesta, förstås.
--- Jag trodde faktiskt det, ett slag...
Det var väl inte så farligt?
Är du lycklig?
riktigare.
Där är ju alltihop, där ligger det!
Världen!
...
Han Hur sa?
Adoption ... delaktighet, ansvarskänsla, inte egoism.
--- Jag var trygg med dig, jag trodde det aldrig kunde rubbas...
, en pojke och en flicka.
Hon Barn var ingenting akut.
--- Du sa aldrig ett någonting.
Därför att det råkade vara jag, som var involverad, och inte du själv!
Hon Ja!
år som gifta har du inte sammanlagt sagt så mycket som du har gjort här idag!
Underligt att du har försummat det!
Han Ja!
Hon svarade:
En av småpojkarna, i skarprandad tröja, skrek gällt och triumferande, högg en boll och rusade iväg med den.
--- Tror du?
Hon stod i den lilla hallen och knäppte sin kappa.
Hon tog
--- Jag tyckte mycket om sommaren.
Jag vill vara stark.
Jag bärs och bär mig själv.
De hade fått en son, som nu vid
--- Kan jag gå nu?
Han hade svägerskan mitt emot sig.
--- Vi har ju heller inga besvär med att gå.
Jag brukade vända mig om och vänta på honom, men just innan han hann fram, sprang jag vidare.
De har lossnat!
Gränslös makt.
sa Sune.
Deras ögon flackade och for.
--- Jag är trött, Brita, sa han.
--- Du blir så förblindad, sa hon och hon var retlig på rösten:
--- Aldrig på tiden, svarade hon.
Det kommer en distans till det skrivna, till själva skrivandet som är otäck.
Oförmåga, maktlöshet; vad det nu är för makt man eftersträvar.
Men i stunder av svaghet, sorg och oro, ramlar de över en:
Författarens drivkraft måste alltid vara att nå, inte att uppifrån informera; att nå den förståelse som i sig är enda vägen till närhet, till spridd insikt och till förändring.
något man inte vill men måste ta, och låta sig förlamas av; något som sker i strid med den natur man delar med alla människor.
Vill man bryta sönder sin tillvaro, vill man kasta kull och " gå vidare ", som det heter, i den alltmer desperata kalvdansen?
Jag fann aldrig några vägar.
Perfekt!
år, hade jag varenda kvart på dagen inrutad; och så gick det.
Det är lätt att vända alltsammans mot den människa man lever med.
) En tyngd och ett mörker, ett allra-längst-in dit inget ljus når.
Man kan ju inte skratta och le, om man lider av ångest; man förmodas trycka i ett hörn som ett jagat djur med desperationen lysande ur ögonen.
det är den småsinta, den småskurna och enkelseende människan som blir så ohyggligt fördömande.
Egentligen?
år; det skulle vara litteratur tillräckligt för det, sanning tillräckligt för det.
Om sanningen, ledstjärnan, vet jag att också den, också min har hur många sidor som helst; jag är bara jag, och jag är inte ens densamma som för ett par år sedan, eller som igår.
" Tro inte att du är något ".
Föräldrar säger det till sina barn i förtäckta ordalag:
Folk har väsentligare saker för sig.
" Den delen av människonaturen hatar jag, med en bitterhet som inte förminskas av vetskapen att jag själv är av samma denna natur.
All naturlig balans:
Vad är roligare än att leka en smula med den alldeles uppenbart behövande?
Några gyllene regler i konsten att uppfostra ett barn så att ångest slår fäste i det Misstro systematiskt allt barnet påstår sig ha sett, gjort och upplevt.
Ge det indirekt omvårdnad.
Här är jag i sorgens och saknadens rum, innestängd med min vetskap om döden.
Att mängder av människor ännu väntar.
Det var som att blåsa ut ett ljus.
Man svek en liten människa som lagt sitt liv i ens händer, som litade på en och hade obrottsligt förtroende för en.
Doktorn konstaterade difteri.
Den tjugoåttonde februari var han också mycket bättre.
Jag är övertygad om att han visste att han skulle dö.
Han hade gjort i byxorna, något han aldrig brukade.
Det var det veterligt enda fallet av difteri med dödlig utgång på
Jag grät, men jag var inte förtvivlad.
Jag ville vara med och ta emot honom, öppna kistan och svepa honom.
De första månaderna höll jag på att förlora förståndet.
Till slut kunde jag andas igen.
Det var djupt väsentligt, för inte ens när ett helt år hade gått efter Arons död såg jag någon ljusning i sorgen utan fruktade för mitt förstånd.
Han hade en utstrålning, som var allt annat än barnslig.
Saknaden efter honom är ohygglig.
Man måste få veta att människor vet vad som hänt, och att de också har minnen, om än aldrig så vaga.
Under tiden som följde kunde jag sedan få uppleva stunder av lugn och en sorts försiktig glädje.
Döden är alltid närvarande, alltid, i alla situationer.
Sådant vittnar om omogenhet.
Sorgen förlamar, och man står handfallen inför den sörjande.
Sorgen är inte kompakt grå.
Det är en överflödig lisa, en försen trygghet, ett hånskratt.
Inte mild och storsint, med trygg balans i det ofattbara höjt över vardagen,
, som klagade över dålig hälsa, sändes till sjukhus genom förmedling av socialbyrån i Taito, och
decimeter på
Så vitt jag vet använder de flesta kartongmänniskor denna kartong i kvartsformat.
Avgör först vilken sida av kartongen som skall vara ned och vilken som skall vara upp --- utgå från eventuell design eller vänd den minst nötta sidan uppåt eller bestäm helt godtyckligt --- och skär sedan bort underdelen.
decimeter.
Denna enkla konstruktion är praktisk utom all beskrivning.
För en kartongmänniska har öppningen i plasten samma betydelse, på sitt sätt, som en blick.
Dessa öppningar tjänar både som extra titthål och är praktiska när det gäller att avgöra varifrån ljuden kommer.
Om segelduken viras kring midjan fyller den på ett utmärkt sätt upp mellanrummet mellan kartongen och en själv och håller dessutom kartongen på plats.
Fast det inte kan finnas någon statistik, finns det bevis på att ett tämligen stort antal lever i lönndom över hela landet.
Men jag inser helt och fullt att ni inte vill erkänna det.
Hur mycket han än kämpade för att ignorera kartongmänniskan, så var han högst medveten om hennes existens.
" Stopp ett tag ", hade konstapeln snäst, " jag förmodar att ni gjort klart för honom att han måste försvinna.
Där inifrån fästes ett otydligt vitaktigt öga skarpt på honom.
Men han kunde inte vänta i evigheter.
Blykulan måste ha borrat sig in i killens kropp med stor kraft.
Nedre delen av hans kropp var helt dold av segelduk, så det var omöjligt att avgöra vilken kroppsställning han hade.
Från kartongen hördes ett ljud som om någon skrapade på inte helt torr lera.
Det kanske bara var som han inbillade sig, men A tyckte att marken under den flyende kartongmannen verkade mörkare än omgivningen.
Var det blodfläckar?
Den var dessutom av exakt rätt storlek.
Stället kändes mycket hemtrevligt.
Han kunde definitivt känna att en förändring ägt rum, men en sådan grad av förändring var ju önskvärd.
Till och med motgången i det ungkarlsliv han motvilligt fört tills nu hade vänts till välsignelse.
När han kom hem förstärkte han kartongen med tejpen och ståltråden, och sedan, när han lagt in de andra sakerna, stängde han in sig i den.
För första gången sov han, lutad mot väggen, med kartongen över huvudet.
Jag står här och arbetar mig framåt i dessa anteckningar, medan jag söker skydd för regnet under en bro.
Här finns det inga boningshus och ingen kommer förbi.
När det finns så många nya gatlyktor har man massor av ljus för att läsa en tidning, medan man söker skydd för regnet.
yen.
Man vet att den inte är värd någonting, men det ligger ändå en sällsam fascination i ljuset som bryts genom glaset.
Det är som om jag hade avsagt mig en kartongmänniskas privilegier.
Men lyckligtvis har plasten över observationsfönstret blivit fuktig av regnet, och eftersom det förtar något av den mattande effekten, har synfältet ökat.
Jag vill förstås helst av allt att hon skall komma hit på eget bevåg som hon lovade.
Om det värsta skulle hända har jag tänkt lämna de här anteckningarna efter mig som bevis.
Det bevisas av att jag bytt från kulspetspenna till blyertspenna, men att handstilen är precis densamma som förut.
Men ändå tycks tiggare och lösdrivare vara tydligt medvetna om skillnaden.
Sådana gånger gungar jordaxeln, och man lider av ett svårt illamående, som påminner om sjösjuka.
Jag har fortfarande
Tänk om hon inte sviker sitt löfte, men skickar en ställföreträdare i sitt ställe?
Det förstås, om det blir fråga om styrkemätning antar jag att han kan bräcka mig i ett och annat.
Även om det plötsligt skulle bli högvatten, när floden sväller över av regnvatten vid flod, kan jag alltid resa mig och byta plats, så länge det inte når över stövelskaften.
Om det inte är hon skall jag omedelbart lägga dem i en plastpåse, knyta ihop öppningen sedan jag blåst upp påsen och vira flera lager runt knuten med den tunna ståltråd jag snott dubbel.
Hur lång tid det än tar ska det inte ta mer än en minut.
Nej, en skicklig simmare skulle säkert avhålla sig från sådan dumdristighet.
Alltihop kommer att låta som en lögn.
Det är lågskor, av toffelmodell, med tunna sulor och uttrampade sidor.
Såja, såja ... jag har fått nog.
dagar sedan ( förlamning av känslan för tid är ett av en kartongmänniskas kroniska lidanden ).
Han flyttade en sorts käpp, cirka en meter lång, från axeln och stack den under armen, varpå den fångade eftermiddagssolen och glödde svartröd.
Killen sprang mot vägkanten och sedan tvärs över vägen och försvann utom synhåll.
Från och med nu var det snarast krypskytten som måste genomlida en smärta som var
vem som helst.
Där finns det förövrigt alldeles för många falska raka vägar.
En tilltalade mig direkt och stoppade mig till och med på gatan.
tusenyen-sedlar slängdes in.
Jag skulle heller inte ha förstått att luftgevärsmannen ( som fotografiet tydligt visade ) i själva verket var sjukhusets läkare och flickan på cykeln sjuksköterska.
Men bödeln kommer inte att vänta hur mycket jag än kedjeröker.
Faktum är att jag olyckligtvis inte var avspänd nog för att försöka mig på något oanständigt, men utan kartongen kände jag en sådan lättnad att det fick mig att glömma att jag visade mitt ansikte naket.
Jag betonade till och med alldeles särskilt att jag skulle kunna sälja den till henne för ingenting.
) --- Jag talar om tiggaren som gick omkring med en kartong över huvudet, sade hon.
Istället blev han intresserad av att fotografera staden.
--- Jag skulle inte bry mig om hur mycket jag blev sedd.
LÅG DÖD MITT I FOLKVIMLET INGEN TOG NOTIS Vid sjutiden, kvällen till den tjugotredje, upptäckte medlemmar i Shinjukupatrullen i Tokyo en död fyrtioårig lösdrivare.
timmar som gick innan polisen hittade honom.
Det bekymmersamma med en molluscus dröm är inte så mycket själva drömmen som svårigheten att vakna från den.
Det kan inte vara alltför svårt att föreställa sig den irritation den totalt uttråkade drömfisken upplever, den brist på motståndskraft den känner, som om dess
Det ger en obeskrivlig känsla av bristfällighet.
Dubbel perception är lika irriterande som klåda.
Men vad sorts fall skulle en havsfisk få?
Men när han väl tvingat sin tanke så här långt, tvekar den falska fisken, med en förlägenhet som man inte skulle ha väntat sig av ett kallblodigt djur.
Han överlät sig helt enkelt åt vågornas rörelser.
Slutligen måste den döda fisken uppenbarligen existera för evigt som en falsk fisk, som om den behandlats med de modernaste nedfrysningsmetoderna.
yen, som täcker kostnaderna för kartongen, har kastats ned uppifrån bron.
Jag har läst hennes brev och läst om det.
Hon kom själv.
Jag tror inte det är någon mening med att fortsätta skriva.

Av någon anledning ville han mycket gärna ha den.
yen, beroende på av vilken anledning doktorn ville ha den.
Hon kom inte ens ned till kajkanten.
hoprullade tiotusenyen-sedlar.
De bedömer alltför lättvindigt vilken betydelse en kartong har för en kartongmänniska.
I en spegel Regnet hade stillnat till ett lätt duggregn, men vinden hade ökat i styrka.
Ens uppmärksamhet fångas, vare sig man vill det eller inte, av hundrayen-myntet någon tappat på gatan, medan de krokiga och rostiga spikarna och ogräset vid vägkanten lika gärna inte kunde vara där.
Men kartongens effekt reducerades till intet, när jag tog den branta backen till sjukhuset.
Eftersom ventilationen var dålig bröt svetten ut.
Jag ville inte ringa på dörren så att de skulle öppna.
Hennes rum låg på baksidan av huset, andra fönstret från vänster.
Klockan hade blivit midnatt och mer, och jag tänkte att de av en eller annan anledning hade glömt att släcka ljuset, men på något sätt kände jag mig obehaglig till mods.
Att hålla armen sträckt och kika upp och in genom öppningen i det smala fönstret var fruktansvärt arbetsamt.
Det var tydligen doktorns vardags- och arbetsrum.
Den tilltalade personen var en kartongmänniska.
Det var svårt att tro att jag hade kommit på besök så här, att mitt syfte bara varit att betala tillbaka de
Det känns också som om jag ville springa min väg och också som om jag ville förfölja.

( Jag ansåg att det var felaktigt.
På något sätt hade den här galna idén materialiserats.
Jag bytte arm och stöttade den här gången spegeln mot fönsterkarmen för att kunna hålla den stadigt.
yen, som en belöning till en hund, som stod en halv dag som han lovat och studerade vattenvirvlarna under bron ... papphuvud...
Den nakna kroppen och kroppen är
Men om det var allt, fanns det många ben som var mycket sexigare.
De är praktiska medel för fortskaffning.
Jag undrar om jag har upptäckt de ideala benen i hennes eller om jag försöker anpassa hennes ben till idealet.
Axlarna var långt tillbakadragna och halsen, som sköt lodrätt upp därifrån, bar ett huvud, som hängde framåtböjt som om ett gångjärn lossnat.
Hon bet sig lätt i underläppen.
Mitt mellangärde stelnade som vått läder, jag fick svårt att andas och mitt ansikte var randigt som en övermogen melon av de svettfåror som rann ned från håret.
Plötsligt stängde hon munnen, tittade upp i taket och började låta händerna glida över höfterna.
Jag hade fortfarande vett nog att hålla tyst.
Spegeln var nedkladdad av mina fingrar.
Kanske hade det det, men hur det än var med den saken, så var hon inte längre naken.
Någonstans i buskaget hördes det sorgsna flämtandet från hunden som hamrade mot marken med burken han hade mellan tänderna.
Hon gick tvärs över rummet mot dörren.
Han skakade på kartongen, vände sig om och kom lufsande tillbaka som om han haft våta underkläder.
Min skugga gick fram och tillbaka i diagonal genom rummet med stapplande steg som en leksaksrobot.
Då skulle hon bli fri.
Kanske var det grottan i hennes armhåla.
och en halv sidas tillägg på annat papper ( Det är inte bara papperet som är annorlunda.
--- Nåå...
--- Ja, jag antar det, men...
--- Visst inte.
--- Den gav jag förstås.
Samma enkla logik gäller sprutor.
Och under hela den tiden sa du inte ett ord...
--- Men han råkade bara röra vid mitt hår av en ren tillfällighet, och...
Jag skall vara försiktig.
--- Förlåt mig.
Du skall inte gå och tro att en sån där kille är en människa.
Först gned han bort varet ur ögonen och fick mig att ställa mig i alla möjliga poser.
Jag undrade om han aldrig skulle tröttna på att fråga.
Jag undrar just vilken sida av det kastrerade svinet som var uppåt.
Han sade att han inte stod ut med att titta upp mellan mina ben när jag stod på alla
Och från det ögonblick jag inbillade mig att han såg mig rann all kraft ur mig, och jag kunde inte låta bli att inbilla mig att jag stod på alla
" tack ... tack " --- Varför vägrade du inte att ge lavemang?
--- Släck ljuset.
Klockan är
Jag ville tvätta mina underkläder och min skjorta, raka mig och tvätta håret, för att inte tala om resten av min kropp.
Jag tror att detta verkligen är den möjlighet jag har väntat på i
Det enda praktiska med en tunnel är att den har en utgång.
Jag försökte dra loss överdelen.
Jag skälvde.
Och för att kunna göra det behövde jag bevis.
" Hans oro var utan gräns.
Regnet hade upphört men de låga fuktladdade molnen gjorde att det tog lång tid att torka.
Ett kupolformat tält med de inre stängerna synliga.
När jag böjde mig framåt för att försöka se igenom dem, hoppade mitt högra och mitt vänstra öga ut och föll rakt ned.
precis.
( Låt mig skriva ned det här innan jag glömmer det.
Om jag river sönder kartongen i
Först och främst ersätter den ett bord.
nycklar ( det var inte omöjligt att jag någon gång i framtiden skulle stöta på ett lås som någon av dem passade till ), en gjutjärnskula,
Kan till exempel en människa som vanemässigt använder en liten radio --- en FM-transistor med bra ljud -- avfärda den som skräp bara för att han ville lätta sin börda?
Vad kallas det där uråldriga trädet med mängder av små spirande löv?
Men hör nu på, de här
Nu skall jag gå rakt på sak.
När en giftig orm slinker iväg ur en bananlast, en tjänsteman i Internationella handels- och industriministeriet begår självmord, en treårig flicka blir våldtagen, en internationell konferens har framgång och till slut klappar ihop, en förening bildas för att föda upp steriliserade möss, ett barnlik hittas i cementen på byggplatsen till en stormarknad, det totala antalet desertörer från arméer runt om i världen sätter nytt rekord, tycks världen sjuda över som en tekanna.
Det är allvarligt för den som råkar ut för det.
Under dagen är det inte många som passerar där.
Till slut ändrade jag mig och tog ingen bild, men det var inte för att jag kände någon särskild sorg över liket.
Om man antar att någon skulle vara det tionde offret för en mycket efterspanad farlig mördare, så tror jag inte att han skulle kunna hitta på något särskilt annorlunda sätt att dö.
Det var vad jag brukade tro.
Följande slående klichéer är snarast ett sammandrag.
" Jag förstår inte alls.
yenen.
Mitt oklippta hår ... mitt sandpappersansikte som var översållat med sår från rakbladet...

Det var ben som man inte kan glömma när man en gång sett dem.
" " Jag har ingen avsikt att tvinga er att låta bli.
Även om jag insåg att han var en kopia av mig själv, kände jag mig generad och ville inte erkänna att det var så.
Men för ögonblicket antar jag att jag får nöja mig med det.
" Hur länge den här ordväxlingen än pågår, tjänar det ingenting till ", sade den falske kartongmannen med en tunn röst som stämde dåligt med hans yttre uppenbarelse.
Jag kommer absolut inte att blanda mig i vad ni än har för förhållande till henne.
" Jag hade ett vagt intryck av att jag hade fått den falska kartongen att handla i mitt ställe och komma med ett förslag som jag själv hade formulerat.
När jag framkallade ett fotografi, som jag tillfälligtvis hade tagit, upptäckte jag en förstoring av något fullkomligt oväntat, precis där i bilden.
Det var efter det som jag började intressera mig för kartongmänniskor.
Att paketera sig själv som bagage och gå omkring så är en förolämpning mot omvärlden och är något mer än att bara uppträda underligt.
kanske få det att fungera.
Jag har svårt för att svara när jag skall tvingas ta ansvar.
" Jag drogs med och svarade mot min vilja, men det verkade som om hon inte frågat det hon egentligen velat fråga.
Jag hade, kort sagt, en känsla av att om jag bara kom till ett definitivt avgörande skulle allt bli bra.
Jag var inte särskilt populär och fick därför en betydelselös roll, kanske därför att ingen annan ville ha den.
Jag är inte så skamlös att jag nonchalant exponerar min nakenhet inför andra.
När man inte kan undvika att bli sedd är det sunt att begära kompensation.
Det främsta villkoret för att den exhibitionistiska handlingen skall vara effektiv för honom är att den person han visar sig för är obekant och av motsatt kön.
Att få den andra att låtsas som om hon inte såg honom var utan jämförelse det mest stimulerande.
Jag vet till och med hur ni tittar på mig.
Någonting falskt var i alla fall någonting falskt när det kom till kritan.
Jag tvekar till och med att skriva hennes namn här och nu.
" Det spelar ingen roll för dig, eller hur?
Var det svartsjuka mot den falske kartongmannen?
tredje knappen.
svarta knappar, ungefär en centimeter i diameter.
Under alla förhållanden skulle jag uppenbarligen få chansen att träffa den som jag hade spionerat på kvällen innan, hon som var så tolerant inför andras anstötlighet, som var som ett redskap att befria mig från åtrå, som fick mig att glömma min känsla av underlägsenhet som en drog eller alkohol.
Under tiden började röken plötsligt pyra ut från sprickorna i kartongen och ur observationsfönstret och fyllde insidan så att den som fanns där inte borde kunna hålla ögonen öppna.
Det stämde visserligen att hon hade lovat stå modell för mig.
Den var mörkt grå med upphöjda sömmar som på en rugbyboll.
Jag kan stå där borta ", sa den falske kartongmannen hjälpsamt.
Den falske kartongmannen började kitta över det tomrum min tystnad lämnat öppen med sitt meningslösa tjatter.
men, hur det nu är, fattar man beslut förvånande snabbt i en sådan situation ... förbluffande snabbt.
Sedan fick jag för mig att du kanske var överdrivet förtroendefull.
" Hon skrattade kort med tätt hopsnörpta läppar, och när hon drog upp snibbarna till blusen, som hon nu knäppt upp, ur kjolen, lät hon den glida ned till fingertopparna och slängde sedan iväg den med
Jag tog utan anledning för givet att jag skulle ha makt att hålla henne kvar.
" " Det skulle inte ha gjort någon skillnad om du vetat det.
ett ställe med en massa liv.
Hon böjde lätt på benen och lade handflatorna mot utsidan av låren.
Känner ni till de där figurerna som är gjorda av en deg av ris och mjöl?
välskapta ben, klumpiga ben ... det är som att tvingas läsa ett främmande språk som jag är obekant med.
Skall jag tala om för er var felet ligger?
Eftersom parning förutsätter beröring ytterhud mot ytterhud kan den aldrig komma till stånd om inte gränslinjen öppnas någonstans eller någon dörr slås upp.
" " När ni nu talat färdigt, vad menar ni?
Ni har fått tiden att stanna.
" " En sådan bravad är omöjlig, skulle jag tro.
" " Jag förstår.
Den som i verkligheten sitter och fortsätter skriva de här anteckningarna.
Det här får bli den sista rad jag skriver.
Ett upplyst samhälle är på något vis ett byxsamhälle.
fotografier, urklippta ur nummer
" " Så ni menar att det fortfarande är mörkt där ni är?
Det känns bra när jag borrar ned fötterna i sanden, men det är kallt.
Nåja, frånsett det tillstånd den nu var i, var tvålen av bra märke och av bästa kvalitet.
Det kändes som jag skulle kräkas.
" " Vem av oss kommer att ge upp först?
Jag står verkligen och tittar på det där avskärmade rummet, som bara är tillräckligt stort för en person.
" " Ni började skriva på stranden exakt
" " Och tack vare er tycker jag ganska illa om mig själv.
När ni skrev som snabbast var det bästa ni någonsin åstadkom
Skall vi säga
" " Får jag påminna er om att det här är mina anteckningar.
Det gör nämligen absolut ingen skillnad om författaren är någon annan än ni själv.
" " Vem då?
Om vi antar att det är ni som är författaren, så skulle ju kartongmannen bara bli en fantasiprodukt.
Om ni bara bevisar att ni menar allvar skall jag ge er hela materialet senare.
" Olyckligtvis finns det ovedersägliga bevis, förstår ni.
Jag tror inte det är särskilt svårt.
" Jag tycks ha en fobi mot sådana där extrema tilltag, det är en svaghet jag har.
) föll upp helt.
Det skymde ögonblickligen för ögonen på mig och jag kände mig aggressiv.
Det var en grönmålad leksakskrokodil med insatta ögon och huggtänder i plast, vårtig rygg, ljusbruna klor och en röd klapprande käft.
När man är färdig öppnar man den bara i ena änden och strör ut sanden i trädgården.
Han körde fingrarna i min högra kind som om den varit en rispudding, och med oväntad kraft vräkte jag till med krokodilsandpåsen över min motståndares skenben.
Först stod jag och betraktade kartongen helt uttryckslöst.
Så länge jag stannar bakom två-och-en-halv-meters-linjen där jag står nu, kommer det sålunda att bli mycket lätt att avläsa uttrycket i hennes ansikte.
Eftersom han var läkare skulle det vara lätt för honom att smussla ned en droppe gift.
C.
Från början var Nana formellt gift med den arméläkare vars namn och identitet jag lånade medan jag praktiserade, men eftersom jag sammanbodde med henne med läkarens vetskap och medgivande orsakade det aldrig några problem.
Nu sitter du och skriver.
Lagren av målarfärg på den gamla vita dörren kan inte dölja skavankerna på ytan.
Kanske är det den där kycklingen.
Det har gått över
Den är i kvartoformat och linjerad med orangefärgade horisontella linjer...
Du griper tag i kulspetspennan och sätter dig i skrivställning, men ändrar dig och tittar på klockan.
Men det är inte ljust nog för att göra anteckningar.
Du var redan medveten om resultatet av dessa händelser, medan jag inte var det, eftersom du kunde göra en intelligent gissning.
timmar tidigare.
Du slår förvirrat armarna om kartongen, trycker den mot dig och tittar över axeln.
Du tar
Du drunknar i det blå.
Kanske har du blivit förgiftad av kartongen, som ju inte är något annat än ett medel.
Den är full med tryckta slagord för varje månad.
Javisst, det är bra.
Det gör mig mycket ont.
Det var en underlig sjukdom, han hade hög feber
Han öppnade en klinik och jag deltog som hans assistent både i ledningen av den och i det praktiska arbetet.
För det andra kan jag inte neka till att mitt uppehälle var säkrat under doktorns kappa av kvalifikationer.
års erfarenhet och ett samvetsgrant och nyfiket sinnelag kunde ge mig ett självförtroende som översteg vetskapen om att ha legitimation eller inte.
Även om vi fick modifiera en del formella detaljer, förblev vår situation i realiteten vad den varit och även doktorn var fullt införstådd med vår plan.
Han hade sitt rum på andra våningen, men eftersom han gick till sängs och steg upp vid oregelbundna tider och ofta använde brandstegen för att kunna komma och gå som han ville, är det omöjligt att påta sig ansvar för alla hans handlingar.
Om ni frågar mig ifall pappen inte var doktorns förklädnad, så kan jag inte gå så långt som att förneka möjligheten av att han skulle ha kunnat förställa sig så utan att jag vetat om det.
Det var först sent på lördagskvällen som vi blev misstänksamma och såg efter på hans rum.
Men jag kände inte nödvändigtvis någon bitterhet mot honom.
Det ljudet skulle jag kunna urskilja på hur långt håll som helst, som en ökenråtta som känner doften av vatten på mer än en mils avstånd.
Bårhus.
Vidare har jag totalt förlorat mänskliga försvarsreflexer, som känsla av vrede, missnöje och hat, och känner mig i högsta grad hemma i detta rum som har precis samma proportioner som en kista ... med ett djup som är
Du ser inte ut som en som kan småprata om ditt och datt med den som du skär halsen av och som är medveten om att han blir dödad.
Faktum är att jag är vaken, så här.
Eftersom det inte spelar någon roll när detta händer, vill jag att du skall börja.
Nej, eftersom vi vill att det skall se ut som ett olycksfall, tills rättsläkaren som är misstänksam, kommer hit, borde jag kanske gömma dem någonstans i det här rummet.
Knäck känns hård nog tills man stoppar den i munnen och suger på den.
stora vågor och det kommer att försvinna utan spår.
Självmord är förstås en nobel handling, och så länge som det är en handling, kan det inte förverkligas bara genom förnuft eller ivrig önskan.
( Förmodligen inte.
Det skramlande takfönstret i trappavsatsen och knarrandet i korridoren som av en våt mopp som rört sig framåt kunde möjligtvis ha åstadkommits av den torra vinden som plötsligt kom blåsande ned från bergen efter
Eftersom ingen annan än du kan öppna en dörr så tyst, finns det ingen anledning att kontrollera saken.
Fast jag ser ut som om jag just skulle ramla ur den, sover jag inte hårdare än en klump gelatin.
Du håller för näsan.
Köttet är vitt och det sipprar bara ut en aning blod.
Den exponerade ådern sväller upp som simblåsan på en fisk.
Medan det jag som ligger i sängen gnisslar tänder, skjuter den nedre hälften av min kropp upp i luften ( som en fisk som sprätts upp ur havet ).
När jag öppnar munnen slits tungan långt ut på grund av det enorma sugtrycket utifrån och jag kan inte få den tillbaka i dess normala läge.
Små virvlar dansar på vattenytan i tratten.
Det finns vissa fysiska tecken som man inte kan bortse ifrån, hur uppfrätt kroppen än är av vatten eller hur mycket fiskarna än knaprat på den, det oregelbundna nätverk av ärr över vilket skrovlig vävnad har formats längs armen och ned till handleden och längs benen ned till knävecken.
Såja, ta det lugnt nu, allting kommer säkert att gå fint.
Det kan få fatala och oväntade följder att överse med en sådan banal liten detalj.
Det är nedförsbacke hela vägen, släpvagnens axel är välsmord och du bör kunna ta dig fram snabbt och lätt.
.
Efter en sista liten korrigering kommer allt plötsligt att stå klart.
Nästan alla som lyckas få detta förtroende har ett gott namn och en ordentlig befattning och av helt naturliga skäl finns det få roller för brottslingar och detektiver.
När någon insjuknat i obotlig sjukdom och hotas av omedelbar död.
Det sätt på vilken döden fås att inträda skall vara moraliskt acceptabelt.
Jag tror att det är lättare att närma sig verkligheten på det sättet.
Jag kan mycket starkt leva mig in berättelser om människor som torterats genom att bli övertäckta av tjära eller där någon balettflicka som målats i guld blir tokig.
Medan jag håller på, låt mig berätta om tiggarna i Wappen.
Tack vare det har jag lyckats få kläm på hur man bär sig åt för att kasta tunga saker från kartongen.
månader.
Det är inte fråga om lyx utan om hygien.
Även om man intellektuellt kan förstå varför det är så är det psykologiskt helt oacceptabelt.
Om man smular torkat bröd får man ju brödsmulor och det blir verkligen fin buljong av vanlig torkad fisk och kycklingben.
Fallet D När D var pojke drömde han om att bli stark.
När han kröp ihop på marken kände han lukten av råttskit blandad med doften av våt jord.
Andra gången fortsatte han titta trots den syn som vräkte sig ned över honom ur kikaren.
Luften var fylld av mjukheten i en tidig lördagskväll som aldrig skulle ta slut.
Kanske bodde hon egentligen inte i stugan utan drog bara då och då fördel av att den var ljudisolerad och gick dit för att spela piano.
Det skulle bli svårt att se genom den men det skulle vara absolut pålitligt, eftersom det enda som satt för den var ett flugnät, då fläkten tagits bort ( det var utan tvekan något fel på den ).
Om han skulle sätta sin plan i verket, fick det definitivt ske klockan
När han dragit på sig ett par gymnastikskor med nedslitna klackar och stuckit periskopet under armen, smög han sig ut i trädgården.
Han gled in sidlänges och kröp ihop mellan toaletten och planket.
Men golvet var i vitt kakel och där stod ett par silverfärgade gummisandaler.
Pianots högfärdiga toner fick hans knäleder att rycka som i nervösa spasmer.
Plötsligt hörde han en röst tätt intill örat.
" Så där ja ... res på dig ... skynda på nu.
Du vågar bara inte springa iväg.
När han stängde dörren bakom sig öppnades en annan dörr inne i huset och lärarinnan kom in.
Jag antar att det du gjorde är naturligt, men jag avskyr sånt där snusk.
" Lärarinnan vände sig mot pianot och plötsligt lät hon fingrarna löpa över tangenterna.
" " Nej.
" Vad står på?
" " Kommer inte på fråga.
Hon skulle bli arg och den här gången skulle hon säkert inte se genom fingrarna med hans förolämpning.
Ändå märktes ingen reaktion.
Det kom, givetvis, inga tårar.
...
Jag börjar hostande förklara.
Ni kanske inte vet det, men...
Spritt naken.
Jag hade för mig att jag haft en dröm strax före gryningen där en massa barn rusade omkring med en flagga fastsatt vid en stång, men det kanske inte alls var nån dröm utan precis vad som hände.
Först är skrattet obehagligt och hånfullt, men efter en stund försvinner skärpan i det och hon skrattar varmt och roat.
" " Det kan väl inte vara nån vits att se en man naken?
Men det stämmer inte på mig.
Vad händer om doktorn kommer tillbaka?
" " Du svettas över hela kroppen...
Efter att färdats långväga med häst och vagn har jag just anlänt till stadsporten.
Det kändes dock alltför snöpligt att behöva avstå från bröllopet därför att jag inte kunde betala avgiften för vagnen.
Jag sade vagn, men egentligen var det en bagagekärra.
Hon hade tydligen hört ljudet av vagnen på avstånd, och kommit ända fram till vägkanten för att välkomna mig.
" Bittra tårar vällde fram.
" " Kan du inte dra dig ur det här som en man och tänka på din far som har gått så långt att han har tagit hästens plats?
Kom så tar vi oss till en storstad, där det finns gott om offentliga toaletter.
Därav kom det sig att jag vandrade åstad vid sidan av min faders kartong och vände ryggen åt den stad där jag så länge bott.
Försök vara litet rädd om papperet och måla mindre bilder.
Vindsrummet, som borde vara helt tyst, var fullt med människor.
Men vid det här laget var detta förhållande utan vikt.
Detta är uppenbarligen den mest övertygande förklaringen till varför mitt porträtt inte kan ställas ut på något postkontor.
Ja, den heta vinden är för våldsam.
--- Kort?
En kärlek som börjar med svunnen kärlek rymmer därför inga skuggor alls.
Detta är naturligtvis en saga.
I denna heta vind strålar det ut ett blått ljus från tidigare sovande ord och handlingar, som om de vore bemängda med högspänningsström.
minuter till.
I smärtan av denna heta vind utsätts jag för en fysisk förändring, som inte kommer att försvinna förrän efter min död.
Det fanns ingen fiendskap eller kamp mellan oss.
Hela huset är totalt avskuret från omvärlden, och det finns varken ingångar eller utgångar.
Jag kände mig en aning ångerfull.
I nästan
Vi kunde inte leva flott på stöldgodset, men vi saknade heller ingenting.
Ordens ändamålsenlighet räcker ungefär
Det låg ett tomt rum tvärs över korridoren, där det var bekvämt att stapla upp köksavfallet.
Kanske hade vi bara alldeles för bråttom att bränna ut oss själva.
Det oroade mig inte speciellt mycket.
Jag återvände till min kartong, som om jag blivit ivägsänd, och det fanns ingenting annat att göra än att orörligt vänta på att hon skulle ge sig iväg.
Men hur många gånger vi än började om, skulle samma tid och samma plats bara upprepas.

Om jag inte kan se henne, kommer det att vara samma sak som att hon är naken.
Jag tittade in i hennes rum, utan att i onödan dra uppmärksamheten till mig, men inte särskilt smygande heller.
uppradade skålar med bonsai, som börjat torka, där de stod inklämda mellan gamla cyklar.
Himlen hade en rödlila ton, det var säkert neonljusen från gatan som reflekterades mot molnen.
Jag stirrade ängsligt ned, men det var mörkt och jag kunde inte se någonting.
Det kommer åtminstone alltid att finnas nog mycket plats att skriva sitt namn på.
Bok I Ortelga Elden Inte ens under sensommarens torra hetta var det tyst i storskogen.
Då och då förirrade sig några av dem kanske längre bort --- när byte eller foder slog fel, eller mera sällan, under påverkan av någon ofattbar yttre kraft som bröt in i deras existens.
En bit bort rörde sig något oerhört tungt och dess steg föll som hammarslag mot marken.
En lång stund stod djuret där uppe och andades tungt och brummande.
Piggsvinet som kurade i sin grunda håla under klippan förnam häpet hans rädsla.
Så tog vinden i och förde med sig ett ljud som föreföll att fylla skogen från den ena ändan till den andra --- ett ljud som ett torrt vattenfall eller en jättes andedräkt --- ljudet av fruktans lukt.
En kvist torra, vasstandade blad på en zeltazla buske tog eld och brann med klar låga som kastade ett hotfullt sidoljus på rökmolnen som nu fyllde gläntan.
Aldrig förr hade den tvingats fly.
De närmaste lågorna fick fäste i en härva torra quian rötter och slickade sig fram längs den till björnens ena framtass.
Genom mil efter mil av torr skog hade branden rasat, fram till floden Telthearnas norra strand och äntligen kunde den nu inte brinna vidare.
En stock rammade den i sidan med en stöt som hade knäckt revbenen på en häst och den vände på sig och satte framtassarna mot den i något som var både ett desperat fastklängande och ett retat försvar.
I början höll björnen sin breda rygg högt i vattnet och såg sig omkring medan den simmade.
mil lång delade floden i
Trots trötthet och hunger var alla de djur, som var vana att frukta jagande fiender, intensivt vaksamma.
Han var klädd i knäbyxor av grovt tyg och en skinnväst som var ihopnästad med stora stygn i sidorna och över axlarna.
När han kom upp på torra land tog han genast betäckning i ett snår av hemlockgran.
Det var tydligt att leoparden var på okänd mark och dessutom hungrig och jaktivrig --- ett farligt möte av det slag som det var en ensam jägares bön att förskonas från.
Fastän han väl visste vad som blev den troliga följden av att såra en leopard tyckte han nu att hans enda förtvivlade chans var att försöka att undfly den länge nog bland buskar och lianer för att hinna skjuta upprepade gånger och därvid antingen oskadliggöra den eller jaga bort den.
Med bakåtstrukna öron och piskande svans kröp det ihop ovanför honom, färdigt att ta språnget.
Det ställde sig ner på alla
Varifrån hade den kommit?
Han låg där framstupa en lång stund utan en tanke på sin säkerhet.
Framför den hade vassen skurits ner för att ge den som satt därinne obehindrad utsikt över sundet.
Utkikens blick gick över den ensamma ketlanan och de få fiskarna bredvid Kelderek och stannade på den trötte blodbesudlade jägaren själv.
Har du feber?
Shendronen utbrast otåligt:
Hur det än är med den saken så vet du mycket väl att var jägare som går ut vid återkomsten måste berätta allt han har erfarit.
Det blir bara trassel med att föra honom inför den höge baronen.
" Jag vilseleder ingen:
Shendronen ryckte på axlarna.
Väster om zoanträdet, i stadens bortre ända, löpte
Detta fantastiska skydd för en öppen flank hade uttänkts och utförts under många års arbete av Bel-ka-Trazet, den höge baronen, och det hade ännu inte satts på prov.
" Rösten var mjuk av oförställd värme och mättnad.
Taphro gav inget svar utan sträckte bara fram handen efter Keldereks vapen --- kniv och båge.
" Kelderek tvekade.
Har du inte lust att leka?
" Försvinn, ungar ", sade Taphro och hötte med näven åt dem.
Efter att ha passerat ett område med repslagarbanor närmade sig de båda männen till slut en grupp större hyddor som låg grupperade i halvcirkel nära öns östra udde med dess raserade landförbindelse.
Taphro nickade kort och gick fram till en man som gjorde ren en slipsten så att vattnet sprutade ut i en spiral när han snurrade hjulet.
" Stenåldersmannen, den skäggige assyriern, de visa grekerna, de tjutande vikingarna, tartarerna, aztekerna, samuraierna, kavaljererna, kannibalerna och männen vilkas huvuden växer under axlarna:
De båda reste sig och gick efter tjänaren in genom dörren som var bemålad med Bel-ka-Trazets emblem, en gyllene orm.

" Nej,
Det var gammalt, och snidat med en hantverksskicklighet som ingen nu levande snickare i Ortelga hade.
" Vill ha vägförbindelschen med faschtlandet lagad, inte schant?
" avbröt honom den unge baronen.
" Ta-Kominion ", ropade en sträv röst från det inre rummet.
Käken var bräckt åt höger så att läpparna möttes snett; och över hakan gick ett blygrått ärr likt en hammare i formen.
" " Shendronen vid zoanträdet sände mig.
" Han sa att --- han ville inte säga det.
Till slut såg han upp.
" " Nej, herre.
" " Han leker med barnen, herre, på stranden.
" Så, Kelderek ", sade den sneda munnen sakta, " du är en hederlig man, säger du, och vi är ensamma, så nu är det inget som hindrar dig att berätta din historia.
Och rädd är jag fortfarande.
Med Zeldas hand i ryggen snubblade Kelderek ut i Sindrad och satt där hopsjunken på en bänk medan unga gossar serverade honom mat och gav honom ett brett läderband att vila armen i.
Bel-ka-Trazets vanställda ansikte var som en synvilla orsakad av lampskenet:
" " Om du har hört så mycket, herre...
" Han avbröt sig förvirrad när han mötte blicken ur Bel-ka-Trazets vanställda öga över puckeln.
" " Tills han en dag återvänder skadad och så gott som tomhänt från en plats som brukar vimla av djur, så förvirrad att han inte ens har lyckats tänka ut en förklaring...
Den höge baronen satt tyst; han samlade tankarna med en min som om han hade stött på ett hinder men var besluten att övervinna det på ett eller annat sätt.
Bel-ka-Trazet drog sin kniv och började glödga spetsen i lågan, tankspritt som en man som väntar på kvällsmålet eller på en vän.
" sade han till sist.
Du kommer att sluta i Zeray, unge man!
Hon vill träffa dig i en brådskande angelägenhet.
Är du säker?
På väg bort till tjänarnas hyddor såg Zelda i ljuset från kvartsmånen den toppiga silhuetten av den stora pälsen otåligt marschera fram och tillbaka på stranden.
De hade färdats fram en lång stund under träd som lutade ut över vattnet när tjänarna tydligen siktade ett landmärke.
Som barn i ett mörkt rum, som vägfarande när de passerar en kyrkogård om natten, så fyllde de
Berövad sina sinnens bruk, vilja och identitet upplevde han sig som bara skärvor av en människa.
men hennes ärende var dels att samråda med baronerna och dels att i ett hemlighetsfullt möte med bara kvinnor berätta om öns mysterier och bland de flickor som fördes fram välja ut en eller
" Håll dig borta från kvinnornas mysterier, min son ", sade han, " och frukta dem i ditt hjärta för de kan förgöra dig.
Hans huvud vilade fortfarande mot relingen och den ena armen släpade i vattnet.
När den nådde strandens klappersten hördes knastrande steg och mumlande röster.
Han höjde huvudet och såg det fladdrande gröna skenet speglat i strandens dyning.
Kelderek följde efter och plumsade ovigt fram på den hala ojämna flodbotten.
De följde en brant väg upp genom skogen.
Ovanför den tomma platån med sina fyrfat gapade hemskt och hotfullt en stor port i stenväggen.
Tveksamt klättrade Kelderek ner från klipputsprånget.
Han reste sig.
När så småningom den höge baronen och hans båda tjänare nådde upp till ravinen och i sin tur som lemmalytta kravlade sig över den sviktande stammen, fann de honom liggande framstupa på platåns yttersta rand, kacklande och lallande med ett läte rysligare än dövstummas skratt.
På ryggen bar de korgar fyllda med bitar aromatisk kåda och ett svart bränsle, hårt och fint som grus.
Men han sade inget och hon återgäldade hans blick med en min av lugn myndighet, som om alla män hade ett ansikte som hans och hon tyckte de såg likadana ut allesammans.
Så gick hon tätt intill den höge baronen, lade sin hand på hans axel och med en min som ett frågvist och nyfiket barn drog hon hans svärd ur dess skida och undersökte det utan att baronen hindrade henne.
Den gjorde inte något sår och lämnade över huvud taget inte något märke.
" Ja --- ja --- leksaker.
Ändå accepterar han illusionen och lever med i den och godtar som verklighet de erfarenheter som följer av den icke accepterade orsaken.
På den skymtade han en målning som han tyckte föreställde något jättestort djur som stod upprätt.
Han befann sig högt uppe i en luftig ödslighet stående på en bred stenhylla vars yta var plan men så grov i texturen att han kunde känna dess ådring under fotbladen.
Sch, sch!
Därifrån droppade och strilade det vidare neråt över den ena terrassen efter den andra, spritt över hela deras bredd, som ett milt regn på en takås.
Baronen ropade uppfordrande till honom och han stannade stödd mot ett ensamt massivt murgrönesnår och log upp mot de båda andra ovanför honom, som om de var kamrater i någon barnslig lek.
" När Kelderek hörde detta rusade han vidare och hoppade på säkra fötter längre och längre ner.
Mellan stensättningen hade planterats buskar, fruktträd och blommande växter.
Längre bort brann eld i ett fyrfat av järn.
Han föll i en orolig febrig dvala där den långa dagens händelser spelades upp inför honom, drömlika och förvirrade.
Framför honom på stensättningens rutor stod en kanske fyrtiofemårig kvinna.
" Ja.
Jag har ett bud --- ett bud till moder Tuginda.
Vill du ha mat?
När baronen fick syn på Keldereks följeslagerska stannade han, bugade och lyfte handflatan till pannan.
Därinne möttes de av en flicka i samma slags klädnad som de båda som hade sett till fyrfaten på platån.
Det var tydligt att stenen som han hade satt sig på var helig.
Hon arbetade lugnt och metodiskt, gjorde rent såret, smorde på en svidande, fränt luktande salva och band så om det med rent tyg.
När de båda männen hade ätit kom Melathys med vatten till deras händer, bar undan skålar och bägare och rakade samman elden.
" svarade hon i ett tonfall som genast tystade honom, fastän hans blick fortfarande var fäst vid hennes.
" " Det är tung rodd till Ortelga mot strömmen.
" Bel-ka-Trazet tog åter till orda:
'Ske Guds vilja.
" " Det är min sak att avgöra det, så länge han är kvar på Quiso.
Under natten kom det i land djur från floden --- somliga av dem arter som vi aldrig har skådat förr.
Vad var det här för förebud och järtecken?
Inte med makt och ståt; nej, utan som en tjänarinna.
" Seså, jägare, du som inför den höge baronens glödgade kniv vidhöll att du hade ett bud endast för mina öron?
Järn --- nej, tro mig!
" Han tvekade men fortsatte så nästan ohörbart:
Det kunde inte vara annorlunda.
Men så säkert som jag lever, så säker är jag att björnen som räddade mig inte var någon annan än vår herre Shardik.
I rädsla att bli bedragen misstrodde han alla; och det gjorde han rätt i.
" Vi kan inte ta risken att ha fel.
Många gånger har jag föreställt mig hur det skulle vara om underrättelsen kom och grubblat över hur jag då skulle förhålla mig.
" Hon öppnade dörren och slog ett enda slag på en gonggong av brons.
Längst uppe skymtade han flickgestalter som lutade sig över korgar och hackor, sysselsatta med att rensa ogräs och snygga upp runt stenarna.
Förmodligen var de tysta av vana och enligt öns sedvänja.
Minns du inte hur jag brukade trösta dig när du var liten och drömde om slavhandlarna under kriget?
" Melathys såg tyst på henne och bet sig så i läppen.
Bed för mig.
Långt bort skymtade den norra strandens svartbrända ödsliga linje.
" Känner du legenden om Inanna?
" Nito!
manshöjder.
Så dök hon utan att tveka ner i det djupa vattnet.
" " Du överrumplade oss, säiyett ", svarade baronen surt.
" Kelderek Zenzuata.
" Värken håller på att gå över.
Men vi ska ta oss över till norra stranden av floden och sedan tillbaka igen.
Solen var på väg mot horisonten när Tuginda till slut gav order om att vrida åt vänster och på nytt korsa strömmen.
Längre bort höll flickan Sheldra på att inrätta tjänarinnornas kvarter och fördela arbetet bland dem.
i sitt hjärta ett hopp, som de inte kunde yppa för Tuginda, att vad han hade sagt var fel och att deras sökande skulle bli utan resultat:
Av alla hjärtan på Ortelga var nog hans det som var minst benäget att tändas och låga vid nyheten om gudamakten Shardiks återkomst.
Sanningen var att hon helst hade velat slippa att höra den enastående nyhet han hade att förtälja.
Tuginda stod vid elden.
" " Jag är glad att du är vaken, Kelderek lekkamraten, för vi behöver talas vid, du och jag.
" " Ja.
Som alla barn blev jag lärd att bedja om den goda natten när Shardik skulle komma tillbaka.
'Jag visste att jag skulle känna fruktan, men fruktan är mindre än jag hade väntat.
" " Javisst, säiyett.
" " Vi var Beklas härskare?
Han var med oss som Tuginda är det nu.
De byggde förbindelsen från fastlandet till Ortelga --- den som nu är raserad --- för skarorna av pilgrimer som samlades på fastlandet på de tvåsidiga stenarnas kust och vandrade över till Ortelga för att därifrån göra den nattliga färden till Quiso just som du gjorde i går natt.
" " Terrasserna:
Han gick vart han ville.
" " Fick han para sig?
och att det ännu är så, det kan vi vara säkra på.
Hon blev --- tillsammans med honom --- å!
Den höge baronen dödade de och de överlevande av folket flydde norrut över slätten och Geltbergen till Telthearnas strand, ty de hoppades att om de gjorde sig sken av att vara pilgrimer till öarna så skulle de åtminstone kunna rädda livet.
Men Tuginda på sin öde ö, hon har fortfarande arbete, tro mig, Kelderek, hon har arbete --- det svåraste av allt.
Men dessa utkorade --- kärilen kallas de --- kommer Gud först att krossa i småsmulor och sedan att själv forma efter sina syften.
" " Och om vi finner honom, säiyett, vad ska vi då göra?
Risken...
En ensam skulle kanske bli rädd.
ingen vind blåste, träden stod stilla i hettan och det enda som rörde sig var den framflytande floden.
" Han är kanske borta!
" Och när han tänkte efter fann han det mer och mer sannolikt att björnen inte var långt borta.
Melathys hade knappt sagt ett ord sen de lämnade lägret.
Han undrade vad den dumbommen Taphro hade gjort med hans egen.
" frågade hon.
När de var nere lutade hon ryggen mot ett träd, bet sig i läppen och blundade.
Det är därför vi har kommit.
Kort efteråt påträffade de leopardens kropp, redan till hälften uppäten av insekter och andra kryp.
Han hade kommit ungefär halvvägs på sin tänkta halvcirkel när han stötte på ett nytt bälte av snårskog.
och tog betäckning bakom ett bestånd höga växter ovanför dälden.
Bland trepsisrankorna låg björnen på sida med huvudet sträckt mot vattnet.
" O, Shardik, herre, tag emot mitt liv.
En dag?
Shardik leopardbesegraren, Shardik av terrasserna, herren Shardik återbördad till sitt folk efter oräkneliga år, låg flugäten och döende i träck i ogräset vid en göl i djungeln!
" "...
Var är moder Tuginda?
följeslagare när de en och en kom fram till kanten.
Så lyfte hon huvudet med minen hos en som erinrar sig sin egentliga uppgift och såg avvaktande på Tuginda.
" Sheldra, du ser att detta är herren Shardik?
" Herre, vår herre Shardik är nära att dö.
På så här nära håll var dess storlek överväldigande.
Efter en stund såg hon upp och nickade honom till sig där han stod i gölen.
Många av såren varade sig och avsöndrade en blank grön substans som missfärgade den toviga fällen och klibbade samman håren till stela torra taggar.
" " Det var inte skicklighet, säiyett ... ", började han men hon tystade honom med en gest och vände sig mot Sheldra och talade lågmält med henne:
Du är Tuginda och jag är den höge baronen av Ortelga --- tills någon dödar mig.
Jag hade inte kunnat föreställa mig att det existerade en björn som den här --- det lovar jag.
Det bästa är att de paddlar runt med kanoterna och går i land där nere.
jag önskar bara att jag hade min egen båge.
Han rörde sig extra försiktigt med leoparden i tankarna och dessutom var det vilda skyggt och han själv nervös och okoncentrerad.
En flicka fläktade bort flugor från dess ögon och öron med en solfjäder av ormbunksblad, medan en annan stod med en burk salva och masserade in den i ryggen och så mycket hon nådde av den sidan som björnen låg på.
Först var han bara medveten om den vida stjärnhimlen och sedan såg han den svarta raggiga konturen avteckna sig.
" Vem tog den andra?
" Det är mer än tredje vakten nu.
" " Det är just vad jag har tänkt ", svarade baronen.
Det var lätt väg ner till floden.
Kelderek lutade sig över den.
" Men vart har hon tagit vägen, herre?
Baronen gick långsamt och stötte käppen i marken som om han gick och övervägde något i tankarna.
" Jag var rädd och jag är rädd nu.
" " Jag är som du vet inte så hemmastadd där, och om det går några historier så har jag aldrig hört dem.
Det är det trädet som bönderna kallar " falska mör ".
Baronerna tyckte jag varit duktig under jakten och de gav mig Svarte smedens ögontänder:
Han gav min far guld och fint kläde; och det hela gick ut på att han ville få följa med oss ut på jakt.
eller
Jag började tala om björnar.
De ledde oss upp på ännu högre höjd, till en stenig platå där det var mycket kallt.
Det lät inte som slagsmål, snarare som om någon drucken stackare raglade runt och sökte efter sin sovplats.
Jag smög och hämtade min båge och klättrade upp på sidan av den lilla klyftan där jag hade sovit.
Jag lät dem tro vad de ville.
Jag väcktes av Zilkron.
Han traskade fram som en dräng på väg till marknaden belåtet slickande sig om munnen.
'Var inte rädd, min gosse.
'Ah!
Jag kände ett tungt slag på vänster axel och sedan slog han ramarna om mig och tryckte mig intill sig och bet och slet i mitt ansikte.
" Han tog det hårt.
Den lovar dig makt av Gud och lämnar dig i olycka och elände.
Bel-ka-Trazet sade med låg skarp röst:
" Kelderek!
Björnens huvud hade sjunkit ner mot bröstet så att den långa käken täckte strupskinnet.
Plötsligt vände Kelderek på hälen och flydde.
alnar när någon tog honom om armen.
dagar sen.
Ingen av dem såg upp när han steg ut på krönet.
Så länge björnen är kvar här i ödemarken finns det ingen anledning att riskera liv, men om den går neråt ön och börjar oroa Ortelga så kan du lita på att jag ska låta döda den.
För det första:
Jag kan inte avstå jägaren.
O, herre, förlåt mig!
De första timmarna verkade drogen inte att göra någon verkan men när morgonen kom sov Shardik djupt och rörde sig inte när såren sköttes om.
Kelderek kunde fortfarande inte tala obesvärat med någon av flickorna.
" Tala då om för mig vem Rantzay är ", sade han, " och varför hon och de andra kvinnorna har förts hit.
" " Vidare?
Och just därför skulle Shardik omskapa honom men inte förgöra honom, det visste han.
" Kelderek kände att nu var tiden inne att ställa den fråga som gång på gång hade dykt upp i hans tankar de senaste
Som jag har sagt dig var det visserligen för längesen Tugindas uppgift att ibland föra hem herren Shardik till terrasserna.
" Kelderek blev ställd.
Vi erbjuder våra liv till Gud och till herren Shardik och lovar att ödmjukt godta vad helst han vill ge oss i gengäld.
av flickorna och tag dem med dig ut på jakt.
Begå inte något helgerån, allra minst nu, ty den minsta skadan det skulle ge var vår död.
I början var flickorna så klumpiga och obetänksamma att han blev förtvivlad och mer än en gång var på vippen att säga till Tuginda att den här uppgiften övergick hans förmåga.
gäss.
Men snart ändrade hans drömmar innehåll och blev till luftiga suddiga intryck av stjärnor och blommor speglade i mörka vatten, eller av moln som drev fram över fallna murar långt borta på en öde slätt; eller han tyckte sig höra Tuginda sorgset tala och anklaga honom för någon ännu inte utförd ond gärning i ord som han aldrig kunde minnas.
När han lyssnade reste sig håret i nacken på honom.
Han hörde sången bli allt lägre och så glida ner i tystnad liksom när en man dyker på djupt vatten.
När Shardik tvekade stannade de också och vaggade till rytmen i sin sång; de stod med jämna mellanrum och kvällsvinden lekte med deras hår och med fållen på deras tuniker.
Björnen som verkade att ha varit på väg mot floden snarare än mot skogen stannade då och vände sitt sänkta huvud mot honom.
På ett tecken från Tuginda stod kvinnorna stilla, var på sin plats, medan Shardik med jägaren vid sin sida gick in bland träden och försvann i skogen.
När han kom fram bugade hon och lyfte handflatan till pannan.
Om han inte själv kan skaffa sig föda måste han ha hjälp.
Den har bevarats från den tiden till nu.
" Hon gav honom en förvånad blick.
Till slut frågade han:
Han hatar herren Shardik.
" " Så har du sagt mig, säiyett; men nu tänker jag drista att ge dig råd.
Du vet hur en flicka i Ortelga som barn kan lära sig att bli dansös och drömma om att krossa hjärtan i Bekla; så växer hon upp illa växt eller blir för lång och så är det slut på drömmen.
Det var inte månsken, och skogen över hans huvud stängde ute stjärnorna.
inte bara för herren Shardik, som var misstänksam och orolig, utan också för att han kände att Shardik själv var rädd --- för vad kunde han inte avgöra.
När Tuginda kom dit gick hon ensam fram och stod i bön tills det blev klart att Shardik inte ämnade attackera henne.
Dem tillät Kelderek vilokvällar och lät de övriga turas om.
Om också han på något vis kunde förmå Shardik att göra helt om där, vad skulle sedan följa, annat än svält?
Nu hade han äntligen ( hur sent det var visste han inte för han såg inte stjärnorna ) uppfångat ljudet av Shardiks klumpiga framfart en bit bort.
" Lugn, herre Shardik!
" Senandril na kora, senandril na ro.
Ur mörkret strax intill från höger kallade en lågmäld röst:
Var det kanske Bel-ka-Trazet själv som smög i buskarna?
Han tryckte sin dolkspets mot mannens hals och skulle just ropa på Sheldra när mannen för första gången talade.
" Har du gått genom dödsbältet i mörkret?
Tänk om han lufsade ut i dödsbältet före morgonen!
Mannen som först såg herren Shardik?
" " Så långt har du rätt ", svarade Ta-Kominion.
Jag är här som Bel-kaTrazets fiende och herren Shardiks vän.
" " Ja.
Gud allena vet vilken vidskeplig smörja vi får genomlida om de inte skickas tillbaka dit där de hör hemma.
Det vet Bel-ka-Trazet i sitt hjärta och han är rädd.
" " Följa dig?
Är det sant?
" " Mina egna män är färdiga att slå till.
Jag är inte rädd.
" Som svar reste sig Kelderek och gick före genom snårskogen.
Det tycktes inte finnas en människa i lägret.
" Kom fort, herre!
Gryningsljuset ökade över floden, en vindlös grå halvdager utan skuggor.
När han såg framåt kunde hans drypande ögon ännu urskilja björnen som liknade en höstack som förts bort i en översvämning.
Mot land!
Han bars fram längs Ortelgas sydostkust i en fart som var som en gående människas.
Det var så stort och verkade ändå att vara så långt borta, mycket längre bort än när han senast hade siktat det, då han återvände till Ortelga i sin båt.
Shardik hade makt att bevara och upprätthålla dem som gav honom allt, utan att tvivla.
" Det var hans sista tanke; nu sjönk han och andades inte längre.
Den vände in mot stranden, mot vänster, och simmade nu med kraftiga tag.
" Om den börjar hemsöka Ortelga lovar jag dig att jag ska låta döda den.
Den ene försvann åt samma håll de hade kommit från.
Så kände han plötsligt ett par händer under armhålorna och en röst skrek i örat på honom:
" Den duger!
Tydligen fanns det de som hade väntat på Ta-Kominions återkomst.
Herren Shardik har återvänt till sitt folk!
Följ mig!
Hennes kläder var torra men den svarta kringblåsande askan hade strimmat hennes ansikte och armar och låg som en grå slöja över håret.
Fördröj mig inte, säiyett, jag ber dig.
Kelderek släppte sin flätlucka, stack kniven i bältet och följde efter henne.
På de riskablaste ställena av den raserade vägen hade Ta-Kominion låtit sträcka rep mellan nerkilade pålar eller förankra flottar, och vid de platserna blev det glam och pokulerande tills en man spolades bort av strömmen och drunknade.
timmar.
När han hoppade i land snubblade han, slog armen mot ett träd och stod och bet sig i läppen medan smärtan sakta ebbade ut.
Så riktade Kelderek blicken mot elden, böjde sig ner och lade på en stock och började tveksamt tala.
" " Jag vet inte.
Han kände säkert lukt av mat från Ortelga och ändå aktade han sig för dödsbältet och valde floden.
Han är inte feg, men han är lika ofarlig för oss nu som om han vore det.
Hans rygg var vänd mot elden och det långa håret som föll framåt kastade tunga skuggor som bildade som en mask för ansiktet och genom den brann hans ögon vreda och fördömande.
Är det uppgifter för en feg?
Jag sluter mig till dem här, jag behöver inte gå tillbaka till lägret först.
" Det var Shardiks kraft som erövrade Ortelga i dag.
Och det här är sättet --- så vitt jag kan se:
Den får inte ges möjlighet att lösas upp.
" " I Bekla --- om
Han behövde min hjälp för att ta Ortelga i dag.
Det måste finnas ett sätt!
Han kommer att stoppas --- och du också.
" Jag vet att du inte är det.
Det andra klarar jag.
" " Du är säkert dödstrött.
Jag kom för att väcka Sheldra, men om du behöver mig kommer jag.
" De lämnade flickan och när deras ögon anpassade sig till mörkret kunde de gå fortare.
Vi kan inte marschera och inte leva i fält i väta och det kan inte de heller.
Är du säker på att vi hinner?
somliga var långa som murar och endast axelhöga, andra tornade upp sig i branta koner eller också var de huggna till trappsteg som försvann uppåt i dunklet; men alla var de bearbetade så att de var jämntjocka och flatsidiga som jättelika yxhuvuden, och på ingen av dem fann de tillstymmelse till fundament eller bas.
Ty det var här som pilgrimerna brukade samlas innan de ledsagades över brobanken.
Om hennes bön hade givits ord skulle man kunna tro att den handlade om läder, trä och bröd.
De gick vidare.
" Vi stör dig, säiyett.
" " Du är inte kry ", sade hon och rörde med sina fingrar vid hans handled.
" Tack och lov, herre!
" Vad som än har hänt så är det över nu.
Det var en kvinnas röst, en liten bit bort.
Under dem gick vägen från Ortelga till Gelt fram --- en stig upptrampad på sluttningen mellan träd och buskar, här och där påbättrad med en stock eller några stenar som fraktats upp från bäcken för att laga något lerigt eller gropigt ställe och som hade placerats ut litet hur som helst för att med tiden och under trampet av fötter falla på plats.
Den låg i blod som glänste klibbigt, blankt och svart i månskenet.
Jag följde efter men han sprang allt fortare, som om han jagade någon --- eller förföljde.
Ta-Kominion kom nu fram till dem med tungan mellan de sammanbitna tänderna medan han ändrade sin sårade arms läge i mitellan.
Vad hade han då här att göra?
" Hon nickade en gång, till synes motvilligt, som om hon om det var möjligt helst inte hade velat veta vad där stod.
Varför satte jag inte ut mina egna män på vakt vid vägen?
Det var alltid han som skötte våra affärer med Bekla.
Framför skogsbrynet stod Shardik och såg ut över dalen.
Vi ska härska i Bekla, du och jag!
Zilthé, gå och visa dem hit.
Baronen ger oss hantverkare så vi kan tillverka en bur på hjul och män att dra den --- " Han hejdade sig när han mötte hennes vantrogna blick; men hon sade inget och han fortsatte:
Om folket tror på Shardik så ger det välsignelse.
Jag har inte tid för diskussioner.
" Med greppet om Tugindas handled kvar ropade han till sig sina tjänare som tveksamt steg fram bakom snåren på andra sidan vägen.
Jag vill helst inte bli tvungen att sätta munkavle på dig, så jag ber dig, inga rop på hjälp!
Lova mig det!
Var desperation ett så långsamt förlopp?
Det är herren Shardiks vilja att delta i marschen mot Bekla.
Det kan vara mycket farligt, men vi kan förstås pröva det.
Det växte medan de stod lyssnande, tills de kunde urskilja ljud av metall och mänskliga röster, en ropad order, en sångstump.
Men TaKominion var övertygad om att det var Shardiks gudomliga bestämmelse att leda armén till seger.
De unga vågar sitt liv utan eftertanke --- som en sport --- men de äldre som kanske har vuxit till sig i ödmjukhet och osjälviskhet har också vuxit till ökad klokhet och omsorg om sig själva under detta korta liv där de hoppas kunna åstadkomma något värdigt att vid dess slut offras till Gud.
" När åt han senast?
De såg Kelderek gå från grupp till grupp och fråga, peka, nicka medan han gav instruktioner.
gå ner till vårt läger och hämta allt kött vi har och all tessik --- både de gröna bladen och det torkade pulvret.
" Det utdragna och farliga sökandet efter Shardik fortsatte västerut genom skogen till efter middagstid, då äntligen Zilthé kom springande för att rapportera att hon hade sett björnen lufsa fram längs en å en bit bort.
Kunde de på något vis driva eller locka honom åt det håll de önskade?
Om man hade makt att ändra det förflutna --- det var en fantasi hon ofta hängav sig åt, fast hon aldrig hade delat den ens med Anthred.
Ni skulle aldrig ha kommit hit!
Rantzay såg ett bländande ljussken och hörde ljudet av tjattrande fåglar.
" Prästinna --- vad --- björnen --- vad händer?
Förvirrad lyfte hon händerna till sina kinder och skulle just fråga Nito vad som hade hänt när hon blev medveten om ytterligare en kroppslig hemsökelse.
Hon fattade säkert vad som hade hänt och skulle berätta det för de andra.
En gång såg hon Anthred stå vid en trädstam och skulle just tilltala henne när väninnan log, lade ett ringprytt finger mot läpparna och försvann.
" sade Rantzay med en kisande blick.
" Nå?
" Genom trädkronorna skymtade blixtar som ljungade från bergen söderut.
" Ni säger att herren Shardik finns helt nära.
Den vassa eggen skar lekande lätt genom ett blad som hon höll mellan pekfinger och tumme, och med endast det lättaste tryck nästan genomborrade spetsen huden på hennes handled.
Detta var symtom hon kände igen.
Klorna på den ena utsträckta ramen var krokiga och uppåtriktade.
Rantzay vände sig bort och tog lådan bakom sig.
Så släppte han henne, slak som ett plagg som faller från en tvättlina, och gick osäkert ut i öppen terräng utanför dungen.
Han och hans män var utrustade med gedigna vapen av egen tillverkning och var ivriga att ta del i plundringen av Bekla --- eller åtminstone plundringen av Gelt --- och de var harmsna över att plockas ur marschkolonnen och sättas till sitt vanliga arbete.
Bud sändes hem till Ortelga och före middagstid hade allt öns lagrade bränsle och en stor del av förråden av sågat virke och varenda bit smidesjärn burits upp till lägret av kvinnor och pojkar.
" " Ett tak av trä skakar sönder ", sade snickarmästaren.
" Arbetet avslutades vid fackelsken, och sedan skickade Kelderek männen att äta och var ensam kvar med Sheldra och Neelith.
" Vi hade lika väl kunnat forsla honom på ett öppet flak.
" " Det var Rantzay som förde honom tillbaka, herre ", sade flickan och såg upp på Kelderek som om hon ännu var rädd.
" " Guds vilja uppenbarad ", sade Kelderek förundrad, " och allt vi har gjort har varit riktigt.
Inte mycket strid, men vi dödade hövdingen, och sen var de övriga villiga nog att göra vad herren Ta-Kominion sa.
Han hämtade några bränder och gjorde upp eld och satte sig så bredvid buren tillsammans med Numiss och de båda flickorna för att vänta på rapport.
" Nito!
Vid beröringen av det kalla vattnet jämrade hon sig och som återkallad till verkligheten började hon tala till Kelderek.
" När Shardik hade passerat henne och gått sin väg stod hon kvar en liten stund, slagen och förkrossad, som om hon likt ett träd hade dragit blixten till sig.
Vi stod intill henne och hon talade till oss, ändå var vi skilda från henne.
Vi har inte någon tid att förlora.
Han hade anförtrott sin sekond Gel-Ethlin att leda armén på dess fortsatta marsch mot vattenstaden Kabin, ner genom Tonilda och därifrån västerut tillbaka till Bekla.
Med litet tur kunde angelägenheterna i Kabin expedieras snabbt och en enda forcerad marsch, med regnen och hemlängtan att sporra trupperna, borde kunna se dem i trygghet hemma i Bekla inom några få dagar.
Nästa sommar bytte de båda arméerna distrikt.
För en del år sen när han var nybliven stabsofficer hade han deltagit i en expedition till Telthearnas södra strand och det hade varit en trist och besvärlig historia då de antingen hade fått ligga i fält i dystra skogar eller rekvirera hyddor nerlusade från en halvvild stam som levde som grodor på en ö i floddunsterna.
Den andra rapporten hade innehållit någon berättelse om en ny kult som eventuellt kunde urarta till fanatism, fastän den höge baronen föreföll ha gott hopp om att kunna hålla den under kontroll.
eller
De kom i väg sent på eftermiddagen; soldaterna muttrade, men lydde order.
Ryktet hade spritt sig att det väntade en forcerad marsch till Kabin, vare sig regnen kom eller ej, och hårt arbete när de kom dit.
Men att reparera reservoaren i Kabin --- nej, att det är viktigt kan de inte fatta, det är en nyckel som inte passar i låset.
" När soldaterna släppte honom föll bergsmannen genast på knä framför Kapparah som han tydligen tog för den främste av det närvarande befälet.
Han är inte en bondpojke.
Det var en kvistig sak.
När pojken hade fått tvätta sig och äta hade han samlat sig och talat med behärskning och värdighet om sin förlust och med reda och logik om den hotande faran.
På order av sin unge anförare --- som tydligen var både tapper och skicklig, men som visst var sjuk --- hade de slagit en järnhård ring av bevakning runt Gelt för att hindra alla nyheter att läcka ut.
De måste utkämpa sitt slag snart, annars skulle de tvingas skingra sig för att proviantera.
Tror ni allesammans att det pojken säger är sant?
pålitliga pikenerare och ger dig av omedelbart.
De avancerade allt långsammare och det var hela
De rapporterade att Balaklesh hade lokaliserat en god försvarsposition en halv fjärdingsväg högre upp, på andra sidan hålvägen och att han hade haft spanare ute längre upp i mer än en timme.
Gel-Ethlin ställde upp sina trupper på linje på den öppna sluttningen så att vägen skar hans center i rät vinkel.
Med ett sista ord om vikten av att inte bryta leden förrän på given order skickade han sina officerare till deras olika posteringar.
sidor av det stod i lågor:
Blodet bultade i hans sårade underarm och han hade en öm svullnad i armhålan.
Hans anhängare skulle inte nöja sig med mindre, det visste han.
Regnet kunde börja vilken timme som helst, och trots Zeldas vaktkedja kunde det inte dröja länge innan nyheten läckte ut att Gelt hade fallit för ortelganerna.
Efter det fick han handla.
kanske, och sedan på lämpligt sätt modifiera formerna för dyrkan av Shardik?
Han övertygade sig om att karlen hade lärt sig orden utantill och bad Zelda se till att han släpptes förbi av vaktposterna, och lade sig sedan att sova efter att ha gett order om att allt skulle vara klart för avmarsch i gryningen.
Det gick långsamt framåt eftersom många av soldaterna bar bördor med det byte de hade lyckats komma över --- kokgrytor, hackor, pallar, sorgliga och värdelösa tillhörigheter från människor fattigare än de själva.
Allt var ödslighet och eko, och snart slutade männen att sjunga och skämta och till och med att tala utöver några få lågmälda ord.
Men Ta-Kominion --- som när han var en yngling på
Han fick ett vilt infall att skära upp det och se den tjocka, segflytande smärtan rinna ut på marken framför hans fötter.
" sade Kavass aktningsfullt.
Ta-Kominion släppte honom inte med blicken.
" " Hur kan du veta det?
" " Tja, man vet inte så noga ", sade mannen med de dåliga tänderna.
år äldre än Ta-Kominion stirrade surmulet tillbaka på honom utan ett ord.
Om Kelderek inte nådde fram före kvällen fick han skicka Zelda bakåt för att söka upp honom och tala med honom.
Det var nog bäst att han sände i väg en löpare för att säga åt dem att göra halt när de kom dit ner.
ortelganskans välbekanta gutturala läten som med jämna mellanrum blandades med ett gällare och ljusare ljud av andra röster som ropade något i korus.
Ivriga män rusade förbi dem nerför backen och vände sig om och ropade och pekade till kamraterna bakom.
" Regnet, herre, regnet!
Och regnet --- det är den hyndan till prästinna --- hon har trollat, den förbannade kvinnan!
Han törnade mot en trädstam och föll raklång ner på vägen.
Hör på --- vi måste helt enkelt gå till samlad attack ", viskade Ta-Kominion.
" Och har du slutat nu, mitt barn?
Bakom och under sig hade de mil efter mil av trädkronor --- de stora fjärilarnas trygga strålande revir --- som vågor sedda från en brant strand som böljade för vinden.
" " Vakna, herre Shardik, na kora, na ro ", sjöng hon mjukt och gned sin svettiga panna mot det svala järnet.
Han dör inte.
oxar.
Men det kan jag tala om för er, att först går jag!
" frågade Nito.
" Säg åt dina män att äta här och vila ", sade Kelderek.
Baltis visslade.
år gammal, med blodkakor i håret och gul flytning runt de öppna ögonen.
" " Vad har hänt?
" Det är karlen från guvernören i Bekla!
" En skock karlar hade samlats en bit bort i en gränd som utgick från torget och stod och pratade och pekade.
" Männen skrattade hånfullt och en storväxt karl med grått hår och bräckt näsa tog några steg fram och svarade:
" Ingen idé att vänta tills de hetsar upp sig och går till anfall.
De traskade mödosamt vidare och stadsborna stirrade efter dem och pratade upphetsat med varandra och pekade mot den stora bruna kroppen som låg utsträckt bakom gallret.
Han rådfrågade Baltis.
Men när de äntligen hade de bråddjupa stupen bakom sig och tog en vilopaus på ett ställe där vägen blev bredare innan den gick in i en gles skog tillät sig Kelderek för första gången att undra hur den här historien skulle sluta.
Men också i detta utmattade tillstånd fick dem deras passionerade tro på Shardiks ödesbestämmelse att vackla, att ragla, att linka vidare.
Vad blir det nu av oss?
" Nej!
I så fall skulle han inte kunna hålla modet uppe på dem.
Du vet hur regntiden är.
Han såg från det ena ansiktet till det andra.
" Titta!
" Björnen rullade över på sidan, gallret rasslade med ett ljud som av spik mot en arbetsbänk och hjulen på den sidan krängde och vek sig under den enorma tyngden.
" Med fumliga fingrar i regnet löste de upp de våta repen, gjorde fast dem i andra ändan av det fallfärdiga gallret och sköt buren nerför backen och höll igen när den fick högre fart.
Kelderek kände igen honom och grep honom om armen.
" Kelderek tog ett strupgrepp på honom.
" " Går inte --- backen är för brant!
Strömmen av regnvatten, med dess flöde av kvistar och löv, hade dämts upp mot hans kropp som mot en stock.
" Ta-Kominion lät höra ett ljud som från en mor bredvid sitt kinkande barn, som av regnet mot träden.
Kelderek kom brådstörtat på fötter.
närmaste hjulen, vardera tjockt som en mans arm, gick över Ta-Kominions kropp och plöjde blodiga fåror genom kläder, kött och ben.
Men när fler och fler ortelganer vällde fram ur skogen och i vild trängsel anslöt sig till en oordnad stridsformering som bredde ut sig åt höger och åt vänster tills den var lika lång som hans egen, förstod han att ynglingen från Gelt hade haft rätt.
Så länge ortelganerna fortsatte att bara företa sporadiska attacker än här och än där längs fronten var det en enkel sak för de beklanska kompanier som för ögonblicket inte var invecklade i strid att hjälpa till att krossa anfallsvågen.
och då skulle förmodligen inte hans överordnade i Bekla göra det heller.
'En god armé slår till på samma sätt som de stora kattdjuren, gosse, snabbt och bara en gång.
Tonilda-kontingenten, det sämsta slödder man kunde tänka sig, bröt ledet med ett slags nervös iver och gick neråt slänten för att möta den.
" Håll stånd, Tonilda!
De kämpade, som de hade gjort hela kvällen, med ett slags vansinnig frenesi och under stort manfall.
" De
" Får vi inte bryta ledet och gå till motanfall, herre?
" Men det är onaturligt att stå stilla när vi skulle kunna driva de lössen tillbaka över bergen som getter.
" " Och jag säger håll stånd ", fräste Gel-Ethlin.
Bek-la Mowt!
Gel-Ethlin, som hade tänkt ge Kreet-Liss order att anfalla en gång till, spanade mot vänster för att se vad som hade hänt, när någon drog honom i ärmen.
" Herre ", sa Shaltnekan, " om vi tillåter dem att göra ett något så när ordnat återtåg från slagfältet, vad kommer man då att säga i Bekla?
Lydande sin order hade de beklanska officerarna låtit sina trupper göra halt på den ursprungliga försvarslinjen och ortelganerna strömmade nerför sluttningen utan att förföljas och många av dem stödde sina sårade eller släpade på erövrade beklanska vapen.
" Han föll framstupa på ansiktet och
Antagligen fanns det just inget att hämta från de här barbarerna, mer än deras ohyra, men ett par slavar skulle nog betalas bra i Bekla och man kunde ju alltid hoppas på en baron med guldsmycken, eller till och med en kvinna i trossen.
grundstenar som världen vilade på; den oreflekterade mänskliga kunskapen om vad som kan och vad som inte kan ske som allt förnuftigt liv grundas på --- allt detta upplöstes på ett ögonblick.
Kreet-Liss snubblade på den våta slänten och hann utdela ett enda svärdshugg innan hans hals revs upp i en kaskad av blod.
Shardik!

Gåtors och hemligheters Bekla, tätare svept i sina mysteriers slöjor än det mogna vetets Eleusis, än Stilla havets stengiganter, eller Johannes presbyterns Kerait.
En halsbrytande rad fotsteg ledde uppför den klippväggen och försvann på
på palatsets långsidor och
klockor till var ton på skalan --- blandades de metalliska ljudvågorna med sina egna ekon från berget Crandor i skälvande klanger över taken nedanför, så att stadsborna, som av klockklangen kallades att fira årsfester, helgdagar eller kungliga intåg, skrattande fann sina öron utsatta för en hörselvilla av samma slag som när synen förvänds i en spegelhall.
Norr om cypressträdgårdarna ledde en muromgärdad väg till Påfågelsporten, den enda förbindelsen genom den befästningsmur som skilde den övre från den nedre staden.
Fragment av Fleitils mästerstycke, tillverkat på en tid när det ansågs otänkbart att Bekla någonsin kunde nås av krig, hade i hemlighet och under bittra tårar plockats ur stenhögarna natten innan Ged-la-Dan och hans män övervakade byggandet, med tvångskommenderade arbetare, av en ny mur för att täppa igen hålet.
men själva deras samtidiga närvaro tydde på att de måste ha något gemensamt.
Hennes röst hade Telthearnaprovinsens långsamma fallande rytm och hon var som de alla visste från Ortelga och erövrarnas prästinna.
De i periferin strövande kom närmare och utbytte blickar under lyfta ögonbryn.
Kanske du vill ha vänligheten tala om det för mig?
" " Jag tackar dig ", svarade den högväxte.
Han hade stannat för att beundra en tidigblommande saldis lilaprickiga våtglänsande kronblad, när någon bakifrån rörde vid hans ärm.
Han fortsatte att tala till honom, som han hela tiden hade gjort, på yeldashayska, Ikats och sydprovinsernas språk.
" Han gnolade ett par versrader:
Pilspetsar och finkel --- ja, du har rätt, det var ungefär vad det blev.
Stackars gosse!
''Vad rör det mig?
" " Tja, jag hade bråttom.
'När jag kom dit --- det var bara jag själv och ett par tjänare --- aldrig har jag sett ett ställe så förändrat --- tjänstefolk i långa rader, allt husgeråd av silver, fruntimmerna i siden och juveler.
det stod alldeles klart, de var ödesbestämda att vinna.
Jag säger dig, ortelganerna var bestämda att vinna.
'Jaha', sa han, 'jag gillade inte din bror --- den gnidnaste snålvarg som gått i ett par skor --- men du är bra.
" " Och din kompis tjuruppfödaren, har han också kommit till Bekla för rådsmötet?
Så här är jag, Elleroth, och den första människa jag får syn på är du!
" Just då passerade
" " Du ska få så mycket ostördhet du kan önska, om jag så ska frysa ihjäl på kuppen.
" Det tycker jag inte.
De lämnade dem till vargarna och till gladorna.
Ortelganerna struntade förstås i det.
Elleroth lutade sig fram över fören och drog tankfullt med ett finger i vattnet längs konturen av sin egen skugga medan den förflyttades fram över ytan.
månader.
Det fanns gott om barn i Bekla, om också inte alla var barn till garnisonen på citadellet.
" Vi håller på att köra emot en flytande stock som antagligen slår hål på bogen.
Du är inte en som sprider löst prat, det är jag övertygad om.
Det fanns inte någon passage mellan den övre och den nedre staden utom genom denna port och portvakterna som var vaksamma och tystlåtna som blodhundar öppnade inte för någon annan än för dem som de var tillsagda att känna igen.
meld inget för en fin herre som du --- ser snäll ut --- syns att du är en man med tur --- vill du träffa en vacker flicka --- akta dig för skurkar --- finns många skurkar i Bekla --- många tjuvar --- en meld då --- vill du träffa en spåman --- vi kan mötas här i kväll --- du vill kanske spela hasard --- hjälp en fattig pojke --- ingen mat i dag --- " Hans vänstra ben hade huggits av ovanför ankeln och stumpen dinglade ombunden med smutsiga trasor en bit ovanför marken.
år,
" Med handen kvar i greppet om pojkens haka vred Elleroth hans huvud åt sidan och sköt med andra handen undan hans smutsiga hår.
Medan jag gör det tänker jag förbanna dig och låtsas slå dig, för annars kommer alla torgets tiggare att dyka ner som gamar.
Du --- du gråter väl inte?
" Bistra död, kom inte till mig riktigt än!
" " Så knalt har jag det inte ", replikerade flickan och tog
" " Nu gör du säkert inte rättvisa åt det här utmärkta ställets resurser ", sade Elleroth och stack lugnt
" Nix, de får lära sig mitt, annars har de inte nåt att hämta ", log hon innan hon gick och nickade mot Elleroth för att visa att hon skulle göra som han hade bett.
" " Vet du verkligen inte det, provinsguvernör?
" " Hur går kriget?
" Glöm den stackars lille trashanken, Mollo.
" " Och så försvann björnen när det blev mörkt.
" avbröt Mollo.
" " De kallar björnen för Gudamakten ", sa Mollo.
" Ett överciviliserat folk blir liknöjt och nonchalant och lämnar dörren öppen så att en stam fanatiska vildar genom en blandning av tur, förräderi och djävulsk omänsklighet får en chans att under några få år inta deras plats.
Sydprovinserna har förklarat sig självständiga --- Yelda, Belisha, i praktiken också Lapan.
Vad var det som skänkte Bekla mer rikedom än något annat?
När ett folk förlorar ett krig och det tas fångar --- " " Du och jag kämpade en gång tillsammans för att det skulle förbli därvid.
" Verkligen vänligt av dig.
Men andra stod förväntansfullt kvar medan gonggongen kom allt närmare.
Bakom mannen med gonggongen skred
På de blåa våderna sågs björnhuvudet i guld och på de gröna ett emblem av solen som ett strålande öga under ett ögonlock --- Guds öga.
" Vad sa väl jorden till plöjarn?
Där är man van att fatta sina beslut med hjälp av simsalabim, hokus pokus, och varför inte filiokus --- nyanserna är hårfina.
Han är den bergtagne pilten som steg fram under regnbågen --- en välbekant figur, halledudane då!
Men det är någon form av kristallkuleläsning.
Intressant plats ledigförklaras.
Björnens blodtörst verkar för deras syften, mot deras fiender.
Men folk här uppe är inte sådana.
" Låt mig då berätta något för dig, Mollo, som du tydligen inte vet.
Den förvarades på en ö i Telthearna --- Quiso.
Det är inte tvivel om att hon har utfört fantastiska läkekurer.
Jag vet det faktiskt inte, men jag skulle tro att de är rädda för henne som trollkvinna.
För ett år sen fick han nån sorts förgiftning i ena armen.
" " Förklaringen är nog den att de starkt känner att de skulle behöva henne, och att de inte har gett upp hoppet att kunna övertala henne att komma till Bekla.
" Kan vi få lite bröd och ost?
Om du så önskar skulle hon säkert --- " " God middag ", sade Elleroth.
Tror han inte vi känner igen Gelts varumärke när vi ser det?
" " Då måste du bli försiktigare.
" " Varför då?
Man vet aldrig.
Stolparna var höga, dubbel manshöjd, och var böjda så att de slutade i inåtriktade vassa spetsar.
år sedan uppe i storskogens dunkel:
Armén hyste inte det minsta tvivel om att det var han som hade åstadkommit den mirakulösa segern, han som först hade tolkat herren Shardiks vilja och sedan handlat i enlighet med den.
Ged-la-Dan som i hemlighet fruktade den makten hade inte sagt något mer om saken och Kelderek hade dragit nytta av det som skedde utan att behöva åse det.
Flickorna var plikttrogna i att utfodra Shardik och sköta alla hans behov och hålla rent i den byggnad som nu hade blivit hans boning, men de var så rädda för honom att det så småningom hade blivit sed att det inte längre krävdes av dem att de gick nära honom, utom i skydd av gallret.
" Han lärde sig känna igen vilka dagar Shardik var lugn och pålitlig --- dagar när han kunde ställa sig bredvid honom där han låg och slöade och tala till honom om staden, om de faror som hotade den och dess behov av gudomligt skydd.
Han kunde inte skönja de sanningar som måhända låg förborgade på denna hemska plats dit han som efter en kompassnål hade förts av sin oföränderliga hängivenhet för Shardik, men han strävade ändå, klumpigt och samvetsgrant, att ur sina lidanden få fram något slags mening, något gudomligt budskap angående folkets och stadens öden.
I egenskap av Shardiks verktyg hade han givits en sällsam insikt, helgjuten och fri från all okunnighet och ovisshet.
" Jag är bara en enkel och okunnig man.
" Vi lever i solen därför att han tar på sig själv allt stadens mörker.
gånger förde honom över samma mark.
" Det här kan vi lägga fram för henne utan krusiduller ", sade Ged-laDan till de andra medlemmarna av baronernas råd, " för hon ska veta att hon inte längre är den övernaturliga varelse som vi fruktade på Bel-kaTrazets tid.
" Men ", tillade hon, " ni kan ju tala om för dem i Bekla, att den dagen då herren Shardik återtar sin frihet kommer jag att återta min.
Han återvände utan Tuginda och uttalade sig inte om anledningen, men den berättelse hans tjänare vid utfrågning från de övriga baronerna framförde gjorde honom till ett allmänt åtlöje.
Han ansåg själv att det var det som var skälet, fastän han om och om igen frågade sig vad han egentligen hade kunnat göra för att bistå henne.
Hon hade vetat vad hon ville och det hade inte han:
han slog ner honom när han steg in genom gallergrinden och bröt hans vänstra arm som en torr gren.
Mycket av den information som nådde honom var av militär art. För ett år sen hade han fått förhandsvarning om en djärv plan att göra sabotage mot järnbruken i Gelt, och Ged-la-Dan hade lyckats fängsla agenterna från Yeldashay medan de var på väg norrut genom Thettit, förklädda till handelsmän från Lapan.
garvare eller
Med tiden blev köpmän och handelsagenter allt mindre angelägna att riskera sina tillgångar i ett rike så underkastat krigslyckans växlingar.
Slavräder och även slavuppfödning blev allt vanligare tills ett antal provinsguvernörer protesterade i namn av de städer och byar som levde i skräck --- inte bara för slavhandlarnas räder utan också för rymda slavar som upprättade rövarband --- och på upprörda enskilda medborgares vägnar.
år sen --- som en nödfallsutväg och genom att påpeka att det inte var en helt okontrollerad handel som släpptes lös.
Kelderek hade mycket att säga till försvar för sina åtgärder --- det bästa argumentet var statsfinanserna --- men han fann att han höll sig borta både från själva slavmarknaden och från de gator som användes av slavtransporterna.
" Men när vi har tagit Ikat ", sade han sig, " ska vi kunna sluta med såna provisorier och ur-hand-i-mun-metoder.
Här hängde också ett trasigt och blodigt baner taget från chalicen av Deparioth av Gedla-Dan själv för
kanske hade hela stadens liv kommit att bli typiskt för en bas bakom en armé, ett samhälle med få unga män och alltför många ensamma kvinnor.
" Det är general Zelda som önskar träffa dig.
Kelderek gick ut till honom och tillsammans promenerade de genom parken och ut på fälten som låg mellan Hullingen och Leopardkullen.
Han blir snart kryare.
" " Han har väl sin frihet att göra det om han så önskar.
Han kämpade tillsammans med Erketlis i slavkrigen --- har varit en ganska bemärkt heldro i sina dar.
" " Mollo?
" " Jag har blivit upplyst om att han till för en kort tid sen var provinsguvernör i Deelguy.
Jag kände inte till det här.
" Kelderek ryckte på axlarna.
Efter ett ögonblicks tvekan slog sig Kelderek ner bredvid honom.
'Nu har vi vunnit vår herre Shardiks strid, Nu ska vi krama flickor i solen i all vår tid.
" " Inget, vad jag vet.
Faktum är att om jag bortser från Shardiks vilja och talar endast som general så kan jag över huvud taget inte se nån anledning rent militärt till att vi nånsin ska vinna det här kriget.
Och det av flera skäl.
Erketlis obesegrade armé är en härd för allt missnöje och all upprorsanda från Gelt till Lapan --- gamla heldril-sympatisörer och allt sånt folk.
Det har det aldrig gjort förut.
Antag att de går in för att förstöra reservoaren i Kabin?
" För första gången vred Zelda på huvudet och mötte Keldereks blick, med de svarta ögonen och det svarta skägget inramade av mantelns röda krage.
" " Hur så?
Släpp honom lös och bed att han lägger den tillbaka i våra händer i det mörker där vi nu vandrar.
fick syn på en tjänare som långt borta kom springande mot dem över betesmarken.
" I staden under dem slog gonggongarna timmen, de längre bort efter de närmre, som ett eko.
Du lämnade Deelguy för att du ville tillträda ditt arvegods, åtminstone är det vad du sa till mig.
Men vad än orsaken är så kommer godsägarna i Kabin att tro att jag har svikit dem på ett eller annat sätt --- spelat mina kort oskickligt, det vill säga --- och nu sätter ortelganerna i mitt ställe dit någon som inte är från orten, som inte kommer att ha några skrupler när det gäller att skinna dem.
Vid det laget när de störtade sig över en häpen värld var jag redan ban av Sarkid och det var de själva som tog sig en ordentlig titt på mig och vid närmare eftertanke bestämde sig för att låta det vara med det; fast om det var så klokt av dem återstår att se.
" " Är slavhandeln då bättre under Shardik än den var för
" " Kabin ligger i norr; det måste höra till Bekla.
Har slunkit hem med svansen mellan benen, minsann.
" " I så fall --- låt oss gå ut ett tag på en liten promenad i stilla ensliga omgivningar utan väggar eller buskage i närheten --- en så vacker morgon!
år sen, när Santil kom genom Sarkid på sin marsch från Bekla till Ikat, så greps jag av en vansinnig lust att ta med mig några av mitt folk och förena mig med honom.
" " Han ville att jag skulle stanna på min gård och spela rollen av välvilligt neutral granne till Bekla.
I åratal har jag fått honom att efter moget övervägande anse att det på grund av mitt lokala inflytande och mina speciella talanger har varit klokare att behålla mig än att ersätta mig.
" " Det beror på det gensvar han möter.
Därför har jag kommit till rådsmötet som delegat.
" " Det går inte att genomföra, Elleroth.
Det kunde brinna bra om elden fick lite tid på sig att få fäste.
Och sen bryter den vilda festen ut.
När det blir mörkt tänder du och jag facklor och ger oss ut i festvimlet --- beväpnade under mantlarna förstås.
Vi har inte någon båge och vi kan inte riskera att dra uppmärksamheten till oss genom att försöka skaffa en.
" " Försvinner som gastar i hanegället.
Jag tror inte någon har använt den på åratal.
Och om de tar oss --- " " Min käre Mollo, om du finner att du inte vill ställa upp, så säg det rent ut, för all del.
Och om björnen dör blir ortelganerna utom sig.
Liten och ensam såg den ut, trots stjärnornas närhet; fjunlätt och fin som en grönfink om våren, oskyddad som ett barn som oskuldsfullt vandrar ensamt över en sommaräng med tusenskönor.
" Shardik!
En kort stund stod de ensamma mot himlen, markerande stadens längd och bredd --- den låg där på slätten som en stor flotte förtöjd under Crandors stup.
" ropade officeren med en röst som genljöd över torget.
Det förekom ingen trängsel eller brådska, utan ett måttfullt och glättigt allvar medan bloss efter bloss tändes.
Man samlades till festmåltider och musik, det dracks på värdshusen och dansades på torgen.
Kelderek stod klädd i pompa i saffransgult och scharlakansrött omgiven av Shardiks prästinnor och väntade på Leopardkullens översta terrass och såg ut över staden vid sina fötter:
fot hög, rundörad, långnosig, grinande, med den ena klobärande ramen lyft.
Det slutade med att den rökutspyende draken gled in under den högt upptornade Shardikgestalten varvid en brinnande snara föll ner och slöts om framstammen som föreställde en drakhals.
och en gammal rödögd häxa som trampade fram bredvid honom i stinkande trasor med ett dött barn i famnen, tiggande honom om hjälp i muttrade oförståeliga ord.
Under honom brinner djupt nere i dammen i det dunkla vattnet ett enda ljus --- ett ljus inneslutet i en ihålig kristallglob fäst vid klippan, med lufttillförsel och med dolda ventiler för att leda bort värme och rök.
Kelderek hade redan tagit ett djupt andetag för att gå under ytan och från det nedersta trappsteget låta sig sjunka till dammens botten men lät nu höra ett oartikulerat skri och började kämpa sig fri från de tyngda sandalerna.
I brådskan fumlade han med spännena och klädnaden gled av och då slängde han den från sig och började naken tränga sig ut genom den omgivande gruppen prästinnor.
" ropade Kelderek.
" ropade Zelda som sprang efter honom och försökte fånga in honom.
" Taket!
" Ensam rusade han in genom södra dörren, genom korridoren och in i hallen.
Vid gallret stod en man med ryggen mot Kelderek och höll en båge.
dolkstygn och gråtande när han böjde sig över den unga prästinnan på golvet.
I Keldereks gryende medvetande verkade tankarnas dimmiga landskap att snurra som på en drejskiva; dröm och verklighet vändes till sina rätta platser, och han var med ens klar över sin situations detaljer.
Genom fönstret på söderväggen med dess utsikt över Hullingen, sken en blek sol.
" Hon skyndade ut och han skrek matt efter henne:
" " Hur länge har jag sovit?
" Kelderek lutade huvudet i händerna och tänkte på den kvicksilversnabba flicka som en gång hade trott att han var ett djur och skjutit en pil mellan hans arm och kropp; som ensam i det förbleknande månskenet hade sett herren Shardik slå ner förrädaren som kom som kurir på vägen mot Gelt.
Hans agerande blir antagligen beroende av det gensvar han får.
Det värsta är att Erketlis har överraskningsmomentet till sin fördel --- han är minst
dagar sen?
Det blir din sak att ordna avrättningen.
Du kommer nog att få se till att alla ortelganer oavsett rang och ställning deltar --- det finns så få kvar i stan, och jag tycker det bör finnas minst
Om en man --- till exempel en bandit --- ska avrättas för att sätta skräck i fattigt och okunnigt folk så att de avhålls från lagbrott är det lämpligt att han dör en grym död för sånt folk saknar fantasi och deras liv är hårt och obarmhärtigt.
Han ska avrättas i hallen, i närvaro av herren Shardik.
Vad taket anbelangar kan jag bara upprepa vad man har sagt mig.
" Så vitt vi kan se, herre ", sade Baltis och vände sig som för att få bekräftelse till den beklanske byggmästare som stod bredvid, " håller det fint, om bara det inte utsätts för direkt åverkan --- om det blev uppror eller våldsamheter av något slag.
" Avrättningen äger rum i morgon bitti, i hallen i Konungens hus.
Dimman drev in i rummet och kändes luddig att andas; hans ärmar, hans skägg var kalla och fuktiga mot handen.
" Herre!
av flickorna finns hos honom.
Han tänkte på allt blod som hade utgjutits --- på slaget i randbergen och jämren från de sårade när de segerrika ortelganerna samlades i den mörknande natten; på hur de slog in Tamarrikporten och på de tumultuariska rökfyllda timmar som följde; på galgen på berget Crandor och skallarna i hallen där nere.
Och när han trädde ut ur den såg han på nytt Quisos terrasser brant stupa neråt.
Han märkte att han ville förekomma ljudet av hennes röst, denna röst som inte skulle klinga annorlunda om hon kom för att förkunna att herren Shardik hade återuppväckt de döda och skapat fred från Ikat till Telthearna.
På hans befallning började de sakta skrida genom korridoren föregångna av gonggongens slag.
rep stod människor tätt packade från vägg till vägg.
soldater som skulle verkställa avrättningen lagt sina redskap --- ett långt svärd med tvåhandsfäste, en säck kli för att suga upp blodet och
I de fjärran, jättelika ögonen såg Kelderek --- och tydligen bara han, eftersom ingen annan rörde sig eller talade --- missnöje, fara, hotande katastrof --- hemsk och illavarslande som mullret av en länge tyst vulkan.
Han var mycket blek; pannan var täckt med svett i kylan och ansiktet var fårat och håligt av brist på sömn.
" Han kom ihåg den sammansvärjning Elleroth hade planerat och försökte väcka till liv den vrede och det hat som fyllde honom kvällen för eldfesten:
Smycket föreställde den liggande hjorten.
" Det här är oss emellan " drog han i banden, såg ner i pungen och började med häpen blick stamma fram ett tack i ord så banala och malplacerade att det verkade både skamligt och makabert.
Sheldra rörde lätt vid hans hand och han tog sig samman och började det tal på knagglig beklanska som han hade förberett.
" Just då gick Shardik på nytt fram till gallret, ställde sig på bakbenen direkt bakom Elleroth och såg forskande ut över hallen.
Men jag måste betona att det som Mollo och jag planerade var en krigshandling, riktad mot upprorsmakare och rövare:
Det är något som enbart berör mitt eget hem och min familj och ätten vars huvudman jag snart inte längre är.
Men, tänkte han bittert, hur han än hade burit sig åt, så skulle en man som Elleroth, med sin självbehärskning och aristokratiska arrogans, på ett eller annat sätt ha hävdat sig och lyckats få ortelganerna att framstå som brutala och ociviliserade.
--- " arvtagare till stolta traditioner " --- och så, med en snyftning:
" Vi har varit storsinta mot dig.
Ni kom till Gelt --- de minns väl den saken, har jag hört --- och fortsatte er väg.
Du kommer att se vålnader i mörkret och höra röster i luften, ohyggliga profetior kommer säkert att slå in, och frånvarande ansikten kommer att vara närvarande på alla sidor, som mannen sa.

" " Stoppa honom!
Men så klättrade den högre, ny rök förenade sig med den som redan svävade i den dimmiga luften, och ett sprakande hördes när elden flammade upp och spred sig längs golvet.
Den hade inte längre stöd av väggen och började skrapande och raserande glida neråt teglet som en jättes finger.
Vid dörrarna stod soldaterna tveksamma och väntade på order från sina officerare som emellertid inte kunde göra sig hörda i oväsendet.
Balken började luta under hans tyngd och då hoppade han klumpigt ner och landade på stengolvet mellan fyrfatet och avrättningsbänken.
Hans huvud dunkade mot stenen och han rullade runt halvt medvetslös av slaget.
I den hade björnen trampat och dess blodiga spår ledde ut på terrassen och ner på gräsmattan.
Somliga berättar vad de har sett och andra berättar vad som berättats dem --- många ting.
Några minuter senare öppnade sig dimman tillfälligt och han fick på nytt syn på Shardik nästan ett bågskott högre upp i backen och skymtade mellan hans skuldror det uppspruckna sårets breda röda skåra.
Den första människa han mötte skulle han sända till Maltrit med order att Elleroth när han återfanns genast skulle dödas.
Och just det att han själv så väl kände Shardik, hans list och vildhet och ebben och floden i hans vredesutbrott, gjorde att han visste hur farligt det var.
Till höger om honom sorlade en liten bäck i en stenig ravin som löpte ut ur skogen.
Kelderek hade inget annat att göra än att vänta.
Det övre gångjärnet hade ryckts ur sitt fäste i dörrposten och den splittrade porten hängde snett med det understa hörnet nerkilat i marken utanför.
Han insåg med ens hur illa rustad han var för en lång och ansträngande vandring.
Han vände sig om för att gå vidare, i djupa funderingar över till vad skumt ändamål porten hade byggts och förbannande den olyckliga sakernas utveckling som den möjliggjort, och fick då syn på en man som kom vägen fram söderifrån.
Han hade förmodligen bemött honom lika aktningsfullt om han hade funnit honom stående på huvudet prydd med trepsisgirlanger.
'Ja, Kavass', säger han, 'vi har förlorat kontakten med general Ged-la-Dan och så vitt jag vet har vi öppen flank åt vänster så det vore allt bra om du gick till Bekla och fick lite order åt oss.
" Vart ska de bege sig?
" " Jag tar dina kläder med till stan, herre.
bågskott åt nordost, stadigt lunkande fram som en vägfarande.
Dessutom var Kavass pålitligheten själv och någon spaningspatrull fann dem säkert båda
En gång stannade han när han kom till en vattensamling för att dricka och vältra sig i vattnet; och en gång låg han en stund i en dunge myrtenbuskar som hade planterats som vägledning till en av de fåtaliga källor som från urminnes tider hade använts av boskapsherdarna.
Kelderek hade väntat att han skulle gå tills han fann föda och sedan sova och var helt oförberedd på denna målmedvetna förflyttning utan uppehåll varken för föda eller vila, med tanke på att björnen dels hade ett färskt sår och dels hade varit instängd så länge.
En lukt av svalka och fukt steg från gräs och buskar.
Skuggan nådde och gled över stenen och Shardik låg kvar.
Kelderek log och steg fram med båda händerna utsträckta.
Dörren öppnades av en vredgat blängande man med en tung klubba i handen.
Med outgrundlig artighet hälsade han främlingen, gav befallningar åt sina kvinnor, och medan de satte fram först vatten och en tunn handduk, och sedan mat och dryck ( som Kelderek inte hade tackat nej till om också håvorna varit dubbelt så sura ), talade han eftertänksamt om utsikterna inför betessäsongen, priserna på boskapsmarknaden, Beklas nuvarande härskares oövervinnelighet och vishet, och det välstånd de otvivelaktigt hade fört med sig till landet.
" " Jag förstår inte.
" " Ordersedel?
Det märks att du har vandrat vida, på ensliga vägar, verkar det, för du var mycket hungrig.
höstar framöver.
" Herre, du måste tro mig --- jag är inte någon slavhandlare --- jag är en av härskarna i Bekla.
Kelderek hörde honom ropa på sina män, var och en med hans namn, och hans röst hördes allt svagare.
Det verkade knappast sannolikt att byborna skulle gå till attack mot honom.
Snart mötte han ett par
Björnens andedräkt var fuktig mot hans hals och skuldror.
" Vore det inte troligt att den kom nu när han och Shardik var ensamma som de inte hade varit sen den dagen när han låg hjälplös nedanför leoparden?
" Ett tecken, herre Shardik --- o, herre, bevärdiga mig med ett tecken åtminstone, en ledning till din heliga sanning!
Han böjde sig ner och lade armen om gossens axlar och pekade mot de avlägsna blossen runt boskapsfållorna.
Där fanns bara den lätta stadiga brisen, prasslet av de torra stjälkarna kring hans anklar och här och var en svagt glimmande vattenspegel där han lade sig på knä och drack.
Det var otur att han hade kommit fram till vägen vid så tidig timme och på en så öde sträcka av den.
Det var tydligen en enda stor äng eller betesmark där
Under dessa tak förlorade sig ravinernas djup i dunkel.
Han skulle nog sova nu, tänkte Kelderek; det hade gått ett dygn sedan han flydde och inte ens Shardik kunde gå från Bekla till Gelts berg utan vila.
frihet från marknadstullar, från slavkvoterna, från militärtjänst --- bara de såg till att hålla kvar Shardik i ravinen tills det gick att fånga in honom.
Plötsligt hörde han ljudet av röster en bit bort och vände sig snabbt om.
Vill du sitta ner tillsammans med mig --- ty jag tror inte jag orkar stå längre --- och låta mig berätta hur det kommer sig att jag är här?
Så genomträngande var hans blick att Kelderek efter en stund vände bort sin egen och fortsatte att tala medan han såg ut över den gröna dalen och de besynnerliga ravinerna.
" Och nu måste du sova ", sade han med ett tonfall som var vänligt men befallande, och påminde om det som en fader kunde tänkas använda till sin son efter att ha hört honom berätta om dagens äventyr.
Jag går genast.
" Där kan du söka dig en skuggig plats och jag ska sända någon att vaka medan du sover.
" ropade han men den andre visade inte om han hade hört eller ej.
Han hade bara gått några steg när han snubblade över något hårt föremål och han lutade sig ner och tog upp det.
Insekter surrade och pilade omkring bland de glittrande löven.
Ett vagt minne rörde sig inom honom --- natt, skräck och en överbringare av ett okänt öde som nalkades i mörkret; men det närvarande var hemskt nog och minnet försvann som i en dröm.
" Shardik!
När han till slut vaknade blev han först medveten om dagsljuset --- den sena eftermiddagens sol --- och sedan om skränande mänskliga röster som svagt påminde om förmiddagens ohyggliga läten.
Shardik vände sig genast från sitt offer och började lufsa fram längs ravinens rand mot den plats där Kelderek låg.
" Vid Guds andedräkt, jag ska låta bränna er levande för detta!
Han har eggat er till detta!
Här hade Shardik legat och plattat till gräset.
Nu när du har sett detta så förstår du att vi inte har någon makt över djuret.
" Men när de hade gått en halvmil släppte han sin rädda ödmjuka gisslan som verkade att frukta honom som en gast uppstånden från de döda; och på nytt vandrade han ensam och följde på avstånd efter Shardiks jättegestalt på dess väg norrut genom dalen.
Kelderek blev outhärdligt hungrig och när han på avstånd såg
" och sade sedan samma sak som mannen med spjutet:
Men han visste ju att det på slätten knappast fanns några träd och alltså inga fåglar, utom vråkar, och lärkor.
En av dem hade en klubba och de övriga grova dubbelhackor, jordbrukarnas enda redskap.
Du har förbrutit dig, vem du än är.
Sakta och som i svår smärta gick han ner till flodbrädden och drack hopkrupen inte mer än ett par steg från brons bortre ände.
Shardik hade förmodligen också sett dem.
Hade Elleroth gripits?
Mer än så:
Hur kommer slutet?
Han kunde ha blivit dödad nästan när som helst.
Han fick en känsla av att nu kunde den inte gå längre.
medan han mumlade:
Han var rädd; rädd för att råka ut för något rovdjur och rädd också för den tomma natten och för sin nya och hemska ensamhet.
Och sedan hörde han med absolut visshet ett kort ögonblick en kakofoni av röster, fastän långt borta.
Honom var det likgiltigt --- en stad i uppror var ändå en stad --- men vad för stad, i denna ödemark?
" Vem där?
Han såg upp mot den svagt skimrande molnbanken och såg bortom den en bit öppen himmel.
Efter alla hans vedermödor och äventyr, vilken sagolik tur!
Jag är Crendrik!
" Gå inte!
Till höger låg i skugga den ravin som hade skyddat Gel-Ethlins flank och bakom Kelderek låg den skog ur vilken Shardik för över
Han föll pladdrande till marken och kände en bröstkorg av obegravda ben brista under sin tyngd.
Framför honom stod överst på sluttningen den beklanska linjen, genomskinlig som en regnbåge, svärd, sköld och yxa, falkbaneret, Yeldas långspjut, Deelguys brokiga grannlåt:
Allt är legender, men de förvränger inte den enkla sanningen att han i sin hjälplöshet hölls vid liv av det som gavs honom oombett.
dagar, eller
" De stannade och stirrade förvånat på denne självsäkre trashank och såg frågande på sin tryzatt, en faderlig veteran med ett enfaldigt godhjärtat ansikte som verkade att ha avancerat så långt han förmodligen hade chans att komma inom det militära och vara inställd på att göra minsta möjliga.
" Soldater --- Senandril, herre Shardik --- Bekla, bud --- " Han hejdade sig på nytt.
" " Kan tänkas att det är nånting viktigt, då ", sade tryzatten.
Och vi är ju så långt norrut som man kan komma, eller hur?
Det är bäst ni stöder honom lite ", tillade han vänd mot de båda närmaste soldaterna.
På ytterligare frågor svarade han bara gång på gång " Bekla "; och den unge officeren som inte ville gå hårt fram med honom och som såg hur ömkansvärt uthungrad och smutsig han var, gav order att han skulle få tvätta sig, äta och sova.
" Bud --- skulle ha gått --- till Bekla ", sade han stammande, " men det är nog --- för sent nu.
dagar sen.
" Så där, kamrat ", sade en av soldaterna och räckte honom hans jacka.
" Har du kommit för att träffa överbefälhavaren själv?
En av soldaterna sade lågmält något till honom och de gick tillsammans avsides till rummets bortre ända.
" Tan-Rion sade halvt för sig själv:
Bara han inte ger sig ut på såna äventyr en gång för ofta.
Han dyker upp hos oss bittida och sent och betalar vad som helst för det vi kan tala om för honom.
Han bar vänsterarmen i mitella och den var långt upp över handleden inklädd i en stor vadderad vante av björkbark som skyddade förbanden under den.
Men det finns ändå ett par goda skäl varför vi skulle vilja stanna här ännu någon tid, om du kan ha fördrag med oss --- och jag försäkrar dig att ni i Kabin i det långa loppet inte skulle förlora på det.
" Guvernören svarade med ett surt leende och efter en kort paus fortsatte Elleroth.
" Från Zeray ", svarade Elleroth.
Så du förstår ", återtog han snabbt vänd mot guvernören, " att vi kommer att behöva all hjälp du kan ge oss; och jag ber dig överväga hur vi bäst ska kunna skaffa armén föda och andra förnödenheter medan vi ligger här.
Elleroth stod stilla och såg på en forell som vilade i kanten av strömdraget, orörlig utom för ett och annat slag med stjärten.
Svårt att säga något mer --- han är alldeles slutkörd, utsvulten och trött.
Kelderek svarade inte.
Och du påstår att den inte har något att göra med att du har kommit hit, ensam och dödstrött?
" " Och sedan ---?
" " Vad är det för papper?
" Tan-Rion hämtade hörbart andan.
" Du ska gå österut, Crendrik ", sade Elleroth.
Jag kan inte rädda dig fler gånger.
" Kelderek stirrade på honom.
Det blod som Gud kräver ska jag spara.
" " Var har du hans son?
" Kelderek nickade stumt.
Det är Genshed från Terekenalt.
slavar.
" Han är en fin herre, eller hur?
" Hör bara på dem!
Men ändå kvarstår en skugga av ett hopp att det inte är så.
--- hur troligt det var.
" Är det här karlen?
led.
" Porten öppnades, soldaterna marscherade ut, och Kelderek steg ut i en bländande sol som sken rakt i ögonen på honom.
Alla stirrade på honom under tystnad och vartenda ögonpar följde bara honom medan soldaterna marscherade över torget.
Han såg sig själv som han måste te sig för folket --- utmärglad, skygg, föraktlig, snubblade han fram före officeren som ett oskäligt djur som drivs mot fållan.
" Till varje pris, herre Shardik, måste vi hinna dit innan regnen börjar.
" Din björn är döende, Crendrik --- " " Tyst och rör på benen ", sade officeren genom hopbitna tänder.
" Han kände spetsen av officerens dolk i ryggen, strax ovanför midjan.
En kvinna steg fram ur trängseln, tog upp henne och bar undan henne, och ljudet av hennes lugna och tröstande stämma ljöd klart och milt genom gränden.
" Så vek de om ett hörn överst i gränden och där befann sig Kelderek ånyo framför porttornet:
Du ska nu vada över här och sen kan du gå vart fan du vill.
Söder om dessa berg och väster om Telthearna låg ett vidsträckt vildmarksområde med skogklädda åsar, sumpmarker, åar och skog, utan vägar och utan samhällen, med undantag av några eländiga byar där invånarna levde på fisk, halvvilda svin och det lilla de kunde få jorden att bära.
Han tog fram de nya skorna ur sitt knyte och satte dem på sig och följde sedan en smal vildvuxen stig.
Föga mer än en vålnad kände han sig som numera, någonting uttömt och förbrukat som bebodde en kropp, förödd av umbäranden.
" Nej, ty nu var han Shardiks präst och ingenting annat.
Men varför hade han gjort sig så stor möda att få sitt folk att acceptera beslutet?
Det var en fälla, ett stockgiller av en sort som han själv ofta hade satt i forna dagar.
Kelderek insåg att om han inte skulle förlora kontakten med honom måste han ta en risk.
Vi är ju öster om Vrako.
" I knytet här finns det mat och inget annat.
Detta var av allt att döma umgängesseden i detta land av skam och hopplöshet --- fängelsets och dårhusets belevenhet.
Jag söker efter en björn som påstås finnas här i trakten.
Vad har du i sinnet --- och vad vet du om den andra --- om kvinnan?
inget fuffens!
Hela platsen tedde sig som en förolämpning mot världen, likt en visa på falsk melodi; rätteligen borde den jämnas med marken.
Det var Tuginda.
Tuginda stod bredvid bänken med ögonen halvt slutna i röken.
Kelderek stödde sig på ena armbågen och bemödade sig utan framgång att möta den stirrande vanvettsblicken med lugn auktoritet.
Lägg undan din kniv.
Hon ägde en osårbarhet som inte endast var prästinnans, pilgrimens och helbrägdagörerskans, utan som hon förlänades av de mysterier vilkas tjänarinna hon var --- den makt som han hade känt innan han ens hade träffat henne, när han satt hopkrupen i kanoten som drev ner till Quiso i natten.
Efter en stund kom Tuginda fram till honom med mat och därvid lade hon ett ögonblick sin hand på hans axel.
Han började inom sig själv skönja en klyfta lik den som han hade skådat ner i på Urtahs slätt.
" Han hörde steg bakom sig och när han vred på huvudet såg han att han var bönhörd.
Ska bara slakta en fågel.
" Hon kan ordna nåd för dig i vilken stad som helst från Deelguy till Ikat.
timmar senare vandrade Kelderek i sällskap med Tuginda bort längs vattenfåran efter att ha skänkt Ruvit resterna av maten han hade haft med från Kabin.
Om hon anade hans avsikter skulle hon antagligen försöka förmå honom att ändra sig, fast Gud ska veta att hon mindre än andra hade någon anledning att vilja förlänga hans liv.
" Han började fundera över hur han skulle kunna förmå henne att vända tillbaka till Quiso.
" Efter det gick han tyst och skamsen; men senare, när hon gick före och de var på väg nerför åsen, frågade han:
Han var välvilligt stämd mot mig därför att jag för någon tid sedan botade hans systers make som hade en förgiftad arm.
" Keldereks bitterhet och skam var gränslös.
Jag sa åt dem att gå tillbaka till Quiso och eftersom de är edligt förpliktade att lyda mig så gick de.
" Har Elleroth sagt så till dig?
Häpen över denna vilda sorg hos en prästinna som han hade trott kunde betvinga all människohjärtats smärta, väntade han med hopplöst blytungt tålamod utan att vilja djärvas fråga om anledningen till hennes sorg, eftersom han anade att den härrörde ur någon bitter insikt som han snart skulle bli delaktig av.
" Så är det.
Men de som vakar där --- de som ser honom komma --- de känner igen honom och vet vad de har att göra.
" Han såg undrande på henne och nickade sedan.
" " Visste du att det var i Strillorna som han dog?
De såg honom dra sitt svärd, men sedan kastade han det till marken när han flydde, och där ligger det säkert än, ty inga av en döds tillhörigheter tas någonsin om hand eller begravs eller förstörs.
Hon var fast besluten att rädda honom, och smög ut om natten och fann sina bröder sovande:
Jag visste mycket för jag hade agenter som fick betalt för att ge mig nyheter; men detta hörde jag aldrig något om.
Kelderek tog hennes hand.
Efter samtalet om Strillorna hade hon inte sagt mycket och hon gick, tyckte han, som någon som går dit hon inte vill.
Vi skulle inte längre vara blinda och okunniga, utan Guds tjänare som visste hur det var hans avsikt att vi skulle leva.
Tuginda besvarade hennes leende och antog inbjudan utan att visa tecken på rädsla, och han tyckte inte det spelade någon roll vad som hände med honom och protesterade inte.
En lång stund satt han bredvid honom utan att säga något, men när mannen böjde sig fram för att skjuta in ena änden av en ny gren i glöden pekade Kelderek mot bäcken och sade:
Men när han med blicken följde dessa åsar skymtade han långt bort i öster en smal silverstrimma, matt och orörlig i solskenet.
" frågade han nästa gång de rastade.
Kelderek lämnade Tuginda där hon satt vid sidan av stigen och gick fatt honom och frågade ånyo om vägen till Zeray.
De vandrade fram mot de första hyddorna och Tuginda stödde sig tungt på hans arm när en man spärrade vägen för dem.
Vi är på väg till Zeray.
" Gå!
Skrik och skrål hördes bakom dem.
" Men det odjuret hade rätt --- jag är inte kry.
Av rädsla för byborna väckte han Tuginda strax efter gryningen och de gick sin väg genom en markdimma lika våt och kall som den genom vilken Elleroth hade förts till sin avrättning.
Om hon skulle dö nu så att det inte längre fanns någon mellan honom och Guds sanning så skulle han som ju saknade den nödvändiga visheten och ödmjukheten inte vara lämpad att intaga hennes plats.
Han närmade sig osedd, smög sig nära de båda flickorna, dök plötsligt fram, tog deras korg och sprang.
Viken blev bredare och han såg utanför dess mynning den stora Telthearna, smalare här än vid Ortelga och med mycket strid ström längs den steniga östra stranden som syntes på avstånd över vattnet.
Han hjälpte henne att dricka ur en klar göl och ledde henne till en liten gräsbevuxen kulle.
kullar av nyligen uppkastad jord, utan gräs men beströdda med blommor och svarta kulor.
Gravens sidor var förstärkta med snidade och målade bräder som kom den att se ut som en stor dekorerad kista; i kontrast mot de vanvårdade små högarna omkring tedde den sig storståtlig.
Varför den här kvinnan hade kommit hit ensam visste han ju inte.
Han hjälpte henne på fötter och stödde hennes vacklande steg bort bland gravarna.
" Kvinnan stirrade som på en vålnad; hon pressade de hårt knutna händernas knogar mot munnen och genom den flämtande andhämtningen bröt ett lågt skri.
En häftig vindil från floden for genom träden och var sedan lika fort borta igen:
" " Nej, säiyett ", svarade Ankray, jättelik i lampskenet.
I Zeray sticker minnesgudinnan vasst och det är klokt att undvika henne.
" " Om de i provinsen Kabin träffar på någon som har gått över Vrako från öster så dödar de honom eller tvingar honom tillbaka.
" " Kelderek, jag märker att du inte vet något om Zeray.
Folk fångar kråkor levande och uppföder dem för att äta dem.
" Hon hällde mer varmt vatten i Keldereks fotbalja, tog en klunk vin och satt tyst en liten stund och böjde sig framåt brasan och sträckte och vred på sin vackra kropp och sina vackra armar som om hon ville bada i värmen och ljuset.
mördade och en tredje lämnade Zeray efter att ha försökt sticka ihjäl mig.
" I gamla tider på Quiso använde vi levande agn när vi fiskade bramba.
månader.
'Du kommer att få ångra att du tvingar mig att gå med', sa jag.
I Zeray är en mans liv aldrig i så stor fara som när han är drucken.
Han såg sig omkring i rummet och slog sedan till mig över ansiktet med handryggen.
Glabron svarade inget på en stund, inte för att han på något vis förstummades, men det var hans sätt att alltid ta det lugnt och långsamt när han skulle döda en människa.
Baronen hade redan dragit sitt svärd under manteln och i samma stund högg han av Glabrons strupe, tog mig i armen, högg ner ytterligare en karl som stod i vägen och var ute i mörkret med mig och Ankray innan någon hann så mycket som dra en kniv.
Jag tror inte de skulle ha trott på sanningen om de hade hört den --- att Bel-ka-Trazet aldrig rörde mig.
'Risken finns att jag blir jagad nerför floden av en björn.
Han fann faktiskt tillfredsställelse i att spänna sina krafter för att klara allt elände och alla faror här.
Tänk om vi öppnar en handelsväg mot öster --- Bekla skulle betala vad som helst för att få tillgång till den.
Vi sålde torkad fisk och vass till taktäckning och mattor --- allt vi kunde åstadkomma.
Hans tanke var att meddela Santil att om han nånsin marscherade mot norr, vare sig han lyckades ta Bekla eller ej, så var han välkommen att annektera Zeray.
Det finns bara
Frågan är om hans klipskhet har räckt för att ta honom över Vrako.
Inte underligt --- så smutsigt som här är med råttor, löss, smitta; ständig skräck och fara; bördan av skuld och frånvaron av hopp.
'Ett par dar senare talade han till våra anhängare så gott han kunde --- vid det laget var han mycket svag.
Jag såg hans ansikte --- hans hemska ansikte --- smälta ihop som vaxet i ett nerbrunnet ljus.
Oxen fortsatte att lunka runt, först i samma takt, sedan allt långsammare tills den till slut --- ängsligt, det såg min klara barnablick --- vågade försöka pröva vad som skulle ske om den stannade.
Så länge ingen vågar vara fräck mot mig tar jag det som ett tecken på att vi ännu har kvar vårt grepp om staden; och det kan vara nyttigt att jag uppträder som om jag var säker om den saken.
När jag i kväll vände mig om och såg vem som stod bakom mig, vet du vad jag då tänkte?
Vi skjuter undan de här tankarna och ägnar oss bara åt de nära och omedelbara uppgifterna.
För en timme sedan hade Melathys åtföljd av Ankray gått för att rådslå med baronens tidigare anhängare och meddela dem nyheten att det hade kommit gäster till Zeray, varefter Kelderek hade bommat för dörren och nu satt hos Tuginda tills hon kom tillbaka.
Om Erketlis besegrades var det tänkbart att Ged-la-Dan och Zelda från Kabin sände soldater över Vrako för att söka efter Shardik.
Men blotta längtan att överleva, det insåg han, var inte hela skälet till denna nyfunna motvilja mot döden.
Du kan vila trygg.
Inte underligt att han då inte närmare hade skärskådat sin känsla för Melathys.
Om hon hade gråtit och bönfallit om förlåtelse på begravningsplatsen, vad borde då inte han göra?
Han hörde Melathys ropa utanför muren och gick ut och drog undan bommen från porten.
" Melathys säger att du var den ortelganske kungen av Bekla.
" " Santils armé?
Hon sökte --- hon sökte Bel-ka-Trazet.
Så om Santil antar Bel-ka-Trazets erbjudande och sänder trupper till Zeray är det risk att det går illa för mig om ni inte kan övertala dem att ge mig fri lejd ut härifrån.
Men om han tror att det finns förrymda slavhandlare på den här sidan om Vrako så är det inte otroligt att Yeldashaytrupper redan har gått över.
Så gott som alla som bor här har begått något svårt brott.
män från Deelguy för att de dödade och åt ett barn.
Men så lär det inte förbli.
Hon ligger i hög feber.
Vad mer väntar du dig?
" Kelderek stod med ryggen vänd mot henne och stirrade ut på den lilla gårdsplanen.
Du måste överväga det mycket allvarligt.
" Ankray såg från den ene till den andra och rev sig i huvudet.
" Men kommer han inte blir Zeray farligare än någonsin för oss allesammans.
" Han vände sig till Melathys.
Trots det som Kelderek hade sett vid baronens grav hade han inte förrän i detta ögonblick förstått att allt vad hon hade utstått i Zeray verkligen hade vållat henne mindre smärta än minnet av hennes flykt från Ortelga.
Vi gjorde till exempel pilar och nålar av ben.
Jag ska berätta historien för dig vid kvällsmålet.
Det fanns inte någon marknad för hökar --- agenten från Bekla ville ha kulörta fjädrar och fåglar som kunde leva i bur --- och eftersom han inte själv hade någon användning för den hade han släppt den och sett hur den blixtsnabbt flög upp och ur sikte, full av fröjd över att ha återfått sin hårda och riskfyllda frihet.
år.
" Jag tror inte det, herre.
Jag ville vara ur vägen när de fick det budet.
Till slut svarade hon:
" " Tror du vi riskerar att bli anfallna här?
Han stod en stund och såg på dem och gick sedan oförmärkt norrut längs floden och kom så småningom till begravningsplatsen och viken där bortanför.
Här fanns det ändå något han kunde göra --- och synd att han någonsin slutade med det tänkte han bittert.
En stund satt han vid blankvattnet och funderade över om inte den bästa planen vore att när Tuginda hade tillfrisknat lämna Zeray och nu när sommaren var i antågande leva i det fria på jakt som de hade levt på Ortelga under tiden för Shardiks tillfrisknande och första vandringar.
Det fanns inga bestämda gator eller vägar som i en riktig stad och han varken mötte eller passerades av någon; han såg nu här och var smala ljusspringor vid dörrar och fönsterluckor men han var för klok för att knacka på någonstans.
" Det är därför vi har repet, begrips.
" Så ryckte han till, höjde lyktan och såg forskande på Kelderek.
" Jag fattar inte vad ni talar om.
" " Din satans lögnare!
De annalkande stegen hejdades och Kelderek var fattad nog att ta upp sin fisk innan han drog med sig Ankray in genom porten och bommade igen den efter dem.
Baronen, han brukte alltid --- " Melathys steg nu ut genom den inre dörren.
Varmt vatten också, om du har.
Hennes ansikte såg inte längre så slitet ut.
Hon behöver lugn och vila ytterligare en tid; och hon måste ha färskmat; men det hoppas jag vi kan skaffa.
Var är Lak?
Sen han dog har de tydligen avvaktat för att se hur saker och ting skulle utveckla sig, för vi har inte hört något från dem, och medan jag var ensam vågade jag inte sända Ankray så långt bort.
Deras gamla skräck för Zeray har nog flammat upp; och om vi visar att vi är angelägna att lämna stan undrar de varför och blir ännu räddare.
I kväll ska vi ha fest, för sanningen att säga " --- hon sänkte rösten i låtsad hemlighetsfullhet och lutade sig leende fram mot honom och talade bakom handen --- " varken Ankray eller baronen var särskilt fina på att fiska.
Jag har många gånger önskat att jag själv var död men nu --- " " Varför kom du då till Zeray?
" " Och ändå talar du om att vi skulle rädda våra liv genom att gå till Lak?
Men det är för de sakernas skull som jag är här med dig och inte med Farrass och Thrild.
" " Vad tänker du göra?
" Och det kommer du att bli ", svarade hon och tog hans händer i sina.
Det var kynatfågelns sång ---
Bröstet och ryggen glödde klart purpurröda i det första solljuset, magnifikare än någon stor härförares baner.
I samma stund öppnades en annan fönsterlucka och Melathys lutade sig ut i bara lintyget, med nakna armar och det långa håret hängande, som för att med blicken följa kynatfågelns flykt.
Det som hade skett var på sätt och vis motsägelsefullt.
Han längtade efter Melathys, hennes röst, hennes sällskap, hennes blotta närvaro med uteslutande av alla andras.
Prästinnan har gett mig lite pengar och dem ska jag försöka få att räcka långt.
" Mig ger de sig inte på, herre ", sade han.
steg bort med vidöppna ögon och utsträckta armar.
" Han tog säcken på ryggen och begav sig åstad, med spanande blickar åt alla håll.
Den var tillverkad av bästa kläde, färgat jämnt och klart rött, och så välsydd att sömmarna var så gott som osynliga.
Hur då?
Det är sant att den här platsen är ett tillhåll för skurkar och de som värre är, men så snart du blir stark nog ska vi bege oss härifrån --- Melathys, du och jag och baronens trotjänare.
" Tuginda nickade utan att slå upp ögonen.
" " På Quiso?
De flesta kvinnor har inte ord som dessa till sitt förfogande ", svarade Kelderek.
För att dölja sina känslor böjde han sig djupare ner över sin kniv och sin påbörjade fiskekrok.
" Hon reste sig, tittade in till Tuginda, gick ut genom dörren och återvände med en enkel outsmyckad hinnari av ljust sestuaga- trä, ganska nött på greppbrädet.
Hon skötte om hans sår, gav honom frukter, ätliga svampar och rötter, återgav honom modet och ledde hans vacklande steg dag för dag genom den villande skogen tills de äntligen kom till en plats han kände igen.
" frågade han.
När jag var
Jag klarade mig bra --- jag var ganska klipsk --- och jag växte upp i tron att jag var Guds gåva till Quiso.
" Nej, det är aldrig för sent.
Bråk och fjäsk!
" Släng upp tvätten så ska jag bre ut den.
" På den sidan är det rena öknen, inte en by på
" Med en viss svårighet klättrade hon så högt upp att han kunde fatta henne om handlederna och dra upp henne.
" " Men vad är det de bär på?
" " I en öken?
" Kanske inget.
Melathys hade sagt att hon aldrig skulle komma att återvända dit och själv skulle han förvisso aldrig komma att göra det.
Liksom en man som har stannat för att se på regnbågen och fortsätter på sin väg men sedan genast vänder sig om för att titta en gång till och ånyo hänföras av dess överjordiska skönhet, som om han aldrig hade sett den förr i hela sitt liv, så berördes Kelderek av åsynen av Melathys.
Just då kom det en snabb enträgen knackning på porten.
" Kom in nu och tvätta av dig och få något att dricka.
det är klart att jag ska tvätta dina fötter.
oxar för att bära allt det här en och en halv mil.
Tuginda välkomnade Ankray och tackade honom, prisade hans styrka och mod och frågade ut honom så varmt och intresserat att han snart var i färd med att ge henne en redogörelse för dagens äventyr lika otvunget som om det hade varit baronen han berättade det för.
I den angelägenheten kom jag inte så långt.
" " Vad sa de åt dig?
Mager och sjuk såg den ut men mycket vild och farlig.
De i Lak som hade sett björnen sa att den var hiskligt ärrig och full av sår, vanställd på nåt vis kring hals och bog, och det lär väl vara bevis nog.
Och det var inget att tala om.
Hennes ögon mötte hans och han såg bort.
Hade det varit fel av honom att tro sig fri att förneka Shardik, att fly för sitt liv, att bemöda sig om att få leva för den kvinnas skull som han älskade?
Vi ska gemensamt finna något ställe där vi kan leva trygga.
Å, har det nånsin i världen funnits en så usel plats och en så olycklig timme för att förklara sin kärlek?
" Vart?
Tror du inte det är herren Shardik?
Om vi bara är beslutsamma ska vi nog kunna finna lyckan, befriade från bördor som människosinnen inte är skapade att bära och mysterier som de inte är skapade att snoka i.
" Hur skulle jag av alla människor kunna förbli Shardiks tjänare --- jag som har missbrukat och skadat honom mer än någon annan människa --- mer än Ta-Kominion till och med?
Men ändå måste du gå.
Jag vill inte lämna dig på den här platsen.
" Hon tog lampan och han följde efter henne.
Porten var stängd men bommarna var fråndragna.
" ropade Kelderek.
Manteln hon hade burit över sina hastigt påslängda kläder låg i gyttjan en bit bort, där männen hade tappat den.
Det var ur sydsidan av denna skog, som var tät och obanad, som björnen hade gjort sina utfall mot Laks fållor och hjordar.
Han låg där i den heta skuggan, i tystnad och ensamhet, och funderade över en plan så desperat att han trots att han hade beslutat sig för den halvt om halvt hoppades att den skulle fördröjas eller hindras av att det kom människor, fiskare eller någon som färdades fram längs stranden.
Resterna av en ofruktbar och meningslös religion, som redan hade vållat honom idel elände, stod nu mellan honom och de chanser han kanske hade att kunna fly från Zeray med den kvinna han älskade.

Om odjuret sökte sig till en annan trakt eller om det dog --- " Han tystnade och tittade huvudrunkande i golvet.
" frågade Kelderek, men hövdingen ruskade på nytt på huvudet.
De spår Shardik hade lämnat måste han försöka finna utan vägvisare.
Men ändå --- att nalkas honom som fiende --- att ämna hans död --- han tänkte på de andra som hade gjort det --- på Belka-Trazet, på Gel-Ethlin, på Mollo, på dem som bevakade Strillorna i Urtah.
Att han hade fått syn på spåren innan hans egna fötter hade satt avtryck i leran var en enastående tur och skulle göra det enkelt, bara en fråga om tålamod, att få syn på björnen.
Vad än beklanen för
timmar senare hade hans vaksamhet blivit avtrubbad och han låg med sin svettiga panna lutad mot underarmen och ögonen slutna inför flodens glitter och undrade hur Ankray skulle kunna skaffa mer mat när den som fanns i huset var slut --- då hörde han ljudet av någon varelse som nalkades genom undervegetationen vid sidan om bäcken.
som de såg på förfallet och tragedin omkring sig, så såg Kelderek på Shardik medan han drack ur gölen.
Men den var ändå inte tillräckligt oroad för att ta till flykten.
Han är på väg mot Telthearna och om han kan simmar han över.
Att detta eländiga kräk ännu hade makt att omintetgöra hans planer och tvinga med honom i sin egen undergång!
" Med ens nåddes hans öra av något som lät som avlägsna röster någonstans inne i skogsdjupet.
Han klängde sig fast i en gren som brast under hans tyngd, förlorade fotfästet och rullade nerför branten mot den lilla flodarmen längs kullens landsida.
--- sade honom att björnen var borta.
Munnen hängde öppen vilket gav honom ett tankfullt och frånvarande uttryck och visade de missfärgade tänderna.
" Vad har fört dig hit?
" frågade Kelderek.
Hans tidigare mycket förströdda intresse verkade att ha blivit livligare och han lutade sig ivrigt fram.
Kelderek lade sig på knä och reste sig sedan upp, men han hade fallit omkull igen om inte mannen hade gripit hårt tag om armen på honom.
Vid varje steg spändes kedjan mellan hans anklar och hindrade honom att ta ut stegen.
--- allt han kunde göra var att vaksamt hålla utkik efter de möjligheter som kunde yppa sig.
Det var mycket folk närvarande märkte han och blev rädd att han på nytt hade fallit i Yeldashaytruppernas händer.
Nästan alla var som han själv kedjade runt anklarna.
Förmodligen hade den här mannen under sin resa med ett parti barnslavar till Bekla blivit avskuren genom Yeldashaytruppernas framryckning, och med tanke på sin varas värde beslutat att hellre än att avstå från den fly till andra sidan Vrako.
Men ändå måste han väl vara en av dem?
Hon var nästan ända framme bredvid Kelderek när hon snavade och föll framstupa.
Bled!
Kan du inte lämna henne utanför nästa by?
" Vad är det du vill jag ska göra?
, men det var svårt att se eftersom de var i så eländigt skick och så oändligt mycket olyckligare än ens de fattigaste barn han hade sett i Bekla eller Ortelga.
Här väntade en annan pojke.
" Kelderek såg undrande på honom och han fortsatte:
" svarade pojken.
" Vad är det?
" Berätta mer om den här karlen och om hur du har råkat i hans våld.
" " Var?
" " Om bara min far var här skulle han döda det här avskummet på fläcken.
" Hur gick det till?
" Och du träffade på en slavhandlare?
" " Men han var tydligen inte intresserad av att ta din tjänare.
" " Men han har ju inga flickor här --- bara den lilla du bär på.
Svarter och Bled, de brukade --- ja, du förstår.
Det är vad jag har hört.
Han var för upptagen för att märka det och hon stack dolken i sig själv.
" " Men han kom aldrig fram.
Hon är dotter till en av våra arrendatorer där hemma.
Radu lutade sig fram och klappade henne och viskade i örat på henne --- kanske något litet hemligt skämt, ty flickan fnittrade till, försökte upprepa vad han hade sagt och föll på nytt i sin lätta slummer.
Alla grymheterna, det är vad han lever för.
De som hade lagt sig kom mödosamt på fötter och efter en kort stund fortsatte slavhandlaren sin väg genom skogen.
Det är en öde och vild trakt.
Strömmen var stark och repet tungt så det gick inte att få det helt spänt; men det var på så vis vi gick över Vrako.
Jag hade gjort ett litet rör av rullad bark som jag satte i munnen på henne för att hon skulle kunna andas om hon fick huvudet under vattnet.
" Han gjorde en paus och tillade sedan:
" Är du säker på att general Santils armé är i Kabin?
" Jag är fortfarande yr efter slaget mot huvudet och så har jag ohyggligt ont i fingret.
" Du sa att han dödade din tjänare och att han bara handlar med barn.
Ett par kröp intill varandra och samtalade viskande.
" Gapa annars slår jag in tänderna på dig.
När han hade återfått självkontrollen hade de redan släppt honom och var på väg bort.
" Vad är det --- ett slavmärke?
" Svarter har talat om för mig att alla barn som har passerat genom Gensheds händer har hål i örsnibben.
" Kan du tala om för mig varför jag är här?
Jag dödade honom ", svarade Svarter.
Det är på så vis jag har fått behålla min task, förstår du?
En annan som inte kunde stå stilla utan stod och muttrade och rev sig i såren i ansiktet och på axlarna tystade han genom flugfällan tills han var klar med honom.
De rörde sig sällan och hade vant sig vid att röra huvudet utan att kedjan spändes.
" Han avbröt sig hostande, spottade på marken mellan dem och sade sedan:
" " Köpte dig?
" " Svarter sa att all den jävla maten är nästan slut ", viskade den lille pojken.
" " Ja.
" Allt kan ändra sig ännu ", viskade Kelderek.
" " Vet inte.
" " Om jag lyckades fly och han fick tag i mig i morgon och förde mig tillbaka, skulle jag ha varit i Lund-i-Lä då?
Så var det med Kelderek.
Från de fläckar på marken dit solstrålarna nådde steg redan ånga och överallt surrade flugor kring exkrementhögar och urinpölar.
Han visste nog inte hur det ser ut här.
" Nu ska vi snart gå hem, tycker du inte det?
Slavhandlaren själv föreföll fullt medveten om sina varors snabba värdeminskning.
" Radu dröjde med att svara, han såg åt sidan ner i det grunda vattnet och smekte Sharas händer.
" " Det var han förr ", svarade Radu, " men det var innan han fick den makt han sökte.
Vad han erbjuder dem är ondskans fröjder, inte bara pengar, eller trygghet, eller nånting sådant som du och jag kan förstå.
" Det du säger är bara som du inbillar dig ", sade Kelderek.
sen Lapan.
Genshed tänker nog begära lösen för mig men om han kunde övertala mig att bli uppsyningsman tror jag det skulle betyda mer för honom.
Genshed ställde upp honom till försäljning tillsammans med flickorna.
Löven var syrliga och trådiga och han tuggade dem girigt.
Om det blir mer mat för uppsyningsmän än för slavar när vi kommer till Linsho kan det hända att jag blir uppsyningsman ändå.
När det var gjort satte han sig med ryggen mot ett träd, visslade genom tänderna och rotade i sin packning.
" Genshed snörde ihop sin packning och reste sig sakta upp medan han torkade av de svettiga handflatorna längs låren.
Genshed knäppte med fingrarna med samma frånvarande uppsyn, barnen hjälpte varandra på fötter och Svarter började gorma och kommendera som vanligt samt gick till täten av gruppen och nickade till den främste pojken att ta tag i hans bälte.
" Radu har sagt det ", upprepade hon.
Nästa dag tänkte Genshed ta sig genom passet vid Linsho.
" frågade Radu.
" Du vet vad vi menar med det?
" Det är inte något att vara rädd för ", sade han.
Men den första fjärilen orkade nu inte längre, och dess praktfulla vingar slutade att slå och på ett ögonblick hade syrsan dragit in den och börjat sluka den.
Efter en stund sträckte Kelderek ut sin hand mot pojken, men han ryggade tillbaka och började efter ett ögonblicks tystnad snyfta ännu mer hjärtskärande.
" Vad har hänt?
Signe dig.
" Rantzay svarade inte och när hennes magra fingrar grep tag om hans axel och skakade den förstod han att hon också var död.
Om du vill följa med till Terekenalt, så kom nu, för fan!
" " Han behövde ju skita.
" " Du kommer ihåg hur han såg ut, det gör du väl, när vi var färdiga med honom?
" " Ja!
" " Konstigt, jag trodde kanske att du inte kunde det.
" Svetten strömmade nerför Svarters kinder, längs överläppen, över underläppen som han bet hårt om med tänderna, över den drägelvåta hakan.
" Någon har stulit hennes granna stenar och det har hänt nu på morgonen, efter de tog av oss kedjorna.
Och nu såg han tydligt men utan att det bekymrade honom vad det var som hade hänt.
Han slöt ögonen mot flodens bländande glitter och ägnade sig beslutsamt åt att hålla sig upprätt och sätta den ena foten framför den andra:
" Kelderek linkade tillbaka.
" Trillade han omkull?
Deras medkänsla var lönlös:
Efter en halvtimme kom de tillbaka och Genshed förde dem bort från floden och in i skogen.
De sneda solstrålarna reflekterades från löven, från de pilsnabba insekternas vingar och från Telthearnas vattenspegel en halv fjärdingsväg bort vid åsens fot.
Men det var inte på det gyllene ljuset, på kreaturen eller på den spelande gossen som Genshed stod och stirrade med sitt djävulsansikte förvridet av ilska och besvikelse.
" Herre jävlar ", viskade Genshed utan att med blicken lämna den stilla ljusskimrande scenen nedanför sig.
" Sark --- " Han vacklade till och föll men reste sig igen upp, först på det ena och sedan på det andra knät, som en ko.
" O, Gud!
Tänderna skallrade i huvudet på honom och han kände sina tomma inälvor slakna.
Hjälp mej här ett slag, är du hyvens!
" Gensh!
" Första klassens slavhandlare, leverantör till aristokratin.
Och varifrån, hade Kelderek undrat, varifrån hade han egentligen fått de vackra barnen som hade stått på hans plattform på slavtorget, förtvivlade men torrögda i vetskap om sitt eget bästa?
" Jag var i Kabin, Gensh, när Ikat-folket kom.
Men jag går ente genom skogen, jag går vägen och går rakt in i soldaterna.
Gå ut ur skogen, du, så tar de dej på momangen --- de väntar på oss --- jag har hört att de har dödat Nigon, de har dödat Mindulla --- " " Nigon är död ", sade Genshed.
Det föll inte någon av pojkarna in, och inte Radu eller Kelderek heller, att de ännu hade en chans att ropa till soldaterna.
Och fastän han föreföll att inte intressera sig vare sig för sina slavar eller för den fete leverantören av fina små gossar, så fick Kelderek ett starkt intryck av att han hela tiden var på helspänn inom sig; liksom en stor fisk som står stilla i vattnet i skuggan av en sten och spanar efter ett tillfälle att kila bort mellan benen på de vadande fångstmännen men samtidigt väntar orörlig i hopp att genom sin orörlighet lura dem att tro att den redan är borta.
Leden löstes upp och när någon föll eller lade sig ner på marken så förblev de där de var, ty Genshed och hans båda pikörer gick nu i samma trans av hopplöshet som sina offer och hade varken vilja eller kraft att tvinga upp dem på benen.
Kelderek hade inget svar.
" " Om soldaterna hittar oss, så är det en sak som är säker och det är att de dödar mig ", sade Kelderek.
Radu vred sig ur hans grepp och viskade ivrigt till Shara.
Han var yr och ilningar av smärta blixtrade genom hans huvud.
Han såg väggar av staplade stenar utan murbruk, delvis stående, delvis nerfallna:
" En övergiven by ser det ut som.
" " Ska vi inte gå hem snart?
" Shara lade båda sina händer på hans underarm och såg upp på honom med det bleka smutsiga ansiktet allvarsamt under det toviga håret.
Ska han gå till Lund-i-Lä?
" Jag måste ta hand om henne ", sade Radu.
Och om soldaterna kommer ska jag också dö, för de kommer säkert att ta livet av mig.
Det berättade vår gamle portvakt i Sarkid för mig en gång.
" " Det är din sak att förlåta mig i din fars namn och i Sarkids namn.
Jag är inte längre den man som begick dessa illdåd.
Den lilla flickan här kommer att dö!
Du gör ente nån storer förlust.
Men i morron försöker vi, så snart det ljusnar.
I morron ger vi oss å.
" " Ja.
Han vaknade och kröp ut i det fria och försökte se stjärnorna.
Slavhandlarna hade förmodligen hämtat den åt sig medan han själv låg och sov.
Han blev nyfiken trots att han kände sig så eländig, yr och insektsplågad som han var, och lyssnade.
" " En bra syssla, väl?
" " Fragonerna först, har jag hört.
" " Man blir trött på att höra dem gasta och skrika ", sade Genshed.
Jag tänkte inte hålla på med deras glödgade järn hela livet, bara för att tjäna mitt levebröd.
" " Varför ente?
Men jag måste hålla nere omkostnaderna.
Jag har drivit barn från vettet utan att så mycket som röra vid dem --- det är vad jag kallar stil.
" " Det e förståss din stil, Gensh, men det bler inga stora pengar.
" " För att hålla honom i schack, förstår du ", sade Genshed och knyckte med tummen åt Radus håll.
Där tog jag en risk, han kunde ha drunknat, men det var det värt att få honom att hålla sig spak.
" På det viset, Gensh.
" svarade Genshed.
" Vet inte hur han har kommit hit, men visst kände jag igen honom.
Men om Ikat-folket tar oss ger jag dem Crendrik.
" Vad har du för plan?
Vi måste försöke.
" Gensh, jag e illa skadader.
Vi ska klare oss.
" Vi tar pojken med oss.
Att Genshed visste vem han var --- hade vetat det hela tiden --- och ämnade köpa sig fri genom att överlämna honom till en säker död om tillfälle gavs --- det hade ingivit honom den typiska känsla av hjälplöshet som alltid åtföljer upptäckten att det vi trodde var fördolt i själva verket hela tiden har varit känt för vår fiende.
röda glimmande ögon i mörkret och en stor svart gestalt som vände sig om och lufsade bort och försvann mellan husruinerna.
fallna klippbumlingar, raserade väggar, en krets stenar runt en damm vid foten av ett stup, naket som en utstickande skelettdel.
knivstygn hade nästan helt skurit bort den vänstra kinden som hängde ner under hakan i en trasig flik och blottade de sammanbitna splittrade tänderna.
" En liten nattlig promenad, Svarter, antar jag?
Jag har ju kommit tillbaka.
" Han avbröt sig med en snabb blick bakåt över axeln.
" " Inte till nån nytta för oss ", sade Genshed.
" Hans kraft fyllde gläntan som en översvämning, drog med sig och dränkte alla andra viljor.
Svarter tittade upp efter att ha fäst den sista bojan, nickade och tog ett steg bakåt.
Hans skuldror var krumma, händerna hängde knutna vid sidorna och läpparna höll han tätt sammanpressade.
Kelderek vred på huvudet med Gensheds outtalade tillåtelse och såg de båda ynglingarna mödosamt lyfta det feta blodbesudlade liket och till hälften bära, till hälften släpa det tillbaka över den tröskel som Lalloc hade snubblat på innan han dog.
" " Lugn ", sade Genshed.
Jag vill inte gå till Lund-i-Lä!
Kelderek tittade upp och såg Gensheds ögon, klara och glupska som en jätteåls, stirra fram på båda sidor om hans gapande mun.
Den förfelade sitt mål och då rusade han efter honom, ryckte från honom flickan och fällde honom till marken med ett slag.
Genshed steg upp ur dammen och kroppen kom upp till ytan med ansiktet uppåt och håret som blivit mörkt av vätan flytande kring huvudet.
Utan honom kunde de ingenting göra, men nu dvaldes han i dem och de i honom.
En ganska alldaglig händelse bland oss; och själv kan jag nu vara övertygad om att min egen ondska har fullbordat sitt verk inom mig.
Om också Kelderek hade varit ännu virrigare och eländigare än han var hade han ändå inte kunnat undgå att inse vad det var som hade satt sina spår runt liket.
" Genshed slog honom över kinden och han föll mot Radu som stod stilla som en staty och stirrade framför sig med oseende ögon, medan Svarter snyftande vred sina händer.
Vi måste raska på nu!
När han vacklade nerför slänten hörde han gråt, en flicka som grät:
Om jag bara hade hört på Tuginda på vägen till Gelt.
Själv kommer han att leva kvar för att döda ständigt nya barn, han är långt på andra sidan floden när soldaterna hittar den lilla flickan i dammen.
Kelderek steg ut på stranden.
" viskade Genshed och kastade snabba blickar omkring sig.
" Kynat säger det!
Fågeln slog ut sina fantastiska vingar, steg i luften och flög bort neråt floden.
slavexpeditioner.
Med vilda blickar åt alla håll rusade han fram till Genshed som stod med sin kniv i handen.
" Nu, Radu ", sade han, " ska du höra på mig.
Den blev stående i marken omgiven av en rökslinga från något brännbart som den hade genomborrat.
Gör det nu!
Det är en stor sak --- större än din kniv.
I nästa sekund öppnade sig snåren ännu mer och kroppen av något jättelikt raggigt djur skymtade.
Herre Shardik, rädda oss!
Björnen verkade att ha blivit skrämd av någon uppståndelse inne i skogen; den vände huvudet hit och dit och linkade bort längs vikens strand som för att fortsätta vad som föreföll vara en flykt undan förföljare.
" Han tog ett steg framåt och då röt björnen till och reste sig mödosamt på bakbenen.
Ser du inte att den är halvdöd?
" Var inte orolig, pojke, jag ska ha
" Svarter ", sade Genshed, " blås liv i eldkrukan.
När den vacklade bakåt avlossade Genshed en ny pil som trängde in i vänster bog nära halsen.
Shardik Gudamakten!
Radu skrek och ett ögonblick vände sig gestalten mot hans håll som om den kunde höra.
Fodralet till hans kniv flöt i blod på vattnet och flugfällan låg krossad vid sidan om den rämnade klippan --- det var allt som fanns kvar av den ondskefulle grymme slavhandlaren, som hade skrutit med att han kunde driva barn till vansinne med en skräck som var värre än stryk.
Det väldiga triangelformiga huvudet avtecknade sig mot himlen.
Vad har du planerat?
" Varför säger du att ditt liv är förverkat?
Björnens präst?
" Du får inte göra den här mannen något illa, kapten.
Shara!
Tömd:
Kanske tänkte de inte ta livet av honom, inte bara --- detta var mycket vagt, ett slags barnslig ingivelse om vad som var och vad som inte var tänkbart --- inte bara för att Radu hade talat med officeren, utan på grund av hans eget eländiga skick och genomgångna lidanden.
Det var vatten.
" Med ens insåg han att hon hade talat en dialekt som påminde om ortelganska och att han spontant hade svarat på sitt eget språk.
" Sedan --- sedan --- inte för mycket i början --- försök sova.
" Ska inte du sova lite nu?
" sade han.
Hon lade ett finger mot läpparna, men när hon såg att det inte skulle räcka för att få honom att lägga band på sig gled hon i nästa ögonblick ner på knä bredvid sängen och lade sin hand över hans.
" " Det heter Tissarn --- en fiskarby, ganska liten --- mindre än Lak.
" " Är det något annat du behöver?
" " Hon talade om att hon hade gett dig sömnmedel.
" " Trött, men jag har inte lika ont längre.
" Det kan du vara säker på.
De mötte yeldashayarna halvvägs till Kabin och fördes tillbaka misstänkta för att vara förrymda slavhandlare.
Det första Tan-Rion berättade för mig var att vapenvila hade ingåtts med Bekla och att Santil-kè-Erketlis underhandlade med Zelda och Gedla-Dan på någon plats inte långt från Thettit.
" Elleroth gav ordern på eget initiativ.
Hur som helst så var det vad du och jag såg den där dagen när vi var på taket.
Det måste ha stängts
Hon sa att med Ankray och
Du kommer att behövas både som vän och som prästinna, och om du frågar mig vad du ska göra så är mitt svar att det kommer Gud att visa dig.
Vi gick till Lak och där hörde jag talas om Shardik och fick också reda på att du hade varit där men gått vidare.
" Populär flicka.
Han hade dödats med dolkstygn.
Yeldashayarna tänkte förstås bara på Radu, men jag frågade ut officeren tills jag fick reda på att du hade varit tillsammans med Genshed och att Shardik hade räddat dig också.
Nu får jag inte trötta dig mer i kväll.
" Kelderek drog hörbart in andan och nickade.
Det sista dagsljuset har försvunnit.
Hon ryckte till, gick fram till sängen, böjde sig fram och kysste honom lätt, och nickade så leende mot det angränsande rummet som för att säga att hon skulle sova där:
Han kände sig starkare:
Det var så tyst att efter en stund hörde han andetag.
En lång stund formade hans tankar inga ord utan uppehöll sig bara vid hans egen tidigare okunnighet och envishet.
" Gör med mig enligt din vilja ", viskade han högt.
När deras tramp dog bort hörde han med ens röster nedanför som talade yeldashayska.
Allt är färdigt för eldbegängelsen och jag måste väcka henne.
" Vad vill de?
" " Hur sker den?
" Hon var färdig att svara något, men han tillade:
" Hon log.
Melathys sade på beklanska:
" Jag ber dig inte vägra den.
" Han kände sig yr och lutade sig mot väggen i det mörka rummet i undervåningen som han hade klättrat ner i.
" --- hela byn är tom, herre ", hörde han --- " hyggligt folk --- vi kan inte bara ta för oss --- gjort så gott vi kunde --- " Tan-Rion nickade och vände sig ånyo mot Kelderek.
Han fäste samman kappan under hakan på honom och drog sedan hans friska arm över sina egna axlar.
Allesammans bar de vetenekemblemet på vänster axel.
Kelderek kom linkande efter, med flämtande andedräkt och tungt stödd på soldatens axel.
Men för andras skull, inte för min egen, bönfaller jag dig att inte lämna oss för alltid utan att ge oss den sanning du sändes för att avslöja.
Nu kände han igen platsen.
Men som för att befria honom från vreden i de förbannelser som hade följt honom ut ur Kabin såg nu alla på honom med beundran, medkänsla och tacksamhet.
I mitten stod en ung officer med det vajande veteneksbaneret, men när Melathys passerade honom föll han ner på ett knä och sänkte baneret så att det blåa tyget kom att ligga utbrett över stenarna.
Melathys stannade, soldater tog bort bänkarna och slavpojkarna flyttade sig åt sidan.
Det illa tilltygade stackars ansiktet hade rengjorts och skötts om, men allt soldaterna hade gjort kunde inte utplåna spåren av Shardiks prövningar och lidanden för den som hade varit vittne till dem.
Hennes ögon var slutna men hon såg inte ut att sova.
Just då passerade Melathys tätt förbi honom på väg mot Tan-Rion.
Skulptörerna och målarna har gjort vad på dem ankom, de har funnit sätt att stämma till åkallan och förundran hjärtana på dem som har hört berättelsen sedan de själva var små barn.
Hon talade på ortelganska, ett språk som var yeldashayarna främmande men som folket i byn Tissarn väl förstod.
Bland sädesnekars rad hon låg, I bitter sorg den arma flickan låg, Hon sjuk och övergiven var:
Om jag fick se dig, store herre Deparioth, Om jag fick se dig och ta din hand i min, Skulle jag berätta för dig att Yelda minns dig än, Att Sarkids tårar ännu falla till din ära.
Radu föll ner på ena knät med eldbranden fortfarande framsträckt.
" Tag emot våra liv, herre Shardik, du som dött för barnen.
Ty nu brann hela den sidan av bålet som var vänd mot stranden och flammade upp i en vägg av brännande klara lågor, gröna, röda och svartstrimmigt orangegula.
Vedträn ändrade läge och satte sig, och här och där föll ett brinnande fragment väsande i floden.
De klappade i händerna och stampade med fötterna medan de sjöng, i takt med paddelårorna, men det var en högtidlig och inte olämplig sång; mollstämd, varm och klok, det musikaliska uttrycket för människor vilkas ceremonier består i att deras begåvning vänds ut och in för att passa tillfället och dagens stämning.
Ingen av oss ska sitta ensam i mörkret.
Kelderek slöt ögonen och vände sig bort.
Kelderek ryckte till och tog ett steg bakåt men hon varken tvekade eller förvånades utan tog hans hand i sin, kysste den, sade leende några ord och försvann linkande bort över strandens stenar.
Allt var öde och kallt, och sträckte sig bort mot horisonten och en tom himmel.
Men Radu sade inte mycket utan satt tyst minuter i sträck och bet sig en gång i handen för att få sina tänder att sluta skallra.
" " Ja, han tyckte antagligen att han måste ställa upp till varje pris --- inte för att det betyder något --- men han är dålig i kväll.
" Vad skulle du själv vilja göra med honom?
" Jag går.
" Han avbröt sig och sade sedan:
'Han är ledsen för det han gjorde för åratal sen, i det bleknande månskenet på vägen till Gelt.
Vi fick lära oss att Gud skulle avslöja Shardiks sanning genom
" Vi måste återvända till Tuginda.
" " Det är nog flera av dem som har det så.
Melathys reste sig, lutade sig fram och kysste honom på munnen.
Det finns lika många slags hurrarop som det finns barnagråt; ljudet berättar tydligt om ifall orsaken är djup eller ytlig, stor eller liten.
Melathys lade sin hand på hans knä och han smekte hennes hår, förvånad över hur likgiltig han var för sitt eget öde.
I nästa ögonblick blev han synlig överst på stegen följd av Radu.
" " Han har sagt det.
" " Jag har haft det bra mycket sämre de senaste båda nätterna ", svarade Elleroth glatt, " fast som strapatser betraktat var det inget att tala om, det kan jag försäkra.
" Hon var utom all fara när jag lämnade henne, och på bättringsvägen.
Att marschera
" " Yeldashayska, säiyett?
Kelderek vände sig om efter en stund för att brutalt säga:
Det råder nu fred mellan Ikat och Bekla och medan jag säger detta är redan alla fångar och all gisslan på väg hem.
dagar sen deltog jag tillsammans med Erketlis i diskussionen med ortelganerna när det kom underrättelse från Zeray om vad som hade skett här.
Jag hoppas vi kan tala mer med varandra vid ett annat tillfälle --- i morgon kanske.
primitiva hyddor och
I sin tystnad och sina korta buttra svar skilde de sig i hög grad från de barn han mindes från Ortelga.
Han frågade Tan-Rion om orsaken till detta och fick veta att yeldashayarna ännu höll på att avpatrullera provinsen på jakt efter undanstuckna slavhandlare, från Vrakos och Telthearnas sammanflöde och upp till passet, och att Sarkidtrupperna bildade nätets fästpunkt.
Detta hade räddat hans eget; men för den skull var han nu inte till någon nytta eller av något värde för Sarkids ban, som redan hade gjort mer än vad någon kunde begära av honom.
" " Jag borde ha förklarat saken för dig tidigare ", svarade Elleroth.
" Han var en man som kunde skaffa sig vinning ur en askåker.
Det får du inte tro.
Dessutom hade de medfört en välkommen omväxling och liv och rörelse i den vanligen så monotona tillvaron i byn.
Katten fångar fisken i virvlande floden.
" frågade Kelderek när Svarter kom närmare.
" Antingen har de tur eller också är de så jävla dumma att de inte fattar att de inte har det.
meld för att bli kvitt dem --- som de gjorde med mig --- det bästa som kunde hända somliga av dem, näst att dö förstås.
" Hade du kommit litet tidigare hade du träffat Elleroth ", sade hon.
" " Bra att du sa det ", sade Kelderek.
" " Nej ", sade han leende.
" Det var behagligt att ha så mycket belysning i rummet, tänkte Kelderek när han såg Elleroths kalfaktor fylla på lamporna och sopa härden.
Att Elleroth med all sin aristokratiska stil och säkerhet ändå hade ett storsint och vänligt hjärta hade han rönt rikliga bevis på --- att han själv var vid liv vittnade därom:
Det var också Svarter och slavpojkarna --- fria som flugor, fria som höstlöv eller som aska som flög för vinden.
Han hade skådat ner i djupet av en strilla avgrundslikare än den i Urtah, ett djävulshål där Shara låg meningslöst mördad och Svarter under förbannelser irrade omkring i ödemarken.
" Ett av våra problem --- och inte det minsta --- kommer att bli för det första att få Zeray under ordentlig kontroll och för det andra att sätta provinsen på fötter.
Hans bägare var av trä, i bondsk hemslöjd och säkert svarvad här i Tissarn.
" " Landet behöver dessutom kolonialiseras ", sade Elleroth.
Det måste vara klärvoajans --- eller kanske det här underbara vinet.
Vägvisaren säger att det nedanför hans land finns en kanjon ( som han kallar Bereel ) full av forsar och mycket stenig så att det är omöjligt att färdas på floden från hans land och till vårt.
Detta land är enligt vår vägvisare den yttersta södra utlöparen av ett rike som kallas Deelguy --- så vitt jag förstår ett halvt barbariskt kungarike av krigiska banditer och boskapstjuvar, bosatta i skogar och högt belägna dalar.
( Möjligen kan det senare befinnas lämpligt att föra varor över Varin och att sedan på nytt lasta dem på båtar vid något passande ställe på den här stranden, nedanför fallen.
Nu råder emellertid fred och förhållandet mellan norr och söder har förbättrats vilket gör att utsikterna till framgång för vår ambassad för närvarande synas goda.
Den optimismen föreföll ganska välgrundad men även om den skulle komma på skam var det lämpligt att han visade sin tilltro.
Vid Katten, de har kommit lång väg för att söka upp oss!
Det var enkelt för kungen att säga att han inte skulle förlora på affären.
" " Ja, herre, det vore det bästa.
Han pekade på den och sedan mot sydväst över sanden och lyckades få Siristrou och hans följeslagare att förstå att floden där gjorde en stor krök så att dess lopp omslöt dem i en halvcirkel och att floden fanns inte bara i söder utan också i väster, räknat från den plats där de stod.
Det böljade i långa branta dyner där vita stenar avtecknade sig med hårt konturerade skuggor, så orörliga och tidlösa i solen som bara ökendyner ter sig.
Då skingrades de, under skratt och rop, som barn, med en rädsla som var till hälften låtsad, och gjorde sällskap med nykomlingarna under dans och sång.
Det syntes att den inte var stor.
Tan-Rion gjorde intryck av att vara en intelligent och någorlunda bildad man, en produkt av ett ordnat samhälle med fasta värderingar.
De såg på honom uppifrån och ner med händerna på höfterna.
" Sändebud ", hörde Siristrou.
Överallt fanns det avtryck av oxklövar.
Från aktern fortsatte det upp på stranden där det var fastgjort vid en järnbalk som var djupt nersänkt i marken.
eller
--- och en del av Tan-Rions folk måste få order att stanna kvar hos de våra --- vi kan inte lämna karlarna ensamma med de här bandittyperna --- och de måste få någon sorts stall åt hästarna --- vi tänker då inte finna oss i vad som helst --- Tan-Rion, ett ögonblick om jag får be dig --- " Metafysiker eller ej --- Siristrou saknade inte beslutsamhet och handlingskraft och hans folk litade på honom.
Han satt hopkurad på bagaget med händerna knäppta om knäna och försökte visa sig obesvärad inför sina tjänare som var öppet livrädda.
" Vad är det de sjunger?
" Shardik a lomda, Shardik a pronta!
" Nästan framme!
Siristrou såg Tan-Rion peka på honom och hans sällskap och tala med en svarthårig yngling som tycktes ha någon sorts ansvarig befattning på kajen, ty han avbröt en gång Tan-Rion för att ropa en order till pojkarna på flotten.
Jag har skickat upp ett bud till guvernören för att meddela att du har anlänt och säga till om att ett hus ställs till ditt förfogande.
I sällskap med sin vägvisare gick han i spetsen för sina män över strandremsan och upp mot staden som var som ett skatbo --- slarvigt hoprafsat men sjudande av liv.
Vardera repet är en halv fjärdingsväg långt och har tagit åtskilliga månader att tillverka.
Flottarna äro de första de ha tillverkat och äro än så länge klumpiga och obekväma men tjäna sitt syfte.
När en uppgift kräver yrkeskunnig ledning, som till exempel byggandet av de nya lagerhusen vid kajen, så arbeta de under ledning av byggmästare, men vid andra lättare arbeten tyckas de ha sina egna förmän, äldre barn som dirigera dem utan överinseende av vuxna.
En av tjänsteflickorna öppnade dörren, höjde handen till pannan och tog ett steg åt sidan för att släppa in den störste man Siristrou någonsin hade sett.
" " Men det gör ju jag också, herre ", svarade jätten och övergick till knagglig men förståelig beklanska med ett nytt hjärtligt leende.
" Jag heter Ankray --- jag passar upp på guvernören och hans fru.
Men han måste givetvis vara artig mot den här guvernören som kanske till och med var den som hade tänkt ut och konstruerat färjan.
'Ankray', brukte han säga, 'den där färjan, när vi äntligen får den i floden, den där färjan, den kommer att locka hit främlingar, som kommer för att se vad det finns att hämta här' --- jag ber om ursäkt, herre.
" U-Ankray ", sade en svarthårig flicka på ungefär
" frågade Thyval som häpen hade iakttagit barnen.
Var det guvernören?
Och det här är trepsis, de röda.
" " Nästa steg blir väl att de ber om pengar ", sade Thyval.
I Zakalon kunde ett dylikt hus passa en välställd köpman, en torguppsyningsman eller någon sådan.
grovt tillyxade paddelåror och en hel del båtbyggnadsmaterial, beck och plank och rep.
" " Jag är guvernören ", svarade den andre med ett leende.
Vill du tala om för säiyett att prinsen har kommit; och be Zilthé att servera nötter och vin i mottagningsrummet?
Och inte heller var det lätt att gissa om han i första hand var en praktisk man eller en tänkare, ty den observante Siristrou tyckte sig i hans ansikte läsa både erfarenhet av fara och --- i brist på bättre ord --- lidande.
Men, tänkte Siristrou, man visste så litet om hela det här landet och vilken än mannens historia var så var han en för liten fisk för det nät som kung Luin hade skickat honom att sätta ut.
" En ung kvinna hade kommit in med bägare och ett vinkrus på en bricka.
Ursäktar du mig en liten stund?
kung Luin skulle säkert bli högeligen belåten med ett handelsavtal som innefattade ett parti.
Fria, tydligen, eftersom guvernören hade sänt sin hustru att hålla honom sällskap och således förmodligen väntade sig att han skulle konversera henne.
" Har platsen mitt emot något namn eller är den för ny för det?
" " Jag också ", och hon stötte sin silverbägare mot hans så att de lätt klingade tillsammans.
" Ta inte mig som modell när du kommer till Bekla, du kan få någon äkta mans kniv i ryggen!
" frågade han.
'Shardik gav sitt liv för barnen, Shardik frälste dem.
" Hon tog ett steg bakåt, såg honom i ögonen och slog ut med armarna.
Till varje pris fick han inte såra känslorna hos denna entusiastiska unga kvinna som säkert hade stort inflytande över sin man.
" " Nej.
Frisk arm, eller skadad arm, så var guvernören yngre än han.
Får jag ge dig lite mer?
" " Desto mer anledning för dig att bli den första kvinnan som reser till Zakalon.
" Säg mig, U-Siristrou, kommer du att stanna här några dagar eller har du bråttom att fortsätta till Kabin?
" Hon såg leende på medan han skrev och ruskade lätt på huvudet.
Ibland är det
" " Tack så mycket.
Genom en sällsam association flög genom hans huvud några rader av den zakaloniske poeten Mitran vilka yttras av hjälten Serat till hans gemål efter kärlekens gärningar --- " jag begär inget, jag saknar inget, jag är världens mittpunkt där sorg är glädje.
Språkproblemet --- han kunde, om så behövdes, skicka
De började försöka räkna ut vad en häst skulle motsvara jämförd med partier av vin, av järn och av konsthantverk sådant som den klädnad han just hade beundrat.
" " Det ordnar sig, oroa dig inte.
" " Nej, vattenvägen.
" " Jag är lite förvånad över alla barnen ", sade Siristrou, " fast jag inte har sett så mycket av dem än.
De kommer från många olika håll --- Bekla, Ikat, Thettit, Dari, Ortelga --- till och med ett par stycken från Terekenalt.
I sin stora entusiasm för handel kolonialiserade den här unge guvernören tydligen sin provins och byggde upp Zeray som hamnstad genom att tvinga medellösa barn till tungt arbete.
" " Vad kan du ha hört om herren Shardik?
I det långa loppet är detta det enda som kan trygga världen:
Och av Gud är de ämnade att växa upp --- ja, vattentätt, som en god kanot; skickade att arbeta och leka, köpa och sälja, skratta och gråta.
Det bästa vore att först övergå till någon mindre känsloladdad synvinkel och därifrån ta sig över till fastare mark.
" " Hände detta för längesen?
" Han hejdade sig full av självförebråelser.
" " Det är svårt att avgöra --- kanske en smula intelligentare.
Om nästa dags överfart företogs tidigt på morgonen skulle den kanske bli mindre påfrestande.
" Du känner att Shardik frälser dig --- att --- han förlåter dig?
" " Ja, det kallar visst somliga honom ", medgav Ankray.
De sa där ute --- " " Det är jag som är farbror guvernören och du kan få följa med mig om du vill.
" " Inget besvär för mig, säiyett ", svarade Siristrou, glad att på nytt träffa denna förtjusande unga kvinna som han i djupet av sitt hjärta ansåg alldeles för god för sin man, hur intresserad av handel han än var.
" " Ja, säiyett --- ja, om du tillåter.
Det blir nog bekvämast för dig att sitta i det här rummet.
än.
Men deras konstskicklighet förefaller, åtminstone i somliga former, avancerad och till och med raffinerad.
Alla anhängare till Shardik, som de kalla björnen, ha som plikt att ta hand om hemlösa eller övergivna barn varhelst de finna dem.
" Siristrou hejdade sig, sträckte på fingrarna och såg upp.
Han blev nyfiken och väntade och efter ett ögonblick dök en gammal gumma upp, svartklädd och med en börda ris på ryggen.
De övriga lamporna bar hon med sig ut och Siristrou var på nytt ensam.
Ditt besök ger oss en förträfflig anledning att festa lite.
Hans kraftigt byggde vän Boris Thrunkin banade sig väg förbi honom in i rummet.
" Han viftade med ett kuvert.
" Och sluta vifta med det där brevet som om det vore en flugsmälla.
Philip fingrade på kuvertet.
Philip la korrekturet till rätta för att lättare kunna läsa texten.
C ... moder, lady Constance Kimberly ... utexaminerades från Christ Church College, Oxford,
" Jaha!
" De kan inte behandla mig som någon jävla småhandlare!
" Philip grep hungrigt efter det ynkliga halmstrået:
" Boris gjorde en uppgiven gest och suckade på ett typiskt ryskt, melankoliskt sätt.
" " Jo ", svarade Boris.
" " Men presidenten?
" Vår hedersgäst.
Dödsrunan --- vem skulle ha tänkt på en sådan sak?
ett ögonblick trodde jag att han skulle skjuta snoppen av dig, så att den skulle få färdas till de sälla jaktmarker där den hör hemma!
När han upphört med att sträcka huden över buken och dessutom skurit undan de utskjutande delarna, fäste han samman det långa såret med några metallklämmor.
När sköterskan böjde sig ner för att ta av honom hans lösa plastskor, lät kirurgen en av sina händer glida ner innanför kragen på hennes uniform, och så kramade den om hennes vänstra bröst.
timmars drömlös sömn.
de där jävlarna skulle kunna göra vad som helst!
Vad hade de gjort med honom?
Hon såg frågande på Boris när hon snabbt gick fram mot sängen.
" Vad pratar hon om, Boris "?
" Så torkade hon återigen av hans mun och vände sig sedan mot Boris.
" Boris log igen.
Philip Kimberly kände hur det snurrade runt i huvudet på honom när hon pressade in
Kindknotorna hade lyfts, och ögonen getts en slavisk lutning.
Nu, när han befann sig i det mörka sjukhusrummet medan hans sår läktes, kände han sig för, med fingrarna trevande över sin hud; och han lät sin tunga utforska formen hos de nyinsatta framtänderna.
Den gjorde att han kände sig sårbar.
Philip funderade återigen på vad det var han gjordes iordning för.
Han påstod sig till och med själv ha försökt gå ner i vikt, men i Philips ögon såg han nu kraftigare ut än någonsin.
Han strök över sin ena polisong och kände på örat som låg tätt intill hans huvud.
" Och vad händer nu?
" Plötsligt log Philip.
Boris ställde sig i stram givakt.
Du får resa dit som handelsattaché till vår ambassad.
" Vad de än gjort med hans yttre var Philip Kimberly fortfarande samme man till sitt inre.
Jag har tjänat partiet bättre än de flesta andra.
Din avsikt har hela tiden varit att kunna köpslå med den --- om saker och ting trasslade till sig för dig.
år gammal.
Och därefter kommer en ny dödsruna att publiceras.
Du skulle aldrig ha klarat dig så här länge om de inte hade vetat att du har den!

Krigshögskolan är en mycket isolerad byggnad.
De
Den gamla känslan av självförakt fanns hos honom när han tog planet hem.
Farquar tvekade i dörröppningen.
" " Nej, tack Polly.
" Det är det officiella, ja ", sade han.
" Mina senaste uppdrag har varit lite speciella.
" " Inte en allt igenom lycklig man ", upprepade Scaith.
Inte här så att han kan försvara sig.
hur många gamla bögar det går omkring på gatorna.
Han hade missbrukat den tillgivenhet han väckt hos den här mannen.
Rullgardinen går ner för de flesta av oss förr eller senare.
" Ja.
" " Sir, jag menade inte...
Hans blick hade återigen vandrat ner mot dödsrunan.
En av vår tids giganter.
Och så chef för alla gerilla- och sabotagegrupper i det ockuperade Europa.
" Gjorde massvis av besök i Europa.
Kan du föreställa dig det?
Han var inte en sådan som vände kappan efter vinden.
I så fall, möjligtvis, hans underbara hustru, den underbara Anabelle.
Svår sådan.
Och han hade ingen möjlighet att nå henne.
" Jag var i Lausanne när hon tog livet av sig.
"
" Nåja, nu är ju fallet Kimberly avskrivet.
Farquar märkte att han fortfarande höll Scaiths exemplar av Times i handen när han slängde in sin portfölj i en taxi.
Han hade sett till att vykort skickats till henne från olika europeiska städer och från Tokyo.
" Penny?
" " Farq, hur lyckades de spåra upp mig?
" " Svara inte i telefonen mer.
" Farquar log ett dystert leende.
Hennes telefon ringde.
" Farquar la tillbaka luren i sin klyka.
Som till exempel att vispa ihop äggröra och blanda samman var sin drink.
Sedan gick hon igenom innehållet i den och hängde en kamelhårsrock över axlarna.
" Farquar såg i hennes blick att hon ville få en chans att vidareutveckla sina tankar.
Allt fanns där redan klappat och klart.
Det här var vad han hoppats på:
Det var som en äventyrshistoria för mig:
Mamma som tagit livet av sig...
Den var så söt.
" P. Kimberly, nucka.
" Skrattet brast och förvandlades till en flod av tårar.
frågade Scaith.
Kom in, Farquar.
" " Knorrande, ja.
Dokumentskåpet svängde undan från den motsatta väggen och blottade ett mindre kylskåp och ett välförsett barskåp.
" Han gjorde en otålig gest mot kylskåpet.
" Farquar hittade soda och blandade sin drink.
" Han knackade med fingrarna mot dossiern som låg på skrivbordet framför honom.
Paul Ives som hängde i sin livrem.
Gör i ordning vad som är nödvändigt.
" Av något slag i alla fall.
" Scaith fnyste.
I kriget.
Det kan ju finnas något vi kan få ut av det.
Varför inte fara genom natten i en sovvagn?
Avhopparen i morse.
" " Milroy tog honom med sig till sitt eget kontor, där han hängde undan sin rock samtidigt som han lämnade kvar Grimauski med en cigarrett och Times medan han själv gick för att ordna med inackordering.
biljetter till cupfinalen i fickan på den.
Men säg åt Milroy --- du vet ju hurdan han är --- att han inte ska fara omkring och gnälla över den där jävla rocken.
Odjuren från pressen tryckte intill dörren när jag kom tillbaka, men jag såg dem från hissen och lyckades komma undan.
Under ONSDAG läste han:
I samma ögonblick som Scaith avbröt samtalet med Farquar kände han ett styng av ånger som nästan växte sig starkt som fruktan.
Men, vad betydde egentligen den här avhopparen för honom?
På Milroys kontor fick han höra att Farquar genast begett sig hem efter sitt samtal med Scaith.
" Milroy stirrade framför sig.
" Han gjorde ett uppehåll för att hämta andan.
" " Ja.
Se till att få undersökningen genomförd ikväll.
" Han pekade på en fåtölj av mahogny med sammetsöverdrag med hjälp av sin käpp.
Nu med en gång!
" Plötsligt var han i sitt esse.
" Han grep tag om James Chorleys arm, och lutade sig fullt avsiktligt mot honom, i det att han förde honom med sig tillbaka till hissen.
" Så vitt jag förstår kom inte den tveksamme avhopparen hit för att bygga upp sin hälsa.
" Chorley nickade belåtet:
" " Vilket du stod till tjänst med.
" " Inte behöver man vara törstig för att få ner en whisky.
" En skiva rökt lax.
Chorley förstod att han inte skulle få något ur Scaith.
Han kände doften från lamm och svor inför sig själv över Chorley.
Hans haltande och käppen kom honom väl till pass.
Det hade han gjort under
Om en karl la av att dricka sitt vin, vad fanns det då kvar åt honom vid det bittra slutet?
Fötter med snygga skor som inte nådde ner till parkettgolvet.
Det var hennes mors ansikte som kom uppsimmande från dyn mot honom.
Hon hade gett honom korgen rakt på sak --- sagt åt honom att inte bära sig åt som en idiot --- och knuffat ut honom från lägenheten.
Det fanns ingen utväg --- men ändå hittade hon en.
Farquar och Kimberlys flicka.
En man klev plötsligt fram ur skuggorna, böjde sig ner och plockade upp tändsticksasken från marken, tände en sticka och höll den skyddad bakom sin skickligt kupade hand.
Men mannen stod envetet kvar på samma ställe.
" " Förlåt mig?
Nyheten om hans död hade blivit accepterad.
" " Philip Kimberly sa åt mig att kontakta er.
" Talar ni verkligen sanning?
" " Dokumenten räcker mer än väl.
Ni har slösat bort mer än
Alla är de inblandade.
Scaith önskade honom åt helvete.
" Kimberly suckade.
Det ska jag komma ihåg.
" " Jag vet var ni bor.
" " Varför skulle han ha gjort det?
" Den vägen ", ropade Kimberly upp mot fönsterkarmen.
Förmodligen drygade Milroy själv ut sina inkomster med ryska pengar.
.
" Blod?
Hunden visade vägen.
Black Kimberly Penelope,
Trots den ovanliga brådskan och angelägenhetsgraden var han tvungen att fördriva tiden i en halvtimma innan James Chorley ringde upp.
" " Har någon varit i kontakt med dig?
Nu blir polisen inkopplad.
Låt mig få Ives till mitt förfogande.
Han begick självmord i New York.
I samma ögonblick som Chorley, av ren utmattning, tog sig en kort tupplur innan han skulle till jobbet, ringde Penelope upp Farquar.
" " Vad skulle grannarna säga om det, tror du?
" " Du har rätt till lite privatliv.
" " Okey.
" Här är jag, sir.
Han kastade ner några saker i en bag.
använt sig av märket, med vissa variationer, under hela hennes uppväxttid som en del av ett aldrig upphörande spel:
folk kanske höll utkik efter henne.
Han skulle ha kunnat sitta där inne nu, i stället för att vara gömd någonstans.
Det skulle inte bli några fler indianmärken.
ett vanligt U, som han så ofta använt sig av, betydde att han gett sig iväg till närmsta pub.
Hon måste bete sig normalt, och fortsätta dagen som om hon skulle ha gjort om det varit i förrgår, innan dödsrunorna, eller vilken dag som helst utom idag.
Hon började samla ihop klädnypor från en tvättlina som var sträckt mellan ett äppelträd och skjulet.
Kroppen under filten stelnade till.
de har förändrat mitt ansikte.
" Hon gick ut ur skjulet, plockade upp koppen och gick tillbaka in i huset igen.
Under sin rock, och med hjälp av korgen, skulle hon kunna få ut det till bilen utan att det syntes.
Men när han fanns hos dem lekte livet för henne.
Det var bara Kimberly som kunde göra något sådant.
Hon gömde vapnet under sin rock, lyfte upp korgen, låste dörren och gick tillbaka till skjulet.
Farquar spårade spänningen som fanns i luften.
" Ströva omkring lite grand.
Det är något som har dykt upp.
" Vi måste lägga vantarna på den.
Då ger planen sig själv.
Jag kan inte tro att så viktiga papper, som har varit försvunna i
" Scaith reste sig upp och sträckte sig efter sin kavaj.
Kanske en premiärminister?
Det var det sannerligen!
Försök inte låta dummare än vad du är!
" Var det allt, sir?
" Han började med beundrande min att betrakta sig själv i spegeln.
" Av någon anledning log Farquar fortfarande.
" " Det vet jag och det vet du.
Och du ska rapportera allt i minsta detalj till mig.
" Han ordnade med slipsen ännu en gång, kände på sitt vänstra kavajuppslag där det inte fanns någon Legion d'Honneur i knapphålet.
Farquar kände sig dyster till mods när han packade upp och sedan tog en taxi till sitt kontor, där han satte sig att vänta på att få höra från Sir James Chorley.
Vad har jag med det att göra?
" Hon rynkade på ögonbrynen.
Hon lyfte upp sitt anteckningsblock och gick bort till sitt eget skrivbord för att på maskin skriva ner meddelandet från Utrikesdepartementet.
Jag ombads!
Ryssarna krävde att Grimauski genast överlämnades till dem.
Farquar har blivit underrättad.
" Hans sekreterare la ifrån sig sitt anteckningsblock och sin penna.
" I flera minuter körde hon under tystnad medan hennes tankar irrade hit och dit.
Vilka de?
" Nu är vi förbi byn.
Det ser exakt likadant ut som förut:
Kimberly lutade sig framåt och grep tag om ratten.
Deras blickar möttes igen i spegeln --- hans slaviska ögon såg rakt in i hennes gröna mandlar.
Så släppte han plötsligt greppet om henne helt och hållet.
" Stoppa du undan ditt vapen, Piddle-Pee ", sa han.
Tårar började tränga fram mellan hennes fingrar.
" Han tog en stor klunk.
Men du behöver inte vara rädd för mig.
Penelope la händerna på ratten men gjorde ingen ansats till att starta motorn.
Jag var rädd för att de redan hade lagt vantarna på dig.
Jag gjorde så att deras planer gick i stöpet när jag stack i går.
Det är bara jag som vet var de finns.
Din mor ... " Han avbröt sig och Penelope kände hur han ansträngde sig för att svälja ännu en djup suck.
Jag var så entusiastisk.
Bilen började klättra uppåt.
av pillren.
Utgångshålet bestod av en otäck gröt av sönderslitet kött.
Hon började med såret där kulan gått ut och plockade undan små benrester från det söndertrasade köttet.
Han verkade slappna av och hon trodde att han somnat.
Hon la märke till att han andades med mindre ansträngning än tidigare, och att hans puls, när hon kände på den, var regelbunden och förvånansvärt kraftig.
Några molnremsor flirtade med solen uppe i den ljusblå himlen vid vilken hans blick verkade fästad.
För alla!
Det är en pub som en vän till mig äger.
" Lubjankafängelset ", sa han.
I så fall skulle han gå miste om sitt jobb.
Blir det bra så?
Då glömmer i alla fall inte jag bort det.
Douglas vände sig mot Penny med rynkade, buskiga ögonbryn.
" Vad ska geväret vara till för?
" Pauline plockade undan liggaren.
Den skadade mannen, som legat där raklång, i behov av hennes hjälp, och som vädjade till henne som medmänniska, hade fått henne att behålla jämvikten.
Nej.
" Men jag har inte varit här tillräckligt länge för att ha hunnit gå till läkaren och min tandinflammation har kommit tillbaka.
Det skulle vara så skönt att få tala med Farquar.
Penny kände sig illamående.
Hon förstod att hon inte skulle kunna berätta sin historia för honom nu.
" Bara att få tala med honom --- även om han hade sin ämbetsmannaröst påkopplad --- muntrade upp henne.
Men jag ändrade mig så snart jag hade kommit tillbaka efter det att jag ringt dig.
Han hade bestämt sig för att det måste bli fler tillfällen.
Jag vet att tidningarna nästan har låtit historien med Kimberly dö ut, men jag tänkte att jag skulle ta mig en dag till innan jag åkte hem igen.
Han öppnade försiktigt dörren.
Han kommer ju inte att ha den ringaste aning om vem i helvete du är.
Men jag tror att han bara är lite hypokondrisk av sig.
Penny tyckte sig kunna se spår av hans eget utseende, genom den mask som hans ansikte nu utgjorde, när han satte sig ner på sängen, åt med hjälp av fingrarna och sträckte sig efter ölglaset.
Hon hade varit hans kompis.
Och definitivt inte här på hotell Bull.
Jag talar
" Hon plockade upp brickan.
" frågade han Kimberly.
" Hon verkade tveksam.
Hon gav honom hela paketet.
Jag visste mycket väl att den där omeletten inte hade kunnat lagas till utan att man knäckt några ägg:
Blev till en roande gycklare.
Och ingen att tala med utom Boris.
" Kimberly gjorde en paus och begrundade hur det hade gått för Boris Thrunkin.
min kamratliga kropp skulle ha sänkts ner i en kamratligt välkomnande kalkgrop.
Det var därför jag stack iväg från London.
" Penny --- hör på mig.
Jag lovar.
Jag hör snart av mig igen.
Trots de nya vägarna visste han exakt var han befann sig.
Den gamle gossen måste vara livrädd att inte få höra ifrån honom igen.
Det internationella läget kunde inte vara värre --- eller bättre för Kimberlys syften.
Och en femtiofemtiochans var bättre odds än han haft många andra gånger.
En halsduk hade ersatt krage och slips.
Under kriget när det stora huset, som renrakats på sin grannlåt och som patrullerades av karlar i fältuniformer, var ockuperat av M.I.5.
När han var klar med huset gick han igenom barnens lekplats och djurparken och sedan, tillbaka i bilen, körde han sakta genom parken.
Sedan gick han tillbaka genom kyrkogården, rakt in i kyrkan.
För Kimberly framstod de alla som delar i ett stort pussel som aldrig skulle kunna fullbordas.
" Som ni kan se håller vi på att pynta inför den stora påskhögtiden ", sa han.
" Olyckligtvis anses helvetet vara en aning omodernt nu i våra dagar.
Det var ett konstaterande.
Han låste den och stoppade nyckeln under en bekvämt placerad sten.
" Ute i det fria kunde han se att främlingen såg sjuk och härjad ut trots den runda magen.
" Prästen skakade än en gång med ett fast handslag hans hand och gick därifrån.
Fast han hade varit övertygad om att han skulle hitta den var han nu upprymd och lättad.
Han funderade över om han skulle ta hela filmen med sig, men så beslutade han sig för att lämna den där den legat i säkerhet under så lång tid.
Ingen ville tro att den enbart hade varit dåligt förtöjd.
Scaith drog ilsket på sig sin överrock.
Hur hade han försvunnit?
Enligt kvinnan i fönstret hade mannen som ropat varit snobbigt klädd.
Det betydde något alldeles särskilt.
Under den bråkdel av en sekund som det tog för honom att kliva in i och sedan försvinna ur hennes liv, hade hon tyckt att hans dialekt hade låtit överklassig.
Eller hörde han kanske till den centraleuropeiska överklassen som brukade utbildas på de bästa engelska skolorna innan de avslutade sin skolgång i Oxford eller Cambridge?
, suddig.
Vi avslöjade en del av dem men det fanns hundratals.
Även om jag skulle satsa mina slantar på att mannen kommer från någonstans öster om Calais.
Rubrikerna var tillräckliga.
Hon hade rusat iväg till Pennys hyreshus, andlöst skyndat in genom porten och otåligt stampat med fötterna när hissen fört henne upp mot Pennys våningsplan.
Mannen som åkt med samma hiss hade redan återvänt till bottenvåningen och hjälpte nu en kamrat att bära in en mattrulle från en grön skåpbil på andra sidan gatan in i byggnaden och hissen.
Ett ryskt plan förde med sig Boris Thrunkin tillbaka till Moskva för att han själv skulle få tillfälle att förklara hur det gått till när han hade tappat bort Kimberly-Grimauski.
Under flygresan drömde Boris.
Kanske det också var en del av någon mardröm.
" Nu lyfte han upp fotografiet och torkade av glaset mot sin kavaj ifall hans hemhjälp glömt bort att damma av det ordentligt.
Han drack en stor klunk gin.
Hon förde fingrarna genom hans hår och rufsade till det.
" Nå?
De närmsta skulle också de snart vara till ända.
" frågade hon.
" " Se du bara till att tvätta bort mascaran som har runnit ut, medan jag gör i ordning var sin firardrink.
Fast det var ingen sexuell gest.
Sedan går vi och beblandar oss med de förtjusande människorna och visar dem att vi fortfarande står i brand.
" Hon kysste honom tillbaka.
" Bra idé.
" " Jag vet det.
" Vad är det frågan om?
dry martinis som sällskap till dem de druckit där hemma.
Vem är det?
gjort sig bemärkt.
" Du tycker tydligen inte om din goda mat.
Farquar reste sig upp för att välkomna honom, men Chorley ignorerade honom.
Ja, jag tar en Kummel, bara för att hålla er sällskap ... och nu måste du presentera mig för din väninna.
" Sa ni Kimberly?
" Stackars barn.
Hur långt bort reste ni?
" " Det har jag hört, det har jag hört...
Och vem mer?
Jaja, det kvittar vilket.
" " Ja, mycket.
Och om du drar av dig byxorna, så sätt inte upp det på utgiftskontot.
De vet att något är på gång.
Det ger jag fullständigt fan i!
Jag hoppas få tillfälle att roa er lika mycket någon annan gång.
" " Jag vet att han kan komma med de mest fantastiska saker men vad var det som var så lustigt?
" sa hon.
" " Ja, jag vill absolut ingen annanstans!
Det gamla sjuttonhundratalshuset var charmerande på alla sätt och vis.
Det gick lätt utför hela vägen tills skogen började bli allt mindre tät.
En karl kom för att mjölka hans kor och klippa gräsmattorna, och kvinnor kom över fälten från byn för att städa, tvätta och laga mat åt honom.
år sedan.
Ingenting kunde ha sett mer naturligt ut här i denna pastorala miljö.
Han hörde hur de stötte i buskagen framför sig.
Han kunde känna doften av murket trä slå emot honom från husets plankor.
Vaktposten hade kommit tillbaka och visslade på sin hund.
Han lockade på mannen och uppmuntrade honom, på sitt eget språk, att hjälpa sig själv fram mot trappstegen.
" Samtidigt som han fortfarande höll tag om Piers Purloes hand, lutade han sig framåt och hittade vapnet innan han släppte sitt grepp om mannens fingrar.
" Nåja, Piers ", sa han.
" Han höll upp sin ärrade hand.
Kommer du ihåg hur skicklig jag var vid framställandet av dem?
" Kimberly gick tvärs över rummet, mixtrade med en fjäder och svängde en bokhylla med
Inget bråk, ingen oreda.
" Och du har bara fått börja betala av på dina skulder.
" Tala inte med mig om någon 'sak' eller om någon skam.
All din underbara mikrofilm med vars hjälp du haft en sådan underbar makt över så många underbara människor.
Och någon lyckades verkligen komma igenom bevakningen fram till Anabelle:
Jag var på den säkra sidan.
Jag reste hit till England för att ta livet av dig.
Ibland sa de något till varandra innan de sjönk ner i en djupare sömn under vilken Penny kunde ge ifrån sig ett litet skratt som innehöll en underton av grämelse.
Du väcker mössen.
" Sov nu älskling ... sov nu.
Vad menade han med att antyda något sådant för Penelope?
Det hölls låst med hjälp av ett kombinationslås, och det innehöll ett kortregister med dossierer.
Han skrev DÖD, datum och, inom parentes, självmord, Hotel Plaza, New York.
Scaiths röst trängde igenom hans tankar:
Den talade inte om något annat än framgångar från början till slut.
Han låste efter sig och återvände till sängen.
" Passa upp min herre.
" Han talade om svaret för henne medan han knöt sin slips.
händer upp under hennes pyjamasjacka.
Och de där runda sakerna lite högre upp.
" Jag handlar lite mat ", sa hon.
" Penny skakade misstroget på huvudet.
Hon skulle själv ta hand om den senare.
Verkar ha gott om pengar.
Var är han nu någonstans?
Philip hade inte fått kallbrand eller blodförgiftning, för i så fall hade han ju inte gått ut.
Han var tillbaka så att hon kunde älska och beundra honom.
Då skulle det finnas tid för en vänskap att kunna blomstra igen.
Han fortsatte in mot staden och eftersom det var tidigt på dagen hittade han lätt en parkeringsplats på huvudgatan.
Han hade just kommit och höll på att byta om till sina arbetskläder.
Han skvallrade med sin hjälpreda.
Han såg på henne över kanten på sina glasögon.
" När ska han ha det?
" Det är Grimauski ", sa Kimberly.
Han skulle aldrig ha lagt beslag på något skräp.
Det förstod Kimberly.
Han litade på mig.
" Er kurir ska ha pipa, som han ibland håller i handen och ibland röker i.
Men om jag blir överfallen har jag ett bra vapen till mitt förfogande.
Men jag kommer alltid att lystet vänta på att Rysslands långa, slemmiga arm ska sträckas ut och gripa tag om er avskyvärda hals!
Polly förhöll sig avvaktande.
Farquar hade gett miss Clara Dredge tillräckligt med tid för att återvända från sitt onsdagsuppdrag och sedan komma i ordning.
" Ni kommer att gilla miss Dredge.
Tycker bara att det är juste av mig att varna en ny kund för den där satans hunden!
Mannen måste vara galen.
han har varit i kontakt med hertigen av Bedford.
Du följer upp spåret med kvinnan Dredge.
Du och Farquar får följa med honom för att hämta dossiererna.
Så det är bäst jag sticker hem och packar ner en omgång finkläder.
Det var en mardrömsliknande tanke.
Inte så att jag inte är den första att erkänna att en hund är ett bra hjälpmedel om man vill slå sig i slang med någon som i själva verket inte är ute efter ett nummer.
Dredge kan bli upptagen halva dagen.
" Miss Dredge?
" Ni får betala för tiden ", sa hon och såg på sitt armbandsur.
Vi har en överenskommelse.
Säg åt honom att han är en E-L-A-K H-U-N-D.
" " Åh, om han bara hade kunnat prata!
glas och en flaska gin.
" Herre min skapare!
" Den jäveln frågade varifrån bussarna gick.
Sedan klarade han av det som en artonårs grabb och somnade.
" " Lägg av nu, kompis.
Det var han som hade skött om suddandet.
Han var en ensamvarg som inte hade något land i ryggen.
De tidiga kvällsupplagorna kom med detaljerna.
Ryssarna hyste inget tvivel om att det var Kimberly som var den skyldige.
Efter det att Kimberly talat med Scaith, och trots de förolämpningar han fått åhöra, kände han sig säker på att man kommit överens.
Japanerna, till exempel, skulle ge sina ögon för en man med hans erfarenheter och dessutom försvara honom med en hel arsenal av vapen.
" En peruk.
De slog vad med varandra om han var en parlamentsledamot eller om han var en major som skulle ut och gjuta blod.
en gång var han slätrakad, och en gång hade han mustasch.
Han skulle bli tvungen att skicka passen i förväg.
Han återvände till sitt kontor och bad sekreteraren boka in honom på nästa flyg till Genève.
Tar med mig påskägg och mycket kärlek hem till dig på söndag.
Han skulle vara tillsammans med Chorley när utbytet skett och sedan hålla honom sällskap, så som Scaith beordrat, tills materialet oläst överlämnats till honom.
Han ringde upp fälthögkvarteret som Scaith hade satt upp i Woburn Abbey.
Hur underligt var det inte egentligen att vara på jakt efter spioner på Woburn Abbey.
Skogvaktaren nuddade vid sin hatt och hade just börjat gå därifrån när ett plötsligt pling fick Farquar att blint stirra framför sig på den fullständigt ogenomskinliga, splittrade framrutan.
" Han rörde vid framrutan.
De hörde ett lejon ryta.
Lätt fånget, lätt förgånget.
" De gick in i ett rum.
Han såg på utsikten genom fönstret.
Han visste bättre.
" " Tack ska ni ha, Matthews.
Din underlige vän Chorley har varit ute och jagat.
Han kanske bara lurade miss Dredge.
Ni får väl i alla fall sätta en man på det, och dessutom behöver jag en ny bil.
" Hör nu på här ", sa Farquar korthugget.
" " Tänk då på vad ni säger!
Jag ska berätta allt för dig.
Alla de spännande gästerna kommer i morgon kväll.
Men du har ju varit i Amerika.
" Du har väl inget emot att jag slår mig ner?
" " Han langar lite grand vid sidan om.
" Hur mår du, gamle gosse?
" Här har du.
På hotellet kastade han sig äcklad ner på sin säng.
Han hade vägrat uttala sig om huruvida han varit personlig vän till Kimberly.
Farquar väntade på henne.
Hon hade varit tvungen att hjälpa honom.
När hon tänkte tillbaka hade hon inte kopplat av ordentligt sedan i tisdags --- det var för
Hon hade redan bestämt sig för vilket skåp som skulle bli hennes.
Hon avslutade sin drink och spolade upp vatten i badkaret i väntan på kvällsmaten som bestod av skinka och ägg, kompletterad av TV:n.
Den gången hade han lyckats ta sig hem från Istanbul till Dublin med hjälp av hemmagjorda papper.
Han gjorde rent det med antiseptisk vätska och förband det sedan med en handduk som han rivit i remsor.
Han skulle åtnjuta fullständigt skydd i åtminstone en natt.
Det var inget nytt för honom.
" " Vad är det fråga om?
" Nåja, hon har i alla fall en sjuk syster strax utanför Dunstable.
" " Vad var det som gjorde att hon kunde vara så säker på att det var samma ansikte?
Det sa hon aldrig.
Just det.
utskrifter finns tillgängliga.
" Det var mycket vänligt av er, Matthews.
" frågade han.
" " Det är jag säker på.
Och ingen av dem tycks bry sig särskilt mycket om mig för stunden.
Smickrade du henne?
platser kanske vi kan komma åt honom.
Och glad påsk!
Han spände sina muskler.
" Precis som en kuk ", sa Chorley.
Han tyckte om ... i själva verket är det ytterst få människor som vet om att jag bär peruk.
Så gick han bort till badkaret och började spola vatten i det.
" Farquar såg på honom med kylig blick.
Mannens underarmar var väldiga och håriga.
" Vad är det här fråga om, Chorley?
" " Ett sorgligt spörsmål.
Såg du någon?
Han sträckte sig fram efter skärpet igen, men Farquar steg snabbt åt sidan och gäckade hans planer.
" Jag anser att han är tokig, om du frågar efter min åsikt.
Förr eller senare måste ju någon ta hans plats.
Om du hade dragit dig tillbaka innan ditt uppdrag i Amerika så kanske Paul Ives hade varit i livet och haft det bra någonstans i London.
Sådana här grejor är farliga leksaker.
" " Vi känner varandra.
" Chorley gick tvärs över korridoren till sin egen dörr.
Han riskerade sitt liv för att rädda demokratin:
Trots att polismästaren och hans hustru var närvarande sades inte ett ord om den efterspanade mannen.
Där fanns
Farquar kände sig frestad att ta tag om Ians arm, för att känna på honom --- hans hud och ben --- eftersom de
Han skulle, om det visade sig nödvändigt, vilja se Grimauski död, för att hans vänner på det sättet skulle skyddas.
.
Ljuset var tänt i den lilla hallen.
Kimberly hade varnat henne.
bara Ginger.
" " Det är mycket viktigt.
Vänta lite grand.
" Jag ger själva fan i var hon håller hus!
Så är det inte, det är jag säker på.
Du känner mig.
" Så du tror verkligen att något har hänt Susan?
Klockan närmade sig
Du låter...
" Hallå?
Susan Peters.
Jag är rädd att de har tagit henne.
" " Då kan hon vara död!
Jag lovar dig att de inte kommer att göra henne illa.
" Det kan jag inte!
Med en långsam rörelse la hon på luren.
Men Pauline, allvarligt talat...
" Douglas var van att bli hunsad av Pauline.
smärtstillande tabletter.
Jag ska iväg och hämta upp henne.
" " Vad i hela fridens...
Kimberly gick ner till honom.
" Scaith slet upp kuvertet med sin brödkniv och drog fram ett papper.
Polly höll sig i närheten.
i morse, eftersom jag visste att det var bråttom, och dessutom skulle jag iväg till min dotter över helgen.
" Just det.
Det är svårt att tro, sir.
Och det fanns ingen likhet --- ingen över huvud taget!
Vad jag menade var att ett fingeravtryck inte kan ljuga ... men det kan en människas ansikte.
En förvandling.
De är ena självbelåtna klåpare!
" " Rabbin Burns sa så här ", sa Cameron med ett högtidligt tonfall.
Vi har bara en uppsättning med Philip Kimberlys fingeravtryck.
Tack ska ni ha, Cameron.
Camerons fantastiska nyheter upplevde han som om det placerats en varmvattenflaska innanför rocken på honom.
Inte ett enda skrik i natten innan han föll ihop.
Men hur?
Men Farquar då; han skulle aldrig riskera att flickan hamnade i skottlinjen.
Med den kännedom Scaith hade om Kimberly trodde han att Kimberly på ett civiliserat sätt skulle kasta in handduken.
Chorley.
Hennes Majestät hade skrivit ett personligt brev och, när han presenterades för henne gången därpå, hade hon skakat hans hand med känsla och kallat honom för 'ommendör'; utan något K. Men det här ... det här var annorlunda.
Men det var han --- Scaith --- som skulle komma med den slutliga demaskeringen.
Scaith öppnade det och läste noggrant igenom dess innehåll.
Han hade lagt på luren rakt i örat på henne.
", förkunnade hon.
en sådan otäck kvinna!
" Hon klängde sig fast vid hans arm.
Skåpbilschauffören talade med någon via en radiotelefon.
" Ginger, jag sitter ordentligt i knipa.
Men det är inte mitt riktiga namn.
Sue kom hit fullständigt oväntat och så tog de henne i stället.
", viskade Penny.
Kommendörkapten Scaith klev över tröskeln.
" Han vände sig mot Penny.
" Innan Ginger hann protestera bändes hans ena arm snabbt men försiktigt upp på ryggen, och så fördes han ut ur lägenheten.
Jag talar inte med er förrän ni har fört Susan Peters hit.
" Hör nu på här, miss Kimberly.
Sitt ner, miss Kimberly.
Susan?
Philip Kimberly, som förstått att er linje måste ha varit avlyssnad ända sedan dess att han kom till mig i Sergei Grimauskis skepnad, lägger på.
" Jodå, miss Kimberly.
Jag kommer aldrig att hjälpa er att få honom fast.
Han vände sig bort från fönstret och gick tillbaka och satte sig i stolen mitt framför Penny.
Jag uppfattade honom som mer intelligent än jag själv.
" Penny, tala om för mig var han är någonstans.
Som någons djävla kamrat!
" Jag vet!
Han ringde till sitt eget kontor.
" Susan?
" Kom så åker vi.
Mannen på motorcykeln öppnade Gingers dörr.
" " Ni menar att Sue kanske är ... åh nej, det klarar jag inte av!
Den strålande solen skänkte lite hopp.
Penny skrek till.
" Min man kommer att ta hand om Ginger, ge honom något lugnande medel och sätta honom i en taxi.

" Ni också.
sängarna.
Folk tar det lugnt en sådan här skön dag.
Med allt det här på gång ... jag antar att den lokala polisstyrkan har varit på hugget.
" " Åh!
Hon betalade en gång i månaden.
Baker's Cottage.
Det finns ingen polisstation vid Baker's End.
" Farquar sa åt mannen vid telefonen att han skulle ringa Farquars nummer hem.
Det här mjölkbudet körde tillbaka för att uträtta sina ärenden efter det att han rapporterat till polisen.
" Den mannen kom ut från hotell Bull och körde iväg i den unga damens bil.
När han sett den främmande mannen kliva in i den unga damens bil hade han trott att hon hade kommit ut till stugan och fått se att det begåtts ett inbrott i den, åkt till hotellet för att äta frukost i sällskap med sin vän, som när han --- mjölkbudet --- sett honom, just skulle till att resa tillbaka till stugan för att reparera dörren.
" " Hur var han klädd?
" " Tack så väldigt mycket ", sa Farquar.
Hon är av prima sort.
" Farquar började gå mot dörren igen, men stannade plötsligt.
" Växeltelefonisten såg på honom med en allvarlig blick.
Han hade inte velat överfalla hotellvärden, men Douglas hade erkänt att han lyssnat till samtalet med Penny, och han skulle just ringa till polisen.
De travade förbi honom, och tog sedan in på en av de andra ridvägarna.
Hur kunde den där mannens oturliga död påverka honom på det här viset?
Svaret på den frågan fick anstå.
Han intalade sig själv att smärtan i axeln och armen skulle vara tillräcklig för att han inte skulle tuppa av igen.
Hans arm sprängvärkte.
På övervåningen hördes en Hoovers jämrande läte.
" " Är det ni som äger det här stället?
Hans bil är borta.
" " Mrs Ransom, jag tänker inte delge någon någon stämning ".
Meningen upprepades gång på gång inuti Farquars huvud.
Där stod det:
Grimauski hade ett avtalat möte på Woburn.
Han hade inte ätit frukost.
pund.
.
" frågade Farquar försynt.
Kom in här är du bussig.
Där fanns en trappa som ledde ner mot källargolvet.
" Är det fullt här hela påsken?
Han måste ha ramlat nerför trapporna.
Mrs Ransom, ni behöver en konjak.
Dougs far var på väg.
Mrs Ransom...
" Jaha, vad betyder det här?
" Han följde dem båda
" frågade hon.
" " Han får passa mina tider.
Snart var linjen klar till hotell Bull, och hon kopplade in Scaith, i sitt hus i Putney, via sitt kontor i Whitehall.
Hjälp den där stackars kvinnan på alla sätt du kan.
Hela historien utvecklades på ett dåligt sätt.
Slängde ner honom i källaren och är nu på väg mot Woburn Abbey, där han förmodligen har gömt sitt stulna gods.
" Det ringde på den lilla telefonen:
Ni säger att ni är i behov av läkarvård.
Arrangemang har vidtagits så att banken i Genève tar emot oss tidigt i morgon bitti.
" Hon kommer att vara klädd i grått och ha en vitprickig blus på sig.
Nej.
Ja, om ni så vill kan jag rädda honom från ett sådant öde.
" " Kommendörkapten, är ni religiös?
Låt honom få ångra sina handlingar.
Det är mitt förslag.
" " Inte jag heller.
" Miss Kimberly ", sa han med ett milt tonfall, " om det var möjligt skulle jag stanna i närheten av er intill domedagen.
Och medhjälparen ska vara försedd med en narkotikaspruta.
Han skulle tillvarata möjligheten att få behandling av en läkare plus en hel natts sömn.
Det fanns en möjlighet att han, som van iakttagare, skulle kunna lägga märke till något som mjölkbudet inte hade sett eller insett betydelsen av.
Det var ett slags våldtäkt.
Farquar förstod genast vad det var fråga om:
Han lyfte upp det och granskade Kimberly.
Han och Penny skulle börja på något nytt.
Att ha en far som hade varit dubbelagent var alldeles tillräckligt.
" Har ni sett den här mannen köra förbi eller stanna här idag?
Mannen förstod att det måste ha blivit något missförstånd, men Farquar körde tvärt ut framför en ankommande bil och trampade på gaspedalen.
När han gick därifrån bar han med sig sin kamera.
Den kan ha kört upp mot parken eller in på någon sidogata.
Människorna höll på att samlas men, som kyrkoherden sagt, var det inte den stora dagen idag.
" Kyrkoherden avlevererade en kort predikan.
Ingen synd var oförlåtlig.
" Vi kommer icke till Ditt bord, barmhärtige Gud, i förlitande till vår egen rättskaffenhet, utan i förlitan på din outsägliga godhet.
Alla framför Kimberly reste sig upp och tågade fram mot det darrande stearinljuset; mot blommorna intill vilka Herrens måltid skulle serveras.
Kyrkoherdens ord trängde sig på honom.
utgjutet...
Han önskade att han haft en ledig dag i stället för att behöva sammanträffa med James Chorley, vilket skulle bli pinsamt för dem båda
" Chorley förde samman sina mjuka handflator.
" Varenda känd agent har stått under kontinuerlig bevakning.
Föregående natt, i sitt badrum, hade Farquar sett en man med muskler täckta av ragg.
Ändå kände sig Farquar tvingad att ge utlopp för sin oro.
Men även om K.G.B. visar upp sina röda, glänsande trynen kommer de inte att lyckas ta vår man ifrån oss.

Jag kan inte längre springa som en gemsbock.
Och får jag då påminna er om att jag belönats med 'Military Cross' och 'D.S.O'.
" Det är här Grimauski ska få syn på oss.
Sedan --- om nu inget annat händer --- följer vi efter honom.
Jag kommer att befinna mig längst där borta, för att sedan göra er sällskap.
Stackars Kimberly.
Öronen, som lyssnade intensivt, hörde inget annat än binas surranden.
Han gick, räknade till
Han snubblade, tog ett instinktivt steg framåt för att behålla balansen, och där låg den ju, alldeles intill hans fötter.
Woburns kyrka fyllde ut hans sökare.
På något sätt, om han bara levde tillräckligt länge, skulle han överlämna den ryske kassaförvaltarens journaler till Scaith.
Människorna som spärrade vägen för honom hade han varit tvungen att svepa åt sidan.
gånger.
Scaiths karriär, som snart var avslutad --- premiärministern var osäker på hur han skulle kunna bli av med den gamle mannen på ett värdigt sätt --- skulle nu få ett glansfullt slut.
" En Legion d'Honneur?
I den plötsliga tystnaden skrällde telefonen.
" Chorley ryckte otåligt på axlarna.
Varenda en av karlarna på kontoret visste bättre än att önska lycka till.
" En del av föräldrarna åkte till och med på den gammaldags karusellen, och farbror Si eller Så hade tagits med för att han skulle få tillfälle att spendera sina besparingar på nöjen.
" Det avleder uppmärksamheten.
Han började gå bort mot barnens zoo.
" sa han.
Det var han som gjorde upp planen, inte vi.
Adjö.
Och vem i helvete var det som hade gjort det?
Farquar var tvungen att sakta ner och lägga sig i kön.
Farquar parkerade snabbt bilen, klev ut ur BMWn och var över muren inom en tidsrymd av
" Jag snubblade bara.
" Mannen nickade och vände sig bort.
Han försökte trycka ned handtaget.
Det fanns definitivt inget spår av någon ryska i hans sätt att uttrycka sig.
Farquar gick tyst in i kyrkan, klev över altarringen och lyssnade intill dörren.
Bakdelen var avskärmad med hjälp av ett draperi.
senaste dagarna hade James Chorley och Farquar levat huvudsakligen för att få fast Grimauski.
Scaith måste ha beslutat om en annan mötesplats.
Och så började kyrkklockan alldeles ovanför hans huvud ansätta hans trumhinnor.
Han vände sig trotsigt mot spegeln igen:
Deras lärlingstid var ett avslutat kapitel.
minuter.
Farquar hörde hur dörren till sakristian öppnades.
Vad betydde det här?
och...
" Penny?
Det var därför han bad mig ge dig pengarna.
det var ett sådant tidens ögonblick då inget rörde sig.
kulan daskade in i den flygande ängeln, och efterlämnade i den ett gapande hål, men räddade Kimberly.
utnyttjat henne!
Han tvingade Penny närmare den flygande ängeln, och höll henne hela tiden mellan sig själv och de andra i kyrkan.
" Stick in handen i det där hålet och ta ut det lilla paketet ".
" " Kasta hit det!
Chorley vände sig mot Scaith.
Ja, Kimberly kände sig på den säkra sidan:
Ljudet av metall mot skiffret, vilket förstärktes av spända nerver, lät som en döendes rop på hjälp som aldrig skulle anlända i tid.
" ropade Scaith efter honom.
Alla hade dabbat sig.
Han såg på inskriptionen på den uppsatta plattan på piedestalen:
Han tog ett steg bakåt.
Sedan följde han efter i Farquars kölvatten.
" Det är lika bra att du håller käft!
Hjulen på deras bil verkade ha låst sig.
Farquar hade sett BMW:n köra in på den mindre vägen.
Upphetsade av hans aggressiva beteende hade de skrikit och klösts och bitits.
" Chorley sköt
Kimberly.
Kommendörkapten Scaiths ambulans banade sig väg längs den lilla skogsvägen in mot det jättelika bålet.
Han kände röklukten.
" Jag är så ledsen.
Hon tog den och la sina läppar mot det ödesdigra ärret.
Han talade inte till någon.
Allt har gått upp i rök.
Jag kommer efter så snart jag kan.
Farquar gjorde Chorley sällskap i ambulansen.
" Ambulansmannen rörde vid Farquars bloddränkta skjortärm.
" Paul?
" " James ... du har fått kortslutning.
En man.
De strök med båda
?
Vi kan inte resa tillbaka i tiden.
Vila nu.
Jag är säker på att du förstår varför jag gjorde det.
Du kunde inte låta den där listan falla i våra händer.
" Chorley lät otålig.
Scaith och Masterman och George och...
en mycket klyftig karl...
" Hon öppnade ögonen.
" Hon slängde paketet till honom.
Du hade dina order och du väntade så länge det var nödvändigt!
" Hennes röst lät tunn och uttröttad på grund av tankarna bakom orden, och trött på grund av orden i sig själva.
" Fast Connery var van att lyda order undslapp honom ändå en vag protest när Farquar sjönk ner bakom ratten.
" Connery nickade allvarligt.
Och så hade han behållit den vetskapen för sig själv.
Farquar gick uppför trapporna och in i den döde mannens rum.
" Vad är det du tänker bränna upp?
Allt upp i rök.
För honom hade det verkat som om Farquar haft dem som i en liten ask båda
" Du är avskedad!
Han kände sig orättmätigt glad över att han inte plockat fram mikrofilmen.
En impuls gjorde att han svängde in mot Woburn Abbey.
Hertigen och hertiginnan reste sig båda
det här är min gode vän Harold Farquar och det här är Puppy Scaith.
Mycket förtjust.
Hon lyckades rädda det ur vraket.
Stackars Paul.
Säkerhetsåtgärderna är strikta när man flyger till Israel, väskorna genomsöks, männen visiteras och man drar en elektronisk ring över kvinnorna från för till akter.
När jag var
" säger han.
Han är finnig och har mager hals och utstående blå ögon, och hans underläpp sticker också ut.
" Detta säger hon med så genomträngande stämma att jag slår till reträtt.
" Därför att när de kommer med min kyckling kommer den här gossen med skägget att bli alldeles ifrån sig ", förklarar jag.
" " Nej, det tror jag inte.
" Här nödgas jag ljuga.
Ni får aldrig --- aldrig --- äta trephena - mat mera.
dollar i veckan så länge ni lever.
Min rabbi är i Jerusalem.
" " Ett sånt offer kan jag inte ta emot av er.
" De är så livliga, precis som barn.
" Han verkar förbryllad.
Vet ni vad en fysiker är?
Så småningom öppnar jag en pocketbok och försöker finna förströelse i vanlig enkel politik.
Borgmästare Teddy Kollek, den okuvlige organisatören av underbara evenemang ( av vilka somliga är något magstarka i min smak ), tar oss med på middag till en av de armeniska ärkebiskoparna i Gamla staden.
Sällskapet består av Isaac Stern, den tidigare medlemmen i Budapestkvartetten Alexander Schneider, Kolleks son Amos,
) Ärkebiskopen, som själv har tillagat auberginerna och lammsteken, upplyser sällskapet om sina recept.
Han sitter med den otvungna hållning som döljer spänningar av det slaget.
För att söka gemensam mark med min hustru ( en berömvärd önskan ) berättar han för henne att han också är av rumänskt ursprung.
Den innehåller huvudet av Sankt Jakob, Johannes' broder, och en mängd reliker.
språk och förklarar vid sin återkomst att han har talat med en av sina libanesiska vänner som ringde från Cypern eller från Grekland.
Han är ett geni.
Historia och politik är inte alls som de föreställningar vilka utvecklats av intelligenta, upplysta människor.
Någon anmärker att Kyrkan hyllar framgången och alltid följer majoriteten.
Jag frågade vilken av de båda inställningarna som skulle avgå med segern i nittonhundratalets Frankrike --- Dreyfusaffärens och Vichyregeringens århundrade.
Den är vänligare inställd till Amin än till Rabin.
juli, återigen före räddningen, hade Le Monde utan kommentar återgett Amins skämtsamheter i ett tal i Port Louis.
De har samma färg som själva marken, och på denna sällsamma dödhet vilar den smältande luften med en nästan mänsklig tyngd.
Men ingenting i den lysande luften och de massiva vita molnen tyder på tomhet.
Man kan vara fullkomligt säker på att profeten Jeremia har gått den här vägen, säger Shahar.
" I sina strävanden att sprida demokratin i världen bekämpade amerikanerna först valfusket i Syrien, men den gamla korruptionen bestod trots allt vad deras makt och pengar kunde uträtta.
".
" Polisen bör 'politiseras' och i all den utsträckning som är nödvändig göras till ett paramilitärt vapen i revolutionsregeringens hand "?
I den rapport som mr Eichelberger och hans egyptiska medarbetare skrev framhålls det givetvis att målet för Nassers maktövertagande var " att lösa de angelägna sociala och politiska problem som gjort revolutionen nödvändig ".
När jag läste " Stormen och vreden " i går kväll stötte jag på några ord bland Quentin Compsons tankar som hörde samman med E.E. Cummings och trettiotalet, inte med år
Den nya vänstern betraktar det som ett reaktionärt litet land.
" Jag nämner detta för Shahar.
Emellanåt misstänker jag att världen helst skulle vilja göra sig av med sin kristendom och att det är judarnas envishet som hindrar den.
Också i november är det obehagligt varmt.
Den väldiga Gyllene porten som skall öppnas när Frälsaren uppenbarar sig står förseglad.
" Red från Ramlah till Lydda ", skrev Herman Melville i sin resedagbok
" Och några dagar senare, om Judéens ogästvänlighet:
" Hur kan ni förklara det!
En gammal mormonmissionär i Nauvoo grep mig en gång hårt om knäet när vi satt bredvid varandra och la armen om mig och kallade mig " Broder ".
" säger bibliotekarien.
Handelsnytt och sport är de förstås fina på.
" frågar Dostojevskij.
Då och då skänker oss historien en mellanperiod av frihet och civilisation, och den gör vi mycket väsen av.
år sedan, säger till mig:
Brottslingar som släppts ut ur fängelserna under kriget tjänade i hans kompani.
amerikaner som anser sig vara allt annat än hjälplösa och underutvecklade, Herman Kahn och B. Bruce-Briggs, är föga imponerade av ryssarnas prestationer.
) " Jag skriver av detta för mitt eget nöjes skull, som exempel på illusionslös amerikansk politisk analys.
Följden är denna brist på ensamhet, denna oförmåga att vara ensam i andlig mening, och att åstadkomma en tillvaro av intellektuellt skapande.
" Det är en smula annorlunda för oss.
När Stendhals hjältar sitter i fängelse väljer de att tänka på kärlek.
Man hade varnat mig för att ju äldre jag blev, desto svårare skulle det bli att knyta nya vänskapsband.
Också en solig morgon blir man kall om händer och fötter av Jerusalems stenbyggnader.
De blev dödade.
Tretti års hårt arbete med att plantera och skörda på kibbutzen.
bogserbåtar.
Det blev långa dagar i hamn utan något att göra.
De tyska turisterna hade rest hem, badhytterna var igenspikade.
En obefläckad ung själ, sa han.
" I vår by brukade vi spika fast ugglor på kyrkdörren när vi hade fångat dem.
" Detta sa han om den judiska talförmågan som en jude till en annan.
Men plötsligt tystnar musiken för en rapport om en terrorbomb.
Och på grund av en annan bomb på Jaffa Road har
De tycks betrakta sig själva som en fast och orubblig makt.
) och av sig själva --- att vara rättfärdigare och mer moraliska än andra människor.
Han ger mig en kortfattad beskrivning av de platser där han beklätt diplomatiska poster.
I vartenda dörrvalv i min våning sitter en mezuza - kapsel.
Håller han med den armeniske ärkebiskopen och M. Tatu från Le Monde om att Kissinger har överlistat ryssarna genom att få Egypten att gå med på Sinaiöverenskommelsen?
Han tycks ha insett att eftersom TV har skapat en underhållningskultur i USA måste man bli en del av nöjesvärlden om man inte har något annat att bygga sin makt på och vara någon sorts stjärna.
Fast Israel har ju en svag regering nu.
Det är möjligt att de låter polackerna komma tillbaka och uträtta jobbet åt dem.
Det alldagligaste samtal på ryska innehåller uttryck för stark tillgivenhet.
Men hur förklarar man dessa miljarder i rysk militärhjälp till Syrien eller SAM-raketerna, beväpningen av palestinska terrorister och fördömandena i sovjetpressen och i FN?
Alla som kommit hit har haft med sig sin egen paradisdröm.
" Vi talar spanska, eller snarare ladino.
Jag gör mig besväret att gå runt och läsa dem.
Men det är en ren bisak.
Alexandra och jag hade just kommit upp från stora hallen.
Febern hade gripit honom.
" Men han satt bredvid henne vid bordet och efter middagen talade hon om för mig att han plötsligt hade kommit ihåg mig.
Detta gav mig en känsla av vad det innebar att vara förhäxad, som den stackars riddaren i Keats' " La belle dame sans merci " --- fast i sällskapslivet.
Det var inte mycket trafik på Pennsylvania Avenue.
Vita huset bakom oss var fullt upplyst.
Jag har den franska upplagan.
" Och vidare:
" En uttömmande rapport från Amnesty International, en inofficiell organisation som hävdar fångars rättigheter, har offentliggjorts i London via Reuter, UPI och AP.
Jag har sett fångar skära upp huden på armar och ben och flå av den som om den hade varit en strumpa eller skära bort stycken av kött från sin mage eller sina ben, steka dem och äta upp dem eller låta blodet droppa från en öppen åder i en soppskål.
Vapen är en vanlig syn överallt i Jerusalem.
ungdomar härom kvällen skall få sådana följder.
Och framåt midnatt ursäktar sig gästerna på bjudningar för att gå ut och göra patrulltjänst.
Han trycker inte ens hand, snarare omsluter han den med sin egen.
Ju längre de väntar, desto värre kommer det att bli.
Jag vill inte tala i lätt ton om sådana saker med dem, eftersom jag vet hur mycket de personligen har lidit.
Och FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim har anlänt till Jerusalem för att diskutera det syriska gränsproblemet.
Han känner att ett oväder är på väg och börjar bli röd i ansiktet.
Och sedan invaderade de landet från alla håll i hopp om att kunna driva bort judarna och överta den rikedom de hade skapat.
" Och därmed fanns det alltså en " legitim " nation där.
Han älskar fransk litteratur.
" De vill inte ha våra fredsförslag.
Och när araberna äntligen får sin vilja fram kommer kanske fransmännen och engelsmännen att vara hyggliga och skicka fartyg att evakuera våra kvinnor och barn på.
Sådana ståtliga deklarationer görs inte längre; all vår retorik är numera reserverad för tystnaden.
Man har kommit för att äta lunch med Abba Eban, som numera är medlem av Knesset.
Så grymtar han och nickar åt mig att gå ut genom dörren till den stora öppna platsen framför parlamentsbyggnaden.
En av dem stickar på något cirkelrunt föremål av blekskärt ylle.
Mr Eban har ännu inte hittat vad han letade efter i tidningarna och drar fram dem under armarna som om han beredde sig på att sända morsesignaler.
Min schnitzel består inte av kalvkött utan av någon annan animalisk vävnad som är svår att skära.
Kissinger rusade inte iväg till Moskva på grund av svaghet eller därför att ryssarna hotade att intervenera.
Inte alls, om man definierar den med omsorg.

Ryssarna har blivit besvikna på Egypten.
De försökte springa sin väg.
Har jag något fortskaffningsmedel?
Jag hade hört att Johnson en gång tog emot Eban med orden:
Det är synd att Humphrey inte hade modet att stå emot.
Regnet har upphört.
" Och så här är det vi lever, mister!
Andra västländer måste bereda sig på en kärvare levnadsstandard.
En sådan framtidsversion bygger uppenbarligen på antaganden om en nedgång i Amerikas prestige och inflytande.
Men så betraktar jag professor Avineri en gång till och ser att han är en trevlig människa, långt ifrån hjärtlös.
Egyptens propagandistiska omvärdering av krigshändelserna lurar dem inte.
" Det beror kanhända på att jag inte är frisk, men numera finns det ögonblick då jag helt enkelt drivs till förtvivlan av allt som försiggår i världen:
Jag behöver inte bry mig om dem.
Världen har kastats i armarna på dem och de är nödsakade att utföra en otrolig balansakt.
Jag förstår inte hur de orkar.
" " Jaså, gjorde han det.
Kahn frågar återigen efter sitt turkiska bad.
Sådant --- och här snuddar mina tankar också vid stackars fader Hoade, som for iväg till Rom och dog --- är livet.
Den lilla återvändsgränden där vi står innehåller det sedvanliga avfallet --- apelsinskal och exkrementer, äggskal och kapsyler.
För min självaktnings skull är jag tvungen att pruta ner honom några århundraden.
I detta rum där handdukarna flaggar tar folk igen sig efter badandets mödor.
" Det var inte det här stället jag tänkte på.
Han berättar om en Peugeot som tillhörde en inflytelserik arabfamilj och som blev stulen av israeliska soldater under sexdagarskriget.
Och här sitter en kvinna och klagar över att någon har knyckt hennes armband.
" Gouri blev chockerad av detta.
Han berättar om gästande franska intellektuella, däribland Michel Butor, som avslöjar ( snarare än erkänner ) att de inte vet någonting alls om Israel.
Det är därför som franska besökare förefaller israelerna vara obegripligt ointresserade och okunniga.
Men han blev upplyst om att han skulle förbli en Cohen även om han lät amputera en hel arm.
Karo har också skänkt eftervärlden en personlig redogörelse som heter Maggid Mescharim.
En professors dröm --- ett ständigt flöde av diskurser på högsta nivå!
Hans hustru uppskattar allt vad han gör och säger, hon avgudar honom synbarligen --- en sällsynt anblick i detta de kämpande kvinnornas tidevarv.
Han påminner mig ( och han bär naturligtvis inte ansvaret för de tankar som far genom huvudet på mig ) om en viss Jackie, en liten pojke i första klassen i Devonshires mellanskola i Montreal, som en gång fyllde mig med extatisk häpnad genom att äta ett plommon på lektionen.
Han kallar sabbaten " den kostbara gåva varom Talmud talar ".
De hade gjort intryck på mig, jag var i en angenäm sinnesstämning och angelägen om att få se saker och ting.
.
I en liten alkov där intill, under en elektrisk glödlampa, ligger en naken och halshuggen kyckling och väntar på att bli middag med skinnet täckt av dödens fukt.
I det allra sista rummet arbetar unga män med skivstängerna.
Han är medlem av den lilla etiopiska sekt som bor i dessa hyddor och som av tradition har en viss rätt till Den Heliga Graven därunder.
Komedier som avtvingar hjärtat ett skri --- Cosi fan tutte, Figaros bröllop, Sternes Sentimental Journey:
" Som ett uttryck för tusentals läsares inställning förklarade mrs Lyndon Johnson att han hade lyckats få 'livets vardagligheter att avslöja hela det mänskliga äventyrets glädje, rikedom och lunder.
Det blir allt svårare att förtjäna tillräckligt med pengar, eftersom Israel från början har lagt sig till med västländernas levnadsstandard.
Att behandla unga änkor och föräldrar som mist sina söner har blivit en ny psykiatrisk specialitet, har jag hört.
Till och med kineserna, som vet föga om judar, är Israels fiender.
Och den " civiliserade världen ", eller nittonhundratalsruinerna av den värld som så många judar skänkte sin beundran och hängivenhet mellan låt oss säga
Jay Bushinsky på Chicago Daily News är stabil och solid:
'Kan vi inte hjälpa honom på något sätt?
" När en egyptisk general och hans hela armé togs till fånga ", sa Halberstam, " och en tidningsman frågade honom varför inte ett skott hade lossats, svarade han att om han hade lossat ett skott skulle han ha avslöjat sin position.
Jag insåg snart att de där spruckna bruna säckarna var lik.
, låg en hel dag och låtsades vara död bland de döda på ett fält nära Jerusalem.
Hon talar långsamt och tvekande.
är en smula lik Virginia Woolf.
Hans husse blev dödad i Golan.
hon morrar och fnyser när man talar direkt till henne.
Det finns romerska fragment överallt.
Att frambringa sådana blad, att vara behängd med apelsiner, att stå där som en välsignelse --- man känner frestelsen i detta en sådan morgon, och jag känner rent av en fibrös träaktighet växa fram i mina armar när jag tänker på det.
De tog sig in i själva Tel Aviv i mars
De skulle meja ner oss innan han så mycket som satt foten på golvet.
Efter

En tysk officer som anade att han var jude hotade att avslöja honom, men en natt efter bara några timmars gång från Danzig gick fartyget på en mina och sjönk, och officeren följde henne i djupet.
Vi sätter oss under en pinje på kullens topp och ser ut över havet där en lastångare långsamt stävar mot Ashqelon.
Man fick tag i en advokat som kände domaren.
Enkelt arbetsfolk från tegelbruket och ladugården styr mot matsalen.
, ett antikmuseum och en rekreationshall.
i syriernas ögon är Israel syriskt land.
Han tror på sitt arbete.
Hans mästare lärde att kroppen måste behandlas med den djupaste respekt.
Han visar mig också hur man botar nackstelhet genom att räkna klockans siffror från ett till
En smula tvekande berättar han också för mig om de fiendesoldater som det inte fanns transportmedel till.
Autism definieras av Lamm som " förkastandet av den faktiska verkligheten och ersättandet av den med en verklighet som är en produkt av önsketänkande ".
" Den uppstod i syfte att etablera suveränitet, och sålunda ett hemland, för judar som saknade ett hem...

Men vad hade de att säga om fred?
Har det för avsikt att behålla dem?
Jag vet att regeringen inte vill förhandla med PLO.
) Jag upprepar att jag har läst vad regeringens informationstjänst har att säga i saken men inte funnit några tecken på att palestinska klagomål blivit officiellt erkända.
Maktens glans omger honom.
Men det var något helt annat än det som händer nu.
Israels fiender är fruktansvärda.
Judarnas historiska bindning vid Israel är intensiv, men det är arabnationalisternas känslor också; liksom konkurrensen mellan Ryssland och västländerna i regionen.
Och detta är inte några av dumburkens fiktioner utan fruktansvärda realiteter --- " historiska händelser ", ögonblickshistoria.
Men ibland ger oss historien inget val.
Låt mig nu visa er det vackra minnesmärke vi har byggt åt Weizmann själv.
En smula andfådd fortsätter han uppstigningen i sin eleganta överrock med sammetskrage.
Hans ansikte är lika intelligent och energiskt som någonsin.
var han infanterist.
" Han rev sönder checken.
Shirley Weisgal talar om dem i saklig ton.
Jag orkar inte vara i farten som förr i världen ", säger han.
Sterns besök i Israel är ingalunda några semestrar:
Han kommer att tala med hundratals personer.
" Barnen i mästarklassen kommer fram med sina fioler och placerar sig framför Stern och Schneider.
Denne lille ryske pojke driver med mig.
Fast någon riktig sightseeing är det inte.
Den storvuxne Silk har en konvex profil med en fin kroknäsa, och hans utsökta maner roar mig.
Elias Canetti, en utmärkt romanförfattare och något excentrisk psykolog, hävdar någonstans att ett lidelsefullt intresse för antikviteter visar att vi är kannibaler, om inte rent av likskändare.
De talar hebreiska tillräckligt bra för att kunna ge upplysningar.
Vi köper runda sesambullar, och i ett arabstånd fullproppat med delikatesser inhandlar vi burkar med skinn- och benfria portugisiska sardiner i kryddstark sås jämte några gurkor, varpå vi går hem till Silk för att luncha.
" undrar jag.
Man måste dricka kaffe och skenfäkta en stund och gå igenom alla de levantinska knepen.
Dennis rullar upp sardinburkarna och ställer fram ost och bullar och buteljer.
Jag vill tillägga att inget folk någonsin varit så lidelsefullt självkritiskt.
gånger varje söndag, försörjde sig själv under skoltiden, tjänade sitt land, avslöjade kommunistiska komplotter.
" Vi är det som vi tänder på ", sa Jerry Rubin i " Snacka inte bara!
Jag har förvandlats till ett kompendium av sådana upplysningar.
Hör här.
Men ingen tar det lugnt här.
Nu har kvarnen och de renoverade byggnaderna fått en historisk förgyllning, bussarna kommer med sjätteklassare och nyfikna utlänningar dagen i ända, och det sitter mässingsplaketter på väggarna.
Ofta föreläser de högljutt på själva vår tröskel, utanför Mishkenot Sha'ananim.
poesins gåva.
I dag är en injektion av sådana icke-realistiska strävanden det enda som kan ge sionismen nytt liv ", fortsätter han.
Tusentals personer far därifrån.
Enligt referatet i Insight skriver han att de sovjetiska judar som anslöt sig till sioniströrelsen " hade en idealistisk föreställning om Israel som ett samhälle vilket hölls samman av broderskaps- och solidaritetskänslor ".
Totalitarismens främsta mål är att undergräva religiös fostran jämte traditionella livs- och familjemönster och fullständigt likvidera all moralisk censur.
The Miscarriage of the American Idea in Our Time.
Vårt släkte vet mycket litet om vad det är att vara fri.
" Redaktören för Insight kommenterar att rysk-judiska intellektuella av Agurskijs sort har börjat ställa frågor " som judar i väst länge ansett besvarade " och " kommit till annorlunda resultat.
Han förespråkar...
Jag är medveten om Auschwitz och Gulag, Biafra och Bangladesh, Buenos Aires och Beirut, men när jag går tillbaka för att begrunda fakta på nytt upptäcker jag att jag inte kan se dem klart.
De är trötta på gamla plågor och längtar efter " något nytt ", och de blir inte nöjda förrän de får det.
Jag har hört sådana invändningar.
Han bjuder Alexandra och mig på en konsert, på ett besök vid en arkeologisk utgrävning, på te tillsammans med den grekiske patriarken.
Men ett fenomen av sådan styrka kan inte stängas in i någon kategori.
" Kolleks bekantskapskrets är internationell:
Han bjöd honom på en lysande lunch som praktiskt taget var en bankett och sa en bildad kvickhet om Kant och Königsberg.
Jag betvivlar att Kollek kommer att ålägga sig den sortens hämningar.
Kollek kan konsten att vara utsökt artig, men han kan vara en brumbjörn också.
Men jag varnar mig själv för att låta min iakttagelseförmåga förgrovas.
De har det bättre under honom än de hade under jordanskt styre.
Vi blir serverade kaffe och sjustjärnig grekisk konjak.
" Du har väl ingenting emot det?
De arabiska grannländerna är förbjudet område.
Han har kontakt med brasilianare, finnar, rhodesier, Washingtonbor och parisare.
Han kämpar för att bevara och utvidga och förbättra den stad som är hemmet för hans folks själ.
Men emellanåt har han tvingats ge efter för dem och för bankerna.
De muselmanska invändningarna mot ett Jerusalem kontrollerat av Israel kan jag förstå på historiska och psykologiska grunder ( med en viss experthjälp ).
Hans opartiskhet ifrågasätts inte på allvar:
Kollek är förvisso medveten härom, och för min del gissar jag att han är beredd att överväga rimliga förslag om en delad administration.
(
Grymheten i denna stads historia kan få ett slut, tycks han vilja säga.
) " En överdriven tilltro till förnuftets makt?
En person i en av Isaac Bashevis Singers utomordentliga noveller ser upp mot Israels himmel och tänker:
De små husen i fjärran är också grå.
I poesin välkomnar man en sådan mottaglighet.
Liksom då är jag frestad att sätta mig ner och sitta stilla för evigt i denna fulländade mildhet.
Detta leder än en gång tanken till A.B. Yehoshuas iakttagelse rörande svårigheten ( eller rättare omöjligheten ) att skärma av det moderna livets väldiga larm, " bristen på ensamhet, oförmågan att vara ensam i andlig mening och att åstadkomma en tillvaro av intellektuellt skapande ".
För Hannah Arendt är ett sådant tryck inte renodlat politiskt utan socialt och ekonomiskt.
Proust, som översatte Ruskin till franska, tar upp detta tema om politik och konst på romanförfattarens indirekta vis:
Men nedstämdheten förhöjer hennes skönhet.
The Journey to Italy, utgiven
I egenskap av konstnär måste jag därför upplysa er utan att på något sätt försöka tvinga på er mina åsikter ( ty i konstens värld finns det ingenting sådant som tvång ) om att den nedstigning i underjorden och den bergsbestigning som jag har beskrivit har många drag gemensamt, om inte med själva skapelseprocessen, så åtminstone med ett av sätten att uppfatta ett konstverk.
Gynekologen dr Z.
När hon har stängt mottagningen på kvällen tar hon sig mödosamt upp för trappan till sin våning och lägger sig.
" Behandla dem!
Detta måste vara Kissingers verk.
Jag skaffar genast ett exemplar av Alsopbrevet.
Det är ett makabert prov.
Sålunda har jag länge ansett att vi amerikaner måste trygga Israels överlevnad, om så bara för att förvissa oss om att de amerikanska värderingar som jag sätter högst skall överleva.
En fientligt inställd kongress ratificerade motvilligt Kissingers Sinaiöverenskommelse, fortsätter Alsop.
Det var detta som fick president Ford att skriva ett uppretat personligt brev till mr Rabin.
Det vore olämpligt av en utomstående att nämna några namn, men han gjorde det med en kyss och hans initialer var J. I.
Var dessa hotelser inspirerade av utrikesministern?
" Alsop talar bara om Israels brist på " anpassning " --- han säger ingenting om ett egyptiskt erkännande av Israels sätt att existera.
Man anser allmänt att han dröjde med att skicka hjälp under Yom Kippur-kriget därför att han ville låta egyptierna vinna en begränsad seger och återupprätta sin självaktning.
Det är möjligt att ryssarna hotade med intervention.
I hög grad en aristokrat från New England, men världsvan, hårdhudad och obstinat:
Han anlade stora perspektiv på nationernas öden, den globala kampen mellan ont och gott, Amerikas roll i tjugonde århundradet och sin egen delaktighet i historiska skeenden.
En hedersvakt paraderar och orkestern spelar " Hatikvah " --- ingalunda världens muntraste nationalsång.
På fredagarna stänger den tidigt.
När stånden slår igen kommer insvepta tiggarkäringar fram och rotar i avskrädet.
år sedan var han socialarbetare i trakten och sysslade med rehabilitering av ungdomsbrottslingar.
Man ser deras strumpfötter på pulpeternas fotstöd.
Den har gått tvärs emot presidentens makt att agera utrikespolitiskt.
Från kongressen övergår Ben-David till Kissinger:
De är mörkröda, nästan som svartnat blod i färgen.
helikopterfartyg, Moskva eller Leningrad, är ständigt på uppdrag i Medelhavet.
) Han tillägger:
I dag har jag bara tankar för de sovjetiska spaningssatelliterna som glittrar på natthimlen och kontrollen av vad experterna kallar " chokepunkterna ":
Och om Libanons regering bad USA om militär hjälp i sin kamp för att överleva skulle amerikanerna kanske bli tvungna att svara att Sovjets marina styrka gör detta omöjligt.
Jag frågade hur det var med barnen.
Barnen hängde alltid med huvudet --- deras nackar var kanske för veka.
Han skrev visserligen en gång till mig att han ville vara med i medborgarrättsmarschen till Mississippi, men han hade ingen som helst sympati för sionismen.
Men sådana argument ville Marshall inte höra talas om.
Man börjar misstänka att en brokig skara själar arbetar utifrån ett begränsat antal kropps- och ansiktstyper.
Varför har de politiska ledarna slutat med att iföra sig sina ansikten på det klassiska sättet?
En israelisk ledare sa till mig att Valéry Giscard d'Estaing har en datoriserad personlighet:
Det märks tydligt att han hela tiden anstränger sig att vara förnuftig; att ikläda sig en sådan skyldighet gör inte tillvaron enklare.
( " Hon har stil ", säger Alexandra efteråt.
Till en intervjuare som han hade skrämt till stammande osäkerhet påstås presidenten ha sagt:
En man i hans ställning måste verka stabil --- " normal ".
Visserligen talar Alsop om Israels utplånande, men man behöver inte ta honom alltför allvarligt:
Vi övergår till andra ämnen.
Hur lång tid kommer det att ta, frågar jag mig själv.
Jag anmärker alltså bara att Förenta staterna inte tycks lösa sina energiproblem särskilt snabbt.
Ryssarna har inte gjort i Helsingfors vad de gjorde i Prag.
".
) Men det finns i Europa en välfylld reservoar av vänstersympatier som Egypten, Syrien och PLO kan utnyttja, och det gör de också.
Mycket få amerikaner tycks till exempel veta att när FN år
Raymond Aron uttrycker det enkelt i The Imperial Republic --- The United States and the World
I ett av de där " objektiva ", halvt hotfulla samtalen som ger mig en sådan förfärlig huvudvärk sa en amerikansk expert med förbindelser i UD till mig apropå varningarna i Alsops brev till " Käre Amos ":
när de Gaulle på sin historiska presskonferens betecknade judarna som ett " självsäkert och överlägset " folk.
Man hör inte mycket kallprat i Israel.
Medan han var där löste han utan tillgång till böcker ett berömt algebraproblem.
Rips har nyligen gift sig med en ung kvinna, född i Frankrike och strikt ortodox.
Det finns en hel filosofi i det.
Dessa kan " få en hypnotisk makt över själen genom styrkan i den personliga vilja som är ingjuten i dem ".
Varför?
Amerikaner var inte populära hos honom.
Jag hade läst La Nausée och tyckt om den, men bara som en kuriositet --- den berörde mig inte på något vitalt ställe.
Våra dygder är antingen fantastiska, eller också är vi undermänniskor av det mest avskyvärda slag.
Och nu tänker jag ibland att i tjugonde århundradet är det Amerika som utvalts av historien att ersätta borgerligheten, medan Frankrike som nation har upphöjts till aristokratisk värdighet.
Ett land som Israel bör ha en ekonomi som är helt koncentrerad till Mellersta Östern, men i verkligheten är den till hälften en u-landsekonomi och till hälften en i-landsekonomi.
När president Gamal Abdel Nasser stängde Aqabaviken och jagade bort FN:s fredstyrka var han medveten om att Israel inte hade något annat val än att slåss.
Det var inte britterna som skapade den arabisk-judiska konflikten, även om de kanske förvärrade den.
Det är nödvändigt att tillägga att de flesta Palestinaaraber var rädda för följderna av att gå med på att ta emot skadestånd.
Sartre är inte påfallande flexibel.
, var hämtade ur John Atkinson Hobsons " Imperialismen ", utgiven
Arabiska marxister förnekar att Israel kan frambringa en vänsterrörelse, fastän Sartre slår fast att " klasskampen finns i Israel liksom på alla andra ställen...
Vad händer inom den marockanska vänstern?
och på nytt
De är andra klassens medborgare, säger han:
I sin långa inledning till " Jordens fördömda " av Frantz Fanon uppmanar han nämligen förtryckta och underutvecklade folk att överfalla sina exploatörer och mörda dem.
Och hur går då detta speciella och dyrbara öde ihop med antisemitismen i de östeuropeiska socialistländerna?
För det första en massiv okunnighet om levnadsvillkoren i Östeuropa.
I fängelset hörde Sinjavskij till och med Tolstoj utpekas som jude.
Om något blir jag förvånad över mig själv och mina egna antaganden.
Det har förvisso funnits ( och finns fortfarande ) hårda typer i Pentagon, i UD och i kongressen som hellre tänker på intressen än på vänskap.
Kanske är det judarna själva som har skapat sådana förväntningar.
På andra har man inga sådana fordringar.
I varje fall har Sartre inte sagt något sådant.
Min bror Sam, som besöker Jerusalem tillsammans med sin fru, överraskar mig genom att dyka upp i min dörr.
Vi har i huvudsak bara detta brunögda bevis för att det finns ett tidlöst, opåverkat väsen hos var och en av oss.
Tjugofem års besparingar gick åt till att köpa emigrationstillstånd åt hans fru, hans
Under den tyska ockupationen av Riga var denna kusin och hennes syster slavarbetare på en fabrik som tillverkade arméuniformer.
Som vissa av dessa ryska intellektuella ser det har den rika, produktiva, livskraftiga amerikanska världen --- ty Henry James hade rätt, Amerika är mera en värld än ett land --- bara velat åtnjuta sin egen nationella utveckling och den personliga utvecklingens privilegier.
I hur hög grad underkastade sig människorna kulturen eller sina livslånga föreställningar, frågade jag mig, och på vilken punkt bröt den animaliska driften att överleva igenom vanornas och trosföreställningarnas stängsel?
Ibland tror jag att det finns
De urgamla åkrarna är mycket små.
De har sina motsvarigheter bland de militanta israelerna i Gush Emunim-rörelsen --- unga män och kvinnor som av religiösa skäl är fast beslutna att kolonisera Västbanken.
De unga männen bär kalott, men de är storvuxna och underarmarna sväller av muskler.
I TV ser man morden begås.

På Västbanken for jag fram i stor stil, eftersom Gruson hade en egen bil.
Jacob Leib Talmons sinnesstämning är upprymd och nedslagen på samma gång.
" Jag erinrar mig denna varning nu, men samtidigt ser jag hur djupt oroad professorn är, hur förkrossad han är i sitt hjärta.
Å, vilken rik och vital civilisation som skapades av Central- och Östeuropas judar före
Han känner en stark fruktan för en fanatiskt nationalistisk extremism i Israel.
Det kunde dessutom, hävdar Talmon i ett manuskript som han har skickat mig, betrakta sig " som ett av de få länder i nutidens blaserade värld som känner sig ha ett meningsfullt mål ".
Frankrike och England övergav Israel.
Israels rätt att finnas till måste enligt Talmon vinnas genom alldeles särskilda ansträngningar, " genom någon speciell sorts botgöring, genom att vara bättre än andra ".
Men vissa av dem tycks faktiskt anse att judarna med sitt dyrbara och upplyftande lidandesarv har en unik skyldighet att bära de moraliska bördor som alla andra har kastat av sig.
Mot slutet av vårt samtal kommer professor Talmon in på Israel och världsjudendomen.
Hans eländiga, perversa, halvt hallucinerande gamla horbock är underbart enträgen; den listiga svärdottern som han har förgapat sig i lurar av honom pengar.
Pojkens far kom instormande i badhuset där Moshe arbetar.
Men ingenting som går upp mot denna klara zuica från Karpaterna går att komma över här.
Isaac Stern och hans fru gjorde det, och Alexander Schneider dessförinnan.
vi har varit hans gäster, vi ska resa vår väg, alltså kommer han och säger adjö.
gånger efter taxi, och nu står
Det är inget att diskutera.
Sa inte piloten nånting om Adriatiska havet också?
Och Londons hemtrevligt ombonade dunkel, en utmärkt terapi för störda sinnen.
Fruktansvärt med alla dessa böcker!
Under andra förhållanden skulle jag kanske inte ha brytt mig om filmens dålighet så mycket.
Människor kämpar för det samhälle de har skapat, och för sitt liv och sin heder.
Det är detta Solsjenitsyn uppfattar som västländernas andliga kris.
Han skriver utan advokatyr eller retoriska effekter och behärskar helt sitt invecklade och ofta blodiga ämne.
" De politiska teorierna har varit västländernas mest förödande exportvara:
I arabvärlden, säger Kedourie, ligger makten nu huvudsakligen i händerna på den arabiska halvöns oljefurstar, och dessa är hängivna muslimer vilkas tänkande är minst påverkat av västliga idéer och vilka är mest benägna för att hålla fast vid den traditionella synen på icke-muslimens plats i ett muselmanskt samhälle.
Döda dem varhelst ni finner dem och var på er vakt så att de inte överlistar er, ty det är ett förrädiskt folk.
Sions äldstes protokoll distribueras i arabländerna i stora nya upplagor som har betalats med oljedollar.
Den oro som följt med moderniseringen har inte gjort arabstaternas relationer med Israel lättare.
Motsättningar inom den tysk-österrisk-ungerska koalitionen under första världskriget hindrade fredssträvandena.
Detta är alltså vad jag har med mig hem till Chicago vid återkomsten.
Man blir inte lurad ( en hederssak!
Hobbyrum eller gillesstuga en trappa ner.
Man får också höra vad alla hallåmän kallar " kulturprogrammering " som har betalts av vin- och ostaffärer, hi-fibutiker och restauranger med specialiteter från olika länder som vill införa " continental dining " i " Chicagoland ".
Oscar Wilde sa att han hade känt en lovande ung man som hade gått under på grund av lasten att svara på brev.
Vi läser Femte sången.
det är ett verk av en människa som har klätt av sig naken.
Detta framgår av Eric Kenningtons illustrationer till boken, " bilder av hjältar och paladiner, föredömen i fråga om lojalitet och ridderlighet...
hävdar att de arabiska trupperna var de första som tågade in i staden.
Han är en av dessa högt begåvade, romantiska legendmakare som har skapat " araben " åt oss; han är en tidig stilbildare för den arabiska nationalismen.
Professorns ansikte tillhör en man som har tillbringat mera tid i solen än bland bibliotekshyllorna.
Dessa var eländiga nog, men de var tillfälliga.
(
De borde försöka inse vad konflikten gäller.
" Palestinaaraberna visade få tecken på att vara speciellt fästa vid landet, och många av deras ledare sålde själva mark samtidigt som de utåt protesterade mot det.
Även arabledare hade lämnat Palestina, rapporterade en nationalistisk arabisk historiker, Walid al-Qamhäwi.
" Med de arabiska nationalisternas språkbruk är Israel " en av de farligaste imperialistiska motståndsfickorna mot folkens kamp " och måste alltså " likvideras ".
" Jag tillhörde dem som för
" Bland flyktingarna har det utvecklats ett tänkande enligt vilket assimilering i arabiska samhällen måste brännmärkas som en illojal handling ", skriver han.
När de kringliggande arabstaternas arméer tågade in i Israel
De betedde sig enligt Kerr som " en ockupationsarmé; de tilltvingade sig ekonomiska bidrag av enskilda, i vissa fall utlänningar, i deras hem och på offentlig plats; de satte sig över vanliga trafikregler, underlät att inregistrera och skaffa körtillstånd för sina fordon och vägrade att stanna vid militära kontrollstationer; de skröt med sin ödesbestämda roll i kampen mot Israel och uttalade sig förklenande om armén.
Sammanstötningar uppstod ofrånkomligen mellan revolutionärerna och Jordaniens regering.
En kraftigt oroad interarabisk kommitté utarbetade en uppgörelse i juli, sedan Hussein avskedat vissa av sina officerare för att tillfredsställa PFLP:s krav.
" En irakisk styrka på över
Vissa flyktingar på Östbanken försökte nu återvända för att leva under israeliskt styre hellre än att sakna skydd mot den jordanska armén.
--- stora mängder av lik som ruttnade, stank och flöt bort.
Professor Kerr antyder att katastrofen i Amman var mera än Nasser orkade bära och tycks tro att denna sista förödmjukelse framkallade hans ödesdigra hjärtattack.
Vid det här laget har araberna en vision av hur de återvänder i blod och eld, men Israel finner sig inte i att blöda och brinna.
Araberna har alltid ansett att Palestinaproblemet var ett panarabiskt problem.
" Ingen tycker om att se sin egendom användas av andra även om gottgörelse står till buds.
blev det flera flyktingar --- hur skall man betrakta dem?
De for till Palestina --- till Israel.
Palestina tillhör inte längre vår vardagsvärld.
När jag för hans resonemang vidare gör jag det på eget ansvar.
Vad stod då araberna inför när dessa judiska flyktingar anlände?
I våra egna dagar talar man sällan om de mäktigas försyndelser.
Dem briljante unge israeliske skribenten A. B. Yehoshua har chockerat sina läsare genom att antyda att det finns något hos judarna som väcker vanvett bland andra folk.
Har någon försökt fatta varför judiska läkare har varit så framstående inom den moderna psykiatrins utveckling?
Men det israeliska samhället som helhet kan inte undvika vissa former av assimilering.
Och nu kom dimma jämte snö, och sällsam kölden blev:
Mitt favoritkonstverk är en lång, halvmånformad träskiva som har bärgats från en riven mellanskola.
Han bär ansvaret för att Femtiosjunde Gatan har fått utmärkta antikvariat.
Han har skrivit åtskilligt om de väpnade styrkornas roll i tredje världens politik.
Dess öde är en av de saker som upptar honom mest intensivt.
Dessa kungliga rådgivares linje är denna:
I Amerika kan inte ens de som sympatiserar med Israel och stöder det se någon anledning till att USA skulle bes om ekonomiskt stöd åt dessa religiösa expansionssträvanden.
Janowitz avfärdar inte möjligheten att en ny president kan bli hårdhänt eller rent av brutal.
Men ockupationen av Västbanken gör det enligt Janowitz möjligt för den internationella opinionen att ge Israel skulden för allt som är galet i Mellanöstern.
Vill man bli allmänt omtyckt diskuterar man inte israelisk politik.
" Preliminära förslag måste framläggas till diskussion.
Janowitz säger att det finns skäl att tro att Ryssland skulle vara intresserat av en uppgörelse av det slaget, trots att ryssarna inte skulle bli direkt involverade i de fredsbevarande aktiviteterna.
En internationell organisation som också omfattar Internationella atomenergikommissionen måste upprättas, med befogenheter att förhindra införandet av kärnvapen i Mellersta Östern.
Inte av ekonomiska skäl utan på grund av världsläget är USA redo att ta smärre steg som kan tolkas som ett försvagande av Israel.
Det är möjligt att anarkin i Libanon har oroat syrierna och fått dem att nyktra till.
Oavsett vem som vinner kommer de politiska ledarna att tvingas nyktra till och bli mer ansvarsfulla.
" Vi räknar med att hålla detta de närmaste
Jag läser en artikel av David Gutmann, (
Behöver jag utvälja just honom att tilldelas Republikens medalj?
I Västeuropa och USA har de vänsterintellektuella fortsatt att använda en välbekant marxist-leninistisk vokabulär i hopp om en radikal lösning och gett de rivaliserande supermakterna, särskilt det imperialistiska Amerika, skulden för oron i Mellanöstern.
USA är i stort behov av en internationell fiende för att befolkningen skall kunna mobiliseras på ett effektivt sätt, såsom under det senaste kvartsseklet, till stöd för användandet av den amerikanska maktapparaten världen över och utvecklandet av en form av högt militariserad och centraliserad statskapitalism här hemma.
Kräver den fiender utomlands för att hålla oss fogliga, rädda och passiva?
Att leva under utplåningens skugga är outhärdligt.
Néeman förklarade att Israel i själva verket låtit sig luras av Henry Kissinger och att landet hade fått ett värdelöst papper från Washington som enda ersättning för överlämnandet av oljefälten vid Abu Rudeis.
Detta nya dokument, som inte utlovade någonting, var inte det som regeringen hade godkänt.
Detta är innebörden av " steg för steg " -politiken.
" Med våra egna händer har vi beseglat Libanons öde ", säger han enligt Jerusalem Post.
" Och för övrigt kan vi inte räkna med att det massiva amerikanska biståndet skall fortsätta ", säger han.
Det rör sig om ett alternativ till en massaker, om att utkämpa ett försvarskrig i stället för att självmant gå till galgen.
Vilken skön sak att komma till.
Alla hans åsikter är registrerade och kända för hela världen.
Men det gör inget.
Utrikesministern ser mig rakt i ansiktet med djupt allvar.
Han har ägnat mera tid åt Mellersta Östern än någon annan utrikesminister skulle ha gjort.
Han är en person med en viss kultur ( han har i varje fall inte lagt av den framtoningen ) och en seriös historiker och statsvetare.
Joe Alsop, som jag också träffar i Washington, är en av Kissingers lojalaste supporters.
Han håller på för länge.
" ( Han namnger inte alla dessa andra, men det är Israels supporters i representanthuset och senaten han syftar på.
Vill de råka lika illa ut som britterna och fransmännen gjorde
" " Dumheter.
I mars får jag höra från vänner i Israel hur vacker årstiden är.
Det skulle vara fruktansvärt om sådana strider blev permanenta och om mord med åtföljande repressalier ledde till att en Ulstersituation utvecklades med Jerusalem som Belfast --- det Jerusalem som Teddy Kollek har gjort så mycket för att förvandla till en fredlig och välordnad stad.
I ett " sekulariserat demokratiskt Palestina " skulle ett inbördeskrig bli oundvikligt.
Det är inte sannolikt att ryssarna skulle garantera en överenskommelse som " ger deras arabiska vänner och kunder mindre än vad de kräver ".
, då vi skyllde vårt misslyckande att nå en uppgörelse på sydvietnameserna.
Laqueur trodde att det kunde vara en realistisk utväg för Israel att upplysa världen om att det inte hade någon avsikt att annektera arabiskt territorium och att det var redo att biträda FN:s resolution nummer
När denna fascinerande episod i den amerikanska historien är över kommer kanske dessa nya förslag att hitta fram till förstasidorna.
Skulle
" Permettez-moi de vous présenter Sam McGuire ", säger Charles.
" Hon som inte säger nånting är en väninna till Susan från college ", viskar Charles.
Elise fnissar.
" säger Sam och knuffar henne lätt på axeln.
" Aha!
" Nä.
år gammal.
" Kom och ät ", säger Charles.
" Menar du allvar?
" Herregud ", säger Sam.
Jag har legat i badkaret och försökt få det att gå över.
Susan gör en rörelse med sin fria hand som för att vifta bort honom.
" Han är inte hemma.
" Fan också ", säger Charles till Sam.
" frågar Susan.
Han slirar runt ett gathörn.
Han hittar ingen tändsticka.
En värmedyna, som inte är på, hänger och dinglar från sängen.
" Det är här det gör ont ", säger Clara och drar med handen över sidan.
Charles tänder ljuset och ser att hela hennes kudde är nerkletad med rött.
" Du hatar mig!
Jag försökte ligga i blöt så det inte skulle göra så ont.
Susan drar ur kontakten.
Charles tänder ljuset i hallen, går in i hennes sovrum och håller hennes kalla hand.
" " Vilken sida sitter blindtarmen på?
" säger hon.
Charles följer efter i bilen, med avsikt kör han alldeles för fort för att hänga med ambulansen, fast han hittar till sjukhuset.
Hon har fått nåt lugnande.
Susan torkar tårar ur ögonen.
" " Nej ", säger hon.
" Ja ", säger hon.
" Hur kom dom dit?
" Tänk dig att det här är du ", sa han och pekade på skruven.
Han dog hastigt, när han var
" Kunde din pappa byta proppar?
Jag tänker inte gå ut och äta med honom.
De är bara ett par kvarter från sjukhuset.
" " Jag tycker inte ens om kalkon.
Kan du inte svara?
Det är bara så att jag inte är på särskilt gott humör.
" Charles öppnar sin dörr, stiger ur och stänger den.
" " Var du snäll mot den där flickan?
Brunblont.
" De går in i hissen.
Sköterskan säger att en läkare kommer att tala med honom om vad hon kallar " hennes tillstånd ".
Det enda Charles ser är hennes hals.
De trycker på hissknappen som det står " ner " på och väntar en lång stund.
" " Skulle hon inte kunna följa med?
" Han öppnar bildörren för Susan.
" frågar Susan.
" " Hur skulle vi då ha gjort?
Susan talar i precisa, korthuggna perioder, kammar håret i
" " Jag hoppas hon inte tar livet av sig ", säger Susan.
Restaurangen är inredd med runda träbord och tabletter med en bild av solen.
Han blir omedelbart deprimerad.
rader framför dem och kvinnan på duken, som smeker en grand danois över halsen.
" Finns det ingenting som kan få dig att sluta tänka på henne?
" " Det kanske hände nånting med henne när min syster dog.
Hon ringer mig nästan varje natt.
Den där läkaren försöker nog få tag på oss.
Han beslutar sig för att sluta röka.
Susan stelnar till.
" " Vi kan gå på nån bar.
" Du kör ", säger han.
Hans bil blev påkörd bakifrån när han måste stanna för rött ljus.
" Öh.
Hon hade brunblont hår.
Laura gjorde en efterrätt med cognac och färska apelsiner.
Hon gav honom träskor.
Det finns en tånagelsax i badrummet, och automatfotografier av dem på köksskåpet.
Det är nästan rusningstid.
sista platserna vid baren.
Charles beställer en rom och Coca-Cola, han föreställer sig att det antagligen är sånt man dricker på Bermuda.
Sätt på TV:n på söndag, grabben, för det är då du får se det.
" Det är bäst jag försöker få tag på doktorn en gång till ", säger Charles.
,
Han får reda på att hans mor har privat telefon och bestämmer sig för att prata med henne.
Fast hon klarar sig fint.
" " Gumman ska åka hem i morron ", bullrar Pete.
Vi har just ätit.
" Nå?
" " Han är patetisk ", säger Susan.
" " Jo.
Han ringer från ett solrum ( det står " Solrum " på en metallskylt vid sidan om dörren ) på hans mors våning på sjukhuset.
" " Han kanske är ute och bedrar dig.
" " Han öppnar inte mina brev.
" Jag är där nu.
" Rebecca är Jims dotter från första äktenskapet.
" Hur dags är du klar där?
" " Fint ", säger han.
" Min syster är hemma från college ", säger Charles.
" " Vad ska du göra?
En ung man i en orange plastsoffa sover med huvudet på sin överrock, som ligger hoprullad på soffans armstöd.
Det är en avlång spegel med en bild av sjukhuset målad längst upp.
" Nej ", säger Charles.
Det är det som är viktigt.
Han tänker säga åt Sam att ta med sig Elise hem --- han börjar bli trött på det.
Vart åkte hon?
Jag räknade med att jag var bjuden.
" " Nä.
" " Ja, för fan ", säger Charles.
Pete är uppe och dansar på golvet.
" Charles flyttar sig bort till Susans stol.
" Vad brukar du dansa?
" Sista tangon i Paris ", Marlon Brando som går omkring, följer efter den där parisiskan, hans döda fru, den unga flickan, Paris gator, en massa mänskor som dansar tango, flickan som springer därifrån, Paris gator, Laura...
Då skulle hon kunna ta en sväng som de andra fruarna när vi är på kongress.
Clara sträcker sig efter vattenglaset och välter det med avsikt.
" " Jag läste doktor Spock.
Charles tvivlar på att Pete vet vem Picasso är.
" Vi kanske ska låta henne vila sig lite ", säger Susan.
Jag försöker läsa böcker, men jag kommer aldrig igenom dom.
" Susan går tillbaks till sängen och håller sin mor i handen.
" Fan ", säger Charles, tillräckligt högt för att Pete ska höra det.
" Jag tog inte livet av er far.
" Då kommer ni väl inte hem och äter middag heller?
" Visst ", säger Charles.
" Det finns burkar med stora oliver eller en liten sort ", säger Pete.
Han låtsas inte se henne.
Charles är hungrig; han skulle vilja ha en bit av det där brödet.
" Vi ses om ett par dar.
" Det är verkligt bra grejer.
Vi ses.
" " Ja, då borde han ju ha förstått hur det skulle bli ", säger Charles.
" Sam är fantastisk ", säger Susan.
Pete började genast snacka nåt om 'säkerhetssystem' --- att Sam var skyldig sig själv att låta installera ett 'högeffektivt säkerhetssystem'.
" " Nej, inte alls.
Pete var i Chicago.
" Har du lust att laga middag?
De sitter i besöksrummet på dårkistan och luktar likadant.
" " Finns det inga andra tilldragande kvinnor på ditt arbete?
" Hon stiger ur och han sitter där med bilen dubbelparkerad och väntar på henne.
" " Vad ska han göra där?
Jag lagar middag.
Det är tråkigt att arbeta för regeringen.
Han skulle gå mig på nerverna.
" " Inte precis.
" " Jag ska träffa Laura i morron.
Måste du fortsätta där hon slutade?
" " Hon var underbar ", säger Charles.
Inte särskilt ofta.
" Lägg bara handen på hennes lår och för den långsamt uppåt.
Han tar ett djupt andetag innan han vrider om tändningsnyckeln.
Kvinnan är havande.
timmar för tidigt.
Han går ut till sin bil och sitter där och huttrar.
När tabletten låg på tungan sträckte han ut handen efter muggen och hon log.
Hon rökte upp allt gräset, och Sam har fortfarande inte kommit sig för att skaffa mer åt honom.
Ibland blir han deprimerad när han tänker att alla är galna.
Hon är här om
Handskfack.
Hans farmor hade tyckt att han var den ende i familjen som det var nåt med.
Han stoppar ner klockan.
Judy Collins.
" Influensa ", säger hon.
En bil tutar bakom henne och hon kör vidare.
Hon ser hemsk ut.
Hennes bil rör sig långsamt framåt.
minuter från skolan, på gator där han aldrig kört förr.
Han funderar på det när hans motor dör vid en stoppskylt.
" Vad gör du här?
Sam ser sårad ut.
" Sam skakar på huvudet.
" Vad ska du gå ut för om du håller på att bli sjuk?
Pete svarar efter första signalen.
" Det hörs en massa prassel och viskningar.
" Charles, kvinnan i sängen bredvid mig har dött.
" Vi gläder oss också åt att få träffa dig snart ", säger Pete.
" Ingenting är som det ska ", säger Sam.
" Titta under desserter ", säger Charles och stänger dörren bakom sig.
Hon har fått alltför mycket lugnande medel för att kunna ta emot besök.
Du får mig att känna mig skyldig för att hon är här, när ingen hade kunnat ta bättre hand om henne.
Han känner hur hans egna näsborrar vidgar sig när ångan från soppan stiger uppåt.
" Du har feber ", säger Charles.
Han hörde hur jag hostade.
'Är inte heroin bra mot hosta?
" Det är rätt patetiskt ", säger Sam.
Susans kläder ligger slängda över en stol.
" Han sätter sig på stolen som är täckt av kläder och tänker att han kanske håller på att bli tokig.
" Varför log du inte?
De flesta människor kan tyda signaler; det kunde aldrig dom.
Han tar upp det och ställer det på ett annat bord, lutat mot en vas.
Han bär ut brickan i köket.
" Jag ringde för att säga att när jag ringde innan så var jag lite upprörd.
Nån ung läkare --- han som lyfte handleden på henne och sa:
Jag vet inte.
" " Jag är för packad för att sova.
" Okay, vi ses.
Susan har testat sig och kryssat för svaren med små, prydliga kryss.
Hon ser mycket ren och fräsch ut.
" Han kommer om han tror hans bil klarar det.
" Han dör nog inte ", säger Charles.
" " Javisst ja.
" " Skulle du inte kunna måla?
Men om du ska gifta sig med doktor Mark antar jag att du inte ens behöver avsluta dina studier.
" " Varför inte?
Jag kan verkligen vara otrevlig.
" " När hon blir frisk.
Aldrig hört talas om Dale Carnegie.
Jag har bara Sam.
Socker.
" " Jag vill inte samla på mig en massa sånt skräp.
Det är
De kommer definitivt att få gå ut och äta.
En av flickorna han älskade en gång ( den som han fortfarande på sätt och vis älskar, men hon är inte bra för honom ) gav honom den i julklapp för
När han går mot huset igen ser han sig om över axeln.
Festen hos Audrey var ganska trevlig.
" Jag vill inte ha tid att tänka ", sa han.
Han gick bara bort till bilen och körde hem.
Precis som dom andra kommer han att råka ut för bilolyckor.
I själva verket gick han inte på julfesten.
" Sam försökte få tag på Ed en vecka senare, för att fråga om han hade lust att följa med dem ut och ta några öl på fredagskvällen, och fick då veta att Ed hade fått sparken.
Det fick honom att tro att han inte skulle dö.
Bruce Laframboise, sedermera kapten i fotbollslaget, den förste i läroverket som fick en sportbil, en liten, muskulös pojke som, i läroverket, hade svärtat sina framtänder med bläck.
åren.
Hon köpte en trave böcker om lesbianism.
En gång ringde hon och bad honom komma och hämta henne på en bar för homosexuella eftersom hon inte kunde få igång sin bil.
Sam skils alltid från kvinnor i all vänskaplighet --- så vänskapligt att dom ringer och ber honom anvisa dom nån annan karl.
Han älskade henne definitivt.
Han kunde bara inte röra vid det.
" Har du lust att gå ut och äta nåt?
Kanske när Jim går ut ett ögonblick ... och vem vet när det ögonblicket kommer?
Det är tillräckligt kallt för att han skulle kunna ha sitt ansiktsskydd på sig, men ansiktsskyddet skrämmer honom.
En gång när han var
Charles stod fastnaglad och såg på ljuskäglan.
" Vafan är det med dig?
Han tänkte på om han skulle kunna släpa sig ur bilen på nåt sätt och krypa fram till telefonkiosken rakt framför honom och ringa till Sam efter hjälp.
" när han kom ut ur badrummet med dyblött hår.
De beställer:
Det hörs så svagt att det skulle kunna vara Muzak, och inte alls Donovan.
" Det stämmer ", säger Charles.
" säger Susan.
" Jag vet att hon inte kommer att ringa.
Tänker du uppföra dig hövligt mot honom när han kommer?
" Varmt?
" säger den lilla flickan.
" Jag satt och tänkte på mormor ", säger Charles.
" Ja.
Deras morfar dog
Han ringde i dag och sa till mig att jag var en jävla skit.
" " Jag trodde det var aprikoskärnor.
Jag är så van vid att jämt prata om sjukdomar med Mark.
" Jag är inte särskilt klyftig.
Charles kör ner till tidningskiosken mittemot järnvägsstationen och köper den sena kvällstidningen.
" Pete har ringt.
igen, istället för vid halv ett ) går Charles ensam till en restaurang längst bort i kvarteret.
Grabben slår runt i luften.
" Det var bara bra.
" " Jag förstår vad du menar ", säger Charles.
" Charles lägger på luren.
Hon var väninna till Laura.
Han har just knyckt
Han vänder sig omedelbart om och tittar på papperet på skrivbordet.
" Hur är det med Laura, har du hört nåt?
" Hummer Newburg.
" Man börjar jobba igen och så blir man en robot meddetsamma ", säger han.
" " I New York.
Han har en kuslig känsla av att när han tittar upp så kommer Laura och Jim och Rebecca att vara där.
Mannen som arrenderar rörelsen är blind.
"
Han drar lite långsammare i det.
Han kommer ihåg att köpa cigarretter till Sam när han står i kassan, ifall han har tillfrisknat så pass att han kan röka.
Nu tycker han synd om sig själv.
" " Hallå ", säger mannen.
" " Kom när du vill ", säger mannen.
" Hur är det med dig?
Sam sover, fötterna sticker ut under överkastet igen.
" Vill du jag ska steka dom här?
" Charles tittar på termometern:
Han vaknade på morronen och såg Brownwells huvud mot kudden; resten av kroppen tycktes redan ha krympt ihop, gett upp, försvunnit.
Charles låtsades sova och låg mycket stilla, men det var också allt han kunde göra för att lägga band på sig eftersom han skulle vilja sträcka sig ut och kyssa Brownwells hand.
Han var för svag för att kunna sitta upp bekvämt utan att kalla på sköterskorna och be dem hala upp honom i armhålorna, men med kudden kom han lite högre upp och kunde se lite mer.
Hon känner nästan alltid igen oss.
Ingenting kan hålla ett inoperabelt melanom borta men om man är uppe och rör på sig håller det lunginflammationen borta.
" Är du galen.
" " Pengarna, menar jag.
" Jag tycker om att hålla på med farliga saker ", sa hon och svängde med lunchboxen.
" frågar hon.
Jag slog in priset på apparaten.
" Vad ska du gifta dig för?
" " Vi borde åtminstone säga hej till honom.
" säger Susan till Sam.
" Det är inte meningen att hon ska ha somnat när vi kommer dit.
" Charles möter Susan vid ytterdörren, och de går ut till bilen.
för att bli älskad?
" Hon stannar framför drugstoren, och han stiger ur och köper ett paket Camel.
Förutom att Cher i så fall skulle ha haft morrontofflor till sin silverklänning.
Ring oss, nummer...
rätter åt honom, överraskade honom med ett kalas på hans födelsedag; hon bad honom om råd, och han gav henne kloka råd som gjorde henne glad; de åt Fudgsicles i en park i Paris.
De firade jul tillsammans, och hela huset luktade kalkon.
Hon gav honom en ylletröja, och han hade den länge innan han blev av med den.
Hon skickade ett valentinbrev undertecknat " Anonym " till honom och svor alltid på att det inte var från henne, fast det var hennes handstil.
Rum
Hon sitter i sängen med ett klargult sidenband knutet kring håret.
" Laxermedlen.
" " En cigarrett.
" Charles, jag är så glad att jag inte är död.
" säger Clara.
De lyser upp den sakta fallande snön.
Han nickar och ger papperet till henne igen.
'O, det gula bandet i den gamla eken'.
Doktorn säger att det var ett misstag att flytta mamma hit, men eftersom mamma är så pass svag så kan hon lika gärna vila upp sig här som nån annanstans.
" Jag såg när det började när jag satt nere i cafeterian.
" säger Clara.
'Ni kan visst den där sången om det gula bandet på den gamla eken?
" " Fick du se fotbollsmatchen i söndags?
" Sväng på ", säger Clara.
" Ni vet ju vad dom brukar säga:
" " Under tiden, i mellantiden, har vi inte skoj?
" Visst ", säger Charles.
Jag måste åka i morron.
" " Är hon svag, är det därför hon uppför sig så konstigt?
" Sextonhundratalspoesi ".
?
" " Nej ", säger båda.
Försök hålla dig väl med henne.
" " Det finns inte mycket spännande att göra ", säger Charles.
Hon säger att vi kommer att köra ihjäl oss.
Kunde inte sova.
Om jag hade åkt, då antar jag väl att jag hade velat.
" Det här är finfint ", säger Pete.
" säger Pete.
Med mozzarella?
Pete har en liten brusten blodåder på ena sidan av näsan.
Hon handlade på tisdagarna.
" Det kommer jag ihåg.
Han ställer en bricka på bordet och lyfter av Susans och Charles drinkar.
Mannen som sitter mittemot honom sträcker sig tvärsöver bordet och trycker ner honom.
En gång hade han en mardrömslik vision av hur en polis kom mot honom --- brakade in i honom, i själva verket --- och sa till honom att han hade ett inoperabelt melanom.
Det här är väldigt hyggligt gjort av Pete.
" På sätt och vis gillar jag psykologi och franska, men jag vet inte om jag skulle vilja ha nåtdera som huvudämne.
" Fan.
" Connie Francis sjunger " Where the Boys Are ".
Det går inte.
När kyparen går säger Pete:
Hon låste in sig i badrummet.
Men hon ville inte.
Taggarna kröks.
" Nej ", säger Pete och tömmer sitt glas.
Charles skrattar.
Alla barnen ser ut som Brian Jones.
" " Och vad anser du om folk som vägras medborgarskap på grund av narkotikabrott?
'Vem har skrivit ut er fru?
" Ut i kylan igen ", säger Pete.
" Jag önskar att jag hade barn ", säger Pete.
lyktorna.
Vad finns det för nåt riktigt snällt att säga som inte bara hade låtit dumt?
apelsiner i deras matbox.
apelsiner tog den japanske pojken med allesamman hem i en påse.
Charles hade samma lärarinna i femte och sjätte klass.
Den japanske pojken såg alldeles förskräckt ut.
Efter att ha stått och slirat en stund nere vid gatan lyckas bilen slutligen ta sig halvvägs upp mot huset, och han nöjer sig med det och drar åt handbromsen.
Han blir deprimerad av att bo ihop med henne.
" Jag vet.
Varsågod.
" " Vad tänker du på då?
" " Tror du inte jag kan tänka nåt själv?
" " Det är du som pratar om henne hela tiden.
" " Det visar ju att jag har rätt.
" Hon skäller på mig ", säger Charles.
Jag sov.
" Mark ringde inte sen?
Han kommer ihåg hur Sams mor höll sin son i handen och ledde in honom i klassrummet.
Efter skolan höll lärarinnan ögonen på Sam så han inte kunde ta det.
" Undrade du, mitt i allt juljäktet, varför du inte fått något julkort från Carolyn och Bud?
Nästa morgon upptäckte hon att Bud kommit tillbaka, men hon kastade ut honom.
Non, messieurs.
att skicka det här.
" Vad tror du det ska betyda?
" Finns det inte nån som är lycklig?
" Susan suckar och går ut i köket.
" säger Pete.
" " Pete, du är ingen gammal man.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Min bror kom hem från Hawaii.
" " Okay.
Säg mig nu uppriktigt, Charles, vad sa du var det värsta jag gjorde mot dig?
" säger Pete.
Hallå?
Det passar, det passar precis.
Ett brev från Djurskyddsföreningen som påpekar att folk kastar sina kattungar i soptunnan, osv, och ber honom om pengar.
.
" sa hans chef och pekade på den lilla vita plastbehållaren med den lilla gröna busken.
en ask till Susan att ha i skolan, en ask till hans mor ( " Dom kan vara bra att ha vid telefonen " ); han gav till och med Laura en ask en gång, och det var rena vansinnet, eftersom hon hade kunnat rekvirera en ask själv om hon hade velat ha en.
Den första byggnaden han jobbade i var inte så dum.
Han lyfte själv alltid av faten med mat och satte tillbaks brickan i stället, men de flesta åt direkt från brickan.
" Hej ", säger han.
Finns det nån mjölk?
" Får jag stanna över natten?
" Jag tror inte han bryr sig om vilket.
" Ta av dig skorna.
" Hursa?
" " Är du musiker?
Det kom stora rökmoln ur bilen.
Han lägger huvudet på sned.
Charles är uppriktigt nyfiken.
" Av...
" Susan sa att du tänker specialisera dig på kirurgi.
" Det är beklämmande ", säger Susan.
" Är det nån mer som ska ha?
" Godnatt ", säger Charles.
Allt är svart.
Holden Caulfield avskydde det ordet.
" George Washington.
Om jag vore snickare, och Laura en lady.
" Laura.
Jag håller på att bli galen.
" Looney Tunes:
Gemet flög tvärsöver klassrummet och for upp i grabbens näsborre.
Om det går lika lätt som med den sista är han antagligen klar med hälften av dem före lunch.
" Ett inoperabelt melanom nära nackloben.
En unge har hon på armen.

" PROFIL:
Han skulle gilla att vara konstnär.
Kanske bara Betty --- Betty i de erotiska drömmarna, dom som det kommer att bli svårt att drömma, eftersom hennes kläder sitter fast på henne.
Hur kommer dom överhuvudtaget så långt att dom flyttar till Ohio och får en fantastiskt pålitlig Maytag?
Han gör inga vidare framsteg.
Kvinnan vägrade ge honom hans diplom.
Han beställer friterade räkor och en öl och potatismos som man kan lyfta i en enda klump med gaffeln.
Läkarna brukar säga till gamla människor, folk vars make har dött, att skaffa sig ett sällskapsdjur --- någonting att älska.
" " Hjärtmask.
Om hon bara vore Laura skulle han älska henne vansinnigt, blint, för alltid.
Hon borde ha sagt nåt kvickt.
Varför har du aldrig ens försökt bli målare?
Hon tyckte bara Sam var trevlig.
" Bob White!
Charles stannar hos den blinde i kiosken och tar en Almond Joy.
Min smak ligger mer åt det exotiska hållet.
Kvällsnyheterna innehåller en flygolycka, föräldrarna till ett barn som blivit illa behandlat i en skola i Boston, och några ord om förre presidenten Nixon som spelar golf.
" Six Crises " SENASTE PRESTATION:
Telefonen ringer.
Det här är msr Reynolds.
Han sätter sig ner, med uppspärrade ögon.
" " Talade hon inte om för er att han är död?
" " Jag har inte druckit nåt annat än en Peppermint Schnapps på hela dan, och jag är orolig.
Det ordnar sig säkert.
Jag gillade inte er dotter.
" " Det var inte det jag frågade!
Det är naturligtvis så att när vi ruvar ett ägg så ser vi längre än till sprickan i skalet.
" Hon kommer att hittas död nånstans.
En sexdåre; han hade gjort sig förtjänt av det fallet, O'Hara.
Hon sa hon behövde pengar.
" " Inte på
" " Det kan ha varit hundradollarsedlar.
" " Jag letade efter dom överallt innan jag stack.
" " Herregud, du är inte klok.
" " Okay.
In kommer detektiv O'Hara, ut genom fönstret flyger Charlie.
Dom har bakad skinka, sötpotatis, sparris, nybakat bröd, mjölk, och den där efterrätten.
Det betyder att han har tid att ta en dusch.
Om bara Laura kunde trycka ett hjul över Rebeccas huvud.
Han sväljer den sista slurken öl.
" Jag har varit i Kalifornien.
Jag fick åka med en lotus som stack ifrån mig på en bar i San Francisco.
På en del sätt är det väldigt civiliserat.
" ) " Yoko ", säger han.
) " Det är bra ", säger han.
Samla sig.
Han draperar sina kläder över toalettstolen och kliver in i duschen.
" Ja?
Huttrande går Charles in i sovrummet och slänger handduken över en golvlampa som han aldrig använder.
Hans rum har sett exakt likadant ut sen den dag han flyttade in.
" hade han skrikit.
Charles lämnade snabbt tillbaks hans eget överkast och gick slagen och förödmjukad därifrån, med sitt beige och gröna överkast släpande efter sig.
Det skulle bli lite mer plats i rummet på det viset.
Vad ska han egentligen ha det till?
Han skjuter på allt vad han orkar så mattan skrynklar ihop sig under sängen.
Hon sa till lärarinnan att hennes mamma skulle skriva en lapp där det stod att hon inte behövde.
Han sålde det mesta till en antikhandlare, en bräcklig gammal man som gick från rum till rum och utropade " Staffordshire!
Ett slagbord!
Borde dom inte diskutera betalningen innan sakerna slogs in i tidningspapper?
" Nu går vi in.
Kvinnan klättrade upp därbak i skåpvagnen och slog igen dörren efter sig.
Ja, tack så väldigt mycket, och var så god.
Charles lydde hans råd och gick därifrån med
" Vad flåsar du för?
" Hon mår bara bra.
Hon bara sitter där, sjunker ner i karet tills det heta vattnet når henne till nyckelbenet.
Hon blev arg när de uppenbarade sig i badrummet och ruskade liv i henne.
När du inte tänker på det säger du hennes namn, eller 'din mor'.
" " Det är för stort avstånd.
" " Vi kanske skulle ha pratat mer om vi hade haft nåt att prata om.
Hur är det man brukar säga?
" Han betonar " Clara ".
" " Okay ", säger Pete.
" " Jag vet att det bara är som du säger.
" Charles!
" " Ja, här är det verkligen sig likt.
" Vill du ha en drink eller en kopp kaffe eller te?
Jag kunde själv känna hur jag luktade.
Det var en vän till mig som jag kände för ett par år sen som just kommit tillbaks från Kalifornien.
" " Ja.
" " Oj ", säger Pamela Smith.
" " Nej.
Jag vet inte.
" Jag hade nån sorts historia med en kvinna därute, som omvände mig till curryris.
" Mycket snygg ", säger Charles.
sista skivorna.
Det hade faktiskt börjat bli rätt spänt när jag stack.
Kopparna är mycket kalla efter att ha stått i skåpet.
" Men så vansinnigt är det inte därute.
Tar nåt skitjobb här en tid och sen åker tillbaks.
" " Det är ingen där som har kostym ", säger han.
" " Jag kan vara glad som har fingrarna i behåll ", säger hon.
" Jaså.
Till slut övergav hon honom för en skidlärare.
år och sen arbetade jag här i ett år efteråt.
Jag arbetade aldrig fort nog.
" " Jag såg hans ungar i Malibu.
Jo, jag känner fortfarande väldigt starkt att lesbianism är ett bra alternativ.
Det skulle jag inte klara av.
av en vän till henne från college som bodde
Det var det, fast Pamela Smith mådde mycket dåligt hela den sommaren och tyckte hon såg spädbarnsansikten i molnen.
" " Jag tror det är bäst, för det är hemskt konstigt därborta där jag bor.
" " Det är det kanske.
Jag kommer aldrig att läsa nånting som du skickar mig.
" " Får jag laga lite mer te innan jag går och lägger mig?
Laura talade om för honom att mellan kan vara mellanlångt eller mellankort.
" Mitt på eftermiddagen ", sa hon.
Men så småningom ska vi sprida den här traditionsbundenheten för vinden.
" Jag skulle vilja träffa henne i morron.
" " Jag vill förenas med henne.
Betty.
Hon sa åt honom att inte gå ut, men han sa att han ville.
Hon åt frukost med en handduk runt överkroppen så skjortan skulle kunna hänga på tork några minuter till.
En cancer på presidentämbetet.
Längan.
Rebecca vägrar äta sköldpaddssoppa.
Sen brukade han ta med henne till stenfontänen för att dricka vatten.
Svanar, kullar, dalar, öar.
Hon har fått honom att känna sig på så många olika sätt.
Det finns graffiti på bänkarna.
Frigjorda barn --- Charles frigjord av att han inte tyckte om fiskens ryckningar, Susan frigjord för att hon älskade att kasta med armen.
Den gamla italienskan som arbetade där ( bevakad av
De talar om snön som väntas, och hur svårt det är att tro att den här parken är full med mänskor på sommaren.
Kvinnan är uppenbarligen amerikanska, barnet också.
Charles nickar, tar ett steg tillbaka för att gå, och snubblar på We-chis rullande leksak.
Med sin dåliga hals låter han mycket lik Rod Stewart.
Han sätter sig vid disken intill en gammal kvinna som luktar mynta.
Något rör sig under handduken:
Hon bär på sin son, som fortfarande sover.
Anne?
Han har fått ett par sprutor.
" frågar Charles.
" säger Charles.
" Det är klart det är majonnäs i kålsalladen ", hör Charles att hon säger.
" " Jag skolkade hela tiden i college ", säger kvinnan.
Jag tycker bara om att fördjupa mig i uträkningar.
dollar.
Hon säger att hon i själva verket tog till det här fotot som tröst.
Du besvärar mig inte.
Det finns alltid nåt som ska göras.
" Jag är inte gift.
" Jag ger dig mitt telefonnummer ", säger kvinnan.
" Ribert.
När han går snavar han på en kvinnas paraply.
gånger och slutade sen.
Alla rusade fram till honom.
Han gav det till Charles nästa gång dom hade gympa.
Han röker inte ens.
Det är Sandra Riberts telefonnummer.
Hon sa, väsentligen, att alla mänskor inte var beklagansvärda.
Är den blinde mannen beklagansvärd?
åka bil, gå ut och gå, matdags, läggdags, lekdags.
Gatubelysningen är tänd när han är framme vid huset.
" Tittade in.
" " Hallå, Charles?
" " Gissa var hon är?
" Nej.
" Gissa en gång till ", säger mrs Reynolds.
Jag var inte full när jag ringde den gången, Charles, och det var inte nån lättvindighet, berusad lättvindighet, som fick mig att avsluta samtalet.
" Vad gör hon i Vail?
" Sam McGuire, advokaten!
Jag är så glad att hon har träffat en trevlig man.
" Jag tror säkert det är en trevlig människa om han tog med sig Elise för att åka skidor.
" " Va snällt av dig.
Om advokat Sam gör Elise med barn kommer han att hållas ansvarig.
" " Det är hon.
Hur är det?
" " Hon är ute och badar bastu just nu.
Och så är det inte Sam hon har stuckit med, menar du.
Det låter.
Charles slår Sams nummer.
Hon är med dig.
" " Advokat.
Din nyckel är kvar här också.
" " Urg.
" " Nä.
" " Det sa du med samma entusiasm som när du ska muntra upp din mor med 'Du skulle kunna göra roligare saker än att sitta här i badkaret...
" " Adjö med dig ", säger Sam.
Hans föräldrar brukade åka med dem till badstranden på sommaren.
Ungarna sprang omkring och skrattade, som om dom visste vart dom var på väg.
" Det kunde jag väl inte veta?
Det sa han till sin far, bakom ryggen på sin mor.
Det slog aldrig fel --- varje gång hon stod i kön framför kassan sa hon åt honom:
" Han ska till och med kritisera var jag handlar!
Jag ska tala om för dig vad jag skulle vilja stå på --- på Elises dumma huvud.
" " Nej ", säger Susan.
Och jag har ingen lust att bli inblandad i det här också.
" " Adjö med dig.
Vi kommer att få jättetrevligt.
" " Ja.
Inte för att han är hungrig.
.
" Han hade inte behövt säga vem det var.
Jag har rätt ont i halsen.
Va hemskt.
" " Men jag måste ha glömt den där.
" " Tack ska du ha, Charlie.
På Harvard kommer han inte in.
" " Han kanske kunde gå där när han har tagit sin examen.
Då ses vi så småningom.
Det kan väl inte vara Laura.
Han inser, där han står, att han borde ha legat med henne.
På bensinpumpen sitter en pappbit:
" sa Bill och flög upp som om han ändå hade blivit ertappad med att göra nåt förfärligt.
" Jag känner mig väldigt dålig.
" Ibland kan det vara problem med att ha en fru också.
" " Det läggs för stor vikt vid vilket college man går på ", säger Charles.
Tack för att jag fick titta.
Han är het om pannan.
Tänka sig att överhuvudtaget hitta på att göra nåt sånt.
och intalar sig själv att han ska möta Laura vid skolan.
Klockan blir
" " Nej tack ", säger han.
Hon är kutryggig.
Sid vet.
Det finns ingenting i hela affären han skulle vilja äta.
Charles upplever alltid några ögonblick av fruktan vid kassan, trots att han har pengar.
Han öppnar burken med limabönor och häller upp dem i en kastrull.
" Tack än en gång för att du var så snäll mot mig.
" Mamma ( överstruket ) Clara föreslog att jag skulle skriva ett litet brev och påminna dig om middagsinbjudan till nu på lör.
Vi ses på lör.
i kväll, men så kom dom och talade om för mig att det inte behövdes.
Dom skickade faktiskt
" " Det är ju fruktansvärt, Sam.
Han gör alltid saker för din mor.
" " Kom loss, skaffa dig en ny hund.
" Vill du att vi ska åka och köpa lite vin?
Dörren på passagerarsidan är fastfrusen; Sam måste knuffa upp den från insidan.
Han är glad att han inte låg med henne när hon sov hemma hos honom.
" Han vet att han har lite mer än
" " Jag tänker inte tala om det för honom.
Dom borde göra sig av med huset och bo tillsammans i våningen och låta Sam läsa juridik.
Jag ringer henne aldrig --- jag vet inte varför han tyckte jag skulle ha reda på det.
Det tog ungefär dubbelt så lång tid för henne att ta sig dit som det borde ha gjort.
'Jag har varit i helvetet så många år nu att jag har vant mig.
Jag läste den där boken av Fritz Perls i julas.
Mannen bakom kassaapparaten har buskigt vitt hår och likadana ögonbryn.
Han är glad att han inte är på västkusten.
Fast intressant.
" " Du överdriver.
Hajarna.
" " Nej.
" De går in i huset och Charles tittar på rostbiffen.
" " Hon fick i alla fall ta en massa LSD och trippa ut ett halvår innan hon dog.
Jag vet inte.
Jag tycker bara det verkar dumt.
Han går tillbaks och hämtar kastrullen med limabönor, häller ut det mesta av vattnet i vasken och bär in kastrullen till bordet.
" säger Sam.
" Charles lyfter kastrullen närmare Sams tallrik och skjuter limabönorna över kastrullkanten med sin gaffel.
" Det är gott.
" " Det var roligt att du tycker.
" " Förlåt.
" Sam häller resten på sin tallrik medan han förgäves försöker hålla undan vattnet med sin gaffel.
Undernäring?
" " Förr i tiden låg du med henne, eller hur?
" " Vad skulle Betty Furness säga om det?
" " Ja.
" " Varför har du inte bjudit ut henne?
" " Vill du ha resten av vinet?
" Vet du vad, om du har lust så kan du flytta hit.
" " Det har jag inte tänkt på.
" " Jatack.
" " Du har sett att jag druckit svart kaffe i åratal.
Huset är stort.
" " Jag läste 'The Dialectic of Sex'.
Jag läste en massa i julas.
" " Men det kvittar, det var i alla fall snällt av dig att fråga om jag ville flytta hit.
Vet du vad jag tänkte?
Om hon inte blev förgiftad.
Hon är död, vad det än var hon dog av.
" " Det är inte bara det.
" " Men du har rätt.
" " Jag vet inte.
närmare, närmare...
" " Tänk inte på det.
gånger innan Charles fattade poängen.
" Först nu märker Charles att han också är lite full.
" Jag vill inte sitta här och hänga hela kvällen.
Charles kilar in igen för att kolla plattorna.
Hon ville inte tala om det för honom.
Baren luktar svett.
Det är en stor flottfläck tvärsöver låret.
Han sitter och stirrar på en flicka på andra sidan lokalen.
" Glöm hunden.
" " Det är inte sant.
" " Hon var inte ens särskilt snygg ", säger Charles.
Hur full tror du jag är?
" Maria!
" " Han sa:
" " Jag vet inte ", säger Sam.
" Vill du höra något sorgligt?
" " Jag har inte en jävla cent.
" " Som min obesvarade kärlek till Laura?
Jag älskar henne.
" " Jag vet inte.
" " Det är jag kanske.
" " Vad skulle det vara bra för?
" " Jag tror bara det skulle kännas fel.
" I vilket fall som helst har du ju en gasläcka i din våning.
" Sam kröker fingrarna och knakar med knogarna.
På mig verkar det rätt sentimentalt, men om det är så du vill ha det så.
" Tills jag får ett nytt jobb.
Han häller lite salt i det.
Han ler tillbaka, reflexmässigt.
Charles sticker handen i fickan och tar upp plånboken, räknar upp sedlarna och lämnar dom på bordet.
" Om du nu har mig att köra dit och sen blir deprimerad, då blir jag förbannad ", säger Sam.
I badrummet är det vitt kakel på golvet.
Vardagsrummet och köket är i brutet vitt.
" La grève du Bas Butin à Honfleur " hänger i vardagsrummet.
Han kan föreställa sig hur Jim bjuder på dom.
Sam svänger i sista ögonblicket.
Den är ett.
Det är trevligt.
Han skulle verkligen vilja komma ifrån kylan ett tag, sträcka ut sig på en badstrand i solen.
" Hon bakar pepparkakor.
" " Jag bad henne.
" " Jag visste inte att det fanns nåt som hade blivit bättre i skolan ", säger Sam.
" " Det var flera år sen jag skickade dom.
Han sluter ögonen.
Jag gör det.
" " När jag just hade flyttat hit, i femte klass, minns du det?
Jag tänkte skicka dom till alla, förstår du?
" " Han fick alltid raserianfall.
Han tycker själv att han påminner om den skräckslagna hjältinnan som gömmer sig i klädskåpet för skurken.
Jag tycker det är hemskt att behöva störa dig såhär dags, men jag vet att du just har kommit hem för jag har ringt innan.
" Var?
" Skaffat vadå?
Den går inte att öppna.
Inget brev, visar det sig, utan ett kort meddelande.
Jag har bestämt mig för att sälja mina möbler.
" " En av sekreterarna.
Jag försökte öppna dom.
Jag har sovit på varenda möbel i ditt hus i dag.
" " Dom där gubbarna gör en deprimerad.
" " Nej.
en röd tandborste.
Hon var rena dödvikten, och hon jämrade sig så hela tiden att hon inte hörde på vad han sa åt henne.
" Rören i köket också.
Jag slår vad om att det här är den kallaste kvällen i år.
" Jag tar lika gärna lite ostron ", säger Sam.
Han ställer tillbaks den och lutar sig tillbaka igen.
" Lördag.
" Charles tappar i lite varmvatten i badkaret och virvlar runt det med foten.
Betty.
Laura skulle ha vetat vad hennes parfym hette.
Charles sätter sig upp och försöker uppfatta Sams bidrag till samtalet.
" Hon kommer säkert att fördärva det för honom.
Han måste åka till tvättomaten.
Och låta Sam bära runt brickor med små kex med munsbitar av det ena och det andra ovanpå?
till en av leksalarna där.
" Såna stora träbitar!
Han kan inte.
" Jaha.
Ta bara hit det.
Han skulle naturligtvis kunna ha den där lilla festen, det skulle finnas ordentligt med bord att ställa hors d'oeuvres på.
" Varför skulle jag släppa ner dom i min källare?
Fast jag bad Betty om hennes telefonnummer i dag.
Jag tog alltid tillbaka vad jag sagt till hunden.
Det är för mycket besvär.
" " Och du behöver åtminstone inte fiska upp dom ur badkaret och sitta och se på hur dom tar medicin hela tiden du är där.
" " Hon är faktiskt alldeles knäpp ", säger Sam.
" " Det skulle vara trist att inte ha en valp.
" " Det har du visst.
En av gubbarna som jobbar bakom bardisken har blivit av med undersidan av tummen, en djup, perfekt oval, på grund av att han öppnat musslor när han varit full.
På plastomslaget finns det nåt som ser ut att vara en dansande kaka:
cent, och en portion räkor kostar
" säger hon.
" Ja --- javisst.
" Jag tror jag har sett dig nån gång.
" " Har du varit där länge?
I natt hade nån skurit upp mina däck.
Det är inget skämt.
" " Annars skulle man ju tro att den skulle hinna slockna innan den kom så högt ", säger Charles.
" Beställ bara.
" säger Sam.
" " Är det nån som har sagt till dig att han var död?
Jag vill köpa några vykort.
" Man ser inte så många snygga kvinnor längre.
Hon har fan i mig inte tagit på sig nån behå.
" Det är bara dom som fortfarande tänker rätt ", säger J.D. " Jäkla sydstatskvinnor.
" J.D. pekar på Charles citronklyfta.
" " Kan vi få lite tequila ", säger Charles till servitrisen.
planslängor.
" Du skulle inte gilla henne ", säger Charles.
J.D. sjunger en sång om en svart kvinna, till melodin på " Högt uppe på berget ".
" J.D., hur långt är det hem till dig?
" " Sista gången jag fick skjuts så var det av en bög.
" " Jag har inte bilen med mig.
Detroitskrot.
Han köper en chokladkaka och står och tittar ut genom ytterdörren och äter den.
Det är inte så långt.
" " Hur skulle vi få dig till New Mexico?
" Det fulaste.
Jag vill att ni kommer in och hälsar på.
" Bli inte förbannade för det här ", säger J.D. " Vi blir inte förbannade för det ", säger Sam.
" Den här vägen, om jag får be ", säger J.D. Charles håller honom uppe vid armen.
Det finns ingenting i sovrummet utom en brunvit kanin som står på en hög tidningar.
Sam skriver av numret.
" säger Sam.
" Vad är det egentligen fråga om?
Charles är glad att det är Sam som kör, eftersom Sam kör mycket bättre än han själv i snön.
Jaja --- hon gjorde alltså allting fel.
Dom har varit där med snöplogen, och det går inte att parkera på gatan.
" " Vi turas om ", säger Charles.
Sängen är som is.
Ja.
" Hur mycket bommade du?
Inget svar.
Hon ringer igen ", säger Sam.
Vad säger du?
" Inte vet jag.
" frågar Charles.
" Det kommer inget svar från sovrummet.
Men han var för trött för att börja leka.
Åtminstone tror han att han verkligen yttrade det.
Charles nickar.
" säger Charles.
" Han ville inte att jag skulle födas överhuvudtaget.
" " En rad grejer ", säger Charles.
Eller bara att få höra henne hojta ut genom fönstret i sin bil igen.
Han ökade farten när han gick runt ett hörn och hoppades att hon skulle stå där så han kunde krocka med henne.
" säger han till Sam.
" " Jag trodde inte den hade kommit ut än ", säger Pamela.
Hon sa att vi skulle stanna och köpa en Coca-Cola och lät ungen sitta kvar i bilen, och så när vi gick in på stormarknaden sa hon till mig att om jag inte gav henne pengarna skulle hon sätta en kniv i ryggen på mig.
" Varför sa du inte till nån därinne?
" Nähä, inte nu heller ", säger han.
Hans chef kollar alltid vad han tycker:
Han kommer inte att få sparken.
" Du är arg på mig ", säger hon.
Definitivt inte.
Han ryser.
" säger Sam.
spänn?
" säger flickan.
Sam äter en bröstbit.
" Mjölk ", säger Charles.
Sam kommer tillbaks till bilen med en root beer, en apelsinlemonad och en mjölk.
De äter upp resten av kycklingen under tystnad.
Han slår på radion igen, och så slår han av den.
Laura i baddräkt.
De skulle gå längs stranden och titta på stjärnorna.
Bermuda.
" ) Charles suckar.
" Har du gått i kyrkan nån gång?
" " Jag var med i episkopalkyrkan ", säger hon.
I en katolsk kyrka ", säger hon.
" " Vad betyder egentligen 'jungfru', närmare bestämt?
Bilarna på gatan har verkligen blivit ordentligt fastplogade.
" Det slog mig just ", säger Sam.
" " Ta kycklingen ", säger Sam.
Charles sätter nyckeln i ytterdörren.
" Jag hämtar en filt åt dig.
På den tiden hon fortfarande lämnade huset och kom och hälsade på.
" " Godnatt ", säger Charles.
Otänkbart.
De kommer att sitta i vardagsrummet utan att säga nåt och smutta på Hawaiipunsch med rom.
" Herregud ", säger han högt, och somnar igen.
Vad var det han drömde?
Han har ont i halsen.
Det vet väl alla att feta människor har lätt för att flyta, men Charles flyter uppåt, med halsen sträckande sig efter ytan, efter luft...
" " Vad är klockan?
" "
" säger Charles.
Fylld kyckling.
Hon vägrade att låta mig laga till den.
" " Å herrejesus.
Jag hade ju köpt oliver till dig och allting.
Nä, den kycklingen kan man lika bra glömma.
" " Lova att du inte åker förbi och tittar på den.
Han vaknar inte igen förrän vid midnatt, då han går upp och tar några aspirin för halsen.
Han lägger sig raklång på soffan och lyssnar till viskningarna och knarret från madrassen i rummet intill, och faller i djup sömn.
Dom måste knulla hela dan.
Nej --- hon hade gift sig och håller på att packa för att flytta till Detroit.
Pete kommer säkert att ringa honom hemma och då får han reda på det.
En medelålders kvinna till, i hatt.
En sån dum lek.
Hur skulle nån kunna falla ut genom ett fönster?
Han kollar plånboken och ser att han har
Hunden hade bara
Han tänker riva upp förpackningen och äta dom på hemvägen.
Hon stör förvisso inte Sam.
Han räknar samman dom i huvet, och kommer fram till att det är massor med pengar.
Han tar av åt höger och kör nerför gatan som leder till hans kvarter.
Hans far bakade kakor en gång om året, till jul.
" Hon sa att vi inte skulle vänta på henne med middan.
Där står en ask torkade litchis intill en flaska vin.
Okay.
" Har din kuk ramlat av?
" Viskande kvinnosakspropaganda i örat på dig?
" Var du och anmälde dig så du får dina pengar?
" " Det var ju snällt av dom.
Batteriet är slut.
" " Tack ", säger Sam.
" " Jo, det hade jag, en tid.
" " Varför skulle jag vilja ha en dum kvinna?
" " Jag tror att det kanske låg nåt i det Susan sa.
" " Skrika?
Jag uppmanar dig att pröva pizza med grönpeppar, sån som jag gillar.
Det är ett bra, billigt ställe.
Du kan få den utan.
" " Hon knullar ", säger Sam.
" " Du fattade aldrig vad jag menade innan ", säger Sam.
" "
" Det jäkla sextitalet ", säger Charles.
Till och med när Sam är nere är han rolig ändå.
Hon är sin egen skämtbit.
" Jo.
" " Jag ska tänka på saken.
" Hon lagar bra mat, va?
" Charles suckar.
" " Tror du verkligen det är det?
" " Det hade jag ju i vilket fall som helst inte haft nån glädje av.
" frågar hon.
Men han lät okay.
Hur ska det bli när vi blir gamla?
" Apropå att din syster är så rejäl ", säger Sam.
" " Han sa att han tänkte glömma alltihop.
" Varför vill du göra nåt så patetiskt?
Hon ligger väl inte såhär tidigt.
" Jag står inte ut med att se dig göra dig till åtlöje.
Fast det skulle hon inte göra.
" Du är knäpp, det här är fullständigt knäpp ", säger Sam.
Den var så mäktig och läcker att de nästan blev sjuka, men de kunde inte sluta äta.
" Jag är till hälften smickrad och till hälften tror jag du är galen ", sa hon.
Han kan inte känna till allting.
" Oxen skulle vara i köket.
" " Okay, okay.
" Minns du när vi hade dubbelträffar i college, och att vi till och med gick med tjejer i grundskolan?
" " I så fall är det bara som du inte erkänner det för dig själv.
Jag hade redan adresserat alla korten i min ask, och så dök hon upp, och då tyckte jag det var bäst...
Laura ser ut precis som Jill Peterson!
Alla flickorna har varit olika.
" Det finns miljoner flickor med ljust hår.
Det är tänt i köket igen, men köksfönstret är för långt borta från gatan för att man ska kunna se in.
Han vänder på en infart och rullar förbi igen, ännu långsammare den här gången.
Hon tyckte alltid att han sa så konstiga saker.
" Jag måste få igen henne.
" Om hon inte gillade mig, varför skulle hon då ha kört till skolan den där dan när hon sa hon skulle möta mig?
Han är plötsligt fruktansvärt hungrig.
" " Å, nej ", säger Sam som läser över axeln på honom.
Med hennes bror?
" Fruntimmer ", säger Charles.
" säger Sam.
Vi har just kommit hem.
" " Ja, anledningen till att jag ringer är att jag har varit inne i
" Bra ", säger Charles.
The New Lost City Ramblers med Cousin Emmy.
minuter.
Han reser sig och går runt i huset.
Vad kan han säga till henne?
" En Hershey bar ", sa han, och skrattade igen.
Nu vill hon inte ens stå och vänta på hissen tillsammans med honom.
Dörrarna öppnas just som dom kommer fram.
" Trött ", säger Betty.
" En annan gång kanske ", säger Betty.
" I själva verket har jag ingen bil.
Han flyttar sig ett par decimeter närmare.
" " Om du vill så ", säger Betty.
Han vänder bort blicken --- god ton från duschrummet --- när hon stiger in.
.
Det slår honom plötsligt att det var i dag Sam skulle köra honom till arbetet så Sam skulle kunna städa sin lägenhet.
Betty sneglar på honom när han tittar i plånboken.
" frågar han.
" Näsan.
" " Jag jobbade på Western Union ett slag, och så var jag snabbköpskassörska.
Jag kunde redan skriva maskin.
" " Nä varsågod ", säger han.
Dom
dollar.
" frågar han.
" Er fru glömde den här ", sa kvinnan på banken när Laura glömt sin mössa på bordet.
Vad kommer hon att tro om alla dom där kvinnosaksböckerna fortfarande ligger framme därhemma?
Det finns inte en möjlighet att han skulle kunna ha en fest under veckändan.
Hur skulle en psykiater lägga upp det om han skulle arbeta sig igenom sitt trauma?
Han ger sig in i trafiken.
" Vad sysslade han med?
När ljusen skiftar börjar kön röra på sig.
Det är ett trevligt hus.
" Var nu beredd ", säger Sam.
Sam vänder sig om och skjuter upp dörren.
" Är det en hanne?
månader gammal.
" " Den är...
Den smala råttsvansen verkar extra obehaglig på grund av att den sticker ut ur mjuk, lockig päls.
" " Nej.
" Ursäkta mig.
" Ja ", hör han Betty säga.
Han går tillbaks till köksbänken för att ta cellofanet och kasta det och får tag i en lott.
" Jag är född här.
Hunden viftar på svansen.
Hunden står vid Charles fötter och tittar upp.
Det finns inget mer att göra, så han går in i vardagsrummet.
" Efter en tid glömmer man att det betyder nånting.
Jag har inte gjort nåt på hela dan.
Hur kan det vara att du inte har några insekter här?
De äter i matrummet med
" Nej ", säger Charles och skakar på huvudet.
" " Hur är det i Mexiko?
" Du är en fin valp ", säger Betty och klappar den.
" Ja ", säger Charles med en axelryckning.
" säger Sam.
De har ingenting att prata om.
" " Hon hade bjudit mig på middag.
Hon hade henne med sig på arbetet en dag.
Du måste skoja med mig.
Hon tittar på Charles.
" " Jovisst.
" " Kan du leta reda på det?
Hon tittar ut genom fönstret.
" " Du får det i morron ", säger hon.
Vad var det med henne?
" Han vill låta henne sticka sin väg.
Han drar i dörrhandtaget.
Hon skulle bara vara artig.
Träden på ömse sidor om honom kunde lika gärna vara en exekutionspluton.
Han frågade kvinnan som satt och skrev maskin vid bordet intill om det var hon som hade tagit meddelandet.
Han la på och försökte igen.
" ).
Det är en orange stol med klädsel som ser ut och känns som juteväv.
Hur kunde hon bara ge sig iväg sådär?
( Han skrattar för sig själv.
Amerika.
Samma.
Vet inte.
Grönt gräs.
Meloner.
Om han inte ringer nu kommer han att befinna sig i ett ännu värre sinnestillstånd när han äntligen ringer.
Han gratulerar sin chef en gång till.
Han kollar plånboken.
Han väger bananklasen;
.
Han räknar en gång till och konstaterar att det var rätt.
Hon räknar högt.
" Ett päron ", och då kommer den blinde att bli alldeles ställd.
Inget svar.
, då han lämnar byggnaden och går till sin bil på parkeringsplatsen.
Han biter i den.
Han dubbelparkerar utanför Bettys hus.
Men skulle inte det andra ha verkat alltför förmätet?
Han går ut genom dörren, håller upp den med foten, och kikar på namnlistan i hörnet.
Han sticker ner handen i jackfickan och tar upp en penna och skriver " Till Betty från Charles " på fruktpåsen och lutar den mot dörren.
" Jag trodde inte du skulle komma hem.
" " Det där har vi pratat om förr, Charles.
Han öppnar ugnsluckan och tittar in.
F AFRICA I G Ö R E L AV SJÄL OCH ANDE E Det är undertecknat:
" Charles går ut i badrummet och rakar sig och duschar.
Han spolar i toaletten.
Vi hade inte ett skit hemma.
" " Hallå.
" " Jaha.
har telefonen fortfarande inte ringt.
Vad är det som står på?
" Ja.
Jag måste fundera på en del saker.
" Laura, jag trodde inte det var sant när jag fick reda på att du hade flyttat.
" Tystnad.
" " Snart.
" " Om det betyder så mycket för dig.
" På Wicker Street ---
Hans mor är där.
Charles tog en öl med dem när han kom hem, men han vill vara helt nykter när han träffar Laura.
Men det kommer han självfallet inte att göra.
Hon var förbannad på honom när han talade med henne i telefon.
Hon arbetade som servitris när hon gick i läroverket.
En jul skickade han ett rådjurshuvud till henne.
Rebecca älskade henne.
Laura försökte få barn men fick aldrig nåt.
Hans fru gifte sig med honom för att han var kapten i fotbollslaget.
Hon tycker om dyra, fint parfymerade tvålar.
Hon tycker om " Jules och Jim ".
" Hur dags ska du dit?
Eller om hon tyckte om diamanter.
" " Om du vill gå ut i kväll så har jag bilen med mig ", säger J.D. " Nä ", säger Sam.
" " Där stod han och skulle just bryta upp luckan.
Han ställer sin tomma ölflaska i rad med dom andra.
" Jisses.
" säger J.D. " Hans mor är knäpp ", säger Sam.
Hon kunde komma gående genom huset, och så pekade pistolen på henne.
" Charles går ut i badrummet.
Varför står han och hänger i badrummet?
" Ingenting ", säger Charles.
" Varför säger du så?
" " Jo det gör hon.
Hans farmor hade gjort en förteckning över alla buskar och träd och blommor runt huset som han hittade i en byrålåda när han flyttade in.
Sam kan också flytta med.
Vem är det där?
Och vem är det?
Han hoppas att hon blir glad åt att träffa honom, att hon inte beter sig så konstigt som hon gjorde när han talade med henne i telefon.
Han svänger åt höger och ser att numren blir lägre.
Hans näsa kommer att rinna.
Han kan inte fatta att det här verkligen händer.
Hur är det?
De går genom den korta tamburen till vardagsrummet.
Hon ser likadan ut, men hon har plockat ögonbrynen.
Vad talar hon om?
" säger han.
" " Det gör detsamma.
Han bor hemma hos mig nu.
" Det gjorde jag inte, faktiskt.
Jag vill veta vad det är som pågår.
Jag vet inte ens om jag ska stanna här.
" " Man ställer alltid krav på andra mänskor.
" " Inte just nu, nej.
" " Varför inte?
Det är inte det att jag inte tycker om dig...
Jag minns den.
" " Jag vet det.
Nåt vansinnigare än det här går inte att föreställa sig.
" Nån annan?
" " Ja.
" " Jag vill inte ge mig in i några diskussioner.
Jag ringde inte ens igen när du hade sagt att du skulle ringa och inte gjorde det.
Se bara som du uppför dig.
" " Det kan det inte.
Ta en titt på dig själv.
Han vill se nåt välbekant --- nånting från den gamla våningen.
Det är ju faktiskt hans dotter.
Det ligger en veckotidning på golvet och en liten spegel.
" " Jag är här efter
" " Jag blir inte uppraggad av vilken taxichaufför som helst.
" ) Han tittar på sina fötter.
Jag kunde ta med dig ut nånstans och äta.
Han vet inte hur man glasar fönster.
Han gav henne " Räddaren i nöden ", och när hon tyckte om den gav han henne " Till Esmé --- kärleksfullt och solkigt ", men när hon hade läst " En dag som gjord för bananfisk " kunde hon inte läsa mer.
Hon pekar.
Han vill att hon ska visa intresse.
Ögonen svider när han håller handen mot dom.
Han skulle kunna ta med sig vin och skivor.
Han har fortfarande Rebeccas fågel i sitt handskfack.
Han kommer aldrig att få reda på det om han står i badrummet.
" Varför trodde du det?
" Men du mår okay?
" " Nä ", säger han.
Möblerna är inte snygga.
" Han tänker på att ha lådor med hennes kläder nära sig.
" Ska jag gå och handla åt dig i morron?
", säger hon.
Han reser sig upp och tittar på skivan.
När hon inte har höga klackar är hon kortare än han.
Hon säger åt honom åt honom att sluta, och han virvlar runt, och plötsligt kommer han ihåg när Pete frågade honom vilka danser han kunde.
Han lyssnar.
Det är dom inte.
Han uttalar Lauras namn högt ett par gånger, för att bryta tystnaden.
Han stannade för länge.
J.D. har slocknat på soffan, med en filt över sig.
" " Du ser ut som du inte trodde mig.
Ja, vi ses i morron bitti.
Alla hundar får mask.
" Den natten traskar hunden omkring, som vanligt ( Sam tar av halsbandet på kvällen, men man kan höra hundens klor mot golvet om man lyssnar noga ), och J.D. grymtar och går ut i badrummet många gånger.
Nu är han bara till hälften glad åt att han inte är J.D. J.D. kommer att kräkas ett par gånger till, och så småningom kommer det att vara överståndet.
" Grabben ringde.
'och då säger han:
Tänk om hon skulle sticka i kontakten och bli grillad?
" " Vad är det med honom då?
" " Nej ", säger Charles.
" Bills ansikte lyser upp, och det som började som ett konspiratoriskt leende slutar i ett kallgrin.
" Du är en väldigt stillsam kille ", säger Bill.
" En sån snygg grabb.
Delikatessbutiken är fullsmockad.
Jag är inte så hemma på saker och ting som du antagligen tror.
" " Kommer inte min grabb att få reda på att hon tog livet av sig?
Efter ett par minuter hittar värdinnan en plats åt dem.
Charles är snopen; han som trodde han skulle få sparken.
" säger Bill.
" " Nej.
Har du upplevt det också?
Skulle du nånsin kunna tänka dig att utnyttja mitt erbjudande om att lära dig spela poker?
", säger Charles.
" Vad tycker du om dom här tjusiga skorna?
" Jag ska hålla dig underrättad.
" Hallå?
?
En expedit pekar mot bortre delen av affären.
Han ska ljuga för Pete och säga att han inte la märke till den, svära på att han inte la märke till den.
" " Hur är läget?
" Älskling ", ropar Pete, " du har besök.
" Det var väl en trevlig överraskning?
" säger Pete.
" Du menar innan när Susan och jag var där?
" Jaja, Pete säger att jag måste fräschas upp.
" " Nåt nytt?
" säger han.
" Susan har skrivit ett rart brev till mig ", säger Clara.
" Pete blir röd.
" " En dödsbil ", säger Clara.
" Charles nickar.
" Hon är mycket sämre ", säger Charles.
Jag vill inte.
" " Jag tänker inte ringa nån läkare ", säger Pete.
" säger Pete.
" Det gör jag.
" Charles börjar le igen.
" säger Pete.
" Om du var min egen pojke skulle jag börja snoka ", säger Pete.
" " Menar du det ", säger Pete.
" " Varenda gång det är nån --- jag menar inte bara du, utan vem som helst --- som pratar med henne och vänder ryggen till så är hon naken som en kråkunge.
Han vinkar tillbaka, och ger ifrån sig en lång suck när han svänger ut från deras kvarter.
" Du är vacker ", säger han.
Så dom dör inte eller så.
" " Det har jag.
Han skulle ju ha med sig skivor åt henne.
Hon lägger i en iskub.
" Jobb?
" " Ja ", säger hon.
" " Hur är det med din mor?
Om hon inte blir oregerlig.
" " Jaså ", säger han.
" Vad ville han ha för råd?
" Laura nickar.
" " Nej ", säger han.
vad är det för likhet mellan apelsin- och chokladsufflé och Laura?
" Jag vet det.
" Hon skrattar.
" Man skalar
Han älskar henne.
Så normal att andra kommer till mig för att få goda råd.
" " Ja.
" " Jag menar allvar ", säger hon.
" Vilket vidare kom mig att tänka på att jag inte kunde åka till jobbet på grund av snön, och på hur klart ljuset var i våningen den dan.
Han tar en stor klunk scotch och tänker på hur gott apelsinsufflén kommer att smaka.
" Varför är du så snäll mot mig?
" " Du vill bara höra dåliga saker.
Hon luktar som apelsiner.
Han tittar ut genom fönstret och ser genom de immiga rutorna att det har börjat snöa.
" Adjö, mr Potter, och hjärtliga lyckönskningar på födelsedagen.
Han var skådespelare, han spelade sin roll i världen som omgav honom --- vad var det Shakespeare skrev om att hela världen var en scen?
" Han vände sig bort.
Det var stort som en tennisplan, tänkte han föraktfullt.
Nu hade han tid i alla fall.
Han var frisk och sund till kropp och själ.
" frågade han.
Han ville komma in i ett annat existensstadium, han ville, om det var möjligt, bli en annan människa.
Han hade gett mannen pengarna och samtidigt tryckt på tjuvlarmets utlösningsknapp under skrivbordet, men mannen hade kommit undan.
år, kunde han inte göra annat än gå hem och äta middag med sin hustru Ethel.
Teatern var varm, och indignationen hettade outhärdligt i honom.
Han kastade en blick på armbandsklockan.
Ethel fick fara hem ensam.
" Vilket oanständigt dravel!
" Aubrey Dane ", läste Henry Potter högt.
Jaså, ni dricker inte sprit?
" De kanske går på pjäsen därför att det inte finns nåt annat.
" Ni är mager som en sticka, vinden går rakt igenom er.
Stjärnan var på misshumör i förmiddags och ställde till ett rent helsicke för mig.
" " Jag vill inte ha nåt annat ", sade Aubrey Dean.
Det var inget fel på det, men det var ett barnhem i alla fall.
Hans mor var mjuk och ljuv och mild --- eftergiven, kallades det nuförtiden --- och tillsammans med henne hade han haft små hemligheter bakom faderns rygg.
Det är snusk som lönar sig.
" " Ingenting --- ingenting alls.
" frågade han.
Vad hade han med en teaterpjäs att göra?
" " Kanske...
Bakom den våta disken skyfflade
" Potter hade en egendomlig känsla av att han skulle komma att ångra det här.
" Det är bra.
minuter avlägsen, en dag som skulle bli lik de tusentals dagar han redan hade upplevt.
" " Det är alltid den sista supen som gör det.
Han kunde vara färdig med det på ett par minuter.
" muttrade han.
verkan av livets meningslösa smuts och elände på en publik som stirrade med ansikten som var bleka och tomma i det reflekterade ljuset, bleka och tomma och dumma.
Han skulle inte vara här då.
" Nattvakten, utan tvivel ", muttrade han för sig själv.
Natt i öknen.
på natten hade han läst slut manuskriptet.
Telefonen ringde en lång stund.
" " Det är jag.
i morgon.
" Var har du varit, din slarver?
Han hade älskat henne till vanvett och älskade henne fortfarande passionerat, men hennes lugn var oförändrat.
Ethel var otvivelaktigt gjord av hårdare virke än han.
Efter alla dessa år var han inte säker på det.
Han hoppade ur sängen och satte sig sedan ner, drabbad av plötslig yrsel.
Håret började bli tunt vid tinningarna, och han behövde inte borsta det som om han ville slita loss det från huvudet.
När han sade det till henne skrattade hon.
" Han hade gett upp.
.
" Jag vill träffa honom.
" Aubrey Dane gick runt skrivbordet och beundrade det.
Jag hoppas ni inte tycker illa vara.
Den unge mannen tänkte tydligen inte bryta den.
Han knäppte händerna om de korslagda knäna så hårt att knogarna vitnade.
" sade Aubrey Dane ivrigt.
" Orden kom av sig själva, och ett minne från mycket länge sedan uppenbarade en vålnad av honom själv vid
cent och suttit på teatern under
Han kunde vara lika kall och hård som någon annan när han ville det --- till exempel mot Al Payne som han avsiktligt hade ruinerat.
" Och nu ", sade han " vad ska vi göra först?
" Henry Potter exploderade.
Jag satt så inklämd att jag faktiskt kunde känna hennes feta hjärta bulta mot mig.
" Ni ser i alla fall yngre ut än ni är, sir.
" " Förlåt ", viskade Dane.
Vi är fiskar som simmar i vårt speciella hav.
Han hade varit alltför optimistisk.
" " Varifrån får de dem?
Jag ska grunda mitt eget teaterbolag och skaffa aktieköpare, det är vad jag ska göra.
Vi ska satsa på succé!
" avbröt Dane.
Han såg ängslig men ändå förtvivlat beslutsam ut.
" Han drog upp ett smutsigt kuvert ur fickan.
dollar?
Henry Potter talade i telefon.
" Hon räckte fram brevet utan att säga något.
" " Det är en av våra lastbilschaufförer, sir.
Det blir ett självständigt aktiebolag som jag kan upplösa när pjäsen har producerats --- om jag vill, förstås.
" Jag vill inte gärna påminna er om att jag har lämnat generösa bidrag till er familj när ni var i behov av det.
Men det här är ett försök --- ett äventyrligt försök, kanske.
Det skulle verka romantiskt, inte sant?
" Behöver ni veta vad jag talar om?
" Hon drog sig baklänges.
Kommer ni inte ihåg det?
Brev adresserade till Potter Products var affärsbrev eller vädjanden om välgörenhet.
Telefonen ringde och han vände sig om och lyfte luren.
" " Men för tusan, jag vet inget om teater!
" Det var ett skämt, men han lät en liten udd smyga sig in i tonfallet.
Han kände henne så väl efter alla dessa år.
Jorden var mager och sandig, och det gick inte att odla något annat än vattenmeloner.
" Henry Potter svarade inte.
Ni är regissör, säger ni.
Och det är kanske ett sätt att välja.
" " Tänker ni på den här pjäsen?
" Henry Potter tyckte om den unge mannen.
" " Har ni pengarna tillgängliga?
" Henry Potter avbröt honom.
Jag hoppas ni inte kommer att betrakta den som en undre värld.
" Aubrey Danes rörliga ansikte uttryckte ytterlig avsmak.
" Ring upp Moss Rosenberg åt mig.
" " Du menar inte att du har skrivit en teaterpjäs?
" " Ja, visst går jag på teatern.
Nu fick gamle Moss tänka över det han hade sagt!
Det gick upp för honom att de sällan pratade med varandra utom vid middagsbordet, men så var det väl i alla äktenskap, och han njöt av att se hennes eleganta uppenbarelse mitt emot sig vid bordet.
" " Jag ska berätta det i sinom tid ", sade han.
" Hon kan ta livet av mig --- för min egen skull.
Nu är jag orolig på allvar.
" Han hade installerat sig vid ett litet skrivbord i det inre rummet.
Henry Potter satte sig på en ranglig stol.
" " Alla kallar henne för Ödlan --- eller Öda för korthetens skull.
" Jag ska vara här klockan
.
Dane svävade i det blå, han levde på luft, han hade inga rötter, han var exhibitionistisk, kvick och pratsam när han var på gott humör och drog sig in i en mystisk, dunkel tystnad när han inte var det.

Varför i all världen har du ett teaterstycke liggande här?
De spelade skapelsens herrar med en helt ny innebörd i uttrycket och mixtrade med universum och såg ut som Einstein med jättekalufs och en gammal ylletröja!
Där hade hon senare träffat en ung man i hennes egen ålder, och han hade förälskat sig i henne.
Och när hon vaknar gör hon det helt och hållet och klandrar sig själv och de båda männen.
Han gick upp och öppnade dörren tyst.
" Intresserad av vad?
En vetenskapsman?
Han kunde inte besvara sin egen fråga, för vad visste han egentligen om kvinnor?
Den speglade inte verkligheten --- eller gjorde den det?
Ja, vi har pengarna!
Nej --- nej, jag vill inte ha Bill.
Föreställningar som har fått god kritik på andra håll måste läggas ner därför att det inte finns en teater att hyra i hela New York.
" Utrustad med papperslappen befann sig Henry Potter en kvart senare i tredje våningen i en annan byggnad vid Broadway.
" Han är en trevlig karl dessutom ", hade Dane tillagt.
Vid flygeln, som hade varit en förgylld praktpjäs från farfaderns tid, hade han flitigt övat Bach för sin tyske musiklärare.
" Han tror att han är Jackie Gleason ", sade hon.
" Henry Potter gick in.
Kanske just för att jag aldrig har sysslat med sånt förr.
Det skulle bli en mycket nedslående erfarenhet för er, mr Potter.
" Jag har ägnat många timmar åt att försöka lära mig de matematiska fusioner som han kallade för musik --- stor musik, men sval och oåtkomlig som stjärnorna --- och lika vacker också.
" " Jag förstår --- och det här är de enda affärer jag begriper mig på ", svarade Vallant.
Jag köpte den i en liten undanskymd stad i Tyskland --- den fanns på ett museum där, men de behövde pengar till att bygga en ny flygel --- och jag hade pengarna.
" Det råder inget tvivel om den saken.
Han gick fram till bordet och vecklade ut ett stort ritpapper.
för att vara på den säkra sidan ", sade Vallant.
Ni är en trollkarl ", sade Dane och skrattade.
Har jag nånsin nekat att ta emot henne?
" " Inte direkt, men det lät inte naturligt.
" Vad tänker du på, Henry?
" " Det var vad jag trodde --- något slags stor affär.
" Du är väl inte sårad?
Vid dörren vände hon plötsligt tillbaka.
" Han gick upp och öppnade dörren till sitt rum och kände den söta, myskaktiga doften av nejlikor.
Det var före operaeran, och han hade inte varit där på länge.
" Den stora bilen gled bort, och Henry Potter steg in i den gamla lokalen som var smutsig och luktade ostädade toaletter.
Det var Aubrey Dane.
De första
Alla goda skådespelare hatar att läsa så här.
Hon såg mager och sjaskig ut i en kort, åtsmitande svart klänning som ideligen gled ner från axlarna.
" " Men hon är med i Carey Granges pjäs.
" Herregud, vad den flickan är bra!
Ordet hettade i Henry Potters öron.
" Bra...
och håret!
" " Jag är inte van vid att nån annan bestämmer vad jag ska tycka ", muttrade Henry Potter.
Efter fulla
Han kom på fötter och sträckte upp sig till sin fulla längd och kände hur något mjukt törnade emot honom i den mörka mittgången.
Hon dammade av den korta svarta kjolen.
Han, Henry Potter, behövde inte förklara något för en tjänare.
Hela den blandade hopen på trottoaren stirrade på honom nu.
Ethel tyckte inte om tjocka tjänare, och för resten måste den man hon anställde passa till uniformerna som hon höll honom med.
Det var första gången Dane använde hans förnamn, och han var inte säker på att han tyckte om det.
minuter med taxi.
Hans hemliga tillvaro fick inte röjas för lyssnande öron!
Men detta var hans första hovmästarplats --- Henry Potter kom ihåg att Ethel hade berättat det.
år sedan, och Beaman hade blivit ett inventarium i huset.
Jag ville bara ha en liten pratstund.
Han såg på Dane, och liksom till svar sade Dane:
" Dane tänkte efter.
" Har du skrivit pjäsen?
Det som intresserar mig är föreställningen.
" Gott.
" " Varför intresserar du dig för teatern?
" " Det är hyggligt av dig ", sade Henry Potter.
år yngre pojkspoling sade.
Och Dane lyssnade --- till synes uppmärksamt --- och sköt in ett ord då och då.
" sade Henry Potter.
Det var gott och väl med vetenskap, och vetenskapsmän var oundgängliga och livsviktiga, om människan skulle förbättra sina förhållanden, och visst måste den sökande anden tillåtas sträcka sig mot den yttersta gränsen för den gränslösa rymden.
Han kunde till exempel inte längre säga till Ethel att han älskade henne, och han skulle ha velat säga henne det.
Det var visserligen senvinter, men kylan höll i sig, och inga vårtecken syntes ännu.
Du är min guide och lärare.
Kan han lysa upp scenen därför att han sprider ljus över världen varthelst han går?
" " Vad kan det inte vara?
De är döda invärtes när det gäller kärlek.
" Men min agent sa...
" " Kom in, mr Bent ", sade Dane.
minuter lyssnade Henry Potter till en välmodulerad röst.
" Särskilt när man vet att det inte finns något hopp.
Hur hänsynslös han än hade varit i sina egna affärer, hade han aldrig stått öga mot öga med dem som han avvisade eller ruinerade.
Ingen såg honom förrän han snubblade i trappan på något mjukt och hörde ett litet utrop av smärta.
" " Nej.
" Aubrey.
Annars kan de inte ha kontroll över det hela.
" Kan ni säga vad hans elakhet egentligen består i?
" " Han säger att han gör det för att min agent ska sänka priset på mig.
Kom med så ska ni få nåt varmt att dricka, en kopp buljong eller te eller kaffe.
Men jag är alltid ute på kvällarna.
" Han höll upp dörren för henne.
Han hade inte hört uttrycket sedan han var barn.
Han kunde föreställa sig henne, han tyckte sig höra hennes muntra, spydiga röst.
" Han blev generad av frågan.
" " Jag ser att ni är för mager.
Han skrattade.
" Vad menar ni?
" " Det kanske beror på minnet ", föreslog han.
Vet ni att ni ser ut precis som en Henry ska vara?
" Hon drack lite vatten, satte ner glaset och log mot honom igen.
Choklad.
Men det vet ni förstås.
Jag var faktiskt
" Skulle ni vilja ha en drink?
Sedan blev han allvarlig.
Och så mycket pengar jag gav ut för honom --- på vårdhem och sånt.
Jag har aldrig velat bo ihop med en flicka.
" Jag vet inte varför jag säger det här.
?
Han får en att känna att han står över de andra.
Den värmer ända in i märgen.
Han kommer inte att begära att jag ska ligga med honom --- inte ännu i varje fall.
Hon drack ur resten av whiskyn i en klunk och satte ner det tomma glaset.
" " Ni menar inte att ni skulle vilja ligga med honom!
Hon såg upp och mötte hans blick.
Jag vill bli en stor skådespelerska --- den största av alla.
" " Det är inte sant!
Jag tänker ideligen på det --- jag är rädd, men ändå längtar jag efter det.
Vad var det egentligen han hade gett sig in på?
" " Jag väntade länge ", sade hon envist.
" " Hon kan väl få äta upp biffen ", sade Henry Potter.
Henry Potter reste sig, lade några växelslantar på bordet, tog på sig rocken och gick.
" Vad talar du om egentligen, Dane.
Sanningen är att hon inte har några känslor --- inga permanenta, menar jag, och hon måste fabricera dem på nytt för varje pjäs som hon får en roll i.
Och jag skulle ha låtit henne sitta där hela natten.
" men jag vet inte vad jag ska säga.
Det är bäst du stannar borta tills jag har rollistan helklar.
Hon gjorde inga frågor, men han anade en omätlig fråga i hennes tonfall, och i varje rörelse och i hennes buttra sätt, och han låtsades intensivt upptagen.
" " Förra månadens försäljning var alltigenom hög ", sade hans närmaste man.
" Den vanliga rutinen med de långa välbekanta affärsärendena gick sin gilla gång.
" Vet inte kocken att jag inte tycker om kalvbräss?
" Han åt kalvbrässkivorna dystert, och när han sedan återvände till sitt skrivbord kände han sig egendomligt överflödig.
Han satt ensam i mörkret och grubblade, medan Dane arbetade, gav anvisningar med låg röst, ignorerade alla utom Chess.
" " Absolut inte ", sade Dane.
" Jag måste.
" Henry Potter fortsatte med sina frågor.
Man får texten och formen av författaren, men hans skapelse måste väckas till liv i kött och blod och detta kött och blod betyder vissa människor som måste instrueras hur de ska göra och vad de ska göra, annars skulle det aldrig bli gjort.
Du dirigerar ditt företag, inte sant.
" " Javisst.
Då och då reste sig någon för att röra på musklerna eller gå till toaletten.
Minen var sedesam men blicken som hon kastade på skådespelarna var full av liv.
" Vi kan inte se dig där nere.
" De stirrade slött och utan minsta intresse på honom, och ingen sade något till honom.
De verkade frånvarande på ett egendomligt sätt, likgiltiga för sig själva och ändå intensivt självupptagna som barn, absorberade av sina kroppsliga funktioner.
Sen ska vi lämna staden under
Jag ska ge hjälp åt alla som vill ha hjälp och tvinga den på dem som inte vill ha den.
Vad han såg var lättnad och glädje.
Hon skrev lite varje dag och skickade brevet en gång i veckan om fartygets kryssningsrutt tillät det.
Skönheten i tropikerna är obeskrivlig.
Han tillbringade förmiddagen åtminstone skenbart som vanligt på kontoret, men direkt efter en tidig lunch begav han sig till teatern och struntade i att Marie stirrade undrande och misstänksamt på honom.
" Det var bara samtalen med Elena som var helt privata.
Men hur kunde han penetrera detta oprövade material, undrade Henry Potter.
Hon låg platt på golvet med utsträckta ben.
De övriga skådespelarna hade grupperat sig kring henne, antagligen oavsiktligt men ändå dragna till henne därför att hon dag från dag alltmer intog centralrollen i dramat.
Dane såg på henne, men han varken tvekade eller stammade när han fortsatte att ge sina instruktioner.
Det gick en spänningsladdad ström mellan dem, och alla skådespelarna var medvetna om det.
Spänningen dämpades.
" I så fall skulle jag önska att du bjöd ut Elena på middag.
Det är det enda hon kan tala om och det enda som intresserar henne.
En man kom fram med papper och en penna.
" Var vill ni äta?
Ingen fick se dem!
" Varför skulle han inte göra det.
" " Hm ", sade Henry Potter och undrade varför hon måste tala om det för honom.
" Det var skönt!
" Nu driver ni med mig, Henry.
Han skrattade sitt snabba, italienska skratt.
De ljög allihop, det hade han märkt, ljög lika naturligt som de andades.
Som jag sa till Husse, jag vill inte spela i en pjäs av en fullkomligt okänd författare.
Det är vad jag behöver --- någon som är stark och sval.
Det gör jobbet enklare för honom om jag är kär i honom --- jag blir till vax i hans händer när jag blir kär.
När man är tokig i en karl gör man förstås sitt bästa för honom.
" " Ja, det kan jag tro ", sade han.
På ett lugnt, imponerande sätt --- jag skulle kunna falla för er också!
" Som sagt, jag älskade min far och tyckte synd om min mor, i synnerhet när jag började bli vuxen ---
" " Hör på mig i stället, Elena ", sade Henry strängt.
Han log mot Elena.
" Hon skrattade.
Bara hör på, för jag vill berätta det för er, Henry, jag måste få göra det.
Det var egentligen inte hans fel, för kvinnor är så lättfärdiga.
Det verkade så riktigt --- jag menar, vi älskade varandra.
" Vart tog ni sen vägen?
Henry, hör ni på vad jag säger?
" Hon lade ner gaffeln, stödde armbågarna på bordet och flätade samman fingrarna under hakan.
Henry, snälle Henry --- hjälp mig!
och st...
I mörkret lutade Elena huvudet mot hans axel och kurade ihop sig intill honom.
" Jag hoppas ni inte tycker det var olämpligt av mig, men jag bara gick in på teatern medan jag väntade på er.
" Efteråt, när han vaknade mitt i natten, tyckte han att han hade lyckats bra med att klargöra för chauffören att det han hade sett inte var hans, Henry Potters, fel.
" " Henry, kan jag få tala med er fru?
" " Det finns inget att skvallra om.
" " Jag kan inte hjälpa er med det.
" Jag vet, Henry.
" Hennes ljuva röst skälvde av iver.
Han var rädd för att träffa henne igen.
I
" " Lewis får ta hand om det.
Elena och Dane satt bredvid varandra mitt i den stora salongen.
Hans röst spann vidare, hypnotisk, förrädisk och motbjudande.
" " Ja, alldeles ensam i dag, sötnos.
Vad är det med dig?
Jag har ansvaret för den här pjäsens framgång.
Inga pengar, ingen föreställning.
" " Dumheter.
Jag måste rensa bort sånt --- på samma sätt som man rensar upp en bäckfåra så att vattnet kan flyta fritt från källan.
Jag lösgör mig från henne dan efter premiären.
Av ren självbevarelsedrift varken kan eller vill jag låta henne tro att det är möjligt.
minuter i taget, sammanlagt en timme om dagen, kanske, medan mödrarna tjatade och grälade och lika ivrigt som barnen lyssnade efter kallelsen från scenen.
" " Varför är du här, mr Potter?
" Barnet suckade.
" " Men jag tycker det är roligt här.
Men det betydde ingenting.
Han såg hennes ohöljda förförelsekonster och kunde inte ta ögonen från henne.
De
Hon satt orörlig och svarade inte.
Bert kom in vaxblek i ansiktet, med sänkt blick.
" Använd allt du kan.
Det var ruttet --- ruttet --- och detta skulle förställa stor konst?
" Han tillbringade resten av eftermiddagen hemma, skrev långsamt och med långa avbrott ett brev till Ethel i vilket han inte berättade något.
Jag låg och flöt i timmar i förmiddags, jag nästan somnade i vattnet.
Bert vill inte vara med längre.
" Han kanske inte tycker om pjäsen.
" " Det ligger historia i frimärken ", sade han.
" Nej ", sade Dane till slut.
Du sa en gång att du är gift?
våningar nedanför.
" " Vill du ha en kopp te?
Jag vet inget om det preliminära arbetet.
Det är där jag kommer in.
Skådespelare är känsliga varelser, men ändå måste de lära sig att vara tillräckligt hårdhudade för att uthärda den grymmaste domen av alla --- att de inte är bra nog för rollen som de har fått.
Om allt det här låter som obegripligt svammel i dina öron, Henry, så glöm det.
När det beprövade inte fungerar kan det i alla fall ge henne en idé om vad jag vill, då gör hon det själv, och det kan bli underbart riktigt.
Och när jag vet att han kan det övertygar jag honom på massor av olika sätt --- hundratals olika sätt --- om att han kan lita på mig därför att jag vet att han kan göra det jag begär, och därför litar han på sig själv.
Skådespelaren, man eller kvinna...
Du börjar bli löjlig.
Det var ett knepigt konstruerat kassaskåp som han själv hade hittat på, och han var stolt över det.
Det var dags att gå till sängs.
" Försiktigt, Henry!
På scenen arbetade Dane med skådespelarna i birollerna och hon fick gå därifrån.
" Hon kramade hans arm med båda händerna.
" " Vill ni inte tala om med vem?
Jag är knappt vaken när jag rusar hit på morgonen, och när jag kommer ut är det mörkt.
" Hon var gjord av så sällsamt och känsligt stoff att han nästan kunde tro att hans tankar hade väckt henne.
" " Det var ingenting.
" Henry, ni är söt när ni är dum.
Det hör till mitt arbete.
Jag ska tillbaka till jobbet.
Ethel hade köpt dem under sin Dali-period, vilken han satte i samband med den annalkande medelåldern och därför tyckt intensivt illa om, ända tills han en dag hade stannat på en gata i nedre New York för att titta på några trottoarmålningar som ställdes ut av en ung man med en svart lapp över högra ögat.
" Han hade blivit besatt av ögat.
Han häpnade över sina känslor och över att han inte skämdes det allra minsta för dem.
" Han vände sig bort från Dalis målningar, fylld av vämjelse vid minnet av svärfadern och den fylliga sköterskan.
Dane repeterade nu dag och natt.
En bild är förmer än
De skulle bada allihop, det var en härlig baddag med varmt solsken, och gardinerna fick vänta ... Var detta verkligen Elena?
Ett alldagligt samtal, en gäst väntades, en ung man från England.
Den fanns i huvudet på gästen, den unge engelsmannen som var ett geni.
Han lade armen om hennes midja, kysste henne på kinden, sköt undan henne och började prata lågmält med inspicienten.
" De kom skyndande från kulisserna och stod sedan stilla och väntade.
" Elena!
De hade hört brudens far tala om äktenskapet.
" Jag menar det!
Han hade under dessa ensamma timmar önskat att han kunde finna tröst hos någon kvinna, och han kunde kanske ha gjort det om han inte hade varit så förtvivlat förälskad i Ethel som låg där som en pinne i sin säng, oåtkomlig, orubblig och, som han trodde, kall.
Jag vill det ... jag vill det...
Varför trassla in sig i kärlekens ogräs när han hade sin egen trädgård?
Deras ömsesidiga tillfredsställelse var en ömsesidig garanti mot inkräktare.
Hans kropp reagerade automatiskt och instinktivt, och blodet hettade i hans ådror.
Detta var vad han hade känt när han först började drömma om flickor.
Först när de var nästan framme vid hennes hotell drog han henne in i en portgång.
" Vill du komma med in, Henry?
Barrträden vid ingången måste bytas ut mot pilar.
En affärsman i Duluth rapporterade brott mot kontraktsvillkor och en i Austin frågade om kooperativ annonsering.
Elena hoppade omkring på ett ben i taget --- uppmjukning kallade hon det för.
" Han hoppades innerligt att Marie inte lyssnade.
" Han tog på sig rock och hatt och gick.
" Å, Henry...
" Försök förstå mig, Henry!
Och jag är konstnär, Henry, jag kan inte arbeta tillsammans med någon som är så kall.
De rann nerför kinderna som små klara runda droppar, och han stirrade fascinerad på henne.
Han skulle inte lyssna till dig.
" Aubrey Dane kom ut ur kulisserna och började gå uppför mittgången.
Han reste sig, oroad på nytt, trevade efter sin hatt och gick därifrån för att vandra omkring på gatorna och se sanningen i ansiktet --- att han på något sätt hade blivit kär, och att han inte kunde stå emot det.
Han skulle inte låta Elena slå sina klor i honom och ställa några krav på honom utöver produktionen av pjäsen.
" Inte om ni vill vara med vid debatten om en ny lag som kommer upp i kongressen.
Han var fullt medveten om den artigt dolda förvåningen hos styrelsemedlemmarna när de en efter en kom in i rummet och intog sina platser.
" Han tystnade och väntade.
Jag förstår att vi är överens om saken.
Han hade sig själv under kontroll.
Vad är det egentligen för fejd mellan er båda?
" " Jag är inte tokig i någon ", sade Dane.
Jag har talat om för dig att det är min uppgift --- min plikt, om du så vill och i varje fall mitt jobb --- att frigöra något av hennes inre jag, hennes potentiella förmåga, eller vad vi ska kalla det.
Och jag börjar bli rädd.
Den vill ha glans över föreställningarna, ingen äkta glöd utan falsk stjärnglans och allt vad det drar med sig.
Dane såg forskande på honom.
" Jag skulle stämma dig på summan som jag har satsat på föreställningen.
" Han skrattade och sträckte fram handen.
Det tror jag, Henry, och ändå lever jag på kompromisser.
Det svarta håret var borstat tätt intill det vackert formade huvudet.
Jag ville vara anonym.
" " Vad har ni att säga Elena?
" Jag gör det antagligen därför att jag kan drömma på teatern.
" " Men den här pjäsen?
Han gillade inte teaterfolks lättvindigt familjära sätt att använda förnamn första gången de träffade en person och glömma bort dem så snart pjäsen var över.

" " Någon måste hjälpa henne.
" " Så egendomligt att höra en hustru säga så.
Men när kvinnan begär något verkligt av honom, något utanför pjäsen, ja, det är punkten.
Men...
Hittills är det så.
Men syftena växlar.
" " Vad gör ni då här?
Pjäsen måste skrivas om.
" " Vem var Simson?
Hon satt med armbågarna stödda mot knäna, med huvudet i händerna och håret hängande ner över ansiktet.
" " Du behöver nåt att äta.
Och jag känner mig så ensam i det där gamla hotellet.
" Hans tystnad hejdade henne.
" " Å, det skulle jag aldrig göra.
" Han vände sig inte om.
" Att nämna Ethel var hans skydd mot Elena och mot sig själv.
" Ni vet säkert allt om det här ", morrade han.
Jag antar att en dramatiker har rätt att knäppa upp skjortan och visa sitt kräftsår för publiken om han tycker det är roligt.
Sådant som han inte vågade göra själv och inte ville göra, men spännande i alla fall.
De hade inget med hans vanliga jag att göra, hans rätta jag, inte om han kände sig själv, vilket han började betvivla.
Mot hennes intensiva ungdom såg han sig själv så mycket äldre än hon, och han kände sig plötsligt vilsen och ensam.
" Han skrattade.
Kalla mig inte för något av de där dumma smeknamnen som är utslitna och fördärvade därför att dumma regissörer tror att vi tycker om att höra dem.
" " Därför att jag kanske en dag blir kär i någon på allvar --- det hoppas jag och drömmer om --- och då kommer alla de vackra och ömma gamla kärleksorden att vara --- tomma.
" " Jag vet inte vilka ord jag kommer att använda nu.
" Och därmed lutade hon sig fram och tryckte sina ljuva, saltsmakande läppar mot hans.
Hon låg inkurad i kuddarna med kinden vilande mot handen.
Delvis var det kärlek till ett barn, kanske till den dotter han aldrig hade fått, men det var mer än så, om det var något alls.
Han hade älskat tillsammans med Ethel och skulle göra det på nytt när hon kom hem.
Han gick med snabba steg fram till sängen och kastade otåligt av sig badrocken.
Släpp mig, Henry!
Hon kastade huvudet från den ena sidan till den andra och stora klara tårar rann över kinderna.
års ålder hade han, Henry Potter, gjorts galen av en sådan lusta som han aldrig förr hade känt!
Han återvände till sitt eget rum, duschade och tog på sig en ren pyjamas.
Rastlösheten och upphetsningen som hade bränt inom honom under de sista veckorna var borta --- försvunnen.
Vad väntar hon sig egentligen --- vad kommer hon att vänta sig när vi blir återförenade?
Han satte undan glaset och det skramlade i golvet utan att han märkte det.
Han reste sig, plötsligt otålig över att det var så långt till gryningen.
Jag är som Dane.
Morgonen skulle komma, och han skulle möta Elena som om inget hade hänt.
Dimma drog in från havet och lade sig över stranden och ängarna och över villan.
Han avstod från att försöka prata.
" Jag vill ha kvar saltet.
" " Jag är lycklig ", sade hon.
Hon satte sig på hälarna och stirrade på honom.
Jag kommer aldrig att glömma hur du ser ut i det här ögonblicket.
" " Inte bara vacker " sade han ömt.
Hon hade talang, och just det gjorde henne hänsynslös.
Hon stirrade in i den falnande brasan med hettande kinder.
Vilka visioner av sig själv hon såg visste han inte.
" " Jag är glad att ni märker det, mr Potter ", svarade hon.
, och...
Ni har aldrig tyckt om att bli kritiserad.
" " Om ni fyllde de båda vakanserna med utomstående skulle det bli
minuter, besluten att inte nämna Elena.
" " Vi har ingen teater ännu.
i den --- och för lite våld.
" " Det är vad de säger.
Fastighetsmäklarna --- ni vet?
" Mr Potter, så roligt...
" Jag vet inte om det finns någon teater, om ni inte vill köpa en gammal biograf och renovera den.
" " Övertala nån att sälja.
" " Jag ska sätta i gång med detsamma, mr Potter.
" Han kände sig otillfredsställd men inte nedslagen.
Han hade haft fel i fråga om Elena.
Någon lade sin hand på hans ärm.
" " Att se kvinnan som ni skapade förvandlas till en människa av kött och blod på scenen.
För länge sedan hade han läst någonstans att om en man kände en kvinna helt och fullt, så kände han alla.
år gammal innan han ägnade en tanke åt geometri, och då kom han av en slump att titta i en geometrilära som låg uppslagen på en väns bord.
Han vände sig till den lugna kvinnan bredvid sig.
" " Till Plaza ", sade Henry Potter.
" Nej ", sade hon, " bara gift med en.
Allt de gjorde verkade som lekar.
Fri från egoism men med ett sinne avskilt som i sömnen, rent som himlen, evigt obefläckat, skall du vara lekfull i världen!
Ni kommer att vänta er att han ska svara upp mot de känslor ni kan ha för honom, men han kommer inte att göra det.
" Han tyckte sig plötsligt förstå varför hennes ögon var så sorgsna.
" " Är det kärlek?
" Kommer det att förbli så?
" Han följde henne ut från det folkfyllda rummet och var väl medveten om hennes särpräglade stil när andra gäster i lokalen vände sig om och följde hennes graciösa uppenbarelse med blicken.
Det var ett liv från vilket han som åskådare var avstängd, ett mikrokosmos i vilket Aubrey Dane var fadern och skaparen och skådespelarna hans tjänare.
Hon log.
Och då skulle jag inte ha någon del i honom.
" Ett halvt liv...
" Kan jag kapa de
" " Det hjälper inte att tänka...
Det är på sätt och vis motbjudande --- men kanske det är bra också...
" Å, Mark, Mark, vem ska rädda mig?
" Ni kan inte låta den sluta så.
" Hon stirrade på honom.
" " Gud själv kan inte ge svar på frågan!
Under tiden ska jag skaffa en teater åt er --- och er regnbåge.
" " Å, mr Potter --- var god och dröj ett ögonblick.
" " Jag är villig att skriva kontrakt genast.
Aubrey Dane gick fram till den, och skådespelarna följde efter honom som barn och ställde sig i en halvcirkel kring den och lyssnade medan han talade.
Hon valde honom för flera år sedan när hon bodde i England.
Gör du inte det så har du inte lärt dig rollen.
Bort från scenen alla andra.
Inta position för hans slutrader.
" Det är just det som är frågan!
" " Hör på, Mark --- det skulle aldrig ha blivit några vetenskapliga framsteg om alla hade intagit din hållning --- tänk på elden.
Läpparna var åtskilda som om hon skulle säga något men hon hejdade sig med den vackra munnen öppen som en ros.
" " Men det borde du göra, Jennet!
Jag vill se det där uttrycket i dina ögon.
Det är rätt, älskling!
" muttrade han.
" Dina händer är så vackra "...
" Jag borde inte ha sagt något.
" " Menar ni...
Jag vet inte.
Nej.
Utnyttja mig inte!
" Utnyttja mig inte, Henry!
Jag vet hur det är.
Beaman skar rostbiffen i tunna, ljusröda skivor.
Och den unga damen som ni tog med till kusten, sir --- det angår förstås inte mig, men jag känner till typen, och när mrs Potter inte är hemma...
" " Nej tack, sir.
Jag skulle hellre ta gift än gå tillbaka till teatern nu, mr Potter.
appeal om ni vill?
Hon gifte sig
Hon var kall.
De ville bli förtärda av henne.
I alla fall visste han nu vad Beaman menade, och det skulle han inte ha gjort för några veckor sedan.
Utan känslostormar.
Den indifferenta, bleka blicken visade inga känslor.
Men vilka risker kunde jämföras med dem han själv tog?
Den andra pjäsen blev rena fiaskot.
Han hade betraktat det som en affär, en investering, en sund penningplacering, därför att det var hans företag.
veckor skulle föreställningen ha premiär på Broadway --- detta svampartade äventyr, som inte bottnade i något mer påtagligt än ett medelålders missnöje å hans sida och en ung mans ambition, hade helt lagt beslag på hans tid och tankar.
" " Miss O'Brien sa att ni inte fick äta färdigbredda smörgåsar, sir.
" Vestibulen var fuktigare och mörkare än vanligt den här regniga, mörka dagen.
" Vad är det som har hänt?
" " Det bryr jag mig inte om.
" Hon sköt undan honom, och han hörde hur hon sprang uppför trappan.
Sov hon?
Hon trängde sig förbi och gick ut.
" Tvinga mig inte att ta om kärleksscenen en gång till, Husse ", sade hon med ömklig röst.
" " Jag svär att jag inte gör det ... Tror du att du kan ta den sista scenen en gång till nu?
Vi skulle kunna spränga scenen i luften och lämna öknen sådan den var innan mänskliga varelser någonsin kröp fram ur sanden.
Aubrey stod vid ena sidan utan att säga något.

Det är jag.
" " Han sover --- herregud, jag har sett karlar sova, men den här...
Du ska få se.
Sedan kravlade han sig ur karet, torkade sig och svepte om sig den grå badkappan av flanell.
Jag skulle vilja ha reda på det --- av er.
" " Det är bra.
Han hade aldrig varit i Aubrey Danes hem och kände sig blyg och främmande när han kom in i huset där Stella bodde.
" Hon tog hans hatt och rock.
De repeterade ända till
Jag har inte sett den där Ödlan på flera veckor.
Det syntes inga tecken till bekymmer i hennes ansikte, som var gåtfullt och nu i morgondagern rent av vackert.
Sedan slog hon upp ett glas juice åt sig och tog en liten klunk.
När han sedan gjorde det märkte han att hon hade blivit alldeles blek och de grå ögonen verkade svarta under de raka, mörka ögonbrynen.
Hennes händer som låg sammanflätade på bordet darrade.
Han får aldrig uppleva den största glädjen i livet --- att kunna älska.
De var inte ens fattiga.
Jag känner inte mig själv längre.
" Kan vi det under några omständigheter?
Jag har gått igenom allt det där --- för mig själv.
" Det krossar mitt hjärta --- om ni ursäktar klichén.
Han skulle inte tycka att det var lönt att ljuga för mig om det.
" Frånsett Aubrey kan jag inte förstå Elena heller.
" " Vad annat har vi att tänka på?
Det är ett annat slags Einstein, en ny ekvation, känslornas temperament lika med kvadraten på handlandet.
" Hon var så kylig nu, så behärskad, att han gav tappt.
" Ni anar inte vilken skillnad den gör.
" " Tala inte på det viset.
" Kvinnor är såna förbannade fresterskor.
Han mindes dagarna vid kusten som han hade bestämt sig för att glömma och inte upprepa.
Kanske var det Aubrey Dane som hade rätt, och Elena, inte han och inte ens Stella.
" frågade han utan omsvep.
" frågade han.
" " Ja, Henry?
" Han lade på luren och låg sedan leende i mörkret och somnade snart.
Han hade suttit vid sitt skrivbord hela dagen och gjort Marie förtvivlad med sina vassa anmärkningar.
" " Ja, naturligtvis --- du har varit borta alldeles för länge.
" " Har du inte ändrat frisyr?
" " Ja, det har jag.
Själv hade han varit alltför upptagen på kontoret --- ja, och på andra ställen, förstås --- och hemmet var i alla fall hennes område, inte hans.
" De är som vilda djur och lurar på mig för att slita mig i stycken.
" Så kall du är om handen, Henry!
När han såg den nu på nytt efter
Och sedan kom vreden och ångesten och lidelsen när hon kämpade mot sitt eget uppvaknande.
" frågade han.
Han satte sig bredvid Ethel igen, tacksam för hennes närhet, för han skulle inte ha stått ut med att sitta där ensam.
Detta mikrokosmos på scenen, denna lilla värld, rymde universum, tid och rymd, jorden och de mänskliga varelser som skapade sitt hem på den, en handfull människor, man, kvinna och barn, och ärkeängeln som förkunnade sin rätt att existera.
Han slappnade av, spänningen rann bort ur honom, han hade ingen lust att prata, han ville inte ens fråga Ethel om hon tyckte om pjäsen.
" Vad tyckte du om pjäsen?
Det hade hon aldrig gjort förr.
" " Var det vad du fick ut av pjäsen?
Men det finns sådant som du inte vet och som jag måste tala om för dig.
Ethel lade handen över hans läppar för att tysta honom.
" Han kysste hennes hår, hennes axlar, nackgropen.
" Han kände sig yr, berusad, hans huvud var uppfyllt av Ethels utsökta parfymdoft, Ethels puder, Ethels blommor, Ethels hela underbara varelse.
" mumlade Henry.
Jag har inte tänkt på det sen ni sa att ni inte kunde skaffa någon i tid för premiären.
Naturligtvis vill jag det.
Varvet och tullhusen och allt som hon kunde se av England gungade sakta upp och ner.
Ja, det var en utmärkt idé.
Detta var äntligen England och hon, Gwenda Reed, en ung gift kvinna på
Giles hade nyligen ärvt en del möbler efter en faster och allt samverkade till det bästa.
" " Är det någon särskild plats du vill bo på?
" Göra allt jobbet, menar du!
Hon skulle fortsätta att leta.
Framför den stupade ett slags stenparti med blommande buskar här och var brant ner mot en gräsplan nedanför.
Hon började visa Gwenda runt i huset.
Majoren hade tyckt mycket om Dillmouth --- han hade i många år varit golfklubbens sekreterare --- men hon...
Det här lilla rummet skulle Giles kunna använda som toalettrum...
toppmoderna badrum --- det går säkert bra att dra in rör ovanför köket --- och låta det här vara precis som det är.
, nej
De hade börjat gå nerför trappan när Gwenda plötsligt greps av en oförklarlig skräck.
" En ganska olämplig fråga, tänkte hon bråkdelen av en sekund för sent, eftersom major Hengrave antagligen hade...
Det var ett fridfullt och förtjusande rum med just den atmosfär som Gwenda eftertraktade.
Hon lade märke till att stenpartiet var igenvuxet och att de flesta av de blommande buskarna behövde beskäras.
I den " moderna " delen fanns det ett par hotell och några enplansvillor som såg nya ut, men kustens geologiska form med kullarna bakom hade räddat Dillmouth från att byggas ut alltför mycket.
Det var gammalmodiga möbler av god kvalitet.
De borde ha varit färdiga vid det här laget, men hon trodde inte utan skäl att de inte skulle bli det förrän hon själv verkligen hade installerat sig i sin nya bostad.
" Ni sa nånting om kolja, men det luktar och det vill ni väl inte ha i sovrummet.
" " Det är ett rätt trevligt rum fast det är litet ", sa mrs Cocker välvilligt.
Ja, det skulle bli en trevlig barnkammare.
Hon var säker på att hon hade sett en någonstans.
Gwenda badade, tog på sig en tweedkjol och en jumper och gick sedan ut i trädgården.
" Jag kom på dom gamla trappstegen --- dom gick så där, precis som ni vill ha dom nu.
" Foster kliade sig i huvudet.
Fröknarna Elworthy.
Bodde här innan jag föddes.
" Det var rena landet.
Jag har inte märkt det.
" Det är en flickskola nu.
" Gwenda tittade ömt på magnolian.
De bad henne bo hos dem i deras hus i Chelsea om hon kom till London någon gång.
Det verkade som om hon trodde att hon kunde gå rakt igenom väggen in i matsalen bredvid.
" Gwenda ställde sig lite skeptisk i fråga om mr Sims entusiasm.
" Gwenda gick med på det.
Och när hon kom ihåg det genomfors hon plötsligt av en rysning av obehag.
Eller var hon det?
Eller hade det funnits något reserverat i hennes sätt?
På kvällen kände Gwenda sig uppjagad och nervös.
Här kände hon sig trygg, trygg och glad.
Hon kom hem lagom till lunch.
Hon befann sig i ett hus som hon aldrig hade varit i förut och i ett land som hon aldrig hade besökt förut --- och för bara
Men var det huset eller hon själv?
Det var inte deras fel att Gwenda i hemlighet var lite rädd för dem.
" Gwenda gav uttryck åt sin tacksamhet över dessa planer för att förströ henne.
" " Du tyckte det var kolossalt roligt då ", påminde Joan honom lite ironiskt.
Varför ett hekto räkor hittades där det hittades.
En äldre konstnär och en ung advokat ingick i sällskapet.
Det skymlar för ögonen, hon dog ung...
" " Jag --- nej, jo --- jag --- jag höll på att svimma.
Hon hade
" " Jo då, det gör du visst det.
" Hon drog upp täcket, log, klappade Gwenda på handen och gick ut.
" " Ja, jag tror det.
Jag hoppas du mår bättre nu.
" Hur skulle det vara om du berättade alltsammans för mig?
" Det är inget svar ", sa hon mekaniskt.
Om jag är tokig borde jag aldrig ha gift mig med Giles.
Det var bara det att jag inte kunde komma bort från det.
Jag hade inte alls tänkt på huset.
" " Vem var död?
" Hon lyfte händerna i en gest av förtvivlan.
Jag ser saker som har hänt där eller som kommer att hända där och det vore ännu värre.
Stämmer det?
Jag har bott i Christchurch i Nya Zeeland i hela mitt liv.
Och en man i vit uniform med rött ansikte och blå ögon och ett märke på hakan --- ett ärr antagligen.
" " Det var mycket intressant eftersom du blandar ihop
Det var tapetserat med den där söta glada tapeten med blåklint och vallmo.
Och att jag hela tiden trodde att det fanns en dörr mellan salongen och matsalen.
" Menar ni att --- att Helen --- att det också är sant?
Om de blir svårt skrämda, särskilt av någonting som de inte förstår, talar de inte om det.
När du till exempel berättade nyss om din upplevelse på teatern i går kväll använde du en mycket avslöjande formulering.
Men samtidigt vet jag det --- jag vet att det var 'Helen' som låg där, menar jag.
Ni har varit så hjälpsam.
" " Ja, naturligtvis, kära miss Marple.
" " Det var verkligen roligt att träffa er, miss Marple.
" Käraste Gwenda!
På hemresan träffade din far en ung kvinna, förlovade sig med henne och gifte sig med henne så fort han kom till England.
Adressen stod naturligtvis i hans brev den gången, men det är
Jag hoppas också att Giles ska kunna komma efter dig snart.
" Stackars Gwenda var alldeles uppskakad och jag måste säga att jag skulle ha varit ganska bekymrad själv om det hade visat sig att Gwenda var klärvoajant eller någonting i den stilen.
" " Jag vet inte om ni har det klart för er, miss Marple ", sa Giles, " men vi har faktiskt fått en verkligt invecklad mordgåta på halsen.
Inte för att jag tror att man skulle kunna lösa gåtan...
" Jag skulle vilja råda er båda --- ja, jag skulle verkligen bestämt vilja råda er att låta saken bero.
Men ni måste inse att det här mordet i högsta grad hör till det förflutna.
--- som kanske gör er upprörda och olyckliga.
Jag tänker inte vara med om att det har begåtts ett mord i mitt hus och inte göra något åt det, även om det var

Doktor Haydock hade i många år varit miss Marples läkare, vän och bundsförvant.
Det är inte som frisk havsluft.
" Miss Marple såg frågande på honom med oskuldsfulla blå ögon.
Ni vill att jag i egenskap av läkare ska säga att vad ni behöver är sjöluft...
" Ni har gjort mig nyfiken.
--- år sen ", sa hon.
Ett mord i det förflutna.
Jag vill inte påstå att de sen lever lyckliga i alla sina dagar --- jag tror inte att det är sant --- det finns många slags vedergällning.
Vad kommer er mördare att göra då?
förtjusande trevliga ungdomar.
Man borde inte dra fram obehagliga familjehemligheter i ljuset.
De är mycket unga och oerfarna och alldeles för godtrogna och tillitsfulla.
" När miss Marple var på väg för att hälsa på sina vänner överste Bantry och hans fru mötte hon överste Bantry som kom gående på uppfartsvägen med geväret i handen och sin spaniel tätt i hälarna.
" sa överste Bantry ilsket.
Har du sett de här nya små gentiana?
" " Inte kan du väl resa nu ", sa mrs Bantry.
Jag menade kokerskan som gjorde så goda bakelser.
" " Det var det jag trodde.
Den goda maten och luften kommer säkert att snart göra dig pigg igen.
" " Huka dig ner ", sa Giles.
" Det var tassar.
Det verkar mycket mera troligt att alltihop var en dröm.
Du skulle ha kunnat drömma om aphänder och att någon var död, men du skulle förbaske mig inte ha kunnat drömma det där citatet från Hertiginnan av Malfi.
Kom hit ner i hallen.
Den där 'Helen' då?
Eller var hon här bara tillfälligt?
'Det där är din pappa.
" " Det är inte alls hopplöst --- till och med gamla miss Marple medgav det.
Om din far, och antagligen din styvmor, bodde i det här huset måste de antingen ha köpt det eller hyrt det.
Det var bara
,
" " Våra anställda är allesammans relativt unga.
" " Bor han i Dillmouth?
Det luktade bonvax.
Major Halliday, sa ni?
" Ja ", sa miss Galbraith.
Han var lite sned i ansiktet.
" Mr Galbraiths enda rörliga ögonlock slöts och öppnades.
Han hade en ung fru --- och en baby --- en liten flicka.
Major Halliday.
" Hur såg hon ut?
" Han var som en mycket gammal grammofon som spelade samma nötta skiva om och om igen.
Dom intresserade sig för negrerna och skickade byxor och biblar till dom.
" Vad ska vi nu göra?
Som du minns sa gubben att de ville ha ett hus i Dillmouth för att vara nära mrs Hallidays anhöriga.
Kelvin James Halliday och Helen Spenlove Kennedy.
Doktor Kennedy Några dagar senare kom Gwenda gående på esplanaden i en snål blåst.
Nygifta bör få vara i fred.
" " Det tror jag säkert, kära du --- ja, det tror jag säkert.
" " Det är klart att vi ska göra det ", sa Gwenda med värme i rösten.
" Vi hinner nog anlita dem senare ", sa Giles.
" Det ligger inte så långt härifrån.
Kvinnan som kom och öppnade var mörk och ganska frånstötande.
De hade kommit till England, där hans fru hade bott en kort tid som barn och hon försökte spåra upp sina föräldrars gamla vänner och släktingar.
" Han stirrade på henne men plötsligt lystes hans ansikte upp av ett leende.
år --- nej, mycket längre sen.
" Vi måste ha te.
" Hillside.
" Doktor Kennedy rynkade pannan.
Saint Catherine's --- det var det det hette förut.
" Så jag hoppades att ni skulle berätta för mig om alltsammans ", sa Gwenda, " om min far och Helen och --- och allting ", slutade hon lamt.
De gifte sig i London när de kom fram och kom ner till Dillmouth till mig.
" Det talade hon inte om för mig ", sa han.
" " Helen ville inte skiljas.
Han tyckte antagligen att det var det bästa han kunde göra sen hans andra äktenskap upplösts.
När kopparna var fyllda och hade räckts runt och Gwenda hade tagit en rostad brödskiva sa doktor Kennedy med något ansträngd munterhet:
Han dog ungefär
" Doktor Kennedy böjde sig över eldstaden och krafsade ur pipan med en pennkniv.
" Doktor Kennedys ton var hövlig men kylig.
Hon fick gå i de rätta skolorna och så vidare.
Hon telegraferade till mig efter pengar till hemresan.
" " Men vi vet det inte ", sa Gwenda.
Jag kan tyvärr inte vara till någon större hjälp.
" Han reste sig och Gwenda gjorde likadant.
" " Vi behöver inte fortsätta ", sa Giles osäkert.
Kelvin Hallidays villfarelse De var ute i trädgården nästa morgon när mrs Cocker kom ut och sa:
" " Ska vi säga klockan
" " När stängde han sin praktik?
" " Hans syster?
.
Så jag har kommit till den slutsatsen att det blir en mindre chock för er om jag talar om vad som verkligen hände.
Han lade frivilligt in sig på sjukhuset och kunde naturligtvis ha lämnat det när han ville.
" Vad för något?
Den slutliga chocken fick honom att bryta samman.
" Gwenda tog ett djupt andetag.
Det intresserar bara en läkare.
'Har du drömt nu igen?
Huset låg mörkt och tyst.
Alltsammans hade varit en hallucination.
Det gör mig ont, men vårt äktenskap har varit ett misstag ända från början.
Jag hade en svår stund med Kelvin nästa morgon, men till slut insåg han att det var en villfarelse --- det sa han i varje fall --- och han gick med på att lägga in sig på ett sjukhus för behandling.
Han dog där
Hon skrev att hon hade insett att det kanske var orätt mot Kelvin att inte skiljas, trots att hon inte ville det.
" Okänd faktor?
" Varför började vi röra i det?
" " Men Kennedy är alldeles säker på att han inte gjorde det.
Upp med hakan, älskling.
" Giles skakade på huvudet.
Om han gjorde det kunde han bara ha gjort det på ett sätt --- genom att avsiktligt skriva ut en dödsattest som gick ut på att hon hade dött av hjärtförlamning eller någonting liknande.
" Jag vet inte ", medgav hon.
" Från hans synpunkt sett stämmer allting.
" " Vet du, Gwenda, jag tror inte att han någonsin funderade över det.
Ett klart uttalat beslut att klippa av alla gamla band.
I själva verket har han mördat henne och till exempel grävt ner henne under källargolvet.
" " X?
Du har rätt.
" " Och sen då?
" " Det förklarar inte varför Kelvin sa att han hade strypt henne i hennes sovrum ", sa Gwenda långsamt.
Det är som med hundar --- de vet när någon är död och lägger huvudet bakåt och ylar.
Jag bad henne komma hit och dricka te i dag.
" Och hon lagar verkligt god mat --- hon var anställd några år hos min gamla vän mrs Bantry --- hon är inte själv härifrån trakten, men hennes faster bodde här i många år och hon och hennes man brukade komma hit på sin semester --- så hon har väl reda på vad folk pratar om här i Dillmouth.
Underligt nog var det Gwenda som gjorde något oväntat.
" frågade Gwenda.
Han har kommit med invändningar och förslag.
" Den okända faktorn ", sa miss Marple.
Hon nickade åt dem och satte sig vid den öppna spisen.
Det händer alltid halv
" Jag har fått ert och doktor Kennedys brev ", sa doktor Penrose, " och jag har letat reda på er fars sjukjournal, mrs Reed.
Trots att major Halliday av allt att döma befann sig i ett mycket nervöst tillstånd påstod han mycket bestämt att han hade strypt sin andra fru i ett utbrott av svartsjuka och raseri.
Men han hade den där fixa idén i fråga om mrs Hallidays död och för att få veta dess ursprung är jag övertygad om att vi måste gå långt tillbaka i tiden, till någon upplevelse under barndomen.
Ni har kanske anledning att förebrå oss i det fallet.
Han hade ju först yrkat på att man skulle tillkalla polisen och trots att man lyckades avråda honom från det och försäkrade att han inte hade begått något brott vägrade han envist att låta sig övertygas.
" avbröt Gwenda honom.
" frågade Gwenda.
Hur svartsjuk Kelvin Halliday än kan ha varit på sin fru så var han absolut ingen mördare.
Kelvin Halliday skrev:
Låt henne komma och hälsa på mig om hon lever.
Och hon brukade ge akt på mig.
Det fanns en annan man --- jag vet att det fanns en annan man.
Eller lade jag händerna om strupen på henne och kvävde henne till döds?
Det är också bäst för min lilla flicka.
Deras medpassagerare satt och läste en kvällstidning.

Biträdet hade expedierat sådana kunder som miss Marple i många år.
år.
Miss Marple tackade henne, tog paketet och gick in i manufakturaffären i huset bredvid.
" " Ja.
Han har aldrig gift sig.
" utbrast miss Marple.
En ganska ytlig typ, skulle jag tro.
" Miss Marple tog emot pengarna och sitt paket.
" " För all del, det var ett rent nöje.
Den lilla svarta anteckningsboken låg på bordet mellan dem.
Sedan öppnade miss Marple den lilla svarta boken och servitrisen kom med
Jag förstår nu varför ni gjorde det.
" " Menar ni att vi inte kan få reda på någonting nu när det har gått så lång tid?
Kokerskan.
" " Ja, det har jag ", sa Giles.
Om vi antar att de
Det hörs ingenting från henne --- och om hon hade dött någonstans utomlands skulle han säkert ha fått veta det.
" " Ja ", sa Gwenda, " illvilja är rätta ordet.
Hans första intryck av Halliday var att han var en man som hade mördat sin fru och ville ange sig själv för polisen.
" Giles gjorde ett uppehåll och miss Marple nickade instämmande.
" Jag skulle vilja påstå att det inte är något större problem.
" Karlgalen ", insköt Gwenda.
Vi vet faktiskt någonting om det som ni kallar 'männen i hennes liv'.
" Han kom tillbaka hit och började på advokatbyrån och är nu chef för den.
Gamla damer lär ju vara frågvisa och nyfikna.
" Som ni kanske minns var hon förlovad med eller hade en kärlekshistoria med en ung man när hon hade slutat skolan --- en icke önskvärd ung man, sa doktor Kennedy.
Det verkar vara ett överdrivet intresse för en styvmor som man knappt kände.
Hon var av allt att döma inte vansinnigt förälskad i honom, men hon måste ha tyckt om honom och varit beredd att tillbringa sitt liv tillsammans med honom.
" Han kanske gjorde någonting som ... " började Giles säga, men Gwenda avbröt honom.
" " Ja, det var säkert allvar ", sa miss Marple.
" Så skulle jag rekonstruera det.
De var båda olyckliga och de tröstade varandra.
" Du hittar på en massa saker, Gwenda, och låtsas att de verkligen har hänt.
" " Nyss sa du att han var på väg till Indien.
" Det är just det vi ska ta reda på ", sa Gwenda.
" Jag tänker göra ett nytt testamente.
Miss Marple skakade på huvudet.
Han svarade sin fru med det enstaviga ord som han helst använde.
Jim Kimble frustade i handduken när han torkade ansiktet.
Jag undrar varför dom river upp den där gamla historien nu.
Dom där kläderna som dom påstod att hon hade tagit med sig, det var nåt som inte stämde med dom.
Doktorn var där och herrn var sjuk och låg och sov i toalettrummet och doktorn pysslade om honom och det var då han frågade mig om kläderna och jag funderade inte närmare över det då.
Det kan inte vara nåt med polisen --- inte efter så här lång tid.
Den sortens man, tänkte Gwenda, som man har lite svårt att komma ihåg om man bara har träffat honom som hastigast.
Arthur ffoulkes.
" Gwenda sa att det gick bra när som helst.
" Ligger det vid havet?
Det får hela hans ansikte att se ut som om han inte var riktigt närvarande, tänkte Gwenda.
Passar det er klockan
Ni --- jag har hört att ni var förlovad med henne en gång.
( Såna idiotiska tankar du har, Gwenda!
Men jag hörde någon säga att ni en gång hade varit förlovad med mrs Halliday i Indien och jag trodde förstås att det var min egen mor --- eftersom det var i Indien, menar jag.
Rullgardinerna var uppdragna.
Och vi hade sån tur att vi fick just det hus som mina föräldrar bodde i en gång för längesen.
Var ni hemma på semester från Indien eller någonting sådant?
år är egentligen inte så lång tid, tänkte Gwenda.
Inte som de feta, blodfulla spindlar som fångade flugor och åt upp dem.
Han är faktiskt mycket trevlig men den sortens människa som man inte lägger märke till.
Hur som helst så är jag säker på att han inte kan vara vår illvilliga mördare.
" Vad är det?
Mrs Mountford, född Pagett, var liten och rund och hade mörkt hår med några grå strimmor i.
Men det var russin ni menade och det var russin jag gav er --- sultanrussin för kärnornas skull.
Men det är barnsköterskans och inte barnens fel.
Lily Abbott.
Hon tog den från chokladasken och Thomas blev alldeles som tokig.
Men det kommer mig att tänka på gamla tider.
Jag tänkte ofta att hon nog hade lika roligt som ni när ni lekte.
" " Ni har väl reda på allt om alla i Dillmouth?
" Ja, det gjorde jag ", sa hon.
Hon var ju inte min riktiga mor.
Min kusins man saknades efter Ypres och dom visste inte om han var död eller inte.
Det var en svår chock för oss alla och i synnerhet för majoren.
" " Jo, nog hade vi våra misstankar --- men det var bara misstankar.
Jag har för mig att hans namn började med E. Eller det kanske var H. Ett ganska ovanligt namn.
Men jag trodde aldrig för ett ögonblick att det var något galet med det.
"
Jag hade ju aldrig varit borta från Dillmouth och jag tänkte att det kanske skulle vara trevligt med omväxling --- och så tyckte jag ju om familjen.
" Orden kom helt naturligt, men när de
" sa Gwenda.
'Jag är rädd för dig', det var vad mrs Halliday hade sagt.
Lily tog det på allvar och det var därför som hon när det hände...
" frågade miss Marple.
Man kunde inte höra ett dugg i köket när dörren var stängd.
Fick ett slaganfall eller nånting.
'sa jag.
Hon skulle inte göra något sånt.
'sa jag.
'Hon har inte alls gett sig i väg.
Jag grälade på henne för att hon sa såna hemska saker.
" sa Giles lågt.
Hans fru hade sagt att de aldrig kunde bilägga tvisten eftersom alla de gamla hotelliggarna säkert hade kastats bort, men han hade sagt:
" Giles visade tillbörligt intresse och respekt och så småningom togs den heliga resandeboken för det aktuella året fram.
Ursäkta, men jag måste gå tillbaka till receptionen.
" " Vi får åka dit och ta reda på det.
Jag har inom parentes sagt skrivit till Kennedy och frågat om han vill skicka de där breven som Helen skrev sen hon hade gett sig i väg --- om han har dem kvar --- och ett prov på hennes handstil.
Du vet väl hurdana katter är.
Hon var den klyftigaste av dem...
Ni måtte ha en utmärkt kokerska.
De diskuterade Dorothys sjukdomar eller inbillade sjukdomar och övergick sedan till miss Marples hälsa, luften i Dillmouth och den yngre generationens allmänt dåliga tillstånd.
" Hans fru är katolik ", sa hon menande.
" " Er yngsta son är visst inte gift?
De tilltalar honom inte.
" Det var en sån där idé som ungdomar får.
Det var läkarens syster --- hon kunde ha varit hans dotter, hon var många år yngre --- och den stackars mannen hade ingen aning om hur han skulle uppfostra henne.
Men hon var som sagt helt olämplig --- inga pengar och inga framtidsutsikter --- inte det slags flicka man vill ha till svärdotter.
" Så den käre pojken gav sig i väg till Assam eller var det Bangalore --- jag kommer faktiskt inte ihåg det efter alla dessa år.
Kan ni tänka er!
" " Han " --- miss Marple tvekade --- " kände sig väl inte sårad av hennes handling?
" " Det var verkligen konstigt att ni skulle säga det, miss Marple.
'sa han gång på gång.
En änkling med ett barn.
" Det livet passade honom egentligen inte ", sa hon.
Hon är vuxen nu och gift.
Den stackars major --- jag har glömt hans namn --- Hallway eller något liknande --- var fullkomligt nerbruten när den där jäntan hade lämnat honom.
" " Afflick?
Jag tyckte synd om doktor Kennedy.
Ring på klockan så att vi får lite nybryggt te.
Den trogne Walter, sin mors älskling.
" " Jo, det förstås.
Jag begriper inte varför vi bryr oss om allt det här.
Är det därför jag kommer ihåg det?
Något mer behöver det inte vara --- om vi inte vill det.
Gwenda tog en och tittade upp på honom.
Gwenda rättade nästan omedvetet till kjolen, drog i en hårlock och fuktade läpparna med tungan.
Hon gör nog livet surt för honom, sa hon sig.
Det enda vi inte vill är att bo för nära London.
" Det här är väl ett gammalt hus?
Skatterna gör att det är svårt att hålla det i gott skick.
pojkar, ungefär
" sa Gwenda.
" Vi vill vara säkra på att vi hittar något som vi verkligen tycker om.
Vi trivdes inte --- vi tyckte att luften gjorde oss slöa.
" Jodå, jag kommer ganska väl ihåg det ", svarade han i reserverad ton.
" De gick ut genom glasdörrarna.
" Tänk om du aldrig hittar den igen?
" " Hon håller väl på och snokar och rotar och ställer frågor, om jag känner henne rätt.
Men du måste medge att det är knepigt.
" " Du har väl inte så stor erfarenhet av den typen som stryper folk, Gwenda?
" " Ja, hon är ganska otäck.
Gwenda körde upp framför huset och ringde på dörrklockan.
Gwenda gick samma väg som hon hade gått dagen innan, försökte komma ihåg var hon hade stått och vilka blommor hon hade rört vid.
" Hon satte sig på en bänk och Erskine satte sig bredvid henne.
" Han vände ett förvånat ansikte mot henne.
Som om han svarade på någon fråga som han hade ställt till sig själv sa Erskine:
Jag var --- mycket fäst vid henne.
Glömt.
Jag trodde att ni kanske gjorde det.
Men hennes bror, läkaren, bor ju i Dillmouth.
Det tror inte jag.
Helen skulle gifta sig med en man från skogsstyrelsen eller något liknande.
Jag kunde inte överge Janet och barnen.
Hon gifte sig inte med den där mannen som hon hade rest ut för att gifta sig med.
Vi ville ha några veckors semester tills vi kunde flytta in i det här huset.
Att träffa Helen igen var en plåga.
" Var det den dagen?
Jag träffade henne kvällen innan vi reste.
" " Och ni sa adjö?
" " Ja, så småningom.
" " Varför tror ni då att hon gav sig i väg?
Tror ni att hon gav sig i väg med någon annan?
Hon måste ha märkt att jag fortfarande var kär i henne.
Brukade han vara svartsjuk?
Nej, Helen diskuterade honom aldrig med mig.
" " Ni tycks inte tro det.
En lätt darrning vittnade om att han var nervös.
Jag skulle inte ha velat bli av med den.
Sedan stannade hon.
Hör du det?
" " Kan du aldrig glömma någonting?
Jag tar livet av mig!
" Husan gick in i huset.
" Hon berättade vad som hade hänt på förmiddagen.
" Det är vad han säger ", sa Giles igen i bestämd ton.
Miss Marple föreställde sig på ett ganska virrigt sätt.
Han hade nog åldrats i förtid, tänkte hon.
" Han gjorde ett uppehåll och sa sedan lite osäkert:
Det är synd, men så är det...
" " Det är en osäker värld vi lever i ", sa miss Marple.
" " De återkommer till tanken att Kelvin Halliday talade sanning när han sa att han hade strypt sin fru.
" Jag älskade min syster ", sa han, " men jag måste erkänna att när det gällde Helen så fanns det alltid en man i bakgrunden.
Men jag sparade det andra --- det med posterestanteadressen.
" Vet ni vad som oroar mig?
" Han vände sig om mot henne och stirrade på henne.
" " Jag undrade bara om han kunde ha varit --- hämndlysten.
" Ja, nu när ni säger det så kommer jag ihåg att han var anställd hos Fane och Watchman.
" Jag tänker på den där annonsen ", sa hon.
" Det hördes ett gurglande ljud när mr Kimble tömde sin tekopp för att stärka sig inför den intellektuella ansträngning som det innebar att hålla ett längre anförande.
" " Det är lätt och säga.
" " Det säger du, ja.
Den hemlige älskaren.
Han reste sig långsamt och ovigt.
Det var synd att försitta en chans att förtjäna pengar.
Han kan tala om för mig vad jag ska göra --- om han fortfarande lever.
Den unga Helen Giles och Gwenda hade just ätit frukost morgonen efter det att de hade kommit tillbaka från Northumberland när miss Marple anmäldes.
Jag kom hit medan ni var borta för att rensa ogräs, som ni så vänligt sa att jag kunde göra...
" Foster är alldeles för gammal för tungt arbete ", sa han långsamt.
" " Jag ska lägga dem på posten i dag.
" " Den har nog fått växa igen några år.
" Jo, jag känner till den här stan ganska väl.
" " Ni arbetade visst i doktor Kennedys trädgård?
" " Jodå, jag kommer mycket väl ihåg miss Helen.
år och var alldeles övervuxen av buskar.
Det var vad det var --- ren och skär illvilja.
Först det där nätet och sen skadade hon foten.
Stackars flicka, hon fick sitta där med foten uppe på en stol och kunde inte gå och dansa eller nånting.
Doktorn satte stopp för det och det gjorde han rätt i.
" Jag förstår vad ni tänker på.
Nån luffare som var arg på dom.
Han reste utomlands, men han kom tillbaka sen.
Jag kan röka min pipa ifred var jag vill nu.
" Hon hejdade sig.
" Ja, tragiskt.
Hon var antagligen djupt förälskad i honom och han gifte sig med henne därför att hon var lämplig eller därför att han tyckte synd om henne eller på grund av någon av de välmenta och förnuftiga orsaker som människor ofta har och som egentligen är så ohederliga.
Och det gör han eller hon alltid.
" Giles skrattade.
Han ogillade hästkapplöpningar och allt slags vadhållning och hasardspel.
Han...
" Om ni gör det måste ni vara mycket försiktiga.
" Giles steg ur och sprang tillbaka.
" " Det fanns mycket riktigt en Lily.
" " Bra.
Tror ni att det betyder pengar eller en belöning för jag skule behöva pengarna men vill inte ha med polisen och göra eller nåt sånt.
Doktor Kennedy såg på henne med trötta, vänliga ögon.
" " Fint ", sa Giles.
" " Helen ", sa Gwenda.
" Jag är gammalmodig av mig, unge man.
" Kennedy gav honom en skarp blick och sa helt kort:
Han avskedades av firman.
" Vi förlitar oss på henne hela tiden.
Hon kände hur hennes hand fattades i ett något övernitiskt grepp.
" Men det här är en ren affärsangelägenhet.
" " Ni var bekant med henne en gång i tiden.
" Hans runda rödlätta ansikte riktigt sken av glädje.
Men jag är rädd för att ni kommer att bli besviken, mrs Reed.
" " Hon gav sig plötsligt i väg från Dillmouth för
" Ni måste tycka att vi är väldigt påflugna ", började Gwenda säga, men han avbröt henne.
" Jag tittade in till Helen en gång när jag var i Dillmouth i affärer.
" Menar ni att ni aldrig har hört någonting från henne sen hon bodde i Dillmouth för
" " Det är också vad vi tycker.
" " Nej, jag tänkte på att Helen kanske är död.
" Han tittade på henne ett par ögonblick.
Hon tyckte bara det var roligt att vara tillsammans med en friskus som jag.
" Gwenda gjorde ett uppehåll och Afflick sa:
" Jag tänker inte säga någonting.
Och jag glömmer inte.
" Ni sökte i alla fall upp henne när ni kom till Dillmouth senare ", sa hon.
gånger.
" Kom in, kära du, kom in.
Hon är kusin till lord Polterham.
Ni skickar mig väl ett kostnadsförslag för utflykten?
" Hon sprang tillbaka och in i huset.
" " En scarf?
" Kommer du ihåg, Giles, att Edtih Pagett sa att Lily hade sagt det?
Giles, om den där flotta bilen var där den där kvällen...
" Påskliljor och smörblommor och toffelblommor.
" " Jo, men jag tror inte det betyder något...
Men han såg fortfarande besvärad ut.
" Då var breven inte förfalskade ", sa Gwenda misstroget.
" " Kanske det.
" Men söta miss Marple, vad menar ni med det?
Det tror jag i varje fall att jag gör.
" Vi kommer för sent om vi inte går nu.
" En kopp te är väl en bra inledning?
" " Det tror jag med ", sa Giles.
Sen tar det henne ungefär
" " Därför att han trodde att han hade gjort det.
" " Vi tror att det är en av
" Jag hittade det här häromdan då jag letade efter breven.
" Vad menar du?
" " Nej, det lämnar den.
Newton Langford, Matchings Halt ( för Woodleigh Camp ) och Woodleigh Bolton.
" Jag väntade mig inte att träffa er här.
.
" Nej, jag tror snarare att hon bestämde sig för att inte komma ", sa Kennedy långsamt.
Har någon frågat efter vägen till mig?
Jag ska gå ut och göra i ordning det.
" " Ja.
Han såg från Kennedy till Giles och Gwenda, som hade följt med läkaren.
Som ni ser av överskriften i det här brevet bor jag inte längre i Dillmouth.
Hon åkte från Coombeleigh inte
år.
Polisläkaren anser att hon dog mellan en kvart över
timmar tidigare än hon hade kommit överens om med er och hon hade inte kommit med det tåg som ni föreslog trots att hon hade ert brev med sig.
år sen ", sa Gwenda.
Sedan suckade kommissarie Last och gjorde en sammanfattning.
" Han gjorde ett uppehåll.
Det måste finnas någon orsak till det.
" " Jag varnade henne ", sa mr Kimble dystert.
Lily nöjde sig aldrig med enkla fakta.
'Låt det vara', sa jag, 'Man ska inte utmana ödet.
" Det är hemskt, Giles ", sa Gwenda.
Det var inte riktigt verkligt på något sätt.
Men intressant, det måste man erkänna.
" " Nej.
Men den ändan av terrassen ligger mycket avskilt --- från huset har man utsikt över den bara från ett fönster, barnkammarfönstret en trappa upp.
Hon kanske rent av såg vem det var som grävde den.
Miss Marple nickade.
Det var mycket klokt av dig att inte säga någonting om det förrän nu.
" Han måste vara --- på platsen.
" " Men det var ju för länge sen slut mellan dem ", sa Gwenda.
Men vi ska inte gå in på det nu.
Han kan inte ha dödat Lily Kimble.
" " Det tror jag inte.
'Jag är rädd för dig --- jag har alltid varit rädd för dig --- jag tror att du är galen.
Mrs Halliday gick ut efter kvällsmaten.
Som ni kanske minns sa han till Gwenda att han inte kom tillbaka till hotellet förrän mycket sent därför att han gick omkring i Dillmouth.
Han verkar snäll och vänlig och foglig.
Hon bryr sig inte längre om honom.
Hon planerar i hemlighet att ge sig i väg från Dillmouth och slå sig ner i Norfolk.
Han kan ha gjort allt det som vi har kommit fram till att mördaren måste ha gjort och han är nog den av de
" " Och nu kommer vi till Afflick ", sa Gwenda.
" " Nej, det har jag absolut inte sagt.
" Men han kan inte glömma henne och när hon kommer tillbaka till Dillmouth som gift far han dit och hälsar på henne.
De kanske hade ett förhållande fast ingen visste om det.
misstänkta igen.
Sen tog han kläderna och resväskan och använde breven.
Helen var kanske rädd, inte för honom men för din far och tyckte därför att det var bäst att låtsas att hon rest utomlands --- eller det kanske var så att Afflicks fru hade pengarna då och han ville ha dem för att investera dem i sitt företag.
Han väntade i en halvtimme.
" " Nej ", sa Gwenda.
Så konstigt.
Det dröjde lite längre den här gången innan han kom fram.
--- Nej, jag har ju sagt att det inte var jag.
" Förstår du inte, Giles?
Hon skakade på huvudet.
Han har inget privat flygplan eller något liknande.
" Han kastade en ängslig blick på Gwenda som sa så tydligt som möjligt:
" sa Erskine.
Men det gör detsamma, vi har faktiskt --- vi har praktiskt taget bestämt oss för ett hus.
Er fru är väl inte sjuk?
" Miss Marple såg allvarlig ut.
Allt hade gått för fort.
Kommissarien hade tittat upp på det gallerförsedda fönstret i övervåningen i hörnet på huset och sagt:
" Jag har kanske bara inbillat mig det.
" Hon hade strypts och var blå i ansiktet och hade gyllenblont hår --- och det var Helen.
" " Men det var antagligen en mardröm ", sa Giles.
Så det måste ha varit någon som ville att det skulle se ut som om min far hade gjort det och vi tror att vi vet vem det var --- eller i varje fall en av
" Men kommissarien inser väl att en av dem kanske ljuger?
" Kommissarien suckade och sa:
Det ger inte någon av de personer som ni nämnde alibi för tidpunkten för mordet.
" Det gick med ens upp för Gwenda hur mycket tålamod och föga sensationellt arbete i det tysta som krävdes.
" Ursäkta, mrs Reed men är den där damen miss Jane Marple?
Hon kan linda polismästarna i åtminstone
" Miss Marple reste sig.
" " Primer heter jag.

Giles hade kommit in alldeles blek och sagt:
Mitt hjärta klappar så fort så jag kan knappt andas.
Gwenda sa att hon trodde att det var några dar sedan.
både Jackie Afflick och Walter Fane hade befunnit sig i huset dagen innan.
Och vem skulle denna tredje person kunna vara?
Men hon och Giles hade inte tagit det på allvar.
Ett hus med nerdragna rullgardiner.
Gwenda öppnade ögonen.
Det hade varit som ett kräftsår och han hade inte kunnat glömma det.
Gwenda ruskade på sig, vaknade upp ur sina fantasier och återvände till verkligheten.
Hon kunde lika gärna vara rädd om händerna.
Det var kanske det som oroade henne mest.
Synd om honom som var gift med den där stenstoden till kvinna med sina misstänksamma ögon och sin djupa basröst.
Nej, det var omöjligt ... Kunde det ha varit mrs Erskine?
De påminde henne om någonting...
Det var ni hela tiden...
Jag var tvungen att döda Lily --- nu är jag tvungen att döda dig.
För det var ingen hemma --- varken Giles eller mrs Cocker.
Han kippade efter andan och blinkade och strök med händerna över ansiktet.
" Allting tydde på att det var han ", sa miss Marple till svar på Gwendas fråga.
Det innebär att han befann sig på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Var det därför att hon inte kunde få träffa unga män på det vanliga normala sättet?
Fäder som inte vill att deras döttrar ska gifta sig eller ens träffa unga män.
Om du tänker efter noga kommer du att inse att det enda beviset för att Helen Kennedy skulle ha varit karlgalen eller praktiskt taget --- vad var det för ord du använde?
Men till slut bestämde hon sig för att resa till Indien och gifta sig med unge Fane helt enkelt för att komma bort.
Den här gången hade hon goda utsikter att lyckas.
Och nu kommer vi till något mycket viktigt --- påståendet att Kelvins fru gav honom något slags drog.
" frågade Giles.
Det måste ha varit sin bror hon talade med den där dagen då Lily hörde henne.
När han gjorde det beseglade han sitt eget och sin hustrus öde.
Vi borde ha insett det med detsamma.
" Nej, han kunde inte ta den risken.
Han trodde det fortfarande när han dog.
" " Det är klart att de var förfalskade!
Det är faktiskt mycket farligt att tro folk.
I det första brevet som han skickade till henne bad han henne träffa honom vid Woodleigh Camp och komma till Matchings Halt med 2.05-tåget från Dillmouth.
Léonie blev genast rädd när han talade om polisen.
Jackie Afflicks bil?
" Han bröt samman så fort poliserna som kommissarie Primer hade lämnat kvar rusade in och grep honom ", sa hon sedan.
" sa Giles.
Ett mord i det fördolda.
" Att jag hade gummihandskarna på mig och tittade på dem och att han just då kom in i hallen och sa de där orden som lät så lika de andra:
Jag kände det i går innan vi for.
I ett rike där råttorna härskade var han råttornas kung.
Hon hälsade inte på honom men hjälpte honom av med pälsen och gick sedan före honom in i det smaklöst och pråligt möblerade vardagsrummet.
Han tog hastigt ett steg tillbaka.
Även om de vet så är det inte er de kommer att skugga härifrån.
" Olga Demiroff skakade på huvudet.
männen tappade han sin handske.
" Hon böjde sig ner och petade undan kolen i den öppna spisen.
Han vecklade av det också, kontrollerade innehållet och slog hastigt in det igen.
Jag kan absolut inte riskera att man på något sätt sätter mig i samband med den här affären.
Han gjorde emellertid inga ansatser att ta fram dem.
" sa den andre.
De kom precis lagom för att se amerikanen komma ut på gatan nedanför.
" På tal om pengar...
" " Ångrar?
" frågade Krassnine.
En smärt elegant man släntrade långsamt nedför gatan.
Sedan gick han vidare i sakta mak.
" Mannen skrattade.
Antikhandlaren D. Papopolous var så välkänd att han inte behövde någon reklam och större delen av hans affärsverksamhet sköttes inte över en disk.
" Mannen öppnade dörren lite till och lät besökaren komma in.
" Min käre vän ", sa monsieur Papopolous.
" Nej.
" Den direkta attacken ... " sa monsieur Papopolous.
" Jag tror att jag kan säga att ert förtroende inte är bortkastat ", sa han.
Monsieur Papopolous visade varken någon förvåning eller oro.
" " Alltid.
" Jaså, du tycker det ", sa monsieur Papopolous.
" Är allt som det ska?
" Det här kom alldeles nyss ", förklarade han.
" " Så där ", sa miljonären likgiltigt.
Jag har inte sorterat den riktigt färdigt än.
Van Aldin mindes med ett bistert men roat leende den unge mannens oerhörda förvåning när han hade blivit erbjuden platsen som den store mannens sekreterare.
eller
" Mrs Kettering?
" Jag tänker inte finna mig i det ", muttrade han för sig själv.
" " Så kan ni be dem dra dit pepparn växer ", sa Van Aldin.
Han stack handen i fickan.
" Är de --- är de äkta?
eller
" Där tar ni fel ", sa han.
Sekreteraren nickade diskret.
" Ruth Kettering var
" Knighton sa att du hade ringt ", sa Van Aldin.
" Han är jämt tillsammans med den där kvinnan.
" sa Van Aldin.
" Kanske det ", sa miljonären.
" " Menar du.
" Hon tystnade och bet sig i läppen.
" Han såg inte på henne när han sa de sista orden.
Glöm det.
" Nej, det förstås.
Men du har fel.
" Mrs Kettering svarade inte.
Jag ska ordna det på ett så smidigt sätt att det inte blir någon uppståndelse alls.
Var inte orolig.
" Så underbart vackra, pappa!
De är ganska kända.
I Ruth Ketterings säkra hand tycktes det förlora sin onda makt.
" " Jag tror inte det.
" Javisst, pappa.
" Vi vill inte att du ska bli rånad och mördad för 'Eldhjärtats' skull ", sa miljonären skämtsamt.
" Han gjorde en gest mot juveletuiet.
" Kontakta en man som heter Goby.
Såna som han brukar inte stiga upp tidigt.
" Det kanske bara är som jag inbillar mig ", muttrade han.
Han var en äldre man, liten till växten och sjaskigt klädd.
Mr Goby hade reda på en mängd saker, men han tyckte inte om att erkänna det.
" " Är det bråttom?
" Han är specialist inom sitt fack.
Knighton tittade på Van Aldin och tolkade hans korta nick.
Derek Kettering var
" " I går kväll ", sa Van Aldin.
" sa han.
" Från din synpunkt gör hon det utan tvivel ", sa Van Aldin bistert.
Derek Kettering log oberört.
Om hon har stått ut i
" Gjorde jag?
" Javisst ", sa Van Aldin.
Du har alltid varit känd för att vara en hård människa efter vad jag har hört, men Ruth är hårdare än du.
" sa han.
" Du saknar varje grund för det, din unga idiot.
" Det finns tydligen saker som du inte har reda på ", sa han.
Han måste skaffa sig klarhet i det här.
Vet ni inte det?
" sa han otåligt.
" " Absolut ", sa mr Goby och tittade illvilligt på en förgylld karmstol.
" Jag måste åka till Curzon Street nu ", sa miljonären.
och började gå gatan framåt mot honom så att de passerade förbi varandra på trottoaren.
" Hur har det gått, pappa?
" " Ja.
Vad menade han med det?
" Mrs Kettering ryckte på axlarna.
Någon speciell man som är din vän.
" Han stod som träffad av blixten.
" " Menar du ... " Hon tvekade.
" Och nu har du träffat honom igen --- trots allt jag sagt dig.
Han var alldeles nedbruten när du skilde oss åt i Paris och nu...
Han åt lunch ensam och begav sig sedan med en något bekymrad min till den luxuösa våning som hyste den dam som var känd under namnet Mireille.
" Den orangefärgade munnen drogs till ett brett leende.
" Det är en underbar dans ", sa hon.
Vad har hänt?
Mireille ryckte på axlarna.
" " Vad ska vi göra åt det?
Jag tycker förbannat mycket om dig, Mireille.
" Hon ryckte på axlarna.
" Vad tänker du på, mon ami?
" sa Mireille i skarp ton.
" " Jag begriper inte ett ord av det du säger ", sa dansösen.
Hör nu på mig; allting är mycket enkelt.
För några dagar sen köpte han världens vackraste rubin i Paris --- den kallas 'Eldhjärtat'.
" " Ja.
" Såvitt jag vet har hon inte gjort något testamente.
Hör nu på, Derek lilla, det får inte bli något mer tal om skilsmässa.
" Parbleu!
Amerikanerna är så kalla, inte sant?
Hon säger att hon ska åka till Rivieran, men i själva verket möter greven henne i Paris och --- vem vet?
Dansösen satt kvar på divanen och skrattade lågt för sig själv.
misslyckade försök åstadkom mrs Harfield en epistel som hon var nöjd med.
Min make säger att det är mycket bättre om man kan ordna sådana saker privat.
Hon var av god familj, men hennes far hade förlorat alla sina pengar och Katherine hade varit tvungen att själv tjäna sitt uppehälle sedan hon var helt ung.
Vid
" " God morgon, doktor Harrison.
De saknar varje grund för sitt påstående och det vet de.
Ingen kan vara bättre förtjänt än ni av den gamla damens besparingar, hur stora de nu är.
Läkaren läste det och gav till ett utrop av förvåning.
om året.
" Bry er inte om den där kvinnan och hennes avskyvärda brev.
Jag är glad för att hon lämnade dem till Katherine Grey.
" " Å, ni karlar!
" Du skulle kunna titta in till henne, Polly ", föreslog han.
Strax efter var hon mitt uppe i en lång berättelse i vilken Johnnies polyper och tonsiller tog stor plats.
Vill ni inte berätta det en gång till?
" Nej, jag tänker nog resa.
" Men det faktum att man är bunden fysiskt ger en på sätt och vis stor frihet rent andligen.
Här i St.
" " Det var precis vad jag sa till Arthur i morse ", sa läkarens fru.
år äldre än mrs Harfield och det som framför allt sysselsatte hennes tankar var att hon hade lyckats överleva sin döda vän.
Sedan kom hon plötsligt att tänka på något och tillade:
" Nåja, det är ju inte så farligt mycket ", sa miss Viner tveksamt.
Jag skulle kunna låta skära mig i småbitar för hennes skull.
Det vill säga, hon tänkte inte på sitt utseende.
Hon behöll titeln när hon gifte sig för fjärde gången.
Den här januarimorgonen spärrade hon därför upp sina blå ögon och uttalade det tvåstaviga ordet " Jaha " när hon läste en viss notis.
" Det är sånt som händer jämt.
" " Aha ", sa Lenox.
" Den raringen ", sa lady Tamplin och såg ömt efter sin man.
" " Hur mycket tror du att du skulle kunna få henne att punga ut med?
Lady Tamplin såg förebrående på henne.
Hon fyllde utan svårighet
" Ett ganska klumpigt försök, miss Grey.
De kommer antagligen att betrakta det som ett försök att muta dem, fast de kommer inte att tacka nej till pengarna för den skull.
Det första hon gjorde var att gå till en berömd damskräddare.
En del skulle bli förargade om jag sa det, men inte mademoiselle.
Mademoiselle a très bon gout.
" Soupir d'automne.
Jag var mera nöjd för en månad sen än jag är nu.
Hon fick vänta några minuter.
Hon hade stött ihop med honom i korridoren.
Också nu när han kom från Mireilles lägenhet var han lugn.
Han hade bedömt sin svärfar riktigt.
" Jag tänkte resa till Nice nästa vecka.
" " Titta efter om det finns någon sovplats kvar ", sa Derek.
" Jag tänkte resa till Nice --- den fjortonde.
Tänk om det visade sig vara sant.
De har några biljetter som är reserverade i ert namn.
Han satt i en förbannad klämma.
" Derek nickade.
För ni har väl kommit för hans räkning?
" Fortsätt, kläm fram med det ", sa han vänligt.
Det låter intressant.
" Knighton såg inte på den andre.
!
Van Aldin betalade inte för ingenting.
" Knighton reste sig också.
!
" " Fullkomligt klart ", sa Knighton.
Mycket elegant klädd i en lång minkpäls och en liten lackröd hatt hade hon tagit sig fram genom trängseln på perrongen på Victoria Station helt upptagen av sina egna tankar och faderns plötsliga uppdykande och hjärtliga hälsning hade en oväntad verkan på henne.
Han blev förvånad när han såg hur blodet sköt upp i Ruths kinder.
" Var inte så lat ", sa Ruth.
Ska jag ta pläderna eller vill ni ha en kvar?
Efter en stund hördes en signal från en visselpipa och han tittade på sin klocka.
" Vi ses nästa månad ", sa hon glatt.
För första gången i sitt liv rycktes hon med av sina känslor och det till den grad att hon tänkte göra någonting som till och med hon visste var otroligt dåraktigt och obetänksamt.
Hon fick plötsligt för sig att den andra kvinnan på något sätt hade läst hennes tankar.
När hon miste självbehärskningen gjorde hon det grundligt liksom alla kallblodiga och självsäkra människor.
Hon kastade en förstulen blick på kvinnan mittemot.
" Varför skulle jag inte få vara lycklig?
Båda kvinnorna smålog.
" " Verkligen?
år och bara haft så mycket pengar att det räckte till att köpa ett par stadiga promenadskor.
Hon hade plötsligt blivit mycket allvarlig.
Jag tänkte att ni av någon anledning hade stora bekymmer som tryckte er och jag tyckte synd om er.
De hade just ätit färdigt.
Vi tyckte om varandra när vi var unga, men man skilde oss åt på det mest brutala och orättvisa sätt.
Han skulle tycka att det var ovanligt dumt.
" " Han kommer att tycka att jag är feg och svag.
" Ja, det skulle jag kunna göra.
Nu begriper jag inte varför jag bar mig så dumt åt.
Hon hade ett ansikte som man inte glömde så lätt, något som Katherine skulle komma att konstatera när hon såg det igen.
Det är det värsta med att låta folk anförtro sig åt en.
När tåget satte i gång igen och en kypare som energiskt ringde med en klocka tillkännagav att middagen var serverad gick Katherine till restaurangvagnen lätt till sinnes.
Jag frågar er det därför att jag är intresserad av människonaturen.
" Vem vet --- en dag kanske ni befinner er i händelsernas centrum ", fortsatte han.
" Han gjorde en lustig grimas.
Kvinnan i minkpälsen stod och tittade ut genom fönstret.
Katherine drog ner fönstret och satt vid det några minuter och insöp den svala nattluften och försökte förgäves stilla sina farhågor.
Sedan öppnade han kupédörren och gick in och drog igen den efter sig.
Hon gick för att äta en tidig frukost och träffade inte någon av sina bekanta från föregående dag.
Hon satt vid fönstret, hänförd över den solbelysta vidsträckta utsikten.
Mannen tackade henne men stod fortfarande kvar.
Han dök inte upp igen förrän tåget hade stannat på stationen, då han började räcka ut hennes bagage genom fönstret.
" Ett ögonblick, madame, om jag får be.
Men de har aldrig gett sig på folk på stationen förut.
" " Så att jag klarar mig, monsieur ", svarade Katherine på franska.
Han harklade sig.
" Ja, det stämmer ", sa Katherine.
" utbrast kommissarien.
" Nej, hon blev mördad.
" " Hon heter Kettering.
Han log över hela ansiktet.
?
" Men hon talade väl med er?
" Det var intressant ", sa kommissarien och såg på Poirot.
Våra tågrånare är nog brutalare än de är i ert land.
" " Som ni vill ", sa Katherine lugnt.
Filten var uppdragen över henne och hennes huvud var vänt mot väggen så att bara de rödbruna lockarna syntes.
Han vände sig till Katherine.
" Ni är ett utmärkt vittne, mademoiselle.
" Katherine ryste till och han vände sig genast mot henne.

När jag såg den satt kammarjungfrun och höll den i knäet.
" Jag skulle vilja att ni själv hörde vad konduktören har att berätta ", sa han förtroligt.
fingrar.
" Vad är viktigt?
När vi hade lämnat Gare de Lyon gick jag för att bädda eftersom jag trodde att madame gått för att äta middag, men hon hade en matkorg i kupén.
" Konduktören tänkte efter.
Då jag inte fick något svar öppnade jag den.
" Vi ska göra allt för att det som har hänt inte ska komma ut, om inte för annat så för att rättvisan ska kunna arbeta ostört.
Steg mannen på tåget i Paris och gömde hon honom i den andra kupén?
Kommissarien ryckte på axlarna.
" Nej, ingenting ", sa Katherine.
" Eller har ni så många vänner att all er tid kommer att vara upptagen?
" Chubby hade naturligtvis ingen aning om att det var fråga om något sådant ", fortsatte lady Tamplin.
" Jag önskar att jag hade kunnat få följa med dig och se --- bevisföremålen.
" " Skitprat!
" " Jag skulle helst inte vilja göra något sådant ", sa Katherine rakt på sak.
Lady Tamplins hänsynslösa korsförhör fick henne att sätta sig på tvären.
" insköt mr Evans.
fötterna i marken, lade öronen bakåt och vägrade att röra sig ur fläcken nyss.
" Fint ", sa mr Evans, " då kallar jag henne Katherine.
" Kan jag hjälpa dig med något?
Du är inte alls som jag trodde att du skulle vara.
" Jag kom upp för att varna dig för mamma, men jag tror inte det behövs.
" " Vem är Derek?
" Efter ett par minuter återvände hon till det tidigare samtalsämnet.
Hon tänkte en lång stund på den mördade kvinnan.
Det kunde ha varit kupén bredvid och mannen i fråga var absolut ingen tågrånare.
På kvällen satte hon på sig den malvafärgade klänningen som kallades Soupir d'automne.
Hon var inte förvånad.
.
Sedan sa han i likgiltig ton:
Kettering!
Jag måste nog tyvärr gå, Rosalie.
februari hade en tjock gul dimma sänkt sig över London.
Han nickade emellertid automatiskt och sekreteraren plockade fram några andra papper.
" " Jaså, ja --- men berätta det en gång till.
" " Det är mycket underligt ", sa Van Aldin, " mycket, mycket underligt.
Han tänkte ett par ögonblick på tillfälligheternas egendomliga spel.
Ändå var han tvungen att erkänna att hon var i gott sällskap --- att andra väluppfostrade och intelligenta kvinnor hade fallit lika lätt för grevens charm.
En man eller en kvinna?
kan skilja en skurk från en hederlig karl.
" sa Van Aldin hest.
Jag måste åka dit med första tåg.
" Telefonen ringde och sekreteraren lyfte av luren.
Han hade redan återvunnit sitt lugn som nästan ingenting kunde rubba.
" Någonting i hans röst måste ha överraskat mr Goby.
Van Aldin slog bort monsieur Carrèges fraser med en otålig gest.
Trots att han drog sig tillbaka till privatlivet för några år sedan är han fortfarande känd som en av de största nu levande detektiverna.
Man brukar säga att en rik man lever i den föreställningen att han kan köpa allt och alla.
" Ni har henne här, eller hur?
Han fick hjälp av Poirot, som tjänstgjorde som tolk och vars vänliga sätt lugnade engelskan.
Och så har jag alltid hört att dom där utländska tågen ... " Hon hejdade plötsligt sitt ordflöde när hon kom ihåg att mannen hon talade med var av samma nationalitet som tågen.
" " Hon var bekymrad och lite ledsen och hon var ganska retlig och svår att göra till lags.
Hon skulle telegrafera och tala om vad hon ville att jag skulle göra.
" " Hörde han till passagerarna på tåget?
" " Ja då.
" Mason lät förskräckt.
pund.
" Mason gav ännu en gång ifrån sig den diskreta hostning som tydligen hörde till hennes utrustning som kammarjungfru.
" Nå?
Jag ska ägna ett speciellt kapitel åt 'Eldhjärtat'.
Det var monsieur Carrège som, medveten om sin ställning och sina plikter, gav sig i kast med det obehagliga ämnet.
Om ni tänker efter ett ögonblick så inser ni säkert själv att det förhåller sig så.
Utan att jag visste om det gjorde hon den här greve de la Roches bekantskap.
" Greve de la Roche är en gammal bekant till oss.
Men bara för en vecka sedan upptäckte jag till min förvåning att min dotter hade återupptagit bekantskapen med greve de la Roche.
" Jag vet.
Han måste ha varit ute efter rubinerna ända från början.
månader.
Enligt vår nuvarande teori ligger det till så här.
Ingen vet att greven finns på tåget utom madame Kettering.
Strax efter är tåget framme i Lyon.
" " Och ändå var det en oförsiktighet som greven kunde ha förutsett ", sa Poirot.
" Det förefaller vara ett klart fall men svårt att bevisa ", sa den andre.
" Ni har rätt ", sa han till slut, " vi har för bråttom.
" " Hur sa?
Han tar inga risker.
" " Jag för min del är övertygad om att greve de la Roche är den man som vi söker ", sa monsieur Carrège.
" Det behöver inte bli så svårt att få tag i honom.
" Ni lär oss vårt yrke ", sa han.
Poirot vände sig plötsligt till Van Aldin.
" " Javisst, monsieur.
" Ja, jag säger precis som det är ", sa Van Aldin.
" Jag undrade just ... " Han hostade.
" Han ser bra ut och har ett trevligt och vinnande sätt.
" Chockad, förvirrad, förfärad --- ja ", sa han eftertänksamt.
" " Som hon just tänkte skilja sig ifrån ", sa Poirot.
" Jag tror inte att jag kan vara er till någon mer hjälp, monsieur le juge ", sa han artigt och bugade sig för monsieur Carrège.
Van Aldin tände en stor cigarr sedan han först erbjudit Poirot en, men han tackade nej och tände en av sina egna små cigarretter.
" " Ni var med på tåget ", sa Van Aldin tankfullt.
" Jag kanske har fel.
" Då säger jag ja.
" " För ungefär
" Det var inte hennes hjärta som blev sårat utan hennes stolthet --- är det så ni menar?
Ni rådfrågar era advokater.
" frågade Van Aldin efter en kort tvekan.
Men för att återkomma till det vi talade om.
" " Varför säger ni det?

Är ni benägen att tro det, monsieur?
" " Jaså ", sa Poirot.
" Ni har sannerligen kommit er upp i världen!
" sa Poirot.
" Han skulle inte göra någonting tarvligt.
" Vi tänker förhöra greve de la Roche.
" Vi kan inte godkänna det alibit utan att först ha gjort en mycket noggrann undersökning ", förklarade han.
Jag förstår inte.
" Förvåningen och sorgen var mycket väl spelade --- så väl spelade att de verkade alldeles naturliga.
" sa han uppriktigt.
" Ni kanske vill redogöra för era förehavanden på kvällen och natten den fjortonde bara som en ren formalitet.
" " Hade ni någon med er?
Dörren öppnades och en vaktmästare kom in.
Jag tror att det var den här herrn.
" Jag skulle vilja ställa en fråga till mademoiselle, om jag får.
" " Jag gav dem till konduktören på det franska tåget.
" frågade greven högdraget.
--- vagt.
" Just det ", sa monsieur Carrège triumferande.
" Ni har skickat efter mig.
" Också när den inte alls utvecklas?
Derek rynkade pannan.
Han satt med fingertopparna stödda mot varandra och stirrade upp i taket.
Insinuerar ni att jag --- att jag dödade henne?
Folk har visst begått mord tidigare för de där stenarnas skull.
Jag kan tyvärr inte säga exakt vilket datum det var.
Han gick ut och slog igen dörren hårt efter sig.
" frågade han lågt.
Han tittade mekaniskt på människorna som gick förbi --- en förbannat tråkig samling, illa klädda och pinsamt ointressanta.
" Derek!
" " Och Parthenon?
Jag ska äta lunch med dig.
" Trots den sorglösa tonen såg han sliten och trött ut.
Men är du inte i fara?
" Derek skrattade plötsligt --- ett strävt, obehagligt skratt.
" Sch!
Hon tittade på honom ett par ögonblick och sedan smålog hon.
Jag ska göra livet underbart för dig --- helt enkelt underbart.
Jag sa ju att jag skulle träffa en person.
" En oväntad besökare Greve de la Roche hade just ätit sin déjeuner som hade bestått av en omelette fines herbes, entrecõte béarnaise och savarin au rhum.
Just då betjänten tänkte gå hejdade greven honom med en liten åtbörd.
Är ni säker på det?
" " Fullkomligt, monsieur le comte.
gånger nickade han.
" Monsieur le comte de la Roche?
Det fanns inte mycket som greven inte visste om kvinnor.
Jag har hört talas om er på ett annat sätt sen jag kom till Nice.
" Hans ton var snarare ointresserad än indignerad eftersom han visste att han på det sättet skulle provocera henne mera.
Mireille nickade energiskt flera gånger.
" Vet ni vem som mördade madame Kettering?
Hans ansikte var en ogenomtränglig mask.
Jo för att han skulle kunna smyga sig på henne på natten.
Ah!
" " Och om de inte tror mig?
Tror hon verkligen att monsieur Kettering mördade sin fru?
Å andra sidan kunde hon lätt ha fått upplysningar som inte var tillgängliga för utomstående.
Det lade han på kanten av lådan och stängde den sedan noggrant.
Grevens fot pressade ner gaspedalen.
När den grå bilen kom dit satt greven och drack sitt eftermiddagskaffe på terrassen till ett av hotellen.
" Och ni åkte dit?
Han öppnade flera lådor och skåp.
Någonting som liknade vänskap höll på att spira fram mellan dem trots åldersskillnaden.
Hade ett långt samtal med Ruth Kettering bara några timmar före mordet!
Hon bara tittar på en med ett par stora sorgsna blå ögon och bryr sig inte ett dugg om det.
" " Ja, han är snygg.
" Jag såg det den kvällen han kom hit ", sa hon tankfullt.
Bon.
Ska vi säga om ungefär
" Ni driver med mig.
Jag vet ingenting om sådana där saker, men jag skulle vilja säga att...
" " Jag träffade honom hos lady Tamplin och jag åt lunch med honom i går.
" Poirot nickade.
" Det ligger till så här, förstår ni ", sa han.
" Roligt att träffa er, miss Grey ", sa han okonstlat.
När hon hade berättat färdigt sa han lugnt:
Tror ni att hon kan ha ändrat sig efter sitt samtal med er?
Poirot och Knighton kom in.
Eller vad säger ni, Knighton?
Lade ni händelsevis märke till hennes ögon?
Det lustiga är att jag kommer mycket väl ihåg honom.
" frågade hon.
I så fall skulle han komma och hämta dig i bil.
" Han sa det så många gånger att jag började ana oråd.
, men hon är fortfarande en ovanligt vacker kvinna.
" " Han är en märklig man och har gjort en del märkliga saker ", sa Knighton långsamt.
Greve de la Roche är en ganska förslagen herre.
" " Det kan det förstås ha varit ", instämde Knighton, " men jag tycker att det passar ovanligt väl in på greve de la Roche.
" " Men den är den överlägsen ", sa Katherine.
" Men det gör ingenting.
" När det gäller sådana saker behöver man inte energi utan list.
" Det är mycket sällan engelsmän gör det.
Han valde sina ord med omsorg.
" Nej, det är inte mitt ", sa Katherine.
Han stammade lite när han svarade:
" " Jag ber
" Han reste sig hastigt när han såg att Van Aldin och Knighton var på väg mot dem.
Han log vänligt och förtroendefullt mot den argsinte miljonären.
" " Ja, vad är det med honom?
" Van Aldin såg på Poirot med förnyat intresse.
" Bah!
Dagen efter genomsöktes Villa Marina av polisen medan han var borta.
" " Fortsätt ", muttrade Van Aldin.
Hans bil är mycket snabb, den lämnade förföljarna långt bakom sig och de förlorade den helt ur sikte under ungefär en kvart.
" frågade Van Aldin.
" Poirot tog av omslagspapperet och blottade en fyrkantig pappask.
" Han stod som förstenad ett ögonblick.
" " Greve de la Roche har väl blivit anhållen?
" Poirot skakade energiskt på huvudet.
" " Låt höra då ", sa Van Aldin.
" Ah!
" Detta replikskifte mellan far och dotter hade försiggått på deras eget språk.
" sa monsieur Papopolous och hällde upp en kopp kaffe till.
Jag såg en notis om det i tidningen, men det stod ingenting om att det var ett brott.
" sa Poirot.
dollar.
" Monsieur Papopolous ", sa han, " jag ska lägga korten på bordet.
orden uttalades med stark betoning.
" frågade monsieur Papopolous kyligt.
" Den andre bugade sig.
" Det är en privat affär.
" Han flyttade blicken till den unga kvinnan.
" Det var den obehagligaste stunden i min karriär ", sa han.
" " Vad juvelerna beträffar så kan jag inte göra någonting.
" Hästens namn ", sa monsieur Papopolous och lutade sig tillbaka och satte fingertopparna mot varandra, " är Markisen.
Jag tycker det var bara igår jag träffade er i Paris.
" Et maintenant je me sauve.
Han fann miljonären ensam.
" Poirot log.
" " Sätt er för all del, min flicka ", sa Van Aldin.
" Poirot nickade och log.
" " Ena gången kom han till Curzon Street.
Å, jag tror inte det kan ha varit det.
Madame Kettering tänkte själv just gå ut och hade säkert tagit på sig pälsen för den skull, eller hur?
Ingen visste bättre än Poirot att man inte får jäkta personer ur Ada Masons samhällsklass.
Jag ska inte besvära er mer.
" sa Poirot uppmuntrande.
" Tror ni --- tror ni att det var Derek?
" Van Aldin stirrade på honom.
Vad jag visade er var en förstklassig förfalskning som bara en expert kan skilja från de äkta stenarna.
" " Jag har haft mina tvivel ", sa Poirot lugnt.
Han hittade på en romantisk historia om en bok som han höll på att skriva för att få er dotter att ta dem med sig.
" Det stämmer överens med greve de la Roches personlighet ", sa Poirot.
När han tog till orda gick han rakt på sak.
Det var knappast troligt att hon skulle känna monsieur Kettering väl till utseendet eftersom han inte hade bott på Curzon Street.
Annars skulle kanske misstankarna genast ha riktats mot honom.
" Jag ska ta reda på sanningen.
Han ryckte ofrivilligt till.
" Det finns inte många som hon.
" Nu blev ni ond på mig ", sa Poirot lugnt.
" Jag ska nog...
" Hon bryter inte med
" Han mötte trotsigt Poirots blick.
Jag vet att det inte är passande att tala så här när min fru bara har varit död några dagar och dessutom blev mördad.
Men änkor brukar uppskatta det.
" Jaså.
Vill ni vara vänlig och vänta ett ögonblick, monsieur Poirot.
George måste fråga honom
" Derek --- jag måste få tala med dig ett ögonblick.
" Derek nickade och styrde stegen mot salongen.
Alla män utan undantag tyckte hjärtligt illa om honom.
Det fanns flera skäl till att det var bäst att höra vad greven hade att säga.
Min kära greve, jag tar er inte tillräckligt mycket på allvar för det.
" Fortsätt ", sa Derek strävt.
" Jag svär vid allt dyrt och heligt " --- han lyfte handen mot himlen --- " att jag är oskyldig.
Hon skrev antagligen dåraktiga brev till er.
" Jag skulle hålla de brev som en dam eventuellt skrev till mig heliga.
" Derek skrattade.
" Ni kommer inte att få höra något mer om det ", försäkrade greven honom.
" Derek ryckte till som om han hade fått ett slag.

När Derek hade kommit ut från hotellet hejdade han en taxi och åkte till Mireilles hotell.
" Varför skickade du greve de la Roche till mig?
Det var klart att han skulle göra det, ce type là.
Jag tappade inte huvudet fullständigt.
" Ah!
Ånej.
Vad skulle polisen kunna göra med en så vag historia?
Jag såg dig komma ut från din frus kupé strax innan tåget var framme i Lyon den kvällen.
Katherine hade kommit dit tillsammans med sina vänner och de hade nästan genast stött ihop med Knighton och Poirot.
" Här är vi, mitt uppe i en.
" Vad är det?
" Jag blir visst poetisk.
" Katherine svarade inte.
Vi är vänner, mademoiselle.
" Han såg på henne, frapperad av någonting i hennes ton.
Man måste vara helhjärtad när det gäller brott som i fråga om allting annat.
Ni är fascinerad, mademoiselle.
Han hade sagt det han ville säga.
" " En spelare varje dag och på alla sätt?
Jag vill helst inte hyckla inför er.
Fast hon inte brydde sig ett dyft om mig skulle hon ha velat att jag jämt stod på tå för henne.
" Han skrattade och ljudet av hans skratt gjorde ont i Katherine.
" Varför upprepar ni det så där?
Jag svär vid allt dyrt och heligt att jag inte dödade min fru.
Mireille hade talat om för mig att min fru skulle träffa greve de la Roche i Paris.
Hon såg så fridfull ut där hon låg.
Hon kände den magnetiska dragningskraften hos Dereks personlighet, men det fanns någonting inom henne som gjorde motstånd, värjde sig.
En svag rodnad steg upp på hennes kinder när en lång ljus man som haltade lite kom gående i rask takt på parkgången mot dem --- major Knighton.
Han var blyg och stammade och hackade och uttryckte sig illa.
" Det var en sak till.
Hon hade dessutom ett intryck av att Ruth ville säga henne någonting.
" sa Knighton.
" frågade han osäkert och med en viss vördnad i rösten.
" " Det måste det ha varit ", sa Poirot.
" Jag visste inte att jag var så genomskinlig.
" " Ni intresserar mig ", sa Poirot.
" Nu ska jag tala om någonting för er, monsieur Poirot.
" Vet ni var hon bor?
Vi ska genast söka upp den där damen.
" Han har fått det halsonda som är typiskt för Rivieran, men jag och hans sekreterare major Knighton har fått tillstånd att representera honom.
Ah!
Knighton såg på henne med nyktert brittiskt ogillande.
" Det är väl sant att han vill gifta sig med den där engelska missen?
" " Polisen kommer att begära bevis för det --- hm --- påståendet ", sa Poirot.
" Det här är en allvarlig historia, mademoiselle ", sa detektiven.
" Poirot och Knighton såg på varandra när de blev ensamma.
Hon gjorde det med ungefär samma ord som hon hade använt inför Knighton och Poirot men på ett mer behärskat sätt.
Jag tog inte det han sa på allvar ens för ett ögonblick.
" Var det så onaturligt?
" När kände ni er först övertygad om att monsieur Kettering hade mördat sin fru?
" Skulle jag förråda min älskare?
" Ja, ja, den är riktig ", sa hon.
" Det gäller bara en detalj.
" Det har jag hört.
Monsieur Caux skyndade fram för att öppna den för henne och när han gjorde det hördes Poirots milda röst igen.
Monsieur Caux stängde dörren efter henne och kom sedan tillbaka till sin stol.
" " Hur så?
" Vad tror ni han har gjort med juvelerna?
Tror ni att han är inblandad i det här, monsieur Poirot?
" " Ja.
" Monsieur Carrège såg bekymrad ut.
Det var ett långt telegram och han läste det
" Det är väl er åsikt, George, att brottslingar alltid kommer från de lägre samhällsskikten?
" Äventyrslust, förstås, och så hade han väl en skruv lös ", sa han som för sig själv.
" Jag råkade se i Societetsnytt att ni hade blivit mottagen i Buckingham Palace.
" " Ah ", sa Poirot tankfullt.
Nu går jag till mitt förråd och tar fram en speciell nöt, en nöt som jag stoppade undan för --- få se nu --- jo, för
Efter
Det är kanske bättre att jag inte gör det.
" " Varför?
" Tror ni att han gjorde det?
" Ända sen jag var liten fast med en del avbrott då och då ", sa Lenox buttert.
" " Och om hon inte hade dött skulle han ha blivit ruinerad?
" " Och han, Derek, vad har han att säga om det?
" " Hur kan ni veta det?
" Lenox satt och funderade över det en stund.
Han tog ett djupt andetag.
" sa Poirot och ryckte på axlarna.
I ett sånt här fall får man inte lämna något oförsökt.
Han bad ödmjukt om ursäkt och överträffade sig själv i artighetsbetygelser.
" " Jag har tagit kontakt med --- hm --- min bookmaker ", svarade Poirot.
" Det vore bäst om jag slutade nu ", sa hon till Poirot.
Hans skarpa ögon hade sett när monsieur Papopolous gick en liten stund tidigare och han ville gärna veta vart den förslagne greken hade tagit vägen.
" Ni måste!
" Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte såg er genast.
Människorna är dåraktiga, eller hur, mademoiselle?
Jag är uppriktig mot er därför att det inte tjänar någonting till att vara något annat.
" " När man är
" " Inte?
" Han hörde hur hon drog häftigt efter andan --- det lät nästan som en flämtning.
Och då kommer den förträfflige Hercule Poirot.
Det var en bra gissning, inte sant, mademoiselle?
" " Jag behöver er hjälp, mademoiselle.
" Då vägrar ni och sen är det inte mer med den saken.
" " Det var mycket vänligt av honom.
" Monsieur Poirot?
Men jag vet att jag inte behöver vara det med er.
" " Har ni någonsin sett Markisen, mademoiselle Zia?
Det kan ha varit en peruk.
Det var det som fick er att kika genom nyckelhålet?
" Rubinerna överlämnades som sagt till min far här i Nice.
Enligt min åsikt är han varken mer eller mindre än en romersk katolik.
Är det cancer eller är det inte?
Du är nog för klok för att någonting sådant skulle kunna hända dig, men man kan ju aldrig veta.
En plötslig våg av längtan efter St.
Jag sa att du ville tala med honom eftersom jag tänkte att han kanske inte ville komma bara för min skull.
Om hon fick veta vart vi ska åka skulle hon också vilja följa med för att pumpa monsieur Poirot.
" Och ni låter saken ha sin gång?
" Han är tillsammans med mr Van Aldin ", fortsatte Lenox.
" Poirot läste brevet och lämnade sedan tillbaka det.
Han hälsade på Poirot med en kort nick men utan något annat tecken på livaktighet.
Han tvekade och såg på Katherine där hon satt på andra sidan terrassen.
tack för er gästfrihet, mesdemoiselles ", sa han.
" Och jag ska göra det ", sa han allvarligt.
Han gick ifrån henne med ett egendomligt småleende på läpparna.
" Nej, det är då absolut inte någon polis ", sa hon.
" " Och ni har en fru, Marie Flavelle?
" " Känner ni inte till det namnet?
" " Monsieur!
Jag ska läsa upp dem för er.
Eller hur, Marie?
" Ja, det är som jag säger.
Monsieur le comte lämnade Paris på måndag kväll...
" frågade Marie en aning oroligt.
" Poirot var på väg mot dörren när en upprörd röst hejdade honom.
Om ni inte vill tala om den är det er ensak.
" Klockan var
Har ni inte fått mig att förråda min stackars Derek?
" " Ah, sacré!
" Det är bara en sak som jag inte är säker på ", sa Poirot.
Det regnade, inte våldsamt men stilla och envist.
Jag kommer till England inom den allra närmaste tiden och jag hoppas då få nöjet att träffa er igen.
pojkarna tror att de har för sig i kyrkan på söndagarna vet jag inte.
Det var väldigt snällt av dig.
Ellen, sa jag, titta på miss Grey.
Hon gick bort till sekretären och tog fram asken med urklipp och började gå igenom dem.
" Ett foto av henne.
' " " Det var det urklippet jag ville ha ", sa miss Viner.
Jo, jag undrar om...
" " Hm --- sekreterare åt en miljonär.
gånger av
" Men skulle ni ha något emot om han kom hit och hälsade på mig?
" Hon gör det inte bra, men hon gör det bättre än något annat.
" Katherine gick lydigt och tittade efter i den anvisade lådan.
'Nu ska du ge mig ditt smyckeskrin varje kväll så ska jag låsa in det åt dig, Mary.
Och då måste hon naturligtvis tala om för honom att hon som den kloka kvinna hon var hade haft smyckena inrullade i en korsett och där låg de fortfarande i tryggt förvar.
Och se till att du får en fin stek och säg till Ellen att hon inte får ha hål på strumporna när hon serverar vid lunchen.
Jag måste helt enkelt få träffa er snart igen.
Efteråt tog Katherine och Knighton en promenad och när de kom tillbaka drack de te på
" Hm ", sa miss Viner blidkad.
" Mr Aarons kommer på lunch " Ah!
Till slut lade mr Aarons med en djup suck ifrån sig sked och gaffel för att ta itu med osten innan han inriktade sina tankar på annat.
" " Kidd?
Hon framställde mest män, men hon var faktiskt också en mycket skicklig karaktärsskådespelerska.
år sen.
Jag har aldrig ens stött ihop med henne av en slump.
" " Den ena tjänsten är lika god som den andra.
Det är för kulturellt för mig.
" sa mr Aarons.
"
Det sägs att hon har en rubin som är stor som ett duvägg --- inte för att jag nånsin har sett ett duvägg, men det är vad de alltid kallar det i romaner.
" " Men om jag minns rätt så är den rubin som kallas 'Eldhjärtat' mittstenen i ett halsband ", sa Poirot.
" " De där nyanserna är svåra att återge, mademoiselle.
Ni skulle nog uppskatta hennes kurage och goda humör.
Poirot bröt den genom att fråga:
" " Jag bara undrade.
" Jag besökte ryska ambassaden.
Det var jag --- mina undersökningar --- som placerade Derek Kettering där han är nu.
" Poirot nickade.
" Jag är inte nöjd, mademoiselle.
Jag kommer gång på gång tillbaka till den enda frågan --- varför?
" Det är därför jag frågar er vad ni gjorde i Paris, monsieur Poirot.
Jag talade med en viss person och jag hotade honom --- ja, mademoiselle, jag, Hercule Poirot, hotade honom.
" " Och nu har ni kommit till London för att träffa mr Van Aldin?
Jag har hela tiden varit osäker om stölden och mordet utfördes av samma person.
" En spegel visar sanningen, men alla står på olika platser när de tittar i spegeln.
Monsieur Poirot...
" sa Van Aldin.
Att finna Ruths mördare var det enda jag tänkte på.
" Det var en mycket fräsch och elegant Poirot som visades in till Van Aldin.
Äter enkel mat och inte för mycket.
" Det är mycket fint gjort av henne ", sa Knighton häftigt.
" " Är ni galen, monsieur Poirot?
" Det finns en svag möjlighet att det trots allt är greve de la Roche.
" " Men det är ju en helt ny teori ", sa Knighton.
" När vill ni ge er av, monsieur Poirot?
kupéer som stod i förbindelse med varandra, precis som Ruth Ketterings och hennes kammarjungfrus kupéer hade gjort under den ödesdigra resan.
Han grep Van Aldin i armen.
" Låt oss laga så att vi kommer härifrån ", sa Van Aldin plötsligt.
Tåget hade satt sig i rörelse när Knighton som den siste av de
De åt middag på tåget och efteråt föreslog Poirot till de båda andras förvåning att de alla
De
" Nej, nej, besvära er inte.
Det hade antagligen aldrig hänt förut att
" Knighton gäspade.
" " Herregud!
" Nej ", sa han tankfullt, " ingen man steg av tåget, men jag tror --- ja, jag tror att en kvinna kan ha gjort det.
" Knighton rusade upp.
" Nej, rör er inte ", sa han med len röst.
Det började med att det var en sak som förbryllade mig.
cigarrettetuiet som hittades i järnvägsvagnen och som hon sa att mrs Kettering hade gett sin man.
Jag sa till mig själv:
månader i er tjänst och för det andra att han hade initialen K. Tänk om det var hans cigarrettetui som hade hittats i mrs Ketterings kupé.
Sedan hon hade lämnat ert hotell hade hon hunnit rådgöra med någon och hade fått instruktioner om hur hon skulle handla.
Det fanns ingen man.
" " Nej då, inte alls.
När hon var klädd i den där mycket eleganta pälsen och hade den lilla lackröda hatten nedtryckt över ögonen så att det bara syntes några rödbruna lockar vid varje öra så var det inte underligt att konduktören blev lurad.
personer --- Knighton och Ada Mason, som arbetade tillsammans.
På Gare de Lyon köpte Ada Mason en matkorg, stängde in sig i kupén, tog hastigt på sig mrs Ketterings kläder, fäste några falska rödbruna lockar vid öronen och sminkade sig så att hon kom att likna henne så mycket som möjligt.
Hon behövde bara lugnt vänta där tills ni kom.
" " Jag kunde ha svurit på att han inte fiskade efter platsen ", sa miljonären.
Och det var just vid den tiden som de första ryktena om att ni tänkte köpa de berömda rubinerna började spridas.
Han planerade sin kupp långt i förväg genom att ta plats hos er som sekreterare och ordna så att hans medbrottsling fick anställning som kammarjungfru hos er dotter eftersom han antog att juvelerna var avsedda för henne.
Den tanken verkade så fantastisk då att miss Grey inte sa något om det till någon.
Men miss Lenox Tamplin råkade en dag säga att kirurgen som hade haft hand om Knighton på hennes mors sjukhus hade blivit förvånad över att han haltade.
" Jag ska skicka er en check i morgon, men ingen check i världen kan uttrycka vad jag känner i fråga om det som ni har gjort för mig.
" " En viktig angelägenhet?
" " En rubin som är ganska lik det berömda 'Eldhjärtat'.
" Det kom ett frånvarande uttryck i monsieur Papopolous nobla ansikte.
" De tog artigt avsked av varandra och när Poirot hade kommit utom hörhåll vände sig monsieur Papopolous till sin dotter.
dagar tidigare.
Mary Mead.
" " Jag var dum ", sa Lenox.
Han vill ha en madonnatyp.
" Det är det där förbannade Blå tåget ", sa Lenox.
" " 'Resor slutar i de älskandes möte' " Lenox skrattade.

så fick jag arbeta i färgeriet.
vid Palatine Road och därifrån till High Banks herrgård i grevskapet Northumberland hade hennes själ stannat kvar på den plats där hon var född och hur bra hon än hade fått det gjorde det inget intryck på henne.
Mary McManus, Jane Gorton, Florrie Smith, Ada Wilkinson.
De som kom till henne för att få undervisning var därför mycket klent utrustade å huvudets vägnar.
Deras bakgårdar, som var omgivna av höga murar, ledde till trånga gränder.
till dess hon var
han tänkte inte nöja sig med att vara chefens närmaste man när de väl var gifta --- nej, han siktade på att bli delägare.
Hon önskade att hennes far hade varit där, eller Brigie, eller John eller någon.
Hon drog hastigt ut den andra långa hattnålen och stack in den igen innan hon kastade upp hatten på hyllan och gick bort till vardagsrummet.
" Ja, fröken.
Du har bestämt dig för hur du vill ha det.
Det enda jag sa till henne var...
Du sa själv att du var trött på antimakassrar, krusidulliga bårder kring spisen " --- han slog ut med handen mot sammetsdraperierna kring den öppna spisen --- " utsirade överstycken och korkmattor i sovrummen.
Du kanske skulle vilja göra en tur över Kanalen och studera inredningen i de franska salongerna?
Vad tar det åt dig?
" En gång tory, alltid tory.
Han var en tjänare, hade en gång varit hovmästare på High Banks och kunde bli utpekad som det och det dög inte för Willy Brooks, spinneriägaren.
" Han tog henne om axlarna och när han ruskade henne slet hon sig lös, sprang runt soffan och skrek:
Nej, det kan du inte, Katie Bensham.
Varför?
Det är ... det är bra för oss båda att jag har gjort det.
Mitt hus, kom ihåg det, mitt hus.
månader.
år.
" Jag ska vid Gud tvinga dig på knä, Katie Bensham!
Men vad gjorde det, det var över.
" " Än sen då?
Vet du vad?
" Frivolitet!
Men du kommer nog att fortsätta att vara guvernant till din död.
Jag har haft tur, jag är en avundsvärd man.
Älskar du mig, Brigie?
När hon gjorde sig fri och sa med låg röst:
" Han släppte henne, lutade sig tillbaka mot kuddarna och skrattade högt.
" Då måste det väl finnas något annat som man kan gå på.
Medan hon knöt banden i bak sa hon:
Jag ska gå ner och äta frukost.
" På tal om vad som är förenligt med åldern eller inte så skulle jag vilja påminna dig om att du vid sextiosex års ålder borde visa åtminstone några tecken på senilitet, men eftersom du är den du är envisas du med att uppföra dig som en otämd ungtjur.
på samma gång, det ena för gäster.
Badrum!
" utbrast han glädjestrålande.
Dan och Barbara har fått trillingar.
Ja, jösses!
Å, jag är så glad för mr Dans och Miss Barbaras, jag menar mrs Dans skull.
missfall,
Varför inte?
Herregud!
Hon är fruktsam, Katie, hon kommer att bli med barn i en blink.
Vad är det som är på tok?
Inte Willy, inte!
Willy är rätt man på rätt plats.
" " Ja, det har jag visst det.
" Och det är min fru med.
En liten stund senare såg de på varandra med vinglas i händerna och när Harry klingade med sitt glas mot hennes sa han:
Den andra Barbara, som ersatte det barn som jag aldrig fick, föredrar att leva i ett främmande land och i ett kärlekslöst äktenskap framför att vara tillsammans med mig.
" " Nej, det var inget misstag ", sa Brigie bestämt.
" " Jag kommer inte att gå upp i vikt.
Hon var High Banks härskarinna och den här mannen älskade henne, och eftersom hon hade lärt sig älska honom kunde ingenting som han sa förarga henne.
När stugan kom i sikte stannade Harry plötsligt, såg på henne och sa:
Det skulle ha blivit för mycket om hon hade fått missfall för tredje gången.
Så roligt att du kunde komma.
Klänningen var av ljust lilafärgad muslin och så urringad att övre kanten av bröstbenet syntes.
När man var ung, under
" Brigie såg tvärs över bordet på det vita trötta ansiktet och ögonen som verkade för stora för det och sa vänligt:
Han var mer lättsam av sig, gladare, om hon nu kunde använda det ordet om honom.
Men för
" " Jo, det var just snyggt!
" " Trillingar!
" Vad är det, kära du?
Katie såg på fadern genom ett töcken av tårar och bet sig i underläppen.
" Han kastade en blick på Brigie.
" Ja du, min flicka, det var ju tråkigt det här.
Det är tvärtom.
När hon gjorde det sa hon:
Å, mycket mer.
" Han nickade mot Brigie.
" Det faller av sig självt, kära du.
Trots alla de elaka saker Barbara hade sagt till henne, trots att hon hade gett sig i väg och lämnat henne att åldras i en skrämmande ensamhet längtade hon efter att få träffa henne, för när allt kom omkring var hon hennes barn i alla avseenden utom att hon inte hade fött henne och det hörde till en mors roll att tolerera otacksamhet.
Ibland pirrade det i henne av spänning vid tanken på att hon skulle få resa till Frankrike, fast det inte var hennes första utrikesresa, för hon hade varit i Frankrike
Strax innan hon skulle dra sig tillbaka för natten bad Harry henne följa med in i biblioteket --- han ville tala ensam med henne, sa han viskande.
Det var vad han ville veta och han tänkte också ta reda på det.
Han gav henne en tafatt kyss och sa:
" När hon till sist låg i sin säng borrade hon ansiktet i kudden och grät, grät av många olika orsaker.
" Hon kommer att tycka att det är väldigt litet och smått.
babysängar precis fick plats.
Än så länge var Jonathan och Harry bara hälften så stora som Benjamin.
" Han vände sig mot henne och såg in i hennes ansikte.
Men det ingick i överenskommelsen när jag övertog affären att Reynauds skulle få bo kvar i våningen så länge de levde.
" Och fortfarande underhållen av sin far.
Min enda tröst när jag tänkte på deras giftermål var att jag inte skulle behöva träffa honom, om de inte bestämde sig för att fara till Paris på bröllopsresa.
" Å Dan, Dan ", och det lät som om orden var genomsyrade av smärta.
En gång hade hon varit fylld av kärlek, hon hade andats kärlek genom varje por.
Hon måste se på det på det sättet och inte som så ofta tänka:
Hon satt alldeles stilla ett ögonblick innan hon lyfte koppen från bordet med huvudet tillbakakastat, läpparna en aning åtskilda och sänkta ögonlock och lyssnade.
Bara hon, som hade blivit till genom en våldtäkt och som hade varit känd som " Mallens jänta " i det grevskap där hon var född, bara hon var inte tillräckligt mycket kvinna för att älska en gång till.
liv.
Hon tänkte på dem som Barbaras barn.

" " Men han kommer varje vecka?
" Du sa att han har --- vad ska jag säga --- ett känt namn.
" Hon är så envis och har fortfarande de där underliga idéerna.
" Det här är kanske något som intresserar er ", sa Dan.
Men det hindrade honom tydligen inte från att ha älskarinnor, för det påstods att han hade haft en hel rad under de
Och det behandlar allt möjligt, från de olika områdenas etymologi till de äldre och nyare domstolarnas sammansättning och arbetsmetoder.
" Men jag håller inte med er när det gäller publiceringsdatum.
" Jodå, jag kommer mycket väl ihåg er syster Katie.
" " Nej, hon är ensam.
Nej, jag får inte ta med kinesiskorna.
Hemma var för honom nuet och den plats där Barbara fanns.
" Den tredje morgonen då hon kom upp från källaren, som användes som lager och som bara kunde nås genom en lucka i golvet vid vilken en järnstege var fastgjord, gjorde Dan medan han böjde sig ner för att hjälpa henne upp en rörelse med handen mot en kund som stod framför en bokhylla.
" " Tack, jag mår utmärkt.
år som hade gått:
" " Tänker ni stanna länge?
Eller jag kanske ska säga gammalt?
Det var en förtjusande trevlig överraskning att träffa er här.
" " Jag trodde inte att det intresserade dig.
" Du skulle inte förstå det.
Och Jean --- ja, du vet hurdan Jean är.
dagar och sista dagen Katie hjälpte till med katalogiseringen erbjöd han sig att tjänstgöra som hennes guide i Versailles och hon tackade ja, lite stelt men inte utan en ilning av spänning.
Det var inte underligt att det hade blivit revolution.
Här satt hon i en droska bredvid en engelsk-fransk --- för han verkade mer fransk än engelsk --- herre och det enda hon kunde tänka på var Manchester och jämföra levnadsförhållanden.
Och ändå tror jag inte att det kan ha varit något gott.
Er vilja är min lag, min tid är er.
" Hon fick ett ögonblick för sig att det var Willy som satt bredvid henne och att de just skulle börja en av sina ändlösa diskussioner.
" " Ja, när man har att göra med kvinnor.
Glöm inte att jag är född i Northumberland.
" Det var i en ungefär likadan droska som den här som vi åkte hem från Hexham en dag för länge sen och ni lovade att ni skulle äta middag med mig i mitt hem.
att han var välkänd på restaurangen och att ett bord hade reserverats åt honom i ett avskilt hörn och att det var mycket vackert dukat, och också att han sköljde munnen med vattnet i sköljkoppen och nästan gurglade sig när han gjorde det.
Pat gjorde inga ansatser till att föreställa dem för varandra och efter en liten stund flyttade kvinnan sin kyliga blick till Pat, sa några ord och gick sedan tillbaka till ett bord längre bort i lokalen vid vilket det satt
" Men om hon hade sagt det skulle hon ha gjort det utan bitterhet, för underligt nog var hon inte arg, snarare tvärtom.
" Kära lilla far och Brigie!
Jag har så mycket att berätta, men det blir gott om tid till det när jag kommer hem.
Hon verkade inte ha något emot att bo i Newcastle.
Han kom halv
Jag lyckades med
Åsynen av dig kanske skrämmer honom så att han håller tyst.
" Jag vet inte hur jag ska översätta det.
Det vill jag gärna!
" Han tillade inte:
" medan hon smekte det tårdränkta skrynkliga lilla ansiktet.
Jag lyckades i alla fall.
Varför skulle det vara det?
Pat lämnade Katie och gick bort till dörren för att möta Barbara, men innan han hade öppnat munnen för att hälsa på henne förstod han av uttrycket i hennes ansikte att hon hade hört vad han hade sagt och han förbannade sig själv för att han hade varit så dum.
år som hade varit som en far för hennes mor.
Å Pat!
" Men kvällen blev inte lyckad.
" Han kysste Katie ömt och skakade hand med Pat och stod och såg efter dem när de körde sin väg innan han vände sig om och följde efter Barbara uppför trappan till våningen.
" " Vad!
Ibland hade han varit tjurig och visat henne den sida hos sig som starkt påminde om fadern, men han hade alltid ångrat sig och blivit den medgörlige Dan, den älskande, tröstande och framför allt den förstående Dan igen.
Jag vet inte vad du tycker ... " Han tystnade när han såg hur färgen försvann från hennes redan bleka ansikte och hennes ögon spärrades upp medan hennes huvud vreds åt sidan och hon borrade in hakan i axeln som om hon sökte tröst.
" Han tog ett djupt andetag och hans ton blev lugnare.
Hon knäppte händerna hårt när det gick upp för henne att hon hade förlorat någonting i kväll och att han hade vunnit något.
" Det var första gången någon antydde att hon var en Mallen.
När folk i Allendale och till och med de som bodde så långt bort som i Hexham och Haltwhistle talade om bonden menade de alltid Constance Radlet, för hon hade skött gården i över
Inte bara muttra åt henne som han brukade göra när han låg i sängen eller vända ryggen åt hennes gnälliga röst när han var i köket, utan säga sin mening rent ut och skrika inte bara åt henne utan också åt modern, ja åt modern:
" Hon är en rar flicka.
I oron och brådskan att få Sarah till sjukhuset den dagen hade den chock som avslöjandet hade gett honom trängts i bakgrunden, men han hade ändå känt skam och en stigande förbittring.
Det var då han visade dem att de kunde gå så långt men inte längre.
Constance och Sarah, som ända från början förstod att de skulle få svårigheter med att uppfostra flickan, blev ännu förtroligare och allteftersom tiden gick tog de upp kampen för att tämja lilla Hannah och till en viss grad motverka hennes dåraktiga dyrkan av fadern, för från och med att flickan kunde krypa kröp hon till honom, och när hon kunde gå gick hon till honom, och så fort hon kunde springa sprang hon efter honom.
" Vi har ju redan talat om det.
ben.
en dubbelt så gammal kvinnas hårda drag.
Jag...
Hennes hunger i det avseendet avslöjade hans egen bristande aptit.
En tupp gol och sedan en till och sedan ännu en.
minuter över
Men han var om sig och han var klok nog att inse att han aldrig mer kunde få en plats som den han hade här, ett hus och gratis mjölk, smör, ägg och fläsk, grönsaker och fårkött.
" Efter att ha sett sig omkring i ladugården gick Michael in i selkammaren där en stor gryta med grismat alltid stod och kokade.
Vad är
Det är inte småpotatis,
kinesögon, ingen form på munnen och huden är alldeles spänd precis som på en idiot.
" Michael ställde sig framför honom och han såg bister ut.
" De stirrade på varandra genom ångan som steg upp från grytan.
Är det inte lite sent att börja spela husbonde nu?
" Och Michael sa till hans rygg:
" " Vad är det du har hört?
Det fanns inte längre någonting hos henne som påminde om den glada unga flicka som hon hade varit innan hon gifte sig med Donald Radlet eller ens om den vänliga och godhjärtade kvinna som hade blivit hans änka.
" Är du glad?
" Michael, Michael, försök förstå hur jag känner det.
" " Jag trodde du skulle bli glad när du fick höra att Ferrier hade fått en son som är idiot.
" Mor sa att du kunde skjutsa mig till Hexham.
" Han skakade på huvudet medan han såg oavvänt på henne.
Det här är bara början.
När Michael var färdigklädd för resan gick han över trappavsatsen och in i sovrummet där hans dotter låg och sov, och när han böjde sig ner för att kyssa henne öppnade hon ögonen och lade armarna om halsen på honom och sa sömnigt:
" Får jag inte följa med?
" " Ja, pappsen.
Han tyckte om uttrycket i dess ansikte, det var vänligt.
Och i samma trakt fick han flera inviter från lättfotade damer som plötsligt fick honom att känna behov av deras tjänster.
Han skrev sitt namn på köpehandlingen, som gällde
" Han tog upp pengarna ur fickan, räckte advokaten dem tvärs över bordet, skakade hand med honom, sa adjö och gick.
Han gick ner till floden igen och tittade på broarna och den livliga trafik som försiggick mellan dem:
av dem gick på var sin sida om damen och hon höll dem i handen, men det tredje, som verkade äldre, hoppade och skuttade en god bit framför dem.
Väntade på vad?
Vi visste hela tiden vad du hade i kikarn.
Kom, mamma!
Han hade varit dum, otroligt dum.
Han tittade på sin klocka.
barn ", sa han i märkbart högdragen ton.
Inte förrän han steg upp i giggen för att åka den sista biten hem kom han ihåg att han inte hade köpt apan på en pinne och snäckorna åt Hannah.

Det gjorde henne ingenting att hans erfarenhet på det området berodde på att han hade älskat många kvinnor, för hon visste att hon i hans ögon var unik, någon som förmedlade glädje till honom.
" Ju mer du vet om din okunnighet desto mer lär du dig.
Hon fick veta att tyskarna från att ha beundrat engelsmännen hade börjat hata dem.
Julen hade varit särskilt lyckad för Katie det året därför att både fadern och Brigie hade tillbringat den på herrgården och deras vistelse hade förlängts av att det snöade oavbrutet i
månader och gjort om till barnkammare med ett rum för dagen och ett för natten och ett sovrum och ett vardagsrum för barnsköterskan.
Hur?
" Han är lat.
Hon hade fått
Hon lyfte upp honom och tryckte honom till sitt bröst och höll ännu en gång tillbaka den fruktan som hade plågat henne de senaste månaderna och som hotade att bli henne övermäktig.
" Han ledde henne nerför trappan till deras sovrum.
att hans son var abnorm.
" Det kommer an på er om det blir det.
Och han visade att han egentligen inte var så oberörd när han föreslog att Pat skulle fara till Frankrike där det fanns en psykolog som hette Binet som hade nått intressanta resultat med mentalt efterblivna.
Han kanske säger att jag har alldeles fel i min diagnos och att pojken bara blir en moron när han blir vuxen.
Men det verkade som om doktor Cass hade haft rätt i sin diagnos, utom i ett avseende.
Men till och med deras besök gjorde Katie upprörd, för hon ville inte gömma undan pojken i barnkammaren som doktor Cass hade misstänkt att de skulle göra.
Han hade gjort dessa framsteg under de senaste
Katie älskade henne för att hon gjorde det samtidigt som hon nästan hatade fadern för att han aldrig rörde vid pojken eller ens räckte honom ett finger.
Kaka.
Lawrence ha kaka.
Jag glömmer att jag inte är i skolrummet.
" utbrast hon.
" " Det var bra ", sa Brigie.
" Katie höjde artigt frågande på ögonbrynen när hon såg på fadern.
Visste du det?
" Varje ord som fadern yttrade var som en lovsång och hon såg sorgset på sin son, som nu kröp på alla
" Harry tittade på henne.
Och nu hade Katie gett livet åt en.
Det var trots allt synd att hon inte hade gift sig med Willy Brooks.
Men när man arbetar i skift --- ja, då...
Du har inte sett hans fru.
Men jag tänker inte höra på dig längre, jag tar mig en promenad i stället.
Det var som om han innerst inne var medveten om sitt tillstånd och om det meningslösa i att försöka göra något åt det.
Hon skulle kunna stå ut med att han blev grevskapets största skojare och bov bara han var i stånd att inse att han var en skojare och bov.
De hade flyttat in i det nya huset i januari
toalettrum.
" Det är inte platsen, frun, det är en bra plats.
pojkarna var lika gamla.
Hon lyfte upp den långa släpande kjolen till sin gröna klänning och sprang uppför trappan men stannade när hon hade kommit ända upp och betraktade med rättmätig indignation scenen framför henne.
" " Jag är inte elak, frun.
Och nu hör du på mig en gång för alla.
" gick Brigie, som inte verkade det minsta ansträngd, förbi honom och fram till Barbara.
" Hon tittade på den nya barnjungfrun och såg att hon var en flicka på ungefär
" Och du packar dina saker och ger dig i väg redan i dag!
Du får inte köra i väg Ruthie.
Hon tyckte, som hon ofta gjorde, att hon inte såg på en fyraårig pojkes ansikte utan på en mans ansikte, en man med en vit slinga i det svarta håret som löpte från hjässan ner till vänstra tinningen, och ögon som redan var gamla av erfarenhet och en sensuell mun, en mun som man ville kyssa.
" Gå inte, Ruthie, gå inte!
Genast!
Han hade tagit ifrån henne makten.
Ta av dig kappan, Brigie, för ingen kommer att be dig göra det.
I ditt brev förra veckan skrev du att du var mycket nöjd med henne.
.
" " Nåja, det får väl anses vara hyggligt betalt för det arbetet.
Just innan Brigie klev upp i vagnen vände hon sig mot Barbara och frågade medan hon såg henne rakt i ögonen:
" Jag är alltid särskilt noga med att det ska vara så när jag vet att du kommer.
" " Jag är säker på det.
" Snälla du ", sa hon igen, " gör som jag ber dig, åtminstone tills vidare.
" Han pekade på kusken som satt på kuskbocken utanför och Brigie sa:
Hon tänkte intensivt innan hon vände sig mot Harry och sa i en mild ton i vilken det inte fanns någonting av miss Brigmore eller ens Brigie:
" Han nickade åt henne.
" Jag trodde jag skulle ramla utför trappan när hon klämde ur sig det.
" Ja, det låg något bakom.
Brigie var övertygad om att pojken skulle bli lik sin morfar när han växte upp och i själ och hjärta var hon både glad och ledsen över det.
Hon tyckte att herrn var en hygglig liten karl, en man som skulle göra vad som helst för husfriden.
" Om ni inte har bättrat er i slutet av månaden skulle jag vilja råda er att se er om efter en annan plats.
Hon nickade för sig själv när hon hade kommit så långt i sina tankar.
" Vad är nu detta som jag hör?
Det var särskilt en man som var från Shields som enligt hans åsikt behövde en tolk.
" " Ja, så kan man uttrycka det.
Det hördes ett oartikulerat ljud från Ruth och han lyfte på huvudet och tittade på henne under sina halvslutna ögonlock.
" Tar han sig uppför stegen utan hjälp?
Talade frun om att han tog mig i försvar?
Kunde han säga:
" Hon stirrade på honom ett ögonblick innan hon svarade:
" Varför måste din far komma och hämta din lön på söndagsmorgonen, Ruth?
" " Ja.
" Godnatt, herrn, och tack så mycket ", sa hon igen.
år sedan, fick hans hjärta att slå fortare som om han var en ung brudgum som väntade på kärlekens fullbordande på bröllopsnatten.
När de hade bott vid Bolton Square fick han posten samtidigt med frukosten, men nu kunde klockan vara
Enligt hans åsikt behövde pojkar en annan och strängare behandling, en fastare handledning.
Bredvid fönstret stod ett litet skrivbord vid vilket hon skötte sin korrespondens och hushållsboken.
Hon kände inte igen handstilen.
Jag vet nu, Barbara, att allt det som hände var mitt fel.
barn --- jag har bara en sjuårig dotter som jag älskar innerligt, och om inte hon hade varit skulle jag för länge sen ha lämnat gården och emigrerat.
Hon hade levat i en sluten värld under de senaste
Först hade det varit ett barns fordrande kärlek och sedan hade det varit en fjortonårig flickas plågsamma kärlek, men när hon var
Hon gjorde det
Hon fick inte såra Dan.
Vad hon hade hatat moster Constance och fortfarande hatade henne, om sanningen skulle fram.
Men om hon skulle tro spegeln var det en tom skönhet, en sval skönhet utan någon glöd.
I nästa ögonblick ångrade hon det och bet sig hårt i läppen.
Och Jonathan var nästan lika besvärlig fast på ett annat sätt.
Hon måste hitta på någonting att göra.
meter tills hon kom till skogen.
Det hade regnat oavbrutet hela förmiddagen.
Hon kunde inte sätta sig, för då skulle hon inte kunna se vägen för buskarna som växte utmed uppfartsvägen.
" När hon gick till sitt rum följde Ruth Foggety efter henne och sa:
" Hon stannade och tittade ner på honom och sa stelt:
Jonathan låg i sin lilla säng och han började genast hosta demonstrativt.
" Hon vände sig om och gick ut ur rummet, följd av Harry.
Hon vände på klacken, gick förbi Benjamin utan att se på honom och gick ner i bottenvåningen.
Men hon skulle bli genomvåt så som det regnade.
" Vad är det?
" Nej ", sa han lugnande, men han lät en aning besviken.
" Han tittade på kappan som låg på golvet.
Du vet ju att jag avskyr det där stället.
" Du kan inte vila när de håller på så där.
" Varför är du hemma så här dags?
" " Så länge som du behöver mig.
Och jag tittar in innan jag går.
" Inte någonting dåraktigt utan någonting underbart!
Hur mycket var klockan nu?
timmar i en skog i det här vädret?
Hon låg alldeles stel och orörlig och väntade på att få höra ytterdörren stängas och de
" Ja, ja, Ada.
" " Ja, frun.
Regnet suddade ut hans bild gång på gång innan de samtidigt började gå mot varandra.
Tack.
Den ska komma och hämta mig klockan
Hans ansikte var fårat.
Vad hon än svarade så måste det finnas någon sanning i det.
" Jag ... jag ville bara träffa dig.
" Det är för sent, eller hur, det är för sent " rös hon till.
Jo, det finns det.
" Du anar inte hur jag har plågats.
" Nu finns det ingen återvändo.
" Hon svarade inte utan gjorde bara en liten rörelse med huvudet och han drog henne intill sig igen men varsamt den här gången.
" Hon nickade långsamt.
" Han nickade och smålog.
Och hon såg sig inte om.
Och Barbara började gå ut och promenera oftare och det tycktes göra henne oändligt gott.
Hon tvekade lite innan hon svarade.
" Men hon såg inte på honom när hon sa det.
" Hon hade ordnat så att de skulle träffas dagen efter Marys begravning och om det hände någonting som hindrade henne från att komma skulle de träffas dagen därpå och så vidare ända tills de kunde vara tillsammans.
.
Men hur hon skulle kunna stå ut med honom när hon kom tillbaka visste hon inte, för hon skulle vara en annan kvinna efter nästa möte med Michael.
" " Tyckte du att han såg mindre frisk ut än förra gången du träffade honom?
" " Det finns absolut ingenting att oroa sig för.
" " Harry!
" Hon gick hastigt fram till honom.
John är duktig i sitt arbete, det finns ingen bättre, men han har inte fått några barn.
Och du känner mig, jag är inte den som låter fantasin skena i väg med mig.
Det gläder mig att höra att hon vill stanna och jag ska skriva till Dan och säga till honom att han ska ge sig själv ledigt och då kan han passa på att ta med sig barnen hit.
" Mary begravdes på måndagen.
Jag förstår inte vad det ska tjäna till att behålla den.
Om ett hus inte sköts ruttnar det.
" " Å, Harry!
Det skulle vi alla må bättre av.
" De kommer säkert att trivas, det blir så nytt för dem och så stort.
Ja " --- han reste sig från stolen och nickade för sig själv --- " det är något visst med henne.
Han var irriterande på många sätt.
" Brigie nickade åt Barbara.
" Det blir som förr i världen att ha barnen i barnkammaren.
Ändamålet helgade medlen.
När Brigie frågade Harry vad han tänkte göra sa han att han tänkte gå bort till gården och se vad de hade för sig.
Där stannade hon och såg sig omkring och ett minne vaknade till liv.
Hon kom ihåg att hon hade varit här en gång med Brigie och Mary och plockat björnbär och senare hade stugan varit fylld av den stickande lukten av kokande björnbär och de hade fått sylt till teet i flera veckor efteråt.
minuter över ett.
Å Michael, Michael, det var inte längre sen än i fredags vi träffades men det känns som om det var flera år sen.
" Hon höjde ögonbrynen.
när de steg upp från golvet och han häktade försiktigt igen och knäppte hennes kläder, slätade till hennes hår och räckte henne sedan hatten.
" De stod tysta och såg in i varandras ögon.
Men hon insåg också med sorg i hjärtat att han aldrig skulle begära det av henne eftersom han hade en dotter.
" Jag tycker också att det är tråkigt, men jag rår inte heller för det.
Och jag säger igen att det var förfärligt, men jag fick betala det dyrt, på sätt och vis nästan lika dyrt som hon.
Jag tror att det började när han skröt över att han hade klått upp dig.
" Några minuter senare gick de längs den smala stigen med armarna om varandra.
" " Nej, följ med mig bort till kröken, ingen kan se oss därifrån.
Om hon hade gjort det skulle hon ha sett att Harry Bensham stod i skuggan av häcken och stirrade på henne med öppen mun...
Och efter allt han hade gjort för henne.
Och hon var inte någon ung flicka längre, hon var en gift kvinna med
Det var som alla här i trakten sa, alla i släkten Mallen var i grund fördärvade och den där slynan var en Mallen alltigenom.
Hon såg att han inte kunde tala.
" När hon skakade på huvudet sträckte han häftigt ut handen med ett styvt pekfinger riktat mot henne.
Ta en promenad, sa hon.
Å Harry, vad är det?
" Harry, Harry.
" Hon nickade åt honom medan hon reste sig och gick baklänges till dörren och öppnade den.
Dan brukade hålla hans hand med de
" Gå upp och försök att övertala henne.
" Vill du vara vänlig och lämna oss, Barbara.
Nu förstod hon att hon som hade varit så stolt över sin klarsynthet hade varit förblindad av sina egna själviska önskningar och sin besvikelse över att inte ha fått bli mor och hade utrustat sin adoptivdotter med alla de egenskaper som hon skulle ha velat att hennes eget barn skulle ha ägt.
" Jag vet inte.
" Brigie sa ingenting.
Harrys ögon stirrade rakt in i sonens.
Är det där ett T?
Jag blir inte klok på vad han menar.
Jag ska sköta om det.
" Känner du någon som heter Mick Mount?
Du tror det väl?
Det var någonting han måste göra eller se till att hans Brigie gjorde åt honom.
Spinneriet i Manchester och filialen i Newcastle skulle delas lika mellan hans
Katie visade ingen bitterhet över det eller över återgångsklausulen.
Pojken kommer gudskelov aldrig att behöva någon ekonomisk hjälp, men det hade tydligen varit likadant om han hade behövt det.
" " Å Katie, Katie!
Varför?
Jenny levde i en helt annan värld.
" Han trodde att Brigie skulle följa med oss hem.
När en dörr stängs öppnas en annan både för att släppa ut stanken och för att släppa in frisk luft.
" Gå tillbaka till arbetet, livet måste gå vidare ", och Jenny hade hållit med honom.
" " Ja, det är det enda som betyder något ", sa han.
" Jag sätter Ruth och barnen på
" " Vi glömmer att hon är en gammal kvinna.
Hon hade knappast talat med någon sedan Harry dog.
Ja, hon saknade Harry Bensham --- om sanningen skulle fram saknade hon honom mer än hon hade saknat Thomas Mallen.
Barbara kom in och fram till henne.
" " Det jag har att säga har ingenting med möbleringen av barnkammaren att göra, men jag skulle inte vilja att någon hörde vad vi sa om du skulle höja rösten.
" Barbara stelnade till.
Harry visste det också, det var det som orsakade hans kollaps.
Nej, säger jag!
" " Det är inte mitt fel.
" " Du har man och
Om du inte hade ordnat så att Thomas Mallen skulle försörjas på min mors och moster Constances inkomst skulle han aldrig ha bott i stugan.
Jag hatar mig själv.
Hon väntade på att Brigie skulle säga något medan de såg på varandra med djup bitterhet.
Om hans kärlek till dig hade varit så stark skulle han ha trotsat Constance då för flera år sen.
Men vi ska inte diskutera hans karaktär mer utan vi ska tala om Dan.
" Det blev tyst i barnkammaren, men tystnaden vibrerade av de känslor som utgick från dem båda.
Om du låter bli att blanda dig i det kommer ingen att bli skadad.
Även om Harrys barn, Katie, John och Dan, skulle hälsa på henne betraktade hon dem inte som släktingar.
Å, Brigie, Brigie.
Ingenting ödesdigert hände i familjen Bensham mellan
Och kvinnorna?
Men varken det som hände ute i världen eller arbetarklassens kamp för frigörelse berörde Brook House och dess invånare under de här åren.
år tidigare hade han trott att Barbara verkligen hade börjat älska honom.
" Jag tänker inte skicka i väg honom till någon skola.
Han var störst och starkast av de
Hennes rundlagda knubbiga unga kropp utstrålade moderlighet, hon log över hela sitt runda glada ansikte och hennes runda klara ögon, som vittnade om ett vaket förstånd, såg forskande på honom och förutsåg hans önskningar.
Eftersom hon var Ruthie visste hon mycket väl hur det var ställt mellan honom och Barbara.
Katie och hon hade blivit mycket goda vänner, antagligen på grund av pojken.
Det var många saker som han inte kunde sätta fingret på.
Och om jag får säga vad jag tycker så behöver ni ombyte, för ni har gått och sett ut som om ni sålt smöret och tappat pengarna den sista tiden.
" Ada Howlett sänkte rösten till en hemlighetsfull viskning och böjde sig fram mot honom.
" Dan lade handen på Jonathans axel och vände honom runt mot trappan.
Jag var på gården hela tiden.
" Så herrn ser ut!
Dom var där allihop i förra veckan i hemlighet, fast frun hade förbjudit dom att gå dit eftersom där kan finnas luffare och annat löst folk.
" Han gick ut ur köket, över gården och mellan ligusterhäckarna som ledde till trädgården.
Det var någonting som Ruth sa som fick honom att tvärstanna.
" Hon gjorde ett uppehåll, bet sig hårt i läppen och såg sig omkring i det lilla lusthuset som var belamrat med barnens leksaker.
Vill du förlora henne?
Vad ska det bli av er då?
Om du säger det där en gång till till någon annan så ska du få se på annat.
" Hon höll honom tryckt intill sig en stund utan att säga något.
" Hennes röst dog bort och hon tänkte:
Gå bara in som om du hade varit ute och lekt.
Det här var en trevlig historia!
Hon var ju inte sminkad som en hora.
" " Å, den där pojken!
Ada vände sig om och sa:
" Ben kommer nog tillbaka.
Han hade nästan kommit ända upp för trappan innan hon rörde sig och han öppnade just sovrumsdörren när hon ropade från övre hallen:
" Ta upp karaffen och ett glas.
" Säg att jag har gått och lagt mig med ... " Han tog sig åt kinden.
Hon tolererade henne bara därför att hon hade god hand med trion i barnkammaren.
När hon tittade närmare efter såg hon att han sov och hade somnat med hjälp av en väl tilltagen dos whisky --- hon hade själv fyllt karaffen på morgonen.
veckor?
Hon gick långsamt bort från sängen och ut ur rummet.
dagar.
Hon erinrade sig med ens sina plikter och gick upp i barnkammaren.
Han lyfte på huvudet samtidigt som han svängde runt och reste sig.
Och ge honom ingen efterrätt.
Hon kunde inte tolka uttrycket i flickans ansikte.
" " Hej, raringar.
" " Ja naturligtvis, mr Purvis.
" Var snälla pojkar nu ", vilket var hennes vanliga sätt att säga adjö.
Vi hörde vad mamma sa " lade hon händerna på deras huvuden och rufsade till deras hår, och när de skrattade sa hon:
Han satte sig mödosamt upp i sängen.
Han vände långsamt på huvudet och såg mot bordet.
För henne hade han bara varit någon som gjorde det möjligt för henne att fly.
år sedan.
Skulle han då bara finna sig i det?
Hon hade inte varit tillräckligt förhärdad för att bara lämna dem utan vidare.
Ändå visste han att allt det som han hade lärt sig bara var en fasad som dolde hans rätta jag, för ingen uppfostran i världen kunde påverka en människas verkliga jag, hennes innersta.
Sätt er för all del.
" Hon skyndade sig att göra i ordning kaffet och ingen av dem sa något förrän hon placerade den rykande koppen, inte på bordet utan i hans hand, och som om hon hade att göra med en mycket gammal man eller ett litet barn förde hon hans andra hand till koppens öra och sa:
" Tack, det räcker nu.
" Tror ni att ni skulle kunna få ner en varm toddy om jag blandar till en?
Det var en tidvattensvåg av djup smärta som svepte med sig resterna av hans självaktning och manlighet.
" " För vad då?
Ni måste tänka på pojkarna.
" Det blev en paus innan hon fortsatte:
hyrde Michael stugan av mrs Turner.
Han hade inte varit sig lik sedan han drog ut tanden.
Ändå var det någonting.
I stället för att hennes stärkta förkläde bildade den vanliga utbuktningen över hennes bomullsklänning såg Barbara till sin häpnad att hennes mage hade en speciell rundning och hon förknippade det genast med att flickan hade kräkts.
Ruth tog av sig kappan, räckte Ada den och sa:
" " Ja, det kan man ju säga.
" Ruth svarade inte, men hon såg Barbara rakt i ögonen och väntade på att hon skulle börja tala igen.
Barbara var nära att ropa henne tillbaka och säga till henne att stå kvar tills hon gav henne tillåtelse att gå, men i stället tog hon ett djupt andetag, satte sig igen och upprepade:
Hon var glad över att hon hade sagt till flickan att hon kunde stanna till slutet av veckan.
Hon skulle få gå hem för alltid i slutet av veckan, det hade hon bestämt sig för.
.
" " Jag bad kokerskan koka köttsoppa.
" " Låt den stå kvar på skänken, tack, Ada.
Sedan vände han sig långsamt om och för första gången sedan han hade kommit in i rummet såg han henne rakt i ansiktet.
" " Vad säger du?
" " Javisst.
Jag ringer på dig.
" " Hon ger sig inte alls i väg i slutet av veckan.
" Inte?
Jag ska säga det en gång till:
Hon skulle träffa Michael i morgon...
Å Gud i himlen, du vet att det enda jag vill är att få vara tillsammans med dig, men jag kan det inte.
" I går blev all grädden sur och vi fick ge den till grisarna.
Barbara, Barbara, se på mig, säg någonting.
Å Michael, Michael, låt mig inte tro att Brigie hade rätt.
" " Nej, det gjorde jag inte.
Det kan jag inte, jag står inte ut med det.
" " Jag sa att från och med nu är det på dig det hänger...
" Han höll henne i famnen och vaggade henne och han måste tala högt för att överrösta hennes förtvivlade gråt.
" " Sch!
Ben Krig
Och så var det alla de där tyska slakterierna som bara sålde svinkött.
Den
Tänk bara vad de kunde uträtta.
Bröderna Bensham träffades i slutet av augusti.
Pojkarna Bensham hörde inte till dem som gifter sig, sa folk, men det betydde inte att de inte tyckte om kvinnor, särskilt den där Ben.
Ibland såg det ut som om han var starkt solbränd.
Som folk sa:
Han försökte få dem att tänka som han, medan de förenade sina ansträngningar för att påverka honom.
" Vänta tills Ada får se oss.
" De blev med ens allvarliga.
" Hon pekade först på Jonathan och sedan på Harry.
" Jag har då aldrig sett på maken!
Ni ser ju så stiliga ut alla
Barbara höll på att ordna håret och hon höll händerna lyfta i den ställningen så att det ett ögonblick såg ut som om hon hade förvandlats till sten.
Nu är det gjort ", sa han och uttalade orden långsamt och med tydliga läpprörelser.
Det här huset som med åren hade insvepts i tystnad, detta fängelse där hon försågs med mat och kläder.
Den sista fasen i hans utveckling hade börjat för ungefär
Men de senaste åren hade det bara hänt då och då att hon hade varit hemifrån hela natten.
Vi sa att om det blev krig skulle vi gå ut.
" Och Ben kommer inte att vara långt borta, han är placerad i stan.
Dan hade inte förebrått honom för att han hade förstört sin framtid utan hade bara visat en lugn förståelse för hans bristande stadga och oro.
Han undrade ofta hur han och fadern skulle ha haft det om inte Ruthie hade varit.
En gång då han hälsade på Brigie hade han gått bort till stugan, brutit upp ett fönster och klättrat in.
Han hade tackat henne och fört handen till hatten men hade inte lyft på den.
" Var är du ifrån?
Och det fanns en kvinna i Manchester som det var trevligt att hälsa på.
Eller vad säger du, Jonathan?
Han stack in huvudet genom salongsdörren och ropade:
Har hon någonsin sagt ett ord till mig utom 'När ska du ge dig av'?
Det tjänar ingenting till att tala om det igen.
" Harry skakade på huvudet.
Jag vet inte vad som kommer att hända med oss när vi kommer till Skottland --- jag hoppas bara att de inte skiljer oss åt.
" " Adjö, Ben.
Jag ska hälsa på Ruthie.
be att få något målningsarbete och helst att få måla kaptenens porträtt.
Ruth Foggety bodde i hörnhuset på Linton Street i utkanten av Jesmond Dane.
Vem mer än hon, till och med på den här gatan där det bodde en försäkringsagent, ett apoteksbiträde, en kontrollör och
andra pojkar med sig, men för det mesta kom han ensam.
" I köket vände hon sig om mot honom och medan hon långsamt skakade på huvudet sa hon:
" " Och det blir inte sista gången heller.
" Hon skrämmer mig ibland, hon är så lugn.
" " Vart ska du?
" Han ställde ner glaset så hastigt på bordet att det som fanns kvar av whiskyn skvimpade över, kastade tillbaka huvudet och gav till ett gapskratt.
" Du får inte mer, inte än i varje fall.
Det kan vara Tom, Dick eller Harry --- vad som helst i uniform.
" Väntar du hit pappa?
" " Hur blir det med Jonathan och skolan och Harry och kontoret?
" " Ja, jag lyssnar.
beundrar dig.
Inte nu.
Hon gav upphov till ett kräftsår inom mig för många år sen redan innan den dagen då jag såg henne tillsammans med sin älskare.
" Hon kom fram i köksdörren igen.
Man hoppas hela tiden att hon ska förändras och att hon en dag ska le mot en.
Hur tror du vi annars skulle kunna komma igenom livet?
" " Jo, när du har druckit te och fått något att äta.
Han skulle ut i kriget.
I många fall var det bara ett sätt att ge någon som man tyckte illa om betalt för gammal ost.
De som hade sagt att kriget skulle vara slut före jul fick äta upp sina ord tillsammans med den vanliga julmaten.
" Hon drog till sig handen och tog ett steg tillbaka.
" Herr Ben!
" " Ada!
När Barbara kom in i hans synfält såg han att hon log och höll handen utsträckt och han vände sig om och tittade runt öronlappsfåtöljens ryggstöd.
" Han hade pratat på av ren förlägenhet, men nu såg han på sin son och förstod att han inte borde ha frågat det.
Ben lutade sig tillbaka i fåtöljen.
Är du frisk?
" Ben log sitt gamla leende ett ögonblick när han sa:
Ben hade förändrats.
dagar.
" Byråkrati.
Deras brev är mycket roliga.
" Ben svarade inte på det utan såg på modern och frågade:
" " Så trevligt för dem.
" " Jag funderar på att ta inom honom i styrelsen.
Ingenting gör intryck på henne.
" " Jag tycker att det är en utmärkt idé.
" " Ska hon gå uppför alla trapporna?
Det finns svinkött, vi skulle kunna ha ugnstekt skinka.
" Hon har förändrats " och Dan skulle ha sagt:
Och sedan gick han upp till sitt rum, som såg precis likadant ut som när han hade lämnat det.
" Han spärrade upp ögonen av förvåning och sa:
" Hon tog ett steg bort från sängen och sa:
" " Jo, men den här gången gjorde dom det verkligen och hon hade en kastrull med buljong i handen.
Hur gammal är kokerskan?
Det var bäst han sa till dem att de inte skulle sitta uppe och vänta på honom.
Det var på morgonen den tredje dagen.
" Har du sovit gott?
" " Det är inte vidare trevligt.
" Hon vred på huvudet och såg in i brasan när hon frågade:
Bara ett krig kunde ha ändrat hennes hållning gentemot honom.
Hon såg honom rakt i ansiktet när hon sa:
Snart är våren här.
" och sedan Bettys röst:
Titta!
Inte det!
Å Gud!
Hon stirrade på telegrammen som Ben höll framför sig, ett i varje hand, som bönböcker.
" Sluta!
Be dem ringa till min far.
Skulle hon också dö?
Han hade varit nära döden ett dussin gånger de senaste månaderna.
Gud var en galning.
Och nu var han alldeles ensam.
Hennes älskade Jonathan och hennes käre Harry var döda, men han, hennes livs gissel och den som ständigt påminde henne om hennes ursprung, andades fortfarande och inom sig stönade han:
" " Du kan protestera.
innan hon lyckades fly från det slagfält som Wolfburgården utgjorde.
De
När fadern hade hämtat henne på sjukhuset den här gången hade hon sagt:
Hon var bortskämd.
år.
Och hon är gift och har en snäll man och
Hjulet trasigt!
?
" Och när han hann fatt henne sa han ingenting men såg bekymrad ut.
Dessutom visste hon allt om Brigie, guvernanten som hade varit gamle Thomas Mallens hålldam och som nu ägde herrgården på andra sidan kullarna, herrgården som hade gjorts om till sjukhus och konvalescenthem och där hon skulle arbeta.
Han är en käring.
" Vet ni vad som händer med människor som inte står ut längre?
" Sarahs krycka stöttes
" " Nu får det vara nog.
De år som hon hade ägnat åt att undervisa Sarah skulle säkert ha burit frukt om flickan och sedan kvinnan hade varit lycklig, men flickan var stympad både till kropp och själ och hon var bara en argbigga, en liten högröstad, vanställd argbigga.
" Jag träffar henne.
Det hör ett hektar bra jord till den så ni skulle kunna klara er själv ekonomiskt.
Nu vet hon hur det känns.
Brigie hade funnit sig väl till rätta, tänkte Constance.
Så fort han steg över tröskeln hade han situationen klar för sig.
" Akta dig " innan han långsamt vände sig om igen och fortsatte att tvätta händerna.
där borta så fanns Ben där, den ende av Barbaras söner som ännu levde, och trots att han visste att hon inte älskade honom skulle hon antagligen ta illa upp att hans dotter --- och Sarahs dotter --- skulle börja arbeta där och bo där och kunde komma i kontakt med honom.
Men på sista tiden och redan innan hon hade förlorat pojkarna hade hon förändrats.
Han vände sig om och såg på sin dotter och sa:
" Flicka, flicka, du vet inte vad du gör.
De som hade varit inne i High Banks herrgård före kriget skulle inte ha känt igen den nu.
Sovrummen i andra våningen hade allesammans gjorts om till sovsalar med undantag av det minsta rummet som låg i bortre änden av övre hallen inte långt ifrån den nya trappan som ledde upp till tredje våningen där barnkammaren en gång hade legat.
" De som hade klagat bad om ursäkt och sa att de förstod och att hon inte skulle höra av dem mer.
veckor på herrgården innan hon träffade kapten Bensham.
Han satt i en länstol vid fönstret och hon hade aldrig i hela sitt liv sett någon vara så stilla, inte ens i döden.
Abraham Lincoln?
Stackars sate.
Fortsätt bara med det du håller på med, sticka, läs, vad som helst.
Stackars sate, tänkte hon och hon var nära att säga de
Rösten stockade sig lite när hon nickade mot fönstret och sa:
Ena ögonblicket var det där och i nästa var det borta.
Man kan då inte klaga på maten.
Det var en nästan primitiv gest.
Ni är en stor och stark karl, ni måste få lite kött på benen.
" Min far påstår att han känner till en fabrik där de tillverkar trästenar till hallon- och jordgubbssylt.
Stackars människa.
" " Jag ska rapportera det till översköterskan så kommer hon att tala om det för föreståndarinnan.
" Ja, här kommer vi nu, kapten Bensham.
" När föreståndarinnan med en diskret handrörelse gav Hannah tecken att gå in bakom skärmen tänkte Hannah:
Efter en liten stund tog nyfikenheten överhanden och hon låtsades inte längre läsa utan försökte höra vad som sades och medan hon lyssnade skakade hon på huvudet, för fadern talade till sin son som alla andra, som om han var ett barn.
Ibland var det svårt att tro att det var sin son han såg på, denna stora starka karl som
Autism, kallade han det.
" Han såg in i de vidöppna ögonen och nickade.
Katie, kära Katie.
Han knackade med pekfingret mot det och Brigie sa:
-Murphy!
" Hon slog armarna om honom som hon skulle ha gjort med ett barn och tryckte hans kind hårt mot sin axel och försökte hejda ordströmmen, men han fortsatte att tala utan avbrott.
Murphy --- på väg att upplösas --- Murhpy --- upplösas...
" Är han besvärlig?
" " Så där ja.
" " Tycker ni om den här trakten?
" " Å ... " Hannah ryckte på axlarna.
" I våningen ovanför satt Brigie och såg på Dan som gick fram och tillbaka.
Nu kunde det gälla själva livet om hon lät sin höga ålder försvaga hennes försvarsverk.
Stackars Lawrence, man kommer inte att kunna säga om honom att han är i goda händer och att han får all den vård som han kan få om han ska skickas till någon av de där anstalterna.
Jag kanske är gammal till åren och jag medger att min kropp, fast den inte är utsliten, inte längre är vad den har varit, men jag har fortfarande en lika klar hjärna i dag som jag hade för
" Jag vet att jag kan dö snart, i nästa vecka eller redan i natt, men jag kanske lever ett par år till --- ja, jag kanske blir
Var inte avsiktligt blind, Brigie.
Man kunde knappast komma in genom dörren för alla spånor.
Nu såg hon bara på det som ett barnsligt tidsfördriv.
Och gamle sir Francis kan dö vilken dag som helst.
" " Ja, om Lawrence och hans framtid.
Jag skulle ändå ha föreslagit det, för jag visste att vad John än tyckte så skulle Jenny ha svimmat vid blotta tanken på det.
" " Ja, bara värre.
" Det blev en paus.
Jag skulle ha trott att hon, när han bestämde sig för att inte lämna sin familj --- och det måste han ha gjort en gång --- skulle ha brutit med honom.
" " Vad menas med godhet?
" Brigie såg ner på sina händer.
Stackars Dan.
Soldaterna hade gått till anfall i våg efter våg och i våg efter våg hade de tyska kulsprutorna mejat ner dem som käglor.
Men nationen samlade nya krafter.
Dagen före julafton hjälpte alla patienterna med undantag av dem i " bunkern " och godsherren, som mannen i det lilla rummet på skämt men inte elakt kallades för, till med julstöket, skar kvistar av järnek eller sågade ved eller gjorde pappersgirlander eller klättrade på stegar för att hänga upp dem.
Och under det stod det, fortfarande på själva anslagstavlan, och man kunde säga kärleksfullt, skrivet med krita och med tryckbokstäver:
Men Brigie hade aldrig trott att han skulle kunna vara till tröst och hjälp för någon annan och framför allt inte för en grupp män som hade kommit till High Banks från ett fysiskt och psykiskt helvete.
han var bland män, många, många män, och det tyckte han om.
Han kunde varken läsa eller skriva, men han kunde kopiera vilket djur som helst som han såg avbildad i en bok.
Ett barn, en pojke, någon som ibland inte verkade riktigt mänsklig, mera ande än av kött och blod?
Sedan hade han tittat på Hannah och sagt:
Hannah kunde inte längre behärska sig utan sa högt:
De brukade äta middag tillsammans och hon talade öppet, ofta mycket öppet och till och med ilsket, när hon tog upp det förbjudna ämnet och frågade honom varför " hon " inte kom och hälsade på sin son.
Vid det tillfället --- det hade hänt för bara en månad sedan --- hade han rest sig från bordet i restaurangen och hon hade varit tvungen att följa med honom ut på gatan, där han vit i ansiktet hade sett ner på henne och sagt:
Varför förebrår hon honom det då?
" Titta, kom och titta när de släpar in stockarna.
Men jag undrar vad de ska ha den till.
" " Å, det gör ingenting egentligen.
Nej, nu måste jag gå.
Så fort kriget är slut...
Hon var på sätt och vis lik Ruthie.
" Se inte ut så där, som om du ville säga till mig att jag är en idiot.
Murphy hade också tyckt om henne från första stund.
Och sedan hade pojken kommit, pojken som var av samma blod.
Det var det han måste tillverka nu, krafter, för han hade förbrukat ett helt livs krafter på ett enda väldigt språng för att rädda Murphy, på samma sätt som Murphy hade räddat honom
Han hade kommit till jordens yttersta gräns och fast han ville ta steget över kanten till Murphy kunde han inte röra sig.
månader tillsammans skildes de åt, men senare, då han anslöt sig till sitt förband som officer, en officer som just hade mist
Det var hämtat ur något som han hade skrivit när de vilade sig efter den föregående blodiga massakern som de hade överlevt.
år och då tålde han inte se dem.
Man kunde inte ta något som inte fanns.
" Dan såg från Ben till Hannah när han sa:
" Var då?
Jag hette Radlet innan jag gifte mig.
" " Men det tycker jag.
Det kanske förvånar er att höra, mr Bensham, att det aldrig har chockerat mig.
Men hon stängde dörren tyst efter sig och Dan stod och tittade på den ett ögonblick innan han vände sig till Ben.
eller hur?
Men...
" " Pappa.
" " Jag skulle tro att det-det är hon som oroar honom, så-så hon får skylla sig själv.
Om ... om man gör stugan beboelig och du kunde få ... få tag i någon ung man som ... som inte var till någon nytta i ... i kriget, så kunde de bo där.
Det var något som han skulle säga till Brigie, men det hade ingenting med Lawrence att göra.
Ja, ja " --- hon nickade --- " så kunde det vara.
" Jag undrar hur det känns för henne att hålla till i köksavdelningen i det som en gång var hennes farmors hem och att den person som en gång var hennes farmors guvernant nu äger stället?
Med ett enda ord förmedlar de ett helt livs reaktioner till en...
Ta till exempel mrs Norton-Byers.
" God dag, mrs Rennie.
Firandet tycks redan ha börjat.
" " Och jag har alldeles rätt.
När mrs Rennie hade lämnat rummet frågade Brigie:
Hon är mycket lik sin mor.
" " Det är hennes eget fel.
" Brigie böjde huvudet och skakade det långsamt.
Det är verkligen ett lidande.
" " En sak kommer jag i varje fall inte att göra och det är att sitta på mitt rum.
Hon tittade på den ett ögonblick, vek ihop den, lade in den i kuvertet igen och lämnade det tillbaka till honom och sa:
Om det hade varit någon liten present, en chokladask eller...
" " Var en snäll pojke tills vi ses igen på annandagen.
God jul.
Syster.
När folk tänkte tillbaka till
dagar i följd och den hade lockat ut patienterna i parken och fått dem att vända upp ansiktet mot den.
Ben sa ingenting förrän han hade satt sig i stolen.
steg nu i dag på morgonen.
Jag sa ju i går att om ni någonsin ska kunna förverkliga er plan i fråga om stugan och Lawrence så måste ni se det i ögonen.
" Hon böjde sig fram mot honom.
Jag sa till henne att hon nog kunde få kapten Collins att ställa upp om hon försökte och det gjorde hon.
" Hennes svar var kortfattat:
Och det var just vad hon gjorde, för hon måste hindra sig själv från att säga:
Det var ju inte hans fel.
Hon lade märke till att gräset inte hade klippts, vilket betydde att trädgårdsmästaren inte hade kommit på en vecka.
Den var nu bekvämt möblerad.
Hon hade inte träffat honom på
Det var underligt att hon just den dagen hade behövt veta att han fanns där, som han alltid hade gjort.
Förra veckan och veckan innan hade ett brev legat och väntat på henne.
Hon måste klamra sig fast vid tanken att hon fortfarande hade honom och alltid skulle ha honom tills de dog.
Hon var mrs Bensham, hon kunde fortfarande bli uppassad av tjänsteflickor, hon kunde fortfarande åka vagn.
" " Nej, inte nu längre.
" Han följde med henne ut i köket och stod med armen om hennes axlar medan hon hällde upp teet.
En ko skulle kalva.
Han drog sig lite ifrån henne och började tala.
Michael!
Och när han växte upp blev han sådan som jag föreställde mig att Thomas Mallen var --- stor och kraftig och fräck, en man som våldtog kvinnor!
" " Nej, han är inte död.
" Han tystnade plötsligt när han såg hennes ansiktsuttryck.
De hade kallat honom ... " Han skakade på huvudet igen.
" Han stödde sig på armbågen och såg ner på henne.
" Hon ryckte sig loss ur hans grepp och steg upp ur sängen och tog på sig sin morgonrock.
Och ändå hade det varat så länge, i över
De visste att han inte skulle ha mod att genomföra det.
Å, han var så trött, så trött.
Det förändrade inte saken att hennes son redan var död för henne, det var ännu en förolämpning mot henne.
?
Hon kunde se det för sig som bilderna på en filmremsa.
Brigie var död.
Nej, inte efter det.
Snart kommer du att förstå, för då kommer vi att vara tillsammans alltid.
Och hon kommer inte att försöka skilja oss åt igen.
'Nerver är som gerillakrig.
" " Det gjorde han, syster Pettit, han föll över jordens rand.
Men jag ska säga en sak till:
" * Både spuds och murphy betyder potatis.
Han kunde inte komma ihåg att han hade gjort det, men det måste han ha gjort.
Men hon hade rätt i en sak:
Om vägen till stugan hade varit nersänkt skulle det ha varit lättare, men som han mindes den löpte den över jämn mark och på somliga ställen höjde den sig över hedens nivå.
" Illamåendet gick över och det klarnade i huvudet.
Hjärtat slog inte, lungorna fylldes inte med luft.
Sin mor?
Det var slut, slut.
Men när allt kom omkring så hade var och en rätt att bestämma över sitt eget liv.
För många år sedan hade det gått en historia om Mallens och den vita länken.
En del påstod att hon hade gjort det därför att gamle Benshams sonson hade blivit konstig i huvudet efter att ha drabbats av granatchock där borta i Frankrike.
" " Nej.
Gården där hon bor, menar jag.
" " Ja, de tycker om mina kor.
" Jag vet inte.
" Jag tittade in i hans rum när jag gick upp.
" Hon vände sig till Lawrence och sa:
Men gå ner nu och se efter om Ben har kommit tillbaka.
" " Du hoppades att det skulle bli något av det, eller hur?
Jag hyser inget agg mot henne.
Om hon hade gett sig i väg själv skulle det ha förändrat saken, men jag kunde inte låta henne gå.
, men jag känner mig fortfarande ung inuti och jag har inte gjort någonting med mitt liv.
Hon hade ett olyckligt liv och jag måste ta på mig en stor del av skulden för det.
Hon var det enda barn jag någonsin hade.
Ruthie har alltid förstått det.
Ett trött leende spred sig över hennes ansikte när hon fortsatte:
Har du inte det?
" " Jag kan nog tyvärr inte göra någonting åt det, Brigie.
" " Ja, det gjorde jag, men det betyder inte att jag tänker öda bort tiden medan jag gör det.
Hennes älskade Barbara hade ännu en gång gjort henne ytterligt bedrövad och ingenting kunde lindra sorgen förrän de träffades i det stora okända som de säkert skulle göra.
Han lutade sig fram och satt och tittade ner på vattnet medan han grubblade över sitt problem.
Här hade alla glömt den.
" " En fin ko.
Brig säger att hon inte kommer tillbaka, Ben.
" Jag kan simma, jag kan simma så här, Ben.
Jag kallade henne faster Katie.
Men jag kunde gå dit och...
Var hade han hört det?
Hon hade gett honom ett eget rum när han var ganska liten, men hon hade låtit Jonathan och Harry dela rum.
" Vart ska du gå, Ben?
" Han klappade honom på axeln och gav honom en liten puff i ryggen och stod sedan och såg efter honom när han lufsade i väg.
Han kunde åka bil genom grindarna.
" " Chauffören är inne i köket och får sig en kopp te.
Vi kör när som helst.
Det fanns ingen skiljelinje mellan världen innanför och världen utanför.
Inte riktigt så långt --- bara ... bara över kullarna.
" " Ja, jag är säker på att jag vill åka dit i dag, korpral.
En sak i taget.
Den bredde ut sig på båda sidor om honom, sänkte sig ner mot djupa dalar, vidgade sig till ljunghedar och höjde sig sedan till kullar, rad efter rad av allt bredare och högre kullar.
" Tig!
Tig!
Vi gick in där den gången det var dimma, men den gav oss inte mycket skydd för nästan hela taket är borta.
" " Det ser inte ut att vara mer än ett par kilometer dit.
" Klarar ni er nu?
" Mannen tittade på sitt armbandsur igen.
Om jag inte har kommit tillbaka då så kunde ni göra det.
Inte en människa syntes till och det fanns ingen som han kunde ropa till.
Tårarna strömmade ur hans ögon och nerför kinderna som en damm som stigit över sina bräddar.
Han gick runt till köksdörren och knackade på den.
Det var orättvist av pappa att lämna gården till mig, men han gjorde det.
" Hon pekade på honom.
Och jag ska be att få påminna dig om att jag inte längre är något barn och inte ens en ung kvinna, jag har varit gift, jag har varit ute i världen.
Du kan säga Hannah på det där sättet, men kom inte och påstå att du inte har tänkt samma sak.
Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva något sådant.
" " Och skamlös dessutom.
" Constance vände sig om och såg på Hannah, som från att ha varit röd nu var kritvit i ansiktet.
" " Och det är inte därför att jag kommer att träffa Brigie eller för att jag kommer att sköta sjuka, utan därför att jag kommer att vara i kontakt med kapten Bensham, som mamma för en stund sen så vänligt kallade 'den där tokiga karln'.
tills Constance sa:
" " Det tjänar ingenting till, farmor, och tårar hjälper inte, tårarnas tid är förbi.
Hon befann sig i nästan samma tillstånd som han hade befunnit sig i när de träffades första gången, tills han sa " Hannah!
" " Du ljuger!
" " Tyst, Sarah!
Det hade framgått av hans ton.
Sarah!
Men hon hejdades på nytt av Sarahs röst:
Hennes sondotter återvände till High Banks tillsammans med en Mallen --- en Mallen.
" Ja, jag klarade det.
" " Lawrence?
De var andfådda och hejdade sig då och då men stannade inte riktigt förrän de hade kommit upp på krönet mitt emot det förfallna huset.
Praktiskt taget från första stund.
När de lyfte huvudet och såg på varandra igen frågade Ben med hes röst:
" Hon tryckte honom intill sig var gång hon sa det.
" " Då så.
" Jösses, mr McGillby, vilken tur för mig att jag har plats här hos er.
" Emily begav sig inte genast till trappan bakom dörren längst bort i köket, men med blicken följde hon sin arbetsgivares väg mot förmaket och när han hade stängt dörren efter sig kavlade hon upp ärmarna och gick ut i serveringsrummet.
Nu tassade hon fram till köksfönstret och öppnade det lite på glänt.
långa hattnålar och när dessa väl var förankrade satt hatten absolut spikrakt på hennes huvud.
Det hade behagat Gud att sända henne denna prövning.
" " Då finns det bara en sak att göra, kan du inte hålla styr på det får du klippa av det.
" " Ja, frun, jag ska vara här i tid.
" " Tala om för mig vad det är.
Hör du det?
" McGillbys hus var mycket fördelaktigt beläget, i varje fall i Emilys tycke, för det låg mitt på en kort gata som vette mot floden och de hade bara en granne, en mrs Gantry som var änka och stendöv.
på eftermiddagen.
Men det var inte det som var det viktiga.
Emily hade aldrig kunnat fatta varför barnen föredrog att leka på gatorna när stranden och havet var så nära, bara några minuter därifrån.
På vintern, när det fanns gott om aska att tillgå kunde det väl gå an, men denna varma junidag kändes stanken från dem och liknande inrättningar på andra gårdar överväldigande.
Hon visste bara att hennes obestämda farhågor hade med Alice Broughton att göra.
Tommy sa:
" Emily trängde sig fram mellan dem, klättrade upp till den lilla trappavsatsen och gick in genom den mellersta av de
Lucy svarade inte, lutade sig bara mot Emily och sjönk ner mot henne.
Jag tycker inte om honom.
" frågade hon.
Alice Broughton var alltjämt bara några och
" Det där ser ut som ett alldeles färskt knivstick.
" Färgen steg på Alice Broughtons ansikte tills det hade antagit en nästan mörklila färgton och fräste:
" Har du inte glömt nånting?
Hushållerska ... jo, pyttsan!
Hon darrade i hela kroppen, hon hade alltid vetat att hon en dag skulle sätta sig upp mot Alice Broughton, men hon hade inte väntat sig att det skulle bli just i dag.
" " Alltihop?
kvinnorna på den andra och mr McGillby stod vid fotändan.
Tänk att allt det där stod i bibeln!
I kväll var inget undantag, utom för det att hans suck tycktes ännu mer utdragen än vanligt och att hans hela kropp tycktes sjunka ihop, men kanske var det värmen, de kände alla av den...
" " Du ser trött ut, min tös, bry dig inte om det där.
" " Vad du vill, flicka lilla.
" De utbytte en allvarlig blick och han sa:
" Här är fruns kakao.
Hon sa ingenting mera, avfärdade bara Emily med en matt rörelse med den andra handen.
Sittande på sängkanten klädde hon av sig till en del och när hon några minuter senare tagit på sig nattlinnet lade hon sig ner.
shilling i veckan, utom kanske mr McGillby.
" Vad --- vad är det?
Emily lutade sig fram över sängen och sa:
" Så tycktes hennes bröst falla in, huvudet sjönk åter åt sidan och hon låg alldeles stilla.
På begravningsdagen regnade det.
Men nu fanns mrs McGillby inte här i huset längre och fastän det var ett sorgehus nu och för ett bra tag framåt så kände hon redan en lättare stämning omkring sig.
" Var det något ni ville?
" " Vem jag är?
" Jag väntar dem tillbaka hit när som helst så jag kan inte be er stiga in.
" " Jag inbillar mig ingenting.
Damerna gick i täten och i hälarna på dem kom mr McGillby.
Den allmänna meningen var att begravningen hade varit mycket lyckad.
" Visst vill jag det.
En idé dök upp i hennes huvud, den var inte alls ny, men hon kom med den som om hon just tänkt på det.
" Hon log inte, hennes ansikte var nästan sorgset när hon svarade tonlöst:
Tack så hemskt mycket, sir!
Och varför skulle hon inte vara det?
Det är bönemöte på torsdag kväll och jag ska gå dit.
Hon förstod inte riktigt hur det kom sig att hon visste så mycket om människor, men det var väl bara så att hon kände på sig saker och ting.
" Hon satt och stirrade på honom med lysande ögon, när han med en svepande gest pekade på förmaksdörren och sa:
Han härmade henne och bet sig också i läppen och så exploderade de i ett samfällt skratt.
" Jag är bara
Jag kunde inte göra mycket åt paraplyet, men jag tog tag i henne och frågade vart hon var på väg.
Knappt
Och som jag såg det då så skulle det med tiden bli mitt om jag gifte mig med henne, alltså gifte jag mig med henne.
Jag tror inte att jag...
" " Ja, jag försökte i varje fall vara det, jag tyckte att jag trots allt var skyldig henne något.
Den föll tillbaka på sin bakre halva och blottade en sekretär med
, fast jag egentligen gärna hade gett
" Hon såg förläget på honom och kände färgen stiga på kinderna och sa lika tyst som han:
" Hon sa ingenting, skakade bara på huvudet.
Du förstår, gossarna kommer hem från sina långresor, de gör av med hela hyran och så är de panka, och titt och tätt är det någon av dem som har fått tag på någonting utomlands, billigt.
Men nu låg hon ju däruppe förankrad vid sängen och jag hade min sekretär, och det var så det började.
" Hon tog ringen och stirrade på den.
" Han höll ringen mellan tummen och pekfingret och sa:
Vem den än kan ha tillhört så måste det ha varit en person som tänkte mycket, hör bara på det här, det kom mig att tänka på dig och en sak som jag en gång hörde dig säga till din syster.
Dessa som i blint mod ropa över havets dån:
" Nu slog du allt huvudet på spiken Emily, det är just precis vad det betyder.
" " Och nu då ", sa han och ställde sig åter med ryggen mot kökshärden, " vad tycker du om mig nu?
" När hon befann sig i serveringsrummet ropade han ut till henne:
" Det får bli en början ", och hon hejdade sig ett ögonblick, frestad att sticka in huvudet igen och fråga vad han menade med det.
Han var egen på det viset, tyckte Emily, han ville vara för sig själv när han åt, nåja, i alla fall bara ha Emily där.
" Hör du, Lucy, vad är det egentligen med dig?
" Nå ut med det!
" När de en stund senare satt på spismattan i förmaket och drack varm choklad log de förnöjt mot varandra men när Emily sa:
Och därborta i hörnet till höger om henne stod sekretären, och framför fönstret ett litet polerat ekbord på vilket det stod en vacker blomkruka med en aspidistra i.
Fast hon hade väntat på det kom det ändå som en överraskning för henne när han förde på tal det som sysselsatt bägges tankar.
Och så satt hon nu och tittade på honom och han på henne.
månader, ja, ibland känner jag det nästan som om hon aldrig hade funnits till.
Jag vill gifta mig med dig, Emily.
" kom det snabbt från henne.
" " O, ja!
Han hade sagt att han skulle vänta tills hon fyllde
" Hon betraktade hans ansikte.
Men låt mig få säga dig en sak, Emily.
" Gå och lägg dig nu innan jag slukar dig med hull och hår!
På måndag morgon tvättade hon, och när hon hängde upp tvätten på bakgården och såg lakanen fläkta för vinden kände hon en glädjeilning i mellangärdet.
" Jag ... jag vill inte gå tillbaks dit, Emily.
Plötsligt lutade hon sig fram över bordet och sa:
I natt kommer vi att sova under samma tak, du och jag.
över
" När hon kom efter honom ut i serveringsrummet sa han över axeln:
" " Nej, jag har ingen matlust i kväll.
Jag ... jag tror han har onda avsikter mot henne.
Sakta spred sig ett leende över hans ansikte:
Som vanligt tycktes det myllra av lekande barn när hon kom till Creador Street
" Morsan är ute, bara Tommy är kvar däruppe och...
Hon hade väntat sig att dörren skulle vara låst, vilket var den egentliga anledningen till att hon hade tagit eldgaffeln.
Men Tim Pearsley drog ner henne igen och nu vände han sig till Emily medan ett brett leende sakta spred sig över hans drag och sa:
Emily tog hastigt av sig ytterkläderna, och som om kläder vore deras största bekymmer, sa hon till Lucy som stod där alldeles bortkommen i dörröppningen:
Seså, börja inte gråta nu.
Och han är så rar, Lucy, det vet du att han är.
Han har pengar på banken.
" Lucy sa ingenting och därför sa Emily:
" " Vad säger du att du gjorde?
Jag såg hur blodet rann längs ansiktet på honom och så sjönk han ihop mot väggen.
" Och han tittade.
Tim?
Och nu, min tös, om du har fått dig något till livs, så ska du gå upp och lägga dig.
" Du ser trött ut, min flicka.
Men hon ville göra rätt för sig och därför återgäldade hon hans kyss.
" Hon säger att du måste skicka hem Lucy igen, annars tänker hon sätta polisen på dig.
" " Ja, men ... men det sa hon inte åt mig att säga dig, men jag tycker att du borde få veta det, Emily.
Tänk om hon verkligen hade skadat synen på honom!
Stick nu!
Klockan ett drog hon fram en stol till fönstret och satt där med händerna hårt knäppta i knät.
Samme man förde återigen orden:
" Hon visste aldrig hur hon kom tillbaka ut i köket.
Han hade gått för att tala med någon, hörde jag, på en av de där båtarna strax innan middagsrasten.
Pearsley, Pearsley, Pearsley.
" Vem är mr McGillbys närmaste anhörig?
" Men var är han nu?
" Vi ska underrätta hans syster.
Hon var inte gift med Sep.
Åh, gode Gud!
Hon satte handen för munnen.
Hon tog ner burken där de förvarades från spiselhyllan.
Gör dig fin, för det är något fint du ska få, hade han sagt.
Någon syskonkärlek fanns det aldrig mellan oss, men jag är den enda släktingen han har i livet.
Hela stan har pratat om honom och dig.
.
Det som finns här inne tillhör mig.
Hon slängde upp den på sängen, drog ut de båda byrålådorna och kastade ner sina fåtaliga tillhörigheter i kofferten, slog igen locket och fäste det med
" Emily var just i färd med att lyfta kofferten från golvet, men vid dessa ord slängde hon den på nytt ifrån sig och röt:
Nej, aldrig i livet.
Hon satt lutad mot ena grindstolpen i staketet när hon fick syn på
" Men tig då äntligen, människa!
Nu fick hon se Lucy komma skyndande gatan fram.
" Det där fruntimret, hans syster, dök genast upp och körde ut mig.
" " Men hon har ju själv en hel massa ungar.
Det verkade otroligt att han hade suttit här i detta rum så sent som i går kväll.
Kring kanten på klockan satt det små vita stenar som glänste i skenet från stearinljuset, och på länken satt det också stenar, blåa längs mitten och vita utmed kanterna.
Men det visade ju tydligt vad han tänkte om henne.
Vad som för ögonblicket var viktigast var pengarna.

gånger innan dörren öppnades av en flicka i ungefär Lucys ålder som frågade:
Vad i Herrans namn gör ni här så här tidigt på morgonen?
Minns ni henne inte?
" " Det var som fasen!
När Emily såg det glada grin han gav modern, såg i vilket tillstånd rummet befann sig, hur trångbott där var, lade märke till smutsen, den dåliga lukten, den atmosfär av fattigdom som låg över allting, kunde hon inte låta bli att häpna över den glada sorglöshet alla visade.
När var du här sist?
och Geordie...
på halvtid.
Jag har sagt åt Frank att nu får det vara slut --- men det lär det väl inte bli förrän månen trillar ner ", avslutade hon med ett bullrande skratt.
Men under den närmaste timmen kunde de i alla fall få ta igen sig här och hon kunde få prata med moster Mary, fastän mostern varken kunde läsa eller skriva förstod hon på sitt sätt ändå ganska mycket.
" När den bastanta kvinnan lutade sig fram mot henne log Lucy matt och nickade, men Emily återförde samtalet till det ämne de förut avhandlat med att säga:
" " Nej, moster.
nätter var jag där och fick inte sova en blund för den där tuppen och hönsen och grisen, för att inte tala om fåglarna, några av dem höll till uppe på taket och väsnades.
" " Tack, moster, men jag har bröd och ost i påsen här.
Några av de förbipasserande hade tittat lite nyfiket på dem, men ingen hade så mycket som tilltalat dem.
" " Ja ".
Om jag var som ni skulle jag ge mig hem.
" Först sa han ingenting, stod där bara och synade henne, sedan sa han:
" " Kan ni laga mat?
Det är vad jag har gjort mest hela tiden under de senaste
shilling i veckan till att börja med och fritt vivre.
" Hennes ansikte hade fått det där glada uttrycket som Sep hade beundrat så mycket och hon stirrade ordlöst på honom ett ögonblick tills hon fick se Lucy dyka upp i dörren till apoteket.
" Nu stod Lucy framme vid Emilys sida och stirrade på den främmande mannen.
Var har ni era saker?
Mannen vid bortersta ståndet ropade efter dem:
Ägaren heter Birch.
Vilken tur.
" Ja, han talar inte liksom riktigt bildat.
" Tja, han är inte liten men inte särskilt lång heller.
Men se till att ni inte glömmer bort oss.
Nej, min flicka lilla, det kan jag inte ta emot av dig.
" Mannen stod där bredvid sin vagn som om han hade stått där länge och väntat på dem.
Därborta ligger parken ", sa han och pekade med piskan, " och vägen till vänster leder till den finare delen av stan.
Mitt hus ligger ungefär
" Var inte rädd, vi kommer inte att störta ner över kanten.
De hade namnet i stora bokstäver utanpå vagnarna.
Det fanns en kyrkogård intill kyrkan, sedan ängar och åkrar, och nästan mitt emot kyrkogården en smedja.
Smeden stod vid sitt städ och hon lade märke till någonting mycket egendomligt.
Jag försäkrar er att ni har alldeles fel.
Jag säger ju att han inte är kapabel att...
" " Frågat henne?
" " Vad i helvete menar ni med det?
" Det följde ett ögonblicks tystnad under vilken de båda männen blängde på varandra.
bondgårdar i sitt liv, och de hade inte alls sett ut som det här huset.
Sedan körde hennes arbetsgivare vagnen över gårdsplanen och genom valvet.
Han kom sakta gående mot hästens huvud och hans blick var fästad vid henne och Lucy ända tills hennes arbetsgivare tilltalade honom och sa:
Stackars Sep.
" Jag är tillbaka om ett ögonblick, " gick han mot en dörr i bortre ändan av rummet, men innan han nådde fram till den öppnades den av en lång ung man.
Ansiktet var långt och blekt, ögonen stora, näsan rak.
Det var ... väl skojigt...
" Emily skulle just till att le tillbaka mot honom men kom att tänka på att hon fick lov att hålla sig lite på sin kant mot honom.
Hon sa att de skulle ... flytta.
" Ta så mycket ... socker ni vill.
" Sedan smuttade de på sitt te, fast med en viss förlägenhet, för den unge mannen stod kvar där, lutad mot bordet, och stirrade på dem utan att säga någonting.
" Ja, det återstod att se, men Emily sa:
Av någon anledning tycks det vara den svalaste platsen i huset, några säger att det rinner en källa under den, men golvet verkar ju tjockt och stadigt och jag har aldrig undersökt saken ", sa han med ett tunt leende och pekade på det tredje rummet:
Fönsterna på bägge sidor om ytterdörren såg även från insidan jättestora ut, och själva dörren såg ut att vara kolsvart.
De var tillbaka i hallen igen och han öppnade en annan dörr.
Så förde han dem tillbaka till hallen och uppför den stora trappan vars bägge armar ledde till ett långt balustradförsett galleri vars ena ända vidgades till en bred hall.
" Och de följde bägge efter honom och stod där i dörröppningen och såg mot sängen och kvinnan som satt upp i den.
Emily Kennedy och hennes syster Lucy.
madam.
Men så med ens visste hon inte vad hon skulle tro, för kvinnan i sängen log plötsligt och sa så vänligt:
" Kom nu, så ska jag visa er var ni ska bo.
stolar av vilka den ena var en gungstol av rotting.
Stanna du här, Lucy ", sa hon och nästan sprang förbi honom ut i korridoren och nerför trappan.

Inte för att hon inte varit hövlig mot henne, i morse hade hon till och med tackat Emily för att hon hade kammat hennes hår.
Trots att han ibland kunde stå där och glo på henne med det där egendomliga leendet så var hon inte rädd för honom.
Hon ansåg att han behandlade Abbie skamligt illa.
Bakdörren öppnades plötsligt och en fyllig liten kvinna kom in.
" " Ja, visst.
De flesta kallar mig vid förnamn.
" Du har respekt för äldre folk, det ser jag, och söt att se på är du också.
Och det är din sak att bevisa det för honom, min flicka.
Hon såg ett belåtet uttryck dyka upp på hans ansikte och han nickade åt henne och sa:
Jag ska göra som ni säger och låta Lucy sköta resten.
" Ja ... ja, hon bad mig göra det i morse.
" Upp med dig ur stolen, Lucy!
Och förresten så har jag en släng av diarré.
" Jag visade dig ju häromdagen, men för all del, jag ska komma och hålla ett öga på dig mens jag äter.
Men jag växte upp på en av gårdarna som då för tiden hörde till stället.
" Emily kärnade på.
" Vet du det?
Bara en dräng?
Hur som helst så såg han sin chans.
Den dan de gifte sig stod jag ute i det här rummet och lutade mig mot väggen och grät de första tårar jag gråtit i mitt liv.
Hon hade trott att hennes arbetsgivare var en herreman ... nåja, frånsett hans tal som ibland blev lite grovt.
" " Ja.
Vad gör jag med vattnet som blir över, jag menar kärnmjölken?
Visst inte!
" " Ja, o, ja, det ska jag.
hennes arbetsgivare var ingen herreman, hennes husmor hade lockats in i ett äktenskap med en dräng, hon som hade haft en överste till far!
" Det har inte hänt något med den, den är inte riktigt klar än.
Hade hon den fruktade sjukdomen?
" De såg på varandra och log.
" Gå upp och lägg dig nu, jag kommer strax.
" Emily var i färd med att lägga mera kol på elden och hon avbröt sig inte i sitt arbete.
" " Inte det, sir?
" " Säg henne att jag har sagt att du bara får tillbringa en halvtimme däruppe, utom när du ska städa rummet grundligt, och det behövs bara en gång i veckan.
" Det var väl det jag tänkte.
Jag vill bara att du ska veta din ställning här:
" Jo, hon förstod honom.
" Ja, inte skulle jag låta någon trampa på mig, sir.
Hon kan ju inte komma åt låset.
" Förstår du nu vad jag har sagt, Emily?
En annan sak som Abbie sagt och som hon visste med sig vara sann var att hennes husbonde inte var någon riktig herreman, en riktig herreman skulle under inga omständigheter råda en tjänare att kasta tillbaka saker på hans fru, en riktig herreman skulle snarare säga åt en att finna sig i det eller ge sig iväg om man inte tyckte om det.
Hon var just på väg upp till sin husmors rum när hon mötte Lucy bärande på en fullastad frukostbricka.
Och så sa hon att hon visste nog vem det var som hade stulit pajen och gömt den i sitt rum.
Börja för Guds skull inte med de där dumheterna igen!
Jag har ju berättat för dig vad herrn sa, inte sant?
Såja, iväg med dig nu!
Hon visste att det inte var Lucy som hade spillt ut vattnet, det skulle Lucy ha talat om för henne, som hon talat om för henne att hon kräkts.
Det var inte hon som hällde ut det där vattnet på sängen.
Men så kom de:
" Emily såg hur han grep hustrun om axlarna och ruskade henne tills hennes huvud skakade och rösten slocknade i ett flämtande andetag.
Hon ger sig till att hota mig!
Men när hon väl kom ut i hallen stannade hon där med händerna för ansiktet.
" " Jag kommer inte att få ångra någonting utom det att jag gav mig i lag med dig.
" Ja, och du bjöd mig stiga in i det, inte sant?
Men du har rätt.
Du har en överraskning som väntar dig, Larry.
" Emily skakade på huvudet.
Och vi ... behöver dig.
Och så ... är det Lucy.
Stanna kvar hos henne sedan.
" Vill att du ska stanna?
" Hon sa ingenting alls på ett litet tag.
Det var inte som om han hade glömt att hon var där, men som om det inte spelade någon roll vad han sa framför henne.
Av ylle!
Hon var inte längre så mager, hennes ansikte verkade rundare och hon hade fått rosor på kinderna.
Hon behövde något för att frigöra sig från morgonens olustkänslor, hon skulle göra av med pengar och strunt i det!
" Hej på dig, Larry, hur har du det?
Hon bar ett tomt träämbar i vardera handen och var påtagligt gravid.
Con har aldrig rört henne.
Blev han försenad skulle de vänta.
Du förstår, Lucy, man måste vara så försiktig, man får aldrig vara sig själv med arbetsgivare och husbönder och sådana där, för alla är inte som Sep.
Ja, det skulle moster Mary ha sagt, för när man beskrev mrs Birch för folk måste de få det intrycket att hon var galen.
" " Tack för rådet, moster.
Men som de närmade sig Larry Birch där han stod, till synes på samma fläck där de lämnat honom tidigare på dagen, saktade deras steg och när de kom fram till honom sa de ingenting, och inte han heller.
Varför hade han skrattat?
Kappan följde hennes smärta midjelinje och föll sedan ut i en klockad kjol rikt garnerad med snörmakerier.
Lucy, klädd i en tjock grå, men söt kappa, med blå manschetter och krage och en blå kapuschong fodrad med kappans tyg, såg varm och god ut och inte alls komisk.
" " Jaså ", sa han och nickade allvarligt.
" För Guds skull, ta av dig den där hatten innan vi åker igenom byn ".
" gick hennes händer automatiskt till hatten och blev kvar där medan Larry Birch väste fram mellan sammanbitna tänder och nästan orörliga läppar:
Härnäst kommer du att få höra att det är jag som har köpt dig din fina stass, så det är lika bra att du bereder dig på det.
Det ska jag göra!
" Just det, ni och alla andra, jag behöver inte stå på tå för någon.
Att säga honom att han var bunden vid huset...
Folk skulle skratta sig fördärvade när moster kom i det, men det skulle moster bara tycka var roligt...
" Åh, vad ni ser underbara ut!
" Så vackert, så vackert ", förvreds hennes ansikte.
" Såja.
Livet var ändå bra konstigt.
Ja, en vacker dag skulle hon göra det.
Hon var väl ur gängorna därför att han hade sagt åt dem att ta ledigt i dag eftersom han inte kunde köra in dem till stan i morgon, och han hade inte sagt varför.
dagar, insidan av huset, gårdsplan och ladugården.
Och det är också en sak som jag vill tala med dig om, hur kommer det sig att du kräks så ofta nu för tiden?
" Emily sjönk plötsligt ner på sängen och satt tyst en stund innan hon sa:
Nej, kom nu så ger vi oss iväg från det här...
Tror du att vi kan gå dit och be om ett glas vatten, jag är så törstig så jag kan dö.
Det var nästan
När Lucy vågat sig in fortsatte de genom köket in till sovrummet.
Och se, en upptrampad stig, det måste vara någon som kommer hit ibland.
" Emily såg kisande mot gestalten som rörde sig där långt borta nedanför dem.
" Jaså ... ni är ... redan hemma?
Hon höjde lite på ögonbrynen.
" Hon beslöt sig för att ta sig en kopp te först och följde efter Con ut i köket.
" Fanns det någon som hon tyckte om?
" " Klänningen, madam?
" " Ja, det är det.
Du skulle aldrig i livet kunna spara ihop nog pengar till en klänning som den du nu har på dig, och inte heller till plaggen som du har styrt ut din syster i.
Nu vände Emily sig till Lucy, som kom stapplande in i rummet med en tung kanna fylld med varmt vatten, tog kannan ifrån henne, fyllde handfatet med vatten och sa:
Se till att du fattar den saken.
Vart hon än tog vägen måste hon ju ha Lucy med sig och det fanns många inackorderingsställen där de inte tog emot lungsiktiga.
" Herrn ... gav mig...
" " Madam!
" När hon tystnade sa han:
" " Gör som jag säger, gå efter hatten och kappan som du köpte häromdagen samtidigt med den här klänningen.
Det var egendomligt och obegripligt för Emily, men ända sedan den där söndagseftermiddagen då hon stått framför sin husmors säng iklädd de där löjliga plaggen som hon nu inte kunde fatta att hon någonsin hade kunnat köpa och som hade kommit henne att få en så låg uppfattning om sig själv, hade saker och ting blivit lättare i huset.
Där är du nu igen!
För det andra kunde hon inte bli kvitt minnet av sitt möte med flickan som hade haft platsen före henne själv, Chrissey Dyer.
Hon måste ha gått nästan
" " Men varför är du ute då?
" " Vad menar du med att hon har försökt?
" " Det gjorde han nog.
Egentligen trodde jag honom inte om det, för han försökte sig aldrig på något sådant med mig.
Men morsan hade fått nog av det ändå, så hon gav honom inte tid att göra någonting, hon såg till att vi båda kom därifrån illa kvickt och sa att hon sket i jobbet.
Adjö.
Åt herrskapet hade hon inte köpt någonting, hon hade tänkt över saken och bestämt sig för att det inte passade sig.
På brickan stod ett fat med hennes senaste alster och med en blick på Rona Birch pekade hon på dem och sa:
Handen som höll om öret på den lilla silverkannan hejdade sig mitt i en rörelse och Rona Birch såg på Emily och sa stilla:
Sedan såg hon henne lyfta koppen nästan ända till munnen.
Julen då Con var
" Emily tappade hakan.
Hon lutade sig mot kuddarna och höll i tebrickan med bägge händerna medan hon skakade av skratt.
" Tror du mig inte?
Har du någonsin varit tillsammans med en man?
Hon hade aldrig hört på maken!
Men det var också konstigt att tänka sig henne så, för det mesta var hon ju svag som en kattunge.
" Och jag som hade trott att de kanske till och med skulle äta sin middag här inne tillsammans med oss.
" Om han hade gjort detta eller ej, det visste hon inte, men hon serverade som vanligt middagen i matsalen.
" " Alla?
Jag skulle kunna hoppa över småhus om jag bara kunde få dig att äta ordentligt.
" Men moster Marys ungar har något som det här huset aldrig skulle kunna ge dem.
" Och med ett skutt var hon uppe på golvet, lyfte kjolarna nästan ända upp till knäna och uppförde en munter dans som kom Lucy att nästan kikna av skratt.
" hade han sagt.
Förresten, vet du om att hon kräktes i dag igen?
glas vin som hon druckit och som hettade i hennes mage och kom det att snurra runt i hennes huvud.
Herre Gud!
" " Om du inte äter nu kommer du att ha somnat innan dess.
Att tänka sig att ens fundera på att lyfta på kjolen!
" I nästa ögonblick föll hon in i gapskrattet som kom från Con och Lucy.
" " Det påminner mig om en sak ", sa hon och lutade sig fram mot honom.
" Nå, Con?
Det har jag tyckt ända sedan jag först såg dig.
" Allas uppmärksamhet drogs nu plötsligt till Larry som satt dubbelvikt med händerna för ansiktet och skrattade så att han knappast kunde få fram orden:
" Ja, låt oss gå ut!
" Hon hade inte sagt herrn till honom en enda gång i kväll och hon tyckte inte att det hade varit opassande, för allting hade varit så riktigt och naturligt, mest han.
Herregud!
" Hon stod mellan dem, deras armar snuddade vid hennes.
Det lät så otacksamt på något vis.
" Med ett litet skratt lydde han hennes uppmaning.
" " Jag får önska detsamma.
" Gott nytt år, Emily.
" Och så drack Emily det där söta vinet igen.
Det var inte ovanligt att hon stängde in sig på natten, men när hon gjorde det på dagen betydde det alltid att hon var på dåligt humör.
" Hon nickade i takt med musiken och började sjunga.
Men trodde ni någonsin att ni skulle få höra en mors klagan över sin son som omkom nere i gruvan, och det här under ert eget tak, herr överste, sjungen av en ung flicksnärta, en vis ung flicksnärta?
Å, min bäste överste, jag kan höra hur ni vänder er i er grav.
" Aldrig i hela mitt liv har jag haft så roligt...
Den översta hyllan hade fallit ner med allt porslin som hade brakat ner på det som stod på själva skänken under hyllorna.
Med örat mot hålet i sängkammargolvet kunde hon höra mera obetänksamt tal än hon någonsin skulle kunnat genom luren.
" När Larry lämnat rummet sjönk Lucy trött ner på en stol medan Emily och Con städade upp förödelsen.
" Han såg åter på porslinshyllan och han fick ett bistert drag kring munnen och sa:
" God natt, Con.
" Hon lade sig på knä framför spisen och slog ner elden med en eldgaffel, sedan drog hon fram eldskärmen och ställde den för.
" För några av de bästa och hemtrevligaste timmar jag har haft på flera år.
" Jag har känt det på mig ibland...
Eller fanns det det?
Hon bodde på fattighuset och hennes barn också, för hennes far hade kört ut henne.
"
Hon hade lyckats få sin husmors frukost klar i tid och kände sig lättad när denna inte talade till henne, inte ens för att önska henne gott nytt år, utan bara stirrade på henne, vilket betydde att hon befann sig i en av sina dåliga sinnesstämningar.
För på nykter kaluv nu på morgonen skulle han tycka att han hade förnedrat sig ... eller skulle han inte det?
" Jag begriper inte vad som kan ha hänt, jag har tagit ner saker från den hyllan hundratals gånger och aldrig känt att den satt löst...
Vad är det?
Skynda dig!
" Hör du mig!
Vad har hon gjort er?
Visste hon inte att man mådde illa och kräktes när man väntade barn.
" " Nej!
Å!
Hon gick fram till sängen, satte sig vid Lucys sida, lade armen om hennes axlar och sa mjukt:
O nej!
Nedslagen satt hon på sängkanten och frågade sig vart de skulle ta vägen nu.
Han hann fatt henne vid foten av trappan och sa utan att se på henne:
" " Tim Pearsley?
För en liten stund sedan hade hon inte vetat hur hon skulle kunna möta honom efter det där i går kväll, men nu tycktes det vara bortglömt.
Jag hör att frun slet kläderna av kroppen på henne.
Jag skyller dem inte för det, men det är inte desto mindre ett faktum.
Och det kunde ha hänt genast ni kom, flickan var bara för rädd för att säga något.
Jag tror dig.
När hon nu såg tårarna rinna ner för ynglingens kinder gick hon fram till honom, tog hans hand och klappade den och sa:
Det kanske vore det bästa som kunde hända dem båda om de fick sparken.
Nåja, det kanske var lika bra, det skulle avgöra frågan om hon var med barn eller inte, för hon vidhöll alltjämt att ingen hade rört henne.
" Se, där är du ju, Lucy.
" Kom in, du!
timmar och dagen efter bara torrt eller rostat bröd.
" Emily sänkte huvudet och bet tillbaka gråten och sa än en gång:
En
" Doktorn har lämnat ett laxativ, det är bäst att hon tar det genast.
" Han stelnade till och svarade:
" Så tillade hon med en blick upp mot taket:
Inte för att det spelade någon roll.
Hon drog ett långt, lättat andetag.
När hon såg på honom önskade hon att hon var hans mor och kunde få se efter honom i alla hans dagar.
och betraktade dem medan de närmade sig.
Både du och han.
kilometer från byn när Con höll in hästen.
" Mannen med...
Och den där andra kvinnan.
" Nu ska du inte tänka på det...
Och tänk vad hon hade ställt till det med Lucy.
Men på sätt och vis hade hon sina tvivel om honom, ibland var han hur rar som helst, och ibland, när han fick det där struntförnäma tonfallet och spelade herreman, kunde hon inte med honom, för när allt kom omkring var han ju inte någon herreman, i alla fall inte en riktig en.
Kanske var hon en idiot, för när allt kom omkring så hade det ju inte varit mer än dolska blickar, i alla fall ända tills Con hade höjt armen så där.
" och Con höll in hästen och svarade med ett " Hej...
" Ge hit den bara.
Jamsie.
" " Jag skulle bra gärna vilja se Chrissy igen ", sa han med ett huvudkast och ett skratt.
" Han lutade sig mot henne och viskade med ett brett leende:
Men plötsligt försvann leendet från hans ansikte, han höll in hästen tills den nästan stannade och sa lågt:
" " Vad är det frågan om?
" " Det var inte jag som gjorde det, Jamsie.
" " Herregud titta på dem!
Stanna!
" Kvinnan spottade på vagnen och började springa efter de andra.
" Hon knuffade honom bokstavligt talat ner från sätet och som om han höll på att vakna upp ur en ond dröm sa han:
Han sprang fortfarande men nu längs en stig som inte var mer än en smal hylla, och mot honom från bägge sidor kom
" Och lika plötsligt som hästen hade stannat stannade hon nu och åter grep hon med händerna om ansiktet.
Han låg på sidan med huvudet vilande på ena armen, den andra rörde vid hans knä som var uppdraget, det såg ut som om han just skulle till att klia det.
Hon höjde sakta huvudet och såg sig om efter dem som hade begått denna ondskefulla handling, men så långt hon kunde se fanns det ingen människa inom synhåll...
De hade ordnat en bädd av säckarna och lagt Con på den.
Con gjorde inte din hora till dotter med barn, det var han oförmögen till.
Hon ville gå fram till honom och slå armarna om honom och bönfalla:
Hon stod inte ut med mera.
Hon hade hört att när poliser hade velat få tag på Jamsie Morgan som vittne hade hans föräldrar sagt att han hade gått till sjöss igen.
Och utan att yttra ett ord till sitt eget försvar hade han lommat sin väg.
" Han säger att han tänker slå ihjäl Goodyear, ja, ju förr desto bättre.
" Jag glömmer inte vad jag är eller var jag är, och jag kan säga er detta, madam, att jag kan ge mig iväg härifrån så snart det passar mig.
När Emily höll henne hårt i sin famn gav också hon vika för de uppdämda känslorna inom sig, men hennes gråt var ljudlös, den värkte genom hela hennes varelse som en fysisk smärta.
Hon var inte ung, nära
Och det är faktiskt det enda du kan göra, för glöm inte att om du försöker dig på något annat så riskerar du din egen nacke.
" Emily väntade på ett svar men inget kom.
Och därtill var hon förkyld, hon hade gått och huttrat i flera dagar efter att ha blivit genomvåt nere i gruvschaktet.
" Jag måste tala med dig.
Han hade sagt " lämna mig inte.
Jag skulle sparka ut honom i morgon om det inte var för ... " Han avbröt sig och kastade en ofrivillig blick uppåt, sedan skakade han på huvudet, såg henne rätt i ansiktet och sa:
" " Jag vill helst inte att du ska låta Lucy göra någonting alls.
" " Skulle de kunna bota henne?
Jag älskade honom.
" Jag tycker inte att jag låter begrava mig levande.
, jag ska se till elden och det andra ", började hon pyssla beskäftigt med dukningen.
" När hon gick upp för vindstrappan visste hon att en ny fas av hennes liv hade börjat, men vad den skulle medföra hade hon ännu ingen aning om.
Hon vände sig och tittade på Lucy.
Det låg på en plats som hette St :Leonards utanför en stad som hette Hastings.
shilling och
år.
Ja, han var verkligen snäll.
Det var därför hon kunde säga sig att han inte var personlig av sig, och det var också därför hon alltjämt kunde gå omkring med högburet huvud, om hon hade lust med det.
" " Det gör ingenting ", sa hon med lysande ögon och glädjestrålande ansikte.
Du kommer att bli en mycket vacker kvinna, Emily.
" Nej, nu måste jag se om teet har dragit ... " Hon vände sig hastigt bort från honom, tog tekannan och satte den på frukostbordet och gick tillbaka till spisen.
Inte i dag!
" Jag har ju sagt dig att jag tänker pensionera honom, han duger ingenting till längre, han är för gammal.
Och kom inte och säg att jag inte har varnat dig!
Du kommer att få höra mig skratta så här när jag är borta.
Lutande sig fram mot Emily väste Rona Birch nu:
" Med en snabbhet som man inte kunnat vänta sig av en kronisk invalid snappade Rona Birch åt sig tallriken och kastade den, full av kött, sås och grönsaker, rätt i ansiktet på Emily.
" Rona Birch yttrade inte ett ord, stirrade bara på honom med hatfyllda blickar.
Hur elak hon än var borde han inte ha gjort det.
?
" Larry gned sig eftertänksamt på hakan innan han tillade:
" Han reste sig upp och började gå av och an i rummet och doktorn reste sig också med orden:
" " Ja, den saken bör väl ni bäst känna till ", sa doktorn och lämnade rummet.
" " Å, det är från min syster.
" " Då får du väl lov att göra allting åt henne, inte sant?
" Hon gick in i skafferiet och kom ut med en skinksmörgås och en tjock skiva russinkaka och när hon räckte honom det sa han:
Hon tyckte om George Archer.
.
Vad kunde hon hålla på med där inne?
När hon sprang över gårdsplanen blåste den kalla, friska vinden håret i hennes ögon så att hon inte såg honom utan sprang rätt på honom där han kom runt hörnet.
" Hon var på väg genom valvet men hejdade sig och vände sig om mot honom.
" Jag lovade henne en gång att jag aldrig skulle försöka ta mig in i hennes rum med en stege ", sa han enkelt.
Så stod han ett bra tag innan han sakta vände på huvudet och såg ner på henne, och även i det svaga ljuset såg hon det förbryllade uttrycket i hans ansikte.
" " Ja, visst är det det!
Men Rona Birch hade därtill ett skärsår som sträckte sig från ena örat upp till hårfästet, och det var täckt av levrat blod.
När hon kom tillbaka till hans sida stod han där och stirrade som bedövad.
Det kan hon aldrig ha gjort på egen hand.
" Gått bort?
" " Nej, men om han sa att hon låg där så gjorde hon det.
Hade hon å andra sidan ännu inte gjort det kunde han inte ta risken att varna henne till tystnad, för då först skulle det väl bli riktig fart på hennes tunga.
Ja, det var ju hon själv, Emily, också, men henne skulle de väl inte bry sig om att misstänka, hon hade ju ingenting att vinna på det, medan han ... ja, genom hennes död skulle han ju få allt det han hade gift sig med henne för...
Först Seps död, sedan Con och nu frun.
Det enda de behövde göra var att presentera fakta och låta läsarna bilda sig sin egen uppfattning...
Men utan ett ord fortsatte han genom rummet och försvann ut i hallen.
" Det tjänar väl inget till att fråga om han vill ha något.
" Doktorn var inte till någon hjälp.
Du vet nog till vilken glädje och tröst du har varit för mig och att jag är väldigt förtjust i dig.
Bara någonting dumt som kom för mig.
" sa han med en häpen blick på henne.
.
Vilket för oss tillbaka till utgångspunkten.
" Hon tappade hakan och stirrade storögt på honom.
" Han tystnade och hon viskade ivrigt:
Inte förrän i detta ögonblick hade hon verkligen trott att Rona Birch hade kunnat ta sig ur den där sängen, nu gjorde hon det och det som gjorde henne så ursinning var tanken på alla de gånger den där snuskiga satkäringen --- för det var just precis vad hon var --- hade grisat ner i sängen och låtsats att hon inte hade någon kontroll över sina organ, när hon hela tiden varit i stånd att använda sig av sina ben.
gånger sedan dess och båda gångerna var det månsken.
" " Jag vet en som jag är säker på skulle kunna bekräfta hans historia --- om man bara kunde få honom till det.
Från fönstret följde hon honom med blicken där han gick över gårdsplanen.
" " Plats?
Jag har något att säga honom, något att berätta för honom.
Skynda er!
" Var så god och sätt dig.
Ja, så fick jag tandvärk och ville ner hit till köket och jag gick barfota och hade inget ljus med mig.
Och det gjorde jag också.
Den ena var den där med doppsko av gummi som hon använde för att banka i golvet när jag inte kom fort nog när hon ringde och den andra var en vanlig träbit.
" " Nej, det hade de inte, och som jag bar mig åt så trodde morsan att jag var på väg att få snurren.
" De sätter in dårar på dårhus.
Tack, tack!
Hon skrattade högt för sig själv, skrattade som hon inte gjort på månader.
Och hon, då ... ja, hon hade fattat tycke för honom, mer än tycke.
Hon skulle säkert komma springande nu, och tänk om han mötte henne på halva vägen?
Jag kan ströva världen kring ... hoppa över månen om jag har lust, eller helt enkelt bli kvar här ... här, som nu är mitt hem och njuta av allt.
Ja, det hade hon förstått men hon var säker på att han inte skulle få gå tomhänt.
Ur den andra vagnen steg samtidigt
" Ta in soppan med detsamma, männen kommer att dricka sprit och damerna vin.
Men vad han gjorde innan han gick ut genom dörren var att sakta snurra runt och se sig om i hallen och sedan nicka nästan omärkligt för sig själv med belåten min.
" Ja, då väntar vi oss att snart få se dig hemma hos oss ", hördes hennes ord tydligt och klart, och som vagnen rörde sig bort höjde han handen och nickade som för att säga ja.
Å, varför ältade hon alltid om det där att han inte var någon riktig herreman?
Han höll upp köksdörren åt henne innan han skyndsamt sa:
" " Jag?
Hon rusade fram till dörren och tittade ut i hallen.
" Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv, min flicka.

Huset och gården och alltihop är ju herrns, vet jag!
Vad säger du om det?
Det var väl framsynt av henne?
Inte han, inte, för i grund och botten är han inget annat än ett jäkla svin.
ha!
" Med dessa ord smällde hon igen dörren i ansiktet på honom och det sista hon hörde av honom var en ström av svordomar.
Det var biträdet igen.
Hans hustru, eller rättare sagt den avlidna, stipulerade att han fick ta med sig så mycket bohag som rymdes på en kärra ... Har han någon annan bostad?
Har hon ... har hon inte lämnat honom några pengar alls?
" Han log lite förläget.
Men de var inte döda, de levde och hon visste att hon skulle skrika om hon inte bröt denna olycksbådande tystnad.
Hon hade sett honom i alla möjliga olika sinnesstämningar, men aldrig hade hon sett honom så här.
Han hejdade sig mitt i en rörelse, vände sig långsamt mot henne och sa bistert:
Den djävla satkäringen!
Vad hon inte kunde förklara för sig själv var sina egna reaktioner som mest kom sig av att hon nu plötsligt fick se honom återgå till sitt ursprung, för i det här ögonblicket såg hon honom som en enkel bonddräng, inte mannen som i
Ut!
Hon stod vid det lilla fönstret med armarna korsade över bröstet och såg ut i den fallande skymningen.
pund undanlagda.
Efter en lång sömn brukade de vakna upp och sedan inte röra sprit på några veckor.
Vilket hus det vara månde och vare sig han var herreman eller ej.
" I synnerhet om han blev kvar i trakten och slog sig ner i stugan uppe på åsen...
Hon såg hur han famlade efter bordskanten för att finna stöd, sedan sträckte han ut handen och tog tag om ryggstödet på stolen som mr Tooton sköt fram och så satte han sig slutligen med mr Tootons hjälp.
Hon kände att han inom sig var helt vaken, helt medveten om att han hade förlorat allting och att han nu inte hade några som helst krafter kvar.
" Larry följde honom med ögonen tills dörren stängdes efter honom, sedan vände han åter blicken mot bordet men nu var det mrs Riley han såg på.
" Emily.
Inte kunde man stå där hårdnackad och orubblig och komma ihåg det som hänt för
Hennes framtid var avgjord.
" Mr Tooton tittade på den men det var Emily som frågade:
Det är både synd och skam det hela, det är vad jag tycker.
" Mr Tooton log.
Jag gillade dig från första början, men det var inget att göra åt, för du hade redan gjort ditt val långt innan jag kom in i bilden.
" Under de närmaste
Askan är fortfarande varm, vi ska snart få fart på elden.
Jag klarar mig.
" Hon satte ifrån sig muggen och såg tillbaka på honom.
Som om han hade hört hennes tankar sa han:
Jag kommer aldrig att gå ifrån dig.
"
Hon såg nu mr Tooton stiga in genom ytterdörren, och sprang ut i hallen för att genskjuta honom där.
" Tillhör den dig?
" Den här klockan är min, mr Tooton.
" Det sitter ju väldigt många stenar på den.
eller...
För själv kommer jag ju aldrig att kunna använda den.
.
" " Tack, mr Tooton.
Det var nästan mörkt när Larry och George bar den sista kofferten mellan sig uppför sluttningen till stugan med Emily gående strax bakom dem med hästen.
" Åt detta skrattade han och sa:
månader och just nu tycktes livet sträcka sig så ändlöst långt framför henne.
" " Nej, jag tror inte jag skulle orka det.
" Hon sänkte huvudet och sa sig själv att hon inte fick gråta.
Efter att ha letat fram en handduk bar hon in karet i det andra rummet, stängde dörren bakom sig, hela tiden medveten om att han suttit där på den andra kofferten och tittat på henne.
sidor av honom, nu kände hon
Alltså låg hon där stel och orörlig, hennes kropp skulle inte uthärda ännu ett överfall, för det var så det känts för henne.
Sakta, sakta slappnade hennes kropp av mot hans.
tunnland stora område.
På golvet låg en matta, och det förstod hon redan från början var ett misstag, för man kunde inte undgå att dra in lera på den.
Ingen hade kommit till dem.
" Jag tänker inte bege mig ner dit.
" Hon tystnade abrupt, för han hade vänt sig om och den blicken han gav henne var samma som hon ofta hade sett när han spelat herre på gården.
" Hon stack sin knutna näve under hakan på honom så att han fick lov att se upp.
" Han tycktes överväga saken och sa sedan:
" Vad tänker du göra?
" Minns du vad som hände med Con?
" " Det står mycket som är klokt i den ", sa hon lite trotsigt.
Det är så de ser saken, allihop, och de skrattar som de inte gjort på flera år.
" " Känner du dig ensam här?
Du borde se och höra henne.
Hon kom in på bygatan från den övre ändan och när hon gick förbi smedjan vände hon på huvudet och tittade in genom dörren.
av dem betedde sig som om de sett en vålnad, för precis som kvinnorna på bygatan vände de sig helt om med gapande munnar.
in i boden.
Under tystnad vägde mr Cole upp korvarna och innanlåret och när han kom till oxbringan sa han:
mr...
" Det enda svar hon fick var en talande tystnad.
" Och vad kan jag göra för er, miss?
" Ja,
" Tekakorna stod nu i sin påse framför henne på disken och ett klickande ljud från vågen vittnade om att mjölet var uppvägt och nu lutade hon sig lite närmare mr Waite och sa lågt:
kilo kli och en bal hö nära bron.
" Han tystnade och hans leende blev bredare när han sa:
" och med en flyktig blick på slutsumman svarade hon:
" Belamrad med alla sina inköp gick hon med raska steg längs bygatan som plötsligt hade blivit full av liv och rörelse, folk syntes till i sina trädgårdar, de tvättade fönster, de stod och pratade i grupper.
" Nej, nu får det vara nog med det där.
" " Visst, tösen min, det är klart att du har rätt till det, det är ju ditt liv.
papper.
" " En klocka?
" " Den saken klarar gumman Harris åt dig, du vet hon som lånar ut pengar, och sånt där.
" " Det kan jag tänka mig, i varje fall om man får tro allt som står i tidningarna.
" Emily funderade ett ögonblick och sedan förebrådde hon sig för att hon hade fått lov att alls fundera över saken och sa:
" " Det är synd.
Han ser det som att han är stolt, men ... men det gör inte jag.
" Emily kommenterade inte detta, suckade bara och Mary sa:
" Å, moster, vad du är tokig!
När Emily en halvtimme senare kom ut med
Några minuter senare bar hon sina bördor genom dungen och därifrån kunde hon se bron och Larry som stod och väntade där.
Hon skrattade högt nu när hon sa:
Vem?
Han sa:
Alla är inte likadana...

Som veckorna led blev också penningfrågan ett svårt irritationsmoment mellan dem.
Men, som hon sa sig, det här var inte rätta ögonblicket att be om förlåtelse eller ge efter på något sätt.
minuter senare kom han ut i köket klädd som hon inte hade sett honom klädd sedan den dagen han lämnat gården.
" Han blundade och gjorde en grimas.
" Det är en sak som du skulle kunna ta med dig hem om du inte har något emot att bära på det.
" " Jag vill inte ha några handskar.
" Han vände sig inte om, höjde bara ena handen till tecken på att han hade hört henne...
Hon skulle ta sig en kopp te först och sedan skulle hon gå.
Det hade funnits
Hennes far.
Efter att ha tagit på sig ett par tumvantar gick hon ut i skjulet och tog en hemsnickrad skrinda och drog den med sig över den ojämna terrängen ner till ån.
En timme senare var dagsljuset nästan helt borta och hon tog på sig den gamla sjalen och kappan igen, tände en lykta och gick ut och ner för sluttningen.
Som hon närmade sig det andra ljuset slutade det upp att svänga och blev stilla, vilket måste betyda att det hade ställts ner på marken.
Jag ... jag vet inte vad det var som kom mig att gå ner hit och ta mig en titt, men det var ju bra att jag gjorde det för annars hade han varit stelfrusen som en planka i morgon.
" Hennes röst lät sträv och grälsjuk, hon lät som miljoner plågade och arga drinkarhustrur.
Hon tog ljuset och de gick tillbaka ut i köket och George sa:
" Hon såg på honom och sa:
" Som vanligt.
" " Hurdan är han, den nye?
Och inte försöker han göra sig viktig heller, han tar det lugnt och ser sig om lite.
Jag har ofta tänkt att ni skulle ha kommit bra överens, jag kan se er för mig skratta och nojsa tillsammans ... Är du lycklig, Emily?
" " Jag önskar att de ville säga honom det då, det skulle kanske ge honom lite tröst.
George visste den, liksom säkert alla andra utom hon själv.
burkar kaffe och en fint garnerad tårta som blivit alldeles tillplattad.
Var finns tårarna och löjet, Var finns barnaårens fröjd?
Det var en upprepning av vad som hade hänt för några månader sedan.
Hans röst tonade bort.
Hon hade varit lika dum som hjältinnorna i de där romanerna hon brukat läsa som handlade om mannen av börd och kvinnan av folket.
När detta var gjort gick hon fram till bordet och betraktade honom.
Han kom till medvetande snabbare än vad hon hade väntat sig.
" Du kan ju gå ut och titta på skärvorna om du vill, men spriten lär du inte kunna se för den har runnit ner i jorden.
Det gjorde fortfarande ont men mest i huvudet.
Han grät nu igen, han grät alltid när det hände honom något.
år, för hon kände sig som en kvinna, en fullvuxen kvinna, en som var van att axla ansvar, en som var van att ... bära en mans börda.
En sugga kunde få en kull på
" Ja, det gör vi, mr Morgan.
Men vid dessa tillfällen, när hon bara hade sett honom i förbifarten, kunde hon inte göra sig någon uppfattning om vad för slags man han var, förutom det att hon höll med George om att han såg ut som en utlänning.
" Men räck mig då era paket.
" Och nu fick hon mål i mun.
" Jag kan inte inse varför den här situationen ska behöva fortsätta.
Nej!
" Hon såg eftertänksamt på honom.
" Är det inte det ena så är det det andra.
Det fanns ett slags --- hon letade efter ett ord och det enda hon kunde komma på var lugn.
" Ja, vart tror du?
rader.
Det fanns ytterligare en anledning varför hon njöt av sina ensamma stunder, och det var att hon då kunde prata ostört med katten.
Hon kände hur hon blev alldeles het och slutade upp att smeka katten.
Orden kom bokstavligt talat som ett glädjetjut:
O, far!
år.
När han sist hade sett henne hade hon på sätt och vis alltjämt sett ut som ett barn, ett barn fullt av liv och munterhet.
Alice hade hastigt tagit till flykten med en annan inackordering när hon hört att hans båt var i annalkande.
Titta här ", hon tog ett av breven, " hon säger själv att hon knappast hostar alls nu och att hon äter som en häst.
" Är han snäll mot dig?
år och så upptäckte han att han inte hade varit det, så det är ju bara naturligt att han har för sig att han inte vill gifta sig igen, för hur skulle han kunna veta att jag inte redan var gift?
Hur som helst så lovade jag honom att jag skulle gifta mig med honom när jag fyllde
" Mannen som jag lever tillsammans med nu är lika gammal ", i stället frågade hon med en djup underton av hemlängtan i rösten:
" " Inte?
" Hon såg bort mot fönstret och sa tankfullt:
Det finns väl ingenting som hindrar dig.
veckor.
Ja, Shields ligger ju närmare Hebburn än Gateshead, så hon sa att varför lät jag inte honom hyra lägenheten av mig tills jag behövde den, då kunde de hitta något eget, och jag sa att för min del passade det bra.
Då säger vi så, vi ses nästa onsdag hos moster Mary.
" " Ja, vi tog med oss mera än vad vi skulle ha gjort.
" Han dröjer länge.
" Ingenting.
Trodde du att jag hittade på det?
" " Jag lever ju ihop med hans dotter...
" " Var inte dum, du är ju en arbetskarl.
Och du vet kanske att jag har varit borta till sjöss i
Vem som helst som har ögon i skallen borde kunna se att hon är värd ett bättre namn än hållkvinna.
Han var nästan lila i ansiktet, hans ögon lyste svarta genom de smalnade springorna.
Och vad har en sådan för möjligheter i livet?
" Hon tog honom i armen.
" " Det behövde jag inte göra, det syns i ansiktet på honom, det märks på långt håll.
" Hans röst blev mildare.
Ja, så är det.
" Han böjde sig ner och kysste henne ömt och än en gång slog hon armarna om hans hals, men efter ett ögonblick sköt han henne ifrån sig och gick med raska stek i riktning mot byn.
" Hon slet långsamt sin blick från hans och var på väg mot eldstaden när han röt åt henne:
" Nu röt också hon.
" Hon kastade tillbaka huvudet och pressade för ett ögonblick ihop läpparna.
Varför?
" " Nej, far.
" " Vad säger du?
Lämna oss i fred, sa jag, ska vi nog klara det mesta...
Se, vi är på väg in i tunneln nu.
De fortsatte att gå på flodsidan av gatan tills de kom fram till Pilot Street.
" Sakta vände hon sig om och gick tigande vid hans sida.
Det är väl en medfödd instinkt, kan jag tänka.
Och jag skulle aldrig ta hem Lucy, för hon i alla fall, tycks ha fått det bra på alla vis.
Eller ska vi till det där stället alldeles nära torget och festa på rågbröd och musslor och öl?
Du vill hellre vara ombord än här, inte sant?
Och jag ska ge dig något som kan hjälpa dig att göra det.
Hon visste att hela gatan vid det här laget visste att hon hade kommit tillbaka, och hon visste också att hon var föremål för allas nyfikenhet.
På något konstigt sätt kände hon sig lite stött över att Newcastle var så mycket finare än Shields.
Hon tittade på det.
" " Jaha, madam.

shilling och
Hon tog upp tioshillingsedeln, som hennes far hade gett henne ur väskan och lade den på assietten tillsammans med notan.
" Tack ... tack så mycket, madam ", kände hon sig nästan övermodig.
Inte alltid.
Han måste alldeles säkert ha lagt märke till hennes händer.
Det kunde inte vara det.
pund stod det.
De skulle fråga henne hur hon hade kommit i besittning av en sådan klocka som var värd
" Hon hörde en klocka pingla intill sig, dörren till juvelerarbutiken öppnades och hon vände hastigt på huvudet.
" Hennes röst steg gällt.
Det var han som hade hand om huset tills Larry hade gett sig därifrån.
Han såg nu på henne på ett helt annat sätt, och när han sedan vände bort huvudet och stirrade på klockan som låg där mot sin bakgrund av svart sammet, tog hon honom i armen och sa:
" Hans ansikte uttryckte en lätt förvåning.
Men som jag sa, är frestelsen tillräckligt stor...
Han lyssnade tills hon kom till slutet utan att avbryta henne, och när han sedan sa något så var det inte om klockan.
människor.
" Ja, men det var verkligen en aktningsvärd ålder.
Efter vad ni har gått ige...
Förmodligen lärde jag mig att se på livet och saker och ting på ett sätt som hjälpte mig att komma igenom det.
är det han, som jag sa, som har blivit sämst behandlad, för av allt jag har hört och har kunnat lägga ihop måste hon ha gjort hans liv till ett helvete...
Han såg ut att kunna gilla skratt och skämt också när det passade.
Och vet ni vad?
Nej, hon fick inte tänka så.
Jag borde inte sitta här.
Det gjorde det ", sa han med en snabb nick.
Det var på det här viset.
Men efter det måste jag börja i firman.
Hon var från England liksom jag själv, men som jag minns det så fick jag bevisa min nationalitet för henne, för hon tog genast för givet att jag var utlänning.
" Och väldigt glad och livlig.
Om han inte hade snavat skulle han ha återfått balansen och förmodligen slagit ihjäl mig, för han var en storväxt karl och jag var på den tiden till och med magrare än vad jag är nu.
Men den saken vet jag att de kände till att hon hade en äkta man som satt i fängelse, för det hände vissa saker under den senare delen av min strafftid som bevisade det, jag utsattes för provokationer, fick order, som om jag inte hade åtlytt dem till bokstaven skulle ha resulterat i en förlängd strafftid för mig.
De säger ju att det gör en gott i själen att få tala ut.
Och det skulle bespara mig en massa tråkigheter om ni låtsades att ni inte kände mig, som om jag var luft.
Hon nickade bekräftande och log.
Jag ska gå och hälsa på min moster.
" " Adjö...
Varför råkade just hon ut för sådant här?
" Varför gav du dig av hemåt så sent?
Och när han sa:
Jag trodde inte mina ögon.
Men att ge dem och få dem sig fråntagna på det här sättet, det var
" Vad är det?
Hon drog en skälvande suck och famlade åter efter stolen men knappt hade hon hunnit sätta sig förrän han än en gång tog henne i axlarna och frågade:
" Hans sätt och tonfall hade samma effekt på henne som hennes nyhet hade haft på honom och nu tog hon sig samman.
Men lika fort såg han åter på henne och hans nästa ord skar henne lika djupt i hjärtat som om han tagit brödkniven och stuckit den i henne.
" Under ett långt ögonblick stirrade de på varandra, så gick hon in i sovrummet och stängde dörren.
Men om hon gjorde det nu så skulle hon bli tvungen att tigga någon om husrum.
De där raderna i Seps svarta bok kom för henne:
Du är alldeles för snäll av dig.
När han kom tillbaka från sin sedvanliga veckopromenad brukade hon alltid ha kvällsmåltiden färdig åt honom och eftersom det var söndag försökte hon ge honom någonting extra gott.
" " Var det allt?
shilling och
" Hon visste vad som skulle komma men egendomligt nog fann hon att hon inte darrade, att hon inte var rädd för honom.
" Du har plötsligt blivit väldigt morsk av dig, eller hur?
Förneka det om du törs!
Och då sa han ungefär så här att det var inte din mark och det är det ju inte heller.
För du är den enda som han skulle kunna få här i trakten, det är inte alla som har mage att gå till sängs med en mördare.
Med eftertryck på varje ord fick han nu långsamt fram:
Där stängde hon dörren om sig, gick fram till diskhon av sten och kräktes.
Numera lagade hon hans mat och satte den framför honom utan ett ord, och han åt upp den utan ett ord.
Och han hade ju sagt att han aldrig skulle tillåta att detta skedde.
Vad är det för någonting du har gett dig in på?
" Emily vände häftigt på huvudet.
" " Ja, det sa jag också när jag upptäckte det.
" Är det den här andra karlen?
" " Ja, det är jag ", säger jag till honom.
" Och han satte sig vid bordet därborta och så sa han till mig:
" Som i en dröm slet Emily av de
Ett armband?
" " Nåja, jag har all tid i världen och ingenting att fylla ut den med så börja du från början.
Det vore inte anständigt hur det än var.
" " Ja, inte ska du ha något barn på fattighuset, min tös.
" Ska du inte ta reda på vad han har skrivit?
Jag har gett honom ert namn och beskrivit er för honom.
" Vad skrev han, tösen min?
" " Jag vet inte, moster, jag kan ju inte ha den på mig.
Och om våran Kathy fick syn på den skulle hon sätta fast den på de där bullarna hon har där fram och vara ute ur huset innan jag hann se röken av henne.
Men kom noga ihåg var någonstans du gör det så att du kan hitta den när du vill ha den.
Men det är synd och skam att ett sådant ansvar ska vila på dina axlar, i synnerhet just nu när du har nog med att gå och bära på det du har i magen.
Hon var i åttonde månaden.
Hon greps av en längtan att gå någonstans, att se något annat än stugan och åsarna.
I fjärran såg hon en svart byggnad som stod ute på en äng, vilket sa henne att det måste vara en hölada och att det förmodligen låg en bondgård någonstans i närheten.
Den man som hon nu levde med liknade mera en fångvaktare som hade blivit given makt och genom detta blivit till en småsint tyrann.
Det där med att vara ung var väldigt besvärligt.
När han slutligen kom fram till henne talade han till henne för första gången på månader.
De hade gått en bra bit innan han frågade:
" Redan medan hon talade föraktade hon sig själv därför att hon gjorde det så lätt för honom, gjorde sig billig som hon tyckte, bara därför att han inte var direkt ovänlig mot henne.
" Du skulle kunna få ligga där i timmar eller, om det blev dimma, i dagar utan att någon hittade dig.
mr Stuart, om förtjänsten på lantbruket så ... så undrar jag om ni gjorde rätt, för det måste ha kostat er en förmögenhet att köpa klockan.
men...
, för hon kände sig gammal, minst
Och se er för hur ni går, det är fortfarande halt efter det där skyfallet.
Hon hade också köpt några meter billig lärft som hon tänkte bleka och sy blöjor och navelbindor av.
Hade hon råkat sträcka sig när hon lyfte över kassarna?
Och enligt moster Mary började det som magknip och det kunde dröja timmar innan man kände av det igen.
dygn.
O, kom och hjälp mig!
O, min Gud!
" Gå er väg!
Så tog hon tag i Georges arm, såg vädjande på honom och stönade:
Han kommer att skjuta er.
" Han stod nu böjd över henne och sa mjukt:
Här är George nu.
Nej, nej, hennes mor var borta sedan länge tillbaka.
När hon skulle till att protestera tycktes hon somna på nytt, ända tills värken brände igenom henne och häftigt väckte henne till sans.
" " Jag sa, sätt ner henne!
" " Gör det ... skjut på ni bara.
" Gå efter någon ... en doktor...
Låt mig få säga er en sak, ni har inte nog ruter i er för att skjuta mig, av det enkla skälet att ni vet vilka konsekvenserna skulle bli.
" Sluta upp med ert dubbelspel annars så...
Men om det levde skulle det ha klockan, eller hur?
Han sa att han skulle titta in senare på dagen för att se vad som hade hänt, men han tillade varnande att han skulle bli förvånad om han fann att hon alltjämt var vid liv vid middagstid, för han hade fått lov att skära ganska mycket i henne och hon befann sig i ett synnerligen kritiskt tillstånd...
Hon talade inte och hon rörde sig knappast.
Mer än en gång, som hon låg där alltför svag för att kunna röra på sig, hade hon känt att han önskade livet ur henne.
Hon önskade att hon känt sig stark nog att ta forvagnen in till Gateshead för att hälsa på moster Mary.
Det kom alldeles plötsligt, Larrys totalt förändrade sätt mot henne.
Hon tyckte att det var skönt att i lugn och ro få strosa omkring däruppe bland åsarna utan att behöva gå och släpa på några kassar.
Jag höll på att köra förbi dig, jag tänkte mig aldrig att få se dig här.
" " Prata inte strunt!
" " Nej, inte mer än en vecka, skulle jag tro.
" " Bara sedan du talade om för mig vem som hade begravts.
Han blev alldeles paff, men när det gick upp för honom att jag inte hade spionerat på honom ändrade han sitt sätt och var riktigt hygglig mot mig ett tag.
Han var känd som en skenhelig fan, den där Dave Rowan.
Det är löjligt, George, men jag har alltid varit mycket för att pladdra, minns du det?
" " Det gör jag inte.
Jag ska inte försöka hindra dig vare sig med ord eller med handling.
Men hon såg inte på honom och inte heller sa hon något mer.
Du skulle till och med gå med på att låta mig gå ner från åsen och över till andra sidan av landsvägen, inte sant?
Några dagar senare öppnade hon kofferten där han förvarade sina kläder utan att egentligen veta varför.
Sedan gick hon tillbaka in i stugan och när hennes blick föll på spiselhällen fick hon se brevet.
Jag har lagt
" Och han tänkte lämna en flaska mjölk åt henne vid vändkorset.
Hon fick ta alltihop utom klockan, det franska bordet och byrån.
Nej, han kunde inte komma dit tomhänt, men han hade lämnat henne utan någonting.
Till och med den dagen hon brukade fara in till stan hade hon gått upp
Jag har tagit kon och hästen och fåren och jag vill ha klockan och byrån och det franska bordet.
, ja, till och med
Hon vände sig bort från grinden och såg mot stugan.
Men innan hon gjorde detta så fanns det någonting annat som hon måste göra, men hon måste vänta tills dagen var över för att det skulle få sin fulla effekt.
Efteråt gick hon in i sovrummet och lade sig på sängen och vilade, för som det så ofta hade hänt henne på sista tiden, så kom det en plötslig matthet över henne.
På något sätt tyckte hon att det var någonting förnämt över dem, det var riktiga herrskapshanddukar.
Det var en egendomlig känsla, denna att vilja bli renad på något sätt.
Gnistorna flög upp mot det mörknande skyn som ett fyrverkeri.
Hon kunde inte höra vad de ropade, men när hon såg de otydliga gestalterna närma sig visste hon att hon hade väntat dem.
Vad är det?
" Tack, jag mår fint.
" Ingen sa någonting men de stod alla där och såg på henne och därför sa hon:
Och nu följde folksamlingen honom med blicken medan han långsamt kom tillbaka till henne där hon stod med sina knyten vid fötterna, och trots att hans röst inte var mer än en låg och hotfull morrning hörde de tydligt vad han sa:
" Och apropå det så glömde du att ta hönsen när du tog djuren med dig.
" Där har du det, det kan läggas till hemgiften du för med dig i boet.
Den delade på sig och släppte fram henne och hon tog vägen förbi bålet mot grinden där George och Jenny stod.
" " Inte så här dags.
Och det är ju inget att säga om.
" Medan hon gick över gårdsplanen mot valvet såg hon bortåt, inte mot köksdörren, men mot fönstret ovanför det och hon tänkte:
" Vill du ha en kopp te, Emily?
Jag menar inte det där med att jag brände upp sakerna, utan det jag sa åt honom.
Och du har rätt, det blir miss Lizzie Rowan som kommer att bestämma var skåpet ska stå.
Och en annan sak, George.
Hon såg ingen när hon gick över ladugårdsbacken och inte heller när hon gick över gårdsplanen.
Hon klättrade över stättan, gick genom dungen och mot den gamla bron.
Hon rörde vid den där den låg på det hopvikta brevet som hon hade lagt i botten av etuiet.
Hon satt bredvid George framme i vagnen och de körde genom byn.
" Ja, och du, Emily, du kommer säkert att hamna på fötterna vart du än kommer.
Du kunde ju ha fraktat ner det hit, de var värda en hel del, de där grejorna.
" " Och vad sa du till honom?
Ja, tösen min, det enda jag kan säga är att det var skönt för dig att bli av med honom.
Det enda jag vill är att hitta på något sätt att försörja mig.
Nej, jag tror inte att Lucy skulle vilja komma tillbaks till mig nu.
" " Gör du det, jag skulle göra mig av med den fortast möjligt om jag var som du.
" Emily satt i ett rum innanför juvelerarbutiken.
" Jag skulle vilja tala med mr Goldberg själv, tack.
" Han gjorde en gest med handen och hon gick runt disken och genom dörren som han höll upp för henne och placerade henne i en av läderstolarna innan han gick till skrivbordet och satte sig där.
Det var då han hade sagt det där om att det var ett så vackert smycke.
" Nu nöjde hon sig med att bara nicka.
" " Tack.
" Jag vet inte om er tystnad betyder att ni tänker köpslå med mig eller ej.
Kom inte nu " --- han hötte lekfullt med pekfingret åt henne --- " och säg att jag redan har sålt den en gång med en hygglig förtjänst, det vet jag redan, det vet jag.
" " Nej --- " Hon gjorde en liten paus innan hon tillade:
" Tack så mycket.
" Nu drog han ut en byrålåda, tog upp en handfull guldmynt, räknade dem och lade dem i en sämskskinnspåse, reste sig upp och gick runt skrivbordet och när hon också reste sig upp räckte han henne checken och påsen med orden:
" God middag, madam, och måtte lyckan följa er i spåren.
Det var inte direktören själv som hade följt henne till dörren, men han hade icke desto mindre varit mycket hövlig mot henne när han hade fått veta att hon ville deponera en summa på
Hon längtade efter att få gråta som hon hade gjort när hon var liten, hopkrupen med armarna hårt om sig själv och bara gråta och gråta och gråta.
" Det var som tusan!
I den där andrahandsbutiken, inte sant?
" " Och vad är det där?
Du där, väck med rumpan därifrån!
" Ja, det kan man nog säga.
Du förstår " --- han lade ansiktet i högtidliga veck --- " Polly Pritchard är någonting alldeles speciellt, ja, varenda människa på våran gata vet att hon är en betalande medlem av Föreningen För Utövande Glädjeflickors Skydd och Värn.
Att behöva lyssna till vad hon har att berätta måste få den arma unga killen att svettas lika mycket som om han satt barrumpad på en rödglödgad spis.
" Du får sluta upp med det där, morsan, annars slår du mig lomhörd en vacker dag...
Här där det inte fanns en anständig möbel, där det aldrig fanns en möjlighet att få vara för sig själv, inga böcker att läsa och där inte ens porslinet man åt på var särskilt rent, att där kunde finnas denna känsla av värme och samhörighet genomsyrad av munterhet och gott humör, hade aldrig upphört att förvåna henne.
Där låg den, sexan.
Hon vände sig hastigt om och såg mot muren som gick längs floden.
... hon visste var det låg.
" " Ja, det har det faktiskt gjort en längre tid nu.
" Hur mycket vill ägaren ha för dem?
" Det fanns en ny auktoritet i hennes röst.
När hon fick höra detta låtsades hon som om hon var tvungen att överväga saken en stund innan hon kunde fatta beslut.
och grannhusets också.
Varken han eller hon själv hade kunnat förutse bålet.
Plötsligt kände hon att hon måste sätta sig.
Och ännu mera, en plats där det, även om det inte fanns någon för henne att älska, inte heller fanns någon som föraktade henne eller i bästa fall behandlade henne som en tjänstvillig hora.
Ta i stället någon snygg ljusbrun färg och schattera det lite, det skulle ta sig väldigt bra ut och ni skulle inte behöva göra något åt det på några år.
Men hon förutsåg minst
Hon hade nästan avslutat sin måltid och skulle just till att resa sig upp och sätta igång och arbeta igen när det knackade på ytterdörren.
" " Jovisst, jo, naturligtvis.
" " Ja ", han nickade leende och upprepade, " moster Mary.
" Vill ni ha socker?
" Han skakade långsamt på huvudet.
Paris är till för de mycket unga, de inte längre så unga och de inte alltför gamla.
" Hon gav till ett litet generat skratt.
" " Står ni ut med att berätta för mig vad som hände?
De var de enda sakerna som hade något värde.
Men som jag sa, det var gemenheten som fick mig att koka över.
Och hur som helst så hade detta att gamle Rowan knappt hade blivit lagd i sin grav förrän han var där och tog över kommandot på gården varit nog för att väcka det gamla agget till liv igen, om inget annat hade gjort det.
Han tyckte om Con, han var snäll mot honom.
" " Ja, det där hörde jag också, men jag tror inte man ska tillskriva honom alltför ädla motiv i fråga om den saken.
" " Ni svarar inte på min fråga, Emily.
" " Ni är mycket vis, vet ni det, Emily?
Det skulle vara omöjligt att inte tycka om någon som har varit så snäll emot mig.
Så låt oss säga att det är gården som har betalat igen en liten del av sin skuld till er, inte jag...
" befallde han.
" Jag vet vad jag sa och, ja, jag mister gården i så fall, men låt mig få säga dig detta nu, Emily, det vore ingen förlust för mig.
Emily " --- nu reste han sig upp och kom emot henne --- " jag skulle ge mig av därifrån med en sång på mina läppar om jag hade någonstans att ta vägen, någon att gå till.
Vad ni bör göra är att ta dit någon som ni kan leva ihop med.
Du är den sortens kvinna som jag drömde om om nätterna när jag låg vaken och svettades och försökte bli fri från stanken av smutsiga kroppar i mina näsborrar, försökte glömma ljudet av ståldörrar som slog igen, och vad som var ännu värre, klirret av handklovar.
" " Rätteligen var mitt!
" Om vi hade mötts under andra omständigheter, hade du då kunnat tycka tillräckligt mycket om mig för att gifta dig med mig?
" Hennes leende blev bredare och hon sa:
" Nu kom det ett harmset tonfall i hennes röst.
" Du är alldeles för ung, Emily, och alldeles för vacker för att ha pensionatsrörelse här nere vid hamnen ", sa han och skakade långsamt på huvudet.
Hon hade aldrig kommit att tänka på den sidan av saken, och förresten så tyckte hon att efter det hon hade varit med om under de senaste åren var hon fullt kapabel att handskas med vilken karl som helst som blev närgången.
" " Ja, är det bara ett handtag du behöver så.
Där kan jag fort skaffa mig allt vad jag behöver.
Hon kände en överväldigande lust att gråta nu, som hon hade gjort den där första dagen hon hade kommit tillbaka till huset.
Men, som hon sa sig, dagen hade plötsligt blivit så grå och trist.
Och det var inte så att Emily hade varit till något besvär, inte så mycket i alla fall.
Den första hade varit en liten mager man i flottig ytterrock.
Jag vill inte köpa hela kåken, jag vill bara ha ett rum och ett mål mat om dagen.
Ni är ny här i trakten, inte sant?
" Det dröjde några minuter innan han kom gående emot henne genom förmaket, och hans ansiktsuttryck var sådant att hon snabbt förpassade sig ut på gatan.
Hon hade gjort ett misstag, hon hade trott att allt hon begärde av livet var att få komma tillbaka till det här lilla huset.
månader, och vad skulle hon sedan ta sig till?
Inbillade hon sig det bara, eller hade mosterns sätt mot henne förändrats?
" " Men du har ju knappast hunnit komma, flicka lilla.
" " Gifte han sig!
" " Äsch, man kommer ju ut en del och träffar folk eller så kommer folk hit och träffar mig.
Hon böjde sig fram och kysste mostern på kinden och sedan skyndade hon gatan bort.
Sedan slog hon långsamt upp dörren och stirrade på honom.
" Jag kan betala i förskott,
" Du har väl inte gjort det?
" Då har du alltså ingenting kvar?
" Jag måste ha känt på mig att den dagen skulle komma då jag måste ge mig iväg därifrån.
" " Ja, det gjorde jag, Emily.
Inte ens när gråtattacken hade gått över sa han någonting.
Och så stannade hon plötsligt och såg på honom, och i nästa ögonblick var hon i hans armar.
När Nicks läppar åter fann hennes och hon återgäldade hans omfamning, tänkte hon, Sep skulle ha tyckt om dig, ja, det skulle han sannerligen ha gjort.
Klockan var halv
.
Tystnad var det effektivaste svaret när vuxna började bli besvärliga.
" Janice slog in sina smörgåsar i papper.
" Nej, mamma.
Janice kände igen henne.
" " Ja, miss Carey.
Så olik hennes pappas gamla Lanchester som hölls ihop av ståltråd och hade allt utom diskbänken uppstaplat i baksätet.
Shelagh Carey skrattade.
meter längre fram gick stigen som ledde ner till Abbots Creek.
En låg på rygg i sanden medan den andra satt gränsle över henne och höll fast hennes armar.
Celia vände snabbt på huvudet.
" Jag ska slå ihjäl er allihop.
När Janice var klar var de
Hon glömde snart bort sin irritation.
" Har ni sett till Celia?
" Är det era cyklar som står däruppe?
" Hon verkade orolig.
" Förlåt mrs Armitage, det menade jag inte.
De diskuterade familjen Armitage.
då.
Jag känner henne för att hon brukade hålla ihop med Kenny.
Men hon krängde själv av sig baddräkten och gick utan brådska ner mot strandkanten utan att ens se sig om ifall någon skulle se henne.
De andra
Det håller ju på och blir mörkt.
Varför inte försöka få en lift, tänkte hon?
I Mandy Armitage
Man skulle kunna säga att jag var den felande länken, den gemensamma nämnaren.
Eller också var hans astma besvärlig.
I varje fall tror jag det.
Jag var
Gwen blev ursinnig; varken då eller senare ville hon någonsin medge att Celia var mentalt efterbliven.
Jag har ingen större respekt för honom som läkare, han är alldeles för benägen att lita på hugskott och antibiotika.
Gwen var några och
Om han ska härifrån kommer jag att lämna dig.
" Det var då jag återvände upp.
Sedan onkel Ben hade flyttat tog sig Gwen ännu mer an Celia.
I skolan hade jag få bekanta och inga väninnor.
Pojkar demonstrerade sitt intresse, och snart kom inbjudningarna --- kondis, bio, skoldans.
Kenny som just kom förbi hjälpte mig att plocka upp dem.
Eftersom jag visste vad Gwen skulle tänka sa jag ingenting hemma om Kenny.
hon var en sådan som älskade att springa omkring med skvaller.
Det var då jag började hata min styvmor.
Det var klart, han älskade mig fortfarande, men...
Och jag sökte mig till religionen.
Det var inte förrän Terry Kendall...
Det fanns mycket att göra.
Han smickrade henne grovt, åberopade hennes åsikter, lyssnade tålmodigt till hennes dagliga bulletin rörande Celias hälsa.
Jag flämtade till.
Du har en underbar figur, varför inte ha kläder som kan göra den rättvisa?
Han citerade Dorothy Parker:
Snart träffades vi ett par gånger i veckan.
Han saknade ihärdighet, hade lätt för att hamna på sidospår, ge upp.
( Mark, den yngre brodern, hade redan visat de kvaliteter som han förgäves hade sökt finna hos Terry.
Det sorgliga var hans överkänslighet.
Andra eller tredje gången vi var ute lät jag honom kyssa mig, och efter det växte hans aptit snabbt.
Vanligtvis träffades de på golfbanan.
Han hade haft massor av flickor under årens lopp, men jag antar att jag inte var som de.
Pappa tjänstgjorde aldrig på Vine Street:
--- ett eller annat år äldre än Terry.
Onkel Ben hade någon gång talat om Tom; de brukade fiska tillsammans.
" Terry sa:
" Jag avskyr den där karlen.
Han uppfattade snabbt klyftan mellan mig och Gwen.
Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är!
" Om Terry hade varit med skulle han ha rett ut situationen:
Visste ni inte det?
jag betvivlar att ens Gwen skulle ha kunnat förutse alla följderna.
Jag är Mandy Armitage, och alla vet vilken kuf jag är.
Nåja, hon skulle snart få veta den saken.
Men ändå hade han betytt något för mig.
Man bjöd sällan igen.
Jag hade mer att förebrå min far:
Hon gjorde alltid det mesta möjliga av Celias födelsedagar.
hon var alltför medveten om sitt eget värde.
" sa Janice.
" Men hon stod inte att hejda:
De hade varit ute och gått i regnet.
Alla utom jag.
" Har du lust att följa med på en promenad, Mandy?
Efter
" " Jag förstår inte dig.
Han hade verkat lite deppad på sista tiden.
Onkel Ben hade sagt till Gwen att det skulle vara bra för hennes hälsa --- och fast jag inte tror att han sa det rentut var det på tiden att sluta med att behandla Celia som en baby.
Det var frun till en patient, som ville få kontakt med någon av läkarna.

" Ja.
" Apotekare Allens flicka.
När han återvände längs kustvägen var det skymning.
Då ringde mr Allen till polisen.
" Han var inte hemma ännu.
I teve var Janices ansikte ett regelbundet återkommande bakgrundsmotiv i nyhetssändningarna.
Han sa:
.
" " Berätta exakt vad ni sa.
" Jag ryckte på axlarna.
" " Men hon var med på Celias födelsedagskalas för ett par veckor sen?
Nåja, han har ju ingenting att frukta, eller hur?
Han talade med mig.
Och hon var inte på landsvägen, för jag tog mig själv över stättan.
" Vad hade du där nere att göra?
" " Men hon kunde fria dig.
" frågade jag.
" Den enda ljuspunkten är att Shelagh tror helhjärtat på mig.
" Det fattades bara det!
Hon var ofta på Tramore Avenue och lät sin charm flöda.
människor i Chalford och risken att just man själv skulle bli ett offer föreföll betryggande liten.
Nåja, de överlevde och tålde mer än så.
När superlativerna hade uttömts kom Terry ihåg mig och sa:
" Som om hon inte visste det!
Efteråt inbjöd han mig att dela sitt smörgåspaket.
En gång överraskade jag pappa och doktor Cohen med huvudena tätt ihop, diskuterande den frågan med bekymmersamma veck i pannorna.
Jag tänkte att han kunde ha sagt något till dig.
" Jag antar att du vet att Terry var sjuk innan han kom hit till Chalford.
" " Baines!
( Vilken iskall fras, tänkte jag, när stackars Terry var över öronen förälskad i henne!
" Och vad skulle jag kunna hjälpa dig med?
Jag förstår varför Terry sätter sådant värde på dig.
Men under tiden sådde hon sin säd så att ingen, när tiden var inne, skulle kunna förebrå henne något.
Någon måste ha skvallrat.
" Pappa, han är sjuk --- det kan vem som helst se.
Han var nu omkring
" Slarv och inkompetens.
" Edward Cohen har rådgjort med sin advokat ", tillade han.
" " Men det gör inte jag.
Det var kanske signifikativt att bara en handfull patienter hade beställt tid till honom.
" " Jag är ledsen, Mandy, jag kan inte.
" Hur mår Meg?
Men Tom höll konversationen flytande med sina lätt skabrösa anekdoter.
" Det är en dam.
All right, jag ska försöka.
Han sa att han kände att en attack var på väg och att han skulle till mottagningen och hämta något mot det.
Jag sprang ut i köket och öppnade dörren och hann nätt och jämt se en glimt av Terry när han försvann ut i natten med hunden.
Hon förstod ingenting, hon försökte inte förstå.
Kunde det vara en tillfällighet, kunde det finnas någon helt naturlig förklaring?
Om han inte råkat komma fram till scenen just som han gjorde det den där andra gången, skulle det då redan ha skett ett andra mord?
Han skulle i varje fall vara här om en eller annan vecka.
över ett.
" Meg!
knappt ett femtiotal åskådare hade trängt ihop sig i de främre raderna.
Hon hade ett behagligt, ganska alldagligt ansikte:
" Ja, verkligen.
, sedan körde Terence Shelagh --- miss Carey --- hem.
När han upptäckte att Kendall inte var på sitt rum slog han larm.
Men han var fullkomligt nykter.
" Hon tvekade ett ögonblick.
" " Inte alls.
Så var allt över, och man nådde fram till det oundvikliga utslaget " död genom olyckshändelse ", vilket åtföljdes av en rekommendation att ett staket skulle uppsättas längs den kommunala stigen förbi Djävulens axel.
" Det var samma lätt stelbenta uttryck som hon hade använt i sitt vittnesmål.
Jag sitter i baren.
Jag fick ert telegram i går morse.
" " Nej.
" Ni måste vara Mark?
Så blev han lite mer affärsmässig och sa:
Jag letar efter en som heter Greene...
" Jag har varit med om hjärtligare erbjudanden, men jag tackade ja.
Det lät som om vi ordnade ett coctailparty.
" Det skulle inte bli många...
" Han körde mig till sin byrå.
" Hur kommer jag till The Lion härifrån?
män som stod med armbågarna mot disken var baren tom.
Och vad mer?
" " Och nu när ni har träffat mig så har ni ändrat åsikt?
För att hålla honom på spåret.
" Han tog mig som ersättning och jag räckte inte till.
" " Jag fick ett brev i går morse.
" Handen som höll glaset darrade.
" Stackars Terry!
Jag övergav honom när han behövde mig...
Redan innan jag hade satt min fot i stan kunde jag ha beskrivit den, från det skrytiga shoppingcentret till raderna av villor i rött tegel.
Vi var snart inne i oktober.
Därborta har ni British Medical Journal.
" Jag är Ben Radford.
Det hade ingen märkbar effekt.
Ja, jag tog min examen för ett par år sedan.
Hyslop vet vad han vill ha.
" " Doktor Armitage sa vid förhöret att han gjorde ett gott arbete.
Ni har väl ingenting emot att jag kallar er Mark?
" " Men nu när Ben är här...
ännu ett utsökt rum, perfekt i sitt slag.
Mark, det här är min styvdotter.
Konversationen flöt trögt.
" Det blir nog tid med den saken ", sa mrs Armitage och snörpte på munnen.
" " Terry pratade i nattmössan ", sa jag.
" Förlåt, men jag är inte intresserad.
" Jag är ledsen över att Mandy var så ohövlig ", sa hon.
" frågade jag.
" Gladlynt?
Den har stått där sen han kom hit.
" Ånej, det var jag som var den fula ankungen.
Hon var med på coronerförhöret.
När han hade råkat i knipa grälade jag på honom men till slut hjälpte jag honom alltid, och Terry i sin tur var på sitt egendomliga sätt stolt över sin mera framgångsrika yngre bror.
Jag hade ideligen fått tjata på honom när det gällde sådana saker.
brev från mig själv, från USA.
Hälsningar Shelagh Och slutligen ett aldrig fullbordat flygpostbrev, daterat den
" Slut på brevet.
Terry måste ha bestämt sig för att han hade sagt för mycket, han måste vänta tills jag kom tillbaka ( det skulle ha varit
" " Visst inte.
" Han hade använt den där frasen förr.
Ja, jag ska inte hindra er.
" Bry dig inte om det, Mark ", sa hon.
" Men hon ville inte säga något mer.
" " Trots det så kan det här vara äkta.
" sa jag.
" " Det där brevet som han inte skickade.
" Kommissarien trummade med fingertopparna mot bordet.
Han sa mycket formellt:
Terry var död:
" Er bror föll inte.
på eftermiddagen.
" Min åsikt är ", sa han, " att det vore utomordentligt lyckligt för oss att få doktor Kendall som medarbetare.
Kirurgkliniken låg i ett annex till doktor Armitages hus vid Tramore Avenue.
" Känner du inte igen mig, Mark?
.
Så slutade Tom Baines upp med att låtsas studera och lämnade London.
han var storstadsbo av födsel och ohejdad vana.
" Han skrattade.
" Han flinade alltjämt.
Jag undrade varför Baines var så nyfiken.
Jag varnade honom att han ordnade en snara åt sin egen hals.
Så sa han:
" Du har inte svarat på min fråga:
" " Nej, gå dit och titta så får du se vad jag menar.
" " Vad ska det där betyda?
" Han stirrade på mig.
" " Han kanske visste för mycket.
" " När Terry var riktigt nere talade han aldrig om sådant.
" Han bytte tvärt ämne.
Gwen hade en förmåga att väcka uppståndelse, hon var abnormt okänslig för andra människors reaktioner.
Detta förklarade kanske även om det inte ursäktade hennes egendomliga uppträdande, som fick ske opåtalt av alla utom --- tillfälligt --- av hennes styvsyster.
John var den minst komplicerade:
.
år sedan när John hade velat göra sig av med Ben Radford vars kontrakt som assistent just skulle gå ut.
Utom detta att han regelbundet hade tagit med sig hunden ut på promenad om kvällarna och att han ibland var borta timmar i sträck.
Hon stannade aldrig upp och tycktes exakt veta vart hon skulle.
När hon hörde mig komma drog hon sig bort från stigen och satte iväg tvärsöver golfbanan till ett träskjul som låg i en ravin och på
Jag talade om saken med Ben Radford dagen därpå.
Ni menar väl inte Shelagh Carey?
" " Det är meningen.
Vad är det ni döljer för mig, Ben?
" Han skötte inte sitt arbete, så mycket kan jag säga.
Vi diskuterade aldrig våra privata förhållanden.
Jag var klar klockan
" Hon visade ingen överraskning över min fråga utan tog fram en journal från skrivbordet och bläddrade genom den.
Och av kvinnorna kände jag till
Men mrs Ellison då?
Jo, där fanns Terrys anteckning:
" Ja, men vi hade
Till sist sa hon:
Vi hade börjat klockan
" " Nu hänger jag inte riktigt med.
tättskrivna kort i en bunt.
Läkarna besökte honom ett par gånger, men jag är säker på att han aldrig kom till mottagningen.
Jag sa:
" Oro, hade hon sagt:
" " Vilka då?
Och ändå hade hon inte alls behövt vara så inattraktiv.
Det förvånar mig att Terry aldrig talade om det för er.
" " Jag satt och gick igenom mina journalanteckningar.
Detta blev för mycket till och med för hennes mor.
" Gwen log milt.
Med hans förflutna...
" " Ja.
" Åh, ni menar om en operation?
Och så Lesley,
" " Ni vet, det där med Janice Allen.
" " Fick de tag i karlen?
Hursomhelst, med de där stora ögonen och det blänkande, axellånga håret var hon rena knockouten.
" Du tycker inte om honom?
Omkring ett halvdussin par, mestadels medelålders, var uppe på golvet.
Mycket, mycket bättre.
Det var parfymen --- samma parfym som Zelda hade använt.
Hur så?
" Hon smuttade på vinet medan hon tänkte på saken.
" " Jaja, orkestern är bra.
" frågade jag när hon var klar.
" Hur var det med Terry då?
" Hon nickade.
" Deprimerad?
" " Då skulle han ha gått till polisen.
Hon såg så olycklig ut att jag bjöd upp henne igen.
så länge han kan få titta på teve om kvällarna och spela golf på weekenden är han nöjd.
" " Jo ", instämde jag.
" " Jag tror inte att hon har det så lätt ", sa jag.
Mandy Armitage kunde ställa Gwen i skuggan om hon bara ville.
" Plötsligt slöt hon sig.
Det var långt till nästa onsdag när jag skulle få träffa henne.
" Vi har inte lyckats spåra vår anonyme korrespondent.
" Jag förklarade det hela omigen, men han förblev skeptisk.
" " Åh!
Stämmer det?
Och lägg märke till var de här mötena ägde rum:
Han greps av panik, klämde ihop hennes strupe för att tysta henne och så märkte han att han höll ett lik i sin famn.
" Robens ryckte på axlarna.
" Det tycktes vara något slags favoritreplik.
Fast när allt kom omkring så var Mandy Armitage som hade hand om tolv- och trettonåringarna inte så tokig för att vara söndagsskollärarinna.
Det lyckades sällan.
Det var alltid ett misstag att låta henne märka att hon hade lyckats reta en.
" " Doktor Radford, förstås...
Så det så!
Han var så stilig --- som det där porträttet av lord Byron i hennes poesibok.
Han sitter i vardagsrummet.
Hon fick en klump i halsen när hon tänkte på det.
Herregud, hon hade aldrig förr förstått innebörden i detta.
" " Vad gjorde du efter skolan den dagen?
" När då?
" Jösses --- tänk om ha bad att få se på hennes dagbok!
Fast det är klart, han kan ju ha åkt förbi i sin bil utan att jag såg honom.
Men hon stannade för länge hos Anne, och ljuset började redan försvinna när hon begav sig på hemväg.
" Skrämd såg sig Lesley om, så log hon.
" Men det börjar ju bli mörkt...
Snart pladdrade Lesley muntert.
Det tar inte
Klubbhuset låg
Ljusen fångade in en vit flagga på en stång:
" Rörelsen avstannade.
" Men herregud, titta på klockan, Lesley!
Hennes fars magsår hade börjat kännas av igen och man hade måst köra hem honom från golfbanan.
Precis som han hade varit ute den där kvällen när Janice blev mördad.
Och sen hade man ändå kvällen att se fram emot.
på onsdag.
tog hon fram sin Köpmannen från Venedig för att studera sin roll.
På lördag var hon ute med sin pojke, på måndagarna var hon förkläde åt Anne och Lesley.
Anne hade en evighet längre att gå.
Huvudfilmen i kväll var en musical, en sån där jättegrej i technicolour.
Det fanns ingen rivalitet mellan dem, som det hade varit med Janice.
" Det var alltid ett bekymmer att någon kunde se dem och sedan tala om för Lesleys mamma och pappa att Elma inte varit med dem.
" Vadå?
" Jag måste flyga hem, annars skickar dom ut folk och letar efter mig.
Inte för att det var mycket bilar på Piper Lane:

Mamma daltade med mig och pappa försökte låtsas som jag inte fanns.
" kan jag höra Mandy säga.
Dom behöver inte behandla mig som Bess, hunden:
Ingen annan.
Jag hatade dom, dom var ena jävla snobbar, båda
Mammorna var rädda för mig, de tyckte jag var " elak ".
Vilket liv det blev!
Jag gjorde ingenting, jag bestämde mig bara för att ge Jan betalt en annan gång.
Som om pojkar skulle ha varit till nån nytta för Mandy!
Jag hörde doktor Cohen säga till pappa att de måste göra sig av med honom och jag undrade vad han hade gjort för fel.
" " Vad då pratar?
Tänk om han...
Jag kunde ha slagit ihjäl henne.
Han såg ut som om man inte fanns där.
Så jag skaffar mig lite extra roligt genom att fråga dumma frågor och se efter hur långt jag vågar gå.
Den dan jag vred om hennes arm --- när hon sa till mig att hennes mamma tyckte jag var " elak " --- var det nära att jag bröt av den, så arg blev jag.
Ja, ni skulle ha sett hennes min!
" Hon bara viktar sig ", sa han.
Hon var bara en mallig kossa.
gav mig A på uppsatsen!
'Vaknade, borstade tänderna, satt på klo...
Men jag kom på en bättre idé.
Den var fullproppad med skolböcker och skrivhäften och det var jobbigt att få fram dagboken.
Ibland var Pat Richards ihop med dom också.
" sa hon ilsket.
har utsett mig att spela Portia på skolföreställningen!
Det började på det vanliga tillgjorda viset:
Jag hade just läst " Stor händelse i kväll...
Jag sa:
hon blev rätt sur för det där.
" Jag har så det räcker ", sa jag.
Vad sa dom?
I dag berättade jag för henne att Lesley hade varit elak mot mig.
" " Jag är urtrött på scouterna.
Det är som om dom inte kände varann.
Jag sa till pappa:
" Jag ska säga dig en sak, Celia --- jag ska ta dig med lite senare i veckan.
Men han sa:
Och jag slinker kanske in på klubben efteråt.
" " Men vad ska ni ha det till?
Hon blev rädd när jag sa vad vi skulle göra.
" Okay då ", gnällde hon efter en stund.
Det var för mycket sång, en enda lång gäspning bara, fast Helen satt och glodde med munnen öppen som om hon hade sett ett underverk.
Jag var egentligen bara glad, för dom får mig fortfarande att spy.
Det stod
Det verkade vara det hela, så jag fortsatte min väg fram.
" Du har varit ute och slagit runt, tror jag?
" " Du är väl inte dålig, Celia?
Låt honom försöka bara!
" Doktor Kendall, kommissarie Robens vill tala med er.
" " Är Lesley död?
Ja, jag menar Lesley hade aldrig varit hygglig mot mig, och det finns ju ingen anledning att göra sig till, vad?
Vem som än hade gjort det så måste den ha haft med henne i en bil.
Ja, jag kunde ju i alla fall inte beskriva den, och jag såg ju aldrig föraren, aldrig ordentligt, så vad skulle det ha tjänat till?
Mamma ville inte ens låta mig gå ensam till skolan, jag var tvungen att ringa till Chrissie Forsyth tvärsöver gatan och lova att gå hem ihop med henne.
Dom gjorde ännu mer av det här än när Jan Allen blev mördad.
Så det är bäst att du hittar på någon bra historia.
" Kenny hade varit kär i Mandy för många år sen, men sen övergav han henne.
Har hon den i pulpeten i skolan...
" " Det har jag aldrig hört något om.
Har du läst den?
" Spännande upplevelse i kväll.
" " Nej!
" " Eller doktor Kendall?
Mandy och den nya doktor Kendall drog av brevet den slutsatsen att han måste ha sett nånting hända eller hålla på att hända Lesley Peterson.

" sa han.
Hon kunde se verkligt tjusig ut om hon ville, men hon brydde sig inte om det.
" " Hur...
" Det gamla vanliga ... Kan jag ge dig en lift hem, älskling?
Vi körde raka vägen hem.
Det andra stycket gällde den
Jag tänkte på bilen på Piper Lane, jag såg dörren öppnas, och föraren...
" Tack för hjälpen, mrs Armitage ", sa överkonstapeln.
" Så du var på High Street vid tiotiden, Celia?
vad som helst.
När hon kom tillbaka på eftermiddagen skockade sig alla de andra flickorna kring henne och frågade ut henne och slickade i sig vartenda ord hon sa.
" " Men det är sant ", sa jag.
" Några av dom skrattade.
En flicka sa:
Någon sa:
Jag kände mig verkligen som om jag var en av dom --- det var toppen.
Nästan alla lärarna var där också.
Åh, jag kunde slå ihjäl honom!
Och det körde dussintals bilar bakom likbilen.
Det skulle Lesley ha gillat.
Vi var dom enda gästerna, det var för tidigt på dan än.
Han sa:
" Han fimpade en cigarrett, tände en ny och började hosta.
" " Ungefär.
" Det var tacken man fick när man försökte hjälpa till.
Mandy hatar henne som pesten --- jag vet varför, det var för att Terry var nere i Mandy tills miss Carey kom.
Varför skulle nån vara svartsjuk på Mandy?
" Det är bara som ni gissar.
" Typiskt mamma --- hon missar aldrig chansen att sätta sig på en.
" Jag visste att det inte stämde ", sa han.
Vem tror ni kan ha skrivit det där?
Vem mer skulle ha kunnat finnas där vid den tiden på morgonen?
" Jag älskade det där ordet fast jag inte var riktigt säker på vad det betydde.
Vi åt middag just i det här rummet när hon ringde, minns du inte det?
Och alla hörde att Terry stämde träff med henne senare?
" Jo, ni förstår, en sak som förvånade mig var hur mördaren kunde veta att han skulle träffa Terry på golfbanan den natten.
" " Ja, jag vet det.
" Doktor Kendall fiskade upp ännu ett papper ur plånboken.

" Och ingenting hände?
" " Och Terry?
Misstanken att det nästan hade inträffat ett andra mord?
Han måste ha sett något den kvällen.
" Så ni har bestämt er för att det är en av oss?
Dom var inte färdiga än.
" Tror ni verkligen att de inte hade kunnat räkna ut den saken själva?
" " Javisst, det vore härligt.
När han först kom till Chalford bodde han i vårt hus, precis som doktor Kendall gör nu.
" Ta dig en chokladbit, älskling ", sa han.
Vi ses.
" Der är inget fel på mig ", ropade jag.
Jag är väldig fin på att minnas saker och ting även om jag inte förstår allt.
" Jag vågar gissa att doktor Kendall inte kommer att bli populär efter den diagnosen!
" Och tala om vad du mera har på hjärtat.
Så jag förstod att han inte skulle gilla att få höra att hans goda vän var en mördare.
" " Ja.
Han sa:
Och familjen Armitage hade
Han fortsatte med historien.
" Det var det här jag älskade.
" Men det är klart att det svarade han ingenting på.
" Och det trodde han!
Vi får tid till ett parti när jag är hemma igen.
" Det gör du faktiskt inte, älskling, eller hur?
Och under stod det att dom nästan var som tvillingar, det var bara
Det ägde rum under frukosten, det var inga där utom doktor Kendall och jag.
" " Bara Mandy.
" " Det är då ett förbaskat dåligt jobb dom gör.
" Vad då?
" " Självbelåten skulle jag för min del säga.
Terry var mycket svag, någon måste hålla honom under armarna.
" " Åh, Mandy, hur många gånger ska jag behöva säga dig att jag heter Mark?
Onkel Ben har förklarat det för mig.
Jag tänker aldrig gifta mig, men jag tänker inte använda tiden till att tänka på den saken som Mandy måste göra.
Såna där som Helen Potts tröttnar man på efter en tid --- jag menar dom är så omogna, inte sant?
av ens vänner har åkt dit, den ena efter den andra.
En dag sa jag till henne jag kunde inte låta bli:
" Ja, utom onkel Ben, han är annorlunda.
Jag såg i en tidning att polisen har sagt att det kan vara en kvinna.
Jag menar, dom har partyn i trädgårdarna, med dockor som bränns på bål och fyrverkeri och allt möjligt, och sen går alla med facklor i en procession ner till stranden där dom har tänt en jättebrasa och sen blir det mera fyrverkeri.
Men nu när jag var med i gänget var jag fast besluten att vara med om Guy Fawkesbrasan i år.
" Och det skulle man tro på!
Till sist bestämde dom att det skulle bli av, men föräldrarna uppmanades att se till att det fanns vuxna med som kunde hålla ett öga på deras barn.
Ja, kanske, om alla andra går så...
" " Jag vill inte ha Mandy med ", sa jag.
Men i dag trodde jag inte mina egna ögon.
För dom ska ta en promenad till Abbots Creek.
" " Jag bryr mig väl inte om Willie.
Allt var bra igen.
" Det är brottsligt att låta den här festen äga rum.
Jag tittade in till onkel Ben på vägen.
Jag var lika gammal som Jan och Lesley, jag gick i samma skola och nu var jag med i deras gäng också.
Efteråt kom mr Richards --- det är en stor tjock karl som alltid har en cigarr i munnen --- ut med en låda raketer och brände av dom på gräsmattan.
delade mr Richard ut facklor --- långa pinnar med nånting längst ut som brann i evigheter.
Röken kom mig att hosta och jag kände mig en liten aning konstig, men det var ingenting farligt, onkel Bens spruta var otrolig.
Jag visste knappt vad jag gjorde.
" Vart ska du ta vägen, min flicka?
Jag försökte gissa vilken väg dom hade tagit.
Jag skulle lära Anne Ridley en läxa som hon inte skulle glömma i brådrasket.
Jag trodde jag svimma på fläcken tills jag förstod att det var min egen andhämtning!
Jag blev rädd ett tag när jag passerade en parkerad bil, jag trodde den var tom, men så såg jag att det satt ett par där och hånglade allt vad dom orkade.
Det konstiga var att jag aldrig tvivlade på att jag skulle bli ensam med Anne.
Även i skolarbetet litade hon mer på sitt väderkorn än på hårt slit:
" Ja, om det är så du tar det så ", sa han tjurigt.
Varför just hon i himlens namn?
Det var allt det som var det besvärliga --- folk drog fördel av att man var hygglig mot dem.
" " Inte om du tycker det är besvärligt.
" Han vände om och satte tjurigt igång uppför backen mot den nattglödande himlen.
I det här bedrägliga ljuset kunde en del av klipporna verka förvillande lika människor, men det var bara klippor.
Jag vill inte bli av med den tredje.
Anne stod vid vägkanten när den susade förbi.
" Celia!
Och dessutom var han en hedersman.
Jag trivdes med mitt arbete.
Det kommer att bli ett nytt mord, jag känner det på mig.
" Så bad han mig göra ett besök hos en patient i Moorend.
" " Men, älskling, det är så olikt dig att dra förhastade slutsatser på det där sättet.
Det var inte bara frågan om barn som brände sina Guy Fawkes-dockor och fyrade av några raketer:
Polisen skulle skydda dem.
Jag hade hoppats att regnet skulle vräka ner för att avkyla entusiasmen och hålla en del av ungarna hemma.
För det mesta gjorde mig Shelagh Carey sällskap till puben efteråt och sedan brukade vi ta en promenad eller en utflykt i bilen och vanligen slutade det med en kopp kaffe hemma hos henne.
hade Shelagh ännu inte kommit.
insåg jag att Shelagh inte skulle komma.
Den andra var en kvinna.
" Vad?
Hon stod med ryggen mot oss.
" Jag såg på henne, hon var blek och spänd.
Celia började gå österut nerför High Street.
" Tala om det för mig, Mandy ", sa jag.
Hon är bara ett barn...
Hon har hela tiden försökt köpa deras vänskap för Celias räkning och de nobbade henne gång på gång.
Ingen kontrollerade om hon låg i sin säng...
" sa jag.
Celia är rädd, Mark, hon blir alldeles ifrån sig när man frågar henne om den där kvällen.
De satt på en liten kulle intill vägen, kanske
" Det gick ett par minuter.
" Tur att hon inte kände igen bilen.
Men det kunde ha varit ett trick av belysningen.
" Följ inte efter mig ", sa hon.
En bil närmade sig från Moorend och hon stannade vid vägkanten för att låta den passera.
När jag kom tillbaka hade Anne vaknat till liv och Mandy försökte lugna henne.
" " Nej då, miss Armitage, Celia skojade bara.
Det är konstigt, men Ben Radford, som jag knappast skulle anförtro att sätta en plåsterlapp på ett sårat finger, är helt fantastisk när det gäller Celia.
" Du vet bäst vad hon behöver.
Hon var bara svartsjuk i kväll, och det var mitt fel --- jag var nedrig mot henne.
" Jag vill inte tala om det.
" Det var du som gjorde det här, Mark, alltihop är ditt fel.
.
Men jag avstod från det.
" Jag gick ut och öppnade den.
" Han tvekade ett ögonblick, så lyste han mig i ansiktet.
Hon hade varit död sedan omkring klockan
" De andra antog att det var hennes far eller mor som kom med någon instruktion i sista stund.
hon hade varit tillsammans med Anne under fackeltåget och efteråt hade Mandy och jag följt efter henne till Abbots Creek.
" Kände ni den här flickan Richards?
" Det där som sa att Terry hade knuffats nerför klippan?
" Ni hade jouren på Vine Street sa ni.
till klockan
Celia såg henne faktiskt aldrig.
" " Middagsgästerna?
" Host, host, host.
, om man inte räknar med Terry.
" " Mördaren är vansinnig.
vi har alla våra egenheter, det finns inte något sådant som den vanliga människan.
Och han skulle känna sig mera obesvärad med er än med oss.
Vi åkte över kullen till Moorend och tillbaka längs kustvägen.
" Allt hade börjat vid Abbots Creek, tänkte jag.
" Det var sant.
Mandy trodde att han hade känt igen någons bil.
Mandy hade sitt frivilliga arbete på sjukhuset i Moorend, John Armitage och Ben Radford hade patienter utanför staden att besöka.
Däcken gnisslade mot gruset.
Det enda ljudet var nu regnets smattrande mot vindrutan.

" " Tänk på något annat, Mark.
Det kanske berodde på situationen:
" " Måste vi det?
" Vad?
minuter och jag hade redan börjat tvivla på henne!
Terry brukade säga att jag var rena benranglet jämfört med Meg...
" " Nåja, hennes vittnesmål kan inte ha varit värt mycket.
Och jag tänkte sannerligen inte lämna henne de första nyheterna om min förlovning.
Förklara vad?
Bara Mark och Shelagh, och de
" Bjud honom gärna för mig Gwen, men han har förmodligen stämt träff med sin pojkvän.
Så sa hon till Mandy:
Omöjligt att säga.
" " Äh, lägg av!
Hade jag varit Celias far skulle jag ha givit henne en rejäl örfil för det där hon sa till Mandy i dag.
" Inte?
Jag hade också hört antydningar om den skandal som förändrade allting.
" " Du menar att hon blev bortskämd?
" Du sa 'barnet till att börja med.
Det var faktiskt skrattretande, för som du vet är jag ingen fruntimmerskarl.
" " Vad angav han för skäl?
" Det passade mig.
hon hade dragit sig undan John, hon stod inte ens ut med att han rörde vid henne.
" " Mandy?
" Gwen kommer inte att bli nådig om du låter kvällsmaten kallna.
" " Jag har hört talas om det.
" Det där uttrycket polare hade jag inte hört sedan jag var i Staterna.
Om det är det du behöver.
Men Shelagh kommer mig att vilja spy ... Men nu ska vi inte gräla.
" " Varför det?
Ljust hår, inte mycket make up, inte uppseendeväckande klädd --- hon såg inte ut som ett yrkesfnask.
Hon hade ett jobb, det sa han.
" Nu bjuder jag ", sa han och gick fram mot baren.
" Han skrattade.
" " Herregud, visst inte!
De där
" " Jag tycker själv att det är en förolämpning.
, alla elever i samma skola.
Hon har också tillgång till bevismaterialet.
Vi hade middag à deux i hennes våning för att fira vår förlovning.
Hon kunde ha dödat henne.
Mamma var så nyfiken så hon kunde dö --- hon längtar så vansinnigt efter att få träffa dig.
" Det var min bror som gjorde det när han var
Shelagh skrattade.
" " Det är Meg jag är ute efter.
Nu talar vi om sånt som betyder något.
" Just den jag ville träffa.
" " All right.
Hon söker ett nytt jobb.
Och vi kommer aldrig att hitta någon lika bra.
" " All right.
Jag kommer att sakna dig, Mandy.
Jag såg mig om när jag var framme vid dörren.
Så sa hon:
" " Inte värre än vanligt.
" " Något måste vara på gång ", sa jag och försökte att låta mer säker på den saken än jag var.
" Ögonen bakom de oinfattade linserna var stålhårda.
Mandy presenterade mig och jag beställde in drinkar.
" Det var det som drog mig till honom, antar jag.
Dottern var ute på sitt arbete, fick jag veta.
Inte alls som Bill i det avseendet heller.
" " Jag antar att det var orätt, det som Terry och jag gjorde.
Jag menar, jag vill visst inte tala illa om henne och Terry var upp över öronen förälskad i henne.
Men de sista veckorna kunde jag inte hjälpa honom alls.
.
" Hon väntade på Terry, men han kom inte.
Bess gav sig iväg efter honom och sedan såg jag aldrig till hunden mer.
Jag sa ju att det var konstigt.
Dagen därpå kom underrättelsen om hans död.
Men hon hade försatt sig själv i en fälla.
De undrade var nyckeln till redskapsskjulet fanns.
" Terry talade ofta om er, doktor Kendall.
" " Läs din Sherlock Holmes...
Hon kom framskuttande när jag öppnade dörren och viftade förhoppningsfullt på svansen.
" Han flåsade.
" " Men snälla Gwen ", sa hennes man, " Ben Radford satt bara och viktade sig.
Gwen rynkade pannan.
" Hon ljusnade.
Genom att blunda för hurdan Celia verkligen var, genom att ge efter för henne i allt och skylla hennes otillräcklighet på hennes astma och skylla detta på sin man hade hon förstört de möjligheter Celia kunde ha haft att finna sin egen livsstil.
Det hade varit mörkt den natten.
" Men hunden skällde inte, " protesterade Watson.
Men senare, när mördaren kom rusande på stigen förbi det ställe där Meg låg hopkrupen, kom Bess springande efter honom.
misstänkta.
När jag gick hemåt med Bess grubblade jag på Tom Baines anmärkningar om motivet.
Och vad menade Tom Baines när han sa att det fjärde offret --- om det nu blev ett sådant --- måste bli Celia Armitage?
Det fanns en person som kanske kunde drivas till mord av den anledningen.
" " Gwen sa att du trodde att hon var i farozonen?
" Inifrån våningen hördes en gnällig röst:
" " Hur gammal var Pat Richards?
" Ben sa:
" " Det var före min tid, Mark.
Anne deltog i en match som åsågs av en handfull åskådare, mest skolbarn.
" Anne Ridley?
" Hon vände sig bort och gick med bestämda steg mot paviljongen.
" " Javisst.
Hennes färg hade stigit, ögonen hade fått en matt glans.
" Hon såg bort mot fotbollsplanens läktare där Celia och de
" " Ingen.
" Janice var dum nog att blanda sig i det och hon blev utskälld av Celia.
Hon brukade ofta gå omkring och leta efter henne om hon var sent ute.
När vi kom upp ur vattnet började det bli kyligt.
" " Hur var det tidigare då, när ni fortfarande var på stranden?
, de var alla lite löjliga.
Men jag tyckte jag såg något röra sig bakom de där stora klippblocken.
Du har varit till stor hjälp...
" " Och dessförinnan?
" " Ja.
" Jag avskyr det.
" Han hade redan tänt en cigarrett.
" " Arresterat någon, menar ni?
Ingen har någonsin antytt att mördaren skulle vara normal.
, och slutligen till en.
" " Det blir inga fler mord, doktor Kendall.
Jag undrade varför.
Robens sa:
Men på det här sättet blir det mera realistiskt.
Se till att ni passar tiden.
" Hon skrattade.
Du kommer att svimma när du får höra vad den kostar...
" Kommer Mandy att vara med i kväll?
Så dyker ett tvivel upp och hela byggnaden rasar ihop.
De
Jag var tvungen att lägga henne.
Mandy, skulle du vilja säga till kokerskan.
" Shelagh sa med ett leende:
" " Älskling ", sa Gwen, " ska du inte bjuda på något till kaffet?
Det var föreståndarinnan på Bruntsfields förlossningshem.
Alldeles efter det att ni hade ringt i morse ringde någon från kriminalen och ställde nästan exakt samma frågor.
Mandy tömde sin kaffekopp och reste sig.
Det tyckte jag så mycket om.
Tom Baines hade åter lett in konversationen på Terrys död.
" " Vilket experiment?
" " Polisen håller på och rekonstruerar mordet på Lesley Peterson.
" Han gav sig som vanligt.
Samtidigt som det verkligen hände.
" " Gwen, vi måste få den här chansen.
Mycket bättre.
" " Ja, det är dags att sätta i gång nu.
" Ja.
De kunde ha varit mor och dotter som satt där, Shelagh i sin bruna nylonskinnjacka och Gwen i sitt favoritplagg, den vita.
" Försök nu att ta det lugnt, mrs Armitage.
och Lesley hade börjat springa nerför Piper Lane...
Och nu släcker du lyset.
" Varför inte det?
" " Men du sitter ju inte på förarens plats.
Med några sekunders mellanrum såg jag på klockan.
Mottagningen var över, läkarna var ute på sjukbesök --- alla utom onkel Ben som hade sin lediga weekend.
... " borta från sin mamma.
" " Just det.
" " Varför över huvud taget tala om någonting?
Särskilt inte ett så komplicerat barn som Celia.
De har middag på Tramore Avenue i kväll.
Det var inte förrän förlovningen hade eklaterats som jag erkände för mig själv att jag hade fallit för Mark Kendall.
Han var inte den självsäkra, beskyddande man jag hade gjort mig en bild av när Terry hade visat mig hans brev.
Hon har en fruktansvärd
Det inser jag nu när det är för sent.
Det är rätt skrämmande.
" Tjurigt gav hon med sig.
Det är väl inget märkvärdigt.
här i kväll vansinnig och en mördare.
Han var inte normal:
Det verkade osolidariskt att ens föreställa sig dem i rollen som mördare.
" Celia var nere och tog en Coca-Cola ", sa hon.
Det var föreståndarinnan på Bruntsfields barnbördshem och hon ville tala med Mark.
reste jag mig och sa adjö.
Men hon hade det besvärligt med andningen.
" " Naturligtvis.
.
" " Han kommer inte att ha något vapen.
meter framför korsningen och gick tillbaka.
Jag väntade tills de hade hunnit om hörnet vid Woodstock Avenue, så rusade jag uppför gatan och gömde mig i McKenzies port.

Men jag hade redan hunnit över gatan och hade fått grepp om hennes arm.

Och alltid kom han med nyheter om Mark.
" " Jag tänker inte gå.
" " Det är ingen ursäkt.
Jag sa:
" " Det måste vara någon som visste att Terry skulle vara ute på stigen vid klippan den kvällen och, som du påpekade, det måste vara någon som hunden inte skällde på.
Det var inte avgörande --- bara en ledtråd.
Han kunde knappast ha valt vägen av misstag.
" Ni får inte trötta ut er, doktor Kendall.
" När tänker du kasta bort de där glasögonen?
Och mördaren kände tydligen Terry.
Mark fortsatte:
" " Nej, det var för mörkt för det.
Det var sant --- det fanns ingen enstaka händelse för vilken hon, och endast hon, kunde ställas till ansvar.
Så lade Mark, inspirerad av Tom Baines, märke till något som polisen hade förbisett:
Gwen hatade de där andra barnen som hade blivit så mycket intelligentare och vackrare än hennes dotter.
, plus Anne Ridley.
Och ändå gjorde hon sig skyldig till en fruktansvärd blunder.
" Den där kniven hon hade --- visste hon att hon gick i en fälla?
" Jag undrade om han menade Shelagh som satt skrikande i bilen...
" " Jag vill inte höra.
" Han hade redan lossat på snodden kring hästsvansen.
Också mina kamrater från fängelset, där nästan hela min generation betalade sina ungdomssynder, mindes henne.
Vem ville ha mormors mal-ätna pälsar, de handbroderade linnedukarna, de emaljerade vattenkannorna, vem hade plats för den stora tigerhuden som varit min barndoms skräck och som enligt hörsägen hade tillhört en avsatt asiatisk prins?
ANA L VALDÉS LARS-OLOF FRANZÉN LITTERATUR- och konstrecenserandets historia är, i långt högre grad än man skulle tro, knuten till tidningarnas utveckling.
Knappt
Under 1800-talet kan man se hur en autoritär, en smula pompös, kritikerroll så småningom bryts mot ett mer personligt tilltal.
Den yngre kritiken dramatiserar sitt material.
Det är nog gott och väl som hantverksbeskrivning men lämnar de underliggande värderingarna därhän.
LARS-OLOF FRANZÉN EN NY BOK John Christian Jørgensen Det danske anmelderis historie Den litterære anmeldelses opståen og udvikling
Nu har han dött en tredje gång och är helt utraderad från bokhandelsdiskarna.
I själva verket motsatte sig Gorkij kraftfullt invasionen av oseriösa och korrumperade skribenter som Stalin knöt till författarförbundet.
gånger om året.
, slagsmål och förbrytarslang.
Alltmer sällan förekommer den närvaro som aktualiseras av det som inte kan återställas eller kallas tillbaka ur tiden.
en vävnad av försvunna rörelser.
I Highsmiths böcker satte ofta banala händelser i gång en katastrofal utveckling.
Flera av hennes böcker filmades här; mest lyckade är kanske René Cléments " Het sol " (
- Nej, inte alls, skrattar han, där han står brevid Carola och ser lite militäriskt stram ut.
I juli börjar repetitionerna.
.
gjorde Per-Axel Branner år
Intill denna dag har jag trott att det var Jarl Kulle själv som utförde den farliga forsfärden.
Men jag har en dynggrep.
" Sången om den eldröda blomman ", Kanal
, blev först förskräckt när kvartetten beställde ett verk av henne.
typer av hjärtan:
Johan Celander Ljus:
Denna är inte längre förankrad i den fanatiske vetenskapsmannens självexperimenterande och samvetskval, utan har församhälleligats i en speciell riktning.
Altgårds och Hellwigs " Jekyll & Hyde " är full av anspelningar åt alla möjliga håll, ett populärmytologiskt ekorum:
En del av skådespelarna verkar lika häpna som delar av publiken över Hellwigs infall.
det är en människa som föder monstret, som är dess far, bror och fångvaktare.
De svenska ungdomarna kommer från Sviraprojektet, ett samarbete mellan högskolan i Örebro och landstinget i Värmland.
?
om
Det blev för dåvarande kulturministern Bengt Gustavsson ( s ) naturligt att hålla verksamheten inom riksteaterns revir, berättar förre s-riksdagsmannen Erkki Tammenoksa för DN.
Erkki Tammenoksa pekar på det principiellt viktiga i att den finska teatern bygger på ett beslut av den svenska riksdagen.
I mitten av 1960-talet svarade hon ensam på heltid för nuvarande Centralbibliotekets upplysningstjänst.
), " Kvinnor och kvinnohistoria i Sverige.
Det kvinnobibliografiska arbettet var ett livsprojekt och ett äventyr.
MARGARETA BENNER Thore Westlund BENGT NYQUIST Thore Westlund Välkänd för musikvänner Klarinettisten och kammarmusikern THORE WESTLUND, Enskede, har avlidit
Efter studierna frilansade han som dans-, underhållnings- och symfonimusiker.
Thore Westlund hade naturligt förlänats ett ovanligt välutvecklat harmonisinne.
Redan kort före sin pensionering drabbades han av sin första hjärnblödning.
och bergsingenjörsexamen vid Tekniska högskolan i Stockholm
Till slut var han en längre tid direktör för Atlas Copco AB i Mexiko.
beslöt sig den grekiske öron-näsa-halsläkaren Georgos Kakossaios för att gå till polisen ochanmäla att han vistades i Sverige med falskt pass och samtidigt begära uppehållstillstånd.
Svenskundervisning, arbete, barnpassning, rättshjälp, skydd vid misshandel - hon gjorde invandrarkvinnan synlig i det svenska samhället.
års ålder.
Målet är att bidra till en lägre arbetslöshet genom stabilisering av ekonomin, ökad efterfrågan och lägre ränta.
och
Om alla andra grupper ansluter sig till samma principer bedöms kraven innebära en genomsnittlig nivåökning på
förbunden i fållan.
år.
Den lågavlönade får på så vis procentuellt mer än den högavlönade.
att samordna förbundens krav.
Tidigare har röster inom Handels framfört krav på betydligt större satsningar på framför allt kvinnor och lågavlönade.
I stället har förbundet framfört krav på en kortare avtalsperiod än vad LO har föreslagit.
Transport tog inte heller ställning till LO:s avtalsförslag på måndagens representantskapsmöte.
Dels kan följderna av en kärkraftsolycka bli så omfattande att försäkringar inte kan täcka kostnaderna, dels finns det i de flesta länder, enligt en internationell konvention, atomansvarighetslagar som innebär att kärnkraftsindustrin bär sina egna ekonomiska risker.
Majoriteten av de radioaktiva transporterna sker inte mellan atomanläggningar med specialtransportmedel.
- Vi har jagat de här åkeriägarna i många år eftersom de bryter mot vårt kollektivavtal.
Fraktköparna har ingen kontroll över branschen, de tittar bara på prislappen.
Vad säger era medlemmar?
Då var vi
procent av medlemmarna var män.
Sedan återkom frågan och hon insåg att det var allvar.
Har hon glömt sina rötter?
I andra fall är plagiaten livsfarliga.
Utnyttja goodwill I andra kampanjer används välkända namn och kännetecken för att utnyttja den goodwill som välkända företag arbetat upp kring sitt varumärke.
De gav SJ tillåtelse att genomföra kampanjen i tunnelbanan om varumärkesintrånget därefter upphörde.
Vem vill köpa en Rolex för
Numera är det en tillgång som vårdas, säger Thomas Cadén-Wendels.
miljoner kronor utdömas att betalas till staten.
:s biträdande programdirektör, Per Appelquist, utvecklingschef, Lena Lundquist, Rapport och Lena Johansson, administrativ chef i Växjö.
procent av de svenska näringslivsjournalisterna.
länder.
Gruppen har bestått av
I Edingruppen är alla införstådda med att stora indragningar till statskassan är nödvändiga.
Under de senaste
Kravet framstår inte som särskilt märkvärdigt, med tanke på att OECD förutspår en ökning av de svenska lönekostnaderna med
Men Edingruppens förhoppning är att kronan successivt ska stärkas, när omvärlden litar på att de svenska lönekostnaderna inte tillåts skena i väg.
Här är intressekonflikten mellan parterna tydlig, inte minst i frågan huruvida höjningen av arbetsgivaravgiften med
Även banksystemet måste, både av ekonomiska skäl och rättviseskäl, få känna av den djupa ekonomiska svackan och bidra till finansieringen av budgetunderskotten ", lyder ett avsnitt ur det uttalande som LO:s representantskap enades om på måndagen.
är det första året på länge som är bra för bankerna, men vinsterna blir inte rekordhöga, säger han.
av de
När den disciplinerande konkurrensen är frånvarande har regeringarna inte råd att överge all kontroll när de ger upp ägarskapet.
Därför kan myndigheten inte bara säga åt bolagen att trimma kostnader och priser till effektiva nivåer, eller hur mycket som ska investeras i ny utrustning.
Haken är att det krävs en noggrann reglering för att starta processen.
Många britter, som upprörts av de väldiga vinstökningarna inom försörjningsindustrin och av chefernas löner, anser att regleringen har varit för slapp.
Ett tak anses trubba av företagens incitament att kontrollera kostnaderna.
Och brittiska försörjningsföretag och deras konsumenter har besparats de utdragna prisomprövningar ( och den enorma notan för rättskostnader ) som plågar den amerikanska regleringen.
Inte heller har konkurrensen utvecklats så fort som man hoppats.
Översättning:
punkter till
procent.
kronor till
De båda mindre fastighetsbolagen Exab* och Hilab redovisade sina resultat på måndagen.
Ericsson gick upp redan i fredags på New Yorkbörsen och uppgången förstärktes på Stockholmsbörsen.
miljoner kronor.
mobiltelefoner i Sverige - varav drygt
Före jul var försäljningen av mobiltelefoner närmast explosionsartad.
och
GSM-operatörerna i Sverige har valt att lägga tyngdpunkten på olika saker när de redovisar sina abonnemang.
Under förra året spekulerades det i om den svenska marknaden är stor nog för
Fotnot:
På säljsidan står även Dala- Hebis förre VD Rolf Hasselström, styrelseledamoten Paul Storm och MGA Holding, finansmannen Mats Arnhögs bolag.
procent av aktierna, Rolf Hasselström drygt
Även Joakim Santesson och Paul Storm lämnade styrelsen under förra året.
Därmed slipper svensk industri
Och det har USA alltså gjort.
Under
kronor
Det kan jämföras med en vinst på
( TT ) Det brittiska flygbolaget British Airways redovisar en vinst före skatt på
miljoner pund.
Vi ska ge plats för yngre krafter.
- Visst, människor vill ha ett försvar, men ingen säger hur stort det ska vara.
Jag ska fortsätta mitt engagemang i Europafrågor och Rysslandsutveckling.
DN:
Bilderna är kodade ute på Internet.
Tvärtom stoppar han vid enstaka tillfällen bilder och meddelanden som passerar hans dator.
- Politiskt förföljda kan i skydda av anonymiteten debattera förtrycket i sina hemländer.
Svårt att stoppa Förespråkarna anser att slussarna är oundgängliga för exempelvis " whistle-blowers " - människor med civilkurage som vill avslöja missförhållanden utan risk för repressalier.
- Kontaktgruppens arbete är mycket svårt just nu.
Om FN-missionen skulle dras tillbaka och inte fortsätta där nere, då har man bäddat för den totala katastrofen.
Han har anmält att han rånats på kontanter, men det har spekulerats i att han även blev av med en av de stulna tavlorna från Moderna museet.
33-åringen och 43-åringen är också åtalade för häleri och stöld av en segelbåt som såldes i flera led tills den slutligen köptes av en bilhandlare i Värnamo.
miljoner svenska kronor.
( NTB, Oslo ) THORSTEN ENGMAN NORRBOTTEN.
illegala slaktplatser bara i vår kommun, säger kommissarie Holger Pekkala i Övertorneå.
I Övertorneå ska åklagare i dagarna besluta om huruvida en ny jakthärva ska gå till åtal eller inte.

Flera gånger har han hotats till livet när han undersökt och anmält misstänkta viltstölder.
Vi ska inte ens acceptera " Åsa-Nisse-jakt " längre, betonar Björn Gunnarfeldt bestämt.
Den
Totalt skulle detta ge en ny totalram på
I detta läge har många hoppats på nya länder som det biståndsvänliga Sverige.
februari.
Det anser de nordiska justitieombudsmännen som på måndagen firade JO-ämbetets 75-årsjubileum i Helsingfors.
- I Latinamerika är situationen exempelvis en helt annan.
I bästa fall kan en ny nordisk strategi ta form när de nordiska justitieministrarna träffas i dag i Oslo.
Småningom har det dock utvidgats till de flesta EU-länder och börjar bit för bit integreras i EU.
EU-medlemmarna går in i Schengen samtidigt kan de bättre agera för att få en tillfredsställande lösning på gränsen till Norge.
mars.
minuters debattid till sitt förfogande, med undantag för statsminister Ingvar Carlsson som får
Partiledardebatten blir trots namnet inte en kamp mellan enbart partiledare.
och i TV
Största chansen att en bil ska släppa över en gående är på Bryggavägen i centrala Ekerö.
.
procent av alla passerande fordon företräde till gående.
respektive
Illa vid Kungsbroplan Nästan lika illa är det vid Kungsbroplan i östra änden av Fleminggatan.
De sista gick den 31 januari.
Arbetsterapeuten Anita Lassfolk försöker hjälpa till att skriva ut hjälpmedel till de svåraste fallen, men det räcker inte till på långa vägar.
Tveksamma kalkyler De anställda sjukgymnasterna kände sig tveksamma till företagets kostnadskalkyler.
Allt gick i stöpet Den
I Kista/Husby kommer ytterligare minst

- Jag tycker det påminner om
Nu var arbetena i full gång med att riva Klarakvarteren.
år skall vattnet i Stockholm bestå av ett smalt och mycket lortigt dike Det skall bubbla och jäsa i detta monument över ett oförstånd utan like " På opinionsmötet kopplades tippningen ihop med den olycksaliga spårdragningen över Riddarholmen.
Nyheter om miljön är för det mesta nedslående:
Följande axplock ur miljöförvaltningens verksamhet
luftföroreningsmätningar.
En tredjedel av alla långtidsarbetslösa i Stockholm är 60-talister.
tänkte jag.
Sedan dess har han frilansat lite med reklam, gått en halvårslång kurs i ADB, som följdes av praktik som kunde ha blivit jobb men av olika anledningar inte blev det.
Den
Just passet med mental träning tycks ha varit en fascinerande erfarenhet.
Hon har länge velat bli textilkonservator men inte kunnat tänka sig att drömyrket skulle vara henne förunnat.
Anders H Pers är Västmanlands oinskränkte mediekung.
Det första steget var att notera B-aktien på OTC-listan.
ex har visserligen sjunkit de senaste åren.
VLT:s totala dominans avskräcker alla investerare, inklusive det socialdemokratiska partiet, som styrt staden under praktiskt taget hela 1900-talet.
procent och äger stationen tillsammans med bland andra Nerikes Allehanda (
av
Så har man på tidningen Chicago Tribune i USA, berättar den USA-frälste mediekungen i Västerås.
Direkta och indirekta band mellan radiostationen och VLT-koncernen gör att stationen
:e dag, säger Anders H Pers, uppenbarligen mycket nöjd med " Plus " som på kort tid bringade " Västeråsaren " i konkurs.
Han kan berätta om många fall där VLT tigit ihjäl viktiga händelser i kommunen.
Sen serverade programmet en mängd tips om vilka aktier som vissa finanskillar gissade skulle ge utdelning närmsta tiden.
Där ger han också goda ekonomiska råd.
På mer lokal nivå - men allt vidsträcktare sådan - är släkten Pers i Västerås ett annat exempel på koncentrerad me-diemakt.
år sen, lika lite kan de besluta att det ska upphöra.
DET HAR FUNNITS många samordnade ageranden av detta slag politiker och journalister emellan i det forna Jugoslavien, och de finns fortfarande.
Inte alls.
NATURLIGTVIS SKULLE detta tidningsplagiat ha passerat obemärkt vid sidan av alla krigsförbrytelser om det inte varit för något extraordinärt som dragit uppmärksamheten till sig.
Stenhammars slott utanför Flen har stått tomt ända sedan prins Wilhelms dagar.
Mannen som driver den dator i Helsingfors där barnporrdistributörer kan dölja sin identitet, bekräftar för DN att hans företag står för anonymitetsskyddet.
Arbete & Pengar:
Anita König är en kvinna med många ansikten.
Moa Martinson (
Där har jag nog hittat det mesta, tror Anita.
Det finns nu bara kvar en halvtidsanställd sjukgymnast av
veckor innan hon skulle ta över?
Dessutom hade hon en revisor från en välbekant revisorsfirma, så vi hade ingen anledning att tycka att det inte skulle fungera.
Skulle bli intervjuad Karin Englund, Aspudden, fick ett brev från Ruab Radioundersökningar, Sveriges Radios marknadsundersökningsföretag.
Intervjupersonerna väljs ut slumpmässigt så att det blir ett representativt snitt av befolkningen.
Telia har sedan några år tillbaka denna databas med telefonnummer som en särskild telefonitjänst för företag som Ruab.
Bolaget startade sedan mitt i sommaren
Det ingår i uppdraget.
Johan Ekengren, den förvaltningschef som gav henne arbetsuppgifterna i början av december och som genom kommunledningens försorg omedelbart fick schavottera offentligt för detta, har också köpts ut.
Inget förtroende När kommunalråden Staffan Holmberg ( s ), som är kommunstyrelsens ordförande, och Ulf Fridebäck ( fp ) fick reda på detta blev framför allt Holmberg rasande och skrev ett brev till samtliga anställda i kommunen.
Mellan
Johan Ekengren hävdar att Staffan Holmberg efter ett tag ångrade att han tagit ifrån Ekengren hans delegation och erbjöd honom att återfå den.
SL fortsätter att renovera andra delar av de mellan
Han anser att
Ett antal olika alternativ finns, säger Thörnblom som medger att flera av de lösningarna innebär vagnar som inte passar för Nockebybanan.
" Vad är det fråga om?
Enligt Frank Orton är det olagligt att välja bort arbetssökande på sådana grunder.
En mycket olycklig formulering, säger direktör Kurt Moliis med klingande finsk brytning.
Många ringer jourhavande om halkan och den bitvis usla snöröjningen i stan.
Sellbergs, visar det sig.
Som det är nu lever de inte upp till det.
- Papper är ju fyrkantiga.
för varje Comviq-abonnemang som Scandinavian Telecom sålde skulle man få
mobiltelefoner redan innan kampanjen startade.
- Om den blir gratis kan jag inte säga redan nu.
Och den så kallade spotmarknaden, som företaget ämnar använda sig av, är chansartad, anser Jarnheimer.
miljoner kronor för att förbättra kajerna och båthamnen vid Kastellet, så att allmänheten ska få större möjligheter att lägga till där.
Torsten Dahlén har överklagat fastighetsverkets och riksantikvarieämbetets beslut att låta bygga fredstaket.
Åkersberga
Familjen ringer brandkåren som tvingas riva ner väggen vid skorstensstocken.
Dieselångorna är kraftiga.
Familjehotellet har blivit rejält nedklottrat i centrum.
Ett tåg har orsakat kortslutning då en strömsko slagit mot strömskenan.
Fittja
De grips av butikens väktare.
Polisen spårar med hund i omgivningarna runt bilen men får inte upp något spår.
Åkersberga
Familjen ringer brandkåren som tvingas riva ner väggen vid skorstensstocken.
Danderyd
Djursholm
Strömmen i tunnelbanan bryts mellan Slussen och Hötorget.
Ingen skadas.
elvaåringar och ett tolvårigt barn snattar på Konsum.
Den hittas senare övergiven vid Gullmarsplan.
Mannen grips därefter av polisen och förs till förhör.
dagar närmare bestämt.
Djurgården lät Bosse Andersson göra avspark mot Sirius - på så sätt fick han i all fall garanterat känna på bollen en gång under matchen.
Zoran Stojcevski får en snedträff som träffar ribban.
- Kom igen Disco-Kaj, jublar fansen och Eskelinen motsvarar förtroendet och gör Djurgårdens första " riktiga " mål för säsongen.
Nu pratar Gonzalo om sin Daniel.
Daniel Martinez, Zoran Stojcevski, Kaj Eskelinen, Darko Mavrak.
Sanny Åslund ( sonen kom in men gjorde inget väsen av sig ), Tommy Söderberg, Ulf Henriksson, Ove Sjöblom ( domarbas som bör ta ett snack med Larsson ), Knivsta Sandberg, Hasse Nilsson och " Kisse " från Café Opera.
men redan i inledningen visade han en tuffhet och löpstyrka som kan bli en stor tillgång för " Bajen ".
Martin Lossman.
" Champa ", timingen och styrkan är av högsta klass, behöver dock vässa steget.
Var det för att se en Jack Nicholson-kopia i Gökboet så kunde han lika gärna tagit sig till Stadshagen för där fanns en - eller var det Stefan Söderberg som gömde sig under mössan?
och Hammarby åkte ur.
till
- Men visst är det intressant att se hur den australiska ligan arbetar, både sportsligt och rent kommersiellt.
Norrlandslagen - Plannja, Sundsvall och Jämtland - som drar upp publiksnittet.
Solna har väl läst på läxan bäst.
åskådare matchen.
år, av ett chockbesked - " du får inte spela ".
Svehla slog minst
Den här säsongen har slovaken uppträtt mestadels med änglavingar och hade fram till kalabaliken med Huss
Våld mot domare är den grövsta arten av övertramp.
Bara någon timme före nedsläpp i TV-mötet Leksand-Malmö nåddes den slovakiske backbjässen Robert Svehla,
Den är mycket tydlig och detaljerad.
matcher.
Den här säsongen har slovaken uppträtt mestadels med änglavingar och hade fram till kalabaliken med Huss
Våld mot domare är den grövsta arten av övertramp.
år, vädrade tränaren Hannu Jortikka sitt djupa missnöje efter
Det innebär att Svehla är spelklar först den 28 februari, då möts ironiskt nog, i Gavlerinken, Brynäs-Malmö.
utvisningsminuter.
- Vi ser mycket allvarligt på alla slags angrepp mot domare.
Förutom Svehla saknade MIF skadade Ricard Persson, Bosse Svanberg och Jesper Mattsson.
Magdalena Wallin har också gjort det.
var han bofast i det alpina landslaget och de senaste
Sporten han vid
- Jag har sett väldigt mycket bandy och när jag varit hemma nån dag då och då från de alpina resorna har jag gått ner och tränat med Edsbyn.
till.
Kuppen lyckades.
miljoner kronor per säsong.
De rikstäckande TV-kanalerna sänder
År
Malcolm Speed är inte bara ordförande för NBL, utan också för Basketball Australia som förbundet kallas, och för den australisk-asiatiska liga som är tänkt att starta inom de närmaste åren.
.
...
... svarta pengar är ett problem.
NBL-matcher per säsong TV-sänds i sin helhet.
.
klubbarna delar solidariskt på samtliga reskostnader.
Att de känner att det finns några som tror på dem.
Marie hörde ryskan Jelena Välbes kritiska granskning av svenskorna i söndagens Sportspegel.
- Jag tycker det var en lysande idé av Åsa i höstas att satsa på ett läger i Spanien i sol.
- Jag är positiv, säger svenske landslagstränaren Jan Rawald.
Jag arbetar just nu på ett projekt med en inomhusgala i Paris.
- Det kostar oss cirka
Herrstafetten innehåller
Femmilen körs av Anders Bergström, Niklas Jonsson, Lars Håland, Christer Majbäck, Håkan Nordbäck och Sven-Erik Danielsson.

procent av vår omsättning går på export, och bättre ambassadörer för vår verksamhet kan jag inte få.
års segrare i världscupen, kommer även fortsättningsvis att arbeta heltid hos ordinarie arbetsgivare.
Jörgen Mårtensson förbereder sin tionde VM-start i rad, en unik svit.
Huka er - Faldo, Price, Couples och Forsbrand!
.
På söndagen fick man inte se mycket av det kraftfulla, snabba spel som ryssarna kan och som de under VM visat prov på både mot Sverige och Finland.
I
Målet gav nerv Första halvleken avslutades med en svensk straff som Jonas Claesson säkert slog i mål,
De dominerade större delen av halvleken men Sverige gjorde farliga kontringar.
Artikeln var införd i de sena upplagorna av måndagens DN.
Jessie Skate - B F Karlsson
Secret Value - L Forsgren
Det kan bli väldig fart i början.
Det är dock en mycket bra sprinter i ljusa stunder.

De som spekulerar i favoritfall kan tänka på Desafinado och Comet Are.
Secret Value,
- Vi har inte direkt någon " mördarbacke " att erbjuda, men vi har byggt upp en viadukt som är
Klockan
Banan mäter
Orienteringen söker nya vägar till framgång.
Det är orienteringens mest meriterade som företagets VD, Hans Gunnar Tillander, knutit till sig.
år sen.
Skapandet av ett " Dream Team " kommer alla orienterare till del.
Fighter Farming, sjätte par utvändigt angrep
Paw Britton, rygg ledaren fick luckan in på upploppet och avgjorde problemlöst.
kvar då hon anföll i sjätte spår och en bra avslutning medförde enkel seger.
Dream On Charamar, tredjepar utvändigt, gick med i anfall
Heman Hornline, andrapar utvändigt, drog upp anfallet
Gailys Sweet L, kort startgalopp sedan fjärdepar utvändigt, fullföljde godkänt.
" Madame Butterfly " Musik:
Det är en föreställning, med premiär på lördagskvällen, för alla som måhända kan acceptera Paris och Rom men som tröttnat på den pseudoasiatiska ramen till " Madame Butterfly "; hon som egentligen heter Cio-Cio-San och är
Scenens stora triangelformade flak kan i marinblågrå belysning bli ett maktfullkomligt förbiglidande krigsfartyg men i andra kombinationer en stor emblematisk fjäril där ventilerna förvandlats till vingmönster.
Förmodligen hade det med de rörliga kulisserna att göra; de ändrar ständigt de akustiska förutsättningarna och ger ofta dåligt fondstöd åt rösterna, även om Marianne Eklöf klingade väl som tjänarinnan Suzuki och Dieter Schlee gav scenkontur åt den vankelmodige konsuln Sharpless.
I Europa ser vi en europeisk film producerad utanför det egna landets gränser högst vart femte år!
I dag är alla barnen från filmen antingen döda eller flyktingar.
Det är detta " allt eller inget " -syndrom som är den europeiska filmens stora dilemma.
Det är därför vi i USA går och ser era filmer.
Och en publik som ser mer än "
Snarare om förstadiet till ett krig.
Det återspeglas i Annes situation.
Engelsk film har skildrat, kanske mer än något annat land, arbetarklassen.
Men det där att vi skulle vara bäst är inte riktigt sant.
priser.
I hetaste laget, Hans Marklund; Bästa manliga biroll i en pjäs:
Nöjesteatern i Malmö.
Men sången visar till slut sin otillräcklighet inför en verklighet bortom det musikaliska.
Ett rum utan djup och utan utvägar.
Den gästande amerikanska dirigenten Rickard Buckley bjöd på ett väl sammanhållet och genomlyst om än något opersonligt orkesterspel.
Känsligt kapitel För EU är relationer med Turkiet ett lika känsligt som viktigt kapitel.
kandidater befunnits klara att bli medlemmar i den 105-hövdade församlingen.
Nu står många fabriker stilla och invånarna får en nödtorftig bärgning genom att sälja saker till varandra.
Valdeltagandet låg på
ryssar ställde upp och det fanns representanter för minoriteter som ukrainare, kazaker, turkar, tyskar, ujgurer och koreaner.
Askar Akajevs möjligheter att bli omvald anses stora, men den
Han fördömde parlamentets kritik mot honom under höstens kris kring presidentens avsättning av försvarsministern och anklagade underhusets reformkommunistiske talman Jozef Oleksy för hyckleri.
Mot författningen Walesa hävdar att parlamentet har handlat mot författningen när det fattat beslut om retroaktiv lagstiftning.
Kupprykten Warszawa har surrat av kupprykten de senaste dagarna och ryktesvågen späddes på av en tidningsuppgift på måndagen om att Walesa vill göra arméns stabschef Tadeusz Wilecki till ny premiärminister.
Enligt utrikesministrarnas muntliga principöverenskommelse inleds därmed förhandlingarna med Cypern
Underförstått i uppgörelsen mellan utrikesministrarna är att endast ett enat Cypern kan bli medlem i EU.
miljarder dollar i sin budget för det fiskala året
Clinton och hans regering kräver oupphörligen att republikanerna skall redogöra för de radikala besparingar som krävs för en balanserad budget, men republikanerna har hittills vägrat.
års betänketid har plötsligt
och ett halvt år levde han på en svältkost av
trappsteg för att komma fram till vår arbetsplats.
De känslomässiga problemen kan självfallet inte botas med pengar.
Räcker inte detta tänker man se till att Japan hålls utanför 50-årsjubileerna i London av freden med japanerna som hålls den
Nu återstår det endast för den japanska staten att söka en överenskommelse.
Skälen angavs vara besvär med visa och förbindelser.
Övergrepp som människor i dessa organisationer begår kan utredas och beivras.
Rezag-Bara tyckte att Amnesty i mycket laborerat med dåliga källor och undermålig dokumentation.
FIS har sedan dess förbjudits och ledarna fängslats.
Möjligheterna till en dialog fanns ännu uppenbara.
När journalisterna skulle lånat för att köpa ett hus hade de fått ringa runt till förmöget folk eller till företag med överskott och förhandla om lån, ränta och säkerhet.
.
Det är bankerna som matchar olika kundgrupper för att kunna tillgodose alla önskemål.
Kritiken borde ställa den givna testfrågan:
Vad säger att detta är mer rättvist och rationellt?
Nils-Eric Sandberg Maria-Pia Boëthius sorti ur seriös debatt MED SIN debattartikel i DN (
Jo, det är till stor del amerikanska och tyska arbetares sparkapital, till exempel deras pensionspengar som placeras i svenska statsobligationer.
åren skuldsatt svenska folket upp över öronen och lånat ihop till dagens statsskuld på ett
Maria-Pia Boëthius verkar inte ha fattat ett smack av problematiken med statsskulden, som vi nu vältrar över till kommande generationer.
De trodde att man med modern teknologi kunde förutse farorna och nedbringa dem till hanterliga proportioner.
år i rad.
Nederländerna har en starkt centraliserad räddningsorganisation; i exempelvis Sverige har vi gått en delvis annan väg genom att betona de enskilda kommunernas ansvar.
En tredjedel av befolkningen på
Schweizarna skickar dagligen faxar om Rhens vattennivå till tyska och nederländska flodmyndigheter.
Nu står han inför den omöjliga uppgiften att infria sina vallöften, att " pressa ner den öppna arbetslösheten till under
Regeringen måste visa att den har något eget att komma med.
Alla tecken visar nu att vi i Sverige är på väg in i en högkonjunktur.

Det finns dock en hel del som svenska politiker och företagare kan göra om politikerna är beredda att ta nya okonventionella grepp och bortse från traditionella byråkratiska spelregler.
Med hänsyn till ränteeffekterna av den stora statsskulden måste de största tagen i saneringsarbetet tas redan i nuet.
Syftet med vårt förslag är att bidra till att tidigarelägga nyanställning i riktiga jobb, öka möjligheterna till en uthållig investeringskonjunktur för tillväxtföretag i vid bemärkelse, stärka soliditeten och den finansiella styrkan hos främst mindre och medelstora företag.
Därefter får den fritt disponeras.
arbetslösa sker sannolikt som en del av en total nyrekrytering på kanske
Att vi valt att befrielsen från arbetsgivaravgift ska ske i form av återbetalning i efterhand har flera skäl.
Politikerna bör finna en lösning av de arbetsrättsliga frågorna som gör att de nyanställda får en chans att vara med och konkurrera om jobben också i kommande lågkonjunktur.
I Skottland och Italien är det också tillåtet för TV att följa en rättegång.
- Visst, det är
Vittnen, målsägare och åtalade kan finna det nervöst och obehagligt.
Och även i händelse av en friande dom har den åtalades bild blivit spridd över landet.
Högsta domstolen ska nu avgöra om hovrättens beslut att låta de båda försvararna fortsätta sin uppgift ska omprövas eller inte.
kronor i bagaget, påstod han:
till
Efter frigörelsen har den sociala pressen ökat till följd av de dramatiska omvälvningarna och antalet självmord har ökat kraftigt.
tomma och ouppvärmda rum.
I ett litet hus strax utanför slottsmuren har förvaltaren Jan Palmgren sitt kontor.
hektar är skogsmark.
Vi får några bilder innan vi går vidare.
Jan Palmgren minns att han hade förberett sig väl när han argumenterade för den in-vesteringen inför kungen.
Inte minst när man ser regnmolnen hopa sig och man snabbt vill få in höet.
Dessutom är det tomt därinne så det finns inget att se, tillägger han.
Men det är några år sedan nu.
De verkar enbart tillkomna för att skyla över landstingens egna problem och göra den privata vården till syndabock för de nedskärningar som måste göras.
med andra halvåret
Den nya läkarvårdstaxan, som trädde i kraft den 1 juli i fjol, gav de privata vårdgivarna betydligt bättre betalt än tidigare.
- Vad man skulle önska är att regeringen avvaktade med sin proposition tills man fått bättre statistik över hur den nya läkarvårdstaxan faktiskt slagit och tills man ser effekterna av etableringsfriheten, säger Karl Evert Mo-sten.
Sverige ska skicka
Arga EU-kritiker Största problemen väntar socialdemokraterna (
centeravdelningar över hela landet.
Det behövs bara drygt
anställda undantas från det riktade anställningsstödet, enligt den uppgörelse som miljöpartiet nått med regeringen.
Miljöpartiet sade för några veckor sedan delvis ja till Ras-förslaget men ville rikta stödet till dem som varit arbetslösa mer än ett år.
De
Allergisanering var en av våra viktigaste valfrågor, och sänkt skatt på arbete ligger i linje med den skatteväxling vi vill ha.
Stöd i riksdagen - Jag har hela tiden sagt att den tekniska konstruktionen av Ras inte är det viktiga, utan att vi kan gå in med stöd som ökar antalet fasta anställningar i näringslivet, kommenterade Anders Sundström uppgörelsen.
- Jag beklagar dock att regeringen fallit undan för trycket från de borgerliga och från näringslivet som klagat högljutt över att de har blivit illa behandlade genom skattehöjningar och annat.
Hemma snusar ännu nioåriga dottern Saga.
Och hur är det, är dörren stängd nu för socialdemokraterna?
Klockan är strax efter
Jag är äldst av
Här är mer hierarkiskt och inte så jämställt som det borde, suckar hon.
Var upptagen med att lyssna till Nilla Hansson som sjöng tonsatta dikter och tänkte inte särskilt på mannen med mobiltelefonen förrän han hämtade sin femte tallrik.
När han slutat hämtade mannen en tallrik sill, ost och paprika.
år väntat på att få se Kevin Costner eller Gene Hackman spela rektorn men nu börjar förlora hoppet.
Ibland måste man tillbaka och se efter vad de haft för sig medan man varit borta.
Det värsta är att tredje spårets förespråkare har makt.
Ingen har dessutom något ansvar, frågan utreds ju.
man känner igen dem.
Så jag går lugnt och äter trerätters middag på trevligt ställe för
Ibland händer det att också vattentornet står kvar - där man tog vatten till ångloken.
.
, familjens år, till ända.
Det är därför med bestörtning man tvingas konstatera att den nuvarande regeringen utan någon som helst utvärdering om vårdnadsbidragets förtjänster och tänkbara följdverkningar enbart av ideologiska skäl valt att avskaffa det från nyåret.
.
Prigov säger att han inte har några anspråk på att vara grand old man, att han över huvud taget är skeptisk till konstens och vissa grupperingars ambition att ha rätt.
Hans Björkegren ) Egentligen var Prigov utbildad till skulptör och försörjde sig länge på att skulptera djur till lekparker.
Jag känner mig alltid som en skolpojke när jag står inför en myndighetsperson.
fungerar fortfarande som en utmärkt kompass när mantyckt sig gå vilse bland nutidens uselheter.
Hagas mecenatsunderstödda fjäril vingad fladdrar bland atomfysikerna och Shakespeares kungagestalter kan nog övertalas till att hålla Heideggers rektorstal vid universitetet i Freiburg.
För att tro på min egen möjlighet " att avslöja något av betydelse om den verkliga utvecklingen " måste jag - om så bara för ett ögonblick - också tro mig sitta inne med en sanning om denna verklighet.
De intellektuellas " uppgivenhet och kapitulation " hänger samman med att medierna öppnat våra fönster gentemot en omvärld som ställer oss inför frågor som vi inte på något självklart sätt kan ta ställning till.
Liedman har helt rätt i att den förra regeringens satsning på " affärs- och företagstänkande " inom universiteten bara resulterade i en kvalitetssänkning.
filmer...
Men det finns de som håller drömmen om en kolonisering av världsrymden vid liv.
" Vi har inte huvudrollen i det kosmiska dramat ", skriver Sagan.
Rymdforskningen bjuder på spännande stoff och slukar endast småpengar jämfört med USA:s försvarsbudget.
Havsstäder producerar inget avfall, renar miljön och avskaffar svälten på jorden.
Planeten kommer att behövas, eftersom det då finns
Jag kan inte låta bli att undra en smula över vad denna " råa styrka " och detta " lugn " betyder efter att ha läst en artikel av Staffan Henriksson i arkitekturtidskriften MAMA.
När Henriksson går i mål låter det som halvsmält Nietzsche:
" Daniel och the Dancers " Regi/koncept:
I filmmediet har vi sett reaktionerna på den kakofoni av ställningstaganden som vi står inför.
I " Daniel and the Dancers " som nu visas på Dansens hus spelar man inte ens teater.
Den som förblir oberörd har själv valt att inte ryckas med och ser så att säga inte skogen för träden.
år gammal.
Hon undervisade om hur man rätt vårdar och sköter ett hem.
Hennes närmaste är systern Barbro Adlers, brorsdottern Ingar med maken professor Per Gotthard Lundquist samt brorssönerna Johan och Martin Adlers.
På kvällarna fick han följa med dem ut på jobb.
olympiska spel,
En kortvarig sväng i Småland avlöstes av jobb på Svenska Nyhetsbyrån där han stannade tills han trappade ner för
i längd vid OS
Jorden runt - Jag har ju haft ett fruktansvärt roligt och innehållsrikt yrkesliv, konstaterar Tore.
- Jag var i Afrika och hade tagit alla bilder jag behövde när jag följde med ett litet flygplan över stäppen.
Den omedelbara reflektionen är förstås att hon redan därmed själv blivit en del av den publicistiska hysteri som hon beskriver.
en oavsiktligt missriktad kamera råkar under ett par sekunder visa en skymt av en jurymedlem.
Jämförelsen ger sig lätt med " Röda rummet " i TV
kvinnan som suckade och hulkade bakom fördragna gardiner.
Hennes öppna, nyfikna blick står i skarp kontrast till de bleksiktiga kvinnor hon vaskat fram ur sekelskiftets läkarjournaler.
Jordbrukarhustrun och arbetarkvinnan ansågs däremot vara av ett annat virke.
Det präglade hennes självbild och skapade en rad nya sjukdomsbeteenden.
Att avvisa en krävande kvinna som " hysterisk " har förblivit en kulturellt gångbar kod långt in i det sena 1900-talet.
läkarbesök i veckan.
Många kvinnor klagar till exempel över kronisk trötthet och kroniska smärttillstånd.
Medicinen borde kanske öppna sig och börja samarbeta med andra kunskaper för att hitta nya tolkningsmöjligheter.
Kvinnor lever ju som bekant längre än män.
Tryckfrihetsförordningen ( TF ) skyddar mot ärekränkning - om någon blivit utpekad som brottslig eller klandervärd kan tidningen åtalas i ett tryckfrihetsmål och dömas.
fick han in över
- Säg inte det, jag har varit med om både det ena och det andra, så jag har om du behöver.
POn är en nämnd med representanter för tidningar och allmänhet som sammanträder varannan vecka.
av en sammanslagen myndighet, med namnet granskningsnämnden för radio och TV.
Den senaste tiden har han intresserat sig alltmer för bilder, som ju också har fått en allt större plats i tidningarna.
Eller så räcker det med ett kort telefonsamtal så går tidningen med på någon form av rättelse.
ANNIKA ELLER Människor i offentlig ställning måste acceptera att förekomma i tidningarna i tid och otid.
De ska inte dras in, och kanske svärtas ned, för att deras föräldrar inte längre lever ihop.
Begränsningen är att bilden inte får användas i reklamsammanhang utan tillstånd.
TORBJÖRN PETERSSON Efter
Först och främst har marknaden vänt.
Räntekostnaderna har därför minskat rejält.
mars.
Det blir också svårt att få medlemmarna att hålla igen på lönekraven när företagen de jobbar i går bra.
Denne fick inte själv högre lön under
- Hur kan de som är så högavlönade ha mage att be oss hålla igen!
Det visar sig bland annat i att antalet arbetslösa inte minskar lika mycket som antalet sysselsatta ökar.
, medan övriga
år -
När jobbet är klart funderar han på att läsa kulturgeografi.
De flesta jobben får han genom sina studentkontakter.
Dock är man medveten om att det finns en grupp, som gett upp eller av andra skäl inte söker jobb.
miljoner dollar (
.
Omsättningsökningen för Motorola kan vara en fingervisning inför den svenska konkurrenten Ericssons bokslut över fjolåret som släpps torsdag denna vecka.
Först måste utlåningen ta fart och kreditförlusterna sjunka ytterligare.
I niomånadersrapporten redovisade Handelsbanken en avkastning på eget kapital på
blir ännu bättre än
Det vore som att Sören Gyll gick ut och sa att han kunde sänka priset på Volvobilar, säger Arne Mårtensson.
Pressad marginal Stadshypoteks dominans och statliga SBAB:s utlåning har pressat ihop marginalen och påverkat konkurrenssituationen.
- Visst har vi märkt av de bättre tiderna, säger Åke Lindh, föreståndare för Metalls arbetslöshetskassa.
utan jobb Det finns dock andra förbund som inte har märkt av den minskade arbetslösheten.
Istället ökade arbetslösheten, säger Harriet Eriksson.
Det är framför allt i Malmö, Göteborg och de traditionellt drabbade regionerna Bergslagen, Norr- och Västerbotten som SIF har den största andelen arbetslösa bland sina medlemmar.
De långa räntorna har fallit kraftigt och ligger nu på de lägsta nivåerna sedan i somras.
- Vi har också haft en viss räntenedgång i Tyskland och USA, men det som har dominerat i Sverige, liksom i Italien och Spanien, är att räntegapet mot Tyskland minskat kraftigt.
Men nergången går långsamt.
Det är
år öppet arbetslösa.
Antalet långtidsarbetslösa ungdomar minskade med
månaderna har den totala arbetslösheten minskat med
Det är
I januari förra året var motsvarande siffra
Även långtidsarbetslösheten sjunker.
I januari var
miljarder till allergisanering.
miljarder kan alltså totalt gå åt till denna ombyggnad.
och detaljerna inte kommer att presenteras förrän i kompletteringspropositionen i april.
procent av den primära energiförbrukningen.
procent, främst beroende på att kärnkraften byggts ut och ökat till
Det missgynnar kärnkraften, skriver han.
Effekterna av denna minskning skulle kunna bli så överväldigande att människor möjligen hellre skulle föredra de klimatförändringarna, skriver Marian Radetzki.
procent under nästa år.
Det betyder att importökningen blir större än exportökningen och att utrikeshandeln inte längre utgör drivkraften bakom Finlands BNP-tillväxt.
procent färre anställda än i början av 90-talet.
De flesta svenska banker har hört av sig.
Sverige jumbo Sverige har inte precis hållit sig framme hittills.
miljoner ecu för förbättringar av telenät och
Till dem hörde både Öresundsbron och den " nordiska triangeln " med förbättrade båt- och järnvägsförbindelser Helsingfors-Stockholm-Oslo-Köpenhamn.
månaderna gör banken en slutlig utvärdering av broprojektet tillsammans med konsortiet, men ännu är ingenting bestämt.
Banken opererar med nya modeller för dessa jätteprojekt, av vilka de flesta inte blir omedelbart lönsamma.
SAS-flygplan, Electroluxinvesteringar i Danmark och Italien samt Volvo i Belgien.
Den här typen av SMI-lån ( som på EIB-slang kallas " Edinburgh-Copenhage-facilities ", efter de toppmöten där de bestämdes ) är räntesubsidierad med
miljarder kronor bytte ägare.
Under dagen blev det känt att den engelska mäklarfirman James Capel behåller sin säljrekommendation på Ericsson.
procent medan SSAB A föll med
Concordia gjorde under fjolåret en förlust på
Vinsten uppgick till
miljoner dollar.
- Det kanske är just tack vare de bistra tiderna som offerviljan ökar.
miljoner mot drygt
procent till
.
- Andra mindre studier har tidigare visat att det kan finnas ett samband, men så övertygande som i den här studien har det inte visats tidigare, säger professor Bo von Schoultz, chef för kvinnokliniken, Karolinska sjukhuset.
Till var och en av de sammanlagt
Bo von Schoultz berättar att det kommit ytterligare en amerikansk studie, som inte är lika tydlig som den från Leisure World men som ändå också visar att östrogen motverkar demens.
Efter
Därefter måste kvinnan själv bestämma om hon vill ha den eller inte, säger Bo von Schoultz.
procent av hela potatiskakan - hade samma problem som proffsen.
På Cypern tar man
) Likaså är skörden i Värmland hygglig så att inbitna värmlänningar får sin " snöboll ", en vit potatis som lätt kokar sönder, vilket värmlänningar sägs gilla.
Det sålde bra, men i år säljer sig potatisen själv och bara häromdagen fick jag höjt pris.
undantag:
Kostnaden har de senaste åren legat på cirka
Då beslutet om ny ersättning redan klubbats blir vårens riksdagsbehandling en " ren formsak " trots besparingstider.
miljoner kronor i skandinaviska biståndspengar de senaste
I rapporten hävdar juristfirman att det kommer att bli nödvändigt för honom att komma med tillfredsställande förklaringar.
Enligt Jan Hodann har biståndsorganisationerna ännu inte beslutat om en polisanmälan ska göras.
Det bästa svar de hittills kommit fram till är - kanske.
Ett klassiskt exempel är försöken med Pavlovs hund.
I ett försök med råttor fick en ton signalera när mat föll ner i ett tråg.
Då blir det mat.
Särställning Primaterna med sina stora hjärnor intar en särställning i forskningen om djurs eventuella medvetande.
Sedan årsskiftet kan homosexuella ingå registrerat partnerskap men kommunerna har ingen laglig skyldighet att utse partnerskapsförrättare.
kommuner är det bara Mörbylånga som har en partnerskapsförrättare.
I
Det är ett misstag, hennes nummer ska inte finnas i den databas som numret hämtats i, säger Ann-Sofie Halling på Telias informationsavdelning.
- Vi gör
- Vi har inte tillgång till hemliga telefonnummer.
Enligt Dennisförespråkarna ska allt vara klart några år efter sekelskiftet.
.
De blå markeringarna är till för att bilförare ska få ett hum om bilens rörelse och hur fort framförvarande bil kör.
GUNNAR SÖRBRING Kommunstyrelsen i Haninge beslöt på måndagen att köpa ut förra kommunstyrelseordföranden Marietta de Pourbaix-Lundin ( m ) från sitt nya jobb i kommunen för cirka
kronor.
Marietta de Pourbaix-Lundin gick efter valet länge utan egentliga arbetsuppgifter.
Jag informerade dessutom min närmaste chef, och jag gjorde det inte för egen vinning utan trodde att det var det bästa för kommunen.
Vi har mycket hög kompetens, när det gäller att rationalisera i administrationen, säger Ekengren.
Sjukvårdslandstingsrådet Elaine Kristensson ( s ) skickade en skrivelse till landstingsstyrelsen i går där hon föreslog att Västerorts hälsoservice AB i västra Stockholms sjukvårdsområde skall läggas ner skyndsamt.
Till sin hjälp fick han en rad konsulter i staben.
LENITA JÄLLHAGE Sjukgymnastiken i västra Stockholms sjukvårdsområde skall enligt sjukvårdsdirektören Lars Block flyttas över till Västerorts Hälsoservice AB.
Tills vidare kommer vi att omfördela sjukgymnaster och kanske ta in vikarier inledningsvise, säger han.
Men till slut kastade hon in handduken och förklarade att hon inte kunde driva verksamheten, säger Lars Block.
Efter att sprickbildningar upptäckts fick hjulen bytas ut på
" Bör bytas ut " Eie Herlitz ( mp ), vice ordförande i SL:s styrelse, tycker att Nockebybanan är styvmoderligt behandlad.
miljoner, som ska trafikera den den nya snabbspårvägen.
Totalt finns i Dennispaketet runt
Och den nya fästningen har aldrig behövt medverka för att försvara riket i något krig.
- Vi gjorde vår markering, men nu får livet gå vidare.
Och de skorstenspipor som brutalt togs bort på 70-talet kommer att byggas upp igen.
Gamla strömbrytaren ersätts för cirka hundralappen.
INGRID BORGGREN Ann Sofi Rase och Tuvalisa Rangström debuterar i var sin huvudroll på Stockholms stadsteater under februari.
Nurbanu, som är uppvuxen i ett europeiskt överklasshem, rövas bort till ett harem när hon är på väg hem från klosterskolan.
Det sensuella i en människas kunskap kommer tydligt fram i pjäsen.
Nurbanu är oskulden som får se livet från dess smutsiga sida.
- När man jobbar med en mindre grupp blir man så samspelt.
Och jag tror att man skulle kunna uppnå det på en institution också om alla satte sig ner och diskuterade.
- Man är ganska trygg i det ändå, i det man kan, samtidigt som kraven känns oerhörda ibland.
husmoderns.
graders hetta.
Vad jag säger?
Varje morgon när husets dotter vaknade gick hon över vägen och åt frukost hos " mormor ".
- Seså, nu finns det kråssoppa!
SUZANNE BRØGGER Författare Övers.
Teater är rekreation, som cirkus, för intellektet, och jag är i grunden ett teaterdjur, säger han från London när vi talas vid per telefon.
historier parallellt, med nästan
Han tycker inte att man ska dra för långtgående slutsatser av vilka intressen hans rollfigurer har.
och fick pris som årets bästa pjäs.
De svårigheter som Musac, marinens ubåtsanalyscentral, haft att skilja på ubåtsljud och ljud från minkar betyder dock inte att alla ubåtsjakter de senaste
För första gången sedan ÖB:s incidentrapporter om ubåtsverksamheten inleddes i början av 80-talet, blir tekniken och kvaliteten på inspelade ubåtsljud nu viktigare än antalet misstänkta kränkningar.
Man kan inte säga att undervattensverksamheten upphört.
Genom sin förhoppningsfulla appell till allmänheten vill de hjälpa till att undvika att man i denna andra Maastrichtdebatt gör om misstagen från den första.
EU-parlamentets svenska socialdemokrater kastas nu huvudstupa in i en debatt som knappt har börjat på hemmaplan.
:
Fler experter har vi inte i det här landet.
Samtalen har inte rört
Regeringen har förklarat att de av kommendör Emil Svensson ledda samtalen med ryssarna är avslutade?
Man kan ringa, skriva eller skicka budskap med elektronisk post, förklarade Green vid en presskonferens på måndagen.
Mer diskussion Men de kunde inte under denna diskussion komma fram till en gemensam syn på hur EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bör utvecklas.
- Jag är en stadig motståndare till den konstruktion och tidtabell man har för EMU.
Det kräver skärpt bevakning utåt.
Stark vilja - Jag är övertygad om att snabbutredningen finner en lämplig uppläggning.
Regeringen står uppenbarligen i valet och kvalet i vilken omfattning den skall hemligstämplas.
Enligt initierade källor hårdnade dock den ryska attityden märkbart förra sommaren.
" Rapporten, som täcker kommendörens samtal med ryssarna alltsedan hösten
Det kända spökhuset ligger på S :t Paulsgatan
) godmodigt funnit sig i.
Där hör vi ofta hur möblerna här nere skjuts fram och åter, fast vi VET att ingen finns här.
Så snart servitrisen blivit ensam efter middagen ( som blev lyckad ) svimmade hon på bibliotekets golv.
Folkfantasin har ett oväntat svar:
Men så en dag blev greven nyfiken på vad hustrun höll på med vareviga söndag.
Gift med juveleraren Själv tror hon att fru Jahnsson går igen.
Där flyttade Jahnssons kokerska in och trivdes utmärkt.
år därefter vid Stettins belägring.
Enligt Bellmans självbiografi ska det såta paret en dag år
Detta slog inte så väl ut.
.
Östrogenbehandling av kvinnor efter menopausen minskar risken för Alzheimers sjukdom med
Utrikes:
dundrar de.
Han har vunnit över hälften av sina amatörmatcher på knockout.
SM-medaljer i bågskytte, funderat mycket över.
Ska man överskrida gränser gäller det att stå på sig, inte bara anpassa sig utan tala om vad som är viktigt för att just jag ska vara till freds, säger Ingrid Mogren, som nu arbetar som jämställdhetskonsult.
poliser i månaden till övriga delar av landet.
år i tjänsten, kvar blir de unga och nyutexaminerade.
Vidare måste möjligheterna att utvecklas inom yrket förbättras.
Flera poliser DN talar med tror att problemet över huvud taget inte har någon lösning.
Frank Orton tycker att det är obegripligt:
Frank Orton säger att det finns rättsfall i högsta domstolen som tvingar TV att lämna ut även ickesänt material.
veckor sedan.
Strax efter det att de
hade dessutom sett människor lämna restaurangen medan de stod och diskuterade med dörrvakten.
och när Långsved summerar
Vad detta beror på kan Långsved inte svara på.
miljoner gästnätter
procent.
I fjol satsade SIS
Mikael Wennerström, hotellchef på Långholmen, är naturligtvis glad över förra årets siffror med beläggning på mellan
- I januari ökade vi med
På Försäkringskassan försäkrar man att det inte finns några sådana formuleringar i de brev och blanketter som skickas ut därifrån.
- Jag kan bara beklaga att det blivit så här, säger Lena Bornholm.
När vi förmedlar folk till cateringfirmor förekommer det ingen annonsering.
Och dessa är inte företrädesvis av asiatiskt ursprung.
Det tål att tänkas på, säger han.
Låt folk gå på bussen INNAN chaufförerna byts av.
Tack vare sockorna.
" Det är våra egna gamla gubbar!
arbetssökande som kunde ta arbete direkt - för ett år sedan var de
fler och är nu
sedan samma vecka förra året och beror framför allt på att allt färre deltar i ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, alu.
Det är byggbolaget JM som köper för
Däremot har
- Hammarby Sjöstad möjliggör för första gången på länge att vi kan bygga rejält med bostäder.
- Det blir inte lätt att lösa det.
borgerliga politiker reserverade sig mot kommunstyrelsens beslut att ge Johansson jobbet.
- Ja, tjänsten som kommundirektör finns i reglementet.
- Jag kan uppriktigt säga att vi inte har råd att välja tjänstemän efter partibok.
Men sedan ställde hon, säger han, ytterligare krav - garanterad löneutveckling och garanterad anställning till år
Visserligen skäms han inte alls för att ha haft det jobbet, säger han, utan är stolt över sin arbetarbakgrund.
Och då är det svårt, fortsätter hon, att inte skriva om Staffan Holmberg.
- Staffan Holmberg kan inte skilja på sak och person, och vet inte kommunstyrelsens ordförande sin roll blir det problem.
personer drar en svart plastsäck efter sig från Konsum i Segersjö.

Det finns inga misstänkta.
Vägbanan är hal.
Ytterligare ett inbrott anmäls av en frisör i Jakobsberg.
Brandkåren kommer dit och tätar läckan provisoriskt med träkilar.
En familjemedlem hade hört oljud på baksidan av huset.
I Vikingahallens cafeteria har någon gjort inbrott.
Han ger henne ett knytnävslag på kinden och kör sedan därifrån.
män i 30-årsåldern, samt
Vasamuseet
En man i toppluva står och dirigerar bilarna i korsningen Hallundavägen/Hundhamravägen.
Han får hämtas med ambulans till sjukhus eftersom han inte mår något vidare.
Minutenkort och körkort är borta ur plånboken.
Vägbanan är hal.
Jarlaberg
Brandkåren kommer dit och tätar läckan provisoriskt med träkilar.
Personalen kunde inte ringa och anmäla brottet från villan utan tvingades gå ut och låna telefon.
En kvinnlig parkeringsvakt skriver ut p-böter på en taxi.
Polisen stoppar en bil som varit synlig i samband med ett inbrott i en pälsaffär i Uppsala tidigare på dagen.
små barnen i lägenheten.
Norsborg
åldern blir beskjuten med luftgevär på Bäckgårdsvägen.
miljarder per år i
kr varje år, medan motsvarande familj som både bor och har dagis innanför ringen avgiftsfritt kan köra hur mycket som helst i innerstaden.
Automatiska stationer finns i Norge och vid Rödöbron i Jämtland.
kr per passage.
Sådant finns det inte plats för i innerstaden.
Magnus Nilsson Styrelseledamot i Stockholms naturskyddsförening Som landstingsråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor har jag främst
Det man missade var att detta inte är utbytbart.
Det rimliga är att ersättningen betalas ut efter vårdbehovet inom ett område.
Att låna pengar till investeringar är en sak - löpande utgifter måste täckas av löpande inkomster.
Att skattehöjningar långsiktigt riskerar att hämma tillväxten i ekonomin och skapandet av nya jobb i ett land med världens högst samlade skattetryck borde stå klart.
Kostnaderna för kalaset ökar med i runda slängar
Stockholm uppmanade för flera år sedan sin allmännytta att sälja av fastigheterna utanför hemkommunen men fastighetskrisen efter 80-talets byggboom har bromsat affärerna.
- Vi är oroliga över vad den nya ägaren har för avsikt med förvärvet - om det är ett långsiktigt köp och om de vill satsa stora resurser på de förbättringar som är nödvändiga, säger Björn Raemklang.
Klas-Göran Engfeldt på Hyresgästernas riksförbund menar att man bara kan vänta och se hur det blir med långsiktigheten.
.
Konsulten Hans-Uno Nordén lämnade ingen skriftlig rapport - vilken kommer senare i veckan - utan rapporterade resultatet muntligt för akutsjukvårdsutskottet.
Vid mötet stod det klart att det fattas
mål och utses till en av matchens
Men efter att ha fått sitt stora genombrott inför ett fullsatt Maple Leafs Garden, som gav honom kvällens största bifall när han visade upp sig som kvällens " Third star ", ägnar han inte sitt onda knä många tankar.
I en del av dem har han bara gjort enstaka byten, mot slutet har han matchats som en av
Redan blir han igenkänd ute på stan.
- Oftast beror det på hur man själv uppträder i rinken.
Däremot är windsurfing inomhus så dumt att det blir roligt.
Där är kortbaneåkningen det klart mest populära runt om i världen.
I omgivningarna finns vackrast tänkbara vinternatur med skidspår av absolut världsklass.
Väl minns jag att den norske skidkungen Harald Grönningen verkligen var lika lång och spetsnäst som på alla bilder i tidningarna.
Han föll under friåkning på tisdagen, på väg till träningen i en preparerad slalombana i Åre.
Helikoptern med Fogdö landade i Umeå strax före klockan
Slalommästare Thomas Fogdö från Gällivare vann slalomcupen sammanlagt i världscupen säsongen
Maple Leafs avfärdar enkelt säsongens stora överraskning San José Sharks med
första poäng och fått beröm av den, i alla fall utåt sett, buttre coachen Pat Burns.
Några gånger tidigare har jag fått vara med i våra power play och i kväll fick jag till och med spela när vi hade en man utvisad, säger Kenny förnöjt.
Redan blir han igenkänd ute på stan.
- Oftast beror det på hur man själv uppträder i rinken.
Det är kul både för oss spelare och publiken, säger Kenny.
Enligt ögonvittnen kraschade Fogdö med ryggen före in i ett träd, sedan hans bindning löst ut.
Där togs han omedelbart om hand av läkare och fördes till magnetröntgen.
Miss Midnight, rygg ledaren ut i slutet av sista kurvan och spurtade bra.
kvar och angrep själv
Zagalo Suit, femtepar utvändigt gick på
m, fram invändigt sedan och fullföljde bra.
Basket Boy, rygg ledaren.
Rapide H, sladdade bakom kön innan hon kom fram i femtepar utvändigt, gick på i tredjespår
kvar men hade gjort sitt in i slutsvängen.
Darzac, andrapar utvändigt, gick med i anfall
Allen Sjöhus, ledningen i eget tempo gick säkert undan.
Stafetterna " Vikingskipet " var historiens första världscuptävling på skidor inomhus.
- Många nya idrotter har kommit fram och slåss om TV-bolagens intressen, det här är vårt sätt att försöka vinna.
Sverige hade kul Även de svenska åkarna, på fjärde plats med ett reservbetonat lag, efter Tyskland men före Norge, hade kul.
kronor det mesta en längdåkare vunnit.
President Clinton säger att han är oroad över de ekonomiska följderna för de orter där vårträningen brukar tilldra sig.
Kongressen har händerna fulla ändå.
, mycket tack amerikanen DeRon Hayes som lyckades med det mesta i första halvlek och totalt noterades för
Och med Allen på bänken hade Solna inget att sätta emot Alviks returtagare Roland Rahm och Dwayne Davies som i andra halvlek tog det mesta under korgarna.
av
Bäst i Solna var nämnde DeRon Hayes och Marcus Allen (
förlängningar.
Stefan " Lillis " Jonsson, bandyback i Västerås och i svenska landslaget, tvekar bara ett ögonblick om svaret.
Alla räknar med att Sverige ska vinna VM.
Ett dussin journalister har infunnit sig till presskonferensen på Arlanda, däribland TV:s filmteam som kommenderar världsmästarna att sjunga sin bandysång:
- Och bandyfinalen hade vi lagt klockan
- Bandy är en stor sport i Sverige, men vi har inte samma medieuppbackning som hockeyn.
Inte konstigt då, att det är svårare att vinna SM än att vinna VM!
Som ersättare har Lundmark nominerat leksingen Niklas Eriksson,
Kronor och Kanada ( totalt
Titelförsvarare är Tjeckien.
Morotsknippen En serieomläggning gjordes till denna säsong efter det att flera ledande bandyklubbar av rättviseskäl ställt krav på att slutspelen i såväl elitseriens som allsvenskans chansartade enkelserier skulle ersättas av dubbelmöten.
Grundserien är färdigspelad i mitten på februari.
främsta i division I-serierna spelar i allsvenskan, medan treorna och fyrorna i fortsätter sin kamp i lilla allsvenskan.
sista elitserielagen får ta steget ner till division I.
Fredrik Alvarez.
Den första blir i Köpenhamn den
Det kan han göra med promotorn i Köpenhamn.
- Jag är stark och slår hårt.
Det passar mig, för i
Efter festen i Europa Top
Segern skrevs till hela
Lyckeby besegrade Halmstad med
pass
Väst spelade ut spadertio och frågan är hur ni vill spela vidare efter spaderkung och ess-kung i trumf, då Väst sakar en spader.
där.
SM i Göteborg blev en repris på förra årets mästerskap.
Jan-Eric Antonsson, Carlskrona, och Mikael Rosén, Aura.
ligamatcher för att han använt det förbjudna dopingprepararet Recatol.
utländska spelare verksamma i de olika ligorna.
En affär uppåt
Jürgen Klinsmann, som " bara " kostade Tottenham
pund, och norske landslagsbacken Henning Berg,

säkra vinnare är Milan, Sampdoria och Parma.
De större systemen helgarderas.
senaste:
av sina
.
Roma-Inter
, Cremonese h
.
Foggia h
, Foggia b
Den här matchen bör Milan vinna trots att laget möter Arsenal hemma i kväll i det andra mötet i " Supercupen " ( Europacupmästarna mot Cupvinnarcupsegrarna, första mötet
, Fiorentina h

, Inter b
, Napoli h
, Reggiana h
senaste:
, Cremonese h
Mot bortasvaga Lucchese bör vinstchansen vara god.
.
Palermo-Verona
, Pescara h
, Cesena h
i rad utan förlust.
, Lucchese b

, Atalanta b
, Perugia h
Min enda tvåa för veckan är snudd på säker.
senaste:
redan efter
, Wimbledon h
, Liverpool h
Det är möjligt att den ryske landslagsmannen spelar från start den här gången.
Citys
Coventry h
,
i följd utan seger.
Tottenhams

QPR har haft stora problem med försvarsspelet på bortaplan och trots en viss Les Ferdinand låter jag ettan gå ogarderad rakt igenom.
QPR:s

Senaste hemmasegern, Coventry
senaste:
, Ipswich b
Norwich har haft det tungt på sistone och endast noterat en seger på
, Wimbledon h
, Manchester C b

, Southampton h
, Blackburn b
Aston Villa-Wimbledon Premier League.
Leeds h
, Norwich b
,
senaste:
, Manchester C b
,
Laget trivs hemma mot " Boro " och har
.
års möten:
förluster på de
, Luton h
.
Derby var en av mina
, Middlesbrough b

Portsmouth är hopplöst ojämnt och vinner när man minst anar det.
, Burnley h
, Sheffield U b
Avd
Have A Look - A Wallin

Jack Bolan kanske tar hand om ledningen.
Eolos - J Pärssinen
Mr Liwag - O Samuelsson
D.I.F. Sund - J Frick
Eolos har hittat formen.
)
Lotus Bulwark - H Arvidsson
Oregon Broline - J Frick
Petit Aubiose är väldigt vass i spurten.
Avd
Goriot - K Widell
Dream Child - C Sjögren
Super Brill - M Remneby
Den senare är nog en riktig klasshäst, men har hittills blandat succé och fiasko.

Bullfinch - P-E Pettersson
Born Quick är en topphäst i ljusa stunder.
:
Pioneer Broline (
Super Colour,
kr.
Goriot,

Det förvånar mer om de går felfritt än om de gör bort sig.
:
Black Cadillac -
Sea Storm -
Hampus Frelinge.
Outs:

Burning Desire.
bra spikar i Cowboy Lindflower och Kos.
Jag tror de vinner ändå.
och såg okörd ut.
Bestämmer allt och åker ifrån det som behövs i spurten.
bra spikar.
Oscar Hazard höll hyggligt som trea senast.
Taro har sedan haft en del otur.
.
, lopp
Ranken:
Gulddivisionen, försök
Extrem står svårt till i starten, men kan få ett passande smyglopp när han väl kommit ner i banan.
9,7.
Lo Mack Bell är just en sådan häst.
C:
Ett sådant här lopp ska han dock kunna vinna utan att behöva gå för fullt.

, försök
Spotlite Edward har skött sig bra och räknas trots bakspår.
.
meterna.
C:

:

Avd
kr.
Roland Bear (

).
Garcon Tim,

Hon blir osäker då och har flera gånger rullat över i galopp på upploppet då segern egentligen varit klar.
Den senare är ju aktuell i kväll på Solvalla.
miljoner kronor i sin karriär.
bara har ett enda lopp kvar i karriären.
Han rapporteras lysande i ett träningsjobb inne på Färjestad inför årsdebuten snart.
på Jägersro på lördag.
kr ) och Meadow Road (
Legolas, en gång rubrikernas häst, har i dag långt upp till toppen.
år sedan.
De har skrivit egna poplåtar eller arrangerat populärklassiker i stil från marsch till dixie och frispel.
Likt sina föregångare har de flera artister de samarbetar med.
MUSIKEN ÄR DEN i sammanhanget vanliga, soul på hip-hopgrund om än jämnare än vanligt.
Captain Beefheart, eller Don Van Vliet som han heter, tjänade i det stora hela aldrig mer än fickpengar på sin musik.
I samarbete med Frank Zappa utmejslade Van Vliet där sin avant garde-rock, som ibland kan låta som en naknare och råare or- kestrerad Zappa.
We Live Here ( Geffen/MCA ) I JÄMFÖRELSE med andra moderna jazzgitarrister framstår Pat Methenys egenart tydligt.
JOHANNES CORNELL På de PO TIDHOLM Anastasia:
Men inte Anastasia som sjunger om EU, rasism och mänsklig misär.
Julia är slicka och mogna.
Kanske skulle de satsa på teater- eller filmmusik i stället.
- Antalet hjälpsökande fördubblades nästan när den första förenklade självdeklarationen infördes
Personligen ser jag inga integritetsproblem med att lämna ut kontrolluppgifter av det här slaget till skattemyndigheterna.
februari hade vi väntat.
Samtidigt vet vi att det inte går att informera bort alla frågor som uppstår i samband med övergången till ett helt nytt system.
kronor ska göras redan den
En stor förändring skedde
miljoner under åren
De förtryckta uppgifterna går att ändra - eller komplettera - i tomma rutor intill.
maj.
Tidigare låg den i anslutning till deklarationsdagen, men tidigarelades efter riksdagsbeslut under hösten.
månader framåt till maj är dock knappast troligt, eftersom staten enligt riksskatteverkets uppskattning då skulle tappa cirka en kvarts miljard kronor i ränteinkomster.
april.
Universitetsstudenter följde efter för att protestera mot en statlig utredning som föreslår bland annat höjda studieavgifter.
Också lokförarna vid det statliga järnvägsbolaget SNCF och Force Ouvrière, Frankrikes största ickekommunistiska fackförbund, har hotat med strejkaktioner.
Janowski dementerade dock uppgifter om att Bihacborna svälter.
vägar som öppnades i måndags för civila.
Demonstranter utanför UNHCR:s kontor i Bihac sade att de inte fått någon mat på flera dagar, uppgav flyktingkommissariatets talesman Kris Janowski.
Regeringen och de bosniska serberna har undertecknat vapenvilan men det har varken de muslimska rebellerna eller de kroatiska serber som opererar med Kroatien som bas.
Den bil som körde på minan körde på en väg som gick parallellt med den av FN godkända vägen.
koalitionspartierna då han sade att han kunde tänka sig att acceptera SLD:s ordförande Aleksander Kwasniewski som ny regeringschef.
Utrustade med säkerhetslinor och selar tog en styrka bestående av
och
Bonus utgår till exempel till den som upptäcker rostskador.
Han hade sagt att USA inte får vända sig från världen i en ny isolationism men också talat passionerat om landets inre problem - om våldet, fattigdomen, de hemlösa, klyftorna i samhället.
Lysande karriär Hans liv hittills är en amerikansk success story.
Amerikansk politik är just nu som ett slags zapping ( ungefär:
.
Dessutom skulle förmodligen ingen annan svart medborgare, politiker eller ickepolitiker, kunna få lika mycket stöd av den vita majoriteten i ett presidentval.
Gå sedan upp på Riddarhusbron och över till Riddarholmen.
Men om minst
Men från stadsmiljösynpunkt vore det inte oproblematiskt att få upp tåg på Centralbron.
Stationen skulle ligga under vattnet och få en uppgång mot Slussen och en mot Gamla stan.
befintliga spåren.
kilometer och biltunneln som ersätter Centralbron bli ungefär
Ämnet var ickespridningsför-draget ( NPT ) som innebär ett förbud dels för kärnvapenmakterna att överlåta kärnvapen, dels för övriga stater att tillverka eller mottaga dem.
Sverige stödjer en förlängning utan tidsgräns, förklarade kabinettssekreterare Jan Eliasson.
En del har till och med hävdat att avtalet underlättar upprustning genom att tillåta aktiviteter som hjälper en stat att uppnå kärnvapenstatus.
Turkiet har hållits på halster i fråga om ett tullavtal med EU.
Som hon anger valet, väljer unionen samarbete med Turkiet framför " isolering " av landet.
Det är huvudbudskapet i OECD:s nya generalrecension av den finländska ekonomin.
De finländska bankerna har gjort större förluster än de svenska, och väntar fortfarande på att hamna på plussiffror.
procent.
Varför tycks Finland hämta sig snabbare?
år får en statsskuld på
Men i gengäld slipper staten en upplåning som driver upp räntorna och därmed fördyrar livet för alla medborgare.
Ungdomsbrottskommittén konstaterade i sitt betänkande " Reaktioner mot ungdomsbrott " hösten
år ) skulle dömas av allmän domstol till en påföljd som står i proportion till brottets allvar ( straffvärdesprincipen ) men att själva frihetsberövandet skulle ske inom ramen för verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen.
På dessa institutioner vårdas emellertid också ett mindre antal ungdomar som av allmän domstol dömts till påföljden " överlämnande för vård inom socialtjänsten ".
I Sverige är det än så länge ovanligt.
På DN Debatt
procent bygger på en jämförelse med alla män oavsett yrke och utbildning, det vill säga inklusive läkare, tandläkare, psykologer med flera.
Dessutom kan vi inte förstå varför Eva Fernvall Markstedt skriver att medlemmarnas löner " har stått still i nästan
Vår främsta ambition är att träffa avtal som ger en stabil landstingsekonomi, effektiv verksamhet och därmed också möjligheten att ha kvar en hög sysselsättningsnivå inom vår sektor.
Men för att en riktig lönebildning ska kunna åstadkommas, måste de lokala parterna ha de nödvändiga förutsättningarna, och de saknas tyvärr i dag.
Då går det att göra rejäla insatser och diskutera lokala lönestrukturer på ett meningsfullt sätt.
kronor för alla sjuksköterskor motsvarar
Det kommer att ta tid, men är också den enda strategi vi kan välja för att ge kvinnorna sin välförtjänta chans till löneutveckling, samtidigt som vi bevarar en hög sysselsättningsnivå och bidrar till att såväl Sveriges som landstingens ekonomi förbättras.
" Stannfågel ", svarar en pojke triumferande.
Hennes familj har länge varit på flykt, därför har Rana missat skolan.
I mellanstadiet är siffran
Det finns både invandrare och svenskar som lämnat Råslätt främst av det skälet att de vill att barnen ska lära sig bättre svenska än vad som är möjligt i skolorna där.
Denne rektor är en brinnade eldsjäl i Råslätt som inte givit upp hoppet om förortens framtid.
Andra fäder har sina etniska klubbar.
EVA LINDGREN Johara Khatar har sin muslimska sjalett under hjälmen när hon spelar bandy på idrottslektionen i klass
Förvirringen var tidigare stor, inte minst om fastemånaden ramadan, som nyss har börjat, men som infaller vid olika tidpunkter varje år.
Elever som trots det inte litar på att de får mat lagad enligt Koranens bud får äta hemma.
medlemmarna av skilda kaster.
- Det här kom inte som någon överraskning, säger domkyrkokomminister och teologie doktor Tuulikki Koivunen Bylund, den enda kvinnliga sökanden till domprosttjänsten.
Kyrkorådets utlåtande lämnas nu till domkapitlet - och sedan till regeringen för ett slutgiltigt beslut.
Men hon påpekar att det enligt grundlagen är möjligt att, med hänsyn till jämställdheten, även ta en kandidat som är mindre kvalificerad.
Laszlo Kovacs tar emot i sitt tjänsterum på utrikesministeriet i Budapest med utsikt över Donau och parlamentet på andra sidan floden.
:or, men Ungern som då hoppas vara Nato-medlem, har då behov av mellan
Enligt Laszlo Kovacs är de viktigaste punkterna i offerten följande:
-Så vi har förstått att Sverige är angeläget att finna nya köpare till Jas Gripen, ler Laszlo Kovacs, som understryker att några reella förhandlingar med Sverige om Jas
Den slitne 43-åringen var där.
De berättade att de är bekanta sedan några år, genom båtaffärer.
Pengar diskuterades aldrig.
När han lyckats ta sig loss och tagit sig till receptionen, ringde han enligt ett vittne först en vän och berättade att " det här sket sig, det gick inte som planerat, han hade blivit rånad ".
Den av Estlinerederiet chartrade " Bore Song " hade aldrig gått ut i så hårt väder, men stormen som hade snudd på orkan överraskade såväl sjöfarare som meteorologer.
Rapport om sjöolycka måste alltid avges om lasten ombord lidit betydande skada.
miljarder kronor.
MATS HOLMBERG Den som utan förvarning vandrade in i mötet kunde lätt ha trott sig delta i en ovanligt lyckad släktträff.
Ovanlig protest Ändå symboliserade de
år tidigare, den 7 februari
" Stockholm kan säga att det åter upplevt en historisk dag ", sammanfattade Dagens Nyheter.
Förvånad minister Nu fanns på tisdagen inte bara bönder i stan.
ÅKE EKDAHL Misslyckandets minister och den rödgröna röran!
Men på sikt menar moderaterna att socialdemokraternas vänsterspel försvårar nya uppgörelser med de borgerliga.
Jobben och hotet om en skenande lönerörelse kommer att överskugga de
miljoner kronor i partistöd, plus ett extra bidrag på en miljon kronor för EU-omröstningen.
- De
Supian haltar omkring hemma hos sina föräldrar i Tjetjenien.
Små tonårspojkar som inte har en egen kalasjnikov springer omkring med handgranater i fickan.
Nu vill de inte höra ett ont ord om honom.
Jag tar inte av mig strumporna på nätterna längre, säger gamla farmor Zara och demonstrerar de långa, vita stickade strumporna hon just tagit av sig för att förrätta bön.
Vi kom till Dzjambul i Kazakstan där vi fick arbete i gruvorna.
.
Vem är mest skyldig till kriget?
Musa och jag får med oss vinterdäck till ytterligare en broder i en by i andra ändan av landet.
I år har snön varit ovanligt blöt och tung.
Saltet utströs på ispansaret.
Utan broddar skulle man fortfarande bryta benen av sig.
Eller också är det minusgrader och då dansar sandkornen i fröjd nerför isen likt små rodelåkare, och stannar inte förrän de är ute på gatan.
) Så fort jag återvände till Minneapolis gick jag till den stora musikaffären i centrum och frågade om de kände till en titel som lät som " Shonen farewell ".
" Ashokan farewell " är som jag redan beskrivit gåtfull och förbryllande.
Ungar har komponerat i Stephen Fosters stil, och " Ashokan farewell " kommer också att gå in i den amerikanska musikskatten på samma sätt som Fosters enkla visor och Scott Joplins egenartade kompositioner som fångade en storpublik genom filmen " Blåsningen ".
Alternativet är en karta in plano som i större format är svår att hantera.
S k plastpapper passar ej.
) Vid framstående kartföretag har invecklade falsarier utvecklats.
Kanske berodde försummelsen på en viss utmattning efter det omfattande firandet
Statsministern var redan då bekymrad över den ekono-miska situationen i landet och talade om att Sverige kanske inte skulle ha råd att upprätthålla den välfärd vi uppnått.
hade notan för jubileumsfesten gått på
Uranet bryts där under goda arbetsförhållanden och med liten miljöpåverkan - mindre än vid många koppar- och järngruvor.
Några miljarder kronor har satsats på att utveckla dem de senaste
Snöbyar, i västra delen.
-7 till
Måttlig till frisk västlig vind.
Klart och cirka -5 grader.

Det finns bara
Jan Söderqvists artikel om porr i Moderna Tider både speglar och befäster dessa drag i porrdebatten.
Eftersom biologin alltid är inskriven i ett kulturellt sammanhang, kan den inte stå som enda förklaring till människors beteende och samhällsproblem.
Men mellan tvång och fri vilja finns en mycket intressant gråzon, som John Swedenmark belyser med sina radikalfeministiskt influerade tankegångar i tidskriften bang:
" Han framställer ogillande av porr som ett uttryck för dubbelmoral och bedyrar att kvinnor visst blir upphetsade av porr när " den ideologiskt betingade reflexen att rygga undan väl har betvingats ".
I stället för att vara frigörande rent sexuellt är den konservativ och fantasilös med sina monotona ritualer.
Länge trodde man att krigsbilder skapade medlidande och engagemang.
Jag minns som kontrast den oerhörda styrkan i vissa bilder som visade de utbrända vraken av den flyende irakiska kolonn som bombades sönder och samman i krigets slutskede.
Hans bilder tänjer sexualitetens gränser:
hans maniska intresse för könslivet är det första som möter ögat.
böcker har han utmanat såväl kulturella tabun som landets lagar mot pornografi.
DANIEL BIRNBAUM UTSTÄLLNING Nobuyoshi Araki Galleri Index VAR GÅR GRÄNSEN mellan konst och liv?
Boken kretsar kring unga Julia, konservator i Madrid, som får ett gåtfullt verk att restaurera, den ( veterligen fiktive ) flamländske 1400-talsmålaren Pieter van Huys " Schackpartiet ".
Men inte nog med det.
) har tydligen verkat inspirerande på Pérez-Reverte:
( La tabla de Flandes ) Övers.
Uppenbarelsens innersta avslöjas via enkla formler och praktfulla ikoner.
Jo, Windows är förstås anglikanskt:
" Storhetstiden för boken har planat ut samtidigt med tidskriften ", skriver Forsberg i Bokvännen nr
Rolf Börjlind berättar om Kulturmagasinet Vargen, den bitska avantgardetidskrift han gav ut under 1970-talet tillsammans med Carsten Regild.
Anat sitt tillstånd hade kvinnorna förstås gjort dessförinnan, men inga tecken var helt säkra.
Alin argumenterade mot att kvickningen var den remarkabla händelse som kvinnorna hävdade, fostret hade ju redan levt i
Vad uteblivandet betydde kunde bara en enda person veta, och det var kvinnan själv.
Denna medicinska erövring kom snart att intressera statistiker och politiker.
Nutida engelsk forskning om de dömda har givit en mer nyanserad bild som även rymmer empati från " förövarnas " sida.
Dudens erfarenhet präglas av att hon både är tyska och har levt länge i USA där ultraljudet först slog igenom.
Den öppenhet som etablerats under efterkrigstiden om reproduktionens olika faser är en öppenhet som kvinnor aldrig fått kontroll över, utan som utnyttjats i politikernas, medicinarnas, experternas och industrins teknologiska instrumentalitet.
befann sig på en teoretisk nivå.
Historiskt sett är det också fråga om långa och mera kortsiktiga ideologiska förändringar.
Men påföljderna för ett sådant självständigt handlande blir hårda, i form av lagliga domar eller mänskligt fördömande, en attityd som kulminerar när abortsökande och deras läkare nu riskerar att mördas i USA.
uppsättningar belönades.
priser.
Men visst, upp på scen kliver han.
HANCOCK har också en imponerande förmåga att härska och skapa utifrån varje situation.
- På ett plan kan vi aldrig slå amerikanerna när det gäller actionfilmer.
Så är nu inte fallet.
Inte vad gäller yrkesskickligheten och dödandet, utan däremot känslomässigt i förhållandet till sin hustru Eva-Britt, spelad av Marika Lagercrantz.
Filmkritiker Själv är han allätare när det gäller film.
Lilla teatern, Norrköping Pjäs:
När Voula Kereklidou, nybakad regissör från Dramatiska institutet, sätter upp " Tupilak " på Östgötateatern är det inte längre individen som står i centrum.
Bäst fungerar föreställningen före paus.
Hans möten med Senja visar en nästan psykotisk man, men tilltalet stannar i det tillrättalagda.
- Vi tycker att han har gjort en väldigt fin gärning ute i landsorten.
Men församlingen visar sig stå på lösare grunder än så.
Hon darrar en aning.
Förmodligen håller hon på att bli unik.
Men man klarade sig, berättar hon.
Därmed blev trycket alltför hårt på pappan.
Där stannade jag i ett år, sedan utvandrade även jag.
Klarar sig själv - Lynn, ett av mina
Kristallvaserna och karafferna från glasbruken i Småland skymtar i vitrinskåpet.
För hon är ju den enda som finns kvar.
, är värt att notera.
Men expeditionen, som varade ett halvår, var inte problemfri.
Det var många Lundabotanister som på det sättet inspirerades till forskningsfärder i södra Afrika och till vetenskapliga studier av den största växtfamiljen, de korgblomstriga, som var hans huvudintresse.
Han besökte själv Mongoliet och andra delar av Centralasien under
Deras hjärtan klappade lika varmt för människor som för naturen.

Redan som barn lärde han sig spela på tvåradigt dragspel.
Med dessa erfarenheter i bagaget kom han våren
Han tog med sig sina stora kunskaper om tunga fordons kördynamik till dåvarande Trafiksäkerhetsverket ( TSV ) i Solna
Han var hjälpsam, medkännande och tolerant och banade sin väg genom livet med diskret ödmjukhet och ömhet.
av en fråga eller en åsikt för att sedan tystas ned.
" BELLMANHISTORIER " hette Lyrikmagasinet i måndags.

Hans Schneider basar över
Jo, Hans Schneider gjorde det.
Inne på trafikexpeditionen råder en vänlig stämning.
Nu används både frigörande andning, dans och målning, rollspel och meditation som avstressande metoder i de hälsoprofiler och " rikare liv " -cirklar som psykoterapeuten Ingeborg Forshed sammanställt i samarbete med Gunilla Högberg, företagshälsovården, och Stig Brattberg, bussförarskolan.
Så bussförarna blev vägda och mätta och fick blodtrycket kollat, de fick besvara frågor om hur de upplevde stress, ensamhet och beskriva sina kostvanor och sitt förhållande till rökning och droger.
- Varför går ingen direkt till människorna och frågar hur de upplever sitt liv?
Sånt har jag väl hört.
Det kommer alltid att finnas människor där ute som uppför sig irrationellt.
- Vi anser att Ving använt jämförpriserna på ett vilseledande sätt, påpekar Fotios Costoulos på Apollo.
Också Ving tror att det lyckas i sin ambition att öka andelen på den stora chartermarknaden till Grekland.
- Inte så mycket mer än vi beräknat från början.
miljarder dollar under
miljarder dollar under detta år.
procent under
Förväntningarna har varit stora på att Göran Persson skulle komma med ett omfattande program för att stärka bankkonkurrensen.
Enligt finansministern skulle förslaget syfta till att få ner affärsbankernas höga räntemarginaler.
miljarder kronor.
Flera tunga remissinstanser, som Riksbanken och konkurrensverket, höll inte med om detta.
En snar fusion av de finländska bankjättarna Kansallis-Osake-Pankki och Föreningsbanken ( FBF ) förbereds.
.
ledande affärsbankerna har varit i svang också tidigare.
De inblandade i fusionsförhandlingarna är sannolikt FBF:s och skogsjätten Kymmenes storägare Casimir Ehrnrooth och från Kansallis sida Repola-koncernens chef Tauno Matomäki och försäkringsbolaget Pohjolas VD Yrjö Niskanen.
Bo Lundqvist tjänade själv som Esseltes VD
Bonus och tantiem borde hållas utanför lönediskussionen.
- Om vi inte klarar av lönebildningen annorlunda än under 80-talet så får det förödande konsekvenser.
CECILIA JACOBSSON Samverkan mellan Metall, Sif och CF i Förhandlingsrådet består, men har ännu inte tagit sig några handfasta uttryck.
procent.
Konturerna har klarnat något, och i ett förslag som förbunden nu ska titta närmare på finns månadslön för alla som en viktig utgångspunkt.
Tyvärr har vi ju en motpart, tillägger han.
, men har sagt att man kan nå dit i
Från
Som alla framtidsbedömningar bör LU tas med flera nypor salt.
JOHAN SCHÜCK Inom de närmaste
Men någon prognos om den framtida tillväxten eller arbetslösheten är det inte fråga om:
Det är om tillväxten bara blir
Han understryker att beräkningarna är försiktigt gjorda och att de bygger på modeller med kända samband mellan olika ekonomiska variabler.
Antalet arbetade timmar i näringslivet ska, enligt beräkningarna, vara lika stort från år
Däremot avfärdas arbetsdelning som ett sätt att få fram fler jobb, eftersom effekterna bedöms som högst osäkra.
Den offentliga nettoskulden skulle börja minska om några år, mätt såsom andel av BNP, och sedan vara nära att försvinna fram emot år
Nu gäller det att vårda de senaste årens stora strukturella reformer:
miljarder dollar i bistånd.
För Sveriges del var biståndet under
Målet, enligt ett riksdagsbeslut från
.
miljarder dollar under
OECD konstaterar dock att samtidigt som regeringarna skär ner biståndet, försöker de hålla de allra fattigaste länderna utanför prutningarna.
OECD har räknat till
Men fördelningen är mycket ojämn.
- Beklagligtvis väger ökningen i privata investeringar inte upp minskningen i det bilaterala biståndet, konstaterar ordföranden i OECD:s biståndskommitté James H Michel torrt i rapporten.
procent, en uppgång med
procent.
På
kronor.
Aktiekursen hade dock stigit mycket kraftigt inför rapporten.
På
Vård ska inte längre köpas och säljas och sjukhusen ska inte konkurrera om patienterna.
All vård behöver inte drivas i offentlig regi, betonade Ingela Thalén.
Socialstyrelsen kommer nu att kräva av landstingen att de redovisar de eventuella fall som förekommit då patienter skadats av utebliven eller för sent insatt behandling till följd av nedskärningar.
Och denna samverkan har lett till att landstinget lyckats minska sina kostnader med
kronor från den amerikanske musikern Paul Simon försvunnit.
Utredningen visar att det i första hand är Boesak och ekonomichefen som " tillskansat sig betydande belopp för egen vinning ", skriver Sida i en promemoria.

Carlsson sa på onsdagen att han saknar all insyn för att kunna bedöma sanningen bakom den påstådda förskingring av biståndsmedel som Boesak anklagas för.
När dessa tassar vispar fram i vatten nära en av marinens mikrofoner låter det precis som en avlägsen ubåt, det vet marinen nu efter noggranna studier.
USA-ättad Alla vilda minkar i Europa är ättlingar till förrymda uppfödningsdjur, som i sin tur alla härstammar från Nord-amerika.
Dörrvakten på en restaurang i city sade att det bara fanns ett skäl till att han inte släppt in
avvisats kunde Rapports
hade dessutom sett människor lämna restaurangen medan de stod och diskuterade med dörrvakten.
Rapport-redaktion har som policy att medarbetarna inte vittnar i rättsfall.
Nästa gång kan det gälla något annat mål.
Åke Olsson, åklagaren, var inte anträffbar under tisdagen.
- I stället borde det vara en jämn ström av rekryteringar som täcker upp luckorna.
, enligt den nya organisationsplanen.
, resulterade i
Många söker sig tillbaka till hemorten efter ett par hektiska år i storstaden, andra flyttar för att komma vidare i karriären.
I samband med att budgeten för
I budgeten har också
För att inte säga enorm.
procent jämfört med
Hur ser det ut?
Anders Nordstrand, ansvarig för turiststatistiken på SIS, poängterar att femmiljonersvallen kunde sprängas tack vare att några nya anläggningar/kursgårdar tillkommit sedan
största städerna i Tyskland, Italien, Frankrike och Spanien och det börjar nu bära frukt.
är positiv.
Håkan Jakobsson, VD för Prize Hotel såg ingen ökning under första halvåret
Men länsarbetsnämnden gör varje vecka en egen sammanställning och den senaste visar att trenden med fler jobb och färre arbetslösa håller i sig.
.
I och med EES-avtalet blev det möjligt att under
månaders praktik mot att praktikanten sedan blir anställd i minst ett halvår.
- Stockholmarna ska kort sagt våga sig ut på sina egna gator, slår Skårman fast.
Nu börjar fastighetsmarknaden vakna till liv igen och den Göteborgsbaserade fastighetskoncernen Wallenstam har för avsikt att växa i Stockholmstrakten.
Hans Wallenstam, VD i Wallenstam Byggnads AB, vill lugna oroliga hyresgäster:
- Det som främst oroar oss är att Wallenstam kanske inte har tillräcklig ekonomisk styrka, säger han och hänvisar till en undersökning gjord vid Göteborgs handelshögskola som visade att Wallenstams soliditet är förskräckande låg.
Bokslutet kommer den
stolarna är enkla och blonda och än så länge prototyper.
Så blir det lätt när en idé planterats.
Identiteterna är på drift och på något sätt reversibla; är " John Lennon " lik John Lennon eller tvärtom?
Han sa " Vem ska jag vara då?
I upphovsmannen är alltså inskrivet autenticitet och skuld - en upphovsman är skyldig till någonting.
Kanske både och.
Nästa gång dom säger " precis likt " svarar jag:
När man rör sig i en främmande stad försätts man " i det barnsligt lidelsefria skådandets och i upptäckarlustens paradisiska tillstånd, vilken lustfylld oansvarighet är inte detta!
Hela det politiska systemet var ju vid det laget också ganska försvagat.
Och till noggrannheten hörde det också att gestalta de många personer jag hyser inom mig.
Péter Nádas är född
Därefter skildes våra vägar mer och mer.
Det stör honom, gör liksom anspråk på hans insatser.
För min del är det nog huvudet, tillägger han.
på Rydbergs bar.
" Konsekvenser av ägarförändringar för innehållet i massmedierna bör beskrivas och analyseras " enligt direktiven.
Det lär finnas ett riktigt ormbo av kulvertsystem där nere.
Det är inte helt lätt att spola kulvertarna som ligger i spåren.
Det ledde till en renspolning av kulvertsystemen kring T-banestationen.
Mannen stjäl kvinnans katt.
Vid Telia på Norra Kolonnvägen grips
Bägge grips.
En orolig förälder ringer polisen.
Tjuven hinner undan.
Vasastan
.

.
Huddinge
Solna
Vårby gård
Fittja
En bråkstake på centralstationen avvisas därifrån av polis.
.
För
- Visst, men det är bättre att börja med idéerna så att det åtminstone händer något, säger en annan.
punkthusen i centrum ska putsas om och att hyresgästerna själva ska få bestämma färgen.
timmar är mötet slut.
Lutad mot sporthallens röda tegelvägg står Dogge Doggelito - Latin Kings mytomspunne frontfigur - och snackar med några kompisar.
år och drifttekniker på Astra i Södertälje.
- Mordet blev ännu en Albygrej.
år sedan.
Själv har han inga flyttplaner, men en av hans döttrar har han satt i Botkyrka friskola i stället för i Albyskolan.
Terje, som stökade runt rätt ordentligt för ett par år sedan, men nu slagit in på den smala vägen.
Parkeringshuset, ett betongmonster från 70-talet, är det nästan ingen som använder.
SL har gett nattvandrarna frikort och dessutom sett till att spärrarna numera alltid är bemannade.
Samtidigt kör ungarna här med något slags Bronx-stuk som jag har svårt för.
Nu gäller nya spelregler för sjukvården.
, säger landets utrikesminister Laszlo Kovacs till DN:s Rolf Eriksson.
Först i nästa vecka kan läkarna avgöra hur pass allvarlig ryggskadan är.
kvadratmeter stort, rymmer
.

), Ivonne Felman ( Lissabon
Många visdomsord uttalades också från talarstolen.
En erfarenhet hon delgav publiken var svårigheterna att få tag i biljetter till de bästa evenemangen.
Jan Kantor Cecilia Hjorth Det mångreligiösa Stor-Stockholm är ett faktum.
Bottennotering Framför allt så är det Svenska kyrkan som förlorar besökare.
sammanlagt
De ortodoxa och österländska kyrkorna - en ny stor kyrkogrupp - noterar
fler än året dessförinnan.
orter i Sverige har över
En tid som polisen anser passa bättre, då de menar att det är mer demokratiskt att demonstrera vid en tidpunkt när alla sympatiserande elever kan delta utan skolk.
olika organisationer ungefär som LO och TCO.
kvinnor i 20-30-årsåldern varit i farten.
- Kvinnorna stjäl av äldre främst i innerstan, men stölder har även förekommit i förorterna, bland annat i Bagarmossen, säger kommissarie Gösta Andersson vid Stockholmspolisens stöldrotel till TT.
Beviset har funnits sedan i höstas, det räcker med att titta på björkarna.
Det innebär att om inget oförutsett inträffar så blir det en tuff Valborg för björkpollenallergikerna i Stockholm.
liter luft varje minut, lika mycket som en människa.
De aerobiologiska institutionerna i Europa byter värden med varandra regelbundet och kan därmed följa pollenströmningarna, som kan vara både snabba och smärtsamma.
Vad har de till exempel för sig i förarhytten i tunnelbanetåget mot Farsta?
undrar han.
om jag inte vill ta samtalet.
- Jag vet inte hur det är i Uppsala, men här i innerstan har vi så korta raster så vi hinner inte.
- På nästa hållplats stannade den minsann, så full var den inte.
Men Susanne Falk och många andra mammor med barnvagnar har problem att ta sig till och från Täby Centrum.
Varför?
Nu till nånting helt annat.
Och jag har då aldrig sett nånting.

Basketbolldunket från ett gäng av gatans söner som fintar och trixar blandar sig med hjul-snurret från skateboardåkarnas brädor i rampen.
Gunnar Sörbring I Åhléns icke-vålds-policy står att Åhléns ska bidra till att samhället totalt tar avstånd från människoförakt, förnedrande företeelser och våld och i stället verkar för dess motsats - respekt för människors lika värde, demokrati och fred.
- Och i julveckan tog vi bort rollspel som Drakar och demoner, Mutant, Monster och Kult, spel som det går att använda våld i, säger Ingela Axelsson.
kronor får man också " Cannon Fodder " med upplysningen om att " War Has Never Been So Much Fun ".
De tragiska händelserna i Norge och Bjuv betydde mycket, liksom professor Karl Erik Rosengrens debattartikel i Dagens Nyheter den
Vi har en pågående kontroll av de saker vi köper in och har gått längst i branschen när det gäller att sortera bort TV-spel med våld, hävdar Lasse Anttinen:
Men karaktärer som Läderlappen och Robin måste få finnas för äventyrets skull, säger Lasse Anttinen.
meter under jorden vid T-centralen inte ens ska byta vidare till tunnelbanan.
En försening blir förödande för de satsningarna.
som finns söder om Stockholm C får en mycket negativ inverkan på miljön både på Riddarholmen och vattenytorna norr och söder om holmen.
- Som vanligt ska stockholmarna ställa upp med offrad stadsbild och också helst med alla pengarna till en investering som hela landet har glädje av.
När tunneln genom Hallandsåsen, ett avsevärt mindre känsligt område än Riddarholmen, skulle byggas var det ingen som ens tänkte tanken att hallänningar och skåningar skulle betala just den biten.
Nu beräknar banverket att trafikstarten kan ske vid årsskiftet
Dessa " tas igen " genom att ett tillfälligt däck anläggs ovanpå Riddarholmskanalen, på brons östra sida.
I dagsläget är det
Hennes klubbkamrat i Huddinge SK, Christin Hargin, och Andreas Håkansta, Täby SLK, finns också med i den svenska truppen till Italien.

Efter diverse uttagningar återstod
Men om det räcker till en framskjuten placering i Troféo Topolino, som Ingemar Stenmark vann i början av 70-talet, återstår att se.
Vilka stockholmare är med?
Vad kostar korven?
Tyvärr skriver man inte ut sina namn, men brevet, som inte överraskande är poststämplat i Södertälje, innehåller genomgående ett namn - Kjell Allstrin.
KLUBBANNONSEN I klubbannonsen kan du söka efter nya spelare, ledare utlysa årsmöten m m.
Järva Fotboll söker spelare till A-laget och P 81-laget, spelar i Kista.
Per Jakobsson
.
, Jan
, Lasse 777_59_53.
Vi söker även domare/aspirant.
Gustavsbergs IF Fotbollsektionen kallar till årsmöte måndag
Bromstens IK kallar till årsmöte onsdag
.
kl
februari.
Så vi förstod att det var allvarligt, även om det inte behöver betyda det värsta.
90-talet Nittiotalet har varit en enastående framgångsrik period för svensk idrott, men också extremt olycksdrabbad.
FÖRRE MÄSTERSKRINNAREN Göran Claesson är numera specialist på idrottsförsäkringar.
I hockeyn har spelet helt klart blivit tuffare och tempot högre.
Jag kan inte påminna mig någon enda som sagt sig ångra att de kommit att idrotta, eller på något vis varnat andra från att börja med utförsåkning, motorsport, hockey eller vad det nu kan vara.
- Thomas har drabbats av en kotförskjutning.
- Utan att ha sett Thomas Fogdö vågar jag påstå att hans chanser kan vara goda om han inte helt förlorat känseln i nedre delen av kroppen.
slalombackar.
- Nu vet jag inte hur det blir, säger Ulf Emilsson till TT.
år gammal, i samband med en nationell tävling i Älvsbyn.
Det tog Pernilla nästan ett år att komma tillbaka.
:
Norrmannen Ole Kristian Furuseth ryggskadas under störtloppsträning i Åre.
( DN-TT ) KJELL NILSSON Drygt
Inför VM i Globen den
Några speciella förmåner är inte aktuella, meddelar Berglund.
Vad gäller exempelvis Brynäsduon Jonas Jonsson/Andreas Dackell vilar båda från Sweden Hockey Games efter överenskommelse med Tommy Sandlin i Brynäs.
Jag har tagit starka intryck av de misstag som gjordes inför
VM-aktuella proffs Kanada i kväll har få likheter med det Kanada som coachen Tom Renney kommer att leda i Globen i april.
Även om IFK Göteborg inte gjorde några mål så skapade laget mängder av målchanser framför den tyske målvakten, framför allt i den första halvleken.
( TT, Göteborg ) Tuff vardag för Erik Lindh BORDTENNIS:
Serieledande Ängby hade inga problem att besegra de regerande mästarna Malmö FF.
Edmonton Oilers start på säsongen har gått i baklås.
matcherna har lättat bördan något.
Det har varit lite tungt för laget men de
.
Joe Mullen blev den förste amerikafödde spelaren i NHL som passerade 1_000-poängstrecket för gjorda mål och assist.
Fagerlunds lista är oroväckande tunn, något som varje initierad inser då både AIK:s Torgny Bendelin, Luleås Lars " Osten " Bergström och talangscouten och exproffset Anders Kallur allvarligt har lanserats som blivande förbundskaptener.
Förbundsdirektör Bosse Berglund blir inte svaret skyldig.
Inför varje säsong skickas serie- och landslagsprogram ut på remiss till klubbarna.
Curre kan i dag erkänna hur skakad han var inför OS i Lillehammer.
), förväntar sig Curre åtskilliga positiva besked.
Lag som vid VM:s inledning är utan chans att nå play off ska med NHL-ledningens goda minne släppa minst en spelare till VM, avslöjar Lundmark.
.
Den republikanskt dominerade kongressen vill dock inte blanda sig i " en enskild konflikt på arbetsmarknaden " men lovar att hjälpa till att få parterna att fortsätta förhandlingarna.
Även " Micke " Forsell i målet glänste, inte minst genom sina precisa utkast.
VM-spelare, men bäst på plan var en som inte grävde guld i USA, Västerås målvakt Anders Carsson som höll nollan i 6-0-matchen mot Kalix inför
Pelle Fosshaug ( ett mål och
.
).
STELLAN KVÄRRE KARLSTAD.
Genom en liten sändare i bilen kan tävlingsledningen via satellit följa bilarnas framfart på en kartbild.
Men svenskarna måste våga mera och satsa på att tävla mera utomlands.
.
Stig Blomqvist,
, från Vännäs.
Men just nu känns det mesta hundraprocentigt, jag känner på träningen att jag behärskar bilen.
- Det blir sällan mer än
sistnämnda är VM-rallyn.
De svenska simmarna deltar bara sporadiskt i världscupen i år.
- Du kan inte tanka en formel-1 motor med diesel.
- Både jag och simmarna tyckte att det blev ett för hårt program med resor, träningsläger och tävlingar.
Chrunak hoppas att fler flickor kan simma under
Skenande segrare LEIF BERG Vilken skentur han tog sig, Born Quick, efter segern i Baletts lopp på Solvalla!
Segertiden var finfina
Först därefter kunde en skakad kusk styra ut honom på stallbacken och köra hem till stallet.
Per-Erik Pettersson ersatte magsjuke Kaj Widell bakom Goriot med lika säker seger som följd.
Därmed blev
,
kvar, men var bara dålig.
Tiny Pride tredjepar utvändigt, utan chans.
meter och var framme utvändigt ledaren
Gospel ( kort i starten ).
Super Leo sjundepar utvändigt, anföll
, DD-2 Born Quick utvändigt ledaren och pressade hela vägen, övertog in på upploppet och vann säkert, mycket bra.
Legend Exchange ledningen och drog i ganska hårt tempo, fullföljde starkt.
kvar och avgjorde säkert.
poäng och ett avbrott.
,
)
Walta
och Eksjö SK-SK Passanten
, Passanten

leder div
matchpoäng.
och Rockaden A
:
Solentuna-Hässelby 8,5-3,5, Södra Sass-Delectus 8,5-3,5 och Kristallen-Vällingby
trumfstick på handen och en ruterstöld på bordet samt ess-kung i hjärter, summa
Utan större förhoppningar om en 3-3-sits stal Syd ännu en klöver och därefter tog han sina sista trumf:
(
Matchavgörandet kom i mitten på andra halvlek då Alvik gjorde
av de
senaste matcherna.
Eric Elliot (
av Terence Acox räckte JB Knights inte till hemma mot Norrköping.
Uppdrag i Vietnam Carns är
Utnämningen av Carns måste godkännas av kongressen, där den första reaktionen på Clintons val var mycket positiv.
zigenarna fick sätta livet till under natten till söndagen, när de skulle ta bort ett plakat med inskriften " Zigenare stick hem till Indien ".
Bajuwariska befrielsearmén, Fredrik
celler med
människor koncentrationslägret i Burgenland.
- Situationen i Mellanöstern och i södra delarna av det forna Sovjetunionen är så kritisk att vi måste öka samarbetet med länder runt Medelhavet, sade Claes i en intervju med den belgiska finanstidningen Tijd på onsdagen.
Avsaknaden av en karismatisk ledare har länge varit ett stort problem för den italienska vänstern som gjorde ett bottenval förra året.
Det började på postfascisternas kongress i Fiuggi för
Buttiglione tycks redan ha bestämt sig för att välja Berlusconi.
Efter att den nya regeringen, ledd av ekonomen Lamberto Dini, vunnit såväl deputeradekammarens som senatens förtroende är den politiska situationen i dag lugn.
städer.
Det viktiga är dock vad som menas i sammanhanget.
Å ena sidan konstaterar brev-skrivarna att det inte är bristen på kompetenta kvinnor som förklarar den låga andelen kvinnliga företrädare.
månader.
Den bekräftade, tyvärr, att riksdagen inte längre är något ledande forum för diskussion om de centrala samhällsfrågorna.
VARFÖR?
Endast Alf Svensson ( våldstendenserna i samhället ) och Lars Leijonborg ( behovet av ett mer aktivt medborgarskap ) fann det mödan värt att på så kort tid försöka utveckla något större och fräscht perspektiv.
Han uppträdde med fränheten hos den som vet att han inte behöver de andras hjälp.
Om partiförhållandena nu är som de är, skulle dessa personer åtminstone kunna bidra till att ändra den miljö i vilken politiken förs.
Polisen kan inte vänta med ett ingripande och domstolen kan inte uppskjuta ett mål till ett annat budgetår när man fått mer personal, utan att träda rättssäkerheten för när.
utanför krogarna, i tunnelbanan, på vägarna.
Stockholm behöver dessvärre sina poliser.
Kalkylerna bygger på en inventering av ekonomins möjligheter och risker, givet att framtiden är osäker; de är inga prognoser utan visar hur det förmodligen kan gå.
bör få någon draghjälp av deltagande i den gemensamma marknaden.
En stor del av budgetunderskottet beror ju på arbetslösheten.
En aspekt som även långtidsutredningen går förbi är den framtida konkurrensen från låglöneländer.
Om tillväxt är nödvändigt för högre sysselsättning och lägre underskott kan inte kortsiktiga fördelningsargument helt ta över.
" Ett samhälle som bygger på att medborgarna själva tar ansvar för sitt liv klistrar inte upp sådana affischer, det skulle i så fall vara med uppmaningen:
De föreslår ett grundskydd, lika för alla, på
Upp till grundskyddsnivån saknas ju varje samband mellan avgift och skydd.
Det blir
Titt som tätt faller den rov för konjunktu-rens känslosvängningar.
års långtidsutredning ( SOU
Ändå kommer denna inteckning i hela landets tillväxt på sikt att vara långt viktigare än de tillfälliga omställningskostnaderna.
till
procents årlig BNP-tillväxt vara möjlig.
Men på några punkter kan politiken underlätta uppgiften:
Dagens arbetsmarknadspolitik är inte avpassad för att hantera denna sorts arbetslöshet.
För att motverka utslagning krävs en fortlöpande kompetenshöjning och en expansion av de längre utbildningarna inom ramen för det reguljära utbildningssystemet.
Men om det lyckas så pekar beräkningarna på en kraftig förbättring av de offentliga finanserna.
procent.
Men långa perspektiv handlar också om att låta ekonomin och reformerna få ta sin tid.
Den långsiktiga politiken fordrar tålamod och uthållighet.

- Vi måste skynda på ett planerat teknikskifte för att klara framtidens konkurrens.
Teknikbytet ska göra att en sjunkande vinst -
Vi har varken tid eller råd med upplärning internt, säger Petter Arvidsson.
Vi var mentalt förberedda för en långsiktig nedskärning, men
Jag har försökt hänga med, är specialintresserad av datorer.
Vi är flera gifta par som arbetar här.
I dagsläget ligger arbetslösheten på
ANNIKA ÅNNERUD Polisen måste få ha ett DNA-register, anser justitieminister Laila Freivalds.
Lindome-fallet brukar anföras som ett exempel där en bättre utvecklad teknisk säkring av bevisning skulle ha kunnat rädda situationen, säger Laila Freivalds.
- däribland rekordrånet mot en värdetransport som gav värdepapper för
ton svaveldioxid per år.
Satsningen finansieras till största delen genom att ryska myndigheter avstår från exportavgifter på nickel i flera år.
- Jag tror att ryssarna slår till om vi erbjuder en samlad nordisk insats.
Mot detta har Nordström & Thulin, hälftenägare till Estline, protesterat hos den estniska regeringen och hotar med stora skadeståndskrav om rederiets monopol bryts.
Val i mars Och det brådskar för Silja Line.
Svårt hitta kajplats Just nu pågår arbetet med att lägga fram ett konkret förslag till styrelsen om hur Silja Line ska kunna angöra Tallinn redan i sommar.
Godstrafiken är normal, men passagerarna få.
Carlsson anklagade i sin tur oppositionsledaren för att skada den svenska ekonomin genom artiklar i utländska tidningar.
- Folkpartisterna betraktades av den nya regeringen bara som nyttiga idioter.
borgerliga partierna agerade som om de aldrig varit i närheten av ansvaret i Rosenbad.
Det går inte nu att använda bankerna som något slags mjölkkossa, sade han.
och mp ökar med

Det fick Gudrun Schyman att i en nästföljande replik passa på att lovorda de nya reglerna, som enligt henne gjorde debatten mer fartfylld.
Den för dagen välfyllda åhörarläktaren var också positivt inställd till den nya debattformen.
I första hand ska beredningen diskutera hur barnbidragen ska skäras ner.
Beredningen ska enligt uppdraget " redovisa hur besparingarna ska genomföras i överensstämmelse med regeringens förslag ".
Miljöpartiets språkrör Marianne Samuelsson hoppas, trots direktiven, att frågan om beskattning ska diskuteras i beredningen.
miljarder vill regeringen spara på barnbidragen från den 1 januari
Det skulle hjälpa kommunerna att klara statens krav på utbyggnad trots deras ekonomiska problem.
Samtidigt måste staten minska sina utgifter mer, tyckte han.
miljarder kronor går faktiskt till näringslivet och olika organisationer, konstaterade Feldt, som numera inte bara är fri debattör utan bland annat också ordförande i riksbanksfullmäktige.
Men jag hade inte ens läst talet innan han höll det, säger hon och tillägger att hon är mycket angelägen att markera respekt för riksdagen och dess arbete.
Beklagligt samarbete Hon tycker det är beklagligt med samarbetet mellan socialdemokraterna och vänstern.
Men enbart under första halvåret
Först och främst ska fältarbetet förstärkas.
- Av dem var ett eller
Tidtabellen har också kritiserats av ÖB Owe Wiktorin.
miljarder de närmaste åren.
Centerns Olof Johansson säger till DN att han själv tror att Thage G Petersons tidtabell håller " förutsatt att kring sommaren innebär slutdatum ".
.
och ytterligare
blev så mycket mindre än beräknat.
EU-medlem år
Det var då Gyula Horn skrev in sitt namn i historieböckerna som den som stod bakom beslutet att öppna Ungerns gränser för DDR-flyktingarna.
Det spända förhållande som präglade förbindelserna med Slovakien och Rumänien under den tidigare konservativa regeringen håller på att tinas upp.
Horns regering har gjort tvärtom.
Hur mycket han än har emot sig tänker Felipe González inte upplösa parlamentet och utlysa nyval.
De politiska skandalerna har dock gjort finansmarknaderna osäkra, och kan i sig skada ekonomin.
Dessutom är nationalisterna fortfarande djupt misstänksamma mot högern, som kopplas ihop med Francotiden.
Nu kan teckentydare i alla länder åter förena sig i ett samfällt " hurra!
Att ockultism, stjärntydning, parapsykologi, ufo och spiritism är populära företeelser i Ryssland känner många till.
Är detta förklaringen till att Jeltsin plötsligt kan försvinna eller i övrigt bete sig på ett oförklarligt sätt?
På andra sidan står presidentrådets
:e brigaden är känd och fruktad, inte bara för sin tapperhet utan också för sin radikala muslimska hållning.
Partitrappan Har kommit på en lysande idé.
unga liberaler som nyss kommit ut med boken " Bortom Westerberg-effekten ", men de tog inte steget fullt ut.
" Den fjärde och sista hörnstenen i räddningsplanen är ett generationsskifte i folkpartiet på samtliga nivåer.
Då är man stark och självständig och kan som medborgare ta ett individuellt och socialliberalt ansvar för nästan vad som helst.
Efter
I stället kunde man renodla generationsmotsättningarna och skapa en partitrappa, lika naturlig som den ålderstrappa vi alla kliver upp och sedan ned i.
Richard von Weizsäcker var förbundspresident i Tyskland
Malaysia borta!
En karta visar att Thailand har dragit söderut.
Kommer Singapore att bli ett nytt Atlantis?
Första tåget bestod en personvagn som kopplades, gissningsvis först, till raden av vagnar med sopor från Stockholm till tippen.
Ett lok växlades fel och for med full kraft genom stallet och ut genom väggen på andra sidan.
Det är helt i sin ordning.
Att lyssna på denna turistbussiga filmdänga leder osökt till en ny, lika förtjusande bok som herrar Leif Elgh och Bengt-Arne Karlsson totat ihop med titeln " Buss-Arvid och stadstrafiken i Falkenberg " ( Frank Stenvalls Förlag ).
Det hade Sickan Carlsson gjort redan på 30-talet i filmen " Bara en trumpetare ", där hon mjukt och förföriskt tog ton i svensk films mest fulländade biltango tillsammans med Elof Ahrle:
Dansken Per Pinstrup-Andersen är känd forskare inom jordbruk och livsmedel och förestår forskningsinstitutet IFPRI i Washington.
Och det är inte jordbrist som är problemet, försäkrade andra forskare och sakkunniga i panelen.
procent täcker behovet.
I Indien ser det inte mycket ljusare ut även om matproduktinen där håller något så när jämna steg med befolkningstillväxten, berättade M S Swaminathan från Indien, tidigare statssekreterare och en av männen bakom den gröna revolutionen.
procent.
Biståndet bör syssla med de fattigas överlevnadsproblem, regeringarna bör i samarbete lösa de globala frågorna som växthuseffekt och ozonskikt.
Länder som Tyskland, Frankrike och England ger betydligt mindre än Sverige, trots så många fler innevånare och större ekonomier.
Men sedan
- Samtidigt är vi naturligtvis rädda för att inte få så mycket som vi behöver.
Under förra året riktade miljöopinionen sin uppmärksamhet mot Shells oljeexploatering i Nigeria.
Föreningen hänvisar till oljekoncernens miljöpolicy och uppmanar Svenska Shell att påverka huvudkontoret så att policyn ska gälla inom a l l a områden.
Dessutom har Shells personal hindrats från att rensa oljespill av ogonifolket som ibland varit våldsamma.
OVE SÄVERMAN Kanske anar man en liten repa uppe till höger i hörnet av Picassos " Källan ".
Statyetten " Kvinna " befinner sig ännu hos polisen för undersökning liksom ramarna till de återfunna tavlorna.
tavlorna har ett uppskattat värde till
år tills någon kännare blivit nödig, känt igen dem och dråsat i hålet av pur förvåning.
Måttlig till frisk vind omkring väst.

Övervägande soligt.
till -5.
Växlande molnighet.
Samhället har avgörande inflytande över produktion och marknad, vilket ger hög driftsäkerhet och internationellt sett låga elpriser.
Ska de svenska konsumenterna ha sin ström måste de konkurrera med utlandet.
Här möter man varjehanda, från tydligt samhällskritiska allegorier till giftig sedekritik och ironiska bravurnummer där frånvaron av väsentlighetsgradering är en viktig faktor.
För den som känner leda vid den svenska normalprosans telegramsyntax och retoriska grötlunk är Monterroso upplivande just därför att han är så prövande.
) är att han är svensk, värmlänning, oäkta son till en tjänsteflicka och björnjägaren Lloyd.
Denne var en extrem darwinist.
I början av 1860-talet var Andersson, med sitt varulager av strutsfjädrar, elfenben, boskap, Sydvästafrikas rikaste köpman och envåldshärskare över en vidsträckt provins norr om Windhoek.
går en slingrande linje mellan olika stationer av våld, slaveri och förtryck.
Han borde ha nöjt sig med att jaga björn och älg i skogarna kring Halle- och Hunneberg.
en rakt upp och ned berättad historia om en begåvad rallarson från Fjärås (
anställda, bygger i
" " Var det Plannja plåten hette?
En lång rad förlag, bland dem Källbergs eget Norstedts, har tackat nej till berättelsen om Stålan.
Annars är det just den opretentiösa enkelheten som skänker berättelsen energi och trovärdighet - och det gäller även huvudpersonens psyke och moral.
års undersökningar en friande dom och en skamsen ursäkt från åklagaren, som förklarar sig själv ha fallit offer för ideologisk häxjakt på småföretagare...
Kanske något för Ikea att kopiera - Klaffskåp Karl.
Kanske har de blivit vad Sven-Eric Liedman kallade " legopennor ", uppdragsskrivare och uppdragsläsare med knackig ekonomi och med - bedrägliga - gratisläsningsförmåner.
En del av dem, acid house, grunge, mikrofiber...
Till dem hör formgivaren Marcel Marongiu, tecknaren Mats Gustafson och mannekängen Gunilla Lindblad.
- I denna antika ryttarstaty gestaltas motsättningen mellan den upphöjda mänskliga anden ( kejsaren ) och den vilda djuriska kraften ( hästen ).
övertogs anläggningen av katolska präster som utvidgade den till en missionsstation med kyrka, skola och sjukstuga.
Mpala tycks vara ett delat universum.
Vad innebär det att vara afrikansk intellektuell?
, lämnade han benediktinorden, eftersom han inte stod ut med dess hycklande inställning till inbördeskriget i landet.
" Institutionen för allmänna studier ".
Eftersom de hade tillgång till olika traditioner, kunde de skapa en kultursyntes som lever än.
Tanken är att all kunskapsproduktion vilar på en djupare, förvetenskaplig nivå av antaganden och perspektiv.
Allt detta ingick i en frälsnings- och utvecklingsplan.
Enligt Said har den europeiska imperialismens förvridna bilder av Orienten i dag avlösts av USA:s lika förvridna bilder av araber och islam.
De börjar framhäva sitt ursprung som ett värde i egen rätt.
Europas antropologi och filosofi skall jämkas samman med inhemska världsåskådningar och texter, och på detta kluvna arv skall man grunda ett afrikanskt kunskapssubjekt.
Där finns bara en gammal afrikansk benediktinmunk som vakar över de tomma byggnaderna och väntar på sin frälsning.
Présence Africaine and the Politics of Otherness
besök, en liten nedgång med
Dramaten minskade med
vidkännas en kraftigt minskad publiktillströmning med
fler besökare.
fler besökare, totalt
mm-filmens isprinsessa i Göteborgs filmfestivals program.
Egen konstart För henne är
En äldre Viewmaster i bakelit hör till de senaste fynden från de butiker som säljer sådant som hos Karin blir inspiration och rekvisita.
Litet sciencefiction, parodier på olika genrer.
Det är hemskt och det får inte hända här, säger Karin Flodhammar.
" men som sedan avslöjades som en bluffmakare.
nätter " ) med Michel Piccoli och Marcello Mastroianni.
Frågan är bara hur.
reglering eller stöd?
Anna Sjödin Medverkande:
Hélène Ohlsson spelar rollen iklädd svart kjol och knytblus.
kvinnorna är både väninnor och rivaler, älskar och hatar varandra.
Ett starkt erotiskt färgat spel av dominans och underkastelse kastar oförmedlat mellan de båda kvinnorna.
Framgång för mig.
Detta konstmuseum grundades för drygt
arbetsgrupper för scenkonst, folkbildning, kulturhistoria och ungdomskultur nu drar i gång " Kulturvision
" Sevärd utställning Inför högtflygande projektprat känns det jordnära att flanera omkring i Galleri Astley, där starten av " Kulturvision
Kulturvisionerna ska handla om framtiden till år
Regi:
Dockspelet har varierats med stora och små dockor, synliga och dolda spelare, handdockor, skuggspel på skärm, animerad " tingteater " och mycket mer, allt konsekvent uppfört med den allra yngsta publiken i fokus.
" Allihop manas fram genom Arosenius verser men gör samtidigt rätt mycket som de vill, det är ju teater!
Ett märkligt, ett makalöst, liv är slut.
Hon ritade kostymer till Karl Gerhards revyer, till Alice Babs, Ingmar Bergman och många andra, också till den egna eleganta personen.
NÄR BIRGIT OCH Herbert Wärnlöf i slutet av 1960-talet definitivt flyttade till Skåne och Abbekås började hon på nytt som husbyggare och trädgårdsodlare vid sidan av sitt akvarellmåleri.
flickor ".
Sedan följde Operahögskolan och lektioner för Ove Meyer Leegard.
Hon bor fortfarande kvar i Enskede och det har blivit tradition att hon på julafton sjunger i kyrkan där.
Men det tänker hon absolut inte göra.
Kristina Åberg hade besökt Bjuv och talat med kamraterna till den mördade femtonåringen.
tjejer som gav råd till olyckliga systrar.
Men även här utfrågas ungarna med det allvar som situationen kräver.
Så nog förstår jag att " Lilla sportspegeln " har tittarsiffror på uppåt
miljoner.
Just de recepten hör till de mest efterfrågade i provkökets frågetelefon.
msk pressad lime el
Den säljs numera ofta i plastburkar skuren i tärningar och är främst tänkt att användas i den sallad alla Greklandsturister lärt sig tycka om.
stor pressad vitlöksklyfta
Så spara oljan och använd den i sallader i stället för er vanliga dressing.
g mild ost, t ex hushållsost
Blanda övriga ingredienser och häll över.
msk hackad färsk oregano
Ta upp en klyfta i taget och skala, det går mycket lätt.
Vänd då och då på burken.
tsk torkad eller
De som säljs i lite större förpackningar har ofta ett bra pris.
dl olivolja Skölj oliverna hastigt i kallt vatten och låt dem rinna av.
Ansa allt väl och lägg en stund i vatten med isbitar.
g
Låt den stå en stund innan ni smakar av, så att alla smakerna hinner gifta sig.

Servera nötterna avsvalnade.
tsk salt
knubbiga biffar och stek dem i oljan, ett par minuter på varje sida.
tsk salt
minuter.
dl finhackad persilja

Rulla och lägg med skarven ner i en trång, helst rund form.
Även om höjningen inte var oväntad ledde den till att de långa marknadsräntorna föll med några tiondels procentenheter.
- Om vi höjer räntan med
- Saneringen av statsfinanserna är oerhört viktiga för utvecklingen av svensk ekonomi.
Riksbanken införde systemet med räntekorridor på försommaren
Det ska gå till som vid en auktion:
Resultatet före skatter slutade på
.
Koncernchefen Lars Ramqvist var påtagligt nöjd med det resultat han kunde presentera.
kostade den verksamheten
Över
Marknaden hade förväntat sig att Ericssons vinst skulle bli cirka
Enligt förslaget ska utdelningen höjas med
Men Bäckström vill inte ge någon mer utförlig förklaring till att riksbankens styrräntor måste höjas.
Utvecklingen av dessa finansiella faktorer har inte varit gynnsam under den senaste tiden.
Att sätta ett mål för sysselsättningen vore att försöka slå blå dunster i ögonen på Europas omkring
- Det är som ett helt Europa vi betyder något i världen gentemot konkurrenter som USA och Japan.
procentenheter.
Och eftersom Riksbankens uppgift är att säkerställa prisstabiliteten genomförs höjningen som ett försök att stävja inflationstendenserna.
Det höga kapacitetsutnyttjandet i industrin och de svar som Riksbanken fått i enkäter till husåll och företag visar på växande inflationsförväntningar.
Reporäntan fastställdes samtidigt till
miljarder kronor.
Bland dem med examen från gymnasiet
Detsamma gällde för utbildningar som inte domineras av män.
- Av tradition brukar män ofta, förutom det ordinarie arbetet, rekryteras för speciella uppgifter på varuhus och i butiker.
miljarder kronor under de närmaste
Enligt dem är marknadsaktörerna inte längre lika oroliga för de offentliga finansernas utveckling.
En starkare krona skulle kunna hejda en sådan inflationsspiral, innan den ens har hunnit påbörjas.
Så måste det tolkas att riksbanken anser tillfället vara det rätta att lägga ut en repa med rörlig ränta, alltså att låna ut likviditet till banksystemet utan att på förhand fastställa det exakta priset på pengarna.
- Regeringen tycks vara ensidigt inställd på att skära, medan allmänheten kräver större insatser av oss.
Sverige sätter en halv procent och det är alldeles för litet.
procenten redan uppätna och det finns inget kvar att fördela i centrala avtal.
Där står att lönen ska vara differentierad och bestämmas med hänsyn till ansvar och svårighet i arbetet och hur den enskilde uppfyller kraven.
Stick i stäv Sifs idé att osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska utjämnas innan parterna sätter sig vid förhandlingsbordet väcker ingen entusiasm.
LO:s krav med en ram på
Men redan i år och framför allt
Vi ska driva våra egna krav.
De är inte klara ännu.
LO:s krav på kronpåslag för att utjämna löneskillnaderna leder mot ökad inflation samt minskad köpkraft och sysselsättning, anser Saco.
Nästa år väntar en ny stor lönematch.
Den norska regeringen manar ideligen till återhållsamhet och försöker lägga till rätta för låga löneavtal.
Pyrande missnöje Missnöjet pyr dock på flera håll, vilket sätter den fackliga sammanhållningen på svåra prov.
procent.
Ericssons vinst efter finansnetto och minoritetens andelar uppgick för
Bolagets totala kostnader för teknikutveckling uppgick under
kronor.
Volvo B steg
Reavinsten uppgår till
Börsen reagerade även positivt på Eurocs något oväntade resultat.
Doro Telefonis* resultat var sämre väntat vilket fick till följd att kursen sjönk
Georg Segerborg är textillärare på S :t Görans gymnasium i Stockholm.
Kvinnor, får man veta, håller sina barn med vänster arm.
Modernt mode håller långsamt på att överge denna skillnad mellan manligt och kvinnligt, och mycket riktigt är det herrknäppningen som tycks överleva.
Om och när Sverige får ett DNA-register kanske det nedfrysta materialet leder till att fler brott klaras upp.
- Vi vet från kolleger i London att de haft fall där man sett att på vissa tåglinjer finns spår efter samma gärningsman.

Mannen utredningshäktades, vilket innebär att han kunde sitta högst en vecka.
år.
Syftet är att studenternas personliga förutsättningar för yrket och förväntningar på utbildningen ska vägas in.
.
- Tendensen håller i sig ju fler kullar som kommer.
THORBJÖRN SPÄNGS Minst
var ett synnerligen svart år för utförsåkningen.
Den nya flugan - att forsa fram på en snöbräda - har dessutom fört med sig många skador på handleder, nacke och rygg.
Det görs miljontals åk varje år.
allvarliga olyckor inträffade förra året då ungdomar åkte på pulkor och plastpåsar i slalombackarna eller på skyddsmadrasser som skurits ned från stolpar och träd.
hängen - i år är det över
Vad skulle kunna hindra denna pollenexplosion?
Inte enbart pollen utan även sot, mineralstoft och sandkorn.
Trots att det fortfarande var snö drabbades invånarna i Kevo av pollenallergi.
vid Stadsgården och gamla Atlas Copco-huset vid Hammarby fabriksväg.
- Det är ingen lättflyttad verksamhet, säger projektledare Fredrik Larsson och slår ut med handen över Neonhallens cirka
Om det nu blir aktuellt med flyttning så har Tullhuset
När DN på onsdagen tog en titt i varuhuset Åhléns City i Stockholm såg vi visserligen massor med gulliga nallar och andra mjukisdjur.
Debatten har förts här i
Åhléns lägger
Skapa ett etiskt råd Han säger att företaget var tvunget att bestämma sig för hur det skulle ställa sig till frågan om våldet:
Ta spelet Mortal Combat - Dödlig kamp.
De senaste dagarna har
kumpaner vilken lägenhet de ska besöka.
Kvinnorna tros även ha opererat på andra håll i landet.
Att lägga pendeltågstrafiken i tunnel ger
Det borde regeringen kunna vaska fram ur ett totalanslag på sammanlagt
- Priset för att undvika ett bygge som i färdigt skick inte ens kommer att märkas i Riddarholmsmiljön är
Både Nilsson och Claes Ånstrand är allvarligt oroade för att de stora spårinvesteringarna runt Stockholm helt enkelt inte kan användas snabbt och effektivt nog om tredje spåret inte kommer till.
Han håller för otroligt att riksdagsmajoriteten, som prutar
En tunnel för ett tredje och fjärde spår, som samma huvudstadspolitiker helst vill ha och nu jobbar för, kostar
Tunnelbanans
Ett resultat är att utrymmet under det källarlösa Hessensteinska palatset kan breddas något.
Inom dess väggar döljs alla aspekter på mänskligt liv, från det nyfödda barnets nyss uppslagna blick till döingarnas hängande hakor.
Sjukhuset är en tvättäkta koloss på lerfötter, liksom hela det modernt teknologifixerade samhället, tycks von Trier vilja påstå.
Men för den alltför otålige är möjligheten att se serien i sin helhet på bio ett vettigt alternativ.
Men ni vet innerst inne att de gamla viktorianerna hade rätt.
Men det finns ett gemensamt drag som efter hand blir störande:
Ivrade man för bättre hygien bottnade det i en hysterisk rädsla för oordning och smuts.
Inte var det ur den neurotiska ängsla som nu har blivit deras eftermäle.
på konstresa till Stockholm med sina studiekamrater vid Statens kunstakademi i Oslo när han upptäckte Rembrandts " Batavernas trohetsed till Claudius Civilis " på Nationalmuseum.
Någon tycker att han rent av mobbats för sin egensinnighet.
oljemålningar under det senaste decenniet till stigande priser.
Högtidstal och invigningsreportage tar bara tid från det han finner viktigt och roligt.
Inte ens skeppsredarna har plats nog för min konst, säger han.
Redan som nytillträdd kulturminister i höstas fick Margot Wallström idén att knyta ett antal kulturpersonligheter närmare sitt departement som ett sätt att förbättra kontakterna mellan kulturlivet och politiken.
De ska i första hand inte arbeta i grupp, däremot hoppas Margot Wallström att de kan träffas någorlunda regelbundet för att diskutera kulturlivet.
Theodor Kallifatides är författare och har skrivit flera romaner, reseböcker och dramatik, arbetat som lärare vid universitetet, varit chefredaktör för BLM och är nu ordförande i den svenska PEN-klubben.
Den fortsätter i berg till den underjordiska stationen Liljeholmen och därifrån vidare öster om Liljeholmsbron.
meter från vattenytan.
Tunneln kostar
Landstingspolitikerna på toppnivå delar den uppfattningen.
Nummer
Han blickade ut över den stora samlingen och konstaterade att det var första gången han träffade så många anställda i staden.
Jag hoppas ni fortsätter att vara bra förebilder, sade han.
Tydligt ledarskap, helhetssyn, brett engagemang, flexibilitet och kreativitet var några av de kvalitéer som lyftes fram.
Av de
Köksmästaren Mats Purvin och hovmästaren Marie Svensson hade bråda dagar i köket.
- När man jobbat i åldringsvården i så många år, så känns det så härligt att en enda gång få något för det man gör, sade Gun Lagerholm.
anställda på när Stockholm stad för första gången delade ut utmärkelserna för god kvalitet i Stadshuset.
Fortsätta vara förebilder Därefter passade Mats Hulth på att hålla ett långt tal om kvalitet, stadsdelsnämnder, skatter.
- Nu är ni nyfikna, va?
Raskt ryckte hon upp det vita kuvertet.
Eftersom prisutdelningen gått snabbare än väntat så fick Mats Hulth välkomna gästerna upp i Gyllene salen och Prinsens galleri i stället för kommunfullmäktiges ordförande Ingemar Ingevik.
kilo tillsammans.
Men vi har hela tiden känt att vi haft en verksamhet som vi kunnat presentera, sade föreståndaren Kerstin Hedman på daghemmet Bullerbyn.
Fin-fina flickor erbjuds till extrapriser, rejäla prislappar åtföljer målningarna.
.
Mycket familjetrogen, kan ta hand om ett hem och hålla ihop en familj.
SUSANNA HELLBERG Debatt:
Statistiken visar en dyster baksida av härliga upplevelser i pisterna.
Utrikes:
Den
kronor med helförsäkring utan bonus eller cirka
- Alla som arbetar seriöst ser med gillande på att vi har börjat arbeta systematiskt med detta, eftersom de annars inte har en chans att klara sig mot dem som struntar i att betala moms, skatt och försäkring, säger Sven-Åke Samuelsson.
Förr har vi inte haft ordentliga kontroller i Stockholm, men nu ska vi systematisera dem, säger Sven-Åke Samuelsson.
Fastighetsägarna är sura på staden och hävdar att staden tar ut alldeles för höga summor i tomträttsavgälden.
, precis när lågkonjunkturen slagit till.
miljoner.
En anledning till de många tvisterna under senare år är lågkonjunkturen.
Kyrkorådets ordförande Robert Schött och även kyrkoherden Arne Broberg är positiva till att hysa Garbos aska.
Katarina församling tyckte att hon skulle ligga på Söder, eftersom det var där Garbo föddes.
dagar har tullen i Stockholm beslagtagit nästan lika många cigarretter som under hela förra året.
Partierna är mycket större,
litauer i 20-årsåldern och en ryss i 50-årsåldern.
Det är ju standardgrejer som finns i stan redan.
, från körsång till keramik och snickerier.
Han har anställt mig och många andra invandrare genom åren.
- Allvarligt talat så är det ett löjligt krav.
Samt dessa människor är mycket plikttrogna och noggranna ", skriver Lars Lindskoog vid Interfrukt.
Ulla Brännerud i Bagarmossen är lika irriterad.
Det finns ju en anledning att man har färdtjänst - att man inte har så lätt att röra på sig.
.
Och folk kan ju komma åt de där siffrorna.
Moderaternas valberedning har ännu inte föreslagit någon kandidat, men som DN tidigare redogjort för finns
Hon har en folklig förankring och framtoning, och har rent allmänt en profil som torde passa in i den mera " mjuka " och samhällsorienterade linjen partiet strävar efter.
Just när den gamle återkommit hem efter sina ärenden ringer kvinnorna på dörren och presenterar sig på bruten svenska som hälsoskyddsinspektörer.
- Äldre människor ska akta sig för att släppa in okända i sin lägenhet, säger Göran Söderstam.
Folkpartiet i Solna stad har i dagarna skrivit en motion till kommunfullmäktige som beskriver hur turismen i området kan utvecklas.
En berusad person slår sönder fönsterrutor i villaområdet.
Det finns inga spår av tjuven.
förrådsutrymmen är uppbrutna.
Polisen får ett samtal från en privatperson som säger att ett inbrott är på gång i apoteket i centrum.
En man sitter och skriker i ett trapphus på Maltesholmsvägen.
Värmdö
På platsen pågår ett broarbete som gör att vägen är smalare än normalt.
Enskede
Samma procedur upprepas.
En taxichaufför rånas av
utan kör in i den.
Några busgrabbar i nedre tonåren tjuvåker på hisstaket i fastigheten Granvägen
Lägenhetsbrand i ett gårdshus på Bergsgatan
Den ungerske utrikesministern Laszlo Kovacs besök i Stockholm avslutas.
De anser att Huddingealternativet är orealistiskt.
.
Vi slipper avstånden till dem vi vill samarbeta med.
större institutioner finns kvar i innerstaden - naturgeografiska och fysikum.
Området ligger mellan KTH och universitetet.
Norr om den tilltänkta nybyggnaden ligger flera smärre byggnader, några av skjulkaraktär, med arrendetider några år in på 2000-talet.
Det var den moderatledda regeringen som genomdrev systemskiftet i vården.
Gunilla Björk tillbakavisar min uppgift att det finns läkare som kan tjäna bortåt en halv miljon i månaden.
De s k etanolbussarna förpestar gator och torg med en påträngande, sur och ofräsch doft.
I högteknologiska länder som Tyskland och Schweiz har man för länge sedan insett värdet av en ren och fräsch kollektivtrafik i städerna.
(!) mest attraktiva lirarna i sitt hemland.
I det aktuella Kanadalaget kommer
Sedan dess har karriären uppenbarligen kört fast.
killar har meriter från CCHA, en universitetsliga i USA.
Omvandlat till svenska förhållanden vore det som att skapa ett
Det säger en del om bredden på kanadensisk hockey.
mål i elitserien den här säsongen - och så
Räkna med ett förnyat proffsintresse efter den här säsongens målshow.
Lundmark lurad
Det fysiska spelet är tuffare, och nu presterade vi alltför mycket grannlåt i sarghörnen, sade Curre.
femmor Jämte Leksandsfemman visade Färjestads Andreas Johansson att han hör hemma i en slutlig VM-trupp.
Det innebär att han får avstå från ett helt lag med landslagskandidater.
I IHL och AHL ingår främst farmarlag till de stora NHL-gängen, men ligorna innehåller också helt fristående klubbar.
En del har inga alternativ därför att de inte platsar i sina klubbar.
spelare i Kanadatruppen tillhör
NÄR CURRE LUNDMARK tvingas avstå ett 30-tal utlandsproffs ska det jämföras med de närmare
För att slutligen låna in exempelvis Anders " Masken " Carlsson och Thomas Eriksson, i fall Västerås tyckte det var okej.
Därmed har ännu ett mänskligt tokdåreprojekt, modell Guinness rekordbok i kvadrat, genomförts.
Javisst är det omöjligt.
Datorn pajade efter
Därefter segelflög han från Cap Verde-öarna till Brasilien, ensam, på
Eller hitta på något nytt Atlantkrossarprojekt.
Äventyr i vildmarken.
- Jag hoppas kunna göra ett brukbart lopp, säger Ulvang inför lördagens femmil i Oslo.
Dessutom får jag inte ut samma kraft ur benet, förklarar Ulvang.
meter.
- Jag korsade Grönland på skidor
BO HARMBY/TT MALMÖ.
Till TT säger dock en av förbundets styrelseledamöter att han vill undersöka affären vidare.
FRIIDROTT DN-Reuter Från DN-Reuter Ma Junren - mannen bakom det kinesiska löparundret - är nedstämd, ångerfull och orolig.
sedan hon vägrat att låta klippa sig och göra sig av med pojkvännen.
Följetongen om Ma Junren är i hemlandet en tvålopera nästan i klass med USA:s konståkningsduo Harding-Kerrigan.
kvar att spela räddade Modos tjeckiske center Martin Hostak en värdefull poäng.
spelare från Moskvaturneringen.
spelare födda på 70-talet på plats i Globen.
Tjeckernas svenskduo, Jiri Vykoukal och Martin Hostak, båda Modo, klassas sedan tidigare som givna pjäser i den tjeckiska A-uppställningen.
år, kommer från enklare förhållanden i franska Montpellier.
Speciellt viktigt vilka däckval vi gör.
Vem skulle inte ta emot en oljedunk om oljan plötsligt tar slut på en sträcka.
Förmodligen kan mekaniker och kartläsare berätta ett och annat om de
Men det är lika för alla.
) Juha Kankkunen,
Han bor både i Frankrike ( Millau ) och Schweiz ( Genève ).
Väst spelade ut spaderknekt till bordets ess och Öst bekände med damen.
Syd godspelar då
ruterstick.
och
Detta sedan Helenelund besegrats med
Sista kvarten ökade Hammarby ändå från
Cantona har nonchalerat den brittiska rättvisan och satt sin heder på spel.
(
mest prestigefulla europeiska cuperna.
Tie Hard går bra på tungt och har en vass slutspeed.
Savings Bank har övertygat på Täby och kan ta sin tredje raka.
Kan behöva loppet.
- Det vet vi inte än.
Han är mycket nedstämd.
Lopp
Galopper:
West Carre sjundepar utvändigt, försökte en attack i vida spår i slutsvängen men kom ingenstans.
kvar, pressade upp farten rejält och avgjorde helt utan problem.
Lopp
kvar och full attack in i slutsvängen men galopperade
Sea Me Work rygg ledaren, ut till anfall in på upploppet men kom aldrig förbi.
Vetlanda tog visserligen ledningen genom Patrick Sandell, men ett åkstarkt Boltic tog snart över matchen med tremålsskytten Patrik Södergren och Ola Fredricson i huvudrollerna.
På Rocklunda fanns hela
år dagen till ära - i första halvlek.
när SAIK vann med
I den trion återfinns säkert årets svenska mästare.
" Världens bästa Carl är tillbaka.
Mest av allt påminner " Vendetta " om någon av de billighetskopior av amerikansk actionfilm speciellt italienarna brukat göra.
För att förbättra arbetsförhållandena föreslår konsultfirman att det omedelbart inleds ett samarbete mellan fack och ledningsgrupp samt en oberoende person med kunskap om Sveriges Television för att omorganisationen ska kunna vara klar redan den 1 juli.
INGRID BORGGREN " Varsågod och kinematografera så mycket ni vill av min dramatik ", skrev August Strindberg, och den som fick detta förtroende var Anna Hoffman-Uddgren, Sveriges första kvinnliga filmregissör.
Jämfört med dagens filminspelningar utnyttjade dessa filmer inte den rörliga bilden speciellt, en kamera ställdes upp, utomhus för ljusets skull, möbler mattor och tapeter släpades ut och så filmades teaterföreställningarna i
.
Hans Mosesson, Björn Granth, Barbro Kollberg, Annelie Martini m fl GÖRAN DU RÉES film " Tag ditt liv " har av regissören själv kallats för " Ett slags generationsfilm, en epilog och ett rekviem över en ungdomstid " - närmare bestämt över den mytomspunna generation som var ung på 60- och 70-talen.
, där hela intrigen är uppbyggd kring föreställningen att svaret på vad den döende människans sista ord betyder - i det här fallet det berömda " Rosebud ", Rosen-knopp - också ska ge svaret på vem Kane " egentligen " var.
Men klokt nog ges vi inga entydiga svar eller någon hel bild.
genom lagren av fiktioner - filmer, bilder, föreställningar - som här rullar upp är den yttersta fiktionen kanske den att det är möjligt att fullt ut förstå en annan människa.
Här har betakameran använts till allt från dagbok för att dokumentera filmarens egen verklighet, till nedslag i det sönderfallande folkhemmet och formexperiment som töjer bildspråkets gränser.
block.
Han har följt med Finlandsbåtarna där " folk kladdar in mattan med konfetti, nazister håller konferenser och tanten dansar tango med rullatorn ".
En annan film som Mikael Westerlund vill framhäva är " Svea hotell " av DI-eleven Eva Dahlman.
Filmaren Bengt Bok fick idén när han letade efter numret till författaren Kjell Johansson.
Ytterligare en Kjell är postiljon, och nydemokrat.
LARS LINDER - Svenskarna är det sista folket på jorden som tror att världen fungerar.
Hon har varit aktiv i Ja till EU och vill nu gå vidare och skapa ett nätverk mellan kulturfolk, företagsfolk och politiker för att slå fram svensk kultur i Europa.
ta som regel att lansera en egen svensk konstnär i sin internationella marknadsföring i stället för att luta sig mot tråkiga, standardiserade reklamföretag.
- Det är ett rent helvete att stå utanför.
Och spännade.
Att göra film utanför dessa är inte tillåtet.
- Säg först något om dig själv.
Den ekonomiska öppenheten har tvingat fram också en kulturell öppenhet.
Filmen är gjord i ett extremt långsamt tempo, replikerna fåtaliga och handlingen starkt begränsad.
Här utsägs varje replik med ett överdrivet, ödesmättat allvar.
- Om världen ska bli bättre så kan det inte ske den maskulina vägen.
De vet båda vilken gapande klyfta som skiljer deras positioner åt och de vet att den vidgats väsentligt på sistone.
tendenser och
Menar allvar Detta, anser man bland de flesta palestinier, visar att Arafat menar allvar när han säger att han vill ta i med hårdhandskarna med sina militanta extremister.
Varje gång israelerna tar till den här sortens kollektiv bestraffning av palestinierna utsätts de för kritik internationellt.
Man diskuterade inte, ansåg han, hur det redan många månader försenade valet ska genomföras och hur man ska organisera de israeliska truppernas tillbakadragande inför detta.
De båda ledarna upprepade också sitt stöd för den ryske presidenten Boris Jeltsin, som Kohl kallade " en man att lita på ".
före detta sovjetiska republiker i Kazakstans huvudstad Alma-Ata.
veckor senare.
Moskva är kluvet; politiskt och militärstrategiskt betraktar man tveklöst hela det forna Sovjetväldet som rysk intressesfär.
Kutjma vann presidentvalet förra sommaren på ett måttfullt ryssvänligt program, men sedan han tillträdde har inte visat sig villig att ge upp något av den ukrainska självständigheten.
I förra veckan undertecknade också Ryssland en rad avtal med Vitryssland och Kazakstan som i praktiken innebär att de
De övriga OSS-medlemmarna, och speciellt de mindre centralasiatiska länderna ( Kirgisistan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Turkmenistan ), kan känna sig tvingade att välja mellan att hoppa på det " euroasiatiska " tåget, eller bli lämnade utanför en ny, mäktig politisk-ekonomisk formation.
Men hittills har man på amerikansk sida varit noga med att inte särbehandla något av de fd Sovjetblocksländerna.
Den långvariga inflationen drev upp kostnader och belåning.
procent, plus minus en procentenhet.
Friedrich von Hayek gjorde den här analysen redan
Räntorna är nu i huvudsak internationellt bestämda eftersom kapitalmarknaderna är helt integrerade.
Långtidsutredningen ( LU ) varnar för att stora bestående underskott skapar inflationsförväntningar och därmed driver upp räntorna.
Claes Örtendahl rycker ut Socialstyrelsen återtar sin övervakarroll i sjukvården HAR PATIENTER dött eller skadats därför att sjukvården måste spara pengar?
anställda - att inget allvarligt livshot ska behöva lämnas därhän.
De tvingar också läkare att precisera sig, inte bara kasta ur sig lösliga påståenden och antaganden.
Vänsterpartiet väckte viss förvåning vid den symbolladdade riksdagsbehandlingen av regeringens EU-proposition i december.
Stolt anammar partiet den europeiska vokabulären och förklarar att det vill " envist slå vakt om en funktionalistisk samarbetsmodell ".
Funktionalisterna och gaullisterna räds en federal utveckling, men är oeniga i sin syn på över-statliga inslag i det existerande samarbetet.
Moderaterna antyder i sitt Europaavsnitt en allmänt EU-vänlig hållning, med viss förkärlek för utbyggt samarbete i egna hjärtefrågor - federal polis och gemensam valuta till exempel.
Vi skulle således fortfarande ha chansen att hejda den innan det är för sent.
Till icke ringa del förklaras 70- och 80-talets balans på arbetsmarknaden av att så många lämnade arbetslivet i förtid genom pensionering eller minskade sin arbetsinsats på annat sätt.
Kanske det är så.
Det är viktigt att de synpunkter och de känslor som kommer fram i diskussionen kring bankerna tas på allvar.
Ett speciellt problem för konsumenterna är att få sin sak prövad.
Banker och andra kreditinstitut drabbades av orimligt stora kreditförluster under finanskrisen.
Dessutom har inspektionen bett regeringen utreda styrelsens ansvar i banker och i andra kreditinstitut i syfte att skärpa och precisera deras ansvar.
Tyvärr är inget gratis.
En fortsatt minskning kan förväntas men inte en återgång till 1980-talets nivåer.
Glöm inte bort att i S-E-Banken, Handelsbanken och i andra institut har ägarna tillskjutit cirka
Vi måste dock ta hänsyn till att det tar tid innan nyetableringar växer till full skala.
I slutet av november
Gör då banker och andra kreditinstitut fel?
är här.
Tyskt gedigen OK då, Leopard
än den av tekniken sedan länge passerade stridsvagn S.
Detta är en praxis Per Carlander beklagar:
Major Carlander:
har elektronisk nattsyn.
Priset för de nya leoparderna ( stridsvagn
Försvarsbeslutet

Sysselsättningsmässigt innebär detta cirka

De traditionstyngda hovstaterna har fått ett mer tidsenligt stuk.
Inne i riksmarskalksämbetets rum sprider en tung kristallkrona sitt ljus.
- Orden har visat sig inte ha samma valör som ute i företagen, konstaterar han.
Därav följer att det är i antalet tjänster som de stora besparingarna kan göras.
- Jag har inte upplevt att det är någon oginhet från politikerna som legat bakom att anslagen inte ökat, säger han.
- Vi bör i första hand satsa på unga långtidsarbetslösa, ensamstående med barn och vårdkrävande äldre, sammanfattar partiledaren Thorbjörn Jagland.
Därmed blir det strid i Norge, precis som i Sverige, om varje försök till omläggning.
I ett pressmeddelande går han ännu längre.
- Tja, om KU kommer fram till det så gör vi väl så.
De anser att tiden är för snålt tilltagen och att utredningsuppdraget är för snävt.
Vill se alternativ Till DN säger Hedborg att beredningen mycket väl kan titta på olika alternativ, bara besparingarna håller sig inom den fastställda ramen.
Anna Hedborg vill inte säga om hon är glad för det, eller tycker det är genant.
Framför varje kandidats namn finns en ruta.
Allt talar för att det tar lång tid innan väljarna vänjer sig vid att kryssa för namn på valsedeln.
Enigheten om personval är stor mellan partierna.
Socialdemokraterna talar om en bred nominering i partiet, men partistyrelsen klubbar listorna.
Prövas på allvar - Men dessutom är det viktigt på längre sikt för att motverka partisplittring inom Sverige.
Mitt i detta känsliga förhandlingsläge ville Ingvar Carlsson inte utpeka några syndabockar.
år gamla, nya formuleringen kring den svenska alliansfriheten som samtliga partier var eniga om.
Vi ger vårt stöd men vi lovar inte militär hjälp, sade statsministern.
Alla besparingar behöver inte vara stora, skramliga sparpaket.
miljoner kronor ytterligare - per år.
När kyrkan blir ett från staten självständigt rättssubjekt upphör kyrkoskatten och ersätts av medlemsavgifter.
I förlängningen leder detta till att Svenska kyrkans medlemmar totalt får ge ett större bidrag till statsbudgeten än andra medborgare.
Och om så hade skett, hur kan man motivera att kostnaden plötsligt - från ett år till ett annat - föreslås stiga med
Regeringen menar att kyrkan har en mycket god ekonomi - bland annat beroende på att väldigt få församlingar sänkte skatten när folkbokföringen fördes över till skattemyndigheterna den 1 juli
kronor per intjänad hundralapp.
Quayle sade så sent som för några veckor sedan att han definitivt tänkte försöka vinna det republikanska partiets nominering.
Under den senaste veckan har han sagt att han officiellt kommer att dra i gång sin kampanj omkring den
Också FN-medlaren Thorvald Stoltenberg är öppet pessimistisk om möjligheten att hejda uppladdningen i Kroatien inför FN:s väntade återtåg.
Det kom inte oväntat att serberna i det ockuperade Krajinaområdet på onsdagskvällen avvisade FN:s, EU:s, USA:s och Rysslands fredsförslag, den så kallade Z 4-planen.
- Zagreb och Belgrad är medvetna om farorna med en direkt konfrontation, säger Stoltenberg och pekar på den kroatiske utrikesministern Mate Granics planerade besök i Serbien.
Regelbunden terapi Vid ett medicinskt centrum för mänskliga rättigheter i Zagreb har den kroatiske läkaren och psykiatrikern Mlada Luncar samlat in vittnesmål om bland annat sexuellt våld i fångläger.
Till sist drog den ene vakten fram en bajonett och började hugga med den mot testiklarna.
grupper Luncar delar in den sexuella misshandeln i
- Det finns cirka
- Många män som sökt hjälp hos oss har kommit efter ett telefonsamtal från fruar eller partner, som bara märkt att de har haft problem men inte känt till vad som hänt dem, säger Mlada Luncar.
kvinnor som besökt en mödravårdscentral i hemstaden och gjort upprepade ryggundersökningar, gjort smärtmätningar och tagit hormonprover.
Det rör sig om hormoner som luckrar upp stödjestrukturer i bäckenet och därmed förbereder kvinnan för förlossningen.
Kräver utredning Organisationerna kräver också en bred utredning av säkerheten på passagerarfärjor i Norden, och de vill att grupper av brukare representeras i utredningen.
Postens chefsjurist Christina Striby har utsetts att leda regeringens sjösäkerhetskommitté.
( DN ) Fint sätt på e-posten Var och varannan dag hör vi om någon vidareutveckling av det nya, anarkistiska kommunikationssättet elektronisk post ( den amerikanska termen " e-mail " håller väl på att bli universell vid det här laget ).
Samma problem dök upp mer nyligen när den katolske kardinalen här ( en i övrigt bakåtsträvande figur ) radikalt nog öppnade frågestund på Internet.
Det faktum att det ofta är totalt anonyma kontakter som ändå på något sätt är " personliga " förvärrar problemet.
- Ingenting.
Kanske kände jag aningen av något starkt, som om tåget passerat ett ruttet ägg för en vecka sedan eller så.
Det luktade inte mera än det brukar, lite lagom, bara så att man känner att man är på krogen.
Flaskan gick i kras och impregnerade hela instrumentet.
Viol måste vara den lättaste/billigaste lukten att framställa.
Per-Ingvar Brånemark professor och upphovsman till titanimplantatet, är en av
Kerstin Thorvall författare, har av Sigtunastiftelsen fått ett så kallat naturastipendium, vilket betyder att man under en månad får fri vistelse med kost och logi vid stiftelsens gästhem.
Huset, som var långt och egentligen bara bestod av ett tak, kallades stegskjul och det rymde många stegar.
Så döpte till exempel redan de gamla grekerna Den helige Johannes till Climacus därför att det grekiska ordet klimax betyder stege.
LARS ÅKE BERLING ASTRID JOHANSSON Om den skånska sjukvården, som i dag kostar
till
Vården kan inte spara för mycket alltför snabbt.
Särskilt inte när landstingen skulle göra låtsasaffärer med sig själva.
Södra Sverige får övervägande soligt utom södra Götaland som får växlande molnighet.
Nordvästlig vind, tidvis frisk vid kusten.
Nordvästlig vind, vid kusten frisk men avtagande.
Klart till halvklart.
minus.
Mellan kall luft i norr och varm i söder kom en del nederbörd.
Kvar i Sverige är 6-årige Vladislav, hans mamma och hans lillebror.
).
Hon/han skulle ha upptäckt att skatt, barnomsorgsavgift samt minskat vårdnadsbidrag och bostadsbidrag tog bort minst
Deras sista utväg är att betala av skulden med Yusuf själv, låta honom träda i tjänst hos långivaren och handelsmannen Aziz som bor vid kusten, nära Zanzibar.
) samt " Dottie " (
grym men oförutsägbar och utan bestående samband med vardagen.
Det är intressant att jämföra karavanfärden med expeditionen i Lennart Hagerfors starka roman om Stanley, " Valarna i Tanganyikasjön ".
Denna enda historia skrivs just nu i
Han är ättling till de indier som strömmade till Öst- och Sydafrika i slutet av 1800-talet.
" The Gunny Sack " har sin styrka i den anekdotiska kärnfullheten.
Livet i romanen består mest av rumphuggna ambitioner och slumpartade katastrofer - gestaltade med en stor och livsbejakande fantasi.
Den förvandlas i hans ögon till hans döda hustrus ande, och bär på svaret om hon bedrog honom eller inte.
).
Visst är det så, men ska inte i så fall kvinnors beskrivning av verkligheten ha samma legitimitet som männens, och ska inte män få ta del av kvinnors villkor?
procent av utrymmet åt manliga författare.
Dahlbäck säger också att hon personligen aldrig hört någon kollega förlöjliga det kvinnliga perspektivet.
den här texten var läslig, såvitt jag minns, ty den utgjordes av Renate Bauers glödheta meddelanden från en annan värld - den socialinre - visserligen fragmenterad och söndrig, men läslig.
" Yttermera läggs mig till last att jag " glor in i närmaste vägg eller fönster och står så en bra stund ", om någon " tittar på mig ".
" Om jag hör hemma alls.
jo, jag har ibland föreställt mig att födelsen gav mig hemortsrätt i världen - den existerande, den outhärdliga - eller åtminstone i mina skor.
P g a den mycket efterhängsna insikten härom är jag förhindrad att gå Existenspolisen till mötes med bestämda steg på den utlagda rälsen, med fjädrande gång; med tårtpaketet i ena handen och den tunna portföljen i den andra och med stålskodd blick riktad framåt-uppåt, på min framgångs väg till - bilparkeringen.
Weiron är stående figur i Henrik Schyfferts TV-program om radiostationen Nilecity
Klichéernas kliché, men den ger avstamp för en oöverträffat brutal våldtäkt på intervjuoffren - en svavelosande bild av alla de låtsassamtal som förs i tusental varje dag över de nya radiostationerna.
LARS LINDER DANIEL BIRNBAUM LOUISE BOURGEOIS, född i Frankrike men verksam i USA sedan ett halvt sekel, är förmodligen den mest uppburna och inflytelserika kvinnliga konstnären i dag.
säg surrealism, och de allra flesta tänker på ett drömlikt landskap av Salvador Dali.
.
detta är ett surrealistiskt konstnärskap som försvarar rätten till dröm och fri fantasi.
Jag tog vitt bröd, blandade det med spott och modellerade en figur som föreställde min far.
Problemet för mig med Bourgeois konst är att den tidvis tenderar att bli alltför läsbar utifrån ett sådant perspektiv.
Hur Sherman i dessa arbeten griper tillbaka på tysken Hans Bellmers svåruthärdliga dockor från 30-talet - där samma chockerande legering av våld och sexualitet sätter normaliteten i gungning - har utretts av Rosalind Krauss.
Men trots den teoretiska förmedlingen är uttrycken inte olika den gamla surrealismens.
I SIN SENASTE utställning hos Paula Cooper i New York driver han groteskerierna ett steg längre.
Han borde se sig kring i den samtida konsten:
Han föddes i Dala-Floda.
april
VI SOM inte bara haft förmånen att få arbeta tillsammans med Per Edvin Fälting utan också fick räkna oss som hans vänner saknar inte bara yrkesmannen och problemlösaren utan också gamängen med de glada skrönorna.
De efterfrågas inte längre, säger hon.
För oss är det en tillfällig lösning för att båda vill arbeta.
Efter en frågande blick får jag veta att han var höjdhoppare.
- Även om jag är född i Stockholm har jag alltid haft ett ben där borta.
- De jag känner rekommenderar mig att fylla
Om jag nu hade behov av musik i bilradio på de vintriga vägarna skulle jag först se efter om P
Evenemangstips, reklam och lyssnarjippon till alla hjärtans dag varvas med korta satser och inte alltid helt pålitliga programupplysningar.
DÄRIFRÅN ÄR DET inte långt till den 35-årige Aaron Jay Kernis färgstarka " Invisible mosaic
Vi var omkring
Många av oss hade foton av fruar eller flickbekanta - eller porrbilder.
När man läser om onani står det ju alltid 'tillfredsställa sig själv', men eftersom jag aldrig hade upplevt vad som menades med denna tillfredsställelse förstod jag inte vad det var man skulle göra med fingrarna.
Har för hiskeligt länge sedan skrivit om detta i kyrkans tidning som då hette Vår Kyrka.
Också där var njutningen tabu.
Man kan ju till äventyrs börja onanera!
år, är kanske det mest tabubelagda av allt, menar han.
Begreppsförvirringen över vad som ska benämnas - det som syns eller de osynliga delarna, inuti - gör termerna luddiga.
Vinnare blev:
Det blir heller ingen nervös av att säga.
STEFAN LUNDBERG DN:s korrespondent HELSINGFORS.
Den nya banken beräknas få en omsättning på
miljarder kr för
Bankerna har sammanlagt
Också alla osunda bitar i de
miljoner kronor plus eventuellt
.
Inrikesgodset som rangeras i Helsingborg väntas inte öka lika kraftigt i volym - från
banker.

procent i ränta.
år sedan, nämligen
Flertalet av deras kunder tycks dock vara av en annan åsikt, åtminstone att döma av alla de telefonsamtal DN Konsument fått till redaktionen i spörsmålet.
Ja, förhandlingsbar till viss del vad gäller fastränteavtal ( vid större belopp ).
fria uttag/år plus föregående års ränta.
A ) Placeringskontot -
A ) JP Kapitalkonto -
:- ).
A ) Maxikontot -

Vi tror att räntan är ett skäl till att kunderna väljer oss, ett annat skäl är vår telefonbank och att vi har kompetent personal.
proc.
För de flesta är det viktigt att banken har ett fullständigt sortiment av tjänster och att det är enkelt och bekvämt att använda banken bland annat tillgång till bankkontor.
per uttag.
A och B ) Aktieägarkontot -
Men främsta skälet är vår bredd att vi kan tillgodose alla behov av finansiella tjänster.
Se fråga
fria uttag/år plus föregående års ränta.
proc.
Därmed ger vi inte heller olika villkor.
Därefter får man betala en straffränta på
Gör så här:
Du har ökat din avkastning med
miljarder kronor under
miljarder kronor i underskott.
miljarder kronor avsattes i fjolårets bokslut.
förbättrat riksbankens resultat med
.
miljarder kronor.
miljarder kronor, inklusive engångsposter.
Det svenska räntegapet - skillnaden mellan in- och utlåningsränta - håller dock på att krympa.
IMF:s siffror är genomsnittliga, det vill säga att hela årets olika räntenivåer är sammanjämkade.
Sverige ökar mest Och oavsett om beräkningsgrunderna är olika så är det ingen av de nordiska grannarna som under senare år vidgat sitt räntegap tillnärmelsevis lika mycket som Sverige.
Uppstickare Hans argument har varit att Nordbanken ska säljas och att han i stället genom andra åtgärder för att få ökad bankkonkurrens ska få ner räntegapet.
- Varje land rapporterar in så gott det kan till IMF.
Det norska börsnoterade företaget Sinus köpte Banco i januari.
procent av aktierna i Sinus efter komplicerade affärer.
Nu har Traction gått in i Sinus styrelse som byttes ut vid en stämma i torsdags.
Men om finansmarknaderna på allvar är jordbävningssäkra, ja, det behövs det en ännu större jordbävning i framtiden för att avgöra.
Men andra har fått arbete - inte minst inom byggsektorn.
till
.
Ett sådant hot är att återuppbyggnaden suger upp allt fritt kapital så att den förväntade uppgången i Japans krisdrabbade industri låter vänta på sig.
Det är och förblir denne, den japanske skattebetalaren, som får känna av konsekvenserna när naturen låter marken försvinna under hans fötter - mänskligt, mentalt, och ekonomiskt.
För näringslivet på dessa orter innebär det att det kan bli svårt att nyanställa om det inte finns bostäder att erbjuda.
- Svängningarna i branschen är ett stort bekymmer för oss.
år ska, om allt går enligt planerna, vinsten nära nog ha fördubblats till
och
år.
- Vi har tagit fram ett nytt golfkoncept, en golfsko med spelförbättrande egenskaper i ett vattentätt material.
procent och ska tas tillbaka, säger Thore Ohlsson.
Den svenska sportskomarknaden minskade
.
Antalet anställda minskade med
till

Pumas avdelning för produktutveckling och design har gått från
I toppen finns de seriösa sportutövarna, en liten marknad som måste förses med de bästa och mest innovativa produkterna.
Dessutom lockar förstås USA.
Börsomsättningen var hög och uppgick till
Storaaktien steg initialt i den inledande handeln sedan bolaget presenterat sitt resultat för
kronor under dagen.
procent.
respektive
Lundbergs minskade sitt innehav med
Aktiekursen steg med
Carlsson beklagade Statsministern Ingvar Carlsson sade till pressen efter det drygt
Därför skall den ubåtskommission som tillsätts inom kort gå till botten med ubåtsaffärerna.
:s Aktuellt, att " det var naivt att tro att dessa institutioner skulle leva kvar ".
av de
De mår förhållandevis bra, behandlas väl och ser fram emot att bli frisläppta och kunna återförenas med sina anhöriga.
ANDERS HELLBERG Ubåtskränkningarna mot Sverige har upphört, enligt överbefälhavaren Owe Wiktorin.
- Visst hade det varit bättre om vi inte haft ubåtsjakt på minkar, förklarade en dämpad ÖB Owe Wiktorin på en presskonferens på fredagen.
, som utreddes av ubåtsskyddskommissionen
år, förutom ubåt
Luftbubblor När en propeller från en ubåt snurrar i vattnet uppkommer luftbubblor som imploderar - alltså trycks ihop.
tredjedelarna av de inspelade ljuden är vad marinen med ett nygammalt uttryck nu kallar " sannolika minkar ".
Breven, som är skrivna för hand på spanska, är daterade i slutet av januari.
Han säger till TT:
Vi har på olika sätt vädjat till gerillan att låta familjerna få veta att Danny och Tommy är i livet, säger Hallberg.
Hon tyckte att det var skandal att Garbo ännu inte begravts, och detta nämnde hon för landshövdingen Ulf Adelsohn vid en middagsbjudning.
Garbo var ju en Stockholmsflicka.
Det finns olika uppgifter om var Garbos aska förvarats under dessa år.
miljoner cigarretter har de
Partierna är så stora att de knappast är tänkta för gatuförsäljning, menar spaningschefen och berättar att flera privatbutiker i Stockholm, bl a tobaksaffä$rer, sålde smuggelcigarretter från Baltikum förra året.
På ytterkanterna hade man lagt bräder för att kamouflera det egentliga innehållet.
- På lång sikt - mellan
Stockholms stad ansåg att den nya avgälden borde ligga på omkring
miljoner extra om året.
I går morse slog de till mot en 92-årig man på Kungsholmen.
När de bägge kontrollanterna avlägsnat sig uppdagas för den bestulna hyresgästen vad kvinnornas egentliga besök varit.
Kostnaden är
Vid Södra körs pendeltågen på de
Fortsättningen går mot en punkt under Stockholm C. Där ska det anläggas en ny station
Till detta finns
.
organiserade moderater.
Beatrice Ask, före detta skolminister och borgarråd i Stockholm som nu sitter i riksdagen.
- Detta gör att jag kanske har lite lättare än andra att förstå också landsortens problem, även om jag är en ivrig försvarare av Stockholm.
- Barnens och ungdomarnas situation i Stockholm är inte tillräckligt uppmärksammad.
kronor om året i premie i stället för den tunga lastbilens cirka
En viktig del i arbetet är också att utforma ett sätt att kontrollera att stadens entreprenörer inte anlitar oseriösa underentreprenörer.
Det är vår skyldighet att motverka detta, och vårt jobb är till för att avskräcka från fusk.
Av DE SOCIALDEMOKRATISKA väljarna röstade
LO-kvinnorna röstade nej till
Och även vissa jaröstare kan vara tveksamma till militär och monetär union.
namn.
) De EU-kritiska väljarna måste före valet dela upp sig i ett antal olika grupper som var och en skall rösta på ett bestämt EU-kritiskt namn.
Och kanske är det inte ens särskilt smart från partiledningens egen synpunkt.
Lyckligtvis är det också en i längden hopplös uppgift.
februari och den 6 mars visas filmen på TV
Målaren Max från S :t Petersburg ställer ut sina tavlor - med sällsamma Stockholmsmotiv - på Järntorgets kullersten; Max misshandlar vårt ädla modersmål å det grövsta, vilket inte hindrar en förbipasserande välvillig Gamla stan-bo att haran-gera hans målningar med orden " din konst är lika vacker som din utmärkta svenska ... " Solen skiner och på stans gator kör Oscar, flykting från Uruguay, omkring i sin taxi, när han inte ger lektioner i tango.
- Sämst?
Det var här utvandraren Nacka bodde i en etta när han återkom från Italien och gjorde sin bejublade comeback i Hammarby.
Han skötte klappan, han arbetade som ljudtekniker, han fick jobb hos Joseph Losey under inspelningen av " The Trout ".
var det något som reste sig inom honom och han gjorde kortfilmen "
Bo Hülphers I rollerna:
På Klarascenen har Ralf Forsström utformat en cirkelformad spelplats i Robert Adams klassicerande stil, där de smörblomsgula väggarna bildar en optimistisk fond till pjäsens tidsförskjutningar.
STOPPARD ÄR en briljant konstruktör.
tidsplan i en struktur som övervinner den ordrikedom som tynger den första scenen i nutid, där Sissela Kyle ( Hannah ) och Peder Falk ( Bernard ) är korrekta men anfådda.
.
Poänglös buffert I en protestskrivelse till SL menade Södertörnspendlarna att den intjänade tidsbufferten var poänglös då pendeltåg stannade längre tid i Västerhaninge.
Jakobsberg
Nynäshamn
har utlöst ett automatlarm.
Brandkåren konstaterar att det inte är någon brand.
kvällen innan och att hon troligen brutit lårbenshalsen.
Någon har eldat på en anslagstavla.
Brandkåren lyckas släcka.
Brand i källaren till en flerfamiljslägenhet på Laduvägen.

Personalen på Tallgårdens ålderdomshem larmar polisen om att en man och en kvinna håller på att bryta sig in.
Sköndal
männen från såväl damen som vittnet.
Ännu en falsk tusenlapp rapporteras i Flemingsbergs Centrum, den här gången från en godisaffär.
Polisen hjälper henne på benen.
En kvinna misshandlas utanför en pub i Tumba Centrum.
kr, barn
Butik En guldgruva för den som vill köpa och bygga ett eget regalskepp.
Priset är en femma, myntet återfås efter användandet.
den enda dagen ( onsdagar ) som museet har kvällsöppet.
Då rymde lokalen
Dramaten har gästspelat på scenen liksom Svenska ord med revyn " Svea Hund ".
Varje lördag och söndag samma tid fram till och med den 5 mars träffas Tjorven och Båtsman på Göta Lejon.
Hur kan Saltkråkans världsberömda kåkar, sjöbodar och bryggor trollas fram på en teaterscen, så att även vi som minns TV-versionen efter
miljonerna får vi ta in på litet sikt, under
Indikationerna kan också komma att skärpas för vissa typer av operationer.
Läkarna ska rotera mellan sjukhusen, är det tänkt.
kronor.
- Stockholmsmodellen spårade ur i fjol, sjukhusen producerade mer vård än det fanns pengar till.

Till exempel bör plastikkirurgi bara finnas på Karolinska och infektionssjukvård bara på Huddinge sjukhus.
Plastikkirurgin bör koncentreras till en klinik på Karolinska.
Hudsjukvården på Karolinska och Södersjukhuset slås samman till en klinik.
På Södertälje sjukhus anses akuta operationer behöva göras dagtid, däremot skulle de nattetid kunna ske på Huddinge sjukhus, enligt förslaget.
fortsätter till förorten.
från samma startpunkt, sägas vara mer än godkänd.
De nya reglerna har alla
resor och
Vad svarar man på det...
Några längre, sammanhållna shoppingturer har samma politiker aldrig tänkt sig.
Tjänstemännen som svarar för servicen följer förstås de politiska direktiven.
kronor ytterligare en halv miljon färdtjänstmil - plus
Det medgav Tommy Söderblom ( s ), kommunalråd i Nynäshamn, efter prisutdelningen i Stadshuset.
miljoner kronor.
och
Då visade det sig att föreningens ordförande - som hela tiden lovat att ingen skulle spekulera - redan i våras köpt en villa på Lidingö som skulle finansieras av huset på Långholmen.
Resten av medlemmarna drabbas av sin förre ordförandes handlingssätt.
Malin Nordgren I dag, lördag, samlas nära
Hos " Brobyggarna " har arbetslösa ungdomar gjort i ordning lekplatser och planteringar vid barnstugor och skolor.
- Men jag vill egentligen ha bort det där ordet " kontroll ".
Numera känner vuxenföreningens medlemmar alla unga som brukar vara ute på kvällarna.
" Varför tycker du om att gå på museum?
jublar hon.
Anna Sjögren var på Skansen när hon plockade upp museikrysset.
Det blir väl bäst så, kantänka.
- Allt är bra i vår skola, men det bästa är nog att det inte finns något klotter.
Då vet de vad de ska hinna före fredagen, men kan själva bestämma ordningen.
Sedan
En tredjedel tycker att Dennispaketet är bra, en dryg tredjedel tycker att det är dåligt och en knapp tredjedel " vet ej ".
procent tycker att nya kringfartsleder är bra för att begränsa bilismens miljöförstöring i Stockholmsregionen.
väljare per telefon.
- Men vi kallar det inte för en herrklubb, ÖL är till för likasinnade män som vill ha kul och springa tillsammans, säger Skog.
Man har i stort sett förbjudit kvinnorna att komma, nu får medlemmarna snällt ta en taxi hem till frugan.
En halvmil i Lill-Jansskogen som blivit en tradition.
Om det nu är vanligt att springa
Wiktorson kan pusta ut.
Efter segrar mot Kvarsten,
SNACK Bombat av Berglund En så kallad hockeyexpert lanserar i kvällspressen Charles " Challe " Berglund som svensk förbundskapten inom
För veteraner över
Vad kostar korven?

:
NOSTALGI Hyland ville bada gratis " Eftersom de flesta mötesdeltagarna var stockholmare, så är det ganska förklarligt att man kom in på rent lokala spörsmål, som Riksidrottstyrelsen inte har med att skaffa.
kommer så småningom Tyvärr har vi ingen färg på sportsidorna i dag - och samlarbild nummer
Kansliet
Seriöst satsande div 4-lag söker satsande fotbollspelare.
Janne
ÅRSMÖTE Ängby IF kallar till årsmöte söndag
kl
Särskilt inte en champion som är
Han höll upp
Han ler inte.
Hur mycket fick han för matchen mot Moorer?
För min första proffsmatch
Och Larry Holmes,
Och alla vet att jag inte springer alls.
Hälsar på Alvarez George Foreman hälsar därefter på det nya svenska proffsboxningshoppet Fredrik Alvarez,
och
år var han ihågkommen för knockoutförlusten mot Muhammad Ali
I åttonde ronden, när Foreman hade jobbat sig trött, var han ett lätt byte för Alis höger.
.
matcher har han vunnit

blirForeman tungviktshistoriens äldste mästare då Michael Moorer knockas i tionde ronden i Las Vegas.
Teckenfördelningen i procent vid 17-tiden på fredagseftermiddagen.
Anfallsspelet kanske försämras då holländaren Bryan Roy är avstängd.
Teckenfördelning:
.
Arsenal-Leicester.
Teckenfördelning:
Dean Holdsworth är tillbaka i Wimbledon.
George Ndah eller Bruce Dyer går in som vänsterbreddare på mittfältet.
Statistiken talar för Oldham.
.

efter förl.
Det tycks bli svårt även i den
Han låg
Laddad är också skotten Colins McRae som gästat Svenska rallyt många gånger, och tidigare starkt utmanat slutsegraren Mats Jonsson.
Det är ett härligt stöd.
Naturligtvis kommer det att ske förändringar i tävlingen.
poäng, och med stor sannolikhet bärgad segercheck i turneringen,
Åkerblom är sensationen, uppväxt i Östersund och som A-pojke lagkompis med NHL-proffset Ulf Dahlén, San José.
Mycket är förstås Per Erik Eklunds förtjänst, hans klubba är magisk men Åkerblom har kapacitet för att stå på egna ben.
- Stopp där, jag har absolut inga NHL-planer och några kontakter har överhuvudtaget inte gjorts, bedyrar Markus, egen företagare i reklambranschen tillsammans med lagkompisen Åke Lilljebjörn.
Kronors uppställning
Kronor rätt position igen och Åkerbloms
Jakten efter den prestigefyllda segern i Svenska rallyt är i full gång.
olika förare ( Salonen, Kankkunen, Vatanen ).
Tommi Mälkinen, som fick en fin start i Svenska rallyt med delad ledning med Auriol och Thomas Rådström, är det senaste exemplet.
- Det är svårt att uppskatta vad en seger i Svenska rallyt är värd, säger " Påven ".
man med sig, nu är alltså skaran
Händer något däremellan får förare och kartläsare reparera bäst de kan.
Efter
Man är rädda för att går det inte tillräckligt fort, då kommer inte åskådarna och då kommer heller inte sponsorerna.
STELLAN KVÄRRE FALUN.
Han hade förutom segern i Jyväskylä förra året inga framstående VM-placeringar innan den här säsongen.
- Vi får väl bryta arm i natt och göra upp hur vi skall ha det, skrattar Kenneth.
sekunder efter.
Grupp N leds av Kenneth Bäcklund från Vara.
(
Det är inte varje dag som Västerås " håller nollan framåt ".
Mats Hammarström och Nikolaj Jarovitj var tvåmålsskyttar.
nr
Varför hade paret då valt just Säter som plats för vigseln?
Tänk om de missat bröllopet i Säter.
Bevakningen bakåt sköttes av Tomas Jonsson, ännu en leksing, och Christer Olsson, Brynäsbacken som via Arboga och Mora tagit en plats i eliten.
Och Markus är inte vilken debutant som helst.
mot Djurgården i elitserien.
Jag blev rejält lurad, erkände Curre Lundmark.
Jag tycker ändå att vårt offensiva spel gav mersmak.
Det kräver viss omställning, och ökad risk för längre byten.
FOTNOT:
Treårslöpning
.
Räknas tidigt.
Slog av betydligt bättre hästar vid segern förra gången.
.

meter Oscar Hazard kroknade sista biten in mot mål senast.
Är dock beroende av att det blir tempo.
Ben Kähö imponerade vid segern senast, då han fick göra allt jobb själv ute i spåren sista
Han tog sina klöverstick och provade rutermasken, men Öst vann och spelade spader.
Det ser kanske tokigt ut, men betänk konsekvenserna.
SHOW Scen:

Man fick en känsla av att sångerskorna hade helt olika förhållningssätt till sig själva som artister.
Särskilt gjorde tolkningen av Marianne Faithfulls popballad " Lucy Jordan " intryck.
Svetten stänkte hälsosamt.
- Även om min huvudperson uppfattas som mycket osympatisk så är jag fullständigt övertygad om att när serien är slut så kommer han att framstå som hjälten, säger Ernst-Hugo Järegård.
Fast med komikens skräck, säger Ernst-Hugo Järegård.
Han är lika grundbegåvad som Bergman.
Och jag själv då.
Inte hjälper de heller på Burgtheater.
Stina Ancker, medverkande:
- I sjukhusvärlden finns det hemskaste spöket av alla och jag har kommit upp i den ålder då man inte gärna ser sig om, jag vet att han finns där med glappande käft och lien i handen.
- Ingmar Bergman är ett geni, men jag har aldrig tillhört hans stall.
- Om jag har någonting kvar på teatern att göra så skulle jag vilja sätta en egen profil på denna teater.
En välförtjänt Grammy skulle dröja till
Att en Grammy kan vara något så tomt som ett symboliskt erkännande till musikern trenderna kör över.
Ingen enda socialist På presskonferensen undrade en tysk journalist varför filmen inte har något gott att säga om det forna DDR.
Han är en tvekande hjälte som gradvis lär sig att säga nej, sa Peter Schneider.
Med filmer som " Katharina Blums förlorade heder ", där hon tillsammans med Volker Schlöndorff skildrade 70-talets västtyska terroristparanoia, och " Rosa Luxemburg ", där socialismen avhandlades, kände hon sig färdig med sin tyska historia.
Vad döljer sig bakom Järnladyns hårdsprejade huvudpansar?
Å ena sidan det outhärdligt koketta draget att låta filmaren själv bli en av huvudpersonerna, vars göranden och låtanden ska registreras i minsta detalj.
Algeriske Merzak Allouache behöver inte spela sofistikerad för att dra till sig uppmärksamheten.
Winterbottoms drama " Family " ( manus av Doyle ) gestaltar på ett trovärdigt sätt den andra, betydligt sorgligare, sidan av myntet.
Det är kort sagt vad som inträffar när teorin inte bara syftar till att säga var och hur man skall leta utan också vad man skall finna.
Musikens uppgift kan inte vara att gå i symbios med kommunikationsteknologin och förse den med en musikalisk variant av hur fruktansvärt oerhört lätt, snabbt och enkelt det numera verkar gå att meddela sig.
INGVAR OJA DN:s korrespondent NEW YORK.
Det är dock enligt andra iakttagare ett mycket farligt vågspel som Zedillo gett sig in på.
I dag har regeringen övergett dialogen.
Dödläget i fredsprocessen accentuerades efter toppmötet mellan Arafat och hans israeliske motpart, premiärminister Yitzhak Rabin, i Gaza på torsdagen.
Arafat hade försökt visa att han verkligen menade allvar med sitt löfte att bekämpa sina politiska motståndare och deras militanta grupper, nämligen de som ligger bakom de blodiga våldsdåden i Israel.
Han förfogar över
Regeringskoalitionen plågas av inbördes spänningar och i kulisserna står högerpartiet Likud med flera och väntar på nästa val.
För första och med all sannolikhet även för sista gången har jag med denna anteckning realiserat omöjligheten.
" Stockholm Lutheran Church - Welcome ".
Här måste utvandrarna ha hittat den egna jorden, här måste de ha förverkligat drömmen.
Kvar på slätten Och egentligen vill jag nog inte höra något.
Tjetjenien utanför Formeln som Rysslands representanter använde sig av för att få det dithän heter " separatism ".
Förslaget om gemensamt försvar antogs därför nedstruket till
När han anlände till OSS-mötet verkade han ostadig och fick stöttas av
Norges Terje Rød Larsen är biträdande generalsekreterare i FN och ambassadör - och därtill " mr Fred " i Mellanöstern.
Men det blev inget med det.
Han vägrade lyfta blockaden och av allt att döma ville han heller inte på allvar diskutera andra frågor som ligger palestiniernas hjärta närmare.
Om palestinierna i än högre grad börjar se sin ledare som en israelernas handgångne man kan han snabbt förlora all trovärdighet.
- Det finns ingen väg tillbaka, säger han.
Den norska regeringen pressas nu hårt av oppositionen sedan vapenaffärerna med Turkiet avslöjats steg för steg i medierna.
miljoner svenska kronor, under treårsperioden.
Det norska hemvärnet har köpt in totalt
Utvecklingsländernas företrädare lämnade i vredesmod en internationell miljökonferens i Oslo på fredagen.
FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i Brasilien
Den norske miljöministern Thorbjörn Berndtsen talar om ett missförstånd:
I linje med detta har riksdagen också inlett ett samarbete med ett kabel-TV-företag som sedan något år tillbaka direktsänder riksdagens debatter, något som vidgar kretsen som har möjlighet att följa riksdagsarbetet från några
Men hon och riksdagen bör akta sig för att falla för den moderna föreställningen att mer av ytlig slagväxling är vägen att öka det allmänna intresset för vad som sägs i riksdagen.
Första noteringen känns tvivelaktig.
persontyper och
Som så många FN-militärer tenderar Pellnäs också att uppfatta alla läger i Jugoslavienkonflikten utifrån kålsuparteorin.
Styrkan i Pellnäs bok är inte minst att han med den militäre yrkesmannens iakttagelseförmåga och kunskaper visar upp en FN-operation inifrån, medan den ännu pågår.
Både Håkan Larsson på Östersunds-Posten och Jörgen Bengtsson i Hudiksvalls Tidning satte sig då ner vid datorn och grubblade över centerns ledarfråga.
sitta kvar tills alla kronprinsar utom en blivit för gamla.
Då blev det ju omöjligt att kritisera honom utan att fungera som medlöpare till Carl Bildt, invände jag.
Vi är fostrade till att lämna från oss jorden i bättre skick än när vi ärvde den.
Olof Johansson har också ett häftigt temperament.
Nu är över
Den är heller inte effektiv, utan desperat.
Kommunerna skulle få mer pengar av staten.
Men hög arbetslöshet består.
Långtidsutredningen diskuterar dem, tydligt och inte propagandistiskt.
Men tilltron till auktoritativa uttalanden om hot mot nationen har fått sig en allvarlig och dessvärre välförtjänt knäck.
Värre ting har hänt i historien, Sverige har inte råkat värre ut än att man har kastat misstankar för åren
Den svenska ekonomin är i dag en tudelad ekonomi.
Där finns anställda med hög kompetens och delar som är högproduktiva.
i dag.
steg produktiviteten med
Det märkliga i tillämpningen består dock inte i problemen, utan i de förbluffande framgångar som de nya metoderna medfört.
Här finns ingen naturlig koppling mellan produktivitetsförbättringar och en mer effektiv struktur.
Det ena ser sjukvård som en tjänsteproducerande verksamhet bland andra.
Skrapar man litet på ytan uppenbarar sig också stora möjligheter till effektiviseringar och besparingar.
Det visar sig också att " tidseffektivitet " kan ha en stor roll att spela när det gäller att rationellt organisera en tjänsteproducerande verksamhet som sjukvården.
Detta beror till stor del på att samordningen inför och under operationerna är bristfällig.
procent vid Karolinska medan den vid Mayokliniken uppgick till
Först då kan potentialen för produktivitetsökningar tas till vara.
Men samtidigt gav de också prov på sin egen politiska och moraliska bekvämlighet.
Vägen till ökad sysselsättning går över en ökad flexibilitet.
Någon måste förse en växande medelklass i Fjärran Östern med spisar och kylskåp.
Björn Wolrath har varit höjdare i näringslivet längre än de flesta och sitter med i börsens styrelse, men det förväntansfulla fnisset hade inte funnits där om det inte hade varit för händelsen i somras.
Åtstramningarna - om de kom - skulle inte få effekt förrän påföljande sommar.
- Någon måste säga ifrån.
Han säger att en bedövande majoritet av alla som har hört av sig till honom angående sommarens utspel har varit positiva.
Björn Wolraths status som orakel består.
Det är liksom inte lika fint att vara försäkringsman som att komma från industrin.
- Det här läser de som lånar ut pengar till oss.
Han som sa att om Skandia ville bojkotta Sverige så var det väl inte värre än att svenskarna kunde bojkotta Skandia.
Inte minst efteråt, när han hållit sitt tal.
Ett krav i tiden var studentrabatt -
Den största delen av verksamheten är förlagd utanför Sveriges gränser, men Björn Wolraths eget revir är inte stort.
I jobbet har han många kontakter utomlands.
En försäkringsdirektör har ett samhällsansvar.
Men det gör inte jobbet mindre angeläget.
.
Samtliga släpptes.
En vecka före kuppen hade bankens larm utlösts en natt.
Ingen av dem har lämnat en trovärdig förklaring till detta, enligt rätten.
kubaner som sökt uppehållstillstånd i Sverige inte anses ha fullgoda skäl för asyl.
Inga enskildheter, hävdar invandrarministern, som dock inte ville berätta vad som karaktäriserar fallen i fråga.
gånger fler än året innan.
Därmed lyckas regeringen genom en halv reträtt att ta sig förbi det sista stora arbetsmarknadspolitiska hindret i riksdagen.
Inkomstbaserat stöd I de fortfarande pågående förhandlingarna har regeringen nu gått med på att inte införa ett nytt bidragssystem.
Hur mycket av överenskommelsen som finns med i propositionen och hur mycket som skall lösas i utskottsarbetet är ännu oklart.
Sådana förslag hittade han i den moderata motionen:
Nollåttornas dominans i fp-ledningen har ju redan tidigare kritiserats, och själv hade hon i ordförandevalet sitt främsta stöd i landsorten.
år, civilekonom från skånska Åstorp och han beskriver sig själv som " familjefar och långdistanslöpare ".
Socialdemokraterna är huvudmotståndare och något organiserat samarbete med andra partier är inte aktuellt, förklarade Maria Leissner.
Regeringen har därför gett BO ett anslag på
Därför tycker hon att det är bra om skolor eller föräldrar polisanmäler barn som begår våldsbrott genom sin mobbning.
- Det kan se ut som om det är jättestora skillnader i åsikter mellan mig och partiet, medger Kristina Hansson, som ändå menar att hennes politik stämmer med äldre tiders centervärderingar.
upptäckte att de hade ett politiskt parti, men ingen ekonomisk politik.
Ersättningsnivåerna blir i de flesta fall väsentligt mycket lägre än i dag.
Att nedskärningar inte är ett hot.
Debatten har hon redan fört på center-stämmor, och den nya boken går bara betydligt längre.
Det är i alla fall målet för FN:s sociala toppmöte i Köpenhamn den
som spelar nyckelrollen.
till
faktorerna förväntad livslängd, utbildning och köpkraft.
Det är också drygt en femtedel av världens befolkning, hela
Under ett år spenderar världens alla regeringar
Initiativtagare och toppmötets ordförande är Chiles FN-ambassadör Juan Somavia, känd motståndsman från militärdiktaturens år.
Vaknat intresse Men så här i sista stund har intre alltså vaknat till liv.
De har motarbetat formuleringar som föreslår skuldlättnader för de fattiga länderna.
Mahbub ul-Haqs nya begrepp " human security " eller " individens säkerhet " får därför svårt att överleva denna konferens.
Och så texten på baksidan:
Man ska inte heller förvånas om pakistanierna lånar ut Jas till någon pigg entreprenör i Khyberpasset som vill transportera brunt heroin från nordvästra frontprovinsen.
En sådan beskrivning finns i " Den store Gargantuas förskräckliga leverne ".
Där heller.
Tror mig ha funnit ett svar:
Ordförande är professor Gumars Andrushaitis från Lettland.
Priset delas ut i Oslo i dag.
Då slipper dom avlöna människor, och får ännu bättre råd.
Eller
Och elnätet är ju mycket billigare än det sociala.
Jag ger ju jobb åt läkare, psykologer, kuratorer.
Helst bör den som inte duger som VD nedbringa 70- och 80-talens höga byggkostnader retroaktivt, det är det enda säkra sättet att få en lägre hyra.
Och enkelt att möblera, bara man vet var skåpet ska stå.
Det var hos de gamla egyptierna.
Han stannade över natten, somnade och hade en dröm.
Hans mor klättrade efter honom och gudarna blev förskräckta och kastade ner stegen.
Betongtäcket kommer att gå att spränga sig igenom, men sjöfartsverket tror inte att någon försöker sig på det.
Fartyget ska täckas så säkert som möjligt.
Överenskommelsen kommer att undertecknas av de
Av säkerhetsskäl ställs de misstänkta inför rätta inne på fängelset i Kumla.
miljoner kronor.
som säkert kan identifieras då de beväpnade sig, deltog i skadegörelse och anlade mordbränder.
Till den allmänna oredan bidrog att internerna berusade sig på " bult ", hemmagjord mäsk som de i hemlighet jäst i verkstaden.
minusgrader.
och
till
plus Ett lågtryck gav ostadigt väder på bl a Brittiska öarna.
Som ett bestående monument över denne Moras störste son reser sig den stilrent vackra Zorngården med dess värdefulla samlingar.
Hur många har inte fnissat i smyg åt den som under sitt restaurangbesök samtidigt pratar i telefon, men hur kommer vi egentligen att må om några år om vi inte ens tar oss friheten att äta en måltid i lugn och ro?
.
Ett av dessa djur spelar en väsentlig roll i historien.
Men särskilt vissa människor rymmer också ondska.

Den börjar retfullt enkelt med att paret Kundera far till ett slott som omvandlats till konferenshotell.
Den intimitet som tillskrivs könsorganet är alldeles för officiell.
En tjeckisk flugspecialist som för

Ritas föräldrar ska skiljas och det betyder mer än kriget för Rita.
En europé, schweizaren Claude de Ribeaupierre, signaturen Derib, har tagit på sig att skildra siouxernas situation i serieform.
- William Cody blev Buffalo Bill när han vann den idiotiska tävlingen, berättar morfar.
De båda första albumen i serien " Det röda spåret " håller var och en som enskilda äventyr, men det finns ändå skäl att längta efter fortsättningen sedan Amos i Indianen och hästen börjat förstå och anamma alltmer av sitt indianska arv.
.
Därtill var Bellman i själva verket, för att tala med hans egen " Lefwernesbeskrifning ", en man med mycket liten djupsinnighet.
Den som vill övertyga sig om saken kan bläddra hos såväl Huldén som i den samling porträtt, dokument och vittnesbörd som nyligen sammanställts under titeln Bellman sedd och hörd.
Samma Ulla som snarkar vid Mollbergs sida, " kullstjelpt som en Fru ", står upp som en nätt och högtidsklädd herdinna rätt ur Boileaus franskklassiska poetik.
Men han var också politiker, universitetslärare, konstmecenat, inspiratör till brittisk balett, tidskriftsredaktör, journalist och affärsman.
, " The Economist as a Saviour ", kom
Det finns kortare Keynes-biografier, till exempel den nyligen utkomna av D E Moggridge.
, med fallande löner och priser, lyckades Sverige förverkliga detta mål
Detta var ocksåKeynes inställning under den första tiden.
Han började betona skillnader i teorin mellan kort och lång sikt, något som skulle leda fram till den berömda " General Theory ",
Svenska ekonomer som Myrdal, Lindahl och främst Bertil Ohlin skymtar i 1930-talets stora uppgörelse om statens roll i marknadsekonomin.
Men det är en öppen fråga om dessa " Keynesdestillat ", som används för att förklara resursutnyttjande och sysselsättning, är Keynes teori helt och hållet.
" Rentierklassen ", som lever på kapitalets knapphetsränta, skulle utplånas.
Även i dagens politiska debatt går denna anknytning igen och diskriminerar mot ett nyktert synsätt på den nuvarande efterfrågestyrda depressionen.
De arbetslösa kostar understöd i stället för att vara skattebetalare.
år före " General Theory ", lade fram keynesianskt färgade idéer, bland annat i debatten om statsbudgeten på Nationalekonomiska föreningen i Stockholm
år av antikeynesianism och arbetslöshet är kanske en ny syntes på väg?
Macmillan Det där med åldern börjar så smått komma ifatt konstnären BO HULTÉN på Kiviks Esperöd, strax ovanför Kivik.
och nu gick det som sig bör:
Innan Hultén tagit studenten bröt han mot pappa Freds råd och flyttade som drygt
olika porträtt av Holger Crafoord, Gambros grundare.
Dessutom ligger unika Kiviks arboretum, en park med ovanliga trädsorter, på Kiviks Esperöds mark.
Ett projekt som drar pengar och i sin förlängning innebär att det inte hinner samlas några egna oljor på väggarna.
med Vera Berglund, Oxelösund, vilken avled
Sedan
Under Uddevallatiden var han med om Thordénvarvets tillkomst och expansiva utveckling.
Det finns alltid så mycket att säga om saken, och allt sägs varje gång på samma sätt, år efter år, decennium efter decennium.
Någon säger förtrytsamt att det begriper väl vem som helst att det inte är videovåldet som gör brottslingar av ungdom-arna.
Beroende på debattatmosfären i övrigt kan man sedan välja att tycka att

), amerikansk film från
.
TV
Hemmet och tulpanerna delar hon med sin man Mats, också han präst, och den fyraårige sonen Johannes.
Och hon tror att det är möjligt - men svårt.
- Jag har alltid uppfattat mig som en kvinna med myc-ket visioner.
år.
Han struntade i det som traditionellt förknippas med makt.
Vill nå balans Maria har valt den senare vägen.
I mina tyngsta stunder är det just i kontakten med Johannes som jag har anat vem Gud är.
I strävandet efter det egna språket har Maria fått stöd och uppmuntran i nätverket Kvinnornas Kairos.
- Och det är det som jag är livrädd för - att det ska uppstå en situation då vi kvinnor bara uppfattas som en grupp individer med speciella egenskaper, några som männen inte begriper sig på, inte vill ha in i sin värld - inte förrän vi kan deras språk, deras sätt att tala, har samma meriter...
Givetvis går det alltid att sälja sina fon-dandelar, obligationer med mera under löpperioden men då till en lägre avkastning än vad man kanske tänkt sig.
Inga avgifter.
Den personliga servicen svarar kontoren för.
JP Certifikat ger en trygg och säker avkastning till för närvarande mycket hög ränta, exempelvis
Nej.
De gamla kontona är transaktionskonton som vi för närvarande inte nyöppnar längre.
För pengar som sätts in eller tas ut under månaden är räntan
Sparandet i sig är inte förknippat med några kostnader.
SkandiaBankens Sparcertifikat, en nollkupongare som ger
För detta betalar man
Spintabs privatobligationer eller någon av Roburs fonder, exempelvis Svenska Obligationsfonden eller Mixfonden.
För närvarande rekommenderar vi Wasa Kapitalkonto.
Att göra på det sättet visade sig snarare bli en ren förlust.
På det viset sparar man mycket pengar.
- Det har tagit tid att komma i gång med möten där de anhöriga får framföra sina synpunkter, sade Peter Nobel på väg ut från mötet.
OLA SIGVARDSSON och PIA SKAGERMARK HAMBURG.
I dag heter den verkställande direktören Bernard Meyer.
kronor - och fria händer.
- De visar att visiret kan ha tagit med sig bogrampen och på så sätt öppnat hela bildäck.
- Men man byggde på det sättet under många år.
punkter är de oense.
- Ja, vi tror att något extraordinärt måste ha inträffat.
Han tar lugnt på den kritik som Peter Holtappels riktar mot den officiella kommissionens arbete.
- Vi har kommit fram till att lagom är bäst.
Därför ordinerades den första gruppen sängläge i ett par dagar, när det gjorde som ondast, och den andra att göra den gymnastik som brukar rekommenderas, alltså sakta böjningsrörelser både i sidled och bakåt ungefär varannan timme.
Läker sämre Efter
ASTRID JOHANSSON Remisstvång till sjukhusen måste införas om akutsjukhusen ska kunna spara pengar och besöken på akut- och specialistmottagningarna ska kunna minska.
Detta enligt de sparbeting som lagts.
Frågan om remisstvång är mycket känslig för politikerna och enligt vad DN erfar är det osäkert om förslaget kommer att finnas med i den proposition om framtidens sjukvård som regeringen lägger fram i slutet av mars.
Fördelen med remisstvång är att det hjälper patienten till behandling på rätt vårdnivå, som det heter på vård-språk.
Ett annat alternativ skulle vara att husläkare arbetar på akutmottagningarna.
kilo.
Ekologiskt samspel - Vår vision är att i Kolmården kunna visa upp det ekologiska samspelet mellan natur, djur och människa, förklarar parkens nye VD Mats Schröder, som gärna ser anläggningen som en global resurs:
Kolmården är Sveriges främsta djurpark i sitt slag och och har stora förutsättningar att utvecklas under en ny profil.
år går in gratis i vuxet sällskap.
- Min uppgift är att få djurparken på fötter, men vi kan inte spara oss ur krisen, förklarar VD Schröder, som backas upp av en ny offensiv styrelse med en ny ordförande, Jan-Olof Johnson ( s ), före detta byggnadsmålare och nu kommunalråd med ansvar för miljö och stadsplanering.
På
års nivå.
50-kiloskrabaten ska heta Nelson och tillsammans med förestående födslar vid Delfinariet kan han ge det publiklyft som djurparken så väl behöver.
Han kom till Kolmården för snart
Röster bland Kolmårdens personal vittnar om att han på ett halvår lyckats ingjuta både engagemang och entusiasm inför framtiden.
Lågprislinje Årets besökare till 30-årsjubilerande Kolmården kommer att märka nyordningar redan innan de passerar den ombyggda entrén.
I stället för passiva åskådare ska vi ha aktiva deltagare.
På sikt ska parken gå runt ekonomiskt av egen kraft, det är ägarnas principiella linje.
Fler personer tros vara inblandade.
är mannen en känd bedragare.
Aktiehandel - Juridiskt betraktar vi det som ett fullbordat bedrägeri, eftersom pengarna ju faktiskt kom in på kontot med hjälp av den förfalskade verifikationen, säger kammaråklagare Torsten Wolff till TT.
Det är de nya hydrofonbojarna - ett slags flytande mikrofoner - som togs i bruk
miljoner kronor försvunnit ur Boesaks freds- och rättvisestiftelse, Foundation for peace and justice.
Striden bottnar dels i att Walesa vill ha mer makt när det gäller hur regeringen ska se ut, dels i att presidenten försöker utmanövrera eventuella motkandidater inför presidentvalet i november.
Den misstänkte gärningsmannen och offret kände varandra, säger polisen, som annars är mycket förtegen om vad förundersökningarna hittills har gett.
Det visar en undersökning som data- och systemvetenskapliga institutionen i Stockholm har gjort.
.
Jag stod och väntade på att han skulle dimpa ner och vända benen i vädret, men när en solstråle träffade honom tycktes han kvickna till en aning.
- Vill redaktörn ta in en liten blänkare om att det är dags att börja mata fåglarna nu.
Även Prippan talade för koltrastarna.
åskådare på Sergels torg i Stockholm på lördagen, överläkare Johan Liljenberg på alkoholkliniken på Huddinge sjukhus.
Många av demonstranterna bar plakat med texter som:
Vi har föreslagit
När 17-åringen kom i korridoren, med huvudet dolt under en skjorta, skrek hon förtvivlat hans namn.
Spaningarna pågick i skogarna i Järnatrakten fram till 11-tiden på förmiddagen, då de avbröts.
Men det sker ett antal försök varje år, och på senare tid har de väckt mycket uppseende på grund av de mycket obehagliga händelser som skett.
, när Kerstin, trött efter jobbet, slängde av sig de tidningssvärtade handskarna s å g hon dem där de blev liggande tillsammans.
På vita väggar hänger mörka figurer som skulle kunna vara handskar.
Eller också smälter de samman till en enhet.
Tvära kast Publikens korta, momentana reaktioner som avlöser varandra i snabb takt, som just hicka, har givit namn åt föreställningen.
shower, en för låg- och en för mellanstadiet.
När det gäller barnproduktioner får man för sig att det ska vara speciell musik med lite " lull-lull ".
Längst där nere låg en kvinna på ett bord och snappade efter luft.
Hörde att det går utflykter dit, sa jag.
" Men skären är vackrare, sa jag.
Fånigt.
Det kändes som tuggummi, men jag klämde fram med det:
- Så säger inte geologerna.
Att koldioxid är vidrigt gör inte kärnkraften förträffligare.
Detta var fruktlöst.
Egentligen.
Hon reste sej glatt, tog sin minkpäls och vacklade ut i gränden.
Senast hade den premiär på Göteborgs stadsteater i fredags.
Sally framkallad Ett kapitel i " Farväl till Berlin " heter " Sally Bowles " och från det utgick dramatikern Ian van Druten i sin Isherwooddramatisering " Jag är en kamera " från tidigt femtiotal.
Pensionatsvärdinnan Fräulein Schröder ( i " Cabaret " Schneider ) utvecklar en fulländad överlevnadskonst.
Det hindrar inte att Julie Harris var en oemotståndlig Sally, även om hennes erotiska utsvävningar föreföll tämligen harmlösa.

En
De följer med i det som sker till en viss gräns, eller hur långt som helst.
Göteborgsuppsättningen av " Cabaret " recenseras på sid B
Banalt!
Han bara blåstirrar på en punkt och målar av vad han ser.
Jag är övertygad om att han själv i princip skulle kunna skriva under de flesta.
Snarare vill hon fånga ett tunt, grått ljus som ofta hör den dunkla bakgården till.
Ändå är detta vin förvisat till vinkällarens mörkaste hörn.
unga älskande, skilda åt av börd, valde att förenas genom rymning till någon mer tolerant plats.
Till att börja med följde tillverkningen traditionella mönster.
bjöd det nya rikssystemet sina kunder
Detta bevisades med all önskvärd tydlighet när Portugals handelsråd strax före jul lät några utvalda få nosa på en rad åldrade skönheter.
Där fanns inga ålderskrämpor.
,
Trots den dåliga klangen i den sistnämnda räknas även den till de
måste madeira följa EU:s normer och minst
På samma sätt som för portvin respektive sherry står Vintage för ett årgångsvin där samtliga droppar måste komma från den angivna skörden och Solera för en blandning av löpande årgångar där det äldsta vinet kommer från det angivna året.
För den som vill undersöka själv kommer den
På smakpaletten finns alla de klassiska egenskaperna; knäck och syra, nötter och russin.
Då är i stället Saint John (
En skvätt över en kalvstek gör susen och i såsen har madeira många gånger samma välgörande effekt som några droppar konjak.
Vem behöver i dag känna till det osäkra knepet med myrstackarnas södersluttningar?
Ingen lummig gren, blott en naken flaggstång för ditt kvitter!
Det är den omfattande allmänna belysningen som bidrar till intrycket.
Om allt ville han dikta, tycks det, lika glatt och hoppfullt, bara inte om tidens sociala motsättningar.
Ömsom man levde i vatten och sand från morgon och kvällsolens brand.
när skymningsljuset ännu har övertaget över gatlyktorna.
De är knappt
, avled Sehlstedt och av hans diktning minns man knappt mer än " Litet bo jag sätta vill ".
det viktiga är inte djurens gullighet eller användbarhet, det moraliskt avgörande är om de kan lida.
hade han avtjänat
- Man har velat utmåla oss som något slags IRA, men ALF är inte organiserat.
Det långa ärret -
Också i USA har protesterna bullrat, men inte lika dramatiskt minskat försäljningen.
sedan han vägrat avslöja ALF-källor till sin bok " Eco Warriors'', en analys av miljörörelsens radikalaste grenar.
Det största antalet däggdjur som fritagits vid ett och samma tillfälle, enligt ALF:s Robin Webb, är
Jag vill inte sänka mig till förtryckarnas nivå, säger Emilie E:son.
Ny syn på djurens rätt - Andras olagliga aktioner gjorde det lättare för oss att komma fram, eftersom vi framstod som rumsrena, säger Birgitta Carlsson, veteran och fd ordförande.
Svenska män tycks anse omsorg om djur vara omanligt;
Men han kritiserar forskarnas bristande förmåga att förutse behoven.
En miljon minkar På de omkring
Vad djurskyddslagen än säger medför ju all djurhållning att man berövar djuren friheten.
Den svenska djurskyddslagen är ju den mest långtgående i världen.
Hönor med kronisk äggledarinflammation, t ex, värper som förut.
Det blir allt svårare för politikerna att gå på i ullstrumporna och fatta nya beslut utan att ha den allmänna opinionen med sig.
EU kan utvecklas åt
Fråga:
Det beror ju faktiskt på soppan ( och måhända i någon mån på gästerna ).
Detta fick den halva saffranspåsen att hamna i smöret till en bit lax!
Lite dyrare än den vanliga förpackningen men för övrigt väldigt praktiskt och trevligt!
Hacka också ca
Skär bort ryggbenet för att få ut laxbiffarna.
Sedan värms det hela och fisken läggs i.
g ihop ), ca
tsk italiensk salladskrydda,
Klyv zucchinierna i halvor och skär sedan i halvmånar, inte för tunna bitar.
Sjud bara tills fisken är klar ( färsk fisk tar
rejäla vitlöksklyftor i en liten skål.
Kanske så här:
baguetter ner
rågad dl grahamsmjöl och
Bröden behöver bara jäsa ca
rågad dl socker i en tjockbottnad stekpanna.
Man får lägga flera varv frukt, för frukten ska helst nå ända upp i nivå med formens kant.
Rundeln ska täcka äppelformen gott och väl.
Lösvispad grädde är ett annat förslag.
Potatisgroddar och snödroppar - det gamla möter det nya.
det kommer en vår i år också!
De ska plockas en och en, inte repas.
Gammaldags, mossiga begrepp, ur tiden sedan länge?
" Iller " sänds måndag till torsdag mellan
Det är viktigt att det är underhållande.
Men egentligen är hon inte särskilt originell.
Inom mig.
Själv vill hon inte kalla sig journalist, inte egentligen.
Då skärmar jag av verkligheten, lever i jobbet.
veckors semester och jobb jobb jobb.
- De hade en interninformation på det där taxibolaget.
Informationsteknik.
Nu väljer man ju frekvens snarare än programtid.
Att nå ut är nyckeln.
Hur vågar hon?
- I Göteborg är man så långtifrån där allting händer.
Inte minst mannen i Stockholm.
Jag blev rosenrasande på en kille som hoppade på mig på det där sättet, jag var nära att döda.
Småborgerligt, politiskt korrekt.
Men vi lyssnade på Janis Joplin, Beatles, Peter, Paul & Mary.
Och hon är fortfarande med i band.
- Vadå?
Saras sändningar:
; Hultsfred, TV
Så täcks duken över och nu gäller det att komma ihåg vad som fanns där.
Jag tror inte att hon tycker om oss västerländska kvinnor som inte har vett att dölja armar och ben utan uppträder som prostituerade i korta kjolar, utan att dölja baken.
Så klädd rör man sig ledigt i storstäderna, och risken för väskryckning eller rån är liten i detta muslimska land där synen på stöld är mycket sträng.
Det får jag veta på eftermiddagen av en annan guide, en ung manlig akademiker som är mera tillgänglig för samtal.
När jag tar fram kameran vill de mycket gärna posera.
Vägen är ett byggnadstekniskt underverk.
) i sitt gravrum av sandsten och marmor.
och kostade
Eftermiddagsturen har en annan, lättare karaktär.
procent ), trots felslagna jordreformer och bestående feodalvälde på landsbygden, trots att bara en procent av befolkningen betalar skatt, skatt som dessutom bara drivs in till
Genast samlas personalen med ägaren i spetsen runt omkring mig, jag faller ner på ett par stolar, en sval hand läggs på min panna, tjänstepojken skickas ut att köpa läskedryck.
Stationen byggdes som brittiskt sommarhögkvarter
.
Längs sluttningarna ligger överallt terrasshus.
Vi vet nu hur minkar låter, minkar i vatten, i alla fall, synd att inte ubåtsspanare, och vissa högt uppsatta militärer och politiker, visste det för längesedan.
, att fnissa högt, förtjust och elakt.
DET PRETENTIÖSA är alltid tacksamt att skoja med.
.
Framförallt gäller det medverkan i den stora slutpresentationen dagarna innan slutomröstningen.
tidigare kampanjer han deltagit i.
Enligt de senaste uppgifterna från OS-generalen Christer Persson tycks det till och med som om kungaparet är berett att mer direkt engagera sig i att försöka påverka de mäktiga ledamöterna i Internationella olympiska kommittén ( IOK ).
Framför allt innebär kungligheternas pånyttfödda intresse att det blir en helgjuten svensk OS-satsning.
Rent av kan det ha varit kungens avsikt med att för ovanlighetens skull tala klarspråk.
LILLEHAMMER HAR ÅTERGÅTT till verkligheten.
Förbundskapten Lundmark har under Sweden hockey games luftat sitt stora missnöje med tingens ordning i hockeyvärlden.
Det internationella förbundets ( IIHF ) generalsekreterare, Jan Åke Edvinsson, meddelar att NHL:s centrala ledning är ombedd att granska " fallet Lindgren ".
- Risken är överhängande.
- Jag har inte tagit reda på så mycket om regler och avtal.
Färjestad har inte för avsikt att stoppa övergången till Edmonton.
- Färjestadsspelarna ska liksom alla andra elitseriespelare finnas disponibla för landslagsspel.
Mycket tack vare deras talangscout - Kenta Nilsson.
A-landskamper.
Andralaget skulle koncentrera sig på division I-spelet i delstatsturneringen Rio de Janeiro och de andra turneringarna hemma i Brasilien.
Romario ska i dag göra sin första match.
Det var som om en bomb exploderade, och tändvätskan stod i publiken.
- Jag öppnade lite försiktigt för jag ville hålla samma tempo hela tiden, sade " Smirre ".
Men det gjorde han inte, sade tvåan Prokurorov.
Inga planer på att bryta?
Kanada, hockeyns moderland, gjorde ett uselt intryck och coachen Tom Renney var med all rätt skamsen efter matchen.
Kronors huvudkonkurrent till VM-guldet i april/maj och som dessutom leds av i sammanhanget välkände Curre Lindström.
Kronor bär förstås favoritskapet, men Ryssland kan för den skull inte nonchaleras.
- I dag kändes det att jag i stort sett är ikapp de bästa i världen, sade Patrik Sjöberg i telefon till TT efter tävlingen i tyska Balingen.
Sedan följde
- Att fortsätta med krampkänning vore bara dumt.
-Jag har aldrig känt mig så bra vid den här tiden på året, sade Mattias och anledningen kan förstås spåras till friidrotts-VM i Göteborg i augusti.
I samma tävling sprang Nicklas Wallenlind
.
Marie-Helene Östlund tycks redan ha gett upp hoppet om medaljer i skid-VM efter tolfteplatsen i Holmenkollen.
- Men vi hade så få ledare här att jag bara fick tider på Välbe och Gavriljuk.
Långt efter En uppgift som är för stor för svenska Marie-Helene " Billan " Östlund, enligt henne själv.
När Vladimir Smirnov inför loppet fick höra det skakade han på huvudet.
, och
poäng, och med stor sannolikhet bärgad segercheck i turneringen,
Åkerblom är sensationen, uppväxt i Östersund och som A-pojke lagkompis med NHL-proffset Ulf Dahlén, San José.
Mycket är förstås Per Erik Eklunds förtjänst, hans klubba är magisk men Åkerblom har kapacitet för att stå på egna ben.
- Stopp där, jag har absolut inga NHL-planer och några kontakter har överhuvudtaget inte gjorts, bedyrar Marcus, egen företagare i reklambranschen tillsammans med lagkompisen Åke Lilljebjörn.
Kronors uppställning
Kronor rätt position igen och Åkerbloms
En 66-rond förde honom till delad andraplats,
På lördagen utanför Las Palmas gjorde han en bogey på tredje hålet, men reparerade med
Anders Forsbrand gör sin första tävling för året och med
lag:
för
miljoner kronor.
Klubben har också för avsikt att köpa hem Dunga, som i dagsläget spelar för tyska Stuttgart.
A-laget är ännu en bit borta, men fortsätter Björn som han börjat vet man aldrig.
- Vi är inte helt glada att släppa Björn, men beslöt att gå med på det sedan hans föräldrar sagt ja till flytten, säger MFF:s klubbdirektör Ulf Bergquist.
Ja, så här håller det på.
Då blir det inte så mycket sagt.
Jag vet att han har mera att ge om han behöver chansa och åka fortare.
Kenneth Eriksson och kartläsaren Staffan Parmander hyllas var de än kommer hem.
Och Mäkinen kan gå upp i topp i förar-VM.
STELLAN KVÄRRE ÖJE.
Kör de så fruktansvärt fort?
Det är tyst nere i samhället.
Var det inte ni som en gång hade Sveriges sämsta fotbollslag?
!
Men det gör han senare, och inte bara han förresten.
Men vi försöker ploga smalt så att det blir trängre i kurvorna.
Finsmakare Han är en sportens finsmakare.
Kenneth både bromsar och accelererar i själva kurvan.
Men en sak retar mig.
Avancerade
Ut i andraspår
efter
meter.
Lo Mack Bell började i dödens men fick andra ytter redan efter
Star of Matchtown fram utvändigt om ledaren efter
Perfekt fram på innerspår i sista kurvan, ut ett spår mitt på upploppet men galopperade kort före mål.
) avancerade till utvändigt om ledaren efter ett varv.
) tredje par invändigt.
Check It Out (
Zebban (
I sulkyn satt Erik Adielsson,
Affischnamn Nu är alltså Rival Damkaer på väg att bli banans stora affischnamn.
september förra året.
Men det var ett jobbigt upplopp.
Halmstad i dag, söndag,
Hon har mött bättre motstånd än detta i de senaste starterna.
Florida Fly var storstjärna under en stor del av säsongen.
Dear One är bra, liksom Confident Lady.
snabbstick eller ett pass, som inbringar
Oavsett vad väst vänder med tar Syd för ruteress, då Öst tvingas ge upp garden i hjärter eller klöver.
BERNDT SÖDERBORG Den

spelare, och slutligen ansluter sig de
Med tillgänglig post från turneringen finns ännu inget resultat från finalen.
-cxd 4för aktivitet på c-flygeln.
.
Vid sidan av offensiva uppgifter försvarar springaren f
uppgivet Spanskt parti, Siestavarianten.
Med
Göran Agdur var på plats och noterade finten.
Då man slagit mamma, börjat slå pappa och kanske brorsan vill man ha lite tuffare motstånd.
minuter.
Sade han i alla fall efteråt.
För att lära sig av dem och för att själv variera sitt spel.
De tycker att det är roligt men att det också är lite barnsligt.
Vad som skulle ha varit en normal partikongress för det italienska separatistpartiet Lega Nord har efter det avbrutna regeringssamarbetet med mediebaronen Silvio Berlusconi förvandlats till en tillställning där hela partiets framtid står på spel.
Men av Umberto Bossis tal på lördagen framgick att partiet i och med denna kongress återgår till sitt lokala ursprung.
Kongressen i Milano sätter därför troligen punkt för Lega Nords nationella betydelse i italiensk politik, åtminstone för den närmaste framtiden.
William Fulbright och Dean Rusk, båda stora symbolgestalter i det amerikanska Vietnamdramat, avled med bara halvannan månads mellanrum, Fulbright i fredags och Rusk kort före jul.
Han var den ende senator som röstade emot anslagen till senator Joseph McCarthys utskott för antiamerikansk verksamhet i början av 50-talet.
amerikanska soldater skickades till Sydvietnam för att skydda amerikanskt flyg.
Som mest fanns det
LARS JOHANSSON OSLO.
Nu är vi bara socialdemokrater, sade partiledaren Thorbjörn Jagland i sitt inledningsanförande.
Sitter säkert Inför EU-omröstningen ryktades det att Gro Harlem Brundtland skulle annonsera sin avgång på det pågående landsmötet vid en nejseger.
- Moderniseringen av offentliga sektorn är bästa försvaret mot en privatisering.
miljarder kronor är den högsta i Östeuropa.
Premiärminister Horn har försäkrat att hans regering inte tänker ompröva reformprogrammet utan tvärtom påskynda det.
KRÖNIKAN Det är nu en månad sedan jag såg honom.
Och jag kände samma medlidandets tårar.
Sent på kvällen sätter jag på TV-n och möter hans blick.
Deras livs tomhet fylldes av självförakt och övertygelse om att meningslösheten var det enda beständiga i livet.
Detta sade hans röst, detta sade hans ögon.
Han är tillbaka i sitt samhälle där han fått förtroendeuppdrag.
Den unge eskimån har för mig tagit Raskolnikovs ansikte.
februari
Tårarna kommer En av pojkarna, han som var
Ingen vet, eller kommer någonsin att få veta, hur många som dog i denna generalrepetition i terror inför Hiroshima ett halvt år senare.
, som de i detta fall groteskt noggranna rapporterna meddelar.
- Hela staden stod i brand, hela himlen var lysande röd och det var ljust som på dagen.
- På varje utfartsgata såg det likadant ut.
vågade hon sig dit - bara för att konstatera att inrättningen var borta.
Det är de
år, som nu bor i Ipswich i Suffolk.
( ... ) Personligen anser jag inte att någon enda tysk stad är värd att räddas om de kan hota livet på en enda brittisk soldat.
Efter all kritik hemma och i väst för arméns blodiga framfart i Tjetjenien var fredagens möte inom ramen för OSS, oberoende staters välde, ändå viktigt för honom.
Det tycks vara ett stycke kvar till en regelrätt antagonistisk blockbildning i öst-väst-termer.
I Alma Ata blev föga uträttat.
Frågorna underbyggs inte av siffror som visar vilken andel VD-lönen utgör av totala lönesumman i företaget, eller hur lönebilden ser ut i konkurrentföretagen, eller vilken lönestruktur som skulle ge maximal tillväxt, eller hur bonuslöner för alla skulle fungera.
Den relativa lönen är viktigare än den absoluta.
A har i landet X lägre relativlön men högre absolut lön än i landet Y. Har A det bättre i landet X än i landet Y?
Likt sömngångare följer TCO-arna det spår som leder till sönderfall och stagnation.
" Profilen i politiska frågor måste skärpas ", heter det.
mot karensdagar använde TCO för första gången ett modernt, provocerande reklamspråk.
Hur går de fackliga kraven ihop med behovet av en halv miljon nya arbetstillfällen netto i näringslivet?
De vill ha stramare tyglar.
När organisationer med miljontals medlemmar och en ointaglig korporativ makt satsar för fullt med alla moderna påverkansmetoder blir Sverige ostyrbart.
Ingenstans utom i Sverige är skoteranvändningen i princip fri.
Majoriteten, de riktiga norrlänningarna, är rädda om fjället, rädda om grödan och om det som växer.
Att regeringen behöll Laszlo Bekes som finansminister tolkades internationellt positivt.
När det gäller en man som i allt borde vara hans motsats - Lech Walesa - råder på detta område inte samma osäkerhet.
procent av arbetskraften.
Vi har lyckats skapa ett klimat i vilket svåra sjukdomar hos yngre människor och tidig död ytligt sett inte existerar.
Jag skriver detta debattinlägg helt och hållet utifrån mina egna erfarenheter och vet inte om det finns institutioner och organisationer som redan arbetar på ett positivt sätt med de problem jag vill behandla.
månader tillbaka har jag varit bosatt på Ersta Hospice.
Detta brukar leda till att den sjuke drabbas av svåra skuldkänslor eller ångest över att han eller hon inte kan ändra på en situation som är så plågsam för alla inblandade.
Det allmänna tabut som gäller mot att tala fritt om döden gör att vi möts av otaliga klichéer, eller får ideliga råd om diet och allmän livsföring.
Om döden inte blir plötslig eller våldsam utan utdragen så fanns det klara - men inte strikta eller dogmatiska - riktlinjer för både den döende och de närstående.
Då skulle vi kanske undvika många av det slags tragedier jag bevittnat.
Detta exempel är något extremare än många andra jag bevittnat, men inte mycket.
Låt glesbygden leva på sina villkor, enklare än i storstaden, säger Ulf Kristersson, moderat kollega från Stockholm.
Ulf Kristersson känner sig som stockholmare och sörmlänning.
Där samlas mycket människor och följden blir sociala problem, segregation med mera.
Alla säger sig hylla idén med kommunalt självstyre.
Ersättningsnivån och reglerna ska vara generella och lika mellan kommunerna.
Det är naturligtvis svårt att få exakt rättvisa.
I stället skulle vi ge mäniskor som bor på landsbygden bättre förutsättningar för att bo kvar.
Däremot finns det absurda exempel när man betalat ut utlokaliseringsstöd till sådant som efter något år visat sig inte alls fungera.
I dag har vi inte alls en lokalt förankrad demokrati där människor känner sig delaktiga och det måste vi göra något åt, speciellt med tanke på EU.
UK:
BO G ANDERSSON - Det är beklagligt att vi haft fel.
- att marinen fått " ett flertal tekniska registreringar av hög kvalitet ".
Men regeringen Bildt sade nej med hänvisning till de pågående samtalen med Ryssland.
Bodström ser fram emot den oberoende kommission som statsminister Ingvar Carlsson utlovat.
Slutsatsen att de s k kavitationsljuden, som använts som ubåtsbevis sedan
Bland annat säkra observationer från nära håll där flera personer samtidigt sett främmande ubåtar.
Från och med nästa läsår kommer enbart i Stockholm
Forskningen har därför bytt inriktning.
Forskningen på maskin-akustik var förr till stor del experimentell, man byggde och testade för att sedan kunna sätta upp formler för hur ljudet alstras och ser ut hos olika maskiner.
- Vi var verkligen i behov av ett nytt laboratorium, berättar Hans Peter Wallin, ansvarig för planeringen av nybygget.
I stället för att i görligaste mån isolera eller utestänga bullret låter man oljud med oljud fördrivas.
vattenvågor som skvalpar emot varandra och ytan blir blank och stilla.
.
Perstorps Components tillverkar främst akustikmaterial för fordonsindustrin.
Även om mesta utvecklingen av ANC-tekniken skett i USA och Storbritannien, är det just i Japan man mest effektivt slagit mynt av den.
Lagen kräver hörselskydd på arbetsplatser med ljudnivåer över
år efter mordet på statsminister Olof Palme kommer nya uppgifter om var mordvapnet finns.
Det beror på att källan i efterhand kastade attrappen från exakt samma ställe där den andre mannen stod.
- Det går inte att tro något om detta.
Nu tror ni förstås att jag kommer att jamsa dystert om pappersbokens död, om CD-ROM och multimedia och text-bild-ljud på dataskärmar.
Det räcker med en bok-tryckerimaskin i ett hörn av bokhandeln.
Visst skulle det vara fint att kunna rusa i väg direkt från morgonkaffet till apparaten och strax printa fram den roman man just läst en entusiastisk recension av.
Drömmen om Västerås CHRISTINA KELLBERG Det händer att jag längtar till Västerås.
En kväll i juni, när kvällskylan gett vika, grillar man med grannarna och den sköna doften av kryddor och olja sprider sig över området.
Nu får han betala för något han inte vill ha.
Jag inser att livet i Västerås är som livet självt.
( ställd till undertecknad ) att den inte kan in-gripa i utredningen eller påverka diagnostiseringen/behandlingen av en enskild patient.
Curt Hahne En patient som drabbas inom sjukvården av t ex felbehandling eller olycka och som vill få upprättelse i någon form för sitt lidande vill naturligtvis driva sin fråga okomplicerat i en instans som är till just för att stödja patienten.
En patient är i regel i underläge gentemot experter ( jurister, läkare m fl ).
Jag har alltsedan dess haft insulinbehandling och alltid erhållit fritt insulin.
kronor per år, dvs det belopp som kan komma att drabba oss i ökade medicinkostnader.
Svag vind.
Mest svag vind.
-5 till
Snöfall som kan bli ymnigt, upphörande i natt.
Måttlig till frisk vind omkring sydväst.
Kring Medelhavet en hel del sol.
Boken med samma titel utsågs i Frankrike
Till viss del härrör min olust ur den estetisering - hela vägen från komposition till presentation - av dessa människors ytterst hårda livsvillkor som Salgado genomför.
Jämfört med den indiska tegelarbetaren eller väverskan från Kazakstan kan vi, också de av oss som har det knapert, känna oss relativt trygga i vårt välstånd och våra sociala positioner.
När Jaar kort därefter fotograferar samma motiv är detta ingen tillfällighet.
Finlandiapriset Ungdomen i all ära.
det var onödigt att riva upp gamla sår.
Han medger också att upprördheten och chocken som vederfors honom under arbetet lyser igenom i texten.
Begreppet fortsätter att spöka in i våra dagar.
Ylikangas gav själv ut en bok om det finska klubbekriget ( bondeupproret i Österbotten
Men när det kommer till kritan finns det bara detta enda.
Själv föddes han i Paris år
Oändligt omständligt klär han på den unga huvudpersonen hennes omsorgsfullt utstuderade kläder och sjunker in i hennes flickaktiga medvetande.
Hon var den klumpiga, uthålliga sköldpaddan som blir värnlös när den ramlar på rygg och från sitt underläge ser upp mot den vackra, ridande halmmarskalken.
Saarikoskis bakrus var mycket svåra.
Det blev hon vid kommunisttidningen Kansan Uutiset.
Där kunde han skriva tills supbröderna anlände.
Han talar distingerad engelska och umgås helst med adliga.
Släkten kommer från Transsylvanien, och den gamla släktborgen hade
" Vi har så mycket att ge den ungerska nationen ", säger hon.
år struntade i underhållet, har Fot uppenbarligen aldrig varit någon skönhetsuppenbarelse.
" Vad Ungern drabbas av i dag ", säger han, " är framväxten av en rik, egocentrisk och på många sätt outhärdlig bourgeoisie, som utifrån sin egen ganska torftiga bakgrund helt enkelt inte har någon ansvarskänsla gentemot dem som hamnat längre ner på den sociala trappstegen.
Med det österrikisk-ungerska kungahuset hade man alltid täta förbindelser.
" Att Ungerns ex-kommunister nu på demokratisk väg har röstats tillbaka i regeringsställning ser Péter Esterházy som ett tecken på att det inte är så lätt att förändra världen som man skulle kunna tro.
Frågan är bara om vi har tid nog.
" György Konrád är en till många språk översatt författare, vars verk var totalförbjudna under kommunistregimens sista
Nu finns det inte längre någon period i vårt förflutna som vi kan längta efter.
Nu anses Londonkonsten vara " swinging ".
kopplade redaktionen in sig på Internet.
.
De initierades av skulptören Damien Hirst, som just gått ut akademin.
Frieze är glassigt tryckt och rymmer numera ett sjuttiotal sidor.
hade den expanderat kraftigt, och så kom recessionen.
Själv tycker jag om friezes öppenhet och antidogmatism.
- Är inte det där populism?
Okunnig och bakåtsträvande - om den ens finns.
Margaretha Krook, Lil Terselius, Marie Richardsson, Ann Lee, Jeanette Grimborg, Per Larsén, Anders Landberg ATT SKRIVA ATT Margaretha Krook är lysande är en ren banalitet.
Livet som aldrig levdes innan hon nåddes av insikten om att det gått förlorat.
Marie Richardson spelar en 26-åring som ännu är uppfylld av förväntans högmod, Lil Terselius en 50-åring mitt i sin kamp för att överleva känslans reduktion.
Det fungerar med en stundtals underbar samstämmighet och teatral underfundighet.
Men då är ju redan Margaretha Krook där och fruktar att hon har kissat på sig.
var det dags för nya återupptagna kontakter.
Det skulle i så fall vara när han dolde sig i Odessaoperans orkesterdike medan hans mor sjöng i operakören.
Ett bättre sätt att inviga en resa genom det gångna filmårets kort-, lång- och dokumentärfilmer med vissa nytillskott är svårt att tänka sig.
Det är snart
En havsdoftande svit kortfilmer från Göteborg, som fått stöd av antingen Västsvenska Filmfonden eller Film i Väst, är ett annat sevärt evenemang under den svenska filmmönstringen.
Vad man egentligen söker är kanske inte dessa tänkta riddare utan medvetna produktioner som demonterar myten om de oberoende filmarna som ensamma hjältar med ansvar för allt från ekonomi till val av bildvinklar.
I stället för att avskiljas med ramper och ridåer befinner sig det fiktiva och showmässiga i ett spritt tillstånd - närvarande lite här och där och hur som helst i det verkliga.
Att avmagnetisera sångnumren innebär inte bara att man tar loven av styckets romantiserade sida utan även dess, trots allt, väsentligaste framträdelseform.
Den norska filmen " Ti kniver i hjertet ", som på lördagen belönades med Göteborgs-Postens nordiska filmpris, tävlar även om Guldbjörnen i Berlin.
Den bygger på Lars Saabye Christensens " Pojken som ville vara en av grabbarna ".
Den danska motsvarigheten är inte lika lyckligt lottad.
Auktionsföretagen håller ställningarna trots att det finns rykten om att somliga dras med svårigheter.
" Malmex
Stig Ställvik, avgående chef på Posten Frimärken, har blivit vederbörligen avtackad av filatelistorganisationerna för sina insatser inom svenskt frimärkssamlande.
Nu har han tagit det logiska klivet vidare till sjungen och spelad rockmusik, om än med ett deklamatoriskt drag.
Tung rock spelas ju av så många nuförtiden, med mer tryck, mer tyngd, mer monotoni, vad ni vill.
NILS HANSSON REBECKA TARSCHYS Hemdekoratör - homedecorator - kallas den amerikanska yrkesgrupp som hjälper folk att möblera sina hem.
Upptäckten att man svikit hemmens sak - vad hade inte behövt göras åt lägenheternas inredningssmäck - kom med byggkrisens sinande uppdrag.
I Älvsjöhallarnas entréhall har möbelbranschen i år markerat heminredning som trend genom att låta Chiqui Mattson med sin kända, goda överblick plocka fritt ur alla montrarna och ställa samman möblerna och alla dessa nya fiffiga småmöbler, textilier, armatur och accessoarer av glas och keramik.
Träbiten i Robertsfors satsar på det klassiska fällbara sommarmöblemanget med soffa, bord och
Alice Kunftova Hedkvists hemkontorshylla " Bow " hos Källemo som jazzar genom livet kan vridas på mitten och få en dubbelknyck.
stadiga ben.
Här tror man på miljöbudskapet.
" ) och pekar fram mot 1920-talets moderna symbolik.
Men då förlorar den något av sin urkraft och omedelbarhet.
DEN AMERIKANSKA mezzosopranen Jane Henschel som Judith, inte fullt lika hemmastadd i ungerskan som Smit, var som bäst när röstens glans sökte sig in mot borgens djup; men något av oron och tvivlet på resan saknades.
till Uppsala för att studera nordiska språk.
Karl Hyldgaard-Jensens huvudområde var medellågtyska, men han har också givit ut forskningsrapporter i bl a lexikografi, språkhistoria och datalinguistik.

.
Hon föddes i Norrköping
Vi utbildade oss till sjuksköterskor på Sophiahemmet i Stockholm och examinerades
ÄVEN PÅ Grönland fick vi arbeta tillsammans, ett par år, i den lilla sjukstuga som också byggdes upp.
Anna Greta Eklund har även där haft en stor gärning att fylla, främst genom att uppfostra sina
tredjedelar av svenska folket har det gott ställt och kommer att fortsätta ha det.
år var Lennart Låftman VD för fjärde löntagarfonden, den så kallade mellanfonden, och förvaltade under den tiden
Med det anseendet, erfarenheterna och kontakterna skulle det bli lätt att hålla svälten från dörren.
Det journalistiska hantverket lärde jag mig aldrig men det var mycket lärorika och roliga år på DN.
Hit kommer det som inte kan återvinnas från
Lakvattnet - regnet som blöter ner soporna och tar med sig dess giftiga beståndsdelar ner i grundvattnet - brukar vara ett problem i all avfallshantering.
kommuner:
Löt mest lämpligt Den första, stora frågan gällde på vilken plats den nya tippen skulle ligga.
Men de som bodde i närheten av området klagade förstås.

.
undrar polisen Pontus Fors.
veckors intensiv utbildning för att bli de första " Lugna gatan-värdarna ".
Sjukvårdskunskap, livräddning och första hjälpen ägnas stort utrymme.
Ett kontaktnät i stan som äldre vuxna inte har.
Jag trodde inte det skulle vara så här välplanerat och avancerat.
Inte rädda De är inte speciellt rädda att själva bli utsatta om de ingriper vid bråk, säger Fredrik Berglund:
" Man ska ställa krav, men vill man hjälpa måste man också vara beredd att ge.
Våldsbrott och stölder är normalt sett diskvalificerande:
Förutom Entrèvärden och Cafe Opera-företaget så har en rad mindre företag sökt auktorisation hös länstyrelsen.
Visst har vi hört det förut, men de ansvariga borgarråden Mats Hulth, Tjia Torpe, Lena Nyberg och Margareta Olofsson är rörande överens om att " nu eller aldrig ".
Vi m å s t e möta det här.
Det lär dröja mer än ett år innan Helen får sova i sin egen säng igen.
.
dagarna i Stockholmsområdet löd prognosen i fredags.
Den saken har debatterats av de lärda.
En tävling om källarmuseets utseende avgörs i dag kl
Dåliga tänder - Vem han är vet vi inte ännu - men han hade dåliga tänder.
Det blir ännu en sevärdhet i stan.
För en av gästerna som deltar i en 30-årsuppvaktning med fest i en villa i Saltsjö-Boo slutar kvällen på akuten.
Ett sällskap som beställt
Polisen stoppar den misstänkta bilen.
Erikssund
På Kungsträdgårdsgatan
Trots hjälp av spårhund står han inte att finna.
Vällingby
Där krockar de ett par bilar medan de rymmer från Kvantum.
Väl inne i bilen klipper den druckne plötsligt till en konstapel i pannan och är på väg att göra om det.
meter innan bilisten inser att det är honom det gäller.
" Segraren " tas om hand och förs till arrest.
biltjuvar.
, där det brann i fredags, brinner det igen sedan en ytterdörr
Cyklisten, en gästande ledig Malmöpolis på väg till sin tillfälliga Stockholmsadress, uppmanar tjuvarna att sluta.
Båda är stulna, visar det sig.
fönsterrutor krossade.
En man som försöker stjäla kläder förföljs av butikspersonalen men undkommer i en gammal bil.
Solna
En berusad man som ligger och fryser på marken tas om hand av polis.
Tidningsbuntar som ska till pappersinsamling brinner i stället.
, Essingeleden, Norra länken samt Årstalänken nattstängs för underhållsarbeten
från Västbergamotet till Uppsalavägen.
Klart den

Rialavägen är trafiken omlagd förbi motorvägsbygget fram till den
Klart den 7 juli.
För att lindra problemen är en snabbro monterad vid Lindhagensgatans norra del.
Ett körfält i varje riktning stängt för ledningsarbete.
Kungsträdgårdsgatan och Blasieholmshamnen.
Vid Skrubba trafikplats ses fogarna över fram till den 20 maj.
Fogarbeten fram till den 1 juli.
Ett ledningsarbete stör varuförsörjningen till Kungsgatans butiker.
släpps inga vanliga personbilar utan dispens in.
Han har länge velat föra Konsthögskolans linjer under samma tak.
.
Ateljéer delas av hävd ut i fallande ordning:
, Skeppsholmen.
Han älskar sitt gamla Mejan.
kan utvidga sina lokaler.
Förhoppningen är att de i symbios ska växa sig starkare.
En ny gravörskola knöts dit, år
En genomgripande ombyggnad ägde rum

oktober i år får svenskfödde Claes Oldenburg i New York sitt pris på Musikaliska akademien.
Vädret kan få ytterligare konsekvenser för lantbruket.
Arbetsgivarna samlades under söndagen för att diskutera eventuella åtgärder mot blockaden.
Han gillar att laga italiensk mat.
När Niklas och hans kompanjoner öppnade restaurangen för
Andra var inte sena att ta efter.
Kommer det gäster hittar han kanske på en ny, rolig rätt.
Fartyget skulle lägga till vid OK:s oljeanläggningar på Kvarnholmen.
Den exakta kravsumman är
Beträffande hänvisningen till Ufs hävdar sjöfartsverket att missen var så grov att det inte rådde minsta tvivel om att angivelsen var en latitud ( cirka
miljoner kronor extra avsattes för att ordna jobb.
Han hävdar att Stockholms insatser mot arbetslösheten sinkats av en rad " stelbentheter " i dagens arbetsmarknadspolitik och ger ett exempel:
- Läget är verkligen fint, lugnt och grönt, och se på utsikten!
Själva byggnaden fungerar ännu så länge som flyktingförläggning men den verksamheten är under avveckling.
- Här finns hur mycket idéer som helst, massor av lust och kraft som regelsystemet tar död på, säger Kåre Gustafsson och redogör för ett par av de projekt som riskerar att stupa på att " fel " människor kommit med uppslaget:
Lotta Samec Det är huvudbudskapet i Alternativ Stads mässa i Brygghuset som började i går, söndag, och fortsätter i dag.
Bägge vill gräva ner så många trafikleder som det rimligen går att gräva ner.
Stora förändringar När Eie Herlitz var ung revs hela det gamla Klara.
Gräv ner trafiken och bygg stad ovanpå.
Men jag vill inte längre ha bort nästan alla bilar.
april i fjol att låta Medanalys sköta laboratorietjänster för bl a husläkare.
miljoner - så stor att den borde väckt misstanke om underbud?
Men det framgår av protokollet att personalens invändningar bemöttes punkt för punkt av arbetsgivaren vid förhandlingen.
Det har påståtts att verksamheten inte följdes upp.
Den
Nordöstra fick ingen information om socialstyrelsens kontakter med åklagare så att snabba åtgärder skulle kunna vidtas eller åtminstone planeras.
Detta görs för att trygga kundernas hälsa.
Försöken i Stockholm, som börjar i höst, berör några få arbetsplatser och ska pågå i
sjuksköterskor som doktorerat i omvårdnad.
Det tog lång tid innan omvårdnad blev ett ämne med forskningsstatus.
Vi ser det t ex på vilken uppmärksamhet som vår kunskap får i medierna i jämförelse med läkarna.
I Stockholms läns landsting finns inte en enda professur.
Därför är det hög tid att en professur inrättas.
I höstas började man - på uppdrag av Danderyds kommun - att bygga parkeringsfickor längs Vendevägen.
" - Jag föreslog visserligen att man skulle genomföra allt ändå, men politikerna sade nej, säger Gilbert Berglund, som tycker att han aldrig fått chansen att visa folk hur bra det skulle bli.
och
Men då de kom till platsen fanns bara spåren kvar av uppgörelserna, om ens det.
Allt var hemligt:
Mobiltelefoner ringde.
att mäta krafterna eller inte.
Gjorde korta rivstarter på asfalten med rökmoln kring däcken.
vid Bredäng som proppades igen som vid en fredagsrusning.
Sergelgatan, Sergelarkaden och Sergels torg.
Det försvann i dån, damm och grus.
Men sonen ville gå en annan bana, så blev det också.
Först deprimerades han av insikten om hur lite han kunde ( jämfört med antikens stora mästare ), men sedan började ett febrilt skapande.
.
De var ofta ute på fester - båda älskade sådana.
Det gick nu inte så bra.
I Ingentingskogen i Solna erhöll Sergell ett lantställe.
Men tiden hade hunnit ifatt honom; den
Så en felskrivning har gett namn åt Sergels torg.
änglars tålamod skrev och skrev och skrev de, och när de inte orkade längre tog de sin tillflykt in i nån butik där ägaren ropade ut sin förtvivlan över att se lokalen invaderad av galna landsmän med skrivblock.
Från dessa gränder tar man in på små mörka gårdar med hängtvätt och kokkärl och en höna som lever sitt liv i en kartong tills den ska kokas och ett litet träd som bara med vänliga kinesiska gudars hjälp kan överleva.
Vi skulle ju lira!
,
.
Kong spelade faktiskt för Kalmar BTK säsongen
Den enda dramatiken var att Kong i fjärde set vände matchen.
Vilken skillnad mot tidigare i turneringen!
.
Och heja Sverige!
Hölzenbeins uttalande är ett bevis för att Johnny Ekström fortfarande är ett hett namn på den internationella fotbollsmarknaden.
mål.
Och misslyckades.
Ingen av dem har väl kapacitet att upprepa Gösta " Fåglum " Petterssons seger från
Det regnade nästan hela tiden.
Nyblivne proffset Michael " Roddarn " Andersson var
Svenska hästarna i särklass HANS VON ROSEN De svenska hästarna sopade banan med konkurrenterna vid söndagens stortrav på Bjerke.
för
Stoet vann nu överlägset på fina
Han vann lätt på
, en sänkning av banrekordet med
BERNDT ROSQVIST Ibland kan en förlust i fotboll kännas underbar.
) de senaste
säsonger i ligan sedan han inköptes från Southampton.
:e gången.
- Lite snöpligt.
ÖSK kan tacka sin polack Miroslaw Kubisztal för segern.
Men härligt var det, menade tränaren Tom Prahl belåtet.
Vi dominerade första halvleken klarare än vad Örebro gjorde i andra, tyckte HBK-tränaren Mats Jingblad.
Han fixade matchens enda mål, snyggt framspelad av Arnold Gudjohnsen.
Vi är ett bottenlag och spelade i dag som ett sådant.
) hemma mot Umeå.
Men vi saknar en riktig topp, någon som offrar sig i straffområdet, säger Jan Stahre, som förmodligen drömmer om de till allsvenskan avancerade skyttekungarna Bo Andersson ( Djurgården ) och Robert Johansson ( AIK ).
Efter hemmalagets segermål (
Han toppar i år på
gick efter
Nära andraplatsen, som
Han gick därmed över
miljoner kronor!
miljoner kronor som satsats på spelarköp ( totalt
på
Ett ligaguld som DN:s legendariske sportchef Rudolf R :et Eklöw, stor beundrare av Blackburn, säkert hade välkomnat.
mållösa matcher i serieupptakten.
Truppen är identisk sedan derbyt mot Hammarby.
Pelle Blohm, skadad senast, är aktuell för en comeback på mittfältet.
).
I mål var marginalen
när han vann OS-guld i finnjolle.
tävlingar.
i det italienska lag som gick till final men förlorade mot " America
- Det stora arbetet sker mellan tävlingarna.
Pyttelandet Nya Zeeland mot jätten USA som tjänar på en snabb fortsättning eftersom man har lättare att få sponsorer.
Inför mötet med Dennis Conner räknade datorer ut att " Black Magic " var flera procent snabbare än någon av de
America's Cup har, frånsett
Han dominerade Spaniens Grand Prix med samma överlägsenhet som under fjolårssäsongen.
Till och med fjolårsbilen var bättre.
Den populäre 30-årige engelsmannen, som haft en motig inledning i teamet, gjorde nu sitt första besök på prispallen sedan han debuterade i formel
Fyran Damon Hill låg tvåa till strax före mållinjen då han snurrade.
Får inte McLaren snabbt ordning på bilens oroliga väghållning är risken stor att Mansell slutar.
Matchen West Ham-Manchester United slutade
).
Hans mål mot Liverpool innebar att han gjort mål i
Men i den andra halvleken hettade det till på båda arenorna.
meter och öppet mål blockerades av en hemmaförsvarare.
gånger.
.
,
Då hade redan Mikael Kjellström ( Hylte ) skadat ena knäet men återkommit i spel efter omplåstrande och hårt tejpande av det högra knäet.
.
Han hade bästa stödet av Ernesto Rodriguez och Angel Alonso.
Detta har varit anledningen till snurrningar och avåkningar.
Michael Schumacher är tillbaka i VM-ledning.
:e varvet när han bröt med motorhaveri.
:e när han bröt på
,
Den första fullträffen kom redan
i skiljeset ).
Och det står klart att Thomas trivs i tennisens hetluft.
I mars var det vänster knä och det tog
Men det är lättare sagt än gjort att vila.
spelare.
.
matcherna var att bortalagen vann och kvitterade till
Detta efter seger över Spanien, en annan av favoriterna till guldet.
Gruppfinalen mellan Spanien och Sverige bjöd långa stunder på rena handbollspropagandan.
, men Juan Dominguez lobbade in
Mycket på grund av Mats Olsson, den 35-årige Ystadmålvakten, som spikade igen målet i första halvlekens slutskede.
Men Sverige - som förlorat de
, Garralda
ur minimal vinkel och fastställde slutresultatet till
I går kom äntligen Pierre Thorsson in i VM.
- Det spelar ingen roll vem som gör målen.
- Att det första skottet sitter är viktigt för fortsättningen.
- Deras insatser var avgörande för segern.
Dessutom brukar jag byta målvakt hela tiden.
i halvlek var utgången oviss till slutsekunderna.
Det gjorde honom lite gladare.
Men ofta finns det några godbitar, som just i kväll.

senast.
segrar i karriären.
Som nybliven EU-medlem dras Sverige efter hand in i nya samarbetssammanhang, också på säkerhetsområdet.
De ser VEU som en av Natos pelare med uppgift att enbart sköta fredsbevarande och fredligt/polisiärt konfliktlösande uppgifter.
Ofta är tonen aggressiv och anklagande.
Det är ett sätt att tänka.
Om marginaliseringstendenserna inte bromsas, varnar han, " kommer vi att skörda stormar av bitterhet, frustration och vrede ".
MÖTEN MELLAN skilda kulturer och etniska grupper kan vara fruktbara men är sällan idylliska.
På den andra sidan har kommunisterna i Sverige bara haft en marginell betydelse.
De kan dras till vänsterpartiet i enskilda sakfrågor, till exempel kärnkraften eller Europapolitiken.
Under efterkrigstiden har socialdemokratin fått mellan
För det andra skulle ett större vänsterparti minska sannolikheten för ett borgerligt regeringsalternativ.
Valet tycks stå mellan att antingen inrätta en statlig TV-kanal för distansundervisning eller att släppa fältet fritt för en ny, fast nu mer lokalt orienterad, reklamfinansierad kanal.
, ytterligare markkanaler inrättas i Sverige.
drog under
Nu är TV-utbudet i marknätet märkligt nog inte huvudargumentet för M
Reklamkonkurrens tenderar att driva kanalerna att enkom maximera tittarunderlaget, med för mångfalden i TV-utbudet kända utarmande effekter.
Om så, betyder det inte nödvändigtvis att pengarna ska satsas i en ny, fjärde marksänd TV-kanal.
.
Uppmaningen fick en bred massmedial spridning och rådet efterlevdes i mycket stor utsträckning.
Att " stämma i bäcken " har genom historiens gång varit en gyllene princip vid bekämpning av smittsamma sjukdomar.
Ett mer effektivt sätt att förhindra vidare smittspridning är svårt att föreställa sig.
Landstinget står inför stora ekonomiska problem och som ett led i besparingarna har föreslagits att infektionskliniken vid Danderyds sjukhus läggs ned och att hivinfektionsvården överförs till befintliga enheter vid Huddinge sjukhus och Södersjukhuset.
En infektionsklinik för dem som bor i norra Stor-Stockholm är i sig väl motiverad för kvalificerad vård av andra komplicerade infektioner men den utgör en absolut förutsättning för bibehållandet av god medicinsk vård för de hivinfekterade och upptäckt av " nya " hivsmittade i detta område.
Vilka får betala priset för ett sådant misstag framöver?
De hävdar att det finns en risk för att aborter kan komma att utföras enbart för att ta organ från fostret eller att aborter senareläggs med hänsyn till behovet av fostervävnad.

år.
Och han hoppas att svenskar som vill ha svensk mat också vill betala för den.
Anmärkningar måste åtgärdas.
- Det är väl bättre med en katt i ladugården än att ta dit Anticimex, tycker Sven-Eric Ericsson.
Och priset på vallen har han inte fått besked om än.
" Det tar
- Vårbruket är redan ett par
Växtperioden mellan sådd och skörd blir knapp.
Regn och snö - Nu behövs alltså gynnsamt väder med detsamma.
Och ganska kallt väder och riklig nederbörd väntas i större delen av landet även de närmaste dagarna.
Militären hade inte dragit tillbaka sina trupper såsom den lovat.
Inte förhandla utan skapa förtroende för UD:s roll hos regeringen, militären, gerillan och kyrkan.
Han har tagit risker utöver det vanliga och genom hans försorg har vi kunnat föra en dialog med gerillan.
Vi hade avtal klara
- Det var ett sabotage.
På måndagen reser en svensk förtrupp till eboladrabbade Zaire för att på plats i Kinshasa och Kikwit förbereda en svensk läkargrupps ankomst, meddelade räddningsverket på söndagen.
På söndagen vårdades
WHO har sagt att risken för en omfattande epidemi är liten ens om viruset skulle nå Kinshasa.

Sedan Jens Spendrup blev VD i början av 80-talet har företagets omsättning fördubblats flera gånger om.
Därför är det bra att direktörens lön sedan ett år står att läsa i företagens årsredovisningar.
" Varför har sjuksköterskor i Sverige lägre status?
Kanske är det därför Jens Spendrup är en av de få direktörer som över huvud taget vill berätta om sin privatekonomi för Dagens Nyheter.
stora utgifter redan betalda:
kronor i månaden.
Samtidigt har vi bestämt att det ska fortsätta vara ett familjeföretag.
Runt bostadshuset ligger en jordbruksfastighet med skog som Jens Spendrup själv äger.
Han har en fru som är egen företagare men som nu satsar på att bli konstnär.
" Inget som kostar.
" Det går inte att resa med många barn.
Det är det jag håller på med.
Men inte på samma sätt som företaget.
Det kostar.
Exporten drabbades av kännbara tullar från årsskiftet då de
En källa i det norska regeringskansliet säger på söndagen till Oslotidningen Aftenposten att Sverige faller Norge i ryggen och utnyttjar den situation som uppstod efter folkomröstningarna i höstas.
- Men ibland är våra intressen motstridiga.
Sprickan mellan parti och fackföreningsrörelse har drastiskt vidgats, visar den opinionsmätning som Sifo gjort för Göteborgs-Posten den
procent missnöjda med regeringspolitiken, en större andel än hos något av de borgerliga partiernas sympatisörer.
Jonas Sjöstedt har varit vice ordförande för Nej till EU under
Enligt vänsterpartiets partisekreterare Lars Ohly siktar partiet på
INGER JÄGERHORN Tystnad.
Paralleller Där finns paralleller dem emellan, också om Salimas historia är så fasansfull.
När tidningarna uppmärksammade år
Luksep anser att det i botten låg någon form av svensk politisk anpassning till Sovjetunionen ( som också transiteringarna vittnar om ).
Vid EU:s andra innanhav har den franska likgiltigheten drabbat Salima Ait-Mohamed hårdare därför att situationen i Algeriet är så katastrofal.
Man vet inte om det var armén eller fundamentalisterna som gjorde det, ingendera sidan i den algeriska konflikten har intresse av en fri press.
De får i stället vara på sin vakt mot integristerna också här i Frankrike.
Av vem?
Men politikerna undviker att tala om det.
Dock lovade premiärminister Yizhak Rabin att inga fler landbeslag kommer att verkställas.
En av dem, David Grossman, sade att det är var medborgares plikt att " säga ifrån när regeringen med dumma provokationer sätter vår framtid på spel ".
av Marocko blir mötets ordförande.
Serberna har förbjudit alla civila passagerare på FN-flyget och angriper den enda öppna vägen nerför Igman-berget och över flygplatsen.
Efter anfallet mot Butmir begärde FN-befälhavaren i Bosnien general Rupert Smith flygstöd för att angripa serbiska stridsvagnar och artilleri, men Yasushi Akashi, FN:s civile chef i hela det före detta Jugoslavien, hade en annan mening.

Attackerna mot FN och FN:s oförmåga att göra något annat än att förse civila i Bosnien med livsmedel har åter fört frågan om FN:s framtid i Bosnien högt upp på dagordningen.
Men de senaste veckornas förödmjukelser blir knappast de sista som kommer att drabba FN.
av de
procent för båda.
Rau får då äta upp sitt uttalande att han inte vill regera med " småpartier ".
Sedan den 650-åriga helgedomen i Charar-i-Sharief i Srinagar brann ner till grunden i torsdags har våldsamma protester med bland annat anlagda bränder skakat Srinagar, detta trots att de indiska myndigheterna tämligen omgående införde utegångsförbud.
indiska ministrars besök.
krig sedan självständigheten
Fast ho vet, när det gäller den syriska huvudstaden.
Det är som om ingenting har ändrat sig.
Det är inte säkert att man gör det.
Brooklyn!
.
" Gud är större.
grillad kycklinglever, vinbladsdolmar, tahini och hoummos, picklade gurkor och oliver med koriander och skarp peppar.
Jag skrev en gång en betraktelse om hur frånvaron av reklam skapade en lugn och harmonisk stadsbild.
Det syftade på Deng Xiaoping som snart nog utrensades.
Bland det första man ser i taxin från flygplatsen är svenskschweiziska ABB:s logo i jätteformat.
CHRISTINA KELLBERG Söndagens extrema väder i Västmanland, Uppland och delar av Hälsingland orsakade inga allvarligare olyckor.
Det fick han, sa polisen.
På tisdagen väntas lite varmare väder, runt
småbarn ihjäl sin hustru med
Bland annat därför att mannen under vistelsen på sjukhuset hade hotat hustruns familj per telefon.
Den möjligheten fanns inte i den gamla lagen om sluten psykiatrisk vård.
Men den nya lagen om särskild utskrivningsprövning kommer troligen att leda till längre frihetsberövanden för dem som döms till tvångsvård.
Jag hade inte hört talas om De Gaulle, om Tito, ja inte ens om Ben-Gurion.
Håglösa spaningar - Era ord, minister Peres, här inför Folke Bernadottes söner, har en stor betydelse.
Men romarna byggde också vackert timrade balkbroar på stenfundament, till exempel den bro över Donau sombyggdes
Andra brobyggare var i farten under medeltiden, men med något mindre framgång.
En typ av bro som kom tidigt till världen får vi inte glömma.
Fortsättning följer.
Talgoxeparet fortsätter att hämta mossa och fjädrar till boet och försöker ignorera nykomlingen.
Fadern återvänder till den första partnern.
Kungen for därefter norrut med sitt fartyg " Maha Chakri " som hade
Under tågresan drack kungen te
Han avslutade sin norrländska resa med inköp av knivar i Lindgrens järnaffär och for hem till Siam.
.
lås med kedjor är det minsta.
och en livlinor och pikar och vimplar och
Antagligen är det nyttigt som träning att gå.
Ännu ett tag?
Jag kräver att DN omedelbart publicerar en ursäkt.
Sunt förnuft säger att det är en form av misshandel att skära ner min eller någon annans assistans, eftersom det innebär att vi mycket smärtsamt blir utestängda från förhållanden alla människor behöver för att leva drägligt.
Ett par
Då kommer de rännande från alla håll, hotfullt pekande med sina gevärspipor, och barnen skingras.
Redan andra dagen talar jag med en tolvårig pojke med mörka ögon, ett av Intifadans alla mer eller mindre skadade barn.
Man kan ju använda konst och litteratur på många sätt.
Jag möter den entusiastiske Roy Goodman i finska Lahtis, där han repeterar Haydn med stadens unga och ivriga symfoniorkester.
minuter, som också den kommer att tas upp på skiva.
En Adolf Busch på 1930-talet hade det mer korrekt i fingrarna än många av dagens musiker.
Om några årtionden kommer musikerna att förväntas ta med det rätta instrumentet till konserten, olika violiner för barock, klassicisim och romantik till exempel.
år sedan var de tidstrogna musikerna så få att samma musiker satt i de olika orkesterna.
man utbyggda klangkroppen.
Vi i England tänker på Händel som engelsman.
En lovande flicka med enbart stora A-n i betyg.
Mörk humor Boken gestaltar Elisabeth Wurtzels gradvisa förfall in i depressionen, hur hon förlorar greppet om tillvaron.
Klockan är
Att ha insikten om att något är på tok men sakna förmågan att göra något åt det.
Men det hon framför allt är kritisk emot är att det är så många som behöver prozac, att hopplösheten sprider sig så långt ner i åldrarna, att depression tas som en självklarhet.
Detta är något Elisabeth Wurtzel finner fullkornsanfäktat och fullständigt befängt.
Än mindre skriva ut mer prozac.
Och så är det lithium till natten.
Ty så värst mycket närmare den mänskliga ondskans innanmäte kommer man inte i Agrells sällskap.
Man måste vara " närvarande ", man måste själv erfara krigets känslor, hävdar Agrell, man måste uppleva " det andra kriget " ( en term lånad från Slavenka Drakulic ), kriget bakom fronten som berövar människan rätten att vara normal, det vill säga att vara människa.
Han konstaterade att det inte gick att se var det ena började och det andra slutade i referaten.
Endast en hel text skulle kunna utgöra ett underlag för ett åtal.
timmar.
Åklagaren verkar inte känna till att jag har skrivit i
En gång tidigare,
Har inte förtryckets giftiga vind blåst genom vår land?
Förnedrar vi inte de kulturella och mänskliga värdena i vårt land?
Vi kan till exempel jämföra med Tyskland:
Mina artiklar är en uppmaning till vårt folk.
Mina vänner förhöll sig roat överseende till att jag just hade läst den för första gången - litteraturvetare medger inte gärna att de läser klassiker för första gången, de säger hellre att de läser om.
det var Kittys och Levins kärlekshistoria som har ett helt annat, långsammare förlopp och som ger Tolstoj tillfälle att diskutera den ömsesidiga äktenskapliga anpassningens förutsättningar och problem.
Den gestalt som den här gången fångade mitt intresse var lady Chatterleys make, sir Clifford, mannen som inte bara är skadad fysiskt, i underlivet, utan också psykiskt, så att han bara kan uppleva verkligheten intellektuellt och inte se naturen utan att genast börja citera de naturdikter han kan utantill.
MERETE MAZZARELLA ROSS BLECKNER förekommer lika flitigt i skvallerspalterna som Madonna.
Ross Bleckner är vad alla vill ha och har väntat på.
Det förför i ögonblicket, men i efterhand framkallar det genom sin känslosamhet ambivalens.
För honom blir förgängligheten föremål för en ironisk, ibland humoristisk lek med anonymitet, utbytbarhet och abstraktion.
Den krympande volymen associeras också till förlust.
Till skillnad från Ross Bleckner blir Felix Gonzalez-Torres inte sentimental, däremot melankolisk.
De förnekar i stället nazisternas brott, med en halsstarrighet som måste ha att göra med barriärer inför den egna livslögnen.
Gränsen mellan oreflekterad tyskbeundran och ideologisk fanatism är inte alltid så lätt att dra.
Blågul nazism MUSIK NILS HANSSON Artister:
Mycket kan man tacka sångerskan Beth Gibbons för.
Hon är en tragedienn av format.
Rösten växer till dubbla omfånget och spricker, plötsligt skulle hon kunna välta vilket bluesrockband som helst.
Vi är alla romantiker.
Våra liv, särskilt i storstäderna, är så fyllda med intryck och händelser som pockar på vår uppmärksamhet att varje försök att översätta det till teater verkar lämna så mycket vid sidan om.
det är den relation som existerar mellan producenten och publiken.
Det måste finnas en teater som har både historia, samtid och framtid.
Anthony Hopkins, Kenneth Branagh, Emma Thompson, Daniel Day-Lewis, Tracey Ullman, Ralph Finnies, Miranda Richardson för att nämna några.
" Det är svårt beskriva vår identitet, men den är ljusår från det som är policyn på Royal Shakespeare Company som bygger på den klassiska repertoaren.
Det är som att vara till sjöss i väntan på vind.
Hallberg höll sig ödmjuk i bakgrunden av stråkarna.
Den hade behövt sällskap av den ilskna schäferhund och gasmaskbeklädda kör som ingick i den ursprungliga föreställningen.
den fransk-svenske cirkusdirektörenJean Houcke på flykt från Frankrike.
Flera av dessa och framför allt Bodo West-Rosenberg blev lärare till parkens populära barnartister " Furuviksbarnen ", som
Många trodde att detta betydde slutet på Furuviks cirkustraditioner.
Ludvika Minicirkus bidrog med sina
Behov Rolf Lovland är en av Norges mesta kompositörer, och han har under de senare åren gått ifrån den musiktyp han skrev när han vann Eurovision Song Contest
I vilken stad det blir har inte norrmännen bestämt ännu, men Lillehammer, Oslo eller Bergen ligger bäst till.
Jan Johansen gladdes också lite åt den norska segern, eftersom båda hans föräldrar är födda i just Norge.
SAB:s bromsregulatorer monterades på järnvägsvagnar och lokomotiv över hela världen.
Han fortsatte med fulla dagsverken i den storslagna och karga naturen på ostkusten.
år gammal.
Fritz Hovnes engagemang för det lokala kulturarvet förde honom till uppgiften att leda Kronobergas läns hembygdsförbund i över ett decennium.
Utbildningen av fritidsskeppare vid den tiden var nämligen bristfällig.
år med detta vid sidan av mitt ordinarie arbete som örlogskapten med mestadels tjänst på minsvepare och sjömätare tog jag ett års tjänstledighet.
Nytt båtliv Kursverksamheten hade en liten nedgång med konjunkturfallet in på 90-talet men har repat sig.
Gör tavlor också Vid sidan av seglandet är akvarellmålningen den stora hobbyn, och den har till och med blivit smått lönsam.
av
Jag fick veta en hel del om de villkor under vilka medeldistansarna Muhammad och Ahwad tränade i Jemens berg.
Bara i enstaka gamla spelfilmer har jag sett sådan ogenerad exponering av kolonialt beteende om ett land och dess folk i den fattiga världen.
Stundvis kändes det som att titta in på ett stort privatkalas där inga kändisar saknades och ingen liten lustig händelse från festföremålets trevliga liv förbigicks.
I rollerna:
Regi:
Del
- Dagens backlash är fulare, våldsammare och mer bestraffande än den var på 80-talet, säger hon i dag.
Där har den kvinnliga åklagarens före detta make krävt vårdnaden om deras barn.
Den femhundrasidiga boken punkterade de myter som spreds om riskerna med att vara en självständig kvinna.
Reagerar inte Det hårdnande klimatet i samhället märks också på attackerna mot " affirmative action ", den lag som kom till för att öka möjligheterna för svarta, minoriteter och kvinnor att få jobb.
år, har flyttat till Los Angeles.
De hänger upp all sin frustration på kvinnors ökade frigörelse och framsteg.
Männen möts varje vecka i grupp.
- De här männen känner en verklig och legitim rädsla.
-Till för
- Jag hade väntat mig mycket hårdare kritik.
CECILIA JACOBSSON Det är i år
LO:s ordförande Herman Lindqvist ( farfar till journalisten och författaren med samma namn ) undertecknade, liksom Järn- och Metallarbetareförbundets ordförande Ernst Blomberg och
Ingen fick jobba mer än
- Sedan ett år tillbaka har vi märkt en kraftig ökning av intresset för skatteparadisen.
I vissa fall motsvarar underskotten belopp över en miljard kronor, men skatteplaneringen syns ändå inte i bolagens årsredovisningar.
Problemet, enligt Bäckström och Norell, var att de regler som infördes inte var tillräckliga.
I andra europeiska länder har exempelvis läkare och advokater använt skatteparadisbolag som mottagare av arvoden.
Sedan årsskiftet har svenska myndigheter ändrat skattereglerna för kapitalförsäkringar i England, och försäljningen har sjunkit kraftigt.
Men misshälligheterna i Grafiska fackförbundet har inte kunnat tystas ned, och de fortsatte ända in på mållinjen.
Nu får de
De gamla tidningsgrafikerna är nu bara drygt
Malte Eriksson beskriver sig själv som föga auktoritär.
Verkstadskonflikten riskerar nu också att dra ut på tiden ordentligt.
månaderna i en provtjänstgöring och de första
Vi har ju faktiskt tackat ja till medlarnas bud

Enligt förslaget skulle bankerna i fråga inte kunna sälja aktierna de förvärvar, men man skulle däremot få förvalta bolagen.
Och en av USA:s största banker, Citibank, har förklarat sig vara intresserad av att komma med i konsortiet.
Tjernomyrdin har ju lett gasindustrin och har goda förankringar i den gamla industrilobbyn; Rybkins parti ska fånga de reformvänliga kommunisterna.
Många av de inrättningar som bär det stolta namnet bank är inte stort mer än några små växelkontor.
Förra året upptog denna lista
procent av bankernas tillgångar ); bankerna har också tjänat på inflation och instabilitet och om ekonomin konsolideras blir det kärvt för de fattigare.
De
Värdet på hennes tillgångar minskade från
Ännu värre rasade John Paul Getty
miljoner till
Ungefär lika många arbetade deltid, trots att de ville arbeta mer.
Av LO:s privatanställda kvinnor vill
procentenheter.
Också de unga LO-männens deltidsarbete har fördubblats, men på en mycket lägre nivå.
DN " Ditt livs affär " heter en ny handbok för alla som tänker köpa eller sälja en bostad.
Det är ett investeringsbidrag som täcker
till
I Sverige, Danmark och Finland är medlemskap i a-kassan frivilligt, medan arbetslöshetsersättningen i Norge ingår i den allmänna socialförsäkringen.
kr, är den högsta inkomst som kan ersättas till
danska kronor per vecka, vilket motsvarar
Barntilläggen uppgår till
första veckorna med
Mellaninkomsttagaren får nästan lika mycket i Sverige och Norge, medan ersättningen i Finland är lägre och den i Danmark högre.
Under
under
Under de dåliga åren har många unga lämnat branschen, som blivit rätt ålderstigen.
punkter till
Astra ökade vinsten med hela
Föreningsbanken A* sjönk förvisso med
Fredagens kursuppgång på
kronor till
Aktiekursen steg med
I dag är han klar - för AIK!
200_000-250_000kronor hade varit en rimligare summa.
Erik Hämäläinen från Jokerit, nykorad världsmästare, är klar.
- På onsdag ska jag diskutera ett eventuellt förlängt kontrakt med Kärcher, det är allt jag vet, säger Sahlström till DN.
Transferlistan har funnits i
, uttagen till dessa läger med NBA-lagen Milwaukee respektive Atlanta Hawks.
PAMELA ANDERSSON AKUREYRI.
Inför slutspelet har Carlén gjort
- Inte målvakten utan han med det långa håret.
kilo torsk på några timmar i lördags - nu skulle Carlén och de andra spräcka sitt eget rekord.
blev det
23-åringen har stänkt in inte mindre än
straffminuter och när den egna individuella skickligheten inte räckt till har man helt sonika dragit ner motståndaren istället.
Inte ens om man heter Hammou, är nordafrikansk stjärna och spelar på ungdomlig entusiasm.
OS i Atlanta hägrar för mig - därför tänker jag tacka nej till EM, förklarade han i går.
gånger under så kort tid.
IFK Norrköping låg lågt i förhandssnacket inför den allsvenska fotbollsstarten.

Retur över Djurgården inledde matchen bäst.
efter
Dessförinnan hade förre MFF-spelaren Peter Hillgren ordnat kvitteringen till
Hedman och Jan Eriksson missförstod varandra och Andreas Andersson fick fritt spelrum.
bästa i någon tävling, så är jag med igen.
:e man i Europa
Dessutom var Haeggman sexa i en tävling i USA och trea i världscupen tillsammans med Jesper Parnevik.
Pang in i sargen, trasiga revben, axel ur funktion och en vänsterarm som knappt hämtat sig än.
Om inte spelet blir bättre finns risk att Haeggman får se upp så att han inte tvingas kvala sig kvar.
Inför den allsvenska fotbollsstarten höll IFK Norrköpings nygamle guldtränare (
- Ändå finns det en bit till att ta.
Janne Jansson, Patrik Sandström och Joachim Acheampong tog efter en jämn första halvlek helt kommandot där efter paus, samtidigt som backlinjen inte hade några problem med Djurgårdens långbollar mot Nebojsa Novakovic och Bosse Andersson.
På slutet höll han nederlagssiffrorna nere, räddade bland annat ett friläge med inhopparen Robert Steiner.
Det var ingen stor fotbollskost som bjöds.
Det blev också Andreas som visade vägen på Råsunda genom att nicka in
Degerforsledningen i halvtid var inte orättvis.
" Pagge " i dagens form gör ingen människa glad.
Förutom en toppinsats av Dan Larsson i målet, spelade liberon Dusko Radinovic säkert matchen igenom och Vujadin Stanojkovic återkomst till höger i försvaret gav stadga.
Nu hjälpte vi naturligtvis till att göra honom bra.
ess redan i den första halvleken - och efter en timmes spel linkade Niclas Nylén av banan med en vrickad fot.
Malmö dominerade första halvlek och tog ledningen genom Jörgen Pettersson, som tog vara på ett inlägg från Anders Andersson.
På elitsidan är intresset annars svalt, främst beroende på den tidsmässiga närheten till VM i tyska Detmold den
löps som kort distans.
.
miljoner, varav den samlade sponsorbiten uppgår till
Moses Tanui, Nixon Kiprotich och flera andra är upprörda över att kenyanska friidrottsförbundet sparkat cheftränare Mike Kosgei.
Skulle stjärnorna göra allvar av sitt hot mister Göteborgs-VM en stor del av världens absolut bästa löpare på medel- och långdistans.
Men någon större oro hyser man i alla fall inte på VM-kansliet i Göteborg.
Men på söndagen kom Pierre Thorsson äntligen in i handbolls-VM.
Glömde bort Pierre - Det spelar ingen roll vem som gör målen.
- Att det första skottet sitter är viktigt för fortsättningen.
- Deras insatser var avgörande för segern.
Dessutom brukar jag byta målvakt hela tiden.
.
i Italien ( Bolzano ) och
Han är vänsterhänt och har som bäst varit rankad
Detta var Enqvists femte ATP-final och han vet ännu inte hur det känns att förlora...
stora USA-turneringar ( Washington, Toronto, Indianapolis och Schenectady ) och avancerade från
, en bra bit över
, där han trots ett tungt lopp var komplett överlägsen konkurrenterna.
gånger pengarna.

Segervägen jämnades av att favoriten Mr Delvin Boy inte oväntat tog sig en rejäl gunga i första kurvan och sedan kom fint tillbaka som trea.
kvar och drog undan i klar ledning och var aldrig hotad.
, All The Ladies Guy.
Glass Bait femtepar utvändigt, med i anfall
kvar men agerade trögt.
Abbe Tuffing kunde inte försvara ledningen men kom tidigt ut i andraspår.
kvar och var framme utvändigt ledaren
Cole Wange tredjespår genom första svängen fram utvändigt ledaren, pressade sig till ledningen
Dream of Goal tredjepar utvändigt, mycket hastig attack
kvar, men kunde ingenting.
.
Galopp bl a:
Rafflande slut LEIF BERG Årets SM-final i lag blev spännande från början till slut.
Detta i sin tur tack vare att ledande laget, Scan, fick nöja sig med
Brutalspärr vann Juniorernas SM-lag avgjordes samtidigt.
poäng mot
:e plats trots segern i de amerikanska grusmästerskapen i Pinehurst, North Carolina, som gav
" Gusten " i Dresden Sverige har ytterligare
), Christian Bergström (
I en mindre Challenger (
Jonas inleder mot en kvalspelare, Stefan vann sin första match på måndagen mot fransmannen Arnaud Boetsch med
,
För sjunde gången av
I söndagens avslutande finaler blev det bara ett guld genom Hector Vinent i lätt weltervikt.
hålen.
Maradona avgick från ett tränarjobb i argentinska Racing Club i förra veckan.
Tyskarna hade däremot koll på de svenska europamästarna och gick ut med målsättningen att hålla siffrorna under
landslagsback tackat ja.
Att den
Norrmännen är stolta över guldmedaljen i Dublin.
Med söndagens förnyade väljarförtroende skriver han argentinsk historia.
Till det bidrog förutom hög arbetslöshet att Argentina trots pesons bindning till USA-dollarn drogs in i Mexikos valutakris i början av året.
Många barn och ungdomar födda och uppvuxna i Sverige upptäcker alltför sent att man måste kunna tala och skriva svenska för att studera vidare och få ett bra jobb.
Dessutom har många av de ungdomar som i dag inte talar tillräckligt bra svenska fått stöd i mycket stor omfattning under hela skoltiden både när det gäller svenskan och hemspråket, vilket borde leda till eftertanke.
Däremot måste undervisningen anpassas och organiseras utifrån elevernas olika behov och förutsättningar.
Konsekvenserna är naturligtvis inte möjliga att överblicka.
Det måste skolan kunna erbjuda.
Felet med regeringens politik är dock att man växlar in på ett spår som kan skapa problem där de inte behöver finnas.
):
Patienterna kom, fick cancerdomen och gick hem och dog, inte av cancer utan av kunskapen att ha cancer.
, även den statistiskt säkerställd och viktigare än alla de kroppsliga och alla övriga var - självbedömd hälsa.
När man sedan indelade efter självbedömd hälsa inom samtliga
Efter en kolesterolscreening i Luleå
" No pain - no gain " är ett uttryck som Jane Fonda lär ha myntat.
Digital röntgen är en nyhet för tandläkarna och deras patienter.
Bilden lagras tillsammans med en säkerhetskopia på optiska CD-skivor för framtida behov.

system per år tas fram med dagens kapacitet.
Den teknikintressade tanddoktorn tror på fortsatt intåg för ny teknik på tandklinikerna.
Juridisk hjälp En asylutredning ska påbörjas omedelbart vid ankomsten och beslut kan fattas om direkt avvisning när det är uppenbart att asylansökan inte har någon grund.
Detta för att undanröja möjligheten att " mörka " med vilket plan och från vilket land en asylsökande anlänt.
- Långa väntetider är dyrt för staten och inhumant för den som väntar.
De cykeldemonstranter som på flera orter i landet huttrande trampade fram genom snömodden hade kanske svårt att nå fram med dagens budskap.
riktiga snönoteringar under maj månad i Stockholmstrakten.
Men siffrorna väcker egentligen ingen större upphetsning på SMHI.
och den snöby som drabbade Centralen.
Att utsläpp av försurande svavelföroreningar och aerosoler har en bromsande effekt är en klen tröst.
- Den första dagen med riktigt höga halter björkpollen hade vi i Stockholm den 4 maj.
Redan i mars är det säsong för al- och hasselpollen, sedan kommer björken och så i juni de olika grässorterna.
- Privatskolor borde få lika mycket pengar som andra skolor.
Dessutom har jag varit med på olika besök.
De höll på att tappa kistan innan de nervöst sänkte ned den i den nygrävda graven.
De äldre reser till sina hembyar.
En genomgång av
KERSTIN HELLBOM I går kväll åkte
Förhållandena i Kikwit, den mest drabbade staden i Zaire, är inte sådana att de svenska rymddräktsliknande skyddsutrustningarna skulle kunna fungera.
smittade personer.
Hellre det än att få en pinsam tillrättavisning.
gav han tillsammans med Ragnar Boman ut boken " Redovisa företagsledarnas förmåner!
Pengar han till största delen satsar för att familjen ska behålla kontrollen över företaget.
Låt oss säga att företaget plötsligt börjar gå dåligt och egentligen inte har råd med en hög VD-bonus.
En offentlig redovisning av de högsta chefernas ekonomi verkar återhållande på löneutvecklingen.
" Det är en ohållbar situation för dessa direktörer att motivera lönelyft på
Ja, det kanske finns någon enstaka som skulle kunna få ett motsvarande jobb utomlands.
Praktiskt taget alla direktörer Dagens Nyheter varit i kontakt med vägrar att säga vad de gör med miljonerna.
Det minsta man kan kräva är att mannen ser till att de har full pensionsrätt.
Fackens reaktioner fick Sundström på andra tankar.
Man noterar att den sker vid en från flera synpunkter politiskt känslig tidpunkt.
En viss osäkerhet har dock präglat israelernas attityd gentemot den socialdemokratiska regeringen på grund av de intensiva och personliga PLO-kontakterna.
Sedan följde en lång tid med varma relationer och från svensk sida stor Israelentusiasm.
Länderna på Östersjöns sydsida fnyser lite åt alla dessa organisationer.
En pelare för handel, en för säkerhet och en för rättsligt samarbete och kamp mot organiserad brottslighet.
Men siffran var känd och är därför nu ett problem för de
Tanken är naturlig.
Men rådet är mest idéspruta och katalysator, en organisation utan budget, utan kontroll över att besluten följs och utan sekretariat.
Runt båda haven uppmanar nordsidan sina sydliga grannar att samarbeta sinsemellan för att i någon mån avvärja kraven på hjälp.
Men t f professor Bo Huldt vid Militärhögskolan är övertygad om att det gamla Europa förr eller senare kommer att återupprättas över vattnen.
Hon nöjde sig med att förklara att hon personligen inte hade något emot att gå dit.
år eftersträvat denna officiella ursäkt från israelisk sida.
Där förklarade man dock att någon kommentar inte var att vänta.
Men hon döljer inte att man har tagits på sängen och är starkt kritisk till yttrandet.
Att förslaget är olagligt och strider mot den kommunala beskattningsrätten har faktiskt påpekats av moderaterna i riksdagen, av Skattebetalarnas förening och av Danderyd, Lidingö och Täby, som är de stora förlorarna i det nya systemet.
Det framgår av en doktorsavhandling vid veterinärmedicinska anstalten, SVA.
Merparten dog Sedan tog det bara
Över
I ett slag går det nu att med över
De
Hizbollahs mål är bildandet av en islamisk stat i Libanon.
procent av de röstberättigade ) röstade för att göra ryska språket till officiellt språk vid sidan om vitryskan.
Den sista punkten ger Lukasjenko kraftigt förstärkt maktposition och berövar i motsvarande grad parlamentet inflytande.
Den andra valomgången infaller den 28 maj.
Det var en stor seger för Menem, men än större för demokratin.
Han övertog ett land i djup ekonomisk kris.
Det visade " tequila-chocken " vid årsskiftet då den mexikanska peson råkade ut för en rekorddevalvering.
Han lovade då att Falklandsöarna åter skulle bli argentinska, att militärens arkiv om de försvunna under " det smutsiga kriget " på 70-talet skulle öppnas och att han skulle krossa arbetslösheten.
För dem är han arvtagaren till Juan Domingo Peron, arbetarnas egen helgonfigur.
skadades.
tåg som attackerades.
De visar också en fascination för giftgas.
Men allmänheten har den här gången blivit mycket nervös eftersom den långsamma takten också inneburit att gasattackerna har fortsatt.
Men många uppfattade måndagens underjordiska prov som en markering från Kinas sida av landets styrka.
De övriga stater som officiellt förklarat sig ha kärnvapen tillämpar ett frivilligt provstopp sedan
CLAES BRATT PHONSAVAN.
och
En del var det fel på, andra var inställda på fördröjd detonation.
kvar.
I varje by, i vart och vartannat hus hittar man familjer som förlorat någon eller några av sina närmaste, men det är påfallande hur lite bitterhet som finns kvar.
Många försök att få USA att röja upp har gjorts, framför allt av mennoniterna och andra kristna amerikanska grupper, hittills utan resultat.
Det krävs stor försiktighet.
Explosionen är kort och hård.
Vill inte svara Resurser - och ansvar - finns i Washington.
angolanska arbetare.
miljoner angolaner som genom kriget blivit direkt beroende av katastrofhjälp har inte kunnat nås med landsvägstransporter.
Men att flyga in katastrofhjälp dag efter dag, månad efter månad kostar oerhörda summor.
Gudrun Engström arbetar för Swedrelief i N'dalatando:
Men det var troligen mest kvinnor och barn.
Den verkar ha legat länge.
människor hade amputerats redan före den senaste intensiva fasen av kriget.
- Vi driver på och driver på men blir ändå försenade, säger han.
politikerna började när Kovac i mars förra året tog initiativ till en misstroendeförklaring mot Meciar som utlöste ett nyval i september.
Meciar har utnyttjat en undersökning av den slovakiska säkerhetstjänsten SIS till att hävda att presidenten beordrat telefonavlyssning och skuggning av honom själv och ledande medlemmar av HZDS.
BJÖRN JERKERT - Västra Mälardalen riskerar att bli ett slags farmarlag åt Stockholm.
Centern styr tillsammans med socialdemokraterna i Västmanlands läns landsting.
veckor innan hon kunde ta sig vidare för egen maskin igen.
Nu ska vi länspumpa henne och räta upp slagsidan.
gick Volgo-Balt
Breven till Ranveig av en av de unga döda, den år
Dessa sedan länge döda hade passat in fint:
Underliga hattar, gamla nattskjortor, butter uppsyn, är det så man vill se dessa favoriter?
Den lärdomen kan vi ju dra av den just bortgångne skalden Karl Vennberg.
Inte för inte var den unge stationskarlen känd som en särling, något av en " luring " ( i uttryckets positiva betydelse!
Gösta Carlsson avslöjar att deras tal inbördes var helt obegripligt, deras skrift likaså och att han egentligen endast talat med farkostens befälhavare och att " den dialog som jag och befälhavaren förde skedde genom så kallad hjärnkontakt.
Det fanns andra lurigheter vi skrattade åt, som idén att bevaka anläggningen för polleninsamling från oönskade besök med - giftormar.

människor.
Världen är hemsk och full av krig och våld och förfärliga sjukdomar.
När som helst, var som helst och utan förklaring eller kontroll.
De flyttade då inspelningen till Sri Lanka, där de höll på i
f Kr.
Vi var lyckligtvis inte där när bron brakade ihop, men vi gick över den ett par dagar innan, och sade att det här måste snart gå åt helvete som den här bron skakar.
Allt större andel av informationsutbudet görs i dag tillgängligt via uppringbara databaser och datanätverk.
kronor för att höra bl a samordningsminister Jan Nygren tala om hur vi skall kunna " uppnå bättre informationsutbyte mellan myndigheter, medborgare och företag ".
Som om hon tänkte på något annat.
En muterad, förvirrad tid, där folk har tappat sina rötter och försöker finna nya sätt att leva.
Han tycker att Portishead är ointressanta och bara gör sådant som The Wild Bunch och Smith & Mighty gjorde för åratal sen.
Fast på ett annat bolag och under ett annat namn:
- De är det bästa nya band jag har hört på flera år, säger han.
Men Geoff Barrow är inte nöjd.
När sångerskan Beth Gibbons kom med föll allt på plats.
Det var inget de ville.
Den musik som blir resultatet är svår att definiera.
Jag tror att vi vet tillräckligt nu för att kunna göra allt vad vi vill på egen hand.
De fick lov att arrestera boken i stället!
år.
Till sist tog han steget fullt ut och började dikta på sitt modersmål, ewe.
Kolonial pedagogik och kyrkotradition var enkelriktad, medan de afrikanska formerna förutsatte delaktighet ( precis som den livliga predikokulturen gör i USA:s svarta kyrkor ).
Publikbeläggningen var väl låg ( ca
Så blev det mörkt på scenen och ur mörkret hördes Sara Lidmans dikt om Västerbottens röda månskiva som fastnat i älgens krona.
Satsade på kultur Men ingen enda teaterskoleelev och ingen enda länsteater har anmält sig till festivalens Istaseminarier i Lövånger och sviker publiken är frågan om festivalen bär sig.
Ett logiskt mönster, som gjort för det postindustriella samhället.
Den trettioårige Thomas Hettches roman " Nox ", som något paradoxalt blivit lagd i munnen på en man som fått halsen avskuren, har hänryckt somliga medan andra blivit fullkomligt utom sig av raseri.
" Man bör kanske tillägga att lexem är ett begrepp hämtat från semiotiken.
Att ge människor frihet för att ta sig fram på egen hand var inte nog.
Hon skriver inte sällan i New York Review of Books, där hon med sin kombination av djup klassisk bildning och engagemang i nutidsfrågor kan sprätta upp de torftiga sömmarna och den ideologiska ofriheten i diskussioner om det heliga västerländska kulturarvet.
raska kliv är tillbaka hos Aristoteles.
Den var dess form, men kunde inte överleva den.
Det är, tror jag, i synnerhet där som Martha Nussbaum förankrar sin aristotelianism.
Han, eller " hon " som det alltid står hos Nussbaum, får " vagt rätt " medan det resultat " vi vanligtvis får inom politiken ... är exakt felaktighet ".
" Återstår bara att gratulera den kulturradikala, konfessionslösa kultursidan till dessa landvinningar...
Däremot kan man ibland se hans teckningar uppnålade på folks anslagstavlor.
Ibland blir det mycket exakt, på det där coola viset.
Hennes oberäkneliga förhållande till verkligheten gjorde sig bra som poesi.
Allt som varit smälter ner.
Det är som om hon plötsligt inte litade på att dikterna var komplexa nog, utan måste konstra till dem.
Ett antal av Sören Brunes scenlösningar är byggda i en jättelik glasform liknande en kaffebryggare.
Besökare i skinnpaj Ett 70-tal utställare deltar i Göteborgs första teatermässa som i huvudsak vänder sig till dem som arbetar på och bakom scenen.

Men nu inbjuder Designmuseet i London och ( svenska ) Poeform till Blend Collection, en utställning om askkoppen.
Är det Svenska Tobaks som inte vet vad de skall göra av sina reklampengar?
På måndagen presenterade han sin undersökning " Kommersialiserade TV-nyheter - på gott och ont " där huvudfrågeställningen varit:
inslag i de båda nyhetsprogrammen.
Boulevardteatern Ensemble:
från
Vilket i detta sammanhang är mer förunderligt än motbjudande.
Premiärkvällens inledning var också tekniskt olycklig och textningen till en början dålig.
år på 70-, 60-, 50- eller till och med 40-talet.
" Ja, det är vår dröm, det kan nog inte bli verklighet i första taget.
Frågan besvaras nekande, men det är orkestern som vuxit medan operan krympt.
miljarder utgör kulturens andel en skärv,
Market Theatre, gästspel på Reflexen i Kärrtorp Musikal:
Nej, Johannesburg, eller Jozo Jozi som just stadsdelen Hillbrow kallas, är en farligt gäckande skönhet vars heta omfamning ofta knäcker nacken på hennes söner och döttrar.
Framför den rullas en kavalkad av bilder och känslor upp i hetsande, rytmiskt, intensivt svängande nummerrevy a cappella.
Staten gav fortfarande pengar till konstnärer.
Han ger en liten passionerad föreställning om lyckan att vara en fri människa.
- Eftersom filmen har självbiografiska drag vill jag inte likna huvudpersonen vid någon som kommit till jorden för att predika.
- Om man anlitar andra producenter försvinner halva budgeten i deras fickor, menar Seljanov.
Hans närmaste är hustrun Brita och barnen Peter, Johanna, Jonas och Lena.
Han var i alla bemärkelser Den gode domaren.
Han hade chefsegenskaper långt utöver vad som är vanligt.
Ja, även till Skutskärs och Sandvikens bandy-träning då folk älskade att stå bakom målet och höra hans kommentarer.
Ett favorittrick var att visa upp en boll som han omärkligt plockat fram ur knäskyddet medan matchbollen låg i målet bakom honom.
Detblev totalt
- Jag hade ju stått i målet och dömt matcher i
Skärpan i repliken försvann inte bara för att en pipa brukade sitta där.
- Tja, jag kunde ju alla psalmerna, säger Bosse.
- Till och med din röst har fått en annan klang, sa Edwall.
Reporterns mödosamma andhämtning i uppförslutet satte lyssnaren i beredskapstillstånd, helt inställd på att larma SOS-centralen.
Det blev en spännande, men samtidigt humoristisk, berättelse om hur en människa tänker, handlar och reagerar inför det omedelbara hotet att dö.
Det hade bara blivit snack...
( Pet Sematary Two ) Amerikansk skräckfilm från
Enligt sägnen så återvänder de döda till de levandes värld om de blir begravda av sina närmaste på denna kyrkogård.
Den judiske Herman Broder har överlevt nazismens utrotningar i Europa och bor nu i New York tillsammans med sin hustru Jadwiga som räddat honom till livet.
Ian Carmichael, Belinda Lee och Kathleen Harrison.
Utställningen i Sjöbefälsskolans gamla lokaler på Kvarnberget i Göteborg har pågått i några veckor och pågår under sommaren.
" Barn föds med
Vuxna är likgiltiga.
Vi borde oftare ställa oss frågan:
Teckningshäften från den tiden var fulla av förmaningar som:
.
år, från Argentina och skakar imponerat på huvudet samtidigt som han med en tyglad suck beklagar alla bildintresserade museibesökare som flockas när storutställningarna landar.
De " tunga ackorden " består av prospekt och nyckeltal och framförs av herrar i traditionell kostym.
Priset på aktierna kommer att fastställas genom anbud av dessa institutionella placerare, inom intervallet 53-58 kronor per aktie.

Det finns flera syften, konstaterar Göran Collert, ordförande i Sparbanken Sverige.
års utgång, men nu avser Sparbanken Sverige att lösa hälften av dessa lån.

.
aktieägare har härdats med åren.
Sedan en dryg vecka ger Kinnevikföretaget återförsäljarna rabatter på
kronor per såld apparat.
Efter sista maj blir nivån
Han får medhåll av Europolitans VD Tomas Isaksson:
Det är många som köper telefon inför sommaren, säger Tomas Isaksson.
miljard kronor i vinst på en försäljning på
respektive
miljoner kronor.
Astra har stämt det tyska företaget Byk Gulden i såväl Tyskland som Sydafrika.
procenten.
I stället för att gå på a-kassa avlönas de som ställer upp som strejkvakter per timme.
Vi befinner oss på tröskeln till ett nytt sekel och Toys R Us väljer att behandla sina anställda som man gjorde i början av 1900-talet, säger SSU-kretsens ordförande Luciano Astudillo.
kronor i kontanta pengar för A-aktier och
- Bonusaktierna hämmar utvecklingspotentialen.
Affären förutsätter att Gripen Intressenter kan förvärva minst
miljoner kronor för årets första kvartal.
första månader halverats till
Det förklaras av de minskande problemkrediterna och högre räntemarginaler.
HENRIK BRORS/TT BRYSSEL.
Sverige har sagt ja till att Norge får tullfrihet upp till en nivå som motsvarar den tidigare handeln, det så kallade traditionella handelsmönstret.
Kommittén ska diskutera en än så länge hemlig rapport från kommissionen om den ekonomiska hälsan i medlemsländerna.
Finansministrarnas omdömen ska sedan tillbaka till EU-kommissionen, som har uppgiften att rekommendera åtgärder till de länder som inte blir godkända.
Hans Rundström har gått den långa vägen inom Filmnet.
stora betal-TV-kanaler konkurrerar om drygt
Vi har haft en stadig tillväxt, förra året med runt
Just nu råder det största kvalitetsgapet mellan oss och TV
" Men kunderna skulle vinna på att det bara finns en betal-TV-kanal i Sverige ", hävdar Hans Rundström som säger sig inte känna till några diskussioner om samgående mellan kanalerna.
svenska TV-kanaler - Kanal

kanaler koncentrerades till ett färre antal programkategorier på bästa sändningstid, prime time.
HANS KRONBRINK NEW YORK.
miljarder dollar om året.
centiliter och en större med
Det skrevs en hel del om Loka-vattnet i New Yorks press, berättar John Aletano, försäljningschef i USA för Lokas satsning.
Is i folieförpackning hade aldrig tillverkats någonstans tidigare.
var vår nedre smärtgräns, men vi förstod ju att vi hade en produkt som gick att sälja, det gällde att hålla ut och vänta tills dollarn gick upp igen, menar Robert Cederschiöld.
Men inte ens Vin & Sprit hade klarat att komma in på USA-marknaden utan tur.
I mitten står oroliga föräldrar och undrar vem man ska lita på.
Riktlinjer skrevs och skickades ut till alla berörda parter.
stora cykelaffärer i Stockholm visar att konsumentverkets rekommendationer ogillas.
- Självklart ska man välja en hjälm där barnet inte riskerar att strypas.
" utformad enligt konsumentverkets regler för säkerhet och funktion ".
Allvarligast är att så många köpare i konsumentverkets undersökning,
Mäklarsamfundet, som är den största organisationen för de cirka
En märkligt stor prisskillnad med tanke på att flera europeiska länder tar samma avgift inrikes som inom EU.
Svenska Posten har tolkat den som att det går bra att ha
- Den 1 januari
Men de gäller som lägsta porto till länder utanför Europa.
.

Dessutom kan Allmänna reklamationsnämnden i framtiden få en aktivare roll i mäklartvister.
procent mycket högre.
Fukt och mögel samt fel i dränering, källare och tak var de vanligast förekommande felen.
procent, skedde dock först efter fullföljt köp.
Den amerikanske handelsrepresentanten Mickey Kantor aviserade en sådan lista sedan förhandlingarna bröt samman och president Bill Clinton förklarade i ett tal nyligen att han var fast besluten " att öppna Japans bilmarknad ".
- Möjliga amerikanska handelssanktioner mot importerade japanska bilar kommer att krossa tusentals små amerikanska bilaffärer, leda till snabbt ökande bilpriser för de amerikanska konsumenterna och tusentals arbeten försvinner i USA, säger Walter Huizenga, ordförande för en organisation av bilförsäljare.
Priserna har stigit kraftigt de senaste månaderna.
Dagens brist i Tyskland kan därför delvis anses konstruerad, säger Jan Bruzelius och fortsätter:
Företagen säger att de säljer på långtidskontrakt till de asiatiska bruken.
Kampanj i radio Men något måste ändå göras åt returpappersbristen.
bilar sedan man upptäckt ett fel i bromssystemet på 9000-serien.
Under ogynnsamma förhållanden har kondensvatten kunnat rinna in, säger Peter Salzer, informationschef på Saab Automobile i Trollhättan.
I juli förra året återkallade Saab alla 9000-modeller tillverkade
Astra var även dagens mest omsatta aktie.
Astra som redovisade ett oväntat starkt resultat efter börsens stängning på måndagen lyfte hela börsen på tisdagen.
Investor B steg
Lastbilsbolaget Scania som är ett helägt dotterbolag till Investor gjorde en vinst efter finansnetto på
kronor.
Kinnevik liksom Astra presenterade sin rapport efter börsens stängning på måndagen.
Helårsresultatet för
Kursen för United Tankers steg med
kronor till
Men framför rödljusen utnyttjar en del tiden till att tända en cigarrett, tala i telefon, rätta till håret eller fila naglarna.
Kanske är det därför en del förare ogenerat petar sig i näsan eller mellan tänderna.
utanför Eskilstuna.
Till och med när det är frågor som de själva kan bäst.
Politiskt, i kulturlivet och inom näringslivet.
Om svenskarna slutar låtsas som att vi inte finns.
Av alla Sveriges städare har
( Se även sidan
- Vill vi verkligen ha det så här i Sverige?
Stadsmuseets personal har byggt upp den anförda av Sofia Meurk.
Nationalstadsparken omfattar Ulriksdal, Haga, Norra och Södra Djurgården, Skeppsholmen, Kastellholmen och Fjäderholmarna, ett sammanhängande område på flera kvadratkilometer.
Tredjeklassarna på S :t Eriks frisörutbildning är de sista som följt den gamla gymnasieplanen, med
Gesällprov denna vecka Ungdomarna som vill in på frisörskolorna i Stockholms län är stadigt långt fler än de
I Tyskland anställer man ingen som inte har det, påpekar Sven Falk som tillsammans med
- Alla är skitnervösa, det här betyder så mycket för dem.
Målet för Janne är en egen salong, men i början vill han vara anställd för att lära sig yrket ordentligt.
Branschorganisationen ser naturligtvis inte med blida ögon på hur nya salonger växer som svampar ur asfalten och lockar med klipp och fön för
Men bara för
månader, eleverna hinner inte ens lära sig grunderna, säger Lars Kandell.
Det kräver de
Stadsdelnämnder påstås införas som en demokratireform till stockholmarnas fromma.
Förmodligen handlar det om betydligt högre belopp.
präglades av en sådan utveckling.
Helt nya stadsdelsgränser, som inte överensstämmer med polisområdena och innebär att socialdistrikten läggs ner, i kombination med omflyttning av personal riskerar leda till att detta arbete måste börja om från
Om Mats Hulth framhärdar i att avvisa folkomröstning kan bara
Emil Frodlund, det 15-åriga trafikgeniet, har också presenterat förslag som placerar miljöskyddet före det ekonomiska vinstintresset.
Expo-97 pågår mellan
Och särskilt för de unga.
Det har gått
Dessa relationer ställer också krav på ett mer globalt tänkande och agerande.
Han är den förste att erkänna att man inte hinner se allt på en dag, knappt ens på
De ansvariga räknar med att det specialla lotteri som Penninglotteriet anordnar ska ge ordentligt klirr i kassan.
andra borgarråd, moderaterna Agneta Tehnvall och Sten Nordin samt folkpartisten Jan Björklund, är dock av en annan mening.
procent, är satt som säkerhet för det begärda lånet hos staden.
Eva är en av
Götgatan
och en natt " i
Roger Johansson har kämpat med helskinnband på nästan alla sina böcker.
SUSANNA HELLBERG Maria Zamore Efter en mer än
Beslutet att anlita Medanalys innebar såväl mänskligt lidande, en betydande ekonomisk förlust som en hög risk för landstinget, sade han.
- Det här handlar om huruvida vi faktiskt är ansvariga för att kvalitet ska upprätthållas.
frånvarande.
Man vill då också ha nya, moderna lokaler som passar verksamheten.
anställda - inklusive
Några löften om ekonomiskt bistånd gav inte regeringen, men dörrarna står öppna för fortsatta samtal om den saken - under förutsättning att Stadshuset klubbar igenom de försenade planerna och avtalen.
Några bindande beslut tas inte förrän i augusti eller september.
Att det skulle bli klart före november eller december är svårt att se.
år i bostadskön för att så småningom kunna få en lägenhet i innerstan.
Men ibland känns det lite overkligt.
När hon kom tillbaka till Stockholm bodde hon i andra hand.
kronor.
skulle hon sannolikt redan varit framme vid målet.
procent av lediga lägenheter.
Jag tycker också att jag väntat så länge att önskan om att få bo inne i stan där jag trivs och har mitt jobb och mina vänner inte är orimlig.
privata fastighetsägare.
år utan bidrag från kommunen.
Det skulle jämföras med kommunens beräkningar av kostnaden för en återuppbyggnad av Kvarnbergsgården.
- Det vi har sagt är att vi inte har resurser utöver försäkringspengarna till någon ny scoutstuga, säger Andersson.
Övrig skog är planterad.
Botkyrka kommun försöker nu på olika sätt värna den gamla skogen.
.
Genom ett avtal med Alva Laval Agri AB har ett mindre skogsområde vid Stora Dammen blivit fredat från slutavverkning.
Tillsammans med lärarhögskolan i Stockholm ska vi profilera grund- och förskollärarutbildningen.
- Det är bra att vi har kommit överens och vi ska göra det bästa möjliga av situationen.
Med så trovärdig röst som möjligt skyller ynglingen det tekniska felet på sin hundvalp.
Det här är väl vad man kallar lärpengar, säger hon och kör behärskat från platsen.
På tisdagsmorgonen spänner de upp rödvitrandiga tejpremsor runt hela kullen.
Det som upprör Per och Elisabeth mest är att universitetet fått igenom bygglovet utan att man haft samråd om det.
Inuti finns död ved i olika lager - det är denna miljö som är mumma för insekterna.
Och eftersom det inte finns någon färdig översiktsplan över nationalstadsparken så naggas området ständigt i kanterna.
, ja
Fotboll får komma i andra hand.
Det gör nog ingen fotbollstränare.
Pernilla började spela för bara
ställen samtidigt:
Hon trivs bland vårgröna sluttningar och snöklädda alptoppar.
Det blev faktiskt bara svenskt
mål på
minuter.
i inledningen gick laget till
minuters spel hade ledningen ökat till
efter förlängning.
Efter gruppspelet i handbolls-VM ligger Hajas på fjärde plats totalt i skytteligan med
bästa Här är de
(
),
) Michail Jakimovitch, Vitryssland,
Här är de
,
Den klart bästa siffran av alla målvakter.
Japans Masahiko Tanaka toppar utvisningsligan på
Av med täckjackan, tjocktröjan och bootsen - vips, har man anpassat sig till livsstilen i Akureyri.
människor som på lördagskvällarna tycks förvandlas till raggare som åker runt i bil kring torget.
" Glöm inte att Kuwait har mera olja än ni har ".
Direkt efter SM-finalerna i handboll där RIK vann över Drott i den femte och avgörande lät han Magnus Andersson bo med Martin Frändesjö.
Robert Hedin åker fram och tillbaka mellan kvalspelet med Minden i Tyskland och VM.
, kommer att vara spelklara om drygt en vecka.
Enligt Ulf Bergqvist behöver tränaren Rolf Zetterlund tid att fundera ut alternativa lösningar.
De vinner inte alltid, kör ofta rent dåligt i säsongstarten, är knappast självklara guldmedaljörer i VM eftersom detta lopp går en dag på året och cykel är en extremt nyckfull sport.
maj berättar Rominger om sina funderingar inför årets säsong och om livet som proffscyklist.
Jag var befriad.
Vid
Jag är fri vad beträffar pengar, och allt som nu sker är bara ett extra plus.
, och Lemond och Hinault före honom, svarar han att om han kör som i Romandiet runt borde rimligen inget kunna stoppa honom, varken i bergen eller i tempoloppen.
Med
Till VM-finalen på Råsunda den
Hockey-VM bevakades av knappt
lag och
miljoner kronor, som förbundsbasen Lars-Åke Lagrell tvingas hämta ur förbundets kassakista.
I VM-potten ligger också en plats till OS i Atlanta nästa sommar, då damfotbollen gör debut på det olympiska programmet som fullvärdig gren.
Turinlaget har dessutom valt att avstå favören av hemmaplan, efter reklambråk med ägarna av hemmaarenan Stadio della Alpi.
Den första Uefa-cupfinalen, för
!
Nästa avstämning ska vi ha i Norge i augusti.
) krävs minst
Ett ja till Östersund - och Stockholm tackar för visat intresse.
Allra helst som Lennart Johansson är en av Fifa :s vice presidenter, och tidigare lanserats som möjlig efterträdare till Havelange...
Den här veckan ser ganska klurig ut på förhand.
i hamn.

Bari på hemmaplan är ingen lätt motståndare.
Cagliaris bortaspel har inte fungerat tillfredställande under säsongen.
De större systemen helgarderas.

Serie B. Jag går emot tipsen och satsar på en tvåa eftersom Ancona i jakten på uppflyttning bör vara mest motiverat.
Chievo-Cosenza X Serie B. Chievo har presterat en bra slutspurt som kan leda till nytt kontrakt.
Cosenza b
Systemen helgarderas.
Helsingborg har visat fin moral i de avverkade Skånederbyna då laget vänt
Helgardera!
Örgryte-Öster Allsvenskan.
Men Assyriska brukar ha ett bra publikstöd och kan mycket väl knipa poäng här.
Sirius-Visby Gute Division I norra.
Efter

SVEN-OLOV FLODQVIST Visserligen är det en smal tröst när ett korrekt spelsätt misslyckas, att det ska belönas i det långa loppet.
lätta stick.
Om han ägnat denna möjlighet en tanke hade han kommit fram till att första trumfen måste tas med handens kung.
Därmed är det grundat med över
kronor i utdelning intresserar dock inte, och jag går förbi omgångens
singelstreck blir istället Zebban i silverdivisionen och, en rejäl chansning, Reading Bond i avdelning
Jag tror att kusken bakom veke Mulle Mon är förnuftig och tidigt släpper till Zebban.
Vinner dessutom Per Lennartsson med Zebban, som jag väntar mig, kan det åtminstone bli en trippel till Stockholm.
Malakoff har toppform och han har varit bra varje gång på slutet.
Det har dock varit i väldigt enkla gäng.
Han har gjort en start i år som uppvärmning inför detta.
Hårt inne i loppet, men har kapacitet som räcker.
Almsäter fortsätter att imponera att kan hinna undan.
segrar,
Klass I mot Bronsdivisionen, försök
Haga Boys är klart kapabel, men brukar göra sina bästa lopp i ledningen.
Tres Solide L.
Hon är oerhört flink.
Esset har vid de tillfällena stått med det sämre startspåret.
Lazzale har både styrka och speed, och är alltså inte särskilt beroende av konkurrenterna.
Där kör han Ride The Bullit.
Han hmanade utvändigt ledaren, en bra häst ( Chardonnay Pride ), men hade inga problem att ta sig förbi i spurtem.
Pioneer gynnas av distansen och från tredjespår blir det en bra position direkt, kanske ledningen.
En osäker, men väldigt snabb häst.
Lazzale hamnade utvändight ledaren senast.
Det är bra hästar överlag.
Hon är mycket startsnabb och har
Flerkupongen Dagens Dubbel Det logiska DD-spelet är nr
Mr Sweden i avd
En
Systemet Övriga lopp Måndagens Solvalla Call It Gold tog sats från tredjepar utvändigt
Galopp också:
Mickes Favourite fjärdepar utvändigt, angrep
Fish Run rygg ledaren, tappade till slut.
Com Feather tredjepar utvändigt, angrep
Classic B.R.O. tredjepar invändigt, fick maxutdelning.
Galopper:
kvar.
S.Tick Together mycket het i ledningen det första varvet, stannade helt till slut.
m, sedan sjundepar utvändigt, gick på
Soccra rygg ledaren, fick fritt sent med bra spurt.
kvar och närmade sig upploppet ner, men förmådde aldrig att avgöra.
Galopp bl a:
In Waiting snabb från start och fanns i spetsen men fick ge sig för stallkamratens angrepp.
Årsdebuterande Our Toy togs lugnt från start.
men det bet inte.
Might Fly High stördes en del under löpet av löshästen Horstay, som tappat ryttare, men höll till en andra.
kr.
:

Förre världsettan Pete Sampras blev både utbuad och utslagen och Jevgenij Kafelnikov föll mot en okänd italienare.
.
,
- Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Den
Danska mästarlaget Silkeborg får ny tränare.
timmars samhällstjänst.
Jordgubbsverkets bärspioner ska i sommar resa runt till Sveriges odlare för att kontrollera att EU:s normer uppfylls.
Men han är orolig för den traditionella svenska jordgubbens fortbestånd.
De frestande långbänkarna Angeläget att skriva om lagen så att samlag med små barn alltid döms som våldtäkt VAD MÅSTE till för att en vuxen människas sexuella övergrepp på ett litet barn även i domstolarna kallas för sitt rätta namn, nämligen våldtäkt?
Samtliga partier i riksdagen är dock överens om att rubriceringen ändå är viktig; samlag med små barn är alltid våldtäkt.
Nästan
Rapporten heter " Vad blev det av de enskilda alternativen?
När ny privat verksamhet startats har det i regel haft direkt samband med en bristsituation.
Den polarisering av debatten som ägde rum på 80-talet ställde till med stor skada.
Claes-Göran Kjellander Sverige in bakvägen i EMU?
Det innebär i praktiken den offentliga bruttoskulden minus AP-fondens innehav av statspapper.
Inträdeskraven till EMU ska garantera att inga medlemmar behöver låna upp så mycket att de riskerar utlösa inflation som hotar den gemensamma valutans stabilitet.
Drygt
Arbetsgivarsidans " mardröms-scenario " riskerar bli verklighet sedan Pappers var först ut med avtal på en hög nivå.
Skiljelinjen går inte alltid glasklart mellan arbetsgivarna och de fackliga organisationerna.
Här finns inte bara intressemotsättningar, utan också nya verkligheter inför vilka man borde kunna söka fräscha gemensamma analyser och orienteringspunkter.
I april var det nödvändigt med en bred överenskommelse med centerpartiet och ytterligare hugg i välfärdspolitiken.
procentenheter över Tysklands.
procent.
procent när den i Sverige ligger på cirka
procent högre i Sverige inte är statsskuldens storlek.
Men statsskuldens storlek ensam har liten påverkan på ett lands ränta.
Utlandsskulden beror på privata sektorns " överkonsumtion " under 70- och 80-talen och storföretagens hejdlösa uppköp utomlands.
Den kommer ihåg att Sverige har haft en hög inflation och under 70-, 80- och 90-talen devalverat valutan.
Vår analys kan te sig dyster när vi säger att trots den starkaste budgetåtstramningen i något land och stram riksbankspolitik kommer räntan inte i en snar framtid att gå ned påtagligt och stabiliseras.
års sikt får påtaglig effekt på räntegapet till omvärlden.
Det innebär vare sig mindre eller större statsskuld, det kostar inget över budgeten.
Det innebär att staten lyfter av privata aktörer en valutarisk med
Därtill innebär en sänkning av räntegapet för den svenska upplåningen på
Den andra invändningen kommer från riskgälden som menar att det kommer att försvåra upplåningen av nuvarande utlandsupplåning.
DN Vad är det som är blått och vitt, har
Bara Ulricehamn har på grund av extremt backiga patrulleringsområden tackat nej till cyklar.
- Men det här medlet är mycket bättre än antabus, säger Bo Söderpalm.
De kan sägas ha blivit måttlighetsförbrukare.
Så skedde också med den grupp som fått sockerpiller.
I USA pågår nu ett tiotal studier som närmare ska undersöka hur naltrexon påverkar alkoholisterna, t ex vilka doser som är lämpligast att använda och vilken sorts missbrukare medicinen hjälper på.
Sällan vid makten Denna grupp återfinns sällan i makteliten.
Utredarna konstaterar att det är lättast för en invandrare att få fotfäste i partier som är små och unga.
Bland högre tjänstemän i stat, kommun och landsting dominerar personer utan invandrarbakgrund starkt.
Medierna har lägst andel beslutsfattare med invandrarbakgrund.
Björn Rosengren fick frågan om hur han ser på kvotering.
Kvinnor som röker löper enligt ny forskning dubbelt så stor risk att få lungcancer som män.
rapporter Den dubblerade risken för lungcancer hos kvinnliga rökare jämfört med rökande män påvisas i en studie som gjorts av engelska och norska forskare.
Stjäl hormon Benskörhet är vanligast bland rökande kvinnor på grund av att cigarretterna stjäl det skyddande könshormonet östrogen ur kroppen.
Förmånsskatt för Sagerska huset Statsminister Ingvar Carlsson kommer att förmånsbeskattas för att bo i Sagerska huset.
Statsministern ska förmånsbeskattas.
För sextonde året i rad har brännvinet tappat mark till förmån för vinet.
ökade vinpimplandet med
.
procent.
till förra årets
När de sedan kommit en bit och blivit duktiga blir de kommersiellt intressanta.
- Den inriktning vi visar på statlig nivå spelar roll för kommunerna.
BJÖRN JERKERT Privatiseringen har hittills varit mycket måttlig i kommuner och landsting.
till 5procent.
Personalen i den vanliga verksamheten har ökat snabbare än i de alternativa driftsformerna.
och
rutinerade arbetare, varav den ene varit skyddsombud sedan starten
Förslaget innebär att
Valberedningen har också sammanställt ett PM där det föreslås ett antal åtgärder som ska förbättra svenska forskares förtroende för MFR.
DN har också skrivit om hur kvinnliga forskare systematiskt har missgynnats och hur personal vid rådet hävdar att skriftliga omdömen förfalskas innan de lämnas ut.
Högst och hjärtligast skrattade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
medan Pragvåren pågick.
Han menade att även om kommunernas rätt att ta ut skatt är inskriven i grundlagen är det riksdagen som stiftar lagar och därigenom avgör h u r det ska ske.
Från årsskiftet Men även om det nya systemet måste ändras så skulle det ändå hinna införas från kommande årsskifte, försäkrade han.
Jerusalem och det palestinska Gazaområdet är redan inprickade på resan, som inleds nästa vecka.
- Det är en fråga om olika personligheter.
- Läget är nu synnerligen känsligt och hela fredsprocessen hänger på om det blir ett trupptillbakadragande och allmänna val före den första juli, säger Sten Andersson.
- Vi kan inte köra över grundlagen, sade Bildt.
Det finns andra metoder att utjämna mellan kommunerna.
Beslut i juni Det är finansutskottet, inte regeringen, som begärt att lagrådet ska granska förslaget till inkomstutjämning.
Den bedömningen gjorde överbefälhavaren Owe Wiktorin vid en pressträff på tisdagen.
miljoner män i rätt ålder att sätta in.
beställda.
Vi kommer troligen att stödja slutprodukten, säger Maj-Lis Lööw, gruppledare för parlamentets svenska socialdemokrater.
Moderaternas gruppledare Margaretha af Ugglas markerade i ett debattinlägg att Sveriges militära alliansfrihet består.
GÖRAN ERIKSSON och BÖRJE KARLSSON Det råder ingen ökad uppslutning bakom konvergensprogrammet efter tisdagens partiöverläggningar.
Den borgerliga kritiken efter överläggningarna var den gängse:
Persson vill avvakta utvecklingen avseende tillväxt och offentliga utgifter, och återkomma med eventuella besked i budgetpropositionen hösten
- Det kom inte fram mycket nytt, men Göran Persson öppnade sig litet för ytterligare besparingar.
Överstatlig nivå Sammantaget innebär folkpartiets program att fler frågor lyfts upp till en överstatlig nivå, där enskilda länder inte kan använda sig av sin vetorätt för att stoppa beslut som majoriteten av medlemsländerna är överens om.
Den i särklass viktigaste frågan på EU:s dagordning är att EU utvidgas österut, en fråga för vilken många medlemsländer kan ha börjat tappa intresset, befarar folkpartiet.
Men andra är rädda att detta leder till hämndaktioner från domedagssekten.
Hat mot myndigheterna har alltid varit en del av Asaharas budskap.
Räderna mot sektens många anläggningar, avslöjandena som kommit droppande varje dag, sektens historia och personligheter - allt har blivit ett TV-drama som uppslukat den japanska nationen.
Han föddes med synfel och placerades i en skola för blinda.
Det uppges ha allt mellan
Noga till väga Aum har dessutom flera högt meriterade och framgångsrika akademiker, forskare och jurister som givit upp sina karriärer och anslutit sig.
som det femte av
När general de Gaulle år
år senare slog han ut Giscard och kunde äntligen som vänsterns kandidat inta Élyséepalatset medan Paris arbetare dansade på gatorna.
Där finns hans ministerpost i den
år i Élyséepalatset har i stort och smått präglat Frankrike.
Så har också tandemparet Helmut Kohl och François Mitterrand varit den europeiska integrationens drivmotor det senaste decenniet.
Redan på morgonen började eldgivningen då
Villkoret är att det avtal som förbjuder eld från krypskyttar efterlevs, hette det.
.
Han var med om att utveckla Kinas första atombomb som detonerade
Men tolerans är ett relativt okänt begrepp i Kina, konstaterar undertecknarna med illa dold ironi.
Brevskrivarna påpekar att Kina som permanent medlem av FN:s säkerhetsråd också varit med om att proklamera toleransens år.
Flygbladet hade författats av Al-Watans redaktionssekreterare Imad Faluji, som arresterades av PLO på tisdagseftermiddagen.
KURT MÄLARSTEDT DN:s korrespondent WASHINGTON.
De allra flesta nyvalda republikanerna i kongressen står den kristna högern mycket nära.
Nytt kontrakt Förslaget i " Kontraktet med den amerikanska familjen " har också mött hårt motstånd redan innan det lagts fram, bland annat från en koalition av ett 50-tal religiösa och medborgarrättsorganisationer.
Det rapporterade människorättsorganisationen Amnesty International på tisdagen.
minuter.

Solen har börjat stiga upp över Gaddåive och snön kommer att smälta bort.
Det är som ett självförverkligande, fast på ett blommigt sätt.
Det är inte klokt helt enkelt en sådan skapelse!
Men det räcker inte med detta!
Det är svårt att fatta.
Varpå man korsade Vasagatan, gick upp till det rum på DN som motsvarade dagens NoN och föredrog sitt alster.
Eller rent av - på den tiden - smutta på sin halvpanna ur innerfickan utan att riskera ovänlig uppmärksamhet från ordningsmakten.
Problemet var att få över vattenströmmen från kranen in i duschen.
Men inte bara frustrerande.
När man väl hittat den rätta balansen mellan varmt och kallt och med välbehag ställt sig under de behagliga strålarna hör man grannen sätta igång i rummet bredvid.
Blues för olika roller Himlen över staden Ashland i Oregon är lika blå som ögonen på kattungen, som Benke från Åsögatan hemma på Söder dränkte i en av vattengölarna uppe i Tanto.
Men sen blev jag sittande i den här hålan.
Tallrikarna är en aning snedställda så att inte ljuset från kristallkronan ska glittra för mycket i porslinet.
- Jag gillade " Trollkarlen från Oz ".
Han levde sej verkligen in i sin roll.
Sen gjorde han min kropp, armarna, benen.
Mon Desire räknas som en lyxkrog i Oregon.
Den gäller inte som lag men för varje land som skrivit på är den folkrättsligt bindande och landets lagar ska tolkas i konventionens anda.
- En fara är nedskärningen på olika håll, elevvården i skolan, mindre personal och större grupper i barnomsorgen; personalen ser inte signalerna från ett barn som förr kanske.
Det hävdade professor Walter Korpi i sin opposition mot ett antal forskare och debattörer som på tisdagen presenterade var sitt förslag till nytt trygghetssystem vid en konferens i Cityuniversitetets regi i Stockholm.
" Medborgarkonto " Ett helt annat förslag lanserades av Stefan Fölster, kallat medborgarkonto efter modell från Singapore.
Starkt kritisk Även här var emellertid Korpi starkt kritisk.
Många fördomar Det finns många fördomar mot olika grupper i samhället, bland annat mot de psykiskt sjuka.
Respekt skall också visas den personal som målmedvetet och engagerat behandlar patienter på sjukhus och inom den psyk-iatriska öppenvården.
anställda fick i uppdrag att översätta ... från serbiska!
folken många likadana seder och bruk, en följd av deras gemensamma historiska erfarenheter.
Det var en kroat, Franjo Vuletic, professor i slaviska språk vid Wiens universitet, som utarbetade den första bosniska grammatiken.
BOSNISKA HAR REDAN TAGIT sin plats i språkens hus också i Sverige.
En snabbskjutande Sharon Stone i traswestern-look får nöja sig med att stå för finalen tillsammans med Gene Hackman i " Snabbare än döden ".
Även Ken Loach ägnar sig åt det förgångna i sin nya film " Land and Freedom " som utspelar sig under spanska inbördeskriget.
" Daniel Jordan är chef för Monticello, som Thomas Jefferson byggde och bodde i under decennier och som nu är dels ett populärt turistmål i Virginia, dels ett centrum för forskningen kring USA:s tredje president.
- Thomas Jefferson är en av de mest intressanta människor som någonsin levat.
procent av dem som såg Oliver Stones " JFK " sade sig i en undersökning vara övertygade om att CIA låg bakom mordet på president John Kennedy
Så går vi än en gång igenom Monticellos prångiga rum och förundras över allt Jefferson hittade på för att göra sitt hus så praktiskt och vackert:
hon använder de antika källorna för att tala om samtiden.
Enligt utilitarismen är alla dessa värdefulla ting jämförbara, de har något gemensamt som kallas " nytta ".
Men här handlar det om en brist som jag tror kan avhjälpas, inte om en helt och hållet felaktig modell.
Om det som är gemensamt för alla människor.
I stället tar jag fasta på det som är av värde.
Men hon är mån om att påpeka att hon inte vill sudda ut gränsen mellan genrerna.
Men den ifrågasätter det som enligt Nussbaum är unikt för filosofin:
, rue de Boissy.
BIRGIT MUNKHAMMAR DN
Några dagar senare (
Och nog hade väl allmänheten haft rätt att få veta vem som ansvarade för verksamheten?
Varför skulle man annars ha vänt sig till " fosterfadern K i Borås " för att få tips om hem, i stället för att konsultera socialstyrelsens katalog över godkända HVB eller letat efter riktiga familjehem, det vill säga bland i princip vilka familjer som helst, till exempel sådana med erfarenhet av egna barn med epilepsi, vilket kanske kunde ha varit lämpligt i detta fall?
De använde sig regelbundet av en ersättare som de själva avlönade.
Inte bara föremål utan fåglar, hundar, katter, kaniner och marsvin såldes i små provisoriska burar.
Inte utan Dupont, det var mitt sista ord.
Hela pensionatet letade.
Min första begravning.
När kung Sverre i början av 1200-talet gästade ett isländskt bröllop bjöds både danslekar och brottning men också sagoberättande, det senare i form av en fantastisk fornaldarsaga, forntidssaga, med många verser.
Men det var inte den genren som först slog igenom bland svenska läsare, utan i stället de nyss nämnda fornaldarsagorna, vilka handlade om kungar och hjältar i riktigt gammal tid - ibland före vikingatiden - och i för islänningarna exotiska länder:
Själva sagorna föll också i glömska och har inte nyöversatts under 1900-talet.
" Sagan om Tyrfing " hade också varit en bättre titel på det verk som möter nutida läsares ögon.
Detta är den bästa svenska tolkning jag har läst av en fornisländsk text:
Flera har hållit med honom:
Sen vände konjunkturen igen $ under 80-talet är Blomberg knappast en naturlig referens i kulturdebatten.
Blev de egna dikterna allt sällsyntare, så översatte han desto oftare andras:
artiklar.
), " Tidens romantik " (
:
Mot slutet av 20-talet får hans dittills lite vaga socialism emellertid en grund i den marxistiska materialismen - då blir han också medlem i Clarté.
Ja, han kallar den " nästan grönköpingsmässig ".
Men så blev inte bara Marx utan också Freud en viktig vägvisare.
Samtidigt som han i huvudsak stödjer dem - och skriver med positivt engagemang om Ekelöfs och Moa Martinsons debutböcker, liksom om Lo-Johansson, Eyvind Johnson, Fridegård, Moberg, Krusenstjerna.
Generellt ger Erik Blombergs kritiska instrument - estetiska, politiska, psykologiska - de allra tydligaste och bäst formulerade utslagen i 1800-talets gränsområden mellan romantik och realism, reaktion och radikalism.
( Hagar Olsson ).
Lång rad hits I källaren är det knökfullt och svettigt.
Nu som då.
Och skivbolaget kan förmodligen se fram mot en ny storsäljare med " Halmstads pärlor ".
Trots den mindre succén på releasepartyt blir giget bara ett one-night-stand.
Här har vi klampat in efter att ha varit döda i
Samhällsreportage blandas med artiklar om mat, mode, form, trädgård, hälsa och mycket annat.
Stora Teatern, Norrköping Pjäs:
Pengar behöver han inte ha.
De giftasvuxna döttrarna ser förtvivlat på.
Den sakrala rymden bryts bara av videogråt från rummet intill.
Monica Sund låter en klunga långbenta uttrycksfulla oklädda lampskärmar samsas kring en ensam glödlampa i gips.
Måleri och grafisk formgivning toppar.
Rinnande lera Keramik, glas och metall möts i år i en givande gemenskap.
SKIVOR Dmitrij Sjostakovitj:
Vid denna tid komponerade Sjostakovitj i snabb takt flera helaftonsverk för scenen, bland annat baletten " Den gyllene tidsåldern " som Stockholmsfilharmonikerna tidigare har spelat in.
Byråkraten, smeden, ungpionjärerna i samlad skara passerar förbi som omvända karikatyrer i skämttidningen Krokodil.
Därför blir man så glad när det efter alla bleka Sleeper och Whiteout kommer ett brittiskt band där man faktiskt fattar vad upphetsningen gäller.
Vissa låtar rymmer snarast för många idéer.
Den är existensiell, den väcker en sorg och belyser den tomma fläcken man bär runt på.
Det finns klara referenser till äldre artister, såsom Guy Clark eller Tony Joe White.
Jag vill ogärna gå för långt men skulle kunna påstå att Red House Painters antagligen är för mig vad Leonard Cohen en gång var för en äldre generation.
PO TIDHOLM J S Bach:
Cellisten Casals kunde till exempel inte äta frukost utan att först ha spelat en av sviterna.
EVA WELANDER Luigi Nono:
I en serie tablåer konfronteras Emigranten med extremt politiskt våld, tortyr, död och en översvämning som för alltid omöjliggör varje form av slutgiltig " hemkomst ".
" Jag önskar att jag hade...
En litet operaspel över Shakespeares " Stormen " för
En trio åtföljd av congas och andra slagverk plus talkörer som militant analyserade den vite mannens förtryck, rasismen, drogerna, en rytmiserad historielektion och en maning till förändring någotsånär i linje med Svarta panter-rörelsen.
Bootsy Collins på bas, som nyss besökte Sverige i en bejublad konsert, hjälper till i kompet med klaviaturgeniet Bernie Worrell.
Förtrycket och de svartas självdestruktivitet är lika intensiva som förr.
Han återkom senare vid flera tillfällen till Sverige antingen som " resident director " för California State Colleges program vid Uppsala universitet eller för att bedriva egen forskning.
Han var medlem i ett stort antal svenskamerikanska föreningar och klubbar och stöttepelare i det amerikanska nätverk som svenskättlingarna fortfarande utgör.
Han var präst i Hjärnarp
disputerade för fil doktorsgraden med avhandlingen " Instrument and purpose ".
Carl Gustav Diehl var en internationellt erkänd indolog och utgav en rad vetenskapliga skrifter om hinduismen och dess möte med kristendomen.
Därefter öppnade han en egen textiltrycksverkstad i Stockholm.
Intresset växte över hela landet och textilverkstäder byggdes i Umeå, Malmö och Göteborg med efterföljande kurser i textiltryck och färgning under Richard Künzls ledning.
Den utmärktes av klarhet och en stringens som var hans signum.
För att få fler att promenera har han bildat föreningen Bussluffarna.
Helge Hagerman berättar att han våren
Själv hade han engagemang, men för att underlätta för sina kolleger var han med och startade en studioverksamhet och så småningom även Svenska dramatikers studio.
Hon präntade in i barnen att nu måste de själva ta ansvar.
Han fick småroller på Ekmanteatrarna och började på Julia Håkanssons teaterskola.
Han är med så sällan nu för tiden, att man har alla skäl att bevaka de få tillfällen då det sker.
DET SOM KOMMER fram ur den här minnesspaningen är en bild av kriget som inte liknar någon annan.
Ingen får veta att pappa Nilsson är motståndsman, han måste hålla skenet uppe för att hålla tyskarna på gott humör.
James Bond jagar här en viktig del i ett radarsystem som försvann när en engelsk spionbåt sprängdes.
I rollerna Marie Bell, Cathrine Rouvel, Jacques Charrier m fl.
Regi:
CHRISTINA JOFS Tomteskräck var ett symtom på 50-talet, modersfixering ett annat.
Sedan sekelskiftet hade också nya tankar om barnets utveckling slagit rot inom den psykiatriska vården.
var tabu.
.
Familjeterapi När psykologen och psykoterapeuten Marie-Louice Söderström kom till Vällingby
Om lille Kalle inte kunde sova kastade vi oss genast över föräldrarna och glömde bort Kalle.
Mamman skulle inte vara mamma längre utan kompis.
De söker sig hit för att kunna fungera som mamma och pappa trots att de inte längre lever ihop.
- Vi är mer medvetna om att familjer kan se olika ut och att det är svårt att växa vidare utan sina rötter, säger Eva Neuman-Kamras.
Människor söker sig ju hit för att de tror att de kan förändra sin situation.
maj träder en övertidsblockad i kraft som riktas mot hela den grossisthandel där HTF har sina medlemmar.
På tisdagen korrigerade HTF:s vice ordförande Holger Eriksson den siffran och sade att HTF har krävt
På onsdagen träffas HAO:s styrelse för att diskutera den nya situationen.
, men projektet är i dag försenat med cirka
meter körde borren fast, och har sedan dess stått still.
Kraftbyggarnas moderbolag, statliga Vattenfall, har genom omfattande stödåtgärder räddat bolaget från konkurs.
Under motsvarande period i fjol var vinsten
miljoner kronor, en ökning med
kronor i mitten av maj jämfört med
miljoner kronor.
gånger mer än vad Astras och Storas styrelse har.
Handels förbundsordförande Kenth Pettersson har deklarerat att " inte en spänn lokalt " var mottot för förhandlingarna med HAO.
" Ingen förmån " Handels å sin sida menar att OB-ersättningen inte är en förmån utan någonting de förhandlat till sig i stället för någonting annat.
Medlarna har föreslagit ökningar på
procent, enligt finansdepartementets senaste uppgifter.
CECILIA JACOBSSON
månadslöner om han blir uppsagd och en tjänstebil.
låglönesatsningar, kvinnopotter och central lönebildning.
- Bedömningarna som företagen gjort varierar mellan
miljarder kronor, mot
svenskarnas sjunkande disponibla inkomster, det höga ränteläget och den, enligt Byggentreprenörerna, höga beskattningen på byggande och bostäder.
I de nu avbrutna förhandlingarna med Metall, Sif och CF har VI anlagt just det snäva perspektiv som Leif Blomberg varnar för.
- Det är löntagarna som har de större skälen att kräva förändring, inte arbetsgivarna.
Brett uppdrag Den arbetsrättskommission som han har tillsatt under ledning av Telias förre chef Tony Hagström har fått ett brett uppdrag.
procent till
miljarder kronor av faktureringen.
försvarsindustri, informationsteknologi och övrig industriell verksamhet.
Av TORBJÖRN PETERSSON Grattis Sparsvensson, du är ett äss på att placera pengar - bättre än proffsen, berömmer Obligationsfrämjandet oblygt.
Den långvariga ränteuppgången fram till för några veckor sedan har hur som helst spelat Sparsvensson i händerna.
procent.
Synpunkter framförs regelbundet om hur det ökande sparandet skadar den ekonomiska konjunkturen, men på längre sikt tycks de flesta ense om sparandets betydelse för samhället.
Det vanligaste är att barn som väger under
Anledningen till att man sänkt gränsen är att man nu inte bara tittar på födelsevikten utan också i vilken vecka barnet har fötts.
KATRIN ALSTRÖM ASTRID REICHWALD I december slog de till.
Hon är
Bara mattläggare och rörmokare har anlitats " utifrån ".
Även det ganska tidstypiskt.
såldes det sprillans nya huset för
- Det är bra med ett plan, så man slipper trappor när man har småbarn, säger Josefin.
Michael är
husen vi såg, säger Michael.
procent.
i stället är Stockholm åter i topp, fast nu gäller det största prisfallet.
och i snitt för riket på
Då såldes bara drygt
I Jämtland har försäljningen varit i stort sett oförändrad, med en minskning på bara
Men nu börjar man ifrågasätta resten.
Mannen som bär det heter Clifford Stoll.
Jag älskar teknik.
PATRIC HADENIUS JOHAN SMITT CD-ROM, hårddisk?
.
Förutom vilken sorts motor man har, finns den andra viktiga faktorn - hur fort går processorn?
Vissa program, ritprogram t ex, arbetar med stora dokument.
Det är också på hårddisken programmen finns och startas från.
Med den här standarden, som numera även finns på PC, kan flera saker kopplas till samma kort.
Omräknat i textsidor motsvarar det över
( Wall Street Journal ) Sverige faxtätast i Europa Sverige anses vara det faxtätaste landet i Europa.
Avtalet gäller i
( Tampa Tribune ) Långt till motorvägarna Många amerikanska företag med mindre än
( USA Today ) Trelleborg på Internet Trelleborg startade förra veckan en World Wide Web-server på Internet.
miljarder kronor.
miljoner.
- Det senare alternativet är specellt intressant i länder där företagen ännu inte hunnit bygga upp sina nätverk, exempelvis i Östeuropa, säger Anders Jonsson på Nocom som distribuerar Netscape i Norden.
Vill man vidare blir det till fots över fjället mot norska gränsen.
år tillbaka Ammarnäs telestuga.
Turister kan också hyra kontors$plats när de behöver.
Egen telekabel Sambon Krister Börjesson, som är grafiker, driver sedan
Ser inte kompetensen - Jag valde att jobba utanför kommunen och det är jag glad för i dag, säger hon bestämt.
Grafiskt arbete och dokumenthantering är andra typiska verksamheter, liksom ekonomi och redovisning.
I dag får såväl traditionella telestugor i glesbygd som telependlare och distansarbetare i allmänhet vara med.
Men i fjol vände utvecklingen plötsligt.
- För några år sedan var det inte politiskt korrekt att investera i stordatorer.
Företaget släpper nu, tillsammans med Apple, Microsoft och Novell, paketlösningar för arbete på distans.
delar:
procent av problemen som de
Varje linje in i företaget kan i teorin användas av någon obehörig.
Stora Focus, som står för marknadens dyraste, känns som en besvikelse, och man undrar varför de svenska uppslagsverken utnyttjat så litet av de stora möjligheter CD-ROM-mediet erbjuder.
Att de här uppslagsverken innebär en revolution i hemmet och i klassrummet är alla medvetna om, det är därför de speciellt anpassas till skolor och studieplaner.
I Hutchinson kan man bland annat under uppslaget " Concentrations camps " läsa att de användes först i historien av engelsmännen i samband med boerkriget i Sydafrika
Vinst
miljoner kronor, vilket motsvarar
Det innebär
De största kunderna finns inom Volvo och Saab-Scania samt svenska och utländska underleverantörer.
Företaget har tappat
Finessen med Heart är alltså att den ansluts till och styr befintliga apparater.
En välkommen nyhet är att bruksanvisningarna har krympt - runt
färgutskrifter eller
, är ett kraftfullt bordskalkylatorprogram som är tänkt att ersätta Windows medföljande kalkylator.
MB arbetsminne och en hårddisk på
MB.
De
Fransmännen har genom åren alltid skyddat industrier som anses strategiskt viktiga - dit hör telebolaget - och lär fortsätta med det så länge som möjligt.
- Telefonica har lyckats extremt bra både i Spanien och utomlands och regeringen vill skydda sin guldkalv så mycket som möjligt, säger Stefan Herz vid Kleinwort Benson i London.
Men de franska politikerna bekymrar sig uppenbarligen inte om det statliga ägandet, även om France Telecom nu hoppas att den nye presidenten Jacques Chirac ska skapa ett klimat som gör det möjligt att i alla fall diskutera privatisering, trots motståndet från de anställda.
Vinsten uppgick till nära
En annan orsak är att leveransvolymerna ökat.
affärsområden som bidragit till det starka rörelseresultatet:
Ledningen lämnar ingen prognos för helårsresultatet men vågar påstå att
De svenska marknadsräntorna steg på onsdagen som en följd av en svagare krona.
O-listenoterade Fristads som introducerades på börsen i slutet av mars ifjol presenterade på onsdagen sitt resultat för årets första kvartal.
krona till
Resultatet var bättre än väntat men aktiemarknaden reagerade negativt på att Modos investeringar under
kronor senast betalt.
kronor senast betalt efter att ha redovisat en vinst före skatt på
Börsen var inte nöjd med resultatet utan sänkte kursen på B-aktien med
Socialdemokraterna i gatu- och fastighetsnämnden sköt i går än en gång upp ett antal Dennisärenden för att hålla ihop koalitionen med vänstern och miljöpartiet.
och mp tänker om?
- Så länge det saknas lagakraftvunna detaljplaner för Norra länken och betalstationerna kan vi inte vara säkra på att intäkterna rullar in.
På SL vill man inte kommentera uppgifterna.
Praktikantlönen har kunnat ses som en investering i en framtida medarbetare och många befarar att salongernas intresse för att anställa nyutexaminerade frisörer nu kommer att minska.
Det är inte nödvändigt för att få avgångsbetyg och ståta med studentmössa, men gesällbrevet ses som ett kvalitetsbevis i branschen.
herrfrisyrer,
Janne Näränen är däremot helt inställd på en framtid som frisör, det har han varit ända sedan mycket korta barnsben.
.
- Skollagen säger att vi ska eftersträva att dimensionera utbildningen efter elevernas önskemål, förklarar Lars-Erik Nilsson på Stockholms skolförvaltning.
Fler oseriösa företag - Det är så nära lurendrejeri man kan komma.
Och enligt Åke Berggren på Frisörföretagarna måste en hederlig frisör omsätta
långa åren hjälper inte, Leena Kriisa är struken ur kön.
jag hamnade på den här platsen på jorden.
- Aldrig mer andra hand, bestämde jag då.
Tålmodigt väntande - Jag såg Sumpan som en tillfällighetslösning.
kvadratmeter är så minimalt att det rubriceras som bristlägenhet.
Den största oturen för Stockholmsflickan Leena är att hon - tillfälligt som hon trodde - flyttade från hemkommunen Stockholm.
Den ligger inte i fas med behoven.
omöjliga erbjudanden.

De dricker för sent, och så kör de ut från båten innan alkoholen har försvunnit ur kroppen ", säger polisen.
minuter, vilket ställde till kraftiga problem i trafiken med köer ända till Örbyleden.
Han ringer polisen, som lyckas komma tillräckligt snabbt för att gripa tjuven.
Ingen person skadas.
Arlanda
Brandkåren behövde inte göra något.
Länna
När polisen kommer anmäler männen varandra för misshandel.
Huddinge
City
Lägenhetsinnehavaren, som uppger att han själv har tänt eld, förs med rökskador till Karolinska sjukhuset.

Centralbron
Polisen sätter dock in extra resurser för att försöka stävja tjuverierna, som brukar pågå från april-maj till augusti-september.
Enligt brandkåren har branden brutit ut i ett fläktrum på femte våningsplanet.
En person ramlar ned från en truck men har tur i oturen och klarar sig med lindriga skador.
Gamla stan
Årsta
Hallunda
Cirka
En person förs till sjukhus med nack/ryggskada.
Ingen större skada rapporteras dock ha skett.
Det tycker han inte om.
Som ilar dit och finner att det är en bil på gatan utanför som brinner.
Han gick Capellagårdens keramikutbildning.
Motiven går igen i skulpturerna.
- Bakgrunden är den våldsutveckling som visat sig i restaurangköer, och kameraövervakning är ett led i försöken att stävja den utvecklingen.
- För oss vakter är det uteslutande positivt.
Petter Beckman Norra länken börjar byggas inom ett år och står klar runt år
Det görs i nära samarbete med Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer.
Men vi förbehåller oss rätten att ta intryck av nya intressanta fakta om det dyker upp sådana, svarar Mats Hulth.
Det skriver haveriutredningen i sin slutrapport.
Dåligt väder I slutrapporten skriver haveriutredningen - förutom att det var en rad olyckliga omständigheter som ledde till olyckan - att den mänskliga faktorn säkert också spelade en roll.
Dessutom var vägen tidigare hårt olycksdrabbad.
Och alla förare bör regelbundet tränas i halkkörning.
Signalerna från kommunikationsdepartementet tyder inte på det.
PETTER BECKMAN Studenter tager en majöl Maria Zamore Det handlar om att dricka öl.
Det där med öl är naturligtvis viktigt i sammanhanget.
De hade anlänt med Finlandsfärjan på förmiddagen, blivit lockade till " partyt " av en " infödd svensk " och satt nu och njöt i fulla drag av sin egen partystämning och - inte minst - av all öl.
- och att det kommer att kosta all världens pengar.
miljoner kronor att gå från
Det kostar ju bara en halv miljon kronor att sätta upp en skylt på Södersjukhuset.
Nu är det dessutom vanligt med privata inslag i den offentliga verksamheten.
lätt blir grötigt i trycket.
Tycker du att reklamen väsnas och larmar intill det outhärdliga, så är det däremot helt korrekt.
och
skattefria kronor lär till stor del läggas på att installera en telefon.
Detta är en underdrift.
Dessutom håller jag på med ett föredrag som jag ska hålla på en IOGT-NTO-kongress på Öland i sommar.
Svår situation En sak hade nästan alla i kön gemensamt, ett desperat behov av en bättre bostad.
För ett år sedan blev vi erbjudna en lägenhet på nedre botten.
stycken i en tvåa.
Våra barn har kommit tätt.
Det gjorde att många trångbodda och bostadslösa - som tidigare gynnats - åkte långt bak i kön för att deras kötid var kort.
Siffran borde vara
En etta i Bandhagen och en etta i Högdalen med kokvrå, men utan bad och dusch.
.
Fortfarande är oacceptabelt många i länet utan jobb och nu står vi inför den tid då vi vet att det blir en dramatisk uppgång i arbetslösheten, konstaterade länsarbetsdirektör Lars Sjöström när han på onsdagen invigde Praktikpoolen, ett nytt inslag i stadens flyktingmottagning med lokaler på Söder.
procent.
Enligt Bo Johansson är det framför allt administrationen som ska bantas.
Försvarsspelare Kristine Bengtsson, Hammarby IF.
.
Snabb, bra vilja och inställning.
Stark, bra kondition, ställer upp för laget.
Rutinerad, suverän inställning, läser spelet bra.
Otrolig blick för spelet, fin teknik, taktiskt skicklig.
Otroligt snabb, målfarlig, ger allt.
Läser spelet bra, fin teknik, härligt skott.
Bollvinnare, mittfältsmotor och glädjespridare.
landskamper Cecilia har spelat
Spelare och ledare från Älvsjö AIK kom och hälsade på och till slut var man så bundis att Cecilia bestämde sig för att flytta till storstaden och spela för Älvsjö.
Det satt nog i huvudet även om man inte ville erkänna det.
Lars Grimlund - Östra läktaren tar bara
Djurgårdens vd Owe Svensson har sänkt ribban.
Lars Grimlund I veckan bröt sig tjuvar in i Klocktornet på Stadion och stal bland annat
Missade Stonesbiljetterna Hos " Linkan " fanns det också biljetter till Rollings Stones och Elton Johns konserter på Stadion, men dessa upptäckte aldrig tjuvarna.
Men dyker det upp ett spännade projekt är Sven-Åke Svensson inte främmande för att ta nya tag.
utan några större problem.
minuter mellan grabbarna, berättar en stolt far.
efter SM-finalen.
Stellan Kvärre i DN, maj
- Nu fick jag börja att sätta några mål och fick upp självförtroendet.
- Dessutom är golvet i hallen så pass hårt att det sliter på benhinnor och hälsenor.
- För mig är det bättre att vara proffs, kunna satsa på handboll på heltid och ändå har tid över för mina
Sverige gjorde ett ryck efter paus och gick direkt upp till
- Han avgjorde matchen, konstaterade förbundskaptenen Bengt Johansson tacksamt.
- Hedin och jag har spelat tillsammans både i Norge och i ungdoms- och juniorlandslag och känner varandra bra.
- Det får Benga också bestämma...
,
.
I form av
Han hade däremot en kompis till mig och på den vägen lärde jag känna Hasse, berättar Thor André, född och uppvuxen i Mo i Rana.
Hedman har darrat, precis som Hammarbys Pelle Fahlström.
En viss Erik Thorstvedt, IFK Göteborg och Tottenhamn, har haft förbundskapten Egil " Drillo " Olsens förtroende.
gånger har poängen delats.
Han flög över 1970-talets utlagda bensaxar.
Engelska Everton har tidigare visat intresse, liksom Queens Park Rangers.
Det passar oss perfekt, avslutar Thor André.
Under honom bildades långsamt en pöl av svett.
världsrekord i bolljonglering men siffran ändras hela tiden, ty han vilar inte på sina lagrar.
Stannar kvar i luckan Lundman skulle kunna försörja sig på uppvisningar och världsrekord men fortsätter att jobba i biljettluckan på Rosersbergs pendeltågsstation.
minuter.
Det handlar mer om att vara spektakulär än tålmodig.
Han tycker om livet också och tänker positivt.
- Men kan jag inte få visa vad jag kan då?
Svensson vill KJELL NILSSON Den allsvenska fotbollens sjätte omgång bjuder på flera attraktiva matcher.
I en TT-intervju uttrycker förbundskapten Tommy Svensson viss oro.
DJURGÅRDEN-AIK DIF utan ordinarie mittbacken Johan Andersson, avstängd.
AIK-seger
DN tippar:
Det ger Halmstad hopp om åtminstone en poäng.
Ulrik Jansson klackade fram Peter Hillgren vid dennes kvittering och vinstmålet var en grov miss av Jonnie Fedel, MFF-målvakten.
DN tippar:
Det känns ändå som om Trelleborg haft maxflyt hittills.

då fuxen stormade fram och sluggade sig till säker vinst efter sista häcken.
Kom bra i svängen och axade till in på målrakan med en utvändig speed.
hem.
.
, är tillbaka i Hammarby som en vinnare.
Men lagom till seriepremiären var olyckan framme igen.
- Lefvert är en härlig kultfigur.
- Såg det inte ut som det?
Dan Sahlin rann till exempel igenom det vid-öppna hemmaförsvaret ett par gånger.
Fahlström knep den nonchalanta yttersidan utan några som helst problem.
i Uefa-cupens andra finalmatch och sammanlagt
.

Juventus saknade avstängda Antonio Conte och Didier Deschamps, vidare skadade Jürgen Kohler.
Men för dagen är Parma laget i Italien.
LENA M ANDERSSON och SUSANNE BENGTSSON Älvsjö AIK gick upp i serieledning i damallsvenskan efter bortasegern med
(
Utdelning kom också.
I andra halvlek var det bara ett lag på plan.
- Jag är nöjd med vårt spel fram till
Eftersom det första målet kom så snabbt slappnade vi av för tidigt.
Jag går miste om gager och, framför allt, värdefulla GP-poäng, säger Sunneborn till TT.
Då tog de ännu hårdare grepp.
Jag har varit hos läkare och fått intyg på skadorna.
Att ordningsvakter är ett släkte för sig visste jag efter att flera gånger ha varit ute med en kompis som är invandrare.
En svår besvikelse för Quebec - och " Foppa ".
Rangers gick snabbt upp till
Rangers visade med eftertryck vad play off-rutin betyder.
i den sjätte ronden och kan nu nå kvartsfinal efter avgörande på hemmais.
,
Enkel semifinal Torsdagens match mot Estland blir nu betydelselös.
Autografskrivande kommer mer och mer även hemma vid seriematcherna.
I går:
Egypten,
Sverige mötte Kroatien så sent som den
Nej, inte heller Magnus Andersson, målvakten Tomas Svensson och Erik Hajas...
De båda lagen möttes för övrigt även i gruppspelet.
åldersgrupper.
, Bäckahagens skola, Sthlm
Mälarhöjdens skola, Sthlm
I hans frånvaro vann IM Miralem Dzevlan, Haninge på
Ratingprisen togs av Göran Olsén, Patrick Siegbahn, Wasa, (
Täbymästerskapet Michael Rygaard,
Kadettlagkval Årets kadettallsvenska serie består av
, Linköping
) tvåa i Abonyiturneringen efter M Read, England,
år sedan var damernas Europatour i golf ett sjunkande skepp.
Inför denna säsong skrev han ett guldkantat kontrakt med ett kontokortsföretag värt
Speciellt i en tid då allt fler kvinnor når höga poster i näringslivet, säger John Petersen på sponsorföretaget American Express.
Terry Coates stora uppgift blir nu att locka tillbaka fler av Europas stjärnor från USA, däribland de
- Lotta och Anna-Carin är våra mest rutinerade rookies och kommer säkert att lyckas.
Sedan satte han punkt i kvällens sista lopp.
Efter segrarna sken han som en sol.
Han är stark, men inte tvärspeedig, så det gällde att trycka upp farten.
Båda parter knäpper igen om diskussionerna.
I onsdagens kvallopp visade Jade Sund upp sig.
Lopp
kvar, släppte ett knappt halvvarv senare och fick rygg ledaren, loss till slut och till täten men måste ge sig.
Caba Suit galopp, kom fint tillbaka.
Fairlane Pirol dödens, fick rygg varvet kvar.
Mr Sweden utvändigt andrapar, angrepp på upploppet och fick segergrepp kort före linjen.
Hitec Lou höll täten i starten, fick bestämma första varvet, oväntat blek till slut.
Buttercup Hamlet tredjehäst invändigt, ut i andraspår utan rygg cirka
Big Shot utvändigt ledaren, pressade på och tog täten då ledaren galopperade på sista långsidan, kunde ej freda sig över upploppet.
Demi Scotch ( i täten på upploppet, verkade slagen då ), Chiligan.
Men med en intill visshet gränsande sannolikhet kommer regeringen att få stå till svars inför en hel generation unga svenskar om den, av oro för opinionen, nu försitter chansen att med kraft påverka den framtida maktbalansen i EU.
utvidgningen av unionen till de forna östländerna.
Ska unionsmedborgarna känna delaktighet i EU-besluten måste de ges bättre insyn och på sikt större möjligheter att utkräva politiskt ansvar också för de överstatliga EU-besluten.
Historikern lyfter i abstraktionsnivå och blir närmast statsvetare.
nr
Det blev samtidigt svårare för folk inom högern att leka med grumliga, antiliberala, organismteorier som bar drag gemensamma med fascismens idévärld.
FÖRVISSO KAN man vrida och vända på Alf W Johanssons teser.
Ändå blir märkligt nog det helhetsintryck boken lämnar av Tingstens publicistiska insats närmast negativt.
miljoner kronor i bevakningskostnader.
Han har efterträtt François Mitterrand utan uppenbara avsikter att återbeträda en fransk egenväg.
Tänker den generöse men lättpåverkade, misstänksamme och stingslige Chirac - en trevligare Lyndon Johnson har någon kallat honom - ta itu med grasserande korruption inom statsapparaten?
Då förde Westerberg sitt folkparti från knappt
Hon talar enkelt och bemödar sig om att knyta an till människors vardagserfarenheter.
Just inom gruppen " arbetare " går nu vänsterpartiet kraftigt framåt.
partilojalitetens försvagning.
Facket ingen lek för Toys R Us Leksaksföretagets anställningsvillkor rimmar illa med svenska traditioner LEKSAKSFÖRETAGET Toys R Us är inte det första amerikanska företag som visar stor skepsis mot svenska kollektivavtal.
Så är det till exempel inte förenligt med svensk lag att avskeda någon på grund av ostyrkta misstankar om stöld eller för att denne sätter upp anslag om kallelse till fackligt möte.
Volymen soldater skulle skapa en seghet och uthållighet om Sverige blev angripet.
Trots att Sverige i övrigt är ett av världens mest högteknologiska länder har vi årtionde efter årtionde avstått från att modernisera vårt försvar.
års försvarsbeslut är det emellertid helt nödvändigt att gå på djupet i argumentationen för och emot den allmänna värnplikten.
Massakern på Himmelska fridens torg genomfördes av värnpliktiga soldater.
Det går således inte att hävda att en värnpliktsarmé automatiskt höjer befolkningens stöd för krigsinsatserna.
Armén är emellertid i dag uppbyggd som under andra världskriget.
Allmän värnplikt är den största kon.
De innebär bl a att en domstol eller en myndighet, t ex skattemyndigheterna, inte skall tillämpa en lag som uppenbart strider mot grundlagen.
Man frågar sig hur politikerna kan begära att företag och medborgare skall följa lagen när de inte gör det själva?
Cirka
Skadade cellöar Det är de så kallade langerhansska cellöarna i bukspottkörteln som producerar insulin och som skadats vid diabetes.
i världen som resultaten varit goda på fick var och en cellöar från minst
av de
Sagerska palatset från 1700-talet beskrevs när det presenterades för massmedierna i slutet av mars i år som Sveriges svar på
En
Ingvar Carlsson lämnade motvilligt sin betydligt enklare HSB-lägenhet i Tyresö.
Men det är inte storleken som har betydelse, utan mängden.
Eller i Skara, Vara och kring Skövde.
- Pingborren är treårig och trädgårdsborren ettårig.
Därför är det kanske lika bra att fräsa upp hela gräsmattan
FRF-stiftelsen är inte registrerad hos länsstyrelsen och har heller inget så kallat
Bergesens stiftelse FRF samlade förra året in ca
Att Rolf Bergesen och FRF inte skaffat
Tommy och hans
Och så Öland, förstås - gällande rekordinnehavare som dessutom har favören av Ottenbys berömda fågelstation.
Till sist gäller det att hinna tillbaka till starten, som enligt bestämmelserna också ska vara mål.
Är det inte lätt att fuska då?
kronor i studielön under utbildningen.
I sin proposition har regeringen redan fördelat
Tekniskt basår Hur stor del av de sökande som sedan är behöriga till det utbildningsalternativ de önskar är ännu oklart.
Mot bakgrund av det är det en stor ökning med
I så fall kan det bli en viss förskjutning av platsantalet per år.
28-åringen har berättat att han bråkade med sin hustru.
Detta hade åklagaren yrkat på i första hand.
Kung Carl Gustaf och drottning Silvia fick på onsdagen smaka riktigt nybryggt tjeckiskt öl då de besökte det hundraåriga bryggeriet i Ceske Budejovice.
Det slott han visade för kungen och drottningen, Krumlov, är ett av få som finns kvar i statlig ägo, ägarna avyttrade det nämligen före
" Heja Sverige ", skrek någon på torget och små barn vinkade under promenaden, annars verkar befolkningen vid det här laget vara lite blasé på statsbesök - många statschefer har passerat och även den danska drottningen Margrethe.
undersökta kycklingkullar fanns de resistenta bakterierna i
I Stockholm kommer missbruksklinikerna vid Sankt Görans sjukhus, Danderyds sjukhus, Karolinska sjukhuset och eventuellt också Huddinge sjukhus att delta.
- Ett skäl är att det här medlet har funnits ute under åtskilliga år.
Och sedan dess har Gud bestämt varit norrman hela tiden, suckar Kjell Anneling, Sveriges ambassadör i Oslo.
De har råd med sådant som svenskarna tvingas dra in på.
De första oljefynden gjordes i Nordsjön på 70-talet.
- Men visst seglar Norge i medvind i dag.
Samma symboler gick igen i den vinnande schlagermelodin, som anknöt till norsk folkmusik och samejojk.
Det är trösterika ord för en svensk som i den jublande massan vid Oslos paradgata får frågan om det är sant att vi numera får lönen utbetald i bananer.
Vänsterpartiet kallade genast till presskonferens; det är första gången en partiledare gjort så med anledning av en opinionsundersökning.
års val och på EU:s framtida utveckling.
( -
procent och något under.
Resten kom från samtliga andra partier, från förstagångsväljarna och före detta valskolkare.
Steget vänsterut blev mindre svårt att ta för vänstersossar.
mandat.
Vad är det för union Sverige gått med i egentligen?
mil ställs under EU:s regelverk.
Men regeringen kan inte heller besluta att strunta i EU-reglerna.
En klar försämring, menar facket på vägverket.
Andra har pekat på den " bristande motivation " tulltjänstemännen har på grund av förestående drastiska personalminskningar.
Men tullverket säger nej.
Det betyder att åldersgränsen för dem höjs från
Men kampen mellan sidorna går vidare.
Kommuner som känner sig förfördelade kommer att kunna överklaga till domstol, som kan underkänna den av riksdagen stiftade lagen.
Per-Ola Erikssons kommentar antyder hur resonemangen i centern går.
- Om man läser lagrådets yttrande, så finns det en klar och tydlig blinkning om att man kan göra så och hålla sig inom grundlagen, säger Widar Andersson, som efterlyser just ett " mjukt nej ".
.
Den går för långt, även om jag är beredd att till viss del säga ja till majoritetsbeslut på det området, säger Lööw.
CHRISTIAN PALME DN:s korrespondent Efter det militära nederlaget mot Kroatien i västra Slavonien för
Men i den oberäkneliga post-jugoslaviska politiken, där taktik ofta betyder mer än verkliga värderingar, har Martic senare profilerat sig som oförsonligt negativ till en politisk uppgörelse med den kroatiska regeringen i Zagreb.
Det är fortfarande inte uteslutet att FN helt dras tillbaka från Bosnien, trots att ett återtåg kräver en stor insats av amerikanska och europeiska Natotrupper.
Hundratals granater slog ned i den bosniska huvudstaden.
Reed sade i intervjuer på onsdagen att de
Han spelade en ledande roll i Albanien under omvandlingen till demokrati
Även ett par av de baltiska staterna, Rumänien, rest-Jugoslavien och Slovakien, styrs av före detta kommunister.
, pansarslaget i Kursk
Så sent som i höstas lovade Jeltsin att Zjukov skulle få stå på Röda torget.
Än i dessa dagar pågår en flitig debatt om Zjukovs roll under kriget.
Det ser ut som en tanke när det nu ryktas om att Jeltsin ska utnämna försvarsministern Pavel Gratjov till " marskalk av Ryssland " som tack för insatserna i Tjetjenien.
.
och mindre framgångsrik i kriget mot Polen under Pilsudski ( en annan blivande marskalk ).
Klaus drivs av en rivalitet mot Havel.
Havel har klart för sig att han och hans meningsfränder nu har ett historiskt tillfälle att skapa en ny ordning i Europa.
När den svenska utrikesministern frågar om de förbereder sig svarar han:
Omröstningen kan komma att hållas redan under onsdagen, enligt diplomaterna.
Motionen är en protest mot Israels konfiskation av arabisk mark i Jerusalem och skall behandlas på måndag.
Parterna har diametralt motsatta åsikter om modellen för en överenskommelse.
Först om Syrien kan sluta en varaktig fred med Israel kan landets ekonomi moderniseras, antas det.
års gränslinjer, är oåterkalleligt.
har tolkats i all oändlighet.
- Man ska inte underskatta dessa begrepp, säger en västdiplomat.
- Han är knappast intresserad av den överdådiga öppenhet som till exempel den israeliske utrikesministern Shimon Peres talar så mycket om, säger västdiplomaten.
- De som hamnade i vattnet hade beklagligtvis inte en chans att klara sig med livet i behåll, sade Smolander.
finländska och
passagerarfärjor och
Smolander hoppas och räknar med att stationen i Åbo under nästa år skall utvidgas till en internationell sjöräddningscentral och att den då också skall få de resurser som det förutsätter.
Målet är att skapa
år står
Skottkärra på medar.
Stod inte ut med att se hur narcisser och tulpaner stod i snö långt över bladvecket och huttrade och frös.
De stod obekymrat soliga och log i en rymlig svart vas, som om ingenting särskilt hade hänt.
Sådana är envisa som gräset.
Men så hörde jag den åtskilliga gånger också, först i svensk, sedan i finsk TV.
F i Astradskolan i Ljungby ska båda vara juniorambassadörer i IOGT-NTO-rörelsens orkidékampanj.
kronor i stipendium av Svenska konstnärernas förening.
.
Dels utgjorde hon mycket riktigt en länk genom " The finest scenery in the land of the midnight sun " som det slogs fast i en färgglad affisch redan på 1890-talet.
- Jag kan ej begära mera, så nu går jag hem!
Men ingen skall tro att hustrurna till de franska presidenterna, som med störst personlig makt av alla västvärldens statschefer, är betydelselösa.
Hon tycker om epokens förfining och grace.
På den vägen är det.
Laurence har gjort madame Chirac till mormor.
Den Chiracska förmögenheten uppgår, från att ha varit så gott som obefintlig, till drygt
I sin egenskap av Paris borgmästares hustru var hon ordförande i en rad välgörenhetsorganisationer.
Men det går att para de representativa sysslorna med andra uppgifter, kulturella, humanitära och sociala.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Ta Karlfeldt, som ju ändå var dalkarl och borde vara att lita på:
Hur genomskådar han inte sina skönmålande kolleger i slutstrofen av " När skönheten kom till byn ":
" Ack!
möjliga utvecklingar av tjänstemännens intresseorganisationer inom det ramverk för fackföreningar som finns i dag.
Varför skriver ni inte om allt antifascistiskt arbete som bedrevs i Sverige under de här åren utan bara om den svenska nazismen?
, samma år som kriget bröt ut, befann sig arbetarpartierna runt om i Europa i opposition eller i exil.
hade man med ett kortare undantag sommaren
Hitler förlorade kriget och Churchill den värld han ville försvara.
Han var inte krigare utan samhällsbyggare.
Men förutsättningarna har förändrats.
Trots nergången fortsätter Kulturhuset att verka genom sin lite svårfångade funktion och irrationella planlösning.
Avsikten är, om jag uppfattat signalerna rätt, att diskutera dess riktlinjer och om dessa skall utredas vidare.
Inte för diskussionen vidare av den typen av inlägg.
I stället för att riva och bryta upp löser Wilhelmsson uppgiften genom en noggrann analys av torget i samklang med Kulturhuset.
Stadsbyggnadskontoret vill ha en rak linje, Wilhelmsson problematiserar gångstråket för att poängtera platsens urbana kvaliteter skilda från innerstadens rent kommersiella intressen.
- Det här är några av de mest berömda verk vi har, de är i höjd med August Malmströms " Grindslanten ", konstaterade Auktionsverkets marknadschef Peter Edström.
tillhörde de redaktör Torsten Tegnér.
" Bä bä vita lamm " var den första visa man lärde sig sjunga, därmed blev den snart alldeles omöjligt barnslig.
- Det kan nog aldrig bli nåt felköp, sa en besökare till sin hustru vid onsdagens visning.
De bägge författarna är den i Sverige redan bekante basken Bernardo Atxaga och Almudena Grandes, vilken förra året fick stort genombrott med en omfångsrik och mångformig roman som följer
inlevelse och fjärhet.
år sedan gjorde henne sin sorgsna kur över blickens och stadsrummens avstånd.
Och så mycket mer Upper East Side kan det inte bli.
Ty det är äkta varor speciellt influgna för tillställningen som visas här i en prisklass ljusår från de möbler Ikea nu under sommaren introducerar på den amerikanska marknaden.
Muhammad Mahdi al-Jawahiri, född
Regimens förklaring till bannlysningen är att al-Jawahiri och al-Bayati deltagit i en kulturfestival i Saudiarabien och alltså skulle vara köpta för petrodollar, ett löjeväckande påstående.
Det smakar vänster, tidigt 70-tal.
Färgfabriken vill vara ett " nödvändigt komplement " till existerande gallerier och museer, inte ett alternativ.
Kontakterna tycks ha blivit en förutsättning för konfrontationen.

Kommunismen var demokratins farligaste fiende och detta faktum måste bestämma vårt utrikespolitiska förhållningssätt.
.
Också socialdemokraterna var för resten opålitliga, menade Tingsten.
Personligen är jag kluven inför Tingsten som opinionsbildare.
Hans fördömande av Sovjettyranniet känns ännu i dag välgörande.
För många gäller det mottot också i dag.
Liksom flera av sina generationskamrater - han är född
och Bradbury har kallats till Irland för att skriva manus till John Hustons filmatisering av Melvilles roman.
" Så sant som det är sagt.
Tvångsutdrivningen från Spanien var en djup mänsklig tragedi som fick långtgående intellektuella konsekvenser för den islamiska civilisationen.
Under andra halvan av 1400-talet försköts maktbalansen definitivt till de kristnas favör.
FAMILJEN Banu Hudayl emigrerade till Granada år
Byns hantverkare och bönder förblir lojala mot familjen al-Hudayl och åtnjuter byhövdingen Umars skydd och omsorg.
Hon förblir en bakgrundsgestalt som representerar kontinuiteten och sedvänjan.
Likväl är inte alla av Tariq Alis spanska adelsmän och officerare anfäktade av hat mot muslimer.
Byn utgör därför en etnisk enhet trots skillnaderna i status och religion.
Tvivel på " den rätta vägen " utgör en gammal muslimsk tradition, och mystikern al-Zindiq representerar den kraftfulle tvivlaren som kan skratta och fnysa åt alla anspråk på absolut sanning och absolut kunskap och exemplariska föredömen.
- Jag är inte ironisk, förtydligade han.
Han kallade det för en global " post-mainstream trend ".
Ny anställningsform Lite i skymundan debatterade teaterfackets ordförande Tomas Bolme och arbetsgivarsidans Lars Edström om teaterns anställningsformer.
Lena Brännström Scenografi:
Iréne Hededals Isa sveper om sig den fnissiga nonchalansens skyddande filt.
" Så ska man in i samma hål som dom kissar ju...
Det säger Björn Engman, butikschef på Mega Skivakademin, som nu ser sig tvingad att följa konkurrenternas prissänkning.
kronor.
Fogstrand tror liksom Engman att storsäljarna kommer hålla ett lägre pris medan all annan musik kommer kosta mer.
år sedan, men han tror inte att det är för sitt sätt att tolka Bellman som han blir pristagare.
Bellmanpriset delas ut den 2 juni.
miljoner kronor, av vilka nästan hälften kommer ur statliga boverkets pott för ombyggnad av icke-statliga kulturlokaler.
Långt innan sponsring blev ett begrepp gick vinster från lottförsäljning till exempelvis Stockholmsutställningen
Upp på podiet kom en äldre herre med kal hjässa och stora tänder ( Daniel Emilfork ), en sjörrövarbjässe med ring i örat och tangomustasch och mannen med världens största underbett, Dominique Pinon.
Det hela börjar som en riktig julsaga av Dickens.
" La Cité des Enfants Perdus " är ett fantasifullt bygge med roliga scener som när de siamesiska tvillingarna ska laga mat eller röka cigarretter.
Han hade den längsta svansen av fotografer efter sig.
" Jag känner till en, men han är död.
Det finns hos honom ingenting av den översåteanda som tyvärr präglar så många politiker.
" Där sitter dom bara och dricker öl och diskuterar demokratin, sa folkpartisterna, men jag tycker att museer och bibliotek ska vara öppna jämt och tjäna som samlingslokaler.
Och så måste Kollektivverkstan i Nacka räddas!
och som ordförande i Skönhetsrådet
, när kulturen under Palme skulle vara en angelägenhet på högre nivå.
.
Han blev
år gammal.
, de
Lamek Hulthén hade en sällsynt helgjuten och omutlig karaktär.
Hon inspirerade oss med sitt stora engagemang och delade generöst med sig av sina breda kunskaper.
HON VAR anspråkslös för egen del och noga med att inte hennes egen person skulle skymma ändamålet för en insats.
gånger i veckan ( och dessutom särskilda lokalradiokrönikor ).
Och det viktigaste - det finns faktiskt inte mycket att skriva om de flesta reklamkanalerna, inte så mycket att kommentera och kontinuerligt bevaka.
Bra kanaler att arbeta, diska och städa till.
" och gick i P
Statsskuldseländet stabiliseras dessutom inte alls under
Det i sin tur gör att lågkonjunkturen närmar sig ännu snabbare.
Han behöver modemet, hävdar han, för att kunna ta emot samhällsinformation på det för honom lämpligaste sättet och för att upprättahålla sitt sociala nätverk.
IT-boomen tycks dock ha en bit kvar innan den når dit där fantasterna inom branschen redan tror att den befinner sig.
- Felet med regeringens politik är att den är alltför inriktad på att få ner budgetunderskottet, sade LO-ekonomen Mats Morin vid en presskonferens i LO-borgen på onsdagen.
- Så länge valuta- och räntemarknaderna topprider den svenska demokratin är en politikomläggning omöjlig, det går över huvud taget inte att diskutera med regeringen, säger chefekonom P-O Edin.
procentenheter om staten tog över en större andel av utlandsskulden.
- Facket och socialdemokratin har bara gjort en enda opportunistisk och strategisk miss de senaste decennierna, och det är att de accepterade ständiga underskott i bytesbalansen.
Han är mycket nöjd med beskedet från näringsdepartementet.
år, och inte trodde jag det skulle sluta på det här viset.
fick ingen eller mycket lite kompetenshöjande utbildning under förra året.
De klubbar som svarat på enkäten uppger att så många som
av
CECILIA JACOBSSON och SIMON LEFVERT Plötsligt pyr det än här, än där på arbetsmarknaden.
- Vi är oerhört besvikna, säger Sifs ordförande Bo Henning.
Under tiden mullrar det i Byggnads, som förhandlar med Byggentreprenörerna.
HAO anmälde omedelbart sitt intresse för en medlare när strejkvarslet kom i förrgår, men på onsdagen förkastade HTF den idén.
Det anser EU-kommissionen, som på onsdagen presenterade en ny ekonomisk prognos där tillväxtsiffran för
procent.
och
Trots att de ekonomiska utsikterna i stort sett är gynnsamma kommer dock arbetslösheten att förbli hög, säger de Silguy:
procent.
Vad som i fjol kunde beskrivas som en exploderande utveckling har under årets
Från andra kvartalet förra året har tillväxten i reklamintäkter kvartal för kvartal för TV
Årets tillväxt kan visa sig bli negativ, men på längre sikt finns det ändå en potential för en ökning av den totala TV-reklamkakan.
respektive
största ägarna bakom
procent av de på stämman närvarande rösterna.
Mötte motstånd Att likna näringslivets toppar vid " giriga barnungar ", som vice statsminister Mona Sahlin gjort, värjde sig Peter Wallenberg kraftfullt mot.
Han delade inte Peter Wallenbergs och institutionernas uppfattning i arvodesfrågan.
Aktiebolagslagen håller dock på att skrivas om.
Lägg fram en tandad brödkniv att skära smörgåslängderna med.
Beräkna till en ca
cm i diameter.
g matfett ca
cm lång brödskiva:
minuter, häll bort vattnet, krama ur gelatinet och smält det på ytterst låg värme.
Garneringen här består av räkor och forellrom, ni kan ta ännu dyrare löjrom eller betydligt billigare stenbitsrom.
tsk chilisås
Färskosten görs av gräddfil som får rinna av i kaffefilter.
stora blad färsk basilika
Här är grovt osötat rågbröd det enda tänkbara.
msk finhackad pickles eller avrunnen boston-gurka persiljekvistar
KÖTT DN:s provkök presenterar prisvärd, lättlagad och näringsriktig vardagsmat som tar högst en halvtimme att laga till.
g falukorv
Koka upp och strö över pepparrot.
g
Lägg i ansjovis med spad och fortsätt att koka tills ansjovisen börjar smälta.
grön paprika
minuter under omrörning.
tsk osötad senap ca
Affärsvärldens generalidnex sjönk med
procent.
miljoner kronor.
Avesta redovisar en vinst före skatt på
aktier under den sista minutens handel.
miljoner kronor.
procent i direktavkastning.
Dåligt väglag i form av nysnö på is, otillräcklig halkbekämpning, dålig sikt, samt bristande kommunikation och rutiner, var några av de olyckliga omständigheter som ledde till trafikolyckan mellan Södertälje och Järna den
Den har sammanträtt
Och det felaktiga däcket bidrog inte till olyckan.
Skärpta rutiner Swebus bör bl a verka för att radiokommunikationen får tydligare rutiner, och att Svensk Bilprovnings rekommendationer för val av däck på bussens olika axlar införs i hela företaget.
friska miljoner avsatts åt stadens cyklister.
Det går att hitta fina vägar om man tänker till och är beredd att göra en liten omväg, säger park- och gatuchefen som hjälpt Liber med fakta till den nya cykelkartan.
- För första gången sedan Dennisuppgörelsen träffades har vi en bindande tidsplan för när besluten ska fattas.
Är i så fall den här tidsplanen så bindande som ni vill framställa den?
Vi är nöjda, väldigt nöjda, säger han.
minuter.
I sällskap med en arbetskamrat löser hon problem under färden - arbets-, familje- och hela jordens problem.
När det är mycket snö eller svår halka låter hon också cykeln stå.
Papperet verkar motståndskraftigt glatt.
Kalendern finns hos större cykelhandlare.
- Ändå är det praktiskt och trevligt att förflytta sig med cykel, säger Dick Wathen som har svårt att förstå varför
På Norrbackagatan och Rörstrandsgatan kör bilarna för fort.
Den turen blev inte av, i stället följde han med sina föräldrar till Europa och köpte en cykel i Frankrike.
lediga arbeten till arbetsförmedlingarna i Stockholms län, vilket är nästan
Just nu är
Med och invigde var därför också Stockholms arbetsmarknadsborgarråd Bertil Karlberg.
ölbryggerier och ölagenter hyrt in sig i tält på universitetsområdet i Frescati.
dagar långa festivalens allra första timmar, konstatera att allt gick mycket lugnt och städat till - kanske rent av lite väl lugnt och städat, med tanke på att det var en ölfestival.
Det räcker nämligen för Cecilia Torudd att säga " Ensamma mamman " för att folk ska lyssna.
Ensamma mamman föddes på 80-talet efter ett par Toruddska snilleblixtar.
Är det ditt sista ord?
En kollega till mig som fick ett pris för några år sedan sa att hon skulle använda pengarna till att köpa raffiga underkläder.
23-åringar gripas.
Mörby centrum
Sveriges konung och hans drottning återvänder från sitt statsbesök i Tjeckien i ett specialchartrat plan.
I ett parkeringsgarage på Mörbyleden försvinner stereoanläggningar i
En kvinna vaknar av ett mystiskt ljud och upptäcker att man håller på att bryta sig in genom ett fönster.
kronor på en stulen uttagsblankett.
Huddingepolisen anländer och avvisar dessa från platsen.
Polisen har
burkcola som han tydligen inte tänkt betala.
Mörby centrum
Sveriges konung och hans drottning återvänder från sitt statsbesök i Tjeckien i ett specialchartrat plan.
Danderyd
Skottet träffar precis under ögat.
Bridgegänget surnar till på sin berusade kamrat som vägrar att lämna tillställningen.
tonåringar hoppar på en rullstolsburen försäljare på stationen och tar hans pengar.
bostadsområden med över
På förfrågan vägrar man lämna ut detaljerad information om utredningens konsekvenser.
I de områden som redan nu har de lägsta hyrorna - äldre hus i yttre ytterstaden - vill SKB sänka hyran med i genomsnitt
I många av de innerstadslägen där hyran ska höjas mest bor hushåll med ganska måttliga inkomster.
Åke Johansson Ledamot i kvartersrådet Brunbäret Sociala distriktsnämnden i Sofia-Katarina - där Fryshuset ligger - slog förra sommaren larm om skinnhuvudena på Söder.
Det skulle mycket till innan Anders Carlberg backade från den linjen.
krav ställdes:
Men där sitter nu åter Anders Carlberg.
Den 31 maj presenterar den arbetsgrupp som regeringen tillsatt sin syn på hur den kommande lagstiftningen bör se ut.
Om så vore fallet skulle regeringen knappast ha behövt tillsätta sin arbetsgrupp och inte heller behövt utlova i riksdagen att det ska skapas ett regelsystem som stärker tillsynen över hälso- och sjukvården - något som också livligt tillstyrkts av riksdagens socialutskott.
Den klarade inte transport och högtidligt nedsläpp i skolans nyanlagda damm utan dog i invigningsyran när Eriksdalsskolan presenterade sin nya kretsloppsgård på torsdagsförmiddagen.
Det blir jord sen, förklarar Alex.
- Vi har fått ett läromedel och ska med hjälp av barnens kreativitet upptäcka saker, säger studierektor Gunnar Wohlin.
m m.
Bröderna Moreno leder 13-mannabandet Los Hermanos Moreno.
Som stöd i spararbetet får de en rad förslag på åtgärder från hälso- och sjukvårdsnämnden ( HSN ) - förslag som i flera fall kan betraktas som klara order.
Samarbetet mellan akutvård, primärvård och geriatriska kliniker ska förstärkas så att patienten tas om hand på rätt plats.

blir sommargårdarna av med sin trygga finansiering.
Peter Larsson ( s ), ordförande i politikergruppen bakom reformen, tar mer allvarligt på farhågorna.
- Hur ska vi kunna organisera en orkester över stadsdelsgränserna om hälften av pengarna kommer från ena hållet och hälften från ett annat?
Enligt polisledningen gjorde vakten ett stort misstag, då denne ej antecknade vem som lämnat paketen och varifrån de hade kommit.
paket med helt ofarligt, fast konfidentiellt, material.
till
Då tillsattes en grupp, under ledning av polismästare Lars Lieberg, som så sent som i förra veckan kom med förslag till åtgärder för att komma till rätta med problemen.
Äldre skinnhuvuden köper in och säljer.
antirasister på torsdagskvällen i ett demonstrationståg mot rasism och nazism.
Tåget gick från Medborgarplatsen via Nytorgsgatan, Bondegatan, Renstiernas gata, Ringvägen och Götgatan tillbaka till Medborgarplatsen.
I dagens spalt avhandlas därför i snabb takt TV-ljudet, landstingets nya logga, färdtjänsten, Stig Malm, oanträffbara människor, Medanalys, Sagerska huset, cykelhjälmar, Sergels torg och Norge.
Pengarna går väl till sånt här, förstås.
Kundnummer eller personnummer, frågar jag.
Hon fick deras hem- respektive mobilnummer.
separata samhällen som växer fram.
Men hon noterar att Anne Ljung, cyklisten på bilden, inte använder hjälm.
- Men i går, på syttende mai, kom det en pansarvagn och de hade satt dit
- Jag vill förmedla känslan av hur det var att segla ett stort skepp och vilken betydelse Gud och naturen hade för 1600-talsmänniskan, säger Katarina Schoerner.
Ett stabilt stålräcke hindrar betraktaren från att trilla över kanten.
Allmänt känt är att regalskeppets jungfruseglats blev kort.
Det är en märklig känsla att få beskåda ett segel som legat på sjöbotten i över
Utbildningen ska ge ökad kompetens för sådant arbete.
Ett exempel är irritationen över hur innehavare av " krimskramsbutiker " fördärvar kulturhistoriskt värdefull inredning.
Tågtrafiken går i ytläge, även tredje spåret.
Bygg en spårvagnsslinga som går runt ett bilfritt Gamla stan, från Norrmalmstorg till Centralen via Skeppsbron, Kornhamnstorg och Munkbron.
var beläggningen samma period
Dessutom finns alla skolbarnen som är här på den årliga skolresan till huvudstaden.
Vi kom från Skåne, min mamma, min bror och jag.
Så högt upp hade jag aldrig varit i hela mitt liv.
Papporna arbetade.
De hade helt enkelt inte alltid någonstans att vara.
kilometer i timmen.
Före mig vid disken stod en pojke, och när han hade gått upptäckte jag att han hade glömt sin portfölj.
Jag teg hela första terminen.
Banverket har sagt nej.
Peter Gorpe, planeringsdirektör på länsstyrelsen, är för den skull inte säker på att regeringen kommer att säga nej till tunneln.
Men vi vidhåller vår linje.
synes den underbalanserade budgeten oaktat de besparingsförslag som lagts, kunna bli den värsta i distriktets historia.
" Självmordsuppdrag Alla utom folkpartiet och moderaterna i socialnämnden tyckte det var en bra lösning.
Det största underskottet av samtliga socialdistrikt i staden.
börjat omvandlas till konkreta projekt.
Agenda
Han kläckte den själv hemma hos Astrid Lindgren för
års modell ska också komma till.
- Ett barnboksmuseum innebär ett ökat publiktryck i ett område som redan är hårt belastat, varnade nyligen föreningens ordförande Carl-Johan Ihrfors.
BÅDA AIK-MÅLEN var resultat av till synes slumpartade situationer.
Denne lyckades lite turligt sätta till en fot och göra
Efter den fina allsvenska starten har nykomlingarna åkt på
Endast
För tillfället känns det som att det behövs en fungerande Hedin eller Andersson, om det favorittyngda svenska landslaget ska lyckas leva upp till de högt ställda VM-förväntningarna.
mål på
I tidigare matcher har vi avslutat svagt.
Efter AIK:s anstormning första halvtimmen jämnade Djurgården ut spelet, AIK:s större tyngd och erfarenhet blev matchavgörande.
Defensiven stod emot AIK:s offensiv överraskande väl och Stefan Alvén var väl så snabb som Robert Johansson.
) inför
En frispark från Mattias Johansson ställde via en DIF-spelare i muren Krister Nordin i friläge med duktige målvakten Thor André Olsen.
i friläge, elegant frispelad av Dick Lidman.
Jag är mera mogen som människa nu och stortrivs i AIK.
Men det känns ändå bra eftersom vi fightades redan från start den här gången.
Turneringen är framme vid semifinal.
Vilket Robert Hedin förtjänstfullt gjorde i den oväntat sega kvartsfinalen mot Tjeckien (
Ännu fattas nämligen en del hos di blågula för att man ska känna sig riktigt trygg.
Ibland försvinner han därför, men kommer bara " Hajen " i läge är han ruskigt effektiv.
minuter var kvartsfinalen mot Tjeckien en rysare.
Tillsammans med uppbackaren Magnus Andersson kunde Hedin göra
Om Hedin får klartecken åker han efter semifinalen på fredag, spelar kvalmatch på lördag i Tyskland och kommer tillbaka några timmar innan en eventuell final på söndag.
Den första halvleken var rent ut sagt dålig från vår sida, menade Bengt Johansson.
raka mål av Robert Hedin och Per Carlén kunde återta ledningen.
Magnus Andersson gjorde
Han är regerande mästare men guldhästen från förra året, Artist, finns inte med i startfältet.
SM-tävlingarna är första uttagningsprovet till landslaget för Nationshoppningar.
I samband med SM-dusterna äger Ridsportförbundets årsmöte rum och då skall man välja ny ordförande efter avgående PG Gyllenhammar.
I maj förra året opererade han sin hälsena.
- Han är lugn och trygg i sitt spel.
Domaren Tony Rydén tvekade aldrig.
Men han struntade i att målburen var helt öppen och överlät bollen till Sahlin.
I Italien kallades Parma-segern för " Davids seger mot Goliat ".
Där väntade årets största fest.
kronor.
Han vann
Med Dylan Lobell var det hård forcering och tryck utvändigt favoriten som gällde.
Hon är inte anmäld till Stora treåringspriset.
Johansson själv fick nöja sig med andraplatsen bakom sitt val, Go Hammering.
Stig H vann i
Under kategorin " lovande " får man också räkna in Rapide H:s helbror Au Revoir H, som tog andra raka segern.
Snyggaste målet svarade Malin Andersson för då hon lobbade in en boll från
Glada hammarbyare hade knappt hunnit kramas färdigt när Gideonsberg återtog ledningen minuten senare.
för gästerna.
i
Mattias sköt via AIK-muren till en fristående Krister Nordin som enkelt kunde slå bollen förbi Olsen,
:e minuten, lyckades Djurgården mot alla odds ge matchen nytt liv.
AIK tyngre AIK var som väntat det tyngre laget, hade större auktoritet, men hade svårt att omsätta sitt fysiska övertag i agerandet på banan.
Galopp bl a:
Admire Laday, Miss Magic.
Crystal utvändigt tredjepar, uppe utvändigt ledaren varvet kvar, höll farten fint.
Over Sid utvändigt andrapar, utvändigt ledaren i sista sväng, räckte ej.
Galopp bl a:
Dr Stage galopp, hamnade en bit bakom klungan, kördes invändigt hela vägen och satt fast i mål i rygg på vinnaren med krafter kvar.
Galopp bl a:
Matteus Bob dödens, höll farten fint.
Inte underligt att Göteborg dominerade.
Redan efter
Halmstad hade även bud på
.
i hemmamötet mot Trelleborg.
Man är för sårbar för slag i anfallsspelet, i försvaret kan jag själv ge några vassa armbågar, konstaterar Wislander efter ankomsten till Reykjavik.
senaste matcherna, åttondelsfinalen mot Algeriet och kvartsfinalen mot Tjeckien, har Wislander varit ren försvarsspelare.
Det gör att jag inte kan sträcka ut ordentligt, berättar han.
.
Hedin från start Sverige ställer samma manskap på benen i semifinalen som vann mot Tjeckien i kvarten.
mot svenska mästarna IFK Göteborg.
Bara på en blev det mål.
Men efter
- Att man aldrig ska slippa de här Anderssons, sa Thomas och syftade på
SVEN GUSTAVSSON I Corvallis, Oregon, vet alla idrottsintresserade vem Tanja Kostic är.
Han ville ha rutin i laget, vilket Visbystjärnan har efter
En pådrivare och bra returtagare.
Språk och basket Tanja är fostrad i Täby.
Säsongen i USA har varit mycket lyckosam.
På Oregon State University har hon fullt stipendium, vilket betyder att hon får allt betalt, förutom hemresorna.
kroatiska tjejer.

Det var Sundins andra assist för matchen och den andra som Randy Wood kunde förvalta på rätt sätt efter
Den sjunde och avgörande matchen spelas i Chicago natten till lördagen, svensk tid.
På lördag spelar Vikings sin första match för säsongen när de möter Benedictine college från Kansas på Stockholms Stadion.
år sedan för att leda ett lag på semestern.
Idag kan Svenska Hockeyligan, vilket är liktydigt med landets elitserieklubbar, bli närmare
miljoner kronor.
Den egentliga orsaken till dröjsmålet har istället varit ishockeyförbundets benhårda krav på att Västerås ska vara med och dela på TV-miljonerna.
Vi har inte råd att slänga bort avtalet utan måste hitta en lösning där alla blir nöjda så att vi inte förstör för oss själva i framtiden, säger Tommy Töpel, ordförande i Svenska Hockeyligan.
- Jag har aldrig förut hört talas om att hemmalaget får välja spelhall mitt under pågående turnering, suckar Krister Ahlqvist.
Jag har ingen aning om hur den ser ut.
Men de fick en vinstlott eftersom Schweiz är semifinalmotståndare.
ronder följde ruter till knekt och ess och spadervända till stöld.
När Öst som här är utan, sticker Syd med kungen och stöldreser färgen.
Och det är nog ingen tillfällighet att just folkpartiet går i bräschen för att skydda demokratin och kommunens skattepengar.
Hur mycket kommunerna i landet varje i år satsar i aktieägartillskott, koncernbidrag, korsvisa transaktioner etc vet ingen.
Och han befinner sig på lång distans från Tingstens bild av Stalins Sovjet, som sägs vara präglad av " demonisering av den sovjetiska regimen ".
procent av rösterna i
Men han lade därtill en uppfattning om Sovjet som hans nära medarbetare, ambassadör Ingemar Hägglöf, senare betecknar som " blåögd, rosenröd, världsfrämmande ".
" Planhushållning förutsätter diktatur, eftersom planmässig hushållning inte kan äga rum om inte alla produktionsfaktorer, inklusive människors arbete, boende och konsumtion underordnas planens direktiv.
Arbetet har pågått i årtionden utan egentlig framgång.
Självklart har även tillfälliga domstolar sina fördelar.
ETT LITET frågetecken måste resas inför att ILC inte vill ha en stående domstolsadministration.
Partiledningen skulle aldrig utsätta sig för en sådan massiv kritik och ett sådant misstroende om den inte var övertygad om att den faktiskt gör rätt.
procent av rösterna har socialdemokratin i den i dag publicerade Temomätning rasat till
procent.
Till en del har socialdemokraterna sig själva att skylla.
Mönstret är gammalt men har successivt förstärkts.
Politiken har förändrats i samma riktning som ekonomin.
Vilken karaktär får ett samhälle där ingen tror på vad politikerna har att säga?
För
Men samtidigt har inte på
procent.
Alla är alltså beroende, enskilda som företag.
Positiv bytesbalans betyder inte statsfinanser i balans.
När nu samma marknad gör sin legitima värdering ( realränta
Men att skickligt företagsfolk skall ha belöning för prestation är självklart.
Detta är sunt och kommer att bana väg för förändring.
Orsaken till Sveriges oförmåga att häva sin kräftgång ligger i att det politiska systemet agerar och planerar utifrån dåtidens framtid, inte framtidens framtid.
Ingen organisation eller företag kan undvika den svåraste av frågor:
procent.
Politikerna måste öppna diskussionen om hur våra institutioner - partier, fack, arbetsgivare, kapital, företag, folkrörelser - skall förändras till att bli pådrivande i stället för bromsklossar.
år.
) i landet.
pengar blir till genom " fördelning ".
Marknadens och folkets låga förtroende har starkt begränsat manöverutrymmet.
- Sverige har efter Finland den högsta förekomsten av diabetes bland barn och den ökar stadigt med ett par procent per år.
Dels faktorerna som krävs för att förstöra de insulinbildande cellerna och dels sådana för att få sjukdomen att bryta ut.
Kyla är en annan tilläggsfaktor som belastar immunsystemet, liksom många infektioner.
kilometer av den långa sandstranden har de senaste dagarna täckts av det okända.
På det aktuella labbet ges inga som helst kommentarer om " möjligt eller omöjligt ursprung ", så länge analysproceduren inte är helt klar.
THORBJÖRN SPÄNGS Statsminister Ingvar Carlsson kan komma att överklaga beslutet att bostaden i Sagerska huset ska förmånsbeskattas.
kvadratmeterstora tjänstebostaden i Sagerska huset i besittning.
- Jag tycker inte att jag har något val även om jag egentligen har det.
kan man läsa om det Sagerska huset vid Strömgatan som skulle passa bra till bostad åt utrikesministern med tanke på att det ligger så nära utrikesdepartementet.
skrev en artikel om fastigheten och benämnde den då Sagerska huset.
Större bostadsyta brukar ge ett lägre kvadratmeterpris, vilket
kvadratmeter som statsministerbostaden omfattar.
kronor som ska dras från månadslönen, kvar har då Ingvar Carlsson
Därigenom kom luft in i dialyspatientens blodomlopp.
Överläkaren borde ha sett till att det fanns skriftliga instruktioner eftersom den speciella dialysbehandlingen innehöll " mycket betydande riskmoment ".
går till Alf Henrikson - " den gode murveln ".
Redan
" Hur lång tid har vi på oss?
Från TT-RB På östra Fyn i Danmark har polisen de sista dagarna fått flera rapporter om ett lejon, alternativt en stor lejonaktig katt, som har satt skräck i folk.
De kom hem utan lejon.
Och han är högst trovärdig.
han kan inte hålla käft.
För honom själv var det ingen nyhet.
Moderatledaren Carl Bildt uttryckte också sin bestörtning över att regeringen öppnat en fallucka under förre LO-basen.
Han leder Skridskoförbundet och har gett sig den på att rädda Filmstaden i Råsunda.
- Jag har gått igenom allt som hände under mina år i LO, och jag känner ingen skammens rodnad på mina kinder.
Ett fikarum att gå till längtar han också efter.
Den sammanlagda kursavgiften för seminariet, som skulle lära svenskarna arbetsmiljö ur EU-perspektiv, uppgår till
70_000kronor mot-svarar h e l a kursen för de här
- Vi kanske kan hitta en kompromiss.
Hells Angels Striden började när officerens chef på Livgardesbrigaden, överste Kim Åkerman, fick veta att officerens klubb Choppers Northside försökte bli medlem i den större organisationen Hells Angels.
Bernt Östh är också ordförande i personalansvarighetsnämnden:
I Tyskland sågs kampanjen som helt naturlig, medan den hemma i Sverige av en del tolkades som rasistisk.
Har haft otur Annika Hagberg menar att Next Stop Sweden har haft otur, och hon tar själv gärna på sig ansvaret för kampanjens utformning.
- Kampanjen stämdes av med alla inblandade företag och ingen hade något att invända förrän den togs upp i medierna, säger hon.
av dem bara deltog i ett av de
sammanträdde den sociala utvecklingsnämndens verkställande utskott, som bestod av
Men hovrätten slår fast att kommunen är skyldig att verkställa länsrättens beslut.
nämndledamöterna gjort sig skyldiga till tjänstefel " som inte kan bedömas som ringa ".
Det framgår av en avhandling som läggs fram i dag, fredag, vid Stockholms universitet.
De biologiska processerna är inte mät-ta.
NILS-ERIK EKSTRAND DN:s korrespondent BERLIN.
Han får inte sitta med i de innersta så kallade koalitionsrundorna, då han inte längre är partichef, och blir därmed reducerad till något av ett utförande organ.
Han utsattes då för nästan förödmjukande kritik.
västliga stormakter plus Ryssland arbetat för ett serbiskt erkännande av Bosnien.
Ett försök att stabilisera den skenande valutan dinaren för ett drygt år sedan tycks nu också vara på väg att bryta samman.
USA var den enda medlemmen av säkerhetsrådet som röstade mot.
berörda parterna, förhandlingar som enligt planerna ska inledas nästa år.
NATHAN SHACHAR JERUSALEM.
hektar mark -
Att en av Chiracs allra första åtgärder som president blev att träffa den tyske förbundskanslern är en kraftig politisk markering.
Och det var ett sedan länge samspelt fransk-tyskt radarpar som bröts upp när Mitterrand lämnade Élyséepalatset.
Inför torsdagens möte har också både Kohl och Chirac framhävt sitt eget lands ledarroll.
Han var även under
Löjtnant i Röda armén.
Tiit Vähi har som regeringschef att ta hänsyn till ytterligare en regeringspartner:
Hittills har Vähi synts vandra runt i stan bekymmerslöst.
Banken konstaterar att Östersjön var ett välmående hav så sent som på 50-talet, men att vattnen i dag hotas av orenade utsläpp från städer, industri och jordbruk.
" Världsbankens erfarenhet visar att effektivitet ... förutsätter självständiga enheter som sköts av duglig personal och i linje med goda företagsprinciper ", skriver banken.
väljare av
procent i Flandern på knappt
Men vilken regeringskoalition som blir följden av valet är ovisst.
barn, dödades.
vita korsen.
Händelsekedjan inleddes den 28 februari
Sedan inte heller psykologiska utmattningsmetoder - strålkastarljus, vrålande högtalarmusik mitt i natten - gett resultat gav justitieministern Janet Reno klartecken för en tårgasattack mot fästet.
exemplar.
En del medlemmar av kongressen, inte minst hoppfulla presidentkandidater, ser en möjlighet till politiska poäng i dessa frågor.
.
Men samtidigt kan Amo Roden, till skillnad från högermilisen och andra som gjort Waco-tragedin till sin, lägga ett religiöst apokalyptiskt perspektiv på det inträffade:
procent, vilket är den lägsta noteringen sedan våren
I aprilmätningen, då besparingarna i vårbudgeten bland annat på a-kassan var kända, rasade regeringspartiet till
procent ) och gick därefter fram i opinionsmätningarna trots att det stödde besparingarna i den så kallade Perssonplanen i höstas, ställde sig bakom EU-finansieringen och även accepterade det mesta i januaribudgeten - dock inte barnbidragssänkningen.
Moderaterna
), vänsterpartiet
procent, en nedgång med
Centerpartiet har länge pendlat mellan
procent, alltså en procentenhet under riksdagsspärren.
.
Alf Svensson och Carl Bildt var som vanligt de partiledare som var populärast bland sina egna, båda fick +
poäng till
).
Väljarsiffror ner mot
Centern fanns ju med på vagnen den här gången.
Jobbfixaren Nygren misslyckades att locka Malm med en ny landshövdingepost eller ett likvärdigt jobb.
Dagens partistyrelse måste ta i frågan huruvida Kokk-strategin ska sjösättas eller om Schyman ska sättas på plats.
månader efter att Sverige blev EU-medlem.
Konsumentprisindex har stigit med
Men totalt har priserna inte sjunkit.
Och hur blev det med räntan?
Buden var många:
procent så var det bluff och ingenting annat.
- Vi har varit medlemmar i ungefär
CLAS BARKMAN Det brittiska utrikesdepartementet publicerade för en tid sedan en bok kallad " Fakta och Myter om EU " med
Att böjda gurkor ska förbjudas.
Fel.
Onödig bestämmelse, menar britterna.
I mötet deltar samtliga ländernas utrikesministrar, inklusive Rysslands Andrej Kosyrev.
På dörren klappar också Vitryssland, som ju inte gränsar till detta EU:s nya " innanhav ".
F i Astradskolan i Ljungby ska båda vara juniorambassadörer i IOGT-NTO-rörelsens orkidékampanj.
kronor av Naturvetenskapliga forskningsrådet för att följa ett forskningsprojekt om nordatlantisk kaskelotval.
Kolla här:
Snilj och kantilj.
är lättare.
Han förordnade år
Hennes vackra visitklänning i vit atlas med blommor i sammet, dekorerad med röd sammet, grön plysch, spetsar, fransar och släp står nu i en monter i Stockholm, hitforslad från en garderob på Eremitaget i S :t Petersburg.
Skattefräls Carlsson Att Sverige är sämre än Finland ( ishockey ) och Norge ( allt, se gårdagens tidning ) får vi leva med.
Nu har emellertid statsministern flyttat in i palatset och fått kalla fötter och begärt förhandsbesked om förmånsvärdet.
Eller på klippan i Marieberg som Tage Erlander.
Syssla med något annat.
Nu finns det en ganska rejäl hake i Folkhälsoinstitutets kampanj som jag hängt upp mig på.
Han hade tidigaretänkt sig en framtid som präst, och studerade bland annat för den högkyrklige och stridbare fader Gunnar i Osby i Skåne.
, då bara ett fåtal i Sverige kände till honom.
Karl Gerhard, Alice Babs, Lill Lindfors, Birgit Nilsson, Sven-Bertil, Zarah Leander - och naturligtvis Evert Taube.
Men främst har jag haft alldeles oförskämt roligt.
Det var ett imponerat och förtjust svenskt kungapar som på torsdagen avslutade sitt besök i Tjeckien.
, var tjeckerna svaga.
Initiativet till gåvan togs av Sverigeboende atomfysikern Frantisek Janouch från Charta
.
Jayshree Mehta gick därför till den svenska ambassaden i Oslo för att få ett tillfälligt visum till Sverige.
veckor, särskilt som det gäller internationellt samarbete och en framstående forskare.
Man kan faxa från ambassaden och få det fixat på ett dygn i ömmande fall.
Det är faktiskt så att det är lättare att definiera begreppet antikommunism än kommunism.
Denna kategori representerar makten i samhället och har därför möjlighet att i alla sammanhang förtala kommunismen, dödförklara den och visa på dess vålnad som en skräcksymbol.
Inte ens särskilda bullerplank kan skydda medborgare från dess malande bullerterror.
GENOM HELA MÄNSKLIGHETENS historia har vägbyggen varit en manlig rit:
Den vinnande strategin blev ett " södra alternativ " och ett " nordvästra alternativ ", så många väderstreck som möjligt för att förvirra och splittra.
- Å, det här var ju helt annorlunda än på kartan!
Jag blev personligt berörd av projektet; jag tyckte helt enkelt så mycket om familjen Lidz och deras historia, som utspelar sig på 60-talet och som för mig framför allt handlar om hur Steven blir " adopterad " av sina knäppa släktingar som en del i sorgearbetet när hans mamma, spelad av Andie MacDowell, blir dödssjuk.
- Jag har alltid varit allra bäst när jag känt mig älskad.
De har gjort
.
Material eller storlek tycks inte vara avgörande men väl redskap och teknik.
Exempelvis hans omstridda, i mitt tycke överarbetade, jätteväv " Guld och gröna skogar " för riksbanken saknar helt de hypnotiskt sugande kvaliteter som gör hans nu förstörda och nertagna sammetsdraperi " Shiva " för Kulturhuset så fascinerande.
dussin dikter för ändamålet, från Sapfo till Ann Jäderlund.
" Visst är Gullbergs
" Medusahuvudet, mekanismen, automaten ".
Håkanson är uppmärksam på både gammalt och nytt, folksång och sonett, Ikaros och Gossen Gråsten.
Herr Håkanson själv hör nog vingbruset, även om han stannar på jorden.
Muhammad Salim Abdullah är namnet till trots tysk.
.
miljoner, betraktas som praktiserande.
procent rösta på CDU/CSU,
tog han det första initiativet till samtal mellan kristna och muslimer.
centrala råd för muslimer i Tyskland.
Han har aldrig upplevt några svårigheter att vara muslim, vare sig under skoltiden eller senare i arbetslivet.
Det är tyska högergrupper som hotar honom, för hans engagemang för muslimernas rättigheter.
För problemet i den muslimska världen är, enligt honom, inte islamismen, utan bristen på demokrati och rättvisa.
Muhammad Salim Abdullah är övertygad om att vi kan leva tillsammans.
" Så inleder den berömda före detta feministledaren Betty Friedan sin debatt- och reportagebok Ålderdomens källa, som handlar om äldre människors rättigheter och möjligheter, ett resultat av många års arbete.
De föses från sina jobb och förväntas därefter ha roligt i
Det är lustigt att jämföra Betty Friedans bok med Simone de Beauvoirs verk om samma ämne, nämligen " Ålderdomen " som utkom i början av 1970-talet.
Betty Friedan förnekar inte åldrandets alla tillkortakommanden, men vad hon söker bekämpa är den onödiga självuppgivelsen:
Ett annat av författarens polemiska objekt är den freudianska psykoanalysen och alla beskäftiga terapeuter som rotar i åldringarnas " förträngningar'' gällande barndomens traumatiska problem på pottan eller vid modersbarmen.
Den som i hela sitt liv fått motta förmaningar, order och tillrättavisningar har kanske inte det självförtroende som behövs.
I kören sjöng några av mina klasskamrater, bland dem en tjej som jag var ovän med då och då.
Jag fick inte skrika och ville inte heller.
Varje berg och flod, varje slott och koja, varje djur och buske finns med i rätt skala.
Men Borges skildrar inte bara avbildens makt utan också makten att avbilda.
den västerländska, konfucianska, japanska, muslimska, hinduiska, slavisk-ortodoxa och latinamerikanska.
Politikerna måste inrätta sig därefter.
De tendenser som formar framtidens ordning syns bäst i Västafrika, menar Kaplan.
Och " stamkrigen " breder ut sig, fortsätter Kaplan.
I DAG håller denna världsbild på att kasseras.
De bortser inte bara från att världen rent faktiskt knyts samman av marknaden och kommunikationsteknologin.
" Bara platser som är så stabila att handeln alltjämt fungerar är meningsfulla på Kaplans karta.
Delar av världen faller bortom deras horisont.
Antingen styrs världen av väst eller också får väst skydda sig mot världen.
Gingrichs republikaner ställde honom inför ett ultimatum:
Dessa naturkrafter tycks göra att världen globaliseras eller spricker sönder av sig själv.
- Helst vill vi ju inte alls ha ett sommarprogram, säger Arne, utan ett som startar i september och går till jul.
Spontanitet bäst - Vi har manus till varje program, berättar Björn, blek men samlad efter en våldsam maginfluensa som höll på att ställa till det rejält under inspelningarna av " Kryzz " som avslutades i går Att köra spontant är nästan grundregeln för ett program som " Kryzz ", där mellansnacket mellan korsordsgåtorna är själva underhållningsmomentet.
Idel damer blir det, Gladys del Pilar, Evabritt Strandberg, Monika Borrfors samt Marie Bergman.
Brad Pitt, Anthony Hopkins, Julia Ormond m fl GUD BEVARE OSS när någon halvbeläst Hollywoodmogul tar ord som " epos ", " drama " och " romantiskt " i sin mun.
hon var skuldlös som vattnet som får klippan att spricka.
Den mest sensuella musikformen som ständigt vädjar om beröring, den har knappt några kvinnliga musiker.
Trumpeterna hörs utan mikrofoner, men de
INGMAR GLANZELIUS FREDRIK SÖDERLING Utan förvarning, mitt i gällande mandatperiod och helt emot gällande regler har Anders Lindström, ordförande i Stockholms konserthusstiftelses styrelse blivit avsatt.
En person som främst sneglar på debet och kredit är för dem inte lika självklar.
- Jag tycker det är ganska rimligt att en ny politisk majoritet också byter ut personer i ledningen för styrelser som landstinget är engagerat i.
Det finns ingen anledning till de upprörda känslorna, menar han.
ORSAKEN VISAR sig vara att pojkens far blivit skymfligt behandlad av Aljosjas bror Dmitri.
Rysk film fortsätter att vara annorlunda!
Och så där höll det faktiskt på ett bra tag.
).
(
.
Något utropspris hade den inte fått, och man började litet försiktigt med
).
Prissumman var på
" Maskerad " ingick redan i den stora mönstringen av svenska expressionister på Liljevalchs konsthall
Ett mer ovanligt verk av Roslin, med motivet " Amors tillbedjan ", köptes av Nationalmuseum för
Men ett annat musealt verk gick privat, nämligen " Väfva vadmal " av August Malmström.
Målningen såldes för
gånger utrop eller
Exempelvis de rosa T-tröjorna, minimala i storleken och prydda med meloner, lökar eller rattar, designade för att driva med grabbig sexslang och avsedda att klä den ironiska generationens kvinnors byst.
Denna och det uppdukade kaffet, sockerkakan och kopparna signalerar att det inte ärnågra av RMI-Berghseleverna som bor här.
Gotlandsölet Diger är snarare ljummet i sin rejäla fyrkantiga flaska, grov till färg och form.
.
Efter några år som kommunanställd i Uppsala utbildade Torsten Byggdal sig vidare, han läste samhällsvetenskaper och nordiska språk, undervisade en tid vid kvällsgymnasiet, och anställdes
Cynism eller resignation inför världens eländen var honom främmande.
Jag lärde mig på
Tommy Törner själv är tredje trumslagargenerationen - pappa Henry var i Göta livgarde och farfar Manne i Svea.
Numera blir det mest på turnéer.
Det har förändrat mitt sätt att se på saken, även om jag inte talar om det.
I Rapport berättade Alf Lundkvist, som nosat upp nyheten från en motortidning, om hur Saab måste återkalla
Samma inköpta filmsnuttar kom igen i flertalet sändningar, kommenterade från studion.
Det andra reportaget, sänt i 21-sändningen av Aktuellt, begrep jag nästan ingenting av.
Det ena om Gyllende Tiders återuppståndelse efter
- När kvinnor får samma möjligheter är de till och med något mer produktiva än män.
En viss roll kan säkert idéella organisationer spela, liksom olika fonder och även den privata sektorn, säger Minh Chau Nguyen, men betonar att egentligen har inget land råd att låta bli att satsa pengar på jämställdhet.
procent om det finns en stenlagd gata.
Ju mer utbildning kvinnor har, desto större möjligheter att också barnen utbildas.
flickor är inskrivna i grundskolan på varje hundratal pojkar.
miljoner pojkar i samma ålder.
Det var ju inte länge sedan jag följde ungarna till dagis.
Kåserande Det ovan beskrivna är en ögonblicksreflektion från något som i brist på bättre kan kallas för manlig övergångsålder.
Män som ligger inne på sjukhus efter en hjärtinfarkt, eller operationer, har exempelvis lägre nivåer av det manliga hormonet.
De skiljer sig, skaffar en ny och ung kvinna och ser minsta vardagliga situation som en utmaning för att bevisa att de alltjämt är unga och att hannen är i prima form.
Ett sådant varsel måste läggas senast på måndag.
Varje bransch gör upp för sig, heter det i arbetsgivarleden, men Arbio har fått erfara att det inte är riktigt så enkelt.
stolar.
Vilket synsätt som slutligen segrar går ännu inte att avgöra.
Kravet innebär att kronan måste uppvisa stabilitet under en tvåårsperiod, som i praktiken börjar vid halvårsskiftet
Någon tidsplan för återgång till fast växelkurs såg han det som meningslöst att ange.
Sådana tongångar har hörts från annars så skilda håll som finansminister Göran Persson och moderaternas ekonomiske talesman Lars Tobisson.
, sprack illusionerna.
Det innebär att Sverige i ingendera av de nyss beskrivna fallen skulle vara kvalificerat för deltagande i en valutaunion.
Jämfört med andra styrelseordförande är det en unikt hög siffra.
kronor och Ericssons Björn Svedberg
procent av rösterna och
På Investors bolagsstämma i tisdags gjordes det klart att arvodena från dessa bolag inte ingår i Investors normala styrelsearbete.
Så många som
Intresserad Christer Lindwall har genom åren styrt sitt förbund i en handfull konflikter med arbetsgivarna.
Inspektionen saknade översikt.
En mycket het kandidat till sjösäkerhetsdirektörsjobbet torde vara 49-årige Johan Fransson, i dag sjöfartsverkets chefsjurist.
Den som kanske ligger närmast till att få jobbet är tf sjösäkerhetsdirektör Roger Sundström men han söker inte.
Men det blir kaos när den kommunala sjukvården inte fungerar och förmodligen måste ett stort antal patienter läggas in på sjukhusen, som snabbt kommer att bli överfulla, spår Jette Söe, vice ordförande i sjuksköterskefacket, Dansk Sygeplejeråd.
procent, men har bara erbjudits de
vikariebyråer för sjuksköterskor i Danmark.
I strejkens kölvatten har privatsjukhusen fått fullt upp att göra.
På så sätt skulle räntorna kunna pressas ner och kronan bli starkare.
Han hänvisar här till ett uttalande som riksbankschefen Urban Bäckström gjorde i riksdagens finansutskott den
På kontinenten är tillgången på returfiber knapp och flera bruk som använder returfiber i produktionen har redan varit i kontakt med sina kunder och aviserat prishöjningar på cirka
procent i Storbritannien och övriga länder med svag valuta.
procent sedan årsskiftet vilket är bakgrunden till att de är angelägna att få igenom prishöjningarna.
Under förra högkonjunkturen toppade tidningspapperspriset på
miljoner kronor.
ton till
Optimism Kvartalsrapporten genomsyras av optimism.
månader uppgick till
Kraftig förbättring SCA:s försäljning uppgick till
miljoner kronor.
blir närmare
Samtidigt har den ryska centralbanken sänkt utlåningsräntan till affärsbanker från
april, alltså för över en månad sedan.
) stod dollarn i
procent på en dag är det senaste exemplet.
rubel för en dollar.
Ryssar drabbas hårt Den hårda monetära stabiliseringspolitiken - i form av försenade eller uteblivna löneutbetalningar - har samtidigt drabbat många ryssar hårt.
Existensminimum var i april fastställt till
Glöm det.
procent.
Branschens tillväxt beräknas därför till största delen ske med bil.
Åkerierna väntar envist på Öresundsbron.
Det räcker inte för alla.
procent av näringslivets investeringar.
tidszoner.
mil motorväg ska byggas, Öresundsbron tillhör de högst prioriterade objekten.
Hon studerar hur barn använder spel.
Det varierar också med ålder och individ.
BRITA SVEDLUND Kraftfullare datorer och fler tillbehör.
Många bygger på ljudkortet Soundblaster som kommit att bli nästan standard och därmed är lättast att använda för den oerfarne.
Lika mycket för att få en rejäl hårddisk på drygt
Medföljande bruksanvisningar talar klart om hur man gör och ger också tips på hur man ska komma i gång med programmen.
Den som är van vid äventyrsspel eller strategispel, som kräver oändligt antal speltimmar, kan kanske tycka att lärprogrammen är jämförelsevis magra.
Men på det hela taget är det ganska kul.
Roliga ljudillustrationer är ett plus.
Längs tidsaxeln går det att förflytta sig från Gustav Vasa till vårt nuvarande kungapar.
Blev snabbt en av testgruppens favoriter.
Frågan är om inte geografiläxan upplevdes som allra roligast.
Farliga Negatroner som bär fel siffra oskadliggörs med blåbärspaj.
Programmet är uppbyggt av bilder som visar olika scener ur vardagen - en gata, ett sovrum, en skola.
Lär dig engelska med Asterix:
Och då blir en bra idé genast värdelös.
Fantasifulla inbjudningar till födelsedagskalas blev snart resultatet av testgruppens nya lärdomar.
Det är ingen tillfällighet att de länder där valutan fallit mest de senaste åren och där förräntningen på obligationer varit som snabbast också är de mest skuldsatta.
I jämförelse med det verkar den amerikanska statsskulden på
Orimligt stor skuld kan begränsa regeringarnas möjlighet att använda skattepolitiska medel för att stödja efterfrågan i en lågkonjunktur.

procent av BNP
procent i dag ).
till
nådde USA:s och Storbritanniens skuldkvoter
Ett annat intressant fall är Belgien, som har den högsta skuldsättningsgraden i OECD (
( Om det innevarande värdet av Italiens ofinansierade pensionsförpliktelser adderas till statsskulden stiger den till runt
De menar att den enda vägen ut är en dos inflation.
De svenska marknadsräntorna steg på fredagen som en följd av stigande utländska räntor och en svagare svensk krona.
Bakgrunden till att denna förutsättning ges är följande:
Kursen för Kinnevik B steg under fredagen med
kronor senast betalt.
A-aktien backade
maj.
Senast betalt på fredagen för Proventus-aktien blev
procent och slutade i
olika stadsdelar.
Extra sommarläger Utredningsledaren Berit Svedberg tror dock inte att sommarbarnsbyrån blir utan beställningar.
Musikskolan Principen att stadsdelsnämnderna ska köpa tjänster av fristående förvaltningar går igen på en rad ställen i förslaget till ny organisation.
- Det handlar inte om ett generellt förbud.
- Men det är ju klart att för de gående kanske det är säkrare med en moped som bullrar på håll än en cykel som ljudlöst svischar förbi, säger Per Wramborg.
- Det är en oerhört tidsknapp process, men ett blodflöde måste man stilla kvickt.
Mindre specialistvård Stockholmarna ska på olika sätt förmås att anlita sina husläkare i stället för att direkt gå till sjukhusakuterna eller till specialister.
Psykmottagningen på Maria läggs ner.
är mycket pengar att göra sjukvård för.
kinesiska dvärghöns just installerat sig.
Nu står det på plats som en liten enhet för höns och växter bakom fiskdammen som reflekterar solljuset.
När stadsdelsnämnderna införs den 1 januari
Efterfrågan kommer att minska successivt.
- Jag är beredd att lyssna på kritiken.
ANDERS ÖHMAN Om segling på 1600-talet handlar årets stora utställning på Vasamuseet, som invigdes i fredags.
I utställningen finns en kopia av " Vasas " stormärs snett lutande mot avgrunden
kvadratmeter.
i så pass gott skick att det gick att se hur de var sydda och vilka dimensioner de hade.
ANN-MARIE LUNDHOLM Turistsäsongen har börjat i Stockholm.

Cyklande damer Denna vecka kongressar Lärarförbundet och Grafiska fackförbundet, till helgen väntas en massa damer till stan för att delta i Tjejtrampet.
Det är utgångspunkten för ett projekt som kursen i " centrumfunktion " vid Tekniska högskolan jobbat med under ett par månader.
Som grund har man bland annat intervjuat boende och arbetande i Gamla stan, politiker, tjänstemän och kulturföreträdare.
Och problemen måste lösas.
Det ska synas över mängden!
Vid Statoilmacken på Centrumslingan är en man inne och stjäl öl.
:an.

sexåriga flickor inte hunnit av i tid, utan med god fart åker med bussen mot okända öden.
Solna
.
När polisen kommer visar det sig att mannen har ett barn i sandlådan intill och att " pistolen " är en plånbok.
Tjuvarna har gått in genom ett fönster och tagit TV, smycken och persondator.
Polisen kommer dit och griper en man som har hotat henne.
Polisen får rycka ut till Saltskog, där en man har blivit utkastad från sin lägenhet av några antagonister efter ett bråk och står i bara kalsongerna i trapphuset.
Tips till polisen:
Centralen
Täby Kyrkby
Men väninnan har inte alls ramlat i sjön.
Upprörd - eller möjligen skräckslagen - allmänhet slår larm men när polisen kommer fram har jycken gjort sig oanträffbar.
När han påpekar det olämpliga i den nyblivne faderns uppförande ilsknar denne till och klipper till väktaren rakt över munnen så läppen spricker.
Upplands Väsby
På buss
En lastbil med frukt ska köra ner i ett garage vid Ica och gör en felbedömning.
meter före Sollentunaavfarten kl
Polis hinner inte fram till brottsplatsen i tid att avstyra stölden.
En skolklass är ute på Glömsta sportfält, när en blottare dyker upp och antastar en flicka.
Men mannens otålighet beror inte på hunger utan på att han vill ha tillbaka växeln på en falsk tusenlapp, kopiatorframställd.
Huddinge
Täby
Haninge cirka
Polisen åker dit för att kontrollera uppgiften.

Lenita Jällhage Hälso- och sjukvårdnämndens tjänstemän i Stockholms landsting kom med sitt strukturutredningsförslag för barn- och ungdomspsykiatriska vården i slutet av november
Anledningen till utredningen är att den slutna barn- och ungdomspsykiatriska vården är snedfördelad i länet.
Lenita Jällhage Men HSN-staben anser inte att finansieringen i det nya förslaget kan inrymmas i nuvarande budget.
Bassjukvården skulle dessutom ha konsultteam, bestående av psykolog, kurator och specialistläkare i barnpsykiatri, som arbetar ute på övriga barnkliniker på respektive sjukhus.
miljoner ) av hela slutenvårdskostnaden för barn och ungdomar.
Ett ursprungligt från HSN-staben och ett rykande färskt som tagits fram av de fackliga sjukvårdsförbunden.
De har inte deltagit i arbetet.
tog " Kappis "
som spelare och
Han är vältränad, seriös och satsar verkligen på att få vara med och vinna ett SM-guld.
- Det är en tuff sport.
gånger i veckan.
Skriv till Dagens Nyheter, Stockholms sporten, klubbannonsen,
Stefan Nilevi
.
Mellansjö innebandybandydamer i Huddinge söker spelare, även till B-laget och flickor
.
Peter Nyström
juni kl
kilometer och följer " tolvans " spårväg genom Bromma.
Bland tjejerna Magdalena Thorsell.
Men kanske, kanske kommer " Cilla " med ändå.
:e minuten.
av
Lars Grimlund Det har gått trögt för Brommapojkarna i fotbollens division
miljoner.
Lotten som det blev bingo på var en retur från en av knattarna i klubben.
Denna vecka har vi testat en riktig höjdare, bildlikt talat - Kaknästornet på Gärdet, som reoverats både in- och utvändigt.
Det finns hiss - förstås.
kronor för de stora.

, är du archtofil.
häromåret, men ser vital ut.
Carl och Theodor är fyllda med träull.
Hon kommer från USA.
klarar vi oss till
Ett är en tågtunnel mellan Södra station och Centralstation och vidare norrut.
spår för pendeltåg, den andra med ett spår för fjärrtåg.
I ett PM från statsrådsberedningen sägs att kommittén i sina förslag ska " beakta det pågående genomförandet av Dennisöverenskommelsen ( Kontrollstation
Rasande Cederschiöld Men moderaternas gruppledare i Stadshuset Carl Cederschiöld är inte på kompromisshumör:
" Utredningsmaskineri " Jan Björklund som är folkpartiets gruppledare i Stadshuset kallar regeringens tredje spåret-beslut för " ett nytt utredningsmaskineri ".
- Bra att man lättar på tryc-ket.
guldsmedsbiträdet Bakhtear Mohammad övermannade en rånare i butiken i Husby centrum och sedan - med rånarens pistol - besköt och skadade den andre rånaren har han lokalt betraktats som en hjälte som har statuerat exempel till varning för alla rånare.
träffade rånaren i bilen:
Svea hovrätt ser saken annorlunda.
- Men det är mycket hjärta och mycken värme i denna dom, som jag ser med glädje på, säger Mohammads försvarare advokat Göran Rangmar.

Stationen på Gärdet har de kontrollerat under ett par år och varken upptäckt ökad vandalism, mer klotter eller någon minskning av biljettintäkterna.
Men det är oerhört svårt att säga.
I dagarna släpps Waxholmsbolagets nya skärgårdsprogram, ett häfte på
Utö sydost om omsjungna och ibland svårforcerade Mysingen bjuder på badklippor vid Rävstavik och sandstränder vid Ålö Storsand.
Fästningen är från Gustav Vasas tid.
Uppehållet på Utö blir
En användbar del är telefon och adress till Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän och -kvinnor.
på Finnskär in på karta.
funnits på traden Stockholm-Mariefred.
På Gula sidornas uppslag över rederier hittar man det mesta, från stora Silja och Viking till de minsta.
) att det i själva verket handlade om att införa marknadshyror, vilket vore ett brott mot SKB:s grundläggande, ideologiska principer.
Jag vet, för jag har hund själv, tröstar en polisman som ska samla ihop evakuerade i en SL-buss och registrera dem.
Husets
Lenita Jällhage Stig Marklund, sakansvarig på yrkesinspektionen med inriktning på psykosociala frågor och organisationsfrågor, deltog i beslutet.
Han sa att han skickat ut ett förslag till rektorn på Loviselundsskolan, säger Erik Montelius, huvudskyddsombud på Lärarnas riksförbund.
- Fortfarande är det ingen som har tagit kontakt med oss om våra önskemål att flytta barnen till andra skolor.
Vi gör fler fynd när vi grävt oss ner en bit, säger Ann-Christine.
Det handlar om cirka
De träfynd som gjorts placeras för sig.
Och dessbättre har vi hittat gjutformen också, säger Ambrosiani och håller upp dyrgriparna.
gjorde dock som kungen ville.
Exploatörer i kö Området som sträcker sig från Fjäderholmarna i sydväst till Sörentorp och Ulriksdal i nordväst och omfattar södra och norra Djurgården, Haga, Brunnsviken, Ulriksdal och Sörentorp har på rekordtid fått en annan status.
Men nu sätter vi ribban så högt att man måste vara världsmästare för att komma över.
Överrumplande.
" Ska du ha nåt till?
Självklart.
" Och det känns som jag rodnar.
" Bra.
I smyg fotograferar jag denna unga kvinna som jag älskat så länge utan att veta vem hon är.
Pappa!
Deja vu.
Vinner Everton över Manchester United i den
På torsdagen hade Anders besök av några gamla kompisar, men framför allt av pappa Laszlo, som en gång i tiden lärde Anders grunderna när han tog de första " stapplande " stegen i Spårvägens knattelag.
?
Tidigare matcher har gällt semifinaler (
Både i kvartsfinalen mot Newcastle (
- Jag måste bli uttagen först.
Egentligen är det ju så att inget annat än VM-guld är riktigt godkänt, förväntningarna är skyhöga.
Nu tiger man och låtsas som att det regnar.
" Knorrarna " är inte alltid kul, men det är ju inte heller det tungt seriösa rapporterandet.
PAMELA ANDERSSON REYKJAVIK.
Det var som om luften gått ur spelarna innan matchen knappt ens kommit igång.
raka mål och när Stefan Lövgren gjorde
missade Magnus Andersson en straff.
Vi snackade bara om att försöka kämpa oss in i matchen igen, erkände förbundskaptenen Bengt Johansson.
- Har vi bara satt några lägen till hade vi kanbnske klarat det, menarde bngt johansson.
Robert Hedin kommer sedan tillbaka lagom till söndagens match.
Och han kan konsten att koppla bort allt runt omkring.
Det måste vara bättre att han ha en landslagsspelare i första divisionen i stället för andra, konstaterade han.
Det är redan klart att Sverige ska arrangera World Cup i handboll nästa år.

Inga bonuspengar - Laget får en klumpsumma.
är med i den VM-trupp som damfotbollens förbundskapten Bengt Simonson presenterade på fredagen.
Bengt Simonson ser detta som en fördel.
I samband med det kommer en landskamp att spelas mot VM-klara Australien den
- När vi är som bäst har vi kapacitet att göra livet surt för alla motståndare, det vet vi.
Vidare tar Hockeyhuset ut en avgift,
säsonger hos värmlänningarna söker ny klubb.
år, kanske trots allt blir kvar i staden, men det har inte utfärdats någon garanti från den lokala företagsgrupp som trätt fram.

Men visst vore det skönt att få det gjort.
Sedan dess har det blivit ytterligare

- Vilka skitlag vi har mött!
Jag hade lika gärna stått över gruppmatcherna, bara jag fick vara med i slutspelet.
länder samtidigt som allt fler USA-flyktade stjärnor väljer att komma hem och gästspela i Europa.
miljoner kronor ).
Flydde till USA Carin är en av många stjärnor som flydde till USA när lågkonjunkturen tvingade ner Europatouren på knä.
birdies gav
kronor.
.
Mark Hughes är den mest meriterade cupspelaren i dagens finallag.
Kuriöst nog har
tävlingar och allt färre sponsorer.
säsongerna.
Totalt är hon
I går gick Magnus till semifinal i Dresdens
Det tror jag är nödvändigt.
På torsdag nästa vecka börjar han uppladdningen i Paris inför French Open.
yngsta i en trupp som är mycket blandad åldersmässigt med spelare födda alltifrån
, Japan, är det oskrivna bladet bland lagen i VM.
Här hade Syd läst om " Avoidance Play ", Undvikande spel, och ville gärna tillämpa sitt kunnande.
Syd förbisåg bästa spelsättet som är elimination med inpetning snarare än det aktuella valet.
Måste kanske ha lite tur från bakspår.
har visat toppform på slutet.
miljoner kronor i dag när
Den här jackpoten kom i rätt tid för travets organisationer.
.
Stallet är klart uppåt.
- Han är riktigt bra, säger en klart optimistisk Jan Norberg.
Dalotte.
Dessutom vill försäkringstagaren ju ha en viss standardförbättring.
Resten gör husägaren själv.
plus moms.
Alla byggfirmor som arbetar på denna marknad vet att där inte finns någon effektiv kostnadskontroll.
Så är det förstås på denna genuint civila marknad.
Downing Street, Bill Clinton lämnar Vita huset med gigantiska skatteskulder och Boris Jeltsin brast i häftig gråt när han fick sin kvarskattsedel häromdagen.
- Då Gud, så vitt jag vet, i motsats till Ingvar Carlsson saknar såväl personnummer som fast bostad skulle han inte vara berättigad till skattepliktigt domararvode.
EN HALTANDE jämförelse, invände jag.
Jag drar inga slutsatser, jag problematiserar bara frågan.
Finansminister Göran Persson utstrålar denna gammaldags kraft.
EU-motståndare på varje EU-anhängare; det är inte lätt för internationalister som Mats Hellström och Pierre Schori att få partiet med på den offensiva Europapolitik som vore motiverad.
En kongress kan inte som sådan utföra det tankearbetet.
Sträckan mellan Stockholm C och Stockholms södra är flaskhalsen i hela det nationella tågtrafiksystemet.
år.
Kommittén ska utreda
Denna vidgning av frågeställningen till att gälla även andra kommunikationsmedel än tåg tyder på att regeringens huvudlinje nu inte är att gräva ned järnvägen utan att göra någonting åt biltrafiken.
Men det är svårt att tänka sig andra trafikinvesteringar som skulle betyda lika mycket för stadens skönhet.
Man tycker sig höra en nostalgisk återklang av den tid då Gunnar Sträng i gott samförstånd med Per Åsbrink och med stöd av kapitalmark-nads- och valutaregleringarna kunde kommendera sparandet i banker, försäkringsbolag och AP-fonden till politiskt förutbestämda ändamål - då i första hand finansiering av bostadsbyggandet.
Riksbankens agerande var med andra ord högst förutsägbart så länge man hade som viktigaste uppgift att hålla kronans kurs inom det snäva band som vi hade tagit på oss att hålla.
Vi har genom en rad internationella överenskommelser bundit oss för att ha fria kapital- och valutarörelser.
Därutöver kommer den fond där jag själv är verksam, nämligen AP-fonden, som skall utgöra en finansiell buffert i ATP-systemet.
Där ligger oss vår svenska förhistoria i fatet.
Ett konkret uttryck för detta har varit det rekordstora underskottet i statens finanser.
procentenheter högre ränta än vad man får vid en motsvarande placering i D-mark.
CARL JOHAN ÅBERG DN
I tingsrätten fälldes han för
andra, nämligen
- Det känns snopet att läsa den kortfattade domen, som inte tillför något nytt.
Och advokaterna Koorti och Fagerlund, som även de blev misshandlade men ändå tvingade att fortsätta sitt uppdrag, har yrkat en högre taxa än normalt med hänvisning till att uppgiften varit psykiskt krävande.
Men han förstår honom bara alltför väl:
Pratade bort Vore möjligen en folkomröstning ett sätt att komma till klarhet om vad man ville och inte ville?
Kullabygdspolitikerna pratade bort en turistattraktion.
Generaldirektör Claes Örtendahl har vid en utfrågning inför revisorerna hävdat att man inte kunnat agera tidigare.
Och sådana var det tunt med.
Trots flera månaders utredning har ännu inte brottsmisstankarna kunnat styrkas.
CECILIA HJORTH På fredagskvällen var det dags för sista akten i dramat " Tommy och Danny ".
sade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Men redan på onsdag går flyget tillbaka till Colombia.
Men det allra starkaste minnet har Tommy Tyrving från ritten mot frihet.
Applåderna på Fasching ebbar långsamt ut och publiken bereder sig på nästa nummer.
Kadmium finns i konstgödsel och halterna i svenskt vete har fördubblats under 1900-talet.
Djupast berör och upprör det honom att vi utan etiska skrupler låter oskyldiga, framtida generationer ta det hårdaste straffet för vad vi kortsynt och egoistiskt tar oss till i biosfären i dag.
Dom verkar väl inte ha så jävla kul, säger Gunnar Lindgren när vi stiger in, han har verkligen insett vad det handlar om, Roj.
Cancern bland barn och vuxna har fördubblats sedan 60-talet.
Och myndigheterna ger oss inte sanningen om floden av okontrollerade produkter som väller ut i samhället.
De säger att " ligger Alar under gränsvärdet så är det ofarligt ".
Det tycker jag man ska tala om för folk.
- Befolkningen står alltmer främmande inför den verkliga bilden av samhället, alltså hälsoutvecklingen, innehållet i våra livsmedel, kärnkraftens nedsmutsning av atmosfären med ökad radioaktivitet och en form av " växthuseffekt " som ingen talar om.
Jag har min barndomsmiljö som sinnebilden för ett ekologiskt sammanhållet, uthålligt samhälle.
Leder också utbildningen av improvisationspedagoger.
I vår tid, speciellt inom miljöområdet ... jag menar, sörjan av kemikalier i våra livsmedel.Det är en komedi, ett narrspel, där ens motståndare vänder och vrider på fakta och där jag, i min roll, får hålla på och träta om självklarheter som att antalet friska barn ska vara lika stort från en generation till en annan.
Linde har fått partistyrelsens uppdrag att utarbeta formerna för den extra kongressen, som skall hållas i mars eller april om ett år och som Linde vill kalla för en minikongress.
Partiets katastrofsiffra,
- Jag är nu mer orolig för att mitt eget parti tappar sympatier.
Men för att det inte ska finnas någon tveksamhet om tillämpningen av grundlagen förordar KU ändå att regeringen väljer " en annan teknik " för den kommunala inkomstutjämningen.
- Jag har ingen kommentar till det, säger han.
dagar och säger sig vara glad för att någon " Leissnereffekt " inte inträffat.
Inom den ekonomiska politiken kvarstår motsättningarna.
Leissner medger att avståndet mellan socialdemokraterna och folkpartiet har ökat.
- Kommunerna har tagit bort det mesta av fettet.
De sjukskrivna förlorar emellertid lika mycket pengar.
.
Vid en folkomröstning i dag skulle endast
Inga nya anhängare Av samtliga som uppger att de röstade ja i november är
procent ja till EU och
procent nej.
Även inom kds är nejövervikten klar, men siffrorna blir något svajiga på grund av partiets litenhet ( kds är därför inte med i grafiken ovan ).
tredjedelar av kvinnorna skulle i dag rösta nej mot ungefär hälften av männen.
av toppnamnen på alla partiets regionala listor.
september.
Vilka av andranamnen som kommer in är däremot mycket osäkert med nuvarande låga opinionssiffror för socialdemokraterna.
Ombytta roller Denna gång var rollerna ombytta, vilket hans värd, den lettiske premiärministern Maris Gailis påpekade.
Därmed dock inte sagt att den svenska regeringen säger ja.

I
Janis var bara
Janis följde bondens råd, smög hem och gömde sig i en bunker på gården.
En gång var han under falskt namn hos tandläkaren, en gång fick han sin skadade fot omsedd på sjukhuset.
INGVAR OJA DN:s korrespondent NEW YORK.
En budgetbalansering innebär av nödvändighet att det måste skäras i utgiftsprogram - många gånger drastiskt - och även om väljare generellt är för en balansering är de inte lika beredda att betala för den i minskade eller helt eliminerade förmåner.
Senaten är skeptisk till snabba skattesänkningar.
varför ser allt så prydligt och välmående ut nu till skillnad från förr, om tjeckerna under kommunismen inte gjorde annat än odlade " det lilla livet ", det vill säga trädgården eller sommarstugan?
Gamla Pragbor vojar sig också och säger att man inte bör gå nära Vaclavplatsen längre, eftersom den är " förstörd " och stöldligor härjar.
Vandringen mot den fulla kapitalismen är påbörjad, resultaten påtagliga, men olyckskorparna muttrar förstås att ännu kan den självsäkre premiärministern Vaclav Klaus ha sin värsta tid framför sig.
Militären byggde upp sitt politiska och ekonomiska inflytande under en period på
Resultatet blev ett blodbad.
Chuan har erkänt att felaktigheter har uppstått, men säger att de håller på att rättas till.
Utan Chamlong på sin sida bestämde sig Chuan för att upplösa parlamentet och utlysa nyval - hellre än att förlora omröstningen.
veckor hann invasionsstyrkorna -
civila irakiska kurder dödats av turkiska soldater och att ett stort antal av byarna i gränstrakterna utsatts för omfattande skadegörelse.
i Saddam Husseins systematiska ödeläggelse av irakiska Kurdistan men hade sedan byggts upp igen med hjälp av utländska biståndsorganisationer.
Några av rummen hade uppenbart använts som latriner.
Vittnar om tortyr Båda männen vittnade om att de torterats.
Jag träffade en äldre lärare som berättade att han och hans
Att hela företaget var ett övergrepp i alla dimensioner är ställt utom allt tvivel, men uppgifterna om att många
Måttlig entusiasm Men i många enskilda fall är entusiasmen måttlig.
- Fast en annan var mer aggressiv.
Eller var det en operation som premiärminister Tansu Çiller beställde av generalstaben ( förtjust och samarbetsvillig )?
- Om vi skulle ha någon ebolasmittad på något flygplan skulle vi med största sannolikhet upptäcka detta, eftersom de så snabbt efter smittotillfället blir ordentligt sjuka, säger Magnus Bodegård.
,
Sådana föreslås kunna utdömas mot politiker som vägrar rätta sig efter ett verkställighetsförbud som en domstol kräver i avvaktan på den slutliga domen.
Kommunerna med sin dåliga ekonomi har också mer och mer öppet trotsat utslag som de tycker inkräktar på det kommunala självbestämmandet.
Det har snabbt fått till följd att ett 40-tal kommuner börjat göra likadant.
I årets vårkyliga vindar vill ingen ge sig ut och handla vare sig blommor, gödsel eller gräsfrön.
Försäljningssiffrorna har enligt uppgift gått ned med nära
Plantorna kan trängas ihop ett tag.
Kompetent, engagerat och glädjefyllt har hon förmedlat kunskap om den goda boken och envist framhärdat i övertygelsen att alla behöver böcker, skriver juryn bland annat i sin motivering.
Det är Gålöstiftelsen som delar ut pengar ur Sixten Gemzéus stipendiefond, vilket delas ut till sammanlagt
Han har under 1980-talet mest forskat vid olika utländska universitet, och arbetat med kvantkromodynamik, en teori för stark växelverkan, och problem inom kvantfältteori i låga dimensioner.
Om Fryshuset låg i Sverige skulle det tvingas att stänga.
I så fall ska dom ha smörj utav helvete.
Såvida det inte är ett skinhead som dricker.
En förening är människor med samma intressen som slår sig ihop för att förverkliga sina idéer.
gånger fler redaktionsmedlemmar, som medverkat sedan första numret den
) för
Till miljön.
Då hade man inte kunnat försvara beslut som nu:
Som att svenskarna tryckt på fel knappar i Bryssel och därmed röstat emot sig själva.
Jag är inte så säker på att det är den de talar om när de myser och lunchar i angenämaste miljö.
- Minst
Det vill säga:
Allt återfaller på mig.
Saken är den att lagen skyddar de fridlysta växterna, men ägarens rätt att bruka sin mark går före.
Och vänder man på steken så visar det sig att bara hälften av de fridlysta växterna finns med på de hotlistor som lantbruksuniversitetets databank ställt samman.
Universum sett från en annan plats kallar Anita Sundman sin lärdomshistoriska kosmologiska översikt, skriven på ett sätt så att också en annan hänger med i svängarna.
Astronomen Anita Sundman menar att den bilden trots allt inte är så tokig när vi förstått relativiteten.
Ferguson byggde modeller av solsystemet, vackra mekaniska apparater som visade hur planeterna rörde sig.
Inte heller den allmänna politiska och ekonomiska situationen i Kuba i dag är asylgrundande.
Han är också noga med atti utrikespolitiska sammanhang påstå att landet inte har några politiska fångar.
Diktaturen på Kuba bryter mot grundläggande friheter såsom tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet.
Snålheten har åter bedragit visheten!
Det var underbart att känna sig behövd och efterfrågad.
Flora väckte stor uppmärksamhet bland kvinnorna som badade i hammamen.
I FLORAS LÄGENHET PÅ rue Belgrad samlades franska trotskister, engelska flickor på rymmen, spanska anarkister, kubanska flyktingar, afrikanska diplomater och arabiska studenter.
Efter några månader uppnåddes åter en kompromiss - hon behöll lägenheten och vännerna; Stefan fick flytta till henne och lära sig umgås på spanska och arabiska och att äta med fingrarna.
" Läkarna försökte med alla botemedel, men allt var förgäves trots att både James, Patrick, Ben och Beth kom över från England för att se om någon av dem kunde ge henne ett märgtransplantat.
Vi var nästan
Uppe på masugnens krön rör sig silhuetter av människor mot den ljusa majkvällens himmel.
Av Bergslagens
I lilla Norberg och med Folkets hus som forum handlar deras konferens, fritt översatt, om den stora betydelse järnhanteringen haft för tekniska framsteg och sociala förändringar i olika länder.
Vilka typer av institutioner har metallhanteringen skapat?
smedjor, en järnbod, ett bostadshus och minst ett stall.
Han framhåller också engagemanget från kommunalrådet Egon Grönning ( s ), som senare omkom i flygolyckan vid Oskarshamn
I Bergslagen tror man på Sverige, alltså att masugnen är en lokal uppfinning, möjligen med hjälp från koppargruvan i Falun.
När Lapphyttan väl är rekonstruerad senare i år förestår nästa steg:
Den har dock vuxit till sig i det tysta.
Lorentzon kallar det afrikanisering.
Att förkasta europeiska tolkningsmetoder skulle utarma möjligheterna att förstå den afrikanska romanens utveckling.
Men " Blodsfejd " kom ut på originalspråket redan
När Jestyn blir skadad och oduglig för tjänst i den bysantiske kejsarens väringgarde så är det med lättnad han söker sig till ett fredligt värv.
Men små flickors liv med bekymmer och glädjeämnen är inte huvudmotiven i dessa böcker.
Man känner att författaren har en stark känsla för sina hjältar och hjältinnor.
Men ibland tar de privata minnena överhanden, författare och illustratörer sänder sina koder till generationskamrater men lämnar nutidsbarnen, om inte alldeles utanför, så i alla fall stående på tröskeln.
Temat är det eviga då
Självfallet med gemensamma grundläggande värderingar.
I sin bok nämner nu Alf W Johansson mitt motstånd mot Tingstens " ideologiska förenklingar, inte minst när det gällde den amerikanska politiken ".
Jag kan nämna att när jag
Som konversatör hade Tingsten inte sin like och han hade en märklig pedagogisk förmåga att lyfta sin motpart, att mobilisera resurser som man inte visste att man ägde.
Man skulle vänta sig att någon forskare tagit itu med att analysera föreställningen om detta " eviga ", men ständigt föränderliga, ryska hot som ideologiskt fenomen.
För försvarsvänner och vänner av inrikes ordning var det ryska hotet oumbärligt.
Gamla ideologiska spöken, som aldrig utsätts för den kritiska analysens ljus, har en tendens att vakna upp och röra på sig.
Ryssland är annorlunda.
Ryssland är annorlunda, det har aldrig nått upp till västeuropeisk utveckling och kommer heller aldrig att göra det.
$det sovjetiska systemet$ är i lika hög grad en produkt av västerländsk rationalism som av österländsk emotionell radikalism.
Slående är skillnaden i ton mellan författarnas hetsiga moraliserande över det hotfulla Ryssland och deras andäktiga lugn inför det expansiva Tyskland.
(
LARS KLEBERG Gunnar Åselius The " Russian Menace " to Sweden.
Samt sopar golvet med folk som opponerar sig.
Utan att ett enda ögonbryn tycks höjas pratar man i dag om ett växande antal " baby-skins ", dvs barn mellan
En gissning kan vara att många enskilda människor som sett, hört och vet inte törs säga något.
I norska filmen " Eggs " presenteras ytterligare ett par äldre män, bröderna Moe och Pre, som levt sitt sjuttiofemåriga liv tillsammans i ett litet hus mitt ute i det nordnorska ingenstans.
Konrad spelas av svenske Leif Andrée, som rakat av hår och ögonbryn och till en början bara kommunicerar med konstiga läten.
Han har inte ens gjort en enda liten kortfilm.
Med klipp bakåt berättas historien om ett par bröder.
procents besparingar för Sveriges Radio ( SR ), Sveriges Television ( SVT ) jämte Utbildningsradion och Radio Sweden.
På andra viktiga punkter stödde miljöpartiet socialdemokraterna och de utgjorde tillsammans majoritet.
TV
Harald Norbelie tror att det är en fördel med den typen av organisation jämfört med en klassisk redaktionsorganisation, det andra förslaget.
" Urfaust " av Goethe Översättning:
Det är den version som tycks stämma bäst över-ens med vårt temperament, den användes av Ingmar Bergman i den berömda föreställningen i Malmö på 50-talet och även av Folkteatern i Göteborg
Vad hon lägger fast är snarare en ram.
Goethes drama handlar om ett kunskapsbehov som spränger gränser och leder till pakten med Mefisto.
Hans rörelser har något av hovmästarens elegans och balettmästarens precision.
Maria Hedborgs Marta är en färgrik kontrast, en dammsugande hemmafru med kattglasögon och förkläde.
Magnus Andersson, gitarr Dirigent:
musiker på ungefär
ett stycke för sologitarr ( " Rara " ) av hans landsman och samtida Sylvano Bussotti.
Västerås musiksällskap, numera en kommunal angelägenhet med visst privat sponsring, har för övrigt en lång historia.
Man ger ungefär
Att ta del av en sådan samling är en njutning.
" Finlandia
Bertil I Larsson, Västerås, " Svensk överstämplad post före
Signaturen Gute, Göteborg, " Sjöpost till Finland "; Olof Höglund, Huddinge, " Medaljong
Stuart Orme Manus:
För att kunna hålla sig för skratt måste man nog ha fått alla minnen av femtiotalets gravallvarliga sf-äventyr utsugna.
Så jag bestämde mig för att använda detta förkättrade ord konservativ som en positiv beskrivning av Olle Svenson, som under största delen av sitt yrkesliv arbetade som faktor på bokförlaget Natur och Kultur.
( Hans läsvanor var för övrigt unika för en förlagstjänsteman - till skillnad från andra sträckte sig hans intresse även till böcker utgivna hos konkurrenter.
sociologi, psykologi, medicin och samspelet med miljön.
Vardagen påverkar - Han vantrivdes så oerhört.
Den
För
Han föddes i Svenljunga och frånsett en tid i ungdomen som bilskollärare var han journalist i hela sitt liv - från
Där var han omtyckt och allbekant, som han så gärna ville vara.
Jag kom på mig själv med att köpa det mesta, fast jag egentligen tycker mer som de upprörda arbetslösa som ringde och protesterade mot sakernas tillstånd.
Frågan är vad det egentligen är man lyssnar på här.
Här finns inte ett dubbelt budskap i sikte, bara ett belåtet skrockande över att filmkonsten alltid inneburit möten mellan högt och lågt, som när Hyland mötte Orson Welles och tyckte han skulle sjunga en trudelutt, i sändning.
Inte förrän i söndags den
Vi träffar honom på hans läkarmottagning i centrala Uppsala, en stad där han bott sedan 50-talet.
Din pappa är skjuten i Jerusalem!
Under årens gång har mordet i Jerusalem ständigt dykt upp i debatten.
Blev du arg eller hatisk när du såg din fars mördare på bild?
Först då fanns möjligheten till ett samtal, en dialog som kunde lösa problemen.
Det gäller både i det stora och i det lilla.
Annars kunde du med din bakgrund snarare ha valt att bli officer, diplomat eller företagsledare?
Nu känner Folke Bernadotte till och med för att resa tillbaka igen - men då måste det ha blivit ett slut på allt våld och allt dödande i området.
Butikernas vårkollektioner hänger kvar på galgarna.
procent av värdet.
Till helgen ska hon på en vårfest och då får det kosta lite mer.
Radio och TV går som enda bransch rejält fram ( +
En tredje väg är att innehavaren tar ut lägre lön.

Ett riksdagsval väntade och senare EU-omröstning.
Antagligen är det därför hushållen ligger lågt vad gäller köp av kapitalvaror.
månaderna.
Tidigare har handelstjänstemännen i HTF varslat om övertidsblockad och strejk.
Förbundet har krävt
Ob-tillägget är en annan stötesten.
- Vi kräver inte mer pengar.
Från fackets sida finns det också en klar uppfattning att Arbio medvetet inte vill förhandla färdigt med Sif och CF förrän låsningen i förhandlingarna på verkstadsindustrins område är löst.
HANS OLSSON Det blev mager utdelning när statliga Nordbanken förlikades med förre Gota-chefen Per-Olof Sjöberg.
.
miljoner kronor.
av bankens tidigare styrelseledamöter.
Samtal med Urwitz - Vi har haft förlikningsdiskussioner med Gabriel Urwitz men där har vi inte kommit lika långt som med Per-Olof Sjöberg, säger Hans Jacobsson, chef för bankstödsnämnden.
Metallarbetare.
Högern och kapitalet fick sig många kängor, som brukligt är på Metalls kongresser, men just på punkten a-kassan är den bittra sanningen den att det inte är de borgerliga som föreslår sänkning denna gång.
Bland
En bankkris skakar Lettland.
miljoner lat eller motsvarande
De
I de lettiska bankerna finns mycket ryskt kapital.
Det blev en lång kedja av konkurser.
år har man arbetat på att finna alternativa energikällor utan att lyckas, sade Bertil Jonsson.
, hyste inte samma förtröstan till de svenska säkerhetsbestämmelserna.
Det beryktade övertidsuttaget har knappt ökat under samma period.
Sveriges ekonomi är i dag tudelad.
kronor i timmen.
Löneutvecklingen var inte heller något vidare (
I år räknar Saab med att kunna sälja
bilar, säger Saabs presstalesman Olle Wallén.
Tidigare i år har Saab Automobile också börjat sälja bilar i Sydafrika via Delta Motors, där Saabchefen Keith Butler-Wheelhouse har ägarintressen.
Rapporten förutser en BNP-tillväxt i Kina fram till år
åren har tillväxten i Kina varit
miljarder kronor per år de senaste åren.
miljarder kr per år - med fördubblade priser kommer den att försvinna.
De japanska fabrikerna i USA har t ex en inte föraktlig " återexport " till Japan.
USA:s svar på kritiken är att man är ute efter just en öppen och fri handel.
USA:s handelsförhandlare Mickey Kantor, som driver sanktionslinjen mot Japan, vet mycket väl att det är ett brott mot världshandelsreglerna eftersom han själv var med och förhandlade fram dem.
Detta, inte omöjliga, utfall skulle stärka protektionisterna i USA, varnar frihandelsvännerna.
Den marknaden är mer värd än marknaden för bilar och har större inrikespolitisk betydelse eftersom hundratals underleverantörer runt om i USA berörs.
Åt andra hållet går det mycket fortare och priserna stiger inte lika mycket.
Om bilen inte ryms på parkeringsplatsen får man inte köpa den.
kr.
Marknadsbedömare talar nu i stället om fortsatt kris.
miljarder, enligt flera bilanalytiker.

En direkt politisk effekt är att man inte längre frågar sig om Japans premiärminister Tomiishi Murayama ska avgå, utan när.
Det bästa tillfället är kanske vid G 7-mötet i Halifax i Kanada i mitten av juni.
Frågan som ställdes var om småbilar som är kortare än
Nedslående Bilarna försågs med dockor motsvarande
Resultatet av testen är nedslående.
Det skulle också kunna uppstå problem med produktsäkerhetsansvaret om det går att stänga av den viktiga funktionen.
ska det enligt ett förslag bli obligatoriskt med krocktest mot formbara hinder.
Kudden hann inte helt fyllas med luft när provdockan kastades mot den.
Att en omvänd barnstol inte ska placeras på ett säte med krockkudde är sedan flera år väl känt i branschen, men varningsmärkningen är trots detta obefintlig eller undermålig på en rad bilar.
Kända risker - Riskerna med barnstolar och krockkuddar är väl kända, och våra bilar förses också med varningsskyltar för detta, säger Håkan Engström, som välkomnar enhetliga regler för varningsmärkning.
Jag öste i sked efter sked av den utomordentliga vitlökssåsen.
år.
.
Redan den första julen lät han sätta upp över
" Det va' fan, sa Filén...
- Vi gör det här för att ge strecken på kartan substans, säger Curt Wichmann från Scandiaconsult, på lördagen guide i hjälm och orange vägverksoverall.
Men Norra länken behövs, det är ett jädra stockande vid Järva krog där jag bor.
- Det skulle passa min fru bra eftersom vi bor i Danderyd och hon jobbar i Nacka.
Ritning klar Också när det gäller en biltunnel under Riddarfjärden som ersättning för Centralbron står kommunens arkitekter startberedda.
Trafiken kan rulla medan arbetena pågår, säger Gunnar Lantz.
Men entusiasterna på stadsbyggnadskontoret nöjer sig inte med detta.
Han kom hit
Konferencierer är Agneta Askelöf, Lisa Fabre samt Gunnar " Seniorpuls " Sandstedt.
medlemmar.
EVA-KARIN GYLLENBERG Det är trångt på huvudbibilioteket och ingen ljusning är i sikte.
och
.
Han tycker att det är skam att man inte tar vara på den chans som HumB ger.
Full fart på scenen.
I kväll, söndag klockan
elever och många av lärarna.
I Flemingsbergsskolan finns inte mindre än
Det blir " I got life " ur musikalen " Hair ".
beige.
Alan Hansen, tidigare klubbkamrat med Glenn Hysén i Liverpool och mångfaldig skotsk landslagsman, menade i halvtid att skillnaden mellan lagen var just Anders Limpar.
stegen upp för Wembleys hedersläktare, tänkte jag på hur besviken jag var
BERNDT ROSQVIST LONDON.
I halvtid sa Hansen.
Jag tänkte på det när vi tog emot segerhyllningarna.
minuter när han kom igenom på högerkanten och sköt ett hårt markskott som Uniteds danske landslagsmålvakt Peter Schmeichel lyckades avstyra till hörna.
Den bästa sekvensen var när han erövrade bollen från Paul Ince och frispelade Graham Stuart, men där Schmeichel räddade.
Leder man en viktig cupfinal ska det finnas fräscha spelare på planen.
I ligaavslutningen där alla matcher utom den sista var viktiga i vår målsättning att ordna nytt kontrakt, spelade jag
:e cupfinalen kommer inte att gå till historien som någon av de större finalerna.
" Mycket nöjda " Trelleborgs FF var med i superchansen i mars och kammade hem
Ett allaktivitetshus på Grimsta eller att utveckla verksamheten.
.
Klart att BP-lirarna Cain Dotson, Jonas Bodin, Andreas Brännström, Thomas Johansson, Tomas Gustafsson, Jerry Månsson, Peter Kocsic, Krister Lindgren, Berndt Magnusson, Samer Chammas, Ola Larsson, Joakim Marions och valda delar av styrelsen mådde fint.
I halvtid sa Hansen.
Jag tänkte på det när vi tog emot segerhyllningarna.
- Men det var ändå viktig för mig.
Det har varit lättare att spela sedan Joe Royle blev manager i Everton.
inbjudna gäster, drar Anders och den övriga familjen hem till Sverige för semester.
Däremot är det definitivt nej till för-EM i England
Finalen och segermålet på Wembley var det första sedan Rideout som 15-åring sköt
Limpar en å måndag kommer Anders Limpar åter att kunna kalla sig landslagsman.
Snacka om en lirares återkomst!
Ett olympiskt guld är ju den enda medalj av rang som de framgångsrika handbollskillarna saknar i sin samling.
Det är ytterst sällan som någon i det läget kommer sig för att säga att de inte längre vill vara med.
Guldmiss i ishockey-VM, samma visa i bordtennis-VM, handbolls-VM - och nu innebandy-EM.

Sudden death Det var en enorm vilja och kämpainsats som förde Finland till detta sensationella guld.

Det var han som missade den sista svenska straffen.
Silver i innebandy-EM känns för de svenska spelarna ungefär som att komma sist.
efter förlängning.
av " kvartarna " finns stora svenskintressen.
i topp.
Renberg,
Douglas riktar sin varning främst mot arrangörerna av DN-galan i Stockholm, som gått i spetsen för försöket att delvis övergå till prispengar.
procent i prispengar.
Robert Klingensmith från Momentum Sportsmanagement, som bland annat representerar Jamaicas sprinterstjärna Merlene Ottey, menar att systemet med " appearance money " vid de stora galorna är ofrånkomligt.
juli och Bislett Games i Oslo den
Men mycket av det han sa var så dumt att jag hoppas folk förstår att han har fel.
Dottern Anna är ett drygt år gammal och kommer att vara den yngsta tjejen på touren i år.
Skånskan Petra Rigby är
Vi har ju helt skilda fysiska förutsättningar.
under par.
målgivande passningar.
.
Där spelar Kjell och Ulf Samuelsson samt Tomas Sandström.
efter
Bättre kondition Nya modeflugor dyker upp med jämna mellanrum inom motionsidrotten.
gånger per vecka under
och
Faktum är att det ur fettförbränningssynpunkt är effektivare att träna på lite lägre intensitet, och istället hålla på länge.
procent av dygnsenergiomsättningen, och det är ju inte så illa.
I vilken utsträckning styrs egentligen de fysiologiska processerna i kroppens inre av tankar och yttre stimulin?
tjejer borde vara himmelriket.
- Heeeej, hur mår ni?
Höger blir vänster Mina inledningssteps blir en katastrof.
Sara ler.
Reklamtälten trängs sida vid sida, ur högtalarna strömmar populärmusik och så långt ögat når finns barn och deras cyklar.
och kör halva sträckan.
Det blir stressigt före start för alla har inte hunnit få sin nummerlapp och man skjuter på starten några minuter.
:e, man kan få pris ändå.
På ryggen står det I did it, jag grejade det.
Stämningen i den svenska truppen dagen efter VM-semifinalförlusten mot Kroatien med
Dessutom är Wislander kanske vår bästa linjespringare och hade jag fått använda honom i anfallsspelet hade det kanske sett annorlunda ut.
Frankrike, som kan bli världsmästare i morgon, har bara vunnit
Det gick inte vår väg, samtidigt som Kroatien fick utdelning på allt, menade " Benga ".
OS-guld målet Han bryr sig inte om kritik.
Bengt Johansson har än inte bestämt om det blir han eller Mats Olsson som står mot Tyskland i dag.
- Det gör Kroatien.
Jackson Richardson,
- Jag har aldrig varit med om att ligga under med så mycket.
av Kroatiens skott.
dömdes bort på grund av övertramp, Staffan Olsson felpassade till
Men när allt redan verkade vara kört visade det svenska landslaget en vilja utan like.
Men Sverige kom aldrig närmare än
Magnus Gustafsson håller åter på att bli en vinnare.
månader.
Då spelade han riktigt bra, säger Magnus som själv räknar med avancera till
- Dessutom har jag erbjudits wild card till flera ATP-turneringar, bland annat Amsterdam i juli och Prag i augusti.
miljoner, som Ridfrämjandet stod för, har vi nu ett plus på
- Jag är inte beredd att sitta ordförande i någon kommitté som skall reda ut TV-härvan.
Vi skapade massor av chanser och borde gjort ytterligare mål, säger tränaren Karl-Axel Flygar.
minuter senare på en målvaktsretur från Elisabeth Leidinge innan Annika Nessvold kunde reducera till
:e matchminuten.
(
minuter, Therese Lundin kvitterade efter
Ungdomliga Mallbacken har svårt att göra sig gällande.
75-omgång som avgjordes i Skellefteå bjöd på " dubbel jackpot " och omsättningen blev därefter.
Några stora pengar på
- Let Me Fly gillar den här årstiden.
?
Vi får väl se om de ändrar sig efter den här prestationen.
Svanstedt var omgångens enda dubbelsegrare.
Mr Jean tappade som vanligt i början men tog sig ut i fjärdepar utvändigt i första kurvan.
Al Boss tredjepar utvändigt.
Speedy Guy femtepar utvändigt.
Mulle Mon utvändigt om ledaren, tappade till slut men fullföljde bra.
m och var snabbt framme utvändigt om ledaren.
Valde att sitta kvar till
Med i rygg i tredjespår på sista långsidan, höll farten godkänt.
m kvar.
Attackerade hastigt
Gick på i tredjespår med rygg på sista långsidan, avslutade starkt men kunde inte ta något i en snabb avslutning.
turneringsvinster i ATP.
fingrar.
Båda är högaktuella mot Göteborg.
DN tippar:
Kent Karlsson i Norrköping kan ställa upp med bästa laget medan Malmötränaren Rolf Zetterlund har nyförvärvet Greger Andrijevski borta hela säsongen efter den svåra skadan ( korsband/ledband ) på Olympia mot Helsingborg den

Segern över Norrköping på Örjans Vall var hallänningarnas första på
Frölundas Niklas Skoog, som toppar skytteligan med
DN tippar:
mot Örebro i torsdags trots 2-0-ledning.
) inför endast
Målen kom i
I det läget trodde man att Umeå skulle springa ifrån, och chanser saknades inte.
Berndt Magnusson i målet, Jörgen Holappa i fyrbackslinjen, John Svensson och Cain Dotson på mitten och Per Ferm som jobbade energiskt på topp.
Väst spelade ut klöveress och fortsatte med kungen, medan öst högmarkerade med
Men då visar det sig att Syd just sakat sitt tionde stick!
I praktiken lade Väst spadernio, men Forquet hade läget klart för sig och spelade spaderkungen så att bordets spadersjua gav hemgången.
- Det här är det absolut största jag varit med om i idrott, säger Pernilla, som också är allsvensk fotbollsspelare och har spelat U 21-kamper.
Pernilla gjorde kanske inte sin allra bästa match i finalen, men hon fick sätta dit finalens sista mål.
- Hon är världens bästa innebandytjej, säger förbundskapten Peter Engström med beundran i blicken.
När han fått ytterligare rutin i starka internationella turneringar kommer han säkert att hitta det riktigt stora spelet.
.
Dc
Lxc
Sa
- b
axb

för svart och vit har dessutom övertag i centrum med
?
Df
.

.
-Le
Det relativt säkraste fältet är b
Efter

De
Lxf
?
Sd
.
?
.
, där den bl a hotar - Sb
.

Kxd
Efter alternativet
Ta 5Sxd

!
.
Kxd
La
.
Lxd 5Lb
förlöp till Jockeyklubbens Jublileumslöpning står också på programmet och blir ett test för treåringarna inför Derbyt.
Green Turban kommer tillbka efter långvarig skada.
Imponerade senast.
Tar ofta en plats.
De ekonomiska värden som står på spel är inte tillräckligt stora för att driva de
Sanktionerna, som i princip ska gälla från den 20 maj men fullt ut tillämpas först den 28 juni, är givetvis tämligen begränsade.
PÅVEN ÄR KRISTI ställföreträdare på jorden och därmed den som vet mest om Gud.
Han jagades av nazisterna, arbetade i stenbrott, läste sedan teologi och blev präst.
Varför behövde Jesus dö på korset?
Finns Gud?
Exakt hur bevisar man rationellt Guds existens?
Det finns vissa gränser.
" ( Nerenius & Santérus förlag ) på drygt
Att redovisa statsmän i ett slags moderna regentlängder måste inte vara fel.
Verkligen?
Men forskaren får nog också gå tillbaka till det spanska arvet om han eller hon vill ta ett helhetsgrepp om den sociala och politiska miljön.
DET ILLA formulerade stör, och myriader sakuppgifter låter sig inte kontrolleras vid sträckläsning.
Men därifrån är steget långt till det förslag som nu behandlas.
Orättvisorna kommer efter hand att bli så påtagliga att skatteutjämningen kommer i vanrykte.
Det behövs som bärare av en gemensam europeisk offentlighet.
olika procedurer.
Stora stater är mer intresserade av ministerrådets fortsatta utveckling.
som ger varje land veto om dess vitala nationella intressen står på spel.
Under de senaste veckorna har de långa räntorna sjunkit på de globala finansmarknaderna.
Att inflationen spelar en viktig roll för att bestämma den långa räntan kan åskådliggöras om vi ser till 1980-talet.
krona och
Inflationen är i sista hand en penningpolitisk fråga, men problem i statens budget är en faktor som försvagar tilltron till att en centralbank i längden skall kunna hålla tillbaka inflationen.
Det visar svensk och internationell erfarenhet.
Nederländerna, Österrike och Tyskland har haft en betydligt bättre ekonomisk utveckling på näst intill alla plan jämfört med Sverige sedan slutet av 1960-talet.
Senast i raden av studier är den som uppmärksammats i Sverige av Harvardprofessorn Robert Barro.
Den uppslutning kring vikten av prisstabilitet, som riksdagen också gett uttryck för, visar samma sak.
Det gäller att utvecklingen vänds och styrs tillbaka mot prisstabilitet.
Det handlar om huruvida vi är på väg mot den stabilitet som ger framtidstro och investeringar och som gör att ekonomin klarar en gynnsam tillväxt utan att spänningar uppstår.
Det tillsätts för att exempelvis slaktsvin ska öka i vikt snabbare.
ton antibiotika mot djursjukdomar, en förbrukning som haft ungefär samma nivå i
Det finns inga vattentäta skott mellan småbarn och husdjur.
till
Även om den totala förbrukningen av antibiotika är stabil har Statens veterinärmedicinska anstalt ( SVA ) uppmärksammat att nyttjandet av tetracyklin nästan fördubblats från
brandkårer deltog i släckningsarbetet och först vid halvåttatiden var branden under kontroll.
THORBJÖRN SPÄNGS Landets jägare är på krigsstigen.
Rejäl tabbe Därför kräver Jägarförbundet att allt återgår till ordningen, och för att se till att så sker vilar ansvaret på jordbruksminister Margareta Winberg.
ATL har också lyckats spåra upp en avdelningsdirektör på naturvårdsverket som ifrågasätter regeringens morkullejaktförbud.
I stället för att ödsla tid på gränsdragningstvister kan förbunden bilda ett starkt verkstadsindustriförbund.
- En bra idé, sade Metallarbetarens chefredaktör Stig Jutterström.
- Folkrörelsen är ingen doadoakör till regeringen.
- Kapitalets representanter skapar sina egna normer, som om pengarna kom från himlen.
kronor om året, inklusive städning.
Senare övertog hennes son det.
Den exakta siffran har dock dolts bland andra kostnader i klumpfakturor, något som RRV slog ned på förra året.
Övernattningar Per Anders Örtendahl har fortfarande kvar lägenheten.
En i Borlänge och en i Stockholm.
Denne hade genom sitt engagemang i bilbranschen goda kontakter inom Philipsons, Mercedes återföräljare i Sverige.
" Att tänja på gränserna till det tillåtna tycks ha varit en Örtendahlsk specialitet.
.
Men han vill inte låta DN se vare sig fakturor eller kvitton.
" Då kunde han komma ut med lättöl och en tallrik nattmat ", säger Lars-Olof Olsson.
Örtendahls förmånsbil var nämligen tillfälligt på verkstaden och Örtendahl hade lånat direktionsbilen som ersättningsbil.
Kommunerna har inte rätt att beskatta medborgarna annat än för att finansiera egna utgifter.
skadades.
Regeringen sade nej.
Vänstervinden allt starkare Vänsterpartiet når nya rekordhöjder, medan raset för socialdemokraterna fortsätter, visar DN/Temos väljarbarometer för maj.
procent, skriver DN:s Åke Ekdahl i en analys.
Downing Street, det gör inte Clinton för Vita huset heller.
Finansborgarrådet Mats Hulth ( s ) beslöt att skynda på en storutfrågning om problemen kring Fryshuset.
att Nato- och VEU-medlemskap inte är aktuellt och att den militära alliansfriheten består.
I Norrköping inställdes en liknande debatt som skulle ledas av försvarsminister Thage G Peterson på grund av för litet deltagande.
Han upplevde också ett intresse för PFF, som balterna liksom Sverige är medlemmar av, från Kozyrevs sida.
Med EU-medlemmen Sverige som introduktör anser Pierre Schori att EU kan tänkas satsa på detta klart säkerhetsbefrämjande regionala arbete.
Han har freestylen med sig, och en skjorta för varje dag i veckan.
Trafiken flyter trögt på sina ställen, och det tar en timme att komma till Arlanda med Ingemars bil.
ledamöter starka församlingen i Strasbourg inte haft så mycket makt som den själv önskar.
- Det började i Unga örnar.
Man blir i alla fall inte fattig, säger han.
kronor i ersättning för varje resa.
Gratis EU-språk Och så betalar han
Några av dem möter han strax före ombordstigningen.
Men kanske spelade det en liten roll, var en liten vikt i vågskålen.
Tommy rycker på axlarna.
Men inga svenska.
Klockan
Och att förbereda inlägg.
Men den stora frågan denna vecka är rapporten om hur Europaparlamentet vill förändra EU.
Han missar större delen av det för att invänta våra pressackrediteringar.
Sjösäkerheten har skjutits upp till junisessionen.
Klockan är halv
Maj Britt och några av de andra tjejerna i gruppen strosar förbi i riktning mot ett matställe.
I morgon är en ny dag i parlamentet.
Medan missmodet breder ut sig bland EU-motståndarna i Norge, siktar jasidan på en ny folkomröstning inom
Den goda ekonomin förklaras främst av en rekordhög takt i oljeutvinningen och goda internationella konjunkturer.
KURT MÄLARSTEDT DN:s korrespondent Ett väpnat samhälle är ett artigt samhälle, säger John Ryan, en vänlig man från Huntington Beach i Kalifornien och medlem på livstid av National Rifle Association, NRA.
En rättighet - Regeringen har inte förbjudit alla vapen än, men den arbetar långsamt för det, säger John Ryan, som liksom en överväldigande majoritet av NRA:s
Under hand tar många avstånd från det brev som NRA-chefen Wayne LaPierre skrev till medlemmarna för några veckor sedan och i vilket han kallade vissa federala poliser " stöveltrampande regeringsskurkar ".
Men själv tänker Edmondson inte lämna NRA.
Rebellerna hade förskansat sig i en cementfabrik.
En officer uppgav att gränstrupperna kommer att grupperas vid den tjetjenska gränsen mot fd Sovjetrepubliken Georgien när väl de tjetjenska rebellstyrkorna är besegrade.
Den tjetjenske talesmannen sade att båda byarna hade blivit utsatta för raketanfall.
Minst
En stor del av poliserna var enligt andra gäster på hotellen " asberusade " större delen av tiden.
Inga namn Det är enligt många kommentatorer och ledarsidor inte heller överraskande att de undersökningar som hittills genomförts inte fått fram ett enda namn på de maroderande poliserna.
Likt en romersk kejsare eller en upplyst despot från 1700-talet har den socialistiske presidenten uppfört sina egna minnesmärken.
- Jag genomförde de här projekten för att ge Frankrike " élan " ( hänförelse ).
Inte långt från Place de la Bastille, nära Gare de Lyon, har finansdepartementet inrymts i en ny och gigantisk byggnad.
Alla Mitterrands storverk har dock inte mött samma hårda kritik.
De
mil till turkiska gränsen i norr.
De hade hört de turkiska flygplanen och en och annan kolonn hade gått på landsvägen men ingen hade besvärat människorna i Hemzik.
Det började bli mörkt.
Vid Gud, det är sant...
Det var då skottlossningen började, en massa skott, alla möjliga slags vapen och det stingande ljudet av kulorna över dem, ikring dem.
Också han var skjuten i ena benet men han hade träffats av
Blodtrycket sjönk stadigt och omedelbart i djupa steg när sköterskan lättade på tryckförbandet då och då.
Israels utrikesminister Shimon Peres avvisade i fredags ett palestinskt förslag om omedelbara förhandlingar om Jerusalem.
PLO vill ha ett gemensamt arabiskt agerande mot Israel eftersom organisationen fruktar att allt större arabiska områden kommer att konfiskeras.
KENT BJÖRKQVIST/TT De svenska läkarna i Zaire förbereder sig nu på en ny våg av ebolaepidemin.
Under fredagen transporterades ett antal personer som dött av viruset till Kikwit från byar i området.
De svenska experterna har skrivit en lista på vad som behövs.
ANNIKA ÅNNERUD SURAHAMMAR.
Det var tredje gången hon var på ett skogs-SM, men bara andra gången hon tävlade.
säger hon med egen erfarenhet.
Hon övergav tanken.
Till vardags arbetar han som instruktör hos skogsägarföreningen Mälarskog och utbildar skogsägare och skogsarbetare.
Tränar gör de mest när det börjar dra ihop sig till tävling.
Visst vore det en fröjd att få skåda gamla kröningsmantlar, biskopsskrudar och liknande grannlåt i klart solsken, men för färgerna vore det rena döden.
Som jämförelse kan nämnas att en skrivbordslampa på
Redan praxis Howells slutsatser ligger i linje med den praxis som redan tillämpas vid till exempel Nordiska museet, där belysningen av känsliga föremål automatiskt dämpas i salar där inga besökare rör sig.
Före det visste jag inte att Ii fanns.
Fast det går inte att tala om dem.
Den, menar jag.

Somliga stackare bor i Stava.
Funderar på att öppna kafé.
" Under det att hon gick där och serverade toddar och punschbålar åt hedervärda Stockholmsmedborgare mognade hos henne tanken på att sätta upp ett propert och stillsamt kafé, där även ensamma damer i lugn och ro kunde dricka sitt kaffe och intaga enklare förtäring ", läser jag i ett
ska jag ringa in vad jag tycker om stolens bekvämlighet, teknik, och ergonomi.
Gästerna ska uppfatta mig som " en mycket saktmodig och stillsam kvinna, särskild känd för sin tystlåtenhet ".
Detta beslöt regeringen i torsdags.
Anna Webjörn har fått
Han skrev sin avhandling om Erik Lindegrens " mannen utan väg ", och har under senare år ägnat sig åt den sydromanska renässansens och barockens lyrik.
( Även Turow har hedrats med en egen artikel i denna Dastutgåva.
Det är sannerligen en saftig actionhistoria, men kanske i frimodigaste laget, betygsätter Durling.
Men jag tillade också att jag inte ville ge honom några förhoppningar om att han skulle betraktas som den mest kompetente för tjänsten.
Entrepenören sade därför i onsdags upp kontraktet med banverket.
Dessa ibland kilometerstora rörelser har inneburit att det ursprungliga berget i randzonerna har gnuggats och gnidits.
Svenska entrepenörer lyckades dock för mer än
Språk är ett slags högt tänkande där tankar hela tiden väcks medan man talar, säger kommunikationsforskaren Per Linell vid Linköpings universitet.
Det finns också olika sorters mer eller mindre medvetna tankeprocesser, tankar är inte språk.
- Det är sådana spontana formuleringar som ger oss lyckliga ögonblick.
RICKARD DOMEIJ Kvinnan uppfann språket, inte mannen.
Språkets främsta funktion var att förstärka sociala band, och är det i stor utsträckning ännu i dag, påstår Dunbar.
Det som vi tidigare ansåg vara unikt mänskligt, som förmågan att lösa matematiska och logiska problem, har visat sig vara relativt lätt för datorn.
I själva verket är skillnaderna inom könen större än skillnaderna mellan könen.
- Kanske kommer vi så småningom att lära känna vilka nätverk som erfodras för medvetande.
En låg vakenhetsnivå på EEG, som mäter hjärnans elektriska aktivitet, medför också att medvetandekänslan är låg.
Störst inflöde Om man räknar hur många receptorer det finns i de olika sinnesorganen, det vill säga möjliga informationsmottagare, kan man få en idé om hur mycket information som teoretiskt sett kan nå hjärnan.
Nog finns det en lagerfunktion som går utanför medvetandet, men som sagt till vilken grad denna omedvetna information lagras och vilka möjligheter vi har att plocka fram den kan man inte säga, avslutar Anders Lundberg.
Bland de fall man känner till har en stor del inträffat vid kejsarsnitt.
Rullkoppel kan Det finns en sorts hundkoppel som heter flexi- eller rullkoppel.
Ja, matte kan ju också vara den som går över gatan först, med hunden långt bakefter utan kontroll.
Den passar alla företag oavsett storlek och ekonomisk styrka.
En del av företaget knoppas av till en " juridisk enhet ", vilket öppnar nya vägar.
Allt är snart glömt.
Metoderna används framgångsrikt var för sig eller i kombination, och ett stort företag har tillämpat alla
Han är så vacker.
Jag öppnar och dånar:
Förmätna stråle.
Finns det nåt att äta i dag tro?
Är det glasrutan som eggar Belsebub?
Om natten läser jag för kattfröken.
Efter midnatt och fram till vargtimmen låg jag vaken och skrämd av falsettvinande måsflockar som sökte sej till restaurangernas soptunnor, fyllda med mat efter stängningsdags.
Ett litet land, fyllt av kvävda tujor och tystade rop, kanske redan befinner sej i Belsebubs klor?
Dess lockrop är undersköna i små portioner.
Länge sedan glömda, sagolika namn som Poiret, Balenciaga eller Schiaparelli var på allas läppar.
Tjänsteföreskrifterna har numera livslång giltighet.
Där uppträder nämligen den vanliga fotgängaren förklädd till hög-sjöfiskare, fallskärmsjägare, cirkusclown, elitidrottare, legosoldat, lumpproletär, pajas, hallick eller bombpilot, utan hänsyn till kön, klasstillhörighet eller yrke.
Praktiskt taget var och en är nedkladdad med etiketter och märken som gör reklam för något, vare sig det nu är en rockmusiker, ett cigarrettmärke eller en världsåskådning.
Brackan, spetsborgaren, den tusenfalt förkättrade konformisten har blivit den sanne rebellen.
Även inom konsten råder ju sedan rundlig, man frestas att säga urminnes tid en sopkult.
Storslagna subventioner gör det möjligt för våra scenografer att för
Madeleine Gustafsson VAD SKULLE mode vara om inte teater?
Det som är för känsligt, politiskt och ekonomiskt kontroversiellt, för att sägas med ord ropas varje dag ut med kläder, smink och frisyrer.
En direkt spegling av att män tjänar bättre?
Parismodet har aldrig varit större, inte som diktat eller klädförordning, utan som film, teater, bilder som förmedlar idéer och stämningar.
Hans resa började i Antwerpen för
Staden är död.
Ty lögnen är fundamental.
Han ber sin bäste vän skicka sin syster till honom.
Han hade lämnat hemmet i Antwerpen, jesuitskolan och sitt nederländska modersmål för att slå sig fram på egen hand, en resa som så småningom skulle föra honom till bland annat Jönköping och jobb som tändsticksförsäljare.
En av hans senare diktsamlingar, " Architecturenuit ", från
Begreppet blev för några månader sedan åter aktuellt, då Mats Trondmans doktorsavhandling " Bilden av en klassresa " publicerades.
Gertrud Lilja var en på sin tid oerhört uppskattad författare till romaner och noveller i något som skulle kunna betecknas som Hjalmar Söderbergs stil - vilket innebär moraliskt allvar, psykologisk blick och ett koncentrerat, tuktat framställningssätt, stundom bedrägligt flärdfritt.
Han är en intelligent och redbar man, men han känner nedlåtenheten från de fina herrarna, som allesammans tagit studenten och kan svänga sig med tyska och engelska.
Hans liv är underligt ouppklarat.
Enligt tidningen Observer löd budskapet att flickorna skulle brinna i helvetet.
Och vem vill ha det så, vara helt oskyddad utan änglarnas närvaro, undrar Abd al Haqq Kielan, som är ordförande i Islamiska kulturcenterunionen ( IKUS ), en riksorganisation för traditionella sunnimuslimer.
På arabiska är ordet konstnär synonymt med " han som skapar form ", en av
Men hur skall då en muslim bete sig i dagens bildöversvämmade värld?
Anette Granlund-Larsson, som är expert på orientaliskt konsthantverk, besökte häromåret en mattmässa i Teheran:
Historien ger prov på muslimska furstar som beställt miniatyrkonst, muralmåleri och till och med skulptur till sina palats.
Detta under inflytande av kolonialmakterna som startade konstakademier, den första i Kairo
- Jag har målat porträtt och gick på en pakistansk konstskola med engelska lärare där det var obligatoriskt att teckna kroki, berättar Zafar Khokhar.
utomeuropeiska, estetiska " system " var delaktiga i det moderna genombrottet:
Bakom bildförbudet ser han en " metafysisk och religiös vision " som inte enbart har med Lagen eller " restriktiv religiös hermeneutik att göra ".
Detta ämne diskuteras ofta i svenska muslimska kretsar.
Fjorton misstänkta passerade revy.
" " Vad ska jag säga då?
" " Jag tänker inte upprepa det, för jag vill att det ska komma från hjärtat.
Att vara moderiktig är inte att slaviskt följa ett inne-utseende.
Denna teckentolkning var ett hemligt språk som gav oss viss trygghet och ett övertag över andra.
Den som gör sig känslig för modets intrikata spel ser estetiska förvandlingar bokstavligen uppstå inför ens ögon.
DN-medarbetarna klär sig annorlunda än sina motsvarigheter på Sveriges Radio.
Angrepp på modets teater döljer ofta en nostalgisk längtan efter bättre ordning.
Pluralismen ger i princip en stor frihet som det gäller att utnyttja.
Ett kontroversiellt beslut som Lars Engqvist motiverade med att filmfestivalen i Stockholm inte är tillräckligt filmpolitiskt profilerad och därmed mindre intressant.
och framåt undan förintelse.
- Dansen är en naturlig del av livet på Bali.
I och med den här satsningen har emellertid intresset ökat, särskilt bland ungdomar.
Dansen har upphört att vara dans och blivit en del av livet.
Det är i högsta grad en dramaform.
DET ÄR VANSKLIGT att kalla Wayang wong för koreografi.
Så tar det slut.
Sensuellt möte Första upplevelsen av gamelan-musik har av många beskrivits som chockerande förföriskt.
En spektakulär vokal form av gamelan där en stor grupp män, i besvärjande syfte, går loss i tungt svängande " tjack-a-tjack-a-tjack " -rytmer, ledda av en försångare som med jämna mellanrum kastar ut nya stavelser att " tjacka " på ( för den som behöver en europeisk referens hänvisas till någon av Rossinis komiska operor där man i slutet av en akt kan påträffa en hel operaensemble som tagit skydd undan en olöslig konflikt genom att uppgå i ett obegripligt virtuost smattrande ).
Men de som finns har evigt liv.
Sitt andra hemland Argentina beskriver hon som livslögnens paradis med en surrealistisk dimension.
Allt i en sfär där tangon möter tvåloperan och de naturalistiska hudflängardramerna.
o.
Hennes travesti på den gamla balkonghängaren som rymmer fler galgar är användbar i alla slags rum.
( DN )
ouvertyrer av Franz Berwald.
Men många sidor i symfonin framstod som uppenbarelser i överraskande fräschör:
Tomas Zvedberg Ljus:
Det klättrades och hoppades mellan vanten.
år i dag, söndag.
Tröttnade Efter
Och så var det slut på denna berömda radioserie.
år sedan Olof Thunberg föddes, det är
mitt i en vanlig realistisk scen vände jag mig mot publiken och talade direkt till den...
Inte minst det senare gläder Olof Thunberg, som väl mer än de flesta lagt ned arbete på tekniken att få publiken att lyssna.
timmar i sträck.
DEN HÄR SORTENS handikappdramatik vädjar på ett lite tvetydigt sätt både till våra överlägsenhetskänslor och till vår automatiska benägenhet att identifiera oss med den svage.
Den tappra Audrey hör alla de ohörbara små ljud som avslöjar skurkarnas planer, och ingen mördare kan som hon " se " i mörker.
år, och lyser av stolthet.
Reservdelar ur skogen - Slädarna bygger vi nu på vintern, här nere i skogen.
andra nentserfamiljer.
Vi lever alla av renkött.
De tränas till att dra slädarna och vi tar hand om dom minst lika noga som våra hundar.
gånger så snön yr, sedan selar storebror Aljosja upp småsyskonen som ersättare för renarna framför en liten minisläde och driver dem kors och tvärs genom lägret med flitigt användande av choréj-lansen.
Då jag blir
fingrar.
Tältets innerväggar är klädda med tyg i storblommiga och rosiga motiv, det känns verkligen ombonat.
Det har Vera svårt att tro.
Den är lika hållbar som renhorn men lättare, mer lättarbetad och töjbar.
Hon har faktiskt rätt.
Stavar har man aldrig haft.
- Under sovjettiden fick ingen familj ha fler än
Kanske är det de stora skillnaderna i språken?
renskötarbrigader, med sammanlagt över
och varje hustru
Men även om alla renarna blir privata så måste de hur som helst skötas av flera familjer tillsammans.
Ledig tid stavas V-O-D-K-A - Till förfädernas andar, säger Vasilij och slår ut den första supen från vodkaflaskan i tältets ena hörn.
Råfyllan.
Annars får det vara.
För renskötarna i Mezén- och Kánin-området är den enda synliga föroreningen det raketskrot som ramlar ner på tundran från raketbasen i Plesetsk.
" Den omdiskuterade oljeutvinningen i nentsernas renbetesmarker har ännu inte nått Káninhalvön och Mezénområdet, utan sker i dag längre österut, på Jamálhalvön och vid Petjorafloden.
Det tycker vi är bra eftersom de utländska oljeföretagen gör ett mycket miljövänligare jobb än de ryska, de har andra attityder, en annan teknisk nivå och andra finansiella resurser.
- Här finns alltid plats för en gäst, förklarar Alek Sulentjev.
Alek jagar på renarna ordentligt, här ska det synas att man kommer.
Exklusiva hem, vackra människor och tropiska miljöer flimrar förbi i rutan.
Tundran, skogen och renarna är mitt liv.
Men hur blir man i sina egna?
Just nu
- Vi får knacka på
Vad är ondska?
Nej.
J-Å:
Det är han som pratar mest.
Några killar fällde spydiga kommentarer när vi satt i militärkläder på en bar.
Men han är skild.
A:
Du menar innan?
" Du har använt ondskan som affärsmetod.
J-Å:
Hans röv slipades ner ända in på benen innan vi stannade.
Så om man ska vara lite bisarr kan man säga " den enes död, den andres bröd ".
( Tystnad ) A:
Jag började leva faan där, slå omkring mig, sparka på möbler och sånt.
A:
Sen stack vi på kvällen och så tog dom oss tredje dagen efter.
Antagligen för att kolla hur mycket man tålde.
J-Å:
Han lyssnade bara på en sida.
fot under, in på kåken igen eller flytta.
J-Å:
Jag lider lite grann med hans familj.
När man sitter som vi sitter.
Då håller man den här masken hela tiden.
Då kom man hem när man hade varit i bråk.
Ville hon ha dig som stark och hård?
Ja J-Å:
Man stänger av utsidan över huvud taget.
Att ge sig på oskyldiga barn.
Det var väl troll och sånt.
Runt altaret brinner hundratals ljus.
Våra smala stearinljus skall lysa upp världen, hoppets låga skall brinna.
Nej, hon vet att det finns en träslå som tar emot.
Så småningom kom också unga kristna från Skandinavien, från andra länder i Europa, från USA och även från Asien och Afrika.
Vi hade aldrig kunnat tänka oss något sådant.
Efter murens fall kom den verkliga anstormningen.
och
Inga gåvor mottages och bröderna har även frånsagt sig personliga arv.
- Ingen här brydde sig om att fråga mig vad jag ansåg om aborter.
Men nu är han snart mogen att åka hem för att göra något av sina lärdomar i sin egen miljö.
flickor som tas om hand av nunnorna från S :t Andrews kloster i dalen och som arbetar på klostret med praktiska uppgifter.
Vad kan vårt eget samfund därhemma göra för att öka sin känslighet och öppenhet inför Guds närvaro?
Knapphändigt säger var och en sitt namn tills det blir Svetlas tur, Svetla från Rumänien.
år sedan - studerar jag, jag bor bra, jag är här i Taizé.
Broder Johan är svensk munk och kom till Taizé i början av sextiotalet.
Och visst tar också vi semester.
Redan denna sommar kommer tefatet att flyga för första gången.
Men
Det anses ha många fördelar från aerodynamisk synpunkt, liksom ekonomiskt och miljömässigt.
Ekip kommer alltså att kunna starta från svävande position.
Lastdryg och bränslesnål Och så ekonomin förstås.
Användningsområden?
Det utsätts för sådana påfrestningar vid landning att hela planet måste röntgas efter var tionde flygning för att man ska se om det finns sprickor i metallen.
Han klappar den runda flygkroppen på Ekip-farkosten, som i princip är tillverkad i lättmetall och diverse kompositmaterial.
passagerare!
Gren
Men efter en halvmil i riktning Padova, sydlig kursändring, mot solen, mot Chioggia.
Denna lördag finns också en grupp mykologer med ombord, de ska kika efter vårsvampar, kliver därför av vid en gammal militärbrygga vid öns sydspets.
Man vet att det är just vad som kommer att ske, så småningom.
När jag rullar in i byn har jag god lust att stanna och fråga en krabbfiskare:
Under somrarna är det knökfullt med solbadande.
Det går en bilfärja från Lido runt centrala Venedig och bort till de västra stadsdelarna.
Löpning populärt Tillbaka med buss till Piazzale Roma i Venedig och en dag senare ombyte till jogging.
En pontonbro läggs för slutspurten över San Marcobassängen, målgång framför Dogepalatset.
En berömd sådan har dock gått till hävderna, Lord Byrons.
Vanliga venetianare däremot höll till för helt nyligen på att glömma bort konsten att ro på venetianskt vis, med en smidig åra i en öppen träklyka, forcola.
km, start och målgång utanför Dogepalatset.
Har svårt hålla åran i klykan, är nära falla över bord, skäms som en hund.
- Va bene!
När de kom in i stylthuset frågade pojken varför inte främlingen bjudits in.
döda där bänkade.
Center Bike, via Mocenigo
:s tilläggsplats.
, I-301_71 Mestre Venezia, tel
.
SPRÅKBRUKET Flugsmuts har det svårt i pressen.
Ordet är grekiskt och betyder 'som skiljer'.
árbol, 'träd', Garcia.
Det kortaste är à:
TREMA är
Den kan sättas på c när uttalet skall vara s och inte k framför bakre vokal, som i franskans François, portugisiskans preço 'pris'.
STUNGET L, det vill säga ett l med ett snedstreck över, förekommer i polskan.
$heter $orn och uttalas som th i engelskans thing.
Men vi politiker klarar inte den saken ensamma.
miljoner kronor på " Landslaget mot våld ".
NU FINNS DET ingen återvändo.
dagar i veckan.
Intressen står mot varandra.
Sten Brander, en av landets ledande experter, pekar i en intervju i DN (
Vid sidan av de generella bestämmelserna kan det emellertid vara lämpligt att arbeta med olika regler för olika delar av fjällkedjan.
Det är anmärkningsvärt att Norge lyckats så mycket bättre än Sverige i skyddet av sina fjäll, och att detta kunnat ske utan att lika starka motsättningar uppstått mellan olika intressenter.
Förra julen kapades ett Air France-plan i Alger, i sommar har
Människorna i Algeriet är naturligtvis de som drabbas värst av den konflikt som pågått i landet sedan
Det sammanlagda värdet beräknas till
Och när det gäller Pharmacia arbetar inte mindre än
Möjligheter om vi i Sverige förmår bereda långsiktigt politiskt och ekonomiskt goda villkor för företagande och tillväxt:
" Det ligger väl i sakens natur att ekonomer vill höja allmänhetens bildningsnivå i ekonomi, medan tekniker och biologer klagar över den låga allmänbildningen i teknik och naturvetenskap.
Vi bör alla ha så pass hyggliga grundkunskaper att vi kan vara med och bestämma i frågor som rör den tekniska utvecklingen, frågor som berör vår - och framtida generationers - livsmiljö och hälsa.
Hur ska vi leva?
Men varför finns till exempel ingen svensk motsvarighet till det amerikanska AAAS-projektet ( American Association for the Advancement of Science ) som har
Den är både effektiv och säker.
Både den vita och den svarta medelklassen flyr till förorterna.
tredjedelar av dem som arbetar i staden åker hem till kringliggande Maryland och Virginia på kvällen.
Nyligen ålades Barry att avskeda
Skall man lyckas måste andra hänsyn än de tillväxt- och sysselsättningspolitiska maka på sig.
Regeringen måste välja konkreta åtgärder som har stark positiv signalverkan.
Men våra båda exfinansministrar behöver ingenting ångra, därför att sänkt tjänstemoms i dag inte är en möjlig väg att gå.
I företag med blandad verksamhet är det svårt att skilja ut vad som är tjänstedel och annat.
Resten av de ca
Näringsministern kan tänka sig en finansiering genom en sänkning av det företagsstöd som utgår med ca
Men inga stödsektorer får vara fridlysta.
Ett riskkapitalavdrag skulle, med de begränsningar för att undvika missbruk som visat sig nödvändiga i de länder som prövat systemet, inte alls ge samma effekt.
Det senaste förslaget kommer från Olof Johansson som återigen föreslår en höjning av industrins koldioxidskatt för att kunna sänka arbetsgivaravgifterna.
Miljöeffekten blir därför ringa, och globalt faktiskt negativ, när svensk industri på grund av kostnadsökningen förlorar marknadsandelar till utländsk mer förorenande industri.
Ingen tror väl att det skulle räcka till som stimulans för att ge några nya jobb i de företag som inte skulle drabbas av koldioxidskattehöjningen?
Men det är inte jag.
När hon hastigt blev sämre i början av juni i år och lades in på Södersjukhuset, frågade kuratorn om hon kände till PAH, den primärvårdsanknutna hemsjukvården, i Nacka.
- Jag ligger mest hela dagarna nu.
På nattduksbordet ligger Guns kassettband med klassisk musik.
Doktorn kommer och sitter i köket hos mig.
Jag tycker att allt står öppet.
Kamraten sprang hem och larmade och inom kort var ett stort pådrag i gång.
CARIN STÅHLBERG Omkring
Inom det militära ser man den nya lagen som ett sätt att " förankra totalförsvaret hos tjejer och kvinnor ".
tjänstgör inom armén,
- De som hoppar av tycker oftast att livet i det militära blev för jobbigt rent fysiskt.
- De flesta ser fortfarande sjukhuset som tryggheten när man blir sjuk.
Den är billigare också.
Inom en halvtimme ska de kunna vara på plats om någon ringt.
De som inte har anhöriga får hjälp av hemtjänsten.
- Man ska inte vänta på döden, utan leva tills man dör.
Men när man vet att man kan få hjälp med alla kroppsliga besvär, då kommer den här frågan inte upp.
till
Totalt lämnar svenska folket varje år in mellan
- Förra sommaren, som var en rekordsommar i fråga om sol och värme, ökade vi med
Postorderframkallning har kapat åt sig betydande marknadsdelar de
Även bildernas kvalitet vad gäller papper och färg har blivit betydligt bättre.
Nu vet man det.
Vakternas chef tränar styrkelyft, vikarierna fikar.
Då var det tänkt att " Vesslan " skulle svara på anklagelser om grova bedrägerier.
Från TT Sälj din kropp till vetenskapen för upp till
år.
människor på ett upprop.
Det skyddande ämnet i rödvin, flavonoid, tillhör gruppen antioxidanter.
Även hos männen minskade dödligheten.
Vid Skanskas stora kraftverksbygge Urra
Tvärtom.
- Vi har haft alla sorters experter inkopplade och vi har högvis med utredningar och analyser.
Vi har inte varit tillräckligt tydliga i vårt informationsarbete, säger VD José Camillo Manzur.
hektar produktiv mark per familj att odla på, vi ger dem hus som de själva fått vara med om att utforma och som de själva bestämt färgen på.
Arjona ritar kurvor och skriver siffror på en skärm och avfärdar farhågorna om ett saltinflöde i Sinu-floden, om fiskdöd och förruttnelse av flodbottnarna.
Vi ser att vattenregleringen inte kommer att få de negativa konsekvenser som vi först befarade, säger han.
MATS CARLBOM Sveriges mest EU-positiva parti.
DN:
- De blandar ja- och nejsägare på listorna så att det blir omöjligt för väljarna att se vad som gäller.
Folkpartiet vill ha fördjupat samarbete och överstatliga lösningar i Europa.
- Många av de EU-regler som upplevs som onödiga har att göra med jordbrukspolitiken.
Det är varje lands ensak.
Andranamnet är Eva Eriksson, förste vice partiordförande.
Något som Torbjörn Pettersson inte alls håller med om.
Och folkpartiets egna möjligheter?
( mp ),
- Varken Carl Bildt eller Maria Leissner tar hänsyn till denna opinion inom de egna partierna när man säger ja till valutaunionen EMU, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och öppnar för medlemskap i Västeuropeiska unionen, WEU.
Bertil Jonsson representerar dem som ihärdigt försvarar samlat ledarskap.
Men han vill inte i dag förorda den ena eller andra kandidaten som LO-favorit.
Partiordförandeskapet riskerar att bli en bisak till jobbet som regeringschef.
Med Malm på ena posten och Feldt på den andra så skulle allt gå åt helvete.
Ingen av dem har den långa erfarenhet som tidigare partiordförande hade.
Redan då utkristalliseras ett förord för endera av kandidaterna.
Det skall bli den som är bäst för partiet, säger Thomas Östros, s-riksdagsman från Uppsala.
Krävs det
Det handlar om förändringar i studiestödets utformning för de, framför allt ensamstående mammor, som pluggar med vuxenstudiestöd.
Men Monika Harvey är beredd att delta, även om hon inte tycker att det är hennes " uppgift att sitta i Rosenbad för att lösa problem som regeringen ställt till ".
- Majids sensationella avslöjande att Irak var en hårsmån från att testa en atombomb, som endast fördröjdes till följd av Gulfkriget, är bara en av de gåvor som han givit väst, skriver Observer.
Sedan dess har uppgifterna gått isär om hur långt framme Irak var.
Det är för tidigt för att exakt värdera den, tillade han.
Mellan
Gäng av kroatiska soldater stjäl, plundrar och sätter eld på hus, berättar Engesland.
Vi hörde emellertid många vittnesberättelser om hur civila hade dödats av kroaterna.
När al-Quds ansvarige utgivare, Marwan Abu Zuluf, på torsdagen fick tillsägelse från Gaza att stoppa pressarna ignorerade han ordern.
Det var Yassir Arafat.
amerikanska diplomater som i lördags omkom i en bilolycka utanför Sarajevo till USA.
Enligt de första uppgifterna skulle bilen ha stött på
I lördags cirkulerade rykten om att han skulle ha störtats av militären med general Ratko Mladic i spetsen.
Men de ryska lastbilar som skulle föra bort dem och deras utrustning kom inte längre än till den första serbiska vägspärren.
FN hävdar att Gorazde mer effektivt kan försvaras med Natos flyg.
palestinier kunde återvända till sina arbeten i området när avstängningen hävdes i gryningen på söndagen.
arabiska män utanför hans hem.
De danska FN-soldaterna vid posteringen i kroatiska Blinjski Kut arbetar målmedvetet i sensommarhettan.
soldater och ligger alldeles innanför demarkationslinjen på gränsen mellan Kroatien och Krajina.
Färden går genom grymt land.
Över huvud taget har det " fredsbevarande " uppdrag som Danmark åtog sig i början av
Så skedde också och det verkar ha fungerat väl, säger överstelöjtnant Byrnak.
Det här är grabbar som inte tvekar att använda sina vapen.
skadades i norra Indien på söndagen när ett persontåg rände in i ett annat persontåg, som stod stilla, uppgav den indiska nyhetsbyrån PTI.
Purshottamexpressen träffade det andra tåget bakifrån med en hastighet av ungefär
År
timmar långt möte i lördags kväll.
:e regementet, lämnade Tjetjenien i lördags.
meters höjd dyker den i djupa bågar över det lilla reviret.
Döda utomjordingar på film utgör inget undantag.
Så rättmätig ägare till filmen är alltså den amerikanska militären.
På den tiden kostade ett tefat
Vilket skulle underlätta när man läste.
Det var en lycka.
Väl hemma författar jag sedan snarast möjligt fritt ur minnet eftersom jag endast undantagsvis kan tyda vad jag antecknat.
När skrivmaskinerna är datorer är de emellertid sårbarare och när dom dör är det omedelbart absolut förgängelse som gäller, tystnad.
Framträdanden på balkong blev så populära att när en viss Adolf Hitler fått färdigt sitt nya högkvarter i Berlin bad han rustningsministern och arkitekten Albert Speer att också sätta dit en balkong på framträdande plats i riktning mot den tänkta folkmassan.
En annan som gick omkring och diktade, i varje fall när William Shakespeare förde pennan, var vår gamle döskallesnackare Hamlet, prins av Danmark.
En kompis till honom, som kallades Tummeliten för att han var så väldigt stor, fyllde
Ordet " serb " har till slut blivit ett skälls-ord.
Om massmedierna från början objektivt hade rapporterat de olika saker som hänt i Jugoslavien så skulle svenska folket ha förstått att kriget från början inte var enkelt.
Cappelin menar också att invandrare i allmänhet " rätt och slätt är välståndssökare " och inga flyktingar.
När vi vet att de
" Men det är bra nära.
De riktigt rutinerade har varit här länge och tagit någon av de hett eftersökta skuggplatserna.
Solens skärpa har tvingat fram en underbar kollektion av olika solglasögon hos publiken.
Jag är praktiskt taget född till Beethoven, fortsätter hon.
Orkestern inleder med en riktig önskeklassiker, Rossinis ouvertyr till " Den tjuvaktiga skatan ", och publiken är genast med på noterna.
, har Jonas Gardell skrivit " en svensk saga av ett annat slag, som ingen egentligen gitter höra ".
modern, uppoffrerskan, den övergivna och intill terrorism trofasta.
Rätt vad det är skymtar mellan raderna en figur som man, i brist på namn och ansikte, kan kalla Berättaren.
I " Frestelsernas berg " gestaltas denna motsättning än en gång som konflikten mellan ursprung och uppbrott, att få sina rötter uppdragna och hänvisas till att drömma sig ett hem.
) om inte en egenkär patriark, som ödelägger sina närmastes liv med samma självupptagna, glasklara intellekt med vilket han till slut ska registrera varje fas i sin egen undergång?
Men även med riktigt förhärdade fotsulor, som våra förfäder hade innan det fanns strumpor och skor, känner man mer än med skor.
ben, och slutade att hänga i armarna i träden, utvecklade vi våra känsliga fötter.
Det är större skillnad mellan grusvägen till affären och genvägen över ängen än mellan den ena och den andra trottoaren i stan.
Men fötterna reduceras vid städernas infarter till klumpar.
Det sliter på knäna och höfterna också.
Det beror helt på hur man bygger rullstolarna, barnvagnarna, rullatorerna och trottoarerna.
år senare drabbas mitt inre fortfarande av frossbrytningar.
Som trots totalt olika förlossningar säger samma sak:
.
Att krysta upplevs som att " bajsa ut en vattenmelon ", vara magsjuk och " kräkas med slidan " eller " köra huvudet i en betongvägg ".
Kitzinger har också beskrivit en förlossning som en " enda lång orgasm " ( märk väl hennes femte i ordningen ).
Upplevelser av smärtlindring är en annan avdelning.
Indirekt är boken ett debattinlägg.
Västtysken i allmänhet avfärdar det hela numera uppgivet med ett:
Där betraktades boken som mönstergill regimkritisk DDR-litteratur och väckte stor uppmärksamhet.
Monika Maron, framgår det, var en besvärlig agent, ifrågasättande och alls inte beredd till vad som helst.
fick Monika Maron lämna Östtyskland.
Samme Johan var huvudperson i Bengt Pohjanens förra roman, " Silvertorpeden ", och är författarens alter ego:
Drömmar blandas med barndomshändelser och mystiskt färgade visioner.
Han söker upprätta magiskt präglade samband - flöden, " bifurkationer " - mellan personerna i Johans liv.
LARS LINDER EN NY BOK Bengt Pohjanen Himlalots Bonniers TILL SYNES maktlösa bokstäver suger till sig blicken och där fastnar den, följer raden till slut och meningen till punkt.
Jag är en kunskapsträl fångad bland kulturbarbarer, människor som bor bland papper, böcker, idéer och fraser och som inte blir rastlösa av att tänka eller börjar längta bort efter första kapitlet.
MEN FANTASIN ÄR alltid ett hopp.
Trots att bara ena halvan av duon kommer därifrån räknas Earthling som Bristolband nummer
Debutalbumet kom sent i våras och är ännu en filmisk delikatess att lägga till de övriga.
Kring det glesa basgunget lägger den sina spröda metallklanger, som en akustisk stämningssynt.
Bandet lovar generat att komma igen i november.
Han framhåller att passion och nutid är genomgående drag i repertoaren.
.
Magisk scen Unga Klara har den 20 oktober premiär på en av Bengt Anderberg nyöversatt och Etienne Glaser omarbetad " Hamlet " med Per Sandberg i huvudrollen.
Romeo görs av Andreas Lindahl och Julia av Violetta Barsotti.
Allra sist utformade Peter Wahlqvist och skådespelarna en ganska försynt musikalisk protest mot det ekonomiska hot Stadsteaterns verksamhet städse står inför.
Bruket sysselsätter för närvarande
Trästöttor sträcker sig upp mot det avlägsna taket.
Det finns en inneboende magi i järn.
MOT FOLKTRON ställer pjäsen bruksfolkets vardag och det alltmer ökade kravet på industrialisering.
Så sent som den 2 augusti blev han filosofie doktor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Sådan var han.
Under några år fick han utlopp för sin uppfinningsrikedom och mångsidighet.
En vacker dag stod han där i korridoren med alla sina böcker och med sin hund Gorba Tjoff i släptåg.
Sedan
Jag är jurist och ekonom i botten och hade i
Det är en fullt realistisk målsättning.
procent och riksgenomsnittet som är under
För övrigt har vi en kraftig utflyttning från kommunen.
Regi:
delar från
.
dvärgar som med hjälp en stulen karta med tidshål förflyttar sig än till Napoleonkriget, än till " Titanic " för att i nästa sekund befinna sig hos Robin Hood i Sherwoodskogen.
Man tänkte inte så mycket på det, man var så van.
Det var väl det som drev dem så att de orkade processa.
Och nu håller vi tyvärr på att få det.
- Jag brukar fråga " vad är normalt?
Det är okej att folk frågar, men ibland blir uppmärksamheten tjatig.
De okända som " tycker synd om " kan behålla det för sig själva, menar Arne.
När folk försöker göra det blir det bara ännu tydligare.
Många
När katastrofen var ett faktum senhösten
Trots myndigheternas riktlinjer om att inte förskriva thalidomid till kvinnor i fertil ålder föds där barn med fosterskador av medlet.
Sprids lätt - Vi misstänker att där kan finnas ett tusental thalidomidskadade barn, och att antalet växer.
år.
Håller inne gage Nevadas boxningskommission markerade kraftigt sitt missnöje med matchslutet genom att tills vidare hålla inne Vecchiones del,
Han kan gå långt.
McNeeley sprang först runt ringen men domaren lyckades stoppa honom för en stående räkning till
Han hoppade in i ringen, kastade de facto in en imaginär handduk och matchen var över.
Han hade blivit skadad om matchen fortsatt.
Motståndaren i en av de
Resultatet Den snabba och snöpliga upplösningen av förre boxningsmästaren Mike Tysons återkomst i ringen måste ha varit ett rent misstag.
En snabb seger ingick säkert i planerna för den omstridde affärsmannen Don King, han som styr och ställer allt runt Tyson och tungviktsboxningen över huvud taget, förresten.
Och från hans undermedvetna trängde då fram minnesbilder av boxare som slutat sina matcher i koma och på bårhus.
Annars är risken uppenbar att fascinationen kring " mästarens återkomst " snabbt minskar.
Han började med att plocka hem en segercheck på
Du fick själv gå ifrån det schweiziska landslaget?
Nu siktar vi på att etablera oss i toppen, både i Norge och i Europa.
Fjolårets segrare Polisen lyckades aldrig ta sig vidare till slutspelet.
MFF vann välförtjänt med
När det gjorde det, uppträdde Per resolut och stabilt.
massor av chansbollar och en ren pina för den
Hammarbyförsvaret rensade undan ett högerinlägg från inhopparen Mattias Thylander och bollen rullade ut till Joakim, som klippte till från
Joakim Persson höll med.
minuter från poäng på Malmö Stadion och när Degerfors gjorde ett sent segermål på Trelleborg förbättrade inte läget.
För BP kom säsongens bästa hemmamatch lägligt.
För att inte tala om Cain Dotsons skruvade frispark som gav
betydde hans åttonde mål ).
minuters spel i HIF:s
Den meriterade skåningen berättar:
På söndagskvällen röntgades Nilsson med ultraljud på Helsingborgs lasarett.
HASSE GÄNGER När Örgryte i kväll springer in på Stockholms stadion för match mot Djurgården finns ett nytt namn i göteborgslagets laguppställning:
- Jag vill inte se det så.
- Jag missade
Nja, det där tänker jag inte på just nu.

Men göteborgarna är revanschsugna efter
Trots brytningen med tränaren Bosse Sjögren kunde Joakim Andersson samla ihop sig tillräckligt för att ta sig till måndagens EM-final på enmeterssvikten.
Själv förklarade " Jocke " förändringen med att det var förlösande att bråket med Bosse Sjögren kom ut.
Men framtiden vill inte svensken tala om nu.
- Det var min tredje bästa notering hittills och jag tror att jag kan förbättra mig uppemot
Hennes VM-vecka i tyska Detmold har varit enastående, och slutligen placerat henne i världstoppen.
Kul karneval hemma Marlena Jansson inledde VM-veckan med en fjärdeplats på klassisk distans,
Spikrakt på, det var endast en gång jag stannade till i ett grönområde, säger Marlena.
Maria Gustafsson tog Sverige till fjärde plats men tappade i tid ytterligare en minut till Finland.
sekunder före Jörgen.
Efter den första besvikelsen fann Jörgen Mårtensson snabbt tröst i att bronset tar honom förbi den norska duon Öyvin Thon/Tore Sagvolden som båda har
Svensk orientering är fortsatt världsledande.

Maratonspecialisten Susanne Gunnarsson har visat att hon även kan paddla kort distans.
Det har damerna klarat i alla grenar.
Nästa år är det olympiska spel i Atlanta.
meter, sade Anna.
, till Atlanta och besättningen i K
.
- Han såg lite stressad ut i det läget och jag kände att chansen fanns.
Thomas Enqvist är utan tvekan det stora svenska hoppet i turneringen.
Sverige möter USA, med Agassi och Sampras, i semifinalen på hardcourt utomhus i Las Vegas
Lucill, invändigt tredjepar, tog sig ut snävt på upploppet och störde vinnaren, diskad som tvåa i mål.
Magnum Gärdtre, utvändigt tredjepar, i spåren i sista kurvan.
Paw Britton, i kön, sågs aldrig med chans.
Galopp bl a:
The Little Rose, invändigt tredjepar.
Galopp bl a:

Galopp bl a:
Torbjörn Jansson föll med favoriten Mack Abb i Allsvenska loppets final, men var ändå dagens kusk.
Com Emil var svag i försöket till Allsvenska loppet.
Pila har samma mamma som stjärnan Pride Farming.
Kuta hann ifatt precis på mållinjen.
Gamla världsrekordet löd på
Efter
längder Vid upploppets början hade SJ's Photo nosen före Cr Kay med His Majesty ett par längder bakom.
kronor i prispengar.
Före VM hade His Majesty tjänat
His Majesty köptes av sin ägarinna Annelie Henriksson,
och Atas Fighter L.
starter.
De

sekunders tidstillägg räckte för att hålla undan för värsta konkurrenten Linda Algotsson på La Fayete.
En dröm blev verklighet i damernas British Open i golf.
pund ( drygt
slag efter Webb, inför sista rundan.
På delad femte plats kom näst bäste svensk, Niclas Fasth.
:
Chernin
av
Pharmacia & Upjohn ser vid första anblicken ut som en logisk kombination ska-pad genom en rimlig affär.
Pharmacias ledning har stor trovärdighet när den spår vad som kan kramas ut ur ett samgående.
miljarder kronor i ett med amerikanska Merck samägt bolag.
Att den sammanjämkningen lyckas är ju en förutsättning för den ljusa framtid som nu målas upp.
Det är här som Pharmacia och Upjohn har en av sina stora informationsuppgifter genetemot aktieägarna.
Enligt planen får de nästan
Allt annat är dock aldrig lika.
I en av de hittills största svenska företagsaffärerna går Pharmacia samman med amerikanska Upjohn och bildar en av världens
miljarder kronor.
procent av Pharmacias nuvarande aktieägare ger sitt godkännande.
Staten är bunden att behålla sina aktier till och med juni
De stora läkemedelsbolagen har flyttat fram sina positioner och ingått strategiska allianser för att kunna hänga med i forskning och utveckling.

Enligt Jan Ekberg är det inget land som drabbas speciellt, utan det blir jämnt fördelat över de olika anläggningarna.
procent av det företagets sammanlagda börsvärde.
Huvudkontoret hamnar i London, dagens huvudägare Volvo vill bli av med aktierna och vem som styr bolaget därefter är en öppen fråga.
JOHAN SCHÜCK Sverige avreglerade sina kapitalmarknader under tvång utifrån, inte av fri vilja.
Allt detta bidrog starkt till uppkomsten av en finansbubbla av uppblåsta värden, framför allt på fastigheter, som sedan briserade.
Men följderna kan även i detta fall bli förödande, nämligen att " investeringskrig " utbryter - något som slutligen blir till skada för alla länder som är inblandade.
Vad kan stoppa affären?
ut sina andelar i det nya bolaget.
Ett sådant bud måste kunna räknas hem ännu bättre än vad den här fusionen ger i vinstökning, säger Gyll.
När säljer Volvo ut sin andel i det nya bolaget?
Men vi har visat förr att vi kan det, säger Ekberg.
- Vi har haft
- Utan den här affären skulle Pharmacia ha kunnat bli uppköpt, styckat och slaktat eftersom vi seglade runt.
Det kan bara röra sig om kosmetik.
- Fast jag tror att våra röster får gehör.
I levnadsstandard kan den skillnaden motsvara villan, bilen, fritidshuset eller deltidsledigheten när barnen är små, påpekar tidningen.
- En gymnasielärare till exempel tjänar mindre under sitt liv än vad hans elever gör om de börjar arbeta direkt efter skolan, säger Ingrid Domeij, som är informationschef på Saco, till tidningen.
Det gemensamma för dessa yrken ( längst ned i den stora tabellen ) är att de är kvinnodominerade, samt att arbetsgivaren vanligen är stat eller kommun, varför konkurrensen mellan arbetsgivarna är ytterligt svag.
Bland gymnasie- och grundskoleutbildade var i våras över
år och skulden annars skrivs av.
Räntan på studielånen, som skiftar år från år och beror på statens upplåningskostnader, är i år
kronor per studiemånad ( dvs
Den som är under
Bidraget minskas med en tredjedel av inkomster över
Det är främst tänkt för att komma till rätta med fuktskador i våtrum.
år gammalt.
procent av kostnaden för tank samt arbetskostnader.
Skönt.
På Söder kan man hitta pang där man får en bira för halva priset.
Kan det vara så att de trivs bäst när det är lika kul som Nässjös järnvägsstation en lördagskväll?
MICHAEL MASOLIVER Tågromantiken blomstrar i Stockholm.
Men sitt intresse för tåg har de bibehållit, trots en begynnande medelålder.
Det här är den tredje blåa färgsättningen, förklarar han.
Det slår trafiknämndens kansli inom Stockholms gatukontor fast i ett vasst yttrande om värdetransporterna.
Med stöd i rapporten, hävdar gatukontoret, körs nu värdetransportbilarna ofta just så.
Under lördagseftermiddagen strosar han runt bland festivalbesökarna i Berzelii park för att visa hur sopsortering går till.
Tillsammans delar hon och hennes kamrater på Elundskolan på ansvaret för komposten, som sedan kan användas som blomjord eller till skolans planteringar.
procent hund.
Såväl hundar som mattar och hussar är lata och loja i värmen.
Riksförbundet har nu nära
I DAG ÄR DET MÅNDAG Nu är det skördetid för sommarenergin Vardagen är över oss.
Rykten gick också någon dag att en äkta Caltexmössa från tidigare decennier var i omlopp, men på den punkten finns inga absoluta besked.
Han spottade ur sig invektiv om vandaler, snorungar och idioter.
I år käkade sniglarna upp salladen när julivärmen kom.
Där huserar också Sankt Erik, som inte är världens snällaste figur.
Det kommer fler nyheter längre fram - jag lovar.
Brandkåren larmas om att det luktar rök i en fastighet på Invernessvägen, lukten visar sig komma från en blomkruka där någon tryckt ner en cigarrettfimp.

Polisen får en påringning från grannarna till en livlig fest, den glada festen hörs till och med i telefonen.
En morgonpigg person på Smedjevägen observerar en misstänkt biltjuv, en person som smyger omkring bland parkerade bilar och uppträder mystiskt.
och larmar polisen.
Vid Hägerstalunds crossbana brinner det i marken.
Polisen misstänker att det rör sig om ett beställningsjobb.
En mindre markbrand vid Albyberget.
En kraftigt berusad man tas omhand på Västra vägen och får åka till S :t Görans sjukhus för att nyktra till.
Ett markområde på

Det hela började med
- Vid exceptionellt lågvatten i Saltsjön kan det redan i dag hända att det blir torrt vid någon eller några påltoppar, säger Lars Hällgren, projektansvarig vid riksdagens förvaltningskontor.
och
verkligen blir av.
lägenheter?
plus.
), Stadshagens idrottsplats på Kungsholmen (
, och ytterligare
När det gäller lokaler så är efterfrågan låg och utbudet stort.
under premiäråret till rekordsiffran
Men eftersom årets festival tydligen har bjudit på alltför många intressanta gratisevenemang lär nästa års upplaga bli betydligt mer avgrän-sad.
- Det har varit en fantastisk upplevelse, och vädret har nästan varit för bra, säger han.
Pappor i skäggstubb och jeans sitter med halvöppna munnar och mumlar fascinerat med i de gamla hjältarnas sånger.
Och världen runt omkring är om möjligt än mer skitig och orättvis.
Och som återigen sjunger om vådan av att promenera till Stureplan där man knappt kan andas på grund av avgaser, os och buller.
- Det har varit en fantastisk vecka och en underbar festival, konstaterar han.
Under festivalens första vecka infördes 378 personer, en klar ökning jämfört med de
stora huvudklungor.
Allt fungerade, och enligt festivalkollegerna var det ett mycket lyckat ankrace.
Känsla av tomhet På torsdag väntar en stor fest i Stadshuset för festivalarbetarna.
Söderleds-tunneln nattstängs delvis för underhållsarbeten.
och tisdag kl
.

E
Hastighetsbegräns-nining och färre körfält än normalt till slutet av oktober.
smala körfält med hastighetsbegränsning.
På etapp-sträckan blir det begränsad framkomlighet året ut.
Ältavägen på sträckan Kolarängen-Ekstubben görs förstärkningsarbeten med mera i bägge riktningarna.
.
och söndag från
Deras uppgift är bland annat att assistera brandkårens vattendykare när de letar efter människor som drunknat.
Man satte hunden i fören på en båt och snart markerade han ett område där dykarna kunde gå ner och hitta kroppen.
Eller när den behöver hjälp att ta sig upp på bryggan.
I framtiden, om träningen faller väl ut, kan hundarna vara till stor nytta, menar Kornesjö.
- Vi använder också naglar och tänder.
När den rödgröna majoriteten i Stadshuset bildades efter valet var en av förutsättningarna att en utökad miljöprövning av Dennispaketet skulle genomföras.
Mycket ny kunskap har kommit fram under sommarens miljöprövning som förhoppningsvis leder fram till att Norra länken miljöanpassas.
När den nya majoriteten ifrågasätter Dennispaketets motorvägar och för första gången gör allmänheten delaktig i beslutsprocessen och på allvar miljöprövar gastar de borgerliga uppskärrat.
Miljöprövningarna kommer att fortsätta.
Medlen har beviljats till bl a information till ungdom, till citysektionens uppsökande verksamhet bland narkotikamissbrukare, samt till hivsmittade barn och frivilligorganisationer.
Hiv- och aidssituationen har förändrats sedan dess men ingen uppdatering har gjorts av stadens handlingsplan.
Någon sådan finns inte.
Riksdag och regering har lagt fast riktlinjer för Folkhälsoinstitutets arbete.
Så är det inte.
Mer på Kultur, del B Lika bra som rödvin Lök, äpplen eller te skyddar mot hjärtinfarkt lika bra som rödvin.
Mer på Allmänt, del A Irak nära atomvapen Bara Gulfkriget hindrade Irak från en kärnvapensprängning.
till
Bygget fortgår som planerat.
Mer på Ekonomi, del C " Avreglera arbetsmarknad " Tillväxt skapas om regeringen genomför åtgärder som ökar marknadens förtroende för politiken och därmed sänker räntan, säger och hoppas skatterättsprofessorn Sven-Olof Lodin.
Publiken buade.
procents bidrag till kostnaderna för husreparationer och underhåll.
En nedlagd slakteristyck blev utmärkt som kvarterskrog.
" Det personliga " är en viktig ingrediens för Kari, som sig bör hos en riktig kvarterskrögare.
Abbas fiskbullar i dillsås står betydligt högre i kurs än gräddquerneller liksom GB:s fabrikstillverkade glass slår ut den hemgjorda.
åren har politiker och andra statliga utredare producerat hyllmeter efter hyllmeter med utredningar om olika energisektorer.
Ett belysande exempel är när socialdemokraterna i Stockholm agerar för att en reaktor i Oskarshamn ska stängas, i kraft av att det kommunala bolaget Stockholm Energi är delägare i företaget.
Det har bland annat lett till det unika förbud mot forskning och utveckling inom kärnergiområdet som kan visa sig ha allvarliga effekter för Sveriges möjligheter att välja bästa möjliga teknik när de nuvarande kärnkraftverken ska ersättas.
Av dessa hade
Synen på vinstdelning - som ju är individuellt anknuten - inom den fackliga rörelsen är något kluven.
löntagare omfattas av vinstdelningssystem.
Eller kunde vara.
Det knepiga är att den moderata tilltron till ett förstärkt politiskt samarbete i EU då, av naturliga skäl, hastigt avtar.
Carl Bildt bevi-sade i en envis plädering att så inte är fallet.
.
svenskar,

Det finns ingen patentlösning i form av efterfrågepolitik.
Ohälsa minskar självfallet vår ekonomiska aktivitet, på samma sätt som dålig utbildning.
Att försöka förebygga ohälsa i grupper med ökad risk kan vara ömtåligt.
ledde SAF-kongressens arbetsmöte om lönebildning blev jag imponerad av den kraft som fanns i många företagsledares, främst småföretagares, plädering för en långtgående decentralisering av lönebildningen.
Resultatet blev inflation, men inget i plånboken.
Till de centrala avtalens förödelseverk ska läggas den förföriskt skickliga taktiken att ständigt skjuta låglönesatsningarna framför sig som den ädle riddarens sköld.
Sammantaget rör det sig således i slutändan om gigantiska avkastnings- och förmögenhetsöverföringar från de sämst ställda.
Nu återstår den s k löneglidningen i den privata sektorn och nivålyften i den offentliga sektorn.
Att jag är engagerad och upprörd över det som händer beror på min omsorg om människor och företag.
Till följd av den komplexa och sammanflätade närings- och samhällsstruktur vi i dag har har obalansen i parternas till buds stående stridsmedel blivit grotesk.
Slutsatsen är att i varje konflikt är arbetsgivarparten förlorare.
Den som fortsätter att nyttja företags- eller samhällsförstörande metoder har inte accepterat erbjudandet.
Endast drastiska och tydliga åtgärder torde ha utsikter att få effekt, annars kommer Sverige att för evigt förpassas till skaran av tredje eller fjärde klassens ekonomier.
EVA HERNBÄCK En ettöring är i dag en mycket liten peng, så obetydlig att den ter sig rent löjlig.
miljoner per år För varje returburk måste återvinningsföretaget Returpack, som har regeringens tillstånd att hantera pantsystemet för aluminiumburkar, betala ett öre till Stiftelsen Håll Sverige rent.

Stiftelsen har nu gått till domstol för att få ut sina pengar.
Tvisten gäller ett lån på
Det är inte bankfolk som styr där längre utan industrimän med helt andra nypor, säger han.
miljoner kronor efteråt.
Senast den 28 augusti ska S-E-Banken ha svarat på stämningen.
- I dag kan de resa endast om de har tillräckligt mycket egna pengar, säger Ulla Blom Ivarsson som sitter med i invandrarverkets utredningsgrupp.
Blir försöksgrupp Om regeringen nu tar ett beslut om ekonomiska startbidrag kan det i framtiden komma att gälla även andra flyktinggrupper än bosnienkroaterna, som blir ett slags försöksgrupp.
TV:s Rapport uppgav att mannen hölls kvar i polishuset på kvällen.
Den franska televisionen uppgav också att den gripne mannen har fått militär träning i Pakistan.
Periodvis skall han dock ha hjälpt det Muslimska förbundet i Stockholm att samla in pengar till förmån för den väpnade islamiska oppositionen i hemlandet.
personer i en minnesstund på platsen där " Estonia " sjönk.
Tekniska fel Singleton driver frågan med stöd av haverikommissionens första rapport.
De flesta som Dagens Nyheter talade med var positiva till en stämning.
Riskerar vi till exempel mer pengar än de
" Självklart " På klassningssällskapet Bureau Veritas är man inte förvånad över att anhöriga förbereder en stämningsansökan.
Jag råder alla att tänka efter innan de går med i Singletons " klubb ".
Kantarellsäsongen inleddes bra, fukten låg kvar efter försommarregnen och värmen tryckte upp de gula svamparna ganska tidigt.
augusti, men i år ser det torrt ut.
De som missgynnas är träd på tunna, torra jordar, och de som gynnas är snabba ettåriga växter, säger Åslög Dahl på botaniska institutionen vid Göteborgs universitet.
KERSTIN HELLBOM AMSTERDAM.
Cellerna ska styras till att producera önskade proteiner i stället för dem som ger förträngningar.
Vi har även sett att det fungerar i lyckade operationsförsök på mindre djur, som till exempel råttor, men innan vi kan pröva detta på människor måste vi göra mer realistiska prov på större djur, sade Basil Lewis.
KERSTIN HELLBOM AMSTERDAM.
dagar och där dödligheten i kön är cirka
Konstgjorda hjärtan används även som " parallellhjärta " till patientens eget biologiska hjärta, som därmed får en möjlighet att vila och återhämta sig.
procent av den normala nederbördsmängden.
Dels genom antal millimeter nederbörd.
Men mer långvariga regn behövs.
namn, toppas av Malmberg.
( TT ) MATS CARLBOM Margareta Winberg har bestämt sig.
Jag ska inte kommentera vare sig mig själv eller andra utpekade kandidater.
Den besvikelsen möter jag ofta.
Det lovades för mycket före folkomröstningen.
- Jag är mycket kritisk till EMU.
Hon har ju föresatt sig att så snabbt som möjligt rasera EU:s kostsamma stöd till jordbruket.
Då med ett rungande nej till en fortsättning på Jas-projektet.
Reynoldh Furustrand står på sjätte plats på den EU-vänligare listan med Maj-Lis Lööw som första namn.
procent röstade nej till EU i folkomröstningen, enligt TV:s väljarundersökning.
Pengarna ska användas för att informera på arbetsplatserna och få i gång debatten där.
står pappersarbetaren Kjell-Erik Karlsson på Värö Bruk.
miljarder kr.
S-kvinnorna gör på nytt en attack mot Jas-projektet och säger bestämt nej till att ytterligare plan beställs.
- Om någon nation, till exempel Sverige, finner att ett beslut uppenbart strider mot vårt nationella säkerhetsintresse måste vi på ett eller annat sätt kunna säga att, nej det här går inte.
Moderatledaren ville inte direkt säga att det är fel att välja in nejanhängare i Europaparlamentet.
personer som sonderar förutsättningarna för lämpliga kandidater i partiet att bli valda med acklamation.
Också det gammal tradition inom socialdemokratin, stadfäst vid partikongressen
.
Stannar Göran Persson kvar som finansminister får han även fortsättningsvis en mycket stark position.
För moderaterna är det en av
Inga överstatliga beslut kan fattas.
Av
rwandiska flyktingar väntades på måndagen komma tillbaka till sitt hemland från flyktingläger i Zaire sedan zairisk militär kört i väg dem, meddelade FN-personal i området.
Flera
Det var FN:s beslut att åter tillåta vapenförsäljning till den rwandiska regeringen som fick de zairiska myndigheterna att börja skicka hem flyktingarna.
När bussen passerade den stora Eshkolboulevarden kördes den om av en annan buss.

När polisministern anlände till skådeplatsen ansattes han hårt av hundratals människor som slungade förbannelser mot honom och regeringen.
Så snart Yassir Arafat underrättades om händelsen utfärdade han en kommuniké där han fördömde terroristerna.
Dubrovniks gamla stadskärna med de väldiga murarna, adelspalatsen vid huvudgatan Stradun, klostren, kyrkorna och kafeerna, ser ut precis som vid mitt första besök här för
dagar sedan fanns också drygt
?
Dubrovnik vill ha besökare, men inte journalister och inte soldater.
Nationalisterna är rasande, armén rastlös och den serbiska ortodoxa kyrkan protesterar.
I ett försök att få sanktionerna hävda började Milosevic
Milosevic stödjer Mladic, som med lätthet motstod Karadzics försök att avskeda honom.
Han gör enligt dem gemensam sak med Saddams avhoppade svärsöner, som Rolf Ekéus, FN:s avväpningskommissionär för Irak, på måndagen kom till Jordanien för att träffa.
För att undgå total isolering har Saddams regim undvikit att öppet kritisera grannlandets beskydd åt svärsönerna, trots att Iraks begäran om utvisning av dem har avvisats.
Men till turistbyråns bedrövelse är Bautzen ännu synonymt med något helt annat än strövtåg i medeltida miljöer och besök i sorbiska museet.
Nazisterna spärrade in politiska motståndare i Bautzen, bland många andra kommunistledaren Ernst Thälmann.
Tusentals fångar Men de var mer sällan nazister än exempelvis socialdemokrater som motsatte sig bildandet av ett " socialistiskt enhetsparti ".
nämns - skyfflades ner strax utanför murarna under en kulle med det förledande oskyldiga namnet " Kaninberget ".
En man som Rieke ersätts med kanske
300_000arresterades efter kriget i den sovjetiska zonen.
Någon fysisk tortyr utsattes inte Rieke för, men andra berättar om hur de slogs sönder och samman av kraftiga sovjetiska soldater för att de skulle erkänna.
På natten öppnades Riekes celldörr, han fördes i väg från Bautzen och släpptes i Magdeburg, där han gripits.
Därför ter sig statens tröghet att gottgöra dem som en extra orättvisa.
.
Ordet sädesmagasin finner Lindroos i banalaste laget.
Han importerade Samuel Owen med ångmaskin och allt, han byggde Eldkvarn, han var förste direktör för kungliga teatrarna, överintendent och preses i Konstakademien, direktör i Lantbruksakademien och president i kommerskollegium.
Båten gick visserligen fort, särskilt när barnen fick köra, men vi hade ändå en kort stunds frid.
Det var väl en väldigt korkad mus som var ute och klafsade på stranden när dagen är full av mindre nogräknade måsar.
Musen hoppade till och hade hävt upp ett förtörnat skrik om den inte hade varit så liten att den inte hördes.
Efter en stund rände en färdigtvättad och prydlig mus vidare in i vassen.
LOTTA OLSSON

i flera av jordens övriga länder.
" Encyclopedia Sherlockiana ( or A Universal Dictionary of the State of Knowledge of Sherlock Holmes...
När han avled den 7 juli
Så sällsynt att ( jag ) aldrig sett ett enda exemplar.
Nytillskottet Bunsons bok ger oss allt detta plus det senaste i sherlockianska filmer och TV-program.
Den parlamentariskt sammansatta friskoleutredningen ska vara klar den 1 november.
Att kommunerna på detta sätt skulle få större inflytande upprör inte oväntat de borgerliga ledamöterna i utredningen.
Man har sagt att man ska eftersträva likvärdiga villkor mellan kommunala och fristående skolor.
S måste få stöd Enligt en sammanställning från Friskolornas riksförbund är det relativt vanligt att kommuner tar ställning mot en friskola i sina yttranden till skolverket.
Däremot lyssnade hon på oss, och vi fick framföra alla våra argument och synpunkter.
månader.
Elisabeth Svedin, arbetsterapeut och projektledare, beskriver dagverksamheten som ett sätt att försöka ge patienterna både en bra omvårdnad och en god livskvalitet så att de orkar leva hela livet ut.
Verksamheten styrs av hur patienterna mår.
Förutom aktiviteterna erbjuds patienterna viss medicinsk hjälp och sjukgymnastik.
Men, påpekar docent Kerstin Johannesson på Tjärnö marinbiologiska laboratorium, haven som helhet har en artrikedom som överträffar vad man kan finna på land.
åren.
Forskarmötet skall resultera i en rapport, som skall ingå i underlaget för de internationella förhandlingar som hålls i Paris i september inom ramen för den så kallade Rio-konventionen om biologisk mångfald.
Schmidt försäkrar att han inte får betalt för att ta sig an Kogers sak, men han framhåller att den gamla damen kände den tillbakdragna Garbo bättre än någon annan.
Särskilt Japan och USA har på senare år på otaliga sätt motarbetat försök att bevara natur i länder på sydligare breddgrader.
Några till stannar hemma för att de numera är arbetslösa.
Det där med arbetstiden har du fått på hjärnan, säger mina närmaste.
för att hinna hugga godsets råg; när slåttermaskinen kom behövde den inte sätta i gång förrän klockan
ungdomar som söker sorteringsjobb på posten får vända hem igen därför att sorteringen sköts automatiskt.
I stället denna generande tystnad.
När du går ut på arbetsmarknaden kring år
Radiosymfonikerna under ledning av Esa-Pekka Salonen.
och som är kvällens dirigent, har också i egenskap av ny konstnärlig ledare för Helsingfors festspel sett till att just dessa sånger, tillsammans med Hillborgs violinkonsert, skall fungera som gränsöverskridande öppningsmusik.
Numera är den ängslan adlad till en stridbar form av osäkerhet.

Doa-stämmorna skapar en utsökt gränstrakt någonstans mellan folkton och sublim amerikansk
" Tango.
Hur han, trots låtformernas korta räckvidd, driver musiken till sin spets.

Förväntningarna är stora när Sigrid Undsets nationalepos för första gången blir film.
Jag vill ge en god upplevelse samt något att tala om och tänka på, förklarar hon.
- Historien ska berättas av en norsk kvinna.
norska miljoner, vilket var rekord i skandinavisk filmhistoria.
Slutnotan blev hela
Precis så var det när jag fick en tegelsten i pannan en morgon på Götgatan för
Men nog var det ganska oschyst att använda sig av teglet som vi byggt en barrikad av som anfallsvapen.
Och på ett givet klockslag i morgonrusningen slog man sig ner på strategiska punkter runt stan.
Sedan var vi några stycken som gick till polisstationen på Södermannagatan för att ta reda på vad som hänt med vår gripne kamrat.
Fast det var sällan jag körde den, och nästan aldrig i innerstan.
i Helsingfors i vintras.
En man står på trappan till sitt hus och lyfter flaskan mot natthimlen, robusta män sysslar med sina fiskedon och jaktredskap, en gäng berusade ungkarlar med tomtemössor firar sin tragikomiska julfest.
Överallt dyker de upp, råa, kvasidokumentära fotografier som presenteras på ett utstuderat slarvigt sätt:
Uthålliga, ensamma.
DANIEL BIRNBAUM
Natt för ensamma män.
Ekelöf verkar närmast ha funnit en paradoxal ro i roddarnas tro och taktfasta rytm, en tröst - eller en djupt demokratisk hemkänsla - bland det förgångnas skuggor.
Motivet är välkänt:
Men först och främst vittnar den om Sjöstrands närmast bioogiska behov av ett levande förhållande till historien, i synnerhet den antika.
Huvudpersonen lyckas smita ifrån honom.
Slutligen bestämmer han sig för att bygga ett nytt och ljusare hus neråt byn och närmare de andra människorna.
och rent allmänt skiter i allt.
" 'Kids' är inte en av dem.
" Min verklighet'' De svarta solglasögonen, skägget och hästsvansen i kombination med en elegant svart kostym fick Larry Clark att likna en uppklädd mc-bandit.
Filmens producent är en gammal räv när det gäller att skildra amerikansk ungdom på glid med narkotika i blodomloppet:
" 'Kids' skakar åskådarna med oavbrutna hädelser och sexuellt utmanande scener.
- " Kids " är tveksam i sitt uppsåt.
De lever lyckligt tills Jan kommer hem förlamad och hjärnskadad efter en explosion på plattformen.
.
Men också en missionerande 32-årig cineast som bland annat rest landet runt och föreläst om film för Folkets Bios räkning, lett debatter och skrivit filmkritik.
Hennes första nummer som chefredaktör kommer ut först i december ( nr
Utpräglad kritiker Sitt passionerade filmintresse till trots är och förblir hon en utpräglad filmkritiker som nöjer sig med att stanna på denna sida om den vita duken.
Älskar Coppola, Scorsese och bröderna Cohen.
Jag tror på erfarna skribenter som kan mycket om film - till exempel Eva af Geijerstam, Jan Aghed och Maaret Koskinen.
Det var namnet på en liten jazz-musikal för radio som orkestralt styrdes av Gunnar Svensson, och det var första gången som jag hade glädjen att samarbeta med honom, i slutet av 1950-talet.
:a.
Maja Silfverstolpe var nära knuten till Lidingö alltifrån
Det blev, av naturliga orsaker, en alltmer glesnande skara.
församlingar - godtog brudparets redigering av vigselformuläret eftersom vigseln förrättades under Guds himmel, inte i en kyrka.
bestämde sig för att det skulle bli ett riktigt bröllop var det självklart med Gotland.
Han har funderat på temat länge, och ser det som stommen i en pjäs.
Vattenfestivalen på Riksscenen Program:
CHESTY MORGANS primadonna presenterades aldrig men lär heta Maya des Vesques, en mångsidig kvinna med scenpondus.
till
ICKE SÅ.
Han lyckades, just då, övertyga mig om att McNeeley var en bra boxare som skulle stå några ronder.
ASCHBERG vore inte Aschberg om han inte skulle avsluta sin " Ringhörna " med en riktig boxningsmatch - mellan
år på sjukhus.
andra neurosedynskadade i sin doktorsavhandling.
neurosedynskadade som fick benproteser.
De hade ju själva hittat på det sätt att röra sig, leka och lyfta saker som var bäst för dem, utan proteser.
" - Trots att vi har talat om helhetssyn på barn med funktionshinder i
Valde rullstolen För de flesta neurosedynskadade tog tiden med benproteser slut redan i tjugoårsåldern.
Det finns också en föreställning att det alltid är bäst att dölja ett funktionshinder så mycket som möjligt.
Fotnot:
När sedan New York-börsen öppnade steg kursen kraftigt för Pharmacia.
Som lägst handlades aktierna till
Kursen på Upjohns aktie hade en liknande utveckling som Pharmacias vid handeln i New York.
Men i det här läget är det inte mycket att göra åt, säger Pharmacias informationschef Sören Densjö, som i övrigt inte vill spekulera om vad det kan ha för inverkan på affären.
- Säger vi nej ligger bevisbördan på oss att det på lång sikt är bättre att behålla aktierna.
Han förutsätter att det går att hitta en lösning på problemet.
procent vara i utländska värdepapper.
I ett extremfall skulle bortåt
Förekomsten av ett vinstdelningssystem syftar främst till att skapa en direkt koppling mellan företagets resultat och vad de anställda får ut.
företag som tillsammans svarar för
I övriga fall binds medlen i en fond eller stiftelse för en period upp till
miljoner kronor.
miljoner kronor, och orderingången med
Faktureringen ökade visserligen med
.
Varorna spottas fram i allt snabbare takt - men arbetsdagen den består.
Fler och fler säger att de vill ha en kortare arbetsdag.
Allt färre producerar allt mer.
tredjedelar av befolkningen har det?
- Tyskland har haft problem med hög arbetslöshet under en längre tid än Sverige.
Medan den minskar hos män.
Men har vi råd att inte försöka?
vid Gullbergakliniken i Karlskrona.
Varannan heltidsarbetande kvinna med barn i åldern
Jag gillar inte synsättet, kritiserar Birgitta Olsson.
procent, motsvarande cirka
verksamhetsområdena Gruvor & Smältverk och Metallförädling slås samman.
Dessutom var finansnettot
Dagens reklammakare arbetar i ett komplext tidevarv.
I medierna inträffade en sak i taget.
aktörer.
Ett varumärke kan inte stå för en sak i England och för en annan i Sverige.
Konsumenterna kräver att tillverkarna tar ett samhällsansvar, vilket måste genomsyra reklamen.
Resten slänger han ut och ersätter med sitt eget märke, som han lägger på en lägre prisnivå än de
Astra och Volvo gav ny rekordnivå TOMAS BERGSTRÖM Kraftiga uppgångar i tungviktarna Astra och Volvo lyfte på måndagen Affärsvärldens generalindex med
Pharmacia stod efter helgens besked om samgående med Upjohn i fokus under måndagens börshandel.
Det inledande fallet i Stockholm förklaras med vinsthemtagningar från dem som under en längre tid köpt aktien i hopp om ett bud och därtill hörande budpremie.
miljarder, en knapp fördubbling jämfört med förra året, ( se även separat artikel på sid C
Volvo hade under gårdagen ordentlig fart under hjulen.
miljoner mindre än, enligt nyhetsbyrån Direkts prognossammanställning, förväntade
Börsen reagerade positivt på beskedet och höjde aktiekursen
Snart väntar en räkning från TV på nära
- Bägge vill avvakta och ge svar efter säsongens slut, säger Simonsson.
Den är lika svart som tröjorna och blir bara längre - AIK:s svit utan seger i allsvenskan.
Den 21 maj besegrades IFK Göteborg på Råsunda med
förlorade poäng - och tappad mark i tabellen.
Vi har ju spelat bra i många matcher, men det håller inte att skylla på otur varje gång.
Pascal Simpson tryckte in
Niklas Skoog - vem annars?
Men inte heller han kunde få in det där segermålet.
- Nu får vi åka till Degerfors på söndag utan Nebojsa Novakovic.
Det blev bättre fart när Darko Mavrak kom in.

- Han kräver en helt annan bevakning än vad våra forwardar tidigare gjort.
Tommy Svensson tyckte inte att han fick se någon höjdarmatch men gladdes åt att Bengt Andersson håller stilen i målet.
Lopp
.
No Play utmärkt spurt till en tredje.
.
Lady Mistral lika säker tvåa.
Billy upp Så är det dags för årets upplaga av den mest folkhemska och mest lästa trycksak vi vet.
procent.
lådor.
Det hävdar en representant för ett av de största försäkringsbolagen.
Man har rent slentrianmässigt betalat ut pengar, säger polissekreterare Jimmy Klaar i Linköping, som lokalt lett projektet " Koll på hoj ".
Med avdrag för eventuell självrisk.
Eller rättare sagt, gjorde.
Men inte ens det hjälper alltid.
När jag kom hem från stan var hela cykelstället borta, med cyklar och allt.
Trots att cykeln stod på en gård låst med kodlås, var den borta en morgon.
Alltså:
Ett ytterligare tips är att se till att alla cykelns delar är fästa med muttrar.
Försäkringsbolagen fick punga ut med över
Samma sak säger Inger Nyberg på Folksam.
Det vet ingen i dag, men helt klart finns det en stor andrahandsmarknad som ingen har kontroll över.
Men den viktigaste frågan gäller registreringen och märkningen av cyklar.
- Det går inte att bara ha lokala register och projekt, säger Inger Nyberg på Folksam.
- Så om cykeln säljs, eller ägaren flyttar, så ska de uppgifterna finnas.
Stefan nobbades i förra veckan tränarlicens av Travförbundet.
Han kommer tillbaka till Sverige i mitten av veckan.
Han glädjs också åt alla gratulationer som strömmar in.
Han kastade sig i lian mellan de olika jobben.
Men också på grund av att de övriga hästarna tävlat bra.
Det var så det öppnades en möjlighet för His Majesty och Stefan.
Efter de senaste dagarnas turbulens märktes det tydligt hur lättad " Jocke " var över att det blev medalj och att han fick sudda ut plumpen från 3-meterssvikten tidigare i veckan då han efter ett par rejäla missar fick nöja sig med niondeplatsen.
- Jag är väldigt nöjd.
Först väntar en meniskoperation i september och en månads konvalecens innan han flyttar till Australien för att förbereda sig för nästa sommars olympiska spel.
.
Det var nytt för mig, kommenterar den svenska världstjärnan uppgiften.
Hon skickade i stället sin pressekreterare, Per Ånell, som regeringens representant.
VM, och i ansvarig ställning sedan
) Äntligen seger på Stora Valla för Degerfors.
var rättvist.
Skåningarnas målvakt räddade dock.
Ekonomiskt är det fortfarande oklart beroende på vad Fifa ställer upp med.
Det låter som om entusiasmen inte är så överväldigande, märkligt nog.
Flickorna vet, de har varit över i Atlanta och testat.
Fjärde laget i gruppen är Spanien.
En ny dammtröskel förmodas kunna röja undan problemet.
Det förslag som nu har tagits fram innebär ett treårigt försök med en fast dammtröskel omedelbart nedströms Norrbro.
verkligen blir av.
lägenheter?
plus.
), Stadshagens idrottsplats på Kungsholmen (
och ytterligare
När det gäller lokaler så är efterfrågan låg och utbudet stort.
" Fantastisk vecka " - Det har varit en fantastisk vecka och en underbar festival, konstaterar han.
Fredagsnatten slog alla rekord med omkring
Polisens nyutbildade hundar kan spåra ute på sjön.
Särskilt i Stockholms saltvatten.
specialutbildade hundarna.
- Idén med hundar som söker i vatten föddes under Vietnamkriget, berättar Kornesjö.
Ovälkomna dykare skulle inte bli långvariga i de svenska vattnen.
meters djup och tänder på
Stockholms gator, torg och kollektivtrafik fylls åter till brädden.
Där spelar skola och, naturligtvis, föräldrar stor roll.
- Någon som kan tillrättavisa slappa ungdomar behövs!
Gerard Minnebergs knep är att inte förargas.
Eva Herrder är informationschef på SL.
" Aldrig någon gång tidigare har ungdomen varit så förskräcklig!
Det var skyltsöndag i huvudstaden och den lockade ut tiotusentals stockholmare på gatorna.
De vill aldrig gå hem.
Eva-Karin Gyllenberg Östermalm
Nackapolisen griper en man i Lugnets industriområde som är efterlyst av Stockholmspolisen.
Polisen misstänker att mannen stulit husvagnen och griper honom.
barn och ringer polisen för att få hjälp med sökandet efter dem.
Riddarfjärden
Han grips och förs till polisstationen för förhör.
En berusad man har trillat i vattnet.
En känd lokal moderat politiker ringer till polisen.
Botkyrka
En mindre brand gör att ett uteparasoll brinner upp på en radhusaltan på Duettvägen.
Polisen åker dit för att få ner dem på jorden igen.

Den medicinska säkerheten var hotad, menade de.
Tord Bergstedt vill inte precisera om det är något speciellt sjukhus han åsyftar.
innebär att sjukhusvården fortsätter att minska i omfattning.
Vilka effekter detta får på sjukvården är ännu oklart.
Flera av dessa personer har blivit bitna när det varit soligt och varmt ute, då man tidigare trott att ormarna håller sig undan.
- Det är nästan så att de betraktas som ofarliga och rent av gulliga.
- För oss som stort bibliotek är det svårt att helt underlåta att köpa.
miljoner kronor extra för bokinköp, dels
miljoner kronor, kommer man att tvingas komplettera luckorna efter köpstoppet så snart ekonomin tillåter.
Men över sommaren har en länge planerad förvandling skett.
Nu har hon lett Fisksätraskolans omdaning till Sveriges första och enda kommunala internationella skola.
Meningen är att eleverna på engelska sektionen ska kunna flytta och fortsätta skolan i Singapore eller Paris utan större svårighet.
och hon får med sig ett följe av barn och föräldrar till klassrummet efter mötet med rektor och de andra i matsalen.
Han är vattenfestens samordnande sopgeneral och under de
soptunnor och
På vattnet har de bara varit
frågar Palle.
arvoderade " kontaktdagar " per år som ska användas till att träffa allmänheten.
Moderaterna, som är emot hela reformen, vänder sig mot att få "
Frågan om de lokala politikerna ska väljas i direkta val eller utses av fullmäktige är inte slutgiltigt avgjord.
På skeppet finns några av världens bästa schackspelare med världsmästaren Anatolij Karpov i spetsen.
Nu, efter fjolårets erfarenheter, är skepsisen som bortblåst:
Lokalerna är egentligen för trånga för att rymma även en stor publik.
Jag vet ingen tävling som är som den här.
spelare lämnar Spårvägen:
Djurgårdens mål gjordes av Elin Flyborg, fostrad i IFK Lidingö.
Den 6 september ska matchen spelas - nu med en spelklar Eskilsson på plan.
augusti
Fast i yngre dar spelade Ciardi i främsta linjen i Vasalunds pojklag.
Benen går som trumpinnar när han utan att tveka ger sig i kamp med motståndarnas försvar.
Spela buse där bak AIK:s Johan Mjällby (
Djurgårdens norske målvakt Thor-André Olsen, han med kepsen bakfram, är en gamäng.
AIK:s Gary Sundgren spelar ytterback men man kan tänka sig honom som spelande mittback, elegant mittfältspelare eller teknisk ytter.
Han är Balkans mäktigaste politiker.
Ryssarna har länge avkrävt finska fordon godtyckliga avgifter.
Allmänt, del A Förlorad barndom Sjukjournalerna är min enda barndomshistoria.
Löneförhandlingarna bör ske lokalt till förmån för återhållsamhet och lägre inflation.
Mona Sahlin stöd av
hjärtan tillgängliga.
dödades och
Majoritetsbeslut i EU kan vara bra i miljöfrågor men nej, det får inte vara så att Sverige måste vika sig för majoritetsbeslut; Sveriges linje ska bestämmas i den svenska riksdagen.
Men det är svårt att förstå varför denna entoniga mässa till nationalismens lov har kunnat locka mer än
De framtida problemen finns i Schweiz och Tyskland.
i EU-fördraget, besluta om restriktioner.
Ungefär
Några överstatliga beslut kan således inte förekomma.
avslogs förslag om avkriminalisering endast med knapp majoritet.
En strejk kunde mötas med lockout.
Av statistik från statens förlikningsmannaexpedition framgår att antalet lockouter har ökat markant under 1990-talet.
personer från sina arbeten under sammanlagt
Jämförelser mellan lockouter och strejker blir dock lätt missvisande.
Arbetsgivarna i exportsektorn kan möjligen, under flytande växelkurs, hoppas på kompensation i form av fallande krona om avtalsnivån skulle bli för hög och konkurrenskraften försvagad.
Och det gör det betydligt svårare att upprätthålla myten om jämbördighet i förhållandet mellan fria parter på arbetsmarknaden.
serbiska hus förstördes under och efter kriget
Men i det psykologiska kriget var Medak en avgörande operation.
Ett av skälen till detta är att förhållandena i Kroatien medialt överskuggats av kriget i Bosnien.
Kroaternas återtagande och fördrivande var därför ett grovt övergrepp både mot FN som organisation och mot den humanitära rätten.
Hyckleriet i detta agerande är inte obetydligt och den stora förloraren är FN-operationen.
Massakrer är beklagliga om de stör ritningar och upprör opinioner, krig och rensning skall skötas snabbt och snyggt.
Planen innebär att Bosnien skulle delas mellan Paleregimen och den bosnisk-kroatiska federationen.
Här demaskeras fredsplanens verkliga karaktär:
Vi ser nu i stormakternas kohandel med människor och mark en återgång till tanken att land kan byta ägare efter att först ha tömts på befolkning.
- GIA har aldrig trott på den parlamentariska vägen, utan ser våldet som den enda metoden för att störta den sittande algeriska regeringen.
Frankrike stöder ju den algeriska regeringen.
Exempelvis i Tyskland och England.
platser, fattades studenter till nästan varannan plats.
av
Att det varit för ont om tid bekräftas av alla DN talat med.
Bland annat har vi haft ett senare ansökningsdatum, säger Bertil Johansson på högskolan i Örebro.
- Antalet platser har ökat kraftigt de senaste åren, medan de sökande inte ökat i samma omfattning, säger Jens Wigen på Verket för högskoleservice.
juli på stationen Saint Michel.
Den gripne algeriern är tidigare känd av den svenska polisen.
Hur effektiv är en restriktiv tobakspolitik?
Motsvarande siffra för männen är
Sverige uppvisar uppmuntrande siffror för båda könen och hamnar på den hedersamma halvan:
norska kronor, vilket motsvarar drygt
Åklagarens motivering är att alla
Därmed har de haft ett eventuellt uppsåt som täcker alla skadeverkningar.
Tanken är att Lidberg ska berätta om vad som kan ha utlöst Zethraeus agerande.
Den kraftiga kostnadsstegringen slår hårt för vissa.
kronor, läkemedelsutgift
kronor.
dagar.
Svenska diabetesförbundet uppvaktade nyligen socialminister Ingela Thalén inför hotet att diabetikernas fria läkemedel ( insulin ) och fria testremsor för blodsockermätning tas bort.
år och riskfaktorerna för dem som fått hjärtinfarkt har analyserats.
Att stress är en riskfaktor är de flesta ändå överens om, även om den kanske kan minimeras om andra, tyngre riskfaktorer undvikes.
Frågan är bara vad som egentligen orsakar stress.
Att det kvinnliga könshormonet östrogen troligtvis har en positiv effekt på hjärtats muskler och kärl har länge anats, men Peter Collins försöker mer exakt ta reda på hur.
De undersökningar som hittills gjorts anses inte som tillförlitliga.
år har minskat och nästan hälften får klara sig själva efter skolan.
Vi skall också granska följderna av de kommunala nedskärningarna, en fortsättning på det arbete socialstyrelsen påbörjade.
Jag tycker det är helt sjukt.

procent av barnen säger att de inte får en trygg och lugn arbetsmiljö, vilket i reda siffror betyder att hela
Krocktesterna har gjorts i samarbete med Folksam på deras krockbana.
prov.
" Risken att den lilla nyfödda bryter nacken är uppenbar.
Det kom på den tiden när man trodde det var acceptabelt att lägga ett spädbarn i barnvagnsinsatsen och placera den i baksätet med en kudde under.
På det sättet kan vi få bort de sämsta från marknaden.
Under de första levnadsåren utvecklas fortfarande det centrala nervsystemet.
procent av all skogsmark utsätts kontinuerligt för större syranedfall än vad naturen tål.
procent högre än i förindustriell tid och väntas vara fördubblad till år
Europa producerar varje år mer än
flyktingar i Zaire flydde på tisdagen för att undslippa de zairiska soldater som med allt bryskare medel verkställde evakueringen av flyktinglägren.
- Vi är väldigt oroliga eftersom det inte finns något friskt vatten i bergen.
- De är välkomna.
KURT MÄLARSTEDT DN:s korrespondent WASHINGTON.
Enligt diplomatiska bedömningar i Washington visar den amerikanska regeringen i sin nya plan en viss öppenhet, både om hur sanktionerna skall hävas och om hur stor del av Bosnien de bosniska serberna skall tilldelas.
Uppemot
Det förekom dock samtal i Groznyj på tisdagen mellan ryska och tjetjenska representanter, men vad som sades offentliggjordes inte.
Ännu hörs också enstaka detonationer bortom bergsryggen nordöst om Dubrovnik.
kilometers bredd.
Att risken för en omedelbar offensiv mot bosnienserberna är borta betyder dock inte att Kroatien har lagt undan det militära kortet.
- De har klart uttryckt sin önskan att söka asyl i Rest-Jugoslavien, säger han, och tillägger att ett protestbrev på måndagen skickades till utrikesministeriet och flyktingmyndigheten i Belgrad.
- Krajinaserberna lyckades inte försvara sitt eget, och kan ännu mindre försvara någon annans egendom.
experter på biologiska vapen och leds av amerikanen Richard Spurtzel.
Enligt obekräftade uppgifter försöker USA förmå Jordanien att bryta ekonomiskt med Irak för att försvaga Saddam Husseins regim.
Gruppen består av
Enligt obekräftade uppgifter försöker USA förmå Jordanien att bryta ekonomiskt med Irak för att försvaga Saddam Husseins regim.
Vi lever i ett lugn före nästa storm.
Både hon och andra australiska politiker kan beklaga en del av reaktionerna som drabbade franska företag och företeelser:
parlamentarikerna som yttersta mål har att få Frankrike att tänka om helt och hållet och ställa in provsprängningarna.
Vi är inte anti-franska, vi är anti-kärnvapenprov.
- Det är inte så att viltet hamnade i skottlinjen under striderna, men under hela kriget har de större djuren skjutits av för att bli människoföda, säger Huntley.
och
Hans rapport kommer att rekommendera olika pilotprojekt för att få i gång processen.
Men att återuppväcka växtligheten är en början när det gäller att få tillbaka det en gång så rikliga djurlivet.
Valaffischer med samma budskap klistras upp runtom i landet den 1 september.
- De länder som inte vill delta i ett beslut eller en aktion ska inte behöva göra det.
Ingvar Carlsson trodde inte att hans avgång kommer att överskugga EU-valet:
" kronprinsessorna " vice statsminister Mona Sahlin och jordbruksminister Margareta Winberg.
Margareta Winberg tog sina egna insatser som bevis på att Sverige visst kan påverka i EU.
Ingvar Carlsson hade ingen kommentar till detta.
65_000väljare måste kryssa för Reynoldh Furustrands namn om man antar att valdeltagandet blir runt
Personval är nytt, men ovant.
Hjärtbesvär Fackets andra kandidat, Bengt-Ola Ryttar, skulle ha varit med på presskonferensen, men han har drabbats av hjärtbesvär och tagits in på sjukhus.
I miljöfrågor har holländarna intressanta idéer.
Överallt ska de - om allt går vägen - kunna säga Rääjjnååld.
av de
kds-listorna.
Men det är svårt att veta i vilken utsträckning folk kommer att rösta på person i stället för på sitt vanliga parti.
De partier som inte hade nominerat någon organiserad nykterist i EU-valet ringde vi upp.
Jag läser medan en äldre man på en av bänkarna vid uppgången spelar dragspel.
) åka hiss i Empire State Building
" Det finns många saker man kan göra i New York för mindre än
Tåget dånar in på stationen, jag kastar skriften i en papperskorg och går in i den lufkonditionerade vagnen och vi skramlar under tjut och gnissel söderut.
Mannen har långt hår som han samlat i en hästsvans.
Och hennes mormor som är sjuk i snuvan borde ha låst sin dörr, när vargen står med öppen käft strax intill hennes tår, särskilt som hon är mindre kuttrasjuvan.
.
Det är en fin dag, kanske är det en av denna fantastiska sensommars sista.
Följaktligen kan vi nu avge en första preliminär rapport.
Fast nu är det förstås så att mycket kan de rospiggska förfärderna beskyllas för men serenader ägnade de sig knappast åt.
Nu är han så sjuker, så sjuker, så snart är det slut.
Den manliga identiteten kan i värsta fall naggas i kanten.
Då är väl ändå du min pojkvän?
Exporten var värd
" Bofikanoner " till fd Jugoslavien och ni kan vara säkra på att de används i kriget.
Det ställs stora krav på båda förskola och föräldrar ( inte bara mödrarna ).
Ett bra exempel på detta är den s k båtskatten, där det gärna framhålls att båtägarna inte betalar in ett öre till staten som bidrag till sin för samhället så dyrbara hobby.
miljoner i båtskatter, visar tydligt vad det är fråga om:
Denna kampanj mot turismen och centralmakten drabbar naturligtvis också valencianarnas lokala försörjning om den fortsätter.
finns det kanske en ärkeförnimmelse som existerar före varje uppfattande av trädet som just träd?
Man kan dela denna oro, men ingen behöver för den skull gå med på att minoriteterna borde ge upp kampen mot den allt förtärande internationalism, vars eliminering av kulturella skillnader utgör det allvarligaste hotet mot mellanmänsklig förståelse i dag.
Kinesisk mat förblir bara fräsch och ångande i
Dottern till en kinesisk mamma s k a äta med god aptit och samtidigt känna sig ofullkomlig för att hon aldrig kan laga krabba som mamma.
Genom Gudfaderns hela historia är ätandet ett ackompanjemang till mördandet.
Men hur mycket våld de amerikansk-italienska regissörerna än serverar tillsammans med pastan är det ändå vällusten som lyser genom deras förhållande till maten.
" La Motta går dock inte lika långt som en annan av filmhistoriens grymma män:
kring det bord som den forna kökschefen från Café Anglais i Paris i " Babettes gästabud " dukar upp åt ett gäng bibelsynta jylländska puritaner.
Och han har apropå filmens budskap ofta citerat den vämjelige Tjuven som proppat rätter med långa namn i sin grova mun genom hela filmen:
" eller långbord dukade till och med för dem på samhällets botten som i Scolas " Fula, skitiga och elaka ".
Filmen rymmer en lustfylld hatkärlek till kokkonsten.
När den franske regissören Jean-Jacques Beineix ville skapa en överlägsen Mr Cool i " Diva ", en av de första så kallade " kultfilmerna ", lät han sin mystiske hjälte med zen-buddistisk finess bre smör på en baguette i det estetiskt korrekta loftköket.
Värden som tycktes givna och väl förankrade framställs plötsligt som museala och otidsenliga.
av landets
Det snävt teknokratiska tänkande som brett ut sig ställer medborgaren och människan utanför.
Många DN-journalister skulle alltså - med tanke på Jutterströms hårda nypor - helt enkelt ha " skrämts " till EU-vänlig försiktighet.
Det är sant att procenten EU-positiva artiklar var enormt hög.
" Det är uppenbart att fullt medlemskap i EG inte går att förena med den svenska neutralitetspolitiken - - - Vi vill också kunna bedriva en självständig ekonomisk politik och inte riskera att behöva underordna oss andra, mer konservativa värderingar när det gäller mål som arbete åt alla, bättre arbetsmiljö och en ren yttre miljö.
Problemet är - så ser jag det - att så få opinionsbildare och politiker säger ifrån.
Detta gäller i den massmediala världen likaväl som i den politiska.
De tar hjälp av nedlagda filialbibliotek i länet och bokbussuppsättningar.
LARS-OLOF FRANZÉN KRIG KAN INTE tänkas.
).
Genom hela historien färdas Nestor Burma liksom på bredd genom samhället.
I detta spänningsförhållande uppstår så - nästan som en överskottsprodukt - seriens speciella kvalitet som krigsskildring.
Tyska soldater som går på gratisbio medan fransmännen dricker kaffesubstitut i ouppvärmda bostäder.
Man tog fragment ur världslitteraturens klassiker till hjälp och illustrerade med ett högt kvalificerat bildval.
Det borde vara självklart, men tål att upprepas.
Det var första gången samtliga de filmer som hade nominerats för bästa specialeffekter hade använt sig utesluhhtande av datorsimulerad bildteknik.
) På kabel-TV kan man varje vecka se ett nyhetsprogram som bevakar utvecklingen inom branschen för specialeffekter.
De bolag inom branschen som inte övergått till datorteknik har i allmänhet lidit stora förluster eller gått under.
Ingen kan heller säga med säkerhet om CD-ROM-tekniken är en ballong som håller på att spricka eller ett ymnighetshorn som kommer att alstra nya, enorma marknader.
Filmbolagens rädsla för att ramla ur leken har naturligtvis lett till en rad trendstyrda felsatsningar.
Likt en plastikkirurg som döljer snittet efter en ansiktslyftning avslutade han sedan sitt imaginära ingrepp med att " svetsa " samman den simulerade huden och muskelvävnaden med den verkliga kropp som syntes på den ursprungliga filmen.
Experten på specialeffekter Donna Tracy berättar:
Det liknar en vinylkopia med samma mångfasetterade yta och samma variationsrikedom som den verkliga, organiska naturens former och föremål.
Deras digitaliserade bilar lagras i sin tur regelbundet i databaser, som filmindustrin sedan kan använda när man vill ta fram en fantasibil för någon ny film.
" NORMAN M KLEIN Kulturkritiker i Los Angeles och lärare vid California Institute of the Arts; författare till boken "
Brunbrända skådisar och annat teaterfolk minglade i Dramatens stilfulla marmorfoajé på gårdagens höstsamling.
Märkligt verk Först ut på Stora scenen är " Bländverk " av Pierre Cor-neille, den franske 1600-talsdramatikern som aldrig tidigare spelats på Dramaten.
För översättningen svarar Lars Forssell, som lagt in en egen brasklapp i manuset:
- Männen kommunicerar egentligen inte.
I november blir det premiär för Bergmans uppsättning av Gombrowitz första pjäs " Yvonne - Prinsessa av Burgund " från
barn som lever i marginalerna.
- Ingen vid bordet har någon vidare aptit.
Fullbordad trilogi Ang Lee har sedan dess hunnit göra en hel trilogi, som nu fullbordats med " Mat, Dryck, Man och Kvinna ", om förhållandet mellan det gamla Kina och det nya moderna livet.
Här är det en herrskapsfamilj som efter faderns död tvingas leva fattigt och enkelt.
Han betecknar Liv Ullmanns tolkning av Sigrid Undsets roman som " en inträngande film som kommer att skapa splittring ".
" Liv Ullmann verkar inte i stånd att bygga upp och 'hålla' en längre sekvens så att vi tror på den från början till slut.
Ett bildskönt men pompöst drama med tvålsmak som växer något efter en bedrövlig start.
Med en attityd som mest verkar handla om att stå och hänga på konstiga platser, dricka och röka ned sig förmår de ändå och kanske just därför få ihop ett album där varje spår är medryckande.
" Tramazi Parti " är en typisk engelsk rocklåt, ett slags summa av allt det som Oasis, Primal Scream och hela Manchester sysslat med det senaste åren.
Femte albumet Exit the Dragon( Geffen/MCA ) saknar inte lovande låtar, men alltid är det något som haltar.
JOHANNES CORNELL Chicago Express spelar Sveriges snyggaste blues, med en formsäker självklarhet som gör att man måste söka sig utanför landets gränser för jämförelser.
Och känns som en förvriden, hackande kampsång som plötsligt upptäckt att jordklotet dras med beskymmer.
Pianosonater.
Håkan Hagegård, baryton.
Förmodligen är det denna gradvisa exponering av Schuberts musik under mer än
Men den melodiska strömmen hämmas inte utan får bara ännu större genomslagskraft, till och med i scherzosatsens långsamma och pregnanta utformning.
Barbara Bonney ( Teldec ) platsar kanske men knappast Soile Isikoski ( Bis ).
sidorna av Schubert på ett mer spännande sätt än samma koppling på Philips med Quartetto Italiano och Beaux Art. Hur " Döden och flickan " framtonar på CD i Buschkvartettens legendariska 1930-talsversion ( EMI ) har jag ännu inte hört, men jag är nyfiken på det.
Nu är allmänpoppen infiltrerad och superstjärnor har fötts.
Ingen hård dansattack, däremot gott om komplexa rytmer och runda melodier som far runt i långsträckta kompositioner.
Därefter hypernervösa syntar i en ekande, futuristisk vänthall med brummande elektricitet i luften.
Levellers drar sig inte heller för att spela gratis om det är fråga om en politisk festival eller demonstration, i synnerhet om budskapet ligger i linje med Levellers egna politiskt korrekta åsikter.
am " som faktiskt piggar upp kommer att locka framtida festivalbesökare att kasta sig ut i denna i flygande fläng så att dammet yr.
En tröst för alla svenska band som står och harvar utan att komma vidare.
GIVETVIS finns det finesser, men poängen är att de inte märks.
Närmaste anhöriga är sonen Lars med sambo Elisabet och deras barn Ida, modern Essan Bergvall samt syskon.
Hon var envis och inte alltid diplomatisk och blev emellanåt en nagel i ögat på makthavarna.
Hon segelflög, liftade runt Europa, reste till Indien.
undrade Lennart Brunnhage som fyller
- Gosse, det här kan du bli miljonär på, sade Lennart Brunnhage till sig själv.
Inget har någonsin sålts över disk.
personer.
Han döpte den till " Lileca " efter familjemedlemmarna Lilian, Lennart, Claes och Annika ).
Det känns, som en kollega hävdat i dessa spalter, inte omedelbart tilltalande att vara en kugge i kravmaskineriet.
Frilansmusiker i samarbete med externa programpresentatörer hör till det som kan göra programmet till något mer än bara direktsänd eller bandad musik.
Den unge tonsättaren sände sången till en kvinna han älskade efter hennes förlovning med en annan man.
Jag har hört verket blekläggas i Berwaldhallen men det fick nu en betydande inre kraft, inte minst i de judiskt klingande sångstämmornas utbrytning ur den koncentrerade mörka klangmassan.
- Dessutom har jag i min avhandling intervjuat kvinnor ur olika samhällsklasser och kunde konstatera mycket drastiska skillnader mellan gifta kvinnor ur borgarskiktet och ur arbetarskiktet i början av seklet.
Hon påpekar också själv den viktiga skillnaden i dag:
Hon är en levnadsglad och aktiv kvinna som står mitt i livet.
Men en skillnad, lite subtil, känns ändå i mötet med dem:
- Om jag skulle öppna affär och det går jättebra, då kan jag ju fortsätta med det, säger hon och antyder att då behövs ju inga studier för att hon ska kunna försörja sig.
sjuksköterska och lärarinna.
Ruth hade en rad lärarvikariat under de år barnen kom.
kronor.
Hon har ett mångsidigt och stressigt jobb, studerar och extraknäcker, men hinner ändå med att engagera sig i barnens skola och fritid.
Själv var hon inte alls den uppoffrande typen, säger hon.
Hem eller jobb?
Då insåg hon att idyllen i Hagafors också gav henne stor frihet.
- Studier är nog mer självklart i stan.
Det ska vara självklart bara.
Har huvudansvaret I Evas och Olofs hem började de med att dela allt lika, men har glidit över mer och mer till att fördela sysslorna så som det faller sig mest praktiskt - och då i klassiska könsroller, berättar Eva.
Eva reste hem ända från Lund men när hon gifte sig började hon se det som en alltför strängt reglerad vana.
För ett år sedan var situationen den omvända.
Svaren tyder på att inflationsförväntningarna minskat något sedan i juni.
I julimätningen har andelen sjunkit till
Både möbelhandlare och klädförsäljare sålde mindre i år än de gjorde i juli
Carlson startade ett eget förvaltningsbolag och fick med sig flera stora kunder som var knutna till honom samt bland annat Luxonen.
Det bästa i gamla Luxonen behöll dock Luxonen som fortfarande handlas på börsen.
.
miljoner kronor.
miljoner under samma tid i år.
Därför vågar vi säga att kreditförlusterna totalt för
miljoner kronor.
Det blev
Svaret blev hela tiden detsamma.
Det skadar trovärdigheten.
De säger att informationen borde vara ännu bättre än vad den är i dag.
Finansinspektionen har råkat i dispyt med S-E-Banken hur redovisningen av Luxonen skall ske.
Det skriver S-E-Bankens chefsekonom Klas Eklund i ett marknadsbrev till bankens utländska kunder.
Att Sahlin skulle stå till " vänster " i ekonomiska frågor är en felaktig uppfattning, enligt S-E-Bankens chefsekonom.
Margareta Winberg är " the odd woman out " i S-E-Bankens analys, dels för att hon är emot EU, dels för att hon har " ett ganska militant feministiskt förflutet " och delvis för att hon företräder en mer vänsterinriktad och interventionistisk ekonomisk politik än de andra
Mindre sentimentala Han tror också att partiledarbytet gör det lättare för socialdemokratin att sy ihop en framtida kompromiss om kärnkraften.
Det som är viktigare är var förhandlingarna ska skötas i framtiden:
Oredan orsakades delvis av Handels där arbetsgivarna ansåg att de inte hade någonting att sätta emot Handels strejker och lönekrav.
år i koncernen, som tidigare hette Tetra Pak.
- Förändringen är resultatet av en översyn av individuella familjemedlemmars personliga intressen, som det uttrycks i pressmeddelandet.
Bara skaparen av programföretaget Microsoft, Bill Gates, och den amerikanske börsklipparen Warren Edward Buffet, ligger före Rausings i världens förmögenhetsliga.
procent under det första halvåret jämfört med motsvarande period förra året.
- Vi är på god väg, men inte i mål.
De övriga
procent.
kronor.
Enligt Saga Petroleum har kostnaderna för att bygga rörsystem på havsbotten pressats kraftigt i takt med att oljebolagen genomfört flera stora projekt i Nordsjön.
Vinsten blev
- Det är ännu inte klart om vi kommer att dra in pengar från bolaget eller om vi måste skjuta till kapital, säger finansdirektör Jan Engström.
miljarder kronor, vilket ska jämföras med fjolårets
Volvokoncernens resultat för årets
Dessutom steg Pharmacia-aktien kraftigt under dagen.
procent till
miljoner kronor, varav Agas andel av resultatet uppgår till
Agas rörelsemarginal för perioden steg till
).
miljarder kronor bytte ägare.
När delårsrapporten presenterades kort därefter visade det sig att rörelseresultatet efter kreditförluster uppgick till endast
kronor senast betalt.
Det som gladde aktiemarknaden mest var beskedet att tobaksbolaget Swedish Match kommer att delas ut till Volvos aktieägare under
Enligt analytiker bör
kronor senast betalt.
miljoner kronor jämfört med samma period
De svenska skidtjejerna förbereder ett nytt träningsläger i Norge från
Antonina Ordina borde vara en given ledargestalt tillsammans med Åsa Mattsson.
Antonina Ordina har varit upprörd över att hennes träningsbidrag på
- Nej, det är en tävling i Bruksvallarna innan vi har vår första världscuptävling i november i Vuokatti, Finland.
För några år sedan avslutade Kicki Johansson sin proffskarriär i spanska Juven.
Ingela är vår bäste spelare, men ingen är gladare än vi att hon har fått den här chansen.
vann Bo W Takter Derbyt med Micko Pripé.
.
Det är han som sköter träningsjobben mellan loppen, menar USA-stationerade Jimmy.
Hon blir mitt val i Derbyt, sade Stig H efter första försöket.
meter före mål, men Mr Spender kontrade och vann.
Mr Spender ( Olle Goop ),
True Express ( Peter Untersteiner ).
Materialet ger en bild av länets småhusförsäljningar i fjol och första halvåret i år.
i utlandet bosatta personer hus för fritidsändamål i Kronobergs län.
husköpen ).
från Österrike, lika många från Schweiz, en från Norge och en från Spanien.
Tyskarna får heller inte köpa var som helst utan särskild anknytning ( se separat artikel ).
Tyskarna är ytterst prismedvetna, menar de.
Hon säger det på tyska.
Och vi umgås förstås mest med tyskarna, fast vi egentligen tycker det var roligare att vara med svenskarna.
Ön är en lantlig idyll med böljande sädesfält och mycket skog, hästar får och kor.
Han sköter marken kring en industri och har gjort
mil självklara för Inge och Heinz.
Priserna?
vita, tysta veckor då området var i stort sett öde.
kronor per dygn för ett välrustat fritidshus med
kronor och som nu i stället köps av tyskar för
Att svenskarna ändå sällan nyttjar andras stränder, fast det inte är förbjudet, framgår ingenstans.
Enda undantaget gäller om huset ska användas för fritidsändamål.
anökningar om året, säger Margaretha Magnusson på Kronobergs länsstyrelse.
Men det skulle i så fall kräva att EU beviljar Sverige dispens.
hundradelar på sista sträckan och sedan fick Anders Holmertz nöja sig med silver på
meter fritt på OS.
Att det istället var världsmästaren Kasvio som fick nöja sig med bronsplatsen förvånar också Sievinen.
x
meter fritt men fick nöja sig med en sjunde plats.
VM-guldet från Rom i fjol gör automatiskt svenskarna till förhandsfavoriter.
kan blanda sig i medaljstriden om de simmar på topp men Spårvägens Louise Jöhncke räknas på förhand vara den av de
Helt klart är Motalasimmaren en av svensk idrotts absolut främsta under den senaste tio-årsperioden.
I stället kom då " fel finne " farande och knep guldet, den charmige Jani Sievinen, som siktar på storslam i EM och endast därför gjorde detta engångsinhopp på en för honom ovanlig distans.
Men innan dess har han en hel del kvar att göra i Wien.
Mil efter mil, dag ut och dag in, år ut och år in, har han tillbringat i bassängen.
Eller simma tur och retur Finland under varje helg i över ett års tid.

år, efter proffsspel i Schweiz nu tillbaka i svensk ishockey, i Modo.
Efter samtal med Wayne har jag därför valt att vila exempelvis Tomas Jonsson i den här turneringen, erkänner Kent.
, efter tjeckisk kvittering i matchens slutskede.

.
, Stefan Nilsson, Luleå samt Leksands-duon Jonas Bergqvist/Per Erik Eklund.
Oron för att skadan ska slås upp finns i bakhuvudet, säger Jesper.
mål i kväll på Gamla Ullevi.
Men Jespers medverkan ger hopp.
Snöplig sorti ur Champions Leagues kvartsfinal.
- Nu börjar jag rota mig här.
Hysteri Allt gick lite väl fort i fjol.
STELLAN KVÄRRE Nu har skiddamernas coach Åsa Mattsson definitivt tröttnat på sin stjärna Antonina Ordina.
Det är många som ställt upp för Antonina Ordina senaste åren och stöttat henne i kampen att snabbt få det svenska medborgarskapet och annat.
Innebär det här att hon heller inte kan kvalificera sig till världscuplaget?
vinnare stavas Inter, Juventus och Lazio, alla på hemmaplan.
Det öppnar vägen för Jonas Thern.

Bari var ett bra hemmalag förra säsongen och gäller som favorit.
Igor Stimac från Hajduk Split är ny i Vicenza.
Milan storfavorit, den som siktar på stora pengar kryssgarderar.

Nya utlänningar är Juan Pablo Sorin, Boca Juniors och Jugovic, Sampdoria.
Lazio-Piacenza Serie A. Lazio har sålt undan Paul Gascoigne ( Glasgow Rangers ) och förnyat truppen med Guerino Gottardi från schweiziska Neuchatel.
För mig handlar det om säkert kryss eller helgardering.
möttes ej.
Serie B. Reggiana har efter degraderingen från serie A förlorat Futre och Rui Aguas.
.
Henrik Bertilsson gjorde mål direkt och den " säkra " ettan kräver åtminstone ett garderingskryss på de större systemförslagen.
Här är det upplagt för en målsnål match och oavgjort igen?
Mot Tottenham är en jämn match att vänta.
Paul Merson var fräschast i hemmalaget.
Säker etta.
Sheffield utan skadade Klas Ingesson har inte värvat i samma utsträckning och får säkert svårt trots hemmaplan.

Premier League.
Nottingham spelade stundtals en bra anfallsfotboll mot Southampton.
.
ruterstick, ess-kung i spader och klöver samt hjärteress, summa
trumfstick genom stölder på handen.
augusti.
.

( Lopp
raka segrar nu, och formen är alltså fin.
Han har dock inte varit som bäst i starterna på slutet.
Kostar inte startrusningen för mycket kan hon vinna igen.
starter av
raka segrar och fin form.
King Svärd verkar riktigt, riktigt lovande och vann på fint sätt senast.
, är stökiga av sig och ofta gör bort sig, känns Avenir som en bra spik.
som på
( kan nog neråt
I
Detta för att få med fler hästar i de övriga
Kan det vara en trend att favoriten i guld ska falla?
Senast höll han sig dock på benen och gjorde ett bra lopp, endast slagen av guldhästen M.B. Felty.
C:
Om favoriten faller blir loppet helt vidöppet.
,3.
I ledningen kan han bli svårpasserad här.
C:
full distans, och har Stig H i sulkyn nu.
3,9
Springspår passar henne.
.
Abbocato är råstark och tål att gå en långspurt.
.
Scandal Play och Orbit Air är duktiga och i bästa form, men de lär få svårt att få grepp på en spetsande Cash Is King.

Allt talar för att han direkt tar hand om ledningen.
Enligt stallet är han behandlad i en krånglande rygg inför den här starten, och pigg och fräsch nu.
Lopp
.
m gräs.
.
Lopp
Favoriten Bellker sågs aldrig med chans.
m.
Kalahari Moon kom starkt sista

Avd
3-raden
Starkare inflytande Dagens fritidspolitiker får arvode bara för den tid de tillbringar i olika sammanträden.
På åtgärdslistan står öppna nämndsammanträden på kvällstid dit alla har tillträde, offentliga utfrågningar och debatter inför viktiga beslut, mer sammarbete med föreningslivet och större inflytande för " brukarna " av den kommunala servicen.
Dessutom, konstaterar han, är syftet att höja politikens status.
Stadsbibliotekarie Jan Boman har utfärdat inköpsstopp eftersom verksamheten riskerar att överskrida budgetramarna med
Ändå har biblioteken i år fått ökade anslag, dels
CHRISTINA UBY I går var det upprop i en alldeles ny skola i Fisksätra, The international school in Nacka.
undrade man i Nacka och konstaterade att alla sådana skolor ligger i stan, på Essingen eller i Danderyd.
Av de
Sist är det dags för barnen i den engelskspråkiga sektionen att möta sin nya skola.
Hälso- och sjukvårdens budgetförslag för åren
miljarder kan öka ytterligare om det till exempel blir ökade kostnader för privatläkare eller andra kostnadskrävande reformer, poängterar sjukvårdsdirektör Tord Bergstedt i ett tjänsteutlåtande.
.
miljarder, då hamnar vi vida under nollresultatnivån.
Därför kan de förväntas föra en dialog.
) i glasen, yppiga ryskor, mässingsorkester i uniform och ute på Trälhavet närmar sig ett vikingaskepp.
Schackfolket var förstås rädda för att jippona skulle ta överhanden när Peter Hlawatsch ville väcka liv i den internationella schackturnering som Haninge startade i slutet av 80-talet och som upphörde när kommunen var nära att gå i konkurs.
Nästa år flyttar turneringen till Runö kursgård, men i år ska publiken kunna följa spelet via tavlor på restaurangens altan.
Kommunen hör till sponsorerna och kommunalrådet Leif Pettersson ( s ) säger som alla andra kommunalråd:
TV-bolag sänder direkt från ett jättetält med plats för
KONST PÅ SKIVA Möjligheten att studera " Mona Lisa " hemma vid datorn i lugn och ro är bara en av fördelarna med konstsamlingar på CD-ROM-skivor.
Sidan
Till de mer effektiva och sansade hör de World Wide Web-sidor där man kan lämna sitt namn för vidarebefordran i namnlisteformat till berörda fransmän.
Skickat ett brev till några vänner.
I dag innebär det förluster för dem som håller på och det är nog först vid sekelskiftet som det går att tjäna pengar.
de som säljer abonnemangen på online-tjänsterna tar ut olika slags avgifter, både av dem som kopplar upp sig och av företag som annonserar och vill sälja saker och tjänster.
får automatiskt tillgång till Microsoft Network; en smart affärsidé.
Det gäller att snabbt ta så mycket abonnenter som möjligt och bygga upp kundrelationer mellan företag och hushåll på en tänkt elektronisk marknad.
I dag släpps Windows
Stabiliteten är också betydligt bättre.
Många tvistefrågor Till Windows
Microsoft har också bantat sina ambitioner med nätverket och deklarerat att det ska vara ett komplement till Internet, inte en konkurrent.
.
Den svenska versionen presenteras officiellt i början av september.
gästerna - människor över hela världen.
vid leveransen, säger Andreas Berglund, som räknar med att man kan presentera de första siffrorna inom en eller ett par månader.
Gör säkerhetskopior, är Anders Berglunds råd.
Vilken svensk information som ska finnas förutom detta är inte officiellt, men under hösten ska Microsoft arbeta med att nätverket ska kännas mer hemtamt.
kronor i månaden inklusive
Ryktet om att Microsoft genom MSN ska kunna gå in i användarnas hårddiskar och söka efter till exempel privatkopierade program är betydligt överdrivet:
procent kopplar upp sig till MSN.
och
kronor i månaden, men om det ska kosta mer ju längre användaren är uppkopplad framgår inte.
Många skivor Men det är inte bara Louvren och franska kulturdepartementet som har förstått vikten av att lägga museisamlingar på CD-ROM.
guidade turerna, som väljer olika genvägar för att gå in på metoder och sättet att måla hos de olika konstnärerna.
Jag vill beröra.
Han köpte allt När hans förmögenhet var gjord hade inte Barnes någon annan ambition än att samla konst.
På utsidan märks skillnaden mot förr främst på färgen - de är svarta - och en ny styrplatta som nu helt ersatt den lilla styrkulan.
av de nya PowerBook-datorerna,
kronor.
av de nya modellerna,
Möjligheten att överföra datafiler trådlöst med infraröda signaler fungerar enkelt och väl.
Även den lilla strippade Duon kommer i en ny version,
Och det vill man inte - inte i dagsläget i alla fall.
Medvetet val Han säger det inte rakt ut, men visst menar han Microsoft.
Hela projektet var tänkt som ett redskap för de tusentals forskare, fysiker vid det europeiska atomforskningscentret CERN i Genève, som spridda över hela världen var tvungna att kunna kommunicera effektivare.
, som WWW kunde slå igenom, menar Robert Cailliau.
Hur ska man handskas med barnporr och nynazism?
- Vidrigheterna måste vi lära oss att lagstifta bort.
Där finns det som betalas av skatten, det som är gratis, parkerna, vägarna.
Man kommer att finna att det inte är någon jämn fin kurva.
Det viktigaste budskapet är att företagen måste experimentera.
Det verkar som medkänsla och hjälpsamhet är
Du blir väl också gammal en dag ", kan det låta.
Men bussresan dit var otrevlig.
Carl-Birger Boivie minns sin ungdomliga upproriskhet som betydligt mildare.
Bristande kommunikation är ett av samtidens stora problem.
Och inte så mycket som en papperslapp fanns att tillgå.
år på nacken och kinkiga ben.
Går det att byta ut tvivel och misstänksamhet mot nyfikenhet och förhoppning?
Klädstilarna är många.
Det gällde ju att få en bra tid för att slippa hålla på med tvätt och mangling när man hade Janssons frestelse, grisfötter, lutfisk och sillsallad att tänka på.
Helt odramatiskt, enligt brandkåren.
En misstänkt rattfyllerist kör av vägen vid Brottby.
liter bensin läcker ut.
Men brandkåren hinner knappt rycka ut innan ambulanspersonalen själva lyckats fixa hissen.
En man i 70-årsåldern försvinner från ett hem för dementa.
Vällingby
Han vill dock inte komma till polisstationen.
Hon hade varit ute hela eftermiddagen och lekt med en kompis på en annan gård.
Brandkåren kommer och släcker.
En cyklist krockar med en bilist på Skeppsbron
Sollentuna
Möjligt i november Flytten av barnakuten,
Tvärtom så räknar hon med en bättre överblick över barnsjukvårdens resurser och " en väsentlig kvalitetsförbättring med kompetenshöjning inom flera specialområden och på akutmottagningen ".
anställda -
Stefan Jarleman och Peter Herin, klinikchef på Danderyd, har inget principiellt emot sammanslagningen.
I söndags och under sena kvällar arbetar
Vandrarhem - Det är vettiga bostäder med bra kommunikationer som tidigare använts till korttidsuthyrning åt bland andra flyktingar.
ändrade studieplaner, annan studieort, anställning, resa, annan bostad.
Över hela Frescati var det kö - från inskrivningen och betalning av kåravgift till registreringen på institutionen.
- Just nu känns allt så enormt stort här, men jag tror att det kommer att krympa om ett tag, sade hon där hon satt i den stora hallen utanför biblioteket.
Nu börjar ju höstsäsongen och det tycker jag är lika kul det, säger Kjell Gyllensten, driftschef på Eriksdalsbadet.
- Vi försöker vara så flexibla som möjligt.
Vi får helt enkelt nöja oss med det, säger Ingrid Deroueche.
år Om
Byggs en särskild vändkrok med spår i norra tratten kan också pendeltågstrafiken i Stockholmsregionen komma med i trafiken.
år, uppger Arlanda Link-konsortiet i vilket svenska NCC och Siab ingår.
Sammanlagt
För tunnlarna ska
eller Solna-Östra station på
Solna station Från Alvik till Solna station är kostnaden

Remisstiden går ut den 1 november och vi hoppas kunna presentera inkomna synpunkter för SL-styrelsen i december.
I bedömningen av prognoser finns det vissa saker man alltid måste ta hänsyn till.
Vägarna var inte dimensionerade för biltrafiken vilket ledde till att köerna blev mycket, mycket långa och till att luften blev mycket dålig.
Faktum är att ledens avlastande effekter än i dag är mycket stora.
När Johanneshovsbron-Söderleden öppnades
Vem vill ha trafiken på det sättet året runt?
I den blandning av kollektivtrafik och annan trafik som är grunden för Dennisöverenskommelsen behöver man inte befara vare sig en stad som ser ut som downtown-Dallas eller Los Angeles villamattor.
Carl-Erik Skårman ( m )
Bromma- och Spångaborna kunde börja andas utan avgasångor i luften och höra fåglarna sjunga.
Detta upprörde åtskilliga bullerstörda människor i Västerort.
Jag har full förståelse för otåligheten.
.
Det ger ca
Min erfarenhet är att de de flesta som gnäller över sin ekonomiska situation i själva verket har betydande reserver att ta av.
Däremot anser han det vara fel att bidragstagare garanteras en bostadsstandard där varje familjemedlem har ett eget rum.
- Det är vanligt att ett normalt förvärvsarbetande par som får barn bor kvar i sin tvåa tills de får ekonomi till att flytta till någonting större.
Men även om den snattande polisen låter som ett skämt, rymmer historien en hel del tragik.
- Den var inte ens av rätt färg.
Polismannen beskriver sitt handlande som en impulshandling, omöjlig att förklara i efterhand.
år som polis.
Väntan på tingsrättens utslag dröjer.
När förbandets musik hade klingat ut väntade cirka
Det var där jag lärde mig tycka om Lundell.
Kort vilopaus Högröd i ansiktet med lite stapplande gång klev han fram med ett lyrisk blick i ögonen till flickvännen Annette Jensén som suttit och väntat intill.
Vi får se om han vågar efteråt.
" Öppna landskap ", svarar Jesper och Emi i kör.
nysatsningar.
steg under
Vissa invandrargrupper är svåra att nå via traditionella institutioner som arbetsförmedlingen, andra har svårt för att tillgodogöra sig vanlig så kallad katederundervisning.
Därefter ska de genom olika former av projekt kunna förbereda sig för arbetslivet.
Pannbenet var krossat och bägge hjärnhalvorna skadade.
Jag minns hur jobbigt det var i början då jag vaknade från medvetslösheten att bara sitta.
Det minsta av barnen hade lämnat blöjstadiet, nästa på väg till att börja skolan och tioåringen tjatade om en större cykel.
- Jag minns allt före och efter men inget från själva händelsen, berättar Vincent bekymrat.
- Någon månad till så kan jag gå själv, säger Vincent och ler övertygande och berättar att han flyttar hem till sambo och barn om en månad.
- Sens moral, byt aldrig jobb, du ser vad som händer, skojar Vincent galghumoristiskt och kör fast med rullstolen i svängdörrarna och måste få hjälp med rullstolen uppför trappan till receptionen.

Mer på Allmänt, del A Kohandel om Bosnien Stormakterna kohandlar i Bosnien enligt principen att ett etniskt rensat land kan byta ägare.
Andra forskare påpekar att lokala mätningar inte säger hela sanningen.
Snart kan man " återupptäcka " döda skådespelare.
Frågan behandlas på lördag.
Mer på Utland, del A Uppror krossades En tjetjensk rebellstyrka har krossats av den ryska armén Mer på Utland, del A V-bojkott mot Frankrike Vänsterpartiets Ulla Hoffmann bojkottar bojkottar riksdagens socialförsäkringsutskotts resa till Frankrike i protest mot kärnvapenproven.
.
Här samlas man och talar om tidens händelser.
kronor för barn under

En av de stora frågor som avgörs nästa år när EU-ländernas regeringar träffas är huruvida parlamentet ska ha mer makt.
personer i ett parlament långt borta och som nästan halva befolkningen anser att vi aldrig borde satt vår fot i, innebär att många struntar i att gå till valurnorna på posten de närmaste veckorna eller till vallokalen på valdagen den
Massflykter kan förhindras En prioritering av FN:s resurser är nödvändig om världens flyktingar ska få hjälp DE RWANDISKA flyktingar- na i Zaire har inte längre någon fristad.
Detta är nya utmaningar för statssamfundet, och enligt diplomaten Cecilia Ruthström-Ruin har man inte kunnat hantera dem särskilt väl.
Men samtidigt ligger ett värde i att organisationers och organs kompetens-områden inte är alltför detaljreglerade.
En av de pådrivande i detta arbete är FN:s flyktingkommissarie Sadako Ogata.
Exemplet är Bosnien, och det avskräcker.
jasägare och en nejsägare.
ja-sägarna Karin Starrin och Karl-Erik Olsson driver.
EU borde ha agerat på ett tidigare stadium, tyckte Johansson och beklagade att oförmågan att uppnå enighet förlamat fredsarbetet.
.
Det stora forskningsprojektet " Sverige under andra världskriget ", finansierat av riksbankens jubileumsfond som också hade anordnat det nya seminariet, ledde inte till någon fördjupad diskussion av krigsårens problem.
Danmark fick ändå räkna sig som en av segrarmakterna.
Doktor Natalia Lebedeva bekräftade tyvärr att möten med ryska forskare kan vara föga givande.
Alf W Johansson pekar ut kriget som en början.
I besluten tas hänsyn till miljökonsekvenser, vilttillgång, samernas verksamhet m m.
procent av den svenska landarealen.
Dessa jägare skall samsas med
Det finns en tendens att alltid söka syndabockar utombys.
procent utanför Sverige, och förväntas fortsätta öka så att losec nästa år kan bli världens mest sålda medicin.
När jag erbjöds förmånliga villkor för att förtidspensioneras såg jag detta som ett tecken på att företagsledningen ville bli av med en besvärlig entreprenör.
miljoner kronor.
Varför lyckades projektet?
Upjohn var för
Jag kan inte få det att stämma med verkligheten.
miljoner kronor i dagens penningvärde.
Totalt har cirka
år inte såg någon stor marknad för den produkt vi syftade till att få fram.
" Men ", sade Hans Alfredson, " det konstiga är att vi har svårt att hitta några betydelsefulla produkter som patenterats de senaste
Under " de framgångsrika
Dessa blev lättare att kontrollera än många små företag.
Det är därför angeläget att kreativa individer ges stor frihet i decentraliserade enheter inom en stor FoU-organisation.
Under 70- och 80-talen tävlade politikerna om att fördela välfärd.
I större utsträckning bör företagsledare i våra stora industrier fokusera intresset på de individer och faktorer som är av avgörande betydelse för att skapa radikala innovationer.
slumpvis utvalda barn i
Pojkar reagerar ofta med bråkighet och aggressivitet, flickor med gråt och gnällighet.
- Föräldrar skuldbelägger väldigt lätt sig själva när deras barn visar sig må dåligt, säger Kjell Nilzon, men den reaktionen är inte till någon hjälp.
Sedan föräldrarna informerats om de deprimerade barnens situation har hälften fått hjälp med barnterapi eller samtal på PBU, psykisk barn- och ungdomsvård, ( som heter BUP i Västsverige ).
liter på en dag slog det drygt
Inget folk som hojtar och skriker åt varann och tappar bort varann.
Har du blåröda händer i flera dagar efteråt?
Den vanligaste motiveringen är att en friskola skulle kosta för mycket pengar.

Likaså kan samma kommun ibland säga ja, ibland säga nej.
THORBJÖRN SPÄNGS Den gripne 39-årige algeriern var inte i Paris när det blodiga bombattentatet utfördes den
Algeriern uppges tillhöra den muslimska organisationen GIA ( Väpnade islamiska gruppen ) som tagit på sig ansvaret för bombdådet i Paris den
Greps i bostaden Helt överspelad är inte heller Jan Danielssons åklagarroll i affären.
- Vi vet att höga doser av vissa korttidsverkande kalciumantagonister har gett ökad dödlighet.
gånger om de behandlades med kalciumantagonisterna.
Det läkemedel som framför alla andra utsattes för kritik var nifedipin.
Hennes stora skräck är att skada en människa för livet.
Vi åker med henne på buss
" frågar de anklagande även om de sett bussen stå stilla i en bilkö.
Att bussar har allmänt företräde i områden med 50-gräns verkar få känna till.
Tufft jobb Pia Torén har ett tufft jobb med hårda arbetstider.
mycket vänliga, säger Pia.
Där har man funnit en kraftigt förhöjd risk för hjärtinfarkt bland bussförare i Stockholms län.
Bildt befann sig på snabbesök i Washington för att närvara vid begravningen och minnesstunder för Frasure och hans kolleger i den amerikanska förhandlingsdelegationen, Joseph Kruzel och Samuel Nelson Drew, som dödades i en trafikolycka utanför Sarajevo på lördagen.
Bildt upprepade också sin uppfattning att ett serbiskt erkännande av Bosniens gränser är " oerhört betydelsefullt ", och att det är " politiskt och psykologiskt viktigt " att parterna i Bosnienkonflikten skall ha möjlighet att bilda federationer med Kroatien respektive Serbien.
juli och i Jerusalem nu i måndags, är Nasser Isa från Nablus och Hatem Ismail från Gaza.
Trots brett upplagda spaningar förblir " ingenjören " en gäckande skugga, som inte blott lyckas hålla sig steget före underrättelsetjänsterna, utan också med jämna mellanrum verkställa nya attacker.
I sin slutrapport fastslår den tidigare polske premiärministern också att FN:s underlåtenhet att skydda en av sina egna skyddszoner allvarligt har undergrävt världsorganisationens trovärdighet.
år som " människorättsrapportör " har Mazowiecki inte en enda gång tillåtits besöka bosnienserbiskt område.
Flera av de flyktingar som kom till den rwandiska gränsstaden Gisenyi inte långt från lägren kring Goma i Zaire var kvinnor vilkas män flytt upp i bergen.
hutuer i rwandiska fängelser, anklagade för massmorden.
Talesmannen Peter Kessler sade att omkring
Och vad gagnar bäst USA och relationerna med Kina?
Och Hillary Clinton skulle genom att inte resa till Peking starkare markera sitt och USA:s avståndstagande från brotten mot de mänskliga rättigheterna i Kina än hon kunde göra med ett aldrig så starkt tal i Peking.
MATS LUNDEGÅRD DN:s korrespondent PAPEETE.
Ett halvår gammal flögs han till Paris för ytterligare operationer.
För mig är det självklart att min man fått skador av radioaktiv smitta på Mururoa och att den i sin tur förts vidare till Pierre-Emile.
- De har alltid sagt att han lider av enkla eksem, säger Emiliane Largetau.
Sedan
- Men denna myndighet finns inte företrädd här, säger N'galingui.
och att radioaktiv nedsmutsning skedde.
- Men vår president är inte intresserad, säger han.
Vi har en begränsad demokrati som har korrumperats, inte bara av narkotikahandlare, utan av den makt som den politiska klassen har haft i mer än
Våra föräldrar är vänner.
Men enligt politiska analytiker och kommentatorer ledde den genom sin brist på tävlan och ansvar till en institutionaliserad korruption som narkotikahandlarna utnyttjade genom att ösa in miljontals dollar i det politiska systemet för att köpa förmåner och makt.
Medlemmar i underhuset marscherade upp på podiet inför TV-kamerorna och vittnade om narkotikahandlarnas inflytande på det politiska systemet.
Copyright Washington Post Från TT-Reuter AMMAN.
Enligt nyhetsbyrån AFP sade Ekéus också att han fick en del nya uppgifter om Iraks hemliga vapenprogram från Kamel Hassan.
Det var för
amerikanska soldater till Kuwait.
I Circus Circus skulle en och annan roulettspelare tappa fattningen över luftakrobaternas övningar över spelborden.
miljoner besökare till Las Vegas och stadens snart
, i dag nära en miljon.
Det småregnar, men några djärva klättrar på en lodrät, väldig, lysande röd sandstensklippa, och där lastar några ryttare in sina hästar i en vagn efter en ritt på en stig som slingrar sig in i regndiset.
Detta, ansåg han, är en av de viktigaste frågorna i valrörelsen och där bör alla partier lämna besked.
- Varje organisation bör ha en formaliserad paragraf om hur ett utträde skall gå till.
- Det där är en mycket förenklad beskrivning, hävdar Nygren.
kandidater glatt in i partiledarstriden.
Gott om tid - En ny partiledare får nu chansen att i god tid kavla upp ärmarna och vara med och forma politiken inför
, avgår vid en " lagom hög ålder ".
- Jag har alltid varit skeptisk till att säga " här har du
Det handlar ju om tillfälliga uppehållstillstånd som går ut den 1 december.
Det ska vi titta på i en helhet.
Vissa reservdelar är bara hälften så dyra i Sverige.
- Antalet danska kunder har ökat, även om det inte är någon direkt rusning, säger Mikael Holmqvist, bildels-chef på Verdexa i Malmö.
Antalet danska kunder har ökat på vår verkstad i Helsingborg, men här i Malmö har vi inte märkt någon ökning, säger Östen Lindberg på Speedy Service i Malmö.
Mannen vårdas på sjukhus och det är där hans erkännandet kom.
15-åringen ansågs som gärningsman och dömdes, mot sitt nekande, av Sundsvalls tingsrätt för mord.

Även behovet av kranskärlsoperationer sjönk kraftigt.
Polisanmält - Vi har inte beställt någon annonsering.
ärenden.

Testet har inte lagts upp av Folksam utan av mig, säger Carlson vidare.
- Man försöker internationellt att komma överens om en metod att testa sidokollisioner, säger Thomas Turbell.
SOFIA BRAX I Lund tältar de i rondeller.
till
studentbostäder i baracker och få dem uthyrda i morgon, säger Anders Andrén-Sandberg.
I Umeå har kommunen lämnat en tak-över-huvudet-garanti till nyinflyttade studenter, så nu bor de i allt från gymnastiksalar till campingstugor.
centimeter under medelvattenståndet.
Östersjövattnet brukar stå högt om hösten.
Krångligare än det låter, medger Barry Broman.
Man talar om " en förvånande enighet i kyrka-statfrågan ".
" Om vi bara sätter oss på hasorna helt onyanserat, är vi helt off-side ", som en man uttrycker det.
Ett av de första orden jag fick lära mig när jag i början på sjuttiotalet gick i svenskundervisning var " lagom ".
Ta Vattenfestivalen.
Någon samexistens mellan olika klädstilar eller musiksmaker är inte möjlig:
Men, italiensk?
Ibland finns det allt, ibland finns det inget.
Det är svårt att beskriva mojängerna.
- Det är bara för att de är så förtjusande, sa väninnan och avsåg paret, inte mojängerna.
Hittade en morot i kylskåpet, stack in en av mojängerna i den, gjorde en vridning och drog ut mojängen igen.
Vill någon ha
Det finns ett hundratal från söder till norr.
Gamla tiders dressintrampare levde farligt.
En stark granlukt kom in i draget och en fin, lätt lukt av björk, som ändå väl kunde kännas, och av en al och tall, det var blandskog, lite av varje.
Where did you come from, Cotton Eye Joe?
.
Vad tror du att de spelade när vi kom in?
Han blev proffs när han bara var
En av dom drog upp en revolver och smällde av
Man skrev att han var en sensation på sitt instrument.
juli
procent av folket lever ), och där är man konservativ.
Enbart en son kunde trygga ålderdomen för föräldrarna, flickan gick vid giftermålet över i sin mans familj.
Vi skall hoppas att kvinnokonferensen kan bidra med förbättringar eller försök till förbättringar.
Det enda som kunde verka hämmande på framfarten är akut risk att bli ertappad, men den möjligheten är försumbar i ett land där ingen trafikövervakning värd namnet existerar...
Jag har blivit en trafikfara.
Hade en längtan att få komma ifrån staden och njuta av naturen.
Vågskvalpet gick att höra.
Men de nya båtmotorerna tillsammans återskapar något som är värre än Essingeleden i rusningstid.
uruguayska aktivister som avrättats
Nu blev det släktingarnas tur att påbörja efterforskningar.
Blodet från Carlos De Lucca var nästan identiskt med det blodprov som Regina Casco hade lämnat
Det enda Carlos d'Ela Casco vet säkert är att han är väntad i Uruguay.
Plötsligt har alltså ett nytt spår öppnat sig.
undrade Wasastens platschef Rolf Eriksson.
skulptörer, representerande alla världsdelar utom Australien, hamnade i norra Dalarnas glesbygd när den svenska sommaren var het som en bakugn, vilket förvånade en och annan av de långväga gästerna.
Än hårdare än kvartsiten är porfyren.
- Stenen hittade jag på en skogsstig, blev genast förälskad i den, såg vilka möjligheter den rymde, säger hon.
Kommer tillbaka Till detta tillfälliga konstnärskollektiv hörde också konstprofessorn Salad Hammad från Kairo och Lena Kriström från Upplands Väsby, men de överlät guideskapet på Elisabeth Ekstrand när det plötsligt blev sådan uppståndelse på arbetsplatsen, där John Persson, direktör på Skanska och styrelseordförande för Wasasten, hade munnen full av beundrande ord och förklarade på stående fot att han vill se denna internationella konstnärliga sammandragning som ett årligen återkommande evenemang.
stora sändningar, en till Frankrike och en till Italien ( där Tomas Brolin är Älvdals-kvartsitens PR-ansikte ).
år sedan eller mer.
En annan är den både breda och närgångna skildringen av samtida amerikanskt medelklassliv.

Ingenting riktigt avgörande händer.
Jag vet inte när jag läste en godmodig roman senast, så rik och klok som denna.
Heidenstam - eller Karlfeldt, vad det beträffar - och Blå tåget, med en grundton av Anna Rydstedt.
Förutom de olyckor hon delar med alla sina landsmän förlorade hon
det kan gälla en del historiska hjältedikter som lutar sig tungt mot underförstådda kulturella koder.
Ingenstans doftar jorden så fränt, ingenstans är den rusiga lyckan:
Och i den underbart sorgsna och vackra " Nattliga avsteg " växlar plötsligt både motiv och metrik över i ett " avsteg om blankversen " som får kommentera sin egen närvaro:
Det är långt till Liepaja.
Hon anser att även med glimten i ögat är projektet befängt.
Här finns en intervju med dramatikern och romanförfattaren Cecilie Løveid, placerad på kanonlistan av doktoranden Beret Wicklund.
Samtalen i dag kretsar i stället kring litteraturteori och akademisk litteraturkritik, som Hauge menar blivit en ny litterär genre.
Stig Sjölund har placerat konsthögskolan i Umeå på kartan - den tycks numera ligga strax utanför Los Angeles.
Varför då inte Köpenhamn eller Stockholm?
I regel tar det någon generation innan fascinationen för själva mediet lämnar plats åt ett mer lättsamt utnyttjande av dess möjligheter.
Det var ämnet för det tidiga 90-talets kanske mest tidstypiska större utställning, " Post-Human ", som häromåret vandrade runt på konsthallar från Hamburg till Jerusalem.
Ibland är kortslutningen omedelbar, som i den lågmält tragiska " Batteri som urladdas av batteritestare ", ibland handlar det om långsam utmattning, som i " Några borrmaskiner som hjälper varandra men till slut misslyckas ".
Somliga jublar, andra vill instämma med Heidegger:
och
Regeringen är berättigad att ensidigt återkalla varje kontrakt den har slutit med folket på grundval av islamisk lag ( sharia ) när sådana kontrakt strider mot landets eller islams intressen.
Här, skriver Halliday, avslöjades tydligare än någonsin godtyckligheten hos islamismens politiska mekanismer:
knäsatte doktrinen om regeringens absoluta auktoritet var just Khamenei ( dåvarande president ) en av de bokstavstrogna som tvingades backa!
" Med Ali Khamenei förhåller det sig radikalt annorlunda.
Att konstitutionen blott kräver en person med " korrekt politisk ståndpunkt " och " tillräcklig " religiös skolning gör denne i princip utbytbar när som helst, noterar Homa Omid:
Ehteshami gör en ganska kraftfull poäng av att den iranska teokratin från allra första början har skakats av inte enbart allehanda revolter underifrån utan också rivalitet inom makteliten.
Enda tredje världen-nationen som tillnärmelsevis kan liknas vid Iran är Kina, menar Mellanösternhistorikern Nikki R Keddie i essäsamlingen Iran and the Muslim World.
Martin's Press CIAN LUND Utlandsägda TV-stationen Femman planerar nu att göra en ekonomisk storsatsning på svensk programproduktion för att försöka knuffa ned mediemiljardären Jan Stenbecks TV
De nya programmen är avsedda för den strategiskt viktigaste målgruppen, kvinnor i åldrarna
:s nyhets- och affärsprogram.
Den
Sedan har man den operachef som ännu inte utsetts och därbredvid en musikchef, som är Leif Segerstam.
Man vet vad man får.
Ett annat namn är den avgående Radioteaterchefen Stefan Johansson som har en mycket väl dokumenterad operakunskap.
Anders Bäckström efter idé av Bi Dahlborg Scenbild:
Som völvan, sierskan, rör hon sig barfota över golvet, strör ut sand i cirkelmönster, tänder ljus, dansar.
Han blev
Men Johan Bergenstråhle var inte ideolog, han var mer en målande och stämningsskapande regissör, och hans bästa film är nog den melankoliska " Slumrande toner ", vilket inte hindrade honom från att även göra de mer tidsenliga " Baltutlämningen " och " Made in Sweden ".
Att Magnus Härenstams band med Norge är många vet alla, inte minst efter " Fredrikssons fabrik ".
Det lovar Magnus Härenstam som översatt Dizzie Tunes norska till svenska, som sedan blivit svorska för den svenska publiken.
Premiär på föreställningen blir det den 20 september.
ETT AKTIVT intresse för ungdom och ungdomsfrågor gjorde att hon
Hennes gästfrihet var berömd, hon fann alltid tillfällen att ordna fest.
som extra tjänsteman på arbetsförmedlingen i Malmö.
" Arbetsförmedling i utveckling " och " Arbetsmarknadspolitik i förändring " är bara
Han levde efter sentensen:
Från
Många är också de som under åren mött honom genom musiken.
Den upplevelsen lyckades han förmedla.
Livstro, radikalism och ny sexualmoral handlade det om, enligt handboken.
.
Kontrakt och glädje Vid den här tiden lanserade sig en ny bokförläggare med sällsamma kvaliteter:
Då var det fart och kläm, så där en
Någon bok tycks han inte ha gett ut sedan
Poesi, gudomlighet, myt, livsextas, dödsmystik, underverk...
Frågan är om den inte rent av vill vara identisk med sitt stoff.
allt finns kondenserat i bilderna av den unge schamanens tankevärld.
månaderna, och efter att samarbetet med tyska Lufthansa blivit klart, blir inrikestrafiken en ny stor fråga att ta itu med.
Kritiska passagerare Det finns dock en annan sida av myntet.
Resultaten av utredningen kommer knappast att märkas förrän tidigast om ett år.
miljoner kronor för det första halvåret
miljoner kronor netto, sa SAS finanschef Gunnar Reitan då rapporten presenterades.
Tidningen har också pratat med Kleinwort Bensons Skandinavienexpert i London, Peter Lawrence:
- Här finns en allvarlig förtroendeklyfta, de är verkligen skakade, säger Sasha Serafimovski på Merrill Lynch till tidningen.
Aktiemarknaden flyttade upp aktiekursen ett par procent.
De högsta marginalerna fanns ( som vanligt ) i Coromant, som inte särredovisas, och Seco Tools som nådde marginaler på minst
Inhemsk efterfrågan De enda något dystra tongångar som fanns i rapporten var att en svag entreprenadindustri och dito byggmarknad gjorde att tillväxten för Rock Tools respektive Saw and Tools ( sågar och handverktyg ) inte kunde visa upp mer än drygt tioprocentiga ökningstal, vilket var rejält efter övriga affärsområden.
procent till
Expandera i öst De starka finanserna skall dock utnyttjas till expansion i Östeuropa och Asien.
Från TT-Reuter Den statsägda finländska banken Postipankki ( Postbanken ) redovisar en rörelseförlust på
För helåret
- Jag har länge i egenskap av ägarens företrädare följt med banken och jag vet att den, trots de allvarliga förlusterna på kontoret i New York, i grunden är i gott skick.
Den höga efterfrågan på sågtimmer har också lett till att lönsamheten för skogsägarna förbättrats.
Den enda plumpen i den annars mycket positiva rapporten för svensk skogsnäring är att konjunkturen för sågade trävaror försämrats under det senaste halvåret.
Resultatet, som efter första kvartalet uppgick till
miljoner kronor samma period förra året.
till
Cirka
En förutsättning för att få bidrag är att varje projekt ska spänna över flera länder.
Bidrag ges till projekt som främjar deras utbildning och sysselsättning.
miljoner kronor efter fastighetsförsäljning.
Efter alla turer avregistrerades Home Holdings från New York-börsen.
kronor per aktie.
miljoner kronor.
Sverige som EU Sverige ska självt bidra med lika mycket pengar som EU, vilket betyder att de
Högst
Partssammansatt För att genomföra SME i Sverige föreslås att en övervakningskommitté bildas som ska följa upp och utvärdera projekten.
miljarder kronor.
kronor senast betalt.
På dessa besked steg sedan Sandvik på eftermiddagens börs och B-aktien slutade
till
miljoner kronor i år.
miljoner kronor
Det framgick när bolaget igår presenterade sin halvårsrapport där substansvärdet per den
A-aktien backade
meter fritt leker livet igen.
- Visst deppade jag, men inte så länge.
I van Almsicks frånvaro tog den andra tyskan, Kerstin Kielgass, kommandot innan Malin började röra sig uppåt i fältet efter de
Hoppas att den har släppt nu.
meter är normalt min bästa gren och även om jag vet att det kommer att vara segt i dag på morgonen ska jag inte missa finalen, lovar den svenska silvertjejen.
x
Vår taktik höll inte eftersom jag inte simmade tillräckligt snabbt i dag, förklarar Christer Wallin.

(
minuter på Malmö Stadion eliminerades överraskningsmomentet från öbornas sida.
på Dundalk FC.
Uefa tillåter endast
En passus som fäller ÖSK, " Kuba " kom till Sverige fyllda
Det mycket sannolika är att Uefa väljer att ge Avenir en Uefa-cupplats med
utländska spelare samtidigt på banan, är ringa tröst - det är antalet utländska pass i den officiella uppställningen,
(
- Det var okej att jag blev utvisad, pressar Roger fram motvilligt.
Var inte i närheten av bollbanan.
:e minuten - med högern!
Legia bytte in den begåvade spelmotorn Leszek Pisz, som överraskande börjat på bänken.
Under de senaste
I alla fall för i år.
organisationerna fanns representerade på mötet, samtliga höll med om att makten borde koncentreras mer till dem än till Fifa.
Något som framför allt den afrikanska organisationen blev nöjda med.
LEIF BERG DN:s förslag till
sådana var med på
, råkade Solvalla ut för en jättefadäs.
- Hästarna går bra, och jag känner faktiskt inget större sug efter att köra själv.
Denne treåring var grymt bra i Locomites lopp.
Ingen hotade Inga faror hotade, och Avenir behövde inte bottnas:
Smokin Amy Star övertog ledningen efter
Lopp
Gravity andrapar utvändigt, försökte en attack
meter och var snabbt framme som första häst i andraspår för att senare få andrapar utvändigt.
kvar, slagen på sista långsidan och galopperade i slutsvängen.
och haft vinstchans om hon i stället gått fram utvändigt ledaren mitt i loppet.
, DD-1 Impish Hornline fjärdepar utvändigt, gick med i anfall
Super Vue övertog ledningen efter
Felix Brick rygg ledaren, kom ut i sista svängen och höll farten godkänt.

Quality Broline, New Mic, Bien Cote, Zoot Run ( alla i starten ).
Reparerade bra.
andrapar utvändigt, kunde inte hota.
kvar och var snabbt framme utvändigt ledaren, tröttnade till slut.
hekto per år.
Allt fler konsumenter väljer i dag bort kött med ben, såvida det inte säljs pannfärdigt, det vill säga skivat, så det kan stekas i en panna.
kilo urbenad lammstek
dl grädde
Köttet är färdigt när innertemperaturen nått
minuter, smaka av.

Som alltid när det gäller Butler handlar det om vällagad husmanskost inspirerad av det grekiska och italienska köket.
g
Skär tomaterna i grova bitar, spara spadet.
dl vatten och slå detta i grytan.
Servera grytan med ris eller kokt potatis eller som på Sicilien:
Lägg melonkulorna i en skål och täck med ett riktigt sött vin, t ex
LÄTTLUNCH Förslag på lättlagad sommarmat för sena semesterfirare och alla andra som tycker om god mat men som så här års inte vill stå för länge vid grytorna.
tsk malen ingefära
Servera kålen ljummen eller kall.
pressad vitlöksklyfta
Fräs lök och kött ett par minuter i oljan, strö på ingefära och peppar, sätt till soja, vinäger, vatten och buljongtärning.

Låt krämen svalna.
- Det är ett brev från Lagrell, Bengt Madsen ( vice ordföranden ) och Lars Christer Olsson ( generalsekreteraren ).
- Ja, det kändes mycket bättre under samlingen inför matchen mot USA i Norrköping.
- Nej, jag tycker faktiskt inte att det är någon katastrof om vi missar EM i England, även om jag givetvis önskar att vi kommer med.
Sedan vet jag ju inte om alla i fotbolls-Sverige tycker likadant...
Men vem är bättre skickad att sköta det här jobbet?
x
- Ibland är det stolpe ut, ibland stolpe in.
Simningen stämde inte heller på morgonen, det kändes segt.
En taktik som sprack redan på den första sträckan eftersom startmannen Christer Wallin inte var bättre än sjua efter de första tvåhundra meterna.
- Jag tror att det kommer att lösa sig.
Trött på all uppmärksamhet och oerhört besviken lämnade Franziska van Almsick snabbt EM-stadion efter försöken på onsdagsförmiddagen.
Direkt efter försöken började naturligtvis spekulationerna om huruvida den tyska lagledningen tänkte göra en ny så kallad " chrunackare ", det taktiska rävspel som gav van Almsick VM-guld och världsrekordet på
meter fjäril men övertalades att stryka sig till förmån för det svenska guldhoppet Louise Karlsson som var nia i försöken.
Så även i simkretsar hade säkert många mer än gärna bytt ut samtliga de hittills insamlade silvren under detta EM mot ett endaste guld.
Förhållandet är detsamma som gentemot Norge vid senaste friidrotts-VM.
Vilket förvisso var på tiden.
meter är Sverige regerande världsmästare.
Den positiva svensköverraskningen för dagen var Malin Nilsson, som äntligen fick vinna en individuell medalj i ett stort mästerskap.
I den finalen fanns också årets fynd i svensk simsport:
i fängelse - som skulle rädda sportens alltmer ifrågasatta status.
miljoner kronor har så länge frysts inne och det lär uppenbarligen dröja innan han får ställa sig i en boxningshörna igen.
Därför tror jag att det här blir bra för Ingela, säger Lena Wallin på Svenska Basketbollförbundet.
- Vi vill ha en spelare som har samma attityd till basketen som Ingela har.
mål och
Aldrig mer Brynäs - Det är Brynäs sätt att behandla mig som inte känns bra, säger Johnsson utan att vilja gå in på vilket sätt.
Så mycket är jag absolut inte värd.
Men Brynäs blir det inte.
En glädje som omgående fastnade i halsen.
- Av dessa
.
Vilar tungt Ironiskt nog avgjordes Arnor Gudjohnsens medverkan bara timmarna före avspark, hade han sagt nej till spel och hamnat utanför 16-mannatruppen, kunde ÖSK i dag tagit sats mot Europa.
Det svenska dotterbolaget till tyska Röder hävdade att bolaget hade avtal med VM-arrangören om att stå för tältbyggena.
" Frågan är om det finns skälig anledning att anta att VM-bolaget förfar på sådant sätt att det undandrar sig att betala skulden.
Men aktiebolaget kommer väl att gå med plus minus
Då blir det inga pengar för Röder eftersom det bolaget kommer att visa plus minus
och att biljettintäkterna läggs i ett annat bolag, blir han förskräckt:
JENS LITTORIN Tänk dig en förbundskapten i fotboll som får följande
val.
Nick Faldo är självskriven.
toppnamnen.
och var lagets bäste poängplockare.
Detta motarbetas dock av Europatourchefen Ken Schofield som ser förslaget som ytterligare en uppmuntran för de bästa européerna att fly till USA-touren.
På måndag vet vi om skottens sympatier för svenska golfspelare består.
En som ser fram emot den nya jordenrunt-seglingen är Ludde Ingvall, som ska vara skeppare på den svenska båten, Nicorette.
Till skillnad från Whitbread, får deltagarna inte bygga sina egna båtar.
och därefter vart fjärde år.
Av de
före GM I Khenkin, Israel
, Wallace Australien- GM Farago, Ungern
I dag torsdag kl
toppstick behövde Syd
Bättre hade varit att ge sig på klövern med esset och en liten mot knekten med bibehållna förbindelser i hjärter.
Vissa invandrargrupper är svåra att nå via traditionella institutioner som arbetsförmedlingen, andra har svårt för att tillgodogöra sig vanlig så kallad katederundervisning.
Därefter ska de genom olika former av projekt kunna förbereda sig för arbetslivet.
svartklädda tjejer i 20-års åldern stod strategiskt placerade i närheten av scenen för att kunna glida längre fram när konserten startade.
Några minuter över
kronorna för den
Delar med pappa Klasskompisarna Jesper Normén och Emi Löfgren,
kronor styck.
kilometer i timmen.
Spåret dras österut från Rosersberg till flygplatsterminalerna och sedan åter till Norra stambanan vid Odensala.
arbetstillfällen under
tåg i timmen.
minuter, Solna-Bergshamra på
Och då avgörs om spåret alls ska bli av, hur det ska byggas och finansieras.
Tanken med att vara ute i god tid är förstås att alla berörda, kommuner, enskilda och kulturvärnare, ska kunna ha en god chans att komma in med synpunkter.
Någon byggplan i tiden redovisas inte i det omfattande underlaget, ett A 3-häfte på
Sommaren är slut.
Det betyder att sommaren är slut, åtminstone enligt den kommunala tideräkningen.
Men det är klart, så länge solen skiner skulle hon önska att allt var öppet.
Om drygt
Den enda barnsjukvård som i så fall blir kvar på Danderyd är neonatalavdelningen ( för nyfödda ), barnhabiliteringen och barnhälsovårdsöverläkaren ( men även dessa verksamheter kommer administrativt att tillhöra barndivisionen på Karolinska sjukhuset ).
av de cirka
- Jag blir orolig för konsekvenserna för barnens del.
Här sitter vi i en klinik som är helt nyrenoverad för
och ett knasiga minnen.
- " Vill du ha en flaska sherry?
Med humor och en gnutta vänlighet kan vi bygga broar mellan både generationer och socialgrupper menar Ayve Jansson.
Förhoppningsvis var det inte så hon såg ut.
Ett vittnesmål om medkänsla trots tidtabeller och jäkt lämnar Per-Åke Löfdahl.
Det känns skönt att det finns människor som bryr sig.
.
Trots att de ligger och harvar i botten av serien.
Jan Lewenhagen Strax före midsommar kom budgeten för de tänkta sommarspelen i Stockholm år
Ernst & Youngs mest pessimistiska utfall, bland annat med hänsyn till dollarns framtida utveckling, hamnar på minus
miljarder - kommer från de internationella storföretag som sponsrar spelen i egenskap av arrangörer.
miljarder.
Frågan har väckts på senare tid om staten är skyldig att betala ersättning till kärnkraftsägarna vid ett avvecklingsbeslut.
Mats Hulth vill inte diskutera ekonomi.
- Vi vill att man börjar kärnkraftsavvecklingen med att stänga Oskarshamn
Fler är på väg.
Men det är hyresgästen Property Projecting Sweden, PPS, som rustade upp det gamla Domushuset och nu hyr ut butiksytorna.
De flesta av butiksägarna har gott om tid att sätta sig en stund i kaféet och berätta om sina svårigheter.
Därefter är det dags att packa ihop.
Eftersom även försöken att värva en bank, en snabbmatskedja eller ett systembolag har misslyckats, saknar Karl Johan-gallerian ett klassiskt lockbete för att locka in kunder.
månader blivit en förlustaffär för alla inblandade.
Den personal som försökte släcka elden med hjälp av en brandsläckare tvingades ge upp sina försök och brandkåren tillkallades.
Normalt har de en mycket lång livslängd.
Deras uppgift är kortfattat att ta hand om den " överblivna " ström som bildas i lysrörslampor.
timmar per dygn.
- Det skulle inte spara tillräckligt.
Nu går det dessutom undan:
av socialdemokraternas kandidater till EU-parlamentet på scen i Tyresö inomhuscentrum.
Han påpekar att Folkrörelsedagen alltid brukar gästas av en känd politiker och att Ingvar Carlssons tal bara blir en liten del av programmet under dagen.
Den flotta gesten ger vänsterpartiets Ulla Hoffmann inte mycket för.
Enda skillnaden i år är att Centrumbolaget inte gått med på högtalarförstärkta möten veckorna före valet.
Norrmalm
Polisen tveksam till huruvida det finns ett kräftbestånd i sjön eller ej.
Inget napp.
En kvinna grips för snatteri när hon försöker ta en sax som används när man knyter fiskeflugor.
En kvinna larmar polisen, som medlar.
Länsväg
En okänd man klipper till en vaktmästa-re i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan.
Vallentuna
Brandförsvaret larmas till en markbrand i Tveta.
Inga allvarliga personskador, men olyckan orsakar snabbt köer på Värmdövägen.
Pistolen var laddad, men för att den ska kunna avlossas måste man först osäkra den genom att göra en mantelrörelse - och det gjorde aldrig den troligen narkotikapåverkade mannen.
Räknat på
Deras skyddsombud hade ihärdigt drivit frågan, medan arbetsgivaren sa nej.
Men vi vänder oss emot de opportunistiskt snabba besluten, deklarerar Ulf Jeising, ordförande i länets åkeriförening.
Den får med liggande beslut inte användas
Vi fajtas inom de ramar som gäller och hoppas nu först på en mildring av beslutet om miljözoner.
Vad Norrköpings miljöansvariga tycker om det är lätt att räkna ut...
) och Peter Bergius (
) vid Carlbergs Allé; i dag utgör de kvarteren Resedan och Rosen mellan Odengatan och Karlbergsvägen samt en rejäl bit av Vasaparken.
äppelträd och nära
I stället gjorde de fina karriärer i den akademiska världen - Bengt på riks- och antikvitetsarkivet, Peter som professor i naturalhistoria vid Collegii Medici i Stockholm.
Affären gick alltså med vinst.
Det verkar inte bli så mycket simmande av, mest flyter kursdeltagarna omkring som frustande, långsamma valrossar, ibland vid ytan, ibland försvunna.
- Mer som en padda än som en hjälte, anser Åsa.
poäng när Alvik vann med
omgångar.

Fogelberg gjorde båda målen när Fornudden besegrade NB 87, från Karlstad, med
år Tyresö, Ulrika Kalte,
Där steg de ombord på en skärgårdsbåt.
Sen bar det i väg igen.
Under färden mot Haninge centrum passerade de den nya rondellen vid väg 73/Södertörnsleden, och därmed var den nya vägsträckningen invigd.

Ethel Carlsson och Anita Höök är
Det gäller att sjunga ut, ingen behöver känna sig blyg i dag, säger han från scenen.
" Ska man applådera nu?
undrar någon i publiken.
Kungen talar om den vackra naturen, de omfattande ekonomiska problemen, kommuninvånarnas stora uppoffringar och om hur han själv som ung officer lärde känna framför allt Haninge skärgård, dit han ofta och gärna återvänder.
Mer på Allmänt, del A EU-pengar till småföretag Småföretag i Norrland, Bergslagen, Småland, Öland och Gotland kan ansöka om färska EU-miljoner.
Mer på Ekonomi, del C Raketen nytt hästspel Raketen heter hästsportens nya spel.
Mer på Allmänt, del A Ryska armén på krita Den ryska krigsmakten lever på krita, soldaterna står utan lön och stjäl alltmer.
friskolor hotas Sveriges
Hennes man arbetade på Mururoaatollen efter kärnvapenproven.
Rushdiedomen har blivit ett vapen i maktkampen i Teheran, men Khomeini har gett regeringen makt att häva domen.
Mer på Politik, del A Hembygdsvännen Per-Åke Unaeus anordnar kl
Men Per-Åke Unaeus är av annan mening.
Bellmanspoppel - Det är nog bara snack.
Men det är grönt som säljer.
Den har dugt åt allt från ost och soppor till öl och kaffe.
nya gröna varumärken lagts till de tidigare
För inte kan väl landets största producent av kärnkraftsel få ensamrätt på en så strålande slogan?
De vill bryta det mentala blocktänkande som alltjämt lever kvar, men också få hjälp att disciplinera sig.
Redan detta verkar stabiliserande.
Man får lov att gå försiktigt fram.
Substans tenderar att gå före form i människors utvärdering.
En traktat måste vara tydligt skriven och engagerande i sina värden, ungefär som amerikanska rättighetsför-klaringen.
För ett parti är det naturligtvis inte likgiltigt hur starkt väljarstödet blir.
Det politiska innehållet i och de politiska konsekvenserna av ett nej till vidgat samarbete måste diskuteras grundligt under valrörelsen.
Handlar det om att betygsätta olika svenska partiers EU-politik?
I den mån resultatet i en opinionsmätning om partisympatierna inför EU-valet skiljer sig från vanliga väljarbarometrar får man därför anta att avvikelsen har att göra med partiernas hållning i just EU-politiken.
mot
Det tycks gå bra för partier som väljarna i grova drag vet vad de står för.
Mer oroande är Temos partisympatimätningar för kds och folkpartiet.
?
Mellan år
Det ökar sårbarheten.
Och de verksamheter som betalar mest är inte nödvändigtvis de som sysselsätter flest - även om Industriförbundet med sina förslag hoppas få fram
Här formuleras mycket av de ekonomiska ambitioner som saknas i den pågående EU-valdebatten.
Men EU gör dem bättre, och till en lägre kostnad.
Redan efter det att Sverige lämnat in ansökan den 1 juli
Hela 1980-talet dominerades inflödet till Sverige av nordiska och andra europeiska företag medan amerikanska och japanska lyste med sin frånvaro, trots att de satsade kraftigt i Europa som helhet.
för mer än
.
För utländska investeringar i Sverige framträder den omvända bilden.
Vid ett svenskt EU-nej hade verksamheten hamnat i Tyskland.
miljoner kronor i en nyetablerad karbonatfabrik för att förse den svenska pappersindustrin med material.
saknar motstycke under 1980-talet och kan inte enbart förklaras med den svaga kronkursen och konjunkturuppgången.
Låga löner och kostnader är inte eftersträvansvärt i sig - förmågan till kunskapsutveckling och hantering av ny teknologi är viktigare - men kostnaderna får inte stiga mer än produktiviteten.
I det avseendet är personvalssystemet till EU-valet politiskt och tekniskt en bedrövlighet.
.
Först räknas varje kandidats förstahandsröster.
Justitiedepartementet fick då det formella beskedet att mannen hålls i förvar av säpo.
En fransk utredningsdomare utfärdade på onsdagskvällen en internationell arresteringsorder för algeriern.
Förhandlingarna pågick hela dagen och handlade om huruvida det är möjligt att vara officer i det svenska försvaret och samtidigt vara med i en mc-klubb som ingår i Hells Angels-sfären.
Det ledde så småningom till ett ultimatum.
Arbetsdomstolens dom kommer den 5 oktober.
Familjen blev riksbekant i påskas, efter ett våldsamt tumult utanför villan vilket massmedia blåste upp som " rasbråk ".
Det material som säkrats på platsen ska nu analyseras.
Det har Kamela Labadi själv berättat under polisförhör efter nattens brand.
Och för att kunna avskeda en anställd på grund av hans föreningsaktiviteter så måste han vara med i ganska så graverande organisationer.
Så här års i fjol var det " krig " mellan jägare och samer, när regeringen släppte statens fjällmarker fria för småviltsjakt.
För i grund och botten är det inte de enskilda jägarna de är ute efter.
ELSA MAGNUSSON Hur vanligt är det med järnbrist?
mg järn per liter.
En riskgrupp är kvinnor som har ovanligt kraftig menstruation.
Professorn i rättspsykiatri Lars Lidberg har hörts av hovrätten inför stängda dörrar.
" Saknar uppsåt " Advokat Claes Borgström företräder Guillermo Marquez Jara som tingsrätten dömde för medhjälp till mord:
Detta eftersom han kanske borde tagit reda på både om vapnet var skarpladdat och hur de skulle gå till väga när de gick fram mot entrén.
Hans utfrågning av barn, föräldrar och lärare visade att så gott som samtliga fall av svår depression i åldersgruppen
Den mest dramatiska ökningen står tonårsflickorna för.
Dessutom har de tyngre problemen, svåra relationsstörningar inom familjen, ökat i antal, säger Inger Dahlberg vid Landstingsförbundets hälso- och sjukvårdsavdelning.
En del behöver mycket mer tid och respons, säger Kjell Nilzon.
- Barn kan hålla tyst länge om sina problem, säger hon.
De skulle landa vid Björsared utanför Göteborg när vinden plötsligt kantrade och ballongen välte nära marken.
Som när Kaknästornet fick sig en törn för några år sedan.
Ballongen ska vara godkänd.
- Före start ska meteorologerna kontaktas, man har skyldighet att informera sig.
meter hög, ska inte flyga flygplan heller.
Irakisk television sände på torsdagen överraskande det tal i vilket Jordaniens kung Hussein hårt kritiserar Saddam Hussein.
- Saddam, vi är med dig in i döden.
När Irak invaderade Kuwait
Mina medpassagerare i kabinen har alltså varit några av Zagrebs och Kroatiens få återstående serber.
Sedan senhösten
och
Serbernas exodus från Kroatien började med etnisk rensning och terror mot serber i Dalmatien på våren
serber som levde i Kroatien vid den sista jugoslaviska folkräkningen
ungrare i norra Vojvodina och
KURT MÄLARSTEDT DN:s korrespondent WASHINGTON.
Han sade att den amerikanska regeringen måste göra något för att undanröja de " fördärvliga " effekterna som Taiwan-presidenten Lee Teng-huis besök i USA haft för relationerna mellan de båda länderna.
Problem med visum En talesman för president Bill Clinton betonade än en gång att också andra överväganden utöver Wus frigivning är avgörande för om Hillary Clinton skall delta i konferensen.
Ändå kvarstod viss osäkerhet om åtgärdens vidd, eftersom flera av lägren nära gränsen till Rwanda och Burundi redan var i det närmaste tömda.
Politiker på besök letar upp honom, liksom journalister och jordenruntseglare från olika länder.
- Det är fullkomligt idiotiskt, säger han.
Många varför Varför har de lokalanställda på bombatollerna aldrig fått undergå systematiska läkarundersökningar?
?
Det är framför allt när det gällt den franska kolonialismens maktspråk de ställt upp.
sidor vartdera.
Fransmännen överförde
och kanske är de inte riktigt
I ett hus har Bengt Danielsson sitt bibliotek om
sprängningar skall genomföras mellan den 1 september i år och den 31 maj nästa år.

För kvinnor har det skett många framsteg sedan
flickor i vissa provinser.
punkter för att värna kvinnors rättigheter - den första är att kvinnors mänskliga rättigheter är allmängiltiga och odelbara.
Risken att få hjärtinfarkt för de patienter som ingick i studien var i och för sig inte större än
Behandlingen av kvinnor och män efter hjärtinfarkten och den sammantagna dödligheten är ändå densamma.
Fler kvinnor än män levde ensamma, vilket förklaras av att kvinnor i snitt är
Varken efter de första
Både överlevnaden på kort sikt och på lång,
I valen till Europaparlamentet i de " gamla " medlemsländerna
De som helt eller ganska säkert inte tänker rösta uppgår till en fjärdedel av alla,
De kommer också i hög grad att rösta i EU-valet.
I åldersgruppen
Centern får samma resultat,
år och är upptagen i röstlängd.
procent av rösterna i hela landet deltar i fördelningen av mandaten.
Röstning kan ske sedan i går ( på posten ) fram till valdagen den
När reser de?
undersökningar från Temo.
procentenheter sedan i juni.
Uselt för kds Det är främst moderaterna och miljöpartiet som ligger klart högre i EU-undersökningen än i väljarbarometern.
För Maria Leissner och folkpartiet, som försöker profilera sig särskilt på EU-frågan, går det dåligt - och för kds riktigt uselt.
, kds
Moderaterna
).
), centern
).
Under spärren Främst vänsterpartiet men nu även miljöpartiet ligger klart över sina resultat i riksdagsvalet för snart ett år sedan, då de fick
BÖRJE KARLSSON Kvinnoförbundet har passerat gränsen.
Att de per brev eller på annat sätt agiterar för sig själva är helt okej, men själva valhandlingen ska väljarna stå för själva.
miljoner kronor har kds fått av statliga medel till sin valrörelse inför EU-valet.
Alf W Johansson anklagade honom för att ha undertryckt den antifascistiska opinionen under kriget.
Vår neutralitetstradition och vårt modernitetsbygge gjorde det tidigare omöjligt att diskutera alternativa förhållningssätt under kriget.
Hans bedömning var att vi behövde breda marginaler för att hålla samman landet.
Det klargjorde folkpartiledaren Maria Leissner när hon på torsdagen utfrågades i radion.
Hon vill ha med Sverige i Västeuropeiska unionen för att ställa insatsstyrkor till FN:s förfogande, och är inte heller främmande för ett inträde i Nato den dagen försvarsalliansen omfattar även de östeuropeiska och baltiska länderna.
Det blir inte samma parti som han röstade på i riksdagsvalet för ett år sedan.
Det är mitt huvudskäl.
- Men det märks att det är val.
Går i mörkret från U-Bahn, som ligger som ett mullvadshål, till S-Bahn, som ligger som ett mullvadshål på andra sidan gatan och härbärgerar ett gäng ungdomar ur generation X i den leriga ödsligheten.
Bilarna blänker till, svänger och försvinner.
Städer ska inte projekteras.
Flera polispatruller kollar flera rattfyllerister.
- Jodå, jag ska till exempel kämpa för att jag ska få mindre betalt för att jag jobbar där, mässar Gösta aningslöst.
Men inte heller han möter nån förståelse, inte ens från sina egna.
Bengt Gustafsson är välkänd astronom och Sveriges förste verklige astrofysiker.
Serietecknaren Lena Ackebo har förklarat krig mot fördumningen, inte bara i TV, utan varhelst den uppenbarar sig - i reklamen, på firmafesten, hemma hos såväl överklassen som underklassen, i de kulturella finrummen och i tvättstugan.
Inledningsserien " Här bor Noréns " är en härlig drift med det borgerliga kammar-dramat " Ung och fri, " en väl-avlyssnad rapport från den välbeställda unga överklassens tomma konversationer och " Vi ses i nya Brickemossen ", ett reportage från det urspårade folkhemmet och dess konsumism.
procent täcks av medlemsskatten på
miljarder kr likvida medel av en förmögenhet på dryga
Ska vi leva upp till detta krävs en snabbare och radikalare " privatisering " än den process som nu pågår!
Men en viktig orsak är med all säkerhet att polisen tidigare inte på bred front sett över sina arbetsmetoder.
För polisen innebär det en mer professionell och framsynt hållning.
Och vi tror att vi gör rätt i att återvända ut i lokalsamhället i mindre polisstationer.
Hans problem är snarast det motsatta:
Som många tidigare Gyllen-sten-romaner gestaltar den ett Hadesbesök, ett frambesvärjande av de förflutnas gestalter och det hus som de vistats i.
DE BÅDA SENASTE Gyllen-sten-romanerna har en rad beröringspunkter sinsemellan.
I rollerna:
De är de första som gjort denna sorts komedi utan att gjuta överdrivet många tårar över det som varit.
Naturligtvis klantar han till det.
Det som lyfter " En på miljonen " är Herngrens och Holms totala respektlöshet.
" En på miljonen " är en orättvis betraktelse.
Kejsarens nya skola var pinsamt naken.
Men någon övergripande plan finns inte, och därmed är IT i skolorna helt beroende av hur kommunerna prioriterar sina resurser, och av lärarnas kompetens.
Om det är vad landets
Företaget har nyligen gått ut med ett erbjudande till landets grund- och gymnasieskolor:
Hon har bland annat svarat för danska versionen av " Här är ditt liv " och ett nöjesblock på lördagar kallat " Lördagskanalen ".
Katarina av Klintberg kommer från KF Stormarknader där hon varit affärsområdes-chef sedan
:s kanslichef Loa Andersson blir i höst tillförordnad TV
producerande kanaler till enbart sändande.
" Den mycket unga debutanten, borde man kanske understryka; Nerman är född
Nerman rispar och fräter, klipper av och klipper till:
stygn/från nos till sagovärld.
Det är sent på jorden och Schein har fyllt
" Varning!
Så farligt är det inte.
år senare kom " Makten ", Scheins uppgörelse med den offentliga sektorns ineffektivitet.
Visst är Schein en bra logiker.
Kanske har det med rastlösheten att göra.
En actionfilmslukare kan till sin förvåning finna att han fångats av en scen ur en fransk nya vågen-film.
För att komma undan utmätningsmän som är ute efter hans bil svänger han på måfå in på en garageinfart till en förfallen egendom.
Ändå har i mitt minne alla de stora scenerna inte trängt undan bilden av den lilla golfbollen.
Wilder regisserade också film noir-klassikern " Kvinna utan samvete " ( " Double Indemnity ",
Både exempelvis " Kvinna utan samvete " och " Sunset Boulevard " visas i
Redan i första kapitlet störtar sig Floria Tosca i Tibern från Castel Sant'Angelos balustrad efter att ha dödat polischefen, baron Scarpia.
Hos Capriolo gestaltas denna erfarenhet inte bara som en konflikt mellan könsroller, utan som en nära nog metafysisk insikt om villkor som ligger utanför eller på andra sidan sinnligheten.
Hans lätta sensualism och deras gemensamma, melodramatiska kärlek väger lätt inför ett möte där själva existensen står på spel.
LARS-OLOF FRANZÉN EN NY BOK Paola Capriolo Av kärlek levde jag ( Vissi d'amore ) Övers.
Det finns en tavla i Moderna museets samlingar som kallas för " Barnets hjärna ", målad av den italienske surrealisten Giorgio de Chirico på 10-talet.
Det omogna fosteranlaget kan liknas vid en hamburgare med ett yttre cellager, som blir hud och nerver, ett inre som blir mag-tarm-kanal och ett mellanlager som blir muskler och blodorgan.
miljoner år sedan som däggdjurens och insekternas utveckling skildes åt.
procent av kroppsvikten.
I HAR ärvt en instinkt för språkinlärning och från början kan vi lära oss alla språk.
Hjärnforskaren Eric Kandel har i sin välkända lärobok i neurovetenskap erinrat om psykoanalytikern René Spitz observationer på 40-talet.
Beteendegenetik är samma gamla unkna lära, fast nu i nya kläder.
Om en skada uppstår, så kan närliggande nervceller som legat i träda ta över.
Jag tror knappast att man funnit innehållet anstötligt.
Den mer köttigt grove än finstilt vitale Nick Nolte i titelrollen rapporterar hem vid en av tidens kopieringsapparater.
DET ÄR PÅKOSTAT och yppigt, färglagt i utfrätt pastell, någorlunda välspelat - men dessvärre totalt meningslöst.
min OM ANG LEES förra film " Bröllopsfesten ", en mångbottnad relationskomedi om homosexualitet med förhinder, handlade om kulturkrockar mellan öst och väst så kretsar hans nya film kring generationskrockar.
" MAT, DRYCK, MAN, KVINNA " är ett doftande drama där de långa inbjudande sekvenser där gamle Chu kärleksfullt och sinnligt tillreder sina rätter av smakliga råvaror utgör hjärtpunkten.
En elak rik tant ärver huset och får nys om att det finns en skatt begravd någonstans innanför dess väggar.
Snälla, melankoliska Cas-per blir säkert barnens vän.
För första gången är Sverige representerat i programmet - med inte ett utan
Allt är således den engelska popens förtjänst, som alltid.
Till detta tema passar monologformen utmärkt.
Självömkan och arrogant manlighet växlar i en lustig stafett.
Pladdret måste få ett slut.
Mest spelad i svensk radio sommaren
juni.
Det gör Connells gärna till ringande gitarrer och mandoliner, nu för tiden mera lika Byrds än R.E.M., vilka Connells tidigare jämfördes med.
Sådant sysslar inte mindre kommersiella radiostationer med.
FOTNOT:
den något halsbrytande jämförelsen med kinesiska rådgivare till kejsaren för flera
Dum vore väl den minister som inte tar till vara sådan kunskap.
Kvarstår så också fläcken på Suzanne Osten som fick sin
i Västerås med Axel Ljungdal som flottiljchef.
på uppdrag av SAS verka som rådgivare resp operationschef för olika flygbolag med relationer till SAS.
FRÅGADE MAN honom om något speciellt flygminne berättade han gärna om kurirflygningarna, för vilka han blev chef efter det att K G Lindner blivit nerskjuten av tyskarna.
Men allt gick bra.
år.
Så jag satte i gång att bygga en nyckelharpa och började spela, säger Curt Jinder.
barn spelar något instrument, men det är bara Åsa som är professionell.
- Det är omöjligt att försörja sig som riksspelman.
romanerna, men visst finns mina egna erfarenheter med.
Väldigt intresserad faktiskt, och jag älskar ( nåja ) att lyssna på politiska debatter.
En skärpt och koncentrerad kvart åt var partiledare kunde ha räckt.
Höra dem djupanalysera FN:s barnkonvention.
Göran Sommardal, Göran Malmqvist och Carl Rudbeck berättade så spännande och medryckande om klassiska kinesiska romaner att även den som normalt är smått allergisk mot drakar och " vidunderliga skrönor " fylldes av läslust.
år.
- Aldrig i livet!
Ärlighet bäst Det är de som vårdade Gustav som kommer till tals.
Den är tänkt som lärobok, men är högst giltig även för alla dem som jobbar inom vården, för patienter och anhöriga.
Det var inledningen till ett långt samarbete.
?
Alltefter som Gustav blev sämre, oftare blev arg när han inte förstod, trillade, gjorde sig illa och blödde, fick tarminfektioner och till slut blev helt sängliggande ökade oron helt naturligt bland personalen.
För några andra ledde liknande situationer till överrumplande stark ångest, tystnad inför de flesta arbetskamrater och hivtest, i hemlighet.
I Sverige har ingen blivit smittad i vården, trots att ett femtiotal personer stuckit sig på nålar som använts för provtagning på hivsmittade patienter.
miljoner kronor det första halvåret i år.
Vi har haft en bra orderingång i de flesta enheter, inte minst i USA.
Sammanlagt redovisar koncernen ett resultat på
I prognosen medräknas inte effekterna av Protorp-utdelningen i fjol.
De svenska marknaderna tog ett glädjeskutt när de fick nyheten från Frankfurt.
Lombardräntan sänktes från
Tanken är att lägre räntor i Tyskland ska göra det mindre lönsamt att köpa räntebärande papper noterade i D-mark, vilket i sin tur ska få internationella placerare att sälja D-mark och köpa andra valu-tor, främst dollar.
Det är de
års taxering godkändes
kronor, vilket kommer att minska antalet reseavdrag ytterligare.
De kommunalt beskattningsbara inkomsterna i Sverige har ökat med

Pengarna betalas ut som en engångssumma till kommunerna i januari.
Hur förklara att inkomsterna steg med betydligt mer?
En del svarta pengar blev därmed vita.
Den internationella delen utanför Norden har ökat från
I dag är PLM och Pechiney lika stora efter branschens
procent till
Störst försäljningsökning hade plastdivisionen med
För hela
Detta får, i sin tur, en effekt på valuta- och kapitalflödena som medför att kronan försvagas och att räntorna stiger.
Bristen på kunskap har i stället gett fritt utrymme för fördomar.
krisuppgörelser med den dåvarande borgerliga regeringen, i syfte att rädda den fasta kronkursen.
Den höga arbetslösheten kan krympa i små steg, men något utrymme för att inrätta nya offentliga jobb finns inte.
Även om den interna processen fram till den extra partikongressen i mars kan ta sin tid, så borde det stå klart i förväg vem av dem som slutligen kandiderar.
Men hittills tyder inget på annat än att socialdemokraterna håller fast vid den inslagna vägen, med antingen Mona Sahlin eller Jan Nygren i spetsen.
Metall och Sveriges verkstadsindustrier gjorde upp även för
Regelverket kring pensionsförsäkringarna blir en senare fråga.
JOHAN SCHÜCK Hushållen minskade sitt sparande under första kvartalet
miljarder kronor, samtidigt som skulderna ökade med
till
miljarder kronor - att jämföra med
procent av hushållens placeringar.
I förhandlingarna med Arbetsgivarverket nöjer sig ST med att kräva att övertidstaket på
år i rad.
Det var i överkant i det intervall på
miljoner i fjol, och vinsten per aktie blev
Samtidigt fortsätter efterfrågan att vara stark på Atlas Copcos stora investeringsprodukter som gaskompressorer och borriggar.
- Det är klart att vi lyssnat på kritiken.
.
Det datumet kommer i framtiden inte att vara mest känt som dagen då patentet på våffeljärn registrerades, beskriver en annons i skämtsam ton.
Intresset är kul, men överraskande stort, konstaterar Nancy Holm, informationschef för Microsoft i Norden.
I USA fokuseras mycket av intresset till huvudpersonen Bill Gates.
Lanseringen har alla möjligheter att bli en klassiker i konsten att få medierna att trissa upp stämningen.
Strax efter klockan
procent.
Skanska bedömer att resultatet för helåret
Efter några dagar omvärderades dock affären och aktien påbörjade en stigning från
kronor, att jämföras med torsdagens sista betalkurs för A-aktien på
öre till
Det i Reutersystemet noterade Fermenta ämnar fortsätta sin renodling mot ren fastighetsförvaltning.
Jesper är nämligen delad trea med
Vad ska då hända när du börjar spela bra?
För Per-Ulrik Johansson börjar däremot kraften att sina.
DN-TT-Reuter NEW YORK.

ATP-turneringar i år - den senaste i Los Angeles i söndags.
Första kvarten:
), Spanien-Johan van Herck, Belgien, Goran Ivanisevic (
), Tyskland-Javier Sanchez, Spanien, Jonas Björkman, Sverige-kvalspelare, Thomas Enqvist (
Närmast prispallen var Maria i VM
sekunder före kanadensiskan Silken Laumann.
hundradels sekund sämre än Brandins.
Den besättningen finns inte kvar, i gengäld har Sverige en ny kvartett som kämpar om medalj i fredagens final.
Two Plus Two har fin form och får elitjockey i sadeln.

Täby Open Sprint,
En luring.
Championjockeyn Fredrik Johansson försämrar inte chanserna.
Stolöpning,
BRITA SVEDLUND Mitt i högsommaren och den brådaste skördetiden är grönsaker dyrare än under mörka och kalla december.
Priserna bygger på vad grönsakerna kostar i handeln.
De bygger på import- eller odlarpriser och ett påslag i grossistledet på
Men utomlands finns stora volymer med grönsaker som vi skulle kunna ta in om konsumenterna ville ha dem.
Och när priset på prima stora tomater gav odlarna
kronor i butiken.
Tomater och gurka har blivit nästan
DN Konsument har jämfört
Detta utan att ha tagit ställning till kvaliteten.
Till Rinkeby torg vallfärdar folk långtifrån för prisets skull.
På Hötorget mitt i Stockholm går det knappast att hitta en grönsak som säljs enligt denna lag, som för övrigt dessutom stöds av ett EG-direktiv.
Priset var
Man har hittat en hel del missförhållanden och Ica, Konsum och Dagab ska nu få komma in med svar på hur man tänker åtgärda detta.
Livsfarliga DN Konsumentombudsmannen, KO, kräver att försäljningen av
Klockbitringen, som består av
- Det gäller ju små barn och därför vill vi att domstolen för första gången prövar lagen, säger ställföreträdande KO, Per Eklund, som driver fallet.
miljoner tamponger som hunnit tillverkas på den trasiga maskinen vid Mölnlyckes dotterföretag i Australien.
- Vi kommer att ersätta återsända paket med inköpskostnaden plus porto, säger Bengt Johansson, Mölnlycke Konsumentprodukter AB i Kungsbacka.
I VM förra året missade Brandin finalen sedan hon förlorat ett uppsamlingsheat.
Jag låg sist efter
Danskan ser mycket stark ut, men det gör även Maria.
Efter det tyska " undret " kom det kinesiska.
Vreden över DDR-dopingen var större än längtan efter tyska medaljer.
Internationella simförbundet, FINA, har dock inte alls varit lika drivande i antidopingarbetet som friidrottens motsvarighet, IAAF.
Men samtidigt är EM den största och kanske enda rimliga möjligheten för Malin Nilsson och Therese Alshammar att nå individuellt framskjutna placeringar vid ett internationellt mästerskap.
Och så dessutom av allt att döma kinesiskorna tillbaka igen.
svenska fotbollsproffs i den italienska ligan.
år.
Den var möblerad och klar.
.
år på sig att trygga framtiden ekonomiskt.
Så är det i Italien.
- Det passar mig utmärkt.
Tvåa i Europa för fjärde gången i detta EM.
I nästan
Dementerade rykten Tidigare i veckan tog hon själv till orda vid en presskonferens för att dementera rykten om att hon var på väg att ge upp simningen.

Och till OS ska vi bli ännu bättre.
Om knappt ett år i Atlanta tar förhoppningsvis karriären ännu en ny rolig vändning.
Den som slår
tävlingsdagarna.
Damerna har inte vunnit sedan
hundradelar från brons.
Trots sjukdomar, skador och allmänt tonårsstrul som påverkat simningen slog hon inte bara svenskt rekord - hon överträffade också mamma Britt-Marie Smedhs femteplats på EM i just Wien
Förbundskapten Hans Chrunack var också mycket imponerad av Therese simning.
i B-finalen.
dagarna:
meter fritt i Franziska van Almsicks frånvaro.
- Vi hoppas på ett dåligt lag i nästa match, så att vi går vidare, sade Gustafsson och lät förvånansvärt segersäker i såväl matchen mot Uefa som eventuella motståndare på planen.
meter kvar, kunde inte utmana men svarade ändå för en duktig debut.
kvar.
,
Spurtade bra sedan.
,
Falnos Bellona fjärdepar utvändigt, gick med i anfall på sista långsidan men blev kvar ute i spåren och räckte inte.
Call Me Laday andrapar utvändigt, satt kvar när han anfölls bakifrån
Betty Bess ( starten ).
meter och tappade runt
, låg sedan på hårt och drog upp tempot självmant, kunde inte försvara sig mot smygkörd konkurrent den sista biten men höll bra ändå.
Gallant Noss utvändigt utan rygg, skaffade sig grepp in på upploppet och vann ohotad.
,
Chiligan sjättepar utvändigt, avancerade på sista långsidan och var framme som tredje häst

I Gay Gals lopp vann överraskningen Impish Hornline.
Den startmetoden fungerade bra, men fällde, kanske, Dream of Goal.
Det ser riktigt bra ut.
Men väl inne på upploppet brisade King Svärd ifrån till lätt seger.
- Han har haft en del problem i början av året, men kändes riktigt fin i dag.
varningar,
varningar, och även Gustafsson fick lämna matchen.
- Även om jag var för långt fram ska det inte bedömas som offside enligt de nya reglerna, menar Landberg.
Jesper Blomqvist dundrade in
Efter prick en halvtimma rev Jonas Olsson omkull Jerzy Podbrozny, när polacken var på väg att springa sig fri.
på övertid.
I alla fall för i år.
Men inte ens en sådan fördelning är oöverkomlig, förutsatt att Syd kan avgöra vem som kan ha
PRALEN MELANDER Stockholmsåkarna fortsätter att argumentera mot den miljözon för lastbilar som införs i Stockholms innerstad den 1 april nästa år.
Jag köpte i maj en bil för
Det vet jag för övrigt kolleger som på fullt allvar överväger.
- Miljözonerna har blivit en riksfråga där varje kommun snart är med i diskussionen, säger Ulf Jeising.
Detta har retat upp andra partier i Tyresö som också vill tala högt och ljudligt för sina EU-kandidater.
EU-kandidater i släptåg beror på att de
De vill inte ha en schyst fajt om vem som ska vinna EU-valet, menar Ulla Hoffmann.
- Det enda som sedan gäller för oss är att den
minuter när jag hörde ett konstigt knäpp.
Under mina
Glappkontakt Vid samtliga tillfällen har bränderna berott på yttre omständigheter, som till exempel glappkontakt i vägguttag.
För att skingra alla misstankar fick stadens eget revisionskontor i uppdrag att granska budgeten.
miljarder på spel och lotterier.
miljarder.
Allt bygger på fortsatt stort intresse för OS.
Mellan
- Vi kommer att erbjuda dem plats på en dagavdelning.
och

Skillnaden är stor, framför allt sikten, de ser ungefär en meter, sedan är det svart, men även kylan och de otympliga våtdräkterna.
- Jag kände mig nästan som en astronaut, tyngdlös, säger Rita, som ser fram emot att få dyka i havet, det slutgiltiga provet.
skulle stängas, enligt folkpartiets beräkningar.
Mats Hulth är för sin del inte intresserad av några statliga pengar.
Han avfärdar Jan Björklunds kalkyl som ett hypotetiskt resonemang.
.
Mellan
- Vi kommer att erbjuda dem plats på en dagavdelning.
Dessutom vet vi att de allra flesta som kommer verkligen behöver vård akut.
Chefen för Sverige var på besök i Haninge på tisdagen.
Sällan är de små eller kvinnor.
Den barske vakten höll överläggningar med sina kolleger på insidan.
" Kvällen var förstörd för de festsugna killarna.
Men killen har fått ta emot onödigt mycket ovett.
På trottoarer och in i turistskockar.
- Det är fel på systemet!
Skall det sparas borde busskorten ryka, tycker hon.
Överläggningarna mellan Dennispartierna s, m och fp handlar, enligt vad DN erfar, om en tidsplan där Österleden klubbas i kommunstyrelsen i mars
Folkpartiet och moderaterna har ingen anledning att stå fast vid sitt försvar för biltullarna om de inte tror att Österleden blir verklighet.
fastigheter av statliga Castellum.
Tidigare hade de borgerliga drivit igenom att sälja ut lägenheter som låg utanför kommungränsen.
procent i innerstan och det skulle vara väldigt mycket bättre, säger Esbjörn Olsson.
Varför köpa över huvud taget?
I våras köpte dock företaget en liten fastighet på Söder.
Mannen opererades, men vid 21-tiden visste inte läkarna om han var utom fara.
Ungefär samtidigt med olyckan vid Fridhemsplan kolliderade
På 1970-talet drev socialdepartementet ett projekt med föräldrautbildning.
Tjänstemännen får nu återkomma med ett nytt förslag där socialtjänsten exempelvis samarbetar med mödravårdscentralen, barnavårdscentralen, skola, fritid och föreningsliv för en föräldrautbildning.
Konsultföretaget VBB fick uppdraget.
några har fått inleda sitt första skolår utomhus, andra har inrymts i idrottsföreningens samlingslokal, församlingens kapell har tagits i anspråk, liksom elverket och bygdegården.
konsulterna på VBB för en kommentar.
Men i Värmdö IF:s klubblokal går det också bra att ha lektion.
Högt i taket Så trots att ingenting är som vanligt på Hemmesta låg- och mellanstadier är det glatt och högt i tak.
- Jag är både stolt och glad över att just Stockholm valts för mötet.
män i kommittén bakom konferensen, tyckte det skulle bli " härligt " att samarbeta med så många kvinnor och han instämde i påståendet att kvinnor är bättre ledare än män:
I en sexsidig rapport utvecklar styrelsen en rad ytterligare skäl.
Den enda i partistyrelsen som röstade emot var stadsbyggnadsborgarrådet Monica Andersson.
Då hände detta:
Jag blev chockad - det är ju inte varje dag man blir överfallen av en tant.
" Akta er för den där långhåriga killen, han har kniv och tänker sticka ner er allihop.
Paketet ger större vinster än stadsbyggnadskontoret räknar med, hävdar han.
Tydligen har Carl-Erik Skårman och flera andra ett stort VILL stämplat i pannan, dvs att vilja ha hela Dennispaketet men inte kunna bevisa nyttan av det på ett övertygande sätt.
Det är klart att miljöpartiet med sitt totala ointresse för sysselsättningspolitiska frågor måste säga nej med hänvisning till ökad konsumtion (!) Andra partier, som folkpartiet, hoppas på att knipa populistiska poäng genom att hävda att barnomsorg och skola kommer att bli lidande om OS arrangeras i Stockholm.
Stockholmspartiet anser att det är turisterna som ska bli fler, inte bilarna.
Vi har ställt som första villkor att OS inte får nagga av grönområden eller inkräkta på nationalstadsparken.
Med en lokalisering till södra Hammarbyhamnen försvinner dessutom Lugnets industriområde.
Hur ska OS bli trovärdigt från miljösynpunkt?
Men doften på Sturegatan i Sundbyberg var säregen, en bland$$2.1$ning av det salta och dillkryddade kräftspadet och den genomträngande lukten av spadet från de jästa strömmingarna.
års tid, och varje gång får han köpa nya skor efter kalaset.
- De är små, men bra, var Sivs betyg efter första kräftan.
Psykologerna säger att föräldrar och närstående måste uppmärksamma tysta och känsliga barn mer.
först den 5 september.
Tomater kan kosta mellan
.
Elproduktionen i värmekraftverken fördubblas.
Mer på Konsument, del C " Valsystem väcker förakt " EU-valsystemet verkar vara en samlad produkt av väljarförakt, bristande sinne för juridisk logik och allmänt ointresse, skriver EU-kandidaten Jörn Svensson.
- Ska man vara ärlig så vill ju politiker synas och då är det ju bra med rött hår, säger Mona Sahlin, men tillägger att det nog inte är något för Ingvar.
En suck av lättnad hördes i veckan när Statistiska centralbyrån, SCB, presenterade finansräkenskaperna för det första kvartalet i år.
Om skatterna höjs och transfereringarna minskas - så som nu sker i samband med det stora saneringsarbetet med statens risiga finanser - påverkar detta hushållens disponibla inkomster.
För socialdemokratiska politiker har hushållens sparbeteende ofta uppfattats som irrationellt, snudd på suspekt.
Lån blev därmed relativt sett dyrare.
Krisen för ATP-systemet och tvivlen om socialförsäkringssystemens uthållighet har bidragit till att öka sparandet.
I SVERIGE är Gud underställd Marita Ulvskog, tills vidare.
- De flesta människor inser, när jag bara får tala med dem i lugn och ro, att det här med religion är farliga saker, sa Partigängaren belåtet.
- Dom är ute efter skattepengarna, morrade Partigängaren.
, så frågan är inte akut.
) framgår att
Därtill måste man få en attitydförändring, att vården av de döende blir lika viktig som vården av dem som går att bota.
En sådan garanti kunde ha
Dit är det emellertid, som framgår av socialstyrelsens siffror om smärta, mycket långt.
Den främsta mänskliga rättigheten är rätten att bestämma över sitt eget liv.
Men vad politikerna rör sig med är en halvering av antalet armébrigader, färre flygdivisioner och svagare marin plus senareläggning och bantning av materielprojekt som riskerar att göra narr av betoningen på höjd försvarskvalitet.
Politiskt mest känsligt är att generalen öppet har talat om att man på nu aktuella försvarsnivåer i händelse av angrepp i det längsta måste upprätthålla möjligheten att ta emot hjälp utifrån.
Moderaterna underkänner försvarsminister Thage G Petersons " för stora " risktagande och talar om " värstafall " som utgångspunkt för försvarsplanering.
Därför finns det också anledning att lyssna på Strömholm när han understryker forskarnas ansvar att vidmakthålla förtroendet för deras verksamhet.
Det är inte alltid lätt att bryta nya banor i forskningsvärldens snår-skog.
Det innefattar avvägningen mellan den " spontana " forskningen vars inriktning bestäms av forskningens egna intressen och den " ändamålsbestämda ", där inriktningen avgörs av samhällets behov.
Som en följd av diskussionerna har regeringen nyligen givit medicinska forskningsrådet ( MFR ) i uppdrag att se över vad olika forskningsinsatser betytt för behandlingsframsteg och hälsotillstånd under de senaste åren.
Det är inget fel att i rimlig omfattning kombinera forskning/undervisning med uppdrag i samhället - tvärtom är det nödvändigt för bättre kontakter med omvärlden - men det får inte ske i en sådan omfattning att det går ut över den av staten finansierade huvuduppgiften:
-måste äntligen representeras också bland professorerna.
Den stimulans det innebär att både forska och undervisa skulle komma studenterna till godo genom mer engagerade lärarinsatser.
" Den bästa forskningen uppstår sannolikt när man söker lösa stora och sammansatta problem - och då blir bristen på rörlighet en hämsko på kvaliteten.
Högskolorna är inga företag och skall inte styras som företag.
Margareta Liljegren är högsta ansvariga för måltidsverksamheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Hur lyder din paroll när det gäller sjukhusmat?
De cancersjuka serveras kalla rätter för att slippa matdoften, och för dem som inte kan hantera bestick finns det tjocka dipsåser.
" Algeriet otänkbart " Justitieministern kunde inte heller säga till vilket land mannen ska utvisas.
Utlämning till andra länder förekommer
Hade alibi Tidigare i veckan var algeriern därför delgiven misstanke om mord i samband med attentatet.
Mannen ska också ha besökt arbetsförmedlingen i en söderförort till Stockholm, enligt polisförhören.
LARS JOHANSSON OSLO.
Den visade sig vara avstängd på grund av bristande betalning.

En första patrull var snabbt på platsen men höll sig på avstånd eftersom rånarna hade kraftigare beväpning, bland annat
Där fanns många kunder på grund av utbetalning av månadslöner och årets skatteåterbäring.
- Rånarna sköt mot golvet, de tänkte nog inte skada oss utan ville väl bara avfyra skrämskott.
trappor upp i domstolsbyggnaden bakom dubbla uppsättningar beväpnade vakter, genomlysningsmaskiner, metalldetektorer och ett antal dörrar som öppnas med magnetkort.
.
Men alla länder som är medlemmar i FN har förbundit sig att utlämna dem som åtalas till tribunalen.
( " Man tror att man behärskar engelska tills man tvingas skriva stämningsansökningar och tala i rätten.
team, som undersökningsgrupperna kallas på FN-språk, lämnar sina resultat till en av de
Det svåra, tycks Eric Östberg mena, är inte det som kommer att ske i rättssalen utan vägen dit.
Dom?
Det tåget gick när Nato inte med vapenmakt fick hindra dem från att börja slåss.
- Den optimismen måste man ha.
Men det roliga i det här fallet är att det finns en TV-inspelning där Martic säger att han gav ordern.
Mycket i den är oprövat och därmed intressant.

( DN ) Från TT En anonym chefstjänsteman inom Jemens säkerhetstjänst bekräftar på fredagen att passen för
- Vi för samtal med de jemenitiska myndigheterna men har hittills inte fått någon förklaring, säger utrikesdepartementets presschef Staffan Björck till TT på fredagen.
Enligt Mikael Lindström, Sveriges ambassadör i Indonesien, har åklagaren endast yrkat på bötesstraff för svenskarna.
Mikael Lindström talade med svenskarna på fredagen.
Vi befann oss mitt i den sjungande revolutionen, som nästan på pricken
I fiskbutiken stirrade några gulnande fiskar mot kunderna.
år innan Sovjettidens ränder går ur oss, sade en dåtida folkfrontsveteran mitt i glädjeyran för
Det sjuder av liv i de gamla kvarteren.
Lyckligtvis.
Nu gäller kapitalismens lagar.
Män som på fredagen beskrevs som " myterister " ur den bosniska regeringsarmén gick till attack, troligen i hopp om att kunna komma över vapen från FN-styrkan.
Ska slå till hårdare - Metoden att skydda Gorazde är att sätta in Natoflyg i en helt annan omfattning än vad som hittills har varit fallet, sade talesmannen Vernon.
dagar i Peking som hedersordförande i den amerikanska delegationen och hon väntas hålla ett tal inför konferensen.
- Detta ( frigivningen av Wu ) innebär att kineserna är lika intresserade som vi av att få ordning på relationerna mellan de båda länderna igen, säger utrikesminister Warren Christopher i en intervju med tidningen New York Times.
Säkerhetsrådet informerades av Rolf Ekéus, som är chef för FN:s speciella kommission för nedrustningen av Iraks massförstörelsevapen.
där Hassan säger att " vi måste handla snabbt och enligt min mening inte bara mot Kuwait ".
Fredsaktivister världen över och politiker som kritiserat beslutet i Paris kan räkna med att bli överkörda.
Också på Tahiti, huvudön i Franska Polynesien där fransmännen sprängt sina kärnvapen sedan 60-talet, demonstrerade
Det är ett utslag av rå fransk kolonia-lism och ett brott mot maorifolkets mänskliga rättigheter.
Kina utför trots allt proven på sin egen hemmaplan.
procents tillväxt i ekonomin.
permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd.
veckor sedan bör i så fall ha kommit som en kalldusch för Chirac.
INGRID HEDSTRÖM DN:s korrespondent BRYSSEL.
Hittills har dock aldrig dessa paragrafer i fördraget åberopats.

Eftersom de åtalade nu är gamla och vid klen hälsa kommer förhandlingarna bara att pågå
- Många av dem som var i Kairo kommer också till Peking, och det är bra, framhåller Kerstin Trone, svenska och sedan
Det fanns mycket land och man ville ha många unga pojkar till armén.
Man har också bedrivit informationskampanjer.
Idéerna avfärdas som västerländska påfund som inte passar i deras kultur, berättar Kerstin Trone.
Tjetjenska separatister intog på fredagen en byggnad i den ryskkontrollerade staden Gudermes öster om Groznyj, meddelade den ryska befälhavaren i republiken, Anatolij Romanov.
De tjetjenska ledarna gav ryska specialagenter skulden för ockupationen och sade att dessa hade samarbetat med tjetjensk milis för att underminera det fredsavtal som träffades i juli.
Det leder till överutnyttjande av en naturresurs.
Men förutsättningen för att Sverige ska kunna hävda sig inom miljardindustrin fritidsfiske är att utnyttjandet av fiskevattnen styrs och begränsas på ett långt effektivare sätt än hittills, anser han.
Begränsa laxfisket En annan förutsättning för ett högkvalitativt svenskt sportfiske är, enligt Lars Hultkrantz, att man genom internationella överenskommelser kraftigt begränsar yrkesfisket på lax i Östersjön.
För en effektivare hushållning med sportfiskeresurserna rekommenderar Lars Hultkrantz varken en kollektiv ickekommersiell " stadsparksmodell " eller små privata vatten, vars ägare tar till " stängsel, vakthund, saltbössa eller vad som krävs för att stänga ute allmänheten och kanske tar oskäliga avgifter av dem som tillåts beträda området.
Det var full storm, fortsätter hon.
Flera omkringliggande byggnader, bland annat TV-centret och justitiehuset skadades i detonationen, vars tryckvåg kändes i DN:s redaktionslokaler
Ägaren har åtminstone inte tills vidare kunnat sammankopplas med dådet.
:s morgonnyheter och tog på sig skulden för dådet.
EU-motståndet har ökat över sommaren.
procent för och
procent av dem som valde ja i folkomröstningen att de helt eller ganska säkert kommer att gå och rösta den
augusti.
Därför finns kds heller inte med i diagrammet här intill ).
procent ja mot
I den gruppen säger
Svaren har blivit något mer konkreta sedan i maj, men fortfarande är en allmän besvikelse över att EU-medlemskapet inte håller vad som utlovades den vanligaste bevekelsegrunden.
Det är grupperna som sinsemellan gör upp om hur talartiden ska fördelas i parlamentet, sätter dagordningar och utser rapportförfattare.
Traditionellt har PPE dominerats av kristdemokratiska partier med både ett socialt engagemang och ett starkare EU på programmet.
och " högerliberala " VVD.
Utökad talartid Nyligen slogs
För att någon längre ner på listan ska kunna peta ner Jörn Svensson kostar det cirka
och Jörn Svensson återvände till en post i länsadministrationen när han flyttade till sin sambo Margareta Winberg, jordbruksministern, i Nälden i Jämtland.
Valdeltagandet kan bli
procent av det egna partiets röster, eller minst
Socialdemokraterna
röster, minst
Därmed skulle ledamöterna väljas enligt listan:
listors toppnamn, Karl Erik Olsson och Karin Starrin, båda jasägare, samt Hans Lindqvist, nej, men även den gemensam listtvåan Kristina Hansson, nej, som kan tillgodoräkna sig samtliga listors röster.
Vänsterpartiet går fram till
personer.
Moderaterna lämnade försvarsberedningen tillsammans med folkpartiet eftersom man inte fick studera frågan om Nato.
Moderniseringen av försvaret måste fortsätta med anskaffning av bland annat Jas delserie
En sån sak som att höga ABB-chefer har sponsrat en kriminell mc-klubb är inget att förvånas över.
Och sen bygga upp grabbarna.
Ekonomerna har kommit till den så kallade genomförandefasen på sjukhusen, och en sådan fas får inte störas av någon akut verklighet.
Och man får komma ihåg att landstinget behöver pengar till det akuta bytet av logotyp.
Vi får lära oss att vi är marginella passagerare i de flesta sammanhang.
Krukväxterna har omhändertagits av en människa som behärskar hjärt-lungräddning samt livräddning.
?
Med taggtråd och allt.
En kvinna satte sig att visa hur man gjorde.
Kan ju hända att barnen drar slutsatser av det.
är bebodda.
år i centrum för nordmännens aktiviteter runt Nordsjön och på andra sidan Nordatlanten.
miljoner människor som bodde i Skandinavien under vikingatiden bedöms ha varit förslavade trälar.
Sjöfararna hade ingen kompass utan horisonten indelades i
Sand, hav och furor är Sandhamns själ visar bilderna av Artur Bianchini, den sanne men bortglömde Sandhamnsmålaren.
lotsdrängar vid " Sandhamns lotsplats ".
Första start år
Vanliga serber är inget annat än offer för dessa ledares manipulationer.
Vad är det för fredsänglar vi har som aldrig gör annat än medverkar till slakt av oskyldiga?
Frankrike flyttade då provplatsen från Saharaöknen till Polynesien!
atmosfäriska prov tillkännagav Frankrike att proven hädanefter skulle göras under jord.
På Mururoa och många andra öar kan befolkningen inte äta fisk och skaldjur som finns i lagunen.
utomordentligt positiva politiska handlingar vore:
Att på detta sätt förenas med världsopinionen skulle ge Kina en oerhörd vinst i goodwill.
Jag tänker snarare på barn vars föräldrar - i likhet med min före detta man och mig själv - skilt sig helt, vänskapligt, så gott som utan att höja rösten.
Under ett av de här samtalen sa han plötsligt:
" På sextiotalet låg man med allt och alla.
Anders Öhrn Scenografi:
Det behövs några rejäla bärs på Zekes bar innan Arne och hans kompis Krille återfinner obalansen och sina förgripliga meningar om livets intighet, brudarnas oknullbarhet och de kulturella trendernas totala narraktighet.
Det karaktärsskapande i Christensens gestaltning av honom och det som gör att man älskar honom är att en avgrund av ömsinthet och genomskådande ligger under Ankas manschauvinistiska plågsamheter.
Hon sveper en Jack Daniels i baren medan hon läser Wittgenstein, erövrar ett svart bälte i någon japansk kampsport, klär sig utmanande och gör för övrigt precis som hon vill.
Det ena kan nog vara lika riskabelt som det andra.
, är eldsjälen och forskaren bakom Kulturhusets utställning " Theresienstadt, kultur och barbari ".
Bägge undervisade utan att deras verksamhet förbjöds.
mil från Prag i december
Dock såg Friedl Dicker till att alla unga signerade sina verk ordentligt, vilket underlättat Elena Makarovas kartläggning
Elena Makarova kom till sist i väg till Pragmuseet när Brezjnev lättade på utreseförbudet.
Från Unesco i Paris kom ett fax till Stockholm härom dagen med förfrågan om barnutställning.
Min fråga om det fanns kameror i lägret får ett milt tillrättavisande svar:
Och även om konstnären Lasse Kleen gjort den hängande installationen gratis, räckte inte medlen till förstoringar av klasskort och lyckliga judar på promenad i Karlsbad
; senare omdöpt till " Var Paul skyldig?
Vid schweiziska gränsen pågår människosmuggling - fast inte mot betalning.
Ont och gott följer inga nationsgränser.
Den tyska flickan tror helhjärtat på nazismen trots föräldrarnas skepsis.
Olika folk kräver åter den jord deras förfäder ägt för tusentals år sedan.
Gallerierna är visserligen få, men institutionerna desto fler.
Avsikten med Borealis har hela tiden varit att presentera aktuella tendenser i skandinavisk konst i dialog med arbeten av utomnordiska konstnärer.
Samtliga konstnärer arbetar med fotografi.
Den som bara låter sig chockas, kittlas eller tröttas av dessa explicit erotiska ( ibland också
Ändå grips jag av smärtan och skönheten i dem.
Längst ner på bilden står:
Annica Karlsson Rixons fruktansvärt kliniska färgbilder av en naken kvinna ( eller är det en man?
Är de döda?
) - den väcker också mitt, betraktarens, begär.
dagar innan hon och brodern Hans arresterades av Gestapo och
Vita Rosens kamp mot nazismen, som kom ut på svenska redan
Utom möjligen intresset för religion, kristendomen, i en icke-auktoritär, existentialistisk form, som i början var nära förbundet med hennes starka naturintresse.
I de blodiga inbördeskrigen i ex-Jugoslavien skulle det nog behövas en och annan Sophie Scholl.
Förbindelsen är inte okänd, den berörs redan i standardbiografin av Elisabeth Young-Bruehl över Arendt, " For Love of the World " (
) över Rosa Luxemburg, en gestalt som också Hannah Arendt skrivit om med självbiografisk inlevelse.
Hennes perspektiv är huvudsakligen Arendts, med
Passionen var ömsesidig men full av lidanden för Arendt:
När detta efter kriget stod klart för Arendt måste det ha kastat ett än mer ambivalent ljus över deras förbindelse.
Ett möte räckte för att han skulle återvinna hennes förtroende.
Arendt arbetade envist på en sorts försoning, om också dyr, med den man som mer än någon annan gett henne personlig smärta.
Det finns en storslagenhet i Arendts hållning som nästan gränsar till masochism:
Hon ägde hemortsrätt i den tyska kulturen.
år gammal i ett inte avsänt brev till Heidegger skrev:
av de
Förakt för ett krasst vinsttänkande genomsyrar också Dragan Nicolics ( Rest-Jugoslavien ) film, som samtidigt är den mest dramatiska.
Regina Bouglione, Roubtsov, Mazeppa, Roni Hochegger, Denise Cyber, Igor & Svetlana Soudarchikov, Roland & Petra Duss, Torosians, Emöke Ritter, Colonel Joe, Qiqihar, Palazovi, Henry & Robert Bronett, Leszek Jedrazcak med orkester VATTENFESTIVALENS tält har försvunnit.
arabhingstar i en frihetsdressyr under ledning av den franska cirkusprinsessan Regina Bouglione.
QIQIHAR KALLAR sig, efter sin hemstad i nordöstra Kina,
Rameau och Händel DET FINNS mycket att använda den Europeiska unionen till.
Varje vindpust från Minkowski resulterade i en gungande våg från det lilla havet av violinister.
De lär inte sakna arbetstillfällen i framtiden, numera poppar det upp nya barockensembler lite här och var i Europa.
Rikskonserter lämnar Gamla stan och slår sig ner i Musikaliska akademiens lokaler vid Nybrokajen för att där skapa ett Musikens hus med hjälp av den vackra konsertsalen.
personer, och där finns till och med en kunglig loge.
I Carin Mannheimers politiska satir " Rika barn leka bäst " blir några arbetslösa kvinnor uppmanade att hitta sin egen nisch.
Shakespeare, Goe-the, Almqvist.

miljoner under hela året, hela
- Jag håller också på att knyta till mig frilansande regissörer som har olika syn på vad folkteater ska vara - " arbetarteater på varvet ", " lustspel i Albert & Herbert-anda " eller " klassiker till folket ".
Även pappan Curt Jonason, numera ordförande i Västerås frimärksklubb, gjorde sitt till för att hålla sonens samlande vid liv.
bestämde sig Jonason och Reutlert för att bryta sig ur den gamla firman och öppna eget.
Trots det är teamet Jonason-Reutlert förhoppningsfullt inför framtiden.
kronor upp till en samling italienska stater i halvmiljonklassen.
Han var en av amerikansk fotografis giganter.
En av hemligheterna med Eisenstaedt storhet var att han tidigt insåg småbildskamerans möjligheter.
, och han stannade kvar tills den lades ned som veckotidning
år i dag, lördag, har ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt sjön.
- Därför mönstrade jag på S/S " Gellivare ".
års ålder tog han examen vid Sjöbefälsskolan i Stockholm och seglade därefter som styrman och kapten.
- Vi hade just ätit middag när en bomb slog ner i ett lastrum.
Efter
säsonger.
LENA GOUDE Jan Lothelius Välkänd transportledare JAN LOTHELIUS, Stockholm, har avlidit
Med brodern Lars och fadern häradsdomaren Paul tillhörde han domarkollegiet på Solvalla under många år och ansågs hårdför men rättvis.
F överläkaren Torsten Ernberg, Fostorp, Katrineholm, har avlidit

In i det sista följde han med intresse den medicinska utvecklingen.
Efter tjänstgöring som föredragande i högsta domstolen under
Den svenska lagstiftningen på området bär i hög grad hans signum.
Det handlade om kulturens betydelse för människor i Europa.
Det blev som en tråkig skollektion från 60-talet då audiovisuella hjälpmedel var som nyast.
Redaktör för detta " Aktuellt " var Sven Vrang.
Hon var bra.
I sin frustration får han ihop det med en 17-åring, sedan med en kvinnlig journalist som varit älskarinna åt hans bäste vän sedan...
Kathleen Turner spelar en författarinna av kärleksromaner som efter ett nödrop från sin syster beger sig till Columbia där hon dras in i en mängd farliga situationer tillsammans med Michael Douglas äventyrare.
Komedi med Steve Martin och Goldie Hawn om en arkitekt som bygger ett stort hus åt sig och sin blivande fru, trodde han för hon vill inte ha honom.
Efter Herman Wouks raman om den paranoide minsveparkaptenen Quegg, Bogart, som leder sitt manskap under andra världskriget med sådan hårdhet att de gör myteri.

vännerna Hanna Söderberg, Aldona Dåverud och Elin Nordlander deltar.
år sedan då hon och de
- Det visar att svenskar inte bara tänker på sitt, utan att folk vill hjälpa till om man uplever det som angeläget, säger Hanna Söderberg.
Lindesbergsflickorna fotografera och också göra en film som de planerar att visa i skolan när de kommit hem.
mil norr om Örebro.
Betyder inte sport allt och tittar man inte på " Fångarna på fortet " så får man hitta på något själv, menar Hanna Hedman.
Att bara sitta och snacka skulle inte ge något, säger Elin Nordlander.
kamraternas arbete:
miljarder kronor.
Fler operatörer ger sig in på marknaden och det är knappast orimligt att räkna med prispress för att locka till sig kunderna.
- Men enligt min egen bedömning är det varken nödvändigt eller möjligt att minska personalen så mycket på så kort tid, fortsätter han.
Deutsche Morgan Grenfell har gjort genomgången av Telia på eget initiativ.
Budet ska vara uttryckt delvis i kronor, annars blir det för lite till de lågavlönade.
kronor, brandman
miljarder.
Kommunerna tjänar på det, medborgarna får bättre vård - men vi ska inte få vara med och dela på vinsten.
ULF HILLERBRAND Skogskoncernen Munksjö planerar att investera
ton per år till
Med dagens produktionskostnader är massatillverkningen vid Aspa lönsam vid priser ned till under
Nu knyter vi ihop dem och hissar dem upp till kronorna i Stockholms Stadshus.
Snart nog ger den tyska räntesänkningen i torsdags dragkraft åt den svenska tioåringen.
Miljardvinsterna växer och fortsätter att rulla in över de svenska exportföretagen.
anställda ska uppnås.
Vi ska nå dit, samtidigt som vi gör en bra tidning.
procent.
satsningar, säger Lars-Gösta Julin.
Annonsintäkterna i DN ökade med
miljoner (
).
procent kvinnor.
- Jag har aldrig varit med om något liknande.
( TT ) HANS OLSSON Svenskarna har åter börjat köpa företag utomlands.
affärer första halvåret i fjol till
I antal affärer räknat har utlänningarna stått för fler förvärv av svenska företag än tvärtom.
På börsen sjönk aktiekursen med
miljoner kronor samtidigt som resultatet drygt fördubblades till
Trots att andra halvåret normalt ger ett sämre resultat på grund av semesteruppehåll och egna underhållsarbeten.
En sådan nedvärdering skulle innebära dyrare upplåning för banken och därmed minskade räntemarginaler.
procent, tillägger han.

Mitt emot en av de nedlagda fabrikerna bor Bozena Oleszczuk i vad som förr var arbetarnas bostäder.
Hon är änka sedan maken dog i cancer för några år sedan.
För mig är det mycket svårare nu när allt hela tiden blir dyrare.
Arbetsförmedlingen, eller centret för främjande av kvinnor som den kallas, ligger i centrala Warszawa i en vacker gammal lägenhet som döljs bakom en slumartad uppgång.
Andra kurser handlar om att lära sig starta eget.
.
Utbildning, det är något som har med ungdom att göra.
Vanliga arbetsförmedlingar är mycket nedlåtande mot oss kvinnor och behandlar oss som föremål.
.
procent av männens löner.
procent kvinnlig arbetskraft.
procent.
Allra lägst andel yrkesarbetande kvinnor finns i arabländer som Egypten, Saudiarabien, Algeriet, Oman och Jordanien, med mindre än
år innan kvinnor har uppnått jämställdhet med män på dessa höga nivåer.
En av de tidiga ägarna till egendomarna var Den heliga Birgitta, som i slutet av 1300-talet skänkte alltihop till Vadstena kloster.
öar i Vättern och
- Det är bra konstigt.
kronor per ton.
Rekordpriserna på pappersmassa har gjort bruket till en vinstmaskin för ägaren Munksjö.
" Hur dum kan du vara?
av dygnets
Det är svindlande siffror för det lilla bruket med knappt
- Vi på Aspa har tvärtom haft en mycket stor fördel av att vara små.
Förlusterna
år under den förra konjunkturuppgången.
Samtidigt har dock råvarupriserna ökat med cirka
års arbete ligger enligt Carlsson på
år på företaget, säger Steve Carlsson.
Den frågan blir ett angenämt problem för Munksjös koncernchef Rolf Ekedahl.
procentenheter.
krona till
Av de finansiella bolagen steg Trygg Hansa mest, upp
så förväntar sig marknaden att årets vinst kommer att bli den största i denna konjunkturcykel.
Den tidigare prognosen om en helårsvinst i nivå med förra årets ändras nu till " betydligt lägre än föregående år ".
maj till priset
procent sedan introduktionen i början av juni.
Här i friidrottslandslaget är hon en nykomling, trots sina meriter i VM-sammanhang ( gång tillhör friidrottens familj internationellt, men inte i Sverige ).
Hon blev så besviken att hon slutade med gång direkt efter VM.
,39 gör henne inte till en seger-aspirant den här gången - det handlar snarare om att undvika jumboplatsen.
Johanssons Ryder Cup-plats i fara TT GOLF:
Nu återstår att plocka fram kulramen för en matematiklektion.
under totalt,
Jesper Parnevik hade en kämpig dag och kom egentligen ingenstans med sina
Nöj dig inte med det.
Det står ju att ni numera har individuell räntesättning.
kronor innebär en räntesänkning på
Det gynnar konsumenterna, som kan välja och vraka mellan erbjudanden.
Vissa invändningar finns dock, bland annat pekar SEB Bolån på problemen med den stora anhopningen av lån som ska konverteras samtidigt vissa dagar på året.
miljarder kronor - med rabatterbjudanden.
Därmed hamnar den verkliga räntesatsen i många fall på samma nivå eller i närheten av försäkringsbolagens.
år eller till och med kortare.
- Visst är det bra med ökad konkurrens, men barnfamiljer med stora lån riskerar att hamna i kläm, säger Pia Nilsson, familjeekonom vid Posten.
I bästa fall kanske det kanske kan ge en eller ett par tiondelars sänkning.
Orsaken är dels den massiva kritiken mot avgifterna, dels den ökande konkurrensen mellan såväl butikerna som mellan bankerna.
Såväl KF som Ica är i dag uppkopplade till Babs system.
Sanningen är ju att antalet butiker som tar ut avgifterna minskar och även bankerna kommer att arbeta för att hitta en lösning.
Det återstår många pass, mål och säkert en och annan snyting i Peter Forsbergs fantastiska karriär.
Var det inte lika bra att åka hem?

- Visserligen hade jag fått ihop
Det skulle bli bättre.
Det beror nog på den hårda konkurrensen, alla kämpar för bättre kontrakt.
Faktum är att Peter gjorde Quebecs sista NHL-mål för överskådlig framtid.
- Men ett lag som spelar så tråkigt, så defensivt, så svåra att göra mål på.
spelare som rankades före " Foppa " i NHL är:
Det första mötet mellan Örebro och Avenir Beggen slutade
Kommittén har granskat dokumenten och kommit fram till att Örebros användande av
av de
år och faller på åldersstrecket.
Omspelsmatchen vann Leeds och gick vidare.
I Florens är Stefan Schwarz inte ens " gud ".
Här kommenteras varje steg spelarna tar.
Det påstås att Stefan lämnade Arsenal för att han ansåg att den fotbollsmässiga biten inte var tillräckligt bra.
Känner sig fräsch Stefan är bara
Tränare och spelare som DN pratat med under åren anser att Stefan Schwarz kanske är den mest lojale lagspelaren.
matcher, fortfarande är klubbens i särklass främste målskytt.
språk - portugisiska, italienska, tyska, engelska och svenska.
år gammalt svenskt rekord på
.

Det har aldrig varit så hög klass på de
Framgången i VM - Claes var en av få svenska friidrottare som förbättrade sitt personliga rekord - gör att han i framtiden kan räkna med ett större internationellt tävlande.
- Absolut inte.
.
- Ett hyfsat resultat som jag trots att det inte blivit något guld måste vara nöjd med.
Spela tennis och fiska innan jag drar igång hårdträningen igen med tanke på OS, säger Anders Holmertz.
Danskt guld Ytterligare
Malin Nilsson lyckades inte följa upp insatsen på
Han hon skulle hysa sympatierv för den sistnämnde är ett uttalande som fått den tyska pressen att gå på högvarv och ytterligare intensifiera jakten på 17-åringen som bevakas lika hårt vid sidan av EM-bassängen som det hon presterar i den.
- Det intresserar mig fortfarande att få veta vad han var för typ av person.
Jag vill inte vara den stjärna ni gör mig till, förklarade hon då.
Anledningen till denna något märkliga händelse är att Madlein själv tagit det mycket ovanliga beslutet att ge upp den gren hon var världsstjärna i ( gång ) för att istället satsa på något helt nytt ( löpning ).
Men tankarna på det som hände kommer självklart då och då.
Men det här känns som en extra bonus i träningen.
Han har bra läge, och lär inte tappa så mycket från början.
Väl i ledningen blir han svårpasserad.
:
I finalen mot världsmästaren Karpov blev det dock förlust med

.
Dc
.
Sxd
Sd 5exd

Db 5Tad

bxc

Sf
.
Lb
.
Ordinarie mittbackarna Lorenzo Amoruso ( Bari ) och Pasquale Padalino ( Foggi ) är avstängda i hemmalaget.
Inter har frågetecken för Paul Ince, tandinflammation.

Hemmalaget har tappat målvakten Benjamin Abate ( Cagliari ), samt Silvio Giampietro, b och Nicola Amoruso,
I Genoa har lånet Antonio Manicone flyttat tillbaka till Inter.
Det var kanske inte så lätt att inse att Syd skulle ha stulit andra rutern med spadersex, men om han gjort det hade han kunnat lirka hem sitt kontrakt!
Även om spelföraren inte förutser detta komplicerade slutspel i andra stick bör han vara rutinmässigt flexibel nog att spara sin spadertrea och stjäla andra rutern högt.
Maraudeur går bra på kort och aktuellt underlag.
raka segrar på gräset och klarar han dirt-tracken lika bra blir det tredje raka.
, DD-1.
.
En tuff uppgift för stoet.
.
långbord, kulörta lyktor och dragspelsmusik.
Han har skött det jobbet vartenda år i
- De är små, men bra, var Sivs betyg efter första kräftan.
.
Löftesbrott En uppgörelse av nämnda slag skulle bli mycket svår att smälta för miljöpartiet och vänstern.
Fler affärer är att vänta.
- Vi har en stabil ekonomi.
I dag finns endast
Är det bra att
Stockholmshem har redan köpt ett hus i Nockeby och inom kort ska styrelsen ta ställning till ett köp av
Det här handlar om ifall vi vågar och vill.
- Människan vill växa till i kraft och ande, som Peter Larsson uttrycker det.
.
Det riktiga klassrummet får de inte vara i.
Skulle det vara lök med sylt i, va' äckligt, ropar en besviken klasskamrat.
Det tog en och en halv dag, sedan var det bara att stänga den igen.
Ett byggföretag anlitades för att åtgärda de fel konsulterna hittat.
Nu är konsulternas uppdrag att utreda de fynd av svartmögel som gjorts.
Rådssalen i Stockholms stadshus har vanligen en kvinnorepresentation på
Ett smakprov ur filmen gavs i Stadshuset, där bland annat Filippinernas förra president Corazon Aquino berättade om problemen att fungera som överbefälhavare när man saknar militär erfarenhet.
- Jag tror inte det är någon genetisk egenskap, men man märker ju i politiken att det blir en annan uppläggning när det är mera blandat som nu.
Fast ibland undrar jag om det verkligen är staten som är den stora bromsklossen.
Tänk om kockar inte vågade experimentera och misslyckas, vilket torftigt utbud på delikata rätter vi då skulle ha.
och början på
procent före skatt och därmed komma upp på samma nivåer som den lönsamma exportindustrin.
) Bankerna har förstärkt sitt eget kapital avsevärt och därmed minskat den utväxling aktieägarna har i form av skuldsättning.
miljarder kronor från det så kallade Luxonen-engagemanget - men inte bara.
Då valde banken och Svedberg att utåt avvisa möjligheten till ytterligare förluster utöver dem som redan reserverats i fjolårets bokslut.
Å andra sidan ökade S-E-Bankens totala exponering i Luxonen.
Och till det fanns inte det vanliga skälet - banksekretessen.
Här har han förlitat sig på en eller flera experters omdöme.
Eller så är han förd bakom ljuset.
Ledarskap sågs som en universell egenskap.
När Svedberg lämnade över VD-skapet i Ericsson till Lars Ramqvist hade företaget en fantastiskt potential och Svedberg har som ordförande bidragit till att den realiserats.
Bankerna rör sig i flock.
kan vi räkna med ökad aktivitet, bedömer Jan Sjöqvist, VD för byggjätten NCC.
Skillnaden i hyra mot nyproducerade hus är stor.
Staten stor kund Just nu är det exportindustrin och staten som är de stora kunderna.
Inte minst därför att det finns många attraktiva kontrakt att konkurrera om utanför fosterlandet.
Tunneln är en del i Öresundsbro-projektet, som efter diverse turer nu börjar ta form.
- Men visst skulle det finnas fördelar med att få jobba med helheten.
Eff-John är något av ett sorgebarn som väntas redovisa förlust även i år.
Besvikelse förbyttes i försiktigt jubel och sedan en kraftig uppgång när handeln i Pharmacia upptogs efter beskedet om samgåendet med amerikanska Upjohn.
Den blev ynka
Svenska folket pensionssparar mer än någonsin.
Detta innebär att banken riskerar få sitt kreditbetyg sänkt.
procent.
Kronindex gick under veckan från
Ett kraftigt överskott i bytesbalansen redovisades för juni, medan handelsbalansen i juli var svagare än väntat.
Även denna vecka lät riksbanken sin reporänta ligga kvar på
procent.
Utefter vildmarksleden nere vid Öreälven,
Men sysselsättning finns det gott om och kommunen ligger högst i landet när det gäller att tillsätta så kallade alu-tjänster.
Hellre att folk är i aktivitet och kan utveckla bygden än att de går hemma och stämplar.
För Eskil Bäckström,
Tidigare år har den skaran varit begränsad till
När det inte finns någon gymnasieskola i kommunen är ungdomarna tvungna att flytta på sig redan efter grundskolan.
Utvecklingen har i större eller mindre omfattning pågått sedan fyrtiotalet, då Bjurholm hade mer än dubbelt så många invånare som i dag.
, glesbygdsområdet, där det finns stödpengar att hämta.
Snarare är det företagarnas försummelse att ta till vara sina trognaste medarbetare som gör att så många blir arbetslösa.
sekreterare och telefonister per år.
Det låter som en sådan servitriserna ringer i när de får dricks.
Ett klingande ljud hörs återigen från rummet bredvid.
- Men vi är absolut ingen arbetsförmedling för sekreterare, vill Viveka Larsson gärna påpeka.
- Men problemet är ofta att målen är mycket luddigt formulerade, tillägger hon.
Är företagets administrativa expert.
Efter uppsägningen brukar det märkas desto tydligare.
Det är vi som behöver kamouflera vår leklust bakom betydelsefulla arbetsuppgifter och oumbärlighet.
Det är frestande att försöka föreställa sig vad han hade tyckt om trådlösa telefoner och alla de magiska föreställningar de inbjuder till.
Det är en tilltalande tanke, att förfoga över ett redskap som kan vara en förbindelselänk till en högre sfär, bortom det triviala närvarande.
Oturligt nog ringer det i handväskan och alla förstår att det är väninnan som lämnar återbud.
Inget skyddsnät som kunde fånga upp mig, inget nät att ge mig ut och fiska med.
Hans Brun i Vårby har gjort samma iakttagelse liksom en hel del andra uppringande.
Detta gäller också trefiliga motorvägar och också om det finns av- och påfarter till höger om de
Men det kan också bero på att trafikmängderna ligger nära det maximala.
Då stod det stilla i rusningen.
Det räcker med en enda ruta öppen för att ett sådant system ska vara utslaget.
Det är ungefär samma resonemang som gatu- och fastighetskontorets Göran Gahm förde på frågan om det inte är rimligt att avloppssystemet klarar floder som förra måndagen.
Redan i går kunde DN berätta att de beskattningsbara inkomsterna i Sverige ökat med
Så blev det inte för oss.
- Jag vill inte jubla för tidigt.
På samma sätt ska de kommuner som är skyldiga staten pengar betala tillbaka dem i januari.
Resultatet är en traktorklippare som drivs med
- Att Stockholms stad satsat beror på att vi har behov av just sådana här maskiner, förklarar finansborgarrådet Mats Hulth ( s ).
En vinst är att batterierna kan laddas om nattetid då elefterfrågan är låg.
Petter Beckman Skatteplanering är en raffinerad konstart som Stockholms kommun blir allt bättre på.
Investeringar En utredning föreslår nu att sjukhemslokalerna läggs samman i ett nybildat kommunalt bolag, tillsammans med alla barnstugor, parklekar och andra lokaler inom socialtjänsten - Om man finansierar upprustningen inom koncernen ökar möjligheten att klara investeringarna, säger förslagsställaren Per Gunnarsson, vice VD i Stockholm Stadshus AB.
- Bolagssektorn måste användas så att medborgarna får ut mesta möjliga ur de kommunala resurserna, säger Per Gunnarsson.
En viktig poäng är också att ordna ett enhetligt system inför övergången till stadsdelsnämnder
När polisen hämtade takboxen hade den legat på parkeringen i

Men tingsrätten valde att gå på åklagarens linje, eftersom man bedömer risken för att mannen försvinner ut ur landet som stor.
Skulpturen beställdes för drygt ett år sedan.
Michael Masoliver Förra måndagens skyfall fyllde inte bara Stockholms gator och vägtunnlar.
Ännu
Orsaken är den näraliggande Karl XII:s pumpstation, som pumpar allt avloppsvatten från centrala Stockholm vidare ut till Henriksdalsverket.
Som ett tåg på dunkan- BARBROS STAD de syllar gnisslar tanken i väg i spårens riktning.
Resdoft Alla sittplatser är upptagna.
Sjuan börjar med en väg, en underjordisk väg som bara transportörer till tågen får begagna.
Förbudet gäller inte SJ:s folk iklätt uniform och en lokförare i blått och kraftig svart portfölj ( vad finns i?
stod centralstationens byggnad klar.
kassar stöldgods med sig.
En man grips för olaga hot.
Expediten på Pressbyrån ser att några gör inbrott i bilarna vid pendeltågsstationen.
Personalen på Barrets förskola konstaterar att någon försökt att bryta sig in via ett fönster.
En Toyota som stals vid idrottsplatsen hittas en bit bort.
Han tillkallar sedan polis, som i en scen värdig en pilsnerfilm kan gripa de båda öltjuvarna.

Det brinner i marken vid Västerleds kyrka.
Täby
Det visar sig att han är kraftigt berusad, därför får han vila ut hos polisen.
Rolf Reutervall och Margareta Songberg ställde ifrån sig var sin Honda och vandrade hand i hand i sina skinnställ mot parken.
Ente Jälsbo tror att mc-åkare är sällsynt lämpade att demonstrera mot våldet och att det gör intryck på ungdomen.
Hennes departement stöder kampanjen och SMC med
Några problem att spela med håret fladdrande har han inte.
Jens Gustafsson, Leffe Strandh och de andra grabbarna är inte precis kända för att låta håret växa.
Tanken är att Eskilsson ska vara pusselbiten som fattas.
Han togs emot med öppna armar eftersom han hade inskrivet i sitt kontrakt med Hammarby att han fick gå gratis mitt under säsongen.
bonusstraffar som division 4-laget hade på division 2-laget Spånga.
I försöket körde Monika och Christina jämnt med Tyskland, som är en av favoriterna till en medalj.
tar Huddinges killar emot Vagnhärads SK i division

) och Hammarbys imponerande bortavinst mot Mjällby (
Huset med dess olika verksamheter är i första hand till för ungdomar och en stor del av idéerna har kommit ifrån ungdomarna själva.
- Varje rum ska ha många funktioner, säger Marie-Louise Arnheim som är chef för ungdomsenheten.
Trots det är inte alla Skarpnäcksbor så glada över ungdomarnas nya samlingslokaler.
Svea hovrätt har beslutat att snabbflytta ett rånmål från sina egna lokaler till säkerhetssalen på Stockholms tingsrätt.
Enligt chefsåklagare Erik Hasselrot är
Säkerhetsförhållandena på hovrätten har tidigare kritiserats av häktesledningen.
Åklagaren ska avgöra om Stockholms kommun eller någon enskild tjänsteman kan ställas till ansvar för olyckan.
Beslut om ombyggnaden av Älvsjöbadet fattas vid fritidsnämndens möte på tisdag.
höll stånd en hel dag innan överste Fuchs och Södermanlands bataljon kom skyndande till hjälp.
Boo gård brändes ner av ryssarna
.
Ingen möda sparas för att ge stridsscenerna i Boo autentisk prägel.
Det var också den grundinställning som låg bakom de direktiv som jag gav till den flyktingpolitiska kommittén.
( Skulle DN ha förordat något annat om den ekonomiska prognosen hade varit en annan?
främmande länder med diplomatisk representation i Sverige har rätt att anställa och ta hit vem de själva vill utan någon prövning från svensk sida och när anställningen är slut har de fd anställda rätt att själva avgöra om de vill stanna kvar eller åka hem, om de har barn under
Vi försökte i den av Blomberg kritiserade ledaren antyda att det också finns invandrare som tillför samhället nya värden, både sådana som kan räknas i pengar och i kvalitet.
Gäller den alla barn?
Nu tillämpas lagen så att den som inte har formell rätt att stanna i Sverige ska kastas ut ( om han nu inte råkar ha varit ambassadör eller forskare eller författare ).
Motsvarar Mona Sahlin eller Jan Nygren kraven?
Såväl på marknaden som inom LO är det män som har makten och anger tonen.
Några privilegier att dela ut har de svenska ministrarna inte heller.
Ebbe Carlsson var inte medlem i något råd.
Även i det akademiska " elfenbenstornet " finns en maktstruktur man inte kan bortse från.
Men när de sedan erbjuds det ( måttliga ) inflytande som ett rådsuppdrag kan innebära förväntas de bete sig som prinsessan på ärten och undvika varje beblandning med de orena politikerna.
Tydligast märks det hittills i Kroatien, sedan regeringen i Zagreb i början av augusti genom en militär offensiv i utbrytarregionen Krajina utsträckte sin auktoritet över hela statsterritoriet.
FN:s fiasko provocerade kroaterna att själva avgöra sitt öde.
Risken för ett utvidgat krig tycktes hur som helst växa.
respektive
Vi anar inte ens längst i fjärran den dag då dagens fiender skulle kunna leva samman utan övervakning.
Liknande beslut har tagits eller är på väg runt om i landet.
,
Analysen efteråt visade att all cancer var borta, det var friska vävnader överallt, någon spridning borde det därmed inte heller ha blivit.
Men administrationen är bland annat sekreterarna som hanterar remisserna.
Där beslöt man att jag skulle genomgå vad man kallade för " en tuff behandling " med cellgifter och strålning som skulle knäcka tumören.
veckor på att över huvud taget få tala med läkaren, trots att jag tydligt sa ifrån vid tidsbeställningen att jag misstänkte återfall i min cancer och därför ville komma så fort som möjligt.
Det började med en äppelbit som fastnade.
Men historien är inte slut.
Nu skrevs inga remisser utan resultatet ringdes direkt in till läkaren.
mars fick jag en sjukhussäng.
till onsdag den
När jag rullas in till operationen måste allting finnas, alla apparaterna, hela personalstyrkan.
Andra insjuknar akut medan de väntar och kommer den vägen in och får sin vård.
KRISTIAN WÅHLIN DN
utvärderingsuppdrag för den statliga arbetslivsfondens räkning.
Och om uppdragen var privata varför står det i fondens katalog att projekten utförs av " arbetsmiljöinstitutet/NN och NN "?
.
Som fondens beslut är formulerade menar han dock att uppdragen, och därmed pengarna, trots allt beviljades åt AI.
Stor summa pengar Det unika är uppdragens omfång som motsvarar sammanlagt
Polisen utgår från att rånartrion ännu inte lyckats smita ut ur det avspärrade området, som omfattar ett par kvadratkilometer på båda sidor om västra stambanan.
personer en av de polisbilar som ingick i avspärrningen.
Det uppger den franska dagstidningen Libération på lördagen.
- Kan man i Frankrike tänka sig en lag som skulle ge polisen rätt att fängsla en man som de själva medger att de inte har något att förebrå, och utan kontroll och utanför åklagares och domares auktoritet hålla honom kvar i fängelse?
- Utgångspunkten för en utvisning är att ingen utlänning som inte har garanterat tillstånd att vistas här har ovillkorlig rätt att stanna.
- Detta handlar om att ha flera bollar i luften.
dagar gammal, den
Hon berättar om konflikterna, grälen, att hon inte kunde tolerera att Miguel satte de andra före henne och deras gemensamma första barn, Stefania.
på förmiddagen kommer Miguel Chávez Torres springande med flickan i sin famn:
Och trots att polisen inte kunnat bevisa att Stefania blev misshandlad före mordet är Kjell Samuelsson övertygad om att så var fallet.
Evelyn har några tänder som hon ibland visar upp i förtjusta grin.
Hon har redan genomlevt
När Monica överklagade beslutet till utlänningsnämnden hade Evelyn fötts och blivit omhändertagen.

Han lämnade ett delbetänkande i maj i år.
Fågan blir nu:
Ärendet är inte så principiellt viktigt att det ska överlämnas till regeringen för beslut.
en barnlag i Peru som överensstämmer med FN:s barnkonvention och ger utrymme för tvångsvård av Evelyn om det skulle behövas.
Trots att utredaren Backlund gett utrymme för att i vissa fall låta LVU gå före utlänningslagen, har Kerstin Sandin genom sin utredning valt att i praktiken upphäva LVU, eftersom utlänningslagen ju, enligt Backlund, räknas som starkare.
Men vi har kommit fram till att de inte är tillräckligt starka, med alla andra omständigheter invägda.
månaders mellanrum.
Bland annat väntas Pakistans Benazir Bhutto, Irlands Mary Robinson och Norges Gro Harlem Brundtland.
procent och en man
Redan i FN:s stadga från
Över
procent av världens fattiga är kvinnor och antalet ökar.
På konferensen om mänskliga rättigheter i Wien
Att värna om det man redan enats om - och försöka nå lite längre - är Sveriges inställning.
Samtidigt är risken för bakslag en fingervisning om att inget av det som redan uppnåtts är självklart utan måste ständigt värnas på nytt.
Som motiv anger man att det handlar om en obligatorisk avgift och att det är svårt att definiera skillnaden mellan skatt och avgift.
.
Mohammad al-Surami sade att svenskarna hade anlänt till Jemen utan inresevisum.
-Vårt beslut att den irakiska familjen ska utvisas kvarstår.
Det medger Gunilla Carlsson, 32-årig revisor och moderaternas kvinnliga affischnamn i EU-valet.
Rätt chockad - Som aktiv i ungdomsförbundet är jag inte okänd i partiorganisationen, men jag blev både jätteglad och rätt chockad över resultatet i provvalet, säger hon.
- Jag älskar Stockholm, men känner att jag hör hemma i Vadstena.
EU-valet är ett personval, där väljarna får kryssa för sin favoritkandidat.
Gunilla Carlsson ser inget konstigt i att " japartierna " moderaterna och socialdemokraterna betraktar sig som huvudmotståndare i valet och bara använder lös ammunition mot " nejpartierna ".
EU-kommissionen är själva motorn i EU-maskineriet.
Cirka
Dessa kan röstas fram med kvalificerad majoritet.
Kds och folkpartiet går parallell kräftgång i väljarbarometrarna.
Kds gled med en hårsmån över fyraprocentsribban i riksdagsvalet:
Folkpartiet drömmer inte om väljare från nejpartierna, och har heller inga mardrömmar om att förlora några dit.
GÖRAN ERIKSSON GÖRAN ERIKSSON Den negativa utvecklingen är en återspegling av att de politiska partierna är svaga och splittrade i EU-frågan.
Matprisfrågan var mycket viktigare några år tidigare, och vi på ja-sidan ville inte tala mat överhuvudtaget under kampanjen:
- Med socialdemokraterna i ledningen för landet kommer Sverige att bli en kraftlös deltagare i regeringskonferensen.
- Personer som inte vågar framträda med sina namn för vi åt sidan i den här diskussionen, sade Ingvar Carlsson, och försäkrade att valet inte ska bli någon smutsig historia.
Agneta Gille, ordförande i LO-distriktet i Uppsala län, förklarade att hon gärna ser en kvinna efter Carlsson.
och en halv månad.
Ortens industri Sandvik är i dag ett världsledande företag med
- Jag tänker ändå inte rösta, sa han om EU-valet den
Tobisson däremot såg gärna ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete med gemensam valuta.
Ingegerd Sahlström, vice ordförande i kvinnoförbundet, förklarade att förbundet respekterar Margareta Winbergs beslut.
- Systrar!
Under överskådlig framtid tänker alltså Margareta Winberg koncentrera sig på europeisk jordbrukspolitik, vilket hon ser som en stor utmaning.
Ingen törs göra något.
- Lobov är ju en av de personer som beslöt att inleda krigshandlingarna, han är en av den tjetjenska tragedins upphovsmän, sade Dudajevs talesman Movlen Salamov.
På onsdagen, då Shabak ansåg sig ha belägg för att flera av de personer som tillhört cellen befann sig i Jeriko, gav premiärminister Yizhak Rabin order om att spärra av området.
Enligt palestinska kritiker fungerar denna institution som en spöktribunal, dit åtalade ofta förs nattetid utan möjligheter att värja sig mot anklagelserna.
Men de irakiska avhoppen betyder inte att USA:s drömmar om ett maktskifte i Irak är på väg att besannas, skrev al-Jumhouriya.
Också den kroatiske utrikesministern Mate Granic talade på lördagen om " en fullständig befrielse av vårt land ".
Styrkan, som till största delen består av brittiska soldater, anlände med
I Washington förberedde sig en ny amerikansk delegation för att på söndag bege sig till Europa för att diskutera situationen i före detta Jugoslavien med europeiska regeringar.
Efter en lång rättslig process hade Citadellet tvingats ge upp sitt hårda motstånd mot att släppa in en kvinna.
Shannon Faulkner sade att det inte var så mycket " helvetesveckan " som knäckt henne som den " emotionella berg och dalbana " hon befunnit sig i alltsedan hon för
Det faktum att en domstol beordrade Citadellet att släppa in henne betraktade Shannon Faulkner inte så mycket som en seger för kvinnor i allmänhet utan som en bekräftelse på att man som individ måste kämpa för det man vill uppnå.
KRÖNIKAN Misstänkt tjuvgods, krigsbyten från Krajina, innehåll från hjälpsänd-ningar...
Här står killen med tjuvpojksflinet och saluför bilemblem i krom:
Valutan (
Samtidigt finns det uppenbarligen kroater som vunnit på krigsekonomin och den pågående omstöpningen.
flyktingen som ska hem till det nyligen befriade Krajina vill sälja sin gistna Opel för att få loss pengar.
Konserver, tvättmedel och tvål kursas i större eller mindre partier.
De som har det bäst har lagt beslag på tomma serbiska hus i en övergiven by, men för de flesta är villkoren betydligt enklare.
Just i dag är det bara torrt och dammigt, men när åskregnen slår till förvandlas vägen till lervälling och det är omöjligt att hålla sig torr i de läckande hyddorna.
När Velika Kladusa intogs den 7 augusti av den Sarajevotrogna muslimska
- Vi är livrädda för soldaterna i
Sydafrika har avsagt sig kärnvapen.
O'Leary ledde en delegation på
miljarder kronor, och nu tror man att de båda företagens sammanlagda årliga vinster ska kunna bättras på med
juli, då
Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR kan över
På börsen föll bankens aktiekurs omedelbart med
skadades vid ett bombattentat i Jerusalem på måndagen.
år i den kinesiska " gulagen ", dömdes för att han under falsk identitet flera gånger tagit sig in i kinesiska fängelser och arbetsläger för att dokumentera hur fångar behandlas i strid mot de mänskliga rättigheterna.
Villabrand tros vara anlagd Invandrarfamiljen Labadis villa i Vålberg utanför Karlstad totalförstördes vid en brand natten till torsdagen.
Jag skall plåga dig tills du dör.
Först efter en månad förmåddes han att lämna tillbaka den till kvinnan.
Kvinnan uppsökte läkare efter det inträffade och fick läkarintyg på sina skador, som bestod av blånader, svullnader och smärta.
Det var ändå billigare än på själva Stureplan, där ett enda glas vitt kostar
Människor som har vägarna förbi Stureplan är dyrare att titta på än de som går längs Hornsgatan.
Vi såg ett långt ljusblått vrålåk med stjärtfjädrar stanna till precis utanför entrén, en känd skådespelare komma ut från krogen och växla några ord med föraren, samt gå in igen.
Det var inget märkvärdigt med dem som gick eller cyklade förbi.
Lilla B:s hjärta började hoppa och när hon nån gång föll i sömn drömde hon om en kvinna som var så liten, så liten och serverade på en krog.
Ja, det var på 50-talet och silikonet var inte upptäckt.
Mödrar ska vara mödrar, fast helst inte.
Noga räknat Johann Strauss d ä eller " Strauss Vater " som wienarna säger och som han kom att kallas när sonen växte upp.
Det tyska ordet " walsen " betyder för övrigt rotera.
uppstod danspalatset Sperl.
Det är ännu i dag pingsthelg alla dagar.
Fortsättning följer.
Sverige är ett underbart land, oerhört amerikaniserat, säger han som för att ge mig en komplimang.
Men de är trots allt inte särskilt många nästan
Plus tillbehör att stoppa i dem, och för den som inte gillar pipor finns det " joints " i olika varianter och prisnivåer.
kronor på en gammal historia som aldrig sett livet i en skrivmaskin, varken Adler eller Remington.
Paradoxalt nog har väl skrivkonsten fått sig ett uppsving nu i e-postandets era.
Men jag tycker att det är bra.
Nu
augusti skriver Rémy Dehaenen att svenskar inte är blyga och tystlåtna.
För övrigt är jag nästan säker på att den stora majoriteten svenskar inte ens vet ( eller bryr sig om ) att kommunernas mötesprotokoll är offentliga.
Misstanken att man kan tänkas vara farlig för regimen är anledning nog enligt kubansk lag att fängslas.
fått asyl i Sverige.
Men nu när vi suttit hela sommaren och skrapat varandras potatisar i våra små trädgårdar eller i de stora skogarna och den säsong tar vid då de små och stora, mer formella middagsbjudningarna anmäler sig - då vill jag ändå gärna komma med ett litet pip.

Det enda allmänna ämne som återstår är mat och olika metoder - dock begränsade till diet och motion - att bli odödlig.
timmar och
Lars Linder PO TIDHOLM När Paul Bäckström spelar vaggas man in i en förvissning om att det är så här det ska låta.
Han är manisk på den punkten, sedan
Huset är modernt i gammal bemärkelse.
Gårdarna i Stumsnäs är små och det behövdes tillskott i kassan.
stycken, men det var
Just Rättviksspelet har kommit att bli synonymt med den svenska folkmusiken i stort.
På kanterna finns det sura och svåra och det ljusa och glättiga.
- Det låter inte som det gjorde förr och kommer aldrig att göra igen.
UTAN TILLGÅNG till statistik vågar jag mig på gissningen att Sverige är ett av världens teatertätaste länder.
Runt Odenplan i Stockholm ligger det en liten teater i varje källare.
Några av de yngre regissörer som framträtt på senare tid - Linus Tunström, Rickard Günther, Staffan Valdemar Holm - står helt fria från den skuldproblematik som 70-talets vänsterteater lämnade i arv.
kommer att bli en av de rikaste i Dramatens historia.
Malmö som spelar en scenversion av filmen " Paradisets barn ", Västerås som gör John Fords jakobinska skräckshow " Så synd att hon är en sköka ", Jönköping som driver ett stort invandrarprojekt, Dalateatern som i likhet med IB brottas med " Backanterna "...
misstag begångna i livet, betänkligheter, dumheter av allehanda slag, en kunskap som samlats på ett kaotiskt sätt och som svårligen låter sig ordnas - och så dessa goda föresatser, varmed vägen till helvetet sägs vara stenlagd.
Så jag ska nöja mig med några synpunkter på poesiläsarna:
" Storupplageförfattaren " kunde stoltsera med sin jättelika läsekrets, utan att fråga närmare efter hur stor del av upplagan som låg och skräpade i magasinen, för att så småningom malas ner i papperskvarnen.
Ty prosans och poesins sanna värde går ju inte att mäta med antalet läsare.
I det läget har poeten
Men vad kan man ropa ut till ackompanjemang av slagverk och dånande decibel annat än elementära emotioner?
Min egen började vid ett matlag i Linköping sista gymnasieåret på 1940-talet.
Det var både bekvämt och lite förödmjukande.
Det blev en lång och svår resa, möjligen satte jag svenskt rekord i körskoletid.
Min egen lista är blank och kärlekslös, med undantag för ett litet rött utropstecken på sluttampen!
Vi kastar våra skuggor efter samma lagar.
Anders Bodegård ÄNNU EN GÅNG visar Jan Svenungsson en utställning med skorstenar.
Många av dem ser ut som slumpvisa infall, andra är tecknade med stor precision.
Även den får stå kvar så länge inte markägaren har några andra planer.
Sena 1800-talseklekticismen har fått ett drag av komik, kanske för att den är en vrångbild av vår egen tid, en smått otäck skrattspegel.
Mest prestigefyllt var att efter hand skänka sin konstsamling till offentliga museer.
Privat tyckte hon att det var roligt att reta Bostons pryda borgare - särskilt kvinnorna.
öppnade hon Fenway Court.
våningar av orientaliserande och mörk inredning.
Makt?
Fullproppat mörker Evigheten då?
Life in the Gilded Age Rizzoli International Publications Russell Lynes The Tastemakers.
Budskapet han framför är mera inspirerat av Moseböckerna än av Kristi evangelium, men den gamle prelaten i den tronliknande länstolen höjer inte rösten när han formulerar sina fruktansvärda anklagelser mot omvärlden.
Kyrkans kall är att tjäna folket.
Vår identitet är hotad i dag.
Patriarken Pavle har gått ut med ett upprop till Serbiens befolkning om att bistå sina nödlidande fränder.
I synnerhet inte om de kan räknas till serbernas fiender.
" Här vilar skulden tung på Slobodan Milosevics nykommunistiska regering - den är maktgalen, trångsynt och egoistisk.
Jag vet att det är han som är den främste författaren till det märkliga dokumentet, den värsta bredsida som kyrkan någonsin avfyrat mot regimen.
Nog är det absurt att världen i dag sätter sin tillit till Milosevic för att finna en utväg ur krisen, kommunisten Milosevic, som är en av de huvudansvariga för katastrofen!
Då gav kyrkan, trots sitt ingrodda kommunisthat, den nyvalde serbpresidenten och före detta marxisten Milosevic sitt fulla stöd i dennes hänsynslösa förtryckarpolitik mot folkmajoriteten i provinsen, där
Klyftan växer Chauvinismen och samarbetet med Milosevic hade varit en effektiv vitaminspruta för det ortodoxa samfundet.
Metropolitens program är hårt späckat och Krajinaserberna får all hans uppmärksamhet.
Man måste stoppa striderna, massakrerna på oskyldiga, den etniska rensningen, förmå de
Årets föreställning hos Brazil Jack börjar med en akrobatisk version - handvoltige och vertikallina - av den gamla italienska teaterformen commedia dell'arte, som med sina rollfigurer Harlekin och Pierrot inspirerat till senare tiders clownentréer på cirkus.
Sådant är roligt att notera, även om familjen Dubsky-Rivels upptåg helt naturligt inte når upp till vad som visades av den äldre generationen.
ALF DANIELSSON CECILIA GIERTTA En vanlig blomma som inte växer i en tropisk urskog blir kanske
Hans starka röst är den utomjordiska köttätande växtens, som hela förställningen av " Little shop of horrors " bygger på.
Förmodligen är det därför.
Bengt Fröderberg är också publik, men han tittar mindre på artisterna och mer på själva scenen.
Efter allmän genomgång i samtliga närvarandes plånböcker löser sig också det problemet.
Så är det inte längre.
Då sitter Ray Cokes i studion, pratar med tittare i telefon och sin kameraman.
Vissa helger har till och med varit " Real World " -helger, när dessa program hårdpumpats under flera dygn.
SOM DET ÄR NU håller MTV på att bli en kanal bland andra, där olika sorters program avlöser varandra och man måste titta i tablån innan man slår på TV-apparaten.
Nu sitter han på golvet i en repetitionssal på Riksteatern i Stockholmsförorten Hallunda och leder yoga-övningar med skådespelarna i Shikasta-ensemblen och ett par observatörer.
Som en gruvarbetare Thomas Riccio, som är född i Cleveland, Ohio, i den stökiga delen av stan, säger han, har arbetat som scenograf, skådespelare och regissör på teatrar alltifrån Boston och Chicago till New York och Los Angeles.
Därefter har det blivit
I vår föreställning fick de dansa varandras danser och uppträda tillsammans.
Ibland för att urfolkskulturen trots läpparnas bekännelser har svårt att få pengar, ibland för att arbetet hotar ingrodda mönster och maktstrukturer.
Nu håller de på att assimileras och deras kultur på att utrotas.
- Det är en väldig vilja till konformitet, att passa in, och inte bli utanför, säger Thomas Riccio.
Stämmer den med tidens behov?

Som sommarhus fungerar det ursprungliga Sörbys teknik superbt, skriver Sjöström.
Han var boksynt, men sträng och oförsonlig.
.
Jaja, nostalgin kommer alldeles av sig själv bara man tänker på dessa kunskapens brev som med sin pockande regelbundenhet drev eleverna mot de viktiga betygen.
- För mig är det så att jag måste ha ett mål.
En bokhandel kan ju vara som en litterär salong.
Naturligtvis har han arbetat aktivt i Svenska bokhandlareföreningen och naturligtvis har han stiftat en litterär förening bland likasinnade.
Om inte det från början förträffliga ordet jovialisk, i dag associerar till äldre herrar med tunga, whiskyrosiga kindpåsar som sitter och dricker punsch vid sitt stambord och har som lägsta nöje att nypa den tjänande systern i häcken, skulle jag använda det ordet som beteckning av atmosfären i " Meny ".
Senast skapade den ständigt återkommande gästkocken en efterrätt bestående av kryddmarinerade jordgubbar med citronparfait.
intervjuades fredsforskaren Wilhelm Agrell i något som kallades " frukostsamtalet ".
Distansen och rollen upplöstes i studions augustihetta.
I Timothy Daltons sista framträdande som James Bond får vi se en desillusionerad agent som tar lagen i egena händer.
Michael Crichton.
I rollerna Eric Walker, Fionnula Flanagan m fl.
Isabelle Autissier är en 39-årig fransyska som blivit superkändis bland franska allmänheten efter sitt deltagande i senaste BOC.
De första åren var jag själv förvånad över hur långt jag kunde tänja mig, förklarar Isabelle.
Medan de
Hennes plan var att gå i en båge mot målet för att hitta ett ställe där ekvatorns stiltjebälte var så smalt som möjligt.
Detta att det är omöjligt att planera sin sömn är mycket tröttande och går inte att förbereda sig på.
dygn och
För
Denna var nu bara
knop.
sekunder, men nu var något fel.
meter långa båten bland de mycket större vågorna.
Kanske hade den redan gått till botten.
- Jag har fått många frågor om mina framtidsplaner.
När det gäller det praktiska livet i båten skiljer jag mig inte från de manliga seglarna.
Kung Gustaf VI Adolf var mycket intresserad av Gudahagen och besökte platsen
Det kommer aldrig att gå er väl!
- Gudahagen är ett nyfunnet namn.
Norrifrån kommer Holjeån, som nu ringlar sig över slätten ner till Ivösjön.
) När man står på krönet av Gamle körkebacken eller Gudahagen och ser vida omkring förstår man varför våra förfäder upplevde den här platsen som speciell.
Hon var i
Levde den gamla tron kvar i bygderna långt in på medeltiden?
Ingeman och hans män dödades i lågorna.
Redan tidigt efter kristendomens införande byggdes en kyrka en kilometer nordöst om kullen i Näsums by och där står kyrkan fortfarande.
Till slut fick de napp och de spände för hästar för att dra upp klockan.
Idenna urgamla kulturbygd har det av hävd alltid funnits gott om kloka gubbar och gummor.
Visan handlar om en ung brud som ska rida till sitt bröllop i kyrkan/templet på Gamle körkebacken, Gudahagen.
Han kommer ner till bron och befaller i Kristi namn Vattumannen att komma fram och lämna ifrån sig både bruden och hennes
Men det är krångligt.
dagar före resan till ryska ambassaden i Tallinn för godkännande.
Kör från Tartu via Pölva mot Petseri.
estniska kronor.
Du hamnar rakt på Stora torget.
svenska kronor litern.
Ett hundratal människor, kvinnor och små flickor dolda under hucklen, knäböjer.
Petseri kloster är ett förmöget kloster som har överlevt
Ryssland vägrar.
Färd med bil Tallinn-universitetsstaden Tartu.
Men Paul, som varje vecka kör över gränsen med sin lastbil fylld med rökta estniska korvar, har sina kanaler och korvar.
Därför blir kontrasten mellan fattigdomen och det till synes så förmögna klostret ännu större.
Nu följer en diskret diskussion mellan den helige fadern och hans sekreterare varpå beloppet preciseras:
Men klostret är mycket äldre.
Den avlidne placeras i en kista och kistan i sin tur i kammaren.
- Beror det på temperaturen?
Här begravdes så sent som förra veckan en förmögen " sponsor " från Petersburg.
Abboten Cornelius hade gjort klostret till ett starkt fäste för den ortodoxa kyrkan.
- Maffian.
Men abboten drar förnämt undan sin hand och försvinner raskt mot klostret.
Grabben som rattar vår minibuss håller polynesisk idealvikt.
En jeep med fyrhjuldrift kostar runt
Detta är verkligen Söderhavet.
Vill man så går det utmärkt att dyka från klipporna.
Precis vid strandkanten separeras söt- och saltvatten med en barriär av svart lavasten.
Där serveras bland annat hamburgare, kyckling och fish and chips.
Kaffe, bananer och kopra har historiskt sett varit Samoas viktigaste exportprodukter.
Tyskarna tog kontroll över Västra Samoa, som nu kom att kallas Tyska Samoa.
kvadratkilometer ).
grader.
Som bjuder svalka, välbefinnande, bra service, god mat och utmärkt logi i detta tropiska paradis.
Namnskyltar bredvid dörrarna berättar vilka berömdheter som varit gäster.
I mitten av 20-talet gifte sig Aggie med Charlie Grey, en gambler som bara på några år lyckades spela bort familjens samtliga tillgångar.
Och Aggies affärer blomstrade.
:
Men den här gången försvann inte välståndet med amerikanerna.
års ålder, genomgick hotellet ytterligare en om- och tillbyggnad och kan i dag härbärgera ett par
Behån är den flik som blev kvar av korsetten när den släppte sitt grepp om kvinnan.
Möjligen sa han det han sa i ett försök att skyla över sina egna försyndelser mot mänskligheten, men likafullt hade han i någon mån rätt.
Uppfinnandet av symaskinen
Deras korsetter med hål är skodda med järn så att snörena ska stå emot den fruktansvärda pressen som uppstår då en så betydelsefull del av den mänskliga kroppen reduceras till en tredjedel av sin naturliga proportion.
utgivna läkarbok berättar doktor Henrik Berg om några flickor i Stockholm som skulle tävla om vem som kunde bli smalast:
Fingrarna luktar pepparmynta och i höjd med hakan möter en pust av fänkål.
Han utbildade sig i stället till skomakare vid Norrbackainstitutets ortopedskomakeri och lärde sig sy skor som sitter som handskar även på de personligaste av fötter.
Just nu håller han på med små trädgårdsbord med en rund skiva av betong och ett slags intarsia i färgad massa.
Morfadern älskade allt som var vackert.
När jag sådde dem kom det upp små citronträd.
Sedan ska det börja om med dofterna på våren och alla blommorna på sommaren och fröställningarna framåt hösten.
De blir alltid mer än fulltecknade.
- En morot är en kulturprodukt på samma sätt som husdjuren är det, säger Maria Nyman-Nilsson som är ansvarig för köksträdgården på Fredriksdal.
Alla härstammar de från strandbetan som kryper med långa revor på marken.
Vid sekelskiftet ska det enligt planerna vara
centimeter.
Dessutom rötter som haverot, svartrot, sockerrot och jordärtskocka.
meter i Finnkampen.
I år blev det seger inför ett nästan fullsatt Olympiastadion.
Ari Pakarinen,
meter ställer upp.
Han sprang på
sekunder?
Då är han tillbaka hos Steffen Fricke i Mölndal.
och vann före Marko Granat,
Det viktigaste var att jag kan kasta långt igen, säger Patrik.
,5C LARS AXELSSON TAMMERFORS.
Det här har jag väntat på länge.
meter låg hon femma,
meter hade hon flyt i rodden och låg tvåa.
Tiden,
ska räcka.
- Det handlade om hur träning och andra förberedelser skulle skötas.
Men när man väl fattat beslut bör man jobba i samma riktning, i alla fall om man tillhör ledningen.
Det finns
Se på Sara Wedlund, hon har inte fått ett öre i träningsbidrag av förbundet.
- Det är hårt arbete som gäller för alla, från den aktive, så klart, till oss som är ledare.
Från den 1 oktober är han förbundets idrottschef, med uppgift att bygga en verksamhet som ger Sverige fler VM-medaljörer än Patrik Sjöberg.
meter häck blir snack om den nya organisationen.
Det här året fick han
Det verkar ändå som grogrunden nu finns för något som liknar en fackförening bland de svenska friidrottarna.
Nu väntar en lång vinteruppladdning inför OS i Atlanta, som kan bli hans sista stora mästerskap.
- Jag såg honom inte, var helt säker på att jag var först och då gick segergesten inte att stoppa.
meter, påpekar Sveen.
Finland bjuder på en del nya grepp i år, bland annat bonuspengar för sina kämpar som slår svenskar och hög musik mellan grenarna.

Ligan får en extra krydda i år eftersom
I Parmas fall innebär det Hristo Stoichkov och Fausto Asprilla ( Melli ) på topp med Gianfranco Zola i en position snäppet bakom.
Det finns bara en anledning till att stjärnorna accepterar detta.
och Lazio
Därefter följde Milan
Tränare:
BARI Nyförvärv:
DN-tips:
Med Trapattoni som ny tränare blir Cagliari ännu säkrare i defensiven.
Luigi Simone.
Förluster:
INTER Nyförvärv:
Knappast ett mästarlag.
Det blir tufft att försvara mästartiteln.
Tränare:
Roberto Baggio, mf, Juventus, Paulo Futre, f, Reggiana, George Weah, f, Paris SG.
DN-tips:
Inte tillräckligt bra för en placering på den övre halvan.
Mauro Sandreani.
Nyförvärv:
anfallare.
Kommentar:
Tränare:
David Balleri, b, Padova, Marco Franceschetti, b, Padova, Filippo Maniero, f, do, Clarence Seedorf, mf, Ajax, Christian Karembeu, mf, Nantes, Enrico Chiesa, mf, Cremonese.
DN-tips:
spelare är nya i truppen.
Alberto Zaccheroni.
Förluster:
DN-tips:
Aronsson, Klintberg, Tore Karlsson och Nordahl.
Jag svarade något i stil med att tycker du om fotboll och vill du ha Degerfors kvar i allsvenskan?
år och kom från Nyköping i år.
Det blir tufft i den allsvenska bottenstriden, inte minst sedan Örgryte kvicknat till efter inköpet av Frankrikeproffset Henrik Bertilsson.
mot Örgryte i måndags kväll.

Förmodligen gör Niklas Skoog mål igen, han är uppe i
.
- De gjorde ett skitlopp rent ut sagt.
Vid försöken på morgonen satte hon svenskt- och personrekord med tiden
Linda hoppet Tjejernas dåliga insats i medley betyder att Sverige nu knappast ens upprepar insatsen från förra EM där man tog
I dag tänker den finske världsstjärnan Jani Sievinen bjuda på show.
Stora idoler I dag är de båda etablerade världsstjärnor och hemma i Finland är de stora idoler, på samma nivå som de bästa friidrottarna och ishockeyspelarna.
Kollegan Antti Kasvio har det svårare.
Det florerar rykten om att de
Vi är ganska goda vänner men väldigt olika som människor.
meter medley.
pass om dagen.
Jani Sievinen vill ju sin vana trogen inte göra någon besviken.
Precis som det östtyska simundret en gång byggdes upp med hjälp av doping hävdade Chrunack att Kinas plötsliga framgångar på damsidan helt och hållet var ett verk av planerad och kvalificerad doping.
Jason slog igenom med dunder och brak förra året då han kom tvåa i den kanske hårdaste av alla jockeyligor, den engelska.
Prissumman i löpet var på drygt
hästar i fältet.
resulterat i bricka
Trots detta blev det en tredje plats.

slags försprång när
.
Hon var
Ingmarie Nilsson vann Stockholm Marathon och sprang in på en
är anmälda till årets Tjejmil.
Norska mästerskap Bland Ingmaries konkurrenter finns Grete Kirkeberg, som vunnit
meter och halv maraton.
Amsterdam Crusaders låg emellertid i ekonomisk tvist med den europeiska footballigans huvudkontor i Bryssel och blev diskvalificerat, varför finalplatsen gick till Nordic Vikings på walkover.
:e tjej på cykel-EM DN CYKEL:
ekrar gått av i Susannes framhjul och att hjulen inte gick fritt för bromsen.
Jan Karlsson och Michael " Roddarn " Andersson är anmälda i tempoloppet och 18-milen kör Jan Karlsson, Allen Andersson, Klas Johansson och Dan Kullgren.
augusti, har dock komponerat något som blir svårt att överträffa.
av
och för IM
Robert Bator med
ronderna hade han
Ett lurigt drag om vit säkrar bönderna med b
Sc
Inte heller
.

Lb
Det finns många olika budstilar.
Utan spader måste han spela en lågfärg och när Västs ess föll på klövervändan till stöld var saken klar.
Det gamla innehades av Iata Käll från samma lopp
Ekipaget tog direkt hand om ledningen, samtidigt som storfavoriten Mårten slängde sig i galopp.
Efter tidigt avancemang, fram utvändigt om den ledande favoriten Cummin kunde halvfransosen avgöra i de sista stegen.

meter och tog över ledningen drygt
meter före mål.
Fram invändigt till slut och hann fram till andraplatsen.
meter.
Attack in på upploppet men kunde inte gå i närkamp.
meter.
Höll farten.
Lassas Lavin i tredjepar utvändigt.
kvar från andrapar utvändigt och tog över ledningen
Släppte
) i fjärdepar utvändigt.
) i fjärdepar invändigt fram mellan hästar sista
före mål i fjärdespår.
MARTIN STUGART Arkeologiska evenemang äger i dag rum på drygt
Där har riksantikvarieämbetet skapat en fornstig, invigd i juni
med start från station
.
Det arrangeras även vandringar längs fornlämningarna i Arninge i norra Täby kommun.
:
.
Surströmmingskalaset äger rum i Stockholms hjärta för andra året i följd.
Vanan sitter i.
Utomhus luktar det förstås inte lika starkt som inomhus.
Stiger ur sängen, ger katten hans mat.
Förtöjda båtar plaskar med skrovet mot vågorna, rostiga förtöjningskedjor och stötuppfångande fjädrar gnisslar gällt.
Genom att omväxlande öppna och stänga munnen kan jag åstadkomma olika vibrationseffekter i min skalle.
Den tyska elmaskinen drunknar i planets motorljud.
Oroligt tittade åskådare, som lockats till Tullinge flygfält för att se de röda pilarnas avancerade konstflyg, mot himlens mörka moln strax före lördagens huvudnummer.
Hawkplanen med röd rök bakom stjärtarna.
Lågt över våra huvuden.
- Jag har sett dom förr, på Silverstone i England.
Allmän enighet råder om att det i allt väsentligt är en exklusiv uppgift för statsmakterna att ansvara för nödvändiga uppgifter inom rättsväsendet.
De är enligt lag skyldiga att ta hand om de mål och ärenden som kommer till dem.
Domstolarna skall vara självständiga, säger grundlagen, men samtidigt är de ekonomiskt beroende av regering och riksdag.
De senare kan sägas upp.
ordinarie domartjänster.
Domstolarna är naturligtvis inte främmande för effektiviseringar och rationaliseringar.
Hovrättsprocessutredningen presenteras i december.
Redan beslutade besparingar synes försämra rättssäkerheten.
I stället är det då domstolschefens förstahandsroll att försöka vidta åtgärder i rationaliseringssyfte för att klara situationen.
Den oro jag här försökt ge uttryck för bottnar i en rädsla för att vi alltmer förlorar känslan för vad en demokrati och rättsstat är.
Vem som helst kan i riksarkivet i Helsingfors läsa de cirka
Om han hade arbetat i motsvarande situation i Finland hade alla dörrar varit öppna för honom.
år efter andra världskriget?
Ett märkligt fall är då att Thorsten Söderström, under kriget Säpokommissarie, senare stjärnagent i den svenska militära underrättelsetjänsten, avslöjar för finska Valpo
" Branting, Georg, son till excellensen, är anställd som Tjekans juridiska ombud och chef för dess politiska avdelning.
De första breven är ordentligt undertecknade med hans namn Robert Paulsson, senare övergår han till det inte särskilt sinnrika täcknamnet " Paul Robertsson " Mycket intimt samarbete hade finska hemliga polisen och Säpo när det gällde att skugga, avlyssna och förhöra den kända finska författarinnan Hella Wuolijoki.
Anthonis misstankar är befogade.
Anna Lennervad i Skurup är en av dem som jobbat hårt för att organisera en opinion mot vindkraften.
Dessutom finns det andra sätt att framställa den energi som vindkraftverken bidrar med,utan att man förstör landskapet och miljön, till exempel småskalig vattenkraft och bioenergi.
ledamöter mot en, till att anlägga vindkraftverk i kommunen.
De kommer fortfarande att synas men inget störande buller når land.
På planet hem från Tuzla i lördags bestämde sig försvarsministern för att ställa in inte bara Thailandsbesöket utan också flera andra engagemang, säger Judith Jäderberg.
med tillfälliga förbindelser fördöms av det engelska hovet.
" Ni borde skämmas allihop ", säger till exempel den förre statsministern Kåre Willoch i en uppgörelse med annonsören RFSU, Dagbladet och reklammannen bakom alltihop.
Annonsen ska ses som en hedersbetygelse, försäkrar Yngvar Pettersen, chef för norska RFSU.
Konserter med nazistband, slagsmål och ölförsäljning har inte stoppat stödet.
En vikingaskola - i komvux regi - är tänkt att ta hand om de äldre skinnskallarna.
Höger-extremistiska Riksfronten har den i sitt emblem och samma tecken sitter nu i centrum på den vapensköld som spikats upp utanför Fryshuset.
Ledande rockband i den så kallade Vit makt-rörelsen.
Vill de här herrarna gå på krogen, så får de göra det utan kommunalt stöd ", säger Mats Hulth.
" NAZISTSYMBOLER och musik med rasistiska budskap är en självklar del av vardagslivet i lokalen.
Han hänvisar till regeringsformen.
Det kan uppfattas som om politikerna accepterar deras sätt att vara, deras inställning till andra människor ", säger Bo Rothstein.
Non Fighting Generation, Farsor på stan och Fryshuset, till exempel.
Det är en grov överdrift.
Just de projekten genomfördes aldrig.
kronor för att rusta upp en eka för
" De här ungdomarna måste lära känna sina rötter.
utan lokal ökar våldet, utan lokal blir skinnskallarna nazister.
kronor i övertidsersättning jämfört med
Carlberg är medveten om kritiken mot skinnskallelokalen.
" I DAG FINNS de flesta av skinnskallarna i Stockholm inte i centrala stan.
Under en period försökte de till och med starta en egen, med stöd från en del föräldrar.
Det blev inget rungande ja, det blev en viskning.
procent vann över
En milstolpe på vägen mot ett mer tolerant samhälle, säger optimisterna.
valkretsar.
Det blir inga lättvindiga historier.
" Vi kommer inte att omförhandla ", och i en tredje intervju uttryckte president Bill Clintons säkerhetspolitiske rådgivare Anthony Lake samma uppfattning.
En del bedömare anser att talet är det hittills viktigaste under hans presidenttid.
första platserna är förorter norr och väster om Sarajevo.
I början av december ska avtalet från Dayton undertecknas i Paris av de
Karadzic kräver en omförhandling av fredsavtalet när det gäller Sarajevos omgivningar.
- Se hur vi har det nu, säger han.
meter från fabriken.
Det tillhör den politiska korrekthetens bud att skilja på " serber " och " chetniks " i Sarajevo.
Länderna runt Medelhavet har svårt att komma överens om en gemensam definition på vad som menas med en terrorist.
Deklarationen innehåller också politiska och medborgarrättsfrågor, och det är här som svårigheterna nu dykt upp.
Algeriet satte sig på tvären i nästan alla frågor.
Yitzhak Rabins egen inställning, också till rent hårresande utgjutelser från det hållet, var " vi struntar i dem ".
år sedan Brabantmördarna, " les tueurs de Brabant ", slog till för sista gången.
I oktober skakades världen av skräckscenerna från Heyselstadion, där bråk mellan engelska och italienska fotbollssupportrar urartade i dödligt våld.
Då dök de maskerade männen upp från parkeringen, mejade ner
Vad är det för rånare som kastar bort bytet?
Enligt den hade Brabantmördarna anknytning till illegala vapenaffärer som israeler och arabländer gjort upp i Belgien.
Vid flera tidigare tillfällen har polisen över huvud taget inte reagerat på det beteendet.

personer greps för brott mot förbudet mot politisk uniform.
Pappan var kock, mamman var hemmafru.
Ger inte upp Att ständigt få ett nekande svar har nästan blivit något naturligt för honom, men han ger inte upp.
kvällar i veckan.
- Man skulle ha hetat Johansson.
år på sig för att bli bättre.
De bara pratar.
Så bidrag kommer att fortsätta att strömma från kampanjhögkvarteret till nya projekt, medan kansliet i Stockholm ska krympas från
som aktiverats i kampanjen bänkat sig på seminarier och workshoppar bytt erfarenheter och idéer men också lärt sig de bästa argumenten.
DN beskrev i söndagens tidning det förslag till premietandvård som den socialdemokratiska regeringen lagt fram och som just nu granskas av lagrådet.
- Det är fullständigt idiotiskt.
Folkpartiet vill bland annat ha fri konkurrens inom barn- och ungdomstandvården.
Den rekommendationen utfärdade moderatledaren Carl Bildt på söndagen i samband med ungmoderaternas stämma i Sollentuna.
- Inget enskilt land eller ens stormakt hade kunnat skapa förutsättningar för den fred som nu skapas, menade Carl Bildt, som hälsades och avtackades med stående ovationer av ungdomarna.
Han varnade dock för att " detta kommer inte att inträffa på en vecka, eller en månad - möjligen på ett år eller kanske till och med en generation ".
- Men faran ligger i om de politiskt och socialt känner att de inte har någon framtid där eftersom de ser sig successivt undanträngda.
- Vi tycker det är bra med partsrepresentation, säger konstitutionsutskottets vice ordförande Kurt Ove Johansson ( s ).
Tillförsel av sakkunskap och inflytande för de grupper som påverkas av besluten hör till argumenten för systemet, som växt fram under hela seklet och i slutet av 80-talet dominerade hela statsförvaltningen.
Intet intresse var för perifert för att få en egen representant.
Systemet haltade vidare utan SAF, och först när regeringen Bildt tillträdde följdes praktiken av politik.
Det har jag försökt förklara för borgarna så många gånger.
Vilken grupp har nämligen numerärt dominerat lekmannastyrelserna?
.
Skylten skymtar bland kilometerlånga rader av pepparkakshus som tåget passerar.
.
- Jo, det blir det.
" en fråga som torde söka sitt svar.
" Hur känns det att sitta i klistret när rörelsen har spruckit?
Det har en liten glasad inomhusdel - men de flesta sitter ute, på den betongklump som ägaren gjutit över parkmarken, till många Tiranabors sorg.
Trots att svensk-albanska sällskapet denna gång hade ansträngt sig till det yttersta!
Och då har vi bara besökt en liten bråkdel av de kaféer, barer och krogar som nu kantar varenda gata och genomfart i Albanien.
Han kunde också berätta om ett fynd ett sekel senare.
, Rapadalen i Lule lappmark
Framför allt för att den gick.
Att jämföra med den höga himlarnas årstid som han är fallen av.
Inte roligt.
Med tonvikt på smärre.
måsar flög på diagonalen över oss, över bilden ( eller om det är som jag hittar på ).
Försvarsministern delar tydligen den uppfattningen.
Kan man förutse att det inte görs fler försök till statskupp i Ryssland?
Den yttersta konsekvensen blir att alla arbetsuppgifter kan prövas och poängsättas på detta sätt och att arbetsdomstolen förvandlas till ett högsta statligt lönesättningsverk, inte bara för offentliganställda utan också för den privata sektorn.
kronor i månaden.
Vad jag förstår ökar denna strålning hela tiden lite, och det beror bl a på alla radioaktiva läckage och utsläpp.
Platsen var en vacker och fridfull kursgård utanför den tyska staden Düsseldorf.
januari i fjol fick den iranske kurden Kamran livshotande skador efter att ha öppnat ett brev som postats till hans lägenhet i Bagarmossen.
offer:
Vid så gott som samtliga mord på iranska oppositionella har rättsväsendet i västvärlden annars gjort sitt yttersta för att inte befläcka ayatollornas regim.
De har inte rätt att säga nej till sexuell samvaro när maken vill.
Om läget på Balkan efter Titos död skulle samma sak ha kunnat sägas.
tysk konst från mellankrigstiden.
I likhet med åsnan i Orwells " Djurfarmen " såg konstnärerna eländet, insåg vart det bar hän, men saknade förmåga och vapen att förhindra det.
Däremot är såväl George Grosz, Otto Dix, John Heartfield, Christian Schad som Georg Scholz representerade.
.
När gästerna gått sattes möblerna tillbaka.
Ändå var det då knappt
av stilens främste företrädare Henry van de Velde för ett cigarrmagasin i Berlin.
En viss bokstavlighet behölls dock:
I gott sällskap Bägarna är i gott sällskap.
Till saken hör också att al Beit-universitetet är relativt nyupprättat och har en uttalad interkonfessionell profil, påpekar Ingmar Karlsson.
Men när iranske presidenten Hashemi Rafsanjani strax efter mordet på Yitzhak Rabin sade att detta var en " gudomlig hämnd " för den israeliska underrättelsetjänstens avrättning av en Islamiska jihad-ledare revolterade tyska parlamentet.
Pippi Långstrump, Nalle Puh och Lille Prinsen har givit honom " de levande symbolerna för hur den goda människan ser ut ".
Den nödvändiga men därför också orättvisa summeringen i mitt referat speglar svårigheten i den uppgift Jacobsson åtagit sig.
Ett enda knäpp på strängen, går ner i spagat och dubbar mej till en elektrisk fjäder som guppar långt ovanför Dagens eko.
Glöm inte piskan!
Hon blev lärjunge till Freud och skrev en handfull artiklar om psykoanalytisk teori som prisades av mästaren.
Hennes syn på kärleken är välgörande gammaldags och färgar hennes livsuppfattning:
Han ville till och med att Andreas-Salomé skulle assistera honom i analysen av hans dotter Anna, och den fick hon sedan överta.
Övers.
Men även om goda romaner ibland är sämre än bra diktsamlingar, så är romanerna alltid bättre!
i år nominerade juryn enbart romaner.
Från Lewis Carrolls klassiker har han bland annat hämtat mottot till ett av de centrala kapitlen - " Stadens tecken " - i sin mäktiga roman Den svarta boken:
" Där skulle man, en smula magnifikt, kunna säga att identitetsproblemet blir upphöjt till nationell nivå - eller dras ner i sådan riktning.
Men dess konfrontation mellan makt och maktlöshet, och mellan öst och väst, är framför allt historien om hur mänskliga och kulturella motsatser kan spelas ut mot och in i varandra till förblandning.
Här är det således inga motsatser som möts.
De är allvarsamma och lekfulla, rör sig lugnt reflekterande eller i häftiga språng, mättas av atmosfär och uttrycksfulla detaljer.
Någon åberopar Scheherazade som sin skyddsgudinna.
Och därför är det så bra att Orhan Pamuk - också i en på flera punkter diskutabel översättning - är en underbart njutbar skribent.
Bengt Gomér Kostym:
I
Globen KANADENSISKAN Céline Dinon har bestämt sig för att lägga Sverige för sina fötter.
De franska låtarna, från albumet " D'eux ", sänkte dock temperaturen, som om publiken blev förvirrad av ordet " aimer ".
PÅ GLOBEN anförtrodde hon publiken sina flickdrömmar om att stå på scenen, men replikerna var exakt desamma som i England.
Karin Harboe Regi:
Episoderna hänger löst samman, om alls.
Här lodas dock inte de största djupen.
skådespelare och ett tiotal ungdomar från Tensta gymnasium till en tät, jämn ensemble med några färgklickar i.
" Livet'' har det självupplevdas närhet och en brådska som gör spelet hett och rösten hes.
Förre kulturministern Bengt Göransson Medverkande:
Det framgick av musikkritikern Carl-Gunnar Åhléns djupdykning i skivhistorien.
SOM TIDSKRIFTEN OPERA i England diskuterat hela detta år kan man inte bortse från Wagners antisemitism.
HANS WOLF TEATER Scen:
Maurice upplever en fenomenal succé som dramatiker i Paris.
Det finns en tilltalande vaghet i Per Winquists Maurice som öppnar sig för samvetets frågor, och av den bleka gestalten blir det snart en lidande människa, som inför den obevekliga försynen kryper ihop som i bön på scengolvet.
Längre fram stod valet mellan att studera medicin eller läsatill tandläkare.
Hon är danska, född i Köpenhamn, men har bott i Sverige sedan
Året därpå reste hon till Stockholm som nybliven tandläkare.
Till Uppsala flyttade de
Det fanns t ex varken teater, bio eller konserter att gå på.
minuter i luften, strax efter klockan halv
Segling är ett annat stort intresse.
Jag kan inte påstå att jag direkt saknar Ingvar Oldsberg från SVT:s " Tipsextra ".
Men han visade också stämningsbilder från fotbollshysterin i Leeds efter att Tomas Brolin nu blivit spelklar.
Jag kom att tänka på Nacka Skoglund.
minuter in i andra halvlek ) är det orörligt på Leeds bänk.
åskådarna fanns ingen enda i TV synlig fotbollsidiot som förstörde matchen.
" Ta bort travet ", sa en inringande tittare.
Musikaliskt lutar deras hybrid av pop och folkmusik denna gång snarare åt medeltid.
Ny demokrati hade i princip lämnat den politiska banan, men lämnat fältet fritt.
Något skrivbordskoncept är det inte.
Han var tvungen att klippa bort håret för att kunna smörja in sig ordentligt.
Missförstånden blev fler.
Vi fick dementera i norsk TV, men skadan var redan skedd.
Lik i garderoben Fast inte ens dåtiden är vad den har varit.
Tors hammare bärs såväl av en gammal proggis som Roffe Wikström som av trendkänsliga programledare i TV.
hemma mot Västerås, en seger som faktiskt inte var för stor.
av
- Jag har aldrig varit bättre.
- I dag trodde jag ett tag att det var en sån där match när jag skulle ta allt, berättar Johan.
Hedberg visade förmågan att läsa spelet bra, stod kvar på skridskorna länge i de flesta situationer och släppte inga returer rakt ut.
- Förra säsongen fick jag bara stå i knappt hälften av matcherna.
ÖRNSKÖLDSVIK.
Modo fick allteftersom bättre fason på spelet.
kom mitt i ett uselt AIK-byte, Modo kom i
I den tredje perioden ändrades matchkaraktären något, det blev en öppnare hockey, svängigare och mer chansrikt.
mot Uppsala på söndagen, trängs nu
- Men det här var främst en lagseger, fastslog Melin.
mål i spel
offensiva enheter.
matcher har Tony hunnit med
Ändå sopar Alvik banan med ett lag som Solna vars tabellsituation nästan kräver seger i hemmamatcherna om slutspel utan kval skall nås.
Solna sprang lätt till sig en åtta-poängsledning.

På skadelistan finns bland andra underhållaren Michael Richardson som har problem med ett ligament i foten.
- Det är jätteroligt att vara här igen, sade Ed under sitt första Sverigebesök på
).
Sundsvall tappade koncentrationen och inspirationen.
Stockholm Capitals reste till Göteborg och förlorade mot New Wave med
minuterna.
.
Bolets Igor var favorit till

) Probing

Bakomliggande svenske Picaroon vurpade och Helen A Johansson kastades ur sulkyn.
:
(
Komb.
:
),
odds:
:
.
poäng.
Mot Säbyhof hemma var laget illa ute både länge och väl men efter en stark spurt gick " Spåret " ikapp och till och med förbi innan Säbyhofs Theresa Claesson kunde fastställa slutresultatet till
Inte ens i den sista matchen hemma mot nästjumbon Borlänge lyckades Tyresö mobilisera den vilja som behövdes utan förlorade med
Bosse Andersson hamnade i händelsernas centrum redan efter
- Det var en otrolig känsla att få göra målet.
Roma slog Bari med
poäng före Parma, vann en enkel 3-0-seger mot ett oinspirerat Piacenza.

Aldo Firicano gjorde ett mål i varje halvlek.
, alla mål i den andra halvleken.
För
och
För svensk del blev tävlingen ett nytt bakslag.
Mrs Moyet har stor kapacitet men kan behöva loppet.
Klurig handikap för den lägsta klassen.
Norske El Mano Menor var ute i hårt sällskap i förra starten.
Thriller har hamnat i guldklassen nu och det bör fuxen klara av.
skolor i Litauen har kopplats upp mot Internet i lokala nätverk och lärarna har fått undervisning i hur nätet kan användas för undervisning.
Via Nordiska rådet kom han i kontakt med Soros organisation Open Society Foundation, som lägger ned stora pengar på att utveckla Östeuropa.
Vi i väst har grundläggande värderingar som vi inte ens tänker på.
Ett elektroniskt konstgalleri håller också på att skapas i Litauen av Open Society Foundation.
Det räcker att klicka på något av statsråden för att få ta del av deras historia.
Joggar och åker motorcykel när tillfälle ges.
Socialminister Ingela Thalén, som mycket väl kan bli vår nästa statsminister, säger sig uppskatta att sticka vantar och är road av lapptäcken.
procent på drygt
Kvinnosatsning Avtalet för de

procent lägre än det medlarbud sjuksköterskorna avvisade för en vecka sedan.
procent utgått i pengar, resten i tid.
- Nu vet de ju åtminstone vad läkarna fått, säger Ulf Perbeck.
miljarder de första
Detta indikerar att placerarna förväntar sig att vinsterna kommer att falla kraftigt de närmaste åren.
till
Fabriken, som ägs gemensamt av Metsä-Serla och United Paper Mills, kommer att få en kapacitet på
- Det råder ingen brist på kapacitet och dessutom byggs det en hel del nytt.
Dels pekar han på att fabriken blir klar först i maj och att det kommer att dröja innan den når full kapacitet.
Gammal sanning Mot Södras bedömning står en gammal sanning i skogsbranschen, att det bara är en sak man säkert kan säga om massapriserna:
Nu
Bostäder lockbete Företaget lockade också med att ordna bostäder åt sina anställda.
Det var för att kringgå de dåvarande lagparagraferna som Kallonen måste betala för
De arbetstagare som tar ut de extra lediga dagarna måste ersättas av annan arbetskraft.
Det visade sig att när man tidigare kunnat godkänna
- Modellen fungerar när marknaderna drar, inte under en depression, medger Kari Kallonen.
Kari Kallonen säger något överraskande att han inte är så övertygad om att alla avtal i framtiden borde göras upp företagsvis.
BOSSE ANDERSSON När sjuksköterskestrejken går in på sin andra vecka trappar laboratoriepersonalen i Växjö upp den.
När en laboratorieassistent kallades in för skyddsarbete och fick anlysera prover som det inte var någon brådska med, medan hon väntade på ett par akuta prover - som dessutom aldrig kom - blev det droppen.
Det blev riktigt kallföre, minus
sekunder efter Smirnov.
.
- Jag gick ut hårt och trodde att jag skulle få betala för det på slutet, men jag orkade hålla farten hela vägen.
Anders Bergström, Christer Majbäck och Torgny Mogren tyckte att det var för kallt, och misslyckandet var ett faktum.
Men det principiellt intressanta är att riksidrottsmötet accepterat könskvotering som ett sätt arbeta för ökad jämställdhet.
Hans idé var att att alla förbundsstyrelser skulle spegla könsfördelningen inom de olika idrotterna.
Under riksidrottsmötet har tjejerna märkts som mest när det handlat om barnidrott och friskvård.
Jag menar bara att Möller och Mattsson inte får bli några som de äldre bara ska ha att visa upp som en idrottens Barbie och Ken.
Nej, inte alls.
Han visade förmågan att läsa spelet bra, stod kvar på skridskorna länge i de flesta situationer och släppte inga returer rakt ut.
Dalkarlarnas 0-1-ledning stod sig sedan länge, länge - trots att Frölunda tryckte på hårdare och hårdare.
klubbar, skulle komma med var väntat.
medlemsförbund.
olika världar, Riksidrottsstyrelsen och specialförbunden.
Nu föreslog han ett beslut om att specialförbundens styrelser skulle bestå av män och kvinnor i samma proportion som bland sportens aktiva, dock med minst en kvinnlig representant.
Ny i RS är också 53-årige Ingemar Ericson från Umeå, bland annat ordförande i Västerbottens idrottsförbund.
Jag hade andra problem att tänka på, sade Nyberg med tanke på förhållandena i banan.
Kjus tvåa igen Von Grüningen har vunnit säsongens alla
:a efter det första åket, körde upp sig till
Nybergs fjärde plats var ett fall framåt.

startande.
Sedan vid jultid är det meningen att hon ska till Frankrike för storloppen där i januari.
Visst kan han bli en dominant i gulddivisionen de närmaste månaderna.
in i första kurvan.
Navajo Frandam ( i starten ), Drws Peps ( efter
Dynasty, tredjepar utvändigt, frivillig attack
Västerbo Picture, fjärdepar utvändigt, attackerade på sista långsidan, blev hindrad i sista svängen och tappade både fart och mark, spurtade sedan ursinnigt till knapp förlust.
kvar, fri väg
,
Galopper:
Stack enkelt ifrån över upploppet och vann ohotad.
Låg på rätt hårt.
Call It Gold direkt till ledningen.

kvar.
Hårt ansatt till slut men höll knappt men säkert undan.
Globe Delvin, Nilema Dikcy och Heavens Gateunder första
Moralisk vinnare.
I fredags invigdes Soumikoti som är ett finskt äldrecentrum vid Sabbatsberg.
Invigningsdagen till ära har hon klätt sig i folkdräkt med broderad svart hätta.
Leverlåda, morotslåda och kålrotslåda är mycket populärt.

I lördags öppnades hockeyrinken på Östermalms idrottsplats för allmänheten.
Dessa tävlingar avgörs torsdag-söndag den
Lördagar och söndagar är det mellan klockan
och
Solna kommun, som är största ägare i Norrvatten, ett kommunalförbund med
- Vi har inte något att göra med om Solna gör dåliga affärer.
" Inte en droppe " K G Svenson ( s ) säger att han har talat med jurister både i Solna och i länsstyrelsen:
- Klottret och skadegörelsen ökar, vi har problem dagligen, säger Ralph Isberg, trafikledare på SL.
- Det rör sig om barn och ungdomar som man normalt inte förknippar med sådana här aktiviteter.
Ralph Isberg ger några exempel:
kronor.
Nu kan hon äntligen bygga ett extra rum åt sina barn.
kvadratmeter skulle behöva byggas ut med cirka
Det är en oerhört viktig miljöfråga för det får skadliga konsekvenser långt innan man själv känner saltvattnet, säger kommunalrådet Anita Hagelbeck ( fp ), byggnadsnämndens ordförande i Nacka.
Nu är de jätteglada, säger Kerstin Hanberg.
Årets sista prognos pekar mot ett nollresultat för
Med till säkerhet gränsande visshet uppnår vi i år ett nollresultat, för första gången under 1990-talet, säger Dag Larsson.
Visserligen har de inte fått ner arbetslösheten, vilket var målsättningen.
- Nej, det syns inte än, men vi jobbar oerhört seriöst och är angelägna om att förslagen till åtgärder kommer fram underifrån.
- Tanken med festen var att deltagarna skulle få avnjuta våra drycker tillsammans med god och utsökt mat, säger han.
Festen som hölls i Blå Hallen förra torsdagen blev en naturlig förlängning av Vinmässan, Vinordic, som öppnats tidigare på dagen.
I DAG ÄR DET MÅNDAG Min helgpanik en lyxångest När man är född in i en släktkär och traditionsbunden familj blir helgerna större än livet.
sade bekantingen till chefen.
Jag får helgpanik.
En midsommarafton för några år sedan satt jag i en buss på väg från Akureyri till Reykjavik på Island.
Så hur gör man för att smussla undan stundande decemberhelger?
Kanarieöarna.
i Kungsängen för att effektivt nedkämpa Säbysjöns värsta fiende:
år sedan då kor och hästar betade av strandängarna.
NYA ARBETEN Djurgårdsvägen stängs
Hindret besvärar mycket under morgonrusning.
Krympta körfält bereder plats åt mittfältsarbeten.
E
för sprängningsarbeten.
Fram till dess är också Rinkebysvängens anslutning till Enköpingsvägen stängd.
Allt efter som arbetet framskrider görs trafikomläggningar vid rondellbygget på Haningeleden intill Nynäsvägen vid Slätmossen.
I sydgående riktning är endast ett körfält öppet.
Mia Tottmar En doft av brända mandlar sprider sig i gränderna i Gamla stan.
kronor.
" Anna Wersäll, innan du tar heder och ära av förre stadsbyggnadsdirektören Torsten Westman borde du ha gått ner i handelskammarens källare på Västra Trädgårdsgatan och plöjt igenom kammarens samtliga remissvar avseende cityplanerna under 60- och 70-talen.
Tunnelgatsleden - en fyrfilig motorväg kantad med P-hus - ledde till en ovanligt livlig debatt i kommunalutskottet
Men så blev det inte.
Handelskammaren har inget att yvas över vad gäller Norrmalmsregleringen.
Sjukvården har därigenom skadats i sitt förändringsarbete.
Den tilltänkta sjukhusstyrelsen ska leda landstingets
" Det kan leda till en massiv centralisering av vårdresurser och mängder av stängningar av akuter och mottagningar.
För att väljarna ska kunna känna att de kan utnyttja sina demokratiska rättigheter måste också politikerna kunna fatta beslut, inte bara hänvisa till tjänstemannabeslut.
Har stockholmarna fått valuta för den höjda kommunalskatten?
Det är oppositionens ständiga privilegium.
Mycket av debatten kommer exempelvis att handla om nyttan med socialdemokraternas arbetslöshetspolitik - en kostsam historia som de borgerliga skulle skrota samma dag om de återfick makten.
Borgarråden har laddat upp i helgen inför årets stora batalj.
Moderaterna vill öka anslagen till brandkåren, till brottsförebyggande åtgärder och profilerar sig som bilisternas främsta försvarare.
Centern ligger nära folkpartiet, men väljer att lyfta fram skolan i stället för äldreomsorgen.

Bara så att ni vet.
- Att Stockholm skulle vara som Paris, Barcelona, New York...
Om Ulf Lundell skulle få för sig att numret om honom och hans godisberoende handlar om hans alkoholrelaterade problem och därmed bli ledsen över det, då skulle vi givetvis inte köra det, påstår Fredrik Lindström med ett ( nästan ) övertygande tonfall.
- På sätt och vis var det bra att det inte blev någon kritikersuccé.
Vissa dagar är verkligen händelsefattiga.
En ung kvinna har klarat sin andra uppkörning och kör iväg med pappas bil.
Kyssen ger ilningar ända ner i tårna och hjärtat dansar salsa.
" Han som var en sån fin människa ", gråter de anhöriga, fast det hade de aldrig sagt till honom.
'', säger de olyckligt.
En medelålders man som älskar sitt jobb sitter i krismöte på sitt företag.
" Det är bäst ni läggs in för observation ", säger doktorn.

miljoner kronor för en utbyggnad.
.
Politik, del A Anna Taberman,
Paul & Norbert ligger på Strandvägen
Kökspersonalen lämnar mousserna och consommeerna för raggmunkar och stekt fläsk med bondsås innan gästerna kommer.
Piggvar och strömming är tacksamma råvaror, men kött blir Anna Taberman ofta besviken på.
ELSA HAHNE Kista
Brandkåren åker dit och säkrar dem så att de inte ska ramla ned och skada någon.
Hornstull
Brandkår larmas men behöver aldrig köra fram då en polispatrull på platsen löser problemet.
Ovanpå står det en bil parkerad.
En villaägare på Snösundavägen upptäcker att han under natten haft besök av inbrottstjuvar.
Polisen får medla vid ett familjegräl på Nämndemansvägen.
I en trapp på Kotkagatan sitter en man och röker hasch.
Folkpartiet, centern och stockholmspartiet utmålade miljöpartiet som ett ryggradslöst parti som svikit sina ideal för att få makt.
Socialdemokraterna i staden har för att visa vilken vikt de tillmäter denna fråga höjt skatten och satsat en stor del av pengarna de fått in på en särskild kommunal arbetsmarknadspolitik.
Men " de skall väl inte dömas hårdare för sina åsikters skull ", lyder den häpnadsväckande kommentaren från förhörsledaren i Kodemålet i Maciej Zarembas avslöjande reportage ( DN
I skolan ska verksamheten enligt lag bygga på grundläggande demokratiska värderingar om människors lika värde.
artiklar (
Den är själva kärnan.
Jag har inte yttrat mig om utländska ägare i TV-programmet, jag fick inte denna fråga.
Det är min bestämda uppfattning.
" Angående Aftonbladet som en röst för vänstern säger jag bl a:
I kolumnerna?
Att relatera energiförsörjningen enbart till ekonomisk tillväxt och produktion är en ofta upprepad men nästan alltid oegentlig bild.
Men i motsats till Sverige är USA starkt beroende av kol.
Men viktigast ändå är sannolikt miljöperspektivet.
Någon koldioxidskatt kommer inte att införas i USA under överskådlig tid, inte ens om EU och Japan skulle gå före.
ton tungmetaller,
Förutsättningarna för att även i USA utveckla de energiformer som bara i mindre utsträckning påverkar miljön, till exempel kärnkraften, förändras då drastiskt.
Om Per Albin Hansson inte förmådde uppfatta Hitlers maktövertagande
Eftersom detta inte tål att sägas högt använder man i den offentliga debatten
Vårt geografiska läge motiverar ett för-svar vars kapacitet anpassas till de faktiska militära styrkeförhållandena i närområdet.
Men troligast är det en politisk manöver för att i en för partiet kaotisk tid undvika en diskussion i detta ämne när redan EU-frågan är så inflammerad och en så stor del av väljarunderlaget längtansfullt blickar bakåt snarare än framåt.
Ett nedrustat Sverige kan aldrig bli en idealisk affärspartner eftersom man inte vet hur det kommer att bete sig när det blåser snålt.
Intressen som utan undantag också gynnar de andra Östersjöstaternas behov av fred och utveckling.
Det viktigaste just nu är att valen, både till duman och till presidentämbetet, verkligen genomförs, sade Michail Gorbatjov i Göteborg på måndagen.
" Har aldrig slutat " - Det är svårt att säga vilket inflytande jag har.
, bland annat har Ingvar Carlssons rapport om FN:s framtid fått för liten uppmärksamhet.
" Kockums eller företagets lokala agent i Bangkok har betalat ut ansenliga summor till Thailands nuvarande premiärminister Banharn Silpa-archa ", skriver Westander.
brev från försvarsdepartementet till Thailand som varit hemligstämplade.
På måndagen var det ännu inte klart vilka direktiv utredningen om Säpos register kommer att få.
Även många sekretessbelagda handlingar i ert arkiv.
Fråga politikerna varför de inte är offentliga.
MERT KUBU Nästan alla hemliga polisers krigstida arkiv ser likadana ut.
Anmärkningsvärt är att man kunnat offentliggöra de historiska handlingarna i Finland, där de politiska motsättningarna mellan de vita och de röda har varit så bittra - men inte i det neutrala Sverige.
Under teckningen står det på finska:
Omläggningen träder i kraft i januari.
Hela socialbudgeten har verkligen dammsugits efter besparingar, säger hon.
, senareläggs med
- Danska fiskare bedriver organiserat tjuvfiske i Öresund, säger Lars Sjöholm, vakthavande befäl på kustbevakningens ledningscentral i Karlskrona.
Nästan varje natt gör vi ingripande mot danska tjuvfiskare, säger Lars Sjöholm.
Om kustbevakningen närmar sig kapar fiskarna trålen.
sjukdomsformerna ordnades i Stockholm den första konferensen om ätstörningar på initiativ av folkhälsokommittén på landstinget samt Överviktigas riksförbund, ÖR.
- Det handlar om mod, de flesta törs inte bli medlemmar, deras fetma blir offentlig.
kilo kvar till idealvikten.
- Ska man bli hjälpt handlar det om att ändra beteende och attityd.
LENA ALFREDSON " Inom en vecka skall du dö din djävla antirasist.
" Med hjälp av detta register på motståndare på den yttersta vänsterkanten och alla andra typer av potentiella fiender till den vita rasen så skall vi tillsammans eliminera dem en efter en, öga för öga, tand för tand.
Vid förhör med 14-åringen framkom att
- De vet inte vad som kommer att hända eller när, sade Kris Janowski, talesman i Sarajevo för flyktingkommissariatet.
Den bör godkänna att
- Det blir inte så som FN gjorde.
- Jag var ingen storrökare och slutade helt när jag fick diagnosen.
Jag fick ta min syrgastub och åka hem igen.
Sedan gick eftervården snabbt och relativt besvärsfritt.
opererade patienter och nu har även sjukhus i Lund och i Göteborg startat verksamheten.
Någon behandling av sjukdomen har inte funnits, men däremot kan patienterna med uttalad syrebrist få syrgas som andningshjälp i hemmet.
patienter opererades i våras och nu har de första
procent, att syrsättningen av blodet gick upp med cirka
Men både i Sverige och i övriga Europa är den på gång.
soldaterna kanske skickas till Bosnien redan mot slutet av denna vecka.
- Bosnierna behöver förtroende för att freden skall bestå.
Flera nyckelpersoner i kongressen har, utan att helt ställa sig bakom Clinton, uttryckt förhoppningar om att presidenten kan få det amerikanska folket, och därmed kongressen, med sig.
Under de senaste
Det politiska målet är att öka stabiliteten och säkerheten i regionen via ekonomiskt samarbete, en politisk dialog och utökade kulturella kontakter.
Trots noggranna förberedelser uppstod allvarliga konflikter kring frågor om terrorism, kärnvapenspridning och flyktingfrågor redan innan konferensen startat.
områden:
Alla EU:s
).
Från TT-Reuter SARAJEVO.
- Visst kan det finnas hetsporrar som inte vill ha fred, sade han och tillade att ingen kan störa genomförandet av ett fredsavtal med så stora åtaganden från hela världssamfundet.
år också kan fungera som " skruv " när det gäller att sätta press på de
Richard Leakey.
- Jag hatar politik, säger Richard Leakey sedan.
Det blev bara grov misshandel och förstörda bilar.
år nu.
Han vägrar säga vad många antyder:
Richard Leakey vill inte bli president.
- Doktor Leakey, utbrister chauffören glädjestrålande och kör raka vägen till rätt hus.
Han avskyr förmodligen att sitta på kontor.
Det är han övertygad om.
I stället för att som nu glida in i mörkret.
De sociala motsättningarna har skärpts på den fattiga ön och presidenten Jean-Bertrand Aristide har antytt att presidentvalet i december kanske blir uppskjutet.
Dessa uttalanden påminde om den retorik som Aristide använde sig av före militärkuppen
Haitis ekonomi är fortfarande helt i händerna på en liten elit medan närmare hälften av den arbetsföra befolkningen är arbetslös.
" Allmänheten tiger ... det ligger närmare till hands att tänka på den sjunkande levnadsstandarden och inflationen.
Denna första - och till en början " hemliga " delen av Moskvas krig - slutade med katastrof.
När de inför TV-kamerorna berättade att de värvats av säkerhetstjänsten FSK ( fd KGB ) från sina vanliga arméförband på Kantemirov- och Tamandivisionerna för
Detta sattes i verket den
främsta kandidaterna är den nuvarande, av Moskva ditsände, " statschefen " Doku Zavgajev och en Ruslan Chasbulatov, den förre talmannen i Rysslands högsta sovjet.
Men den uppgift som Bildt tycks vara enda kandidat för, och som kallas " hög representant ", är inget europeiskt uppdrag.
Så hade bl a biståndsminister Pierre Schori och förre utrikesministern Sten Andersson, båda engagerade i Mellanösternfrågan, först ställt i utsikt att ställa upp under Palestinagruppens öppna seminarium på Folkets hus i helgen.
Han bor numera i Stockholm.
Moshe Amirav sades vara olämplig eftersom han inte företräder en officiell israelisk ståndpunkt.
De föreslår väldigt kraftiga bötesbelopp.
Men flera var liksom Persson tveksamma till de konkreta förslagen om straffåtgärder.
.
GÖRAN ERIKSSON Det är dags att överge den heliga principen om generella nivåer i socialförsäkringarna.
Andersson skriver vidare att välfärdspolitiken bör ha starka generella inslag, men att dessa inte bör vara allenarådande.
MATS CARLBOM Regeringen får inte stöd från något annat parti i sina tankar om en " sysselsättningsunion " - tänkt att bli regeringens huvudnummer i den regeringskonferens om EU:s framtid som inleds nästa år.
Miljöpartiet avfärdar idén med att den skulle innebära en väldig centralisering.
Också folkpartiet vill prioritera EU:s utvidgning, men också göra klart vilka frågor unionen över huvud taget inte ska lägga sig i.
- Det är ingen viktig fråga, sade han.
Bilden av de båda statsrådens kontokortshantering börjar nu klarna.
När dessa förhör är klara, vilket sannolikt tar minst denna vecka och nästa, ska han ta ställning till om även Sahlin och Laurén ska höras.
Billy Butt har flera gånger överklagat domarna till högsta domstolen, men han har inte fått prövningstillstånd.
i Stockholm ( alltså nuvarande Postgirot ) och i än högre grad om hans pappa.
.
Harald blev operasångare och son
år före studenten för att bli konstnär tyckte pappa det var en briljant idé.
Och en annan sonson är förre chefen för Nationalmuseum, professor Per Bjurström.
.
På sjuåringars vis funderar hon mycket kring döden.
- Ring en präst och fråga, kräver hon.
Den borttappade leksakshunden i annonsen återfanns dessvärre aldrig.
Men eftersom vatten ständigt strömmar slits kanterna.
Han föreslog ett brospann på cirka
Nu försöker man erövra rymden genom att använda osynliga broar.
" Eftersom sulan sprack innan perioden gått ut erbjuder vi er ett besök på Hennes och Mauritzius ", föreslår Lars Tillberg i Värmdö.
" Fler förslag följer inom kort.
kilo, som uppträder i Skagerrak, Kattegatt och i Östersjön men i allt mindre antal.
Lika mycket pengar har Matti Itäranta, Borlänge, fått för att gå en folkmusikkurs.
kronor per person få en ost- och charkuteriplatå som tillsammans med det medhavda vinet skulle vara hela måltiden.
Men så kommer servitrisen med en platt korg, det är platån.
rädisor och en hel liten drös med små gurkor.
Finner att man bångat in
Hon får ingen dricks.
Hela livets och verklighetens yttersta orsakare som blandar friskt mellan hagel och sandstorm och ljumma sommarkvällar med skräddare i vassruggen och ännu varma badstenar.
Landstingen gör ingen nytta, bara ställer till med byråkratiska besvär.
De som prutar kan börja pruta på sin egen lön och skjuta till de pengarna till er.
Vad jag invänder mot är ESO:s ordförande Klas Eklunds slutsats att " vi måste satsa mer pengar på utbildning av invandrare, särskilt i svenska ".
G Tallefer REBECKA TARSCHYS NÖDINGE.
" Ale gymnasium utanför Göteborg är liktydigt med att för-ändra världen, om än bara i skolsammanhang ", hette det i slutklämmen på Peder Altons entusiastiska recension av arkitekten Gert Wingårdhs korridorfria skolarkitektur i Nödinge ( DN
Pengar fanns att tjäna samma dag den dyra elevexporten till kommunerna runt omkring inte behövdes.
Den ligger i fonden på det nya sluttande torget med kontakt mot vattnet nedanför och terrängen bredvid.
elever eller en rockgala - är tillgänglig för ögat genom glasvägg.
på kvällarna servar också den angränsande uppfräschade ungdomsgården i de gamla lokalerna och alla Nödingebor som nyttjar skolan.
50-talets krav Att torgen och galleriet en trappa upp med fri flukt ner ersätter korridorerna, är Kerstin Malcus Elving glad för.
Det som gör mötet extra meningsfullt är att arkitekt och skolledare för första gången börjar diskutera slitagets problematik.
Det händer att turister besöker Istanbul med min bok som förlaga.
" Men det spelar ingen roll, det gör de flesta turkar också ", försäkrar Orhan Pamuk.
Den stadsdel han kommer från, och som spelar en central roll i " Den svarta boken ", är " den mest västinfluerade stadsdelen i Istanbul, som i sin tur är den mest västinfluerade staden i Turkiet, som i sin tur är det mest västinfluerade landet i Orienten ".
Men jag har också anklagats av mina sekulariserade vänner för att jag talar om ordets frihet.
Vartannat kapitel i " Den svarta boken " har formen av just en sådan kolumn i tidningen Millyet, skriven av superkolumnisten Celal ( som känns väldigt mycket som Pamuks alter ego ).
SOM ETT MODERNT roll on roll off-fartyg ligger den nybyggda moskén förankrad i norra Uppsala.
Här diskuteras inte, som vid otaliga tidigare möten, vad islam är eller hur vi som svenskar ska bemöta våra muslimska invandrare.
- Dels för att alla muslimer i princip anser att den bara kan läsas och förstås på arabiska, det språk på vilket profeten Muhammed fick sina uppenbarelser från Gud.
Grundläggande är, menar Ann-Sofi Roald, att varje uttolkning av Koranen avslöjar de förhärskande attityderna i samhället om hur kvinnan ska vara:
Jag tänker på imam Mohammad Muslims ord om åsiktsfriheten och tron.
På ytan kan den äldre rättsordningen verka inhuman och präglad av hämnd och blodiga kroppsstraff.
Eva Österbergs styrka är - förutom hennes breda kunskaper om europeisk äldrehistoria - förmågan att gå i närkamp med källmaterialet och återskapa en förfluten vardagsmentalitet.
Essäsamlingar och antologier i all ära:
Kan man göra så här?
Sedan sitter det folk i stugorna och tycker tvärtom:
Man anar varför.
gick ut på att LO, tidningens ledning och personal samt någon ny ägare skulle vara ungefär jämnstarka ägare.
Det nuvarande Aftonbladet tvingar andra redaktioner att ta upp sådana ämnen som borgerliga medier gärna försummar.
Företagsledningen ger oss stöd i vår uppfattning att det har stor betydelse vem som sitter i styrelsen ( Aftonbladet
Vi har vägts på bagagevågen i Managua och flyger lågt över Nicaraguasjön medvärldens enda insjöhaj, över gröna vulkaner ner till Atlantkustens laguner och deltan och så ut över havet till en ensam ö som skimrar i sol och stiltje:
I ett betongskjul vid havet utbildar Alison bildlärare för öns
De få som utvandrar kommer vanligen tillbaka, skräckslagna av den kyliga stressade yttervärlden.
Till exempel får soporna inte sänkas i mangroveträsken i öns mitt, då fördärvas dricksvattnet.

Men en företagare på Little Corn Island, ute vid horisonten, har visat att man kan odla allt på denna bördiga mark och dessutom uppföra dass av kokosnötsskal.
Ingen vill vara den hon är.
Vi har en skrivelse hon borde underteckna, den är redan blöt av fukt, men hon vädjar:
Mei-Mei undgick av slump att hamna på barnhem och dö.
- Här kan man meditera, måla, simma under vattnet, säger Alison.
författarna är samtida.
" Ett stråk av glädje drar plötsligt över Høegs ansikte.
" ( Stig Claesson ) Enander satsar allt på närhet och empati.
Det goda låter sig bara sällan beskrivas som gott i sig.
TV- och spelbilagor hör till vardagen och säljer inte längre.
Helt klart är att Italien är skandaltrött.
Håkan Magnusson Ljus:
Nattsköterskan drömmer om det moderna livets flärd, lidelse, njutning.
Jag tror att vi står inför en ny tid av klarsyn och förnuft...
Lennart Eriksson gör pjäsens bägge hundar på sätt och vis mer hundlika än jag någonsin har sett dem.
DU VET väl att Louis Malle är mycket svårt sjuk?

, med en magnifik Burt Lancaster i huvudrollen, samt med livslögner och krackelerande illusioner som ämne för dagen, är en sådan film.
ANN PERSSON Biografen Skandia, som ritades av den världsberömde arkitekten Gunnar Asplund, kommer inte längre att vara en repertoarbiograf.
Då medgav SF att de gamla singelbiografernas framtid var oviss.
- SF Film är som vilken annan distributör som helst.
- Meningen är att tittarna ska lära känna predikanten och församlingen vi sänder ifrån, säger Bengt Bergius, projektledare för religions- och livsåskådningsredaktionen med säte i Umeå.
gånger direkt i rutan under nästa år.
Teater
i Malmö.
MED HJÄLP AV en rad filmade inslag berättas om
Plikttroget bränner hon moderns gamla avslöjande papper.
åren på Rigoletto.
Det räckte för att gå på matiné.
Efter
- Men det var vanskligt.
Rigolettos stolthet är förstärkaren med digitalt ljud som gör att talet blir extra klart och tydligt.
- Den tröttnar jag aldrig på.
HAN UTBILDADE sig till radiotelegrafist under värnpliktstiden men prövade sedan andra yrken.
GUDRUN BLOMBERG Fd journalist på Svenska Journalen En jakt på SANNINGEN i talesättet att ingen är profet i eget land gäller inte minst Klas Torstensson, svensk tonsättare sedan länge bosatt i Holland.
Tekniken fallerade, de urbana sångerna hamnade i en återvändsgränd.
OM DETTA VAR en jakt efter den fullbordade konserten så var fredagens direktsändning från Berwaldhallen en jakt efter det fullbordade konstverket med Radiosymfonikerna under ledning av Leif Segerstam.
- Jag?
Jag och du.
Därför måste vi också förvalta och ha kontroll över det, säger Mikael Kurkiala.
I dag krockar det etniska Sverige med det mångkulturella - av rädsla och okunnighet.
Den etniska identiteten måste ständigt skapas, i uteslutande termer, till och med för en gammal statsbildning som Sverige.
Gemensamma symboler?
Alla skapar vi våra kannibaler.
Den som är trygg kan bjuda på självironi.
" I dag talar den politiskt korrekte inte längre om raser, utan om " kulturer ".
Den personliga identiteten har blivit ett gungfly.
Sett ur det perspektivet är vi en nation av potentiella bluffare.
" Nej, det är alldeles för fegt.
Lokalen på Söder i Stockholm är liten, billig och trendig.
miljoner.
Affärsidén är att förstärka profilen hos företag och ge dem en konsekvent design, på allt från mässutrustning till kontorsmöblemang.
Företaget ger kunden ett extra värde genom att skräddarsy mässinredningar, något som av tradition varit standardiserat.
Inte riktigt på heltid, men en stor del av deras arbetstid, beräknar Björn Selling.
det är inte fult att kopiera för att förbättra en sak, säger Michael Svensson.
miljarder kronor för 7,8 kilometer broar mellan Lernacken och en konstgjord ö söder om Saltholm.
procent.
.
yrkesarbetare jobb.
Över farleden Flintrännan är huvudspannet
Mångmiljonbelopp kan komma att dras in i skatt i stället för att delas ut till handikappade eller satsas på cancerforskning.
Resten kommer att beskattas, säger Eva Birath som säger att förslaget har väckt stark oro i stiftelser runt om i landet.
BOSSE ANDERSSON Vårdförbundet SHSTF lade på måndagen nya varsel i konflikten om sjuksköterskornas löner.
För mycket " akut " Också i Skaraborg får man en del att fundera på.
Detta ser man som ett försök att åstadkomma strul och kostnader och ändå
.
procent av basbeloppet, vilket i praktiken betyder att ytterligare
kr månaden.
Där äter minskningen av den statliga skatten upp höjningen av egenavgifterna.
Det medför att avdragen blir mer värda för dem som också betalar statlig inkomstskatt.
Därför går gränsen för den statliga skatten i praktiken lägre för pensionärer än för löntagare.
Kronans styrka tryckte dessutom ner räntorna på långfristiga placeringar i svenska kronor.
.
kronor.
månader, är gapet ännu större, över
Räntan på treåriga statsobligationer var
Totalt uppgår omsättningen till
Prognosen för hela verksamhetsåret är ett resultat om
Den nederbördsrika våren har resulterat i att vattenkraftsproduktionen varit över det normala.
miljoner kronor.
Det har blivit ett redskap i kampen om att vinna kunder och marknadsandelar.
Med detta sätt att jobba kostar varje kundkontakt för företaget bara
fackmässor inom kontors- och databranschen som han lät arrangera mellan
Genom flaskan har vodkans själ tittat fram.
När svenska företag sökt hjälp med formgivning har de ofta gjort det i Storbritannien och det är från britterna som Lowe Brindfors fått inspirationen till en utbrytning av designverksamheten i ett eget bolag, enligt annonsbyråns VD Björn Larsson.
år är mestadels positiva till förändringen, medan de över
En enda signal berättar mer än
Brindfors Design arbetar enligt egen utsago på
Det räcker med de båda kompanjonerna, liten är bra och ingen annan ska anställas.
- Folk har tröttnat på de gamla ljustavlorna på väggar och fasader och vill ha neonrör i stället.
Bolaget frustar dessutom av den ofta omtalade flexibiliteten.
Men roligt är det, enas Svensson och Selling, som med inspiration från Tyskland och Spanien brukar ge kunderna en design med en europeisk touch.
I USA har PPW blivit en succé och når i dag över
Det finns redan långt framskridna planer på hur nyhetsprogrammen som görs i studion ska kunna sändas över TV-nätet.
miljarder kronor och
En ny mer nyhetsinriktad tabloid, Svensk Export/Strategi, kommer ut med
( Resumé/DN ) Unga läser som sina föräldrar När ungdomar väljer kvällstidningar beror det i de flesta fall på att föräldrarna också är kvällstidningskonsumenter.
Inte minst tidpunkten för beslutet tyder på det, skriver Striby i ett brev som skickades till konkurrensverket på måndagskvällen.
Därför yrkar Posten att konkurrensverket upphäver sitt beslut.
frågor att behandla:
Utredningen väntas vara klar före jul.
svenskar anställda.
Nordiska storprojekt TOMAS BERGSTRÖM Fredagens kursrekord i New York, en starkare krona samt sjunkande räntor ledde till en blandad utveckling för Stockholmsbörsens bolag, som dock i genomsnitt handlades i oregelbunden tendens under större delen av måndagen.
Dessa spekulationer samt lägre utlandsräntor medverkade till att den svenska 10-årsräntan backade
miljarder kronor.
Ordern, som är värd
kronor senast betalt respektive
Efter att försäljningspriset sänkts såldes aktierna till institutioner och privatpersoner för
KJELL NILSSON Att straffslag tillhör ishockeyns regelbok fick Djurgården bittert erfara i måndagskvällens TV-match mot Malmö IF,
.
Då hade jag bara att runda honom, berättar " Burra ".
mot
efter härligt förarbete Håkan Åhlund.
,
Båda lagen har backproblem.
På måndagen samlades ett par
Idrotten mobiliserar Det är alltså därför idrottsförbunden mobiliserar.
- Den europeiska ishockeyn är en sport i utveckling, ännu ganska svag.
Det skulle splittra idrottsvärlden.
Men efteråt, när DN talade med honom, valde han starkare ord:
Inte för att elitklubbarna är ointresserade av dem, men för att de kostar för mycket i transfersummor.
En av ligorna har hittills lyckats lura minst
miljarder kronor.
världsdelar.
Svenskarna har lockats med de förmånliga skattevillkor som sägs gälla i det brittiska skatteparadiset Cayman Islands i Karibien, där fonderna har varit registrerade.
- Det är troligt att det här bara är toppen av ett isberg.
EU:s ordförandeland Spanien har föreslagit att det europeiska polissamarbetet Europols ansvarsområde utökas till att gälla även investeringsbedrägerier.
Om man får erbjudanden från länder utanför EES bör man vara mer försiktig och kontrollera noggrant.
Geni och professor Han har kallats både geni och professor.
Visst.
Tommy Sandlin är inte överraskad av tabelläget.
De stod på rad och frågade om Brynäs när jag kom i mål.
Det har lika mycket handlat om honom själv.
Han har aldrig varit med om att ramla ur en serie, men varit illa ute flera gånger.
januari nästa år.
mot Sandviken och
Men vi frågade om vi fick återkomma.
Han har i sommar och höst tränat med SAIK:s farmarlag Sandvikens BIK.
Här sitter vi
Undrar om jag kommer att spela bollen åt rätt håll...
Hela vuxna karln darrade med överläppen och kunde först efter några förslag från mig få ihop något positivt om segraren.
), löparen Gunder Hägg (
Ett intressant kapitel handlar om alla idrottsstjärnor som aldrig lyckades få medaljen.
Främst bandyns Sven " Sleven " Säfwenberg, som
Allt fler unga väljer att satsa på sitt drömyrke i stället för en utbildning som garanterar jobb.
Alla företag vill ha oss civilingenjörer.
Timo Isos taktik är att vara öppen och ärlig.
Viktigt när man skriver sin jobbansökan är att man preciserar vad man vill.
- Många tror fortfarande att industrin bara erbjuder skitiga, tunga och ensamma jobb.
Inte ens granen får ögonen att tindra, det är ett ganska litet och tufsigt exemplar.
Hälften ren och hälften tomte.
- Måste allting alltid analyseras?
frågar Fredik Lindström, själv fascinerad av den ibland översvallande storstadsromantiken.
Kritikerna förhöll sig avvaktande och publiken har inte direkt strömmat till Berns.
Men samtidigt vet vi att det finns mer att lära, säger Fredrik Lindström.
tog kommunen hjälp av militär från I
Målet är att bromsa sjöns åldrande och igenväxning och samtidigt få tillbaka de öppna våtmarker som fanns här för
I skattebeskedet bor hon i Katarina församling, och det är också från Katarina hon med jämna mellanrum får församlingsblad i brevlådan.
- Det gör mig fruktansvärt upprörd när politikerna i stadsdelnämnderna kallas B-lag.
Där kan postkassörskan hjälpa till att finna postgironummer som numer lagras i postens datorsystem.
Eftersom det inte var första advent i söndags och alltså ingen sång tillsammans med kören i kyrkan så gjorde jag julköttbullar i stället.
... i maj
Norrtäljehandlarna hade inte annat att göra än att konkurrera och det blev en strid på kniven.
för äpplena gick Norrtäljehandlarna ner till en krona jämnt.
morgnar i rad.
Det tog nämligen
De jobbar på beting.
Med hjälp av ett literstort grått ölkrus ville personalen samla in till boxhandskar för eget bruk.
enkronor och en femtioöring.
den här gången i Stavsborgsskolan.
Norrmalm
Snatteri på Ica vid Henriksdalsringen.
En personbil kör in i räcket på Huddingevägen vid Älvsjömotet.
En man blir av med sin plånbok på Bergengatan när en okänd överfaller honom och sparkar ned honom bakifrån.
På Tingvallavägen utsätts en jouröppen livsmedelsbutik för ett rån.
Orolig allmänhet ringer till polisen och meddelar att det springer en vargliknade hund lös på Stocksundsbron.
Prispressande roll I sin anmälan hänvisar Jet till en undersökning som Demoskop AB gjort på uppdrag av Jet $ på ett antal orter över hela landet.
$Vi tycker att det ligger mycket i Jets anmälan till konkurrensverket, och att kommunerna borde hantera detta på ett annat sätt, säger avdelningsdirektör Pia Bergdahl, som ansvarar för konkurrensfrågorna vid länsstyrelsen.
månader gamla.
I länsarbetsnämnden länsstatistik redovisas
grader kallt, och räddats av polisen.
På vintern flyttar den ner till Västeuropa.
fåglar om året i Sverige.
De börjar bygga om den nu i december och hoppas vara klara i vår.
- Man tycker ju att t ex oljebolagen skulle kunna bidra, säger Mona HansErs.
Kjell E Johansson tycker samtidigt att han och stadens represententer framstår som lealösa töntar som göder naziverksamhet med skattepengar:
Det först om vill låter verksamheten fortsätta, trots att den visat sig inte fungera, som vi gjort fel, säger Kjell E Johansson.
DN:s artikelserie om nazistiska inslag i skinnskallekulturen satte tydlig prägel på debatten.
Lena Nyberg vill dra ungdomarna från verksamheten, men det är ju lokalen som drar ungdomarna dit, sa han.
Jag vill kunna se mig i spegeln och vill inte ge en plattform för högerextremister, sa han och anslöt sig till fp-förslaget.
- Det är ingen överdrift att segregationen är en krutdurk under de moderna storstädernas yta.
Det mesta hade sagts många gånger förr.
Varför inte göra samma sak igen, sammanföra kulturlivet och industrivärlden till en manifestation med siktet inställt på framtiden?
Utställningen skulle kretsa kring människa, natur och teknik och huvudarena förlades mittemot Riksmuseet vid Frescati.
, var allt flyttat till Gärdet.
Redan då började viss intressenter ifrågasätta projektet, de krävde besked om vilket stöd som fanns och vad programmet skulle innehålla.
- Jag hade kunnat ställa mig upp och larma om vad som var på gång förra sommaren.
Att välja Ikaros som symbol kanske inte var så välbetänkt.
miljarder kronor och överskottet på
Trots att det gick åt skogen så kommer vi ganska helskinnade ur det här.
avslutat, vad som återstår är att ge projektet ett värdigt slut.

Bland annat gick
år i fotbollsklubben från Solna.
Men i den tredje och sista perioden så kunde Göta komma i kapp och efter en frenetisk spurt så lyckades Göta vinna med
år och egna produkter, Mattias Nilsson, lagkapten och nyförvärv från Boo.
Stil var aldrig Werners starka sida.
NOSTALGI Disciplin DIF-vapnet Björn Palmqvist fick priset som bäste man på plan och " Myggan " Wallin sköt
Men i helgen fick hon ett dystert besked.
Men bara ett par månader efter VM var det dags för den första allvarliga skadan.
Efter operationen var det bara att ta fram träningsprogrammet som läkaren Magnus Forsblad ställt samman för den första skadan, enda skillnaden var att det nu var vänster knä som behövde specialträning.
Men Lotta, som spelat handboll sedan hon var liten knatte hemma i Nyköping, ångrade sig, i höstas fanns hon åter med i Skurus damlag.
Men något som är roligare än handboll har Lotta inte hittat.
arkitekt.
pojkarna blir vänner för livet.
År
Palmstedt får resten av sitt liv nöja sig med titeln vice stadsarkitekt.
Palmstedt får nu i uppdrag att rita om Torstenssonska palatset vid Gustaf Adolfs torg för prinsessan Sofia Albertinas räkning ( dagens UD ) vid Gustaf Adolfs torg.
blir han tilldelad professors namn, heder och värdighet av Gustav
Bellman, nästan dagligen gäst i det Palmstedtska hemmet, skriver flera dikter till dem, t ex sångspelet " Fiskarstugan ".
Tittarna ska lära känna kyrkorna och predikanterna.
Utland, del A EU-strategi för medelhavet EU har avslutat en medelhavskonferens som ett första steg för att skapa en politik för området, som annars riskerar bli en säkerhetspolitisk mina.
Säpochefen har dock ingen åsikt om varför dessa dokument fortfarande är hemliga i Sverige.
Måste vi vara " svenska ", eller finns det något bättre?
blev Tidskriften
- Vänta till i kväll!
.
Joan,
Det beror på att våra modeller har kläder på sig.
Därför slutar vi här.
Finland tycks mer redo att ta itu med det förflutna, trots att mycket kunde förefalla känsligare än hos oss.
Stalins Sovjet uppfattades som det gemensamma hotet.
.
UNDER URHO Kekkonens presidenttid tycks partnerskapet ha svalnat.
Vi behöver hjälp att värna om omistliga värde-ringar.
Om det faller är fredsdokumentet, som inom kort ska undertecknas i Paris, ännu mindre värt än många av oss i mörka stunder befarar.
I USA:s fall har det uppstått ett betydande motstånd mot Bosnienaktionen i både nationen som helhet och kongressen, med presidentkandidaten Phil Gramm som en av Clintons hårdaste motståndare.
Då har vi inte där att göra.
Århundradets skattereform lanserades i slutet av 1980-talet som en reaktion på den fiffel- och kryphålsekonomi som det svenska skattesystemet degenererat till.
Skattereformen har ännu inte testats i högkonjunktur.
Man ska akta sig för att blanda ihop konsekvenserna av ett gammalt och ett nytt system.
Att det har skurit sig mellan främst Frankrike och Tyskland verkar allvarligt.
, då de faktiska siffrorna finns.
års relationer att utgå från prognoser?
, var vi många som inte riktigt kände oss hemma i de stridbara medie-$feministernas problemformuleringar.
procent av de tillfrågade ville kalla sig själva feminister.
Den klyftan är och förblir väldigt svår att politisera.
Debatten om assisterad befruktning har hittills enligt min mening över huvud taget inte belyst barnets perspektiv, främst de psykiska och sociala konsekvenserna.
Grundstenen i familjebildningen har alltid varit att " Mater semper certa est " ( det är alltid säkert vem modern är ).
personer:
Hur hanterar donatorn situationen när en tonåring eller vuxen person dyker upp som dess genetiska barn?
Samtal till hjälptelefoner för barn visar tydligt den utsatthet och identitetskris det kan innebära för barn som inte känt till sanningen om sitt genetiska ursprung när det uppdagas mycket sent eller av misstag.
Trots att Sverige accepterat att barnet ska ha denna rättighet så görs det inte någon anteckning i folkbokföringen om att barnet tillkommit via givarinsemination.
Via sekretesslagen finns möjlighet att reglera de uppgifter som skall vara skyddade.
Jag skulle vilja se 'andra halvan' av min lille pojke.
Laila Freivalds har stora förhoppningar på närpoliserna, som ska arbeta ute i bostadsområdena tätt ihop med socialtjänst, skola och organisationer.
De gäng som uppstår är säkert ofta ideologiskt omedvetna, men det är ur dem som de organiserade nazisterna och rasisterna rekryterar nya anhängare.
Sverige är sedan länge en bestämd motståndare mot dödsstraff, men det märks att dagens unga sällan för den sortens samtal.
Detta beslut kan då med största sannolikhet bara bli ett:
I den mån det över huvud taget är möjligt att reparera skadorna eller åtminstone minska verkningarna av dem kommer detta att i vissa hänseenden ta avsevärd tid och dra oerhörda kostnader.
" Vid denna nu tredje nådeansökan från Stig Bergling, har justitiedepartementet garderat sig mot avstyrkanden från ÖB och Säpo genom att helt enkelt inte låta dem yttra sig.
tredjedelar av strafftiden.
år och frigivning efter
kronor till kvinnan.
Efter kontakt med facket tog hon tillbaka uppsägningen och stämde landstinget för att ha tvingat henne att sluta sin anställning.
Rektorn måste ha begripit att han genom sitt handlande gjorde situationen så svår för Iréen Wachenfeldt att det fanns en risk för att hon skulle säga upp sig.
Vi ser katedralen och floden Moldau med Karlsbron.
lägenheter för ambassadsekreterarna.
Men vi avböjde eftersom vi ansåg att den hade konfiskerats orättmätigt.
Det är inte precis vanligt att svenska staten får så fina gåvor.
Smittar lättare Det som gör E-viruset särskilt farligt är att det har egenskaper som gör att det lättare smittar via könsorganens slemhinnor än andra typer av hiv.
procent av dem med virus av E-typ, säger chefen för det tyska virologiska institutet Reinhard Kurth i det senaste numret av tidskriften Focus.
utan skydd i de epidemidrabbade områdena att testa sig.
MERT KUBU Hur mycket material lämnade den svenska säkerhetspolisen ut under andra världskriget till Gestapo och till den finska hemliga polisen ( Valpo )?
betänkanden, dels genom att en rad akter i krigstida spioneridomar blev offentliga i början av 1970-talet.
undersökta fall, anhållna och misstänkta för spioneri, klassades
I händelse av fara för krig mot Sovjetunionen skulle
Till skamfläckarna i Säpos historia hör samarbetet med Gestapo.
Vad exakt har aldrig riktigt klarlagts.
Det framgår av de nu offentliga handlingarna i riksarkivet i Helsingfors.
Det var tal om professor Segerstedt och ett föredrag, men tiden var för knapp.
Ofta var det Valpo-agent Runar Träskman som avlyssnade Sundströms samtal med besökande.
" Säkerhetspolisen ( Säpo ) beslutar att lämna ut av Dig begärda handlingar angående Wuolijoki-ärenden under andra världskriget med förbehåll enligt bilaga
Denne vägrar emellertid att uppge hur mycket pengar som Kockums skulle ha viftat med.
" Vi uppmanar tidningens uppgiftslämnare att namnge den person som kom med 'erbjudandet', vem vederbörande sade sig representera och hur mycket pengar som erbjöds.
Därmed kunde den accepteras av båda parter.
vid en konferens i London mellan politiker och affärslivet.
nämns som ett exempel på försöken att åstadkomma en dialog mellan religionerna i Medelhavsområdet.
procent av de tillfrågade att USA bör bidra med trupper medan
En del av administrationens kritiker varnar för att Bosnien kan bli ett nytt amerikanskt Somalia, men presidentens rådgivare drar hellre paralleller med den mer framgångsrika operationen i Haiti förra året.
- En så drastisk förminskning av presidentens auktoritet är farlig.
Nederst till höger står samma personer, i samma ordning som på den första bilden och skakar surmulet hand över fredsavtalet i Dayton
Ingen bosnisk muslim är beredd att anklaga Izetbegovic för att han skrämde slag på kroater och serber med islamisk agitation under valet
politiker som mer än några andra bär ansvaret för krigen i före detta Jugoslavien kommer att slippa helskinnade undan ansvar - det är ett påstående som redan en vecka efter Dayton tycks självklart.
För ledarna ser framtiden ljus ut.
.
Men samtidigt är till exempel det ekonomiska program som partikongressen i Mannheim antog, och som utarbetats under Lafontaines ledning, fast förankrat i den politiska mittfåran.
Scharping kvarstår som parlamentarisk gruppledare, även om hans position är försvagad efter nederlaget på kongressen.
Att Schröders återkomst uppfattas som ett nålstick mot Scharping är självklart.
En flyglinje Luleå-Rovaniemi-Murmansk-Archangelsk är i gång.
Flera mil runt nickelsmältverken är naturen fullständigt död.
Radioaktiva utsläpp och svavelregn är som bekant gränslösa.
Under hösten har han för Sida-pengar och i amu-regi arbetat med en ytterst konkret energiutbildning.
saker:
- Jag försöker agera i stället för att grubbla.
ABC står för Alternative Birth Centre, och ABC-vården vänder sig till kvinnor som förväntas föda normalt.
procent kunde föda sitt barn på ABC-kliniken;
Andelen kejsarsnitt var lika i de båda grupperna, liksom andelen barn som överfördes till barnklinik.
Den kampen ser ut att vara som bortblåst.
timmar och
Ute är det snöstorm med våt, drivande snö mot fönstren.
lokala skandaler - enligt Norrköpigsborna - stod som exempel.
kronor om året till extra omkostnader som kommunalråden och högre tjänstemän får som ett påslag på lönen.
Nu är jag arbetslös.
Det är nu man blir riktigt osams, men egentligen argumenterar man inte så mycket mot varandra.
- Jo det är det.
Så ser han också smällarna han själv fick ta under kvällen.
år efter genomförandet på tisdagen lämnade över sin slutrapport till finansminister Göran Persson.
och
En av dem som serverade gratislunchen var folkpartiets Anne Wibble, som gjorde upp om reformen med socialdemokraterna.
Då hade den dämpat överhettningen.
".
procent betraktar sig själva som feminister.
Stoppa den manliga kvoteringen, uppmanade Birgitta Wistrand, moderat riksdagskvinna och borgerlig feminist.
- Vi måste kvotera och verkligheten är inte alls så gullig som det låter här, menade hon.
Det kostar brutto cirka
basbelopp, alltså över den gräns där man inte får någon förmån tillbaka.
Han framhåller att de svenska soldaterna i Bosnien redan gjort starka insatser och både utsatts för våld och beskjutning som de besvarat.
- Det är en ytterlighetssituation som kan handla om att återta ett område som intagits eller hålls av militära styrkor.
november innebär att styrkan minskas för att då den skall ingå i Natodivisionen decimeras till
Eventuellt kan svenskarnas uniformsbyte från FN-soldat till svensk soldat med Natoflagg då redan ha ägt rum.
Barbie och Ken blir både bestörta och förskräckta när de upptäcker att det faktiskt var svårare än de trodde att det skulle vara.
AMNESIA En mystisk fröken i Gnesta Vem var den mystiska fröken Löwenhielm som på 1890-talet grundade bokhandeln i Gnesta?
Frågorna hopar sig.
.
Men vi ska återgå till Gnesta.
Gustaf-Adolf Strand sålde
KERSTIN KÅLL I verkligheten Ibland undrar jag om den amerikanska verkligheten över huvud taget existerar längre.
Det var skrik, det var varningar.
) Den stridande förblir blickstill.
Hela tiden med en TV-kamera som följeslagare.
Emellertid är det inte enbart vetskapen om allmänhetens behov av insikt i högre liv som har fått BBC att köpa den engelska historikern Stella Tillyards bok " Aristokrater " ( Tidens förlag ).
.
Den gracila, eleganta författarinnan själv är just nu i Stockholm på kort vintervisit och drar gärna en parallell från 1700-talets överklass till dagens England:
Det inflytandet ska inte underskattas.
Detta system höll nere kostnaderna och var orsaken till den fälla sjuksköterskorna hamnat i.
Vi stod på oss, och jag glömmer aldrig när man meddelade på radion att Stockholms stad hade haft ett krismöte och skaffat fram
Ska man förbjuda rasistiska organisationer måste man i konsekvensens namn också förbjuda kommunistiska dito, och var ska man dra gränsen mellan kommunism och rumsren socialism?
Vi kan aldrig förbjuda eller kontrollera åsikter, däremot handlande.
Ett kommunalt ljushuvud föreslog nyligen att Dramatens funktion är att tävla med scener som Comédie Française och Royal Shakespeare Company.
) Bristen på nya regissörer.
Löfgrens efterträdare måste byta ut en hierarkisk och intern värdeskala mot ett öppnare klimat.
I morgon kväll, den
Långt senare fick hon veta att en liknande manifestation planeras i Lund, som en del i en aktiv satsning att bryta rasisternas firande av den
Mamman och lillasystern förs direkt till gaskammaren och dödas.
beviset för svensk arkitekturs mest prestigefyllda utmärkelse.
andra kontor.
balkongplan för böckerna.
THOMAS HALL DN:s korrespondent BERLIN.
På Sotheby's säger experterna att uppståndelsen kring ett romanmanus inte varit så stor sedan fragment av Franz Kafkas " Processen " gick under klubban
", en förkortning för bokens tyska titel " Im Westen nichts Neues.
Där den förra hävdar den personliga smakens primat (

Längs den ena vägen blir litteraturen en subkultur bland andra.
Inte heller får vi försumma den litteratur som skrivs i dag med ansiktet vänt mot denna tradition.
STEFAN HELGESSON TILL SIST berättar Edward W Said om en plats som han tagit till sitt hjärta:
Hur man kan förväxla sin simmande kropp med en flygande, obunden av naturlagar.
En simhall som Valhalla skulle vi ha hemma.
Det var för snart
det palestinska upproret, PLO:s erkännande av Israel och utropandet av Palestina som självständig nation, kriget vid Persiska viken, fredsprocessen sedan det s k Gaza-Jeriko-avtalet i september
Said ber mig att försöka se fredsprocessen ur en palestinsk flyktings perspektiv:
Israelerna kommer till förhandlingsbordet fulladdade med sakkunskap och experter.
Förhandlingar Palestinska intellektuella i exil då - förutom du själv?
Israel, däremot, har genom freden vunnit goodwill i USA:s och västvärldens ögon, och står nu i begrepp att öppna handelsförbindelser med flera av sina arabiska grannar.
- Dessutom:
Nej, det är inget för mig.
Nu bor du sedan flera decennier i New York City, och befinner dig ofta på resa...
- Jo, förresten, nu vet jag:
När medierna visade intresse för saken förklarade jag
Men i praktiken ville man inte heller ha mig som vanlig journalist.
kronor i böter.
En frilansjournalist kan däremot inte kräva att få uppdrag.
Övertolkar jag saken?
Vid den lunch han själv nämner i sitt inlägg diskuterade vi det, vilket han erkänner.
" Vi ska vara ledande i debatten, men självfallet också själva granskas ", skriver Christina Jutterström.
Detta gällde även ett slutförslag, framförhandlat av Åke Ahrsjö i direkt samarbete med Bengt Braun.
Jag heter Nick och är
Händelseförloppet lämnar utrymme åt både en skarp kritik av informationssamhällets värsta drag och åt en djup analys av det mänskliga psykets mest dolda skikt.
" dragit in mer än
Som Steven Evans, producent till den senaste succén " Den galne Kung George ", säger:
Varför?
Exempel på filmer som förfördelas av det brittiska systemet är till exempel Ken Loachs " Riff-Raff ", som knuffades bort från bioduken för att ge plats åt den amerikanska filmen " Eldstorm ", medan Louis Malles " Begär " togs bort från Londonbiografen Empire
TROTS ATT Storbritannien har en ytterst liten direkt statlig inblandning i filmproduktionen är de organ som har pengar förvånansvärt effektiva och konkurrenskraftiga.
Stephen Frears, Karel Reisz, Lindsay Anderson, Peter Greenaway, Terence Davies och Derek Jarman tillhör dem som fått finansiellt stöd från BFI till sina första filmer.
filmer per år i Storbritannien, jämfört med det tidiga 90-talets bottennotering ( mindre än
spelat en avgörande roll i återställandet av filmindustrins självförtroende och dess kommersiella utsikter.
På så vis stödjer man nya författare och unga debuterande producenter.
För Danny Cannon gick det däremot sämre med filmen " Judge Dredd ", som misslyckades katastrofalt att täcka sina produktionskostnader på
miljoner pund per år i större produktioner som administreras av British Screen.
Det blev en kollektiv kärleksaffär, en upplevelse för alla inblandade.
- Tom Rakewell är en svår roll, säger Greg Fedderly.
Sällsynt tenor Här görs hon av Brian Asawa, en ung man som klarar Babas höjdtoner utan problem, på Esa Pekka Salonens förslag.
- Inger Åby är en imponerande regissör.
- Vi är tacksamma mot Sveriges Television som vågat ta risken med ett projekt som detta, säger Barbara Hendricks senare på måndagskvällen, när " Rucklarens väg " visas på bio för en utvald galapublik.
månader.
ska inte innehålla reklam för kommande program som innehåller scener där vapen eller andra tillhyggen tillfogar människor synbara skador.
MUSIK Artister:
Att man inte riktigt lyckades återskapa denna känsla av resonans drabbade också Emmylou Harris vars vokala stil bygger på ideliga skiftningar mellan det starkt sammanpressade och det brustet sköra, mellan det hjärtskärande gälla och det knappt hörbara.
Särskilt sångare och sångerskor som länge har låtit sig ackompanjeras av en konventionell sättning med elbas och synthesizer kan, om de plötsligt börjar köra " unplugged ", ge sken av ett slags artistiskt ädelmod som tenderar att eliminera publikens krav på en kreativ nytändning.
Ingen rusning vid dörren, matborden står kvar framför scenen och Sophie Zelmani är pose- och chosefri.
Lars Halapis och Heinz Liljedahls akustiska gitarrer slingrar sig om varandra, svarar på minsta vink från den andra och Peter Korhonens tighta trumkomp gör att det hela tiden rycker i högerfoten.
Scen:
Klokt nog har de
RCA-skivan har bara originalspråk.
olika besättningar.
Ett album med outgivna låtar på 80-talet.
Detta är den grundligaste hittills, med de
Det blir olidligt i längden, i synnerhet som tolkningarna är så uppenbart ofärdiga.
" Playback " är ytterligare ett platt fall i boxvansinnets tidevarv.
en CD med singelbaksidor och
Långa stunder är det faktiskt roligare att bläddra i häftet än att lyssna på musiken.
JOHANNES CORNELL Jah Wobble är en rastlös själ.
Man önskar att han ägnat sig mer helhjärtat åt det kinesiska.
Tänk dig en steppscen där flera av dansarna har svårt att hänga med.
NILS HANSSON Kee Marcello väljer på solodebuten Shine On ( CNR ) samma väg som gamle Europekollegan Joey Tempest.
Här hemma är det dock fråga om han inte tar ledningen över Tempest.
Leonard Cohen-tolkningen " Everybody Knows " är en hemlig bonuslåt.
följande plattorna - " Stranded " (
( för övrigt samma år som Bowie gjorde sin soul-inspirerade " Young Americans " ).
Att som de gjorde, så starkt accentuera det retoriska och fiktiva, blev kanske också till slut deras fall.
" Men i yrsnön stod han kvar när hans fotspår suddades ut.
" Rösten går som vanligt på som ett rivjärn, men ibland glider Hemlin på tonhöjden ungefär som arabiska sångare brukar göra.
filmlåtarna för sig, det religiösa för sig, och så en 5-CD-box med resten.
Den femte sätter ihop en tänkt drömkonsert av liveinspelningar.
Där finns hela vidden med country och blues, schlager och rock'n'roll.
Hon föddes i Vetlanda och tog studenten i Eksjö som en av de på den tiden mycket få flickor på gymnasiets reallinje.
Hon hade definierat sin uppgift vara att förmedla trygghet i ett arbete präglat av mänskliga kriser.
Vid unga år gifte hon sig med Lars Hjalmarsson Dahl, skald och humanist.
Och den mörkt expressiva torrnålsgrafiken samt målningar, teckningar i närmast arkeologiska avlagringar.
sidor Det finns
Men Hammar har i sanning inte börjat från
år gammal.
överste och regementschef vid sitt regemente A
med pension.
Han visade underlydande stort förtroende och skapade arbetsglädje.
Jag vet inte precis om elförbrukningen i Sverige tog något skutt på söndagskvällen när den ryktbara BBC-intervjun med prinsessan Diana sändes ut över landet.
Nästan varje paus är intervjuarens.
Rädda Barnen.
- Det kan tyckas som om man bestämt på förhand vilka svar man vill ha, fortsätter Tor Sverne.
Dessutom är jag rädd för vad nästa generation ska få för människosyn om vi manipulerar med livets uppkomst på det här sättet.
Många gynekologer var emot.
Tor Sverne är besviken över att ingen ändring föreslås nu.
Studier av riskerna är svåra att genomföra etiskt och skulle dessutom ta mycket lång tid.
man kräver dokumentation i forskning.
Jag tror att man försätter sig i ett informationsproblem där det är svårt att hitta ut.
- De psykologiska och sociala riskerna är inte tillräckligt utredda, det kan jag hålla med om.
Det är vanligt att par ringer till Sahlgrenska och frågar om möjligheterna, berättar han.
Det kan också tänkas vara en katastrof att få veta sanningen eller att träffa en donator.
Det föreslår Rädda Barnen i sitt remisssvar om äggdonationer.
I socialstyrelsens egen styrelse vill de flesta avslå äggdonation.
Svaret blir att ytterligare uppgång är möjlig, men att risken nu är att kronan blir övervärderad.
kronor per D-mark i maj
kronor per D-mark under
Det är begripligt om de ställer krav på att kronkursen ska stiga ytterligare, inte minst som det finns en irritation över hur Sverige även under 80-talet utnyttjade sig av en undervärderad valuta.
En förutsättning är då att Sverige klarar att försvara sin växelkurs utan att störningar uppstår på finansmarknaderna.
Även om bistånd från övriga ERM-länder i så fall är att räkna med, så kan påfrestningarna ändå visa sig övermäktiga.
och
av
.
, säger Ingrid Bergström-Levander, vid SCB:s prognosinstitut, som genomfört studien.
Bland arkitekter ökade kvinnornas lön från
och
Hon har hämtat underlaget till studien från folk- och bostadsräkningarna
INGER JÄGERHORN DN:s korrespondent BRYSSEL.
Men den lärde tyskarna en läxa.
timmars bilresa från Bryssel och språket är gemensamt.
Men om EMU införs och omfattar åtminstone Tyskland och Frankrike men antagligen också de
Samma lagstiftning gäller för valutakontroll.
Men kontanter behövs ändå alltid, om också inte så mycket.
Pris i flera valutor Det är sant.
Med EMU kommer oundvikligen den gamla BLEU att upphöra.
I den siffran ingår Ericssons jätteemission på 7,8 miljarder kronor.
och i Arjo med
miljarder kronor under oktober.
I fjol var nettoförsäljningen
Centern och miljöpartiet liksom kds verkar i dag se denna avvecklingslinje som den mest framkomliga.
Hushållningen med el ska förbättras kraftigt, bland annat genom mer energisnåla maskiner och minskad användning av el för uppvärmning.
Inom socialdemokraterna påpekas också att miljöopinionen är nog så viktig som LO och fackförbunden.
Det gör det i sin tur att billigare att importera utländska varor.
Kronan har hunnit stärkas med över
Ute i butikerna har priserna stigit avsevärt mindre.
procent i oktober enligt SCB.
svenska bidragen hör till de
- Har man inget körkort kan man inte köra bilen, säger Fred Goldman.
demonstrerades systemet först i bruk i en Saab
Bedside är ett system för som samlar all patientinformation och gör den snabbt och lätt tillgänglig för personalen i vården.
Men det har blivit tvärtom.
SCB rapporterade på tisdagen att de svenska producentpriserna sjönk
största bolag, Astraoch Ericsson, ledde till att index för Mest Omsatta företag sjönk mer än marknaden i stort, de största bolagen föll med i genomsnitt
Börsen, som alltså inte hann reagera på informationen, handlade på tisdagen ned NCC B med
kronor senast betalt, medan FFNS B ökade
Idag, onsdag, handlas Arjo för sista gången på Stockholms Fondbörs.
- Annika tyckte tennisen var kul, men den var svår att planera.
år i London som karriären kom i gång.
Annika stannade hellre hemma och pluggade för studenten på naturvetenskapliga linjen på Upplands-Brogymnasiet.
- Jag är inte ett dugg förvånad över att hon gått så långt som hon gjort, kanske bara över att det gått så fort, säger Reis, som varit med och format en sving som blivit världsberömd för sin naturliga enkelhet.
- Då pratar vi mest om vardagssaker och inte så mycket golf, säger mamma, som förundrats över dotterns förmåga att hinna med allt och alla.
Alvik och Solna föll båda i täta jämna, matcher, liksom Stockholm mot Södertälje.
JB spelade bra försvarsspel och stoppade Jämtland högt upp på plan.
Men Fifa, Internationella fotbollförbundet, har lovat betala.
Transportkostnaderna blev höga eftersom VM arrangerades på flera orter vilket innebar att lagen fick resa mer än normalt.
och då stod den kinesiska staten för alla kostnader.
Maidenlöpning,

Lopp
.
Lopp
.
Faal Mario i mitten på bortre lång.
och vann säkert före Gabrielle.
Priserna för julfirandet i DN Konsuments tabell går inte att jämföra mot varandra beroende på att alternativen omfattar allt från ett dygn till
Om samma barnfamilj i stället väljer sydligare nejder kostar det cirka
Till de flesta pensionat kommer också jultomten på besök med någon klapp i säcken till gästerna.
London är kanske den billigaste varianten om man inte väljer värmen och " pocenten " i sydligare områden som Teneriffa eller Cypern.
- Vi tittar på om vi ska köpa in en mobil butik som skulle kunna placeras i Strömstad på sommaren för att sedan kunna flytta upp den till exempelvis Funäsdalen på vintern.
På Systemet i Strömstad svarar norska kunder för
Det är högt i tak i dubbel bemärkelse hemma hos familjen Sörenstam.
viktiga ingredienser i Sörenstams framgångsrecept.
Fanns de inte på banan, på övningsfältet eller på puttinggreenen, så var de hemma i källaren bakom nätet.
Annika tyckte inte att närspelet från
- Annika kan förbättra mycket, säger Henry Reis utan att ge några exempel.
" Den där Sörenstam kommer att bli bäst i världen en dag.
Allt annat hade varit snopet detta så kvinnodominerade idrottsår.
Det svåra för Annika blir nu att kunna försvara den position hon uppnått.
Med bragdmedaljen inräknat måste det kännas som ett " hole in one ".
- Jag är skakad, sade Annika Sörenstam när det stod klart att hon fått
kronor.

.
miljoner Minst lika nöjd var Sörenstams ekonomiske rådgivare Björn af Klercker.
timmar långa diskussionen.
medaljer, silver och brons i VM.
Vad som smärtar Jörgen mest är att orienteringsrörelsen inte helhjärtat ställt upp bakom hans kandidatur.
Eftersom jag vann Prix d'Amerique och inte fick bragdguldet kan det bli svårt för travsporten att få utmärkelsen.
- Jag tycker bragd är ett så diffust ord.
Det här är alltså en intressant diskussion Micke Ljungberg vill ta upp, inte framstå som någon bitter " förlorare ".
Första dagen startade han med 7-0-seger över finalmotståndaren i Globen, ryssen Schovchalov.
.
kanotisterna Agneta Andersson och Anna Olsson
Det har annars anförts i bragddebatten att det är för litet svett i golfen.
:
Per-Erik Hedlund, skidor.

:
Björn Borg, simning.

:
William Grut, modern femkamp.

:
Richard Dahl, friidrott.

:
Toini Gustafsson-Rönnlund, skidor.

:
Björn Borg, tennis och Ingemar Stenmark, skidor.

:
Pernilla Wiberg, skidor.

HSV ligger efter
Efter valet hördes åter 60-talets gamla hejaklacksschlager " UWE, UWE, UWE " i årsmöteslokalen.
Och nu sitter förstås landslagstränaren Sven-Åke Nilsson och deppar?
Nästa år räknar jag med att slussa över ytterligare ett par svenska amatörer till proffsstall.
års ålder tog han chansen och blev proffs i franska Miko Mercier, där världsstjärnor som holländaren Joop Zoetemelk och franske legenden Raymond Poulidor var de stora namnen.
och grubbla över varför jag inte tog chansen.
Målvakten Peter Schmeichel måste operera en armbåge och är borta i
Båda lagen har kapacitet för att ta en plats bland

Tottenham-Everton Premier League.

Truppen är liten och man tål inga skador.
Nu möter man ett West Ham som också har form och som inte räds något lag i Premier League.
raka utan förlust, låter som en betydligt enklare uppgift.
Klart är att Gary Cooper är avstängd.
Managern Lou Marcari har dock både spelarnas och styrelsens förtroende.
matcher.

( Klas Ingesson/Kennet Andersson ).

Napoli-Parma
Kan Roma verkligen spräcka Udineses förlustnolla på hemmaplan?
.
Inte alls omöjligt att Vicenza tar poäng i Bergamo.
senast i Milano, men tar man poäng på lördag fäller man
Fiorentina är inget utpräglat starkt bortalag.
Invånarna på ön Sardinien stämmer in i DN-kören.
Serie B. Nykomlingsmöte.
Man har i Carnevale en fruktad målgörare.
, Chievo ( h )
Serie B. Cozensa har bäst form och har vunnit de
LARNE WALLISSON
.
Det ser ut som en riktigt " klar "
LEIF BERG Avd
Frågan är bara om tempot räcker direkt i första starten.
Obligatorisk på kupongen.
Hon har vunnit en rad raka segrar, förutom en gång, då hon var klenare och dessutom blev störd till galopp i sista kurvan.
, DD-1 ( Lopp
Malex vann, inte oväntat senast.
Caravelle har Stig H valt bort.
Det ska till något speciellt för att hon ska förlora.

raka DN-tippade segrare i söndags gav en bra bit över
Lopp
Avd.
Spets från start till mål.
), vinnare -

Bästa singelstrecket i veckans omgång är Good Winner i avdelning
I övrigt gäller det, som vanligt, att leta efter spetshästarna.
Senast blev hon söndertryckt av råstarke Bambolero, och det är inget att säga om.
Bork Rigel är bäst av gästerna i normala fall.
Mjölner Kvikk kan duga om de
Det finns inget som säger att formkurvan vänt neråt.
, försök
Han är mycket kvick på en 200-metersspeed.
Man får också sätta ett litet frågetecken för formen.
Här finns möjlighet till en smygresa i rygg på ledande Twigs Amadeus.
Fight Hornline ser ut att vara i toppform, men har inte haft någon tur.
Det lutar åt ett behagligt lopp i ledningen hela vägen.
Raketen KJELL NILSSON Att straffslag tillhör ishockeyns regelbok fick Djurgården bittert erfara i måndagskvällens TV-match mot Malmö IF,
.
Då hade jag bara att runda honom, berättar " Burra ".
Väst valde att spela ut en passiv spader mot
hjärter samt ett stick i vardera lågfärgen ger hemgången.
Esa Keskinen kom som poängkung till Scandinavium.
Mot svenska mästarna från Jönköping var han direkt inblandad i
Trots ledning slutade inte göteborgarna att anfalla.

matcher.
Stiftelsen, projektledningen och intressenterna kommer att besluta att lägga ner.
För ett halvår sedan, när staden beslöt att ställa upp med
Mats Agurén representerar intressenterna, Stora AB som satsat
.
Funderingarna blev till ett bolag och en projektgrupp.
Fast den var mer vision är verklighet, erkänner Sandler idag.
Bara den utställningen skulle bli större än något som gjorts i Sverige tidigare.
började det hända saker ganska snabbt.
Långt därifrån.
sådana i landet - men bara
I rapporten " Etablering av bensinstationer i Stockholms län " får kommuner runt om i Stor-Stockholm hård kritik av länsstyrelsen.
grader kallt, och räddats av polisen.
På vintern flyttar den ner till Västeuropa.
fåglar om året i Sverige.
De börjar bygga om den nu i december och hoppas vara klara i vår.
- Man tycker ju att t ex oljebolagen skulle kunna bidra, säger Mona HansErs.
Bland de
procent högre -
Högsta andelen arbetslösa har i Stockholms län Botkyrka med
är hela Kinaanläggningen klar.
Bara det tunna gröna plåttaket var i någorlunda skick.
FN-organet anser byggnaderna vara så unika och intressanta rent kulturhistoriskt, att de för alltid bör bevaras åt kommande generationer.
kilometer eller bara
.
varianter:

Ett oförutsett fel gjorde då att arrangörerna snabbt fick lämna återbud till de inbjudna gästerna.
Men idéerna från Malmbanan sprids, bland annat har besökare från Finland studerat tekniken.
Det är ett mycket stort problem.
En fullständig Internetkoppling i Vietnam, med tillgång till World Wide Web, kommer inte förrän Hung och Kiem har fått upp sina brandväggar.
Särskilt som amerikanska patienter blir ombedda att skriva under ett papper där sjukhuset frånsäger sig ansvar så att de inte ska bli stämda om något går fel.
Själv har han fastnat för spelet " Descent ", en variant av " Doom " där spelaren kan röra sig i alla dimensioner med ett rymdskepp.
Ön har visserligen vacker teknologi, men riskerar att missa en viktig sak med datarevolutionen:
Men även ren reklam har börjat dyka upp.
Det finns dock exempel på överenskommelser där annonsören betalar en mindre summa för varje besökare som kommer över från en annan sida.
Processortillverkaren Intel har dock annonser ute på Internet.
om kompisen vann miljonen fick tipsaren
Det normala måttet på hur mycket det kostar att nå
Det är inget skämt.
Delvis handlar det om att han får möjlighet att starta en helt ny tidskrift på ett billigt sätt.
betydligt äldre huvudkonkurrenterna CompuServe och America Online.
:
Tidigare har man låtit studenter försöka bryta sig in i Unixnätverk.
Det visade sig vara ganska enkelt, och ingen av grupperna misslyckades att skaffa fram någon läcka.
Ska man bygga upp ett nätverk så ska säkerheten vara jämnt fördelad.
Det behövs en särskild apparat som kan pejla till de amerikanska GPS-satelliterna.
Ericsson har tagit fram programvara för sina mobiltelefoner.
Det är alltså inte riktigt samma precision som för GPS-satelliterna men å andra sidan fungerar GSM-pejlen inomhus och på trånga gator.
" kan det nu bli möjligt att automatiskt visa var man är.
Er undervisning i musik kanske inte var så där jättekul alla gånger men håret har i alla fall växt ut, håret Ni luggade loss när vi små lymlar kanske inte sjöng " Sum sum litet bi " särskilt vackert.
, Dissonanskvartetten, och den ingår i Microsofts CD-serie Home Software som satsar också på olika tonsättarporträtt.
På olika tablåer kan man läsa själv eller höra en speaker berätta om Mozarts liv, hans tid, miljöer och viktiga händelser som påverkade hans öde.
Finsmakarna får på köpet glädja sig åt mollexemplets eleganta landning i ett durackord.
Imponerad och smått rörd slutar nu min hårddisk att surra.
Förklaringen till att IBM ger sig på underhållningsbranschen är att företaget haft framgångar med sina CD-ROM-utrustade PC för hemmamarknaden.
Du spelar Adrienne, en ung dam som just flyttat in med sin man.
Å andra sidan är de mer statiska bakgrundsmiljöerna som visas när du styr handlingen av mycket hög kvalitet.
Skulle du ändå tycka att det blir för blodigt kan du köra spelet i en censurerad version, där de våldsammaste skräckeffekterna redigerats bort.
Har du det väntar många timmars skräckblandad förtjusning framför skärmen.
" tjatiga " voteringar hade Sven Bergman fått nog.
$Och röda knappar fanns bara uppe och nere.
$På helgerna vill ju föräldrarna själva passa på att träffa sina ungar och det är utmärkt om vi gamla kan träffa barnbarnen en vanlig vardagseftermiddag.
, vit " gangsterkeps ", träratt och däck med vita ränder att höra av sig till polisen.
$Om man börjar i tid så slipper man stressa.
Åtminstone hävdar värden och arrangören Vin & Sprit det.
I Stadshusets toaletter hamnade nämligen även fimpar, kondomer och kapsyler, skriver Ingemar Ingevik upprört.
Kapsyler ska vara kanyler!
- Jag kan varken dementera eller bekräfta på grund av förundersökningssekretessen, säger 19-åringens försvarare, advokat Peter Ahltin.
- Jag går och funderar hur jag ska göra, det är inte helt enkelt, säger han.
männen en bit därifrån.
Flera kvällar i rad har några gangsterungar tänt tomtebloss och slängt in dem i återlämningsluckan.
På en balkong i Västerbybacken står en man och hotar skjuta ihjäl en socialsekreterare som arbetar i huset intill.
Utanför står en kvinna och erbjuder honom att köpa äkta mattor för
unga män stjäl en camelklocka värd

Personalen försöker stoppa honom, men han springer iväg och en person tar upp jakten.
För tredje gången rycker polisen ut till de bråkande männen på Edinsvägen, nu grips den ene för misshandel och får följa med polisen till stationen för förhör.
Inga problem med det, om det inte varit för att gästen var man och kortinnehavaren kvinna.
Åkersberga
Ullna
Södermalm
Upplands Väsby
på Stocksundsbron kör en lastbil in i en annan bil, som i sin tur kör in i en annan bil.
- Det är beklagligt att sånt här inträffar, man ska inte kunna smita från polisen.
Enligt Claes Cassel är fönstret som rymlingen försvann genom placerat ovanför en innergård, och från gården kan man komma direkt ut på Bergsgatan.
Med sig till finansdepartementet har Håkan Jonsson sina kolleger från Åkersberga, Haninge, Nacka, Vaxholm, Östhammar och Uppsala.
- Det är inte helt lätt och det är därför den här frågan stupat så många gånger tidigare.
Det första ägde rum natten den
sedan en tid.
kronor i kontanter.
Det kan följaktligen finnas flera personer bakom rånen än de
- HSN-staben har gjort egna bearbetningar.
De hade flyttats till en annan klinik - ofta på samma sjukhus - och avlidit där.
Den 27-åriga simläraren fattar snabbt men gråter inte alltid.
Han fick fram en andningsmask som jag slet upp och började blåsa.
Han fick komma tillbaka till Hagagården dit Gunilla kom på besök för första gången i tisdags eftermiddag.
Kom och sätt dig här, säger han nu.
Han tar sin rollator och följer med till hissen.
- Så fungerar en positiv kapitalism, hävdade han.
miljoner per år.
- Den enda fungerande bilavgiften är parkeringsavgiften, pläderade han.
BUDGET-96Centern lyckades reta upp de borgerliga kollegerna ordentligt med en nystartad affischkampanj mot tullarna.
- Ni vill sänka kommunalskatten med
Därefter utbröt den sedvanliga och olösliga dispyten om Dennispaketets miljöeffekter, där förespråkarna hävdade att trafikminskningen av ringled och biltullar överstiger vad Naturskyddsföreningen kan åstadkomma med sin modell.
.
- Tanken är att vi skall träffa missbrukare, erbjuda vård men samtidigt förebygga genom att informera om droger.
Däremot undantas barn- och ungdomsvård från den treprocentiga besparingen.
miljoner nästa år jämfört med årets kostnader för vården.
- Jag är imponerad av polismästaren Lotta Norrås i Göteborg som vågar gå ut och ta en fight.
Eva-Karin Gyllenberg Kommunfullmäktiges ordförande Ingemar Ingevik ( s ) gav de folkvalda en rejäl reprimand på tisdagskvällen.
Ingemar Ingevik efterlyste mer koncentration bland debattdeltagarna och lovade att ta upp samtal med fullmäktiges gruppledare å det snaraste.
Här ska vi ha en debatt om kulturen inför kulturhuvudstadsåret och om våra satsningar på
Buss på bara, säger Fare.
Det intrycket får man av socialdemokraternas budget för Stockholm.
Friska och pigga pensionärer skulle flytta in i s k servicehus.
platser fram till sekelskiftet.
Under den borgerliga perioden skedde en ordentlig kraftsamling till äldreomsorgen och en mycket kraftig utbyggnad.
Då blir hyresstopp åt hyresgästföreningen för
miljoner per år.
Kommunen protesterar inte.
Jag kallade honom för politisk bondfångare och utan trovärdighet när det gäller att genomskåda rasism och nazism.
Polisledningen har intagit en mycket mer förstående hållning till skinn-kallarna än vad polismännen ute på fältet haft.
Jag förstår inte varför Erik Bremer tagit åt sig personligen.
år.
Kommunen köpte
Men så blev det som bekant inte, till mångas lättnad.
bodde
arkitekter skickade in sina förslag.
Det spröda vinterljuset spelade i trädgrenarnas frost.
De grå förortslådorna av öststatsmodell längs Magnus Ladulåsgatan tycktes mer anskrämliga än någonsin.
Och på hörnet en kvinna som vill ha en krona.
, en hallick skriker " you owe me hundred dollars " och dörren till rummet går inte att regla.
Hon skulle naturligtvis sova drömsömn nu i en uppvärmd lägenhet under ett täcke av materiellt välstånd och kärlek hon också.
Nej.
Vi längtade hem redan innan vi börjat spela.
Fredagkväll i Leningrad.
Långt borta och samtidigt nära.
" Amerika har ansvar i världen ", sa Clinton.
Säpo hade också samarbete med Gestapo.
Skatterna har ändå höjts.
Kvinnliga akademiker har klarat sig bättre.
Låter det vardagligt dammtrasigt trist?
Gertie Lindgren ägnar sig sedan dryga
Förkläden & Collage, Kerstin Lokrantz.
Skolan får inte drivas i vinstsyfte och måste själv bidra till sina omkostnader med ett belopp motsvarande minst
Barns fostran tjänar, om man så vill, ett högre syfte än att fostra barn.
Skillnaden mellan bra skolor och dåliga ligger inte främst i skilda materiella resurser, såsom storleken hos klasserna eller tillgången på läromedel, utan i skolans " laganda ".
Vi bör inse att skolan är en del i föräldrarnas fostran av sina barn, inte något som tar vid där föräldrarna upphör.
I Malmö har allmännyttan haft stora problem med vandalisering, liksom i andra delar av landet.
Skattesystemet och de fackliga avtalen gör det omöjligt för en hyresgäst att hjälpa till med gräsklippning.
DE SOM BOR i bostadsrätt och småhus kan, i vissa fall, överleva ekonomiskt genom att själva sköta husens underhåll.
Därför är det sunt om kostnaderna kan synliggöras genom en avgift på var och en som väljer att köra bil i innerstaden.
Alla de
Ändå är det vad de borde göra.
Biltullarna skulle då kunna kompletteras med avgifter även för trafik mellan stadsdelarna.
lederna har i stället handlat om att de kan avlasta innerstaden och förbättra förbindelserna mellan regionens olika delar.
För Clinton var genombrottet välkommet.
Dublin vill å sin sida inte göra avväpningen till ett villkor för kommande fredssamtal.
Ett sådant agerande skulle innebära att staten, med öppna ögon, tvingar hushåll och företag att betala en extra skatt för att bli av med en ekonomiskt och miljömässigt fördelaktig energikälla, och detta vid en tidpunkt då klimatforskarna alltmer ihärdigt varnar för följderna av en fortsatt användning av fossila bränslen.
Företag och hushåll förlorar pengar, och alla förlorar i miljökvalitet.
Det krävs ett samlat och mycket bestämt motstånd från samhället.
Exempelvis ser vi över den lag som förbjuder bärandet av politiska uniformer och armbindlar.
" Skolan har därmed ett ansvar för våra grundläggande demokratiska värden och självfallet ska skolan förhindra att det sprids propaganda som innebär hets mot folkgrupp.
Vi politiker har ett ansvar för att träffa ungdomar och vuxna och diskutera med dem.
Det ska också understrykas att rasismen och nazismen inte bara är ett ungdomsproblem.
Domaren hade läst det anförande som förre lagmannen vid Stockholms tingsrätt Carl-Anton Spak nyligen höll för landets domstolschefer.
Detta, som så ofta påpekas, trodde vi var allas uppriktiga mening, också generaldirektörens i domstolsverket och lagmannens vid rikets största tings-rätt.
Därför gäller i det här fallet troligen strategin att anfall är bästa försvar, framhåller initierade bedömare i Bangkok.
journalister lurpassade bakom ett hörn för att få bilden av hennes glädjetjut.
Bättre med sådana vänner än inga vänner alls, resonerade han kanske.
För berättelsen är alldeles sann, och Helena känner en uppriktig skuld.
för om de öppnade ögonen skulle de se att endast tillsammans kan de överleva.
Jag slog mig själv.
Men när man läser hennes uppsats tänker man att denna begåvade femtonåring kanske kan använda språket som vapen.
symboler som Stockholmspolisen i kväll betraktar som olagliga är svastikan som nazisterna använde under kriget, det gamla solkorset och den sydafrikanska nynazistiska symbolen sammansatt av
Men det som är förbjudet enligt lagen är " uniform och liknande klädedräkt " och " uniformsdel, armbindel eller annan därmed jämförlig i ögonenfallande kännetecken ".
- Jag hoppas att vi inte kommer därhän, eftersom vi ska akta oss för att förbjuda överhuvudtaget och det bara förhäligar dessa grupper.
Men vad har du för bevis?
Uppgifterna kommer i n t e från Kockums konkurrenter.
- Tja, ska man göra det hemma på Huddinge så måste man ju betala, säger akutklinikens chef Stefan Sjöberg.
Framtidens doktor kan inte jobba utan dator.
Stetoskopen är dock de gamla vanliga, iskalla, någon eluppvärmning är det inte tal om där inte.
Precis som hemma på lasarettet alltså.
.
- De här sjukdomarna är farliga, för de är smittsamma, och de smittar framför allt barnen.
procent av invandrarna och
Studien har utförts vid Östra sjukhuset i Göteborg.
Recept på nummer Recepten ska därför registreras på patienternas postnummer.
Det ska jämföras med de
SÖREN LÖFVENHAFT För första gången har skador på olika kroppsorgan som orsakats av blixtnedslag kartlagts i Sverige.
miljoner volt och amperetalet kan uppgå till
Befinner man sig på en öppen plats bör man lägga sig ner på marken och vänta tills ovädret dragit förbi.
De
Under de dryga
fick andningsslang i luftröret,
minuter för att få på ett dropp till exempel.
MATS CARLBOM Regeringen borde snabbt skaffa sig en oslagbar trumf på hand inför nästa års regeringskonferens om EU:s framtid:
Och jag tycker det är bra att man nu börjat slåss för att också EU ska ha offentlighetsprincip av svensk modell.
Såsom britterna På så sätt, menar han, undanröjs alla tvivel om huruvida Sverige har eller inte har rätt att stå utanför.
En " kompetenskatalog " ska upprättas.
Det är helt enkelt inte moget att ges mera makt.
Olösta problem Men de rapporter som kommissionen antog på onsdagen visar att många olösta problem ligger framför EU.
Det blir en ökad kostnad, konstaterar Jacques Santer.
.
Därmed ställde han sig på Frankrikes sida gentemot Tyskland i en tvist i denna fråga.
Medan tobaksbruket minskat bland vuxna är det allt fler ungdomar som röker.
Automater problem Att kriminalisera även " langning " av tobaksvaror, precis som av alkohol, är att gå för långt, anser socialdepartementet.
Kommunerna har redan i dag ansvaret för att förbudet mot folkölsförsäljning till minderåriga efterlevs, och kan hindra trotsiga butiksägare att sälja folköl helt och hållet.
TT har tidigare berättat att utskottet vill ändra förslaget på flera punkter.
Redan i kompletteringspropositionen aviserade Sundström att han skulle komma med förslag som innebar besparingar på
Andra möjligheter - Nu verkar det ju ändå som om vi når balans i de offentliga finanserna till
Säkerheten på färjorna som trafikerar svenska hamnar blir en fråga för regeringen.
Den stora frågan för regeringen blir hur man skall behandla färjorna från länder som inte sluter avtal med Sverige.
Onsdagens resolution ger för första gången IMO:s medlemsländer möjlighet att sluta regionala avtal med högre krav på säkerhet och stabilitet än vad IMO:s regelverk Solas kräver.
invånare före kriget, levde nästan uteslutande på skogen och här finns flera träindustrier.
Troligen är det en sågram, eftersom det i hallens ände finns ett intag för timmer.
I stort sett inga civila syns till på gatorna.
Serberna har också utfört plundring i stor skala.
Nyhetsblackouten i TV är en av många bisarra effekter av de lankesiska myndigheternas strävan att tygla all information om den pågående militära storoffensiven på Jaffnahalvön mot den separatistiska LTTE-gerillan, de tamilska befrielsetigrarna.
För en utvald skara mediemän.
För
- Regeringen och militären försöker förmodligen undvika att konflikten hamnar i det internationella strålkastarljuset.
- Hans hjärna och hjärta fungerar utan problem.
.

I mitten av januari ska övervakningskommissionen lämna sin rapport till de
Den protestantiska majoriteten i Nordirland vägrar fortfarande ha något som helt samröre eller samtal med IRA:s politiska gren Sinn Fein trots att vapnen legat nere i över ett år.
Bill Clinton besöker Belfast i dag, torsdag.
Lätta snöflingor yrde i fartvinden och jag var glad att högsta tillåtna hastighet på Interstate
Jag klockade dig för
Det jämnade ut sig.
km ) i timmen medan man i Kalifornien, Missouri, Oklahoma, Syd-Dakota och Texas får nöja sig med
nästan
På köpet ökade antalet dödsolyckor i trafiken på de berörda vägarna med
Paragraferna om att avskaffa federala hastighetsgränser och hjälm-tvång kan ses som ett uttryck för den republikanska kongressmajoritetens fasta beslutsamhet att överlåta mer ansvar på delstaterna.
Han menar att landet sedan
Den har sin bas i det militärindustriella komplexet.
De kommande valen ( dumavalet den
- Artikelns storlek, författaren och tidpunkten för publiceringen.
Konservative valde kompromissen som politisk strategi och har därmed förflyttat sig in mot mitten av dansk politik och kan räkna med att hämta sympati hos de små, men ur maktsynpunkt så viktiga partierna radikale venstre och centrum-demokraterna.
- I ett förnuftsäktenskap får man överse med lite vänsterprassel då och då, sade Ellemann-Jensen och konstaterade att visserligen har hans parti inte längre så många vänner i det danska folketinget men det står fortfarande starkt hos väljarna.
Enligt vittnen kom mannen upp ur underjorden som en brinnande fackla innan han fick hjälp av förbipasserande.
Det är dags att de inom underhållningsindustrin som ofta sysslar med våldspornografi för att sälja biljetter ägnar sig åt allvarlig eftertanke.
ANDERS HELLBERG Förra justitieministern Gun Hellsvik ( m ) är mycket upprörd inför möjligheten att den socialdemokratiska regeringen benådar den livstidsdömde spionen Stig Bergling.
Jag är övertygad om att vi har svenska folket bakom oss när vi protesterar mot detta.
Även här är Hellsvik oense med Laila Freivalds:
års modell och man har tittat på vilka säkerhetsdetaljer inne i bilen som de olika bilmärkena kan erbjuda.
- I stället för att enbart ta hänsyn till hur fordonet ser ut efter en kollision, kan man ta del av vår skadestatistik över trafikoffren och på så sätt få fram hur säkerhetsdetaljerna inne i bilen fungerar, menar försäkringsförbundets ordförande Björn Wolrath.
procent.
års sikt slår igenom på den begagnade bilmarknaden.
Han har gjort undersökningen av skogsbrukets effekter tillsammans med Lars Edenius.
Dit hör till exempel talgoxe, taltrast, björktrast, kråka och lövsångare, den senare Sveriges vanligaste fågel, berättar Johan Elmberg.
I Sverige finns kanske
Tusentals gruvhål Bara i de
Markägaren hade dock fortfarande ansvaret, men att arbetet utfördes och betalades skulle polisen se till.
Efterlyser myndighet Han efterlyser någon form av tillsynsmyndighet, lämpligen då bergmästarämbetet, som har tillsynen så länge en gruva är i drift, om det tillförs nödvändiga resurser i form av pengar och folk.
- Det här är ett skräckexempel på hur det inte får se ut, menar John W Berge, amerikansk geolog och doktor, sedan mer än
Enligt länsstyrelsen i Örebro finns det kanske
Bara någon meter ifrån oss stupar bergväggen lodrätt ned.
Men tydligen så måste det hända en dödsolycka innan ansvariga myndigheter inser hur farligt ett sådant här område är.
Varje vecka får Lennart Andersson och John W Berge rappporter från amatörgeologer att de hittat nya, hittills okända hål.
Bil, diskmaskin, mikrovågsugn - bah.
Jag har inte den bittersta aning om vem som sökt mig.
Ideligen kom jag i vild fart springande i korridoren bara för att upptäcka att det var i rummet bredvid det brann.
Det är omöjligt att inte bli påverkad av dagens anträffbarhetskrav.
Men det måste ju betyda något.
Skämdes Wiehe för att han spelade saxofon?
Visserligen dröjde det fram till
Vatten strömmade in och " Mary Rose " kantrade och sjönk.
Mer än
brittiska experter, Alexzandra Hildred, Christopher Dobbs och Mark Johns, om " Mary Rose ".
Årets priser i musikpedagogik från Axel och Margaret Ax :son Johnsons Stiftelse gick till fil mag Eva Bohlin i Lund och musikdirektör Hans Lundell i Nykvarn.
Bågnande Djurgårdsfärjor stävar mot Skansens julmark-nad, ljusen brinner och detär packat kring julborden i stugorna.
Sent i tiden repeterar den lilla röda stugan med vita knutar självaste Riddarhuset, som, när det stod färdigt på 1600-talet, hade rödmålade tegelfasader och sandsten i pilastrar och fönster.
Minst lika trångbott var det i stadskvarteren, vars hus till stor del kommer från Södermalm.
?
Mest imponerande är kanske Limburgerdomen med sina
Där blåser man varje dag klockan
Det heter Eiffeltornet och byggdes i slutet av 1800-talet.
Det är 553 meter högt och kallas Järnvägstornet.
på din vägg?
SNF har ej blott givit denna avgrundsmånad en träffsäker illustration, man har också tilldelat den segdragna november en extradag!
Med enhetliga trettioendagars EU-månader skulle vi slippa hålla reda på ramsans " alla de övriga
Kerstin Persson i Stockholm är mer lakonisk:
Sverre Mitsem i Oslo föreslår en odogmatiskt lösning:
" medan Gösta Kinnander i Skarpnäck förser bubblan med en engelsk läsövning " How about the folkhem that Carl Built?
sakförhållanden.

Men Jugoslavien var ju inte hotat utifrån!
Pengarna går i stället till räntor på lånen.
På flygeln ligger en frackskjortknapp, eftersom han på kvällen med hustrun, sångerskan Maria Ribbing, ska gå på Musikaliska Akademiens högtidsdag.
Radiodebut
" Det var före mixerbordens tid.
Vi som även spelade ny musik gjorde nästan skandal med tonsättare som är klassiker i dag:
Som publik har Stig Ribbing sett de flesta av dåtidens stora tonsättare och solister.
- Prokofjev gjorde alltid ett kyligare intryck.
Dirigenten var i Stockholm för att leda Beethovens nionde symfoni och ville höra kören.
Han plockar försiktigt fram en bräcklig gammal stenkaka.
år sedan.
Den första fasen - att erövra samhällets topp-oster - har vi uppnått.
Vi har givit vår sexualitet till reklamen, medan förtroenden om frigiditet och impotens körs ut i radio.
Memoarer och dagböcker kommer traditionellt ut i efterhand, när allt är för sent.
Vi förlorade det vi frigjorde, och när man frigör makten förlorar man den också.
I vattnet intill plockar en annan kvinna upp snäckor från havsbotten.
efterlämnade han en sparsam produktion, liten i formatet, stor i poesin.
Visst äger Granquists bilder släktskap med 1700-talsmålarna de La Tou-rs och Chardins tingsliga skärskåderi och intimitet.

Man måste rösta efter sin egen övertygelse, vad vore det annars för mening?
Tanken är, tror jag mig veta, på intet sätt ny.
Flyktingen förstår inte längre folks sätt att tänka och umgås.
Den iranske flyktingen drabbas av en kulturell schizofreni.
Fereshteh Ahmadi visar hur " mardom ", det vill säga " folket ", utgör det allomfattande begrepp som innesluter varje enskild muslim i ett kollektiv, som till sin innebörd uppfattas som en essentiell enhet.
" I en kultur där den enskildes känslor och upplevelser flyter samman med erfarenheterna hos " mardom " måste noveller, romaner, självbiografier helt naturligt te sig som en anomali.
Inte är det förvånande att en iranier känner sig bortkommen på svensk mark.
" Utåt sker i regel inget, det är som om jag snuddat vid en nässla.
Det strama perspektivet och den obönhörliga ärlighetssträvan är oförändrade.
Till exempel:
Det kommer ett kallt vinddrag från det, som en pust från den slutgiltiga frånvaron, tystnaden, glömskan.
MADELEINE GUSTAFSSON EN NY BOK Nathalie Sarraute Ici Gallimard MALMÖ KONSERTHUS, i början av 90-talet.
På dagens musikmarknad lönar sig enstaka sensationer bättre än genomgående habila prestationer.
Bristen på distans ger visserligen en medryckande - och något ålderdomlig - karaktär åt framställningen, men för den som inte delar vördnaden framstår boken lite för mycket som ett idolporträtt.
Kritiken har gått ut på att värmen - som ju är något annat än emotionell klibbighet - mer infunnit sig som en följd av noggrannheten, inte som ett resultat av en medveten strävan.
har han rört sig in mot exilens heta kärna.
som princip, världsordning.
" OLE HESSLER Fransk-tyska kriget fortsätter DET ROLIGASTE som finns i internationell press är att följa det ständiga bråket mellan franska och tyska intellektuella.
" CARSTEN JENSEN RUNT OM i världen pågår stora ekonomiska förändringar.
miljoner.
I ett samhälle organiserat utifrån marknadsprincipen, där medborgarnas samhälleliga värde bestäms av vad de lyckas få på arbetsmarknaden, kan konsekvenserna bli fruktansvärda, framhåller Rifkin.
miljoner bönder i tredje världen deras livsuppehälle.
I mer än
procent av alla aktier och företagsobligationer.
För att hålla uppe lönsamheten svarar företagen på den minskade efterfrågan genom att rationalisera produktionen och skära ned kostnaderna för arbetskraft, vilket i sin tur leder till ytterligare minskad efterfrågan och så vidare.
Förutsättningen är att en del av den privata sektorns produktivitetsvinster överförs till samhället.
Han tycks även betrakta den offentliga sektorns ekonomiska kris som ofrånkomlig.
Förutsättningen är - liksom för Rifkins förslag - att resurser överförs från fåtalet till flertalet:
Dessutom har de revolutionerande teknologierna under efterkrigstiden uppstått genom intimt samarbete mellan offentlig och privat sektor.
Kanske har det med jamaicansk tidsuppfattning att göra, där uttrycket " soon come " lär kunna syfta på i stort sett vilken tidrymd som helst.
Kvart i ett kommer slutligen Gregory Isaacs och man är genast beredd att förlåta honom mycket.
Som om han inte riktigt brydde sig.
" Har du mött skenheligheten inom kyrkan?
När
Fler präster av Ekroths skrot och korn torde vara det bästa receptet för att fylla kyrkorna.
Hon låter sig inte imponeras så lätt, ler 25-åriga Izabella Scorupco på PR-turné.
omges av starka kvinnor är han samma mansgris som förr.
Men det vill väl alla?
blivit allt tydligare.
Inte höll man på så här på stenåldern?
Natalya talar ju om vad hon tycker.
Det gör också att jag lättare kan bedöma andra människors handlande i olika situationer.
Han har arbetat inom organisationen sedan
Det antalet är ungefär halverat.
På födelsedagen släpper Lennart Widgård bekymren med livet på landet och i EU.
Hennes insikt om det ömsesidiga beroendet mellan företag och samhälle var vägledande för henne även är Sandviken som köping och senare stad kunde överta det direkta ansvaret för bostäder och social verksamhet.
pensionärer och den kulturella verksamheten har fått ansenliga anslag.
efter ett initiativ av Gunvor Göransson.
Men ska de få så många sådana i fortsättningen?
, självklart hör långa sportsändningar och ändlöst resultatrabblande inte hemma i P
Det brukar låta bra, med välvald musik, roliga små ljudcollage, trevligt att lyssna till.
NU ÄR JU SEX inte bara en angelägenhet för människor, oberoende av ålder.
Resultatet blev
Landstingsförbundets utredningschef Douglas Skalin varnar dock för att bilden snabbt kan förändras.
HANS OLSSON Först var det mobiltelefoner, nu är det datanätet Internet.
erbjuda speciella Internetpaket som innehåller en rad program och ett ettårigt abonnemang på Internet.
vill inte längre prata om subventioner, han kallar det hellre för rabatter.
influerats av mobilteleoperatörernas metoder, även om ingen av dem vill säga det rakt ut.
sjukgymnaster.
Vårdförbundet SHSTF höll på onsdagen förbundsrådsmöte.
på torsdag i nästa vecka.
miljoner kronor.
åren, visar DN:s genomgång.
LARS-INGMAR KARLSSON Kärnkraftsbolagen kan bli helt utan ersättning om riksdagen väljer att " beskatta bort " el från kärnkraftverk.
Men den får å andra sidan inte vara så stor och införas på så kort tid att den kan betraktas som konfiskatorisk.
.
Det innebär att avmattningen under
procent.
procent, vilket motsvarar full sysselsättning med amerikanska definitioner.
Det visar nedanstående sammanställning över en del övergångar.
Skandiabanken har även hämtat folk från Carnegie ( Jan Bergman ) samt rekryterat Stefan Sundblom från Linjebuss.
Chefen Johan Grevelius hämtades från gamla Skandinavien fondkommission ( som blev Skandiabanken fondkommission ).
Byter firmor Norska Fiba har anställt Hagströmer & Qvibergs chef för institutionsmäkleriet Patrik Gransäter på motsvarande befattning.

TCO och Saco med sammanlagt närmare
Arbetsgivarverket hänvisar till de
Då är man i takt med Seko igen med en tidsplan som kan löpa framåt jul, om inte längre.
På samma sätt är de elektroniska pengarna som Digicash tagit fram en del i en marknad som kommer att bli enorm.
pristagarna är över huvud taget mer politiskt korrekta än vad de svenska bidragen kan ses som utifrån.
Digicash har kommit på ett system som gör det möjligt för oss att betala räkningar via Internet, utan risk ( påstår Digicash ) för att någon hackare på nätet knäcker vår kod och snor pengarna.
gick till final.
Vad gäller datorprogramproduktion är vi ohjälpligt på efterkälken - inget europeiskt företag kan eller kommer att kunna mäta sig med jättar som Microsoft.
månader har en parlamentarisk kommitté grubblat över hur sjöfartspolitiken ska se ut under de närmaste
-Jag tycker inte att man till varje pris måste hitta på nya saker.
- Det här är väldigt positiva signaler.
Detta beräknas kosta
Än så länge är det dock ingen kris i sikte.
VI:s undersökning omfattar
I delårsrapporten framkom att rörelseresultatet efter avskrivningar ökat med
Något börsen ogillar.
procent av försäljningen, USA för
miljoner kronor.
noterades statsobligation
kronor senast betalt.
procent.
Börsens misstro mot Linjebuss tycks vara orubbligt.
På onsdagsmorgonen höll Althin presskonferens där man noggrant redogjorde för orsaker och konsekvenser.
öre till
Resultatet av uppoffrande defensivt arbete i numerärt underläge.
" Putte " dirigent På
) och " Putte " Erickson
Det här ser nästan ruskigt ut.
Då Björn kom till start efter en magsjukdom.
svenskar på tiobästalistan:
) Smirnov,
.
Vi var några som höjde på ögonbrynen när nye förbundakaptenen Tore Gullen före säsongen snackade om att han såg
Med
totalt ), men gårdagens båda fullträffar tar förstås priset.
.
Men vi lyckades kvittera.
Huddinge dominerade stundtals kraftigt, men hade förfärligt svårt att komma till ordentliga avslut.
I en halvlek orkade Polisen stå emot Guif elitseriematchen i Eskilstuna sporthall.
Nästan lika bra var kollegan i Polisenkassen, Ronny Karlsson:
tunga landskamper i benen var det han som var piggast till slut, berömde tränaren Ingemar Linnell.
Nu var det försvaret som spelade huvudrollen.
Vår andra halvlek mot Ljusdal underströk detta.
- Debutanten Johan Helander var en klar positiv överraskning och det gäller även Björn Erikssons insats, säger Thomas Fransson, som dock tyckte att hälsingarna kom upp för lätt mitt i banan i snabba kontringar och vände spelet.
Mikhail Juriev, Mikhail Svenshnikov och Maxim Potechkin.
år och det svenska förbundet splittras.
Men vi vill inte ha alkohol och cigarretter i vår sport.
Så här säger Europaförbundets ordförande Horst von der Hof:
Och man hänger inte folk
föreningar - Vi tog första kontakten med det svenska förbundet i februari, men argumenten om alkohol och cigarretter kom fram först i somras.
Han tillägger att det nya förbundet planerar att gå med i RF och tänker sköta de etiska reglerna om alkohol och rökning.
DN-tippar:
Färjestad vinner knappt,
Odds:
.

.
- Det var en stor chansning att låta Tomas Brolin spela från start.
Mål där hade betydd McAllisters hundrade mål i karriären.
kvar, med i segerstriden upploppet ner men förmådde inte avgöra.
kvar och avgjorde enkelt till slut.
Lopp
m ).
kvar och fick fjärdespår runt sista svängen, utan segerchans.
, DD-1 Cloudy Sun E.S. snabb start till ledningen och fick bestämma, gled säkert undan.

Kia Briljant andrapar utvändigt, bara dålig.

Lopp
Time Bell gick på efter
kvar, gick på i tredjespår varvet kvar och gick en stark långspurt men utan segerchans.
Galopper Money Lane, Holy Grace och Electra Brick.
Det är ingen slump när hästar får bra lopp av en kusk.
Foot Bowl tappade i starten och fick väldigt långt fram till täten.
5-segrar.
Det var med debuterande Bourbon I.T. Denne var desto bättre.
Alltså en jättemajoritet för banspelet.
Demi Scotch ledningen, bara dålig.
kvar anföll in på upploppet men utan segerchans.
kvar och spurtade mycket vasst till klar seger.
Fairlane Pirol med i andraspår runt första svängen och speedade fram bakom ledaren och fick rygg på denne efter
Ideal Sund trött tidigt från tredjepar utvändigt.
kvar från tredje ytter och kom fram utvändigt ledaren varvet kvar, kunde aldrig utmana riktigt.
Silva Tilly galopperde in i första svängen och tappade drygt
av
Där vann storskrällen Fairlane Pirol.
Örjan Kihlström tog tredje
Det finns vissa frågor som ständigt återkommer så här års, några tänker jag ta upp här.
Vill ni ändå försöka?
g salt, helst utan jod
grader.
Jo, det går, men skinkan blir inte riktigt lika god.

Platta till dem, så att ni sedan kan skära fyrkantiga kakor.
Nästa torsdag börjar vi laga mat till julbordet.
Persiljepesto med fetaost En klassisk pesto innehåller bland annat basilika, pinjenötter och parmesanost.
g fetaost

sats pesto enligt ovan persiljestjälkar Skär ett lock av tomaterna och gröp ur dem med en tesked.

Lax till
De
g ca
cm tjock, i
stor morot
msk smör el margarin +
Inför serveringen tinas fisken och läggs i en ugnssäker form.
Detta behövs till efterrätt för
tsk citronsaft
små clementiner citronmeliss till garnering Börja med att gröpa ur de clementiner som sedan skall fyllas med mousse.
Fyll citrusskalen med lite råge och lägg på locken.
små per person.
Det var den
Det visar att det jag gjorde i Wien blev uppmärksammat, säger Olofsson från Rio, där kortbane-VM startar på torsdagen.
Satsningen ligger på OS, nu är det mest för att få känna på konkurrenterna.
Men Linda Olofsson är noga med att påpeka en sak:
meter medley, samt på
VM kan bli ett av de häftigare mästerskapen.
Svensk biljard, där pool, carambol och snooker ingår, hävdar sig bra på borden.
- Det här var en leksakstävling, en pajastävling.
- Vid nästa möte riskerar det svenska förbundet uteslutning i
utan att höra dem.
- Det verkar bli cirka
.

Enqvist -
) Apell.

Ranking:

Upp som en sol, ner som en gipsad meteorit.
Ingen ( totalt
Han tog alla ATP-poäng utom
( karriärens högsta:
Årets bästa resultat:
Jonas Björkman Utveckling under
Ännu ingen i karriären.
.
).
Prognos inför
juli,
Prognos inför
( karriärens högsta:
Årets bästa resultat:
Från
Årets bästa resultat:
Ranking:

Anders Järryd Utveckling under
).
Prognos inför
till
Jerusalem ( challenger-seger ), Napoli ( challenger-seger ).
till
.
mål och en assist, Forsberg ett mål och
Tomas Sandström passade till ett av Näslunds mål och gjorde också ett själv, hans
Det var första gången som Forsberg gjorde
mål.
Marie Svensson har haft problem med foten under hösten, men inte förrän på tisdagen fick hon klart besked om vad felet var.
i februari.
( TT ) PEA NILSSON Djurgården och elitserien tappar i underhållningvärde.
- Det var inte särskilt överraskande.
poäng varav
).
Odds:

Dessutom är tidigare NHL-proffset Kyösti Karjalainen fortfarande kvar i farmarlaget Husum.
Ändå blir det nog så att HV vinner relativt enkelt.
av elitseriens bästa lag drabbar samman i Delfinen.
LENA M ANDERSSON I de mest avlägsna kinesiska byar är Jan-Ove Waldner ett namn och ett ansikte folket känner till.
Han har tillhört världstoppen sedan tidigt 80-tal, både OS- och VM-guld finns på meritlistan.
Och pokeransiktet?

Dessutom har det varit sådan konkurrens i laget att vi alltid fått bra träning.
Läser Travronden Kalmars hotellrum må likna de oräkneliga andra han bott i under åren, men J-O Waldner lider inte hotelldöden.
Ingela smälte snabbt in i det portugisiska laget och blev snart den som gjorde flest poäng och drog ned flest returer.
I slutet av september halkade hon på golvet i hemmahallen och vred till ena knät.
Vid ett bord åstadkoms hemgången på ett synnerligen märkligt sätt.
Till hans överraskning stod emellertid bordets kung och han kan knappast ha varit nöjd när Syd sakade ytterligare en ruter på klöver knekt.
kvar men fick upp farten och spurtade bra utvändigt till en andra.
Gott med in på rakan.
.
Firm Ground satsade allt på ett kort och stack iväg från start.
Sharp Conquest följde ledarduon på avstånd och satte in en attack in på publikrakan.
,
Lopp
.
) mot Jämtland innebar jumbons tredje seger i rad.
poäng och anförde Riddarna.
, mot Sundsvall, ett lag som liksom JB Knights ligger i botten av A 2-gruppen.
poäng.
Enligt verket är det oklart hur miljonerna har hanterats av Campomanes i samband med denna olympiad.
Karpov deltog i hela kongressen, medan Kasparov satt i Moskva vid sin fax!
, O Penalver, Sollentuna,
, H Caplan, Farsta,
:
Hur det går i kvarvarande partiet mellan Per-Erik och Stig Härwell, Malmö, har betydelse för vem som skall bli
, Knut Johansson, Ludvika
Det spröda vinterljuset spelade i trädgrenarnas frost.
De grå förortslådorna av öststatsmodell längs Magnus Ladulåsgatan tycktes mer anskrämliga än någonsin.
Andra tyckte att området borde bli en badsjö.
I slutet av januari
Sammanlagt över
Hon fick också krama Alf Wilhelmsson som hon räddade livet på den
- Håll i dig, Sofia.
Men bara ett par andetag.
Britta Stilling möter vid hissen.
barnen och sina
Det är inte varje dag man får träffa en hjältinna, sin egen hjältinna.
Istället för betalning fick han en kniv mot halsen och blev av med
17-åringen, som kom undan efter rånet, greps på måndagskvällen och är begärd häktad.
Vittnesuppgifterna varierar också.
Gehör har de fått - men trots det har det inte hänt någonting, varken under den förra socialdemokratiska regeringen eller under den senaste borgerliga.
- Vi stödjer och underlättar och satsar pengar i diverse olika projekt.
- Men det håller vi absolut inte med om.
Landshövdingen och fullmäktigeordföranden har tagit upp kampen mot " Gärdebylåten ".
Lagom till glassen.
Biträdande finansborgarrådet Dag Larsson, i fullmäktiges grönaste strumpor, ger
Detta var i måndags.
november.
- Nu ska skinnskallarna få behålla Fryshuset som sin lokal; andra jämnåriga ser maktlösa sina ungdomsgårdar läggas ner.
En skandal!
- Jag hörde på radion att polisen i västerort har
Lägger de ner så mycket omsorg på en bortsprungen hund förstår jag att andra ärenden, givetvis av mindre vikt, läggs på hög.
Och hör ni - se upp där ute i kväll!
Under den pågående konflikten har Danderyd tagit emot omkring
SöS öppnar kl
Det är inte humanitärt riktigt, säger Sven Dahlgren.
.
Frågan är hur länge moderaterna kan hålla fast vid biltullarna utan att framstå som lurade.
Men att moderaternas stöd till biltullarna bygger på en rejäl chanstagning, det står klart.
Golvet, som är byggt av jatobaträ, har miljömedvetna barn redan döpt till " Amazonas ".
Normalt brukar man numera kräva ett intyg på att trä från tropikerna som garanterar att träet tagits fram på en plantage eller på ett sätt som är naturvänligt.
Han kom nyligen hem från delstaten Rondonia i Brasilien där WWF stöder ett projekt med försiktig avverkning av regnskogsträ bland gummitappare och indianer.
Kommunen smider större planer än så.
För kommunen vill göra henne till galjonsfigur i offensiven och ambassadör för kommunen.
- Jag vill inte kommentera det på det här stadiet.
Janne Johansson, som numera är konsult åt Haninge, tycker att kommunerna är dåliga på att ta till vara idrottsstjärnor och andra kända invånare.
Nu finns det inga konkreta planer från kommunens sida.
Och bingo blir det!
Mannen förs till Karolinska sjukhuset och yrkesinspektionen informeras.
Vad är ännu oklart.
" Vårdslöshet i trafik och olovlig körning " skriver polisen i sin anmälan.
I betongfabriken på Klubbacken fastnar en man och klämmer benen i en betongtratt.
Brandförsvaret rycker ut för att sanera vid ett oljeutsläpp vid Nynäshamns oljeraffinaderier.
City
får kroppsskador och en chockskadas.
Märsta
Gullmarsplan
Zinken
sidor med rubriken " Jag har aldrig blivit så förnedrad förr ".
När lånen var fixade, själva har de satsat ungefär
Försäljningen ökar Magasinet trycks i
Vi samarbetar nu med en konsult som kan branschen, så var det inte i början.
år sedan ansedd som stans mest lovande lirare, är ett av nyförvärven.
I klassen under
Tävlingen, Yorkshire Open, hade samlat de främsta gymnasterna från
Thomas Johansson, Nynäshamn (
).
Polis jag dansk dynamit Efter

mål:
Vi får se hur det går.
- Vi ska spela som jag spelade själv.
Familjer med inkomst över
- Vilken kontakt med verkligheten har Sten Nordin?
Mot detta invände socialborgarrådet Lena Nyberg att folkpartiet under den förra mandatperioden medverkade till att skära ner äldreomsorgen med
Många inlägg ägnades åt den numera klassiska motsättningen kring principerna för konkurrensutsättning.
miljarder kronor.
De hävdar att stadshusmajoriteten nu sänkt skolpengen till friskolorna från
Långa och många inlägg och en tidsplan som sprack rejält.
inlägg, repliker och kontrarepliker framförts.
Alla talar om att " vi måste skärpa oss ", men ingenting händer.
Tidsbergänsad debatt - Vi har tidsbegränsat våra debatter och det har alla tjänat på.
Moderatledaren Carl Cederschiöld lovar på stående fot att han ska försöka ändra kommunallagen där det står att man inte får sätta streck i debatten.
Det gäller till exempel saneringen av den kreosotförorenade Klara sjö där majoriteten anslår
Hon understöddes livligt av Catharina Tarras-Wahlberg ( s ) som höll en lång föreläsning om det komplicerade arbetet med att sanera Klara sjö.
Resurserna är begränsade och frågan är om de någonsin kommer att utredas.
Sexsiffriga belopp är ingen ovanlighet.
Avsteg kan då göras ned till
eller
Inte sällan blir all bokföring i företagen " stulen " dagarna före skatterevision.
Åklagarna uppger ofta att de är rädda för att ett krav på näringsförbud leder till att domstolen " rabatterar " fängelsestraffet.
De sätter aldrig sitt eget namn på ett papper, säger Bengt-Olof Danielsson.
Nu blev det " bara "
I övrigt blev det en total överraskning när jag häktades i augusti
I december
Släpps jag om
Han berättar hur de " pratat kläderna av de där typerna ", underförstått polisen och juristerna.
De är så galna och råa att de äldre skinheadsen tar avstånd från dem.
Den brittiska regeringen och den irländska har träffat ett ramavtal för att samla alla aktörer i det irländska dramat till samtal i mitten av februari.
Har man paraply ökar också risken att få
Han tvekade en stund men grabbarna verkade okej och plockade ut vad han ville ha i en bankomat -
Själva körtiden var kanske bara
Det var drygt att köra ensam på den raka och trafiktomma E
Med polisens hjälp fick han ansöka om kredit på bensinmackarna längs vägen hem.
Förklaringen var att färjorna i samtliga undersökta alternativ fick tillryggalägga längre sträckor, vilket skulle medföra att minskade utsläpp till lands vägdes upp av ökade utsläpp till sjöss.
För det andra ger kortare sjötransporter större kostnadsminskning för färjor än de längre landtransporterna ger ökning av lastbilskostnaderna.
Persontrafiken har stagnerat samtidigt som godstrafiken fortsätter att stadigt öka.
procent
är uppseendeväckande.
Politiker och tjänstemän har inga egna pengar att spela med.
Fast då har inte IGC stått i centrum, utan de
Målet för Danmarks s-ledda regering har från början varit att sy ihop en nationell kompromiss kring IGC-ståndpunkterna mellan de
EU-negativa SF:s medverkan som en lugnande faktor för den egna opinionen.
Nu finns de också där, snyggt och prydligt redovisade i regeringens papper.
procent.
Den motsvarar ungefär
Annat sitter fast.
Och det bör uppfattas som rättvist - eller vara rättfärdigt, som man säger inom delar av rörelsen.
I stället för att ta ut skatt av ett rikt fåtal måste man ta ut skatt av ett icke så förmöget flertal.
Chefer - särskilt mellanchefer och sådana som befinner sig på väg uppåt i karriären - bör betala mindre i skatt än t ex riksdagsmän.
Tidningarna fylldes av reportage om vår tids digerdöd, om den epidemi som kunde komma att hota hela mänskligheten.
Hur vi lyckas bemästra infektionen blir till sist ett mått på människans överlevnadsmöjligheter.
Enskilda kan skydda sig.
" säger de.
" Att tvinga människor att under många år leva utan nära relationer till andra är ett omänskligt krav.
Risken är naturligtvis också stor att de länder där spridningsrisken är störst den dag en medicin kommer inte kommer att ha råd att utnyttja den.
Exempelvis kommer den internationella aidsdagen den 1 december ett trettiotal teatrar runt om i landet att låta en del av kvällens behållning gå till The Life Foundation.
Under tillväxtåren levde vi i stort efter detta koncentrat av det socialdemokratiska budskapet.
Någon nämnvärd höjning av marginalskatterna ter sig inte realistisk när egenavgifter avses införas i betydande omfattning.
De är störst för barnfamiljer med låga inkomster och betydligt mindre för familjer med utflugna barn och högre inkomster.
Jag delar inte den uppfattningen så länge som alla får bidrag.
Därför bör inte heller miljöpartiets idéer om socialförsäkringssystemet avfärdas utan närmare granskning.
- Frågan om att genom nåd tidsbestämma Eugén Sandbergs livstidsstraff är för tidigt väckt.
Bakom deras tvekan ligger oklara uppgifter, sämre lön än nordiska kolleger, men framför allt oro för att hamna i strid utan tillräcklig utrustning och utbildning.
Det som oroar Roland Strömbeck och samtliga de soldater som DN talar med under en eftermiddag i Tuzla är risken för att få stridande uppgifter i den nya internationella fredsstyrkan i Bosnien.
- Det håller inte.
år sedan hade
DICK LJUNGBERG Sverige skall delta fullt ut i den Natoledda fredsstyrkan i Bosnien.
Natostyrkan, som sammanlagt blir på
Högre kostnad Det svenska inslaget på högst
.
Enligt Wuori undersökte Greenpeace mycket noggrant saken för att försäkra sig om att säkerhetstjänster i stil med GRU eller KGB inte låg bakom det hela.
Den hade räckt till att spränga Hamburg i luften.
Riskerna var ändå för stora, ansåg han.
Den är dessutom billigare, enligt uppgifter från universitetssjukhuset i Umeå, där i dag nästan hälften av alla aborter utförs med hjälp av abortpiller.
fjärdedelar av de kvinnor som väljer att göra abort fattar sitt beslut så snart de fått bekräftat att de är gravida.
Alla kvinnor som gör abort borde självklart erbjudas återbesök, påpekade han.
Frågorna restes i en debatt på läkarstämman med rubriken " Dödligheten i Sverige är
Även Britt-Marie vill ha en möjlighet till avsked och sammanfattning.
Vad vill vi i vårt folkhälsoarbete?
Många röster höjdes för en ökad inriktning på lindring och nära omsorg i livets slutskede och att omsorgen om gamla inte får rustas ner.
om han låtit bli.
av dem dog medan de tränade i någon idrott.
Ett annat är så kallat jo-jo-beteende, sade Lars Eriksson.
Sedan cirka ett år finns ett vaccin mot viruset registrerat i Sverige och rekommenderas som skydd mot vattkoppor till patienter med någon annan allvarlig sjukdom.
• Vaccinet är gjort på levande, försvagat virus, som till skillnad från andra vacciner fortsätter att leva kvar i cellerna, om än vilande.
procent bältros, något som det nya vaccinet alltså kan skydda mot.
Regeringen kan på egen hand ändra den förordning som gäller, men valde att redovisa åtgärden i budgetpropositionen.
Barn som föds i december får behålla sina flerbarnstillägg, även om de inte utbetalas förrän i januari för första gången.
till
dagar extra i månaden efter julens alla utgifter.
.
- Det är inte konstigt om det blir diskussioner kring frågor som barnbidrag och pensioner.
Det var vid jordbruksministrarnas middag på kvällen som Fischler presenterade sin rapport om vad EU:s utvidgning österut betyder för jordbrukspolitiken CAP.
Jag hade önskat att vi kunde gå hårdare exempelvis mot kvoter.
En av regeringschefens främsta uppgifter är att röja politiska minor och hinner han inte med överallt så finns det numera samordningskanslier eller samordningsministrar som ringer i varningsklockorna.
Förslaget halades tillbaka.
Just denna månad är barnbidraget en livlina den 20 :e för många familjer och oppositionen skrek att regeringen inte förstår under vilka villkor vanligt folk lever.
Då diskuteras aktuella politiska frågor.
Hulterström, som på torsdagen befann sig i Göteborg för ett möte med partidistriktet, har gett sig själv ett hårt beting:
Nygren har upprepade gånger anfört personliga skäl för att inte kandidera:
- Vi måste använda detta historiska tillfälle att se till att Europa blir helt, säger Bo Könberg, partiets talesman i EU-frågor.
Under första och andra världskriget, undan kommunismen på 50-talet - och nu Bosnien.
Att poliser får förfölja flyende brottslingar över nationsgränser ser Bo Könberg inte som ett problem.
- Om det direktvalda parlamentet får större inflytande så ger det också mer makt till oppositonspartierna i Europa.

frågor dominerar:
, har närmat sig den taiwanesiska folkmajoriteten.
Särskilt president Lees besök i USA i juni höjde Taiwans profil på ett farligt sätt, menar Nya partiets talesmän.
Partiet har en homogen profil på sina aktiva anhängare:
Annars kan vi få en situation där inget parti får egen majoritet i parlamentet.
De drar inte lika mycket folk som tidigare.
Nya partiet, som bara har
människor livet innan den katolska och den protestantiska gerillan proklamerade eldupphör förra hösten.
På torsdagskvällen var det mottagning för det amerikanska presidentparet på Queen's-universitetet i Belfast i närvaro av samtliga parter i konflikten.
Hur egendomligt det än kan verka så har de stridande i ett inbördeskrig, som det i Bosnien, en " inbyggd " fördel jämfört med världens stormakter, säger Brent Scowcroft, före detta säkerhetspolitisk rådgivare till
militär styrka kan ge effekt, men bara om den används på ett kraftfullt sätt.
- Det grundläggande problemet för USA:s linje i Bosnien har varit konflikten mellan rättvisa och stabilitet, medger professor Michael Mandelbaum vid Johns Hopkins-universitetet.
I rapporten, som sammanfattar övergreppen under det senaste halvåret, sägs att drygt
På torsdagen antogs en resolution som fastställer att FN-engagemanget genom Unprofor ska avslutas i slutet av januari.
- Sorry, inga rum, säger hon och höjer på skuldrorna.
stora amerikanska TV-bolagen.
Inne på basen är det tomt på amerikaner, men utanför pågår hektisk aktivitet.
Det hetaste området häruppe är Posavinakorridoren, som har överlämnats till ryska trupper att bevaka.
israeliska gränspoliser som tillfångatagits av den väpnade palestinska ligan Svarta pantern.
Endast om deras kamrat " Hitler " i grannbyn Kabatya fick fri lejd till PLO-styrda Jeriko skulle israelerna återlämnas helskinnade.
De grönas mer traditionella pacifister anklagade Fischer för att sprida " desorientering " i partiet.
Framför allt bland partiets gräsrötter är de pacifistiska åsikterna starka.
- Vi stod högst uppe i huset och bilade betong.
Volvo går genom branden miste om en produktion på minst
Eller kan man tänka sig att förbjuda organisationer som syftar till att kränka de mänskliga rättigheter som Sverige åtagit sig att skydda?
Den lagparagraf som gör rasistiska motiv till en försvårande omständighet räcker inte särskilt långt.
.
Det är sällan domstolarna prövar om polisen använt lagarna rätt.
- Vi måste vara taktiska.
ungdomar.
poliser var utkommenderade - mindre än hälften mot i fjol.
Lite pangpang har väl ingen dött av.
Ämnar hemvärnsman själv delta i skjutningen?
De kvinnor som blev lärarinnor blev sällan gifta.
Hon var min mormors lillasyster.
Ett väldigt regnväder föll.
kvar i livet.
Innan moster Astrid havererade var hon som alla släktkvinnor, en glad kraftdam att räkna med.
De uppfyllda konvergenskraven märks egentligen bara på gatorna som är fyllda av splitter nya bilar.
allt i samma litet obestämda nyans av samma färgskala.
ANNIKA STRÖM MELIN Chefens hemlighet Kvinnan var stram och väldigt korrekt.
Men så dåligt gick det inte.
- Ursäktar du om jag röker...
år sedan men måste tillstå att ingenting, absolut ingenting kan ersätta rökningen.
Ha sin frihet, herr Sventon, som en av fröknarna Fredriksson säger när Sventon frågar om de har någonting emot att han röker på mattan när de flyger över Lingonboda.
Under
Kajsa Noreke har likaledes tilldelats
som före detta TCO-chef genom det fallskärmsavtal som du fått.
Inte ett enda nytt företag skall få starta i Sverige utan att jag skall försöka få det att etablera sig i Norrbotten.
små flickor,
Jag förstår att jag får leva med det resten av livet.
BM, som också försvunnit genom företagsfusioner, stod för Bolinder-Munktell.
På sikt planeras också lokaler för friskvård, sjukgymnastik, testcenter och mottagning för idrottsskador.
kvart från Flemingsberg till Sméstan och sen är det promenadavstånd till det nya " idrottslandskapet " strax bortom museikvarteren vid Eskilstunaån.
människor stöd till sin anställning.
Inte för att stödja verksamhet i organisationer eller ideella föreningar med dålig ekonomi.
Orsakerna till det ekonomiska superfiaskot är flera, men en av orsakerna är den huvudlösa invandrarpolitiken.
.
Ty över Zara Yacoub vilar en förbannelse, en dödsdom, en fatwa utfärdad av Högsta islamiska rådet i Tchad och imamen i huvudstaden Ndjamenas stora moské.
För det andra drar visningen av filmen utomlands skam och vanära över alla muslimer i Tchad.
Betalar dyrt Nu får alltså Zara Yacoub betala dyrt för sin pliktkänsla.
- Pengarna behövs bland annat för mina rekonstruktioner av tidiga konstverk till en större utställning, säger en glad Samuelson.
Den 1 september är det fritt fram för bildkonstnärer ute i landet att söka ateljé under en till
Mycket tunt.
.
" Det var en gång en stjärna som lade sig att vila djupt nere i en brunn i ett avlägset land där lugnet ännu rådde.
år som kalendern riktas, knappast yngre.
Varken Femman eller TV
Legenden om Ariadne, där Theseus skickas från Aten till Minos för att slakta monstret som kräver sin tiondel varje år, tolkas i dag av historikerna som en grundmyt där Aten ville ge sitt uppror mot Kretas välde ett mytologiskt berättigande.
Redan det faktum att filmen släpptes lagom till Thanksgivings Day, då amerikanerna tackar Gud för de vilda kalkoner som de fick av indianerna, är ett inslag i ett propagandakrig som försöker släta över den vita rasens ansvar i utrotningen av miljoner indianer.
Den historiska Pocahontas var bara naiv.
Central Avenue i hjärtat av fyrtiotalets Los Angeles.
Carl Franklin, som debuterade med den kritikerrosade thrillern " One False Move ", är dessutom ute i ett annat ärende; att fylla ut de luckor i historieskrivningen som Raymond Chandler och Dashiell Hammet lämnade efter sig genom att anlägga ett svart perspektiv på efterkrigs-LA.
Så kan journalisten och människorättskämpen Günter Wallraff förbereda sig.
Inte minst hans litterära hållning - realismens - blir här tydlig.
I botten finns den grundläggande känslan för rättvisa.
Det finns tillräckligt med arbete, även för de gästarbetare som i nödtider strömmar in i Egypten.
att läsa denna bok.
Och inte minst på helgerna hörs åtskilliga ölstinna hannars kraftiga bröl under natthimlen.
Pappan går dock stadigt och de försvinner snabbt i skymningen.
Underlaget är vinyl och materialet rödbrun respektive silverfärgad tejp.
De sätter också in Pollocks " natur " i ett större historiskt och socialt sammanhang.
Men Sjöberg vägrar nu som tidigare att rikta sin kamera mot dem som " offrats ".
Motsättningen mellan måleriets subjektiva gestaltning och fotografins objektiva verklighetsskildring ter sig falsk.
Icke desto mindre visar han övertygande att han är en konstnär att räkna med i 90-talet.
presenteras som stora nyheter i Aftonbladet.
Sådant är, precis som fallskärmar, svårt att förena med LO:s agitation för solidarisk lönepolitik.
Där kan vi finna en gemensam ståndpunkt med Grafiska förbundets Malte Eriksson och Lars Holmberg.
Ett scendike skiljer oss från skränande sällskap.
...
Var vänlig meddela spännande ting högt och tydligt och framför allt - var god slipa dramaturgin!
Den kvinnliga okänsligheten för manlig sensibilitet är grovt underskattad av politiskt korrekta skäl, men delas givetvis inte av alla.
Den är variationsrik och med en konstnärlig skärpa i syntaxen som vänder rytmen eller fängslar språkets bleknade uttryck som i bokens inledningsnovell.
" Texten överträffar ibland den lägsta skandalblaskenivå ", uttalade en av professorerna vid den institution för profan teologi, ekonomiska gissningar och politiskt önsketänkande som kallas Handelshögskolan i Stockholm.
Den brittiske officeren hette Raymond Williams och det är svårt att tänka sig en mer värdig representant för det Storbritannien som besegrade Hitler.

Detta kanske inte låter särskilt upphetsande i dag, efter ett par decennier av slentrianmässig kritik av borgerlig finkultur.
exemplar.
medlemmar är Jürgen Habermas och Michel Foucault.
stark klassidentifiering i det politiska livet men en utpräglad klasslöshet - åtminstone till det yttre - i mötet människor emellan.
Jag kan vara glad, arg eller ledsen på grund av den andres närvaro.
Vilket i sig inte spelar någon större roll för värderingen av Williams verk.
Wilsonregeringens teknokratiska satsning på teknologins " vita hetta " i mitten av 60-talet, studentupproret, feminismens och poststrukturalismens frammarsch samt den heroiska men fatala gruvarbetarstrejken
Daniel Davis ( Edward Wood ), Bela Lugosi, Dolores Fuller m fl Längd:
den vid denna tid svårt nedgångna gamla Dracula-stjärnan Bela Lugosi sitter och mässar obegripligheter, en psykiater informerar en polis om transvestism, Wood själv spelar transvestit som brottas med frågan om han ska berätta för sin fästmö.
Men det är osäkert om den upplevelsen gör det värt den pina det mestadels är att ta sig igenom denna i praktiken knappt uthärdliga film.
min.
"
stå tillbaka för brakande överdrifter.
Ingen jazzsångerska i historien är så djärv, fräck och nyskapande, inte ens Sarah Vaughan.
år, men sjunger yngre än någon.
Hon spelar psykologen Trina som föreläser i ämnet " våld på arbetsplatser " (!) och som slits känslomässigt mellan sin man, en framgångsrik men samvetslös toppadvokat, och sin gamla pojkvän som nu blivit polisdetektiv.
- Jag var
.
miljoner kronor i stipendier och anslag.
år!
kronor.
procent av måleriet, samtidigt som en hel del klubbades högt över värderingarna.
Helmer Osslunds brinnande höstvy från Nordingrå gick i väg för
kronor.
Dyrbara stilleben Till de riktigt dyrbara målningarna hörde Helene Schjerfbecks båda blomsterstilleben, ett tidigt och ett sent.
Och säkert förklarar skadorna på Ilja Repins motiv från en bygata det mycket låga slutpriset på
- Det är samma skit i dag, säger Rasmus Troedsson.
Ett och ett halvt år har arbetet tagit och minutkostnaden motsvarar den för en normal spelfilm.
Sjukgymnaster har alltför länge verkat i det tysta, anser hon.
Sina metoder har hon ( tillsammans med läkare och en kollega ) bl a beskrivit i boken " Sjukgymnastik vid lungtuberkulos ", som gavs ut
- Händer duger, brukar jag säga.
Tai
Att fylla
F skådespelaren och regissören Helge Hagerman, Stockholm, har avlidit
Dessa insatser kom han att dokumentera i skrifterna " Studion som försvann ", tillsammans med Ingrid Luterkort, och " Parken som teater ", tillsammans med stadsträdgårdsmästaren Holger Blom.
Och i tisdags fyllde både Kanal
Som när jag i tisdags kväll såg TV
i kårhuset använde när han skällde på Wallenberg med flera.
" Lever vi i ett nazi-liberalt samhälle?
Vilket åskådligt bekräftade att fred är betydligt svårare att åstadkomma än krig.
Kanal
Men bakom knuten väntar förlösningen.
TV
Men det poppar upp ibland, nu senast på Fars dag, till exempel.
- Jag var nyskild och hade - som säkert alla tycker - varit med om en osedvanligt jobbig skilsmässa.
Det fanns tveksamheter.
Det skulle kännas hemskt.
Om min biologiska bakgrund var som ett stort svart hål skulle det vara fruktansvärt.
Människor markerar att " okej vi vet, men vi vill inte prata om det ", berättar han.
Jag förstår att det kan ha känslomässiga konsekvenser att inte vara den biologiska fadern.
Han lämnade blod, vilket han fortfarande gör.
Nils har inte " tittat på stan " och undrat över om någon kunnat vara hans barn.
Än mer anmärkningsvärd är kursuppgången eftersom Netscape inte kan visa några vinster och väntas gå med förlust i
program som gör det möjligt att läsa hemsidorna på Internet.
Det enda egentliga avbrottet i uppgången kom när Netscapes meddelandekod knäcktes
Den bubblan sprack också snabbt.
Valutautvecklingen har också gjort svenska räntebärande obligationer till en klart lönsam affär.
olika obligationsindex som regelbundet sammanställs av de europeiska finansanalytikernas samarbetsorgan EFFAS ( European Federation of Financial Analysts' Societies ).
HANS OLSSON
De lån som Nutek förmedlar gäller oftast högriskprojekt, där statens möjligheter att få tillbaka sina pengar bedöms som ringa.
Till detta kommer redan kända förluster på drygt en miljard kronor.
Christina Mehrens,
, som finns i Platsjournalen, är nu enkelt tillgängliga på Internet.
procent av jobbsökarna på Internet vill arbeta i utlandet.
Bättre information För att få en riktig schwung på jobbsökande via Internet bör dock arbetsförmedlingen informera lite bättre.
Betydligt högre än för en hel rad europeiska konkurrenter.
orsaker Peter Forssman på SAS ser utvecklingen ur ett annat perspektiv.
" Kommer att dala " - Men redan nästa år, då vi ska expandera vår verksamhet och bjuda ut
De nya utmanarna med bland andra Wasa och Skandia hypotek har krupit lite lägre än så.
Den siffran har sjunkit successivt till en procent.
Huruvida fastigheter i praktiken kan komma att fungera som säkerhet för belopp utöver bottenlån eller inte är svårt att avgöra.
" Få nya kunder " - Det är få nya kunder att slåss om, konstaterar Liselotte Siewertz, marknadschef hos Spintab, Sparbankens bolåneinstitut.
Vi säger åt kunden att tänka sig för, att inte låna för mycket och att ha en marginal, men det är kunden själv som får fatta besluten, säger Carl Sundvik.
Den offentliga sektorns nettoskuld är dessutom större i Kanada mätt som andel av BNP.
OECD:s kortsiktiga prognos ser ändå ganska ljus ut för Kanada.
Skulden kan, till viss del, läggas på skattereformen.
Forskarna har därmed haft relativt gott om tid för granskningen och har, såvitt kan bedömas, gjort ett gediget arbete.
Det finns inga sakliga skäl för skattereformens tillskyndare att i efterhand vifta bort dessa avigsidor.
Åtskilligt av inspiration till den svenska reformen hämtades från USA, som vid mitten av 80-talet hade gjort en stor omfördelning av skattetrycket.
Men något annat var inte möjligt, av flera skäl:
Men vid det laget var Sverige på väg ner i en brant konjunkturnedgång, som det inte fanns något behov av att ytterligare fördjupa.
Detta väldiga belopp har i efterhand fått täckas nödtorftigt genom andra skattehöjningar och minskningar av de offentliga utgifterna.
Bidrag skärs ned Därefter har det hänt åtskilligt.
Här räcker det att peka på matmomsen, som sedan
- Det är den del av medlarbudet jag är mest rädd att förlora i de fortsatta förhandlingarna.
- Man ska kunna påverka sin egen löneutveckling.
För ett år sedan uppskattade Norbert Walter troligheten att den gemensamma valutan genomförs till
Om den gemensamma valutan inte blir verklighet det här årtiondet kommer det att dröja innan ett nytt försök görs, tror Norbert Walter.
Inte heller de invändningar som på senare tid hörts från socialdemokratiska SPD ska tas alltför allvarligt, anser Deutsche Banks chefekonom.
10-årsräntan noterades vid stängning till
B-aktien ökade på torsdagen med
Sett över hela niomånadersrapporten ökade resultatet efter finansnetto med
En extra krydda är också att möjligheten till ägarförändringar är stor just nu.
kronor senast betalt.
Börsens reaktion blev att handla ned B-aktien med
matcher återstår för " Gnaget " att rädda sig från allsvenskt spel.
- För oss var det
var kvällens prestation.
Dessutom har nye målvakten Mikael Nilsson gått från klarhet till klarhet och Jocke Persson kan få svårt att återta målvaktsjobbet.
i elitishockeyn.
Djurgården, som så långt oftast hade fått se sig frånåkt av ett mycket snabbt, starkt, tekniskt hemmalag, lyckades samla ihop sig, bromsa upp leksingarnas höghastighetshockey och även skapa en hel del framåt.
I Djurgården var Thomas " Osten " Östlund tillbaka i målet.
medaljer redan första tävlingsdagen slutade med att båda medaljhoppen blev sjuka.
Holmertz klarade flygresan.

, knappt
slutade matchen sedan Jan-Ove Waldner visat vägen (
Vitrysk talang Nu väntar Vitryssland i semifinalen sedan laget 3-1-besegrat Japan.
Många menar att Rosskopf blivit en klass bättre sedan vitryssen blev träningskompis.
.
Då spelade Mikael Appelgren, Peter Karlsson, Jörgen Persson och Jan-Ove Waldner.
Bettine Vrieskopp, tidigare Europaetta, besegrade Åsa Svensson med
Första dagen i Eriksdalshallen var inte alltför upphetsande.
.
Det finns
En del montrar är uppbyggda som depåer och där kommer praktiskt arbete, som däckbyte och fjäderbyte, att pågå.
Täbyhandikap,
.
Little Maryoch Masked Madness slåss om platserna.
En luring.

Silverhandikap,
LOTTE WELLTON Att ställa till med kalas kostar pengar.
Proväta menyn Här följer nu en checklista för festen.
De riktiga festvåningsproffsen rekommenderar att man ber att få testäta menyn om det är en stor och dyrbar fest.
Betalar gästerna själva eller står värden för kostnaden?
I första hand vänder man sig då till Sveriges hotell- och restaurangföretagare, SHR, med sitt klagomål.
Men det gäller att kolla att den festvåning man tänkt hyra verkligen är med i föreningen.
Och vem vill inte stå i centrum och vara föremål för hyllningar, samtidigt som man bjuder på kalas för släkt och vänner?
Men hon insåg snabbt att det skulle bli för mycket besvär.
Då kom Jenny att tänka på Villa Söderåsen längst ut på Lidingön utanför Stockholm.
Var det värt det?
Värdarna ska kunna ägna sig åt sina gäster och samtidigt själva kunna njuta av festen.
år sedan har länge drömt om en stor gemensam fest utan de älskade barnen.
- Det ska inte vara för märkvärdigt, det får inte trissas upp med lyxmat och sånt, fortsätter Susanne apropå månadsmiddagarna.
I början när barnen var så små att de alla var i samma rum var det lite tröttande.
Ingen matlagning eller städning och man kunde bara gå hem efter den sista gästen och lämna allt.
och
Någon form av musik förstås.
BJÖRN GYLLENBERG Barbro Wiktorsson är klar för andra omgången av SOC, bordtennisens storturnering i Stockholm med närmare
I första set lyckades jag låsa hennes spel så att hon inte kom till att slå.
).
Tränar på arbetstid Barbro från Hedemora började karriären i kvartersklubben Ergo BTK och via IFK Hedemora, Borlänge BTK, Varbergs BTK och Norrköpings BTK är hon i dag i Örans SK i Lycksele.
Som vanligt har Mattias höga mål.
i Fårösund på Gotland.
Samtidigt medger han att han trivs bättre och bättre i Stockholm.
Men komplikationer tillstötte.
Han hoppas på säsongsdebut i mitten av februari.
En stegring han inte kunde dra mycket nytta av efter allt som hände.
gånger.
Ett perfekt avstamp och med bra vind i ryggen menar han skulle ta honom upp mot
kvar och avgjorde enkelt till slut.
Lopp
m ).
kvar och fick fjärdespår runt sista svängen, utan segerchans.
, DD-1 Cloudy Sun E.S. snabb start till ledningen och fick bestämma, gled säkert undan.

Kia Briljant andrapar utvändigt, bara dålig.
Intresset för bilsport är stort i Sverige.
, Kenneth Hansens och Per Eklunds rallycrossbilar, Pelle Lindelöws Top Fuel-dragster, för att nämna några.
Trafiksäkerhetsarbetet visas upp av trafikpolisen, Vägverket, Svensk bilprovning, Älgskadefonden och MHF:s bilungdom.
- Det är svårt att säga vilken klubb jag väljer.
Jag har i alla fall bestämt att stanna kvar här den avtalade tiden fram till
- Det är
Oro i " Peking " Det kan bli sköna slantar till Hammarby och Västerhaninge.
mål i söderettan ) Johan Smedberg kontaktats.
kilometer fristil.
Han styrka ligger främst i den klassiska stilen, men han blir bättre och bättre också i fritt.
.
) Morgan Göransson.
man som lyckats vinna mera än ett världscuplopp under en säsong:
Torgny Mogren och Henrik Forsberg.
GUY S :T CYR För tredje året blir det stor hästshow i Globen med start i dag, fredag.
Formen är det inget fel på och Walk on Top blir bättre för varje vecka.
Nu rider han framtidshoppet, tioårige Garcon, som har prövat de svåraste klasserna i år.
Hittills har man sålt
camarguehästar.
mot regerande ligamästarna Blackburn.
:e för säsongen.
Men nu känns det ännu mer att jag kommit till en klubb där jag kommer att trivas.
Black Crown har gjort en stark comeback och var överlägsen vid segern senast.
God chans ändå att hon håller ledningen och kanske spetsar hela vägen.
Inom kort och om vägverket vill kommer det dessutom att hängas upp en banderoll över motorvägen med kommunvapnet och texten " Grattis Annika ".
Om några dagar kommer en annons där kommunen söker en projektledare för offensiven.
- Vi får se vad kommunen har för idéer och tar ställning till det då.
- Jag skulle ha ordnat ett stort jippo på torget med Annika direkt på storbilds-TV där hon blev gratulerad och intervjuad av kommunalrådet.
Jag tror att norrmännen och framförallt finnarna är mycket duktigare på det här än vad vi är.
- Man är nog mera medveten om behovet av marknadsföring och näringslivssatsningar i dag, tror kommunalrådet Sven-Inge Nylund.
.
Frågan är hur länge moderaterna kan hålla fast vid biltullarna utan att framstå som lurade.
Men att moderaternas stöd till biltullarna bygger på en rejäl chanstagning, det står klart.
Resurserna är begränsade och frågan är om de någonsin kommer att utredas.
Sexsiffriga belopp är ingen ovanlighet.
år ska bli huvudregeln Undantag ska bara ske om " särskilda skäl " föreligger.
års fängelse för grov ekonomisk brottslighet.
Då hade ju timpenningen varit rätt schysst, säger Bruno Brehmer.
Total överraskning - Jag förstod att jag kunde bli fälld för något bokföringsbrott eller så.
Så kom dråpslaget.
Näringsförbudet innebär att mina möjligheter att snabbt komma igen är i det närmaste obefintliga.
Jag kommer från ett akademiskt medelklasshem, åklagaren betraktade oss som glidartyper.
- Åklagaren gillade mig aldrig.
Andra är inga större stjärnor.
Namnteckningar, träffade avtal och stora affärer kommer de inblandade helt enkelt inte ihåg.
respektive
Hemma hos oss i Vita bergen var det någon som tjuvöppnade inte den luckan men takluckan, varpå denna någon tog sig in på vinden och sedan klippte sönder låsen till förråden.
Allt noga noterat och kunde återfås, mot beskrivning och uppvisande av legitimation, på Polishuset, Bergsgatan
Vet inte om jag ska känna mig smickrad eller betraktad som infantil.
Visserligen sålde jag i min barndom både julkort och jultidningar.
- Hej, frun, får det lova att vara årets " Julstämning ", och " Fantomen " till grabben kanske?
Ändå var det något visst med att sälja jultidningar.
Jag lägger den på vinden bland allt annat bråte.
dansare från vårt östra systerland, varav
Föreställningarna var så gott som slutsålda redan i september, men ett fåtal biljetter finns att köpa.
Till Teckningssalen på Konstakademien har Pekka Nevalainen beställt några timmerstockar och ett knippe smala trädstammar,
Men bordet här är ju natur det med...
Pekka Nevalainen ställer gärna filsofiska frågor, t ex om vad som är konst, och varför.
De övriga
, Esko Männikkö, Galerie Nordenhake, Fredsgatan
med start på Norrköpings konstmuseum den 2 februari.
Dessutom ordnar Kenneth Kvarnström och hans dansare finsk yra i Dansens hus för okonventionellare självständighetsfirare ( se nedan ).
Huset ska byggas om och
Även om nya trender och musikstilar satt sina spår, så går modsrörelsens grundton hem hos nya generationer och kulturen blomstrar med jämna mellanrum, om än i en ny form.
DJ Snake och Sauerkraut turas om att sätta fart på dansgolvet med en blandning av R'n'b, soul, ska, indie och garage.
i mitten av åttiotalet.
" Det gör man kanske inte i dag på samma sätt, berättar Fredrik Ekander.
Just möjligheten att köpa färdiga paket med en livsstil är en skillnad mot förr, menar de båda.
- De är ju båda brittiska grupper som hämtat inspiration från 60-talet och från modskulturens hjälte Paul Weller.
Men att vara mods är mer än att bara ha välansat hår, skräddarsydda kostymer och åka Lambretta.
I en liten källarlokal vid S :t Eriksplan i Stockholm ligger bruket där Sanny Holm haft sin produktion i snart
Född vid Tumba pappersbruk
Jag kom dit vetgirig med anteckningsblocket i hösta hugg, men när Jojje såg mitt block sade han lugnt att jag skulle lägga undan det.
Museet villa ha de nya tapeterna i originalskick - handgjorda - och Sanny valde att göra formen precis så som de såg ut på det tidiga 1700-talet.
Först mals lumpen ned till fibrer i en holländare, en stor balja där lumpen far runt i karet tillsammans med vatten och trasas sönder av vassa knivar.
Han säger att det konventionella rektangulära måttet inte är naturligt.
Så börjar en av Cornelis Vreeswijks mindre kända dikter.
De har också gett ut en skiva från föreställningen.
Gruppens stora profil Lowell George dog av en hjärtattack
Betty Carter har fått höra det ofta, att hon är en av de riktigt stora på det vokala området.
när hon uppträder med sin kvartett.
I kväll, fredag ( kl
.
Clawfinger på turné.
Bakom de svarta träden anas dunkla gestalter och från träden hörs olycksbådande kraxanden.
" Ingen får någonsin ta någons barn ifrån någon.
Som modern i en replik säger:
, söndagen den
I nummer
Här sitter stilig ungdom i kategorin såväl mellan
Personalen är solig och flink, inneklädd för att passa i mixen.
Havsabborre för
Rödrosa mousse med tydlig paprikasmak, men lite för fet för sitt ursprung, klok kombination med svarta oliver, sallad och strimlor av getost.
Sill och strömming,
Dessvärre håller maten inte alltid måttet, den är fet och fettet är ibland begagnat.
kr.
, har behållit kvarterskrogsstilen med behaglig interiör, vackra tavlor, bekväma stolar med vacker dukning.
, blev till redan år
Maten på den tilldragande matsedeln är utmärkt, till exempel Prinsens
Lyckad omvandling med
nya tidningar med sikte på ungdom och Stockholm.
En fixare på språng.
Den drivna stylingen hindrar inte Echo från att vara trevlig, nästan mysig, i tonen.
Situation Stockholm vill tala om samma saker som Echo, nöjen och uteliv, men har samtidigt en seriösare inriktning:
stolar...
Med ett helt års förberedelsetid, och en del halvtunga företag som sponsorer borde man kunna få ihop något mer genomtänkt.
Echo Stockholm, andra numret ute tisdagen den 5 december.
- Vi hade väldiga diskussioner om vem vi skulle välja, berättar Gunnar Snidare, körens ordförande.
Men dirigentrollen hade hon börjat axla redan som
- Jag vill ha samma intensitet varje gång ni kommer med detta, säger hon uppfordrande.
Repertoaren är också blandad; Povel Ramel och folkvisor, julpsalmer och jazz.
- Hör ni!
I september gick stiftelsen ut med brev till
- Summan av utropspriserna ligger på ungefär en halv miljon, säger Sotheby-chefen Hans Dyhlén.
.
Det japanska samhället har under en jämförelsevis kort period genomgått en våldsamt snabb förändring, från ett traditionellt feodalsamhälle till ett högteknologiskt och kommersiellt expansivt samhälle.
AGNETA NORDENANKAR Takashi Murakami och Christine Ödlund ställer ut på Galleri Ynglingagatan
Hon studerade vid konstskolor i Helsingfors och for därefter till Frankrike där hon studerade några år på 1880-talet, i Paris och Bretagne.

, Lidingö.
de förgångna jularnas ande, den nuvarande julens ande och kommande julars ande.
december.
I USA har William Friedkin-filmen " Jade " fått mer uppmärksamhet för sina osynliga scener än för de synliga.
Med skillnaden att " Jade " är tråkig.
Det hela gör mig lagom december-misstänksam.
Gäsp.
Till " Goldeneye " -premiären anländer prins Charles.
Vad vet vi egentligen om Bondfilmerna?
Om man byter ut en eller
kronor ovanpå det ordinarie biljettpriset.
Helst ska den upplevas nattetid, på något andalusiskt kafé så nära det lilla dansgolvet att man känner vinddraget från dansösens kjolar och ackompanjatörens handklappningar.
Han håller sig till den traditionella stilen, vägrar låta sig kommersialiseras och sjunger inte för pengar.
, i morgon lördag, kl
Eget material räcker för att fånga publiken.
Det är pop, gladsoul, rock och lite reggae.
I USA har William Friedkin-filmen Jade fått mer uppmärksamhet för dess osynliga scener än för de synliga.
I filmtidningen Empire jämför han det med en vanlig flashback.
Jade-konflikten påminner om när jag nyligen var i London för Goldeneye-premiären.
När skall före detta KGB-mannen Vladimir Zirinovsky bränna av halva försvarsbudgeten på ett diamantkoppel till sin vita perser-katt?
Andakt.
No kan mycket väl ha lett till Glasnost.
Hans Hellberg uppslukades själv av tidsandan och chockerade på 60-talet sin publik genom att till exempel ligga naken i ett badkar på scenen, så pjäsen är till en del självbiografisk.
.
Premiär i dag, fredag, på Röda Kvarn, Filmstaden Sergel, Draken, Rival, Biopalatset och Camera i Täby.
Under en middag hos en god vän kallas han till en brottsplats.
" av Kirsti Nevanti och " Memento " av Antonia D Carnerud är
" Apollo
) Braveheart.
Ett sällsynt mästerverk där nästan ingenting sägs rent ut, men allt ändå blir glasklart i exakt rätt ögonblick.
En rätt fiffigt konstruerad film, där mattan dras undan för åskådaren åtskilliga gånger.
( Faxkod
Ännu en version av den gamla historien om psykiatern som låter sig influeras - och förändras - av sin patient.
Sylvester Stallone har sin bästa roll hittills som desillusionerad yrkesmördare i denna spännande thriller i regi av Richard Donner, där vändningarna är finurliga och leken med åskådarnas förväntningar säker.
En dag for hon ögonkontakt med en granne genom fönstret och hos Maria börjar en frigörelseprocess.
Tomas von Brömssen spelar en aningslös fårskalle som efter
( Faxkod
Den är en genuint originell, rik och mångbottnad skildring av förhållandet mellan far och son, mellan nutid och förr i världen, mellan att " vara rolig " och " berätta roligt ", mellan att som den oöversättliga titeln antyder ha komiken i ryggmärgen och att lägga sig till med dess ytligt vitsiga gester.
Bortsett från enstaka utvikningar är det en modig film som vågar polarisera könsrollerna och ifrågasätta vedertagna sanningar om män och kvinnor.
Kättjan styr dramatiken i den tredje av Richard Hoberts serie filmer, som lättsinnigt och överraskande fabulerar kring de
Sylvester Stallone spelar den brittiske seriefiguren som är en gatans rättsskipare:
( Faxkod 3378 ) Kristin Lavransdotter i regi av Liv Ullmann.

( Faxkod
Det dygn under vilken filmen utspelar sig är ett egensinnigt nervigt sammandrag av förortens villkor, gestaltade av trions rastlösa irrfärder utan mål.
Från första rutan till den sista, är " När alla vet " de sumpade möjligheternas film.
En ovanligt charmerande och vacker film.
Fosterhemsplacerade Jesse, spelad av Jason James Richer, rycker in för att rädda späckhuggaren Willy, som hamnat i ett oljebälte.
Handlingen och dialogen är dessvärre scienefictionfilm när den är som fånigast, fylld med pseudovetenskapligt babbel och intriger.
( Faxkod
Japansk-belgisk film.
) Av MI RASK Efter många år av fri vers skriver de unga poeterna åter sonetter.
rader som vanligtvis delas upp i
Hans egna dikter är, som han själv uttrycker det, ett slags " vilda " sonetter som varken rimmar eller är uppdelade enligt gängse tradition.
- Det modernistiska litterära experimentet har självt blivit en del av traditionen, säger Ingemar Lemhagen, och konstaterar att poeter i dag kan välja fritt mellan former och genrer.
.
Men Eva Klingström ( s ) ramlade nästan av stolen då hon läste om hakkors och rasistiskt klotter vid Karlbergstunnelns mynning.
Hon är så upprörd att det är svårt att uppfatta ordflödet och jag får luren i örat innan jag fått chans att fråga om.
- Man behöver dem inte ändå, åtminstone inte varje år.
Lite generat säger han att alla utom han visst hört oväsendet och att det måste vara batteriet som är på upphällningen.
Frågan är emellertid om inte följande rapport från landstingsrådet Elwe Nilsson, tidigare kommunalråd i Vallentuna, åtminstone kan kallas en avslutad del( i )ring.
Personalen på en restaurang ringer polisen och berättar att de har sett en gråklädd man skjuta med en pistol in i en husvägg vid Oxtorget.
Släckningsarbetet tar en dryg timme.
När brandkåren kommer dit hittar brandmämnnnen en kolonistuga som har brunnit ner till grunden.
Av, enligt den tänkte köparen obegriplig anledning, tog den efterlyste då fram ett svärd och försökte hugga ihjäl honom.
Södermalm
En berusad man försöker ta sig in till sin före detta kvinna.
av dem bär kniv och därför grips de av polisen.
- Det är inte fråga om att kasta ut dem, men staden satsar i första hand på de yngre.
under
kronor, enligt stadens revisorer.
Ändå används det ofta -
Å ena sidan anser förvaltningarna att korten är bra, å andra klagar många på att det blivit allt svårare att få in uppgifter om till vad korten har använts.
En ändring skulle tvinga kortinnehavaren att redovisa samtliga utlägg med kvitton - annars blir det ingen ersättning.
Lämnat fotavtryck Polisen har säkrat vissa spår.
Nu tycker han att hela arbetet varit förgäves.
Stölder har ökat Han har varit regionchef i
Sveriges ekonomi är i gungning, moralbegreppen utplånas, säger Lasse Wansheim.
Händelsen inträffade för att och ett halvt år sedan.
Åklagaren lade ner målet förra hösten, sedan hovrätten avslagit en omhäktning.
- Om det funkar en vecka så ska vi vara försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser.
- Och vårdpersonalen som inte strejkar får jobba hårdare.
Han får medhåll av en läkare på ett av de stora akutsjukhusen:
På bar gärning Polisens tanke är dels att förebygga den här sortens inbrott, dels att om möjligt gripa några tjuvar på bar gärning.
Krögarna gör också vad de kan med anslag i värdshusen.
Det enda som är klart är att tusentals landstingsanställda kommer att bli övertaliga på grund av sparkrav och nedskärningar nästa år - och att de allra flesta arbetar inom sjukvården.
Men det viktiga, menar han, är att förbereda för landstingets behov om
Stockholms läns landsting är med sina
Nu sägs det att borgarrådet Mats Hulth ( s ) överväger om man ska fortsätta att hyra ut till externa festarrangörer.
Kunde inte staden hålla en striktare profil än att hyra ut en lokal med inbyggd fälla till alkoholservering?
skedde en stor utbyggnad av narkomanvården, i form av både personal och ekonomiska anslag till vård och behandling.
Tvärtom är distriktens missbrukssektioner överhopade av arbete och är tvungna att hårt prioritera vilka som ska komma i åtnjutande av dess insatser.
För socialtjänsten är det i första hand en personal- och kompetensfråga.
Ja, svarar garderobiären som vädrar sig till publikens härkomst genom kapporna.
kattmat, kiss, fruset landskap.
självförtroendekurser, Friskis & Svettis och starta eget-information.
Smälter snö under asfalten.
Gå ut?
Samtidigt mördas en fembarnsmor efter att ha läst kvällstidningarnas söndagsbilagor utan att ha åtgärdat problemet.
Jesus i blå plastsockor?
Partiet har härskat sedan
Arbete & Pengar, del C Nygren på gång Samordningsminister Jan Nygren har ökat sina chanser att bli socialdemokratisk partiledare och statsminister.
Aftontidningar kräver bugningar inför annonsörer och i AB:s fall - samarbete med Stenbecksimperiet.
" Dessa vackra ord framförs av en norsk manskör.
Koreografi:
David Shahs uppdrag är att svara på frågan " Vem och vad bestämmer hur vi ser ut år
På krogen ser man allt oftare sällskap av kvinnor som gått ut tillsammans - uppklädda, för att bli sedda, för att äta och dricka gott på egen bekostnad.
Nästa fokusering blir stjärtar.
Till slut kunde jag inte styra min nyfikenhet.
Men medlem är jag faktiskt, om man nu ska se till det rent formella.
procent av åsiktsskalan inom socialdemokratin.
Men efter hand som han inser att kretsen av personer som har den nödvändiga kompetensen och samtidigt är helt fläckfria i sin vandel är så utomordentligt liten ökar mina chanser dramatiskt.
I rapporten görs ett försök att införa s k generationsräkenskaper i svensk budgetadministration.
Mer oroande är i så fall att också finansminister Göran Persson har svävat på målet om eventuella " korrigerande " skattereformsåtgärder.
procents arbetslöshet ( dvs staten får låga skatteintäkter ), en mycket hög sparkvot ( låga momsintäkter för staten ), och en förhållandedvis hög vinstandel ( vilket ger lägre skattebelopp eftersom kapital taxeras mindre hårt än arbetsinkomster ).
Den som är stadd i skuld är icke fri, som finansministern brukar påpeka.
en sund ekonomi med goda tillväxtförutsättningar.
Att jaga iväg eller gripa oppositionskandidater främjar inte heller förtroendet för någon demokratisk process.
Populistpartierna däremot blir fler och större.
Jag tror att många politiker, inte minst socialdemokratiska sådana, blivit överraskade av att människors vrede inte kunnat avvärjas genom att hänvisa till den ekonomiska krisen som skäl för att man tvingas göra vissa ting och inte kan göra andra.
Och hållbarheten i uppgörelserna kan man tvivla på, med skatte-, social- och energipolitiken som tickande bomber.
Något att hoppas på därför att den socialkonservativa falangen får större inflytande med sin vilja att nå konkreta resultat, även under en socialdemokratisk regering.
Forskningsstiftelserna behöver, som all annan forskningsfinansiering, kunna tänka långsiktigt och inte behöva riskera att vingklippas av tillfälliga politiska majoriteter.
.
I dag vet vi att Irak då troligen var omkring
Shahen inledde projektet på 70-talet.
( En viktig sammanfattning av Kenneth Timmerman trycktes i tidskriften The New Republic
till
De närmaste åren är det köparens marknad - det kan nyttjas för att minska Teherans oljeinkomster.
" Blix är förfärlig ", sammanfattade någon, " Ekéus är briljant ".
De har lärt sig att gräva ner nukleära fabriker eller skydda dem i bergrum.
oktober sitter även Vedat ( namnet är fingerat ) där.
Någon förklaring har han inte fått.
I annat fall är det stor risk att många asylsökande kommer att placeras på häktet i Huddinge, med de psykiska konsekvenser som detta innebär för dem som redan har varit fängslade i de länder som de flytt ifrån.
$Men i praktiken sviktar viljan att tillåta fullständig yttrandefrihet när det blir verklighet.
av
Det är delvis en fråga om bildning och kunnande och kanske också att man mött motstånd ute på kanterna.
Skulle tingsrätten ändå döma dem att betala skadestånd, måste det jämkas neråt, anser de.
Statens ursprungliga skadeståndskrav var på
En brandgul pappstjärna i fönstret vid första advent känns mycket mer gammaldags än den numera så vanliga el-ljusstaken eller de små blinkande lyktorna i busken utanför.
Den gammaldags adventsljusstaken med
Pyntfirman i Göteborg har i år importerat
Stenungsunds tingsrätt dömde
Den fjärde ynglingen, som endast var åskådare, frikändes av tingsrätten.
Han pekar på hur de
Trots enorma insatser har den världsomspännande epidemin ändå inte hejdats.
Kvar finns bara de gamla och de smittade och/eller föräldralösa barnen.
Tabellen ovan visar siffrorna från
Se upp!
Var slutar det fria ordet och var börjar propagandan?
Livet, i betydelsen en magerlagd kropp med ett pulserande hjärta.
Hon hade onda aningar.
Hon hann inte ens ta farväl.
Hon skriver böcker och debattartiklar och arbetar som psykolog på det judiska dagcentret Café
- Jag kan hela tiden dra paralleller till hur nazismen tilläts breda ut sig då.
Hon tycker att det är hög tid att jurister och riksdagsmän tar lagarna på allvar.
Ingenting hotade mig.
Vill skrämmas - Jag är ju
års ålder utbildade Hédi Fried sig till psykolog.
Inget tillfälle till hat - Krigsförbrytare ska ha sitt straff.
Det är också en styrka att kunna prata om det.
Hmm, sa pojken tankfullt.
Det som hände då, under kriget.
Men som tur är går den känslan alltid över.
Hon tycker att Berglings egen jämförelse med storspionen Stig Wennerström, som satt
år i fängelse, de
- Så fungerar det inte.
Justitieministern är upprörd över kritiken från förra justitieministern Gun Hellsvik i debatten om Berglings nåd.
Om flera säger nej och kräver undantag så faller, tror hon, hela försöket att fördjupa den europeiska unionen.
Vi har ju redan Interpol.
- Vi måste bidra till att EU inte blir ett nytt militärt maktblock.
INGRID HEDSTRÖM DN:s korrespondent BRYSSEL.
Men
och
Styggelse för fp Värnskatten betraktas av folkpartiet, med vilka socialdemokraterna gjorde upp om skattereformen, som en styggelse.
Intensifierat arbete - Vi föreslog det i våras som ett alternativ till sänkningarna i socialförsäkringarna.
partier, förhindrar dock effektivt en likadan förändring i pensionssystemet.
Noll stycken hade Göran Persson tänkt sig att det skulle bli.
Gunnar Wetterberg anser att nedskärningar inom områden som skola och utbildning - där många är tvungna att hugga - kommer att drabba samhället ekonomiskt på lång sikt.
Kraftiga personalnedskärningar görs i nära hälften av kommunerna, även bland dem som höjer skatten.
Karlskrona.
Och vi har en mycket hög låneskuld, säger kommunalrådet Mats Johansson ( s ).
- Kommunen är i kraftig obalans.
Statliga reformer, arbetslöshet och socialbidragen är bidragande orsaker till vår dåliga ekonomi.
.
Skattehöjningen kombineras med kraftiga nerdragningar.
Varken skolan, barnomsorgsen, äldrevården eller fritiden hade undgått svidande bespararingar, säger Ove Norén, kommunalråd.
Det här är en väldigt bra och viktig dag för Spanien, kommenterade Spaniens Natoambassadör Carlos Miranda.
Dock var en av förutsättningarna för fortsatt medlemskap att Spanien inte skulle integreras helt i Natos militära struktur.
böcker i ämnet.
skott.
INGRID HEDSTRÖM DN:s korrespondent BRYSSEL.
På torsdagen hoppade postanställda och personalen i de franska el- och gasverken på rörelsen, samtidigt som
Men det tycks ha dröjt ovanligt länge innan vidden av denna konfrontation gått upp för dem som styr i Frankrike.
På en punkt är beskeden från presidentens Elyseepalats och premiärministerns Matignon tämligen entydiga:
Olika ledande politiker har i pressen konstaterat att det finns
Stämningen i senatens utrikesutskott var närmast resignerad när förhören med utrikesminister Warren Christopher och försvarsminister William Perry om Bosnientrupperna fortsatte på fredagen.
Men nu är klockan
Men han gjorde i sitt uttalande klart att han accepterar budgeten med tungt hjärta på villkor att en del av pengarna kan användas till att finansiera Bosnien-operationen.
- Men detta är inte stridande trupp.
I Natos militära högkvarter i Mons i Belgien samlade samtidigt alliansens Europabefälhavare George Joulwan militära experter från alla de länder som räknar med att delta i operationen, inklusive Sverige och ytterligare
Inför valet, som måste hållas före halvårsskiftet
personer antas på något sätt vara inblandade i muthärvan, där-ibland Rajiv Gandhi.
Hon mördades av en sikhisk livvakt sedan hon beordrat armén att jaga bort beväpnade sikhiska separatister från sikhernas heligaste tempel i Amritsar.
Han ansågs vara en svag ledare - och det upproriska kongresspartiet har verkligen " kokat " sedan dess - men med återhållsamma metoder har Rao fryst ut upprorsmakarna.
För närvarande tycks dock ingen av dem intresserad av samarbete.
Från norr till söder, från väst till öst blandas olika språk, religioner, etniska grupper, ekonomiska förutsättningar, landsbygd med tätorter, jordbruk med industri och forskning för rymdåldern.
Dels av tradition, dels för att de på något sätt själva tjänat på det.
Men han begår, enligt en politisk analytiker, samma misstag som Rajiv Gandhi en gång gjorde:
BJP har sagt sig berett att fortsätta på den inslagna vägen om partiet kommer till makten.
- Valet bidrar till att minska snabbheten med vilken de ekonomiska förändringarna sker.
.
Sådana mediciner hade
Förändringar Vid hälften av sjukhemmen drogs ett projekt igång, som gick ut på att ortens lokale apotekare, tillsammans med sjukhemmets konsultläkare och en sjuksköterska, regelbundet gick igenom varje patients läkemedel.
till
I
- Med ultraljud kan vi se tarmens struktur bättre.
kronor.
KERSTIN HELLBOM Bara under de första
Ungefär
Inflammationer De teorier som funnits om orsakerna till detta börjar nu bekräftas av ett flertal undersökningar.
En minskad antibiotikaanvändning är alltså en förutsättning för att hindra spridningen av de resistenta bakterierna, men på kort sikt satsar ett flertal län även på att ta bort de smittade barnen från daghem och andra barngrupper.
- Det är en svår situation men vi måste försöka stoppa smittspridningen.
månaders användning av nålar när barn kommer till världen kan överläkare Per K Buchhave göra följande positiva summering:
Bara en kvinna uppgav att hon känt sig utslagen efter akupunkturbehandlingen.
år för bland annat mordförsök, medan en 23-åring dömts till
Vart för sig hade brotten kunnat ge dem fängelse en god del av vägen fram till pension, men i och med att de begås i svit summeras inte strafftiderna, och brott som rattfylleri, olovlig körning, brott mot knivlagen får ingen som helst vikt.
Den första handlar om att stränga regler för hiv-test av bloddonationer inte infördes förrän
På fredagen dömdes direktören och en kontrollant vid UB-Plasma till
Läkarens försvarsadvokat betecknar åtalet som " måttlöst överdrivet och enastående i tysk efterkrigshistoria.
Jan White är amerikansk formgivare och har fått Lidmanpriset på
Gumman Tö är på väg att förstöra det fina farbror Rimfrost gjort, och Olle själv stakar sig fram genom fönstren tills han får draghjälp av farbror Rimfrosts ren.
" Och så vidare - i rekordtempo.
nissar nyper varann och i fonden viftar en hysterisk pappa med den tomtenissedräkt han alltför sent köpt till överpris och i fel storlek.
Till " Olles klappfärd ":
Då hamnade de utanför en väldig köpborg.
Antagligen är det julmat.
Förut användes fotografiet för att visa hur saker och ting såg ut.
" Man vandrar ut från optik-affären med glasögon som ger perfekt synskärpa.
Bildens död!
I så fall skulle han åstadkomma en bild på ett spädbarn som sögs in i en dammsugare.
Våra vänner sumererna kände den väl när de för många
stycken.
Men det byggdes
Sedan kan ni räkna själva på kronans försämring och så vidare.
Därav fick den namnet Babel eftersom Herren där förbistrade hela jordens tungomål.
Barbies lillasyster hippa Skipper som är på besök nickar instämmande att hon, sedan hon fyllt
I Västerås har några elever JO-anmält rektorer.
Jag är inte rektor utan vanlig lärare, men jag kommer aldrig att tolerera nazistiska eller rasistiska symboler bland mina elever.
Borta är korvstoppstänkandet som vidlådde den skola som vi själva en gång utsattes för som elever.
poäng; men eftersom kursen blir fulltecknad innan man ens hunnit söka tillträde förblir
Så också denna gång.
Hans tes är i stället att kommunisterna bär
-Jag läser också Sokrates.
Men då var det för sent för honom - inte ens med en timme i TV till förfogande varannan vecka kunde han göra mycket.

Till de riktigt attraktiva objekten hörde även Anders Zorns lilla akvarell med en nakenmodell i det fria, utförd
procent på hela auktionen, något mer måleri än konsthantverk.
kronor.
Enligt Kemal har det kurdiska problemet sina rötter i grundandet av den moderna turkiska republiken år
1_080turkiska och kurdiska intellektuella har tillsammans publicerat en bok innehållande bannlysta artiklar - nu har domstolarna börjat behandla deras fall.
på julafton?
Julotta skulle också vara fint, säger en normalsvensk julfirare, om de inte var så väldigt ottiga.
Enkel ritual På första advent är det ovana kyrkobesökare och det gäller att ha en så enkel ritual som möjligt, så att alla hänger med.
Kanske kommer en liten frid med oss, oavsett hur den ser ut.
Pojken och flickan är tecknade med överdrivet och lite stelt kroppsspråk och med ansikten i profil som påminner om barns eget sätt att rita.
Hon sneglar inte över barnets huvud på den som läser texten högt.
-Vem sköt henne?
Likt en vuxen Pippi Långstrump, iförd svarta långkalsipper och skinnväxt, tar hon strid för de utsatta med ett grepp som raskt placerar skolans plågoande i ryggläge.
Rabén & Sjögren har satsat på att ta in, översätta och ge ut en originell ungdomsbok av den amerikanske författaren Sid Hite.
Ett exempel på det är att de första
Hon var kvinna, därav uppståndelsen, trots att det aldrig annat än i löpsedlarnas undertexter antyddes att de haft något förhållande.
borgerliga åren.
kom sedan att utgöra ett strategiskt maktcentrum i socialdemokratin redan från 50-talets mitt.
I skuggan av Erlander Ekerlids förlag Av Centralamerikas natursköna länder föreföll mig Honduras ljusast och öppnast.
Fortfarande skövlas skog och smugglas kokain; barnen förblir undernärda, arbetslösheten är
De har samlat konstnärer och författare till ett råd.
Presidentpalatset har blivit nationalmuseum, fast det regnar in i stora salongen.
Tidningsarkivet är i dammig oreda.
En idealistisk grupp Colectivarte arbetar med " identitet, gender, barn, miljö " som nyckelord i tiden.
Juristen, författaren och regissören Rafael Murillo Selva är en senig mörkskäggig man i ett vackert litet hus högst upp på en kulle.
Han jobbade i åratal med dem, fick dem att dramatisera sina sensuella danser och ritualer och utveckla sitt eget språk.
Vi såg dem demonstrera utanför presidentens palats för mer mark och tvåspråkig skola.
Kvinnorna har växt sig starka också på landet.
Så upphörde det hela under loppet av ett sekel, med början i Copán år
Konstigt och härligt på samma gång, tyckte de barn som jag premiärläste Fanny och fåglarna för.
I bilderboken blir allting plötsligt nästan påträngande konkret - Fågel-Fanny finns som grönsiska med Fanny-huvud - en vacker och spännande liten varelse som Nygren låter sväva i livsfara genom att låta katten vara ( nästan ) allestädes närvarande.
e Kr av kejsar Augustus förvisas till Tomis ( dagens Constanta ) nära Donaus mynning tycker han sig ha hamnat vid världens ände, och hans jeremiader över klimatet och folket vill adrig ta slut.
Varför tala om " skytisk " kyla i en region där det inte ens snöade varje vinter och där snön när den äntligen kom lämnade efter sig en svag doft av vår?
Jämfört med de egeiska vattnen och deras trygga band av öar tedde sig Svarta havet som ett enda gapande tomrum.
Det mesta har gravplundrarna lyckats förskingra, men tillräckligt mycket är räddat för att än i dag väcka häpen beundran.
I samma trakter hade Xenofon och hans
är ett ödesdigert år i europeisk historia.
För dessa " pontiska " greker kom det slutliga uppbrottet dock först på 1920-talet, ända till dess förstod de att hjälpligt anpassa sig till den nya turkiska verkligheten.
procent.
" man stretade sig fram helt på sidan om varandra ".
var antalet avrättade, deporterade eller landsflyktiga uppe i
rycktes
Den aktuella satsningen ger prov på bägge dera.
Sådan var hon ju inte alls, vilket hennes äldre syster Stella Falkner Söderberg berättat om i en fascinerande bok.
KVINNOPROBLEMATIKEN är här mera antydd än uttalad i kontrast till " Strindberg i Hollywood " där amerikanen Drury Pfieffer slår sig lös.
Så mötte hon Kirunagruvans store disponent Hjalmar Lundbohm, här tecknad i en fin miniatyr av Sven Wollter, och slutligen gifte hon sig med det unga geniet Gudmund Hatt i Köpenhamn.
" Ett möte i Rom " av Michael Meyer, översättning Sven-Christer Swahn Regi:
Pär Ericson, Cecilia Walton, Carin Andersson, Morgan Alling Premiär
Elisabeth Heilmann, Sven Wollter, Nils Utsi, Finn Poulsen m fl Repris
Tekniken - hur avancerad den än är - kan inte ensam skapa en filmsuccé.
Filmens framgång beror också på att leksaksfigurerna fått mycket kända röster.
kronor ) för att sedan sjunka en aning.
Sponsorfinasiera barnprogram - för barnens skull, tycker Christina Almström.
Eftersom koncessionen kräver ett visst antal timmar barnprogram i veckan är detta en börda som måste bäras, men förståeligt nog kan man inte avsätta mer resurser än vad som är absolut nödvändigt.
Låt mig ge ett exempel:
MIN ÅSIKT är att man bör hålla fast vid förbudet mot kommersiella budskap riktade mot barn, då sådana sker helt i marknadsförarens intresse utan något positivt utbyte för mottagaren.
storstaden, i synnerhet Stockholm, mot landet i övrigt; de fast anställda mot frilansarna; institutionerna mot fria arrangörer.
Utan ens skymten av socialrealism, vilket tacksamt noteras.
I dockspelet, skrivet av Anders Lundin, ville Magister Munter i Kapernaums skola så gärna att hans elever skulle tycka att fysikundervisningen var rolig.
Ett helförfyllt bord i karolinsk barock, överdådigt skulpterat och med stora lejontassar mer än femdubblade sitt utrop till
Månsson var borgmästare i staden, omvald
Ett återköp även det.
Dess skräckromantiska skönhet var värderad till
Att kronan stärkts på senare tid har inte trängt igenom ännu.
till en herr W H Smith i Köpenhamn och försett med "
Ickevåldsmärket, graverat av Lars Sjööblom, vann.
Katten återkommer ständigt som frihetssymbol i ett mångårigt författarskap av HOLGER LEWIN,
Tänkte sluta För
Det mesta emot sig Lewin säger sig ha
" Den sjunde dagen " betecknar Holger Lewin som sin viktigaste bok.
Den senare uppgiften medförde licentiatexamen i fysikalisk kemi.
Närmaste anhöriga är hustrun Karin och en son.
var han patent-ingenjör vid Svenska Dataregister AB och chef för dess patentavdelning samt svenskt ombud för Litton-koncernen.
Klienterna uppskattade inte bara Christer Westerlunds stora kunnande i patentteknikens labyrinter utan också hans förmåga att se de stora linjerna i komplicerade ärenden.
De
Radio Stockholm skall ju vara den unga kanalen och då käns det rätt att redaktionen speglar det som händer inom huvudstadens nöjesliv.
MEN DET ÄR inte alltid det kamratliga och ibland fnittriga rummet i Radio Stockholms middagsblock fungerar.
DIE HARD
.
Anthony Page.
Svensk komedi från

Dagens donatorer hos oss är äldre och mer genomtänkta.
De äldsta är upp emot
Men nu talade läkare om oetiska experiment med donatorerna som försökspersoner.
Då kan det bli katastrof, det har jag sett exempel på.
Och det behöver inte vara svårt att förklara att pappa inte hade spermier men att man fick sådana på sjukhuset från någon annan man, tror han.
Väntetiden för par som vill få insemination är ungefär
För Coco-Colas del kan resultatet bli en egen tillverkning i Göteborgsregionen eller att tillverkningen flyttas utanför Sverige.
Bryggeriet drabbas av omställnings- och avvecklingskostnader på mellan
" Oacceptabla krav " Pripps Ringnes och Coca-Cola har suttit i förhandlingar om ett nytt avtal, men bryggeriet anser att Coca-Colas krav inte var acceptabla.
procent av aktierna, och norska Orkla.
kronor till
Villkoren i nyemissionen innebär att Postens 75-procentiga ägande i Citymail skulle minska till
I bägge fallen har Posten fått kritik, till exempel från minoritetsägarna och konkurrensverket.
miljoner kronor mot Posten tas upp.
Det blir inga förändringar i själva reglerna om beskattning av tjänstebilar
All extrautrustning ska läggas till listpriset.
kr ökar skatten med
:a.
Men han tvivlar inte ett ögonblick på att Coca-Cola på sikt vill försörja hela den nordiska marknaden på egen hand.
Det spår aktörerna på penning- och obligationsmarknaden enligt Aragons Securities senaste inflationsenkät.
Frågan är vad som händer när inflationsförväntningarna sjunker.
Jag tror inte att de tjänar särskilt mycket på att vänta.
Det är ungefär hälften av vad svenska staten betalade ut i bankstöd i början av det här decenniet.
halveras den kostnaden.
Enligt Linköpingsgruppen borde Byggforskningsrådets beräkningar om elhushållning också kunna tillämpas på andra sektorer.
och
år.
Skillnaden är hur snabbt det stiger.
- Sverige är ensamt om att göra det här EU-förslaget till ett eget beslut.
Med hänvisning till EU:s förslag har luftfartsverket, som driver den övergripande flygplatsverksamheten, beslutat införa de nya infra-strukturavgifterna.
Hårdnad konkurrens Arlanda ligger runt genomsnittet bland europeiska flygplaster när det gäller avgifter.
Än är långtifrån sista ordet sagt i striderna om de nya avgifterna.
Vidare ska de
Denna väntas dock inte äga rum förrän tidigast i mitten av nästa år.
Å andra sidan är det begripligt att Posten vill komma ur sitt engagemang i Citymail.
Minoritetsägarna, med Lage Jonason i spetsen, föreslår dock att optionsavtalet rivs upp, så är det problemet ur världen.
Nu är dessutom S-E-Banken Fonder helt avkopplade från affären.
Odlad hälleflundra kan bli nästa succé.
Dessutom fungerar samhällsservicen väl i norsk glesbygd, som alls inte avfolkats i samma takt som den svenska.
ton lax.
I framtiden står hoppet till östeuropéerna, som älskar fisk men som i dag har svårt att betala trots att odlad norsk lax kan köpas för runt
Fiskarna vägde då
Små odlare för en ständig kamp med banken.
Med ljus " lurar " hon stamfiskarna så att de förökar sig successivt under hela året i bassängerna.
Men hälleflundran är betydligt mer krävande än laxen, förklarar Birgitta Norberg, som kommit längst i världen i sina försök.
år.
Miljöbyråkratin knäckte det svenska vattenbruket.
år sedan då den statliga vattenbruksutredningen under fiskeribiologen Hans Ackefors ledning presenterades.
ton matfisk per år.
procent och omsättningen slutade på låga
procent.
procent, vilket kan jämföras med veckans genomsnittliga indexuppgång på
Detta förklaras med att placerarna inte vill visa upp ännu en balansräkning med dessa aktier i undervikt.
kronor, till
I samband med förvärvet har Spira ingått ett optionsavtal som innebär rätten att förvärva
Trots stora kapacitetsökningar har den genomsnittliga beläggningsgraden för kommande säsong överträffat fjolårets.
- Jag har studerat prislistan noga.
Nyberg slår dem alla!
Jag var ute efter en bra placering.
Han har inför den här säsongen tränat intensivt med bland annat friidrottstränaren Ulf Karlsson i IF Göta, Karlstad.
FOTNOT:
Arrangerande Stockholms Bordtennisförbund hade att välja mellan en lag- och dubbelturnering - det blev lag.
:a i världen och har
Dom spelar ofta bra när dom kommer i överläge.
).
Då handlar det om både singel och dubbel.
).
Semifinaler och finaler avgörs först på söndag.
För att inte tävlingsfantasterna och de allmänt hästroade ska irritera sig på varandra finns det
Alltid är det någon yster terrier som lurar sin matte och tar ett extra varv på banan.

" Äpplet ", senaste svensk som vann herrsingeln i SOC (
Har dagens Mikael Appelgren kapacitet att vinna SOC i år?
,
" Äpplet " är besviken på åldersfixeringen inom svensk pingis och då främst från förbundskaptenen Sören Ahlén.
Besviken Lindh Själv tycker Erik Lindh att han sagt vad han tycker i ärendet:
Thomas von Scheele ( ut mot Trinko Keen, Holland, med
,
Guldet gick till Kinas Le Jingyi på
rekord av Lena Lena Eriksson, Spårvägen, putsade det svenska rekordet
.
Endast Linda Olofsson och Lena Eriksson kunde på allvar hota om medaljerna.
,73 var Isaksson dock bara
Landslagsledningen tar dock inga risker.
Det är inte mycket att säga.
matcher den här säsongen.
- Capitals är underskattat.
( van Veldhuizen och Elliott ), säger coach Barton och övergår för ett ögonblick till sitt modersmål när han ska tala om sina
Vid jämförelse med ytterligare ett år bakåt i tiden till bottenåret
kr per månad ).
Riksbanken uttrycker optimism men sänker styrräntan först då tilltron till den svenska ekonomiska politiken ytterligare bekräftas från omvärlden.
inbetalningskort utan att företagen bett om att få annonsera.
Det är inte ovanligt att de går på samma nit som Ulf Bäckman.
Den korta texten i rött, " makuleras om införande ej önskas ", gör att den här typen av marknadsföring inte är straffbar i dag - men den blir det efter nyår.
Det är enskilda hyresgäster som ska godkänna planerna, och för gemensamma utrymmen gäller en majoritet av de berörda.
Teoretiskt skulle bidragsförordningen kunna ändras redan den 1 januari
kilowattimmar per år - mer än en halvering av den normala förbrukningen.
personer ska kunna bo i villan.
Både Nutek och Skanska tände på idén och dessutom ska huset lanseras på exportmarknaden, bland annat i Tyskland, där en något större variant snart påbörjas.
- Det är för mycket " high tech " i nya hus, dyr och komplicerad utrustning som ska se till att temperaturen hålls jämn men bara bidrar till ökad energiförbrukning.
Isoleringen fungerar därmed som en enkel värmeväxlare.
Vid behov värms luften annars av en liten elvärmare.
Teoretiskt drar huset utan alltför flitigt vädrande en bra bit under
Både Lars Nordling och Jukka Kauppinen uttrycker viss skepsis mot en del inslag i ekobyggandet.
Då skulle ett sådant här hus kosta cirka
- Det är absolut nödvändigt att varje ryttare som ska till OS vet i detalj hur hans eller hennes häst fungerar, hur mycket den behöver dricka, kroppstemperatur, viktförlust under ett tävlingspass, andning och återhämtningsförmåga.
Det omdiskuterade beslutet att förlägga OS till Atlanta utlöste intensiv veterinär forskning.
- Minst
GUY S :T CYR World Cup tävlingarna i dressyr i Globen kunde inte börjat bättre för Louise " Lussan " Nathorst och hennes nya stjärna Walk on Top.
Men när han glott färdigt på blomsterdekorationerna stämde det bra.
Populära " svensk-finskan " Kyra Kyrklund, som är verksam på Flyinge i Skåne sedan några år, gjorde också en snygg parcour med svenske hingsten Amiral.
Trea hos
" Vem vill inte ha en kanal som SuperSport ", säger man och det är lätt att instämma.
Som situationen utvecklat sig hotar kanalens existens snabbt bli ett hån mot presumtiva tittare.
Med några av de bästa svenskarna i Bundesliga är svenskintresset av naturliga skäl kanske störst även kring den tyska ligafotbollen.
Ett råd i all välmening - tänk om SuperSport.
), spelade bort sin tidigare klubbkompis från Ängby, engelsmannen och defensivspelaren Matthew Syed, med
- Knappast troligt.
), har ett VM-guld i dubbel från
- Han har bestämt att jag är för gammal.
- Jag är besviken över att jag inte har någon chans att kvalificera mig för OS i Atlanta.
mil utanför Dortmund.
i set ).
PÅL BURMAN/TT Djurgården arbetar på
Svenska fotbollförbundet hänvisar till att de följer Uefas och Fifas bestämmelser.
Vi ska försöka styra ramsorna, be dem hålla en viss nivå och vi ska undvika vissa typer av flaggor, jag såg till exempel en med rasistiska inslag i år.
aktuella matcherna kommenterar Olsson så här:
Nyckelfrågan är om de fått ett eller
Den frågan avgör RIN.
.
Här vann Samantha Riley, Australien, på världsrekordtiden
meter rygg, var samtliga inte i närheten av de främsta.
år, inte beveka.
raka VM-starter bakom sig.
Det är inte lätt, redan har jag väl sprungit en så där
nationer löpare på de
Tio-bästa-listan:
Anna Bogren,
Annika Björk,
Därmed fanns endast
Syd godspelade sitt åttonde stick i klöver, genom att ge Väst för tian, då Öst sakade hjärteråtta.
Täbyhandikap,
.
Little Maryoch Masked Madness slåss om platserna.
En luring.

Silverhandikap,
PRALEN MELANDER Brottslingar har specialiserat sig på bilinbrott och stölder vid värdshusen på Djurgården.
- Det begås varje år
- Vi vill gärna varna via medierna, säger Albertsson.
Målet, som lades ner för ett år sedan, tas upp på nytt.
Den döda kvinnan hittades av sin lilla dotter på morgonen.
- För mig är det ofattbart att det skulle kunna ha varit en olyckshändelse.
Syftet är också att vi inte vill främja rasistisk och nazistisk verksamhet, säger Kjell E Johansson, som är chef för samordningskansliet för brottsförebyggande åtgärder och den som leder en referensgrupp med socialarbetare, forskare och poliser.
år.
.
- Det gäller att skapa olika lockelser, säger Bo Krogvig.
Då måste det finnas personal som kan ta hand om dem, säger Bo Krogvig.
olika murar,
meter lång och bred som en lagårdsdörr.
Inte ens skaparen av den unika Skogskyrkogården har fått griftefrid.
Kilopriset för koppar hos skrothandlarna är i dag
Men de ryktena avvisar tullen bestämt.
Det lika förbjudna Ica-kortet användes och kommunen betalade räkningar på
Ändå används det ofta -
Å ena sidan anser förvaltningarna att korten är bra, å andra klagar många på att det blivit allt svårare att få in uppgifter om till vad korten har använts.
En ändring skulle tvinga kortinnehavaren att redovisa samtliga utlägg med kvitton - annars blir det ingen ersättning.
Med mera.
".
Många rationaliseringsprojekt.
Det finns en del som vi måste rätta till.
- Det har inte varit onormalt många avhopp för ett företag av vår storlek och i vår bransch.
- Jacob Wallenberg är en utomordentligt bra och duglig person.
Här finns väl en omöjlig, inbyggd intressekonflikt?
) Finns det andra tjänstemän på Jacob Wallenbergs nivå som fått liknande förmåner, dvs att banken köper tjänstemannen en representationsbostad i Djursholm för
De här ramarna skall vi arbeta med under överskådlig tid.
Hur jobbigt är det med de ständiga jämförelserna, ofta ofördelaktiga sådana, med Handelsbanken?
Dessutom har det gått väldigt fort i förändringsarbetet.
Det är alla överens om.
Det är makthavarna som bestämmer normen.
Seminariet inleddes av en politiker.
" Normen " fick alltså styra även detta framtidsseminarium.
Han kämpade mot sömnen.
HG Wessberg, Göran Tunhammar och Sture Lindmark var också ute och tittade värderande på Apoteksbolagets hus i Klara.
Det är tydligt att man inte är intresserad av att skapa något nytt, sade Janerik Larsson i SAF.
Sydkraftchefen Göran Ahlström sitter i AU, men inte LKAB:s VD Carl Ameln.
I höstas uttryckte Berggren brevledes sin djupt kända ilska över att Wessberg ställt in ett AU-möte och spolat förslaget om en förbundsfusion med slagsida åt SAF.
- Jag tror att bankerna ändå är de som vunnit mest på lagändringen, säger han.
Men enligt Bankföreningens siffror finns det nischbanker som ger över
Vi vill däremot inte ha någon avdelning som konkurrerar med våra vanliga bankkontor.
Men i förhållande till vår storlek är vi ändå säkert en av dem som lägger ner minst pengar på reklam.

Behövs " universalbanker " i framtiden?
Finansdepartementet och riksbanken dementerade DI:s uppgifter under måndagen men, som en analytiker påpekar, vore det närmast tjänstefel av riksbanken att inte försöka räkna ut en lämplig växelkurs vid en framtida ERM-koppling.
kronor per D-mark.
Hittills har den franska strejkvågen inte orsakat någon nämnvärd turbulens på svenska finansmarknader, vilket måste ses som ett styrketecken.
Storleken har betydelse i bankverksamhet.
- Sådant blir jag ledsen av att höra.
Men jag ser inte i och för sig att vi gjorde några fel i informationsgivningen.
Vi har undersökt banktjänstemännens privata engagemang.

nya konton med en sammanlagd inlåning på över
Kostnaden väntas bli som för ett vanligt Eurocard- eller Visakort.
- Vi uttrycker det naturligtvis inte så, men självklart försöker vi skaffa oss kunder.
kronor?
DN:
år?
Hittills har nischbankerna gissningsvis fått in
Det är så här jag vill jobba, säger hon.
- Dels för att universiteten alls ska kunna leverera det stora antal civilingenjörer som näringslivet behöver i början av 2000-talet, dels för att kvinnorna är en tillgång i arbetsplatskulturen.
Tuff start - Halva tiden har vi föreläsningar på vanligt sätt, den andra arbetar vi i projektgrupperna.
Några avhopp har det också varit i Göteborg.
- Det här är ett roligare sätt att läsa, säger hon.
Så får det naturligtvis inte gå till.
De är i mycket en attitydfråga.
- Chalmers datorteknikutbildning har samtidigt blivit deras mest efterfrågade.
Det låg taktik bakom Taxi Stockholms val av Kaj Karlholm.
Sekreteraren är numera skådespelerska.
Första året omsatte Voice Professional
- Fler och fler företag, framför allt bankerna, börjar förstå att det är lika viktigt att ha en röstloggo som en tydlig loggo på brevpapper och reklam.
år, trots sina få år som egen företagare.
Jag jobbade på ett välkänt flygbolag.
Hur hon vågade sig på den uppgiften utan några förkunskaper kan hon knappast själv svara på.
Nu klarar vi oss ett bra tag.
- Han hade en skylt över dörren där det stod " Välkommen ", och han menade det.
Nu har jag suttit vid ett sådant där bord igen.
Där sitter man med sina leriga kängor väl exponerade under glasskivan.
På alla arbetsplatser jag någonsin har satt min fot på dyker alltid någon eller flera sådana upp.
Vi borde lugnt ha stannat kvar och helt enkelt fortsatt att leka.
Nu har jag varit på ett sådant där kontor igen med tvångsneurotiska pennställ.
Jag får kaffe i en kantstött kopp.
Den beskrivningen av Rågsved och dess möjligheter stod 23-åriga Anna Svensson ( s ) för i budgetdebatten i Stockholms stadshus, avdelning gatu- och fastighetsnämnden.
- Man kan väl likna det vid att ingen spottar i sin egen trappuppgång, säger hon.
Han nämnde i sammanhanget att det kanske kunde vara en väg i Rågsved " som Anna Svensson så ömsint skildrat ".
själar i Rågsved.
En Lidingöbo hävdar " att är man inte en grupp eller korporativ sammanslutning med fint namn så struntar politikerna i en.
Apropå snöröjningen - kan inte de som efter nästa snöfall skopar upp snön vid sidan av ett gatukryss se till att den kommer i de
Om någon för en tid sedan viskat i Sankt Eriks öra att miljövännerna i Stiftelsen Stolta stad och bilälskarna i Motormännens riksförbund skulle krama om varandra och tillsammans kliva upp på barrikaderna för att stoppa biltullarna hade helgonet inte trott sina öron.
De
Och ironiskt nog är det inte de bilister som i framtiden ska färdas på leden utan tunnelbaneresenärerna som störs av bygget.
Här har inte mycket ändrats genom seklerna:
Inte heller att han
Hela trakten dräller av runstenar - de hittas ideligen gömda i jordens innandömen.
- Där ska vi ha orgelkonserter i stället, och förstås dop, vigslar och begravningar, slår kyrkoherde Wohlgethan fast.
Ja, som jag ser det gör de detta helt utan lagligt stöd, säger Gustaf Bergendahl, Stockholms stads skattechef.
fått rätt att granska kommunerna.
- I sämsta fall tar det väl
Jag tycker att det är konstigt att man väljer att granska oss i stället för att satsa på momsbedrägerier som ekonomiska brottsligar håller på med.
Mohammad sprang sedan ut och ställde sig bredbent några meter från bilen.
Men riksåklagaren överklagade till högsta domstolen, och nu har den dömt Mohammad till
Men att värja sig mot en angripare genom att skjuta mot honom får man bara göra under speciella omständigheter.
Sedan dess har oljan tagit slut
Portbelysningen är trasig, det finns inget torkskåp i tvättstugan, ingen har klippt gräsmattan på
Han har gjort sig oanträffbar, för ett par dagar sedan stängdes hans telefon av.
sorters räkningar en hyresvärd aldrig bör schabbla med, säger Bengt Strand, oljan och elektriciteten.
Han visar hur putsen fallit av i stora sjok runt fönsterkarmarna.

Turneringen med lag från olika ungdomsgrupper, som därmed kan komma i kontakt med varandra.
En helkväll på anläggningen i Västberga, som förberedelse till den planerade körkortsutbildningen.
Självförsvar.
Kostnad:
Rockband.
Att kunna anmäla lag till korpens innebandy- och fotbollsserier.
Matlagning.
Intresset är stort, inte minst på grund av den historiska anknytningen.

år.
Det är vad man gjort tidigare, säger Stefan Andersson.
Det angivna syftet är att ett körkort ökar möjligheterna att få ett jobb.
Ett sätt är att bilda bolag, t ex en klottersaneringsfirma.
killar smyger omkring med ficklampa utanför Älta gårds barnstuga får polisen höra.

promille alkohol i blodet.
En bilist som slarvat med att skrapa snön från rutorna kör in i baken på en lastbil på Ängsgatan.
Hon är eftersökt av polisen i Eskilstuna för knarkbrott och hoppades komma undan med annat namn.
Skärholmen
Skogås
Det är en svårsläckt brand och elkablar bränns av så att huset blir strömlöst.
Tullinge
När en polispatrull passerar Klarabergsgatan blir de vittne till en vild batalj mellan
kommit på avvägar på väg hem från city.
vid Väsby stuteri kör en personbil av vägen och hamnar i diket.
som varit på avvägar och meddelar att han kommit till rätta och är hemma.
Larmet var ett falsklarm, troligen orsakat av ett tekniskt fel.
-
På gatan Gunnar Lindberg berättar att ficktjuvarna oftast opererar i trängseln i området kring T-centralen och i Gamla stan.
månaders fängelse om det är första gången han grips.
Att kalla Spårvägssällskapets medlemmar för entusiaster är en underdrift och de medelålders herrarna bubblar av lycka över detta nytillskott i den museala vagnparken.
.
Den blå-gula vagnen, som gått på säkert samtliga innerstadslinjer ( inte ens Spårvägssällskapet vet exakt vilka ) finns för allmän beskådan under lördagen och söndagen.
år sedan jägmästaren Albert Nestor Cedergren påbörjade sitt ofullbordade byggnadsverk.
Borde det inte finnas flera alternativa förslag?
- Lidingö skulle inte ha den plats den har på världskartan utan Carl Milles och Millesgården, dundrar Carlén, som tycker att det är futtigt av politikerna att dra in det kommunala bidraget, som i fjol var i storleksordningen
Vi har en hel anläggning att sköta, säger Carlén.
kilometer lång.
Fortfarande måste det mesta, som bensinen, köras på Valhallavägen.
I stället för en påse sura nappar och lite lösgodis köper man nu Beckett för veckopengarna.
Men man kan också få en mindre chock genom att lusläsa hur många dollar eller cent en spelare är värd.
kronor.
Stockholmssporten har haft samlarbilder i drygt ett år, nummer
Även Djurgårdens målvakt Kjell Frisk tröttnade på bänken och har skrivit på för Spårvägen.
Nu gäller det bara att Björn " Butta " Johansson, fjolårets bäste division
NOTIS
).
På andra plats har vi Guifs och landslagets storskytt Erik Hajas med
I verket som sammanfattar hans
Och även om han inte finns med på dagens vernissage så brukar Ulf Lundell alltid besöka sina utställningar.
Utställningen pågår december månad ut.
Många anser att det bakom hans argument döljer sig ett traditionellt neutralitetstänkande som gör att han inte vill gå in i nära samarbete med det USA-dominerade Nato.
Det finns människor som med öppna ögon väljer att studera till yrken som ger dålig lön.
Ju lägre den ekonomiska utdelningen är, desto större blir frestelsen att välja bort långa högskoleutbildningar med inriktning mot ansvarsfulla och intellektuellt krävande yrken.
Det har också kvinnor med lång utbildning haft.
.
Att det finns många små årskullar från 70-talet bidrar också till att utbudet av högskoleutbildade under de kommande åren kan förväntas öka mindre än under de senaste decennierna.
Det kan med andra ord bli en tydlig skiktning av de högskoleutbildade i
) av Hans Bergström beträffande de skandalösa presskonferenserna i samband med vice statsminister Sahlins uttåg ur Rosenbad.
Kommer det att ske några för-ändringar på inbjudarens initiativ?
Frågorna tycktes tydligen vara betydelselösa.
vid civildepartementet Prag visar Östeuropa vägen till marknaden Som första före detta kommunistland har Tjeckien förtjänat inträde i OECD PRAG KOM ETTA.
Problem finns givetvis också i den tjeckiska ekonomin.
Klaus åtstramningspolitik och kraftiga turistintäkter borgar för framgång.
iakttagelser är vad jag förstår otvetydiga:

Ska något stort företag sättas i sjön är det bara Nato som klarar det.
, att vi utan medlemskap skulle få del av Natos beskydd.
Med EU:s kommande utvidgning österut, som Sverige aktivt verkar för, kommer vi att aktivt dras in i konflikter och förväntningar om säkerhetsskydd som EU samtidigt saknar instrument för att klara.
Som ett ringa bidrag till partiets försök att finna en kandidat, som motvilligt accepterat uppdraget, bifogar jag här en skiss till passande platsannons:

Kärnkraft.
Pensioner.
Vi har alla anledning att vara tacksamma för vad Europas och Nordamerikas länder har åstadkommit tillsammans för att försvara freden och friheten i Europa.
Storbritannien - precis som Sverige - har intresse av att det vidtas praktiska åtgärder som ökar välstånd och stabilitet:
Så ser makroperspektivet ut.
I vår satsning på att nå det målet finns det kanske några som hävdar att handelshindren tvärs över Atlanten är alltför låga för att det skulle vara mödan värt att bekymra sig om dem, och att vi borde koncentrera oss på andra saker.
Om Europa och Förenta staterna kommer överens om att gripa sig an med dessa hinder, uppmuntras andra att följa vårt initiativ.
Vi får därför inte underskatta det motstånd vi kommer att möta från dem som har ett naturligt intresse av att motsätta sig förändringar.
).
Samtidigt uppenbaras att svalget mellan den bild svenska folket fick av vår neutralitetspolitik och de innersta kretsarnas bedömning var större än man kunde ana.
huvudmännen, en 35-åring från Enskede och en 67-åring från Stockholm, häktades under fredagen och lördagen.
miljoner har nämnts av en tjallare, säger Anders Helin.
häktades misstänkta för grovt bedrägeri och grov urkundsförfalskning.
och ett halvt år.
Men det går inte att få henne att leka med en docka eller en nalle.
Hon verkar inte bry sig om ifall någon annan förstår henne och svarar; hon lever i sin egen värld.
föds med autism och
Typiskt för barn med autism är att de har svårt med relationer.
Den 3 december har av EU-kommissionen proklamerats som en särskild handikappdag.
Mannen har medgivit detta.
kr och gällde utbildningsuppdrag, något som aldrig utfördes.
Upprepade försök gjordes att få besöka byggfirmorna för att få ytterligare klarhet i ärendet...
- Om någon går in och stjäl pengar måste det leda till åtal, säger han.
- Till den uppgiften har jag inga kommentarer, säger Peter Fallenius.
Dröjde
- VD-n var glad att komma undan med sparken och att rufflet tystades ner eftersom han därmed klarade sig undan besvärliga frågor om diamantinköp, medlemskort för en kompis som lotsades in i en golfklubb och manipulationer med fakturor, säger en av DN:s källor inom ABB.
åren.
För varje år ökar risken att hamna utanför den reguljära bostadsmarknaden och i övre medelåldern är den nästan dubbelt så stor som bland villa- eller bostadsrättsinnehavarna.
De som har det verkligt svårt på bostadsmarknaden ingår emellertid inte i någon av dessa grupper och svarar oftast inte på folk- och bostadsräkningarna.
Det ökade antalet vräkningar på nittiotalet tyder på det.
Det kan aldrig bli bra, säger han.
Allt detta står på plussidan.
Projekten blommar.
Medan arbetslösheten och isoleringen växer i Navestad.
av barnen är vuxna.
Artikeln har fått det att hetta till i Navestad.
år sedan.
Hundratals experter från
Men u-länderna fick dispens till år
Många fattiga länder ska alltså försöka att hejda de mest ozontärande kemikalierna, men frågan är om de har råd.
Bland annat har Indien avslöjats med planer att bygga ännu fler freonfabriker, och Israel lär försöka få Kenya att acceptera israeliska investeringar i en ny jätteindustri för tillverkning av metylbromid.
.
platser i det nya parlamentet.
.
NP håller otvetydigt fast vid återföreningen med fastlandet.
Några spekulerar till och med i att valet kan komma att ställas in.
Och den är inte slut, nästa vecka ska strejken utvidgas.
Hoppas det är sant.
procent.
I tyska tidskriften Der Spiegel slog utrikesminister Hervé de Charette fast att regeringen inte tänker falla till föga för de strejkandes krav.
Men studentorganisationerna har tagit avstånd från våldsamheterna, med sönderslagna fönster och plundrade affärer.
Även Bosnienserbernas politiska ledare Radovan Karadzic har begärt omförhandlingar om Sarajevo.
Men enligt Dayton-avtalet tillfaller de serberna och skall överlämnas till dem om ungefär en månad.
Precis som demonstranterna i Zagreb var Zubak missbelåten med att Posavina-området där han själv är född skall gå till serberna.
soldater.
man stora Natoledda trupperna som anländer sedan fredsavtalet skrivits under den
Under kalla krigets dagar var
- Fysiskt står vi inte i stadens centrum, men ingen kan gå in och ingen kan komma ut, sade militärens främste talesman brigadgeneral Sarath Munasinghe.
armékolonner efter hårda strider på varsitt håll mötas vid platsen för den gamla holländska fortet i staden Jaffnas södra utkant.
år, så det finns anledning att fira.
En kamp för en självständig stat inleddes för
Av GÖRAN LEIJONHUFVUD DN:s korrespondent HONGKONG.
.
Enligt de officiella uppgifterna dog minst
Den häktade Roh väntas bli formellt åtalad på måndag eller tisdag för att ha tagit emot hundratals miljoner dollar i mutor.
En anblick som påminner om den där reklamfilmen för kokoschoklad.
Nötfibrerna används för tillverkning av rep och mattor.
kronor ) för att köpa ett glas kokosbrännvin, arrack.
träd om dagen.
Det avslöjades häromveckan då regeringens budget lades fram för parlamentet.
I Bombay börjar och slutar drömmarna om ett bättre liv.
Indien har en växande medelklass som består av kanske
Varken Mulchan, hans fru Jankurey eller sonen Ashok Kumar vill klaga.
- Jag har alltid röstat på Kongresspartiet, det är det enda partiet som har styrka nog att styra landet, säger han apropå sitt politiska hemvist.
Så var i alla fall det problemet löst.
Förstår folket innebörden i reformerna?
miljoner människor tillsammans förfogar över endast drygt
Tiggarna står vid rödljusen och sitter på trottoarerna.
det är inte lätt att styra Indien.
De nuvarande stela strukturerna, som har till uppgift att tvinga samman medlemsländerna, bör ersättas av en mer flexibel integration.
Integration har hittills betytt att EU:s medlemsländer förpliktas att anpassa sig efter gemensamt fastställda direktiv.
Den gemensamma bas som finns kvar måste samtidigt tas på större allvar, menar Persson.
JOHAN SCHÜCK Det svänger snabbt kring riksbanken.
till
Vid föregående mätning i augusti var bedömningen att inflationen under samma period skulle bli
Inflationsprognosen gav intrycket att det var långt kvar innan inflationsförväntningarna hade kommit ner på för riksbanken acceptabla nivåer.
Resonemanget tyder på att en återgång till fast växelkurs kommer någon gång under nästa år.
Välvilja krävs I det fall som kronan inte har kommit med i ERM, blir Sverige ännu mer beroende av andra länders välvilja beträffande inträdeskraven till EMU.
Vi anser inte att 52-åriga Thalén är för gammal, försäkrar Cinnika Bei-ming, ordförande för SSU-distriktet, och noterar att Thalén är ordförande för partidistriktet i Stockholms län.
Inte för gammal Segelström vill ha en kvinna i ledningen för partiet, men påpekar att Ingela Thalén också är en " bra person ", som står för jämställdhet och kvinnoperspektiv i politiken och har lång erfarenhet av arbetet i regering och riksdag.
På fredag i nästa vecka ska Sven Hulterström och hans valberedning, bestående av ledarna för landets partidistrikt, presentera ett namn för partistyrelsen.
veckor sedan gjorde han fortfarande en annan bedömning.
Kronan har den senaste tiden stärkts snabbt och producentprisökningarna har fortsatt falla, men riksbankschefen bygger sin nya bedömning på flera faktorer:
jobben och öppenheten.
Sverige har vissa uppenbara intressen att slå vakt om:
Men här hemma har reaktionen varit betydligt svalare:
Inte minst undrar man över vad meddelarfriheten ska vara bra för - att offentliga tjänstemän ska ha laglig rätt att anonymt lämna ut uppgifter till journalister.
En annan stor fråga kan bli hur besluten ska fattas i det som på EU-språk kallas " tredje pelaren ".
Den svenska regeringen svarar:
Men det tycker inte Sveriges regering.
Som politiskt tillsatt tjänsteman står och faller man dessutom med sin minister, vilket inte är en helt trygg tillvaro.
år gammal blev Kent invald i fullmäktige och där satt han i
Blev undersköterska Kent utbildade sig till undersköterska och jobbade som det några år och studerade sedan vidare med en internationell utbildning vid Lunds universitet.
I dag finns det politiker som offrar allt privatliv för politiken.
Man ska inte behöva välja mellan barn och familj och fritidsintressen och politiken.
I min telefonlur pratade en okänd dam salvelsefullt på bruten svenska om att man måste ge barnen möjlighet att leva ut sin kreativitet.
Ena dan åkte dom till Drottningholm och bad att få gå ut med kungens hund.
Under svavelosande mödor tillkom, minns jag, plagg som möjligen på håll kunde uppfattas som en liten kosackkjol eller en något större matrusjkadräkt.
I höst ska den ges ut.
Hedda Agüero-Eklund har fått forskningsstipendium för forskning rörande Alzheimers sjukdom.
Sedan medeltiden tillhör Kalmar läns norra delar Linköpings stift, varför just Kalmar Nation engagerar sig extra mycket i linköpingsbispen.
Hon är ett energiskt knippe som basar för familjerestaurangen nere vid havet i Villefranche på Franska rivieran.
- Tycker ni om djur?
- Vet ni, jag har kostat på honom många, många
Från början var de vilda, men de fick mat av mig och flyttade in i huset.
- Ibland blir min man arg över att ha så många djur i sängen och tar en toffel och slår efter dem.
En ännu äldre boklåda, Dillbergska i Kalmar, fick Axel Fredrik Wåhlin starta
För att komma dit får man gå ut genom butikens bakdörr och genom en kullerstensbelagd gränd med en rödmålad stalllänga, där bönderna förut parkerade sina hästar under torgdagarna.
När Hilding Esborn ville sälja gick första budet till Rapp.
På Öhmans, rådman Norinders och Norelii tid var fönstren små och smala, butiken inredd i massiv mörk ek, och kunderna fick famla efter litteraturen i fotogenlampans sken.
Skolan har Rapps gott samarbete med ändå, bland annat genom praktikantplatser för eleverna.
års tid, med stora studieskulder som följd, och sedan inte kunna leva på sin lön.
Dessa grupper ligger i dag, före denna förhandlingsomgång, på den nivå vi nu vill uppnå.
år, men många prövar alkohol redan i 10-årsåldern.
Biträdande socialminister Anna Hedborg säger i en TT-intervju att folkölsförsäljningen kan komma att begränsas till Systembolagets butiker om inte ungdomsfylleriet minskar.
kilometer söder om Rom breder den bördiga campagnan ut sig.
hektar stora området är en upplevelse.
Ett kyrktorn som lutar ser tokigt ut.
En smal väg slingrar sig fram över den leriga slätten full av sophögar och kasserade kulisser.
Det var Mussolini som tidigt förstod vad filmen kunde användas till i propagandasyfte.
Under 70-talet och början av 80-talet skakades den italienska filmen av en djup kris.
Utöver en svit på stans bästa lyxhotell har filmbolaget inrett en liten (
- Katastroffilmerna har ändrats och utvecklats.
, verkar vara i toppform och på ovanligt gott humör.
Men det är inte för sent än.
miljoner meter film om året.
Till detta kommer en rad TV-serier och italienska regissörer som håller på att avsluta filmer.
Todd är socialantropolog.
Men jag har knappast vunnit maktens öra, säger han generat och berättar om sina luncher i Élyséepalatset.
gav Todd ut boken " La Chute finale " ( Det slutgiltiga fallet ) som förutspådde Sovjetunionens upplösning.
I just dessa regioner har också kommunismen fått fäste.
Den avgörande faktorn är i detta fall förhållandet mellan barn och föräldrar.
Den kommunitära familjen är auktoritär och jämlik.
Återigen är det familjesystemet som spökar.
Man utgick ifrån att kulturer och människor var olika och ojämlika.
Med din allmängiltiga teori vill du förklara varför inga ideologier eller normer kan ha allmän giltighet.
Fler invandrare till Sverige leder alltså oundvikligen till segregering?
, ty där bor våra hjärtans röda sol:
Mer än någon annan kom Bei Dao att förkroppsliga den kinesiska poesins generationsskifte, och inom kort blev han också uppmärksammad utanför landets gränser.
Bei Dao debuterade
" Vem är villig att bli en meteorit/eller den iskalla statyn av en martyr ", hade han frågat sig i sin poesi.
Visst är Bei Dao först och främst en kinesisk poet, och visst kan han också slå an djupt personliga tonfall i sin landsflyktiga lyrik:
år har hittills krävt närmare
Staden saknar utebelysning och snart ligger gatorna tomma i mörkret.
" De slåss om oss som galna hundar slåss om ett köttben ", säger en ingenjör i Srinagar.
I utbyte för anslutningen till Indien utlovades Kashmir ett långtgående självstyre.
Vidare har
Grannhusen är också skadade och indignationen är stor.
De vill att Kashmir skall anslutas till Pakistan.
Några dagar senare blev en ung fotograf söndersprängd av en brevbomb - även det en nyhet - som var adresserad till hans arbetsgivare, en känd journalist.
Det är den indiska säkerhetstjänsten som vill kompromettera motståndsrörelsen, hävdar pakistanierna.
" Den unge norrmannen dansade och berättade för kamraterna om Indien ", hade han sagt.
" Ta en titt på Kuka Parray ", säger han.
" De mördar och bränner och driver vårt Kashmir i fördärvet.
Koppen är prydd med små röda hjärtan och uppmaningen:
Vi har inget val.
Och anslutning till det auktoritära Pakistan - lika orealistisk som självständighetsdrömmen - lockar endast en minoritet.
Indierna underskattar kanske faran med det av omvärlden glömda kriget.
Hennes främsta signum är neonet; tunna neonrör som ibland fullt synligt men ofta dolt färgar in olika material.
Metakonst Samtidigt innehåller hans mobiler ett starkt inslag av metakonst.
Många ser det så.
Sträck upp handen!
Temperaturhöjning I de
Han ser verkligen märklig ut.
Efter några av bandets bästa sånger, när publiken är som gladast, håller han upp bandets maskot, en knallorange teddybjörn, och ber oss hälsa.
HARALD BERGIUS Artist:
Kameran sveper över staden och dess människor medan vi hör en kvinnoröst berätta om motståndet som blev utsiktslöst.
Den liknar en bilddikt om livets rätt gentemot våldet, sympatisk i sin avsikt, men lite för patetisk och förkonstlad för att gripa tag.
Titeln på CD-n måste tillhöra världens längsta:

år sedan.
Och den här nya plattan ger mig mer material att öva in till mina konserter, fantastiskt material eftersom det är Beppes grejer, men större än så är det faktiskt inte.
Vi på läktaren såg honom komma, och började skratta när det hände.
Då försvinner våldet.
Är han rent av ett chefsdirigentämne?
Mästarprovet var första satsen.
Karlberg-Olausson ritade Norrköpings nu ettåriga konserthus/kongresshall, delvis i en gammal pappersindustri.
- Tomrummet är lika viktigt som det man ställer dit, betonar landskapsarkitekten om sin konstart.
en kinesisk 1700-talsakvarell med palats vid ett vattendrag och stora, dekorativa träd, utförd på rispapper.
Ännu bättre betalades ett par gustavianska kandelabrar av Pehr Zethelius med armar av Mikael Nyberg, ett samarbete som förklaras av att armarna stämplades först
) och så vidare.
Ett par ryska prakturnor från 1800-talets mitt med växelvis matt och blank förgyllning nådde
Det gjorde däremot knappast de båda matserviserna i kinesiskt kompaniporslin, i varje fall inte av de höga priserna att döma.
kronor per del.
Gillis Skuthe krönte sin aktiva tid som ordensarkitekt med att aktivt deltaga i skapandet av Ordens museum, som med hans känsla för stil och elegans kom att utformas på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, med rent hantverksmässigt utfört arbete i vilket han själv också aktivt deltog.
- Att fylla
Hans inställning till att ställa ut är kluven.
Målandet är en osäker inkomstkälla.
Fadern är skulptör och modern tecknare och författare.
månader.
SIEWERT ÖHOLM öppnar den socialdemokratiska diskussionen med att ställa frågan om krisen i partiet beror på att den röda rosen håller på att bli blå.
" Ledningen trakasserar er arbetare helt enkelt.
gånger återkommer den nyansfria frågeställningen med retorisk stegring:
En sorts trendmedicin helt enkelt...
Regi:

Femman
TV
Med säkerhet har stiftelsen inneburit en god försörjning för
Många ungdomar har under årens lopp klagat i press och TV-program över att de efter fullgjort arbete inte fått ut sin intjänade lön, och skatteinbetalningar har det varit lite si och så med.
det gäller att ha något att visa upp.
kronor per år räcker bra.
Då räknas vårt projekt ändå till de " rikare " här, vi kallas ofta Cadillacen i sällskapet.
Inget av detta duger dock till åtal, pappersbunten är bara uttryck för en omfattande misstro mot dessa män och deras insamlingar.
, Barn och mödrar i tredje världen ) och som visat sig både mer långlivad och mer lönsam än allt de tidigare företagit sig, heter alltså Stiftelsen Barnhjälpen.
gånger i veckan besöker bland annat barnhem, stadens barnfängelse och fattigkvarter i Cebu, men endast på engångsbasis, utan återbesök, vilket även i Filippinerna är en ovanlig variant av medicinsk hjälp eftersom den ter sig mycket kortsiktig.
Talar illa om andra Peter Börjesson, som just återvänt till Sverige efter
För övrigt vill varken han eller Niclas Ståhl på Stockholmskontoret svara på fler frågor sedan de fått ta del av denna artikel före publicering.
Den rörliga kliniken som startade sin verksamhet i juli
Då är man uppe i
i månaden och
Det blir
miljoner kronor av drygt
kronor, varav
Den thailändska stiftelsen, The Princess Mother's Medical Volunteer Foundation, undvek först att svara på frågor om de svenska donationerna, ville helst att svenskarna själva skulle besvara den frågan.
man anknöt till andra, välrenommerade organisationer, använde deras namn vid behov, gav dem en mindre del av det insamlade beloppet och behöll resten själva.
Vi har förstått att det finns tveksamheter gällande deras insamlingar i Sverige.
Huruvida Chafi uppfyller detta krav har alltså inte kunnat fastställas.
hade efter kritiken reglerats till
De svenska föreståndarna bor i en av Cebus mer exklusiva stadsdelar, en anmärkningsvärd standardnivå för människor som kommer hit för att hjälpa de allra fattigaste.
En av barnhemmens föreståndare fick lämna sitt jobb sedan hon fyllt i en enkät och sänt den till Sverige utan att Francisco Johns först fick kontrolläsa den.
" Frågan för socialsekreteraren blir:
Chafis styrelse fick upprepade gånger kritik av socialstyrelsen i Manila och Cebus socialförvaltning för att den såg ut som ett familjeföretag.
år.
Den återkommande frågan som samtliga DN talade med i Cebu ställde sig var:
Han känner varje pojkes livshistoria och resurser, deltar i deras fostran, ger trygghet och ställer krav.
- Det är väldigt lätt att ha ett barnhem som fasad här i landet.
Men att de fattiga ländernas gatubarn, de mest utblottade och mest utlämnade av alla mänskliga varelser, kan bli en mycket lönsam affär, det har man svårt att tro.
av männen i fråga har ett förflutet i en serie dubiösa insamlingsprojekt som gång på gång visat sig vara rena bluffar.
Vad sysslar dom egentligen med?
En hel skara filippinier har också fått angelägna jobb som de kan leva av, även om en del av dem varit underbetalda enligt lokala normer.
bra mat, egen anställd psykolog.
Det var
endast
Stiftelsen Barnhjälpen:
Där varvas artiklar om det stora eländet bland Filippinernas fattiga ( barn med missbildningar, familjer som bor på soptippen, barnarbetare, tyfoner och vulkanutbrott, barn i fängelse, mardrömslika mentalsjukhus, barnprostitution ) med glada barn som tar emot mat, mediciner och gåvopaket av de goda svenskarna och är oändligt tacksamma.
Dessa beskylls i svepande ordalag för att slösa bort givarnas pengar och deras misstro mot Barnhjälpen avfärdas med att de är avundsjuka och rädda för konkurrens - pengar som skänks till Barnhjälpen skänks ju inte till Röda korset eller Rädda Barnen, menar man.
inkomster
pesos på ett halvår.
Enligt Stockholmskontorets resultaträkning sändes dock
- Det är inte säkert att vi använder alla pengar genast, kommenterar Francisco Johns, som genomgående undviker att svara på frågor om ekonomin.
, vilket innebär granskning av stiftelsen för insamlingskontroll och en rad organisatoriska villkor, skall en försäljningsorganisation av detta slag kunna avsätta minst
heltidsanställda administratörer utomlands,
Sedan kvarstår omkring
de får
Licens med tvekan I Cebu har Stiftelsen Barnhjälpen mötts med stor skepsis bland myndigheter och andra hjälporganisationer.
Detta förnekas bestämt av Börjesson och Johns, som säger att de rest till Thailand endast en gång per år.
pesos (
Å andra sidan är det vanligt att utländska biståndsprojekt med låg budget underbetalar sina anställda.
som arbetar i Cebu nu bor i en etta ( Håkan Börjesson, bror till Peter Börjesson som nu sköter bokföringen på plats ) respektive en tvårummare ( Francisco Johns med fru och ett barn ).
Francisco Johns bekräftar händelsen och kommenterar att hon överskridit sina befogenheter.

De fann det också mycket tveksamt, till och med lagstridigt, att Johns egen hustru skulle granska verksamheten ekonomiskt samt att styrelsens ordförande, Francisco Johns, också var verkställande chef på ett av barnhemmen.
Socialchefen kunde inte komma på ett enda fall där ett barn återvänt till sin familj från Chafis båda barnhem.
Ingen av svenskarna arbetar heller med barnen, enbart med administration och myndighetskontakter.
Vad skulle folk tro?
miljoner pesos i hennes fattiga land.
Andningen blir mycket häftig.
I denna situation kan du hålla dig flytande genom att använda lungorna som flythjälp.
gånger så mycket värme vid simning som när du bara ligger och flyter förlorar du mer värme genom att varmt blod pumpas till kall hud och att nytt kallt vatten strömmar in mellan kläderna.
timmar i tiogradigt vatten.
Trots att kvinnor vanligtvis är fetare än män är deras genomsnittliga avkylningstid
Enbart fuktiga kläder är ett mycket bättre värmeskydd än plaskvåta.
Uppgifterna baserar sig på forskningsresultat från Victoria-universitetet i Kanada och Institute of Naval Medicine i England, refererade i Stefan Källmans kursmaterial och New Scientist
Under åren har sjöräddningen fått rutin på att rädda småbåtsfolk och det är ytterst sällan ett pådrag för fritidsfolket gäller mer än en handfull personer.
Att det finns en repstege för att komma upp i en livflotte är knappast allmänt känt.
En överlevnadsdräkt, som håller kylan borta i ungefär
Men han medger utan omsvep att man inte klarar att plocka upp
Men någon omprövning av sjöräddningens inriktning har hittills inte gjorts.
kvinnor fått lära sig ''överlevnad i kustmiljö och vatten ".
Morgondopp och kvällsdopp, enbart iförda badbyxor, har varit obligatoriska och förhatliga kursmoment.
Kallt vatten strömmar in mellan kroppen och kläderna när vi simmar mot livflottarna.
En och en tar vi oss ombord på en flotte för
Efter ett nytt försök går det till sist.
Vi använder också en svamp som egentligen är avsedd för kvinnor att kissa i.
Men när det inte finns så mycket mer att göra och vi bara sitter kommer kylan obevekligt krypande.
Den nödställde tas upp med ryggen mot flotten för att inte flytvästen ska ta emot eller fastna.
När den slår runt hamnar jag under och trycks ner under ytan.
mil söder om Ayers Rock.
Jag upplevde starkt att våra värdar tog emot oss för att de tyckte att detta var både roligt och viktigt.
Enligt Linda Rives var det inte osannolikt att de sedan stannade där i ett par månader.
Fantastisk själsro Det råder totalt alkoholförbud under resan.
Män och kvinnor har olika uppgifter, men de kompletterar varandra.
Ngintaka, ödlemannen Men det räcker gott och väl att bara lyssna på de enklare historierna, och den som vi fick ta del av handlade om Ngintaka, ödlemannen som vandrade i trakterna under Skapelsetiden och efter sig lämnade olika spår i landskapet.
Förutsättningen är naturligtvis att man försöker att bli av med sina fördomar.
De uteblivna varuproverna har även fått Systembolaget att reagera.
procent av den svenska vinmarknaden.
kr ) är
Det är kanske den bästa chardonnay jag smakat från Nya världen, överlägsen mången äkta bourgogne.
Rupicolo di Rivera (
Det är ett vin som sätter det mesta i övrigt på plats.
Smaka bara
,
I år får dock vinterölet konkurrens av en jämbördig släkting, Kings & Barnes
Egentligen är det för gott för att drickas upp redan nu!
Blombladens genomskinliga skrynklighet och stjälkarnas darriga hårighet syns bra i motljuset.
Nu finns de där i alla fall i en vacker nyutkommen bok som heter just " Skissbok ".
- Tomten var alldeles platt och fyrkantig, säger Lena Anderson.
- Luktärterna gick ända upp till taket.
Lena fortsatte att måla den ena trädgårdsdrömmen efter den andra vintrarna igenom.
- Det är en sådan tröst när man mår dåligt att få gå ut och gräva lite eller rensa ogräs, säger hon.
Jag är
De sätter genast i gång tankarna.
Carmencita med solfjädern Eller bilderna av världen som kom till dem som var barn i slutet av 40-talet och början av 50-talet.
gav fröken W i Kungsholms folkskola barnen i uppdrag att sätta ihop en arbetsbok om honom.
Han var Lenas mormors tvillingbror och gick på sjön innan han började på televerket.
Havsböckerna liknar Lenas skissböcker fast hon målar pioner och luktärter och fikon från Antibes i stället för fullriggare och indianer.
Innanför disken i denna reception kunde han se att det låg en tämligen stor hög färgglada kartonger, såna där som flygexpressfirmor har.
kronor, utbärningen kostade
En gång satt hon som LO:s representant i en expertkommitté om beskattning.
Den övre gränsen för inkomsten som ska beskattas går just vid
" Mari undrar bara hur man visar något " symboliskt " och vad tyckte pristagaren om det?
Ingen kan ju läsa ungerska så boken fick han behålla.
Festen hölls ändå, bland andra hade både Frank Andersson och Stefan Edberg ansträngt sig att komma, trots sina utlandsarrangemang, och efteråt drog ett gäng, varav en stor del av Malmö FF:s lag, ner till Operakällaren och vem får de se där om inte Björn Borg.
För den obehagliga frågan, som nu ställs på sin spets, är vad som händer i ett samhälle när människors betalningsvilja för vård är större än de resurser som politikerna vill ställa till förfogande.
Då inställer sig nästa obehagliga fråga:
Moderater och folkpartister kritiserade Peterson för " Nato-noja " och för att vilja ha svenska " veloursoldater " i Bosnien.
Beskedet gör slut på
För många har barnbidraget fungerat som en räddningsplanka sista veckan före lön.
För ett år sedan visste knappt någon vem hon var.
Nytt hopp i Nordirland Fredsprocessen i Nordirland fick lite välbehövligt nytt liv.
Blotta påståendet att det förekommit mutor räcker för att diskvalificera Kockums, sade den thailändske utrikesministern.
Men även i en skuldfri demokratisk stat är den politiska makten villkorad av de internationella kapitalströmmarna.
Vill flyga med vinden Med GPS-satelliterna kan man sätta ett rättvist pris på vad biltrafiken utnyttjar av gemensamma väg- och miljöresurser.
Åsa Domeij har svårt att se några gränser för satellitbevakningens framtida möjligheter och visar mig en lista på mer än
en vanlig måndagmorgon en bit in på 2_000-talet.
Ett av flera olika satellitsystem som med signaler från himlen hjälper människorna att hitta sin plats på jorden.
Styr fartyg, flyg och bilar GPS är redan i dag ett kraftfullt hjälpmedel åt förarna - och ägarna - av världens fartygs-, lastbils- och flygplansflottor.
Tömt och oanvändbart när tiden är ute och pengarna slut.
miljarder.
De tullarna försvann när nya produktionsmetoder, ny teknik och folkliga protester kastade dem på historiens sophög.
Inte tekniken.
Att föreslå nya generella avgifter på biltrafiken är politiskt självmord.
Det kan ju möjligen också vara intressant för den som vill förhandla med sitt försäkringsbolag om lägre premier.
Det känsliga och sårbara barn som får tid, utrymme och uppmärksamhet hinner mogna och finna sig självt medan det som tidigt möts av huvudsakligen irritation, hot och oförutsägbarhet utvecklar en självbild som åtminstone delvis blir präglad av olösta hatkonflikter.
Många av de goda lärarna söker sig till andra skolor.
Ett av välfärdens absolut oundvikliga innehåll är att stödja familjer att ge sina barn en hygglig uppväxt.
CONNY THELENIUS " Även den bäste kan missa " - det är ord som många motionsgolfare tröstar sig med när bollarna inte flyger åt rätt håll eller när puttarna rullar lite snett.
över Hemmaidolen låg
meter bort.
Måste rädda äran På söndagen gör Norman sin sista tävlingsrunda för året - efter en säsong fylld av triumfer är han nu istället ute efter att rädda äran på hemmaplan.
Sara använde sin vanliga taktik på den tuffa, hala och kuperade terrängbanan, som totalt mätte
Jag var mycket trött på slutet och jag visste inte riktigt hur stort försprång jag hade till de som låg bakom mig, berättade Sara Wedlund efter sitt silverlopp.
- Det är svårt att säga vilket som är Sara bästa lopp i år, men det här är helt klart det mest glädjande.
Facit av detta är
Terräng-VM i Sydafrika är hon rveksam till:
Det ryska Davis Cup-laget i tennis är illa ute inför söndagens avslutande singelmatcher i Moskva.
Efter fredagens
Samtidigt betonade han att finalen inte är avgjord.
till
, susade i mål på
Bakom norrmannen var det således mycket tätt, och Järbyn var endast
Han kan det här med fart, och har verkligen gett självförtroende, betonade Järbyn.
Att Lasse Kjus förtjänade lördagens triumf stod utom allt tvivel.
De som simmade var Johanna Sjöberg, Louise Karlsson, Linda Olofsson och Louise Jöhncke.
Sjöberg fick 59,89 och den tiden räckte till en sjunde plats i en vass final.
satte Elenor Svensson
Fernando Scherer vann före Gustavo Borges.
,58.
Ett hot om att hela OS-anläggningen kan skrotas.
Holmenkollen i Oslo, världens mest klassiska skidarena, som senast hade VM
- Vi är inte intresserade av att vara någon reservanläggning till Holmenkollen, säger Lillehammers Audun Thon.
Trondheim då?
Då hade far och son redan spelat pingis hemma för skojs skull i ett år, men nu skulle det bli på allvar.
När Vladimir Samsonov fyllt
har sporrat varandra till allt bättre spel.
Jan-Ove Waldner har han besegrat
- Min styrka är nog serven, säger han eftertänksamt.
Den något orutinerade Walk on Top gjorde annars en mycket snygg uppvisning.
Piaffen kan utvecklas så att lyften på bakbenen blir kraftfullare och mer distinkta.
En miss i galoppombytena i vartannat steg var den egentliga missen.
.
Efter onsdagsmatchen fick Tomas mycket beröm av tränare, lagkamrater och press.
minuterna föll Brolin och Leeds tillbaka lite.
Om några veckor är nog samarbetet färdigtrimmat och då kan Leeds börja klättra i tabellen.
Ett tag i slutet av första halvlek tycktes han vara överallt.
olika ) och matchtröjor.
TV-matchen Aston Villa-Arsenal slutade
).
Rögle har ännu inte vunnit borta, AIK är ett svagt hemmalag, endast
Oavgjort
Petter Rönnqvist utbytt efter en period mot Frölunda i torsdags.
Smålänningarna är ett helt annat lag i Rosenlundshallen än på bortais.
.
DN tippar:
m kvar i tredjespår utan rygg, kopplade greppet in på upploppet och höll undan säkert i en jämn slutstrid.
Tog sig loss
m kvar, attackerade in på upploppet och vann enkelt sedan ledaren galopperade
Attackerade i tredjespår
Wilhelm Palema fjärdepar utvändigt.
Avancerade i tredjespår
Peace Of Magic tredjepar invändigt.
Attackerade hastigt i tredjespår
, DD-1 Elan Brick snabb i början till ledningen.
Twigs Amadeus orsakade en omstart och tvingades att tas lugnt i den giltiga.
Gick på i tredjespår
meter.
De flesta
medan Extrem dalade till sjunde plats.
, eller under veckan.
Det innebär att Bosse i januari nästa år får köra "
Han följde med perfekt i rygg på Extrem under hela loppet och avgjorde säkert över upploppet.
Öst kunde visserligen stjäla den fjärde, och spela ännu en ruter till Syds sista trumf, men en hjärter mot bordet innebar att spelföraren fick
blir idubbel bemärkelse centrum för händelserna.
Nu skall vi se på några användbara metoder för vit.

Vit vinner centrum och kontrollerar så mycket terräng att svart har svårt att flytta pjäserna från damflygeln till kungsflygeln.
I följande parti prövas en ny metod, fast säkert har någon prövat den i blygsammare sammanhang för allt är enkelt och logiskt.
.
En avsikt med avbytet var att vit inte skulle ha någon bonde att ställa på e
Bonden på g

Barnen i focus Barnen i stan är sedan
år blir det utställning och bok om Södermalmsbarnen.
I alla fall om man ska tro en av skyltarna på erotikmässan som pågår i Stockholm detta veckoslut.
- Alla människor är väl nyfikna på sånt som har med
" I författarens dröm var horan bara glad, så långt ifrån verklighetens missbruk och förnedring, den som man bland annat kan läsa om i socialdepartementets prostitutionsutredning.
Och det låter så rart.
Och vi ska fortsätta undersökningarna också mot andra bolag.
företag som släpade efter, i maj
ansökt om klartecken för fortsatta legitimeringsprov eller dispens.
yrkestrafiktillstånd.
år och den senaste var ett år och
Det var de första insikterna som ledde till dagens legitimering av taxiförarna.
år bland annat för medhjälp till bokföringsbrott och grovt skattebedrägeri.
miljoner kronor för att bekämpa ekobrott där
år blir man
Det är en helt vanlig onsdag, strax efter lunch.
För när man är
Hon är helt fascinerad över alla kanaler på tv-n och alla program.
Hon knackar på rutan och undrar om man kan komma in?
På lördagen belönades Nina med
Det blev en succé, och hela
Juryn var imponerad av hennes teckning, som den tyckte hade en van Goghsk tradition och förklarade att det var en " luftig komposition av dekorativa blommor som med bearbetning gör sig mycket bra som mönster på tyg eller tapet.
Det är mycket som ska hinna bli klart innan allmänheten får komma in i morgon klockan
månader sedan i Skarpnäck.
personer arbetar i projektet och jobbar demokratiskt i olika grupper, bland annat prisgrupper, som bestämmer vad sakerna ska kosta.
Lommapågarna låter ingen annan röra det som de kan klara av själva.
Tambourine Studios i Malmö blev snabbt ett centrum för den svenska popvågen - Cardigans, Bob Hund och Ray Wonder är bara några av dem som har spelat in där.
- Med studion har vi en roll som inspiratörer, eftersom vi har satsat och lyckats.
Även om det tjongas på rätt bra fortfarande.
Eggstone anklagas ibland för att vara ett band för konnässörer, en exklusiv popkännarkombo, men det värjer de sig mot.
Dylans härliga buljong låter ju godare än vår torra tärning, invänder Patrik Bartosh.
Mopeds är förband.
Alla
På söndagen hålls en debatt.
söndagen den 2 mars kl
Bandet från norra London har haft svårt att övertyga om någonting annat än Birthday Party- och Cramps-kopior men lär ha blivit bättre och bättre.
.
är man ju knappt torr bakom öronen som bluesmusiker, är Steve James, New York-bo som sökt lyckan i Texas.
Hårdrock med drag av det pompösa.
( samt den
För Skin & Co är en helt annan sak på scen än på skiva, kunde DN:s Nils Hansson konstatera på Gino för ett år sedan.
" double bind, dubbelbindning, kommunikationssituation där en person utsätts för motsägelsefull information, till exempel när en mor säger till sitt barn:
.
Chambers del inleds med modellen av en fullriggare, en ostindienfarare som går till sjöss på ett hav av krossat ostindiskt porslin.
Möjligen var det Linné som tipsade prinsen av Wales om Chambers som kunnig på exotisk arkitektur.
Genom de här portarna bars kungen ut sittande i en stol efter att ha träffats av Anckarströms kula på operamaskeraden.
, pågår till den 20 april.
Allt inrett med blanka, skruvade ben och gredelina tyger.
Numera serveras även vin och öl för dem som har mindre bråttom.
Bakom detta krogprojekt står Masao Mochizuki, som driver japanen Samurai, Johan Berg, som jobbat med Mården och Sjögräs, och diskjockyn Patrik Anderson.
En trappa upp i det flotta hotellet finns nyrenoverade Premiere, vackert inbäddad i eleganta material och färger.
Dyrt förstås, omsorgsfullt upplagt i alla en lyxkrogs åthävor:
kr, en stor portion mörk, stark soppa som pryds av en gräddklick och åtföljs av
Hela
En sirloin steak för
Hjortronparfait med hela hjortron omringas av
kr en suverän dessert, med kanel, socker, blåbärssylt och vispad grädde.
Insutten, fin miljö, många stamgäster, mestadels god och påhittig mat.
kr är förnämlig.
kr för
Bordsbeställningar tas inte emot, alla köar på samma villkor.
kr är förnämliga, som ljummen haloumi, friterade bitar av fårost på en frisk och fräck sallad, eller häftigt kryddade små turkiska råbiffar.
Nästa höst skulle man vara i mål, nu blir det först år
år att fullborda tetralogin, som består av " Rhenguldet ", " Valkyrian ", " Siegfried " och " Guda-skymning " ( kallas hos oss oftast " Ragnarök " ).
Men för en regissör är Wagners verk inte bara en utmaning utan också en av de största inspirationskällor som finns.
Men " Ringen " är teater.
Hur det bakom varje gudomlighet finns koncept som skapas av människor.
Plötsligt ligger Holmberg själv och krälar på golvet.
stycken, som i ett sinnrikt system stöder handlingens händelser och tankar, förklarande och tydande outtalade inre tillstånd.
Men finalen som kröns av att gudarna tar sin boning Valhall i besittning är Wagner av bästa virke.
- Ja, publiken applåderade, säger Stefan Jarl.
Sedan präglar filmaren förstås sin film med egna åsikter och sitt budskap.
Jag fick starka upplevelser av naturen, grundläggande upplevelser jag hade redan som barn.
Läs också Maaret Koskinens recension i Kultur/Nöjen.
Och trots att det handlar om ångest och sorg finns det mycket humor med.

De är tänkta att stå längs västra kajen och på den bortersta östra.
för skulpturerna och
Men jag, som bor ovanför inflyttarna och promenerar förbi längs vattnet, tycker både att hamnmiljön redan blivit ganska syntetisk ( men trygg ) av de nya husen och att okommersiell neon är en bra idé just här.
För att inte skymma någons utsikt vänder hon det knivsmala mot de boende och neonslingorna mot det svarta vattnet.
Glänsande skådespelarprestationer av bland andra Donya Feuer och Elin Klinga.
Med en rad lysande skådespelare och med Lars Forssells lätta, alldeles dagsfräscha, nyöversättning av Molière hade detta kunnat bli sensationellt bra.
Masterclass av Terence McNally.
Denna " Medea " är i balans med sig själv.
Ondskan efter Jan Guillous roman om Erik, misshandlad av sin far, övergiven av sin mor och sviken av sina vänner.
STORA SCENEN.
Styvt gjort för alla barn över
Reine Brynolfsson gestaltar de bägge tvillingarna Zanetto och Tonino som blir förväxlade under ett besök i Verona.
Operan Balettskolan.
.
Med Laila Andersson, Raimo Sirkiä, Björn Asker och Per-Arne Wahlgren.
Men Backstage ger mer.
Om det svenska armodet handlar Ole Forsbergs pjäs.
Briljant är ordet.
KLARASCENEN.
Prins Hatt under jord fritt efter folksagan.
DOCKTEATERN TITTUT.
.
När de sjunger duett låter det som en minimusikal.
GÖTA LEJON.
Men sketcher och musik är tyvärr för ojämn för en och en halv timme.
Ordvrängeriet ligger på både hög och låg nivå.
Steven Berkoff vänder ut och in på den sociala koden och visar undersidan av middagsbjudningen, affärssamtalet och det äktenskapliga samlivet.
.
Ensemblen består av flera starka kort bl a Claes Månsson, Grynet Molvig och Brasse Bränn-ström.
TUR-teatern.
Och så finns ju Lottie Ejebrant, husets husa.
Pjäsen är en mystifikation, ett experiment i skrattets och tårarnas psykologi, en lek med teaterns verkliga och inbillade händelser.
KILEN, KULTURHUSET.
MOSEBACKE.
) Att stjäla en tjuv.
Pappa Martyn har flyttat ihop med en annan man.
Filmen bygger på en pjäs av Harvey som Hettie MacDonald tidigare regisserat för scenen och det märks att de bägge känner innehållet och komplikationerna tillräckligt väl för att kunna iscensätta filmen med lätt hand.
I huvudrollerna Jennifer Tilly och Gina Gershon.
En diaboliskt skickligt uppbyggd film i regi av Nikita Michalkov.
En bussförare i Glasgow förälskar sig i en nicaraguanska som plågas av minnen från konflikten i hemlandet.
( Faxkod
Bilen är i denna film alltings utgångspunkt och återkomst, föremålet för besatthet, kåthet och våld.
) Den diskrete hjälten.
) Den åttonde dagen.
Med " Emma " tar ännu en av Jane Austens självsäkra och kvicka hjältinnor plats på vita duken, stigen ur romanen med samma namn.
( Faxkod
Max von Sydow och Ghita Norby gör strålande rolltolkningar i Jan Troells film om den norske flörfattaren Knut Hamsun efter manus av P O Enquist.
Det är inte mycket denna höstmåne har att lysa över, förödande mycket filmskolefilm tyckte Mårten Blomkvist i sin recension.
Här finns inte många nya grepp i denna historia om utomjordingar som vill utplåna jordens befolkning för att kunna ta över jorden.
) I väntan på Richard.
) Juryn - A time to Kill.
Jeff Bridges spelar en torr professor som ingår kamratäktenskap med Barbra Streisand.
Geena Davies, filmens kvinnliga actionhjältinna, tillför " Long Kiss Goodnight " något extra med sin kantiga charm, säkra skådespeleri och övertygande förmåga att vända på en femöring.
biologer, Claude Nuridsany och Marie Pérennou, ligger bakom denna enormt genomarbetade dokumentär från en äng.
Ett stycke rent och elegant bildberättande, en spänningsunderhållning i sofistikerad aftondress som varken fläckas av mera anstötliga vidrigheter eller störande anknytningar till en samtida verklighet.
Och " Monopol ", Galenskaparnas hittills mest sammanhållna filmkomedi, lyckas komma bra nära i sin drift med vulgär- och förnedringstelevisionen och dess företrädare.
Chica unga miss Flora Poste, spelad av Kate Beckinsale, antar släktingars inbjudan att flytta till Cold Comfort Farm för att finna stoff till en roman.
Han kallar filmen själv för " en erotisk fantasi som kombinerar
( Faxkod
Sedan ett pojkstreck spårat ur döms
Den utger sig för att handla om en fd kontorist, spelad av Demi Moore, som förlorat jobbet och tvingas arbeta som strippa för att tjäna pengar och återfå vårdnanden om sin dotter.
Underground.
( Faxkod
) Jakten på himlens nyckel.
) Kalle Blomkvist - mästerdetektiven lever farligt " i regi av Göran Carmback.
Vissa enskilda infall finns att glädjas åt som att Vanhedens affärssinnade pappa rollbesatts av Jerry Williams, vars obegripliga stockholmska beledsagas av textad översättning.
Filmen spelades in
Hon vet att byinvånarna vill att hennes far dödar honom och gör sitt bästa för att få honom fri.
Space Jam Michael Jordan, berömd amerikansk basketspelare, och den tecknade kaninen Snurre Sprätt spelar mot varandra i " Space Jam ", en spelfilm som blandas med animation i regi av Joe Pytka.
Nu har turen kommit till Baz Luhrmann som gjort en annorlunda tolkning av William Shakespeares klassiska kärlekshistoria.
vann sin största seger - att utan censur få ge ut sina tidningar.
Skandalomsusad.
Där fick sticket och sömnen sin grymma men talande nutidsbild.
Scenografen Peder Freiij såg allt i skärt när han först satte sig och tänkte på scenografin, för övrigt den värsta färg han vet.
Det skall ändå stå sig vackert mot skärmarna.
har Mats Ek bjudit in koreograferna och dansarna Jens Österberg och Stijn Celis, den senare nu verksam som dansare i Cullbergbaletten.
Det Kina som nu ska formas kommer, hur det än går, att påverka utvecklingen av hela den ekonomiskt expanderande Asien-Stilla havet-zonen.
Deng skapade sig samma enastående ställning som en gång Mao.
De flesta vet vad Maos framfart kostade Kina.
Dess monopol har inte fått ifrågasättas.
Dissidenter har tystats.
Men vilken stadga och auktoritet kommer Jiang Zemin att kunna erbjuda Kina detta år då Hongkongs införlivande är en stor nationell och global händelse?
Det - och förtrycket - begränsar Deng Xiaopings gärning.
I stället gjorde han ett kraftfullt utspel och ifrågasatte rätten för ledande tjänstemän att ge offentlighet åt sina åsikter.
Ersättningarna regleras i huvudsak på formella grunder, genom dom.
De indirekta ekonomiska konsekvenserna är än svårare att beräkna och det ligger då i sakens natur att man hellre visar tal som stöder den egna uppfattningen än tal som motsäger den.
miljarder.
kr eller mer för att förse sin fastighet med rörledningar; i många fall blir konsekvenserna av ombyggnaden avsevärda.
Detta går naturligtvis inte ihop med trepartiöverenskommelsen om energin.
Men den som inte är nöjd med de kommunala besluten - antingen de avser behovet av försörjningsstöd över huvud taget eller " tilläggsbidragens " storlek - kan hävda sin rätt genom att överklaga dem till domstol.
Men lagen erbjuder hjälp mot kommuner som inte håller socialbidragen på en acceptabel nivå.
Statens krav på jämlik behandling av vissa medborgare kan således leda till en ojämlik behandling av andra medborgare.
Nu har ju kommunerna utlovats mera pengar - men i former som ytterligare ökar deras beroende av statens oberäkneliga ynnest.
Inspektionsarbete och informationsutbyte har lett till betydande öppenhet parterna emellan.
Den av beredningen förutspådda utvecklingsprocessen är i full gång.
Det vore något principiellt nytt om vårt försvar drogs med i en uppgörelse.
Drivkraften att söka tillskansa sig och sitt förbund lite extra lönepåslag är nämligen så mycket starkare än omsorgen om det gemensamma.
procent per år.
Det är nämligen på den det ankommer att ändra regelverket.
ASSAR LINDBECK Den valutapolitiska utredningen har, i enlighet med regeringens direktiv, föreslagit att regeringen skall ta över ansvaret för valutapolitiken från riksbanken.
En uppenbar utgångspunkt är att de direkt folkvalda organen bör ha det yttersta ansvaret för den ekonomiska politiken.
) De politiska instanserna lägger fast ett tydligt mål för penningpolitiken i lag, gärna grundlagen.
) För att de politiska instanserna skall kunna utkräva ansvar för den förda penningpolitiken fordras dessutom en öppen redovisning av riksbankens verksamhet, till exempel i riksbankens publikationer och genom återkommande offentliga utfrågningar av riksbankens ledning inför riksdagen.
Erfarenheter från många länder visar på fördelarna med en sådan delegering ( se riksbanksutredningen, SOU
Riksbankens exekutiva självständighet är dessutom i dag starkt inskränkt av regeln att varje ny riksdag tillsätter helt nya fullmäktige omedelbart efter valet.
Detta omöjliggör en effektiv delegering, och det blir ännu svårare än i dag att utkräva ansvar för den förda penningpolitiken.
Men just under denna period utmärktes svensk ekonomi av hög och variabel inflation, återkommande devalveringar av kronan, kast mellan en övervärderad och undervärderad valuta och en relativt låg tillväxttakt.
Utredningens aningslöshet framstår särskilt klart i dess förslag att regeringen, och alltså inte riksbanken, skall ha tolkningsföreträde om huruvida regeringens beslut om valutapolitiska frågor står i strid med penningpolitikens mål.

Det naturliga är att man behåller den döde hemma och tar kontakt med en begravningsentreprenör som sveper och lägger i kista.
Men det kräver att bostaden har tillgång till ett rum där värmen kan stängas av i flera dagar.
Kan jag ligga i spån kan jag lika gärna ligga i papp, säger den pensionerade ingenjören Anders Kipping, som än så länge förvarar kistorna i sitt garage i Enskede.
DN följde med dem på en billig begravning.
- Jag läser lite dikter och spelar musik.
De ställer in den i sin vita skåpbil och lägger blommorna bredvid.
när de gör en svepning och lägger den döde i kistan.
kronor för en familj.
I Schweiz utbetalas ett återvändarbidrag som är lika högt som socialbidraget för en person under ett år.
Stefan Linder tänker sig att bidraget ska sökas individuellt, att hälften betalas ut direkt och resten efter ett och ett halvt eller
- Jag skäms nästan för att säga det, men om inte staten hjälper till så vill vi inte ha något flyktingmottagande alls här i Växjö.
Vi får frågor från folk som vill flytta tillbaka varje dag och som mår dåligt av arbetslösheten.
Vagnen är en s k kombinationsvagn med namnet Ringo Sport av årsmodell
.
Nalle Hansson, säkerhetsansvarig vid Åreliftarna, säger att det varit en knepig vinter.
- Om man möter en lastbil så måste man nästan stanna.
gånger så stor som för den som åker vanliga skidor.
- Man ska dock komma ihåg att det är oerhört få skador i förhållande till hur många som åker, och hur många dagar de åker, säger Curt Made.
- Det är relativt sett få huvudskador, men det är lätt hänt att det blir allvarliga skador, säger Curt Made.
De kommer knappast att glömma det.
Efteråt hade de kört upp en butelj i kvinnans underliv.
Vi försöker läka.
Rasism försvinner inte över en natt, inte fattigdom heller.
Anders Hellberg
Eftersom det inte fanns någon extra nämndeman i det här målet måste vi ta om hela rättegången, säger Johan Hirschfeldt, president i Svea hovrätt.
Men det går inte att gå ut och rekrytera domare, om inte regeringen ger tillstånd.
Den kinesiska regeringen har förnekat uppgifterna.
Denna utmaning kräver enligt Karen Elliott House smartare och mer konsekventa överväganden än Clinton-administrationen visat i någon annan utrikespolitisk fråga.
Vad som snart blir tydligt är att det inte är någon chock eller djup sorg som drabbar Pekingborna.
Utanför diplomatkvarteren och hotellen pågår kommersen för fullt.
att man är ett år redan när man föds.
Nu sker antagningen till universiteten efter meriter och inte efter politiska kriterier eller liknande som förut.
- Vi tillåter inte att man intervjuar medborgarna.
Enligt Henrik Byström, regionansvarig för Asien på Exportrådet, finns det ingen anledning att ompröva de bedömningar som hittills gjorts av den kinesiska marknaden:
- Man kan aldrig utesluta risken för nya politiska problem, men det är högst osannolikt att de inträffar, säger Bo Landin.
- Myndigheterna försöker att lösa det här problemet.
USA har sedan
Möjligheten till ett sådant avtal nämns i den så kallade baltiska aktionsplan om samarbetet med Baltikum som utarbetats av Clintonadministrationen.
För rumänska politiker är det särskilt viktigt att den franske presidenten öppet deklarerar att han stöder Rumäniens kandidatur.
Man ska inte se Nato som riktat m o t någon.
Det lika stora folkpartiet får nöja sig med en enda landshövdingepost.
-

år och sparat för att klara mig på ålderdomen, sa Kari Marchetti från Trollhättan.
Änkorna har redan överklagat beslutet till regeringsrätten och funderar på att gå vidare till Europadomstolen, berättade Åsa Ekelund, Spånga, som också är en av initiativtagarna.
- Det var bra att han lyssnade och en dialog är en bra början, sa Åsa Ekelund efteråt.
Annars kan pensionen hållas inne.
Om de politiska konsekvenserna av eventuella konstaterade kränkningar sade han:

miljarder kronor i budgetöverskott för
miljarder kronor är det möjligt att göra omprioriteringar, enligt Åsbrink.
Den fria pressen har tvingats till Litauen.
En fusion kan därmed bli en realitet tidigare än någon kunnat ana.
miljarder kronor.
På aktiemarknaden är analytikerkåren delad när det gäller värderingen av S-E-Banksaktien.
Det intresset motiverar dock inte att Investor plötsligt skulle börja köpa aktier i själva S-E-Banken.
Av styrelsesammansättningen i S-E-Banken framgår att Wallenbergsfären tillsatt åtminstone
Visserligen mer än tredubblades resultatet efter finansnetto till 9_598 miljoner kronor, men utan realisationsvinsten vid försäljningen av
ska få stopp på förlusterna.
miljarder kronor försvinner
procent till drygt
Saab 9-5 presenteras i juni och försäljningen börjar i september, vilket är nästan ett halvår senare än planerat.
Nian finns kvar som " traditionsbärare " medan femman anger bilens storlek.
accepterades aldrig som sedanmodell i det så kallade prestigebilssegmentet.
Med så hög insats är 9-5 ett projekt som inte får misslyckas för ett litet och finansiellt pressat bilföretag som Saab.
- Jag har aldrig förstått mig på den.
Jag har en garanti på vem jag släpper in i mitt hem.
- Min lilla Toyota duger utmärkt.
Personalcheferna på de cirka
Stridsäpplet är den amerikanska så kallade Helms-Burtonlagen.
Den tiden har USA och EU på sig för att finna en lösning som avvärjer en förödande handelskonflikt.
Broschyren innehåller också en uppmaning till var och en att noga överväga om det inte är bättre att stanna kvar som aktieägare i Trygg-Hansa.

En sak är klar.
- Blickar vi framåt i dag handlar det snarare om en lägre nivå, säger P-O Edin och tänker bland annat på de Metallavtal som träffas i Tyskland med nivåer kring
Att lönebildningen måste reformeras är ekonomerna helt överens om.
Inflationstakten, mätt
På andra områden steg priserna något.
procent, jämfört med december.
Även sett på
medan OMX index föll med
Den nioåriga statsobligationen
).
Bolaget redovisare ett resultat efter finansnetto på
Bokslutet visade på en god avkastning på Investors investeringar under året men höjningen av utdelningen blev lägre än väntat ( se separat artikel ).
Investmentbolaget äger sedan tidigare stora minoritetsposter i bland annat Hufvudstaden, Perstorp, SCA och Skanska.
jämfört med året innan.
kronor.
knop i en måttlig sydlig bris.
timmar frivakt.
Målet är att slå ett
" Atlantic ", som seglades under befäl av skepparen Charlie Barr, hade en medelfart på
I England finns en särskild organisation, WSSR ( World Sailing Speed Record ), som övervakar världsrekordförsöket.
Där nere fanns ytterligare en matsal, med likadana möbler av hemsnickrad typ och en myckenhet tavlor på de vitkalkade väggarna.
Herr Nowak kände därvid en stor vekhet, ty inom sig var han ännu ett barn som trodde på både sant och sagor, som Strindberg uttrycker det.
Nu var vi varken på teater eller fotboll.
, som svarade att dit skulle man då inte ringa för att få tag på jourhavande läkare utan ett helt annat nummer som ledde till Sabbatsbergs jourläkartjänst, där en telefonsvarare bad oss ringa senare.
Husläkaren beordrade ambulansfärd till sjukhuset där en annan doktor konstaterade inflammation och vatten i lungorna och det ena med det andra, men vi var i alla fall intagna.
Förra året fanns de bara i var tjugonde ny bil och den här säsongen tycks de nästan helt utrotade.
Bilen som mötesplats för tonåringar har minskat i popularitet.
sätesrader kan fällas ned för att bilda en stor säng.
Då är kanske en stipendieansökan räddningen.
kronor för att resa runt i Sverige och studera lägre ryggradslösa djur.
Men i de många böcker som finns utgivna i ämnet kan man hitta en hel del matnyttigt som handlar om bidrag till fullt rimliga resor, språkstudier, idrottsutövningar, konstnärlig utövning, forskning med mera.

allmänna vitaminpreparat,
mg.
Betakaroten är en provitamin, ett förstadium till A-vitamin.
Den bruna flaskan är inte direkt förtroendeingivande men produkterna ( Dr.
Friggs Ginseng Extra, som säljs i livsmedelshandeln, innehåller bara hälften så mycket av de grundvitaminer och -mineraler som Vita Plex Mineral men kostar
Det är dessutom nyttigare att få i sig vitaminerna via maten, samverkan mellan olika ämnen i livsmedlen är viktig och mer effektiv.
Kan man Krönika/Martin Aagård Kan man tävla i poesi?
Han berättar om hur han blev helt såld på poesitävlingar när han besökte en så kallad " Slam " -tävling i Boston

Mottagandet blir ganska ljumt hos den glesa publiken, men han vinner.
Poesi förenar, helt enkelt.
Jasim kontrar med " Vid en avlägsen flod ".
Då ska också det fyrmannalag utses som ska representera Sverige i VM i Middletown Connecticut senare i år.
- Min kusin var min idol och jag var ett bekymmerslöst barn, säger Eric Gadd.
Musiken och kläderna blev min utväg för att få respekt.
Svala rytmer och blödande hjärtan.
- Styling-mässigt har jag tittat på femtiotalets Hollywood, James Dean och Marlon Brando.
Jag har så mycket kvar att göra som artist.
Den svalt eleganta och den som gråter hjärtskärande.
Han bytte image för varje skiva, vilket man inte gjorde ostraffat i Sverige.
Men föräldrarna var skeptiska till sonens framtidsplaner.
- Men pappa ville jag skulle bli akademiker.
Jag har haft drömmar om att erövra världen sedan jag var
Men jag har inga skrupler när det handlar om att få ut det i skivbackarna.
Nummi belönades för bokens skickliga uppbyggnad, med en lekfull blandning av fantastik och låtsad vetenskaplighet i Italo Calvinos och Umberto Ecos anda.
Jag var själv länge övertygad om att jag skulle bli historieforskare, säger Markus Nummi.
- Då slog det mig att här faktiskt fanns en stor möjlighet att manipulera historien.
- Idén att skriva nationernas historia kom med 1800-talets romantik.
Fadern Lassi, en känd poet i Finland, har skymtat i olika biroller.
Den var kvalfull, därom vittnade lägenheten där han hittades.
Nu när allt fler berövats möjligheten att söka sig hit borde vi kunna värna om människovärdet hos dem som redan finns här.
Den här kvinnan får av allt att döma stanna i Sverige.
Därför har modern inga illusioner om sin egen framtid i hemlandet.
Men det tycks mig att saken har flera dimensioner.
Inåt är de mera osäkra och ostrukturerade, och lider av att inte kunna ta hand om sig själva.
dollar i böter att släppa hunden lös på den vinteröde piren ute i Hudsonfloden vid Christopher Street.
New York visar framsidan.
I förra veckan offentliggjorde polisen planer på att placera ut övervakningskameror runt om på olika platser i stan.
Donald M Forst tillsattes redan i höstas, men det är nu de genomgripande förändringarna genomförs.
föll valet på Forst.
" Så skrev jag i en krönika 19/11_1996.
von Sydow vet att det fanns andra skäl för räntan att gå upp just den dagen.
Göran Persson personligen har givit storföretagen makten att med räntehöjningar ta ifrån honom de där
.
I ett försök att imitera trumvirvlar på piano utvecklade han en tidig clusterteknik, spel med knytnävar och armbågar.
" I Charles Ives mogna essäistik finns i faderns anda en distinktion mellan musikens " manner " och " substance ".
I en del passager är tonaliteten sprängd.
En stråkgrupp som placeras off-stage spelar pianissimo en långsamt framskridande diatoniskackordföljd med svävande tonalitet.
år för tidigt.
) som Brahms båda klarinettsonater!
Föreställningen att konstnärligt arbete helst skall bedrivas av svältkonstnärer i vindskupor hör till den europeiska, romantiska mytologin.
Ives tyckte inte om Parkers akademism, men han fick i varje fall lära sig hantverket från grunden.
Det kan ju stämma om man tänker på de båda första symfonierna och den första stråkkvartetten, elevarbeten för Brahmsbeundraren Horatio Parker.
I sin stora, nyutkomna biografi Charles Ives - A Life with Music intar Jan Swafford ett balanserat mellanläge.
Ives var, i motsats till den ortodoxe modernisten, rabiat teknikfientlig.
I all sin halsstarrighet är Ives kompromisslöshet storslagen, inte minst när förödmjukelserna hopade sig, tystnaden och likgiltigheten, publikens kallsinne och kritikens hånfullhet.
Thorsten Flinck Scenografi:
I de diagonalt snörräta raderna av hushållsporslin på golvet ligger tillvarons bräcklighet öppen, för varje steg som människorna tar finns en risk att någonting går sönder.
Willie sjunger så som hon tycker är vackert, barn och vuxen i omärkliga skiftningar.
Det är en nattvardsdukning som förvandlar kyssen Tom ger Willie när de skils till en Judaskyss.
Ingegärd Waaranperä Stark antivåldsfilm för skolan Bertil Mollberger FILM.
- Det är helt orealistiskt att en människa skulle klara så många slag som slagskämparna utdelar i till exempel boxningsfilmen " Rocky ".
-Vi har en lång tradition och vi har alltid fått bra utrymme och sändningstider på SVT.
Programmen måste hela tiden utvecklas.
Tonåringarna har " Bullen " och musikprogram från Växjö, men jag skulle vilja tydliggöra en " hylla " för varje åldersgrupp varje dag, att uppdelningen mellan dem blir tydligare.
Visst snålas det överallt med resurserna, alla är utsatta för neddragningar men vi är mindre drabbade än andra avdelningar.
Jag brukade lyssna på ledsen musik.
Musiken får gärna vara vacker och kanske lite smörig också.
Den blir mest vacker och skimrande och ofarlig.
En massiv vägg av stråkar som tornar upp sig som moln på himlen, rödfärgad av de älskandes sista solnedgång.
För mig har det de senaste
Man ska nog låta bli att ha på sig solglasögon när man spelar.
Det är bara den ansträngda " Summer is here " som antagligen ska låta fjäderlätt, men som känns klumpig, som helt faller utanför ramen.
Donald McAlpine I rollerna:
Baz " Strictly Ballroom " Luhrmann har alltså inte gjort ett slags " Vi vann, sa Markus!
när Romeo och Julia väl möts för första gången har bildbullret dämpats och texten börjar flyga, precis som hos Shakespeare.
Även om han förser det med en berg och dal-bana av filmiskt glitter, banaliteter och associativt underhållande postmodernitet kliver Shakespeares drama oföränderligt starkt, och gripande, av vagnen när färden är slut.
I ena ögonblicket ser den ut som en dagsaktuell politisk kommentar, i andra känns den fullkomligt tidlös.
månader innan kriget i Tjetjenien bröt ut.
En strimma rött invävt i ett svart tyg kan i Lebesjevs skarpa foto glöda som guld.
Den relevanta frågan är inte:
år och uppåt - vacker, tankeväckande och spännande.
Samtidigt finns här utrymme för den njutbara självtillräckligheten hos en ung Robinson Crusoe - eller varför inte en manlig Ronja rövardotter, i harmoni med naturen.
en äldre generation får här sitt lystmäte av indianböcker och John Ford-filmer, en yngre av skönheten och äventyret i revolten - den nödvändiga - mot sakernas tillstånd.
Men skildringen av den famöse Larry Flynts väg från barndomen i Kentuckys fattigkoja, via en kedja gogo-klubbar i Ohio till chef för ett förlagsbygge med den pornografiska herrtidningen Hustler som grundbult - och till sist det fria ordets hjälte är mer än så.
Courtney Loves mångskiftande tolkning av Althea beskriver en ännu mer tragisk kurva.
Han föddes i Strångsjö i Sörmland.
I början av 1980-talet gjorde han en kulturinsats då han uppmärksammade Vikbolandsskalden Helge Wisting och hjälpte honom med radioframträdanden och diktpublicering.
Hans närmaste är barnen Per-Stefan, Ann-Heléne och Torbjörn med familjer.
år sedan.
Mer dramatiskt än så var det alltså inte med den för-svunne Beijbom.
gick över till SAS som redaktör för resenärstidningen Scanorama och handläggare av SAS kultursponsring långpendlade han till Stockholm.
Det är synd att Sverige blivit så sofistikerat att sådana flickor försvunnit.
I våras kom Karl Beijbom äntligen till Hallandsåsen.
DET BETONADE HAN också i en artikel för en tid sedan i RFSU:s tidning Ottar.
Vid Lunds universitet deltog han aktivt i kårlivet.
Ett av Bengt Olof Nilssons stora intressen var heraldik och symbolik, vilket ledde till att han
Under hennes uppväxt flyttade familjen mellan Danmark, Tyskland, Frankrike och Österrike, där man umgicks i de ledande konstnärskretsarna.
Under ett 65-årigt yrkesliv hann hon utföra över
Efter studentexamen vid Försvarets läroverk i Uppsala
för att bland annat tjänstgöra som bataljonschef vid regementet.
Han ägnade stort intresse åt ridsporten, både som ryttare och som föreningsledare.
Inte kan jag, trots vetskapen om vem som betalar min lön, motstå att blanda mig i den bisarra debatten mellan kulturminister Marita Ulvskog och Marieberg/Bonniers, som köpt in sig i TV
.
säsonger gått hade hon utökat den så kallade kändisskaran i Stockholm till säkert det dubbla.
Där frågade hon dessa auktoriteter på kändisskap:
.
RIO DIABLO.
SVT
Han måste fly från polisen och på egen hand försöka reda ut mordfallet för att rentvå sig själv.
" Djävla bög!
Raka frågor kräver raka svar.
Precis som föräldrar vill ha sitt sexliv privat -även inför barnen- så vill barnen ha sitt i fred.
I den rollen vill jag hålla kvar barnet.
" Hånglets ABC " har hon delat in i
- De har en avundsvärd, självklar inställning.
Informationen ska helst berika känslan, men samtidigt måste undervisningen vara konkret.
" Med just sådana frågor började mormödrarna Febe Nilssons och May Engvalls tankar kring det som skulle bli " Kram och kyss.
De fanns inte!
" Bånge ", som ju betyder erektion, visste inte jag vad det var.
Ett annat svek, menar Febe Nilsson, är lärare som försöker genomföra sexualundervisningen alltför objektivt.
Läraren vill att alla barnen ska fråga sina föräldrar hur barn blir till.

Hot eller våld uppger
De tillfrågade uppskattar att
- Jag har många kompisar som började hänga på Docklands när det öppnade, och bara efter någon månad var de helt förändrade och bara pratade om hur häftigt det var med alla droger och vad de skulle ta för något innan de gick ut.
Hur det framtida samarbetet mellan Stockholm, kranskommunerna och övriga städer i Sverige ska kunna gå till diskuteras vid en konferens den 8-9 april.
I runt
Lenita Jällhage
- Jag har jobbat som dörrvakt i
Kroggäst Lina Törneman,
- Som privatperson känner jag mig aldrig orolig på krogen, men däremot när jag jobbar som dörrvakt, men det ingår, man får lön för det.
Kroggäst Michael Wittberg,
Han låg i ett slags framstupa sidoläge i vardagsrummet i sin lägenhet i Huddinge centrum.
I nästa förhör ville hon minnas att de hade varit sams.
Det delvisa medgivanden som mannen och kvinnan gjort tyder dock på att åklagare Maud Pilqvist kan väcka väcka åtal mot de båda i början av mars.
Med tanke på den är hyrorna förbluffande låga.
.
Renoveringarna ska snart sätta i gång och beräknas pågå cirka ett år.

och
- det vill säga förklarat att huset inte behöver bevaras av kulturhistoriska skäl - ämnar stadsbyggnadsnämnden pröva ett nytt grepp:
Det föga uppseendeväckande beslutet fattade länsstyrelsen i går, torsdag, i samband med att polismyndighetens budget och verksamhetsplan fastställdes.
Här ska
I söder där Nacka, söderort, Södertörn och Södertälje ingår får
Han förnekar inte att polisledningens sikte fortfarande är inställt på
befintliga polismästardistrikten och bilden som ges är entydig:
civilanställda inom polisen fick sparken i januari uppstod mängder av hål i polisens verksamhet.
Den ska uppföras våren
De sjunger och läser lagtexter, förbudsskyltar och kontaktannonser.
minuters speltid, har tagit
Lars Epstein I kväll uruppförs tonsättaren Johan Hammerths slagverkskonsert i Berwaldhallen.
Slagverkskonserten låg klar för länge sedan och Johan Hammerth är inne i ett annat orkesterverk nu.
Ögat ska också få sitt.
Helt inne i musiken.
Det blir för mycket att höra sina verk uppföras offentligt.
Det egna språket är viktigt.
- Den har känsloinnehåll, svarar Markus Leoson blixtsnabbt.
Johan Hammerth tillhörde nämligen den inre kretsen kring Zekes bar.
Mest på grund av att hyrorna i Vaxholm höjts långt över riksgenomsnittet de senaste åren.
För hyresgästerna som inte bor nytt blir höjningarna i år
Bland andra har frisören, bagaren och pizzerian haft besök.
En kabel hänger ned över Gudöbroleden men utgör ingen större fara, anser de poliser som inspekterar den.
datorer anmäls stulna från Tidningarnas telegrambyrå på Kungsholmstorg.
män mellan
områden i Sveriges
procent av invånarna i Husby är arbetslösa, bara
- I låginkomstområdena har det vuxit fram påtagligt många " daglediga ", säger Staffan Ivarsson.
Där stöder sig Bo Peterson och övrig SL-expertis på engelska kolleger med erfarenheter från snabbspårvägsutbyggnader i London, Manchester och Sheffield.
.
När det gäller den höga investeringskostnaden och den samhällsekonomiska nyttan konstaterar Bo Peterson att Saltsjöbanan i dag ger en kvot på precis
Honom lyckades männen lura av
Polisen får inte tag på brottslingarna.
Polisen spårar efter tjuven med hund utan att hitta honom.
De hittills uppbundna kostnaderna - utöver eventuella avvecklingskostnader - är
och
Här finns ett uppenbart och kraftigt folkligt motstånd, framför allt i Gröndal, på Stora Essingen och på Alvikssidan.
Då har man emellertid inte tagit med i beräkningen vad som händer under byggtiden.
När de dyra Dennislederna inte blir av kan också pengar från bilavgifterna gå till pendeltågstunneln.
Det märkliga är att det inte finns någon tillfredsställande utredning för alternativet.
verksamheter som gynnar de privilegierade.
till ett IT-projekt som bara riktar sig till gymnasieelever på högskoleförberedande linjer.
Det stod, i DN bland annat, att den ryggmärg som han fick kom från aborterade foster.
Hur kan det här vara etiskt riktigt?
.
Det går att stänga Ignalina omedelbart, eftersom Litauen har andra kraftverk som inte används.
Polen har avbrutit sitt kärnkraftsprogram.
- var lyckat, men ribban följde efter Martin när han redan var nere på den stora mattan.
Hans begynnelsehöjd!
gånger på
utan att vara nära.
mars ), men avstår Finnkampen inomhus i Tammerfors nästa helg.
meter vid DN Games i Globen på torsdagskvällen.
sekunder under sitt rekordtempo från Stuttgart i fjol, då han sprang i mål på
Den lille etiopiern gjorde sig en rejäl hacka på rekordloppet, då han säkrade en bonus på
En annan morot är att ta tillbaka rekordet på
DN Games är med
.
Då låg han
De sista stegen in i mål sprang Gebrselassie med ena armen höjd i en segergest.
Alla förväntar sig något...
meter, som han förlorade till marockanen Salah Hissou i fjol.

Det hade kunnat bli det dubbla om han hoppat hyggligt.
- Beträffande Patrik så vill jag säga att han har gjort väldigt fina resultat i många år.
Oro på många plan.
Ur blågul synpunkt spekuleras det i stället mest om huruvida Trondheim-VM kan bli den sämsta svensk-insatsen genom tiderna i ett OS eller VM.
bästa.
Stämningen är också påtagligt avspänd och gemytlig när landslaget tar emot i sin förläggning i en folkhögskola, några mil utanför VM-orten.
Det går ju inte att komma ifrån det faktum att " Molle " under hela sin långa karriär aldrig lyckats få till en bra tremil i ett stort mästerskap.
Men jag tvivlar på att den regerande VM-kungen från
- Paulsson hade meddelat att han inte stod till förfogande - ett osant besked, avslöjar Axelsson.
Edstedt valdes in i sektionen som ekonomiansvarig
Publiken i Globen gav Mattias Sunneborn en rejäl adrenalinkick vid DN Games på torsdagskvällen, en kick som inspirerade honom att göra sitt livs bästa längdhoppstävling.
Men aldrig tidigare har han gjort en så jämn och bra serie med
Han behöver inte vänta på mätningen för att veta att han hoppat långt.
- Jag är lite överraskad.
decimeter längre krävs klockren plankträff, bra form och en rejäl adrenalinkick.
Hur långt blir det där?
var mediokert för en hoppare av Pedrosos klass.

- Under hela säsongen har vi bara tittat en match framåt.
perioder, trots en svag målvakt i Erik Bergström.
Efter
femmor fick Christan Due-Boje och Thomas Johansson ta steget upp från backplatsen till varsin kedjeplats.
Inga förhastade beslut och inga chansningar.
Bra spelare i respektive lag:
, HV
Men Sverige då?
" Dessa rader kan tjänstgöra som tändvätska för vår kvartett på tremilen.
Jag har slutat att bry mig om spydigheter som " sällskapsresan " när vi åker ut och tävlar.
Lyckas Torgny någorlunda i Trondheim satsar han ytterligare en säsong.
Nu är Mathias oroad över att en dålig tremil kan förstöra hans chanser att få åka
Nu går Vladimir Smirnov till attack mot FIS ( Internationella skidförbundet ) som beordrat blodtester inför varje stort internationellt skidlopp.
Men nu har testerna kommit för att stanna, och för första gången görs tester innan tävlingarna startar.
- Vederbörande stoppas från att delta, säger Gian Franco Kasper, generalsekreterare i FIS.
februari DD-1,
Speedy Guy - B-G Svensson
Nilema Billing är i fin form, men kan komma bort direkt från trånga fjärdespåret.
Acke Bowl - J-I Eriksson
Second To None - B Johansson 5k
Av dem på start ser Counts Pay ut att ha bäst chans.
Smokehills King,
DENNA VECKA har statsminister Göran Persson varit på skidsemester, och finansdepartementet har ihärdigt meddelat att det inte finns några pengar att dela ut till medborgarna.
- Jag har, sa han, till finansministern överlämnat ett idiotsäkert system för att höja statens inkomster.

Naturligtvis har jag tänkt på den saken.
Vinstsummorna på
rader i veckan i stället.
Men de folkvalda har fått inrikta sig på klandret mot kommissionen.
Men jasiffran bedömdes anmärkningsvärt hög.
Nestorn Nils And-rén har likafullt hunnit med en anmärkningsvärt lång insats.
Med viss oartighet mot de
Jarl Hjalmarson ville regeringen komma åt, sedan han bland annat med sin kritik retat upp dåvarande Sovjetledaren Chrustjtjov och fått denne att inställa ett besök i Sverige.
", för att koppla samman affärerna.
Någon idyll rådde dock inte.
Natos förestående utvidgning österut tar gestalt i hennes beslutsamhet.
Märkligt nog gör somliga Madeleine Albright själv till exponent för det som nyss var gömt och oförlöst.
Med sin ofrånkomliga närvaro fäster detta Ryssland uppmärksamheten på det till synes oförenliga.
Samtidigt var det intressant att se hur Madeleine Albright inför sitt möte med ryske utrikesministern Jevgenij Primakov utlovade en ny typ av CFE-förhandlingar om truppreduktioner i Europa land för land och erbjöd Ryssland samarbete i en Nato-rysk brigad för fredsinsatser, modellerad på samverkan i Bosnien.
Madeleine Albright vet i alla fall vad hon vill.
Ingen kan köpa sig fri från grundläggande etiska normer.
PIERRE VINDE Det är med stor förvåning som jag uppmärksammat debatten kring ambassadör Rolf Sohlmans verksamhet inom UD under andra världskriget.
Det ingår i diplomaternas arbetsuppgifter att sammanträffa med företrädare för andra stater oberoende av personliga värderingar.
Men just denna komparativa fördel avser energiuppgörelsen att börja upphäva och vrida bort svensk ekonomi ifrån.
Under en lång period efter den förtida stängningen blir det svårt att undvika lägre sysselsättning än eljest.
politiker ( centralt och lokalt ), facket och berörda företag ( inklusive Industriförbundet?
Som ledning i ett litet utrikeshandelsberoende land borde regeringen i stället för att söka tricksa med våra EU-regler backa upp EU:s åtgärder på näringsfrihetens område genom att stärka både lagstiftning och tillämpningen i medlemsländerna.
Sverige borde tvärtom vid en nedläggning av inhemsk elproduktion ha allt intresse av fri elimport, vare sig elen nu är genererad i olje-, gas- eller kärnkraftsanläggningar bortom den svenska riksdagsmajoritetens verkansområde.
I sista hand går överklagan till EU-domstolen.
Lars Dahl En läkare i Sydsverige kritiseras av socialstyrelsen för att han utan saklig grund anmält en SAS-kapten för att vara olämplig att flyga.
Inte heller hade några andra passagerare hört av sig.
Landstinget står självt för de flesta arbetsskadorna och arbetsolyckorna.
Rapporten speglar en alltmer pressad situation som är likartad för hela landet.
Värst slår nedbemanningen i helgerna.
stel-opererades hon och erbjöds bli sjukpensionär på halvtid.
Personalen har blivit äldre, patienterna också och därför mer vårdkrävande.
Karlshamns AB, som är Sveriges största tillverkare av matolja, tillverkar varje år ca
Företaget har dock inte kunnat erbjuda några alternativ.
Jordbruksminister Annika Åhnberg, som på fredagen intervjuades i radions Ekot, sade att hon för sin del kände större oro för en del livsmedel som vi av gammal vana äter trots att de är farliga för hälsan.
tvingades i konkurs, gällde den bara i Sverige.
kunde han inte längre betala räntorna på sina lån i S-E-Banken.
Men ett nytt vittne intygade att han gav Pehrsson anstånd med räntebetalningen.
mars klockan
miljoner kronor på Jan Pehrsson.
I dag är de anslutna till det upproriska nätverket i landet, har varit i Stockholm och demonstrerat och håller på att bli rikskända sedan ordföranden Erika Pettersson framträtt i TV-programmet " Speciellt ".
- Gång på gång hör man att a-kasseersättningen bör sänkas för att motivera folk att söka jobb, fortsätter hon.
lediga jobb,
Låt företagen betala automatiseringsskatt.
säger Marie-Louise Wedhäll.
- Vänta, jag måste läsa det först.
Detta innebär att kommunen i största möjliga utsträckning bör undvika att flytta avlidna personer.
Det är absolut inte med denna sorts bränsle som regeringen vill ersätta kärnkraften - utan med ren biomassa från skogen.
Större delen av den RT-flis som importeras skeppas över Östersjön till hamnen i Västervik, varifrån den fraktas vidare med lastbil.
Det är fel att importera avfall och ställa till med stora utsläpp samtidigt som det inhemska biobränslet ligger i skogen och ruttnar.
Dessa inköp sker i konflikt med vårt miljöprogram - dels därför att transporterna är för långa, dels därför att askan är så metallhaltig.
år sedan.
Dessa drömmar om vad som kunde ha blivit är en av anledningarna till att så många amerikaner aldrig riktigt kunnat acceptera tanken att både John Kennedy och Martin Luther King, liksom för övrigt presidentbrodern Robert Kennedy, mördades av ensamma utkantsmänniskor med tvivelaktig bakgrund.
års fängelse.
Domaren Brown gav emellertid klartecken för Rays advokater att låta provskjuta vapnet med Rays fingeravtryck eftersom man nu med nya tekniska metoder säkrare kan avgöra om den dödande kulan verkligen kom från detta vapen.
Journalister på plats beskrev honom som svag och blek.
Madeleine Albright och Nato har föreslagit ett gemensamt råd mellan Ryssland och Nato där frågor som nedrustning, kärnvapensäkerhet, ickespridning av vapen och gemensamma fredsoperationer diskuteras och beslutas.
stod och viftade med flaggor och ropade " Vive la France ".
Rumänien har knappast behov av en ny storebror.
Kinas nya ledning har redan ingripit mot några av släktingarna det senaste året, sedan Deng Xiaoping blivit alltför svag för att ha ett ord med i laget.
Mellandottern Deng Nan är vice ordförande i vetenskapsministeriet, en post som hon dock inte anses okvalificerad för.
Den mångårige chefen där, Zhou Guanwu, var nära vän till pappa Deng.
jublande Belgrad-bor firade sent på fredagskvällen oppositionens maktövertagande i den serbiska huvudstaden.
I den slutna omröstningen röstade
Till ny vice borgmästare valdes Milan Bozic i Serbiska förnyelserörelsen SPO och ny kanslichef blev Spasoje Krunic från samma parti.
Därför är det en stor utmaning att styra Belgrad med ytterst liten kassa, påpekade Djindjic.
lärare på Belgrads gator mot universitetsledningen.
Med sin orakelmässiga spalt i en tidskrift, sitt svartfärgade hår och sina svarta kläder tonar hon fram som en skräckinjagande nutidshäxa i en svartlöddrig tvålopera.
Båda paren fick barn som blev dekadenta, vilket diktatorer ofta sägs få.
- Jag var ordförande Maos hund.
Fru Clinton pendlar mellan att modigt ta på sig konkreta politiska uppgifter, gärna inom familje- och vårdområdena, och får då alltid höra att hon inte valts till något sådant.
Älskarinnan vann och har sedan dess utvecklat en korrumperad lyx som liknar Imeldas.
Hade han inte fått sin hjärtattack hade hon kanske stillsamt försvunnit in i bakgrunden igen.
Hon tog tillfälligt tillbaka sitt flicknamn för att denne son, som går på engelsk internatskola, skulle få heta som morfar.
Sri Lankas president Chandrika Kumaratunga är änka efter en mördad politiker och dotter till en mördad premiärministe.
BUKAREST.
Att presidenten låtit gruvarbetare agera polis och klå upp hans meningsmotståndare låg honom särskilt i fatet.
Löften om soppkök för de fattigaste ger en föraning om vilka effekter man väntar.
Så har Pierre Schori något inlindat talat om Natoutvidgningen som olyckligt " framstressad " medan Peterson var öppen i sitt motstånd mot utvidgningen.
Hon är också kritisk till riksdagens öppnare skrivningar om Natoutvidgningen, som hon formellt varit med om att besluta.
Men nog verkade det som han vill vara partiordförande ett tag till, när de närmaste i centerrörelsen firade jubileet med en liten fest på riksdagskansliet.
Olof Johansson kom till festen direkt från ett möte med partiets arbetsutskott, som förbereder stämman i Haparanda i juni.
EU-språket är mångordigt, har Anita Gradin högst motvilligt accepterat under sin tid som EU-kommissionär.
Det som händer är till stora delar negativt.
Man var ense om att den fria rörligheten över gränserna skulle komma att omfatta även brottslighet.
Hon menar att EU:s justitieministrar är dåliga både på att fatta beslut och på att genomföra de beslut man faktiskt enats om.
- Det går att diskutera, säger hon.
Nu kom jag till Wien som precis samma människa som förut, och plötsligt var jag bra.
Det " gafflas och skriks " inom kommissionen.
- Jag var
Och har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
Nu vet han.
ansökningar.
Sedan han
år.
Ytterligare en möjlighet är en extra skatt på övertidsarbete.
Också konkurrensverket granskar prishöjningen efter en anmälan från länsstyrelsen på Gotland.
sjunker till
På de
De svenska lönerna behöver stiga långsammare än lönerna i övriga Europa.
procent.
, där utrymmet fastställdes till
Företagen fick senare betala dyrt för detta, när en starkare krona pressade deras vinstmarginaler hårt.
procent, enligt Ams beräkning.
procent per år.
För svensk del borde denna löneökningstakt som ses som ett " tak " och inte, än en gång, som ett " golv ".
USA bojkottar den jurypanel i världshandelsorganisationen WTO som ska bedöma landets ekonomiska sanktioner mot Kuba.
Den amerikanska reaktionen kom sedan WTO skapat en tremannajury, efter krav från EU, att bedöma USA:s Helms-Burtonlag och andra åtgärder som USA vidtagit mot Kuba.
Att bli stämd till arbetsdomstolen, AD, borde inte göra någon glad.
Enligt avtal ska arbetsgivarna betala
Att summan blev så liten beror på att bara den
Redan innan lagändringen gjordes protesterade SAF och LO gemensamt och varnade för en ökad belastning på både individer och företag.
I en första etapp ska Världsbanken, hos sina
Nedskärningar.
- Vi har nått en " peak ", säger Jan Trädgårdh.
Och så valutanoteringar, med
- Vi som jobbar här är nog alla rädda att hamna i ett alltför tyst rum.

Thorsten Engman
Men det kommer att ta tid.
och
- Det här är ett samarbete som vi har stora förhoppningar på och som kan leda till något riktigt stort om några år, menar Erik Haegerstrand.
Man nämner affärer rörande kraftverket Uri Hydro Power, ett gasturbinprojekt, försäljning av lokomotiv samt ytterligare en kraftstation.

Den nioåriga statsobligationen
kronor medan en dollar hade blivit
kronor till
Rapporten mottogs väl av marknaden.
miljoner kronor.
procent när budet lades.
miljoner kronor (
.
" Vasas " däck ett nygammalt pussel ANDERS ÖHMAN Välvuxen smålandsfura skall bli nya däcksplank på regalskeppet " Vasa ".
Stickbalkar är de mindre smalare balkarna mellan de grövre däckbalkarna.
Däcket har fått utstå många törnar under regalskeppets tid som sjunket vrak.
År
Nu skall de pusslas ihop i ett mönster av korta och långa bitar.
Ett " naturligt " beteende skulle enligt detta synsätt vara bättre även för människorna, men givetvis begränsat, vi skulle inte få gå och bita halsen av motståndare hur som helst.
Den hårt arbetande bondhustrun sätter fram maten och alla är glada på ett naturnära sätt.
En lika mystisk läkare konstaterar att Anna är värddjur för en utrotningshotad art fjärilar, som har tänkt sig att kläckas ur hennes lår.
Det vaktas av hundarna med grinande käftar och sylvassa tänder.
Nog vore det roligare om upplägget inte var så förutsägbart?
Vad enkelt det vore att alltid veta vad man skulle sätta på sig, och att vara säker på att man var Rätt.
Gick fram till en lucka där det fanns personal och ingen kö.
Mannen som satt i knä hade ett pekfinger i näsan, han hade lyckats köra in det hela vägen till första fingerleden.
Vänligt vinkade den magre innehavaren till dem bakom de halvgenomskinliga gardinerna, innan han släckte ljuset i lokalen.
Ett bylte lyftes ut genom fönstret och följdes av en liten, smidig skugglik gestalt som snabbt rann över fönsterkarmen.
procent under en period av
I höstas gick bilarbetarnas fackförening UAW in och organiserade arbetarna och krävde mellan
Ford har dessutom oroats av perspektivet att bli slagträ i en strid mellan UAW och Johnson Control om kollektivavtal.
De tar jobb som svenskarna inte längre ville ha.
Åttiotal, fortsatt uppgång.
.
, krymper Finlands BNP med
På
Trots snabb ekonomisk tillväxt har Finland i dag, näst Spanien, Europas högsta arbetslöshet.
procent, därtill
Vinsten är den högsta någonsin,
mark i månaden.
efter skatt,
Men politikerna då, som vi i Sverige alltid skäller på för att de inte skaffar fram jobb?
På 1960-talet utvidgades verksamheten till gummi och elkablar.
Japansk effektivitet kännetecknar också anläggningen i Nokia, Europas mest effektiva däckfabrik.
På några år har den finska regeringen minskat de offentliga utgifterna med
Nedskärningarna återställde marknadens förtroende för Finland, räntorna sjönk, företagen tordes låna och nyinvestera.
I dag sysselsätter finsk industri
Men de
En ström av besökare kommer varje dag hit och tittar, provar och plockar med sig.
Med bidrag från EU köper man in kassar med konserver, torrfoder, kaffe.
Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg menade i samma inslag att det är en cynisk syn på de arbetslösa, som ger uttryck för att det är de arbetslösas eget fel att de står utanför arbetsmarknaden.
Filosofen och samhällskritikern Erich Fromm skrev
De grundläggande övertygelser vi lever efter ser vi inte.
Jag tycker att det är ovärdigt ett samhälle som Sverige att inte ta vara på de arbetslösa.
" Jag arbetar på att bevara min barnslighet.
Boris Blank ser sig som inplacerad i en lekstuga och syftar helt klart till att underhålla, om så med enkla medel.
Gruppens långa livslängd får också tillskrivas dess kultstatus.
Det var där han fick höra Nordenstams röst.
Brukar de ens nämnas i en och samma mening?
Hennes anti-estetik:
Sherman bär en mask som hon tillverkat speciellt för tagningen och som har generösa hål för ögon, näsborrar och mun.
I Penns händer är Sherman en mask som ingenting döljer, inte ens en grå liten Cindy, och det är en tolkning i linje med Shermans eget fotografiska projekt.
Sven Christer Swahn Bonnier Alba Det är inte matematiken i arkadbågarnas proportioner vi beundrar i ett
Så byggde den seriella tekniken i samlingen " Det " (
Tillsammans bildar dessa rader den avslutande femtonde sonetten.
Det känns som om världen vore doppad i en lagbundenhetens melankoli, en virvelrörelse som aldrig stillnar.
Så fladdrar de förbi i dikt efter dikt:
Ty att betrakta en fjäril är inte bara att spegla sig själv i alla sina fjärilsfärgnyanser och sommarfågelaspekter.
Vem är det som förtrollar detta möte med drag av något fridfullt@ och förljuget och sommarsyner av@ försvunna döda?
- Eyvind Johnson förstod att förtrycket hämtar näring och stödjepunkter djupt inne i individen själv, att det inte primärt handlar om vi och dom eller att bara somliga kan hemfalla åt svek eller medlöperi.
var ett litet oskyldigt land, omgivet av väldiga onda krafter, påpekade Ruth.
Man kan bara vara tacksam för att Eyvind Johnson förmådde förena sin lysande litterära kompetens med social ansvarskänsla.
Partiet lade ner sig självt
års ålder.
" Tyngst väger dock protesten från Carlo Ginzburg, en av Italiens mest kända historiker.
Men Pietrostefani har frivilligt återvänt till Italien för att i solidaritet med Sofri tillbringa resten av livet i fängelse.
förekommer en person som kallas " damen med handsken ".
", kunde man sammanfatta den märkliga utställning som Inga Lovén nu visar hos Gunnar Olsson.
Norges agerande i förhållande till Iran är i själva verket en skamfläck på landets goda rykte.
Men varken hon eller hennes utrikesministrar önskade ställa upp.
Om frivilligt eller av olyckshändelse förblir oklart.
Den intellektuella analysen kom först efteråt, när Primo Levi satte sig att skriva, fortsätter Nissim Momigliano.
ett intensivt intresse för nuet.
Men vad han menar är att den " berättelse " utifrån vilken den moderna konsten definierats som konst nått ett slut, vilket i hans ögon i själva verket innebär en befrielse.
" Danto är en medryckande skribent, uppslagsrik och klar i stilen.
Genom att ställa ut ett massproducerat vardagsföremål på ett galleri visar man inte upp ett konstverk för den estetiskt intresserade betraktaren, utan man formulerar en filosofisk fråga:
Genom fräckheten och genidraget att inte lägga till eller dra ifrån någonting, utan i stället helt enkelt visa upp vad det amerikanska maskineriet självt producerar, lämnar vi konsten som vi kände den bakom oss.
Nu skulle Danto nog betacka sig eftersom han inte ger mycket för psykoanalys och poststrukturalistisk teori, men låt oss ändå skissera Fosters syn.
Ett konstverk är aldrig en gång för alla givet, utan erhåller sin mening genom en retroaktiv process som inbegriper senare konst.
Redan året därpå gjorde Paul Thek sin suveränt frånstötande " Meat Piece with Warhol Brillo Box ", och raden av kommentarer till Warhols box är i dag lång - senast har Rirkrit Tiravanija lyft in boxarna i sina sociala processverk där gästerna aktivt deltar och skapar konsten som ett slags gemensam händelse:
Båda verkar de i gränstrakten mellan kritik och akademisk forskning.
Han behöver ingen teori om pluralism eller retroaktiv verkan för att röra sig fritt mellan tider och genrer.
Four Essays on Beauty ", Art Issues Press.
Romanen har ett dubbelt perspektiv.
De båda händelselinjerna rör sig givetvis mot den knutpunkt där Link och galningen till slut måste mötas.
Ulla Lundqvist Birgitta Carlstedt Genial i sin enkelhet är Anna-Clara Tidholms " Knacka på " -serie för de minsta.
av de sanslöst roliga Nusse-Kuddeböckerna av trion Håkan Jaensson, Arne Norlin och Gunna Grähs.
Mats Wahls drygt
John Scofield gör det enda rätta.
Vad synd för dom.
Men Scofield verkade nöjd och genuint intresserad av att kommunicera, hans ständigt skiftande ansiktsuttryck en spegel av vad som försiggick på scenen.
Sakari Oramo Solist:
Dalayman hade fint stöd av dirigenten Sakari Oramo och violinsolisten Nils-Erik Sparf, tillsammans bildade de en treenighet som strävade mot exakt samma tolkningsideal.
Oramo lyfte fram den uppbrutna strukturen på bekostnad av harmonikens skiftande densitet, varpå han förlorade en hel del av psykologisk spänning.
Hans heavy metal-album, som heter " Pat Boone in a Metal Mood:
Pat Boone skall beredas tillfälle att förklara sig i ett program som heter " Praise the Lord " den
Han glider runt på scenen med ett champagneglas i handen och rappar coolt om vin, kvinnor och sång.
" Juloratoriet ", som inte får äran att tävla i Berlin, är trots sina svagheter flera steg bättre än en rad tävlande filmer.
Delon spelar en författare som inte längre kan skriva men däremot får alla filmens damer att ta av sig samtliga kläder, utom Lauren Bacall som får behålla lite på.
dagar och med en minimal budget kan det inte ursäkta den handfallna regin och ett styltigt manus:
- Easylistening is cool, säger filmens regissör Kevin Allen.
Här avslöjas en händelse som legat i fördold sedan
I övrigt kan nämnas Claude Berris " Lucie Aubrac ", en tunn och omständlig berättelse om ett ungt par i motståndsrörelsen, helt utan laddningen och dramatiken i " Jean de Florette ".
Åtminstone är detta den bistra verkligheten för Sveriges Television och dess barnredaktion.
- Det är urkul att spela för barn igen, säger Brasse Brännström, som på kvällarna är fullt upptagen med farsen " Rakt ner i fickan " på Maximteatern.
Fast jag säger " Miauu " i stället för " Wow " några gånger...
Själv såg jag honom på nära håll i en tredje roll, publicistens.
Kärvheten och sinnet för det komiska gjorde honom också till en mycket underhållande deltagare i sammanträden och vickningar.
Han blev först alldeles tyst och undrade sedan hur jag kunde veta att de just hade beslutat att inrätta en sån tjänst.
Så fort vi tar upp ett problem är det genast ute i dom berörda kretsarna i Köpenhamn.
Härom dagen kom Stockholms tingsrätts dom:
Sovjetresan med bil
, en position han upprätthöll till sin pensionering
Året därpå gav han ut " British Diplomacy and Swedish Politics ", vilket förde fram till 1700-talets senare del och den gustavianska tiden.
miljarderna, extrapengen som likt mytens Särimner ska räcka till mer och mer ju längre diskussionen fortgår:
ryska låtar i vemodig stil.
Jo, det kunde man, men bilden av vad som är ett mirakel ändras, sa prästen och tillade att den gudsbild han tidigare predikat ställer väl höga krav på människorna.
Det var på det hela taget väldigt upprörande.
GILBERT GRAPE ( What's Eating Gilbert Grape?
En dag passerar Becky genom Endora.
Richard Gere, Lauren Hutton, Hector Elizondo.
.

- Tjejen därborta i USA tyckte att jag hade ett kul handle, skrev hon.
Hade hon vackra ögon?
Det fanns en attraktionskraft mellan dem som inte gav vika.
Att jag skulle sätta mig vid just den där datorn och att just det bookmarket skulle ligga uppe.
- Det låter banalt men jag var fartblind av förälskelse.
Tankarna levde sitt eget liv, säger Claes.
- Under måltiden kom den oförklarliga känslan av samhörighet tillbaka.
- Det var den underbaraste månaden i mitt liv.
Claes saknar sin Kate så att det gör ont.
Avståndet är ett problem, därför är ärlighet extra viktig i ett långdistansförhållande.
Vi människor är därför oöverträffade som kommunikationsmedel, säger Claes och loggar ut.
Polismannen driver sin hundförarutbildning via ett privat bolag, en enskild firma som inregistrerades
Uppgifterna bekräftas av Carl Göran Furtenbach, vice VD och Sverigechef på Securitas, och tillika koncernens regionchef i Stockholm.
kronor.
Kontakterna med polismannen har skötts av en avdelningschef vid Svensk Bevakningstjänst.
Mathias bäst bland jämna svenskar Ska det äntligen slå för
Schmeichel kan bli avstängd@ Både danske målvakten Peter Schmeichel i Manchester United och Ian Wright i Arsenal hotas av avstängning och böter efter den privata " vendettan " dem emellan i samband med onsdagens ligamatch i London.

- Det ser ut som om det inte blir några prov i dag, Nu har en hårddisk till en av datorerna kraschat också, informerar Hans Almqvist och slår ut med armen mot tåget, där det står nedsläckt på det kilometerlånga provspåret i den kalla tunneln.
, nätet mellan Farsta strand-Högdalen-Skarpnäck och Hässelby strand har fortfarande trotjänare i drift från tunnelbanans barndom på femtiotalet.
Hela tunnelbanekonceptet vagn
Med svaga ryck ökar stålhjulen farten.
I 2000-hytten döljs kopplingsskåp med anslutningar till tunneltågets drygt 100-talet datorer.
Därmed försenas byggstarten för det nya Eriksdalsbadet i flera månader.
Det är hyresgästföreningen på Södermalm som har överklagat kommunens flyttbeslut.
- Ingen kan väl ha något att invända mot att byggnaden räddas från förstörelse.
stolar i Brommafrågan?
- Bromma nämns i ansökan, men det har ingen betydelse.
Vi har valt formuleringarna mycket noga, säger Arne Rosenlund, ansvarig på OS-kansliet för ansökan.
Torsdagens positiva vindar från IOK- högkvarteret i Lausanne har gett råg i ryggen inför dagen D den 7 mars.
När utvärderingskommittén var i Stockholm under
, Lille
Rom är fortfarande knapp favorit.
Primo Nebiolo, ordförande i Internationella fridrottsförbundet, säger i ett uttalande att omdömet om Rom är bättre än han vågat drömma om och att romarna vet att deras kandidatur är seriös och har tyngd.
Allt kan man spara på, ibland är inte föremålet i sig det viktigaste.
Den kan säkert pryda en vardagsrumsvrå hos någon nostalgiskt lagd fyrtiotalist.
De kostar mellan
.
Tummen upp för OS-budet, säger tidningarna i Kapstaden på fredagen.

- Det är ingen fara före tisdag, onsdag även om det regnar, säger Torbjörn Lundin.
Vintersportkänslan är lika avlägsen som midsommar.
Anders Holmqvist
Från och med torsdag finns ingen prognos för Stockholmstrakten, inte ens preliminär.
Men prognosen från SMHI oroar honom alltså inte nämnvärt.
En solig vinterlovsdag kommer mellan
Hux flux Clownerna Max & Monick underhåller på Mosebacke kl
.
Fri entré.
.
Tankens utveckling Ulf Sandström talar på Fjällgatan
, kl
Kinks & Queens Mixad publik, glamour, läder, lack, show med Blondie på Cavern Club, Kungsholmsgatan
.
, kl
, full fart på Teknorama kl
,
.
Dockor av Harro Siegel i regi av Michael Meschke.
En både ömsint och vildsint komedi i regi av Eva Molin.
OBS!
Sista föreställningen.
Norbert Robles Galleri Cepeda, Erik Dahlbergsgatan
, kl
.
, Roslagens luftvärnskår, Norrtälje, avlöser A
Nu är Britt Mogård författare och krönikör på heltid, skriver gör hon alla veckans dagar.
På glasverandan dricker hon det obligatoriska morgonteet, även när temperaturen är nere på plus
Jag önskar att jag hittade en duktig ornitolog i närheten, du känner ingen?
Britt Mogård säger att hon först nu, på äldre dar, lärt sig att säga nej till det hon inte tycker är roligt.
Nu blev det inget Expo, men på Sjöhistoriska museet vill man ändå uppmärksamma att det i år är
år sedan.
Det första man ser i minneshallen är Amphions akterskepp.
Han är inte det minsta ledsen över att det bara är en bråkdel som visas upp.
- Vi behöver en ny alkohollag.
Bland annat säljer godis-affärer öl, vilket de inte får enligt lagen.
Kari Ljungqvist vill nu att tillståndsplikten som avskaffades när den nuvarande alkohollagen trädde i kraft ska återinföras.
Han är diabetiker.
Akalla
Det går ut ett larm via polisradion.
Den knivhuggna tar sig själv till vårdcentralen, men skickas vidare till sjukhus för att sys.
Åkersberga
".
Skönhetsrådet hade ett gott öga till " Sjöhäxan ", som ansågs förfula området.
Resultatet blev att överklagandet drogs in.
Och utan målsägare anser statsåklagare Nils-Erik Schultz att det blir mycket svårt att bevisa att det över huvud taget varit fråga om människorov.
Mannen i bagageluckan kom från en Söderförort och var enligt DN:s källor " en missbrukartyp, tidigare känd av polisen, men inte i några grövre sammanhang ".
en 26-åring och en 31-åring.
Syd giv, Nord-syd i zonen.
En schimär vilken färg som sitter
Många tvingas nu gå ifrån sina hus eller lägenheter och hamnar i en ekonomisk misär som tvingar dem till socialbidrag.
Vilken grupp i samhället har utsatts för sådan behandling tidigare?
Var finns debatten?
Den tillhörde de sista i Berlin inskrivna reserverna och transporterades med båt längs tyska Östersjökusten för att hindra ryssarna att besätta Helahalvön.
Som ende militärläkare på platsen fick jag ansvaret för de skadade och gjorde de skadade transportabla ända till sent på kvällen.
Om man trodde på det, blev man lurad.
hittar dock inte helt rätt i den praktiska verklighet vi lever i.
Vidare resonerar insändarskribenten om föräldrar som inte har råd att ekipera sina barn i det nyaste och modernaste.

sekunder.
Nu står han här som en segrare, och jösses vad tyst det blev på läktarna när det stod klart att han tagit över föreställningen från Björn Dählie och sensationstrean Thomas Alsgård, sensation därför att det ännu timmar före start var oklart om Alsgård skulle starta.
debuterar jag i Vasaloppet.
Jag hade nu inte ork att hålla Prokurorovs tempo de sista
Vladimir Smirnov, den regerande världsmästaren, blev

- Jag såg också att han satsat på den allra nyaste modellen som hans skidfabrik lanserat.
Försiktiga, TRONDHEIM.
Det brukar sägas att den värsta placeringen i ett stort mästerskap är att komma
Han återfinns nu som
Det gjorde italienaren Pietro Piller Cottrer, som i sista stund kastades in som reserv, men som lyckades köra in som
Samtidigt som Torgny i nästa andetag filoserande konstaterar " att man egentligen borde göra mera som Prokurorov - gå på känsla och våga chansa mer ".
Det inger vissa förhoppningar inför fortsättningen av VM.
Han vinner inte ofta.
procent tror att detta även förekommer i de norska leden.
Kronprinsessan Victoria träffade det svenska tremilslaget efter loppet och sa nästan litet förskräckt.
Mathias Fredriksson är också given.
DN:s tips är att det blir Forsberg som offras och sparas som slutman i stafetten.
Han tyckte inte det kändes kanonbra i kroppen.
:e, Karin Säterkvist
Tjeckiskan Katerina Neumannova tog bronset, vilket visar att inte bara Ryssland och Italien delar på medaljerna på damsidan.
för att sedan avsäga sig platsen i division
mål men han får faktisk se sig rejält slagen av Magnus Lövdahl, Sirius toppforward, som har gjort
DN Europacupen i Väsjöbacken@ ALPINT.
Men tittar man på poängligan så ligger han först på trettonde plats med sina
) Martin Olofsson, Örnsköldsvik,
(
mål av herr Nilsson@ BANDY.
DN I klubbannonsen kan du kostnadsfritt annonsera efter ledare, spelare, utlysa årsmöten och annan information.
Sätra SK F
Lövet IBF söker seriösa innebandyspelare till A- och B-laget i div
.
och tränar på Mossen.
Djurgårdens IF P
Talluddens IBK söker fotbollsspelare till div
mars, båda kl
mars kl
.
Men att kalla 21-åringarna Jeanette Giörtz och Birgitte Lersbryggen för proffs är att ta i, trots att deras kalendrar är lika fullbokade med träningar och matcher som för vilket proffs som helst.
- Vi ville utvecklas och innebandyn och ishockeyn är mycket bättre i Sverige, tycker Jeanette.
I ishockey jagar man SM-guld med FOC Farsta.
Då tvingas tjejerna välja, att vara i Albyhallen samtidigt som man är i FC-hallen är liksom omöjligt.
- Jag har ett kontrakt på ett plus ett år.
Jag tror att Hammarby måste spela i elitserien
Så fort man inte känner igen sig, så fort det börjar skita sig, då har vi fallit ihop.
Med största säkerhet kommer jag att stanna kvar i Stockholm oavsett vad som händer med bandyn.
På fredagen ringde den svenske stjärntränaren upp Blackburn Rovers ägare Jack Walker och berättade att han stannar kvar i Italien.
Enligt uppgift till en summa av
.
Parterna har inte kunnat komma överens.
Enligt Larsson har franska TF
Att det holländska företaget läggs ned är inte konstigt.
- Vi får se.
På fredagen ringde den svenske stjärntränaren upp Blackburn Rovers ägare Jack Walker och berättade att han stannar kvar i Italien.
miljoner kronor.
Han ledde laget till italiensk cupseger
Ålborg inledde bäst och hade ett friläge, men där Magnus Hedman visade att formen hänger i sedan den lyckade landslagsdebuten i Bangkok, berättar tränaren Erik Hamrén.
Det står nu också klart att rutinerade Patrick Englund inte hinner bli spelklar från sin knäoperation till matcherna mot Barcelona.
Elitserien, damer:
Tureberg-UKBK, Brännkyrkahallen kl
Västerled-Brännkyrka, Löthallen kl
Café Opera/Djursholm-Råsunda, Enebybergs IP kl
Div
Tellus-HK V/H. H3MN:
Elit norra:
Div
februari DD-1,
Opal Run - Ö Kihlström
Majann Käll är i sitt livs form.

Micke Matess -
Då blev han dock utkörd efter
Majann Käll,
Lopp
Agadir har fin kapacitet och ses med stor chans.
m.
.

Ranken:
Night Noon - S McCann
Ranken:
Thriller - M Richardson B 59_3 Steam - O Kröjsfeldt B
Ranken:
Domaren Martin Bodahams, samt polisens rapporter, avgör hur F.A. dömer i ärendet.
Denna har haft svårt att ta en ordinarie plats på sistone, men uppges nu vara fotskadad.
Talon var angelägen om att de skulle slå sig ner och bli bofasta.
Han betraktas som en av Kanadas grundare.
.
gånger, vattengympat
Simmat har hon gjort i Tibblebadet nära hemmet och på kvällstider.
ynka veckor.
Kristina får veta att cirka
Hon är stolt över att hon inte ätit en enda semla trots att fettisdagen är passerad.
Kristina trivs bra med sitt jobb, men ännu bättre var det på hennes förra arbetsplats.
watt är lämplig belastning och Kristina cyklar till en arbetspuls på
Helst ska man inte väga sig utan titta sig i spegeln, säger Karin.
Det ska vara ljust när du kissat, det är tecken på att du druckit mycket.
Därför blev jag glad när jag redan för många år sedan lärde mig att helammade spädbarn inte behöver någon extra vätska hur varmt vädret än är.
Och jag vet att massor av oroliga mammor varje sommar, när värmeböjorna kommer, frågar barnhälsovården om det här.
( Brist på vissa vitaminer kan göra oss trötta.
Den är lättmanipulerad, det kan räcka att gurgla sig för att släcka den.
Turisterna är den främsta inkomstkällan och för vår räkning samlas fröer.
Jag slipper dock straff för mitt brott begånget av okunnighet.
( Men den som bott i Norge och flyttar till Sverige får ta med alla sina privata krukväxter ).
Vi kunde åka uppför utan stavar eftersom dessa stod i backen som slalompinnar, vi kunde hoppa högt, spåra och göra lappkast, staka fram på en skida, åka flera kompisar på samma par...
Det är så vackert på skidor.
I
Hela kursen, ett par timmar åt gången vid
Leken ska ge förmåga att röra sig på skidor och insikt om hur roligt och enkelt det är.
I Nordamerika har vågen varit särskilt stark.

Snarare är det prestigevärdet och den långa listan på komfortutrustning som lockar.
Föraren tvingas passa bilen hela tiden vilket kan vara tröttande under långa turer.
km/tim på knappt
Land Cruiser, som har en mindre motor, klarar sig bättre med en förbrukning på

Och det är väl inte för skog och obanad terräng som de här bilarna främst är avsedda, snarare som kraftfullt dragfordon på dåliga grusvägar och leriga stallplaner.
Åtminstone om statistiken får råda.
Att så många husägare har valt el som uppvärmningsalternativ har hittills uppskattats av de myndigheter som letar alternativ till att förstärka Sveriges finanser.
öre per kilowatt.
Och som grädde på moset har alla kostnader och skatter belagts med högsta moms.
Den svenske hovmålarens verk räknas som en av museets dyrgripar.
En del drog sig i det längsta för att skiljas från sina vänner.
.
blev små nallebjörnar populära modetillbehör och smycken.
I inget land dricks det så mycket amerikanskt vin per invånare som här.
På
I dag behärskar Gallo hela registret, även om basen fortfarande är publikfriande viner med eldig alkohol och ett uns druvsötma som gemensam nämnare.
kr ) och
Men även de billigare kan vara värda en närmare provsmakning.
Vintipset Vita torra
Gallo Ruby Cabernet.
Nr
Lerans varma färg och struktur tilltalar ögat och gör behov av ytterkruka minimalt.
Men om rötterna växt ut genom bottenhålet måste krukan offras.
Småsten kan också duga bra.
Alla växter behöver inte planteras om varje år utan nöjer sig med att det översta jordlagret byts ut.
De flesta faller för den dubbla doftande Monte Carlo som i många år nu legat etta på tulpanernas
En annan tulpantrend inleddes förra året då papegojtulpanen växte i populäritet.
Christina Uby Liturgiskt lila är
optimister som gör entré.
Personalen ska få söka förutsättningslöst till alla tjänster i den nya banken.
Ytterligare
anställda.
Ord som ventilerats via mediernna medan Bo Dockered nästa sekund träffat Sparbankens ordförande Göran Collert över en bit mat.
Därtill har utvecklingen på bankmarknaden - med sparprodukter, betalkort, Internet och planer kring EMU gått snabbare än vad någon kunnat drömma om.
Inför skapandet av FS-banken räknar Bo Söderberg och Reinhold Geijer med kostnadsbesparingar på minst
kunderna.
miljarder kronor i hypotekslån, motsvarande en marknadsandel på
Därmed kan fusionsarbetet delas upp på
I veckan presenterades ett förslag till samgående mellan Föreningsbanken och Sparbanken Sverige på den redan koncentrerade svenska bankmarknaden.
Affären kommer dessutom att genomföras även om NCC inte skulle få in
Notera fackens inställning till affären Föreningsbanken Sparbanken Sverige som drar bort minst
i storlek i Europa, bara fjärdedelen så stort som de största bolagen.
De flesta tror också att Skanska vill sälja sin majoritetspost i JM, som har ungefär
Även geografiskt är överlappningen liten.
En reaktion från Siab är ändå " tack och lov för att det inte var ett samgående med Peab ".
Visserligen är även den delen av den svenska byggmarknaden mycket pressad även under de kommande åren, men det är ändå här som det största hoppet om tillväxt finns ( då från en extremt låg nivå jämfört med byggandet fram till början av 1990-talet ).
Sådana exempel är de baltiska staterna, Mellanöstern - där svenska byggbolag har en lång historia, och Sydostastien.
kronor eller
stora i branschen.
På det nya FS-kontoret kommer kunderna att möta samma gamla personal, med skillnad att de erbjuds fler produkter och bättre service.
Bo Söderberg är optimist, reklamkampanjen mot Stadshypoteks kunder under december månad gav banken
- Övertagandet kommer att ske på samma principer som fusionsarbetet i sin helhet.
Nå, nu var den första av industridepartementets och OECD:s
Det är ofta svårt att få gäster att fatta att de ska ge sig av.
miljoner och marknaden blev opasslig.
I så fall kan det vara klokt att välja en bindningstid som täcker in både riksdagsvalet
Susi Schwartz Jag köpte en bostadsrätt för
och skatten är cirka
är mina inkomster högre.
kr per år.
Det innebär att du måste utnyttja
Du kommer att få tillbaka beloppet som överskjutande skatt.
Eftersom du inte är arvsberättigad efter testator beror din situation på hur innehållet i testamentet är utformat.
NE Ett eller flera äktenskapsförord " annulleras " genom att man upprättar ett helt nytt äktenskapsförord.
Kanske är arbetsgivaren bara okunnig om vilka regler som gäller.
- De allra flesta löntagare omfattas av någon kompletterande pensionsförsäkring.
Om lönen ligger på
Och spekulationerna om att S-E-Banken och Nordbanken ska förenas på något sätt fortsätter.
Flertalet nya banker har gått in för att locka kunder med bra sparräntor.
procent av de tillfrågade sa sig ha valt Postbanken på grund av reklamen.
- Det måste nog betraktas som en rimlig kannibalisering, kommenterar Hans Benndorf.
Trenden bland storbankerna att ta ut avgifter för allt fler banktjänster har bestått ett par år.
I gengäld kan deras kunder tvingas betala upp till
Som DN tidigare visat kostar det allt mer för vanliga bankkunder att använda de pengar som han eller hon har på banken.
Samtidigt passade banken på att avgiftsbelägga även användande av Privatgirot.
miljoner Plus- och Förmånskunder som får känna av skärpta regler.
Som högst ligger avgiften på
kr per betalningsorder.
kr.
Men så behöver det inte vara om mer resurser satsas på att även utbilda handläggarna på de statliga och regionala myndigheter som den nya företagaren tvingas kommunicera med.
- Byråkraterna har missuppfattat sin roll.
En omfattande lobbying och bra kontakter är ibland enda chansen.
Vi får bra betalt och utbildning och man känner sig som en del av " familjen ".
inlämnade förslag, drygt ett förslag per anställd.
Det vet medarbetarna och det hoppas jag sporrar dem, säger Lena-Maria Lundberg.
personer.
Målet är att utbildning ska bli en naturlig del av det dagliga arbetet.
Och varför?
Om det vore det skulle maskinerna bara ha en on/off-knapp och en in- och -avspelningsknapp.
Vanligtvis kallar man in konsulthjälp.
Jag är helt övertygad om att en god konsult vet varför han/hon vill åta sig uppdraget - för att man verkligen vill göra något gott.
veckors produktträning på företaget ), när han säger att företaget snarare verkar vara ett forsknings- och utvecklingsinstitut än ett tillverkande företag.
Det gällde bara att använda sin fantasi och inte de regler som vi trodde gällde.
av problemen.
Jag undrar vad professionella historiker tänker om dylika omdömen om deras vetenskapliga disciplin.
Denna utveckling vill väl mycket få se bli verklighet, att vi inte kan enas om vad som faktiskt har hänt, vems eventuella skuld eller heroism vi borde se, att vi ständigt käbblar, likt de svenska nationella politikerna under 1990-talet om den ekonomisk-politiska utvecklingen?
Bor de ihop med någon?
Alla behöver försäkringar mot oförutsedda olyckor, och en pension om de från statsfinansiell synpunkt lever för länge.
) Den viktiga skillnaden ligger på ett annat plan.
Det politiska beslutet är nämligen aldrig civilrättsligt bindande.
En diskussion om djurs rättigheter hänger i luften om den inte också behandlar människans rätt eller rättigheter.
En djurens rätt kan knappast grundas på en liknande politisk process.
Särskilda försöksdjursnämnder ser numera till att forskarna inte i onödan plågar djur.
Den som menar att djur inte får dödas bör nog vara beredd att måla upp ett scenario av hur världen i så fall skulle gestalta sig.
Samtidigt säjer oss vårt samvete att man inte kan behandla djur hur som helst.
P C Jersild är gästförfattare vid Uppsala universitet.
Staten skulle med sina skatter näst intill ha konfiskerat företaget vid ett arvsskifte ( om inte löntagarfonderna i Rudolf Meidners första version hunnit före ).
ägaren måste först betala inkomstskatt på de pengar han sedan måste leverera in i förmögenhetsskatt.
procent av marknadsvärdet.
Vilket är huvudmotivet för denna konfiskatoriska skatt?
Det höga risktagandet kräver en hygglig chans till vinst, och en riskpremie i beskattningen.
Staten behandlar här olika företagare helt godtyckligt.
Kvar vid sidan av Kohl ( hur länge?
President Jiang Zemin saknar Dengs politiska resning och profil.
Några har ändå inte gett upp hoppet att den gamle Yang Shangkun ska träda fram och rehabilitera reformmannen före alla andra, Zhao Ziyang.
I detta avseende välkomnar vi de beslut som nyligen fattats i Sverige att ge uppehållstillstånd med konventionsstatus för bosnier som kommer från minoritetsområden.
Man gjorde med andra ord som Sverige som redan från början gav permanent uppehållstillstånd för cirka
DN DEBATT
Allt det lät ana att en ny era av förnuft och företagartro stod för dörren.
Den så kallade värnskatten, som försämrat kalkylen för utbildning och kompetens, riskerar att permanentas.
Vill Sveriges regering att Sverige skall vara ett land av blomstrande och växande företag, då duger inte ord, symposier och kampanjer längre.
år på Österåkersanstalten, varav
frivårdsdistrikt ska slås ihop till en myndighet och en sådan centralbyråkrati vill AnnBritt Grünewald inte vara med om.
Hon är efterfrågad som föredragshållare och har uppdrag inom Rädda Barnen, i början av april ger hon ut en bok, sitt testamente till kriminalvården, och i veckan blev hon ordförande i stiftelsen Kvinnoforum.

Hela processen till att djupförvaret utses och byggs beräknas pågå till cirka år
år då bränsleavfallet ska tas emot i anläggningen.
När Norrbottens-Kuriren frågade
av
Olyckan inträffade på fredagseftermiddagen.
De trodde att planet bara kört över något, och visste inte att vingen var skadad förrän planet kört ut på startbanan.
passagerarna hade lämnat planet.
Mario Clementi var inte hemma i Stockholm förrän på lördagsförmiddagen, efter en omväg med hotellövernattning i Zürich.
Efter nästan
Han delade ut flygblad och uppger att han arresterats
" Endast i yttersta undantagsfall, när det till exempel konstateras att den som har en flyktingförklaring obehindrat besökt det land från vilket han anser sig vara flykting, får domstolen anledning att göra en egen prövning av flyktingskapet ", skriver RÅ.
Om utvisningsbeslutet upphävs får han med all sannolikhet ett längre fängelsestraff än ett år.
Det är Norrköpingsbon som dömts.

Mot ytterligare
är svenska; de som utför övergreppen har identifierats och dömts.
I dag är produktion och spridning av barnpornografi förbjudna.
månader före valet, måste sittande riksdag besluta senast i december.
I stället går utredarna på
Den breda allmänhetens avsky väcktes när Rapport
Om en film med utgivare dyker upp i framtiden blir den bara straffbar för utgivaren.
Förespråkarna framhåller att ingen hittats som är tryckt efter 1970-talet.
av högsta domstolen skyldig till koppleri - inte tryckfrihetsbrott.
Även innehav av barnporr i tryckt skrift förbjuds.
mobiltelefoner stöldanmäldes i Sverige under förra året.
Om GSM-telefonen sedan stöldanmäls så svartlistas telefonen med det spärrade IMEI-numret i CEIR-registret och blir obrukbar även utanför Sverige.

Kenta har redan börjat nedräkningen.
år som jag inte lyckats leva upp till, säger Kenta.
Det var mycket länge sedan som hans pappa försvann utom synhåll och morsan vill han inte ha något att göra med:
- Nu måste Kenta ta ansvaret själv, säger hon.
Och sedan?
).
Frivården får hand om den elektroniska övervakningen via fotboja.
procent lider av dyslexi, konstaterade psykiatriprofessorn Sten Levander nyligen.
I dag är stämningarna djupt pessimistiska.
Regeringen i Söul har insett att Sydkorea, trots det senaste decenniets snabba ekonomiska tillväxt, inte har råd med en snabb återförening.
Inte ens i dag överger man det omhuldade krigsscenariot för en diskussion om hur ett fattigt folk ska hjälpas till överlevnad.
Han hittades döende mitt i natten med
Han hör hemma i Magdeburgs extremhögerkretsar.
Polischefen bagatelliserade händelsen och skyllde på " en olycklig blandning av sol och alkohol.
Under lördagens demonstration kom det till mindre skärmytslingar mellan polis och demonstranter.
Angreppen sker blixtsnabbt och upptäcks sällan eller aldrig av besättningen och passagerarna.
Vittnesuppgifter gör gällande att ett brittiskt Sea Harrier-plan senare landade med skador på flygplatsen i Tromsø, vilket ska ha tystats ned.
Massor av folk samlades i provinshuvudstaden Chengdu i Dengs hemprovins Sichuan och lade kransar på torget.
Den protesten slogs ner med arméns stridsvagnar och automatgevär - med Dengs goda minne.
De
Choe Kwang rankades som nummer
President Kim Jong-Il har ännu inte tagit över alla nyckelposter efter sin far diktatorn Kim Il-Sung, som avled för snart
Hans avhopp utlöste bland annat ett bittert ordkrig vid stilleståndslinjen mellan Nord och Syd, som brukar betraktas som om inte den sista, så i varje fall den mest påtagliga resten av kalla kriget.
dömdes felaktigt för mordet på ett tidningsbud, 13-årige Carl Bridgewater, och kallas sedan dess " Bridgewater Three " på tidningsengelska.
Pat Molloy förhördes hårdhänt.
Genom att använda Esda hittade försvarsadvokaterna spår på ett papper av den förfalskade bekännelsen, och därmed kollapsade fallet.
Krönika/Christian Palme, Hani i Hoti ( Albanien ) Norr om Shkodra tätnar välståndet.
Sedan mer än ett år är sanktionerna mot Serbien och Montenegro borta.
Och Vefas band till president Sali Berisha och Demokratiska partiet är heller ingen hemlighet.
kilometer bort över sundet, som ger de stora förtjänsterna.
liknande möten.
Armén ska enligt Kalima ha gått till motangrepp med helikoptrar och kanonbåtar och dödat ett antal rebeller.
Uppgifter om en baltisk Östersjöflotta ( Baltron ) under tyskt kommando och med svensk medverkan blev ett givet irritationsmoment under nye försvarsministern Björn von Sydows första utlandsbesök - till Natolandet Tyskland i veckan.
skall den vara färdigtrimmad för att verka självständigt.
Varje land har endast få fartyg och ringa möjligheter att skaffa egna flottor.
För balterna är det dock politiskt viktigt att " kunna visa Baltronflagg " snart.
Till Vilnius kom samtliga Östersjöstater samt britterna, amerikanerna, Nato och ryssarna; samma länderkrets med undantag för Ryssland, som varit tillskyndare av Baltbat.
EG-tanken har han ingenting emot, förklarar han och hoppas att hans uppfattning skall gå att förena med kristdemokraternas politik.
Det är Mönsterås kommunalråd Roland Åkesson, som håvat in
Jag är rädd för att det blir för dyrt.
procent precis som genomsnittet i landet.
Mönsterås kommun ligger mellan Oskarhamn och Kalmar.
Roland Åkesson och centerledningen i Mönsterås är nöjda med centerpartiets samarbete med regeringen.
Min syn på saken är att vi sköter kommunen som ett företag, säger Weine Nilsson.
jämför med vad medborgarna i valet tyckte att de skulle ha.
Det blir som Åkesson vill.
Visserligen bara för en symbolisk krona.
På Kommunförbundet är man inte särskilt tilltalad av tanken.
motionerade vänsterpartisten Inga Lantz om en " allmän social grundförsäkring ", som också skulle omfatta socialbidragen.
Synd att han inte kom på det här när han satt i regeringen.
Det blir knepigt för dem som behöver stöd att gå mellan socialbyrån och försäkringskassan.
Hos dig inne i Stockholm, där det inte finns någon hyfs, vill varenda liten skit som nyss halkat in på jobbet sitta på chefens stol.
" I stackars Morris hjärna far
Ett enda ynka misstag, skriket kvävs till en giftig väsning, och du är historia.
Mot slutet av den sista natten rätar Saragon och Morris nöjt på ryggarna.
" Saragon gråter, hur?
Och jag är Gross, tillägger den andre, tillsammans är vi Gross & Gross!
Morris!
Ni blir kvar här, skriker den överordnade från biltaket med solen i ryggen, tills vi fångar den här smutsige skurken Morris!
Sedan dess har Morris aldrig haft något för sig med en kvinna.
gallskriker Gregorius åt Chefen, vad för slags anställda har du?
För att undvika vidare skam, säger Gross.
Många år senare ringer Chefens son den persiska änkan för att lösa gåtan, ställa en midnattsfråga.
" Eftersom de omfattande undersökningarna aldrig nådde fram till något resultat, kan jag härmed meddela att alla de anonyma breven skrevs av mig, Morris.
Döm om min förvåning när jag får höra att Tjorven inte kommer att vara med på en enda bildskärm, än mindre i någon monter.
Den var tvåsitsig och hade en lastkapacitet på
ROLF BROBERG Fotografen Roger Argenius mötte denna Tjorven i en skogsdunge i Årsta; givetvis avregistrerad, dumpad, långt från de framgångsvägar som en gång spåddes henne.
Men inom henne fanns nån bisarr önskan att få återuppleva tiden, fast som den medelålders kvinna hon var nu.
Om hon nu skulle gå
Sen gick hon ut i köket och luggade mamman som var flickans mamma, men också hennes.
Sa inget.
Tidningen har låtit undersöka vad svenska ingenjörer och tekniker anser i frågan.
Så avslöjar senaste numret att naturvårdsverkets larm för ett tag sedan om den " livsfarliga " vedeldningen byggde på felaktiga siffror.
- Det finns en kåsör i Dagens Nyheter som jag tycker väldigt mycket om, Bengt Ohlsson heter han, han tyckte inte heller om den, berättade hon och mannen såg lite nöjdare ut.
De framstår ju som väldigt löjliga.
frågade hon.
Den var väl bra då!

stycken som anmält sig till de
Här finns dagisfröknar, sjuksköterskor, en pensionerad ekonomidirektör, en revisor.
Prestige vill de inte höra talas om.
Men den ger också träning, för armmusklerna, åt höfterna och av balansen.
- Vi frågade runt bland några
De flesta hade satsat på valla för
Det här var hennes sista lopp för denna säsong men det lät som om det var hennes sista - för alltid.
Dansens hus Koreografi:
I Mats Eks tolkning står Törnrosa utanför den starka gemenskapen mellan föräldrarna och Vanessa de Ligniére förvandlar den söta prinsessan till en argsint, revolterande tonåring som kastas mellan medelklasskonvenansen och lockelsen hos injektionsnålen som förvandlar henne till en zoombie.
Den tidvis okänsliga ljussättningen får tyvärr dansarna att emellanåt se ut som vandrande vålnader.
).
Aldrig är alla rummen städade samtidigt.
Tyke L Tykesson och Björn Magnusson Staaf, arkitekt respektive arkeolog, har gjort en utförlig sammanställning av arkitekturen i Malmö under industrialismens framväxt, fram till
Ofta har självhatet, flykten och upproret uppmärksammats mest.
Jo att allt är bättre borta.
Försoning är att inse sanningen, och inte hymla med dess följder.
Internationellt sett är han en relativ nykomling, men som filmare är han en veteran.
Men Bodrov var inte nöjd.
- Filmen spelades in i en by i Dagestan, Tjetjeniens grannrepublik, berättar Bodrov.
Denne hoppas kunna utväxla dem mot sin son, som är ryssarnas fånge.
Det var precis som jag tänkt mig, till och med huset såg ut som i vårt manus.
Det gick bra.
Och arbetet med Susanna Mekralieva var en sällsam upplevelse, berättar han.
Hantverket kan jag.
olagligt försök att fly ut ur landet.
företrädesvis med kvinnor.
Om Helen Zahavi faktiskt lyckades få en att reagera mot de osynliga regler som varje kvinna i rent självförsvar har lärt sig att lyda i det offentliga rummet, så stryker Gaby Hauptmann världen medhårs:
En omedveten blick som liknar kolonialistens bild av " infödingen "; en lägre stående som skulle civiliseras, göras duglig till att fungera i ett ekonomiskt system?
miljoner med invandrarbakgrund känner ( eller tycker, eller vill ) si eller så...
Det gör cirka
Jo, detta:
års upplaga av invandrarverkets statistiska fickpocket " På tal om invandrare " bör ha reagerat över det senaste, närmast motbjudande inslaget:
exempel.
) När Jabar Amin hävdar att en femtedel, det vill säga " invandrarbefolkningen ", skulle vara utesluten från den politiska arenan, så börjar vi smygande närma oss idén om
I Expressen kan man något senare (
miljoner ) med en alldeles egen reklambyrå som bara riktar sig till " dem ".
Här görs alltså " svenskar " till det arbetande folket och " invandrarna " till det parasiterande; dikotomin är fullbordad.
I Norge är påskekrim ett begrepp sedan många år.
Gör som norrmännen - lägg en deckare i påskägget!
Redan
Men det är som sagt i Tyskland.
bilder ur en samling med
Eller är den bara ett spel för kameran?
Just där har det alltid skurit sig inom fotografin.
Och där tiden om och om igen slutar efter en sekund.
.
döden och kärleken.
Jaskoviak känner sig inte särskilt hemma i skogen, trots att hon är uppväxt där.
Dessutom bodde min pappa på andra sidan havet, säger Pamela.
procent i konstnärskapet.
Jag minns att jag gick omkring i feber i flera veckor när jag läste den.
Mötet med andra unga skrivande människor på den uppländska slätten var på många sätt omvälvande för Jaskoviak.
Samtidigt kan man höra Pamelas släpiga, nasala göteborgska när man läser den, och då upptäcker man strax den underförstådda ironin.
bara några månader efter det att hon hade debuterat, och hennes senaste diktsamling innehåller inte lika många referenser till ytan och populärkulturen.
, har hon emellertid reviderat denna uppfattning.
Så vad gnällde MacDonald för?
Från att köpet ska ge ett " långt liv och lycka " med " verkliga vänner och rejäla grannar " till att det i husen använda cypressvirket är det mest vattenresistenta och:
Ingen funkis och inga influenser av USA:s store modernist Frank Lloyd Wright.
Artikeln är undertecknad Abdul-Hadi, en gåtfull men respekterad främling i den franska huvudstadens intellektuella liv.
Det var Emile Bernard som väckt Aguélis intresse för det orientaliska ornamentet och rekommenderat honom att läsa " The Grammar of Ornament ", en gigantisk encyklopedi över den dekorativa konsten, sammanställd av Owen Jones och utgiven i London
utställningar i Stockholm just nu - Kjell Strandqvists på Galerie Aronowitsch och Göran von Matérns på Galerie Blanche - svarar otvetydigt ja på den frågan.
Vad är en enhet?
Det var en gång en folkmusiktrio som spelade svensk spelmansmusik till en teaterföreställning.
- Hedningarna är en grupp som ibland spelar mer instrumentalt och ibland har
Ulf Ivarsson har dessutom upphöjts till fjärde ständig medlem.
Man skapar ett tillstånd, snarare än att spela
Jojk är väsensskild från vanlig sång, Wimme jojkar inte om vargen och björnen, han jojkar vargen och björnen.
- Det finns beröringspunkter mellan den tretaktsmusik som vi spelar och flamenco, säger Björn Tollin.
- Det här är början på en helt ny båge, säger Totte Mattsson.
Den hypernervösa musikkanalen på dekis har lekt Sifo och gett sig ut på sensationsjakt i projektet " Turned on Europe " -
procent av de europeiska kidsen skulle ha skyddat
Södra teatern Verk:
Musiken lever.
Plus tonsättarens durkdrivna ensembleteknik och förmåga att med några penndrag dra upp stämningar.
Hon borde dock ta sig en funderare när hon upptäcker att det ges
" Muntra fruarna i Windsor " kommer dock i och med höstsäsongens start upp på Operans stora scen.
Hans föräldrar och småsyskon var döda.
Filmen om Emerich Roth premiärvisades i Stadshuset inför ett gäng rätt så skamsna borgarråd.
Men den ersätter inte de meningsutbyten han vill och alltid åstadkommer under parollen " Stoppa våldet, agera medmänskligt!
Markus Leoson Verk av:
Hammerths musik byggs upp av små figurer, som bestämmer ordningen på ett sätt som riskerar att leda till stagnation.
Älvsborgsteatern i Lextorpkyrkans församlingssal, Trollhättan Regi:
Föreställningen ingår i ett paket som levereras i samarbete med Rädda Barnen, och som innehåller både för- och eftersnack.
Det tror jag är synd, och att oroa sig i onödan.
Mikael Löfgren Mikael Löfgren " Rezas resa ".
Hans mer eller mindre försvenskade barn försöker få pappan att ge upp teatertankarna:
Det finns värre kriser än den svenska.
Det påminner om de unga finländska arkitekternas ribbade ateljé/bastu som i höstas belönades på biennalen i Venedig.
Chiqui Mattsons inhopp som samordnare av den svenska marknadens guldkorn - senast i ett hörn av Eccos tapeter - visar på vad personlig hållning ger.
rummet som vilar i naturfärger, kontinental vinröd dekorfärg till vita möbler eller ungdomligt djärva färger och så Larssonskt färgstarkt i köket som en lans mot svenska folkets fixering vid vitt, enligt en Sifo-undersökning om våra köksskåp och väggar.
Chevrells ringar och manschettknappar med diskret chipsdekor är behållningen för min del.
Uppbyggnaden påminner i festlighet om den mexikanska keramiska folkkonsten, även om det är mer venetianskt handlag i användningen av glaset.
Tommy Glans Kostym:
Det går mörka stråk av förvirring, våld och ensamhet genom uppsättningen.
Manligheten är det inget fel på.
Hennes kammarpigor signalerar med nakna bröst den oförlösta kåthet som tycks ha stigit alla åt huvudet i detta Illyrien.
Innehållslös som en gammal rutten fågelholk med det långa, lingula håret hängande ner över axlarna överraskar han gång på gång med en spetsig humor.
Bortom den finns den verkliga kärleken.
Fram till
var han fortfarande anställd i styrelsen fram till
Med sina gedigna kunskaper och sin erfarenhet i förening med en klar blick för nyheter och förändringar i tid och samhälle var han här en stor tillgång.
Under sina
Det är ingen överdrift att påstå att Thomas Blomqvist övertalade många av sina vänner att bli operaintresserade.
I morgon, måndag, fyller hon
- I lärarkåren här på skolan är de flesta i min ålder.
- Problemet med skolan i dag är att skolminister Ylva Johansson tror att alla elever är exakt lika begåvade och att alla skall dömas efter samma mall.
Eva Soelberg körade och spelade bas och Margareta Stark spelade keyboard.
Jag varvade modellandet med universitetsstudier i fonetik, tyska, engelska, pedagogik och konstvetenskap.
Man lärde sig snabbt.
tanter.
För då vill kulta, hippa och snygga Plommonstjejerna ha första tjing som förband igen!
Personuppgifter som tavlorna inte ger plats för bör, som tidigare nämnts, tas upp för sig i en pärm eller ett kartotek i alfabetisk namnordning.
I samband med en anhållan om uppskov med militärtjänstgöring intygar professor Svedberg att Birger Bäcklunds insatser i sammanhanget är mycket väsentliga - han kallas där " en synnerligen skicklig organisk kemist och experimentator ".
Vid forskningslaboratoriet ledde Birger Bäcklund organisk-kemiska undersökningar och utvecklingsarbeten.
promoverades han till jubeldoktor vid Uppsala universitet.
Att han dessutom hade teologisk utbildning och var prästvigd gjorde att han väl förstod kyrkans speciella behov och förutsättningar.
Pelle Söderbäck Stiftsadjunkt Magnus Aronson Vik informationssekreterare Västerås stift Olusten TV-krönika/Leif Furhammar Olusten och lusten@ Låt oss börja med en alldeles för sällan uttalad sanning:
Om det är mycket svårare att göra dokumentärfilm än spelfilm tog de sig för att göra det svåraste av det svåra:
Är det en katastrof?
Det fanns denna kväll också ett program om lust, Peter Berggrens lekfullt musikaliska porträtt av Eric Ericson.
Roslyn Taber tänker inte stanna längre i Nevada än den tid det tar för hennes skilsmässa att träda i kraft.
.
I FADERNS NAMN ( In the Name of the Father ).
år i fängelse.
år har inspirerat den religiösa diskussionen liksom han har inspirerat psykologin.
Och ändå vet denna människa mycket väl att ingen har förorättat henne utan att hon själv har uttänkt och ljugit ihop förolämpningen för effektens skull, att hon själv har förstorat den, hängt upp sig på ett ord och gjort ett berg av en ärta - allt detta vet hon mycket väl och ändå njuter hon av att känna sig förorättad, hon betraktar det som ett stort nöje och råkar därigenom i verklig fiendskap med människorna.
- För mig är han en sökare som håller hårt i förnuftets tyglar, en motvikt till fundamentalistiska strömningar inom olika religioner.
Den mödosamma inre resan gav honom djupa insikter, som bland annat förebådade några av psykoanalysens viktiga upptäckter.
I dag berättar många som haft så kallade nära-döden-upplevelser om förändrade medvetandetillstånd som påminner om dem Dostojevskij skildrade.
Det har sagts att Dostojevskij upptäckte det onda hos människan i hela dess djup under de
Han gör inget försök att tolka den intellektuellt.
Fram träder i stället en annan sida av vår vitalitet, som ger oss en klarare uppfattning om sanningen.
Den innehåller inga dogmer, ingen försoningslära, bara en gestalt som är upplevelsens kärna, menar de.
Den
steg.
Men vi lyckades ingripa så tidigt att det aldrig blev några pengar överlämnade.
månadslöner.
Sidan
Tennislivet leker för Björkman@ Aldrig har en tennissäsong inletts så bra av Jonas Björkman som denna.
år.
var här, det bjöds franska duscher och egyptiska frotteringar i Clara Smitts sanatorium.
, och ser ut över Baggensfjärden med en handduk runt midjan.
Han har bott i Saltsjöbaden sedan

- Deras enda alternativ brukar vara en taxi för halva tusenlappen, fortsätter Nilsson.
Cirka
.
för att mäta sina krafter.
meter, klättra i rep utan att använda benen, tävla i bänkpress, pullups på stång och som avslutning ta sig runt på en hinderbana av militärt stuk.
World Police & Fire Games har en budget på
Hur ska det gå med World Police & Fire Games
En sådan arena har inte Stockholm.
- Här har polisen och brandkåren en chans att visa upp sig med både brandbilar och helikoptrar, säger Elizabeth Folkebrant, som är en av
Stockholms finansborgarråd Mats Hulth ( s ) hade inte en aning om att invigningsarenan är ett problem, eller snarare bristen på arena.
Den Saab de kör är anmäld stulen i Norrköping.
kronor i kontanter.
Det står en man vid rödljuskorsningen i Skogås centrum.
Det visar sig att bilen stulits, men att tjuven ångrat sig och parkerat den så samma gata efter användandet.
Nacka
Brandbergen
och
Jakobsberg
På pizzeria Venezia på Södervägen låser en av gästerna in sig på toaletten och vägrar komma ut när personalen talar med honom.
och
I kväll, söndag, klockan
...
Han ger upp ett utpräglat gällt bräkande när han är hungrig.
Kingston, född i Stockholm, ljusgrå, ett år äldre än Ajax, också en kastrerad hanne, en Devon rex.
och plåtat, sammanlagt mellan
Till den 1 mars.
Kortfilmspaket " Kameleonten " av Nils Claeson, " Aprikoser " av Uzi & Lotta Geffenblad samt " Lutning " av Eva Lindström visas på Zita, Birger Jarlsgatan
Järfälla Starlines orkester spelar till dansen på Husby Träff, Husby centrum, kl
Samling vid busshållplatsen Korsöstigen på Ormingeringen.
.
Klubbar & fester Bottleneck Banden Skainsmate och Belc spelar på
Änglaspel Nettan Herrmann and the Lost Angles spelar på Engelen, Kornhamnstorg
Sportlov När månen gick förbi Spännande föreställning på Teater Dur & Moll, Fjällgatan
, " Mumintrollet och hans vänner " kl
Filmvisning kl
Teater & dans Var tog vi vägen?
Faust Dockteater efter den tyska folksagan spelas på Marionetteatern, Brunnsgatan
, kl
Hopp Dansgruppen Notre Dame framför en föreställning om bl a det seende örat, det lyssnande ögat och kärlekens verkligheter på Alias teatern, Hälsingegatan
Litet format Samlingsutställning på Galleri Svenska Bilder, Karlavägen
Fritt inträde.
, kl
" Kilskrift & ryttarfolk i Främre Orienten " visas kl
PB
Fritt inträde.
Resenärernas dag Föredrag, diabildsvisningar, dokumentärfilmer m m på Folkens museum-Etnografiska, Djurgårdsbrunnsvägen
Nu gäller det att samla pengar.
Den skogen blir kanske av Greenpeace eller Naturskyddsföreningen utnämnd till gammelskog med följd att vidare brukande förhindras genom spektakulära åtgärder från grupper av vitt skiftande slag.
Sedan den tunga biltrafiken i staden och dess närhet som nästa problem.
Ett behov som passar väl in i den miljösatsning som en decentraliserad hamnverksamhet innebär.
Nitton museer öppnar kl
Hänger man på låset hinner man med ett besök här och sedan ett annat kl
Barbro Rydén Tranås Sevärt spel gläder Berndt Söderborg De årliga storturneringarna i Linares har kommit i gång igen efter ett års avbrott.
Karpov lämnade sent återbud.
Kasparovs rating
poäng.
Kramnik Bulgarien Ryssland
.
Det kostar vit mycket tid att ta tillbaka bonden.
e
Lf
Sd
Sxe
Alternativet
-Dxb
?

Tab
.
Kg
.
-Sxh
vit vinner.
Dc
Kramnik J Polgar Ryssland Ungern

Sc
.
Lc
d 3@
!
-Tad 8möts med
exf
b5 Se 5@
Txe

Nikalic
Pea Nilsson GENUA.
Succén med Sampdoria har gjort honom till ryktenas man och " Svennis " tränarframtid omges av ständiga spekulationer.
Sampdoriafansen går på moln och Mister Eriksson är Gud.
Den blå, tjocka skinnjackan är inte svensk konfektion om man säger så, och kostymerna han bär i TV - för där medverkar han ofta i något av de otaliga fotbollsprogram som analyserar italiensk fotboll både bakifrån och framifrån - kommer heller inte från postorderfirmorna i Bo-rås.

Klubbar som har råd att köpa de spelare de vill för att lyckas.
omgångar.
Men nu blir det ingen flytt till England och i stället återstår att slutföra jobbet i Sampdoria.
De senaste gångerna som värdskapet för de olympiska spelen bestämts har den interna utvärderingsrapport som sammanställts inför omröstningen varit direkt avgörande.
.
IOK:s utvärderingsrapport gav inte den stockholmska kandidaturen den extra vind i seglen som hade behövts.
Att det blivit så beror naturligtvis på en rad faktorer, vilka förhoppningsvis mera noga kommer att analyseras i framtiden.
negativa OS-inlägg på ett positivt.
Det upplever jag själv just nu under skid-VM i Trondheim.
En arbetsdag kan vara i mellan
grader som varmast.
Sedan gäller det också att hitta skidor med rätta strukturen.
Han var tidigare vallachef för det svenska landslaget.
Då hade man bara sig själv att tänka på, säger han och skrattar.
- Nej.
Med viss avundsjuka sneglar det svenska servicelaget på sina norska kollegor.
Och han är på god väg efter ytterligare en seger.
I målfållan gratulerades han av Alberto Tomba, som var i Garmisch-Partenkirchen som gäst.
Han leder världscupen med 937 poäng,

Världscuptvåan Dieter Thoma, Tyskland, låg tvåa efter första omgången, men ramlade sedan han landat i andra och föll ned till
Föll pladask i dubbel bemärkelse.
:
guld stora backen genom Jari Puikkonen.
De norska placeringarna blev nu
mars.
efter kontrollmätning - höjde hon ribban till
- Nej, jag har länge haft den här höjden i kroppen.
Utomhus har hon
inomhus ).
.
Den 22-årige Borlänge-killen är en bitig typ som slagit ut det mesta som kommit i hans väg i proffsringen.
Höllviken-boxaren reste sig förvisso, men blicken var tom och benen skakiga, och domaren gjorde rätt som avbröt den ojämna matchen.
och möter nu Henok Allem, Kelly, i finalen.
De dokumentära bilderna - som spelades in av den vita regissören Leon Gast på plats hösten
Sammantaget gör dessa scener, tagna nära inpå livet på Muhammad Ali,

Kampen inleddes klockan
Filmen visades under en vecka i oktober i USA för att kunna kvalificera sig för en Oscarsnominering och blev också nyligen nominerad för en utmärkelse.
Det var då filmbolaget Polygrams ordförande, som hört kvinnans reaktion, beslöt att köpa rättigheterna till filmen.
Karin var nöjd med sin vinst.
Jag räknar ifrån all tid det tar att dricka och ta pauser.
tjejer ombord.
En förlust även där innebär att Hammarby spelat färdigt.
).
Vad säger du om Jonas Claessons kritik mot Hammarbys ledning?
Patrik Johansson i delvis ny roll som speluppläggare och Mika Mutikainen är stark på mitten.
- Jag fick ta emot en hel del skit för att jag inte ställde upp i Davis Cup-matchen mot Schweiz i Luleå.
:a plats han hade före turneringen och Jonas kommer att ligga på rätt sida 40-strecket.
- Jag hade nästan gett upp hoppet om att kunna vinna en tourseger, säger han.
- Mot Frana och Haarhuis spelade jag min bästa tennis för säsongen.
Björkman har tidigare satt upp mål för varje säsong.
Örebro.
Blixten Pellini är därmed den förste direktkvalificerade till Olympiatravets final som körs på Åby i Göteborg den
Jag förstod att han skulle bli svår att tas med när vi fick bestämma och han kändes pigg upploppet ner så jag var inte så orolig, sade Claes Eskilsson.
75-seger bakom Janne Action i Klass II-försöket och fyraåringen imponerade då han avslutade mycket vasst.
De svenska segersiffrorna skrevs till
minuter behövde svenskarna på sig.
Rättvik i dag, söndag,
Don Active - Å Sundberg
Hon har tränat fint inför sin comeback, men kan behöva lopp i kroppen.
Wacker Drive D - MJ Andersson
Ett fint fyraåringslopp för ston.
DD-1:
For You,
) Pietro Vitalini, Italien,
Sv plac:
) Alphand
) Ghedina
,

Big jump cup, final, herrar:
)Lina Christiansson, Göteborg,
) Janne Ahonen, Finland ( 95-98
,
) Hiroya Saito, Japan (
,
BANDY DIVISION I, NORRA Broberg-Karlsbyheden
DIVISION I, ÖSTRA Essinge-Vindhemspojk 3-9 (
.
Essinge
DIVISION I, SÖDRA AG

, Tobias Hauff
, Tobias Persson
ELITSERIEN DAMER AlvikStockholm-Södertälje
, Washington-Chicago
) Birger Gundersen, Norge, do,
, Kayode Kadiri-Christophe Legout
,
Örån
Nobel-Elbogen
, Majid@ Jelili, Tensta-Frank Mtabingwa, Timrå,
, Shukri Taha, Tensta-Johan Hessleryd, Köping,
.

, Anders Holmberg, Vargen-Johan Hyson, Falken,
Final,
Sorander, Akilles, avbröts rond
, final kl
Spillersboda-Hässelby.
Div I, herrar:
Div
Div I, herrar:
Skogås-Nordmaling, Solnahallen kl
H 3MN:
SM-slutspel, damer:
Årsta-Västerås.
M/B-hallen kl
Rissne-Atlas, Torvalla Sph kl
Jag skiter fullständigt i vad folk tycker.
Greta blev vegetarian i sjuan.
Man känner en svag doft av Bugg och en aning kaffe.
Kanske tycker de att veganer är något obehagligt.
brottsanmälningar.
Han har inga bevis:
Vi träffas hemma i Elias etta i närförorten Ålidhem.
Sedan 60-talet finns här Sveriges rödaste universitet och nu är det är dags för 68-föräldrarnas barn att ta ställning.
Det är en experimentell miljö.
Dennis Lyxzén befinner sig på Desperate Fight Records, men ger inte längre intervjuer.
Det viktigaste är att krossa kapitalismen.
Jag är inte säker på att jag tycker om det, men jag tror att det är så.
- Jag tror att föräldrar har svårare att erkänna att de har fel, säger Arvid Janke, en 16-årig vegan.
Om de vore det skulle de ju inte gå med på att skolmaten bara får kosta
Detta är det sista stället Umeås unga veganer skulle söka sig till.
Jag undrar om man inte kan spåra drag av elitism moralism i deras resonemang.
Den rymmer allt från nymoralism och renlevnad till socialistisk utopi.
En kille åt inte honung för att inte förslava bina.
Taktiken är att skrämma till rädsla och lydnad och att ändamålet får helga medlen.
Vi som lärt oss lyda, och bara drömt mardrömmar om att missa tonen i skolkören, inspirerar ingen.
Veckans viktigaste händelse, Deng Xiaopings död, har kommenterats i tusentals medier över hela världen.
" Han var mänsklig som en gammal brukspatron, ständigt beredd att fostra sitt folk med ett omtänksamt rapp och redo till affär med vem det vara månde, om så Djävulen, bara han fick bra betalt.
Svaret kom prompt:
Naturligtvis är det inte sant.
Det tycks inte spela någon större roll om dessa roliga personer kör med baskomik av allmängiltigt slag eller ägnar sig åt sofistikerade inneskämt som man kunde tro att folkflertalet skulle finna bara konstiga.
Han ser belåten ut.
Men spär du inte på det när du framställer våra folkvalda som idioter?
Fast nog tål Winberg, liksom Sundström och Olof Johansson,
Tempot, förmågan att hålla farten precis så snabbt att man hänger med men inte riktigt hinner hämta andan mellan skämten.
Detta var i mitten av 70-talet, jag hade hållit på med studentspex och så träffade jag den lundensiske mångsysslaren Gunnar Bernstrup.
" Helt apropå " var lite i tramsigaste laget för min smak.
NATURLIGTVIS är bisittarna Grudin och Eriksson av avgörande betydelse för hur det färdiga resultatet blir.
man hand.
Han tycker om att spela golf och titta på fotboll, var med i HIF:s pojklag för längesedan när han var liten och bodde hemma hos mamma hemmafrun och pappa handelsresanden i Helsingborg.
Det måste kräva en speciell form av dödsförakt att yrkesmässigt framhärda i att vara rolig år efter år.
Och böckerna måste samsas med annat.
I Storbritannien finns konfrontationen, och tiden till nyval krymper obönhörligt för John Major och torypartiet.
sin tusenåriga historia, bland annat med VM på skidor.
Busslaster av turister kommer dit för att lära sig " måla " med blommor och skapa rabatter som är vackra och utvecklas hela sommaren.
Våra första försök liknade mest paletten hos en disharmonisk målare vars färger vill springa ifrån henne.
Där använde de för första gången den blekt gulgröna rabatteternellen Helichrysum petiolare " Limelight ".
Meningen var att rabatten skulle se ut som ett sockersött bakverk, en tårta i rosa och citron.
- Inte för tidigt, svarar Mona och Rigmor.
De senaste åren har handeln tagit fasta på intresset för sommarblommor och börjat tillverka småplantor av allt fler sorter.
Kanske beror detta på att vi matats med amerikanska TV-äventyr just i dessa miljöer.
I stället för att kryssa passagerarna från kalla hamnar som New York och London, flög man in dem till Florida och Rivieran.
De tror att vi i likhet med amerikanerna vill ha ut mer upplevelser för pengarna.
Kommunikationen med omvärlden sköts via satelliter och markstationer.
Och i stället för med kontanter gör man sina insatser med kreditkortet.
Men det är enligt uppgift fritt fram för spel ombord på planen till Fjärran Östern, som ju är en spelsugen del av världen.
Trots problemen med luftburen gambling väntas många stora flygbolag haka på av konkurrensskäl.
ton i ett stort plan - dvs som
Jan Malmborg Lyxkryssa i Västindien, hade det stått i annonsen.
Så snart vi kommit ombord förstod vi dock att vi inte hamnat på vilken färja som helst.
På dagordningen för kvällens övningar har det stått att klädseln ska vara " casual ", vilket väl närmast kan översättas till " avspänd ".
Först i morgon är det " Captains dinner " och formell klädsel.
Inte att undra på att stämningen runt vårt bord i matsalen är lite extra uppspelt denna kväll.
Speciellt som allt utom dryckerna ingår i kryssningspriset.
En del försöker i det välutrustade gymet, andra i någon av de
kr per person för en insideshytt, inklusive flyg Stockholm-Miami samt en natt i Fort Lauderdale.
Under vintern kan man också få en vecka på Barbados +
kr.
Jan Malmborg Kryssningar har under 90-talet varit den snabbast växande grenen inom turistindustrin, med en årlig ökningstakt uppemot
Redan nu finns uppemot
dominerande rederierna - amerikanska Carnival, norsk-amerikanska Royal Caribbean och brittiska Princess - pågår en segsliten envig om vem som är störst, bäst och vackrast.
En förklaring är att rederierna tror att vinstmarginalerna ska öka med mängden passagerare per fartyg.
Globetrotter, som är generalagent åt bland annat Princess, Royal Carribean, Holland-America, Norwegian och Cunard.
Fritidsresor, som under
kryssningsfartyg som går i trafik på Medelhavet är äldre och mindre än dem i Västindien.
veckors ledighet vill det till att proppa in upplevelserna.
kronor, sportdykning
Här har Princess Cruises för enkelhetens skull köpt en bit av en ö och döpt den till Princess Cays.
Just denna jakt från plats till plats är själva baksidan med en kryssning.
Under flera hamnuppehåll stannar de i sin minisvit med egen balkong och bubbelpool och bara njuter av att vara på betryggande avstånd från kylan därhemma.
Eftermiddagens " sail, snorkel and beach party " bjuder på ytterligare en inblick i konsten att lugga pengar av oss kryssare.
Efter en halvtimmes hinkande på stranden råder en högst fördragsam stämning ombord när katamaranerna stävar hemåt igen.
Och kanske ägna en tanke åt alla dem som får detta flytande nöjesetablissemang att hänga samman.
Detta tänker jag på när jag sitter där i bubbelpoolen:
På kryssning i Västindien - " lyx " för en del, för andra en halvårslång vardag.
För den finländska turistnäringen har de japanska norrskensresorna snabbt blivit en succé under lågsäsong.
Norrskenet är beroende av solfläckarna och frekvensen varierar från år till år.
Språkbarriären är inget att oroa sig för.
Inte mindre än
- Nej, du har ringt fel, förklarade han irriterat och ÖB kunde fortsätta.
Ett riktigt bioalternativ Häromdagen mötte Mari huvudstadens landshövding, förre moderatledaren Ulf Adelsohn.
- För att inte tala om vilken energi som kan utvinnas ur hästskiten, flinade lanshövdingen och ilade vidare.
Tills reportern efter samtalet harklande förklarade för lyssnarna att " egentligen skulle vi ju spelat lite musik ur den här operan av Peter Tjajkovskij, men det finns inga skivor ".
Själv är Forsström något så hemskt som Näpo, vilket betyder närpolis.
.
krig - inbördeskriget i deras eget land, Tadzjikistan, och talibanernas erövringståg i det angränsande Afghanistan.
mil längs en dubbel rad stolpar med taggtråd.
.
Barnen i byn har fått ledigt och står förväntansfulla runt sin skola.
Kanske kan trakten bli självsförsörjande igen med spannmål och potatis.
Men nu längtar folk tillbaka till socialismen.
Det sades att de gett sig in på en hårt reglerad marknad där de inte var välkomna...
Text:
FN övervakar fredsförhandlingarna, men varken opposition eller regering verkar anstränga sig över hövan för att få en varaktig fred.
Om presidentens tadzjikiska armé inte förmår försvara freden kan konflikten trappas upp genom att fler trupper från Ryssland och andra forna Sovjetstater sänds dit.
Den var ungefär lika beundransvärd som en maskrosboll i tät skymning.
Vid midnatt står den ungefär rakt i norr, bäst synlig från norra Sverige.
Se på renhållningens hopplogade högar av smutsig snö vid trottoarkanten och känn ditt ursprung, medmänniska!
KOMETEN däruppe i skyn upprepar denna process, om ock i patetiskt liten skala.
Jag är inte säker på att jag förstod hur hon tänkte.
Hur trist det än var att förlora den trevliga kamrat man stundtals kliat bakom örat eller längs en vällustigt bågnande ryggsida, var det ändå just det som var meningen med nassens liv.
Men nu är den snart här.
MED DEN HÄR undersökningen rök förstås alla eventuella förhoppningar om att kunna informera bort motståndet mot gentekniken.
OCH KANSKE ser det därmed inte så nattsvart ut för genmanipulatörerna själva.
Att växter kan framställa plastmaterial är i och för sig inte konstigare än att vissa träd avger latex, råvaran för gummiprodukter.
Rymdteleskopet än mer skarpsynt@ BÄTTRE OCH BÄTTRE.
Allt gick bra och som grädde på moset blev det astronauten Steve Hawley som fick " ställa ut " teleskopet i rymden igen med griparmen.
Tekniken duger ännu inte till att lysa eller se genom en vanlig vägg eftersom en sådan består av många material med otaliga ljusabsorberande frekvenser.
I efterhand kan man ju se att spelet var vansinnigt.
Men alla var inte betrodda med kredit under den period då spelet verkligen var lönsamt.
Det hjälper inte vilka förväntningar vi hade och vilka löften vi gav oss själva.
Så snart tillväxten stannar av eller bara minskar hotar spelet att falla ihop.
Fonderna var en fråga som gällde ägandet och ytterst därmed själva karaktären på vårt näringsliv och samhälle.
En tolkning har varit att det hela är för absurt för att kunna bli verklighet:
En avveckling av kärnkraften är inte på något sätt omöjlig.
Men moderaterna befäster sin ställning som största parti, medan socialdemokraternas nedåtgående trend består.
När projektet diskuterades
Detta är inte tillräckligt för att motivera de stora kostnaderna för spårvägsbygget.
Eller Göte Bernhardsson, Ams-direktören.
Så tänk vad allt man tydligen kan göra med lite penningpolitik:
Fast ska man döma av EMU-debatten och motståndet mot en starkare riksbank är det alltså helt fel.
Och vad är det egentligen för skillnad mellan den rasism vi bekämpar ute i världen och den åldersrasism i vårt eget land som vi inte bara nonchalerar utan till och med ställer upp på.
Och detta i ett skede när det signalerades om ännu bistrare taxor!
Man kan i en kommun få betala avsevärt mer än dubbelt så mycket som i en annan kommun för samma tjänster.
Utifrån detta underlag träder den kommunala självstyrelsen in och beslutar om avgiftssystemen,
procent av det minskade basbeloppet per månad i måltidsavgift ska vid beräkning av godtagbara utgifter tillföras
, avrundat till närmast lägre krontal "!
Många kommuner fordrar in själv-deklarationer som vem som helst kunde bli förvirrad av.
I några enstaka fall skärper man dessutom den redan otillständigt kraftiga progressionen.
Bland annat begär vi fasta avgifter med möjligheter till jämkning och med en viss insatsrelatering.
Regeringen lider av obeslutsamhet, och när beslut äntligen fattas rivs de upp och ersätts av nya.
Den innebär dels ökat inflytande för pensionärerna i utredningar och inför propositionslämnande i riksdagen, dels fastställda överläggningar.
händelser till socialstyrelsen.

Från årsskiftet finns en tillsynslag som ger socialstyrelsen större befogenheter.
Man kan utgå ifrån att så gott som samtliga personer som har droger i kroppen är olämpliga att köra bil.
Ett fyrtiotal remissinstanser har nu yttrat sig över utredningens förslag.
Även rikspolisstyrelsen avstyrker utredningens förslag och konstaterar bland annat att det skulle leda till en dramatisk utvidgning av det straffbara området som inte är sakligt motiverat.
Endast om du bor i nordvästra Dalarna eller i Norrland är du tvungen att vänta med vårstädningen någon månad till.
Söder därom är skidföret osedvanligt dåligt, och helgvädret pressade säkert snögränsen ytterligare en bra bit norrut.
Slutsatser om växthuseffekten ska dock inte dras av dessa siffror, det dröjer innan polarisen blir smältvatten som översköljer halva världen.
grader i genomsnitt sedan mätningarna började
- Ofta går det att hitta något ovanligt med vädret, men vad gäller årets februari så har det kommit väldigt mycket nederbörd.

storlänet.
gränskommunerna satte sig på tvären.
Den gången arrangerades ingen riktig folkomröstning, utan befolkningen ordnade den saken själva - och gick man ur huse.
- Ja, många är oroliga för hur det ska bli med vår vårdcentral om vi kommer med i det stora länet, säger Minna Petäjärvi, som kom till röstlokalen i Gunnarsboskolan vid 19-tiden på söndagen.
- Jag kommer från stan och jag jobbar där.
Och risken för att hamna i utkanten.
raketer,
Lena Alfredson
Där ertappades han med en obetald sliptrissa för
dagsböter.
En 57-årig polisassistent som dömts till fängelse för misshandel, ofredande, olaga hot och bedrägligt beteende.
- De här siffrorna skall jämföras med att det arbetar närmare
olika grupper där förutsättningarna i fråga om befolkning, utbildning, kommunikationer, företag med mera är likartade.
Lokaliseringarna av den kunskapsintensiva produktionen kommer att avgöra vilka regioner som blir vinnare och förlorare.
år och är en entreprenörstyp vars företag nu växer så att det knakar.
anställda i stället för de
- De som växer behöver ju inget stöd.
man ska bort.
Men man försöker även med återvändardagar, kunskapslyft och andra kampanjer och pratar i dag helst om allt det nya, trött på att vara museum för arbetarrörelse, gammal basindustri och avfolkningsbygd.
Förändringarna inom näringslivet gör nu också att den ekonomiska tillväxten sker extra snabbt i Stockholmsområdet.
Men nu finns det oroande tecken på ökade olikheter.
har Stockholmsområdet ökat sin andel av inkomsterna snabbare än sin andel av befolkningen i landet, det vill säga regionen växer inte bara i invånarantal utan även ekonomiskt.
.
I alla län utom storstadslänen och Uppsala län sjönk befolkningstalen, vilket inte hänt på årtionden, och inom länen var det dessutom småorterna som tappade mest.
Man saknar en idé om vad och varför samtidigt som det genom EU-medlen finns mer regionalpolitiska pengar än någonsin, säger Jan-Evert Nilsson, professor vid Nordplan.
miljarder som utgått som lokaliseringsbidrag, transportstöd med mera under
Peter Vallaste, sedan
- Båda de stora brottssyndikaten här - Haritonovbrigaden och Pardaugava-grupperingen - har väletablerade kopplingar till Sverige.
Han var en misstänkt figur:
Mjuk utlänningslag och goda kommunikationer gör att Sverige passar bra som tillflyktsland för lettiska brottslingar, menar Belkin.
För det mesta är han välutbildad eller har kommit upp sig tack vare en egen firma.
Män anser att det är ytligt att ägna sig åt sitt utseende, säger Trendernas Gentlemans 29-åriga kvinnliga chefredaktören Yin Zhixian i en tidningsintervju.
Nina Ricci, Ermengildo Zegna, Omega, et cetera.
Nato väntas i juli erbjuda Polen, Tjeckien och Ungern medlemskap i försvarsalliansen.
Jeltsin, i sällskap med bland andra premiärminister Viktor Tjernomyrdin och Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov, samtalade efter kransnedläggningsceremonin en lång stund med journalister.
Det är inte lätt att slåss med mig.
.
försökte Ding Zilin övertala sin 17-årige son att inte gå ut.
Det officiella omdömet är att protesterna var ett " kontrarevolutionärt upplopp ".
omvärderades demonstrationerna tidigare det året mycket snabbt.
Hon vill ägna resten av sitt liv - hon är i dag
Deng var dock generalsekreterare i partiet vid den tidpunkten.
Hon driver också en fond som ger ekonomiska bidrag till anhöriga som råkat i svårigheter på grund av att deras barn deltog i protesterna.
- En viktig anledning att ockupera Danmark var att sätta press på Sverige att förbli neutralt.
Även Nato opererade under lång tid med tankar om ett kärnvapenkrig men det dröjde längre innan Warszawapakten ändrade inställning.
Danska militärer är chockerade över de nya uppgifterna.
För några veckor sedan höll det politiskt intresserade Tyskland andan när Wulff drog i gång vad som nästan tycktes vara en revolt i sitt parti.
Wulffs angrepp kom samtidigt som olika grupper både i regeringen och i CDU öppet hade börjat strida om reformförslagen, när arbetslöshetstalen var på väg mot en mörk rekordnivå och när Kohl verkade blek och lam i sina framträdanden.
och
En del bedömare menar att " Kohls system " satts ur spel.
Det tror jag att det finns enighet om i partiet, svarar Wulff.
En sammetslen röst i högtalarsystemet upprepar de etikettregler New Yorkbor aldrig lärt sig praktisera i tunnelbanan.
tåg sättas in på linjen per timme vilket i sin tur betyder att
Det går, ta i trä, att åka den i stort sett vart som helst när som helst utan att känna sig hotad.
Det första delmålet är i dag bara halvfärdigt.
" Det sker av övertygelse, det är inget politiskt spel.
Nu rustar både regering och opposition för val.
Han hade ju egen erfarenhet som slutade i att han måste lämna rikspolitiken.
En resa till London, dit Carl Bildt skulle ha flugit i dag, måndag, har inställts.
Hans senaste veckobrev, daterat den
Som statsminister, till exempel, kunde han diskret sköta en förkylning i familjekretsen och sin medarbetarstab i Rosenbad.
Enda undantaget är när han stående ses klämma en Big Mac på närmaste hamburgerbar.
Kaa Eneberg
Balterna har länge begärt att viseringstvånget skall upphävas.
Lars-Ingmar Karlsson
det krävs
Enligt SKB:s plan ska arbetena i reaktorhallen samt med turbin och generator då påbörjas.
partier som kommit överens om avvecklingen tänker kräva att den första Barsebäcksreaktorn görs obrukbar så fort som möjligt.
- Om Barsebäcks ägare Sydkraft kommit överens med staten om att stänga en reaktor, och också fått betalt för det, kan det bli besvärliga förhandlingar inför en omstart.

Den visionen har vi kvar, säger Hans Dalborg.
Samtidigt som det förts samtal med S-E-Banken så brukar du säga att Nordbanken står stark på egen hand.
procent av bankens kunder småkunder.
På hypotekssidan slåss banken mot försäkringsbolag, och vad det gäller betalningstrafik finns det bland annat kortföretag.
Det rör den kunddrivna handeln med räntor och valutor och corporate finance-uppdrag på regional nivå.
Det vore en underlåtenhetssynd av Nordbanken att inte utnyttja de möjligheter som kommer fram.
Finansministern har förklarat att alla aktier ska säljas.
Med det nybyggnadsprogram John Fredriksen skissar kan det svenska storrederiet dirigera en modern flotta på totalt
Enligt uppgifter i norsk press lutar John Fredriksen för egen del åt Oslo.
Östersjörådet ingick i förra sommarens sysselsättningsproposition.
Den halva miljard kronor som Sverige tillför de här projekten kommer till stor del att utgå som ekonomiska garantier.
Tanken är också att Sverige ska bidra med kunskap så att projekten kan fungera när de byggts färdigt.
Dessa och andra projekt kommer att leda till ökad sysselsättning i Sverige, har Persson utlovat.
år.
åren.
projekt har fått pengar, från
Allt från att räkna grodor till att samla in batterier, beskriver Sven-Olof Andersson på Ams.
Med
miljonerna skulle vi tvingats pruta en del på våra ambitioner, säger Göran Hermelin som varit ansvarig för renoveringen.
Materialen ska så långt möjligt vara naturnära.
Materialen är till stor del förnybara och påfrestningarna på både människa och natur mindre än för traditionella hus.
medan Kanthal stigit kontinuerligt under
Variant
Först steg aktien plötsligt från
Genom att gå fram aggressivt fick marknaden intryck av att det var en amerikansk aktör som var på väg in i banken.
Därmed redovisas de tillsammans med hyresintäkterna, och höjer det framräknade värdet på fastigheterna.
Torsdag:
Jag läste igenom hela Bibeln på nytt och valde till slut att återberätta evangelierna på mitt sätt, säger Peter Madsen.
Job intresserar mig mycket, säger Peter Madsen.
Bäst säljer " Valhall " i Skandinavien, men serien har ändå kommit ut på
Bara örnarna är större och möjligen praktfullare, men de verkar hopplöst klumpiga i jämförelse med gladan.
Under 40-talet gjordes en inventering och man fann sammanlagt
och ett barnbarn på språng mellan borden.
vänliga själar som bär fram.
Fast bara till
Vilken fars att se detta myller av skidåkare komma klampande på perrongen med ryggsäckar, skidor och stavar - och försöka knöla in alltihop och sig själva i sov- och liggvagnskupéer!
Hur kan det komma sig att hyrorna stiger trots att räntorna sjunker till rekordlåga nivåer?

Utan räntenedgången hade beloppet varit högre.
Fastighetsägare har gjort avkall på underhåll i stället för att ta ut ännu högre hyror.
Båda parter kan i vår begära omförhandling.
Och effekten av den räntekris som bidragsavtrappningen framkallar hindrades ganska mycket i år.
kronor per kvadratmeter, till
Det är räntefallet som får kostnaderna att utvecklas så olika.
Ränteutgifterna minskade samtidigt med
Ack, om dessa väggar kunde tavla MAUD TORPVRET Spenat-Graham hade omedelbart kontaktat polisen, och professionellt osynliga väntade några av kommissa- rie Bergströms skickliga mannar på att kunna göra ett tillslag.
Så måste det förhålla sig.
Suckande begrundade han den totalt tavellösa murväggen.
" På spaning efter den tid som flytt " av Marcel Proust, som Bonniers gav ut för några år sedan i en vackert formgiven upplaga om
Den sedvanliga publikan-stormningen uteblev och det kan inte bara skyllas på lågkonjunktur eller tilltagande kallsinnighet hos medierna.
De var för höga.
exemplar var.
Henriette Zorn är frilansjournalist Opera Thomas Anderberg Scen:
Och hur vi än kämpar för att få fason på dem blir det oftast fel.
Så, undrar man, när nu " Rhenguldet " får sin premiär på Stockholmsoperan, har " Ringen " kvar sin glans?
LEIF SEGERSTAM HAR valt en motsatt väg.
DET RÖR SIG INTE om en fläckfri uppsättning men få kommer att gå besvikna hem de aftnar då " Rhenguldet " visas.
Det var herrarna på filmbolagen som skrev recepten och bestämde vem och hur.
Den egentliga anledningen att göra Kim Novak till årets hedersgäst är att Hitchcocks " Studie i brott " har restaurerats för biobruk.
- Filmerna jag tyckte om var inte alltid de som Columbiachefen Harry Cohn gillade.
Med Hitchcocks språk:
Jag brukade smita i väg alldeles innan tagningarna och ta bort det värsta och göra om det själv.
Precis som hos landsmaninnan Dorothy Cross rör sig Helen Chadwicks konst kring mer eller mindre obehagliga ambivalenser.
Utställningens titel, Stilled Lives, får därmed en dubbel betydelse, men handlar i första hand om hennes konst.
Den som inte avbröt var Abelard.
Därefter gick båda de älskande i kloster.
Jodå, han får henne också i säng men inte genast, därtill är han för mjuk:
Först förundrar han sig över att romanernas personer är så pratsamma men han blir också fascinerad och anar dunkelt att deras prat skyddar dem mot aggressivitet.
Sådana vägar ser man överallt på Västbanken.
Vid en middag några kvällar tidigare hade han redan gjort oss deprimerade genom att i detalj berätta om varför han ansåg att situationen i de ockuperade områdena var den värsta han varit med om sedan
Han slutade med ett utdrag ur " Missa Solemnis ", ett verk som han i radion beskrev som " inte fred men kamp för freden ".
Det var sent på eftermiddagen och Wadie fäste vår uppmärksamhet på
meter från det hus i Er-Ram ( zon A ) där han bor och där Västbanksbosättningarna Neve Ya'akov ( nästan
Det lät mycket likt Arafats ständiga omkväde om att det skulle bli ett Jihad för Jerusalem, vilket israelerna obarmhärtigt läxade upp honom för.
" Varför kom ni hit; vem har ni träffat; vad har ni gjort; kan vi få namnen, personer och platser, var bodde ni?
civila och sårat ytterligare tusentals.
Jag menar det bokstavligen.
veckor sedan klev säkerhetsmän in hos alla bokhandlare i Gaza och på Västbanken och konfiskerade alla mina böcker på uppdrag av informationsministern Abd Rabbo.
.
miljoner ut till diverse kulturprojekt - inklusive en Tranströmerbibliografi.
" Orphei Drängars viktigaste tradition är förnyelse ", står det på hemsidan på Internet, och de har en del att leva upp till.
Carita Forslund Akrobatiska tjejer till Monaco DN CIRKUS.
- Och som grädde på moset fick vi en inbjudan av ryska statscirkusen att spela i dess berömda byggnad Old Moscow i Moskva, säger Ray Hopp.
Sveriges " fulkulturella " filmtidskrift Defekt har fått distribution via Interpress lagom till att det tredje numret publicerats.
" För många är Japan synonymt med samurajer, rå fisk och små löjliga bilar.
Norrlandsoperan, Umeå Verk:
En oförliknelig uppsättning, full av teatrala " samspel " med Mozarts musik.
Men nu har alltså Norrlandsoperan lyckats locka Glaser tillbaka på riktigt.
Orden är ju desamma liksom den historiska miljön.
Just på det ställe där den obefläckade förhoppningen återföds hos Fången föds också fascisthälsningen hos Fångvaktaren, utmärkt spelad av Göran Eliasson.
Ingenting händer, men scenen andas och det vi just hört får klinga vidare in i oss själva.
Anna Lilja I rollerna:
Mask- och perukmakaren Anna Lilja har föreställningens verkliga huvudroll.
Eggstone, The Mopeds Eggstone är ett av Sveriges mest kompletta popband, de hyllas nästan unisont i medierna, men de har också en förmåga att liksom komma bort.
Nya " Vive la différence!
Också om Eggstone knappast skriver några rocklåtar så spelar de dem så.
från Thailand som är här i Sverige under ett läsår som utbytesstudent.
thailändska ungdomar, varav
- Mina klasskamrater på Jakobsbergs gymnasium är jättesnälla.
AFS BILDADES EGENTLIGEN under första världskriget av frivilliga amerikaner som startade en ambulanskår i Frankrike för att ge sårade första hjälpen vid fronten, American Field Service.
Många skolor, som i Jakobsbergs fall, står för skolundervisningen.
Bara efter en kort tid ringde mamma upp till mig här i Sverige och var jätteorolig, säger Parin och ser lite skamsen ut.
, kom tillbaka nästa år till marknaden och året därpå bestämde han sig för att bli Jokkmokksbo.
utställningar, från den första i Köpenhamn
Lars Bäckströms professionella verksamhet var nämligen centrerad kring användning av datorer i undervisningen och forskningen inom psykologi, där han utfört en synnerligen viktig pionjärinsats.
Lars Bäckström hade också egen erfarenhet av psykologisk forskning genom sin fil lic-examen i psykologi.
Bengt Wretlind föddes i Avesta och tog studenten i Västerås
avlade veterinärexamen.
Intresset omfattade allt från hans patienter bland sällskapsdjuren till höns, bin och häckande fåglar på det älskade sommarstället på Västra Lagnö.
att bosätta sig i Sverige.
publicerade han en andra diktsamling, " En irrfärd var livet ".
Hans närmaste är hustrun Birgitta och sonen Göran.
Han var också styrelseledamot i SLR, i Avelsföreningen för SRB och ordförande i Svenska fåravelsföreningen.
till vice ordförande i detta förbund, ett förtroendeuppdrag som han innehade till stämman i Malmö
Sven-Uno Skarp Sekr Skogs- och lantbruksakademien Sven Gesslein Professor HANDEN ( The Hand ).
Kanal
Trots att han redan är gift inleder den unga Sara ett passionerat förhållande med godsägaren Simon.
Amerikanskt thrillerdrama från
kl
Högst förståeligt.
En stor del av innehållet handlade om gamla " Mannen i svart ".
.
Lena Persson är författare och journalist och skriver om radio i DN var fjärde dag.
- Förr tyckte jag att det var roligt att hitta på nya rätter.
Vi andra sitter kvar vid köksbordet.
Precis samma sak är det för Amanda.
Men jag kan hålla med om att mycket av slakt- och charkindustrin ur ett globalt perspektiv förtjänar kritik.
Där fanns hästar, grisar, kor och höns.
Staffans inställning gör Amanda upprörd.
Det händer i alla familjer och är förstås jobbigt och hotfullt.
- Att jag är vegan har inget med makt eller frigörelse att göra.
Näringsfysiolog Christel Larsson, institutionen för kostvetenskap vid Umeå universitet, ska i en doktorsavhandling klarlägga hälsoeffekterna hos ungdomar som helt utesluter animaliska produkter ur kosten.
Deras uppfattning var att många flickor, men även pojkar, särskilt på våren gick över till vegetarisk kost för att få en vältrimmad kropp till sommaren.
Dels den ovan nämnda, dels en avhandling som etnologen Veronica Abnersson nyligen påbörjat ( se DN
, var mest känd för sina illustrationer i Bonniers utgåva av " Fredmans epistlar " från
.
, drygt ett år före Stadshuset självt.
.
?
AB Agneta Andersson, guldkanotist Tomas Gustafson, guldskrinnare Ulrika Knape, guldsimhoppare När det drar ihop sig till avresa ska truppen offentliggöras och Göran Långsved vill inte avslöja några namn ännu.
Då väljs
Sibylla och Ebba får vänta med att rå om mormor tills hon blir pensionerad några år in på 2000-talet.
På babords sida tronar ett oljeporträtt av Oskar
Kan då den nya chefen alla grader inom flottan?
Året därpå var den 17-åriga Agneta med vid utgrävningarna av Helgö i Mälaren.
- Men det gjorde vi.
Särskilt kommer hon att sakna " Riddarklubben ", barnverksamheten som hon är mamma - och drottning - till.
Man måste säga att det är en väldig upplevelse att komma till Sydpoolen.
Varje halvtimme kan man höra i högtalarna att den ska sätta i gång och då blir genast bassängen full med folk.
Vissa är smarta och har tagit med sig smörgåsar och frukt medan vi andra får ställa oss i den långa kön till kiosken.
Det pågår en fest på Lindalsvägen med alldeles för högt decibeltal.
Ett dött - och troligen påkört - rådjur ligger i vägkanten vid Ältavägen.
Flera rutor är krossade.
Polis och brandkår rycker ut för att konstatera att mannen är fotograf på jakt efter häftiga vyer över stan.
City
Norrviken
" Jag minns mycket väl Gråberget - jag var strängt förbjuden att gå upp dit av min gamla faster.
Och så Stadsbiblioteket, min ungdomsgård, dit man gick flera dar i veckan och kom hem med en trave böcker.
låg Gåsgränden på samma plats och den var betydligt längre.
Skyltar meddelade glatt att rulltrappan byggdes om för att bli tyst, fin och effektiv.
- Nä, nä, sa de.
Vattnet flöt in, med andra ord.
Har innovationsförmågan när det gäller att utnyttja dessa krafter dött eller aldrig fått en chans?
Vi på socialstyrelsen diskuterar detta dagligen.
Det är din doktors skyldighet att tillfråga dig.
Borgarrådet Annika Billström är normalt en sansad politiker, men motsvarigheten till de retoriska utfallen på Stockholm Debatt
Å ena sidan vill de ha hit många turister, jobb och investeringar.
.
Hon bör erkänna att hon har fel.
Det är precis vad vi behöver.
Hans Lindqvist ( c ) EU-parlamentariker Distriktsordförande Viktigt att räkna Martin Berg Det är så otroligt viktigt att kunna räkna ut hur det sitter och sedan använda denna viktiga information, och det är inte alltid så svårt som det verkar.
Ni hoppas att Västs hjärterdam skall falla när ni tar för esset.
hjärter och

Men påhejat av sin härliga klack vände Hammarby i andra halvlek och kämpade ner det småländska motståndet.
Det gjorde han även i fjol, då Björn Asplin stod i mål.
Jonas Claesson, tvåmålsskytten, måste naturligtvis också nämnas även om han inte var så framträdande som vi är vana att se honom.
- Jag gillar att spela matcher som den här när mycket står på spel, även om det var en skitmatch, eller rättare sagt:
Jag är otroligt nöjd - många har gjort en jättesäsong och målet att nå slutspel har vi nu klarat.
Jonas Claesson höll vi bra reda på och Jonas Holgersson var ju inte med i matchen...
Och det historiska som Gullen syftade på var att den dubble världsmästaren Torgny Mogren inte finns med.
Tolfteplatsen i VM-öppningen blev förvisso en besvikelse.
Då jädrans slog det gnistor.
Sköter sig de övriga åkarna någorlunda väl finns helt enkelt ingen plats för Mogren i stafettlaget.
Om " petningen " kommer att innebära det definitiva slutet på karriären för den genom tiderna fjärde bäste VM-åkaren återstår att se.
Efter torsdagens bortaseger blev det förlust hemma i Globen.
Leksand har ofta spelat bra mot Djurgården och vid de
I går i Globen tvingades Djurgården till spel utan
Efter drygt halva matchen slog Leksand till igen.
:e mål när han reducerade till
.
kl
Göran Eriksson, ABF, talar om Stockholm i Essingekyrkan, Brommarummet, kl
.
Kanada Fotograf Bertil Reijbrandt visar diabilder och berättar på Kungsholms församlingssal, Parmmätargatan
Verk av bl a Buxtehude, Bach och Kokkonen.
Efterfest på Berns.
Jamsession Tag med ditt instrument till akustiskt jam hos kulturföreningen Oceanen, Stigbergstorget
Sportlov När månen gick förbi Spännande föreställning på Teater Dur & Moll, Fjällgatan
år.

.
Karneval Karibisk dans på Caramba, Högbergsgatan
akter av Verdi på Operan kl
.
Systrar Teaterkvartetten gästspelar i regi av John Galva på Peros teater, Sveavägen
.
Tomas Lidén Galleri Bergman, Nybrogatan
.
Öppet hus Utbyte av erfarenheter, svar på frågor om föreningens verksamhet m m hos Bröstcancerföreningen, Frejgatan
Fritt inträde.
Annika Sörenstam ledde Hawaiian Open med
Jag tänkte på förra veckan och tänkte ''Åh, nej.
de
har någon blivit dubbelsegrare på USA-touren så snabbt på säsongen.
:a, ytterligare ett slag bakom.
Inte nog med att knäskadan fick honom att ge upp då för
- Det här är som en dröm.
minuterna då Parma besegrade Lazio med
sedan Mario Stanic gett hemmalaget ledningen redan i den tredje minuten och Enrico Chiesa ökat på i den
- Det är positivt att han får spela igen.
mars, säger Tommy Svensson.
Vad beträffar Martin Dahlin på topp märktes det tydligt att han saknar matchträning, säger Tommy Svensson.
Det har under de senaste åren funnits åtskilliga tillfällen då man tycker att Torgny mycket väl hade kunnat plockas bort ur landslaget.
Under söndagens pressträff ställde " Molle ", snäll som alltid, upp på mediefolkets alla mer eller mindre begåvade upptåg.
En liknande utveckling är inte realistiskt att ens hoppas på för " Molles " del.
Nu hoppas och tror Gullen att någon i gänget ska kunna lyfta sig ytterligare ett snäpp och ta en plats i främsta ledet.
Om " petningen " av Mogren kommer att innebära det definitiva slutet på karriären för den genom tiderna fjärde bäste VM-åkaren återstår att se.
Till sist bara:
Umeålaget kämpade sig kvar och med
perioder stod 22-årige Ceder brett med benen vid
Luleå hockey vann nämligen i Delfinen när elitseriens
Att det bara stod
Myllys blir emellertid borta någon tid framöver men det mesta pekar på att Luleå har sitt finska målvaktslejon i praktslag lagom till slutspelet.
tidigare segrar -
- Vi fick en olycklig start men reste oss.
AIK protesterade också högljutt.
Inget misstag där inte - AIK hade vänt
- Starkt gjort av oss att inte rasa samman när AIK hade vänt matchen.
) slutade en match som mycket väl kunde haft omvända siffror.
- Johan ( Hedberg ) räddade båda poängen och backarna Tomas Jonsson och Örjan Lindmark var mycket duktiga, berömmer Torgny.
centrar Espen Knutsen, Nichlas Falk och Jan Viktorsson ska laget ha beröm för en väl genomförd match.
Ena stunden kan spelarna slå och riva ner varandra utan åtgärd från domarna för att senare plocka ut en spelare för en fjutthakning.
Båda tränarna var överens om att " domarproblemet " är mycket viktigt.
- Om jag är ledsen eller förbannad?
eller Thunder Bay
Därför blir det spännande att se vad kvartetten Mika Myllylä, Jari Isometsä, Silvio Fauner och Vladimir Smirnov gör på måndagen.
som åkte de sista
En klok norrbottning.
- Då var jag i ett kanonslag.
Till sist.
Niklas Jonsson:

:e och Annika Evaldsson på
Förmodligen går Karin Säterkvist in som fjärdetjej.
Annika var nöjd, men hon kräver mera av sig själv, minns att hon var

- Ett bra SM.
Men han har ett fruktansvärt nyp i slagen.
räckte inte långt.
Boldon vann
.
På damernas
meter vanns av lovande Charity Opara från Nigeria på säsongsbästa
.
Daglivs B
A
Hemtextil A
Lilla Bukowski A
Oskarssons A
Scholl A
Svenska Tempus B
Gävle i kväll, måndag,

Chans om det inte kostar för mycket att nå dit.
Pamela Suit - G Hedman
Zagato Rasiru - F Pedersen
Prince Donell - T Jansson

Prodigy,
VM i Thunder Bay
Silvio Fauner, Italien,
Anders Bergström, Sverige,
VM i Thunder Bay
Jelena Välbe, do,
,...
Eurosport,
km fri stil jaktstart.
Jevgenij Davydov, Brynäs, Fredrik Lindquist, Djurgården, Jörgen Jönsson, Färjestad, Peter Ottosson, Jan Mertzig, Luleå, Ari-Pekka Siekkinen ( mv ), Västerås, Mikael Sandberg ( mv ), Västra Frölunda.
, Fredrik Stillman, do, Anders Carlsson, Leksand, Anders Lönn, do, Robert Burakovsky, Malmö, Per Svartvadet, Modo, Magnus Swärdh ( mv ), do, Hans Jonsson, do, Magnus Wernblom, do, Magnus Lindquist ( mv ), Södertälje.
Byggmästaren C
Erpes Damkonf.
Globen City B
Lap Power A
Nk-hallen C
A
Sv Bilprovning C
Wellness Center C
är en bidragande orsak.
Tchad vann den rättsliga processen, men även Libyen rättade sig efter domslutet.
Alla tycks ense om att Internationella domstolen är i behov av reformer.
Inte heller kan domstolen skapa fred om politikerna vill ha krig.
Då är att märka att dokumenten endast avslöjar den östtyska rollen i sovjetiska övningar och krigsförberedelser.
Det var en tid när även danska säkerhetsexperter tenderade att förneka att Sovjet i händelse av krig hade intresse av att komma ut på Nordsjön.
, vars närmare innebörd dock ingen känner sedan
" -krona för utbildning och allt vad bidragen till kommunerna kallas.
.
år,
Samma med groddkapital för entreprenörer.
Det är inte säkert, så luttrad som allmänheten har hunnit bli.
Men bedömningen av den blir en helt annan om man ser till förutsättningarna för framtiden eller effekterna på landet som helhet.
miljoner kronor.
Att en av de drivande bakom beslutet på kongressen själv sitter i Folksams styrelse och uppbär arvode därifrån är i sig diskutabelt.
I Kommunal är över
Frågan är bara hur utdragen och för landet kostsam processen blir.
kronor per kvadratmeter att bygga nytt.
lägenheter i
Det innebär att en etablerad behandlingsmetod monopoliseras och kommersialiseras, en behandlingsmetod som det amerikanska företaget inte ens var först med.
Sedan dess har cirka
En regel säger att det inte ska gå att ta patent på mänskliga organ eller celler, medan en annan regel tillåter patent på mikroorganismer.
Den som tar hand om nallen ska sedan via brev och resedagbok rapportera hur resan framskrider.
Vi vill till exempel att man ska ta ett kort på sig själv och nallen på de platser man besöker, skriver i resedagboken om resrutten och skickar kort till klassen.
- Då blir vi ju ledsna, men skickar förmodligen ut nya i höst.
har antalet anmälningar ökat från
kan delvis förklaras med fler behandlade ärenden det året.
Anders Milton är VD i Läkarförbundet.
Det finns
Men inom räckhåll finns också drygt en miljon potentiella flygresenärer, bosatta " söder om Hornstull ".
KLM-ägda CSC, ett av världens största terminalbolag, har just flyttat från Arlanda till Skavsta.
I vårt strategiska tänkande är det också viktigt att alltid ha en dörr öppen till omvärlden.
Bygge av snabbtågsbana till Nyköping/Skavsta finns ännu inget beslut om, men å andra sidan ligger flygplatsen där nära djuphamnen i Oxelösund som i vår öppnar färje-trafik till S :t Petersburg.
- Vårt dilemma är att det saknas politisk handlingskraft och framtidsperspektiv, problem har redan uppstått på Arlanda och behovet av ytterligare kapacitet växer snabbt, förklarar Skogö, som varken vill bortse från Skavsta eller Kjula under utredningen.
, både vad gäller lägre buller och miljöutsläpp.
och
Starkast är det genetiska sambandet för prostatacancer.
Det handlar alltså inte om antingen arv eller miljö utan om båda.
Forskarna har tagit celler från det vuxna fårets juver, odlat dem i glasskål, tagit ut cellkärnan - som innehåller fårets alla arvsanlag - från en cell och sprutat in kärnan i ett befruktat ägg som man först berövat dess egen cellkärna.
Generna bestämmer långt ifrån ensamma över livet.
Samma arvsanlag i en helt ny miljö ger en annan människa och skulle förstås ge intressanta argument i diskussionen om samspelet mellan arv och miljö.
Men han tror knappast att vi får se någon massproduktion av klonade kopior av djur:
President Jiang är en slipad politiker som behärskar maktspelet i de forna kejserliga boningarna i Peking.
Det var som en kompromisskandidat han handplockades av Deng till landets högsta ämbete, posten som generalsekreterare för kommunistpartiet.
Jiang har ingen militär bakgrund.
På senare år har Jiang också försökt att tona fram som en internationell statsman.
andra fick skador i tumultet som följde då ett hundratal skräckslagna turister försökte fly.
övervakningskameror.
Frankrike och New York skadades innan palestiniern sköt sig själv.
Färden slutade på Helsingsörsvägen med att Engell körde in i ett betonghinder.
Per Stig Möller har i högsta grad politiskt påbrå.
Nu kan statsministern i stället koncentrera sig på att ta emot president Clinton som gör ett blixtbesök i Danmark i mars.
Som exempel på genombrottet nämner tidningen
Några sörjande längs vägen grät öppet, men de flesta visade inte mycket känslor.
Kanske behöver Jiang en sådan ceremoni för att stärka sin ställning som arvtagare, föreslog några bedömare.
Ledningen vill eliminera minsta risk.
Dessutom att övertyga ryssarna om att Natos kommande utvidgning inte medför något militärt hot mot Ryssland.
Grunden för det CFE-avtal som slöts
Sverige ingår inte i CFE-avtalet.
För Natoplan gäller den
Michael Winiarski DN:s korrespondent MOSKVA.
Från Minsk har man också understrukit att man går in i förhandlingarna som en suverän och jämbördig part.

och
Men även i den yngsta gruppen,
Norrland är den enda landsdel där en majoritet,
Inte nog med att
Även moderaternas sympatisörer är pigga på en ny omröstning,
procent att den minskar.
och riksdagsbeslutet
LO har tagit avstånd från beslutet och i söndagens DN tyckte
Även Per-Ola Eriksson, centerns gruppledare, reser borst mot direktörernas attack mot uppgörelsen.
- Industrin har väldiga resurser och har kunnat göra en framgångsrik kampanj.
Men förbudet, som skulle ha trätt i kraft
Men EU:s miljöministrar gjorde i december tummen ner för detta avtal.
man hand i kväll, med den höge representanten Bildt och statsministern, blir nu intet.
veckor.
Först de båda ordförandena i ministerrådet, muslimen Haris Silajdzic och serben Boro Bosic och därefter den muslimske ordföranden i presidentrådet, Alija Izetbegovic.
medlemmar måste det enligt stadgarna bli en kongress, men att den skulle bestämma något står det inget i stadgarna om.
Försäkringar hör ofta till det man väljer bort när pengarna tryter och för att pressa priset måste alla vara med.
Bara ett enda ombud delade deras uppfattning och fick deras applåder.
Länsförsäkringar har också gått i bräschen i en allmän debatt om hemförsäkringen.
Hög lön och låg skatt utlovades.
Arbetarna hämtar de ofta från Sverige, där tusentals byggnadsarbetare går arbetslösa.
Allt verkade bra.
Arbetsgivaren är än i dag skyldig dem cirka
Arbetsgivaren är begärd i personlig konkurs och förmodligen väntar en rättegång i april.
Det positiva beskedet från Sandvik räckte dock inte för att lyfta aktien som under måndagen redovisade ett bokslut för
miljoner kronor under det sista kvartalet ) samt lagernedskrivningar som en följd av lägre råvarupriser.
miljoner kronor till drygt
Ett styrkebesked i sammanhanget är att Sandvik uppger sig ha tagit marknadsandelar på flera verksamhetsområden.
procent till
, IK
miljoner kronor, säger Industrikapitals grundare Björn Savén.
.
miljoner pund, ungefär
- Vi kommer att göra något under
Riskkapitalfonderna skiljer sig från övriga investerare på kapitalmarknaden genom att de även tar ett aktivt ägaransvar.
Bara genom att föreslå beskattning intar länderna en motsatt ståndpunkt mot USA:s regering, som föreslagit att Internet ska vara en global skattefri zon för elektroniska varor.
och
år, har varit på Vårdförbundet i
De sistnämnda är vanligen vårdarbetsgivare med en grundidé som exempelvis S :t Lukasstiftelsen som bedriver psykiatri.
I år väntas ett något bättre resultat.
Av detta svarade företagsförvärv för cirka
miljoner kronor (
Cardo Railways resultat minskade däremot till
Förra året ökade resultatet med
miljoner (
Lennart Nilsson är dock beredd att kvarstå i Cardos styrelse.
procent till
tillfrågade analytiker på en sänkning av reporäntan i dag, tisdag.
procentenheter ).
Ericsson B backade med
Det amerikanska läkemedelsverket FDA har även gett klartecken för ett nytt diagnostiskt test mot latexallergi.
Sandvik tror på en oförändrad resultatnivå under
kronor till
procent på en vecka.
Kursen föll med
Såsom ett tecken föddes Nollan som, genom ett mirakel, utgöt Ettan.
Profeten hade sett och hört Marshall McLuhan och delat Visionen om den Globala Byn där alla i hela världen kände varandra och ständigt var tillgängliga för varandra.
The Smart Ones.
Man studerade symbollexikon, tarotkort, reklamfilmer och kabbalan.
Profeten drog sig undan " ut i öknen " i
" Ett barn ska födas på en datorverkstad.
De kunde inte tro alla sensoriska system.
När han tryckte på Enter skulle Förändringens Tröskel vara passerad och Passagen öppen.
Om det nu finns någon sådan form.
Naturligtvis var detta inget hinder för killar i tjugoårsldern som hade " Doctor in the house " - böckerna som förebild.
Vår vän David, som var mest berusad, var som en herrelös hund.
" sade de vana poliserna till varandra, när de lade ner sina babyattrapper i sandlådan och inledde attacken.
Han önskade inte behålla den som minne av hyresgästen.
Den som första gången hör talas om Petter Katt somnar inte om förrän gåtan är löst.

Petter Katt blev förresten inte bara biskop av Rom utan nästan samtidigt även av Antiokia.
I östra Sverige - gränsen tycks gå vid de omstridda församlingarna Habo och Mullsjö - firades våren däremot först i går, måndag, på Mattiasdagen.
" Nu är det vår, nu är det farligt!
Lägst taxa av landsortsstäderna har Borlänge.
I DN Konsuments undersökning har vi frågat efter dagistaxan för familjer i
Vår förutsättning var att barnen är på dagis
Här reduceras trebarnsfamiljens taxa till den lägsta avgiften,
Elva månader i stället för
Där anser man inte att föräldrarna skall betala för en tjänst som de inte utnyttjar, exempelvis under semestern.
Tycker exempelvis några föräldrar att det är onödigt att betala för
timmar, som i DN Konsuments exempel.
Har man barnen på dagis mellan klockan
Från den 1 oktober får höjningen högst bli
Det brukar oftast vara det bästa måttet på hur dagiset fungerar.
Kjell Löfberg Det handlar om att bosätta sig i rätt kommun om man skall spara tusenlappar i dagisavgift.
De får ha sina barn
Barnen får vara ute väldigt mycket i skog och mark.
Johannes Cornell
En minoritet, en folkgrupp.
Som vore all den orättvisa behandling han har utsatts för bara ett beklagligt missförstånd visar han sig i stället varm och intresserad till hela sitt väsen.
Religion, individualism, kreativitet...
Från ett slags livsfilosofi till ett musikaliskt koncept.
- Musik, sammanfattar han, är ingen stil utan ett uttryck.
Jag sa " Nej, det gjorde du inte ".
Här finns återkommande mönster och en i grunden lyrisk attityd, men som skivor som till exempel " The shape of jazz to come " (
Vad mig anbelangar får unga artister med intresse för min musik gärna köra om mig.
På " Sound Museum ",
Det är en mer avancerad instrumentkombination än kvartetten, men i kvartetten kan jag i stället improvisera med större koncentration på harmonierna.
- Nej, för mig ligger friheten i att få vara mig själv.
Savater bemöter en viss Arcadi Espada som i El Pais
tanken att vissa egenskaper skall garantera individens frälsning.
tänk på vacciner, statistiska prognoser och liknande.
vuxna och
Här finns i stort sett en enda asfalterad väg, om än av god kvalitet,
Det är ett naivt synsätt.
Staden har inte hunnit fram till människorna.
Där genomlider bara människor hela sitt liv utan att ens kunna ta en fika på Wimpy.
Transkei?
Rätt som det är kör vi förbi skyltar som lyser vita längs vägkanten.
Tiden som går åt för att hitta de allra billigaste böckerna är snart jämförbar med den det tar att läsa en kortare novellsamling.
kronor genom att hänga på låset.
Det verkar vara fackböckernas rea.
Ett köp som borde kunna kompletteras med Ben Macintyres " Sökandet efter Elizabeth Nietzsche " (
Johanna Ekström, Petter Lindgren, Marie Silkeberg kostar alla under femtiolappen.
Till de senare hörde Per Olov Enquist, Lars Gustafsson och Sven Delblanc.
Medan han skrev debutromanen höll han i själva verket på med en avhandling, " Ära och minne ", som var en 1700-talsstudie av avgörande betydelse för hur hans eget språk kom att utvecklas.
För den skull ska man inte undervärdera tillfälliga skiftningar och ögonblickets dramatik.
Svagheten i Lars Ahlboms lyhörda och kunniga genomgång av författarskapet är att han är för lojal mot sitt föremål.
Industrialismen var " engelska sjukan " - den gjorde folk till andliga krymplingar.
När han
Och när armén behövde svartlackerade uniformskaskar startade han genast tillverkningen.
Under en tjugoårsperiod hade han delat ut över en halv miljon kronor.
Han förblev " en frågvis gubbe ".
Det har varit en gammal tanke att även göra en dokumentär på samma tema, säger en mycket hes Jan Troell på väg till Andréemuseet i Gränna för att skjuta scener.
När filmen lanserades förra våren gick den först ut i bara en kopia som sedan blev
Agneta Ehlers-Jarleman Musik:
På Klara Soppteater talar i dag motsatsen.
Gunnar Edanders svängiga musik har vemod i basen.
Översättning, regi och bearbetning:
Deras skapare var dockteatermannen Harro Siegel som på 50-talet blev Mikael Meschkes läromästare i dockspelar-yrket.
Med sig har han studenten Wagner som gör ett rättframt och snusförnuftigt intryck, och den oförbätterlige latmasken och glupmunnen Korv-Hans ( Kasper ), vars lösmynthet blir Fausts fall, bokstavligen ner i helvetet.
Urban Eldh, Bo Hammarlund, Nicke Lundblad, Göthe Maxe, Lars Bringås, Johan Alderman Hjärtslag i mörkret och en kort dialog mellan Helan och Halvan är regissören Kim Dambaeks anslag till " I väntan på Godot " på Dalateatern i Falun.
Urban Eldhs Vladimir gjuter liv i början på andra akten med sin blandning av barnslig hjälplöshet och sina försök att strukturera deras tillvaro.
Lars-Olof Franzén Betty Skawonius
Det brukar sägas att Berlinfestivalen är särskilt svag för asiatiska filmer och det är därför logiskt att man ger Silverbjörnen till " He liu " - " Floden ", Tsai Ming-liangs särpräglade samtidsfilm om en familj i kris.
Silverbjörnen och det speciella Jurypriset utdelades till " He Liu ", " Floden ", regissör Tsai Ming-liang.
Alfred Bauer priset gick till " Romeo & Julia " Ett särskilt omnämnande gick till den unga skådespelerskan Anna Wielgucka i filmen " Panna Nikt " av Andrzej Wajda samt den unge Jordan Kiziuk i filmen " Ön på Fågelgatan " av Søren Kragh-Jacobsen.
Ingrid Lagergren var med i Oriflame nästan ända sedan starten av företaget
På alla nya marknader symboliserade hon vår anda och vår affärsidé.
Stipendiet delas ut för första gången, men är tänkt att bli årligt.
De konstnärliga impulserna kom främst från morbrodern, som
Följden av detta rotande blev så småningom dubbel-LP-n " Den okände Evert Taube ".
Tage gav med beröm godkänt och skrev en för honom typisk dikt på baksidan av LP-konvolutet:
LP-skivor alltsedan sin debut.
Rotaryklubbar har satt krafter i gång för att, om möjligt, få ut John Ulf Andersons Olrogskiva på cd.
år i olika omgångar hade flera styrelseposter.
Pådrivare var han också inom Västmanlands sportjournalistklubb, bland annat som kassör.
elefanter ".
Vilket ger både överraskning och igenkännandets nöje.
Medan ryssarna hade hela skrotupplag på sina flygbaser och högt gräs och buskar som syntes växa vilt.
Så till de tidigare topphemliga militärflygbaserna kommer nu tokiga amerikanska turister som betalar
( Highlander
Det skyddandet ozonlagret har förstörts och ett nytt " tak " har uppfunnits.
Varvschefen Edvard Blank går så upp i sitt arbete att han försummar sin unga hustru.
I rollerna:
I kampen för det goda, rättvisa och moraliska är civil olydnad en metod man måste ta till, anser veganen Tomas Westerlund.
- Det finns ingen absolut gräns.
katter från ett labb samtidigt som lite saker förstördes.
Sätter du dig inte över demokratin genom att behandla lagarna godtyckligt?
- Självfallet.
Gjorde Gandhi fel?
Och jag säger inte att jag är beredd att göra samma sak.
Tomas Westerlund dricker några klunkar coca cola.
- De är rädda att jag ska få slaktarn efter mig.
När är civil olydnad befogat?
De ockuperade och blockerade i många år flygbasen där känvapenbestyckade robotar skulle placeras.
Ingen människa begår lagbrott med lätt hjärta.
Många veganer jag ser är undernärda, spinkiga.
Under den tiden mådde han mycket bättre än vanligt.
- Det tog lång tid innan jag visste vad vegeterianism var, så jag har inte fått lära mig annat än att äta kött.
Första gången jag reagerade riktigt, det var när mamma stod och rensade och skar i ett helt lamm.
Auktionsverkets intendent Bertil Carlsson har aldrig upplevt maken.
Ingendera parten vill ge sig.
I vår öppnar hon
Efter studier i Paris grundade han sin egen hattfirma i Köpenhamn
- I hela mitt liv har jag levt med fars hattbutik.
och Gustav VI Adolf; en fjärde var kronprins Carl ( XVI ) Gustaf.
I maj öppnar vi ännu en butik på Biblioteksgatan.
.
När han låg inne någon månad senare gav en annan sköterska honom en mer än dubblerad dos av en kramplösande medicin, men han skadades tydligen inte av den medicinen.
De har också vänt sig till patientförsäkringen, som kan betala ut ända upp till
- Jag tycker kampanjen för OS-ansökan är klart odemokratisk, säger Carl-Michael Edenborg.
Adressen till motståndslistan är http://www.users-wineasy.se/vertsurr/os
Det har troligen inte hänt i Sverige tidigare - att en man nästan
kronor; värdet av en TV-apparat och en videobandspelare Stevo köpt genom Anders.
Efter det körde Anders söderut.
Det kom att dröja nästan
Anders fick villkorlig dom för det antika vapen han hade hemma ", säger hans advokat Peter Althin.
Anders själv vill inte träffa oss.
års bonus på sitt straff.
på morgonen, hela familjen, maken Stevo och de
Jag gick dit direkt, förstod att något allvarligt hade hänt, säger hennes pappa, som bodde bara några lägenheter bort.
unga män - också de märkta av sorgen efter en far de aldrig fick lära känna.
Vi återupplever smärtan, allt har rivits upp igen, försäkrar Maritzas far.
- Det var i sig en stor besvikelse.
För den äkta Pierre Karlsson kändes det annorlunda när han via medierna i höstas fick veta att en av Interpol efterlyst mördare använde sig av hans namn och personnummer.
Jag lyckades i alla fall få veta att han inte var gift i mitt namn, utan i någon annans, säger Pierre.
- Mitt enda intresse i dag är att det inte händer min familj någonting obehagligt på grund av det här.
informationsmöten har totalt
Är en internationell skyltsymbol som översatt betyder parkera och åk ( Park and ride ) något för Stockholmsregionens bilpendlare?
Symboliken i skylten är viktig så att det går att uppfatta vilken sorts parkering det handlar om.
Nattvandrare vid Sjövägen hör hjärtskärande kvinnoskrik från Röstasjöns is.
En bil på bensinstationen vid Erstagatan/Folkungagatan fattar eld.
Västberga
Inte ens polisens hundar lyckas spåra den vige rymmaren.
Förra året beslöt politikerna i dåvarande socialdistrikt att ta tag i problemet.
Testerna visade att både de svenska barnen och barnen med annat hemspråk förbättrat sina svenskkunskaper i novembertesten, men glappet mellan de olika barngruppernas kunskaper i svenska hade framförallt minskat.
Barnskötaren Christina Persson och förskoleläraren Anneli Persson har de små dockorna på fingrarna.
barnen som just nu går på den integrerade språkförskolan på daghemmet på Ekholmsvägen i Skärholmen.
år.
- Det är bra att språkförskolan finns.
Jag har till och med lärt mig ord av henne, säger Nursen.
Det var fruktansvärt.
Humoristisk och poetisk berättelse dramatiserad av Christer Dahl.
kl 9.53 från Brommaplan.
.
Rock, jazz, blues Get Stoned Engelen, Kornhamnstorg
.
Se hur det känns!
Utställningar Elisabet Frändberg Akvareller och oljor på Galleri Darling, Södermannagatan
.
Även de dagar när en färgning kunde gå helt fel.
I dag, tisdag, drar kampanjen i gång för Tjejtrampet -97, som går den 1 juni Målet är att
Ett känt kosmetiskt märke lanserar en produkt, ett underlag till läppstiftet som minskar den torra, fnasiga känslan.
Nu visas ett 40-tal av hans bilder på Galerie Origo.
Symbolerna i samhället, symbolerna vi uttrycker oss med, hittar man i samtliga målningar:
- När vi är som mest produktiva har vi inte en tanke på att livet har ett slut.
Ska det finnas snö?
När jag kommer upp på skidbackens topp och kan se mig omkring ser jag grönt gräs överallt utom i backen med dess konstsnö.
Väsjöbacken har mer och mer gjorts om för att locka snowboardåkarna.
Och Sandra, Daniel och Matilda lär ju tjäna in det flera gånger om, om de fortsätter att åka lika mycket.
Ullnabacken i Täby har fått slå igen på grund av snöbrist och Hammarby skidbacke riskerar också att stängas.
Väderprognosen för tisdagen i Stockholmstrakten ser inte särskilt lovande ut för stans vintersportare.
personer i backen som åker utan problem och vi klarar nog att hålla öppet sportlovsveckan ut!
Gastkramande spänning meter för meter runt milbanan.
Det måste vara mitt namn som kommer upp först, det måste, tänkte jag.
och den gastkramande duellen mellan Björn Dählie och Vladimir Smirnov i jaktstartens
Men det som grämer mig är att jag förmodligen valde fel taktik, att ligga först i spåret.
När tårarna torkat hos Stefania Belmono kramade hon om Jelena Välbe.
Anna Frithioff har inte mycket att komma med i fristil.
Annika Evaldsson ramlade strax före mållinjen.
Och de norska flickorna som fått rejält på pälsen i norsk press efter fiaskot i söndags är förmodligen skakade.
procent hade jag ändå inte haft en chans att slå Björn.
Men silvret stärkte mitt självförtroende.
.
Jag blev förbannad dagen innan då jag tyckte mig märka insinuationer att det var på min bekostnad som Torgny Mogren fick stå över.
Mathias Fredriksson-Anders Bergström-Torgny Mogren-Henrik Forsberg.
Men hon körde i alla fall fram sitt ena ben.
Frågan är om Dählie någonsin i sin karriär gjort ett bättre lopp.
Fortare gick det i alla fall.
I Lillehammer var Dählie
Och i dag, tisdag, utökas guldskörden.
in
sekunder till godo på tvåan Harald Grönningen.
och
Bo Harmby TT MALMÖ.
- Visserligen är det ju så roligt med kanoten, träningen, lägrena, förberedelserna, känslan att paddla i landslaget.
Men Agneta har fortsatt i en annan roll i landslaget, som biträdande förbundskapten till sambon Martin Hunter.
- En suverän känsla, och exakt vad jag behöver för att komma tillbaka på allvar.
Men att bifallet skulle bli så stort var en överraskning, till och med för mig, sade en lättad Brolin.
Når han tillbaka i tidigare form blir han givetvis en tillgång.
Hade hon träffat lite högre upp hade jag förmodligen mist synen på höger öga.
Där konstaterade man skärsår i läppen och över höger kind och han syddes med
Den hade varit ett viktigt test på formen inför VM.
Och när hon sedan skulle kasta champagne på honom kom glaset kom för nära ansiktet.
.
av
Patrik Nordqvist kvitterade
Statistik från Stockholms handbollsförbund visar att Cliff bara har ett lag i A-slutspel i ungdomsturneringen, som slutspelas efter sportlovet.
,
DN Globetrotters till Stockholm@ BASKET.
.
februari DD-1,
Nilema Strong - E Adielsson
Dollys Fighter L.
Mack Star - D Widegren
Pompano Beach - M Sahlgren

Carajo,
- Drygt hälften är sport, säger Mats Peterson som har ett rätt bra minne av den första autografen.
Andra, bland annat Paavo Nurmi och Jesse Owens, har de köpt av andra samlare.
- Jag tror att vi jagade honom under
- Jag tror att han är schysst, men Tyson är nog inte typen som svarar på brev.
.
Stefan bor i Forshaga och studerar nationalekonomi på högskolan i Karlstad.
är man med i världseliten, då kan man ta medalj i alla mästerskap, påpekar han.
:
Stefan Holm bär på en dröm - att besegra Patrik Sjöberg ( som har det svenska rekordet med
- Det är alltid roligt att gå in och slå dom som är huvudet längre.
Anne Bruse B
Bok & Bild A
DN/Företagsnytt A
Hyllcenter A
Lita A
Onoff A
The Stadium C
Östasiat.
Kanske beror detta på att vi matats med amerikanska TV-äventyr just i dessa miljöer.
I stället för att kryssa passagerarna från kalla hamnar som New York och London, flög man in dem till Florida och Rivieran.
De tror att vi i likhet med amerikanerna vill ha ut mer upplevelser för pengarna.
Kommunikationen med omvärlden sköts via satelliter och markstationer.
Och i stället för med kontanter gör man sina insatser med kreditkortet.
Men det är enligt uppgift fritt fram för spel ombord på planen till Fjärran Östern, som ju är en spelsugen del av världen.
Trots problemen med luftburen gambling väntas många stora flygbolag haka på av konkurrensskäl.
ton i ett stort plan - dvs som
Jan Malmborg Lyxkryssa i Västindien, hade det stått i annonsen.
Så snart vi kommit ombord förstod vi dock att vi inte hamnat på vilken färja som helst.
På dagordningen för kvällens övningar har det stått att klädseln ska vara " casual ", vilket väl närmast kan översättas till " avspänd ".
Först i morgon är det " Captains dinner " och formell klädsel.
Inte att undra på att stämningen runt vårt bord i matsalen är lite extra uppspelt denna kväll.
Speciellt som allt utom dryckerna ingår i kryssningspriset.
En del försöker i det välutrustade gymet, andra i någon av de
Det var innan det på allvar gick upp för mig hur stressade jänkare är på semestern.
kronor, djuphavsfiske
kronor styck.
Och när jag sedan vid en stressig pizzalunch på fullaste allvar fäller repliken:
Man kan också göra som våra bordsgrannar Bob och Lucille.
procents " discount ".
Och som sådan dömd att lyckas.
scener med sångare, dansare, cirkusartister, ståuppkomiker och trollkonstnärer.
?
En filippinsk besättningsman svabbar rent på däck.
kr per person för en insideshytt, inklusive flyg Stockholm-Miami samt en natt i Fort Lauderdale.
Under vintern kan man också få en vecka på Barbados +
kr.
Jan Malmborg Kryssningar har under 90-talet varit den snabbast växande grenen inom turistindustrin, med en årlig ökningstakt uppemot
Redan nu finns uppemot
dominerande rederierna - amerikanska Carnival, norsk-amerikanska Royal Caribbean och brittiska Princess - pågår en segsliten envig om vem som är störst, bäst och vackrast.
En förklaring är att rederierna tror att vinstmarginalerna ska öka med mängden passagerare per fartyg.
Globetrotter, som är generalagent åt bland annat Princess, Royal Carribean, Holland-America, Norwegian och Cunard.
Fritidsresor, som under
kryssningsfartyg som går i trafik på Medelhavet är äldre och mindre än dem i Västindien.
veckors ledighet vill det till att proppa in upplevelserna.
kronor, sportdykning
Här har Princess Cruises för enkelhetens skull köpt en bit av en ö och döpt den till Princess Cays.
Just denna jakt från plats till plats är själva baksidan med en kryssning.
Under flera hamnuppehåll stannar de i sin minisvit med egen balkong och bubbelpool och bara njuter av att vara på betryggande avstånd från kylan därhemma.
Eftermiddagens " sail, snorkel and beach party " bjuder på ytterligare en inblick i konsten att lugga pengar av oss kryssare.
Efter en halvtimmes hinkande på stranden råder en högst fördragsam stämning ombord när katamaranerna stävar hemåt igen.
Och kanske ägna en tanke åt alla dem som får detta flytande nöjesetablissemang att hänga samman.
Detta tänker jag på när jag sitter där i bubbelpoolen:
På kryssning i Västindien - " lyx " för en del, för andra en halvårslång vardag.
För den finländska turistnäringen har de japanska norrskensresorna snabbt blivit en succé under lågsäsong.
Norrskenet är beroende av solfläckarna och frekvensen varierar från år till år.
Språkbarriären är inget att oroa sig för.
Inte mindre än
" Det er typisk norsk å være god!
av
Och vi norrmän skryter för att vi är osäkra.
Jag är utomordentligt medveten om detta och kvalitetsarbete/kvalitetssäkring intar en central plats i vårt arbete.
Författarna missuppfattar syftet med RRV:s rapporter, påstår att vi gjort analyser som vi inte gjort, förvanskar och vantolkar rapporterna på ett sätt som får mig att undra över deras motiv:

Att som Taube och Bring använda ordet " inflöde " kan ge läsaren det felaktiga intrycket att detta är något som universiteten och de särskilda institutionerna inte kan påverka själva.
Vi drar ingen annan slutsats än just detta av måttet.
Beträffande det som Taube och Bring tar upp om aktivitetsgrad så har vi redovisat uppgifter om det de efterlyser.
Så ser det ju ut i verkligheten.
Det kritiserade nyckeltalet består av en kvot mellan antalet avgjorda och inkomna ärenden för rättsmyndigheterna på varje ort.
Hur detta gått till kan de väl bara själva svara på.
Slutligen:
Trots att det inte finns något register över vilka läkare som blivit prickade av ansvarsnämnden kan allmänheten få just denna information genom att helt enkelt ringa till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
- Det innebär ingen kvalitetsgaranti att inte ha blivit prickad.
Annika Ånnerud
till
I en brottsutredning däremot kan den misstänkte både tiga och ljuga utan att drabbas av sanktioner.
anställda, tror Lars-Erik Lövdén.
För första gången ökar nu inte längre antalet fall av misshandel mot kvinnor.
- Det har också rests krav på hårdare tag, bland annat från politiker, och det har säkert haft en dämpande effekt, säger han.
- Jag tippar att den positiva trenden av nedgång nu fortsätter, säger Jan Ahlberg.
med
Enligt SMHI i Göteborg var det ett område från Uddevalla till strax söder om Göteborg som drabbades av stormen.
Vägverkets färja vid Kornhall över Nordre älv fick ställas in på grund av högt vattenstånd.
in mot centrum av skyltproblem.
Genom att räkningarna betalas oftare, genom att pengarna kommer in snabbare på kontona kommer räntorna att ge högre avkastning och därmed kan de ökade fakturakostnaderna betala sig själva.
Det är en 19-årig stockholmare som delgivits misstanke om brott.
De dömda uppträdde i enhetlig uniformsliknande klädsel, flera med hakkorsmärken.
Högsta domstolen har i en prejudicerande dom slagit fast att det är hets mot folkgrupp att på allmän plats bära synliga märken som kan förknippas med nazistiska symboler.
Astrid Reichwald
En tredje kontrollmätning pågår nu.
De saneringar han följer upp gjordes under 80-talet.
JO tar inte upp frågan, delvis just därför att så lång tid har gått.
Åren gick.
Och insåg att vi i
Kommunens ansvar för att åtgärder vidtas när det bedöms nödvändigt finns tydligt formulerat.
år på sig att åtgärda radonhalterna.
Kim framförde sin ursäkt i ett TV-tal till nationen med anledning av att det gått
Statliga banker som lånat ut pengar till bolaget har förlorat motsvarande
- Liksom andra fäder anser jag att min sons misstag är mitt eget misstag.
Det var efterträdarens hyllning till veteranen och mentorn, när Jiang talade vid tisdagens minneshögtid i Peking.
minuter till den avlidne patriarkens ära.
Ledningen ville inte riskera en upprepning av händelserna i april
Dörren till omvärlden ska förbli öppen och samarbetet med utlandet fördjupas.
Men Kina har aldrig riktigt skakat av sig kejsartraditionen och har aldrig haft ett fungerande kollektivt ledarskap.

Den egyptiska tidningen hade i artikeln om de aidsdrabbade barnen hänvisat till en daterad men fritt uppfunnen artikel i Israels största tidning, Yediot Ahronot.

För det första vet ledningen att de flesta intellektuella och opinionsbildare är motståndare till freden med Israel, liksom de är motståndare till Mubaraks regim.
- Tysklands utrikesminister Klaus Kinkel sade öppet i diskussionen att vi måste ge något till Turkiet och att Turkiet är ett betydelsefullt land, säger George Papandreou till DN.
- Ska vi ha
EU har lovat att inleda medlemskapsförhandlingar med Cypern ett halvår efter slutet på EU:s regeringskonferens som ska avslutas i juni.
Det började med att en stor lägenhetsskandal avslöjades i Tallinn.
februari som premiärminister.
Yassir Arafats rådgivare Ahmed Tibi förutspådde " folkliga protester " och anklagade Israel för att försöka slå en kil mellan Västbankens södra och dess norra del.
Vardagsslitet har börjat i Serbien efter nästan
Det kommande året får stor betydelse i de
Av den omsättningsskatt som är landets viktigaste inkomst, råder kommunerna bara över
Republiktorget - där de dagliga protesterna i Belgrad har hållits - blir Frihetstorget, den röda stjärnan på rådhuset åkte ner redan i fredags och sannolikheten är stor att Revolutionsboule-varden får byta namn.
Men frågan är hur det skall utformas för att inte bli stötande.
Efter lunch träffade Persson Carl Bildts ställföreträdande i arbetet med den civila fredssamordningen, tysken Michael Steiner.

Om inte Tyskland gör det riskerar projektet att haverera.
- Vad som hänt är i stället att det blivit tydligare att inte alla de länder som skulle utgöra kärnan i EMU kommer att klara kraven.
Enligt de planer som hittills betraktats som heliga skulle valutasamarbetet inledas den 1 januari
procent av bruttonationalprodukten, BNP.
, det avgörande året för valutaunionen, ska 3-procentskravet hållas, har regeringen ihärdigt lovat.
procent.
En fördröjning skulle kunna sätta hela EU i fara, ekade samtidigt EU:s nuvarande ordförandeland Hollands premiärminister Wim Kok.
Tyskarnas mardröm är att ett undantag för egen del skulle bana väg för även andra länder med ekonomiska bekymmer.
Det berättade Persson i Sarajevo på tisdagen, samtidigt som han gav Växjö kommun en reprimand.
Men vi har utmanat starka krafter, inte minst facket, sade Persson som också identifierade nästa intressegrupp som regeringen kommer att kollidera med:
Regeringen beslutade så sent som den
Som första utländska regeringschef träffade Persson sedan hela det nya multietniska presidentrådet:
Det anser Mikael Gilljam, docent i statvetenskap vid Göteborgs universitet.
- De borgerliga politikerna ser nog i kränkraftsuppgörelsen en gratischans att kritisera regeringen och centersamarbetet med den.
Centern å ena sidan och moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna å den andra funderar på vilket de strategiskt tjänar mest på:
Överst står att stoppa kärnkraftsavvecklingen.
Metallordföranden Göran Johnsson, som förra veckan i DN pläderade för ett samarbete mellan s och fp, föreslog på tisdagen ett samarbete mellan s och m.
byggbolagen Skanska och NCC ökade vinster.
miljarder kronor till aktieägarna.
miljarder kronor.
fick NCC ta en rejäl förlust i delägda dotterbolaget Silja - minus
Bonus i von Anka-klass Koncernen Walt Disneys VD Michael Eisner har fått ett generöst erbjudande som får svenska direktörslöner att förblekna.
nya ledamöter till Disneys styrelse ska utses.
åren - det vill säga med
.
Och enligt både Ams och Finansförbundet blir det bara värre.
Finansförbundet, som organiserar cirka
1_800medlemmar står anmälda i Finansförbundets arbetslöshetskassa.
Dessutom tycker vi att det är slöseri att utesluta så många erfarna bankanställda, bara för att de inte har en akademisk utbildning, säger Leif Karlsson.

Men kampen för att behålla Volvo Aero i Arboga fortsätter.
som riskerar att mista jobbet.
Amorteringsdelen är lika stor varje månad, medan räntan är högre i början av avbetalningstiden och minskar allt eftersom skulden amorteras ned.

Bankerna har hävdat att detta framgår av avtalstexten i skuldebreven.
år så litar jag förstås på att det är vad som gäller, hävdar Irene Rosberg envist.
Några positiva effekter för konsumenterna har utredarna inte hittat.
Utredningen andas en viss skepsis mot tron att mer konkurrens löser alla problem.
Längre varseltider innan konflikter och kontrollstationer för att få fram ett nytt avtal innan det gamla löper ut.
Men först ska det visas upp för biträdande arbetsmarknadsminister Ulrika Messing.
Bred uppgång på Peter Ekman
Omsättningen var
Kronan försvagades, framför allt mot dollarn.
Ericssons B-aktie steg med
Bolaget, som erbjuder bolag inom tillverkningsindustrin resurs- och kompetensförstärkning inom utvecklingsprojekt, ökade faktureringen med
Utfallet blev
kronor.
miljard kronor.
procent.
Prag i presenningar utom porten på Pariz Var och en som besökte Prag för
Det enda som inte är insvept i presenningar är porten.
Hon är inte ensam om detta besynnerliga drag.
Tillfälle för seriös samlare.
Musikläraren vid Rinkeby-skolan, Rolando Pomo, hade fixat en improviserad konsert med sin vän från Buenos Aires som stjärna.
Argentinarnas smärtfyllda och finländarnas melankoliska tango har funnit varandra i smältdegeln.
De folk som tangon fastnar på är svartsjuka!
och råttan på repet.
Man får lust att göra något förskräckligt.
Man kan bli så trött på middan på bordet och vägen till jobbet, replikerna som man har hört en halv miljon gånger, dagarna en ändlös skara av kopior, ett löpande band där händerna skulle bära tungt även om inte matkassarna fanns där.
Då är allt i sin ordning, på ett tråkigt och förutsägbart vis.
Förstasidan anger också tonen, " Massor av kul med familjens nya leksak ".
ROY BLOMBERG Anders Öhman Om
januari
Försäljningen av utombordsmotorer i Sverige har sjunkit från
Den nya motorn är en hybrid mellan tvåtakt, fyrtakt och dieselmotor.
Bränsleförbrukningen är mellan
procent bättre bränsleekonomi.
I Orbital-systemet ( Mercury/Mariner ) sprutas bränsle och en liten mängd komprimerad luft in i förbränningsrummet.
meter, bredd
knops skillnad i toppfart.
varv per minut.
liter per timma ).
Ljudvärdena var i stort identiska.
Faststrike Intruder Ficht - en
varv per minut.
Motortillverkaren lovar i sin reklam
" Miss Saigon " av Alain Boublils och Claude-Michel Schönberg I rollerna:
Det enda jag beklagar är att han inte fick uppträda i ett annat stycke.
Det spontana tycks vara hans motto.
Hon var en liten, rund dam i femtio-femårsåldern som vid den inledande presentationen visserligen inte just hade sagt annat än sitt namn och yrke men som sedan i dagarna
Kursens sista uppgift var att skildra en livssymbol, alltså en konkret situation eller rent av ett konkret föremål som man tyckte kunde uppfattas som symboliskt för hur man blivit senare i livet.
Det känns som när jag var liten och hade fått ett dockskåp i julklapp och bara städade och städade det för att min mamma skulle lägga märke till mig och bry sig om mig.
Tack ska du ha för att du hittade min livssymbol!
Så kan den till slut ses av alla oss som inte var med då det begav sig för
Andra stycken var signerade Robert Rauschenberg, John Cage, Lucinda Childs och Yvonne Rainer.
Kanske inte minst förmågan att blanda genrer och tekniker i svårbestämbara och orena konstverk som har på en gång politisk udd och en stegrad verklighetskänsla som vetter mot det psykedeliska.
nu på torsdag samt på Filmhuset den 8 april kl.
I staden Rostov-on-Don pågår Assitejs världskongress och festival, det är november
Vad vi i stället kan bidra med är att visa hur barn och vuxna tillsammans kan dela kampen med livet.
- Svensk ungdomsteater intresserar mig, konstaterar Pauline Mol omgående.
Det blev en berättelse helt sedd ur barnets perspektiv.
" bygger på historien om " Skönheten och odjuret " och handlar om att bejaka monstret inom sig och acceptera alla sina krafter för att bli en hel människa.
Enligt vad DN erfar kommer samarbetet att bli omfattande.
Nu kommer Sandrews att söka sig nya marknader i de nordiska storstäderna.
Nyligen köpte företaget Svenska Dagbladets förlag.
Xzibits!
Xzibits faderliga råd till sin son, låten " Foundation ", är producerad av DJ Muggs från Cypress Hill, men den DJ han tagit med sig till Stockholm är inte på något vis skicklig nog för att rädda showen.
Pressad på någon form av beskrivning sägger Susanna Edwards att det " blir helt ångestbefriat, så långt från Norén man kan komma " och att den brittiska serien " Hemma värst " har just de hämningslöst absurda situationer och skamlösa brist på bromsar hon själv känner igen sig i:
Hur GE Television klarar en alldeles ny form av produktionsbiff blir på sitt sätt lika spännande som att vänta på själva resultatet.
) störst i sin genre.
Enligt dem själva för att de har återvänt till de första skivornas experimentella inställning, men som dem låter Pocket universe ( Mercury/Polygram ) definitivt inte.
Inledande " Thinking of you " är snygg soul, singeln " Lets get down ", gjord tillsammans med hip-hopproducenten DJ Quik, svänger skönt och " Still a man " är en vacker ballad med snygga körer och Raphael Saadiqs röst i närheten av Marvin Gaye.
Kvar blir, en förvisso väldigt imponerande, överkurs för de riktigt, riktigt hängivna.
Harald Bergius RL BURNSIDE har glömt att ange vem som har skrivit låtarna på Mr. Wizard ( Fat Possum/Border ) och lika gott är väl det.
Man kan då antingen sucka så smått, eller så kan man lyssna på småfånigt betitlade Attack of the grey lantern ( Parlophone/EMI ) och inse att denna debut faktiskt är ovanligt välfylld av fullgångna låtar, att där finns en tilltalande kombination av vittfamnande influenser - från glamrock till hiphop - och en trots detta genomgående, tydlig karaktär.
Senast har det gällt den egenartade orkestermusiken kring hovet i Dresden i början 1700-talet, med namn som Heinichen och Veracini.
skivor samtidigt med liknande musik från samma skivbolag verkar vara en galen försäljningsstrategi.
Pianisten Ketil Björnstad är uppenbarligen fascinerad av vatten.
Också hans låtar har blivit standards inom genren, också hans person omges av skrönor och historier av varierande sanningshalt.
låtar är inspelade mellan
Le bal masqué etc. ( Decca ) Sinfonietta etc. ( Decca ) Francis Poulenc var en sammansatt personlighet.
Mycket njutbart.
Och när de träffar legendariska Melle Mel på en fest så ser de till att få spela in en låt tillsammans med honom, trots att han har sina bästa skivor långt bakom sig.
Inledningen av " Höglorfen " kunde hämtats från ett rejvparty med sina rytmiska överlagringar, men en fiol leder över låten till trädoftande polska.
Hur ska man kunna tacka nej till något sådant?
Och nu är det dags för This Perfect Day.
TPD har helt enkelt den platonska popskiveidéns basingrediendser på rätt plats.
Insamlingar till festföremål är ju vanliga numera.
Den gåva som ges måste ovillkorligen åtföljas av en fullständig lista på samtliga bidragsgivare, dock utan angivande av hur mycket var och en betalat.
att hjälpa och stötta arbetskamrater, vänner och elever i tjänsten och privat var något helt självklart för henne.
Körsång och orkester var populära och för många elever livsnödvändiga inslag i skolarbetet.
Så frågar Sigrid hur han kan hålla sin hustru som fånge i hennes eget hem.
sidor.
Efter att ha gift sig
När vi kom till arabvärlden fick man inte ens använda ordet Israel inom citationstecken.
Hans närmaste är makan Else, dottern Eva med make specialskolföreståndare Lars Löw och
En 75-årig vänskap knöt oss samman.
Sålunda hände det sig att han i en kommitté om ett halvt tjog ledamöter satte tvärstopp då hela gruppen ville göra en i hans tycke för uppdraget obehövlig studieresa utomlands.
Regi:
" Det fina med Dennis Hopper är att han inte använder pekpinnar, inte moraliserar eller fördömer.
Ian Barry, John Laing.
Oscarsbelönat amerikanskt drama från
Språket förändras Om man byter världsdel ett tag kan det fungera som en omvänd hjärntvätt.
Demokrati?
" Sveriges "
Kulturen och språket glider med ett coolt amerikanskt flin förbi nationskonstruktörernas gränskontroller.
Ibland styrt av Staten som förföljelse eller prioriteringar av dialekter.
Hallå?
Borde SR bjuda det poppiga och det angloamerikanska motstånd?
Smidighet ger överlevnad och utveckling.
Orsaken är att det i hela Sverige bara finns
av analytikerna, de med läkarutbildning i botten, är alltså anslutna till landstinget, vilket i sin tur innebär att patienterna omfattas av det så kallade högkostnadsskyddet och bara behöver betala
Hon uppträdde störande i klassrummet och flydde in i en egen värld som hon skapade under skolbänken - kamraterna uppfattade henne som mer och mer konstig.
Orsaken är en blandning av genetiskt förvärv och upplevelser i samspelet med personer i omgivningen.
När någon försöker städa hans rum blir Per rasande och fylld av ångest.
Detta efter att de
till
Men de starka känslorna hon byggt upp inom sig yttrade sig i psykosomatiska reaktioner; oförklarliga diarréer och huvudvärk.
Men inte bara det.
kvinnorna stämmer kammaråklagare Lars Westhagen ytterligare
rohypnoltabletter.
En av männen - en 25-åring - i bilen greps.
Tisdagsförmiddagens ösregn och efterföljande solsken kan innebära slutet på säsongen för Hammarbybacken.
Ulf Östman på Flottsbro alpin i Huddinge:
till
I slutet av juni i år är det meningen att de första hyresgästerna skall flytta in i splitternya lägenheter på Herkulesgatan och Vattugatan i kvarteret Wahrenberg.
Avgaserna leds ut i ett stort rör som går över takhöjden.
Puts, natursten ock ekportar ska ge ett vänligt intryck.
Fastighetens läge mitt i ett område som är ökänt för kriminalitet och prostitution ses inte som något problem av Skanska.
Rikard Espling oroar sig inte.
Helt klart är att stat och kommun tar ekonomiska risker.
Resten av budgeten - knappt
Hur stor är den risken?
Kommunen måste till varje pris undvika att hamna i tidsnöd gentemot byggföretagen.
Staten får
De vill ha skolor, sjukvård och äldreomsorg som fungerar.
Minst
Fredag, lördag, söndag.
Syftet är att göra beslag av till exempel vapen och narkotika - beslag som sedan kan göra det möjligt att göra husrannsakningar.
Det kommer att bildas
Därmed har Steen och Antonsson fått närmare
Men de båda hundförarna vägrade och vice VD-n Carl-Göran Furtenbach, som tillträdde vid årsskiftet, har också erkänt att en sån paragraf är orättmätig.
år.
Instruktör finns på plats.
.
Myntade uttryck Carl-Axel Lindblom talar om myntsamlande på Rio, Sandhamnsgatan

och en flygel Standardjazz $ lite jazzskrönor serveras av Berndt Egerbladh, Per Nilsson och Palle Björkman på Café Bellevue, Torekällberget, Södertälje, kl
.
år.
Hjälmtvång.
.
Pistvakt Verkligheten bakom våra fjällsemestrar i regi av Tomas Norström på Nya Pistolteatern, Torsgatan
Aquaria vattenmuseum Akvarieutställning på temat " Udda utseende och beteende " på Falkenbergsgatan
och
Fritt inträde.
, kl
Stifta bekantskap Onsdagsträff med biskop Henrik Svenungsson i Spånga församlingshus, Värsta allé
- Hon föreslog att jag skulle komma dit och fotografera.
Vad tänker hon?
" Med kameran som inträdesbiljett.
I centrum beslagtas några pokermaskiner, som ägaren driver utan tillstånd.
meter, dock utan att skadas alltför allvarligt.
Det skulle nästan kunna bli reklam för sängtillverkaren.
Tårgas betraktas som ett olaga vapen, men säkerhetskontrollen får fatt i dem då och då på Arlanda.
Några polis- och brandmän klättrar upp på taket och spikar fast plåtarna.
Nacka
Hon förs till Danderyds sjukhus.
Men vi får nöja oss med att beundra konstverken som
Det är femtonåriga killar som har en otrolig skaparlust men ingen ateljé.
procent av besökarna är killar.
Dick berättar att han har fått en batong i magen och varit nära att bli misshandlad.
- Det finns inte speciellt många.
Totalsumman för klotter/graffiti som sker olagligt i vårt län kostar stora summor och skapar en otrygg, skitig miljö.
- De trodde att vi skulle hålla kurser, men vi förklarade för dem att det inte handlade om organiserade kurser utan att vi skulle ha ett bord där ungdomar kunde sitta och skissa och ha möjlighet att fråga konstnärerna som finns i lokalen.
Lena Nyberg ( s ) håller i sak med Lennart Gabrielsson men hon fick reda på graffitiutställningen i slutet av förra veckan och poängterar att man från politiskt håll inte kontrollerar Kulturhusets programverksamheter.
På sportlovet är det ungefär
färre fordon per dygn.
resenärer buss eller tunnelbana i Stockholm.
Problemen sammanfaller alltid med skolloven, inklusive sportlovet.
stölder och Öst
Det är så naturligt att ta esset, att den andra spelföraren inte ens kom på det.
Läsaren får en bild av att gästerna inte skulle ha hunnit äta och dricka färdigt innan de mer eller mindre föstes runt på en guidad visning.
Några föredrog att stanna i Gyllene salen medan flertalet deltog i visningen.
Av snedbalansen på insändarsidorna att döma översvämmas tidningarna av skrivelser vari kärnkraftens förespråkare propagerar för denna kontroversiella energikälla.
I min ursprungliga hemtrakt i norra Bohuslän har exempelvis traktens befolkning nu under många år, dag som natt, vaktat Kynnefjäll, en gång påtänkt som plats för slutförvaring av kärnavfall.
Det tror jag är ett viktigt och nödvändigt tillskott till stadens utbildningsverksamhet.
Ett ökat samarbete mellan IT-företagen och en ny gymnasieskola ger de nödvändiga förutsättningarna för att utveckla nya arbetsformer och ny pedagogik inom skolan som mer anpassas till den moderna arbetsmarknadens krav.
Jag ser fram emot att fortsätta de konstruktiva och positiva diskussioner som nu förs med näringsliv och lokala intressen för att få till stånd ett IT-gymnasium.

knops fart i grov motsjö för fulla maskiner och med ett stävparti som var försvagat av amatörmässigt utförda reparationer och briställigt underhåll.
nya lägenheter i ett synnerligen attraktivt område.
Den tunga trafiken till och från färjorna svarar tillsammans med oljebilarna från Loudden för mer än en fjärdedel av trängseln och miljökostnaderna på Valhallavägen.
sekunder i jaktstarten.
Mest stolt var jag vid mitt första VM-guld
- Trillingar, frågar Erling Jevne, ännu mera rått.
För att bli riktigt erkänd som störste skidåkaren, skall man då inte vinna en klassisk femmil?
Man måste också ha motgångar.
Det handlar inte om att göra något för pengar.
Björn tål att träna hårdare än andra.
år, får vi räkna med honom i OS
I måndagens millopp missade " Smirre " en bronsplats med drygt
Den mångårige Sundsvallsbon, som veckan efter VM fyller
Att frågorna kommer upp är närmast oundvikligt, då det internationella skidförbundet ( FIS ) just denna vinter börjat kolla de tävlandes blodvärden.
Åkare som eventuellt visar sig ha hemoglobinvärden över de gränsvärden som bestämts (
I sådana här fall måste det vara viktigt att vara tydlig och klar.
De flesta av dem ville säkert ladda om för den kommande stafetten eller ansåg sig vara chanslösa i fristilsåkningen.
Henrik var mycket frän i sin besvikelse.
Henrik Forsberg tycker också att det är ursvagt att inte alla som åkt milen ställer upp dan efter i jaktstarten.
Kritiker menar att det borde delas ut medaljer bara efter jaktstarten.
.
Han fick stryk av båda, med nära minuten av Ulvang, i ett
Christer Wohlin, förhandlingsansvarig på Egon Håkansson AB, som äger den exklusiva sändningsrätten till AIK:s match, beskrev Gentzels kontraktsförslag som ett " skambud ".
- Jag kommenterar inga siffror, meddelar Wohlin, men vi ligger klart under vad Gentzel är beredd att betala för en landskamp i efterhand, här är nivån
Både SvT och TV
Fotbollens Lars Åke Lagrell och ishockeyns Rickard Fagerlund har uppmanat Gentzel att hos sin styrelse vädja om större anslag.
- Gentzel talar om AIK:s ansvar.
- Nu blir det Rosenborg på fredag.
Det resonemanget gäller också när man ska möta ett lag som Barcelona, säger AIK:s tränare Erik Hamrén.
Pascal Simpson inledde målskyttet med att nicka in
Det finns en del att jobba med under de
:e minuten ) och Geir Frigård panga in
Det är precis en sådan match som vi behöver, säger Hamrén.
.
Perugia-Parma
FA-cupen, femte omgången, omspel:
Fredag Division I:
Dwight Yorke, Aston Villa.
Division I
mål:

mål:
Yuri Djorkaeff, Inter.

, Southampton-Newcastle
, Manchester C-Bradford
, Pescara-Foggia
meter@
First Newmen - M Andersson
På form och läge kan han vinna.
Avd
Skip - J Jönsson
Sues Phantom - C-E Lindblom
Sirpas Springare och Frank Karsk kan mycket väl vinna till gott odds.
Running Shoe - J Frick

bort sig är loppet mycket svårt.
Ticora Tilly - T Jansson
Det kan vara dags för seger nu från fint spår.
Avd
The Missile - J Jösson
Clever Karsk har visat kanonform på slutet.
Flerkupongen I den här omgången gäller det i första hand att få med så många hästar som möjligt.
Avd
Jaffarin Bravo

högst rankade.

Avd
Moet.

Eliza Strömline.
:
Moet -
Masterhood -
Robis Akrobat (
Ingen häst därifrån är med.

Bork Rigel gynnas av startspår och av distans.
Med
Han är snabb ut och i bra form.
.
Mycket öppet.
Olympiatravet, uttagningslopp
Prince R.S. och Robin Rags kan överraska.
, försök
Spårgynnade Minessa och Sunbird Evita kan också duga likson Nånak.
) hade mycket otur under en period och blev av med alla startpoäng.
Ophelia Song,
Lindys Farmer,
Mr Careca (
Mack Clown (
:
).
) kan innebära att Dagens Dubbel den här lördagen helt blir Lasse Lindbergs.
Chanssystemet Avd
Västerbo Spin (
:
).
Sputnik
Napoleon Gothia (
DN tjurar på med Macklee Ås.
Annars tror jag att hon nästan är ännu bättre om hon får gå med i ryggar.
Arhan Orient.
A
Finnish Furniture D C
Komab C
New Sports A
Revitonil A

Ö & B B
Möjligheterna förefaller oändliga i detta multimediesamhälle.
Hushållen har all anledning att ta del av utvecklingen och söka svaren på flera frågor.
Spanien kliver in på cd-rommarknaden@ Spanska produktioner börjar dyka upp på cd-rommarknaden.
Tele 2har i dag
Några länder har bestämt att digital-TV ska införas i de stora marknäten så att alla tittare, inte bara parabolägare eller kabelanslutna, kan nyttja tekniken.
Problemet är att olika distributionssätt kräver olika sorters lådor.
I augusti fick tyska och danska tittare tillgång till digitala sändningar via satellit.
.
Ett vanligt tips är att det börjar röra på sig på allvar under
Den extremt intresserade kan köpa redan i dag men de flesta gör klokt i att vänta tills det finns en apparat som är effektiv mot den " nordiska " satellitpositionen.
Det troliga är att sändningarna börjar per satellit för att sedan sändas i marknätet.
Fördelarna blir många.
miljarder kronor.
Hushållen får ta kostnaden och företagen får stå för eventuella rabatter.
" Learning by doing ", internationella perspektiv och att använda datorn som ett naturligt hjälpmedel i skolan.
" Today I have been with Carl-Henrik.
I fyran fick Årsundas elever en present av sin kompisklass i Tomball, Texas.
Automatiskt blev den engelska sagan också föremål för diskussioner i geografi, historia och samhällskunskap.
".
Enligt branschorganet Rateko (
Den kraftfulla fransk-norska satsningen gjorde att lanseringen av Mediamastern och Astra-paketet hamnade i bakvattnet.
- Att det ska lösas, det är inga tvivel om det, säger Magnus Simons.
utvalda som skulle få äran att sälja Mediamastern?
Nyligen trädde en svensk allians in på de digitala TV-arenan ( Telia, SVT, TV
En satsning som nyligen blev belönad genom att utses till ett av KK-stiftelsens ( Stiftelsen för Kunskap-och Kompetensutveckling )
Av de
För
procent till
Oracles övriga nc använder chips som utvecklats av Advances Risc Machines.
Omsättningen ökade med
procent till
Allians kring nätverkssäkerhet@ Cisco Systems slår sig ihop med mjukvaru- och nätverksföretag för att skapa en standard för säkerhet på företagsnätverk.
I USA har utvecklingen gått så långt att många skolor graderar lärarna efter IT-kompetensen.
Visa i stället på den nytta datorn kan skapa och låt lärarna använda den för en mängd ändåmål.
Nej, svarar parhästarna Roland Lundgren och Mats Rosenkvist, som båda genom sina företag arbetar med att sprida IT i skolor, kommuner och företag.
Och resurser måste fram för att informationstekniken ska få en naturlig plats i skolan.
Hans första porträtt, " Yo Picasso ", är ett spännande verk där den nittonårige Pablo visade en ovanlig djärvhet.
, höll på att profilera sig som en av modernitetens mest spännande städer.
Förlagsgruppen Z, som består av mindre förlag i Spanien och Sydamerika, har valt Gaudi, en av modernismens främsta arkitekter, ärketypen för ett nytt sätt att omformulera byggkonsten.
Texterna som följer bilderna beskriver utförligt byggnadernas detaljer och egenskaper och placerar dem i ett sammanhang.
Ana L Valdés Det som absolut inte skulle kunna hända har alltså hänt; plötsligt satt en nybliven kund hos S-E-Bankens Internetkontor vid sin dator och glodde häpet in i en annan bankkunds vidöppna konton och tillgodohavanden.
Någon " mänsklig faktor " kanske snor det lilla som finns.
man tryckte in uttaget till exempel
Den totala omsättningen på IT är inom EU-området prognostiserad till ofattbara
Hur programmeras spargrisar?
Tele 2är i dag klart störst bland de nordiska leverantörerna av Internettjänster med cirka
I en intervju i Oslotidningen Aftenposten skissar han en dramatiskt ökande försäljningskurva för bolaget på den norska marknaden.
Genom att Netcom Systems AB nu skjuter in friskt kapital i Tele
abonnenter.
Så gör en pressad socialdemokratisk statsminister.
Gyllenhammar nötte trapporna hos Palme.
Då lägger socialdemokraterna upp en ny strategi för tillväxt i de mindre företagen.
manSv per år, och den globala kollektiva dosen till omvärlden på grund av Barsebäck är cirka
Radonet skulle ge en tydlig ökning av antalet cancerfall per år.
).

dödsfall per år på grund av ökad strålning.

Flera årsmötesbeslut vittnar om detta.
Till detta kommer flera arenor för andra idrotter, bland annat simning samt upprustning av 100-talet anläggningar som används för den breda vardagsidrotten.
Det är glädjande.
procent.
Cirka
De som under senare tid har kritiserat honom för att inte synas tillräckligt på hemmaplan får finna sig i att vi har gjort en viss arbetsfördelning inom både styrelse och kansli.
, ledamot av Riksidrottsstyrelsen GUNILLA LINDBERG Generalsekreterare i Sveriges olympiska kommitté, styrelseledamot i Stockholm
Nu har hon kommit till London för att se skulptören Philip Jacksons helfigursstaty av Wallenberg som placerats nära en synagoga vid Great Cumberland Place, inte så långt från Marble Arch.
Halvsystern Nina Lagergren tycker mycket om statyn, den är värdig, säger hon.
I
För ett år sedan började " Striptease " -redaktionen arbeta med ett inslag om återkommande slarv i restaurangköken runt om i landet.
- Att jag överklagade till regeringsrätten handlade om principer.
om befruktade ägg sätter stopp för detta.
- Visserligen finns en lag som torde kunna stoppa mänsklig kloning, men forskningen kommer hela tiden med nya resultat som överrumplar och som vi inte har ett samlat regelverk för.
Per Mortensen
Dels är inavel mellan " lyckade kopior " i strid med principen om den naturliga variationen, dels ogillar Erwin Bischofberger att djur degraderas till användbara bruksobjekt, utan egenvärde.
Erwin Bischofberger tycker inte det måste vara ett problem vid enskilda fall.
- Det skulle inte vara medicintekniskt svårt att klona människor också.
Helena Larsson,
Nej, eller jag vet inte.
Det är lite jobbigt.
Ord som kultur och religion blev tillåtna och användbara igen.
Vi måste prata om tjejer som inte har rätt att säga sin mening och som får stryk bara de sätter foten utanför dörren.
- Islam säger att kvinnor är mindre värda.
Om man bor i Tensta får man hela tiden bekräftat att man har det sämre, och till sist påverkas man.
Och en ökad andel av köttet var importerad.
Det är i första hand det färska köttet från andra EU-länder som ökat, medan kvantiteten importerat djupfryst kött ökat ca
procent, blir den obrutna svenska efterfrågan på kött mer intressant för utländska producenter.

procent av de undersökta fallen.
stycken, spridda över landet, men omsättningen är relativt låg och enligt polisen har kasinoverksamheten inte haft någon större inverkan på den svarta spelmarknaden.
Hos polisen menar man att de lagliga kasinona till viss del har stoppat illegala rouletter.
Han tror att det blir lättare att lära svenskarna gå på kasino.
Presidentens presstalesman Sergej Jastrzjembskij dementerade föga överraskande uppgifterna.
Men ska man tro Izvestijas källor ligger det redan ett dekret på Jeltsins skrivbord färdigt att signeras.
En annan som kan falla är vice premiärministern Oleg Lobov, som varit mycket anonym.
När den franska nationalförsamlingen natten mellan tisdag och onsdag diskuterade Debrélagen demonstrerade
När Juppés regering kom till makten
Rörelsen har också vunnit en framgång:
Det beror dels på att det är få varor som annonseras ut, dels på den höga andelen reklamtid i rysk TV.
Nyhetsredaktionen fick dagligen ta emot telefonsamtal från Kreml där NTV hotades med indragen sändningsrätt.
Förutom att staten äger
Kurt Mälarstedt DN:s korrespondent WASHINGTON.
Dokumenten visar också att Clinton själv spelat en central och aktiv roll i försöken att samla in kampanjbidrag.
dollar.
Trots protester och kritik från palestinier och omvärld gav Israels regering på onsdagen klartecken för en ny judisk bosättning i det annekterade arabiska östra Jerusalem.
Han gjorde klart att han ämnade godkänna projektets första fas om uppförande av
år när han dog.
Han är en av de få kvarvarande av den förr så talrika tyska befolkningen i Cibiu, som de kallade Hermannstadt.
.
miljoner.
besluten finns med på klagolistan som de
- Vi har också lyssnat på småföretagarna om momsinbetalningen och gör undantag för företag med under
miljarder som statsministern lovat kommunerna redan i år.
- Inga nya specialdestinationer av bidragen till kommunerna.
.
Göran Eriksson TUZLA.
Persson ville inte spekulera om hur länge svensk trupp kommer att stanna i Bosnien, men antydde att det kan bli längre än till sommaren
Förhandlingarna med Lettland är långt ifrån klara, men målet även här är att viseringsfrihet skall införas den 1 maj.
Det center-vänsterblock som kallar sig Olivträdskoalitionen kunde påbörja sin elfte månad vid makten.
Räntor och budgetunderskott har fallit, och efter tisdagens vunna förtroende-omröstning var
- Ett Europa avklippt från sin stolta latinska kultur går inte att tänka sig!
Samtal pågår mellan Berlusconi och Prodi, liksom mellan Berlusconi och regeringskoalitionens största parti, det vänsterdemokratiska PDS.
Där söker nu diktatorn Alexander Lukasjenko nära samarbete med Moskva medan oppositionen vill samarbeta med Europa.
De som dröjt med förändringen har " drabbats av chock utan terapi ", sade han.
Kristdemokraten Ingrid Näslund ville ha en starkare press på Ryssland när det gäller mänskliga rättigheter.
mars.
Politiskt ledarskap måste uppmuntra diskussion.
Det är bättre att näringslivet tar ansvaret.
Persson har för avsikt att personligen ta kontakt med flera av de
- Det blir på något sätt lite groteskt att tala om ett dåligt näringslivsklimat under sådana omständigheter.
Men det rör också tidigare beslut som momsregler, förlängd sjuklöneperiod och dubbelbeskattning.
år sedan.
Infrastrukturfrågan.
Medlemmarna i rådet var dock inte nöjda med arbetet och uttryckte bland annat sitt missnöje i ett brev som nådde offentlighet.
Det framgår av
Försäkringsbolaget SPP har ryckt åt sig andraplatsen, före
Tvåan, Gustaf Douglas, har ett aktieinnehav som är ungefär en fjärdedel så stort som Perssons.
miljoner mindre än
procent till
Varje aktieägare får rätten att teckna en nya aktie i P & U med
Det vill säga sluta i en krasch.
När den amerikanske riksbankschefen i december för första gången använde orden irrationellt översvallande om den uppskruvade amerikanska börsen fick världens finansmarknader mardrömmar.
Alan Greenspan målade för övrigt också upp en positiv bild av den amerikanska ekonomin, med en förväntad tillväxt under
MALMÖ.
Utdelningen föreslås till oförändrat
Dels gör bolaget en större andel öl- än läskedrycksburkar och ölförsäljningen är mindre väderberoende än läskedrycksförsäljningen.
Divisionens fakturering blev
Inför
Men eftersom det inte går att spå om vädret vill jag inte förutsäga resultatet, säger Fredrik Arp.
Ett genomsnitt av de tillfrågade tror att inflationen blir
år.
års sikt i den här undersökningen.
Den största förändringen tror arbetsgivarna på:
kommande åren.
procent till
, steg med
).
VD Jan Ekberg meddelade dock att bolaget nu koncentrerar sig på att introducera nya produkter.
Tidningen Affärsvärlden analyserar SSAB i onsdagens nummer.
Under
kronor.
Nedgången blev
Sammantaget bedömer bolaget att förutsättningarna för en väsentlig resultatförbättring är goda under
Men varför en fluga?
Fönster av alla slag är bland det vanligaste vi har, för det tillhör våra viktigaste vanor att släppa in ljus, mycket ljus.
En annan kvinna höll också utkik över hela gatan men hon satt i det öppna fönstret.
Det är en åkomma som innebär värk i fötter och i vader.
Kan någon påminna sig en enda liten notis om att bostadsminister Jörgen Andersson varit förkyld?
Ändå kan man med stor säkerhet säga att tilldelningen av utrymme är orättvis.
Kan detta då bero på att miljöpartiets och kristdemokraternas ledare lever så sunt att bacillerna inte biter på dem?
sida per febrig regeringsledamot.
" Välkommen till Galleri Granit!
- Alltid?
år och satt på ett litet gotlandsruss som ledsagades runt av hästskötare på en av Skansens gångvägar.
De är flockdjur som envist följer med sina kompisar över stock och sten.
var det dags för den andra foten.
Fortsatta äventyr på hästryggen känns för dagen inte aktuellt.
Deras barn äter ingenting eller nästan ingenting på morgonen.
".
Juice, en dryck som konsumeras till både frukost och middag.
Sportdrycker används mycket inför och under tentor.
Där meddelas också att gräshopporna bör rostas innan de avnjuts.
Så nu lanseras vegetariska hamburgare som alternativ.
De besöker inte en restaurang som har kött på menyn.
Jag lagar en brasiliansk citronkyckling, fransk citronfisk och en bönsallad där den friska citron-smaken kombineras med kryddörter och oliver.
Och den serveras också till maten i form av generösa klyftor som pressas över fisk och kött, ofta i stället för sås.

Häll av kokvattnet, plocka bort lök och lagerblad och blanda bönorna med dressingen medan de fortfarande är varma.
kycklingklubbor saft av
kuvert saffran
Låt kycklingdelarna rinna av lite, salta och peppra och bryn dem runt om i olivolja.
Fransk citronfisk Ni kan i princip använda vilken filead fisk som helst, men jag tycker det blir godast med lite större filéer.
citron
Sätt in formen i ugnen och minska samtidigt värmen till
dl vetemjöl
dl grädde Till garnering:
Sätt ugnen på
grader.
Sikta över lite florsocker precis innan pajen sätts fram till gästerna.
bitar.
Häll upp den färdigkokta marmeladen på varma rena burkar.
ett av Erikssons bokhandel tillfälligt förhyrt utrymme i den lokala gallerian.
Men hon avstår därför inte från " Krydda brännvin ".
Nu har han fått ihop
skillnaderna är stora gentemot Strängnäs, men folks bestämda uppfattning om vad de vill ha är densamma.
sätt att göra honom vild i sängen " ännu i flera stycken.
" Det är som fortsättningen på Ekelöfs dikt:
I ett välmenat försök att motverka fördomar bjöd för en tid sedan Göran Skytte in
hur länge förblir man in-vandrare?
En gång var jag också invandrare.
år sedan?
Det har skjutits upp flera gånger.
- Om man vill förstöra allt som är unikt...
Hon tycktes må bra.
Tänker ni ta in kvinnor i orkestern?
Och en av de
år på operan, varpå man får provspela till filharmonikerna.

i Haarlem.
" ( Rättssaken ) - en journalistisk och personlig betraktelse över processen mot Adolf Eichmann.
Detta 800-sidiga verk sammanfattar Mulischs samlade litterära produktion både tematiskt och biografiskt.
Även denna berättelse har sina rötter i andra världskriget men den inleds i himlen, i en prolog där en ängel avlägger rapport till en annan av högre rang.
Minns den historiska Johannes Faust, den tyske magikern som skapade en legend.
En mörk natt
Andra världskrigets politiska följder har inte bara gjort Max föräldralös, det har berövat honom nationell och religiös identitet.
Max träffas av meteoriten och försvinner ut ur berättelsen i samma ögonblick som han närmar sig upptäckten av himlen och är på väg att lösa universums gåta genom en förklaringsmodell till Big Bang.
Därmed föreligger förutsättningarna för det himmelska sändebudet.
I " De ontdekking van de hemel " är det männen som har en framträdande plats, det är kring dem som världen snurrar.
Interfolierade är
Början har mer gemensamt med en bättre tvålopera för TV än med en psykologisk roman.
Hon har levt halva sitt liv i Sverige, och befinner sig mitt emellan den svenska och den indiska kulturen.
- De kommer ju hit när de är så pass gamla.
Ordet " svartskalle " har ännu inte uppfunnits.
Att visa pojkar sin kropp på en badstrand, det är inte naturligt för Radha.
Svenska killar har inte varit helt naturligt heller.
Det är först när hon har gjort det som hon hittar den identitet som hon kan känna sig trygg i - som västerländsk indiska.
" På
Teatern valde då att göra ett uppehåll i ett år.
Bara lönerna fram till premiär för en vanlig produktion brukar gå på
Hon ser till att hustrun får veta allt.
De båda aktörerna spelar med små åthävor, men med desto större innehåll.
Föreställningen är en gnistrande liten bagatell som dessutom har en välgörande satirisk udd.
Skunk Anansie handlar om Skin.
Alla från de bakersta raderna till den vilda, hoppande hög av tonårstjejer som står vid scenkanten skriker med i varenda textrad.
Efter vårens föreställningar kommer den samiska teatern i landet att ligga nere.
kommer att ha en fast samisk nationalscen, säger Ingwar Åhrén, styrelseordförande i Sametinget.
Föreställningen bygger på en samisk sägen och handlar om nåjden - en person med övernaturliga krafter som kan liknas vid en schaman eller medicinman - som beger sig ner i dödsriket för att rädda sitt sjuka barn undan Döden.
Tidigare har dessa filmer enbart erbjudits SF.
Samtidigt förklarar han att det är svårt att få en film lönsam.
I Finland är biointresset lågt.
till
Under sina sista år vid FMV var han stf byråchef.
För vännerna Tommy " Gugge " Hagberg Gunnar Ståhl Carl-Henrik Walde Ingegerd Stenqvist Hemtjänsthandläggare Margareta Olsson, Upplands Väsby, har avlidit
Sedan
Då fadern dödades av rödgardister
Sedan
år gammal.
För
och jag minns hur jag under en promenad såg en student som stod vid en anslagstavla i Chamovniki-kvarteren och på en väggtidning läste artiklar som tog ära och heder av Daniel och Sinjavskij.
Det underliga är att det oftast blir en underbar föreställning var man än har hållit till och övat, säger Maj-Britt Ahlin engagerat.
- Totalt är vi
Det kändes stort att gå omkring bland hans saker.
DE HAR SPELAT teater för fulla muggar på samtliga servicehus i Södertälje till många gamla och sjuka människors stora glädje.
- Vi gjorde också många lokala revyer.
Det var vi som verkligen ville!
söner, Gunnar, Gösta och Lars, har också sysslat en hel del med teater.
Dagens hjälte kommer in genom ett hål i väggen - så som kändisar och showartister brukar komma in i TV-program.
Här blev resultatet snarare farsartat med alla nervösa läkemedelsinformatörer som vägrar att informera reportern på läkarstämman.
Vilken fantasier, vilken galenskap!
Bruce Willis, Jeremy Irons, Samuel L Jackson.
.
Det hon inte anar är att det inte är ett vanligt fall med en vanlig brottsling...
Efter ett tag får roboten liv igen och fortsätter att utföra den uppgift den aldrig slutförde - att döda alla levande varelser.
.
- Här, ta ett glas, säger Karin Fagergren, knästående på lastbilsflaket, och häller upp den sista slatten mousserande ur en flaska.
Större delen av sjöns botten är ekologiskt utslagen och täckt med giftiga cancerframkallande ämnen, säger intendent Bertil Engdahl på miljöförvaltningen.
Bertil Engdahl avråder definitivt från både bad och dykning i sjön.
I rapporten konstateras att föroreningarna utgör en stor risk för ekosystemet för hela Klara sjö.
och
meter över tunneln, vilket strider mot gällande detaljplan.
- Det här är droppen, tycker Thommy Loreby, som länge kämpat för en säker passage för barnen på Kämpetorpsskolan.
Någon sådan motsättning finns inte, menar Ingvar Nordin på gatu- och fastighetsnämnden.
km i då tunneln står klar.
Av de totalt
personer:
Vi håller fortfarande på och kartlägger omfattningen, säger han till DN.
- Vi ger våra anställda massor av förtroende i deras hantering av våra produkter.
Av de
De är mycket sannolikt att åklagaren väcker åtal mot samtliga
- Jag har sparat allt som har skrivits om OS i
Det är ungefär som Inge-mar Josefsson som ville bli ihågkommen för att han byggde Globen.
- Nej, nu är jag mest förbaskad på OS-motståndarna.
, onsdag om
Men mannen i den svarta toppluvan, långa rocken, ansade rödlätta mustaschen och välklippta hakskägget glider med stålsatt, uttryckslös blick från ingenstans tillsammans med sin kvinna in i täten av kön bland dem som stått där tålmodigt i mer än
" Ja, jag är född i Visby, vet du...
Många ger upp och åker hem.
Hon tar sin far åt sidan.
Kön är slut.
miljoner kronor.
- En rörelse som vår bör inte snegla alltför sniket på kapitalmarknaden.
.
Datorn kunde gå sönder så att jag fick betala, alla kunde vara jättetjuriga och inte vilja hjälpa mig, jag kunde komma in på någon hemlig spionbas och inte komma därifrån, då skulle jag antagligen bli anklagad för landsförräderi!
Därför är det kanske bra att tänka igenom vad man vill ha reda på innan man går dit, så att man inte bara sitter där sysslolös utan att veta vad man ska göra.
De överklagade Stockholms stads beslut till länsrätten.
Men om de utan tillstånd bjuder sina " vänner " på öl som inhandlats på bolaget, kan polisen knappast göra någonting åt det.
Niels Dybeck har vissa krav på publiken under föreställningen:
Sedan berättar han om hur det var när han var i Pajala och försökte få kontakt med kvinnor, i tjänsten, vill säga.
Ner skrider Ulrika Beijer, skönsjungande.
I dag, torsdag, klockan
.
och
Sista föreställningarna.
Vaccinerat Med dr Margaretha Hellsten talar om " Vad har hänt med vårt immunförsvar?
, kl
.
Poeternas estrad Kristina Sandberg läser ur sin debutroman " I vattnet flyter man " på Mosebacke kl
Kammarjazz Svängigt och melodiöst med Stefan Gustafson, trumpet, Anders Ullberg, gitarr, och Patrik Bohman, kontrabas, på Café Skänken, Schönfeldts gränd
.
, kl
Cosmonova På Naturhistoriska Riksmuseet visas " The Living Sea " kl
För tjejer!
.
Klara soppteater " På villande hav ", en fars av Slawomir Mrozek på Stadsteatern kl
Alice Efter Per Wästbergs bok med Margaretha Wikholm och Anders Holtz i Amorinasalen, Sollentuna C, kl
För koreografin svarar Mats Ek.
Känslor Nikita Kampanis visar målningar på Galleri Patina, Hornsgatan
.
Ståuppkomik Thomas Oredsson, Håkan Jäder m fl ställer sig upp på Norra Brunn, Surbrunnsgatan
Efter det att sista flaskan tillverkats förstörs formen och snart är flaskorna uppe i ett betydligt högre värde än vid försäljningsögonblicket.
Nu ska striden avgöras av politikerna.
Chesty Morgan inbjuder till " En afton i smyg ", förra höstens andningshål i 90-talsstressen.
mycket berusade flickor.
Kvinnan i familjen vaknar helt plötsligt.
Någon har försökt ta sig in på Zellmans ur och optik på Blackebergsplan.
Vid påfarten från Bällstavägen till Ulvsundavägen brinner en bil.
En hund körs på och dödas på Väsbylundsvägen inför ägarens åsyn.
Orminge
Polisen föser ut sällskapet i friska luften och skriver dessutom en anmälan då de låtit en hund springa lös i hallen.
Det är alltså ett ytterst litet antal som får ge sin mer eller mindre övertänkta uppfattning till känna.
procent stöddes således i telefonfrågan av
Än högre,
Endast i valet
Arvid Andersson Barn & ungdom Alice i underlandet Spegelteatern ger en familjeföreställning baserad på Lewis Carrols klassiker i Glashuset, Wollmar Yxkullsgatan
.
Socialt arbete Socionom Berit Holm berättar i Jakobsbergskyrkan kl
Tänk rätt!
Strålarna och hälsan Bertil Nygård, naturterapeut och forskare talar om jordstrålning, vattenådror och elektromagnetiska fält samt deras inverkan på hälsan i ABF-huset, Katasalen, Sveavägen
, Västertorp, kl
.
, Tjärhovsgatan
Det bjuds melodier som förknippas med Nat King Cole och Natalie Cole.
Om ont och gott av Berit Persson för lågstadiet.
.
Barncirkus Bragehallen, Skansen, kl
Sportlovsvisning för barn från
, kl
Framförs på italienska med textmaskin.
.
Visningar Delad skönhet Svensk, finsk och rysk konst från olika tidsepoker visas av Göran Ståhle på Prins Eugens Waldemarsudde kl
, kl
Dessutom påstås bromantan förstärka immunförsvaret - den effekt som Jegorova angivit som skäl för att använda bromantan.
.
Drogen är nu förbjuden och med på dopinglistan, säger Arne Ljungqvist.
Det som inträffat kastar en djup skugga över den suveräna ryska damskidsporten.
Och vad värre är.
Det är ett ryskproducerat medel som man inte skall kunna komma åt i västvärlden.
att maskera andra medel, säger Lerreim.
och bronsman efter Thomas Wassberg och Gunde Svan i den historiska femmilen i samma OS.
Har vi en dag då allt klaffar så står vi på prispallen, säger Anna Frithioff.
Rysslands näst mest meriterade åkare, OS-drottningen från Lillehammer
Stafetter brukar bjuda på stor dramatik - och förutsättningarna är stora för att det blir en rafflande kamp om bronset.
" Burra " är ännu MIF:s fjärde bäst skytt,
mot exempelvis Djurgårdens
Som Luleå i fjol - och kanske i år.
Kom i håg att FBK inför den här säsongen förlorade poängkungen Håkan Loob och målskytten Jonas Höglund.
Säsongen har också visat att svensk ishockey endast har
Men Moratti och Roy Hodgson skiljs ändå som vänner.
och -79 och som kulminerade när han som förbundskapten för Schweiz tog nationen till VM i USA för första gången på
Blackburns ordförande, Robert Coar, var besviken sedan Sven-Göran Eriksson hoppat av en väntande managerjobb.
Kjell Nilsson
Något som innebär en monopolsituation för exempelvis Sveriges Televison.
Ja, samtliga kandidatstäder inom EU ligger dåligt till om IOK inser att TV-rättigheterna kan bli en lagstiftningsfråga.
miljoner samt möjlighet att skriva avtal även för returmötet på Råsunda den 20 mars.
månader.
Davis Cup-kaptenen Calle Hageskog har sin åsikt klar.

De hårda hard court-banorna är farligast i längden.
ATP och ITF ( de internationella förbunden ) har legat i fejd med varandra och när ATP ville bromsa tävlandet i slutet på året kom ITF med nya penninsgtinna utmaningar som de flesta stjärnorna inte kunde nobba.
Jocke, världssjua för

.
Ring kansliet
mars kl
Sundbybergs IK:
år.
Året efter började han tävla mer seriöst och efter en femteplats i Svenska cupen kom förbundskapten Peter Lundberg fram och frågade om Henrik inte ville börja på skidgymnasiet i Järpen.
Henrik blev klar med studierna i våras och den här säsongen har han koncentrerat sig enbart på skidåkningen.
För att kunna satsa ordentligt har Henrik en lägenhet på " Glasberget " i Åre.
FOTO:
.
) Lidingö SK, Skuru IK, Skånela IF och Stockholmspolisens IF
lag.
Endast ett av lagen går till slutspel och det kan bli nog så tufft eftersom arrangerande Veddige har Sveriges bästa hockeyspelare, tjejerna i Nacka och Farsta får ursäkta, i forwarden Erika Holst.
,

) Nadia Styger, Schweiz,
, LA Clippers-Philadelphia 98-93.
Zimbabwe-Vietnam
ISHOCKEY NHL Vancover-Montreal
Publik:
Yelle.
St L:
,
) Norge ( Halldor Skard, Bjarte Engen Vik, Fred Börre Lundberg, Knut Tore Apeland )

.
ATP, inomhus:
Damskidsporten har drabbats hårt den senaste tiden av dopingmisstankar och avslöjanden.
- Jag vet ju hur hårt de tränar, de ligger på träningsläger
- Det finns inget försvar för doping.
idrottsutövare från det forna Sovjet diskvalificerade för att ha använt preparatet.
Samtidigt vore det naivt att tro att en så fysiskt krävande idrott som längdåkning på skidor skulle vara dopingfri.
Hela den blågula VM-truppen i Thunder Bay
Den ryska guldmedaljösen på
kilometer klassiskt.
Reaktionerna i VM-staden var blandade.
Bengt Stattin, damlagslagets förbundskapten, är bedrövad.
Redan
Så sent som för ett par månader sedan gick italienaren Silvano Barco ut och berättade att italienska skidåkare bloddopat sig.
Roy Hodgson fortsätter i Inter säsongen ut.
Roy är uppväxt i Londonförorten Croydon och har vid flera tillfällen förklarat att han gärna skulle se sig som manager för en engelsk storklubb.
Men nu ryktas det också att Milanos båda storklubbar, Inter och Milan, är intresserade av Sven-Görans tjänster.
månader.
Tidigare räknades alla turneringarna.
Calle pekar på några andra faktorer:
- De kan inträffa var som helst och går naturligtvis aldrig att skydda sig mot.
12-13-åringarna får utbildning om kost, stretching, att använda inlägg i skorna och att bygga upp sig bättre än vad gårdagens tennisspelare gjorde.

kronor med Sirpas Springare och Royal Touch som singelstreck blev slutsålt
En flerkupong gick också till Karlstad, där en tobaksaffär lämnat in ett och samma system
igen på Solvalla.
Lazzale, inte alltid så stridsvillig, fick smyga med i rygg på Clever Karsk långt in på upploppet.
Royal Touch var alltså en av spikarna på Farsta-systemen.
.
Från TT Det stora flertalet moderata riksdagsledamöter röstade på onsdagen för en utredning med sikte på att professionell boxning ska kunna tillåtas i Sverige.
Samma medicinska kontroll som i amatörboxningen kan tillämpas.
AIK i Solna C
Boutique Christina A
Duka C
Ica A
Kellermanbutiken B
Mattssons Herrmode C
Parell AB A
Stjärnstudio A
Twilfit A
Software Update
Hans första porträtt, " Yo Picasso ", är ett spännande verk där den nittonårige Pablo visade en ovanlig djärvhet.
, höll på att profilera sig som en av modernitetens mest spännande städer.
Förlagsgruppen Z, som består av mindre förlag i Spanien och Sydamerika, har valt Gaudi, en av modernismens främsta arkitekter, ärketypen för ett nytt sätt att omformulera byggkonsten.
Texterna som följer bilderna beskriver utförligt byggnadernas detaljer och egenskaper och placerar dem i ett sammanhang.
Ana L Valdés Lisa Söderlund Mitt i salongens mörker sitter hon, bara en liten lampa och skenet från datorn lyser upp hennes ansikte.
Hon nedbringar en förbannelse över prinsen:
Ruge tycker att Claes Fellbom tillhör dessa.
Med hjälp av en assistent höjer hon ljuset från orkesterdiket upp mot väggarna.
Samt ljuset in genom de dörrar som finns på scenens kortsidor.
Ruge menar att opera är en väldigt generös form att ljussätta, med starka färger och starka känslor.
- Det var väldigt kul att göra.
Sedan gäller det att hitta föreställningens rytm.
Alla har en speciell stil, det finns skillnader mellan hur lamporna hängs, ljusets riktning och vilka färger som används.
Ändå har jag mina egna och mycket bestämda åsikter om vad som är manligt och kvinnligt.
, och man matar även den tredje kassen sprängfull och sedan knogar man hemåt och upptäcker att en kasse i vardera handen är okej, den där extrakassen är däremot inte alls okej men det måste gå ... och redan efter ett halvt kvarter har plastpåsarna skurit in i fingrarna så att de fått rynkor i intrikata mönster och när man släpar det där matberget hemåt tänker man på det som jägarna brukar yra så lyriskt om, den härliga primitiva känslan av att släpa hem mat till sin familj ... tja, när man väl fått in de där farligt uttöjda plastpåsarna i hissen, då känns det snudd på euforiskt.
Alla rosiga människor med bräddfulla kärnfamiljsvagnar som andas långkok och storbak och kostriktighet...
För mycket av det som etiketteras konst är hopplöst tidsbundet och därför snart passé.
Han har lånat en strof av Beppe Wolgers, ur en låt som på sin tid var Monica Zetterlunds signum och som var och varannan stockholmare gick omkring och gnolade på.
Det var på den tiden Made in Sweden var en kvalitetsgaranti, egentligen den enda svenskarna litade på.
Kollegan Anders Engman påpekar att han är något av en doldis men bland fotografer sedd som fotografernas fotograf.
Ingrid Borggren Ser blåklinten ut som den känns?
försöker minnas det som hände för länge sedan.
- Jag kommer aldrig att sätta min fot på en institutionsteater.
- Jag var full av energi när jag kom och skulle förändra hela teatern.
av Teater Galeasens uppsättningar, till exempel som helt utslagen i Jim Cartwrights " Gatan "
" Poliser " blev JO-anmäld av polisen själv.
Han fick till och med stipendium av Teaterförbundet för att fortsätta utveckla gruppteatern inom institutionen.
I stället hamnade han på förbrytarkompaniet, hos arbetargrabbarna på Revingehed.
De använder henne för att förverkliga sina egna drömma.
Det handlar om kaos och maktsträvan:
- Jag har länge längtat efter att få uttrycka mig mer än som skådespelare, säger han, samtidigt som han lovar att han inte har några planer på att sluta spela:
kom David Lynchs film " Elefantmannen " som bygger på en verklig historia från 1800-talet.
Hur är det att regissera en regissör?
Det är ambitionen, målinriktningen, som är avgörande för berättandet.
Nöjesguiden var också imponerad och utsåg den till " Årets skiva ".
Ett annat exempel vickar på höfterna på Heaven, före detta Palladium på söndag:
Vi vägrar att placeras i något fack, vi slänger in jazz och bossanova och punk och hårdrock.
På vissa håll har det fnissats åt den sminkade sångaren med den hysteriska sångrösten, även om han med sin grupp Mercyful Fate och med sin skräckrock blev så pass stor på 80-talet att han trodde att det skulle gå ännu bättre med en solokarriär.
Maupin satte sitt avtryck i jazzhistorien redan
På Stan tror inte det är någon risk att det ska svänga mindre än kopiöst på Fasching.
Den bor i före detta Öster om Eden som fick heta så därför att hotellet med vidhängande bar intill hette Eden; men när detta namn byttes till Lydmar blev den geografiska preciseringen inte riktigt meningsfull, varvid Öster om E fick namn efter bröderna Erikson.
kr är en förrätt med massor av sallatsblad, färska spenatblad, blekselleri, soltorkade tomater, strimlor av rödlök, några skivor nyuppskuren och därmed varm lammrostbiff, utmärkt goda, och smulad ädelost över alltsammans.
Hummersoppa för
För
skivor grönmögelost, rumstempererad varför den har en utmärkt smak, Finn crisp, svarta oliver, peperoni och en obegriplig hel timjankvist hör till.
Premiere en trappa upp i stiliga hotell Sheraton på Tegelbacken är vackert inrett i kontinental stil.
kr kryddas med koriander, kalvrullader för
Wasahof, Dalagatan strax söder om Odengatan, är Vasastans klassiska bistro.
kr kostar marulk med god grönsaksröra och ris med bitar av hummer och musslor.
stora i vitvinssås.
kr, är perfekt avslutning.
De
Väggarna har blivit trivsamt gula, i taket hänger en gigantisk järnsmidesljuskrona och vid entrén finns en ny bar där man också kan äta.
Så småningom kommer Carls Bar också att kunna servera sushi och fullända baren med en drinklista som kan vägleda bargästen bland de
Gästerna ska snabbt in och snabbt ut, i likhet med hur det fungerar på Wagamama.
män i andaktsfull kontemplation.
Micke har inte biljett till Lundells första kväll på Cirkus och mobbas ut direkt.
- Jag har inte orkat läsa Lundell över huvud taget.
I slutet av " Sömnen " vandrar Tommy Cosmo längs Lidköpings kanaler.
Det var cigarrettrök, natt, lite farligt och Lundell sjöng Och finns det ingen taxi så snor jag en bil och sedan så får du köra.
.
När Lundell börjar sjunga sånger från " Den vassa eggen " stod vi på var sitt håll och var båda fullständigt medvetna om att det var oss han inte bara sjöng om, utan sjöng till.
med en skilsmässotrasig Lundell följdes av att han
- Det var jobbigt när han fick den här folklighetsstämpeln runt " Kär och galen ", säger Micke.
fyra timmars konsert med en skön känsla i sig.
Lundells skildringar av hur man och kvinna missförstår varandra och vad de kan göra mot varandra kan alla som någon gång separerat känna igen sig i, säger Micke och kräver en repris av " Rialto ".
" Att vara polis och samla på rovfågelägg är den grövsta omoral Lundell kan tänka sig.
år bakåt i tiden.

De
.
" Stockholms fulaste hus " är ett orättvist epitet på betongutmaningen mot Östermalm från slutet av 60-talet, som stadsarkitekten Gunnar Henriksson ritade.

Varför är vi vuxna enligt din mening " blinda " för barnens behov av lek och spontanitet?
- Ja, så kan man se det.
Finns det enligt din mening något samhälle på jorden där barn bejakas enbart för att de är just barn?
olika dansgolv är fördelade på
I traditionell partyordning finns det också alkoholhaltiga drycker att inmundiga i konferenscentrets bar.
Dramaten Backanterna av Euripides.
Franska fönster med pjäserna " De löjliga preciöserna " av Molière och " Fint folk " av Kent Andersson.
Texterna till föreställningen i Sören Brunes scenografi har hämtats från så spridda håll som Lars Forssell, Birgitta Trotzig, Roland Janson, Peter Dalle och Wislawa Szymborska.
Det handlar delvis om en radikalt annorlunda föreställning, så magisk i sin enkelhet att man sitter fängslad från första scenen till den sista.
personer som förs samman på en vårdcentral någonstans i en svensk förort.
Börje Ahlstedt gör en av sina mest genomgripande rolltolkningar på länge och Mikael Persbrandt en lysande Dramatendebut i Thorstin Flincks uppsättning.
När Karl Dunér sätter upp " Trevalds önskan " efter Florence Parry Heides barnböcker fångar han skickligt upp både den långsamma och den snabba handlingen i texterna.
MÅLARSALEN.
Bättre teater görs inte i Sverige, kanske inte ens i världen.
Boheme.
Kan man be om mer?
Pia Huss tyckte att Stadsteatern lyckats bättre och noterar att texten också nykryddats med aktuella gliringar.
Syrener
Av någon anledning sammanstrålar de i samma anonyma rum - och kan inte komma ut.
MARIONETTEATERN.
Musikteater Carmen av George Bizet.
Man har satsat till tänderna från scenografi till många utarbetade extra rollgestalter.
GÖTA LEJON.
Men sketcher och musik är tyvärr för ojämn för en och en halv timme.
Övrig teater Alla var där.
" Mod " är en jättelik experimentverkstad om att ta steget in i vuxenvärlden.
JUDISKA TEATERN/ DJURGÅRDEN.
T-bana
Dessutom har Lamine Dieng en scennärvaro som sätter sprätt på dansen när han får en chans.
Sylvia.
VASATEATERN.
KILEN, KULTURHUSET.
MOSEBACKE.
) Bakom stängda dörrar i regi av Michael Apted.
( Faxkod
Och det lyckas han med när han lastar skutan otidsenligt full med tro, hopp och kärlek och far med dunkande hjärta i väg på passionens krängande hav mot Skottlands kargaste kust för att möta Bess och Jan i en brutal kärlekssaga.
Ken Loach; en kampanjmakare och en filmmakare.
) Citizen Ruth.
( Faxkod
) Emma.
öre.
gamla väninnor, Goldie Hawn, Bette Midler och Diane Keaton, utdömda.
) Hemligheter & lögner.
Ganska snabbt reduceras " Independence Day " till en påfrestande floskulös och chauvinistisk krigsfilm.
Närmast kan filmen betecknas som en äventyrsfilm för alla åldrar, från
Och precis som i Shakespeares komedier får vi uppleva hur illa teorierna stämmer med verklighetens svårtydda chiffer.
år tillbaka i tiden.
Microcosmos - Den lilla världen.
( Faxkod
Mel Gibson spelar huvudrollen som den framgångsrike företagaren Tom Mullen, vars son kidnappas.
lejon som natt efter natt hugger in på arbetarna.
år senare återförenas kvartetten, när
minuter " Space Jam " önskar man att någon kunde tala om vad det är de vill att man ska köpa och låta en gå hem.
I Emir Kusturicas omdiskuterade film står
Hjälpta på traven av jyckarna och deras allierade av alla arter, får Cruella och hennes
Han använder myten om paradiset och helvetet för att berätta om gott och ont, liv och död och har ett både lekfullt och allvarligt förhållande till de filosofiska frågor han tar upp i sin tecknade långfilm.
När de stackars ungarna rabblar de omkring
Disneys
Till en början är han skeptiskt inställd men skulderna och drömmen om en egen bil får honom snart på andra tankar.
Djungeldjuret Hugo - den stora filmhjälten Hugo är tillbaka i djungeln och längtar efter rävflickan Rita som stannade kvar i sitt gryt i staden.
Snart får gisslan-dramat mardrömslika proportioner för Roper.
I rollerna bl a Jonte Halldén, Christian Moscosi, Johan Svangren och Fredrik Dolk.
Måleri.
Hon visar också en egen utställning på mässan.
Dessutom visas en särskild utställning med
Stockholm Art Fair och Akademiska hus delar ut elevstipendier på sammanlagt
Den är en mötesplats och ger konstnärer tillfälle att visa upp sig.
, fredagen den
Taxichaufförerna står på tur och lapplisorna hoppas hon på liksom gatu- och parkarbetare, spärrvakter, trafikkontrollanter, hela SL-kåren och kabinettsvakter.
VI TRÄFFAS PÅ BLASIEHOLMSTORG, eftersom det är chefen för polisrytteriet Jan Johanssons älsklingsställe i Stockholm.
Själv kommer hon från landet i Västmanland och kan aldrig få nog av att läsa om Stockholm och höra gamla stockholmare berätta - " öppna landskapet under asfalten ".
- Hemligheten är att SE stan och vara nyfiken på VARFÖR.
Arbetslösheten liksom behovet att minska statsutgifterna och skapa balans i ekonomin fräter på förtroendet för makthavarna.
Vilken risk finns det inte att extremister som vinner något slags legitimitet gör intryck även i demokratiskt bräckliga samhällen i Öst- och Centraleuropa, på Balkan?
Det är här man ska varsna faran.
En särskild grupp ska " utarbeta en övergripande handlingsplan med konkreta rekommendationer, inbegripet realistiska tidsplaner för arbetets genomförande ".
Enligt den svenska regeringen saknas bevis för att överstatlighet skulle göra polisarbetet effektivare.
Därutöver skulle några steg i överstatlig riktning redan i dagsläget vara av godo.
Det är en tydlig signal om det pågående arbetets vikt - och om att nödvändiga åtgärder inte får blockeras av föreställningar om vad som är " heligt ".
Oppositionen borde vara försiktig med att skylla arbetslösheten på regeringen.
Och det är debatten om fackets makt över löntagarna som vi behöver.
Regeringen säger:
) konstaterar författarna att avgränsningen av begreppet " ministerstyre " fastslagits gång efter annan.
Ett statsråd säger:
Skulle bolaget gå omkull blir det, får man anta, skattebetalarna som får betala.
Energi är en handelsvara som vilken som helst annan vara och är underkastad marknadens lönsamhetsbedömningar.
Men den enda energikälla som det ligger verklig realism i - om merparten av den olje- och uranbaserade energiproduktionen skall ersättas - är skogsodling i stor skala.
Och detta trots att historien och världen är fylld med avskräckande exempel på skogsskövling i de många länder som nästan helt baserar sin energiförsörjning på ved.
Och detta utöver betydligt skärpta hänsynsregler för den övriga skogsarealen.
LEIF PAGROTSKY Sommaren
Börsen har stigit med nästan
Som skäl angavs inte ekonomiska skäl utan politiska.
Som så ofta förr handlar det inte främst om näringsklimatet i Sverige utan om klassiska högeridéer.
En alert företagsledning hade tagit vara på chanser som yppat sig.
Tro på alla de företag som de senaste
På torsdagseftermiddagen, ett knappt dygn efter att hon meddelat att hon lämnar sin post som generaldirektör, packade Monica Andersson ihop sina grejer på banverket i Borlänge.
Byggplanerna är inte tillräckligt utarbetade för att man ska kunna bedöma hur höga kostnaderna för citytunneln blir.
- Jag hörde rykten i slutet av förra veckan om att regeringen bestämt sig.
Efter ett par timmar avbröts mötet.

Svedab är det statliga bolag som genomför de svenska landanslutningarna till Öresundsförbindelsen.
Den viktigaste namnteckningen som saknas tills vidare är Svedabs.
Problemet är att SJ och Länstrafiken inte nått en överenskommelse.
I
Nu har jag ingenting alls.
tjänster bland dagcentrumens anställda.
beslut om Citytunneln, en avsiktsförklaring i oktober samt i februari ett bemyndigande till banverket att ingå avtal om tunneln.
Ines Uusmann kunde heller inte hålla med Monica Andersson om att banverket tar en stor risk med finansieringen av Citytunneln.
" Regeringen krävde ett besked av banverkets styrelse, eftersom den inför torsdagens regeringsmöte ville veta hur styrelsen ställde sig till Monica Anderssons avgångshot.
Men här finns grupper som hamnat i kläm och som förlorat stora summor varje månad.
- Man kan inte vara oberörd när så många människor förlorat så mycket pengar.
Den grupp som förlorat från
kronor per månad i sänkta bidrag.
Han vill att vi svenskar ska göra som de har gjort i Texas, USA.
Men i övrigt är det bättre och billigare för samhället om kommunerna helt enkelt skickar hit avfallet.
- Vi kan enkelt plocka bort metaller och plast, och av det som återstår ska vi tillverka jordförbättringsmedel och växtnäringspellets för spridning i skogen och på åkrarna, förklarar han.
Därefter ska soporna fraktas på stora pråmar över skärgårdens och Mälarens fjärdar; minst
Innan mullen efterkomposteras siktas den för att bli så fri från skräp som möjligt, och meningen är att även mindre metallfragment ska avskiljas med hjälp av en särskild teknik som används inom metall-industrin.
meter långa trummor som Rondeco vill bygga - i alla fall inte om komposten sedan ska spridas i skogen eller på åkrarna.
procent av det amerikanska företaget Bedminster Bioconversion Corporation.
Just nu är det inte så bråttom.
Så vad ska man tro.
Det där med riktig substans som man längtar efter att höra, säger han aldrig.
En sådan lär dröja.
Och på sikt?
delar för hur ett samarbetsdokument kan se ut.
Det sista förslaget handlar om militära frågor, som allmänt betraktas som svårast att nå enighet om.
Det ena går ut på att stoppa Natos utvidgning.
Men vissa skandaler innehåller för många saftiga ingredienser för att kunna förbli hemliga särskilt länge.
Det var på kvällen den
Saken framlades genast för Jeltsin, som inte undanhölls att Korzjakovs kvarvarande dolda vänner i Kreml röjt sig själva.
- Det har gjorts framsteg som är mycket uppmuntrande, sade Sydafrikas president Nelson Mandela på torsdagen sedan han samtalat med Honoré Ngbanda i Pretoria.
Sydafrikas vicepresident Thabo Mbeki har varit och talat med president Mobutu.
Varje instabil situation i Zaire påverkar inte bara de länderna utan hela Afrika, sa han.
Privatiseringen går som smort.
Men Meri hade inget val.
Alltför många politiker har blivit förmögna på klandervärt sätt.
En av deviktigaste är att försöka förklara för folket varför Estland ska vara med i EU.
Disa Håstad DN:s korrespondent BUKAREST.
år, tidigare åklagare och fackföreningsman, säger till DN att Rumänien måste komma i kapp Tjeckien och Polen:
En stark ledare skulle sörja för deras välfärd.
Trots det anser han som premiärministern att detta är Rumäniens enda chans.
Avtalet mellan Ungern och Rumänien, som slutgiltigt skrevs på i december, var en viktig milstolpe.
- Varför jag skriver på?
Men striden om anslagen till palatsrenoveringen är den minsta som president Kovác har utkämpat med sin tidigare partikamrat Vladimir Meciar.
Slovakien borde vara på väg mot medlemskap i EU och Nato men glider i stället långsamt mot isolering och utanförskap, vilket oroar president Kovác:
i början av februari misslyckades Meciar med att samla en majoritet som kunde köra över presidentens veto.
Redan i juni i år lämnar hon posten som moderatkvinnornas ordförande.
år.
Under den här tiden hade hon också gift sig med egenföretagaren Lars och fått
- De har väl inte varit de mest gångbara hos oss.
Sen ska skatterna vara lägre så att människor kan välja vilka skydd de själva vill komplettera.
.
Han sydde till och med långklänning åt mig en gång - jag har ju sytt kapell till båten så det ska väl gå, sa han.
Avsikten är att bilda front mot växande högerkrafter, säger Schyman.
års riksdagsval.
Om hennes plattform får ett nådigt mottagande, och inte omedelbart sablas ner av socialdemokraterna, centern och miljöpartiet, tänker hon inbjuda till samtal.
På dagordningen står ett nytt näringspolitiskt program och ett miljöpolitiskt uttalande.
veckor sedan kom
Hon basar över det som med EU-jargong kallas " tredje pelaren ".
Ingrid Hedström DN:s korrespondent BRYSSEL.
Det är inte första gången Anita Gradin får kritik från företrädare för EU-parlamentet.
Men det studiestödet är än så länge begränsat till ett år, vad som sedan ska ske är oklart.
Ökningen av antalet utbildningsplatser är ett skäl till att Ams vill minska nivån på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
till
Unckel ser inget skäl att vara tacksam för näringslivets insatser, som på sitt sätt naturligtvis gynnar den borgerliga oppositionen.
Jag förstår om industriledarna är irriterade och indignerade.
På annat annat sätt kan jag inte tolka deras våldsamma utfall, säger Sven-Åke Nygårds ( s ), riksdagsledamot och ordförande i Metallettan i Stockholm.
år sedan kallades att reda upp Volvos affärer efter Renault-kraschen och Gyllenhammar-debaclet och inte kunde motstå utmaningen.
Hans sista insats där var att med mycken entusiasm driva igenom rationalseringsprogrammet T
Efter den
Men det är få områden som jag ser så stora möjligheter i att utveckla Sverige och klara sysselsättningen som just en omställning av energisystemet.
Kärnkraften är verkligen cementerad inom storföretagen, sade han på torsdagen.
Naturligtvis har företagsledarna som enskilda personer samma yttrandefrihet som alla andra medborgare, menade han.
Därför föll ABB-aktien kraftigt på Stockholmsbörsen på torsdagen med
Jo, han trivs med sitt nya jobb, svarade Lindahl på en fråga vid presskonferensen.
växande resultat på alla nivåer.
Året innan redovisades en vinst på
miljoner dollar.
.
En gammal aktie mot
Men under 90-talet har en ny grupp tillkommit.
.
Den innebär att en ensamstående utan barn ska klara att betala hyra för en tvårumslägenhet, fackavgift och ett månadskort för buss eller tunnelbana.
Det senaste året har företaget - som tidigare gjort sig känt för att vara försiktigt med förändringar - försökt lansera en rad nya produkter och skakat om i ledningen i bolaget.
" Kampanj
procent i år, förutspår bolagsledningen, som ett argument för att förmå franchisetagare att införa " Kampanj
- Det går bra för oss i Sverige och de stora volymerna gör att det finns utrymme för lägre priser, säger Carolyn Teär.
Efter knappt ett och ett halvt år har ägarna, LRF, Vestmanlands Läns Tidningar och Länstidningen i Östersund, gett upp.
- Då krävs det en hög grad av specialisering för att lyckas.
Skogsbranschen blev dagens vinnare där nästan samtliga bolag åtnjöt stigande kurser.
Uppgången för växelräntorna förklaras delvis av minskade förväntningar på en snar sänkning av reporäntan.
) och en D-mark oförändrade
Effekten blev en nedgång med
.
Skogsbranschen steg i USA på onsdagskvällen, trots att Dow Jones-index föll.
kronor.
), en uppgång med hela
kronor redan under onsdagen.
kronor, men backade under sena eftermiddagen ned till
Årsresultatet försämrades med
Det var dryckesburkarna som främst märkte av den kalla sommaren.
Men för att inte bygga upp stora lager minskades burkproduktionen sista kvartalet och det medförde en resultatförsämring på
) miljard och resultatet
Marknaden för plastflaskor, främst retur-PET, kommer att öka med

procent om
Det är helt fel att säga att det är ett trendbrott, säger en analytiker till nyhetsbyrån Direkt.
Inköpschefer och arbetsgivare förväntar sig en kortsiktigt snabbare ökning av inflationen än vad de gjorde förra året.
procent i år till
Mörkret rådde under medeltiden LARS ÅKE BERLING I det gamla Egypten var glaset känt redan
Så var det under medeltiden över hela Europa.
Denna lucka var dock endast till för frisk luft så att man inte fick i sig för mycket rök.
LARS ÅKE BERLING Ekar, soluppgångar och citroner ROLF BROBERG Keve Hjelm blänger snett på talarstolen.
Konstnären hade visserligen varit död i
Själv förblev han Bonniers trogen och förlaget har lånat ut nästan rubbet av de originalillustrationer X-et gjorde till hans böcker.
Jag trodde inte att det gick att uträtta lika mycket med en tavla som med en bok.
Senare i vår ska det bli mera ingående studiemöten.
- Men kanske är det därför det inte finns några ekar norr om Dalälven?
N och E
De är blå och små och sitter i ett virrvarr av reklam på fel sida i vägkröken.
Det regnade varför prästen åkte taxi till kyrkan för att inte stänka ner sina svarta högmässokläder på cykeln.
utropar en bensinmack.
Själen hinner gott med, lämnas inte bakefter som det så ofta påstås att den gör när man flyger i väg en kontinent eller
Här nere, någonstans mellan Løkken och Hanstholm är det öde.
Ända tills det dyker upp en lite högre klitt, en fyr eller ett halvt dussin stora fiskebåtar som ligger uppdragna på stranden, därför att ingen hamn skyddar dem mot Västerhavets raseri.
En sådan vill gärna frysa lite, plåga sig lite, för att sedan ha rätt att njuta lite.
Cecilia Jacobson EDINBURGH.
Senaste nyåret var det så mycket folk i Edinburgh att polisen utreder om det är tillrådligt att fortsätta firandet i samma omfattning.
Redan i dag har skottarna sina egna lagar, eget utbildningsväsen, egen kyrka, egna sedlar och mynt samt ett eget landslag i fotboll - men det räcker inte.
skotska regenter från hedenhös och framåt, bland dem Macbeth, hur nu holländaren kunde veta hur han såg ut.
Här ligger Jenners, Edinburghs svar på NK, ett härligt köptempel av den storslagna sorten och med flera kaféer och restauranger där man kan vila benen.
Börsexperterna kommenterar näringslivets oro på följande sätt:
Han är oroad över utvecklingen, över att så många svenskar är tveksamma till EMU.
Näringslivets representanter är oroade över utvecklingen och vill varna för oförnuft och brist på realism.
Det är också möjligt att fredsavtalet mellan Iran och Irak " hotade " exporten.
Att de så trosvisst menar sig ingå i en värdegemenskap med det svenska " folket " visar att deras egen förankring i verkligheten nog, trots allt, inte är särskilt stor.
min Ämnet för " Nattbuss
Fram träder en allmän bild av värdeförvirring, kriminalitet, drogbruk, en slumpmässig våldsamhet som hänger olycksbådande i luften - och som urbilder för en svikande vuxengeneration, den rökande mamman i morgonrock och det fega vittnet som inte ingripit i tron " att det bara var en lek ".
" Nattbuss
franc för att höra Laurent Garnier spela skivor på det gamla diskoteket Rex Club.
Varje fredag reser Laurent i väg, och överallt - från ett rejv i Sydney eller Barcelona till Sturecompagniet i Stockholm - står de där pojkarna där och tittar storögt.
Efteråt rensar de gifterna ur systemet igen.
"
, precis vid mitt hus.
Svek, Adam Beyer, Cari Lekebusch - det görs fantastisk musik här.
" På grund av det oerhörda intresse utställningen väckt måste de
Det bayerska inbördeskriget är i full gång.
Anspråken är knappast mindre än tidigare, men utgångspunkterna är en egenartad, New Age-doftande brygd av 1600-talsastronomen och mystikern Robert Floods spekulationer, judiskt och kristet tankegods samt indisk religiös filosofi.
barockdiktaren Quevedos, den vansinnige Hölderlins och Baudelaires, ägnade Cullhed kvällen åt att spåra " minnets kriser " i litteraturen.
Sammankomsterna fortsätter den 4 mars med Birgitta Trotzig, som följs av norrmannen Espen Stueland, John Swedenmark, Mona Vincent och Niels Lyngsoo.
Jag erkänner att jag, till ett lågt eller högt pris, vill rädda min själ genom att vägra försvara Faurissons tankefrihet om man med tankefrihet menar rätten att uttrycka grymhet och människoförakt.
Men till skillnad från opinionsnämnden var den ett statligt organ.
Den kom också att utge " redaktionella anvisningar ", där det till exempel hette att " sarkasmer, ironiska och sårande utfall samt insinuanta vändningar måste obetingat undvikas ".
Trots att denne man hade lagen bakom sig och trots att vi i dag väl alla anser att han var i sin rätt - och dessutom hade rätt - stod han alltså ensam.
Presskontrollen motiverades av att tyskarna inte fick retas.
Med det menar jag att den är lättläst, tankeväckande och väldisponerad.
Det var den yngsta dottern Irina, vars existens jag hittills varit omedveten om.
Hon dog i svält på ett barnhem, ett oskyldigt offer för det stalinistiska terrorväldet.
) Och en chockad Nadezjda Mandelstam berättar i ett samtal med Schweitzer hur Tsvetajeva visat hur hon brukade binda Irina " vid ett sängben i ett mörkt rum ".
Det samvetets ljus som Tsvetajeva talar om blottlägger inte bara konsten, den avslöjar även konstnären.
Små händer, små händer!
kursiveringar - ett säkert mått på att en dålig stilist är i farten.
Dessutom samarbetar han med den välkände engelske sociologen Anthony Giddens, något som borde borga för en viss kvalitet.
Hade han kunnat spela fiol, hade världen sluppit hans filosofi.
Särskilt det sistnämnda är den ständigt återkommande förklaringen:
Det gemensamma i dessa verk är, om jag förstått saken rätt, att de aktivt arbetar med ett slags ambivalens - den må sedan vara känslomässig eller intellektuell.
Bredvid monitorn ligger några riktiga kackerlackor och torkar.
I den värld av bisarra fenomen och personer som kommer till tals i dessa publikationer finns det gott om dubbeltydiga budskap och ambivalenta laddningar.
För att betraktaren ska bli varse en double bind-relation måste han eller hon först bli varse någonting över huvud taget.
Dessutom både skärper och renodlar den problematiken från " Blundsyn ".
Det lilla glasrummet börjar kännas trångt och de fotoscreenade händerna närgångna.
Finns det inte inslag av aggressivt våld i händernas knådande rörelser?
Vid första anblicken ser de ut som en form av dekorativ " pattern painting " från sent 70-tal, ibland kryddat med lite ny abstraktion à la Jonathan Lasker.
Musikmuseet Medverkande:
I " Rendez-vous
Thomas Anderberg Striden om tittarna har hårdnat TV I DAG:
procent av tittarna mellan
).
Pop ( Island/Polygram ) Rent statistiskt borde detta vara höjdpunkten hittills på U
Många detaljer är tidigare oprövade, men själva mönstret är detsamma.
Ballader, halvballader och vanliga pop-låtar.
" Ifigenia kungabarn " av Pauline Mol i översättning av Per Holmer Scen:
Men också djuptproblematisk.
Oavsett utstyrsel är nämligen detta den ofrånkomliga, oacceptabla kärnan i historien om Ifigenia.
Omärkligt glider den ena scenen in i den andra, försätter sig gestalterna på scenen i situationer ur vilka ingen återvändo gives.
På något sätt spelar han alltid rollen som översättare, ledsagare mellan scen och salong, liv och teater.
Efter föreställningen singlar flygblad ned över publiken med samma budskap.
Född i Louisiana, olika uppgifter finns om årtalet, spelade in en trave singlar på sena 50- och tidiga 60-talet.
Det är inte dumt alls.
Nils Hansson Artister:
Hans ungkarlstillvaro - hans liv är vigt åt musiken, menar Frantisek - är ändå rätt behagligt, med mycket kvinnor och minimalt ansvar.
Det skulle antyda en hänförelse som far-son-teamet Sverak - senior som författare och huvudrollsinnehavare; junior som regissör - ändå inte riktigt lyckas väcka.
De är så där behagligt vaga i konturerna som karaktärer i sådana här vackra historier ofta blir.
Flemming Quist Møller, Jørgen Lerdam, Stefan Fjeldmark.
Här överglänses den av en oemotståndlig grisgospel, när Hugo och Rita under flykten från filmstudion släpper loss en hoper svin.
min När jag hörde talas om att Bille August skulle göra film av Peter Høegs " Fröken Smillas känsla för snö " fick jag onda aningar.
Det här är bara så otroligt nattståndet!
Byrne lyckas inte övertygande gestalta någon annan egenskap än " orakad ".
Han är urstockholmare med adresser som Östermalm, Söder och Hägersten och uppvuxen i en gedigen borgerlig miljö; pappa var rektor och mamma är präst i Hägersten.
Men efter skilsmässan vaknade hans gamla intresse till liv igen.
" Hamlet
spelas av kvinnor.
För att kunna betala hyra och annat av livets nödtorft försörjer han sedan
år gammal.
års räkning började SCB som en av de första myndigheterna att använda sig av datorer, vilket gav stora tids- och kostnadsbesparingar.
Som chef hade Gustaf Berglund hela tiden verksamhetens krav och intressen för ögonen.
Efter några år som lärare i matematik och fysik kom hon
De framgångar dessa program haft och den uppmärksamhet de väckt är till stor del hennes förtjänst.
I juli
Orsaken till denna Birgitta Carlsons förmåga fanns i hennes alltid lika starka engagemang i arbetsuppgifterna.
Sin livsgärning utförde han som rektor för Teologiska seminariet, Mansimou, från
Till hans mest kända och uppskattade sånger hör " Se, jag vill bära ditt budskap, Herre ", en sång som finns i den svenska psalmboken ( Psalmer och Sånger
Frågorna ställdes lite i förbigående i UR:s " Läraröppet " i onsdags, där temat var den multikulturella skolan.
generationer sedan.
Det handlade om texter, om dramatikens ord, om dramatikerns roll och ställning gentemot regissör och ensemble.
.
DEN ANDRA KVINNAN ( The Other Woman ).
Kanal
Men hennes privatliv är en enda röra.
" Boken " Jävlar anamma, mamma!
Håll dem utanför, och låt dem inte få veta att du helst vill klösa ögonen ur honom.
Och gör det så övertygande att ungarna tror på det.
Lyckas vi inte enas om vilken skola han ska börja i, så bestämmer jag.
Männen ska bestämma över kvinnorna.
De vuxna är kloka och utvecklade.
De behövde motståndet från en slavägare med fast hand för att kunna växa till mer civiliserade människor.
Snart får vi väl på nytt höra att barn ber om stryk.
Så har slavägare alltid resonerat.
Vuxna som öppet och rakt vågar ta konflikter utan att förtrycka.
Den visar en total brist på förståelse för konventionens budskap och människosyn.
Vi vet att det samtidigt begås mängder av brott som berör allmänheten i större utsträckning än det här, men vi har inget val, säger Mats Nylén, citypolisens presstalesman.
Samma sak lär det vara under helgen med tanke på att evenemanget ska bevakas dygnet runt.
Snarare är man rädd för att det under helgen kommer att hända någonting i Skåne eller Danmark.
Choppers MC dolde inte att de var HA-anhängare och de har gjort en relativt snabb karriär i mc-gängshierarkin.
Då hade man redan kämpat hårt för att tillfredsställa HA i Malmö och Helsingborg.
- Tur man har mössa, säger han på bred skånska och grinar illa.
- Vilken hotbild, finns det en hotbild?
Tomas Möller dröjer.
miljoner och fortfarande
som ett " extremt bra evenemangsår " och är osäker på om succén kan upprepas
tog sig
Fonden skänks tillsammans med arenan till Stockholms stad, som blir den troliga ägaren efter spelen.
På OS-kansliet räknar man med
Detta trots att Globen, enligt Göran Långsved, skulle tappa
Grundtanken är att arenan ska dra till sig evenemang som i dag går Sveriges näsa förbi på grund av platsbrist.
Planerna fanns att skapa ett pulserande hjärta av Stavsnäs i Värmdö kommun.
Det gick dock inte, prästerna i kyrkan gick emot en försäljning.
Men nu verkar storplanerna för Stavsnäs ha gått i stöpet.

Tillskottet behövs ändå, anser Christina Lind-Brodén.
Hittills har jag inte hört några sådana önskemål, säger Christina Lind-Brodén.
Får vi utnämna
Hon letade överallt, men Jesper var borta.
Ska vi gissa att den hjälpsamma kvinnan på pendeltåget fick en kram.
I vanliga fall tar det
Inte minsta lilla kö.
Lämnar hemmet i dålig tid, i stället för god.
Det hela känns som en blandning mellan en rejvfest, ett bensinmacksbesök och filmen " Eraser ".
När laddningen är slut får man gå ( eller springa ) till en " checkpoint ", rikta vapnet mot chekpointlådan och skjuta en eller
minuterna får man gå och hänga av sig sin utrustning i det dunkla rummet, sen får man sitt " Score Sheet " där det står poäng, statistik och dessutom får man sin egen uppmaning av datorn, tex.
En man ägnar sig åt förstörelse på Sundby gård och försöker sedan åka från platsen i bil.
Rök väller ut från en lägenhet på Malmvägen.
Det känsliga brandlarmet går, polis och brandkåren gör gemensam utryckning.
Bilarna måste bärgas därifrån, men några personskador uppstår inte.
Upplands Bro
).
Nacka
Detta vackra Klarahus gömmer åtskilliga hemligheter.
Ett par år senare köptes den av Svenska Bostäder.
.
Den tidigare muralmålningen, med motiv från Rio de Janeiro, gjordes strax efter sekelskiftet.
lär ha haft samma glupande erotiska aptit som sin bror Karl ( XV ), men han skötte i varje fall sina kärleksaffärer mer diskret.
Då tvingas man nämligen betala tillbaka på sina studiemedel.
Hur detta går ihop vet nog bara Centrala studiestödsnämnden.
Om man vill försöka klara sig på bidragsdelen eller kanske med ett mindre lånebelopp, ska man då inte få det?

Min farfar värmde huset med ved eldad i kakelugnar och vedspisar.
Denna gammelskog är en av Sveriges få återstående.
Arbetet i Njakafjäll har visat att det går.
spader.
hjärter.
I Maria-Gamla stan informerar man inte föräldrar som söker barnomsorg om de privata alternativ som finns, utan bara om de kommunala.
När privata daghem ville starta sade socialdemokraterna regelmässigt nej.
Varje år hotar de med stora neddragningar av bidragen.
I dag finns fortfarande inga beslut.
Nu börjar misstagen och de svikna löftena bli alltför många för att kunna urskuldas.
Det är märkligt, eftersom jag poängterar att satsningens positiva inslag är invånarnas starka inflytande och att nya kontaktvägar skapas.
Snarare respekt för alla inblandade.
Vad händer nu ekonomiskt?
Hon försäkrade att det här var en isolerad företeelse och inte gällde ryska laget.
Jag förstår inte hur hon kunde vara så dum, hon måste ju har hört om avslöjandena vid OS i Atlanta förra sommaren.
Blicken ut mot oss var tillräcklig för att inga flera frågor skulle ställas i ämnet.
Jag vill tro mina medtävlare om det bästa och jag vill tro Jegorova när hon säger att hon tog medlet av misstag, sade Ordina och gick till motattack:
Hon tog illa upp över att det var hon som fick stå i fokus på onsdagkvällen då det avslöjades att Ljubov Jegorova fällts för doping.
Beskedet om att en svensk skulle ha använt bromantan verkar ha slagit ned som en bomb i svenska lägret.
Den svenska lagledningens beslut att sätta Annika Evaldsson på startsträckan blev förödande.
Om jag kommit på
Det är naturligtvis ingen dum uppladdning med världens bäste skidåkare genom tiderna.
Inte minst Thomas Alsgård, som iförd en för kvällen tvåfärgad mustasch visade sig vara en riktig muntergök.
Det är här Sverige skall ha sin största medaljchans, men vi skall inte glömma resultaten i herrstafett efter storhetsåren.
Göran Bolin
, och var missbelåten efter loppet.
- Han ville att jag skulle stanna kvar, som reserv och som moraliskt stöd åt de andra tjejerna.
- Vi har haft våra duster under säsongen och han har sagt saker som jag inte kan acceptera.
- Nej, jag kommer att representera min klubb ( Stockvik ) bland annat när det blir dags för Sverigecupen och Svenska skidspelen.
- Du, det där får jag ta ställning till efter säsongen.
En kombination av sanslöst tuff träning och ett par hastiga skador däckade AIK.
- Vi har tappat
Med tanke på publikkapaciteten i Globen handlar vidare avancemang och fortsatt kamp om SM-bucklan dessutom om stora pengar.
i Scaniarinken.
- Det klarar Södertälje galant.
matcher fick Butsayev höra att han inte längre hade någon framtid i klubben.

Stor matchhjälte blev ryssen Dimitrij Denisov som prickade in segermålet
fina mål i första perioden få plusbetyg liksom målvakten Andreas Hadelöv.
Alpina VM i Morioka
Bortsett från det nyckfulla vädret verkar Pernilla Wiberg ha hittat rätt spår i den blivande OS-backen.
Åkarna gör inte alltid sitt bästa på träning för att slippa favorittrycket när det är dags för tävling.
Umåker i kväll, fredag,
Sir Brandy - K Söderholm
Chans trots läget.

Fashion Cape - J-E Erikson
Devona Strömline verkar på gång och har varit hårt spelad i varje start på slutet.
Quick Cram.
Agora Bokhandel B
Bilia B
Byggmästaren A
Direktmöbler C
Elvisn.
Hjä C
Konst-ig Ab B
Mq A
Stormarkn.
Rabattvaruhuset C
Stockholmsmässan A
Åhléns City A
.
Den senaste stjärnsmällen tros omöjliggöra för premiärministern att välja den
Downing Street.
HENNES METOD är mycket speciell.
Även om artikeln var tämligen hovsam i tonen var den ytterst elak.
Givetvis slog han tillbaka.
JAG INVÄNDE att hans syn på människor i allmänhet och politiker i synnerhet enligt min mening är alldeles för simpel och brutal, och att det han beskriver faktiskt är en debatt mellan ett antal av landets mest framstående medborgare.
Fråga sedan denna person om hon blir gladare och mindre trött om hon jobbar
Dessutom jublas det över att "
Mer som i en bisats nämns det att pengar har skjutits till via stadens budget.
Att svepa in verkligheten i gamla ord med ny innebörd är en ovana som inte bara vidlåder de professionella moralpredikanterna.
Den socialdemokratiska regeringen, och centerpartiet, har valt att marknadsföra omläggningen av energipolitiken som ett steg in i den nya tiden.
När kärnkraften kallas " en föråldrad teknik " är det således ännu ett exempel på det politiska nyspråket.
Men den argumentationsmodell han valt kan vålla olycka, både för saken och personen, utöver den som redan ligger i själva beslutet.
Organisationerna har länge sökt efter en formel som ska både utjämna lönerna och hålla ökningstakten inom vad ekonomin tål.
Näringslivet har hela tiden förändrats.
Tekniken har internationaliserats; en nyhet inom t ex elektroniken blir snabbt vardagsvara i varje industriland.
Lönerna måste följa produktiviteten.
Kan en dynamisk ekonomi i ett ständigt förändringstryck fungera hyggligt med en sådan lönebildning?
Det är oroande att debatten i hög grad har handlat om att skrämma upp folk för följderna av en avveckling av cirka
Inför politiska beslut i miljöfrågor finns det ett intresse hos företrädare för de berörda branscherna att presentera beslutsunderlag som gynnar egna ekonomiska intressen.
" All time high " passerades
Med föga rimliga kostnader för effektivisering-konvertering, biobränslen och vindkraft beräknar man sedan att elpriset kommer att stiga med
Av denna står massa- och pappersindustrin för hälften.
februari
Man har väntat på en situation som aldrig kan inträffa:
Denna gång är utvecklingskrafterna i världen starkare än någon gång tidigare.
Tidigare har dessa ambitioner framstått som dyra och begränsande för industrin.
Om energiuppgörelsen fullföljs metodiskt med höga miljöambitioner, kommer många företag och ännu fler människor att få bidra till att bygga ett samhälle med långsiktigt välstånd.
" I tabell
Tabellen har varit högst relevant för de utpekade myndigheterna.
Angående rapport
I Uppsala säger hela
De har också sänt frågeformulär till de utfrågade barnens föräldrar och haft gruppsamtal med vuxna som arbetar med barn och ungdom i de
procent av barnen att de utsatts för mobbning.
Uppsägningar och varsel hörde länge till vardagen i Uppsala.
Statens haverikommission kallar incidenten den allvarligaste inom den tunga lufttrafiken under
SAS-Fokkern steg fortfarande mot sin planerade flyghöjd
passagerarna att överleva.
Haverikommissionen rekommenderar starkt att luftfartsverket ska installera konfliktvarningssystem vid flygtrafikledningscentralerna, som ett sätt att motarbeta den mänskliga faktorn.
Men elektronisk varningsapparatur finns redan i de SAS-plan som flyger över amerikanskt luftrum.
Anläggningen ska ta emot radioaktivt avfall från
Lagret ska bestå av

Målet är att få fram den bästa metoden för att injicera friska benmärgsceller till foster med kända ärftliga sjukdomar.

Hyresvärden har sagt upp kontraktet, och polisen är tillbaka på
I stället vill nazisterna framstå som en vanlig politisk grupp.
Ett förtryck som hon upplevde dagligen i Iran.
Asrin Mohamadi är
Men hennes förslag rev ner applåder och journalister stod efteråt i kö för att intervjua henne.
- Jag känner hela tiden att de undrar vad jag har där att göra.
års ålder fick hon börja hjälpa till hemma.
När Asrin tog med henne till de sociala myndigheterna ville de att flickan och pappan skulle " prata ".
Asrin Mhamadi vill säga en sak till politikerna:
Snarkar yrkeschaufförer mer än andra?
- Vi räknar med att hitta mellan
- Yrkeschaufförer kan vara en riskgrupp, säger Christer Edling.
kronor till studien, som ska vara klar
Under de
USA får underkänt av Världsnaturfonden på alla de
Danmark och Holland har varit pådrivare för en progressivare klimatpolitik.
( räknat från

I Belgien har tiotusentals djur nära gränsen till Holland slaktats i förebyggande syfte.
De första fallen av svinpest i den senaste vågen rapporterades från Mecklenburg-Vorpommern i nordvästra Tyskland.
gårdar i Italien drabbats, och i Spanien troligen ytterligare
Även om detta är i strid mot lagen om offentliga upphandlingar.
- Vi håller på att undersöka om det är möjligt med rättsliga åtgärder och att kräva skadestånd.
tillfällen, uppdrag till ett värde av drygt
Bengt Albons
Sydkoreanska uppgifter gör gällande att han led av diabetes och leverproblem.
Trots hans ålder uppges en omfattande generationsväxling pågå både bland militära och civila ledare.
gram ris per dag är nu nere i
.
Mikael fick Segerorden av Stalin och dekorerades också av amerikanerna.
Men Mikael klev inte ut på balkongen från Universitetet denna gång, vilket han gjorde vid sitt första besök
Under påsken
FN:s vapeninspektörer misstänker att Irak håller på att utveckla en missil som kan bära giftig nervgas och som har större delen av Europa inom sin räckvidd.
Enligt BBC har FN-inspektörerna också övertygats om att Irakiska forskare lyckats stabilisera nervgas så att den kan användas i sprejbomber som kan släppas från flygplan, eller laddas i granater eller rmissilstridsspetsar.
En annan orsak till USA:s förnyelse av samarbetet är de nära band som finns med Mexiko inom en rad andra områden, som handel och miljöfrågor.
EU beslutar om startfältet i utvidgningsförhandlingarna i december.
medlemsländer är klara med hur utvidgningen ska gå till, beslut om att bjuda in ett eller flera av de
Den hårdaste debatten väntas i den amerikanska kongressen där det krävs att
De baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen kommer inte med nu, men enligt USA hålls dörren öppen för dem i en senare utvidgning.
Om allt går som planerat sätter EU-toppmötet i Amsterdam i juni punkt för regeringskonferensen.
Tyskland är dock det EU-land som hårdast förordat ett begränsat startfält i förhandlingarna.
baltiska länderna.
Risken finns att en rad länder varken kvalar in i Nato eller EU.
Kurt Mälarstedt Den amerikanska regeringen var inte främmande för att försöka använda den diplomatiska krisen mellan USA och Sverige
Denna Palmes kritik ledde till en vredgad bannbulla mot Sverige från den amerikanske presidenten Richard Nixon.
Han hamnade därmed i stormens öga eftersom den avgående ambassadören Hubert de Besches efterträdare alltså inte fick komma till USA.
- Detta tycker jag faktiskt var rätt naivt.
Denna Palmes uppmaning till sin isländska kollega rönte stark uppskattning inom den amerikanska administrationen; den anfördes i ett internt amerikanskt UD-dokument, daterat den
november
Henry Kissinger nämner t ex knappast krisen i sina memoarer, och Richard Nixon hade under större delen av
Samtidigt medger Carl Bildt att han blev förvånad över att känna sig så sjuk att han i lördags blev inlagd på sjukhus.
blev han statsminister i
Men jag har en del arbete som krävs i Bryssel och Wien.
- Under natten den förra helgen måste sjukhusledningen tillkalla polis för att främst kvällstidningarna blockerade delar av sjukhuset.
Bildt förfäras över det uppgivna stämningsläge som han funnit vid kontakter på senare tid med företrädare för svenskt näringsliv.
Första halvåret år
och slutar lördag eftermiddag den
Göteborgarna kan bara hoppas på ett ''Göteborgsavtal'' som alltid förknippas med staden och likt Maastricht lockar besökare flera år framöver.
Det var fel tänkt och dessutom gammalmodigt.
Lars Tobisson undrade hur det samhälle ser ut som regeringen sitter och filar på i Rosenbad.
Diskussionen om 2000-talets Sverige kan ersätta den akuta krishanteringen, utropade statsministern.
I riksbankens rapport har en rad institutioner på finansmarknaderna beretts tillfälle att ge sin bild.
bolagen med mest omsatta aktier, går snabbt över från kronor till euro.
Skälet är att kostnaderna för att utveckla dubbla system för både euro och kronor kommer att behöva finansieras med sjunkande intäkter, vilket i sin tur medför högre priser för kunderna.
Eurons förväntade stabilitet kan då fälla utslaget, i synnerhet vid ett " mjukt nej " som innebär att Sverige senare väntas gå med i valutaunionen.
En omfattande inhemsk användning av euro innebär att åtskilligt av den nationella kontrollen över den svenska ekonomin går förlorad, motsatt vad som är syftet med att ställa sig utanför EMU.
Bankernas del av sparkapitalet sjönk med lika mycket till
miljarder kronor.
procent mer än för ett år sedan.
miljarder kronor till
procent till Wasabanken.
procent av de pengar som sparas i traditionella försäkringar hos bankerna.
Avslöjandena har lett till ommöbleringar i den norska försäkringsjätten Storebrand.
Byggnadsarbetareförbundet har tidigare förklarat att det önskar
Byggnads vill inte ha mer övertid med tanke på att arbetslösheten bland förbundets
Byggarbetsgivarna har pekat på att branschen består av en hemmamarknad, där företagen inte har råd att betala så mycket.
- Det här är en djupgående process, säger Göran Trogen som än så länge är förtegen om detaljerna.
- Det här genomför vi själva, säger Göran Trogen.
Dessutom ledde rykten kring ett uppskjutande av EMU till stigande räntor.
Räntorna har sjunkit i de " säkra " EMU-länderna Tyskland och Frankrike medan exempelvis de svenska räntorna har stigit.
).
Ett kraftigt fall noterades också för Althin Medical efter att bolaget redovisat ett vinstfall som var betydligt större än vad marknaden förväntade sig och vad bolaget självt hade förutspått.
Det var enligt Dagens Industri styrelseordföranden Percy Barnevik och bolagets VD Melker Schörling som stoppade förslaget vilket härstammade från Sven Hagströmer och investmentbolaget Custos.
Analysen beräknar värdet på Celsius-aktien till
Scancem-aktien reagerade positivt på rapporten och A-aktien slutade upp
Sedan var man instängd från dagsljuset för gott och skulle man titta ut fick man helt enkelt öppna fönstret - eller gå ut.
Han hade inte mörkläggningsfönster på sitt slott i Transsylvanien utan fönster med problem av helt andra slag.
Fyllda av glatt hopp att så skulle vara fallet återvände de till Myrans mer än belamrade etta, men det var ingen som helst tvekan om att Tronds eventuella konstnärliga ådra ännu vilade ouppdagad och framför allt inom något helt annat fält.
Under ena armen bar han ett stort paket inlindat i gråpapper av Ikeas utmärkta kvalitet.
klassrum tillhörande ekonomistudenter.
De trodde att de skulle få ytterligare bevis för ekonomernas girighet.
Namnet är rart.
I stället klonar forskarna det mest harmlösa djur man kan tänka sig.
Själva det förlorade fåret, menar jag.
Nyheten om Dolly måste vara en oerhörd provokation för alla brittiska veganer.
Nej, kolonialtiden är inte över.
Alla lämnar vi sådana osynliga spår efter oss i naturen, och för att kunna mäta och studera dessa spår på ett vettigt sätt använder forskarna numera begreppet ekologiskt fotavtryck:
Näst efter finländaren dricker svensken mest kaffe i världen:
till
Den västerländska livsstilen måste dematerialiseras, argumenterar de; färre prylar, inget slit och släng.
Dessutom tog de reda på hur stor yta av skogar, jordbruksmarker och våtmarker som krävs för att oskadliggöra vissa av de föroreningar som befolkningen sprider:
- Vår teknik utnyttjar inte råvarorna och energin tillräckligt effektivt och vår konsumtion är för hög.
procent av hela avrinningsområdets.
Svar:
Renault väntas inom kort redovisa en förlust på omkring
Främst är det USA som säger nej.
Allra mest investerar de
Men det är av andra skäl och det vore synd om den reducerades till skandalroman.
delar.
Han har rykte om sig att behandla kvinnor illa men för henne höjer det bara hans attraktionsvärde:
Scenerna har en förhöjd skärpa.
Smack.
Åsa Beckman Den på förhand starkt uppmärksammade boken " Högsta kasten " ges officiellt ut om
Jag vill inte att världen alltid ska vara upplyst.
För att de inte ska dödas får där varken finnas varg, järv eller lo, det måste vara områden utan hot.
Vi har till enorma ekonomiska och miljömässiga kostnader i Sverige dragit det finmaskigaste nät bilvägar som finns i hela världen i någon av människan obebyggd mark.
Liksom att vi ska behöva tolerera dessa jättebjörnlokor som ger sådana utslag om man kommer åt växtsaften.
Ludvig Rasmusson är journalist Camilla Sylvan
Joaquin Cortés banar nu väg för en ny flamencogeneration som i några års tid försökt vidga de ganska så snäva, traditionella ramarna genom att blanda in nya influenser både i musiken och dansen.
Ilskna spanska kritiker anklagade honom till en början för att med sin nya blandning försöka ta kål på flamencon och den egna kulturella identiteten.
Han har även hunnit visa upp sig på vita duken tillsammans med
Jag känner helt enkelt inte igen mig i Saids beskrivning av tillståndet i de områden som nu kontrolleras av Yassir Arafat och hans PA.
Och den som söker finner som bekant.
Han tycker sig ha funnit ännu ett exempel på Arafats odemokratiska framfart.
Till glädje för den israeliska extremhögern och Oslo-Arafats palestinska motståndare.
Under den israeliska ockupationens tid löpte denna elit i allmänhet föga risk att dras upp ur sina sängar mitt i natten, att misshandlas, förödmjukas, dömas vid summariska rättegångar och, som påbröd, få sina hus sprängda.
Men med all sannolikhet är det början på den väg som kommer att leda till en palestinsk stat.
Ge till och med Yassir Arafat en chans, kanske kan även han lära sig det där med demokrati, så småningom.
Cordelia Edvardson SvD :s Mellanösternkorrespondent Edward Saids artiklar var införda
Det låter som en " anka ", en intrig från någon av Kinky Friedmans knasroliga deckare som förirrat sig in i nyhetsflödet.
Han bekräftar att det är han och ingen annan Rambam som spårat
Rambam vill inte uppge vem det är men lovar att jakten kommer att fortsätta.
Fast Zuroff har själv inte fått lyssna på mer än en av Rambams inspelningar.
-
Han tilltalar dem direkt, säger han, använder sig av sofistikerad teknisk utrustning och sin artonåriga erfarenhet som professionell privatdeckare.
Han hävdar att han
Sarajevo!
" Det var i grund och botten ett anspråkslöst liv, och allt det som tycktes mig rikt och färggrant och äventyrligt skulle en annan människa ha tröttnat på efter en månad.
Då han blev det märkte han det inte.
Jag undrar hur många av hans mera marknadsanpassade kolleger som skulle lyckats med följande miniatyrroman:
Han nämnde att man jämfört honom med Dostojevskij.
Webbs pekbildsfotografi liknar den gamla skolans bildplanscher.
Varje liten kroppsdel på djuren framstår som ett mirakel.
Gemensamt för dem är att de gärna har tändsticksaskar som sängar och trådrullar till matbord.
stora tassar och rusar hem.
Thomas Hallings historia är rak och enkel och som en sådan välfungerande.
Musmamman visas i början som höggravid och magen får vänliga klappar av pappa och Pytte.
Jonas Love Almqvist och Selma Lagerlöf skrev fantastiska berättelser som hävdar sig väl bland de internationella klassikerna i genren.
Monster och magiska manipulationer är det också gott om.
års TV-julkalender " Jul i Kapernaum ".
Kent Hägglund Staffan Skott Den avgörande frågan i debatten om Per Ahlmarks nya bok " Det öppna såret " är ändå:
miljoner offer också är något fasansfullt.
Sovjetiska arkiv var öppna bara en kort tid omkring
Det är i år
Så riskabelt var inte folkräknande på tsarens tid.
miljoner invånare.
När Ryssland inte var drabbat av folkmord och världskrig var denna folkökning en bra bit över
Dödsoffren för andra världskriget var
Annat än med offren för avsiktligt framkallad massvält ( i flera omgångar ), med massdeportationer till Arktis av motsträviga bönder och deras familjer, de utnämndes till " kulaker ", storbönder, men det var nästan alltid rena lögnen, de var bara emot kollektiviseringen och för detta fraktades de till polarområdena och dog till största delen där.
, säger medborgarrättsaktivisterna,
blev det svält på landsbygden, till följd av konfiskationen av all spannmål.
" Detta står att läsa i " Rysslands historia under 1900-talet, för
Jag har här konstaterat att det förekommer en stadig och mycket stor folkökning fram till
( Den välkände professorn Jurij Afanasiev, som kan det här bättre än jag, sa vid en konferens i Danmark för
Gränsen har dragits annorlunda mot Polen men det spelar ingen roll.
beror naturligtvis på den tilltagande urbaniseringen.
Om befolkningssiffran
Hans Björkegren, som har en hel del svåråtkomlig rysk befolkningsstatistik, bland annat det material som Chrusjtjov hade tillgängligt när han höll sitt berömda avstaliniseringstal
Tror ni att han finns med i någon statistik som offer för Stalins folkmord?
" Staffan Skott Arkitektur Peder Alton Adriaan Geuze & West
Räcker det att projektledaren Mats Svensson på Stockholms gatu- och fastighetskontor, i samarbete med Stadsbyggnadskontoret, försäkrar att " det gör vi "?
Den tar alldeles för mycket plats, medan fotgängarna får trängas längs sidorna.
och en halv centimeter över gatunivån har de lagt ut ett tunt skal som i mitten domineras av ett hårt trägolv för teateruppträdanden och bollspel, i övrigt en stålbeläggning med glimmande silverlöv som lyser på natten.
I Sverige skulle den uppfattas som en utopi.
Den konstruerade staden är självklar och blir tydlig i den snart invigningsklara Schouwburgplein ( maj -97 ).
Peder Alton Rebecka Tarschys - Låt oss arkitekter för en gång skull stå upp tillsammans för att få se Henning Larsens Fysikcentrum i sluttningen vid Roslagstull, denna vackra, byggnad som kommer att vara k-märkt så fort den är byggd!
Varför gömmer vi våra byggnader?
.
dagar innan tiden gick ut begärdes " rättsprövning och inhibition " hos regeringsrätten av den av regeringen godkända detaljplanen.
lätt svängda skivbyggnader,
Hittills har Henning Larsen sänkt byggnaden med
Universitetsidén omsattes i stället i Trondheims universitet som fick Larsens första inomhusgata.
- Det finns en parallell mellan hur det svenska folket behandlade Zarah Leander, som beskylldes för samarbete med nazisterna, och de lettiska patrioter som anklagar lettiska skådespelare för samarbete under Sovjetockupationen.
I lettisk press har Zarah Leanders öde uppmärksammats genom en mängd artiklar.
För Janis Streics, internationellt känd filmregissör, kom musikalen lämpligt.
Populärast just nu är en lettisk musikal, " Vildsvanar " efter H C Andersen.
Det är därför inte lätt att få affärerna att gå runt.
De
" Expedition:
Redan multi-belönad i hemlandet och med
Och hans konserter lär vara mycket informella och personliga historier där den tekniska säkerheten ersätts av ett slags upptäcktens impulsiva värme.
Det vore något.
Han berättar om en Expressenfotograf, en av programledarna i " Elbyl ", en formgivare och andra medverkande, samt att " det blir kul för när det är klart får vi gå ut och äta gratis, för de vi intervjuat nu första gången har inte betalat något ".
Det är jättekul men lika svårt att förstå som att det veckan innan satt
I kväll, lördag, har Staffan Göthes rosade " En uppstoppad hund " premiär i Dresden.
I början av veckan var ett tyskt TV-team i Stockholm för att intervjua Staffan Göthe till ett kulturmagasin inför uppsättningen i Dresden.
De skiljer sig mycket från varandra och det tycker jag om.
Men det är gjort i en mycket surrealistisk anda.
För Ronconi har förflyttat O'Neills mäktiga drama, från tiden för inbördeskriget till andra världskrigets slut.
Nu har " Klaga månde Elektra " reducerats till ett cinematografiskt melodrama à la Douglas Sirk.
min Mallat och klart, skulle man kunna säga.
timmar " (
gisslandraman vi får följa.
Pia Huss Scen:
I Östergrens bok är miljön ett dekigt 50-talspensionat på Gotland.
Den konsekvent vrålande aggressiviteten överröstar det som PAC säger sig vilja diskutera och blottlägga.
Han bodde i ett badkar.
Kvar finns mamma och pappa och längtan till havet.
På frågan varför en liten flicka nödvändigtvis måste bli sjöjungfru ges inget svar.
blåsorkestrar inom svenska Pingströrelsen, som ju för övrigt övertog Nalens lokaler.
Han insåg omedelbart efter sin omvändelse att blåsmusiken kunde vara ett sätt att föra ungdomarna till Kristus och låta dem få en uppgift i församlingen.
Det var också där som Hans och Birgitta Farelius byggde upp sitt fina kontaktnät med det nya ugandiska ledarskap, däribland Yoweri Museveni, som senare tog på sig den svåra uppgiften att återuppbygga och demokratisera det sönderslagna Uganda.
Men det som gjorde honom till en så fin biståndsarbetare var något annat och trots allt viktigare - närheten till de vanliga människorna, solidariteten med de fattiga och utslagna och lidelsen att så ofta som möjligt finnas tillsammans med de behövande där ute, långt bort från huvudstaden Kampala.
Slutligen lyckades han ta sig hem bara för att tvingas lämna gård och grund, packa ihop det som kunde bäras eller transporteras med häst och vagn för att ta sig till väst.
Att resa, såväl inom landet som utomlands, tillhörde också det hans intressen.
Efter lumpen hade han tröttnat på den kommersiella sidan, där utställningar bara visas
Där inne fanns bland annat speglar som förvandlade besökarna till magra alternativt feta.
Utställningarna kommer ofta till efter förslag från utomstående.
Sedan får han eller hon utbildning i de andra tekniker som förekommer här.
Den stora teater- och utställningsmobilen med montrar och material om handikappet åker runt till olika orter i Sverige.
.
kl

Chicago
Ibland har olika ministrar offentligt debatterat mot varann, ibland har företagsledare hoppat på statsministern som sedan i sin tur hoppat på företagsledare.
Aktualiteten stärktes väl också än mer av de senaste höga opinionssiffrorna för moderaterna och de sjunkande för regeringspartiet.
Därtill en del beundrande omdömen av svenska vänner som länge känt Bildt.
Så i jämförelse med vad vi i dessa dagar sett utspelas på den inrikespolitiska arenan var denna bild av en politikers liv en skarp - att inte säga grym - kontrast.
och
fortsätter han.
Med skrifter, utfrågningar och konferenser diskuteras till exempel hur våra trygghetssystem påverkas av de allt snabbare förändringarna i samhället.
Det finns en myt om hur allting började:
".
Flyttkarlarna svär tyst över allt skrot som ska med.
gamla högtalare medan hamstern var borta.
Att växa upp i spänningsfältet mellan en hamster och en kastare sätter sina spår.
Hamstern lever i övertygelsen att minsta lilla snöre kan komma till användning någon gång.
Tiden hann dock ifatt bonden.
Då levde hon omväxlande på det landstingsdrivna övergångsboendet " Kristallen " för spädbarn och hemma i Älvsjö med hjälp av totalt
Morgon och kväll är det samma sak för Mary-Lou.
Hon är tapper, men tårarna rinner ändå ofrivilligt ned för hennes kinder när hon berättar om situationen som dottern och familjen försatts i för att olika myndigheter; Landstinget, Älvsjö stadsdelsnämnd i Stockholms stad och Försäkringskassan inte kunnat samordna sig.
år om inte " väsentligt ändrade förhållande uppstod ".
Mary-Lou har med stöd av lagen om stöd och service, LSS, och socialtjänstlagen, SoL, begärt att stadsdelsnämnden i Älvsjö beviljar en personlig assistent till Jeanette och att de bekostar boende på Kristallen under en övergångsperiod så Jeanette slipper bo kvar på sjukhuset.
kronor per dygn som det kostar på Kristallen.
Skulle då inte ansvaret utan tvekan bli ert?
:ans och
SL vill i princip ha Fridhemsgatan som eget reservat, för busshållplatser och huvudlinjenätet.
Det bör inte vara något oöverstigligt problem.
- Vi menar i nämnden på fullt allvar att lokalen är lämplig för det Monica Öhlander anger.
Blir det istället Rio eller rent av S :t Petersburg som tar svenskarnas plats?
Det preliminära resultatet visar att drygt
procent osäkra.
procent.
- Det gäller att ställa så neutrala och tydliga frågor som möjligt.
.
- Man skall inte tala om för folk vad de skall tycka om OS.
Turiståret
De ökade med
Campingsidan lyckades dock inte fortsätta sin positiva trend.
Den föreslagna skatten på avfall bör inte kallas skatt utan miljöavgift.
Med tillägget att en nedsättning av avgiften för organiskt avfall kan minska den risken.
De misshandlar andra människor när de får lust, dricker hembränt, driver in skulder och sysslar enligt rykten med beskyddarverksamhet och narkotika.
Ordagrant betyder det " medlem av ett gäng ".
faser.
Hells Angels har inte fullständig kontroll på de klubbar som finns inom den så kallade outlawkulturen.
Kan Willie Nelson - en av USA:s mest populära countryartister - umgås med Hells Angels så kanske de inte är så farliga...
Pengarna används till investeringar, i till exempel hus och affärer.
Vid det laget ska stora hyreshus stå uppförda nära den runda badplatsen, lika stor som Karlaplan.
- Ett annat problem är att det giftiga bottensedimentet måste rensas undan.
vill han också att vi stockholmare ska kunna bada i Ryssviken, ja, även kring Kastellholmen om vi skulle få lust.

procent, ett 70-tal, segelbåtar.
fritidsbåtar i Sverige till ett värde av cirka
Fotnot:
.
Styrelsen beslutade om omedelbar åtgärd,
Men helt klart är att styrelsen varit väl optimistisk i sin budgetberäkning för renoveringen.
ser ut att ta stopp på Frösätrabacken.
En husägare hittar en " collieliknande " hund sittande på trappan till huset.
Det visar sig dock att hans maje-stät inte är i fara utan personalens slarv har satt i gång larmet.
Bergshamra
Brandkår, dykare och
Eftersom Opeln saknar registreringsskylt är den svår att identifiera, suckar polisen.
Hon kryper ner under täcket igen, och tar med sig Thorén och Frigren.
Hon tittar på ABC, Rapport, Aktuellt och kikar på Speciellt, Nike, Röda rummet, Doktor Bramwell och så den enda tvåloperan - Rederiet.
Jag vet nog vem som skulle sitta uppe halva natten och glo på en massa B-filmer.
Ett ideal, ett tillstånd som fyller hela själen.
Det monumentala, intima, hämtat från antiken?
Axel är det 5-åriga barnbarnet.
.
och
Föredrag & debatt Genomslag för Agenda
Klassiskt Tangoafton In Time Quintet spelar Astor Piazollas musik i Rinkeby Folkets hus kl
, bjuds musik från Nils Ferlin till Ronny Eriksson av Stämjärnet.
Fasching Klaviaturspelaren Håkon Graf med The Headhunters lirar på Kungsgatan
Tunga riff Blueshornet presenterar Clas Yngström, Harmonica Henry & Blues Rockers på Trombon, Folkets hus, Södertälje, kl
Från
.
OBS!
.
Med Margaretha Byström, Per Myrberg och Christian Berling.
.
, kl
Magnus Hagenby Målningar hos Galleri Kavaletten, Tomtebogatan
.
Danstävling Amatörer mellan
Dopingbekämparna i Ryssland lever farligt.
kilometer klassisk stil sedan hennes dopingprov visat att hon tagit det förbjudna medlet bromantan.
I Rumänien talas om en " dopingvåg ", sedan bland annat
Norge är ensamt i elitserien.
- det är

Och även om den aktive själv har yttersta ansvaret för sin utrustning, så har herrarna i vallningsboden stor skuld till den rejäla startfloppen.
Men samarbetet mellan vallare, åkare och lagledning kan omöjligt ha varit det bästa.
Åkarna har uppenbarligen ännu inte lärt sig att behärska träningen på hög höjd.
i Chamonix.
- Det måste till ett nytänkande i svensk skidsport, säger Åke Jönsson som varit landslagstränare både i Sverige och Norge.
- Allt för många unga skidåkare har förstört sin karriär i ivern att kopiera Gunde Svan, säger Mogren.
Åke Jönsson inser också att han är en obekväm person för makthavarna i svensk skidsport, de som bara vill bevaka sina positioner.
Och varför reser man till Davos när man i stället kan vara i Trondheim och känna på förhållandena?
.
Warriner går bra på kort och är platsaktuell.
.
Potter's Dream - J Lindberg B

Nuremburg - K Andersen
Blue Groom är en annan segerkandidat, som ofta brukar blanda sig i slutstriden.
.
Gobeatherest - L Lundin B
Samma gäller för Magnitude.
.
Thriller svek i favoritläge senast men var inte helt kurant för dagen.

Ett återinförande av den tidigare offsideregeln innebär att " clear the zone " försvinner.
Enligt Fagerlund ska de som inte kan regelhäftet stängas för vidare uppdrag, både nationellt och internationellt.
Ludec Bukac, geniförklarad i Wien förra våren, avgick på fredagen med omedelbar verkan.
Inför kommande VM har flera hotat med bojkott så länge Bukac fanns kvar på kaptensstolen.
Det hoppas i varje fall det internationella förbundet, ( IIHF ), som vid kongressen i Helsingfors i samband med VM väntas återinföra både den tidigare icing- och offsideregeln samt helt enkelt slopa red line-offside.
Den " nygamla " icingregeln ska enligt förslaget endast användas på elitnivå.
Återigen signalerar IIHF hårdare tag för vilken gång i ordningen mot domare som inte tillämpar regelboken.
Tobias Jansson LARNACA.
Men på läktaren sitter Patrick Englund match efter match med sitt nyopererade vänsterknä.
Vi måste hålla ihop laget lite bättre och bli mer effektiva.
minuter tryckte Simpson upp i nättaket efter fint förarbete av Ola Andersson och Pär Millqvist.
Det var först när Ståle Steensås steg fram som sjätte RBK :are som avgörandet kom.
- Mitt andra mål någonsin.
I mitten av den andra halvleken stukade han sin ena fot för andra gången den här veckan.
år sedan han senast boxades, han har blivit
- Det är negativt, men också positivt, för om du inte tror att du kan vinna har du redan förlorat, sa Sugar Ray Leonard.

Pea Nilsson
Under fredagens störtlopp var det kanonväder men eftersom Japan är en ö med hav på bägge sidor kan vädret växla mycket snabbt, säger Pernilla.
Banan är tuff och utslagsgivande och ställer stora tekniska krav, säger Pernilla.
Efter de
Det var först i början av 1990-talet som han började träna på riktigt och när han ställde upp i DM nyligen var han totalt okänd.
Man skickade ut en funktionär som skulle förhöra åkarna som startade närmast före Jonas.
I fjol åkte han på fina
meter
Napoleon Gothia - L Lindberg
Det fordras dock en viss tur för att komma i läge.
Colour Crown - P-Å Holmsten
Min Javari - U Ohlsson
DD-1:
DD-2:
Hålltider:
Inför matchen.
Preliminära lag:
Robert Lee,
Alan Shearer
Robbie Slater,
:e med
Storslalom, herrar:
) Gustav Lindner
) Tanja Poutiainen, Finland,

) Hilary Lindh, USA,

,
) Thedo Remmelink, Holland,

) Mike Jacoby, USA,

poäng,
Parallelpucketpist:
Gustavsberg-Köping
, Hans Vågström
, Daniel Målberg
, Jeff Taylor
, Peter Theisz
(
, Henrik Wikström
, David Dalliah
, Trelonnie Owens
Tarre Isiah
Jämtland-Alvik 79-98 (
A:
Publik:
A
Södertälje
Norrköping
.
,
, Peter Andersson, Söderhamn-Thomas Moberg, Tyresö,
,
, Lena Persson, Örån-Helene Gustafsson, Spårvägen,
,

) Armand de las Cuevas, do, båda
Bent Skammelsrud ( str ), Harald Brattbakk.
AIK möter Århus i finalen på lördagen.
Wosz (
KUALA LUMPUR:
Herrar, efter
Sv plac:
),
PACIFIC PALISADES, Kalifornien:
.
),
(
,8,
) Bente Stöland Thoresén, Norge,
(
,
(
Florida-St Louis

P:
Khristich
,
(
SKIDOR TRONDHEIM:
,3,

,
Italien

SM, sprint:
) Anders Mannelkvist, do,
(
) Sergeij Rojkov Ryssland,
Damer
) Sona Mihokova, Slovakien,
) Manabu Horii, do,

Sv plac:
) Marianne Timmer, Holland,
Allt För Sjön Lö
Bukowskis Auktioner A
Ekerö Möbler A
Heminredningsh C
Lampfabriken B
Ostermans Lö
Solna Möbler B
Österåkers Dykskola B
Bukowskis Auktioner A
DN Marknad B
Go On Data C
Kom Köpcentrum C
Philips Hushållsapp B
Stalands Möbler B
åren har det sin förklaring.
Hon heter så, familjens senaste hund som tagit vid efter golden retrievern Frida och labradoren Svea.
Den tibetanska spanieln har en viljestyrka och integritet som driver även saktmodiga munkar i sken.
- Förlåt men nu är det en ond ande lös igen i hörnet av Frejgatan, påkallade hon med sitt lilla hesa skällande.
Tesslan är ovanlig såtillvida att alla ännu inte har tibetansk spaniel.
Då hade redan malm brutits i Tiskasjöberg, som kopparberget hette, i hundratals år; Stora, som tidigare hette Stora Kopparbergs Bergslags AB, firade som världens äldsta aktiebolag
då hela gruvan störtade samman utan att någon kom till skada.
I år ställer olika Dalakommuner ut sin slöjdkonst, just nu är det Nåsborna som visar de vackraste röda stickade sjalkragar, lustigt kantiga dalahästar och vävnader i nya och gamla mönster.
miljoner kronor eller en klassisk campingbåt med hardtop och motor för
Fart med
båtar för den internationella marknaden.
meter kostade som ny cirka
kg.
knop.
och
kg.
båtar i storlekarna
Ett samtal håller en ljudnivå på ca
meter(
Nya segelbåtar är det ont om på båtmässan.
fyrsidigt tandade märken betraktas som massvara och är värt någon krona.

En annan variant på den eftersökta parkombinationen kommer från frimärkshäften där alla märkena var tresidigt tandade.
Men lusten finns där, att hitta på något lite annorlunda.
Det blev mandlar, sesamfrön och lite till.
Tänk bara på en suverän svensk klassiker som hasselbackspotatis.
Men det ska vara avorioris, det italienska blekt gula riset med ganska stora gryn.
Strö över timjan eller rosmarin, helst färsk.
Eller gör som jag - servera rostade solrosfrön i en separat liten skål så att var och en kan förse sig av grönsakerna och det goda riset.
g smör
Ställ också fram en skål med rostade sesamfrön eller solroskärnor.
Det blir billigare än att köpa fina salta mandlar ( de bästa ligger oftast i burkar ) men framförallt blir mandlarna i särklass just för att de är så nyrostade.
Sätt in i ugnen i
Lägg på små skivor av rökt eller små fina bitar varmrökt lax.
Pensla med smält smör eller margarin, strö över varsamt med salt och sätt in i mitten av ugnen
Skär
Vi får laga på lite annat vis.
msk vanlig olja och
Skölj och skär purjon i
Stek nu allt ( fortfarande på stark värme )
Till pajen behövs:
dl aprikosmarmelad
Kavla ut en bit i taget på lätt mjölat bakbord.
Häll den i den degklädda formen.
Må så gott!
För det ändamålet har bryggmästaren valt amerikansk humle som ger en lite annorlunda och nästan rökig karaktär med både beskhet och strävhet.
Under ölrubriken ryms även det österrikiska Edelweiss Shandy, en minst sagt udda skapelse.
normala flaskor vin;
Det finns alltså knappast utrymme för långa liggtider.
kr respektiv
De riktiga vinfynden finner du lyckligtvis fortfarande i flaskor av glas och mars är inget undantag.
kr ).
Ciro är namnet på själva vinodlingsområdet och till myten hör att de olympiska atleterna firade sina segrar i Krimisa, Cirovinets förmodade föregångare.
Ravenswood är månadens vinproducent, tack vare en trio viner av högsta tänkbara klass.
Ändå är det bara försångaren i trion och när andrastämman,
flaskor är en beundransvärd bedrift.
kr ) som är syskon med ett av förra månadens vinfynd.
Madeira är ett annat område som är på väg att göra comeback.
minskade försäljningen av dyra hus i området successivt under året.
Det kanske kan vara en del av förklaringen.
Eftermiddagssolen lyser på den välkomnande skylten med
kaffeserveringar ligger i parken och fritidsområdet strax utanför centrum och ett kafé finns några kilometer från torget.
år sedan startades av
En väggtelefon ringer.
- Ibland samlas
Ibland sitter vi hela eftermiddan och snackar och hjälps åt med läxor.
Det kanske mest givande är att få bli ungdomarnas vän.
Innan man går hem tar man en kopp kaffe till på stan och pratar med bekanta.
kan man få nykokt kaffe och nybakat bröd.
Så gott som allt som visades var ätligt:
års erfarenhet i branschen och många av konstverken är hans skapelser.
På beställning utförs också specialdesignade sockerarbeten.

Kryddkruka i terracotta med plats för
procent till mer än
redovisat vinster på
miljarder kronor.
.
För den som vill dra några mer komplicerade slutsatser från börsbolagens siffror anno
procent av både vinster och utdelningar till aktieägarna.
procent kan tyckas hög.
redovisade bolagen kraftiga resultatlyft, något de knappast gjort i år.
Till detta kan läggas Skanskas plan att skifta ut värden för
procent av vinsten till aktieägarna.
Samtliga redovisade resultat som låg
Som framgår av stapeldiagrammen bredvid väntas vinsterna stiga ordentligt för stål och metallföretagen, främst då Avesta Sheffield.
För bankerna väntas inte någon återupprepning av fjolårets rekordvinster.
.
Korsägandet kring Volvo och Skanska, via bolag som Protorp, Opus och Custos är borta.
bolag aviserat att de löser in egna aktier för sammanlagt närmare
Skanska vill få stopp på krav på uppdelning av koncernen i flera delar, som föreslagits i tidningen Affärsvärlden och i flera mäklarhus analyser.
Den högsta riktkursen, det vill säga det högsta värdet på Skanskaaktien, presenterades av Hagströmer & Qviberg Fondkomissions analytiker.
Sedan Hagströmer & Qviberg kom in i Custos är syftet med bolaget att på ett mycket mer aktivt sätt än tidigare plocka fram värden åt aktieägarna.
Ett sådant optimistiskt antagande är det ingen annan som gjort, efter vad DN känner till, och därmed kommer H&Q fram till ett betydligt högre värde på byggrörelsen än någon annan.
Resultatet blev rusning efter aktierna.
Juridiskt finns Vostok Nafta på Bermuda.
Normalt består
kronor.
Och då gäller det närmast hur Sandvikinnehavet ska överföras till aktieägarna, som aktier eller som kontanter.
Posten ger en femtedel av kapitalet och en fjärdedel av rösterna i Sandvik.
procent av röster och kapital, alltså mindre än hälften av de röster som Skanska har.
Men om alternativet är att Sandvik antingen kan bli mycket mer svårfångat ( om Skanskas post antingen delas ut till Skanskas aktieägare eller sprids på börsen ) eller gå till Wallenbergsfären så kanske en affär tål att räknas på.
Den som syr ihop en lösning tjänar många sköna miljoner.
Inberäknat de drygt
I princip finns det
procent av alla sparare har både aktier och obligationer -
procent.
kr i nummerföljd garanteras man en skattefri avkastning på
Betyder det att efterlevande make ärver sin enskilda egendom, till exempel en fastighet, plus
Finns det vid den efterlevande makens död arvsberättigade efter endast en av makarna ska dess arvingar ärva allt.
Som framgår av nedanstående specifikation har värdet på dessa aktier minskat kraftigt under åren.
Euro Nordic blir huvudägare i Reinhold City och
aktier till
Trogen prenumerant Om du avyttrat dina aktier
Till underskott räknas också till exempel andra reaförluster och skuldräntor.
kr.
=
kr.
Det finns alltså inte något fribelopp.
+
kr ).
Både folkpension och ATP minskas med
Får man hel pension när man fyller
Kan någon hjälpa till med beräkningarna?
För motparten i målet innebar domen att det lån hon trodde skulle vara återbetalat efter
procent.
Det innebär att kostnaden för lånet på
- Det går hur som helst att utan vidare spisning i form av avgifter eller annat att lösa in lånet när som helst, säger Sven Gustafsson.
Detta insåg sent om sider en man i statlig tjänst som beslutat sig för att sluta jobba när han fyllde
Utrymmet på sidan räcker inte för att förklara hur man räknar, vi kan bara konstatera att den statliga pensionen nästan försvinner helt när 62-åringen blir
års ålder.
år till, frestar försäljarna.
Han förklarade för försäkringssäljaren att han tänkte leva längre än till
Men därifrån till att gå ut och r e k o m m e n d e r a förtida uttag av pensionen är steget långt, säger Barbro Block.
I veckan blev kvinnan som uttalar sig i början av den här artikeln på nytt uppringd av en Wasasäljare som tycker att hon bör överväga förtida uttag av pensionen.
procent är gemensamt författade av män och kvinnor.
Nja, det finns väl ännu inga vetenskapliga belägg för detta påstående, men forskare har sett en sådan trend.
De tror sig äntligen ha kommit boven på spåren, sa han.
Flimmer ger hjärnan dubbla budskap.
Det kostar inte mer.
Och sist:
Ett år senare, ungefär när han skickade ut sitt brev, var idén förverkligad.
Pontus Kylberg ler med hela ansiktet.
kronor är i form av ett lån till firman mot
Var kommer det ifrån och varför är människor så upptagna av ålder, undrar han.
- Vår policy är att stödja de anställdas och delägarnas egna önskemål.
Pontus Kylbergs egen plan är på
För sådant krävs styrka.
Det där måste vi ta itu med.
Och växer gör både han och företaget.
- När man väcker olika förslag brukar folk oftast säga " nej det går inte ".
Men krisen klingar av och det uppstår också positiva effekter - om företaget hanterar situationen på rätt sätt.
Det blir svårare att veta vem man ska fråga till råds och vem som har erfarenhet inom ett speciellt område.
Det finns en del hinder i vägen.
- Det är inte personalen som tar besluten, men de kan säga vad som är rimligt och möjligt.
Det tyder på att det fanns en viss övertalighet i organisationen från början.
Det tycker i alla fall Britt-Marie Ahrnell, konsult, som tagit initiativet till denna " hemvist ".
Det viktigaste är att man identifierar sig som rörlig och fri i yrkeslivet.
Centerns motstånd mot ett svenskt deltagande i EMU, EU:s valutaunion, gör det svårt för integrationsvänliga socialdemokrater att bilda opinion i denna nationella ödesfråga.
Regeringen tillsatte först en utredning med uppgift att granska och redovisa vad som förevarit i hanteringen av rapporter om undervattenskränkningar; en typisk medborgarkommission.
En utbredd bedömning är att regeringen vill dölja att diplomatrapporten pekar ut fortsatta kränkningar från Moskva, således numera ryska.
Antag att läsarna följer expertråden, och att denna expertkupong har den vinnande raden.
Något av detta resonemang kan tillämpas också på konjunkturprognosmakare och aktieanalytiker.
Det är rättvist, i en mening; i en annan inte.
faktorer som kan leda till ett kommande börsfall.
Så studerade han börskurserna, gick till banken och lämnade in köporder.
Tidigt kom de första reportagen från skakade journalister som hade skådat in i helvetets förgårdar.
Historiskt knöt rapporten an till stiftelsens undersökning av Balkankrigen
Den var redan känd.
Ett " säkerhetssamhälle " på Balkan förutsätter att det civila samhället fungerar och det finns en rättsordning plus särskilda institutionella verktyg för medling och skiljedom.
Serbiens Slobodan Milosevic vill undersökarna inte ge fria händer.
I den sämsta av världar Socialdemokraterna håller på att bli ett litet, svagt och alltmer desperat parti Tänk om Göran Persson den dag han skulle tillträda för snart nog ett år sedan hade haft en politisk strateg vid sin sida.
års val.
Men samtidigt som energiförsörjningen utsätts för ett gigantiskt omvandlingstryck, en kraftfull " asymmetrisk " chock, håller regeringen emot de förändringar som måste till om detta tryck ska kanaliseras i utveckling och inte i utslagning.
Men socialdemokraterna inriktar kraften på den stora Energiplanen, lämnar den övriga förnyelsen åt sitt öde och ger ingen väg för omvandlingstrycket att kanaliseras.
Situationen i parlamentet präglas av en partisplittring som gör det hart när omöjligt att bilda livskraftiga regeringar.
) Hur eniga kommer de styrande att vara den dag ett EU-medlemskap står på den inhemska dagordningen?
Här är några exempel.
Och då vi väl har aborterat det, får vi i så fall bruka vävnad från det för medicinska ändamål?
Bara hon vet om hon blev våldtagen eller inte ( något som är viktigt om hon delar Alf Svenssons utgångspunkter ).
Man kunde tycka att om de har rätt att göra abort, det vill säga döda fostret, måste de också ha rätt att hota fostrets hälsa genom drogmissbruk.
Ska vi ta rimliga hänsyn till dessa kvinnors rättssäkerhet finns det bara ett sätt att tvinga dem.
Här är sannolikt upplysning och frivilliga terapeutiska insatser en bättre väg för samhället att gå.
De har tagit ansvar för dem.
Det vore uteslutet att påtvinga kvinnor medicinska ingrepp.
Ett annat villkor är att samtycke har inhämtats.
" Vi får aldrig riskera att manipulera med sårbara, gravida flickor för forskningens skull ", ska hon ha sagt ( TT ).
Det handlar om att utveckla terapi mot en ärftlig sjukdom.
TORBJÖRN TÄNNSJÖ DN DEBATT
efter många år då han fått plötsliga blodtrycksfall, svimmat och trillat och efter undersökningar som visade att hans hjärta slog mycket ojämnt och till och med stannade ibland.
och
operationer som vi gjorde förra året reopererades
- Det har varit mindre skador än tidigare i Åre, säger Stig Lundkvist, ordförande i Sveriges liftanläggningars organisation, SLAO.
Folk kan inte åka skidor eller snowboard, de ser sig inte för i backarna, de har fel utrustning och har ofta alldeles för många sockor i pjäxorna.
Ändå är mycket osäkert.
har dött i lavinolyckor,
När Per-Uno Beijer, talesman för Skarapolisen, ser tillbaka på " slaget " ger han följande beskrivning:
Polislinjen förstärkt med kravallstaket gick inte att forcera.
Medan slaget pågick som bäst utanför Stadshotellet fortsatte 50-talet pälsdjurs-uppfödare sin tävling.
Anna Kyringer
Stig Bergling fick nåd.
Hon har under en tid vårdats på en klinik i Polen som specialiserat sig alternativ behandling av cancer.

Den 1 mars
Ett förtäckt mordhot från GRU fick makarna Bergling-Sandberg att återvända till Sverige.

Uppdraget gällde en översyn av kontrollsystemen inom både statlig och kommunal verksamhet.

Vägverket.
Mullsjö.
Detta blev inledningen på en mängd avslöjanden av kontokortsmissbruk hos makthavare i kommuner, län och stat.
I dag är Sölve Conradsson sjukskriven och utflyttad, Östen Skoglund avskedad med ett samlat avgångsvederlag på
avslöjade Nerikes Allehanda att ledningen för det kommunala energibolaget vid ett flertal tillfällen hade ätit, druckit sprit och roat sig på bolagets bekostnad.
Bolagsstyrelsen tillsatte en intern granskningskommission med riksdagsman Anders Svärd ( c ) som ordförande.
Syftet var att lära känna varandra.
Även landstingsrådet Bernt Jerfsten och ett kommunalråd i Hudiksvall fick gå av samma skäl.

Socialstyrelsen.
Utredningen förklarade att bristande rutiner låg bakom slarvet.
Förundersökning pågår för närvarande.
månadslöner.
Längs med vägarna runt om i landet, finns resterna av urgamla ängar och betesmarker.
Lisbeth Brattberg
I det andra fallet hade kvinnan polisanmält mannen men sedan ångrat sig och inte velat medverka till utredningen.
Polisen ska, på telefon, ha tillgång till tolk dygnet runt.
Strax efter den utsatta tiden för samling vid Himmelstalundshallen i Norrköping går larmet:
Är en östgötsk ladugårdsbacke att betrakta som allmän plats?

Från TT NORRKÖPING.
Alla får minst ett hembesök varje helg och nu får vi öka den dosen lite.
Rebellerna i östra Zaire fortsätter sin framryckning.
Tingi-Tingi ligger i rebellernas väg.
Under lördagen hävdade åter rebellradion Folkets Röst att staden Kindu erövrats.
Kurt Mälarstedt DN:s korrespondent WASHINGTON.
Den bekännelse som Dallas Morning News redovisar är betydligt mer detaljerad och kan påverka juryvalet inför rättegången, som enligt planerna skall inledas den sista mars i Denver, Colorado.
kilo, som blandades med brännolja.
Internettips:
som den då
Flera tidningar har den senaste veckan, efter envisa rykten, frågat Möller om han själv straffats för rattfylla, vilket han hela tiden har förnekat.
" Christian Palme DN:s korrespondent Efter
personer i något som beskrivs som en eldstrid med säkerhetspolisen SHIK.
Folkmassan besköt säkerhetspolisens byggnad med vapen som stulits från militära depåer.
Från AP TEHERAN/VILLADAREH.
mil norr om Teheran.
människor.
Polisen höll de båda grupperna ifrån varandra utan att det kom till allvarligare sammandrabbningar.
Enligt CSU framställer utställningen alla soldater som förbrytare.
Så mycket som möjligt är som på DDR-tiden, innan muren föll och Tyskland återförenades:
På den östtyska tiden gick den sista 10-pfennigsslanten till en kulturfond.
Fullare kan det inte bli.
I nästa ögonblick uttrycker det nyblivna pensionärsparet förvåning över att en stor del av besökarna är så unga.
Vi försöker förena något som var bra förr ( ungdomsklubbarna ) med det som är bra nu ( öppenheten ).
Norges förra statsminister Gro Harlem Brundtland utpekas som het kandidat till toppjobbet.
Hon är en mycket duktig ledare, även på det internationella planet, sade Annan tidigare den här månaden.
- Det är inte alltid den bäst meriterade som vinner i dylika sammanhang.
Robinson är
Sannolikt är kärnkraften inte farlig.
Men risken är att kärnreaktionen går snett av någon anledning, kanske genom ett felgrepp av tekniker.
Detta höjer säkerheten ytterligare.
Flera
I Sverige har endast " händelser " som påverkar själva anläggningen eller dess personal rapporterats.
Någon helt säker sådan metod finns ännu inte.
Bara vattenkraften kan produceras till ett lägre genomsnittspris.
Både kraftbolagen och industrin måste med all säkerhet satsa mer på hushållningen med energin.
Men oron för bristande säkerhet är fortfarande grunden för att avveckla kärnkraften.
Vad skulle hända om flera av reaktorerna tvingas stå stilla, kanske därför att man upptäckt ett allvarligt fel i en av dem och därför beslutar sig för att stänga de andra med samma konstruktion?
- Om vi får i gång avvecklingen startar vi en ny process som blir självgenererande med till exempel konvertering till fjärrvärme och ökad energieffektivisering.
Allmänt sett har folkrörelsernas styrka försvagats och det är ett dilemma, säger han.
eller
- Om jag tvingas välja mellan storskalig satsning på kolkraftverk, med stora koldioxidutsläpp som följd, och nya kärnkraftsreaktorer föredrar jag ny kärnkraft, säger han.
och
Så här sade Burenstam Linder, enligt Olsens telegram:
, då krisen nästan var överstånden, besökte Leifland Stockholm, bl a för samtal med Palme om de svensk-amerikanska relationerna.
Varför skriva när du kan teckna?
Stallarholm älskade moln och han var en mästare på att framställa molnformationer.
Det var en tradition som gick tillbaka åtminstone till 1800-talets början.
I söder Mariefred, i väst Strängnäs.
" Vi som kände honom i livet sörjer en redbar vän och en sällsynt god människa.
När DN
Men det finns ju alltid en förbisedd trettonde av vad det vara månde.
junk food 'skräpmat', streamer 'långsmal ( reklam )skylt, tex på en bils bakruta', stand-by 'person på väntelista, groupie 'ung flicka i följet kring en rocksångare ed'.
Den förre skildrade människan som hon borde vara, den senare gestaltade henne som hon är.
I nästa ögonblick var jag uppflugen på läktaren i fyrans " Svart eller vitt ".
Var tilldrar sig OS?
Var?
Jo, i den " arrangerande " staden ställer man förstås till festligheter som filmas och synkroniseras med de fjärran spelen.
I övermorgon kan man skicka sin gen i ett kuvert till snabbkopiering, som man i dag skickar en filmrulle.
Citatsäkert Talskrivarnas citatgrupp nickade uppskattande när de hörde Tobisson säga " den politiska utopismens flåsiga språk ".
Kalle tittade irriterat på henne:
- Moderaterna har inte använt änkdammen heller, såvitt jag hört.
Gå gå-låt-politiken låt.
- Jag har det, sa Krisse.
- Vi får inte glömma Tham och Ulvskog, påminde Krisse.
mumlade en av de närvarande Äldre Styrelsemedlemmarna till en bredvidsittande yngre.
Vid ett tillfälle hade han hejdats av en omtänksam äldre dam som bad honom vänta medan hon hämtade sin avlidne mans överrock, som hon ville ge honom för att han såg så eländig ut.
- Det är faktiskt bara broilrar som omsätter foder till kött snabbare än dessa strutsar, berättar Mattias Skattebo, som visserligen betalat dyra lärpengar men inte ångrar sin satsning.
Nyfiken i en strut.
man för att slakta en struts:
Svenska strutsar kan av myndigheterna betraktas som såväl tamboskap, zoo-djur, hägnvilt och fjäderfä och Livsmedelsverket har i samarbete med Jordbruksverket satt upp provisoriska villkor för premiärslakten.
.
har han suttit sammanlagt
Jag skulle tystas en gång för alla.
- Förmodligen hade jag inte gett mig in i politiken om jag inte hade åkt till USA.
Den andra orsaken är det kalla kriget.
Är man rädd att bli anklagad för rasism?
Själv tvivlar Koigi wa Wamwere inte ett ögonblick på att demokratin kommer att segra, men han utgår inte från att det sker under hans livstid.
, men under " Bingolottos " sommaruppehåll.
När Lions i Skog i Ångermanland värvade Loket till att medverka vid en välgörenhetsafton i Nora kyrka blev det diskussion i lokalradio och lokalpress.
Men inte den vanliga melodin, utan Mozarts.
På samma sätt, nästan, som han gör i TV.
Han vet att alla, nästan i alla fall, spelar Bingolotto i landet, men ingen erkänner det gärna.
Människor har rest flera mil för att få en skymt av den gamle handbollsdomaren från Göteborg, köpa en eller
- Jaha, i går blev jag uppringd av en journalist som sa att skattemyndigheterna skulle se över hur försäljarna redovisade sina pengar.
När jag är ute och reser brukar det hända att jag stannar vid någon landsortskyrka, bara för att gå in och se hur den ser ut, det gör jag aldrig i städer, de kyrkorna är ofta så trista.
Som tack, ja ganska mycket pengar, men också folkets kärlek.
Jag försökte tänka igenom vad hon sagt, eftersom hon kände till så många viktiga saker.
personer som själva svultit sig till döds och förvandlats till martyrer.
Jag teg av skam.
I Calvin Kleins butik i New York har rummen dekorerats med objekt av Donald Judd och självlysande skulpturer av Dan Flavin, de senare särskilt gjorda för det nya modetemplet.
arbeten på gränsen mellan bildkonst och film, skulptur och möbeldesign, performance och mode.
Ett upplivande exempel är engelskan Sam Taylor-Woods prunkande 360-gradiga panoramafotografier som utan att innehålla rörliga bilder har något omisskännligt filmiskt över sig.
En viktig linje i modernismen, försvarad med kraft av formalistiska kritiker som Clement Greenberg och Michael Fried, gäller konstarternas tilltagande renodling.
Vi lever i en tid av poser och snabbt föränderliga utseenden, och på de små innovationernas område har konsten allt att lära av modeskaparna.
Apropå barocka blandformer slår det mig att en storslagen kulmen nåddes redan för ett kvarts sekel sedan, i Fellinis " Roma ".
Vår ledsagare, Ali Ghazi, kurd från Iran med bakgrund som yrkesdiplomat, numera språkrör för kurdernas sak i Tyskland, för oss första kvällen till en restaurang med yppig inredning, furstlig betjäning och lukulliskt kök.
I detta kaos går vi vilse.
Limousinerna ingår uppenbarligen i PKK:s armada.
Abdullah Öcalan hälsar, brett leende, Wallraff med orden " hallå Ali ".
Har Günter Wallraff förstått att han ännu en gång måste välja de undertrycktas sida?
Det var, säger han, en komplott från den turkiska säkerhetstjänsten i nära samarbete med CIA.
Öcalan väver in sakpolitiska uttalanden i en vittfamnande retorik.
Medelåldern är snarare under än över
kvinnor i publiken fram på scenen för att vittna.
Wallraff har ännu en gång handlat praktiskt provocerande för att göra den dolda makten synlig.
I onsdags samlade Ulrika Knutson litteraturvetarna och kritikerna Eva Ekselius, Cecilia Sjöholm, Sara Arrhenius och mentalvårdaren/konstnären Marianne Lindberg De Geer för att diskutera och bekänna sin " Rädsla för svaghet " i " Mallas salong ".
Och i perversionen.
senare i vår.
Kan Günter förstå det?
Cürükkaya är i dag min vän, eftersom hans bok förbjöds och han själv blev hotad till livet.
Det har jag själv kunnat kontrollera.
Selim har skrivit en hel bok om mig, och Günter har läst den.
Alla inom PKK är oppositionella.
G W:
Här har vi fria kurdiska unga kvinnor.
vad han kritiserade var att en person som inleder ett förhållande därigenom blir prickad.
Det finns ingenting eget eller originellt hos honom, så är det bara.
För att de som inte ens sett boken utan bara får höra Öcalans synpunkter över huvud taget ska kunna diskutera den har jag ett förslag:
De har inte ansett det nödvändigt.
Vad ska det vara bra för?
A Ö:
Så fort som möjligt kan han ( Günter Wallraff ) ta hit honom, det är inga problem.
Jag har inte dödat någon.
Det finns faktiskt ingen rörelse i världen där medlemmarna kritiserar varandra så hårt som inom PKK.
Vad jag frågade om var människor i historien, inte nu levande personer.
Jag behöver inte läsa honom.
Han känner inte till vårt liv med kvinnorna.
Om han tar tillbaka det och övar självkritik, kan han komma tillbaka och leva med oss igen.
Kostym:
Folkoperans orkester och kör.
Även så ute i salongen, där kören håller till och varifrån de försöker påverka handlingen efter sina egna, ibland helt motstridiga, önskemål.
Här finner vi det karnevaliska skratt som, alltifrån folksagans enkla värld till Dostojevskijs komplexa romanbyggen förmår upplösa " det eviga ", " det orörliga " eller " det absoluta och oför-änderliga ".
I så fall kan skrattet lättare lösgöras ur sin omedelbara orsak för att bli riktigt hejdlöst, ja rentav chockerande.
Betal-TV-projektet Guldkanalen är därför kliniskt rensat från egenproduktion.
Ungefär
Guldkanalen ska enligt honom präglas av samma kvalitetstänkande som råder i public service-företaget SVT.
procent av dagspressens samlade upplaga.
Schibsted, som ger ut Oslotidningarna Aftenposten och Verdens Gang samt flera regionala tidningar, ligger redan nära taket på
Den unge författaren Tomas vistas på Stiftelsen.
Men fängelsekamraten Asel ger det annan betydelse; blott med egen inre frihet kan vi våga tro att den yttre är möjlig.
Det problemet gäller dock inte Patrik Voight, jag tror på hans Tomas liksom på det insiktsfulla men tunga lugn som Christian Zells Asel förmedlar.
Dramaten, Lilla scenen Pjäs:
parallella monologer och talar praktiskt taget aldrig med varandra, rör sig knappast på scenen.
Operationen ser ut att lyckas, men vad händer sedan?
Det visar sig att hon har åtskilligt att förlora och med den sorg som Myrberg iakttar hennes förvandling tvingas han erkänna att han vetat detta från början.
" Vad tycker du att pengarna avsedda för Tegnérlunden skall satsas på?
Tove Jonstoij, redaktionssekreterare på tidskriften Landskap.
Arrangörer är gruppen Futurniture som " sålde " Lenskog-konceptet till Nationalmuseum.
Hans bidrag är ganska anonyma " vanliga " bågar, samma för herrar och damer.
Själv har han just varit i Frankfurt på " ambiente " -mässa och känt succéns vinddrag om öronen.
Och Färdig designar själv i sitt dynamiska hus där nya formgivare tillkommer hela tiden, medan Ingegerd Råman med sina kvalitetskrav backar ut ur formgivarhusets rusch.
" Lilla Love " av Berit Persson Regi och medverkan:
" suckar en tonårskille framför mig då dock-Gud gör entré ( bara en av hans många skepnader ).
Nadirs Jeanette Kyrk och Berit Persson har själva totat ihop en pjäs utifrån Carl Jonas Love Almqvists liv och hans berättelse om " Ormus och Ariman ".
Hertha Berggren Musik och peruk:
Visa den tvåloperatvättade publiken var skåpet ska stå!
Lutheranismen är död, länge leve Luther ( som förstod att njuta av livets goda )!
Säger det något om " kvinnlighet " som utopi ( och " manlighet " som motsatsen )?
Och det är en väldig skillnad.
Den senaste, fjärde, upplagan
Den sympatiska tanken att vidga personhistorien till den miljö där de människorna verkat får riklig näring i Per Clemenssons och Kjell Anderssons " Hembygdsforska.
Emellertid kommer man framför allt att minnas kardinal Poletti för den stora kongress han organiserade, knappt ett år efter sin utnämning till vikarie, i februari
års verksamhet inom den romerska kurian visste han det mesta om tingen och livet kring Den heliga stolen.
Som ansvarig för de
I ett par decennier har hon varit en av Cykelfrämjandets mest aktiva medlemmar.
mil vid sidan av motorvägarna.
Hon alternerade med Olle Björklund som nyhetsuppläsare i Aktuellt, hon tränade med TV tillsammans med Bengt Bedrup och Folke Mossfelt.
Sedan
år hade jag jobbat.
" Ni talar så tydligt och bra ", sa hon.
Det är mera en redigeringsfråga.
Översätta kunde hon göra hemma.
,
Hans mångsidighet som författare var imponerande.
år gammal.
Thure Lundgren liksom mången i sin generation arbetarungdomar återvände till sin plats i kroppsarbetarklassen.
I rollerna:
.
).
Efter en tid föds
går partyhetsande P
Programledaren Eva Beckman och gästerna Kristina Adolfsson, Ajje Ljungberg, Jessica Gedin och Björn Linell är smarta och verbala, inget snack om det.
Och hävdar att asketism är " i tiden " eftersom fotomodeller numer är tärda och hålögda.
Ack, förvirring, förflackning, tankens armod även här mitt inne i min tillflykt från just detta!
" mänskligt behag eller lust är det enda som är gott i sig själv ".
En svensk medelålders man med arabiskt namn och imamutbildning.
Det är som bekant svårare att fördra dem man har omkring sig dagligen än att solidarisera sig med främmande människor på betryggande avstånd.
.
I fjol somras tog han sin teol kand-examen och blev prästvigd.
Knappt
Ingen lever på det.
Efter akten i kyrkan beger sig alla till kyrkogården.
år och uppåt.
dop i kyrkan varje lördag.
ARVI KRIIS Christina Zaar Imam Abd al Haqq Kielan bjuder på kaffe och frukttårta i Islamiska rådets lokaler i Fittja.
pojkar som stannar där från fredag kväll till söndag eftermiddag för att gå i koranskola.
Det dröjde nästan ett decennium innan han blev praktiserande muslim.
Islam är konkret.
Lenita Jällhage
Det är en balansgång och för mig kommer framför allt polisens remissyttrande att väga väldigt tungt, säger hon.
Grovt kriminella blandas i stället med vanliga kroggäster på femkrogarna.
Centrala stans sjukvårdsområde som tidigare sett femkrogarna som en ren " hälsofara " påpekar att om staden trots allt beslutar att fortsätta med de sena öppethållandena så bör man kräva att krogarna inför en alkoholpolicy och utbildar sin personal så att de klarar av att säga nej till alltför berusade gäster.
Det är resultatet av en dom som föll i Svea hovrätt i veckan.
på kvällen.
Man hävdade att klagomål framförts från övriga hyresgäster i huset.
Närpolischef Per Håkansson menar visserligen att Trap Bar inte varit " något mönsterställe precis ", men å andra sidan har alla krogar runt Stureplan stora problem med brottslighet och bråk.
Att döma av tillströmningen är ett arbete inom EU intressantare än en modellkarriär i USA.
Hon fick ett papper att fylla i.
Den som klarar alla prov,
Världens bäste Från en stammande tönt med svår handsvett till en världsvan megastjärna som parerar journalisternas frågor med samma elegans som han glider undan hårdföra försvarares tacklingar.
Sidan
Thomas Enqvist, världsåtta och bäst av svenskarna, är bara en av många toppspelare som tvingats till speluppehåll i år.
På lördagen vann den speediga märren uttagningen till Olympiatravet efter det gamla beprövade receptet, ledning från start till mål.
kr, i rätt stämning.
Jag bor halva året på Ingmarsö, säger han.
meter långa Mumm
Det hade Bodin.
Bodin är en man som trivs med livet, eftersom han valt sin egen väg och vågat trotsa oddsen.
Andra strosar runt, tittar med kanske tomma fickor.
Han får ett jack i huvudet och förs till sjukhus.
grips för fylleri.
Vakterna tappar bort en häktad på väg från tingsrätten, men polisen fångar in fången lite senare.
elskåp och mörklägger stora delar av E
Det dricks och bråkas och förorenas, närboende störs och ringer polis.
Nedstoppad i skolväskan ligger, oöverlämnad, en present ( en fickspegel infattad i ett sköldpaddsmönstrat skaft ).
Trottoaren är fattig på fotgängare.
Hon visar att hon förstår genom sättet att se in i hans ögon.
" Hej, vi ses i morrn, visst ... " Han nickar, stelnar i ett stumt saligt flin, ser henne flimra i väg över gatan, vända sig om, vinka och kasta en slängpuss, innan hon försvinner in i mörkret genom
På miljöförvaltningen har man för närvarande
Fritt efter en bok av Per Åhlin och Hans Alfredsson.
Karneval Karibisk dans på Caramba, Högbergsgatan
.
Djursholmspromenad Bror Folcker och Elisabeth Linder leder med samling vid Djursholms bibliotek kl
.
Röststark kvartett Medeltids-, renässans- och barockmusik för
.
Förband är Solna kulturskolas storband.
Kvällens gästartist är Thorstein Bergman.
Måttlös otrohet!
Han som får örfilarna Skådespel av Leonid Andrejev framförs av medlemmar i amatörteaterföreningen Periskop på Spegelteatern, Björngårdsgatan
tr, kl
Anders A Multimedieinstallationer hos Schaper Sundberg Galleri, Skeppargatan
Färg och Form Mirjam Vainio visar måleri och Saara Harju visar textil på Sturegatan
.
Dessutom Sällskapsliv Alf Henrikson i ord och ton - litterär matiné med bl a Birgit Carlstén och Bengt-Olof Albrektson på Högloftet, Skansen, kl
.
, kl
Frukterna säljs i alla möjliga och omöjliga färger och former.
Och inled för guds skull inte barnen i denna brännande frestelse.
Där ställer Åsa Norbeck ut brudklänningar och hattar i alla möjliga färger och stilar:
Inspirationen hämtar Åsa framför allt från sekelskiftet och det tidiga 1900-talet.
Hantverket, Götgatan
och ingen av de
Ulf startade försiktigt med
Endast dessa
e
.

.
-c
a5 Sa
Sb
Txb 7Txb

.

.

dxc
Db
.
De

.

Dxd
Tad 1Tad 8Det var inte aktuellt att slå på f
.
?
!
Th 3Hur skall svart avvärja kungsangreppet?
Dxh 7Kf
-Ke
.

Lc
.
Att utsätta så många människor som i dag för hopplöshetskänsla är farligt.
Att döma folk till hopplöshetskänsla innebär förutom det psykiska lidandet också fysiska sjukdomar som tillsammans ökar kostnaderna för vård och omsorg.
kandidater till år
Ett OS-arrangemang får så många mervärden, inte minst för idrotten.
Monica Engebo Vice ordförande Stockholms idrottsförbund Märkliga argument Clas Engström Den sanne svenske patrioten vill antagligen att de olympiska spelen år
Så icke nu.
BARCELONA.
Ronaldinho, lille Ronaldo, är trots sin ungdom redan utnämnd till världens bästa fotbollsspelare.
Då, första veckan i maj för
De elakaste journalistkollegerna vid träningslägret i den sydbrasilianska staden Florianopolis stämplade honom som imbecill och ifrågasatte om han över huvudtaget hade någon framtid som internationell bollspelare.
Han skrattar och trivs.
Kungen ger inte exklusiva intervjuer.
Han har sålt sig på livstid.
Det var lite jobbigt i början, det ryckte i benen, men så här efteråt vet jag att Parreira ( förbundskaptenen ) gjorde rätt som satsade på Romario och Bebeto.
Artighet ger en stjärna i kanten när nästa utbetalning av på långtidskontraktet blir aktuell.
Ronaldo ler snett när ämnet kommer på tal.
Vi räknar med att kunna använda honom som en sorts ambassadör även efter det att hans karriär som aktiv spelare avslutats, säger hon.
, kom med ett liknande pekfinger.
Han behöver inte bekymra sig för hur han ska klara brödfödan.
Bollen är handsydd i Pakistan, låglönelandet som bidrar till Nikes stora försäljningsframgångar.
Men för Ronaldinho fanns bara fotbollen.
grabbar kom och Ronaldinho ansågs så talangfull att han plockades ut för en andra testomgång.
dollar.
16-åringen var orädd och tilltagsen, gick direkt på mål, sköt lika bra med båda fötterna, var skicklig huvudspelare och i bland bjöd han även bättre placerade lagkamrater på millimeterpassningar.
miljoner kronor blev fattiggrabben Philips egendom.
Han packade sina väskor och klev in på Nou Camp-stadion där
För omkring
miljoner kronor för att skrämma bort konkurrenter som Milan, Real Madrid och Flamengo.
Staffan Larsson värmer in rosa glidvalla av fluor i det svarta belaget och konstaterar:

par återstår nu.
- Jag har märkt att jag håller mig frisk om jag har en aning fettdepåer.
På USM kom han
Nästa år hoppas Staffan Larsson att han inte finns på startlinjen i Sälen.
Han gör sin sista säsong och vill avsluta karriären med en Vasaloppsseger.
Endast 30-åringarna är en större grupp,
Och eftersom Patrik är officer, vid Lv
Till start har också
För själva åkningen går det åt
Eller från 1500-talet när morkarlarna stakade i väg efter Gustaf Wasa för att be honom bli kung.
I Vasaloppets hus ägnar man resten av året att planera och räkna på årets lopp.
Han är nämligen bäst när det gäller.
Schweiz har inte haft en hoppare på VM eller OS-pall sedan Walter Steiners silver i stora backen i Sapporo-OS
, tidigare VM-medaljör berättar i Helsingin Sanomats veckobilaga att uppiggande preparat var välkända bland skidåkarna redan på 40-talet.
, Eero Kolehmainen,
Stellan Kvärre TRONDHEIM.
- En femmil skall ta
timmar.
timmar, däribland en spanjor, loppets sexa Jesus Gutierrez.
.
graders kyla och avslutat i
åskådare skrek sig hesa på Hakulinen.
gånger har vi tagit guld på femmilen i VM och OS av de
Som en sibirisk prärievarg tjuter Jelena Välbe ut sin lycka vid målet.
Men hon väntar på sitt första individuella OS-guld.
De träffades för
Där bor hennes 9-årige son Franz hos pappa Urmas Välbe, också han skidåkare.
Hon bör ha drygat ut hushållskassan med alla sina världscupsegrar och VM-medaljer.
För
guld.
ordinarie spelare saknades - och det blev därför förlust med
Inte mindre än
Men efter det blev det ju mycket bättre, säger Hamrén.
- Med tanke på hur vi har spelat härnere är jag mycket nöjd.
Fast jag tror att han ska vara i speldugligt skick igen på tisdag.
Brynäs:
DIF har fortfarande poängkungen Fredrik Lindquist på skadelistan, men centern Nichlas Falk återkommer.
AIK, som möter Frölunda borta, har fortfarande backen Rikard Franzén på skadelistan, frågetecken också för forwardsduon Björn Ahlström/Juha Jokiharju.
Stojko hoppar så effektivt in sina tekniska poäng att den otroliga kvalitetsskillnaden till ryssarnas fördel i artistiskt avseende liksom försätts ur spel.
Men intrycket från EM-tävlingarna var annars att hon något förlorat i lätthet och snabbhet från tidigare säsonger.
Kronors nya husläkare.
Därefter borde doktorn göra ett besök hemma hos Gunde Svan för att få lite ordning på den svenska längdskidåkningen.
Anabola steroider skulle plötsligt kännas futtiga och bloddoping föra tankarna till stenåldern.
, som inte får plats i skollaget, reagera på samma sätt som Michael Jordan I och vägra ge upp basketen?
Det dröjer nog därför innan det finns
- Ändå har vi inte haft det rätta flytet i hemmamatcherna på sistone.
, men TV-bilderna visade att chansen kanske inte var en " jätte ".
Den måste vi ta, säger Kennet.
Skador och åter skador har blivit något av gemensam nämnare för dagens tennisstjärnor.
Och när han är hemma har det ofta handlat om ofrivilliga besök på grund av skador.
Vi träffar " Tompa " före ett träningspass med Magnus Norman i Kungliga Hallen.
år sedan.
- Jag spelar ju mest på hardcourt - det mest rättvisa av alla underlag - och har klarat mig hittills.
matcher på en månad.
Mästerskapsserien, som genom att erbjuda rejäla prissummor -
.
I Hamilton tävlar också förra europamästarna Kazakova/Dmitriev och de nuvarande Eltsova/Busjkov.
Crown Gale - U Ohlsson
Prestige Ås - J-O Persson
Lill Trotter är med där framme för det mesta.
Racing Rose - J Schön
Charming Gale - N-G Strömberg
Han har ändå fart som kan räcka.
Olivia Roy,
kombinationer.
, säger Anders Lewander som jämte förre OS-seglaren Magnus Grävare i Göteborg lanserar båten i Sverige.
, runt
Ingen segling varar längre än

Bork Rigel fick sedan maska bort första varvet och försvann sedan till utklassningsseger.
som kusk.
Dolly är dock identiskare än de flesta; i själva verket det första fåret i världshistorien som är helt likadant som ett annat får, och om detta har det skrivits så många spaltmil under de senaste dagarna att det känns meningslöst att orda vidare om saken här.
Som man fick liksom uppfostra från början och med miljöpåverkans makt försöka befria från diverse små irriterande karaktärsdrag, men det kanske inte går och tänk om ... jaja.
Elitidrottsmän vräker i sig mängder av så kallade näringstillskott och allmänt stärkande preparat.
För då är alla de skyldiga döda.
Under hela samtalet försöker jag pröva detta, som för mig känns oerhört.
Han har pekats ut som tunnhårig, mager, likblek och med en käft som en kulspruta och han har numera " en stark känsla av att leva i exil i Sverige ".
Modig tycker han inte att han är; " det är ett ord som dissidenter i Kina förtjänar ".
Vad driver dig?
Då hotade man med sänkt sedebetyg och försökte dra in mig med våld på morgonbönen.
När jag frågar om han är elak gör han en lång tankepaus och svarar sedan att oförsonlig är ordet han brukar använda.
" De gullar med sitt förflutna.
- Medlemskap i ett kommunistiskt parti är inte den enda definitionen.
svenska hjältar är Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson, Ingemar Hedenius och Herbert Tingsten.
De hypas och haussas och blir väldigt berömda men aldrig att man lyckas få syn på dem hur tappert man än står och huttrar med sin lilla kikare.
Den som vill veta mer kan gå till Uppsala Astronomiska Observatoriums hemsida via www.sunet.se och sedan söka vidare - Hale-Bopp har ett eget nyhetsbrev med massor av länkar.
Självbekännelsen är på frammarsch.
Varför vill man riskera att betraktas som plump och pinsam?
I pressen beskrivs romanen som en skandalbok med avslöjanden om kända människor på Stockholms innekrogar.
Ska man vara koncis och brutal är mitt budskap att du ska inte jävlas med mig!
I den postmoderna trenden på åttiotalet ansågs det stillöst om författaren var synlig i sin text.
Unni Drougge blev sågad av kritikerna för sin andra roman " Andra sidan Alex ".
Hennes ex-make Mats Drougge ( bl a chefred för Slitz ) hotade att stämma Forums bokförlag om de lanserade romanen som självbiografisk.
Jag ville inte att folk skulle gå och spekulera i vem som är vem i boken.
Problemet med den här genren är att man riskerar att bli recenserad som privatperson.
Carina Rydbergs manus diskuterades ingående på Bonniers.
Men jag har väckt något.
Unni Drougges " Andra sidan Alex " har sålt i ett par
- Det är en kvalitet i sig att föreviga den här världen, säger Carina Rydberg.
När det äntligen blir av visar han upp ett stort åttasidigt sjuttiotalsstajlat modereportage i orange och brunt, som han gjort för det italienska veckomagasinet D med över en miljon i upplaga.
Det låter väldigt kostsamt och lönar sig inte heller.
Det är alltså reklamkampanjerna vi borde tala om, säger jag och bläddrar i ett gammalt exemplar av franska Vogue han har liggande på kontoret.
Mer precist än så vill Mikael Jansson inte uttrycka sig om sina modebilder.
En del blir så småningom mycket bra på att " följa efter ", förklarar Joel Berg, art director på La Republicas veckomagasin när jag ringer och frågar honom om varför det går så bra för Mikael Jansson och andra svenska fotografer.
" Det måste antas att Flamsans nu återgivna uttalande, som står oemotsagt i doktrin...
Det är fritt att välja vilken som är den troligaste orsaken.
En av anledningarna sägs vara att hans bolags, Kinnevik, eget gym och motionsställe i Gamla Stan tvingats slå igen.
?
Därför ska nu ett indrivningsföretag i landstingets storfamilj bildas för att få in alla utestående fordringar.
Och var dessutom sångerska.
skotthål.
skivomslag:
På Nannie Porres debut-LP " I Thought about you " från
" Så blir hans solo en serie förbiglidande antydningar:
" Round midnight ", " I should care ", " So what ", " Stella by starlight "...
år gammal.
Han började spela trumpet när han var
Vidare Gösta Arnold, Almstedt-Lindkvartetten med flera i olika perioder.
Tidigare hade svenska jazzmusiker kunnat försörja sig i likhet med Lalle Svensson; spela både improviserat och till dans, både i Gamla stans källarvalv och i folkparkerna ( " inte för kommersiellt " ), nu var det plötsligt långt mellan jobben.
Han älskade livet i Paris.
Lalle Svensson visste vad jazz är, säger Lars Sjösten.
- Han var så bra på att improvisera, säger Bernt Rosengren.
Där, menar många, spelade också Lalle Svensson som bäst.

Så länge hans snälla mamma levde såg hon till att städa lägenheten, tvätta hans kläder, sticka åt honom pengar.
Han blandar utan konventioner - modern jazz, blues, psalm, Taube, dixie, evergreens - och utan distans mellan sig och verket.
- Nej, säger Gunnar Lindqvist, det var jag som anordnade Lalles femtioårsfest, och där förekom ingen skottlossning.
De stora väktarna för honom till en bur.
Ingen av dem är någon söndagsskolegosse.
Men jag vill förstås inte att de ska skjuta mig.
.
Hur han och kompisen kom överens om att " ta " varsin flicka, hur han lockat bort 17-åringen från de andra och dödat honom med
På frågan om vad han anser om dödsstraff svarar han undvikande - nej han anser nog att det inte behövs.
Eller är det generna?
Men Alexander klagar inte.
Om Alexander tvekar i fråga om dödsstraffet, är hans medfånge Alexej Isupov,
När Alexej skulle stjäla en motorcykel försökte mannen stoppa honom.
Jag är beredd att ta vilket straff som helst utom dödsstraff, för jag vill hjälpa min treårige son.
Hundratusentals tidigare lägerfångar har släppts de senaste
Den förhärskande synen bland hans kolleger är att dråpare och mördare ska likvideras, punkt slut.
Det tog
blivande mördare.
Här producerades också kärnvapenmissiler - däribland den fruktade medeldistansmissilen SS
år sedan, och det var faktiskt på Alexanders uppmaning, säger hon.
år.
- Törs jag besöka Alexander, är det säkert att göra det?
Om jag är för dödsstraff?
Men jag tänkte inte närmare på det förrän jag några dagar senare såg på TV att de efterlyste en pojke och
I fredags, när president Boris Jeltsin meddelade att Ryssland ska skriva på den internationella konvention om mänskliga rättigheter som innebär att dödsstraffet avskaffas, såg det ut som om frågan nu har avgjorts.
människor.
Men innan ärendena hamnar på Jeltsins skrivbord måste benådningskommissionen säga sitt.
Under de mer än
.
Ett av dödsstraffsvännernas argument är att man inte har resurser för att förvara fångarna, om dödsdomarna skulle omvandlas till livstidsstraff.
Fångarna är helt isolerade, utan tillgång till radio, TV eller tidningar.
Men i den nya brottsbalken som trädde i kraft
Dessutom har landet blivit billigare för turister i takt med de senaste årens ekonomiska svårigheter som lett till att den lokala valutan rasat i värde, från
Oljan - som i ett slag omvandlade landet - började flöda först under det här århundradet.
till
I Merida finns en av världens längsta och högsta kabinbanor, som nyligen öppnade igen efter att ha varit stängd i
Krokodiler, delfiner, apor och anakondor kan man också stöta på.
Med en blodig köttbit och en enkel lina med krok fiskar vi pirayor från vägkanten.
dollar per person.
meter -
" DET ÄR INTE OMÖJLIGT att de raderna, författade
Det finns en parallellitet mellan vägens levnadsbeskrivning genom tid och rum med en bäck, som kvillrar fram ur en källa, fångar in andra bäckar, som växer till åar och floder som mäktiga och breda förenar sig med havet all samfärdsels moder.
Under
Skottland är ingen egen nation längre, men Edinburgh har liksom aldrig lyckats upphöra att vara huvudstad.
Men vid andra tidpunkter på året finns det plats på hotell och bed & brekfast, och nationalrätten haggis serveras året om.
.
Men det uppe vid den mer berömda Grenen just norr om Skagen där Skagerrak möter Kattegatt råder relativ trängsel trots vindbyar på
Då ser man att man trots allt rör sig.
Och det ska man göra, i vinterskymningen på den danska krogen.
Sammanbitna stenstoder föreställande hjältekungarna Robert the Bruce och William Wallace ( känd från " Braveheart " ) vaktar murarna som omsluter sekler av blodiga skotska minnen.
Slottet vid andra änden av Edinburghs Royal Mile heter Holyroodhouse.
en sal heter Great Scots ( Stora skottar ) och en annan heter More Great Scots ( Fler stora skottar ).
Jag vet inte för vilken gång i ordningen som nyheter från genforskningens värld har fått redaktionerna att damma av gamla Hitlerporträtt och släppa loss de klonade mördarmassorna.
Gener är egentligen ingenting - i sig själva.
Bland annat har så kallade knockoutmöss " visat att livet är ett mycket mer raffinerat intrigspel än vad de flesta någonsin kunnat föreställa sig.
Eller, rättare sagt, våra gener är lika grisens gener till mer än
Men, i tillräckligt många fall för att vända upp och ner på den förenklade bilden av " en gen - en egenskap ", stämmer det inte.
Klona djur från en cellklump från ett befruktat ägg har man kunnat göra i åtskilliga år.
Och sammanhangen kan aldrig bli desamma på nytt.
Samma sak gäller förstås om någon skulle lyckas klona en människa.
gav en amerikansk familj sitt svar.
I framtiden kanske dessa celler kan fås att specialisera sig till exempelvis benmärg - av rätt blodgrupp.
Han har intill millimeternivå undersökt den kroppsliga symmetrin hos hundratals collegestudenter i
Lyckligtvis håller inte heller Randy Thornhill för uteslutet att det kan finnas andra faktorer när det gäller människor, även om han har försjunkit mycket djupt i sina symmetriteorier.
Klassisk japansk konst däremot, liksom vår moderna västerländska, bygger mer på asymmetri.
Samtidigt finns det fysiker som tror att universums själva uppkomst är resultatet av en liten, liten asymmetri.
Och av de bilder som rymdsonden " Galileo " nyligen skickat hem framgår att det tycks finnas en ocean av vatten under istäcket, vatten som hålls i flytande form genom att hela Europa värms av de " knådningar " som Jupiters dragningskraft utsätter månen för.
De påskyndar utflödet av positivt laddade kaliumjoner från hjärnans celler vilket förändrar cellens elektriska laddning.
Det var ett av de varmaste åren på hela 1990-talet som redan hittills varit ett av de hetaste årtiondena på mer än
grader.
-97 ) Annan visar prov på handlingskraft Man kan fråga sig vad som krävs för att tillfredsställa FN-hatarna i kongressen Kofi Annan fick posten som FN:s generalsekreterare tack vare USA:s stöd i den stundtals pinsamma prestigekamp som föregick utnämningen.
Hans egna förslag är dock av den arten att ingen som tror på FN:s roll i världspolitiken kan acceptera dem.
I Aten säger
Samtidigt har det emellertid också tillkommit nya faktorer som sprider osäkerhet.
En Europas flygande humla Politiskt kräver EMU mer än vad trevande reservplaner erbjuder Humlans färd tål skämtet.
) motsätter sig.
Det skulle kunna betyda att Tyskland
Rent riskabel ter sig en uppskovsväg.
Kanske det klokaste att göra.
Har folkpartiet Vad är det för fel på folkpartiet?
Tillsammans med moderaterna har man vid de tillfällen saken varit aktuell, satt stopp för alla socialistiska framstötar.
Men det är villkor som alla partier i dag lever under.
Den individualism och frihetslidelse som den gav uttryck för passade grupper i samhället som under 1800-talet och det tidiga 1900-talet ville frigöra sig från en gammal samhällsordnings hämmande regler och strukturer.
Bengt Westerbergs partiledarår var inte bara en period av framgång utan kan också ses som ett exempel på den fara som ett litet parti med starkt beroende av en enda person löper.
STINA EIDEM Bengt Westerberg ledde med framgång folkpartiet men hans namn blev i alltför hög grad synonymt med det.
Det gäller i synnerhet en socialdemokratisk regering med den mediestruktur som råder för närvarande.
Enhetschefen Bertil Jobeus säger ( SvD den
Göran Holmberg Oberoende publicist, tidigare presschef i KF, informationssekr i civildepartementet, presschef för Linje
Kort sagt, matrasten skulle representera trivsel.
Att rådande förhållanden är statiska.
Nåja, det gick väl an.
Heltäckningsmattor i vagnarna.
Varför ska då SL:s egendom eller annan offentlig service få nyttjas och betraktas som tredje klassens miljöer för avreaktioner?
Är det en av anledningarna till att det tycks vara så svårt att få bukt med en ökad brottslighet?
blev jag uppringd av en åklagare som meddelar att han väckt åtal mot gärningsmannen.
januari i år.
Då låter rådmannen meddela att det har kommit ett fax från gärningsmannen ( när faxet hade kommit framgick inte ) där han förklarar att han är förhindrad att närvara.
Jag har dessutom haft den dåliga smaken att begära skadestånd av gärningsmannen.
Man måste hjälpa till att stävja våldet.
Hur ska man kunna tro på samhällets engagemang när vissa av de åklagare som man drabbas av som målsägande inte ens tar i hand och presenterar sig när han skall ( borde ) göra sitt bästa för att föra ens talan på bästa möjliga sätt?
TWh ( motsvarande ett mindre kärnkraftverks årsproduktion ) genom att konsekvent satsa på energisnål utrustning inom hushåll och offentlig sektor.
- Effektiv NU är en av verket ägd tidning och inte ett debattorgan, kommenterar Klas Tennberg, chef för Nuteks energiavdelning.
Tankeexperimentet omfattar också offentliga lokaler och installationer som skolor, dagis och trafiksignaler.
Astrid Johansson
läkare resa runt i den norra sjukvårdsregionen.
Andra rapporter har haft svårare att nå ut.
Men exempel finns också, menar han, på behandlingar som är bra men för litet utnyttjade.
miljoner, men om pillren är bra eller inte är det ännu ingen som vet ).
Det visar en enkät-undersökning som vägverket gjort under hösten.
Det blev nog snarare
En utredning om vinklar, romber och elektroniska informationstavlor ska testas över hela landet, är på gång.
Om en extern uppdragsgivare kan beställa akademiska poängkurser är det första steget mot att köpa sig en reguljär utbildning.
Den som i ett senare skede vill använda kursen som merit om man vill läsa vidare kan ändå få poäng för kursen i en så kallad särskild prövning.
Och han går heller inte i frontlinjen längre.
På jackan har han själv sytt fast en massa märken och symboler för alltifrån New Age till " Kolmården - delfinernas fängelse ".
- Min bror och jag var mycket sjuka som barn.
I huset på landet utanför Tyresö där han bor trängs medaljer och pokaler på ena väggen.
- Man mår så djävla bra efteråt.
Nu går han på tomten och jobbar med spade, hacka och såg.
Hon menar att barn lever i en alltför tidsstyrd värld där klockan tagit herraväldet, där vuxna överför sina egna krav på att utnyttja varenda minut effektivt till barnen.
Sedan har hon analyserat uppsatserna ur en mängd olika aspekter, både ur ett skol- och vardagsperspektiv.
De få som faller ur har stora svårigheter att klara sig, särskilt i skolan.
Vuxna människor har inte mycket tid och det anser han att barnen drabbas av.
- Det jag är mest överraskad över är hur många filosofiska tankar i existentiella frågor som kommit fram bland så unga barn, säger Ingrid Westlund.
Konventionen säger skriv först, måla sedan.
- Tiden bara går.
- Har du inte sett " Fångarna på fortet?
Sedan på kvällen när man ska öppna paketen går minuterna som sekunder, säger han.
Och återigen är det Micke, som först tar till orda.
Senast i höst ska FN-domstolen ta ställning.
, bara ett par månader innan Slovakien blev självständigt, förklarade Slovakien sin del av projektet för invigt och började avleda vattnet från Donaus naturliga fåra till den nybyggda betongkanalen.
Under mellantiden har Slovakien och Ungern försökt nå en uppgörelse, som åtminstone kompenserar Ungern för de omfattande miljöskadorna på den ungerska sidan av gränsen, men alla förhandlingar har hittills strandat.
personer från staden Kisangani.
Undantagstillstånd råder i Albanien.
Invånare i staden Vlora hotade med att tillgripa våld mot huvudstaden Tirana om inte regeringen lovade att fullt ut ersätta dem som förlorat sina besparingar i de havererade spar- och investeringsprogrammen.
polisfordon stod i brand på stadens stora torg.
En parlamentsledamot för den grekiska minoriteten vid namn Thoma Mico sade att han fruktade en massflykt över den närbelägna gränsen.
Då dog
skadades i hamnstaden Vlora.

Oppositionsgruppen Demokratiskt forum förnekade att dess lokalavdelning i Vlora hade framställt något ultimatum till den albanska regeringen, och underströk att den vill ''se en lösning genom dialog'' och att den ''tar avstånd från våld och ultimata'', meddelade Reuter.
- Våra officerare har flytt.
Men oppositionsledare i Tirana och i den Vlora avfärdade förändringen som ''kosmetisk'' och sade att den inte skulle dämpa kaoset i Albanien.
Thomas Hall DN:s korrespondent GORLEBEN.
Kostnaden för polisinsatsen beräknas till runt
Kärnkraftsmotståndarnas taktik är att göra transporterna så dyra som möjligt, inte minst politiskt.
- Människor är ännu mer engagerade nu än tidigare, säger Birgit Huneke, ordförande i den lokala aktionsgruppen.
Även om det här förstås inte heller för oss är vilket uppdrag som helst, menar Claudia Koch.
Leifland har fått tillgång till ett hittills hemligt telegram som sändes från den amerikanske beskickningschefen Arthur Olsen till amerikanska UD den 2 april
år sen.
Jag hittar heller ingenting om det i mina minnesanteckningar.
Han reserverar sig för att han inte vet om uppgifterna är sanna.
Om man däremot visar splittring så kan utomstående parter utnyttja sprickorna för sina egna intressen.
Vid en delegationsresatill Moskva nyligen uppges svenske ambassadören Sven Hirdman vid ett slutet sammanträde med parlamentarikerna ha förnekat att rapporten, som han tagit del av, skulle ha givit grund för den slutsatsen.
Den rapport som Lars-Erik Lundin skrivit är på bara 50-talet sidor och skulle ge den tekniska förklaringen till kränkningarna.
I ÖB:s rapport sägs att det föreligger misstanke om främmande undervattensverksamhet.
Svensk diplomati sätts på hårda prov när EU:s miljöministrar på måndagen och tisdagen möts i Bryssel för att diskutera klimat.
I december hålls det stora klimattoppmötet i japanska Kyoto, där växthusgaserna blir den stora frågan.
Sverige föreslås alltså att få öka sina utsläpp med
Att Sverige bör få öka motiverar holländarna bland annat med den svenska kärnkraftsavvecklingen.
är ingen rolig läsning för dagstidningarna.
Expressen passerades i månadssiffrorna redan under hösten.
exemplar på vardagar.
.
Många som tidigare brukade köpa Expressen väljer nu i stället Aftonbladet.
- Visst minskar tidningsläsandet, men det minskar från ett mycket hög nivå.

.
Tidingen ökade
Allers och Hemmets Journal klarade sig bäst.
Madrassen ska påminna små barn om tiden i mammas mage och få dem så lugna att de somnar om.
En batteridriven manick som gungar vaggan, en napp som spelar " Blinka lilla stjärna " eller cd-skivor med inspelat ljud av dammsugare och hårtorkar.
Fast många verkar också nöjda med resultatet.
Det är därför den manuella vaggningen och de nattliga vandringarna fram och tillbaka i huset är på tillbakagång.
Ser man bara till statligt anställda går mellan
medlemmar, vilket är en ökning med
procent.
miljoner kronor ( varav nästan en tredjedel för övrigt går till huvudägaren och inte till bolaget ) men placerarna ville investera hela
kronor styck.
miljoner kronor, varav
Om skribenten inte missminner sig så gick det ett
Inte primärt småsparare.
Han delar sin tid mellan forskningsinstitutet SNS Energy i Stockholm och en professur vid högskolan i Luleå.
- I så fall uppstår en konkurrens med annan användning av marken.
Men inget annat alternativ kan under överskådlig tid bli billigare än fossila bränslen, framhåller han.
dollar är vad Opec-länderna kan försvara i dag.
En fördel är också att naturgasen inte medför några miljöstörningar, utöver utsläppen av koldioxid.
Samtidigt som de simmande flockarna sakta rör sig framåt dyker de efter mat.
När de upptäcker en till synes spegelblank vattenyta i en vågbruten omgivning går de ner för landning.
Fast nu undrar jag om bilden kommer att gälla för mig även i framtiden.
Solen stod hög och varm och öknen började just.
Så att man kan ha ovissheterna och sin längtan som livstillstånd.
Ett mycket litet antal målningar, präglade av en tunn, liksom flytande linjeföring var allt som fanns att se.
- Ta inte illa upp, sa han.
Han hade gott om tid på sig före dagens föreläsning.
i just denna säng dog paret Lincolns son Willie
Men historiens vingslag susar, man får ringa vem som helst bara för att kunna säga att man ringer från Lincolns sovrum, Vita huset-vykort tillhandahålles - men man får ingen mintchoklad på kudden, som på andra lyxhotell.
Room service ingår, och frukostpannkakorna uppges vara delikata.
Också följdsjukdomar som ledbesvär förekommer.
Äldre, både män och kvinnor, har bättre köksrutiner än dagens unga och medelålders generationer.
Det gör det inte.
Resultatet är en dubbelt så smutsig och dessutom fuktig bräda, mums för bakterierna.
Plastskärbrädor kan du tvätta i diskmaskin.
Tina i kylskåp, aldrig i rumstemperatur.
Följ recepten noga när du lägger in sill, grönsaker och dylikt.
" Men det där betydde ju inget, lyssna inte på henne - han är inte sån egentligen, han har fru och barn som han älskar och han har i n t e förgripit sig på sin chef!
" Jag gick och såg Milos Formans nya film om Hustlers skapare, " Larry Flynt - skandalernas man ".
Till hans motståndare, denne tjocke pastor som talar om det syndfulla i att visa lust och kvinnor som älskar med varandra på bild, vill jag ropa:
Film kan få samma feminist att se en grov porrtidnings grundare som en verklig frihetskämpe; en man som bör försvaras.
år och detta är bara början på ett långsiktigt projekt att etablera fotot som konst, säger Myriam Lindberg, ansvarig intendent.
Victor Hasselblads egen fågelserie gick däremot inte att sälja och märkligt nog ej heller
I den yngre generationen var det främst de fotografer som redan på 80-talet etablerade sig som konstnärer, med utställningar på vanliga gallerier, som fick mest bud.
Till undantagen hörde ett gelationsilverfotografi av Aaron Siskind, som någon köpte för det synnerligen fördelaktiga priset
Det är en doktorsavhandling i historia, en studie av Nyby Bruk i Sörmland åren
Irritationen växer.
I alla avseenen är arbetarna på bruket bäst ställda.

När de " vördsamt " ber om en förmån vet de att patron inte kan säga nej.
i Torshälla.
Gruvstrejken och oljekrisen markerar epokskifte.
I själva verket är de finska författarna så rädda för felnedslag att de inte vågar skriva om det som händer innan
Det enda han någonsin har bett om är arbete och det enda han nu vill är hämnd på " hela Finland, världen, själva livet ".
Och den obetydliga unga kvinna som får brevet ser honom omedelbart som en hjälte i kamp mot makten liksom tidigare revoltörer i historien.
Hans prosa är högenergisk och effektiv och han vet hur stötarna skall sättas in, som när han summerar situationen:
När är Haavikko sarkastisk, när empatisk?
Olle Svenning och Billy Ehn bär dessutom på ångestladdade frågor kring fäder som begått självmord.
Han stiger genom det ljus som faller genom takfönstret in i ett diffust barndomsminne; där ser han från golvperspektiv sin pappa ligga på soffan, i ett dödsrike som flyter i grått ljus.
I mörkret utanför grottan, bortom eldkretsen, rörde sig lysande djurögon.
Men mycket skiljer honom från dem.
Efter en svensk vårvinter är detta ofantliga ljusrum elementet för pånyttfödelse.

" Korridoren är hög och bred, ljus och luftig.

I Iris Youngs anda poängterar jag att representationen av olika minoriteter är viktig och nödvändig.
" Vad har dessa människor ( det vill säga de utrikes födda och deras barn, min anmärkning ) gemensamt och vad är det som gör just denna grupp till en intressant politisk kategori?
I övrigt kan jag inte annat än hålla med Sunar att mycket av den offentliga invandrarpolitiken är under all kritik.
Peter Jöback är inte längre bara en idol för tonårstjejer.
Så här berättar Peter Jöback om premiärkvällen:
Morsan var stolt, hon har varit sångerska, hon hette Monica Lind då.
- Det är inte negativt att ingen låt sätter sig i huvudet direkt, det är bra musik men inget som sticker ut.
Det är " bra kemi " mellan Ma'Anne Dionisio och Peter Jöback, och de ska spela ihop i fortsättningen.
I stället för prognosticerade
miljoner innebär att nästan hälften av aktiekapitalet på
På frågan om hur det är med förtroendet för teaterchefen påpekar hon att hon dels inte hört hans redogörelse för läget, och att han trots allt bara suttit ett drygt år.
I Jurij Ledermans och Björn Melanders regi har " Elefantmannen " blivit ett förvånansvärt konventionellt stycke teater på sparlåga.
Wlodek Gulgowski Scenografi:
Situationen är - om man ser musikal som en konstform och inte bara som en kommersiell produkt - rent bedrövlig.
" Den drivande heter Ulricha Johnson och har
Såväl operahus som ( tal )teatrar runt om i Sverige ger sig i dag på musikaler.
" Mate-Date " Koreografi:
Dansarna,Katarina Eriksson, Karin Hjortek och Michele Nichols, sneglar påvarandra, försöker härma varandra och provar osäkra steg ut i livet.
Ossi Niskala gör med " Kalle Unhippified " ett dansdrama i
Eva Lindgren Foto:
Men han kan också vara så hjärtskärande allvarlig att en mera lättsamt lagd människa som jag drabbas av inre osäkerhet.
Vi kräver att nazisterna måste ha vetat vad de gjorde, men det kräver vi inte av maoisterna.
Vi enas om att sådan ängslan är ett typiskt svenskt drag, men han tillägger att inte heller han tycker om konfrontationer längre.
Medlöparna avskyr att se det så.
- Jag var väl så där
Vid samma tid segrade han i radions " Vi som vet mest ".
I den judiska religionen är det bara offret som kan förlåta.
Om man utgår från Vietnamkriget så kan man undra över att så många av USA-ut-ur-Vietnam-aktivisterna i Sverige blev kommunister, säger han, medan de inte blev det i USA.
Kanske finns det ett puerilt besserwisser-drag kvar hos honom, som bidrar till motståndarnas hätskhet.
Veckans verkliga huvudperson heter Dolly och är ett klonat skotskt får från trakten av Edinburgh.
" Förvisso.
Sportjournalisterna har med all rätt varit upprörda över dopingskandalen i Trondheim.
år gammal.
Han ivrade starkt för förmånligare flygförbindelser mellan norr och söder och skrev den uppmärksammade stridsskriften " Ett rundare Sverige ".
flyttade han till Stockholm där han bedrev konsultverksamhet till långt efter pensionsåldern.
Unge Tommy lärde sig deras låtar också.
" Sleep little girl " hette den, och blev genom skivinspelningen en omedelbar landsplåga.
sålda skivexemplar att ingen riktigt kan fatta det.
år gammal bli flickornas hjälte, popidol, igenkänd vart man än gick.
Sönerna Kasper( född
- Jag försöker hålla en lugn och värdig ton i de här programmen, hitta det personliga tilltalet.
Efter kortare anställningar i några försäkringsbolag kom han
KP växte snabbt, framför allt efter införandet av den tilläggspension till ATP som arbetsmarknadens parter kommit överens om
I samband med pensioneringen flyttade han tillbaka till Oslo, där han under många år arbetade som konsult inom pensionsområdet särskilt med inriktning på att lösa multinationella företags pensionsproblem.
Hans händer är förvärkta och förtvinade av reumatism, hans hud är fjällig av psoriasis.
Tankarna och formuleringarna kommer så lätt och så lustfullt, trots att allt som han säger har karaktär av testamente.
Och han fortsätter ungefär så här när han summerar sina slutliga tankar om medierna:
Amerikansk thrillerkomedi från
Filmnet
par var sin son.
Samtidigt visar prover att paret Sanders inte kan vara pojkens riktiga föräldrar, och sjukhuset har inte tillåtelse att operera utan de biologiska föräldrarnas tillstånd.
Victoria Abril, Peter Coyote.
Men man kan inte heller förneka att den här sortens hedersmoral ännu hålls levande i dessa och en del andra länder, säger Sholeh Irani.
Samtidigt växer motståndet bland vanligt folk mot att rättfärdiga deras gärningar.
- Påven, ayatollor och andra religiösa ledare ger män medvind i kvinnoförtrycket.
Många män och unga pojkar är rädda för framtiden.
" Kvinnorna i min familj är mycket bättre.
Den kan inte enkelt rättfärdigas med att säga att " folk med samma nationalitet vill bo tillsammans ".
Sholeh Irani har träffat kvinnor som avstått från abort för att mannen sagt att han måste ge sitt godkännande så länge hon inte är svensk medborgare.
kvinnor, och en del män, i Istanbul mot att man ska införa islamsk lag i Turkiet.
Till slut fick jag veta att påven uttalat sig.
Men det finns ljuspunkter.
Mika Myllylä, uppvuxen i Trollhättan, vann kraftprovet
Det innebär att Leksand behåller sin serieledning.
Sidan 8-9 Motala vann SM-bandykvarten Det blev stor dramatik när den första SM-kvartsfinalen i bandy mellan Motala och Hammarby avgjordes.
Sidan
VD för Rio
Mot dessa sätter organisatörerna i Rio sitt trumfkort - Fifabasen Jo$o Havelange.
För dem är OS en möjlighet till ett uppsnyggat och förbättrat Rio, en säkrare stad med en utbyggd infrastruktur och med krafttag för nya vatten- och avloppsprojekt i de fattigaste kåkstäderna.
Där fanns också de största idrottsmännen, guvernören, borgmästaren och Ronaldo Cesar Coelho, chef för OS-kampanjen.
Även fotbollskungen Pelé, numera idrottsminister, är med och rappar " Dois, zero, zero, quatro " på videon.
- Vi är medvetna om allt det där, sa han till DN.
kronor för bussen.
Vad som händer om Rio de Janeiro inte går vidare på fredag vågar ingen tänka på.
De syns väl i sina blåa uniformer när de promenerar runt, och de utstrålar trygghet, vänlighet och pondus.
- Hur kommer jag till Centralen?
Det uppstår ideliga trafikstockningar.
Det blir jättelång kö.
- Vi ser och vi säger till, men om vi står och skriker så här så blir den inget längre i dag, och inte imorgon heller.
- Tyvärr, säger Yvonne.
- Är det ok om jag står med däcken inne på gulmålat?
- Var hittar man er då, på Lanzarote eller?
Det kom en liten taxdjävel på andra sidan gatan ... kommer med husse över ... och jag hann inte parera, för han drog ju runt mig så jag for iväg och la mig på marken.
Förlänger de lastzonen så blir det stopp som det var nyss, säger Yvonne.
- Skriv när nån blockerar nånting då, tycker bilbudet.
Yvonne förklarar varför en gång till:
Aldrig.
Det är inget roligt för oss heller.
år sedan.
- Jag har glömt det stundvis, men så dyker det upp.
gånger har Ulla varit med om att ungdomsgäng försökt välta bilen hon suttit i.
I somras blev en vakt påkörd av en bilist som drog iväg efter att ha blivit lappad.
Det smärtade till ända upp i axlarna på mig, berättar Tommy och fortsätter:
Adrenalinet pumpade i honom.
De som inte förstår varför de fått en parkeringsanmärkning kommer och frågar.
gånger under
Tills vidare.
Årstabergsvägen får begränsad framkomlighet vid Stambanans viadukt där snabbspårvägen ska dras fram.
Stallgatan där schaktas det för fjärrkylledingar.
för rattfylleri och en för en ringa narkotikaförseelse.
Med i styrkan var också poliser från Danmark, Norge och Finland, samt en representant för det amerikanska finansdepartementets speciella styrka - ATF.
Globen
patruller innan situationen lugnar ner sig.

.
Televerket åker ut för att ta hand om det.

.

.
Giraffspråket Lena Nellgran lär ut i Jupiter Nya tidsålderns bokhandel, Hornsgatan
Vårt Kungsholmen Harald Norbeli berättar och visar bilder i S :t Görans församlingshus, Arbetargatan
En joggares filosofi Ludvig Rasmusson berättar om sitt skrivande under rubriken " Spring för kärleken och livet " på Hammarbyhöjdens bibliotek kl
.
, T-Medborgarplatsen, kl
Monday bar David från Next Stop värmer upp, sedan Johnny Boy på Puh's, Norrlandgatan
.
, kl
Fri entré.
.
?
, kl
.
Barfotaforskning Utställning om hur tanzanska bönder räddar sina marker i samarbete med forskare från universiteten i Dar es Salaam och Stockholm visas på Sidas informationscenter, Sveavägen
Dessutom Ståuppkomik Crazzy Thorax, David Waldfogel m fl skämtar på Norra Brunn, Surbrunnsgatan
Högvakten Stor postavlösning på Slottet, yttre borggården kl
mil ( gränsen mellan en eller
Det senaste beskedet Börje Andersson fått är att sträckan är
Han hittar alltså väl i Huddingeområdet.
I den riktningen gick det raka spåret till Skogås, uppger Göran Björkman.
Både Göran Andersson och Göran Björkman är minst sagt förbryllade.
meter " fel ".
i samband med att den tredje banan på Arlanda är färdig.
- det är att missta sig rejält.
direktörers krav på egen bekvämlighet och kanske även självuppfattning.
Företaget hyr på samma villkor som tidigare, men vill naturligtvis få ännu bättre hyresvillkor.
I en replik på Stockholm Debatt
För invandrare är kvaliteten på svenskundervisningen avgörande för yrkeslivet.
All/Nord Väst spelar ut klöverdam och Syd pustar lättat ut.
ruter medan Öst sakade en ruter och en klöver.
Om han sakar en hög ruter, ställer bara Syd sin ruter med hjärterdam som ingång och lägger Öst bort en hjärter så får Syd
En i praktiken ointaglig marginal även om det återstår
Det är endast i storslalom som Seizinger åkt bättre än Pernilla.
När Pernilla inför säsongen i fjol satte upp målet att försöka vinna världscupen spände hon sig och chansen till totalseger gick snabbt upp i rök efter en trög start på säsongen.
För
mil öster om Vasa.
- Det viktigaste är inte att vinna, han har hållit på mycket längre än mig och skall hyllas lika mycket, tyckte Mika.
Dagens Nyheters utsände minns ett möte med Mika i Oslo ett par månader före OS i Lillehammer
- Det fanns folk hemma i Finland som tyckte att det var lika bra att vi lade av, berättar Mika.
Mika Myllylä har alltid gått sin egen väg med träning.
Men så här efteråt är det faktiskt Vasaloppsvinnaren som kom att imponera mest under denna intensiva skidsöndag.
Han körde så det sprutade - ja, det gjorde det verkligen i de vattniga spåren.
säsongerna tillhört de bästa i världen.
Sammantaget blev den svenska VM-insatsen därmed den sämsta i VM-historien.
Efter bästa träningstid, en fjärde- och en andraplats under helgen är det helt klart att OS-backen passar " Pillan ".
Skönt, tycker säkert de flesta av spelarna.
Först gjorde Anders Almgren en mycket fin räddning.
Pierre Gallo sköt enkelt in
dagar nu.
I Mora fanns inte ett snökorn.
minuter senare kom överraskningen Christer Majbäck, efter att ha knäckt både Vegard Ulvang och Thobias Fredriksson på slutkilometerna.
km från mål togs en riktig jakt upp i en fyramannaklunga bestående av Staffan Larsson, Vegard Ulvang, Christer Majbäck och Thobias Fredriksson.
I mål led andraårssenioren Fredriksson mycket.
- Jag är särskilt glad att det gått bra för Alexej ( Prokororov ).
" Om det blir blött och tungt, se till att ligga i en klunga ".
Det är fortsatt toppdramatik i hockeyns elitserie.
i
straffminuter mot
i andra perioden, han fortsatte med
Djurgården saknade åter poängkungen Fredrik Lindqvist, spelade i övrigt ordinarie men maskerade eventuell slutspelsform väl.
Det var så bittert och de där TV-bilderna glömmer jag aldrig.
minuter och
Det här var en skidtävling för män med hår på bröstet och Mika har nog mera än mig.
Han var sammanlagt
Från Trondheim tar han med sig stafettsilver, brons på milen, silver på jaktstarten och guld på femmilen.
Lars-Gunnar Jansson, Huddinges tränare, kunde bara konstatera att gästernas triumf var välförtjänt.
Frölunda vann hetsig drabbning.
Finske stjärnbacken Petteri Nummelin ordnade sin
Martin Prochazka låg hemma med hög feber liksom Rikard Franzén och Juha Jokiharju.
Kiprusoff lämnade kassen och gästerna tryckte på med
matcherna.
Från TT 20-årige Fredrik Larsson skrällde på ovalbanan utanför Miami och blev tvåa i sin debut i Indy Light.
När bara ett varv återstod gick han förbi Chris Simmons och låg tvåa in i mål efter fjolårsmästaren,
För första gången fick han på riktigt känna av hur det känns att stå i rampljuset.
Kjell Nilsson
power play-mål under säsongen, att jämföra med exempelvis HV:s
in på tredje perioden, spreds stor osäkerhet på DIF-bänken.
I övrigt var Patric Kjellberg utmärkt, och i viss mån Mikael Håkansson.
- Hans ojämnhet blev matchavgörande.
Men det hänger på försvaret - och backarnas uppträdande!
kilometer, och vallade om.
Och efter Oxberg var det ju bara
Då hade Botvinov gått i mål för länge sedan.
Sen tog han sina skidor och fortsatte, antagligen var det inte många som han, som hade plånboken och reservkassa med sig i spåret.

) Josef Strobl, Österrike,
,
) Fritz Strobl, Österrike,
) Kjetil Andre Aamodt
) Josef Strobl, Österrike,
Sv plac:
.
) Thomas Sykora, Österrike,
) Skårdal
) Pernilla Wiberg, Sverige,

) Deborah Compagnoni, Italien, 787,
) Martina Ertl, Tyskland,
) Seizinger
poäng,
.

) Tommy Czeschin, USA,
) Alexander Millfors
Damer:
Världscupställningen:
) Hellman
.
Sandviken-Vetlanda

(

) Mål, B:
.
) Mål, Vä:
Vi:
) Poäng, P:
, Håkan Larsson
, Martin Borg
Henrik Evers
Mats Ljungberg
, Tomas Tilliander
, Jonas Arsjö
, Peter Theisz
(
.
, Roger Jansson
, Fredrik Persson
Borås-Norrköping
.
NewWave
Nerike
Norrköping
VM, Safarirallyt efter
SM, herrsingel, kvartsfinaler:
,
Semifinaler:
.
, Pernilla Pettersson, Spårvägen-Yuexia Wang-Fridén, Norrköping,
BOXNING ATLANTIC CITY:
Taylor (
Giunti (
).
Thuram (
.
Publik:
R:
Inter
Fiorentina
St Gallen-Neuchatel
Thailand-Sydkorea
FRIIDROTT TAMMERFORS:
Herrar:

) Monica Lundgren, S,

,
) Maria Lundgren, S, 9.37
) Tiia Hautala, do,
) Finland
,
) Sami Länsivuori, F,
,
) Fredrik Kjellberg, S,

m häck:
.

,
...
) Scott McCarron, USA, Craig Stadler, do,
) Bernhard Langer, Tyskland,
, Anders Forsbrand
,
.
och endast den femte sedan han besegrade Marvelous Marvin Hagler i en titelmatch
- Jag försökte få igång min jabb, men det gick inte.
Då återstod
:e minuten en kanon utifrån som Pasi Inoranta inte kunde hålla och Thomas Påhlsson slog in returen.
Det går inte att sikta så precist, men jag brukar dela in målet i
Motala-målvakten svarade för flera avgörande räddningar i första halvlek när Hammarby dominerade matchen klart.
Nu gav man bort mycket is direkt.
blev hastigt och för Hammarby mindre lustigt
Jan-Ove Waldner vann över Jörgen Persson med
- Det blev för stor felprocent.
Semifinalplatsen i SM mot Jörgen Persson bevekade inte förbundskaptenen.
Hur kändes det?
Ni vann med
Går det att nå i kapp Juventus och vinna serien?
- Det är chanslöst att jag spelar mot Skottland.

),
Odds:
Favoriten Fly Me Home kom fint utvändigt in på rakan.
.
) Baudouin - F Johansson
),

hem.

(
) Hug Me (
) Georgia Satellite (

G'wald avslutade bra till en andra på avstånd.

(
) Enterprice Return (
.
Blue Groom avslutade positivt men var utan chans.
kg/Tid
) Cheap Thrills
) Salina (
) Zambi Zaid (
(
.
),
(

.
) Au-Revoir - M Eriksson
),
) Golden Tammer (
) Might Be Enough - föll (
(
m,
),
) Jam Sing (
) Helgonet ( 589 ),

Lopp
(
),
.
(
),

stycken/värde
Avd
5-rad:
meter
Star Fly - J Hultman
Revansch nu?
Maralou - E Adielsson
Jakob - J Takter
Jakob var bra vid segern senast och är förste utmanare.
Full Moon,
Leif Berg
Sedan dess har det blivit
Måndagstrav på Solvalla brukar hålla B-klass, men det är faktiskt riktigt trevliga lopp i kväll.
De stod där med gapande munnar, häpna och mållösa.
I den här historien är det inte bara stugan som blev delad.
Nästa kapitel i historien kommer nu att skrivas av polisen, som fått en anmälan.
Hade jag möjligen varit så trött den där söndagsmorgonen att jag inte förstått vad som stod i artikeln?
Rykten har ju gjort gällande att de " hundraen direktörerna " varit ute efter att vrida om kniven i den värnlösa socialdemokrati som däckats av de senaste opinionsmätningarna.
Där, i fiktionens värld, har problemställningen fastnat.
För vilka likheter nu än Göran Persson må förete med Pongo eller Cruella De Vil, så är svensk verklighet inte storyn i en Disneyfilm, Sverige är större än SAP och industrins problem faktiskt hela landets problem.
EU, säkerhetsorganisationen OSSE och, inte minst, det " nya " Nato.
Ändå säger exempelvis vår egen utrikesminister om den förvärrade albanska utvecklingen att den " inte var lätt att förutse ".
Och Berisha sågs också som en säkerhetspolitisk tillgång när det gällde att hindra " äventyrlig " albansk politik i berörda länder.
Handfallenhet hotar åter.
Bedragna medborgare, ett helt folk, behöver erbjudas bättre möjligheter än hittills att övervinna det förflutna och etablera början till en fungerande demokrati.
, ett och ett halvt år efteråt, blir hon kallad till tingsrätten.
Det är en upprörande läsning.
Debatten om rättskipning, straffsatser och rättssäkerhet bör skifta fokus och i högre grad handla om brottsoffren, deras försvar och deras rättigheter.
Därför bildades Nato.
Inom det återstående Ryssland finns starka centrifugala krafter, inte bara i Tjetjenien utan i hela Kaukasus och bland de muslimska delarna av landet.
Den politiska och militära ledningen i Ryssland motsätter sig en utvidgning av Nato.
Men beslutet att utvidga Nato bör inte fattas så länge läget i Ryssland är så osäkert.
Harry Schein är direktör och författare.
miljarder
jämfört med samma period under både
Det vore mycket positivt, men vår förhoppning kan grusas om regeringen fortsätter att understödja expor-ten av tyngre och avancerade vapen-system som Jas, ubåtar och krigsfar-tyg.
Allt borde således vara frid och fröjd.
Mindre meriterade, ofta kvinnliga, disputerade lärare riskerar att belamras med undervisning.
Huruvida den i lokal samverkan framgångsrika lektorn/biträdande professorn faktiskt kan eller förmår utföra forskning av konkurrenskraftigt internationellt snitt riskerar att stoppas undan eller försvinna i hanteringen.
Att ha kvar tjänsteförslagsnämnderna är också önskvärt för jämställdheten; forskningen visar att formella kriterier vid tjänstetillsättningar tenderar att gynna kvinnliga sökande.
Tror någon - ens i utredningen - att de i forskning och undervisning verksamma ska kunna upprätthålla en stark och utbredd tilltro till rättssäkerheten och förutsägbarheten i en så kapriciöst upplagd beredning av de för många livsavgörande förslag som avser tillsättning av tjänst?
När duktiga, nydisputerade personer inte längre får reella möjligheter att meritera sig för docentkompetens och etablera sig i forskarvärlden innebär detta på sikt att den svenska högskolan de facto inte förmår frambringa sådana sökande till professurer som har den av utredningen rekommenderade kompetensprofilen vad gäller hög internationell vetenskaplig meritering.

Men intyg om psykiska sjukdomar får bara utfärdas av läkare med sådan specialistkompetens, säger byrådirektör Madeleine Altner på socialstyrelsen.
Och i Skåne fortsätter polisen att stoppa hjälmlösa mc-förare och begära dispensintyg.
.
Det kan vara ett tvistemål där man upptagit förlikningsförhandling eller någon kan ha blivit sjuk.
- Det är en väldigt stor effektivitetsförlust och det är kostsamt.
Rätten kan besluta att hämta personen.
Lena Alfredson
Hon hade förväntat sig att åklagaren skulle höra av sig före huvudförhandlingen.
Staffan Strömer anser att han varken uppträtt eller handlat felaktigt.
stycken.
Undrar hur många håltimmar som åstadkoms på ett år?
Hans uppfattning är att målsäganden har rätt, men han företräder henne fortfarande inte.
kommuner sedan
på Gotland, i Gävleborg, Södermanland, Malmöhus och i Västmanland.
Av överskottet som uppstod när sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna minskades delades bonus ut till ett antal läkare - både landstingsanställda och privatläkare - som landstinget och försäkringskassan skrivit avtal med.
- Jag vet att ingen läkare köpte sig en Mercedes men blotta misstanken att något sådant kunde förekomma är illa nog.

ställen i landet:
miljoner kronor, tillsattes också en kommission av jordbruks- och näringsdepartementen, som skulle komma med nya förslag till ersättningsarbeten.

hushåll fortfarande utan ström i Dalsland och västra Småland.
Även mindre tågsträckor drabbades, och tågen fick ersättas med buss.
I slutet av april ska alla husläkare och privatläkare i Stockholms län få tillgång till ett nytt datasystem för vårdköer.
Dels är inte alla kliniker intresserade av att patienterna går till andra sjukhus.
månader för behandling av
Gör sjukhuset fler operationer får man mindre betalt per utförd operation.
från i höstas anser i en enkät att försvarets vinterkängor M/90 är dåliga eller odugliga, säger regementesläkaren på K
- Visst är det sämre skor i dag än tidigare, säger Ole Frökjär.
att de är missnöjda.
som varit med och provat ut den här vinterkängan.
Ett samarbete mellan Rädda Barnen och svenska försvaret har lett till att
år gammal.
Här kom civilbefolkningen in, i synnerhet barnen.
De ska göra en styrkeuppvisning och de håller sig mer inne på basen när de är lediga.
.
Befälen utbildas i Södertälje, sen utbildar de i sin tur de meniga vid förbanden ute i landet.
Såvitt jag vet är vi fortfarande de enda som tagit upp barnkunskap i utbildningen.
Vid marinbasen Pasha Liman dog en man, sedan han inandats giftiga gaser i samband med att en folkmassa tog sig in för att stjäla vapen.
- Sårade fortsätter att komma in till sjukhuset och skottlossning hörs hela tiden, sade sjukhuset chef Servet Kojvedhli.
Tjock svart rök vällde ut från byggnaden, från stadens bibliotek och från en bank.
En parlamentsledamot för den grekiska minoriteten vid namn Thoma Mico sade att han fruktade en massflykt över den närbelägna gränsen till Grekland.
Då dog
Ta " Rederiet ", till exempel.
Rederiet är räddat - tack vare EU-kommissionen.
Just det.
Vilka " teman och budskap " kan han syfta på?
Hon skriver under vinjetten " Från Europa " var fjortonde dag.
Visst beror svälten på översvämningar som ödelagt risskördarna.
Dessa människor lever på
Där ska de
Längs den landsväg där atomavfallet ska köras på onsdag råder demonstrationsförbud.
Der Spiegel skriver också att kostnaden för hela polisinsatsen blir
Upplysningarna om vad som händer i Albanien var kraftigt begränsade på måndagen.
Från Vlora, som har varit centrum för veckoslutets blodiga kravaller med upp till
platser kontrolleras av det Demokratiska partiet.
Han var blek och blodig efter att ha misshandlats av demonstranter.
- Poliserna var rädda.
Han har enligt motståndarna sett till att hans mest lojala anhängare fått maktpositioner och avlägsnat folk från söder, som vanligen stöder det oppositionella Socialistpartiet.
Enligt den preliminära tidplanen ska kärnavfallet lastas om på lastbil under tisdagen.
På måndagskvällen sattes frågetecken för om sträckan på onsdag kommer att vara farbar för de tunga långtradarna.
Det är en högre summa än de
Arméchefen har avskedats och den statliga televisionen varnar soldater som ansluter sig till upproret att de kan drabbas av hårda straff.
Från klockan
Den Kosovo-albanske ledaren Ibrahim Rugova i grannlandet Serbien uppmanade på måndagen alla partier i Albanien att bilda en koalitionsregering för att föra landet ur krisen.
Upproret i södra Albanien kan vara början till ett inbördeskrig, särskilt om upprorsmännen kan få med sig lokala arméförband.
På dagarna ska han besöka riksdagen, UD och Svenska institutet.
Efter Eton arbetade han ett tag som auktoriserad revisor, men det var länge sedan.
av lorderna är kvinnor, ladies.
Janric Craig-avon måste dela arbetsrum med flera andra lorder och har inget eget skrivbord.
Hans föräldrar träffades på en kryssning i Östersjön och återvände till Sverige på sin bröllopsresa.
Den omfattade en tredjedel av det totala antalet informatörer och är ett resultat av en stor översyn som inleddes
En anledning till utrensningen är att en hemlig CIA-utredning i slutet av
Det finns många, däribland Göran Persson, som tvivlar på folkpartiets förmåga att hävda liberalismen mot de numera mycket starka moderaterna.
.
Den avskaffade vårdgarantin i sjukvården, förändringarna i änkepensionen och avskaffad allmän a-kassa är exempel på socialpolitiska profilfrågor som kan få samma genomslag i opinionen för folkpartiet som husläkare, eget rum i långvården, jämställdheten, handikappreformen och pappamånaden.
Det borde ge fler väljare, enligt den så kallade limpinneprincipen, och all kraft riktas mot att köra ner centern under
Näringslivet ställer gärna upp till diskussioner, men dessa måste också leda till handling, framhöll Scharp.
Att situationen på arbetsmarknaden är god och att bolagsskatten är förhållandevis låg.
I diskussionerna framkom att det var en viss skillnad mellan små och stora företag i synen på problemen.
.
Köpet ska ske genom erbjudande till samtliga aktieägare eller förvärv direkt via börsen.
Kanske kan det bli tillåtet redan från och med årsskiftet
Därmed räknar aktiebolagskommittén med att även fordringsägarnas rättigheter tillgodoses.
Även utländska bolag ska tvingas göra inlösen.
Trots kostnaden är Sveriges köpmannaförbund positivt till valutaunionen EMU och till euron.
Bland de fasta kostnaderna finns ändringarna som måste göras i kassaregister, bokföring och redovisning och utbildning.
.
Inrikesminster Jörgen Andersson ler gåtfullt och stöder ena foten på en fin blå stol.
- Regeringarna i Norge och Danmark har haft det hur länge som helst.
- Totalt går budgeten på
Det visar en undersökning som presenteras på onsdag av kvinnliga ledamöter från samtliga partier och som gjorts inför Internationella kvinnodagen den åttonde mars.
Nyligen träffade kvinnoförbunden och kvinnoutskotten jämställdhetsminister Ulrica Messing och konstaterade att problemen är likartade i de flesta partier, med undantag för vänster- och miljöpartierna som kommit något längre med jämställdheten.
Det förslaget siktade på ett bindande beslut om en 15-procentig minskning av gasutsläppen, främst av koldioxid, till år
procent hade strukits, och kraven på minskningar i de enskilda länderna hade på flera punkter vattnats ur.
Vid klimattoppmötet i Kyoto kommer EU att begära av USA och andra länder att de minskar sina utsläpp med
skulle ha uppmanat USA att inte skicka någon ny ambassadör till Sverige förrän efter valet.
Det var så självklart i Sveriges intresse att få en amerikansk ambassadör stationerad här.
Det visar ny statistik från Bilindustriföreningen.
.
till
fordon, att jämföras med

På hemmamarknaden bedöms däremot konjunkturen alltjämt vara ganska stillastående.
När det gäller den egna ekonomin räknade
procent på en minskning av arbetslösheten inom det närmaste året.
Först i samband med arbetsrätten och nu senast i diskussionerna om en ny lönebildning.
Arbetsgivarna menar att jämvikten har rubbats.
Birgitta Nyström själv menar att man måste fråga sig om inte en ny balans behövs i en förändrad arbetsmarknad - inte minst av hänsyn till tredje man.
miljarder kronor.
Resultatet för fjolårets fjärde kvartal uppgick till
miljoner kronor, varav realisationsvinster vid försäljningen av aktier i Gull-spång och Avesta Sheffield svarade för drygt hälften eller
Clas Barkman
Rikemansproblemen i Norge ökade dramatiskt sedan den norska kronan i början av året i praktiken släpptes fri.
Den norska linjen är nu i stället att göra ensidiga utfästelser angående sin penning- och valutapolitik, som ligger mycket nära konvergenskriterierna för EU-länderna inför EMU, och att man samarbetar med de andra nordiska länderna.
procent till
Både de långa och de korta räntorna steg.
Kronan försvagades gentemot både dollarn och D-marken.
De flesta av de bolag som går under beteckningen IT-bolag vände nedåt under månadens börs.
Andra bolag inom sektorn som visade fallande kurser var WM-data, som backade med
kronor till
till
kronor per aktie ).
kronor.
kronor till
Berättelsen har givits ut många gånger på svenska, senast på 1980-talet, och den har också direkt inspirerat till de välkända syskonparen Knoll och Tott och Pigge och Gnidde.
Wilhelm Busch var utbildad konstnär.
kom i Sverige ut en liten bok med
Om det var något som fick Busch rabiat så var det kyrkan.
.
De honor som fått hålla till godo med mindre karska hannar väljer däremot att föda fler döttrar än söner.
Allt detta och mer därtill om fågelhonors könskvotering kan man läsa i senaste numret av Vår Fågelvärld, Sveriges ornitologiska förenings förträffliga husorgan.
Nu hade de avverkat kaffet och den oundvikliga konjaken - konjagaren hö hö - ett föga spirituellt tacktal hade hållits, och Lindgren sa frågande till Lundberg:
Exempelvis i Frankrike har maten länge varit god för noblessen.
Måhända har ännu varannan nu levande svensk man varit stolt innehavare av motbok, kanske rent av med extra liter.
Gott och rikligt!
Klart att man är förvånad över att maten är riklig.
förfärligt långa minuter.
På Galleri Granit hän- de ingenting, annat än att ägaren vid ett tillfälle kom ut med en kopp kaffe till honom varvid han kände sig som en föraktlig dubbelnatur.
Eftersom han saknade tidigare straffregister och gav intryck av att kunna bättra sig frisläpptes Trond ganska omgående, med en allvarlig uppmaning att skaffa sig ett ordentligt arbete.
För övrigt är det roligt när man i Boden, rustat att skydda Sverige från ryssen, spelar in den stora ryska marschen " Den slaviska kvinnans avsked " så det knottrar sig på ryggen och det känns som om man redan fått sina
Spekulanter som jagar fynd bland bostadsrätterna, som kör " rally " mellan lägenheterna, som utnyttjar okunniga säljare, som köper billigt och säljer dyrt.
I februari,
Men nu tror jag det blir villa, säger Lars Spångberg.
Det finns ett mönster i de affärer som Spångberg, Rehnström och Granström har gjort:
Köken har renoverats, golven slipats och väggarna målats - ljusgult tycks vara favoritfärg.
mkr.
En närmare
köpte han en trea för
månader senare fick han ut
, Gärdet.
kr strax före årsskiftet
Själv bor Peter Backerud i en annan bostadsrätt på Kungsholmen.
Bo Westmar En fastighetsmäklare som själv köper och säljer lägenheter - med eller utan hjälp av mellanhänder - riskerar avregistrering, skadestånd och i värsta fall åtal.
- Det gäller även om mäklaren använder bulvan.
plan högst upp i huset, innehades ursprungligen av en äldre kvinna.
Men det blev ingen flytt för familjen Rehnström, som efter några månader kom på att de inte hade råd med lägenheten.
?
DN:
Är det förenligt med god etik att fortsätta att slussa affärer via den här mannen?
Du ser inget mönster?
Du har inte fått någon betalning utöver mäklararvodet i samband med de här affärerna?
Om de vägrar bör frågan om deras uteslutning ur Svenska PEN tas upp till behandling på nästa årsmöte, heter det:
Senast i samband med Rushdieaffären, där Myrdal har betecknat ayatolla Khomeinis dödsdom över författaren till " Satansverserna " som " formellt sett korrekt ".
De palestinska grannarna nämnde den närmaste palestinska staden, trots att Ariel låg där, rakt framför ögonen.
Enligt israelerna ligger Har Homa mellan kibbutzen Ramat Rachel - det palestinska namnet på Har Homa - och den stora judiska förorten Gilo.
, men inte en enda bostad åt de
ansikten - sionismen och palestinismen, tillhörande ett huvud - nationalismen ".

Till Lotten Ekman, layoutansvarig i På Stan, gick ett silver och
Förutom guldet belönades månadsmagasinet också för
- Majnumret med sin rödklädda brud på omslaget var också mitt älsklingsnummer, säger Gunilla Eldh.
Efter att ha kommit till tidningen som glad vinjett- och notisillustratör medan jag ännu gick på Konstfack har förhållandet vuxit i storlek och ansvar.
silver och
" Lyckliga gatan " av Kent Andersson och Bengt Bratt Regi:
Arbetslöshetsförmedlingen finns däremot i allra högsta grad.
Precis är också Eyvind Andersens regi och precist ensemblespelet med skådespelare som till förväxling liknar helt vanliga människor.
På Nya skånska teatern finns både friskhet, erfarenhet, ett rakt tilltal och en ambition att säga något befriande lite marknadsanpassat.
I motiveringen hänvisar juryn till hennes " högst personliga musikaliska egenart och nordiska identitet ".
Island är gamla traditioner men också supermarknader.
Hårdrocken lider verkligen ingen brist på fåniga sångstilar, men King Diamonds hör till de främsta.
Som humor fungerar det i en kvart, ungefär.
Stillsamt och koncentrerat förde han den ihopvikta trasan över trägolvet, de raka vattenspåren fick en estetisk laddning i sig själva, ett slags konstverk.
där Bach spökade med fugor och Beethoven med harmonik, men tidvis spretade kompositionen oroväckande.
En lyhörd tolkning av ett fascinerande stycke musik.
Neil Simon.
Andra scener är mer tillbakalutade, och fungerar perfekt.
För stämningsmåleri är den inte tillräckligt nyansrik.
Det skedde inom ett län som även då var tyngt av ungdomsutflyttningar och arbetslöshet.
Hemma i Luleå utnyttjades återigen hans enastående organisationsförmåga.
Snabbt lärde han sig nödiga ackord för att ta sig igenom de vanligaste skiffle-låtarna och Elvis Presleys dåtida megahittar.
år.
Om det låter töntigt och ihåligt så är det inget mot gruppnamnet - Tages.
- Allt gick som på räls efter Beatlestävlingen.
genom scientologerna var jag med och drog i gång anti-narkotikastiftelsen Narconon i Sverige, en rörelse som hade uppstått på ett fängelse i USA.
Sedan juli
och fick anställning i Forsikringsrådet i Oslo.
Under de första åren arbetade Sven Dalhoff Guldberg med sedvanlig intensitet med att söka övertyga arbetsgivarna om nödvändigheten att lösa pensionsfrågan för sina anställda.
Tillsammans med Herman Stolpe skrev Sven Dalhoff Guldberg
I det mesta fick han dock slutligen rätt.
Ingenting att slå vad om, det var liksom så självklart att det skulle bli just den.
, gjort av Johanna Sandell och mixat av Dag Laurell.
Fast " Frispel " har fått en lite konstig sändningstid i år.
Så lätt att fixa, gör en rockad bara!
Han blir besatt av tanken på att få fast en självsäker, korrumperad polis som är expert på att manipulera människor.
Robert Halliday är framgångsrik författare och lever ett lugnt liv i Pennsylvania.
.
här står
Det är en gnistrande vinterdag, folk går nypande på snorhala gator, nere i Storsjöns kalla vatten umar kanadagässen.
Sedan snart
Killarna får information i en och en halv timme.
Jag vill inte att du rör mig!
- Killarna ska väl inte ha patent på att se starka ut!
Hon betraktade det inte ens själv som en våldtäkt, hon hade ju varit full, och skämdes.
Hennes föredrag spänner från vardagliga knuffar till misshandel och övergrepp.
händer upp i luften,
Det var på lek, va, men hur kul är det?
Så länge vi inte pratar om det tror vi inte att det förekommer, säger Doris Josefsson.
Om killen alltid vill skjutsa och hämta er från skolan, ringa er flera gånger om dan, inte vill att ni ska träffa era kompisar - se upp!
När hon skulle gå hörde hon skrik, och såg genom brevlådeinkastet hur mannen misshandlade kvinnan.
Och tjejer vänjer sig.
gäsp, suck, gnugg i ögonen.
Barnporr - fy faan!
" Med båda grupperna avslutar Doris Josefsson att tala om kärlek - om den givande, icke ägande.
Om fler tjejer känner sig starka och värdefulla, får vi i förlängningen fler starka kvinnor i ledande positioner, menar hon.
och
och det sista år
Inga avloppsvatten rinner längre ut i Mälaren.
En så hög siffra kan man inte hitta i någon annan stad.
" Rabatterna " vid hastighetskontroller blir näst intill försumbara och den som ligger för nära bilen framför riskerar att mista körkortet.
- I botten ligger direktiv från regeringen och Vägverkets nollvision, berättar Elex Pålsson, chef för trafikpolisen i Stockholmsregionen.
Det ska aldrig få bli så att den som erkänner på plats åker dit medan den som nekar klarar sig därför att åklagaren avskriver målet.
I botten för satsningen för att få ned genomsnittshastigheterna ligger en satsning på säkrare trafik för alla kategorier trafikanter.
- En skräckvision som i värsta fall kan vara bara
Spelarna får liten del av vinsten@ AIK tjänar över
Men visst var det sant - fotbollens förbundskapten har nominerat det 22-åriga Englandsproffset i truppen till bortalandskampen mot Israel nästa onsdag, den
I kväll gör han troligen comeback efter att ha missat
En sommar lämnade jag svågerns Volvo under S :t Eriksbron för att ta en vecka i Paris.
Efter några samtal visade det sig att kommunen infört P-förbud på Tegeluddsvägen och att trafikvakterna med assistans av bärgare släpat i väg mitt arbetsredskap till en kommunal uppställningsplats.
Utan trafikvakter skulle de mest hänsynslösa bilisterna ställa sig var som helst.
Fortsätt med det fina jobbet!
Meningen är att händelser som trafikvakterna råkar ut för som inte klassas som arbetsskada ska anmälas som tillbud.
Helena Åström är personal- och utbildningschef på trafikövervakningen:
Jag vore dum om jag skulle spekulera i hur många.
- Jag vet inte vad som är rimligt - har ingen uppfattning.
Det är en trist bit i det hela.
- Trafikvakter jag har talat med säger att om de skriver tillbudsanmälningar så känner de att de betraktas de som obekväma.
Samtidigt är det svårt att dra gränsen mellan vad som är tillbud, vad som är arbetsskada och vad som inte är någonting.
- Säger du det - det måste jag kolla, säger Sven-Åke Samuelsson och återtar samtalet sedan han funnit de papper han söker:
- Ja, det har drivits hårt att tillbud ska anmälas, säger Sven-Åke Samuelsson.
Vrid upp armen på ryggen.
- Sköldpadda.
Han är tveksam till om det är rätt sorts utbildning:
år.
anhållna arbetar på Arlanda, resten i dess närhet och i Uppsala.
Parfym, smycken, solglasögon, sidenscarfar, ja allt som säljs som taxfree-varor fanns på de olika platserna polisen besökte.
Efter en livlig debatt i Stadshuset klubbades på måndagkvällen de nya parkeringsavgifterna för Stockholm.
- Jag tycker heligt illa om moderaternas snäva perspektiv där man flörtar med ett enda särintresse.
Moderaterna vill ha
år.
.
, Gamla stan, kl
Nya Årstabron Debatt och frågepanel på Wärdshuset Tantogården, Ringvägen
Hur ska vi lösa det?
Dagfjärilar Göran Palmqvist talar om Hagmarkernas betydelse för faunan på Brygghuset, Norrtullsgatan
, och Monika Kowalska, piano och W Freud-stipendiat
.
Joy i puben och Man Boy Combo Goes West på Stora Nygatan
Teater & dans Klara soppteater " Dagens revy " av och med Iwa Boman, Peder Falk, Bengt Järnblad och Helge Skoog på Stadsteatern kl
Medverkande bl a Gunvor Pontén, Marianne Nielsen, Meta Velander och Margareta Niss.
, kl
A, kl
Susanna Hellberg Stockholmstipset/Susanna Hellberg,
- Kanske är det en magdansös, säger Camilla Bergman.
För första gången visar Camilla Bergman arbeten i gips.
- Det här är mitt sätt att bygga vidare på gudasagor och att hitta nya vägar i våra tankar, säger Camilla Bergman.
I går värmde han upp med att ta emot mexikanen Mario Vazquez Rana, en av Internationella olympiska kommitténs verkliga höjdare.
Han har pratat med experter på internationell marknadsföring med erfarenheter från sommar-OS i både Atlanta (
Nu har vi chansen att visa världen att även små nationer kan arrangera olympiska spel.
procent för ) Sifo (
- Fast å andra sidan är tidningarna där helt okritiska och hetsar fram en stolthet.
Vägen till ett eventuellt OS
Den ryske premiärministern Viktor Tjernomyrdin har lovat miljarder dollar, IOK-basen Samaranch har tagits emot i Kreml, och i en reklamkampanj har staden kallats för " en av världens ekologiskt renaste städer ".
veckor sedan besökte Rysslands vice premiärminister Viktor Iljusjin S :t Petersburg och inspekterade OS-förberedelserna.
Bollmora
Enhörna
På Hornstulls strand hjälper polisen en äldre man som har legat på golvet i sin lägenhet under helgen.
Flyglarmet, som provkörs första måndagen i varje månad, hakar upp sig och slutar inte med sin Viktigt-meddelande-till-allmänheten-signal.
Politikerna borde i stället försöka påverka läkemedelsindustrin ( Sveriges mest lönsamma företag!
Nej, ni politiker, tänk om!
Man häpnade, chockades av svaret.
och
:
De dåliga nyheterna i hjärter kommer ännu tidigare, på hjärter ess bekänner Väst med hjärter
Det intressanta är emellertid vad som händer på andra sidan bordet, när ni fortsätter med hjärter knekt.
Trots detta är det i dag allt färre som väljer möjligheten att adoptera, fast åtskilliga skulle vilja.
Barn kommer att bli kvar på barnhem onödigt länge, vilket speciellt hårt drabbar de sjuka.
Olle Ekhöjd " Maria Ungdom inget Margareta Berg Ungdomsvårdaren Christer Johnson är på Stockholm Debatt
Nämnda problem, tillsammans med socialtjänstens besparingskrav, ledde till att avtalet med Maria Ungdom sades upp i början av
Vad menar Christer Johnson?
Till Alviksskolan t ex behövs
Slutligen en kommentar till jämförelsen med andra stadsdelsnämndsområden.
Fernando Calderon drar lätt i patronbältet och lägger handen på den slitna revolverkolven.
- Vi har full kontroll.
Vid vanliga ligamatcher åker fansen i karavan som ledsagas av den lokala polisen.
En vanlig ligamatch drar
Det är de som driver klubbens plantskola La Masia där fotbollstalanger från hela Spanien fostras.
Här finns souvenirshop och ett museum som drar
Medlemskapet i klubben är dessutom en identifikation med Katalonien och den katalanska kulturen.
Spanjorer är fotbollstokiga och Barcas fans är inga undantag.
på läktarna är skoningslösa.
kronor.
.
En aktningsvärd summa, men inte alls i närheten av den miljonrullning som kommit IFK Göteborgs spelare till del med matcher i Champions League.
Sedan årsskiftet har AIK:s fotboll och ishockey eget budgetansvar.
miljoner har öronmärkts för att nedbringa kapitalunderskottet.
miljoner - rekord för föreningen.
Can Self - S-E Landin
Ett öppet lopp där formtoppade Dana Drew får tipset med tvekan.
.
Again And Again - P Olsson
segrar på
Colin Jackson,
Björn Gyllenberg
I går tränade Rikard för första gången sedan skadan.
Vi har bara tagit en pinne ( hemma ) på de
- En plats bland de
Och nästa onsdag, mot Israel i Tel Aviv, gör han kanske debut i landslaget.

Det är en intressant forwardstyp.
- Jag har ett treårskontrakt, men har pratat med klubbpresidenten, så han vet min inställning.
Kandidaterna är hemliga.
tillkännagav Sverige planerna på att arrangera Solheim Cup.
- Vi har fått många lovord men konkurrensen lär vara tuff.
spelas Solheim Cup på Muirfield Village, Jack Nicklaus egen bana i Ohio, USA.
- Men gör alla spelarna sitt jobb tror jag inte att det är någon fara.
Svaret ges den
DN Lidingö säkrade seriesegern@ BASKET.
Nytt för i år är att basketettan har ett play off.
Visst blir det orientering mitt i stan men ändringar i programmet har gjort att tävlingen Stockholm City Cup numera har följande utseende:
Omdömet kommer från Mark Kelley, svenskättling från Boston och talangscout för NHL-laget Pittsburgh Penguins.
Vilka förblir en yrkeshemlighet, men risken för att de andra talangscouterna inte spanat in samma spelare är mycket liten.
Trots ständiga resor och kartläggningar av spelare har Mark inte koll på alla.
Enligt Mark går Europa och européerna en stor framtid till mötes.
) Ivica Kostelic, Kroatien.
Gammelstad
Arvika-Oskarshamn

Tabelltoppen:
) Mål, U:
BELGISKA LIGAN Aalst-Genk
Grasshoppers-Aarau
Zaragoza-Valladolid
, Boavista-Maritimo
GREKISKA LIGAN Apollon-AEK
-Sariyer
) FÄKTNING GLASGOW:
,
ISHOCKEY KVAL TILL ELITSERIEN Play-off
,
.
, Sergej Vologsjanin.
5x
,

, Jacek Zamojski.
PLAYOFF TILL DIV I Botkyrka-Mälarh/Bredäng
, Ilves
) Finland
) Magnus Johansson, do,
Damer, seniorer:
,

.
,

Sydkorea-Argentina
Slovakien-Schweiz
,
Iksu-Hylte
, Joseph Wolff
K:
Ola Olofsson

, x,
Till denna avdelning på rannsakningsfängelset i Izjevsk kommer inte många besökare.
22-årige Alexander Chamitov har väntat i dödscellen i mer än
Jag vill komma tillbaka till samhället.
Jag var hemma i Izjevsk några dagar efter att ha gjort några inbrott och stulit en del mat.
knivhugg, hur han jagat i kapp den 12-åriga flickan och huggit henne
Vad gör en ung man till trippelmördare innan han fyllt
För Alexander är DN:s besök ett oväntat avbrott i en enahanda tillvaro.
Värre är vetskapen om det öde som kan vänta honom.
Själv mördade han
- Han klamrade sig fast kring mina ben och skrek.
Och han tror inte att dödsstraffet verkar dämpande på antalet mord i samhället.
Ytterligare några
Jag kan inte ha några humanitära känslor för dem.
Under tiden hade minst en person avrättats för mord som Tjikatilo begått.
kilometer från Izjevsk.
Bland byn Jaguls fallfärdiga trähus syns inte många tecken på liv.
Jag gick med på det, men han bodde aldrig här, utan han satt alltid inne för något.
- Han brukade slå mig så tidigt som när han var tonåring.
Lidia plockar fram barndomsfotografier på dottern och de
Jag säger det öppet:
Då kopplade jag genast ihop det med hans konstiga uppträdande.
Detta och mer hanns med under
Vi väljer att äta middag på hotellet.
Tidigt morgonen därefter är himlen klarblå och luften lätt kylig.
Har man mer tid på sig kan man hyra en guide och bestiga någon av de högre bergstopparna.
Los Llanos är också ett eldorado för fåglar.
utflykter per dag med guide, måltider samt ett spartanskt men bekvämt dubbelrum.
dagar i djungeln med små indianbosättningar som enda spår av mänsklig civilisation.
skriva den fantasirika boken " Den förlorade världen " om hur dinosaurer och apmänniskor levde i isolering på de platta bergstopparna.
Men som Karin Boye skriver i en av sina oftast citerade dikter:
Några större poetiska utsvävningar kan man inte kosta på sig i en framställning av det här slaget, och det är inte heller någon nackdel.
, och ett vägverk inte förrän
Det är motorvägar som slingrar sig i mjuka kurvor, inte för att det behövs, utan för att de inte ska bli så enformiga.
Hogmanay har på sistone blivit den största utomhusfesten i världen.
år.
Slottet hyser också ett porträttgalleri där en holländsk målare har avbildat
Princes Street är stadens affärsgata.
Läget är emellertid följande.
Den risk som finns i själva OS-budgeten måste vägas mot de samhällsekonomiska effekterna för landet.
Det gäller inte minst kriget i ex-Jugoslavien.
Vad vi ser i dag är resultatet av att smugglings- och maffiapengar har pumpats in i ett föga förberett samhälle, där hoppet om snabba affärer ledde till personliga katastrofer.
På tisdagen kom dock en första ordentlig påminnelse om den förändring som EU-medlemskapet innebär.
stadgas att staterna får införa restriktioner förutsatt att de grundas på bland annat " hänsyn till allmän sedlighet, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv ".
Hos vissa mottogs generaladvokatens uttalande med glädje.
Greklands monopol för bröstmjölksersättning är ett ofta anfört exempel.
Alternativet till nuvarande system är inte att ge fritt fram för starköl, vin och sprit i våra matbutiker.
Men mer än som en föraktfull fnysning ska den ses som en maning till vaksamhet.
Kärnkraften står i deras ögon för centralism, storskalighet och mänsklig hybris.
Liksom politiska ideologier består enskilda människors åsikter inte bara av antaganden om verklighetens beskaffenhet utan också värderingar om vad som bör göras.
" Jag förmodar att liksom herr Kants anhängare alltid beskyller hans motståndare för att inte förstå honom, så tror också många att herr Kant har rätt emedan de förstår honom.
öre per skålpund, säger Vricklund.
Statistiska Centralbyrån, som sköter den svenska analysen, presenterade det preliminära materialet på tisdagen.
EU väljer alltså konsumentprisindex som prismätare.
Om lönerna ökar i samma takt i hela ekonomin stiger därför priserna på tjänster snabbare än priser på varor.
För att dagens ungdomsgenerationer ska ha möjligheter att styra framtiden måste de ges en bred bas av kunskaper.
Den som i dag studerar gymnasieskolans regelverk får intrycket att de program som innehåller yrkesämnen i princip är lika.
Denna utveckling är i grunden positiv eftersom den innebär större kunskaper och därmed vidgade valmöjligheter för individen.
Vi vet att de små företagen kommer att få en allt större betydelse i framtiden.
Den kommer inte heller att erbjuda en utbildning på en annan nivå eller med en annan svårighetsgrad.
På så sätt bidrar den också till elevernas motivation.
Ett teknikprogram som komplement till dagens utbildning inom det naturvetenskapliga programmet och tekniska yrkesutbildningar kan bli en viktig komponent i rekryteringen till denna sektor.
Därför är det naturligt att vi nu tillsammans vill utveckla en gymnasieskola av hög kvalitet för alla.
Vi ska också lyssna vidare på alla kritikerna till projektet, säger professor Lennart Kaijser, ordförande i den lokala etiska kommittén vid Huddinge sjukhus som gav klartecken till första fasen av detta projekt.
De sällsynta sjukdomar det handlar om kan diagnostiseras vid ett
- Det är därför vi vill transplantera redan under vecka
- Att eleverna ska ha majoriteten i styrelsen är själva poängen.
Framför allt Lärarnas riksförbund, LR, säger blankt nej till att eleverna ska ha majoritet.
Även omyndiga elever ska kunna sitta i styrelserna och likaså företrädare för arbetslivet.
Ursprungligen var det den statliga skolkommittén som förra våren lanserade idén om elevstyrelser.
Hans passagerare dog,
år krävs enligt lagen " synnerliga skäl " för en fängelsedom.

kronor i konsultarvode om året.
- Vi har fått precis de arvoden som gällde när Eriksberg var statligt, men jag visste inte att det var så mycket pengar förrän de kom in på mitt konto i julas, säger styrelseledamoten och miljöpartisten Claes Roxbergh.
Efter en rad skandaler och avslöjanden i stat och kommun fick JK för ett halvår sedan uppdraget att kartlägga behovet av förstärkt kontroll.
Särskilt den kommunala revisionen bör stärkas och bli effektivare.
Bolag och stiftelser under stat och kommun är ett högriskområde som är svårt att kontrollera.
Generaladvokatens yttrande handlar om det så kallade Franzénmålet, där EU-domstolen framåt sommaren ska fatta beslut.
Systembolaget är inte dödsdömt, och även om domstolen antar generaladvokatens rekommendation har Sverige möjligheter att begränsa alkoholförsäljningen.
- Det skulle medföra extra administration, men det skulle gå, säger Systembolagets vice VD Jan Thagesson.
Men det är storsäljarna som ger Systembolaget dess inkomster och gör det möjligt att hålla exklusiva sorter i lager.
RÖSTÅNGA.
- Nu har de lagt ned sparbankskontoret här i Röstånga.
minuters väg från Systembolaget, men jag hoppas verkligen att försäljningen av vin släpps fri.
Så jag fortsätter gärna köpa vin på Systembolaget men tycker det är löjligt att behöva gå dit för att köpa öl.
Livsmedelshandeln vill inte ta ut någon seger i förskott men har full beredskap för att i första hand börja sälja öl och vin.
år sedan in som distributör av alkohol för att skaffa en position på marknaden.
De som då var ungdomar och började dricka mellanöl, dricker mer än normalkonsumenterna.
Televisionen uppgav att flera armébaser plundrats i södra Albanien och att vapen delades ut bland annat i Orikum söder om Vlora.
De har tidigare bränt ner polisstationen, domstolen och säkerhetstjänstens högkvarter och stulit vapen från militära förråd.
människor dödats av skottlossning i Vlore.
Ibrahim Rugova, självutnämnd ''president'' över provinsens
En armada av militära fartyg patrullerar det smala sundet mellan Albanien och den italienska staden Brindisi och de reguljära färjeförbindelserna är inställda.
Andra EU-länder motsätter sig.
Även om det ännu förekom många demokratiska övertramp var utvecklingen sjudande, alldeles som för några år sedan i Sydostasien.
Den enda effekten blev att oseriösa fonder höjde sina löften om återbäring på fondpengarna, från
Konflikten är inte avgjord än.

Konflikten kulminerade i början av februari när militären lät stridsvagnar rulla fram genom Ankaraförstaden Sincans gator sedan radikala islamister där hållit ett antiisraeliskt massmöte med Irans ambassadör som hedersgäst.
Kortvågsradio och TV-paraboler - i den mån sådana finns - kan knappast effektivt förbjudas snabbt.
Svenska Telia har inga överenskommelser med denna lokala operatör, Albania Mobile Comm.
Hundratals kravallutrustade poliser spred ut sig över den lilla albanska huvudstaden, och biltrafiken, som en kort stund tidigare varit tät runt det monumentala Skanderbegtorget, var plötsligt som bortblåst.
President Sali Berisha har avskedat arméns stabschef och ersatt honom med sin egen försvarsrådgivare.
I Tirana fanns på tisdagen bara regeringstrogna tidningar att köpa och den statliga televisionen mässade ut de officiella budskapet om " kommunistiska terrorister ", som ansvariga för upproret i söder.
år delade staden.
I väntan på det blir det en ännu billigare version som ska förverkligas - en rödmålad linje.
Invånare i stans östra del tycker att borgmästare Diepgens penselstreck häromdagen var " typiskt västberlinskt ", som en kommentar löd.
Palestinier och israeler bereder sig på det värsta, i väntan på röjningsarbetena för niotusen nya bostäder på berget Homa ( Ghanaem på arabiska ) mellan Jerusalem och den palestinska byn Beit Sakhur på Västbanken.
Israels försvarsminister har avbrutit all gemensam pa-trullering med palestinska förband, av rädsla för sammanstötningar av det slag som rasade under
Men han har än en gång, ser det ut, givit Yassir Arafat sista ordet.
Förtroendekrisen har fördjupats sedan Netanyahus tillträde som premiärminister i juni i fjol.

Skalvet kom strax innan en vulkan erupterade under vattnet.
Skalvet i nordvästra Iran har senare följts av en mängd mindre efterskalv.

Både präster och politiker arbetar dock för litet med språket, anser han.
Förstår vi inte det handlar det om brister som ligger djupare än språket ", skriver Johanna Almer.
- Skulle rapporten ha visat något nytt kan jag försäkra att den inte skulle hemlighållas, försäkrade hon.
Till DN säger hon endast att " det är önskvärt med största möjliga öppenhet " men säger sig förstå regeringens formella skäl till hemligstämpeln.
Olof Eriksson har " kopplats bort " från arbetet.
- Det kanske är svårt för en över
Eriksson har också i en mängd intervjuer utvecklat sina miljövisioner, som är mycket omfattande:
" Bygg Sverige hållbart ".
- Nej.
Cirka
Under mars kommer regeringen att besluta om en mindre höjning.
De flesta har också utnyttjat tiden i Sverige till att förbättra sin utbildning.
Beslutar vi oss till exempel för att skolmåltiderna ska vara gratis, då ska alla i socialdemokratiskt styrda landsting och kommuner kunna lita på att det blir så.
Han publicerade sitt fynd på Internet tillsammans med länkar som skapar, kör och raderar program på distans i andra datorer.
för Windows

Vi har ingen chans att konkurrera med odlingar på fastlandet, med de påslag på kundpriset vi måste göra.
.
Nu har vi precis den situation vi hela tiden varnat för.
öre per kilo.
Gotland blir en tuttinuttig del av landet där folk badar och tittar på kyrkor.
kronor per meter trailer eller långtradare ), hamnavgifter, stuveriarbetare, en väsentligt större bilpark och dubblerad personal för att sköta logistik och trafiknät.
- I stället för att få i gång en konstruktiv debatt har vi uppmanats att ha is i magen och börja exportera till Baltikum, fnyser Gösta af Petersens indignerat.
miljoner kronor.
Men vi vill att arbetsgivarna ska se över sina belöningssystem så att de inte blir kontraproduktiva.
Det är Industriförbundets recept på hur Sverige ska klara EU:s ekonomiska krav för den monetära unionen EMU och för det forsatta arbetet inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.
månader, vilket placerar Sverige tillsammans med Italien i en grupp för sig bland EU-länderna.
utan först vid en senare tidpunkt.
Arbetsgivarna hävdar att det blir för dyrt.
Nu betalar de
procenten tagits till skiljenämnd.
fler.
Ökningen har enligt Luftfartsverket
), och Kalmar,
procent, brukar följas av ett svagare, enligt Luftfartsverkets analyser.
Nedgången beror enligt Luftfartsverket på ökad sjökonkurrens till Visby samt på att SAS styrt om utrikesresandet från Karlstad till Köpenhamn i stället för till Arlanda.
Förutom Volvo Personvagnar kommer även Volvo Lastvagnar, Volvo Bussar och VCE ( anläggningsmaskiner ) att utnyttja anläggningen.
Troligtvis kommer systemet att bli standardmonterat i framtiden.
medan OMX-index steg med
procent medan sexmånadersväxeln föll med
Vinnarbransch blev bygg- och fastighetsbolag som klättrade med
Siab redovisar ett resultat efter finansnetto på
kronor.
(
kronor till
Substansvärdet var per den 28 februari
Nej, frågorna riktas till mig själv och handlar om skatternas ursprung och om hur de egentligen hamnat i ett museum i en storstad i utkanten av Europa.
Kanske kan detta ha varit sant i en del fall, men är detta verkligen sant om allt utomeuropeiskt som i dag finns runt om i Europas museer?
- Varför ljuga.
Månskenet flödade över trädgårdens gamla lönnar och den huttrande syrenhäckens frostkristaller.
Efter detta, icke en droppe.
Vattnet kom åter, men så stränga hade nätterna varit att de bottenfryst expansionskärlet och bräckt tryckströmbrytaren nere i hydroforen.
Vi andra fårskallar som trodde att ymnighetshornet var outsinligt står där nu med våra skägg i våra brevlådor.
Det är i en hyresvåning i storstaden livet bara lunkar på.
Med ett anslående program firade man att Bisse Thofelt ger ut " Ansjofiskens bok " på Carlssons förlag, en behändig blå volym fylld av ansjovisteckningar och ansjovispoesi, några ansjovisrecept samt en historisk överblick över ansjovisen genom tiderna.
Låt oss till slut begrunda en enda rad ur Ansjofiskens saga:
Han får heller inte företräda köpare eller säljare som ombud.
Risken för upptäckt är liten för den som gör upprepade spekulationsaffärer i bostadsrätter, eftersom överlåtelserna bara registreras lokalt hos bostadsrättsföreningarna eller förvaltarna.
Det visar ett test som DN Konsument låtit genomföra.
DN Konsument köpte därför in
sorterna i testet.
Kontinuerligt byts panelen ut.
På Zoéga och Gevalia säger man sig ta
Brita Svedlund
Bland annat har kaffe, te, kakao, socker, honung och bananer rättvisemärkts.
familjer i en rad kooperativ får sin utkomst av odlingarna.
Gevalias ekologiska kaffe tas från Mexiko just nu men ursprungslandet kan komma att variera.
Cirka en procent av världens kaffe klarar detta.
Jag gick omkring i en hatt ganska länge och funderade över hur det känns, säger Cecilia Sikström.
barn.
Hon gick ut Konstakademin
år sedan?
Genom sociala reformer kan kapitalägarnas makt inskränkas och maktbalansen förskjutas från kapital till arbete:
Arbetslösheten har nu nått samma nivåer som
I Sverige förmår inte ens ledande fackföreningsmän att gå emot tidsvindarna:
AP-fonderna är ett sådant kapital.
( Jag minns särskilt Katinka Ahlboms airbrushade svit från det skogsbrandshärjade Gotland och Georg Gudnis på samma gång svärmiska och sotiga isländska berg.
Det är nästan smärtsamt att se Carl Fredrik Hills " Det ensamma trädet " (
/I skuggan ligger den sjuke guden/och drömmer elaka drömmar...
Styrkan ligger inte så mycket i själva landskapstemat - nog så uttjatat - som i kvaliteten och bredden i urvalet och den djärva hängningen.
Konstmässan utser också Årets konstnär.
Också av Elevutställningen med
kr skänker Frank till Göteborgs fotohög-skola.
Det blir första gången den ryska publiken får bekanta sig med praktiskt taget hela bredden av den svenske filmskaparens produktion, inklusive klassiker som " Hets " ( manus av IB ), " Smultronstället " och " Fanny och Alexander ".
Johan Öberg, kulturråd vid Sveriges ambassad i Moskva och en av eldsjälarna bakom Bergmanmånaden, har en förklaring till denna popularitet i den sovjetiska och ryska intelligentian.
Nuvarande radiochefen Lisa Söderberg förnekar att det ligger en schism bakom de bådas avhopp.
Dessförinnan var hon i
Så sent som i januari fick kanalcheferna order om att föreslå besparingar ( eller " omfördelning " ) på
:s innehåll får någon annan handlägga, jag tänker inte kvarstå som kanalchef efter årsskiftet, säger hon.
kanalchefernas beslut läckt ut till DN överraskar radiochefen Lisa Söderberg som är mycket kortfattad:
Tanken är att det specialbyggda teaterskeppet ska användas för turnéer både in- och utomlands och vara en bro mellan Östersjöns länder.
Sverige har långa kuster.
Stötestenen är att initialakostnaden blir dyr,
Byggnaden skall bli en träffpunkt för människor som arbetar lokalt, regionalt och internationellt för fred och samexistens och skall innehålla samlingssal, grupparbetsrum, kontor, övernattningsrum och även tandläkarmottagning, kvinnoklinik och närradiostation.
- Vi ser inget problem med att börja med bygget innan ekonomin är i hamn.
- I alla program ska vi skildra ämnet så brett det någonsin går, säger Anna Birgersson-Dahlberg som leder projektet.
Det kan också vara en rasist som säger sin åsikt, och nästa gång en invandrare som berättar om något som han eller hon varit med om.
Regeringen vill på nytt införa en avgift på kassetter.
procent från skivförsäljningen och den stora delen
Det är snart ett kvartssekel sedan filmen gjordes.
Det sjöngs en hel del i hennes föräldrahem men det var skolan som blev avgörande för hennes yrkesval.
Men man fick snart klart för sig att Elisabeth Erikson inte bara eller ens främst är komedienn.
utsatta kvinnoroller.
Hans Wolf Malkon Lindmark Märtha Elvers-Hulth, Stock-holm, har avlidit
När hon pensionerades
Han blev nummer
När verksamheten i det svenska försvaret trappades ner efter kriget fortsatte Thure Norling på den inslagna vägen och blev anställd av dåvarande Telegrafverket som telegrafist.
Där är trappgående ett undantag, eftersom en artig man går före en kvinna uppför en trappa - detta för att inte, oavsiktligt förstås, få syn på hennes lockande anklar ( så var det när regeln skapades ).
Magdalena Ribbing Nils Hansson Nick Cave:
I flera spår besjunger Nick Cave en kärlek så stark att själva gudarna krymper i jämförelse, och bitterheten över att inte ens en sådan kärlek kan hålla genomsyrar hela skivan.
Därutöver inbjuds till varje program
Vilken förlust - just när ett politiskt satirprogram skulle behövas som mest.
" Va fan ska vi ha kasinon till?
Påhoppen på personer är legio.
Nu senast ägnade han sig åt en djupsinnig analys över orsaken till Michael Jacksons nuvarande liv.
Fast under en tunn täckmantel av kritik.
Kanske illvilliga terrorister som hemsöker väst?
Kan vi frigöra oss från dem?
Men poängen är just att det är diffust.
" Populärorientalismen " började med de omåttligt populära schejkfilmerna på 1920- och 30-talet.
De tjocka, politiska deckarna vänder sig snarare till " medelålders män som både hunnit göra karriär och få äktenskapsproblem ", menar Magnus Berg.
Utöver en tydligare rollfördelning mellan män och kvinnor erbjuder thrillergenren också det goda väst möjligheter till hjältehistorier.
Med Orienten finns en ytterligare laddning - Orienten har ju faktiskt utgjort ett politiskt hot mot Europa.
Gränsen som dras mot Orienten är inte så entydigt rak.
Han är mannen bakom det vinnande koncept som gav Atlanta de olympiska sommarspelen
Spelen (
kronor i timmen ) för att göra det, hävdar han bestämt.
Vi har en mycket avancerad teknik som andra städer saknar och dessutom en bra infrastruktur.
Videofilmen, som visar Stockholm från dess allra bästa sida, blev klar först i början av veckan.
eller
olympiska grenarna.
- Ingenting.
och
De högsta halterna fanns dock närmast huset där de var
Under miljonprogrammet byggdes
Men på naturvårdsverket vill man varken uttala sig om ett eventuellt statligt stöd eller när undersökningarna och saneringarna bör göras.
Den sistnämnde dras med en fotskada.
år sedan, då i AIK:s dräkt.
Gång på gång smusslade de anställda med sig skattefri sprit, cigarretter, parfym, klockor och kläder.
Av de totalt
Enligt rutinerna kontrolleras anställdas eventuella påsar och väskor efter arbetsdagen.
Och skälet kan synas lätt att förstå.
poliser varit koncentrerade på spaningarna.
.
Det kan betyda att de först vill gå igenom verksamheten noga, säger Jonas Bjelfvenstam.
I april ska ska Jonas Bjelfvenstam presentera en mer utförlig jämförelse med tidigare år.
Han varnar också för risken att fler och fler chansar på att det inte blir någon städning och låter bilen stå där den annars brukar stå.
Varför släpa bort parkeringssyndarnas bilar - lås fast dem.
- Självklart ska vi titta på det här.
Det ska också bli enklare att flytta illa parkerade bilar kortare sträckor.
Det laddade mötet skedde i en av säkerhetssalarna vid Stockholms tingsrätt och var och en av de tillströmmande åhörarna fick genomgå rigorösa säkerhetskontroller innan de släpptes in i salen.
Efter ett drygt år i italienskt fängelse utlämnades han till Sverige i slutet av januari i år.
, flyktiga bekanta till den åtalade berättade om hur de hört honom säga att " nu djävlar ska jag mörda zigenaren " och åklagaren yrkade på ansvar för mord.
- Jag upplevde honom inte som särskilt berusad, men plötsligt liksom svartnade det i hans ögon.
Han minns att det luktade krut, han kommer ihåg att han sett en blå buss och han drar sig till minnes att han var nära att köra i diket under sin flykt till Tyskland.

Gångbanorna ska breddas, esplanaderna rustas upp och flera parkeringsplatser tas bort.
Den senare rustas upp rejält:
Av dem kan maximalt
Vi behöver mer för att kunna genomföra allt vi vill, säger Charlotte Holst.
Siv Odlander från byggnadshistoriska enheten:
- Vi beklagar att stationerna blir så pass omfångsrika, men accepterar det.
Den är enligt landstinget den största och mest heltäckande undersökning som har gjorts av alkohol- och narkotikabruket, inte bara i Stockholms län utan i hela landet.

Det innebär att pojkarna dricker minst
Av vänner, syskon och föräldrar.
Det finns också mycket fler försäljningsställen i dag än för några år sedan, och
poliser arbetade med den
Snittlönen för poliserna har varit
och
Sollentuna
Trots att de håller på i en timme rapporteras inte en enda bil.
Enhörna
På Timmermansstigen har en flicka fastnat med benet mellan ramen och pedalen på sin cykel.
Vårnytt Vår egen vårspanare rapporterar om de första vintergäckarna.
Vårens nyanser Mycket glittriga effekter, ljuslila och rosa, till ögonlock och läppar, som både läppstift och läppglans, är vårens hotta pastellfärger.
Dessutom blir det " öppen scen ", för dig under
är det premiär på den nyskrivna pjäsen " Mönsterbarn ".
" Kvinna,
När jag satte min första loska i taket tänkte jag - jag är man.
" Mönsterbarn.
Sedan att denna reklam innehåller rena lögner och en orealistisk budget är väl inte heller särskilt bra.
Det innebär att skattebetalarna får betala en eventuell ekonomisk förlust.
David Linder " Bosse Ringholm möter VD Strömma Kanalbolaget I hopp om att rikta landstingspolitikernas uppmärksamhet på Waxholmsbolagets ökade kostnader skrev jag tillsammans med
dessutom beskyller mig för att ha hotat den egna personalen är måttet rågat.
Stockholm är redan i strykklass när det gäller statliga väganslag.
Ett bra exempel är att sänkt företagsstöd med
Ser inte Mats Hulth att antalet nyregistrerade företag minskar?
Väst spelade ut spadertio och Syd tyckte att det mest handlade om eventuella övertrick.
stick.
De som känner till det vet sällan något om vårt land, vår natur, våra produkter etc. En del säger:
Normalt skulle det kosta en ofantlig summa pengar, men det finns ett väsentligt billigare förfaringssätt:
Återstår för dem att uppträda hotfullt och kasta grus i det demokratiska maskineriet.
Vilka utomparlamentariska metoder är de beredda att vidta?
- Det värsta som kan hända är att vi råkat ut får någon elak bacill på Cypern.
Men visst kunde det sett bättre ut inför en sådan här viktig match, menar Erik Hamrén.
Jag har fått behandlingar varje dag och på torsdag tror jag på spel, menar " Nebo ".
Det är målvakten Vitor Baia och backen Fernando Couto.
I torsdags spelade Barcelona
år i Europa.
Minnena av alla resor mellan föräldrahemmet i Åkersberga och träningsplanerna i Solna.
- Det här är kanske mer än vad jag drömde om när vi killar satt och fantiserade på Roslagsbanan.
Läkarna har förklarat att hon har stora chanser att bli återställd.
spelare ( Peter Hallström och Jonas Henriksson ) i laget som nådde allsvenskan.
Sedan hann jag inte mera än att komma tillbaka förrän jag fick en stämpling över foten i Halmstad och missade ytterligare en månad.
Bara inte influensan däckar mig från spel.
Det beror på hur lillsyrran mår.
Thomas Lagerlöf satsar minst
Den tunga vinterträningen har aldrig känts så lätt som detta år.
Att se möjligheterna, och också mitt i alltihop kunna njuta av den unika upplevelsen.
Också ett sätt för en truppledare att imponera på.
Ute i ankomsthallen tränger verkligheten på.
Skåningarna var starkare, spelade mera metodiskt och hade flera fungerande enheter än AIK.
Det avgör dagens rötgenunmdersökning, säger en hårt prövad Timo Lahtinen i AIK.
puckar.
Tidigare har det varit på tok för mycket solokörning, säger Barry Smith som tycker att spelet stämt bra i de
När AIK lyckades reducera till
timmar före matchstart flera gånger på grund av skador.
träningspass med Västerås är han beredd att spela, om tränaren Dan Hobér tar ut honom.
Thomas understryker att han inte börjar från
Imponerande
Vi visste att det skulle bli tufft, men kände redan i inledningen att vi skulle vara med och fajtas om segern, konstaterade Södertäljes tränare Mats Hallin.
Han var helt enkelt strålande i allt vad han åstadkom.
av de
I ivern att vinna förirrade sig Modospelarna mer än vanligt.
Det börjar komma en doft av fotboll över stan, ett vårtecken så gott som något.
miljoner.
Sedan lade han till med glimten i ögat:
Killarna uppträder nervöst och vågar inte ta initiativ, konstaterade AIK-tränaren Timo Lahtinen efter
Det kan handla om ett uttänjt ledband.
Juha blev till slut tremålsskytt.
Centern Otakar Vejvoda fick en ful tackling i ryggen av Håkan Åhlund, som till publikens ilska fick vara kvar på isen.
Även andrafemmans forwardar Patrik Sylvegård och Daniel Rydmark var svårstoppade.
Ettan och tvåan hamnade bakom Andreas Hadelöv och matchen var därmed i hemmalagets ägo.
Han avancerade igenom mittzonen och avlossade ett skott som till allas förvåning Andreas Hadelöv släppte förbi sig.
Djurgårdstränaren spelade ett högt spel när han tog sin målvakt av isen och satsade allt framåt.
skitmål på oss, menade Lundh som inte var nöjd med sitt lags defensiva arbetsuppgifter den här kvällen.
mars
Tranmere-Barnsley
Como-Fiorenzuola
Division I:

mål:
Nathan Blake, Bolton, John Aldridge, Tranmere, Andy Payton, Huddersfield.
Paul Barnes, Burnley.

mål:
Lucarelli, Padova.
, Crystal P-Charlton
, Sampdoria-Atalanta
, Palermo-Empoli

Inter Jack - Roger L Johansson
Se upp med startfållans Delvindo som lekte sig till seger i spets senast.
Jill Hornline - Ola Samuelsson
Fallon Spin - Claes Eskilsson 0dd
Se upp för snabba Jill Hornline som åkte dit snöpligt i de sista stegen senast.
Mystery Money - C-E Lindblom kkk
Hot Shot Maclain - R L Johansson
Solsta Stina blir hårt betrodd men hon har varit ifrån ett tag och kan behöva ett lopp i kroppen.
Monalisa Bråten - T Jansson
Bon Joss bör bli värst emot men han svek totalt senast ( halsinfektion ).
Perfect Moment - Jan Raumer
Royal Kid - Patrick Wickman
Frick bör passa perfekt.
Miss Tigrita,
Ron Pepe,

, nr
- vinnare.
Spetsbudet Shaman Em är troligen värst emot, han fullföljde bra från bakspår senast och kan leda runt om.
Transmit K.
Admire Laday spurtade mycket vasst till seger näst senast på Solvalla och senast galopperade han som trea kort före mål.
Twigs Darwin spurtade klart förbättrat bakom Blixten Pellini senast på Örebro och räknas med chans trots sitt dåliga utgångsläge.
Eges Messalina har
Refined Box fick ett tufft lopp i
går från klarhet till klarhet.
!
- plats, lopp

).

:
Perfect Game,
Banker'n Win,
:
Brandy Peter,
).
Perfect Game,
Miikka Kiprusoff, ( mv ), AIK, Mikael Sandberg ( mv ), Västra Frölunda.
Espen Knutsen, Djurgården, Mika Alatalo, Luleå, Jiri Slegr, Södertälje, Per-Johan Axelsson, Västra Frölunda, Petteri Nummelin, do.
utmärkelser:
något för de unga.
Till skillnad från många andra i hennes ålder har hon vägrat stå vid sidan av den explosiva IT-utvecklingen.
Nu tillbringar hon minst en timme varje dag framför datorn, ibland blir hon sittandes hela dagen.
Kursledaren spelar Tomas Ledin medan de kämpar med att lägga in tabbar i ett dokument.
- Jag har inte tänkt så långt som Internet.
Om hon fick råda, skulle datorerna göras betydligt enklare än vad de är i dag.
Satellit styr Fler och fler landsting tar nu hjälp av satelliter för att kunna avgöra var deras ambulanser befinner sig.
Nyfiken spelare utforskar labyrinter@ " Diablo " är en kombination av rollspel och äventyrsspel som är svårt att stänga av när man väl satt sig vid datorn, enligt vår recensent.
och ett halvt år, och det är också i Jönköping som mycket av utvecklingen har skett.
Det är viktigt att ambulansfolket och operatörerna tycker att det är enkelt, om de inte tror på systemet kommer det inte heller att fungera.
Redan under
Man fick ropa ut på radion att bilen behövdes och hoppas att den var där man trodde.
bilar är ute på så blir det svettigt, säger Birger Andersson.
Vid ett annat tillfälle berättar han att en sjuåring satt något i halsen och höll på att kvävas.
Systemet som används är utvecklat av SOS Alarm och Hogia Communications.
Mobitex används för att föra över känslig information om patienten utan risk för avlyssning och är kopplat till en skrivare i ambulansen för att minska risken för missförstånd.
Det handlar också om hur programmet ska användas - för bokföring eller processstyrning inom industrin - och i vilka sammanhang, i dagligt arbete eller bara då och då.
Eftersom den här typen av program används sällan eller kanske bara en gång per användare är det viktigt att det är enkelt och lättförståeligt.
år har företaget möjlighet att testa programmen i laboratoriemiljö.
Den första kallar de för " show-stoppers ".
På amerikanska har fenomenet döpts till " webcasting ", ungefär " webbutsändningar " på svenska.
feb,
miljarder kronor ).
Niclas Lindstrand
miljarder dollar.
De anser att företagen inte tar hänsyn till sin skyldighet att ge maximalt värde till aktieägarna och kräver att affären ska stoppas.
Vi har fått en tydlig respons, och vi märker över huvud taget ett ökat sug efter information kring Internet-relaterade frågor, säger James Arvenberg som är regionchef på Awapatent.
Nu fortsätter frågespalten fram till sommaren och fortsätter kanske även i höst.
.
procent av Internetanvändarna som sköter sig.
De tilltänkta kunderna vill att telefonen ska vara diskret, de använder den mest till tal och ser den som en ren nyttopryl, sa Helene Barnekow.
De vill kunna prata länge - och samtidigt slippa bekymra sig om laddare om de ska på en kortare resa.
År
Rollspelen lever vidare även i elektronisk form.
olika klasser av spelfigurer att välja mellan, krigare, bågskytt och trollkarl.
I " Diablos " stressiga realtid blir valen ofta fel och det finns inget annat att göra än att lida för det.
" NBA Live
Tekniken går ändå att förfina och variera i det oändliga.
Spelet är uppbyggt som en TV-sändning, med halvtidsshow, en kommentator och en tittartävling med frågor om NBA-ligans historia.
" International Rugby League " gör ingenting för att tvätta bort den stämpeln.
med känsla av urfolka, eleganta
Men nej, vi klarade oss inte oberörda undan.
Att
Alltjämt är det kristecknen som får uppmärksamheten.
Hans nästa personliga mål är en författningsändring som ger honom chansen att bli omvald nästa år.
Han var den yngste på posten och den förste civilisten efter en generation av militärstyre.
Collor de Mello möttes bland annat av frågor om anklagelserna mot honom - och hustrun som rutinerat uppskattande satt med på UI - för bedrägeri, korruption och rikemansbakgrund.
Och i jättelandet utan ideologiskt fasta partier kan den som har yttre fräschör och äregirighet kvar kanske tro på en ny vår.
Mörka framtidsscenarier är inte svåra att måla upp.
Dessa stater befinner sig på " gränsen för vad ett vattenberoende modernt land kan hantera uthålligt ".
Jervas varnar till och med för att de " konfliktgenererande " krafterna kommer att växa snabbare i styrka än de motverkande.
Det är inte i första hand med vapenmakt som ozonskiktet kan räddas.
Bortsett från utspel hos folkpartiet med dess höga svansföring har vi inte varit bortskämda i den riktningen.
Bland alla beslutsamma formuleringar, inte minst om stöd till Baltikum, ter det sig litet försagt att Sverige bör avvakta med en egen ansökan om medlemskap i Nato.
Detta förslag gäller den del av gymnasieskolan som länge brottats med de största problemen:
Därför är det rätt att inte bygga upp något lärlingssystem som är helt skilt från skolan.
Vid sidan av de förslag till förändringar som gäller de yrkesinriktade gymnasieprogrammen har Ylva Johansson och Andreas Carlgren
Därför borde antalet kärnämnen vara betydligt mindre än
Men i själva verket försöker de ju med sin aktion att sätta säkerheten ur spel, och framkalla de risker som de säger sig vilja förhindra.
Aftonbladet borde besinna sig.
I Budapest står ett vackert monument rest över Wallenberg, där symboliserande den gärning han utförde under några månader i andra världskrigets slutskede.
Wallenbergs gärning och insatser i Budapest tillhör världshistorien, men inte den svenska historien.
januari
För
Tanken, som diskuterats i Stadshusets ledning, att ge monumentet en undanskymd plats i Serafimerlasarettets park är enligt vår mening helt oacceptabel.
Rikssamfundet Sverige-Israel DN DEBATT
Alla de tusentals människor ( inklusive några borgarråd ) som redan från början har haft denna basala insikt och därför cyklar eller åker kollektivt har aldrig någonsin fått vidkännas hjälte-stämpeln.
Efter ett mycket tufft år för såväl Monica själv som för medarbetarna lämnar hon Banverket med hänvisning till att hon ogillar att få order av regeringen beträffande finansieringen av den så kallade Citytunneln i Malmö.
Men det gör knappast generaldirektören till hjälte.

år senare var bestört.
I staden Luxemburg, där Elmer och de
Så får det inte gå till, lyder insikten från den man som i sin ungdom mötte en blinkande röd lampa.
Kan Sverige på något sätt förhindra att det blir så?
Om EU-domstolen sedan fäller Sverige kan vi svara att domen gäller förhållanden som inte längre råder, alltså behöver Sverige inte följa domstolens utslag.
Dock är det oklart vad som händer med priserna.
Det beror på hur hård konkurrensen blir, om varenda livsmedelbutik får sälja alkohol eller om det blir ett fåtal licensierade butiker.
Inom EU ligger Luxemburg, Frankrike, Portugal och Tyskland i konsumtionstoppen med mellan

Samtidigt gick svenska SKB, norska Kvaerner Maritime, franska SGN och brittiska BNFL samman i ett privat konsortium för att finna och genomföra lämpliga metoder för Ryssland att på säkert sätt mellanlagra, alltså korttidsförvara, dessa atomsopor vars radioaktivitet hotar att sippra ut i Barents hav.
miljoner, att exklusivt användas för saneringsprojekt på Kolahalvön.
år:
april ska lokalerna i Borås vara tömda.
Anita,
- Jag tror att det är farligt när det bara är pengarna som styr.
Priskonkurrensen på den internationella marknaden är så otroligt hård.
Tallinnfabriken har tidigare fått göra de enklare behå- och trosmodellerna.
Men han tror inte att de kommer att ha kvar produktionen i Tallinn i all evighet.
Det svensk-estniska projektet i Tallinn har dessutom i utbildningsbidrag från Sida fått
Det är just de med svenska mått extremt låga lönerna, bland de lägsta i Europa, som är förklaringen till att den svenska tekoindustrin flyttar till Baltikum, i första hand till Estland.
Löneskillnaderna inom företaget är stora, medger hon.
Det är närmast ett skämt.
Det var ett av de allra första företagen i Estland som privatiserades under det mera marknadsekonomiska namnet Linette.
Det beviljades för ett år sedan.
Är det inga problem att exportera till Sverige och övriga EU?
Stefan Karlsson
Självklart ser vi ett problem med att människor blir uppsagda i Sverige.
Det finns också exempel i Sverige där man lokalt tagit saken i egna händer och anordnat lärlingsutbildningar för arbetslösa ungdomar.
Skillnaden blir att man får större arbetslivserfarenhet.
Sedan återstår det förstås att se hur intresset blir från eleverna själva.
Han forskar i familjekonflikter hos invandrare i Sverige, med fokus på iranier, den invandrargrupp han själv tillhör.
Hon kan ställa krav på sin man och på förhållandet, säger Mehrdad Darvishpour.
- Men de glömmer bort att försvara kvinnornas mänskliga rättigheter, och då har tanken om alla kulturers lika värde gått för långt.
Så småningom skall jag nå North End, som var Boston innan Boston blev Boston och där det hus där Paul Revere levde och verkade i slutet av 1700-talet ännu står kvar, låt vara renoverat till ett slags 1600-tal.
och
Ja, monumentet är magnifikt i sin övertydlighet, med sina associationer till dödsfabrikernas skorstenar, gasugnar, den judiska menoran, ljusstaken för
På onsdagen kom de första rapporterna om slagväxlingar mellan den albanska armén och upprorsmän utanför hamnstaden Sarande nära den grekiska gränsen.
Soldaterna bär uniformer som tycks vara hastigt hopplockade ur något förråd, några har civila t-skjortor eller saknar grova skor.
Den regeringstrogna tidningen Rilindija Demokratike, som sedan vecoslutet är den enda tidning som utkommer i Tirana, och den statliga TV-n anklagar upprorsmännen för att vara kommunister och försöker antyda att de står i förbindelse med oppositionspartierna.
Det skedde på anmodan av regeringen i Tirana.
Av allt att döma lyckades han inte övertyga värdfolket om Israels goda avsikter i fredsprocessen.
Terrorister som begått våldsdåd i Israel befinner sig fortfarande på fri fot sa han och dessutom hade palestinierna ännu inte ändrat den nationella pakt de har.
Den gäller människor som söker politisk asyl, och den stadgar att varje enskilt fall bedöms för sig innan den asylsökande ges besked.
De ska ha rätt att arbeta och att gå i skola.
Täta led av kravallutrustade poliser sprang bredvid de tunga lastbilarna den sista biten.
behållarna fyllda med kärnavfall köras på landsväg till Gorleben.
Trots de massiva protesterna från lokalbefolkning och över
Det är så som antikärn-kraftrörelsens strategi ser ut:
Så länge det finns utrymme kvar i lagren i Gorleben och Ahaus är ett nytt mellanlager i södra Tyskland inte att tänka på, sade han.
EU-kommissionen ansåg då i sitt utlåtande att Turkiet varken på ekonomiska eller demokratiska grunder var redo för medlemskap.
Frågan är om europeiska länder själva kan ta hand om fredsövervakningen i Bosnien eller om de ska dra sig tillbaka tillsammans med USA.
- Jag ser den operation som vi genomför som en Natooperation.
Leif Norrman DN:s korrespondent KAPSTADEN.
utländska hjälparbetare av utvisning från Kinshasa.
Ett år efter det att Ryssland blev invalt i Europarådet är det dags för en summering av hur den ryska regeringen har levt upp till sina åtaganden som medlem i denna människorättsorganisation.
Efter invalet i februari förra året inte mindre än
Justitieminister Valentin Kovaljov förklarade att det behövs en sådan lag för att den ryska signaturen under konventionen ska bli giltig.
Sören Löfvenhaft
Effektivitetskraven och kraven på snabba beslut stressar både försäkringskassans tjänstemän och försäkringsläkarna.
Avhopparna har på sina håll varit svåra att ersätta.
Nästa år höjs ersättningen till
Enligt regeringsförslaget ska försäkringskassorna genom hembesök inte bara kontrollera sjukskrivna och förtidspensionerade personer, utan också andra bidragstagare.
Det bekräftar Hans Svensson, om än litet motvilligt.
- Regeringens förslag om ytterligare hembesök har vi inga möjligheter att omsätta i konkret handling.
- Vi vill i stället ha samkörning av dataregister efter tillstånd från de bidragssökande.
följt projektet Finsam i
Het debatt Kaa Eneberg De baltiska länderna är tacksamma mot den svenska socialdemokratin för dess stöd i frihetskampen!
Han erinrade om s-insatser för balternas frihet som dåvarande utrikesministern Sten Andersson skulle ha gjort, om hur socialdemokraterna ordnade det första baltiska mötet där de baltiska flaggorna för första gången vajade fritt.
Lars Leijonborg har legat lågt i medierna sedan han blev ordförandekandidat.
- Jag utesluter inte att det finns anledning att på något sätt markera var de
- Det är pinsamt att se hur regeringspolitiken är en egendomlig mix av LO- och LRF-intressen.
Vi har ingått stora uppgörelser med socialdemokraterna, och försvarat dessa.
Någon ändring av folkpartiets politik innebär det inte:
Det går för långsamt och det saknas konkreta förslag för att genomföra jämställdheten.
Jämställdhetsministern medgav att sådana analyser utlovats men bad ledamöterna vänta lite till.
Kaa Eneberg tel
Eftersom de baltiska staterna tycks bli ställda utanför Nato måste övergångsvis det militära samarbetet mellan Norden och de baltiska staterna stärkas genom ett s k partnerskap för fred-plus ( PFF-plus ).
timmar åt att debattera jämställdhet på onsdagen.
Bland annat tycker moderaterna mycket illa om positiv särbehandling.
kvinliga ordförande i utskotten medan
Gapet mellan svenska och tyska räntor kommer att växa i höst.
Genom att släppa fram devalveringar av kronan, som ett tillfälligt botemedel mot kostnadskriser, har de orsakat en ryckighet i den ekonomiska utvecklingen.
Konsumtionen väntas stiga med
Den som funderat över finansmarknadens njugga inställning till Skandias bud på Stadshypotek och de många ifrågasättanden av de stora samordningsvinster som försäkringsbolaget räknade med i den affären kan läsa gårdagens bokslutskommuniké från Skandia.
Dels för att det brukar gå till så när det kommit en ny chef, Lars-Eric Petersson efterträdde vid årsskiftet Björn Wolrath, dels för att kapitalavkastningen var så bra under
Skandia får dock även i fortsättningen dras med räntor på förvärven, kostnader som inte går att skriva bort.

gånger.
aktier per anställd.
De
Majoriteten tar alltså det säkra för det osäkra.
I Optimafallet anser ledningen för fondkommissionärsfirman Erik Penser att det räckte med att det var Bertil Gylling som fattade beslutet om tilldelning.
miljoner kronor under

miljoner från den internationella.
miljoner kronor årligen.
- En miljard är vad det kostade oss att bygga en ny fabrik i Malaysia, sade Augustsson som jämförelse.
Den kinesiska marknaden för SKF:s produkter växer med
och nästan hela den andelen har nåtts de senaste
( som är en utförlig bokslutskommuniké i väntan på årsredovisningen ) ägnar VD Claes Dahlbäck mycket av sitt utrymme åt utvecklingen på det finansiella området.
Mandatet verkar väldigt öppet.
Sedan
För det talar inte minst de stabila och låga räntorna, som lett till drastiskt sänkta boendekostnader för dem som kunnat ta nya lån eller sätta om de gamla.
kr/mån med 75-procentig belåning till
kronor i räntevinst per månad.
I några kommuner, bland annat i Kronobergs län, har villapriserna faktiskt stigit.
personer, varav
Den lokala fackklubbens ordförande Runo Carlsson är mycket upprörd å personalens vägnar.
En europeisk storm av orkanstyrka har blåst upp kring franska Renaults beslut att stänga en fabrik i Belgien och sparka
år står inför förlust, med att kunna spara
Från början undvek den att kritisera Renault.
Tvärtom poängterade Greenspan att de höga aktiekurserna på New York-börsen inte behöver betyda att de är övervärderade så länge som företagen visar fortsatt växande vinster.
På onsdagen steg Dow Jones industriindex med
procent till
procent medan sexmånadersväxeln slutade upp med
kronor.
var
Skandia-aktien reagerade till en början mycket negativt på rapporten och betalades som lägst till
Därigenom skapas en ny sågverkskoncern med en omsättning på cirka
Detta kan jämföras med bolagets prognos som låg på
Enligt bolaget kännetecknades dess marknader under året av hård priskonkurrens.
kronor till
timmars sömn per natt, så skulle de inte behöva nästan
koppar becksvart java och ett antal cigg, i stället för fiberrikt bröd och te.
Upp genom luften MAUD TORPVRET I likhet med Trond hade Myran haft en strävsam dag.
- Njaä, sade Blomgren.
Alla grabbar i er ålder vill bli piloter.
Med tungt hjärta återvände han hem mitt i natten.
Men hunden ville inte komma ut.
Det var också vad hon gjorde.
Kvinnor som åberopar släktskap med de första fria Texasborna har funnit det vara en lönande hederssak att hålla sitt Alamo levande.
Men att de skulle ge upp tror ingen.
personer.
Kvinnor mer medvetna Hälsomålet har gjort ett antal undersökningar om hur flertalet av oss äter.
Eva Callmer berättar om en tävling för lågstadieelever som Frukt- och gröntfrämjandet anordnade och där hon var med i juryn.
Hur mycket mat som ligger på tallriken beror på var och ens energibehov.
pkt fryst broccoli à
personer:
Häll över saften och strö på peppar.
Låt stå kallt en stund innan ni smakar av.
Blanda med övriga ingredienser.
msk vatten
Ugnsbakad timjanpotatis Till
klyftor.
tsk salt
Smörj en ugnssäker form, häll potatisblandningen i formen, strö över ost och gratinera mitt i ugnen i
Häll i riset och fräs ytterligare någon minut.
tsk sambal oelek eller annan het krydda
Vill barnen inte dricka mjölk på morgonen utan inblandning av chokladpulver är det inget att förfasa sig över, menar Marianne Norlén.
Fil och flingor var äckligt, gröt ännu värre, en tugga av en smörgås var allt hon fick i sig tillsammans med en kopp choklad.
- Lägg bönor eller ärter i rikligt med kallt vatten, tillsatt med lite salt, i bortåt ett dygn.
Och skulle en medlem av EuroToque ändå tvingas använda sådana här livsmedel, så skall det stå också på matsedeln.
Den gamla vänstern var bra på det och i broderlandet DDR upphöjdes " antifascismen " rent av till religion och legitimerade i stort sett allting.
Lika alarmerande är den senaste utvecklingen i staden Västervik.
Det som blivit kvar av trettiotalets nationella rörelser, som redan då var perifera, är en och annan tokstolle som framför allt bär ett löjets skimmer.
Under den ryska ockupationen tvingades han läsa ryska i
var han Oscarnominerad för debutfilmen " Elementary School " ( Folkskolan ) efter manus av pappa Zdenek Sverak.
Bakom succén ligger ett ovanligt kreativt far-son-förhållande.
" Kolya " går i varm guldton, trots att fotografen ville köra den i svartvitt.
Men det psykologiska klimatet är förstås betydligt mer hälsosamt i dag.
De var trevliga.
Pappa Zdenek är en av Tjeckiens gamla skådespelarrävar som var med och grundade Prags klassiska Zimmermanteater
- Vi delar mål, risker och förhoppningar.
Gunnel Törnander Lockad av TV
I alla möjliga ställningar.
De flyttade just in i sitt nya hus.
När så Franks dotter ramlat i badkaret och förts till sjukhus " med mycket hög feber " (?
Samma tid.
år.
undervisning i det fria.
Luften briserar av fågelsång.
procents tillväxt och

Churchills skildring av Uganda
Flertalet statsägda företag är på väg att privatiseras.
Inom regeringen möter jag dock en prövande hållning till makten.
Musevenis argument är enkelt fast inte invändningsfritt:
Alla som använder den vägen borde ha samma mål:
Amins vicepresident Paolo Muwanga satt i rum
" The Report of the Commission of Inquiry into Violations of Human Rights " - till stor del skriven av Nagenda - grundar sig på
Våldscirkeln är bruten.
En kvinna - enligt en notis i The Monitor - såg
Jag frågade Harold Platt, nyss chef för högsta domstolen, nu för Law Reform Commission, om traditionella lagar kan stävjas med nationella lagar.
Barn tar hand om varann och återvänder till sina rötter på landet.
LRA lägger ut minor för att stoppa mattransporter till de över
Relationen till Sudan är explosiv.
Jag sålde till och med pianot.
Jag spelar därför att jag inte kan göra något annat.
Nils Hansson
Hon är född och uppvuxen i San Antonio, Texas, av mexikanska föräldrar.
Nu strävar jag efter något som är lite friare.
När hon väl fått upp ögonen gick det snabbare.
Med
Nu vill jag göra något annat.
Tish Hinojosas klara, starka röst binder ihop alltsammans och får det för en stund att verka som ungefär samma sak.
Självklart inleds konserten med " Because " ( " I'm counting in/the band begins " ) och redan vid påföljande " Damn it I said " stämmer allt och av det snygga samspelet märks det att The Wannadies är på turné.
- Under mars handlar det om en provdrift, vi är osäkra på hur mycket systemet klarar av till en början, kanske ett hundratal samtidiga användare, säger Claes Hedman, projektansvarig för Libris Internettjänst.
Hur det blir med de ytterligare cirka
Sedan dess har nästan alla dagar varit minnesvärda märkesdagar.
Eva-Lisas första
månaders sjukhusvistelse med undersökningar klart besked om förslappade hörselnerver.
Men hur skall de uttalas?
- Åk hem och tänk över saken, sade docent Göran Bredberg, den läkare som sedan början av 90-talet utfört de flesta implantatoperationerna i Sverige.
En elektrod, som består av
Där kan varken teknisk apparatur eller hörsel-skadade få någon ordning på ljuden!
Ett starkt intresse för att måla fyllde Eva Ekenbergs liv med mening.
gjorde TV ett uppmärksammat program om henne och en konstnärskollega, även han munmålare.
år gammal.
Till samma företag i Rissne kom han
Fredrik Backeviks närmaste är föräldrar, yngre broder och syster samt flickvän.
timmar.
Mentalt nakna.
Ron Padgett är excentrisk, tennisbiten, lekfull, obekymrad.
Gästen hyllas, beröms, reklamas för.
Gunnar Sörbring
kilometer lister som omsluter byggelementen bara på det här huset.
Men det viktiga är att ta hand om den här PCB-n nu, när vi har kontroll över den.
De är byggda i mitten och slutet på 1960-talet och är typiska representanter för miljonprogrammet.
Men vi kommer självklart att ta med fogarna i arbetet då, säger Bengt Fogelström, VD på Stockholmshem:
Hans balkong användes under undersökningen för luftprovtagningar.
år gamla.
En sån undersökning finns redan som en punkt i vårt miljöprogram.
procent, men det rör sig om icke obetydliga belopp i miljoner kronor, säger han.
Situationen är akut och det krävs omedelbara åtgärder, säger Christer Svensson.
Allt om OS-kandidaterna på sidan C
Sedan dess har den misstänkte gärningsmannen hållit sig gömd i Italien under falskt namn.
Han vidhöll i sin plädering att hans klient inte kan hållas ansvarig för sina handlingar, även om han faktiskt begått brottet.
Daghemmet har haft föräldraråd ända sedan
Rödmyran är ett av de
Thorbjörn Spängs
- Vi utesluter givetvis ingenting och även om vi inte är helt säkra kan olyckan ha berott på den mänskliga faktorn, säger Mats Rosin.
Ingen människa skadas.
Kaptenen lyckas backa loss fartyget som tar in vatten och tvingas lägga det med främre delen in mot Mjölk-ön.
Ingvar Carlsson rycker in i statsministerns ställe då Stockholms delegation i dag ska presentera sin kandidatur för internationella förbundets selection college ( urvalskommittén ).
gånger så hög kapacitet som i Atlanta, då allt blev kaos.
Efter talen blir det premiär för en helt ny video och en kvart för frågor från de
Anders Alnemark spelar Thomas Tidholms pjäs på Peros teater, Sveavägen
år.
spelar upp till dans i Folkets hus kl
Kvinnans rättigheter Samtal om kvinnors möjlighet till intellektuellt arbete i ABF-huset, Fabiansalen, Sveavägen
, Näsbypark, kl
.
, kl
kl
Mismates Hyndans hörna, Kornhamnstorg
Ingen åldersgräns.
.
Bobo Lundén har regisserat.
Utställningar Inger Larnemark Textila bilder:
Johan Scott Galleri Gunnar Olsson, Karlavägen
Namnkalas Ung Foturum byter namn till Scenario och detta firas med en performance på Bergssunds Strand
Vakt ur HMS " Visborg " och
Många blommor ger ny doft@ Av många blommor, viol, liljekonvalj, cyklamen är doften Thais blandad.
såldes
Bara vanligt vatten.
Den kan man dämpa med vitt, det blir inte lika bombastiskt då.
Det blå-vita kärlet, insidan varmt isblå, utsidan sval, ett snötäcke har lagt sig, kanske för att stanna?
Enda undantaget är åklagarna i Huddinge och Södertälje som blir sambor i nya lokaler i Huddinge.
Lokalerna är stora och dyra.
- Jag åkte kollektivt till Jakobsbergs tingsrätt i förrgår.
mil till Hallstavik, det polisdistrikt som ligger längst bort.
I december
- Det känns verkligen inte bra.
Fallet Nacka är ett tydligt exempel, menar han.
Norrtull
Tjuven hinner smita.
Kvarnholmen
med släp, men inga förmodade containertjuvar.
Förlagsdistribution på Skarprättarvägen har blivit av med bl a datorer vid ett inbrott.
Brandkåren rycker ut sedan någon på Bergshyddans servicehus lämnat ett plastföremål på spisen.
Enskede
Det är inte en polisbil, mannen som kör är däremot känd av polisen.
Bilisten anmäls för " förgripelse mot tjänsteman ".
På Krögarvägen misshandlar en man sin sambo.
Bollmora
Paret åker därifrån när personalen trycker på överfallslarmet.
, avspark på Nou Camp
- Vi har ett avtal som bygger på flera kreativa lösningar, meddelar Stockselius.
, kvartsfinalen i engelska FA-cupen, Portmouth-Chelsea.
- För oss var Wohlins bud helt orealistiskt, frågan har dragits i Sveriges radions styrelse och mitt ställningstagande har fullt stöd, meddelar Gentzel.
- SvT har fotbollen, TV
november
andra.
Han följer genom DN AIK:s äventyr i Cupvinnarcupen.
- Självfallet måste AIK hålla ett öga på honom.
På Råsunda är planen
Pär är medveten om med vilken skicklighet Barcelona brukar kunna utnyttja just denna extra spelyta.
Ska Millqvist lyckas med sin uppgift måste han därtill våga vara mycket tuffare i närkamperna än vad han brukar.
AIK går till anfall, Nebojsa Novacovic har bollen, attackeras och faller, så där som han brukar - och den engelske domaren blåser straff!
centimeter som har det största ansvaret när AIK försöker fälla storfavoriten Barcelona i torsdagskvällens första kvartsfinal i Cupvinnarcupen.
" Pagges " huvudspel väcker respekt, även hos Barcelona.
Jag försöker att sätta mig i respekt hos Ronaldo på ett tidigt stadium.
Johan är den perfekte lagspelaren som varken räds djävulen eller Ronaldo.
kilo Simpson.
välväxta herrar som sätter till i närkamperna.
Det är enbart stimulerande att få uppleva detta.
Och då ska vi tänka på att Ronaldos inkomster (
, ytterback.
Landslagsman som inledde sin karriär på Mallorca.
Köptes i fjol från Real Madrid.
Luis Figo,
Ronaldo,
Noterade sin första framgång med Ipswich
Inte minst efter lördagens
med ett volleyskott i nättaket.
Och vi har aldrig förlorat den.
Nebojsa Novakovics fotskada ska heller inte vålla några problem.
minuter ökar AIK:s chanser.
Killarna, med Urban Lennartsson i spetsen, anser att det tar för mycket tid att spela i elitserien - i division
lag från varje kvalserie går upp i elitserien som nästa säsong utökas från
).
I fortsättningen är det dock korpen som gäller.
.
Clevnert vann yngsta juniorklassen
I sommar blir Nyman
Året därpå vann vi junior-DM i bandy, ishockey och fotboll.
- ett kvarter som ännu finns kvar på klipporna ovanför Kanalplan.
Vi ska förbli en idrottsförening där alla ska kunna känna sig som hemma och ha möjlighet att utöva de grenar som ryms inom föreningen.
Vid träffarna finns en given huvudperson - Lennart Nyman.
- Vi utvecklade en egen stil, på gott och ont.
Han är också Stor Grabb i bandy, han var
Gjorde VM-debut i Brasilien samma år och blev proffs direkt.
Efter seger
Vi hade inga möjligheter att stå emot när andra klubbar presenterade sina anbud, säger Lennart och suckar.
gäster på Älvsjömässan.
Gänget verkade njuta av situationen.
Det är nu upp till bevis om svenska " halvproffs " komna från vinteridet kan ge fullblodsproffsen i Barcelona en match.
Då blir den stora hemmapubliken otålig.
- Du ställer enbart negativa frågor.
Situationen mellan Robson och Barcelonapressen förvärrades efter lördagens
Men på en fråga från DN vad Robson har för åsikt om sin motståndare, svarade han:
miljoner om året ) nästan är i paritet med vad AIK-fotbollen omsätter under ett år.
Rosenborg svarade för en präktig knall när laget i höstas stoppade AC Milan från att avancera till kvartsfinal i Champions League.
Rosenborg besegrade förvisso Milan på San Siro, men just för tillfället förefaller Juventus vara minst ett nummer större än Milano-rivalen.
efter mål av landslagsmännen Karlheinz Riedle och Andreas Möller.
Donovan Bailey - OS-etta på
Det är ett enormt erkännande av hur långt Ludmila har nått och visar att hon är en av världens
Däremot är det chans till en enorm bonus vid världsrekord, säger Johan Engquist.
- och Engquist etta.
Motala vann hörnorna med
Dessutom hade han hela tiden blåstället på.
mål, men det är Bajenfansen nästan vana vid.
Patrick Sandell sänkte Hammarby i söndags genom sina
Kul också att " Fille " fick göra
Matchen på fredag i Motala ( klockan
i kvartsfinalen.
Han gjorde sin första match på
.
Världscupen, cross, herrar:
) Lars Norberg
) Voyat
) Henrik Jansson
) Ursula Fingerlos, do,
Sv plac:
, Indiana-Boston 98-95, New York-Milwaukee
) Mål:
) Mål, NY Islanders:
(
Washington-Calgary
.
Publik:
ATP, inomhus, herrsingel, första omg:
SÖDRA GRUPPEN Gripen-Borgia
, Cortez Barnes
:
.
, Tomas Tilliander
, Oluoma Nnamaka
, Thomas Lundahl
New Wave:

, Per Hammarström
, Tomas Olson
) Poäng, Södertälje:
.
, Fredrik Persson
, Jeff Stern
Publik:
A
,
, Yan-Kim
,
, Joakim Andersson-Mattias Andersson
,
, Svensson-Persson
.
Publik:
.
Publik:
(
Magnus Källander.
Tenerife
Espanol
Tumba

VOLLEYBOLL SM-slutspel, kvartsfinal:
Floby:
med
:
.
,

:
och
Plats
kr.

andelar får 764kr.
.
Odds
) Barisco,
) Soul Corner,

,
.
) Onyx.
) Frantic Skywalker ( Håkan Eriksson ),
LOPP
:
.

Struken nr
Knappt vunnet.

,
Plats
Odds
) G.R.Lemon,
LOPP
Plats
,
:
.
) Lady Rapid,

:
6_165_850kr.
, ut på upploppet och avslutade godkänt, slagen med halv längd.
) bestämde i spets i lugn fart, utmanad sista
.
MATCHEN
.
Mäster David - P-O Pettersson
Mäster David har varit godkänd i sina
Ranken:
Take It Vixi - A Christiansson
meter
Starke Pegasus Pride gillar distansen och bör med på lappen.
DD-1:
Pegasus Pride.
- Svinpesten är oerhört smittsam och viruset har en fruktansvärd överlevnadskapacitet.
Det som talar till Göteborgs fördelar och möjligheter är att man har en väl inarbetad och van funktionärsstab.
) och loppen får lite nytt liv efter den tunga, kalla vintern.
Belgaren har utvecklats enormt i vinter och visade nu att han inte kan räknas bort - även längre fram.
I det inledande treårings-loppet vann fina Oktavia Staro mycket enkelt från ledningen och i
Västervik slog ut Huddinge.
år i Huddinge.
I tredje gav vi upp alldeles för lätt, klagade L-G, som hade sina bästa i målvakten Rolf Wanhainen och anfallsduon Tomas Berg/Ari Turpinen.
Mellan Kiruna och Skellefteå är ställningen
Dödsolyckan var istället en följd av misstag och slarv inom Williamsstallet och bland de ansvariga för banan, hävdade åklagaren när rättegången om F 1-stjärnans dödskrasch fortsatte på onsdagen.
Åklagaren anklagar
Adobe A
Colibri A
Gunilla Pontén A
Klassiska Hits C
Mq A
Skopunkten C
Svenska Spel A
Ö & B B
Konstnärer som Oscar Björck, Sven X-et Erixson, Marja Casparsson, Nils Sjögren, Ferdinand Boberg ( arkitekten som ritade Stockholmsutställningen
Totalt finns här runt
, och de kallade området " Vårgård ".
Tack vare hans och efterträdaren Gunnar Dahl-anders intresse växte Vår gårds konstsamling, till viss del genom inköp men framför allt genom donationer.
De konstnärliga stilarna är många i Skärtofta.
Inte enbart måleri utan även textil och konsthantverk.
Vårsäsongen inleds söndagen den
Många tittare tycker att serien börjar bli tråkig nu när de ledande rollfigurerna legat utslagna i flera veckor.
Dessutom säger alla trendbarometrar sedan
Restaurangen måste ha ett namn.
" säger programledaren skoningslöst.
Av
Dessutom blir det sånger av Fanny Mendelssohn, Clara Schumann och Alma Mahler.
Efter först ett minialbum och nu den första fullängdaren är det omöjligt att säga hur de låter.
Vi spelade något slags blandning mellan funk och hardcore, som all hård rap lät då ( tänk Rage Against The Machine ).
Men vi jobbade på snabbt och John är otroligt effektiv i studion.
Kanske är skillnaden att det i Chicago ges mer frihet, mer utrymme att experimentera, att utvecklas i egen takt och på egen hand.
Trans Am spelar på Studion lördagen den 8 mars kl
Och nästa vecka, måndag till onsdag, firar man med öppet hus i klassrummen, guidade rundvandringar, utställningar, teaterföreställningar, servering och sist men inte minst en festkonsert varje kväll ( även torsdag ) kl
Det märks redan i namnet eftersom den är en trio:
Fängslande basist Säg Seattle och jag säger jazz.
Stan Getz, Joe Henderson, Sam Rivers och George Adams är några som anlitat Friesens fyrsträngade tjänster men mest har han varit flitig med egna, gärna små, konstellationer.
och på torsdag på Mosebacke kl
en grupp som klarar sig utan elektronik:
På den senaste skivan " White Light, White Heat, White Trash " har de till och med jämförts med Hüsker Dü och kopplet av postpunk/pregrunge-slammer.
Bosko och Admira mötte döden när de försökte fly ut ur Sarajevo.
miljoner judar.
- På svenska teaterscener dräps varje dag fler människor än i Bosnien.
Men herregud, hälften av kriget såg jag inte.
, och den 9 mars kl
Just detta är en specialitet för Cliff Barnes som skämtar vilt överallt, inte minst på matsedeln.
Kalvspjäll för
Vitlöksgrillade jätteräkor är en varmrätt för
Kalventrecote för
Marinerat kycklingspett för
Och
Maten är befriad från trams och tillägg, bara vällagad, ren och mycket god.
kr är en lätt förrätt med parma-skinka till, lammrostbiff en lyckad varmrätt för
B Anderssons Eftr specialiserar sig på fågel, bäst är fasanburgaren med svampsås,
Restaurang Cypern, Valhallavägen
Husmanskosten är bäst,
kr är förnämliga, som ljummen haloumi, friterade bitar av fårost på en frisk och fräck sallad, eller häftigt kryddade små turkiska råbiffar, eller bulgursallad som är pepparstinn, frisk och läcker av vetekross, grönsaker och sallad.
Pane e vino, Grevgatan
år tyckte ägaren Lennart Karlsson att det var dags att ändra koncept och inredning.
Vi riktar oss till en publik runt
Kritvita väggar, infällda gigantiska speglar, ljusa möbler och skivor av frostat glas som avskiljare.
Food är en matbutik med bar och restaurang.
Nog för att stjärnkocken Mathias Dahlgrens krog Bon Lloc har blivit populär och väl omskriven, men inte är det sant att man måste boka bord månader i förväg för att få sig en middag, som det står att läsa i vissa krogspalter.
Nu kommer Castorf igen, denna gång som gästregissör på Stockholms stadsteater.
De gick emot den kompakta majoriteten, de sa vad som var svart och vitt så att världen blev synlig tvärs igenom den politiska korrekthetens dimridåer.
Strindberg skildrade för nästan
" När de
Och varför var " Frun från havet " en så slemmig föreställning, där skådespelarna halkade omkring bland döda fiskar på en dyblöt, sluttande scen?
Dit sökte sig scenografen Hartmut Meyer för att slippa östtysk TV.
Bolette, flickan som doktorn friar till, har anklagat sin mamma för att hon levt ett långtråkigt, händelselöst liv.
Ett östblock i förvandling innebär faror vi måste våga se och skildra.
En barnpjäs på en friteater.
Jag tror många gör det.
Ett manus grundat i en bra, politiskt genomtänkt ungdomsbok.
Mittiprickteatern spelar " Det stora tågöverfallet ", vardagar kl
En nästan monokrom väv i gult bryts upp som av en underström av tecken, kors i vitt, brunt, svart.
.
Det som utspelas på Orionteatern är skratt och plåga och kittlande erotik.
Här är det mer Ek än Marlowe.
Inte om filmkvalitet.
Med Stockholms OS-kommitté som underlag får denna hypotes möjligtvis en aning stöd.
Bowlingfilmen " Kingpin ", baseballrullen " The Fan ", golffantasin " Tin Cup ", och Van Dammes hockeythriller var enastående supplement till svältkosten och vad tycker OS-kommittén egentligen att de tillför?
Calle Pauli Den omfattande samling av föremål från buddistiska tempel och kloster som Sven Hedin samlade in under sin sista stora expedition till Centralasien (
Delar av templet stals.
Arif Sag föddes
Det inspirerade honom att utveckla konstruktionen av instrumentet.
För fadern är familjen det viktigaste och han kontrollerar den med järnhand.
Premiär i dag, fredag, på Röda Kvarn.
Filmens specialeffekter har skapats av George Lucas specialeffektsbolag ILM, som under de senaste åren skapat effekterna till bl a " Jurassic Park ", " Forrest Gump " och " Terminator
I Lyon känner sig den
Belönad med Golden Globe för bl a Bästa film.
( Faxkod
Och det lyckas han med när han lastar skutan otidsenligt full med tro, hopp och kärlek och far med dunkande hjärta i väg på passionens krängande hav mot Skottlands kargaste kust för att möta Bess och Jan i en brutal kärlekssaga.
Ken Loach; en kampanjmakare och en filmmakare.
) Citizen Ruth.
( Faxkod
) Emma.
öre.
Manuset är platt som en pannkaka och försöken att " fördjupa " och förse det med övertoner genom att plocka in lite av romanens " mjukvara " i bild eller som repliker i en dialog blir patetiska och inte sällan direkt parodiska.
Max von Sydow och Ghita Norby gör strålande rolltolkningar i Jan Troells film om den norske flörfattaren Knut Hamsun efter manus av P O Enquist.
Sciencefiction-thriller i regi av Roland Emmerich.
) Jag är din krigare.
) Kolya Det är sent åttital och många anar den sovjetiska marionettregimens fall.
I Barbra Streisands film saknas överraskningarna.
Geena Davies spelar Samantha Caine, som lever ett stillsamt, bullbakande liv.
Vissa chanser föreligger.
Ett stycke rent och elegant bildberättande, en spänningsunderhållning i sofistikerad aftondress som varken fläckas av mera anstötliga vidrigheter eller störande anknytningar till en samtida verklighet.
Jonte Halldéns porträtt av Kalle, den agressive sverigepartisten, tillhör de starkaste.
Filmen tillhör Jean-Luc Godards mest eftersinnande, för att inte säga vackra.
En film fylld av skönhet och mänsklig värme.
Savannens härskare.
unga grabbar till inlåsning på en ungdomsvårdsskola.
I princip består den bara av en massa scener med stjärnor - liksom basketstjärnan Michael Jordan spelar de tecknade figurerna sig själva - som har en jättefest tillsammans.
Den här filmen får allt annat på repertoaren att se blekt och halvhjärtat ut.
) Barnfilm
Karl Gunnar Holmqvist utgör ett imponerade enmansföretag.
Barnfilm som mest tycks gjord för nostalgiska vuxna.
Barnskådespelarna gör också fint ifrån sig.
Ingmar Bergmans uppsättning griper in på benknotorna.
Regissören Thommy Berggren drar en lans för skrattet med sin dubbeluppsättning.
Trots att texterna tillhör litteraturens höjdpunkter stämmer inte helheten riktigt men det är en sevärd kabaré med lysande enskildheter.
Stina Ekblad gör Medea med samma kompromisslösa inlevelse som tidigare.
LILLA SCENEN.
Där går det omedelbart snett.
Alldeles fasansfullt härligt spännande är det att följa med på spökvandring genom Dramatens vindlande gånger och uppför undanskymda trappor med Jonas Bergström, Melinda Kinnaman och Sif Ruud som ciceroner.
LEJONKULAN.
Bättre teater görs inte i Sverige, kanske inte ens i världen.
Agneta Ehlers-Jarleman har i sin sammanställning av texter parat patos med poesi, engagemang med underhållning.
Kan man be om mer?
Pia Huss tyckte att Stadsteatern lyckats bättre och noterar att texten också nykryddats med aktuella gliringar.
Syrener
Av någon anledning sammanstrålar de i samma anonyma rum - och kan inte komma ut.
Vilda bebin får en hund av Christer Dahl efter Barbro Lindgrens och Eva Erikssons böcker.
My Fair Lady i regi av Staffan Aspegren.
Uppsättningen på Göta Lejon kämpar hårt med dialogen, det är en av anledningarna till att det ibland blir segt.
CIRKUS.
De har en talande komisk dialog om mötet mellan den tafflige svensken och den amerikanska superstjärnan.
Faust efter Wolfgang Schedes uppteckningar av folksagor.
Det här är svart komedi och Linus Tunström visar sig som en teknisk regissör som får ut allt som går ur Berkoffs text med hjälp av förtätade, snabba scenerier, skickligt uttagna detaljer och gott om träffsäkra idiomatiska gester -man känner igen sig så att skrattet fastnar i halsen.
Olika!
Det är ämnet för Lennart Hjulströms och Gunilla Nyroos lilla föreställning i ett finurligt ihopsatt textcollage.
Ensemblen består av flera starka kort, bl a Claes Månsson, Grynet Molvig och Brasse Brännström.
TUR-teatern.
Och så finns ju Lottie Ejebrant, husets husa.
Pjäsen är en mystifikation, ett experiment i skrattets och tårarnas psykologi, en lek med teaterns verkliga och inbillade händelser.
Micke Jalaho har med författarens hjälp bearbetat pjäsen och placerat den i ett nytt och på 90-talet verkligare sammanhang.
BOULEVARDTEATERN.
Den gamla teaterns bänkrader har burits bort, golvet har blivit plant och ett antal krogbord har placerats ut.
Reginateatern drevs senast av konkursdrabbade Kulturama, som begagnade teatern som elevscen och för gästproduktioner - och dessvärre lät lokalen förfalla ganska avsevärt.
Ryska folksånger på scenen och rödbetssoppa och blinier på borden, med andra ord.
No är en traditionell japansk teaterform som har sina rötter i shintoismens heliga danser och folkliga gyckelspel och motiven har hämtats från legender och hjältesagor.
Kärnan i båda spelen är kärleken och ålderdomen.
Teater Satori är en av få små, fria grupper som överlevt en längre tid.
nyrenoverad på Odenplan.
Bland dem märktes Maria Sidebrand och hennes morbror Bengt Löfgren.
Behöver du några är det bara att säga till.
Mindre väl gick det för en av Glemmes andra kiosker.
Men redan tycks vi vara tillbaka på de ekonomiska irrvägarna.
Strax är vi åter uppe i nivåer som gällde före skattereformen - den tid då skattesystemet beskrevs som både destruktivt och perverst, och dess inverkan på människors arbete och företagens anställningsmöjligheter både snedvridande och utarmande.
kronor lägre än vad den skulle ha gjort om man följt reglerna.
Återstår att förvalta denna århundradets skattereform gör socialdemokraterna.
Varför protesterar inte Åsbrink?
Till dessa
komponenter:
Till rapportens fördela hör också att den spjälkar upp de olika kategorier som annars så lätt flyter samman i ett allmänt välfärdsmosigt töcken.
mandomsprov.
, och som redovisas på nyhetsplats i DN i dag, bekräftar de dramatiska förändringar i väljarkåren som opinionssiffrorna tyder på.
säger sig ha lämnat partiet utan att välja något nytt.
månaders fördröjning har Boris Jeltsin, åter i reformmannens skepnad, inlett sin andra ämbetsperiod.
Tjugofem minuters uppläsning av allt som borde göras präglades i varje fall till det yttre av den gamla Jeltsinska myndigheten, som alltid mellan sjuk- och krisvarven.
För ett år sedan, i valkampanjen, utlovade han inte bara löner och pensioner, han sockrade budskapet med allehanda erbjudanden.
Det förklarade på sjuttiotalet den engelske ekonomen Wilfried Beckerman, själv en av dem som bäst och varmast försvarade tillväxtekonomin under sjuttiotalets debatt.
Sverige har i
Slutsatserna:
Dubbelbeskattningen av aktieutdelning diskriminerar egenkapitalet.
människor förlorar i ett svep grundvalen för sin sysselsättning.
Det är ingen slump, udden är så uppenbart riktad mot Ica-handlarna.
Vi uppmuntras av framtidsforskare, som i Ica-modellen ser just den typ av nätverksorganisation som har framtiden för sig.
undrar man.
Vi har bland annat frivilliga kedjor av detaljister.
Regeringen har sedan en tid haft en arbetsgrupp med uppgift att se över undantaget inför en förlängning.
Inte att man skulle helt rycka undan förutsättningarna för oss inom Ica.
Vi har idéer om detta.
Tina har väntat länge på sin tur.
En förvirrad och förtvivlad kvinna bryter tystnaden bland de väntande.
Några av dem är starkt kritiska till regeringens senaste drag - propositionen om att försäkringskassorna ska utöka hembesöken hos bidragstagarna för att hitta eventuella fuskare som DN skrev om i går.
Sonja Söderberg, handläggare som har hand om pensionärers och ungdomars bostadsbidrag, instämmer:
i Södertälje som fick bostadsbidrag
Eftersom sjukdomen inte smittar från person till person kommer den inte att sorteras in bland dem som smittskyddslagen klassar som samhällsfarliga, utan enbart som en av de anmälningspliktiga.
Men nu säger Per-Olof Lundberg att det inte går att säga vilken variant som drabbat de svenska patienterna.
Den kommande skärpningen av bevakningen av sjukdomen ingår som en del i ett EU-projekt.
Men han blev aldrig kallad till någon anställningsintervju.
Anledningen till att han inte kallades till intervju var dels att han trots sin kvalifikation saknade önskvärda meriter inom det tekniskpraktiska ADB-området, dels att han hade alldeles för höga löneanspråk.
Det rådde dåligt väder.
Någon direkt kollisionsrisk uppges inte ha förelegat.
Han hänvisade till transplantationslagen.
Utbildningsminister Carl Tham meddelar detta i sitt svar på en fråga från miljöpartiets språkrör Marianne Samuelsson.
är helt överens:
Här i Jönköping har kommunpolitikerna till en del redan genomfört de elevstyrelser skolminister Ylva Johansson föreslog i en proposition häromdagen.
Fast när skolledningen ville tvinga eleverna att alltid ha skollegitimation på sig var det nära att de begärde votering.
I trapphallen tronar statyer av grekiska filosofer och väggmålningar pryds av allehanda visa ord.
Det är bara en liten minoritet som är engagerad, säger någon.
Frågan är också om det är de övergripande frågorna eleverna helst vill vara med och påverka.
- Det här handlar inte om att ta någon makt från lärarna, utan snarare från skolledning och skolbyråkrater, säger Stig Nordlund, lärare i samhällskunskap.
- Brukarnas kunskaper och erfarenheter är det ingen som frågar efter idag, menar Lena Westin Databasen, som fått namnet Elin ( Erfarenheter av Läkemedel i Norden ) ska inom några dagar vara ansluten till Internet.
I databasen ska det också finnas information om läkemedel och adresser till myndigheter, institutioner och andra som arbetar med läkemedelsproblem.
I Cincinnati i Ohio jämför invånare som minns med översvämningen
Från TT-AFP KISANGANI.
De som nu överger staden måste åka båt i ungefär en vecka innan de når huvudstaden Kinshasa.
Affärslivet är borta och byggnaderna i kolonialstil är nerslitna eller ligger i ruiner.
Michael Winiarski DN:s korrespondent MOSKVA.
På torsdagen markerade Jeltsin med besked att han är tillbaka, även om han
Allt vad Jeltsin sade pekade mot just detta:
Han attackerade de folkvalda för att ägna sig åt inskränkta politiska utspel som saknar täckning i statsbudgeten.
Eldupphöret skulle börja gälla från klockan
torpedbåtar som de tagit från en flottbas i närheten och började skjuta i luften på jakt efter militärfartyget.
Den albanska armen har förstärkt sina ställningar såväl norr som söder om de rebellkontrollerade städerna Saranda, Vlora och Delvina, och försökt skära av kommunikationerna till och från dessa områden.
av dem avled omedelbart och
Beskeden kom dagen efter det att den häftigt omstridda transporten med kärnkraftsavfall nått fram till mellanlagret i Gorleben i norra Tyskland.
ska ha skadats lätt.
Men man påpekar också att sådana har misslyckats tidigare - senast för
Att ta bilder, ställa frågor till soldaterna eller bara stanna en stund och försöka fånga stämningen är uteslutet.
Enver Hoxha, Albaniens paranoide kommunistdiktator under
Ironiskt nog har rebellerna börjat förskansa sig i en del av de hundratusentals bunkrar som byggdes på 1970-talet, då Enver Hoxha väntade en Warszawapaktsinvasion i Albanien.
Presidenten ger inte vika för oppositionens krav på en partilös expeditionsregering och internationellt övervakade nyval till parlamentet.
barn.
Matbutiken låg bara ett par kvarter från familjen Benaissas hem.
När polisen förhörde honom om Loubnas försvinnande uppgav han att han då den lilla flickan försvann ätit lunch med sin bror.
Täta led av kravallutrustade poliser sprang bredvid de tunga lastbilarna den sista biten.
behållarna fyllda med kärnavfall köras på landsväg till Gorleben.
Trots de massiva protesterna från lokalbefolkning och över
Det är så som antikärn-kraftrörelsens strategi ser ut:
Så länge det finns utrymme kvar i lagren i Gorleben och Ahaus är ett nytt mellanlager i södra Tyskland inte att tänka på, sade han.
- Om vi skulle tillåta icke lettiska medborgare att rösta i vårt lokalval på söndag skulle vi med säkerhet få en före detta rysk officer till borgmästare i Riga, säger Ivars Janis Kezbers, professor i historia och ledande politiker i Saimneks ( Husbonden ), det största av partierna i parlamentet.
Problemet i Lettland är den stora partisplittringen.
Dessutom är höjda spårvägs- och bussavgifter ett hett valtema.
kr i månaden räcker ofta inte ens till hyran.
bostäder utanför Jerusalem, på en höjd som israelerna kallar Har Homa och araberna Jebel Abu Ghneim.
Nu är det inte säkert hur USA tänker ställa sig.
Vidare konstateras att cirka
Det är samma låga nivå av trogna som folkpartiet alltid brukar kämpa med, men jämfört med normala s-siffror eller moderaternas trohetssiffra på växande
procent, moderaterna
år sedan.
Men även här bröts en uppåtgående kurva från riksdagsvalet och partiledarskiftet för ett år sedan.
Gudrun Schymans lansering av ett nytt feministparti har inte uppfattats av väljarna.

Centern anser att en frivillig förtida pensionering, som skall vara en tillfällig åtgärd under ett eller
Beslutet om att värnskatten skall upphöra
och
Centern vill nu ha ytterligare
Det visar en stor opinionsmätning som EU-kommissionen presenterade på torsdagen i samband med sin första årsrapport om jämställdhetsarbetet inom EU.
Mer än
procent av den kvinnliga arbetskraften står i EU:s arbetslöshetsköer mot

- Förutsättningarna för arbetet är bättre genom att både försvarsministern och beredningens ordförande är nya, förklarade folkpartiets Lennart Rohdin, tidigare avhoppad ledamot.
Svenska aktörer tycker sig då och då kunna se klara spår av sina idéer i amerikanska förslag och utspel.
Så var det tidigare och så har det varit senare; det lyckade arbetet för svenskt medlemskap i FN:s säkerhetsråd är ett bra exempel på denna samstämmighet.
- Presidenten vill gärna komma, men ett besök är ingen huvudfråga för oss, hävdar Jan Eliasson.
OMX-index klättrade med
procentenheter till
En rapport utförd på uppdrag av EU-kommissionen förutspår en explosion på marknaden för mobil telekommunikation inom EU fram till år
kronor.
Aktien steg med
Bland de skogsaktier som utmärkte sig på torsdagen fanns AssiDomän som steg med
miljoner kronor för
Metro kommer Niclas Lindstrand
Det är inte konstigare än att Dagens Nyheter startar Avisen som konkurrerar med DN.
Vi når alla hushåll, även de som inte åker kommunalt på lördagar.
I några fall bildade de felaktiga siffrorna existerande gironummer - men inte de som kunderna skulle betala till.
Regeringen vill göra gemensam sak med de småföretagare som försöker stoppa EU-kommissionens strafftull på handväskor från Kina.
Det skedde efter påtryckningar från väsktillverkare i Italien och Frankrike.
.
- Vi har i dag alldeles för många och ibland undermåliga utredningar.
De är konkreta i fråga om förslag till nya regler och målformuleringar och anger ibland även metoder hur man ska kunna mäta måluppfyllelsen.
till drygt
Bäckström efterlyste i stället ett samförstånd kring utformningen av reglerna på arbetsmarknaden.
ökade privatkonsumtionen, samtidigt som exportefterfrågan fortsatte att stiga.
Där har
Men hellre det än att bara ha ett halvfärdigt koncept och få missnöjda kunder på halsen redan de första dagarna.
dagar för ett brev att nå en adressat i samma stad.
kronor.
Så här i början räknar de båda postcheferna med att klara verksamheten själva.
nya tillstånd.
personer.
Sysselsättningspropositionens stolta målsättning att alla gymnasieelever som söker ett sommarjobb i år också ska kunna få det verkar också komma på skam.
De

Men arbetsmarknadsverkets chef Bernhard Jagoda varnade för just en sådan reaktion.
procent av bruttonationalprodukten, BNP.
I undersökningen ingår
DIHT:s enkätundersökning visar att det är exportföretagen som ser ljusast på framtiden.
statliga utredningar som den svenska regeringen beställt och fått levererade under åren
- Systemet fungerade bra fram till början av 70-talet medan vi hade en stadig tillväxt i ekonomin.
En löneutveckling i takt med Europa gör det svårare att få ner arbetslösheten, menar han.
I stället tycks ökningen av antalet jobb bero på att arbetsmarknaden fungerar bättre än i andra europeiska länder.
Han såg också möjligheter till en snabbare BNP-ökning under loppet av
De genomför våldsam landstigning, där fart och eldkraft ger förhand.
Boken är " en manifestation och kärleksförklaring till en gemenskap ", skriver i förordet översten
timmar.
Båten sjösattes automatiskt när vårisen ruttnade.
De kan bara anas.
Där hittade de nästan genast en historia om en flygande häst och en annan om en man som flög med Sindbad sjöfararen på sina axlar, men ännu ingenting om mattor.
Han var ständig sekundant till Dino i alla situationer utanför hockeyplanen.
Ty här leva hundarna lustigt och gladt, I vestern de bära båd munkorg och skatt.
Jag segla till Stambul så glad i mitt sinn och där i ett harem en dag slapp jag in men den saken tror jag jag aldrig gör om för jag åkte ut fortare än jag kom.
Jo, textförfattaren Herman Sä-therberg följde med som skeppsläkare på den flottstyrka som hotade bombardera paschans palats om inte sjöröverierna mot svenska fartyg upphörde.
- Det som är så roligt är att en journalist får pris för recept.
år på Expressen.
Priserna varierar en hel del.
Men här kan den som vill få riktigt häftiga skidupplevelser.
Fjäll i fjäll med Idrefjäll ligger Fjätervålen, där skidåkningen är lite tuffare.
För att kunna åka krävs då ett reslustkort.
De behöver bara betala för sittplats och eventuell bäddplats.
Den som klarar att skära sig genom svängarna har lättare att lära sig den nya åkstilen.
modeller, Kneissl Ergo Race ( pris, cirka
Det är svensk medelklasskultur i blågul landsbygd och i innerstäderna som lyfts fram.
Kommer nu uppstickarna att kliva i de " Nike " -träskor som man inte sparkar av sig i första taget?
Författaren kommer gående i skog och mark.
Undantagen är Staffan Bengtsson & Göran Willis " K-märkt " som visuellt humoristiskt spelar i en klass för sig.
Det är synd, för i nästan varje program finns minst ett inslag som inte håller för tidslängden och upplägget är för ojournalistiskt och för tungt i gumpen.
Vårsäsongen inleddes med att " Nike " -redaktören Sven Hugo Persson vandrar i tunnelbanestationen med författaren Peter Kihlgård.
röstade väljarna bort Ion Iliescu.
Brucans sammansvurna hade inte kunnat göra något ensamma.
Alla till fronten.
Vem kan tro på så gamla krokodiler?
Sedan anklagade de Iliescu.
år blev han avhånad från Moldavien ner till Donau.
Ralph Fiennes, Juliette Binoche, Willem Dafoe, Kristin Scott Thomas, Colin Firth, Naveen Andrews med flera Längd:
Andra kommer till:
Både Italien och Nordafrikas öken är ju romantiskt och historiskt belastade spelplatser för anglosaxiska passioner och förräderier.
timmar i ett krigsmärkt Italien och ett hett Nordafrika tycker man sig på något märkligt sätt ändå ha befunnit sig i en tempererad zon, tempererad i betydelsen " gjord lagom ".
blodigt slå ner ett nytt polskt uppror och därmed för alltid stämplas som Polens bödel.
Den unga republiken projicerade sitt eget hat på det föregående seklet och skapade så en politiskt användbar myt.
Det var med avundsvärd lätthet som finnarna å sin sida kastade loss från det gamla moderlandet, avgörande blev kanske besvikelsen över Sveriges halvhjärtade insats under kriget.
mil genom den finska ödemarken, övernatta i lador och äta filbunke och rågbröd.
års ålder!
Det blev tunt med syret i en så hårt bevakad andlig miljö, och för belackare i Stockholm avtecknade sig Finland allt tydligare som ett " träldomens gyllene näste ".
För lösenordet stod kretsen kring Arwidsson:
maj.
Den år
" Jag har genomläst alla dessa föredragningsnoter och är häpen över vad det är fråga om, månne om en del av Ryska Kejsardömet eller ett utländskt rike.
Kort sagt:
) Som en skapande fas i finländsk historia, den trista finalen till trots, kommer " Kejsartiden " briljant till sin rätt i Matti Klinges viktiga, oavbrutet fängslande bok.
Den är varierad och böjlig, hon kan vara vek och mjuk i halvfalsett eller skarp och stark med en urkraft vibrerande just under ytan.
För att bryta upp och skapa större dynamik skulle en hel sång där Dilba sjunger ensam med bara en akustisk gitarr göra en hel del.
Det ständigt hyperaktiva kompositörs- och musikerparet Monica och Carl-Axel Dominique sätter nu upp en 90-talsversion av " Aniara " med Tommy Körberg i den manliga huvudrollen.
.
Dominiques version följer Martinsons text noga, men musiken är så långt från Karl-Birger Blomdahls som tänkas kan; här blandas musikstilar och traditioner ogenerat.
Tina Ahlin sjunger och spelar klaviaturer eller dragspel.
Merparten av låtarna är traditionella spelmanslåtar.
Till för ett år sedan fick man inte smör till brödet på moderna Stockholmskrogar.
Det ironiska är att det är fyrtiotalisterna själva som använder det.
Fel material, fel färg eller fel ljud i samplern och du är körd i branschen.
Känslan för denna musik finns kvar i ryggmärgen.
Paris visar beslagtagen konst Reuter/DN KONST.
Men resten av konstverken har förvarats av statliga konstmuseer som enligt lag varit skyldiga att leta upp de rätta ägarna.
Lætitia Masson I rollerna:
" Det är ett yttrande som blir något av ett riktmärke i fransyskan Lætitia Massons bitvis välgjorda och friska debutfilm " Att ha ( eller inte ) ".
Lætitia Massons Alice bär definitivt släktskap med Tanners anarkistiska snabbköpskassörska i " Jonas blir
Enkelt så det förslår, med andra ord, men stundtals tyvärr också aningen överambitiöst och lite för hjärtegott.
Klichén ligger hotande nära - om hur CHARMIGT det är med en lagom rubbad hjälte, som saligt och utan hämningar vill uppgå i världsalltet.
Dess svartvitt tecknade familjetyrann hör hemma mer i saga eller melodram än i en nyanserad skildring av vare sig förintelsens långsiktiga psykologiska följder eller det slags dysfunktionella familj, som David Helfgotts sjukdom så uppenbart hänger samman med - där föräldrarna knappt talar med varandra, och det känsligaste och mest begåvade barnet blir skådeplatsen både för föregående släktleds tysta lidanden och det pågående känslokriget i familjen.
David Helfgott Det är inte ofta en skiva väcker så många etiska frågor som den just utkomna inspelningen av Rachmaninovs tredje pianokonsert med David Helfgott som solist.
Det leder fram till nästa etiska problem, som rör skivköparnas legitima krav.

Så också hennes huvudperson Edit.
Också för övrigt innehåller " En kvinnas huvud " mycket av så kallad " alternativ film ".
Den som säger det heter Brittmarie Utterström,
Själv bor hon i Arboga och veckopendlar till sin arbetsplats.
Brittmarie Utterström tillhör dem som pläderar för nollvisionen, alltså målet att ingen ska behöva dödas eller skadas allvarligt i trafiken.
Hastighetens betydelse för vår gemensamma trafiksäkerhet har diskuterats till och från.
km/tim som högsta hastighet på våra mototvägar.
Göran Berg Gunnel Biberfeld Professor emeritus Astrid Fagraeus-Wallbom, Stockholm, har avlidit
utnämndes hon till professor i immunologi vid Karolinska institutet och tillika chef för den då nyinrättade avdelningen för klinisk immunologi vid SBL.
Deras stora kunskaper inom immunologi och virologi i kombination med vetenskaplig nyfikenhet, entusiasm och en stor portion oräddhet resulterade i att ett mycket effektivt svenskt poliovaccin kunde skapas.
Astrid Fagraeus-Wallbom hade en mycket stor arbets-kapacitet och hon räckte ständigt till för att stimulera sina medarbetare, med sin livsglädje, vetenskapliga generositet, entusiasm och vänfasthet.
i Sundsvall.
under studenttiden i Stockholm som kvartett- och körsångare och sedermera bland annat som medlem i SHT, övermästare i Odd Fellow och president i Gällivare Rotaryklubb.
på en avhandling om Uppsala domkyrkas äldsta byggnadshistoria.
Genom institutets försorg, via Uppsala universitet, bedrevs kurser i konstvetenskap i hela Norrland, från Sundsvall till Kiruna.
Såsom en av dess initiativtagare var Folke Nordström starkt engagerad vid tillkomsten av Bildmuseet, som invigdes
För arbetskamraterna vid Institutionen för konstvetenskap Brit-Marie Andrén Universitetsadjunkt Roland Spolander Professor TV-tittandet TV-krönika/Leif Furhammar TV-tittandet som magisk rit@ Det är mycket i och kring TV som fungerar rituellt.
Det ger daglig trygghet att kunna försäkra sig om att allt är ungefär som vanligt ute i världen.
Redaktionen vet hur förväntningarna ser ut och tillfredsställer varje gång dessa förväntningar med en omsorg om liturgin som inte står Rapports eller " Bingolottos " efter.
Men nu blir den av, delvis i ny tappning.
Lördagens tema är film och populärkultur med feministisk analys och kritik av filmer som " Larry Flynt ", " From dusk to dawn " och den svenska " Jägarna ".
Kvinnoförtrycket tar sig många uttryck.
Också flickornas mammor brukar träffas i grupp.
- Hon säger att de bara skyller på religionen, och att när svenska män gör samma sak säger man att de är " störda ".
- Det är helt sjukt att knivhugga sin egen syster, menar Bahare.
Vi tycker inte det är normalt, men för några kan det kanske ändå vara rätt att göra det.
Våld mot kvinnor, av " hedersskäl ", sker varje dag, det händer i Latinamerika också, man hör ofta talas om det i Bolivia.
- Min pappa tycker att man ska vara gift innan man har
- " Vi måste leva som man gör i Sverige.
Om vi skulle åka till våra hemländer nu, tror jag faktiskt att många där skulle tycka att vi var dumma i huvudet.
Utan finansiering finns det inget Inespaket alls.
Inte heller kommunikationsdepartementet verkar ha någon större brådska.

Största hoppet sätts till Mattias Sunneborn.
Josefin Brink
Hanteringen bekostas av förpackningsindustrin, som enligt en lag från
Men glaset blir nya flaskor, wellpappen blir ny wellpapp, och kartonger blir kartonger igen.
Äntligen är Källe invigd.
Det känns rätt eftersom det var här vår stad föddes.
stationer ut, i Riksby och vid Gullmarsplan.
Här ska vi fortsättningsvis slänga vårt avfall, uppdelat i grönt respektive vitt glas, metall och plåtburkar, plast, tidningar och papper samt kartonger och wellpapp.

Nu är det bara betyget kvar.
- För att förstå den svenska tveksamheten måste man känna till historien.
Välkommen till Sverige, fyllde Stockholms finansborgarråd i, som också fick svara på frågan om hur Stockholm ska klara transporterna om staden får OS.
- Vilken man än väljer visar att det har svängt.
På torsdagsmorgonen var han lyrisk:
Längst bort till vänster satt bergsbestigaren Tommy Gustafsson.
Han påpekade att var det nånstans det var dyrt så var det i Schweiz.
Eva-Karin Gyllenberg Trevlig älg i Lausanne LAUSANNE.
Särskilt de av mobiltyp.
Rom tycktes vara hetast av dem alla.
I stället frågades det om hur det var med kriminaliteten och den politiska kontinuiteten eftersom Nelson Mandela aviserat att han inte ställer upp för en ny period.
Säkerheten är inga problem, försäkrade fru Angelopoulos-Daskalaki.
månader sedan, säger italienskan, som är imponerad över Stockholms bud men förvånad över det dåliga stödet.
Holger Kühner från Süddeutsches Rundfunk i Stuttgart, till exempel.
städer.
Jose Manuel Castillo på spanska Marca tror stenhårt på Sevilla.
" Den svenska OS-videon I min ungdom var jag guide på Stockholms rundtursbåtar och sightseeingbussar.
Vi vet att jublet med flaggviftning på Sergels torg gällde ett hockeyguld och inte speakertextens tal om fördubblat folkligt stöd för OS " bara sen årets början ".

Just nu är det gamla kontorshuset fortfarande en gigantisk byggarbetsplats med en massa hantverkare i full aktivitet, men den nyare delen med baskethall, rockklubb, skateboardhall och mycket annat är nästan klar.
I det gamla Fryshuset kunde man bara ordna konserter i skateboardhallen för ett tusental ungdomar samtidigt.
I huset finns även en hel del utbildningar och ett högstadium.
januari och i slutet av mars kommer ytterligare
Visst längtar man efter lite soffor, men jag har hittat
Det gör att kontorshusets inredning blir aningen mer spartansk än vad som var tänkt från början.
En man slår sönder inredningen - porslin, speglar, allt - på herrtoaletten på restaurang Sturehof.
Hökarängen
På Råsundavägen har några banderoller blåst sönder.
Elsa Beskowgatan
Sollentuna
Årsta
Inte heller han grips.
Vi träffar henne i Stigbergstäpporna där Venus ligger raserad.
- Man är litet luttrad, tyvärr.
Det kan enbart gälla bilar som står i betalrutor men där ägaren kanske hamnat i en lång post- eller systemkö.
Man kan inte enbart gå på bestraffningslinjen, tycker hon.
Nu räknar vi med att förankra idén i de kommunala instanserna.
Totalpriset brutto för en apparat är
Jag har sedan tidigare information om det minst sagt märkliga sätt denna förändring har tillkommit på och de bakomliggande orsakerna.
Är inkomsten
Pirdita Lentz Förutseende Sven-Olov Flodqvist I vilket stick begås de flesta misstagen?
klöverstick till detta läge:
Det är särskilt viktigt när tiderna är svåra och mycket av det som sker i samhället ifrågasätts.
Man genomför inte länsstyrelsens beslut utan inriktar sig på att göra de
Ett sådant kommer att allvarligt försvåras om den ansvarige polismästaren har
Ekonomin är i kraftig obalans.
I en demokrati är det politikerna, som företrädare för medborgarna, som ska ha ansvaret för hur skattepengarna används.
Vi fördömer klubbning av sälungar och försäljning av elfenben.
vargar lever på en areal mindre än hälften så stor som Sveriges, eller med nordöstra Spanien, där cirka
Katja Wåhlström Ted Burstein Läste Lars Janssons inlägg, " Sydafrika behöver inga svenska bidrag ", i denna spalt den 3 mars.
När hörde ni senast att någon som måste låna pengar mot hög ränta för att klara sina egna utgifter skänker bort en del av dessa pengar?
Under ett par årtionden har världen mist en sjundedel av sin matjord, lika mycket som all odlad mark i Indien ( Worldwatch Institute:
Därför är det kanske svårt att tro att den sortens förändring kan genomföras.
Den diskussionen vill jag gärna vara med att fördjupa tillsammans med alla dem som känner oro för vår svenska miljö.
Totalt
Mannen svarar nekande.
Hos en av de
kronor och nu hade han tänkt sälja den för att täcka utgifterna för flygbiljetten.
gram heroin.
- Vi har inte gjort några större beslag.
gram i varje.
Undersökningen visade att:
De
stycken.
dollar (
av världens stora löparstjärnor som finns på plats i Paris.
Gebrselassie satte ett fantastiskt världsrekord på
Sedan Ludmila Engquist, Patrik Sjöberg och Sara Wedlund alla hoppat av inomhus-VM efter skadeproblem är det Mattias Sunneborn som ska rädda den svenska äran.
I övrigt är kan den svenska truppen i Paris mest ses som ett tecken på att svensk friidrott trots allt lever och utvecklas medan förbundet förblöder ekonomiskt.
I Barcelona
veckor.
stod sig tiden ut, vilket innebär att det är fördel Juventus i kampen om en semifinalplats.
Endast
, stortrivdes i perfekt bandyväder och Hammarbys första halvlek var både mäktig och märklig.
målpass.
Jonas Claesson gjorde
Motalaspelare och sprätte in bollen bakom Dennis Gustavsson.
Det är han ofta, killen har en otroligt hög lägstanivå.
Nu får vi höja ribban, sade " Frasse ".
Den avgörande fullträffen bakom landslagsmålvakten Mikael Forsell såg inte helt otagbar ut.
Huvudnumret blir uppgörelsen om vem som är världens snabbaste man.
- Det här är fantastiskt roligt.
- För Ludmila blir det normala startpengar.
Då blev Devers
Jag tycker vi klarade oss riktigt bra.
Magnus Hedman i målet visade varför han är ett alternativ till Thomas Ravelli i landslaget.
Men han varnar också Barcelona.
Han kunde även att blivit målskytt på slutet.
Annars är jag nöjd med killarnas insatser.
(
En frispark från Hristo Stoitchkov nådde Gheorghe Popescu vid den bortre stolpen och denne nickade in kvitteringsmålet.
Barcelona hade sedan bud på både
Hemmalaget drabbades när Laurent Blanc fällde Cesar Pacha i friläge.
Den sistnämnde måste snart vara ett alternativ för Tommy Svensson.
Det var en olidlig nervpärs, men också en hjältematch.
Superstjärnan Ronaldo blev visserligen till sist den store matchvinnaren med en suverän nick till
Men hela AIK-gänget höll stilen.
halvhyfsade chanser i matchen.
efter blott
Sevilla är bland Stockholms konkurrenter om värdskapet för sommar-OS
Enligt den högst inofficiella, men hittills fungerande olympiska turodningen, skulle det år
Internationellt rankas överlag inte bara storfavoriten Rom, utan även Aten, före den svenska huvudstaden.
Och en rejäl utspelning.
Tänk om inhopparen Cesar Pacha bara varit lite kyligare vid sitt plötsliga friläge i slutminuten.

av Barca-målen.
något så när goda måltillfällen.
sekunders spel.
år.
Thomas vann tekningarna,
Nu fick Västerås aldrig en rejäl chans.
- Men enbart för säkerhets skull.
(
Nu spelar laget med kniven på strupen, med bara en poäng upp på Brynäs som vann med
Men från mittenperioden var Södertälje det bättre laget och segern var rättvis.
Från DN ÖRNSKÖLDSVIK.
Lägg till det en storspelande målvakt i Magnus Swärdh.
Gårdagsförlusten innebär att AIK inte vunnit på de
blev våra spelare irriterade på domaren Peter Andersson.
- Målvakten Miikka Kiprusoff, som hastigt fick hoppa in i målet i stället för Fredrik Norrena, som på uppvärmningen fick en puck på sitt skadade finger och i besvikelsen över det krossade plexiglaset vid speakerbåset med sin målvaktsklubba.
Chief Ribb - GE Johansson
Med tur på vägen kan han segerstrida.

Chess Iran - B Eklöf
Landers Legend är hårt inne men var mycket bra i årsdebuten.
,

Övr sv plac:
) Stefan Eberharter, Österrike,
) Jesper Brugge
) Karl Frenademez, Italien,

,

,
, Kim Yong Ho, Sydkorea-Tomas Wiborg, Sverige,
,
, Oscar Johannesson, Sverige-Simon Knutsson, do,
, Lee Joo Hvun, Sydkorea-Pernille Harder, Danmark,
,

Borgia
Lyckeby BTK-Söderhamns UIF
,
Tredje och avgörande match i Söderhamn på söndag.
) Michel Lafis, Sverige, Telekom,

Pascal Simpson (
.

.
Aasmund Björkman (
Flora-Örebro
).
Erik Johansson (
slag,
, Anders Gillner, Daniel Chopra, båda
, Robert Wedberg
, Niklas Olsson

, Anders Litstrand
(

DIVISION I SÖDRA Ystads IF-Önnered
.

.
, Lemieux, Lefevre, Peter Forsberg, Jones ( Forsberg ), Yelle.
New Jersey:
) Mål, Toronto:
,

.
Publik:
) Vesa Mäkipää, Finland,
) Jonas Jonsson
) Mäkipää
) Jonsson
km:
) Ulrica Swärd
) Terhi Holster, Finland,
) Swärd
SKIDSKYTTE NAGANO:
(
).
),
) Forsberg

Sv plac:
) Viktor Majgurov, Ryssland,
Bästa poäng, Uppsala:
Kjell Nilsson
miljoner, och vid byggandet av Zinkensdamms Ishall tvingades föreningen teckna ännu ett banklån på
Föreningens framtida organisation ställs på sin spets vid kommande årsmöte, den
.
Till nästa säsong kommer fotbollen in på Årsta IP och får därmed för första gången en permanent träningsanläggning.
Vi satt

distanstävlingar och måste stryka sin sämsta.
Det hela började egentligen redan
Tanken var först att någon av oss skulle sjunga, men det gick inte så bra.
Vi har spelat live med grupper som Tortoise, The Sea & Cake och 5ive Style, vårt skivbolag Thrill Jockey ligger där, vi spelar in våra skivor där, och vi har vänner där.
Mycket av vad de gör i studion skulle heller inte gå att återskapa live.
Det kan man förmoda att lärare och elever vid Södra latin känner när de nu kan ha sin stora invigningsfest.
MÅNS WALLGREN Öppet hus på Södra latin måndag-onsdag den
Men en dag träffar han astrologen Gillian och tack vare den kärlek som uppstår kan han äntligen bygga upp sitt liv.
" handlar om flera människor som på olika sätt konfronteras med de elaka utomjordingarna och frågan är:
år, sitt jobb i konservfabriken.
Det är Alice.
Herngren och Holm tycks arbeta efter en princip:
Men bilderna av de väldiga bergen och de små människorna tycks också säga något annat, göra detta till en film om vad mänsklighet är.
En diaboliskt skickligt uppbyggd film i regi av Nikita Michalkov.
En bussförare i Glasgow förälskar sig i en nicaraguanska som plågas av minnen från konflikten i hemlandet.
Roligare påminnelse om abortfrågans både klassbundna och individuella karaktär än " Citizen Ruth " kan man svårligen tänka sig.
( Faxkod
Han får allt svårare att lägga in den riktiga övertygelsen om hur man säljer.
) Evita.
Bilhandlaren vill rädda sina egna skumma affärer och göra stora klipp för egen räkning och sätter i scen en kidnappning av den egna frun.
Efter en lovande upptakt har de
Det visar sig att hon är en vit och fattig fabriksarbeterska och Hortense dimper ner från en ombonad och socialt välmående tillvaro i hennes betydligt mer utsatta ödsligheter.
) I väntan på Richard.
Juloratoriet i regi av Kjell-Åke Andersson.
En trovärdig tillgång är
( Faxkod
.
i regi av David Flamholc.
millimeter En trist, fantasilös och illa genomförd historia i regi av Peter Lindmark.
Han kallar filmen själv för " en erotisk fantasi som kombinerar
( Faxkod
Skäggig och barskt stirrande under hattbrädet är han fullkomligt övertygande som Hollywoodstjärna klädd för nyårsparty med savanntema.
En bagatellartad historia i regi av Barry Levinson framförd med stora åthävor.
Den utger sig för att handla om en fd kontorist, spelad av Demi Moore, som förlorat jobbet och tvingas arbeta som strippa för att tjäna pengar och återfå vårdnanden om sin dotter.
Slumpen och kriget förvandlar deras roller.
Det fungerar som underhållning men känns rätt mekaniskt.
Karl Gunnar Holmqvists film moraliserar till slut tyvärr mer än resonerar.
( Faxkod
Det svänger jazzigt om gamla Notre Dame i Paris när Disney ger sig på att förvandla Victor Hugos ödesmättade klassiker om den missbildade men godhjärtade klockringaren Quasimodo och zigenarflickan Esmeralda till en improviserad version om kärlek i den mäktiga stenkatedralens skugga.
När människor av olika skäl väljer att konsumera mindre drabbar det också tidningarna.
Om människor får bättre ekonomi är det inte säkert att det påverkar mediekonsumtionen.
Text-TV uppdateras hela tiden.
Medieprofessorn Karl-Erik Gustafsson har visat att kvällstidningsupplagorna kulminerade i slutet av 1970-talet.
år:
Detta kommer ganska säkert att bidra till att förstärka den sociala uppsplittringen av mediekonsumtionen.
I en annan:
Detta kan få tidningarna att överleva.
Det måste då vara den viktigaste mediepolitiska uppgiften att se till att de stora programarkiven på Internet ständigt tillförs sådana program.
I ett TV-sänt tal inbjöd han alla politiska partier att diskutera vad han kallade en $plattform för nationell försoning$.
månader långa bojkotten av parlamentet.
timmar långa tidsfrist som gav upprorsmännen i söder en möjlighet att lämna in sina vapen i utbyte mot amnesti löpte ut på söndagen utan att något entydigt beslut fattades om att utsträcka fristen.
En större polis- och truppstyrka sades ha satts in i Permeti som ligger vid gränsen mellan det regeringskontrollerade norra Albanien och det rebellstyrda södern.
För så var det för länge sedan, märkvärdigt att komma till Alexandria.
Egypten är en historia för sig själv och Alexandria förstås.
Är det inte farligt, undrade en kollega någon gång.
- Det är förvånansvärt hur öppet och ogenerat den här brottsligheten bedrivs, säger Ulf Fridebäck vid länskriminalens ekorotel som deltog i krograzziorna där man bland annat vid Roslagstull avslöjade en olaglig svart restaurang vägg i vägg med en laglig krog.
starköl,
Dessutom noterade krograzziagruppen ett stort inslag av kriminellt belastade individer på kändiskrogarna och andra vattenhål i Citynatten.
Men delar av kontoret finns kvar i stadsförvaltningen och där jobbar bland andra Peter Nordebeck.
Vilket i realiteten betyder
deltagande niondeklassare från hela Sverige ställde Grimstaskolan upp med
Ingen annan Stockholmsskola fanns med bland de
Det hindrar inte att verksamheten sker på fler och för patienterna mer tillgängliga ställen.
år.
Ett av de få beslut som majoriteten fattade under

- Beslutet om en förare per lag skrotades.
lagen i högsta serien finns i dag i genomsnitt bara
Det är årets hittills bästa vinnartid i Europa och den näst bästa vinnartiden någonsin i loppet.
Gum Ball var långsam ut och sågs en bit ner som femtehäst.
kr,
) Toss Out

Polisen försvarar sig med att demonstranterna saknade tillstånd samt var beväpnade och hotfulla.
En annan kvinna fick ett muskelfäste i ena skulderbladet sönderslaget.
Vi beslöt oss för att göra en visitation.
lyfte från Arlanda
Patrik Thornander, som var med på planet, berättar:
på söndagskvällen, men den turen ställdes in.
Landet hade länge arbetslöshet under
- Schweiz håller på att bli som andra länder när det gäller arbetslösheten, menar Winkler.
år ".
BNP per capita är långt högre än till exempel i Sverige.
Anställda i Zürichs kommun får i år nöja sig med
sagt nej till det EES-avtal som regeringen såg som det första steget mot ett medlemskap.
procent mot de viktigaste handelspartnernas valutor.
arbetstillfällen försvunnit här hemma, säger Gutmann.
miljoner människor, säger han.
På arbetsförmedlingen i Zürich berättar Ruedi Winkler om satsningar på beredskapsjobb och vidareutbildning.
För en villa på
villorna med direktel var det värre.
Ville entreprenörerna vara med fick de sänka sina anbud, förklarar han.
Anslutningen til l fjärrvärmenätet i gatan utanför gick på
- Det syntes nästan inte att de arbetat här, säger Anne Marie Mørk när hon visar omkring i sitt stora hus.
Men å andra sidan snålar de inte med värmen nu mera.
De senare är tamgässens stamfader och nära anförvant här på jorden.
Kring sekelskiftet var grågåsen på väg att slås ut på grund av hård jakt.
Och de är fortfarande i klar majoritet, även om larmrapporter ibland kan ge intryck av motsatsen.
Välkända varianter på samma tema:
Men mäklaren är nöjd - kunden sitter ju redan på kroken.
- Man ska inte lita på en person som man i botten inte vet något om, säger han.
och anmälningar sedan oktober
Jag besökte Mostar för första gången i september i fjol.
Och att han skulle straffa mig enbart för att jag är kroat, en del av den nation som förstörde Gamla bron.
Men kroaterna borde då också ängslas för att ta sig över den nya bron; den borde sannerligen störta samman under fötterna på dem.
Men det är inte heller bara så att kroater och muslimer inte lever tillsammans, de är förbjudna att ens försöka.
sångarna i Hilliardensemblen på Konserthusets stora scen.
Det skvallrar om att en viss slumpmässighet får lov att prägla framförandet.
för den ena var han en romantisk dröm, för den andra en sexatlet.
Nu frågar jag mig alltför ofta om en replik härmar en kliché eller är en kliché.
.
Sidan
sekunder efter Coulthard, som startade som
Svensken målfotoslog storfavoriten Triple T Storm, båda med topptiden
kompisar bryter bekantskapen med nävhjälp.
Vid P-garaget på Karlsögatan går
På Fornbygränd grips en man som är efterlyst av polisen.
Tjuven har rotat igenom mottagningen i jakt på tandguld, läkarsprit, läkemedel och sprutor.
Rönninge
Upplands Väsby
Vilken forskning får vi utföra?
Det finns etiska kommittéer på regional nivå, men de kan i sin tur skicka sina ärenden vidare till medicinska forskningsrådets etiska kommitté och statens medicinsk-etiska råd om frågan är särskilt känslig.
Barbro Westerholm Riksdagsledamot ( fp ) Ordförande i folkpartiet liberalernas kvinnoförbund Skolan - en sluss för minoriteterna Sverige.
Sedef Koray, som har turkiskt ursprung och lever i Tyskland, berättade om ett system där medborgarskap är baserat på blod.
Ofta använda metaforer är bron och bryggan.
en underledare om det sextimmars-projekt Stockholms stad driver.
Vad vill kommuninvånarna betala skatt till?
Att hålla i minnet är att de flesta av dessa människor inställer sig i en rättssal för första och sista gången i livet.
Ofta blir det aktuellt att läsa ur förundersökningen och man kan då ifrågasätta om verkligen muntlighetsprincipen, det vill säga principen om att förhandlingen skall vara muntlig, tillämpas inom svensk rätt.
Det borde vara en självklarhet att åklagaren i dessa fall tar kontakt med målsäganden före förhandlingen och diskuterar skadeståndsfrågan samt reder ut eventuella oklarheter.
Ända fram tills rättegången nästan var över svävade Inger Andersson i vanföreställningen att åklagaren skulle föra hennes talan.
På den fanns en handskriven notering där det stod att om hon önskade målsägarbiträde så skulle hon kontakta tingsrätten.
Rättegången var slut.
- Man kan visserligen inte få någon utlämnad för vilket brott som helst.
En tonåring kommer gående med ett tiotal oljiga gevär slängda över axeln, en man i blå rock lastar en pickupbil full med armeringsjärn och taggtråd men slänger också upp en låda handgranater på flaket innan han kör bort.
Vapen- och ammunitionsförråd vräks ut på marken och barn leker bland granater, patroner och skarpslipade bajonetter.
Soldaterna på de
Vi finner den kvarlämnade helikoptern övergiven och helt obevakad på den tomma landningsplatsen.
Våldet måste få ett slut, barn under
statligt ägda företag.
miljoner sålda statspapper till
miljoner medborgare erbjuds vouchers som kan bytas mot aktier, fastigheter eller annan statsegendom.
- Vi hade att välja mellan träflis och naturgas.
gasdrivna motorerna på drygt en megawatt färdiga och den elektriska generatorn var ansluten till elnätet.
- Alla nybyggda hus måste ansluta sig.
Det är något lägre än för oljeuppvärmning.
I dag räcker det i princip med naturgasen.
Eleverna fick öva sig i självständigt arbete med föreslagna avsnitt.
Välsynkroniserat som Operabaletten låser alla affärsidkare samtidigt upp sina dörrar, ställer sig ett ögonblick på trappan och överblickar med välbehag det trevna läget.
Men hans strängt katolska mor skulle inte få veta, och inte ens på dödsbädden visste hon att sonen var den berömde franske filmregissören Eric Rohmer.
Om sig själva, sina relationer och om Gud.
Men personerna lever kvar.
En gång på besök i Stockholm på 70-talet förundrades Rohmer över att perspektivet i svenska filmer oftast var den revolterande unge mannens, han som alltid måste bevisa att omgivningen har fel.
Själv säger regissören:
Eftersom han säger så lite om sig själv, säger andra att den katolske civilingenjören i " Min natt med Maud " är ett självporträtt.
Men när de yngre kamraterna drog åt vänster för att förändra världen bröt Rohmer och avgick som tidningens chefredaktör.
Och hur skulle då en filmare kunna förändra den?
Frank Castorf I rollerna:
Dilemmat blir tydligt redan i upptakten.
" Hos Castorf utvecklas spökdinén i stället till en tiggarparad, med gästerna uppställda på rad med lakansstora servetter runt axlarna och tallrikarna framsträckta som vid en soppkö.
Som alltid tvingar Castorf skådespelarna till en närvaro som förstärks av det extremt långsamma tempot.
?
Det verkliga skälet är att kontrollera att ingenting har hänt med de andra.
Antingen eller hade varit bättre.
Däremot önskar de sig ofta lite mer frihet:
Flickor från Turkiet och Iran som har lite friare tyglar och förhandlingsutrymme, har ofta välutbildade föräldrar.
Inför veckohelgen stoppar de
Det framkommer vid diskussioner i klassrummen.
På sommarlovet efter årskurs
Men det är positivt att ha en tydlig tillhörighet, att ha en självklar plats, att veta precis vilka förväntningar familjen har.
Jacques Wallner
ensamma isflak flöt ute på Riddarfjärden som minnen av den stora vinterisen.
grader.
- Det är en månad för tidigt.
Om företrädare för denna sektor kritiserar enskilda regeringsbeslut samlar sig företrädare för LO och regering till motangrepp mot dessa så kallade Wallenbergsdirektörer.
Bernt Rönngren Täby OS en vitamininjektion Mathias Jonsson Enligt opinionsundersökningar säger i dag halva svenska folket nej till ett eventuellt OS i Stockholm
En del motståndare säger när de kommenterar detta att dessa skatteinkomster skulle stat och kommun få även om pengarna i OS-budgeten satsades inom något annat område.
.
I Cityuniversitetets regi har statsvetaren Emil Uddhammar funderat över metoder och resultatpresentation inom välfärdsforskningen.
Naturligtvis inte.
år senare inte längre fanns kvar i gruppen.
Det ger en del att fundera över, inte minst när regeringen nu låter förstå att man ska söka förtidspensionera bort stora grupper för att bereda jobb åt yngre arbetslösa.
Det är en defensiv, resignerad och fattigdomsalstrande politik.
Men i många fall engageras de först när åtal väcks.
personer fått hjälp av målsägandebiträden under
I sådana fall kan målsäganden själv föra talan i en separat process.
dramatiskt dök hundratals kosacker upp ute på isbelagda Ålands hav ( vintern hade varit gruvligt sträng detta år ), ridande på lurviga hästar med skräckinjagande muskedunder och kroksablar i högsta hugg.
Det är en fridfull, lysande marsdag med vår i luften.
Var det början till det definitiva slutet?
Fänrik Lidströmm, som uppenbart var en klok karl, gick med på detta krav - " finnande att varken armén eller fäderneslandet hade någon nytta därav att jag uppoffrade mitt folk ".
Hur som helst - i Grisslehamn är kosacköversten, " den fria stäppens käcke son ", historisk.
" Kristina från Duvemåla " av Benny Andersson och Björn Ulvaeus I rollerna:
Den skolade och lite sköra röstklangen blir alltså i sig betydelsebärande gentemot de kärnfulla musikalrösterna som omger henne.
Alla utom parlamentsledamoten förolyckades när den Mercedes i vilken de färdades krockade med en lastbil utanför Istanbul i början av november.
Och han är inte sen att utnyttja det när jag frågar honom hur han ser på anklagelserna att han själv låg bakom mordet på Olof Palme.
Beskyllningen för Palmemordet ingick i den taktiken.
Jag insåg så småningom att vissa av våra anhängare i Europa lekte med demokratin.
A Ö:
De senaste
De har vägrat erkänna andra folkgrupper än den som bär upp nationalismen.
A R:
Dessutom händer det nu saker i Turkiet.
Han var kurdernas vän.
I så fall måste vi nog också tydligt kunna se att PKK:s hållning och metoder har förändrats.
I vår region hänger demokratisk utveckling nära samman med PKK:s framtid.
Det skulle stärka bilden av Sverige internationellt.
Politik handlar om flexibilitet.
I den meningen har vi gått djupare ner i problemets orsaker.
Staffan Westerberg är Josef.
Men den kommer sig av en sorg som den går runt och rör vid från alla håll, som för att vänja sig, med små upptåg och typiskt Westerbergska, poetiska förblandningar.
Han var
Inom golfsporten var John Forssell en hängiven ledare.
, och Blekinge idrottsförbunds guldmärke
I
Det handlar om
Differensen -
Sedan dess har hyran räknats upp med inflationen och förvaltningen har inte påkallat någon omförhandling, säger han.
- Det är oerhört glädjande, säger stadsdelschefen Margareta Borgelin när hon får höra nyheten av DN.
Hyran som pensionärerna betalar för sina egna rum bestäms på annat sätt genom bruksvärdesprincipen.
Det drivs som en stiftelse och den är ideell och obunden.
Medlemmar kommer från nästan samtliga kommuner i länet även om medlemmar från Stockholm stad är i majoritet.
Påvekyrkans På temat " Försvunna gator " har hittills Stjärngatan och Privatgatan presenterats.
.
" Tack för trevlig läsning om Stockholms glömda gator!
Mer om Stockholms försvunna gator nästa vecka!

Men söndagens guld gav även finalsegerbonus på samma belopp,
,73 från
Min dröm handlar inte om i dag, eller om i morgon, utan den sträcker sig långt framåt.
Till friidrotts-VM i Göteborg kom han för första gången i dansk landslagsdräkt - och vann ett väntat guld på

på nya personrekordet

Bugs Bunny - B Hjalmarsson
Sia Konvalj har varit bra i år och har outsiderchanser.

Norska segermaskinen Adelena Match vann

Impish Sund,
på Gotland till
högskolor med ekonomiutbildning har listats och nu ligger " Sveriges Akademiska Ekonomiutbildningar
Det är också de som kommer ut från Handelshögskolan i Stockholm som kan räkna med bäst löner, enligt en statistik som Per Söderström på Civilekonomerna tagit fram.
Svårast att få jobb hade astronom-utbildade.
I England är Open University, Det öppna universitet, etablerat sedan flera decennier.
universitets- och högskolestuderande kommer från arbetarhem.
Det borde inte komma som en överraskning, förklarar rösten:
" Men väskförsäljaren på Drottninggatan, som köper in sina varor från Kina, läser EU-kommissionens officiella tidning lika mycket som jordmänniskorna besöker Alpha Centauri,
Syftet är gott:

Den ena, premiereserven, innebär att envar under sitt yrkesaktiva liv betalar in premier som fonderas; pensionen betalas sedan från premierna och den ackumulerade avkastningen.
Ty det politiskt bestämda systemet bygger på politiska beslut, som alltid kan ändras, och inte på civilrättsligt bindande avtal.
Totalen av dessa fordringar stiger till år
.
Om den yrkesaktiva generationen vägrar betala skattehöjningen faller fördelningsprincipens pensionssystem samman.
Konsten att regera landet har alltid varit socialdemokraternas starka sida.
En hel del är regeländringar, annat kostar pengar som hämtas ur " budgetöverskottet " som ska räcka till sysselsättning, ekologiprogrammet, vård och skolor.
Ett sånt valfiasko tvingar
Parterna på arbetsmarknaden har som gemensamt mål att hålla nere inflationen genom måttliga lönekrav.
Regeringens huvudlinje hittills talar för att Sverige inte går med i EMU vid starten
, efter ännu ett val.
Nu ifrågasätts om han även kan överge löftet om att avveckla kärnkraften i jämn takt.
Priset är brister i trovärdighet och risk för valbojkott.
Tekniken var kanske inte den mest traditionella, men den utgick från vad som fanns tillgängligt på marknaden.
Kanske skulle den kunna bli ännu större.
Man brukar räkna med ett par
Kommunerna är skyldiga att följa de energiplaner som upprättats.
Men just det vägrar hon att svara på:
- Jag är inte intresserad av huruvida någon bör kallas konstnär eller inte.
Daniel Birnbaum Jöback tog publiken med storm Marcus Boldemann MUSIKRECENSION.
Men än krävs en hel del energi och känslor för att frigöra stämman.
Alla reste i egna bilar.
Grabbarna uppträdde på de finare hotellen, såsom anrika Knaust i Sundsvall.
Och allas vår egen Tomas Brolin är där just nu!
- Vi tvättade fötterna innan och man måste vara frisk och inte ha fotsvamp!
I tjugoårsåldern började Gianni som privatist vid Parmas musikkonservatorium och
De tar gärna ett glas vin till maten men är mycket måttliga.
kronor per månad.
Sökandet efter Graalen Tidsandan blir allt mer fanatiskt.
Hänger du inte med när vi finner Tidsandan är du historia, borta, väck.
Inte humor, tycks det.
idealistprylar.
Ta Jonas Gardell, till exempel.
" Man måste kunna betrakta sin samtid från ett visst avstånd, innan man däri kan finna några hållpunkter för bedömandet av framtiden ".
Han är charmig och skojar gärna med gästerna.
Både han och Christer Holm blir gång på gång stämplade som " psykpatienter ".
När man gick i skolan skämtade man:
Vi skall försöka flytta till ett hyresradhus för att få en bättre miljö för vårt barn.
- Jag trodde att jag lätt skulle få ett nytt jobb, men jag blev arbetslös, ekonomin havererade och allt flöt ifrån mig.
- På behandlingshemmen blev det egentligen bara värre.
- Jobben liknar varandra, men det känns bättre med övergångsarbete där man räknas som en vanlig anställd.
Jag bodde själv och vände på dygnet.
Stämningen på " huset " är mjuk och det är högt i tak och ingen skäms över sitt förflutna.
, i morgon kväll, måndag, klockan
Nu undrar vi bara, när öppnar uteserveringen?
Det blir en repris på fjolårets SM-final.
De kom till spel mot Brynäs med bland annat
Brynäs gjorde som sagt mål efter mål på Färjestad - och Frölunda gjorde detsamma på Malmö.
mest förekommande utropen:
Men än så länge är han förtegen som sina framtidsplaner.
Senast Djurgården och AIK möttes i kvartsfinalspel var våren
Ekonomiskt är båda lagen vinnare - här handlar det om miljonintäkter för båda.
i matcher mot SM-favoriten.
AIK:s tränare Timo Lahtinen ser ändå ljuset i tunneln och hävdar att laget är på uppåtgående.
Det är sämre med den offensiva kapaciteten.
Ja, vi tror det.
HV har slitit med skador och har fortfarande Esa Keskinen och Alexej Salomatin utanför laget.
Leksand-Djurgården och Luleå-Färjestad.
) Ingrid Helander, do,
Sv plac:
),
,38 (
(
Slalomcupen:

,
.
) Isabell Zedlacher, Österrike,
,

.
(

,
Damdubbel:
BANDY SM-KVARTSFINAL Hammarby-Motala
.
Maxim Potesjkin
Boltic:
KVAL TILL ALLSVENSKAN Södra gruppen Nässjö-Gripen
Kareem Hill
Jämtland:
, Jonny Ibrahimsson
, Mats Ljungberg
, Peter Jakobsson
.
Akropol
Eos-Highlanders 89-
Wings

, Högsbo-Malbas
Eos och Växjö till Allsvenskt slutspel.

,
) Göteborg
, Peter Andersson-Kim Song Hui
,
, Wang-Chen
, Wang/Håkansson-Chen /Stenberg
,
, Susanne Jonsson-Finnemann
BOWLING ELITSERIEN Kaskad-Joker
Amiki-Taifun
-
Plus
Björn Lilja, Spårvägen,

, Eva Krans, Calluna,
,
Joachim Söderman, Loke-Patrik Lund, Örgryte

.
) Jörgen Andersson, Ore.
.
:
Klass

, Sundsvall/Edlund-Sundbyberg
Bill Ross Trophy, Herrjuniorer:
CYKEL MURCIA, Spanien:

) Michel Lafis
) David Gomez, Spanien, samma tid.
,39,
Sjukvården har traditionellt varit praktiskt inriktat, vilket också präglat utbildningarna.
De sociala omsorgsutbildningarna ger med praktisk erfarenhet och beteende- och samhällsvetenskaplig teori grunden för att stödja människor med fysiska och psykiska handikapp, missbrukare, åldringar, barn och människor i kris.
I de flesta vårdutbildningar ingår i varierande grad teoretiska studier i medicin, natur- beteende- och samhällsvetenskap.
nya tjänster, skriver Iris Birath.
nya tjänster har inrättats.
Stockhoms stads sextimmars-projekt är ett dyrt och dåligt sätt att få fram nygamla ersättningsjobb i offentlig regi.
Vid ett möte i Bergen i kommande vecka ska miljö- och fiskeriministrar från samtliga kuststater, däribland Sverige, dryfta åtgärder mot det hårda fisketrycket.
ton för att arten säkert ska överleva.
Norrmännen vill samtidigt begränsa blandningsfisket, fisket efter flera arter, i Nordsjön.
Det ger bättre underlag för fisket på den svenska västkusten.
I år var det öppet
Särskilt Bank of Chinas
Han har deklarerat att han inte vill bo i guvernörspalatset.
Många dröjde sig kvar lite extra på gårdsplanen när de på led gick förbi alla blommorna.
Den symboliserade allt jag drömde om.
kronor, och extraknäckte som taxichaufför.
- Jag känner mig inte som amerikan.
Den traditionella amerikanska synen - att så mycket som möjligt införliva invandrarna i det amerikanska samhället - har förändrats de senaste
Det är det återkommande argumentet som används av invandrarmotståndare, när de jämför 90-talets stora skaror immigranter från Asien och Latinamerika med européerna som kom tidigare.
år sedan.
Hur kan nån vilja tillverka symbolen för frihet i ett land som inte har den friheten?
procent.
år.
Någon nära förestående utförsäljning av SAS är det emellertid inte tal om, enligt Stefan Back.
procent och Sparbankens fonder med
Han beklagade att den polska tullen var så byråkratisk och skyllde detta på att man har en annan " kulturell tradition " i Polen.
Per Olov Enquist Ett trettiotal medlemmar av Svenska PEN har hos styrelsen begärt att Jan Myrdal och Gun Kessle utesluts ur klubben för att de försvarat massakern på Himmelska fridens torg i Peking
Frågan är då om denna ohållbara ståndpunkt är förenlig med medlemskap i PEN.
Sten Ohlsson blev
i Umeå, den stad där han för övrigt bodde under nästan hela sitt yrkesliv och under tiden till livets slut.
Nu kliver hon in i den invinkade taxin vid den väldiga högen av sprängsten nedanför den branta trätrappan från Eolsgatan.
" Men fan det måste vara längesedan.
:e epistel
månader där arbetsgivaren betalar avtalsenlig lön i utbyte mot
I Stockholm har Fountain house arbetsbyrå varit i kontakt med mellan
- Nu skall man dessutom börja betala de första
och kl
.
Fri entré.
, kl
.
Ett ögonblick Bibi Andersson berättar om sin bok på Gamla stans bibliotek, Tyska stallplan
Sång av ungdomskörer från S :t Matteus.
.
Fri entré.
Teater & dans Erotisk menu X
akter i regi av Lena Söderblom spelas i Konserthuset, Grünewaldsalen, kl
.
Lars Hall Målningar hos Ramis, Nytorget
.
års barn- och ungdomsböcker exponeras på Stadsbiblioteket, Odengatan
Vakt ur F
, kl
.
lag, Jevne ytterligare
sekunder efter Norge, efter
- Jag försökte gå ikapp Thomas men det gick inte, sade Bergström.
lag av absolut världsklass, där åkare i B-laget har VM- och OS-medaljer?
Drama var bara förnamnet på Zinkensdamm.
till Hammarby och i morgon tisdag spelas den femte och direkt avgörande matchen i Motala.
Hammarby vann rättvist.
- Det var bara att gå runt backen och målvakten och rulla in bollen.
i helgen såg ut att få ett snöpligt slut, men nu lever laget i högsta grad och det ligger nog lite i vad Andreas Westman, forward/mittfältare, säger:
Skyttekungen Jonas Claesson ska naturligtvis ha mycket beröm.
trodde jag på seger.
McLarens framgång blev nära nog total när finländaren Mika Häkkinen åkte in som trea bakom Michael Schumacher.
Han gör aldrig några misstag.
sekunder efter i mål.
Lopp
) Moon River - L Lundin B
(
Odds:
Belinis Shirt fint med i rusningen från start.
.
) One Down - S Vaché
).
Lugn inledning för Savings Bank.

) Prolific Lady - L Lundin B
).
Komb:
.
) Mr Enshu - F Johansson B
(
.
Axade till

),
).
Debonair til spetsen in i sista svängen och gled lätt undan hela vägen in i mål.

(
) Agadir (
Komb:
kvar men fick ge sig inför målgången.
,7 (
),

Närmade sig alltmer in på rakan och avgjorde säkert sista
) Sky Melody - A Svenson
),

Jagade ihärdigt ledaren ner mot mål men fick aldrig riktig kontakt.
) Lomu - M Smith
),

Efter första avdelningen kvarstod
kr.
Rätt
Rätt kombination
Lagar och avtal har behövt tolkas med hjälp av lagkloka.
Fram till inte för länge sedan var studenterna tvungna att år efter år lära sig lagar och förordningar utantill.
Den akademiske läraren är mer en handledare för dem som aktivt och självständigt söker kunskap.
och ett halvt år.
Det finns dock många jobb utanför rättsväsendet.
En lön för en nyutexaminerad jurist ligger mellan
På varvet i Gdansk beträdde Lech Walesa stora scenen.
Ungefär lika många, som stannat kvar, underrättades häromdagen om att företaget hade fått dödsstöten.
Några tros kunna gå till ett reparationsvarv i Gdansk, många fler förmodligen till varvet i Gdynia som ligger i förhandlingar om sammanslagning med varvet i Szczecin.
Det finns normalt en likadan värmekamera i Göteborg, men den var utlånad till Malmö och det var enklare att transportera ner den som fanns i Stockholm.
Även socialtjänsten i Kungsbacka ska nu " titta över vad som egentligen har hänt ", som socialchefen Stefan Schnell uttrycker det till DN:
- Vad vi nu får göra är att kanske titta över var någonstans man bör göra utflykter med större grupper barn.
, inte haft något fast jobb i hela sitt liv och att hans gestalt är så full av en energi som inte kommer till användning - det är oroande.
Hon drar in händerna i jackärmarna som om hon frös.
Man kan jämföra.
tusenlappar varje månad.
Alla socialbidragstagare måste aktivt söka arbete.
Ota betyder offentligt tillfälligt arbete och Bosse är en sådan tillfällig varelse som gästspelar som arbetsförmedlingsbyråkrat.
- Eftersom jag själv varit arbetslös så länge känner jag igen ångesten under ytan, säger Bosse Andersson.
kronor per dag plus de
Det är lunchtid.
pärmar med papper, han vill kunna redovisa sin ekonomi i detalj medan Matilda,
Han har hänvisats till telefontiden och till att ringa en viss socialsekreterare som han inte gillar.
Förra året överklagades mer än
Före den 1 november förra året var socialbidraget i Landskrona
Men det är bara en illusion som döljer fattigdom.
I Landskrona räcker pengarna till cirka
Regeringen styr så i detalj så det inte finns några pengar kvar att bestämma över.
I hans språk saknas i alla fall inte ord som " projekt " och " framtid ".
Efter ridåfallet applåderar arbetsförmedlingens chef artigt och något matt.
Han upprepade det löftet till den holländske biståndsministern Jan Plonk när de möttes i Goma i helgen.
Någon massflykt i panik är det inte säkert att det blir.
För Laurent Kabila handlar det om att bilda en övergångsregering tills det går att hålla allmänna val.
Vid söndagens möte satte grupperna ihop en kravlista, där man bland annat förklarar att mindre sjukhus med upp till
Mycket talar för att det blir ett avtal där när parterna träffas igen den
För det andra är Sacos förslag lite väl svårsmälta.
Ett annat faktum är att industrins parter har gemensamma problem och värderingar och att det inte finns någon ambition att komma med lösningar som nödvändigtvis passar alla.
miljoner människor med kurdiska som modersmål.
Den styrande tanken angavs
Turkiet tilldelades rollen som Natos stöttepelare i Främre Orienten.
I praktiken fortsätter Europas regeringar längs den linje som grundlades under kalla kriget:
Jag vet inte om den världsbilden låter sig brytas.
Och Trans Am, en trio som på Studion i lördags kväll tydligt visade på både genrens fördelar och problem.
Sällan har en konsert bjudit på så många utmärkta musikaliska byggstenar och så få färdiga låtar.
Professorn i rättsvetenskap, Paul Armstrong, undersöker omständigheterna kring en dödsdom.
Glenn Jordan.
visas i morgon, tisdag, kl
Joanne Whalley-Kilmer, William Hurt, Armand Assante.
Taxiblåsningarna från Arlanda flygplats till Stockholm ger stan dåligt rykte, anser hotell- och turistansvariga.
I veckan vägrade en utländsk gäst med rum på Strand betala begärda 795 kronor.
kronor för dricks eller möjligen bagagehjälp.
- Reaktionerna på den aktionen har varit övervägande positiva, nästan inga negativa synpunkter har nått fram till oss i ledningen, berättar Owe Andersson vid Arlanda Remote Taxiservice som ordnar köerna bland väntande taxibilar.
månader.
De förefaller inte ha något till övers för vare sig regeringen eller oppositionen.
En blandning av maffia, avhoppade säkerhetspoliser och militärer står i spetsen för civilpersoner som plundrat och beväpnat sig till tänderna.
Med ett vaksamt jubel tog de upproriska städerna i sydvästra Albanien emot beskedet att president Sali Berisha har gått med på att bilda en samlingsregering och hålla nyval inom
Först måste avtalet i Tirana verkställas, sedan kan vi lämna ifrån oss våra vapen.
Bara i bergssamhället Permet gav regeringsarmén inte upp utan strid.
- Jag har försökt få de lokala ledarna att sätta i gång en " marsch mot Tirana ", säger Peshkepia.
Moderaterna anser vidare att det är avgörande för svensk industri och lockelsen för utländska investerare att transporterna inte fördyras ytterligare.
Det " fel " kommittéledamöter lagt fram har oftast bara runnit ut i sanden.
Men det är faktiskt inte det svenska EU-medlemskapet som lockar i första hand.
köptes
Generaldirektör Kai Hammerich annonserade vid en presskonferens i Oslo på måndagen att ISA tecknat samarbetsavtal med Den norske Bank, Norges största affärsbank, för att underlätta för norska etableringar i Sverige.
Från TT Prismärkningsföretaget Pricer köper det amerikanska IT-företaget Intactix för
Vi har hårdvaran och de har mjukvaran.
personer.
Göran Larsson
Först inhyrd i verksamheten blir nybyggda M/S " Gotland " som huvudsakligen bemannas med svensk personal.
Möjligheten att nuvarande konkurrenter startar ett priskrig bedömer NTL:s ledning som liten, då rederiets nuvarande målsättning är att ta
kronor per aktie.
Sista dag att vara med i emissionen är den
gånger; för varje takt bildas den harmoniska grunden av ett enda ackord; de första
" Numera finns det hur många inspelningar som helst av gamle Goldberg, på piano och cembalo, med Tatiana Nikolajeva och Karl Richter och Tom Koopman och den utmärkta svenska inspelningen med Eva Nordenfelt från
Jag köpte den för stråkorkester, för den var billigast, mest av nyfikenhet.
Christer Holmgren, Bostadsrättsspecialisten, har på egen begäran avregistrerats som mäklare.
" Avregisteringen innebär att Christer Holmgren själv formellt inte får leda verksamheten vid Bostadsrättsspecialisten.
attityd och elegans.
Utställda i montrar som om de vore folkdräkter, brandmansuniformer eller askkoppar, ja som vilka museiföremål som helst.
En kedja av lösa påståenden, omöjliga att ta ställning till utan vidare bevis.
Susanne Pagold Mikael Löfgren " Bröder " av Mia Törnqvist Scen:
Den andre beundrar sin bror gränslöst men åker på däng när han ska tävla i samma division.
den lyckade broderns lyckadhet demonstreras med att han och bara han finns på fotografi inom glas och ram.
Stockholm är i högsta grad kvar i kampen om de olympiska sommarspelen och nu handlar det om att trycka på knappar och förlänga anställningskontrakten.
" Olof Stenhammar och de andra i den svenska OS-delegationen hade några hektiska och nervpirrande dygn i Lausanne i slutet av förra veckan.
ska den svenska delegationen - hur den nu ser ut nästa gång - presentera sin kandidatur och då handlar det om betydligt fler herrar och damer än senast.
röstar de

Ofta har de varit beväpnade med kniv eller skjutvapen och ofta har de varit mycket brutala.
procent av rånen förekom det fysiskt våld.
Däremot går det inte att dra några slutsatser om det var svenskar eller invandrare som var inblandade, bland annat eftersom många av rånarna bar luvor eller masker.
Kjell Nilsson AIK och Timo Lahtinen är överens om en fortsättning, och inom kort skriver han på för ytterligare en säsong.
Och vi blir piggare i benen för varje dag, säger Timo Lahtinen.
Här har laget gjort
Ett säkert grundtips inför Globen-dramat är följande:
Det gäller fransmannen Erwan Mentheour, samt italienarna Mauro Santaronita och Luca Colombo som inte fick starta i den andra avdelningen av måndagens tävling.
dagar under utredningens gång.
cyklisters död.
- Jag tvingades inta otillåtna medel.
länder - i höst ska ännu fler utländska löpare lockas till Lidingöloppet.
kilometer.
AIK, Djurgården, Hammarby, Brommapojkarna och Vasalund är
april.
Bäst, och tyngst, i squash-Stockholm.
En befriande inställning i en kroppsneurotisk tid där en tvättbrädsmage upphöjts till högsta lycka.
- Kanske var det en fördel för mitt squashspel att jag var tung och lite lat som junior.
Han jobbar med affärsutveckling på Telia Card där han är nyanställd, men framför allt som squashdomare.
Sommaren
Hon hade rest ned direkt efter skolan - mest på försök - för att känna efter om hon skulle trivas några månader i Bryssel och för att lära sig franska.
Kursen i Leuven har EU-prägel.
Att gifta sig ingår inte i Camilla Erikssons närmaste planer.
Och kanske, säger hon med en rysning, skulle hon i dag vara gift och ha barn.
Man får vara flexibel och räkna med att jobba på flera håll och i olika sammanhang, tror hon.
Den som börjar läsa i Gävle kan ännu inte räkna med att gå på bal i lång klänning och frack.
Det var en vändpunkt för henne.
, Hälsinge regemente.
Högskolan i Halmstad satsar på dem som tänker starta eget eller arbeta som innovatör i internationella företag.
Högskolan har i år fått examinationsrätt för gymnasielärare samt grundskollärare i årskurserna
( den senast undersökta gruppen ).
procent ).
Biblioteket har tidigare varit ett sorgebarn.
En professur i biokemi är under tillsättning och ytterligare en i teknisk miljövetenskap har utannonserats.
Hälften av studenterna följer program inom naturvetenskap, teknik eller sjöfart.
- Det bästa med Kalmar är att det ligger mitt i staden.
, en annan " Columbus, eller å andra sidan " (
års spexvariant hette...
invånare i antikens Grekland som börjar pilla med miniräknare.
En sådan som Povel Ramel ger så gott som alltid sitt samtycke, medan Walt Disney-imperiet och Abba ( läs Benny Andersson ) lika bombsäkert alltid säger nej.
Åskådarna bör ta ytterst aktiv del i spelet, högljutt applådera och kommentera detsamma, samt skandera saker som " omstart, omstart, omstart!
i februari gästspelade teknologspexarna på Svenska Teatern i Helsingfors, den
Ibland stryks hela akter och ersätts med nya.
NORRKÖPING.
Vår strävan är att om
studenter och utbildning och forskning på vitt skilda områden ( se faktarutan ).
Ett campus har bildats med lånta traditioner.
- Vi har fått en helt annan sammanhållning nu, framhåller Monica Salminen, som läser till förskollärare.
Det blir ett mera personligt samspel med föreläsarna.
år tar det också att bli idrottslärare eller specialidrottslärare med inriktning på t ex basket, ishockey eller fotboll.
hälsopedagoger.
och utvecklande den s k Linggymnastiken.
Med hjälp av
poäng.
år har platsantalet på KTH fördubblats och söktrycket ökat.
Nu används PBI också i psykologutbildningen och provas i informationsteknik, ett IT-program utformat för att locka fler kvinnor till civilingenjörsutbildningen.
Intill ligger studentbostadsområdet Ryd och på andra sidan vägen växer forskarbyn Mjärdevi Science Park.
tjejer varje år som är minst lika bra som de manliga studenter som går här.
Här finns ett tiotal kurser i miljöteknik och bland annat ett
1_200studerar ekonomi och här finns bland annat ett internationellt marknadsföringsprogram och ett kandidat/magisterprogram i ekonomi/informatik.
orter, men det har också fört det goda med sig att upptagningsområdet breddats.
Många naturvetare ägnar sig också åt forskning och utveckling, liksom åt utrednings- och planeringsarbeten.
Av dessa av lägger i år
hade mer än
- Ansvaret kan sedan filtreras ner i organisationen till enskilda arbetstagare.
I de flesta fall kan alltså kommunens anställda inte krävas på ersättning av kommunen.
Från TT Att änkor som sparat i pensionsförsäkring kan förlora änkepensionen beror inte på något politiskt misstag.
Gunn Franzén Ljung på socialdepartementet ger heller inte änkorna några förhoppningar.
Enligt PerE Larsson är målet att moderbolaget i den nya koncernen ska vara noterat på börsen.
Om den svenska finansmarknaden ska överleva krävs att hela transaktionskedjan integreras förklarar Stefan Ingves.
Sedan våren
Direkthandeln bör underlättas.
I guldåldern - som inträffade i slutet av förra, snart förrförra, århundradet var konstnärer furstar i hus det ena större än det andra.
Ainola fick det heta efter hustrun, som var syster till
Så här ödsligt var det:
Längs Tusby strandväg hade guldålderns mästare slagit sig ned i rad i egenhändigt ritade hus, och det är lite Saltsjöbaden eller det tidiga Djursholm över stämningen.
Så här kan det bli.
När problemen med de oisolerade plattgrunderna upptäcktes dammade byggindustrin raskt av en gammal beprövad grundkonstruktion, krypgrunden eller torpargrunden som den också kallas.
kronor, medan fuktskador - ofta orsakade av bristfällig dränering - i soutterräng- och källarhus vanligtvis kostar mellan
" Stängt för säsongen.
Werner läste och läste.
Inte många läser honom i dag, men en gång tillhörde denne engelske poet de större namnen och hans självbiografi " World within World " är en minor classic.
I The Sunday Review (
Stephen är krasslig och tvingas tillbringa en månad på Lenox Hill Hospital.

- Men ingen som helst hjälp fick vi av fastighetsägaren.
I själva verket är läget för KP ännu värre:
kronor.
- I dag försöker KP säga upp oss, trots att vi redan är utkastade.
Men självklart är det inte aktuellt med några förhandlingar så länge de inte betalar sina hyresskulder, säger Sören Nordström.
Radiohusets studio
( I orkesterverken - med undantag för den vackra violinkonserten - kan det täta tidvis övergå i det kompakta.
Vanära.
Religionen är en viktig del av hans liv.
Och jag kan förstå honom.
Familjen är viktig, det är där tryggheten finns.
Men det syrianska gör honom till den han är.
Debatten har förts med såväl religiösa som kulturella förtecken.
Eller också bära på en massa hat som förr eller senare måste få utlopp.
Det är bara svepskäl för en total och ohämmad respektlöshet mot individen.
Är det att vara en bra älskare?
Varför just kvinnan?
Brandkår, polis och ambulans var snart på plats, och efter en dryg timme en räddningshelikopter, som förde pojken till Karolinska sjukhuset.
Då kom bilen, och som jag kunde se det härifrån, så körde bilarna rätt så fort.
- Bilarna här nere har otroligt bråttom på måndagsmorgnarna, och trafiken är mycket hård, säger kvinnan.
Från
.
Friluft & motion Längs Mälaren Vandring från Fittja mot Norsborg på småvägar och stigar.
Ufoklarligt Ufo, New Age och politisk extremism - Håkan Blomquist talar på Stockholms Ufo-förening, Runiusgatan
Lisbeth Gustafsson talar på Sjömansinstitutet, Katarinavägen
.
kl
.
David Friesen, spännande och virtuos basist, med Gary Barone, trumpet och flygelhorn, samt John Gross, tenorsax, kl
Med Lil Terselius, Mi Ridell, Anita Strandell, Astrid Assefa och Merit Hemmingson.
, kl
Csilla Patachich Akvareller och teckningar hos City Art Gallery, Stora Nygatan
.
år Erik Höök visar nya utställningen på Strindbergsmuseet, Drottninggatan
.
, Hälsinge flygflottilj, Söderhann.
Men ibland måste hon blunda när hon kommer ut i det gemensamma köket.
Men Lund var för studentikost, tycker hon.
Man har köksvakt en vecka åt gången och ska då sopa och torka golvet och plocka ner disken från diskstället.

Jag måste ha råd att göra annat också.
Ändå har de lyckats med ett någorlunda gemensamt studentliv.
- Det gäller att göra det bästa av situationen.
Här är det bara några meter till en stor simhall.
Det är ju t ex kärvt för både ekonomer och samhällsvetare.
Högskolan fungerar i stor utsträckning som en service åt dem som vill utbilda sig och bo kvar i regionen:
Studenterna får tidigt kontakt med den forskning som är så omfattande vid SLU.
, medan det resterande fåtalet fördelar sig på Skara, Flyinge, Strömsholm och Örebro.
år eller magister efter
Omkring
Alla som i dag går på Teaterhögskolan har tvingats utstå den här gallringsprocessen upprepade gånger.
att frigöra och samtidigt prägla skådespelaren.
timmar i skolan, och ett kvällspass i veckan.
Ett par av skolans lärare går i kompetensutvecklande utbildning.
konkurrensutsatta eller skyddade företag, kapitalintensiva eller kunskapsintensiva, exportberoende eller hemmamarknadsorienterade, det kvittar lika.
De gemensamma normerna - senaste försöket var Edingruppen - har hittills inte utmynnat i så mycket annat än goda intentioner, genomsnittsnivåer som förvandlats till minimipåslag och golv, och en löneglidning som lokal ventil när den centrala normen blivit för trång.
Annars, låter regeringen förstå, kommer den att ingripa.

Av
I Visegradländerna har bruttonationalprodukten fallit med totalt
De insisterade " av sociala skäl " på prisregleringar, så att de personligen kunde köpa prisreglerade varor - exempelvis rysk olja för en procent av världsmarknadspriset - och sedan sälja den till ett fritt pris utomlands, medan statsbudgeten betalade prissubventioner.
procent i Kazakstan, enligt spridd preliminär statistik.
Krigshärjade Georgien samlade bara in
Den postsovjetiska staten är fundamentalt korrupt och i huvudsak en ond kraft.
I Ryssland utgör bostadssubventioner nästan
Samtidigt har det visat sig nödvändigt att bekämpa statsbyråkraterna så att de inte förhindrar företagen att arbeta.
procent av BNP.
procent under februari månad, och BNP föll med hela
( Jag och mina kolleger har hjälpt premiärminister Victor Ciorbea att utarbeta den.
De utgör i dag både politiskt och ekonomiskt de värsta potentiella källorna till instabilitet i Europa.
Anders Hellberg
Det betyder sannolikt att treåringen var i livet ända fram till natten till lördagen, då temperaturen sjönk på Västkusten.
Men de svenska polishelikoptrarna har bara en motor och får enligt " bestämmelser för civil luftfart " inte flyga på natten.
Nackdelen är att de är mycket dyra - ungefär
På måndagsförmiddagen grävdes det SAS-plan som kanat av banan i Kiruna fram ur snödrivan och drogs in i en hangar för undersökning.
Det snöade och möjligen fångades planet under landningen av en extra kraftig vindby.
I Tibro, möbelfabrikanternas och frikyrkornas samhälle, är det omvända världen.
- Kanske stödet för folkpartiet speglar folksjälen i Tibro, tror kommunalrådet Claes Jägevall och förklarar sig.
Han framhåller med stolthet att Tibro är landets billigaste kommun att leva i.
Visst delar man i Tibro självklart de liberala grundvärderingarna, visst tror man också i Tibro att det finns hopp om folkpartiet och att den nye ledaren Lars Leijonborg, som väljs på lördag, kan rädda partiet.
Snart flyttar den in i den anonyma vårdcentralen i centrum.
Fördelningen av mandat i fullmäktige är:
Bara en tredjedel av ledamöterna i fullmäktige är kvinnor.
I källaren till sin villa har Ann och Benny Ohlsson sin optikerfirma.
Stefan Lundberg driver tillsammans med sin bror ett familjeföretag som tillverkar stilmöbler.
Folkpartipolitikerna uppe i Stockholm är verklighetsfrämmande.
Båda index steg med över
Nordbanken är en av dessa.
procentenhet till
kronor till
öre till
Bolaget lovar höja vinsten per aktie varje år framöver.
.
Investmentbolaget Trustor* offentliggjorde sitt bokslut redan i fredags, men efter börsens stängning.
En förlust efter finansnetto på
Information angående stoppet ska komma senast onsdag morgon.
Så långt gick allt som beräknat, men planens fortsättning var en smula oskarp.
Han gick en sväng runt lokalen och betraktade med intresse de utställda ikonerna.
Försäkringen grundas på en besiktning i samband med försäljningen.
kr.
Jag är nämligen övertygad om att civiliserade och demokratiska samhällen inte kan förhålla sig passiva inför dem som hetsar och sprider hat.
Kvar finns bara öppningen för diktatur och förtryck.
Ku Klux Klan vill ju göra de svarta fredlösa, antisemiten vill göra judarna rättslösa.
Men är det inte naivt tänkt?
Historien visar att det går att ändra människosynen - både till det bättre och till det sämre.
World Report
uppmanade de församlade att se sig omkring i New York och lägga märke till att " judarna ägde bankerna, tidningarna och bordellerna, att judarna fördärvade för att få makt ".
Sant är att åklagarna i England har åtalat långt fler svarta än vita för rasistiska eller antisemitiska yttranden.
Men jag har svårt att riktigt förstå upprördheten över att en Robert Faurisson, en Ernst Zündel och andra så kallade historierevisionister ställs inför rätta.
Är inte det skäl nog att få oss att reagera och bjuda dem motstånd?
Då den kanadensiska lagen förutsätter att bara den som förnekar obestridiga sanningar om Förintelsen kan dömas till straff begärde Zündel att få höra Robert Faurisson, David Irving och andra kända revisionister som vittnen.
Och på liknande sätt utvecklades de rättegångar som Amsterdams distriktsdomstol höll
Rättegångarna skulle således kunna begränsas till att klarlägga huruvida den åtalade har eller inte har förnekat Förintelsen.
" Fidelio " av Beethoven Översättning:
Opera är en alldeles för irrationell konstart för att skjutas i sank med sådana argument.
I början överbejakas det småborgerliga så att det nästan blir fars.
Klarast lysande stjärna denna afton är Birgitta Rydholm med vackert fraserad röst.
Marcus Boldemann Göran Collert Förre verkställande direktören i Svenska sparbanksföreningen, fil dr Sven G Svenson, Uppsala, har avlidit
decennier att påverka, utveckla och leda den svenska sparbanksrörelsen.
I snabb följd tillsattes struktur-, inlånings-, kredit-, utbildnings- och kontorsrationaliseringskommittéer.
självständiga sparbanker och ge sparbankerna en gemensam profil.
år.
Den identitetsförlust de upplever blir stark, säger Mats Trondman och fortsätter.
- I det faktum att människor som har mycket gemensamt ställs mot varandra ligger en djup tragik.
Deras pojkvänner och män tål inte att kvinnorna utvecklas, blir självständiga och får nya perspektiv på livet.
Män som misshandlar utgör trots allt en liten minoritet av alla män oavsett kultur.
Fransmannen Erwan Mentheour och italienarna Mauro Santaronita och Luca Colombo fick inte starta i den andra avdelningen av måndagens tävling.
- Vi har drabbats av växtvärk.
Moderaterna tog på måndagen bladet från munnen när det gäller kommunikationskommitténs förslag om den framtida trafiken.
- Det finns satellitteknik som gör att bilisterna kan undvika köbildningar eller rent av slippa köra på varandra bakifrån.
Han anser dessutom att jag som gruppledare inte ska kritisera hans kolleger i majoriteten för att de tydligt deklarerat att barnen i västerort är mindre värda än de i söderort.
Är det socialdemokratisk skolpolitik att prioritera lokaler framför lärare?
Här är fakta inför matcherna Leksand-Malmö, Färjestad-HV
Senaste slutspelen:
( b ),
men åkte ut direkt i fjol.
Luleå var också i final
Hon läser konsthistoria och trivs utmärkt med det.
Föreläsningarna tycker hon liknar dem där hemma, fast kanske är det lite mer formellt och stelt i Tyskland.
D-mark (
- Jag ville till Tyskland för att förbättra språket.
Det blir allt svårare att få pengarna att räcka och den som väljer eller tvingas att bo i lägenhet på stan måste som regel jobba extra för att inte gå back.
kronor, men det uppstår ett minus på ett par hundralappar i månadsbudgeten, om man inte jobbar extra eller kan leva extremt snålt.
Eller varför inte ta ut hela studiemedlet, kolla börslistan och bli rik på bra placeringar?
Även behovet av lärare kommer att öka, vilket beror på elevutvecklingen i grund- och gymnasieskolan.
Utsikterna för blivande jurister blir bättre beroende på det svenska inträdet i EU och behovet av juridiska kunskaper inom banker och offentlig förvaltning kommer att öka.
Han tycker att staden är betydligt bättre än sitt rykte.
Internationella handelshögskolan har
år av sin studietid umgås ingenjörs- och handelshögskolornas studenter med ett litet eller medelstort företag.
Kåren sköter utbildningsbevakningen på
1_000pluggar i Karlskrona och lika många i Ronneby, där ett högteknologiskt Soft Center byggts upp i anslutning till Ronneby Brunn med högskolan som en integrerad del.
utbildningsprogram och ett 50-tal fristående kurser.
Högskolans nära kontakt med företagen i Telecom City och Soft Center ger en verklighetsanknytning och är en källa till bra projektarbeten.
år.
Men så ingår också egen ateljé, som man har tillgång till dygnet runt, liksom senaste teknisk utrustning på alla fronter.
Det var därför jag sökte mig hit, berättar hon.
" Det går inte att leva på sin konst rakt av " Det finns nog ingen här som inte vet att det inte går att leva på sin konst rakt av, säger Liv Strand.
Vad som kommit upp på senare tid är dock idén om att föra in konstnärlig kompetens i utbyggnaden av infrastrukturen.
De flesta institutioner och studentbostäder ligger samlade bakom det stora sjukhuset och det ger universitetslivet en utpräglad campusstämning.
Akademiskt snobberi och särpräglade studentikosa seder står inte högt i kurs.

Högskolan startar med ett kretsloppsprogram,
studenter, så
Chef för högskolans profilutbildning i internationell migration och etniska relationer blir invandrarverkets förra chef Christina Rogestam.
Michael Lindén är psykolog vid Studenthälsan i Uppsala.
familjer, den han eller hon växte upp i och den som kanske komma skall.
Vänta bara inte för länge.
Ingvar Carlsson befann sig
omständigheter:
Som docent Tommy Möller nyligen påmint om ( Dagens Politik
Genom att socialdemokraterna efter folkomröstningen gick längre än till och med Fälldin fick partiets linje 3-anhängare en kraftfull signal att återvända till partifamnen.
Men om man noga läser den " avvecklingsplan " som linje
" Vidare:
Orsaken finns att söka i fundamentala problem med låg energitäthet hos det nya.
Peter Sandberg
Med övervikt följer en ökad risk att drabbas av en lång rad sjukdomar som hjärtinfarkt, slaganfall, blodfettsstörningar och diabetes.
Behandlingen går till så att man tar tabletter i samband med måltiderna och preparatet finns bara i mag-tarmkanalen.
Ingen människa har omkommit, en har skadats allvarligt.
kanade ett amerikanskregistrerat fraktplan, en Boeing 727, av banan i Örebro.
på Arlanda.
ombord,
Orsaker:
Orsak:

augusti

palestinska myndigheter i Jerusalem.
Främst gäller detta de återstående
Tsilla Netanyahu sade där att blotta tanken på fred med araberna är löjlig och att frigivandet av palestinska fångar är ett hån mot hennes äldste son Yonathan, som föll under den s k Entebbe-operationen
I många fall har huset undersökts av en teknisk besiktningsman före köpet.
- Vad jag kan se motsvarar försäkringen allt vi önskat oss och jag tycker den borde vara obligatorisk.
av förra årets ansökningar bör resultera i skadeersättningar.
Ett fuktskadat hus repareras för en kvarts miljon och värderas efter ombyggnaden till
Det innebär att många lågt belånade fastigheter automatiskt sorteras bort, eftersom självrisken överstiger kostnaden för reparationen.
Att rabbla namn på bekanta Solidaritetsaktivister ökade bara hennes kyla.
Det räcker förstås inte att en och annan medlem tar lätt på någon princip eller tillfälligt brister i omdöme.
Det vore i hans ögon rent av en välgärning.
Den som använder sin yttrandefrihet för att bekämpa densamma hos andra, och som finner det befogat att skjuta på individer som kritiserar makten, förnekar de värden som PEN kommit till för att försvara.
Då hade han deltagit i Soul Train Music Award och en efterföljande privat fest.
Dessa båda män och deras skivbolag, Death Row Records respektive Bad Boy Entertainment, utkämpar sedan dess ett slags strid mellan den amerikanska öst- och västkusten.
Per Erik Wahlund Regi:
En äldre människas upplevelse växer kanske inte i styrka men den ser något annat.
På henne kan man se hur kärleken förändras.
Vilka krafter det är frågan om kan man bara spekulera över.
Dessutom är varje schlager i princip ett demokratiskt fenomen så min uppfattning är lika mycket värd som någon annans.
Av någon anledning känns det konstaterandet som ett beröm.
miljoner doser centralstimulantia till i snitt
Undantaget var Plattan-aktionen som genomfördes förra våren.
Förmodligen kommer nödvändigheten och behovet av att engagera sig i frågan att tolkas på
I denna diskussion bör alla samarbetsparter vara delaktiga, det vill säga socialtjänsten, landstinget, polisen, kriminalvården med flera.
Mack One - T Uhrberg dd
Bolets Eko - J Takter

Brown Jacket - H A Johansson
Ranken:
DD-2:
Är det fel?
Det kan vara någon förälder eller avlägsen släkting.
På lång sikt kanske det ger nya valmöjligheter.
Vi på Universitets- och högskoleguiden vill på det här sättet göra det lite lättare för dig att få en överblick över vad den akademiska världen har att erbjuda.

fax
Telefon
.
Sofia Wiberg och Michaela Engvall har avverkat sina första dagar på Frances King School of English i South Kensington i London, där de ska läsa engelska i
- Engelska är ett sådant rikt språk, säger Sofia.
timmar om dagen befinner de sig i skolan.
pund i veckan var, vilket de tycker är billigt efter att ha sett sig omkring lite.
Nanok Bie
svenska Sunet har samlat länkar till samtliga svenska högskolor och universitet.
Sidorna uppdateras en gång i halvåret, vilket måste betraktas som väldigt sällan i sammanhanget.
Sunets egentliga uppgift var då att se till att högskolorna i Sverige kom ut på nätet.
Visserligen bjöd Kungliga musikhögskolans hemsidor på några korta ljudfiler från egenproducerade cd-skivor men i övrigt är det skrämmande tyst på högskolornas hemsidor.
Kvalificerad yrkesutbildning kan väl aldrig vara fel.
Volvogymnasiet vid Volvo i Skövde, en utbildningsenhet som i dag har status av friskola.
poängen består av delkurserna yrkes- och allmänna ämnen (
KY-kurser runt landet.
; Högskolan i Karlskrona/Ronneby, new media design,
.
av
erfarna studenter på ungefär
kvinnor.
Tanken är att de ska jobba med den befintliga tekniken ute på företagen.
Med ett 100-tal institutioner och ett 20-tal vetenskapliga centra bildar den tekniska högskolan en stad i staden nära Göteborgs centrum.
DI tar in
Varje år startar 80-poängskurser i radioproduktion och teaterteknik.
bör förbereda sig redan nu genom att skaffa sig någon erfarenhet från branschen:
Det är lätt att drabbas av en prestationsångest.
sätt att komma in på Handelshögskolan:
Ett antal politiker, journalister och marknadsförare, generaldirektörer och en och annan artist har tagit vägen via Handels.
Skolan har också väl tilltagna resurser.
Rektorn Claes-Robert Julander säger att han vill locka fler kvinnliga studenter för att höja kvaliteten i utbildningen:
När professorn har åkt tillbaka till Stockholm, hur gör man då med alla de frågor som uppstår?
Vilken del av utbildningen som ska byggas ut vet man inte i dag.
ingenjörs-program ( datateknik, elektronik och maskinteknik ) och ett
Ingesunds musikhögskola.
Och dessutom uppstår ju ständigt spontana ensembler där musiker möts.
Högskolan har fått ny rektor.
- Och, säger hon, den som tröttnat på The Old Irishman har inte alltför långt till närmaste huvudstad.
Meningen nu är att man så fritt som möjligt ska kunna komponera sin egen utbildning.
Hon betonar också att skolan har en omfattande uppdragsutbildning runt om i landet.
januari.
Om man väljer en sådan utbildningsväg kan man få hela sin tjänst förlagd till en skola, bli en del av kollegiet på ett annat sätt och lära känna eleverna ordentligt.
utbildningsprogram att välja mellan och omkring
Lund samverkar med universiteten i Köpenhamnsregionen och satsar nu på breda forskningsprojekt kring Öresundsbrons effekter för havsmiljön och näringslivet utveckling.
En annan fördel är, säger han, närheten till kontinenten.
studieorter:
Men här finns också vårdutbildning och ekonomi.
tredjedelar kommer från Norrland.
Fast gemensamma studentfester över nätet förekommer ännu inte.
Sjuttio entusiastiska lärare tävlar om varje tjänst.
Nytt campus på en 45_000 kvm håller redan på att byggas.
Samarbetet med Mångkulturellt centrum i Fittja är självskrivet.
- Vi lär ut problemförståelse och problemlösningsteknik.
- Aktiviteterna skiljer sig förstås mellan studentföreningarna, säger studentkårens Ulf Pantsare.
En vanlig onsdagskväll mitt i terminen hörs sången klart i ett litet palats på Västra Ågatan:
- Och när man går ut är stämningen inte alls så hård och aggressiv som i hemstaden, säger han.
Inom nationerna finns en rad föreningar för olika intressen:
Förutom nationer har studenterna även tillgång till ett internationellt ryktbart universitet, grundat
Antal studenter i grupperna kan variera från
Ett stort antal fakta från landets
vid en del mindre högskolor.
Anita Sjöblom När ett barn inte har det bra så är det familjen som bäst vet vilka problemen är och hur de ska lösas.
Men nästan alltid har de en större familjekrets och släkt som vill hjälpa barnet till ett bättre liv.
Därför tvekade han inte att ställa upp när Söderhamn skulle pröva familjerådslag.
försökskommunerna har imponerats av den kraft som familj och släkt visar när de får chansen.
- Ett par rådslag har inte lett till någon större förändring.
För socialsekreterarna innebär familjerådslagen ett helt nytt sätt att arbeta.
SARANDA-BAJKAJ.
Det måste räcka, säger Vasilika, som är en stadig hemsömmerska i 50-årsåldern.
På eftermiddagen kör vi ut till Bajkaj, en smutsig by bortom en usel grusväg
En fårhjord betar mellan de grågrönrostiga pansarkolosserna.
Bastun är livets enda glädjeämne.
Jurij har skickats hit av sin mamma från fattigdomen i en by långt uppe i norr.
Dessutom har de flesta inte fått lön sedan i november.
Längre norrut i de avlägsna och isolerade byarna längs vägen mot Murmansk gläfser inte ens hundarna mera.
I ett hörn sitter
Det ena rummet fylls av Anatolijs grönsaksodlingar.
- Det har alltid funnits mat och varor för de rika.
, är utbildad flygmekaniker, men civilflyget har avstannat så gott som helt, så något jobb i den branschen finns inte att få.
De räknar med att få vänta på besked i ett och ett halvt år ännu.
Men han är en av det norska näringslivets stora strateger med ett unikt kontaktnät.
I vissa landsortsregioner dominerar Orklapressen helt, en maktposition som stärks genom koncernens ägarposter i en rad regionala TV-bolag.
Men inför hotet om ett totalt säljstopp från de asiatiska företagen införs priskontrollen i etapper med start den 1 april.
procent.
Utredningstiden gick ut på måndagen och kommissionen var därför tvungen att fatta ett beslut.

plan med en soutterängvåning, hösten
- Vi uppfattade det som en preventiv åtgärd.
Hela undervåningen revs ur, väggar och golv tvättades med svampdödande medel, fick torka under månader och byggdes upp på nytt, med bland annat stålreglar och luftspalter för att undvika nya fuktskador.
år nu.
Mannen har slutat spela, liksom plötsligt, och han lutar huvudet mot det gamla instrumentet.
En så att säga cynisk vidsynthet.
Förbud mot hate speech snarare stjälper än hjälper, hävdar till exempel den ansedda yttrandefrihetsorganisationen Article XIX som utrett rättspraxis världen runt.
Jag vill göra oväntade grejer och en sån här föreställning är ju något som man traditionellt sett inte gör.
Är det här ett försök att nå en ny publik?
.
- från vissa håll beskrivs som omodernt tönt när det nu är " närmare Nato till dig " som gäller.
" Det stora tåg-överfallet " är ett äventyr med en från start till mål stadig och rejält berättad historia.
Och i gamla artiklar kan man läsa om " mannen som aldrig var rädd att slå en eller
Där blev han bland mycket annat ensamutredare och förhandlingsman för samordning av den kollektiva trafiken i Stockholms län.
siffror och den fjärde siffran kunde i princip bara avgöra om posten skulle till exempelvis Frankfurt eller Berlin.
blev Nils Hörjel landshövding i Malmöhus län.
Nils Hörjel och kompani lät bygga Ölandsbron i stället, vilket visade sig vara en lysande satsning.
Kamprad och jag träffades en kväll och det bestämdes att Ikea skulle satsa ett par
.
års ålder träffade sin
Några år efter andra världskrigets slut reste Sommerlaths åter till Brasilien och blev denna gång kvar i
Hon menar att propositionen är i överensstämmelse med Haagkonventionen som ska öka rättssäkerheten och tryggheten i adoptionerna.
Ingående kunskaper om internationella förhållanden krävs också.
Kärnkraftsavvecklingen och en kraftig satsning på elbilar är exempel där särintressen står mot varandra.
Eftersom den elintensiva industrin inte skall påverkas av avvecklingen, måste hushållen spara dubbelt upp, om miljömotiverade satsningar på system som kräver el skall kunna genomföras.
Så ser den kanske ut, schablonbilden av unga som snabbt vill göra sig ett namn - och ansikte - inom medievärlden.
De stora tidningarna går inte säkra, det statliga TV- och radiomonopolet är numera " bara " statligt, nya kommersiella TV-kanaler söker efter sin form, reklamradion likaså.
Samtidigt som jag tyvärr måste säga att en hel del verkar bortskämda, lite mer ödmjukhet skulle inte skada, säger han.
- Mellan tummen och pekfingret skulle jag våga påstå att
införlivades ett tiotal självständiga utbildningar med universitet.
Några studentpubar finns det, men de har knappast blivit naturliga träffpunkter.
Fast helt nöjd är man kanske inte med studentlivet.
studenter, varav
Dessutom " lånar " högskolan professurer i industriella produktionssystem, teroteknologi, entreprenörskap, migration samt bioenergi ( just utlyst ) från Lund och Stockholm.
Under förra läsåret reste och läste
1_800pluggar ekonomi och det finns bland annat ett
När studentströmmarna blir allt stridare över Europas gränser dröjer det säkert inte länge förrän också de svenska akademiska utbildningarna börjar rankas, så som nu sker i t ex Tyskland.
Det blir också lättare att rekrytera kvalificerade lärare.
Skolledningen och kåren framhåller båda fördelarna med campus.
.
Hälsohögskolan är en utbildningsintensiv verksamhet, vi är kända för forskning.
Eva Holmgren har tagit ett sabbatsår från studierna för att jobba som kårordförande.
Snart kommer kårordförandena i de olika skolorna att träffas för att planera inför samgåendet, längre än så har man inte kommit än.
Just nu går
Här finns bl a rockprojekt, Mozartprojekt, svenskprojekt att välja mellan.
Operahögskolan är mycket liten, underbart belägen i en gammal villa vid Strandvägen.
personer.
Undervisningen vid SMI är inriktad på dem som ska undervisa i kommunala musikskolan och grundskolan.
Studenterna har redan en ordentlig pedagogisk erfarenhet när de kommer till SMI.
- Våra studenter vet vad de vill och har själva sett vad som fungerar i undervisningen.
Högskolan i Sverige rymmer
- Under treårsperioden
Doktorandplatserna har redan ökat kraftigt, bl a med hjälp av anslag från forskningstiftelserna.
års budget, samma som för hela statsförvaltningen.
Ett problem i sammanhanget är att lokalkostnaderna stigit på senare tid, en sak som sköts av Akademikerhus under finansdepartementet.
Läkarutbildningen har också varit för stor.
pressad lime eller
Jordgubbarna behöver inte tinas.
Kusin vitamin@ Ta
Massmediers många gånger oroande bild av Ryssland avfärdas ibland på detta sätt.
En svag regering är samtidigt mottaglig för påtryckningsgrupper.
Det går heller inte att förneka att rysk utrikespolitik har skiftat från en ursprunglig provästlig hållning till en mera nationalistisk.
Många ryssar är medvetna om en unik rysk tillgång, det geografiska läget mellan Europa, Asien och Nordamerika.
i Borgs klädföretag.
Bertil Södermark tror inte att Borg är pank då flera företag säljer varor med Borgs namn.
Men endast ett 20-tal personer och företag driver i dag sina krav mot Björn Borg och det är endast
nyfikna.
Skivbolagen har inte velat satsa på honom eftersom en sångare som heter Clinton inte skulle tas seriöst av publiken.
Och till nyår står ytterligare en pizzafabrik klar i fjällbygden.
Finnarna följer efter med
- Men så fick jag ett samtal från Oslo en kväll.
Därför satsar vi inte på de stora länderna i Västeuropa.
- I så fall hade kompetensen i de svenska bolagen försvunnit ut ur Norden.
Många åker till New York eller London för att handla.
DKNY är för dyrt och ganska överskattat.
" Jag ska inte flytta till Baudelaires Paris ", sa han.
Uppfyllda av denna grymhet möter vi Mia Törnqvists pjäs om sexuella övergrepp på barn.

Svåra frågor har skildrats med en djupt allvarlig och samtidigt drastiskt humoristisk förhöjning.
Alice ( Anne-Li Norberg ) tål inte mänsklig beröring men snurrar ut stråltrådsspänt anonym.
Håkan Carlsson föddes i Kiruna och kom tidigt att slå in på den konstnärliga banan.
år också var verksam som huvudlärare.
Husen blir de första av sitt slag i innerstaden.
ekohusen tänker vi anlägga en vacker park genom vilken en bäck ska rinna sommar som vinter.
Gustaf Landahl vid miljöförvaltningen i Stockholm:
Ett år senare flyttar de första hyresgästerna in.
lägenheter kring ett öppet trapphus, vilket bör ge rika möjligheter till sociala kontakter.
Fasaderna får rött, slaget tegel.
kilo tillsammans.
" Flöjtist " har ett stramt formspråk, men det är samtidigt klassiskt och nordiskt.
Först då ger det en homogen, rättvis bild.
Det kan ju tänkas att jag också skulle vilja, men inte okritiskt.
Turism under OS, ja, men resten är förhoppningar.
matcher.
Och i den kampen är ekonomin en avgörande del.
Och DIF är, framför allt, ett mer jämnstarkt lag.
Det är ett synnerligen medvetet psykologiskt rävspel som tränaren Lahtinen ägnar sig åt när han försöker göra Djurgården till " stora, stora favoriter ".
AIK-arna kan å sin sida aldrig klara av att avgöra med
Fast det är som jag ser det endast hälften av de
mars.
En plats i elitserien var Hammarbys mål.
HIF ska utvecklas till en av Sveriges ledande bandyklubbar såväl topp- som breddmässigt.

huvudmål på den sportsliga avdelningen:
Först klockan
I höstas var han en av männen bakom klubbens avancemang till allsvenskan.
Förra veckan blev han uttagen till träningslandskampen mot Israel här i Tel Aviv i morgon onsdag.
Den startade i början av förra året, men just nu finns det ingen anledning att klaga.
Skulle han få ett proffskontrakt skulle det vara en större skräll än när jag fick det, tycker Mathias.
Danshögskolan har
I likhet med idrottslärarna skulle dansarna också kunna infoga t ex engelska eller historia och samhällskunskap i sin examen och på så vis få en större bredd och kompetens.
En trivselgrupp har tillsatts, några har ordnat med en polskekurs på fritiden och flera elever har fått första-hjälpen-utbildning.
I Falun är det mest tjejer, med lärarutbildning, medier och kultur.
- Det blir en hel del dubbelarbete, tycker både Andreas Kahr, ordförande i Falu studentkår och Johan Bergh, ordförande för Borlänge studentkår.
Ändå har studenterna själva lyckats få till studentliv på sina utbildningsorter.
- Jag kände inte folk, men eftersom så många kommer från olika delar av landet var det lätt att få nya vänner.
utbildningsprogrammen kan man bl a läsa till ingenjör och lärare.
Platserna vid grundutbildningarna kan tills vidare inte öka trots att Borås med sina specialutbildningar drar sökande från hela landet.
Rabalder representerar mer än studentfestande.
Häri ligger förklaringen till att studentspexen kom tillbaka på bred front i början av 80-talet, efter att ha varit " nästan förbjudna " under det politiserade 70-talet.
" Jag kom, jag såg Järntorgets herrum, Veni, vidi, WC Forum Ferrum "...
- Eftersom vi verkar i ett industrilän är det naturligt att vi siktar in oss på den privata sektorn.
det finns en kvalitet i att vara liten, vara nära studenterna, satsa på ett fåtal områden som vi är bra på, säger Lars-Erik Johansson, som hunnit med
.
Att hitta en rektor efter Inez Svensson, som avgick med pension förra sommaren, har inte varit lätt, men nu står hela styrelsen, liksom kåren, bakom arkitekten Lars Lerup.
platser.
Konstfack har internationellt utbyte både inom Norden och övriga Europa för såväl studenter som lärare.
- På skolorna finns en större medvetenhet numera om bildens betydelse.
Några unga människor i långklänning och frack avtecknar sig klart mot snön i ödemarken.
studenter har sina hemtrakter utanför Norrbotten.
Från starten som teknisk högskola
Hon betonar att både den yttre och inre miljön vid universitetet förbättrats mycket kraftigt de senaste åren.
Nu krävs mellan
Vid universitetet finns
Kontakterna mellan arbetsmarknaden och universitetet har utvecklats kraftigt på senare år genom Arbetsforum som drivs av universitetet, kåren och länsarbetsnämnden gemensamt.
Den klassiska utbildningen, sjuksköterska, är fortfarande den vanligaste.
Flera utbildningar har fördjupningskurser som är forskningsförberedande.
utbildningsprogram utav totalt
På medeltiden blev universiteten utbildningsanstalter för juridisk expertis.
Men korvstoppning har nu i stort sett övergivits som undervisningsmetod.
Den problembaserade inlärningen utesluter dock inte traditionella lektioner från en kateder och universitetets uråldriga pedagogiska grepp:
Dessutom finns det flera specialiserade juridiska utbildningar vid andra högskolor:
Jurister arbetar som advokater, inom förvaltning och i företag.
och
Rolig, snabb och billig, sådan är maten i Lotten Thörngrens lilla kokbok " Matbok för en fattig gourmet ".
För det är ingen tvekan om att hon är en kunnig matlagare.
fullmatade sidor och kostar cirka
procent av de
kronor i månaden.
Fortfarande anser dock socialdemokraterna i utskottet att det i praktiken är omöjligt att betala förändringarna inom systemet.
Det är dock lätt att se att huset kräver mycket arbete och underhåll.
Inte för att dom sa så mycket, dom ville väl inte göra mig ledsen.
- Vi gjorde upp ett schema för att få arbetet i företaget att flyta bättre och jag och barnen delade upp vissa sysslor hemma.
För ett tag sedan flyttade Per hem igen och bor inte så långt härifrån.
De nästan bortglömda vietnamesiska båtflyktingarna har kommit i rampljuset ett par dagar.
) I dag finns det
Dessa personer riskerar att bli statslösa den 1 juli i år.
Det är en rätt som till och med mina halvvegodöttrar har svårt att motstå.
- Jo, men jag läser inte med öronen, säger jag brysk och besviken och försöker hävda min rätt:
Under tiden lagade döttrarna linsbiffar som de åt med ärter och potatis medan jag tjurigt ögnade i Tidningen Södermalm och plötsligt fick jag se den, annonsen, mycket riktigt:
Ovanstående lockpris är inte aktuellt denna vecka.
Han omger sig med samma sorts Las Vegas-glittriga showband som Ray Charles.
Mellan dessa båda sektioner fick vi en glimt av en alldeles utmärkt BB King-konsert.
Projektet har ständigt skjutits upp på grund av olösta miljövillkorsfrågor.
Det säger inte mycket om man inte förstår att taket för vad hela Arlanda kan svälja nås
Inom den radien finns redan byggrestriktioner, men verket säger att kommunerna och luftfartsverket också måste komma överens om restriktioner utanför detta område.
" äventyrar tredje banan ", säger luftfartsverket.
Förmedlingsservicen för lokalvård har funnits i ungefär
De som själva vill och har rätt kvalifikationer placeras i en så kallad pool.
procent av de sökande fått tillfälliga jobb.
Ingenting annat verkar ha blivit stulet.
i Riksten.
Lidingö
Allmänheten tipsar polisen som åker dit och konstaterar att raset troligen beror på islossning.
, men han är borta när patrullen kommer fram.
Fiskarnas öde är okänt.
Den lilla gråbrunspräckliga pippin med den orangeröda fläcken ovanför näbben går omkring i allsköns ro och pickar frön i trädgården.
Sedan berättar Per Wästberg med utgångspunkt från succéboken " Alice och Hjördis -

Espen " Schampo " Knutsen och 26-årige Pavel Patera var de båda derbylagens främsta poängfixare i grundserien.
matcher och noterades för
Ju större spänning, desto roligare, sa Pavel Patera när han stämde av derbystämningen med " Schampo " på måndagen.
poäng ( 8+7 ).
.
Andra i AIK kan minnas
- Det är en speciell känsla att möta Motala, säger Hammarbys toppforward tillsammans med Jonas Claesson.
Totalt
- Men båda förlustmatcherna (
Då handlade det om ett avslitet ledband på insidan av ena knät.
månader, men nu är jag spelsugen till
- Då skulle det bli folk på Zinkens och Rocklunda, skrockar han.
Skulle Calle Hageskog ta ut Davis Cup-laget mot Syd-afrika - spelas i Växjö
Magnus laddar efter operationen i januari - artoskopi i höger axel - och räknar med att göra comeback på touren i Barcelona
dollar i total prissumma, och Köpenhamn ( på matta ).
) Michael Chang, USA, 3595,
,
) Magnus Larsson,
För betyget godkänd ska ju bli lika med
Sedan fanns också en politisk vilja att skapa en markerad godkändgräns som skulle vara tydlig.
Andra viktiga punkter är:
Den högskola som vill ha så kallad särskild antagning, exempelvis genom antagningsprov, måste ha tillstånd från högskoleverket.
I princip kan en student bli behörig till de allra flesta utbildningar utan att ha klarat godkänt på den grundläggande gymnasieengelskan.
Här hamnade hon för att hon kände Washington-området väl sedan hon efter gymnasiet för
Hon blev au pair för att hon ville se sig om i världen.
första åren får alla studenter läsa allmänna ämnen - matematik, litteratur, något språk, statskunskap - för att sedan specialisera sig i ett huvudämne, major, och ett tilläggsämne, minor, under de tredje och fjärde universitetsåren.
och
Det är nu ett par år sedan Jenny Gustavsson från Surahammar i Västmanland och Magnus Atterfors från Nykvarn i Sörmland lämnade normal-svenska studiegångar för att studera ett år vid utländska universitet.
För Jennys del handlade det om ekonomisk historia i Bie-lefeld, för Magnus om kurser i bland annat interkulturell kommunikation i Sacramento i Kalifornien.
Vad svenska utlandsstudenter tar med sig hem i bagaget är vanligen något annat än märkvärdiga akademiska insikter och unik yrkeskompetens.
Handlingen är svår att beskriva, men det kan avslöjas att pjäsen kan sluta ungefär hur som helst.
.
Ursprungligen var karnevalerna ett festligt förspel till fasteperioden.
Nästa Lundakarneval arrangeras
minuter.
Även grundutbildningen behöver forskningen, menar högskolans rektor.
Högskolan har en del växtvärk, som det påpekas i högskoleverkets granskning av kvalitetsarbetet i Karlstad.
Kåren, hoppas han, kommer att få lokaler i bottenplanet på sjukhusets huvudbyggnad, alltså en mycket central placering.
I utvecklingen ingår också en nyinrättad professur i didaktik, ett krav som studentkåren drivit med emfas.
Det var teologisk forskning och utbildning som en gång skapade Europas universitet.
De teologiska läroanstalterna har blivit religionsvetenskapliga institutioner.
övriga är religionshistoria, religionsbeteendevetenskap och tros- och livsåskådningsvetenskap.
och halvt till
Men det finns även fria kurser för andra än blivande pastorer t ex religionslärare.
För andra yrken med teologisk utbildning varierar utsikterna på arbetsmarknaden.
Sådana har svikits förr.
Därpå antyddes att en viktig regeringspost var vikt för stabschefen Anatolij Tjubajs.
Det är ännu inte alls klart vad som väntar, även om antalet ministerier lär bli mindre i effektivitetens namn.
" Den postsovjetiska staten förefaller vida mer korrupt än den centraleuropeiska ", skriver han i en nyckelmening.
Många lär genomskåda Jeltsins taktik att skylla allt på andra.
På så vis kunde Alice Sommerlath i resten av sitt liv bo kvar i sitt hem i Heidelberg.
Låg ingen till last.
Det är att se en människa man älskat bli en annan.
Vi vet bara att hon, 87, var sjuk, svårt senildement.
Och där inne låg hon, försiktigt nedbäddad i sängen, död, med en näsduk över ansiktet.
I brevet bekräftar han att han är på väg att hoppa.
Att hustrun var svårt sjuk fick polisen veta av vårdpersonal i området där paret bodde.
Om han varit med om någonting liknande under sina

Personalen är till exempel inte tillräckligt utbildad.
Att själv orka med är vad som diskuteras i samtalsgrupperna.
Lennarth Johansson på Socialstyrelsen är specialsakkunnig på äldreomsorg.
övriga EU-länderna för att slippa växla mellan sommar- och vintertid.
- Almanackor måste tryckas.
Men den enda franska rösten kommer ändå att skapa gnissel i unionsmaskineriet.
Det säger socialdemokraten Lennart Nilsson, vice ordförande i riksdagens bostadsutskott.
- Jag hoppas det kan ske före den 1 juli, men är inte säker på att det går, säger Nilsson.
- Jag anser inte att utskottet utnyttjade sin initiativrätt fullt ut.
- Räntebidragen är redan inräknat i det överskott i statsfinanserna på
meter från strejkvakternas högkvarter skymtar en skugga och blänker linsen på en videokamera.
Dessvärre har kungen inställt sitt besök eftersom drottningens mor avlidit.
- Vi ställde upp, vi samlade in namnunderskrifter i bygden, vi sände
svetsarförbundet ( boilermarkers ) och resten maskinist- och elarbetarförbundet.
, vet de strejkande att berätta.
- Vi har vissa förpliktelser gentemot dem eftersom de ställde upp och jobbade för oss, trots obehaget att ta sig förbi strejkvakterna, trots att de kan utsättas för hot.
strejkande.
- De strejkande är i grund och botten bra människor.
miljarder kronor, vilket motsvarar de
Regeringen har uttalat att pengarna ska gå till eftersatta områden som äldrevård, samtidigt som hotade jobb räddas och målet att halvera arbetslösheten kommer lite närmare.
fram till sekelskiftet samtidigt som antalet förskolebarn minskar och
Kommunerna har fått bära bördan när statsfinanserna sanerats.
Skatteförvaltningen i Stockholms län sade under
miljoner kronor.
I Konsumentverkets granskning anges undermåliga utredningar om de skuldsattas ekonomi som ett skäl till att skatteskulderna inte sanerades.
Skatteförvaltningen i Stockholms län säger dock att nuvarande regler för skatteackord är svåra att tillämpa för enskilda personer.
Overkligt proportionerade och fattiga på föremål, men fyllda av en drömlik känsla.
Lynchs idé om regi, om jag förstått honom rätt, är att ställa in alla medverkande, inte bara skådespelarna, på samma våglängd, ofta med hjälp av musik.
miljoner killar med mig ... " För att i nästa sekund agera mystiker eller den excentriske konstnären som läser deckare, i synnerhet Dashiel Hammets, men inte vill veta hur det går.
Nej, ända sedan " Blue velvet " har han haft full konstnärlig frihet, hävdar han.
Framstöten väckte ont blod hos
LO?
Vid
Särskilt glad är hon över guldmedaljen från VM i Sheffield
år.
HON VÄXTE UPP i en läkarfamilj på Söder.
barnbarn.
Veckoslutet låg förstås emellan, men det var rätt ont om recensioner från mars över huvud taget.
" Pengar och rätt ", för att nu tala om den " riktiga " radion, kan bli en aning påfrestande ibland.
Att råda alla arbetslösa att starta eget är ungefär lika klyftigt eller lika cyniskt som att säga att de ju alltid kan bli tennisproffs.
friska OS-miljoner i den fortsatta kampen om värdskapet för sommarspelen
Några säger
kronor.
Att kunna köpa hälsa och framgång för sitt barn, att kunna välja inte bara kön utan även hårfärg, utseende m m måste locka.
( Vid varje blodprovstagning finns också möjlighet till gratisprover.
Det är där han vill spela.
Han tog skadade Jonas Therns plats i landslagstruppen.
I stället för OS i Barcelona blev det operation.
Förlusten,
år kvar på sitt kontrakt med AIK.
Pengarna ska enligt bolaget framför allt användas till expansion utomlands.
IT-företag; QD i Karlstad och Kontorslandslaget-Data i Gävle och Borlänge.
dotterbolag runt om i världen.
Enligt en talesman från Umax ska de nya datorerna först säljas i Europa och Japan.
aktier i företaget.
I veckan när skolans minstingar, sexåringarna, får sina datorer är leveransen av
bläckstråleskrivare.
Internet:
Universitetens och högskolornas studievägledare och internationella enheter kan ge information och råd.

.
En konflikt uppkommer också framöver mellan kontantbetalningar för pensioner och kostnader för vård.
Just därför är det viktigt att genomskåda det perspektiv som den bygger på:
, och sedan får avgångsvederlag vid
till
Den ger besked om pensioner och annat, så att människor vågar handla och planera.
Elisabeth Sjökvist
Man vet helt enkelt inte hur det står till i skolan, exempelvis vilka effekter de stora nedskärningarna haft.
Även på lokal nivå måste kvalitetsarbetet förstärkas.
President Sali Berisha har bråttom - medan han talar med oppositionspartierna i Tirana om att bilda en samlingsregering, går stad efter stad i södra Albanien över till upproret.
.
Han lyfter bara avvärjande på skuldrorna när jag frågar varför hans beväpnade vaktsoldater inte gjorde någonting för att stoppa plundringen av Hotel Butrinti.
Därmed ligger nalletätheten mycket högre i Sverige än i hela Europa sammantaget.
I dag finns enligt rapporten
och
Det börjar inte öka igen förrän mellan
I den översta trapphallen, den där man kan tycka sig känna igen skalden Heidenstams drag på " Karl XII:s likfärd " eller hänföras av Julius Kronbergs " Jaktnymf ", hade stolsrader placerats ut överallt runt en estrad med flygel.
Mellan sig bar de en sportbag av ansenliga mått.
Den svenska forstmästar-utbildningen däremot var kortare och upphörde redan
Den årliga Skogsveckan fyller just nu huvudstadens gator med vandrade horder av gröna lodenrockar.
För de skuldsatta Barbro Åhlund,
Familjen Åhlund-Strömberg består av
borgenärer.
Man tar ifrån oss rätten till ett drägligt liv, säger Barbro Åhlund.
De har förlitat sig på banker, politiker, skattemyndigheter och staten.
år, och blev i längden ohållbar.
Huset på Gotland såldes utan reavinst.
återvände familjen till Stockholm.
Sedan DN Konsument börjat intressera sig för fallet har kronofogden upphävt införselbeslutet för den ene av makarna.
på slottet Bernstein i Österrike.
Hans kunskap om öknen gjorde honom till en lämplig medlem av fältmarskalk Rommels stab.
.
En hårdnackat fiskal inställning hos skattefogdarna har hittills gjort det omöjligt för människor med stora skatteskulder att få hjälp.
miljarder kronor ) med bostadslångivare på andra plats (
Kronofogden i Göteborg hade exempelvis begärt in
Allmänt kan sägas att fysiska personer och i synnerhet sådana som inte bedriver näring bör behandlas mer restriktivt än juridiska personer som bedriver näring ", heter det i föreskrifterna som tjänstemännen ska följa.
För prosans vidkommande var han förmodligen den störste och i varje fall den egensinnigaste i sin generation.
Dessa idéer hade konsekvenser för hans syn på konsten och det litterära arbetet.
Han utvecklades under fyrtiotalet till en lysande novellist inte minst med motiv från äktenskapskonflikter.
) återkom inte Ahlin som författare förrän i mitten på åttiotalet.
Den som första gången fäste formuleringen på papper var av allt att döma den franske författaren och litteraturhistorikern Eugène-Melchior de Vogüé, som var en av dem som introducerade den " klassiska " ryska romanen i Västeuropa.
Frågan är:
Ett av 70-talets största stadiumrockband, upplöst på 80-talet i en härva av drogmissbruk och egostrider.
års " Get a grip ".
Nils Hansson Cecilia Giertta
Det är många små trick man skulle behöva lära sig för att klara sig i kniviga situationer.
- Det är bra att lära sig hur andra människors kroppsspråk fungerar.
Det är ingen stor dag för svartabörshandeln när Djurgården möter AIK i den första av hockeyns kvartsfinaler.
Jag får knappt ihop till en hamburgare.
Marcus Klacke,
AIK-arna skriker och svär.
kronor till.
, kl
Friluftsfrämjandet Bromma arrangerar.
Äventyrligt Torgny Anderberg berättar om en resa i Amazonas i IOGT- NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata
Picasso Seminarium om konstnären, myten, människan och fenomenet med Håkan Nilsson, Felix Gmelin och Jessica Kempe i ABF- huset, Sveavägen
.
Medverkar gör också Magnus Billström, sång, och Ruth Öslöf, recitation.
Poesi & visor Egna dikter Poeterna Marie Lundquist och Age Kempe läser i biblioteket, Järnvägsgatan
Rock, jazz, blues Rock & blues Helena Eriksson, Max Schultz, Henrik Westerborg, Björn Lundqvist och John Ngwiki lirar på Black Horse Inn, Bondegatan
Vidare framträder The Persuasions, amerikansk sångkvartett som bildades
kl
, kl
Ömsint och fräckt " Kärlekssagor till saxofon " med Viktor Friberg och Stefan Isaksson på Göta Lejon, Götgatan
Anne Franks dagbok Opera Uno gästspelar med en monoopera av Grigori Frid framförd av Ingela Karlsson i regi av Alexander Nordström på Nya Pistolteatern, Torsgatan
Antikt kinesiskt porslin, keramik, mattor och möbler samt modernt måleri av Cai Heng och Kumari Nabappan hos Heland Wetterling Gallery, Kungsträdgården
.
Konstfabriken Ernst Billgren och Per Svensson ställer ut på K, Skånegatan
Dessutom Öppet hus på Mosebacke Glada överraskningar serveras av Git Magnusson, Sid Jansson, Hjalmar Leissner, gitarr, och Christer Ulvenhoff, dragspel, i Stora salen kl
.
Arméns trumkår ( TRK ).
.
Efter lite funderande valde han böckerna.
volymer, och köpte sedan en liten kuriosabutik på Döbelnsgatan.
Det lönar sig inte för honom att hålla öppet tidigare på förmiddagarna.
.
Men så hoppade de av, det ena proffset efter det andra.
Och han tvivlar på att det kommer att finnas plats för både Thern och Schwarz.
Andreas Andersson, Teddy Lucic och Jesper Blomqvist är de spelare som Tommy Svensson säkert kommer att studera extra noga i den här landskampen.
Israelisk landslagsfotboll har förbättrats under de snart

kilo tunge djurgårdaren som gör sin andra säsong i klubben.
raka kvartsfinalförluster - Patric var själv med i fjol när Djurgården fick res-pass av Färjestad direkt i kvartsfinalen - tänker han se till att Djurgården tar sig hela den långa vägen till final.
Vi är tillräckligt bra för att gå långt i år, slår han fast.
- Efter att vi hade gått upp till
- De fick döda matchen då men ändå höll vi på att komma i kapp.
En kort tid efter att båda partiers riksdagsgrupper röstat igenom de nya villkoren begär nu centerns och socialdemokraternas representanter i bostadsutskottet att regeringen ska ändra i ändringarna.
De partier som nu begär att regeringen ska ändra sig röstade i höstas igenom ändringar som direkt diskriminerar mot grupper som bor på ett sätt som riksdagsmajoriteten ogillar.
Med vilket mandat från väljarna?
Det blir mindre orättvist och mer rationellt.
Vi har avslutat vår försöksperiod och går vidare på dispens det här året, men utgår från att vi får fortsätta, säger Åke Jonson.
Samma uppfattning har Ingegerd Zickert, chef för allmäntandvården i Göteborg.
Från den 1 april har staden beslutat börja beslagta registeringsskyltarna på diplomatbilar tillhörande notoriska felparkerare som struntar i böterna.
Under tiden har diplomater i FN fått ett samtalsämne att ventilera i korridorerna.
Tålamodet tröt definitivt när en rysk och en vitrysk diplomat för några månader sedan råkade i handgemäng med en polis som var i färd med att lappa deras bil, som blockerade en brandpost.
Därtill kommer att såväl Grekland som Turkiet hotar att blockera olika skeden i såväl EU:s som Natos utvidgningar om de inte får sin vilja igenom.
Niclas Lindstrand
Det framgår av statistik i nyhetsbrevet Acquisition Monthly.
Den överlägset största affären, British Telecoms bud på
Bilindustrin har fått fler order inom landet och maskinindustrin ökar sina exportorder.
Den övriga elektroindustrin går det dock fortfarande nedåt för.

Och oftast så leder den subventionerade kommunala verksamheten till att den lokala marknadsekonomin i stället slåss ut, uppgav Monica Werensfels på SAF:s offentliga sektor.

kronor kvar att leva på.
En utgiftspost var ett skuldackord på
kronor i bidrag för tand- och läkarvård.
kronor i månaden.
Bostad valdes med löfte om bra barnomsorg.
månader, vilket gav hög reavinstbeskattning.
De försökte förhandla med banken för att få ner räntekostnaderna på huslånet.
kom dråpslaget.
Det är ju betydligt enklare att anställa människor utan ekonomiska problem, säger Barbro Åhlund.
Ulf Brandell Karolina Ramqvist Friend:
" Pan " blir oberäknelig och lite läskig när Nonplace Urban Field, från tyska incoming!
umgåtts i de kretsar som hjälpte tyska nazister att fly via Sverige.
.
TV
Hennes pappa söker förtvivlat efter en lämplig kvinna som kan hjälpa honom med hushållet.
I rollerna:

gånger?
liter 40-procentig sprit kokade han för eget bruk i sitt badrum.
En av hans före detta hade dokumenterade missbruksproblem, själv var han både hennes sambo och stödperson.
Inför sittande hyresnämnd gav hyresvärden AMF-sjukförsäkring AB vika och kom överens med hyresgästföreningen om att gällande avtal mellan hyresgästerna i fastigheten Sockerbetan
De pekade på AMF:s sociala engagemang och dess allmännyttiga status.
.
Efter en närkamp körde Fosshaug upp sin klubba i bröstet på Gustafsson.
Men i Villa-Lidköping är stämningen mycket upprörd och i en skrivelse till Svenska bandyförbundet vill Villas styrelse se ytterligare straff mot Fosshaug.
fall av

och
- Alla jobbade duktigt.
Men Patric Kjellberg var strålande och både Espen Knutsen och Fredrik Lindquist är på gång, fastslog DIF-tränaren.
i baken i slutminuten av första halvlek.
eller
Men tisdagens uppgivna insats i andra halvlek ger onekligen en fadd eftersmak.
,
Men efter första halvlek tog Motala över helt.
dagar före SM-finalen.
Vi spelar bäst när matcherna kommer tätt, säger Patrick Sandell.
Branschens sätt att göra upp affärer med varandra innebär en huggsexa där vinsten från nya grepp snabbt flyger sin kos.
I multimediaprogrammen från Autodesk och andra leverantörer kan man vandra runt i en illusoriskt verklig miljö i 3-D. Kunden kan bestämma sig långt innan huset är byggt och banken törs släppa till pengar.
Varje bil är unik i detta globala skrädderi.
dollar i månaden.
Ett annat tecken är att pc-n i hemmet blivit så vanlig.
att bygga en slags " supermarket " för webben.
Till att börja med har du en borg, utanför vilken du kan bygga en by.
Alla ledarfigurer kan använda magi, men det är något som måste läras under spelets gång.
Den stora behållningen med " Heroes of Might and Magic
Mediekoncernen Schibsted och det statliga norska telebolaget Telenor slog ihop sina påsar på nätet i höstas.
Bara om parterna kan övertyga myndigheten om att sammanslagningen leder till påtagliga samhällsekonomiska vinster kan de räkna med klartecken.
Föga överraskande anser männen i undersökningen att trafiksäkerheten kan förbättras om vägarna blir bättre.
Se ovan resonemang om uppmärksamhet.
Först på andra plats anger de alkoholpåverkade förare.
De praktiska erfarenheter som Naturvårdsverket nu har utvärderat ger stöd för Skatteväxlingsutredningens slutsatser.
miljoner.
Den utvärdering som Naturvårdsverket har gjort visar att miljöskatter fungerar väl, även i praktiken.
Utan skatten skulle kvävegivorna sannolikt vara cirka
Miljöskatter kan ge varaktiga inkomster till statskassan.
En enda procents ökning av arbetslösheten leder exempelvis till ett skattebortfall på uppskattningsvis minst
Det är skatter som korrigerar för exempelvis den orättvisa konkurrens som uppstår när företag inte behöver betala för sin miljöförstöring.
För att få perspektiv på saken bör man veta att tillverkningsindustrins samlade inbetalningar av miljö- och energiskatter uppgår till cirka
Sverige bör fortsatt föra en politik för gemensamma europeiska miljöskatter, men vi ska också utnyttja de möjligheter som finns att vara ett föregångsland.
Där borde även Sverige finnas med.
Framställningen är till största delen inhemsk och sker i regioner med svag arbetsmarknad.
Den förundersökning som gällde stämpling till mord som chefsåklagare Annika Öster inledde för en månad sedan har nu lagts ned.
Åklagaren Lars Björne kunde vid samtal med DN inte erinra sig att han ens sett det förhöret.
Annika Öster och hennes medarbetare har hört sammanlagt
I sitt budskap till Netanyahu skall kungen ha sagt:
Det står allt klarare att den israeliska inrikespolitiken står inför uppslitande avgöranden, kanske inför nyval.
Socialnämnderna skall åläggas att redan inom någon veckas tid genomföra den nya kontrollen av blivande adoptivföräldrar.
Moderaterna, centern, kristdemokraterna, miljöpartiet och enskilda socialdemokrater vill däremot att de auktoriserade adoptionsorganisationerna skall anförtros beslutet om att adoptionen får fullföljas.
Nu säger de att utredningen inte bygger på realistiska förutsättningar och att utredningens förslag får konsekvenser som leder bort från de utmärkta målsättningarna.
Förslaget lämnar en rad alternativ öppna, som man vill att regeringen utreder vidare.
nya lägenheter och bygga om kanske

Rapporten pryds av en bild där husse förmodligen strängt förmanar en hundvalp genom att båda snackar i mobiltelefoner.
ska det enligt Salomon Brothers kosta
procent per år tills prylarna är lika vanliga som en freestyle, om än fortfarande betydligt mer störande för omgivningen.
jobb hotas i kommunerna de
Mer personal behövs i grundskolan - babyboomen har blivit skolmogen - och i äldrevården;
Behoven i våra
.
I Kommunförbundets rapport finns en ljuspunkt.
I den översta trapphallen, den där man kan tycka sig känna igen skalden Heidenstams drag på " Karl XII:s likfärd " eller hänföras av Julius Kronbergs " Jaktnymf ", hade stolsrader placerats ut överallt runt en estrad med flygel.
Mellan sig bar de en sportbag av ansenliga mått.
Den svenska forstmästar-utbildningen däremot var kortare och upphörde redan
Den årliga Skogsveckan fyller just nu huvudstadens gator med vandrade horder av gröna lodenrockar.
Jag bor där jag jobbar, liksom mina äldre släktingar i Hemmesjö, Åryd, Stehag:
I lä under nästa ö tar jag fram mobilen och ringer H. Hallå H, säger jag.
Jag möter mina arbetskamrater sedan
för mig.
Under några timmar är denna klonade masskropp på väg åt samma håll, skidspets intill skidspets.
unga älskande i 80-talets Stockholm som inte vet vad de vill med sina liv förutom att skriva.
I " Nattbarnet " från
Redan
Efter gymnasiet arbetade han ett år på pappersbruket i Mölndal, men
När vi kommer fram till det öländska hus där Planhammars tillbringar sina somrar bär detta syn för sägen.
På ett ställe kom det fram en tjej, av allt att döma från en fin familj, som berättade för mig att hon varit utsatt för det jag skriver om i " Nattbarnet ".
Per Planhammar bär ett kors på bröstet precis som Ulf Lundell.
- Men den här platsen förlöste mig som författare.
Fluff ( Sonet/Stockholm Label Group ) En debutsingel kan vara som en kvarnsten kring gitarrhalsen.
Atomic Swing är på intet sätt hippa eller alternativa längre.
Kvar blir en begåvad såpbubbla, en husbehovsplatta att tycka om, men inte att älska.
I " Bokfönstret " läser kulturjournalisten Per Svensson om Sundmans böcker i ljuset av avslöjandet och diskuterar vad och hur mycket det förtigna förflutna betydde för författarskapet med Jonas Fogelqvist, Lars Bäckström, Jan Stolpe och poeten Tobias Berggren.
- I samtliga fall som lett till åtal har de misstänkta blivit dömda.
En annan förklaring är att man helt enkelt " övat " på att bli bra på att söka information i de olika registren.
Samtliga gällde hennes pojkvän och hans familj.
barn bad mig till slut att välja mellan dem och böckerna, berättar Lars Kindberg.
procent av sin boksamling, ca
.
" Realitet ", Döbelnsgatan
t o m Los Angeles

På samma sätt kan dessa företag dra nytta av att de olympiska spelen får gott renommé utomlands.
Luc Alphand kan bli den förste fransman på
För Alphand talar att han är så säker i störtlopp och super-G att han kan ta full pott i dessa grenar.
I damernas störtloppscup är det mycket ovisst.
Hon var ganska nöjd.
, senast i december, finns minnena kvar från kraschen då hon efter att ha fått ett slag for in i skyddsnätet.
Det hela kulminerade när Malmös Mattias Lööf minuten före första periodpausen åkte på en femminutersutvisning, följt av ett matchstraff sedan han spearat en hemmaspelare.
De var genomgående mycket stabila.
mål på
Det gav AIK
Nu valde Börje Johansson att lägga nivån överraskande lågt.
mål på
Det är fakta som trots allt ger AIK visst hopp inför fortsättningen, närmast på torsdag.
Everton-Manchester U
Huddersfield-Barnsley
Inter-Verona
Division I:
Ian Wright, Arsenal.

mål:
Bruce Dyer, Crystal P, Andy Payton, Huddersfield.
Carl Asaba, Brentford.

mål:
Cerbone, Chievo, Francioso, Lecce.
Masitto, Carpi.
, Derby-Everton
, Perugia-Udinese
, Spezia-Alessandria
Stodivisionen, försök
For You verkar också ämne till något stort.
gånger på slutet.
) Scandal Play gick utvändigt Blixten Pellini hela vägen senast.
, försök
Klass I, försök
.
och Horsefeeder Sund är i bra form och har chans om favoriterna sviker.
Blixten har med åren blivit allt mer sprinterbetonad, och distansen nu är något i längsta laget för honom.
Avd
:
Windsus Nordkapp,
Tipton (

Lamitech Diana,
Nilla Caprice,
Baronet Won,

:
.
Aston Villa (
Svårigheten att hitta en modell för att tjäna pengar på webben var dock ett genomgående tema på konferensen.
städer.
Det regionala telebolaget US West ska dra i gång en tjänst kallad " Dive In " i
Väldigt lite av själva spelet har ändrats från originalspelet Jagged Alliance, men en rad mindre förbättringar gör att " Deadly Games " som helhet är en aning bättre än föregångaren.
Vissa vägrar att lyda order eller gnäller överallt.
Solen och badandet och alla restaurangerna var väl vad de hade väntat sig, varken mer eller mindre.
januari
Vänd på dina dataprylar eller titta på baksidan, säkerhetsstämplarna sitter tätt som löss, man känner sig oerhört skyddad i EU:s trygga famn.
Dyrbar testapparatur skall fabrikanten själv hålla sig med, liksom auktoriserad personal för mätandet.
Oxhuvud, skålpund, kagge, skäppa, pint?
En bidragande orsak var kanske också att hon nu får bo hos samma familj, mot att hon hjälper till litet grand med de
Hon har alltid velat skriva men funderade inte allvarligt på att söka till journalisthögskolan i Stockholm.
Även om hon inte har någon egen erfarenhet av universitet i Sverige har hon en känsla av att studierna är friare i USA, samtidigt som betygssättningen är mer detaljerad.
Ja, även om jag bor gratis behöver jag arbeta litet grand ibland för att det hela skall gå ihop.
matematiker/naturvetare som tagit sin examen mellan
tar universitetsexamina motsvarande fil kand, fil mag och fil doktor samt ägnar sig åt forskningsprojekt på olika nivåer.
år.
Tandvården för barn- och ungdomar till och med
Direktiven från socialministern var mycket tydliga.
kronor för undersökning och vård.
,
var behovet akut, tandläkarna få och dyra samt tandstatusen en klassfråga.
Avsikten är att paralysera oppositionen och visa att han och ingen annan styr och ställer i Ryssland.
den av Tjubajs, dittillsvarande chef för presidentens administration.
, av Jeltsin anklagad för att genom sin blotta närvaro i regeringen ha halverat valresultatet i december
Problemet är att den nya administrationen måste försöka röja upp i det korrumperade träsk av hopblandade lojaliteter bland Rysslands politiska och ekonomiska makthavare.
installationselektriker som är anslutna till
medan EFA hävdat att skogsindustrins avtal måste vara vägledande.
Nu förekommer många tvister om avtalet, vilka enligt EIA motverkar att branschen utvecklas och att nya jobb uppstår.
köptes visserligen fler amerikanska företag upp av européer,
miljarder dollar.
Man kan inte vara nog tacksam för att man slipper sånt.
Det lilla man har råd med går lätt att sätta ihop.
Mormor är stadd i en elliptisk bana mellan hemmet i stan och huset på landet.
Även vi i den yngre generationen drabbades plötsligt av den vårliga förflyttarivern.
Möjligen skulle den göra sig bättre någon annanstans.
Med tanke på vad som hände efter Mao Zedongs död, jag menar " de fyras gängs " uppgång och fall, måste man rent privat undra om Persson är illa informerad eller bara dum i roten.
år.
Han rör sig gärna med förlegade begrepp från 60-talets gyllene kampår.
) refererade avrättningarna av de intellektuella, kallades detta för mina " Readers Digest-fantasier ".
Man får inte sprida hat och hetsa mot folkgrupp, man manas aktivt kämpa för förföljda författare, journalister och förläggare.
separata CD ) Vid musikfestivalen i Wien
Men redan i den utgåvan hade det smugit sig in ett udda inslag som sådde tvivel och öppnade en annan sida:
med dess sparsmakade och kristallklara besättning, ljusår från Mahlers monumentalverk men ändå besläktad i detaljrikedomen.
Åtminstone inte om jämställdhetspolitiken var så framgångsrik som vi önskar.
par, där kvinnan utsatts för upprepat våld och anmält mannen för misshandel.
När mannen ansåg att kvinnan pratat, tjafsat, tjatat för mycket - då skulle hon vara tyst.
- Jag ser en fara i om man för mycket kopplar kvinnlighet till omsorgsförmåga och godhet.
Jo, hon blev jättearg på honom under ett gräl och talade om för honom vilken idiot han var.
Men den allmänna inställningen är tvetydig.
När män talar om bråk, talar kvinnor om misshandel.
I stället för att söka svar på den ständiga frågan " Varför stannar kvinnorna?
Svenska folket vill dock säkerligen ej ha ett dylikt trots att jasägarna, med förre statsministern Ingvar Carlsson i spetsen, med alla till buds stående medel försöker förneka detta faktum.
Betänksam blir man även när man erfar att Stockholm
Som situationen är har Israelmatchen snarare blivit en uppföljning av den tidigare inventeringsturnén i Fjärran Östern än ett rejält VM-kvaltest.
AIK:s match i Cupvinnarcupen mot Barcelona gav Johan Mjällby en välförtjänt landslagschans.
, George Kulcsar, mf, Antwerpen-Bradford,
matcher ), Lee Dixon, Arsenal, Ian Wright, do, Steve Bould, do, Frank Leboeuf, Chelsea, Noel Whelan, Coventry, Paul Williams, do, Dean Sturridge, Derby, Gary Speed, Everton, Colin Cooper, Nottingham, Mark Pembridge, Sheffield W, Regi Blinker, do, Matthew Oakley, Southampton, David Howells, Tottenham, Alan Neilson, do.
I kväll gör han comeback i ett för honom skräddarsytt lopp på Solvalla och det bör sluta med seger.

).
Det loppet är på förhand ett av de mest öppna i
.

H:
.
Kungälv
, Roger Jansson
, Kareem Hill
, Stan Gouard
, Paul Burke
.
NBA LA Clippers-Golden State
, Adam Råsberg-Fredrik Lundquist
,
, Huang Dawei-Mikael Zöögling
, Bentsen-Chen
Retur i Eslöv fredag.

Trelleborg-Sogndal
(
N:
ENGELSKA LIGACUPEN Semifinal, andra matchen Wimbledon-Leicester
Leicester vidare med
Hibernian
,
(
Bremen-St Pauli

str ).
B:
Stuttgart
Mönchengladbach
, Martin Stjernqvist
, Mattias Wistedt
, Patrik Jönsson.
Linköp.
Lejon
Önnered
,
(
Toronto-Dallas
Verbeek, Hogue, Nieuwendyk.
Hatcher ( Andreas Johansson ), Barnes.
,
HERRAR Första omg:
Bronsmatch:
Final:
) Valbusa
) Forsberg
) Välbe
Sv plac:
,
Kungälv-Sollentuna
procent snabbare och effektivare jämfört med
steg kvadratmeterkostnaden i fast penningvärde med
Problemet är att strukturen är komplex:
entreprenaderna bjuds ut och lägsta pris vinner, inte sällan till underpris för att i stället kunna ta saftigt betalt för avvikelser från den givna mallen.
Vitsen med partnersamarbete är att man gemensamt försöker eliminera moment som inte tillför ett värde:
Med
Detta gäller även Sverige.
procent på sextiotalet till
Och:
Men de har olika pensionssystem.
Den avgörande skillnaden är att pensionssystem enligt premiereservprincipen genererar högre tillväxt.
Stefan Lundberg PETROZAVODSK.
år och hans ärrprydde kompis Denis
timmar per dag.
Huvudet är fullt av djupa ärr.
Viktiga delar av beslutsfattandet, de politiskt mest känsliga delarna, har skjutits på framtiden, eller lagts i utredning.
Propositionen om ny sjukförsäkring lämnas inte förrän i mitten av april, i samband med vårbudgeten.
procent redan i oktober, vilket innebär att systemen under några månader kommer i otakt.
Ams och socialstyrelsen skall se över om ungdomar upp till
Centern vill exempelvis slå ihop sjuk-och arbetslöshetsförsäkringrna till en " arbetslivsförsäkring ".
Parterna kan delas upp i
I bolaget läggs alltså både handel med aktier och derivatinstrument.
Då blir aktieägandet spritt på flera händer precis som i dag, säger Anders Nyrén.
Lars Afrell pekar också på möjligheten att förstärka börsens övervakande roll genom tydligare lagstiftning och större inflytande från finansinspektionen.
Så betecknar chefen för området distribution, Boliden Intermarket Björn Ogard, ansvarig för bl a Boliden Intertrade i Atlanta, USA, den infekterade och snart årslånga konflikt som BIT har vid svavelsyrafabriken i Copperhill i Tennessee.
Men beror inte de dåliga förhållandena mellan fack och ledning vid fabriken i Copperhill till en viss del på direktörerna?
, men lågkonjunkturen har ännu inte släppt greppet om branschen.
procent av företagen rapporterar större export, resten oförändrad.
Skadestånd DN Fastighetsmäklare ska ta ansvar för att köpeavtal villkoras; avtalet ska gälla på villkor att köparen beviljas lån.
månader visade det sig att köparna inte fick överta ett lån på
Mäklaren borde inte ha nöjt sig med telefonbesked om lånet, utan skrivit in villkoret i avtalet, menar domstolen.
" Blicken ", det är skådespelarens blick i filmen, men det är också åskådarens blick mot filmduken, det är filmens blick på åskådaren och det är kamerans blick på verkligheten.
Just därför saknar jag en politisk eller kulturpolitisk dimension i resonemanget, även om jag inser att den frånvaron är helt i konsekvens med författarens grundhållning.
Konserthuset Jönköping Det är ett vågat företag att ge sig ut på.
år gammal, något mer än att bara ropa fotbollsrefränger i ishallar.
Dessutom svensexor, svensk film och lite annat.
Ett annat är den sång där han tar fasta på all kritik han fått för sina hurtiga marschrefränger och därför skapar en sorts koncentrat, den hurtigaste marschrefräng Magnus Uggla någonsin presterat.
Kanske klarar vi också dem sedan Sveriges Television sänt serien " Drottning av Sverige " - sammanlagt
Men man får se kvinnor utklädda i välsydda klänningskopior, i snitt
Insamlandet av material blev omfångsrikt och har som biprodukt givit en tjock bok, " Drottningar är också människor " ( presenterad i DN den
Då hade Jean Baptiste Bernadotte blivit kung Karl XIV Johan.
söner, däribland kung Carl XV.
.
Nästan
Knutssons " Jojk-Rill " är ett utmärkt exempel på en hållfast legering av musikstilar och Möllers " Vägvisaren " ger begreppet happy jazz en ny mening.
Mellansystern Maire Ojonen avled
Under Finlands vinter- och fortsättningskrig blev de
Hon var bland annat solist i Thore Swaneruds och Sune Waldimirs orkestrar.
Personalen larmar polisen som skickar
Motorcykeln höjer farten till
Upplands Väsby
Johanneshov
liter mjölk - utan att betala.
En 45-årig kvinna rånas utanför Hallunda centrum.
För att inte utsätta sig själv och sin familj för ytterligare hot bestämde han sig för att avgå.
Länsstyrelsens båda brev-skrivare, Jan-Olof Tidbeck och Claes-Göran Ohlsson, anser dock att storleken inte spelar någon roll.
Länsstyrelsen anser att sonen som går in i pappans ställe inte uppfyller de krav på lämplighet och branschvana som ställs i alkohollagen.
lånats upp inom familjen.
Clever Karsk - T Jansson
Dream of Goal är klasshästen i fältet.
meter, auto@
Pershing Elite - P Lennartsson
gånger i rad.
Kristiania - B Lindstedt
meter
Hästen har verkar något ovillig emellanåt, men Hanné är mannen att få honom på andra tankar.
Victoria Star - J Pärssinen
Möjligt att hon klarar att hålla spets från innerspåret.
meter, auto@
Gambler Hornline - K Widell
Singelstrecket " Jag hoppas att Dream of Goal ska ta steget upp bland de bästa i år, om han nu bara får vara fräsch och fin och får starta kontinuerligt ", säger Tommy Hanné.

Avd
).
=
DD-2:
ligger i loppen
Wilbur,
Delila Safir,
), plats -
:
Curacao -
Don Miguel -
Lady Demilo.
Outs:

Dessutom finns
presenterade sina idéer om en högskoleutbildning förlagd till Pajala för kommunledningen.
har redan långt framskridna planer på att öppna eget.
Men här blir kvaliteten nog högre, anser universitetslektor Stig Esko just nu på sitt månatliga veckobesök i Pajala.
- Och tack vare toppmodern utrustning har vi ett försprång flera år framåt.
Båda kan mycket väl tänka sig att ta jobb i Pajala efter studierna.
miljoner och sättet att sälja var lika ineffektivt som byggföretagens inköp.
Ett sådant uppkommer då Julius Sjögren kan meddela Hultafors hur många tumstockar som kommer att beställas under året.
Telefonen väger
timmar video - på en DVD-skiva än på en vanlig cd eller cd-rom-skiva.
Genesys har tagit fram en produkt som automatiskt kan spela in telefonmöten.
Dessutom finns flera olika cd-rom-skivor med clip-art.
är installerat via nätverksprotokollet TCP/IP.
är en lättare variant,
En internationell arkitekttävling är utlyst.
år
Om det uppstår brist på lärare i landet, drabbar det inte denna region.
Det är bra för företagandet, för Sveriges ekonomi och för fortsatt välstånd.
Det behövs även lagar och regler som garanterar verksamheten på lång sikt.
- Jag förhandlar inte under utpressningshot.
miljarder D-mark årligen ( cirka
- Tar politikerna jobben från oss ska vi göra dem arbetslösa, sade gruvarbetare utanför partihögkvarteren.
Vinsthemtagningar fick dock snart uppgången att komma av sig, och när New York-börsen åter öppnade utan ytterligare uppgång föll kurserna i Stockholm.
Både de långa och de korta räntorna sjönk några punkter ( hundradels procentenheter ) i en europeisk nedgång.
kostade en dollar 7,63 kronor ( 7,59 ).
kronor.
procent!
miljoner kronor, var dock lägre än den prognos bolaget tidigare lämnat.
Tisdagens uppgång blev
Efter att ha handlats upp med
på slottet Bernstein i Österrike.
Hans kunskap om öknen gjorde honom till en lämplig medlem av fältmarskalk Rommels stab.
.
Själv är jag född med en insecsnyckel i munnen, det är alla vi som är födda på sextitalet och har tillbringat vår barndom med att försöka få ihop Billy och Ivar och alla de andra från Det Stora Möbelvaruhuset.
Vackert så.
Så har det alltid varit och har något hänt med åren så är det att den elliptiska banan har ändrat karaktär.
En morgon befann vi oss med insecsnyckeln i högsta hugg och skruvade av ben och gavlar så det stod härliga till.
Insecsnyckeln fick stanna i fickan, nära till hands när behovet drabbar oss igen.
Efter
Där avslogs köparens banklån efter ett preliminärt ja per telefon.
Orsaken är att Filminstitutet inte längre vill bära tidningens förluster.
Dagstidningarna och filmtidningar som Filmkonst och Cinema fyller samma funktion som Chaplin en gång gjorde.
Vi har diskuterat fram och tillbaka sedan i höstas och någon gång måste man ta beslutet, säger Engqvist.
Sista numret av Chaplin kommer ut lagom till påsk med det bärande temat " Vad är värdefull film?
Eva Welander TOGETHER är gruppen bakom signaturmelodin/balladen " Vänner ".
Det är inget fel i att ha pretentioner, tvärtom, men det blir alltid lite lustigt ( eller sorgligt ) när resultatet är långt ifrån målet.
I någon minut.
Sammanhållet, linjärt och abstrakt i en närmast svartvit färgskala, men med en energinivå som håller musiken i ett svindlande spinn.
Nils Hansson VOLUME firar
Ett klipp, som alltid.
Snarare låter han som den hittills okände medlemmen i Docenterna.
Sånger som " Syster Kåt ", " E de du?
Samtidigt är vissa ensamvisor så stillsamt sorgesamma att de blir sträva trots den klara rösten.
Men dessa gränsöverskridande handlingar sker i förskräckande omfattning.

Det var bara så.
Då skapar man föreställ- ningen att kvinnan är av naturen " god " och hon berövas självständighet och egen vilja.
Han menade att han aldrig skulle slå en " riktig kvinna ".
Om en man blir våldsam mot grannens hustru blir reaktionerna starka från omgivningen, men det är inte självklart att reaktionerna blir lika starka om det är sin egen hustru han slår.
När män säger att de försökt få kvinnan lugn, talar kvinnorna om att de blivit sönderslagna.
" började hon söka svar på frågor som " När går kvinnorna?
.
Dans Fruängsgården PRO-dans till Rospiggarna kl
Medverkar gör Gunilla Thorgren, Chris Torch och Per Sundgren.
.
, kl
kl
, med Berit Carlberg och Oswald Löpare på Mariahissen, Bellmansgatan
, kl
Samling utanför T-Universitetet kl
.
Tommy Widing Skulptur och collageteknik på Galleri Max, Grev Turegatan
, kl
.
Pedagogiska pekpinnar Stefan Kéry presenterar undervisningsfilm från 40- till 70-talet på Kulturhuset, Lava, Sergels torg, kl
De svenska koldioxidutsläppen skulle inte tillåtas öka över den dåvarande nivån.
Moderaterna krävde redan
Lars G Lindahl Moderata samlingspartiet i Söderhamn Roger Borgelid TT Marie Lindgren svävar fortfarande i ovisshet om sin fortsatta karriär.
Den 26-åriga Umeå-tjejen föll otäckt och skadade ryggen - en spricka i sjätte kotan - i Breckenridge, USA, för en dryg månad sedan.
Men även hon får klartecken att fortsätta kommer olyckan att sätta spår i karriären.
- Nu ska jag göra som de andra i världstoppen, satsa på att lägga till en tredje skruv istället, säger Marie Lindgren.
Men när han är tillbaka tar jag steget upp, säger Johan.
Det har gått bra under våren och jag har väl haft landslaget i tankarna, men det är tuff konkurrens om platserna.
Han fick inte vara med och vinna SM-guld
minuters cupfest på ett fullsatt Råsunda som gäller.
Liverpool är mitt favoritlag, men det är kanske lite för mycket att hoppas på.
till Olympiatravet och höjdpunkten i lördagens
raka segrar.
Hon var dock verkligt fräsch och fin i årsdebuten och det är möjligt att hon slår konkurrenterna nu på ren löpglädje och, förstås, på kapacitet.
Datorisering Byggbranschen har ännu inte tagit fart efter kraschen i början av 90-talet.
Sidan
Märkningen betyder egentligen bara att produkten fritt kan säljas inom EU.
miljoner kommunen varje år kostar i a-kassa och arbetsuppehållande insatser.
, i de mindre byarna.
Skanska lärde sig i Himalaya Ingemar Larsson Ikeas och H&M :s framgångar bygger på avancerade logistiska pussel, först i Sverige och sedan med da capo i land efter land.
Skanskas nya distribution fick snabbare gehör där än på byggena hemmavid där man kan ta en sväng till grossisten om något fattas.
Ericsson var i mångt och mycket ett djungel- och ökenföretag innan det fick chansen till storslam i industriländerna.
Thomas Hall DN:s korrespondent BERLIN.
Just nu går Sofia bland annat på en kurs med ett så specialiserat namn som " Påvedömets politiska ikonografi vid tiden för westfaliska freden ".
Men Sofia har valt att bo inhyrd privat.
Ekonomin klarar Sofia med svenska studiemedel.
Åker man åt andra hållet kommer man till östra Berlins byggområden, museer och nöjesliv.
gränser, bosättningar, Jerusalems slutliga status.
Han anser sig ha rättslig täckning för allt han gör.
Palestinierna och deras beskyddare försöker hela tiden utvinna mer än ramen medger.
" Hur ska jag kunna samarbeta när jag känner att det finns en avsikt att förstöra allt som jag har strävat efter att bygga upp mellan våra folk och stater?
Våra möjligheter att föra en dialog med Israel måste som så ofta vara lika med
s Benjamin Netanyahu ses av allt fler som en olycka för sitt land.
Det nya läkemedelet, aricept, har inte större positiva effekter på minnet än det läkemedel som finns i dag, cognex, men det ger färre bieffekter.
Bengt Winblad har därför startat en studie i Sverige, där

miljarder kronor ska under en sjuårsperiod användas till att subventionera övergång från direktelvärme till fjärrvärme i egna hem, som bidrag när användningen av elpannorna i fjärrvärmen begränsas eller ersätts med andra bränslen, troligen olja.
Avvecklingslagen är nu ute på remiss till den 28 april.
Lagen kan innebära stora skadestånd till kraftbolagen.
Han anspelade uppenbarligen på Yassir Arafats försök på sistone att få stöd på olika håll utomlands i det han ser som en kamp för rättvisa i den politiska processen.
Palestinierna hade hoppats på att återfå betydligt mer än de
På apoteket i centrum finns de livsviktiga medicinerna för lille Sergej.
år och andra sjukhus och barnhem i trakten.
Muskulaturen i armar och ben har förtvinat på grund av att de aldrig fått någon form av fysioterapeutisk vård.
Men vården är otillräcklig.
- Vi vill ju tro att vårt jobb ger resultat, annars skulle vi inte orka en dag till, säger Maria Vasiljevna.
Kommissionen föreslår att EU ska anta följande mål:
I dagens läge tar
Sverige, som redan har gjort en hel del, behöver inte skära ner svavelutsläppen med mer än
Ole Falkhaugen, Emma Gustafsson och Lisa Östberg från Stockholms Balettskola får stipendier, Camilla Thulin, Carin Johansson och Susanne Höglin från Balettakademien i Stockholm.
år vill ha bekväm mat och där kan färdiga inlagda sillar av olika slag visst vara ett alternativ.
Unga säger ja till påståendet som lyder:
Jag träffade Carl Jan Granqvist för några veckor sedan.
Kassen passar att ställa i de trådkorgar som ofta används för sopor och annat avfall i hemmen.
Det fick min syster och jag alltid av våran mamma och det har jag gett mina
Ursprungssemlan, den så kallade hetväggen, hade runt lock.
En filmad roman är en individuell läsart och inte en trogen översättning till ett annat medium.
I filmen är han reducerad till en exotisk bifigur, en inföding, faktiskt.
Fyndig är scenen när Kip hissar upp henne med ett fosforbloss i kyrktaket för att hon ska få se de målningar han funnit.
Då var han ännu inte så säker på vad han ville bli.
Jag var fri från läroverket som jag hatade.
På ett USA-stipendium hamnade Olle Ängkvist hos expressionisten Oskar Kokoschka i Boston.
Allting var tillåtet, lite för mycket så, kanske.
- Fast alltid är det nån som ger mig på skallen...
Till för
Små skisser, teckningar, en del collage.
.
Till utrikesdepartementet kom han
ordförande i clearingnämnden.
, och ordförande i Internationella klubben i Stockholm
Min absoluta favorit är konsumentmagasinet " Plus " med den oförtröttlige Sverker Olofsson.
kr/kilot.
Och visst är det intressant att se en gammal veteran, en Citroën, från
Där fortsatte granskningen av vår läkemedelsindustri med skräckinjagande påståenden från framför allt ett par svenska forskare om hur blodtrycksmediciner kan få cancerceller att växa.
Gunnel Törnander är medieskribent och skriver i DN om TV var fjärde dag.
Gatorna är desamma men han inser att han är den ende av de gamla vännerna som är kvar.
.
THAT SECRET SUNDAY.
händelserna närmare.
Poliserna gick in på Lilla Maria strax efter
Först kändes det som en filminspelning.
- Någon kunde ha fått en hjärtattack, jag blev djävligt nervös när de kom in med dragna k-pistar säger Hassan som är entrévärd på restaurang Lilla Maria.
Statistik från bland annat Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning visar att användning av i princip alla olika sorter av narkotikapreparat ökar.
byggt på att kommunerna i länet tar ett gemensamt ansvar för våra ungdomar eftersom de rör sig över kommungränserna.
Andreas Anderssons solomål avgjorde mot Israel.
Han tog sig förbi ett par israeliska försvarare på högerkanten innan han med vänstern satte bollen bakom Rafi Cohen.
Israel började bäst och kom fram i den ena anfallsvågen efter den andra.
Kjell Nilsson
AIK som förening och varumärke kommer aldrig att bjudas ut till försäljning, betonar Ulf Fredriksson, ordförande i AIK:s huvudstyrelse.
Han finns inte på valberedningens lista inför årsmötet.
Men någon satsning liknande fjolårets kommer inte att ske.
,
Tidigare har Magnus ofta visat sin styrka i jämna matcher, men efter skadan sommaren
- Han har jobbat hårt, är stark och konditionsmässigt långt framme.
Grand Slam-tävlingarna.
" frågade han sig.
Inte minst skulle den ytterligare piska upp intresset för den kommande trilogin.
" En berömd filmskapare har sagt att filmer aldrig blir färdiga, bara övergivna.
Han har sagt att det egentligen var så han hade tänkt mig dem; som en serie matinéer man tar med sina barn på varje lördag för att se ett nytt avsnitt.
Speciellt ökenstaden Mos Eisley är större och mer tätbefolkad i sin nya version.
En av dem är Ben Burtt.
I mina öron låter detta mer som feghet än en okuvlig vilja att förverkliga
Titta på Darth Vader, titta på imperiets stormtrupper eller rebellernas X-vingar:
" Har du sett den nya VT-16?
" Stjärnornas krig ", specialversionen, har premiär fredagen den 21 mars.
De flesta av oss som levt vårt liv i atombombens skugga kommer troligtvis aldrig att känna tillit till kärntekniken - men vad med de yngre?
Det är inte kunskap och medvetenhet som fattas i öst, utan miljarder.
Det är en dramatisk förändring som svenskt skogsbruk nu genomgår.
Vad händer om rejält stora etanolfabriker byggs upp med subventioner i den extremt långsamväxande nordliga skogen?
?
Marit Paulsen är författare och journalist.
Den första måltavlan blir alltså butiker och skyltfönster.
miljoner rubel ( drygt
Jag kommer att tänka på när jag häromåret var i Vladivostok,
Men om den är sann, så behöver i varje fall inte Harley Davidsons butik i Moskva ändra om sin skyltning.
Det är något jag levt med i månader.
Han tog makten
Få verkar förstå att följden av systematisk förstörelse av den redan från början usla infrastrukturen i Albanien bara kan skapa mer elände under åren som kommer.
På baksidan langade en kedja av män sängar och madrasser ut genom ett fönster till en väntande lastbil.
Och sen i ett huj drog stormar och strömmar det sista deltalandet av is i djupen och så var det dags för gräsgädda.
?
Givetvis får alla tycka och tänka, men Landins artikel andas också förakt och vilja att skada Expo.
Det behövs samarbete, diskussion och utbyte av erfarenheter.
Huvudsakligen rör det personer som själva valt offentligheten genom att vara talesmän för extrema partier, stå på vallistor, leda naziföretag, spela i vit makt-band och skriva artiklar i rasistisk press.
På Internet beskylls tidningen för att samarbeta med ett iranskt kommunistparti och att Expo leds av en iransk massmördare, i nazisttidningen Wärendsbladet samarbetar vi med en okänd gerilla i Peru, undertecknad påstås inte existera eller vara jude ( vilket för ryktesspridarna är mycket komprometterande ), ansvarige utgivaren påstås vara latinamerikan, Expo sägs vara en " hatets " tidskrift.
Andreas Rosenlund Redaktör, Expo Nils Hansson
Nu håller det på att ändras, i takt med att den engelska brittpopvågen tappat mark.
Man känner inte att det är inspelat i en studio, det finns en värme i ljudet, man hör känslan.
Nämligen att all utrustning är gammal och analog, inte en digital 80-talspryl så långt ögat når.
Sigge Anderberg
Men Marcus Lindeen betonar att redaktionen inte vill göra en tidning " av unga för unga ".
Här snackar unga på ett sätt som de aldrig gör i " Bullen ".
Sedan läggs jobben ut på frilansande skribenter och fotografer.
Vi vill inte göra Blixt så plottrig som det lätt blir när formgivare får leva ut sina vildaste fantasier.
- Då har Blixt tagits över av andra, säger Marcus.
civilingenjör på väg och vatten vid Tekniska högskolan i Stockholm
återgick han till statlig tjänst och blev byggnadsdirektör och chef för Byggnadsstyrelsens regionkontor i Uppsala med ansvar för statliga offentliga byggnader, såväl kulturhistoriska som andra.
US-Dollar ( cirka
nya lägen för campare@ Lagom till camping- och släpvagnsmässan - som i dag, torsdag, öppnas i Sollentuna - har Stockholm Information Service, SIS, fått årets Campingbroschyr klar.
Det är en allvarlig anklagelse och jag hoppas att den är omedveten.
civilanställda.
De ekonomiska ramar som Anita Johansson varit med om att fastställa för polisen i länet får orimliga konsekvenser.
Det tar
miljoner.
I stället satte hon på sig överdragskläder och ordnade med skidorna vänd från backen.
- Men det är inte min stil.
Från störtloppsbacken i Vail har Pernilla Wiberg inte bara angenäma minnen.
Kanske var det tur att världscupsegern var säkrad innan störtloppet i Vail - med tanke på vad som hände
framträdanden hittills direktsänds i någon kanal.
Ändå var det en match som ställde mer frågor än gav svar i förbundskapten Tommy Svenssons letande efter något nytt att tillföra sitt i VM-kvalet pressade landslag.
Efter avhoppen från flera av de kallade proffsen har förbundskaptenen under hela vistelsen i Israel betonat att " alla som inte är här riskerar naturligtvis sina platser i laget ".
Målet var i sig dessutom matchens stora behållning.
Inte heller nu fick han spelet att stämma i landslaget, utan hamnade för det mesta på mellanhand.
Andreas Andersson har haft svårt att hitta målet i IFK Göteborg den senaste tiden.
Då var Sverige inne i bra period.
- Men i andra halvlek dominerade vi och spelade bra anfallsspel.
:e landskamp, gick ut i paus.
- Det är bättre att få något än inga pengar alls, konstaterar han.
- Vi behandlades helt annorlunda, säger Björklund, som bland annat försökte få hjälp till VM:s invigningsfest via kulturdepartementet men blev avvisad.
spelare från 3-1-förlusten mot Barcelona i torsdags lyckades AIK vända
Förutom Patrik Fredholm luftade vi Grzellak Bartosz, ny i A-truppen, samt Markus Brand, en 17-åring som gjorde A-debut.
år långa sturm und drang-period sägs vara till ända.
Östkustrap med bra recensioner En av hiphoppens bäst bevarade hemligheter har han kallats.
.
Exempelvis blev Duke Ellington en av den afrikanske pianistens stora fans och den som producerade hans första skiva i USA
De hyllar the Who och deras retrorock har precis det stånkande, stökiga sound som var så populärt hos Stones, Free och andra i början av 70-talet.
Andra undrar man varför de aldrig lyckas bli det.
På sin senaste platta har han för första gången också gett sig på jazzens standardrepertoar i form av bland annat Coltranes " Countdown " och Django Reinhardts " Nuages ".
Djupt rörd lutar han sig bakåt, och med stark närvaro blundar han och skakar lätt på huvudet.
timmar aerobics.
Vi har tillfälle att bygga upp samhället från grunden.
- Betänk att dessa slavar egentligen var präster, hantverkare och boskapsuppfödare.
- Uppväxten i det mångkulturella Kapstaden, och det faktum att jag spelat jazz sedan slutet av 40-talet och konverterat till islam gör att min musik är på samma gång traditionell och gränsöverskridande.
Fågelhandlaren berättade då att fågeln satt inlåst i en bur.
Måns Herngrens och Hannes Holms nya film är riktigt riktigt rolig.
ungdomar som sakta men säkert letar sig fram till varandra i den kurragömmalek vi vanligtvis kallar kärlek.
Ett spännande och engagerande drama om barnmisshandel i regi av Angela Pope.
) Bergens fånge i regi av Sergej Bodrov.
Emily Watson spelar Bess med en förödande självklarhet.
Han lyckas mot alla infekterade odds hålla den muntra balansen.
Ett plan störtar med en våldsam kraschlandning, planets förare " den engelske patienten " överlever.
Frun och de
Filmen bjuder inte på några överraskningar men debuterande Douglas MacGrath har ett bra driv i berättelsen.
år sedan, utan att uppdatera myten Evita för
Bille Augusts " Fröken Smilla " är på tok för bunden till sin förlaga.
Jan Troells Guldbaggebelönade film.
) Jag är din krigare.
) Kolya Det är sent åttital och många anar den sovjetiska marionettregimens fall.
Här inträffar inte denna lyckliga förening av galenskap och verklighet.
Geena Davies, filmens kvinnliga actionhjältinna, tillför " Long Kiss Goodnight " något extra med sin kantiga charm, säkra skådespeleri och övertygande förmåga att vända på en femöring.
Återstår att se om Murphy lyckas sälja sin film på gamla meriter.
Mission impossible i regi av Brian De Palma med Tom Cruise som hemlig agent.
i regi av David Flamholc.
( Faxkod
Filmen är inspirerad av " The Pillow Book of Sei Shonagan ", en skarpsynt dagbok skriven för
Det är sällan som begreppet tidlöshet fått en så handgriplig illustration.
Shine i regi av Scott Hicks, en delvis dokumentär historia om den geniala pianisten David Helfgott som i Scott Hicks regi lyckats komma ganska långt från Hollywoodklichéerna.
Dustin Hoffmans osannolikt nedgångna och håglösa advokat gör filmen nästan sevärd.
I själva verket handlar filmen om sig själv, alldeles ofrivilligt:
) Barnfilm
Karl Gunnar Holmqvist utgör ett imponerade enmansföretag.
Barnfilm som mest tycks gjord för nostalgiska vuxna.
Barnskådespelarna gör också fint ifrån sig.
De lettiska myndigheterna ser mycket allvarligt på försvinnandet och har efterlyst Dellenbrant i radio och TV.
Informationen kommer tjänstevägen via svenska ambassaden i Riga, som i sin tur får informationen från lettiska myndigheter.
Centerns Lennart Daléus hade begärt, och fick, en extrainsatt riksdagsdebatt om den moderna biotekniken.
Det blev i stället utbildningsminister Carl Tham och moderaten Bertil Persson som lyfte fram bioteknikens möjligheter att skapa nya sjukvårdsmetoder, nya läkemedel och jordbruksgrödor med nya egenskaper, medan Maggi Mikaelsson ( v ) och Marianne Samuelsson ( mp ) formulerade oron för ekologiska risker med genmanipulerade växter och oron för att virus skall sprida sig med transplanterade organ från djur till människa.
andra punkter.
Påläst och lite petig men också lättsam och humoristisk, det är några omdömen om den mest otippade ministern i den regering som om drygt en vecka haft makten i ett år.
På kortväggen hänger en tecknad tavla med gubben Pettson och katten Findus i grönsakslandet.
Ministern irriteras över att UD inte vill låta jordbruksdepartementet göra en egen skrivelse om livsmedelssäkerheten i världen.
Dock är det inte alltid lyckat för ministrar att tala spontant, speciellt inte utrikes.
Det är sällan någon blir riktigt förbannad, vilket jag har lite svårt för, säger Annika Åhnberg.
- Det mest plågsamma är bristen på tid.
- På regeringssammanträdena är det informellt och öppet prat.
kor ligger på sandbäddar och har det gott.
De flesta är inte alls lika rädda för att äta sådant som vi faktiskt vet är farligt.
är mindre än en tredjedel jämfört med
procent fler arbetstimmar genom att bland annat jobba övertid.
procent jämfört med
procent.
med
.

i orkestern,
" Mästerkatten ", som bygger på en gammal saga från Orienten, är
En kort tid för så många inblandade, men det har gått bra tack vare att dirigenten Michael Bartosch funnits med under hela repetitionstiden.
Arbetar hon på något annat sätt när hon regisserar en opera för barn?
Hur lyckas man nå ut till barnen i ett enormt rum som Operans stora scen?
I början av 50-talet gjorde jag och Lillebror Söderlund ett sångspel för en 50-mannakör till Stora teatern i Göteborg.

Det var först när operan var klar som de presenterade den för Eskil Hemberg, Operans dåvarande chef, som genast gav klartecken.
Men han lär sig något av Mästerkatten på deras vandring - nyfikenhet, äventyrslust och tillförsikt.
Man kan inte bli vän med en katt, det är alltid på kattens villkor.
kritikernas krav:
Svenska PEN:s ordförande Monica Nagler försöker lösa det hela med en kompromiss:
Och i den plågsamma förlängningen:
Tablå.
En skulptur av paviljongen och
När juryn möttes igen i Europas kulturhuvudstad Thessaloniki i måndags återstod Fehns museum, ett europeiskt arkeologiskt center i Mont Beauvray av Pierre-Louis Faloci och Thermobad i Schweiz av Peter Zumthur, förutom det franska nationalbiblioteket.
- Vi har byggt över en del av orkesterdiket och så går Mästerkatten in och ut via publiken.
På vilket sätt skiljer sig din " Mästerkatten " från de tidigare förlagorna?
skrev han sagooperan " Prins Hatt under jord " för Iggesunds musikfolkhögskola.
Är det verkligen möjligt i dag att skriva en hel opera utan att ha en beställning?
Lennart Hellsing:
Det vet alla barn som har en katt hemma.
Den bästa av läsekretsar har engagerat tyckt till i frågan:
- Det skulle inte gå att folk fick ställa bilarna hur som helst, men det skulle kunna skötas lite mänskligare.
Trafikvakterna är snälla och rara, men de borde vara lite fler.
Eric Carlsson i Bromma pekar på politikerna:
.
anslog EU
Sverige sa nej till att besudla våra program.
Det påstås att regeringen har brutit mot grundlagen.
Den som var i Globen i tisdags eller läser tidningarna vet att han - åtminstone temporärt - lyckats.
Men det är ändå inte grannen AIK den
Vi trivs i hop även om bägge blir tjuriga när vi inte får stå.
- Jag stortrivs.
Ingrid Borggren Den där store walesiske avklädaren är en usel sångare, lär drottning Elizabeths make prins Philip ha yttrat
Fokuseringen skulle flyttas uppåt en halvmeter, från underlivet till rösten.
Där Prince dekadent lockat med sina tvetydiga sexuella preferenser dundrade Tompa in med rått heterosex och glimten i ögat.
Jag är medveten om det, och jag utnyttjar det.
Dessutom tar de med sig sina täta karlar, som spelar bort sina dollarbuntar på casinots roulette medan deras fruar gottar sig på kvinnors vis.
Dialogen var full med snuskigt språk ( four letter words ) och dessutom skulle han hoppa från säng till säng som sexuell stålman.
Lagerlöfs Krog, som tidigare har legat både på Hornsgatan och Tavastgatan, har nu flyttat in i gamla Conny och Svampens lokaler på Bellmansgatan, efter att de gick i konkurs.
Stället har ett tjugotal platser och en myshörna med
sittplatser och är uppdelad i
Där står ett runt jättebord i mahogny med plats för
- Nu planerar vi en ny vårmeny, men vi har samma inriktning som förut, så franskt som möjligt, säger Alain Peira, som driver La Brochette.
MÅLARSALEN.
Men Berggrens uppsättning är så svulstig att den tar död på sin egen finess.
En pjäs om hur operasångerskan Maria Callas efter att ha dragit sig tillbaka från scenen undervisade i New York vid Julliard School of Music i början av 70-talet.
Det är ett nöje att kunna rekommendera den till alla som inte sett den, men också till er som tror att ni redan har sett den.
Gunilla Nyroos regisserar en välstämd kvintett i Bengt Bratts och Roland Jansons allvarsamma komedi från
LILLA SCENEN.
Trevalds önskan.
Yvonne, prinsessa av Burgund.
I morgon, lördag.
Många av dem som anammade Nordiska museets uppmaning att beskriva sitt liv som arbetslös får här offentlig röst genom Agneta Ahlin, Ingalill Rydberg och Claes Ljungmark.
BACKSTAGE, ingång Drottninggatan
råder inte i " Skyfall " som är Philip Zandéns regidebut på talscenen.
Wahlund gör honom med en mjukare och mer obepansrad manlighet.

Om det lilla barnet som ännu söker bruksanvisning till vardagsmotoriken.
Med engagemanget av Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Möller har Folkoperan än en gång gjort sig till en mötesplats och visar hur betydelsefullt det är med en lyhördhet för det som sker utanför operakonstens egna domäner.
OSCARS.
Vackra damer, glittrande kostymer, dans med röda snurrande paraplyer, underbara ordklyverier och torrsockrade fyndigheter.
BERNS.
Paal Wesenlunds regidebut på teaterscenen är löftesrik.
Kvetch är den otäcka komedin om hur eländigt vi har det när vi tror att vi har roligt.
KULTURFABRIKEN, Ingenjörsvägen
Det hjälper inte.
Medan man njuter av texten kan man följa ett stort antal fyndiga scenväxlingar, rollbyten och goda regiidéer.
MAXIM.
Det händer att skärpan i föreställningen flyter bort i de stora gruppscenerna men Johan Ehns greve Charm är bedårande, Peter Iwanek har ett överraskande bett i repliken.
INTIMAN.
Det här är en komedi som pågår i timmar, men som ett par minuter före slutet, slår över i tragedi som kommer så oväntat att även de som bevittnar den upp på scenen slår ifrån sig.
I revyns enda verkliga pangnummer gör han en hemarbetande Tarzan som försöker hitta vildmannen inom sig - i tvättkorgen.
Men det viktigaste är ändå ett annat:
Inom ramen för det så kallade NOT-projektet, som drivs av Skolverket och Högskoleverket i syfte att öka intresset för naturvetenskap och teknik, har ungdomars attityder till dessa ämnesområden undersökts.
av landets

och
Det är inte farligt, säger han.
- Varför måste vi veta allting, sätta siffror på allt?
- Nej, självklart inte.
Per Mortensen
Ett viktigt syfte har varit att avlasta anhöriga, som burit stora bördor under dygnets alla timmar.
Nu ser man att man gör en värdefull insats, och får nya kunskaper och vänner på köpet, säger Wallis Jansson.
blivande domare i publiken, en manlig och en kvinnlig, värmer upp:
- Feministerna tycker inte att det gör så mycket om några oskyldiga män döms.
Hansäger att det särskilt när det gäller sexualbrott är viktigt attbrottsoffret får sin legala hämnd; få saker är så förödande för enkvinnas självkänsla som att se sin våldtäktsman gå fri.
Men i sak tar han inte ställning, och det blir aldrig någon rejäl debatt, trots Billy Butt.
CJS drabbar ungefär en människa på miljonen, och vissa genetiska särdrag har identifierats hos offren.
Det finns många sjukdomar där en genetisk komponent kan göra människor mer mottagliga.
tredjedelars majoritet vid mötet med finansministrarna.
procent av alla kvinnor, och var hundrade man, i Sverige är överkänsliga mot nickel.
,
Också i dessa frågor finns delade meningar, även om Sverige uppges strunta i hur mynten ser ut.
mot en lång rad konkurrenter som enats om tekniken K
bps.
Tekniken är också sårbar för störningar, och
Den internationella teleunionen, ITU, som kan välja vilken lösning som blir standard, väntas inte komma med något utslag förrän nästa år.
Om programledaren ska jag inte säga något.
Enligt konferenciéerna, av vilka en hette Heikura, hade domarna hållits åtskilda ett halvår före tävlingen, under vilken tid de endast fått lyssna på en finsk schlagersångerskas tyska produktion.
Publiken diskuterade numren med lika stort allvar som man tidigare diskuterat bidragen till den mycket tråkigare Eurovision Song Contest.
Då skulle säkert en slutkörd städerska slippa somna i soffan.
Året före, sommaren
Ironiskt nog begärde denne i slutet av 80-talet själv att bli utesluten efter det att PEN-styrelsen vägrade instämma i hans försvar av nazirevisionisten Faurissons rätt att ljuga om Förintelsen.
" Att Myrdals splittrade och mångordiga argumentation inte hade missförståtts av de
åsiktsfalanger, som tog sig uttryck i PEN-styrelsens jämna splittring när man röstade om de
Där finns onekligen en viss konsekvens.
behovet att uttrycka sin avsky för en bestämd företeelse - och försvaret av den - och önskan att hävda rätten att inta även avskyvärda ståndpunkter.
Eller på " en lång rad av ställningstaganden " som bland annat Peter Englund ( P
tidigare PEN-ordförande som undertecknat brevet, har därför hittills undvikit uteslutning.
Utövarna tycker inte att de inför en förfasad " vuxenvärld " ska behöva legitimera vad de ser som en harmlös fritidssysselsättning:
Det kan bli ett sätt att leva ut sidor inom sig man annars inte vågar visa, funderar rollspelaren Ulf Hässelbäck, och tycker effekten kan vara terapeutisk och bra för självkänslan.
I höjd med Kista stoppar en polispatrull framfarten för den utlarmade bilen som framförs av en misstänkt rattfull.
Först när de tar en av festdeltagarna med sig till arresten för tillnyktring dämpas partyt.
I närheten av händelsernas centrum väntar en larmad djurambulans utifall att...
Polisen far dit och skriver en anmälan om olaga hot och mildare misshandel.
Kallhäll
Lärarfacket talar om hundratals indragna tjänster - exakta siffror saknas.
Men vid en rundringning till ett halvdussin skolor framstår besparingar på
Det här har pågått sedan
Det kanske blir besparingar, men inte alls så mycket som facket tror.
procent mer än andra grupper på villkor att lärarkåren själv rationaliserar ihop detta och producerar mer.
Vallpojken Erik, ( Bo Lindell ), en arbetsam, hygglig, givmild och godtrogen gosse är på väg hem till mor Klara, ( Anne Djurberg ), efter
Hur ska det gå för gossebarnet Erik som från andlös spänning till jublande glädje riskerar livet?
.
med
), seger mot Åstorp (
och Limhamn-Luleå
, Limhamns SK 5/33, Linköpings ASS
Nytt rekord i flick-SM.
Breen, Göteborg 7,5/8, K Englund, Knislinge och S Larsson, Häller
.
, Farsta
, Åkersberga
Ivar Lo-Johansson på sin tid tvivlade på idrotten.
Både huvud och kropp måste vara i god form.
Träningen började på Sportpalatset, som låg på S :t Eriksgatan, redan
Träningsprogrammet är detsamma som för
Efter några armhävningar säger någon flåsande:
, även kallad " Tunnan ".
Ludvig Lindgren får något drömskt i blicken när han minns tiden i Brasilien.
Nyligen var det stor jubileumsfest tillsammans med " Klippta vingar ", en förening för före detta flygvärdinnor som funnits i
De svåra intagningsproven gick galant.
De var engagerade i vänstern, fick därför inga jobb under juntadiktaturen och blev tvungna att flytta till Sverige
Hemma hos mig skulle man studera.
När Voula Kereklidou blev nybakad regissör drogs hon till den unga vänsterpolitiska teaterscenen.
Hon satt och ilsknade till över socialdemokratins svek, över den dystert ökande arbetslösheten och över reklamen som utgick från att alla kunde konsumera.
" Hur gör Voula Kereklidou för att få den unga teaterpubliken intresserad av Ulrike Meinhof?
kaniner som får representera reklamvärlden.
Voula Kereklidou kan tala länge om socialdemokratins svek.
Glacerade betor,
Och kalvnjurefansen hittar hit -
Getostgratinerad skinkbaguette är varm och frasig,
kr.
Förrätten fetaostsallad för
kr för
I stället sitter där den unge Pete Dayton, med ett otäckt sår i pannan och helt utan minnen av vad som hänt den senaste tiden...
Gaspard är på semester i Dinard.
De tidigare är " En vårberättelse " från
Premiär i dag, fredag, på Rigoletto, Biopalatset, Filmstaden Sergel, Saga, Filmstaden Söder, Camera i Täby och Falken i Jakobsberg.
Nu ställer han ut på Gröna Paletten, teckningar och grafik i svartvitt, modellstudier, stilleben, stadsbilder.
Till debatten om debatten Anders Mellbourn noterade i en artikel härförleden att mediesamhällets kåranda är på väg att upplösas.
Kritik söker sig naturligt nog till det mest framträdande.
Det första är inte sant.
företagsledarna hade stort intresse, bland annat därför att den visade djupet av förtroendeklyftan mellan näringslivet och regeringen efter energiuppgörelsen ( den noggranne läsaren upptäckte att Wallenberg- och Handelsbankssfärerna för första gången skrev under samma kritiska artikel ).
Men konkurrensen om utrymmet är hård.
Ambitionen är att vidga synfälten, bryta debattabun, öka insikterna - ofrånkomligen med den nyhetsinstinkt som är dagstidningens men som vi alla behöver anstränga oss för att inte tolka schablonartat.
, kom flygplan in på fel flyghöjder i det svenska luft-rummet.
Nils Björner leder en arbetsgrupp som under ett års tid detaljstuderat cirka
procenten av orsaker fördelas på sådana inslag i flygningen som tekniken och hur den hanteras, brister i informationen, otydligheter, missuppfattningar, trötthet med mera.
Problemet är med i all utbildning och i all regelbundet återkommande flygträning som piloterna måste genomgå.
Att arbetsgruppen fått ett fylligt material att arbeta med tillskrivs ett väl fungerande rapportsystem där alla avvikelser meddelas till inspektionen och flygbolagen.
meters djup blott
Det stolta skeppet förliste den
Allt vatten pumpas sedan ut så att fartyget kan tömmas på rikedomarna.
Ecuador har ännu inte smittats av den norska guldfebern.
miljarder kronor i portföljen.
Men även om siffrorna sträcks ut under en längre period blir avkastningen fantastisk.
Aktiemarknaden kollapsade som bekant hösten
" Visst skulle det förvåna - åtminstone mig - om företagen långsiktigt lyckas för-ränta sitt kapital långt över placerarnas avkastningskrav.
Stenkolsarbetarna i det industritäta Ruhrområdet i Tysklands folkrikaste delstat Nordrhein-Westfalen, med dubbelt så många invånare som Sverige, befinner sig i uppror.
gruvorna i Ruhrområdet och delstaten Saarland är ockuperade.
Gruvan i Gelsenkirchen sysselsätter
Apostelkyrkan, där onsdagens protestmöte hölls, har öppnat sina dörrar för fack och arbetare.
arbetstillfällen hotas - hos underleverantörer och i butiker där kolarbetarna handlar.
I dag, torsdag, är nya samtal planerade mellan regering och fack.
procent av aktierna i Stockholms Fondbörs, SF.
baserat på
Bankgruppen får drygt
.
Problemet förblir dock svårlöst så länge som OM varken accepterar en konstruktion med delägarskap i en sammanslagen börs- och derivatmarknad eller rösträttsbegränsningar.
Vid handelns stängning hade Affärsvärldens generalindex backat med
steg med
).
kronor till
gånger trots att aktien av bland andra tidningen Affärsvärlden betecknades som övervärderad.
kronor till
miljoner kronor trots en nedgång i faktureringen på
kronor.
Som ett återsken av stjärnhimlen glänste med varm, gyllene glöd Nationalmuseums världsberömda ikonsamling.
På väg ut genom polisernas omklädningsrum hade han lagt sig till med sportbagen, i den varma förvissningen att den kunde komma till nytta.
Det är exempelvis oklart vad ultraljudsscreening under graviditet egentligen gagnar till.
Följer man blodets cirkulation, kommer det utifrån kroppen först in i det högra förmaket, går sedan via höger kammare och den så kallade pulmonalis- eller lungartären till lungorna där det syrsätts av den luft vi andas.
Patienterna hade stor nytta av tekniken och riskerna var små.

" " Däremot ", fortsatte han, " får klinikern och hans team en känsla av att någonting positivt görs med en grupp patienter för vilka effektiv terapi vanligtvis är mycket begränsad.
De uppskattade efteråt att mätningarna varit till gagn för kanske hälften av patienterna men att dessa patienter inte gick att identifiera i förväg.
När man väl övertygat sig om dessa fördelar vill man ogärna delta i en vetenskaplig undersökning som jämför utgången för de patienter som får katetern insatt med utgången för de patienter som inte får det.
Det är en felaktig syn på etik när man inte vill göra en riktig utvärdering av en teknologi därför att den är etablerad och anses så bra att det skulle vara oetiskt att hänvisa patienter till en alternativ behandling.
Mer än en miljon katetrar säljs årligen i USA och kostnaderna överstiger
dagars längre vårdtid på intensivvårdsavdelningen och en avsevärt högre kostnad för lika långa vårdtillfällen, nämligen nästan
.
Men när tidens kritiker krävde politisk och samhällstillvänd litteratur stämplades Martinson som en världsfrånvänd idylliker.
Efter en tid måste bilden sprängas för att författarskapet skall uppenbaras på nytt och uppvisa innebörder som nyss inte gick att se, menar Hans Isaksson på Albert Bonniers förlag.
Varken böner eller hot hjälpte.
Under
miljoner betalas med en revers.
Efter onsdagens försäljning av Svartensgatan
Ytterligare ett krav för att få utskänkningstillståndet var att visa hur krogköpet finansierats.
När täckningen på handpenningen, en check på
ruterstick, men ni stjäl den tredje.
Är verkligen chansen
Nu måste ni slå en dubbelmask, fast inte en vanlig.
minuter av onsdagskvällen på en så torftig fotbollskost som Tommy Svenssons " skugglandslag " förmådde bjuda på i Israel.
Och längtan efter ordentliga breddspelare var lika stor nu som någonsin förut.
Och som mittfältet uppträdde hade faktiskt både Jonas Thern och Stefan Schwarz behövts.
En ren tillfällighet, kanske?
AIK :aren gjorde inte direkt bort sig, men tillförde heller ingenting.
Roger Nilsons och Gunnar Krantz Whitbread-båt " Swedish Match " sjösattes på onsdagen på Nya Zealand och därmed har slutfasen av förberedelserna för det stora äventyret inletts.
besättningsmän klara, däribland
Bon lloc är ett nytt och utmärkt bra ställe på Kungsholmen.
Bon lloc bor mitt på Kungsholmen, i gamla Morellens lokaler, hörnet av Pilgatan och Bergsgatan
För sin kvalitet är maten inte särskilt dyr.
Hummergazpacho för
En frisk sås, hopkokt till sirapskonsistens och baserad på lime hör till, dessutom serverad som en matskedsfull för fritt hällande.
Helt suverän är oxrygg,
kr är en luftig vaniljkräm kraftigt kryddad med apelsin och kanel, och med ett tunt, knisprigt sockertäcke över.
På så vis hamnar den inhemska svenska ekonomin i en ond cirkel.
Detta vill vi manifestera genom följande initiativ:
Ett sådant avtal skulle skapa en unik period av stabilitet och överblickbarhet i
Detta skulle möjliggöra en kraftfull bekämpning av arbetslösheten och därmed en ytterligare stärkning av statsfinanserna, utan att inflationen skulle ta fart.
Känner man tvivel om hur ens framtida pension blir, blir man alltför försiktig.
För att stimulera efterfrågan inom landet kan ytterligare åtgärder genomföras.
Det gäller både bredd- och spetsutbildning.
Men vi är övertygade om att vårt förslag skulle vara till gagn för såväl företag, det politiska systemet som löntagarna om det fick brett gehör.
.
Vissa varor och tjänster blev dock dyrare under
procentenhet uppåt eller nedåt, dvs ett inflationsgap mellan
år sedan har den varit ett offer för flygsanden som blåser in från öknen.
Mamlukerna övningssköt på den med kanoner och dess näsa och skägg blev svårt sargade.
Till historien hör att också farao Chefren, vars ansikte sfinxen bär, också betraktades som solgud.
Sfinxen i Gize skulle skrämma eventuella gravplundrare.
kronor kilot och fläskkotlett i bit för
Andra middagen blir lite Italieninspirerad.
Detta behövs till
tsk torkad timjan
Köttet kan sedan värmas i buljongen, räkna med att det tar minst
rotselleri
dl.
Så här görs aioli i en skål:
Italienskt kött med kaprissås Här serveras köttet kallt, skuret i lövtunna skivor tillsammans med kokt ris, smörsvängd bladspenat och en kaprissås.
msk vetemjöl
Vänta i så fall med kapris och persilja tills såsen värms inför serveringen.
Annars rekommenderar jag en klick ostkräm.
dl strimlad färsk basilika Till servering:
Lägg i fint tärnat kött, koka upp, smaka av med salt och peppar och rör ner det kryddgröna.
kilo fläskkotlett med ben
liter silad buljong
Koka upp ungefär en halv liter silad buljong från köttkoket.
personer :@
Skala apelsinerna med vass kniv så att fruktköttet blir synligt.
Hur stort måste inte dess inflytande ha varit om den till och med har lyckats överföra sin romantik till den tonåring som enbart kunde välja mellan att engagera sig i antingen Våga Stuffa-kvällar eller A Non Smoking Generation-kampanjen?
Det spelar inte så stor roll för Max - det viktiga är att han får spruta flickorna fulla med sperma, vilket han får glädjen att göra i ett antal korthugget skildrade samlag.
Att ge kött och blod till dessa lyckas " Noshörningarnas tid " inte göra.
- Vilket vi i och för sig länge misstänkt.
Ja eller nej?
" Och så avslutade han med att be alla som förklarat sig vara positiva att ta direktkontakt med honom per telefon eller fax.
års ytterligare anställning på Mälarvarvet.
- I Sverige tar man av sig skorna inomhus.
Vår bibliotekarie fick sluta i januari.
Klassläraren Rose Stohne drar tålmodigt sina instruktioner för tredje gången.
från fritis.
Det finns i alla fall inga bra böcker där, säger Alev Tütüncü.
minuter utan att något händer, säger Anna.
Och det är många som behöver extrahjälp med språket, säger hon.
Hur ska den här 11-åringen hinna lära sig svenska?
Mot
Med ett kort mer i läget ovan fungerar inte skvisen, eftersom tempot inte är det rätta.

miljoner kronor.
Skattemyndigheternas krav blir sannolikt den tyngsta bördan.
Det handlar om cupmötet med Vasalund på lördag som förlagts till Skytteholms grusplan.
- Jag hade förstått situationen bättre om vi haft en besvärlig vinter bakom oss.
AIK får heller inte flytta matchen framåt.
Gloria Stienham & Co har visserligen rätt, men varför verkar de så förvånade?
Med ett kundkort och ett slags videobankomat kan man hyra film anonymt dygnet runt - allt för att underlätta porrfilmskonsumtion.
" Hi, I'm Michael Jackson.
Johan August Gustafsson föddes
.
Framför Faraos fötter sitter
Inför utställningen har elever vid Nyckelviksskolan skapat tygmönster med utgångspunkt från Gustaf-Jons skulpturer, tvåfärgstryck på oblekt bomull.
Lisbeth Brattberg
- Den som ändå hade ett bra minne, säger Brita Roderhorn.
år.
Ibland stannar han hemma hos mor och far, säger han.
Bli hjälpt i att fungera i nutid.
I nästa stund blir han ledsen och torkar med baksidan av handen bort några tårar.
Men nu är han på väg till fotvård.
Ett år senare går de
Björn Molin hävdar att det inte finns något folkligt stöd för förändringarna.
Han sade att det är viktigt att rebellerna lägger ned sina vapen, men att de inte kan tvingas till det.
mil från Tirana.
Planet skulle hämta Greklands ambassadör men fick vända tillbaka till Grekland utan ambassadören.
Uttalandet tolkades allmänt som en svensk kursändring.
Där står att samordningen av EU:s sysselsättningspolitik bör ökas, och att införandet av en gemensam valuta, EMU, minskar enskilda medlemsländers svängrum.

De
( Risk:
Hela EU-processen stannar upp.
De utgår då från hur ländernas ekonomi såg ut under
Men om Portugal släpps in blir det svårt att säga nej till Spanien.
Har förhandlat fram undantag från EMU och kommer alltså inte att gå med.
Den stränga tyska centralbanken, Bundesbank, sätts på prov när den kan tvingas tänja lite på konvergenskraven för att släppa in Frankrike.
procent av BNP och bedömningen blir sannolikt att den " i tillfredsställande takt " närmar sig målet på
Klarar troligen inte kraven i år, trots ihärdiga försök att visa upp tillfredsställande resultat redan i år.
Klarar kraven men har liksom Danmark ett undantag från EMU-medlemskap.
Österrike:
miljoner kronor för jämförbara enheter under
gav Swebus SJ en vinst på
Dessutom har lastbilstransporter, som redan är det ledande sättet att frakta gods, ytterligare stärkt positionerna med hjälp av beslut om en ökad tillåten totalvikt och minskad skatt för tunga landsvägsfordon.
mer än fördubblades antalet X 2000-resenärer.
Det kravet är man nu inte i närheten.
, när Muhammad Ibn Ali, hos oss mer känd som Boabdil, överlämnar nycklarna till Granada till de katolska kung Ferdinand och drottning Isabella och fäller sin sista suck.
När han slutligen kommer fram är det som om han redan varit där, vilket han också har, dock utan att ha skrivit om det.
Spanien blev därefter först en besvikelse.
Den blir tydlig när han kommer ut på landsbygden i det inre av Spanien, där tiden visserligen har gått men mycket annat stannat.
.
Efter sin realexamen fick han anställning på Falu Kuriren och där först som lokalredaktör i Malung och sedan vid huvudredaktionen i Falun.
Musiken var ett intresse som följt honom genom livet.
De näst högsta avgifterna, steg
" Nöjet " att köa där prissätts till
Förutsättningen är att en politisk majoritet i riksdagen ställer sig bakom det förslag som kommunikationskommittén, KomKom, i nästa vecka lägger till kommunikationsminister Ines Uusmann.
Jo, kvinnorna som oftast har en andrabil för att klara inköp och barnhämtningar.
- Jag vill inte motivera mina bevekelsegrunder innan förslagen är överlämnade till kommunikationsdepartementet och därmed offentlig handling som alla kan läsa, deklarerar Segelström.
.
och
Friluft & motion Vandring till Lida
Södertörn förr och nu Historiker Per Thullberg föreläser i Södertörns högskola, Alfred Nobels allé
, Tensta, kl
, Stortorget,
Klubbar & fester Flight Beats, jazz och funk på Oslagbar, Upplandsgatan
, framför musik ur afroamerikansk tradidion a capella på Mosebacke kl
Hollon Ground Popgrunge,
, kl
.
Akut sjuka får lida Danderyd Jag har haft oturen att behöva besöka akuten på Karolinska sjukhuset ett par gånger på senare tid.
Ett av de största problemen är att politikerna inte lever i verkligheten.
Darcy Wills Danderyd Början på något nytt Optimism.
En störtloppssatsning kostar mycket pengar eftersom det går åt en större organisation runt omkring av säkerhetsskäl.
, som Pernilla fick intresse för fartgrenarna.
Och segern var härlig både för mig och för Niclas ( Cronsell ) som ordnar skidorna.
Smärtan i Leksands-själen blir inte mindre av att just retstickan Daniel Rydmark tog matchvinnarollen.
- Men fortfarande måste Malmö vinna ytterligare
år i rad - har ni på nytt fått stora skälvan?
Färjestad är också ett starkt hemmalag, HV kan i bästa fall hålla undan för Bäckman i Rosenlundshallen, men klarar aldrig en seger på bortais - något som krävs för avancemang.
- Men fråga mig inte hur det gick till.
landskamper - Vi spelade upp oss efter paus.
Han är dock inte säker på att det blir
Den svenske förbundskaptenen släppte fram
Det var bestämt sedan tidigare att Kennet Andersson bara skulle spela en dryg halvlek.
meter
Charlie Brick - L Henriksson
Chans igen även om läget inte är det bästa.

Albin Albin I.T. - O Svedin
Ranken:
Trenchcoat,
Solvalla gjorde ett storklipp och fick ett rejält bakslag på onsdagen.
.
Enlightenment, ett femårigt sto med guldstam, har flyttat från Malmö till Stockholm.
Hon kostade en hel del,

och alla utrymmen har moderniserats.

meters håll ser man vad det är frågan om; skänk pengar till något jobbigt kollektiv, ta en broschyr och börja förmånsprenumerera på alla mulliga små hallisar som vår guru hade i tjugoårsåldern, sätt ditt namn på ett tomt papper och protestera mot någon konflikt i ett land du aldrig hört talas om och försök bortse från det faktum att killen som håller i listan ser ut att kunna slita ett barnsjukhus i stycken med blotta händerna.
Jag har aldrig sagt att det inte skulle vara otäckt.
Det kändes som en god gärning.
I
Centralgaraget i korsningen Vanadisvägen-Sveavägen blev räddningen i norra Vasastan.
En vit vacker vräkbil har en lika vacker röd järnstång på ratten som skydd mot biltjuvar som har funnits så länge bilar funnits.
Alltså nattparkeringsförbud, om någon nutida nattparkerare kan föreställa sig något sådant.
ha redan mottagit stämning.
Det är ändå rätt bilglest i Centralgaraget.
" Bilen " på Nordiska museet, Djurgårdsvägen
Möjligen är det för att hålla den vid minne som man placerat ut några oaser i stenöknen.
Men mest dominerar de omgivande bilarna.
Sätt nya bräder i parksofforna, fyll bassängen med vatten, sätt sprutt på fontänen, tänd lamporna i lyktorna.
Alltså högt blodtryck, höga kolesterolvärden och rökning.
Dessutom kommer det att finnas en andra generation digitala hörselapparater.
De flesta skadade och dödade fördes till sjukhus i den jordanska staden Shune.
Netanyahus beslut att sätta i gång byggandet av en ny förort utanför Jerusalem i nästa vecka var klarsignalen för det pågående nervkriget mellan honom och Yassir Arafat.
Så lyder i korthet stridsropet från norska LO när oljenationens växande tillgångar ska placeras utomlands.
Tillgångarna ska i huvudsak placeras i säkra statspapper utomlands.
Bara en ny nordisk affärsbank klarar konkurrensen på den europeiska marknaden, tror han.
Det handlar alltså inte om att frysa.
Inte heller representanterna för arbetsgivarsidan inom handeln ville precisera hur mycket det kan bli.
Sen får vi se om vi vågar, förklarade Roland Fahlin, VD för Ica-handlarna.
Det är innebörden i regeringens proposition om en ny telelag som presenterades på torsdagen.
operatörer:
Post- och telestyrelsens gereraldirektör Jan Freese välkomnar lagförslaget, som ger styrelsen ett betydligt större ansvar.
Stormen mot Renault bröt ut när bolaget den
- EU bygger inte bara på ekonomi utan också på solidaritet, har han sagt.
miljarder franc.
Det framgår av årets barnmediaindex, som gjorts av IMU Testologen på uppdrag av Egmont Serieförlaget AB.
Lars ser TV:s nyhetsmorgon med barnprogram.
:s barnprogram för att därefter surfa på internet via familjens pc.
procent ) och Metro (
stora:
Mor är fortsatt rarast, far är den inbitne roddaren.
Den väna Renee Zellweger å sin kvinnliga sida balanseras av Bonnie Hunt som en över manskönet klarsynt och beskyddande syster - och av Kelly Preston som raskt flyktad flickvän med förmåga att säga " misslyckad " som om hon kräktes.

Det händer mig ofta.
Snön och den disiga himlen utgör ett gränslöst ark.
Bergsmassiven är enorma, men trots sin litenhet har människan överallt tecknat sina snirklande spår.
och firar med nya uniformer.
Uniformer bör klara sig i
Men så blev det ju inte.
år kläder i London, ett år assistent på Femina sedan tillskärarakademin.
:s publikmagnet " Fångarna på fortet ", som samma kväll sågs av
" Så ska det låta " är dessutom ett program som inte idiotförklarar TV-publiken och de medverkande.
förutom " Så ska det låta " har han spelat affärsmannen Pehr Silver i " Rederiet " eller den elake hunden Pettersson i nästa julkalender " Pelle Svanslös ".
kunde vi läsa om hur den skicklige och mångsidige aktören Peter Harryson gick arbetslös.

poängs marginal till tyskan Uschi Disl.
, som skall ersätta Riks-V5.
planeras fler nybyggen i Stockholm än på länge.
.
ut en skrift, " Lägesrapport om bostadsbyggandet
Fördelat per år är planeringen ganska jämnt fördelad:
Ett stort projekt som påbörjats är S :t Eriks sjukhusområde med närmare
, kunde
Nu kräver jag ett svar.
år sedan.

Det finns modeller som är
sova i den här relativt billiga husbilen.
Garanterat året-runt-brukbar tack vare första klassens isolering, utlovar tillverkaren.
kronor ur plånboken eller bankutrymmet.
Det är en förstudie till en enkät i vår med
om året på 1980-talet till
När det gäller den inomregionala flyttningen har Stockholm den högsta frekvensen,
år.
per
km.
efter en halvtimme - och förlorade.
Atletico hade hotat att dra sig ur cupreturen efter att ha fått
mål, Ivan de la Pena och Luis Figo var sitt och Barcelona vände både
Det blev
Ändå tycks de anställda inte förstå situationen.
Sedan Norrtälje Svets & Smide och Gunnar Skölds Mekaniska visat intresse trodde Uno Engman att Mälarvarvet och dess anställda var räddade.
Till Uno Engmans häpnad och besvikelse slutade omröstningen i stället med en övertygande majoritet m o t ett samgående med privatföretagen.
Vad är det för revolutionerande skillnad mellan det som visas på de svenska kanalerna TV
Mitt i all denna amerikanisering som sköljer över oss i form av oändliga serier och filmer - och på så gott som alla kanaler!
- Super G-cupen var ju inte mitt mål den här säsongen, så det gör inte så mycket att jag inte vann den, sade hon och fortsatte:
Och det stod ju lite på spel.
Men jag riskerar inget mer nu.
i störtloppscupen.
Så vad gör då en uråkning i super-G?
Enligt vad kvinnan uppgett för polisen sände hon i väg honom ensam med taxi till hotellet.
lat i lettiska pengar ( det är knappt
människor dödades, uppgav den statliga radion.
Denna lade på torsdagen fram förslag om insatser i Albanien, bland annat fredsskapande operationer.
personer av annan nationalitet ut från Albanien där full anarki råder.
I Durres, som fram till torsdagsmorgonen räknades som en någorlunda säker tillflyktsort, utbröt skottlossning och oroligheter.
personer dödats och över
Makedoniens armé höjde beredskapen och Jugoslavien stängde största delen av gränsen mot Albanien.
Moderaterna är fortfarande landets största parti, men socialdemokraterna knappar in på försprånget.
Skillnaden mellan partierna har alltså minskat från
Den senaste månaden har varit lugnare.
procent ända till senvåren valåret
Moderaterna
), vänsterpartiet
Moderaterna fick då en halv procent mer och socialdemokraterna lika mycket mindre än i den första mätomgången.
procentenheter sedan december.
Med centern skulle de borgerliga ha
Det är väl bara tågtiderna i Pajala som han ännu inte haft någon åsikt om.
.
LO:s industriförbund Metall, Pappers, Trä, Skogs, Livs, Industrifacket, samt industritjänstemän ( Sif ) och civilingenjörer ( CF ), sitter just nu tillsammans med arbetsgivarna och försöker förhandla fram ett samarbetsavtal om lönebildningen.
procent år
.
Efter att berömt skogsindustrin för sin betydelse för den svenska ekonomin,
partier kändes utgången given.
Med skogsägare i salongen kunde han ostört göra följande reflektion.

Nioåringen steg med
Ericsson B steg med
kronor till
Skogsindex fortsatte onsdagens uppgång genom stiga med
öre med A-aktien till
.
Bolaget planerar att låta marknadsnotera det helägda programvarubolaget Scandinavian PC Systems ( utvecklar och marknadsför programvaror till småföretag och privatpersoner ) senare i vår.
Studier indikerar att produkterna Neu-sensamide och Oxi-104 minskar risken för inflammation vid cancerbehandling, enligt bolaget.
.
Varannan kilometer stannade föraren vid ett dike och fyllde på vatten i kylaren.
Hans bästa vänner var en jämnårig utmärglad författardebutant med förtvinade fötter och en jämnårig köpman, på en gång brahmin och kommunist, halvt ihjälslagen av ligor från grannstaten Maharashtra.
Institutet har nämligen märkt att en del föräldrar avstår nöjen för att ge allt till barnen i stället.
Viktigt är att barnen själva får ta ansvar för de pengar de får.
år.
Så varför festa år
Själv tror jag dock att ett av botemedlen mot framtidsångest heter ännu mer historia.
" Sveriges ära ligger i Vetenskapsakademin och Nationalmuseum.
För vem vågar i dag göra äreminnen eller ens offentliga monument åt eftervärlden?
Utan alltför stora förväntningar, men där är trots allt uppvärmt.
Sjuttonhundratal.
Ett vackert exempel hos oss från denna tid är porträttet på Nationalmuseum av den undersköna prinsessan Zoie Ghika, en moldavisk prinsessa som förts till S :t Petersburg.
Där trängs förlag, förbund och branschorganisationer i de trånga montrarna.
Eller
Anette Knutas,
Länge var denna svensktalande folkspillra bortglömd innan en baltisk-tysk journalist i mitten av 1800-talet tog reda på var denna fördrivna grupp egentligen hade hamnat.
Det är dags för oss yngre att föra våra föräldrars historia vidare.
- På den tiden var det lätt att få jobb direkt efter plugget.
En firma som tillverkar pokaler och medaljer till idrottsrörelsen behövde hennes hjälp att bygga upp sitt datasystem.
Göran Berg Henrik Hygrell,
år tillbaka inom hemtjänsten, bor i en lägenhet på
På någon liten tvärgata.
- Lidingö eller Södermalm, men jag trivs härute även om jag är lite trångbodd när mina
år, går tredje klass i Hästhagskolan, bor i radhus med föräldrarna på Kristinehamnsvägen i Farsta:
Det ligger vid Gottröra och är ett rött hus, säger Therese.
Det behöver inte vara i Stockholm.
Jag vill gärna se vatten och ha det runt omkring mig.
Johan Jansson,
i Söderhamn skall läggas ned.
Anne-Christine Ankarcrona,
På Kommendörsgatan bodde vi tidigare, men i dag äger våra barn lägenheten där och villan i Brevik i Tyresö.
Det tionde kunde åstadkommas genom en andra ruterstöld eller genom att godspela klövern.
Försök med följande spelplan efter spaderess:
saker:
Den gamla jaktsträckan åtar jag mig härmed att köra med förbundna ögon:
Samförståndspolitik Olle Strandberg Många med undertecknad har säkert tröttnat på allt politiskt käbbel som vanligen går ut på att misskreditera politiska motståndare i stället för att seriöst diskutera sakfrågor och finna lösningar i en humanistisk och demokratisk anda.
Detta kräver ett helgjutet samarbete mellan socialdemokrater och moderater som främsta representanter för arbetskraften och näringslivet.
Facit blev lysande, Prochazka och Patera smällde in matchavgörande
Precis som i tisdags,
I tredje rusade AIK i från till
Som Fredrik Lindqvist, som frispelades i AIK-ledning
- Spelmässigt var vi väl så bra som Djurgården i första matchen.
Per Quick - W Johansson
Don Cameron - B Eklöf
.
STARTAR EJ
Demon Sid och Agassi Bob håller också hög klass.
Biggles Boy,
Presidentens ursinne mot Sverige var starkt medan det varade.
Avsikten var knappast att statuera ett exempel.
Olof Palmes reaktion med anspelningar på nazistiska krigsförbrytelser ( Oradour, Lidice ) dagen före julaftonen blev för mycket i Washington.
Man inser att våra diplomater i Washington suckade många gånger över hemmaledningen innan Vita huset bestämde sig, bland annat under tryck från Sverigevänner i kongressen, att återuppta utbytet av ambassadörer.
Men med undantag för att Gösta Bohman både kritiserade USA och dess kritiker stod det aldrig heller någon partipolitisk strid kring krisen med USA.
procent, vilket var en bra bit under vad regeringen trodde i sin höstprognos.
miljarder kronor.
I en artikel på DN Debatt på torsdagen skriver arbetsgivare och fackliga företrädare från handelsområdet att gällande avtal bör förlängas i
I tider av låg inflation - där är vi nu - gäller det omvända.
Ansvaret läggs på regeringen och den ekonomiska politiken.
Peter Sandberg För andra dagen i rad stördes trafiken till Landvetter flygplats utanför Göteborg av taxiförare som ansåg sig illa behandlade av flygplatsledningen.
Enligt flygplatschefen har det varit stora problem med aggressiv kundraggning, uppskörtade passagerare med mera.
Friåkarna anser däremot att Luftfartsverket, som myndighet, inte får favorisera vissa på det här sättet.
Heikensten avvisade samtidigt tanken på att Riksbanken ska ha som mål, vid sidan av att bekämpa inflationen, att skapa sysselsättning.
- Förslaget gör det svårare för Riksbanken att effektivt värna penningvärdet och därmed bidra till ett gynnsamt ränteläge, sade han.
Övergreppen skedde, enligt anklagelserna, vid vilda drogfester i vilka ensamstående kvinnliga medarbetare tvingades delta.
" Om pappa ville ge jag en femöring ... " heter det i den gamla klassiska barnvisan.
En klass från varje årskurs
Vi garanterar långa och heta diskussioner kring köksbordet.
Årskostnaden blir lägre.
kronor under motsvarande period.
Sparandet har dock minskat sedan förra undersökningen.
Vissa tonåringar kostar betydligt mer i form av dyra telefonräkningar eller genom en högre vattenräkning på grund av otaliga timmar i duschen.
Då bortfaller den kostnaden.
Vid årsmötet i december -95 fick den nyvalda styrelsen en motion med begäran om uteslutning av Jan Myrdal på grund av hans uttalande om " fatwan ".
Beslut om förslag till uteslutning skall av styrelsen fattas genom sluten omröstning och biträdas av minst
Vid omröstningen var
Det finns emellertid olika åsikter om hur yttrandefrihetens " takhöjd " ska vara i PEN-klubben - precis som bland de övriga medlemmarna.
Monica Nagler Ordförande i Svenska PEN Film Johan Croneman " En sommarsaga " ( Conte d'été ), fransk film på Sture Regi och manus:
Har vi sett samma film?
Margot är förmodligen förälskad i Gaspard.
Transporterna är legio, det som sägs det sägs - många gånger, dessutom.
Johan Croneman Pådyvling, vinglighet Radiokrönika/Johan Berggren Pådyvling, vinglighet och jämställdhet Definitionen av begreppet " jämställdhet " är en av de hetaste åsiktspotatisarna just nu.
Vi har också hört flera unga kvinnor med ickesvensk härkomst på sistone uttala sig emot det förtryck de utsatts från hemifrån.
Filmmakarna generaliserar, imamerna likaså, även de som förbjuder sina döttrar att träffa " svenskar ".
Men alltså inte islam med " svenskhet ".
Utbyggt tivoli stör Stockholm I DN förra veckan kunde man läsa om de planerade trafikförändringarna på Östermalm inom ramen för Inespaketet.
Det är min förhoppning att stadsbyggnadskontoret uppmärksammar dessa missförhållanden i tid och gör sitt för att bevara och förbättra Djurgården som den unika och omtyckta nationalpark det är.
Då AIK med stor taktisk kyla och en imponerande disciplin inte bara lyckades stå emot Djurgårdens offensiv.
Hela
Domaren Robert Lahti gjorde precis som kollegan Börje Johansson i tisdagsmötet, och visade ut för det mesta.
, nu framspelad av Otakar Vejvoda.
Det skulle faktiskt förvåna om inte DIF-tränare Lundh låter Petter Rönnquist få chansen i den viktiga tredje kvarten på söndagen.

Fishermans Girl var blek senast.

Dark Man har vilat ett tag men har klass för att ta hem segern.
Lopp
Kokomo - J Tandari
Svårbedömd.

Ett lopp som nästan kräver helgardering på
.
Manray - E Lemon

I riksdagen var enigheten dock stor; omröstningen blev odramatisk.
Varför betala för fredsbevarande operationer på egen hand när kostnaden kan delas inom FN?
Personalneddragningar och andra administrativa förändringar står högt på dagordningen.
En man har gripits och sitter anhållen för mordet på TV-personligheten Bill Cosbys son Ennis, som sköts till döds i Los Angeles för
andra personer tagit sig till ett obebott område en knapp mil från platsen där mordet skedde, för att leta efter en pistol som skulle ha slängts där.
Intensivt fiske hotar hela ekosystemet i Nordsjön.
Även Sverige och Belgien uppges ha spelat en pådrivande roll i vissa skeden.
- Fiskbestånden har alltid varierat.
Säkerhetsmännen såg lättade ut men lät förstå både då och senare att om detta " gentlemen's agreement " bröts skulle de inte lägga fingrarna emellan.
Ändå skulle statens utgifter bara öka.
Boverket motsätter sig utredningsförslaget om att avveckla subventionerna till hyres- och bostadsrätter, så länge egnahemsägarna får fortsätta att göra skatteavdrag för sina lån.
Om de inte lyckades så ströp hon dem ( sfinx betyder ungefär stryperskan ).
(
Han lät placera dem på kajen vid floden Neva, mittemot Vinterpalatset.
meter höga.
Kommande gudstjänst kommer därför helt att gå i idrottens tecken utlovar hr kyrkoherde Hilarius Boklund.
I DN
Det förstår jag, men varför skulle man göra det?
) och nu Kinas massaker på tusentals demonstranter för yttrandefrihet
Det handlar om de ställningstaganden som detta fört med sig och som vi alla har kunnat läsa och fortfarande kan läsa.
Men man får inte riktigt ta musik för personligt längre.
Häromdagen ringde en vän till mig och sjöng på " Guldet blev till sand ", ur " Kristina från Duvemåla ".
Det är en personlig sak.
Det blev Nils-Olof Franzén.
Under några år på 1940-talet kom jag faktiskt att på det sättet se praktiskt taget alla framföranden av " Figaro " på Stockholmsoperan.
Winona Ryder, Cher, Bob Hoskins.
.
BLIND SPOT.
TV
och
Barnen på daghemmet på andra sidan gatan stojade och lekte.
Min hustru Alice och jag bodde på västra Södermalm.
- Huset blev tillbyggt med ett litet kök och rustades upp.
Vi går på den smala, igenvuxna stigen runt husknuten.
Det finns möjligheter att få en lägenhet i Stockholm utan lång väntetid och utan att stå i bostadsförmedlingens kö.
och
Telefonrösterna läser, efter de allmänna uppgifterna om hyra och kvadratmeterstorlek på lägenheterna, upp vilka specifika krav varje värd har för att godkänna dig som hyresgäst.
Dels för att hon ännu inte var helt återställd, och dels för att hon höll på att krascha i dragracing i
Helen Alfredssons skada är
minuter häromdan var jag nästan i extas.
- Jag har alltid gillat att köra fort så när jag fick chansen att köra dragster tog jag den.
Sedan spelar det ingen roll vad de gör.
meter högt ljusrum i glas och stål.
- Jag tycker att vi redan från första bytet visade att vi tänkte vinna matchen, säger Stefan " Myran " Gustavson, som med sitt enorma slit i
raka utvisningar gav Djurgården ett gyllene tillfälle att få kontakt.
Så har det varit i
Djurgårdens Andreas Hadelöv var suverän i den första kvartsfinalen och utan att vara dålig överglänstes han den här gången av Miikka Kiprusoff, som fick revansch för insatsen i tisdags.
Forsberg leder med
Skulle Uschi vinna sprinten på lördag måste Forsberg bli tvåa för att ta hem världscupen.
procent av de avgivna partisympatierna och får därmed ett starkare stöd än socialdemokraterna.
Partiet har också hög trovärdighet när det gäller sådant som valfrihet och att människor ska få ta ett större eget ansvar.
" Land för hoppfulla.
" Samtidigt har principen god förankring i människors medvetande, och den är praktisk.
hon får stanna i Sverige, får permanent uppehållstillstånd för sig själv och dottern Evelyn,
Hon är omtumlad men utstrålar samtidigt en stor lättnad.
år sedan till sin dåvarande make som bodde på en flyktingförläggning.
Regeringen hänvisar också till de upprepade separationer Evelyn varit utsatt för, de tragiska omständigheterna i familjen samt de medicinska bedömningarna att Monica Barrantes och Evelyn behöver fortsatt vård.

männen hit från invandrarområdet Rosengård.
" Det här måste våra män få vara med på.
När mannen tvingas gå hemma hela dagarna blir han Ingen.
Alla betonar de att islam inte har ett dugg att göra med kvinnoförtryck, misshandel och mord.
Man går till familjens överhuvud för att få råd.
Min flicka måste få bestämma själv, tycker Sambou Darboe.
Nu gäller det att skaka ihop allt vi har och sen plocka ut de bästa bitarna.
Tänk att vi män här är så lika!
" Judar, muslimer, kristna, det är ju samma Gud!
Lyckligtvis tycks de inte ha fler handgranater i beredskap.
I Saranda har en våg av våldtäkter och rån inträffat de senaste dagarna.
år har försökt få ordning på den albanska armén gav upp och reste hem i början av veckan.
Lisbeth Brattberg
Jonny Nilsson som studerar albanologi i Elbasan sedan

De har erövrat flera strategiskt viktiga punkter för den nya offensiven mot krigsherrekoalitionen i de norra
fjärdedelar av Europas heroin kommer från Afghanistan och den årliga omsättningen i herointrafiken omsätter tiotals miljarder dollar och en del av alla dessa miljarder hamnar hos talibanerna.
Heli van der Valk, ordförande i den EU-vänliga Europarörelsen som har kongress i Västerås på lördag.
Då såg jag att det behövdes fortsatt information om Europafrågor i Sverige.
Ta det här med OS, alla dessa stora pojkar som springer runt och är så entusiastiska.
Vi har pengar till verksamheten, men inte till administrationen.
.
Pengar som går direkt in i olika former av fondsparande.
Av de utländska fonderna är det Östeuropafonden som oväntat, eftersom den anses vara en högriskinvestering, haft störst framgångar.
Torsdagens uppgörelse har föregåtts av en veckas bittra och upprörda protester från de
stenkolsgruvor stängs till år
är tydligen parollen för Moskvas borgmästare Luzjkov, som DN:s Moskvakorrespondent Michael Winiar-ski berättade i onsdagstidningen.
Sådana exempel finns det gott om, och i fortsättningen skriver jag orden så som de ser ut om man transkriberar dem från ryska alfabetet, i stället för med den korrekta engelska etc stavningen, så den bästa av läsekretsar får lite av samma känsla som man får när man ser " impitjment " stavat med kyrilliska bokstäver.
ironi ) " prejskurant ".
Att borgmästarna kallas " mär " ( franskt ) är intressant.
Därmed är den norrländska symfoniorkestern Sveriges mest profilerade.
Tidvis är Umeå symfoniorkester dessutom uppdelad i olika kammarmusikgrupper för att underlätta spridandet av levande klassisk musik i det vidsträckta Norrland.
miljoner från Länsmusiken i hela landet.
år utan chefdirigent, sedan ryssen Edvard Tjivzjel slutat.
symfonier.
Antagligen för att de inte vrålar " vi ska bli det största i världen " som deras engelska, ofta mycket sämre, kolleger.
En popklassiker.
.
Bland de mest efterfrågade produkterna under 1940-talets krisår var SJ:s och kraftbolagens ledningsstolpar, som med fördel tillverkades av förspänd betong i brist på stål.
Under åren
Hyra:
, och Mikaela,
Men hyran ligger precis på smärtgränsen.
Tapeterna har de valt själva.
Det spelar ingen roll om man uppger sig vara studerande, vill byta sin lilla tvåa mot en trea eller vill byta sitt hus mot en lägenhet i närförort.
av dem var erbjudanden om rum, som inneboende i villor.
Det mest intressanta svaret på annonsen var en etagelägenhet i närheten av Östgötagatan på Söder.
år längtar ibland ifrån " småstadsidyllen " i gamla Enskededalen till lite mer liv och rörelse i stan.
Söders krogliv är inte så speciellt längre.
Lars Holmberg har undersökt Stockholms innerstad för att få svar på vilka människor som bosätter sig var - och varför.
" Äldre damer med hund, vars gubbar dött.
- Nykomlingarna raderar ut sin dialekt, man ska inte kunna bli misstänkliggjord.
gånger.
Det framgår av beslutet att ställa sig bakom planerna på nya bostadshus vid kvarteret Stugan i Stadshagen.
Vad är då ekologi?
För det första sluttar tomten mot norr, vilket gör att husens skugga faller på den egna tomten, eller rättare sagt på parken, ett viktigt avsteg från de ekologiska principerna.
Den som har råd kan i dag köpa en lägenhet i centrala Stockholm.
Den nya utlänningslagen säger att man i fall som rör barn särskilt skall tänka på vad som krävs för barnets hälsa och utveckling och barnets bästa i övrigt.
Det står inte att barnens bästa skall vara utslagsgivande för beslutet.
avelsfåglar - rapphöns, änder och gäss - släpptes under natten till torsdagen ut från Öster-Malma jaktvårdsskola mellan Gnesta och Nyköping.
och
Börje Karlsson
Och den som vill bevara dagens offentliga sektor väljer knappast moderaterna.
Cederschiöld vill inte påstå att det finns brister i dag.
EU-kommissionären Yves-Thibault de Silguy, med ansvar för frågor kring bildandet av EMU ( Europeiska valutaunionen ), är i dag, fredag, på besök i Stockholm.
, det år då det ekonomiska läget skall läsas av och jämföras mot konvergenskraven, betonar de Silguy.
liksom på rapporter med bedömningar från EU-kommissionen och EMI ( Europeiska monetära institutet ).
Svenskarna får alltså själva bestämma om hur de vill ha det med EMU-medlemskapet, utan några råd från de Silguy.
tim
Men lika lite som hos Hitchcock leder denna " second chance " till någon lyckligare framtid.
Pete Dayton utnyttjas i ett liknande bedrägeri som Scottie, och frågar med samma rätt:
Om helvetet beskrivs av en habitué blir det ju inte mera oroande än vilken brunmurrig kvarterssylta som helst.
timmar lång rockvideo - men vilken rockvideo!
Utan att nämna att det verkligen finns olika uppfattningar om detta har Oja sin dom klar.
Författaren som moralisk eller politisk auktoritet ersätts allt oftare av en figur modellerad efter medievärldens stjärnor, en kändisskapets författarbild:
Förr eller senare hittar någon en fruktansvärd spricka.
jag letar efter essäer om en så pass uppburen och väletablerad författare som Inger Edelfeldt.
?
Så att läsaren i denna fråga i stället hänvisades till litteraturen, till ett av dess älsklingsämnen.
" Kalifgravarna ", målning av Ivan Aguéli under hans första sejour i Egypten.
En biologisk-geometrisk formel vars materiella förklädnad har en sprängkraft som i ett slag förändrar bilden av svensk skulptur.
Det är en mycket skulptural bild.
klassiska målare.
Sveriges Radio planerar enligt vad DN erfar att satsa
Omfördelningen av pengar inom Sveriges Radio drabbar bland annat Ekot, som i framtiden föreslås få ett mindre sändningsåtagande.
innebär de planerade förändringarna att finska, samiska och en rad minoritetsspråk får andra organisatoriska hemvister.
Den
För många OS-anhängare - särskilt män - tonar ett frälsarprojekt fram.
- Tvärtom kan det visa sig att en mental och känslomässig baksmälla infinner sig efter den väldiga kraftansamlingen och satsningen inför OS och efter själva OS-festen.
Vi behöver samlas kring olika uppgifter som upplevs meningsfulla.
Inger Segelströms uppfattning är att OS faktiskt kan bli något av ett frälsarprojekt.
direktörerna " och deras bristande framtidstro.
år sedan tävlade världens främsta friidrottare i Göteborg.
det är gamla, unga, barn och arbetslösa som borde återfå framtidstron.
frågar hon.
Då vände det.
kronor i månaden.
Och visst är det vackert, det nya bostadsområdet.
miljoner kronor.
Jämför med miljonprogrammets bostäder.
Men nu vill de socialdemokratiska ordförandena i allmännyttans
När nu allmännyttan lägger nivån så högt, finns en risk att hyresnivån höjs överlag.
lägenheter i huset hyresgäster, men Leif Dahlberg har gott hopp om att få dem uthyrda till den 1 maj, då sista handen skall ha lagts vid bygget.
rok,
Hyra:
rok, 58-88 kvm.

.
Hyra:
kr.
kvm.
kr.
Vårberg, fd Storholmskolan ombyggd till lägenheter, radhus
kr.
kvm.
Södra Järva Rinkeby, Fornbyvägen, att antal
kvm.
rok,
Tensta, ett antal
Hyra:
.
personer iförda rånarluvor försvinna från platsen på mopeder.
Polis och brandkår rycker ut.
I ett skogsparti bakom Vitlöksgränd blir en promenerande kvinna antastad av en delvis maskerad man.
männen och drar iväg på E
.
På Skeppargatan blir en äldre dam väskryckt.
Polis rycker ut.
Borta bra, men hemma bäst gäller inte när Leksand och Malmö spelar slutspelshockey.
Publiken fick se en riktigt bra första period där Malmö angav tonen, och om inte landslagsmålvakten Johan Hedberg storspelat hade ledningen varit större än Juha Riihijärvis
De
Lodin fick
Det hade vi i dag, menade en lättad Torgny Bendelin.
" I dag handlade det bara om att kriga ".
Färjestad, som vann lätt med
trodde nog de flesta att värmlänningarna kopplat segergreppet.
Men mål blev det inte.
vinstgrupper.
Vi står bakom
Målsättningen från ATG, som arrangerar, är att man ska få med lördagsspelarna (
blev det en enorm succé och omsättningen mer än fördubblades.
Resultaten är i stort sett entydiga.
Under mellanölsperioden steg den totala alkoholkonsumtionen med cirka
Borttagandet av mellanölet hade också samband med en minskning av antalet misshandelsfall i alla åldersgrupper, samt antalet fällande domar för våldsbrott bland ungdomar.
procent.
år
och med
till
Detta skedde under en period med ökad vinförsäljning sedan flera år och medförde endast en lätt ökad försäljning, kanske beroende på att marknaden var " mogen ".
Studier genomförda på svenska data visar att en ökning av den totala konsumtionen med en liter ren alkohol skulle följas av en ökning av antalet dödsfall i alkoholrelaterade sjukdomar med minst
år ) fungerar tydligen inte alls bra nu, och vem tror att det skulle bli bättre med starköl, vin och sprit i butikerna?
.
Den svenska berusningstraditionen kan tydligen överleva och även utvecklas trots en övergång från sprit till svagare alkoholdrycker.
De flesta experter menar att större delen av den möjliga skyddseffekten uppnås av ett glas vin ( eller motsvarande mängd alkohol ) varannan dag.
glas per dag, och kvinnor
Det är möjligt att generaladvokatens juridiska resonemang är hållbart och logiskt i olika avseenden - vi har ej sakkunskap att bedöma detta.
Det albanska kaoset har nått huvudstaden Tirana, där grupper av plundrare drog fram på torsdagen.
skadade.
Amerikanska militärhelikoptrar landade på torsdagen i Tirana för att börja evakuera amerikanska medborgare.
statsanställda med familjer kommer att flygas ut med hjälp av militären inom det närmaste dygnet.
fångar sluppit ut ur de albanska fängelserna.
De flyktingar som i dag får uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl bör i framtiden bara få flytta hit om de kan försörja sig själva.
De som faller utanför den ramen blir " normala invandrare " med skärpta villkor för att få bo här.
Han vill inte precisera vilka förmåner som nya invandrare inte ska få, men nämner studiemedel, barnbidrag, bostadsbidrag och barnomsorg som möjliga områden som inte blir tillgängliga.
senaste åren - skakade på torsdagen av nervositet och noterade sitt största fall under en enskild dag sedan i juli förra året.
Det var därför reaktionen på Wall Street blev så pass kraftig, och det var också därför som de som en längre tid befarat en krasch på den haussade New York-börsen tyckte att de fick vatten på sin kvarn.
När Johan Wrede i efterskriften till den utgåva som nu ges ut i samarbete med Harry Martinson-sällskapet skriver att " som existentiell poesi hör eposet till deomistliga diktverken " är det gammal kärlek som talar och jag fruktar att få nya läsare är beredda att instämma.
" Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen,/som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten ... " Dikten leder direkt över i en Runebergpastisch med kniven i näven:
, ett år innan ryssarna sände upp rymdhunden Lajka i en bana runt jorden och
Lyriskt starkare än något annat är de dikter som i några få ohyggliga bilder sammanfattar ett kärnvapenanfall.
Det är bristen på kraft i genomförandet av själva fiktionen och ett konstnärligt hantverk som är ganska slappt.
Men vill man att en ny publik ska upptäcka Martinson, har man börjat i galen ända.
- Vi har en familj som har bott hos oss konstant i
Andra som bor mer eller mindre konstant på Sheraton - men som inte, som den speciella familjen, har ett särskilt rum ständigt reserverat för sig - är ofta personer från något stort amerikanskt företag som är i Stockholm och gör affärer, eller som jobbar som konsulter för något svenskt företag.
- Från den allra första dagen har jag trivts här, säger mormor Birgit,
Och de är rörande överens - särskilt mycket bättre än så här kan man inte bo.
På 60-talet var det mycket barn och ungdomar och litet mer livat.
Britt-Marie håller med:
- Det finns stockholmare som inte ens vet var det ligger.
:a.
- Vi visade stor moralisk styrka som kunde resa oss på
Men faktum är att Frölunda var klart bättre.
Det återstod exakt
Luleå har sålunda
Vi tvingades försvara oss och tappade vår skridskoåkning.

) Hermann Maier, Österrike,
.
) Nyberg
,
) Gerg

) Thony Hemery, Frankrike,
Sv plac:
) Brassard
) Henrik Köhler
) Tatjana Mittermayer, Tyskland,
) Marja Elfman
) Gilg
) Kjellin
(
),
).
) Patrik Kåla

, herrsingel:
.
BANDY KVAL TILL ALLSVENSKAN NORRA GRUPPEN Bollnäs-Broberg 9-7 Sirius-Kalix/Nyborg
Borgia
.
NBA Indiana-Atlanta
,
, Andersson-Waldner
Kalmar klart för final.
, Malung - Sveg 8-5, Sollefteå-Sundbyberg/Kraupp
, Granit - Ö-vik/Nygren
km:
) Pascal Chanteur, Frankrike,
) Nicola Minali, do,
Vuelta Alicante, första etappen,
) Martin Rittsel
Anders Nilsson (
(
eft full tid ) SPANSKA CUPEN Kvartsfinal, andra matchen Celta Vigo-Racing Santander
,
, Anders Forsbrand
Selänne
, Drake, Janney, Tkachuk.
,
(
.
Publik:
Hunter, Tocchet.
,3 (

) Victor Majgurov, Ryssland,
(
,3 (
) Susanne Sellin
) Forsberg
,
(
Mary-Joe Fernandez, USA-Conchita Martinez, Spanien,
Hans
finns det tillfälle att höra Evan Dando och den femtioelfte upplagan av hans Lemonheads.
år sedan och som letade sig även hit spelar i Solnahallen på torsdag kl
Han har berättat att det stundtals var tungt att leva i exil men karriärmässigt gjorde den honom knappast illa.
år sedan.
Gitarrist med utmärkelser Det finns artister som man undrar hur de över huvud taget har klarat av konststycket att bli kända.
Allt oftare beskrivs Holdsworth också som ett gitarrspelets John Coltrane för sitt förhållande till harmonik och ackord.
genom telefonintervjuer med
och
procent svarade nej och
procent ).
procent att myndigheterna bör ha större möjligheter att ingripa och motsvarande siffra för socialdemokraterna och vänsterpartiet var
procent av de tillfrågade svarade ja.
" Sifo framställer vidare att bland LO-medlemmar och personer med enbart gymnasieutbildning är misstron mot rättsväsendet större än bland medlemmar i TCO och Saco och bland dem som har utbildning från universitet och högskola.
var polisens balans av brottsanmälningar - bortsett från rena bötesbrott - inte mindre än
Rättsprocessen har under senare år misslyckats med att hantera stora eller uppseendeväckande mål.
Det nya, omdebatterade läkemedelsregistret kommer sannolikt inte att starta den 1 januari
Registret är del i den läkemedelsreform som från nästa år flyttar över kostnadsansvaret för läkemedel från staten till landstingen.
Detta eftersom de kunde upplevas som integritetskränkande.
.
- Chefredaktörernas uppgift är inte att företräda vissa avdelningar, utan Dagens Nyheter.
nivåer.
Ingrid Hedström DN:s korrespondent ANKARA.
Men om vi gör rimliga framsteg mot turkiskt EU-medlemskap - jag tänker mig en dubbelspårig process - så får vi se, säger Inal Batu, biträdande statssekreterare och ansvarig för Cypernfrågan på det turkiska utrikesdepartementet.
Men medan Ankara väntat har en hel rad gamla Warszawapaktsländer seglat upp som hetare EU-kandidater.
De gamla fiendeländerna välkomnas med öppna armar in i EU medan dörren för Turkiet tycks stängas alltmer.
Miljarder till energiforskning Lotta Samec

Bara att regeringen överväger att beskattning av den energi som behövs i produktionen ska vara lägre än beskattningen av industrins lokaler.
Energiministern oroar sig inte för att stängningen av Barsebäck ska orsaka elbrist i Sverige.
miljoner för utveckling av el- och värmeutvecklingen i södra Sverige, som en kompensation för Barsebäck.
i dag samlas

, finns också Leijonborgs ungdomsvän Helena Dyrssen, också hon med ett förflutet i folkpartiet.
Leijonborg lär ibland skoja om att han ska " omvända " henne, men än så länge har han inte kommit någon vart.
Torbjörn Petersson NEW YORK.
första månaderna förra året då krisen blev akut.
- Vi ska börja tillverka bara det vi är bra på och sluta med saker som vi inte är bra på, kommenterade Guerrino DeLuca, Apples vice marknadsföringschef på fredagen.
byggjobbare sysselsättning, enligt fackets siffror.
LO-chefen efterlyste också offentliga investeringar som skapar jobb i byggbranschen.
miljarder D-mark ( drygt
Skalden Lars Wivallius lika väl som Carl-Uno Sjöblom, Johannes Rudbeckius, f
, med bistånd av Göran Sjöberg, vanligen känd som småföretagsvärnare på Exportrådet.
miljoner kronor i kulturstöd.
kronor har publiken ökat med en miljon och intäkterna ökat med uppåt
begick självmord.
Med sin förment objektiva, " vetenskapliga " forskning hade de bidragit till att ge en falsk legitimitet åt en regim som egentligen mest hörde hemma i kriminalhistorien.
Volkogonov ( död i december
De ryska dissidenterna är möjligen en smula undanskymda numera, men vi får inte glömma att det var dessa sanningssägare som med sin underjordiska samizdatlitteratur berövade regimen varje uns av moralisk legitimitet - Alexander Solzjenitsyn, Andrej Sinjavskij, Julij Daniel, Jevgenija Ginzburg, Pjotr Jakir, Natan Sjaranskij, Nadezjda Mandelstam, Alexander Zinovjev...
och av vilka cirka
Lyssna noga, säg inget till någon, du måste vara djävligt försiktig... Har du ingenting bättre för dig?
" När Krajusjkin tar emot Sjentalinskij i Lubjanka hälsar han honom med dessa ord:
, " Nyheter från Polisarkivet " ).
Ansvaret för denna urartning av rättssystemet vilar tungt på Lenin.
Angiveriet var satt i system.
" Efter en sådan seans darrade jag så i hela kroppen att vakten som förde bort mig frågade mig om jag hade malaria.
Var Babel japansk spion?
Gorkijdossiern är nog den mest nedslående i Sjentalinskijs bok, en mardröm där polischefen Jagodas idoga försök att mörda Gorkijs son Maxim bara är en beståndsdel i tvåloperan.
I alla fall kan de som arbetar på Arkitektfirman Kim Utzon i Helsingör se Norra hamnen i Helsingborg, tvärs över Sundet.
Kim Utzon, den ene av Sidneyoperaskaparen Jörn Utzons
Även kontakten med gamla Sundstorget blir mycket bra.
Tom Jones Scen:
Mycket bygger fortfarande på höftschwung, svettigt brösthår och ett oblygt flörtande.
Musiken då?
Bara i några få nummer, " If only I knew ", till exempel, gör de mer än ett absolut minimum av vad låtarna kräver.
På dagordningen fanns
miljoner som fanns kvar i OS-kassakistan finns sammanlagt
Nu ska vi fullfölja det arbete som tidigare lagts ner.
Finskan Pirjo Häggman,
Enligt anmälningar från
andra polismän fortsatte misshandeln när han hade förts till Södermalms polisstation och släpats in där.
När jag skrek, och fortsatte att skrika inne i stationen slutade de att slå mig och tog mig direkt till cellen.
Det finns inget utpräglat behov av bostäder på Bromma.
Får vi OS blir Bromma än mer behövligt för alla nödvändiga snabba kommunikationer.
Från TT TUCSON.
Neumann är ett bättre än Julie Piers och
I dag var jag verkligen koncentrerad och de sista hålen tog jag bara slag för slag.
ALPINT FREESTYLE HUNDFJÄLLET:

.
) Nikki Stone, USA,
) Caroline Olivier, Kanada,
BASKET NBA Minnesota
Herrar, fjärde omg:
, Magnus Ladulås-Granit/Norén
) Juan Gonzalez, Spanien,
Ställning:
) Rittsel
km:
,
.
) Colin Montgomerie, Storbritannien, Billy Ray Brown, USA, Greg Kraft, do, Payne Stewart, do, Stuart Appleby, Australien, alla
USA-touren:
.
:
Brunet, Richer, Recchi.
, MacLean, Thomas, Holik.
, Niklas Andersson.
St L:
, Mellanby, Wells.
(
.
,
) Hannu Manninen, Finland,
) Manninen 787.
ATP, hardcourt:
,

meter
Mr Lamberts Son - L Lindberg
Galant Loui - E Lindblom
Ranken:
DD-2:
:e förlängningsminuten blev Rickard Timmerklev som pangade upp bollen i krysset.
när bara
- Det är egentligen synd att inte Boltic och Sandviken får göra upp om SM-titeln, vi är helt enkelt de bästa lagen i landet den här vintern, sade Ångström.
Garströms konditori vid stora torget i Lidköping - inrymt i ett rosa hus med ljusblå knutar och fönster - startades
Vi blev ett par och när chansen kom köpte vi rörelsen.
Garströms har eget bageri över gården.
år tillhört stadsbilden i Lidköping, staden vid Vänern.
I både Uppsala och Linköping ökade försäljningen kraftigt efter ett svagt första kvartal, medan antalet affärer var betydligt jämnare mellan kvartalen i det närbelägna Norrköping.
procent mer än vad ett normalt bankkonto gav i ränta.
Eller så bryter man underbenen.
Det är plusgrader, isen suger - yxan sätter sig djupt och Fredrik får rycka i den upp och ned några gånger för att få loss den.
jag hör yxorna sjunka in, hör på ljudet att de sätter sig djupt,
Yxan är nu en tillfällig säkring tills den första isskruven kommit på plats.
Sovit över i tält i en liten dal med snödjup på en och en halv meter.
Nu svängde leden skarpt åt höger och vi skulle uppåt åt vänster, dit där isen hängde som gula huggtänder utefter Risberget.
Stegjärnen klöste utan att få fäste, yxorna slant och jag hängde och dinglade i repet.
När det är som jobbigast undslipper han sig ett " Hua!
Plötsligt lossnar höger-yxan, och eftersom han har nästan all kroppstyngd på den armen är fallet ett faktum.
Så sparkar jag in stegjärnen.
I standardutrustningen ingår bland annat självläns.
km/tim ).
Nya Buster M kostade på båtmässan i Stockholm
- Jag ser det inte så.
Chefen sa, det är försent att backa, vi ses på måndag.
Dessutom talar konkurrenter som tyska Siemens öppet om behovet av kostnadsbesparingar internt.
procents lönsamhet på sysselsatt kapital hamnade de skandinaviska företagen på drygt
Enligt statistik från branschbedömare hade de skandinaviska skogsbolagen under perioden
Jämförelsen av avkastningen på investerat kapital för
Drygt
När devalveringarna kommit som räddande änglar har vinsterna snabbt gått åt till att förbättra finanserna efter de investeringar som gjorts, innan vinsterna var intjänade.
Ta till exempel tidningspapper.
till strax över
Där
En sammanvägning av bland annat avkastning på sysselsatt kapital, vinstmarginal och kapitalomsättningshastighet som McKinsey gjort för skogsbolagen i världen under perioden
Problemet är KNP Leykams lönsamhetsproblem, bland annat efter flermiljardinvesteringar i nya pappersmaskiner.
månaderna
Förutsättningen är förstås den att dessa investeringar leder fram till vinster, som det hittills varit sämre med.
dollar per ton.
- Som tröst för att jag är sen.
- Jag är inte intresserad av att synas.
- Jag var inskriven här redan
till
Nej.
- Det krävs en attitydförändring till småföretagandet, säger han.
- Det handlar om vilja, engagemang och lust.
Liksom i förbifarten säger han att föräldrar ska vara förebilder och inte kompisar.
- Vår hemsida har redan haft över
Detta faktum är egentligen kärnan i Visionsfabrikens målsättning, att få ut budskapet om nödvändigheten att förändra inställningen till unga människors syn på arbete och egenföretagande.
Albanien kan inte bara sjunka ner i havet Det är nu som Europas omtalade nya säkerhetsarkitektur sätts på prov Vissa katastrofer uthärdar de flesta med jämnmod.
Ingen tror att maffiafigurer, plundrande folkmassor eller skjutgalna barn tar intryck av maningar från statssamfundets högsta organ.
Internationella soldater kan räkna med eldöverfall överallt.
Ett minimum i fallet Albanien kan behöva bli att skapa militära fredsbrohuvuden för att föra in livsmedel och medicin till människor som annars riskerar att gå under.
Domstolen avgör om den skall ta upp målet eller inte.
Men så blir det inte.
- De lyssnade, men hade sin uppfattning klar.
chefredaktörer, en för kultur- och en för ledarsidorna, som också var förmän över den redaktionschef som ledde den allmänna redaktionen.
" Under en lång rad av år har redaktionen haft
Detta uttalande är ett understatement.
Han har bott i Göteborg, Stockholm, Karlstad, Umeå, förmodligen i ytterligare ett antal städer.
Jag har det senaste året varit med om att göra om Dagens Nyheter, tredelningen, ny grafisk form.
- Vi ska, som min företrädare Anders Mellbourn brukar säga, sätta dagordningen.
Då kan morgontidningen bli den gemensamma nämnaren, den som alla har läst, den man talar om.
Statistiken fick kurserna att vända uppåt, en tendens som sedan fick stöd av en hävdad inledning på Wall Street.
Enligt nyhetsbyrån TT flydde utländska placerare från svenska obligationer på fredagen vilket gav kraftigt försvagad krona och stigande räntor.
Även försvagningen mot D-marken, som vid samma tid kostade
dagar i rad.
Active har krävt
Skanska steg med
NCC-aktien påverkades inte nämnbart av beskedet och B-aktien stängde på
Det blev en dramatisk avslutning på veckan på de finansiella marknaderna.
När sedan Wall Streets handel omedelbart vid öppnandet på fredagen gick uppåt, tvärvände också kursutvecklingen i Europa.
procentenheter till
Å, det är härligt.
Ett skäl kan vara att folk inte kan så mycket om datorer, det påstår datorförsäljarna och Allmänna reklamationsnämnden.
Lap Powers VD säger att datorer kräver kunskap och utbildning.
) militanta feminister som ogillar Lap Powers annonsering.
Det spelar ingen roll var jag köpte just den här datorn.
Kan sättet något framförs på väga upp det förkastliga i det som framförs?
Kritikerna menade att Sven Lidman hade överskridit alla gränser och författat en nidskrift.
Och en hämndakt är den verkligen, en mycket olustig sådan.
För att jag blev väldigt förälskad i Lasse men blev ignorerad.
" Men en bok blev det och Carina Rydberg har sannerligen gjort allt vad hon har kunnat för att lansera storyn och sig själv.
Många av oss - både män och kvinnor - har säkert någon gång känt oss svikna och förtvivlade och har fyllts av hämndbegär.
Skulle man ha tyckt att Lasse var " modig "?
" Det är bra att du låter så många som möjligt veta vad du håller på med.
Jag är skyldig dig en middag.
Om så är fallet - varför skall vi i så fall klandra Bonniers och Carina Rydberg?
Praktiskt taget allt han rört vid ända sedan debuten som 19-åring har förvandlats till guld, oavsett filmernas övriga tillgångar och brister.
" Han behöver inte vara manipulativ och har inte varit det.
och sitter där på verandan kommer vi att kunna se tillbaka och säga " Wow!
Vivien Leigh, Robert Taylor, Lucille Watson, Virginia Field.
Milos Forman.
.
På fredagen fick den svåra skador, när en maorier gick lös på den åtråvärda silverpokalen med en slägga.
Hon har flyttat från mamma och pappa i Falun för att kunna satsa hundraprocentigt på att bli den första svenska kvinnliga olympiern när damtyngdlyftning gör entré på OS-programmet i Sydney år
Sidan
Jag iakttog polismännen länge, just för att de uppträdde så bryskt, säger den 43-åriga kvinnan, som har gjort en polisanmälan om saken.
- Dessutom har det hela blivit så fruktansvärt vinklat.
- Den första patrull som upptäckte kvinnorna var från Södermalmspolisen, men sedan var det poliser från hela city.
De tungmetaller som också finns i biobränsle skulle till stor del kunna avskiljas i en fjärrvärmeanläggning, säger Kerstin Halldin.
miljoner kronor räknar kommunen med att fjärrvärmeanläggningen kommer att kosta.
Det gäller att övertyga dem om att miljön blir bättre och värmepriset billigare.
miljoner kronor så att den ekonomiska krisen efter friidrotts-VM i Göteborg kan lösas.
Sedan skattemyndigheterna underkänt VM-arrangörernas skatteplanering och skulderna nått upp till
Räcker inte pengarna har Riksidrottsförbundet gått in och garanterat ackordet.
- Det har förstås inte varit någon nackdel med mina kontakter, men det har inte varit avgörande.
Sanningen är att det tack vare VM kommit in mycket mer skattepengar än vad regeringen nu ställer upp med.
Bengt Lindström OLOFSTRÖM.
Magister Jan Nilsson lyssnar på självkritiken, säger inte så mycket.
Det är huvudmålet med min träning, säger hon.
kilo på träningen.
Jag gillar det jag håller på med och mamma och pappa tycker att jag gör rätt.
De flesta håller på med aerobics och body building och sånt.
Ett par affischer med varningsord för dopingklassade mediciner och upplysning om dopingens skadliga påverkan på kroppen utgör dekorationen.
De fungerar bra i hop och det är sällsynt med bråk trots att de bor i samma hus och pluggar och tränar i hop.
- Tyngdlyftare och båg-skyttar passar bra i hop.
Av Nordenborgsskolans
- Ungdomarna bor ensamma i sina lägenheter och sköter matlagning och tvätt själva.
Mannen bakom allt, jo, den här gången handlar det faktisk om en man, heter Erik Nordh.
Tjejerna, som är mellan
- Jag kom bland de
- Men formen hos våra tjejer är lite dunkel så här tidigt på säsongen då var och en tränar på sitt håll, säger Erik Nordh som för statistik varje gång Spring Girls är ute på turné.
, -59, signalröd, går som ett spjut.
När jag såg Mimmi Morris i ett garage på Lidingö för ett år sedan, föll jag pladask för blandningen av tuffhet och snällhet, kepsen, färgen, de runda formerna, det vridbara askfatet och den fantastiska picknick-skivan av trä i bakluckan.
Inte minst rosten brukar vara ett problem med gamla bilar.
Annonstexten höll vad den lovade.
Efter ett år som Morrisägare kan jag konstatera att det säkert finns lättare bilar att köra, bilar som inte behöver stå stilla när ettans växel ska läggas i, till exempel.
Däremot vet jag nu varför den heter Morris.
Vinterfåglarna är inte så många att hålla reda på.
Tranorna vid Hornborgasjön omkring den
Visa hela tiden hänsyn till miljön, respektera markägarna och stör inte fåglarna.
Men det är dyra hjälpmedel.
De vana fågelskådarna ser till många tecken för att bestämma art i fält, silhuett, rörelsemönster och uppträdande.
Fågelskådandet fungerar året runt över hela landet.
, Bromma; Anders Törnqvist, Hornsgatan
, Malmö; Geirid Fiskesjö, L Weibulls väg
, Katrineholm; Ann-Marie Nilsson, Ljungvägen
, Västerhaninge; Sonja Larsson, Metargatan
) Penninglott:
, Lidingö; Lennart Buhre, Bältvägen
Kerstin Sandström, Kojens väg
, Årsta; Svea Lindqvist, Holmsvägen
och
Tvärtom, Percy Barneviks ledarstil handlade just om att föra ut budskap till en organisation i starkt behov av förändring, om det så handlade om att slå ihop bolag, rationalisera fabriker eller att exportera till nya marknader.
Budskapet " tillväxt genom utveckling " delar nye ABB-chefen grovt in i
miljarder dollar i Asien,
Och det finns mycket att göra över hela världen.
Teknikutveckling.
Visst kommer ABB att fortsätta att sänka kostnaderna internt, men det måste hela tiden handla om att bli effektivare och det måste vara kopplat till en tillväxtstrategi.
Det räcker med att vi är en halv procent bättre än konkurrenterna så kommer ABB att vara oslagbart över tiden.
Eller så kan pengarna satsas på att rena kolkraftverken i Polen och samtidigt förbättra luften för skolbarnen i södra Sverige.
Till skillnad från sin företrädare kommer Lindahl att koncentrera sig på ABB fullt ut.
.
Ska aktiemarknaden våga tro att ni klarar av att fortsätta höja vinsten i samma takt och därmed redovisa betydligt bättre resultat den kommande högkonjunkturen kring år
Vi tjänar pengar och kommer att tjäna mer pengar än vi behöver för vår tillväxt.
kronor i allmänt skadestånd.
Arbetsgivaren betraktade överenskommelsen om utpasseringskontroll som ett kollektivavtal, medan mannens fackförening Metall inte ansåg att det förelåg kollektivavtalsenlig skyldighet för de anställda att underkasta sig kontroller.
Saab tilldömdes därför att betala mannen ekonomiskt och allmänt skadestånd.
Det är så nationens " Estonia " -monument slutligt kommer att se ut.
De mursidor som vetter in mot själva rummet kläs med en ljus granit.
almar som står på platsen redan i dag ingår som en del i det skulpturala rummet.
Det första förkastades, bland annat för att det tog för stor plats.
procent.
-
På industrisidan anser fack och arbetsgivare att lönebildningen påverkar produktiviteten och att lönerna skall anpassas så att industriföretagen kan vara lönsamma och konkurrenskraftiga.
Men såväl Elektrikerförbundet som Byggnadsarbetareförbundet avvisade med kraft Kenth Petterssons propåer om förlängning av nuvarande avtal fram till år
Och enligt Saco måste lönebildningen ske lokalt.
I dag, lördag, är det ett år sedan Göran Persson blev partiordförande och på fredag firar han jubileum som statsminister.
procent av befolkningen har mycket stort förtroende för Göran Persson medan nästan en tredjedel,
Allvarligt för Göran Persson är att stödet hos rörelsens " andra gren " LO är lika lågt som genomsnittet för svenskarna.
Av de andra partierna är det samarbetspartnern centern som har störst andel sympatisörer som har förtroende för statsministern,
Även när det gäller bostadsort finns skillnader.
Bland studerande och pensionärer är förtroendet lägre,
.
Tidigare har det talats mer om att det offentliga budgetunderskottet inte får överstiga
Med andra ord:
Följden skulle då kunna bli en europeisk valutakris och att EU-länder med svaga valutor få se räntorna skjuta i höjden.
Men det kräver att folkopinioner kan vinnas för tanken, eftersom labour - i likhet med andra brittiska partier - har utlovat en folkomröstning före beslutet.
, till följd av att bland annat pundet och kronan hade bundits till dom andra EMU-valutorna till en kurs som i längden inte kunde försvaras.

Förlusterna för
miljarder franc, buss- och lastbilstillverkning
Och av de miljarder som utlovades i Oslo har bara delar kommit fram.
Yassir Arafat och Yitzhak Rabin hade just skrivit på deklarationen om att lösa konflikterna mellan Israel och palestinierna i fredligt samförstånd.
Men världen prutade rejält på palestiniernas önskelista.
var
Men många problem återstår fortfarande.
.
Arbetslösheten är hög -
Problemen märks förstås i statsfinanserna där man från första stund dragits med underskott.
- Också om israelernas hantering av dessa pengar påverkar flödena i den palestinska ekonomin så finns det andra faktorer som utgör stora och svåröverskådliga problem, säger diplomaten i Tel Aviv.
På Världsbanken säger man bara att monopolen är " a transparency-issue ", en fråga om vilka redovisningsskyldigheter som bör föreligga när det gäller offentliga finanser.
Man har, hävdar han, väl skolade ekonomer och ett utmärkt läge i en region där pengar ska hanteras dagligen.
Att palestinierna inom överskådlig tid skulle kunna bygga upp en kvalificerad datorindustri förefaller inte alldeles troligt.
.
Allting fungerar på ett enda berättarmässigt plan - först hände det och sedan hände detta - utan anspråk på humoristiska, symboliska, allegoriska eller etiska övertoner.
Publishers ), beskriver han frikostigt byggnadens storlek:
För att vara ritad av en arkitekt som blivit känd för sitt uttalande " fuck the contex ", skit i omgivningen, är Congrexpo en ovanligt välanpassad hybrid.
Den enda utsmyckningen är en trasslig fönstervägg som glittrar i solen och ser ut som ett komplicerat textilmönster.
och undrar om inte de som ska använda huset kommer att uppfatta dess opretentiösa och råa estetik som något skabbigt och nästan förolämpande och som alltför öppet konfronterar dem med den ekonomiska verksamheten inne i byggnaden.
Men där finns också ett kokett och humoristiskt drag.

Den arkitektur som måste förlita sig på ett internationellt kapital arbetar under allt svårare och alltmer kortsiktiga förhållanden, vilket omöjliggör seriösa byggprojekt.
Samordningsmannen hette Henrik Dyfverman.
Det var en omöjlig uppgift.
Han höll sitt löfte, ställde in på Vasan och reste till Uppsala.
fick han sin första regiuppgift.
Han fortsatte till Hamburg och Berlin och när han kom hem blev han utnämnd till " rektor " för utbildnings- och övningsverksamheten.
Till en början gick allting i direktsändning från A
Men sedan kärvade det till sig.
år gammal.
Pontus Lindén var alltid initutiv och optimistisk.
Pontus Lindén hade en förmåga att behålla gamla vänner samtidigt som han ständigt fick nya.
Blackeberg
Ingen av invandrarungdomarna vill göra polisanmälan om saken.
observerar en man som sitter i trapphuset med en större mängd guldfärgade halskedjor runt halsen.
snattare i en mataffär gör våldsamt motstånd mot väktare.
Kvinnojouren störs av en aggressiv man som bankar på dörren och försöker ta sig in.
Nästan hälften av den energi som används går åt till just detta.
Tendensen är likadan i resten av länet.
Kraftvärmeverken kan förutom värmen också producera el.
Förbrukningen av biobränsle i Stockholms län är redan i dag väsentligt större än vad länet självt kan producera.
Varken Bohuslän eller Dalsland, som skall ingå i länet, tillhör Västergötland.
Örebro län fördärvar inget landskapsnamn.
Göteborgs län är rätt namn på framtidens län i västra Sverige.
Göteborgs kommun försäkras därmed
Det här är väl en bra medelväg.

(
seedade spelarna är utslagna.
Han började året som
Seger i dag innebär att 22-åringen ( snart ) från Linköping spelar sin första ATP-final på söndag.
Alla hans värden är på topp.
Därmed blir han något lättare i balansen fram, men framför allt bak.

Fashion (
Frank Karsk (

Normalt ska han slå de konkurrenter han möter.
:
Jaffarin Bravo -
), plats -
Audi B
Direktmöbler A
Finnish Furniture B
Jerns Skor B
Länsförsäkr.
Ostermans D
Sth Kakelugnsmakeri A
W A Bolin A
kronor mer än en Volkswagen.
hade ca
Nordisk Morris Minor Klubb, Jämtlandsgruppen, är landets största Morrisklubb med
Viner med sötma och utan strävhet eller nämnvärd karaktär dominerar klart.

kr har i dag nästan
märken betyget Väl prisvärt:
Ett ännu bättre köp är emellertid
,
Smaken är lätt och lättdrucken med fräsch bärton.
Inte sällan innehåller de ett tjugotal olika material, som strutshearl, rävsvans, hägerfjäder, djungeltupp och påfågel.
Men i sista hand gäller alltid vad fiskaren själv tror på.
På senare år har jag själv allt mer börjat fiska med Muddlers - en ljushylt hjorthårsskapelse som påstås efterlikna en simpa, men som i ärlighetens namn är ett rent fantasifoster.
miljoner kronor från Bancos ideella fonder.
Vad det betyder för vår lönsamhet är väldigt svårt att veta.
miljarder.
- I slutänden är ju det samma sak.
Tanken med utbildningen är att deltagarna ska kunna ta de nya jobb som dyker upp.
personer som hörsammade uppropet till kursen.
- statistik släpar alltid efter - satsar Sverige
Inte oväntat lägger USA beslag på
svenska forskare skriver bara
Särskilt framgångsrikt är Sverige inom biomedicinsk forskning, vilket kan ge skäl för ytterligare optimism eftersom biomedicin är ett i högsta grad " hett " område.
Undervisningsbördan behöver alltså inte vara negativ för forskningen, tvärtom.
Detta hotar den fria forskningen på flera sätt.
länderna där den antagits.
Det skapar en konflikt som jag helst skulle se att vi varit utan, säger Franson.
Tunga militärhelikoptrar fortsatte på fredagen att flyga ut utländska medborgare från Albanien samtidigt som kaoset bredde ut sig i allt fler städer i landet.
Dessförinnan hade drygt
- Han har ingen armé, ingen polis.
Alla bilar med officiella nummerskyltar stacks i brand, uppgav ögonvittnen.
Den
års krig i Tjetjenien.
Den ryska statsduman godkände på fredagen i en första läsning ett lagutkast med procedurer för hur en rysk statschef skall kunna avlägsnas från sitt ämbete av hälsoskäl.
.
, då EU-ländernas stats- och regeringschefer ska göra det slutliga urvalet av vilka länder som ska ingå i EMU.
procent av BNP.
Ett sådant beslut kan bli svårsmält, men innebär inget fusk med inträdeskraven och inte något brott mot Maastrichtfördraget.
för att klara EMU-kraven.
Här väntar både ett komplicerat utredningsarbete och tuffa förhandlingar, alltihop under hård tidspress.
.
Han kupade händern och skrek:
Att mormoderns aska nu var spridd i lunden fann de snarare en smula förbryllande.
Och för att lätta upp stämningen denna råkalla höstdag i denna lund av allvarliga ansikten och sönderblåsta blommor, lade sig barnen på marken och rullade nedför minneslundens höga topp.
Nu kommer den!
För andra är han den eviga återkomsten, en asiatisk influensa man gärna skulle vara utan.
.
Till en del var det ideologiskt.
Frågan är om anständighet, tolerans och pluralism också måste betyda undfallenhet och brist på civilkurage.
Linds dikter saknar titlar.
Några andra orter nämns, men poeten förklarar inte vad det är för ställen.
Det vimlar av sådana träffande bilder i samlingen.
Jag lutar mig ut över relingen på hans dikter och ser att skrovet bär ganska bra.
eller
kr och
Rebecka Tarschys Journalist Sportjournalisten Bengt " Bess " Svensson, Malmö, har avlidit

Naturen var en glädjekälla för denne sportjournalist, som aldrig sparade sig utan tycktes kunna jobba hur mycket som helst.
år.
.
Trollrike spelmän Gammaldans i Alviks medborgarhus, Gustavslundsvägen
, kl
Romansafton Karl-Magnus Fredriksson, baryton, och Viktor Åslund, piano, framför verk av bl a Schumann, Strauss och Alfvén på Operan, Stora scenen, kl

, kl
Rå blues och tunggung Skivaktuella Steve Future Band räknar in på Mosebacke kl
.
Elefantmannen Berättelse om mänsklig värdighet av Bernard Pomerance spelas på Teater Lederman, Gästrikegatan
.
, kl
.
Sista högvakten för T
Starten för motspelet är ofta helt avgörande.
sang.
I så fall finns det inte något att tjäna på klöverutspelet.

Kringstående övermannade snabbt mannen, som fick smärre skärsår av glassplittret.
år som seglingarna pågått.
Alcro D
BMW D
DN Läsarservice A
Företagsnytt A
Kreatima A
Malmö Aviation A
Skand.
Sthlms Auktionsverk A
Volvo C
GLT-ägare lika skinande som sin blåmetallic.
Sommar är det när bildskärmens glåmiga ljus drar till sig myggen.
Dagens solariebrynta soldyrkare och Kanarieresenärer skulle ha uppfattats som bedragare, så här års hör det till att se glåmig ut i Sverige.
Nu kommer bakslag i vädret som alltid tidiga vårar, och för en del tidiga chanstagare kan snö och kyla bli ödesdigert.
DN-lördag har gjort en riksinventering över hur långt vårsträcket kommit.
sångsvanar på väg mot norr.
Men på Ottenby fågelstation sover man fortfarande sött och har inte rapporterat in något nytt sen man stängde för säsongen i november.
- Visserligen är det bara
Etiska fonder undviker främst att placera i företag med anknytning till alkohol-, tobaks- eller vapenindustri.
Nu avstår man bara från att placera i vissa företag, men som kund vill jag att alla mina pengar används hela tiden.
- Nej, nu måste jag gå, jag ska vara på ett möte klockan
TIDSPOSITIV - vilket underbart ord!
Och vid hans sida står Anders Sundström och ropar:
Är det inte i själva verket en av livets främsta drivkrafter att vi vågar tro på utvecklingen, att vi vågar räkna med att det ska gå lite bättre än det egentligen borde göra?
Vi instämmer med alla dem som därvid kommer att utbrista:
Fiske-trycket, som i dag hotar ödelägga flera bestånd, ska sänkas och nya redskap som sparar småfisk introduceras.
Hon menar att marken nu jämnats för beståndsvårdande åtgärder.
på morgonen.
Torbjörn Petersson NEW YORK.
Sedan dess hävdar Astra att företaget kommit överens med kvinnorna om förlikning, men minst
Senast hörde jag att regeringen nu ska " titta på " möjligheten att låta fler gå i förtidspension så att yngre kan få friska jobb.
På TV såg jag nyligen en livs levande kvalitetshöjare:
" Alltför länge har vänstern och arbetarrörelsen låtit sig snärjas och drivas på defensiven av en alltmer självsäker och arrogant överhet.
Det gör de ju, sociala kostnader har en obehaglig förmåga att dyka upp någonstans, det vi möjligen önskade slippa betala i form av industristöd och låneräntor får vi i stället betala som socialbidrag, privata försäkringar och arbetslöshetsunderstöd.
Lars Linder är medarbetare vid kulturredaktionen Dagens Nyheters samlade tystnad Björn Sandmark DEBATT.

Det måste vara en kluven upplevelse för en person med Landins läggning att vara så fast knuten till den liberala mainstreamkulturens mediesamhälle, i sin roll som redaktör på Dagens Nyheter.
timmar långa föreställningen blev
Men efter " Sixty minutes " gick luften ur och det blev mindre av festpyntad kyrksal än Ålandsfärja.
Vi gick med på idén om resultatet stannade inom Mälarvarvet, förklarar de.
Mälarvarvets arbetare tyckte idén var värd att pröva, fram till i måndags.
år framöver Ingen ska under den tiden behöva lämna sin arbetsplats Efter
- Svenskarna är väderfixerade, säger Anna Rösiö, som inte tycker att det finns något dåligt väder.
Där finns megakanelbullarna.
Lördag innebär middag med god mat, gärna asiatisk.
All medicin som tas ut inom en och samma månad kommer på räkning, men om man överskrider månadsskifte måste åter en kontantsumma medföras.
, men överträffar ändå världsåttan Thomas Enqvist så här långt.
.
) och Alberto Berasategui (
var han än spelar är han - nästan alltid - titelförsvarare och allt annat än seger blir ett misslyckande för honom...
i dag.
) Dieter Thoma, Tyskland,

(
,
Världscupställningen:
Ge Fei/Gu Jun, Kina-Andrevskaja/Gandrup
Kungälv
.
CUBF, Umeå-S/Alnö
, Yan Sen-Jan-Ove Waldner
,
, Sveg/Feldt - Granit/Norén
Östersund - Ö-vik/Nordström
Paris-Nice, femte etappen,
,
ALICANTE, Spanien:
,
) Mål:
Vålerengen-Umeå
(
Nantes
Lille
) Max Anglert, Sverige,
, Daniel Westermark, Johan Sköld, båda
,
miljoner pund.

Rätta rader och utdelningar.
Alf-Inge Håland,
Dominic Matteo -
ville de båda västindiska öarna Trinidad och Tobago fira självständigheten efter att tidigare varit brittiska kolonier.
Samma gällde fiskarna som däremot uppträder i stort antal i japanska vatten.
Ett fjärde märke visar inte Tivadar Puskás utan hans bror Ferenc.
meningar sammanfattar argumentationen:
Barsebäck som producerar drygt
till
Tyvärr har regeringen inte heller där några lösningar.
De
Energipropositionen ger inga svar på frågorna om hur det ska gå till att avveckla kärnkraften.
procent av Västbankens territorium till palestinierna.
Om man skalar bort retoriken - som i mycket får näring av sårad självkänsla - är rätt svar förmodligen en kombination av alla dessa faktorer.
Det finns en känsla av att ha blivit förrådd.
Det var ord som Gorbatjov gärna hörde; och han tolkade dem som en öppning för sin egen idé om att militärallianserna i Europa skulle skrotas till förmån för en alleuropeisk säkerhetsorganisation.
Han har också inrikespolitiska skäl att inte framstå som eftergiven mot väst.
Men det är också Rysslands svar, för vi måste vidta adekvata åtgärder.
nya flygfält i Europa, och alliansen kommer att komma så nära Ryssland att dess flygvapen kan nå ryska mål på mycket kort tid.
Ännu viktigare är vart grannen Ukraina tar vägen.
månader sedan för att vända en redan negativ trend, har hittills inte lyckas bryta den onda cirkeln av minskande försäljning och krympande marknadsandelar.
av de
IT-branschens företag fortsätter sin expansion med hjälp av allmänhetens intresse för aktieköp i nyintroduktioner.
Bland företagets kunder finns Avesta, Modo, New Zealand Steel, Ovako, SSAB och Stora.
Pronyx arbetar här på en beställning från kärnkraftverket Barsebäck om ett system som avläser reaktorernas kondition.
Riskerna är som alltid i denna typ av kunskapsföretag ett högt beroende av personalen.
Men det är synd att de som har råd att köpa TV-kanaler inte har råd att hyra en monter.

" Natur och Kulturs motsvarighet " Läsnäsan " är " lättlästa böcker för dig som har näsa för att läsa ".
Genren tycks gå bra, åtskilliga titlar har givits ut de senaste åren.
Tvärtom är det med Gulnalle och Lurviga Lubbe, som är en bilderbok förklädd till lättläst.
Vem smyger på Inez?
Nisse Larsson Lästa böcker:

Rösten har lättare att klara av distinkta fraser och dramatiska schatteringar.
Redan på Operahögskolan lade man märke till Karl-Magnus Fredriksson.
Det kan ta veckor.
Hans närmaste är makan Helga och barnen Karl-Olof, Bengt och Karin med familjer.
Arbetet organiserades av K A Gustawsson och visade sig snart få större omfattning än man kunnat föreställa sig.
Början gjordes på Björkö i Mälaren, där Birkas igenvuxna gravfält och borgområde röjdes och en restaurering av landskapet tog form.
" Karl Alfred Gustawsson var vid sin bortgång den äldste ledamoten av Kungl.
Ganska många tycks verkligen konsumera fiktioner på det sättet.
Fiktionen tar över vårt liv.
Fiktionen får ta över när det egna livet sviker.
- Miljögifter och tungmetaller i födoämnen k a n ge kriminellt beteende hos barn, påstår till exempel doktor Alexander Schauss, kriminolog och ledare för institutet för biosocial forskning i Washington.
olika amerikanska stater.
- Det är utan tvivel så att det finns ett samband mellan hyperaktivitet och föda, säger Joseph Egger.
den biologiska och den psykologiska.
Vad är det i amfetaminet som hjälper barnet?
Och vi har kunnat konstatera att många blivit beroende som vuxna.
Och kosten i dag innehåller
Fotnot:
Men jag har lyckats frigöra mig från perfektionen, utan att för den skull släta till formerna.
Hon blickar ut över Sundet, där finns lugnet, oron, men också skönheten.
År
Är avsikten kanske att vänja Svensson vid retroaktiv lagstiftning och konfiskering?
Kvalité före kvantitet.
.
71-rundor (
besökare lät sig inspireras och informeras.
trädgårdssällskap med sig av sina kunskaper.
-
Det går också att begära förtidsåterbetalning om man betalat minst
Nytt för i år är att ytterligare ett antal skattebetalare slipper den särskilda deklarationen och därför kan lämna den förenklade i stället.
kr vid utgången av
kr.
kr ), eftersom det är ett värde som parterna själva kommer överens om.
.
Vi har varsin bostad.
Det innebär att endast egendom ägd av din skuldsatte make kan utmätas för hans skulder.
Ni måste vara överens om en ändring.
och båda flyttade utomlands och skrev ut sig skattemässigt.
( Detta kan eventuellt vara en skattepliktig gåva.
procent =
, frågade någon en bankdirektör.
Tid är inte pengar, säger Fabian von Schéele.
En " normaltimme " kan, enligt färsk forskning, upplevas allt mellan
Här finner han att kostnaderna för kvalitetsbrister i tidsstyrningen uppgår till mellan
.

Beskedet att Anders Mellbourn lämnar redaktionsledningen efter bara
De
- Samtidigt har vi haft en förändring i omvärlden som går snabbare än vad jag trodde för
Redan när Anders Mellbourn tillträdde för
Styrelseordföranden Olle Måberg, som beklagar att Anders Mellbourn avgår som chefredaktör och ansvarig utgivare i mitten av april, säger sig inte i dag ha en uppfattning om nyordningen med blott
I en anda av oro och beslutsvånda diskuterade europeiska politiker på fredagen läget i Albanien.
I Albanien saknas till exempel identifierbara och lättidentifierade parter som skulle kunna skiljas åt med militära medel.
Och fredagens signaler från både Nato och VEU nämnde FN:s säkerhetsråd som den logiska initiativtagaren till ett sådant ingripande.
Scenen var Folkan, en större teater på Östermalmstorg i Stockholm.
På fredagen var han i Sverige för att få oss svenskar att förstå inte bara hur bra EMU är, utan också hur oundviklig.
Jag litar på dem.
att EMU ger tillväxt och lägre arbetslöshet.
" Som ni förstår av det så behövs en hel del utbildning.
Torsdagens uppgörelse har föregåtts av en veckas bittra och upprörda protester från de
stenkolsgruvor stängs till år
Det är inte roligt för en pokal som påstås vara världens äldsta " fungerande " idrottspris.
Katten på råttan I Rom finns det minst
Falk jagar fåglar
Det är tidig söndagskväll och luften är kyligt klar med en föraning av vår när föreningen Laterna Magica erbjuder sina medlemmar klassisk stumfilmsvisning ackompanjerad av livs levande pianist på nyrestaurerade Slottsbiografen.
Och Edvard von Past, som fick jobbet som stumfilmpianist per annons, får anledning att än en gång spela ragtime.
Mormor ägde ett par fruktansvärda pampuscher och tyckte inte om kärleksscener, som däremot jag älskade.
och var ända fram till 1950-talet en av Uppsalas paradbiografer.
Men liksom våren tvekar i dag agerade också Uppsala kommun till en början.
Laterna Magicas framtidsmål är att bli ett riktigt forskningscentrum kring Bergmans filmkonst.
års utgivning till en utställning, täcks ett stort bord av alla debutböcker.
Böcker för mellanåldern, där de stora bokslukarna finns, har länge varit en bristvara.
Faktaböckerna som länge varit på frammarsch stärkte under förra året sina ställningar ytterligare.
- Men när vi sammanställt förra årets utgivning ser vi att antalet titlar för första gången gått ner.
Svenska barnboksinstitutets utställning " Bokprovning Årgång
- Få författare har klargjort sin motivvärld så tydligt som Staffan Göthe i " En uppstoppad hund ".
Och i en lägenhet i stan flinar hennes före detta, han som fortfarande sköter familjens " papper ".
samt " Arma Irma "
Karolina Ramqvist Entombed är värda att vänta på.
Efter lite snabbare, mer renodlad dödsmetall från debutskivan är röjet framför scenen ett faktum och i den relativt lilla lokalen ser det ganska märkligt ut när ett par storvuxna hårdrockare med bara några få uppehåll flyter omkring ovanpå resten av publiken.
Agneta Skarp I rollerna:
Förmodligen inte den sista.
Detta diskuterar hon sedan med Mark liksom med den ur det förgångna uppdykande älskaren Craze.
Den ende som Betty någonsin åtrått.
Hanna Lekanders ängel - eller är hon bara ett ovanligt klokt barn med vingar på ryggsäcken?
barn.
år.
För honom var idrottens ideal och riktlinjer rättesnöret:
ungdomar i 20-årsåldern från alla delar i Sverige.
I stället har deras värderingar anpassats till det nya " K-samhället " med dess betoning av kunskap, kreativitet, kommunikation och kultur.
Josefin Brink
år, bland annat med hänsyn till att den dömde levt ett stadgat och hederligt liv under de år som förflutit sedan brottet begicks.
I vittnesförhör har framgått att den dömde den aktuella morgonen uttryckligen sagt att han skulle " skjuta en zigenare ".
Skadeståndskraven gäller sveda och värk samt förlust av försörjare.
När Stockholms stad nu i samarbete med S-E-Banken ska lysa upp stadens statyer och vissa byggnader stannar det vid själva parken.
Större delen av de
Under kulturhuvudstadsåret ska detta förslag bli verklighet.
Olje- och el-beroendet var stort, och eftersom man räknade med att både el- och oljepriserna skulle fortsätta att stiga, letade man efter ett alternativ till fjärrvärmeproduktion med fossilbränsle.
Det var framför allt centerns gruppledare som hade varit en drivande kraft för att kraftvärmeverket skulle bli av.
För att driva verket kör
Bostäder och industrilokaler ska här värmas upp med hett fjärrvärmevatten från kraftvärmeverket.
Hur länge skall hon få sprida dessa vilseledande " fakta "?
miljoner ton per år.
procent av bensinen ersättas med metanol eller etanol, vilket knappast kommer att ske.
Eller att vispa sig en äggtoddy.
Räkna med
Men det är förstås allra enklast att servera en omelett platt som den är.
rensade filéer ( delade i bitar ) av böckling eller annan varmrökt fisk, dill - kanske dessutom finskuren gräslök.
Hetta upp en rymlig stekpanna, lägg i en smörklick ( eller lite mild olivolja ).
En bra och oväntad förrätt ibland.
tsk salt,
Smaksätt en vanlig vinägersås med svensk söt senap så att såsen påminner lite om gravlaxsås ( fast den här blir tunnare ).
Strö över ränder av hack från
msk vatten.
minuter om äggen sänks ner i kokande vatten ) per person.
Smaksätt med salt och nymald svart- eller vitpeppar.
Och det är just ägget ( som ska kokas exakt som det står i receptet!
kryddmått mald svartpeppar@
Droppa sedan ner oljan långsamt i en tunn stråle medan maskinen går.
Den ska inte smaksättas egentligen men ibland rör jag ner
Eller ta en svart gjutjärnsstekpanna med skaft som tål ugnen.
minuter.
Då blir det bråttom-bråttom för den som före lövsprickningen vill beskära träden.
Man tar ner trädet helt och ersätter det med ett som bättre lämpar sig för platsen.
Med denna typ av beskärning blir sårytorna små och trädet behåller sin ursprungliga form, vilket är att föredra rent estetiskt.
Det tar ett halvt liv eller mer innan det kan återskapas.
- Man får ta det försiktigt med känsliga träd, det blir alltid en avvägningsfråga, säger Daniel Daggfeldt.
Tumregler:
Den ska invigas på tisdag vid ett slutet evenemang dit journalister får komma om de är tysta och välklädda.
Möjligen räknas inte heller Storas VD Lars-Åke Helgesson till gästerna.
Hur ska man veta vilken klädstil de andra har?
ton per år kan man läsa sig till.
Men varför ska just du vara den som är utan?
Tänk efter vad du är bra på och har för erfarenheter.
Det gäller att få tillgång till sina kontakters kontakter.
jobb och anstränga sig hårt än att söka
Gärna i termer som " ökade, genomdrev, öppnade, lyckades ... " Inte för detaljerat, bara det viktigaste.
Samtalet blir olika beroende på vem du ska träffa.
De vill också se hur du reagerar, säger Eva Gotthardson.
Visar det sig sedan att det önskade resultatet uteblir är det bara att spaka vidare - vilket vanligtvis brukar innebära att skatterna och bidragen höjs än mer!
Ifrågasatta.
berättar Lena nu ett år senare.
Till exempel varför polisutredningar kan ta tid.
- Advokaten var väldigt burdus, men det hade jag förberett Lena på att han kunde vara.
Skilsmässa, vårdnadsfrågor, ekonomi.
Efter regeringens många försämringar vågar folk inte längre lita på dessa.
Men tanken kan vara intressant om den ökar flexibiliteten i systemen, till exempel att man kan ta ett friår under arbetslivet som ett förskott på penisonen, framhöll han.
- Möjligtvis har vi talat för lite om de här frågorna av rädsla för att buntas ihop med grupper med förenklad analys och ogenomtänkta lösningar.
Så löd en DN-rubrik, över en USA-rapport på Arbete och Pengar.
Det stod inget om någon pappa-teddybjörn, men troligen finns det en konstgjord sport-pappa med inbyggd feedback-funktion för barn som vuxit ur sin mekaniska vagga.
Nej, men jag har fått mina rapporter.
Äldsta dottern brukade somna på min axel i en gung-stol.
Hur kommer man på en sån sak?
I ett decennium av svält under
) är i själva verket en opportunistisk eftergift från Ahlins sida.
Det var inte bara författarambitionerna som krävde uppoffringar.
I romanen " Min livsfrukt " (
Men en Ahlinroman är i själva verket som en promenad från Klövervägens spårvagnshållplats i Äppelviken i Stockholm till Ahlins villa på Korsvägen
Ganska snart visade det sig att hon hade en annorlunda bakgrund.
För det andra:
I Tensta finns Jesu Små Systrar som ägnar mycket tid åt tyst tillbedjan och försörjer sig på lågavlönade arbeten i slum- eller höghusområden.
.
På gatan utanför polishuset skallade talkörerna länge, och där hölls tal med kravet att den polisman som var insatschef vid ingripandet mot kvinnodemonstrationen den 8 mars skulle avgå.
städer i USA, bland annat i New York, San Francisco och Chicago.
.
Under hela sin utbildningstid vid Musikaliska akademin och Operans repetitörsskola har han envist hållit fast vid och kunnat utveckla sin kör i Vallentuna.
- Det gjorde Mozarts favoritelev Franz Xaver Süss-mayr.
Och efteråt lunkar AIK-spelarna runt Råsunda och trampar till grästovor som uppstått på nationalarenan.
spelare utvisade.
Mot Vasalund blev det Pascal Simpson och Cesar Pacha på topp och med Nebojsa Novakovic i en offensiv högerkantsposition.
Vår fotboll går ut på att spela offensivt.
Det var programenligt att United vann hemmamötet med Sheffield W. I United finns den mest kompletta spelartruppen och trots att lördagens startelva var av hög kvalitet, har managern Alex Ferguson ändå ett sparkapital i form av elake bollvinnaren Roy Keane.
i Southampton gör dem till en minst lika farlig utmanare som Liverpool.
Med anledning av att Sverige möter Skottland i ett för framtiden viktigt VM-kval i Göteborg den
Olofsson svarade för kvitteringsmålet när hans Dundee United spelade
Inte heller blir man glad åt att höra att det finns för få kylrum på svenska sjuk- och vårdhem, kylrum för döda alltså.
Stora framgångar har gjorts under de senaste
Inför dessa perspektiv känns det betryggande att nya mediciner mot Alzheimers och senildemens är på väg i snabb takt, ett annat av veckans glädjeämnen.
Torsk är det godaste som finns.
Mest ökade turismen från öststaterna:
Pengarna han tjänade i Dalarna har han investerat i rörelsen på hemön.
Ett resvant par från Luleå - Lillemor och Arne Mann - startade
På 50-talet även som kapellmästare för en jazzorkester - Swingstars som på senare år återuppstått som Arne Manns Swingtett - turnerade han Lappland runt.
Tvärtom, vi blev bortsorterade.
Trots ständigt nya turistrekord har de lyckliga öarna, som Kanarieöarna kallats ända sedan antiken, sina egna problem.
Vi har inga pengar att dela ut till de nödställda, men via våra kontakter kan de få varm mat och ges möjlighet att tvätta sina kläder.
- Men en risk med sådana här pris är att läsarna lätt kan få för sig att ett ämne är färdigskrivet.
Dessutom fick ytterligare
Rebelledaren Laurent Kabila och den allians han leder har inte heller stängt några dörrar.
Att Kisangani skulle falla i deras händer har senaste tiden förefallit oundvikligt.
meter från entrén, small det.
När Lao i ilfart fördes till sjukhuset skyddades ambulansen av
personer dödats och
Polisen har i den offentliga debatten kritiserats för sin passivitet och anklagats för att i själva verket tycka att det är utmärkt att de små gangsterhövdingarna förgör varandra.
Under tiden är det klokt att hålla sig på respektfullt avstånd från misstänkta lyxbilar och undvika att passera Flexners gym i Tallinn.
De kräver att den så kallade värnskatten för dem som tjänar strax över
- Saco vill lyfta ut hela lönebildningen till lokal nivå, medger TCO-ordföranden Inger Ohlsson.
Logiskt sett hade författaren rätt i att de betuttade
I skrift däremot innebär samma yttrande att på söndagarna är det bara familjen han träffar.
De mer ofördärvade säger:
Rätt ofta lyckas jag komma in på jobbet utan att dra inpasseringskortet genom den svarta manick som öppnar dörren.
Det borde finnas en jourtelefon dit man kan ringa och förklara.
Vem vill hamna i kriminalregistret över tänkbara framtida brottslingar?
Det är torsdag kväll i Stockholms konserthus där filharmonikerna framför Sibelius jättelika " Kullervo " -symfoni i
Järvi får fram en enorm känsla av smärta och våld.
Valet av förste gästdirigenter innebar en vilja att gå från en mörktonad östlig klang till en ljusare västlig.
att vara en nationellt ledande orkester, att göra oss hörda internationellt och att bibehålla en stark regional förankring.
Vår årliga tonsättarfestival som kretsar kring en enskild nutida tonsättare ser jag just som en manifestation av vår integritet.
Men inte utifrån ett nationalistiskt perspektiv.
Första gången avsåg Margon Lindberg att i och med resan återgå till sitt tvådimensionella grafiska bildspråk, men lusten hos den mexikanska keramiken förde henne till hennes andra utbildning inom glas och keramik på Konstfack.
Boken är däremot en synnerligen materiell genomgång av design och dess följder - företags överlevnad.
Det är gatu- och fastighetskontorets ambition.
Tredje gången möts
Under taket finns en kub att ställas hur som helst.
Porslin får egna vänner GUSTAVSBERG.
hjälpa till att plocka växter när moster Gustava, som vävde draperier åt hemslöjden i Umeå, skulle färga garn.
barn, hus och stor trädgård blev det inte mycket tid över för egna fritidsintressen.
år var Carin Brink bosatt i sommarstugan i Båstad.
ett forsande vattenfall med ett mäktigt fjäll i bakgrunden.
Hon tog Bachelor of Art-examen med bland annat nationalekonomi och filosofi vid Denver University och gick också under en tid på teaterskola i Los Angeles.
där en avgörande inspiratör i mottagningens metodutvecklingsarbete inom familjeterapin.
Trots sjukdom upphörde hon aldrig hålla sig à jour med utvecklingen inom området.
Den skumme affärsmannen Harry Brock kommer med sin osofistikerade flickvän Billie Dawn till Washington för hemliga överläggningar.
Tom Holland.
visas kl
I rollerna:
" Så står det skrivet med bestämda bokstäver på en jättelik kolteckning där glada päron och planeter dansar.
Många har drömt om en paradisö med palmer och en regnbåge som välver över hela härligheten.
" Vilken ska jag välja?
.
I botten blev det klart efter rond
Alla de bästa spelarna i Sverige deltar i allsvenskan.
e

innan vit spelat d
.

Sf
.

Se

Tc

!
Bord
Åtminstone ett överraskande drag.
Sc

.

.

h3 Sxf
.

.
Ingen visste hur det låg till.
- Stadion i Novosibirsk är gjord för att skydda mot nordvindar.
Med åttondeplatsen fick hon
En tämligen säker guldmarginal i sammanhanget...
- Boris, boris!
år som läkare och som chef på en vårdcentral i Trollhättan.
På förmiddagarna är mottagningen i Karesuando öppen.
Sedan tar man sig över till byn via den frusna gränsälven.
Snöskotern ger vibrationsskador i händer och rygg.
Men stora avstånd är man van vid här uppe.
Men Artan lever inte i Göteborg eller Odense eller Birmingham, utan i Gjirokaster, en av upprorets kärnstäder i södra Albanien.
Det är den lägre staden, kring skolor, fotbollsarenan och de fyrkantinga kommunalhusen, som är Artans och hans vänners vardag.
Men här har varit ett auktoritärt system.
Och musiken, klassisk rapmusik som Alpha One och Digital Party, där orden stöts ut i rytmiska ordslingor.
- Soldaterna som bevakade basen flydde när vi närmade oss, säger Artan.
- Ja, säger Artan, men ändrar sig till ett nej.
Ändlösa spekulationer om varje litet trötthetstecken, varje liten darrning i ögonlocksmusklerna, varje steg som inte spritter av ungdomlig spänst.
Svenska PEN sysslar inte enbart med uppslitande interna strider om yttrandefrihetsprinciper.
" kallas satsningen.
Väl synliga kometer är så sällsynta företeelser att de är värda en stunds begrundan eller rent av andakt.
Men regeringen måste se sanningen i vitögat:
De tjänster som kan utföras av hushållen själva köps i för liten omfattning på marknaden där de beskattas.
Det innebär att priset kommer att bli lägre på kollektiva kommunikationer, restauranger, personalmatsalar, frisörer, städfirmor, bilverkstäder med mera.
Den lägre svarta produktionskostnaden verkar nedpressande på lönerna i dessa branscher och skapar tryck på de anställda att arbeta på sämre villkor.
Generellt anställningsstöd ( GAS ) samt riktat anställningsstöd ( RAS ) har givit överraskande få nyanställningar.
Det är samtidigt dessa personer som behöver tillgodoräkna sig åren före
För att arbetsgivarna skall vilja anställa fler måste i första hand efterfrågan öka på deras produkter.
Svagheten med våra förslag är att de inte ökar antalet arbetstillfällen med löner som ligger över genomsnittet.
Det bästa är inte det godas fiende.
Förslaget leder alltså till ökad rättvisa.
Det borde nu vara dags att stänga pigdebatten och i stället diskutera hur en bred grupp av tjänster som är en naturlig del av vår konsumtion skall kunna öka för att göra Sverige effektivare.
personer utan att skatterna behöver höjas.
Det var i december i fjol det började.
Varje år utförs cirka
En studie som Christina Lindholm gjort bland
Men värst av allt var smärtan, som för en fjärdedel av patienterna var kontinuerlig.
De lokala myndigheterna i de italienska hamnstäderna Brindisi och Bari varnade för att man snart inte skulle kunna ta emot fler.
Långa köer bildades vid livsmedelsbutikerna.
Sändningen ska skickas så snart som huvudstaden Tiranas flygplats åter kan öppnas, uppger ICRC.
Men finansministern Donald Tsangs beskrivning av omslaget till budgeten präglades inte av någon försiktighet:
The Hong Kong Royal Jockey Club, en av kolonins rikaste och mest inflytelserika inrättningar, blev The Hong Kong Jockey Club rätt och slätt redan i fjol somras.
I dagarna är det också första gången brittiska medborgare måste ansöka om uppehållstillstånd för att bo här.
Men vitsen är att före den 1 juli
Den virvlar upp grus och pappersskräp och fjolårslöv från markytan och viner dem runt min knut och trycker sig med hela sin tyngd mot min bågnande fönsterruta.
nätter och mer är till ända, sagorna är slut och sängkläderna behöver vädras!
jag skriver inte längre - därför får jag finnas.
Till allas vår förnöjelse påpekade Ekerwald att begreppet " dricka vin " kan innebära många saker i persisk tradition.
Till solidaritetsmötet på Dramaten hade också de iranska författarna Reza Baraheni och Hooshang Golshiri ( intervjuad i DN
En formidabel appell för yttrandefriheten över alla nationsgränser.
Rojas:
Alcalá:
Det finns ett problem med din ståndpunkt.
Inte för att inte agera omoraliskt.
Och så har nån uppifrån sagt att så här säger man inte.
Rojas:
Pleijel:
Det är ett svartvitt perspektiv.
Pleijel:
Under
Deras småföretagsamhet och avskildhet i första generationen gjorde dem inte hjälplösa.
Håller du med om det, Leif?
En liten, liten skärva av alla som kommer.
Svenskar reagerar utifrån känslan av att man förlorar en vän, en frände, när staten kastar ut invandrare som man levt ihop med under flera år.
Jag stannar
fall med samma innebörd som i Åselefallet.
Sådana som Shakeri är dömda för evigt.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden agerar som åklagare.
Jesus artiklar är väldigt bra från den synpunkten.
Wikan:
För sådär
Visst finns det en rädsla för främlingar.
Jag tycker, precis som Leif, att man måste vara öppen och ärlig och kalla saker vid deras rätta namn.
Till sist:

Gunnar Hallhagen har haft en oerhörd betydelse för våra liv och vår konstnärliga utveckling.
Mötena och samtalen med Gunnar Hallhagen fortsatte i åratal efter avslutad studietid.
, kl
C, kl
Jaktparksvandring
.
Gästgitarrist är Erik Steen.
, kl
Makaber komedi av Jakob Skarin ges på Spegelteatern, Björngårdsgatan
.
Anders Vardam Oljemålningar, Henrik Bäckman, oljemålningar, samt Ingemar Larsson, blandteknik, på Bellange Ateljé Galleri, Hagagatan
Vernissager Den öländske faraonen Om bildhuggaren Johan August Gustafsson på Millesgården, Carl Milles väg
.
Men gladast av alla var Luc Alphand.
Storslalomkungen Michael von Grünigen, Schweiz, vann med en sekund till godo på Rainer Salzgeber, Österrike och
Smoky Bar - O A Lindqvist
Han vann till skrällodds i

Verner - J Frick k
Han har full form och har vunnit många lopp på slutet.
Smoky Bar,
Karin Berglund Doftar klematisblommor?
Häromveckan, lagom till hans 90-årsdag, blev den färdig.
I det egna arbetet med att få fram nya sorter har han särskilt inriktat sig på sådana som doftar.
Jag beslöt att lära mig mer om klematis.
På den tiden var det ovanligt att " vanligt folks " barn läste vidare.
Ibland går de till bokhyllan och tar fram ett slitet grönt häfte och säger " här har du den bästa trädgårdsbok som någonsin skrivits ".
anställda och var bland de största i Europa, säger " Mr Klematis " med stolthet i rösten.
Prakten hos storblommig klematis i alla ära, men det är de med små blommor som framför allt vunnit Magnus Johnsons hjärta.
De är alla korsningar med den doftande varianten av koreanska Clematis coreana och döpta efter romerska författare.
Idrotten var däremot viktig, och mina framtidsdrömmar på 50-talet handlade om att bli skridskoprinsessa som Ally Lundström, min hemstad Luleås svenska och nordiska mästarinna vid denna tid.
Men jämfört med det kanadensiska hoppfenomenet Elvis Stojko, favorit inför VM, företräder han ändå en annorlunda attityd.
Nå, har man läst Stendhals " Rött och svart " är den inte alls särskilt långsökt.
Men den hiskliga, indiandräktsliknande kostym i vilken han åker sin fria åkning till Stravinskys " Våroffer " har rejält finkulturella anor.
När Kulik dök upp som bara 17-årig och demonstrerade sin brådmogna tekniska briljans var det nästan så att man blev upprörd å de andras vägnar - det verkade så orättvist!
De går, med några få undantag, inte heller in för att uttrycka eller gestalta utan snarare för att behaga på ett mera ospecificerat vis.
Är detta vägen till den relativa friheten?
pund för små (
Watson har lämnat sin läkarväska hemma, och hans tummade medicinska uppslagsverk står i hyllan.
Skillnaden mellan allt och ingenting krymper i fysikernas laboratorier.
Och att verkligheten inte rättar sig efter den sortens teori insågs med vånda i början av detta århundrade då kvantfysikaliska tänkesätt började ta sitt grepp, på en gång exakt och diffust, om de naturliga fenomenen.
När atomkärnor får kollidera i partikelfysikens acceleratorer sprutar en kaskad av nybildade partiklar fram ur krockpunkten.
Men det skulle samtidigt göra begreppet värmeenergi meningslöst.

Kanske skapade den hela universum ur " ingenting ", som en " kvantmekanisk fluktuation " av sant titaniskt slag.
Den nya tekniken har gjort både argumentet och monopolet obsolet.
olika departement.
Straffet skärps för den som hotar vittnen i samband med en rättegång.
I regeringens förslag konstateras att villigheten att vittna minskat på senare år och att antalet fall av hot och trakasserier riktade mot vittnen ökat.
till
Han tror inte att skärpningen kommer att påverka frekvensen av hot.
Den nya straffskalan - från böter till
Hon får nya kläder, de döda barnen förses med leksaker.
De jesuitiska spanska erövrarnas strikta religiositet har blandats med aztekers, zapotekers och andra indiankulturers urgamla traditioner.
I stället för ett rött sidenband att klippa av vid invigningen en mäktig balk av upphuggen is, för teaterchefen och biennalvärden Rolf Degerlund att ge sig på med yxa eller motorsåg.
Som chef för Norrbottensteatern känner han sig också stolt över att få hälsa Teater-Sverige och många utländska besökare välkomna, och över att få sätta norrländsk prägel Fortsättning på sidan
I Teater da capos uppsättning svarar man utan tvekan tanten.
Men bakom den rämnande fasaden finns bebisens gapande mun och hjärtskärande gråt.
- Med hjälp av gamla hembygdsfilmer, industrifilmer och propagandafilmer kan man lättare se hur idéer och ideologier spreds till folket, fortsätter han.
filmer har de hittills räddat åt eftervärlden.
Åsa Forsblad, Lars Arrhed, Sven Ahlström, Leif Hedberg med flera Shaw spelas inte så ofta i dag.
Candida är gift med den förre och häftigt uppvaktad av den senare och vet efter hand inte vem hon älskar och vem som älskar henne mest.
Sven Ahlström - Malmös väl argaste unge man och vekaste rebell - blandar i sin rastlöse romantiker både sårbarhet och förslagenhet.
Och Shaws text hjälper i sin tur till att tygla den humor och den, ska vi säga sceniska, närvaro som präglar det mesta Ensembleteatern gör.
Karin Hjersing hade blivit erbjuden ett arbete på S :t Luke's Hospital, ett amerikanskt sjukhus i Tokyo.
Till slut lyckades de få en resa till San Francisco via Shanghai och Manila på Filippinerna.
Hennes närmaste är sonen Eric med familj och dottern Ingrid med familj.
Det gör nog knappast alla.
Likaså att skogens biologiska miljö försämras.
linjer konkurrerade och för att röstsedlarnas texter var mångtydiga.
nya golfsvenskar som enligt expertisen tippas ta klivet upp i Europatoppen.
år sedan, då han blev tvåa i Dutch Open.
Inom golfkretsar beskrivs Michael Jonzon - vid sidan av Daniel Chopra och Niclas Fasth - som en av de svenskar som står på tur att slå sig i Europatoppen.
Van som kritiker att ohämmat mästra andra ska jag inte dra mig för att lära ut hopp, som jag själv knappt kan åstadkomma i strumplästen på vardagsrumsmattan.
graders vinkel, som motsvarar balettens andra position, vilket ger en fantastisk effekt av lurande rovdjurssmidighet.
Att se Maria Butyrskaja trassla ut sina långa ben i en dubbel Axel, det är något annat.
I dag är en dubbel Axel vad de flesta damer genomför, medan herrarna i sitt fria program alltid har med en, ofta
Ni är med, va?
Nu, kära vänner, har vi kommit till de
Omslagspapperets och askens beskaffenhet är på tal på annat ställe i tidningen, och till bådadera får vi anledning att återkomma under VM.
DN/Ny Rtv B
Hammarby Möbler A
Norweigan Aviation A
Skandia Banken A
Sthlms Auktionsverk A
Årsta Golf C
Fast för säkerhetens skull kan det innebära att man får cirkla runt dalgången ett bra tag i väntan på att molnen ska skingras.
Helt plötsligt rasslar det till i incheckningsskylten vi alla väntat på -
försöker bli kö nummer
Nästan hälften av alla bensår orsakas av sjukdomar som kan botas med kirurgiska ingrepp.
Cirka
Olle Nelzéns studier visar att nära hälften av patienterna, eller
Men bensår drabbar inte bara äldre.
veckor bör man söka vård för.
Han kommer för att kondolera familjerna till de
Replica i Stockholm Pjäs:
Det är en teater av svart medvetenhet och social protest.
Det påhittade mordet står i centrum och aktörerna kretsar lustfyllt kring en blombeströdd kista mitt på scengolvet.
Men än större problem får uppsättningen i andra akten när det vita hovet krönt med drottningkrona, biskopsmössa och galoner stöter samman med de färgade omkostymerade till en vild kannibalstam.
Sven Hansell Infallsrikt Författaren Per Olof Sundman var nazist när han var ung - aktiv, kämpande nazist, till och med gripen av polisen för vapeninnehav.
Och varför avslöjade ingen detta förflutna, ifrågasatte offentligt hans lämplighet som riksdagsman och akademiledamot?
.
Fylligt, och så klargörande det överhuvudtaget varit möjligt.
Men hemtjänst är sällan någon lösning.
Kräv växelvård!
i den första av semifinalerna och Bohdan avslutade den
I dag spelar Ulihrach om ett förstapris på över
Jonas har backhanden som paradslag, Bohdan forehandslaget.
.
,
Hans finalmotståndare Martin Damm tvåa efter toppssedade fransmannen Arnaud Boetsch som dock tvingades lämna återbud på grund av skada.
- Det är klart att värvningen var ett vågspel, även om jag sett honom i TPS Åbo, där han var tredjemålvakt.
till Djurgården i den första och
Först fick Miikka en handskada på klubbhanden, sedan problem med ljumsken och så slog influensan till.
I fjol spelade han
Det skymmer över byn, och svarta fåglar flockas i träden över kyrkogården medan Colm Kilcoyne tvekar om svaret.
Men om jag tänker efter måste jag svara att jag tycker mycket om mina fötter.
Det kan inte vara annorlunda.
MEN SVARET ÄR inte självklart.
Här är Folke Reutfors kontraktsprost.
Arbetsplatser flyttas söderut.
" Bryssel ", ekar det på västra Irland, men tonfallet - till skillnad från det som omger det föraktade begreppet " Dublin " - är tryggt och kärleksfullt.
Han förklarar att Irlands plågor alltid främst har drabbat landets bortglömda, västra del, och att traditionen att se västra Irland över axeln numera har övertagits av Dublin.
av Europas utkanter på jakt efter skillnader och möter oftast likheter.
Solen går ned över Atlanten, och ungdomarna utanför puben i Clifden fnissar åt vår fråga.
EU, säger unga människor i Strömsund, är ett hot att värja sig mot, och även de talar ofta om jobben.
- Fast i går var det faktiskt en som var inne och köpte en EU-flagga, kommer han på.
små turistbyråer och har order att ta hand om de inresta gästerna från det de vaknar till läggdags.
det enda tillåtna plagget.
Guiderna räknar in sina trekkers:
Till själva mässan, som hölls i veckan och som betecknas som världens största i sitt slag, kom det drygt
Tendensen att resandet och turismen, som redan nu är världens största industrigren, kommer att öka starkt, slogs fast av Francesco Frangialli.
åren mellan
,
Den som är intresserad av att räkna kan säkert få fram vad det innebär i ökat flygande och påfrestning på atmosfären.
miljoner besökare kan tränga sig in mellan Frankrike och Europatvåan Spanien, som bokar in
Han är mycket upprörd.
Hon har inte tagit dit dem.
" Colorado for family values " försökte å sin sida kalla William Byne, en forskare som frenetiskt försökt hitta svagheter i forskningsrön som säger sig påvisa biologiska skillnader i homo- och heterosexuellas hjärnor.
Men andelen bisexuella är faktiskt inte särskilt hög; de flesta människor brukar vara antingen av den ena eller den andra sorten.
Men av förklarliga skäl kan man inte gärna undersöka mänskliga foster, mäta deras hormonhalt och sedan i vuxen ålder konstatera vilken sexuell läggning de får.
Men då har de inte läst studien ordentligt; faktum är flera i Simon LeVays kontrollgrupp av heterosexuella män också hade avlidit i aids.
Adoptivsyskonen, som ju inte delar några gener alls, var homosexuella i
Sociobiologen Edward Wilson har lagt fram en teori om att det kan ha varit fördelaktigt att ha personer i stammen som inte hade egna barn, och som kunde gripa in och hjälpa till med andras.
Länge framstod hans släktträd som ett enda virrvarr, men plötsligt en kväll när han satt vid sin dator upptäckte han ett mönster:
I POPULÄRDEBATTEN trumpetades genast ut att Hamer hade funnit " böggenen ".
Flera vänsterliberala debattörer i USA menar att homosexforskningen över huvud taget inte är önskvärd.
STINA EIDEM Förtroendet för Göran Persson darrar, enligt diverse mätningar ett år efter att han tog över som socialdemokratisk partiordförande.
Från 50-talet gav Rehn-Meidner-modellen en tankeram för aktiv arbetsmarknadspolitik och solidarisk lönepolitik.
Den erbjöds betala hög skatt mot att få god utdelning från offentliga system:
För första gången i modern tid för socialdemokratin ett genuint flerfrontskrig.
.
års stillastående?
Därför, inte på grund av dagens opinionssiffror, har det varit ett dåligt använt startår.
De tror att detta budskap ska hälsas med jubel:
" Svensk ekonomisk tillväxt
Att ersätta energi och maskiner med arbetskraft " ger " mer sysselsättning, i betydelsen att fler måste arbeta för en given produktion av varor och värme.
( Vilket kan verka ointressant eftersom Anders Sundström ska bestämma vilken energi vi ska använda, helt oavsett vad vi själva vill.
Besättningen på " Estonia " begick inga allvarliga fel i samband med att fartyget gick under.
- Med den informationen besättningen hade så är svängarna helt förståeliga.
Det är dock helt klarlagt att konstruktionen, med ett bogvisir som kunde slita upp rampen, var fullständigt undermålig.
Det hade blivit för dyrt att följa dem.
- I besättningens agerande ingår tiotals olika saker.
- Jag hade ju inte hoppats på någonting dylikt.
Enligt Uno Laur har haverikommissionen inte hittat några tecken på att " Estonias " bogvisir och ramp reparerats eller förändrats sedan fartyget lämnade varvet
Varför rapporterades det aldrig?
Trots att personen hade rätt till skadestånd.
Men
Men då har åklagaren missuppfattat saken, säger Per Svensson.
typer av skadestånd dömas ut:
Nästan hela Gennadis släkt i Tallinn har kommit.
Gennadi dog alldeles för ung, i cancer.
Några även i vår släkt.
gånger om året.
När en anhörig begravs samlas släkten vid den öppna graven och äter tillsammans en måltid.
- Jag tror att han kommer att bidra till att folkpartiet syns mycket mer i vardagsfrågorna, som äldreomsorgen och skolan.
- Nej, absolut inte.
Jag har alltid ansetts som besvärlig.
Tror du att folkpartiet får fler väljare nu?
Det hade väl varit ett förlåtligt misstag av stadsbiblioteket om det inte varit för det sätt som boken är konstruerad på.
Projekt " fiktion blir liv " lades ner fort.
En minnesvärd tentamiss där jag noggrant och systematiskt förväxlade Wivallius och Skogekär Bergbos ( jag tror det var dem, ärligt talat vet jag inte riktigt hur det ska vara nu heller ) biografi och verk, hade blivit en episod i romanen.
När den griper in i livet.
" och lever lyckliga i föreställningen om att litteratur och film bara är metamoral och parodierade åsikter.
poler i den svenska diskussionen om invandring:
Men det är önskvärt bara om det ökar välfärden för alla människor som bor i det flerkulturella samhället.
I den tankekonstruktionen utgår man från kulturer.
Den är förutsättningen för att människor ska kunna utvecklas.
Jag ska ge en konkret bild:
Hur låter man dem få del av allmänna förmåner utan att det rubbar systemet?
har burits av en anda som man skulle kunna kalla ett pledge-to-the-democratic-system.
Det gäller skolor, omsorg och mycket annat.
gånger fler småföretagare än vad vi har i Sverige.
Men vi kan inte förneka att människor inte fungerar bara som individer.
Dessa saker hör principiellt inte ihop.
Människor har kommit in på asylkvoten som inte borde ha kommit in, det är också klart.
Då måste vi väl göra analys av vad det får för följder?
Vi har varit överens om att att tillämpa det individuella perspektivet, men här diskuterar vi plötsligt i grupptermer.
Ja.
Är inte ett av våra problem att vi inte har fört en sådan debatt?
ska inte ha någon betydelse.
Alcalá:
Men det måste ju ställas mot det fria valet.
De tyska byggnadsarbetarna slåss inte därför att de månar om sin identitet, utan de ser till plånboken.
Vi håller på att skapa ett fattigproletariat utan rättigheter, och vi stänger ute dem just genom att prata om solidariteten inom arbetsmarknaden.
Om du skulle titta på Chinatown i San Francisco, säg
Om jag skulle öppna en kebab eller en pizzeria, skulle resultatet bli katastrof.
Inga bidrag.
Det är dem vi behöver.
Det kanske är så att den som är allra bäst integrerad är den som har allra lättast för att återvända.
Om myndigheters beslut upplevs som kränkande förlorar samhället en del av sin värdighet.
Iraniern Mohammad Shakeri som tog livet av sig för att undgå utvisning var just ett sådant fall.
Där vet man att myndigheterna har gjort fel.
Ska man sträva efter att gå balansgång?
Men de frågorna har vi inte svarat på.
Det behövs bara att någon som är tillräckligt karismatisk rycker med sig ett antal människor så har vi partiet i riksdagen.
Jag hyllar det här med öppenhet, ärlighet och tydlighet.
Det speglar hur världen ser ut.
Jag har skrivit om kvinnoförtryck.
Soppteatern satte i höstas upp
Klara soppteater hoppas nu få in bidrag som kan samla upp de stämningar som finns i samhället så här vid inkörsporten till det nya årtusendet.
Han hade en helhetssyn på livet och skilde inte på det andliga och det materiella.
.
En tredje modell är att folk flyttar in när lägenheterna är klara, men förbinder sig att flytta ut under kanske
Vi måste ha fullständiga och bindande garantier för att det finns lägenheter, något annat är otänkbart.
Byggstart på Sickla udde är beräknad till årsskiftet
Var ska då de som flyttar ut under OS bo under tiden?
Norrtälje
Hästen uppges efter omständigheterna må bra.
Vällingby
En kvinna hindras från att komma in i sin lägenhet på Henriksdalsringen.
bilar kanar av vägen.
Essingeleden
Det konstaterade kung Carl Gustaf i segerceremonien efter Silverhästen på Solvalla.
- Berth Johansson bakom Prince R.S. är en räv, och det gäller att inte förivra sig om man ska slå honom.
Lars Marklund från Boden,
- Han var en problemhäst då.
Ludmila har blivit mycket förtjust i hästar och trav och tänker sig att köpa en travare, med det passande namnet Ludmila Flash.
Det har kommit en del larmrapporter om honom senaste tiden, men det verkar på Svanstedt som att det inte är någon större fara.
DN:s
Tidig ledning är hennes vapen.
Jansson hade inte marginalerna med sig i början av året.
Det gäller i första hand att koncentrera sig på honom och inte bry sig om konkurrenterna.

Dessutom körde han Jasmin Cane åt Ola Samuelsson.
Fredrik är hockeyuppfostrad i IFK Tumba.
(
I dag spelar han i " Glamourkedjan " med Espen Knutsen och Patric Kjellberg som ersatt Patrik " Putte " Erickson.
Får de däremot mycket isyta är dom livsfarliga med sitt rappa och snabba spel.
Jag var solo vid
Alla är ju friska i laget igen, säger Fredrik som själv missade flera matcher före slutspelet på grund av krånglande ljumskar.
- Då åker jag med mina kompisar till Marbella och peggar upp.
Engelska magasinet Eat Soup är det senaste exemplet.
Kult- TV-kocken Floyd skriver en arg matkrönika med orden " fuck all " i varannan mening.
I texten, som illustrereras med polaroid-bilder av olika delar på en naken kvinnokropp ( ser ut att vara tagna vid en brottsplats ), kommer man fram till att klassiker som kaviar, ostron och champagne inte går upp mot havregryn.
Se bara hur dom bor, säger vår guide när vi kör ut genom Paro, Bhutans näst största stad med cirka
decennier.
Han kunde ha sagt att Indien tog grannlandet Sikkim och att de är på god väg att ta Bhutan också, men det gör han inte.
Det var han som kände sig hotad av att de nepalspråkiga i landet höll på att bli fler än drukpas.
Lika upprörda skulle de bli om de visste att han åt kött, rökte cigarretter och tog sig en whisky.
- Ursäkta stressen, säger stewarden när vi tagit oss ur grytan.
Det fanns inga större åsiktsskillnader när det gällde partiets kurs och valet efterlämnade inga djupa sår inom partiet.
Redan i sitt tal till det extra landsmötet,
Men det svåra är det som nu väntar.
Annika Ånnerud Av smockan gick glasögonen sönder.
Kostnadsersättning var lätt att fylla i.
Efter en tid fick Lasse brev från åklagarmyndigheten.
En representant för ett av bolagen berättar för DN att det återkommande händer att åklagare nekar att driva bolagets skadeståndsyrkanden, med motiveringen att de är för höga.
Det innebar att det i hans brevlåda damp ner ett brev från rätten där han uppmanades att komma in med en svarandeskrivelse inom
Utrikesministrarna avbröt dock sent på lördagskvällen sin diskussion efter rykten om att den albanske presidenten Sali Berisha avgått.
- Det handlar om att säkra hamnar, flygplatser och försörjningsvägar så att man kan komma in med humanitär hjälp.
Flera av ministrarna betonade att de diplomatiska insatser som hittills gjort via OSSE har varit framgångsrika och lyckats få till stånd en samlingsregering.
Nu mutar folkpartiet in vården som valfråga.
Harry Karlsson är sedan länge vad Reinhold Ljunggren är för Trosa:
Naturligtvis var det meningen att den enfödde sonen skulle ta över vad det led.
- Jag minns vilken oerhörd lyckokänsla som fyllde mig, berättar han, när Birger Lundquist hälsade på en dag och kom fram till mig och sa:
Ibland kunde han ha något råd om hur de skulle tas, de där aviga, ofta bildblinda murvlarna.
" Träningen utföll väl och en dag blev han kallad till Stallarholms atljé.
Och några år senare sålde han Snickargården och flyttade med fru och barn till en nybyggd kåk med ateljé strax utanför Mariefred.
Bönder, lantbruksforskare och miljörådgivare har i
Det som gör Halland känsligare än andra områden är de lätta genomsläppliga jordarna och det milda, regniga vintrarna.
Allt vatten rinner rakt igenom och tar med sig den lättlösliga näringen ut i diken, bäckar och åar - rakt ut i havet.
Halland är ett av landets djurtätaste områden.
En anläggning som förvandlar svingödsel till biogas finns redan i Halland utanför Laholm.
Ny-poppen finns överallt.
En stor del av samtidskonsten glider ihop med populärkulturen och innekonstens marknadsapparat sammanfaller ofta med modets och nöjesmarknadens.
I bästa fall är kitschkonsten förbunden med ett skratt som riktas mot avantgardets och den goda smakens hyckleri.
I
Koons träffsäkra inprickning av det banalas balansgång mellan troskyldigt och groteskt tog mig på sängen.
upphör spåren efter honom både inom den västliga gallerivärlden och på Internet...
Hans konst saknar den distans och ironi som ännu legitimerade Warhols.
Det är bara vi
Vi håller på att överösas av kitschskit och folk som knappt har blivit könsmogna sitter med öppet gap och sväljer.
Vi vill inte ha senaste nytt om Daft Punk och Laurent Garnier, fransk techno-DJ.
Vi säger som vår vän Brasse med sin latjolajbanlåda:
" Har du hört den senaste Gassilewski.
Visst.
och där han levde fram till sin död, genom självmord i april
" Fristen " blev till sist en historisk mastodontfilm och en samproduktion mellan Italien, England, Frankrike, Schweiz och Tyskland.
Han sågar filmen totalt under rubriken:
De Santis har stått för fotot i flera av Rosis tidigare filmer och för fotot hos Visconti:
- Vi har inte ålagt arbetarna några restriktioner men de har frivilligt respekterat att detta är helig mark och exempelvis inte spelat skvalmusik.
Ännu en tid lyser tegelväggarna röda.
kilometer söder om Heliga Hjärtas Kloster, på södra sidan av Omberg.
, men för Herren är dock
Själva klostret blir stängt för utomstående efter invigningen i höst förutom kyrkan som är en märklig blandning av gammalt och nytt.
- Men jag har inte kommit hit för att beundra utsikten, kommenterar den unga novisen syster Gertrud, som guidar gäster genom bygget vid uppskattade studiebesök inför inflyttningen.
Lojalt nog berättade ingen detta för pressuppbådet.
befann sig EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiöld uti Rom på en konservativ partiresa.
En arg flottist ringde Mari häromdagen och talade högt, klart och tydligt, så mycket att telefonsladden rätade ut sig.
Jo, Stenbecks tanke var att cheferna i hans imperium, när de fick tid över, skulle gå dit och träna då och då.
Så nu ser Mari fram emot nästa intervju med fru Adamo-Larsson i samband med bröllopet i vår och det har inte heller något att göra med att maken är bas på bladet.
När Laurent Kabila och hans närmaste man André Kasase sa till oss journalister att de inte skulle sluta strida förrän de hade störtat president Mobutu och erövrat hela Zaire så smålog vi.
Men det är inte längre rebellerna man tittar på med fasa.
Den cancersjuke Mobutu, landets diktator i
Och inte om rätt krafter i Kinshasa kan behålla greppet.
Att kontakter mellan Etienne Tshisekedi och andra oppositionspolitiker i Kinshasa och rebellerna förekommit ganska flitigt är känt.
- Släpper han löst våldet skall han få smaka samma medicin.
frågade en holländsk journalist på lördagskvällen, men då var Margareta Winberg redan på väg hem.
Sverige bromsar inte.
Båda menar att EMU kommer att begränsa de enskilda ländernas politiska spelrum.
- Är man för EU väljer man kanske andra ord och ett annat kroppsspråk än jag, sade hon.
Det ska bli billigare att gå på restaurang, klippa håret, åka kollektivt, äta lunch på jobbet, anlita städfirma och reparera bilen.
Det blir svårt.
Den är jag inte beredd att avspisa.
Inger Segelström är Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande och en av dem som stridit hårdast mot pigor.
Under våren och försommaren är jordugglan, till skillnad från de flesta andra ugglor, aktiv på dagen.
Tillräckligt långt bort från boet tar dock lurifaxen till vingarna och flyger i väg hur elegant som helst.
).
På Lars Sundhs bilder är det i stället katternas minspel och rörelser som inte bara avslöjar miljön och dess frånvarande burköppnare utan hur katter och deras människor bär sig åt för att inte ha det tråkigt hemma.
Susanne Pagold Malin Ullgren
på toaletten?
För några år sedan gick han alltid och lade sig med huvudet fullt av dagens händelser, gick igenom allt han inte borde ha gjort och sagt, kände sig pinsam.
- När jag precis hade lärt mig att snacka med folk om tankar och känslor, var jag ungefär som Olle i sketchen.
Spritskämt, till exempel, har inte i " Bullen " att göra.

" Jag är en svart man som råkar ha ett vitt skinn ", har Jean Genet sagt.
Inför publiken agerar man lekfullt i en show av rytm, dans och sång.
Inte heller blir hans kärlekshistoria med Vertu ( Yama Puye ) övertygande.
Till sist blir jag sittande med känslan av en varm och god familjeföreställning.
efter sudden death och gick därmed till SM-semifinal som första lag.
Wiberg och italienskan Lara Magoni delade segern på tiden
Sidan
Västerås klart för bandyfinalen@ Västerås SK blir ena parten i söndagens SM-final i bandy i Uppsala.
I de övriga matcherna tog Alvik, Plannja och M
i tredje perioden när " Humlan " - ett smeknamn han fick av pappa som liten knatte - fick AIK-fansen att gå i taket.
Det hade han nog inte väntat sig, ler matchhjälten.
Så kändes det i alla fall då.
Han spelar ihop med Stefan " Myran " Gustavsson och med Tomas Strandberg som mycket spelskicklig center.
) är vassare i AIK:s interna poängliga.
).
- Det är bara jag och " Frasse " ( Rikard Franzén ) som spelat så länge i klubben.
Men AIK:s stora man var centern Pavel Patera som spelade fram kompisen Martin Proc-hazka till
m.
) Tua - R Skrzydlo
),
.
kvar men kunde inte svara på vinnarens sista speed.
,9 (
),
Plats:
längder.

(
.
(
.
),
) Cigarette Dew

).
Järnhandikap
) One Down - S McCann
(
) Mr Moore (
-
men hade för långt fram.

),
).
-
.

),

) Cool Down - K Andersen
) Magnitude
) Ballet Star (
.

kronor.

kronor.
Det var dramatik på hög nivå på Motala Isstadion när Västerås SK vann över IFK Motala och säkrade en plats i bandyns SM-final.
I den första halvleken var Västerås det något bättre laget och Motalas 2-0-ledning var inte helt rättvis.
Det blir en tredje och direkt avgörande semifinal mellan Sandviken och Boltic.
I andra halvlek var det mycket ställningskrig.
Studenter på grundnivå ser ofta aldrig röken av någon professor.
Det innebär att en person som uppnått professorskompetens ska kunna bli professor även om det inte just då inrättats en ny professur eller någon som innehar en professorstjänst lämnat den.
Orsaken är senterpartiets uppbrott från den traditionella borgerliga linjen.
Anne Enger Lahnstein hävdar att arbeiderpartiet och høyre står för samma politik - mer marknad och anpassning till EU.
En utpräglat borgerlig motkandidat fick oväntat starkt stöd i kampen med en kvinnlig kommunalpolitiker som vill bygga vidare på EU-stridens nejallians och talar om regeringssamarbete med sosialistisk venstre.
Men det är inte säkert att medömkan räcker för att statsministern ska bli Göran med hela svenska folket.
Ungdomsförbundarna är bekymrade.
Men får man inte den man älskar, så får man älska den man får, resonerade han.
procentenheter kan han inte fortsätta som om ingenting hänt.
miljarder norska kronor kommer att satsas under en följd av år för att göra Fornebu till Europas intressantaste IT-miljö.
Norsk Investorforum, ett organ för de långsiktiga ägar-intressena i norskt näringsliv, lanserade tidigt tanken på ett IT-centrum på Fornebu.
anställda och en betydande utvecklingsverksamhet till Fornebu.
Det gäller att finna den rätta mixen mellan utbildning, forskning och företagsamhet.
studenter samt forskningsinstitutioner inom data, teknik och ekonomi.
Då är det helt rätt att satsa på en näring som tål det höga löneläget i landet, har glädje av vårt goda utbildningssystem och inte hämmas av geografiska avstånd, fastslår Per Morten Vigtel.
Varför hon efter detta hamnade i en leråker i Rådmansöräjongen är oklart, men år
cm och aktern
Det var Lars Löfgren som under sin tid som chef för Dramaten fick regissören att återvända hem från München.
DN Civilekonom Georg Sundbro, Ekenäs Blomskog, har avlidit
Ett år senare flyttade han till Ånge för att planera den speciella handelslinje som då inrättades vid samrealskolan.
lämnade han Ånge för att återvända till hembygden och bosatte sig i föräldrahemmet Haga Ekenäs Blomskog.
Mittrefugen på Klarabergs-gatan tas sannolikt bort för att ge utrymme åt bussar och hållplatser.
gick tillbaka till sin ursprungliga tvåplanslösning stod SL fast vid sin ståndpunkt.
Under kulturhuvudstadsåret
Ett stort regnskydd ingick också i mina planer.
På en ny modell som just tagits fram ( som illustration till det utställda detaljplaneförslaget ) finns såväl ett generösare utrymme för fotgängarna som ett regnskydd för trafikanterna.
Bägge var stolta över sina spelare och analysen av matchbilden gav inte heller upphov till några meningsmotsättningar - AIK hade första perioden, Djurgården den andra och i den tredje var det de minsta möjliga marginalerna som fällde avgörandet.
Att DIF utpekats som favorit är en hjälp som " Lillis " Lundh gärna såg att AIK inte fick.
Rutinerade Patrik " Putte " Erickson är en annan forward som man kan begära betydligt mer av när det börjar blåsa motvind, likaså Fredrik Lindquist.
mars DD-l,
Nicaman - H R Strömberg

Svårbedömd här.
DD-2:
åren räknat i antal gästnätter.
Vid Mitthögskolan i Östersund, huvudarrangör i Ånn, planerar man att inrätta ett fjällforskningsinstitut i samarbete med länsstyrelsen och statliga Forskningsrådsnämnden, FRN.
Efter hans framträdande på podiet träffar DN honom ute i skidspåret på den kända fågelsjön Ånns is mitt i den jämtländska fjällvärlden.
Nu börjar konkurserna komma, bland annat för att förut trogna grupper uteblir och inom de närmaste
Anders Hellberg
En av kommissionens experter, marinpsykologen Bengt Schager som särskilt ägnat sig åt att reda ut besättningens agerande, har internt inom kommissionen riktat kritik mot besättningen.
För algeriern som målet gäller är det framtiden i Sverige som står på spel.
Antingen ska det gälla ett väldigt allvarligt brott.
butikskontrollanter bedömt att mannen gick professionellt till väga.
Det är en fråga för invandrarverket.
TV-mogulen Ted Turner har lyckats bryta sig genom såväl den amerikanska blockaden som den kubanska muren.
CNN:s skapare Ted Turner har utnyttjat sin vänskap med Fidel Castro på ett skickligt sätt för att slå sina konkurrenter och med den gamle revolutionärens löfte i handen har han lyckats förmå den amerikanska regeringen att öppna en liten glipa i den allt tjockare blockadmuren.
Varken Sverige eller Norge har hittills besökts av någon sittande amerikansk president.
Det är snarare den träning i samarbete och beslutsfattande som tävlandet ger.
Spelomgångarna varierar i längd.
Vi ser det här mer som en utbildning i strategiskt tänkande.
Meningen var att jag skulle återbörda dem oskadda till det fritidshem som de dagligen frekventerar.

När vi hann upp dem låg de i en jordhög och skrek.
.
" Och sedan räknade artikeln upp
arresterades Wei Jingsheng.
Men domen mot Wei Jingsheng föll innan författningen ändrats.
PEN:s lista blev under 80-talet längre för varje år som gick.
Massakern på Himmelska fridens torg natten mellan den
.
års straffarbete i kinesiska läger.
Det är ett uppdrag som ställer stora krav på trovärdighet.
- Filmen handlar givetvis om att vi aldrig får glömma vad nazismens perversa ideologi orsakade.
För " Fristen " handlar om Levis
Skådespelarna och dialogen får löjliga dimensioner, menar han inte orättvist.
Günther Niemeyer Komministern i Oscars församling Huberth Fransson, Danderyd, har avlidit
Den insikten bestämde inriktningen på hela hans gärning i Oscar.
.
När det gäller lokal, detaljerad information slänger Sjöfartsverket som enda alternativ åt båtfolket telefonnummer till SMHI:s kommersiella kustvädertjänst.
Det lilla blå skärgårdsväderkortet finns att få vid de flesta båtmackarna och butikerna i skärgården.
november
En större satsning på förebyggande arbete även utanför skolans väggar på ungdomarnas fritids- och nöjesliv.
lokala ungdomsforumen skall hållas och resterande
miljarder per år - i
och
-
i länets Naturskyddsförening Ted Burstein Med intresse läste jag den 8 mars i denna spalt ett inlägg om blodgivare.

Detta kan vara något att tänka på för andra med besvärande värk?
,
föregående mycket.
I övrigt gladde målvakten Johan Hedberg, Jonas Bergqvist, Tomas Jonsson och Torgny Löwgren.
i fjärde perioden.
i en bastant brygga.
Allt polisen behöver veta är bilens hemliga kodnummer, som tas fram centralt via bilregistret.
sekunder.
De bedömer sedan om försöksverksamheten ska fortsätta i större skala.
Bakgrunden till de nya kraven är att man vill förbättra säkerheten ombord, men det finns också ett kommersiellt inslag, nämligen att flygbolagen i det snart helt avreglerade Europa skall kunna arbeta på lika villkor när det gäller säkerheten.
synskadade som behöver hjälpande komplement till glasögonen.
Från TT-DPA TIRANA.
människor ha dödats, flertalet genom vådaskott.
albaner flydde också under söndagen över havet till Italien i mer eller mindre sjövärdiga farkoster.
Sofia Arvidsson
procent av omsättningen bort.
Inom branschen arbetar man enligt Stig Lundkvist aktivt med att få upp försäljningssiffrorna.
Totalt har de svenska skidorterna ungefär
De bara finns där,
Det har jag viss förståelse för eftersom jag anar att krämarna räknar med att sälja särskilt många av sina pinaler under OS-upptågen.
miljoner ur min löpande budget så blir det ett litet hål och jag får avvara nåt, en snutt långvård eller en snutt barnomsorg, det är olika.
Astrid Reichwald Hennes trerumslägenhet på Östermalm är nyrenoverad och värden vill nu ha en månadshyra på
Varför blev uppsägningen viktigare än att förhandla färdigt om ny hyra?
För Annika Öjermalm skulle hyran, enligt värdens önskemål, öka med
Eva Hernbäck
utställningar i Bortre Asien, Söderhavet och Australien.
Vi bjuds på en delikat lunch vid runt bord dukat med enbart Toruns egna skapelser, från uppläggningsfat och skålar till de sirliga silvertunga besticken.
Här i Indonesien kallas hon för " mormor " av grannarna - det svenska ordet mormor.
liv.
Här lärs silversmeder upp som så småningom kan starta egen firma.
länder.
Diskret och smakfullt.
procent blod, svett och tårar!
utställningar under mars-november.
Vi är tjugoen deltagare i en yttrandefrihetskonferens i Istanbul den
Jag är utsänd av Svenska PEN, men lagbrottet har jag begått på eget bevåg.
Paragraf
Om det skulle ske, så är en sista räddningsplanka att vi är hundratals brottslingar utanför Turkiet som kräver likhet inför lagen.
En mäktig fredsrörelse håller på att växa fram i Turkiet, jämförbar med opinionen i USA mot Vietnamkriget eller fredsrörelsen i Israel.
Föreningens medlemmar har röstat fram de
Men se tillbaka kan man inte förrän man blir äldre.
Sven Johnn.
Omgående lärdes hon att inte slösa med elektricitet och Sandrews pengar.
Som - ibland bitskt och korthugget - tillrättavisade den som hotade att lämna teatern och aldrig mer sätta sin fot där eller - milt ironiskt - lugnade upprörda debutantnerver.
.
TV
Så efter
Philippe Noiret, Jacques Perrin.
visade att ungefär

Fakta hämtade bland annat ur skriften " Låt dom inte knarka ".
Det framstår, enligt rätten, " som helt klart att dessa åtgärder innebär ett intrång i nationalstadsparkens parklandskap och naturmiljö ".
paragrafen, där det står:
Av de
Men tack och lov urartade det aldrig.
Han spelade fram Martin Prochàzka vid
De märks hur de trivs i hetluften.
Och vad gör " Putte " Erickson?
norrmannen lyckades inte göra som
Det var hans och Frankrikes första världscuptitel sedan
Han dök upp som gubben i lådan i Kitzbühel
Men det han inte har som allroundåkare har han som fartåkare.
DN når Thomas Johansson på telefon hos flickvännen i Norrköping.
Även om vi länge känt till Thomas Johanssons kapacitet kom fullträffen i Köpenhamn oväntat.
Thomas startade året som nummer
i Wimbledon.
dollar.
(
sekunder kvar.
Sundsvall, som i veckan spelat

Alvik vann första kvartsfinalen mot Fyrishov i Uppsala med
Hemmalaget, som saknade skadade landslagsmannen Joakim Blom, var missnöjt med domarnas insats.
Taktiken är enligt själva sin natur kortsiktig.
Vi är alldeles utleda.
Om man vill fullfölja moralaspekten kan man inte undgå att också notera inslagen av dubbelmoral.
skatter och avgifter skall inte styras av miljöhänsyn.
Men det skall svida!
Alf Thoor Politisk redaktör, Expressen
I New York sitter en mycket gammal dam som skulle kunna betrakta dagens skriverier om trafiken med avsmak mot de kinesiska initiativtagarna.
Själv gifte hon sig
Dess framfart tystade en generation av amerikanska Kinakännare.
Kommunistledarnas och de amerikanska affärsmännens ansträngningar har nog undergrävts.
Bakom teorin står ett forskarlag från University of California under ledning av antropologen Monique Borgerhoff Mulder.
Andra djur som vargar, schimpanser, örnar och myror sätter många ungar till världen när de har chansen.
Hans söner och döttrar, som i slutändan ska föra hans gener vidare, blir automatiskt också fattigare och därmed mindre attraktiva som äkta män och hustrur.
Vi lever i ett materiellt välstånd av aldrig tidigare skådat slag.
Alltmer irriterade ministerkolleger reste sig för att hämta kaffe, vandrade kring i rummet och kommenterade högt den grekiske ministerns inlägg.
Inte oväntat sade Pangalos nej, eftersom Turkiet fortfarande inte gått med på att ta Greklands och Turkiets konflikt om öar i Egeiska havet till internationella domstolen i Haag.
Vid Apeldoornmötets slutpresskonferens sade EU:s ordförande, holländske utrikesministern Hans van Mierlo, att " Turkiet har en europeisk kallelse och ska därför bedömas efter samma kriterier som andra länder ".
I ett pressmeddelande den
miljoner kronor, enligt SvD.
" pang-på-kör-över-dom-bara!
I långa stycken sjunger han faktiskt.
Jag gör det här av samma skäl som folk visar bilder på barnen.
Lyssna på No Doubt, på Cardigans, på Oasis - det är multisäljande band - och sen lyssnar du på oss.
Man vill ju inte reta en man som är bred som en entrédörr på Östermalm och har en streckkod tatuerad i en nacke lika bred som en normalväxt reporters axelparti.
- Men så är det inte för alla.
säger han och fortsätter:
De andas, speglar som ett öga, ger och tar emot.
Författaren, den engelske jurymedlemmen John Thackara, som numera är chef för det statliga holländska designinstitutet, packade upp de första exemplaren av sin bok på hotell Lydmar i Stockholm.
.
år sen, den
kvadratmeter.
Kanske kuben är modellen för alla tillfälliga byggen som tillåts i Sommar-Stockholm?
leda ett program som " Aschberg & Co "?
I centrum finns alltid Robert Aschberg själv.
det går ibland väldigt trögt för panelen att komma loss.
De är de mest ointressanta.
Han kan ibland tillrättalägga vissa faktafel, protestera mot uppenbara galenskaper ( inte alltför sällsynta ) och brista ut i skratt inför det mest befängda.
Juan Flores
Lillian Gottfarb har för övrigt också skrivit en bok om att vara mor- eller farförälder:
Någon gång i månaden.
Då vänder man sig till de sociala myndigheterna som utreder och yttrar sig för länsrätten.
FMF är inte bara en aktionsgrupp.
- De äldre och barnen har så mycket gemensamt, de är inte lika bundna av vardagsbestyren som föräldrar är.
Däremot ska man passa sig för att försöka tala om för sina egna barn hur de ska uppfostra sina barn, det brukar bara leda till konflikter och det är det inte värt.
Då känner han sig betydelsefull.
Det är när barnbarnen förstår att de bara är en länk i en kedja som de äldre blir viktiga.
Staden öppnar ett eget OS-kansli under ledning av Jörgen Kleist, vice VD i det kommunala bolaget Stokab och tidigare moderat borgarrådssekreterare.
Budgeten för dess arbete ryms i ramen för den ordinarie budgeten, säger biträdande finansborgarrådet Dag Larsson ( s ).
Men han efterlyser ett ökat ekonomiskt ansvar från näringslivet, inte minst för huvudarenan Victoria.
Öga för öga Här ett annat sätt att spendera sina sparpengar.
.
För en muslimsk kvinna Stockholm Angående DN:s artikel den
Inom vissa familjer används förtryck och våld mot kvinnor, detta är inte för att de är muslimer eller kommer ifrån muslimska länder eller att det är islam som tillåter det.
Tariq Mahmood Stockholm Absolut säkert Sven-Olov Flodqvist Finns det något förargligare än att inse att den otur man tyckt sig drabbas av i själva verket var egen klantighet?
.
Å andra sidan säkrar det de erforderliga
Hon skrattade och vinkade och kramade alla, både kollegor, ledare och alla de svenska supportrar som höll de blågula flaggorna högt i solskenet i Vail.
Men det gick bättre på slutet.
Hon har kört in
- ''Sunken'' ( förbundskaptenen Anders Sundqvist ) fyller
Redan i går redogjorde Dan Andersson i en artikel på DN Debatt för utredningens huvudtankar.
procent.
Även om momsen på vissa utvalda tjänster skulle sänkas ner mot miniminivån, kommer skattekilarna att vara fortsatt stora.
Alla inkomster beläggs inte med samma avgifter.
Lena Alfredson
Gärningsmannen tycks i samtliga fall ha haft en avsikt att förnedra och behärska de för honom okända kvinnorna, säger Jörgen Lindberg.
- Med hjälp av DNA-analyser har vi fått bekräftat att det är 35-åringen som är gärningsman när det gäller de båda morden och en av våldtäkterna, säger Jörgen Lindberg.
Carin Ståhlberg
år.
Men hur den svenska studien ska utvärderas är heller inte helt klart.
Innan detta kan ske måste riksdagen dock godkänna en lagändring som försöksverksamheten kräver.
Detta moment har för övrigt kritiserats som trafikfarligt av flera remissinstanser.
Många människor med alkoholproblem vill inte inse att de har problem, men när de gör det - då är de verkligen motiverade, säger Karl Aulin.
Att stryka lärde jag i tidig ungdom med min delvis handikappade mor sittande på en stol bredvid som instruktör och det är, upptäckte jag senare, det ekonomiskt mest givande jag sysslat med.
Minnet av honom hade förresten dykt upp redan vid jultid, när jag läste om en Brysselkorrespondents förvåning över de gåvor som sophämtare, brevbärare och andra servicemänniskor förväntade sig.
- Di får re'opp'et säl!
Det är inte heller bara barn som gillar den lille charmören som fått sitt namn efter den kände boxaren Mike Tyson.
Men när Lena födde Tyson - då förändrades livet totalt.
Många svenskar anser att en framgångsrik och skärpt kvinna inte bör sällskapa med en afrikan, hon betraktas som misslyckad av det svenska majoritetssamhället.
Men tycker du inte att det är hemskt att lämna alla andra barn kvar, att du bara kunde hämta ett?
Till dess kommer jag säkert att uppleva många obehagligheter, men det är Tyson värd, säger Lena.
avsnitt under julhelgen.
Dessutom har han ett hjärta av guld, är aldrig elak utan bara lite fräck och uppkäftig.
- Det här är en överlevnadsfråga för boken, då om någon gång är det berättigat att ta till konfliktfonden, menar Max Lundgren.
Max Lundgren har själv utnyttjat sin barndoms kvarter i Malmö och minnen från besöken hos morföräldrarna i norra Skåne i de flesta av sina böcker.
Förra gången jag hade en fast anställning varade den en enda dag, avslöjar Max Lundgren.
- Du har ju tagit bort minst hälften av svordomarna ur boken, konstaterade han.
E
gånger under
Söder Mälarstrand trafiken enkelriktad österut mellan Västerbron/ Pålsundsbron och Torkel Knutssonsgatan.
E
.
Stallgatan där det schaktas för fjärrkylledingar.
" Enskilda Banken ägde hela kvarteret; därför fick den lilla gatan namnet Privatgatan ", berättar Ernst Andersson i Sundbyberg.
, men fanns redan
.
Vinsten i tävlingen därpå kan redan bli rutin.
Vi har på DN talat om den här risken.
Han ska ordna starten för valutaunionen EMU och vänja tyska folket att använda euro i stället för pålitliga D-mark.
Vad han i sin historiska insats inte har klarat är att bli verkligt populär.
Gruvarbetarstammen halveras fram till år
Husseins modiga utspel, som gjordes för att återställa förtroendet för kungen som fredsmäklare, kom vid en tidpunkt då förbindelserna mellan de båda länderna nått en ny bottennivå.
flickorna sköts ihjäl vid den jordanska gränsen, har en del israeliska representanter anklagat kung Hussein för att ha skapat ett klimat som gjort dådet möjligt.
ligger bakom Circle Line.
miljoner kronor.
Det var därefter affärerna i New York tog överhanden.
sjömil ( cirka
- Vi lär oss av båten hela tiden, säger Kasper Enge, träbåtsrenoverare, som varit med och arbetat med " Loris ", som sannolikt är ett av de mest trovärdiga renoveringsobjekten av gamla båtar som är på gång.
Under våren återställs inredningen och däcket läggs.
Farten ökade till
Båten anlöpte Grand Hôtel i Saltsjöbaden där det spelades upp till baluns.
kojer och garderober.
Hon bärgades och fick ligga utan täckning i
Men hyresgästernas inflytande vid ombyggnad stärktes å andra sidan redan förra sommaren.
Men eftersom hyresgästens godkännande krävs för att bygga om blir läget ett annat.
Det behöver inte stå något särskilt om detta i enskilda hyreskontrakt och man behöver inte vara medlem i den förhandlande organisationen för att omfattas av förhandlingarna.
" En människa är som ett bibliotek ... med allting.
Biblioteket kan inrymma hela universum, som i någon av Borges noveller, eller så kan det vara ett minnesprojekt där vissa fragment bevarats, som hos den tyske konstnären Anselm Kiefer med sitt bibliotek med
Under den europeiska medeltiden fanns de flesta bibilioteken i klostren.
Efter giftermålet eller sammanboendet kommer sanningens ögonblick när
I biblioteket finns också en speciell egenhet, en hylla med falska titlar av icke-existerande författare.
För många är inte ägandet det centrala utan samlandet - tänk på hemulens dystra anlete när hans frimärkssamling är komplett och han har övergått från att vara samlare till ägare.
Berwaldhallen Orkester:
) eller den mordiska " Sweeney Todd " (
Om man kan en så är det nog bara " Send in the Clowns " ur " Sommarnattens leende " som också var det givna extranumret vid konserten i Berwaldhallen.
Jens Carlsson Medverkande:
Å andra sidan den unge poeten och kärleksvisionären Eugene Marchbanks.
Han är mer klädsamt auktoritär, lättare att identifiera sig med och inte mindre tragisk.
Föreställningen förklarar kanske inte Shaws text, men den lyfter fram den listiga och lätta drift med melodramat som finns i " Candida ".
Göran Westlunds rent yrkesmässiga gärning må emellertid andra skildra.
Han ägnade sig åt handboll och squash.
på lördagskvällen i butiken Ronna Frukt & Grönt på Vallvägen.
Där lämnades mannen att dö i lågorna.
I förra veckan noterades
Ett sådant svar från en minister har jag inte fått sedan jag
Han vill ändå peka på det han registrerat i samtal med privata och offentliga arbetsgivare:
- Kommunföreträdarnas uppgifter tyder på att det är näst intill omöjligt att få med dem som är långtidsarbetslösa på den reguljära arbetsmarknaden, tillägger landshövdingen.
I mer än en vecka har flanörer vid Årstaviken nedanför Tanto sett anddraken med plastringen från en ölburk runt halsen och som ett betsel i näbben.
Enebyberg
Stor brandkårsutryckning till byggarbetsplatsen i närheten av Olof Dalins väg nära Tranebergs sund, i samband med en fruktansvärd rökutveckling, tjock svart rök som syns över stora delar av Stockholm.
om att flickan var borta.
Nynäshamn
Högvakten Barn & ungdom Junibacken Familjemuseum som bygger på Astrid Lindgrens sagovärld i Galärparken, Djurgården, kl
, kl
.
, kl
Klubbar & fester Musslan goes Opera Fredrik Zetterström spelar några av sina
Fritt inträde.
Fri entré.
.
Om olikheter mellan män och kvinnor, om deras val och kval med Gunilla Nyroos och Lennart Hjulström på Mosebacke, Cornelisrummet, kl
.
Svart Kaffe Lisbeth Ström visar keramik hos Svensk Hemslöjd, Sveavägen
.
N, kl
, kl
.
Det behandlade avfallet behöver lagras mellan
Forskarna vid Los Alamos anser att man inom
timmar senare stod Jonzon med en väldig silvertrofé i sin famn utanför klubbhuset - beviset för att han tagit sin första och Sveriges
Trots hjälp från medspelare, funktionärer och åskådare gick den inte att hitta.
Istället var det Olazabals landsman Ignacio Garrido som slutade tvåa,
Som nykomling lyckades han över förväntan med
Alla ronder under
Jag försöker vinna varje tävling och vinner jag några till kommer Ryder Cup av sig självt, sade Jonzon.
gav kommissionen Gustafsson rätt i att hans negativa föreningsrätt kränkts.
Gustafsson förlorade sitt mål mot svenska staten våren
I vittnesintyg försäkrar samtliga anställda
SINTRA.
Dels det gamla med gemensamt försvar som kärna och dels det nya med satsning på fredsfrämjande arbete.
icke-medlemmar beskrev Hjelm-Wallén som historiska.
Självsäkerheten växer.
- Om miljöpartiet ska vara med och bilda regering väljer vi den partner som innebär störst sakpolitiska framgångar.
Själva blandningen gör partiet speciellt, säger Marianne Samuelsson.
- Dessutom måste moderaterna få fler gröna stänk i sin politik.
, som de fick igenom med hjälp av oss.
Miljöpartiet har i stället blivit ett storstadsparti.
Man bråkade om nästan allting.
.
OMX index stängde
Lön utbetalas också för
Näringsminister Anders Sundström vill enligt företagets VD Göran Ahlström träffa ledningen i början av juni och diskutera avvecklingen av Barsebäck.
I arbetskraftskostnaden finns lön, arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt.
Men trots att andelen industrianställda stadigt sjunker, så utgår den svenska lönebildningen fortfarande från industrin som normsättande.
lönerna måste sättas med större hänsyn till produktiviteten.
procent av den totala sysselsättningen, vilket var högre än i nästan alla andra länder.
Det märks kanske tydligast på lönebildningen, som i det amerikanska fallet är mycket decentraliserad och nära anpassad till förhållandena i varje enskilt företag.
I ett sådant läge fungerar den centraliserade - eller halvcentraliserade - lönebildningen sämre än förr.
Christian Palme DN:s korrespondent BACKA PALANKA.
Historien bakom Korsnäs satsning på produktion av papperssäckar i småstaden Backa Palanka börjar med en kontaktannons.
) linjer för tillverkning och tryckning av kraftpapperssäckar från Tyskland till Serbien.
flyktingar från Kroatien och Bosnien har Serbien enorma behov av bostadsbyggande under lång tid framåt.
Mannen kommer till jobbet en dag och kamraterna frågar varför han har på sig en skrynklig skjorta.
Som alla politiska anekdoter speglar denna historia en tråkig sanning.
De få oppositionella tidningarna, som Svaboda ( " Frihet " ) och Belorusskaja Delovaja Gazeta ( en ekonomitidning ) utsätts för ekonomisk press.
- En känsla av skräck börjar sprida sig överallt.

Han undervisar i litteratur på amerikanska universitet, har en karriär som skulptör och är sedan
Där finns ändå charm och vemod - det verkar som om Jonathon Appels storögt betraktar det fenomen som ofta kan uppstå på offentliga platser.
I helgen tittar fåren i hagarna runt den nedlagda järnvägsstationen i Uttersberg på varandra med förundran.
delar, " Marionetten ", som Erik Mikael Karlsson och Fredrik Ekman står bakom.
Svenska kammarorkestern i Örebro har fått äta upp sitt djärva namn flera gånger om.
musiker.
Befriad från hårda slag rakt in i orkestern och med nästan luftburna tydligt utmejslade fraser som aldrig hotade helheten.
Lönerna är inte feta.

Det finns föga nyskrivet för vår storlek.
Hon debuterade med en framgångsrik utställning i Stockholm
I den utställningen deltog bland andra regissören Lasse Hallström, som är hennes syssling, och dennes far, den filmande tandläkaren Nils Hallström.
Det märkligaste var kanske att den på ett utomordentligt pedagogiskt sätt lyckades att dels göra bygget och konstruktionen begripliga i alla sina arkitektoniska egenheter, dels göra själva undervisningen lustbetonad även för den oinvigde.
" Drömfabriken " heter en serie med avslöjande reportage om filmindustrins illusionskonster där stuntmannen Johan Torén är värd.
Det borde få bli bevingat.
Stockholms stad har fått en budgetförstärkning på drygt
- Vi har sett till det övergripande behovet som finns hos barn med behov av särskilt stöd.
Nu kan vi göra det och slipper skicka våra barn till andra skolor, säger Birgitta Heinig, biträdande rektor i Bagarmossen.
personer.
Majoriteten dör av överdos i samband med heroinmissbruk, men cannabismissbrukarna dör ofta genom våldsamma självmord.

De dog ofta genom förgiftning, mord eller trafikolyckor.
I går väcktes mordåtalet mot den 26-årige polack som misstänks för Anna-Karin Stenberg död i januari i år.
Åtalspunkt sexuellt tvång.
överföll, rånade och dödade han Anna-Karin Stenberg.
Rikskriminalens profilgrupp kunde med ledning av gärningsmannens tillvägagångssätt, brottsbeskrivningar och efterlämnade spår ringa in 26-åringen och avslöja honom som misstänkt skyldig till flera tidigare ouppklarade brott.
ägare av elvärmda villor i Stockholm.
I första hand räknar vi med att gå vidare i Stockholms län, säger Johan Öhnell, VD i Telge Energi.
Magnus Norman firade sin födelsedag med att knacka ut tennisens särklassige etta, mannen som vunnit " allt " utom French Open.
Svensk TV missade tennisfesten när den var som mest spännande.
Magnus Norman har spelat bra hela säsongen och var i fjol i semifinal i såväl Bournemouth som Stockholm Open.
Jakob Lundberg och Tobias Jansson GÖTEBORG.
Giornale påstår att italienarna ska betala
Är Milan en av dem?
Nu säger Andreas:
Rykten har placerat Andreas i klubbar som Ajax, Feyenoord, Sampdoria, Napoli, Stuttgart och Mönchengladbach.
(
:e minuten fram och kvitterade Elfsborgs överraskande 1-0-ledning genom Anders Thorstensson.
Pang!
Som så många andra konstaterar han att AIK är oerhört tungt att möta - särskilt i cupsammanhang.
Hamrén, som ska ha ett stort plus för sin offensiva satsning i andra halvlek, passade också på att skicka ett grattis till gamle AIK-aren Sven " Dala " Dahlqvist, vars Örebro nu får AIK:s plats i Uefacupen.
Vi väntar gärna med topplagen till nästa vår, säger Söderberg, vars AIK fick en prischeck på
Men sedan svenskarna klarat sig igenom, eller snarare lyckades överleva kvartsfinalpärsen mot Spanien (
Och visst, så är det nog.
Man önskar verkligen att alla hans genom åren många kritiker kunnat följa TV-matcherna och sett med vilken pondus och vilket ansvar Staffan genomfört sina VM-matcher.
Distansskyttet är liksom tidigare det svenska lagets svaghet.
Och därefter angav tonen i öppningen av förlängningen genom att göra ytterligare ett mål.
Det vilar till
Här har bryggningen kontrollerats med labora-toriejäst och bärinslaget är mycket väl integrerat i smakpaletten.
Men servera det som aperitif eller törstsläckare.
Smaken är förvånansvärt lätt och lättdrucken, men mycket torr och bränd med framträdande, hårdrostade aromer som rundas av med ett gräddigt, snällt skum och en förhållandevis låg kolsyra.
På den tiden tog det lite tid att vänja sig.
Allt medan de infödda bilförarna tycktes ha förstått den egentliga betydelsen av denna bilens utrustning:
Så vad har hänt på dessa dryga
Den andra sorten genomkorsar innerstaden i hastigheter mellan
Jag begriper det inte.
Vi hittar henne i den lilla humlegården vid ryggåsstugan i Jönköpings stadspark.
, då speciella utemöbler i gjutjärn lanserades.
Det sägs, berättar Eva Londos, att Lina Sandell skapade psalmen " Blott en dag " uppe i en ask.
I dagarna har den fått flytta in på Nationalmuseum.
Bekväma solstolar tillverkas.
Nu tillverkas utemöbler som man lika gärna kan möblera med inomhus.
jobb.
Om detta sätt att tänka och agera handlar Sven Ohdes nyutkomna bok, " Resurssnål tillväxt " ( Konsultförlaget AB ).
Men åter till de stora personalnedskärningarna.
Lusten, energin och tron på sig själv vänder åter.
I Tyskland är motsvarande siffra
personer.
Trenden måste helt enkelt vändas - men resurssnålt och långsiktigt.
De har självförtroende och liten respekt för överheten och söker självständiga jobb.
Man förändrar industristrukturen genom att hitta metoder för att höja produktiviteten också inom utvecklingsarbeten.
Detta är ett sätt att grunda för tillväxt.
Men hittills tycks den allmänna uppfattningen vara att Sverige är veligt, närmast på väg att medvetet ställa sig vid sidan av samarbetets kärnområden.
När människor tillfrågas om vad de anser vara centralt för EU hamnar kampen mot brottsligheten och narkotikan i topp ( i Sverige angav
Beslut är också att vänta om att tillåta ökad överstatlighet inom asyl- och invandringspolitiken I fråga om gränskontroll, narkotika och civilrätt finns varierande grad av invändningar och motstånd.
Den
Någon annan gör det inte; i Sydeuropa är intresset för östutvidgningen begränsat, Tyskland sägs vara rent negativt till baltiskt medlemskap.
I stället väljer arbetsgivaren ut vilka som ska gå utbildningen och bekostar den också.
Exempelvis pågår det fortfarande på Lunds universitet, där frågan vållat mycket debatt mellan studenter och universitetsledningen.
Kerstin Hellbom
Detta minskar ändå inte oron över att det nu finns en vancomycinresistent stam av gula stafylokocker i omlopp.
Det skulle betyda att det inte finns några behandlingsmöjligheter i väntan på att läkemedelsindustrin utvecklar helt nya typer av antibiotika.
Och att man inte av kortsiktiga ekonomiska besparingsskäl tar bort de möjligheter vi har i dag till isoleringsvård.
Åhörarna i sporthallen har fått vänta länge på sin " Yonnel ", som i sista stund fick chansen att framträda i TV-nyheterna klockan
- Men i kväll säger jag det:
", medan Libération intervjuade flera framstående psykologer och psykiatriker som ansåg att Chiracs taffliga agerande avslöjade en undermedveten önskan att dela makten med vänstern.
MALMÖ.
med eller mot Sydkrafts vilja.
Då ingår
- Det sägs att Barsebäck är det minsta kärnkraftverket.
Det blir ju mer än
Läser om en rapport som beskriver restaurangägares svåra situation.
När jag möter studentklädda ungdomar på stan, så behöver jag inte undra vad de lär sig i skolan.
Folkpartiledaren har rätt i att det behövs en skolreform.
Och inte om omständigheterna runt dem.
Näckrosdammen heter den nya boken och den utspelar sig huvudsakligen i Göteborg där trettonåriga Steffi nu får börja på flickläroverk, eftersom hon är så duktig att hon fått stipendium.
Tiden är
Med andra ord sällar sig inte " Näckrosdammen " till den aldrig sinande strömmen av indignationsböcker om andra världskriget.
Men flera av auktionens nordiska konstverk hittade inga köpare.

Om Stockholms OS-motståndare söker näring åt sina farhågor för vad ett olympiskt spel i den svenska huvudstaden kan betyda finns mycket att hämta i nyhetsflödet från Australien.
Han deltog som aktiv i OS både i Melbourne
Som tidigare ordförande i Australiens olympiska kommitté har Gosper varit inblandad i
miljarder.
- Den frågan har rört upp känslorna.
Det hävdar Mark Dougherty som i Borlänge leder undervisningen i transportteknik vid Dalarnas högskola.
Vart vi hittills än vänt oss har det blivit kalla handen, från Vägverket, från andra aktörer och politiker.
juni, är en svart skönhet från Lynwood i Kalifornien som slagit knock på publiken på Roland Garros.
Företrädesvis av manliga tennisskribenter.
Säger Larsson och tar ett tag i den stora kalufsen.
Bob Brett avsåg segern över Goran Ivanisevic i första omgången.
dollar ( närmare
.
) Glenn Magnusson, Sverige,
, Luc Leblanc, Frankrike,
m:

Kula:
.
Övr sv res:
(
,
),
(
, Ruxandra Dragomir, Rumänien-Karina Habsudova, Slovakien,
,
Denna svenska förpackning har blivit en obeskrivlig världssuccé på grund av sin ytterst rationella hantering och därmed låga pris.
Den gyllene tetran.
Omdömena varierar säkert därför rejält mellan tidningarnas recensioner.
kr ).
Doften är varm och bränd med intressant och tilltalande profil.
Redan efter ett dygn oxiderar smaken.
Därtill kommer den alldeles unika karaktären av distriktets vita kalk-jordar, albariza, och sherryns mycket egenartade framställning.
Efteråt smakar det säkert bra med ett glas Palo Cortado Viejo CP (
sittbrädor med avrinningsspringa emellan.
Allt annat är bara att såga rakt av och spika ihop.
bockrygg av samma dimension,
)
Lägg sittbrädorna upp och nervända med
mm långa.
.
Måla med utefärg.
Mer än
Elisabeth Grundström Jag har betalat underhåll till min före detta fru i
år.
Om det kan var av vägledande för ditt långa underhållsbidrag på
Stockholmsungdomar mellan
år.
Kan det vara en förmildrande omständighet för killen om tjejen är berusad?
Att de blir betraktade som lögnare.
Marie:
DN:
Niclas Lindstrand
procent, säger Ray Waldmann.
och
Europeiska regeringar har enligt våra uträkningar spenderat
Kommersiella flygplan är en mycket cyklisk bransch, under början av 90-talet köpte ingen flygplan.
finns det
Boeings vice VD med ansvar för internationell verksamhet, Ray Waldmann, åker runt i EU-länderna för att övertyga konkurrensmyndigheterna om att fusionen med McDonnell Douglas inte hotar konkurrensen.
och
procent innan kursen vände uppåt igen och drog med sig andra datarelaterade företag som IBM, Microsoft och Dell.
Efter en mindre återhämtning under handelns slutskede slutade Affärsvärldens generalindex på
Dispyten mellan Bundesbank och den tyska regeringen huruvida guldreserven får skrivas upp ökar osäkerheten kring EMU-processen ytterligare.
kostade en dollar 7,72 kronor (
procent av marknaden.
fartyg och uppnå en gemensam omsättning
kronor.
Enligt Björn Wolrath, tidigare VD och nuvarande styrelseledamot i Skandia, är innehavet av Swedish Match-aktierna varken etiskt eller finansiellt försvarbart.
.
För ögonblicket är detta Vitryssland.
Men Tjelibi-Murza gick i tjänst hos storfursten Dmitrij Donskoj, just densamme som jagat tatarerna på flykten vid det blodiga slaget på Kulikovska fältet
Statyn tillkom för bara ett år sedan.
Till råga på allt komplicerades fallet av att författaren dömts till straffläger i Sibirien för revolutionär konspiration mot tsardömet - men senare i livet vänt på klacken och blivit reaktionär tsarbeundrare.
år gamla angrepp mot den revolutionära socialismen var fortfarande för magstarkt för censorerna i Kreml.
Nu har den dagen kommit.
Vad skriver han om, han som säger att " den som skriver gör det i stället för att leva "?
Cristel Nyqvist skriver en underfundig text som gör att man längtar efter den roman som måste bli följden - men hennes bok är forskning om verk av Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer.
Tack och lov hade hon glömt sitt löfte redan vid lunchtid!
krig - att gå in i sorgen.
Jag värjer mig.
Masadaklippan vid Döda havet dit en liten grupp fanatiker flydde sedan romarna år
" Att minnas.
Här handlar det om hisslinor som brister, sopnedkast och mikrovågsugnar.
- Vart ska en amerikaniserad tjej som jag ta vägen?
Jag sitter här och strafflyssnar på ett program om sociala nedskärningar.
Pjäsen som spelades på Pistolteatern fick god kritik och handlar om
.
När folk ser den pjäs jag arbetar med just nu hoppas jag att de blir irriterade och går ut därifrån och säger att karaktärerna handlade fel.
Magnus Berg Musik:

Psykosens värld är rösternas, uppmaningarna, beskyllningarna, misstankarna, vanföreställningarna inne i huvudet hos en sjuk person.
Parallellt med Crowhursts inre monolog kör Berg en samlevnadskonflikt med Gunilla Röör i den kvinnliga rollen.
Bengt C W Carlssons utmärkta tolkning drar med lyssnaren in i den här världen.
Inte alls.
- I det här huset har jag och min familj bott sedan
Redan tidigt förutspådde jag den nedgång som skulle komma senare inom konstsektorn.
böcker om vår sköna nya värld.
När jag och fotograf Hellberg träffar Bengt Wahlström är han på väg till Östersund för att föreläsa.
- När min far köpte en Volvo Amazon fanns det få modeller att välja på.
Oliver Stone.
Amerikansk thriller från
kl
TV
ruter, tog Syd befälet med 5-ess Blackwood och bjöd slam.
Jakob Lundberg och Tobias Jansson GÖTEBORG.
Det är och har alltid varit min stil.
Jonas Thern flyttar i sommar till Glasgow Rangers.
Sista matchen spelas hemma mot Udinese i morgon.
år i Italien,
matcher, och som kan följas i direktsändning av svenska NHL-fans i Supersport, återfinns
och snittar i speltid
.
En trio som Bowman brukar använda mot motståndarnas främsta forwardsenhet.
månader på grund av axel- och ryggskada, men överraskande tillbaka på is i den sjätte semifinalen mot N Y Rangers.
Men du ska förstås vara på den vinnande sidan när allt är över, avslutar Lidström, allround-skicklig som få och en av svensk ishockeys bästa ambassadörer.
,
Anders,
gånger i veckan?
Henrik var det stora löftet i familjen.
skadefria säsonger.
Anders satsar på båda häckdistanserna:
Därför gjorde jag heller inte bättre än
av dessa.
Bertil, som är försäljningschef på ett företag inom butiksdatorisering, har varit i branschen i
- Det gör mig väldigt besviken.
Romas president Francesco Sensi har sedan dess baktalat Jonas Thern i tidningarna.
Andreas Andersson klar för Milan.
.
- Det här får stå för de tidningar i Italien som har skrivit det.
Andreas Andersson blir i så fall den sjätte svensken som får dra på sig Milans rödsvarta tröja.
Det innebär bland annat att Leif kommer att ställas mot sina söner Henrik,
Stefan Jansson, mittfältsmotor i överraskningslaget Nacka FF, bröt oturligt armen i segermatchen mot Brage förra lördagen.

och
DN En skandal är under uppsegling i Sveriges filatelistförbund, ( SFF ) - frimärkssamlarnas egen organisation.
När de utställningsbesökande medlemmarna ville boka ett rum genom SFF var dock priset
jurymännen som engagerats för att bedöma de utställda samlingarna fick var och en " skattefria " kuponghäften värda
Medlemmarna kan skicka in frimärken som sedan bjuds ut till de övriga medlemmarna.
Det gjorde också Marie Almström, butikschef för Ikeas utomhusmöbler vid Kungens kurva i Stockholm.
De är lätta att flytta.
Plasten går nästan inte alls, vilket kan bero på att man endast för exklusiva och därmed dyra plastmöbler.
Eftersom så få försäljningar har redovisats under årets vintermånader kan prisbilden dock vara något osäkrare än normalt.
Kända områden som av flera skäl lockar till sig köpare.

Den gick ut lärarhögskolan i Stockholm för ett och ett halvt år sedan.
.
Som pedagog är man gångbar på andra områden.
- När man börjar på utbildningen vet man inte vad man får, man är intresserad av barn och unga och tror att det är en vanlig högskoleutbildning.
När Helena Söderlind är klar med utbildningen om ett år kan hon se fram emot ett säkert arbete, men med en, med tanke på den långa utbildningen, medioker lön på cirka
En domstol kan nämligen anse att pengarna fortfarande tillhör föräldern och att de därför kan utmätas för att täcka förälderns skulder.
Det betyder att de för barnens räkning kan köpa exempelvis obligationer, aktier och andelar i värdepappersfonder.
För att undvika detta måste föräldrarna i dag se till att någon annan kan disponera pengarna, det vill säga de måste utse en särskild förmyndare.
juli
Det gäller inte pengar som mor- eller farföräldrar sparat för sina barnbarn eftersom de inte är förmyndare för barnen.
Ett annat alternativ är att öppna ett konto i barnets namn med angivande att inget uttag får ske före
barn från ett tidigare äktenskap.
Kan det rivas av en av oss?
Allt annat som var och en av er har förvärvat under äktenskapet är vardera makens giftorättsgods vari andra maken har giftorätt, det vill säga en latent rätt till hälftendelning när äktenskapet upplöses eller bodelning görs under pågående äktenskap.
I samband med en bodelning efter skilsmässa fanns det i det gemensamma boet bland annat
Värderingen som gjordes vid bodelningen ansågs vara vad som då motsvarade de aktuella marknadsvärdena.
Man får alltså inte använda sig av de värden som ligger till grund för bodelningen.
Som global statsman ledde han först Boris Jeltsin in i en ny säkerhetsdialog med den i Paris underskrivna grundöverenskommelsen.
För första gången sedan tillkomsten för
oftast nämnda.
vuxna personer med papegojsjukan.

Varken kvinnans
miljarder dollar, dvs nära
Rättegången i det första och kanske viktigaste av dessa fall skall inledas i juli i Mississippi och följs av rättegångar i Florida och Minnesota.
Kritiken framfördes vid ett möte i Portugal med det råd som tillsatts för att övervaka att fredsavtalet genomförs.
Storbritanniens utrikesminister Robin Cook underströk att världssamfundet tröttnat på att det står stilla i det civila återuppbyggnadsarbetet och att detta inte längre kommer att godtas.
Från TT-AFP KABUL.
Över

- Det är partistämman i Haparanda som i demokratisk ordning skall avgöra partiledarvalet, och inte en SAF närstående Timbroinspirerad personkampanj i Stockholms centerdistrikt, skriver Sven Bergström från Gävleborg, Göran Hägglund från Jämtland och Hans Lindqvist, Stockholms län.
Olof Johansson skulle i så fall ha ett ansvar för vad alla centermedlemmar säger.
Börsnoterade företag har en skyldighet att värna sina aktieägares intressen så att dessa får bästa möjliga avkastning på sitt kapital.

Årets löneförhandlingar, som till största delen nu är avslutade, blev en tydlig nedväxling av löneökningstakten.
procent med hänvisning till att det var nivån för de förbund som hade ett år kvar på sina avtal.
gånger under den sista förhandlingsdagen.
månader innan gällande avtal löper ut så det är viktigt att få fram underlag snabbt.
" undrar 12-åringen.
" Försvinn, väck-väck-väck ", skrek de och demonstrerade med störtdykningar mot våra huvuden.
Klykan gjordes otillgänglig med några påspikade bräder.
" undrar en förbipasserande person nyfiket.
Som enda kvarvarande supermakt står USA för omkring hälften av all export av vapen på den legala marknaden.
procent.
procent av vapenexporten.
Orsaken till att siffrorna varierar så kraftigt är att olika mätinstrument används.
till
fjärdedelar, står det forna kommunistblocket i Sovjetunionen och Östeuropa för.
Ryssland har blivit Kinas största vapenleverantör sedan Kina efter ett långt uppehåll åter började köpa ryska vapen
En ny trend i vapenhandeln är att ideologiska skäl för försäljning till olika länder minskat eller försvunnit med det kalla krigets slut.
Andra ser det som positivt att regeringar får större utrymme att satsa pengar på civila projekt när krigshoten försvinner.
för ungefär vad ett modernt stridsflygplan kostar, omkring
- De vapnen används ändå inte, mer än för att visas upp vid militärparader och nationaldagar.
- Det beror på att soldaterna inte kan hantera de avancerade vapen som regeringen investerat i.
Prins Peter vill ha en nalle till födelsedagen.
Sagan om musen som brud?
En viktig uppgift för det nordiska samarbetet borde vara att få svenska tidningar, tidskrifter och förlag intresserade av att publicera översättningar av finskspråkiga vetenskapsmäns texter.
Utgivningen av Esko Salminens bok, vars tema är den finländska självcensuren, ledde till en livlig diskussion om grundläggande pressetiska och presspolitiska frågor.
Hade inte ryssen fått sig en grundlig läxa?
av sina viktigaste redskap.
Han bad mig i ett ord sammanfatta det viktigaste kravet på tidningspressen.
.
stora sidor beskrivs framför allt finländskt politiskt förfall.
I likhet med andra finskspråkiga har Esko Salminen tyvärr inte observerat att det finns
största dagstidningarna, Hufvudstadsbladet och Vasabladet.
Jag blev i Finland kallad en utrikespolitisk fara, agent för Nato, kanske köpt av CIA, och i ett anonymt brev antogs att jag redan försett mig med amerikanskt visum för säkerhets skull.
Carl-Gustaf Lilius Finlandssvensk skulptör och filosof Esko Salminen " Vaikeneva valtiomahti?
Jag vill inte ha sådana texter i kyrkan.
Lars Nilsson tycker den uppgörelsen är acceptabel.
Åtminstone enligt Afrika Baby Bam, ena halvan av dagens grupp, på besök i Stockholm för en spelning vid skivbolaget
Ihop med grupper som De La Soul och A Tribe Called Quest förändrade de hiphoppens uttryck och stil, mjuka och medvetna i stället för hårda och aggressiva.
Den gangster-rap som dominerat de senaste åren är inte värd att kallas hiphop, anser han, och ironiserar över hur den sortens rappare använder sloganer som " keep it real " ( håll det äkta ) för att försvara texter som uppmanar till våld, droger och
I omändrad form blev det sedan " J Beez wit the remedy ", som togs emot svalt och sålde dåligt, men i dag nämns som influens bakom såväl triphop som drum'n'bass.
Dess upphovsman och grundare var dåvarande kyrkoherden i Huddinge Carl Fromén.
Några somrar anordnades ett riksläger för cirka
Folke Grandin var i mångt och mycket Husarös trogne och hängivne son.
Hela sitt liv kämpade han för ungdomens fostran med kristna förtecken.
Han formulerade sedan ett program i
Hon är mycket kritisk till att kvaliteten inom barnomsorgen är så ojämn och ofta alltför låg, och hon föreslår ett nationellt program för att rusta upp daghemmen och få dem att fungera efter vetenskapens senaste rön.
års ålder och en utveckling av den pedagogiska verksamheten på dagis.
Blair berättar om ett initiativ tillsammans med klubbarna i Premier League.
Vi har också en utbredd oro bland elever, föräldrar och många andra om skolan verkligen håller måttet.
Det säger handbollslandslagets Staffan Olsson, som är högaktuell inför Sveriges semifinal mot Ungern, i dag kl
Sidan

- Du vet, den vanliga, nya femkronors.
med nummer
Förlust:
Därför kunde regeringen i vårbudgeten tillkännage att vi ska inleda återgången till enprocentsmålet med en höjning från
Arbetet sker i nära kontakt med våra samarbetspartner i Afrika.
I onsdags opererades jag på nytt i vänster knä, ledytorna är trasiga, nu måste jag ta det lugnt i
Klubben är välskött och det är roligt att vara där även om det känns lite tungt just nu.
juni tävlar Sverige i Dublin i Europacupens näst högsta division.
m:

:
Niklas Wallenlind.
Andreas Gustafsson.
Maria Staafgård.
Maria Staafgård, Camilla Johansson, Annika Amundin, Erica Johansson, vakant.
Malin Ewerlöf.

Anna Andersson.
Venus Williams, fyller
- Jag funderar att själv börja med pärlor i håret, teaterviskar Bud som alltmera börjar se ut som en biljardboll på knoppen.
Det måste ha varit någon annan.
Brassefansen på läktarna visste uppenbarligen inget om tennis, de jublade så fort Kuerten klippte till bollen.
gånger höll han bollen uppe, sedan tog han själv ner den i ena handen, lyfte armarna i skyn till centercourt-publikens stora förtjusning.
Vad den australiske gentlemannen inte visste var att " Gusten " precis blivit utslagen av spanjoren Galo Blanco, rankad
kronor ).
,
Anders,
gånger i veckan?
Henrik var det stora löftet i familjen.
skadefria säsonger.
Anders satsar på båda häckdistanserna:
Därför gjorde jag heller inte bättre än
av dessa.
Det är inte svårt att förstå.
per säsong, berättar Auli Saari som är en av badhotellets sjukgymnaster.
turkiska och
Ett stort och återkommande inslag är de krigsveteraner som på statens bekostnad får komma hit varje år och bo och bada och äta, gärna tillsammans med sina fruar.
En rumsgrannes beskrivning stämmer:
Landets omkring
Det vill säga känslostabilitet, utåtriktning, vänlighet, samvetsgrannhet och öppenhet.
Visst, Hunter Mabon håller med.
Men begreppet " anseende " anses ytligt inom personlighetspsykologin.
Spartidens längd är normalt avgörande för vilka sparformer som är bäst lämpade.
Det är också en trygg sparform som lämpar sig för regelbundet sparande.
kr i månaden.
slag, dels med årlig ränteutbetalning, dels så kallade nollkupongare där förräntningen uppkommer genom värdetillväxt.
Därtill kommer
Kapitalet i aktier har i princip fördubblats på
Hur mycket beror på hur smalt område fonden placerar inom.
år nu ställs utanför arbetsmarknaden långa perioder.
Men det måste rimligen finnas ytterligare en riktning att ta ut:
- Mitt gamla hus må vara åldrat och anfrätt, liksom jag själv, men vi har båda vår värdighet.
Då skulle du få en likvärdig beskattning, företag och enskilda skulle beskattas på samma sätt för en köpt tjänst och du skulle kunna slopa alla konstiga avdragsvarianter som politikerna hittar på vart och vartannat år.
sa Partigängaren, och innan jag hann säga nej fortsatte han:
Hade vi haft en straffregel för " ekonomiskt tjänstefel " hade dagens åtalsbeslut kanske sett annorlunda ut.
Och i princip ska det också gå att ange vilket år och exakt vad som skett för att en förundersökning ska kunna inledas.
Därmed är det inte heller åtalbart.
Gunnel Lindberg drar sig inte för att likna utvecklingen inom statliga myndigheter och verk på 80-talet vid det som skedde på kreditmarknaden efter avregleringen och som slutade i den stora bankkraschen.
års fängelse.
Som generaldirektör hade han inte rätt till tjänstebostad, det visste han men trotsade regeringen.
Och skälet har varit att de visade sig omöjliga att bevisa.
Den tar upp massor av matvaror, allt från grillkorv och spaghetti till djupfryst pannkaka och stekmargarin för över
Och brottet är grovt eftersom Örtendahl har missbrukat sin ansvarsfulla ställning.
år.
Hon framhåller också att hon bytte till Gula Blend från samma företag i början på 90-talet för att tillverkaren annonserade lugnande om filter och lägre tjärhalt, men att hon inte heller då fick veta att dessa cigarretter är lika riskabla som de hon rökte dessförinnan av märket Vita Prince.
Jag kämpar för ungdomarna, för att de inte ska börja röka.
Det är kompisandan som får dem till det.
Under
- Men till vår stora glädje hittade vi endast en som infekterats med multiresistenta bakterier, en brännskadad patient som vi sedan tidigare kände till var bärare av dessa bakterier.
Sjunkande räntor begränsade dock fallet och vid stängningsdags slutade Dow Jones index oförändrat sedan gårdagen med
kronor.
Byggnadsarbetareförbundet har som sista stora avtalsområde i årets lönerörelse nått en överenskommelse.
Byggnads
år och sedan årsskiftet har priset nästan tredubblats.
miljoner kronor.
procent.
- I sommar får vi kanske se extrapriser på
Det finns stora fonder som passar på att driva marknaden i spekulationssyfte, säger Broman.
Meningen hade varit att bilen skulle gå till italienska pinuprimadivan Gina Lollobrigida, men man backade ur av fruktan för att hon skulle stenas som landsförrädare av sina landsmän om hon rattade en fransk bil.
) resa sig.
( ingick senare i " Mytologier ", på svenska
Bestäm, till exempel, att en rörelse från höger till vänster är neutralläge, en cirkelrörelse motsols betyder " ja " och en rörelse medsols " nej ".
Kan du i nästa steg släppa dina normala föreställningar om vad som är " förnuftigt " - då kanske du snart upptäcker att pendeln förmår uträtta små mirakler " vid den diffusa gräns " där slumpens lagar " kan ändras på några förvånande - och användbara sätt ".
Det stoff som drömmar vävs av kan ju tänkas vara desamma som styr lagarna i mikrokosmos - och om vi på ett omedvetet plan kan förnimma det som pågår därute, sådant som sinnena bara inte meddelar vårt vakna jag?
Det viktigaste är att komma förbi sina kritiska och intellektuella spärrar och lita till intuitionen.
Året efter öppnade den första new age-bokhandeln i Sverige, Vattumannen, som nu ett kvartssekel senare blivit större och mer välbesökt än någonsin.
Det är den första samlade inventeringen, åtminstone på svenska, av denna sällsamma och skiftande rörelse som i dag skickar synliga och osynliga rottrådar på skilda nivåer genom hela samtidens tro och tänkande.
Men Hammer ser spridningen av new age också som ett postmodernistiskt fenomen:
För om det är en " tro " har vetenskapen Forts sid B
Inom kort går Svenska kyrkan ut till svenskarna med ett upprop och ber om deras böner.
Därför ska vi självfallet ha böner kring dessa och andra viktiga frågor, menar han.
Undersökning efter undersökning visar att det människor innerst inne känner har med relationer att göra.
Men varför måste vi gå omvägen via såpoperorna när vi har varandra?
Men sant är också att mellan
Stämingen blev orolig på Källtorpsskolan i Järfälla i torsdags när eleverna fick höra att
Efter förstörelsen stängdes skolan för dagen.
Ding dång, ding dång hörs i snabb följd samtidigt som kölapparna byter ägare från kund till kassörska.
minuternas väntan erbjuds kunderna ett frimärke, efter
Vid den lilla butiken för pärmar, block, pennor och en tygkasse med postens gula emblem står flera och tittar, ingen köper.
.
,
- Det känns som en dröm och jag drömde faktiskt att jag skulle vinna, säger Magnus när han höll hov inför en välförsamlad presskår efter skrällsegern.
Har
I tredje var han tillbaka och jag hade lite tur i fjärde när jag kunde komma tillbaka från
En spelare som vunnit
timmar och
Vi var många som trodde att värmlänningen drabbats av hybris då.
dubbelfel mot det dubbla för amerikanen.
- En tuff uppgift, men inte helt omöjlig, säger Magnus.
Men vad är det mot att knäppa världsettan?
En gran, en gran, ett sommarställe för en gran!
Kanske räcker det med sågen.
Gördetsjälvaren har laddat med lina och en liten trissa, ett gammalt skotblock förresten, som kan fästas med en förberedd ståltråd.
Såga och klättra vidare ner längs hela stammen.
Vårtröttheten slår till och plånboken väger lätt.
Det lilla hotellet med de
kilometer bort är bara att glömma.
Hjälm, barnsits och cykelkärra finns också.
" Loket " lockar de unga middagsgästerna en trappa upp till TV-rummet.
Det börja kännas att vi varit uppe från tidig morgon.
timmar korta båtresan kunde avnjutas på däck.
Stektvildand föll dock maken på läppen.
Klappa kalvar kan man göra på besöksbondgårdar.
Det är kortsiktigt och rimmar illa med vårbudgeten där regeringen sagt att neddragningarna i skolan ska vara slut.
Det är en liten utgift mot vad som då kan sparas.
En särskild satsning på forskarutbildning.
procent.
Eller besöker den gamla ramsågen i Veckebo i Hälsingland som nu åter är i drift.
av dessa initiativ har ägnat sig åt praktisk byggvård,
Nästan hela uppgången kommer från fondförsäkringarna som ökat från
milj kr till
procent till
Siffrorna innebär att bank-erna har blivit de mest framgångsrika försäkringsbolagen.
Det betyder att andelen av totalmarknaden föll från
Formellt spelar utgången ingen större roll.
Men han har en betydligt mer kritisk hållning till socialdemokraterna än Johansson.
Förkärleken för att ge en eller ett par frågor en allt annat överordnad ställning är bara alltför välbekant.
Kraft som så väl hade behövts för att hantera landets ekonomiska kris gick förlorad.
Olof Johansson anser sig förföljd men har sina motåtgärder.
tobak, cigarretter eller snus.
Många föräldrar har också flyttat sin rökning utomhus.
" Vardagen är dock full av motsägelser.
Musik och tobak hör naturligt ihop, detta är det självklara budskapet.
Varje dag.
Eftersom männen i dessa länder redan röker i stor omfattning måste det vara andra grupper som ska svara för expansionen.
I EU ligger sedan
Vi som har förmånen att arbeta för och med barn och ungdom vill tillsammans rikta en allvarlig uppmaning till alla som - var och en - kan påverka utvecklingen:
Det skriver sociologen Stina Jeffner i sin doktorsavhandling " Liksom våldtäkt, typ ", som hon lägger fram i nästa vecka.
När pojken inte stämmer alls med den bilden så räknas det som en förmildrande omständighet.
Justitieminister Laila Freivalds utlovar ett heltäckande lagligt skydd mot att mot sin vilja bli utsatt för sexuella handlingar eller närmanden.
De kunde nämligen berätta om vad som hänt efteråt.
- I dag är det lagligt att fylla en ung kvinna lagom och sedan våldta henne, menade Ulla Hoffmann ( v ).
De
partner inom det nya Euroatlantiska partnerskapsrådet tog balterna själva till orda.
Både president Bill Clinton och utrikesministern har försäkrat att dörren inte är stängd för ett framtida baltiskt Natomedlemskap.
Så betygsätter Kremls talesman den ryske presidenten Boris Jeltsins länge emotsedda statsbesök i Ukrainas huvudstad Kiev som inleddes på fredagen.
år.
Därför har Moskvaborgmästaren Jurij Luzjkovs och de brunröda nationalisternas krav på ukrainskt territorium motverkat sitt eget syfte.
Och nu till sist en uppgörelse med lillebror Ukraina, som betyder att Moskva för lång tid måste ge upp alla drömmar om ett storslaviskt rike under rysk ledning.
Vid 16.20-tiden noterades terminskontrakten på brent-olja från Nordsjön, för leverans i juli, till
dollar per ton för fjärde kvartalet, skriver Svenska Metall Börsen i ett marknadsbrev.
Thomas Hall DN:s korrespondent BERLIN.
- Ett ingrepp i Bundesbanks självständighet och fel signal inför inrättandet av den europeiska centralbanken, sade Bundesbanks centralråd i ett unikt och skarpt formulerat ställningstagande.
SPD kräver Waigels avgång och hotar att nästa vecka begära en förtroendeomröstning om finansministern i förbundsdagen.
- Men det är precis vad det är, skriver vänsterliberala Süddeutsche Zeitung i en ledarartikel på fredagen.
Lars Linder mycket litet med saken att göra - och vad ska man säga om de kristnas nattvard, böner och helgonlegender?
Det mest genomarbetade systemet av dem alla var teosofin, i sina grunder skapad av exilryskan Helena Petrovna Blavatsky.
konstnärer och psykologer, företagsledare och idrottsmän.
På ena sidan finns, till exempel, den närmast framgångsteologiska idén om att du bär ditt liv i dina händer - om du bara tänker rätt blir du frisk, lycklig och rik; på den andra finns den fatalistiska karmaläran om ärvda olyckor från tidigare liv.
" jag vet att jag kan tjäna mycket pengar " ).
Med alla sina fascinerande och motbjudande inslag har new age nog också för sina anhängare redan lyckats med vad Olav Hammer med ett begrepp från Max Weber kallar att " återförtrolla " världen.
Som sådan spelade han Snout i en uppsättning av " En midsommarnattsdröm " där Ralph Richardson gjorde Bottom och Vivien Leigh Titania.
Som barn har han räddats från en febersjukdom av en indiankvinna med till synes övernaturliga krafter.
Som helhet är den konstnärliga strukturen i " Medicinmannen " på en gång komplex och ytlig, och ytlig är i detta sammanhang inte nödvändigtvis en negativ värdering.
stråkkvartetter.
stråkkvartetter som Brahms så småningom vågade trycka dedicerades till den altfiolspelande Billroth, ett nog så symboliskt tack.
Därmot litade Brahms på pianisten Clara Schumanns analytiska förmåga.
" Brahms hade det lätt varken med vänner eller kvinnor, men de
I dag, lördag, avslutas Brahms-festivalen med andra symfonin och violinkonserten.
slag på portarna.
Regeringen satsar hårt på Kungliga Biblioteket inför framtiden.
Han låter nästan andäktig på rösten.
Främst märks det nya Annexet ett par trappor ner med sin hörsal och utställningssal.
Utan framgång.
Staffan lydde och gick och klippte sig - en centimeter.
Allt han gör på planen syns bara allt för tydligt.
- Men eftersom det är jag som med den roll jag har tvingas till att göra misstagen så ser det ut som att det bara är mitt fel, förklarar han.
Så spelar jag och försöker att inte bry mig även om jag på senare tid börjat försöka skjuta lite mer.
Livet som handbollsproffs ser han som en favör att få vara med om.
Det var
Ska man gå till VM-final kan man inte luta sig mot tidigare matcher.
Ungrarna spelar sig in på linjen på det viset och det måste vi se upp med, säger Bengt Johansson.
Ungern tog sig till VM-slutspelet genom att vinna sin VM-kvalgrupp på målskillnad före Litauen.

Kickshaw - L Lindberg d
visade i tidiga år stor klass.
,
Zoot Silvio - L Lindberg
Tino Lep - S H Johansson
,8,7
Magic Zodiac,
Men de tekniskt skickliga ungrarna har gjort stora framsteg det senaste året.
Trots att Sverige under hela 90-talet aldrig förlorat mot Ungern slår han bort all statistik.
En specialitet som inte bara Ungern utvecklat till årets VM.
.
Barnens Handelsb C
Citymail A
Filminstit B
Info Rosenba A
Nicotinell A
Solna Fotocenter C
Vito Fotoserv C
I dag måste en ledare också ha en djupt grundad filosofi som inkluderar etik, moral och civilkurage.
Jag vill förklara och ge sammanhang.
Miljötänkandet har slagit rot.
Till England, Skottland och Hebriderna.
Svenskarna, båda män, har varit verksamma i Sierra Leone som läkare respektive affärsman.
Nigeria väntades snart ingripa mot kuppledaren, major Johnny Paul Koromah, i enlighet med ett regionalt mandat.

Vi kan inte använda en nationell penningpolitik för att reparera en misskött ekonomi.
Dessutom har vi faktiskt valt politiker för att fatta beslut.
Amerikanen Amory Lovins är i Stockholm för att prata om hur vi kan göra allt mycket effektivare utan att för den skull nödvändigtvis behöva ge avkall på vår bekvämlighet.
Vitsen med Lovins och hans instituts forskning är att det ska vara öppet för alla.
Dessutom är det lättare att isolera sådana rör på ett bra sätt.
Om man optimerar småbitarna riskerar man att passivisera hela systemet, säger Amory Lovins.
Nä, inte Reagans globala rymdkrig, utan ett högst lokalt krig i Stockholms förorter.
Serien har fått en så stor respons att Adams skrivit en egen managementbok byggd på sina figurer, egna upplevelser och läsekretsens rapporter.
" Kanske är denna svarta syn på mänskligheten lite hård även för Adams, de riktigt elaka figurerna gör han på fablernas sätt till djur.
På slutet försöker Adams ge riktiga råd och mycket av det han skriver är i all sin enkelhet så förnuftigt att ingen chef kommer att försöka sig på det.
För marknadsförarna på förlaget Henry Holt and Company kom det dock inte som en överraskning, snarare som en bekräftelse på en optimistisk spekulation.
Förlagets PR-agent Cathy Melnicki ger ytterligare en förklaring till hur man tänkte.
procents rabatt ligger den i högar på strategiska platser ).
Det vet alla hur lätt - eller svårt - det är att slå ihjäl en fluga.
tidningsköpare varje vecka men vågar inte stödja Viktor Ivancic och hans
- Men det struntar vi fullkomligt i.
- Landets lagar är kriminella och har till uppgift att skydda kriminella personer, inklusive många politiker.
Tvärtom behöver Kroatien fler kritiskt inställda tidningar, menar han.
DM i måndagen.
Partieliten kommer inte att släppa ifrån sig makten frivilligt och det kommer att krävas våld för att beröva maffian, som i dag kontrollerar stora delar av näringslivet, deras nyvunna rikedomar, säger han.
och doktorerade i Stockholm
För en bredare allmänhet blev Paul Fröberg kanske främst känd genom den mäktiga " Citatboken ",
Det märks inte på sättet hon är klädd, men i sättet att tala, att föra händerna, att spärra upp ögonen.
.
Vad hon däremot kunde så var det att läsa.
lyckliga år.
minuter är min tur ber jag att få köpa
minuter.
Efter ett tag grep hopplösheten tag i en och man ba dog.
Inga frimärken.
Nu ska inga fler serviceställen försvinna, och servicen ska bli bättre.
Känner kassören att kunden inte är nöjd, trots att han inte säger något, så kan kassören använda frimärket som ett good will-instrument, säger Staffan Solding, informationschef på Posten Försäljning.
postkontor börjat med söndagsöppet.
Därför har Posten och Köpmannaförbundet skrivit till regeringen och bett om en bättre fördelning över månaden av utbetalningsdagarna.
Helt utan förvarning tar väktaren tag i kvinnans vänstra arm.
Ytterligare en storväxt, men civilklädd man, kommer rusande och tar tag i kvinnans ena arm.
Mannen vägrar identifiera sig trots upprepade krav från kvinnorna.
Kvinnan är gripen för misshandel och snatteri, säger polisen i efterhand.
Värmdö
En berusad man biter en polisman i handleden när ekipaget är på väg i bil till polisstationen.
En man uppträder störande i en trappuppgång på Fregattvägen.
Den kvinnliga cyklisten förs medvetslös till sjukhus.
Ägaren larmas och kommer och hämtar sin häst, som varit på rymmen ända från Dåntorp i Jordbro.
Varm olja orsakar brandkårsutryckning till Scania.
liter bensin får saneras på Kämpavägen.
män.
De uppmärksammas av allmänheten.
Inför OS-finalen mot Kroatien i Atlanta
Däremot uppfattade Staffan det bistra beskedet från juniorlandslagets förbundskapten när det var dags för debut.
Efter OS-finalen i Atlanta fick han bära hundhuvudet för att Sverige inte lyckades vinna OS-guld.
- Men eftersom det är jag som med den roll jag har tvingas till att göra misstagen så ser det ut som om det bara är mitt fel, förklarar han.
år gammal har han bestämt sig för att inte ändra sitt spel.
- EM-kvalet känns rätt tungt.
) att partierna bakom energiöverenskommelsen enats om att anslå
Det framgår inte av näringsministerns resonemang att avvecklingen av kärnkraft ska kosta något, annat än en utlovad " satsning " på " nya energisystem ".
bortfallet av energi och den produktion energin kunde ha genererat.
" Vår makt JÖRGEN HOLGERSSON Det skulle kunna uppfattas som smickrande för Konkurrensverket ( KV ) att ha sådan makt som ordföranden Gunnar Erlandsson i Seko, som bland annat organiserar vissa postanställda, återigen tillskriver oss.
KV:s beslut i de enskilda ärendena är resultatet av lagtillämpning.
Verket förespråkar dock inte bara åtgärder som tar sikte på prisbildningen utan står också för ett välfärdsinriktat synsätt där exempelvis valfrihet och mångfald för konsumenten är viktiga komponenter.
Det är inte i många andra länder som det finns så många obefordrade skickliga forskare.
( Att norrmännen redan missförstått terminologin gör inte saken bättre och har bara medfört att den norska professorstiteln blivit oanvändbar som konsumentupplysning när man ska använda sig av norrmän i sakkunnigsammanhang.
Efter
uppseendeväckande skillnader mellan dagens professurer och framtidens.
Undervisningsskyldigheten är den andra förändringen.
Alla lärare ska medverka på alla nivåer och alla behandlas lika.
I en förment strävan att anpassa det svenska systemet till ett internationellt mönster - och jag vill inte förneka möjligheten att departementets tjänstemän handlar i god tro - försämrar man professorernas möjligheter att leda forskning, att bedriva egen forskning och att vara oberoende samhällskritiker.
Den vita änkan tittar rakt fram, fortsätter köra, säger ingenting.
Kanske de är greker från Alby.
frågar Änkan när de kommit ungefär halvvägs.
På vägen stannar de alltid till vid Seemas minilivs, och fast Änkan inte dricker, ser hon med glädje hur Adidas skålar för mamma i den halva flaskan arrak som han har lov till.
Visst, säger hon.
Jag visste det, säger Ronson, att ifrån dig skulle vi bara kunna plocka russin.
Snart skall vi ta dig till din mamma, skrattar Änkan, som varje år.
Och så drar maten till sig mer arrak, och arraken drar till sig mer mat.
Det finns inte en enda drakhma i våra fickor, ropade de från luckan.
Vilken Mors dag det var, säger Charlie Yen, och på någon bakgård i Alby, under ett olivträd, sitter en grekisk mamma med
Det gick liksom inte att känna skillnaden på iskyla och hetta.
Han var en glad och stark pojke och ingen kom sig för att såra honom eller raljera om hans litenhet.
Vattnet förvandlade snabbt hans korta ben till stela pinnar och innan han kommit halvvägs till dyktalben drogs han neråt.
- Det innebär, om det är likadant i andra områden, att vi inte har
- Det vi gör är att inventera område efter område.
Båda har civila arbeten, men är sedan många år drabbade av ristningar och engagerade av olika institutioner, bland annat Riksantikvarieämbetet.
En annan helt ny konfiguration är en man med skålgrop i skrevet.
Där repeterar
Frågan är hur man ska våga fortsätta.
april ).
Naturligtvis måste skådespelare och all annan konstnärlig personal ( för det finns faktiskt andra än skådespelare på en teater ) ha rätt att avstå från ett arbete - men måste man inte då också ta de ekonomiska konsekvenserna och ta tjänstledigt så att teatern kan ta in någon annan?
Dessutom var deras uppdrag slutfört och de hade andra åtaganden efter " Jösses döttrar ".
" Kloke och omdömesgille man!
).
Att i detta TV-lösa 50-tal få uppleva alla dessa mästerverk alldeles på riktigt och i verkligheten - ordet " live " var ännu inte importerat - gjorde självklart outplånliga intryck.
titlar.

Inte till Rivieran och inte till Västindien men väl utanför Sveriges gränser - Jag tänker inte heller passera den internationella datumgränsen på födelsedagen.
Det var sånt rabalder när Povel fyllde
Den behöver antagligen värna sin institutionella roll och visa kritikerna att den står fast vid sin lära.
Den dag det blev offentligt att Ma Oftedal blivit fråntagen prästämbetet råkade jag träffa flera olika kvinnor av varierande ålder och bakgrund.
Det konstaterar OS-amiralen Olf Stenhammar, VD för OS-bolaget Stockholm
Enligt Stenhammar måste Stockholm
Kvinnor ska tala till kvinnor, enligt OS-amiralen.
VM-finalen här i Kumamoto är också sista matchen i Mats Olssons sagolika karriär som handbollsmålvakt.
Svenska mästarna Redbergslids målvakten tog allt och visade att den svenska målvaktstraditionen har en fortsättning.
- Han är oerhört koncentrerad och lugn i sitt agerande.
Ändå kan det bli så att han får följa VM-finalen från bänken.
Han är alldeles för stark för det, säger Mats Olsson.
Vi har bägge visat att Sverige har

av birollerna - skulle ställas in.
Båda anser sig nämligen ha visat att de är snabbast i världen, oavsett utgången i Toronto.
var de flesta överens om att ingen i världen springer snabbare.
greker som lever här.
,
- I fängelset hade jag läst om Sverige.
Charissis skulle bara vara ifrån familjen ett eller
Charissis for dem till mötes och de återförenades i Tyskland den
Trots våra
Läkarbesök är helt gratis och för medicin betalar man bara
- Det är så lätt att analysera världen bakom ett skrivbord, men jag har upplevt den.
verkligheter.
Här har Charissis inte varit jagad och det har skänkt mig möjlighet att leva ett riktigt familjeliv, även om jag inte kommit in i det svenska samhället.
Kanske är det så att vi som kommer från landsbygden har andra traditioner och värderingar.
bröder och många vänner och kamrater, men jag trivs inte långa perioder där.
Nu tillhör vi ju alla på sätt och vis samma land.
Särskilt om han låter skäggstubben växa några millimeter.
- Om jag vuxit upp i en förort hade jag nog aldrig suttit här, säger Christos och pekar ut över restaurangen, inredd som ett torg på Santorini.
en liten finhackad gul lök
Det ska bli en fast och fluffig kräm, som sedan spritsas på tallriken.
Åtminstone om man kommer tidigt på säsongen.
Eftersom hotellet saknar matsal rusar hon helt oblygt in och ut ur rummet och lämnar frukost, hämtar disk, lämnar disk.
Överallt byggs det så det knakar.
Och färden är betagande - som de flesta andra grekiska öar är Skopelos bergigt och vägen kringelikrokig, men samtidigt är den ett under av friskhet och grönska ( senaste skogsbranden var
före Kristus.
På Alonissos tycks turisten betraktas som en kuf som bara råkat släntra av färjan.
Och vem fan kör motorcykel utan ljuddämpare längs bygatan mitt i natten?
För den har verkligen sina fördelar.
Om man väljer båten kan man drabbas av ödet att aldrig komma i land.
Tänk hur det var en gång på de gamla grekernas tid ", var en kommentar som jag hörde i sammanhanget.
f Kr, tycks ha fått sin utbildning i Egypten.
Demokritos hade onekligen en poäng i sin idé om den odelbara atomen.
Kvinnans vilja är betydelselös.
Är det så att den befintliga lagen tolkas alltför slappt och alltför mycket tillmötesgår den förnedrande kvinnosyn som utgör den pornografiska industrins främsta tillväxtmotor, då är det dessvärre inte nog med nya lagar.
Men vad som nu skymtar är en tredje linje:
I Tyskland slåss riksbanken offentligt mot regeringen och dess planer på att via uppvärdering av guldreserven sänka den redovisade skuldkvoten.
Ett stor-EMU kan vidare komma att lägga ett högre räntegolv i Europa, genom att den nya europeiska centralbanken tvingas föra en hårdare penningpolitik för att skapa förtroende för den nya valutan.
år.
I en så stor fråga som EMU kan det bli svårt för en borgerlig regering att ta steget, om social-demokraterna har bestämt sig för att inte våga för lång tid framåt.
timmar, på sikt till
Men opinionen kräver av oss politiker att korta arbetsdagen och då är detta vårt uppdrag, inte att profilera oss partipolitiskt genom angrepp på partier som vill samma sak men på kanske olika vägar.
På restaurang Öhrns Hörn - där kvinnorna sågs i livet sista gången- hade de ätit middag och delat en flaska rödvin.
Och dit brukade de inte gå i blåjeans.
Skoglund säger sig ha stöd för den här teorin i den utredning som gjordes av polisens tekniska rotel.
Ingen som känner förhållandena i Hammarbykanalen tror att bilen kan ha släpats så långt med strömmarna eller med något fartyg.
?
har skett när motorn stått stilla.
DN:
Hydro Agri ingår i jättekoncernen Norsk Hydro och levererar
De svenska lantbrukarna betalar cirka
Globalt sett är det ont om råfosfat med låg kadmiumhalt, och dessutom är denna råvara dyrare.
Det svenska gränsvärdet för konstgödsel är
Så är det även i Sverige; vissa svenskar har redan nu så mycket kadmium i kroppen att de löper risk för njurskador och benskörhet - trots att de aldrig har arbetat med kadmium.
Men den chansen är inte så stor.
Malaysisk polis grep på lördagen
Ryssen kommer, ryssen kommer!
Den tidigare ryska sturigheten mot Natos PFF-program har definitivt förbytts, litet försiktigt, efter avtalet med Nato, och debuten i PFF-sammanhang blir i augustiövningen " Cooperative Bear ".
från
För svenska marinen är övningen den första PFF-operationen med samövning mellan ubåtar, ytfartyg och helikoptrar.
Det visade sig då rösträkningen blev klar på lördagskvällen.
Centerledaren anser själv att turerna kring provvalet varit för dramatiska och att det fått för stor uppmärksamhet.
Nomineringskommitténs ordförande Gunnar Liedberg anser att provvalet fått för stor uppmärksamhet.
Från talarstolen vände hon sig till Johansson och sade:
procent av rösterna före konvertering.
Näst största ägare i Trustor är S-E-Banken fonder som vill att den som så önskar ska få lägga bud på Kanthalaktierna och är tveksamma till att en storägare i praktiken säljer till sig själv.
Hur mår egentligen kritikerna?
att flera av dem skrev om ett förlorat Sverige.
Det är just detta som är felet med dagens kritik, den läser inte författare på deras egna villkor!
Och i dag kan en skön allians mellan författare och förläggare inte nog bedyra hur oviktig kritikern är.
.
Sedan
Under denna period var han dessutom en uppskattad och drivande kraft inom Järnkontorets bergshistoriska forskning.
ansökningar inte på något sätt kunnat komma i närheten av.
!
Vid årsskiftet trädde en ny utlänningslag i kraft som i en rad avseenden innebär en mer restriktiv och inhuman asyl- och flyktingpolitik.
Kräv att regeringen stoppar den pågående smyganslutningen och att riksdagen säger bestämt nej till Schengenavtalet.
Att hans spelare skulle vara nöjda med att ta sig till final är uteslutet.
OS-turneringen var en stor besvikelse för ryssarna som slutade femma.
spelare från det lag som blev världsmästare.
Jag älskar den typen av handboll och vill verkligen att finalen inte avgörs på styrka och med hårt spel, säger Bengt Johansson.
Utomhusrekordet, bulgariskan Jordanka Donkovas mycket starka
Egentligen skulle hon ha mött Gail Devers, men amerikanskan har hoppat av.
- Vi får inte
Rildas Guy - M J Andersson
Då är han bäst när han får hänga med i ryggar.

Greve Granebo - K P Gustavsson
Devs Dingeling - B Goop
,

Detta är första gången forskningens bedömningssystem granskats på ett vetenskapligt tillfredställande sätt.
kvinnor och
Agnes Wold och Christine Wennerås visade ju att den positiva särbehandling för kvinnor som han ville ha till ett antal poster faktiskt var daglig regel till förmån för män i konkurrensen om tjänster.
Nu börjar historien få drag av agentroman, för nu träder en " Deep throat ", en välplacerad hemlig källa, in på scenen.
meddelar Carl Tham att alla valda ledamöter och regeringsrepresentanter byts ut.
saker; kompetens, vetenskaplig relevans i ansökan och kvaliteten på de metoder man ämnar använda sig av.
Det vill säga när det uteslutande handlade om män utan specialkontakter i urvalskommittén som konkurrerade om en tjänst.
års MFR-tjänster var
Det är de här resultaten som nu publicerats i " Nature " och väckt enorm internationell uppmärksamhet eftersom det visar att det finns utrymme för systematisk nepotism och könsdiskriminering i ett system som betraktats med nästan religiös vördnad och aldrig utvärderats vetenskapligt.
De
I motsats till socialdemokraterna och centern har de följt den fackekonomiska debatten och sett att ett huvudhinder mot ökad sysselsättning ligger i de breda skattekilarna på tjänster.
Men det kommer kanske i nästa reservation.

Att " gå med på " är enligt Bjereld oklarare och svagare än att " förespråka " något, vilket naturligtvis är riktigt.
BJÖRN KÖRLOF Generaldirektör, SPF KARIN KARLSBRO Liberala ungdomsförbundet ( LUF ) välkomnar att folkpartiet sätter skolan främst i förslaget till nytt partiprogram.
Skolorna måste själva få större möjligheter att välja utvärderingssystem.
, Liberala ungdomsförbundet DN DEBATT
I månadsskiftet september/oktober hade hon fått ett svårt uppdrag av Rapportledningen.
Fick Cats Falk i samband med det här uppdraget veta något som gjorde henne farlig för DDR-regimen?
finns inga spår av detta.
Den ryske presidentens besök i Kiev väckte inget nämnvärt uppseende på gator och torg.
Thomas Hall DN:s korrespondent BERLIN.
- Alla sådana diskussioner är kontraproduktiva, sade Waigel och tillade att en förskjutning skulle leda till oro och turbulens på finansmarknaderna.
Det är inte alla som tycker att det är kul att svara på enkäter och opinionsundersökningar från företag.
Dessutom skulle han få en gåva värd cirka
Äsch, besvärliga, nej det gör inget.
Träffen som Olle Rossander inte fick vara med på ( den gåva han missade var en reklampryl, kan vi meddela ) skulle handla om service ombord på långlinjer.
Den enda, vad jag minns.
till och lyste i solen och jag greps av murkelvansinnet.
Jag plockade på, det gick inte att låtsas att jag gjorde något annat än plockade murklor.
Det hade plötsligt blivit
Men jag gick hem och hängde alla murklorna till tork på trådar.
" Carl XII:s historia " - Voltaires första större arbete - kom ut i
Sedan dess har det kommit flera nyöversättningar.
Hänvisningarna till klassisk elegans och kvalitet föder en plebejisk oppositionslust:
Men detta kompenseras i sin tur av hans dramatiska och - det måste erkännas - eleganta gestaltning av konflikten mellan Carl XII och Peter den store.
med ursäkten att det inte finns mycket att säga om en man som sitter i en fängelsehåla.
Margareta Hallin, Berit Lindholm, Edith Thallaug, Barbro Ericson.
Emellanåt lägger han tyngd i de genomlysta slagen, andra gånger möter man en oväntad fri tänjning av en passage, och man tänkte på gamla gedigna dirigentkolleger, döda sedan länge.
Arkitekten Anna Öberg föreslår i sitt examensarbete ombyggnad till motell.
franska studenter har bundit ihop vackra Hjorthagen med fula Ropsten via en innehållsrik slänt över rum för shopping och P-platser.
Och Sören Brunes scenografi blir bara bättre och bättre.
med tunna väggar som börjar luta när det går snett och som ger spelrum för snabba förflyttningar.
Varje gång denna traditionsrika men ekonomiskt vacklande handarbetsmiljö öppnar dörrarna bakom garnbutikens rikedom måste frågan ställas:
Den tar plats som en kaffedito.
Lisa Wacklin tar fram vilka diskussionspunkter, deltagare och åhörare som bör finnas med.
Men under de senaste dagarna är det de som har gjort starkast intryck.
Hon hade flytt från skolan med magkatarr och skolfobi, fått smärtor och ångest bara hon hört en dörr- eller väckarklocka ringa, ljud som påminde om skolans ljud.
unga tjejer i en intervju faktiskt var rädda.
Bara det att dagens tjejer dessutom förväntas FÖRSTÅ.
Från
kl
km ( kan kortas vid
.
Förklädd gud L-E Larssons verk med Marie Arnet, sopran, Richard Kling-spor, baryton, Carl-Johan Nygren, recitation, Österhaninge kyrkokör och orkester under ledning av Ragnar Bohlin i Österhaninge kyrka kl
Fri entré.
.
Stadsvandringar Hagaparken Lugn vårpromenad med Egon Hansen i Gustav III:s slottspark.
Tralala-la Pjäs av Thomas Tidholm med Unga Riks på Musikmuseet, Sibyllegatan
.
C, kl
Visningar Ivar Lo-Johansson Författarens arbetsrum i nära
.
i kortege till Biskospudden.
Charlottenburg På Bollgatan
.
minderåriga barn har lett till
Då han givit upp tog kvinnorna barnen med sig för att söka upp mamman i väktarlokalen dit hon förts.
Varken polis eller säkerhetschefen och vice VD på vaktbolaget, Sven Mattsson, vill kommentera händelsen så länge utredning pågår.
Berndt Söderborg Spelöppningsteorin blir aldrig färdig.
Men den som får boken i sin hand får aldrig en känsla av att detta skall bli ett isolerat försök att skriva en spelöppningsbok.
senaste numren av Schackinformator visar kalkylen att det skulle krävas omkring
numren av Schackinformator.
Börja i stället med författarens " tumregler " som inleder boken och håll dessa levande genom att repetera och se hur de spelar in i variantträden.
e
.
Le
Sa
.

.
Ett misstag enligt Informator ( Shmuter ), och visst är det betänkligt att försöka med motangrepp på flanken när vit har terrängfördel i centrum.
).
)
fxe
.
Df
.

.
Sf
Kungsdraget till h
.
Sd
uppg Cecilia Lönegren Historierna är många om hur rullskridskorna med hjulen i rad blev till.
En fransman vid namn Petitbled lär ha tillverkat en inlineskridsko år
Människans förmåga att utföra en handling står verkligen inte i någon som helst rimlig proportion till hennes förmåga att förutse konsekvenserna av vad hon gör.
I försäkringsbranschen är det ett yrke att förutse det oförutsägbara, att analysera kundernas och bolagets behov av att skydda sig mot allehanda mänsklig och naturlig galenskap.
Det är illa nog men inte fullt så halsbrytande som i det nya Kongo, där Laurent Kabila säger demokrati men menar ungefär motsatsen.
Nära en halv mil lång är den.
Mitt på torget en stor staty av filosofen, sittande, ungar gillar att klättra upp i knät på honom.
Sen kom romarna, så småningom turkarna, först
Här finns inget Akropolistempel, inget ärorikt förflutet.
Likt andra hamnstäder har Thessaloniki både förfallit och fått nytt liv.
- De pratar, oupphörligt, om hur roligt det är att sitta med vänner på kafé och prata.
.
Men det egendomliga var att det fanns så få ledtrådar att gå på.
De här containrarna fraktades sedan till Imes vapenlager i Kavelsdorf nära Rostock.
" Det finns personer i byn som vet allt om mördarna, deras namn, bilar ... ", heter det bland annat.
Den svenska polisen satte aldrig in någon annons i Zweite Hand lördagen den
Först på måndag är hela den tekniska rapporten färdig.
Karusellen är av typen Cyklon Twist, byggd i England.
Om man ligger ner kanske man kan nå den med benet, men det är ju ingen som kommit på att prova.
Den är godkänd utan anmärkningar, säger Christer Pedersén vid Sundsvallspolisen.
journalister från hela världen att besöka Trollhättan för att provköra bilen.
Ledningen satsade stora resurser i en ny bilfabrik i Malmö men glömde att utveckla nya bilmodeller att locka bilkunderna med.
personer (
( se diagram ).
Men ledningen glömde att bilarna skulle produceras effektivt och med god kvalitet samt säljas med lönsamhet.
år gammal, benämndes fallfrukt till och med av chefen för dåvarande Saab-Scania och sålde dåligt.
Det kan jämföras med Volvo S/V
och av förra årets förlust på
Saab måste nu närma sig den förstnämnda gruppen.
bilar år
mil under utprovningsarbetet.
Avståndet till de bästa bilmärkena, som ligger på cirka
Han kröp in i den rökfyllda lägenheten och hittade en människa med andningssvårigheter liggande på golvet.
Astrid Lagerlund räddade en man som gått igenom isen utanför Söderby brygga i Västerhaninge.
- Så ska jag ge ett par burkar sill till en amerikan som är lärare i svenska vid University of British Columbia, bjuda min dotters halvsyster på 40-årsmiddag samt besöka en finlandssvensk pianist och hälsa från moster, fortsatte jag.
Den förrevolutionära skeden, som är med i bagaget, ska nu få sin plats i excentrikerns samling ryskanknutna föremål i Vancouver.
Bitar av denna underbara trädgård har jag sett på bild i praktverk över British Columbia.
krig redan och beslöt att nu fick det vara nog, och stannade inte förrän hon kom till Kanadas västkust.
en jazzig singel, " Blender ", inspelad på vinyl.
En kul och tankeväckande kommentar till samtidens estetiska rundgång.
år sedan lika med mode och många hade gjort avkall på " djärvheten, kritiken och experimenterandet ".
Inte på annat sätt än att H&M och Ikea hör till Sveriges internationellt mest framgångsrika företag och att en vilja att " hänga med " börjar bli ett typiskt svenskt kännetecken.
Redan tidigt i våras hittade jag på loppmarknaden Widerbergs roman Den gröna draken, publicerad
Sakernas tillstånd föranleder Jung att sälja sig på fåfängans marknad - i detta fall reklambyrån All-Round-Reklam.
Jung reder ut härvan genom att med diverse halsbrytande metoder satsa rätt på Jägersro och vinna just den summa pengar han behöver.
.
I stället ska USA ha gjort en hemlig överenskommelse med Kina om att samla röster för ett kinesiskt sommar-OS
.
Men gissa vad tusentals journalister kommer att rapportera hem om ifall grekerna misslyckas med VM-arrangemanget?
Kapstaden och Buenos Aires tycks uträknade.
Räddningsfolk och depåpersonal rusar fram till bil-vraket ur vilket det kliver en omskakad Mats Salomonson.
För att banta och lätta vikten på bilarna är all inredning urtagen, säten och instrumentbräda.
- Ingen karossplåt från flyglar eller liknande får sticka ut.
Kylaren spyr ut ett moln av rök.
minuter.
Det var helt enkelt hans match.

Eller Italien?
Det ligger något magiskt i att utforska grekiska öar.
Vad ska ni dit och göra?
Ur mörkret sträcktes en hand fram och en minut senare satt vi alla i en liten träbåt och såg den upplysta färjan försvinna bakom udden.
Suhartos drygt
Den massiva kritiken mot regeringen gör dock att förändringar inte går att utesluta ens på kort sikt.
Någon liberalisering av det politiska systemet har inte genomförts.
Nej, inga besvär men mycket arbete ", berättar Camilla Törngren från Västerås, stolt mamma till tvååringarna Filip, Oscar och Gustav plus storasyster Fanny,
Inalles var det
- Men i denna krets upplever vi oss inte som speciella, det är bra för både oss föräldrar och ungarna.
- Tänk bara på en så enkel sak som att våra barn inte kan ärva varandras kläder, och därför blir trillingfamiljens utgifter extra höga, säger Lennart Rönnholm.
grabbar med ruter i... Trillingarna Filip, Oscar och Gustav Törngren.
Skälet var att den antyder att Jesus ägde rent mänskliga känslor, däribland för det motsatta könet.
Det framgick inte om han själv sett den.
Det är förstås en gammal sovjetisk vana som bara gör folk mer nyfikna på det bannlysta verket.
månader sedan hade det låtit som ett aprilskämt.
Men det är svårt att leda det franska socialistpartiet med dess många grälande fraktioner, och
Karisma är definitivt inte ordet man först tänker på när man sett Jospin, klädd i prudentligt knäppt svart trenchcoat med hårt åtdraget bälte, försöka fraternisera med väljare i en tunnelbanevagn.
Séguins far stupade i andra världskriget, och ingen fransk väljare lär ha undgått den gripande berättelsen om hur lille Philippe fick ta emot hans postuma tapperhetsmedalj på en sammetskudde.
Kanske tycker han liksom Henrik
Svaret ligger i den för Bryssel helt unika tolkningen av begreppet högerregeln.
Det vet inte bilisten framför mig eftersom han på Brysselbilisters vis stirrar stint åt höger och över huvud taget inte har en aning om vad som händer på hans vänstra sida.
Ibland när jag åker taxi bromsar bilen framför taxin upp vid något särskilt giftigt gathörn, trots att trafiken kommer från vänster.
I sådana ögonblick inser jag häpet att även Brysselbilisterna besitter någon form av självbevarelsedrift.
Inför valet nästa år kan centern tvingas värja sig mot frågan huruvida centern behövs i svensk politik.
Gudrun Schyman är ett uppmärksammat undantag.
Var Olof Johansson ska få nya väljarsympatier det närmaste året blir alltmer otydligt eftersom miljöpartiet snabbt fyller ut tomrummet efter centern i det borgerliga lägret.
Om börskursen är högre än detta bud, eller om det tillkommit andra intressenter, lär det handla om att alla aktieägare inte behandlas lika, vilket är olagligt.
procent och hamnar, efter en teoretisk värdering av de teckningsoptioner som ska ingå i den planerade affären på ett värde i intervallet
Carnegie har å sin sida i stället beräknat ett värde på Kanthal som ett bolag som tickar och går ( så kallad going concern ).
Carnegie tar heller inte ställning till om utköpet ska accepteras eller rekommenderas framför eventuella andra dispositionsmöjligheter som står styrelsen till buds.
gånger årsvinsten ( enligt Affärsvärlden ) är Kanthal i dag värderat i nivå med andra verkstadsbolag som Sandvik och Seco Tools.
Om ett bud skulle hamna en bit ovan dagens Kanthalkurs så är det ju långt över vad Per-Olov Norberg var redo att betala själv.
Det var länge sedan jag förstod varför.
Ferdinand och Imelda flydde i en helikopter till den amerikanska flygbasen Clark utanför Baguio, flögs sedan vidare till Hawaii, där de fick en fristad av vännen Ronald Reagan.
Det ryktades om strider inne i gränderna.
Men han missade skosamlingen.
Som president höll hon den stökiga militären på mattan, inte mycket mer.
av Fidel Ramos, generalen som tjänat Marcos under många år men bytte sida, spelade frihetshjältens roll och blev försvarsminister under Aquino.
Filippinernas historia är imperialismens.
Filippinerna fick en ny herre i början av seklet.
Mentaliteten är feodal, när man reser genom landet kan man undra om man är i Asien.De stora österländska religionerna fick aldrig fäste här.
På ett fotografi ser jag president Manuel A Roxas tala till en jublande folkmassa vid nuvarade Rizal Park.
Hon var tydligen nyfiken, för
Då fick vi plocka ner skorna.
Imelda tröttar ut kongressen med
Manila är en charmig mardröm.
De ses inte så ofta, det finns få jobb i Manila, och de man kan få är sämre betalda än utomlands.
stycken över ett helt uppslag.
Lokala aktionsgrupper - sociala reformister, feminister, miljöaktivister - växer sig starkare.
Kampen för demokrati har en lång historia på Filippinerna.
Under Marcos dagar var maoisterna ett reellt hot.
Partiet gjorde ett viktigt upplysningsarbete och det fanns många bra människor där.
Joel Rockamora skrattar.
- En del producenter muttrade att här fanns för många taktbyten.
Jag utvecklas fortfarande.
Kanske är det skönhet.
Ersin Aycan, Liselott Berg, Torgny Sporsén, Gösta Zachrisson, Charlotta Stenström, Ivor Howard, Owe Jonzon, Mia Johansson m fl Få kulturer har utövat en sådan lockelse för västerländska modernister som den indonesiskt balinesiska.
I det väldiga scenrummet som är frilagt i hela sin rymd och med tekniken helt synlig har Svenerik Goude, som just hann färdigställa scenografin innan han helt nyligen avled, fört in ett rörligt system av stora vackra skärmar som tillsammans med den enormt vida spegelblanka golvytan reflekterar Ulf Libergs hisnande ljusspel med stroboskopiska specialeffekter.
Här slås man kanske framför allt av hur fullkomligt avspänd och skarvlös denna förening ter sig.
Här finns allt detta, liksom ett befriande komiskt perspektiv, tack vare Bhimas bägge clownaktiga medresenärer, spelade av sångarna Torgny Sporsén och Gösta Zachrisson.
Det var böcker som öppet diskuterade sexualitet, äktenskap och självständighet, t ex Erica Jongs " Rädd att flyga " och Lisa Althers " Närbilder ".
kl

När Barsebäck byggdes i början av 1970-talet var många danskar nöjda med att se verket växa upp inom synhåll från Köpenhamn.
En internationell konvention om hantering av kärnavfall har utarbetats inom IAEA.
mot varandra i NBA-finalen, Malones Utah mot Jordans Chicago.
Då trodde nog de flesta att det något ålderstigna Utah-laget försatt sin sista chans.
Han satte
Ett typiskt uttalande av lag-spelaren Malone.
Eller när han tyckte till om unga NBA-stjärnor som skaffar sig mångmiljonkontrakt innan de visat några resultat.
Nu har avståndet till de övriga krympt, men ändå är känslan den att respekten för Michael Jordan och kompani är så stor att ett regimskifte verkar avlägset.
.
Han drar till city och " blejdar " med kompisarna för att det ger en sådan frihetskänsla ( blejda av blade som i Rollerblade, det ledande inlinemärket ).
Du hör till denna kategori om du använder rullskridskorna för långdistans-åkning, motion, resan till och från jobbet eller som komplement till annan träning.
juni.
- Inlinekulturen i Sverige är schysst, de duktiga åkarna hjälper och stöttar nybörjarna, påpekar Benny Olofsson, men tillägger att det nog bara är en tidsfråga innan attityderna hårdnar.
till
Trots detta är lagren tomma.
Det som saknas mest är tacklingarna, som inte är tillåtna i inlinehockey.
Väl hemma drog han ihop ett gäng kompisar, de flesta gamla ishockey- och innebandyspelare.
Han ser fram emot vårens och sommarens turneringar.
Det gjorde inte heller något att vädret var varmt, palmerna vajade i vinden och att matcherna spelades på samma ställe där TV-serien Baywatch spelades in, berättar Johan Englund.
lag i sommar.
undrade svensken.
I veckan hölls seminariet i Norrköping till stor förvåning för Göran Perssons omgivning.
Odlingsformer och antal djur och hektar brukar alltid redovisas för diverse förtroendemän i bondebranschen, men stämman fick tyvärr inte veta hur många bikupor det finns i Sverige och hur många nyttodjur som tillförts LRF i och med det nya förbundet.
" Varför skulle jag nu i hög medelålder utkämpa ett sjöslag, likt slaget vid Svolder där några förlora - och några försvann och övriga sedan tog kål på varann?
Det var bilredaktören som ilsknade till och hämnades på detta sätt?
Eftersom det avgörande slaget om regeringsmakten står i provinsen Ontario, med
Partiet kan enligt opinionsundersökningarna lyckas betydligt bättre denna gång, och därmed bli det officiella oppositionspartiet.

Att skräddarsy ett valresultat är svårt när man är så påpassad av så många.
Det tar tid att få det slutliga valresultatet i Indonesien, som har världens fjärde största befolkning utspridd på
gånger.
Partiet rasade från
procent.
Trustors väg är kantad av missnöje och misstroende från de egna aktieägarna och från Aktiespararna.
I höstas föll ett andra försök när Per-Olov Norberg inte fick klart finansieringen på sitt bud på Trustor.
Frågan gäller också behandlingen av de hårt prövade övriga aktieägarna i Trustor.
Först trängdes den undan inom konstmusiken.
Men Milhaud såg till att ingen skrattade åt den.
Han försörjde sig som ackompanjatör och arrangör, vilket med tiden ledde till ett treårigt förordnande som orkesterledare vid Marlene Dietrichs turnéer runt världen.
- De låter ofta enkla, men det är för att melodilinjen är lätt att följa.
I början försökte jag anpassa mig, men det gjorde sångerna sämre.
Hoppas jag.
Merete Mazzarella " Vad kan du hitta på som den sämsta tänkbara första meningen i en roman?
kilometer i timmen tog bilen hårnålskurvorna på den hisnande branta bergsväggen.
" En annan kandidat är första meningen i " Anna Karenina ", nämligen " Alla lyckliga familjer äro varandra lika, varje olycklig familj är olycklig på sitt säregna sätt.
Ämnet ingår som en självständig del i de engelska skolbarnens teckningsundervisning.
En manual med engelsk rekvisita kommer att upprättas för att få Förenade kungadömet på fötter smakvis över hela linjen, hoppas han och hänvisar till det nya kultur- och informationsdepartementets ( Department of Heritages nya namn ) bägge drivande krafter Chris Smith och Mark Fischer.
Huset är till hälften restaurang och till hälften matmarknad eller saluhall med utomhusförsäljning av grönsaker och frukt och full kött- och fiskmarknad innanför.
Efter den framgången föddes " The soupkitchen ", restaurang( er ) som serverade billig soppa, gott bröd och vin.
I hans bok " Conran Inredning " som kommer ut på svenska hos Rabén Prisma i juni är det inte Skandinavien som gäller, även om grunden är gemensam.
De i hans ögon barnsliga behoven av beskydd, tröst och lindrande av skuldkänslor trodde han skulle komma att botas av vetenskapen och den framväxande psykoanalysen.
Men det innebär inte att det ingår i människans natur att vända sig till kyrkan, templet eller synagogan, bara att de religiösa frågorna angår oss.
När studenterna bänkar sig i föreläsningssalen har de redan sett åtskilliga program på TV och läst en rad böcker om åtminstone buddismen och hinduismen.
Och psykologin?
Men om vi tänker på människan som någon som behöver relationer, då är inte beroenden något vi bör växa ifrån.
Och eftersom Freud inte kunde tolerera andra auktoriteter än sig själv, fick han naturligtvis problem med att tänka sig en högre ordning.
De äntrar scenen klockan
Men de har också utflyktspaket och weekendresor i skärgården.
Sommartecken Sandalen, denna vedervärdiga produkt, är yttersta tecknet på att sommaren är här.
Och det låter ju logiskt.
Är det verkligen så att EU endast vänder sig till människor som lever under mycket goda förhållanden och förbiser alla som inte har förutsättningar att uppfylla deras krav på att passa in som EU-medborgare?
Ett rykte som lika gärna kunde ha varit sant.
Laserbehandling och enbart träning på testcykel har dämpat inflammationen.
Nu hoppas jag självklart att få spela mycket i finalen.
Ont kommer det att göra - men det är han van vid.
i femte set.
Men efter skrällsegern över Muster var det uppåt i brasselägret.
i herrsingeln.
" L'arrache-coeur " står att läsa över en på huk sittande Sampras med böjt huvud.
Och efter vad som hänt i French Open stämmer väl det bra?
, är inte längre störst i Spanien.
små negerpojkar försvinner som genom en fallucka.
Där väntar en betydligt tuffare uppgift, värlstvåan Michael Chang, USA, som spelade bort skadade fransosen Stephane Simian (
,
på Roland Garros på lördagen.
Åkarna landar nämligen på plan mark och går det för fort och hoppet blir alltför högt är risken stor att man skadar sig.
miljoner vanliga skridskor.
För

Wise Move var inte långt slagen senast och vikten ser fin ut nu.
Lopp
Smokebush - L Lundin B
Håller länge.

Mortens Prospect - M Larsen
Inte borta.

Sverigebekantingen Hever Golf Rose hade ett mellanår förra året utan seger men mötte hårda hästar och sprang in
Lopp
Zoukris - T Jörgensen 58_7 Songline - J Tandari 58_8 Subzero - L Santos 58_9 Coneybury - F Johansson
Norske Oktan vann i årsdebuten och kan vara med på platserna.
- Men en grek längtar alltid hem, säger Demostenes.
miljoner drachmer ( en miljon svenska kronor ), och moster köpte en helgonbild av S :t Georgios som från kassan vakar över sönerna.
och
På Boemissa är ingen över
Klasskamraten, Tania Sideratou, säger:
Han hatar armén.
Grekerna är Europas mest patriotiska skivköpare.
Han låter aldrig rösten brisera, inte ens när han sjunger om olycklig kärlek.
Han rätar till praktvolymerna på bordet, trots att de redan ligger rakt.
Sorgen och slitet känns fortfarande i fingrarna.
De hann spela tillsammans:
Militärjuntan som styrde Grekland sedan
Pressfotograferna tog bilder av musikern som överlevt hemma och den återvändande hjälten Theodorakis.
Men, fortsätter han:
Även om jag ville vara som han.
Kommunalarbetarna inleder sin kongress i Stockholm på måndagen och en dag senare börjar deras arbetsgivare i Kommunförbundet sin i Västerås.
Då inleder miljöpartiet sin fyradagarskongress i Arvika, numera ett rätt normalt partiarrangemang med propositionsordning, reseersättningsblanketter och hela köret.
- Vi begär bara att behandlas som vilket land som helst.
Egypten håller sig på en tydlig fredsväg.
) transportflygplan flög in tunga vapen till palestinierna.
Hela tiden får besökaren likväl höra klagan över att omvärlden " aldrig gav Netanyahu en chans ".
Soldater och militärfordon syns hela tiden på vägarna.
procent på Netanyahu i vrede över att Yitzhak Rabin och Shimon Peres ville göra upp med Syriens härskare Hafez Assad på deras bekostnad.
försvarade professor Kajsa Ekholm Friedman för andra gången sitt deltagande som föredragshållare på det möte " Folkviljan och massinvandringen " hölls i Solna den
hittades en avslutning på en längre artikel som skickades in till tidskriften i samband med att första numret kom ut
hela spektrat av främlingsfientliga, rasistiska och nationalsocialistiska grupper använder sig gång på gång av citatet.
Nationalsocialister brukar anse att min etniska härkomst är betydelsefull, att döma av alla artiklar i rasistpressen.
Studien, som visar att det finns ett samband mellan alkoholintag och hjärninfarkt, har gjorts av neurologen Helena Haapaniemi.
I Sverige har ännu ingen motsvarande undersökning gjorts.
Vart femte slaganfall beror på en blödning i hjärnans blodkärl.
Enligt experterna bakom utredningen är talet lågt satt och alltså betydligt högre i verkligheten.
Danska alkoholläkare och forskare är eniga om att det måste arbetas betydligt mer med förebyggande åtgärder.
- Vi kunde gott skära toppen av kostnaderna utan att ta glädjen från folk.
åren är att alla independentbolag, Island, Motown, Geffen, och Virgin blivit sålda.
Det är en hemskt rik industri även om den är lite mindre rik än vad den var för ett år sedan.
Regeringens jobb är att stoppa det.
Finansmarknaden gav jag mig på för att de tjänar för mycket pengar och under
Mot frånvaro - närvaro.
Scenerierna lever sitt eget liv.
Som ett luftigt ljusskepp öppnar sig lanterninen med trappan ner mot underjorden, där Nils G Stenquists gobeläng med en stiliserad anspelning på Ouroboros, den mytiska ormen som biter sig själv i svansen, möter i fonden.
Eva Ekselius Livstecken från Faraj Sarkoohi Per Jönsson FÖRFATTARE.
Samtidigt har Sarkoohi anklagats för påstådda illegala sexuella förbindelser och för spioneri för Tysklands räkning.
år sedan.
De spelar både nya och äldre låtar, av de äldre tycks urvalet vara avhängigt av vilka Louris sjöng lead på i ursprungsversionerna.
Kanske är det en kvarleva från dagislivet att påpeka sina behov?
Säg ingenting!
från
.
Filmen är en amerikansk version av den franska filmen " Min farsa är en hjälte ".
Rek.
börjar tilltala allt fler.
I augusti förra året var mer än varannan mot ett OS i Stockholm.
I summan ingår förutom personalkostnader, reklam i form av annonser och broschyrer samt kostnader för konsultföretaget Riktas lobbyverksamhet.
inför IOK:s mönstrande blickar av Stockholm som kandidatstad.
Vart jag än går på området här kräver vakterna att jag visar spelarbrickan.
(!) landsmän före sig på ATP-rankingen:
,
(
amerikanska dollar ( drygt
-Jevgenij Kafelnikov, Ryssland ( seedad
Och visst är Magnus överhuvudtaget ett gångbart namn i svensk idrott den här veckan.
:e starten!
Jag kände mig ganska säker på vinst i slutsvängen och tror att Isla J Brave kan vara med i toppen flera år till.
Pålex K hade inga problem att infria förtroendet som omgångens störste favorit då han tog hem kallblodsloppet.
75-seger med egna träningen Eastward.
- Jag har städat upp.
Men inte ens när folk sprutar silikon i hans automater i den mondäna stadsdelen Kolonaki viker han sig.
meter högt ekologiskt julträd gjort i återvinningsbart material som tändes med lågenergilampor på Syntagmatorget.
I Aten sänder
Hon jobbar till
Men det hon fruktar mest är inte diktatur, utan bulgariska kärnkraftverk.
På en vecka möter jag inte en enda som tror att tunnelbanan kommer att lösa trafikproblemen.
Fortfarande strömmar människor till Aten.
Men det blev bara en enda röra, säger hon.
Nu tvättas varenda gatsten och läggs sedan omsorgsfullt tillbaka på torget framför gasverket som ska bli ett nytt kulturcenter med gasklockan som teater.
De driver Café Londos, som har den bästa utsikten mot Akropolis.
Nick blandar en frappé i minuten:
.
Han råkar vara brorson till den gamle, Konstantin Karamanlis, som utropade sig till hjälte sedan juntan fallit.
på morgonen spelades grekiska sånger som förvanskats med sliriga syntar.
Hit brukar John Dinakis gå.
Konflikten med Turkiet har djupa rötter.
skulle grekerna kunna stänga in Turkiet fullständigt om de utvidgade sin territorialgräns.
Just i år antas förutsättningarna för att nå en lösning emellertid ha förbättrats.
Sokrates Kokkalis är, för många landsmän, symbolen för ett nytt Grekland, modernt, högteknologiskt, konkurrenskraftigt.
Sokrates Kokkalis är ensam majoritetsägare, styrelseordförande och VD i moderbolaget.
Så är det också med Kokkalis.
Till slut, efter många turer, utlovas vi en halvtimme, men när och var kan inte bestämmas förrän i sista stund.
Sokrates Kokkalis svarta skrivbord är blankt, nästan inte ett papper.
Sokrates Kokkalis är fåordig på den här punkten.
dog fadern och
- Grekland är ett angenämt land att leva i.
Men liksom en gång jag själv vill de inget hellre än återvända hem.
- Hälften av våra anställda är högskoleutbildade.
Intracom behärskar konsten att lappa ihop virrvarret och får det att fungera.
- Olympiakos basket och Olympiakos fotboll är
Hans företag är, med internationella mått, blygsamt.
Och sedan den euforiska känslan av att lämna det avgasstinkande Aten bakom sig och se havet inbjudande breda ut sig.
En sällan besökt ögrupp är Erimonisia, " De ensamma öarna ", som består av öarna Koufonissi, Iraklia, Donousa och Schinousa.
Konsten att hitta det perfekta rummet går snabbt att lära sig.
En båt som är aviserad att anlända klockan
Som sagt var, tålamod och improvisationsförmåga skadar aldrig under den grekiska solen.
" Detta är en av resandets eggelser:
meters höjd och topparna når
meter höga.
kloster.
Men på den tiden var de r i k t i g a munkar.
nunnor enbart i Stefanos.
Kastoria har i århundraden varit ett centrum för grekisk pälshandel - varg och björn finns i de omgivande Pindosbergen.
Också den är öde, ett falkpar bor i tornet, det är allt.
Hotellägaren Patastati, han som ogillar munkarna, har bott

- Vi gick till fots till Albanien, därifrån fördes vi i båt runt Europa, till Polen.
Inga skolor.
Nästa dag vandrar vi upp i bergen ovanför Prespa.
TV-såpan är påhittad, men såpan om Andreas och Mimi är verklig.
Han flydde från Grekland när juntan tog makten
Men en grekisk man blir inte stor enbart genom lysande tal.
" MEN NÄR ANDREAS var nästan
Bekantskapen var inte ny.
.
" Hon är en källa till liv för mig och jag hade inte överlevt utan hennes stöd.
år senare var Andreas tillbaka vid makten.
Och på EU-toppmötet i Bryssel
Likt mytologins sirener, som hade kvinnohuvud, en kvinnas överkropp och fågelben, satt hon vid havsstranden, lockade sjöfarare till sig och sög ut deras blod.
Han kunde inte styra landet och tvingades lämna ifrån sig premiärministerposten.
Barnen fick nöja sig med att ha ärvt hans namn.
För att finansiera köpet sålde Andreas sin döda mors hus.
Ja, hennes planer att kandidera till parlamentet gick i graven med maken.
En och annan undrar:
Det torde därför inte vara särskilt svårt för grannar, släkt, omgivning och kamratkretsar att identifiera de båda unga kvinnorna.
Ej heller har vi sett några nogsamma beskrivningar av deras utseende.
Det ska fan vara ung och berusad kvinna!
grupper, där tätheten på benmassan avgjorde i vilken grupp de hamnade.
- Vad detta beror på vet man inte exakt, men sannolikt kan hormonella faktorer och kanske östrogennivåerna spela en roll.
Forskare kommer att mäta hjärnaktiviteten och uppmärksamhetsförmågan på en del av de sjuåringar som börjar skolan i Solna i höst.
Fyrtio barn med uppmärksamhetssvårigheter,
När sedan alla svenska barn skulle skolmognadstestas så tänkte man sig att en differentierad skola med anpassad undervisning var bra.
barn eller färre kan stor spridning tillåtas och individuell undervisning ges.
procent i första valomgången.
Kampanjarbetarna vet att deras kandidat har en segerchans.
Sedan
och har pekats ut som tänkbar hälsominister också i en ny vänsterregering.
- Detta val kommer i historieböckerna att beskrivas som ett helt osannolikt misstag av presidenten.
Det är dels Prosolvia med avancerade datorprogram som kombinerar sin nyemissionen med en delförsäljning av nuvarande aktieägares innehav.
till
hotell, varav
Verksamheter som är i snabb teknologisk förändring, varför Prosolvia är beroende av att deras produkter och tjänster snabbt anpassas till utvecklingen.
uppgick till
Städning som sport MALIN BIRCH-JENSEN Jag blundar inte för fakta.
Oftast i form av gräl med övriga familjemedlemmar.
Man måste städa.
Lite som orientering men i det egna hemmet.
Städa bort dina celluliter!
Det unga men lovande städhoppet Pernilla Pillfinger har redan visat att hon hör hemma i eliten.
En tuja vid entrédörren var på modet och vi köpte en planta på Hortus i Farsta.
Vi dödförklarade den och lät den vila i frid.
Har skendöden någon preskriptionstid?
Marinens musikkår från Karlskrona, Jazz Unit och damkör Kör- och jazzgruppledare:
Denna nya " Aniara " -våg ( ytterligare en ny " Aniara " - av Margareta Hallin - är planerad för Confidencen i augusti i år ) innebär en strävan att komma bort från sciencefictionprägeln och det modernistiskt visionära till förmån för en varmare och kanske " mänskligare " sida.
Men när Real Groups Margareta Jalkéus vid ett tillfälle träder ur sin roll i damkören och levererar en viktlöst sviktande solröksjazz undrar man varför inte sångerna kunde bearbetats lite djärvare och fördelats på ett mera omväxlande vis.
En halvusel skräckfilm med ansträngd logik, där monstret dyker upp precis överallt hela tiden, förutom att det är både listigare och snabbare än vad det ser ut för.
Likaså att det låter som ett förbipasserande jetplan när monstret hoppar, eller att uppfläkandet av en människokropp låter som om vederbörande var fylld med trotyl.
Åren
Erland Munch-Petersen publicerade ett stort antal böcker och andra skrifter, bland annat " Kilder til litteratursøgning ",
Vi som haft glädjen att samarbeta nära med Erland Munch-Petersen minns särskilt hans humor, medmänsklighet och intellektuella nyfikenhet.
Det finns ju mycket material om det, och jag blev mycket intresserad och gripen av det jag fick tag på.
För Bent Jonsen hade ställt upp en rad skärmar i skolans samlingssal med brev och kort från tiden från Weimarrepubliken över Hitlers segertåg genom Europa till Tredje rikets sammanbrott.
När radion rapporterade om brandbombningen av Berlin gnuggade han händerna:
Han hade blivit fascist!
Så visar han genom sina brev hur censuren griper omkring sig i Tyskland efter Hitlers makttillträde.
- Men när ungdomar åter skränar Heil på gatan och jagar invandrare kände jag att jag var kallad att vittna om vad mina ögon sett i förintelselägren.
ockuperas Ungern av Tyskland och nu går det fort:
frågade hon sig efter kriget när hon efter dryga
Eleverna i Ellen Key-skolan sitter mycket tysta.
( Raben & Sjögren ).
Där fanns gamle landslagsmålvakten Torsten Lindberg,
Ett skott som var den enda likheten med gårdagens IFK Norrköping och när Gunnar Nordahl härjade som värst på 40-talet.
Efter en av Göteborgs många hörnor,
Vi har kommit överens med Milan att vi skall återkomma i nästa vecka nu när den italienska ligan är färdigspelad, avslöjar Göteborgs klubbdirektör Thomas Wernersson.
Det begärdes att han skulle bilda en bred övergångsregering med uppgift att förbereda och genomföra allmänna val.
Med platsen i säkerhetsrådet har Sverige hamnat i vad som kan bli ett getingbo.
Hon känner sig tung och trött trots att det är flera veckor kvar innan hon äntligen ska föda.
Havandeskapspenningen ges till kvinnor under graviditetens slutskede om de har ett fysiskt ansträngande arbete.
Avskaffandet av havandeskapspenningen drabbar kvinnor, i synnerhet lågavlönade kvinnor.
och framöver går miste om denna möjlighet.

Alla ungdomarna har Aspergers syndrom, som är ett autistiskt tillstånd.
- Det blir lite omvägar och kan ta några timmar extra, säger han.
Ensam är han fortfarande.
Till dem kom hösten

Jag stod ensam i korridoren och var rädd.
- Allt måste ske på elevens villkor.
I en vanlig klass går allting kors och tvärs.
Möjligen med aktivare yrkesvägledning och flera skräddarsydda kurser.
års förödande krig i fd Jugoslavien.
Tansu Çiller tar över som regeringschef i Turkiet efter Necmettin Erbakan, tillkännagav hon på söndagen.
Nu sker bytet i förtid.
läger, sekularister och motsatsen.
- Vi är definitivt inte någon kampanjrörelse för Nato.
efter sönderfallet fick hon som säkerhetspolitisk forskare bara artiga ointresserade amerikanska svar på frågor om hur USA såg på Norden.
Calle Ericsson
Bob Hendry är ingen charmknutte.
Med tanke på hur viktig bilen är och på att det är en prestigebil, som det ställs extra höga krav på, bestämde vi oss för att skjuta fram lanseringen några månader för att ha tid att gå igenom bilen noggrannare.
Det handlar om subjektiva bedömningar.
För en så liten biltillverkare som Saab har varje produktlansering mycket stor betydelse för företaget.
- Jag ser de
Volymökning är verkligen viktig för oss.
bilar en lämplig nivå.
Är det där bolagets största brister ligger?
Allt det gillar jag skarpt.
Vi diskuterade just vad vi ville uppnå med mötena.
- Bränsleekonomi är inte lika intressant för våra kunder som för den genomsnittliga bilkunden.
Det kommer att krävas stora utvecklingsinsatser.
Det verkar som de flesta biltillverkare nu satsar på mindre bilar?
Det var också mycket sämre än det totala genomsnittet som låg på
Det handlar mest om rå styrka och höga farter.
Bosse Andersson
Men
De vägval som ska diskuteras är till exempel:
Det är som att fiska kräftor.
För övrigt är dom ju giftiga.
Det är inte gott att veta men bäst man sitter där och mumsar sina förbjudna läckerheter och är knipslug så har myndigheten hittat på något och man har dragit det kortaste strået likafullt.
Och man skulle haft EU-pengar på lut beständigt och - eller skördeskadeersättning och LRF som en trygghetens famn hela tiden plus jaha - johoansson, landsfadern i bakgrunden ( så länge det varar ) och en rejäl mangårdsbyggnad att bo i, spejs och vackra rum och utsikter och troll och oknytt i uthusen.
Eftersom min egen varelse vid den tiden under inverkan av kopiösa mängder litteraturteori och metapoesi hade förvandlats till vad som skulle kunna kallas ett erfarenhetsfattigt råskinn, erfor jag hennes ord som en ytterligare bekräftelse på att hon verkligen borde gå.
Jo, mycket talar för att vi likt goda viner årsvis blir alltmer komplexa.
Det finns något kusligt i lyckan.
Ulf Eriksson är författare och litteraturkritiker i DN En ny bok Per Jönsson Gertie Englund Så tänkte de.
Och givetvis fanns tidigt en religiös symbolvärld, ett ytterligt komplicerat teologiskt system med mångahanda samexisterande gudavarelser, riter, regler och rättfärdighetsresonemang.

Rätt så övertygande argumenterar Gertie Englund för att det rådde en sorts jämlikhet mellan könen i det gamla Egypten.
Per Jönsson Stefan Karlsson Den smala bilvägen och dåligt planerade av- och pålastningssystem orsakade trafikkaos när festivalbesökarna skulle ta sig hem från Lida friluftsområde under förra årets Lollipopfestival.
Popscenerna slutar
Ska vi öka mer får vi byta plats och det vill vi helst undvika, eftersom det är så vackert ute vid Lida friluftsgård, och festivalmiljön är viktig, säger Håkan Waxegård.
Men Asplund & Co hade moteld.
Det var musik som hela tiden skiftade i temperament och dynamik.
Det var världsklass på den här gruppen.
När jag kom in i styrelsearbetet för ungefär
Han gjorde då en lysande exposé över AIK:s dittillsvarande
.
- Jag vet inte vad som händer denna vecka.

Att misskreditera motståndare med som ord som " nervös, förvirrad och missled av spökskrivare ".
bostadsbolag.
" Men det handlar egentligen om en rädsla för att Stockholms
år.
Santander-Compostela
RealSociedad
Vallecano
, Gil Vicente-Leca
.
), Gunther Hofmans (
Landskamp:
,
.
).
Ställningen e
:

Damer,
,
.
) Eduard Hämäläinen, Finland,
,
:
) Alexander Bagatj, Ukraina,

) Omar Lhon, Senegal,
) Charles Austin, USA,

rundor:
).
), båda
ST LOUIS, Missouri:
) Karrie Webb, Australien,
(
R:
, diskv.
Frankrike-Ungern
U:
.
EM-kval, damjuniorer:
, Sebastian Seifert
Herrar:
.
ISHOCKEY STANLEY CUP Final

,

,
, Rosenqvist
:
.
:
Sammanlagt:

Sammanlagt:
Femte deltävl,
) Mats Nilsson,
) Nilsson,
,
) Hedman
,

:
) Alessandro Puzar, do.

) Rodric Thain, Frankrike,
) Sven Brevuelmans, Belgien,
) Jelena Rublevska, Lettland,
) Jeanette Malm,
) Malm

,
.
) Sanna Salmela, Finland,
...
Stafett:
ORIENTERING KRISTIANSAND:
) Sverige lag
( Karolina Arewång, Annika Zell, Cecilia Nilsson ),
( Anna Bogren, Katarina Borg, Maria Sandström ),
,
km:
) Asph,
Kan Helmut Kohl vinna nästa års val som en förkämpe för en valuta som landets centralbank och ett flertal av väljarna är emot?
Göran Leijonhufvud Vågar ni vara kvar?
sidor platsannonser.
Det gällde även söndagens marsch med
När Kina tillsammans med Hongkongs blivande regeringschef Tung Chee-hwa lägger fram förslag som inskränker medorgarnas rättigheter i förhållande till dagsläget är det en form av nyheter som tränger sig på och som bör stå i tidningen.
Ewa Svensson STORA BÄLT.
Det första passagertåget på söndagen var späckat med hedersgäster, förutom drottningen och prins Henrik fanns bland andra EU:s trafikkommisionär Neil Kinnock på plats.
Alla danskar har minnen från färjorna.
Det anser miljöpartiets försvarspolitiker Annika Nordgren.
Försvarspolitikern Karin Wege-stål var i torsdags uppe i riksdagens talarstol och krävde klara besked om den pågående Natoprocessen.
- Regeringen är helt enkelt rädd för vad som händer om man öppet diskuterar och redogör för vad som händer, säger Annika Nordgren.
Kontorsnätet tas över av en konkurrent som kan betala marknadens högsta pris för möjligheten att rationalisera sig och effektivisera - Nordbanken och S-E-Banken är den kombination som kan leda till den största kostnadssänkningen eftersom flest personer och kontor kan rationaliseras bort.
Fondförvaltningen är därtill en verklig framtidsprodukt.
KORTFATTAT:
stressade stockholmare från en annan värld.
Jannez har varit med förr.
Och med lite god planering hinner man med familjen också, säger den blyge basisten Richard Holm över en Biff Oscar med lättöl på Verandans Restaurang i Långsele.
Biljettförsäljningen börjar klockan
En del har åkt över
Prick klockan
Kjelle Danielsson sjunger bakom trummorna, dansgolvet är fullt.
Ordningsvakten Malte Ångman, som har stått vakt på Hanssons loge sedan
- Det är inte skogsstjärna, jag lovar!
Det är vårt liv.
Vi för liksom traditionen vidare.
Evolutionsbiologernas bild förvrängs på ett sätt som liknar skapelsetrons tidiga karikatyrer.
The New Synthesis ".
Arrhenius kritik inbjuder trots allt till diskussion.
Aparter skiljer sig åt på väsentliga punkter och det finns individuella skillnader inom samma art, vilket påtvingar försiktighet när det gäller generella slutsatser.
år gammal.
Bengt Bångstads stora kunskap om skatter tillsammans med hans konsultativa kompetens ledde till att det blev naturligt för honom att koncentrera sin verksamhet till medelstora och mindre företag.
Bengt Bångstad var en av dem som byggde upp hela vår kår till vad den är i dag.
- Det är mest för att barnen ska få napp - det är ju svårt med annan fisk än strömming, säger Julio Rodriguez från Tensta som varje vår i
- Med lite kummin och starka kryddor blir strömmingen en fantastisk läckerhet, berättar Morris Jokhada lyriskt.
- Strömmingen är en oslagbar svensk klassiker, nystekt i smör på en hårdbrödmacka och med en kall pilsner till, menar med allvarlig röst Christer Nordin från Sollentuna.
Tyresö
Bröllopsgästernas festyra grumlas av att flera haft inbrott i sina bilar.
Riddarfjärden
I Notholmens kafé är " allt stulet " enligt den förtvivlade innehavaren.
Mellan Arlanda och Skånela far en motocrossåkare omkull så illa att han måste föras till Karolinska sjukhuset.
Polis larmar Skansen som inte har tid att rycka ut till de små livens hjälp.
En nioårig flicka blir indragen i en hiss på Högsätravägen av en obekant man.
På Valborgsmässovägen blir det lätt rökutveckling i ett kök där spispattan inte stängts av i tid.
Pågår till den 9 juni.
Merry Tones kommer i kväll, måndag, klockan
Anders Steinvall
var klart sämre än väntat.
Vem som egentligen är det fick vi inget svar på i nattens duell.
Patrik, som i sista stund fick ersätta kubanske världsrekordhållaren Javier Sotomayor i höjdhoppet, rev ut sig på
En rik affärsman i Toronto fick kliva in och skjuta till pengar.
månaderna, sade Bailey till tidningen Toronto Star.
miljoner.
Nu är han framme i kvarten efter
Kunde
åskådare.
Ingenting är längre som förut.
Det var på samma bana och i fjärde omgången som Rosset knackade ut Stefan Edberg i fjol.
Påminner lite om Stefan Edberg när denne slog igenom.
Han var i semifinal i Stockholm Open i fjol, nu är han en av de
Jag försökte hela tiden tänka positivt.
alltså.
i världen - i kvartsfinal på Roland Garros.
bästa på touren.
- Nej, för tusan.
Luleålagen har inte haft någon större lycka på Söderstadion i år.
straffar emot sig och fortfarande står laget utan seger.
Peter Berggren skall spela på mittfältet som han gjorde nu.
Djurgården dominerade inledningen totalt och Fredrik Dahlström kunde göra sitt första mål innan Enköping, i takt med att respekten släppte, kom tillbaka.
Det är den här typen av matcher vi måste vinna om vi ska haka på i toppen, tycker Roger Lundin.
(
Men det blev inte mycket roligare än så för Philadelphia.
matcher med Philadelphia efter en nackoperation i januari.
Centerledningens önskan att inte längre beteckna det egna partiet som icke-socialistiskt visar att den anser att denna blockgräns tillhör det förflutna:
andra motiv avgörande.
I motionen sägs att de ekonomiska problemen orsakats av socialdemokraternas politik under åttiotalet.
Tillbakagången har varit smygande.
För Olof Johansson blir det svårt, kanske omöjligt, att samarbeta med en regering som är beroende av vänsterpartiet eller miljö-partiet.
Det påstås i det brev som Säpo tidigare i år fick från Tyskland och som DN avslöjade i gårdagens tidning.
De anteckningar han lämnade efter sig visade att han var mycket klämd i de så kallade Boforsaffärerna.
Hon hade funnit att fartyg med krigsmateriel från Sverige anlöpt Rostock vid DDR:s Östersjökust.
vände han sig till Säpos dåvarande kontraspionagechef Christer Ekberg och berättade att han fått veta att Bofors sålde krigsmateriel via DDR till ett annat förbjudet land.
Rikedom och ekonomisk tillväxt skapas av produkter och tjänster med stort kunskapsinnehåll.
, arbetar till vi är ca
För en person som varit ute på arbetsmarknaden ett antal år, hunnit bilda familj, skaffat fasta kostnader för t.ex. bostad, och bosättning är det nästan oöverkomligt att under en längre tid vara utan fast inkomst.
I en sådan affär är det inte möjligt för Nordbanken att överlåta kontrollen av affärsområden och verksamheter, såsom utlandsrörelse och fondsparande, tillhörande Nordbankens kärnverksamhet.
Lägre försäkringspremie är belöningen för den byggherre som får högsta betyg för sitt hus.
Kaa Eneberg Caj Lindén har både klättrat i brandstegar och i karriären.
DET LÅTER ODRÄGLIGT hurtigt men till tröst för icke-hurtbullar kan avslöjas att vandringsträningen började mycket anspråkslöst för något år sedan.
Caj Lindén blev frivillig brandman trots sin ringa ålder.
Tummen var färdbiljetten och tillfälliga jobb klarade maten för dagen.
då handelsutbytet tiofaldigades.
En av deltagarna, en kvinna i 25-årsåldern, hamnade under en mötande bil på Lidingö och flögs i ambulanshelikopter till Karolinska sjukhuset.
- Det är vår ambition att Stockholms stad ska våga stänga av hela tävlingsområdet för bil-trafik.
Han anser också att bilisterna i sommarvärmen visat stor hänsyn till cyklisterna med 83-åriga Vera Sundman i spetsen som Tjejmilens äldsta deltagare.
Vattenslangen är en orm och skottkärran en rymdfarkost.
Här inne blir alla ljud starkare än utanför.
Karin bodde här redan
En röd rutschbana mitt i allt det gröna.
Camillas lillasyster Melissa,
Värst är det för barnen.
Kanske bad han om lite vatten till sina blommor innan han gick, för nu smattrar regnet mot taken.
Här skulle nämligen den nya Sveavägen dras.
Så vitt jag vet är den pampiga portalen in till Spökslottets trädgård det enda minne som finns kvar från Lilla Bastugatan.
Väst spelade ut ruter
Leif Trapp kom in på klöver knekt och kunde nu inte spela någon färg utan att hjälpa spelföraren.
I söndagsmorgonens VM-final var det helt och hållet " Slangens " förtjänst att det svenska laget hängde med in i det sista.
Wislanders storspel är det vi svenskar har anledning att bevara i minnet från
Med facit i hand var det ett byte som borde ha skett tidigare.
Å andra sidan var det målet desto viktigare,
Bevakningen av VM i TV har varit föredömlig.
På lördagen skrev Gary på ett treårskontrakt för den spanska elitklubben vars främsta merit är segern i Cupvinnarcupen
Självklart har pengarna betytt en hel del i vårt ställningstagande.
De har kartlagt mig noga och har förklarat att de kan använda mig både som ytterback och mittback.
, infinna sig i Zaragoza då klubben drar i gång förberedelserna inför nästa säsong.
Vi inom AIK önskar lycka till och det är också glädjande att konstatera att det inte enbart är IFK Göteborgs spelare som får chansen utomlands, säger AIK:s fotbollschef Stefan Söderberg.
Mr Asterix - J Partanen
Flying Hammer är en jättefin häst, som inte riktigt fick till det i fjol.
Junior A.E. - P Cederin
Utah Baker - K-E Kihlman
.

Resten av sin ämbetsperiod hade han inte behövt tänka på att få sin maktutövning granskad i allmänna val.
Det bådar inte gott för fortsättningen.
år efter det förödande bakslaget i parlamentsvalet
parlamentsplatser.
Nu har folket talat och vi respekterar dess vilja, sade en sammanbiten Alain Juppé, avgående premiärminister och dessutom ledare för gaullistpartiet RPR.
Bara en av partiets
Men högern, som hade hoppats på att den skulle gynnas av ett högre valdeltagande, blev besviken.
Den mest orädde av de palestinska kritikerna, Bassem Id, sade nyligen till DN:
" Det var alltid de vuxna som det var synd om.
sidor tjocka boken börjar med en översikt av de båda släkterna Sandman, faderns, och Forsblom, moderns.
Boken och med den barndomen ändar i en tragedi lika närvarande i dag som då
Brev och dagböcker vittnar.
Kusinerna leker vilt och fantasifullt på land och i vatten.
Den blicken hade dokumentärfilmaren Lena Hellman, som dog nyligen i alldeles för unga år.
visar hennes roliga film " Killjakten " (
Vad Hellmans film vaskar fram är förälskelsen i den egna förälskelsen, den sort som nästan förutsätter ett avstånd till den älskade.
Att skildra en av vårt århundrades största poeter, en man som var aktiv rasist och fascist, en man som högt beundrade Mussolini och i Romradion sände ut fascistisk propaganda under kriget och en man, amerikan, som bott både i England, Frankrike, Spanien och - mest - i Italien.
Eller så bidrog de ständiga förflyttningarna mellan olika länder i programmet till det något flackande intrycket.
kvinnor.

Gunnel Törnander är medieskribent och skriver om TV i DN var fjärde dag.
Tillhör man sydöstra sjukvårdsområdet så tillhör man Sachska, punkt slut.
mot Ryssland i VM-finalen.
Det var själva förlusten som var svårsmält.
Han var inte helt överens med de spanska domarna men vill inte skylla på dem.
Men framför allt var det utvisningen på Staffan Olsson

Peter Markstedt,
), Amir Teljigovic (
).
Målfest när Västerås välförtjänt tog full pott på normalt svårspelade Vångavallen.
Många elever kommer inte att lyckas få godkänt i alla ämnen, det vet vi redan.
" Vi lever nu i ett samhälle regerat med den insikten att var och en bör få så mycket skolning som han kan stå ut med.
Håkan Eriksson betonade i sin artikel på DN Debatt (
Orsaken är inte att skolan skulle erbjuda en allmänt dålig miljö att utvecklas i.
Det behövs nya vägar ut i arbetslivet, och inte minst borde det skapas blandformer där arbete och utbildning kan ske parallellt eller varvas.
Den har en nästan övernaturlig förmåga att upptäcka getingarnas tillhåll.
Bivråken tillhör de få fåglar som har fjädrar även på huvudet.
häckplantor för
av tujorna skänktes till en hjälpsam och växtälskande granne, som också grävde ner plantorna i höstas.
- Trots upprepade frågor var det enda råd vi fick att vattna rikligt vid plantering och därefter sparsamt, så att tujorna inte drunknade.
Någon garanti för att växterna skulle klara sig över vintern fanns över huvud taget inte - vilket Mikael Fiskáare hävdar att han inte fick upplysning om.
Nu hamnade tujatvisten på högsta nivå, hos Växus VD Karl-Erik Karlsson i Köping:
plantor.
Men förr eller senare sinar utbudet av autentiska souvenirer.
Litteraturforskaren Joachim Walther, som nyss gett ut en bok om DDR-författares samarbete med Stasi, har nu sammanställt ett litet urval under titeln " Erich Mielke, ein deutscher Jäger ".
Efter murens fall framträdde Mielke en sista gång offentligt.
I de mindre salongerna är ventilationsproblem legio och genom brist på avmaskning förekommer " slaskljus " i ett par av dem.
Resultatet blir att färre och färre besökare hittar till biografen i fråga.
" " Undantaget gäller inte omsättning av glasögon eller andra synhjälpmedel även om varorna omsätts som ett led i tillhandahållandet av sjukvård.
Nu satte ryssarna stopp för de svenska förhoppningarna om att få lämna Japan med VM-bucklan i bagaget.
De
Magnus Wislander, Mats Olsson och Staffan Olsson får mer än väl godkänt av sin förbundskapten.
års världsmästarinna Marianne Berglund.
åren tävlingen körts hamnat bland de
Sedan dess har ingen svenska vunnit.
När de
Ingenting.
Jag har vant mig vid rollen som hjälpryttare, så var det också i dag då jag skulle köra för Monica Valvik.
- Det här var inte alls bra kört av oss, säger Susanne.
Och därmed satt press på det norska laget.
Här kom tjejer som representerade lag med namn som Honjävulsracet
Cykelbjörk B
Friskis & Svettis A
Johan P A
Metro C
Radio City/Dn på St B
Swedeport Data Ab C
Krig natt och dag med Hizbollah Utrikesredaktör.
år.
Officeren som leder kan vara yngre än många av sina soldater, underofficerarna likaså.
Hizbollah kan området, i och norr om den
De stoppar varken våld eller israelisk vedergällning.
De får inte beskjuta byar där Hizbollah håller hus.
Ingenting tydde på att det skulle bli bättre, åtminstone inte i det korta perspektivet.
Men denna panikåtgärd hjälpte alltså inte.
Denna gång samexistens ( " cohabitation " ) mellan en högerpresident och en premiärminister från vänstern.
Väljer Jospin att ta med kommunisterna i regeringen betyder det med all sannolikhet att planerna på en valutaunion kan skrinläggas för lång tid framöver.
De vädrar numera allt oftare kritik mot den europeiska centralbanken.
Fransmännen dignar under bördan av nedskärningar och skattehöjningar.
Sanningen är att fransmännen har fått nog av både högern och vänstern.
Eller också får de gå in för att försöka rucka på tidtabellen.
Vi har kanske längre tid på oss än vi själva hittills har trott.
Benskörheten leder i sin tur till ökad risk för frakturer, som i Sverige alltså är ovanligt många, eller
kalorier mindre per dag än vi gjorde på femtiotalet, och sedan dess har också antalet patienter med benskörhet tredubblats.
Östrogenbehandling till kvinnor efter menopausen minskar risken för frakturer.
Mot slutet av samtalet fick Ma Oftedal se de
" JO menade att kyrkoherden bara utnyttjat den grundlagsfästa rättighet som tryckfrihetsförordningen ger honom.
Mats Carlbom
I övrigt tassar Holland försiktigt fram i det nya förslaget till EU-fördrag som släpptes precis
I förhandlingarna används det nu snarast som ett hot för att i stället få igenom fler röster för de stora länderna i EU-kommissionen.
I enlighet med vad bland andra Sverige och Danmark krävt får medlemsländerna ha hårdare miljökrav än de som beslutats gemensamt.
EU är socialdemokratiskt.
Därmed får mötet i veckan också ökad tyngd, eftersom Frankrike är ett av EU:s viktigaste länder.
Polissamarbetet?
För att inte tala om stora delar av den svenska regeringen.
För dagen finns inte heller några invändningar mot att det ska grävas i nationalstadsparken.
meter med byggförbud som skydd mot eventuella elektromagnetiska spänningsfält.
Tanzania får i år över
procent som anser att Sverige skall bibehålla eller öka u-hjälpen.
På frågan om vad hans fattiga Tanzania hade att erbjuda, utöver skattelättnader och billig arbetskraft för företagen, hade han inga bra svar.
Den ene stannade vid en bil, gick ut på gatan.
Det var en inställelseorder i bryska ordalag.
Mitt förslag att den som formulerat kallelsen borde lära sig vanlig hyfs i kontakt med allmänheten blev inte uppskattat.
Mr Quickstep är en bra spik på
meter på just Stig H Johanssons Västerbo Bodyguard som är i kanonform för dagen.
Inge Tuffing -
:

Gocken -
Det gäller rotormasten där man nu vill att den maximala livslängden minskas med
I det svenska fallet hittade man dessutom
.
och även dit skickas nu haverikommissionens beslut.
Han lovade att utse sin regering " snabbt, under veckans lopp ".
Vänstern ska nu genomföra det program som bland annat innehåller löften om
I den snöpligt besegrade högern inleddes under måndagen räfst- och rättarting.
Och i en rankinglista hamnade " kortare arbetstid " efter såväl " högre lön " och " mer pengar till verksamheten " som " utbildning ".
.
- Men jag efterlyser en djupare analys och en bredare debatt.
Kommer det ändå en lagstiftad arbetstidsförkortning finns det ingen anledning för facket att avstå löneutrymme i förhandlingar.
mest omsatta aktierna, steg med
procent, vilket var en nedgång med
Måndagens vinnarbransch var kemi & läkemedel med en uppgång med
kronor upp från i fredags.
procent i Sverige under maj, jämfört med samma månad i fjol.
En bidragande orsak var en branschrapport som spår en uppgång i fraktraterna, det vill säga inseglingsförtjänsterna, under juni månad på grund av mindre tillgång på tonnage än normalt.
miljoner kronor av de totala utgifterna på
kronor till
kronor,
ska till Kristinehamn,
till Grums, Säffle och Åmål.

Bredvid henne sitter en tjej från Åmål som pluggar i Stockholm.
Det här går ju lika fort!
- Tåget kostar
!
, dessutom hade hon fått vänta en timme till i Stockholm.
kronor tur och retur!
Han gör den här resan var sjätte vecka och det fungerar fint.
Stora Swebus går ut med mördande låga priser och stridsropet att målet är viktigare än resan.
Snart skulle pogromer och " etniska rensningar " stå på dagordningen.
Johansen citerar också en ungersk punkslagdänga som uppmanar till att " utrota alla zigenare, vuxna och barn ", detta bör enligt låtskrivaren ske med " eldkastare ".
I ett kapitel berättas om en pogrom i den ungerska byn Ketegyhaza i september
Jag tror inte att Johansen hade svikit zigenarnas sak om han strukit den ena eller andra statistiska uppgiften och i stället verkligen berättat om zigenarnas svåra tillvaro i ett alltmer chauvinistiskt Europa.
Minst överraskande var det att " Titanic " belönades för den eleganta, intelligenta scenografin, som är både komplicerad och enkel.
Inom branschen i New York spekulerar man nu över att båda dessa musikaler kanske inte ens överlever sommaren.
blev Bo Ax :son Johnson VD och koncernchef i Nordstjernan och
Han satsade kraftigt på det rostfria stålet i Avesta och utvecklade verkstadsföretagen samt byggde upp en dataindustri i koncernen, Datema.
En av de första förändringarna vid strukturomvandlingen var att ägarnas, styrelsens och ledningens roller renodlades.
Att detta påverkat honom är väl kanske inte så troligt, men nog var han en pragmatisk rebell som fram till sin död bibehöll en oräddhet och glädje inför förändring.
Det är enligt vad TT erfar bakgrunden till ett mord i Sätra förra hösten då en 45-årig man hittades skjuten på en parkeringsplats.
kilo amfetamin.
Den
Förstås avlångt.
Inne i det oregelbunda rummet gäller utställning om landets hittills
Byggnaden har fyllts av äkta material och beprövade ytbehandlingar.
Vid 18-tiden hotade han sin familj med pistol i en lägenhet i Snättringe.
Föraren av en röd VW Passat stannar vid Rimi Livs på Hantverkargatan, kliver in i affären och försvinner utan att betala med en okänd mängd kaffe.
En polispatrull noterar att larmet har utlösts av grillning.
Tullinge
:a i världen, har tagit tennispubliken på Roland Garros med storm.
- Då slog jag
Kommer han klädd som i Paris får han inte spela.
, och Galo Blanco.
Bruguera trivs bättre på Roland Garros än på någon annan tennisarena.
)/Hicham Arazi, Marocko-Sergi Bruguera, Spanien (
Spelarna är Ronaldo, Romario, Zidane, Ba, Zola, del Piero, Shearer, Gascoigne.
matcher är nog för att skapa krigsrubriker i fotbollens förlovade land.
år sedan och Ronaldo verkade ha mer miljoner än mål i skallen nämns sydamerikanerna med den största respekt inför matchen mot Frankrike.
Det här är första steget mot VM-titeln, säger fransmannen, som inte vill lämna någon laguppställning eftersom hans Italienproffs blev tillgängliga först på söndagskvällen.
Anzio - F Diaz
Desert Symphony - N Cordrey
,8,9
Zoukris - T Jörgensen
Allt väl rapporteras från stallet.
DD-1:
Det blev resultatet av måndagens partiledaröverläggningar om " Estonia ".
Magnus Persson, statssekreterare på kommunikationsdepartementet, säger till DN:
" Estonia " var ett estnisktflaggat fartyg sedan
Vi har ju redan myndigheter som Justitiekanslern som granskar statliga myndigheter.
Dessutom måste forskarna skjuta på simmande sälar, och det innebär stora risker för skadskjutning.
kronor till ca
länsstyrelser har sagt ja till förslaget om forskningsjakt.
Och Jones advokater Gilbert Davis och Joseph Cammarata höjde insatsen i det höga spelet om Paula Jones heder.
Hur skulle mot den bakgrunden en eventuell uppgörelse kunna se ut?
år vid makten.

I författningen från

som partiet tillsätter för att ge ett mer konkret innehåll till det " kontrakt med väljarna " som partiet lagt fram inför valet

Särskilt dystert blev det för Saab där försäljningen sjönk med
procent.
Det handlar relativt om små tal.
) och trea Volvo S/V
med
(
procent i maj.
Dystert däremot för Saab, vars försäljning sjönk med
På senare tid har det framför allt varit biologin som levererat råvarorna till detta slags litteratur.
Alla vill ju känna att deras lilla perspektiv på tillvaron fångar helheten, om det så handlar om studiet av myror, på vilket sociobiologins fader E O Wilson en gång gjorde karriär.
Det var förmågan till ett sådant reflekterande perspektiv jag åsyftade med formuleringen om en " kvalificerad humanistisk kunskapsbild ".
Hösten inleds den
DN Per Luthander
procent.
Vem som tar över efter honom är ännu inte bestämt.
Målgrupperna kan vara äldre, kvinnor, barn, ungdomar och arbetslösa men också människor som arbetar och har tillgång till en dator på jobbet.
år gammal konflikt mellan ishockeyhjälten Sven Tumba och Riksbyggen om Ullna golfbana är slut.
När det förra gången kom upp i Stockholms tingsrätt - eftersom Sven Tumba krävt ersättning för sitt arbete med Ullna golfbana - sade tingsrätten nej till Tumba.
Jag begärde
månader tillbaka, säger till DN:
- Nämligen att utan ställningstagande i sakfrågan, det är viktigt, erbjuda en förlikning.
Larsson har bestämt sig:
- Det är naturligtvis inte bra att en domare kommer från samma stad som hemmalaget, konstaterade HBK-basen Stig Nilsson.
Det rids om
- Jag är full av tillförsikt, säger tränare Tommy Gustafsson.
championat.
Så spelar också bryggeriet Rodenbach i den belgiska elitserien.
Till mat passar det nämligen inte.
Så dags känns det nästan upplyftande med mer traditionella och likriktade ölsorter.
Jag fick lära mig exakt var någonstans de många hundratals trafikljusen fanns.
att ta emot stötar.
år?
och
Åke Ekdahl Det röda Europa, socialdemokraternas Europa.
Det franska broderpartiet till Perssons parti, socialisterna, har stått fadder till det Maastrichtfördrag som nu ska utveckla det monetära samarbetet.

SJ arbetar nu med drifts-analys inför ett nytt översynssystem som ska innebära kortare stilleståndstider för loken.
Då kontrolleras till exempel att bromsarna är fullt fungerande.
till
- Sveriges enorma framgångar i internationella kocktävlingar de senaste åren gjorde det lätt att locka hit dem, säger Werner Vögeli.
Men herrar stjärnkockar berömde bärens sötma, den som är så typisk för det som växer i midnattssolens land.
Jag har accepterat, sade Jospin när han vid lunctid klev ut på Elyséepalatsets trappa efter en timslång diskussion med president Jacques Chirac.
De har dock tillsammans fler mandat än de sparkade regeringspartiernas
nya jobb.
Det sade moderatledaren, på måndagen, i samband med sin blixtvisit i Luxemburg, där han med vackra ord avtackades av EU:s utrikesministrar för insatserna i Bosnien.
- Det vet jag inte.
Carl Bildt sade i sitt tal till EU:s utrikesministrar att han är nöjd med sina insatser i Bosnien ur aspekten att läget där förbättrats under hans tid - även om det fortfarande finns oroshärdar.
Klockan
Handeln var dock måttlig, omsättningen stannade på
kronor till
Däremot är synen på de egna hushållens ekonomi inte lika positiv.
Saab fortsätter sin kräftgång när det gäller försäljningen av nya bilar.
Medlemmarna vill hellre ha högre lön, mer pengar till verksamheten och bättre utbildning, visar en undersökning förbundsledningen låtit göra.
utlandskonton anmälts till Riksskatteverket.
Östeuropa börjar i Malmö SKOTT " Ämnar min herre ta flyget eller resa som en gentleman?
Men det vore väl inte lika roligt.
På Malmö central är det påfallande gott om tjecker.
gånger om ursäkt.
Redan innan jag skaffade hund hade min terapeut samtyckt till idén.
Han brukar ha med sig sitt leksaksfår.
" O, vilken söt valp.
" Trottoarerna är inget bra alternativ för Moses.
Först när de var för sent upptäckte vi bilen som kört upp intill oss.
" Om jag låter henne hållas biter Moses förr eller senare.
" " Japp, jag tycker det är kul ", replikerar hon med ett gapflabb och sparkar Moses boll fram och tillbaka framför nosen på honom.
Här saknas en flicka jag förälskat mig i.
" Dansande flicka " revs ned från sockeln första gången våren
Marodörerna slog till igen.
Varför vill då inte dessa skådespelare vid krisdrabbade Göteborgs stadsteater spela Nina Lekanders och Christina Gottfridssons uppföljare till 70-talssuccén " Jösses flickor "?
Uppenbarligen finns här en djupare ideologisk konflikt.
Också vän av subsidier och oordning kan fråga sig hur i herrans namn den teater fungerar där en ensemble efter kollationeringen kan förklara att den inte vill.
En del av de gamla sveptes ut i omdaningen.
Hasse Pihl, Kajsa Ingemansson och kompani lyckas numera nå de höga förväntningar man har på P 3-humor.
Först inhopp i TV-programmet " Elbyls " bisarra sketcher om ett gäng som bodde på en offentlig toalett ( Arne bodde i den lyxiga handikapptoan ).
Underifrånperspektivet försvann och ersattes med hybris.
( Något märkligt att ha en mimare med i en snabbpratartävling.
Men att ingen producent eller någon ger några tips om hur man umgås med en monolog framför en mikrofon.
Senaste avslöjande:
avgångslever från Kulturamas tvååriga fotolinje ut på Galleri Forum, Sigtunagatan
Och till slut orkar man inte ta del av något.
, en rakhyvel, den första nallen, den heter Camilla...
Gustavo Kuerten från Brasilien,
- Sämsta USA-facit sedan
Sergi Bruguera, som vann här
,
game.
Efter
Magnus Hedman köper inte det här snacket.
Örgryte var bättre än oss.
I slutet av första halvlek sköt Thomas Lagerlöf ett hyggligt skott från halvdistans.
Men det finns lyckligtvis undantag!
Det vita tetravinet är lätt och trevligt med bra druvighet i lite blommig, lättillgänglig stil.
Tyvärr drabbades detta vin av ett missöde i samband med journalistprovningarna på Systembolaget.
kr ) är i samma genre som Tribbio, men i mer fokuserad och fruktaccentuerad stil med tydlig och ursprungstypisk, bränd kärn- och jordkaraktär.
Färgen är mycket ljus, nästan som ett rosévin med mogen, tegelröd nyans.
Det mesta var för gammalt redan innan det lämnat Systembolaget.
På ytan bildas då ett mögeltäcke, flor, som lever på vinet och luftens syre.
Men det går lika bra med rostade mandlar, några oliver, en bit hårdost eller små musslor som lindas om med bacon och grillas i ugnen.
Nära en halv mil lång är den.
Mitt på torget en stor staty av filosofen, sittande, ungar gillar att klättra upp i knät på honom.
Sen kom romarna, så småningom turkarna, först
Här finns inget Akropolistempel, inget ärorikt förflutet.
Likt andra hamnstäder har Thessaloniki både förfallit och fått nytt liv.
- De pratar, oupphörligt, om hur roligt det är att sitta med vänner på kafé och prata.
Det sved i munnen redan efter första tuggan.
Laxburgaren var född.
Och bygdens polischef har inlett en utredning.
- Den borgerliga regeringskoalitionen i Frankrike, som förlorade helgens parlamentsval, har mer gemensamt med Tony Blairs Labourparti än med det konservativa Torypartiet i Storbritannien.
Tony Blair förklarade redan före valet att han inte skulle riva upp några av Margaret Thatchers och Torypartiets privatiseringar av till exempel British Rail och British Telecom.
- utan lönesänkning.
Även den brittiska tidningen Economist pekar i sitt majnummer på Sverige och Norge som länder där de socialistiska partierna försökt stå emot högervridningen.
I centrum av diskussionerna stod frågan om EU:s nya fördragstext ska hinna bli klar enligt planerna, till toppmötet i Amsterdam om
- Om socialisterna menar allvar med den ekonomiska politik de utlovade inför valet, vilket jag inte tror att de gör, blir det problem, sade han.
Johan Schück
månaderna, medan
Beträffande den egna ekonomin var de som trodde på en förbättring ungefär lika många som de som trodde på en försämring, vilket är samma läge som i april.
Orderingången har ökat kraftigt, framför allt från exportmarknaderna, vilket betyder att orderstockarna växer för femte månaden i rad.
Den här gången kom det till och med en dementi från båda parter som eliminerade det " avtal som träffats ".
Dessvärre lär arbeten rationaliseras bort även utan samgåenden.
Det mesta talar för att det kan bli ännu några varv av nyheter innan S-E-Banken och Nordbanken hittat nya strukturgrepp, om det nu blir med varandra eller med andra ska vara osagt.
Kravet på inarbetning är att varumärket ska vara allmänt känt inom den krets det riktar sig till.
Vin & Sprit AB har rätt till varumärket El Molino, enligt en dom i Svea hovrätt på måndagen.
Han bryr inte särskilt mycket om hur hans skivor klassificeras men är ändå noga med att påtala de möjligheter en storbandsinstrumentering för med sig.
Det är sånt som gör att musiken blir intressant att lyssna till.
Han brukade säga att han inte kunde skriva melodier, men det stämmer egentligen inte alls.
Alltså att de spelar efter samma princip som då flera personer sjunger en melodi fast med olika utgångspunkter i takten.
frågar grabben ivrigt.
Numera är det inte lätt att få någon överblick på fältet, allra minst för den utomstående.
Moderna kritiker från formalisterna till Paul de Man har snarare pekat på verkens eller - ännu hellre - " textens " retoriska natur.
Sverige har definitivt inte stått i dess förgrund.
Först ger författarna korta överblickar av
För de djärva själar som ger sig in på den förmoderna litteraturen skulle jag vilja ge det rakt motsatta rådet:
Från sitt skrivbord kan han sitta och njuta av utsikten över Gamla stans takåsar.
Och i brottmål och familjemål deltar vanligen dessutom
Han tycker i stället att det verkar vettigare att kunna vägra huvudförhandling i hovrätten och i större utsträckning döma på handlingarna som går mycket snabbare.
- Vi har en bra polis och duktiga åklagare, trovärdiga advokater och ett välbeprövat system.
Annars säger Richard Ljungqvist med eftertryck att " krig vinns ju inte bara genom kulor utan också genom CNN ".
minuter.
Då kanske storebror Fredrik,
Alex Proyas.
Kanal
Trots låg intelligenskvot blir han stjärna i fotboll, framgångsrik affärsman och bordstennisspelare i världsklass.
Brian Dennehy, Cloris Leachman, Marcia Gay Harden.
Anders Holmqvist
- Vi valde ut Botkyrka eftersom det är ett mångkulturellt område och Världsbokdagen är en internationell dag, berättade Rod Bengtsson på Bonnier/Carlsens förlag.
Robert Wierzbicki fick inspiration till sin " Korkade tankar innan man dör " efter att ha läst Peter Englunds bok " Brev från nollpunkten ".
pristagarna belönades med var sitt bokpresentkort på

Richard Pilat.
I den ena ligger chokladglass, det blev ordet " Change ".
- Måste inte det vara något slags rekord?
Bara vid OS lever intresset upp.
I Hengelo, där sträckan var
meter i Atlanta (
bästa i uttagningarna får vara med i VM.
Själv bedömde hon att tiden motsvarade
.
:s " Efter
Där var det ideella förbundets styrelse gentila nog att ta med sina fruar som bjöds på såväl övernattning som mat och dryck på medlemmarnas bekostnad.
Vad ska ni dit och göra?
resor tur och retur till Grekland.
Vad är egentligen lycka?
Snarare tvärtom.
.
Duger det?
Då beslutar hon sig för att söka havandeskapspenning.
dagar före beräknad förlossning.
var det cirka
.
En jury i Denver fann på måndagen Timothy McVeigh skyldig till bombdådet i Oklahoma City för drygt
människor som skadades.
McVeighs egen syster vittnade om att Timothy McVeigh i ett brev varnat för att något stort skulle hända, McVeigh bands med falska körkort m m till den falska identitet som användes för att hyra den skåpbil som användes för bomben, McVeigh hade ett motiv eftersom han hatade den federala regeringen för den ödesdigra belägringen i Waco på dagen

Så sent som för några veckor sedan förlorade Swedbank
Bland de
Både Morgan Grenfell och Warburg har i stället valt att bygga upp med specialister direkt på plats i respektive land.
Nyligen splittrades skandalomsusade Fiba Securities i
" Regni " ( Phono Suecia ).
" Jansson är också skicklig på att hantera blåset, och han har dessutom starka melodier.
" The Touch " ( Pep Pop ).
Det är ett enormt arbete att få ihop skivor som de här
Hon är varken födande eller stark.
Barnafödandet skildras uteslutande ur medicintekniska aspekter och utan sitt sociala och kulturella sammanhang.
år av tajt samvaro, både på scenen och bakom, i trånga gemensamma loger, kunde de varit trötta på varandra, men inte.
Nunnorna beslutar sig nämligen för att starta krog och nattklubb.
Kvällen i slutet av maj är klar och kylig.
år har Bosse Kristiansson samarbetat med fotograf- och författarkollegan Lassi Rautiainen, som är född och uppväxt i dessa gränstrakter där människan alltid levt i nära kontakt med rovdjuren.
- Folk har fel uppfattning om björnens farlighet.
Björnen är fruktad för sin oerhörda styrka, den skapar osäkerhet och hatas när den slår människans tamdjur.
Antalet björnar i landet beräknas till omkring
Björnen har ögonen riktade framåt, den kan stå och gå på
.
Han är enormt kraftig över ryggen och vackert brun i pälsen.
Sedan är det tyst i urskogen, men björnarna finns därutanför.
Forskarna svarar med att hänvisa till statistiken.
att bli skadad.
.
björnarna ", dockteaterpjäs av Per och Margareta Löfblad, spelas hos Tittut, Lundagatan
Fri entré.
.
Vietnam Maud Johansson som arbetat
Diplomkonsert Jenny Eklund, violin, spelar musik av Mozart, Eklund och Schumann på Musikhögskolan, Valhallavägen
Klockrent Konsert med dansgruppen Tiger och Lidingö kammarkör under ledning av Bengt-Erik Fröberg på Konstakademien, Fredsgatan
Rock, jazz, blues Kulturama Avslutningskonsert med yrkeslinjen för jazz- och popsång tillsammans med storband på Daily News Café, Kungsträdgården, kl
.
Samling utanför Stickelbärsvägen
Videopatrullen Rikard Bergqvists uppsättning i regi av Annika Silkeberg spelas på Stadsteaterns scen Backstage, ingång Drottninggatan
.
, kl
.
För alla som tycker friidrott är dödligt trist, inte minst den sportpublik i Nordamerika man främst vände sig till, blev Toronto-galan en bekräftelse på alla fördomar.
Och i Toronto bröt Johnson.
veckor.
i ett lopp under normala omständigheter utomhus.
- Nej, säger Magnus.
Totalt
i Filipstad.
Som många andra svenska tennisspelare har Magnus även en lägenhet i Monte Carlo.
poäng.
och lillebror Markus,
För några veckor sedan blev det klart att Kista och Järfälla går ihop.
En övergång tar
Samtliga landslagsspelare stannar i Högdalen, enda nyförvärvet hittills är backen Anna-Karin Ankerfeldt som följer Kronstrand från Balrog.
kämpar
Muminvärlden på en ö i hamninloppet utgör en särskild attraktion för barnfamiljerna.
På 1700-talet fastslog en professor Petter Elfving vid Åbo Akademi att en källa i stan hade hälsobringande vatten och från sjön Luolalanjärvi hämtades lera till lerinpackningar.
romerska bassänger med
I personalstyrkan ingår ett par läkare och ett tiotal sjukgymnaster och massörer, berättar Auli Saari.
BIRGER SCHLAUG Så har då kärnkraftbolagens chefer gemensamt gått till angrepp mot avvecklingsplanerna av kärnkraften.
De har gett uttryck för detta på DN Debatt den
Det är ren utpressning!
De erkänner att full säkerhet inte är någon som helst garanti.
Man vill inte ha kärnkraften om man tvingas betala för den.
Men när argumentationen tangerar varje rimlig bottennivå finns all anledning att kräva sans och måtta.
Därför blir det svårt för Lionel Jospin att som premiärminister svälja det intimare Natosamarbetet, särskilt som han är beroende av de ännu mer Natonegativa kommunisterna.
Men om Frankrikes integrering i Nato avstannar, faller striden om sydkommandot och därmed också USA:s beredvillighet att ta med Rumänien i Nato.
år - har ljusare framtidsutsikter än någonsin tidigare.
Det är mindre troligt att vi behöver emigrera.
Men nu är den trenden äntligen bruten.
De flesta har en god utbildning, men Dara som är kemist i botten oroar sig för att forskning och utveckling är eftersatt i Irland.
Vi är bättre utbildade.
Kombinationen av det populistiska, konservativa Fianna Fail ( som prästerna uppmanar folk att rösta på ) och det aggressivt marknadsliberala Progressiva demokraterna skrämmer.
Hästar är lika vanliga som barnvagnar i den här förorten.
Hans pappa sålde gräsklipparen för att pojken skulle få en häst.
- Det finns inget annat här.
år efter den danska Maastrichtomröstningen väcks nya frågor om EMU:s framtid av den franska vänsterns valseger.
Tyskland vill att kriterierna ska tolkas hårt, centralbanken bestämma, Italien hållas utanför EMU och euron vara stark.
månader som klasslärare för en sexa i en Stockholmsskola sade han upp sig och slutade den sista mars i år - besviken, utbränd men med en ny karriär inom räckhåll.
lärare i svenska och SO, skulle brinna av iver att få undervisa i sina ämnen.
Man ska göra upp en utvecklingsplan för varje elev, ha utvecklingssamtal och kontakter med föräldrar.
.

Och på söndagsmorgnarna när han vaknade visste han att en stor del av dagen skulle gå åt till förberedelser inför den kommande skolveckan.
Ett byte som givit honom högre lön, större trivsel på jobbet och mycket mer fritid.
fabriker ska tillverka björkplywood, spånskivor och prefabricerade block till trähus.
miljoner kronor förstärka företagets kassa för oväntade produktions- och förseningskostnader, samt för kommande affärer, medan
Efter
Moduler och verktyg utgår från Oracle och kan kopplas upp mot alla system.
Och målsättningen för framtiden är hög.
Nyemissionen avser drygt
miljoner kronor av marknadens placeringsvilliga kapital.
Innan vi for i väg gjorde han något märkligt.
- Till Marieberg, DN, sa jag.
Där, slår det mig, bor bland andra makarna Oredsson, förgrundsgestalter i nazistiska nordiska rikspartiet.
Men hur fick han tag på dem utan telefon?
Ta T-banan till Axelsberg och gå genom affärscentrum upp till änden av Hägerstensbrinken.
i det iskalla vattnet, drogs upp och avled dagen därpå.
nr
Midnatt i S :t Petersburg Disa Håstad Om man ringer någon vid midnatt i S :t Petersburg så får man inte ovett för att man väckt personen, som i Stockholm eller Moskva.
Det var ju i sådana som den politiska oppositionen tvangs försörja sig då de fått avslag på sin emigrationsansökan eller blivit oönskade på andra sätt.
Det är ingen fara för Stockholm Marathon eller andra evenemang på Östermalms IP.
I förra veckan brann även tennishallen intill Lidingövallen ned.
studenter står i dag i kö, många av dem för en etta på mellan
studenter står i kö för
Han lovar ett omfattande program för att förbättra situationen.
Lägenheterna, ofta i söderförorter, utlovas till halverat pris.
Efter en kvart hade Mikael Eriksson öppet mål men Värtanbacken Tomas Lindqvist stod i vägen.
år sedan så tränade jag med Värtan.
Inte tänker den lille gördetsjälvaren gå till byggmarknaden och betala dyra pengar för en plåtstång som flagglinan ska stå och klonka mot i den ödsliga nattblåsten.
Äh, kan någon vara hygglig och klättra upp med yxan.
Lustigt förresten att flaggan hissas när den ska firas.
Det får räcka med kvistning.

meterna till Hotell Havsbandet.
år, ger klara besked och den planerade turen till Mariehamn
Nere vid färjeläget kan man hyra cyklar för alla åldrar.
Bussen har gått.
Hotellägarna har byggt en liten dansbana intill uteserveringen i trädgården.
Denna ljuvliga vårdag låg havet stilla och största delen av den
Sillar och laxar gjorde det kall-skurna ointressant.
Härifrån kan man fortsätta på en viltsafari bland kronhjort, dovhjort, strutsar och vildsvin.
- Jag vet att utredaren förvarade arbetsanteckningarna på en hylla i sitt rum, säger juristen Brita Sundberg-Weitman som hjälpte mamman med poliskontakterna.
Några exempel:
Väderdata från SMHI visar att det klockan
domar som gällt gruppvåldtäkt.
år senare, år
Också där kan man alltså se en ökning men inte alls lika stor som ökningen av antalet anmälda fall.
Men Hans Klette har gjort en genomgång av samtliga domar för grova våldsbrott i Sverige under åren

välinformerade israeliska journalister glimtar från premiärministerns inre krets.
- Jag har sagt till Liberman - Netanyahus allt i allo - att se till att du inte ringer mer.
" Lars Johansson OSLO.
Den fick tillräckligt stöd vid ett extra möte med kommissionen på söndagskvällen och träder därmed i kraft omedelbart.
Norge tvingas nu söka sig nya marknader för att bli av med all lax.
Dragspelssommaren är däremot spikad, läser vi i tidningen Dragspelsnytt.
Bälgaspel vid landsvägskanten vankas på Ransäters hembygdsgård i Värmland den
juli.
augusti.
är egentligen bara
.
säger Peter Kreischi, VD för Busstop som säljer fjärrbussbiljetter till
- Busstop ska vara paraply och syssla med marknadsföring, ett neutralt serviceorgan för företag och kunder.
Ringer man till oss så får man samtliga bussalternativ.
Han befaras ha omkommit.
.
Han var yvig och pratig men ganska svår att komma in på livet.
Huruvida det material som Jeff Buckley hann spela in innan han försvann kommer att ges ut kan ingen svara på.
Under årens lopp hade Lennart Ljungblad en rad olika alltmer kvalificerade befattningar och blev
Denna snabba utveckling förenades med god ekonomi och smidiga organisatoriska anpassningar.
Tony Hagström Lars Berg Conny Pettersson
Hela omgivningen luktar brandrök.
Natten mot den

Tåget befann sig då under jord mellan Gamla stan och T-Centralen.
Under den tiden sattes bussar in mot Ropsten.
satte man in bussar från Slussen och norrut mot Ropsten och Mörby.
Polisen skickar dit
Upplands Väsby
Han ringer polisen, som griper mannen och för honom till närmaste station.
Han förs skyndsamt till Södersjukhuset.
Hittills är det bara kul.
poäng för värmlänningen som från en plats som
- Ja, telefonen har gått varm sedan jag slog Sampras, men det är bara roligt.
Han vann KM som tioåring och DM och Kalle Anka-turneringen när han var

- På somrarna lirar han varje dag.
- I USA.
- Det är dålig stil.
Efter allt ståhej efter Samprassegern var det starkt att kunna ladda om batterierna.
Från DN VÄXJÖ.
minuterna.
och
Jens Littorin
hål.
- Vi har några riktiga publikmagneter på gång.
Sedan massturismen tog fart på allvar har delar av den grekiska övärlden förlorat den charm och enkelhet som attraherade 60- och 70-talens resenärer.
Öarnas hamnar är inte dimensionerade för stora färjor, vilket effektivt har bromsat den stora turistanstormningen.
På de flesta öarna omringas båtluffarna så fort de stigit i land av ivriga rumsuthyrare.
på morgonen kan lika gärna dyka upp kring lunch - eller
Viktig liberal seger i Kanada Chrétiens majoritet grumlas av landets tilltagande sönderfall Samma tanke förenade Jean Chrétien och Jacques Chirac.
Men valkampanjen har skötts segt inför folkligt motstånd mot inledda nedskärningar i den för landet typiskt kostsamma välfärden.
Reformpartiet under en som talare föga inspirerande ledare, Preston Manning, utmärker sig för utomordentligt häftiga angrepp mot separatisterna i Quebec.
Han dödades av ett tunnelbanetåg i Stockholm i januari
För Manfred Kittlaus och hans medarbetare på ZERV är inte påståendena om att de svenska kvinnorna och Algernon skulle ha dödats av Stasi så orimliga som de kan te sig för många svenskar.
personer skulle ha skickats till Stockholm för att tysta Cats Falck.
Någon annons sattes aldrig in.
De har inget förtroende för henne längre.
Den nya generaldirektören för Statens haverikommission ska inte gå in den internationella kommissionen utan i stället kritiskt granska haverirapporten när den kommer.
Oppositionen i socialdemokratiska SPD och De gröna har inför onsdagens debatt krävt finansminister Waigels avgång.
Nästa år finns nya stora hål som måste täppas till.
Nathan Shachar JERUSALEM.
bäst i klassen, underbarn i pianospel, primus på universitetet, nummer ett i alla officerskurser och nu premiärministerkandidat.
New York-börsen började svagt men hämtade sig under dagen och vände uppåt.
Däremot föll Ericssons B-aktie
kronor.
Frankfurt steg med
A
dollar sedan i torsdags.
Tvisten gäller om arbetsgivare ska betala en 10-procentig ersättning utöver sjuklön mellan
Bundesbank anser ett en sådan uppvärdering är en signal till andra att bokföringstricks kan accepteras för att klara kriterierna.
kronor i någon sportbutik?
Det är bra om innerskon har god ventilation för sommarvarma fötter.
Hjulen på inlines varierar kraftigt beroende på användningsområde.
Mjuka hjul är inte så slitstarka men har bra väggrepp och svikt.
Tumregeln är
Skall det vara broms på båda skridskorna?
Vilka skydd behövs?
Även om kvaliteten inte är den bästa så är heller inte belastningen och slitaget så stort i den åldern.
Testa kullagerkvaliteten i butiken genom att snurra på hjulen.
Inlinesåkare räknas som gående.
Åtminstone var det så i den affär i Västerås där Charlotte handlade häromdagen.
och
Så om den lilla Lättan kostar lika mycket som den stora gjorde, beror det på att handlaren tar ut mer för den lilla.
I Köpenhamn stod inte verklighetens utan det " symboliska " Jerusalem på dagordningen.
författare som underhållning.
Åtskillnaden innebär inte att politik och religion saknar mötesplats; etiken är en sådan.
Hur är det möjligt att så totalt förneka uppenbara fakta?
Plötsligt stegade en man upp i talarstolen och presenterade sig som palestinier ( " Nej, jag är inte muslim " ):
Men det var ingen ängel.
år.
Per Linds studie är mer övergripande, medan Roland Steen ska utreda en bolagiseringsidé för Landsort kallad Svensk Lotsplatsservice.
Spelet kring Ronaldo är en fars, som mer och mer börjar förlora sina komiska inslag.
miljoner skulle betalas ut - i skatteparadiset Jungfruöarna, som Barcelona ville - eller i Spanien, som agenterna önskade.
I bakgrunden ruvar det mäktiga sportkonfektionsföretaget Nike, som har ett tioårskontrakt med Ronaldo personligen.
Ronaldo Luis Nazaryo de Lima är en fåordig ung man, som bara i undantagsfall ger personliga intervjuer, som till exempel till Dagens Nyheter i vintras.
Stig H upp nu för första gången i år.
Han höll farten bra.
) Krama Käll utvecklades enormt i fjol och kan fortsätta på den vägen i år.
Klass
Lasse Lindberg och en bra häst från springspår är nästan alltid streckvärt.
Det kan bli spets direkt.
) Ett knepigt sprinterlopp.
.
Brown Demilo verkar på uppgång.
:
Avd
Nice R.L.,
Xerxes Aggerup,
Aston Villa,
Han är stabil och hyggligt startsnabb och bör hamna långt framme direkt från sitt andraspår.
Royal Mark,
).
Sanrevo Exclusive,

Aston Villa,
Hollyfield är under alla omständigheter så snabb att han kan hålla rygg på ledaren, och det är verkligen ett " gubben i lådan " -läge.
), vinnare -
,7 (
),

Lopp
(

Lopp
(
),
.
).

),
Strukna:

),
) Sharp Matt (
) Options Open (
.
Stockholms Stora Pris,
) Inchrory - P Eddery 58/57,5 (
),

och knep en andra före Duford Lade.

(
),

.
) Tiger Groom - G Nordling
),

Lopp
),
) Cherubini
),
Odds:
Max Mara tog kommandot in på rakan och vann hur lätt som helst perfekt understödd av amatören Pia Almqvist.
kr.
:

REUTER " Datorförsäljning fortsätter öka " Intels Andy Grove tror att datorförsäljningen i världen även i år kommer att öka med
Många har trott att Microsoft skulle släppa den nya versionen i år, även om företaget inte satt ut något officiellt datum för releasen.
.
strålkastare att laborera med.
För mig som gammal teaterljussättare kändes det roligt att med datorns hjälp sätta lite videoljus, något som skiljer sig en hel del ifrån scenljussättning.
Sedan är det bara att klicka och dra med muspekaren på reglarna och betrakta resultatet.
Det betyder inte att man skall ladda några batterier utan att man tar semester.
Den största finessen är när batteriet fungerar.
Det antas att Babylons läkare använde det som bedövningsmedel eller att hantverkarna seriekopplade sina batterikrukor för att få ström att galvanisera metaller.
- Hushållssektorn ökar dramatiskt, man kan lugnt påstå att beroendet av batterier omfattar allt fler användningsområden.
ton hamnar årligen i kretsloppet och det innebär ett allvarligt miljöproblem som blir allt svårare att få bukt med.
.
Miljön har kommit med som ett viktigt tävlingsmoment för att få OS år
Men utan de olympiska spelen som drivkraft hade sannolikt miljöprogrammet blivit tamare.
Det gäller även introduktion av fjärrkyla, vilket också tar bort behovet av miljöfarliga freoner.
Det räcker inte med Göran Perssons tal.
och
Bland annat utbildar Stockholm Energi ett 50-tal medarbetare som aktivt ska gå igenom företag och bostäder för att föreslå bra och lönsamma åtgärder.
Var finns regeringens gemensamma strategi?
Vi behöver en bra lagstiftning och vettiga normer för att klara åtaganden på miljöområdet.
Det kommer att betyda mycket för företagens utveckling av produkter och tjänster.
Det är helt klart att svensk miljöpolitik behöver bli vassare och kraftfullare.
" Rapporten försenas till årsskiftet " Anders Hellberg
september
Att Börje Stenström inte ställde ut några allmänna löften för att gynna det tyska varvet tycker Forssberg " är självklart ".
personer som arbetat på heltid med rapporten.
miljoner röster bara fick in en enda representant i nationalförsamlingen, var det i praktiken Nationella fronten som avgjorde valet och ryckte makten från högerkoalitionen RPR-UDF.
av de
Väljarundersökningar visar att partiet ofta har starkt stöd hos arbetare liksom hos hantverkare och små köpmän, en effekt av grannskapsarbetet.
procent av rösterna.
Dick Ljungberg
Centern säger nej till EMU " under överskådlig tid ".
övriga riksdagspartierna har ju enats om förslag om Riksbankens ställning och oberoende.
Att gå med i EMU är som att gå in i ett äktenskap.
Möjligheter att devalvera uteblir.
Företag slipper ha konton i flera olika europeiska valutor.
valutor i samma land skapas ett nytt problem.
Centralbanken i Frankfurt.
Böter.
försvann skyldigheten att göra något mer.
Arbetsgivarna fick rätt vilket också Lars Gellner påpekade.
:e till
De båda Saabarna körde norrut, föraren av den ena bilen blev vittne till hur hans kollega frontalkrockade på backkrönet.
- Det handlar inte om testkörningar där man sladdar och tvärbromsar och bär sig åt, säger Axelsson.
För en tid sedan plockades en vägsträcka helt bort från testprogrammet sedan boende protesterat.
, medan det smalare OMX-indexet steg med
punkter till
).
Bolaget har tidigare deklarerat en ökad fokusering på kärnverksamheterna.
Köpeskillingen uppgår till
Norrportens aktie steg till
kronor, efter att ha pressats ned från toppnoteringen på
öre till
miljoner kronor per år, enligt Frontecs VD, Bengt Wallentin.
remmar.
De mest kända är Bauer, K
Kan man åka vanliga skridskor så kan man åka inline.

Huh-huh, huh-huh, huh-huh.
I spelfilmen " Beavis & Butt-head do America " lämnar figurerna TV-soffan för att göra en oavsiktlig turné genom USA.
Kanske är B & B hans sätt att bearbeta sin gamla tonårsångest.
Mike Judges nya animation " King of the Hill " är Fox nya flaggskepp tillsammans med den etablerade jättesuccén " Simpsons ".
De av seriens kritiker som bara säger att det är ett vulgärt, äckligt och hemskt program har missat att det är en satir över MTV-tittarna.
Med ett leende på läpparna berättar han att MTV-censuren egentligen är helt nyckfull.
En tecknad myra, heh-heh...
Han skakade hand var tjugonde sekund och påstod att vi hade bott i samma kvarter i Dallas:
Men det är också ett befriande andningshål för feg-TV-n som görs för lobbygrupperna.
Jag tror också att publiken gillar dem för att deras dumhet gjort dem totalt fria, de vet inte bättre.
Förmodligen överlever de mig, ler Judge utan att verka ha något emot det.
Amerikabåten utgjorde en metafor för moderniteten - resan mot framtiden.
I realiteten dominerades den av storindustrin med Ivar Kreuger i spetsen.
Johan Rådbergs allvarligaste kritik mot dess efterbörd på 80-talet är försummandet av förorterna, som fått utgöra storskaliga teoretiska boendeexperiment.
Längst inne var de alltså utvecklingsoptimister, medan dagens dekonstruktivister bara vill frossa i konstnärliga uttryck, hävdar Johan Rådberg i det kapitel som möjligen kommer att väcka verklig debatt.
Historien lär oss att undvika patentlösningar.
Cheatham var också inbjuden att framträda som speciell hedersgäst på avslutningskvällen av New Yorks årliga Jazzfestival den 28 juni.
Det är ungefär som en frimärkssamlare som strävar efter att fylla alla luckor utan att föreställa sig vad märkena berättar om länder och tider.
Ett ovanligt initiativ är att boken är tillgänglig tillsammans med en videokassett:
de fasansfulla erinnyerna.
Han är förvånad över att vi i Sverige är så upptagna av skuldbegreppet och att vi ägnar oss så lite åt försoning och förlåtelse.
Nu måste vi betala priset genom nedskärningar och besparingar.
Varvet säger sig inte ha gjort något fel, inte heller rederiet, Sjöfartsverket, besättningen eller någon annan som kan tänkas ha något ansvar för att mer än
I en artikel i vår nya serie " Skuldberget " säger till exempel den norske psykoterapeuten Atle Dyregrov att skulden får oss att känna empati och tvingar oss att kämpa med smärtsamma erfarenheter i livet.
Skoltiden tillbringade hon i Kristianstad.
De lekte och hjälpte till med trädgårdsbestyren, barndomen verkade särdeles lycklig.
Emma Lundberg, konstnär och landskapsarkitekt, Lilla ateljén, Millesgården.
Medtag matsäck till vandringen som tar ca
.
, kl
Klockspel kl
Du är den ende Sommarkonsert med Lill Lindfors och Storkyrkans kör under ledning av Gustaf Sjökvist i Storkyrkan kl
Poesi & visor Far och dotter Viskväll med Ove och Beatrice Engström i Gröna stugan, Ursviksvägen
Kammarjazz Melodiöst och svängigt med Stefan Gustafson trio på Bistro Solsidan, Solsidans stationshus, Skyttevägen, Saltsjöbaden, kl
Spelningen börjar kl
Björn Wigardt sjunger, Weine Renliden spelar trumpet och vid pianot sitter Nisse Nilsson.
.
Vid regn flyttas arrangemanget in till Sunnanskolan.
TRANÅS.
arrangörer över hela landet säljer sina biljetter via
miljoner kronor, omsättningen blev
.
På nätet ska man också lägga upp hemsidor och driva reklamkampanjer åt arrangörer samt marknadsföra olika arrangemang inom främst nöje, kultur och sport.
När bolaget
Åke Ekdahl Regeringen säger ja i princip till EMU, men inte just nu.
Göran Persson anser därmed att han har maximal handlingsfrihet och att han även om
Göran Persson måste gå över ett extra val, Carl Bildt kan göra det ändå om han får regeringsansvar nästa år.
Då är det enbart fråga om illvilja.
Fredssamtalen i Belfast återupptogs på tisdagen, välsignade av USA:s president Bill Clinton och med en ny, stark Labourregering i London.
Derek är taxichaufför i Dublin,
Litet bitter är han på den brittiska regeringen, som han tycker kunde ha gjort mer under vapenvilan för att få en varaktig fredsuppgörelse till stånd.
Han ser framför sig hur unionisterna skulle flytta sin terrorverksamhet till Dublin om Irland återförenades.
De flesta av hennes vänner är utleda på Nordirland.
S-ledningens ställningstagande i EMU-frågan blev, som väntat, ett " mjukt nej ".
Vari det osäkra består ville inte Göran Persson precisera, men om opinionen talade han desto mer.
- Men om man gör det innan eller efter är mer en fråga om lämplighet, sade Erik Åsbrink.
- De är också politiker och begriper vårt resonemang.
.
Ledningen för Copperhill-fabriken är mycket förtegen.
Albright uppmanas " att ta direktkontakt med den svenska regeringen om Trelleborgs flagranta uppförande och uppmana den svenska regeringen att vidta alla lämpliga åtgärder för att finna en skälig och rättvis lösning ".
De svenska penningmarknadsräntorna ligger drygt en procentenhet högre än de tyska.
Calmfors satt som ordförande i regeringens EMU-utredning.
- Ett utanförskap innebär inte att vi klarar oss undan den gemensamma europeiska valutan, säger han.
kostade en D-mark 4:4856 kronor, jämfört med
Hur
Tillsammans med med Sparbankens VD Reinhold Geijer skulle Bo Söderberg " ratta " den nya Föreningssparbanken in i framtiden.
Inte alls, tvärt om, säger Bo Söderberg som samtidigt nogsamt understryker att han tror på den nya Föreningssparbanken.
I dag pekar han stolt på att bankens värde under de
årslöner à drygt
" Den som inte drar sig för att fälla dessa ord är redaktören på branschorganet Billboard Magazine, Timothy White, och den han talar om är ingen mindre än den för ett tag sedan adlade Paul McCartney.
Men EU-motståndaren McCartney, som aktivt lyssnade på konstmusikens modernister redan innan Beatles blev berömda, är noga med att låta popsnickeriet komma i första hand.
Han ser ju helt normal ut.
- Skuld, säger han efter en stunds tystnad.
Stig vet att de småbråkat den senaste tiden, inser att förhållandet inte fungerar särskilt bra och att han smitit undan och arbetat över nästan varje dag.
" Han svarar.
Polisen hämtade Stig.
Åren i fängelset fick mig att fundera över varför vi finns till, ja över meningen med livet.
I dag har Stigs barn gått ut gymnasiet.
Jag är ju deras enda förälder som finns kvar i livet.
Då hade jag kort stubin.
- På något sätt är det som om jag inte vill bli kvitt dem.
- Det straff samhället ansåg att en tidigare ostraffad man med ordnat jobb skulle ha.
Pralen Melander
och
Vi har dessutom inte fått några indikationer från vagn-ägarbolaget på att vi slarvar.
Lisbeth Brattberg
Samtidigt möttes personal från de inblandade polisdistrikten.
Ingvar Carlsson och hans fru är på vandring i svenska fjällen och väntas inte tillbaka till Stockholm förrän i mitten av juni.
Polisen blev på tisdagen, efter branden hos Ingvar Carlsson, mera försiktig med att uttala sig om de
Polisen tar hand om gärningsmannen.
Det blir ingen stor brand utan går under beteckningen skadegörelse.
i södergående körfält.
På Hägerstens skola på Sedelvägen anmäler en tioårig pojke för polisen att han har hittat narkotika.
kronor.
byggarbetare skrämda.
När hon skrek kom hennes mamma ut och mannen släppte taget och försvann.
Namnet Hardy Nilsson är en hyllning till hockeylegenden med samma namn.
Möt vetgirigheten, fantasin och skaparglädjen på Vasamuseet.
Så läser han vad han har skrivit.
Filip Dewulf,
belgaren från Leopoldsburg ett jättelyft på ATP-rankingen plus att en plats i semi är värd runt
- Han var bättre än jag och förtjänade att vinna, säger 21-åringen från Filipstad ärligt.
Nu blev det inte så, men Magnus kan se tillbaka på en fantastisk tid i Paris med segrarna över världsettan Pete Sampras från USA och Marc Rosset, Schweiz - guldmannen från Barcelona-OS - som höjdpunkter.
Så sant.
- Jag var nervös, erkände han utan omsvep.
- När Magnus mötte Sampras och Rosset var han mera skärpt och gick ner djupare i slagen, säger Högstedt, som ändå berömde sin adept som lyckades kriga sig in i matchen efter den olyckliga starten.
och Sven Davidson en (
- Jag var
och Passagen lanserades på Internet under sommaren samma år.
Vad en privatperson betalar för ett Internetabonnemang numera är bara bråkdelen av vad det kostade
För Passagens del, som upplåter webbplats till sina medlemmar, har den policyn lett till att ett antal hemsnickrade webbsidor blivit censurerade.
Den stora trögheten ligger hos företagen som inte förrän nu riktigt insett nyttan med att finnas på Internet, anser Ulf Törnqvist.
Att det finns stora pengar att hämta på marknaden är de övertygade om, annars hade de inte gjort de här satsningarna.
Däremot dröjer det innan den totala investeringen betalar sig, säger Ulf Törnqvist.
Förklaringen ligger förmodligen i Björn Thelins konstaterande:
Spelidén är en kombination av Sid Meiers " Civilization " och Microproses " Master of Orion ".
För att åstadkomma detta är inga medel förbjudna, du kan delta i sammansvärjningar, attackera kyrkan eller handelsligan, köpa förbjuden teknologi på den svarta marknaden, befästa din hemplanet och bygga en flotta av rymdfarkoster som kan erövra dina konkurrenters hemplaneter.
år sedan var det en stor sensation om TV dristade sig att visa något inslag om UFO eller paranormala fenomen.
Fenomen som redan fått sin förklaring redovisas som mysterier.
För dokumentärt ska det vara.
I Sverige delar föreningen Vetenskap och Folkbildning ut pris till " årets förvillare ".
Kring denna centrala fråga har det varit förhållandevis tyst.
I realiteten är det inte så enkelt.
Utan opartiska domare, lojala tjänstemän och en allmänhet som känner förtroende för systemet är det dock svårt att nå framgång.
Han pekar också på att viktiga institutioner som författningsdomstolen och ombudsmannaämbetet grundades redan före demokratiseringen.
Han ser tecken i den oklara federala strukturen, den bristfälliga skatteindrivningen, den organiserade brottsligheten och korruptionen.
Ett tvåtredjedelssamhälle FOTO:
procent av en genomsnittlig inkomst på
Den ligger dels i det höga totala svenska skattetrycket, dels i den sammanpressade inkomststrukturen.
miljarder kronor kvar.
Endast vänstern kommer då att fortsätta kräva skärpt progressivitet.
FOTO:
Förutom tillväxthormon utsöndras ett antal hormoner som bland annat styr andra hormonbildande organ i kroppen.
Teorin är att vi med behandlingen återställer kroppens egen produktion av hormonet, men om det är så har vi inte undersökt än, säger Kaj Stenlöf.
Den lagstiftande församling de ska rösta fram har begränsade maktbefogenheter, men förhoppningen är icke desto mindre att valet ska kunna bli inledningen på en politisk utveckling som kan återbörda landet till normalt liv.
människor sägs ha dödats i strider framför allt mellan islamister och säkerhetsstyrkor och många
I den nya grundlagen ingår också modifierade vallagar och att folkförsamlingen kompletteras med ett överhus, en senat.
En del av partiets sympatisörer är säkert sådana som tidigare röstat för FIS.
stycken inalles - som skickats till Alger kan få arbeta i fred.
Ända sedan lekskoleåren på kibbutzen Mishmar Hasharon har Ehud Barak varit en överdängare i allt han tagit sig för:
- kan värja sig mot nationalisternas eviga valpropaganda om Arbetarpartiet som ett veligt, arabfjäskande eftergiftsparti.
Bloc Québécois ( BQ ) förlorade visserligen ställningen som officiellt oppositionsparti men visade med
Valet bekräftade den regionala polariseringen i kanadensisk politik.
Han hävdade med emfas att alla Kanadas provinser bör behandlas lika, underförstått att det måste bli ett slut på det han anser vara " daltande " med Quebec i form av speciella förmåner för att behålla provinsen inom den kanadensiska nationen.
regeringens förslag att med hjälp av en särskild lag stänga de
- Med Rekke som styrelseordförande i vår störste konkurrent kan vi ju inte ge honom affärshemligheter.
Det är inte första gången som Sydkraft mycket bestämt avvisar politikernas försök att stänga kärnkraftsreaktorer.
Den andra vägen är att komma överens om skadestånd.
varken bolagets resultaträkning eller balansräkning ska påverkas av ett riksdagsbeslut att stänga de
Då var ett antal sydsvenska kommuner de helt dominerande ägarna med
Regeringen har mycket svårt att få igenom lagen om stängning av Barsebäcksverket, anser Sydkrafts VD Göran Ahlströms.
Men att kostnaderna för svenskt näringsliv blir högre, det kommer man inte ifrån, hävdar SAF-ordföranden.
Större valutarisker slår framför allt mot småföretagen.
En gång kostade det av mynt-inkastet att döma
års teknik var redan den för avancerad för min fattningsförmåga.
överviktiga direktörer; kommenderade dem att ta promenader till Mössebergets högsta topp och väl där skulle de bestiga det
I ett brev till Albert Engström skrev han att " den ljuvliga whiskyn är förbjuden och brännvinet, ölet och allt annat som ger livet innehåll ".
Vid kvällens samkväm händer det att någon spelar på flygeln eller vevar på Poly-phonen.
Om " förstången ", den övre delen av fockmasten, har råsegel är hon en " toppsegelskonare " ( eng.
främsta masterna kallas " skonert-skepp " eller barkentin.
I det gränslösa Europa många av oss strävar efter ( även de flesta EU-motståndare säger sig ju vara internationalister!
De som påstods spela en avgörande roll i denna internationella konspiration var - just det, " kosmopoliter ".
dömdes för detta brott
bosatt i Frankrike, talar ett tiotal språk, engagerad i kampen för mänskliga rättigheter för afrikanska och muslimska invandrare, är president för Franska universitetet i Moskva.
Sara Key, Yvonne Elgstrand, Gustav Kling, Olof Willgren Det finns något stabilare än äktenskapet.
Affärerna ska göra gatan glad att gå på.
För gator och ansikten hör ihop, säger Bettan ( Yvonne Elgstrand ) och rusar till väninnan Madelaines ( Sara Key ) undsättning.
Det är en gyllene underhållning.
medlemmar,
Svenska missionsförbundet bildades
år gammal.
Immanuelskyrkan rymmer alla sociala skikt och yrkeskategorier.
Senast nu i söndags framträdde Mats Nilssons vokalensemble med Bach och nutida svensk musik i kyrkan och Immanuel Brass medverkade i Vasaparken.
Stannar tåget i en tunnel måste passagerarna bege sig till stationen.
Föraren kan alltså inte se om det brinner eller kommer ut rök längre bak i tåget.
då
Hans

Love Me Do och Foot Bowl borde göra upp om segern i stoeliten.
hästar med stor kapacitet, som båda fortfarande är kvar i låg klass.
Lars Johansson OSLO.
Resultatet blev en jätte som kontrollerar runt
De norska ägarna har visat att de är beredda att täcka betydande förluster i ett inledningsskede i väntan på att marknaden mognar.
, även om de båda bolagen utgör de främsta konkurrenterna när det gäller redaktionellt innehåll på Internetmarknaden i Sverige.
Men med mystiken reducerad till laser-show, Diana Palmer till Bond-brud och Den vandrande vålnaden till knubbigt college-kid med glada bruna ögon kan den här filmen knappast handla om den äkta Fantomen.
Det är något problematiskt eftersom han är med i så gott som varje tagning ".
Detta var Stasiland under DDR-tiden.
Ett Gaststette har öppnat i en av de gamla barackerna och bord och stolar har ställts ut på betongplanen utanför.
Han bekräftar att firman existerar ( fast den bytt namn till Märker Sicherheitsbüro ) och att den har uppdrag i området.
Vi får under vårt korta besök heller inte veta vem som bor i " objektet ".
I övrigt förefaller partiledningens formuleringskonst ha varit framgångsrik i den meningen att den lyckas tillfredsställa socialdemokraternas båda åsiktsläger.
, vilket sannolikt är nödvändigt om ett stort antal länder går med redan från start, säger Johnsson till TT.
- Det är en amerikansk konflikt och den är svår att lösa med europeiska perspektiv.
- Det hade varit bättre om företaget tagit sitt ansvar och löst konflikten.
Därmed ser det ut som om Per-Olov Norberg kan komma att göra om samma trick som den brittiska lord Moyne, Jonathan Guinness, nu gör i både Trustor, som än så länge står som huvudägare till Kanthal, samt den finska sportutrustningstillverkaren Amer.
Sådant passar inte mig.
Därefter består Norbergs bolag ON-Invest av en påse pengar, det var skuldfritt enligt räkenskaperna för
Priset,
Norberg har hittills inte redovisat några kända tillgångar vid sidan av ON-Invest.
Och vad händer om Kanthalaktierna sjunker i värde?
Kristendomen föll redan på
Jag sökte och sökte utan att finna.
Dessa människor, säger jag eder, har inte insett den stora sanningen.
Den praktiska person jag innerst inne är har bara svårt att visa sig för omvärlden, det är därför alla andra ständigt får snickra och sy och dylikt åt mig.
Lyckokakor är den perfekta moderna religionen.
började han jobba på kortfilmen " Frog Baseball " om
B & B hör att någon säger " entertain us " och gör snabbt om det till " Huh-huh, he said anus ".
höga vitputsade väggar.
Det är första gången Åsa Kalmér regisserar en musikal.
Därför vill jag hellre jobba med starka skådespelare, dansare och sångare - människor som är riktigt begåvade på en sak - än med klassiska musikalartister.
- Förutom att det förstärker den internationella karaktären, låter det ofta bättre klangmässigt och förstärker trovärdigheten.
till premiären.
När den gruppen återvände efter sin beryktade femårspaus hade John Squire skrivit nästan varje låt, dessutom var hans gitarr överallt på hela skivan.
år gammal.
Här verkade han i ett tjugotal år och gjorde sig ett uppskattat namn bland såväl kunder som arbetskamrater och chefer.
Denna dekadans på området gör att det känns extra uppmuntrande när det då och då kommer filmer och program som återupprättar bilden.
Det låter som en nästan olöslig uppgift att bildsätta ett entimmesprogram som i stort sett utgörs av en massa ljudinspelningar av gamla knastrande telefonsamtal?
Men det dokumentära underlaget räcker liksom inte till för mycket mer än personkuriosa och småpikanterier.
- Det lönar sig att söka aktivt.
Trycket på förvaltningarna har varit betydligt större i ytterstadsområdena än i innerstan och andra mer välbärgade stadsdelar.
Vi har fått fram fler platser än vi har klarat av att organisera.
Lönen blir
McEnroe var då rankad
(
chanser att bryta i nionde gamet, utan att lyckas.
Jag har haft problem med ljumsken under hela turneringen och jag kommer att se till att få skadan undersökt när jag kommer hem.
Så fort han fick lite övertag i bollduellerna small det bara nära linjerna.
Det var han redan på inbollningen i morse och därför var det svårt att lägga upp taktiken.
.
) vet också hur det känns att vara en match från seger i " VM på grus ".
Gabriella Lundin
Efter den friande domen gjorde polisen en ny platsundersökning med hjälp av minsökare, som inlånades från försvaret.
mil nordväst om Gällivare.
Kemikoncernen Perstorps resultat för de första
Årsresultatet påverkas negativt med totalt cirka
I Europa har en konjunkturförbättring kunnat skönjas under de senaste månaderna.
miljoner (
KORTFATTAT:
Det är friskt att diskussioner förs.
- När en skådespelare av olika skäl vill bli befriad från en pjäs så försöker jag, i normala fall, byta ut den personen mot en annan.
veckor före kollationeringen, borde inte vissa frågor ha ställts redan då?
Och då menar jag inte den enskilda skådespelarens humor, utan hela uppsättningens.
Vidare den finländske jojkaren Wimme Saari tillsammans med delar av gruppen Rinne Radio, Fliflets Frie Flyt med norsk-samisk-grekiska toner.
augusti på Classicscenen.
Beställningar av service som centralverkstaden ska utföra har minskat den senaste tiden.
Centralverkstaden håller på att minska personalen.
Om cirka
Där fanns det en pärm med lediga sommarjobb.
Jag hade hoppats kunna åka till Paris med en kompis, men då måste jag först ha ett jobb, annars går det inte.
Beslutet fattas vid ett telefonmöte.
Det är också det besked som domarutskottet lämnat till tävlingsutskottet i sitt yttrande i Råsundafallet.
får användas " inte var den som då behandlades.
Hammarby ska absolut göra det om laget fråntas segern.
) i för-VM-premiären mot värdlandet Frankrike.
.
matcher, på rätt sätt.
Kritiken tände fransmännen.
Björn Gyllenberg PARIS.
.
, säger världstrean Kafelnikov.
Vad händer hemma i Brasilien nu?
Jag litar helt på att Martin Dahlin och Kennet Andersson gör minst
Sveriges matcher:

, Österrike b
.
Vitryssland är en liten besvikelse så här långt och jag har svårt att se skottarna tappa någon pinne i Minsk.
Skottlands matcher:

Finland h
.
Jugoslavien är av en helt annan kaliber och för mig handlar det faktiskt om kupongens säkraste etta.
Slovakiens matcher:

, Albanien b
, Ukraina h
Brage har heller inte övertygat och hemmaförlusten mot Assyriska visar att Brage liksom Spåret i första hand får sikta på ett ordna nytt kontrakt.
.
års möten:
Nu tror jag på delad pott.
Gefles

matcherna har givit en oavgjord och
, Stenungsund b
, IFK Malmö h
Oddevold har varit skadedrabbat vilket förklarar den prekära tabellsituationen.
Oddevolds
inga.
Norrbys dagsform kräver dock en garderingstvåa.
senaste:
, -.
Myresjö h
, Häcken h
Gunnilse verkar i nuläget vara på väg mot minst ett allsvenskt kval.
, Myresjö b
Ljungskile-Örgryte
Mjällby-Myresjö
Division
Qviding-Tidaholm.

mål:
Kjell-Åke Engström, Gunnilse.
Italien, serie A ( slutspelad )
Abel Balbo, Roma (
), Marco Negri, Perugia, Roberto Mancini, Sampdoria.
Men det är Håkan som bestämmer.
Håkan Andersson tänker betäcka
Sidan
Allt från mobiltelefoner till borrar går ju på batterier i dag, och det enda som inte hänger med i den snabba utvecklingen är just batterierna, konstaterar Oscar Hedlund.
Han räknar med att utvecklingen med ständigt nya och snabbare produkter fortsätter.
De stora företagens ständigt ökande behov av kunskap och information kräver hela tiden nya och kraftfullare datorer och verktyg.

Flera har hört av sig och berättat att en sådan standard finns, nämligen LonWorks, som har tagits fram av Mike Markkula, en av Apples grundare.
IBM säljer ett lättskött styrprogram, Arigo, vilket tillsammans med elektronikkort kostar cirka
Hinderbygget ( s ) Europa.
Vi delar inte fullt ut ansvaret med de andra för hur EU utvecklas.
Därtill gjorde Persson vad han kunde för att beskriva EU-ländernas politiska utveckling i ljusnande dager.
Förmodligen ska skrivningen tolkas så att regeringen inte förelägger riksdagen förslag till ändring av grundlagen på den här punkten ( innebärande att bestämmelsen flyttas från grundlag till vanlig lag ).
Nu tar han för första gången " folkomröstning " i sin mun.
Om det kan förenas med att centern hålls på hjälpligt gott humör, desto bättre.
Det avgiftssystemet används redan för Internettjänster.
Tele 2har drygt
Konkurrensen på telemarknaden har lett till såväl sänkta priser som ökad valfrihet, visar en kartläggning som Post- och Telestyrelsen låtit göra.
, i takt med att den statliga budgetsaneringen kan avslutas.
En skakig ränteutveckling är att vänta under det närmaste året, menar Sparbankens ekonomer.
.
Nej hon tänker helt enkelt använda segelbåtens spinnaker.
Annars ligger de bara där och skräpar.
Då återstår bara skumpan.
Den bildningsnivå ( eller litterära promillehalt ) som texternas täta prosapoesi avkräver läsaren utgjorde ett hinder för både kritik och publik.
" Nu är förstås en ensidig beställning på " ond " litteratur lika löjlig som en kategorisk beställning på " god ".
Men legitimiteten vilar inte bara på texternas renande effekt.
i källaren till ett sinnessjukhus går han i ring med andra patienter som också rastar sina grodor.
Hawkes arbetade som amerikansk ambulansförare i Italien och Tyskland
Det finns så mycket ont omkring oss.
Han förvaltar denna erfarenhet i en prosa med ett eget inre, svart ljus.
Nej, man vet ju inte vad som kan hända.
Nej, rädd vet jag inte, men man är ju alltid förberedd på att det kan hända någonting.
år:
Martin Stugart
I ett senare dokument, utfärdat på 1180-talet, berättar kung Knut Eriksson att han bytt sina egendomar i Julita mot de egendomar som munkarna fått när de bodde i Viby.
I samband med projekteringen av en väg med bro över Garnsviken
Årets undersökning har ägt rum på platsen för
Viby by drar redan tusentals turister varje år.
Trafiken koncentreras till huvudstråken Hornsgatan, Ringvägen, Folkungagatan, södra delen av Götgatan och Renstiernas gata.
Genomförandet av ovanstående åtgärder förutsätter en budget utöver de vanliga anslagen.
Beslutet fattas vid ett telefonmöte.
Det tidigare fallet i Sverige påminner visserligen mycket om händelsen på Råsunda.
Om det sedan är det mest rätta enligt skrivna regler och reglementen kan de lärde sedan fortsätta att tvista om.
stora " - Microsoft med sin Internet Explorer och Netscape med sin Navigator ( som byter namn till Communicator ).
Den som surfar med Microsofts Internet Explorer kan å andra sidan inte ta in en rad tidningsföretag eller en lek- och spelleverantörer som Sesame Street.
, beta ).
Plötsligt fanns
meter hög mast utanför pappans gård, kunde de få in
Adlers första verk kallades Lazy Bones, en apparat av samma modell som bröderna Welmers.

Förutom TV:n inklusive satellit, kan stereoanläggningen och videon manövreras med denna enda fjärrkontroll som kostar
" eller " Höj volymen ".
I alla andra länder där tobaksbolag blivit stämda har det i alla fall lett till en rättslig prövning.
- Det har ingenting med svensk rättstradition att göra, säger Bo Aulin i ett pressmeddelande.
Göta hovrätt slog på onsdagen fast Örebro tingsrätts dom från december förra året.
I Sverige produceras årligen
När franske socialistledaren Lionel Jospin i TV nyligen fick frågan vad som skilde honom från brittiske labourledaren Tony Blair, svarade han:
Längst till höger hamnar alltså Tony Blair.
Hans parti, som nu heter PDS, var för inte så länge sedan kommunistiskt.
med bland andra kung Carl-Gustaf bland de inbjudna gästerna.
Inte minst vi motorjournalister brukar ställa stränga krav på att biltillverkarna har provat ut sina bilar innan de börjar säljas.
mil med den nya Saab 9-5 och företaget uppger att det endast är långtidstester som körs på allmänna vägar.
De rapporter jag fått in tyder på rena gangsterfasoner från företagets sida.
- Det förbättrar inte moralen i agerandet.
I den summeras granskningen av regeringens ämbetsutövning, i år totalt
- Jag har inget otalt med Thage G Peterson och fullgör bara uppgiften att granska regeringen.
Det var tidigt och det var lördag och glest mellan bussarna.
- Jävla hora, skrek han.
- Jävla knarkare, sade mannen.
Jag har haft ett bra liv.
Slänga ut skräpet.
Det japanska närbutikssläktet De senaste
Barn som fått en slant att köpa något gott till sig själva och syskonen.
En svensk som inte hade uppfattat denna kodex brukade glatt tala med personalen i sin närbutik, ända tills han av en japansk vän fick veta att så gör man inte.
För att de även ska kunna veta vem som har köpt vad, registrerar kassabiträdena för varje inköp kundens ålder och kön - kanske något för Konsum och Ica att ta efter?
Men kedjorna tillåter sig inte ligga på latsidan.

Brödbotten görs av kantskurna brödskivor som skärs till lämplig form och läggs tätt som ett pussel.
Till
krm kajennpeppar Till brödbotten:
Koka upp
Smörj en rund tårtform som är
Ta ut formen och låt äggkakan kallna.
Skär limefrukterna i tunna skivor.
dl standardmjölk

Klipp till en rundel av bakplåts- eller smörgåspapper lagom för att täcka formens botten.
Rör smöret riktigt mjukt.
Köp gärna en bit kallrökt lax på cirka ett halvt kilo, det blir billigare än att köpa färdigskivad.
ägg
g tunt skivad lax
Klipp en rundel av smörgås- eller bakplåtspapper som passar formens botten.
Rör smöret mjukt och blanda med citronskal, citronsaft och senap.
Skär gurkan i tunna skivor och lägg dem runt tårtan.
- Just nu händer det en del positivt.
månader, då ingen - varken boklådor, bokklubbar eller stormarknader - ska kunna konkurrera med lägre priser på nyutkomna böcker.
titlar av Roald Dahl ).
att göra största möjliga antal boktitlar tillgängliga på bibliotek och i boklådor, att skapa attraktiva läsmiljöer på biblioteken, att utbilda bokhandelspersonal.
Men efter att med framgång ha lyckats övertala en kurdisk vän och författare hoppas Meta Ottosson på att fler ska ta det verkliga stora språkliga språnget:
- Jag ville gå djupare och beskriva det våld som finns inom oss alla, säger Mirhosseini som nu undervisar i skådespelarteknik på Drama Center i Göteborg.
Nu har han lagt ner skådespelarkarriären och satsar framför allt på att göra film.
Även röstligt varieras det.
Fast tricket att nunnor visar underkläderna funkar till nöds bara en gång.
Alla kan inte vara överens hela tiden; en omöjlighet, för att citera Bob Dylan.
Tryter fantasin, återupprätta (?
Det avgörande skälet till att ett zigenskt par blev avvisade från butiken var deras etniska ursprung, anser domstolen.
Södertälje tingsrätt har vägt berättelserna mot varandra och anser att butikschefens uppgifter är mindre trovärdiga.
Medtag matsäck och sittunderlag.
kl
.
A, T-Fridhemsplan, kl
, kl
Fri entré.
Studenterna serverar en blandad jazzkväll.
, kl
.
Tur och retur Lennart Hauschildt guidar promenad från Stadshuset till Kungsholmstorg och åter.
, kl
elever från Sotenäs teaterateljé på Teater Replica, Hantverkargatan
, kl
.
Arméns musikkår ( AMK ) står för musiken.
- Problemet är att vi fick ta hand om tio-tolvåringarna utan att få något extra anslag för det i budgeten.
år, går på " 45-klubben ", gruppen för tio-tolv-åringarna.
De
Och detta kallas demokrati Skarpnäck I vår " civiliserade " tid anses demokrati vara den enda möjliga politiska formen, och om man ifrågasätter detta anses man vara en mörkman av värsta slag.
Valets legitimitet är det få som betvivlar, men frågan är om det är ett val som någon egentligen " vunnit "?
Frågan är om det över huvud taget finns någon form av demokrati när de folkvalda regeringarna inte har kontroll över ekonomin?

),

Utmanade ledaren in på rakan och tog säkert över sista biten.
) Scenic Waters - M Santos ( B )
) Majestic Sacc 39,8 (

Forcerade fram och tog över
) Accountancy Leader - A Chrzanowska
),
).
Komb:
m gräs,
),
) Parthe (
),

.
),
) Tadeo
),
.
Hakiki spurtade bra och slog av Troon i kampen om andra.

) Oktan 58,3 (
) Loch Bering (

Flera längders försprång på bortre lång och in i sista kurvan krossade han de andra.

(
) Enterprice Return (

Tog en klar ledning in på rakan och vann helt ohotad före favoriten Decision Maker, som kom positivt sista
kg/Tid
(
) Night Noon (
).
) Max Mara - P Almqvist ( B )
) Rocky Revenge
) Prascino (
Struken:

Avd

.
Men våldet i samband med fotbollsmatcher har minskat sedan
Supportrar från rivaliserande klubbar i Stockholm, Göteborg och Malmö söker upp varandra före och efter matcherna och slåss.
år ännu...
Hingis var själv aldrig orolig för formen inför turneringen.
Du tränade
Mamman är aldrig många meter från " guldklimpen ", som likt Mary Pickford är, om inte " hela världens lilla fästmö ", så i varje fall tennisens darling.
(!) raka segermatcher i år.
.
), men mot ryskan Anna Kournikova var det utklassning igen (
Jag slog in allting och jag trodde själv knappast att det var sant.
En stor del av sponsorpengarna och inkomsterna från försäljningen av den knutna pistolen, symbolen för organisationen Non Violence project, har inte gått till organisationens olika projekt utan till konsultarvoden, dyr representation, löner och marknadsföring.
Idén om att starta en icke- våldsrörelse väcktes
kronor, ha känt till att en del av stiftelsens inkomster gått till ett privat bolag i Schweiz.
I " Striptease " uppgav hon dock att de skulle tillsätta en extern revision men att det kommer att bli svårt att kontrollera bokföringen i det schweiziska bolaget.
Lionel Jospin lovade tidigt att den nya regeringen som symbol för en förnyelse av det politiska livet i Frankrike ska bli yngre, mindre och kvinnligare än tidigare regeringar.
Regeringssamarbetet med socialisterna
Transportminister väntades bli Jean-Claude Gayssot, en 52-årig tidigare järnvägsarbetare och fackföreningsaktivist.
veckor.
Flera av de tyngsta ministrarna, bland annat utrikes- och finansministern, är under
Finansminister blir Dominique Strauss-Kahn,
ledde närmast till en tillbakagång för kommunistpartiet, som fick ta ansvar för en regeringspolitik som avlägsnade sig alltmer från vad partiet stod för.
Ytterligare
Introduktion av bilmodell brukar ske vid Medelhavet eller på andra platser dit man tror att motorjournalisterna gärna åker.

anställda minskade under några år till
- Men vi har faktiskt inte räknat på vad det gav för intäkter då eller vad det ger nu.
- EMU är en fråga av ett sånt format att man svårligen kan tänka sig att en knapp majoritet genomtrumfar beslutet, säger kd :s gruppledare i riksdagen Göran Hägglund.
som en folkomröstning om EMU, säger Leijonborg och menar att en EMU-positiv riksdagsmajoritet efter valet
, om socialdemokraterna behåller makten efter nästa års riksdagsval.
Skälen skulle formuleras på ett sätt som kunde övertyga både EMU-skeptiska svenskar och mer entusiastiska européer.
Där står nämligen att " kravet att Sverige vid nästa regeringskonferens ska driva frågan om ECB:s utformning och inriktning måste givetvis bedömas utifrån huruvida Sverige vid den tidpunkten deltar i valutaunionen eller ej ".
Men något sådant förslag har hittills inte framförts, beroende på att de höga svenska skattenivåerna endast drabbar oss själva - och inte är störande för andra länder.
Alltihop benämns i stället på ett odefinierat sätt som " frågetecken ".
Sophie Nachemson-Ekwall
Viktigare är att det nya bolaget får kontorsfastigheter på
maj.
kronor, vilket kan tolkas som att aktiemarknaden bedömer att Hufvudstaden klarar sig bra på egen hand utan att behöva delta i en ny budrunda.
- Vårt bud ligger fast.
procent.
För att nå dit kan det bli aktuellt med en nyemission på

miljarder kronor ägare.
Klockan
kronor per aktie.
maj när Hufvudstaden tidigare lade sitt bud på Fabege.
kronor till
Anledningen är minskad orderingång som inte beräknas kunna kompenseras av en förväntad återhämtning under årets andra hälft.
.
Sedan smaksätter jag med lite rivet apelsinskal, eventuellt lite färskriven ingefära eller en nypa kajenn.
Det är den knappast värd.
Vitlöken är mycket dominant i allkryddan, men smakar tyvärr unket på samma vis som torkade vitlökskryddor.
Alla livsmedel som skall rökas saltas först.
Smaken på kallrökt mat är distinkt av såväl rök som salt.
Vid varmrökning blir konsistensen mer " kokt " jämfört med om livsmedlet kallrökts.
och framåt finns lagrade på DNet.
Trons lankiga vattvälling skulle bli min enda föda och det enda hopp jag skulle kunna ta till mig skulle vara det garanterat smak- och luktfria, i ljusblåa gelédragéer portionsförpackade och datummärkta.
Tand mot tand.
Ulvskog såg fundersam ut.
Det går att göra underbara nyttokalkyler och hävda att det är bättre för samhället som helhet om försvarsanslagen minskas med hälften och dessa pengar i stället ställs till den offentliga kulturpolitikens förfogande.
Det blir lättare att se poängen med offentlig kulturpolitik.
" Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket skitprat.
" Året innan hade Internationella PEN på kongressen i Dubrovnik gått åt ett helt annat håll - genom att fördöma nazismen och fascismen och därmed också varje ensidigt instrumentellt bruk av det fria, skapande ordet.
står vi inför nya internationella konfliktmönster?
att ge friheten ett innehåll, men inte genom att trotsa utan genom att skapa gränser och distinktioner.
Men givetvis är det, som Jackson framhöll, inte medieteknologin som är ond.
Aktiekapitalet är förbrukat och för att undvika konkurs måste en extra bolagsstämma den
- Situationen är absurd.
åren är
Men huvudfrågan var organisationen, att under kulturnämnden samla ansvaret hos kulturdirektören Bengt Skoog.
Malmö har uppvaktat både kulturministern och skatteutskottet.
Bengt-Åke Fritjofssons verksamhetsområde var affärsjuridiken.
Idrott, musik och litteratur var Bengt-Åke Fritjofssons största fritidsintressen.

Andra nya jobb går till läkare, psykologer, logopeder, dietister, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, kuratorer och till läkarsekreterare.
miljoner kronor
föddes inte ett enda barn i Fittja av svenska föräldrar - men där föddes väldigt många av invandrarföräldrar.
Polisen hjälper studenterna att skruva ner volymen.
Haninge
Arlanda
Bilen tas i beslag av polisen.
City
I korsningen Tungelstavägen/Löparstigen i Tungelsta, Västerhaninge, krockar en moped med en bil.
Trångsudn
En gammal dam försvinner från Axelsbergs vårdhem.
Hägersten
Västerhaninge
Ingen skylt, inget som talade om vart man skulle ta vägen, bara ett räcke tvärs över vägen.
Denna soliga söndag gick Tjejtrampet.
Att vi tar fram fakta?
OS ska motverka den negativa spiral vi tycks befinna oss i, anser Carl Cederschiöld.
) mot Lira från Luleå finns inget att erinra.
Hemmapubliken fick se
Där har man inte råd med sådana bjudningar.
Nyförvärvet från Jugoslavien, Daniel Hoseinovic, hade dessförinnan gjort sitt första mål för Vasalund i slutet av den första halvleken.
(
besegra Sergi Bruguera, Spaniens dubble segerherre här
- Modet?
Är det dags för Australien igen i öppna franska?
Spanska armadan på grund, eller...
meter
Torinto - B Ölstören
Han var inte så långt efter Pålex K.
Picasso Broline - T Lönn
Joyboy Remington - O Gren
Polketta,
Birgitta Albons
Av dem är runt
På onsdagen ordnade Barnkliniken på Huddinge sjukhus en konferens om flyktingbarn där bland annat frågorna om vård och stöd till gömda flyktingfamiljer diskuterades.
Jag anser inte att man kan ha olika människosyn beroende på vem man har framför sig.
Santer påminde om att Sverige vid medlemskapsförhandlingarna med EU gjorde ett " ensidigt uttalande " om att det är den svenska riksdagen som avgör om Sverige ska gå med i EMU eller ej.
- Enligt vår uppfattning har Sverige ingen " opt-out ".
år sedan.
Eftersom kronans kurs är rörlig i förhållande till euron skulle det ställa till praktiska problem på alla ställen där det inte finns en datakassa som snabbt kan räkna om den valutan till den andra enligt gällande kurs.
För svensk del innebär detta en relativ fördel, eftersom skillnaden mellan de svenska och europeiska räntorna då blir mindre än vad som troddes tidigare.
KORTFATTAT.
procent, och andelen kvinnliga anställda är
Vi har inte läst den aktuella pjäsen men kan inte låta bli att fråga:
Vi dramatiker känner det här trycket på oss.
Så kallade kvinnliga idépjäser råkar särskilt illa ut.
Vart tar mångfalden vägen?
publicerade han en text i tidningen Vi där han beskrev hur pappa Gunnar en gång jagat honom runt ett Bruno Mathsson-bord tills han stannat, lyft upp en stol och sagt:
Det är en bild som får en att inse att sextiotalsvänsterns barn rimligtvis ännu har mycket att berätta.
Den bjuder inte på något ställningstagande, några egentliga slutsatser eller ens på någon sammanfattning.
I Norge var lyrikern Rolf Jacobsen en ensam röst under 1930-talet.
I Sverige har Karlfeldt hunnit fram till " Flora och Bellona ", Österling till " Idyllernas bok ".
En mycket inflytelserik tolkningsvolym med Eliot på finska kom ut
Den striden, kan man önsketänka, borde ha avgjorts redan under 1920-talet.
, Anhava
Den närmaste parallellen här är väl Gunnar Björlings sena lyrik, den svåra enkelhetens poetik.
Var kommer rösten inom oss från?
år när den boken kom ut.
Bo Carpelans tolkning:
Paavo Haavikko är en inåtvänd centrallyriker, men han är också den engagerade samtidskrönikören och den polemiske historikern.
Han tränger bakom den skimrande ytan, ikonernas guldgrunder, och finner en statsbildning präglad av krassa ekonomiska realiteter, barbarisk grymhet och makthunger.
" Haavikkos tro omfattar inte människornas värld men tingvärlden, " sakernas relationer ", naturen omfattad i en sorts sekulariserad panteism, på ett ställe formulerad på detta underbara sätt:
Nu,
år tillbaka i tiden.
- Vi har inte fått några hot, berättade den norska ambassadören Ketil Börde som promenerade på Valhallavägen tillbaka mot ambassaden efter ett möte när branden bröt ut.
39-åringen som greps är inte tidigare känd av polisen, uppger insatschefen och polisinspektören Kurt-Erik Hansson.
I kväll, torsdag, klockan
Det finns en dagordning för det kommande seklet:
www.
Musikalisk ledare är Anders Hägglöf, han har hängt med sedan starten.
kor befinner sig på järnvägsövergången vid Nybblevägen nära Ösmo Centrum.
Gamla Stan
Saltsjö Boo
På Fregattvägen hejdas en kvinna för olovlig körning.

personer grips för stöld i Kungsträdgården.
Södertörn
En skogsbrand om
Gärningsmannen grips av polisen på platsen.
Djur som gör rätt får mat eller godis som belöning, men straffas med piska och annan misshandel om de gör fel.
Det finns flera nya cirkusar som inte använder sig av djur.
De hade förstås redan VM-kvalmatchen i grupp
, återigen på en kontring.
Ian Wright däremot lär ha satt sig i respekt hos italienarna.
Timo Lahtinen.
Förluster:
FÄRJESTAD Nyförvärv:
Boo Ahl, mv, Nürnberg, Kenneth Johansson, mv, slutar, Hans Abrahamsson, b, Mora, Kenneth Kennholt, b, Djurgården, Vesa Viitakoski, f, Ilves, Johan Brummer, f, Vålerengen, Johan Davidsson, f, IFK Helsingfors.
Johan Finnström, b, Rögle, Jens Nyström, b, Skellefteå, Jonas Rönnqvist, f, Boden, Nordin Elharfaoui, f, Huddinge, Lars Edström, f, Frölunda.
Per Bäckman, ny.
Kay Whitmore, mv, klubb ej klar, Thomas Carlsson, b, Iserlohn, Ola Johansson, b, klubb ej klar, Patrik Nyberg, f, Ässät, Magnus Eliasson, f, klubb ej klar, Magnus Jansson, f, slutar, Tommy Lehmann, f, slutar, Thomas Bjuhr, f, klubb ej klar.
Nu har Lidströms lag kopplat greppet om finalen.
i andra perioden.
lag lyckats vända ett
Vid Brendan Shanahans första mål,
I den andra matchen stoppade han
Den röda våg som svept över Europa verkar kraftig men kan övertolkas.
år...
Då gäller det att ha högt till tak.
Utan att tänka efter trampade hon på ett blänkande grytlock på marken.
.
Ännu
Och ju längre tid som går efter kriget, desto mer bleknar barnens medvetenhet om farorna.
Den första fredsvåren röjdes också en del minor på viktiga områden nära städer och samhällen, men sedan har minröjningen minskat kraftigt, helt enkelt därför att det utarmade landet saknar ekonomiska resurser.
- Min kompis röjde minorna och lyfte mig försiktigt till bilen.
kronor till
Stockholmsbörsen noterade en uppgång med
Lundbergs börsvärde uppskattas till
Däremot fortsätter kräftgången för byggnadsindustrin.

företagskonkurser registrerats, en minskning med
Det nya budet, totalt
miljoner kronor.
Nya böcker Ingvar Oja John Gittings Real China.
karats guld.
miljoner invånare - varav omkring
Och vad händer med de över
Särskilt engelska Forced Entertainment med föreställningen " Club of No Regrets " gjorde succé.
unga konstnärer i Stockholm under maj
En arm tar dansaren med på en egensinnig resa, där resten av kroppen bara får följa med efter bästa förmåga.
Festivalen, som den här gången blivit för lång, inleddes av israeliska Liat Dror & Nir Ben Gal, Kreutzmann Dance från Danmark som skapat ett verk runt våra nordiska myter, och Tero Saarinen.
Under den långa tiden som stjärnfrisör blev han också personlig vän med många av dem.
Resten är historia - Hollywoods hårhistoria.
Det finns misstankar om att åklagaren huggit ner träden för att höja värdet på huset.
Grannen tycker att pressens uppror är en storm i ett vattenglas och beskyller markägaren för att ha försummat skogen:
- Jag har inte tillgivits förundersökningsmaterialet och vill därmed inte uttala mig, säger han.
trekanter...
Vad är bak och vad är fram?
" Bänkar i trädgården.
Detta vore " ett vackert bidrag " av staden till det stundande kulturhuvudstadsåret att - samtidigt som det görs en satsning på Stockholms industrihistoria - tillåta att ett av Sveriges märkligaste industriminnen förstörs.
av Hillska skolan.
år senare bildades Stockholms Bomullsspinneri och Väveri AB med Lars Johan Hierta som delägare för att återuppta textiltillverkningen på Barnängen.
En epok är över.
- Jag ser alltid framåt, säger han.
frågade Karlberg.
Fritzell blir således sittande på
Nya Labour är ett modernt, framåtblickande parti som har lämnat bakom sig de gamla striderna mellan högern och vänstern, den offentliga sektorn mot den privata sektorn.
Vidare behöver vi sätta i gång ett korståg mot arbetslösheten och arbeta för flexibla arbetsmarknader, och slutligen behöver vi ett verkligt utrikespolitiskt samarbete, så att Europa kan vara en mäktig kraft för stabilitet och välstånd i världen i stort.
medlemsstaternas olika geografi, sedvänjor och politiska traditioner.
Miljön är en fråga där Europa kan agera effektivare än de enskilda medlemsstaterna - många former av miljöföroreningar respekterar inte godtyckliga politiska gränser.
I en rad angelägenheter, det vill säga arbete, miljö, öppenhet och demokrati, har den brittiska och den svenska regeringen gemensamma mål.
Om
Arrangörerna trodde att det kommit över
Christian Palme DN:s korrespondent SARAJEVO.
Men nu kämpar han mot omvärldens ointresse för att få resurser till ett program som på
år och samtidigt ge ett viktigt bidrag till fredsbygget.
Alla har inte lika klart som Lundbergs uttalat att de lämnar på grund av förmögenhetsbeskattningen.
Den innebär bland annat att A-listenoterade aktier kommer att tas upp till sitt fulla marknadsvärde hos dem med skattepliktig inkomst.
Enligt uppgift till DN värderas hela VPC till ungefär en miljard kronor.
procent för att garantera ett betydande inflytande då obekväma beslut kan stoppas på en bolagsstämma.
Ägarna har inte kunnat enas om ägarbilden i den nya konstellationen.
Thorbjörn Spängs
Hittills i år har konkurserna gått ner med
- Hushållens konsumtion visar dock på en klar uppgång, vilket påverkar inte minst hotell- och restaurangnäringen samt detaljhandeln,
Den kraftigaste procentuella minskningen redovisar Gotlands och Kronobergs län med en nedgång på
Marcus Boldemann OPERAN.
Historiska fakta talar för namnbytet.
Hur elegant det sistnämnda än är.
Som de flesta andra språkvetare har han en ultraliberal inställning till vad som är rätt och fel.
Och själv studsade jag en halv meter - nåja - när Mårten Blomkvist sa Ankeborg med tonvikten på första stavelsen i måndagens " Kulturradion ".
Han dog
Alternativen stryps dock sakta av politikernas signaler om indragna anslag för kvinnohus med flera.
Finns ingen försäkring ersätter Brottsoffermyndigheten.
Polisen hjälper studenterna att skruva ner volymen.
Haninge
Arlanda
Bilen tas i beslag av polisen.
Östermalm
Han har sett ett gäng ungdomar av utländsk härkomst storma in på gården bland de lekande barnen och där jagar de nu runt varandra med handeldvapen i händerna.
Att komma fram till ett beslut där Djurgården tilldömdes segern i den tävlingsjuridiska skrivbordsmatchen, samtidigt som Hammarby ändå får behålla sin 1-0-seger i matchen, bevisar verkligen att i juridik och politik är allt möjligt.
Den i regelfrågor internationellt sakkunnige Lars-Åke Björck har därmed haft rätt, medan de ansvariga svenska domarna med Bosse Karlsson i spetsen haft fel.
Sant är att jag med mina derbyskriverier lyckades reta upp såväl hammarbyare som djurgårdare och till och med några enstaka AIK-are.
Det är bättre att alla känner sig förfördelade än att bli uppfattad som språkrör för någon enskild förening.
Samtidigt har det yrkesmässiga umgänget med DIF-folk fått mig att inse att det här egentligen inte borde vara mitt lag.
Sune Hellströmer visar dessutom att AIK-are kan vara smarta.
Han tvingas lämna Dalénhallen för att åka till sjukhuset och sy ihop kinden.
- Det här ska bli riktigt roligt, jag har förberett min flickvän för att det kunde bli så här, säger Jesper som precis gått ut det ekonomiska programmet i Farsta gymnasium.
- Vi hade
Han rodnar lite när Basile berömmer honom för hans mogna spel.
- Killarna dricker mera h.
Starköl är inte alls lika gott, det får man bara kväljningar av.
Bertil Swartz på Svenska Bryggareföreningen håller inte med.
Systembolaget sa från början nej till att sälja alkoläsk med hänvisning till riskerna för ungdomar.
BILDEN FRÅN SYSTEMET:
DEN ANDRA FLICKAN:
Engångsflaskorna är mycket mer lönsamma för oss.
Han påminner om att retursystemet verkligen fungerar; hela
härtappningen minskar, vi importerar mer och mer vin på engångglas, transportapparaten kräver bara mer och mer dieselolja.
Innan en leende Jeltsin övergick till att betygsätta den liberale ministern gav han sig själv en skopa beröm för den senaste tidens framgång på den internationella arenan:
Luzjkov är Tjubajs bittre rival men gammal god vän till Jeltsin.
Det lät som en sträng varning att hålla sig till Moskvas frågor och inte blanda sig i rikspolitiken.
Då har Moskvas boss stora chanser att efterträda Jeltsin som storpappa för hela Ryssland.
Enligt färska beräkningar fattas det motsvarande
miljoner kronor ) måste godkännas av finansdepartementet.
Omställningen bedömdes som besvärlig och därför har försvaret fått tiden fram till år
De läggs endast ut efter kartor i händelse av krig.
Vissa minor kommer att finnas kvar.
Herrar Greider och Kullbom representerar avarter, han själv, och därmed " liberalismen ", förnuft - vilket var vad som skulle bevisas.
Nämligen jämlikheten.
nämligen nya klyftor mellan människor.
jämlikheten mellan könen.
Framför allt är det frågan om oväntade möten mellan konstnärer och andra yrkesgrupper - brandmän, uppfinnare, dynamitarder.
Nordens ende lindansare på strak lina balanserar över vattnet, i
Det ger tillfälle att framför allt tänka framåt när SVT de kommande åren kan aktivera sina filminköp.
sändes
filmerna " Hemsöborna ", " Dunungen " och " Sweden-hielms ".
Några reflektioner bara om villkoren.
Svenskt TV-universum kommer att förändras om alla kanaler som i någon mening är svenska i dag från
Sven Bohlin, chef för SVT:s sändingsenhet.
har han gått först med staven i sin hand.
" Han är som klippt och skuren!
Det var ett spel som jag inte haft en chans att efterbilda, och jag har inte hört någon annan heller spela på den nivån.
Men vi fick inte några problem med flickorna alls, och pojkarna hyfsade stilen några grader.
De
till fots som musiker och
kronor i straffavgift.
Vi tror heller inte att Hammarby gjorde bytet med avsikt.
veckor på sig att överklaga beslutet till förbundsstyrelsen.
Men hur hade TU exempelvis dömt om det återstått en kvart av matchen?
första avdelningarna på
- Han var jättebra i dag.
Nu ska His Majesty inte dömas ut på det nederlaget.
Kevin D.
.
åskådare stängs portarna, fler än så sväljer man inte.
juni i stället för att spela tisdagen den 1 juli som det var planerat sedan tidigare.
I brevet påstås att den tidigare östtyska säkerhetstjänsten Stasi skulle ligga bakom Cats Falck och Lena Gräns död i Norra Hammabyhamnen i Stockholm i november
I Säpobrevet hävdas att Stasi också ligger bakom krigsmaterielinspektör Carl Algernons död i januari
Polisen kommer också att ta kontakt med de gamla utredarna, av vilka flera gått i pension.
göra i ett specialprogram som just nu sänds gång på gång till
skäl, säger han på sitt systematiska sätt.
Det är mycket tal om Lovin' Spoonful och Peter, Paul and Mary och " Puff the Magic Dragon ".
Joe Cocker var gäst hos Carson samma kväll, och han berättar nu att den unge guvernören försiktigt hade hört sig för om han kunde få vara med när Cocker skulle dra sin klassiker " Unchain My Heart ".
I stället väljer Lundbergs den lägre " rankade " men obeskattade O-listan.
Alla har inte lika klart som Lundbergs uttalat att de lämnar på grund av förmögenhetsbeskattningen.
Den innebär bland annat att A-listenoterade aktier kommer att tas upp till sitt fulla marknadsvärde hos dem med skattepliktig inkomst.
- Jag är inte förvånad.
- Dessutom har vårt beslut varit mycket väl förankrat hos de andra premiärministrarna i EU.
Jag ser det som ett redskap att minska klassklyftorna och att ge dem som behöver det bäst en chans till.
Förbundet kräver att medlemmarna ska få ökade reallöner, vilket alla andra förbund också kommer att kräva.
Nuvarande avtal säger att man kan avtala bort rätten till särskild ersättning.
Men är inte Kaplinskis sökande efter ett centrum - var det än må ligga - uttryck för ännu en " centrism "?
" utbrast Stockholmsrabbinen Marcus Ehrenpreis när han nalkades staden till fots år
Nu gäller i stället att ompröva våra föreställningar om öst och väst, nord och syd, centrum och periferi, för att skapa oss en bild av världen som helhet.
Visningarna av elevernas slutproduktioner hålls för den närmaste kretsen av vänner och familj, samt personer inom branschen.
Som bio-besökare, och skattebetalare, är det intressant att se vad de håller på med på Sveriges dyraste utbildning, DI.
Flaggfabrikör Torsten Pettersson i Åkersberga är besviken på Stiftelsen Sveriges nationaldag som inte köper svensksydda flaggor.
Trots allt har vi begränsade medel.
årens flaggor till Stiftelsen Sveriges nationaldag.
flaggor till sökande som hade flaggstång.
Det är sådana fanor kungen delar ut på Skansen och de dukarna är faktiskt sydda i Sverige.
FOTO:
Rom har insett att de inte kan jämföra sig med Stockholm i en saklig diskussion och ägnar sig i stället åt sådant här.
- Inga av de nerbrända arenorna har ju någonting med OS-planerna att göra.
Åsbrink som folktribun Men det finns konstruktiva EMU-alternativ till partiintresset och nationalegoismen Sent omsider kom socialdemokraternas besked om EMU.
Och det verkliga svar den socialdemokratiska regeringen hade att ge - till riksdagen liksom till omvärlden - var detsamma nu som på tisdagen:
Det ena är folkopinionens skepsis.
Betydligt intressantare blev därför kristdemokraternas deklaration i debatten.
Det finns en betydligt större samsyn i Europapolitiken mellan moderater och folkpartister å ena sidan och kristdemokrater å den andra än vad skiljelinjen i EMU-frågan kan ge sken av.
Regeringen vill ge polisen utökade möjligheter att besluta om husrannsakan.
dagar efter det att en Bandidosmedlem skottskadats gjorde Stockholmspolisen husrannsakan i en bil med
Det här innebär att de har stora svårigheter att samlas, planlägga, hålla vapen i närheten, säger Peter Tjäder.

Pierre Schori påminner om att han infört en ny invandrarlagstiftning, som han ser som " modern och mänsklig ", och att Invandrarverket nyligen fick en ny chef ( när Lena Häll-Eriksson i juni
Algerierna tycks i stor omfattning ha gått och röstat på torsdagen.
I enlighet med den nya konstitution som algerierna folkomröstade om i höstas har valordningen emellertid ändrats så att det numera är proportionerliga val som gäller.
Valdeltagandet tycks emellertid ha varierat.
Säkerhetspådraget tycks dock ha varit omfattande.
De som är mer optimistiska menar att algerierna genom att ändå rösta på olika alternativ skapar viss legitimitet åt de nya politiska institutionerna.
skriva på avtalet som delade Irland men banade väg för friheten från engelsmännen.
Han efterträdde Albert Reynolds som Fianna Fails ledare för drygt
Väljarna rangordnar kandidaterna i sin valkrets, och om deras förstahandsröst inte behövs för att säkra den kandidatens plats förs rösten vidare nedåt på listan.
Den ene talaren efter den andre hävdade trosvisst att folken i Europa tröttnat på högern och genomskådat nyliberalismen.
Den tyske socialdemokraten Rudolf Scharping, som omvaldes till ordförande för ESP, hänvisade till det politiska läget i Europa för bara några år sedan.
De flesta kommer från socialistiska och socialdemokratiska partier i EU-länderna samt Norge och Cypern.
Frankrikes nya roll kan innebära vissa problem.
Där finns
Centralen i Visby ska bistå de arbetslösa med goda råd i papperskarusellen.
Många arbetar deltid och vill ha heltid.
timmars arbetsvecka.
Ericssons B-aktie steg med
I Frankfurt steg kursen med
kronor till
Hittills i år har det sålts fler hus än i fjol.
A
Bolaget meddelade vidare att det i framtiden blir svårt att leva upp till första kvartalets goda vinstmarginal.
Arbetslösheten ökar under sommaren, och först i höst kan en förbättring väntas.
Företaget har
imiterar Colonna som " skränsångare " à la Sturske Laban.
Yehudi var den berömde violinisten Yehudi Menuhin men ingen i showteamet kände till honom.
Som artist kommer Jerry Colonna i bokstavsordning efter komikern Irwin S Cobb, som dog
en bild av Jerry Colonna, se ovan.
Med dagens minutiöst dokumenterade utbud av musik ter sig en dylik efterlysning tyvärr rätt osannolik i framtiden.
När " Vasa " förliste efter en kort segling en sommardag år
Nötskydd saknades.
Samtidigt ökade såväl stölder som olyckor.
motorcyklar, mer än dubbelt så många som motsvarande period förra året.
Erik Berggren Visst skall konsten " överraska ", " irritera " och " resa problem " och inte bara förnöja, som Ingela Lind nyligen argumenterade i en krönika ( DN
Det ligger ju i själva ordet " provocera " som träffar bättre än Linds " irritera ".
Till slut sökte jag mig följaktligen till cafeterian för att få i mig något annat.
Jag var missnöjd med den passiva betraktarroll som jag blivit tilldelad.
) har gått förbi sitt kära stortorg och tänkt att detta är helt enkelt för billigt!
Gröna Lund Förhållandena kunde inte ha varit bättre för Mikael Rickfors då han i går kväll kom in på Gröna Lunds scen:
Visst känner man igen de typiska Rickfors-ackorden från förr, de dyker ofta upp redan i inledningen.
Efter några år i den grafiska arbetsgivarorganisationen i Stockholm och några år som personalchef på Scania-bilar anställdes han i Byggförbundet
Han fick senare även tillfälle att utprova modellen i Pakistan, där han några år var verksam som projektledare i UNDP:s yrkesutbildningsprojekt för Asien.
Christian Sjöbeck var en uppskattad person och kamrat.
Anna-Karin Stenberg blev färdig med sin utbildning i kroppsvård till midsommar förra året.
- Varför ljuger du, erkänn i stället, det spelar ju ingen roll för dig, exploderar kvinnan, butiksbiträdet som han vid rånet bakband, stoppade en slips i munnen på, virade tejp runt huvudet och bar ned i källaren men flydde innan han fullföljde våldtäktshotet.
Slutpläderingar hålls i dag i tingsrätten.
procent av dessa fyllnadsmassor kan behandlas på plats eller direkt omfördelas i området på det sätt som förslaget visar och
miljarder av konsortiet bakom förslaget, en investering som väl ryms inom ramarna för de
Hans Henecke Stockholms stadsledningskontor OS-samordnare Lenita Jällhage
Undersökningen visar också att
hemlösa ( varav
Vi har haft totalt

fullträffar.
Kennet kan vara nöjd med sin debutsäsong i Bologna.
Vi som såg segermatchen mot Skottland noterade ett vilje-starkt landslag.
Ska vi döma av torsdagsträningen på Råsunda blir det minst
Vi åker till Tallinn för att vinna, säger Tommy Svensson.
Rapportens sammanställning tar mellan
Det var taktiskt mycket olyckligt av Göran Persson att motivera socialdemokraternas nej med att EMU-projektet är " osäkert och skakigt ".
Att vi i de flesta lägen ser de egna och nationella riskerna tydligare än de gemensamma målen och möjligheterna.
var en politisk och en ekonomisk katastrof för landet.
procent.
.
personer i privat sektor miste sina arbeten.
Då om någonsin befann sig statsfinanserna i ett fritt fall.
Det var av oförmåga och ideologisk blindhet.
direkt felaktiga påståenden i brevet.
Vi redovisade klart före valet vilken svår period Sverige stod inför för att rädda vår gemensamma ekonomi, och vi fick väljarnas förtroende.
.
Bildt påstår att vi har en sparpolitik " som vacklar fram och tillbaka ".
Vår sparpolitik vacklar inte.
Än har inte Sverige råd med nya borgerliga regeringsexperiment.
Bandidos högkvarter i Norge låg mitt i centrala Drammen.
- Vår uppfattning är att det inte finns något i Hells Angels motorcykelverksamhet som strider mot bestämmelserna i detaljplanen, det vore därför meningslöst för oss att inleda en process mot dem, säger Tore Ljungkvist, juridiskt ombud för Victor Hansson och chefsjurist på Stockholms Fastighetsägareförening.
Nästa steg blir nu att ordna ett möte med Flynn.
möjliga vägar att gå om man ska vidta åtgärder.
Men i fjol väckte ultraortodoxa judar stor vrede när de krävde att museet tog bort de " osedliga " bilderna på nakna kvinnor i gaskamrarna.
Den stora stridsfrågan gäller Förintelsens sensmoral; är den allmänmänsklig eller judisk?
Den israeliska akademin för högre officerare gjorde en studieresa till Polen, med besök i Warszawas ghetto och flera utrotningsläger.
En ny dispyt har flammat upp i Hongkong kring den danske konstnären Jens Galschiøt Christophersens skulptur " Skammens pelare ".

Efter ett krismöte på torsdagen bestämde sig studenterna för att i alla fall söka formellt tillstånd.
Det visar statistiken över maj månad från Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams.
Lägger man samman de öppet arbetslösa och de som är i åtgärder finner man att
lediga platser i den sektorn, vilket är
KORTFATTAT:
Det smalare OMX-indexet gick ned
procentenhet till
Orsaken är de nya reglerna för förmögenhetsbeskattning, vilka gör att ägare till aktier på A-listan kommer att beskattas än hårdare.
OM:s informationschef Gustaf Sahlman uppgav för nyhetsbyrån Direkt att H&M-aktien även fortsättningsvis kommer att ingå i OMX-indexet.
Under onsdagen föll Nokia-aktien motsvarande
kronor för B-aktien.
procent.
på
kronor.
Branson skräder inte orden.
av sina
Enligt Financial Times välkomnas det förslaget av BA och AA.
Troligare är nog ändå att han förhåller sig avvaktande och beredd att retirera inför all denna nyfikenhet.
Storkar som har bildat par håller troget samman livet ut.
Annars sticker vi utomlands.
Alkoläsken tar snabbt slut, gästerna stökar och Gösta får svårt med stabiliteten.
I annat fall blir de tagna av någon representant från, FFR, Fédération Française de Rollerskating, som nu har officiellt tillstånd att spärra av en del av området enbart för rullskridskoåkning eller hoppning.
försäkringsbolag.
Alla tillfrågade försäkringsbolag utom Trygg-Hansa har lämnat prisuppgifter till DN.
SMC tycker det är bra att allt fler försäkringsbolag infört billigare årsförsäkringar så att ägaren inte behöver ställa av och på motorcykeln ideligen, utan kan köra efter väderleken.
Just otryggheten utanför etablerade konstsammanhang söker många konstnärer i dag, i alla fall teoretiskt.
Då rör det sig inte om en orgie i riskfria provokationer.
Jag instämmer ( också i krönikan ) med Erik Berggren i att konstbränningarna riktar ljuset på frågan om vem som bestämmer vad som är konst.
Och den kulturpolitiska frågan kvarstår:
Publiken verkar inte alls missnöjd, men är med några undantag förhållandevis tyst och stilla.
Allt man inte gjort.
när viljan krockar med ens egen ideala självbild.
- Det har funnits perioder i mitt liv när jag har känt skuld varje morgon när jag gått från dagis.
välutbildade, gifta kvinnor med minst ett barn under
För den som måste arbeta till klockan
En kvinna kan säga:
När?
Kvinnornas män resonerar rationellt:
Lösningen är förstås att dela på skuldbördan, menar hon:
Det är också riktigt att detta internationella stöd i tidigare skeden inte har givit de positiva resultat som förväntats.
Det är sedan en annan sak att relationerna mellan Sverige och Tanzania på kort sikt fortfarande kommer att domineras av biståndsfinansierat utvecklingssamarbete.
Och hur ska bussarna kunna tränga sig förbi de stora sopbilarna?
:an till förfogande borde det väl räcka.
Jakobsbergs gymnasium och Källtorpsskolan i Kallhäll utsätts för skadegörelse.
Täby
De förs med ambulans till Karolinska sjukhuset.
Större markbrand vid Sadelmakartorp.
Bakom Konsumbutiken har en värdetransportbil fattat eld.
Men blir tagen såklart.
Alby
Tyresö
(
Det blev bättre också, även om jag vann matchen på att Monica började missa mera.
Nu möter hon Iva Majoli, som vann sin semifinal över sydafrikanskan Amanda Coetzer med
veckor sedan.
Enligt uppgift är dopingfallet i Prag en " coming man " som fått något av ett genombrott i år.
För
Kriget i Bosnien har förts på alla plan och just nu pågår det på fotbollsplanen.
så är landet fortsatt splittrat i
Men Pusina hade hoppats att även bosnier från de serbiska och kroatiska områdena i Bosnien hade kunnat spela.
- Det svenska beslutet kom inte som någon överraskning för oss, sade han.
veckor då ett nytt EU-fördrag enligt planerna ska spikas.

- Det var inget svårt beslut att ändra noteringslista.
Ett beslut som bland annat innebär att ägare till aktier noterade på börsens A-lista ska beskattas utifrån hela marknadsvärdet mot tidigare
Att Lundbergföretagens beslut att byta från A- till den skattebefriade O-listan skulle leda till en massflykt av andra noterade företag från A-listan tror han inte på.
Utlandet lockar inte finansmannen Fredrik Lundberg, huvudägare i fastighetsbolaget Lundberg.
.
GT hade en vardagsupplaga i april på
I april var GP:s vardagsupplaga
Nu köper man sin värste motståndare i Göteborg istället och inleder ett omfattande tryckavtal.
Lars Johansson OSLO.
I slutet av juni reser miljövännerna ett tältläger i Kollsnes för att markera sin syn på kraftverksbygget som väntas starta före årsskiftet.
Till bilden hör också att vattenkraftens Norge besväras av elbrist i dagens högkonjunktur.
personbilar släpper ut.
Krävs gaskraft i omställningen av det svenska energisystemet bör anläggningarna byggas i Göteborg eller Malmö där även spillvärmen kan utnyttjas för till exempel uppvärmning av bostäder.
Stefan Persson som i år väntas få betala drygt
kronor.
Redan för några veckor sedan förklarade Stefan Persson att han själv övervägde att bosätta sig utomlands efter att ha drabbats av så kallad Pomperipossaskatt.
Jag får lust att börja om på nytt.
När " Familjen Maia " till slut publiceras på svenska utges den inte av något av de stora förlagen utan - som man kan vänta sig - av ett litet, Pontes i Lysekil.
Under nästan ett helt år utgav han och skrev själv hela tidningen:
följde några litterärt livaktiga år i Lissabon för Eça de Queiros, med ett par viktiga avbrott.
En annan uppmärksammad stilövning var en kvalificerad rövarroman som gick som följetong i dagstidningen Diário de Noticias.
I ett av dessa lade Eça de Queiros fram ett program som i stora drag sammanfaller med vad Zola förkunnade i Frankrike vid den tiden:
och i Paris från
I båda romanerna kolliderar författarens strävan efter " vetenskaplighet " med hans känslostarka och fantasifulla personlighet, vilket är berikande för det färdiga resultatet.
Han föddes i en liten stad norr om Porto.
Eça de Queiros är skicklig i att med precision dosera satir och ironi.
av huvudpersonerna i " Familjen Maia " representerar litterära tendenser som för Eça de Queiros var ett passerat stadium.
Inte för intet satt han i Bristol och skrev " Familjen Maia ".
I synnerhet Matthew Sweet hör till de mer efterlängtade artisterna i facket, en kritikerhyllad popmakare vars flygrädsla länge hindrat honom att turnera i Europa.
På Classicscenen fredagen den
Nils Hansson Mats Lundegård Debutfilmaren hade aldrig hållit i en kamera.
Leyla och Sverige kom väl sams till sist men frågan är om det inte framför allt var Leylas förtjänst, framför allt hennes envishets.
Hon ville utomlands men pappa sa nej när hon ville åka till Paris och gå på filmskola.
Allt under det hon undervisade i franska för att försörja sig.
Alldeles nu sitter hon och klipper en film om palestinierna i Libanon, prisgivna existenser om några.
Mats Lundegård Jan Kantor
De har klarat upp allt mellan sig och det är först under de senaste åren som hon känner en skuldkänslofri glädje tillsammans med sin mamma, berättar hon.
Men, säger hon, hennes mamma har nog inte varit värre än andra kvinnor.
Men det säger jag inte till dem - då kunde de ju få skuldkänslor.
" Tuuurn right!
Nyfikna kids, som har haft turen att få vara med närpolisen en dag i veckan.
Men varken han eller kollegan Marvin Miller är uppgivna.
De pockande korgarna svävar högt ovanför svajande flätor och färgglada kepsar, de verkar onåbara för de flesta.
Bakom ungarnas skratt skymtar den krassa vardagen, " visst bor det mycket bra folk här, men dessvärre tvingas jag ändå konstatera att de flesta av de här ungarna har rätt taskiga odds ", beskriver John läget.
Nej, han är inte fördomsfull, han har själv växt upp här, han vet hur det är och han vet att det inte går ihop, de familjer som bor här har per definition inte råd att förse sina barn med alla dessa skor han ser kommer och går.
Polisen, samhället, ja alla har vunnit massor på det.
Vi kommer att ha
De kan också ringa och få råd om deras barn kommer hem berusade, säger Inger Engman.
Peter Ågren, kriminalinspektör på polisens ungdomsrotel, vill varna ungdomarna för rånrisken.
Men jag är villig att ställa upp på en ledande plats i organisationskommittén om jag blir tillfrågad, och den erbjudna platsen passar mig.
Vad har vi för glädje Den socialistiska majoriteten ( s+v+mp ) i Stockholms stadshus har beslutat att under de närmaste
Det kan säkert tyckas att jag överreagerar, men jag är tveksam till den så kallade Kalmarmodellen.
Får och kan kvalitetshöjaren byta hennes stomipåse som läcker vid deras vårpromenad, eller ska Pelle enbart plocka vitsippor?
sang bad partnern bjuda storslam med
När Syd tog för sin näst sista trumf var läget detta:
plastfigurer på och placerar den i straffområdet.
Sedan följer hela stjärnskocken:

Det är något visst med brasilianska frisparkar.
Dunga gör korstecknet och mediesvärmen hastar till baksidan av läktaren.
Han är
I en annons i passet berättar Non Violence om sin stipendiefond som ska stötta olika projekt mot ungdomsvåldet.
De fick inte reda på att stiftelsens initiativtagare - några smarta svenska affärsmän - var skrivna utomlands.
I Bretton Woodssystemet, västvärldens valutasamarbete
återgick vi till guldmyntfoten ( vilket krävde en hård åtstramning -
till
Finansminister Theo Waigel föreslog att Tyskland skulle lösa problemet genom att skriva upp värdet av guldet i valutareserven med sådär
Tanken är ändå seriös jämfört med den svenska regeringens försök att minska arbetslösheten genom att förtidspensionera arbetslösa, och att räkna in medborgarnas pensionspengar i statens tillgångar.
procent av marknadsvärdet.
.
Om det hamnar under
Där placeras de långt nere i källaren.
Den dåvarande borgerliga regeringen gjorde emellertid inget för att vidarebefordra förslagen till riksdagen.
Inom kort kommer jag nämligen att presentera förslag till lagändringar som innebär att myndigheternas ansvar skärps.
procent under nästa år.
procent och under
I Riksbankens huvudscenario ligger en viss förstärkning av kronan, som hittills under
Avgörande ur inflationssynpunkt är i så fall om de stigande importpriserna får genomslag ända fram till konsumentledet - eller om distributörerna tvingas acceptera minskade marginaler.
Portföljanpassningar har genomförts, exempelvis genom att de svenska försäkringsbolagen har ökat sina innehav av utländska värdepapper.
Dessa värderades till
På auktionsverkets redovisning står därför en nolla i slutsumman, men vår DN-läsare krävs ändå på provisioner och moms på sammanlagt
" Det är första gången i mitt liv jag har fått betala för att bli av med ett föremål ", säger den drabbade snopet.
Båda huvudstäder - Guernica för baskerna, Chechaouen för jibalafolket.
Spanjorerna använde gas.
men spanjorerna lyckades bara ockupera en kustremsa och
Den
och den förste som återvände
Det behövdes inte i Chechaouen.
civila dödsoffer.
" Det var riktig TV ", sade en jingelröst efter programmet där den spelats.
De log bara pyttelite ibland och de såg hela tiden ut att ha så ont, som om inga valium eller aspirin i världen längre bet på deras smärtor.
Det är i vilket fall som helst oväsentligt.
Av samma anledning älskar vi också att gång efter annan återse och återuppleva det vi redan bestämt vet:
Laurel Ayres ( Whoopie Goldberg ) är kapitalplacerare på Wall Street.
Synnerligen bedräglig och fylld av publikförakt är också filmens svenska titel; " En värsting på Wall Street " har inget som helst att göra med " En värsting till syster " -filmerna, förutom just Whoopie Goldberg.
En gång i månaden måste varje chef upp till bevis under ett så kallat Compstat-möte där statistiken gås igenom och analyseras.
år under bara de senaste
Han är fortfarande lätt skakad efter den utskällning han fick av de höga herrarna vid Compstatmötet på morgonen.
Trycket på oss är stort, men det ska vi se som en utmaning.
- För individen är Compstat en mardröm.
Förr behövde vi knappast tänka alls, i dag är vi alla extremt medvetna om vad som gäller och vilka krav som ställs.
En del utnyttjar studiestödssystemet, andra går där för att de inte kom in någon annanstans och övriga hoppas på att lusten att bli lärare ska komma under utbildningens lopp.
Mycket skulle det nog hjälpa om man återinförde " lärarlegitimation " och gjorde antagningsintervjuer i början av utbildningen och framför allt bättrade på kvaliteten.
Trots att Stockholms koldioxidutsläpp ligger lägre än riksgenomsnittet måste utsläppen minskas, annars kommer utsläppen att öka med
.
- Jag tror inte att någon kommun så snabbt klarar av det utan andra ekonomiska styrmedel.
Hans Karlsson
- Sedan slutar det alltid med att han måste ge sin egen presskonferens i ett särskilt rum och de som inte får plats i rummet får följa den på intern-TV, berättar " Jonte ".
Trion Jordan, Scottie Pippen och Ron Harper har väldigt " långa " armar och är svåra att spela mot.
Nu drar cirkusen vidare till Salt Lake City, nästa match natten till lördag svensk tid.
- Jag vet inte varför han galopperade.
- Formmässigt är Zoogin så bra som han kan bli.
Vinnaroddset på Zoogin blev
På torsdagsförmiddagen plockade paret förvridna bildelar i trädgården.
- Efter ungefär
av dem hade bara kalsonger på sig.
Motståndarna i Hells Angels utpekas som ansvariga för det dådet.
Norge följer efter Danmark och förvisar mc-gängen från bebodda trakter.
Det avslöjar Internet-tidningen Blixt i sitt senaste nummer.
Peter Karlsten på tillståndsenheten i Stockholm som delar ut utskänkningstillstånd för alkoholkonstaterar att om Muf följt lagen och ansökt om utskänkningstillstånd hade de med all sannolikhet fått avslag.

Tobisson och Wibble gav inte mycket för den handlingsfrihet i EMU-frågan som regeringen anser sig ha.
Och Roy Ottosson undrade om det går att lita på socialdemokraterna.
En och annan kritisk kommentar utomlands ifrån kan vi vänta oss, men det är för det mesta avsett för den egna hemmapubliken, hävdade finansministern.
Största uppgången noterades i Paris med en uppgång på
.
Under de
procent under nästa år.
Getinge är intresserat av
Det är en minskning med
miljoner norska kronor.
Det är inget problem för Sverige att gå med i ERM
, säger Erik Åsbrink.
.
internationella konsortier slåss om att bli ägare till ett 40-tal handelsfartyg och några passagerarfärjor.
års sikt ytterligare cirka
Det statliga estniska privatiseringssällskapet avgör vem som får köpa Estonian shipping i mitten av juni och kontraktet kan i så fall undertecknas i början av juli.
Margareta Johanssons pyttelilla brits " Kudde " vilande på en jättelik gipsdyna betecknar den anda av poetisk precision, sinnrik humor och blick för tinget som präglar årets elevarbeten ( årskurs
Jag huttrar och skrattar.
På samma vis begrundas glasögonen och lampskärmen, sängen och radiosändaren.
Regi:
Den korkade tecknade duon har sina föregångare i till exempel Bill och Ted från " Bill och Teds galna äventyr " (
Beavis och Butt-head erbjuder möjligen något nytt i den meningen att de är mer obscena och fula i mun än sina föregångare.
Samt sakligheter om skadeverkningarna.
Förutom att billiga cigarretter i Östeuropa kan tänkas locka dess ungdom till att börja röka.
Där klädde Göran Elwin av
Jag började undra om fräckheten var en chansning eller om klimatet i Monaco mjukat upp hans hjärna.
, lagens helt avgörande möte i Rom den
Italien med Gianfranco Zola och Pierluigi Casiraghi på topp var uddlöst och hade bara
- Jag hoppas i alla fall få chansen i nästa match mot Frankrike på lördag, sade Highburyfavoriten och avfärdade snacket om att matchen inte gällde något.
- Visst, vi har bästa möjliga förutsättningar, men Philadelphia är ett starkt bortalag, det visar resultaten från grundserien, säger Detroits svenske stjärnback Nicklas Lidström, som iscensatte det anfall som gav laget det avgörande 4-2-målet i tredje perioden.
- nu är det nära.
Renberg var anonym och erkände att han hämmades av fotskadan.
Hedbergs agent har haft en första diskussion med Flyers general manager, Bobby Clarke.
Finns det ingen som kan stoppa Jan Andersson, fotbollsdomare från Hallsberg.
Hammarby öppnade med
Nacka kunde inte alls utnyttja det numerära övertaget, i slutskedet var det Hammarby, med
På mittfältet var Jimmy Rajala strategen och spelföraren, men Rajala hade behövts i främsta frontlinjen.
.
- Vi spelade bra fotboll och skapade en hel del framåt och det känns som vi är på rätt väg.
STARTAR EJ
Senast attackerade han tidigt från svårt läge och höll farten bra, även om han var slagen tidigt.
meter, autostart
Aces Tonic - E Svensson
Replace Laday vann på
Ching Messer.
dödsoffer och ett hundratal skadade.
En medlem i Morbids, numera Bandidos, skadas lindrigt.
En medlem i Rebels, numera Hells Angels, hittar apterad bomb i sin bil.
utanför Markaryd.

skadas på Kastrups flygfält i Köpenhamn.

oktober.
januari.

En exmedlem i Bandidos beskjuts i Malmö från en bil när han lämnar det fängelse han just frigivits från.
Varumärkeskonsult Rolf Skjöldebrand är arg.
I papper han sedan faxar till DN nämns den totala siffran
affärsmännen själva godkände sina begärda konsultarvoden i egenskap av medlemmar i bolagsstyrelsen kommenterar han så här:
Men det tolkas helt fel.
(
Den stora frågan bland medarbetarna var inte helt oväntat:
Under dagen informerades dock de fackliga företrädarna på GT.
- Med förvärvet ökar vi ägandet med en procent, till
Enligt sociologen Håkan Thörn skulle de göra det.
Det som är originellt med Thörns studie - särskilt med tanke på att det är en svensk akademisk avhandling - är den lite hisnande ambitionen att försöka sammanfatta och analysera den politiska moderniteten i sin helhet.
och den tidiga liberala nationalismen.
Denna höga abstraktionsnivå innebär - trots en god historisk fingertoppskänsla - att Thörn ironiskt nog får svårt att fixera sina analyser i tiden.
favoriterna låter plötsligt inte riktigt lika bra när de inte längre omges av de tråkigare spåren.
Ta till exempel
Han hade en djup känsla för amerikansk politik och tradition.
Alla skriver om i går.
Man sade att vi var råa och cyniska.
' " Den som kan sina jazztexter känner igen mycket.
damer pratar jazz i denna bok.
Mia Törnqvist Regi:
Och vill inte veta.
Åsa Kalmér har signerat en annorlunda " Cabaret ".
dansarnas insats som lyfter uppsättningen.
Som artist är hon en behaglig varelse med både välformulerad och bärig röst som når ända fram.
Livsglädje i stället för farliga frestelser och okontrollerat begär.
Utan erfarenhet som professionell fotograf, och med en assistent som satte i filmen bak och fram, lyckades den unge art directorn Art Kane
I efterhand kan Kane inte förstå hur han kunde tro att han skulle lyckas få alla dessa stora namn att hörsamma en kallelse till fotografering på en Harlemgata klockan
Trots att stommen i filmen är intervjuer, känns den inte fattig på sevärdheter.
Poliskåren är i kris, korruptions- och mutskandaler avlöser varandra.
För New York har fått ett nytt ansikte.
Detta förebyggande arbetet har fått ny och högre status.
DN åkte till New York för att försöka ta reda på vad det handlar om.
Sergeant Sam Borrero och officer Francisco Rijo har precis gått på sitt pass.
:e gatan, där närpolisen och de kvinnliga socialarbetarna lät ungarna i kvarteret plantera blommor vid lunchtid har bytt skepnad.
Efter ett par dygn i Harlem förstår vi vad han menar.
så länge polisen inte bryr sig om de små brott som dagligen begås på gator och torg kan samhället aldrig komma någonstans i sitt brottsbekämpande.
Men strax norr om West
Samme polis sköt senast i december en annan tonåring till döds.
I ett ännu solvarmt gathörn blir
- Beter sig folk skumt är de oftast skumma.
Vadå, ska de börja fråga innan de skjuter, eller?
Det blir några vapenbeslag, ett trettiotal arresterade.
För mig är respekt självklart, allting blir mycket smidigare om man jobbar så, säger han.
Nu tror han att den är på väg att raseras.
Men de
Den svarta taxichauffören gäspar och skakar långsamt på huvudet.
Och det är ju jag...
Den nya styrmetoden, Compstat, fanns redan, liksom de grundläggande idéerna bakom polisarbetet.
- Vi har tagit tillbaka stan, kvarter för kvarter.
Det ska ut ur staten New York.
När man läser Jean-Dominique Baubys omskrivna " Fjärilen i glaskupan " ( Bokförlaget DN
Men samtidigt har den en erotisk laddning i sin närgångna skildring av Bauby och hans sekreterare.
Men den har inte heller undergått någon övernaturlig förvandling.
Utan modern vård skulle han ha dött.
Om hans egen fantasi inte varit så skonsam mot honom och låtit honom drömma i stort sett goda drömmar?
Mitt i recensenternas hyllningskör kan man drabbas av följande baktanke:
Granskningen utföll inte till generaltulldirektörens belåtenhet.
Men behovet av en revisionsmyndighet med hög integritet och med rätt att agera utan ett politiskt beslut i ryggen torde vara uppenbart för de flesta.
Stasi ville ha uppgifter om amerikanerna och priserna på uren.
Inget om transvestit- eller homosexuella kretsar?
Thomas Hall Algerierna tycks i relativt stor omfattning ha gått och röstat på torsdagen.
Redan inför valet gissade dock de flesta bedömarna att det som kommit att kallas presidentens parti, det nybildade RND, skulle få flest röster.
Redan att algerierna i så stor omfattning gick och röstade torde kunna betraktas som en framgång för den sittande presidenten som satsat mycket av sin prestige på parlamentsvalen.
bombattentat bara i Alger.
Den nya konstitutionen ger presidenten stora maktbefogenheter och oavsett hur det gått för de olika partierna i valet är det statschefen som står som segrare när allt är över.
Oljeproduktionen på de
Här sammanfaller ovanligt nog Moskvas och Groznyjs intressen till punkt och pricka, vilket också Nemtsov påpekade.
år framåt ska pumpas via den nordliga, rysk-tjetjenska rutten, och den sydliga, georgiska.
Utan att rodna - trots arbetarkommunens dolska planer mot Hipp och Musikdramatiska teatern - berömmer han Malmös rika kulturliv.

Hennes kolleger berättar ofta för henne att deras första reaktion när hon sagt att hon är zigenare varit:
folkslag någongång i historien.
Han är skådespelare och var länge knuten till den internationellt kända zigenska ensemblen Phralipe vid Theater an der Ruhr.
Både han och Berith Kalander talar om den tunga erfarenheten att, både som barn och vuxen, alltid vara tvungen att vara
När Berith föddes
Då var det
I längden kan de knappast överleva på enbart klassiker.
I partituret fanns uppmaningen " visionare ", men liksom de tidigare satserna märktes ingen segervittring i sluttakterna.
Måste en fråga vara ointressant, bara för att den är svår?
Men frågorna är snustorra.
år gammal.
Vid sin bortgång var Carl-Gustaf Undhagen i full färd med arbetet på den andra av Birgittas uppenbarelseböcker, och det är att djupt beklaga att han inte hann fullfölja denna uppgift.
Ändå säger Johannes Knutsson, polisforskare på Brottsförebyggande rådet, att Stockholm visst kan lära av New York.
Det dröjde till dess att man valde att se det som hände som ett knarkproblem.
- Det är oerhört intressant att de faktiskt fått polisen att ingripa mot vardagsbrottsligheten.
- Dessutom måste vi komma ihåg att fler faktorer än just polisarbete styr den brottsliga utvecklingen.
Kjell Nilsson
och
procent i börsnoterade Djurgårdens Hockey AB.
Det är inte bra, säger Sunneborn till DN.
Kvällens mest imponerande lopp gjorde dock Kenyas Daniel Komen på
en hög arbetslöshet med en relativt stor andel långtidsarbetslösa i förening med en svag sysselsättningsutveckling.
Arbetslösheten ökar.
personer ner till
Det norska försvaret väljer en annan lösning.
Nedslagsplatsen hade i så fall hamnat blott
- Norska trupper ska öva på norskt territorium.
- Övervakning betyder inte förbud, förklarade Bonnregeringens inrikesminister Manfred Kanther på fredagen.
På fredagen protesterade scientologer mot övervakningen utanför förbundskansler Helmut Kohls kansli i Bonn.
Även sent anlända har utan krångel blivit ackrediterade och alla har fått röra sig fritt bland kongressens delegater.
Några biffiga vakter försökte organisera så att TV-teamen
Trots att USA:s arbetslöshet fortsätter att sjunka reagerade New York-börsen mycket positivt på de starka sysselsättningssiffror som presenterades på fredagen.
Det tyder på att det finns mycket kraft kvar i den högkonjunktur som nu pågått i mer än
procent under första kvartalet.
Trots att nya jobb tillkommer i stor skala reagerade New York-börsen med kraftigt stigande aktiekurser på fredagen.
New York-börsen spjärnade till en början emot, men när det stod klart att reformen är oundviklig tyckte man där uppenbarligen att det var bättre att förekomma än att förekommas.
Apoteksbolaget ska spara minst
Besparingskravet från ägaren, staten, tycks totalt ha överraskat företagsledning och styrelse.
- Vi har fått mycket kritik för att vi bor i palats.
procent av Apoteksbolagets utgifter på drygt
miljoner kronor bara genom att kunderna tillåts köpa billigare medicinalternativ, läkarna skriver ut medlet X och vi säljer alternativet Y.
Apoteksbolagetsstyrelseordförande Barbro Fischerström konstaterar att företagsledningen kommer att ha full huggning under sommaren för att presentera ett sparförslag inför styrelsen i augusti.
Det kommer att gå ut över de anställda enligt styrelseordförande Barbro Fischerström.
i huvudsak bestämdes av vad som gjordes under
Den senaste uppgiften, som gäller april, är att konsumentpriserna hade stigit med
procent.
I själva verket börjar ju inflationstakten på en mycket låg nivå i början av
kan därför ses som ett klart tecken på att Riksbankens prisstabilitetsmål är hotat under
IMF-delegationen varnade för ett växande inflationshot och förespråkade en stramare penningpolitik, det vill säga räntehöjningar.
Enligt beräkningar av Mats Kinnwall, ekonom vid Handelsbanken, betyder en fortsatt ökning av M
Tanken är att tillgången på lediga resurser, både anläggningar och arbetskraft, har en tillbakahållande effekt på inflationen.
, sätter däremot fart på M 0-tillväxten.

De svenska räntorna höll sig under fredagen relativt stilla trots att statistiken, som visade på sjunkande arbetslöshet, drev upp de amerikanska räntorna något.
En D-mark kostade vid samma tidpunkt
Även Perstorp och Graninge, som har höga andelar privat ägande, utreder frågan om man bör flytta.
Handelsbanken steg
kronor.
Sedan handeln i IT-företaget Martinsson* återupptagits under fredagen sjönk aktien kraftigt.
Jag är stolt över att vara engelsman.
, utg.
Politiskt aktiv på vänsterkanten; vid valet
Alla tröttnar på en grupp som suttit vid makten i
var ett dåligt år för de konservativa som utkämpade idéernas strid ", hävdar den konservative parlamentsledamoten David Willetts.
Det bästa tänkbara utgångsläget för framgång vid den tiden, säger Neil Belton.
De värderingar vi vill belöna i vårt privata umgänge eller i politiken måste också genomsyra det ekonomiska livet.
- Det måste finnas moraliska regler som skall gälla, fastslår Hutton.
Hutton är långtifrån ensam i sin längtan efter en kapitalism med mänskligt ansikte.
det var här som de
Det var denna hållning, och inte en massa vallöften som garanterade segern.
" Berätta om ditt liv!
Åldringsforskning har varit eländesforskning:
" Det dämpade, uppoffrande livet " är däremot ett kvinnligt lågstatuslivslopp - hembiträdenas, hemmadöttrarnas.
Öberg tar upp frågan vad det kan vara som sopas under mattan i de olika livsberättelserna.
" Ålderdomen inträffar inte plötsligt, vid en viss ålder, utan vi bär en del av vår kommande ålderdom med oss genom hela livet.
Påven har fått en lista med ett par
Hennes uppenbarelser och resor påverkade utvecklingen i hela Europa.
Det är ledsamt, och lite sorgligt att se gamla cirkushästar släpa sig runt manegen.
Men han arbetar på toppen av sin förmåga.
" Hemkomsten " av Harold Pinter Regi:
Pinters pjäs visar sig efter
Varje ny entré i en Pinterpjäs innebär en förskjutning av maktbalansen.
" Klassfiende " spelar i en kvadratisk skolsal med stålstolar utan sitsar och en röd ballong som hotfullt ( kommer den att explodera?
tilltron till en skådespelarkonst som tar hela kroppen i anspråk och söker en förening av psykologins inre människa och de yttre strukturernas opersonliga böjningsmönster.
Och jag har ju erkänt tusentals gånger att det var dumt och fel att ligga med Åsa.
Och det hände för
år.
Det handlar inte om dig utan om mig.
Desperat längtan att visa att mannen fortfarande är man?
Glad?
- Den kvinna som vill styra sin man med hjälp av skuldkänslor kan spela ut de olika rollförväntningarna mot varandra.
Han hör bara " du är skyldig, du är skyldig " i allt hon säger.
Det kan till exempel vara så att mannen vill ha
Och den här mannen hade verkligen anlag för att känna skuld.
Ulf Åkerström funderar ett slag.
De flesta är inte otrogna, spelar inte bort hus och hem på hästar eller slår chefen på käften även om vi skulle vilja.
Men polisen var larmad.
Även om förundersökningen just nu gäller misstänkt utpressning mot en person, säger Sjöblom att man inte ska utesluta att det kan komma att gälla fler personer.
av de gripna samt ytterligare en man anhölls under kvällen, misstänkta för grov utpressning, grovt olaga tvång och olaga hot, uppger TT.
- Det främsta skälet till att behålla de sena öppettiderna är att vi faktiskt har lyckats bli av med stans alla svartklubbar.
om de vill, säger Joakim Larsson ( m ).
Posten har börjat med en en förturskö för betydelsefulla företagskunder, en gräddfil som slussar dem förbi alla väntande privatkunder i postkontorens köer.
- Det här är ett slags VIP-kort som de får för att kunna sköta sina ärenden, eftersom de har avtal med oss.
Men vi tittar också hela tiden på att samtliga kunder ska ha en bra service, och i maj månad klarade vi till
Det handlar om precisionssådd där varje frö måste ploppa ner på rätt ställe.
meters höjd är planen rakt över Närtuna.
meter stora prickar av mangold, mariatistel och rödkål.
- Det är meningen att blomstermålningen ska föda allvarliga diskussioner om vad som händer med kulturlandskapet, säger Cecilia Wingård.
Större skador då fler som dricker Nykterhetsrörelsens Varje vuxen människa har givetvis rätt att själv avgöra om han/hon vill dricka alkohol eller inte - samt ta hela ansvaret för detta personliga val.
Mer än
Blunda inte för alkoholoffren!
meters höjd tillsammans med en massa andra elitidrottare som alla har satt myror i varandras huvuden.
- När det gick segt för mig där nere, fortsätter Anders Szalkai, då tänkte jag åka hem.
kenyanen Benson Masaya, huvudfavorit med
Banan, ja den ska vara snabbare nu när första och andra varvet kastats om så att löparna avverkar Djurgården på första varvet och har mindre än hälften kvar vid varvningen.
TV
handlare där.
.
Jurymännens traktamenten låg i genomsnitt på
Det hela började på andra sidan Atlanten för
drinken serverades som en bål där socker rördes med källvatten och blandades med citronsaft och någon sprit.
Tänk också på att is lätt tar smak av annat som förvaras i frysen.
dl florsocker i
SOMMARNATTENS LEEENDE (
Lägg i strimlat citronskal och servera.
CARRIBEAN COOLER ( ca
cl vodka,
) i en stor tillbringare med
Lägg upp skivade jordgubbar och det fint strimlade skalet av en citron i en bålskål ( och eventuellt även gröna druvor som delats på längden och kärnats ur ).
skalad, klyftad apelsin i en elektrisk mixer med
Alla ingredienser är ungefärliga.
studenter som nu finns registrerade i Kulans databank.
anställda till
arbetstimmar och som skulle vara klart i vecka
- Vi kommer att använda Kulan till fler uppdrag, till exempel att undersöka marknaderna i Israel och Sydafrika.
Vid årsskiftet
- Grundtanken är att ingen släpps ut i intet, alla skall ha någonting vettigt att gå till innan vi lägger ner våra insatser, säger Stellan Eriksson på Telias personalförsörjningsdivision.
Det innebär till exempel att varje person de anställer från Personalförsörjningen får med sig
Nu tar vi chansen att utbilda och utveckla vår personal, så att de får möjligheten att hitta ett nytt jobb inom företaget med ny kompetens.
- Företag med framförhållning satsar på att sköta sina rationaliseringar på ett schysst sätt, säger Stefan Eklund, chef för Trygghetsrådets Stockholmsregion.
Har makarnas inbördes testamente släckt ut min arvsrätt som sekundosuccessor?
Både villan och sommarhuset är belånade och vi står som låntagare båda
Tacksam för svar Om din make skulle tvingas att infria sitt borgensåtagande måste han betala dotterns skuld.
Det finns säkert ytterligare omständigheter i just ert fall som man måste veta för att kunna ge det bästa rådet.
I tabellen här intill redogör vi för
kronor.
kronor och aviseringsavgifter på
kronor till en ränta av
kronor.
).
När mp bildades var det en reaktion mot de etablerade partierna och etablissemanget i stort.
miljoner!
Man strävar efter små löneskillnader men har bland de egna anställda stora löneskillnader, där vissa tjänar
När miljöpartiet bildades var det ett extremt enfrågeparti.
punkter som man krävde få igenom för att stödja regeringen.
Mp får nöja sig med
Men väsentligare än deras organisation är att diskutera miljöpartiets politik.
Kongressen behöver redovisa var partiet står i dessa frågor.
En del näringspolitiska förslag ligger nära de borgerliga partierna liksom strävan mot ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.
timmars arbetsdag skulle
I riksdagen för mp ibland fram helt motstridiga resonemang.
Jag har tidigare varit positiv till ett samarbete med mp.
Föräldrar som har tagit ut längre föräldraledighet har i högre grad hamnat i arbetslöshet än de som tagit ut färre dagar.
procent av papporna tog ut någon föräldraledighet under
Thomas Michélsen
I de flesta europeiska länder är de självdöda djuren ett avfallsproblem, som måste lösas praktiskt.
år sedan som svenskarna drabbades av plötsligt illamående, när de fick veta vart de självdöda husdjuren tog vägen.
Vad som varit rätt i går blev fel.
Kossor som dött av olika, kända och okända, orsaker i landets lagårdar körs till någon soptipp där de läggs i containrar och fraktas till Stenstorp.
Som i fabrikens sista station rinner ned genom taket i jättesäckar.
Det var ju av etiska eller moraliska skäl som Sverige förbjöd att självdöda djur blandades in i vanligt köttmjöl.
" Denna ansökan skall åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökan.
Det finns till och med undersökningar från både Sverige och andra länder som visar att försöksdjur växer snabbare på kadavermjöl än på annat köttmjöl.
Och dessa delar kan vara farliga även om kon har slaktats som frisk.
Och en sådan risk finns inte i Danmark eller Sverige.
För det andra:
I Danmark finns ett absolut förbud mot att gräva ned självdöda djur.
Det är därför helt orealistiskt att tro att pälsdjuren skulle kunna äta upp allt kadavermjöl.
Men dyr, franska staten betalar minst
oavsett hur materialet i fråga har bearbetats ".
Men numera har kadaverfrågan förvandlats till den svenske köttbondens eget guldägg.
Wolraths kritik väger tungt i den norska finansvärlden och kommer i ett mycket känsligt läge.
- Framtiden ligger i att bli bättre på det som är kärnområdet.
Den tyska arbetslösheten sjönk i maj, men minskningen är så liten att den inte ens motsvarar vad som är normalt för årstiden.
Jagoda utgår nu från att arbetslösheten kommer att nå ett årssnitt på
miljarder kronor.
Liksom James Ellroy skriver Cornwell om bestialiska brott inifrån stormens öga och utifrån ett slags monstruös besatthet av det samhälle som föder mördare.
Vanity Fair är heller ingen familjetidning.
års ålder är hon en av USA:s högst betalda författare och konkurrerar på bestsellerlistorna med giganter som Tom Clancy.
Kvinnlig framgång är uppenbarligen en av de få provokationer som fortfarande biter i västvärlden.
Det framgår inte hur långt Nycander instämmer i Hobsbawms romantisering av bolsjevismen.
Stalins senare orgier var en fortsättning och utvidgning av det blodsvälde som Lenin införde.
USA kände lockelsen att dominera " det internationella ekonomiska systemet ", verkar vara Nycanders huvudförklaring.
Det är svårt att tänka sig hur dessa skillnader i vanor och ideologier hade kunnat överbryggas.
Stalin utgick från en helt annan tanke.
" Rabaldret på Kersti Rumpas krog " av Johan Sanne Regi:
Magnus Jarlbo Mask:
Eva Fänges masker och skådespelarnas förställningslusta ger en suverän fiktion.
Texten bär oändliga möjligheter till paralleller med vår egen tid, till en skildring av maktbalans på ett personligt liksom ( inter )-nationellt plan.
Var finns rörelsen och styrkan att förena form med inre uttryck?
Strax därefter skriver han ut dagsböter till en yngling som snattat, blivit ertappad och erkänt.
Men vi kan lära av deras sätt att höja statusen på det polisarbete som har betydelse för den stora massan, säger Gunno Gunnmo.
Men när jag har städat färdigt tror jag att alla kommer inse a anser att polisen måstet vi är inne på helt rätt väg.
Vi måste också förändra chefskulturen och koncentrera oss mer på resultatet av vad vi gör.
Man är rädd för sin egen död och vill på detta sätt försäkra sig mot dödskampen.
- Om Inter vill ha Ronaldo så måste klubben förhandla med oss först, sade en talesman för Barcelona på fredagen.
Därmed skulle " Barça " i förhandlingar med Inter kunna kräva så mycket pengar att den italienska klubben inte har råd att värva Ronaldo.
Nu är han
Var det här något att satsa på?
Speciellt om han skjuter som brassen Roberto Carlos mot Frankrike i för-VM.
Det är tack vare honom jag sitter här i dag och kanske får uppleva ett VM innan min karriär är över.
I stället för att våga ta risker blir jag ängslig och tappar en del av självförtroendet.
Pär Zetterberg är trots sin ungdom den store ledargestalten i det belgiska proffslaget, den spelare som främst de yngre i laget tyr sig till.
- Man måste acceptera sjukdomen och lära sig att leva med den.
Han finns kvar i branschen, är nu tränare i Standard Liege och säger att det är tack vare honom som jag nu lyckas så bra...
och direktsänds i svensk television.
i Kosice, Slovakien Bor:
Henrieta Nagyova, Slovakien
, Arantxa Sanchez-Vicario, Spanien

dollar Vägen till dagens final:
,
Majoli vann i Tokyo i februari
-
, då han vände
var det Victor Pecci från Paraguay som fick finalstryk även om sydamerikanen lyckades ta ett set,
Grand Slam-turneringar -

Väggarna är lika milda som chokladen.
Den vita chokladen, som är söt och gräddig, serveras i liten keramikskål.
På borden en enkel tulpan i små mjölkflaskor.
Där lärde han sig mycket om kafékultur som var till hjälp när han
Vinnare
, Nyköping; Walter Eurén, Östgötagatan
, Uppsala; Anne-Marie Lach, Sandfjärdsgatan
, Uppsala; Akki o Björn Sidén, Fabriksgatan
, Ankarsrum; Barbro Malmberg, Bergsmarksvägen
, Sundbyberg; Kerstin Lundeheim-Valind, Åkerbärsvägen
straffa, fantasi, antasta.
Mixen Det sökta ordet är BAKSLAG.
, Stockholm; Ulla-Britt Bennermark, Hjortrongränd
Och vice versa, att visa studenterna att moderna småföretag kan vara en god språngbräda för den fortsatta karriären.
Småföretagare å sin sida tror att alla akademiker är förstockade teoretiker, säger Johan Eneroth.
Och studenterna upptäcker att de i småföretag får arbeta direkt med VD-n och med avancerad datateknik.
Hon nickar och får en klädsam rodnad på sina kinder.
Jag är övertygad om att de företag som anlitar oss snabbt kommer att dra förbi sina konkurrenter.
Malin Ullgren Efter
Därefter kommer en mer avmätt dam av rasen Stor pudel fram och hälsar, och sist husse själv.
.
Vi fick väl magkatarr allihop, mer eller mindre, och från början var ju läget lika jobbigt för killarna på Nationell telefoni.
På Personalförsörjningen fick Erik hjälp med att utvärdera sin affärsidé.
Avbeställningsskydd tecknar de flesta samtidigt som de köper resan, enkelt och smidigt.
Företaget Global erbjuder samma möjligheter, till och med något billigare, men då har de å andra sidan begränsat antalet barn i en familj till
Fritidsresor tar
Den nyvalde brittiske premiärministern möttes av stående ovationer när han trädde in i mässhallen, han avbröts av ständiga applåder, han såg ut att trivas.
Blairs reformvilja och nytänkande lyste med sin frånvaro.
I de stora Europafrågorna kan de europeiska socialdemokraterna inte skylta med enighet.
I sitt tal gav Jospin möjligen en antydan om vart åt det barkar.
Vad betyder det konkret när han på torsdagens DN Debatt skrev att " samverkan på rättsväsendets och inrikespolitikens områden även fortsättningsvis bör förbli en angelägenhet som huvudsakligen sköts på regeringsnivå "?
Därmed ställs Persson och Bildt inför frågan om hur deras parlamentariska underlag kan breddas.
Det räcker emellertid inte att Schlaug gör en riktig maktpolitisk analys.
Bakom förslaget till nytt näringspolitiskt avsnitt i partiprogrammet kan en liknande avsikt märkas.
Det talas där om vikten av att det finns en jordmån att växa i för företagen.
Om denna signal är tydlig är det naturligt för oss att arbeta med olika " mellanlösningar " för att bidra till den säkerhetspolitiska integrationen i vår del av världen.
I Österrike, militärt alliansfritt liksom Sverige, kan utvecklingen komma att gå fortare.
Men de strategiska intressena finns självfallet kvar.
QD Umeå och QD Örebro kommer att ingå i affärsområdet Martinsson informationssystem.
Genom köpet av de
månaderna fram till och med april fick Martinsson en vinst på
De torkade knopparna eller toppbladen ( grass, marijuana, ganja,
Det bruna heroinet, som röks, är på kraftig frammarsch i Sverige, främst bland invandrare.
Vitt pulver som sniffas, injiceras eller gnids in i munnen.
Pris:
Det ger en hårdare effekt och är snabbt beroendeframkallande.

Varje dröm för honom närmare självinsikt och vuxenansvar i enlighet med berättelsens tema.
Om det är tröst för likasinnade McEwan vill ge så lyckas han säkert.
Så är det tänkt.
Så gick tankarna.
Karin Berglund Per Jönsson
Plus förhoppningsvis det föreslagna nya Världsbiblioteket i Stockholm ( med
Kulturdepartementet räknar med att anslå
m m.
.
Djurens dag Heldag om och med djuren på Skansen kl
Gatlopp Säsongens första Streetracing på Tullinge flygfält med insläpp från kl
Samling på Sundbybergs torg ( Sundbybergs station ) kl
raster.
" Invandrings- och flyktingpolitik i Sverige och EU " Anita Dorazio kl
.
Soulgäng Darkest White spelar covers från 60-talet på
.
Säg det i toner Bengt Jonshult guidar historisk promenad med musikaliska inslag under rubriken " Med Bellman och Gustaf
I rollerna Helena Wiesel och Claes-Göran Turesson.
I rollerna bl a Charlotte Strandberg, Lars Demian och Jacob Ericksson.
, kl
.
Linda och Laila Wahl Målningar, bildvävar och masker på Galleri Castor, Österlånggatan
, kl
- Men tro inte att Philadelphia har gett upp.
Bara ett under kan rädda Philadelphia Flyers från en förnedrande 0-4-förlust.
TV-kommentatorn, Mickey Redmond, tidigare aktiv i just Red Wings säger:
mot
var matchen avgjord.
till seger.
På söndag spelar 20-årige Gustavo " Guga " Kuerten final i Paris.
minuter seglade en forehand ut från belgaren och Kuerten hade högst sensationellt gått till final.
" Guga " Kuerten har sin mormor på plats i Paris.
spanjorer före sig på världsrankingen före French Open.
Pappa Luis, tillika Sergis tränare, jublade med de knutna nävarna sträckta i luften.
) har brassen knäckt på Roland Garros.
Under det korta blonderade håret börjar de svarta lockarna krypa fram.
Jag är mycket glad att jag motsvarade det stora förtroende jag fick.
och lyckades.
Jag är fortfarande glad bara över att få spela, säger han men erkänner samtidigt att drömmarna om landslaget alltid funnits.
- Paris har alltid varit min drömstad, men Milano blir nog bra också.
Zlatica Gocnikovas mamma var den enda som visste att dottern skulle fly från Tjeckoslovakien.
Under lång tid var hon skild från sin släkt.
I mitten av 80-talet öppnade hon en affär på Katarina Bangata.
Hon är vackert och diskret sminkad och klädd i svart, en tunika med silkeskänsla och svarta utställda byxor och svarta skor med platåsulor.
- Man kanske skulle kunna tro att jag med mina långa erfarenhet inte skulle behöva en sådan kurs, säger hon.
Nu går jag omkring med det igen.
Den största spegeln har en pampig guldram.
Kung Karls spira, kungen bland spiror som kan bli
Boken heter " Våra vanligaste fjällväxter " och kostar cirka
år i folkskola, till livstids otillräcklighet.
- Många av dem kommer att bli arbetslösa, sa jag elakt.
Och jag lovar dig, det finns knappast något viktigare för en ung osäker själ än att få känna detta:
Den teorin är fel.
Som nästan vuxna i kostymer och med studentmössa på skolgården, som barn avbildade på plakat i föräldrars väntande händer.
För är man den första tjejklassen på naturvetarprogrammet i en skola där
kronor som delas ut vartannat år till en kvinnlig student som går teoretisk teknisk utbildning.
Fast egentligen tycker de nog att det bästa varit att klassen är så liten.
- Precis som vi inte gått samma program, säger Johanna.
Så börjar trängseln på skolgården avta.
RND tog med över
Han sa också att RND var redo att samarbeta med alla legala politiska krafter för att bygga vidare på de institutioner som president Liamine Zeroual lagt grunden för.
småpartier fick dela på
Den gången gick
Det var också statsminister Göran Perssons stora dag.
Om de flesta hade väntat med störst spänning på Jospins tal, så var det om Blairs man talade efteråt.
Ständigt avbruten av applåder lovade han att när Storbritannien tar över ordförandeklubban i EU vid årsskiftet skall sysselsättningen sättas högst på dagordningen.
Men bara om det också betonar behovet av en flexibel arbetsmarknad.
Men på en punkt gav han en öppning.
Men konkurrenterna oroar sig inte för något priskrig.
meter bred och har en maxfart på omkring
Den tar

Där finns också en intrikat litterär väv, fullt i klass med Agatha Christies gamla Shakespearedeckare.
Deckaren är själv offer, och eftersom så mycket av boken är en önskedröm kan man spekulera i Sue Graftons vilja att slå ihjäl sin glada lilla privatdetektiv.
timmars arbete varje dag för att plocka cirka
I Bolivia finns drygt
Den fattige bonden är viktigare än han själv tror.
Calikartellens årsproduktion av kokain är nu uppe i
De nya ekonomiska blocken, Nafta, Asean, Mercosur och EU, har satt fart på den legala handeln och samtidigt skapat genvägar till hamnar och flygplatser med minskade kontrollsystem.
Cannabisodlingarna i Marocko ger
Det mesta av heroinet går i kraftigt beväpnade konvojer via de gamla traditionella smuggelvägarna till Iran där det lastas över i containerlångtradare som numera tillåts köra genom Turkiet, Bulgarien, Rumänien och Ungern till Västeuropa.
Containertrafiken till knutpunkter som Rotterdam, Genua, London och Rom är så omfattande att bara en bråkdel, kanske
Han avslöjades senare som en av Medellinkartellens viktigaste informatörer.
" Otvivelaktigt var det menat som en grav anmärkning, men först när jag nyligen återvände till Ulf Lindes bok om Marcel Duchamp förstod jag hur stöten var måttad.
Problemet med tolkningar, det vet alla som sysslat med sådant, är att uttolkaren nästan alltid finner vad han söker.
En forcör av Lindes format kan, på det militära området, rubba maktbalanser och avgöra världskrig.
" En av de mera chockerande saker Marcel Duchamp säger i sina samtal med Ulf Linde är att de stora konstnärerna är stora bara för att de haft tur - turen att få egenskaper klistrade på sig av eftervärlden, kvaliteter som egentligen inte har med dem att göra, på ett hasardartat vis.
Även en Lindeskeptiker som Torsten Renqvist betygar detta.
Sak samma med hans expertis.
Men i den mån det går att tillföra en sådan disciplin något av värde, står Linde för ett originalbidrag.
Det innebär att vi lämnar logiken bakom oss:
Några välkomnade den möjligheten med slagordet " den öppna konsten ".
Det beror på att falsifikatet röjer en dimension hos konstverket som inte har med kvalitet eller med mätbara egenskaper att göra.
inför en hunds blick, inför en tavla, ett ljud.

Av de
Ungdomarna har bildat en egen liten gerilla, och om nätterna spejar de för att komma underfund med vilket sabotage som vore möjligt att utföra härnäst ( de sprängde en viktig bro i förra bokens slut ) och vilket som skulle förorsaka fienden mest förluster.
Vore krigsskildringen mer obönhörlig, så hade det knappast funnits rum för kärlekslekarna och nojset, kanske har Marsden mer eller mindre omedvetet tänkt så.
Den nya arkitekturen i Los Angeles pendlar mellan utsvävande lyxprojekt och återhållsam, anonym exklusivitet som är svår att upptäcka i den flackt utspridda Los Angeles-miljön.
är fortfarande aktuell som utgångspunkt men tas inte på samma allvar som under postmodernismens glanstid.
total brist på stil ( om man inte vill använda ord som " trash ", " funk " eller " dekorerade skjul " ) och en fascination över nya rumsvolymer.
Peder Alton Cecilia Jacobsson DN:s korrespondent LONDON.
Hans ostyriga hår och mörka blick kan visserligen föra tankarna till Heathcliff i " Svindlande höjder ", en av pappans paradroller på film.
(...
- För mig liknar The Globe mer en tjurfäktningsarena eller en rockscen än en vanlig teater, säger Richard Olivier.
- Det gick för långt under en av våra repetitionskvällar, då var det en massa fransmän här som inte gillade det engelskpatriotiska budskapet i pjäsen utan kastade bröd på skådespelarna.
Kläderna är tidstrogna.
Eller - ja, säg den roll som Laurence Olivier inte har spelat.
".
Lisbeth Tell Jan Ramström har kartlagt cannabismissbrukets skadeverkningar.
- Vi måste befria oss från arbetslösheten!
VÄGEN TILL TYNGRE droger går ofta via hasch eller marijuana.
Vissa steg i utvecklingen av tankeförmågan och minnet, som Piaget kallade kognitiva funktioner, påverkas av cannabis.
- Det var ju lättare att vara expert på tonåringar innan man hade några själv, säger han småleende.
Annars känner Jan Ramström varmt för Nynäshamn.
Modellen var också den främsta orsaken till kostnadsexplosionen som drabbade vården i länet.
Amerikansk komedi från
MIN FRU ÄR EN UTOMJORDING ( My Stepmother is an Alien ).
kl
Samtidigt träffar Jesse, bakom ryggen på rektorn, dennes vackra dotter...
En är Kjell Alinge.
.
Men nej, historierna är inte lika läskiga längre.
Passager ur boken läses upp.
Hon ler och han tittar sig häpet omkring innan även han långsamt slår sig ner på parkbänken.
Det sjuder i Kungsträdgården, inte bara från krogarnas barkök utan också av någon obestämd förväntan.
, då Stockholm ska vara Europas kulturhuvudstad.
Ett 30-tal resejournalister och stora researrangörer i Belgien deltar i reseseminariet, som Christer Nedström hoppas ska sätta fart på turismen till nästa års kulturhuvudstad.
I veckan öppnades utställningen " Silverskatter från Kreml ", ett 50-tal föremål som under Sveriges stormaktstid överlämnades som diplomatiska gåvor till Rysslands härskare har lånats hit.
,
På guldklädda socklar mot en fond av djupröd sammet tronar dryckeshorn och konfektskålar, bordsfontäner och gyllene filigranbägare, jättefat dekorerade med bibliska scener, kannor i form av en svan eller en ryttarskulptur.
Förbindelser Sven-Olov Flodqvist Det kan hävdas att kommunikation är nyckeln till kortspelet i bridge.
hjärter hade Nord höjt till utgång och tagit
" Då kan Syd inte hålla dig ute ".
I kamp med bland annat lokalkonkurrenten AIK lyckades Djurgården knyta den förre Rögle-backen till sig.
''Putte'' och Knutsen hade ett samtal på fredagsmorgonen då Djurgården avslutade ett mini-läger på Bosön.
Om Knutsen trots allt väljer att flytta till NHL blir det en sak mellan honom och Djurgården.
.
Handikap för lägsta klassen där Ninety Nine Keys kan vara nyckeln.
.
Fire Fan - K Andersen

Gyllienne - R Skrzydlo B
Madame Sabatier har
Treårsbronslöp
Cigarette Dew - M Richardson 59_7 Cool Down - J Fortune 59_8 Pearls Pride - M Santos B 58_9 Bunnahabhain - C Eriksson
Lopp
Egenia - J Brandt 57_7 Flower Dream - E Ski 57_8 No Play - M Santos 57_9 Jour Ferie - S Vaché
Rank:
spelade omgångar, kommer till spel utan spelmotorn och landslagsspelaren Malin Swedberg som är avstängd då hon dragit på sig för många gula kort.
Bakom arrangemanget står Quinnliga Segelsällskapet ( QSS ) och Stockholms Segelsällskap med distriktsförbundet som initiativtagare.
medlemmar som representerar ungefär
Fredagen den
Till Malin som har en smärt ung kropp och som är spädbarnsmamma och därför har en vacker byst har hon valt kroppsnära jersey, både till vardag och till fest.
Kvalitetstid - " Quality time " - har blivit ett begrepp att gömma sig bakom för föräldrar i USA.
Vad som snabbt glömdes bort var att för att få tid med de stunderna måste man ägna också en massa annan tid åt barnen.
Det finns en enkel anledning till att man i många europeiska länder ser det som naturligt att staten bidrar till att ta hand om barnen, menar Penelope Leach som är expert på barn och deras utveckling och vars bok " Barn de första
.
Särskilt ilsket kommer kommunisterna protestera.
Sophie Nachemson-Ekwall
Ratos utländska ägande uppgår idag till
Från och med förra året höjdes grunden för förmögenhetsbeskattning från
Det betyder också att det även kommer att gå att flytta upp till A-listan, givet att bolaget har en stor aktieägare.
Aktiespararnas Riksförbund har i det senaste numret av Aktiespararnas tidning kartlagt aktiebeskattningen över hela OECD-området.
Per Luthander
Hennes problem började enligt flera källor då Lars Abrahamsson tillträdde som VD
En rättegång skulle automatiskt ha medfört stort medieintresse för Kinnevik och dess omdiskuterade personalpolitik.
Från Direkt Den tyska kemisektorns löneöverenskommelse kommer att få stor betydelse för diskussionen om lönebildningen i Sverige.
och
Det var meningen att Edwall skulle ha haft en roll i den uppsättningen, om inte döden hade kommit emellan.
Då lägrade sig surret för ett ögonblick.
fick Allan Edwall ta emot bokförlaget Natur och Kulturs stora pris i Dramatens marmorfoajé.
Man kan ju tänka hur många miljoner han skulle ha kunnat håva in och detta NEJ låter ju i dag nästan obscent, i dag när var och varannan skådis traktar efter att fläka ut sig och larva sig i hart när vilka sammanhang som helst.
skrev den politiske kommentatorn Andrew Marr i Independent:
Thatcher har på en rad punkter förberett för - Blair.
Viljan att kring sig samla ett brett spektrum av kompetenser och politiska strömningar - från vänster till höger - präglar hans regeringsbildning.
Han har minst
Han tar sig an Grym-Galge och alla dennes män på egen hand, och lyckas också besegra dem.
Bibliotek, konsthall och badhus ingår i den kommunala servicen.
minuters avstånd tillhör också bomässan - för att publiken inte ska missa att se idyllrevolutionen.
Spaden till det nya centrumbygget med planer för
från länsstyrelsen till detta pendlarsamhälle rekommenderad av den tidigare stadsarkitekten, då snart 80-åriga Ingeborg Hammarskiöld-Reitz, som aldrig släppte sitt funkisideal.
Parkeringarna lättillgängliga och diskreta under träden.
Nya stadsarkitekten hade hunnit visa arkitekttävlingens användbarhet i ett nytt bostadsområde.
Men bråket om femvåningshuset löstes över partigränserna.
Är det inte arkitektur att folk i Staffanstorp numera trivs?
år att leda hovrättens sjörättsavdelning.
På detta område hade Christer Rune många kritiska synpunkter.
Detta - i förening med hans stora intresse för pedagogik och hans klara ställningstaganden i olika frågor - gjorde honom till en uppskattad föreläsare för de yngre juristerna i domstolen.
nya lärare kommer att kunna anställas som ett resultat av extrapengarna i regeringens vårbudget.
miljoner återstår.
och
- Totalt sett kanske vår bemanning utökas med en halv tjänst.
Så här års har trädgården sin fulla rätt att kräva sitt.
Susanna Lundbladh har fört en heroisk kamp för rotpersiljan.
Nu är de utplanterade, blomstertobaken, den ena vit, den andra rosa.
Susanna Hellberg En est som kan förstöra vår fest Målvaktsproffs i Derby.
Det är i alla fall vad esterna hoppas på i det första fotbollsutbytet mot Sverige på
Hans arbetsgivare i dag och
Klubben hade ett tidigt elittänkande.
Han vet att de fotbollsintresserade esterna inget hellre vill än att landslaget ska lyckas mot storfavoriten Sverige.
Jag inbillar mig inte att vi kan föra matchen mot Sverige.
Mikael Wennolf, MAI, och Berhane Haile, Tureberg, kompletterar korta stafettlaget.
Målsättningen är att ta sig upp bland de stora igen omgående.
meter.
I år gjorde han det plötsligt i sitt första lopp.
år, målet är nått.
Callit Class - T Uhrberg
Han har visat storform i skymundan på slutet, och det är möjligt att han mäktar med att leda det här loppet från start till mål.
Pro Pop - T Zackrisson
Spider Express - M Karlsson
Gör de här
Vic Sensei.
Andra försöket tog en ände med förskräckelse i toppen på en ek.
Vad vi inte vet är att begreppet vind kommer att ha en helt annan innebörd efter den här veckan.
Alla stirrar på vindstrutens nyckfulla guppande.
Fötterna sparkar vilt i luften.
En liten vindmätare, variometer, räcker.
Solen glänser i snön på Sylarnas toppar, Norge ligger där borta och jag undrar hur långt det är till Östersund åt andra hållet.
Höjden räcker till en 360-graderssväng innan det är dags att svänga upp i motvind och landa.
Häromåret gick det så långt att en rektor i småländska Ljungbyholm förbjöd barnen att sjunga " Du gamla du fria ", även " Idas sommarvisa " låg i riskzonen att uppfattas som fascistoid självbelåtenhet.
Detta patetiska försök till omprövning är förmodligen en garanti för nationaldagens popularitet som förefaller växa för varje år då Skansen i TV blir ett Sverige i skala
I stället för planerade
Nu har vi varit både på bio och konstutställningar.
Solen skiner och det är mycket folk.
Bilen står allt oftare.
När skol- och arbetsrutinerna bryts är det lätt gjort att tappa också träningsrutinerna.

Det var faktiskt han som knyckte min, säger Olle Hanspers.
Den skulle ses, menade han då och nu, som antikrigspropaganda.
Det var affärsmannen Jan Hellman som drev detta.
Det är drivkraften i vårt agerande mot att försvarsalliansen VEU smälts samman med EU.
Men frågan bekymrar.
Vid 19-tiden, svensk tid, hade Dow Jones industriindex stigit med drygt
skall börsen göra sig av med åttondelarna, sextondelarna och definitivt decimaliseras.
Kravet från den statliga ägaren pressar företagsledning och styrelse.
personer vara i maj, det vill säga jobbade deltid fast de ville arbeta mer.
Revisionsbyrån Ernst & Young i Stockholm tvingas betala närmare
Den slutsatsen drar skattemyndigheten i Malmö efter en granskning av åkarna i gamla Malmöhus län.
Beslutet togs efter det första mötet i centralbankens nya monetära policykommitté.
I Sverige låg inflationen på
A
per ton.
Hovrätten analyserar i sin dom
KORTFATTAT:
Inte kunna visa samma gästfrihet tillbaka, när man blivit bjuden på jaktweekend.
Varför tycker de så lika?
Det är de som har minst tid som skaffar sig mest saker.
Någon som vandrar omkring barfota i gräset, sniffar på syrenerna och ser hur fjärilarna dansar mellan blommorna.
Skolan är ett exempel på dålig kommunplanering men inuti sjuder det av levande kultur med elever från
Katta Nordenfalk Petter Beckman
- Det här är givetvis tråkigt eftersom vi hade fått ett löfte om pengarna.
Livstid är ett för milt straff för de brott han begått, säger kammaråklagare Göran Sandström om rättegången i Stockholms tingsrätt mot den 26-årige polacken som stått åtalad för; mord, rån, våldtäkt och sexövergrepp.
dagar med redogörelser om bestialiska övergrepp som den misstänkte mannen anklagats för.
Kvinnan som i sin egen nyöppnade skönhetssalongen i Vasastan i januari skändades sexuellt, rånades och mördades.
Junior-EM, kvartsfinaler,
Korea Open, olympiskt, herrar, semifinal:

,
GP-gala:
BLOOMINGTON, Indiana:

), Catrin Nilsmark, Öiared (
Sv res:
) Mål, första perioden:
Andra perioden:
Publik:
,
ODDSET MATCHEN
år ) och inget läkarintyg är nödvändigt.
Försäkringen kostar
och pilot
procent av fallen en pilot som har överskattat vädret och sig själv, säger instruktören Annika Olsson på Skysport i Åre.
Då släpper man penseln och drar upp, säger Andreas Hedström.
månaderna.
Här finns ett problem vid skatteberäkningen.
De menar att fastighetsägarna kan glädjas åt att de får igen skatten genom lägre räntor.
minnesmynten med anledning av att det är
På framsidan finns en bild av kungen i profil, medan den andra sidan pryds av en bild av unionsdrottningen Margareta samt en sköld med Kalmarunionens
Det är bara ett fåtal som går att sälja för högre belopp än vad de är gångbara för i handeln, säger Hans Hirsch på Ulf Nordlinds Mynthandel i Stockholm.
- Man har investerat för lite i konkret operativ verksamhet bland barn och ungdomar ute i de andra länderna.

Menar du också att folk i moderorganisationen tagit ut för stora arvoden?
En rapport som sätter fingret på eventuella oegentligheter och utifrån vilken styrelsen beslutar hur arbetet ska fortsätta.
Var ledaren för svenska Bandidos i Kattarp nära Helsingborg måltavla för bombattentatet i norska Drammen?
Det finns misstankar om att skytten förväxlat dem båda.
Laddningen var mycket kraftig.
Det fanns förmildrande omständigheter, sade Cohen:
- Om man är god vän med ministerna kan man ha en utomäktenskaplig förbindelse och stanna kvar, om man är framgångsrik kvinna och har en förbindelse måste man gå, sade kongressledamoten Carolyn Malooney bittert.
Bennett har dragit tillbaka sitt hot.
procent till
kronor.
tjänster.
A
miljoner kronor.
A
Beslutet togs efter det första mötet i centralbankens nya monetära policykommitté.
I Sverige låg inflationen på
A
Nu är han tillbaka som " konstnärlig ledare " för sitt älskade multikulturella hålligång, i år förlagt vid Sjöhistoriska museet.
Ser man i stället bilden som en berättelse om
Per Jönsson Rönninge
Vällingby
Norsborg
Polisen griper den ene, men den andre lyckas smita.
Vårby Gård
Utanför tingsrätten på Scheleegatan får
Polisen larmas, men männen smiter.
Den gamla damen kommer tillbaka oskadd.
Polisen stoppar en bil vid Hornstull med
Döm själva:
Han föll tillbaka ner i stolen, reste sig sedan upp och sprang därifrån tillsammans med de andra.
kronor till läkararvode för konstaterande av en liten svullnad över ögat och
Leif Bergman Östhammar Kjell Nilsson Djurgårdens börsplaner fortsätter att väcka heta känslor.
- Det innebär inte att ärendet redan är avgjort - som Djurgården tycks tro, säger Liljegren med klar adress Göran Fritzell, föreslagen ordförande i det nya börsnoterade bolaget.
Dödssiffrorna för cyklister har gått ner till nära hälften på de här
bra hjälmar på marknaden i USA:
En lag skulle avskräcka många från att cykla och göra kanske ännu fler till lagbrytare.
Skoda har bara haft en bilmodell på programmet, småbilen Skoda Felicia som dock finns i flera olika versioner, men ändå sålt över
procent i Kia ) och Mazda (
Motorn i Sephia kommer från Mazda
hk ) är det ingen bränslesnål motor.
dB vid
Till det bidrar också en mindre lyckad hjulupphängning som skickar de flesta ojämnheter i vägbanan vidare in i kupén.
Och centimetrarna ger utslag inne i bilen.
, Toyota Camry och Opel Omega.
Också Octavias GLX-version har en god standardutrustning.
modeller Sephia, Clarus och off-roadbilen Sportage, under våren.
Den kollen slipper de flesta blivande Skoda-ägare eftersom Skoda kan utnyttja Svenska Volkswagens finmaskiga servicenät.
Bilen är tillsammans med Octavia och Suzuki Baleno lockande lågprisalternativ till de mellanklassbilar av mer etablerade märken som kostar
I andra delar av världen ser det ungefär likadant ut.
år och enligt senaste siffror konsumerar dessa för
år yngre än sin faktiska ålder.
Knappt en tredjedel kan tänka sig att ta ut förtidspension.
Awiwa Keller Susi Schwartz Det är orimligt dyrt att IPS-spara hos S-E-Banken, fastslår tidningen Affärsvärlden i sitt senaste nummer och uppmanar bankens pensionssparare att flytta sina pengar till ett annat IPS-institut.
Han kan ännu inte säga om avgifterna kommer att slopas, sänkas eller förändras på annat sätt.
Men då och då händer det saker på resor som inte ingår i planerna.
Därför är det helt nödvändigt att också ha en reseförsäkring.
karensdagar, medan Dial, Skandia, Svenska Brand och Trygg-Hansa ersätter från första dagen.
Be ditt försäkringsbolag förklara vad de menar med dykning och bergsklättring, och komplettera försäkringsskyddet om villkoren verkar luddiga.
Den kostar
Däremot finns det ingenting som tyder på att ålder eller medicinska skäl hittills spelat någon avgörande roll vid dessa haverier.
, säger Kaj Skärstrand, chef för certifikatavdelningen på luftfartsinspektionen.
Bland annat har flygläkarna i de
- Frågan är kontroversiell nu som tidigare.
Det irländska valet verkar ha blivit precis den mardröm som både den sittande premiärministern och utmanaren varnade för före valet.
år sedan övergav sin linje att inte ställa upp i val i republiken Irland, får för första gången på mycket länge in en, kanske flera ledamöter i parlamentet.
Före valet skulle de båda dessutom byta jobb, allt i enlighet med en tidigare överenskommelse.
När koalitionsregeringen för en vecka sedan för tolfte gången ställdes inför hotet av en förtroendeomröstning i parlamentet utlystes nyvalet.
Erbakan, sas det, ville ha ett snabbt val medan hans koalitionspartner skulle vara redo att vänta till nästa vår.
Militärens kritik mot regeringen fick eldunderstöd av både fackförbund och arbetsgivare och landets samlade, solitt sekulära press.
Den inrikespolitiska krisen påverkas därtill av en rad utrikespolitiska komplikationer.
Gudrun Schyman anklagade på DN debatt, i går lördag, miljöpartiet för att " sakna seriositet, realism och samarbetsförmåga ".
- Jag förmodar att Gudrun Schyman tycker att det är obehagligt att miljöpartiet granskade deras ståndpunkt om arbetstidförkortning.
Efter valet kommer det att samarbeta med den som har mest att erbjuda i sakfrågorna.
- Detta är oerhört viktigt trots att socialdemokraterna sagt nej till EMU
- Om det är ett sätt att försöka undgå skatt så tror jag inte att det finns så mycket allmänt stöd för en sådan åtgärd, sade statsministern i en första kommentar efter att bråket uppstod.
På frågan om inte företagens beslut tyder på ett systemfel, svarar han:
När skridskor med stålskena gjorde sitt inträde kunde sådana emellanåt också kallas för isläggar, enligt samma mönster som gjort att pennor i dag är av nästan vilket material som helst utom fågelfjädrar, och att bläckhorn, i den mån sådana längre finns, är av glas, medan glas i sin tur kan vara av plast.
Det är nonsens.
Blejds kan duga, i brist på annat.
Sådana detaljanspråk kan vi svenska språkvårdare inte ställa.
Tuveraset som inträffade
Vi hade just gjort färdigt boken " Skeppsbyggare " och jag gick strax före
Sent på natten åkte han ut till rasområdet igen.
minuter över
Men det var de som grät på mötena, som aldrig hämtade sig.
år sedan.
Man var också noga med att definiera vilket område som var " drabbat ", säger Kjeld Tusvik, stadsarkitekt i Trosa kommun.
- Kunde du inte ha bränt ner dom här trapporna i stället för huset.
En löpare har svimmat av vätskebrist.
.
Löparna kan känna lukten av flott och varm ananas.
Att komma hem utan en egen är otänkbart.
Till höger vrålar ett vidunder mäktigare och värre än någon av dinosarna i Spielbergs senaste Jurassicfilm.
En obegripligt stor försäljningssuccé i Japan som nu sprider sig som en farsot bland amerikanska barn och yngre tonåringar.
Det tar bara lite längre tid.
Tänk om man kan bygga riktigt komplexa datorer och ge dem några enkla regler, så kanske de själva kan lära sig riktigt komplexa saker.
En organisation av engagerade och välutbildade hackers som via Internet lyckas sprida ett program till alla anslutna datorer - så fort ägaren tänker stänga av sin dator eller radera hårddisken meddelas att ägarens bankkonto kommer att tömmas och pengarna skickas till Föreningen mot plågsamma datorförsök.
lätt att transportera från och till krigshärdar, svår att upptäcka och oskadliggöra, omedelbart insatsberedd samt med hög träffsäkerhet.
Till skillnad från forna tiders " ärofyllda " krig förväntas i dag nästan alla egna soldater komma hem något så när helskinnade.
I västliga militära forskningscentra yr det av fantasifulla idéer, som alla kretsar kring digitala informationssystem, satellitnavigering och elektroniska styrmedel.
procent medan under Natooperationerna i Bosnien hela
Artilleripjäser som kräver ytor, vägar och transportmedel.
Den startar och landar vertikalt samt kan flyga stillastående i luften ( hovra ).
Fasta sensorer, och sensorer burna av UAV, ska finnas utspridda över hela zonen, så att man i varje ögonblick ska veta den exakta positionen för såväl fienden som den egna sidans föremål.
containrar skeppades till Adriatiska havet varifrån några
Mjölkkorna till slakt Den höga förmögenhetsskatten tvingar företag att lämna börsens A-lista Är
Varför?
Men enligt en begränsning i begränsningsregeln ska kommunalskatten och minst hälften av förmögenhetsskatten alltid betalas.
A-listan är avsedd för stora företag med stor spridning av ägandet och omsättning på aktien.
Även för aktieägare med ett mindre sparande blir skatten nästan konfiskatorisk.
promille av de offentliga intäkterna.
miljoner kronor har Sverige den hårdaste beskattningen inom EU.
Då inviger kung Carl Gustaf den nya Svealandsbanan genom norra Sörmland.
Det innebär mycket stora tidsvinster för resenärerna.
Av totalt
km/timmen.
kvarts restid till huvudstaden.
Förra årsskiftet var Eskilstuna den kommun i Sverige vars invånarantal minskade mest.
Detta sista är en vanlig bedömning bland irländare än i dag.
I brittiska tidningar har ursäkten ifrågasatts.
framför ett monument tillägnat andra världskrigets offer i Warszawa var ett av de stora ögonblicken i vår moderna historia.
Bob Dylan blev sjuk och fick ställa in, men Van Morrison får sig en skopa för att han tycks ha förväxlat verklig hunger med penninghunger.
Han gjorde det mindre än en vecka efter den svenska socialdemokratiska partiledningens ställningstagande att Sverige inte ska gå med i EMU från början, bland annat med hänvisning till att valutaunionen är " osäker och skakig ".
Officiellt håller man fast vid att valutaunionen skall starta enligt tidtabellen och att kraven för deltagande skall vara fortsatt höga.
Få av de problem som återstår innan en ny " EU-grundlag " ska antas lär dock ha blivit lösta vid samtalen, även om en eller annan positionsförskjutning kan ha ägt rum.
Det är första delen av en trilogi om " Företagsledarnas århundrade " och täcker tiden från sekelskiftet till början av 1930-talet.
Å andra sidan hjälper det inte alltid med att ge sitt namn åt företaget, namnet Ericsson lever alltmer utan kopplingen till Lars Magnus Ericsson.
Grunden för företagandet är alltså precis detsamma som i dag, att det gäller att få fram kommersiellt gångbara produkter och få ut dem till kunder.
De enda sätt som dittills stått till buds att bygga upp en förmögenhet var att röja ny mark eller att delta i krig.
På bara några decennier byggs företagsjättar med
Återigen går det att hitta likheter med hur vi upplever utvecklingen just nu.
Jan Afzelius är döv, stendöv, men absolut inte stum.
Hemma för Jan Afzelius är Stockholm, framför allt Djurgården.
I den kombinerade salongen och ateljén på övre planet är det en sällsam blandning av egna verk, köp och gåvor från tecknarkolleger.
" För att hedra min vän, BL:s minne, valde jag att undvika att gå i hans fotspår ", säger Afzelius försynt.
Ibland beger han sig dit på sina strövtåg, men oftare till Gamla stan; är han inte på vandringshumör behöver han bara gå utanför dörren för att hitta motiv.
Afzelius supportrar vet att han brukar ha en liten vit spets med i sina bilder.
Tyvärr hade inte Ivar lika stor motståndskraft som Jan; han bor sedan länge på ett hem i Skåne, stum, försjunken i sig själv.
från
Amerikansk komedi från
Denna unga dam ställer dock mycket stora krav på dessa rätt handfallna män när hon en dag ställer något alldeles speciellt utanför deras dörr.
John Gielgud, Harry Andrews, Cheryl Campbell, James Warwick.
De har haft ett " vanligt jobb " och ägnat sig åt arbete inom kyrkan på fritiden.
Nu var inte den akademiska världen alldeles främmande för fru Vinterhed.
Enligt Kerstin Vinterhed är tron en tillitsförklaring till den goda kraften, man kan välja och definiera vad som är gott.
- Jag har ingenting till övers för new age eller vidskepelse, men man måste alltid respektera sökarna.
kyrkor.
- Tack vare en familj, vänner och några förstående chefer och min tro ordnade det sig.
.
Träffpunkt:
och
Rom har redan OS
I kansliledningens högkvarter i Villa G Onesti, en varmt orangefärgad villa i lugnet och grönskan runt den gamla olympiastadion, härskar klart en uppfattning.
Opinionen för ett OS uppges vara stor.
Det av kulturhistoria sprängfyllda Rom är då värd för den kristna världens sekelskiftesjubilerande.
Det miljötänkande Rom utlovar därför att symboliskt plantera
De som kritiserar Roms OS-planer ser helt andra kopplingar.
som ska användas, något man på OS-kansliet i Stockholm tror är till Roms fördel.
( liksom Stockholm ) att ett sommar-OS är bra.
I stället nyttjas den för rejvfester.
Sicilianskt.

.
Le 3Le
I många partier spelas istället
till exempel partiet Adams-San Segundo som vit vann efter
Sd
.
exd
Detta är utgångsställningen för
.

c5 Ke
.

Txa
.
8remi.
Sannolikt har Segundo räknat ut att det var stor chans att Short skulle spela den akutella varianten igen.
.
Bättre var
fxg

.

39. Lb

Ke 3Sd
Se

The

Kb
Kd 733.
Lg 5Kd
Lxc

Kristen Viikmäe, do,
Andres Oper, do,
Raivo Nommik, Flora,
Roland Nilsson, Helsingborg,
Pär Zetterberg, Anderlecht,
Ersättare:
Niclas Alexandersson, Göteborg,
Domare:
Det var en av tidernas största damskrällar i öppna franska.
Jag är helt död, stönade kroatiskan som vann den tuffa matchen med
Kanske var det knäskadan - Martina Hingis föll av en häst för
Martina Hingis fick behandling på banan för kramp i vänsterlåret under matchens slutfas.
Hedman en het man i Estland Fotboll.
- som fått förtroendet i ett VM-kval.
Det blev ett mellanspel i IFK Stockholm innan AIK lockade för
som tredjemålvakt bakom Thomas Ravelli och Lasse Eriksson.
år sedan.
Jag vet att formen är bra.
år i AIK och alltid blivit väl omhändertagen.
Den svenske världsmästaren i Kinas nationalsport är välkänd.
Ett 40-tal kinesiska journalister grillar en trött och slutkörd världsmästare som knappt fått en blund i ögonen under hela den långa flygnatten från Sverige.
Waldner ger sina intervjuer inför en fond av dammsugare, kaffebryggare, vattenrenare, strykjärn, våffeljärn och andra vitvaror.
Kan du äta med pinnar?
Efter halvtimmen i intervjusoffan vill TV-teamet att J-O ska ta rulltrappan ner och gå genom hotellfoajén ut på entréplanet.
Kinabesöket bjuder på ett digert program, värdigt ett statsbesök.
Han arbetar på den särskilda lilla enhet på rikskriminalen som bara sysslar med östbrott.
Färjeförbindelsen Stockholm-Tallinn hade varit en pulsåder för turistströmmen från öst.
miljoner kronor.
De flesta kommer aldrig tillbaka till sina rättmätiga ägare.
Och de köper en del egendom här, säger Staffan Jonsson.
Flera av dem förekommer i tips om narkotikahandel, penningtvätt eller annan illegal verksamhet, skriver länskriminalen i en rapport.
kategorier ryska gäster, berättar Anita Bergman.
Affärsmannen, han som nyss sprang förbi i en sky av rakvatten, beter sig på ett sätt, övriga ryska gäster på ett annat.
De är lika noggranna och ordningssamma som om de vore på sin ungdoms pionjärläger.
kronor.
- Och en rysk kund som kommer hit handlar ofta från topp till tå, säger Bob Perovic.
Och vilken smak har de?
Utbrända hus, förstörda hotell och hårt prövade människor som försöker bygga upp en ny tillvaro.
Vi träffar ett tyskt par, Herbert och Brigitte Wilms från Aachen.
Det ryktas om att nya ägare vill ta över men de gamla vill inte sälja.
" bara lite i så fall ".
Och det närmaste molnet ligger över Danmark.
, när många motionärer inte ens avverkat första varvet, har temperaturen bara sjunkit någon grad.
Som den löpare som springer iförd brunbjörnsmundering från topp till tå och passerar 18-kilometersskylten på särdeles sega Fleminggatan bara några minuter innan ledartrojkan drar förbi igen på andra varvet...
Diskussioner och debatter är alltid viktiga och nödvändiga, inte minst om flykting- och invandrarpolitik.
".
Vi vill inte att rasism och främlingsfientlighet ska vara en partipolitisk fråga.
Endast då kan debatten börja föras i en mer normal samtalston.

Började växa rejält på 1920-talet då Albert B började expandera verksamheterna.
Namnet lever kvar i Carlanderska sjukhemmet i Göteborg, dit Axel C och fadern, som grundade Gamlestadens fabriker, donerade pengar.
meter ( löpning ).
Byggde upp havregrynsfabrik, därefter sjöfartsförsäkringar.
Kockum.
bröder som blev advokater.
Knut M kusin till Carlander.
Thiel.
Wendt.
Grundade förlaget Åhlén & Åkerlund.
Olika finansanalytiker använder olika justeringsmetoder avseende exempelvis goodwill och skatt och får därmed fram olika prognoser över den framtida vinsten.
Kalkylen är känslig för främst
De finansanalytiker som istället använder sig av en tjugoårig prognosperiod lär komma till ett annat resultat.
I dessa branscher förekommer inte investeringar i maskiner på samma sätt som i tillverkande industri.
Därför kan det vara motiverat att just nu värdera upp Stora med ett antal tior.
Författaren berättar, svarar på frågor och publiken diskuterar sinsemellan och med författare och aktörer.
När den första ljudfilmen hade premiär i Stockholm
öre, på matiné kunde man gå för
när jag spelade en munk i " Miraklet om S :t Valentin " på Skansen prövade jag till Dramatens elevskola och kom in.
Ekman själv gjorde Karl XIV Johan.
Han hade en auktoritet och en enkelhet i framförandet som imponerade på oss.
Det började redan hos Gösta Ekman, då han fick spela en halvimbecill pojke i Bourdets pjäs " De svåra tiderna ".
" Så kommer vi till dom där besvärliga på W ", hade Bergman sagt.
Den ovanligaste yrkesbakgrunden har nog ändå prästvigningskandidaten i Visby stift, Kerstin Vinterhed, journalist på Dagens Nyheter sedan många år.
Där har man satsat på gudstjänstlivet.
Förkunnelsen ska handla om Jesus, vara rak, enkel och lätt förståelig.
.
år.
och Teater Paradox ger föreställningen " Vanvett för
Problemen är stora nog redan i dag.
- Lets face the truth, säger han och ler.
är vi långt ifrån framme vid vårt mål.
Deras irritation stiger märkbart när vi står på oss.
Tobias Eriksson Det var en glödhet lördag i Stockholm.
, disponerade sina krafter perfekt.
Som mest ledde Maringe med närmare en minut.

minuter över den kvalgräns Svenska friidrottsförbundet satt.
och alltså trea
- Det var fantastiskt att spinga i dag.
SERGI BRUGUERA, Spanien Högerhänt.
Vikt:
.
Australian Open:

kronor ).
,
(
Vikt:
Seedad:
:a omg
kronor ).
, Jonas Björkman, Sverige,
, Andrej Medvedev, Ukraina,
, Filip Dewulf, Belgien,
Den svenske lagkaptenen är en ledargestalt och kanske även en framtida förbundskapten?
För oss lite äldre spelare var det något av en nytändning, och nu finns ju chansen att få uppleva ännu ett VM-slutspel.
Men det gick inte att tacka nej till Rangers bud.
Det innebär att Gary Sundgren flyttas över till vänster och att Roland Nilsson gör sin
Hittills har uppemot
Precis som övriga bolag har man få platser kvar i juni, lite fler i juli, flest i augusti.
procent och i augusti cirka
procent av sommarens resor är bokade.
På lördagen var det bara
Oenigheten är nämligen fortfarande stor på framför allt
I försvarsfrågan har britterna bundsförvanter - till exempel Sverige.
Mer än halva den svenska regeringen var där men kom bort i mängden.
Kassaflöde ( fritt kassaflöde ):
lånekostnaden satt som ett genomsnitt av räntan på statsobligationer med lång löptid på de marknader bolaget säljer varor Riskpremie:
Hur någon mer än en familjeterapeut med prestationsneuros kan ha glädje av detta är obegripligt.
Herr Bonde är för länge sedan strukturrationaliserad, lever på EU-bidrag och tillbringar halva livet med att fylla i ansökningshandlingar.
När Herr Snickare överger Fru Snickare för att sjappa med Herr Doktor och adoptera lilla Fröken Arbetslös Fotograf.
Nu har jag lärt mig att helt enkelt ta ett litet skutt, som haren.
När man når drömstadiet, den så kallade Rem-sömnen, börjar ens ögon röra sig under ögonlocken.
Vilken frestelse, för den som söker sensationer utan drogens eller passionens pris.
Jag började studera drömteknik, lyckades bemästra mardrömmarna och lärde mig på kuppen att framkalla de mest lustfyllda sensationer.
Om det undermedvetna inte får lov att vara undermedvetet - vart i herrans namn ska det då ta vägen?
Sedan slutet av 60-talet har Krims arbetat med arrangerade eller iscensatta bilder.
poserande kvinnor,
Men Krims Fru Nyfiken riktar inte sin nyfikenhet mot naturen, utan mot kändisarna i skvallerpressen.
Han vill skriva med " Irving's Pens ", en hommage till fotografen Irving Penn, vilken liksom Krims ofta tog arrangerade bilder i slutna, " klaustrofobiska " rum.

De nappade, berättar Malvius i en av de korta pauserna.
timmar.
Så är det inte i Estland.
Det måste vara ganska ovanligt.
.
För perioden
- Misshandelsstatistiken för natten är nog inte så rolig att titta på, men det finns ju olika grader av misshandel.
personer, en av dem hade tårgas på sig.
En timme senare var det dags igen,
Bromma
Brandkåren åker till Runsätra vid Bergshamra för att kontrollera en större markbrand som började på fredagseftermiddagen men fortfarande glöder lite.
Vid Södergarns kursgård spöar
Solna
Han får åka in till polisstationen för fylleri.
kronor för resan.
Barkaby
år.
Stämningen är ett uttryck för synen att individen totalt saknar eget ansvar för sina handlingar.
.
månader när han finalbesegrade Guillermo Vilas den gången.
poäng.
När Bruguera kom till French Open var han den sjätte högst rankade spanjoren bland de
Vad jag eller någon annan än gör kommer inte att kunna få tillbaka dig...
- Först tänkte jag inte alls på att det skulle ge några pengar, berättar Yasmin.
SARAH KOM
De är nu dömda i
Han vill veta vad vi gör och så vill han höra om vi klarar oss utan honom.
Hon är strikt klädd i kavaj, byxor och platåskor, allt i svart.
Susan, som är bra på att organisera, tände genast på idén.
I undervåningen, längst inne i ett hörn i dartrummet, hade Susan och Yasmin gjort i ordning ett minnesbord för Sarah.
- Jag är inte rädd för våld, jag är rädd för att förlora flera kompisar, säger Yasmin.
Det är Sarahs förtjänst, säger de.
De minns att Sarah hatade när andra försökte bestämma över henne och hade synpunkter på hennes sätt att leva.
Hon var rädd för sin bror och sin kusin och hon var rädd för sina farbröder.
, ler igenkännande.
Sedan har hon gått en särskilt anpassad utbildning för att bli barnskötare:
Det blir fort kaos för mig.
Och så berättade dom snuskhistorier, fnyser Henrik.
När även pappan dog sändes Henrik,
vuxna människor med funktionshinder.

Den som är intresserad av avantgardistiska kläder kan hitta något här liksom i smyckebutiken Creole.
På Ravnsborgsgade som övergår i Ryesgade ligger marskandiser, det vill säga enklare antikaffärer och prylbutiker.
På Elmegade finns småbutiker med avancerat mode, ekologiskt bageri och flera delikatesser med take-away för de många enpersonshushållen i området.
Det är inte lätt att hitta det som är billigare i Köpenhamn än i Sverige när den danska kronan kostar cirka
Nyss blev detta tydligt när trons värld kolliderade med upplysningens i samband med Ma Oftedal-affären och kyrkan på något underligt sätt försökte ställa sig utanför upplysningen.
De religiösa orden är inte till för att beteckna företeelser i omvärlden utan har utvecklats för att tolka och beskriva människans mest fundamentala upplevelse av sig själv i tillvaron, i förhållande till andra människor och till det stora under som är hennes liv.
Tyvärr är ordet missbrukat och förandligat som så mycket annat inom religionens värld.
Ut med tron i upplysningen, rådbråka den, debattera den, analysera och ifrågasätt den!
Det står dessutom i den m-mo-tion hon hävdar att hon läst.
En osanning tvingar ju motståndaren att bemöta osanningen i stället för att kunna diskutera verkligheten.
Och vill Klingvall ägna sig åt ett arbete där hon gång efter annan tvingas gripa efter osanningar för att få sig själv och regeringen återvald?
miljoner om året, skriver Värnpliktsnytt i det nummer som kommer ut i morgon, måndag.
kr per dag, den högre om man räknar med
Ord som försiktighet och avvaktan återkommer flera gånger när Österrikes socialdemokratiske förbundskansler Viktor Klima pratar om det hetaste ämnet i landets politiska debatt.
.
Storrökare, djurvän och omåttligt populär - så beskrivs den 50-årige regeringschefen i medierna.
frågar han retoriskt.
Även om de österrikiska socialdemokraterna vill hålla alla möjligheter öppna när det gäller ett framtida Natomedlemskap är de bestämda på en punkt:
Flera av de senaste storaffärerna på börsen visar tydligt att de aktieplacerare som vill tolka bolagens framtidsutsikter på rätt sätt måste titta på kassaflödet.
miljarder kronor ( skillnaden mellan prislappen
år med
Kalkyler för en kassaflödesvärdering av Autoliv åskådliggörs bredvid.
För aktieägaren är det egalt om pengarna delas ut eller behålls i företaget.
Enligt en brittisk undersökning har den redovisade vinsten endast marginell påverkan på aktiekursen.
Price Waterhouse, Boston Consultning Group, Stern Steward och svenskarna Gärtner/Olberts SVA-modell är några exempel.
prognos
Nyckelkomponenterna i kassaflödesanalysen kan sägas vara
Genomsnittskostnaden brukar betecknas WACC, weighted average cost of capital eller genomsnittlig vägd kapitalkostnad.
.
Skillnaden, mot börsens värdering kring
hoppare som kastade sig ut på
veckor sedan ramlade han och slog sig illa, och av skadorna har han nu avlidit.
Därför kan man kosta på sig att undra vad han skulle med svärdet till.
Själva konsthallen är en vackert och pietetsfullt renoverad gammal Skånegård.
.
Däremot var kulturdirektören Bengt Skoog närvarande, men han är ju tjänsteman, sa chefen för Malmö musikteater Lars Rudolfsson.
Bryan Adams Scen:
Lite senare, i " I Wanna Be Your Underwear ", flankeras plötslig scenen av
Jag är inte heller överdrivet vacker och har också samma karisma som en tisdag i november ".
Men han vet verkligen hur han ska underhålla sin publik.
Hans avhandling " Vermögen und Vermögenzuwachs, Kapital und Gewinn " försvarades i Frankfurt
Rationaliseringsrörelsen var på frammarsch, skatteproblematiken spelade in och, så småningom, vad som skulle anses vara ett rimligt pris för leveranser till staten.
Bland hans elever fanns Dag Coward och Eilif Paulson, båda så småningom professorer i företagsekonomi i Bergen, Nils Västhagen, sedermera professor vid Handelshögskolan i Stockholm och universitetet i Lund samt Sven-Erik Johansson, sedermera professor vid Handelshögskolan i Stockholm.
kvinnor.
Blivande präster börjar därefter läsa in en teologie kandidatexamen i Uppsala eller Lund.
Numera går det nämligen inte att söka sig till ett annat stift om man bedömts som olämplig på ett ställe.
Gunnar Lindqvist Nu är våren och sommaren här och nu börjar cykelterrorn.
Cyklister tycks tro att det räcker med att inte stinka avgaser för att bli så moraliskt överlägsna att de inte behöver ta hänsyn till vare sig regler eller medmänniskor.
Det är Zetterberg som kan hålla i bollen, finta bort några motståndare och sedan leverera den perfekta passningen.
poäng mot ett lag som Estland.
Hur trång är den?
landskamper varit mot lag där Sverige normalt vinner
VM-kvalmatcher mot Estland respektive Lettland i höst är det mest attraktiva i landskampsväg som under året erbjuds på Nationalstadion i Råsunda.
matcherna har många stor betydelse, men få består av
Och vänstervindsvecka över EU, ingen tidning har underlåtit att nämna att det nu finns socialdemokrater i
En spännande och handlingskraftig och karismatisk kulturminister, det lär alla som träffat henne vara överens om.
Den är förstås lika fin som den var i förra veckan.
I dag läser han och följer med även i dagstidningar.
Det kändes fantastiskt när vi till slut fick remiss till barnhabiliteringen, specialavdelningen för neurologiska handikapp på Sundsvalls sjukhus.
Johan drivs av tvång och blir ofta fixerad vid olika saker.
Lennart Lindqvist, som är psykolog och förälder till ett barn med svår Damp och Aspergers syndrom, har gjort grundliga undersökningar om hur barn, ungdomar och vuxna med diagnosen MBD eller Damp bemöts i skola och samhälle.
Inte förrrän han fått specialisthjälp på Folke Bernadottehemmet började familjen kunna andas ut.
- Genom beröm och uppmuntran hjälps barnen åt att stegvis nå nya mål i utvecklingen.
De fann det orimligt att en ny ledare ska väljas enbart av en reducerad parlamentsgrupp med inte en enda representant för Skottland, Wales och nordöstra England.
, fick inte de konservativa att gå högerut.
Skälet till attacken är Virgin Records rock-cd, med för Lisbet Palme, Lars H Gustafsson och Görel Thurdin " kända artister som Lenny Kravitz, Gary Moore, BB King och John Lee Hooker ".
Låt mig redogöra för omständigheterna kring John Silver-cd-n.
Vi borde ha varit tydligare i vår uppgörelse med skivbolaget - men inte ens ett ständigt påpassat företag som vårt kan göra allt rätt.
BO AULIN Direktör, Swedish Match AB Lisbet Palme är en " headhuntad " galjonsfigur för antitobakslobbyn, menar Bo Aulin.
Det handlar om att förbjuda ämnen som förekommer i en otroligt liten del av alla kosmetiska och hygieniska produkter.
juni i år.
I fallet smink som man stryker utanpå kroppen förbjuder EU råvaror därför att risken inte kan uteslutas.
Det var då vi fick se de första hjärtskärande filmerna av skräckslagna kor som vacklar och faller handlöst.
den är full av hål, liksom svampformad.
Tecknen på att människan är i riskzonen blir fler och fler.
Under kosjukans första år exporteras stora mängder engelskt köttmjöl till andra EU-länder.
Och importerar man livsmedel vet man egentligen inte vad som finns i dem.
Men i dag tror vetenskapsmännen att den orsakas av ett smittämne som inte är en bakterie och inte ett virus, utan en liten bit av protein som har förändrats och fått en sjuk form.
Detta gör förstås smittämnet extremt farligt i livsmedel.
Och kommer den från ryggraden är förstås den riskabla ryggmärgen med.
Smittämnet, prionerna, har olika form hos får och kor.
och slutade då även utfodra idisslare med köttmjöl.
Enligt den gängse teorin om BSE var det så hela epizootin började.
Sjukdomen är också fortsatt gåtfull.
I denna ljuva juni Juni, underbara, vackra juni.
Lövade lastbilar med studenter på flaket, befriade och vilsna som kalvar i en ny-snickrad hage.
Pappan som videofilmar.
Lust och fägring stor.
När solen knappast går ner står hon länge och petar i ett dyigt dike med ett vassrör.
- Nu har jag en fisk!
Det är inte första gången som regissören till " Den röda lyktan " har problem med censuren.
Han är medveten om sin internationella roll och att han måste vara en tillgång för sitt land.
Idén till att låta Yimou sätta upp " Turandot " kommer från Flo-rensoperans konstnärlige chef Cesare Mazzonis.
gåtor skall få Turandots hand.
Det har blivit en oerhört påkostad uppsättning.
I första akten har den traditionella bödeln ersatts av en balettdansös.
Amerikanskan Sharon Sweet är blygsam som Turandot, liksom tenoren Lando Bartolini som med kort varsel hoppat in för att göra rollen som Calàf.
Ett råd till Yimou.
jag kliver upp på scenen, ser mig omkring, letar efter en kamera som inte finns.
Po Tidholm OSLO.
- Sverige är som New York.
deLillos är lite för gamla men får ändå vara med.
deLillos började spela ihop i mitten av åttiotalet när Oslo präglades av new wave-trendens svärta och humorlöshet.
I en artikel i den norska tidningen Aftenposten slog den svenska musikforskaren Lars Lilliestam fast att det rörde sig om " svensk kulturimperialism ".
Men det är en envägskommunikation.
deLillos är ett av Norges största band men trots det så gott som okända i Sverige.
Erik Espmark fick i veckan Myrandiplom av gruppen Industriell Design " för mod, skaparglädje, funktionellt nytänkande, formsäkerhet och en lagom dos ödmjukhet " hette det om designern av Mono.
Fabergés smörblomma i bergkristallvas finns både på T-tröjan och hos
- Priset tycks inte vara viktigt så länge vi kommer med något eget.
Och Sören Brunes scenografi blir bara bättre och bättre.
med tunna väggar som börjar luta när det går snett och som ger spelrum för snabba förflyttningar.
På generösa
Peter Alenäs, AD för På stan.
Barnen får i vanlig ordning formulera de genomskådande insikterna och de visdomsfulla ironierna om vuxenvärlden.
det är brudar de drömmer om.
Till sist pruttar till och med soffan.
Lilla Posten Postgård, bil, kontor och skrivarverkstad i barnvänlig och fantasifull miljö på Postmuseum, Lilla Nygatan
.
Tehusets dag Teceremonier, japanska sagor, chabaku ( picknick- teceremoni ), origami, film och mycket annat på Folkens museum-Etnografiska, Djurgårdsbrunnsvägen
G, kl
timmar.
.
Uterast och slutmål T-Skarpnäck.
Föredrag & debatt Kvinnor i bibeln Kyrkoherde Arne Andersson talar i Sofia kyrkas församlingshem, Borgmästargatan
Rysk sopran Konsert med Viktoria Sandström Variadi och Jan Eyron, piano, i Eds kyrka, Upplands Väsby, kl
Arcadia Gruppen bjuder musik från renässans till nutid i Tullinge kyrka kl
Rock, jazz, blues Soul & blues The Dogs Acoustic spelar på Engelen, Kornhamnstorg
Samling vid entrén till Birka Line, Södermalmstorg kl
och
I rollerna Helena Wiesel och Claes-Göran Turesson.
Romeo & Juliet Mytisk berättelse av Shakespeare i regi av Jonatan Rodriguez spelas på Spegelteatern, Björngårdsgatan
kvinnor Oljemålningar på Galleri Grinden, Grindsgatan
.
Maskens magi visas på Dansmuseet, Barnhusgatan
givna Rom-röster när IOK samlas i Lausanne för att utse värdstad för de olympiska spelen år
Nebiolo, som fyller
Den som under de senaste
Artikeln var undertecknad av Lisbeth Palme och
Utan reklam.
Heleneholmssprintern snubblade till på
I cirka
Men jag var ju tvungen att löpa iväg sen, det gällde ju poäng.
- Finland och Belgien är överraskningar, sade Kent Olsson.
Hon var till och med nära att säkra en VM-biljett på kuppen.
) mot Frankrike och nu har Glenn Hoddles vitaliserade landslag segerchans i för-VM, turneringen laget inte hade någon större lust att spela.
På returen dök Shearer upp.
I annat fall hade Frankrike tagit ledningen.
75-omgång på Mantorp.
- Love Me Do fick en tryckare in i första kurvan.
Han var snabbare iväg än huvudkonkurrenten Krama Käll, och därmed var loppet avgjort.
- Eagle Millpond är mer stark än speedig och tempot var perfekt för honom.
Trots att han låg på hårt kom han i mål som klar segrare på finfinfina
m kvar och
.
Vår kultur har länge befruktats av den italienska kulturen och gör det än i dag.
Det är väl det närmaste Ryssland man kan komma här i Sverige.
Efter Sovjetunionens upplösning
Men de skulle inte användas som bruksanvisningar över hur man bygger utan som en fantasifull dröm om ett hus, som ett slags rysk kurbits.
Det finns en mindre grupp flickor, som man inte ser därför att de inte gör så mycket väsen av sig.
Så här slarvig får du inte vara.
Många blir förtidspensionerade, långtidsarbetslösa eller alkoholiserade.
sol, bad, en lång härlig oexploaterad kust, mängder med spännande öar, en underbar skärgård för seglare, gott om hotell och campingplatser, massor med kultur och sevärdheter, god mat och rimliga priser trots en stabbig efterkrigsekonomi.
Antingen har det varit jordbävningar eller utbrott av smittsamma sjukdomar som skrämt iväg turisterna eller så har den politiska utvecklingen fått researrangörerna att dra sig ur.
Men då får inga nya bomber explodera, inga människor skjutas framför TV-kamerorna, inga nya hot uttalas av de politiska ledarna.
De grekiska gudarna avbildas alltid som en samling sällsynt vältränade figurer ( undantagandes Dionysos; möjligen också Hefaistos, trots att han blev gift med Afrodite, lycklige karl ).
Det är nog alldeles riktigt.
, Aga
Göran Persson har effektivt berövat Sverige de rester av internationellt anseende Sverige har som nation under socialdemokratiskt styre.
All idrott är kamp.
" Jag skulle på samma villkor gärna gått en match mot Mike Tyson.
Det är alltså inte något myndighetsbeslut som formar lärans innehåll ens i en " statskyrka ".
Dopet är en nådeshandling och är oåterkalleligt.
GÖRAN FRIDHOLM Jur kand, domkapitlets sekreterare HENRIK SAHLIN Jur kand, förtroendeman i domkapitlet Varje präst vet att dopet är oåterkalleligt, skriver representanter för domkapitlet i Stockholm.
Sannolikt har även de ekonomiska nedskärningar som drabbat barnfamiljerna haft betydelse.
barn.
Svängningarna i antalet födda per år försvårar naturligtvis situationen för kommunerna som ska planera till exempel barnomsorg och skolor, men som det sett ut de senaste åren går födelsetalen stadigt nedåt.
Nguesso anklagar regeringen ledd av president Pascal Lissouba för att försöka hindra honom att ställa upp i presidentvalet
Det var då som arméförband omringadeNguessos residens och utlöste konflikten.
procent i Stockholm och fler nyanställningar kommer det att bli.
Larmcentralerna har inte brytt sig om att uppgradera kompetensnivån, utan mer fungerat som en vanlig telefonväxel.
Stockholms platschef Sverker Petersson vill inte gå med på att telefonlinjerna varit blockerade, men säger att det har förekommit en hel del tekniska fel.
Sent omsider har Roms motståndsrörelse börjat organisera sig.
Pengarna kan användas till bättre saker, exempelvis sjukvård och infrastruktur.
Även mot framlagda miljölösningar och organisationsförmågan reses invändningar.
IOK blev helt enkelt grundlurat, anser Carlo Ripa de Meana.
STATS/Motorola god tog inte det beskedet.
frågor diskuteras nu i USA.
- Men det är klart - blir informationsspridningen så kvick och detaljerad att den börjar konkurrera med de direktsändningar som vi tar betalt för, då når man en gräns.
- Arrangören kan dock bestämma villkoren för tillträde till arenan.
Den tredje s k delserien håller på att beställas och diskussionen gäller både miljoner och hur många Gripen-flygplan Flygvapnet ska få.
Mari fastnade för den sista meningen i avsnittet Kvalifikationer, äntligen ett ord i rättan tid!
Varför säga nej till en gratisprenumeration?
Vem var Carl
Fast i Banverkets programtidning står det
Egentligen var han där för att sälja några Gripen-flygplan men beordrade, mitt ute på pustan, fram en häst.
Prognosen pekar mot nästan
Hur många har egentligen råd att resa?
Ingen tar upp tvåhundrarubelssedeln från golvet i rundtursbussen.
Å andra sidan tillhör hon dem som utnyttjar den nya friheten.
På hotellrummet har han storögt prövat alla kabelkanalerna och på gatorna ser han bilmärken han aldrig sett i Ryssland.
ryssar om deras ekonomi.
procent " orörliga " bybor i avlägsna landsdelar och
I andra hand kommer för kvinnor " romantiska " länder som Frankrike och Italien, medan män vill åka till USA.
Han tar vad som helst.
Astrid Talumaa har stött på jobbsökarna förr, men sällan är de så navia.
Ivan Malarov kommer inte att säga nej, men först ett rejält studiebesök.
Deras fyradagars resa kostar
Kommunismen?
Jag envisas med att fråga om pengar.
Han ska söka jobb.
Han säger att hans dag gått till spillo och att han är deprimerad.
Chauffören har dukat upp en måltid; vodka, gurka, lök, jordgubbar och marmelad.
MEN DE ELEGANTA DAMERNA Irina Kazantseva och Eugenia Maissouradze är däremot ett klipp för Sverige.
Så mycket konkretare blir det inte, men kanske tangerar jobbet bilar och bildelar.
Vi har hört att det finns grupper i väst som är emot att man dödar djur, men vi ryssar bär päls och kommer alltid att bära päls.
Vem ska betala?
Eller besöka Stockholms orientfestival vid Sjöhistoriska museet den
utsända finns en svensk turist ombord, Lisbeth Henriksson från Boden.
Många människor blandar lätt ihop länderna här på Balkan ", säger en hotellägare.
Härifrån flyger man vidare i inrikesplan till Istrien och Kvarnerbukten längst upp i Adriatiska havet, eller till mellersta Dalmatiens riviera kring staden Split, eller ner till den forna turistmetropolen Dubrovnik vars krigsskador restaurerats skickligt med kraftfull utländsk hjälp.
För att inte tala om öarna, många med ytterst charmiga små städer med medeltida stadskärnor och gott om restauranger med lokal prägel.
Hotellet:
kronor för ett kilo fisk på många restauranger.
Vi stöter i stället på Zoran Brbic, före detta elitsoldat i kroatiska armen, en av många som sliter från tidig morgon till sena kvällen.
Biluthyraren:
mer hjälpsam än jag någonsin upplevt.
Jugo är den varmaste, bura den kallaste.

" En ung ledare för ett ungt land " stod det på Fianna Fails valaffischer.
platser.
mandat, hos De gröna som fick
Förut kallades han för Anorakmannen, en släng åt hans lediga klädstil.
Det blir följden om den gångna veckans utveckling fortsätter ett tag till.
Det hade varit värre om H&M försvunnit ur Morgan Stanleys internationella index, som många fondförvaltare med aktieinnehav på en rad marknader mäter sig mot.
procent under sitt kursrekord.
Då har ändå det ursprungliga svenska intresset varit beydligt större än så.
kronor.
I veckan började till exempel Scandinavian PC Systems, Karlshamns och Arkivator noteras.
De privata fastighetsägarna tycker, liksom länsrätten i Stockholm, hyresnämnden i Malmö och skattemyndigheten i Skåne att förslaget borde skrotas.
De
- Ett uddlöst förslag som inte medför några särskilt dramatiska förändringar, tycker Sven Belfrage på kommunägda Svenska Bostäder, som med
Inte heller det faktum bärplockare skattefritt får sälja för upp till
I själva verket var det ju så att marknadskrafterna också befriade många människor från band som de aldrig frivilligt valt.
Jämlikhet är ett problem som liberaler ibland har haft svårt att handskas med och kanske måste vi erkänna att det inte finns en lösning som gäller överallt och alltid.
Den 30-gradiga värmen skapade våta fläckar på de t-tröjeklädda badbesökarna som ännu inte hunnit komma innanför stängslet och fått på sig badmunderingen.
- Det är ingen idé att stänga för då bryter sig bara folk in genom stängslet.
Jag fick åka in på sjukhus och det här måste jag ha kvar i
En sådan här match ska inte behöva sluta på gränsen till nervsammanbrott.
Det här var tredje gången i följd som det inträffade.
), och underlät vänligen att under den dramatiska upplösningen inte kompensera hemmalaget.
Och att det faktiskt inte håller att bara lägga av i förtid.
Jonas Thern kämpade, men en sådan här gång märktes det verkligen att han förlorat mycket av sin snabbhet.
Fortfarande är det segrar i samtliga återstående kvalfighter som gäller för att det svenska laget ska vinna gruppen och vara garanterat en plats i Frankrike-VM.
Snabba svängar och fin tygelföring.
Hon vann inomhus-SM förra året och knep en silvermedalj utomhus.
Vägvalet är tydligt.
s )-samarbetet förändrat den politiska kartan och möjligheterna att ge kraft åt andra alternativ präglar debatten.
Företagarklimat är ej enbart skatter utan mycket psykologi och attityder.
Företagandet ska vara ett naturligt ämne i utbildningen från grundskolans högstadium.
Den offentliga sektorn ska utsättas för ökad konkurrens, mer ansvar tas av oss som enskilda medborgare och det totala skattetrycket ska minskas.
För att få sälja krävs tydligt uppfyllda kvalitets- och miljökriterier.
Det gamla biståndsmålet i förhållande till BNP kan nu återtas, och det är av stort goodwill-värde inte minst för svenska företags export och investeringsmöjligheter i u-länderna att detta sker så snabbt som möjligt.
Politiskt resultatmässigt har framgångarna varit mycket stora, opinionsmässigt har dessa så här långt uteblivit.
BO DOCKERED DN DEBATT
I dag kostar det drygt
kadaver av nöt och svin.
Nedgrävning är normalt inte tillåtet.
En svag euro är inte lockande för tyskarna, som månar om sin starka D-mark.
Men jag tror att hela idén är tveksam.
kr i månaden för en stor tvåa, som efter renovering fått " nyhyra ".
-
Om alla i trappen ställde upp på städningen och
av de totalt
skäl.
" Godzilla vs Ghidora " från
tvillingpysslingar ber därför Mothras avkomma om hjälp, trots att denna fortfarande befinner sig i larvstadiet ( och kallas Moslar på textremsan ).
Detta obekymrade förhållande till logik och rimlighet har en alldeles särskild charm och ger ett helt annat tonläge än i amerikanska monsterfilmer.
Etik och värdefrågor över huvud taget hör ju till det som man enligt ungdomsverket " Tractatus " bör tiga om.
Wittgensteinforskningen utmärks inte sällan av en överteknisk inriktning mot isolerade delproblem.
Hans närmaste är hustrun Elsebeth samt barnen Marie och Magnus.
Efter pensioneringen
Sitt stora intresse för sport och idrott behöll han livet ut.
I stormens öga där lugnet råder, står pappa Jan och mamma Gunnel och väntar på att hon ska dimpa ner.
" Lite senare " har blivit ord som ofta snurrar i Sofis huvud.
Kvinnor kring
" " Spara för den!
- Det kommer att bli mer och mer så att man stöttar varandra mellan generationerna.
Per fick barnet i sin famn, och hann aldrig säga nej.
Däremot kan jag bli skrämd av att Linas föräldrar inte har kommit " längre ".
Sen.
sätt.
- Pengar styr.
Men det är inte så lätt för män, rent praktiskt.
- Väldigt många skulle aldrig drömma om att tolka beroende som något negativt.
I undersökningen jämförs betygsättningen, resultat på nationella prov och betygskriterier på samhällsprogrammet och naturvetarprogrammet i
procent.
elever som gjort undersökningen.
De
En hel del linjer går som snabbussar, främst till ytterområden som Södertälje, Nynäshamn och Märsta.
För att det ska finnas en helhetsbild av trafiken skapas en sambandscentral som kollar ordningen både i tunnelbanan och nattetid på bussarna.
Trafiklandstingsrådet påpekar ytterligare en viktig faktor:
Han förs i ambulans till sjukhus.
Bilen står parkerad bara någon meter från husfasaden vilket gör att fönstren sprängs av värmeutvecklingen, men som tur är så sprider sig inte branden till själva byggnaden.
En 14-årig berusad pojke sitter utanför Birka färg och mår dåligt.
Färden går rakt över en brygga vid Sjövillan i Hägernäs.
Haninge
Det brinner i marken intill några hus på Föreningsvägen i Kummelnäs.
Släpps efter anmälan.
Nya klagomål på att barn bränner igelkottar vid vid Danmarkrondellen.
Svartbäcken
miljarder ska fördelas på olika verksamheter.
länsbor står i kö för att få angelägna operationer utförda.
Det betyder att en familj som består av en metallarbetare och en sjuksköterska får
delegering och flexibilitet.
av Europas bästa landslag med vitt skilda fotbollsstilar.
Mot Italien fick han vila.
Det var fasthållningar, vassa armbågar och hårda ord.
Texten var införd i de sena upplagorna av söndagens DN.
matcher av turneringen har England redan vunnit den.
Du missade väl inte TV-sportens vickning efter det lyckosamma VM-kvalet i Estland.
:e minuten och " Helan och Halvan " gjorde den för dagen olyckliga Romabacken Aldair alldeles yr i skallen.
Men matchen såg mer eller mindre avgjord ut när Del Piero dundrade in en straff i krysset sedan Aldair rivit ner inhopparen Filippo Insaghi.
Men fler mål blev det inte och därför jublades det i högan sky i det engelska lägret.
juni i Amsterdam och säga nej till hela EU:s förslag till nytt fördrag.
Du vill förkasta förslaget till nytt fördrag i sin helhet.
Rätten för homosexuella att adoptera barn, en bordlagd motion, röstades igenom.
.
Ekonomisk politik:
bolagspresentation i Oslo kl
Bolagsrapporter:
Övrigt:
Bolagsrapporter:
.
Övrigt:
KPI maj kl
detaljhandel maj kl
partiledardebatt kl
( prel ).
.
Den största sorten, grå jättekänguru, blir
Kängurun försvinner i skogen och livnär sig på späd sallad och bark.
Moster Lotten håller utkik efter kängurun.
Det är klart att svensken blir som han blir.
Så länge det varar.
En sommar är svalkan i tunnelbanan, källardraget kring bara ben och lukt av järn och elektricitet när tågen kommer och går, tågen från de brända förorterna och den bländande glimten när man skramlar över vattnet bortom Gamla stan, skärgårn instucken i stan.
Dessutom har han väckt det slumrande provinsmuseet i Malmö medeltida slott, genom att släppa unga, experimentella konstnärer över vallgraven och in bland barockskåp och gamla Skånemålare.
.
- Konstnärerna tolkade temat som smitta i både fysisk och kulturell mening, berättar Göran Christenson.
Christenson åtnjuter ett stort förtroende hos konstnärerna och har också fått ett par viktiga donationer till samlingen, exempelvis av Torsten Andersson.
år och det gav mig större frihet.
Museets experimentella verksamhet bedrevs först i lokaler ute på stan, i hamnen och invandrartäta Rosengård.
I dag tar kulturnämnden upp ett förslag om att bygga om Kungsparkens restaurang, en stor paviljongsbyggnad från
De kommuner som har mer samordning och styrning har inte vunnit något på det.
blev statslösa i enlighet med de nya lagarna om medborgarskap.
Och den stora grannen i öster mullrar hotfullt om att Estland kränker den ryska befolkningens mänskliga rättigheter.
Ryssarna kom fullmatade med farhågor och frågor; delvis grovt fördomsfulla, Vad händer om Ryssland upphör med sin stora transithandel över Estland?
Därför kan Estland inte bli ett tvåspråkigt land.
Som tur var slapp ryssarna höra detta rättframma besked, eftersom tolken tvekade om att förmedla denna sårande mening.
Det är inte de självklara fraserna att hälsa en konsertpublik med, men en spelning på en festival som " Restaurangernas dag " blir lätt en smula bisarr.
års stora sommarhittar, " Walking on sunshine ", sen gled de långsamt men successivt ut ur blickfånget.
år tillsammans har de hunnit bli väl samtrimmade.
" Lobbyn " i P
Kantnål är en fisk.
Hos de flesta djur är det hanarna, kaxiga och stundom färgglada, som stoltserar inför de små beundrande honorna.

- Vår bedömning var att stora 30-zoner i bostadsområden inte var möjliga att övervaka effektivt, förklarar trafikpolisens chef Elex Pålsson.
Sveavägen/Odengatan.
meter.
" Det kanske är roligt att lura i barnskocken i stadsdelen några halv- och hellögner ", tänkte en 10-årig Lars Linder, som likafullt bevarade mannens berättelse i minnet.
Resursslukande genforskning Stockholm HUGO är ett enormt internationellt forskningsprojekt som kartlägger människans gener.
Och infektioner förblir många gånger obehandlade i brist på antibiotika eller kanske helt enkelt för att det saknas injektionssprutor.
I en tankeväckande artikel i DN
Kostnaderna för färdtjänst och riksfärdtjänst skall begränsas genom ändrat resande, främst genom att fler funktionshindrade reser med den vanliga linjetrafiken.
Det bolag som visar på minst intresse för detta är Storstockholms Lokaltrafik, SL.
Det är den bästa propositionen någonsin för de funktionshindrade inom det kollektiva systemet.
Andra vinkade glatt mot släkten i trängseln.
Ida Nilsson har vunnit Lilla Lidingöloppet tidigare och rankade segern i Minimaran lägre.
Varje dag.
) Mårten Persson, Duved,
) Zeta Dageryd, Fredrikshof,
.

.

) Krister Malm, Sverige,
) Elmar Lichtenegger, Österrike,
) Mika Loikkanen, Finland,
) Thomas Griesser, Österrike,
) Jose Ramos, Portugal,

) Conny Malm, Sverige,
) Terry McHugh, Irland,
Slutställning:
,
) Alenka Bikar, Slovenien,
m:
m häck:
) Mia Strömmer, Finland,
) Erica Johansson, Sverige,
) Anita Weyermann, Schweiz, 8.55

) Marie Norrman, Sverige,

) Finland
,
.

.
,
Stav:
) Michelle Freeman, do,
.
m:

) Koji Ito, Japan,

,87,
) Vjatjeslav Sjabunin, do,
.
) Kirill Sosunov, Ryssland,
Stav:
) Jan Zelezny, Tjeckien,
) Igor Astapkovitj, Vitryssland,
) Marina Trandenkova, Ryssland,
,

) Svetlana Masterkova, Ryssland,
m:
) Tatjana Keresjtjuk, Ukraina,
Tresteg:
) Irina Korzhanenko,
Diskus:

) Raymond Stewart, Jamaica,
) Giuseppe D'Urso, Italien,

) Aliuska Lopez, Kuba,
m:
HERRAR

m:

GOLF BILLESHOLM:
), Mikael Piltz, Finland, (
Europatouren, herrar, slutställning:
).
, Mats Hallberg
(

) Sophie Gustafson
),

), Elaine Crosby, do (

Andreas Bengtsson
.
,
) Per Vesterlund, Örgryte IS
.
, Nicklas Lidström ( Kirk Maltby ).

MC-SPORT SAN MARINO:

,
) Johan Boonen, do,
poäng,
,
) Adrian Toader, Rumänien,
) Juha Peltola, Finland,
,
Drottningens pris:
.
...

...

Sedan läkemedelsförmånen förändrades vid årsskiftet påverkar emellertid totalpriset också vad patienten får betala.
Fjorton ansökningar inkom under maj, en ökning från en tidigare nivå på cirka
Paranovas VD Erik Pfeiffer tror att Paranovas produkter kan finnas på apotekshyllorna under
människors liv.
På federal nivå gav kongressen med nya lagar
Under
delstater som tillämpar dödsstraffet sitter över

Då kan siffrorna uppdateras löpande.
Delkomponenterna är
För Autoliv som sagt att investeringsbehovet under det närmsta året sjunker från
Beräkna Autolivs genomsnittliga kapitalkostnad.
Skuldräntan betraktas efter skatt, i Autoliv
och
Lägg till slutvärdet.
Då antas försäljningen i fordonsbranschen nå en långsiktig volymtillväxt på
Nu är det bara Autoliv-aktiens motiverade värde kvar att räkna ut.
procent?
Civilekonom Robert Gärtner och ekon lic Lars Olbert gav
Rexler Headhunt AB, som i
Trots det tackar man för monopolets skull nej till mitt kontaktnät.
ståtliga elefanter.
De kringströvande hundarna var förvånande ointresserade av elefanterna.
Joggarna flåsade förbi.
Det är en sydlig art som spritt sig från Danmark, oc-kuperat Skåne och fortsatt ytterligare ett stycke upp utmed öst- och västkusterna.
Hörs ett tjog olika fågelläten från en och samma buske kan man ju börja undra.
år senare gick de flesta i en angivares fälla och hamnade på Robben Island.
miljoner stå i vägen för det fulländade tillståndet.
Har något politiskt par i vår tid gjort lika mycket för att omvandla ett samhälle?
Ibland var de så efterspanade av mordpatruller att de måste gömma sig också för varann.
Ruth blev förebild för en generation, välklädd, vacker, modig i sin kamp för rättvisa.
" Vi visste tillräckligt om vad våra föräldrar höll på med för att inse att vi inte kunde be dem göra ett annat val.
Hon tränger in i Joes barndom, långt värre än hennes egen; ändå förblev fadern en optimist.
Varför hade han som tvingades sända människor han älskade i döden inte kraft nog att möta hennes blick?
I min familj var det föräldrarna ", skriver Gilian.
Men det finns ingen grund för detta påstående.
Och som om detta inte vore nog finns ytterligare en rad skäl att ställa sig undrande till hela hanteringen av detta märkliga rivningsärende.
Mikael Söderlund( m ) Ledamot i byggnadsnämnden Svensson skakad segrare Fotboll.
hade jag slutat som förbundskapten.
via en feldömd hörna.
Vi vet ju att det endast är segrar som gäller om vi ska vinna vår kvalgrupp, menar Tommy Svensson.
hemmamatcher mot Vitryssland och Lettland.
Det är tyvärr ofrånkomligt att inte spela ett VM-kval i augusti.
Jag hoppas det var sista gången som jag upplevt en sådan här pärs.
grensegrar hade svenskorna inga problem att hålla sig kvar i B-gruppen.
Men segern var ändå en fin merit för Malin Ewerlöf, som går mot sin klart bästa säsong.
Ludmila Engquist vann förstås
i rejäl medvind -
Det var Patrik Bodén i spjut, Claes Nyberg på
Claes Nyberg satsade friskt med
Majoriteten kommer från Bosnien-Hercegovina, men även antalet ansökningar från chilenare har ökat.
kronor per person och högst
Enligt vad jag känner till rör det sig om bidrag på mellan
skadades i det inferno som uppstod när ett historiskt hinduiskt tempel i södra Indien började brinna sent i lördags kväll.
Jayalalitha Jayaram, som styrde delstaten till för ett år sedan, var mycket kritisk mot polisens agerande.
Själva stentemplet, som började byggas år
Restvärde, summan av alla kassaflöden som genereras i oändlig tid efter prognosperiodens slut.
Totalvärde, summan av företagets diskonterade kassaflöde, restvärdet samt nuvärdet av likvida medel, värdepappersinnehav och andra investeringar som kan omvandlas till kontanter men som ligger utanför företagets rörelse.
Den svenske världsmästaren i Kinas nationalsport är välkänd.
Ett 40-tal kinesiska journalister grillar en trött och slutkörd världsmästare som knappt fått en blund i ögonen under hela den långa flygnatten från Sverige.
Waldner ger sina intervjuer inför en fond av dammsugare, kaffebryggare, vattenrenare, strykjärn, våffeljärn och andra vitvaror.
Kan du äta med pinnar?
Efter halvtimmen i intervjusoffan vill TV-teamet att J-O ska ta rulltrappan ner och gå genom hotellfoajén ut på entréplanet.
Kinabesöket bjuder på ett digert program, värdigt ett statsbesök.
- med Gordie Howe som lagets kung.
mellan benskydden på Philadelphias målvakt, Ron Hextall, med bara
Jag hade räknat med viss uppståndelse, men knappast det här.
års finalförlust mot New Jersey ( med Tommy Albelin ).
Men lagom till play off gjorde Scotty Bowman sitt målvaktsval - det avgjorde hela finalserien.
Men givetvis kommer jag, om jag blir uttagen, hälsas Nicklas, på väg ut i fortsatt firande.
kraftfulla forwardar, lagom elaka - men också spelskickliga.
- den äldsta trofén för nordamerikansk proffsidrott.
Jack Milo S.S. - P-O Svantesson
Mr Lix - K-E Kihlman
DD-2,
R.B.Hilite - Ö Kihlström
.

Bara enstaka skurar drabbar södra Sverige i början av veckan.
Skogsbränder vid den här tiden på året, eller i regel något tidigare, är inte ovanliga men till exempel i Närke, söder om Hallsberg, brann det under helgen kraftigare än på
- Branden var uppe i topparna på de mindre träden, sade brandmästaren Dennis Nicklasson.
- Det är små brandhärdar kvar här och var och allt är inte under kontroll, sade Kristina Kamsten.
Orsaken till en annan stor brand, vid Sollefteå, är okänd.
Ledaren för den israeliska delegationen, Danny Naveh, höll med medan den palestinska delegationen lämnade Kairo omedelbart efter mötet utan att göra några kommentarer.
Ryktena om att Netanyahu är på väg att ge vika har som sagt rört upp ett getingbo i den israeliska regeringskoalitionen, där flera ledande ministrarnu kräver att premiärministern lägger korten på bordet och underkastar eventuella kompromissförslag en votering.
- Jag relaterar inte min bekantskapskrets till Göran Perssons.
Försvarsrepresentanter både vid Natohögkvarteret i Bryssel och vid det militära högkvarteret i Mons vore ett naturligt första steg.
Just nu är det viktigast att dra slutsatser av de förändringar som redan skett.
Det ligger självklart i Sveriges intresse.
- Socialdemokraterna ligger - som vanligt - på bakkant av utvecklingen.
Jag tror att regeringen har denna insikt, men jag tycker ibland att de kunde lägga in en lite högre växel i ärendet.
.
sa jag glatt, men förgäves.
kronor ) för att peka på orden Beograd-Budapest och
kronor.
Judith Hollander Musik:
Mats Arne Larsson nöjer sig inte med att bygga upp en accelererande rysning, han placerar handlingen mitt i den numera lätt naftalinståndna ( naftalin = malkulor ) diskussionen kring kvinnliga präster och funderar också över samhällets hantering av flyktingfrågor.
Repris i P
En gång fick jag till och med tentera i full uniform hemma hos professorn tidigt en söndagsmorgon, berättar Karl Erik Rosén, som fyller
Under tingstjänstgöringen bestämde sig Karl Erik Rosén för att satsa på domarbanan.
HAN HAR STOR respekt för det svenska rättsväsendet och anser att man kan lita på det.
Detta därför att en stor del av verksamheten skedde i en fastighet på Östermalm som samtidigt var tillhåll för porrfilmsvisning, massageinstitut och spelhålor.
EFTER PENSIONERINGEN har Karl Erik Rosén haft ett stort antal förordnanden som god man för Allmänna arvsfonden.
procent.
Estlands proffsmålvakt Mart Poom, med engelska Derby som klubbadress, var putt på Pär Zetterberg efter 3-2-förlusten mot Sverige.
Den estniske målvakten gick åt rätt håll, men straffen var för bra lagd för att Poom skulle ha någon chans att nå bollen.
var en riktig godbit.
Kennet Andersson hade heller ingen direkt förklaring till Sveriges genomklappning under den sista kvarten.
Nu väntar en skön sommarsemester hemma i Sverige.
miljoner rikare efter lyckoveckorna i Paris.
.
Brassen kom till den franska huvudstaden som nummer
lyckoveckorna i Paris.
Gustavo " Guga " Kuerten tackade sina mamma, mormor, tränaren Larri Passos.
Nu har han bara
Plus då de
Mormor har fullständigt tagit över ruljansen här i Paris.
Glenn Magnusson kom tvåa på den
Ändå var Gotti femma i Girot förra året, då han också hade ledartröjan
- Alla pratade om Pantani innan tävlingen och när han bröt verkade det som om många fick för sig att Italiens chans var borta, påpekade Gotti i veckan.
Loppet har en gång vunnits av en svensk, Gösta Fåglum Pettersson
I Liseleje, en liten badort på norra Själland, är invånarna chockade över lördagskvällens händelse när en 24-årig man sköts till döds och flera av hans kamrater skadades allvarligt- På söndagskvällen gjorde polisen i Göteborg en husrannsakan i Gamlestans MC:s klubbhus i Angered.
Den danske riksåklagaren utreder just nu frågan och hans rekommendation kommer senare i sommar.

Eller som i trakten av Örebro.
kor och ungtjurar dog i en sjukdom som heter frasbrand.
Sjukdomar som från tamdjuren sprids till vilda djur och därigenom blir nästan omöjliga att bekämpa.
Norr om Dalälven gräver därför bönderna i bästa fall ned sina självdöda djur där de kan.
Mindre djur läggs i gödselstacken eller körs ut i skogen.
" Carina Burlin, länsveterinär i Umeå:
Även i de andra Norrlandslänen planerar de bondeägda slakterierna att stänga nödslakten för att spara pengar.
Medan kadavren låg på gården förvarades de vanligen utomhus, ofta helt öppet, utan täckning.
Vanligast var fåglar (
På de undersökta
Många bönder lade sina kadaver i kompost, vanligen i gödselstacken.
" På
år tidigare utrett frågan och krävt en lag.
Därför hade sakkunniga och myndigheter ingen talan.
Följden blev att allt fler kadaver hamnade i skogen och andra olämpliga platser.
Regeringen eller jordbruksverket får rätt att utfärda regler för omhändertagande och hantering av djurkadaver.
Men det finns fortfarande bara
När Alain Juppé efter presidentvalet
kvinnorna i regeringen.
Aubry, Guigou, Ségolene Royal, Catherine Trautmann, Dominique Voynet och Marie George Buffet.
dagar med skottlossning och plundring ligger det enligt internationella hjälparbetare lik på gatorna.
Frankrike ska under måndagen sända in truppförstärkningar till Brazzaville.
Flera gånger har inbördes strider brutit ut.
och
älska eller hata?
Redd Kross har en del kvaliteter.
Det beror på läraren och vilken klass man går i.
Men i till exempel engelska och matte är det svårare.

På akutsjukhusen i Stockholm ställdes nya, kraftiga besparingskrav.
procent av sjuksköterskorna,
Det är mycket svårt sjuka patienter som vårdas på kliniken, och ska personalen kunna ge bra vård måste de givetvis själva må bra.
Eller utgör det " direktsändning " som arrangören kan ta betalt för?
Tvisten hamnade i domstol.
Särskilt företrädare för nationalsporten baseboll är oroliga.
En rimlig gissning är att olika idrottsförbund och tävlingsarrangörer kommer till olika slutsatser vad gäller Internet.
Därmed kan han i praktiken sälja sändningsrättigheter.
matcher av turneringen har England redan vunnit den.
Du missade väl inte TV-sportens vickning efter det nerviga VM-kvalet i Estland.
på den väldige Christian Vieris inlägg redan i sjunde minuten och Juventus " Helan och Halvan-duo " gjorde den för dagen olyckliga Romabacken Aldair alldeles yr i skallen.
Men matchen såg mer eller mindre avgjord ut när Del Piero dundrade in en straff i krysset sedan Aldair rivit ner lyckosamme inhopparen Filippo Inzaghi.
.
Det skadedrabbade skotska laget hade stora problem i den första halvleken.
Letterna föll hemma med
minuter från slutet.
Det gör man inte med hjälp av nya källor och dokument.
) sekel i
Men så långt går inte Hobsbawm.
både och.
Och mitt, vårt, Sverige blev bara en liten variant av det som hände efter kriget i hela västvärlden.
Harry Schein är direktör och författare.
Vid varje station överlämnade barn symboliska pusselbitar till kungen och den allra sista, som fullbordade bansträckan, överlämnades i Eskilstuna av ännu ett framtidshopp, 14-åriga elitgymnasten Helena Jormelius.
miljoner kommunen får nästa år.
Framför allt för olika specialinsatser för barn med särskilda behov.
Även här ser det nu ut som om skola och barnomsorg trots allt får del av de extra statsbidragen från och med nästa år.
Därför har EU nu anslagit dryga
Hos några har vi sett mycket bra resultat medan effekterna inte alls varit tillräckliga hos andra.
I det projekt som nu ska ta reda på om detta är möjligt ingår
Förre finansministern Kenneth Clarke är favorittippad, men få tror att valet kan avgöras i bara en omgång.
Vid
John Redwood,
Vinnaren kan till exempel försöka övertala någon av utmanarna att dra sig tillbaka i utbyte mot en fin post i skuggregeringen.

Striderna som pågått i
veckor på sig att redogöra för livförsäkrade klienter som mördades av nazisterna.
miljarder svenska kronor.
Så kom då, efter nära
" Alltså om den växande gruppen konsulter, som kallar sig interkulturalister, och som specialiserat sig på kulturella olikheter.
De flesta stora företag och organisationer med globala kontakter tar hjälp för att inte hamna i pinsamma situationer - som att till exempel ge en kniv i present till en japan eller fråga en saudiarab hur hans fru mår.
Den innehåller inga värderingar.
Klart är att ju fler högutbildade som är arbetslösa, desto mer minskar chanserna för de lågutbildade, eftersom arbetsgivaren nu kan vraka och välja och den bättre utbildade kan utföra den lågutbildades arbete.
Vi måste tala mer om skatter.
pressades lönerna samman i Sverige så att löneskillnaderna mellan hög- och lågutbildade minskade.
Marieberg äger nu
inte får vara av det slaget att de förändrar ägandet på mediemarknaden i stort i negativ riktning, säger kulturministern, som gång på gång under intervjun återkommer till just denna paragraf, det enda " vapnet " hon tycks ha mot Marieberg.
Då kan man uppleva Mariebergs handlande som ganska provokativt, säger hon.
" Då är det handslag och paragrafer som gäller ", menar hon.
KORTFATTAT:
Nu ger hon dem också dubbelt så stora fiskar, sådär en
kilo tung.
Och angreppen gillas prompt av storkmodern som gärna flyger upp på boet och " tittar grant " och kärleksfullt på de argsinta små och deras häftiga hugg.
Tyska DKW hade haft vissa framgångar med sina bilar före kriget och en liten framhjulsdriven tvåtaktare i prisklassen
läger:
Brevet till kulturhuvud stadsåret är daterat den 6 maj i år och är undertecknat av KLYS ordförande Peter Curman och förbundssekreteraren Jerker Fransson.
- Man tackade per brev för förslaget.
Kulturhuvudstaden har en budget på
För drygt
huvudsponsorer:
sponsorer.
Den gamla lotsplatsen vid Husaröleden, kom att bli Folke Grandins andra hem under många år.
På eget förlag gav han ut ett antal diktsamlingar präglade av kristen grundsyn och humanism.
Ingen eftertankens klädsamma vemodsskuld utan en svart, eländig och ständigt närvarande sjaskig skuld för att han " sannolikt " har dödat, för att " bara ha lytt order ", för att ha lämnat sin familj och vänner kvar i Montenegro och för att ha övergivit sitt land.
Han tänder sin fjärde cigarrett på mindre än en kvart.
Tobaksröken ligger tät.
- Soldaterna betedde sig som vandaler.
Var stannade kulorna från min automatkarbin?
En del soldater vägrade och kastades i fängelse.
Har det hjälpt?
- Men psykiskt hade jag nog inte överlevt.
Eller hemlängtan.
De klarar sig och har det hyggligt har jag förstått och det är egentligen allt jag behöver veta.
Han ler, rycker på axlarna och drar ett djupt halsbloss.
Vilket företag anställer en halvgammal albansk ekonom när arbetsmarknaden är full av unga svenskar?
år är det inte lätt att plötsligt börja leva alldeles normalt.
filer
och
Då pumpas ännu fler bilar mot nålsögat.
Dessa tar emot signaler från vägkanten:
Dennispaketets tullar vid infarterna eller ett " rymdsystem " för att prissätta vägarna tror Kronborg inte på.
En bilägare på Skönstaholmsvägen vaknar av buller på gatan.
På Konsum vid Brommaplan avslöjas ett pågående inbrott.
Cyklisten förs lindrigt skadad till S :t Görans sjukhus.
Det lyckas man inte med på Skuruskolan.
Där var det stopp-plikt...
Av någon oförklarlig anledning blir de oense om något och börjar slåss på platsen.

Bagarmossen
Jan Almgren
Deras skäl är dessutom konstiga - hög arbetsbelastning har vi ju jämt och att regeringen inte tagit sitt beslut brukar inte hindra fullmäktige från att ta ett principbeslut.
Det lågfrekventa bullret och det miljö- och hälsofarliga utsläppet från kryssningsfartygen är ett allvarligt hot mot boende och arbetande i omgivningen, till exempel Ersta sjukhus.
meters djup.
år.
år,
meter över vattnet.
Den statistik om fartygshöjden som kommunen presterat är osaklig.
Kanske kom stadsbyggnadsnämndens ordförande med det sanna svaret i slutpläderingen i kommunalfullmäktige i höstas:
I nästa fas, som i dagarna aktualiseras i en detaljplan för hotell i Stora tullhuset, ska Ferdinand Bobergs K-märkta hus vandaliseras och en nästan
Denna kraftiga opinionsyttring sker samtidigt som överklagandena gjorts i regeringen och koncessionsnämnden för miljöskydd.
.
Han har fixat en snygg tjej också.
matcher och städerna man spelar i är Paris ( Parc de Princes ), St-Denis, Lens, St Etienne, Lyon, Marseille, Montpellier, Toulouse, Bordeaux och Nantes.
Rue d' Uppsala.

också mot Brasilien.
) Brasilien-Italien
,

Kjell Nilsson Bakom Hammarbys
Alm är den här artikelns givna rubriknamn, allra helst som han för första gången hade en ren forwardsroll.
år som jag har en hel försäsong bakom mig - det borde ge resultat, säger Andreas försiktigt, nu totalt
Den nionde omgången går vidare på tisdagskvällen, med bland annat toppmötet Umeå-Djurgården.
- De kommer inte att försvinna bara för att vi säger att de inte får finnas, säger Alice Åström ( v ).
Eftersom det finns skäl att anta att de ägnar sig åt svartbygge och att de använder lokaler på ett otillåtet sätt, borde kommunerna göra kontroller enligt plan- och bygglagen.
" Estonia " -kommissionen behöver inte bli ytterligare försenad på grund av Olof Forssbergs avgång.
- Den diskussionen gjorde att regeringen var angelägen att tillsätta en ny generaldirektör för Statens Haverikommission, säger Magnus Persson, statssekreterare på Kommunikationsdepartementet.
Bengt Falkkloo
- Anledningen var att en leverantör ville att han skulle ta in delar av hans sortiment i butiken.
Butikschefen tackade nej och regionchefen polisanmälde.
Han parti kallar sig republikanskt och berömmer sig av bättre förbindelser med Sinn Fein än vad den förra regeringen hade.
Samtalen i Belfast leds av förre USA-senatorn George Mitchell.
Sinn Fein har haft stora framgångar i demokratiska val på sistone.
President Mandela hade bjudit ner partierna i Nordirland till Sydafrika för att se hur man kan försöka läka såren efter apartheid.
Det behövs en ny jämvikt där sysselsättningen sätts mer i centrum, sade Strauss Kahn.
och
- Det vi har förhandlat om kan inte längre diskuteras, sade han.
Sverige, som krävt att alla euromynt ska vara nickelfria, nådde därmed inte ända fram i sin kamp för EU:s nickelallergiker.
De omfattar
högsta myntvalörerna, 1- och 2-euron, som kommer att innehålla nickel.
juni.
Av de drygt
Branschen har anmält bankerna till EU-kommissionen.
- Jag trodde att jag skulle finna några rättsligt korrekta recept för att undanröja lönediskriminering.
KORTFATTAT:
butiker och har
Ica, Konsum, Vivo och Hemköp.
procent, men antalet butiker har också ökat kraftigt.
till
procent av aktierna i Hemköp till institutioner och allmänhet för drygt en miljard kronor.
Vi blev riktigt generade när vi fann oss själva inklippta som seriefigurer gång på gång i filmen om Barnens dag, som gick som förspel på bio.
Imponerande var att möta dem ute på linjen, tänk vilka tåg det fanns!
Då gifte sig min moster, och jag hade min första kadettuniform med guldknappar och väst.
år men minns allt förbluffande tydligt.
Att hon gillar tango är ingenting nytt, det har hon gjort länge.
Och nu övar hon inför sommarens aktiviteter.
Med tango i skänklingen blir det nog tölta av.
Designen påminner om en flygplansvinge och teoretiskt lyfter bakpartiet vid drygt
km/tim.
Toppfart
kg (!) och ett bakåtvänt, tvåsitsigt säte i lastutrymmet vilket gjorde att bilen kunde göras 7-, 5- eller 2-sitsig.
:an var en vidareutveckling av modell
km/tim.
) och toppfarten ökade till
Senare fick den en svensktillverkad, starkare 2-litersmotor.
höjde Saab säkerhetsnivån i sina bilar väsentligt.
lanserades
Saab
- Vi kan inte längre stå för filmfestivalens inriktning.
gäster,
Mattsson hade velat nå fler filmintresserade bland Stockholms
av festivalens mer erfarna personer.
Nu bantar vi organisationen och renodlar kärnverksamheten - filmvisningarna, säger hon.
Allt är väldigt känsligt just nu.
" De senaste årens framsteg i forskningen om konstgjord intelligens har visat att det finns många former av intelligens som kan användas på diverse olika områden.
" Man säger Homo sapiens mot maskinen, vilket är ett förhastat uttalande.
" Jag kan inte logiskt avfärda att mjukvara kan programmeras till att skriva romaner som kan ge mig lika mycket njutning, som kan röra mig lika mycket, eller intressera mig lika mycket som till exempel 'Svindlande höjder'.
Cirkus Skratt på Sverigeturné Medverkande:
Dessutom bjuds på en rolig dansparodi på " Svansjön " av den danska cirkusprinsessan Suzanne Berdino och hennes make Karsten samt den svenske komikern Mr Arcade, vilken uppenbarligen roar andra mer än mig som mekanisk docka i " Fratelli Brothers ".
pudlar, familjen Alphonse Quaiser och deras
Rek.
.
NICK KNIGHT.
Nick är polis i Los Angeles och jagar en mördare.
Stockholmspartiet, centern och moderaterna hade en helt annan åsikt.
- Det är ofattbart hur du kan stå här och försvara plattan, du som dessutom är arkitekt!
Till och med kända uteliggare fick en varsam behandling och till och med någon dollar ur polismannens egen ficka till mat.
Respekten spelar en mycket stor roll i allmänhetens uppfattning om polisen.
Är bankerna och andra lokaler för allmänheten endast till för fysiskt friska människor?
Handikappombudsmannen, HO, är tyvärr för närvarande tandlös.
Men det är ( i sina huvuddrag ) sant, i vart fall om man får tro de egyptiska myndigheterna.
I Israel har fallet rönt stor uppmärksamhet.
Först i slutet av april i år, efter över
Nyhetsbyrån AP beskriver hur advokaten under rättegången i maj satt längst fram i rättssalen.
genomfördes en omfattande omorganisation av åklagarväsendet - den största på
I kontrast till RÅ:s optimistiska bedömningar har vi som arbetar inom verksamheten en helt annan bild av vad som skett.
För närvarande känns det inte som vi är på någon väg alls - snarare i diket.
Ju mera tiden lider, desto svårare blir det att lista ut vilka myndigheter han skulle vilja rekommendera något liknande.
Vi har inte för vana att förhasta oss.
när en så här stor förändring ska genomföras så ligger det ett stort värde i att genomförandet sker så snabbt som möjligt.
Mot bakgrund härav undrar vi varför man inte låtit göra en kalkyl där man försökt bedöma konsekvenserna av alternativa åtgärder?
Då kan man undra hur " reformen " skulle ha genomförts om RÅ inte tvingats spara samtidigt.
Varför har man inte avvaktat domstolsutredningens resultat?
I själva verket är det så att datoriseringen är lika illa genomförd som övriga delar av omorganisationen.
Känner RÅ till det och är det i så fall något som oroar honom?
Vi anser bara att sådana åtgärder ska planeras noga i förväg.
Thorbjörn Spängs
delstater.
miljarder kronor.
Prime Service verkar på markand som växer med
Han skrev för en tid sedan en mycket uppmärksammad artikel i DN där han påstod att en fjärdedel av svenskarna är så svagbegåvade att de inte klarar skolan och därmed inte heller morgondagens alltmer kunskapskrävande yrkesliv.
) Erikssons fjärdedelsteori stämmer inte
Från och med tonåren är det för nästan alla omöjligt att lära sig det lika bra som för infödda.
Något som ger oss stora exportinkomster och där svenskarna i dag hävdar sig väl är popmusik.
Inte heller någon datakultur.
kronor, har tillkommit på initiativ av filmarenStefan Jarl och finansieras av ABF, LO,Svensk Filmindustri, Sandrews, SvT och Svenska Filminstitutet.
Väldigt stolt är jag.
Hennes skidsatsning anser hon vara möjlig även i fortsättningen eftersom hon har en gedigen grundkondition.
Och appropå fransk fotboll ryktas det att en sponsor tvingar Eric Cantona att göra comeback i Japan för att försäljningen av fotbollsskor ska öka inför VM i Japan och Sydkorea
år har Volvo sponsrat svensk ridsport.
brott i armbågen - och mycket, mycket ont.
Det här är vår vardag.
till, berättar Annika Stjärne.
Och då måste man kanske sätta till lite extra pengar för det, säger Lars Gatenbeck.
ytterligare
miljoner kronor mer till vården än majoriteten.
Hon flyttar med sin familj till Australien om ett par år.
Hon är ju bara
Det kändes som att det blev för mycket, att det hände för mycket omkring mig.
och
Lille Robin kommer hem från lekskolan och intensiteten ökar runt omkring oss.
Och att aldrig ge upp.
- Visst förändrades livet efter OS-guldet.
Det bästa är att de är flexibla.
Använder höfterna mer genom att jag sitter längre fram i attackställning.
Sedan slår vi vad, Susanne och jag.
Avtalet innebär dock att World Cup-finalerna i dressyr i Göteborg och hoppning i Helsingfors fullföljs
- Det är väl naturligt att man söker nya vägar efter en sådan här lång period, kommenterar Bergqvist företagets kursändring.
Nu är det inte så.
Resultatet är inte särskilt uppmuntrande.
Något universalmedel mot ligor blir emellertid en sådan lagstiftning aldrig.
Riksdagsledamoten Siw Persson ( fp ), som kommit att spela en ledande roll i det politiska arbetet mot mc-gängen, har hänvisat till de åtgärder som andra myndigheter än polisen kan och bör vidta.
Därför är det möjligt att sådana grupper helt enkelt måste förbjudas, sade Jagland på måndagen.
Mc-organisationen Outlaws, som sympatiserar med Bandidos i striden med Hells Angels, flyttar från ett bostadsområde i centrala Oslo för att skona grannarna.
vapen beslagtogs och
Vi ville få svar på hur kommunerna planerar att använda de nya miljarder de får i vårpropositionen, för att satsa på vård, omsorg och skola.
- Utan pengarna hade det blivit färre anställda, säger kommunalrådet Kjell Olsson i Fagersta, och det är en bra sammanfattning av vad de flesta svarar.
- Det svarta hålet för vår del är ökade socialbidrag, säger Rolf Carlsson.
- Vi får vara glada om vi kan klara verksamheten utan att säga upp människor, säger Täby kommuns chefsekonom Gunvor Lindberg.
Och medan en del kommuner talar om svarta hål att fylla så talar andra om ljus i mörkret.
minuter senare, då mannen låg blåslagen, hundbiten, försedd med handfängsel på en gräsmatta utanför huset, fanns ingen möjlighet att avbryta och lugna ner händelseförloppet.
Arbetet med att täppa till hålen i de tyska statsfinanserna håller på att utveckla sig till ett allvarligt hållbarhetsprov för förbundskansler Helmut Kohls regering.
miljarder kronor ).
Men här sätter sig det mindre koalitionspartiet, liberala FDP, på tvären.
Och frågan är förstås vem som skulle vinna på ett nyval nu när det bara är ett drygt år kvar till nästa ordinarie val.
Förra månaden flydde mängder av människor från Kinshasa, de fruktade en våldsam utveckling när Zaires president Mobutu tvingades lämna ifrån sig makten.
Kongo Brazzaville, som har olja som främsta tillgång, är litet jämfört med grannen på andra sidan floden och har bara cirka
Floden förband visserligen de båda länderna även under dessa år men den var också en klar gräns mellan öst och väst.
Förre presidenten Denis Sassou-Nguessos milis Kobrorna slåss nu mot regeringsarmén.
Per Gahrton - som grundade miljöpartiet- lämnade på måndagen dess partistyrelse.
Hans uttalanden från Visby i helgen har tolkats i alltför negativ riktning.
Vilket parti som mördaren tillhör är dock än så länge en hemlighet.
år sedan stod de där vi står i dag.
kronor till
A
Kontokort är för dyra att hantera tycker handeln.
Fabeges huvudägare Custos har sålt drygt
Priset för aktien väntas bli mellan
TCO-kongressens mest spektakulära frågor blir ett närmande till Saco och uteslutning av Ledarna.
Råoljepriset föll för sjätte dagen i rad på IPE i London.
I maj lämnade Vattenfall in ett bud på
miljoner mark i regionens bioenergiprogram, som omfattar ett värmekraftverk i Idensalmi.
procent av eldistributionen i Finland.
Det gör det svårt för TCO att stå upp och föra tjänstemännens gemensamma talan.
Folk ska få vara med där de vill.
KORTFATTAT:
Under det första kvartalet i år visade Odins fonder till exempel en samlad avkastning på drygt
KORTFATTAT:
medlemmar.
Ledningen för kulturhuvudstadsåret har inte förstått att de ska stödja kreatörerna, kulturarbetarna.
.
Vissa projektförslag som kommit in till ledningen för kulturhuvudstadsåret har inte fått något svar alls fast det gått över ett år sedan de lämnades in, många har fått vänta orimligt länge på besked.
Partierna har länge angett normalitetens gränser.
Inför globaliseringsfrågorna tvingas partierna villrådigt lägga ideologin åt sidan.
Förbindelserna mellan språkbruket och attackerna blev alltmer svårförståeliga.
Framför allt finner man en förtvivlan inför de traditionella värdenas förfall och den tilltagande massmediala ytligheten som bland annat får till resultat att just den framförda kritiken klingar ohörd.
Thomas Anderberg Fattigdom och svält Magnus Nilsson Anita Deak bekymrar sig den 9 juni om kostnaderna för HUGO-projektet och påpekar att resultaten inte kommer att gynna de sämst ställda här på jorden.
I länder med demokrati, rättssäkerhet och väl skyddad äganderätt går man mot ökande tillväxt och välstånd.
) Sha's Dream - P Jarvén
),
.
) Ninety Nine Keys - A Chrzanowska B
),
Odds:
Råstarke Make Contact omgående till spetsen och drog undan i ett gott tempo.
) Green River - E Ski
),
Komb:
.
) Lilla Fifi - O Kröjsfeldt
),
Plats:
Favoriten Jump mattades i sista svängen.
(
) Pearls Pride
Struken:

Stolöpning.
) Jour Ferie - S Vaché
(
) Flower Dream (
Plats:
Repatriate avslutade positivt på avstånd.
) Estrad - K Andersen
(
Plats:
.
) Auction Hall - J Tandari
( 359 ),
),
.

kr.
ännu obesvarade frågor.
procent per år.
De missnöjes-alstrande och förtroendesänkande krafterna är starka.
DN rapporterade på måndagen om en undersökning som elever och lärare i Viktor Rydberg-gymnasiet i Djursholm utanför Stockholm gjort som visar att varje skola i stor utsträckning själv beslutar vilka kriterier som gäller för MVG-betyget.
Tolkningen av de nationella kriterierna för att eleverna ska veta vad som krävs för ett visst betyg ska även i fortsättningen ligga på den enskilda skolan.
När han väl tvingades vittna mindes han inget av händelsen.
Ett dygn efter sista polisförhöret ringde mannen till förhörsledaren och tog tillbaka allt han sagt.
poliser som dömts i samband med att Osmo Vallo dog vid polisingripandet i maj
dagsböter för vållande till kroppsskada.

Försäljningen av sällanköpsvaror beräknas öka med
Dit är det ännu långt kvar.
Samtidigt ökar importen snabbare än vad som förutsågs i den föregående prognosen, som presenterades i mars i år.
, enligt Handelns utredningsinstitut, HUI.
en högstämd, högspänd ton som kommer av att vistas i närheten av det osägbara.
jag är hjärtligt trött på dessa anspråksfulla sorgmantlar med deras tidstypiska mix av språkfilosofisk jargong och retroromantisk diktlyster.
Allt är en grå dimma - idag, igår.
Djupen drar likt mödrar.
centimeter lång och vägde
gäster.
Ärkebiskopen JO-anmäldes för barnmisshandel, en person från Spånga ansåg att prinsessan chockats av själva dopceremonin.
Hon höll mamma Silvia hårt i handen vid uppropet och hälsades välkommen av sin fröken, Anne Järpe, en erfaren lågstadielärare.
Hon sägs vara bestämd och frågvis och inte rädd för att göra bort sig.
Men att få en intervju med henne inför 15-årsdagen är omöjligt.
Det var ingen som helst hejd på hans glädje, entusiasm och vitsande.
Underbart!
gånger under programmets gång såg han uppriktigt lessen ut.
När det så ingenting mer blev var Lasse Kronér så lessen, så lessen.
Har TV
Så nästa vecka skall jag bara kolla hur Kronér påannonserar reklamen.
Wojcik valde att fria och utdömde en hörnspark i stället.
förluster under årens lopp.
minuter.
Det var mötet med Estland ett skolexempel på och det bör ha fungerat som en väckarklocka för blågult.
Ibland får man vänta en halvtimme innan de kommer, om man till exempel behöver hjälp med att gå på toaletten.
anställda inom äldrevården komma att varslas i år.
Man har i princip tvingats ge upp hela tanken på serviceinsatser som att handla mat och hämta ut medicin till hemmaboende äldre, det får anhöriga sköta.
Men eftersom krisen är som mest akut inom socialförvaltningen får Hebyskolorna
Christian Palme DN:s korrespondent BELGRAD.
uppmärksamhet i de statskontrollerade medierna.
Zoran Djindjic gick till verket som Belgrads borgmästare med stor känsla för hur medierna ska användas i en politisk karriär.
Och Djindjic begick ett fatalt misstag; han sammanträffade med Slobodan Milosevic och höll mötet hemligt.
- Det finns mycket som talar för att Milosevic, hans polismakt och hans parti har spelat på svagheterna i alliansen för att så split mellan Djindjic och Draskovic.
I dag fattas dock inget beslut om hur detta ska gå till.
Men ju mer biobränslen som används för samtidig produktion av värme och kraft, främst i fjärrvärmeverk, desto lättare att ersätta kärnkraften.
miljoner ska fördelas de närmaste
Som högst
åren.
miljoner kronor avsätts också för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.
Aktieinnehav ska kopplas till företagens verksamhet.
Miljöpartiet däremot vill ha " gröna företag " med " synliga ansikten ".
Saabanställda.
Nu stärker vi vår position genom att lägga en förstklassig sedanmodell, Saab 9-5, till våra existerande Saab
som hade stora kvalitetsbrister när den lanserades
( som lanserades
Bolaget är fortfarande inne i en tung investeringsperiod som sträcker sig åtminstone
Försäljningen av 9-5-bilarna väntas öka ytterligare hösten
procent.
förde SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, statistik, då den helt plötsligt upphörde.
Men nu har det blivit mer offentligt, säger Mats Tyrstrup på Handelshögskolan i Stockholm.
Våra direktörer omfattas också av välfärdssystemet.
Ökad internationalisering, berörda personer sitter i varandras styrelser, hög arbetsbörda i kombination med otrygghet,samt lönesystem med optioner och bonus.
procent till
procentenheter över fredagens slutnotering.
Måndagens stora nyhet på börsen var att Atlas Copco lagt ett bud på cirka
Flykten från A-listan verkar fortsätta i oförändrad takt.
Nokia-aktien klättrade
kronor till
Bakom stod en universitetslektor vid namn Guzmán som förespråkade den sanna revolutionära läran.
Det är inte en doktorsavhandling han skrivit, men däremot passar boken att sticka i händerna på gymnasister som inte var födda när västtyska ambassaden sprängdes i luften.
Timothy McVeigh, som gripits för det förödande bombattentatet mot en federal kontorsbyggnad i Oklahoma City, fick frågan varför han inte sprängt huset på natten för att undvika att så många oskyldiga dödades.
Terrorns och motterrorns logik förvandlade Moro från en aktad äldre statsman till en bricka av samma slag som de peruanska bönderna eller tågresenärerna i Bologna.
- Vi hade en väl fungerande organisation och den här typen av linjeorgansiation passar dåligt för kulturlivet, säger Sven Nilsson.
miljoner kronor och en förlust på
Vi anser att vi är felfinansierade och inte kan leva upp till vårt uppdrag, att ha både kör och orkester, att presentera såväl musikal som nyskriven opera med de bidrag vi får, säger Lena Skoglund.
- Vi ska göra vad vi kan för att ta hänsyn till hamninloppets unika miljö, säger HSB Stockholms VD Ulrik Fällman.
- Vi har
lägenheter.
De flesta husen ska sparas, men inte alla.
mostrarna Stallets marionetteater spelar en norsk folksaga på Lugnet, Isjaktsgränd
KAB
.
Föredrag & debatt Det andliga i konsten Bernth Uhno, konstnär och bildlärare, berättar och visar diabilder på Gaia Center, Dalagatan
.
, kl
Soul med Anna Lilla Maria, Mariatorget
vid Långholmsbron för gemensam promenad till museet.
Samling på Mynttroget kl
.
, Gamla stan, kl
kl
.
Det konstateras att lagdelarna var alltför åtskilda och under första halvleken hade Peru ett betydligt större bollinnehav medan det argentinska laget förföll till chansartade långbollar.
i Montevideo som en befrielse.
22-årige Salas blir tillsammans med Zamorano trumfkort i kvalspurten.
Bill Gates har tidigare uttryckt missnöje över hur långsamma både kabel-TV-operatörerna och telebolagen är när det gäller att anpassa sig till Internet och ny digital teknik.
miljard dollar i Comcast vilket ger en ägarandel på
Sophie Nachemson- Ekwall
procent av rösterna i Hufvudstaden.
aktier i Hufvudstaden för
KORTFATTAT:
.
Båda de provade motorerna drar villigt från mycket låga varv ( max vridmoment nås redan vid
Det har talats om
En tyngre nyhet i 9-5 är världens första skyddssystem för så kallade pisksnärtskador.
hk i Saab 9-5 drar 9,7 liter per
och 2,3-litersmotorerna i september medan
En man kom ut på verandan och visade oss in, självklart och utan en fråga.
Vien finns inte längre bland oss.
år, starta ett center för barnpsykologi, det första i landet.
Annika Johansson Pralen Melander
Ovana trafikanter utan lokalkännedom som tänkt sig att susa förbi Stockholm snabbt på leden hamnade också mitt i smeten.
Föraren blödde från huvudet, men enligt polisen och Vägverket var skadorna inte av allvarlig art. Bärgningsarbetet blev komplicerat.
Hittills har dessa budgetbeslut inför det kommande året inte klubbats av landstingsfullmäktige förrän i slutet av november, men från och med i år tas budgeten
De så kallade producenterna, till exempel buss- och tågbolagen och akutsjukhusen, ser sedan till att det finns buss- och tågtrafik och operationsmöjligheter.
Fast föregångarna var flera, musikmaskinerna, de är från slutet av 1880-talet, som positivet, speldosan, den självspelande orgeln, fonografen och grammofonen.
Kulmen var vid mitten av 50-talet.
c, then dial " står det på en av dem.
prototyper, det blev bara prototyper, det blev Elvislåtar för hela slanten, jukeboxen rymmer
kvinnliga konstnärer med kvinnokroppen som tema ställer nu ut i Södertälje konsthall:
- Det handlar om konsumtionssamhället, säger Lotta Barlach.
Mitt på klänningarna projiceras diabilder, alla blodröda.
Liss Annika Söderström har sina svävande kroppar i silkespapper, likt kokonger, det blev " New generation,
" Skal - fodral.
De båda var lite oense om hur de spelade Lebensohl, så Sapire korrigerade till vad han trodde var det bästa kontraktet.
Indiern slog säkert ifrån sig med klövernio som gick till spelförarens kung.
till hemmalaget och Tellus tränare Torsten Luks var allt annat än glad efter matchen.
mål har det blivit hittills i år - men det kunde varit fler.
- Jag spräckte
och lägger av.
Abbe Rick - C-E Lindblom
Grossis Miracle - J Florin
Ranken:

Beautiful My - Ö Kihlström
.
Styltan.
Ett huvudresultat är att svenskarna visar allt större missnöje med hur landet fungerar.
Men inga tecken finns i undersökningen på att någon annan politisk dimension växer.
svenskar uttrycker tillit som svar på denna fråga, och materialet tyder närmast på att andelen stigit på senare år.
procent i denna grupp, som står i begrepp att ta över Sverige, lyssnar dagligen på den enda kvalificerade radio vi har i Sverige.
Alla med ansvar ska misstros, alla med makt ljuger och bedrar, det är " vi mot dom " - men samtidigt grunt förklaringsdjup, ständiga kast i fokus och väljarna " tittare " i stället för medborgare.
Den internationella haverikommissionen som utreder " Estonia " -katastrofen anser inte att de hållfasthetstester som det tyska varvet låtit göra har någon betydelse för slutrapporten.
De siffror vi har i slutrapporten har ett logiskt samband med siffrorna från Hamburg.
- Visst förekommer det att byggnadsarbetare stämplar hemma samtidigt som de jobbar här i Norge.
Larsson och Fredriksson jobbade för NCC i Göteborg när de flyttades över till Norge.
Jag värnar om det säkerhetsnätet och vill därför inte att andra missbrukar det, säger Johnny Larsson allvarligt.
.
LO tycker att gränsen för när man ska betala värnskatt bör höjas samtidigt som taket för sjukersättning höjs radikalt.
LO sällar sig också till en rad andra organisationer, till exempel TCO, som vill ha individuella utbildningskonton för alla anställda.
miljarder kronor som regeringen sagt ska finnas
miljarder kronor.
En trolig lösning är att en fondstyrelse får ta ställning till ansökningar om till exempel hjälp med att lösa dåliga lån eller rena kapitaltillskott från bolag i akut kris.
Samtliga finns på svaga bostadsmarknader.
När det gäller rullskidor har de
Japan är en kommande stor marknad och redan vid det nyligen avslutade Dam-VM på Åland spelade de med våra klubbor och under turneringen skrev vi ett nytt samarbetsavtal.
Och nu skickar vi ut cirka
- Vår stora fördel är att vi har hela processen - utveckling, tillverkning, försäljning och leveranskontakter - inom företaget, säger Kjell Sehlin.
Dessutom finns den ursprungliga läderproduktionen kvar, främst ryggsäckar och väskor, med en omsättning på cirka
Efter flera kraftiga svängningar slutade Affärsvärldens generalindex oförändrat på noteringen
procentenheter.
Bland onsdagens förlorare märktes bland andra Trelleborg, vars aktie sjönk
kanadensiska dollar per aktie.
kronor till
Företaget tillkännagav på onsdagen att man avbryter utvecklingen av läkemedlet Tirilazad för behandling av ryggmärgsskador, sedan tester inte kunnat visa att preparatet har tillräcklig verkan.
kronor till
kronor.
Sedan dess har, skriver Peter Selin, varje tidsperiod haft sin inlandsbanebild - tillspetsat skulle den som anser sig förtrogen med Inlandsbanans framtid kunna sägas ha goda möjligheter att förutse samhällets framtid.
i Sunne.
Kom och tävla och visa vad ni kan "
Den svarta sammetsklänningen hade hon lånat av sin mamma.
Abbaskivorna snurrade och med lite läppglans blev alla en " dancing queen ".
Trenden har förstärkts av TV-programmet " Småstjärnorna " där barn klär ut sig, mimar och dansar som sina idoler.
Eftersom de sällan framträder på scen kan man inte riktigt veta.
Emma har sagt att hon inte längre vill vara en " sötnos ", utan en " het och sexig häxa ".
Gruppen har pekat ut tidigare premiärministern Margaret Thatcher, som den första, sanna spice-flickan, självlärd och stentuff.
" Det är bra att flickorna fått något att göra ", sa en av dem.
" If you want my future, forget my past ".
- Man blir så glad av Spice Girls.
Som författare är det en fördel, det gör en mindre benägen att ramla i fällan där man producerar förutsägbart småprat ", har Leo Pleysier sagt i en intervju.
i Rijkevorsel, en liten ort i regionen Kempen belägen några mil norr om Antwerpen.
följande böckerna som tillsammans bildar en självbiografisk trilogi, ett försök att överbrygga en avgörande språkförbistring som uppstått på vägen från då till nu.
Alltjämt är han påtagligt närvarande med sin egen kommenterande röst.
Moderns talspråkliga lantliga småprat blir en symbol för provinsens inskränkthet och sonens lärda men tillägnade nederländska, en symbol för världen utanför bondgården.
Tematiskt anknyter den till de tidigare böckerna men utgör ändå första steget i en litterär nyorientering som tonar ner det självbiografiska och som mer konsekvent utvecklas i nästföljande " Wit is altijd schoon ".
Först mot slutet av boken höjer han rösten i en kort epilog.
I den attraktiva släktklenoden, som systern har ärvt och varit mycket angelägen om att få, finns moderns förflutna samlat huller om buller i form av gamla kvitton, fotografier, glasögon.
" De Gele Rivier is bevrozen ", kom
På ett plan fortsätter faster Rozas värv i berättarens yngre bror Wim som i Leo Pleysiers senaste bok " Zwart van het volk " ( Svart med folk ) vid
Aldrig har han varit längre hemifrån Rijkevorsel än i denna bok.
Där behövs en teater som kan arbeta både konstnärligt och socialt.
miljoner kronor per år under
- När vi flyttar in, flyttar också Bikupan tillbaka, säger Finn Poulsen.
Tillsammans med dem kommer vi att ordna teaterskola och skrivarkurser.
Det blir Harriet Nordlund, känd från Norrbottensteatern och samiska teatern och nu senast, inte minst, för sin strålande rolltolkning i Sara Lidmans " Hästen och Tranan " på Orionteatern, i Leif Sundbergs regi.
Delvis blir det i form av handfast bistånd, och praktisk undervisning, men viktigare än biståndet är ömsesidigheten.
patienter som köar för operation är mellan en och
veckor, för gallstensoperationer, ljumskbråckoperationer och prostataoperationer
Det är den allra största positiva förändringen i rapporten.
Men annars har museet genomgått en total revolution.
.
Där kan de klänga i ett sjörövarskepp med en äkta guldskatt, hämtad från ett piratskepp som förliste på Rio de la Plata vid 1700-talets mitt.
år.
Buenos Aires.
, IM T Engqvist, d :o

) J Morin, Borlänge
) A Olsson, Rockaden.
, Raud, Estland, Lauridsen, Danmark, Sandström och Lindberg alla
Thomas Ravelli är tillbaka i fotbollsallsvenskan.
- Jag kände inget av den tidigare okbensskadan, berättade Thomas.
Andreas åker till Milan och Milano på fredag för att genomgå en läkarundersökning.
Men golflegendens verklige arvtagare heter Gary - och är hans
Ett rekord som ansågs omöjligt att slå.
, som nu äntligen gör entré på den stora scenen.
Det här är stort för mig.
Jag hoppas han vinner, säger Jack och nickar mot Gary.
Det finns inga banor i Europa som kommer i närheten av den här, säger Jesper, som dock har fördel av att ha spelat på den amerikanska touren.
Hon skulle kunna vinna varje år, säger Jesper, som hoppas kunna kopiera Annikas framgångar.
Det är svårt att tänka sig något bättre sätt att stärka ett barns självkänsla än att låta det ha en sådan.
" eller " Internet Explorer
Där har barnen en brevklubb och de kan också skicka in teckningar, som visas på plats.
Mums för den som behöver fakta för recension eller föredrag.
Så har exempelvis vår egen Bamse en webbplats med bilder på den urstarke björnens värld och en förteckning över figurerna i serien.
Här finns fakta, illustrerade med roliga bilder.
Ett annat intresse är idoler på musikens område.
Magnus Knutsson Harald Bergius Hur ser musik ut?
dammat av ett tjog försök från svunna decennier med svunna estetiska normer.
Han återvände förvirrad, troligen mer desinformerad än när han gick dit.
senaste åren.
" Vi vill förbättra villkoren för företagarna.
Men varje titt i teorin och historien visar att sysselsättning inte är en produkt utan en resurs.
Vad skulle en annan regering göra?
När det handlar om personer som dömts till sluten psykiatrisk vård efterfrågas däremot vår bedömning med hänsyn till risken för återfall i brott, säger Birgitta Cronier.
varit försvunna i över
Monika Karlsson
Som att endast

månader.
Dessutom finns det över
- Samtidigt som vi är positiva till utredningen, känns det inte bra att just byggnadsarbetarna på det här sättet blir utpekade som fuskare.
De lokala Stockholmsnyheterna i svenska TV
En dos fransk syn på utvecklingen i Afrika.
Själv har jag svårt för musikvideor på fastande mage, före frukost, men de går inte att undvika vid rationellt zappande på hotellrum.
Det är på
Målet är att någon av de stora tillverkarna av integrerade kretsar startar en volymtillverkning i Uddevalla.
företag, mest koreaner, tyskar och amerikaner, i dag aktivt söker lokaliseringsplatser.
miljarder kronor.
Året började svagt för Sveriges ekonomi.
procent.
Näringslivets investeringar sjönk med
Nedgången var störst inom offentliga myndigheter, men även inom varuproduktionen inträffade en minskning.
) har de stormiga åren mellan Neros självmord och Vesuvius utbrott utövat en märklig attraktionskraft på romanförfattare och undergångspoeter.
Det är i stället den originella och medryckande miljöskildringen som är berättelsens styrka.
Jens Christian Brandt Drygt
Vilket gör Stig Hartkopf förbannad.
Nu är det ju så att jantelagen hittades på av en dansk, författaren Aksel Sandemose.
Då kände sig Stig Hartkopf hotad av några unga kubaner och valde att lifta för att komma undan.
På tisdagen skickade parlamentet det omtvistade lagförslaget tillbaka till president Boris Jeltsin för undertecknande.
Lagförslaget gör det i praktiken omöjligt för en utländsk stat eller privatperson att kunna kräva tillbaka sina konstföremål.
med barnboken " Tullesommar " och sedan följde en lång rad prisbelönta böcker om barns världar.
Har aldrig gått i terapi.
De bor i Paris.
Det magiska och mystiska i det judiska fascinerar henne, men själv är hon mycket svensk och vanlig, försäkrar Rose som är född på Södersjukhuset i Stockholm och uppvuxen i Bandhagen och Hägersten:
Det är en spännande och realistisk ungdomsbok där hon beskriver hur slagskämpen Orge som flyttat från Tyskland till Prag blir räddad av flickan Annie.
Bägge föräldrarna lever.
Tillsammans har de barnen Rebecka, Leo och Samuel.
När DN berättar om nämndens beslut lyser han upp, mest på ytan.
Om Gert Sandblad skulle följa de kraven tvingas han punga ut med en och en halv miljon kronor.
Andres Käärik ( fp ) gick till mycket hårt angrepp mot sjukvårdslandstingsrådet Elaine Kristensson ( s ), när landstingets budgetmöte inför
På listan är pengarna fördelade på olika poster, sjukvårdsområde efter sjukvårdsområde.
- Det är väl bra att vi ser till att pengarna kommer till användning så snart som möjligt.
personer, och den mandatperioden ledde till ett underskott på
Intressant nog väcker detta en närmast primitiv vrede på borgerligt håll, sade Gunnar Ågren.
Jesper Jansson blev dyr när han lämnade AIK för Djurgården i fjol.
miljoner, räddades föreningen av ett 25-procentigt ackord.
meter
The Gold Runner - P-A Abelin
raka segrar i år.
DD-2,
-E Berglöf

Ibland prickar hon in en hemmamatch på Zinkensdamm när favoritlaget FC Krukan spelar i division
Antalet grövre brott går allt längre ned i åldrarna, det måste vi göra något åt.
Livet på gården och träningarna med först Vårberg/Skärholmen och senare IFK Stockholm gjorde Annika till en tuff liten lirare.
Kombinationen dåliga träningstider och ett heltidsjobb på bank gjorde att hon la av redan vid
Först blev Glenn Magnusson tvåa i prologen.
mil - och eftersom de flesta av de
Och senare i sommar väntar Spanien runt för Amore & Vitas åkare.
TVM, som inte hade någon med i utbrytningen, var egentligen det enda stallet som försökte.
Ana L Valdés SPQR, " The Empires Darkest Hour ", gjort av GT Interactive, är någonting så ovanligt som ett onlinespel som har förvandlats till ett renodlat datorspel.
Kan det vara Sibylla, den utländska sierskan, som förgiftat stadens vattenkällor?
Jag tycker att SPQR:s cd-romversion faktiskt är sämre än onlineversionen.
Det var i oktober
Brott han begått under sin tid på rymmen.
kronor.
Stockholms tingsrätt ska nu avgöra mannens skuld i det hela.
Han brukar beskrivas som utövare av avancerad social ingenjörkonst, och en utpräglad samarbetspolitiker.
Ordförandeposten i KU är numera vikt för oppositionen, för att öka inflytandet för de politiker som inte har sina partikamrater i Rosenbad.
Elektrikerförbundet hävdar rätten att teckna avtal för de
En anställd, som tillhör Elektrikerförbundet och var den ende som strejkade, när förbundet tog ut Thyssen i konflikt i maj, har enligt förbundets jurist Staffan Holmertz omplacerats till arbete på Thyssen Hissar AB.
Det finns ett antal rättsfall på detta område.
De anställda som tillverkar alla rulltrappor i Göteborg, Malmö och Karlstad tillhör alla enligt Staffan Holmertz Elektrikerförbundet.
Det är Thyssen Rulltrappor AB och Elektrikerförbundet inom LO som strider.
Pilsnern i de här
Bryggerimästarna, som ansvarade för ruljangsen, hade en hög position i samhället.
Där bryggde man på bayerskt vis ett öl som blev enormt populärt.
Fortsättning följer.
Låt det som ska grillas ligga framme
En påse frysta wokgrönsaker är bekväm att använda.
msk kinesisk eller japansk soja
Den kan med fördel ligga till påföljande dag.
Till knyten för
krm smulad timjan
Servera med bröd.
cm tjock skiva rostbiff, vikt cirka
tsk salt Till färskost:
Färskosten, som bjuds till köttet i stället för kryddsmör, kan också påbörjas en dag i förväg.
Snabbmarinerad karré I stället för att marineras på vanligt vis kan kött torrmarineras.
tsk salt
tsk salt Snitta fettranden på karré-skivorna.
Skär morötterna i ett par bitar på snedden och lägg också dem i skålen tillsammans med paprikan.
cm tjocka, sammanlagd vikt cirka
krm salt
cm av blasten vara kvar på morötterna, borsta dem väl, de ska inte skalas.
g
msk pressad lime eller
minuter när socker och salt lösts upp.
) för att jag inte gillar utställningen " Den starka kvinnan " på Historiska museet.
De lämnar in hemskrivningar som både ställer upp en tes och argumenterar och värderar denna tes.
I Göteborg pågår inspelningarna av TV-serien " Fan det är Freda " för fullt.
" och vuxna som fortfarande har vidöppna dörrar till alla sinnen.
Nämn Evert Taube eller Lill Lindfors, och alla svenskar nickar varmt igenkännande.
- Det är texten, inte musiken, som är det viktigaste hos Umm Kulthum.
Då bad jag att få göra en låt på scen.
Det var också hon själv som insisterade på att få sjunga och spela in Umm Kulthum.
Förresten har Umm Kulthum själv sjungit här i Israel.
Men när jag såg den här lilla flickan förstod jag att det är sådana som hon som kommer att skapa fred ".
tyckte att händelsen var värd en hel sändningstimme, och en entusiastisk Hasse Aro fick presentera ett " unikt dokument " om den nya bilens tillkomst under den poetiska titeln " Den långa vägen ".
Den säkerhetsansvarige krockexperten intervjuas med sin baby i famnen.
:s engelska dokumentär " Bakom fiendens linjer "?
Bara knappt
- Jo, det kan finnas en risk att papper inte ligger där de ska.
- Vår korrespondens är inte så jättestor.
- Det här är minerad mark.
till
polismästarna få lite olika projektuppdrag vid sidan om sina " vanliga " jobb.
Han vill ge de lokala polisnämnderna ökat inflytande, behålla
De vill ha ett slags modernt KGB, politiskt styrd polis.
var ekonomin konkursmässig.
Det ger även
Han skriver i sitt debattinlägg att socialdemokraternas sångkör fått
Utvisslade på hemmaplan.
förluster på
Åtminstone någon av dem skulle behövas för att sätta fart på fransmännens attacker.
.
I stället hanterar landets bönder själva de flesta självdöda djuren.
Inte ens hälften av dem tycker att demokrati är det bästa sättet att styra Sverige.
- Det här betyder inte att ungdomarna delar åsikterna i tidningar eller musik.
När eleverna i årskurs
Svaren på en rad andra påståenden visar att många elever instämmer i rasistiska påståenden som att " rasblandning är ett brott mot naturlagarna ",
- Den här utsattheten har vi sett i andra undersökningar.
männens panik, där de stod med sina uppsträckta händer, försedda med kirurghandskar.
juni planeras ett öppet hus i Howard Johnsons hotell, säkert med specialvisning av rum
Hans kamrat i den " tyska " mur som omgav president Nixon, Bob Haldeman, är död sedan
För dåligt, tyckte Jim Herrald.
Det är framför allt de socialdemokratiskt styrda EU-länderna - och nu senast den nya regeringen i Frankrike - som krävt att bekämpningen av arbetslösheten får en mer framträdande plats inom EU.
Men på onsdagen tillbakavisade förbundskansler Helmut Kohl åter alla spekulationer om en förskjutning av valutaunionen.
Angriparna hade kalkylerat med att centerledaren skulle vara historia vid centerstämman i Haparanda som inleds på lördag.
Det räcker bra att partiledaren är i gungning, och Olof Johanssons position har en längre tid påmint om ryttarens i en rodeo:
Folkpartiledaren Ola Ullsten uthärdade hård intern kritik i nästan ett år efter katastrofvalet
Blocköverskridandet har godkänts av
kronor.
.
Även om han tror att EMU blir av enligt tidtabellen tror han inte att den senaste veckans kris är den sista.
I väntan på att efterträdare utses kommer Autoliv ASP att ledas av en styrgrupp.
Besked under torsdagen.
Terminskontraktet för brent för leverans i juli steg till
De som inte kommer avanmäls omedelbart till arbetslöshetskassan.
På Ams får man av och till in uppgifter om fusk, men hittills så har det visat sig vara bara rykten.
arbetslösa byggnadsarbetare i jakt på svartjobbare.
Det var jazz på puben Backstage bakom en av teatrarna och boliviansk folkmusik på gatan framför.
I gatorna fanns de gamla järnvägsspåren för godstågen kvar.
är vårt sekels viktigaste händelser, skriver Per Ahlmark (
nationalism, stormakters rivalitet om dirigentrollen i den internationella politiken, bristande behärskning av den ekonomiska dynamiken inom och mellan länder.
Hans polemiska metod denna gång är att avfärda mig som en eftersägare till Eric Hobsbawm.
Hon föddes i Stockholm som äldsta barn till stadsplanedirektören Erik Bülow-Hübe i Malmö och hans hustru Runa, född Knut-Ekvall och skulptris.
om Emma Lundbergs trädgård på Lidingö, fortfarande en källa att ösa ur och citerad i den alldeles nyutkomna boken av Stella Westerlund om denna pionjär inom svensk trädgårdskonst.
Likafullt behöll hon in i det sista en stark livskänsla, en obändig humor och ett livaktigt intresse för allt som skedde i samhället.
Vägar rinna bort med gestalter lätta som vattendrömmar och i karpdammens natt glida fosforögon lysande blekt.
Vackra Lady Guinvere ska gifta sig med kung Arthur av Lancelot.
I rollerna:
LOCAL HERO - BYNS HJÄLTE ( Local Hero ).
TV
Att sätta in papper huller om buller i omärkta pärmar utan någon ordning är förkastligt.
.
:s hållplats, Prinsessan Ingeborgs väg, kl
Teachings of Liberation Andrew Cohen gästar Stockholm och talar på Musikmuseet, Sibyllegatan
.
Poesi & visor Vetahuteri Ivan Dittmer sjunger visor av Allan Edwall tillsammans med Staffan Palmcrantz, Peder Palmcrantz och Jan " Bumba " Lindqvist på Mosebacke kl
Ung jazzsångerska Sofia Pettersson som både skriver och arrangerar framträder med sin kvintett på Fasching, Kungsgatan
Good Old Days Musikbåten " Blidösund " avgår från kajen nedanför Slottet kl
Biljetter finns i Stadsmuseet Stockholmsbod.
Bågspännaren, Kornhamnstorg, kl
, kl
Regissören medverkar som flamencosångare tillsammans med Erik Steen på flamencogitarr.

.
Carl Malmstens skola Avgångselever från möbelsnickar- och gitarrbyggarlinjen ställer ut i Volvo utställningshall, Kungsträdgården, kl
Maskens magi visas på Dansmuseet, Barnhusgatan
Marinens musikkår ( MMK ) står för musiken.
Då Columbus anlände till Västindien fick han och hans följeslagare se hur infödingarna sög in rök och genom både mun och näsa åter blåste ut röken.
Man förslavas eftersom tobaksrökning är vanebildande.
Holland blev den tuffa genomkörare som Sverige behövde.
På måndag tar Marika Domanski-Lyfors ut sin EM-trupp.
Men Handikappinstitutets VD Eva Jacobsson varnar också för att stora grupper funktionshindrade kan stängas ute om utvecklingen inte sker på rätt sätt.
Elektronisk Reuter I sommar startar ett pilottest med elektroniska plånböcker på Internet i samarbete mellan Visa och Bank of America.
procent billigare än maskiner som baseras på chips från Intel.
miljoner kronor.
datorer och försäljningen ökade likaledes med
EU-länderna liten, under
Det skall se till att handläggarna inte får mer insyn i andra myndigheters personregister än som är absolut nödvändigt.
En bidragande faktor är naturligtvis IT.
Adolfs dagar har verk och myndigheter varit skiktade uppifrån och ner och mönstret går igen i landsting och kommuner.
Det säger Berndt Lindholm, som håller i dessa frågor på inrikesdepartementet.
För varför skall man fara
Enligt en rapport som livsmedelskommissionären Emma Bonino lagt fram inför EU-parlamentet följer dessa länder inte reglerna för hur kött- och benmjöl ska värmas upp för att undvika BSE-smittan.
Enligt jordbruksdepartementets pressekreterare Toni Eriksson lyckades regeringens experter under tisdagen inte få reda på vad som ligger bakom kritiken.
Sannolikt kommer ytterligare länder att följa denna bojkott.
Pekingledarna tar vara på Hongkongfrågans emotionella värde och samlar nationen i en patriotisk yra kring återgången i en tid när nationen brottas med mycket svåra ekonomiska omställningsproblem.
miljoner dollar över
procent.
Möjligen kan vissa justeringar göras, inte minst i presentationen, för att få USA-initiativet att framstå som mindre hårdsmält.
- Som jag ser det utesluter detta ytterkantspartierna från regeringsmakten.
Regeringen har ingen som helst tanke på att lösa problemet med flykten från börsens A-lista genom att förmögenhetsbeskatta även aktier på OTC- och O-listorna, försäkrade han.
- Det är förbaskat enögt när centerns Per-Ola Eriksson bara talar om statsfinanser i balans, när över
Sophie Nachemson-Ekwall
Affären sker
procent av rösterna ), en konstruktion som ogillats av aktiemarknaden.
miljarder kronor.
, något som ser ut att vara anpassat för att ge en optimal skattesituation för Incentive.

miljoner kronor.
Som industriell köpare kommer dessutom Sandvik alltid att kunna lägga ett högre bud på Kanthal än Norberg.
gymnasister och jag hörde dem uttrycka sin enighet om sommarens behag just när jag kom förbi.
Först medgav han utan reservationer att det var en härlig dag och att sommaren är den yppersta av årstider.
Representativ fördelning av populationen är en statistisk nödvändighet, minns jag också.
Och nyårsimporterade jordgubbar eller växthusdrivna liljekonvaljer bär ju redan fröet till njutningens undergång inom sig; man vet hur flyktigt det blir.
I februari skulle man vara riktigt glad åt allt som man brukar göra i maj.
Det är inte bara fattigdomen som värker, det är desperationen och en stark önskan att glömma, förtränga - och kanske tydligast av allt, en total brist på framtidstro.
En av dessa orättvisor, som givits mycket stor plats i serbiska massmedier, kommer mycket lägligt - Lars Gustafssons vägran att delta i en serbisk antologi.
Det var som en naturkatastrof; det fanns inget att göra.
- Naturligtvis vet man, sa jag, att alla serber inte är krigsförbrytare...
Du ska " Smaka på sommaren ", känna " Blomsterglädje året runt ", besöka " Heliga marker " och få " Goda Råd - i rättan tid ".
- Vi har haft väldiga framgångar på senare år med inredningsböcker.
I princip alla förlag ger sitt bidrag till trädgårdsgenren.
De kan säljas i olika utformningar och på olika prisnivåer, och enkelt revideras.
Bästa exemplet är Lennart Nilssons klassiska " Ett barn blir till ", som nu är inne på fjärde upplagan och har översatts till ca
Om Atlantis skapade historievågen så har andra förlag inte varit sena att surfa med - andra bästsäljare är Alf Åberg, Alf Henrikson, Herman Lindqvist och Maja Hagerman som med " Spåren av kungens män " fick Augustpriset för bästa fackbok
- I Sverige säljs mer psykologisk litteratur än i de flesta andra länder i världen.
).
Göran Sunehag på förlaget satte gränsen vid tarotkort, men har tagit en bok om aromterapi och fått en storsäljare i en annan om zonterapi:
Bowie, Stone Roses, Ride, Happy Mondays, Blur och Pulp, är bara några band som inte riktigt lyckats.
När DN anslöt sig i Boston spelade bandet på en pytteliten klubb som inte kunde ta mer än
Han säger sig hata Amerika och det är inte svårt att tro honom.
Efter att ha varit ute på turné
Det är som med strumpor.
Dagen efter är stämningen låg i Suedelägret.
" Thought is a great fuck ".
-
miljoner.
I höstas räknade politikerna med att kunna börja bygga i februari.
Det kommer att bli väldigt många lastbilar ett tag i början, uppskattningsvis drygt
Båtarna återlämnas.
Drottningholm
har ett rådjur fastnat i viltstängslet.
City
Den försvunne
Det brinner i soprummet på Tunavägen.
Sundbyberg
.
Och som munter motvikt till den skira romantiken i " Svansjön " dansar Kungliga Baletten den amerikanske koreografen Paul Taylors jazziga balett " Company B ".
".
.
Till detta kommer odemokratiska inslag i OS-arbetet:
Själva hinner OS-organisatörerna knappt med annat än att spendera skattemedel på att bearbeta IOK-delegaterna med presenter och middagar.
Man vill inte ha OS i en stad där stämningen präglas av makthavarnas förakt.
Gjelsten är god för mer än
Nu är hela laget i deras ägo.
Det betraktas som ett rövarköp.
Nu hoppas vi att norrmännen för med sig bättre tider och framgångar på plan, säger den tidigare huvudägaren Sam Hammam, en fotbollstokig libanes som byggt upp det udda laget.
miljoner.
Och även om vårt föreslagna handlingsprogram kanske är det mest omfattande i världen behövs det fortsatt forskning och utveckling i hur det moderna IT-samhället ska kunna anpassas även för våra grupper.
punkterna bör enligt utredningen kunna finansieras med befintliga medel, men för att klara det viktigaste målen måste regeringen anslå ytterligare
, som befinner sig på exakt samma kanalplats i utbudet, håller på att gå i kapp ärkerivalen TV
procent av den totala tittartiden under det första kvartalet i år.
:s
filmer, som dessutom tar hand om de översta
Lastbilschaffis Stallone är pank och vill få vårdnaden om sin son i kamp mot grabbens rike och skumme morfar.
).
Det nya betygssystemet kan bli bättre och jämförelserna mellan olika skolor bör kontinuerligt göras.
Då tillstår företrädare även sådant som är oklart.
Nato med EU, säkerhetsorganisationen OSSE, västeuropeiska unionen VEU, CFE och det nya euroatlantiska partnerskapsrådet EAPR.
Genom att understryka bekymmer över EU:s faktiska avvisande av Turkiet visar hon samtidigt att USA har större globala säkerhetsintressen än västeuropéerna.
givna:
Natos Brysselbyråkrati prioriterar goda relationer med Ryssland före omsorg om de
Och vi?
Vid festen beslagtogs handeldvapen och
personer.
- Men de som har straffats för vapeninnehav borde inte få använda permissionen till att besöka så hårt kriminellt belastade miljöer som motorcykelklubbarna är.
Han upphöjdes till estnisk general.
- I länder i väst skulle man finna en på så lösa boliner fabricerad anklagelse mot mig löjeväckande.
En person under åtal får inte kandidera i allmänna val.
De var endast intresserade av att sko sig.
Några månader senare kallade president Meri partiledarna till sig på Kadriorgs slott.
Andra till hemvärnet.
Varför utreder man för övrigt inte vad Meri själv hade för sig under ockupationsåren?
Skulle han tröttna, kan han alltid dra därifrån.
Ericsson hade vid stängning ökat med
De bägge tungviktarna Astra och Ericsson drog åt olika håll.
miljarder kronor efter skatt.
A
Det finns misstankar om att många stämplar hemma och får a-kassa samtidigt som de jobbar i Norge.
A Utrikesflyget ökade under maj månad - i huvudsak beroende på en ökad charter trafik.

Sidan
Enligt honom underskrider man mycket sällan minimikravet under helgnätterna.
Han och flera andra polischefer som DN talat med anser också att situationen blivit mycket bättre.
I huvudstaden är inte nöjeslivet lika koncentrerat kring onsdags-, fredags- och lördagsnätter.
Detta står klart sedan landstingsfullmäktige på onsdagen fattat en lång rad viktiga beslut för stockholmarna.
kronor och besök på sjukhusens akutmottagningar
kronor första gången hos sjukgymnast.
kronor ) för januari-april och lika mycket för september-december.
kronor ), och för färdtjänstresor blir priset per biljett
och
I avtalet ingår också rätten till samtliga svenska lags cupmatcher i de européiska cuperna förutom Champions League samt reklamutplatser på arenorna.
- Vi startar med att visa Halmstad-AIK.
- Som kommersiell kanal finns det inte plats i tablån för mera.
på Råsunda - matchvinnare Krister Nordin på nick en kvart från slutet.
Crystal Palace var representerat av managern Steve Coppell.
För AIK var segern mot Norrköping efterlängtad.
AIK var sammantaget bättre än Norrköping.
Och i målet visade Magnus Hedman sin klass när han klarade Norrköping enda toppchans, Kim Suominen fri, med en enhandsräddning.
överlägsna segrar i
Körspöet var nervikt och tussarna satt kvar i öronen på Jupiter när mållinjen passerades.
Jet Hornline avslutade sista varvet på
Som vanligt avgjorde han strax före mål.
Next Tribut fanns med på DN:s

De mest spännande agenterna är dock de vi formar och använder själva.
Liknande program för vanliga konsumenter har prövats på Internet.
När standarder väl har etablerats, är det egentligen bara fantasin som sätter gränser för vad agenter kan användas till.
De kan fungera som filter, som betjänter, som ombud.
- Jag säger inte att effekterna självklart blir goda.
Juridiken kring agenterna kan säkert bli besvärlig - men det är inte mitt kompetensområde.
För vanliga konsumenter borde dock lösningen bli att förse varje agent med begränsade belopp.
De delar av Exportrådets IT-satsning som syns utåt är cd-romskivan " Swedish Export Directory ", där uppgifter om
besökare.
Vi har i stället hämtat information från exempelvis Hongkong, Australien och Nya Zeeland och i viss mån från USA.
I USA är kunderna redan med på noterna och handlar för en miljon dollar om dagen.
Kunderna i USA har inga betänkligheter mot att lämna ifrån sig sitt kreditkortsnummer på nätet.
Jag gick på Journalisthögskolan samtidigt som Pelle på Saltkråkan.
Astrid Lindgrens och Olle Hellboms " Saltkråkan " är en mycket välgjord och fortfarande mycket sevärd serie.
Speciellt en tecknad tjeckoslovakisk, som mamma ansåg så barnsäker att jag fick titta själv.
hålen.
då minigolf ännu var nytt.
ONSDAG
Ytterligare en svensk utgångspunkt är att vi är öppna för de institutionella förändringar som kan underlätta utvidgningen.
Detta påstående är felaktigt.
procent av befolkningen stå bakom ett beslut i nuvarande EU.
stora och ett medelstort land blockera ett beslut, men efter vår anslutning krävs det antingen
Men vi har avvisat förslag som bara ger ytterligare några röster till de största länderna.
Praktiskt taget alla länder är överens om att man också i fortsättningen måste ha enhällighet för ett antal konstitutionella och institutionella frågor, fördragsändringar, nya medlemmar med mera.
När det gäller det utrikespolitiska samarbetet är Sverige för en ökad användning av kvalificerad majoritet, men med rätt att kräva enhällighet i frågor av vitalt nationellt intresse.
medlemsländer.
.
Europaparlamentets agerande har ofta inneburit ett viktigt stöd för den linje Sverige har drivit.
Rädslan för kemikalier i maten har däremot minskat.
Oron är genomgående mindre för olika hälsorisker vid den undersökning som genomfördes i höstas än vid tidigare tillfällen, men en tydlig ökning noteras för bildskärmsarbete och arbetslöshet.
procent av invånarna utrikes födda eller barn till utrikes födda.
Undersökningen visar också att ju högre upp i makten man kommer, desto mindre blir invandrarnas andel.
Osynligt misstag Sven-Olov Flodqvist Somliga felspel framstår i all sin glans medan andra kan passera obemärkt.
Bordet fick saka en hjärter och Syd stal för att spela in partnern i hjärter för en fjärde ruterrond.
ronder ruter till stöld och en hjärter till knekten samt en fjärde ruter till stöld.
Vid min andra uppkörning en månad senare gjorde jag en enligt min mening stark prestation, trots att jag fick flera svåra uppgifter.
Efter trekvarts körning var jag övertygad om att det äntligen gått vägen.
Om intresse funnits hade politikerna redan kunnat ha göra en sådan, men ingen har hittills ens kommit på tanken.
) har försökt göra denna enkla väljarflirt till sin.
Som sportintresserad TV-tittare skulle det självklart vara en befrielse om all attraktiv TV-sport sändes i ettan, tvåan eller fyran.
Så även om det måste vara frestande för en makthavare att utlova " hockey-VM åter åt alla " uppväger det knappast alla sidobekymmer som en reglering av sport i TV skulle ställa till med.
Vilket vad jag förstår är idén med den kommande digital-TV-tekniken.
Medan Ljungskile får begära kommunal borgen för ett banklån för att klara sina löpande utgifter, lyser framgångens lampa över Elfsborg.
- Jag är här för att se Sveriges för tillfället bästa lag, inte för någon speciell spelare, säger han.
- Jag är
Han nickade in
Cecilia Jacobsson DN:s korrespondent LIMERICK.
Irland har en ung och jämförelsevis välutbildad befolkning, men har dragits med en besvärande hög arbetslöshet.
På Dell i Limerick jobbar
En trepartsöverenskommelse mellan staten, arbetsgivarna och facket har i ett dokument kallat Partnerskap
Själva arbetet ser överraskande enkelt ut.
Men på
När alla affärer sköts per telefon gör det inget att ön ligger där det ligger, bara infrastruktur och telekommunikationer fungerar.
Men kanske försöker vi få en omförhandling av villkoren när det blir så dags.

Det säger Christer Isaksson, säkerhetschef på Kriminalvårdsstyrelsen, som en förklaring till hur personer dömda för mc-relaterad brottslighet i helgen kunde deltaga i en mc-fest i Göteborg.
De sitter utspridda i olika delar av landet på slutna anstalter.
En HA-medlem på Kumlaanstalten som har förbjudits att vistas vid Gamlestadens klubbhus, har JO-anmält restriktionerna som han anser är diskriminerande och i strid med föreningsfriheten.
Den saken ska tingsrätten ta ställning till i en kommande rättegång.
I förra veckan kom den första hovrättsdomen i ett liknande mål.
Presidenttalesmannen McCurry sade att USA:s ställningstagande är orubbligt.
En europeisk försvarsidentitet blir knappast trovärdig om inte Europas starkaste militärmakt deltar.
Slovenien, som var en del av det forna Jugoslavien, har enligt studien startat från en alltför svag utgångspunkt för att kunna bli Natomedlem nu.
OMX-index steg med
Det är ännu inte klart hur många i Sverige som berörs.
A Börserna i Stockholm och Köpenhamn knyts närmare varandra.
A Fattigdomen kunde utplånas till kostaden av en procent av den globala inkomsten eller genom att de flesta länder, satsade högst
Skälet är att samtliga
Det tror Sveriges allmännyttiga bostadsföretags ( Sabo ) VD Bengt Owe Birgersson sedan Sabo :s styrelse klubbat kravet på en fond på
procent av alla företag som startades under
Så nu driver hon ett företag som på konsultbasis svarar för utbildning åt olika företag.
Det gamla riket Förutom ånglok, stormhattar och Havannacigarrer är det mesta sig likt sedan Strindberg karikerade Oscar II:s järnvägsinvigningar i " Det nya Riket " för
I Strängnäs mötte ett ännu större uppbåd med brassande orkester och ännu ett krönikespel samt några småbarn som genom sin litenhet väckte munterhet när de bringade monarken sin hyllning.
" Tåget går.
Denna del skall i stället rymmas inom kulturhuvudstadens
Susanna Freund Widman, anställd så sent som i november.
Men denna ansenliga del beror på ett generöst räknesätt, till exempel bidrag till museer dit familjen kan gå och där det kanske finns en barnhörna.
- Medan vi väntade och väntade hörde andra kommuner av sig om värdskapet för festivalen och i maj tog Teatercentrum beslutet att lägga festivalen i Eskilstuna, säger Bosse Duvhed på Teatercentrum.
En av de få saker som kvarstår från förslaget är att anställa Barbro Frambäck som projektledare.
Men den här veckan fattar kulturhuvudstaden beslut om flera stora filmprojekt, bland annat en satsning där barn ska ges möjlighet att se film på biograf på skoltid.
Mark Wahlberg, Reese Witherspoon, William Petersen m fl Längd:
Hela " Fear " bygger på en enda primitiv idé:
Vid Torvalla idrottsplats i Haninge har han sin bilfirma för nya och begagnade bilar plus en verkstad.
Mitt efternamn, Svéd, betyder förresten svensk på ungerska.
killar med mycket starka personligheter så samarbetet började knaka i fogarna efter ett tag.
VI GÅR UT i det hårda solskenet och in i avdelningen för nya bilar.
Jag blev alldeles förtvivlad, hur kunde jag känna så fel när jag tyckte att vi
personer.
Och det är förträffligt förstås, det är så skönt att ha något fast i tillvaron och vädret är ingenting att tramsa om.
Nikkaluokta, Katerjåkk och Films kyrkby, dem kan vi, men Horn - nej.
Det kändes som om det låg en bok och grodde i allt hon berättade, hade jag varit en alert förläggare skulle jag omedelbart ha lyft på luren.
Ulrika By
Advokaten hade hjälpt familjen Bevner i Åkersberga att köpa ut en av deras kompanjoner från deras företag Åsätrabryggan AB.
års tid kämpat för att försöka bevisa hur hon och maken blivit lurade.
Advokatsamfundet konstaterar att han haft jäviga intressen, att han inte registrerat vilket uppdrag han egentligen hade och att de fakturor han skickade ut hade felaktigt innehåll.
Andreas blir den sjätte svensken i Milan AC, världens kanske mest berömda fotbollsklubb.
I kväll reser Andreas tillbaka till Göteborg och i morgon är det träning igen på Kamratgården.
juli drar Milans nygamle tränare Fabio Capello igång försäsongsträningen.
Den italienska tidningen La Gazetta dello Sport spekulerade häromdagen i Capellos drömelva inför nästa säsong.

- På gymnasienivå är det kanske varannan som fortfarande vet vem han är.
En vänskap som bekräftas av sonen Matti, som i en intervju i en fransk tidning härom året beskrev sin far som " den hårdaste människan han känt ".
En mark per meter var taxan.
Direkt efter diskvalifikationen bojkottades spårvagnarna i Helsingfors för att dessa var gjorda av svenska Asea, där Edström var chef.
, Scottie Pippen
CYKEL KATRINEHOLM:
Övr sv res:
) Allen Andersson, Sverige,
,
) Wranqvist,
,

FOTBOLL SVENSKA CUPEN Andra omg Film-Väsby
Litauen
(
.
) Lars-Åke Jonsson, Spårvägen,
,
...
) Ludmila Galkina, Ryssland,
) Joakim Öhman, Lidingö,

.

) Karen Lunn, Australien,
) Sara Melin, Åsa Gottmo, Sara Eklund, alla
, Petra Rigby-Jinglöv
) Magnus Holmberg, Sverige ( Björn Alm, Lasse Linger, Martin Westerdahl och Stefan Abrahamsson )

,
Att detta klargörs i
Det är enastående hur u-länderna, som kollektivt begrepp, sedan
Men man anar ändå en tydligare insikt än hos UNDP året innan i marknadsekonomins och globaliseringens roll för tilltagande välmåga även hos hittills eftersläpande länder.
till ett rekordår av illavarslande slag.
I partiledardebatten, liksom under onsdagens ekonomidebatt, gick en tydlig skiljelinje mellan regeringen ( och dess stödpartier ) och oppositionen.
Å andra sidan finns den borgerliga oppositionen med ett mer djupborrande perspektiv på Sveriges problem och tillbakahållna utvecklingskraft.
Göran Persson visar sannerligen inte vare sig med hela handen eller vad han har på hand.
Vi gör framsteg, sade han.
HONGKONG.
Många väntar sig att bli anfallna av triaderna, maffian, men i själva verket går man säker på gatorna.
Hongkongborna är öppna för allt.
dagars semester i Hongkong på hemvägen.
En av dem, Fan Guidong, säger:
Genom att de är så många betyder de ändå mycket för territoriets ekonomi.
åren.
Orsaken till det dramatiska beslutet är att Electrolux på många år inte har varit i närheten av sina lönsamhetsmål, en marginal på mellan
Ingen är större på vitvaror, kommersiella produkter och utomhusprodukter.
Koncernen är större här och efterfrågan har börjat öka.
procent.
lageranläggningar ska läggas ned.
kronor per vecka.
Hos några uthyrare måste bilen hyras i minst
Hos Statoil kan man välja mellan att hyra med fria eller begränsat antal mil.
Den första veckan är hela
fria mil per vecka.
Men ska man göra en lång resa är det bättre att ta en 94-ans Toyota Corolla.
, från Örkelljunga tycker att det är kul att synas.
Vad åt du till frukost?
, kom redan i tisdags från Västerås och har redan hunnit med en del festande.
Det har varit fruktansvärt trångt!
kom
I Sverige uppmärksammades Lars Krantz och Nina Ericsons " Rosendals trädgård "
exemplar beror nog mindre på den Medelhavsinspirerade maten.
Gemensamt för båda böckerna är att författarna själva är viktiga och visas i bild.
Alla påkostade och flott förpackade.
På topp ligger " Vår kokbok " som sedan
Hur många nya, dyra och tjusiga böcker om mat marknaden egentligen kan sluka återstår att se.
.
skolor anmält sitt intresse för att medverka.
, den som nu slutar - eller börjar - i Skarpnäck, blir det konst på stationerna Skarpnäck, Björkhagen, Gullmarsplan, Kristineberg och Åkeshov.
I rollerna:
BLIND TERROR ( Live wire ).
kl
år.
I normalfallet har föraren tillstånd av trafikledningen att göra det.
Otto Berg von Linde vid Banverkets östra region i Stockholm berättar att stopplyktorna är flitigt förekommande.
Läget är glasklart - ska pendeltågen och Svealandsbanan fungera måste i första hand Årstabron byggas.
kronor.
Kan arbetsgivaren få motiverade anställda om de hela tiden ska jobba under piskan?
Väst spelar ut rutertio till esset och ni ser
Varje gång Väst har kungen måste försvaret inleda trumfspelande därifrån.
när det verkligen gällde i den sista perioden.
- Vi gjorde upp en plan för att besegra Utah utan Jordan, sade coachen Phil Jackson.
raka förluster, något som det segervana mästarlaget minsann inte är vant vid.
returer är bästa exemplet, men Jazz saknade Malones bidrag i matchens slutskede.
poäng i första halvlek.
Men den här gången måste faktiskt frågan ställas med all kraft:
Visst kan man också nyttja det gamla talesättet " som de gamla sjunga, vissla de unga "; fördomarna vid köksborden och gnölet över allt som är fel i vår demokrati har uppfattats även av yngre familjemedlemmar.
Ja, ett huvudskäl som anfördes för att vi inte längre kunde leva med
Den offentliga makten utövas under lagarna.
Vad är " parlamentarism "?
De elever som lämnar den svenska grundskolan är i förfärande grad okunniga och förvirrade om det fundamentala i vårt demokratiska styrelseskick.
militärer och
kunde tågen börja gå sin normala väg, dock med nedsatt hastighet.
Men regnet kommer framför allt i form av skurar, så det är inte säkert att brandrisken minskar helt och hållet.
Quick reagerade på karaktäristiskt vis:
Svensk strid med europeiska vapen Göran Eriksson
- Åk till Major och tala om hur man håller ihop ett parti som splittras i EU-frågan, peka med hela handen.
Modernisera eller dö, utropade fp-ledaren och begärde strukturella reformer för att lösa Sveriges ekonomiska problem.
Svensson citerade också avsnittet om familjepolitiken ur Labours partiprogram, där familjen framhålls som kärnan i samhället, och fick Persson att ansluta sig till detta.
Prognosen kan ge bränsle inför EU-ländernas toppmöte i Amsterdam i nästa vecka.
.
procent under
KORTFATTAT:
Ankomsten är beräknad till midsommar.
Det är första gången ett evenemang av det här slaget äger rum på våra breddgrader.
Inne i Södertälje passar man samtidigt på att hålla konferens för att knyta svensk-kinesiska förbindelser på det affärsmässiga planet.
Nu har han bosatt sig i Stockholm tillsammans med sina japanska fru, han är nybliven pappa och har etablerat firman Sverige-Kina, ekonomiskt & kulturellt utbyte.
Det berodde på den salta maten och på att det var så ont om drickbart vatten.
f Kr satt de och drack sin bryggda öl
Den gav ölet en angenäm smak och hade en konserverande verkan.
Det var ett sirapsliknande extrakt som var bryggt av tallstrunt och det var bra mot skörbjugg.
LARS ÅKE BERLING Sveriges största firmafest har börjat.
Bolagen satsar på breda kommersiella artister och söker efter minsta gemensamma nämnare, efter artister som så många som möjligt kan tycka om.
Hultsfredsfestivalens program är ett litet klassamhälle där de rika får mer och de fattiga får mindre.
Men det hängde på ett hår att den blev av.
En glädjande nyhet för i år är att den skandinaviska samtidskonsten ser ut att väcka stort intresse.
Sammantaget betyder detta att Norden och Sverige - kanske för första gången - har chansen att bryta igenom uppmärksamhetsvallen och inte som ofta tidigare bara tyst drunkna i mängden.
Under 1920-talet kom flertalet av hennes rysslandssvenska släktingar till Sverige, men Helena Meyer blev kvar i Moskva där hon utbildade sig till och arbetade som sjuksköterska.
Men hennes svenska tillvaro förlöpte länge under ytterst knappa förhållanden.
Efter studentexamen och genomgång av KFUM:s dåvarande sekreterarinstitut i Stockholm blev han under hela sitt aktiva liv knuten till KFUM-rörelsen, inom vilken han innehade ledande poster först på lokal- och sedermera på distrikts- och riksplanet.
På det mesta som han företog sig satte han sin prägel.
- Arbetsgivaren har ersatt konfliktdrabbade spärrar i första hand och spärrar som står tomma av någon annan anledning i sista hand.
Det går att lösa schematekniskt och då skulle varje spärrvakt bara behöva ta det en gång per halvår i stället för att som nu ta det en gång i månaden, säger Olof Revestad.
- På Stockholms central är det bara fråga om att hålla snyggt i kuren medan ute på stationerna ska toaletter städas och stationen sopas, säger hon.
Det brinner i vegetationen på ön.
Vid 11.30-tiden hotas
En äldre farbror från Tumba sjukhem har varit på sommarpromenad ända sedan kl
En taxikund bråkar och vill inte betala för färden.

Bernström, pensionerad överste, är äldst bland de omkring
och sitter i fäktarföreningens styrelse med veteranerna som sitt speciella ansvarsområde.
Jag har varit dansare hela mitt liv, och steget till fäktning är inte så långt som det kan verka, säger Ingrid Blomberg.
- Fäktning är avsevärt mer konditionskrävande än man tror.
Under en lång tid har kommunen kontinuerligt minskat på personalstyrkan men nu har vi fått en möjlighet att nyanställa.
nya fasta arbeten, och Kalmarmodellen kan när den senare införs dessutom göra att hundratals arbetslösa får vara med och bidra, känna sig behövda och öka kvaliteten i offentlig sektor!
Den skapar endast rädsla och detta medför att människor håller hårdare i sin anställning.
Det enda vår regering kan göra är att ge Radetzki andra arbetsuppgifter, någonting som bättre passar hans kompetensnivå.
bästa i varje gren är kvalificerade för VM i Aten
Det handlar om
OS-guld (
meter -95.
.
Förutsättningarna för att tyskar och fransmän ska begripa varandra är ungefär lika dåliga som att en hund och en katt gör det.
En fransman är ohöljt stolt över att vara fransk och vill att resten av världen ska bli lika fransk.
Hela samhällsbyggandet är olika i de
John Pomfret Washington Post KASESE.
Många av dem begravdes i en massgrav
Intervjuer med internationella biståndsarbetare, flyktingar och lokalbefolkning tyder på att Kabilas armé är hårt kontrollerad av rwandiska officerare som dominerar de högre befälsnivåerna.
Med Kabila som ledare förklarade rörelsen att den var ute efter att avsätta Mobutu.
Men utredningen är planerad att börja först den 6 juli.
Patricia Ndizeye,
sår i huvudet, nästan huggit av hans högra arm och skurit sönder hans vänstra ben.
Den lokale militäre befälhavaren, en av Mobutus män, hade också avväpnat flyende soldater från Mobutus besegrade armé som hade plundrat byar under sin reträtt.
Flera invånare säger att kvinnor som flydde från blodbadet lämnade sina barn hos dem för att de skulle skydda dem från soldaterna.
Kroppar föll ned på kajen.

på ett år.
Ökningen inom tillverkningsindustrin startades bara
procent i konkurs samma år, en minskning med
procent av nyföretagarna under
Berit Lyregård
dåliga exempel på konkurrens mellan hjälporganisationer, där man strävat efter att få med sin logo i TV-kanalernas nyhetssändningar.
Som hjälparbetare kan det vara svårt att bara ägna sig åt symtomen av en katastrof, utan att kunna påverka de bakomliggande politiska orsakerna.
" Hej, nu behöver vi pengar till den här satsningen ", berättar han.
ockupationsåren i Baltikum.
Läsaren tror att det är förre överstelöjtnanten i KGB.
Så det rann genom taket in i vårt kök.
Vid ett glas te berättar han gärna minnen från fornstora dar.
Nämndens beslut är inga domar utan rekommendationer.
AB Ferax ( Göteborg ) - konsumenten har gått vidare med ärendet till tingsrätten, A-Tech Bil AB ( Årsta ), Bilcenter i Bromma AB ( Bromma ), Bilfirma Erik Schulz & Son AB ( Hägersten ), Ele Rental AB ( Uppsala ), Euro Bilcenter AB ( Lund ), Företagsbilar i Stockholm AB ( Stockholm ), Jens Billackering ( Ljungby ), Karesuando Taxi ( Karesuando ), KBC Bil & Motorverkstad AB ( Täby ), Lundins Bil & Mek ( Strömsund ), Miljölackering AB ( Stockholm ), Peters Bil ( Sexdrega ), Transport Center AB ( Sundbyberg ), US Motor ( Söråker ) - konsumenten gick till tingsrätten där förlikning nåddes, Åkerfalks Bilservice AB ( Karlstad ).
ABC Bussresor Folkes ( Uppsala ), Amigo Tours ( Ängelholm ), Continent Resor ( Stockholm ), Round East Tour ( Stockholm ), Sverige Resor Väst ( Karlstad ) -
Wu-Tang Clan har ungefär samma utgångsläge men behöver aldrig drabbas av just det problemet.
Men ljudet är inte mycket bättre än vanligt.
Det är frågan om vad " höger " egentligen är.
Eftersom Sverige trots allt är ett ganska litet land har detta tagit sig uttryck i vad Ibsen kallade " den kompakta majoritetens " tyranni.
Det är min övertygelse att det i dag behövs ett konservativt alternativ i svensk debatt, en röst som försvarar det tidlösa.
För mig är konservatism framför allt ett annat förhållningssätt till livet, ett slags emigration.
Jag tror att de flesta människor, åtminstone på ett individuellt plan, kan känna igen båda sidor inom sig.

Den svenska barnboken är känd över hela världen - först genom Astrid Lindgrens författarskap och sedan också genom andra författare och illustratörer.
- Det är synd att det inte blev av, säger Christina Björk.
författarbesök under
" Läsning pågår " vill vara ett sätt att försöka ändra på det.
Len Blum, Michael Kalesniko I rollerna:
och framför allt sättet att tala om
Howard Stern låter som Alan Alda och ser ut som Jeff Goldblum - som skådespelare är han något svårfångad, men tycks oftast veta var han själv befinner sig och det får nog betraktas som med beröm godkänt.
Det var smärtsamt att ta emot, men det blev utgångspunkten till att börja reda ut mitt liv.
Baksidan är att vi fastnar i självförebråelser, självförnekelse och destruktiva grubblerier.
" Detta kan pågå under lång tid, ibland under många år.
vänner skulle resa bort på semester.
Vid dödsfall och katastrofer som berör nära anhöriga förekommer andra former av självanklagelser.
En liten pojke har förlorat sin far.
Man kan inte helt befria människor från skuldkänslor, men vi försöker lätta på trycket och " fördela " skulden om det är möjligt att göra det.
Genom terapisamtal kunde Atle Dyregrov hjälpa henne att komma i kontakt med bortträngda traumatiska upplevelser.
En del kan först många år efter kriget ta fram händelserna ur minnet och därmed se sin roll, säger Atle Dyregrov.
Mitt bland spänningen och vadslagningen råder dock en gemytlig familjestämning mellan hundarnas ägare.
Isaksson har en diger meritlista och tränar också pojklandslaget.
I Venedig är gatuskyltningen mycket återhållsam, i Nordens Venedig är skyltfloran enorm, men det finns gott om ogräs i denna flora.
- Ta exempelvis husen i kvarteret Medusa i Gamla stan.
på politikernas bord i stadsbyggnadsnämnden.
Landshövding Ulf Adelsohn nyinvigde det minnesrika, vackra slottet på torsdagen.
Här har man satsat allt sitt kunnande för att återställa slottet till dess forna glans.
Efter sitt förvärv lät han arkitekten Isak Gustaf Clason bygga om den tidigare strama 1600-talsbyggnaden, uppförd för riksdrotsen Gabriel G:son Oxenstierna
Slottet har andra sevärdheter, till exempel ett sällsynt porträtt av Johan
Och i
kr för pensionärer, studerande och arbetslösa,
ERICH STERING Björn Gyllenberg
i hcp.
.
- Vi började träningen redan veckan efter SM-finalen med innebandy.
Peter kommer att pendla mellan hemmet i Sandviken och Zinkensdamm, men har en övernattningslägenhet i Stockholm.
Pea Nilsson Hur kommer det sig?
- Ja, den kommer väl troligtvis att hamna hos mig.
Klarar du skånskan?
Vi vet inte om det blir ett steg i rätt riktning.
Men väven är nu så tilltrasslad att inget mer trasslande är möjligt.
Europaparlamentet där jag är talman är ansvarigt för att försvara de europeiska medborgarnas intressen; dess uppgift är att försöka hitta lösningar som gör det lättare för oss alla att arbeta tillsammans.
EU kan inte tillåta sig lyxen att låta bli att fatta sina beslut med samma hastighet och med samma flexibilitet som våra konkurrenter ute i världen, som USA och Kanada.
Unionen spenderar stora belopp på bistånd och humanitär hjälp men dessa insatser står inte i proportion till vår förmåga att arbeta för fred och stabilitet.
JOSÉ MARIA GIL-ROBLES DN DEBATT
Det visar en kartläggning av läkemedelsanvändningen hos patienter som vårdas i hemmet, utförd av Cecilia Claesson.
procent av patienterna hade
- Ingen har överblick över vilka läkemedel patienterna i hemsjukvården tar, och det kan innebära att vissa patienter har biverkningar av sina läkemedel helt i onödan.
I Washington, för en vecka sedan, lyssnade Kohl, rörd och med tårar i ögonvrån, på president Clinton när denne berättade om en ung pojke i Tyskland vars liv förändrades tack vare den amerikanska hjälpen.
Men Kohl var på torsdagen långt ifrån ensam om att, ofta med personliga minnen, berätta om Marshallplanens betydelse.
En del av hjälppengarna flöt i Västtyskland in i fonder som än i dag används för att stödja mindre och medelstora företag.
Den dåliga nyheten är att partiet går så dåligt i Stockholms stad och län att centertoppen är på väg att förlora sina riksdagsplatser där.
procentenheter till
Det här är resultatet med förändringarna sedan november inom parentes.
(
Varken till vänster eller till höger finns någon naturlig majoritetskombination.
), folkpartiet
Moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna skulle få nästan lika många,
S+c+mp skulle samla
På torsdagen var det Custos tur att offentliggöra sitt beslut om avregistrering från A-listan.
- Ju mer integrerade börserna blir, desto mindre kan skatterna avvika i olika länder.
- Jag tror väldigt många svenskar har reagerat negativt på skatten.
Målet med alliansen är att stärka de båda börserna i den internationella konkurrensen, men ett resultat kan också bli att politiska ingrepp påverkas.
Det skriver FN-organet UNDP i sin årliga rapport om mänsklighetens utveckling, Human Development Report, som offentliggjordes i går runt om i världen.
Men trots framsteg utan motstycke återstår förskräckande mycket.
miljoner.
Över
år sedan fanns knappt några fattiga.
och
UNDP menar att enda möjligheten att vända utvecklingen är att varje land, rikt eller fattigt, skaffar sig en strategi för att på kortast möjliga tid minska orättvisor och sätter upp en tidpunkt då absolut fattigdom ska vara utplånad.
, till och med
Ökande arbetslöshet, sjunkande löner och försämrat socialt skyddsnät skapar en ny fattigdom i industriländerna och hotar ytterligare miljoner människor.
Många i-länders arbetslöshet har nått 1930-talsnivåer och löneskillnaderna är de största på hela 1900-talet.
Investeringarna går till ett fåtal länder -
procent högre än genomsnittet i världen.
procent på 60-talet.
KORTFATTAT.
Det fortsätter.
Nu är " Legionärerna " en roman.
Men Enquist har också ett annat ärende:
" Omakaitse ", det estniska hemvärnet, skall ha spelat en viktig roll.
För att det inte rör det svenska " samvetet "?
När jag läser Ulla Manns nya avhandling i idéhistoria om kvinnorörelsens ideologiska förändringar mellan
Upphöjelsen av " det kvinnliga " var bara andra sidan av detta vapen.
De kulturradikala männen varnade för att könsorganen skulle förtvina om den sexuella lusten frustrerades, men i praktiken ville alla slutligen gifta sig med en oskuld.
Eftersom frågeställningen tycks evig och vi har en del att lära av historien, så skulle diskussionen vinna på om vi en gång för alla kunde enas om att biologiska olikheter gör skillnad, men en avgränsad sådan.
Det slutliga programmet presenteras i augusti.
Naturligtvis kommer även orkesterns hedersdirigent och nestor Carlo Maria Giulini tillbaka, den här gången för att leda Beethovens " Missa Solemnis ".
Man tänker hitta kryphål i lagen.
Moderaterna tänker inte medverka till att snedvrida konkurrensen mellan privatteatrarna.
Sten Nordin ( m ) Borgarråd Göran Sundberg TT AIK blir av allt att döma av med minst en av sina
En annan finländsk stjärna som ser ut att lämna NHL är Jari Kurri,
Patera var AIK:s bäste poängplockare under elitserien med
Nya spelare hittills är målvakten Mattias Pettersson, Brynäs, backarna Jan Sandström, Piteå och Calle Carlsson, Reims, samt anfallarna Fredrik Krekula, Kiruna, och Sami Mettovaara, TPS Åbo.
Den svenska staten har dessutom nonchalerat våra framställningar om en försäkringsmässig och internationellt jämförbar kompensation för den förlust det inneburit att plötsligt och oförberett dramatiskt mista våra 30-åriga " familjeförsörjare " - uttryckt enligt dåtidens sociala situation - i ett storpolitiskt och hemlighållet händelseförlopp som vi omöjligt kunnat föreställa oss, ett trauma som följt oss sedan dess.
år, de
Skolverket tar det som ett misslyckande att många elever inte tror att demokrati är bästa sättet att styra Sverige och att de ifrågasätter om Förintelsen av judar verkligen skett.
undrar hon.
Jag har aldrig träffat på någon elev som ifrågasatt Förintelsen och känner inte igen den bild som enkäten ger.
Bengt Albons USA:s oväntade utspel på torsdagen att endast förorda Polen, Ungern och Tjeckien som nya medlemmar av försvarsalliansen Nato betyder med all sannolikhet att andra aspiranter får vänta.
länderna har varit att de behövs för att balansera Nordeuropas inflytande i försvarsalliansen.
Bara för ett par dagar sedan uppgavs att president Clinton inte bestämt sig och tidigare har det antytts att USA inte tänkt tillkännage sin position offentligt förrän vid Natos toppmöte i juli.
Ledarna kastas ut ur TCO samtidigt som organisationen vill närma sig Saco för att ena tjänstemannarörelsen.
Sifs ordförande Mari-Ann Krantz, som drivit på för en uteslutning, menar att Ledarna i princip straffat ut sig själva genom att ständigt bryta mot TCO:s gränsdragningsregler och att Ledarna går på värvningståg för att kompensera för att deras rekryteringsbas minskar kraftigt.
- Det gynnar LO:s medlemmar på kort sikt, men får negativa konsekvenser för oss alla på längre sikt, sa Anders Milton.
Konsumentpriserna, i genomsnitt, stod stilla mellan april och maj.
Fallande boendekostnader, till följd av lägre ränteutgifter för egnahemsägare, drar samtidigt ner konsumentprisindex med
Räknat
procent jämfört med
Ett konkret exempel där Sverige skulle kunna bidra till att minska fattigdomen, sade utrikesministern, är i handelsförhandlingar mellan EU och länderna söder om Medelhavet.
Björn Halleröd, forskare vid Umeå universitet i fattigdomsfrågor, sade att fattigdom i Sverige inte är något lyxproblem jämfört med u-länder.
" Författaren är PeterThielst och hans bok har både bredd och djup.
Denna hädelse ingav honom en våldsam ångest, som plågade honom hela livet.
år senare.
" Jag söker en sanning som är sanning för mig.
Den är ett så svåröverskådligt och djupt fascinerande - och stilistiskt underbart - verk att det skulle krävas en egen artikel för att göra det någorlunda rättvisa och samma sak gäller för K:s huvudverk " Stadier på livets vej " (
Här, liksom i K:s övriga verk, står resonemang och personskildring inte var för sig utan det senare är en levande gestaltning av det förra.
Han höll sig med betjänt, gjorde många droskutflykter till Nordsjälland och företog
Men man kan också få i tankarna Lars Ahlins romanestetik från början till slutet.
Man visade också K ridande på en kvinna, som inte gärna kunde vara någon annan än Regine.
Han utgav " Opbyggelse i forskjellig aand " (
Då jag gav honom handen hade de andra redan vänt sig mot dörren, så vi var som ensamma.
En av favoritgrupperna heter Massive Attack.
Jag är mycket mer influerad av arabisk musik.
- När jag är i Egypten känner jag mig egyptisk och när jag är i London känner jag mig som en mix.
Per Giertz föddes i Nyköping.
var han inköpschef för samtliga råvaror samt försäljningschef för fosforsyra.
Ulrika By
personer ska göra samma jobb och ha samma ansvar.
Med
Det gjorde han när centern
Det finns flera skäl att tvivla.
Lilian Öhrström
Mc-klubbarna är bara en del av dessa.
De erkänns som grupp.
Regeringen ska i höst vända sig till samtliga svenska hem med barn i skolåldern och erbjuda information om vad som hände under andra världskriget.
Det måste stoppas.
Kanske blir det i form av en broschyr till hushåll med skolbarn, eller ett videoband.
-Nej, men jag tänker på riskerna och försöker minimera dem så mycket som möjligt.
Man känner sig oerhört levande trots att man är så nära faran.
.
krona till
inom
fabriker runt om i världen.
Under
A
procent av BNP under
miljarder kronor till stöd för krisföretagen.
Leif Johansson förklarar också att arbetet med att ta fram en global lastvagn, alltså en lastbil som ser likadan ut varhelst i världen den säljs, på samma sätt som personbilar gör att det förmodligen ska gå snabbare eller tryckas igenom snabbare än vad som hittills har gjorts.
procent och slutade på noteringen
Sexmånadersväxeln slutade på
Tanken är att sammanslagningar av enheter som producerar likvärdiga produkter skall lägga grunden för kostnadsrationaliseringar och därmed ökade framtida vinster.
Onsdagens meddelande att Incentive säljer halva sitt innehav i ABB till Investor och utländska institutionella placerare satte som väntat fart på omsättningen i de inblandade företagens aktier.
För Investor och ABB var utvecklingen inte lika positiv.
kronor till
- Jag satt och grät framför TV-n i morse, när jag såg hur den brann för fullt, berättar Lars Löfgren där han står framför den eldhärjade Smedsuddsvillan i Marieberg på torsdagseftermiddagen.
Larmet kom strax före klockan
Det är egentligen en omöjlig sak att rädda sådana här kåkar med gammalt och knastertorrt virke i, säger brandman Anders Nilsson från Kungsholmens brandstation.
- Det är en miss av ägarna, gatu- och fastighetskontoret, att de låtit huset stå tomt sedan dess.
- Vid Roslagstull, Roslagsvägen ner mot Brunnsviken, har vi mätt
Mats Åstrup misstänker att en tänkbar orsak till förgiftningen kan, men inte måste, bero på sjukhusets avfallshantering.
gånger och krom
- Det kan bli väldigt svårt när grundvattnet redan är förorenat:
" Skeppsholmsbron En handfull personer i Stockholm driver sedan en tid en kampanj för att bevara Skeppsholmsbron.
Så är det inte.
Djurgårdsbron åtgärdades på liknande sätt av Stockholms stad för några år sedan.
De ylar och krafsar upphetsat för att ta sig ur de trånga boxarna.
Nu gäller det bara att hålla honom så lugn som möjligt före start.
, berättar Joakim.
- För en aktiv tävlande blir det mellan
En hund som " railar " bra har ofta stora chanser att ta täten.
Irland är det land som föder upp och exporterar flesta greyhounds i världen.
Joakim är nöjd och kan pusta ut och planera inför kvällens gemensamma grillfest.
The Lone Star - O Svedin
meter
Hon vann i årsdebuten nyligen, men var då något rostig.
Ternepil - Å Svanstedt
Dalsbo Krossen - L Lindberg
.
Slogum Jörn.
- Påfallande ofta står det i rapporterna hur oerhört stark personen var, säger generaldirektör Kurt Roos vid Rättsmedicinalverket.
fall gäller missbrukare som dock inte var påverkade vid gripandet.
I andra fall har den gripne utsatts för ett kraftigt tryck mot bröstkorgen, samtidigt som han kämpat tills han blivit både fysiskt och psykiskt utmattad.
- Debatten handlade då mest om idrott och slöjd, men få såg vad som höll på att hända med de samhällsorienterande ämnena, SO-ämnena.
Är tankarna om att ta bort även timplanen bara ett sätt att möta babyboomen med läraren som handledare för jättegrupper av elever?

Problemen fortsatte.
Det sa statsminister Göran Persson i samband med EU-nämndens möte på fredagen.
och kanske fler, så kommer förhandlingarna att ske i en trestegsprocess, sa han.
Det här kan också försvåra utvidgningsprocessen, hävdar han.
EU-ländernas toppmöte i Amsterdam, som inleds på måndag, blir ett prov på den faktiska viljan att genomföra EMU på utsatt tid, alltså vid nyåret
procent av BNP och rör sig något uppåt.
.
Slutligen får den tyska författningsdomstolen avgöra om EMU-medlemskapet är förenligt med grundlagskravet på valutastabilitet.
I gengäld skulle D-marken gå stärkt ur en EMU-kollaps.
Sverige har det avgjort högsta ränteläget i Norden.
Avgörande blir då om det går att skapa trovärdighet kring den svenska förmågan att - på egen hand - upprätthålla budgetdisciplin och låg inflation.
Kurvorna pekar uppåt för den svenska verkstadsindustrin.
Andelen företag som utnyttjar sin produktionskapacitet fullt ut har också stigit, från
Bristen på tekniker är däremot oförändrad medan efterfrågan på tjänstemän fortsatt att minska.
Finlands president Martti Ahtisaari förväntar sig att Sverige går med i valutaunionen EMU.
Ahtisaari ser även optimistiskt på de eventuella ekonomiska konsekvenser ett finländskt EMU-medlemskap kan få om Sverige blir utanför.
juni
Men på den tid det begav sig, när Jan Fridegård plöjde nya fåror i det uppländska litteraturlandskapet, då var det tungt och motigt.
Man bröt åter upp i början av 1900-talet och drog österut till Katrinedals gods i Övergran, där Jans pappa, ömsint tecknad i Lars Hård-böckerna, avancerade till ladugårdsförman.
På den allra minsta scenen, den som ligger längst bort och hyser det underliga, experimentella och på annat sätt svårbestämbara, framträder
Publiken klappar händer och sjunger hela texten till " Enter Sandman ".
Hur dumt det än är.
I den täta skogen av studentplakat på skolgården i Blackeberg skymtar en bild av Kalle Anka sittande i ett berg av böcker.
MEN SÅ KRYPER det fram att biologi alltid har varit ett starkt intresse för honom.
slaktade grisar är det förstås intressant.
medlemmar.
Liksom ungefär hälften av alla manliga gymnasister som gått ut skolan i år har han hamnat i den så kallade personalreserven.
John Carpenter.
Z-TV kl
år.
I rollerna:
- Det är en seger som värmer, synd att den tagit så lång tid att nå, säger riksdags-, länsstyrelse- och polisstyrelseledamoten Anita Johansson ( s ), med ett stort sommarleende, om den övertygande majoritet som beslöt att inte omorganisera länets poliser till
Där sitter inte poliserna bara och är macho i polisbilar utan ett välkänt inslag i samhällsbilden.
Eldgivningen pågick i närmare en minut innan fänriken och andra befäl fick stopp på eldgivningen.
:s ledning.
älgar hamnat på fel sida om viltstängslet.
män lägger en bilstereo utanför ett hus.
En långtradarchaufför som kör söderut bestämmer sig för att svänga ner vid avfarten till Nacka och Söder Mälarstrand.
Men se, det gör det, och polisen rycker ut för att stoppa mannens förehavanden.
En taxichaufför blir misshandlad av en kund.
båtar kolliderar vid Djuröbron.
vid Trollbäckens centrum.

) Michael Andersson, TVM,
) Magnus Albertsson, Team Postgirot,
) Jo Bayfield, Storbrittanien,
) Stefan Andersson,
,
FOTBOLL SVENSKA CUPEN Andra omg Film-Väsby
Sv plac:
, Mia Löjdahl, Malin Burström
) Ed Baird, USA,
) Tomislav Basic, Kroatien,
.
(
personer mitt i Jyväskylä.
Det kostade mig en topplats, sade Mårtensson som nu blev sjätte man och slagen av danske segraren Carsten Jörgensen med
Han följer med längs inhägnaden, buffar på nätet.
år och drivs av familjen Westman - Astrid, Stig och dottern Eva.
katter som får bo i kattboxar utomhus men under tak.
Har de någon chans att bli inackorderade under högsäsong.
Vi ser en lönsamhet i arbetsbesparingen.
Vinnare
, Rönninge; Göran Everfjärd, Högalidsgatan
, Bromma.
, Vallentuna; Ulf Hedin, Carl Wahrensväg
, Johanneshov; Olivia Fager, Jupitervägen
, Mariefred; Birgitta Hedberg, Bergstigen
, Järna.
, Tyresö; Ivar Norin, Skytteholmsvägen
, Edsbyn; Dan o Birgitta Agardh, Mejramvägen
Arbetsuppgifterna tenderar också att bli mer komplexa.
I år fick studenterna till uppgift att i projektform skriva en bok på just detta tema.
Efter en extrainkallad motivationsföreläsning löste sig dock knutarna och bitarna började falla på plats.

Arbetet måste fortgå så friktionsfritt som möjligt.
Intervjupersonerna är alla överens om att många uppgifter underlättas av att arbetet drivs i projektform.
För den som absolut inte vill riskera att få en kredit-anmärkning för en missad avbetalning finns det bara ett svar:
Det normala är annars att Svenska Bostäder skickar ut dem varje månad.

kr som dröjer i
Den 20 juli undertecknades det s k unionsbrevet som förenade de
Han tackade nej till statsministerposten, många gånger, och därefter ja.
respektive
Margareta hade en bestämd vision om ett enat Norden, ett gemensamt rike utan krig, med fri handel.
länderna att underteckna det s k unionsbrevet.
Det är en kortsiktig strategi, av
Drottning Margareta ville aktivt vara med och forma en gemenskap mellan länderna.
Margareta besegrade Albrekt av Mecklenburg ( t v ) och förenade Norden.
Svenska bryggareföreningen rekommenderar även sina medlemmar att inte leverera starköl till andra än Systembolaget och restauranger med utskänkningstillstånd.
- Vi vill börja så fort lagen gör det möjligt, säger Arne Knutsson, butikschef för dagligvarubutiken Lilla Brännborns i Ängelholm.
- Eftersom domen kan se ut på många olika sätt går det inte att på förhand förbereda någon lagstiftning som man kan sätta i kraft efter domen.
På söndagskvällen ska EU:s finansministrar diskutera frågan vid en middag inför EU-toppmötet.
Toppmötet i Poitiers var det omaka paret Chirac-Jospins internationella debut, deras första stora gemensamma framträdande sedan vänsterns oväntade valseger den 1 juni som tvingat gaullisten Chirac att dela makten med en vänsterregering.
I förra veckan sänkte det stora flygbolaget Lufthansa sina priser på
sträckor är aningen billigare.
I ett litet skjul i Bombays slum sitter
- Jag kan verkligen inte rekommendera ett besök på fabrikerna, säger den indiske textilexportören mr Manglani.
Men ingen har någonsin bett om att få se var han tillverkar plaggen.
Mr Manglani är en av de cirka
På frågan om de svenska importörerna ställt några krav på arbetsmiljö och anställningsförhållanden svarar mr Manglani med en oförstående pannrynkning.
Gud vet hur det ska gå till.
Trånga kyffen, garage eller loft.
Här arbetar många minst
Han har visat runt i den lilla lokalen och berättar nöjt om den vinst han själv gör när han säljer kläderna till exportören.
Som konsument kan man inte vara säker på varifrån varorna kommer, eftersom det inte finns någon märkning i plaggen som anger om de tillverkats i Bombay, Peking, Bangkok eller Borås.
Mannen som sitter och syr vid maskinen intill mig lägger ifrån sig den färdiga byxan och placerar ett nytt blått tyg under nålen.

De långa räntorna fortsatte att sjunka under veckans avslutande handel på penningmarknaden.
kostade en D-mark 4,48 kronor (
miljarder som omstruktureringen för med sig.
krona.
kronor.
En annan av fredagens vinnare var sorgebarnet ASG, som gång på gång misslyckats med att leva upp till marknadens förväntningar det senaste året.
Musik Nils Hansson Artister:
Musiken är som en korsning av Ministry och Laibach, en hårdgroovande industrirock med en inneboende, närmast militärisk stelhet.
Det kan bara konstateras, The Prodigys uppfordrande, maniska rock'n'roll-techno är en sällsynt fungerande festival-attraktion.
Båda har en sval sångerska i förgrunden och ett sound som är raka motsatsen till rockens ruffighet.
http :// www.dn.se.
Numera är därför denna rysk-moldaviska regissör, utbildad i början av 60-talet på VGIK ( statliga filmskolan i Moskva ), en utlänning.
Alla har visats i Sverige.
Att hon skulle vara feminist viftar hon bort ( som alla ryskor ).
När jag frågar varför hon gjorde den senaste filmen säger hon att döden intresserade henne - och därför bad hon vänner ge henne små noveller om döden.
Men hon frågar samtidigt om jag inte vill se den docka de tillverkade för filmen "
Och en platt skalle så man har något att ställa drinken på.
Tjejerna lyssnade, sträckte på sig.
Jag hade gärna sett att fler vuxna och lärare vågat ta i denna fråga, grävt i sina egna erfarenheter av " roliga historier ", kränkningar, våld.
Det är fortfarande moral, eller brist på moral, som är tvistefrågan.
Adrian vill höja moralen i staden.
Journalisten Erik Hielte skriver sina artiklar, han skriver för att skandalisera.
" Spegelteatern gästspelar på Gripsholms slott.
juli återupptar Milan träningen efter semesteruppehållet och då är han på plats, IFK Göteborgs Andreas Andersson.
- Vi ska åka runt och titta, kanske blir det i närheten av Jesper.
Hans personliga kontrakt är som sagt klart, men fortfarande förhandlar klubbarna med varandra.
- Den siffran betalar ingen för ett så kort kontrakt.
Det var en bra sak för min karriär och det var juste av Parma att ställa upp så att jag kunde komma tillbaka, säger Brolin.
Ingen var dock tillräckligt intresserad.
Tino Lep - SH Johansson
Han är startsnabb och det är möjligt att han klarar att hålla spets.
DD-2,
Smokin Star - OA Lindqvist
Spring Gate har utvecklats mycket och var strålande bra när han vann i Oslo näst senast.
Moorhill Boy,
m gräs.
Brahma's Trail - K Andersen

Dime-A-Dance - Y Durant
Vinner igen.
Treårsbronslöpning,
Cyster Yster - J Brandt
Lopp
Way Of Waling - F Diaz
Borana Lodge - J Brandt

John Rose - R Skrzydlo 59_3 Simonski - M Larsen
Minsterbeach är nästan alltid med i striden och kan få en ostörd löpning ute på vingen.
Grabbarna springer allt vad de orkar i den 30-gradiga, kvalmiga luften.
- Bra Daniel!
- Vi skjuter mitt på målet.
- Så sa'ru förra matchen också, replikerar Kristoffer med nummer
Grabbarna fnittrar igen och det är dags för andra halvlek.
Andra tongångar råder hos Skuru, även om de unga spelarna är ödmjuka.
dagar kommer
Bartender är naturligtvis vår vinexpert Bengt-Göran Kronstam som vet det mesta om både mat och dryck.
Med lätta och iskylda händer skapade Bengt-Göran Kronstam den ena skönheten efter den andra.
år på Christer Strömholms privata fotoskola i Stockholm.
Kryddorna ska blandas i sprit, inte i juice för då klumpar de ihop.
Gift i grundvattnet skarp varning Obegripligt att regering och riksdag fortsätter att dra ner anslagen till miljösanering Uppgifterna om miljögifter i grundvattnet i Stockholm är inte direkt överraskande.
Miljöarbetet måste tyvärr fortfarande i stor utsträckning inriktas på att reparera begångna misstag.
För att upprätthålla lagen fick president Eisenhower skicka in militären.
Men även om de flesta tror på hans uppriktiga engagemang är det oundvikligt att han kommer att mötas av skeptiska reaktioner.
Faktum är att segregeringen på många håll tilltagit under senare år i bostadsområden och på universitet.
kronor medan Ericsson sjönk
procent.
miljarder kronor.
A Verimation, som är ett datakonsultföretag, redovisar en förlust före skatt med
Posten får det allt svårare att klara lönsamheten på grund av konkurrensen.
procentenheter jämfört med föregående vecka.
Statliga bidrag och skattelättnader på flera miljarder varje år bidrar till miljöförstöringen.
miljarder kronor per år, gör det visserligen möjligt att hålla landsbygden levande.
.
Skulpturen för tankarna till ett mycket bastant bord, något lutande för att vattnet från den diskreta fontänen ska få lämplig fallhöjd ner i brunnen, formad av traditionell gatsten i granit, vid närmare beskådande.
I juli är det dags för en ny sammandragning.
Man ställer sig med ryggen mot.
För den som tänker besöka festivalen i helgen rekommenderas en inte alltför utsvulten mage eller medhavd matsäck.
Numera är det ofta filmer som väcker intresset för nya musikgenrer, festivalerna tar tacksamt emot.
Hos assyriska Qenneshrin dominerade fortfarande lutorna, tack och lov.
Manilas nyrika medelklass äter numera på krogarna runt Remedios Circle, turisterna stirrar på vilsna go-go-dansöser längs Libertad Street.
år.
De stora jordägarna - Cory Aquino var en av dem - dominerar kongressen.
Det sitter djupt i alla som var med.
Man glömmer inte men förlåter.
Han är drastisk, som många filippiner, men allvaret är aldrig långt borta.
Universiteten öppnade
Bönderna kunde inte leva på sitt arbete.
Det glömmer jag aldrig.
De slogs för böndernas rätt till jord.
Min stamkrog ligger runt hörnet.
Vi passerar över Mendiola Bridge.
Många av studenterna här kommer att få svårt att hitta ett jobb inom landets gränser, trots att Manilas universitet har gott rykte.
Om han är obekant, slå upp honom i en litteraturhistoria och läs minst en av hans böcker till nästa lördag.
Men framför allt är det historien om människors sökande efter identitet och tillhörighet.
Landet har många olika språk och dialekter.
En litteratur som är rotad i det lokala och nationella behöver naturligtvis inte vara provinsiell.
Vi kör tillbaka ner mot Ermita och håller på att krocka med en jeepney.
I förbifarten säger han att den berör Filippinernas moderna historia, speglad genom en rik gammal mans ögon.

ryms vid Fia-spelet ... vid
Vårdstedt söker, tycks det, men hittar inte ett tilltal som fungerar naturligt.
Men ryktet om rockens död är betydligt överdrivet.
Men det finns en väsentlig skillnad i jämförelse med Hultsfred -87.
Det var mycket märkligt.
Marcus Boldemann Det går ett rykte på stan och det är att Benny Andersson och Sven-David Sandström ska skriva musikdramatik ihop.
När bägge tonsättarnas verk haft premiär är ett samarbete fullt möjligt.
Föräldrarna till femåringarna i Söderby i Haninge är i uppror.
, till en plats som inte är gjord för dem, säger Barbro Långjuth.
- Ja, det stämmer.
klasser för att de ska få plats?
Men vi får se till att det blir lämpligt för små barn också.
Anledningen är att det sedan tidigare finns en restaurang i Sundbyberg som kallar sig Restaurang Spisen.
Elisabeth Aronsson säger att hon inte känner till att Ilyas Sener försökt ta kontakt med henne.
:e juni blev sannerligen ingen otursdag för
- Jag vet var Sampras har sina svagheter och den här gången lyckades jag sätta in mina stötar när chanserna kom, säger Jonas efter skrällsegern.
,
semifinaler i år:
, i maj
minuter på biljardvis stötte in matchbollen - en backhand vid nät - hade han lyckats hantera Sampras serve perfekt.
Efter
i utbrytningen som gjorde detta till en cykeltävling.
När så den riktiga utbrytningen kom efter
Ledartröjan bytte också ägare i Skövde.
Borussia Dortmund spelade hem Champions League, Schalke
I semin fick fina Karlsruhe släppa in
Lägger man till alla som har Amsjobb eller omskolas blir siffran mycket högre.
Stuttgart - med affischnamn som Bobic, Balakov och Elber - är självklart skyhöga favoriter.
, Slovakien-Jugoslavien
min,
Gala, lätt tungvikt:
km:
) Servais Knaven, Holland,
) Markus Andersson, do,
,

,
ÖSTRA GÖTALAND DIV
) Värmdö-Essinge
Aurelio Vidmar (
Omar Abdel Hafidh (
), Indonesien
omg ):
(

(

Int gala, herrar,
m:

) Tom Nyariki, do,
) Colin Jackson, Storbrittanien,

,

) Paula Radcliffe, Storbrittanien,

.
) Randy Barnes
) Chris Huffins
) Tressa Thompson
GOLF JÖNKÖPING:
) Colin Montgomerie, Storbritannien,
slag.
),
(
).
),
) Eduta Maloszuc, Polen.

,
.

Jean-Pierre Brut Australien Nr
Nr
Så gott det går!
:- Rent och fräscht från Chile.
Fazi-Battaglia Verdicchio Italien Nr
Trident Australien Nr
Penfolds Rawson's Retreat Bin
:- Ungt och bärigt, välklingande till både fisk och kött.
:- Bästa röda till pizza och pasta.
:- Stående vinfavorit som sällan sviker de trogna.

Underligt, tycker en svensk dagligpendlare som åsett detta märkliga beteende.
Hon berättar att bussarna i hennes hemtrakter plötsligt kan ta en helt annan väg, om någon passagerare så önskar.
bussförare.
procent av de tillfrågade männen har gjort det.
Därmed önskar vi er läsare en trevlig sommartur och skicka oss gärna ett vykort med tips på vad ni vill läsa om i höst.
Hon var dotter till Valdemar Atterdag, han som brandskattade Visby på all rikedom men på hemresan fick sona sitt verk när hans skepp sjönk i Östersjön med skatter och allt.
Hon inledde sitt arbete med att adoptera sin systerdotterson Bugislav i Pommern.
Året var
Torbjörn Petersson
kronor.
Han expanderar hellre än han stryper.
När Michael Treschow först utsågs till ny VD i Electrolux och sedan presenterade planerna på nedskärningar steg börsvärdet i koncernen med tillsammans drygt
Ett avtal med Trustors nye storägare lord Moyne om att Per-Olov Norberg skulle få köpa Trustors Kanthalaktier för
Efter Sandviks köp av Trustors Kanthalaktier har Sandvik
Jag vet att det heter inliners, men ingen kan tvinga mig att använda det ordet.
Det är uppenbart att de inte har något i huvudet, så då behöver de ingen hjälm.
Är man flygrädd så handlar det om flera veckors eskalerande ängslan.
Har ni tänkt på vad piloten säger till besättningen just när planet håller på att taxa ut?
Jag menar världsatlasen.
för att definitivt markera sin livräddande funktion i Wiklands senaste, starkaste och allra vackraste bok Sammeli, Epp och jag, en volym där text, illustrationer - jag tror det är oljepastell - och grafisk form ( Eva Alge ) tillsammans ger boken en betydelse och eftertänksam tyngd som sjunker rakt in i mitt bröst.
dagar sedan!
Med Sammeli vid hjärtat har Ilon Wikland genom åren förmedlat oändligt många kärleksfulla bilder.
styrelsemedlemmar som hoppade av (
- Vad det avhoppade gänget är ute efter är en smalare, snävare och mer cineastisk inriktning på festivalen, vilket jag tycker är tråkigt.
- Det var på gång redan före avhoppen, säger Git Scheynius, men eftersom namnen blev klara precis nu tyckte vi det var bra att presentera dem samtidigt.
Vi fick höra rekonstruktionen av det samtalet:
" " Efter en omfattande kartläggning i Tjeckien kunde 'Striptease' konstatera att dom lämnade Prag samma dag.
" Luften därute surrar ju av rykten ", påstod reportern.
butikschefers resa till Prag ".
Livshjälp och dödshjälp som varandras motsatser?
En månad senare träffade jag den holländske läkaren Bert Keizer i Amsterdam, en sympatisk man med en vass svart humor.
Precis som varje människa har unika erfarenheter har Pierre Samuelsson och Bert Keizer det.
Irriterad, gnällig, hård, elak:
Har jag kanske aldrig låtit på liknande sätt själv?
- Men mina vänner slänger inte filmjölkspaket i huvudet på mig, invände min väninna när jag berättade.
Ivan Borissov Slavkov testade på fredagseftermiddagen fjädringen i den säng som bäddats i Hammarbyhamnen.
I hallen står en strykbräda framme, här hänger kläder på hallmöblerna Rodd och Logga och i det väl tilltagna badrummet hänger en svensk OS-tröja på tork.
- Egentligen ska spisen plomberas.
Slavkov kommer från Sofia.
Jo, alla säger de ja till OS i Stockholm.
- Jag har alltid älskat OS.
Och om det blir Aten i stället?

- Visst är jag beredd på det, men jag är övertygad om att OS ger oss effekter på sikt och det går inte att sätta sjuka mot olympiaden, säger Jerzy Einhorn.
Med
gånger i Wimbledon.
januari på Nya Zeeland, då han finalbesegrade dansken Kenneth Carlsen i Auckland.
före Queensturneringen.
i Queens, var detta hans främsta seger i karriären.
Balrog vill Niklas Lundin INNEBANDY.
Svensk innebandy blir en profil fattigare.
skilda världar som möttes på Kärrtorps Idrottsplats i Stockholm på fredagen.
år, spelar för ett av Sveriges bästa klubblag, Partille.
Han är proffs och landslagsman sedan
Majoriten av åskådarna hade sina rötter i Indien.
Vi barn andas in den ljuvliga doften och ska just till att öppna munnarna.
Ljummen jordgubbskräm är inte så dumt.
De danska mognar något senare, har ljusa medelstora bär med mild smak.
Den svenska gubben har överlägsen kvalitet, särskilt invändigt, hävdar han.
De måste hålla EU:s mått.
En vännina tipsar om att servera jordgubbar tillsammans med crème fraiche och farinsocker.
Eller maränger.
msk glass per person Ta undan en jordgubbe per person.
msk socker
Sätt till socker och kanel.
Det sker nattetid och därför är den svår att räkna.
Jägarna har dock ivrat för att få ta upp jakten igen, med hänvisning till att det är en gammal svensk tradition.
Livs- och karriärplanering är vad det handlar om.
Men vi vet att ta en dag i taget.
Det handlar om att arbeta med
Awiwa Keller Given fråga till landets skatteminister:
- Därför att vi har högre ambitioner med den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet än många andra länder, säger Thomas Östros och kompletterar med en kort plädering för den generella välfärdspolitiken.
procent av de tillfrågade som tyckte att skattesystemet var bra.
Tillsammans med många andra länder kräver vi ett informationsutbyte, som det vi har mellan Sverige och Danmark i dag.
Ska vi i det läget säga att nu ska vi avskaffa förmögenhetsskatten, då spräcker vi det här landet!
Men den är kvar.
miljarder någonting.
Frågan är om han har lyckats i och med torsdagens besked att Vita huset endast kan tänka sig
Den nya brittiska labourregeringens försvarsminister George Robertson tryckte visserligen nedslående hårt på att Nato kommer att behöva tid på sig för att smälta även ett första intag av endast
MARGARETA PERSSON Svenska folket mår allt bättre, livslängden har ökat kraftigt och spädbarnsdödligheten har gått ned ytterligare.
En är att befolkningens hälsa påverkas långsiktigt.
har ytterligare en halv miljon människor i aktiv ålder ställts utanför arbetsmarknaden, sammanlagt är det i dag
år längre som friska än icke facklärda arbetare.
års ålder som högre tjänstemän redan i dag har, så skulle
år i många EU-länder och att Sverige inte är bättre.
Därför kan den mycket omfattande ungdomsarbetslösheten i dag få svåra konsekvenser i framtiden i form av bristande självkänsla, psykisk oro, sämre matvanor, ökad alkoholkonsumtion, tobaksbruk och minskad fysisk aktivitet.
Man är inte rädd om sig om man inte tror att man har en framtid.
Vi behöver mer av sådant.
Är det
Socialstyrelsen har visat relativa förändringar mellan befolkningsgrupper, vilket är mycket viktigt för att kunna uppfatta tendenser i samhällsutvecklingen.
Den ger inga bilder av hur olika riskfaktorer kan slå på hälsan om ett antal år.
Men vårt uppdrag är mycket omfattande och kommer att pågå i
Svenska rättsläkare anser att dödsorsaken var påverkan av alkohol och narkotika i samverkan med fysisk och psykisk utmattning.
Fysisk utmattning och stress bidrog, kanske också alkoholpåverkan.
Vårdarna dömdes till villkorlig dom och dagsböter för tjänstefel.
Den förväntade livslängden för en nyfödd svensk flicka i dag är
Särskilt drabbade är barn i familjer med dålig ekonomi och barn till långvarigt arbetslösa.
Övervikten ökar i alla grupper, men är vanligare bland arbetare än bland tjänstemän och vanligare bland män än bland kvinnor.
Högre tjänstemän lever fullt friska i genomsnitt
till
HAPARANDA.
Under livräddningen för att " baxa upp den drunknande på stranden " hade det varit svårt att höra centerrörelsens röster.
Miljöpartiet är bara " flummigt ".
Enligt uppgift råder delade meningar inom regeringen om hur långt Sverige bör gå i Natosamarbetet.
Det innebär bland annat att det ska utvecklas bättre planering för Natoledda krisoperationer och övningar.
I Norge använder Handelsbanken
De är så kallade corporate-medarbetare som bland annat tillrättalägger aktieemissioner.
- Vi tar starkt avstånd från det som skedde i Platou.
Så brukar en fransk konstnär i bekantskapskretsen förklara de franska dryckesvanorna för mig och sedan referera undersökningar som visar att några glas vin om dagen förlänger livet genom att skydda mot Alzheimers och andra sjukdomar.
var siffran
Vin är passé.
Inte heller är det automatiskt detsamma som att ha haft fel.
Skandal!
När den kritiska självprövningen i fallet Fridegård tog vid hette det på sina håll, urskuldande, att det faktum att så mycket i boken visade sig vara självupplevt naturligtvis måste förändra ens syn på den.
Vi såg bilderna på TV och tidningar:
Bakgrunden är troligen den turkiska arméns intåg i irakiska Kurdistan i maj, men även av andra skäl förefaller det möjligt att PKK står inför ett livshotande nederlag.
Under de
Historien om skandinavismen och nordismen är ganska okomplicerad.
och framför allt genom dansken Frederik Grundtvigs inflytande under första halvan av seklet.
tal om det, men ännu har ingen konkret sagt vad den innehåller.
De stora enhets- och identitetskonstruktionerna tar därför form först när protestantismen konsoliderats.
trots den uttalade skandinaviska solidariteten.
Nordismen blomstrade när nationalstatsbildningen slutförts vid slutet av seklet, när demokratin och parlamentarismen slagit igenom vid olika tidpunkter och industrialismen gjorde insteg i de agrara samhällena.
) och nordismen har överlevt dem alla.
Spaden med de
Och har inte världslitteraturen - från de gamla grekerna över Shakespeare till dagens moderna författare - alltid låtit mänskligheten konfronteras med det onda inom sig?
månader efter mitt möte med Kjell Sundvall träffade jag Majken Bahlenberg i Göteborg.
Birgitta Albons
Av egen erfarenhet fann de att vad de lärt om demokrati inte stämmer med verkligheten.
år och påstod att han ljög.
Hela skolan demonstrerade utanför kanslihuset i Stockholm.
- Vad skulle jag ha gjort då?
Hur ska du lyckas spara då?
polisdistrikten?
och
år.
Österåkersmilen
Uterast och slutmål T-Bagarmossen.
.
Nordiskt Musikhögskolans kammarkör i Göteborg framför musik från gamla och nya Norden under ledning av Gunnar Eriksson i Storkyrkan kl
I kväll medverkar St Michael's Primary School Choir, Nordirland, under ledning av Barry Doherty och Azuoliukas Boys Choir, Litauen, under ledning av Vytautas Miskinis.
Vetahuteri Ivan Dittmer sjunger visor av Allan Edwall tillsammans med trion Gubbröra på Café Brygghuset, vid Edsbergs slott, Sollentuna, kl
.
Stillot på ön Gratis guidning på Långholmen med samling vid bron kl
.
Baletternas balett " Svansjön ", akt
Peter Edwards och Jonas Netterberg ställer ut på Galleri Castor, Österlånggatan
.
Ingång Riksgatan
.
år i rad har han vunnit Dagens Nyheters och Skansens tävling i trädgårdskonst vid sensommarens skördefest.
" The shoe must go on " kallade han sitt verk som med sin humor och sitt vemod talade till festdeltagarna och till juryn:
Humorn finns alltid med.
Ulf Crona ler underfundigt.
Han sa att han var förföljd, tog fram en kulsprutepistol och stoppade mynningen i munnen.
Drygt
Där finns även checklistor och övningar och en del intervjuer, bland annat med chefspsykologen Björn Lagerbäck och med
Antingen får de löpa linan ut och ta avstånd från den politik de själva stått bakom.
Men på senare år har socialdemokraterna tappat fjädrar.
Väljarna tillhandahåller ett effektivt botemedel i form av vikande röstsiffror.
- Det finns ju många som har stående rader, försökte jag.
Efter mordet på Son Sen och hans familj ska Pol Pot ha flytt in i djungeln.
Både Kambodja och Thailand har stängt sina gränser.
Danmark, Sverige och Finland blev alla observatörer i Schengen den 1 maj
Det väntas ske under hösten
Men det är bara vissa delar av Schengenavtalet som skall föras in under den första pelaren.
procent av bolagen på Stockholmsbörsens A-lista diskuterar att lämna listan till följd av förmögenhetsskatten på aktier på just A-listan.
Vilka bolag som överväger att lämna A-listan framgår inte av undersökningen, men Aktiefrämjandets VD Ragnar Gustavii säger att generellt drabbar beskattningen främst företag med många svenska aktieägare.
procent att en flytt minskar intresset medan
Kiki Bek Bryr ni er om under vilka arbetsförhållanden era kläder tillverkas?
Men med en omsättning på
Båda leverantörerna talade öppet om att de motarbetade de anställdas möjlighet att organisera sig fackligt.
Bryggeriarbetaren bredvid mig värmde sig med öl.
Det var något magiskt med det gamla bryggeriet tydligen.
Det är att jämföra med andra storheter:
personer drunknar.
Dessa
Denna månadslön motsvarar ungefär den årliga per capita-inkomsten i detta överbefolkade fattiga land.
Polisen i Sverige - liksom i Europa i övrigt - har jämfört med den personal och de väldiga summor som anslås för knarkbekämpningen mycket begränsade resurser för att jaga människosmugglarna.
Sverige är ett målland för många människosmugglare, men den absoluta majoriteten av alla de miljoner människor som på ett eller annat sätt får hjälp av människosmugglare söker sig till andra länder i Europa eller Nordamerika.
Även om det går en stor människoström från Asien mot Europa finns det ännu större rörelser av människor inom Asien, där de
- Mina år i fängelset var de bästa i mitt liv, säger hon i dag om sitt liv.
Sexslaveriet är inte enbart en företeelse i de fattiga länderna.
Esma Redjepovas musik kallas Cocek ( uttalas tjåtek ), eller orijental.
Redan som tolvåring träffade Esma Redjepova den grekisk-ortodoxe Stevo Teodosievski som omedelbart såg en talang i henne.
De
Hon menar att romerna utvecklat en instinktiv lyhördhet mot nationalism efter all förföljelse.
Ensemblen består av klarinett, dragspel, trumpet och darbouka - en handtrumma.
Men är det verkligen sant att ni har ont i magen?
Men nu kanske...
Det var kul med Oasis
Har konkurrensen från Lollipopfestivalen fungerat som en morot?
Om man skulle se Redjepova i hemstaden Skopje skulle hon kanske förefalla en smula turistisk jämfört med andra, men hon hade en otrolig förmåga att dra med publiken.
Han sjöng sina visor förtroligt, illusionsfritt, oändligt och märkvärdigt vackert, till eget gitarrackompanjemang som fick sin karaktär av att han, med Jacob Brantings ord, kunde " spela precis tillräckligt mycket gitarr för att det ska låta jävligt bra ".
Själv räknade han sig som rysk författare.
En hel ryskspråkig värld fick sanningen och budskapet om det godas möjlighet.
på förmiddagen.
m e d skal och tigerräkor.
Hon letar upp en parksoffa i någon lummig park.
- Det är något märkligt med dagens glödlampor.
Södertälje
Djursholm
Så han börjar backa.
En blottare ger sig till känna bakom Karlshälls gård på Långholmen.
Mopedisten blir så arg att han sparkar in en ruta på bilen och försvinner.
Hon sitter i solen i Kungsträdgården i Stockholm och njuter av livet.
Samt en bachelorexamen i reklam och ekonomi när de
Sol eller regn i Kungsträdgården, det spelar ingen roll när Kajsa nu gör sin andra tävling på svensk mark bara ett par dagar efter uppbrottet från USA.
Lätt och stark.
Stöd av tränaren Bengt Jönsson får hon via mejl och telefon.
Jag får kompensera mig genom styrka och snabbhet.
VM i Aten i augusti är säsongens stora mål.
- Förhoppningsvis är den bra, men jag har känt mig sliten de senaste veckorna.
Du var sexa ( B-final ) och näst bäste svensk i GP-premiären i Prag.
Är det en fördel eller nackdel med
Nu har man bara sitt eget att tänka på.
.
) Jimmy Nilsen, do,
Åkersberga IP kl
Norra Svealand:
Sollentunavallen kl
Södra:
Farstaborg kl
Kanalplan kl
Div
Rönninge/Salem-Enskede.
Boken jag tänkte vila mig med hette ironiskt nog Mina träd ( Carlssons förlag ) och när jag för första gången slog upp den efter denna tvehågsna gärning fann jag att första kapitlet handlade om lärken, det träd som jag i höstas lyckligen planterat efter att i Danmark ha insett att lärkträd kan växa också i mindre villaträdgårdar.
Om mammutträdet, linden som samlade de vise, den giftiga idegranen, asken som universums stöttepelare, rönnen som sluter förbund med fåglarna, dyrkan av äkta kastanj, rädslan för att sätta yxan i en ek, om mullbärsträd, bokar, julgranar och mycket, mycket annat skriver den italienska författaren som tidigt lärde sig att älska träd.
Han har förhållanden med dem alla.
dessa ligger i direkt attraktiva lägen.
kronor.
kronor i veckan.
Det krävs en hel del tålamod och en stor portion humor för den som letar sommarhus.
- Hyresvärden kan till exempel hävda att avtalet går ut i juli.
månader.
Gillar du inte en ö kan du prova en annan eller kanske hyra något i Småland eller på Gotland.
Men han har inte brytt sig om tidningsannonserna utan har ett eget tips om hur man kan hitta sitt drömställe.
ställen hos samma dam.
Genomsnittsåldern bland de drygt
Lönen var för ett år sedan drygt
Jag tyckte vi fick allt mindre tid för kunderna och samtidigt växte det fram en våldsam press på att vi skulle sälja en hel massa nya produkter som till exempel pensionssparande och försäkringar.
- Den kan jag helt enkelt inte undvara.
De nyanställda 50+-arna behöver sällan någon längre internutbildning, de kan ganska omedelbart komma i gång med att arbeta.
år, säger Kjeld Jørgensen.
orienterade sig i riktning mot regeringspartiet är inte så mycket att orda om.
Men det är ändå inte riktigt på det viset som historien nu i efterhand framställs - som om det vore denna centerinsats eller ingen sanering alls, centerns bistånd eller statsfinansernas omedelbara kollaps, som utgjorde alternativen.
Och de tyngre insatserna för småföretagen låter ännu vänta på sig.
Det betyder inte nödvändigtvis att en sådan regeringskonstellation blir utan centerpartiets stöd.
Taxol har använts mot främst äggstockscancer, men först som andrahandsmedel vid återfall efter den första behandlingen med traditionella cellgifter eller cytostatika.
olika kliniker.
Sverige har träffat ett avtal med Jugoslavien som innebär att omkring
De tror att behandlingen av de utvisade kan påverkas genom att jugoslaviska myndigheter får kännedom om att dessa varit asylsökande.
nya asylsökande från forna Jugoslavien.
Det gäller både i Sverige och utomlands.
medlemmar runt om i landet bör ju höras ganska kraftigt, genom opinionsbildning på nationell nivå, men även via distrikts- och lokalorganisationer.
valkretsar vid ett val i maj.
Därmed förlorar centern också sin främste förhandlare med regeringen.
Hon sitter på ett utjämningsmandat i Malmöhus läns norra.
Socialdemokraterna skulle med
Kända socialdemokrater som riskerar sina riksdagsplatser är skatteminister Thomas Östros i Uppsala och försvarsminister Björn von Sydow i Stockholms län.
Nedskärningarna var vad som behövdes för att höja lönsamheten.
I USA har fabriksnedläggningar och minskade personalstyrkor länge gett synbara glädjeskutt på New York-börsen.
år sedan, blev fackligt aktiv för
Han tror att svenska Electroluxfabriker klarar sig från nedläggning eftersom de är duktiga.
Dow Jones index för industriaktier var på fredagen på väg mot ännu ett rekord - för sjätte dagen i rad.
procent enligt Dow Jones.
Därmed har priserna i producentledet fallit
procent.
Wall Street gläds åt att USA-konjunkturen går vidare uppåt utan att det finns någon synlig inflationsrisk.
Jag är säker på att bokmässan kommer att förbli ett härligt spektakel, en stimulerande mötesplats och en folkfest, där det blir svårt att välja mellan samtidiga evenemang.
Per Wästberg Antivåldsprojekt för elever i nian Tomas Lisinski KULTURHUVUDSTAD '98.
kronor och Stockholms stad drygt
av tunnelbanelinjens stationer.
Efter jur kand-examen och tingstjänstgöring arbetade han som länsbokhållare, taxeringsinspektör och läns-assessor i Stockholms län fram till
Under hans tid som VD tillkom Kommunkredit (
Sven Lindblad lade ner ett omfattande arbete på att hålla kontakt med sparbankerna.
Därtill var han en vänsäll man, som alltid möttes av stor respekt.
Beslutet innebär dessutom att ytterligare
Trots allt är det skönt att ett beslut äntligen är fattat, säger Mats Hulth ( s ), polisstyrelsens ordförande.
Dessutom understryker man vikten av att öka insynen och det medborgerliga inflytandet.

Men det blir inte aktuellt nu.
Australien-Tahiti
(
Martin Hidalgo (
,
.

) Colin Montgomerie, Storbritannien,
slag.
) Gabor Domonyik, Ungern,
Sammanlagt:
) Johanna Asklöf, Finland,
) Marlena Jansson,
) Monro,
,
) Jan Brink, Kleber Martini,
,
SM i starbåt, sammanlagt efter
) Olle Johansson/Dag Hansson, do,
) Mitch Booth/Adam Beashel, Australien,
) Ed Baird, USA,
) Magnus Holmberg ( Björn Alm, Lasse Linger, Martin Westerdahl, Stefan Abrahamsson ), Göteborg,
),
Det blev en blixtvisit för Andreas Andersson och hans agent Anders Wallstén till Milano.
De övriga lagkamraterna är på semester.
Hans personliga kontrakt är som sagt klart, men fortfarande förhandlar klubbarna med varandra.
Och så behöver de psykisk stimulans.
Ring kommunens miljö- och hälsoskyddskontor ( gröna sidorna i telefonkatalogen ) och fråga om hundpensionatet är godkänt av dem.
Ta med dig hunden och åk dit och titta i förväg.
Genomsnittskostnaden för hund är
Jag råkade titta en blekblå petunia i ögat och blev till min förvåning bedårad, helt bortkollrad.
" Nordiskt ljus och italiensk hetta " heter den.
Det ska bli spännande att se hur de blir.
De säljs överallt och det är framför allt dessa sorter man ser.
Plantan håller sig kompakt och rund och blommorna sitter tätt.
Ingen petuniasort gillar regn och rusk.
tredjedelar av ABB-Sveriges intäkter från olika affärsprojekt.
Inom en internationell koncern som ABB med många kulturskillnader måste man lägga särskild vikt på att förebygga och hantera konflikter.
Sjöholm berättar att kunderna allt oftare kräver att större projekt leds av just en certifierad projektledare.
Medgivandesystemet innebär att den som placerar pengar utomlands är skyldig att skicka in en blankett som ger skattemyndigheterna insyn i kontot.
- Kommunikationen när det gäller utländska förhållanden är dålig inom hela koncernen, säger Mikael Holmgren.
Det är viktigt för att upprätthålla tilltron till skattesystemet i stort, betonar Mikael Holmgren.
Sönderfallet i Kongo Brazzaville har tett sig särskilt ironiskt med tanke på att det var där som västmakterna förberedde evakueringsaktioner ifall striderna på andra sidan Kongofloden skulle drabba flermiljonstaden Kinshasa.
Fallen Kongo Brazzaville och Sierra Leone kan visa sig vara kvardröjande undantag snarare än bestående regel.
Tyvärr är han inte ensam om detta.
Vi har bland annat frågat dem om deras upplevelse av sin skolsituation.
När vi bad eleverna sätta betyg på sina skolämnen är det de praktiskt-estetiska ämnena - slöjd, idrott, musik och bild - som hamnar i topp tillsammans med endast ett teoretiskt ämne - engelska.
Men i skolan är det endast
procent.
Den typ av intelligens Eriksson talar om är i hög utsträckning den verbala och logiskt-kognitiva.
Det är egentligen inte mer än
Vi får heller inte slå ner och trampa på elevernas självkänsla, vilket skolan ofta gör i dag.
Vi lever ju i ett enormt kunskapssamhälle.
Och många är verkliga experter med en kunskap långt utöver vad en lärare behärskar.
Något som vi skulle kalla någonting annat, till exempel ett bildningscentrum.
Jag är en smula förvånad över den reaktionen.
Kvinnor kommer särskilt i kläm.
Lewin oroar sig också för att avskaffandet av det mycket speciella anställningsskydd som professorer har skulle göra dem mindre " fria " och mindre benägna att redovisa obekväma forskningsresultat.
Och det var inte svenske kungen som fick konstverket.
), från Öland där alla samlats på morgonen hemma hos svenska kungaparet.
Drottning Margrethe trippade över scenen, vinkade och fick ett schackspel i glas.
- Här låg den gamla bykyrkan och här sjöng nunnorna, väpnarna stod i gångarna, vaxljusen fladdrade, korgossar svängde rökelsekaren och så kom ett följe in, lett av Sveriges och Danmarks ärkebiskopar.
Besöket är ett utslag av en ny linje i Kinas utrikespolitik.
Övningarna har hållits omväxlande i Kina och i Lund.
- Det handlar inte bara om utvecklingsnivån utan omtraditioner och värdesystem.
Andreas Carlgren viftar bort frågan om varför han ställer upp för nyval på söndag när partiledningen fått så klart underkänt av centerfolket.
Apocalyptica är en stråkkvartett, men inte en vanlig.

Stenhårt allvarliga och anförda av en dirigent med en trumpinne i handen.
I rollerna:
DEN BLÅ ÄNGELN ( Der Blaue Engel ).
PRESS-STOP!
år.
blommande körsbärsträd och gungar i lagom skugga med kaffekopp.
Redan för flera somrar sedan avrättade Henrik Schyffert programmet genom att göra ett turbo-Sommar med bara klichéer.
Det är mycket kändisar.
Jan Guillou.
Sedan behöver man inte hålla med om allt.
När resultatet kom gick luften ur festen.
Tyskland hade nyligen återförenats och Berlin, som var symbolen för det kalla kriget och konfrontationen mellan öst och väst hade blivit huvudstad igen.
" Fast oppositionen mot OS-ansökan var bred.
I samma studio satt Thomas Bach, tysk IOK-ledamot och nu senast ordförande i den utvärderingsgrupp som besökt alla kandidatstäderna inför OS
Anders Lindén står för recepten i boken.
Tomatillofylld Poblanochili med ingefärssås kräver en del pyssel, men det går som en dans till musiken.
" ( Ahead Multimedia AB, Stockholm
poäng och ett lyft till fjärde plats i GP-sammandraget,
Rickardssons plats i A-finalen hängde på en skör tråd.
poäng under de
poäng, Jimmy Nilsen stannade på
Vardera en av Rickarsson, Peter Karlsson och Jimmy Nielsen, ett alltför klent facit.
Hans starter var inte bra och frågan är om hans maskin räcker till.
Elfsborg är även allsvenskans kontringsskickligaste lag.
fullträffar, är HIF tvåa ( Halmstad leder ) i antalet skott ( inkluderar nickar ) mot mål, med
mål i fjol, kan förstås vinna i år igen om han i de resterande

.
utmärkelser:
spelare, Andreas Jorfors, Ljungskile och Peter Markstedt, Västerås, avstängda.
i finalen natten till lördag, svensk tid.
- Mike Marsh.
I frånvaron av både Gwen Torrence och Gail Devers vann 21-åriga Marion Jones på
Men så sent som i torsdags sprang Devers på
Bengt Lindström Han finns som askkopp, T-tröja, trätallrik på turiststråket i gamla Havanna.
Drömmen om att göra uppror lever kvar i plyschsoffornas djup.
Han trivdes bäst i rollen som gerillastrateg bland soldaterna i djungeln.
Inte heller om man vill utöka aktionsradien är det nödvändigt att ha bil.
Det är inte särskilt besvärligt att köra bil i Polen.
i Sverige
den jättelika tegelborgen Malbork, mer känd som Marienburg, Tyska ordens residens under 1300-talet och fram till
Men det märkvärdiga med Elblag är uppbyggnaden av den gamla utplånade stadskärnan runt den restaurerade katedralen.
VÅR UTMÄTTA TID tillåter inga vidlyftiga utflykter.
Men ingen av oss är fågelskådare, kanotist eller gammal ostpreussare.
När det gäller fåglar och gibbonapor går det an att spekulera över vad sången och musiken har för syfte.
Han är jude och har fått en stor del av sin familj avrättad under förintelsen.
Varför har det varit en fördel med musik?
Men Geoffrey Millers teorier och hans begränsade exempel från nutida västmusik, visar bara att han inte vet särskilt mycket om musik, menar andra.
Deras jämlika musik avspeglar bara deras samhälle.
Flöjten tycks ha haft samma sjutoniga skala som vi i väst använder idag, trots att fyndplatsen tyder på att den användes av Neandertalmänniskor.
) Det finns forskare som hävdar att absolut gehör skulle vara ärfligt.
Eller kanske både och?
för datorn och
Klart är i varje fall att " Deep Blue " inte ska gå i pension ännu.
När den första matchen spelades hade vi just byggt " Deep Blue " och före returen satte vi datorn i schackskola.
Feng Chang Chu vill inte på några villkor se " Deep Blue " som en form av artificiell intelligens och är mycket noga med att påpeka att det är andra som kallat datorn för intelligent, inte IBM:s team.
, fick knappt en fjärdedel av rösterna vid presidentvalet men kommer tack vare en koalition med vänsterpartiet MIR och Union Civica Solidaridad att få det stöd i kongressen som behövs.
Jaime Paz Zamora kallade anklagelserna mot honom om kontakter med kokainmaffian för partipolitiskt förtal.
Han är själv anhängare av privatiseringsekonomin och löftet ses som ett försök att mildra upprördheten i de fattiga men kampvilliga fackliga leden.
Christian Palme DN:s korrespondent Kroatien är hastigt på glid mot samma internationella pariastatus som Slobodan Milosevics Serbien, men i dag, söndag, återväljs med all sannolikhet den kroatiske presidenten Franjo Tudjman efter en smutsig och våldspräglad valkampanj där oppositionen knappt har fått komma till tals.
Nu är omvärlden heller inte längre beredd att acceptera att Tudjman-regimen ser genom fingrarna med brott mot mänskliga rättigheter och Kroatien är i dag en stat som i omvärlden är nästan lika fördömd och illa sedd som Serbien.
Sedan dess har Franjo Tudjman också behandlats i flera omgångar för en cancersjukdom.
Olof Johansson lovade till och med på stående fot vid Torne älvs gassande strand att " finskan skall få minoritetsställning ", trots att minoritetsspråkskommittén inte blir klar förrän i höst.
Det gör man redan här i den finsk-svenska tvillingstaden Haparanda-Torneå, som nu försöker sälja sin unika karaktär och strävsamhet under namnet " Euro-City ".
Just nu befinner vi oss i Rinkeby, för att ta reda på hur man firar midsommar här.
Har du något emot om jag ställer några snabba frågor?
Om jag inte kommer i tid i år heller så kommer Leif att åka utan mig!
Sayid:
Det sägs att för en sockerbit gör de vad som helst, hästarna.
Man hittar ingenting autentiskt på gatan.
Varför tittar han på mig så där?
Okej, Sayid, vill du vara så snäll och berätta för Sveriges Television hur ni i Rinkeby firar midsommar tillsammans, på ert sätt?
Vi är inga tåg som far förbi varandra i natten.
Men om du måste välja någonting, vad anser du då vara det mest karaktäristiska för en svensk midsommar i Rinkeby?
Reportern:
Är det nödvändigt för reportaget?
Sayid:
Säga?
Sayida:
Sayid:
Sayida, är det där den undergivna frun?
Ett liv utan glädje!
Jag öppnar mina ögon varje morgon av vanans makt, som ni öppnar en brevlåda.
De är faktiskt riktigt trevliga, båda
Såg andra missuppfattningar också.
miljoner kanadadollar på en kulturmanifestation i Toronto.
dollar per år för ett svenskt lektorat vid institutionen.
I fjol meddelade föreningen emellertid att dess källor och krafter var uttömda.
I denna miserabla stämning lämnar jag Peter A Stenberg, utan att kunna erbjuda någon tröst.
Nicholas Wennö
Den baseras på hans bästsäljande självbiografi med samma namn ( publ.
Privat lär han vara en stillsam 43-årig familjeman, men i studion är han en sjövild radiojockey utan både potträning och heliga kor.
Samtidigt är han förstås det perfekta hatobjektet för myndigheterna och den kristna högern.
- Det lustiga är att de grupper som hårdast försöker stoppa mig är de värsta hycklarna.
" Private Parts " börjar med uppväxten på Long Island utanför New York och slutar när Stern blivit den självutnämnde " The King of All Media ", som en ironi över Michael Jacksons " King of Pop ".
Men för det mesta kan vi skratta tillsammans.
sånger som sjöngs i templet i Jerusalem.
När vi träffas visar han oss datorutskrifter på sångerna och berättar lågmält att han just sammanställt en bok, " Koptiska hymner, musik och själen ", i vilken han på musikvetenskaplig grund analyserar och diskuterar de koptiska sångernas historia.
Sångarna ackompanjeras av en ensemble med violiner, cello, oud - bandlös luta - och cymbal.
Men alla egyptier lyssnar på religiös musik, koptisk lika väl som till exempel sufisk.
- För oss kopter är det livsnödvändigt att leva i fred och harmoni med muslimerna.
Strax efter slutar regnet, som för att retas med dem.
På en klubb skulle det låta helt annorlunda, men på Hultsfreds största scen blir den liksom uppförstorad en grad för mycket.
Men de har inte den där väsentliga scenutstrålningen.
Det är ett direkt tilltal med stor kraft, och tydligt nog för att kunna kommunicera långt bort.
Dr Kosmos jobbar enligt liknande linjer.
Nu har det gått
Hela Hulingens strand, från centrum och ut till festivalområdet, är kantad av dessa vackra stolta björkar.
Och de stinker av diesel.
Trots att det rör sig om sekretessbelagda uppgifter.
personer i länet - ansökte socialstyrelsen om tillstånd att få genomföra registreringen utan patienternas/klienternas samtycke.
Därför föreskrev datainspektionen att annonser skulle ut i dagspressen där projektet beskrevs och motiverades.
".
OS = krigets princip = knutna segernävar.
, när allt är över, kommer vi att ha en fantastisk stadsdel runt Hammarby sjö.
Idrotten hjälper och räddar unga.
Märk kuvertet " OS-debatt ".
Pandora på Grönan, Gamla scenen.
Vid sidan om det gillar killarna snowboard och - fester.
miljonte besökaren, Ann-Katrin Roth-Rudberg, passerat Skansens dörrar.
British Open-mästaren Tom Lehman ledde US Open efter
hålen
Han kom igång under andra dagens spel efter den bedrövliga inledningen, men en dubbelbogey på fjärde hålet och en bogey på nionde under lördagen gjorde det svårare för honom att haka på toppspelarna.
över par på svårspelade Congressional Country Club.
.
slag för att ta sig ur den höga ruffen.
På lördagen besegrade det svenska mästarlaget Malmö FF på bortaplan med
Spelövertaget resulterade i både
Först matcher i både Svenska cupen och Stockholmsturneringen Victoria Cup.
Mack Baker - M Jakobsson
Möjligt att Mack Baker är den som har bäst segerchans.

meterna.
.
Ride The Bullit.
Zoogin travade perfekt hela vägen då han för tredje året i rad tog hem Jämtlands Stora Pris.
World Cup Trot, som Zoogin tog hem i
Fyraåriga Nice Trot tog enkelt sin åttonde seger i åttonde starten och hon var heller inte bottnad då hon lekte hem dubbelklassloppet.
lopp, däribland Derbyt, på fredagskvällen och kopplade ett klart grepp om Östersunds kuskchampionat.
Men han har med eftertryck gjort klart både för fansen, pressen och motståndarna att den enarmade fotbollsspelaren från Sverige verkligen måste tas på fullaste allvar.
Jag har anpassat mig till omständigheterna och kan inte svara på frågan om jag har nackdelar eller fördelar som fotbollsspelare av att sakna en arm.
Fotbollsintresset är enormt och när Håkan guidar oss genom shoppingkvarteren runt Orchad Road i centrala Singapore är det många som stannar upp och följer honom med blicken.
Alla andra vill ha honom, får vi veta.
.
- För klubbarna i Singapore är det här året mycket viktigt.
Singaporedollar i månaden - vilket motsvarar cirka
Flera av gästerna och bartendern känner genast igenom honom.
Eftersom lagen får ha
Ligaspelet avlöses av cupen och går det bra för Tiong Bahru United varar säsongen nästan ända fram till november.
i den argentinska staden Rosario.
Han fick då smeknamnet Che, " grabben ", ett vanligt argentinskt uttryck på den tiden.
) gjorde han en rad besök i tredje världen och ideologiskt började han alltmer röra sig bort från Moskva-kommunismen mot maoismen.
Kabila höll sig mest undan och väckte Ches förakt.
Turistfällorna i den norska huvudstaden har definitivt sin charm.
De dyra lägenheterna på Aker Brygge har strålande utsikt över Oslofjorden och resterna av stadens handelshamn.
Oslobor möts annars gärna på någon av de båda sommarrestaurangerna i Frognerparken under ljumma semesterkvällar.
Fjordens segelbåtar och färjor kommer plötsligt på armlängds avstånd.
Bakom SAS-hotellet Plazas iögonfallande skyskrapa i glas rinner Akerselva.
Han har skrivit boken " Currywurst ", en historisk, etnologisk och kulinarisk guide till den tyska huvudstadens många korvstånd.
kryddor ( uppgifterna skiftar ) att hon började sälja den omedelbart.
- En både underbar och aptitlig berättelse, menar Rüdiger om Timms bok.
Korven med skinn är knaprig, den utan lite gummiaktig men väl värd att pröva.
- Det är en upptäckt, ingen uppfinning, säger han.
En gång för att göra om Europeiska gemenskapen till Maastrichtfördragets politiska och ekonomiska union.
ministrar i framtiden trängs runt ministerrådets bord?
Små länder som Sverige kan förstå argumentet om en effektiv organisation och vill inte att ett framtida Stor-EU ska vara handlingsförlamat, men är på sin vakt mot de stora ländernas ambitioner att dominera.
Frankrike föreslog från början en slimmad kommission med
Därmed såg läget i maktfrågorna låst ut inför Amsterdam.
procent, skulle med förslaget få
EU-länder att i framtiden lösa de frågor
Till Amsterdam ligger ett förslag ett ge kommissionen befogenhet att agera också på detta område.
Och medan folk driver omkring mellan dessa frågvisa stationer ( " kan det vara Milles, Barbro?
Svalornas vita vinande blandas med ljudet av liar som vässas, och näktergalen, den härmisen, blandas med Vansö-Lasse, som utklutad i svartrock och mikrofon har en uppvisning i bondkomik bredvid hönshuset, ty det är den årliga hembygdsfesten ( " och när en köttslamsa fastna i halsen på'na dro Hellströmer oppen mä en spiskroka " ).
Denna förmåga beror på förmågan att glömma, " dvs att dö ", som Hoffmeyer skriver.
Ban ber honom betänka sig.
Ty utan dessa saker - det visar all erfarenhet - kan ingen människa i längden leva.
Man får mycket gratis:
Han har lämnat den.
De lever i en alternativ värld.
Ett lika fritt sätt att skildra tiden finns i Niklas Rådströms Spårvagn på Vintergatan ( Månpocket ), en avslutande del i en trilogi.
Man kan fortsätta hoppas att han ska ge en det man aldrig fick.
.
Inte så att hon försvinner ur rutan, nej, hon byter bara fält, från politiken in i kulturprogrammens värld.
För mig är det inget problem att vara turk i Sverige.
tillit och respekt.
timmar per dag.
Vi väntar fortfarande på Red House Painters, Eggstone och Nick Cave.
Vad händer härnäst?
och
På förmiddagarna samlas barnen i multietniska grupper för att lära sånger och danser av varandra.
Så vana är de vid att leva i ett våldsamt samhälle där religionstillhörigheten avgör om man kan lita på den man möter.
Då finns det ingen " jour " utan man får vackert vända sig till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen som ska göra sina mätningar.
Husägarna har än så länge ingen skyldighet att deklarera om de egna husen är lyhörda.
Ishockeyn har precis tagit sommarlov, men redan är säsongens första bråk igång.
serier med
Ett beslut de inte vet vad det innebär, vad som till exempel gäller för kval och nedflyttning.
Lundvall är upprörd över att inte få vara med att fatta beslut som gäller hans egen verksamhet.
Men för de
De säger att de fått det sämre ekonomisk efter Bosman-domen.
Ulf Adelsohn hotade att lämna Svenska kyrkan.
När han lagt själva over-headbilden på apparaten skulle han dölja en del av texten.
Dock ansåg många gäster att han med sin freudianska felsägning fångat dagsläget i Uppsala på pricken.
Först när han kom tillbaka blev han informerad om att Ungern faktiskt har avskaffat allt rytteri inom försvaret.
Men häromdagen var det ett par pajer i pizzaformat som ven genom luften.
EU med det svåraste kvar Fred och utvidgning kräver effektivare ordning - det är målet Uppgiften har utförts, det dagas för beslut.
Kritiker finner endast smärre förbättringar, alltjämt mest till för en 15- nationersunion.
Massmedier kappas om att kalla den tyske förbundskanslern Helmut Kohl försvagad, isolerad, berövad mycket av sin auktoritet:
På en rad punkter har EU helt enkelt det svåraste kvar.
Medlen är till för det målet.
Vi kräver att man är inskriven vid ett utländskt universitet och har rätt att avlägga examen där.
- Jag tror att majoriteten av studenterna är seriösa.
Lägg till detta en utstrålning som lovar både humor och intelligens och vi har en av vår tids största artister.
De har vackra röster, men främst Javier Palacios har en del att lära om nyanser och relevanta dramatiska uttryck.
I den vackrast tänkbara försommarnatt sjunger han på lördagskvällen långsamma sånger om djup smärta, varvat med en eller annan grotesk skröna.
Att ge sig på en så lågmäld show är vågat i ett sammanhang som detta.
I " Where the wild roses grow " omfamnar Nick Cave sin gitarrist Blixa Bargeld, som sjunger Kylie Minogues roll, och allt slutar i stor förnöjelse.
I mitten av 1980-talet övertog Jörgen Bornemark och hans hustru Marianne Piano Bornemark - etablerat av Valter Bornemark
Han och hans liv var musik.
Med några enstaka undantag är de stora frikyrkorna i Stockholmsområdet byggda på 1950-talet eller senare.
Den som ändå fortfarande söker sig till en kyrka vill hellre vara med om en upplevelse än delta i en verksamhet.
Men i tider av nyandlighet och " new age " förväntar sig många människor sensationer och extas i religiösa sammanhang.
Det var Chicagos femte titel på
Sidan
skåningen från Teckomatorp.
Det säger jag inte för att vara artig.
röster, Peking
Vi räknade med en objektiv analys av dessa frågor, men IOK-ledamöterna orkade inte läsa alla digra luntor.
röster i den finalen ryckte Manchester upp sig i nästa kampanj.
Dessutom stod regeringen, näringslivet och de kungliga helhjärtat bakom OS-kampanjen, som fick
Men
och
Jag vill ge Stockholm rådet att tydligt markera sin höga tekniska kvalitet, understryker Bernstein.
Skillnaden är också att hålen är större och banorna mindre i fotbollsgolf.
Finn Eriksson, kompis till Anders Hammarberg, tände på idén och försökte etablera en bana i det fotbollstokiga Göteborg.
Och han är inne på att tillsammans med Anders Hammarberg försöka starta upp Svenska fotbollsgolfförbundet.
Fore!
Runt
- Det ger mycket att träna med herrjuniorer.
Vi satsar hellre på tjejer som prioriterar hockeyn, än dem som kanske är duktigare men inte satsar.
- Det är den största skillnaden mellan dam- och herrishockey.
Han var själv med i stadsgerillan som Che upprättade i provinshuvudstaden Santa Cruz de la Sierra.
Alltihop var ett enda stort misstag, säger han.
På fredagskvällarna blir gatan något mer än den egentligen är.
Vad är det man väntar på?
Antingen har
Den nyss så ödsliga parkeringen blir fylld av skrål och bröt och en och annan ölburk.
år, Jenny Asph,
De är prinsessor.
- Så vi började vara ute på Kil och leta efter honom och hans kompisar.
Tjejerna berättar om sina killar.
De håller inte i varandra, och inte pratar de mer med varandra än med någon annan.
Numera åker de alltid i samma bil.
Men man får ta det jobb man får.
år har jag nog åtminstone
Gatlyktorna tar slut, vägen fortsätter mot ingenstans ut i mörkret och en gul skylt talar om att vi närmar oss den kommunala soptippen.

- Det är faktiskt kul.
Jag är för lat, säger han.
Det var några raggare som skrek " neger " åt en fyraåring.
Inte ett träd så långt ögat ser.
Jag hoppas att jag får jobb.
- Egentligen är det inget fel på stället.
Sedan ger han efter och stannar.
Spädbarnen själva kan under evolutionens lopp ha utvecklat en strategi för att inte tvivlande fäder ska försumma dem, misshandla dem eller rent av slå ihjäl dem.
) En utslagning som
Hur många av dem är invandrare ( arbetslösheten började växa lavinartat bland invandrare i mitten av 80-talet trots rådande brist på arbetskraft och många nyanlända hann aldrig få jobb innan krisen kom i gång )?
Kan denna grupp innefatta ännu högre siffror?
Man debatterar traditionella utbildningsinsatser och arbetsmarknadsåtgärder, men människor som inte har varit i närheten av en arbetsplats på över
Förhoppningen att " starta eget " - kurser organiserade i stor skala ska minska de långtidsarbetslösas antal bygger på alldeles för optimistiska beräkningar.
Adam och Eva fick äta fritt av allt ( med ett känt undantag ).
Arbete har hittills befordrat välstånd, även om det ( i vissa fall ) förhindrat tillfällen till synd.
Men:
Men socialdemokratin kräver nu att vi ska arbeta mindre.

Ulrica Messing bör föregå med gott exempel och arbeta allt mindre, så lite som möjligt.
Banush studerade agronomi och Fatmire matematik på universitet.
Deras asylskäl anses inte vara tillräckligt starka.
Vi har ingenstans att ta vägen om vi avvisas och vi är rädda att fängslas av polisen igen för att vi har gjort motstånd mot serberna.
De vänder sig bland annat mot att ett flygplan från Jugoslavien troligen kommer att skickas till Sverige för att hämta kosovoalbanerna.
För familjen Sopaj är det ingen tröst.
Tendensen bekräftas när
Fremskrittspartiet jämförs med de högerpopulistiska partierna i Frankrike och Österrike.
procent vill ta emot fler flyktingar.
Men många av de kritiserade affärerna utreds eller klarläggs aldrig.
Men rikspolischefen anställde raskt den ratade statssekreteraren som sin högra hand.
åklagare för att de förfalskat dokumenten som intygar att de har tenterat i riksspråket estniska.
.
- De har glidit i väg långt åt höger sedan vi slutat hålla dem i handen, förklarade Johansson på den efterföljande presskonferensen.
- Av den typ vi hade i början på åttiotalet, sade Johansson och syftade på regeringen med centern och folkpartiet efter att moderaterna hoppat av.
Peter Steen håller till viss del med.
Prioritering av resandet är en del av lösningen.
Peter Steen håller med igen men tycker frågan är lite fel ställd.
Lars-Ingmar Karlsson
- Den svenska regeringen tog kontakt med oss när den förberedde sitt förslag om nedläggningen av Barsebäck.
Han har förbehåll och säger till en början att han hoppas att nya reaktorer ska utvecklas och byggas.
- Utifrån allt jag lärt i livet inser jag inte det kloka i att kasta bort produktionsmedel som ger både billig energi och dessutom påverkar miljön mindre än de flesta andra energikällor vi använder i dag.
Ni har fortfarande kvar de farliga kärnkraftverken i er närhet, säger han utan att nämna reaktorerna på andra sidan Östersjön vid namn.
Den tidigare ägarmajoriteten bestående av ett antal sydsvenska kommuner är borta och har ersatts med en utländsk dominans.
Vi lever och verkar hela tiden nära våra kunder.
Intresset riktas mot norr och öster.
timmar om dygnet i ritsalar och verkstäder.
Specialiseringen är uppdelad på avancerad produktdesign, interactionsdesign ( datakommunikation ) och transportdesign.
Ett eget akut behov råkar vara en effektiv och snygg BRASKAMIN, det senare är svårare att tillfredsställa än det förra.
Sofie Sjöström har utformat konferenssystemet " Digo ", där upp till
I den skulle förarna kunna variera det vanliga sittandet med ryttarställningens ur belastningssynpunkt mer skonsamma ståsittande.
Joakim hoppas att hans bidning skall hjälpa det lilla företaget att hävda sig mot slalomjättarna som är på väg att ta över marknaden.
Kik heter det redan patentskyddade rullskridskobrädet av persiske formgivaren Allen Zadeh.
år tillbaka Dalaröbo året runt.
HANS FAR VAR bokförläggaren Tor, kring vilken de stora elefanterna dansade.
Det var alldeles klart att Lucke skulle bli skådespelare, det tyckte både mamma, moster Stina och morbror Pelle.
Det skulle kunna bli ett avsnitt i de memoarer som kanske kommer till stånd någon gång, när vintern ligger tung över Dalarö.
Men jag vände båten och åkte hem.
Sedan gick han igenom avdelning för avdelning; kemigraf, djuptryck, offsett, binderi.
Under hans tid utvecklades specialtidningarna och affärstidningarna.
Plötsligt får han något nästan mordiskt i blicken.

år svensk representant i Inter-Coops arbetsgrupp för detaljhandel.
Det gör ungefär
För dessa personliga ekonomiska uppoffringar förväntar sig medlemmarna knappast att få se någon väldig väckel-se av gammalt snitt gå fram över Lidingö.
Det är lätt att sticka ner någon, om man aldrig fått höra om människors lika värde.
Lidingö fotoklubb hyr ett utrymme och Friskis & Svettis kommer förhoppningsvis till hösten.
Och de dagliga besöken hos pastorerna är fler än vad de brukade vara under en hel vecka i den gamla kyrkan.

Kanske en otypisk Kissälskare, eftersom han inte tycker att musiken är det viktigaste.
Men mest var det Kissälskare mellan
- Det är blir barnens första konsert - det är lika bra att börja med det bästa, sade pappa Jerzy, lika sminkad han.
Vi får spelen om vi söker ett par gånger till.
Här flockas stora miljonstäder i betydande nationer i
Tyskland,
står sedan andra delar av världen på högtur:
Redan där är det Davids fåfänga kamp mot Goliath.
Trots underskott på runt
Vid IOK-sessionen i Berlin
Fortfarande går jag ut i skolor och berättar, om de ber mig ( nu med Rädda Barnen som " uppdragsgivare " ).
Slutuppgörelsen på den fjärde etappen, som kördes på dagen, blev en kamp mellan de
kilometer långa tempoetappen som avgjordes i Jönköping på lördagskvällen.
Norrmannen Svein Gaute Hölestöl var ytterligare
Han har vanan inne, han vann ju även förra SM-rallyt.
På sista sträckan gjorde han ett försök att köra ifatt ''Rådis'' men tog i för mycket.
För övriga blir det final i Hässleholm
Siffrorna från veckan som gick är svåra att ta till sig.
Jag som får ångest varje gång jag ska byta bil.
Visst har något hänt.
Men i bilradion hörde jag bräckliga, men glada, barnaröster, och det var både " Den blomstertid " och " Du ska inte tro ".
procent av biltrafiken och går med vinst.
- Det har lett till att trafiken ökat totalt, eftersom vi skapade en nisch, som inte fanns förut, säger HH-Ferries.
Rabatten ligger dock bara på Helsingborg-Helsingördelen, på den dansk-tyska biten får man betala samma pris.
bilar om året till Grenå.
Nils-Erik Ekstrand Che Guevara hyllas igen Det är
Söndag,
DN.
De bor i Kil i Värmland och på fredagskvällarna åker de runt samhället och längs Storgatan.
Ett annat skäl är de rättegångar som redan påbörjats ( och de rättegångar som kan komma att inledas när den internationella haverikommissionens slutrapport föreligger ).
", som beställdes för att gå i Viking Lines trafik, byggdes på samma varv och med en bogvisirkonstruktion som var identisk med M/S " Estonias ".
" som jämförelsematerial vid bedömningen av hur M/S " Estonia " var byggd.
Trovärdigheten i Holtappels påståenden ökar inte av att de framförs med en sådan sällsam tvärsäkerhet.
mil öster om Anlong Veng i svårframkomlig djungel, tillsammans med
Göran Eriksson
Hon har gjort klart att hon är missnöjd med partiledningen.
jag gjorde naturligtvis allt det där som människan Nina och i denna vuxna individ kommer alltid kön och genus att vara sammanblandade och tillsammans skapa det som jag kallar " mitt jag ".
ut " Gender Trouble.
Att få ta del av Mois angrepp på Butler och poststrukturalistisk feminism före den engelsktalande världen känns lyxigt.
Enklare uttryckt:
Det som förenar dessa " obegripliga identiteter " är att de spelar med skillnaderna mellan kön, genus, sexuellt begär och sexuell praktik - och att de därmed påvisar det konstruerade i de så kallade normala könsidentiteterna.
Naturen existerar för Butler enbart som kultur.
Moi ger ett exempel med en liten flicka som läser en bok om fåglar.
Är inte detta en specifikt kvinnlig erfarenhet:
Lisbeth Larsson Studentlitteratur,
Hos Ben fastnar man snarare för fraseringarna, perfekt avvägda och ständigt påfyllda med energi.
Alltså tackar man vänligt för att någon håller upp en dörr så att man kan passera, lämnar plats på bussen, hjälper till med barnvagnen och vid hundratals ytterligare tillfällen.
Bästa sättet att svara på någons tack är att ge ett lika vänligt tack tillbaka.
gånger har vinter-OS gått Östersunds näsa förbi, men tro inte att man har tappat sugen i Jämtland.
- Vi hade lite otur med de ansvariga politikerna i den senaste kampanjen.
miljoner och
Östersund har inte givit upp.

Ta med matsäck.
Medtag kikare, tillfälle till bad.
Kristallkranierna Föredrag och filmvisning på Sirius helhetscenter, Allmogeplatsen
Victoriaväxthuset Målning - färgupplevelser vid Bergianska trädgården med Ulf Wagner kl
Valfri starttid vid Koppartälten kl
Vin och pimpinella Med Bellman och Gustav
.
Friendship Internationell barnkörfestival i Galärparken, stora tältet bakom Nordiska museet, kl
Samling vid entrén till Birka Line, Södermalmstorg kl
Casper & Dorothea Nypremiär för 1700-talsoperan på Skansen, i Tottieska malmgården, kl
OBS!
Konsthögskolan i Umeå Avgångselever visar sina verk på Ynglingagatan
.
OBS!
, Svea ingenjörskår, Södertälje, sköter avlösningen vid Slottet kl
Och om Jordan kan hålla sin otroligt höga nivå några år till, kan det dröja in på 2000-talet innan det blir regimskifte i NBA.
Jordan & Co. hade en växel till att lägga i.
Förmodligen fanns det också ett mått av osäkerhet inför mötet med Utah, som är det enda lag som på allvar kunnat utmana Bulls under de
Totalt sett var Utahs lag jämnare, deras bänkspelare kom ofta in och gav fina bidrag, men radarparet Karl Malone/John Stockton förmådde bara sporadiskt spela på topp.
Bilens ena framhjul for all världens väg vid olyckan.
Dagens formel
Karin Berglund Lena, vakna!
timmar.
lejongapsplantor, minst
Hans farfarsfar Anders Åberg startade företaget
sorters krusbär i trädgården och en del finns fortfarande kvar.
Det betyder att lite spill får man räkna med.
Den som brukar så bönor och med vrede år efter år sett hur jordloppor förstör plantorna just när de vecklat ut det första bladet blir förtjust över att hitta färdiga plantor i en storlek som ingen loppa rår på.
Därefter flyttar de till större kruka
Människor blir lugna när de kommer hit bland växterna, fåglarna och humlorna.
Också ombord på Polferries bilfärja " Ragulin " i Oxelösund är det polskt som gäller.
Priserna är låga på mat, öl och bensin.
På platsen har rests ett anskrämligt nationalmonument mittemot Polferries terminal.
Men allt är fejkat, också Stadshuset ( som inrymmer ett litet historiskt museum ) från sent trettonhundratal i ena hörnet av torget Lika anslående och burget, lite doftlöst insmickrande är kajpromenaden längs Motlawakanalen, ett turisstråk där många talar tyska, somliga amerikanska eller svenska.
En stor svart rosett är fäst över den låsta grinden där också bilder av påven och Svarta madonnan satts upp.
Ytterligare en bit norrut ligger Gdansks drabantstäder Sopot och Gdynia.
Det är inte alldeles lätt att hitta, skyltar som visar dit finns inte och ortsbefolkningen skakar på huvudet när vi försöker göra oss förstådda och pekar åt fel håll i tron att vi menar campingplatsen när vi talar om koncentrationslägret.
Inåt landet ligger ett annat tyskt minnesmärke som dock inte väcker lika starka känslor:
Elblag är en halvstor och halvmodern provinsstad där man kan flanera på vardagliga affärsgator.
Men det inte bara nostalgitripper för det forna herrefolket som regionen erbjuder, utan också kanotpaket med inkvartering, segling, ångbåtsutfärder, ridning, skogsexkursioner och, inte minst, fågelskådning.
Det är bara att konstatera att ett besök i Masurien kräver mer tid och helst också speciella intressen.
Och inget ont i det.
Första turen utnyttjades till sista plats och åtminstone 80-procentig beläggning måste det vara för att Sverigesatsningen ska vara lönsam.

Flygplanens ålder ska inte utgöra något säkerhetsproblem, heter det.
Godtycke som skatteprincip En rationell statsmakt straffbeskattar inte aktiesparandet Kommer regeringen att ändra på förmögenhetsskatten igen?
Är en ändring nu tänkbar?
Statens utväg ur dilemmat har varit att beskatta just den egendom som enklast kan kontrolleras - det vill säga just det mest produktiva sparandet.
Den som är utan skuld kaste första stenen.
HONGKONG.
Men han kastades ut ur kommittén sedan han öppet protesterat mot massakern på demonstranterna i Peking den 4 juni
Martin Lee och Demokratiska partiet tänker gå till domstol och ifrågasätta den provisoriska församlingens legitimitet.
mandat, tror Martin Lee.
Varför måste vi ge upp den partiella demokrati vi blivit lovade för att bli kineser igen?
Han tror inte att britterna kommer att ta strid om Kina bryter med den gemensamma brittisk-kinesiska deklarationen.
Den är hög men har stagnerat sedan
Byråkratin är massiv när det gäller regler, licenser, certi-fieringar med mera.
Hedlund målar upp en nattsvart bild där egentligen ingen lösning gives för Ryssland.
I början av 90-talet beslöt ryska regeringen att privatisera storindustrin under ledning av privatiseringsminister Anatolij Tjubajs.
Som en av sina närmaste medarbetare för detta projekt anställde han Martin Andersson, en ung talang med ett förflutet som kursetta på Tolkskolan i Uppsala, ett halvår på svenska ambassaden i Moskva, Handelshögskolan i Stockholm, ett år ekonomistudier i Paris och därefter managementkonsult för Booz-Allen i New York.
Ett antal externa bedömare på seminariet i den gångna veckan ansåg att Brunswick står i en klass för sig när det gäller kunskap om rysk ekonomi och aktiemarknad.
Kapitalförvaltningen.
De största internationella aktiefonderna för ryska aktieplaceringar är New Century Holding ( USA ) på cirka
Credit Suisse och Brunswick är de största mäklarna.
- Totala börsvärdet är i dag
miljarder dollar ligga i ryska aktier.
Vi har våra analytiker sektororienterade.
Här gäller vanlig investmentbank-rådgivning och hjälp med finansieringslösningar för ryska företag och sådana aktiviteter kräver sin diskretion.
Vore Brunswick amerikanska förvaltare skulle jag knappt lyssna eftersom jag tror den amerikanska aktiemarknaden är effektiv, dvs det är slumpen som avgör vem som blir bäst i församlingen.
De är obefläckade av skandaler.
Folk betalar inte varandra, säger Kjällgren.
Det finns ett antal förklaringar till det låga totala börsvärdet - utöver att företagen sannolikt i stora delar är misskötta och ännu inte lika vinst-orienterade som västerländska företag:
Kanske är det också så att den första skandalvågen efter förlusterna för privatpersoner i den famösa aktiefonden MMM håller på att ebba ut.
Räkcocktail antagligen och en köttbit.
", sa kvinnan och lät handen med borsten falla ner utmed sidan.
" och man fick hänga i baren bäst man gitte och man fick se ut hur man ville och hon snattrade och fnittrade med några kvinnliga arbetskamrater.
Vad tänkte han?
Fredagens premiärvisning av godbitar ur kostymförrådet var charmant.
kronor.
MAUD TORPVRET Vill du softa lite, spela beachvolleyboll och äta barbequespett?
- Folk hittar inte alltid hit, vi ligger för långt ifrån resten av området.
Mitt i allt dammet ooch sörjan sitter de och lagar middag.
Under detta år har tiotusentals judar slaktats i Lublin, Vilnius, Lwow, Stanislawow, Rzeszow och Miechow.
uppmanade en annan polsk exilpolitiker, Adam Cio$1kosz, att meddela engelsmännen att tyskarna mördat
Ännu anades inte Förintelsen, förbrytelserna sågs som gängse krigsbrott.
år till ett ställe - ett torg, begravningsplats, och där slaktat eller skjutit med kulor eller granater.
---I november-december började man också mörda judar på områden som anslutits till Tredje riket, så kallade Warthegau.
" Meddelas att den 21 maj sänder jag löpande korrespondens via Hjalmar.
, till yrke ingenjör, anställdes hos Asea
Direktörerna som skulle återvända till Polen krävde riktlinjer.
Några dagar senare mötte han sin vän Piotr Drzewiecki, finansman, Warszawas borgmästare
Själv ställde han inga frågor, berättade han, men förstod att hans personal var inblandad.
" General Roweckis tidigare citerade telegram talade om " svenskar ".
Norrman höll inne med sina åsikter i både Polen och Sverige.
Jag träffade honom första gången våren
Han tog sig in i Warszawas getto.
Motståndsmännen presenterade sig inte förstås, det gjorde för övrigt inte heller han.
Jag var rätt bra på det.
Det brev från Bund Sven Norrman smugglade ut från Polen förmådde inte bryta likgiltigheten.
Världen känner dem inte, men det är tack vare dem som den varar.
Den hårdservande australiern vann med
Det fina spelet från kvartsfinalen, då har slog ut världsettan Pete Sampras fanns kvar och han gav aldrig Philippoussis chansen att komma in i matchen.
Han tappade bara
Han vann till slut tiebreaket med
.
Skrivandet blev hennes räddning.
För nästan
Det är den boken som filmen främst bygger på och den ges ut samtidigt med premiären den
- Jag blir orolig bara Nina lämnar mig för att gå på toaletten.
Jag måste varje dag bearbeta det som hänt, för jag slits fortfarande mellan de här
Men jag kan få skuldkänslor och undra varför det gick bra för mig och inte för dem.
Jeanette Pastoritza började skolka från skolan och driva omkring på Stockholms gator.
Hon tog till och med emot beställningar på rån från andra missbrukare.
Unga människor skriver till mig och säger att " har du klarat dig, då vet jag att jag också kan klara mig ".
Där står småtjejer i tolvårsåldern som är utslängda hemifrån.
Anneli Jordahl Foto:
I Helsingborg tycker man om att slå sig lös på en pava mineralvatten eller
Vårens sista fackliga kongress arrangeras av Seko, med tal av bland andra kommunikationsminister Ines Uusmann och statsminister Göran Persson.
år sedan.
Nu ska man göra bot och bättring.

olika idéer om vart kroppen tagit vägen.
Här ligger Che Guevaras stympade kropp begravd om man får tro ex-general Mario Vargas Salinas, som var med och grep gerillaledaren och som deltog när Che arkebuserades i La Higuera.
Hon var den enda i Ches grupp som fick en riktig katolsk begravning med svepning och böner och officiell präst.
Men de inser också att Vallegrande därmed skulle förlora en del av sin historia och sin dragningskraft.
Likskändning gick inte att acceptera.
Hon ber varje dag till honom och hon har en stor bild av honom på hedersplats på väggen i sitt vardagsrum.
Prästen accepterar det och leder själv gudstjänster för honom.
- Jag har ingenting, säger hon kort och börjar prata om sina år som lärarinna och om hur hon övervakades av militären och polisen som misstänkte att hon tillhörde gerillasympatisörerna.
Hon ger mig den lilla hårkringlan och det känns nästan högtidligt att ta i stråna.
Det var landsförräderi att stå på gerillans sida, säger Dora Cardena.
Gerillan var dåligt tränad och valde dessutom att kämpa i ett område som saknade rätt terräng för gerillakrigföring.
Kurt Mälarstedt Det är en hjärtskärande tragisk historia om en 12-årig pojke som söker en fast punkt i tillvaron, helst en far, och en ung, vilsen, förvirrad kvinna med knark-, sprit- och mentala problem som såg sin far mördas när hon var mycket liten, och en mycket stark kvinna, den unga kvinnans mor, som alltså förlorade sin man och som nu kämpar för sitt liv, bränd till oigenkännlighet av den
När Malcolm X, som då hette Malcolm Little, var lika gammal som Malcolm Shabazz är nu förlorade han sin mor, som fördes till sinnessjukhus, där hon stannade, förvarades, i
Dottern Qubilah, den näst äldsta, var
Qubilah är den mest vacklande, drivande, osäkra av Betty Shabazz' barn.
tillfällen rapporter om att Qubilah Shabazz inte tagit hand om sin son ordentligt.
Det berättas att han en gång hade sparat en favoritklubba för att kunna ge den till den far han var övertygad en dag skulle komma.
Qubilah hade också bytt namn till Karen Taylor, och hon gifte sig med en före detta brottsling vid namn Theodore Turner.
år hade svårt att vara - " ung, sportig, en mamma med energi nog att springa runt med sin pojke ".
Men på den nyslagna gräsvallen utanför mitt sovrumsfönster hade tydligen sommartidssolen ändå hunnit lysa nog för att göra det lönt att vända gräset en första - och sista - gång.
Efter ett dygn och en vända med hösprätten är gräset torrt nog att köras hem att lagras i en lufttätt torn.
Återväxten betade korna senare på sommaren.
Lönsamhet i jordbruket är när allt kommer omkring kanske en politisk fråga och inte en jordbruksfråga eller en fråga om mer forskning, effektivare teknik och bättre jordbruksmetoder - eller att byta jobb eller göra något nytt när det gamla jordbruket inte längre lönar sig.
Lite senare på dagen när solhettan skapar termik åt gladorna är det deras tur att glida längs vägarna på jakt efter överkörda djur säger han.
Därmed borde regeringschefernas uppgift vara enkel när de i Amsterdam diskuterar kampen mot organiserad brottslighet.
Förhandlingarna lovar att bli hårda, och utgången är oviss.
I allmänhet betyder detta att ett förslag i sådana frågor diskuteras av ministerrådet, i möten mellan EU-ländernas justitieministrar.
En liga som handlar med narkotika kan till exempel slå upp sitt högkvarter i ett land som har milda narkotikalagar och därefter operera i hela EU.
Hit hör:
Fattade beslut kringgärdas gärna av villkor och reservationer, till stöd för den politiker som inför hemmaopinionen vill hävda framgång i en nationell hjärtefråga.
Både oljan och tvättmedlet har bytts ut mot mer miljövänliga sorter.
- När vi startade projektet med bildrörshöljena visste vi inte hur mycket energi vi skulle kunna spara.
I ena änden sitter en stor plåtrulle.
Systemet kallas EPS ( förkortning av det engelska namnet Energy Potential Scan, se faktarutan ).
procent av de möjliga besparingarna redan har klarats av.
Här har morötterna från myndigheterna varit särskilt aptitliga och fabrikscheferna därför lättare att övertyga om nyttan med energihushållningen ( se artikel intill ).
Trots att det blir
Företag och myndigheter måste på allvar bli medvetna om år 2000-problemet och sätta in alla resurser för att se till att datasystemen fungerar vid sekelskiftet.
Tanken bakom märkningen är att företagen ska kunna koncentrera arbetet på de produkter som inte klarar sekelskiftet.
KORTFATTAT:
Hannen exponerar sig dessutom villigt där den sitter i toppen på någon buske och sjunger för full hals.
Ringmärkta exemplar har avslöjat att de är lika trogna vinterreviret som häckningsreviret.
Men redan några år senare angreps både hans tolvtonsmusik som " osmältbar " och han själv för sin judiska härkomst ( konverteringen till protestantismen ett kvartssekel tidigare till trots ).

Kiss Scen:
Fåniga Farbröderna som sitter i logen och svettas.
Nu slår han sönder sin slå-sönder-gitarr!
För även om det finns låtar där det tänder till, " Detroit Rock City ", " In a New York Groove " och " God of Thunder " till exempel, är det för det mesta segt och odynamiskt framfört.
För även om nostalgin är konstens fiende, så är det en trevlig känsla att vältra sig i.
månader som justitieminister avgick hon till följd av hälsoproblem.
- Jag hoppas att jag vågar kalla mig författare om några år.
Några undantag fanns förvisso.
Han är stor och rund, ser ut som Helan ungefär.
Till Hultsfred hade han dock ett konventionellt reg-gaeband, som på tordönsvolym ( för att överrösta ett intilliggande hiphopparty ) lade ut smidiga, klassiska reggaegrunder för Bim Shermans milda, nästan viskande röst.
All scenshow saknades dock, vilket ändå gjorde upplevelsen plattare än nödvändigt.
Claes syster, den kyska Isabella ( Erika Björnesparr ), kontaktas dock för att beveka Adrian, och i krig och kärlek är som bekant allt tillåtet...
Joculatores biter minsann inte i Gripsholmsgräset.
meter långa " Royal Princess " beskådas från Stadsgården och andra utsiktspunkter.
Mats Asplén, keyboards, Michael Malmgren, bas, Fredrik Dahl, trummor, Lars Halapi, gitarr och Bo Kasper själv, sång.
- Jag aktar mig noga för att älta mig själv, snarare försöker jag sätta mig in i en annan persons sätt att tänka, fantisera och skapar så en handling.
Sola er i glansen och lyss till Fredrik Nordström kvartett.
Men uppenbarligen passade uppehållet Tom bra.
När regnskurarna dragit vidare och spelet kunde fortsätta var det Tom Lehman, som bäst hittade tillbaka till ett vägvinnande spel.
Det betyder en ledning på
Det fina spelet höll någorlunda i sig i början av tredje rundan, men på slutet fick han det inte alls att stämma.
över par.
Banan nära Washington DC har smala fairways och är den längsta som hittills US Open spelats på.
Flyt och oflyt i söndagens båda lopp.
Vann gjorde Frank Biela.
- Jag hade en kraftigt understyrd bil, något är fel men vi vet inte vad det är, sade en besviken Rydell.
Vid starten stod Hunsbedt och Michael Jernberg i första led med fransmannen Jean-Luc Pailler och Per Eklund bakom sig.
Först över mållinjen var Ludvig Hunsbedt.
Loppet avbröts och Schumacher förklarade som segrare efter
Han opererades sent på söndagskvällen.
Debutanten Igor Yadlos mål däckade serieledarna.
- Gör vi inte mål på chanserna går det så här, sa Zetterlund.
minuter senare var det alltså dags för Yadlos att nicka in segermålet.
På hård asfalt.
Jonas och Mats leder med
Klädseln och musiken då?
Folk tror att spelarna inte ens får nudda i varandra.
och sedan tog de sig till distriktsfinalen i Stockholm, som spelades på söndagen, där de dock slogs ut i semifinalen.
De erkänner dock att det är sällan de bara går ut hemma och spelar för skojs skull.
augusti.
DN:s båtskribent Anders Öhman rapporterar från sin seglats mellan östkustens gästhammar.
Det är en viktig del i den demokratiska processen.
Färre än
Och de skulle inte tillåta någon annan grupp företagare att konsekvent slänga ut sitt avfall i naturen.
- Jag tycker att det närmar sig gränsen för vad som kan förekomma i ett rättssamhälle, säger Lars-Åke Pettersson, chef för häktet i Stockholm.
Men det är ingen erkänd nation av omvärlden och det politiska läget är osäkert.
Den har i sin tur bett ambassaden i Kenya om en bedömning.
Frankrikes nye socialistiske premiärminister Lionel Jospin lät samtidigt förstå att hans regering vill återuppliva EU:s satsning på stora europeiska infrastrukturprojekt, de så kallade transeuropeiska nätverken.
Pakten är mycket viktig för Tyskland.
Det var också invigningen av den unika byggnad där den brittiska kronkolonin om
miljoner hongkongdollar.
kronor per person på totalisatorspel, barn och åldringar inräknade.
meter höga glasfönster ger
HAPARANDA.
Vid en presskonferens försvarade han kritiken med att han " inte varit den som lagt locket på " men att striden nu haft sin tid och att man måste se framtiden an.
Vid tidigare stämmor har omvalet omgärdats av stor festivitas och hurrarop.
Förslaget, som motarbetades av partistyrelsen, vann dock inte tillräckligt stöd bland ombuden.
valutaflöde kl
Tisdag
USA:
Center-stämman i Haparanda avslutas.
TCO:
PLM:
detaljhandelns försäljning april kl
bytesbalans april kl
handelsbalans maj.
.
Bundesbank:
.
sammanträde kl
Frankrike:
I maj månad år
Omräknat i dagens penningvärde motsvarar det
En byråsekreterare vid SJ hade
riksdaler riksmynt.
Den unge mannen kom från Lettland.
Materialet är genom sin fyllighet unikt.
till våren
Man undrar när den unge Silamikelis och hans kamrater först börjar befara att de inte får stanna.
Uppenbart sker arresteringen i Silamikelis fall mot bakgrunden av hans tidiga roll i en ungdomsverksamhet för avslöjanden av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD:s förehavanden under Stalins ockupation
återvänder i spetsen för en delegation av olyckskamrater.
Han föddes i Stockholm, där han tog studentexamen i Södra latin
hade han uppdrag för Viak att som chefskontrollant svara för stora avlopps- och regnvattenprojekt i östra Saudiarabien.
miljoner kronor rikare efter sin andra seger i den här tävlingen.
slag, men inledde inte bra.
hålen
bästa hål i hela tävlingen, sade Lehman till nyhetsbyrån AP efter söndagsmorgonens spel.
Tiger Woods, den
slag,
Han noterade
Landslagsmålvakten svarade för
Nu tog AIK över spelet i slutskedet.
- Den här matchen ska vi bara avgöra.
8-motor.
hästkrafter.
kilometer i timmen.
Under valkampanjen har det regerande partiet HDZ, den kroatiska demokratiska unionen, släppt alla hämningar för att garantera Tudjmans återval.
- Att Tudjmans valseger är beroende av röster från kroater i utlandet är ett tecken på hur svagt utvecklad demokratin i Kroatien ännu är, sade Tomac till DN.
Misstron är ohållbar med tanke på att Sverige och Finland tagit på sig ett stort gemensamt säkerhetspolitiskt ansvar för Baltikum och dessutom planerar ett närmare försvarspolitiskt, försvarsindustriellt men också på sikt, i en oklar framtid, operativt militärt samarbete.
Nu verkar varje försvarsmakt för sig, men i framtiden kunde man tänka sig att finska soldater skall kunna verka i Sverige och svenska i Finland.
Det är fel på loket.
En allvarlig herre läser en bok om " Kompetensutveckling i arbetslivet ", det tycks gå sakta.
" Du får gå ", skojar konduktören oförtrutet, " det är ju en vacker sommardag.
- En riktig rysare, upprepar guldsandalettdamen.
Samtidigt som poliskonstapel Ducruet träffade prinsessan Stephanie i lönn hade han en annan, som heter Martine.
DD är urtypen för en olämplig yngling från Azurkusten.
I Monaco finns åtskilligt att bevaka.
Hans dröm är att bli smörsångare.
i vår gamla folkhögskola.
tänk va tiden har gått.
meter lång!
Längs Säveåns stränder, i dess biflöden och sjöar, i sumpiga strandkanter och fuktiga slänter har man i veckan börjat täta en del av de mest besvärande kunskapsluckorna i kretsloppet.
tredjedelar djur som vi kan kalla maskar, säger Christer Erséus, professor på Natur-historiska Riksmuseet som leder Det svenska maskprojektet.
Det är bara ett tunt streck på kartan, men det strecket blir ett koncentrat av miljön.
Daggmaskarna är alltså inte de enda som gör daggmaskjobb.
- Vi valde Säveåns dalgång bland annat för att vi kunde vänta oss en rik fauna och det har vi också sett.
Videon har gett genren en större marknad:
de brygger te på landets mer människoliknande invånare.
Ett beprövat grepp är att bygga upp barnfilmer kring djur.
" Balto " (
den franske serietecknaren Moebius och författaren Ray Bradbury, bland andra.
Filminstitutet har gett ut den, liksom en annan verkligt klassisk barnfilm:
En artikel i DN (
På förslag av statens ombud beslöt Stockholms tingsrätt att först pröva den frågan i en särskild så kallad mellandom.
det vore nämligen onödigt att fråga EG-domstolen om det visar sig att Brita Sundberg-Weitman inte hade bättre sakliga förutsättningar för tjänsten än Hans Ragnemalm.
I motsatt fall har AD i stället gjort processen mera omständlig och utdragen än nödvändigt.
Det gäller senaste skivan och det gäller på scen.
Det enda de inte gör är att kräma på för fullt, som de bevisat att de kan så många gånger förr.
Då blir det hitkavalkad i stället.
Klockan halv
- Jag blev rädd när det smällde nu igen.
år, sitter och fingrar nervöst på utvisningsbeslutet.
Hon är höggravid och har äntligen hittat en man som hon känner sig lycklig tillsammans med.
Den
dagar försökte hon igen.
Hon ville göra sig själv illa och var i psykisk obalans.
Den man som hon nu är gift med är också asylsökande sedan
veckor.
Det smällde i närkamperna, det jobbades hårt och viljan lyste i ögonen på hemmaspelarna.
På så vis fick ett av Ljungskiles färska förvärv från Sierra Leone göra debut tidigare än planerat.
Koroma gick in och gjorde ett hyggligt jobb på en ovan plats.
hemmapoäng krympte hastigt till en enda.

Det gjorde att vi kom lite i otakt och i andra halvlek hittade vi inte rätt i positionerna på planen, säger Elfsborgs tränare Anders Linderoth.
Men så här spontant måste jag säga att Turkiet inte lockar så väldigt mycket.
Guy S :t Cyr Allt var upplagt för Linda Algotssons första SM-guld i fälttävlan, som reds på Duseborg några mil utanför Linköping.
- Jag chansade på den svårare vägen och så gick det illa, sade en litet nedstämd Linda efteråt.
I Young Rider SM vann 18-åriga Martin Georgu på Cyramos.
Ännu fler elever kan vid en återblick hävda att skolan i viktiga avseenden misslyckades, att den inte lät dem utnyttja sin fantasi, inte ställde dem inför utmaningar, inte brydde sig om mycket av det som de var bra på och alltför lite lät dem arbeta med händerna.
Att få använda kroppen är också ett starkt mänskligt behov, i synnerhet under uppväxten.
Detta är i huvudsak riktigt.
Hur viktigt det än är att knyta an till elevernas egna intressen och låta deras egen motivation driva dem framåt så måste studierna bedrivas under de mer erfarnas ledning.
I Bryssel häromdagen var beskedet från en tjänsteman till synes klarare.
Deras grupp, PCC ( Partnership Coordination Cell ), sysslar mest med ramen för stabs-övningar inom PFF, Partnerskap för fred.
I förhållande till den underhållsgrupp som stöder den nordisk-polska brigaden var skillnaden inte påfallande.
Tudjman har medierna i ett fast grepp.
procent av rösterna.
De franska trupperna kommer också att lämna landet när evakueringen nu avslutats.
Ett försök i lördags att få till stånd ett möte mellan de
procent fram till sekelskiftet.
Men svåra att infria.
Det gäller Philips, flygbolaget KLM och flygplatsen Schiphol.
En del företag har bättre förutsättningar och kan därför åta sig ett högre sparbeting.
Det blir betydligt krångligare att få miljötillstånd för driften.
Lämplig energisnål teknik finns bara i princip och är ännu inte ens utprovad på forskningsstadiet.
och
procent av aktierna i JP Bank.
nya aktieägare.
Historiskt sett är det ett genomsnitt på
grader.
Det ena erbjuder ekonomisk hjälp, det andra brandskydd.
Allt vad jag önskade mig önskade jag mig hett.
gästerna skulle skriva ner en önskan på en papperslapp och sen binda fast lappen vid en blå ballong varpå de
Eller som den mexikansk-amerikanske författaren Richard Rodriguez skriver att en nunna sa till honom när hon såg att han som barn var okoncentrerad under gudstjänsten:
Man kan naturligtvis säga att bokens idé har missuppfattats.
Dansk-italienske Dario Campeotto spelar en ovanligt charmig charmör med den rätta darren på sin fina sångröst.
Någonstans där under den öppna himlen finns en spännande och medryckande historia i Åke Catos utmärkta översättning, men Fredriksdal är ännu inte en scen för intensitet och dramatik.
Polisen, Invandrarverket är på min sida.
Han var skild, hade
.
- Jag hade nyss kommit därifrån och så vill han helt plötsligt åka dit.
Pengarna som skulle ha räckt under hela studietiden var uppfestade.
" Billig
- Jag ville inte leva, säger hon.
Modern, styvfadern, brodern, hans hustru och barn bor tillsammans i en liten tvåa.
Kjell Nilsson LINKÖPING.
Jag var hur avspänd som helst, säger Rickardsson och skrattar.
Övriga i A-finalen blev polske överraskningen Tomasz Gollob, som även kör för Valsarna, nämnde Hancock och dansken Hans Nilsen.
Drygt

, skuggar.
stora - Hammarby och Djurgården.
till
Efter paus ökade Nacka trycket och hade chanser för ytterligare fullträffar.
) Peter Widen,
rundor:
), Jens Nilsson, Saltsjöbaden (
(
),
) Sophie Gustafsson,
Regatta, herrar, K
:

) Karlsson/Rosenqvist,

),
) Tomasz Gollob, Polen,
) Peter Karsson,
) Greg Hancock,
) Brian Andersen, Danmark,
Jukola-budkavle, damer:
.
,
GP-tävling, Younster Cup, final, 1,45-hoppning grundomgång med en omhoppning:
:
) Maria Gretzer, Dux,
,
) Regina Lamprecht, Farsta, Flash,
) Martin Georgou, Cyramos,
SEGLING SÄRÖ:
:

.
) Marström/Brown.
) Nilsson/Barne.
) Rieber/Malling,
Goran Ivanisevic, Kroatien-Greg Rusedski, Storbritannien,
Felix Mantilla, Spanien-Karim Alami, Marocko,
Bo Harmby TT De svenska kanotisterna strävar mot VM i augusti och tävlade i Nyköping i helgen.
meter, knappt slagen av olympiske guldmedaljören Knut Holmann, Norge.
Damlaget:
- Vi håller fast vid vår ståndpunkt att inga pengar kommer att strömma från Tyskland till nya program för att skapa jobb, sade Tysklands finansminister Theo Waigel i en intervju.
Sverige kan tänka sig att diskutera ett sådant förslag, sade finansminister Erik Åsbrink:
Centerstämman godkände på söndagsvällen förslaget till valplattform.
Det konstaterade en nöjd Andreas Carlgren, efter debatten om valplattformen.
- Då pekar socialdemokraterna med storebrorsfingret mot centralisering, eller så tiger man som möss, sade Carlgren och fick applåder.
Både fack och arbetsgivare har dessutom utsett tunga namn i den referensgrupp som ingår i utredningens arbete - det är ingen tvekan om att utredningen tas på allvar.
Men några sådana order har inte utgått.
Fiktionens TV-krönika/Leif Furhammar Fiktionens förvandlingar Om det är något som karaktäriserar det sena nittonhundratalet till skillnad från alla andra humana utvecklingsskeden sedan tidernas början så är det den ofattbara fiktionsboomen som kom på åttiotalet och som bara fortsätter att växa.
Enligt all tillgänglig tidsstudiestatistik fyller de en avsevärd del av den moderna människans vakna tid.
Det som från början var en artificiell manipulation har med tiden och vanan förvandlats till traditionell berättarteknik och publikpsykologisk självklarhet.
Karl Dingertz jobbar på varvet.
- Varvet måste betraktas som en arbetsplats.
I det säger de att Djurgårdsförvaltningen inte ensamma ska kunna eliminera den enda större varvs- och dockningsresurs som Beckholmen utgör.
Om varvet försvinner vet vi inte vad vi ska göra, så långt har vi inte tänkt, säger Knuth Borg.
Vi låter hellre någon annan driva varv där eller låter det bli lite mer av ett gör-det-själv-varv, säger Lennart Rydberg.
platser som Alla kvinnors hus har tillgängliga.
De talar dålig svenska och har därför svårt att få jobb.
kvinnorna hade
Regeringen skulle ha varit klar med en utredning i maj
Bilarna krockar med varandra och med staket.
Firandet beräknas pågå hela natten.
Rosersberg
Fest på Hasselgatan, deltagarna slänger ut tomflaskor på gatan.
- Det här är det största.
- Prispallen i Formel
Längden gör det till en speciell utmaning.
Han blev den andre svensken genom tiderna att vinna ( Stanley Dickens vann
Jag var lättad då jag såg honom hoppa ur bilden, berättade " Lövis " för nyhetsbyrån AP.
Stefan vann i våras en annan av sportvagnvärldens klassiker,
dansken Tom Kristensen debuterade i loppet.
Den 45-årige svensken är japansk sportvagns- och standardvagnsmästare.
Ljungskile har inte vunnit på
:e minuten.
Dragan Stevovics mjuka högerfot skruvade in bollen och Mattias Molin nickade den i mål.
landskamper för Sierra Leone och Koroma
Texas Haro - SH Johansson
Tsar Broline är knepig, men snabb.
Crowns Rubin - L Erixon
meter
Lättare nu.
DD-2:
Tidigare var Europa delat mellan Öst och Väst.
Vi måste göra de politiska institutionerna så pass starka att de kan utmana marknadens och penningens makt.
Därför ställer vi oss helt och hållet bakom förslaget om att inlemma ett kapitel om sysselsättning i det nya EU-fördraget som ska antas vid toppmötet i Amsterdam om några veckor.
Våra fackliga organisationer är beredda att bidra till att forma ett Europa där det råder balans mellan ekonomisk effektivitet och social rättvisa.
Stärk den sociala dimensionen.
Vi ger vårt fulla stöd till initiativet om att införa en särskild sysselsättningsklausul i fördraget.
Tvärtom har vi varnat makthavarna för den politik som nu bedrivs, där insatserna för att uppfylla kriterierna leder till ökad arbetslöshet och social oro.
Offentlig service är avgörande när det gäller att skapa nya jobb.
Detta motiverar ökade offentliga satsningar.
Lundgrens och Olofssons tillstånd är dock försett med ett villkor som inte är uppfyllt.
Fler och fler korpar flaxar i väg, ödsligt kraxande mellan träden.
De ligger i en liten fördjupning, vi räknar till rester av
Ett entonigt, oavbrutet brummande surr.
meter på en skylt som upplyser om att en tomt är till salu.
suggor uppdelade i
Hälsovårdsnämnden har varit här och tittat och prickat in varenda brunn i trakten på en karta.
Men då försvinner grisarna mycket långsammare.
DN:
Det är miljö- och hälsoskyddskontoret i Tanum som har beslutat om grisarna i skogen.
Det är han som har skrivit tillståndet för gården enligt miljöskyddslagen:
I sina miljörapporter har flera bönder struntat i att svara på frågan om var de gör av kadavren.
Ove Säverman
år på botten tills hon hittades av Karlstads dykarklubb och bärgades den
Rena folkfesten eller Frejafebern - Frejatröjor, Frejapins, Frejakörv.
juli.
På lördagen, i Hebron, sade en av Hamasrörelsens talesmän till DN:
HD-domarna som fått besvärsskriften på sin lott röstade mot sina kolleger och ansåg att HD borde ha tvingat riksåklagaren att ompröva sin ståndpunkt.
kronor per person.
.
- Det finns därför skäl att varna för skattesänkningar utan parallella utgiftsneddragningar av motsvarande storlek, sade vice riksbankschefen.
I stället handlar det om arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildningen.
Camilla Andersson Kostym:
En rätt sofistikerad och fräsch sådan med naturträstolar kring uteserveringens runda bord och svängd bardisk under böljande drapering.
Att förlägga förvecklingarna till skvallerpressens centrum är ett roligt grepp, men nog är det komiskt att i sammanhanget prata om " oskulder i fara " liksom att höja på ögonbrynet åt föräldraskap utom äktenskapet.
Pia Huss Re-Orient Cattis Grant Scen:
Hon lär vara en perfektionist som har svårt att koppla av och komma loss.
Efter studentexamen i Norra latin avlade han en fil kand i språk vid Stockholms högskola.
Många somrar arbetade han som reseledare för Club
Men den är snarare knuten till det nordiska än till något specifikt svenskt.
De avlånga länderna Norge, Sverige och Finland liknar en hängväxt som någon krokat upp i Europas tak.
Plötsligt är det tvärtom.
Om det nu finns en särart?
Länge var Norden en saga som glänste av guld.
Han var katolik och flydde från Sverige när Gustav Vasa genomförde reformationen.
Nästa våg av nordisk idealisering, säger Sörlin, är på 1800-talet.
Om Norden inte längre är " folkens moderssköte " så är den åtminstone socialdemokratins, förnuftets och rättvisans hemvist på jorden.
Vi har upplevt en detroniseringens tragedi.
Alla de nordiska länderna har en nord-sydlig utsträckning.
Också Barentsregionen är i hög grad öst-västlig.
år.
Faizane kom till Sverige i december
I december kom hon till Sverige.
Kvinnor som uppger sig vara misshandlade och bryter sig ur förhållanden kan få uppehållstillstånd även om anknytningen upphört, säger han i slutpläderingen.
Det kan avgöra om Faizane får stanna i Sverige eller ej.
, stod för kostnaderna.
I diktverkets kanske mest älskade episod berättar Johan Ludvig Runeberg om hur finska armén kunde ha kringränts av ryssarna om inte en viss Sven Duva hade råkat stå i vägen.
" Lövis " comeback slutade högst upp på prispallen.
:e start.
Föraren Ralf Kelleners klarade sig oskadd.
- Det krävs massor av hårt arbete och massor av hjälp från alla möjliga olika människor för att vinna Le Mans.
och vinnare av Indianapolis
I hans lag i år ingår sonen Michael och fransmannen Olivier Grouillard.
Fetisov och chauffören skadades lindrigt.
Vi vill att alla ber för våra klubbkamrater.
I lördags samlades centerpartiet till stämma i Haparanda.
Förslagsställaren oroar sig över att människor nu när kärnkraften ska bort och användningen av direktverkande el för uppvärmning med den inte kommer att få bostäder som fyller de krav som den nya uppvärmningen ( läs:
.
Den hörde till dessa trägna motionärer och anonyma partiarbetare utan vilka inget partiarbete vore möjligt och inga kongresser skulle samlas, utan vilka inga partier skulle ha någon bas och utan vilka den representativa svenska demokratin inte vore möjlig.
På sistone har både socialdemokrater och centerpartister antytt att Sydkraft inte längre har samma moraliska rätt att driva sina krav eftersom aktiemajoriteten numera är " utländsk ".
Mellan
miljoner grisar har avlivats de senaste månaderna.
Så länge det inte finns någon lag i kraft om kadaverhantering finns ingen statistik över hur många grisar som dör eller avlivas i svenska grisstallar.
grisar.
De
människor i farten de här dagarna.
Hennes hus är en ruin - som de flesta andra hus i byn Donji Kotorac vid södra änden av Sarajevos flygplats.
Bastanta träbjälkar håller väggarna på plats.
På

Clas Barkman DN:s korrespondent BRYSSEL.
Detta har lett till kraftiga neddragningar i den offentliga sektorn runt om i Europa och hundratusentals människor har hamnat på gatan i hela Europa.
Likt ett mantra talar de alla om att " flexibiliteten " måste öka, men de menar helt olika saker med det:
timmar.
" Det finns ingen anledning att samordna sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på EU-nivå.
Siffrorna kommer från Richard Layard, professor vid London School of Economics.
Trots detta söker politikerna särlösningar för sina nationer snarare än gemensamma EU-uppgörelser.
Visserligen är det över
Men det är klart att det stundande sekelskiftet är intressant.
upplevde Sverige en högkonjunktur av sällan skådat slag.
Framför allt fanns det hopp mitt i den sociala misären:
Frågan är om vi klarar av att också ta till oss deras hopp och tillförsikt, deras övertygelse om att världen också skulle kunna bli ett bättre ställe för människorna.
bodde familjen några år i Stockholm men återvände till Skåne
teckningar och skissböcker av konstnären Carl-Fredrik Hill.
Där bor psykologen Gerda Simmons-Christenson,
UNDER TIDEN i Linköping växte insikten att hon ville vidareutveckla sig.
Jag kom till Italien och Rom, där jag träffade min blivande man Bo.
- Vi tog fram en karta över Sverige och Bo pekade på måfå ut den plats där vi skulle bo.
Där berättas bland annat den spännande historien om tysken Friedrich Fröbel, som under första hälften av 1800-talet öppnade den första kindergarten, barnträdgården.
andra cyklister loss från huvudklungan.
- När de
kilometer, missade det italienska stallet markeringen på Gottschling som kunde gå i en fyramannaklunga.
i täten.
eller skulle han låta skyttekungen Andreas Hermansson göra come back efter avstängning?
Sen fick han se ex-Degerforsaren Vujadin Stanojkovic göra sitt första mål i Trelleborg.
andra cyklister loss från huvudklungan.
- När de
kilometer, missade det italienska stallet markeringen på Gottschling som kunde gå i en fyramannaklunga.
i täten.
Halvapor som kärleksbudbärare På Madagaskar är det inte enbart blommor och bin som gäller.
Denna typ av forskning är en kapplöpning med tiden, eftersom skogen på Madagaskar med sin unika växt- och djurvärld i alarmerande akt bokstavligen går upp i rök.
Den verkar vara begränsad till Norden.
Källa:
Så många som
När invandrareleverna testas i läsförmåga på sitt eget hemspråk klarar de snabb läsning av enstaka ord bättre men läsning och förståelse av löpande text sämre.
De letar t ex efter förändringar av halterna i grundvattnet av ämnen som väte, helium, argon, koldioxid och radon.
skalv med magnitud större än
Den inträffade år
All mark framför mannen på bilden försköts ungefär en meter åt vänster utmed den gulstreckade linjen.
järnatomer ovanpå en slät metallyta av koppar.
Den innebär att elementarpartiklarna, som elektroner, kan uppträda både som vågor och som partiklar.
förstoringen är
Forskaren Anita Nyberg, verksam vid Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet, har undersökt vad som ligger bakom siffrorna.
procent av ansökningarna till de
Det är forskare från
Källa:
Byggnaden innehåller
kronor.
Den kvävehaltiga substansen piperin har länge ansetts vara den aktiva substansen.
Källa:
Från senare delen av 1600-talet kom allt fler seriösa naturforskare att intressera sig för kemiska experiment.
).
Källa:
Sedan infekterade man några blad med tobaksvirus.
miljoner kronor för ett par år sedan.
Källa:
De kromosomförändringar och andra cellskador som normalt uppstår vid förgiftning med arsenik minskar väsentligt.
Psykologerna har förklarat det med att vi människor av naturen skulle vara systematiskt " felprogrammerade " att överskatta riktigheten i våra kunskaper.
Källa:
Men det är troligt att man i framtiden kommer att kunna blanda många olika växter för att bli av med flera metaller samtidigt.
Källa:
Sedan kan man variera pelarens bärförmåga utan att ändra pelarens yttre mått genom att variera typen av stål och betongens hållfasthet.
Den hade redan börjat byggas under prärien i Texas och skulle bli världens största partikelaccelerator.
I april i år ska de europeiska länder som samarbetar om fysikforskning vid CERN i Schweiz, rösta om att bygga LHC.
Begären har uppenbarligen oräkneliga konkreta föremål, men vilket eller vilka är begärets abstrakta föremål?
Hit hör mål som berör begärens inbördes förenlighet som harmoni, förtänksamhet, måtta och balans.
Alla flyr vi deras onda motpoler fångenskap och slaveri, undergång och terror, övergivenhet och förakt, leda och tristess.
Likt alla fysiska njutningar är den goda maten god därför att den svarar mot spänningen i sinnenas fria symbios med omgivningen.
Redan vid moderns bröst utkämpar spädbarnet en inre kamp mellan självständighetsbegärets fjärmande från modern och kärleksbegärets symbios.
Och varför super Jeppe?
Dilemmat i denna begärsordning är förenligheten.
Det är därför vi i grunden bara har
jag söker uppskattningens trygghet genom att försöka säga något värdefullt eller roligt - helst bäggedera.
Svante Beckman är docent vid temainstitutionen Teknik och social förändring, Universitetet i Linköping.
Astronomerna kan alltså, genom att studera stjärnornas innehåll av olika grundämnen, sluta sig till det historiska förloppet i rymden.
Det innebär att gasen från nyss slocknade stjärnor blandas snabbt om med den redan befintliga gasen i rymden.
Det innebär att jordskorpan gungar rytmiskt under våra fötter.
Därvid ökar även dess energi.
CERN Döden vid ratten Varje år dör omkring
monotont ljud från motorn, bilens vibrationer, enahanda vägar utan skarpa kurvor och hastighetsbegränsningar osv. Man fann en tydlig gräns efter
Vips Vågburna sportskor Om en forskare föreslog att havsströmmar skulle mätas med hjälp av tusentals joggingskor guppande på vågorna skulle han bli utskrattad.
Efter drygt
Skofisket är inte avslutat än.
Att utbilda förarna på en rad olika signal- och körsystem är inte heller en framkomlig väg, eftersom det antagligen skulle leda till minskad säkerhet.
Källa:
till
månader i snitt ) har de dragit ner den genomsnittliga avtjänade tiden.
Källa:
Supernovor är utmärkta som redskap att mäta avstånden i universum, eftersom samma sorts stjärnutbrott ger exakt samma ljusstyrka.
En supernova exploderade i vår granngalax, Andromeda, år
De avlagras i den pipa som glasblåsaren blåser glas med och kan sväljas ner.
Fauna och flora Havsörnarna förökar sig.
I USA utvecklas nu ett alternativ, en mikrovågstork, som sparar både energi och skonar ömtåliga textilier.
Ett forskarlag i USA har upptäckt att råttor som äter mer fett än andra råttor har större mängder av proteinet galanin i sina hjärnor.
Källa:
och
I december förra året flög rymdsonden Galileo ovan månen och skickade en serie fina bilder till jorden.
En viktig begränsning är att roboten inte likt människan kan uppfatta vad som finns i synfältets utkanter.
Den är avsedd för patienter som lider av grön starr, dvs har för högt tryck inne i ögats vätskefyllda kammare.
Ett stort dagbrott för att bryta salpeter kan komma att öppnas i närheten.
Det dröjde dock inte länge förrän historiker och arkeologer insåg att de i Curt Roslund hade fått en intresserad och resursrik partner.
För den som vill läsa mer finns Peter Gärdenfors nyutgivna bok i ämnet.
Läs vad Gunnar Johansson ( som vann
Här mötte indianerna solens gudar Av CURT ROSLUND Ett omfattande nät av vägar sammanstrålar i Chaco Canyon.
år framåt rådde en febril aktivitet i Chaco Canyon, belägen i nordvästra hörnet av New Mexico, USA.
).
Takbjälkarna i byarna har förts dit över avstånd på
I hela dalen har man funnit rester efter endast
På sommaren kan det å andra sidan bli över
Korta vägsträckor var dubblerade och ofta börjar vägarna ute i ingenstans.
).
Den runda formen sägs symbolisera horisonten, taket himlen och takbjälkarna vintergatan.
Dessa föreställde
För Anna Sofaer stod det omedelbart klart att de av en lycklig slump blivit vittnen till ett sällsamt bildspel.
kilometer nordväst om Chaco Canyon.
Ljusstrålarnas spel över grottväggen uppkommer på ett naturligt sätt i grottans öppning mot solen i öster.
minuter innan solens första strålar träffar den vita solsymbolen.
dagar för att fasta innan han tillkännagav dagen för vintersolståndet.
Bara under den korta tid som ljusspelet varit känt, har det drastiskt ändrat utseende.
Det tog nästan
Det inträffade dessutom rakt över den punkt på horisonten där solen gick upp samma morgon.
koncentriska ringar.
Det finns forskare som därför menar att hällmålningen i stället avbildar den slående synen av den smala månskäran intill planeten Venus.
Pueblon hade byggts med timmer från träd som att döma av årsringarna hade fällts sommaren år
år senare förväntades återkomma.
.
satte en serie av långa torrperioder in.
var solen totalt förmörkad i Chaco Canyon.
Fallen av hudcancer hos indianerna kan ha ökat drastiskt.
Han leder där en kurs om astronomins roll i konsthistorien från vilken materialet till denna artikel är hämtat.
meter djup och i medeltal
Byggnaden bestod av flera våningar och innehöll drygt
De
Stjärnexplosion.
timmar före soluppgången.
Kanske är Higgspartikeln svaret på frågan om massans gåtfulla ursprung.

Och varför har de just de massor som de har?
Men egentligen borde Standardmodellen vara omöjlig.
Ett exempel är elektromagnetismen, vars ekvationer kan sägas ha samma regelbundna symmetri som en cirkel.
I den kan tomrummet självt, fast det är tomt på materia, innehålla små krusningar av energi.
.
Precis så fungerar Higgsmekanismen.
Symmetrin bröts strax efter universums födelse för omkring
I en
forskningsprojekten vid LEP.
Sökandet kommer att fortsätta under de närmaste åren.
I Texas, USA, har spaden redan satts i jorden för en ännu större proton-protonkolliderare.
LARS BERGSTRÖM är docent och NFR-forskare vid Fysikum, Stockholms universitet.
=
) =
Detektorn står där partiklarna krockar.
Flera fysiker var också med om att utarbeta teorin, men Higgs hade det bästa namnet för att döpa den nya partikeln med.
När en partikel rullar ner dit förlorar fältet sin symmetri.
En flyttkarl som kånkar på ett piano blir trött av helt andra orsaker än en långdistanslöpare.
Varför blir musklerna trötta?
En kortvarig elektrisk nervimpuls från hjärnan är den signal som leder till att muskelfibrerna drar ihop sig.
Tröttheten kan också vara en följd av att myofibrillerna drar ihop sig allt sämre eller blir mindre känsliga för kalcium.
Därför tröttas de betydligt långsammare.
Människan föds med en bestämd andel röda och vita fibrer som varierar mellan olika individer.
Syran bildas vid energiframställningen, när tillgången på syre är för liten.
Att orka mer Mjölksyra är alltså bara en av anledningarna till att orken tryter i musklerna.
HÅKAN WESTERBLAD är med dr och forskarassistent på samma institution.
Kortvarig intensiv ansträngning.
Kalcium frisätts vid varje sammandragning.
Efter ett kort tag börjar kraften att sjunka.
Dessa program använder nästan enbart grammatiska regler tillsammans med en inbyggd ordbok.
Men de flesta metaforer är döda i den bemärkelsen att ingen tänker på dem som bildspråk längre, t ex flaskhals, flodmynning, en lysande idé.
Vilken häst är det som är betydelsen av ordet häst?
Matematikens mängdlära har stått modell för lösningar av mer avancerade språkliga uttryck.
När vi använder metaforer som " en skrikig färg " eller " en sten föll från bröstet " får vi i stort sett samma svårighet.
När jag ser Balder så ser jag honom som en häst eftersom mitt synintryck passar in på den tankestruktur jag har i huvudet för hur en häst ser ut.
av de mest kända forskarna inom kognitiv semantik, amerikanerna George Lakoff och Ronald Langacker, s k bildscheman som modeller för hur det ser ut i hjärnan ( se rutan på sidan
Marr är intresserad av hur vi lagrar och känner igen olika former.
Poängen med den här modellen är att den kräver mycket litet information.
Nu är det uppenbart att vi har rikare bildscheman för föremål än de som visas i bild?
Det finns en mängd olika sätt att göra klockor på, sätt som grundar sig på olika fysikaliska principer:
Ordet lysande handlar om ljusfenomen, medan idé tillhör den mentala domänen.
Metaforerna är döda och upplevs inte som bildspråk längre.
Schemana skulle alltså kunna förbättra den datoriserade översättningen genom att förmedla språkets egentliga innehåll.
Vilken häst är det som är betydelsen av ordet häst?
Hjärnans bild av en mening Låt oss analysera betydelsen av en hel mening:
Det fokuserade föremålet markeras med en tjock linje och kallas för trajektorn.
Lägg märke till hur hopplöst det verkar att ge är en definition med mängder, vilket krävs av den traditionella semantiken.
När vi slutligen vill uttrycka " lampan är över bordet " vid en viss tid får vi visa att förhållandet " lampan över bordet " är konstant vid den aktuella tiden.
Teckning:
år i rad.
.
Från var sin sida om Östersjön Ett normalt år anländer de första sädesärlorna till Skåne och Västkusten under tredje veckan i mars ( bild
Det är förklaringen till att ärlan brukar dyka upp mycket tidigt i Östersund.
Ankomsten till Västerbotten och Norrbottens kustland är anmärkningsvärt punktlig.
De andra kan anlända flera veckor senare, och inom en relativt kort tidsperiod.
Kanske är det rentav också så att just för att vi vet att sädesärlan borde komma ett bestämt datum är vi speciellt vaksamma just den dagen.
Teckning:
Det dröjer minst
Ozonhalten hade minskat i accelererande takt i ett område över Antarktis.
till
övriga molekyler.
syreatomer som bildar en vanlig syrgasmolekyl.
Detta händer när det bildas s k fotokemisk smog i områden med höga halter av bilavgaser och andra luftföroreningar.
Därför har det med tiden byggts upp ett lager av freoner i atmosfären.
Numera råder det inget tvivel om att freoner och besläktade ämnen är de stora bovarna i dramat.
minskade halterna tillfälligt ganska kraftigt främts beroende på vädret.
Så fort sambandet mellan freoner och ozonminskningen blev klart satte man igång att på internationell nivå förhandla om frågan.
Uttunningen kommer att fortsätta långt in på 2000-talet.
Partiklarna härrör från naturliga källor, bl a vulkaner.
Det föreslår hjärnforskaren Arvid Carlsson och vetenskapsjournalisten Lena Carlsson.
Detta är inte så underligt som det kanske låter, om man betänker vilken roll hjärnan har spelat i evolutionen.
.
Språket är sannolikt ingen förutsättning för ett medvetet själsliv.
Här spelar signalsubstanserna dopamin, GABA ( gammaaminosmörsyra ), glutaminsyra och acetylkolin viktiga roller.
Då störs balansen mellan de olika signalsubstan- serna, vilket leder till att dopamin blir alltför dominerande.
Amfetamin och andra medel som stimulerar hjärnan ökar i stället dopaminets aktivitet.
).
Hjärnbarken är därmed större hos människor än hos någon annan art. Att vårt limbiska system inte har utvecklats mycket mer än djurens kan vara en förklaring till att vi ofta reagerar " primitivt " känslomässigt och till att vårt rationella intellekt inte alltid fungerar.
Den är en omkopplingsstation som tar emot känselintryck och andra retningar från omvärlden och förmedlar dem vidare till hjärnbarken.
Det har varit svårt att göra utan att patienten får mentala biverkningar.
Var uppstår medvetandet?
Narkosmedel som utsläcker medvetandet verkar på kroppens alla celler.
Sanningen är att man vet ytterst litet om dessa saker.
Själen - en rörlig sak Man behöver bara gå till språket för att finna ett stort antal målande uttryck som illustrerar det intima sambandet mellan själsliga företeelser och rörelsefenomen.
Om muskelrörelserna ska utnyttjas på bästa möjliga sätt krävs nämligen ett effektivt tankearbete.
Vid för hög dos blir rörelserna ryckiga och tankarna splittrade, vid för låg är det svårt att sätta igång rörelser och det går trögt att tänka.
Militta Wellner
och en halv timme mellan utbrotten.
Men ännu finns inget riktigt säkert varningssystem, vilket oroar befolkningen i San Francisco.
Men en forskare från Stockholms universitet har avslöjat att gräshoppshonan faktiskt spelar ett slags duett med hanen.
De spelar också på olika sätt:
.
I femårsåldern blir den könsmogen.
Specialarbetare utförde olika arbetsmoment på skilda håll.
Uppsala universitet Vattenkraft användes i ylletillverkningen för att driva de mekaniska trähammare som bultade ihop ylletyget.
Tvärtom gynnas blåstången under perioder med isfria vintrar.
Källa:
Det innebär att också ljusets " eko " varierar fast med en viss eftersläpning.
Källa:
Genen ökar produktionen av stärkelse under potatisens växttid.
Knappast!
Mina kunskaper om växtarter och deras utbredning på jordklotet är väl inte precis vad de borde vara hos en professor i botanik, men jag trodde mig ändå veta att både kokabusken och tobaksplantan härstammar från Amerika.
Fuskning och felsteg Det händer någon gång att forskare fuskar med sina experiment eller helt och hållet hittar på dem.
Test av vetenskapen?
Jag har i alla fall skrivit till Naturwissenschaften, vars redaktion svarade att man tänker ta in mitt brev plus ett genmäle från författarna.
Laubier/Gamma/IBL Med Mars i sikte Trots över
Uppsalaastronomen Åke Wallenquist skrev då att vår uppfattning om de topografiska förhållandena på planeten Mars hade förändrats radikalt i och med Marinersondernas besök på den röda planeten.
Vart vattnet har tagit vägen är en gåta som kanske
.
De gamla flodbäddarna går ner mot ravinen.
och får dela på
Till och med utgången av
Fonden har enligt sina förarbeten att stödja forskning kring de verkningar som tekniska, ekonomiska och sociala förändringar framkallar i samhället och hos de enskilda människorna.
Det store og det lille behov Ingen verkar ha tänkt på att göra toaletter med
koncentriskt placerade lyftknopparna av porslin var märkta med den upplysande texten Store respektive Lille.
Då är det mänskliga lidandet oräknat!
Ampullerna inne- håller urin från varg.
år som gått sedan dess?
Flera av de inblandade forskarna doktorerade och valde sedan andra inriktningar i sin forskning.
Källa:
.
Det var första steget mot ett avskräckande doftämne.
Det började med Hannes Alfvén, som var starkt engagerad i plasmaforskning och utvecklade den i Sverige.
Den största svårigheten med att utvinna energi genom kärnfusion är att plasmat inte håller sig stabilt, utan att energirika partiklar läcker ut mot väggarna på kärlet.
I gengäld får vi bidrag från den gemensamma kassan till vår nationella fusionsforskning efter att programmet först har godkänts av kommissionen i Bryssel.
Dessutom finns det en möjlighet att få täckning för
Gunnar Leman:
Fusionsforskningen har nämligen alltid finansierats nästan helt av externa medel, medan man på andra områden alltid har haft en ordentlig basresurs inom högskolorna.
Fusionsforskningen har också kritiserats för att ha lovat för mycket och för fort.
år för att få erfarenhet av anläggningen så att den sedan kan utnyttjas i nästa steg.
Vad gäller ITER talar man om tider på
Nya magnetspolar byggdes inne i vakuumkärlet vilket var en tekniskt mycket komplicerad operation.
Gunnar Leman:
år innan projekteringstiden går ut, så att planerarna kan ta hänsyn till de lokala förhållandena.
Värdlandet måste även ta ansvaret för att härbärgera hela projektet, exempelvis ta hand om det radioaktiva avfallet och rivningen av anläggningen.
Här finns nämligen ingenting som kan motsvara en härdsmälta:
Mängden tritium är alltså begränsad i en fusionsreaktor, men man ska inte förneka att även fusion är en form av kärnenergi.
Foto KTH I JAPAN har det nya välståndet gett nya miljöproblem.
Källa:
Cirka
Källa:
År
Källa:
Fiskmögelsvampen ställer också till stora problem i fiskodlingar.
Även passiva rökare skulle därmed behöva öka sitt intag av C-vitamin.
Yale University ALLA PRATAR om vädret men ingen gör något åt det, sägs det.
En bildskärm av flytande kristaller förses med tvådimensionella bilder från ett antal kameror som är placerade runt det föremål som filmas.
, marknadsekonomi
Skillnaderna i attityder mellan olika grupper är påtaglig.
och
Jag ber att få instämma i gratulationerna!
Men man blir inte dement för att man är gammal.
En helt säker diagnos kan man ställa först när patienten har dött och man kan undersöka hjärnan mikroskopiskt.
Hos den Alzheimersjuke är förbindelserna mellan olika nervceller brutna.
När man undersöker plack i mikroskopet kan man se en kompakt, olöslig proteinkärna, som består av s k amyloid.
Eftersom amyloid inte löses upp, kommer mer och mer att ansamlas och den normala vävnaden trängs undan.
Med känsliga immunologiska metoder kan de första tecknen på amyloidansamling upptäckas redan i 30-40-årsåldern.
aminosyror.
Sannolikt är det så att mängden protein som smiter förbi den första klyvningen - den där amyloiddelen delas på mitten - är avgörande för om en människa ska utveckla Alzheimers sjukdom eller inte.
procent mer amyloid än normalt.
Förändringen av arvsanlaget - mutationen - leder till att ett sjukligt amyloidprotein bildas.
Men vad som kanske är än viktigare, är att vi på detta sätt får ett bättre begrepp om vilka gener och genprodukter, förutom amyloidprotein, som är viktiga för sjukdomens uppkomst.
skilda strategier:
Halterna av acetylkolin, och i viss mån även andra signalsubstanser i hjärnan, kan höjas med hjälp av speciella läkemedel.
Bakgrunden till detta är ej känt, men man vet att apolipoprotein E
Likaså vad inlagringen av amyloid i hjärnans blodkärl betyder.
Depression och förvirring hör till sjukdomsbilden liksom glömska.
Förutsättningen är att den först delas på mitten.
gånger så tjocka som i friska kärl.
Av ROBERT
Intrycken från Brasilien gav upphov till ett mångårigt forskningsprogram om tempo och tidsmedvetenhet i olika kulturer.
Vår tanke var att i en stad där tid spelar stor roll, är bankerna angelägna om att ha klockor som går rätt.
Vi mätte tiden från framlämnandet av pengarna till dess vi fått både frimärken och växel.
England
minst utvecklade länderna, vilket antagligen antyder att gammaldags byliv ännu har inflytande över medelstora städer där.
städer gjorde vi
Vi beräknade sedan talhastigheten som antalet uttalade stavelser per sekund.
De
Livstempo och hjärtsjukdom Medicinsk forskning har visat på ett samband mellan ett hårt tidsstyrt liv och hjärtsjukdom.
Hårt drivande människor dras sålunda till städer med högt tempo, medan typ-B-människor har större benägenhet att flytta ifrån sådana städer.
Han utsågs för något år sedan till universitetets Outstanding Professor.
långsammaste med gröna.
Denna typ av dataredovisning uppfanns år
Men forskarna vet exakt vilka betingelser som måste råda i en sådan reaktor.
).
Det är fusionsreaktionerna inuti solen som får den att belysa och värma vår planet.
De stöter med andra ord bort varandra.
Plasma är materiens fjärde s k aggregationstillstånd.
För att lösa detta problem kan man gå
).
Därefter gör man jonerna elektriskt neutrala, så att de obehindrat tar sig genom magnetfältet och når plasmat.
De nödvändiga villkoren för fusion Villkoren för energijämvikt vid fusion, break-even, beskrivs av det s k Lawsonkriteriet.
Kvoten mellan frigjord fusionsenergi och uppmätta värmeförluster hos tokamakerna har ökat omkring en miljon gånger under de senaste
Flera principer för inneslutning Det finns knappast någon forskare i världen som tvivlar på att tokamakerna kan ge betydande mängder fusionsreaktioner, sannolikt också nå tändning ( se ruta ).
En europeisk försöksanläggning Det finns drygt
Alltsedan experimenten startade år
De amerikanska forskarna var mycket nöjda med resultaten.
Här ska tekniska tester kunna göras för energiproduktion i full skala.
JOANNA ROSE är fysiker och redaktör vid Forskning och Framsteg.
En fusionsreaktor kan inte skena med något liknande en härdsmälta som följd.
En annan pionjär var österrikaren Ronald Richter som i början av 1950-talet fick president Juan Peróns stöd att bygga upp en forskningsanläggning i Argentina och som härigenom också fick andra stater att börja intressera sig för saken.
miljoner grader.
Fission:
Ett blå plasma moln inuti en testreaktor.
Värmen tas om hand av en värmeväxlare, vatten kokas till ånga som driver en turbin som i sin tur driver en generator.
Det är ett relativt dyrt bränsle, men rent!
år tillbaka arbetar vi med att utveckla en miljövänlig metod för att framställa alkohol ur ved från energiskog ( bild
Består av socker Ur energiskog, som vi har valt som råvara är det betydligt svårare att få fram sockret än om man utgår från en stärkelsehaltig produkt.
Både ligninet och hemicellulosan behöver avlägsnas från cellulosan för att denna ska kunna brytas ner effektivt.
På så sätt kommer vi åt omkring
Svag svavelsyra, som tidigare har använts på många håll i världen, är inte heller idealiskt.
Detta blev inledningen till forskningen kring rötsvamparnas enzymer.
Efter nedbrytningen sitter en stor del av enzymerna kvar på de fasta vedrester som finns i tanken.
I dagens läge svarar nedbrytningen av cellulosan inklusive enzymerna för
Vi har prövat att jäsa xylos med bakterier som kan jäsa många olika sockerarter samtidigt.
Jo, gentekniken!
Den är mycket tålig och klarar av miljön i jästanken mycket bättre än alla andra jäststammar.
Inte ens råvarupriset är fast, eftersom det påverkas av tillgång och efterfrågan, precis som alla andra varor på marknaden.
Tid är minst lika viktigt som pengar när det gäller att utveckla idéer i sann tvärvetenskaplig anda.
.
Men om bensin- och dieselavgaser beläggs med miljöavgifter förändras priset till etanolens fördel.
startades ett försök med taxibilar i Göteborg.
).
Foto:
Elektronmikroskopbild:
sockermolekyler.
Vid jäsningen spjälkas druvsockermolekylen upp i
) frigörs.
Från vänster Bärbel Hahn - Hägerdal ( mikrobiologi ), Lo Gorton ( analytisk kemi ), Folke Tjerneld ( biokemi ), Guido Zacci ( kemisk apparatteknik ).
MICHAEL NICHOLS/MAGNUM PHOTOS, Inc.
fanns det omkring
Kaliforniakondoren lever uteslutande av kadaver och många har blivit förgiftade dels av döda djur som blivit skadskjutna och därför innehållit blyhagel, dels av gift som har lagts ut för att bekämpa andra djur.
I fångenskap För att rädda kaliforniakondoren från total utrotning började djurparkerna i San Diego och Los Angeles att föda upp en stam i fångenskap år
Den första ungen kläcktes redan året efter, och allteftersom kondorerna vande sig att häcka i fångenskap har antalet stadigt ökat.
Man vill försäkra sig om att anlagen finns kvar hos tillräckligt många fåglar i fångenskap om utsläppta fåglar förolyckas.
Behjälplig kusin De
Allteftersom de växer till sig, gör de längre och längre flygturer och utökar sitt hemområde.
år.
Frågan är trots det om det över huvud taget är möjligt för kaliforniakondoren att överleva utan stödutfodring.
Man kan ifrågasätta värdet av att återinplantera en art om den för överskådlig framtid blir beroende av utfodring för att överleva.
Kaliforniakondorerna är märkta med vita vingmärken och de sydamerikanska med röda.
Förhoppningen är att kycklingarna en dag ska kunna släppas ut i det fria.
Kanske måste kaliforniakondorerna matas för all framtid i Los Padres nationalpark.
Pärlfisket har även varit en inkomstkälla för människor i Sverige men också för staten.
Mässkläder och altardukar broderades där med silke och pärlor.
).
En pärlfiskare under 1900-talet har berättat att det rentav kunde handla om flera
Omkring år
De skulle speciellt förhindra att handel med svenska pärlor bedrevs med ryssarna.
pärlfiskare från sitt hemland till Sverige.
Det organiserades efter gängse byråkratiska modell.
Slutsatsen blev att alla musslor skulle öppnas, både yngre och äldre.
En rättegång ägde t ex rum år
Troligen var det en olönsam affär, utom just under de första åren, dvs i början av 1690-talet ( bild
Hundratalet personer lämnade sina vanliga arbeten för att pröva lyckan med pärlfiske.
musslor varje år.
Gör pärlor av sandkorn och mäter föroreningar Den svenska flodpärlmusslan är avlång med böjda ändar och svartbrun till färgen.
Musslan kan inte befria sig från partikeln utan kapslar in den med ett tunt skikt av pärlemor.
Honan suger in dem med vattnet och äggen befruktas på hennes gälar.
Det går t ex att utläsa om föroreningarna har ökat eller minskat.
Ett halsband av odlade pärlor kan gå för dubbelt så mycket som äkta pärlhalsband, enligt Sandra Brauns.

Flodpärlmusslan lever i klart rinnande vatten.
På en flotte ligger pärlfiskaren och tar upp flodpärlmusslor med en lång tång.
.
Rekordet var drygt
timmar efter den tyska invasionen den 9 april
Där uppmanades befolkningen att göra ett dåligt jobb för tyskarna, förstöra maskiner, material och allt annat som kunde bli till nytta för tyskarna, försena transporter, bojkotta tyska varor och nazistiska butiker samt skydda alla som jagades av tyskarna.
veckor.
Alla fanns i Danmark:
Fyndet väckte livlig debatt.
Fynden var för svåra att smälta för de forskare som ansåg att den vita människan stod högst på utvecklingsstegen.
Populär historia Käke från en orangutang, tänder från en schimpans och huvudskål från en modern människa.
Det gäller nu att ta reda på vad som utlöser cancercellernas självmordsbeteende för att förhoppningsvis kunna utveckla nya och effektivare metoder att behandla tjocktarmscancer.
Nu menar en expertgrupp som har samlats av Institute of Medicine, IOM, att tillvägagångssättet som tillämpas av staten Pennsylvania - och av andra stater som har liknande obligatoriska tester - är omdömeslöst.
Källa:
kvalster.
Men vissa hundraser tål inte denna kur.
Därför pågår i dag forskning om pulverfärger som kan ersätta de lösningsmedelsburna färgerna.
Ytor målade med polyesterfärger utsätts för havsluft vid Korrosionsinstitutets forskningsstation på Bohus Malmön i Bohuslän.
framstående amerikanska universitet som, med ett anslag på
" Man dör för man är sjuk eller dräpts " De flesta barn förknippar döden med hög ålder och sjukdom.
De beskriver sorgen och saknaden vid ett dödsfall och rädslan och paniken vid tankar på döden.
år och uppåt.
Universums felande massa funnen?
I ett av de
Datorbild:
I låga doser är ämnena verksamma som läkemedel mot migrän.
Vår Föda Mjöldryga i ax.
För vissa debattörer var det viktigt att visa att teknik också var kultur och att tekniken inte var själlös och bildningsfientlig.
I begynnelsen bildades nästan bara de lättaste grundämnena i universum:
Gruppen har under
Vissa grundämnen, som magnesium, bildas bara vid de tyngsta stjärnornas slutkamp, medan andra ämnen, som järn, bildas när lättare stjärnor, s k vita dvärgar, exploderar.
Utseende och färg kan skifta beroende på i vilken botten den lever.
Där lever larverna som parasiter under ett halvt till ett år och sjunker sedan till bottnen där de lever vidare som vuxna musslor.
.
Det går också bra att faxa.
Missvisande för alla dem som har svårt att hålla igen sin alkoholkonsumtion, besväras av läs- och skrivsvårigheter eller undrar över barnens sexuella läggning.
Med den här forskningsmetoden kan man söka samband mellan DNA-markörer och sjukdomar som bröstcancer eller magsår - men också helt andra typer egenskaper, t ex benägenhet för depression eller för extremt spänningssökande.
Generna fungerar i invecklade nätverk som ständigt påverkas av omvärldsfaktorer.
Det låter ju illa.
Denna mödosamma och tidsödande väg är onekligen värd att gå när det gäller svåra genetiska sjukdomar.
I stället för att fungera hjälpande blir därför kunskapen om ett ärftligt förhöjt riskvärde lätt en stämpling av individen i egna, familjens eller sjukvårdens ögon.
I de allra flesta fall skulle varken unga människor eller deras föräldrar vara betjänta av att få reda på vilka ärftligt betingade sjukdomar de eventuellt riskerar att drabbas av i medelåldern, skriver Bengt Olle Bengtsson.
artiklar om samlivet mellan skogens träd och svampar i FoF
genom en donation av Sveriges Riksbank, som därmed ville uppmärksamma bankens
miljoner kronor att användas för kulturvetenskaplig forskning.
Forskning är en långsiktig verksamhet som kräver högt utbildad personal, goda kringresurser och ett stabilt samhälle.
Men när det gäller många av de fattigaste länderna finns det ett omfattande forskningsbehov.
procent.
De fyller en stor roll därför att de är mindre beroende av regeringarnas välvilja än vad universiteten är.
år sedan.
Det som definitionsmässigt skiljer u-länder från i-länder är graden av industrialisering.
Det behövs tydlig och rättvist tillämpad lagstiftning rörande köpeavtal, importlicenser, omsättningsskatt, konkursförfaranden osv. En helt annan omständighet är att industriforskning i u-landsmiljö är ännu mer komplicerad än lantbruks- och hälsoforskning.
Det är svårt att utvärdera forskning, det vet vi redan av erfarenheter på hemmaplan.
samt på naturvårdanpassade metoder att avverka i regnskog.
Däremot är vi som arbetar inom forskningsbiståndet naturligtvis lyhörda för den politiska utvecklingen i vid mening.
Det ligger nära till hands att jämföra bleksoten med en modern systerdiagnos:
Bleksot kunde orsakas - och definitivt förvärras - av ett vidlyftigt liv:
Men de döva måste använda sitt synsinne när de ska lära sig tala.
Bara ett begränsat antal ord finns avbildade som kurvor.
Att man har valt just förkylningsvirus beror på att det har en benägenhet att fästa sig vid cellerna i luftvägarna.
Men det är en början.
kilometer sydväst om Bagdad har arkeologer funnit ett bibliotek i ett mesopotamiskt tempel.
år gamla.
Foto:
Det märkligt hur litet toffeldjuret och de andra mikroorganismerna har förändrats med tanke på vad evolutionen för övrigt har åstadkommit under denna långa tidsrymd.
Källa:
miljard kronor, enligt en rapport från Väg- och trafikinstitutet, VTI.
Teknisk Utblick I Tyskland har nya digitala mobiltelefoninät skapat debatt om hälsorisker med elektromagnetisk strålning.
Science News Potatisodlare kan om några år delvis ersätta blodgivare.
Bland svenska forskare anses allmänt att befolkningen har kommit söderifrån.
Bakterier av den sort som används i vattenreningsverk sköter om nedbrytningen av nitrocellulosa, nitroglycerin och dinitrotoluen till ammoniumnitrat.
Källa:
Det visar en undersökning som gjorts vid dataadministrativa linjen vid Eskilstuna högskola.
Science Kosmiskt regn Partiklar och strålning från rymden som träffar jorden, s k kosmisk strålning, har på sistone blivit föremål för intensiva studier.
I den övre atmosfärens gaser sätter de igång en rad olika processer.
Men är det de allra första förändringarna som bestämmer hur elakartad tumören blir?
Eller växer tumören från början ut från många olika cancerceller?
När cellerna fortsätter att dela sig följer den inaktiva kromosomen med i celldelningen och ligger kvar som onyttigt skräp i varje ny cell.
Men alla har en gemensam nämnare:
Sådana polyper finns utan att man vet varför - ofta på flera olika ställen i tarmen.
år.
Struma karakteriseras av flera härdar av celler, som liknar cellerna i en tumör.
En viktig skillnad finns.
Man räknar med allt från
typer som har undersökts med Vogelsteins metod:
Dessa växer snabbare än sina företrädare och får därigenom ett selektivt övertag efter samma principer som biologisk evolution enligt Darwin.
Då växer urcancercellen långsamt.
Skillnaden är att en irländare hinner emigrera även om befolkningen är mycket liten, medan en svensk emigrerar först när landets befolkning blivit mycket stor.
Hans forskning finansieras bl a Cancer är egentligen många olika sjukdomar.
Moredun Animal Healh/Science Photo Library
Gunnar Kaj
Konsten att avbilda aids-virus Av:
Virus tar över värdcellen Virus är våra minsta smittämnen, inte större än en tiondels millimeter.
En hiv-smittad person kan bära på viruset i flera år utan tecken på sjukdom.
I samma förstoring skulle en människa bli
I vårt arbete får mikroskopets elektronstråle i stället bestråla en hiv-partikel i olika vinklar.
Där ligger det egentliga smittämnet, arvsmassan, paketerat för transport till en ny värdcell.
I ett elektronmikroskop förstoras hiv-partikeln upp till
Viruspartiklarna bäddas sedan in i ett plastliknande ämne så att preparatet hålls fritt från vatten och stabilt i mikroskopet.
En vanlig variant av tomografi är en medicinsk undersökningsmetod som betecknas CT ( computerized tomography, dvs datortomografi ).
En elektronmikroskopisk tillämpning av tomografi utvecklades vid Karolinska institutet i Solna under slutet av 1980-talet och används nu vid Uppsala universitet för att kartlägga hiv-partikelns uppbyggnad.
Foto:
Bland dessa enorma teleskop blir människan åter den tidlösa jägaren som lurpassar på universum.
Det är heller ingen risk, för konkurrensen är hård.
Eftersom SEST ägs gemensamt av Sverige och ESO är platschefen och hans närmaste medarbetare svenskar.
De råkar finnas i själva teleskopdomen, vars mått påminner om en katedrals ( bild
-Jag studerar rotationen hos tillplattade galaxer, berättar Enrico Held.
Teleskopet är inhyst i ett smalt torn intill huvudbyggnaden.
gånger större än vår sol.
Inte störst, men bäst Jag vandrar vidare.
).
februari
Astronomerna förväntar sig att resterna av den exploderande stjärnans kärna kommer att bilda en kompakt pulserande s k neutronstjärna.
Den amerikanska pulsaren är en fatal blunder.
Han hade rökt sin pipa för nära den spalt där ljuset faller in i spektografen.
?
.
När jag började arbeta som astronom hade man ännu kontakt med teleskopen och tittade genom dem, nu är det bara dataskärmar!
Redan under resan till La Silla började de förbereda sig på " astronomisk dygnsrytm ":
miljarder år ).
Därför är de speciellt intressanta.
Debehogne är matematikern som blivit asteroidjägare.
Egentligen är det ett specialinstrument för att mäta stjärnornas radialhastigheter, dvs den hastighet med vilken stjärnorna rör sig i vår synriktning.
Det är dag på La Silla, men jag är trött.
Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Sverige, Schweiz och Tyskland.
kilometer norr om La Silla är arbetet i full gång med ett nytt teleskop.
meter.
Ett annan sätt är att utföra s k interferometri, dvs utnyttja att ljusets väg från en stjärna till respektive spegel inte är exakt lika lång utan skiljer sig något pga de olika teleskopens placering.
procent av alla nätter är molnfria under minst
Svenska teleskopet SESTs parabolantennen är
Spegeln, som befinner sig inne i den gula nätkassen nära golvet, är en av de största i världen:
ESO
Göran Frankel
Mötet är slut först när alla är överens.
Arbetarna skulle helst väljas från de familjer som har det svårast, och minst
Frågorna haglar, rösterna höjs Varför är inte jobben rättvist fördelade mellan olika områden?
Den slutliga listan blir en kompromiss, där bymötets förslag väger tungt.
Speciellt med tanke på alla andra arbetsuppgifter som konkurrerade om tiden och på brådskan inför det annalkande regnet.
Han är ett slags uppsyningsman för sin trakt, som vanligen består av
De äldre männen sitter i den inre ringen och de yngre i utkanten.
De jämför det som sagts med liknande fall som förekommit tidigare och påminner om hur man har löst dessa.
Ibland blir diskussionerna hetsiga, och för den utomstående kan det se ut som om deltagarna är på väg att flyga på varandra.
De kan föreslå, övertala och medla, men de har ingen rätt att tvinga andra.
Avsikten är att de som har bidragit till problemets lösning ska belönas och att skadade relationer ska få hjälp att läkas.
För enligt pokoternas sätt att se handlar det mer om att rätta till det som har skadats än om att straffa.
att fördela mark.
).
Endast några få i varje by har ett arbete som ger lön, t ex vägarbetare, lärare, lantarbetare eller affärsanställd.
Bymötet med sina ritualer verkar så enkelt och självklart när man får det förklarat.
Metoden kallas deltagande observation och är vanlig inom antropologin men används även av folklivsforskare, sociologer, företagsekonomer med flera.
Foto :Wilhelm Östberg
Av PER WIDÉN Miljontals rovfåglar passerar varje vår den smala landtungan mellan Medelhavet och Röda havet.
Den följs omedelbart av flera.
I april månad är det ormvråkar, stäppörnar och bruna glador som dominerar scenen.
Upplyft av varmluft Rovfåglarna som passerar Eilat är flyttfåglar.
Detta förklarar en stor del av rovfåglarnas flyttningsmönster.
Termiken kan lyfta rovfåglarna så högt att de inte syns från marken.
Sedan tar de av åt öster vid Sinai-halvön för att undvika Medelhavet och passerar området kring Eilat, längst uppe i Akabaviken.
Även om det finns rikligt med falkar och hökar över Eilat är de inte lika koncentrerade till denna plats som andra rovfåglar.
Ormvråk och bivråk var absolut vanligast.
Gibraltar och Bosporen är sådana ställen.
De har upprättat ett antal poster mellan Medelhavet i väster och gränsen i öster där de räknar fåglar.
Fåglarna kan lösa problemet genom att äta sig så feta att bränslet i form av fett räcker för hela resan.
uppenbarade sig en sydsträckande fiskgjuse över Kafer Kassem med en fisk i klorna.
Men att ge sig ut på långa flyttningsfärder är ett riskfyllt kraftprov.
Däremot flyttar de flesta honor till områden med mera mat.
Ormvråkarna som flyger över Eilat är rödaktigare och något mindre.
underarterna.
skrikörnar räknades in vid Kafer Kassem.
Hans forskning har fått stöd från Naturvårdsverket och Världsnaturfonden.
Magda Kortynska Färdas miltals utan ett enda vingslag.
Foto:
David Winophiner Telefonnummer - vårt framtida personnummer?
Bengt-Arne Vedin är adjungerad professor i innovationskunskap vid Tekniska Högskolan i Stockholm.
Det blir betydligt lättare att få tag på den man söker, och det är främst därför teleföretagen har utvecklat den här tekniken.
Nätet utökades så småningom till hans leverantörer.
orsaker:
Gemensam standard Fransmännen har redan det intelligenta kortet sedan flera år tillbaka.
Under den grekiska storhetstiden hörde Antibes till grekernas handelsimperium runt Medelhavet och hette Antipolis.
Dessutom är Sverige, liksom Norge och Finland, rätt glest befolkat.
( NMT är en förkortning av Nordiska Mobiltelefonsystemet ).
I dag finns det teknik för olika sorters kodning med nummer; det har också gjorts försök att använda röstavtryck, finger- och läppavtryck, och till och med att läsa av ägarens ögonbotten för en säker identifikation.
Det har de personliga telefonnumren inte gjort.
Men när produktionen växer blir produkterna billigare.
, att den främst skulle användas som trådradio, till att sända musik.
En sådan framtidsbild, som visionärerna fick banta ner ordentligt, var föreställningen om att de nya telekommunikationerna skulle främja glesbyggden och minska resandet genom att fler skulle arbeta i hemmet.
Hittills har vi lyckats att med telekommunikationernas hjälp tänja bara
Brandförsvaret, militären, kärnkraftsindustrin är bara några som skulle kunna vara intresserade av att gå vidare och använda dataprogram för människans närvaro inuti skapade världar.
varit en stor succé.
När det svenska personnumret försvinner kan det komma att ersättas av ett personligt telefonkort för alla.
S.A.E.M.
Möjligen kom den för tidigt när telenätet ännu inte hade tillräcklig kapacitet.
minuter.
aktiva vulkaner på jorden.
).
Där har många av de metoder som i dag används för att övervaka vulkaner först tagits i bruk.
Men de kunde inte med säkerhet säga vad som skulle komma att hända och när det skulle inträffa.
).
Vid kollisionen bildas värme som gör att het magma tränger upp genom sprickor i berget.
Det bildas då vulkaniskt slam som kan rinna ner längs branterna vid ett utbrott.
Hon överraskades av glödande gas och aska som med orkanstyrka vällde ner från den japanska vulkanen Unzen, vars utbrott hon höll på att studera.
dog vid själva eruptionen, resten svälte ihjäl eftersom skördarna förstördes.
Nej, det har inte snöat på Java.
grader vällde fram.
Kyrkan San Juan de Parangaricutiro begravdes när vulkanen Paricutan plötsligt bildades år

Det hindrar dock inte att flertalet av landets högskolor - de s k mindre och medelstora högskolorna - saknar fasta resurser för forskning och inte heller föreslås få sådana.
Här krävs nytänkande.
" Propositionen anger att dessa områden kommer att ha goda möjligheter till finansiering ur EGs budget.
dundrade ett enormt eldklot ner över den sibiriska urskogen.
Nu har Christopher F Chyba vid amerikanska rymdstyrelsen NASA med hjälp av datormodeller beräknat att det inte kunde ha varit en komet - den skulle ha exploderat för högt upp i atmosfären för att åstadkomma den koncentrerade förödelsen i Sibirien.
Källa:
Hur påverkas de av skvalpet?
Normalt skiktar sig vattnet i stabila lager med olika temperatur.
Under tiden har tobaksindustrin motarbetat arbetet genom intensiv lobbying.
av
Risken för blodproppar minskar, åtminstone hos de råttor som deltog i ett experiment som utförts i Japan.
I stora delar av detta bälte överskrider svavelnedfallet numera den mängd som marken kan ta hand om och neutralisera.
Källa:
Vanliga romerska medborgare krigar av nöd och rädsla för repressalier.
Är människan ohjälpligt egoistisk?
Kul att diska?
Att få folk att göra något är att spela på Gibbons fyrtoniga motivationspiano.
En god del av människans smidiga anpassning till maktutövning och sociala krav beror på en sådan omvandling av motivation.
" Ingen ska tjäna pengar på vård ", säger socialisten.
Är det omsorgen om Samhälle och Sanning?
Bo Elfving Vill du se en stjärna - se på solen De svenska astronomerna hör till världens elit när det gäller solforskning.
Svensk solforskning har en jämförelsevis lång tradition, eftersom vi av naturliga skäl tidigt intresserade oss för norrsken.
Man känner till att solfläckarna hänger ihop med solens magnetiska aktivitet.
Energin från solens inre bubblar upp till ytan, som ser ut som kokande risgrynsgröt.
De fattiga familjerna som bor där har inte råd att köpa välling utan ger barnen buffelmjölk.
Svensk Farmacevtisk Tidskrift Universiteten vs.
Jag tror mig rakt ut kunna påstå att kvaliteten på de nya högskolornas forskning och utbildning skulle få ett högst påtagligt lyft; undervisningen skulle stimuleras och på många håll skulle en del forskargrupper säkert uppnå god internationell klass.
BJÖRN FJÆSTAD Chefredaktör Demokratin har inte alltid varit demokratisk Demokrati är i dag ett av våra främsta politiska honnörsord, och det är få som vill kännas vid att inte vara demokrater.
Så har det inte alltid varit.
Direkt demokrati var för dem den enda tänkbara formen.
Det hade där fortfarande samma betydelse som under antiken.
Rörelsen för ( direkt ) demokrati hade sin främsta hemvist i huvudstadens väljarförsamlingar och politiska klubbar.
I pamfletter och broschyrer krävde han att makten skulle flyttas från nationalförsamlingen till väljarförsamlingarna.
Robespierre och demokratin År
Han var vänsterman och hade hört till den lilla minoritet om
Ännu mindre är den en stat där
Det bidrog också starkt till att förknippa demokrati med ett representativt system.
Det hade också sedan länge varit ett vanligt argument mot demokratin att den skulle leda till förtryck och despotism.
bildades en republik i Nordamerika.
och
I Frankrike utropades en ny republik med allmän manlig rösträtt.
År
Mill och nyliberalerna spelade en avgörande roll för att göra krav om yttrandefrihet och minoritetsskydd oupplösligt förenade med demokratibegreppet.
Kravet att rösträtten skulle gälla även kvinnor drevs främst av kvinnorörelsen.
Demokrati har blivit ett honnörsord som används av alla, jämsides med t ex frihet ( som fick denna roll redan på 1790-talet ).
Vad ska beslutas på riksnivå, på lokal nivå och på övernationell nivå?
Valkampanj.
( Valhemligheten genomfördes
Den blev för dyr.
Numera är de flesta av dåtidens gåtor lösta, och kunskapen har kommit till nytta på en rad skilda områden.
Numera har fysikerna en modell av hur universum är uppbyggt, den s k Standardmodellen.
Den ska heta LHC ( Large Hadron Collider ), den stora hadronkollideraren.
) är s k synkrotroner.
TeV ( en miljon miljoner elektronvolt ).
).
.
Hela den mekaniska konstruktionen måste alltså uppfylla mycket hårda krav.
Eftersom LHC kommer att bli en flexibel apparat gäller det att finna detektorer för många olika ändamål.
miljoner kollisioner att bli lagrade för bearbetning.
Redan nu, på nuvarande budgetnivå, har flera länder svårigheter med att betala sina bidrag.
Man vill gärna få besked om bygget så att det kan tas i bruk någon gång omkring årsskiftet
utanför Genève, vid franska gränsen.
Partiklar som ska krocka i den
Endast ett tiotal utav
På så sätt kommer de vetenskapliga ambitionerna att inte gå förlorade, och det blir fritt fram för den europeiska kollideraren att flytta fram gränserna för vårt vetande.
Normalt kan kroppens immunförsvar skilja mellan kroppens egna celler och främmande angripare.
Där drabbas omkring
Vanligast är känselrubbningar som stickningar eller domningar i en arm eller ett ben.
Det beror på att inflammationen orsakar en lokal svullnad i hjärnan eller ryggmärgen.
- Sjukdomens förlopp under de första åren anses spela viss roll för den fortsatta prognosen, säger Sten Fredriksson, docent och överläkare vid Neurologiska kliniken, Huddinge sjukhus strax utanför Stockholm.
Men man känner också till andra ämnen i myelinet som immunförsvaret attackerar.
Det var inte fråga om ett vaccin i vanlig mening utan en metod där man förändrar just de aggressiva T-cellerna så att de inte längre attackerar det myelinbasiska proteinet på nervernas höljen.
Omkring en femtedel av alla MS-patienter har nära släktingar - mor, far eller syskon - som också har sjukdomen.
Mönstret på HLA-molekylerna hjälper immunförsvaret att skilja mellan främmande ämnen, som virus och bakterier, och de celler som hör till kroppen.
Om det däremot är ett kroppseget ämne blir det godkänt av immunförsvaret som låter bli att angripa det.
Det behövs alltså något mer än ärftliga faktorer för att sjukdomen ska bryta ut.
Men forskarna har alltså ännu inte lyckats påvisa någon sådan faktor.
Med hjälp av magnetkamera kunde man också se att behandlingen med beta-interferon minskade inflammationshärdarna i både hjärnan och ryggmärgen.
Vi vet inte heller om beta-interferon hjälper mot alla former av MS eller om det kan lindra handikapp som redan har uppstått.
år sedan.
( Magnetkamerabild av halsrygg och huvud ).
Det vanliga är att samma områden angrips så snart sjukdomen blossar upp.
.
Planeter vandrar aldrig så långt norrut på himlen.
grader minska till drygt

Den fortsatte att försvagas, och numera kan vi inte se stjärnan ens i våra största teleskop.
gånger.
Ett och annat horoskop förväntade sig också kungen att Tycho skulle leverera.
Dessutom hade han ett laboratorium och en mekanisk verkstad.
Vad var det för slags himmelsobjekt denna gång?
månaders observationer fann Tycho att kometen rörde sig på ett sätt som var utmärkande för planeten Venus.
Återigen var Tycho Brahe banbrytare för nya idéer.
Det fanns ett sätt att testa Copernicus teori.
Varje stjärnklar natt Först en supernova, sedan en ljusstark komet.
I trånga kryptor där det var mörkt, kallt och fuktigt studerade Tycho och hans assistenter himlens obetydliga ljuspunkter.
Katalogen blev en ständigt konsulterad källa för stjärnpositioner.
Tycho beslöt att lämna Ven.
I Prag hade Tycho träffat matematiksnillet Johannes Kepler.
Den är som högst när planeten var närmast solen och som minst när den är längst bort.
Tillsammans med Keplers matematiska snille gjorde de Isaac Newtons gravitationslag möjlig.
Ett sätt att öka noggrannheten var att tillverka så stora instrument att alla bågminuterna kunde sättas ut på mätskalan.
Små hål gav hög noggrannhet i inställningen men då hade man i gengäld svårt att hitta himmelsobjekten i siktena.
Metoden är extremt känslig, och i ett slag blev det möjligt att göra inställningar på bråkdelar av en bågminut.
meters radie.
himmelsobjekt från centrum av en cirkelbåge på
Den skulle därefter få en snabb skjuts framåt tack vare kikaren som uppfanns bara några år efter hans död.
Det halvt underjordiska observatoriet Stjärneborg grävdes ut
Foto:
I Tychos världssystem kretsar månen och solen kring jorden, medan solen är centrum för banorna för planeterna Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus.
Avläsningsskalans centrum ska ligga i gluggen, men här sitter den för högt.
Här låg slottet Uraniborg.
Den fyrkantiga lämningen nära bildens mitt är Tychos sovalkov.
Kvarkarna, materiens minsta beståndsdelar, fjättrades för evigt i sina nuvarande bojor, nämligen protonerna och neutronerna:
Under ett kort ögonblick innan mesonerna bildas råder ett tillstånd med mycket hög temperatur och täthet i de områden där atomkärnorna kommer i kontakt med varandra ( bild
Enligt den modell som beskriver materiens uppbyggnad, den s k Standardmodellen, består materia av
Ingen har någonsin lyckats observera en ensam kvark, eftersom de är av naturen för evigt fångade
uppkvarkar, medan en neutron består av en upp- och
grundläggande partikelfamiljer.
Det finns också antikvarkar.
I fängelset - inuti nukleoner, mesoner eller andra partiklar - kan kvarkarna känna sig relativt fria.
Mesoner består alltså av en kvark och en antikvark.
).
Kollisionspunkten omges därför av partikeldetektorer som ska fånga mesonerna och på så sätt ge en bild av vad som försiggår vid den häftiga krocken.
Neutroner och protoner bildades och slogs senare ihop till de atomkärnor som bygger upp vår värld.
och
Det finns
Teckning:
Det som har gjorts för att förbättra miljön i det forna Sovjetunionen har varit nästan utan verkan.
Bara
Miljön offras I Sovjetunionen har miljön offrats i syfte att öka produktionen inom industrin, precis som i de kapitalistiska länderna.
belysande exempel på sovjetisk miljöpolitik är miljökatastofen vid Aralsjön och skövlingen av skogarna.
Människorna borde flytta - men vart?
Därmed minskade markens produktivitet.
Då, i slutet av 1960-talet höjdes röster för att de sibiriska floderna Ob och Jenisej måste vändas.
Men det var långt från beslut till verklighet.
Men trots att avverkningen av timmer fyrdubblades uppfylldes inte produktionsmålen.
Återväxten fick sköta sig själv.
En särskild statskommitté för skogsvård inrättades exempelvis och en skogslag stiftades.
sattes industrins tillväxt främst ( se rutan på sidan.
Företag och ministerier hade egna mål och motsatte sig förändringar som inte låg i deras intresse.
Men syftet med statistiken har ofta har varit politiskt snarare än vetenskapligt.
Det har resulterat i en mängd administrativa och rättsliga åtgärder.
Det bidrar bara till maffians expansion eftersom det råder brist på i stort sett allt.
Oktoberrevolutionen - Vladimir Lenin kom till makten.
De tvingade fram produktionsplaner och satte upp produktionsmål som var omöjliga att leva upp till.
i samband med inmarschen i Tjeckoslovakien.
Här har du ett verkligt paradis!

Där levde ungefär x miljoner människor på en yta =.
Foto:
Av MAGNUS ANDERSSON Ingress:
De största skadorna orsakas av utvinning och förbränning av brun- och stenkol, kemisk industri, metallindustri och föroreningar från trafiken ( se bild
Värst drabbat är Polen, Tjeckien och Slovakien där omkring
Av svavel- nedfallet i Blekinge län kommer
miljarder kronor.
länen.
miljarder kronor under
och Norge knappt
Lånar från miljöbank För några år sedan bildades en statlig miljöbank i Polen med kontor över hela landet.
Skulder byts mot miljösatsningar Parisklubben, en sammanslutning av
respektive
Fonden har redan fått igång ett tjugotal projekt.
företag eller lantbruk?
Det blir billigare om man i stället satsar på nya framställningsmetoder som förorenar mindre än tidigare.
Avgifter, böter och skatter ska användas mer och mer som styrmedel.
Smutsigast i luften Både miljörörelsen och myndigheterna ser luftföroreningarna som det största problemet.
Där ska ingå en regional miljömyndighet och de viktigaste företagen på orten.
gånger så mycket energi per producerad enhet som OECD-länderna.
När Sovjetunionen höjde avgiften bestämde sig Tjeckoslovakien för att själva ta hand om avfallet, men någon plan finns inte för hur detta ska göras på ett säkert sätt.
Däremot kontrolleras årligen bilarnas utsläpp av avgaser.
Ungern satsade
och
Ungerns miljöministerie anser däremot att elkraftskapaciteten inte behöver byggas ut utan föreslår i stället att landet ska satsa mer på att spara energi.
.
I en sådan översyn ska finnas beskrivet vilka miljöproblemen är vid företaget och vad det skulle kosta att komma till rätta med dem.
länderna har tecknat associationsavtal med EU och utökar hela tiden det politiska och ekonomiska samarbetet.

Foto:
Föroreningar från trafiken är ett stort problem i Östeuropa, mycket på grund av att bilmodellerna är föråldrade.

kvadratkilometer ovan jord.
Det finns andra vetenskapsgrenar vars kunskaper är lika angelägna att inkludera i samhällsdebatten.
" Mill ville inte godta att nationalekonomin - en vetenskap - användes som en lära om vilka slags politiska åtgärder som fick lov att användas:
Jag har blivit inbegripen i många samtal där jag känt mig föranledd att försvara ekonomkåren och - i synnerhet - den ekonomiska vetenskapen.
Andra vetenskaper bidrar med andra, ibland lika angelägna, beslutsunderlag.
Ekonomi är, som Mill så tydligt framhävde, inte en form av politik utan en vetenskapsgren.
Men det finns också vissa avdelningar av mänsklig verksamhet i vilka anskaffningen av rikedom är det huvudsakliga och erkända ändamålet.
år ha dykt utanför Kullaberg vid Skälderviken i Skåne upptäckte marinbiologen Arne Samuelsson fenomenet för första gången sommaren
Under de
Arne Samuelsson, fil kand och marinbiolog Stensnultra med en brunalgsruska på ryggen.
De drar nytta av belysningen längs vägar och gator.
I dagens åkrar och vallar är insekterna bortjagade.
Ohörbara ljudstötar Eftersom nattinsekter dras till ljus har vissa fladdermusarter börjar jaga i bebyggda områden kring ljuskällor som gatlampor.
I så gott som varje samhälle patrullerar den nordiska fladdermusen fram och tillbaka utmed gatlamporna.
fladdermusarterna som jag nämnt finns det ytterligare
Långsam och smidig flykt Men varför utnyttjar inte de långsammare fladdermössen dessa utmärkta jaktmarker?
Men ett fåtal arter verkar gynnas, vilket är bra nog.
.
Jens Rydell Bild
Forskarna har haft svårt att tolka vad dessa platser hade för betydelse för sjöfararna.
och är skriven på latin.
kilometer lång.
Upplysningar om distanser, kurser, siktmärken och hamnplatser längs farleden är mycket knapphändiga ( bild
De påminde om vikingarnas skepp och tog sig fram utmärkt väl inne i skärgården och andra innanvatten eftersom de kunde både ros och seglas.
Skepparen styrde efter stjärnorna och förändringar i kustens utseende.
).
Risken att bli överfallen av sjörövare var också mindre i de svårnavigerade vattnen bland grynnor och skär.
Mestadels har det rört sig om skrivbordsstudier.
Jag har vandrat omkring på platserna och försökt leva mig in i förhållandena på medeltiden.
Men många av platserna utgörs av sund eller ligger strax intill sund där det finns goda ankarplatser.
Men det är högst sannolikt att styresmännen i stort sett bodde på samma platser och hade samma baser på 1200-talet som på 1500-talet.
Det ger oss också möjlighet att sätta in redan vunna forskningsresultat om medeltida fartygsvrak och hamnar i ett större vetenskapligt sammanhang.
Farled blir friluftsmuseum Forskningen om leden har inspirerat till en omfattande populärvetenskaplig satsning.
CARL OLOF CEDERLUND är docent i marinarkeologi och verkar vid Satens sjöhistoriska museer och Stockholms universitet.
Skriften finns på Kungliga biblioteket i Köpenhamn.
meter lång och
Ett urgammalt kummel i Stockholms skärgård.
Den är
Blanka har Medeltidsmuseets märke i seglet.
Örnen är lika stor som en fiskgjuse.
Sälar både skäller och hostar av naturen och har på så sätt överfört smittan till sin skötare.
Wall Street Journal Ett nytt centrum för forskning i fysik och astronomi ska byggas i Stockholm om utbildningsministern får som han vill.
Frågan om varifrån röntgenstrålarna kommer närmar sig ett svar.
Under den senaste tiden har flera företag presenterat sådana produkter och till och med ordbehandlingsprogram som manövreras med talade ord.
Det kan låta befängt, men kan möjligen bli verklighet.
Källa:
som
Potatiskvalster kan man bli av med genom att utifrån föra in rovkvalster som äter upp dem.
Gamma/IBL Världens starkaste röntgenstrålar En ny gemensam europeisk anläggning för forskning håller på att färdigställas i Grenoble i Frankrike.
- Det är många olika forskningsprojekt som får samsas kring synkrotronringen i Grenoble.
Om den idén stämmer beräknas explosionen ha ägt rum på mindre än
Därför har en italiensk astronom givit strålningskällan det dubbeltydiga namnet Geminga, vilket härstammar dels från dess läge på himlen i Tvillingarnas stjärnbild, Gemini, dels från italienskans ord för " finns inte ".
- Visst bör staten bör satsa stort på transportinfrastruktur, säger Roland Andersson, professor i fastighetsekonomi vid Tekniska Högskolan i tidningen Byggforskning.
Jag tänker på enkla åtgärder som att samordna trafiksignaler och att anlägga rondeller och planskilda korsningar.
Mätningar från den amerikanska satelliten COBE kan kanske förklara hur stjärnor, galaxer och galaxhopar uppstod ur en slät soppa av materia och strålning.
års mätningar fann COBE-satelliten att rymdens värmestrålning inte är helt jämnt fördelad, vilket man först hade observerat.
Alla russinen avlägsnar sig från varandra, med en hastighet som är proportionell mot avståndet mellan dem.
Men omkring
millimeters våglängd.
Vid sidan av universums expansion är bakgrundsstrålningen det största stödet för Big Bang-modellen.
COBE-resultaten ger oss en fingervisning om hur dessa båda problem kan lösas.
stjärnor, solsystem, galaxer, galaxhopar, hopar av galaxhopar och ännu större strukturer.
Mer exakt än så kan vi inte säga ännu.
Vi talar därför ofta om mörk materia.
( en etta följd av
Inflationen löser likformighetsproblemet genom att hela det synliga universum utvidgas i inflationsfasen från ett oerhört litet område, som före inflationen hade kontakt med alla delar och därför hade en jämn utsträckning och temperatur.
skilda scenarier om hur strukturerna i universum har bildats.
Partiklarna hinner inte passera förbi de mindre förtätningarna i energifördelningen utan fastnar inuti dem.
.
Fortfarande saknas det dock mer noggranna mätningar som visar ojämnheter i bakgrundsstrålningen på lite mindre skalor.
Huvuddelen av hans forskning rör supernovor och hur grundämnen sammansätts i dessa.
Steven Weinberg, professor i Texas, nobelpristagare.
är en fantastisk " tidsmaskin " som kan mäta spår av händelser för nästan
Längre bort innebär också längre tillbaka i tiden.
Den exakta mekanismen som skulle beskriva hur dessa strukturer uppstod är fortfarande okänd.
De höll sina tekniskt mycket komlicerade data hemliga under ett års tid för att vara säkra på resultaten.
Inte oväntat blir det många välkända universitet på bästalistorna.
Här har man systematiskt satt upp ett antal mångvetenskapliga forskningsinstitut.
Vad har detta att lära oss i Sverige?
Sveriges universitet och högskolor kommer i framtiden att konkurrera mycket aktivare om de bästa studenterna och doktoranderna.
Här finns t ex University of California, Santa Cruz, som grundades så sent som
byggnader för biologi, fysik respektive kemi.
Men vi ser också att nya lärosäten har en särskild vigör.
Men moderna forskningsrön utnyttjas dåligt av lärarhögskolorna.
Dyslektiker förväxlar ljudlika och formlika bokstäver:
Att lära sig att läsa handlar om att skaffa sig inre föreställningar av ord, en slags klangbild som väcks till liv av olika bokstavskombinationer.
Sedan flera år pågår ett intensivt forskningsarbete för att med hjälp av olika tekniker undersöka hur hjärnan arbetar.
Här spelar lärarhögskolorna en viktig roll.
Ingvar Lundberg:
Jag vet från mina egna undersökningar att dyslektiska barn har sämre självbild och självförtroende än sina klasskamrater.
Eller graviditet:
För tidig lästräning kan vara förödande.
Lust och lek har en märkligt stark pedagogisk kraft.
Speciella pedagogiska datorprogram för dyslektiker är också under utveckling.
Av ROLF LIDSKOG Miljöfarligt avfall ska tas om hand i särskilda anläggningar.
Bygger de Sakab river vi ner det nattetid!
Inte minst när det handlar om att lokalisera miljöfarligt avfall.
fall.
Beskedet kom som en chock för många ortsbor:
Försöken att förhindra ett beslut tog alltså i första hand traditionella vägar, men även alternativa informationsmöten arrangerades i vilka miljöprofilen Björn Gillberg var en ofta anlitad talare.
Nej, snarare tvärtom ( bild
Aktionsgruppen har trots det fortsatt sitt arbete, fast inte lika intensivt.
Om det skulle krävas var man beredd att använda sig av det kommunala vetot för att stoppa anläggningen ( se rutan på sidan
procent av invånarna röstat på linje
Några dagar senare försökte en lastbil frakta borrutrustning till Kynnefjäll på en av de små skogsvägar som inte var bevakade.
Nej, vill jag påstå.
Men när det gäller att bestämma platsen för anläggningar för miljöfarligt avfall har riksdagen nyligen tydligt deklarerat att den har rätt att, mot en kommuns uttryckliga vilja, placera en sådan anläggning på denna kommuns mark.
Dels kan vi aldrig ha fullständig kunskap om hur den kontinuerliga driften ( t ex förbränningen av olika ämnen ) påverkar människor och natur, dels finns det alltid en risk att olyckor inträffar.
Några menade att anläggningen inte kommer att påverka miljön och andra att den kommer att släppa ut miljöstörande ämnen.
I den kommun som kommer att ta emot kärnbränsleavfallet kan antalet arbetstillfällen öka med upp till
Lönar det sig då att kritisera och agera mot en planerad lokalisering?
De försöker på så vis att så mycket som möjligt minska produktionen av miljöfarligt avfall.
Om några år kommer de att presentera ett antal platser där de vill utföra fördjupade studier.
kom den första och hittills mest uppmärksammade konfrontationen.
att riksdagen skulle ändra lagen.
( Nerikes Allehanda
Jag är född och uppvuxen här i Laisvall, och eftersom jag känner för bygden så vill jag inte ha hit avfallet.
Här placerades Sakab, anläggningen som tar hand om miljöfarligt avfall.
Kynnefjäll i Bohuslän.
.
Jag vill gärna tillfoga en kommentar som visar att artikeln sannerligen inte överdriver.
), mot kvasivetenskap och ockultism.
Huvudkravet är då att hypotesen måste vara falsifierbar.
Den hypotesen är således falsifierbar.
Detta ett allmängiltigt uttalande, och det måste rimligtvis kunna godtas som en vetenskaplig hypotes.
Vi har mycket att lära av Poppers vetenskapsfilosofi.
Färgerna varierar hos djur med kön, årstid, miljö mm, hos växter med tidpunkt på dygnet, jordmån mm och hos mineral med bl a föroreningar.
hade hela
I en andra, giftig fas påverkas bl a hjärtat.
I kriminalvården är testerna rutin sedan länge, likaså inom sjukvård och socialtjänst.
Väl & Ve Folkhemmet i moderat tappning Folkhemmet har varit en mycket inflytelserik svensk politisk metafor under stora delar av 1900-talet.
Källa:
Men det betyder ändå att flera
Domedagsstenen - när kommer den?
De minsta stenarna, meteoriderna, är bara några meter i diameter.
Detta sker om och när de båda kommer samtidigt till korsningen.
Det är då krocken kan inträffa.
Den får man fram ur en samling av många banor som från början skiljer sig bara lite grand från varandra, men som på olika sätt förändras med tiden.
år framåt, gjordes alla observationer direkt vid teleskopet.
Den första systematiska sökningen efter jordnära asteroider startade år
januari
, flög ett ungefär lika stort objekt med namnet
kilometer i diameter.
asteroider som då och då korsar jordens bana och som är större än
När det gäller de omkring
Men så är det inte.
Farligast för mänskligheten är, enligt rapporten, de asteroider vilkas nedslag påverkar klimatet över hela jorden.
Men det finns också fördelar med detta, nämligen att riskerna lättare kan förstås när man jämför dem med andra kända risker.
objekt per månad.
Det franska
Metoderna varierar beroende på hur långt tid man har på sig, hur fort rymdstenen närmar sig jorden och hur stor och tung den är.
För större asteroider, med flera kilometer i diameter, är denna metod den enda möjliga i dag.
Samtidigt planeras permanenta rymdstationer, både i den jordnära rymden och på månen.
Sedan kan vi gröpa ur den och installera en permanent rymdstation inuti.
Uppsalaobservatoriets teleskop i Kvistaberg har länge använts för att spana efter närgångna himlastenar.
Kanske kan vi i framtiden utnyttja dessa stenarnas innehåll av metaller och mineraler?
John E. Bortle När jorden krockar:
Välbevarad i öknen En av de största kända kratrarna i Europa, den
meter djup och saknar också förbindelse med underjorden.
Avsaknaden av elliptiska kratrar togs som bevis för att stora himlakroppar inte brukade kollidera med jorden och åstadkomma kratrar i jordskorpan.
kilometer i diameter och slår ner i ett skogsklätt landskap omgivet av låga berg.
Kratern svalnar och hyser snart en sjö med näringsrikt vatten.
Men avlagringarna är inte heller evigt beständiga.
Runt kupolen finns ännu rester av breccia, en bergart som bildades av sten som krossades vid nedslaget.
I sådana fall har de blivit begravda relativt snart efter sin uppkomst.
Där är erosionen nästan obefintlig.
Trycket i nedslagshålet ökar och slår alla rent jordiska rekord.
Hålet i marken är då som djupast, dvs
Stora kratrar bli jämförelsevis grunda, och i mitten av kratern stiger en kupol av berg upp.
Men om vi antar att denna himmelska projektil kom inrusande med en hastighet av
år gammal.
Men i Skandinavien finns ytterligare ett tjugotal platser som sannolikt har varit utsatta för himmelska smällar.
När berget krossas och utsätts för det överhettade vattnet som strömmar in i en havskrater urlakas metaller.
På grund av att omvandlingen från kol till diamant går så snabbt vid nedslaget hinner kristallerna dock inte växa till stora och värdefulla diamanter, utan de förblir små och obetydliga.
I början var nedfallet av asteroider och andra himlakroppar starkast.

Foto:
millimeter och ingår i det stoft som sprids runt jorden efter ett nedslag.
Efter
Att kratrarna på land tycks vara koncentrerade till vissa områden ger en falsk bild av verkligheten.
Bara på några tiotals miljoner år kan nya berg resa sig, medan andra jämnas med marken.
När partiklarna efter månader och år har sjunkit till jordytan avsätts de i sedimentlagren ( bild a ).
Så småningom byggs nya avlagringar upp inne i kratern ända tills de når kraterns rand.
Eftersom reven och kratervallarna nu och då rasar finns rester från dem bevarade i avlagringarna på botten.
f.Kraterns form förändras om jordskorpan rör sig.
Då faller ett svart stenregn från himlen.
Därför har han sökt upp mängder av människor, pratat med dem och nedtecknat deras minnen.
stenar i samma bygd.
Har Tornedalen drabbats särskilt mycket av stennedfall under förra århundradet?
år senare fick han lön för mödan.
Den senare så berömde franske fysikern, Jean-Bapotiste Biot, skickades dit för att för vetenskapsakademiens räkning rapportera om händelsen.
Citatet i början på artikeln är hämtat från doktorsavhandlingen Om Meteorstenfallet vid Hessle den 1 Januari

Men en så vacker meteorit som den gamla stenen från Brunflo hittar vi nog aldrig.
" En gumma i närheten af Fittja prestgård, som vid fenomenets början befann sig i sin stuga, hade skyndat ut, troende att elden fattat i sotet i skorstenen.
Historien berättas av Olof Eriksson Willman, en svensk ostindienfarare utbildad vid Uppsala universitet.
" Uti Octobri, Novembri, Decembri kommo åtskilliga skepp efter ifrån Holland, bland vilka en skeppare på skeppet Malacca berättade med hela skeppsfolket, att i det de seglade uti vilda havet är en åttapundig kula kommen in uti skeppet, slåandes
- När alla satt sig ner och som bäst höll på med att äta och dricka föll det en sten på granntomten, berättar Frans Wickman.
" ... himlen liksom öppnade sig och det såg ut som man stått framför mynningen af en kanon, som affyras.
i Visingsborg.
svenska meteoriter från Naturhistoriska Riksmuséet.
" Frans E Wickman är pionjär på flera viktiga områden inom geologin och mineralogin.
Wickman själv i Naturvetenskapliga forskningsrådets årsbok
Häpen antecknade han deras iakttagelse:
En gång när solsystemet var ungt regnade sten från rymden över månen och alla andra himlakroppar.
Beskrivningen hos Gervasius är så exakt att Hartung kunde hitta nedslagsplatsen.
kilometer i timmen, en rätt normal fart ( eller kanske snarare rätt måttlig ) för projektiler som faller från världsrymden.
Vad kommer att hända om något av de rymdberg som finns kvar därute skulle slå ner på jorden, i vår tid eller i våra efterkommandes?
Omstuvad berggrund Men nu är saken klar.
Den plöjer genom kolonier av mjuka primitiva havsdjur och mikroorganismer.
Men vid extremt höga tryck bildas de längs mineralets kristallplan.
Sånt händer bara en gång i livet, säger Johan Naterstad.
Det ställde till problem för ett kraftbolag som sprängde en vattentunnel genom breccian på 1960-talet.
var Dons i Gardnos tillsammans med den svenske geologen Frans Erik Wickman för att gå på djupet med meteoritspåret.
Först rev havet omkull nedslagsvallen och fyllde kratern med sand och lera.
Därför ligger stenproverna i ett gammalt glashus som grannen, universitetets botaniska trädgård, har lånat ut.
Vid dryga
Till skillnad från sueviten har brottstycken av det här lagret inte virvlat omkring i samband med explosionen.
kilometer lång.
Karta:
meter djup borrning genom Gardnoskratern har gjort det möjligt för Johannes Dons ( till vänster ) och Johan Naterstad att återskapa nedslaget.
Men när man inser att det finns mängder av andra himlakroppar som rusar fram på liknande vis längs banor som korsar jordbanan, finns det all anledning att lystra.
Vår svenska naturvetare Anders Celsius tog till orda och skrev år
).
Det finns till och med materia som är så skör att den aldrig når marken som meteoriter.
" Några är stora som hus eller så, men de flesta är små, mycket små, mycket små.
Och mängder av meteoritjärn gick till samlingar och till privata uppköpare.
Himlakroppen som orsakade denna enorma förödelse var ändå inte mer än högst
meter i diameter och
Lär man känna faran, ter den sig mindre skrämmande, sägs det.
Oftast överlever den inte mer än några
När asteroider krockar, kastas fragmenten in i ganska olika banor.
Amerikanen Daniel Kirkwood upptäckte redan år
.
Men om all is försvinner, eller om hela ytlagret förtorkar till en skorpa av stoft, tar kometen slut och övergår i något som liknar en asteroid.
).
Är det en jämn process som ständigt rullar på i samma takt, eller finns det långa perioder av relativt lugn som då och då avbryts av stormiga tider när bombardemanget från rymden blir extra intensivt?
Det är alltså själva Vintergatan som styr den takt i vilken kometer lämnar sina fjärran hemtrakter för att besöka jordens grannskap.
Om den är normalstor, blir fragmenten ganska små och relativt ofarliga, men om det är en jättekomet som splittras kan följderna bli allvarliga.
Det finns en ström av kometfragment som korsar jordbanan och som kanske har bildats av en splittrad jättekomet.
En betydligt farligare himlakropp är kärnan i Swift- Tuttles komet, Perseidmeteorernas moderkomet, vars bana vi korsar i mitten av augusti varje år.
Pekka Parvainen/IBL
Det färglagda fotografiet härstammar från år
Originalet finns på museum i Moskva.
Foto:
( Kolla om detta stämmer med H R!
Men nu är svansen borta, i stället syns ett kort distinkt streck.
Kollisionen med atmosfären blir mycket häftig beroende på de höga hastigheterna.
Vissa beräkningar pekar på att sprängningar av Hiroshimabombens storlek skulle äga rum en gång per årtionde eller ännu mer sällan.
.
Eftersom en meteoroidsprängning bara tar
kilometer ovanför Stilla havet, ett par
De allierade visste att smällen inte var av mänskligt ursprung, men irakierna hade lätt kunnat tro att ett kärnvapenanfall höll på att iscensättas mot dem.
En av dem var såvitt man kan bedöma en liten asteroid, kanske
händelserna var det bara
av amerikanska satelliter.
varv runt jorden I Steniga Tunguska i Sibirien exploderade år
juni
När jag vaknade till hörde jag ett oljud som nästan skakade hela huset av grunden.
( Att jämföra med Hiroshimabomben som innehöll
Bland människorna i centrala Sibirien levde minnena kvar.
Dessa kulminerade i den enorma explosionen nära Vanavara.
mil i diameter.
grader.
Dessutom var de intresserade av halofenomen, dvs ringar runt solen som skulle kunna ha orsakats av stoft i atmosfären, och andra ovanliga dagsljushändelser.
Till detta möte kom också en jugoslavisk och
Expeditionen som helhet bestod av
Till epicentrum På flygplatsen fanns många helikoptrar eftersom det är det enda snabba färdmedlet över den oändliga taigan, och de hade många uppdrag.
Basen i Tunguska består av några timmerhus från slutet av 1920-talet.
Redan efter första expeditionen fick Kulik påpekat för sig att dessa hål var naturliga bildningar.
En komet är sammansatt av mycket lösare material och skulle finfördelas och förångas innan den når jordytan.
Inte heller vi hittade några spår av meteoren.
Men den största faran låg inte i att hamna i vattnet, utan att försvinna spårlöst när gräset slöt sig igen.
Dessa fotografier är utomordentligt viktiga för att vi ska kunna bestämma chockvågens karaktär och utbredning.
Expeditionen sökte också efter eventuella ekologiska effekter.
Vår kollega ville se den trasiga generatorn som stod i laboratoriet.
Den dagliga radioförbindelsen med Vanavara, som vi hade blivit lovade, existerade nämligen inte.
Det krävs stora resurser för att kunna analysera prover.

Foto:

Lars Bååth från Onsala Rymdobservatorium tar igen sig i lägret, som byggdes av Kuliks expedition år
Så småningom lyckades en molekyl kopiera sig själv och därmed var vidare utveckling av liv ett faktum.
Hur gamla dessa månhav är har rymdforskare bestämt genom att mäta halterna av olika radioaktiva ämnen i prover från månytan.
Antalet kollisioner sjönk drastiskt.
Följaktigen har varken jorden eller Venus kvar något av sin äldsta skorpa.
De är
miljarder år gammal granitklippa har nyligen upptäckts i norra Kanada.
Eftersom alla portar vetter åt
Men jorden klarade sig.
Kanske fick det bara en tiondel av den tiden.
Där skulle det stå emot allt utom de allra mest förödande nedslagen.
Och utan oceaner inget liv.
Deras rörelseenergi är så liten att atmosfären bromsar upp dem utan att de börjar brinna.
Det är svårt att avgöra hur viktig den utomjordiska tillförseln av organiska ämnen har varit för livets ursprung.
Frågan om vad den tidiga atmosfären bestod av är långt ifrån avgjord.
Artikeln är översatt och bearbetad av vetenskapsjournalisten Per Snaprud.
Darwin tänkte sig utvecklingen som en segsliten kamp mellan arterna, där de arter som var bäst anpassade till sin omgivning gradvis trängde undan de sämre anpassade arterna.
Inom de flesta djurgrupper finns det fler utdöda arter än de som är vid liv i dag.
miljoner åren ( bild
och
Efter denna katastrof tog däggdjuren så småningom över.
Ett genombrott i forskningen kom
Denna krater, Chicxulub-kratern, har daterats till cirka
Där har han hittat avlagringar av den typ som bildas då en himlakropp slår ner i havet och ger upphov till jättevågor ( se artikeln på sidan
Intensiv debatt Tyvärr har Officer förlorat en del av sin trovärdighet som forskare genom åren.
).
år.
Både före och efter kollisionen förändrade sig haven ovanligt mycket.
En del arter dog ut redan innan himlakroppen slog ner, men detta kan i och för sig bero på en slump.
Kosmos påverkar Redan
).
Problemet med dessa teorier är att de är mycket svåra att bevisa.
procent av djurarterna på land dog ut.
Så kunde de t ex i viss mån reglera sin kroppstemperatur.
Under de senaste åren har forskargrupper runt om i världen letat efter spår från nedslag i avlagringar som sammanfaller med massutdöenden.
).
himlakroppar med en diameter större än en kilometer har träffat jordens yta under de senaste
Nya cirkulationsmönster skulle ha kunnat leda till nedkylning av jorden.
De värmeälskande djuren vid ekvatorn befinner sig däremot i en återvändsgränd när temperaturen faller över hela jorden.
Men våra kunskaper om vilka förändringar som kan äga rum i solsystemet, galaxen eller universum under en så lång tid som
Kanske överlevde däggdjuren katastrofen med nöd och näppe, men poängen är att de överlevde.
Paleontologen Niles Eldredge har förundrat sig över att alla de stora djurgrupperna utom fåglarna har haft sin egen storhetstid.
" den dummaste av alla djurarter som har levt, arten som sågade av den gren den satt på ".
Teckning.
Foto:
Denna djurgrupp tillhör också en av de mest livskraftiga.
miljoner år sedan.
Det händer att stora himlakroppar bryts i mindre bitar när de störtar ner mot jorden.
Livet på jorden drabbas mer eller mindre regelbundet av katastrofer som innebär att massvis med arter dör ut.
Magda Korotynska
Den svarta ringen är vatten, dvs sjöar som bildats runt den
Vi kan fortfarande se spår efter smällarna.
kilometer djupt hål.
Erosionen har slipat ner landskapet och inlandsisarna har bitvis gröpt ur den runda vallgraven.
Så sent som
Men alla bär på intressant information om jordens tidiga historia, flera hundratal miljoner år innan människan fanns på plats.
miljoner år sedan.
Efter svåra och halsbrytande förberedelser lyckades vi få upp en
När vattnet strax därpå med våldsam kraft rusade tillbaka och fyllde det torrlagda utrymmet rev det med sig stora block, krossad sten och slam.
meter innan vi skulle möta det oskadade urberget under kratern.
Borrkärnan berättar Borrkärnan från Tvären ger oss flera intressanta upplysningar.
miljoner år sedan.
Så lång tid kan det alltså ha tagit för naturen att bygga upp det
I denna bergart ingår rikligt med stora, kantiga block av kalksten, stora som en bättre kolonistuga och ibland ännu större.
Block som har rasat ner på stranden är oftast inte kantiga utan blir snabbt rundslipade.
Senare hittade man också s k chockad kvarts i avlagringarna, vilket är ett säkert bevis på nedslag ( se artikeln på sidan
I kratern finner vi kalksten som är rik på fossil.
).
Dellen måste innehålla en mängd information om landskapet i Nordeuropa under jordens medeltid.
Siljansringen är en av värdens största nedslagskratrar.
Militta Wellner
meters djup under botten börjar sediment som bildats av återsvallet.
Remopleusides hade mycket stora ögon som gick runt en stor del av huvudet.
miljoner år sedan.
För forskarna, som ska studera jordens forntid och förstå de skeenden som omformar planetens yta, är kratrar efter nedslag av himlakroppar till ovärderlig hjälp.
Om fossil eller andra geologiska fynd på olika delar av jordklotet har hittats i lager där det också finns spår efter ett nedslag kan man med mycket stor säkerhet säga att de uppträdde samtidigt.
I en obruten följd ( bild
Det organiska materialet på bottnen kan också så småningom omvandlas till gas och olja eftersom luftens syret inte förmår tränga ner och bryta ner materialet.
När himlen faller ner Långt bortom vårt solsystems mest avlägsna planet finns hundratals miljarder kometer samlade som ett yttersta skal runt hela solsystemet.
Vi har fascinerats av ämnet, och vi hoppas att det kommer att gälla er läsare också.
kilometer bred.
Man vill visa att sonden själv, utan styrning från marken, är i stånd att känna igen ett mål och rikta in sig mot det.
Lättast hittills Clementine måste klara sig i rymden utan hjälp från marken under långa perioder.
Clementine var nämligen ett billigt bygge i rymdsammanhang.
asteroider har tidigare nåtts från jorden.
Med hjälp av flera kameror ombord kunde månens yta kartläggas ända ner till
Det är nog ingen slump att sonden har fått heta just Clementine.
Typoform
Drömmarna om rymden finns givetvis kvar, men de drivs inte längre på samma sätt av kapplöpningen mellan det gamla Sovjetunionen och USA.
Totalt betalar Sverige ungefär
Vi stödjer svenska forskargrupper och det rymdprogram som de genomför, bl a genom uppskjutningar av sondraketer från Esrange.
Odin får ett helt annorlunda uppdrag.
Framför allt måste vi få ner kostnaderna för uppsändning av satelliter, så att rymdtekniken kan göras mer tillgänglig.
Det var i november förra året, på ett ministermöte i Granada, som den forstatta inriktningen av det gemensamma rymdprogrammet för Europa bestämdes.
Europa bygger nämligen en egen modul som är tänkt att kopplas ihop med Freedom.
.
Så mycket billigare än vad som redan planerats går inte att bygga, om rymdstationen fortfarande ska vara meningsfull.
Joanna Rose --- Rymdtekniken ska bättre tjäna människan.
meter i diameter ska driva en elgenerator som i sin tur laddar batterier.
miljarder år gammal.
Chemical & Engineering News Färgämnet indigo kan fås ur socker med hjälp av genmanipulerade bakterier.
Uppsalaobservatoriet Japanska forskare har utvecklat en ny keramisk motor.
mil utanför Sibiriens nordostkust, visar att en mindre typ av mammutar levde kvar där ända till för
år kan det bli aktuellt med försök på människor.
Science News Datoriserad anatomiundervisning har blivit verklighet för blivande läkare i Lund.
Källa:
Ett starkt samband finns mellan förkylningar och luftfuktigheten inomhus
Men riksdagens satsning görs inte främst för att få de eviga frågorna ytterligare belysta, utan för att - något tillspetsat uttryckt - svensk industri ska klara sig bättre på världsmarknaden.
Här har många debattörer redan krävt att endast avkastningen delas ut, och jag kan inte annat än ställa mig i raden.
Självklart är de nya pengarna ytterst positiva för svensk vetenskap!
Optisk kommunikation:
Denna framtidsbild är inte ny, men nu är den på väg att förverkligas.
I år introducerar Televerket ett nytt optiskt telenät för kommersiella tjänster:
Optisk kommunikation har dock gamla anor.
Exempelvis ändrar en solstråle, som faller ner i vatten, sin riktning just i gränsskiktet mellan luften och vattnet.
Innan år
Så kan man beskriva ljusets utbredning då ljusets våglängd är avsevärt mindre än de omgivande strukturerna.
De fibrer som används i dag är konstruerade så att det förekommer antingen en enda mod ( singlemod ) eller hundratals ( multimod ).
Ju renare glaset är, desto mindre dämpas signalen.
Våglängder omkring
En glasfiber av god kvalitet kan överföra information motsvarande
En optisk fiber har låg dämpning.
En trevlig följd av detta är att ljussignalerna inte heller är känsliga för yttre elektriska störningar.
Till följd av detta varierar också antalet fotoner under varje tidsintervall.
När det gäller kommunikation över längre avstånd måste ljussignalerna förstärkas.
bitar per sekund mellan Stockholm, Göteborg och Malmö med Jönköping som mittpunkt.
Solitoner har också den trevliga egenskapen att de är stabila.
Den optiska telegrafen var en förbättrad variant av den som en fransk ingenjör hade konstruerat åren efter franska revolutionen ( bild
När dessa telegraflinjer byggdes ut på olika ställen i Sverige bildade varje linje en kedja med
Adam Hart-Davis/ IBL
xxxxx/ Televerket
?
I dag plöjs optokabeln ner med hjälp av en specialkonstruerad rälstraktor.
De inkommande signalerna får elektronerna att hoppa tillbaka till utgångsläget.
Data strömmar ner Det finns
Studerar norrsken och rymdväder Satelliten ska göra nya undersökningar av jonosfären - det skikt ovan jordytan som utgör gränsområdet mellan jordens atmosfär och den yttre rymden.
Till exempel vet vi numera att detta rymdväder karvar bort jordens atmosfär med en hastighet av flera kubikmeter per sekund.
Huvuddelen av Frejas instrument mäter rymdplasmat och dess egenskaper.
Experimentet är svårt att genomföra och ännu har Mir- kanonerna inte lyckats pricka Freja.
Satelliten roterar kring sin axel så att panelerna alltid är vända mot solen.
Nils Peterson Satelliten Freja svävar över jorden.
kortis:
Under de senaste åren har även männens livslängd ökat påtagligt, till förvåning för de statistiker som vant sig vid att dödligheten för män tidigare inte ändrade sig så mycket från år till år och som nu måste skriva om sina prognoser ( bild
Dessa infektioner hade tidigare inte bara drabbat människor med nedsatt motståndskraft.
I yngre åldrar, i synnerhet från tonåren till 50-årsåldern är våld en betydande dödsorsak - i en del länder det vanligaste skälet till förtidig död.
år mer.
års ålder att minska redan i slutet av 1960-talet.
Mode även i val av dödsorsak Det är inte alltid lätt för en läkare att exakt fastställa vad som ligger bakom ett dödsfall.
Vad som är säkert i statistiken är att döden verkligen har inträtt.
Samtidigt betonar läkare i allt större utsträckning hur hjärt-kärlsjukdomar hänger samman med sättet att leva.
Långt ifrån alla med högt blodtryck får behandling, och de som behandlas har fortfarande långt från normalt blodtryck.
Till en början opererades mest män.
Många röker, och stora delar av befolkningen har högt blodtryck.
Undersökningen visar att det är betydligt färre högre tjänstemän som drabbas av tidig död över huvud taget, och av hjärtattacker i synnerhet, jämfört med de lägst betalda tjänstemännen.
Landet är ju snarare en kontinent än ett land.
Det är svårt att skilja ut sociala och ekonomiska förhållanden under fosterlivet från det som händer senare i livet.
De har dessutom inte utsatts för några allvarliga epidemier, som skulle ha slagit ut de " svaga ".
Den nu rådande depressionen bådar därför inte särskilt gott för framtiden på längre sikt.
Medellivslängden Teckning:
Foto:
Damerna utanför kaféet i Budapest kan se tillbaka på ett långt liv i ett land som länge styrts av planekonomi.
Hans Wretling/Tiofoto
Än i dag lever de flesta landväxter i symbios med svampar och tar upp det mesta av sin mineralnäring genom dem.
Kommer från havet Fossil från Rhynie i Skottland och andra platser har lärt oss hur de första landväxterna såg ut.
När de första, mycket enkelt byggda landväxterna utvecklades fanns det redan svamp i deras närhet, vid strandkanten av Silurtidens grunda laguner.
Även med de utvecklade rötter som dagens växter har går det åt
procent en typ av mykorrhiza som vi kallar VA-mykorrhiza ( VA står för vesikulär-arbuskulär ).
Nya modeller Evolutionen rullade emellertid vidare.
Kottepalmer var vanliga som skogsträd, men efter hand gjorde så barrträden entré.
I marken utgör hyferna ett tätt nätverk.
Bland lövträden, som utvecklades senare, fick bl a björk, bok, ek och alm ektomykorrhiza, och även Australiens eukalyptus och en del tropiska träd.
Men svampen skyddar också plantan genom att utsöndra ämnen som gör den omgivande marken än surare och smått giftig för andra växter och mikroorganismer.
Vad svampen får i utbyte vet vi ännu inte.
Men själva modellen är för bra för att helt överges.
Svampar växte på de första landväxternas rötter och livnärde sig av socker som läckte ut.
miljoner år sedan ormbunksträd med mykorrhiza för
Inst.
) Lever på att röta.
Jan-Erik Nylund
, hade han problem med var i systemet svamparna skulle placeras.
När de är mogna ger de i från sig miljoner sporer som kan gro ut till nya svampar.
Liksom mykorrhizan blev även denna form av symbios en stor succé.
Både män och kvinnor kan behöva använda östrogen.
Kruxet är att tillföra det kvinnliga könshormonet utan att det tar vägen förbi levern.
När man tillför kvinnligt könshormon upphör därför tillverkningen av det manliga hormonet.
På Huddinge sjukhus inledde vi i början av 1980-talet ett omfattande arbete för att ta reda på varför män drabbas så hårt av behandling med östrogen.
De löper betydligt mindre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar än kvinnor som inte äter östrogen.
Då avslutas en stor undersökning av hur kvinnor reagerar på östrogen - den amerikanska Women's Health Initiative, som är organiserad av de amerikanska hälsovårdsmyndigheterna.
Om receptorerna är fler, bryter levern ner fler LDL-partiklar.
urologerna som behandlar patienternas prostatatumörer, hjärtläkarna som tar hand om deras hjärtinfarkter, kvinnoläkarna och distriktsläkarna som sköter kvinnornas klimakteriebesvär osv. På Huddinge sjukhus inledde vi därför ett intensivt samarbete mellan hjärtläkare, urologer, kemister, fysiologer, hormonspecialister och specialister på kroppens ämnesomsättning.
Orsaken är att östrogen påverkar levern så att den tillverkar mer av de proteiner, som normalt produceras där.
Då går det direkt ut i blodet utan att passera levern.
Det tycks alltså vara nödvändigt med en hög östrogennivå i levern för att männen ska hamna i riskzonen för hjärtinfarkt.
Östrogen och åderförkalkning Åderförkalkning är en långsam process.
Foto:
Peter Henriksson Prostatacancer Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män.
Alla näringsämnen vi stoppar i oss via munnen förs från tarmen till levern via portådern.
Östrogenet påverkar också levern att bilda ämnen som får blodet att levra sig.
En blodpropp täpper till ett blodkärl.
Talet är så oumbärligt att det till och med har ett eget namn -
är irrationellt och transcendent ( se rutan på sidan
dyker upp när man ska beskriva periodiska förlopp som pendelrörelser, vibrerande strängar eller växelström.
Bibelns förenklade värde Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.
Detta skulle alltså tyda på att hebréerna ansåg att talet
där antalet decimaler fortsätter i oändlighet.
f Kr.
).
sidor och kunde då visa att
Han angav också kvoten, som ger
Tog med
eller tysken Gottfried Wilhelm Leibnitz formel som kom knappt
med
Räkna
år senare hade han lyckats beräkna
återställde ordningen, och de saknade sjuorna kom fram.
Det går att visa att
beräknade en på den tiden modern dator talet
Beräkningarna tog då något mindre än en dag.
Varför alla dessa siffror?
Personligen hoppas jag att matematikerna också har litet av samma motiv som de gamla grekerna.
Finns
är vad som kallas ett normalt tal.
Låt oss då utgå från att decimalerna i
Han arbetar med datafrågor i ABB- koncernen.
, som, om inte annat, speglar den fascination som talet utövar på oss människor.
timmar
utgiven hyllningsdikt, tillägnad rektor Harald Dahlgren, " realexamens upphovsman ".
Irrationella och transcendenta tal Om man delar
...
Ordet rationell härstammar från det latinska ratio, som betyder kvot.
Transcendenta tal De transcendenta talen definieras som icke-algebraiska, dvs sådana tal som inte kan vara lösningar till algebraiska ekvationer.
visade den tyske matematikern Ferdinand Lindemann att
=.
med många decimaler Metoden grundar sig på 1800-talsmatematikern Karl Friedrich Gauss studier av aritmetiska och geometriska medelvärden av
Första raden ska alltså läsas " ge Y värdet av A ".
Fast då räcker förstås fönstret på fickräknaren inte till...
En pendling inkluderar både tur- och returresa.
Den egyptiske författaren Ahmes kallade sin beräkning för Invigning till kunskapen om allt som finns Foto:
Så räknade Arkimedes ut omkretsen av en cirkel för att få fram ett värde på
Gunnar Kaj
Vad kommer efter de sista i dag kända siffrorna går inte att förutsäga.
Men på din vindskyddade sida är det fortfarande ganska lugnt.
sekunder.
Våglängden blir större och perioden längre.
till
).
Vid våglängder som är större än någon decimeter är kapillärkraften försumbar, och tyngdkraften dominerar.
Om den blir större än ungefärligen en sjundedel av våglängden, blir vågen spetsig och instabil.
Vågen med perioden
sekundersvågor med hastigheten
Stora energirika vågor dämpas endast långsamt ute på havet.
kilometer i timmen.
Vågen bromsas, såväl hastighet som våglängd minskar, men dess period består.
Alla vågor, som rör sig snett in mot en sluttande strand, känner av det minskande vattendjupet på flygeln närmast stranden, och där bromsas de mest.
Kastar bensinpengar i sjön Normalt skapar alla fartyg svallvågor.
Han kunde visa att vinkeln mellan bogvågornas sträckning och fartygets kurs alltid är
I Stilla havet får en våg med perioden
timmar, dvs lika snabbt som ett jetflygplan.
meter över medel- vattennivån.
Det står högt i ena änden och lågt i den andra och gungar så fram och tillbaka.
I det enklaste fallet fungerar sjön som en gungbräda med högvatten i Jönköping och lågvatten i norr och tvärtom.
Energi och effekt hos vågor Energin E uttryckt i joule per kvadratmeter ( J/m
År
Allvarliga sådana uppträder i bl a Los Angeles hamn.
Teckning:
Därför kommer vågorna in från väster mot Gräsös vindskyddade strand.
Olof Beckman Teckning:
Ibland är de lysande gula och fyller upp den smuliga jorden av förmultnande växtdelar.
Dessa mineralämnen bildar salter, s k närsalter, som träden och svamparna behöver för sin tillväxt.
procent av det socker som träden tillverkar vid fotosyntesen vidare ut till svampen genom mykorrhizan.
till
Svamparterna skiftar också med växtsamhällena.
kvadratmeter, kanske mer.
Det kan vi påvisa genom att mäta omsättningen av gaser i marken, " markandningen ", men vi kan också se det på att sammansättningen av svamparter förändras.
procent, och minskningar med hälften är vanliga i stora områden med till synes frisk skog.
En ganska normal försommartorka kan utlösa skogsdöd i påverkade områden.
Markens pH påverkas så kraftigt att inte bara svampar utan en mängd andra organismer slås ut.
En sådan svamp är ärttryffeln, Pisolithus tinctorius, en hos oss sällsynt och ful röksvamp, som påminner om en rostig rörstump.
) som i ett speciellt avseende liknar ärttryffeln.
JAN-ERIK NYLUND presenteras i föregående artikel.
Underjordiska nätverk av trädrötter och svamphyfer förbinder skogens träd med varandra.
Jan-Erik Nylund
Foto:
Det visar en doktorsavhandling av Wilbald Lorri vid Institutionen för livsmedelsvetenskap på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Barnen slipper diarréer som är en vanlig orsak till undernäring.
fanns Mjölkdroppar på ett tjugofemtal orter i landet.
Historisk tidskrift Alger ger el I England pågår försök att förena energiteknik med bioteknik.
I vattnet tillsätts också närsalter som t ex kan erhållas från det kommunala reningsverket.
Ändå är kanske den största vinsten att man slipper utsläpp av koldioxid, som är en växthusgas, eftersom koldioxiden cirkulerar i systemet.
Större flygplansmotorer klarar numera gränsvärdena för koloxid och oförbrända kolväten.
Men för att detta ska vara möjligt krävs ytterligare teknisk utveckling.
japanska forskare från universitet, privata företag och statliga forskningsinstitut fick i fjol svara på den frågan.
dagar i förväg.
En komet splittrad i minst
Men på grund av det stora avståndet till den splittrade kometen är detaljerna svåra att undersöka.
Uppsalalimnologen Björn Söderbäck har studerat vad som händer när den amerikanska signalkräftan planteras in pestfria vatten där det redan finns flodkräftor.
Ju fler signalkräftor det finns i sjön desto färre skyddade platser finns tillgänliga för flodkräftor.
Hans drifter är välbekanta, men om orsakerna kan man spekulera.
Polygami lönar sig.
Likafullt parar sig honan under den korta parningssäsongen med i snitt bortåt
När en ny hanne kommer till makten, driver han bort den gamle regenten och biter också ihjäl dennes ungar.
De ungar som kommer att födas efter detta ordentligt tilltagna gruppsex kan ju vara hans egna barn, och det kan inte ligga i hans geners intresse att förinta sådana gener som kan vara hans egna.
Sverige har övervakat provsprängningar de senaste
Dagliga dataanalyser sändes ut till många länder.
Med
I dag räcker det med en enda central för övervakningen av ett provstopp.
Stationen är obemannad.
Färg är för övrigt inte någon avgörande egenskap hos djur, växter eller mineral.
knappar, varav en spolar mycket och en litet ( bilden ).
Med anledning av detta har jag ett par frågor:
Hjärnan är formbar och en försvagad funktion på ett område kan ibland kompenseras.
Bengt Sahlberg:
Det senare kan ske genom att inhemska råvaror används så långt det är möjligt, genom att det hantverk som säljs är tillverkat i trakten och genom att personalen rekryteras från omgivningarna.
Denna miljövårdande förmåga hos ekoturismen kan på längre sikt visa sig vara oerhört betydelsefull i miljöarbetet i u-länder, där fattigdomen annars kan leda till kortsiktig rovdrift på t ex regnskog eller vissa djurarter.

Turism definieras då som alla resor där man är borta minst
Frankrike är världens turistland nummer ett, med USA som tvåa.
Det är där som de flesta av de ovanliga och exotiska turistmålen finns.
De är ett relativt okänt folk för många västeuropéer och nordamerikaner och väcker ett stort intresse hos dem.
Bengt Sahlberg:
Att behöva betala för att få tillträde till en badstrand eller en natursevärdhet på privat mark skulle kännas främmande för vår tradition.
En annan risk är att lokala myndigheter och arrangörer inte förmår stå emot trycket från efterfrågan, utan släpper in för många turister, med andra ord att massturism ersätter ekoturismen.
Bryter man mot reglerna så dras tillståndet in.
miljoner ljusår bort, och noterade genast en stark stjärna, vilken han inte sett tidigare.
Inuti supernovan bildas tunga grundämnen som vid explosionen sprids ut i rymden.
Lagom till att man börjat smälta denna information upptäcktes alltså ytterligare en ljus supernova i en närbelägen galax.
gånger större.
Tunga stjärnor som ger upphov till supernovor har starka vindar som kan blåsa bort en del av stjärnans yttre gaslager.
Eftersom supernovan expanderar med en hastighet av ungefär
utbrottet fångades
.
Typoform Forskning för nytta:
Rekommendationerna bygger inte alltid på realistiska och brett upplagda långtidsförsök utanför laboratoriemiljön.
Den utgörs i stället av informationsmottagarnas välvilja och tid.
Både människor och djur kan bli sjuka.
Situationen har varit särskilt besvärlig sedan
Där fanns den rapporterad redan under 1800- talet.
Hur mycket kväve som binds bestäms av hur många tjockväggiga celler algen har bildat.
I salt havsvatten är det andra slags alger som blommar.
Ett djur som dricker algbemängt vatten eller slickar pälsen efter ett bad kan dö redan efter ett par timmar av det gift som algen avger.
De första symtomen hos ett djur som har fått i sig vatten med katthårsalger är att de börjar kräkas och får diarré.
Angriper levern Nodularinet är ett levergift, ett s k hepatotoxin.
Varför vissa alger över huvud taget producerar gifter kan man i dag bara spekulera om.
Först när andra djur eller människor äter av musslorna ger sig giftet till känna.
EVA WILLÉN är docent i ekologisk botanik och har under lång tid arbetat med alger och miljöövervakning i projekt finansierade av Naturvårdsverket.
Vad är en blågrön alg?
Bilden sträcker sig från Ölands södra udde upp till Ålands hav.
Giftigare än flugsvampar och huggormar.
kortis:
?
Arbete kan för många män vara psykiskt påfrestande.
Detta har vi också anledning att misstänka gäller för Sverige liksom för de flesta andra industriländer.
procent.
Ett högt kolesterolvärde hos en kvinna beror nämligen ofta på att hon har höga halter av det kolesterol som tycks skydda mot hjärt-kärlsjukdomar, s k HDL-kolesterol.
Ännu har man inte heller lyckats visa att man skulle minska risken för hjärtinfarkt - vare sig hos kvinnor eller män - genom att sänka blodtrycket med hjälp av mediciner.
Dessa siffror är dock mycket diskutabla.
Vi kan alltså inte säkert säga om det verkligen är östrogen som skyddar de högutbildade kvinnorna.
Också de kvinnor som ofta var ängsliga, oroliga och nedstämda löpte större risk att drabbas av hjärtinfarkt.
I själva verket är forskningsresultaten bland kvinnor motsägelsefulla.
Ett antal vetenskapliga undersökningar, svenska och utländska, har funnit att kvinnorna på hjärtinfarktavdelningarna får mindre sofistikerad behandling.
Sedan är hjärtinfarkten ett faktum och skadan i hjärtmuskeln redan skedd.
Den omfattande forskning som nu pågår både inom och utom landet kommer säkert att röra om ordentligt bland de gängse föreställningarna om kvinnors hjärt-kärlhälsa.
Den datorstödda utvärderingen av kranskärlsröntgen och resultaten av stresstesterna bearbetas i USA.
år gammal.
Och så var det arbetskamraterna.
Så träffade Inga en ny man, som hon blev upp över öronen förälskad i.
Den här morgonen hade det snöat kraftigt och Inga var tvungen att skotta sig ut på vägen från villan för att kunna åka till jobbet.
Man, barn, barnbarn och svärfar.
De
års ålder.
Teckning:
Men många kvinnor tar ett alldeles för stort ansvar för familj och vänner.
år sedan.
Skriften tycks ha uppkommit plötsligt.

Och hon fann att antalet typer av polletter ökar ju senare de är tillverkade.
Polletterna har fungerat som ett slags kulram, fast utan ram.
Exempelvis betydde en typ av pollett ett djur, en annan typ betydde
år senare togs inom loppet av några
Antalet polletter i kuverten var sällan högt.
Från denna tid finns också lertavlor bevarade där pollettliknande avtryck har gjorts med hjälp av en trubbig liten pinne i stället för med själva polletten.
Därför behövdes till slut bara rist-pinnen och inte längre polletterna.
får.
Och hennes tolkning är att en allt mer utvecklad ekonomi krävde entydiga symboler för allt fler produkter.
Han arbetar på en doktorsavhandling om begreppsbildningen i teorier om skrivkonstens uppkomst vid institutionen för lingvistik,Uppsala universitet.
Mayaindianernas skrift blomstrade något tusental år senare.
Det andra var en ensam kraftig markering som betecknade siffran ett.
De små lerfigurerna symboliserar olika slags föremål och har använts vid affärer för närmare
Kvitto på
Foto:
Räkenskap över
Potatisen försvarar sig med gifter.
En annan av våra medvarelser som ofta misshandlas, med än värre följder för oss, är potatisen.
Hälsosamt är det dock säkert inte att sätta i sig dem.
Redan i en frisk potatis finns det små mängder av ämnena klorogensyra och skopolin, men vid ett svampangrepp ökar halterna
Hur lång tid det dröjer innan potatisen blir giftig varierar från fall till fall, därför gör man klokt i att slänga potatis som är skadad.
Potatisen behöver inte ens ett synligt sår för att den ska börja må illa och sätta igång att försvara sig.
Kjell Johansson/ Bildhuset
Värdefull mat.
Så många som
Alla nya sorter testas noga innan de släpps ut på marknaden.
På trumskinnet låg en liten hornbit som förflyttade sig av vibrationerna.
Han är den förste som själv talade med samerna och skrev ner deras berättelser.
Husfadern frågade själv trumman till råds, men extasen var förbehållen nåjden.
Samerna trodde att alla foster var ämnade till flickor från början.
Solen och renarna vanligast De figurer som är enklast att tyda och som vi ganska säkert kan uttolka har samband med naturen och olika sätt att skaffa föda ( bild
ROLF KJELLSTRÖM är arktisk etnolog, docent i etnografi och verksam vid Nordiska museet i Stockholm.
Genom vibrationerna i trumskinnet förflyttade den sig mellan bilderna.
Den framställs som en romb varifrån
Kanske var det främst där den levde förr i tiden?
Kyrkbyn Precis som här fanns den ofta avbildad i trummans högra hörn, i form av folk, boskap och kyrka.
Det har faktiskt lett till att Vatikanen har godkänt att kondomer används - för att hindra smittspridning.
Är det sant i vissa fall och enbart fantasi i andra?
I den TV-diskussion som följde på det andra avsnittet om anklagelserna och rättegångarna mot dagispersonalen i Edington stod, som vanligt får man väl säga, lundajuristen Anna Christensson för förnuftets röst.
Utifrån betraktat var det oskyldiga människor, både män och kvinnor, som drabbades av denna häxhysteri.
En jämförelse med dagens situation ligger nära till hands.
Detta var ingen framkomlig väg eftersom de själva inte var intresserade av att skilja mellan det påhittade och det som verkligen hänt.
Hon gjorde som fetischören sa, hämtade likvatten, blandade i mannens mat - och han dog.
Det speciella med fantasierna om sexuella övergrepp mot barn och bestialiskt våld ligger i att de förebådar ett sjukligt beteende.
Kajsa Ekholm Friedman är docent i socialantropologi vid Lunds universitet.
Enligt nya rön föds uppskattningsvis
Ett sätt, som nog de flesta tvärtom förknippar med att vara utåtriktad och social, kan vara att stå på scen.
procent av alla barn föds med en beredskap att bli blyga.
Skillnaden mellan de extraverta och introverta kunde främst förklaras biologiskt, genom olikheter i nervsystemet.
De ohämmade dog i stället i slagsmål under en speciell utvecklingsfas:
Så snart något nytt inträffar, tyr sig barnet till föräldern igen.
Uppföljningar vid
Hjärtat slår snabbare Kagan och hans medarbetare har också funnit tecken på att de blyga barnen allmänt har en högre hjärtfrekvens än andra.
Studier av föräldrar till blyga barn visar att de oftare än andra har föräldrar som uppger att de själva varit blyga som barn.
Undersökningen omfattar ett sextiotal amerikanska medelklassbarn som bor runt Washington D C Forskarna träffade barnen vid
Forskarna följer för närvarande upp barnen vid
Att vara oblyg är inte något positivt, dvs avsaknad av blyghet, utan negativt:
gånger under de följande
Vid
Men annars kan vi bara konstatera att vi vet för litet om de långsiktiga följderna av blyghet.
Orsakerna till Parkinsons sjukdom är till största delen okända.
När MPTP förhindrar detta, stryps cellens energiförsörjning och nervcellen dör till följd av energibrist ( bild
Parkinsons sjukdom är också vanligare längs Norrlandskusten ( där det bl a finns många pappersbruk ) än i övriga Sverige.
Brist eller egna gifter?
Forskning för att förbättra medicinerna kan ha stor betydelse för många patienter men är kanske mindre spektakulär än exempelvis transplantationsforskningen.
Samma dos L-dopa kan alltså ge helt olika effekt vid olika tillfällen beroende på hur snabbt magsäcken tömmer sig.
!
Målet är att i varje enskilt fall kunna skräddarsy behandlingen, dvs så exakt som möjligt ersätta just de brister som patienten har.
I genomsnitt får savannen samma mängd nederbörd som Sverige,
Under torkperioden är gräset gult och visset.
Blev klimatet i stället torrare skulle savannen omvandlas till buskstepp och sedan öken.
Under tiden som de äter sig över savannen inträder brunsttiden.

En kall eld ödelägger däremot inte så mycket.
Små och stora rovdjur lever i samspel med de många växtätarna, från den
Luft och vatten blir socker Gröna växter är de enda som med hjälp av solenergi kan omvandla oorganiska beståndsdelar - vatten från jorden och koldioxid från luften - till organiska föreningar som socker.
millimeter regn om året förångas all nederbörd eller sugs upp i växterna med detsamma.
Det gröna utgör bara en procent.
På Isle Royale är älgen den enda stora växtätaren.
olika arter har samma nisch är konkurrensen stor, och det är risk för att en av dem riskerar att försvinna.
magar som gör att den kan utnyttja näringen i födan effektivare än zebran.
Det betyder att mer energi går förlorad i form av värme.
Om flockarna stannar för länge eller om savannen ödeläggs av gräsbrand kommer systemet tillfälligt ur balans.
Den väljer med omsorg de mest näringsrika växtdelarna som friska blad och frukter.
honor på sitt territorium och använder sin energi till att försöka göra så många som möjligt dräktiga.
Ser man efter riktigt noga kan man få syn på grundenheten, en hingst med ett antal ston och deras föl.
De kan inte tillåta sig att vara för kräsna om de ska kunna stilla sin hunger utan äter vad de finner utefter vägen.
Precis som växtätarna har också rovdjuren sina nischer.
När hannen är mätt äter honorna under mycket grälande.
Där finns inga bitanden och morranden omkring bytet som hos lejonen.
Leoparden väger hälften så mycket som lejonet.
Även om geparden är oöverträffad när det gäller jakt på den öppna savannen är den så specialiserad att den har svårt att klara sig i konkurrensen med andra djur.
Nedbrytarna På morgonen stiger gamarna till väders på de varma luftströmmarna och svävar över savannen, som de spanar av efter döda djur.
Det finns nedbrytare till allt.
Är mer än en femtedel av ytan täckt av träd betecknas området som skogssavann.
Källa:
I dag är det vanligt att bildskärmar står på dygnet runt, fast de kanske bara används några timmar om dagen.
Det är en genetisk bindvävssjukdom, som tar sig uttryck i bl a försvagad kroppspulsåder och extremt långa armar och ben.
Tidigare forskning har pekat på att samma hormon, vasopressin, skulle spela samma roll i anorexia nervosa, s k självsvält.
Källa.
procent av arbetskraften.
klotformiga stjärnhopar i vår galax Vintergatan har visat sig vara anmärkningsvärt unga.
Det är särskilt intressant att uppmärksamma branschens flaggskepp, Scientific American.
Tidningen har nu mer än återerövrat sin förlorade marknad, och
Detta nummer Som vanligt erbjuder detta FoF-nummer mycket blandad läsning, som vi hoppas ni ska finna inressant.
FoF har intervjuat forskarna bakom dessa nya resultat.
I undersökningen deltog
-Blygheten hade också samband med andra aspekter av barnets personlighet, fortsätter Anders Broberg.
års ålder finns ett samband mellan barnens blyghet och mödrarnas uppfattning om dem som tråkiga, säger Anders Broberg.
Lika särskiljande som vanliga fingeravtryck.
Liknar den misstänkte faderns genetiska fingeravtryck barnets, kan man på goda grunder misstänka, att han verkligen är far till barnet.
Här är man angelägen om att den biologiska härstamningen överensstämmer med hästens stamtavla.
Men för snart
Det är i och för sig ingen som tvivlar på dess användbarhet, frågan är hur säker metoden är skriver tidningen Forskning och Framsteg i sitt senaste nummer.
Men frågan ligger ju onekligen litet vid sidan av paleozoologin.
Detta stöter naturligtvis vår lutherska moral.
Som Bertil Staland betonar behöver champagnen inte vara obligatorisk på luncherna, eftersom det i dag finns goda lågalkoholalternativ.
Ja, inte bara människor förresten, nästan alla djur och fåglar är också unika.
Arvsmassan görs synlig På laboratoriet sönderdelas arvsmassan och undersöks med s k elektrofores, en metod som med hjälp av elektrisk spänning skiljer olika delar av arvsmassan åt.
olika varianter av antalet upprepningar på ett visst ställe i arvsmassan.
Enäggstvillingar har identisk arvsmassa och har därför också samma genetiska fingeravtryck.
Om man jämför de genetiska fingeravtrycken från ett barn och dess moder finner man att ungefär hälften av banden är lika.
De flesta studier av denna sort har gällt utländska fåglar men
Här är man angelägen om att den biologiska härstamningen överensstämmer med hästens stamtavla.
Oftast har långvarig inavel en negativ inverkan på livsdugligheten.
Bäverstammen är i dag kanske större än någonsin.
De borde t ex vara särskilt känsliga för epidemier.
Betydelsen är uppenbar.
För det andra krävs en noggrann kännedom om exakt hur variabla fingeravtrycken är bland olika människor.
Genom att i ett provrör masskopiera de delar av arvsmassan som varierar människor emellan kan man utföra genetiska analyser av mycket små mängder DNA.
Vi har i vår egen forskning producerat genetiska fingeravtryck från fåglar som insamlats under 1800-talet.
Av ANDERS NYSTRAND Hur har det gått med de svenska försöken att transplantera celler till hjärnan för att behandla Parkinsons sjukdom?
och i Lund
liknande transplantationer med celler från patientens egen binjuremärg utförts på olika håll i världen, framför allt i Mexiko och USA.
De första transplantationerna av nervceller från foster till människor blev inte alls lika framgångsrika som tidigare djurförsök.
Den opererade blev mindre stel i musklerna och hans rörelseförmåga ökade.
Dessa patienter var mycket svårt sjuka eftersom mer än
För att vi bättre ska kunna jämföra försöken från olika länder har vi nu enats om enhetliga, internationella riktlinjer för hur transplantationerna ska utvärderas.
opererade vi
Detta är Parkinsons sjukdom Ungefär
Symtomen vid Parkinsons sjukdom orsakas av brist på signalsubstansen dopamin i vissa delar av hjärnan.
Den består av s k katalytiska antikroppar och skulle göra narkomaner långvarigt immuna mot drogen.
Gunilla Bolinder, Karolinska sjukhuset Det fanns liv på jorden redan
Science News I motsats till vad de flesta simtränare tror, verkar det vara armtagens längd snarare än deras antal per tidsenhet som avgör hur fort en simmare simmar.
Källa:
Dessutom saknar flera av sjukvårdens metoder att behandla ryggsmärta vetenskapligt underlag.
Språkvård Skiftarbetande män äter inte onyttigare än andra svenska män.
Vetskap Är arkeologisk forskning lämplig u-hjälp?
Svenska arkeologer som arbetar i ett tropiskt land lär sig också att våra svenska grävmetoder har sin uppenbara begränsning i andra typer av jordar.
En av flera viktiga frågor är under vilka omständigheter som det har varit möjligt att upprätthålla jordens avkastning utan problem och under vilka omständigheter som markanvändningen har lett till ekologisk förstörelse och, sannolikt som en följd härav, ekonomisk och social nedgång.
Det var till och med så att den antika slussen låg på exakt samma ställe som det planerade dammutloppet.
gav expeditionsledaren Sir Ernest Shackleton order om att överge fartyget Endurence.
Trots att man hade hundspann för packningen fick varje man endast ta med det allra nödvändigaste:
En man skrev i sin dagbok:
kategorier när det gällde mat:
Efter att på
förstoppning och gasbildning.
grader.
meter bred.
Mannen i sovsäcken var genomblöt, men levde.
Mångas händer var lätt förfrusna.
Frågan var hur många nätter de kunde klara, innan de nådde Elefantön.
För första gången på
Han hade fått syn på ångorna från några av sina kamrater nyss dödade sälar på stranden.
kvarvarandes liv hängde på att Caird kunde hämta räddning.
undertröjorna som de dagligen haft på sig i mer än ett halvår.
De hade t ex inga oljeställ ombord.
Ingen skulle någonsin få veta hur nära de trots allt hade varit.
Shackleton hade emellertid inget val.
De kom ofta fel, eftersom de inte hade någon karta över området, och var tvungna att gå tillbaka.
Till slut frågade han:
Det hade nu gått drygt
Samtidigt skulle ett annat fartyg gå in i McMurdosundet - i diametralt motsatt riktning jämfört med fartyget i Weddelhavet - och placera ut proviant från från sin bas och nästan fram till polen.
Därför aktiverade han i bland sina mannar även om det inte var helt nödvändigt.
Han hade goda skäl, för han hade just mördat sin far kungen och fruktade hämnd från sin halvbror.
Men historien hann ifatt honom.
Det är för att studera den verksamheten som jag har kommit hit.
Klippan är omgiven av erosionsmassor, som sträcker sig till ungefär
Dessa
Den som har det minsta höjdskräck spänner sig gärna.
Inte för inte har Sigiriya kallats Asiens Versailles - bara det att Sigiriya är
).
delvis raserade ringmurar, varav en har varit rejält hög.
) Han är professor i arkeologi och har grävt i Sigiriya sedan många år.
Syftet var att genomsöka denna yta och notera alla fornlämningar som man stötte på, oavsett vilken tidsperiod de kommer från.
fanns ett tjugotal kända platser med fornminnen i undersökningsområdet.
Här har en gång legat byar.
Senake ler.
procent till forskningsstöd.
På klippans topp låg det kungliga palatset,
Teckning:
Foto:
Björn Fjæstad ( Marginalbild ) [8] Den yttre vattengraven, som är flera kilometer lång.
Mats Mogren Arkeologi i Sri Lanka:
Om detta berättar de svenska arkeologer som medverkar i Sigiriyaprojektet ( se föregående artikel ).
Det finns
).
gånger större än vi tidigare hade trott.
Större delen av Sri Lanka är utan regn
Innan de stora dammarna byggdes kunde man antagligen få en risskörd ungefär vart tredje år.
Gammaldags jordbruk än i dag Än i dag är jordbruket i undersökningsområdet icke-mekaniserat.
Järnframställning för export Redan den första inventeringssäsongen, alltså
På denna plats har man framställt tusentals ton råjärn.
ruiner av s k blästerugnar samt koniska hål i berghällen ( bild
För att få upp värmen har man tillfört luft genom
-Vi har hittat krossad kvarts och bitar av järnmalm intill och i hålen, säger Svante Forenius.
Dessutom var kanske det lankesiska järnet av en eftersökt kvalitet.
SAREC finansierar också en stor del av den arkeologiska forskningen i Sigiriyaområdet.
De är det folkslag som dominerar ön i dag.
år framåt uppfördes mängder av storskaliga byggnadsverk på ön.
Det föll sönder i flera olika kungadömen, och många av de största bevattningssystemen förstördes.
År
Eva Myrdal [3] Mats Mogren föreläser för studenter i Sigiriya.
Svante Forenius hittar järnslagg i djungeln.
Livet på frammarch Av GUDFINNA RAGNARSDÓTTIR Foto:
år.
Det stora namnet bakom forskningen om livets intåg på Surtsey är fil dr Sturla Fri¶riksson, som har följt utvecklingen från det ön föddes.
Hela ön delades in i ett rutnät där varje ruta är
Vad man inte hade räknat med var stormarna som under vintern hade sköljt bort stora landområden ( se artikeln på sidan
Under de
Spindlar lurpassar på insekterna.
Uppskattningsvis står de för mer än hälften av transporten av gräs och örter.
De gödslar marken med sin kväverika spillning som ger näring åt de små fröna som kämpar för sina liv på de karga lavaytorna och strändernas flyktiga sand.
Stormfåglarna har också upptäckt fördelarna med jordvärme.
Då blir Surtsey en klippa blott, ett tillhåll för sjöfåglar.
Numera häckar
Surtsey
Men vulkanön Surtsey är ett exempel på att det också på kort tid kan hända oerhört mycket.
I våldsamma explosioner slungades detta vulkaniska material upp i luften.
Ytterligare ett tecken var lukten av svavel som folket på gårdarna längs Heimaeys sydkust ett tjugotal kilometer därifrån, hade känt några dagar innan.
meter.
Surtseys födelse inträffade vid en tid då den geologiska världsbilden höll på att radikalt förändras.
Vestmannaöarna med Surtsey ligger i förlängningen av det mest vulkaniska stråket på Island ( bild
De allra finaste partiklarna lyftes tusentals meter upp i de övre luftlagren, där de fördes vidare av vindarna.
Ovanför mynningen samlades den glödande lavan och bildade en sjö med en diameter på omkring
De båda huvudkratrarna, Surtur I och Surtur
-
öar nådde någonsin så långt i sin utveckling att kratern torrlades så att lava därmed kunde bildas och förstärka tefran.
Syrtlingur existerade som en tefraö under sommaren
Processen har varit snabb.
Lavabranterna har blivit allt högre genom att stora lavablock har lossnat från ön sidor.
De kraftiga sandstormarna på ön har lett till att man kan hitta slätslipade hällar av lava och palagonit.
Man valde en så skyddad plats som möjligt bakom ett stort berg av tefra.
.
Troligen kommer det att ta ett antal
december
I Völuspa, Völvans spådom, skildras världens undergång och jättarnas kamp med gudarna.
Under åren har Surtsey omformats på ett sätt som avspeglar varifrån de kraftigaste vågorna kommer.
meters djup och Syrtlingur på drygt
Kvar blir då ett minst
Tidigare kunde man komma i land med gummiflotte.
Magda Korotynska
En lavatunnel uppe på ön har rasat samman och fyllts med vulkanisk sand.
Stora block av lava slipas av vågorna och förs mot öns norra udde.
I början gick förändringen snabbt.
Teleskopet är nämligen felkonstruerat.
Vad är det då för kunskap som vi söker med en sådan oerhörd teknisk precision bland stjärnor och galaxer i rymden?
Förhållandet mellan universums utvidgningshastighet och avstånden till objekten är en konstant, som kallas Hubbles konstant.
Det är den främsta uppgiften som rymdteleskopet ska ägna sig åt.
Det enda som strilar någorlunda oskadat ner till oss är de synliga ljusstrålarna.
kilometers höjd.
Desto större blev besvikelsen när den första testbilden på stjärnan Iota Carinae togs emot nere på jorden.
).
Den snabba utredningen som NASA tillsatte frågade varför felet inte hade upptäckts tidigare.
Rymdteleskopets forskningscentrum i Baltimore behandlar alla ansökningar.
Eftersom det finns en koppling mellan beryllium och bor i dessa gamla stjärnor valde Uppsalaforskarna att från rymdteleskopet mäta mängden bor i stjärnorna.
).
En som har drabbats är Aina Elvius.
Inte ens efter reparationen i december i år blir de observationerna möjliga.
andra projekt som ska studera de centrala delarna av galaxen NGC
nya speglar räddar hedern Ingen kan i dag riktigt säga vad rymdteleskopet skulle ha sett om det hade fungerat enligt ritningarna.
Krisen löstes av NASAs strategiska grupp som konstruerade en hel låda med korrigerande optik ( COSTAR - Corrective Space Telescope Axial Replacement ).
Varje gång som satelliten passerar gränsen mellan jordens skugga och den solbelysta rymden skakar den.
Sammanlagt är det ett tiotal reparationer som måste utföras.
Den mekaniska armen, till vänster på bilden, har just släppt greppet om teleskopet.

Stjärnor faller in mot det förmodade svarta hålet ( ljusa pricken på bilden ).
SPL
meters avstånd, som i sin tur reflekterar ljuset tillbaka och in i ett hål i mitten av spegel
miljoner himmelsobjekt.
På så sätt faller
Hasse Nilsson En dator i örat Om några år kan man gå omkring med en dator i örat.
Stolskrap, pappersprassel, trafikbuller och annat oljud har förstärkts lika mycket som tal, vilket blir plågsamt och tröttande för apparatbäraren.
gånger högre än vad människor utsätts för i närheten av elkablar och bildskärmar.
Med metoden bör man t ex kunna testa om också de svagare magnetfälten i vår dagliga omgivning påverkar ischiasnervens tillväxt - om dessa med andra ord " gör " något i vävnaden.
Ett av Mjölkdroppens främsta mål var att uppmuntra mödrarna att amma sina barn eftersom de barn som inte ammades löpte störst risk att dö.
Det var mjukt och varmt men inte särskilt billigt, trots att det fanns gott om katter i staden.
Till största delen kom benen från matavfall.
Källa:
Miljöfrågor är också besvärliga eftersom tidsperspektivet är så långt.
år tillbaka har den amerikanska rymdsonden Magellan avbildat ytan på planeten Venus.

Vid horisonten syns en stor vulkan.
Den startas när temperaturen i lagret är för låg.
kvadratmeter solfångare per lägenhet.
Foto:
frågar sig astronomerna.
och Leo
av NASAs rymdfarkoster funnits på jordens nattsida samtidigt, där inga störningar från solen skulle skymma sikten.
De svarta hålen bör dessutom kretsa runt varandra och ligga någonstans mellan Vintergatan och vår närmaste galax --- Andromeda.
Ungfåglar som ska flytta för första gången och vars föräldrar flyttar åt nordväst vill också flyga åt samma håll.
På grund av den kortare flyttvägen kan de också komma tillbaka tidigare till sina häckningsplatser välja de bästa reviren.
De flesta människors sätt att uppfatta sådana risker verkar vara präglat av föreställningen att risktagande ska vara något snabbt övergående - trots att riskerna är långvariga.
De uppgifter man har haft som grund för beräkningar av risken för tankbrott har kommit fram som svar på en enstaka rundfråga till
Liknande brist på intresse för den verkliga innebörden av sannolikheten för tankbrott gäller den nämnda mer omfattande utfrågningen i Sverige.
Men tyvärr är det inte så.
- Jag skulle inte kunna stå ut med vissheten.
Målet är att föra tillbaka Hornborgasjön till dess ursprungliga nyckelroll för naturen som sjön har haft i tusentals år.

Markerna, som är av torv, sjönk från år till år.
Förberedelserna inför uppdämningen tog
och på samma ställe
Sverker Högberg:
I början befattade sig de miljövårdande myndigheterna i huvudsak med att undersöka och begränsa industrins utsläpp i luften.
Punktutsläpp från industrin är inte längre det stora problemet.
Om man ser till helheten måste det väl vara vettigare att ibland elda upp papper och plast i stället för att återvinna råvarorna?
Att samla in returpapper i glesbygden är inte alltid meningsfullt med tanke på hur mycket transporter som krävs för att föra papperet till den fabrik som ska ta hand om det.
Men avsättningen är naturligtvis begränsad.
Men genom att samla in glas undviker vi att det ligger och skräpar i naturen.
Det svåra är att skapa fungerande marknader för det återvunna materialet.
På alla områden behöver vi nya typer av material framställda av förnybara råvaror.
Inom vårt näringsliv finns förståelse och intresse för miljöfrågor.
På kontinenten, där befolkningstätheten är högre och avfallsproblemen större, har man kommit igång tidigare.
Spillvärmen från industrierna tas tillvara i kommunens fjärrvärmenät.
Man har också bestämt att tidningspapper måste innehålla en viss andel returfiber.
Men det kan man ju inte ha som utgångspunkt.
Det gäller alltså att påverka människors beteende.
I ett framtida kretsloppssamhälle ska, i princip, all metall återanvändas.
Den begriper vad man säger till den ( knappar in, rättare sagt ), den förflyttar sig själv och den kan bära med sig både de nödvändiga verktygen och arbetsmaterialet.
Det beror på att hus byggs på olika ställen och ser helt olika ut och på att byggmaterial måste fraktas runt på och mellan arbetsplatserna.
Men nu kommer det fler och fler robotar på marknaden som själva går runt och utför arbete utan att styras direkt av människan, t ex den städrobot som sedan några år städar i tunnelbanan i Paris.
olika robotar.
Därför är både byggentreprenörer och byggarbetarfacket engagerade i robotutvecklingen.
Dels genom att kontrollera att rummet är färdigt för behandling innan roboten börjar, och att spackel och färg finns på plats, dels genom att kontrollera att roboten gör rätt.
Det nya lättflytande spacklet däremot sprutas så jämnt på väggar och tak att slipningen blir onödig.
Den ska känna igen fönster och dörrar och dela upp ytorna i lämpliga arbetsfält ( den sprutar mot väggen i långa remsor ).
Däremot vet man ännu inte om det är bäst att låta roboten spackla i remsor från tak till golv eller parallellt med golvet.
Robotens svans Roboten drivs med elström, och ett problem som fortfarande är olöst är hur den ska hantera sin egen svans, sladden.
Japan har kommit längst, och där finns några kommersiellt gångbara robotar.
När vi får se färdiga byggrobotar ute på arbetsplatserna är ännu svårt att sia om.
Foto:
Hank Morgan/SPL
Teckning:
Foto:
Endast
I Sverige väcker i stället medicinska upptäckter det största intresset.
procent
Valdeltagandet är lågt och ständigt sjunkande bland våra invandrare.
Chilenarna och framför allt finländarna känner sig inte på samma sätt bundna till utifrån givna normer utan har en mer individualistisk och jämlik kultur.
Vad betyder det då att något är vetenskapligt?
Medicin anses vara mycket vetenskapligt av nära
procent.
KORTIS:
Blodet går till musklerna, hjärtat pumpar snabbare och blodsockret stiger för att ge energi till muskelarbetet.
Så mycket näring som möjligt tas upp och lagras som fett, medan hennes muskler använder mindre energi än vanligt för att barnet ska få näring.
Det ena, prolaktin, stimulerar mjölkkörtlarna och det andra, oxytocin, mjölkutdrivningen.
Därifrån går oxytocinet ut i blodbanan ( bild
Råttorna blir mindre aktiva och deras rörelser minskar, samtidigt som de blir en smula orädda.
Det innebär att magtarmkanalen börjar arbeta och att halterna ökar av andra hormoner som påverkar ämnesomsättningen, t ex insulin.
De sparar nämligen
Dessa observationer utgör inga bevis för att oxytocin påverkar kvinnor kroppsligen och själsligen, men de sammanfaller på ett anmärkningsvärt sätt med de reaktioner som vi ser när oxytocin tillförs i djurförsök.
Vi ser alltså samma sätt att reagera som när vi gav dem oxytocin i spruta.
Råttornas puls och blodtryck sjunker, mag-tarmkanalen och dess hormoner börjar arbeta, råttorna tål smärta bättre och svansen blir kallare.
KERSTIN UVNÄS-MOBERG är docent i farmakologi, Institutionen för farmakologi vid Karolinska institutet i Solna.
Det är några av följderna när lugn- och rohormonerna styr laboratorieråttan.
Via hypofysen transporteras det ut i kroppen och styr många olika organ.
Foto:
Det europeiska samarbetet har också politiska ambitioner, även om målen inte har kunnat preciseras.
Hur kommer det då att gå för Europa i den närmaste framtiden?
I geografisk mening är Europa större än det nuvarande EU, större än det Västeuropa som hittills har haft ledningen och initiativet i integrationsarbetet.
Medelhavet har ju i långa tider varit en förbindelseled och inte en vallgrav.
Det tyska-romerska kejsardömet avskaffades formellt först i början av 1800-talet ( bild
De europeiska folken vägrade underkasta sig den napoleonska övermakten, och inte heller det nazistiska integrationsprojektet lyckades.
Vägen från socialism och planhushållning till pluralism och marknadsekonomi visade sig svårare än väntat.
Men skillnader i utveckling och förutsättningar gör att det ännu är lång väg för dem att nå målet.
I det postsovjetiska krisområdet har i stället gamla regionala motsättningar, etniska konflikter och praktiskt svårlösta gränsproblem på nytt blossat upp efter att ha legat latenta under det långvariga sovjetiska förtrycket.
Man kan på en och samma gång vara både skåning, svensk, skandinav och europé.
Också i andra regioner i Västeuropa där befolkning, kultur och historia avviker från det omgivande majoritetssamhällets är splittringen märkbar.
Situationen var delvis annorlunda då EG/EEC tillkom som ett resultat av Romfördraget
Det visar
SVEN TÄGIL är professor vid Historiska institutionen, Lunds universitet.
Historien om taxol börjar år
Växtkemisterna lyckades år
Taxol är därmed det första läkemedlet av en ny klass cellgifter, s k taxaner, som man hoppas kunna utveckla inom en snar framtid.
Det var det första läkemedel, av både nya och gamla, som såg ut att kunna hjälpa kvinnor med tidigare obotlig äggstockscancer.
Miljörörelsen slår larm För att utvinna ett kilo taxol gick det i början åt
Till slut krävde miljörörelserna i USA att idegranen skulle fridlysas.
kilo taxol årligen.
En annan möjlighet är att utvinna taxol genom cellvävnadsodlingar, dvs att växtceller odlas för att tillverka taxol.
stora molekyler som de sedan satte ihop till en.
Målet var att finna nya läkemedel mot cancer.
Torbjörn Frejd, professor i Lund, leder den svenska grupp som försöker sätta ihop den komplicerade taxolmolekylen på laboratoriet.
Under uppvaktningen vinner oftast den största sjöhästhanen.
Äggcellerna har vuxit och mognat till ägg.
Under graviditeten som nu följer, och som pågår i cirka
Hon förlorar därmed en möjlighet att fortplanta sig, eftersom nya ägg behöver
Ungarna är nämligen alldeles passiva och slungas till slut några centimeter ut genom yngelsäckens öppning.
Svaret är att det som kallas hane, precis som alla andra handjur, har små könsceller ( spermier ), medan det som kallas hona har färre och större könsceller ( ägg ).
Men hon fann att det är hanarna som är rivaler och visar sin aggressivitet mycket mer än honorna.
Hos tångsnällorna är det honorna som konkurrerar med varandra om att få para sig med hanarna, vilket en forskargrupp i Uppsala har visat.
Ett dumt påfund, eftersom det är svårt att få sjöhästar att trivas i fångenskap, enligt Amanda Vincent.
Hanens yngelsäck har formats av att
Rudie H Kuiter/Oxford Scientific Films Tib:
Ola Jennersten
Men för oss arkeologer är kvinnorna på vikingatiden i hög grad synliga genom de ting de har lämnat efter sig på boplatser och i gravar.
Det starkaste stödet för detta ger en samlad undersökning av danska gravar.
Körde häst och vagn till dödsriket Kvinnorna körde häst och vagn till dödsriket, männen red.
De borgar från vikingatiden som finns i Danmark har länge betraktats som kaserner eller träningsläger för män.
De sägs vara resta av män över män.
Man har nämligen funnit viktlod även i många barngravar.
Det berättas att mannen " ... utrustar fartyget och ger till känna att han ämnar fara utomlands.
Fanns det verkligen inga döttrar i denna släkt eller har de utelämnats i inskrifterna?
I lågtekniska samhällen är
Att döttrarna är jämförelsevis få på runstenarna i Mälarområdet tolkar jag som ännu ett tecken på att nyfödda flickor dödades.
och 1100-talen:
" Ingerun, Hårds dotter, lät rista runorna efter sig själv.
).
Nästan hälften av alla stenar med bönen Gud och Guds moder hjälpe hans/hennes själ har en kvinna med som resare av stenen eller som föremål för inskriptionen.
Salamandern som vände upp och ner på biologin Av LENNART OLSSON Medan fostret växer till en färdig individ upprepar det artens utvecklingshistoria, kan man läsa i skolböckerna.
grodor och resten salamandrar och s k maskgroddjur.
Vissa lägger rom som utvecklas till vattenlevande yngel, andra arter lägger ägg ur vilka det kläcks färdiga små ungar.
Vi flyttar över den till ett akvarium med en torrlagd del så att den kan gå upp på land.
På land är djuret märkbart kvickare i rörelserna än i vattnet.
Då väckte den närmast bestörtning.
Men genom att göra sig av med gälarna på detta besynnerliga sätt rubbade axolotln grunden för naturforskarnas uppfattning om släktskap.
Omvandlingen från djur i vatten till djur på land var någonting som evolutionen hade lagt till på slutet av utvecklingen.
Och i och med könsmognaden var det stopp för vidare utveckling.
De tillhör den artrikaste salamandergruppen, de lunglösa salamandrarna, de som andas med huden och munhålan.
Många av huvudets ben har därför fått offras för att hjärnan och sinnesorganen ska få plats.
Vad begränsar och styr variationen?
Sådana nyskapelser är något mer än att enbart ett djurs storlek och proportioner förändras.
Små salamandrar har följaktligen färre tår.
Hos groddjur som lever på land och har vattenlevande yngel bildas det vuxna djurets kropp genom att larven byggs om.
arter är släktet det artrikaste av alla nu levande ryggradsdjur.
LENNART OLSSON är fil dr och forskar vid University of Colorado, USA, kring skallens bildning och evolution hos grodor.
olika skepnader.
Bild:
Hoppar över yngelstadiet.
Dels växer antalet avhandlingar ( och bör enligt regeringen växa ännu mer ), dels har vi fått en ny teknik, som revolutionerat begrepp som " tryckning " och " mångfaldigande ".
Amerikansk modell I USA disputerar alla på en maskinskriven eller laserutskriven ( " stencilerad " ) avhandling.
Men allt detta arbete är förgäves, eftersom avhandlingen redan är tryckt och inte kan korrigeras.
Men då måste vi först vara beredda att acceptera skillnaden mellan ett examensarbete och en färdig bok.
Ett examensarbete behöver faktiskt inte mångfaldigas i mer än
En del av de pengar som fakulteten tjänar på detta förfarande kunde läggas i en fond, som skulle ge tryckningsbidrag åt särskilt bra avhandlingar som bedöms ha ett bredare intresse.
Foto:
Men numera konfronteras även dem med datatekniken.
stycken.
färgerna gult, rött( magenta ) och blått( cyan ).
år av teknisk utveckling mellan bilderna.
På mindre än
Och det klarar den vitryska granen genom att startar sin tillväxt något senare på våren.
När plantorna har vuxit något tiotal år måste skogen gallras.
En allmän uppfattning är att granarna förändar marken så att den inte längre kan användas som vanlig åker.
En skog som består av både unga och gamla träd, täta snår och öppna gläntor hyser ett rikt växt- och djurliv.
En granplantering kan bli som en propp i systemet.
Djuren drabbas minst lika hårt som växterna.
Men speciellt odlade julgranar säljs också och blir allt vanligare.
I Kanada trimmar man därför granarna regelbundet under de
hektar för detta ändamål.
Den granved som säljs i dag används i stort sett endast som råvara för pappersmassa och tidningspapper.
Att köpa ved av bönderna och bränna upp den är knappast något som tekniker och ekonomer inom branchen drömmer om.
Källa:
Nu visar ny forskning att det kan vara mineralfibrernas förmåga att bilda s k fria syreradikaler som medför att cancerceller utvecklas och att arvsmassan, DNA, skadas.
Kväveoxiderna är ett ännu större bekymmer.
Chemical & Engeneering News För att inte behöva avbryta längre vistelser i rymden på grund av tandvärk utvecklas nu i USA utrustning för tandvård i tyngdlöshet.
Men nu tror somliga forskare att man kan hitta intorkade blodceller på lämningar från neandertalfolket och genom analys av DNA ( arvsmassa ) se hur nära släkt med oss dessa människor var.
Kvicksilvret kommer från det valkött som deras mödrar har ätit under graviditeten.
Källa:
Våra stadgar reglerar att vårt syfte är att informera om forskning.
Att det finns spår från Tjernobylkatastrofen i de svenska markerna är ingen nyhet.

Nedfallet från Tjernobyl har gett forskarna möjlighet att ta reda på hur radioaktivt material rör sig i naturen.
och
Dessa livsmedel ger ett relativt stort bidrag till den sammanlagda mängden strålning som når Sveriges befolkning.
Cesiumisotopernas öden blir mycket olika beroende på om de har fallit ner över åkermark eller över skogsmark.
Och den rest som finns kvar i marken finns är till största delen upptaget av markens organismer.
Växtätande djur är beroende av sina speciella foderväxter och rovdjuren av sina byten.
Bara en liten del återförs till marken.
).
senaste åren har vi kunnat se att den har sjunkit långsamt, men hos älgarna är halterna trots det oförändrat höga.
RONNY BERGMAN och TORBJÖRN NYLEN är fysiker vid Försvarets forskningsanstalt i Umeå.
Hans Drake
Blåbär tar upp mer cesium ur marken än björk.
Radioaktivitet och halveringstid Atomerna i radioaktiva ämnen är instabila, de faller sönder i andra lättare atomer.
En normalstor vuxen person har cirka
En extra stråldos på
år sedan.
De består av mängder av stjärnor och gasmoln, vilka hålls ihop av gravitationskrafterna.
Vissa galaxer kan ses med blotta ögat, t ex Andromeda ( endast från norra halvklotet ) och de Magellanska molnen ( endast från södra halvklotet ).
I början av 1900-talet hade astronomerna fastslagit att galaxerna kunde delas in i
Teleskopet är uppkallat efter den framstående amerikanske astronomen Edwin Hubble.
Det är ganska lätt att ryckas med av tanken att den lilla galaxen uppe till höger på något sätt har dragit ut den långa spiralarmen ur den stora galaxen ( bild
Var finns galaxerna i universum?
centimeter så befinner sig Andromedagalaxen
miljarder år på en timme Vi som studerar galaxer står emellertid ofta inför ett dilemma.
Här placeras
Dessa spiralarmar är materiella, dvs består av partiklar som uppehåller sig i armen under lång tid.
Både spiralmönstret och riktningen till den störande galaxen stämmer bra med simuleringsmodellen.
Svårigheten är att överblicka dessa stjärnors rörelse.
För att förstå den måste man också ta hänsyn till gravitationen hos de enskilda stjärnorna, vilket många forskare i dag är sysselsatta med.
Däremot kan störda stavgalaxer reagera på oväntat sätt.
Och den kan vara oberäknelig:
Eftersom vi faktiskt kan se galaxpar som är på väg att smälta samman måste det ha funnits fler skivgalaxer längre tillbaka i tiden.
I artikeln beskrivs resultaten av deras fleråriga samarbete.
objekt i sin katalog, varav många var galaxer.
av
är egentligen en mycket liten följeslagare till vår stora granngalax Andromeda.
huvudklasser, vilka var och en har underklasser.
Galaxparet NGC
Om en störande galax för ett ögonblick placeras i den stora galaxen skapas ett tomrum lokalt i galaxen.
Unga kvinnor bjuder därför på
Jag kommer dock att använda den gamla termen.
De kontrollerade de ungas sexualitet och arrangerade själva äktenskapen.
Hon höll sig till mamma och gick med henne på fälten och försökte göra intryck på sin omgivning genom att verka arbetsam och duktig.
och
Pengar finns inte med i bilden.
).
" Vi är inte som hundar som träffar varandra ute på gatan, vi har med oss någonting, vi är sociala.
Först får barnen allt från de äldre:
Män ska ta hand om flickor Kongolesiska flickor förväntar sig att män ska ta hand om dem.
En av flickorna i mitt intervjumaterial bor ensam med sin lilla syster medan mamman har rest till en annan stad på obestämd tid.
Gubben tar hon enbart för pengarna, och han måste betala ordentligt.
Han kallas också `leverantören' eller `bilreparatören', dvs han som får igång motorn igen, han som får ordning på hennes ekonomi efter en tid av stagnation.
" När jag ger henne pengar, går samtidigt en del till någon av hennes killar ".
I vårt svenska samhälle finns klara regler som förhindrar, eller åtminstone försvårar, den sexuella kontakten mellan lärare och elev.
Han får då henne att förstå att hon måste ligga med honom för att få en annan bedömning.
Jag inledde mitt arbete år
år har endast
,
Även morbror ska ha brudpris och samma hot förekommer i den relationen.
I staden är bostad en bristvara, och husägare tjänar bra på sina hyresgäster.
Det är också därför som brudpriset aldrig har upplevts som något negativt från den normalt framgångsrike mannens sida.
Många av de ensamstående kvinnorna vet inte från den ena dagen till den andra om de ska ha något att äta.
När det är klart sticker jag ", får jag till svar.
kan bytas mot pengar.
Kongo Kongo ligger i västra centralafrika.
mancentrerade storfamiljer, kvinnocentrerade storfamiljer samt mindre enheter ensamma kvinnor eller män, kärnfamiljer, ensamstående kvinnor med barn ( eventuellt med egna yngre syskon ) och grupper av unga män.
Le cheque, le chic och le choc Den attraktiva tonårsflickan lever ett frigjort liv.
Då blir han svartsjuk och ställer till med stora scener.
Självklart förväntar hon sig att en man ska ta hand om henne.
Utseendet är viktigt.
" Tidigare trodde jag att han som kom hit skulle bli min man när jag gav mig åt honom.
Syftet var att årligen dela ut belöningar inom
bär Nobels namn, tillfördes värden motsvarande
- Nobelprisen är unika i världen när det gäller prestige, fortsätter han.
Alla personer som kan komma ifråga för pris får sina vetenskapliga insatser utredda i minsta detalj.
-Nobelprisen ger forskningen i Sverige en hävstångseffekt, säger Michael Sohlman.
De dödas julotta Av KERSTIN LOUISE JOHANSSON och KRISTIN DAHL I brasans irrande sken, när vintermörkret sänkte sig över landet, berättade man förr historier om hemska upplevelser på själva julnatten.
Det var så märkvärdigt.
I folkliga berättelser finns jultraditioner med helt andra ingredienser än skinka, klappar och tindrande barnaögon.
för en upptecknare av folkminnen:
Känd över Europa Sägnen De dödas julotta är känd över hela Europa inom såväl katolska, grekisk-ortodoxa som protestantiska områden.
på morgonen.
I senare varianter av denna sägen namnges den besökande kvinnan; sägnen knyts till en adelsdam som hade levt på Ängsö slott.
Detta berättade på 1940-talet en nittioårig kvinna från Växjö.
På så sätt varnades de levande för att komma till kyrkan vid den tidpunkt då de döda höll sin mässa.
Men om du planerar att besöka julottan i år, så tänk på att inte komma för tidigt!
Hon har funnit drygt
Därefter kodade och lagrade hon avsnitten och bearbetade dem i datorn - en lämplig teknik med tanke på den stora mängden information.
Kyrkogårdsporten var emellertid stängd.
Vem firar mässa i julnatten?
Illustration av Otto Sinding år
stora upptäckter inom partikelfysik belönats med Nobelpris.
Priset beslutas av Kungl Vetenskapsakademien, men förbereds av Nobelkommittén i fysik som är verksam hela året.
Under 1930-talet började forskarna bygga speciella anläggningar för att accelerera partiklar till höga hastigheter.
Det var nödvändigt för att nya sällsynta partiklar skulle kunna hittas i framtiden.
Dessutom rymmer röret en ädelgas, vanligen argon.
Resultaten visade att signalen smittade av sig på de andra trådarna.
Den elektriska signal som uppstår är tillräckligt stor för att kunna fångas upp av en förstärkare, vilket innebär att t ex tråd nummer
Charpaks detektor kunde registrera partikelkollisioner upp till
Under de senaste
Anders Karlsson Partikelkollisioner registreras utefter Charpaks idé även vid dagens laboratorier.
Det är förutsättningen för att vi ska hålla oss friska.
- Länge var det bara Fischer och Krebs som förstod vad det egentligen var de hade upptäckt.
Det är denna form som bestämmer hur proteinmolekylerna fungerar.
När de upptäckte att enzymet proteinkinas styr processen genom att koppla på den kemiska nyckeln, fosfatgruppen, hade de ingen aning om att denna mekanism skulle visa sig vara så allmängiltig och grundläggande.
Det understryker hur viktiga de är och hur mycket de reglerande mekanismerna styr cellens normala funktioner.
Cancer eller högt blodtryck t ex. Läkemedel finns Att utveckla läkemedel som påverkar reglersystemet är inte alldeles enkelt.
Musseldiarré i Japan Att det är riskabelt att ta fram läkemedel som griper in i fosforyleringsmekanismen visar erfarenheter från Japan.
Ändå kan vi vänta oss att man i framtiden kommer att kunna påverka sjukdomar till följd av obalanser i enzymsystemet med läkemedel, avslutar Bertil Fredholm.
Han har studerat vad som sker när elektroner förs över från en molekyl till en annan.
Den enklaste av reaktioner Det hade blivit populärt bland kemisterna att studera hur snabbt sådana reaktioner sker.
Långsamt i nedförsbacke Marcus nöjde sig inte med de förklaringar som andra forskare hade till fenomenet utan satte igång med egna teoretiska beräkningar.
Marcus själv fortsatte att utveckla sina teorier.
Det var svårt att med experiment visa på det omvända förhållandet mellan drivande kraft och hastighet.
Båda finns i en lösning, t ex vatten.
Ögonblicket därefter har de separerat.
Han är född i Kanada
De senaste årtiondena har människors oro för miljön med fog ökat markant.
Detta kan inträffa om jordens genomsnittliga temperatur ökar, vilket den tycks vara på väg att göra.
5_600sidor text per sekund ERS-1 arbetar på cirka
huvudstationer, och i Tromsö i Norge.
dygn.
km.
Radarbild:
Titta på det regelbundna mönstret av åkrar i Friesland och Wieringermeer!
ERS( R )
km.
European Space Agency,
Liksom prisen i fysik och kemi beslutas ekonomipriset av Kungl Vetenskapsakademien.
Utbildning, familj, brott Beckers mest uppmärksammade insats gäller analyser av samband mellan utbildning, i Beckers terminologi " investering i humankapital ", och löner.
Detta förklarar, menar Becker, inte bara kvinnornas ökade förvärvsverksamhet utan också ökningen i antalet skilsmässor.
Däremot är det mer tveksamt om Beckers förutsägelser alltid stämmer med verkligheten.
Björn Fjæstad [Bildtext :] Gary S Becker, född
Att testa sina teorier på alla tänkbara sätt är ju annars fysikers vardag.
Kustvård med datorer Följderna för miljön av olika utsläpp eller av reningsinsatser är mycket svåra att förutsäga.
procent de faktiskt uppmätta förändringarna.
En grupp av de tillfrågade fick lyssna på en summarisk genomgång av riskerna med dioxin, radon och tobaksrök.
procent.
Vid så stora nerslag drabbas växt- och djurliv runt hela jorden.
Det hände för
millimeter lång och livnär sig bl a på fjärilsmygg som också finns nere i tunnelbanan.
Foto:
för att han där skulle kunna utveckla sina studier av stjärnhimlen.
JULKLAPPSTIPS Gåvoprenumeration på Forskning och Framsteg!
Ficklampan har rött sken så att den inte förstör mörkerseende.
En populärvetenskaplig barnbok för 7-12-åringar.
:-Endast postens avgifter och porto tillkommer.
nummer
Nyblivna Nobelpristagare yttrar sig ofta med större frispråkighet och tyngd än annars är vanligt bland vetenskapsmän.
" Kunskap är inte information Efter många år som lärare vid tekniska högskolor känner jag igen de Gennes beskrivning av elevernas inställning till kunskap.
Förståelse uppskattas inte Värderas och efterfrågas då denna djupare form av kunskap som jag här ovan har kallat förståelse?
Det gäller för övrigt alla förutsättningar för högskolornas möjligheter att ge eleverna god kunskap.
Gustaf Östberg är professor emeritus i Konstruktionsmaterial vid Lunds tekniska högskola.
).
klyftor.
Curt Lofterud Bekämpa alkoholmönstret!
Det är ju de som upprätthåller seden.
Den bevisar ju att vår förkättrade alkoholpolitik varit framgångsrik.
Information kan å andra sidan gå tvärs emot etablerade värderingar, t ex information om skadeverkningar av alkohol och tobak.
Dessa honnörsord har EG satt som mål för det forskningsprogram som förhoppningsvis ska sjösättas nästa år.
Eftersom vi nu kommer att delta fullt ut måste vi också vara med att betala.
Men det främsta värdet ligger ofta i de nätverk som byggs upp mellan forskare, institutioner och företag som deltar i programmen.
Om den forskning som EG hittills har stött verkligen har lett till målet i form av ökad europeisk konkurrenskraft är svårt att säga.
års forskningsproposition finns signaler om åtstramning även på denna punkt.
Hittills har svenskarna varit rätt aktiva och framgångsrika.
Men dessa satsningar är ändå ganska små.
procent av sin bruttonationalprodukt på forskning och teknisk utveckling, medan EG- länderna bara når upp till
Han vill alltså skärpa EGs forskningspolitiska profil, och han arbetar också på att få EG-länderna att sinsemellan samordna sin forskningspolitik.
procent av forskningsmedlen ska enligt planerna satsas på informations- och kommunikationsteknologi.
procent under perioden
Hans idé är att använda heta kryddor i bottenfärgen i stället för koppar eller tenn som är giftiga för marint liv.
Sveriges Tekniska Attachéer Pulver av krabbskal från livsmedelsindustrin kan användas för att avlägsna färg ur spillvatten från textilindustrin.
The Genetic Messenger Ju högre temperaturen är när du steker kött, desto större mängd cancerframkallande ämnen kan bildas.
Endast den som är behörig kan då starta bilen.
bitar i närheten av Jupiter ( se Bland annat FoF
Källa:
Kariesskadorna minskar och hålen slutar växa.
Förra året berättade vi om en ruskig julsägen och om odling av granar; för
Nobelprisen:
I den första artikeln i Nobelblocket berättas kortfattat om arbetet bakom kulisserna.
En del av er har råkat ut för våra återkommande läsarundersökningar, och vi är tacksamma över att så många tar sig tid att fylla i formuläret och returnera det.
Men framför allt satsar vi förstås på att göra en läsvärd tidning som är både stimulerande i läsögonblicket och berikande på lång sikt.
Alltför många flerlingar föds när kvinnor behandlas för barnlöshet.
För barnlösa par som har väntat på barn under många år är ankomsten av dessa hett efterlängtade barn en stor lycka.
gram.
Följden kan bli att barnen blir mer mottagliga för infektioner i de nedre luftvägarna under de första levnadsåren.
Även provrörsbefruktning kan leda till flerlingar.
I många andra länder är det dock fortfarande vanligt att
För att inte riskera deras kanske sista chans att få barn över huvud taget, har man därför på senare år börjat utföra vad som kan kallas selektiv abort.
Det är naturligtvis ett svårt etiskt problem att döda friska foster för att de andra ska kunna överleva.
veckor.
Vid en fyrlingsförlossning brukar rummet vara fullt av personal.
Barnens chanser att överleva tycks inte påverkas av om mamman förlöses naturligt eller genom kejsarsnitt.
,
procent av barnen vid enkelbörd.
kronor per dag; för fyrlingar blir det således
Av familjer som får fyrlingar eller fler har nästan var fjärde förlorat minst ett barn, och fler än hälften antingen fått minst ett barn med handikapp eller minst ett barn som har dött.
Arbetsbelastningen är oerhört stor.
Föräldrarna behöver avlastning så att de ibland kan sova ut, få tid att ägna sig åt sig själva och ta hand om äldre syskon om sådana finns.
Bara de läkare som har tillräckliga kvalifikationer får skriva ut recept på läkemedel vid barnlöshet.

Allt fler par blir flerlingsföräldrar efter hormonbehandling eller provrörsbefruktning.
fyrlingar
dvs en vart femhundrade år Dessa beräkningar gäller inte längre i i-världen, eftersom många av flerlingarna kommer till efter behandling för barnlöshet.

Exempelvis finns det redan elektriska mikromotorer som är ungefär lika stora som tvärsnittet hos ett mänskligt hårstrå ( bild
).
Namnet har uren fått efter en liten stämgaffel i kvarts som används som tidsreferens.
Litenheten möjliggör nämligen s k satsvis produktion ( batch production ) till mycket låga styckepriser.
Exempelvis har en Uppsalaforskare gjort materialprover som visar att ett mikromekaniskt kiselelement tål mer än
Inga ordentliga studier av hur man smörjer mikrokonstruktioner har gjorts ännu.
Principen är att med fotografisk teknik ( s k UV-litografi ) överföra ett mönster till ytan på det material som ska bearbetas, vanligen kisel.
Detta är givetvis en stor fördel, eftersom det i dag knappt finns några verktyg som är lämpliga att använda för hopmontering i mikroskala.
De har lätt för att kombinera olika material och tekniker i nya sammansättningar, vilket leder till att de inte fastnar i det tvådimensionella tänkande som hämmar halvledartekniken.
olika sätt:
Detta går till så att ett oerhört finfördelat pulver uppslammat i vätska sprutas in i en form, torkas till en fast massa som sedan tas ur formen och bränns vid hög temperatur ihop till ett keramiskt material.
Med samma teknik kan man också göra det omvända, dvs skulptera genom att etsa bort material i mikroskala.
Det finns inga principiella inga hinder för att sådana mikrosystem skulle kunna utvecklas, och åtminstone i Japan tycks de ekonomiska förutsättningarna finnas.
Elektronmikroskopets öga i har alltså kompletterats med en hand.
leder han, tillsammans med kollegan Bertil Hök, en forskargrupp inom området mikromekanik.
Enkelt kan en pulsar beskrivas som en fyr.
-Men än så länge känner vi inte till detaljerna kring dessa mekanismer, tillägger Bengt Gustafsson.
Mönstret uppstår på grund av att pulsaren och dess kompanjon befinner sig i banor kring varandra.
Eventuella effekter på jorden är nämligen så små att de är hittills inte har kunnat påvisas.
Beräkningen som förutsade rotationen är nämligen beroende av systemets totala massa, som inte kunde bestämmas särskilt noggrant.
Det gör det möjligt att bestämma massan av var och en av objekten i dubbelpulsaren.
När nu också massorna var uppmätta låg vägen öppen för att testa Einsteins allmänna relativitetsteori på ett sätt som aldrig tidigare hade gjorts.
sekunder varje sekund.
ljusår från jorden.
I människans arvsmassa finns omkring
När bakterierna odlas och förökar sig, mångfaldigas också DNA-segmenten som därefter måste urskiljas ur bakteriemassan för att kunna analyseras.
Från HIV till science fiction Mullis presenterade idén om PCR så sent som
Filmens idé bygger på det faktum att forskare faktiskt redan har lyckats massproducera DNA från insekter som har legat inbäddade i bärnsten i mer än
Dessa kan skräddarsys så att de bildar perfekta komplement till bestämda platser på DNA-molekylen.
Lovande försök med blodersättningsmedel som innehåller syntetiskt och förändrat hemoglobin ( bild ) utförs på patienter i England.
strängar vid 95° C. Temperaturen sänks.
Genom att införa en förändring i plasmidens genetiska kod har man bytt ut en byggsten i proteinet.
-I ett slag förändrades synen på arvsanlagen, generna.
De styr tillverkningen av de proteiner som bakterien behöver för sin existens.
, Philip Sharp och Richard Roberts, arbetade i början av 1970-talet på samma laboratorium i Cold Spring Harbor på Long Island utanför New York.
De visade att hela den splittrade genen kopieras till ett " omoget " budbärar- RNA, både de aktiva delarna och nonsensmaterialet.
procent exoner.
olika gener svetsas samman i splitsningsprocessen.
).
Men det finns faktiskt ingen mekanism i arvsmassan för att avlägsna intronerna.
i USA.
Arvsanlaget, genen, är densamma men genkopian klipps på olika sätt, alltefter cellens behov.
I Ryssland saknas ännu ett tydligt och fast regelsystem för det ekonomiska livet, och det är till och med oklart vem som äger vissa fabriker och markområden.
Han fann att banker, transportsystem, jordbrukspolitik mm i 1800- talets USA skapades just för att möjliggöra sådana potentiella vinster.
Myten om järnvägarna Den andre ekonomipristagaren, Robert Fogel, har också kombinerat ekonomisk teori med historisk forskning.
Men Fogel har visat att slaveriet inte föll ihop av sig självt utan som en följd av politiska beslut.
, är professor vid University of Chicago, USA.
Klockan är nästan
Här pågår ett ständigt tingel-tangel.
Så ofantligt mycket finns kvar av staden.
Och förvirrade blir vi inte.
Man har hittills funnit omkring
Och Pompeji lider under turismen - trycket från
Begravt i lava och slam Också Herculaneum har plundrats och misshandlats efter återupptäckten i början av 1700-talet.
I
Delar av de områdena är stängda för turisterna på grund av risken för ras, och de framgrävda husresterna har överlämnats till ogräset.
speglar, lampor, småstatyer, skrin, små bord, stolar, karaffer, glas, cymbaler, salvdosor, kammar, pincetter...
drabbade de städer som låg väster och öder om Vesuvius.
I soldiset skymtar Vesuvius.
Daniele Pellegrini/Airone
Rökelse och myrra är än i dag en dyrbar handelsvara Av KARIN MARTINSSON och MATS THULIN Träden som ger rökelse och myrra är en viktig resurs för Somalia.
Det är just sådan kåda som de
Man har också isolerat ett ämne, T- cadinol, som är aktivt mot den vanliga sårbakterien Staphylococcus aureus.
Själva ordet myrra kommer från arabiskans " murr " som betyder just bitter.
Man brände rökelse för att dölja stanken från städernas avskrädeshögar och stänkte parfymer på sig för att skyla den dåliga personliga hygienen.
-
Längs en av de äldsta kända handelsvägarna, " rökelsevägen ", fraktade stora kamelkaravaner rökelse utmed Arabiska halvöns syd- och västsida.
) finns bara på den somaliska sidan.
Det äkta myrraträdet ( Commiphora myrrha, bild
Beroende på trädets storlek och kondition såras dess bark på ett antal ställen.
Rätten att tappa träden på kåda kan sedan hyras ut till utomstående, professionella tappare.
Forsskål hann upptäcka en släkting till myrraträdet innan han dog i Jemen.
I vilket klimat kan de odlas?
Trots att doftmyrra har exporterats från Afrikas horn under årtusenden var man inte heller säker på vilken trädart som gav denna kåda.
Områdena i norra och nordöstra Somalia, där rökelseträden växer, har dock berörts förhållandevis litet av kriget.
Foto:
Det andra rökelsträdet, yagar ( Boswellia sacra ), randig markering, växer endast på Somalias nordkust.
Från vänster, beyokåda från mohorträdet, maidikåda från yagarträdet, äkta myrra och doftmyrra.
Foto:
Rökelseplantering i norra Somalia med omkring
Resultatet blir detsamma.
När ägg och spermier bildas halveras antalet kromosomer.
).
De embryon vilkas kromosomer tagits enbart från spermier utvecklades tvärtom.
dör de embryon som får båda uppsättningarna i kromosomparet från ägget.
.
En av dessa gener finns på musens kromosom nummer
).
Men bara om receptorgenen kommer från honan via äggcellen.
Konflikten mellan könen rör hur mycket resurser som honan ska avsätta för ungarnas tillväxt.
Kromosomernas modersärvda upplagor dämpar i stället överföringen av näring till embryot.
Här finns ännu mycket för ärftlighetsforskare och medicinare att upptäcka.
Barnet växer dålig, musklerna är spändare än normalt, barnet får små händer och fötter, det tvångsäter och blir lätt mentalt handikappad.
dubbleras.
Ibland blir sjukdomen mycket svår, ibland lättare.
Avsteg från Mendels lagar.
präglade gener i samspel.
Matematikens mest berömda gåta, Fermats stora sats, tycks äntligen ha fått sin lösning.
.

=
.
Flera grenar av matematiken har växt fram ur detta sökande efter metoder för att bevisa Fermats stora sats.
Redan år
Det har alltid dykt upp ett litet fel i deras beräkningar som har stjälpt hela arbetet - fram till i juni i år!
Arbetet har också en filosofisk dimension för Wiles, eftersom bevisföringen är relaterad till ett mycket bredare fält inom matematiken, ett område som många i dag sysslar med.

Hade han gjort på annat sätt?
då han överraskande presenterade ett av de mest eftersökta matematiska bevisen - det för Fermats stora sats.
, finns det ett oändligt antal positiva heltal x, y och z som uppfyller ekvationen.
" Jag försäkrar att jag har funnit ett underbar tbevis för denna sats men marginalen är för smal att rymma det.
Telegram för fullmånen, Cornelis Vreeswijk Sedan miljontals år tillbaka är vår måne en livlös himlakropp.
Andra, som Jupiters måne, Europa, har slocknat för högst
( Den nionde planetens, Plutos, bana är mycket avlång och ligger för tillfället innanför Neptunus bana.
Redan år
Ganymedes verkar också ha slutat med vulkanisk aktivitet, fast mycket senare än Callisto.
, saknar helt sin grannes dramatik.
Fast den närmare titten på månarna längst ut i solsystemet har ändå slagit många med häpnad.
Konstiga formationer tyder på att heta gaser och vätskor en gång flöt på Tritons yta.
Inuti planeten jorden är det de mycket långlivade radioaktiva isotoperna som utstrålar energi.
Jupiters gravitationskraft drar till sig en nästan kilometerhög tidvattenvåg på Io.
Med gravitationens dragningskraft rycks Io ur sitt stillsamma lunkande.
Marginalrutor:
Upptäckten, om den bekräftas, innebär att en del av astronomernas uppfattningar om solsystemets andra månar måste revideras, eftersom det ur observationer av månarnas ljusstyrka brukar komma många slutsatser om hur månarna är beskaffade.
Spåren efter Neil Armstrong, den första människan som satte sin fot på månen, kommer att bestå i minst en halv miljon år till.
Io, den innersta månen, avtecknar sig mot planetens yta.
Miranda, den minsta av tidigare kända Uranusmånar, har de mest bisarra formationer på sin yta.
Men först en titt bakom kulisserna.
Rätt personer har fått prisen, och det har skett utan hänsyn till nationalitet.
började Nobelkommittén för fysik och Vetenskapsakademiens fysikklass ( som består av ungefär
Då hade det kommit
valde kommittén ut ett antal förslag för närmare granskning.
Ännu vid detta möte i oktober har var och en av de omkring
Det har gällt t ex tvättstugor, energisnåla fönster, lysrör och självsläckande datorer.

Metoden med upphandling för att driva på teknikutvecklingen är ingalunda ny.
kilo tvätt och är mycket energisnålare än den
Norr om provsträckan inrättades en lika lång kontrollsträcka.
försöksvintrarna ökade antalet olyckor på provsträckan.
På provsträckan skedde då
Det faktum att människor lever allt längre räcker inte som förklaring.
Kvinnorna som begravts i Christ Church hade ofta arbetat i silkesväverierna i trakten, med
Landet har en
Bristen på lärare var annars det största problemet.
Gustaf Eneroth/Bazaar Att se det osynliga Jonas,
Metoden, den s k Marte Meo-metoden, möttes först med skepsis eftersom den verkar så enkel.
Tomas Södergren Äkta dinosaurieprotein Världens äldsta proteinmolekyler har hittats i dinosauriefossil.
Hårddelarnas form bevaras men inte de ämnen som byggt upp dem.
Men i djurparken i San Diego och i Los Angeles zoologiska trädgård arbetar man på att föröka stammen.
Och värst av allt, deras fruktsamhet är ofta nedsatt.
Därefter lägger honan ett ägg per år.
Om inte denna utveckling bryts har människosläktet ingen varaktig framtid.
Denna nedärvda begränsning av vårt mentala perspektiv är den främsta orsaken till att vi, trots all intelligens, försatt oss i dagens katastrofala belägenhet.
generationer sedan var jordens folkmängd mycket liten, högst
miljoner och vid 1700-talets mitt
Befolkningskurvan, om man alls kan tala om en kurva längre, pekar nästan spikrakt uppåt.
Jordens befolkning fördubblas nu på cirka
Skulle födelsetalen för det egna landet tillfälligt stagnera, reagerar massmedierna som om nationen stod inför sin utplåning.
miljarder människor.
Framtiden kommer inte att bli lätt.
De första andetagen Många barn som föds för tidigt har svårt att andas.
gram och
Ämnen som ska " öppna " lungorna anrikas i lungvätskan.
Andningen blir därigenom ett Sisyfosarbete utan att syre passerar över till de små blodkärlen i lungblåsorna.
De hjälper till att snabbt och explosivt sprida de ytaktiva fosfolipiderna i lungan samtidigt som de försvarar lungan från infektioner.
digitala mobiltelefonnäten i Sverige ( det finns
Det leder till att det fortfarande saknas mobiltelefoner som är helt typgodkända.
näten, men som det står i artikeln ( och numera i en del annonser ) är det ju telefonkortet som blir själva nyckeln.
Det har också hittats i en afrikansk växt.
spalter med ifrågasättande synpunkter.
Man ska emellertid inte tro att den långa publiceringstiden jämfört med exempelvis dagstidningar nödvändigtvis avspeglar ineffektivitet.
Någonstans i systemet måste det finnas urvalsfunktioner.
Jag får erkänna att jag själv ibland har använt mig av citeringsfrekvens, men bara som ett komplement till andra metoder, och med stickprovskontroll av vad citeringarna innebär.
Laubier/Gamma/IBL Skogens träd och svampar matar varandra:
Vid mitten av vårt århundrade började skogsägarna metodiskt att dika ut skogsmark.
Bilismen och industrin har fått hela skulden för skador som egentligen har sin grund i skogsbrukets egna åtgärder.
Däremot har luftföroreningarna redan ställt till med andra omfattande skador i naturen.
Därmed ökar trädens känslighet för torka.
Kronutglesning är inte ett mått på föroreningsskador, men används ändå slarvigt som om det vore det.
Genom att fälla en del av barren klarar granen att försörja de som sitter kvar.
Ungefär varannan kvinna och var fjärde man drabbas en eller flera gånger under sin livstid.
Patienter som har en depression som inte är årstidsbunden får i första hand s k antidepressiva läkemedel.
På så vis kan man återställa en människas dygnsrytm och stämningsläge till det normala.
Ljusbehandling mot depression prövas nu vid ett tiotal sjukhus i landet.
och
Före och efter behandlingen mäter vi halterna av sömnhormonet melatonin i patienternas blod varannan timme.
på kvällen.
att patienten före behandlingen har genomgått en ögonundersökning, att diagnosen är korrekt och att patienten övervakas sakkunnigt under behandlingen.
kvinnor upplevde att de efter
Lennart Wetterberg:
Amerikanska forskare har nyligen lyckats ta patent på ett belysningsschema som ska ge skiftarbetare ljustillskott under arbetstid.
Därför är det viktigt att klarlägga sambandet mellan ljus, psykiska funktioner, egenskaper hos ögats näthinna och tallkottkörtelns hormonproduktion.
En promenad i solen på lunchen är ett gammalt beprövat sätt att pigga upp sig, säger professor Lennart Wetterberg.
På resterna av farkosten återfanns bakterier, som kunde fås att leva upp på nytt!
På redaktionen är vi angelägna att veta vad ni läsare tycker om tidskriften, och därför sänder vi efter varje nummer ett frågeformulär till några
år servera hälsokost för hjärnan.
Men framför allt satsar vi förstås på att göra en läsvärd tidning som ska vara både stimulerande i läsögonblicket och berikande på lång sikt.
Bara man tittar på rätt sätt.
Mystisk bubbla i Vargen Teleskop kan förse oss med bilder i hög förstoring av mycket små ljusfläckar på himlen.
till
kvadratgrader, och är därmed
Röntgenbubblan utgörs av ett tunt, men utbrett gasmoln med en temperatur av
Vi vet med säkerhet att denna gasbubbla är resten av en stjärna som exploderade som supernova år
Än idag avger Krabbnebulosan bara i strålning energi motsvarande
år före vår tideräkning.
gånger större än månen ( bild
Men här finns ingen bubbla som strålar ut röntgenvågor.
Vad pågår i Vargen?
" På sjunde dagen av månaden, en chi-szu dag, uppträdde en praktfull ny stjärna nära Antares " ( bild
En del bubblor är sfäriska, andra har en mer oregelbunden form.
Solen sänder också ut en vind som består av partiklar och som föser undan omgivande materia där den passerar.
grader och tätheten endast
De har det gemensamt att man tänker sig att flera supernovor har inträffat i området under en lång tid, kanske mer än
En film om Vintergatans utveckling i snabb takt skulle innehålla mycket mer dramatik.
Liknelsen haltar dock.
En av spekulationerna är att tunna men ofantligt utbredda, och därmed massiva, gasmoln kommer utifrån och helt enkelt krockar med Vintergatans plan, där störningar breder ut sig.
ljusår är synliga.
Bild
Den ljusa stjärnan Antares dominerar,
Magda Korotynska
Ångande vatten från den heta källan sköljer över en matta av bakterier.
I det varmaste vattnet, närmast källan, är konkurrensen liten.
Järn är livsnödvändigt för de rostbruna bakterierna som dominerar i det svala vattnet en bit bort från källan ( bild
Den ena typen av järnbakterier blir av med järnoxiden genom att utsöndra något som liknar mikroskopiska spiralfjädrar av rost.
Järnoxiden i avlagringar av döda bakterier har förmågan att samla andra metaller på sin yta.
Cyanobakterier av släktet Synechococcus bildar ofta sådana mattor.
Där finns inget fritt syre, och temperaturen blir inte högre än
Men den ogästvänliga miljön är ett paradis för svavelbakterier.
grader.
graders hetta.
I provrör har Taq- polymeras blivit ett redskap för att masskopiera utvalda bitar av DNA, dvs arvsmassa.
halvor.
strängar.
Proteiner är det viktigaste byggnadsmaterialet i alla celler.
Men proteinerna i värmetåliga organismer klarar sig bättre.
Därför är inga organismer i de heta källorna anpassade för temperaturer över vattnets kokpunkt.
grader.
Arkebakterierna är kanske den form av liv som har funnits längst på jorden.
Som penseldrag.
Foto:
De mest berömda av dessa s k geotermalområden finns på Nordön i Nya Zeeland, på Island och i Yellowstone National Park i USA ( bild
Vatten pressar sig uppåt Förutsättningarna för att ett geotermalområde ska vara aktivt är att det finns tillgång till vatten och värme från underjorden samt att det uppvärmda vattnet kan nå markytan.
Svalare vatten blir kvar på marken.
Den stinkande sörjan i slampölarna kan ha en konsistens som liknar allt ifrån grumlig vattvälling till tjock gröt.
Skulpturer av kalk.
De centimeterlånga kristallerna bildas när svavelväte reagerar med luft.

Adressaterna är många - människokroppens celler kan räknas i tusentals miljarder.
G-proteinerna är både omkopplare och tidur i systemet.
Bums börjar levercellerna frisätta glukos.
Nobelpristagarna, Martin Rodbell och Alfred Gilman, är alltså de första att kunna påvisa G-proteinerna.
Genom hans arbete stod det klart att
Men det var först med hjälp av förändrade blodcancerceller som han äntligen skulle finna det mellansteg som han så ivrigt sökte.
olika alfaenheter,
Kolera orsakas av en bakterie.
Det gäller vid sjukdomar som t ex diabetes och då sköldkörteln inte tillverkar tillräckligt med hormon.
Allt fler bakterier överlistar penicillin Av ÅKE LARSSON Allt fler bakterier blir motståndskraftiga mot penicillin.
till
Dessa kedjor är i sin tur förbundna med varandra på tvären så att de får formen av ett nät ( bild
Bakteriens PB-proteiner ser alltså inte penicillinet som något främmande utan binder till penicillinet.
En av penicillinforskningens pionjärer, den engelske professorn Brian Spratt har nyligen visat att den sjukdomsframkallande meningokocken kan " ärva " sina ofarliga släktingars motståndskraft.
Bakterierna kan vara flera miljoner per centiliter ryggmärgsvätska.
Eftersom de första försöken med att ge penicillin till människor utfördes först år
Ännu i dag är lunginflammation orsakad av pneumokocker den enda infektionen bland de
Också där pågår en naturlig kamp mellan bakterier och penicillin, eftersom de svampar som naturligt tillverkar penicillin lever i marken.
).
gånger så höga doser som från början.
Totalt finns det mer än
Så om medlet slår mot bakterierna riskerar man att också de mänskliga cellerna påverkas och skadas under behandlingen.
Professor Staffan Nordmark, Karolinska institutet i Solna, har nyligen visat att om bakterien utsätts för sockermolekyler som liknar dem som sitter i magsäcken så kan den inte längre binda till magsäcken och således inte heller göra patienten sjuk.

Bakterien, en penicillintålig pneumokock, hittades också hos både dagispersonalen och i de smittade barnens familjer.
år sedan anlände en penicillinresistent pneumokockbakterie från Spanien till Island.
Därmed kunde den också lätt sprida sig.
I stället för hemmakur måste den sjuke tas om hand på sjukhus.
På så sätt kan bakterier av en slump komma över arvsanlaget att tåla penicillin ( på bilden tjocktarmsbakterien, Escherichia coli ).
Teckning:
Gunnar Kaj Penicillinet angriper endast bakterieväggen, en struktur som bara finns hos bakterier.
Kortis:
Enligt ut-ur-Afrika-modellen skulle vår gemensamma urmoder ha levt i Afrika för ungefär
som en amerikansk forskargrupp presenterade ut-ur-Afrika- modellen.
Därför är den folkgrupp vars mitokondrie- DNA är som mest avvikande från jordens övriga befolkning närmast besläktad med ur-Eva.
år sedan skulle i så fall ha konkurrerats ut eller dött ut av andra skäl.
Hon kan ha levt någon gång för mellan
Vissa fynd tyder på att hon snabbt började sprida sig över världen.
Det är dessa idéer om att Homo sapiens, den moderna människan, uppstod samtidigt på många platser i världen som kallas den multiregionala modellen.
Dessutom måste de jordlager som man mäter vara så täta att argongasen inte kan sippra ut.
och
Den bygger på att kristaller lagrar energi genom att de fångar in radioaktiv strålning från omgivningen.
Genom att utsätta ett prov av sanden för speciellt laserljus kan man få ett mått på den lagrade energin.
Ny syn på modern människa Fynd har daterats med de nya metoderna i framför allt
).
I Karmelbergen nära Haifa finns flera grottor med tjocka lager efter bosättningar.
Lagren efter neandertalmänniskor i Tabungrottan är något äldre.
Vilken är då skillnaden mellan dessa båda grupper mer än de anatomiska dragen?
Fynden har en ålder av ungefär
De trekantiga skärvorna har huggits till utmed kanterna så att de mest liknar spjutspetsar och knivar, vilket troligen också var deras funktion ( bild
Avvikande redskap försvinner I grottorna vid Klasies River finns dessutom små geometriskt formade stenredskap som helt avviker från de övriga ( bild
Just kombinationsredskap och utbyte av råmaterial är viktiga ingredienser på de fyndplatser i Europa som man tillskriver Homo sapiens sapiens.
Men hennes verktyg och sociala beteende liksom föreställningsvärld skiljer sig under lång tid inte mycket från neandertalmänniskornas i Europa och Främre Asien.
Mutationerna behöver inte ha ändrat något i kroppsbyggnaden, men de kan däremot ha åstadkommit viktiga förändringar i hjärnans funktion - själsliga förändringar.
åren.
Teckning:
Militta Wellner
miljoner år sedan.
Militta Wellner Text i bild:
Kvarlevor av en vuxen man från Skhul.
Foto:
Abstrakt tänkande är ett nytt inslag i människans utveckling.
En samling klotrunda block bryter vågorna som sveper in mot land.
Grövre block och stenar blir kvar på stranden.
Sedimenten innehöll kalk som i viss mån löste sig i vattnet.
Så småningom började sprickorna fyllas igen av små bruna kalkspatkristaller.
Vågorna gräver Moerakiblocken hade vid det här laget fått sitt nuvarande utseende.
I februari
Varje år bildades ett så kallat årsvarv som bestod av ett ljust, grovkornigt sommarskikt och ett mörkare, finkornigt vinterskikt.

Med tiden fyllde kristaller av kalkspat alla sprickorna.
Spår efter inlandsis.
Kolvätekedjor bildar ryggraden i de molekyler som bygger upp alla levande organismer.
år senare samlade Kekulé tidens främsta kemister till världens första internationella kemikongress.
Kall supersyra förlänger livet I början av 1960-talet arbetade kemisten George Olah med problemet.
En massa forskare hade redan påstått att de hade sett den här jonen, men det hade alltid visat sig vara fel.
I blandningar som innehåller vatten eller andra " normala " lösningsmedel klarar de sig sällan mer än någon miljondels sekund.
En amerikansk kemiprofessor, Saul Winstein, påstod att jonen innehöll en kolatom bunden till
Kolatom förenar
Sedan dess har man hittat flera andra karbokatjoner som binder
Hans forskning har alltså fått praktiska tillämpningar.
IBL Först nu vet vi vad änglarna sjöng på julnatten Av BIRGER OLSSON Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden till menniskorna ett godt behag!
Textförslagen har varit många, både till innebörd och antal rader.
Senare, på
rader blev det, inte oväntat, en kollision med gudstjänstordningen, eftersom man tidigare hade använt den treradiga sångtexten.
Vår reformationsbibel från år
rader.
I dag används bibelkommissionens text från år
rader som i översättningen av Nya testamentet från år
Därefter började man i vetenskapliga utgåvor skriva eudokias och inte eudokia.
år.
Om man i stället läser eudokias som slutord blir det
underordnad den första?
Innehållet i denna rad skulle kunna omskrivas så:
Änglarna påstår något Inför andra raden kan änglarna nog känna viss förtvivlan.
Eirene står här för den fred som utlovas i Jesajas bok i Gamla testamentet.
I ett skede använde bibelkommissionen översättningen " åt hans utvalda folk " och fick då kraftig kritik.
Senare i evangeliet sägs att denna frälsning gäller både Israel och folken, dvs alla människor.
Han har i
Ähra ware Gud i högdene...

Om det går att placera lämplig spalttext intill ett sådant citat, kan citatet tas bort ur spalten.
Änglasången, noter.
cic.
Så här går det till när pristagarna får beskedet.
De kommer direkt från akademiens stora sessionssal, där den samlade akademien genom en skriftlig omröstning just har fattat beslut om vilka personer som ska tilldelas
Oftast går det att få tag i pristagaren innan det är dags att gå ut till de väntande journalisterna från världens alla hörn.
Tack vare det enorma intresset som världen riktar mot Nobelpriset satte en stor nyhetsbyrå in alla resurser för att leta rätt på mannen.
En av kvällarna bjuder ständige sekreteraren pristagarna på en intim middag, där de får tillfälle att umgås med Nobelpriskommittéerna.
Inför ett större beslut gäller det att tänka igenom vad de övriga aktörerna kommer att göra.
Att det går att tillämpa en liknande jämviktsanalys även för situationer där de olika aktörerna har ofullständig kunskap om varandras mål, har visats av John Harsanyi, också pristagare i år.
Kronkursen skulle ligga fast för en lång tid framåt, hette det varje gång.
, är matematiker och verksam vid Princeton University, USA.
I en tidigare Synvinkel ( FoF
Intressen har man till följd av att man har begär.
En del av dessa speglar likartade intressen, men det finns också uppenbara olikheter.
Formativa handlingar riktar sig mot verkliga förhållanden, informativa mot symboliseringar.
Utåtriktat Förmedlingsintresset Kontrollintresset Informativt ( Livsintresset ) Formativt Kunskapsintresset Upplevelseintresset Inåtriktat Eftersom människor har begär, så har de intresse av att kunna handla för att förverkliga dessa begär.
Jeppe kanske inte frågar dig hur du mår därför att han söker kunskap om ditt hälsotillstånd, utan därför att han avser att förmedla sin vänskaplighet.
Det var fint gjort!
Sensualisten domineras av upplevelseintresset, maktmänniskan av kontrollintresset, narcissisten av ett förmedlingsintresse och den nyfikne av ett glupande kunskapsintresse.
typer.
Chad Ehlers/Tiofoto En helt ny bild av regalskeppet Vasa:
Kopian av det stora riksvapnet hade just börjat förgyllas.
Men hur hade denna bild egentligen uppkommit?
Det var bara vapensköldarna som man föreställde sig i olika färger, t ex Vasavapnets blå-vit-röda botten.
När vi sedan studerade de diabilder som hade tagits av skulpturerna vid bärgningen framgick det tydligt att guldspåren var begränsade till enbart vissa delar av skulpturerna.
källor som grund De kunskaper vi i dag har om skeppets och skulpturernas ursprungliga färgsättning grundar sig på
Svaret är nej.
Helhetsintrycket blev brokigt, färgglatt och grällt.
Då framträdde ibland klara färger - ljusgult, orangerött, ibland grönt och vitt - men fortfarande mest grått och brunt.
För konstnärerna under 1600-talets första hälft gällde att de material som stod till buds var desamma som medeltidens målare hade använt.
Proverna från Vasa är med andra ord svåra att tolka.
Ännu har vi alltså inte kunnat påvisa att något skulle ha varit blåmålat på själva fartyget, men på skulpturer och vapensköldar finns blå färg.
Men det är bara genom att jämföra med andra samtida objekt som vi kan bilda oss en föreställning om hur bemålningen verkligen såg ut.
Här kan den pågående forskningen om Vasas färgsättning och färgmaterial bidra till att bygga upp en mer allmän kunskapsbank om skulpturmåleriet på 1600-talet.
Aldrig någonsin, varken förr eller senare, har så väldiga skulpturverk i trä utförts i Europa som till de stora skepp som byggdes på 1600- och 1700-talen.

Bakom den rikt utsmyckade fasaden bodde officerarna.
Vasamuseet
Peter Tångeberg
Fartyget i förgrunden är mindre än Vasa, men rikt bemålat enligt 1600-talets sed.
Peter Tångeberg Kungens skepp Näst på Gud hänger Riksens välfärd på dess flotta, lär Gustav
Men samtidigt visade hon sig vara rank.

Utsmyckning i tidens anda Vasas utsmyckning är inte unik.
Så tar världen form för den som inte ser Av GUNILLA PREISLER och EVA MAGNUSSON Ingress:
Han känner på burkarna och väger dem i handen.
Men ännu vanligare är att de inte kan uppleva den verklighet som orden speglar, t ex de olika färgerna.
Några av huvudfrågor för forskargruppen har varit:
Och ljud är något som flyr; det kan varken fångas, återupprepas eller undvikas.
Stillsamma och försiktiga Blinda barn sitter gärna stilla där man placerar dem.
De hoar eller kastar saker in i rummen för att höra hur stora de är ( bild
Det visar en undersökning av
Då gör barnen saker i tur och ordning och har sina bestämda platser.
Dessutom har samspelet samma innehåll som mellan seende barn och deras föräldrar.
Ögonkontakten är språkets vagga Som en jämförelse ska vi titta litet på seende barns utveckling.
Språket bygger broar Fram till
När de sedan börjar prata är deras ord och fraser ofta en imitation av de vuxnas.
Samtidigt börjar de kunna skilja på pronomen som jag och du.
Den senare upptäckten av döva barn kan bero på att de samspelar med modern på samma sätt som hörande barn.
år är teckenspråket allmänt accepterat i Sverige som de dövas första språk.
Men det är mer konstruktivt att titta på vad de faktiskt kan.
I bästa fall kan dessa fungera som ett andra jag för de blinda barnen när de utforskar världen.
Hon leder flera forskningsprojekt om blinda, döva barn och flerhandikappade barn där bl a Agneta Thorén och Margareta Ahlström medverkar.
Videoinspelningarna kan bli ett bevis för detta och därmed ett hjälpmedel i det stödjande arbetet.
år.
" Att visa världen för den som inte ser "
Foto:
även svenska forskare är med i ett mycket säreget teleskopbygge som förra vintern påbörjades i Antarktis.
För det mesta är himlen klar, och solljuset mot den vita snön är så bländande att vi omöjligen kan vistas utomhus utan att bära solglasögon.
( Den " vanliga " kosmiska strålningen röjer ingenting om sitt ursprung, eftersom den mest består av laddade partiklar som har böjts av i rymdens magnetfält.
Men även osannolika händelser inträffar förr eller senare, om man bara försöker tillräckligt många gånger.
Upp-och-ner vänt teleskop När en neutrino kolliderar med en proton eller neutron i någon av vattnets molekyler, kan en ny partikel, en s k myon, bildas.
Det är således en rätt udda typ av rymdteleskop det handlar om att bygga.
Himmelskupolen ser likadan ut från sydpolen
Även biologisk aktivitet i havsvattnet kan ge upphov till störande brussignaler; något som isen är fri ifrån.
att bli en hektisk tid, i hög grad präglad av ett frenetiskt arbete med att tillverka och testa instrument.
Av dessa var
började förbereda vår avresa mot den sydligaste av breddgrader.
Det gjorde det inte heller.
meters djup i isen, och det var dags att sänka ner AMANDAs första detektorsträng.
I praktiken är det dock nyzeeländsk tid som gäller.
Det visade sig temporärt bli bra mycket högre än vi hade väntat oss, men åtminstone
fungerande moduler, och endast en förlorad.
Nya tag nästa år I början av februari var det redan dags för de flesta att lämna Antarktis.
Med oss hem från sydpolen hade vi några disketter med data tagna med de första AMANDA-strängarna.
Neutrinofällor på flera håll i världen Studier av kosmiska neutriner ingår i ett nytt expansivt forskningsfält - astropartikelfysik.
Den experimentella verksamheten i Sverige inom detta område inleddes för några år sedan, då en grupp partikelfysiker och astronomer började undersöka möjligheten att bygga en neutrinodetektor någonstans i vårt land.
grader och man måste alltid ha solglasögon på mot den starka solen med dess extra tillsats av ultravioletta strålar under det uttunnade ozontäcket.
En sträng med detektorer sänks sedan ned i det smälta vattnet och fryses in därnere.
Bengt Erlandsson
Jordiska riter speglas i himlens stjärnbilder Av CURT ROSLUND Vad har stjärnbilden Oxen gemensamt med dagens tjurfäktningar i Spanien?
Men det är först
För en modern läsare visar det sig dock att en del av Aratos uppgifter om stjärnbilderna inte stämmer med dagens verklighet ( bild
Det är därför de kallas fixstjärnor.
Han pekar först på att Aratos beskrivning av stjärnhimlen lämnar ett tomt fält längst i söder på stjärnkartan.
Det är betecknande att stjärnorna i vår längsta stjärnbild, Hydran, vid denna tid bara avvek med högst
På den minoiska tiden hade stjärnbilden Oxen en ledande ställning bland dessa stjärnbilder.
Sådana lekar kan ha haft en religiös innebörd ( bild
).
Utbrotten började i liten skala omkring
Tryckvågen i luften slog sönder det som fortfarande stod kvar efter de inledande jordbävningarna.
Han kände sig manad att skriva en kommentar till Aratos Fenomenen för att rätta till felen som han uppfattade som slarv.
Den beskriver också stjärnbilderna och anger hur de går upp och ner i förhållande till varandra - men inte poetiskt som i Aratos text utan på ett torrt och vetenskapligt sätt.
).

Maktsymbol Tjuroffer som fruktbarhetssymbol framstår mycket tydligt i Mithraskulten som blomstrade i romarriket i början av vår tideräkning.
Att skildringen har ett astronomiskt samband framgår också av att insidan av Mithras kappa vanligen är prydd med stjärnor och planeter.
Mithras var enligt David Ulansey en gud mäktig att flytta världsaxeln och himmelsekvatorn och ge sina tillbedjare del i denna kosmiska kraft.
Den bär årtalet
Deras ursprung är annars höljt i dunkel.
CURT ROSLUND är docent och högskolelektor vid Göteborgs universitet.
horn tecknar sig den tvådelade toppen av det heliga berget Mavri på Kreta.
Magda Korotynska Stjärnhimlen för
Bebyggelsen i staden Thera på ön med samma namn balanserar ytterst på kraterkanten till en vulkan.
i ett underjordiskt tempel i Albanobergen öster om Rom.
Arkeologiska museet, Neapel
Berömd tjurfäktningsscen på en hällristning i Vitlycke i Bohuslän.
Är det köer på vägarna i dag?
Bildskärmen förklarar att man kan välja mellan att ställa frågor om kollektivtrafiken, trafikläget på vägarna, vädret och var det finns parkeringsplatser.
år
miljarder kronor varje år.
Sedan slutet av 1980-talet sänder Sveriges Radio en RDS-signal i början av alla talade trafikmeddelanden i radion.
Sedan dess har Vägverket arbetat vidare för att ge trafikanterna tillgång till mer och färskare information.
Snart kommer trafikanterna att kunna välja mellan många olika modeller av mottagare och ha god tillgång till kodad trafikinformation.
En annan fördel med tvåvägskommunikationen är att den tillåter förarna att direkt från bilen boka t ex en parkeringsplats eller en biljett till en bilfärja.
Men de tar ingen hänsyn till hastighetsgränser, halka eller andra trafikanter.
Det är ett sätt att inte minst öka fotgängarnas säkerhet.
).
Med automatiska tullstationer längs vägarna kan man styra trafiken så att miljön i städerna blir bättre.
Tekniken utvecklas snabbt, och ännu är det inte säkert i vilken takt de olika systemen kommer att införas.
Om den nya tekniken blir obligatorisk kan förbättringarna bli större.
satsade alla de större europeiska biltillverkarna på ett gemensamt projekt, Prometheus, för att ta fram informationssystem som kan byggas in i bilar.
Foto:
procent av PVC-flaskor och resten ull, en tusenkronors kretsloppströja.
Physics World HUR PRATAR svenskar, danskar och norrmän med varandra?
Science SäMRE TäNDER än genomsnittet, större risk att dö av slaganfall eller i en trafikolycka och stora avstånd till alla vårdformer.
Svensk Farmacevtisk Tidskrift DE FLESTA BILAR som stjäls återfinns ganska snabbt.
Den stolte vikingen i Danmark var kortväxt - och plågad av ständig tandvärk.
Det framgår av en studie som Internationella försurningssekretariatet har gjort.
Efter mindre än
ännu fler,
Isbrytaren Ymer knuffar sig fram bland isflaken i Bottenviken.
vanliga optiska satelliter kan bara fotografera isen i dagsljus och i klart väder, vilket det sällan är på östersjön om vintrarna.
När mikrovågorna reflekteras mot t ex fartyg eller öar uppstår ekon som antennen kan fånga upp.
Så länge avstånden är små räcker det med en liten radarantenn.
ändå tar den skarpa radarbilder.
För att förstå hur detta går till kan man jämföra radarn i satelliten med en passagerare som sitter i en tågkupé med fördragna gardiner.
En lägre frekvens avslöjar att punkten redan är passerad.
Betydligt bättre isbilder tog den första civila versionen av SAR.
.
forskargrupper runt om i världen hade förberett sig för detta under flera år.
fick svenska och finländska isbrytare i östersjön för första gången regelbunden tillgång till bilder från ERS-1.
Det är vida sprickor i isen som bildas när vindarna vänder.
Där reder kraftfulla datorer ut signalhärvorna.
Lösningen på problemet är att även ta hänsyn till rapporter om vindar när man tolkar radarbilder.
Det beror på att satelliten passerar
Radarn ombord på ERS-1 har ett ganska smalt synfält.
nya satelliter börja utforska vår planet från rymden.
Rymdradar.
Urban Frank
ESA.
I mitten en optisk satellitbild och till höger en israpport från SMHI.
Bruttonationalprodukten är ett mått på produktionen av varor och tjänster som köps och säljs i ett land under ett år.
Vidare tar BNP inte hänsyn till hur de ekonomiska resurserna är fördelade och utelämnar olika aspekter på livskvalitet, t ex fritidens omfattning.
När t ex luftföroreningar orsakar stora skador på skogen medför det att skogens värde minskar.
Det ska gå lättare att urskilja följderna av olika åtgärder, både med tanke på miljön och ur ekonomisk synvinkel.
Bortsett från de största miljöhoten är avgränsningarna inte självklara.
Några av de allvarligaste miljöhoten, växthuseffekten och försurningen, är direkt kopplade till förbränning av fossila bränslen, som kol och olja.
Hur kan man värdera miljön i pengar?
Hur värderar vi å andra sidan orörd skog som en förutsättning för artrikedom bland växter och djur?
Arne Orrgård
Märkliga klot från havets botten Av:
).
miljoner år sedan, ungefär samtidigt som dinosaurierna dog ut, låg den här platsen under Stilla havets yta.
De växte lika fort i alla riktningar och blev därför nästan helt runda.
miljoner år sedan.
När de väl är framgrävda blir de liggande på stranden.
De ser ut som tillplattade grå stenkulor och består till största delen av kalk.
Det är bara
miljoner år sedan.
Men numera är det förbjudet att röva bort dessa lämningar efter Sydöns geologiska historia.
Det var de enskilda bondehushållens behov som i dag anses vara en viktig faktor bakom stadens födelse.
Också statens behov av att bygga ett administrativt centrum för att befästa sin makt kan ha bidragit till den tidiga stadens uppkomst och tillväxt.
Vilka är de speciella behoven som tätorten eller staden tillgodoser för dessa människor är en av frågorna som man har intresserat sig för.

Inte sällan bär tankarna iväg åt alldeles galet håll.
En teori var nämligen att fåglarnas fjädrar hade utvecklats från ormarnas fjäll.
medlemmarna ur Scotts sydpolsexpedition begav sig iväg i juni
Allt arbete fick utföras långsamt för att inte påfrestningarna på hjärtat skulle bli för stora.
De kunde inte se var de satte ner fötterna, vilket är en mycket obehaglig känsla i områden med stor risk för glaciärsprickor.
Efter
Vem är Ni?
Jag kan inte låta bli att ibland fundera på vad Cherry-Garrard tyckte om historiens upplösning.
François Lochon/Gamma-IBL Brottsplatsen avslöjar gärningsmannen Sådan brottsplats, sådan brottsling.
visade sig vara fel på i stort sett varje punkt.
Runor på små trästavar berättar om det medeltida livet i den gamla handelsstaden.
Det eldhärjade området avsattes nämligen för arkeologiska utgrävningar.
I de medeltida lagren fann arkeologerna en liten träbit och när den granskades i ljuset framträdde en runristning.
Några brandlager är så sammanblandade att de inte går att skilja åt.
Sigurd Lavard skulle ha övertagit ledningen efter sin far, men dog enligt källorna före honom år
Det är som dikten säger:
Där beskrivs hur Sverre har sökt stöd av sina män i Bergen inför ett slag och hur ett stort skepp med krigare kommer till hans undsättning.
och 1300-talet.
stormän i motståndarlägret, på flykt undan kung Sverre, har kommit till Telemark i södra Norge.
Avsändaren verkar vara en man som är utsänd av handelskvinnan och som uppmanar henne att genomföra en viss affär.
Jag vill att Otto ( kapp...
Ingrid Sanness Johnsen, en annan runforskare, ifrågasätter denna tolkning.
Den norska språk(?
för att ta värvning hos kejsaren i Konstantinopel, eller Miklagård som staden kallas i sagorna.
Hon skrev ner faderns dikt Sonatorrek som handlar om hur han förlorade
' " Även skalderna använde runor Det finns flera liknande berättelser i de isländska sagorna som tyder på att vikingatidens och medeltidens skalder har använt runor för att skriva ner sina strofer.
Storfen tycks återge minnet av en kärlekshistoria.
Anmärkningsvärd är den upptäckt som arkeologerna gjorde vid utgrävningarna av den medeltida staden Lödöse norr om Göteborg.
På en runstav berättar ristaren att han har funnit en kvinna som tycks motsvara hans önskningar bättre än hustrun därhemma.
Genom att jämföra namnen i de isländska sagorna, i runinskrifter och i de medeltida breven får man en bild av namnens spridning i Norden vid denna tid.
I Oslo, Trondheim och Tönsberg har man funnit sammanlagt
Men det finns enstaka exempel på att runor användes ända till slutet av 1800-talet.
Konsonanterna k och g skrevs t ex med samma runa.
I våra ögon ter den sig därför mer användbar än de tidigare runraderna.
Utställningen har tagits fram i samarbete med Riksantikvarieämbetet och kommer att pågå under hela år
)
Står det skepp eller smide?
Foto:
Under ytan på denna vaxtavla har någon skrivit ett brev med runor (?
Men hur levde människorna då?
Den arbetsmetod som förespråkades och tog form var fältarbetet, dvs forskaren lever under en längre tid tillsammans med dem han ska studera.
Kvinnor och barn hjälper till med transporten tillbaka till lägret.
Kanske hade de en annan kultur längre tillbaka.
ändå bygger en del av de nordiska tolkningarna av våra förhistoriska samhällen just på internationella etnoarkeologiska studier.
De märkligaste av universums invånare, de svarta hålen, är osynliga för det mänskliga ögat.
Sedan dess har Einsteins teori varit allmänt erkänd bland fysiker.
tunga stjärnor snurrar kring varandra.
Det är alltså mycket svårt, men å andra sidan inte teoretiskt omöjligt, att mäta dessa små förändringar i rymdens struktur.
Vi vet att parsystem av neutronstjärnor existerar och har god kännedom om hur de uppför sig.
Observationerna har övertygat forskarna om att gravitationsvågorna finns på riktigt och att det är mödan värt att försöka mäta dem.
Ett svart hål är så kompakt och har så stark tyngdkraft att inte ens ljuset orkar ta sig ut därifrån( se FoF
Hur kan vågorna mätas?
Sedan dess har det tillkommit en annan typ av detektorer, den s k laserinterferometern.
De är lika känsliga som moderna cylinderdetektorer.
Men sådana inträffar inte särskilt ofta.
Ett sätt att öka en interferometers känslighet är att förlänga dess armar.
När man mäter förändringar som är mindre än en atomdiameter i en
För att stoppa rörelserna måste atomerna kylas ner så mycket som möjligt.
Denna idé kan förefalla som ren science fiction, men detaljerade planer på ett sådant projekt finns redan.
Han är verksam vid universitetet i Cardiff, Wales, där hans egen forskning främst rör vibrationer hos svarta hål och neutronstjärnor.

kilometer i diameter.
Omväxlande sträcks de ut och trycks ihop i olika riktningar.
Typoform
Bild:
Den grekiske filosofen Aristoteles hävdade att teaterpubliken genomgick katarsis, en rening.
Ingen kunde ha några illusioner kvar om att arbetarklassen gick på teater.
Först då blev det nämligen acceptabelt att kvinnor i Sverige kunde besöka offentliga evenemang utan herrsällskap.
begrepp, uppställda längs en skala från absolut tystnad över hostningar, oro, skratt, utrop och applåder till stormning av scenen.
Detta innebar att en grupp människor på cirka
Detta resulterade i över
De värderar ogärna, men identifierar sig mycket - främst med tydliga och positiva rollfigurer ( bild
Trots individuella skillnader ifråga om detaljer har de ungefär samma uppfattning om teater i stort.
De mindre teatervana grupperna av vår försökspublik reagerade helt annorlunda.
Detta är i och för sig en gammal sanning, även om inte teaterns folk - och för den delen inte heller publiken - alltid har velat erkänna att det är så.
till
Stockholm är nämligen världens teatertätaste stad.
Ungdomar tyckte mycket om denna uppsättning av Sköna Helena, som bröt mot operettens konventioner.
Pia Forsgren Citat till marginaler Förr var teatersalongerna fyllda av män.
Kallt sommarväder räcker för att kroppen ska stressas av kyla.
Deras förmåga att överleva i den långvariga, stränga kylan står och faller med den kunskap som de har om hur man bäst skyddar sig, dvs inte utsätter kroppen för kyla.
Musklerna ger värme Kroppsvärmen påverkas starkt av hur mycket musklerna arbetar.
Men för alla människor gäller att kroppstemperaturen inte kan sjunka under normal nivå utan att kroppen fungerar sämre.
grader med bar överkropp och bara ben är nog för att öka urinavsöndringen med
Kalla muskler arbetar dåligt När kroppstemperaturen sjunker, minskar blodflödet och därmed värmetillförseln till huden och till musklerna i armar och ben.
Men kroppen har också ett yttre skydd i form av den tunna luftspalt som omger kroppen.
När dräkten är stängd är den tillräckligt isolerande på grund av det tjocka material som den är gjord av och de vida luftspalter som är inneslutna.
Ju snabbare luften trängs undan och ju smalare luftspalterna blir mellan kläderna, desto mer " andas " kläderna, dvs desto bättre transporteras värme och fukt från tyglager till tyglager och ut genom öppningar.
Torkar man i stället kläderna på kroppen genom fysisk aktivitet vinner man både i tid och komfort.
Men viktigast är att söka lä i terrängen, helst inne i ett tält.
Bäst skydd ger en överlevnadsdräkt som bärs över tjocka isolerande kläder.
ULF DANIELSSON är tekn dr på FOA.
Vid djupa kylskador är dessutom underliggande vävnad frusen, och huden kan då inte röras i förhållande till vävnaden.
Den tinade delen får inte förfrysa igen.
risk för hjärtflimmer

Och det går att utveckla ännu effektivare giftätare med hjälp av genetisk ingenjörskonst.
.
ändå orsakar fenolföreningar stora miljöproblem, speciellt i hanteringen av pappersmassa, och då är det särskilt de syntetiska klorerade fenolerna som anrikas i naturen.
bryter ner fenol.
Samtidigt får den all energi den behöver.
Det går att göra genom att förändra de gener hos bakterien som behövs för nedbrytningen.
Då räcker det att fördubbla genen som motsvarar det enzymet.
Det är ett giftigt intermediat som bildas när många olika klorerade aromatiska föreningar bryts ner.
Därmed kan det bli möjligt för någon bakterie att livnära sig på det nya ämnet och föröka sig.
Under dessa förutsättningar kan syntetiska föreningar ackumuleras och orsaka allvarliga miljöskador.
Först försökte man få bort oljan från stränder och klippor genom att använda högtrycksspruta och skrubba för hand.
Föroreningarna kom från ett gasverk och ett raffinaderi som låg där fram till år
Antagligen inte.
ganska lika föreningar.
Vågar vi släppa ut genetiskt manipulerade bakterier?
Bakterier finns överallt, även på de mest ogästvänliga ställen.
ändå är tillgången på kol i föreningarna det som mest begränsar mikroorganismers tillväxt.
Det finns många kemiska metoder att detektera föroreningar med, men då måste man ta med sig ett prov till ett laboratorium.
.
Tänk dig att bakterien bryter ner sin kolkälla längs ett löpande band, där varje enzym ( streckgubbe ) har sin speciella uppgift.
Genom att flytta gener från en bakterie till en annan.
Kortis:
).
Ett sådant mål uppfattas som rättvist och effektivt.
För pojkarna från medelklassen är motsvarande siffra hela
Barn till högutbildade föräldrar lär sig ett mer abstrakt språk, vilket också ger ett försprång i skolarbetet.
Barn från arbetarhem saknar ofta nära förebilder inom yrken med hög status, och de har en mer oklar bild av vad högre utbildning innebär och vad den leder till.
Det är inte heller lätt att förutsäga vilka följderna blir av olika reformer, vilket den kommunala vuxenutbildningen ( komvux ) är ett exempel på.
Varning för tidiga val Det är anmärkningsvärt att den sociala bakgrunden har så stor betydelse för valen på grundskolans högstadium ( se bild
Inlärningen antas bli mer effektiv om man delar upp skolklasserna.
Lärare och studievägledare kunde uppmuntra studiebegåvade barn att välja teoretiska studiealternativ.
Högre studier är något okänt som kan tyckas riskabelt.
Deras forskning rör social skiktning, social rörlighet och utbildningens betydelse och har finansierats av bl a Forskningsrådsnämnden, Humanistiskt samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Riksbankens jubileumsfond och Socialvetenskapliga forskningsrådet.
Tjänstemännen utgör tillsammans cirka
De utgör ungefär
Jordbrukare, fiskare, m fl XXX XX
Realskolan infördes år
fick vi en gemensam skola för alla.
Utbildningstradition inom familjen och nära förebilder inom yrken som kräver högskoleutbildning.
Här har pendeln svängt flera gånger.
Teckning:
Kent Enström Foto:
Mikael Andersson/Mira Svensk varg hotas av inavel Av LINDA LAIKRE En ärftlig ögonsjukdom har gjort många vargar i nordiska djurparker blinda.
I Sverige började aveln av varg med att de norrländska syskonen parades i fångenskap och fick
Vargar var utrotningshotade Det finns flera orsaker till att inaveln bland djurparkernas vargar har varit så stor.
Vissa av valparna lämnar familjen när de blir könsmogna och bildar nya familjer tillsammans med obesläktade vargar.
Stamträd spårar anlag Med hjälp av en stambok över vargarna i djurparkerna har jag kunnat återskapa ett stamträd som visar hur blindheten har gått i arv.
vargar i de svenska skogarna.
vildfångade syskonparen.
Enkla tumregler räddar gener Arbetet med att bevara en art genom avel i fångenskap bör följa vissa tumregler.
Norsk och svensk lax ansågs vara genetiskt lika.
I fallet med djurparksvargarna fanns bara de
Fler arvsanlag skulle finnas kvar om de vildfångade djuren hade fått fler ungar som gått vidare i aveln.
ryska vargsystrar från Moskvas zoo för att få in nya arvsanlag.
Med genteknikens hjälp hoppas vi också kunna utforska släktskapet mellan vilda vargar.
Vi vet inte i dag om inavel har skadat de vilda vargarna.
Därifrån kan vargar komma in i Sverige.
Ett visst arvsanlag som behövs för att t ex synen ska fungera kan förekomma i många olika varianter, s k alleler, som har uppstått genom mutationer under evolutionen.
En dålig genvariant som fanns i enkel upplaga hos en anfader " möter sig själv " hos en ättling och orsakar skada i dubbel uppsättning.
En hane och en hona som var helsyskon grundlade uppfödningen av vargar i svenska djurparker på 1950-talet.
Nils Peterson

Andra exempel på genmanipulerade växter är potatisar med ändrat innehåll av stärkelse och raps med förändrad sammansättning av oljor.
gånger snabbare än normalt.
Men genmanipulerade organismer kan också innebära fördelar för konsumenterna.

När man värderar riskerna måste man ta hänsyn både till arvsanlaget som ger nya egenskaper, och till det " bärar-DNA " som innehåller markörgenen.

Säg att vi ska undersöka en genmanipulerad potatis.

I de amerikanska butiker som har börjat sälja tomaten Flavr Savr kan kunderna hämta ett häfte om hur tomatens arvsmassa är ändrad.
Per Snaprud Ändrar tomatgener.
Inte nog med det:
Naturvetenskaplig forskning är en mänsklig process, ett detektivarbete utan slut, där nya ledtrådar kontinuerligt medför annorlunda sätt att tänka och leder till nya sanningar.
Därför beskriver de än i dag våra egna synintryck, även om vi vet att de inte ger någon korrekt beskrivning av naturen.
Men om man observerar aftonstjärnan flera kvällar efter varandra syns det tydligt hur den flyttar sig bland de andra kvällsstjärnorna.
Undrar om de har funderat över hur stora stjärnorna är?
Det innebär att deras första förklaringar av jorden och världen grundar sig på deras egna synintryck, samma metod som människor har haft i alla tider.
år sedan.
Det är lika mycket som förbrukningen av järn och stål, men mätt i volym är det mycket mer.
Plaståtervinningen kommer alltså inte att ge oss några påtagliga vinster beträffande de icke-förnybara råvarorna olja och naturgas.
Termoplasterna går alltså att återvinna genom att helt enkelt smälta ner förbrukade produkter.
år sedan gick spillet oftast raka vägen till tippen.
I många fall återanvänds plasten som en följd av att andra delar av produkten ändå ska återvinnas.
Det beror på att de är billiga att köpa nya.
Detta kan naturligtvis lösas i framtiden med källsortering på samma sätt som vi redan nu gör med glas och papper.
även ur ekologisk synvinkel verkar det vara diskutabelt.
Då får man baskemikalier att använda i kemisk industri, bl a för att tillverka nya plastmaterial.
Att lagstifta om producentansvar skulle bli en draghjälp i arbetet.
Kontorsmaskiner och datorer vilkas kåpor består av ett begränsat antal olika material fungerar bra.
Bättre system för märkning Snart införs troligen producentansvar för återvinning och skrotning av produkter hos elektronik- och bilföretag i Sverige.
Det kommer därför ändå att finnas behov av analysutrustning vid demonteringsstationerna.
PET-flaskans olika liv Tag läskedrycksflaskan i PET ( polyetylentereftalat eller termoplastisk polyester ) som exempel.
Därmed får plasten en bredare marknad.
Men om de förbränns i en anläggning där förbränningsvärmen tas till vara har vi vunnit en del, eftersom förbränningsvärmen då ersätter olja eller gas.
Gamma, IBL
AMUT
Av JOHAN FRITZELL och OLLE LUNDBERG Ingress:
Varför forska om sådana självklarheter?
Hade inte jämlikheten nått längre?
Ju större resurser, desto större möjligheter har människor att styra sina liv ( se rutan på sidan
procent mer än de lägst avlönade.
Men klasskillnaderna består Klasskillnaderna minskade fram till början av 1980-talet, framför allt vad gäller inkomsterna.
De har dubbelt så ofta sämre hälsa, färre vänner och utsätts oftare för våld.
Däremot har välfärden minskat för de unga, dvs de som är under
De kvinnliga 50- och 60-talisterna har däremot lyckats bättre än tidigare generationer.
Störst blir gapet när man jämför kvinnor och män med samma utbildnings- och arbetslivserfarenhet ( bild
Det gäller särskilt kvinnor.
.
procent av kvinnorna cirkulationsbesvär.
Män som har en maka uppger däremot mer sällan att de saknar socialt stöd.
Den får här representera den statistiska verkligheten.
år i dag har t ex mer värk i rygg och nacke än vad motsvarande åldersgrupp hade för
Att växa upp och ha föräldrar som är skilda försämrar starkt ett barns psykiska hälsa.
ja
år.
Levnadsförhållanden i Sverige under
För första gången inom överskådlig tid har en yngre åldersgrupp sämre välfärd än motsvarande åldersgrupp
Och allt fler svenskar tycker att invandringen bör minska.
- Visst är sådana här händelser oroande, men gärningsmännen kommer från rasistiska grupper som är marginella.
De är försiktiga med att själva använda orden rasism och rasist.
Denna fråga ställdes tillsammans med flera andra frågor som handlade om invandringsbestämmelser.
Det har blivit mindre tabubelagt att kritisera invandringen och dess följder.
Människor som är främlingsfientliga och som har rasistiska uppfattningar är motståndare till invandring.

Ungdomar konkurrerar om arbete och bostäder med just flyktingar som ska ut i samhället.
Om allt fler unga blir negativa till flyktingar och invandrare finns risken att allt fler svenskar livet ut behåller sådana värderingar.
Det innebär att cirka
saker.

Alla grupperna är överens om att Sverige är fredligt, mänskligt, fritt och demokratiskt, men också byråkratiskt och reglerat.
slags förhållningssätt till frågan om man ska bevara den egna kulturen eller anpassa sig till den svenska.
Chilenare kommer på andra plats.
Ett sätt att mäta graden av integration är om invandraren umgås med svenskar eller inte.
Iranier, mer än andra, gifter sig inom egna gruppen.
KRISTIN DAHL, som är redaktör på Forskning och Framsteg, har med hjälp av ett stipendium från Socialvetenskapliga forskningsrådet följt professorerna Anders Langes och Charles Westins forskning vid Centrum för invandringsforskning, Stockholms universitet.
" Undersökningens definition av invandrare
procent.
Urvalet invandrare begränsades till
•
Men en attitydundersökning år
Men i slutet av 1970-talet bröts detta mönster.
procent arbete som motsvarar deras utbildning.
Foto:
Kvantfysiker tänjer gränserna för att vidareutveckla informationsteknologin.
Hur mycket information kan sändas med ljuspartiklarna, fotonerna, med hänsyn tagen till kvantmekaniken?
).
Nästan allt ljus som vi har omkring oss - solens, glödlampans och lysrörets - alstras av vakuumbrus.
Det mesta ljuset, som solljus t ex, är mycket brusigt.
Man kan också framställa ljus där vågrörelsen är mycket väl bestämd under en viss del av svängningen på bekostnad av att rörelsen blir mer obestämd under andra delar.
för första gången skapa icke-klassiskt ljus.
Då kan en mätning av det klämda mörkrets amplitud visa att den är mindre brusig än amplituden i vanligt mörker.
I skolan får man lära sig att kvantfysiken beskriver den mikroskopiska världen av atomer och enstaka fotoner, medan klassisk fysik fortfarande ger en bra beskrivning av den vardagliga världen.
Att förstärka signalen för att kompensera för förlusterna hjälper oftast inte.
Tekniska Högskolan, Stockholm.
Att upptäcka gravitationsvågor är dock mycket svårt.
synsätten förenade genom kvantfysikens tolkning av ljus som ett dubbelt fenomen.
Fotonflödet från andra typer av lasrar som inte drivs elektriskt, t ex gaslasrar, är däremot mindre regelbundet.
Bild:
Teckning:
På senare år har också kor i framför allt Storbritannien smittats, galna ko-sjukan ( mad cow disease ).
Alla tidigare kända smittämnens gemensamma nämnare är alltså att de i likhet med virus har en arvsmassa av nukleinsyra.
Till sist återstod bara en kandidat, ett protein.
Forskarna misstänkte därför att det sjukliga PrPSc hade fått något tillkopplat som ändrat dess fysiologiska funktion och därför orsakar sjukdom.
Den går ut på att framställa s k " knock-outs ".
Ser annorlunda ut Slutsatsen är alltså att sjukliga prioner förökas genom att de får ett normalt, kroppseget protein att anta sjukdomsframkallande egenskaper.
Ärftlig - och smittsam Forskarna har också funnit att prionsjukdomar kan vara både smittsamma och ärftliga.
Läkare utsatta Läkemedel som har utvunnits ur mänsklig vävnad är alltså en möjlig väg att sprida smittan.
Däremot kan kunskapen användas för att undersöka om läkemedel som har framställts från mänskliga vävnader, t ex preparat mot blödarsjuka, är besmittade med prioner.
Teckning och bild:
IBL Dominoeffekt på andra håll Också andra proteiner än det sjukliga prionet PrPSc kan smitta.
Alla gener, förutom de som finns på könskromosomerna hos pojkar, finns i
Deras hemvist är ett svårtillgängligt område på Nya Guinea.
Som ett resultat av ändrade kulturmönster och förbud mot kannibalism har kuru i det närmaste utrotats.
En möjlig källa kan vara djurfoder som har framställts av isländska får.
Fåglarna tystnar och människorna stirrar förstummade upp mot den svarta solskivan.
Utrustade med kikare och kameror spanar vi alla mot solen i öster och väntar.
I snitt inträffar också
Men en chans att få se hela solen förmörkas kommer redan den
medverkande himlakropparna, jorden, månen och solen.
Då upptäckte man också ett okänt ämne i kromosfären, helium ( från det grekiska ordet för sol - helios ).
Det okända ämnet är i själva verket kända metaller, såsom järn och nickel, fast i mycket hett tillstånd.
Då har magnetfältet en enkel geometri, och koronagasen ligger som en skiva kring solens ekvator.
Men alla är inte övertygade.
Amatörernas ökade intresse beror på att det har blivit lättare att ta sig till de platser där solförmörkelserna inträffar.
Jag hörde bara ljudet från alla kameror som oavbrutet klickade i hopp om att få en bra bild i molnsprickorna.
Kommande solförmörkelser Den
Sedan fortsätter skuggan in över Thailand, Kambodja och Vietnam.
Nästa totala solförmörkelse inträffar i mars
Många reste, liksom artikelförfattaren, till Karelen i Finland för att se solen förmörkas i juli år
SPL
Detta gör en total solförmörkelse möjlig samtidigt som månskuggan bara nätt och jämnt når ner till jordytan ( färg ).
timmar i
" Hur skulle du reagera på ett sådant svar?
Jag utförde det den
" Låt sjuda i
Detta brukar leda till att andra forskargrupper gör om undersökningen.
När en försöksrapport bekräftar vad vi redan tror, är vi nog alla benägna att ta alltför lätt på upprepningskravet.
, och resultatet blev alldeles utmärkt.
Under långa tider har kväveoxiden, med den enkla kemiska formeln NO, förknippats med luftföroreningar och försurning.
Kväveoxiden, NO, är kemiskt aggressiv och därför mycket kortlivad.
De tar sig inte ut och in i cellerna utan hjälp.
I drygt
Efter att ha passerat
Den ökande kunskapen om förmågan hos kväveoxid att påverka blodtrycket har lett till att forskningen om nitroglycerin har tagit fart.
Då tillverkar de inte tillräckligt med NO.
Dessutom griper NO in och hindrar cancercellen från att andas genom att förstöra enzymer.
Ett antal dagar innan de blev magsjuka hade de hållits på nitratfattig kost, och vi kunde se hur nitrathalten i urinen sjönk precis som den skulle.
I de flesta fall stiger patientens blodtryck.
Det intressanta med NO är att gasen skiljer sig från alla andra kända signalsubstanser i nervsystemet.
De flesta kycklingar lär sig efter ett enda misstag att undvika sädeskorn som är indränkta med ett bittert smakämne om de ser annorlunda ut än vanliga korn.
Då kan de inte längre pumpa ut kalciumjoner som vanligt.
I massmedierna har kväveoxidens betydelse för den manliga potensen väckt stort intresse.
Den sjunker givetvis när kroppen vilar, men halten stannar på en högre nivå efter en tids träning.
.
Först i dag vet man att kväveoxid frigörs när nitroglycerin sönderdelas i blodet.
Artikelförfattarna var båda intensivt inbegripna i diskussionerna om Seyfertgalaxen NGC
Det är bara vissa galaxer som härbärgerar kvasarer.
miljarder stjärnor!
De svarta hålen med sina ackretionsskivor har blivit en allmänt accepterad teori för kvasarernas egenskaper.
Själv har jag varit skeptisk.
Strax före jul
Egentligen störde det mig inte - jag fick mer tid för mina virvelberäkningar och för att njuta av Rom med min fru, Henryka.
) pekade också på periodiska förändringar i röntgenstrålningen.
).
.
Den upphetsade diskussionen bland experterna berodde bara till viss del på spänningen mellan de
Tillsammans med Chris Done från Leicester gjorde vi en detaljerad analys av japanska mätdata.
Men ett år senare lämnade vi en ny, utökad ansökan, och den här gången fick vi vara med.
, medan det i själva verket var ett okänt objekt vid sidan om som gjorde hela tricket!
medan NGC
För att avslöja den okända strålningskällan och lägga fram ett slutgiltigt bevis krävdes observationer i synligt ljus.
Väl hemma i Leicester bad Chris sin kollega vid det engelsk-australiska teleskopet i Canberra i Australien att försöka göra observationer av det ställe på himlen där vår okända källa borde ligga.
Jag lämnade inte ut några hemligheter, eftersom vi fortfarande inte var helt säkra på vår sak.
Denna datorsimulation ger den bästa bild av ett svart hål som går att få, den är gjord exakt efter vår föreställning om hur ett svart hål inuti en galax ser ut.
Boven i dramat, den ljusa pulserande dubbelstjärnan i vår egen galax ( ljus fläck, till höger om centrum på alla bilderna ), är väl synlig på dessa ROSAT-satellitens runda bilder där galaxen NGC
Kortis:
Första steget är ett slags hälsokontroll.
Den senaste nedisningen lämnade Skandinavien för cirka
Men landhöjningen och människans påverkan har gjort att den miljö där ristningarna en gång skapades har förändats mycket.
Lasermätningar ( bild
De är ytterst motståndskraftiga mot kemisk vittring ( bild
De delar av hällen där det ständigt rinner vatten är däremot ofta mycket väl bevarade.
Människan förstör Människan och de föroreningar som följer i hennes spår är det stora övergripande hotet mot hällristningarna.
I god tro Människan kan orsaka mycken skada, även när hon gör något i all välmening.
Strävan efter tillgänglighet står ibland i direkt motsättning till att ristningarna ska bevaras så länge som möjligt.
Det kan också vara svårt att förutse följderna av en inbyggnad ( se exemplet Tanum nedan ).
Ett vanligt förslag från tekniker är att ristningarna ska plastas in eller skyddas med andra ytbeläggningar.
Hällen spolas aldrig riktigt ren av t ex regnvatten ( bild
Det ska fortfarande vara möjligt att besöka och studera ristningarna.
Avbildning genom avgjutning har man använt sig av i Lascauxgrottan i Frankrike.
år kan den vänta några år till, som en fransk arkeolog lär ha formulerat saken.
Visby är vår kandidat nästa år.

Varje slag av knackstenen syns på den slipade hällen.
Foto:
Här avläser den fördjupningar i ryttarristningen i Tegneby i Tanums kommun.
).
.
Så mycket vatten rinner ut ur floderna att det kraftigt påverkar omsättningen av vatten i världshaven och därmed det globala klimatet.
I fjol gavs svenska ekologer möjlighet att undersöka tundran under en hel sommar.
Expeditionen har gått till historien under namnet Tundra Ecology
- Det slog mig att det kanske en dag kunde bli möjligt att studera ekologin på tundran längs Nordostpassagen med ett fartyg som bas, berättar Thomas Alerstam, ekolog vid Lunds universitet ( se artikeln ..... ).
Att detta kunde ske under en och samma säsong var en klar vetenskaplig fördel.
Luften var kristallklar och sikten milsvid.
Vågorna hade kastat upp silvervit drivved från floderna långt upp på stranden.
Det var ljust hela natten.
dygn på sig på varje undersökningsplats.
Jagandet var, fick jag veta, deras sätt att samla in forskningsmaterial.
så viktiga frågor som helikoptersäkerheten och isbjörnsskyddet var helt och hållet ryssarnas ansvar.
ännu så sent som i maj låg fartyget nere vid Sydamerikas sydspets.
ANN-KRISTIN WENTZEL är redaktör på Forskning och Framsteg.
situationsbilder.
Det naturliga urvalets krafter är brutala.
vi övertar ansvaret för deras försörjning.
Sjukdomar och brister med misstänkt genetisk bakgrund blir allt vanligare i många raser.
De kan också vara för små så att ögonlocken rullar sig inåt och nöter på ögat.
En väg att skapa likhet i utseende är att bedriva inavel.
Både hundar och vargar drabbas lika hårt av inavel som de flesta däggdjur ( se Svenska vargar hotas av inavel, FoF
skilda färgtyper inom varje storleksgrupp.
Fördelen med rasuppdelningen är en ökad möjlighet att åstadkomma hundar med viss enhetlighet i storlek, typ och andra egenskaper.
Vill man i ett planerat avelsarbete försäkra sig om att hålla en djurstam frisk krävs att antalet avelsdjur i varje generation inte sjunker under kritiska nivåer.
tikar ( bild
Planerad bekämpning Svenska Kennelklubben, hunduppfödarnas organisation, gör betydande ansträngningar att komma till rätta med hundaveln.
procent hos schäfer, för att nämna några exempel.
Nyttiga förfäder Hunden är inte längre ett nyttodjur.
Exempel på sådan negativ utveckling finns redan, t ex hos rasen collie.
Först räknar man ut hur mycket inavelsgraden har ökat ett antal generationer bakåt (
Där ingår också nya regler för avelsarbetet:
Foto:
Schäfern, Sveriges vanligaste hund, höjer sig nätt och jämt över riskzoonen för ärftliga skador.
Foto:
Hennes första resa blir inte mer än drygt
Fler skulle det bli innan Vasa till slut fördes upp i ljuset år
En helt ny bild av regalskeppet Vasa:
En del ben var helt dränkta i vatten, andra var svårt angripna av mögelsvamp.
Vilket kön har de och hur gamla var de?
år, men skillnaden i ålder är stor.
Som enda grund för en åldersbedömningen är detta alltså en osäker metod.
När vi uppskattar längden tar vi också hänsyn till åldern eftersom en människa sjunker ihop ungefär
Vi vet att det var svårt att få tag på dugligt sjöfolk på 1620-talet.
Adam var omkring
Adam saknar anlag till visdomständer i både över- och underkäke.
Det knäckta näsbenet gav honom nog ett ganska speciellt utseende.
Benvävnaden innehöll höga halter av protein från djurriket.
Studier av dem visar att Beata var ungefär
De mått som går att ta på lårben och överarmsben är typiska för kvinnor.
Kanterna är jämt avnötta.
Orsaken kan ha varit störd ämnesomsättning eller en yttre skada i tonåren.
år gammal.
Svenska och utländska läkare och röntgenexperter har studerat skadan.

Fåror och gropar på tänderna i överkäken tyder på näringsbrist i barnaåren eller på någon barnsjukdom.
benen vilar på Adams skenben som han troligen bröt vid förlisningen.
Experimenten kan bl a leda till att framtidens småhus får väggar av cellplast och plåt.
Trots alla tekniska finesser blev energibesparingen i huset mindre än felräkningsmarginalen.
år.
Huset ingick i ett stort projekt som omfattade sammanlagt
Därför är i stort sett samtliga extrainstallationer i husen numera borttagna.
I Täby mättes allt från temperaturer och luftflöden till solens strålning mot taken och tidpunkter för öppning och stängning av dörrar och fönster i vart och ett av husen.
Utgångspunkten var att denna s k aktiva teknik inte skulle förbruka mer än en tiondel av hushållets totala inköp av energi.
Det var billigt och enkelt att lägga in ett extra lager glasull på vindsgolvet.
Trots bakslagen fortsatte satsningarna på energisnåla hus.
små villor av typen " Lättbygg ".
kilometer söder om Skövde ( bild
första generationernas experimenthus byggdes för att hitta effektiva sätt att spara energi.
Skenorna ger samtidigt stadga åt byggnaden.

Olika slags gipsskivor täcker de flesta invändiga ytorna.
Skalhus sparar pengar Experiment som faller väl ut på Röskär kvalificerar sig till att bli förebilder för bebodda experimenthus.
Betydligt smidigare skulle det vara att bygga enkla skal som husköparna själva inreder.
Foto:
Extrema väggar.
Tunga trähus är relativt energisnåla trots sina otäta väggar.
Man blir lätt vimmelkantig när man betänker att bland de flyttande skarorna finns fåglar som har sitt vinterkvarter på så skilda och avlägsna platser som Europa, Afrika, södra Asien, Australien och Sydamerika ( bild
Under den korta arktiska sommaren tinar den flacka marken till endast en eller annan decimeters djup.
Hur orienterar fåglarna?
Med radar och kikare Vårt viktigaste instrument under expeditionen var en målföljningsradar, som vi hade lånat från det svenska flygvapnet ( bild
till
Vi lyckades följa mer än
Olika kurser Tajmyrhalvön, som är den nordligaste delen av det sibiriska fastlandet, visade sig vara den stora " vattendelaren " ( bild
.
kilometer i timmen!
Om man tittar på en jordglob ser man att fåglarna i så fall väljer den kortaste vägen till Alaska och vinterkvarteren i Sydamerika.
THOMAS ALERSTAM är professor i ekologi vid Lunds universitet, GUDMUNDUR A GUDMUNDSSON är forskare vid Islands naturhistoriska institut i Reykjavik och BERTIL LARSSON är meteorolog vid flygvapnet.
På radarantennen finns också en videokamera så att Thomas Alerstam kan se vad som händer i skyn in ifrån radarhytten.
De fåglar som flyttat i riktning ost eller ost nordost från de Nysibiriska öarna skulle antingen hamna i norra Kanada eller på nordpolen om de höll konstant kompasskurs.
Vad vet vi då om liv i universum?
I beräkningarna måste man ta hänsyn till olika svårigheter som kan uppstå på vägen mot en teknisk civilisation.
och hade som huvuduppgift att undersöka om det finns ( eller fanns ) liv där, så hade astronomen Carl Sagan genomdrivit att marslandaren skulle vara utrustad med en kikare som skulle titta runt horisonten för att se om det växte några träd eller rörde sig några djur - ett enkelt sätt att se om det finns liv på Mars.
Inte desto mindre så har intelligens uppstått bara en enda gång under alla de årmiljarder som vår jord har hyst liv, nämligen för ungefär
Priset är för högt.
När Albert Einstein blev tillfrågad om orsaken till detta, svarade han:
Vi lever i den första och hittills enda tekniska civilisationen, och den är mycket ung, i sin barndom vill man hoppas.
Harri Sokolov På spaning efter utomjordingar Med detta teleskop lyssnar amerikanska astronomer efter radiosignaler från utomjordiska civilisationer.
Vetenskapen på väg att bli elektronisk Forskning och Framsteg har utkommit som papperstidning i snart
Inte undra på att universitetsbiblioteken måste bygga nya förvaringslokaler vart och vartannat år.
Det finns redan omkring
Av de
Då gäller det för de vetenskapliga förlagshusen att hänga med i utvecklingen för att inte bli akterseglade.
Ju mer vi lär oss om dessa relativt okända djur, desto märkligare framstår de.
till
Då kan man också komma åt att fästa olika instrument i pälsen som gör det möjligt att följa djurens färder till havs.
De reser sig mot varandra, faller framåt och hugger varandra i huvudet.
En stor hane kan försvara ett harem på drygt
Inget kan nu stoppa den framrusande bjässen.
Men med blåsrör och bedövningspilar ( bild
Honorna väljer var på stranden de vill slå sig ner, och hanarna rättar sig därefter.
Under födseln lämnar den
Vanlig komjölk innehåller bara
veckor gamla kuten måste nu klara sig på egen hand.
Klockorna som hade inköpts i en leksaksaffär kortsluts och stannar, efter en mindre ombyggnad vid kontakt med vatten.
Vanligen överlever dock honorna men blir inte dräktiga förrän året därpå.
Men i takt med ökad vikt hos honorna ökade andelen ungar av hanligt kön.
Vi kan ännu inte förklara hur könskvoten styrs fysiologiskt, men man kan tänka sig att hanfoster absorberas eller stöts ut när honan inte klarar ungen.
hela veckor utan paus.
Ett tiotal satellitsändare har nu följt med sjöelefanterna från Sydgeorgien.
Tidigare var de sälar som ibland dyker ner i djupet.
När sjöelefanterna är på land fastar de både under reproduktions- och skinnömsningsperioderna, och när de är till havs verkar de endast äta för att växa till och lägga på ett nytt fettlager inför nästa period av fasta.
Tom Arnbom
Sjöelefanternas hanar kan väga närmare
De vältrar sig i dyiga gropar på stranden för att lättare bli av med gammal päls och hud.
Foto:
Det är stor skillnad på vanerökaren som försöker sluta och heroinisten som offrar nästan allt för nästa sil.
Vi får en bild av helheten, men med dålig detaljupplösning.
Receptorerna är kända sedan länge, men deras kemiska struktur började beskrivas först för cirka
Belöningen viktigare än risken Alla dessa droger verkar som belöning.
Hur ihärdiga djuren är i sin jakt på droger har man också testat.
Men vad som är vilja är snarast en filosofisk fråga.
Denna verkan kan vi blockera med hjälp av läkemedel.
En substans från sändarcellen kan påverka mottagarcellen inom tusendelar av en sekund.
Läkemedelsföretagen rädda Det är tydligt att inlärning och andra former av anpassning i hjärnan försvårar avvänjningen även hos motiverade missbrukare.
De senaste åren har intresset för läkemedel mot kemiskt beroende ökat i USA.
Det finns flera historiska exempel på korsberoende.
Men att blockera dem är också en missriktad ambition.
Denna definition tar hänsyn till Pavlovs teori om association mellan betingade och obetingade stimuli och Skinners begrepp " positiv förstärkning ".
.

Alkohol, nikotin och narkotika är olika substanser som binder till olika strukturer i hjärnan.
Kortis:
Ett dubbelliv I Sverige har vi utvecklat ett komplicerat system med dubbel bosättning.
husvagnsägare, seglare, barn på kollo, bilturister, sommarstugeägare.
Kusten blev en lisa för både kropp och själ.
Förvånade barn kunde se vinterns prudentlige morbror ta av sig kavaj och väst för att slå kullerbyttor i gräset, störta sig i vattnet med indiantjut eller dra på sig overallen för att snickra på utedasset.
Men kulturmötet ute vid kusten skapade även en ny kulturell eftertänksamhet.
hela veckor som man själv rådde över:
Nu drogs gränsen inte bara mellan stadsbor och lokalbefolkning längre utan även mellan " nya " och " gamla " sommargäster.
Landskapet får en högst skiftande laddning, men även en varierad historia.
Det var ett evigt suckande om hur den äkta turismen från förr hotas av den nya och ytliga massturismen.
år senare har begreppet turist hunnit nötas ner, förvandlas till en kliché, ibland till ett skällsord.
Deras barn i sin tur förvandlade under 1990-talet denna kulturhistoriska form till nostalgi och kitsch, vilket gav de fåtal övervintrade pensionaten en andra sommar.
ett intensivt görande, fixande, donande.
Men sommarlivet utsätts lätt för en mental överlastning, när semesterveckorna inte förmår leva upp till vinterns övermäktiga förväntningar.
De
De Curmanska villorna är väl värda ett besök.

Peter P Lund,
KORTIS:
Vad man ser från luften är i stället gräsvallarna hos en snart tvåtusenårig indiansk anläggning.
meter höga och
Avståndet mellan åttahörningens centrum och cirkelns mittpunkt är en och en halv gång cirkelns diameter.
Effektfull månkult Solen går upp längst mot söder vid vintersolståndet.
Gången som förbinder cirkeln med åttahörningen pekar mot månens nordligaste vändpunkt mot norr.
Däremot var deras gravskick enormt påkostat.
).
Några samband med himlakroppar har här aldrig kunnat påvisas.
meter från tungspetsen till den i en spiralformade stjärten.
Ormen i Serpent Mound är kanske ett tackoffer för att solen en gång lyckligt hade undsluppit himmelsvidundrets käftar.
f Kr.
Där bodde runt
En öppen plats har anslutit till pyramiden i söder och runt denna har legat andra men mindre pyramider.
Vad arkeologerna hade hittat var en serie hål i marken efter stolpar som stått i en cirkel.
Dessutom fanns ett stolphål där solen går upp vid sommarsolståndet och ytterligare ett vid vintersolståndet.
smärre stolphål som bildar en romboid med sidorna
Framför huset har man funnit avskrädeshögar med mängder av rostade majskorn.
En liknande ceremoni kan mycket väl ha ägt rum uppe på toppen av Monks Mound i Cahokia.
Så sent som år
Vallarna sträcker sig över ett så stort område att det är svårt att få en helhetssyn från marken.
Magda Korotynska
Den förhistorisk kalendern i Cahokia är konstruerad av stolpar resta utefter omkretsen i en cirkel.
Nej, ska sanningen fram är det äventyret som lockar.
timmar.
meters höjd får mig att känna mig ganska liten.
Pappans korta telex slutar med orden " Alistair, stanna på Sydgeorgien och gör det som du alltid har velat ".
Dessutom är vi vid denna tid på året bara
När vi bad den matansvarige på BAS om örtkryddor för att få smak på maten fick vi
Sykunnig?
Därefter frågar han vem av oss som har sytt på högst stående däggdjur.
forskare,
orden per månad som skickas hem via radio räcker knappast för att förklara något; det blir ganska slätstrukna meddelanden.
Naturen på Sydgeorgien inbjuder till bergsklättring, vandring på glaciärer och parashooting.

- Vi räknar med att få fram hybridsorter som ökar bondens skörd av raps med mellan
olika sorters raps och sprida dem på en åker för att nästa generation av raps på åkern ska bli en korsning mellan sorterna, en hybrid.
De " snöpta " majsplantorna kunde då inte pollinera sig själva.
En annan förstör rapsblommornas ståndare så att de inte bildar pollen ( bild
Men i princip är det möjligt för en bonde som sår de transgena hybridfröna att spruta sin åker med ogräsmedel som utrotar allt ogräs utan att skada rapsplantorna.
Men omröstningen slutade med att rapsen fick godkänt.
Den gentekniska metoden för att framställa hybridfrön kan användas på många andra grödor.
I värsta fall skulle det kunna tvinga bonden att ta till andra kemikalier som kanske är giftigare.

Man skulle få fram växter som tålde både torka, kyla och salthaltiga jordar.
Så gott som samtliga kemiska reaktioner som oljeväxterna använder för att göra olja är i dag kartlagda.
- Möjligen skulle man kunna reservera någon oljeväxt, t ex vitsenap, för oätliga fetter.
stärkelsevarianterna.
Ämnen som ska sprutas in i blodet på folk måste vara oerhört rena, och det är svårt att garantera att en produkt som kommer från en växt inte är förorenad av ämnen från växten.
Majsplantan kommer förmodligen att bli godkänd för kommersiell odling i USA under nästa år och i Europa någon gång före sekelskiftet.
Men gentekniken ger helt nya möjligheter att ta reda på exakt vilka gener som ger motståndskraft och därefter flytta dem mellan olika växtsorter.
Dessa fångar upp pollen som insekter tar med sig från försöksplantorna.
En korsning mellan
Utsädesodlaren skördar moderplantornas frön och säljer dem till bonden som hybridutsäde.
Återställer pollentillverkning och skyddar mot ogräsmedel.
Nät hindrar gentjuvar.
år om flera miljarder kronor till forskning skjuts till på flera håll i världen.
Ett mjölkpaket fyllt med några kilo vapenplutonium räcker för att tillverka en bomb som kan förstöra en hel stad.
Färgglada glödlampor kring små träskjul blinkar då och då längs vägen - det är indianreservaten där man numera lockar turisterna med kasino, billiga cigaretter och sprit.
Mellan åren
än i dag finns det delar av anläggningen som hålls strikt hemliga för besökare utifrån.
Att ifrågasätta detta beslut var inte välkommet.
kilo, varav reaktorplutonium utgör mer än hälften.
Vapenplutonium kan också bli utmärkt som bränsle.
I en vanlig reaktor måste neutronmängden kontrolleras mycket noga för att inte reaktorn ska skena iväg.
Men idén att sätta igång klyvningsprocessen med hjälp av neutroner utifrån är inte ny.
Det är främst ekologiska argument som Rubbia för fram.
De neutroner som sätts i arbete i reaktorn måste räcka till att både bränna avfallet och producera överskottsenergi.
Varje proton slår ut
I den kedjeprocess som sedan äger rum frigörs en mängd energi som värmer upp saltlösningen.
.
Carlo Rubbias vision att förse tredje världen med en mängd relativt små och billiga energiförstärkare måste alltså även innefatta säkerhetsåtgärder mot eventuell vapentillverkning.
även dessa måste separeras från avfallet för att undergå transmutation i reaktorn, en process som försvåras av att alla dessa ämnen är starkt radioaktiva.
miljoner dollar från USA och EU vardera och
Att utveckla reaktortekniken eller bygga nya kärnkraftverk är nämligen förbjudet i svensk lag.
Det gäller ju att försäkra sig om att maten räcker till larverna som så småningom kläcks ur hennes ägg.
Sinnesintrycken tas emot av små hår på antennerna.
Ju bättre luktsinnet är desto bättre klarar en hane konkurrensen med andra hanar.
Via porerna i hårets yta tar sig doftmolekylerna in i hårets vätskefyllda inre ( bild
Inne i loben finns små bollar av nervvävnad där impulserna kopplas vidare till andra delar av hjärnan för att samordnas med impulser från andra sinnen.
För att få så effektiva bekämpningsmedel som möjligt är det viktigt att ta reda på exakt vilka ämnen som ska ingå för att insekterna ska reagera på önskat sätt.
Hos denna insekt är de viktigaste komponenterna i honans dofter kemiskt sett mycket nära besläktade.
gånger.
Men detta sker alltså bara då doften är från en hona av samma art. Alla nerver som finns i insektens centrala nervsystem kan vi studera genom att föra in elektroder i enskilda nervceller.
Vi måste förlita oss på vår vanliga näsa för att känna det motsatta könets doft.
JAN LöFQVIST är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
När mängden av insekter börjar öka i fällorna är det ett tecken på att ett större isektsangrepp är i antågande.
Metoden har också fått stor användning i Egypten och Pakistan där det är andra slags fjärilar som angriper bomullsfälten.
I dag säljs bekämpningsmedel baserade på feromoner för upp emot en miljard kronor per år på världsmarknaden.
Tack vare nattfjärilshanarnas stora och känsliga antenner känner de honornas könsdofter på kilometerlånga avstånd.
Barkborren har små klubbor till antenner.
Hanarna har särskilda glomeruli för honornas dofter.
ökande skaror ska drivas till universiteten, med eller utan betalning från staten för studiemödan.
Därför är det viktigt att den formella utbildningen inte bara förmedlar goda ämneskunskaper av olika slag, utan också tränar folk i att lära sig på egen hand.
Om man utvecklar den individuellt nyttiga kompetensen med sikte på en snäv yrkesnisch eller på en viss position inom ett bestämt företag, är risken stor att man kommer att utveckla, i stället för särpräglad kompetens, vad som visar sig vara särpräglad inkompetens.
Man räknar studentpengar och börja ivra för hög genomströmning av studenter, vilket i och för sig är bra om den åstadkoms genom mer effektiv undervisning, men mindre bra om den åstadkoms via sänkta krav på studenternas prestationer.
Bredare kurser, på vilka man inte utan våld på sanningen kan klistra en bestämd yrkesetikett, vill många välja därför att innehållet som sådant lockar dem - men de vågar inte av hänsyn till behovet att snabbt få anställning.
Men år
För att överföra en sådan gen till en rapsplanta är det bara att doppa en avklippt del av en spirande rapsgrodd i en lösning av bakterier som innehåller skyddsgenen.
).
Till sin hjälp har forskarna tagit ett virus som normalt lever av att utnyttja tobakscellens kemiska maskineri för att göra kopior av sig själv.
Miljöorganisationer kritiserar fältförsöken eftersom de är oroade för att det genmanipulerade viruset som forskarna duschar över tobaksplantorna ska sprida sig utanför försöksområdet.
Lurad bakterie.
Ett genmanipulerat virus smittar celler i en tobaksplanta.
Utvärderarna är slående eniga på ett antal punkter:
• Svenska forskarstuderande hinner bli för gamla.
år och en är kvinna!
Här tvekar dock många forskningsfinansiärer, eftersom detta alternativ innebär att många av dagens normalstora ( och oftast förträffliga ) forskningsprojekt skulle bli utan pengar.
år sedan gjorde neutrinon sin entré på kunskapens scen.
Många stjärnor slutar sina dagar med att stråla ut så gott som alla sina tillgångar i enorma flöden av neutriner - stjärnorna exploderar med ett neutrinoutbrott som en sista hälsning.
Kan hela världsalltet beskrivas med endast
Dessutom framträder dess elektricitet endast i en fotons närvaro.
.
Den skulle väga ungefär lika mycket som protonen men sakna elektrisk laddning.
skolor, där den ena, med Cambridge-fysikern Charles Ellis i spetsen, hävdade att experiment visade att elektronen i beta-sönderfall från en och samma typ av kärna hade ett " kontinuerligt " energispektrum, dvs att elektronens energi kunde vara vad som helst inom ett visst område.
Enligt energilagen borde man vänta sig, precis som Meitner hade hävdat, den diskreta varianten.
Det kan hända att även detta var ett tecken på att energilagen inte gällde.
Men han var ingalunda säker på sin sak.
Det skrevs vetenskapliga artiklar om neutrinon, ja till och med översiktsartiklar där man sammanfattade allt man visste eller ville veta om den.
Pauli ansåg uppgiften vara omöjlig och blev därför mycket förvånad och nöjd när han i juni
Då får vi en neutrino av typen " elektron-neutrino ".
En närmare analys försvåras av att vi inte ens är säkra på hur massa uppstår.
Neutrinerna skapas i kedjereaktioner vilka ger den energi som får solen att lysa.
Spåren i emulsionen bär vittnesbörd om de partiklar som har skapats och en noggrann analys av dem kan ge besked om neutrino-oscillationer.
CECILIA JARLSKOG är professor i teoretisk fysik vid Lunds universitet.
per år, om man ska vara strikt ).
Men ett femtontal av dem fick tillfälle att nyligen göra det under en vecka i Abisko i Lappland.
Men i skolan, och även annorstädes, premieras tyvärr ännu i dag konsten att ge färdiga svar betydligt högre än förmågan att formulera frågorna.
Den på den tiden kanske största matematikern, tysken David Hilbert, presenterade
Som matematiker i New York arbetar han med algoritmisk informationsteori och approximativa lösningar till komplexa problem.
olika ställen är ett klassiskt exempel.
ett då rätt högt pris på
Allt sedan dess har filosoferna i århundraden debatterat om huruvida forskarna upptäcker eller uppfinner matematiken.
Det verkar inte finnas något i evolutionen som kräver utveckling av vår förmåga att förstå elementarpartikelfysik eller de svarta hålen.
De
Vi kan inte finna ordning bakom till synes kaotiska eller slumpmässiga mönster.
Men, som Harold Morovitz påminde om, utvecklingen av kraftfulla datorer och nya tekniker för att lösa komplexa problem har lett till andra sorters teoretiska modellbyggen, där Poppers kunskapsteoretiska principer måste ersättas av andra formella sätt att kontrollera en teoris riktighet.
Med solens och månens till synes samma storlek på himlen får vi solförmörkelser, och Einsteins relativitetsteori kan testas.
Forskarna har ägnat missbruket och behandlingsmetoderna stort intresse under många decennier.
) behandling.
Beroende eller inte?
Andra forskare vill överhuvudtaget inte tala om beroende utan utgår istället från mängden alkohol som dricks och följderna av detta.
Gör det någon skillnad om behandlingen blir medicinering eller skogsröjning?
Ideologier styr valet Läkarna får lära sig att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet i sin yrkesutövning.
En räddningsplanka Förespråkarna för den s k matchningshypotesen förklarar ofta de nedslående forskningsresultaten så här:
Därför har de svårt att mötas i ett fruktbart och utvecklande samtal.
Många gånger är det t ex inte fråga om en behandling utan om ett sammansatt behandlingsprogram.
Man kan också fråga sig om behandlarna måste ha rätt för att vara framgångsrika.
Men samhället har också en omvårdande roll.
När han skrivs ut följer beredskapsarbete och antabuskurer på kommunens alkoholmottagning.
miljarder år sväller solen upp till en röd jättestjärna som uppslukar de inre planeterna i solsystemet.
Vi ser solen som den var för
grader över den absoluta nollpunkten.
Den inåtriktade tyngdkraften måste alltid balanseras av ett inre, utåtriktat tryck som skapas av kärnreaktioner i stjärnans inre.
överstiger massan
Den största dramatiken kommer om
Därigenom minskar också banradien, och jorden kommer att falla i en spiral mot sin undergång nära solens centrum.
procent av alla stjärnor ut i rymden mellan galaxerna.
Enligt Albert Einstein har de evigt liv.
Därefter kommer de svarta hålen att genom strålning förlora massa i allt snabbare takt, för att till slut explodera i en ljusexplosion.
Framtiden för liv Man kan fråga sig om mänskligt liv har en chans att överleva i framtiden.
Kanske kommer våra avlägsna ättlingar att vara en sorts strålningsvarelser?
NASA

ligger i stjärnbilden Hercules och bland dess
år sedan ansågs både magsår och magkatarr vara orsakade av stress och psykisk obalans.
en bakterie som kunde knytas till inflammationer i magsäcksslemhinnan och i tolvfingertarmen.
Bakterierna kunde också odlas fram ur de egna proverna.
Tillverkar ammoniak Den långsmala spiralformade magsårsbakterien med sina viftande utskott har alltså länge lekt kurragömma med läkarvetenskapen.
Då kan magsyra sippra in och fräta sönder magsäcksväggen och tillsammans med matsmältningsenzymet pepsin orsaka magsår ( bild
Denna inaktiva övervintringsform har tyska forskare också funnit i magsäcken hos patienter med kroniskt inflammerad slemhinna.
I Mellan- och Sydfrankrike är mellan
I många u-länder liksom tidigare i västvärlden tuggar mammorna maten åt de barn som ska avvänjas från bröstmjölk.
Risken kan faktiskt jämföras med den som rökning utgör för lungcancer!
års ålder är infekterade.
Mer än
Men en mus är förstås inte detsamma som en människa.
Färre sjuka i magcancer Magcancer utgör bara
procent för kvinnor.
ändå upptäcktes bakterien först för
Teckning:
Magda Korotynska Simsalabim - så trollar kemisterna med supramolekyler Av ANN-KRISTIN WENTZEL I dag sneglar kemisterna på naturens mest komplicerade skapelser - de kemiska konstruktioner som finns inne i levande celler.
Supramolekylär kemi är på väg att bli nästa stora milstolpe inom kemin.
) eller urinämne, en restprodukt från kroppens omsättning av proteiner.
Men när den för första gången framställdes av kemister var det resultatet av en gigantisk arbetsinsats av minst
Biokemiska " legobitar " som proteinernas
Biologin är bara en värld i det universum av möjligheter som kemin erbjuder.
Om det inte finns någon form av bindning är en påverkan, en reaktion mellan dem, utesluten.
Naturligtvis har synen på lås och nyckel förändrats något under de gångna
Genom att parterna kompletterar varandra kan man säga att de bär på information om varandra ( bild
vätebindningar och ett annat par med
Det är ingen orimlig tanke att läkarna i framtiden kommer att kartlägga sina patienters hälsostillstånd genom att använda en hel uppsättning av olika slags sensorer.
).
Nyligen rapporterade amerikanska industriforskare att de med hjälp av supramolekyler framställt molekylära silar med mellan
I de flesta fall rör det sig om syntetiskt DNA eller mycket närbesläktade ämnen.

år senare.
länkar bildar spontant dubbla spiraler då kopparjoner tillsätts.

Men nu utvecklas bekämpningsmetoder som är skonsamma mot både samlingar och personal.
olika fåglar och däggdjur, allt från näbbmöss till elefanter.
Därför behövs alternativa metoder för att stoppa insekterna, inte minst här i bensalen.
Under sommarhalvåret spricker de förpuppade larverna och skalbaggarna svärmar.
Men för att förpuppa sig och utvecklas till könsmogna skalbaggar behöver de ett extra näringstillskott i form av döda insekter, litet fett eller något annat näringsrikt.
Insekten härstammar från Sydamerika och dök upp i Norden i slutet av 1950-talet.
åtskilliga värdefulla exemplar har blivit förstörda genom åren.
En vårdag år
Känsliga textiler och böcker togs bort och huset gasades med metylbromid.
till
I början av 1900-talet blev det vanligt att fördriva insekter med malkulor av naftalin.
ämnena har kemiska likheter med sarin, nervgasen som spred panik i Tokyos tunnelbana i vintras.
Men rester av gamla gifter finns kvar i samlingarna.
Men med moderna molekylärbiologiska metoder har det blivit möjligt att utnyttja museisamlingar som historiska genarkiv.
En hake är att tältet måste vara extremt tätt så att inte syre från luften sipprar in.
Men både värme- och köldbehandling kan skada vissa material, speciellt om de innehåller fukt.
Insekterna ger sig på torra naturmaterial och är motståndskraftiga mot gifterna nikotin och pyretrum.
Insektshormoner är mer pricksäkra eftersom de påverkar hormonsystem som bara finns i insekter.
Foto:
Anticimex
Nils Uddenberg håller inte med.
Ungdomarnas bild av världen är så olik min egen då jag själv var ung:
över hälften av dem menar att miljöproblemen bara kan lösas av " en stark miljörörelse som får människorna att ändra sin livsstil ".
Rädda jorden.
Ungdomar har rätt att vara lite oreflekterade, och enkäter ger inte plats för nyanseringar.
Sådana gränser måste vi människor sätta utifrån vad vi finner gott, rimligt och behagligt.
Här finns uppenbarligen en stor uppgift för de biologilärare, som ofta har ett starkt miljöengagemang, men som ibland saknar både kunskap och erfarenhet av att diskutera ideologiska och samhälleliga frågor.
Är djuren vår tids änglar?
När Wilhelm Röntgen gjorde sin upptäckt hade han fyllt
Rektossysslorna kom emellan och Röntgen kunde inte återuppta experimenten förrän sent på hösten.
Fysiken ej bara till nytta Mystiken kring strålarna och deras upptäckare, liksom strålningens uppenbara tillämpning inom medicinen fascinerade fysiker, läkare och allmänhet.
källor till oro bland de tyska fysikerna.
Orsaken till både den psykiska och den fysiska degenereringen ansågs ligga hos vetenskapen.
Frambringad i laboratoriet och omedelbart tillämpad på de sjukdomar som den degenererade mänskligheten bar på, förvirrade röntgenstrålarna verkligen fysikerna.
Med lätthet skulle man alltså ha kunnat visa att fysikerna hade lyckats avslöja många av naturens hemligheter.
Ett tecken på hans entusiasm var det röntgenfotografi av sin hand som han lät ställa ut i maj på Royal Society i London.
Man hänvisar till " år
Man påpekade beroendet av Lenard.
Vad som senare kom att säkerställa prisernas goda rykte, förutom de granna yttre tecknen som den stora penningsumman och det kungliga deltagandet i prisceremonierna, var en anknytning som Nobel själv antagligen inte alls haft i tankarna.
Alla hade universitetsanknytning.
Anständig tysk Frågan om röntgenstrålningens natur fick delvis sin lösning strax före första världskriget genom upptäckten att kristaller kunde sprida den.
Men upptäckten att ha blivit duperad var ingenting i jämförelse med kollapsen på västfronten.
Han lämnade Nobelprispengarna till universitetet i Würzburg till vetenskapens framåtskridande.
Fredrich igen:
Röntgens exakta experimentalism fick ett moraliskt värde, Röntgens arbete och personlighet förenades till en osjälvisk och harmonisk helhet.
Tyska historiker, som i Röntgen sökte tröst för sina landsmän, gjorde honom till ledstjärna för alla dem som hade tappat orienteringen i tillvaron.
Han är internationellt erkänd auktoritet inom den moderna fysikens idéhistoria.
Röntgen insåg själv att strålningen kunde utnyttjas för medicinska ändamål men han vägrade att söka patent eller utveckla några tillämpningar.
Strandidyll à la Röntgen, skämtteckning från år
Bärbar röntgenapparat för handfotografering.
Nu är göken på hemlig ort Av ROLAND STAAV Långtifrån alla flyttfåglar är spårade på sina vintervisten trots ihärdig ringmärkning.
En fågel som det är mycket svårt att spåra är den svartvita flugsnapparen.
fjärrfynd.
fågelarter från
Missionsstationer i Zaire förmedlar praktiskt taget alla fynd från detta jättestora land i Afrika.
fynd, sedan kommer Gahna med drygt
En annan fiskätande fågel som övervintrar i Västafrika är skräntärnan.
fynd på
Runt Sydafrikas sydspets övervintrar också våra fisktärnor.
återfynd på
Ringmärkare åker till Afrika Ett sätt att snabbare få resultat är att ringmärka våra europeiska flyttfåglar i deras tropiska vinterkvarter för att sedan se var någonstans de dyket upp på våren.
ånnsjön, Falsterbo och Ottenby kommer att ingå som svenska stationer.
ROLAND STAAV är intendent och forskare på Ringmärkningscentralen ( RC ) vid Naturhistoriska riksmuseet.
N. De flesta rapporter om fåglar märkta med svenska ringar kommer från kontinentens västliga delar ( rosa ).
Jan Pettersson från Ottenby fågelstation på öland deltog i en forskningsresa till Gambia i april
Skräntärna vid boet.
Jägaren förväntade sig en belöning för sin insats, men han har fått nöja sig med ett vänligt brev som tack för hjälpen.
Av dem behöver närmare
.
Vaccinering vid årsskiftet Under hösten ska Socialstyrelsen och Läkemedelsverket ta ställning till ett ett riksstäckande vaccinationsprogram.
Vaccinet har utvecklats vid National Institutes of Health i USA, och studien bekostas av ett bioteknikföretag i USA.
Ann-Kristin Wentzel Gammal dalatradition - rena vinsten för kommunen I Gagnef tar invånarna saken i egna händer Av MATHS ISACSON Ingress:
Men motiven är inte enbart ekonomiska.
I Gagnef, precis som i många andra skogsbruks- och skärgårdskommuner utanför storstadsområdena, är det inget nytt att lita till frivilliga krafter.
När sedan arbetslösheten steg i den industrialiserade världen mot slutet av 1970-talet och regeringarna fick allt svårare att hävda sin välfärdspolitik, väcktes intresset för begreppet även hos västvärldens politiker och forskare.
Samtidigt blir de avancerade kapitalvarorna allt billigare och lättare att hantera.
Arbets- och vardagsliv kretsade kring småbruket.
Samtidigt löste man arbetskrävande uppgifter på ett smidigt sätt.
Kvinnorna hade under tiden hela ansvaret för gården och hushållet.
Vattenlednings- och eldistributionsföreningar hade bildats i seklets början i syfte att förse byarnas hushåll med vatten och el.
Reallönerna steg, staten byggde successivt ut välfärdssystemet och ständigt nya varor och tjänster blev tillgängliga på marknaden.
Många lämnade nu hembygden för staden.
I Gagnef bor människor i småhus i byar eller byliknande tätorter.
Arbetet har engagerat människor i alla åldrar, men mest de äldre.
Kan detta upprepas även i vår tid?
Hans forskning om Gagnef har finansierats av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Expertgruppen för arbetsmarknadsforskning vid Arbetsmarknadsdepartementet och Dalarnas forskningsråd.
fastigheter år
Den som äger jord behöver någonstans att bo.
Ideellt arbete har varit en viktig del av det svenska samhället allt sedan folkrörelsernas framväxt på 1800-talet, t ex nykterhetsrörelsen, de religiösa och de politiska rörelserna.
Källa:
• Däremot finns bilder på Floda kyrkälvbro som totalförstördes vid en brand
• Slåtterlag, sid
på de små jordlotterna.
Foto:
delar i trakten av Stora Tuna.
Elsa i Gröntuv plockar potatis.
Där eld och vatten möts Text och foto av KARIN ERIKSSON Världens största och aktivaste vulkaner finns på Hawaii.
På samma gång kan hon både förinta och bygga upp nytt land.
Pelés flykt från ö till ö är en skildring som stämmer förvånansvärt bra med dagens syn på den geologiska utvecklingen!
Där förekom inga vulkanutbrott och dessa öar var också i mycket högre grad påverkade av väder och vind.
Runt Stilla havs-plattans gränser ligger den s k eldringen med många av jordens aktiva vulkaner.
Men ute till havs längre åt sydost håller nästa Hawaii-ö på att skapas.
Världens högsta berg På Big Island finns i dag inte bara jordens största vulkaner utan också jordens högsta berg om man räknar från fot till topp.
De hawaiiska vulkanerna har en karakteristisk form med svagt sluttande sidor och ett välvt krön.
De hawaiiska vulkanernas mer stillsamma utbrott med ständigt flytande lavaströmmar, normalt utan våldsamma explosioner, ger inga stora rubriker i världspressen trots omfattningen.
!
Alldeles intill den mäktiga Kilauea-kalderan ligger parkens besökscentrum.
Han hade inte mer än hunnit få det nya huset inflyttningsklart förrän lavaströmmarna tog också detta hus!
).
Kustlinjen har flyttat sig
Vågorna sprider sig från jordbävningsområdet över havet tills de stöter på något hinder där de bryts.
människor omkom.
Också på annat sätt är befolkningen förberedd.
Tsunimivågorna följdes allteftersom de drog fram över Stilla havet mot Hawaii.
Men med vågen inom synhåll är det för sent att hinna undan.
Under den långa tid som vulkanologisk forskning har pågått här har ön kartlagts i detalj.
Detta sura dis förs med passadvindarna ner till öns södra del och vidare norrut längs öns västkust.
.
Bild
.
Eller har man alltid sagt så här?
De som först lärde sig att slå valv var troligen de gamla babylonierna.
Efter romartiden och ända fram till renässansen stod utvecklingen av brobyggnadskonsten stilla.
Broar fungerade således som ett slags experiment i full skala.
år tidigare hade t ex broarna vid Brighton Chain Pier i England rasat ner på samma sätt.
Under 1800-talet och långt in på 1900-talet havererade ett stort antal stålbroar.
inträffade en av de värsta katastroferna av denna typ då Point Pleasant Bridge i Ohio i USA, rasade samman.
Ett annat exempel, som är mycket lärorikt, är när den första Tjörnbron havererade år .... Det visar på något som är konstruktörens värsta skräck, nämligen katastrofala konsekvenser av oförutsedd belastning.
I Tjörnbrons fall vilade dock pelarna på land och båtar kunde således inte köra på brostöden.
Men i relation till sin egen tyngd är även trä ett ganska hållfast material.
Det pågår forskning med modernare material, t ex kan stålarmeringen i betong bytas ut mot fibermaterial som inte rostar.
Den största svårigheten är att klara vindkrafterna och eventuellt även jordbävningar.
meters spännvidd blir färdig.
).
stora sammanbindningsprojekt har diskuterats under lång tid:
mil.
Pelarna till bron i Japan skulle i så fall bli av samma storleksordning som den största av dessa, Trollplattformen som är byggd fär
Myran och elefanten Även i ganska seriösa sammanhang kan man få höra att små djur skulle vara mycket " duktigare " än människan och andra stora djur.
gånger så mycket som det likadant formade mindre djuret.
jämför han ben från
Robert Harding Picture Library
år.
år sedan den byggdes år
Bron över Messinasundet planeras.
Byter de värd sker det via direktkontakt, från människa till människa.
Fram till dess var det också fullt möjligt att hävda att lussjukan med sin intensiva klåda var ett straff.
även efter det att Sverige kristnades levde magin kvar, och präster, munkar och nunnor använde magi i form av korstecken, böner, besvärjelser, vigvatten, talismaner, amuletter och reliker som botemedel.
Hans läkebok innehåller en hel del religiös magi och mystik och många botemedel som inbegriper besvärjelser och böner.
Recept på dekokter fanns det gott om i hushållshandböcker och praktiska hjälpredor, och till och med Linné gjorde under denna tid sammanställningar av nyttiga växter också mot löss.
Under 1800-talet ökade kunskaperna om löss.
De drabbade får feber, muskelvärk, hudutslag och ofta blödningar i slemhinnorna.
grader för att dö.
Ytterligare likartade bekämpningsmedel utvecklades.
I naturen fördes det motståndskraftiga DDT från insekter uppåt i näringskedjorna med förödande effekter på fåglar, fiskar, sälar och andra djur, människan inbegripen.
Motståndskraft utvecklas efter ca
Hennes forskning har under senare år omfattat bl a insektsavvisande ämnen, syntetiserade eller naturligt förekommande i t ex svenska växter.
Med det fastkittade ägget är avkomman också tryggad.
IBL
miljoner konstgjorda ögonlinser synen tillbaka åt patienter som har drabbats av grå starr.
Flera av dagens viktigaste biomaterial vilar på svensk forskarmöda, t ex titanskruvar och specialbehandlade ytor som hindrar blod från att levra sig.
Han är chef för Institutet för tillämpad bioteknologi i Göteborg och arbetar med att utveckla nya implantat av titan.
Jag tror att det skulle kunna bli möjligt att korta ner inläkningstiden till någon eller några veckor om vi bara lär oss förstå vad som sker i gränsskiktet mellan kroppens vävnader och ett främmande implantat, säger Bengt Kasemo, professor i tillämpad fysik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Ett etsningsbad fräter bort titan från alla ytor som inte är täckta av film.
Tekniken utnyttjas även för att avgöra hur en yta bör se ut för att inte drabbas av bakterieinfektioner, en sällsynt men allvarlig komplikation i samband med vissa implantat.
Det aktiverar blodproteinet antitrombin, som i sin tur är en mycket effektiv bromskloss i koagulationssystemet.
Deras aktiva delar hamnar långt ner i molekylröran, utom räckhåll för antitrombinet i blodet som det är meningen att heparinet ska aktivera.
Det har visat sig att heparinet gör det lättare för ögat att acceptera det främmande materialet.
Och dialysmaskiner med hepariniserade ytor finns inte heller på marknaden än så länge.
Ett sätt att motverka detta är att armera den utvidgade kärlväggen med ett litet metallnät, ett s k stent ( bild
För att minska riskerna för nya förträngningar på längre sikt utvecklar Håkan Emanuelsson och hans kolleger också ett " smart " stent.
Öronprotes.
Därmed får antitrombinet förmågan att blockera de enzymer ( gröna ) som levrar blodet.
när och hur befolkades Amerika?
.
Den lokala indianstammen begärde att få överta allt hår som hittats vid Mammoth Meadow.
generationer sedan.
Vi vet t ex att de människor som bodde i Japan för
På litet sikt kan kemisk analys av hårstrån sannolikt ge kunskap om människornas matvanor och en del av deras sjukdomar för tusentals år sedan.
Hårstråna tappades utan att någon saknade dem.
år har australiska arkeologer grävt ut en fyndplats på Tasmanien, som varit kontinuerligt bebodd i nära
år gamla och som grävdes fram på en förhistorisk gravplats för
Kom de från judiska, kristna eller muslimska gravar skulle de begravas sedan studierna var klara.
Ruinen ligger i en naturlig grotta i norra Arizona och heter Betatakin.
Gentekniken har t ex avslöjat strukturen hos åtskilliga av de mottagarmolekyler, receptorer, som cellerna använder för att ta emot kemiska meddelanden.
Det kan innebära att växternas kemi är unik.
Flera av blodtryckspatienterna som tog medicinen fick depressioner som biverkan.
Då satsade man i stället hårt på s k rationell läkemedelsutveckling, som innebär att man tar reda på hur det aktiva området hos ett medicinskt viktigt protein ser ut.
Vi behöver bara några gram av varje växtdel.
När detta är klart har man förhoppningsvis isolerat det aktiva ämnet.
Att bestämma strukturen för den aktiva molekylen i ett extrakt var då något man kunde skriva en doktorsavhandling om.
och
Antalet arter där är okänt, men fram till sekelskiftet räknar man med att få ett par
Vi betalar för driften av laboratoriet, och om vi hittar någonting som ger en framtida vinst får universitetet en del av vinsten.
myter om informationsteknologin Åtskilliga gamla sanningar är inte längre sanningar.
Genom att de uppfattas som verklighetsbilder har dessa myter betydelse för företags val av strategier och handlingsplaner.
Då minskar resandet kraftigt.
Ett demokratiskt, jämlikt samhälle förutsätter lika och full information åt alla.
Det finns många sätt att sända information.
Tekniken blir aldrig riktigt användarvänlig.
Bildmöten är svåra och dyra att arrangera.

John Lund/Tony Stone Myter om IT är namnet på en just utgiven bok av tekn dr Bengt-Arne Vedin, tidigare professor i innovationskunskap vid Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm.
Men känslan av att hålla i hennes hand avslöjar inte mycket mer än att den tillhör en smal person.
Jag är väl lite kaxig helt enkelt.
Jag fick bita loss dom, säger Katharina.
Den är utvecklad av Göran Lundborg i samarbete med ett medicintekniskt företag och Per-Ingvar Brånemark, forskaren som upptäckte att titan kan växa fast i ben ( se artikeln på sidan
Men Göran Lundborg betonar att tekniken fortfarande befinner sig på teststadiet.
fick hon
- Nu kan jag gå på fest och dricka ur ett vanligt glas i stället för ur en mugg.
I januari i år small det till i högertummen när Katharina körde ner nävarna i köttfärs som hon skulle rulla till köttbullar.
Gångjärn.
Människan är apornas största fiende.
Redan Carl von Linné förde människan till samma grupp av djur som aporna.
I vilt tillstånd lever dessa djur i
Små grupper av apor som avskärmas från sina övriga artfränder bildar lätt nya arter på bara några miljoner år.
åren.
nya silkesapor, en kapucin,
av de
Hot nummer ett:
Det gäller t ex drillen ( Mandrillus leucophaeus ) i Kamerun.

Huvuddelen av de växter och djur som härrör från denna regnskog är redan borta eller mycket nära att utrotas, däribland minst
Andra arter kan fortfarande bre ut sig över ganska stora, fast snabbt krympande, områden.
kubikmeter virke per hektar, men det resulterade ändå i att halvapan potto ( Perodicticus potto ) minskade i antal från
Slås apor ut i en skog kan nya apor inte vandra in och ta skogen i besittning.
lejontamarinerna ska dö ut inom
Då det är ont om mat brukar aporna vandra över långa avstånd för att hitta mogen frukt.
Nästan hälften av de glest utspridda arterna är utrotningshotade, men bara omkring en tiondel av dem som lever tätt.
Utvecklingen av poliovaccinet krävde minst en miljon rhesusmakakers ( Macaca mulatta ) liv.
I många länder har naturvårdande myndigheter stora svårigheter att övervaka reservaten, med ständiga överträdelser som följd.
procent per år.
.
länderna med det största antalet olika arter av apdjur också är bland de
Citat att lyfta ut ur texten:
återstående skogarna finns fler än
Krabbmakaken ( Macaca fascicularis ) är ett populärt försöksdjur.

familjer och totalt
Varje år i början av oktober nås vi av skrämmande nyheter om att ozonhalten över sydpolen återigen har sjunkit till ett minimum.
) med sina
Men ozonet återbildas i samma takt som det sönderdelas eftersom den ensamma, högreaktiva syreatomen omedelbart slår ihop sig med en ny syrgasmolekyl.
Gaserna är mer kända under sitt handelsnamn freon.
Redan följande år publicerade de en artikel i den engelska vetenskapliga tidskriften Nature, där de förde fram teorin om att CFC hotade ozonskiktet.
Under polarvintern är stratosfären över den iskalla kontinenten isolerad från lufthavet i övrigt.
.
Därför blir klimatet något mildare,och stratosfäriska moln är inte heller lika vanliga.
Klorhalten kommer dessvärre att öka och ozonhalterna att minska under de närmaste åren på grund av att det tar tid för CFC-gaserna att stiga upp till ozonlagret.
Strålningen kan också frigöra kloratomer( Cl ) från CFC.
Ozonhalten anges i antal molekyler per kubikcentimeter x
I mjölet råder kemiskt kaos, men i det gräddade brödet är det ordning bland molekylerna.
Men ny ordning, fast annorlunda upprättas först i den knådade degen och sedan i det gräddade brödet.
Brödet får önskad volym tack vare porerna som bildas i inkråmet.
typer av glutenproteiner:
I ungsvärmen reagerar de med varandra så att de slås ihop och bildar jättemolekyler som stabiliserar bubblans väggar.
Glutamin och prolin är vanliga byggstenar, medan t ex lysin är en ovanlig komponent.
Vanligt fett skyr vatten.
Dessa innehåller i sin tur stärkelse i
Brödet behöver alltså inte torka i egentlig mening för att det ska uppfattas som torrt.
Som regel låter man degen jäsa
Degen förlorar sin elasticitet och blir klistrig i stället för att vara seg och sammanhållen.
Här är vattnet bundet till stärkelsen, vattenlösliga proteiner och salter.
Liposomerna spricker upp, och molekyler av fettämnen sprider sig på lamellernas ytor.
Bakterierna tillverkar fettämnen, s k korta fettsyror, som är speciellt lämpade som näring för tjocktarmens ytceller.
Den som lider av sjukdomen behöver inte ens få i sig hela proteiner för att tarmen ska reagera.
Det behövs ett större urval av sorter som varierar i sin kemiska uppbyggnad och som är anpassade efter speciella behov.
Jäst
Smula ner jästen i degvätskan och tillsätt ägget, saltet, sockret och saffranet.
Ställ dem på ett galler och låt dem svalna under duken.
Då degen arbetas söker sig de långa och rörliga molekylerna till gränsytorna mellan luft och vatten.
Proteinerna krymper och liposomerna spricker.
av naturens märkligaste partiklar " var Kungl Vetenskapsakademiens motivering till priset.
Den andra dök upp från ingenstans men föll på plats direkt.
partikelfamiljer med var sin neutrino ingår i Standardmodellen.
även teorin om Big Bang, den kosmologiska modellen för hur världsalltet uppstod, stämmer bättre på så sätt.
Men av miljarder och åter miljarder neutriner som rusade ut vid ett supernovautbrott år
Och eftersom det inuti alla stjärnor pågår olika slags kärnreaktioner så frigörs det myriader av neutriner rakt ut i rymden.
På vägen till oss skulle neutrinerna byta skepnad ( det finns ju
.
miljoner miljoners neutriner som varje sekund passerade varje kvadratcentimeter i detektorn hade Reines och Cowan räknat ihop
elektronens och dess
Men i dag verkar det självklart att utan tauon-familjen skulle standardmodellen inte kunna förklara varför hela världsalltet finns.
Neutrinon ( antineutrinon för att vara exakt ) deltar i en kärnreaktion då en proton omvandlas till en neutron inuti atomkärnan.
Men det är inte bilderna som pryder hällar och stenar.
Jättestatyer - och hällristningar Att skulptera i sten med stenyxor var något som påsköborna behärskade till fulländning förr i tiden.
Påskön är det europeiska namnet, Rapa Nui på polynesiska.
På Påskön finns inga dagstidningar, och världsnyheterna skickas på videokassett med flyg från Santiago de Chile en gång i veckan.
Fler och fler figurer Georgia Lee kom till Påskön i början av 1980-talet för att under en kortare tid studera hällbilder och stenreliefer.
Det finns inget i kretsen av motiv som går att härleda dit, menar hon.
Många mäniskor hade nämligen röda slingor i sitt mörka hår.
Vägarna är knaggliga och tillåter inte högre hastighet än
På några ställen har djuren trampat upp stigar över ristningarna.
kronor och har vakter.
Förstenad historia Den nästan trädlösa terrängen i Orongo är som ett stycke stelnad historia; där ligger de låga stenhusen som folk lämnade det en gång.
).
I fonden reser sig vulkanen med det stora stenbrottet Ranu Ranaku.
I det här fallet stämmer förändringen med vår tolkning av motivet, men vi ser också exempel på motsatsen.
Hur gamla de äldsta bilderna är vågar hon inte säga, inte heller vilka som är äldst.
Kanske är vissa motiv ett slags klanmärken.
Men kravet att vår grupp skulle utbilda Paula Valenzuela visar att beslutsfattarna arbetar för att lösa problemen.
som hon också har deltagit i.
).
Militta Wellner
Foto:
Men precis som på Påskön hämtades motiven också från den omgivande naturen, t ex älgar, renar, fåglar och ormar.
Arkeologer, pollenanalytiker och paleontologer har finkammat jordlagren på jakt efter pollen och ben att artbestämma.
700-talet.
och
Delfiner lever ute till havs och kan inte fångas från stranden.
Förstörelsen i djurvärlden var lika långtgående.
När maten blev en bristvara utbröt kaos.
Chile behövde arbetskraft, bl a i gruvorna, och hämtade slavar från Påskön.
Allergiska sjukdomar har blivit allt vanligare i den industrialiserade världen.
Det intressanta för oss allergiforskare är att levnadsförhållandena i de forna öststaterna liknar dem som rådde i Västeuropa på 1950-talet.
Xhosafolket bor i Kapprovinsen i Sydafrika.
astmatiker och allergiska mot husdammskvalster.
Ytterligare ett exempel på hur snabbt allergier kan drabba en befolkning som ändrar sina levnadsvanor är befolkningen på ön Tokelau i Stilla havet.
Det visar vår undersökning av skolbarn i Sundsvall i slutet av 1980-talet.
Inte bara dålig luft Sundsvall ligger i en gryta mellan södra och norra stadsbergen.
Ventilationen är ofta otillfredsställande.
ton svaveldioxid per år.
Dessa städer har en betydligt mer varierad bebyggelse än Konin, och skolorna valdes för att vara representativa för olika typer av bostadsområden.
Tysk skillnad I Tyskland har också intressanta och mycket uppmärksammade undersökningar gjorts efter Berlinmurens fall.
Så är inte fallet.

Virus- och bakterieinfektioner sätter igång immunsvar från Th
Vi tror alltså att allergier grundläggs tidigt i barndomen.
Olika försvar En utbredd uppfattning bland både läkare och forskare har hittills varit att infektioner hos små barn skulle öka risken för allergi.
En annan möjlighet är att infektioner både kan förhindra och stimulera ett allergiskt immunsvar, beroende på när individen infekteras.
Inte heller kan den här teorin förklara varför en del människor blir allergiska först långt upp i vuxen ålder.
Vad kan vi göra idag för att förebygga allergi?
Eksemet har ofta försvunnit vid
Under puberteten förbättras ofta allergierna under flera år, men kan sedan återkomma i tjugoårsåldern ( bild
Har försökspersonen antikroppar riktade mot allergenet kommer de att binda till allergenet.
Världens vanligaste allergiframkallare är husdammskvalster.
Kliande eksem som ofta försvinner vid 2-årsåldern.
Som att sjukdomarna kommer till oss från världsrymden.
Men Big Bang får ingen nåd hos Fred Hoyle fast en del av hans egna upptäckter används som stöd för just Big Bang-teorin.
Att utmana auktoriteter och ifrågasätta gängse sanningar har fyllt hans åttioåriga liv, och han verkar ha behållit både barnets nyfikenhet och dess trots.
miljarder år sedan.
Hur det blir med Big Bang vet vi ännu inte.
I sin självbiografi ägnar han många sidor åt att beskriva fjällvandringarna i Skottland där han tidigare har bott i nästan
och tyckte att ständiga gräl, administration och undervisning tog för mycket av hans tid och hälsa.
års tystnad återvänt till kosmologin.
Enligt denna är vår plats i universum typisk, inte bara i rummet utan också i tiden, och inte speciell på något sätt.
Det är bara dålig forskning i mina ögon.
Man väljer hellre det enklare än min teori som är svårare.
För att kedjereaktionerna inuti stjärnorna skulle stämma var dock Hoyle tvungen att uppfinna en speciell isotop av kol,
tillsammans med William Fowler och makarna Margaret och Geoffrey Burbidge ( känd under namnet B
Liv i rymden Men Hoyle verkar inte vara den som förblir förbittrad livet ut, och han kan glädjas åt att flera av hans gamla förutsägelser nu har blivit bekräftade.
Oturligt nog övergav Arrhenius sin idé, han var för pessimistisk.
Att alla dessa till synes slumpvisa sammanhang, alla fysikens lagar som är så enkla och ändå så exakta, skulle vara tillfälligheternas verk är omöjligt.
Ett datornät utan chiffer är som en stad med olåsta dörrar Kortis:
Den romerske kejsaren Julius Caesar, som föddes
Det finns säkra chiffer Att visa att ett kryptosystem är dåligt är, matematiskt sett, relativt lätt.
Nyckeln består av slumpvisa tecken och är lika lång som meddelandet man skickar.
tecken lång kryptotext från ett känt system som bygger på det svenska alfabetet.
multiplicerat med sig själv
möjliga texter av längd
operationer i sekunden och behöver
Men resultaten hittills är inte tillräckliga för att bevisa att det finns något säkert kryptosystem med kort nyckel.
Antalet möjliga nycklar i systemet är endast
Nyckeln är inte hemlig De kryptosystem som jag hittills har beskrivit är inte speciellt praktiska om man vill använda kryptering för att dölja beställningar över datornätet.
Den ena är tillgänglig för alla och används av sändaren för att kryptera meddelanden.
och
Samtidigt publicerade de en öppen nyckel som var produkten av
Därmed kunde de beräkna den hemliga nyckeln.
För att bedöma systemets framtid är den stora osäkerheten möjligheten att det upptäcks effektivare sätt att dela upp tal i primtal.
Därmed vet mottagaren att avsändaren måste vara en person som har den hemliga nyckeln.
Sådan utrustning skulle minimera risken för avlyssning och göra det möjligt att lagra information i datorer utan att obehöriga kan ta del av den.
En särskild myndighet får ansvaret för varje komponent.
Hans forskning om kryptografi stöds av Teknikvetenskapliga forskningsrådet ( TFR ).
I ett öppen-nyckel-system används en allmänt tillgänglig nyckel ( blå ) för att kryptera meddelanden.
Digital signatur.
Snurriga siffror.
Bild
!
Blankettens andra bokstav är H (
Klartextens tredje bokstav blir
Hela klartexten finns xxxx xx xx xxxxx.
Lösning:
Talet är produkten av
En sändare vill skicka oss det hemliga meddelandet " HEJ ".
M
Den kan bara beräknas ( på ett sätt som vi inte går in på ) med hjälp av de
Men att överlista ett system där den öppna nyckeln är ett mycket stort tal är praktiskt taget omöjligt.
En blind fläck skymmer en stor del av hans synfält.
Han kan reagera på synupplevelser utan att vara medveten om dem.
Framför allt har de gett nya infallsvinklar på det klassiska kropp-själproblemet:
Här uppstår själva synupplevelsen, anser han.
Detta demonstrerade den danske läkaren Niels Stensen i en berömd föreläsning i Paris redan år
.
).
".
i synbarken spelar en viktig roll.

Det innebär att ett direkt samband mellan synupplevelsen och aktivitet i område
En del människor med skador i område
Främst handlar diskussionen om de elektriska signaler som leder information genom hjärnans nätverk av nervceller.
Ett pulståg som består av korta skurar av impulser bär säkert annan information än ett jämnt utspritt pulståg, även om antalet impulser per sekund är lika stort.
Svängningarna försvinner vid narkos.
Här har man funnit nervceller som fyrar av impulser i skurar.
Har vi löst Descartes problem?
Min egen uppfattning är att en samspelsteori bättre förklarar biologiska fakta.
Detta tänkande har gamla anor.
Samspel i synbarken Och om vi har ett medvetande ligger det nära till hands att anta att det har uppstått under evolutionen.
I en samspelshypotes skulle växelverkan mellan det mentala och det neurala uppstå i dessa områden.
Teckning:
Olika delar av hjärnan bearbetar olika egenskaper i synbilden, t ex färger, former och rörelser.
år gammal när det hände första gången:
I tjugoårsåldern hade mellanrummen krympt till ungefär
Han kunde behålla jobbet, började till och med att sportdyka och spela i ett dansband.
- Nej.
år pågick kampen att övertyga världen.
Där uppe förstör freonet det livgivande ozonskiktet, påstod kemisterna.
När Rowland kom hem den dag då han och Molina hade räknat fram de oerhörda konsekvenserna av freon-utsläppen, sa han till sin fru Joan:
Länge följde en häcklare från Du Pont med på varje framträdande som Rowland gjorde.
lanserade han sin produkt genom att andas in den och vid utandningen släcka en eldslåga för att bevisa att gasen varken brann eller skadade människor.
av våra mest uppmärksammade miljöproblem:
Det tredje handlade om utsläpp från kommande rymdfärjor.
och
Det var enkelt att föra fram den banala användningen av freonerna i sprayburkar som det stora hotet och därmed attackera det amerikanska konsumtionssamhället i själva badrummet.
, då den amerikanska vetenskapsakademin ställde sig bakom Rowland och Molina.
ozonhålet.
Ända sedan
, hade det amerikanska rymdorganet Nasa
.
Vid Nasa trodde forskarna att de extremt låga mätningarna helt enkelt var fel.
En tredje teori var att hålet uppstod i en fas av de elvaåriga solcyklerna.
Det föreskrev också att parterna skulle mötas igen om ny forskning pekade på behovet av större neddragningar.
Vi har agerat moraliskt utan att det har kostat oss alltför mycket med tanke på insatsens storlek.
De skulle också representera " det onda " eftersom de skulle dra uppmärksamheten från de riktiga problemen.
Ozonhålet har varit medialt tacksamt att hantera, och inför allmänheten är freonet alltför kontroversiellt för att det ska vara kommersiellt gångbart.
Bild
För många andra experter är det lika självklart att besvären beror på stress kombinerat med psykisk känslighet.
Under arbetstid omger vi oss med datorer, faxar, skrivare, kopiatorer och mobiltelefoner.
Men också filosofer och historiker har bidragit utifrån sina utgångspunkter och kunskapsperspektiv.
Enligt honom hittar man orsakerna bland ett flertal samverkande faktorer.
Och utan diagnos finns ingen självklar rätt att få samhällets sanktion att vara sjuk, dvs rätt till sjukersättning.
vara elöverkänslig.

Inbjudna var förutom forskare och experter från olika myndigheter också arbetsmarknadens organisationer ( SACO-SR, TCO, LO, SAF ), Landstinget, Statens arbetsmiljönämnd och Kommunförbundet.
De linjefrekventa?
Delar av nervsystemet?
Parallellen till bildskärmsfrågan är solklar, ansåg TCO.
forskarläger blev nu tydliga som båda beskyllde varandra för att vara ovetenskapliga, okunniga, dogmatiska, kategoriska, uppblåsta, arroganta.
Fram till i dag har ännu inga avgörande forskningsresultat ändrat på förutsättningarna för kontroversen.
Någon enighet i forskarsamhället finns inte, och de högstämda normerna fungerar inte.
Därför måste de uppmärksammas och deras roll i samhällsutvecklingen analyseras för att de därigenom ska kunna lösas på ett mer rationellt sätt, menar Thomas Brante.
I bildskärmsfrågan finns en serie moraliska frågor.
I boken skriver Thomas Brante:
I stället handlar det om kollektiva föreställningar som byggs upp i ett forskarsamhälle och som leder till att man uppfattar verkligheten på ett visst sätt, understryker Thomas Brante.
Då kanske man kan få forskarna att lämna sina skyttegravar och samtidigt rikta forskningen mot de mest fruktbara områdena, är Thomas Brantes förslag.
I början hade vi båda gett oss in på något som var litet otillåtet.
Successivt växer doktorandens kunskap, kontaktnät och rörlighet.
Så var det till slut klart.
Det är bekvämare, säkrare för doktoranden och egentligen det enda möjliga med tanke på finansieringen.
Efter några års arbete med en tilldelad uppgift, så vill den nydisputerade helst av allt fortsätta i samma spår.
).
Egentligen borde det finnas tid för doktoranden att välja problem också - även inom naturvetenskap och teknik.
Urtid i nutid - skapar både fluga och människa...
Det är om principerna i denna mångmiljonåriga plan som årets Nobelpris i medicin eller fysiologi handlar.
Av
dövhet, missbildningar i ansiktet, pigmentrubbningar och skiftningar i regnbågshinnans färg.
kroppssegment utvecklas att likna ett av de andra segmenten.
Delvis överlappar de varandra.
olika segment, som återfinns i den vuxna flugans lika många segment, styrs förstås av gener i arvsmassan.
stycken styrde hela utvecklingen.
Forska på salamander är stort Utvecklingsbiologerna har fått vänta länge på ett Nobelpris i medicin.
Christiane Nüsslein-Volhard, född, född
och professor i biologi vid California Institute of Technology i Pasadena, USA.
Foto:
år, fram till omkring
När detta skedde, började de ekonomiska aktörerna ( främst hushåll, företag och arbetsmarknadens parter ) att bete sig utifrån förväntningar om just hög inflation.
En konsekvens av resonemanget är att regeringar och centralbanker i bästa fall kan stabilisera arbetslösheten kring en långsiktig, " naturlig " nivå - men att de faktiskt har föga möjlighet att varaktigt sänka arbetslösheten med hjälp av en sådan stabiliseringspolitik.
Eller som Vetenskapsakademien inleder sin presentation av honom i sitt informationsblad:
Denna vardagssyssla har sin grund bl a i spännande ytkemiska reaktioner, och vi tar även risken att publicera receptet på " professorernas saffransbullar ".
är det
Vi har en rad mycket spännande artikelprojekt på gång inför det kommande året.
Vi vet att en stor majoritet av våra abonnenter läser åtminstone
polarexpeditioner lämnade vårt land under åren
De svenska expeditionerna leddes alltid av en professionell naturforskare.
Efter denna händelse dröjde det
Inte minst i Sverige var polarforskningen beroende av privata mecenater och statliga specialanslag.
En viktig uppgift var därför att kartlägga utbredningen av land och vatten i polarområdena.
Nansen lodade dem under åren
Observationerna var fantasieggande och tolkades av många forskare som tecken på att där fanns ett stort och öppet polarhav.
Också Nordenskiöld hyste teorier som inte heller skulle komma att bestå till eftervärlden.
Där fanns herbarier med arktiska växter, sällsynta, kanske nyupptäckta, marinorganismer förpackade i sina spritburkar, samlingar av fossil och mineralprover.
Här skulle gränsen gå för allt biologiskt liv, både på land och antagligen också under havsisen.
En dåtida vetenskaplig förklaring till stenkolsskogarna var t ex att hela jordens klimat för varit varmare.
och
Inom geofysiken var det avgörande för mätningarna att de gjordes med standardiserade instrument och på platser som var noggrant positionsbestämda.
Forskningen leddes av meteorologen Nils Ekholm.

.
Foto:
Härifrån bedrevs studier i meteorologi och geomagnetism.
Håller Golfströmmen på att ändra sin bana?
Då kan Golfströmmen tvingas välja att gå tvärs genom Atlanten och bort till Iberiska halvön, och på så sätt missar den oss uppe i norr.
grader vilket räcker för att ge ett istidsliknande klimat.
miljoner åren.
Det kommer från Jesusbarnet, eftersom El Niño brukar dyka upp strax efter jultiden utanför Perus och Chiles Stillahavskust.
Efter ett tag släpper denna låsning och vindarna återfår sin vanliga styrka från perioderna utan El Niño.
Den senaste El Niño har pågått ovanligt länge, hela
Varför det är så har jag inte någon förklaring till.
Kim Holmén:
Det skulle vara katastrofalt för de stora befolkningsgrupper som bor i kustnära områden men kontinenterna skulle finnas kvar.
Finns det en sista pusselbit i fysiken?
Alltså kunde Dirac tro att all fundamental fysikforskning var avslutad.
Vi hade nu ytterligare en partikel och
föreslog han att protoner och neutroner är uppbyggda av än mer fundamentala partiklar, kvarkar.
krafter som standardmodellen beskriver, den starka och den svaga kärnkraften samt elektromagnetismen, förenas i en enda kraft vid mycket höga energier.
Vad är det som säger att kvarkarna är det sista steget?
På samma sätt är det fantastiskt och till synes sant att naturen tydligen har valt den enklaste lösningen på varje problem.
Tiden före tiden Är då kvarkarna den minsta beståndsdelen i atomkärnan?
blir alla fysikaliska storheter oändliga eller
Detta är en mycket attraktiv lösning som gör att man kan säga som den ryske astrofysikern Zel´dovich att " det fanns en tid då det inte fanns någon tid ".
Teorier för många partiklar Är fysiken slut i och med detta?
Detta är förmodligen också sant, men vi hoppas att vi en dag ska kunna greppa även dessa.
Det finns
Enligt min mening övervärderar samhället just nu vikten av att satsa på tillämpad forskning delvis på bekostnad av den grundläggande forskningen.
Men religionsskiftet innebar en långsam förändring i många, små steg.
) har vi efter
Det började på allvar när den första människan i det som nu kallas Sverige lät döpa sig i staden Birka.
Den sockenbildning som pågick i landet utgjorde slutpunkten för kristnandet.
Det gör även det faktum att man oftare har funnit kors i kvinnogravar än i mansgravar ( se vidare Hon redde sig väl, vikingatidens kvinna i FoF
Kvinnors situation under 1100- och 1200-talen var troligen ljusare än under senare delen av medeltiden.
Inne i kyrkan satt män och kvinnor på olika sidor:
Det antyder att inställningen till barn var mycket positivare under tidig medeltid än vad man kanske kunde tro.
).
Man har ofta räknat med att kyrkan har lagts på hednatemplets plats, och att s k kultkontinuitet har rått.
Få våldsamheter Att kyrkor har lagts nära gamla offerplatser eller gillesalar beror nog mer på en kontinuitet i makt än i religion.
Den europeiska kyrkan och den svenska staten identifierade sig folk knappast med.
Hur tidigt dessa helgon kom att vördas ( tillbes?
).
Kyrkans män och maktens Kristen tro handlar i stor utsträckning om det eviga livet.
I kyrkoorganisatoriskt hänseende utgör det en slutpunkt i kristnandet av Sverige.
Citat
Ortnamn och runstenar Det är sparsamt med skrivarkällor från vikingatid och tidig medeltid, jämfört med i Central- och Västeuropa.
Från denna tid finns en rad påvebrev till Sverige som tillsammans med liknande skriftligt material berättar om hur kristendomen spreds.
Adams historia har på senare tid betraktas med allt större skepsis.
Dessa kan ha haft betydelse för spridningen av kristendomen.
) inflytande i några gotländska kyrkor.
Det är vårt äldsta kloster.
Människorna behåller en magisk världsbild, främmande för kristendomen.
).
Foto:
Denna skulptur i trä är från 1200-talet.
Mariabilden är från Mosjö i Närke och skuren i lind på 1000-1100-talet.

Frågan är bara hur.
Den tredje innehåller en blekgul näringslösning, aningen grumlad av bakterier.
Däck blir bränsle Att utveckla återvinningsteknik för bildäck är något som ligger i tiden.
procent gå till olika former av återvinning.
Den verkliga utmaningen blir att höja ribban från energiåtervinning till materialåtervinning.
Men den dagen oljan inte längre används i däcken är det klart att man ska satsa på att återanvända materialet för att minska förbrukningen av råvaror.
Eldar man med däck får man både energi och en av huvudkomponenterna, säger Anders Edholm, projektledare på företaget Reci Industri, som på försök har eldat en cementugn i Slite på Gotland med kol och koks utdrygat med
Naturvårdsverket har rangordnat olika återvinningsmetoder från miljösynpunkt.
Här finns ett brett spektrum av idéer.
Värmen startade en kemisk reaktion, svavelatomer bildade bryggor mellan de långsträckta gummimolekylerna som på så sätt knöts samman till ett stabilt nätverk i
Först måste man på något sätt omvandla materialet till flytande form.
När första världskriget bröt ut år
Förutom lägre gummipriser har skärpta miljökrav motverkat traditionell återvinning av skrotgummi.
år En oktoberdag år
Brandfarlig metangas samlas lätt i håligheter bland skrotade bildäck.
Normalt innehåller gummiblandningar tillsatser som skyddar gummimolekylerna från att oxideras av syre eller ozon.
tredjedelar av allt gummi blir däck.
tvingar entreprenörer att blanda skrotdäck i asfalten på statsfinansierade vägar.
I Surahammar ligger företaget Gotthard Returdäck som kyler ner sönderklippta däck med flytande kväve till minus
år på nacken.
En sådan organism kan avvulkanisera gummikornens ytor.
liter, säger Bob Romine.
En sådan teknik har bl a gjort det möjligt att tillverka skosulor som till närmare
Forskningen som beskrivs i artikeln finansieras av bl a Avfallsforskningsrådet, NUTEK och Teknikvetenskapliga forskningsrådet.
I dag tillverkas syntetiskt cis-1,4-polyisopren, men det är inte lika elastiskt som det gummi som framställs ur växtsaften från Hevea brasiliensis, gummiträdet.
år för att bryta ner ett bildäck.
Foto:
dygn.
Den i särklass största andelen av det svenska skrotgummipulvret blir underlag på tennis- och löparbanor.
Fortfarande -
Helheten, dvs vår person, är ju egentligen ett gytter av miljarder och åter miljarder celler i livslång dygnet-runt-samverkan.
Då sväller cellen för att sedan lösas upp och falla sönder så att hela cellinnehållet sprids och irriterar granncellerna, berättar Sten Orrenius, professor i toxikologi och föreståndare för Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet, Solna och en av pionjärerna på forskningsområdet.
Dödsprogrammet har funnits med i arvsmassans utveckling sedan hundratals miljoner år.
Den programmerade celldöden är ett av dem.
De utbyter överlevnadssignaler, som är en blandning av tillväxtfaktorer och hormoner, mest med cellerna i grannskapet.
år senare började man förstå att självmordsprogrammet finns i alla celler.
Resten, de 9_999 andra, blir tidigt känsliga utan att vara infekterade, berättar Sten Orrenius.
Cancer är ju egentligen många olika sjukdomar.
Det förklarar varför vissa tumörer är extremt motståndskraftiga mot cellgifter.
Hälften av alla människor med cancer har en förändrad p 53-gen som inte längre skyddar arvsmassan.
Allvarligast är det när nervceller dör, eftersom inga nya bildas.
Och visst kan han tänka sig att också andra miljögifter har samma förmåga att i låga doser och under lång tid sätta igång dödsprogrammet i friska celler, ensamma eller i samspel med andra.
Redan i livets början måste celler kunna dö för att vi ska bli människor.
IBL
En riddarstjärna, en belladonnalilja eller kanske den lilla snödroppen?
Amaryllis liknar det spanska ordet amarillo, gul, och jag har undrat hur det hänger ihop med den i allmänhet röda färgen.
I de granna kalkbladens cellsaft finns också
Sockermolekyler som är märkta med lektiner kan upptäckas i mikroskopundersökningar om de sitter som utskott på membraner, t ex.
De kunde till och med urskilja antalet knoppar i varje anlag till blomställning.
Fysikernas blomstudier var kanske ett sidospår.
Naturwissenschaften Endast hunden överlevde Av ROLF KJELLSTRöM Män som ofrivilligt fick övervintra på Svalbard råkade ofta ut för problem.
Då upptäckte han ett litet hus.
Dagboken I en kista hittades en dagbok ur vilken det framgick vad som hade hänt i stugan under vintern:
Gud vet vilket slut det kommer att få.

februari förde Ole Ingbregtsen dagbok.
Hunden vande sig snabbt vid sina nya hussar, men så fort någon av dem somnade var hunden framme och krafsade den sovande i ansiktet.
Anpassning till miljön samt hur tänkbara partner bedömer skönhet respektive föräldralämplighet är urvalsmekanismer som påverkar vilka människor som får flest barnbarnsbarn.
Här har det artificiella urvalet givits ett övertag över det naturliga urvalet; de framavlade hundraserna skulle knappast överleva i naturen.
Tycker då påfågelshönan att hannen är vacker?
Stjärten blir en kompromiss mellan de krav som den omgivande naturen ställer och de krav som honorna ställer.
Resultatet liknar ett fotografi av en person som ser egendomligt välbekant ut, ett friskt och trevligt utseende ( fast frisyren blev konstigt obestämd och diffus ).
Om medelskönhetens ansikte var
Denna tolkning av kvinnornas utseende som resultatet av en kompromiss mellan sexuellt urval och naturligt urval är långtifrån allmänt vedertagen.
D I PERRETT Galaxens födelse Astronomerna har för första gången sett hur galaxer föds ur ett gasmoln.
Radiovågorna uppstår då elektroner lämnar ett svart hål som förmodligen ligger i galaxens centrum.
Det långsamt roterande vätmolnet kring
Foto:
Utan att närmare gå in på tekniken kan man likna resultatet från en sådan DNA-analys vid en streckkod.
miljoner individer.
Gärningsmannen kan ha burit handskar, medan den person som man har identifierat med fingeravtryck kanske bara råkade befinna sig på brottsplatsen.
Polisen ska i framtiden inte kunna gå in och leta i sitt DNA-register och sedan säga att nu har vi hittat ett DNA-spår på en brottsplats som överensstämmer med ditt DNA, alltså ska du dömas för brottet.
Eftersom det inte kunde uteslutas att den blodiga handsken, som hittades utanför Simpsons hem, var ditlagd av en rasistisk polisman, kunde juryn också godta möjligheten att polisen kunde ha gett DNA-teknikerna falska prov.
Men för ett par år sedan ifrågasattes hela DNA-tekniken i USA när det kom fram att ett kriminaltekniskt laboratorium hade gjort ett stort antal missar i sina analyser.
Genom att jag har varit inkallad som expertvittne vid flera rättegångar vet jag att det fortfarande finns kunskapsluckor bland juristerna.
De DNA-profiler som i dag används inom kriminaltekniken kan inte kopplas till några utseendemässiga egenskaper eller sjukdomar.
HANS E ERIKSSON/UNT Christian Diesen är forskare i processrätt vid Stockholms universitet.
Många känner ångest över brott som tycks vittna om att gamla tabun har fallit.
I själva verket var våldsbrotten många gånger vanligare på
Låt mig därför lyfta fram några aspekter av straffutvecklingen i Sverige.
När den dömde inte förmådde betala böter kunde kroppsstraffen bli aktuella.
Forskningen har i regel tillskrivit denna straffskärpning den ortodoxa protestantiska kyrkans inflytande.
s k uppenbar kyrkoplikt.
Av samma skäl infördes i början av 1600-talet en militär straffrätt, och hovrätter inrättades som en instans ovanför de lokala domstolarna.
I drygt
Så fick en annan man betala böter för att gottgöra en förolämpning.
Anders i Långhundra härad Anders i Hall i Långhundra härad i Uppland på 1500-talet var uppenbarligen en notorisk skurk som hade trakasserat både män och kvinnor i åratal.
oktober år
I det första fallet, stölden av lärften, skjuts gottgörelsen på framtiden.
juli
Dröjsmål och moderation tillämpas först och som regel, men man ryggar inte heller för dödsstraffets obeveklighet.
I längden blev det omöjligt att upprätthålla ett system med dödsstraff och brutala kroppsstraff också inom det militära.
Fängelse slår igenom på 1800-talet Efter hand kom alltså fängelsestraff i bruk i stället för dödsstraff.
Under de senaste decennierna råder dock en motsatt tendens:
Till de viktigaste förändringarna räknar jag:
Med sociologens Max Webers terminologi kan straffpolitiken å ena sidan vara målrationell.
Poängen med begreppet är att markera reaktionens känslomässiga, plötsliga och offentliga inslag.
De ingick i den gigantiska pedagogiska process som staten genomförde för att få människor att omfatta en ny mentalitet.
Detta gör tolkningen mer komplicerad än Mathiesen förutsätter.
Det finns till och med exempel på att de skyldiga själva kunde uppleva ett brott som så omskakande i förhållande till utbredda föreställningar om det onda och sin tro att de frivilligt erkände sitt brott.
Kanske måste vi förstå böterna som uttryck för en vilja att inte i onödan kränka människor och spilla deras liv, i ett samhälle som trots allt ofta hade brist på arbetskraft.
Det nya sättet att förutsäga vädret går ut på att låta datorn att gå till botten med historiska misstag.
kilometers höjd spricker de och faller till marken.
Man samlar in aktuella observationer och använder matematiska samband för att räkna ut hur vädret kommer att utveckla sig.
Men så fort en vind börjar fläkta någonstans i atmosfären så påverkar den lufttryck och andra väderförhållanden där den drar fram.
meter i sekunden ( bild

I de mest detaljerade beräkningarna mäter varje ruta
ekvationer beskriver vädret Modellen innehåller ekvationer som beskriver sambanden mellan
Om vi till detta lägger mätningar från väderstationer vid mark- och havsytan samt vinduppgifter från trafikflyget så får vi omkring
Praktiska försök visar dock att detta inte gör prognoserna bättre.
Ett vädersystem på väg över Atlanten kan ha passerat observationstäta områden i Nordamerika och därmed lämnat tydliga spår i den senaste prognosen.
Om man matar in dessa justerade begynnelsevärden i datormodellen så får man en reviderad prognos, " rättad " efter verkliga observationer under
år räknar vi med att börja använda den vid SMHI.
Speciellt viktiga är Finska vikens mynning och halvön Södertörn ( bild
Andra viktiga förlopp som slinker genom rutnätens maskor är luftvirvlar kring markytans skrovligheter samt olika typer av strålning.
Närmare
STEFAN GOLLVIK och NILS GUSTAFSSON är forskare vid SMHI i Norrköping.
En dator med tillgång till samma information tillverkade prognoser som visade sig vara bättre.
När det gäller att förutsäga sikt och nederbörd under korta perioder på ett bestämt ställe, t ex en flygplats, är den erfarne meteorologen fortfarande överlägsen.
).
Men ingenjörerna räknar sällan med mer än några
TECKNING:
.
Kan vi då slinka in på solariet, ska vi vänta på vårsolens varma solbränna eller måste vi hålla oss undan sol i alla former för att säkert slippa hudcancer?
Eller ska jag hellre satsa på solarieannonsens lockrop om " UVA-SkinCare ".
Bland flickorna är siffran
Den ultravioletta strålningen delas upp i
Brännande sol När man bränner sig i solen beror det framför allt på den UV-B-strålning som huden utsätts för.
De drabbar framför allt äldre människor och går nästan alltid att bota.
UV-B är visserligen energirikare och därmed skadligare, men solljuset har ju förhållandevis mycket mer av UV-A.
Själv tog Jan van der Leun det hela med ro, eftersom en domstol knappast kan döma någon för ett vetenskapligt resultat.
De som anlände till Australien redan som barn löpte större risk att drabbas än de som har invandrat i vuxen ålder.
Undersökningarna pekar alltså tydligt ut solen som en viktig orsak till malignt melanom, men säger däremot inget om vilken strålning som är boven, UV-A eller UV-B.
Flera forskargrupper har också försökt att skilja solariesol från vanlig sol.
För en person som dessutom är oförsiktig i den naturliga solen, har extra känslig hy eller har hudcancer i släkten försämras oddsen.
Det betyder att huden får sin skadliga dos strålning mycket snabbare.
UV-A gör också huden brun, men endast genom att omfördela det pigment som redan finns i cellen.
Det har visat sig att den signal som styr tillverkningen av pigment härstammar från skadat DNA.
Akne och vissa eksem kan också bli bättre.
De svenska reglerna är dessutom strängare än i många andra länder.
Det visar intervjuerna i Karolinska sjukhusets ungdomsenkät.
Undvik att bränna dig i solen, manar den senaste solskyddskampanjen.
När ozonet tunnas ut ökar denna strålning och därmed risken för olika UV-skador.
Det gäller speciellt virus och parasiter som kommer in i kroppen via huden.
Solsvedd.
De drabbar mest äldre och går nästan alltid att bota.
Motsvarande siffra
Solkräm lurar oss lätt att stanna längre i solen än vi annars skulle.
Mer kunskap om igelkottens sällsynt tåliga hjärta skulle kanske rädda många människoliv.
Inte många andra däggdjur klarar en så låg temperatur.
slag i minuten, att jämföra med den normala sommarpulsen som är
En del djur som stannar kvar får en varmare vinterbeklädnad.
Det är en lång period utan mat:
Vi vet faktiskt inte varför igelkotten stiger upp
hjärna, hjärta och lungor.
Tål kammarflimmer Både när igelkotten faller i vintersömn och när den vaknar upp passerar den ett kritiskt temperaturområde,
Ett ytterligare skäl att ta reda på mer om igelkottens motståndskraft mot kyla är att både inom hjärt- och annan kirurgi finns det mycket att vinna på att kyla ner patienterna kraftigt.
Omättade fettsyror har lägre smältpunkt än mättade fettsyror.
Igelkotten och andra vintersovare kan vid sänkt temperatur bättre ta hand om det kalcium som finns inne i cellerna.
Ett nytt område är läkemedelsforskningen, som börjar visa intresse för skillnaderna mellan människans och igelkottens sätt att reagera på olika mediciner.
Den västeuropeiska igelkotten fanns förr i tiden inte norr om ekens nordgräns ( ungefär vid Dalälven ).
Igelkotten är inte utrotningshotad.
Det berättas att ingen vara har omfattats av så många beslut i den romerska senaten som just igelkottsskinn!
.
Bakom det vardagliga samtalet finns hänsynsfulla strategier.
Men efter ett tag blir Rune ändå övertygad om att chefen har rätt.
.
Men en sociolingvist sysslar också med vilka följder ett visst sätt att tala får för framgång i samhälls- och yrkeslivet.
Inget språkligt yttrande, eller i varje fall mycket få, är helt utan social verkan.
den som går ensam bland främlingar på gatan och pratar långa haranger för sig själv betraktas ofta som lätt rubbad eller drogpåverkad.
, Vad i all sin dar gör jag?
Därför kan man egentligen inte tala om talare och lyssnare i ett samtal; det ger intryck av en aktiv och en passiv deltagare.
Utan återkoppling tystnar talaren snart.
Dynamiken och de sociala förpliktelserna som är förbundna med samtalet ökade viljan och förmågan att förstå.
).
Det finns en mängd varianter av godtagbara förvarningar.
De kan formuleras med hänsyn till hur samtalet började eller att det just är ett telefonsamtal som man är invecklad i.
Ofta förbereds fullmakterna genom att den som ringer upp frågar vad den andre gör för tillfället, hur han eller hon mår eller vilka de närmaste planerna är.
Kilometerna är olika långa...
Uppåt en timme brukar de väl ta.
Jaså, terrängen varierar så?
Rad
Den finländska professorn Mirja Saari menar t ex att det finns många belägg för att artighetsstrategierna skiljer sig åt i finskt och finlandssvenskt språkbruk å ena sidan och rikssvenskt, å den andra.
Vid en överraskande vinst för det egna laget kan man då glädja sig desto mer.
gav den brittiske astronomen sir Arthur Eddington tillfälle att mäta denna avböjning och på så sätt bevisa riktigheten i Einsteins påståenden.
kilometer.
, osv. För varje nytt varv blir den följande himlen mindre än den förra.
Alla strålar som passerar utanför denna cirkel flyr oändligt långt ut i rymden.
Anne står rätt nära det svarta hålet men utanför den kritiska cirkeln där ljusstrålarna fångas in för evigt.
Det svarta hålet täcker exakt hälften av Oskars och mer än hälften av Bobos himlasfärer, utan att för den skull skymma något alls på himlen.
, som ligger innanför denna cirkel, verkar krökt åt motsatt håll - åt höger.
ju högre banhastighet desto mindre motorkraft behövs.
Ljusets avböjning deformerar de runda rosa ringarna inuti röret så att de verkar eliptiska.
Bild
De flesta av världens partikelfysiker har någon gång varit på CERN, några kom hit för att stanna.
Vita numrerade byggnader med blå dörrar ligger till synes slumpvis utspridda i området, blandade med baracker, kafeterior, maskinhallar och verkstäder.
Trots den hårda konkurrensen om att komma först är många forskare medvetna om att de bara är en del i den stora helheten och arbetsgemenskapen.
- Att få veta något som i början bara förunnas några få är drivkraften för mig.
Ekonomiskt har jag det bra ställt, jag har mer pengar än jag kan göra av med.
Går det bra?
Kontrollrummet sjuder av aktivitet.
andra europeiska ungdomar, rikta det stora teleskopet mot rymden för att studera precis vad de själva vill.
gymnasieeleverna och deras lärare, Kjell Bonander.
- När jag kom hit hade jag nog trott att alla de andra skulle vara oerhörda snillen, säger Christin.
Tomas och Rahman ska arbeta första halvan av natten.
Strax efter klockan
Efter bara några sekunder kan exponeringen börja.
Den första bilden är nog den bästa av alla.
Men jag saknade känslan av att titta på stjärnhimlen, den där känslan av litenhet som man får när man står under himlavalvet med en liten kikare i trädgården.
Jag hade i och för sig väntat mig att forskarna satt framför datorn mest hela tiden.
Christins och Kjells grupp visar en vacker bild på en spiralgalax.
Där, på
Hela teleskopet väntas bli klart omkring år
miljarddels grad över den absoluta nollpunkten verkar enskilda atomer förlora sin identitet.
Kallast i universum Att skapa kondensatet är verkligen en laboratoriebedrift.
Den bakgrundsstrålning som fyller hela rymden efter universums tillblivelse i Big Bang har en temperatur på strax under
Den anger sannolikheten för att atomen befinner sig i ett visst läge och har en viss hastighet.
Men det finns partiklar i fysiken, de s k bosonerna ( från samma Bose som i kondensatet ), som får ha samma kvanttillstånd och ändå existera sida vid sida.
När atomerna väl hade hamnat i fällan var de fortfarande för heta.
Då hinner inte atomerna försvinna ut.
Temperaturen var bara
Både supraledaren och supervätskan är exempel på Bose-Einsteinkondensat men i sådana former att växelverkan mellan atomerna hittills har gjort det omöjligt att studera ett renodlat kondensat.
Nature Medicine EN KVINNOFäLLA väntar kvinnliga akademiker om de inte ökar sitt intresse för teknisk och naturvetenskaplig utbildning.
Källa:
Lunds universitet ATT GE BORT LAND sker sällan på fredlig väg mellan stater.
procent.
Skillnaderna kan förklaras av hur parlamentarismen slog igenom i de
Källa:
Ljuset är mer likt solsken än någon annan typ av konstgjort ljus.

i hela landet.
Om man vill försäkra sig mot missbruk, måste man därför helt avstå från att forska.
Det var den gängse bilden i den allmänna debatten och i böcker som t ex William Shirers Tredje rikets uppgång och fall.
Då upptäckte man att dessa resultat hela tiden hade använts och refererats i facktidskrifter.
Men om resultaten är pålitliga och möjliga att använda för goda ändamål, trots att de tillkommit på ett omoraliskt sätt, bör man då ändå avstå?
Därmed skulle man inte ha någon verklig nytta av experimenten.
.
En praktisk definition skulle kunna vara att sådan forskning är omoralisk som inte skulle godkännas av en etisk kommitté i Sverige i dag.
Att som symbolhandling bojkotta forskningsresultat blir lätt ett slag i luften.
, är från Kaiser-Wilhelm-Institut für Lederforschung i Dresden.
Samtidigt ökar jordens befolkning i snabb takt, och frågan om tillgång och efterfrågan på livsmedel är i dag en av de viktigaste.
Därmed finns stor risk att gener som svarar för egenskaper som kan behövas i framtiden går förlorade.
Dessa sorter kan korsas med odlade arter, och på så sätt förs nya gener in i de kommersiella majssorterna.
I vissa tättbefolkade områden finns dessutom risk att jordbruksmarken överutnyttjas.
En uppföljningskonferens till konventionen, och en växtgenetisk kommission inom FNs jordbruks- och livsmedelsorgan FAO, ska utarbeta regler och försöka få till stånd ett globalt avtal för att reglera utbytet.
Därför är det viktigt att ett multilateralt avtal skapas.
Företaget får fullt tillträde i
- Nu efter att konventionen har antagits måste det alltid ske en överenskommelse om ekonomisk kompensation.
- Både när det gäller bevarande och förädling har bönderna, särskilt kvinnorna, på landsbygden spelat en nyckelroll.
Bönderna ser inte på kunskap som en kommersiell vara, berättar M S Swaminathan.
Både medicinmannen och företaget ska överleva på sin produkt, men för den medicin- och växtkunnige i det traditionella samhället handlar det om social ställning i stället för pengar, påpekar Bo Bengtsson.
Däremot bör vi framöver ta hänsyn till detta, och då behövs en mekanism som verkligen ser till att bönderna ersätts.
Den större biologiska mångfalden i u-ländernas flora, med betydelse för produktion av livsmedel och mediciner, innebär att dessa länder har ett potentiellt maktmedel mot i-länderna.
Och sannolikt är det i dessa områden som människan en gång började använda växterna och lärde sig att odla och förädla dem.
Med hjälp av svenskt bistånd odlas köksväxter för produktion av utsäde i Moçambique.
fick den franske botanisten Henri Mouhot höra talas om några märkliga ruiner.
Hans skildring av ruinerna djupt inne i djungeln knöt an till den tidens längtan efter romantik och mystik ( bild
gick frontlinjen mellan de röda khmererna och regeringstrupperna i
Men marken är bördig, och med konstbevattning under torrtiden, från oktober till april, kan den ge flera risskördar om året vilket fordras för att försörja en stor befolkning.
Det hade formen av en rektangel som var
Utan dem hade det knappast varit möjligt att föra fram de enorma mängder sten som behövdes för att bygga de tempel som ligger i området.
.
Ett mycket känt exempel på sådana grottor finns i Ajanta på Deccanplatån i Indien, där de äldsta grottemplen går tillbaka till tiden före vår tideräkning ( bild
ringformade kontinenter åtskilda av oceaner.
Sirligt kolossalformat Angkor Vat är kolossalt.
).
markeringar för de yttre kontinenterna.
meter lång och löper över vallgraven spikrakt upp till helgedomen i centrum.
meter hög kulle, Phnom Bok,
Talet
topparna kring Meru vindade de ormkungen Vasuki och använde honom som rep i en dragkamp, där demonerna drog i ormens huvud och gudarna i svansen.
Dessa broräcken utgörs av en orm, som
Templet är också en tidsmässig framställning av de epoker som universum anses ha genomgått.
år.
Den sammanlagda längden av pelargången med sina överdådiga reliefer är t ex
Angkor Vat är inte bara storslaget, välproportionerligt och påkostat.
Från Meru rinner
Det har mycket riktigt formen av en pyramid med sidorna utefter de
I dag går SAS direktlinje till Bangkok nära Kailasa med passagerare som förmodligen är omedvetna om att de flyger över en av världens heligaste platser.
Förebild för templen i Angkor var det buddhistiska templet Borobudur på Java.
Här är det dragkamp om solen med
Boken gavs ut i Sverige
Frisläppt för första gången visade den sin fruktansvärda skepnad i form av det moln, som bildas när sönderfallande atomer förenar sina kaskader av gammastrålar och glödande gaser blir hängande högt uppe i skyn som en enorm svamp.
För vår civilisations tillväxt blir därför vår första önskan energi.
Den betraktas som en produktionsfaktor, en förutsättning för framsteg och utveckling, och stödet till forskning är något som betraktas som en räntabel investering.
De första grekiska naturfilosoferna, som levde på 500-talet f K, spekulerade över frågor som:
De gamla grekerna såg i naturens ordning ett ideal för människan som individ och samhällsvarelse.
Insikter om Guds tankar Under medeltiden överlevde mycket av den antika filosofin i kyrkans närhet, varför bildningsmotivet kompletterades med det religiösa motivet.
huvudargument:
Hela genren, på gränsen mellan naturvetenskap och teologi, kallas fysikoteologi och hade många stora namn, t ex Isac Newton, bland anhängarna.
Men att kunskap är makt betyder också att vetenskapen träder in i maktens tjänst.
Bland ledamöterna återfanns framgångsrika köpmän och industriidkare, och de frågor som diskuterades kunde variera från hur longituden bestäms till konstruktionen av kakelugnar och mullvadsfällor.
öres gagn av "?
Strålarna skulle inneslutas i flaskor för att sedan släppas ut under kalla sommardagar.
Vid sidan av nyttan och det religiösa motivet pekade man också på vetenskapens betydelse för upplysning och bildning.
Statens ämbetsmän måste ha andra egenskaper och färdigheter än de bönder, köpmän och fabriksidkare som står för samhällskroppens näring.
Genom fritt kunskapssökande skulle studenten förädlas till en moraliskt och etiskt högtstående individ med insikt om statens och nationens historiska uppgift.
Det var också då som bilden av naturforskaren som en kylig och känslolös varelse, utan medlidande eller humor men med en intensiv fanatism tog form.
ändå deltog han tillsammans med andra skeptiker i ett tvådagars seminarium om vätebomben.
Han medverkar i ett forskningsprojekt vid Institutet för Framtidsstudier om Vår framtida kulturhistoria där man ställer sig frågan:
Långt innan Christoffer Columbus steg i land i den nya världen hade indianerna odlat majs från Argentina i söder till Kanada i norr.

( årsnederbörden i stora delar av Sverige är omkring
För några år sedan kom förklaringen.
På rötterna växer också mykorrhizasvampar som bidrar till plantans försörjning med mineralämnen.
Annars är risken stor att landsbygden avfolkas.
Här tas kväve ur luften.
Med ett stort teleskop ser man ännu fler stjärnor.
miljarders miljards miljarddel (
De utgör en del av ett komplicerat medium som fyller " tomrummet " mellan stjärnorna, och som följaktligen kallas det interstellära mediet.
även vår sol har haft ett sådant moln som barnkammare för omkring
grader varm medeltät komponent.
De består mest av molekylärt väte ( H
sådana jättemolekylmoln utspridda över hela galaxplanet.
Eftersom molekylmolnen har låg temperatur strålar molekylerna mest i radiovåglängder.
,
), och inte minst
Med tanke på molekylmolnens redan kända komplexitet förvånas man inte, även om rapporten ännu inte är helt säkerställd.
Kanske, litet mer spekulativt, är det någon form av fullerener, de berömda, runda kolmolekylerna med formen av en fotboll som har identifierats i laboratoriet.
På senare år har astronomerna lyckats observera mycket unga stjärnor omgivna av gasskivor ur vilka förmodligen nya planetsystem kommer att uppstå.
Utan de obetydliga kosmiska molekylerna som utgör bara omkring en tusendel av molekylmolnets massa, skulle universum inte se ut som det gör i dag.
miljoner år innan solen blev helt frilagd från det omgivande molekylmolnet, och därmed synlig för sin omgivning.
Troligen förstördes de flesta av molekylerna när gasen pressades samman.
Det interstellära mediet håller igång det stora kretsloppet, i vilket liv och också vi människor har vårt ursprung.
Jättepelarna, som är mer än ett ljusår höga, är delar av ett stort kosmiskt moln.

Det är för första gången sedan världsalltets födelse som människan har lyckats få fram fullständiga antimaterieatomer.
I stället pågår försök i olika laboratorier världen över att fånga en antiatom i ett slags magnetbur där den kan hållas svävande i vakuum under en längre tid.
Den internationella forskargruppen vid CERN fick fram antiväteatomerna genom att låta en stråle antiprotoner passera ett litet moln av xenongasen.
Många har spekulerat över att använda antimateria som bränsle i våra rymdfarkoster, något som teoretiskt kanske skulle vara möjligt men som ändå hör till fantasivärlden - kostnaden för att tillverka en enda gram antimateria är flera miljarder kronor!
Hannes Alfvén föreslog till och med att man skulle skicka en rymdsond till små himlastenar i vårt planetsystem för att undersöka om de inte i själva verket är antistenar.

Ett läkemedelsföretag betalar
Fler nyheter från detta område kommer säkert inom kort.
Ytterligare experiment tydde på att det finns ämnen i blodet som deltar i regleringen:
, även kallad åldersdiabetes, som ofta beror på övervikt även hos människor.
Men de
Med genteknikens hjälp kunde forskarna gå på djupet med dessa frågor.
Hormonet kallas numera leptin ( av det grekiska ordet leptós, tunn ).
Den sammanlagda summan som Amgen kommer att betala för att få utnyttja ob-genen kommersiellt är
En intakt ob-gen fördes in i colibakterier som odlades i en näringslösning ( bild
.
Mänskligt leptin visade sig vara lika verksamt som det från möss för att bota ob-musens fetma.
Eftersom ob-musen inte producerar funktionsdugligt leptin, tolkar fettregulatorn detta som att fettförrådet är tomt och behöver fyllas på.
procent av alla vuxna män och
Tanken är att vetenskapsjournalisterna ska få mer tid att förbereda sina artiklar.
Science hade inget annat val än att omedelbart tillåta alla medier att gå ut med nyheten.
Trots det kan man dra slutsatsen att brist på leptin inte är den viktigaste medicinska orsaken till mänsklig fetma.
Fetma har många orsaker Forskningen om ärftlig fetma har hittills avslöjat en rad grundläggande biologiska mekanismer.
LENNART PHILIPSON är professor i cellbiologi och chef för Skirballinstitutet för biomolekylär medicin i New York, USA.
Den som väger
normalvikt
Fettcellerna och hjärnan samspelar för att reglera mängden fett i kroppen.
Bindväv ( gul ) håller samman de runda, fettfyllda cellerna.
NILS PETERSON
Det rörde sig om
centrala frågor:
De har påvisat att industrins kontakter med universitetsforskare har ingått i ett slags tvåstegsstrategi för att påverka allmänheten.
Att rökning förorsakar cancer och kärlsjukdomar är, från vetenskaplig synvinkel, numera ungefär lika välbelagt som att jorden kretsar runt solen.
Som motiv för ingreppet anges att Glantz' forskning inte är " medicinsk ".
Det ena är att tobaksbranschen inte vill ha hjälp av forskarna med att söka sanningen utan med att dölja den.
KORTIS:
Ibland är ytorna så välavgränsade att de påminner om skarpa fasetter ( bild
De små, ännu bevarade vindslipade ytorna finner man oftast i hårdare bergarter, i de kvarts- eller fältspatrika partierna i bergytan.
Vindpinad tundra Utifrån stenblockens och berghällarnas slipfasetter, tunna räfflingar och smågropar går det också att bestämma från vilket håll vinden blåste.
Vid extremt låga temperaturer kan iskristallerna bli lika hårda som kvarts.
Vindskulpterade stenar från Våxtorp, södra Halland.
Vindpolerad kvartshäll vid Vilhelmsberg, sydöstra Skåne.
tillsatte den svenska regeringen en ubåtskommission, där jag var en av ledamöterna.
Kommissionen bekräftar också förekomsten av spår efter band- eller hjulförsedda bottengående farkoster, dels i Hårsfjärden år
Om det då inte finns något fartyg på vattenytan som skulle kunna ge upphov till ljudsignalen blir slutsatsen att det måste röra sig om en undervattensfarkost.
Med all den moderna teknik som försvaret utnyttjar kan det väl inte vara så svårt att leta igenom ett begränsat område och se om något gömmer sig i djupet?
Vi skulle bli mycket förvånade om ljuset böjde av i en krökt bana.
Temperaturen, och därmed ljudhastigheten, varierar då avsevärt även ganska nära ytan.
Ibland finns det " ljudkanaler " på visst djup, där ljudet kan gå lång väg, medan en sändare på annat djup har kort räckvidd.
Att det inte fanns några andra fartyg i närheten vet man säkert - Mälsten är ett militärt sett viktigt område och bevakades dessutom extra noggrant under tiden för incidenten vid Hårsfjärden.
Ljudet som nådde mikrofonerna efter reflektion mot vattenytan hade därför reflekterats mot en gränsyta som rörde sig periodiskt med vattenvågorna.
I de svensk-ryska ubåtssamtalen
kända typer av ubåtar från Sveriges närområde passar in på det uppmätta TPK-värdet.
Dessa
Negativen av dessa stillbilder placerades på ett ljusbord så att några karakteristiska bottenekon hamnade över varandra och bildade fasta referenspunkter.
Vid båda Hävringeincidenterna anfölls ubåten med sjunkbomber, men den undkom.
Det påståendet har varit ifrågasatt i massmedierna, och man har menat att spår efter ankare, ankarkättning, bottentrål och annat är troligare förklaringar.
För ett flertal spår i och utanför Hårsfjärden kunde också naturliga förklaringar avskrivas.
Resultatet blev en bild som inte alls är så enkel och upprörande som många trott.
Om inga fartyg syntes på havsytan vid den rutinmässiga spaningen, drog man slutsatsen att ljudet kom från en ubåt.
april
Men i Sverige får man inte utan vidare göra försök med djur.
Själva ordet typljud leder naturligt till föreställningen att det gäller ett ljud med ett " typiskt " frekvensspektrum.
och
Tanken på biologi är inte ny.
Överbefälhavaren hävdar inte längre att säkerställda kränkningar har förekommit efter
HAN VAR LEDAMOT AV UBåTSKOMMISSIONEN.
Det som registreras i den ena mikrofonen kan inte ses som en enkel tidsförskjutning av registreringen i den andra.
Ubåtskommissionen Ordföranden i ubåtskommissionen var professor Hans G Forsberg, tidigare VD i Ingenjörsvetenskapsakademin.
och
Vidare konstateras fall av avancerad skadegörelse på svenska marina undervattensinstallationer.
En avlyssningsmikrofon sänks från en helikopter ner i vatten.
Kent Enström
.
åland är i dag nästan dubbelt så stort som det var för
år senare, fortsätter jordskorpan att höja sig.
eller
.
Han trodde i stället på en " vattuminskning ", alltså att havsytan sänktes.
av Ephraim Runeberg i Finland, men inte förrän
år
Landhöjningen här är nämligen större i norr än i söder, så att sjöarna " tippar ".
På så sätt kan man beräkna höjdskillnaden mellan punkterna.
Denna avvägning görs med bil.
Nej, inte alls.
Detta gör att tyngdkraften ökar något, vilket i sin tur leder till att mer vatten dras till landhöjningsområdet.
Detta är rekord i Skandinavien.
Ett exempel på hur landhöjningen påverkar kustlinjen är utvecklingen av Gävlebukten ( bild
Men naturen avskyr tomrum.
Ju större tyngdkraft, desto mer dras fjädern ut.

publicerade skotten Thomas Jamieson idén om att landhöjningen beror på avsmältningen av den tunga inlandsisen.
Mantelns viskositet är betydelsefull inte bara för landhöjningen utan även för plattektoniken, ofta kallad kontinentaldriften.
Satelliternas banor runt jorden är väl kända, så att man vet var varje satellit befinner sig i varje ögonblick.
Med en landhöjning på nära
Det svenska riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm, mitt i Mälarens utlopp i östersjön, är byggt på
år kommer att emellanåt sakna vattenhöljet samt sedermera mer och mer blifva utsatt för atmosfärens inverkan.
Vid utpräglat lågvattenstånd i havet ( cirka
Men principerna för mörkerseende går igen hos katter och många andra nattaktiva djur.
).
millimeter i diameter, vilket betyder att dess yta då är
Att bara kunna se i stora drag är bättre än att vara nattblind.
Det fortsätter sedan genom kristallkroppen och fokuseras på änden av en ljuskänslig stav ( inte att förväxla med stavarna i ryggradsdjurens näthinnor ), rhabdomen, som bildas av en grupp sinnesceller.
Mellan linserna och de ljuskänsliga sinnescellerna finns sålunda en glasklar zon.
Ljuset får därmed en andra chans att stimulera syncellerna vilket betydligt ökar ögats ljuskänslighet.
vi förlänger exponeringstiden så att tillräckligt med ljus hinner påverka filmen.
Hos paddan har ögat offrat upplösning i tid för att förbättra mörkerseendet.
Den afrikanska vandringsgräshoppan har visserligen appositionsögon, alltså ögon som främst är byggda för syn i dagsljus, men den är känd för att flyga långa sträckor nattetid.
När syncellerna har tagit emot en signal svarar de med en elektrisk impuls, en s k aktionspotential som vi kan se på en annan skärm, en monitor, som vi har kopplat till elektroden.
Nattblinda flugor Det har visat sig att nattfjärilarna kan uppfatta gallrets rörelser vid en ljusstyrka som motsvarar det mörkaste nattmörker.
Ser inte mer än nödvändigt I solsken ser flugorna bättre än nattfjärilarna, men nattfjärilarnas syn försämras inte nämnvärt med avtagande ljusstyrka.
På så sätt ökar nattfjärilarna sin ljuskänslighet nästan fyrafalt jämfört med spyflugorna.
Kanske kan denna insikt vara till tröst nästa gång du famlar omkring i mörkret och letar efter din katt.
Tänk dig att en av de ljuskänsliga nervcellerna i näthinnan träffas av ett antal fotoner som vi betecknar som N. Om ljussignalen är N antal fotoner blir störningen, enligt statistikens lagar, kvadratroten ur N. Tillförlitligheten blir då lika med N/?
Författaren Eric Warrant går knappt att urskilja på den mörkaste bilden, men bilden blir skarp när ljuset har förstärkts ungefär en miljon gånger.
På ögonbottnen finns ett reflekternade skikt som ger fotonerna en andra chans att reta syncellerna.

Men då kom också kärnkraften som dessutom såldes med positiva förtecken under slagord som " atomer för fred " och " för billig att ta betalt för ".
Om problemet är att förse samhället med så mycket energi som möjligt, så är våra tekniska lösningar hittills fullt adekvata.
Ett intressant exempel på detta är den soldrivna gräsklippare som Husqvarna har utvecklat.
Här var det att få gräsmattan klippt och inte att släpa runt en gräsklippare med små utsläpp.
procent eller så, då räcker det inte att skruva litet på bilarna eller villapannorna.

Den önskade förändringen mot ett kretsloppssamhälle innebär att helt nya lösningar blir intressanta.
Tekniken hör snarare till byggbranschen som har en helt annan kultur och begränsad energiproduktion.
Det är stor skillnad i bedömningen av en situation när man är utsatt för en risk som inte går att märka, joniserande strålning t ex, jämfört med hur risken för en olycka bedöms när man kör bil.
Medelhavsmänniskan möter högan nord Av Eva Magnusson Historien, dags och säsongsrytmen i kroppen och viljan att sätta gruppen före individen förenar människor med rötter kring Medelhavet.
Men i de bostäder som byggdes på löpande band inom det s k miljonprogrammet från slutet av 1960-talet flockades invandrarna.
Finländarna är flest med ungefär en fjärdedel, men en nästan lika stor andel är turkar, kurder eller assyrier/syrianer från Turkiet.
I Sverige bosatte hon sig på 1960-talet tillsammans med man och barn.
under de senaste
den var fransk som hade ett franskt pass.
De delar den islamiska civilisationen med Turkiet och övriga arabiska länder längs Medelhavet.
Ett annat viktigt gemensamt drag är att människor som lever i Medelhavsländerna har samma dags- och säsongsrytm.
I de gruppcentrerade kulturerna däremot sätts gränserna utifrån familjen och institutionerna blir mindre viktiga.
Ur ett svenskt perspektiv är det förnedrande för kvinnan.
Vårdens innehåll kan också stämma mer eller mindre bra på ett övergripande plan.
Barnet sätts i centrum.
Nästan en miljon av Sveriges befolkning är födda utanför landets gränser.
Det går inte alltid att kompromissa.
Slöseri med resurser Att invandrarnas resurser inte tas till vara i arbetslivet är lätt att styrka.
Och svenskarna är inte lika snälla längre.
Eva Magnusson är redaktör på Forskning och Framsteg.
.
Så olika - men ändå lika i mötet med det svenska.
Annick Sjögren
Foto:
procent av slaktdjuren dör på grund av illa skötta transporter.
ändå förlorade man inte ens
och
Var det möjligt att ytterligare pressa priserna, avvaktade de med sina inköp och använde de stora kontantsummorna som prispressare.
I början av 1600-talet mellan
I Storbritannien växte London mellan åren
Hamburg ökade fram till 30-åriga kriget till
På 1500-talet tilläts - i varje fall de ungerska slaktdjuren - att vila regelbundet under vägen.
En del lyckades göra upp om sina marker med slaktarsällskapen och oxhandlarna och klarade sig drägligt genom de avtalade ersättningarna.
ägare till djuren var borgare som hörde hemma i städer som Jönköping, Eksjö, Bogesund ( Ulricehamn ), Växjö och Skara.
Och göteborgarna åt på 1650-talet knappt hälften så mycket nötkött som invånarna i Augsburg gjorde redan på 1570-talet.
I staden Augsburg var det de styrande som förskotterade pengarna.
Dessutom skulle delar av det styckade köttet inspekteras innan det fick säljas.
Annorlunda var det i grannstäderna Nürnberg och Ulm.
mil.
Kopparstick av Marx Engelbrecht.
Den tog fart efter andra världskriget och bars upp inte bara av en stark svensk vetenskapstradition utan också av socialdemokratins övertygelse att utbildning och vetenskap är viktiga redskap för social och ekonomisk utveckling.
Den tekniska omdaningen i den globala ekonomin är oerhört snabb.
Forskningen bidrar till vår självförståelse, i samhället och i naturen.
Den blir allt viktigare.
I praktiken ses ofta forskning och undervisning som åtskilda, i varje fall för grundutbildningen.
Särskilt det sista är betydelsefullt.
Vi måste anstränga oss att förverkliga de möjligheter som vetenskapen erbjuder.
åren.
kometer som heter så; den första bleka och nummer
år
gånger svagare än vad ett mänskligt öga kan uppfatta, på gränsen till vad en amatörastronom brukar förmå att se.
Synlig för blotta ögat for den rakt över våra huvuden när den passerade nordpolen.
Det är ovanligt nära, och en påminnelse om att nedfallande stenar från rymden kan hota livet härnere, under vårt tunna lufttäcke.
kilometer i sekunden, skulle ha brakat in mot jorden, skulle nedslaget ha blivit förödande för oss, kanske i lika hög grad som stenen för
De dyker oväntat upp någonstans varsomhelst på himlavalvet, uppifrån, nerifrån eller från sidan.
En komet i öppen bana försvinner för alltid ur sikte för oss när den har rundat solen.
Inbäddade i kometmoln Hur kommer det sig att vi ständigt ser en ström av nya kometer som flyger förbi?
Enligt en annan teori stöttes kometerna ut i kylan av planeternas tyngdkraft.
år.
Ett expanderande jättemoln ( koma ) bildas runt kometen, ett skal omkring
Starkast i koman är cyanradikalens ( CN ) violetta sken och kolets ( C

Vilken livlös miljö förefaller det inte att vara!
Faunan består av djur som är
Utefter varmare kuster finns ofta stora mängder mystacocarider ( saknar svenskt namn ), en ordning primitiva kräftdjur som upptäcktes så sent som på 1940-talet ( bild
Sandstranden är dock en mycket instabil boplats, och i samband med stormar kan både djur och partiklar blandas om totalt och saltvattnet kan komma att sträcka sig långt in i stranden.
De flesta arter är långsmala och masklika, vilket underlättar deras rörelser i det trånga porsystemet.
Många av de mikroskopiska djuren livnär sig i sin tur på bakterierna eller på algerna.
Djuren lever också i en miljö där de är förhållandevis väl skyddade från att bli uppätna av större djur.
De lever i samma miljö och intar samma slags föda.
En viktig egenskap hos sanddjuren är förmågan att leva på sandkornens fuktiga ytor och i hålrum som delvis är fyllda med luft och delvis med sötvatten.
) som kan leva både långt uppe i skogen och ute i den interstitiella strandfaunan.
( hör ihop med bild
Korvlika stukturer täcker gastrotrichens kropp.
Dessa djur äter allt från bakterier, alger till små encelliga urdjur.
Dessa kvalster tillhör en grupp som har utvecklats på land för att sedan anpassa sig till havet.
Ett sätt att kringgå problemet är att kyla ner provet till under
Jättejordbävning skakade Mälardalen för
De bildades för cirka
En hel stad ödelades och
Här fanns alla de strukturer som man normalt förknippar med en jordbävning; skakade sandlager ( bild
Kvällen innan kursen hittade jag emellertid en minst lika fin skärning
Jag kunde bara säga någon gång omkring
Det behövdes inte många drag med skrapan för att blottlägga att den övre saltvattensleran skar ner över den undre sötvattensleran på sätt som helt entydigt visade att en jordbävning skett just i gränsen mellan de
Detta måste innebära att jordbävningen skett på hösten för
Ny forskningsgren Under det år som gått sedan fynden vid Ryssjöbrink har jag och mina medarbetare fortsatt att undersöka grusgropar, vägskärningar och borrprover runt om i Södermanland.
Under sommaren
Nu vet vi att det skedde efter en jättejordbävning som med en tsunamivåg spolade rent Närkesundet från blockerande packis.
Han är föreståndare för enheten för Paleogeofysik & Geodynamik.
( =Fig.
Händelsen inträffade
Det första brackvattenvarvet som avsattes efter erosionen saknar sin sommardel.
Vägskärning vid Berga på Södertörn.
Och även om det inte gäller livet för elitidrottsmännen i årets sommarolympiad i Atlanta så är det ändå mycket som står på spel.
Avslappning i form av meditation går ofta till så att man lägger sig på golvet eller sätter sig skönt och sluter ögonen.
Många undersökningar har på detta sätt kunnat visa att kroppen verkligen går på vilsam sparlåga under avslappningen.
".
Det finns många andra sätt.
Dessutom är det långt ifrån självklart vad som ska räknas dit.
Men om det handlar om en individuell idrott eller en lagidrott anses inte ha så stor betydelse längre.
Till kategorin kloka gubbar räknades så sent som
Det finns många, liknande experiment som visar att mental träning kan fungera.
även denna grupp förbättras trots att den inte behandlas.
Att spänna sig kan vara ett nödvändigt försvar mot outhärdliga upplevelser.
I stället dominerar investeringsvärdet, idrott ses främst som ett medel att uppnå andra mål, såsom status och pengar.
- Att färre och färre ungdomar rör sig mer och mer och fler och fler rör sig mindre och mindre är en varningssignal, anser Leif Strand, framför allt med tanke på folkhälsan och samhällsutvecklingen i stort.
Tillsammans med sin personliga tränare och en expert på mental träning utarbetade han en metod som var helt anpassad efter de egna behoven.
Sedan några år tillbaka lider Patrik Stenlund av en skada i foten och tränar därför inte mentalt.
Antingen tänker jag på en badplats eller ett rum långt ner i underjorden där jag sitter i en skön fåtölj.
Ingen idrott är ju den andra lik, lika lite som olika individer är det.
Till guden Zeus ära kämpade idrottarna i det antika Grekland.
Mental träning och personlig utveckling av William Metz, Guideline books
Som om de inte alls handlade om liv och död utan om något mycket vardagligt och odramatiskt:
Det säger Nora Machado.
- Men det är inte alls självklart att det automatiskt leder till att fler donerar organ, konstaterar Nora Machado.
Det är också betydligt lättare att bestämma om den egna kroppen än om de anhörigas.
Lika många kan inte ge något svar.
Eftersom det tycks vara känslomässigt svårare att ge bort anhörigas organ begränsar den nya lagen de anhörigas inflytande.
att stärka individens självbestämmande.
" Det är således inte den enskildes intresse som står mot samhällets.
Samtidigt ligger det i vars och ens långsiktiga intresse att det finns tillgång till sådana organ...
- ändå är det i Sverige och i flera andra länder fortfarande vanligt att njurar tas från levande anhöriga, berättar Nora Machado.
NORA MACHADOS DOKTORSAVHANDLING INGåR I ETT PROJEKT VID INSTITUTIONEN FöR SOCIOLOGI, UPPSALA UNIVERSITET, OM ORGANTRANSPLANTATIONER, FINANSIERAT AV FORSKNINGSRåDSNäMNDEN.
Där lever knappt
Organ hämtas ofta från människor med skallskador från trafik- och andra olycksfall.
Där ingår kliniker i Nederländerna, Tyskland, Belgien, Luxemburg och österrike.
Förbudet mot att bygga trähus högre än
och ett
for han på ett studiebesök över Atlanten.
Dessutom går det mycket lättare och smidigare att forsla materialet till bygget, man slipper alla tunga byggkranar och lastbilar som kräver tåliga transportvägar.
Traditionella, dvs med betong i bjälklag och i lägenhetsskiljande väggar.
Våren
Snickarna tillverkade först alla byggdelar - bjälklag, mellanväggar och ytterväggar - i en fältverkstad som låg i direkt anslutning till bygget.
Men det är stora skillnader mellan att bygga hus i USA och i Sverige.
För att svenska skivor ska stå sig i
åren.
Om de hade varit mer alerta och satsat mer på förädling av produkterna så skulle de ha kunnat påverka marknaden, säger Sven Thelandersson.
När man sedan ska sälja virket, inte per kubikmeter utan per kvadratmeter färdig vägg, har man ökat värdet på sin produkt utan att egentligen ha behövt satsa så mycket.
Här krävs forskning för att rationalisera hela byggprocessen, en typiskt tvärvetenskaplig uppgift.
- Resultaten är tillfredsställande, säger han.
Byggarna måste t ex lära sig trä bättre för att kunna välja lämpligt virke.
SVEN THELANDERSSONS FORSKNING FINANSIERAS BL A AV BYGGFORSKNINGSRåDET Tumörer tjuvkopplar blodkärl för att växa Av ROLF CHRISTOFFERSON, ERIK SKöLDENBERG och ERIK WASSBERG En tumör kan börja växa okontrollerat först när den får blodkärl att växa in i sin cellmassa.
Hos en kvinna sker det när slemhinnan byggs upp i livmodern efter menstruationerna samt när moderkakan bildas under graviditeten.
Men intresset var svalt från andra cancerforskare.
Även i en sovande cancer delar sig cellerna.
En tumörcell överlever ungefär en halvtimme i blodcirkulationen.
olika bromsare av blodkärlsnybildningen.
Han är frustrerad och önskar att fler kliniska prövningar startas och att substanserna då ges kontinuerligt och periodvis i kombination med annan behandling.
Vid återfall börjar halten stiga redan innan det går att hitta leukemiceller i benmärgen.
substanserna och de läkare som är ansvariga för de studier som pågår.
Han fann mycket riktigt ett protein, som döptes till angiostatin ( = kärl-bromsaren ).
ROLF CHRISTOFFERSON äR BARNKIRURG, ERIK WASSBERG OCH ERIK SKöLDENBERG äR BåDA DOKTORANDER.
Vid vårt besök träffade vi
Utrustningen är inte alltid den senaste, men välskött och hårt utnyttjad dygnet runt.
Ständigt upptäcks nya blodkärlsstoppare, berättar Judah Folkman, nestor på området och fortfarande i forskningsfronten.
Kan vi förstå hur, kanske vi kan finna nya sätt att behandla tumörer.
I sommar startar expedition " Arctic Ocean
Men också lockande och utmanande.
över ett torrlagt Berings sund nådde de till arktiska Amerika och Grönland.
.
Men färden mot nordpolen blev katastrofal.
Han lät bygga ett kraftfullt fartyg som skulle klara att driva oskadd med packisen under lång tid.
lossnade Fram ur isens grepp strax norr om Spetsbergen.
år
Eftersom Sovjets norra kust omsluter en stor del av Ishavet betraktade Josef Stalin detta som sovjetiskt område.
Men ryssarna har sällan sammanfattat sina resultat.
Både som journalist och som geokosmofysiker har han deltagit i flera polarexpeditioner.
Den kom väl bort i all direktreklam.
Hos fjällämmeln sker det med stor dramatik.
Men numera är lämmeltågen inte lika imponerande.
Men när det blir trångt om plats i lämlarnas samhällen sprids parasiter och sjukdomar mycket snabbare.
Detta sker effektivast med hjälp av giftiga ämnen, även om taggar och andra otrevligheter också ingår i arsenalen.
För att djuret ska kunna tillgodogöra sig växtproteinerna måste dessa först brytas ner till aminosyror i tunntarmen för att därifrån tas upp i blodet.
Massdöd när ljuset kommer Under de första uppgångsåren, när det ännu finns få lämlar i ett område, lever djuren gott och föder många ungar.
Vad som händer med de äldre, tyngre djuren som inte deltar i höstvandringen, vet vi inte.
Under de år då lämlarnas bestånd kraschar talar man om svartår i fjällen.
Men det finns en lång rad samband som vi kan stödja oss på.
Ytterligare ett förhållande som stöder vår tes är ett experiment som vi har gjort med unga lämlar i bur.
Antalet insekter, harar och många hönsfåglar varierar i takt med lämmelcykeln.
En tänkbar förklaring till detta kan vara att växterna stressas så hårt av renar och andra betande idisslare att de fleråriga plantorna måste försvara sig sommar efter sommar.
Till formen påminner fjällämmeln om en liten hamster.
kullar, och då kan hon ha
En annan form av variation som kan vara svår att få grepp om är varför antalet djur pendlar upp och ner hos så många arter.
Vid ett annat tillfälle invaderades östersunds torg av lämlar som kommit simmande över Storsjön.
TORE LARSEN ( teckningen in i rutan om Guds straff )
Det vet väl alla vad en planet är för något!
år sedan riktade Galileo Galilei sitt teleskop mot planeten, och en ny era inleddes.
Där finns t ex kolväten, vatten och andra väteföreningar.
Vi har sedan länge kunnat uppskatta Jupiters massa och volym och således dess medeldensitet.

miljoner kilometer från solen.
kilometerna ner till centrum stiger temperaturen till flera
När materia samlas på detta vis, skapas ett gravitationscentrum dit tyngdkraften drar.

När ansamlingen fortsatte utsattes planetens inre för trycket av materien ovanför och pressades ihop mer och mer.
Zonerna och bältena är i själva verket resultatet av en oerhört vindpinad atmosfär med ständiga öst- och västvindar på upp till ett hundratal sekundmeter.
kilometer, där trycket är uppe i
Ingen tvivlar heller på att Jupiter innehåller stora mängder sådana ämnen - observationerna av kol, kväve, syre och fosfor i atmosfären ger en god antydan, och i rimlighetens namn ( med tanke på den blandning av kemiska grundämnen som hela solsystemet bildades av ) måste det finnas minst lika mycket sten, järn och nickel i Jupiter som i jorden.
kilometers djup.
Solens lillasyster Hur rimligt är det att kalla både jorden och Jupiter för " planet " utan att ta hänsyn till de oerhörda olikheterna mellan de
Jupiter skulle ha behövt bli ännu större.
är de tillräckligt många, så kan det hända att de tillsammans svarar för en stor del av Vintergatans massa.
Men skulle Jupiter då kunna sägas vara en brun dvärg!
riktiga stjärnor, så blir gravitationen från de
HANS FORSKNING OM PLANETSYSTEMET STöDS AV NATURVETENSKAPLIGA FORKSNINGSRåDET.
I vintras släppte den en liten självmordssond som dök ner i Jupiters atmosfär och under några timmar rapporterade till jorden om sin dramatiska omgivning innan den förstördes i hettan.
Svaret på frågorna hänger samman med om universum är ändligt eller oändligt.
Precis som jordens yta.
Det kan vara oändligt i alla riktningar som den tredimensionella motsvarigheten till ett plan eller en sadelyta.
).
Skär därefter ut en smal remsa runt kalottens kant samt en remsa genom dess mittpunkt, dvs en diameter ( bild
Denna typ av experiment kan utföras på en liten del av bollens eller papperets yta.
).
Han formulerade den allmänna teorin om icke-euklidisk geometri.
En av kärnpunkterna i hans teori är att gravitationen är en egenskap hos rymden; nära en tung kropp är rymden krökt.
I denna gummibandsgeometri studerar matematiker egenskaper hos ett rum - tänk på något slags kropp - som inte förändras när kroppen tänjs, vrids eller kramas ihop.
Detsamma gäller den idealiserade ytan på en boll:
Men det är här som topologi och differentialgeometri närmar sig varandra.
De överensstämmer med något som man känner igen.
Vi behöver i stället betydligt fler observationer.
Om det i universum däremot finns bara hälften av den kritiska mängden, så innebär det att universum har negativ krökning.
.
punkter går det att dra en och endast en rät linje.
Därmed skulle det kunna bevisas med hjälp av de övriga
Därefter skulle den jämföra den uppmätta längden med pi x d, som är den vanliga längden på omkretsen.
Det blir bara ett handtag kvar - alltså en ring.
Krökningen varierar på ytan av en flottyrkokt munk ( torus ).
Vad är det då som har gjort det möjligt för dessa barn att klara sig bra i livet mot alla odds?
De är lätta att tycka om och har en förmåga att få andra människor att engagera sig i dem.
Det måste finns någon vuxen i barnets närhet som ser det som värdefullt och som kan ta vid när föräldrarna brister.
De har sökt besvara frågor som " Varför super Jeppe "?
För att skilja dem från maskrosbarnen kan vi kalla dem " problembarnen ".
En viktig del i behandlingen är att försöka öka barnens känslighet och förmåga till inlevelse i andra människors reaktioner.
Om så är fallet får de fundera igenom olika lösningar.
En del av de här ungdomarna måste rentav lära sig att leva med att alltid tillhöra B-laget, framför allt i en tid av ökande arbetslöshet som förefaller att bli bestående.
Den som inte kan göra sig gällande i skolan eller genom ett arbete kan bli duktig på något annat i stället, t ex sport, att rita, måla, meka med bilar eller ta hand om djur.
Vilka roller har mamma och pappa?
Vi försöka hitta sådana stödpersoner till problembarnen också, helst sådana som spontant fäster sig vid dem.
Och till möjligheten att kunna förändra för ungdomarna och deras familjer, även när allt ser mörkt ut.
Vid
Lasse hade många hobbies och var aktiv i föreningslivet.
Maskrosbarn finns över hela världen.
För en tredjedel av barnen kunde man redan tidigt se att risken var stor att de skulle hamna snett.
Motsatsen är känslor av främlingskap och meningslöshet.
Eva Magnusson En artikel av EmmyWerner, Mot alla odds, ingick i Psykisk Hälsa 3/95.
Därför finns det ofta djur på ungdomshemmen.
Av den senaste filmen, Ett anständigt liv från
Charley Porter tar oss till vårt slutliga resmål, fjorden Bahia Pia vid Beaglekanalen, omkring
dygn med segling dygnet runt.
På Grönland finns dock en inlandsis kvar som minner om denna tid.
Istiderna kommer och går Redan i slutet av 1920-talet visade bl a den svenske geologen Carl Caldenius att sammanhängande istäcken har täckt i stort sett hela södra delen av Sydamerika.
år sedan, har varit betydligt varmare än i dag, medan andra, t ex
Problemet är dock att bevisa att människans utsläpp verkligen orsakar klimatförändringar och att dessa alltså inte är naturliga klimatsvängningar.
Denna luftström tvingas att stiga på grund av bergen, vilket gör att stora mängder nederbörd faller på västra sidan jämfört med den östra ( jämför Norge och Sverige ).
Men i Punta Arenas, som ligger öster om Anderna, har detta värdet sjunkit till kanske
Precis som längre norrut är klimatet väster om bergen mycket nederbördsrikt, medan det är betydligt torrare i öster.
stora glaciärer når havsnivån i de inre delarna av Bahia Pia.
Vi ska också, om möjligt, finna en klimatologisk förklaring till vad som kan ha orsakat att glaciärerna senare drog sig tillbaka till sina nuvarande positioner.
Träd har koloniserat platser där isen tidigare låg, och genom att räkna årsringar går det att säga ungefär när området frilades.
Därifrån går arbetet vidare med att tolka vad det är som har skett och vad som orsakat förändringen.
Moränen har avsatts då isen fanns i området, medan torven har växt till sedan isen dragit sig tillbaka.
gånger under de senaste
Det behöver inte vara så.
Också ganska små skiftningar i klimatet kan orsaka stora variationer i glaciärernas utbredning på kort tid.
Halveringstiden för radioaktiviteten är
Men så är inte fallet.
procents sannolikhet, kan spridningen bli
Eftersom kalvningen är mycket effektivare än avsmältningen på land, blir glaciärens reträtt snabbare än den borde ha varit i förhållande till den klimatförändring som har skett.
" Tyvärr skriver Buréus inget om när kyrkstaden kom till, men troligen var det under 1500-talets andra hälft.
behövdes en djupare hamn, och stadskärnan flyttades till sin nuvarande plats vid Luleälvens utlopp i havet.
För att inordna denna nordliga landsända i den svenska sfären gav staten år
Men prästbostället är från 1370-talet och ligger kvar på sin ursprungliga plats i Gammelstad.
Men tidigare förklaringar till kyrkstädernas uppkomst har pekat på att kyrkstugorna föregicks av köpmännens lager- och övernattningsbodar vid marknadsplatser och de stallar som allmogen byggde för sina hästar vid kyrkorna.
De samhällsförnyande krafterna koncentrerades till Luleå stad.
Långt in på 1800-talet hade flertalet stugor och stallar ingen panel samt var omålade.
Officersbostället från 1690-talet, kyrkoherdeboställets jordkällare från 1500-talet, borgmästargården i borgarkvarteren från 1600-talet är några andra exempel.
Den s k kyrkstadsseden innebar att människor vistades i stugorna under vanliga veckohelger och vid de speciella långhelgerna.
ägare.
Stuglösa kunde låna logi av bättre lottade grannar eller släktingar.
Därefter dök det upp kaféer och hotell, butiker av olika slag samt frisersalong och begravningsbyrå.
Gammelstads fasta befolkning växte efter sekelskiftet
inom kyrkstadsområdet.
Att Gammelstads kyrkstad ändå har bevarats tyder på att bygdens folk har hyst respekt och starka känslor för den traditionsrika miljön och att kyrkstugorna har fyllt och fortfarande fyller viktiga behov.
i december ) kan närmast betraktas som ett under.
Kyrkstaden i Gammelstad är en av Sveriges kandidater till UNESCOs Världsarvslista i år tillsammans med Faluns gamla gruvområde.
sov med kläderna på under täcken och fällar.
.
farleder ligger Gammelstad.
I gengäld fick hon en gåva då och då.
Nytt hälsoproblem:
De tioåriga barnen som sökte till sångklasserna var i stor utsträckning hesa och deras röstomfång mycket begränsat, hävdade de erfarna musiklärarna på skolan.
skolor i Stockholmsregionen.
Och många barn far illa för att de använder rösten fel.
Och kan man inte sjunga blir det svårt att upptäcka om man är musikalisk.
Till talkliniken på Danderyds sjukhus kom härförleden en fyraårig pojke som lät som Louis Armstrong.

För det mesta är han en storstadspojke som också på sin fritid vistas ovanligt många timmar i stora grupper.
Bara en av de hesa pojkarna kunde misstänkas vara i målbrottet.
Deras röstomfång var också snävare.
Hjälp till hesa barn Barnens försök att överrösta ljudnivån för att göra sig hörda i bullriga miljöer ger ofta upphov till valkar på stämbanden, också hos barn som inte är hesa.
Men med datorhjälp kan tonsäkerheten snabbt övas upp.
procent av barnen klassas som riktiga sångare.
Det kan också vara så att de visserligen uppfattar tonen men inte har lärt sig höra den inom sig innan de sjunger den.
Svenska sångpedagoger har skapat en god och framgångsrik tradition när det gäller att lära de sångsvaga att sjunga både bättre och bra.
En flicka lyckades sjunga
ändå kan spädbarn med hjälp av stämbanden och luftströmmen från lungorna frambringa höjdtoner som vida överträffar de höga sopranernas högsta höjdtoner.
För att rösten ska höras måste dessa barn ständigt öka trycket mot stämbanden.
Förr var prästerna den i särklass mest utsatta yrkesgruppen när det gäller röststörningar.

Här syns hesheten.
Det tar tid att bygga upp stämbanden.
Robert Blombäck/Bildhuset Moderkakan styr vår hälsa livet ut Varken livsstil eller gener bestämmer på lång sikt vår hälsa.
Fostrets tillgång på näring från moderkakan är minst lika avgörande som någonsin våra gener.
Under hela fosterlivet är det hjärnans utveckling och hjärnans behov av näring som prioriteras.
Ju större moderkaka, desto högre blodtryck i vuxen ålder.
Ju högre födelsevikt, desto mindre risk att dö av hjärtsjukdom.
.
Djurförsök har visat att organen utvecklas språngvis under fosterlivet.
MONIKA STARENDAL
handflator är moderkakan.
Gammal skåpmat som serveras i en ny form.
Vilken fräckhet!
I det aktuella fallet bestämde man sig för att betrakta den ansvariga betygsnämnden som en myndighet, varvid man i stället hade att följa förvaltningslagen.
Många forskare skulle nog på förfrågan säga sig känna till fall av forskningsfusk, men man bör hålla i minnet att förekomst och misstanke om förekomst är
Plagiering innebär att man stjäl data, idéer eller något som en person skrivit och använder det som om det vore ens egna insatser.
Självsanering Det finns starka skäl att försöka komma tillrätta med både fusk och dålig vetenskap.
Effektiv och rättvis granskning Både fusk och dålig vetenskap beivras enligt min mening bäst om ansvaret läggs så nära den praktiska forskningen som möjligt.
" Både fusk och dålig vetenskap bör handläggas lokalt, säger Mats G Hansson, docent i etik vid Uppsala universitet.
De anses nämligen äta så mycket fisk att yrkesfiskarna fångster blir mindre.
dagar efter märkningen, förrän en av ungfåglarna drunknade i ett fisknät vid Helsingör utanför danska Själland,
Från Tunisien har det kommit
månader efter märkningen.
ROLAND STAAV Ringmärkningscentralen vid Riksmuseet
Den svullnar vilket ytterligare försämrar tillförseln av energi.
Det högra ett högre horisontalsnitt.
Bilden är ett snitt nära hjärnans medellinje med näsan åt vänster.
Egentligen kartlägger en PET-kamera hur mycket syre och energi som förbrukas i olika delar av hjärnan millimeter för millimeter, skikt för skikt.
minuter ):
Tillvägagångssättet är att vi upprepade gånger mäter hur mycket energi som går åt i vila och när vi framkallar klåda.
kan man få råttor av hanligt kön att bete sig som honor om man behandlar dem med äggstockshormon?
Om aphanen också hade fått en livmoder inopererad i kroppen hade han fått regelbundna menstruationer.
Av dem var
Inte ens om man har begåvats med matematiskt snille, som Perssons
Upplevelser och erfarenheter påverkar nämligen hjärnans struktur.
Hyenans honor har efter årtusenden av darwinistiskt tryck, dvs anpassning till miljön, utvecklats så att de aggressivaste har fördelar då de ska äta.
Det måste emellertid sägas direkt:
Män har bättre rumsuppfattning än kvinnor, de förstår sig med andra ord bättre på kartor.
Eftersom män har högre koncentration av testosteron än kvinnor tycks det finnas ett slags mellanläge, en optimal testosteronnivå för manliga talanger.
Här har vi alltså ett exempel på en könsskillnad i en kognitiv förmåga som regleras av en känd hjärndel och som därtill påverkas av hormoner.
Den är så karakteristisk att man kan könsbestämma en person utifrån denna del.
).
Trodde man.
Men skillnaden är inte så stor att man med hjälp av den kan könsbestämma en hjärna.
Kanske också den om könsskillnader i hjärnan?
Dåliga könsskillnader Men det är inte bara fördelar med att vara kvinna, om nu någon trodde det.
Under sjukdomsförloppet avstannar hjärnbarkens utveckling och hjärnan krymper.
kropp och själ är oskiljbara.
" Om
Det märks om uppgiften är att så snabbt som möjligt lista ord som börjar på samma bokstav eller är föremål av samma färg.
att tänka matematiskt Män tenderar att vara bättre än kvinnor i test där det gäller att föra logiska resonemang i matematisk mening.
COWELL ET AL
Men inte om hur.
Vår jag-uppfattning bygger på att hjärnan ständigt sammanfogar det rikliga flödet av yttre och inre information.
procent av kroppsvikten använder den en femtedel av kroppens energi i vila.
Minnet består till allra största delen av omedvetna minnen.
Energiförbrukningen ökar i de delar av hjärnan som används under spelet, medan den minskar i de andra ( bild
Efter en sådan operation har dessa människor ett medvetande i vardera hjärnhalvan som är oberoende av varandra.
I sömnen försvinner medvetandet När vi somnar försätter vi oss av fri vilja i ett tillstånd utan medvetande.
Under hypnos kan medvetandet ofta framstå för individen som delat i flera parallella processer.
och
Här kommer ett enkelt experiment:
Ett enkelt exempel är när vi ska fånga en boll.
Beräkningarna ger en grund för att ligga före med ordergivningen till musklerna för att mjukt kunna fånga bollen.
Eget rum på långvården är inte en patentlösning om man inte samtidigt ser till att den sjukes kontakter med släkt och vänner hålls igång.
Han granskade över
Därmed ska de bli bättre på att komma ihåg.
Uppmuntrad av detta började Martin Ingvar testa ämnet på människor.
Symposium om etik Att dra slutsatser av enkla laboratorietester med några få försökspersoner är förstås riskabelt.
).
Andra fick själva leta reda på mat och vatten i burar inredda med intressanta leksaker som byttes dagligen.
Den här typen av inlärning kallas icke-associativ.
).
Minnena från de sista
Kopiorna placeras sedan i olika delar av storhjärnans bark som är specialiserade på att minnas just dessa egenskaper.
Möjligen samverkar de båda processerna för att mejsla fram de ändrade kopplingsmönster som forskarna tror att våra minnen består av.
Han har alltså lärt sig något som han inte vet att han har lärt sig.
Det påverkas lätt av slag mot huvudet, alkohol och andra gifter.
Mannen utan minne löser korsord År
Inte ens doktor Sue Corkin, som han har träffat varje vecka i över
Han kunde korrekt och i detalj beskriva begrepp som raket, satellit, astronaut, transistor, njurtransplantation, DNA-test och aids.
" Kanaler i hjärnans celler lagrar minnen För att lagra ett minne behövs någonting som är formbart och hållbart på samma gång.
sådana receptorer kallas NMDA respektive AMPA - synapsminnets " radarpar ".
Följden blir att mekanismen som kallas LTP har lättare att fungera.

De flesta psykologer delar upp minnet i olika avdelningar.
Jag är rädd, säger datorn HAL oroligt i filmen
Denna robot lär sig genom växelverkan med människor och föremål i dess omgivning, på liknande sätt som ett litet barn.
Men hur är det egentligen med tänkandet?
Mänskliga mentala funktioner inbegriper också nyfikenhet, humor och kreativitet.
Om det gick att härma hjärnans nervnätsstruktur med kiselkomponenter kanske man också skulle kunna få konstgjorda mentala processer ( och medvetande?
En ( mänsklig ) utfrågare sätts i ett rum där hon kan kommunicera via ett tangentbord med en dator eller en människa i ett annat rum.
Så kallade expertsystem utvecklades, där en utfrågare kunde vägledas genom databaser för att t ex ställa en diagnos på en sjukhuspatient.
Om en enda komponent, t ex en transistor eller en processor, skulle gå sönder så mister datorn hela sin funktion och en given beräkning kan inte utföras.
Mönster, vilka kan representera t ex en bild eller en doft, kan lagras i dessa nätverk genom att vikterna ändras mellan de olika elementen.
Nätverksstrukturen och sättet att förändra kopplingsvikterna vid inlärning är det som främst skiljer de olika ANN-modellerna.
Ibland kan man finna en ganska enkel matematisk formel som ger upphov till det kaotiska beteendet.
Stora nätverk med många
Kreativitet, fantasi, intuition, " sunt förnuft ", humor och känslor förefaller vara sådana aspekter av vårt mentala liv som det verkar svårt ( eller omöjligt ) att överföra till konstgjorda system.
De lätta problemen, som t ex inlärning och minne eller att känna igen ansikten, kan vi antagligen snart förstå i termer av neurobiologiska processer och även simulera på datorer.
Frågan är om vi ens skulle vilja ha sådana konstgjorda system.
Marie Dahlman
Resultaten tyder på att svängningar, kaos och brus kan ha en gynnsam effekt för de neuronala systemens förmåga, säger artikelförfattaren och datorforskaren Hans Liljenström.
Pressens Bild IBL Har själen ett eget liv?
... så skickar nerver, också av materia, signaler till min materiella hjärna som i sin tur omvandlar signalerna till en medveten känsla av smärta.
Medvetandet är ingen behållare Att materia är ett vanskligt begrepp anser också Germund Hesslow, filosof och docent vid Fysiologiska institutionen, Lunds universitet.
Jag skulle vilja påstå att den subjektiva upplevelsen av smärta är en sammanfattning av alla de flyktreaktioner som den här typen av stimulering ger upphov till.
Du sitter ju inte inne i ditt medvetande och observerar ditt medvetande.
jag Germund Hesslow kastar en road blick mot Rainer Carls, lutar sig en aning framåt i stolen och säger:
Varför diskuterar vi då?
Som exempel nämner han att en sådan person skulle kunna säga:
Frågan leder in i ett tankeexperiment, " det kinesiska rummet ":
Han anser att resonemanget visar att medvetandet inte är något så enkelt som ett vanligt datorprogram.
Beteendet är alltså det avgörande för Germund Hesslow även i den här frågan.
- Ingalunda.
Vi missförstår varandra Trots det kan ingen människa fungera socialt utan att åtminstone anta att även andra människor är medvetna.
Någon ser att datorn flyttar damen och frågar dig varför den gör det.
Kemin har ju inte blivit onödig bara för att vi har kvantfysik.
De är något mer.
När man hade löst alla dessa detaljproblem så försvann frågan om vad liv är.
Rainer Carls värjer sig mot den klassiska uppdelningen mellan kropp och själ som han ofta möter i sitt arbete som präst.
Det synsättet använder Germund Hesslow fortfarande för att kämpa sig loss från " vardagspsykologin ".
PER SNAPRUD ÄR REDAKTöR På FORSKNING OCH FRAMSTEG Förnuftet går vilse om känslorna sviker AV PER SNAPRUD Att hålla huvudet kallt är en förutsättning för kloka beslut.
På eftermiddagen den trettonde september lade Gage krut och stubintråd i ett borrhål i berget och bad som vanligt en av mannarna att täcka krutet med sand.
meter bort.
Kort efter att han kom tillbaka till sitt jobb fick han sparken.
Kort därefter kunde han kvittera ut ett postpaket innehållande både skallen och det lilla spettet som också hade legat i kistan.
).
Kanske beror skillnaderna på att deras hjärnskador är något olika, eller på att de helt enkelt är
Men efter att han hade sysslat med annat en tid började han se saken från en ny sida.
Varje kort var märkt med ett belopp, antingen en vinst eller en förlust.
Elliot, och
Ändå drog de inte kort på måfå.
- Det betyder att den medvetet formulerade strategin är en efterhandskonstruktion, säger Markus Heilig.
Desto märkligare var att apparaten också gjorde utslag när en frisk person en bit in i spelet övervägde att dra ett kort från någon av de dåliga kortlekarna.
Experimentet med kortlekarna visar att erfarenheten kan koppla samman en olycka i en möjlig framtid med en kroppslig reaktion, en känsla.
Kopplingen ger en varnande känslofärg åt ett dåligt val.
Omedvetna känslor samspelar alltså med förnuftet för att bringa reda i verkligheten.
" Förunderlig olycka " löd rubriken på en tidningsartikel några dagar efter att järnvägsarbetaren Phineas Gage hade fått ett spett genom huvudet.
ANTONIO DAMASIO
AIRI ILISTE.
Kopplingen behöver inte vara medfödd utan kan läras in på olika sätt.
När musen sedan ska sväljas måste ormen hitta dess huvud eftersom det är bara på det hållet som musen går ner i svalget.
Katten kan 'tänka' på musen även när den inte får någon information från sinnena - den kan exempelvis vänta framför ett mushål.
En sådan inre miljö består av alla de representationer som ett djur har i sin hjärna.
Vi människor kan planera för framtida behov.
Det underlättar samarbete.
Men inte allt djuren gör för att lura varandra är planerat bedrägeri.
Språk är mer än signaler Språkförmågan är en del av medvetandet som tillkommit mycket sent i människans utvecklingsprocess.
Dansen har till och med en sorts grammatik.
Apor, liksom andra däggdjur, leker under sin uppväxt.
Det var vid den tiden som den moderna människan, Homo sapiens, utvecklades från den föregående människoarten som kallas Homo erectus.
Konsten att tänka i bilder är mycket äldre än förmågan att tänka i ord.
Den evolutionära vinsten med att ha ett talat språk måste ha varit stor, eftersom den också innebar en påtaglig nackdel.
Ett stöd för denna tanke skulle vara att det fortfarande finns flera olika språkformer som har en mycket förenklad struktur.
Om en tvååring säger 'slå Oskar' så vet vi inte om det är barnet som har slagit Oskar, om barnet vill slå honom eller om det är Oskar som slåss.
De pratar en stund om ditt och datt, om hennes familj och om den pågående rättegången mot OJ Simpson.
Utan att tveka svarar hon ja.
Gång på gång har hon förnekat sin förlamning, och hon har till och med påstått att hennes vänsterarm tillhör någon annan.
är man lite förvirrad så kanske man inte klarar det.
).
Ett sådant experimentet har vi gjort.
Båda personerna har likadana handskar på sig för att försökspersonen inte ska kunna avslöja bluffen.
Han har upprepat försöket med en liknande patient som också påstod att den orörliga armen rörde sig.
Den letar efter förändringar, fungerar som " djävulens advokat " och omvärderar bilden av verkligheten så snart det behövs, dvs när avvikelserna blir tillräckligt stora.
Han lät sina patienter välja mellan att göra en enkel enhandsuppgift och få en liten belöning eller att utföra en uppgift som kräver
Vatten i örat avslöjar sanningen Den italienske neurologen Edoardo Bisiach har kommit ett steg längre.
insikten om sjukdomen finns kvar, om än i en form som patienten normalt inte kommer åt.
Han tror alltså att stimuleringen av balansorganet på något sätt liknar drömsömnen och släpper fram minnen som har varit gömda.
Men de sa nästan ingenting om vänstra halvan av torget.

Bland smycken och keramik i den oskattbara lasten fanns koppar- och tenntackor.
Det bestod av primitiva hyddor och kunde bara nås genom en timmes båtresa österut från Kas på den turkiska Medelhavskusten.

Vid slutsummeringen förra året kunde man räkna till
Innehållet i lasten och de stora kvantiteterna tyder på att lasten var avsedd för en kung eller en farao.
De mer än
Men med tanke på den stora mängden handgjorda varor från Kanaan är det troligaste att skeppet har kanaaneiskt ursprung.
Skeppet var nog på väg mot Egeiska havet, ett område som sällan tidigare hade fått besök av handelsmän från Mellanöstern.
Men George F Bass, grundare av det amerikanska marinarkeologiska institutet och tillika ledare för undersökningen av vraket, har en annan teori.
De mykenska varorna kan ha spritts österut av kanaaneiska handelsskepp som vände åter mot sin hemmahamn.
Klen köl Arbetet vid Uluburun skulle komma att ta
Spillrorna efter själva skeppet erbjuder en fascinerande inblick i forntida konstruktionsteknik.
Men på vraket vid Uluburun var plankorna fästa i varandra med tappar ( bild
EN TIDIG ARTIKEL OM UTGRäVNINGARNA VID ULUBURUN FINNS I NR
).
Kortis:
Framsynta chefer Av världens över
Det är samma institutioner som gång på gång återkommer med stora genombrott.
Denna mångfald går att uppnå på flera olika sätt - genom att individerna själva besitter en mängd kunskaper eller genom att gruppen har en blandad sammansättning så att folk får ta del av varandras erfarenheter.
Etnisk mångfald Den absolut mest framgångsrika institutionen i hela världen när det gäller biomedicinsk forskning har varit och är fortfarande Rockefeller University i New York.
Under en tid då det var svårt för folk med judisk bakgrund att få framstående positioner i USA var Rockefeller med dess förste president, Simon Flexner, ett undantag.
Bångstyriga individer De flesta framstående forskare som Hollingsworth har träffat är personer som tidigt har börjat gå sina egna vägar, avvikare som på olika sätt skiljer sig från de flesta andra.
Alldeles säkert skulle de som helst går sina egna vägar gå under inom de traditionella organisationerna där gränsöverskridande inte är vanligt.
Hierarkin sätter stopp En del får stöd hos sina överordnade som kanske har liknande erfarenheter själva eller åtminstone förståelse för den här typen av problem.
för sina studier av den genetiska principen bakom antikropparnas variationsrikedom som han delvis bedrev i Basel.
Det räknade Bill Rutter och Gordon Tomkins med när de år
års Nobelpris i medicin.
har följt en krokig väg mot framgången.
Samarbete eller konkurrens?
forskare kommer britterna före alla andra i Nobelprisstatistiken.
Den brittiske upptäcktsresanden John Hare har korsat Sven Hedins spår och berättar här hur kamelernas område har använts för provsprängning av kärnvapen och hur marken är förgiftad av olaglig gruvdrift.
Professor Yuan Guoing var ansvarig för expeditionen, och herr Xhao var vår guide.
Vart?
All besvikelse från den senaste tidens tröstlösa färd genom det karga, ödsliga landskapet var som bortblåst.
oaser kvar.
De floder som trots allt finns får sitt vatten från de omgivande bergens glaciärer.
hade en rysk upptäcktsresande, Nikolai Mikailovitch Prjevalsky, upptäckt en sjö - Lop Nur - som försågs med vatten av den stora floden Tarim.
Efter att ha runnit rakt åt öster i många århundraden och bildat denna sjö i öknens norra del, hade Tarim plötsligt övergivit sin gamla fåra och följt en ny kurs genom öknen mot sydost, där den skapade en ny sjö.
År
års ålder - färdades han i båt nerför den nu snabbt rinnande nygamla fåran, floden Kongqi.
kilometer uppströms för att bevattna oaserna.
Vår egen guide, herr Xhao, hade vänner i Tikar.
Russin från Turpan äts över hela norra och centrala Kina.
Han var övertygad om att det beror på att Lop Nur har torrlagts.
) åkte vi norrut mot Mongoliets gräns.
Flodfåran är helt uttorkad och popplarna, som hade frodats i närmare
Dröm och verklighet När man står vid strandlinjen av Lop Nur, sträcker sig den tidigare sjöbottnen så långt ögat kan se i våg efter våg av salthaltig lera.
Kristin Dahl John Hare är medlem av Royal Geographic Society i England.
Detta förslag stöds av kinesiska miljömyndigheter ( the National Environment Protection Agency of China ).
.
vilda kameler i zoologiska trädgårdar.
KENT ENSTRöM
timmar.
Redan för
Men den enkla figuren visar allt som han ville säga.
ett disigt, oregelbundet band av stjärnljus, som bara framträder när himlen är riktigt mörk.
Naturligt nog var det få i William Herschels samtid som förmådde uppfatta stjärnrymdens djup och se den stora platta skivan.
Han var
Den gången trodde han att han nådde ut till kanten med sitt teleskop.
Linjerna är tunna och figuren gömmer sig i den omgivande texten.
Men de skulle snart visa sig vara falska.
När natten kommer finns det alltid en uppgift.
För vem vet om inte denna upptäckt kan följas av fler.
Men inte heller där kan man avgöra vad som är Vintergatans mitt.
Och centrum ligger ju inte och lyser oss i ögonen.
På 1920-talet, när Vintergatan fick det centrum som Herschel klokt nog inte hade befattat sig med, blev den också en av otaliga galaxer, och ingenstans kunde man påstå sig hitta universums mitt och inte heller dess kant.
eller kanske
Alltet utsätts ständigt för begränsningar, och det som är tomt blir alltid fyllt med något.
Universum måste vara så stort att vi får plats med våra obegripliga drömmar, och större än allt som går att tänka sig.
Hennes nästa projekt är en bok för barn om Vintergatan.
.
Herschel visste inte var Vintergatans centrum befann sig och ägnade sig heller aldrig åt att försöka ta reda på det.
Vem vill inte fira jul, påsk och midsommar på riktigt, så som man gjorde förr när det fanns traditioner?
.
Tvätta sig mitt i veckan!
" Det ansågs nästan som synd att tvätta sig i röven ", som det sägs i en uppteckning som avser 1800-talet.
Bruket att bo med djuren var utbrett i landet.
Hon såg vattnet som ett botemedel och badandet som en hälsokur.
Men det var sällsynt att bastun användes för bastubad av den typ som i dag förekommer i villakällare och sommarstugor ( se rutan på sidan
Moralisk uppryckning i ortodoxins spår är en av förklaringarna.
Där följde man nämligen seden att använda bastun till just bad.
eller flera gånger?
Att tjäna blev en uppgift för underklassen.
Sambandet mellan bristande hygien och sjukdom klarnade först på 1880-talet när Robert Koch, tysk professor i hygien, påvisade förekomsten av bakterier.
Det förra sekelskiftets hygienlängtan gav oss bilden av lantlivet och familjeidyllen i ljusaste Carl Larsson-pastell ( bild
Drömmer sig tillbaka till det äkta livet förr.
Eller än mer som en dröm.
Han berättar:
grader och man påklädde sig dem utan minsta olägenhet.
Att badvattnet hade nyttjats av samtliga hushållets medlemmar bidrog också till kulören.
Nordiska muséet
Detta var ett sätt att även få med barnen i det hygienprogram som började vid förra sekelskiftet.
Att maskera lukten av sina egna utsöndringar är ett sätt att ändå hålla distans och skapa trygghet.
I luften förekommer vanligen
år.
Om man rör om i vätskan så slutar den nästan aldrig att snurra - vätskan saknar helt tröghet.
I teorin har supravätskor funnits ända sedan 1920-talet, kända som en sorts Bose-Einsteinkondensat ( se FoF
Men de flesta materiepartiklar är s k fermioner som av kvantfysiken förbjuds att uppträda på detta kollektiva sätt; variationsrikedomen i naturen har sitt ursprung i att materiepartiklarna är olika.
Ensamma kan heliumatomerna inte göra det, men i par bildar de en supravätska trots kvantfysikens stränga förbud.
Det var vad forskarstuderanden Douglas D Osheroff höll på med i laboratoriet på Cornell University i USA.
Senast i somras kom rapporter om att
MAGDA KOROTYNSKA I ett supraflytande heliumregn skulle ett paraply inte bli till någon hjälp, vätskan tar sig lätt igenom de minsta porerna.
De kan härstamma ur frön som grodde redan för
Här hittas visserligen granpollen tidigt, men i så små mängder att forskarna har trott de fåtaliga kornen lika gärna kan ha kommit långväga österifrån ifrån med vinden.
Enligt dem skulle både somrar och vintrar ha varit varma.
- ännu har vi inte kommit därhän att det bara är att slå sig ner framför datorn och leka med smarta modeller, säger Leif Kullman.
Väl bibehållen efter
Känslorna är starka och frågorna många.
Men är det verkligen så?
Att de
Men enigheten är skenbar.
procent av dem som representerar allmänheten.
Vad gäller rattfylleri har det varit en lång process som började med
Men det är dyrt att sätta alla rattfyllerister i fängelse och dessutom vet vi att de flesta av dem har alkoholproblem.
De juridiska fackkunskaperna bör vara utslagsgivande.
Att hänvisa till Gud, naturens ordning eller det mänskliga förnuftet duger inte, konstaterar Hans-Gunnar Axberger i sin rapport ( BRå Rapport
Denna oheliga allians kan bli en massiv men inte så konstruktiv kraft för strängare straff.
stora utredningar om straffsystemet runt
och
årets Nobelpris i kemi handlar om en ovanlig form av rent kol, om molekyler som lånar strålglans från fjärran stjärnor.
Här ligger kolatomerna ordnande i ett platt, tvådimensionellt mönster av sexhörningar.
I fast tillstånd packar sig kolbollarna samman till kristaller.
år sedan tvivlade många forskare på kolbollarnas existens.
Denna gång visade det sig att det innehöll en ovanligt stabil molekyl med
femhörningar med en atom i varje hörn.
blivande Nobelpristagarna fortsatte sitt samarbete.
visade sig vara extremt stabil i laboratoriet.

kom ett nytt genombrott.
Ann-Kristin Wentzel I diamant är varje kolatom bunden till
Robert F Curl, född
Sokal, professor i fysik i USA, skickade en sofistikerad men i det närmaste oläslig artikel om postmodern teori till den ansedda amerikanska kulturtidskriften Social Text.
Han nöjer sig med att avfärda det han inte förstår.
Jag menar att båda dessa synsätt innebär missuppfattningar.
Man tog kända forskares artiklar, bytte namn och skickade in till tidskrifter.
Men socialkonstruktivisterna menar att vetenskapen inte alltid är de enkla mätningarnas domän.
Social konstruktivism är en seriös och inflytelserik tankebildning som har rätt att existera.
Begreppet social konstruktivism förblir dock ett problem.
Informationsfördelar kan utnyttjas strategiskt, dvs för att vinna ekonomisk framgång, och de spelar därför stor roll för hur olika marknader fungerar.
I praktiken motsvarar detta en öppen auktion, dvs genom att bjuda en krona mer än det i övrigt högsta budet kan du köpa varan för det priset - och du behöver aldrig avslöja hur högt du var villig att gå.
Det kan vara då vara lönsamt för båda parter att upprätta ett kontrakt som låter aktören bära en del av kostnaden för icke önskvärda utfall ( t ex självrisk för försäkringstagare ) respektive få del av vinsten vid gynnsamma utfall ( t ex bonus ).
som student, blev så småningom professor där och arbetade kvar till sin pensionering.
Ett sjaskigt varietésällskap utgör motpol till den eleganta överklasspöbel som Jekyll är associerad med under yttre spänning och inre konflikt.
.
Ja, med ett stort undantag.
" Vi befinner oss i en fruktansvärd knipa båda
Christian Fex, Carl- Åke Eriksson, Katarina Lundgren, Nina Togner-Fex, Göran Dyrssen mfl.
Eddie Coffin är en osannolik romanhjälte, en professor i filosofi som en morgon vaknar bland travar i en främmande lägenhet.
Ja, jag lutar.
I det här avseendet är hon lyckligt lottad, säger hon.
- I dag vet jag att min migrän utlöses av stress, säger Gunnel.
Som tur är har jag rätt utpräglade förträngningsmekanismer.
I sitt arbete i Svenska Migränföreningen i Göteborgs och Bohus län har Gunnel stött på många som vittnar om just detta som det svåraste.
För Gunnels del har sjukskrivningen inneburit att stressen har minskat och därmed antalet anfall.
Hormoner orsaken till migrän?
- Med tanke på att migrän är ungefär
- Om det är de snabbt fallande östrogennivåerna i samband med mensen som har betydelse eller om det är balansen mellan östrogen eller progesteron som förskjuts vet vi inte riktigt, framhöll Dahlöf.
Majoriteten av alla migrändrabbade, cirka
Flera av dessa substanser har identifierats och tycks ha särskild betydelse vid migrän.
Andra fenomen som kan uppträda är till exempel känselrubbningar.
Man har också studerat syrekonsumtionen för att titta på eventuella cellskador.
" " Jag har aldrig vågat berätta på mina arbeten om min migrän.
" Nästa gång du får migrän, gå direkt till vårdcentralen och få ett intyg som du sedan ger till mig.
mandat att fördela kan gynna stora partier mer än vad som är fallet vid ett riksdagsval, skriver docent MikaelGilljam i anledning av justitiedepartementets förslag om hur det svenska valet till Europaparlamentet skall gå till.
I den andra omgången fördelas mandaten inom vare parti varvid landet delas in i
Vad har väljarna i Göteborg och Kalmar ( södra kretsen ), Stockholm och Värmland ( mellersta kretsen ) respektive Norrbotten och Kopparberg ( norra kretsen ) egentligen gemensamt?
Dessa komplikationer - i kombination med ett partisystem som i det korta perspektivet innebär att samtliga partier utom
EU-parlamentariker från norra Sverige.
Några utjämningsmandat som kan kompensera för en sådan orättvisa kommer inte att finnas.
Förslaget är diskutabelt eftersom en småpartispärr syftar till att underlätta en regeringsbildning, vilket ju här inte är aktuellt.
Ett
största partierna.
jobb försvann.
Märkligt nog omfattar förslaget även offentligägda bolag och affärsverk, dock inte kommuner och landsting.
Elias Eriksson forskar om sådana tillstånd för att få fram bättre läkemedel.
) Det har Elias Eriksson och Lotta Sundblad på Farmakologiska Institutionen vid Göteborgs universitet visat i ett forskningsprojekt tillsammans med psykiatrer och gynekologer.
Attackerna består av intensiva obehagskänslor som kommer plötsligt och varar en begränsad tid.
.
I USA används Prozac av personer som vill få större självförtroende och må bättre i största allmänhet.
procent av befolkningen så stora sociala problem att de uppfyller de stränga kriterierna för diagnosen social fobi, säger Elias Eriksson.
- Bara ett fåtal av patienterna i våra undersökningar slutar med de här läkemedlen på grund av biverkningar, och då är det nästan alltid de sexuella biverkningarna som är skälet.
I USA spreds för några år sedan ryktet att Prozac gav ökad aggressivitet som ledde till mord och självmord.
Försäljningsframgångarna beror bland annat på att medlen har relativt lindriga biverkningar och att de hjälper vid så många tillstånd.
I Göteborg kan man nå föreningen på telefon
Alvo Billberg, som har ansvaret att se till att det går nyktert och städat till på våra konserter och andra större sammanhang, och Börje Karlsson, som ska värna om att den svenska ungdomen inte förstör sitt liv med alkoholens farliga gifter, fy skäms på er båda
Tänkte ni ta in en större polis- och vaktstyrka?
JA TILL NYKTERT SAMHÄLLE Lucky Stiff får en nytändning i yttre rymden Lucky Stiff tröttnade på alla pretentiösa texter.
Men nu är det en tändning hos oss alla.
Träffar en jätte som ger honom nyckeln till drömlandet och EZ drar iväg.
- Till slut blir det en mall för hur en text ska vara, alla blir så jätteengagerade plötsligt.
Och en mamma med barnvagn som bara går förbi, skrattar Tott Jakobsson.
Materialet har vuxit efter hand och vi har jobbat igenom allt oerhört noga, konstaterar Dan Eriksson.
PER WAHLBERG Talar med stenar.
I alla fall inte med Michael Douglas.
Alltför många samproduktioner ger utspätt resultat.
István Szabó hade fel när han provokativt påstod att det är ont om historier.
av församlingens kassa.
och
Vid förhören har hon uppgett att hon skänkt bort pengarna.
Att kvinnan kunnat fortsätta som hon gjort utan att bli upptäckt tillskriver han bristande kontroll.
Det måste bli ett brott även att inneha sådana alster.
Åsikterna går isär Utredningen föreslår också att den grupp poliser i Norrköping, som nu utreder en stor härva, under en övergångsperiod skall fungera som den nationella enheten.
Redan till hösten skall länspolisen ha en underrättelsegrupp klar.

Historien om Jozef och Marija och deras barn är inte på något sätt unik.
flyttade hans hustru Marija hit och båda är nu svenska medborgare.
Inte heller den här gången gick det som de tänkt sig, det fanns inte tillräckliga humanitära skäl.
- Hade familjen haft uppehållstillstånd i Ungern hade det varit annorlunda.
För Jozef liknar det mest av allt moment
Men eftersom de tidigare sökt asyl i Sverige släpper inte invandrarverket in dem.
Att ta bort mandlarna beräknas till
vänteveckor.
sjukhus som ingår i västra sjukvårdsregionen.
eller
Under
Jag bara samlar på burkarna.
Det är allt.
gram välputsade grisfötter i
En burk plus
Nästa lager innebär ett nyinköp av
,
Då går jag alltid in och diskuterar saken.
Låna, leasa eller bara roffa åt sig?
Muminpappans fyrö är också manligt enslig och får mig att tänka på Väderöbod, placerad i högsta statliga enslighetsklass, klass
Det första fyrtornet på Väderöbod byggdes redan
Men det gällde förstås att hålla sams därute i ensamheten.
Eller var det, som John Fowles skriver i den knepiga essän Skeppsbrott, själva åsynen av alla katastrofer som till sist höll sinnet i jämvikt, för visst var det " Hållö fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk " man siktade från briggen Blue Bird den där gången?
av MARGARETA KRANTZ Med sitt intresse för människor och önskan att hjälpa var det givet för Heidi Thuresson att utbilda sig till undersköterska trots en tuff arbetsmarknad.
I december blev hon klar med den 1,5-åriga undersköterskeutbildningen på Krokslätts vårdskola, det så kallade omvårdnadsprogrammet.
Att det är en hård arbetsmarknad är hon medveten om, men tycker ändå det ser ljusare ut på länge - och hon är fylld av framtidsplaner.
barnen.
Fuktig kyrka hotas av rivning Halmstad:
När hunden nosat färdigt rådde inte längre något tvivel.
I dag, tisdag, skall en hastigt sammansatt krisgrupp i församlingen träffas för att diskutera konsekvenserna av det som hänt.
korta, separata tunnlar och skära rakt genom Björndalsravinen.
Expolateringsområde förblir orört - Beslutet ligger mycket nära vårt alternativ, säger Eric Andersson.
Om en polisman i Åmål vill omhänderta en berusad person fattas beslutet av ett befäl i Trollhättan per telefon -
Sven Wannerbratt är närpolisområdeschef i Åmål och Jan-Eric Thorin chef för närpolisenheten.
år har Bengt Johannesson självständigt fattat sådana beslut.
Om förslaget om utökade befogenheter för närpolisbefälen accepteras kan det börja gälla redan vid månadsskiftet februari - mars.
Han utsågs till årets " Hederskvinna " vid Kvinnor Kan-mässan i Östersund förra året.
- Vi tycker att vi har kommit långt redan i vårt arbete, men jag anser att vi nu kommer att få möjlighet att utveckla oss ännu mera, säger Lena Ohlsson, som är chef vid jänmställdhetscentrum.
Svårt att bryta med nedärvt mönster Bengt Westerberg påpekar att det kan vara svårt att bryta sig ur ett gammalt nedärvt mönster när det gäller jämställdhet:
Som partiledare och minister arbetade Bengt Westerberg ofta med jämställdhetsfrågor.
Kommunstyrelsens arbetsutskott diskuterade i går anmälan men konstaterade att det blir kultur- och fritidsnämnden som får avge svar till konkurrensverket.
Verkets beslut blir vägledande för massor av liknande projekt i hela landet.
år sedan rustats upp för 9,7 miljoner kronor.
Det är räntor på ombyggnaden, som måste betalas i vilket fall som helst, säger kommundirektör Jörgen Ehn.
Läkare måste sitta i kassan TROLLHÄTTAN:
dagar efter att brevet skickats ut.
Väntar på att löftet ska infrias Håkan Sundberg försäkrar att primärvårdsledningen ska leva upp till sitt tidigare löfte, utan att ange när.
Primärvårdsnämnden har en budget på omkring
Och ett självständigt.
- Man måste göra det som känns roligt, och jag vill jobba som maskör på någon teater i framtiden, säger Lotten.
vill arbeta praktiskt och inrikta sig på en utbildning direkt.
LISA THANNER Ser framåt.
elever från förra året.
SKF:s industriskola är en friskola där eleven får lön från andra året och garanterat arbete efter avslutad utbildning.
elever söker till de
procent in på sitt första alternativ.
Sökande per plats:
Samhällsvetenskaligt, Mölndal
TV struntar i oss döva God morgon!
Mer synpunkter på TV kommer från signaturen Irene, som kommentar morgonprogrammen i TV
- Jag känner vämjelse och avsky.
miljoner blir det en skattehöjning på cirka
De hyrde ut och skar till en början närmast guld med täljknivar.
" Västsveriges närmaste fjällanläggning " - Västsveriges närmaste fjällanläggning, säger Annika utan blygsamhet men lägger till att utförsbackarna nog bäst passar familjer och nybörjare.
Med invandrarnas försvinnande minskade butikernas omsättning.
Upprustning inte aktuell - Någon upprustning är inte aktuell, säger kommunalrådet Sune Struts.
Vanmakt.
Många av dagens chefer är chefer för att de anses vara de mest kompetenta inom sina områden.
Själv är han övertygad om att förmågan att leda är medfödd.
En chef vet till exempel inte säkert om han har
Företaget har också nyligen analyserat och lämnat förslag till åtgärder för den krisdrabbade tidningen Idag.
Gruppen består av ekonomer och beteendevetare i olika åldrar som tidigare har arbetat som lärare, säljare, terapeuter och chefer på hög- och mellannivå.
Det finns stora förväntningar på vårt arbete.
Enligt var GP erfar har den kostat över en halv miljon kronor.
De flesta är enmansföretag.
Länsväg
miljoner och som skall starta
Det är mycket angeläget att vi nu kan bygga om vägen så att den blir rakare och får
Det är bra att gå innan den gränsen är nådd, säger han som förklaring till att han valt att inte ställa upp till omval vid föreningens kongress i juni.
Föreningen har också vuxit betydligt under hans tid som ordförande.
Hur hans egen framtid ser ut vet han inte riktigt ännu.
kronor om dessa användes.
Vid ett 30-tal tillfällen har yrkesinspektionerna i Göteborg och Stockholm förbjudit giftiga färger, säger Hallberg.
( TT ) Facket kritiserar Myrorna " Pengarna verkar viktigare än verksamheten i sig " Frälsningsarméns Myrorna gör en god vinst - som ska gå till behövande.
en ordinarie fast anställning.
Men i november förra året började han ana oråd.
Det är också hon som för tillfället är den nya distriktschefen.
Många av de som idag har praktik eller en projektanställning kommer, enligt Paulina Oljeqvist, att få en fast anställning under våren.
Stod helt enkelt inte ut - Arbetsledningen är hierarkisk, totalitär och odemokratisk, säger hon.
Några har slutat och frivilligt sagt upp sin anställning.
Många hade upp till
och
Bo Mevander, ombudsman på handelsanställdas förbund, har fått klagomål om det försämrade arbetsklimatet på Myrorna från sina medlemmar.
Men innan UFF får ta emot nya beredskapsarbetare måste miljön där ha rättats till.
- De här arbetsmarknadspolitiska åtgärderna blir något av ett förtäckt föreningsstöd eftersom nästan alla större föreningar idag har beredskapsarbetare eller ALU :are, säger Lars Krantz.
- Det räcker ju med att jämföra de högsta och lägsta priserna som vi tar ut idag.
Och trots alla nederlag håller de gamla stötarna fast vid sina principer:
• Att svenska segrar inte är särskilt populära på Vincennes fick vi ett bevis på i söndags.
Vad är sanning?
Det är en fråga att fundera över.
Det misstaget gjorde Stig H inte om i söndags,
• En miljon svenska kronor.
Lennart Pehrson Bild:
Kronor.
provlopp.
saker att hålla reda på.
år sedan satte stopp för Stefan Albrechtsons framfart som framgångsrik juniorlandslagsspelare.
Detta är ett i mängden av priser som klubben har gjort sig förtjänta av sedan starten
Kriminaliteten är, som bekant, hög bland Sowetos kåkstäder:
Bakom projektet ligger Göteborgs Distrikts Idrottsförbund, som har samlat in idrottsmaterial till Sowetos ungdomar under hela
När Albrechtson kommer hem i mitten av februari blir det uppladdning inför slutspelen.
Handbollen är helt ny där nere och responsen har varit enorm.
Med
killar och
laget lanserades som ''Framtidens Tiomila-segrare''.
Och inte minst fungera som produktutvecklare för företaget.
- Jag vill ha ett stafettguld nu, sade Jörgen Mårtensson, som redan är individuell världsmästare.
Trots att förstemålvakten Tomas Svensson fått permission för ligaspel i Spanien så finns det inte plats för Peter.
Mats Olsson har jag tagit ut för att han behöver matchträning.
Sivertsson har spelat de flesta landskamper den här säsongen och har gått förbi Jerry Hallbäck i statistiken.
Jag räknar fortfarande Pierre Thorsson som nummer ett.
Utespelare:
av BERTIL ÅKESSON TT - Men får jag chansen i svenska elitserien byter jag tillbaka.
- Men det känns ändå fel att göra det, sportsligt sett.
I Sverige spelade Martin för Kungsbacka-laget Hanhals i division I och var på väg till Västra Frölunda när han bröt armen.
Förra året vann han också skytteligan.
- Nej, inte direkt.
Andra svenskar i Norge är Mattias Andersson och Ronny Reichenberg i Lillehammer.
I hälarna ( men inte så tätt ) har han en kanadensare som gjort
Men nu är det bara en knapp månad kvar till kvartsfinalen mot Bayern München och Jesper har fortfarande inte spelat en enda match i år.
Den otålige och träningsvillige fick lägga bollen åt sidan och ägna sig åt mer uppbyggliga övningar.
" För närvarande mår hans lårmuskel riktigt bra.
I årets träningsmatcher har IFK haft problem med anfallsspelet.
- Framtiden?
I går satte han den åttonde dubbeltiteln sedan
raka titlar.
- Det kan hugga till i axeln ibland.
Tekniskt sett var P-G och Peter vassare.
Följden blev:
I par med Peter Axelsson tog han sin åttonde dubbeltitel sedan
Sammanlagt berörs
- Den dag som förhandlingar inleds med någon kommer vi att gå ut och tala om det.
- Det är väsentligt att hitta köpare som är industriellt riktiga, säger Rune Borg.
månader
miljoner kronor, säger avdelningschef Tore Gustavsson på fiskeriverket till TT.
- Vi ska betala
- TT-line har hittills vägrat att uppge svavelhalten i den olja man använder idag.
- Vi är inte nöjda med driftsäkerheten hos dessa katalysatorer.
bilar och Saab med
procent i fjol men vände den nedåtgående trenden med sitt januariresultat.
.
Volvo tappade
Jakten efter låga byggkostnader förde vägverket till Egypten, men i allt väsentligt byggs färjan i Göteborg.
Han vill inte uppge sitt krav, men sannolikt rör det sig om ytterligare
Det där är en efterkonstruktion.
inspektörer på Sjöfartsinspektionen som följt bygget, anser att aluminiumarbetet är " kvalificerat fusk ".
- Detta är minst sagt underligt, säger Catcos VD Jan Welter till GP.
Nu är motorerna genomgångna och godkända, men garantierna är borta.
- Beställt material kom inte förrän färjan egentligen skulle vara klar, säger Johan Leffler.
kronor.
Kapitalkostnad,
I Cityvarvets flytdocka färdigställs Färja

" Det rådde ingen tvekan om att bägge varven skulle kunna producera färjan med den utrustning som stod till buds ", skriver vägverket till riksdagens revisorer.
Ytterligare opreciserade fördyringar uppstod.
varv fick Cityvarvet uppdraget att färdigställa Färja
Sjöverksamhetskommitténs ordförande, landshövding Kjell A Mattsson, hade igår bara hört talas om de nya direktiven.
Utredningen var beställd av riksdagens försvarsutskott som kort konstaterade:
" Den statsfinansiella situationen ställer stora krav på besparingar inom den statliga verksamheten.
Han utökar gärna samarbetet med militären, men vill inte blanda civilt och militärt.
Skall vi rationalisera är det marinen, kustbevakningen och sjöfartsverket som gäller.
De kan bevara sin köpkraft på grund av den särskilda satsningen på kvinnor, enligt LO.
Orväxling om löneytrymmet Avtalssekreterare Karlsson tycker att LO:s förslag ligger i linje vad den rapport som ekonomerna från facken och arbetsgivarna presenterade i söndags.
Det gör den också i den ram på
kronor mer i månaden

Miljöpartiet debuterar alltså som stödparti åt regeringen, efter en uppgörelse om den mest kontroversiella delen i sysselsättningspaketet:
, trots att det nu i första hand är de stora och välmående exportföretagen som utestängs från möjligheten att utnyttja bidraget.
anställda, och där det i första hand är långtidsarbetslösa som anställs.
- Genom den här uppgörelsen har vi infriat ett av våra viktigaste vallöften, att få igång en omfattande allergisanering.
Det är sent på kvällen när den bosniske premiärministern dyker upp i hotellfoajén.
I Moskva - Ryssland utgör tillsammans med USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland den så kallade kontaktgruppen som försöker skapa fred i Bosnien - uttalade sig utrikesminister Andrej Kozyrev för ett odelat Bosnien.
.
" Visst finns det hoppfulla tecken " - När kontaktgruppen lade fram sin fredsplan var den kopplad till en tidsfrist.
Det är ju en ideologi skapad i Europa.
De
TT-REUTER israel PLO-ledaren Yasser Arafat fördömde omgående och i hårda ordalag attacken.
Senare sade Demokratiska fronten för Palestinas befrielse, DFLP, att det var dess gerilla som besköt säkerhetsvakterna.
- François Mitterrand har alltid närt ett djupt hat till Algeriet.
Algerierna upplever det som om kolonisatörerna återvänt och nu försöker lägga sig i en fri nations inre angelägenheter.
Det gäller med andra ord att hålla sig väl med denne, medan man inget har att förlora på att attackera den avgående Mitterrand och hålla honom som personligen ansvarig för de nya tongångarna från Paris.
gyllene kronorna på dörren signalerar adressen, men i receptionen möter en belgier.
- Det är Stockholm som bestämmer.
Det kan bli åtskilliga samtal innan vi är klara.
Men det är ju mitt jobb.

kärnkraftverk i drift finns i högriskområden för jordskalv.
av landets
miljarder människor.
Industrin tar allt mer av landets färskvatten
Människorna flyttar till städerna.
Landet ökar sin import av trävaror från utlandet.
Kina har idag bara
Landet har en lång utveckling som en av de ledande nationerna för utveckling av vetenskap och industri.
Direktsändning, nya debattregler och kronometer skall sätta fart på debattörerna.
.
minuter och replikerna
I den avslutande TV-debatten inför riksdagsvalet i höstas tillämpades just de här debattreglerna.
- Ryska myndigheter har lämnat både ''modiga och korrekta svar'' på våra frågor om deras ekonomiska politik, men det har inte varit tillräckligt för att redan nu försvara en överenskommelse, sade han.
Löften uppfylls inte alltid.
Gruvarbetarna rasar för att deras löner inte betalats ut på flera månader.
Framför allt gällde det Pawlaks oförmåga att driva på landets ekonomiska reformer och angripa problemen med utbredd korruption långt uppe i den polska administrationen.
I höjd med universitetet i närheten av Vinneren låg hjemmefrontsmän på pass.
Motståndsmännen agerade allt mer öppet.
Älskade att knäcka de gripnas motståndsvilja genom hårdhänt tortyr.
Varför
Saken var klar.
- Inga vakter kom till cellen.
Nya krav på beväpning framställdes.
De sköt utan misskund sina landsmän uppe på Akershus fästning, säger Ivar Kraglund.
Flera av dessa överlöpare ville kväsa hjemmefronten med en stor utrensning.
Vaktchefen, som inte vill framträda med namn, vakade över Maria och Vidkun Quisling i deras lyxiga miljö ute på Bygdöy.
Ransoneringskort delades ut enbart till personer i folkbokföringsregistren.
Men trots Tudjmans kritik av FN, som åtminstone delvis varit riktad mot den nationalistiska hemmaopinionen, har mandatet alltid förlängts med ytterligare ett halvår.
Svenska FN-soldater vid högkvarteret i Zagreb, där det råder något av uppbrottsstämning, berättar att det blivit vanligare med obscena gester och glåpord mot FN-personal sedan Tudjman sagt upp samarbetet med FN.
Serberna i Kroatien var mer positiva till FN:s ankomst, särskilt när det visade sig att Unprofor inriktade sig på att förhindra nya strider.
I det bergiga och otillgängliga Krajina på gränsen till Bosnien drevs kroaterna ut på ett tidigt stadium.
Det krävs dock antagligen en permananent fred för att få ordentlig fart på ekonomin.
Men Kroatiens regering vill inte diskutera hur stor den ekonomiska förlusten blir om FN lämnar landet.
FN-övervakade zonerna i landet och
Under
Nytt toppmöte nästa vecka I nästa vecka reser Kroatiens utrikesminister Mate Granic till Serbiens huvudstad för samtal på högsta nivå.
·FN-styrkan, Unprofor, är placerad i
OLEG POPOV Flyttar högkvarteret?
invånare har, enligt en rapport i Radio Sara-jevo igår, det mycket svårt.
Vapenvilan som serberna och muslimerna i Bosnien enades om till nyåret har aldrig fått genomslag i Bihacenklaven i landets nordvästra hörn, utan där har strider pågått oavbrutet.
nästan lika stora delar.

Valet av Vänersborg och Kristianstad som residensstäder är, enligt utredningsdokumentet, ett försök att vinna regionalt stöd för förslaget.
De nya storlandstingen Västra Götalands län och Skåne län får dessutom ansvaret för den regionala planeringen.
Ett av de största problemen i regiondebatten har hela tiden varit vad som skall hända med Hallands län.
Partisekreterare har hon redan utsett och på fredag väljs denne, tillsammans med ny partiledning.
Torbjörn Pettersson känner Maria Leissner sedan lång tid tillbaka.
Ulvskog vill ha skärpt lag Skuldsaneringslagens första halvår har betytt mycket för många.
- En förklaring är att de kommunala konsumentrådgivarna gör ett bra jobb, en annan att kronofogden kan ha lagt sin ribba för högt, att glappet är för stort.
Överhuvudtaget tycker hon att konsumentpolitiken har lägre status än vad den förtjänar.
Exempelvis att ökad konkurrens kan ge lägre priser.
Vilka resurser det finns.
Vet du det, tittar du antagligen regelbundet på Discovery.
den tekniska utvecklingen kommer för att den behövs i ett krig.
B( yggnader ) A( antenner/kranar ) ( bro )S( pann ) eller E( arth/berg ).
med X
Margret ( Lena Headey ) är en ung kvinna som står i begrepp att gifta sig med en äldre man.
Hon ser genast att det blivande äktenskapet inte kommer att hålla.
Hon föredrar att arbeta inom teatern och har under åren gjort en lång rad helt lysande föreställningar.
:s Arne Weise var det tänkt.
Felet var att jag gick för högt upp först.
Dessutom har hon ett uppdrag för organisationen TMU International Live att göra ett reportage om de barn i Uganda vars föräldrar dött i aids.

Typ
Jag höll på att få nackspärr av alla guldkupoler.
Det enda de begär är att du ska berätta om dig själv.
- Det är viktigt att ha en " riktig " utbildning i grunden.
Imponerande Mintzer Bob Mintzer och Bohuslän Big Band Nefertiti, Göteborg, måndag Bob Mintzer och pianisten Jim McNeely är de mest intressanta storbandsarrangörerna för närvarande.
saxofonisten Bob Mintzer var på 80-talet solist i Buddy Richs orkester.
Lennart Blomberg De vill göra dansmusik för hemmabruk Själva hoppas de bli Göteborgs svar på Stock Aitken Waterman.
S-Connection har existerat i ett och ett halvt år.
Tar av sig jackan och fortsätter:
Vi bytte bolag och det är inte så mycket mer att snacka om, konstaterar Henrik Kool.
Kommersiellt självmord?
- S-Connection " fjuuutjöring " Annabel, skrattar Henrik Kool och försöker förgäves uttala featuring ett antal gånger utan att riktigt lyckas.
Det var ett jätteprojekt som gick löst på ungefär
Hela vägen från Mongoliet.
Vad nu buddism och boxning har med filmfestival att göra?
På filmfestivalsområdet är han en uppskattad och färgstark gäst när han kommer gående i sin mongoliska folkdräkt, som kallas del.
Ett kulturfolk som inte haft för vana att bruka jorden utan tacksamt ta emot vad den ger.
- På samma sätt som ni säger er härstamma från vikingarna.
år och född i Peking.
Kinas historia har alltsedan
Dokumentärfilmen står i politikens och propagandans tjänst.
Den rumänska Sveket tillhör de festivalfilmer som borde få svensk distribution, åtminstone genom TV.
" Är det inte dags snart att gå vidare.
.
, så jag förstår om folk blir besvikna, förklarar den 49-årige ståuppkomikern, teatermannen, konceptkonstnären och det mesta annat man kan räkna upp av möjliga och omöjliga titlar.
Mestadelen av förtjänsten kan tillskrivas filmen om det belgiska sexkynnet, såsom det tar sig uttryck hos filmens huvudrollsinnehavare med namnet Jan Bucquoy.
- Hon hette Ulla Greta Hanson och hade allt.
Bild:
Utan att ta ställning till vare sig Röhsska museets anspråk på att vara ett färdigt riksmuseum för design, eller Nationalmuseums strävan att göra ett självständigt Formmuseum av sin konsthantverksavdelning.
Det kan betyda mycket för deras egna arbetsvillkor om några år.
högklassiga samlingar.
- Vår samling är en smula magnifikare, anser Helena Dahlbäck Lutteman.
kronor går till göteborgarna och
Amiralitetshusets förtjänster måste utvärderas först.
Till sin hjälp har de prinsessan Christina.
Museiutredningen leddes av Bengt Säve-Söderbergh.
färdiga utredningarna, tillsammans med remissvaren, lämpades därför över till kommittén om kulturpolitikens inriktning-kollektivminnets verkliga diversehandel, där utreds allt som liknar kultur.
alternativ-utflyttning till Marinmuseet i Karlskrona, eller nya egna lokaler i Galärvarvet på Djurgården, nära Vasamuseet.
Jórunn Vidar, Jacqueline Fontyn, Åse Hedström, Kerstin Jeppsson, Karólína Eiríksdóttir, Karin Rehnqvist och Sofia Gubaidulina.
Kvällens program formades ursprungligen för ett framträdande på Kvinnoforum i Åbo i höstas.
av Astrid Pernille Hartmann, norska av börd.
Den skrivande kvinnan Fiction is a lady, and a lady who has somehow got herself in trouble, skrev Virginia Woolf.
Sedan använder sig Hörnström av dessa introducerade tankar och tänkare - Woolf, Elaine Showalter, Dorothy Richardson, Luce Irigaray, Ellen Moers, systrarna Brontë - i ett antal krävande litteraturanalyser av verk av bla Åsa Nelvin, Ann Jäderlund och Eva Wichman.
man skriver gärna på krogen, där finns människor men man behöver inte ta hänsyn till dem.
Det är plötsligt lätt att känna att Woolf till del hade fel, och att Elaine Showalter ( anglosaxisk banerförare till den stundom svårsmälta franska lanseringen av " ecriture feminine ", kvinnlig skrift ) till del har rätt när hon kritiserar Woolf för att fly undan en problematisk feminism och plågsam kvinnlighet in i " androgynitetens serena värld ".
Det är en njutning att läsa dem för deras täthets skull.
Ett minoritetsspråk.
Barnkultur på museer ligger långt ner på listan i rikets andra stad.
Det borde vara en självklarhet på alla museer att barn får omsätta kunskaper praktiskt.
Han tror att det är möjligt med hjälp av en kraftig omdisponering av budgeten.
procent av de statliga museibidragen.
år Hyllan, där det är en självklarhet att barnen får möta staden i en speciell barnverksamhet.
På Hyllan finns en utställningsdel med egna utställningar, en verkstadsdel där barnen skapar tillsammans med kunniga handledare och en lekdel - den så kallade djungelgropen - där barnen kan rasa av sig bland lianer och mjuka kuddar.
Tja, det verkar oklart.
Under de senaste åren har Konstmuseet gång på gång låtit tala om sig som museet med ekonomiska bekymmer.
När dagens ekonomiska situation kan tvinga Konstmuseet att skära ned tjänsterna med en tredjedel för att få budgeten att gå ihop, då är det ytterst en fråga om hur Göteborgs stad förvaltat och förvaltar sitt kulturarv.
Den förste museichefen vid Götaplatsen, Axel Romdahl, som mer än någon annan satt sin prägel på Konstmuseet, var samtidigt den förste professorn i konsthistoria vid Göteborgs högskola.
Ändå gick något snett.
Hon är gift sedan några år tillbaka och de hade planerat sitt barn under en längre tid.
Men under ett års tid gick de tillsammans i samspelsbehandling.
- Man luras lätt att tro på allt som står i böckerna.
- Och fortfarande trodde jag att barn sover när de är trötta ¤ Eva lade skulden för att Fredrik skrek på sig själv.
Behandlingen innebar att Eva fick hjälp och stöd i sin mammaroll, att hon accepterade den.
Det handlar mycket om att ge tid åt mammorna, att ge dem självförtroende och trygghet.
Att barn bara är små söta bebisar som luktar gott och sprider värme är alltså inte självklart.
Nu vet hon att vad han behöver är att sitta i famnen länge, länge eftersom han är ett barn med stort behov av trygghet.
av JOHANNA STARKENBERG Frågorna man ställs inför som nybliven förälder är många, liksom råden om hur man ska sköta sitt spädbarn.
Det kan till exempel vara olika sorters skrik, att barnet söker ögonkontakt eller att det ler på ett speciellt sätt.
- Kvinnan får skuldkänslor och känner sig hjälplös och hon har svårt att hitta sina moderskänslor.
Om grunden är dålig blir den i framtiden svår att bygga vidare på, säger Margareta Berg-Brodén.
Om mannen vågar ge sig hän och bli berörd är han precis lika delaktig som kvinnan.
Förr handlade det bara om lust och olust, nu vet man att spädbarn också har känslor som nyfikenhet, glädje, sorg, förvåning och oro.
Om mannen vågar ge sig hän och bli berörd av det nyfödda barnet kan han bli precis lika delaktig som kvinnan.
Men hon betonar att det är viktigt att hitta en rytm i vardagen.
Det finns hjälp att få och ju fortare man söker hjälp desto snabbare blir det bättre.
månader.
kritiker upp med efter att ha studerat
Till och med barnskrik kan en tidig morgon bli ljuv musik.
Popkonstnärerna Johns och Rauschenbergs kärlekshistoria föddes i New York i en tidsanda präglad av stark homofobi.
Det är som om musten går ur dem.
" Du skänkte mig verkligheten och jag skänkte dig introspektionen.
Hon det lilla formatets, miniatyrens, mästarinna.
.
Han framträdde vid Folkuniversitetets Torgny Segerstedt-seminarium häromdagen.
Evert Lindholm hade samarbetat med arbetare som hade mistat sina jobb.
Och svensk folkbildning bör ta ansvar för Europa - sprida idén om studiecirkeln där deltagarna vänjer sig vid att lyssna till sakskäl och där det är argumentets bärkraft som räknas, inte vem som bär fram det.
Det är ett framsteg.
Men Kristoffer ÅKER verkligen skridsko, berömmer tränaren Andrea Dohany.
Och jag tänker vinna, säger Kristoffer lugnt, utan att låta skrytsamt.
Men pojken sa inget till mig.
, motar bollar i Frölundas allsvenska fotbollsmål.
timmar i veckan, varav
timmar i veckan är inte konståkningen värd.
Men först ska Anna representera Sverige i uppländska Enköping.
Dagen till ära (?
Brunander fick slåss med Odeus, Haave, Edström och de andra töserna när Alm skulla klappas om.

Alla ställde inte upp på det ".
Han höll igen en vecka, men så småningom kom vi överens om att jag skulle sköta teknikträningen en gång per vecka i maj och juni.
- Jag har blivit starkare både som människa och coach.
Det jämförelsen ska mångmiljonären Blåvitt i n t e fnysa åt!
Tanya kom hit för spel ett par månader.
Sätilas basketdamer, Öxabäcks fotbollsflickor och M

återstår ) Bild:
Fredrik Alvarez,
Men de medaljförhoppningar som grusades på tisdagen var inte svenska, utan italienska.
Det är mycket bättre, tycker Fredrik.
- Jag var själv
matcher på
av MAGNUS JÖNSSON
Reaktionen lät inte vänta på sig.
- Vi är beredda att stå för en projektanställning, säger Ulvskog.
MATS NÄSLUND som i går debuterade som kusk på Jägersro.
Å andra sidan har jag gjort många dåliga hockeymatcher och ändå vunnit¤ • Berätta mer om loppet?
- Gårdagen var pirrig.
Då passar jag också på att pyssla om min egen häst, Hoot Håleryd, som snart gör comeback efter skada.
- Nä, det här var lite annorlunda va', sa Stefan Rehn och flinade.
Han syftar på ovanan av underlag.
Det var nog svårare att missa än att göra mål, berättade han under högljudda tykningar från lagkamrater.
Även om anfallsspelet är betydligt bättre än tidigare finns fortfarande luckor där bak.
Jag var jävligt tänd och ville verkligen visa att jag kan.
Frispark från höger, Marco Bode satte till skallen.
Efter
Senvintern
Precis ett år har gått sedan vinterlekarna i vårt grannland.
I går körde de svenska och finska herrarna en träningstävling.
och
Bild:
Resultatet före skatt
dollar
och Lars Carlsson, VD i Concordia, tror att prisuppgången kommer att påverka stortankers under
Under
dollar/ dag.
Försäljningsökningen blev
.
Vägverkets varv i Lysekil hade ingen chans när man ville bygga om Färja
Till detta kommer kostnader för extraarbete som vägverket kan beställa under arbetets gång.
Färjan beställdes ursprungligen vid ett varv i Bristol i England.
Dessutom har man modifierat motorn, som var för svag i sitt ursprungliga skick.
När det så kallade kredittaket slopades i november
.
Dessutom, enligt riksbanken, fick företag i genomsnitt betala
Göteborg är en av orterna som diskuteras.
Det nuvarande licensavtalet löper till år
Coca-Cola ska inte bygga en ny fabrik någonstans i Skandinavien.
Målet är att marknadsföra regionen och locka investerare med hjälp av friidrotts-VM.
- Det är naturligtvis en bra grej.
Sol, vind och biobränslen utgör försvinnande små andelar av jordens energiförbrukning.
- Jag håller det för sannolikt att vi om
Tror inte på priskrig Trots den till synes ökande konkurrensen om energin fruktar Marian Radetzki inget priskrig på olja.
dollar
Bild:
till
I går stängde den femåriga statsobligationen
Det har gjort att internationella investerare minskar trycket mot så kallade högriskländer.
.
Han studerade den i kikaren, bläddrade länge i sina fågelböcker och kunde inte annat än gissa på att det var en dvärgsparv, en av Sveriges sällsyntaste fåglar.
Ett känt tillhåll är Luspebryggan nära Porjus.
Med andra ord:
Dessa har som mål att undersöka djurs eventuella medvetande, tankar och förväntningar med naturvetenskapliga metoder.
I ett försök med råttor fick en ton signalera när mat föll ner i ett tråg.
Då blir det mat.
Figurerna var arrangerade på olika sätt och det enda gemensamma var antalet figurer.
Men, som den amerikanske forskaren Donald Griffin påpekat, kan även forskare själva vara kluvna i sin inställning.
Problemet är att vetenskapligt bevisa det ena eller andra.
Därmed kan det i och för sig inte uteslutas att strået tillhör någon annan på anstalten.
Vittnet hade först hört 24-åringen uttala en dödsdom över 26-åringen, som ansågs ha ''tjallat'' på narkotikahandlare.
Oscarsgalorna i Grönköpingsformat duggar tätt.
Det märkliga var att flera talade för sin kandidat med tanke på hur han eller hon skulle göra sig som statsminister.
Vi startar upp med årets Guldsugga för bästa statist!
- Ja.
Rangvald Bengtsson som Stålmannens bror i revyn Gödsel på hjärnan, Bo Dalin som hästhandlarens kompanjon i revyn Gödsel på hjärnan samt Gert-Ove Öfverläpp som biodlare Nilsson i revyn Gödsel på hjärnan.
Laila Gustavsson som Moder Teresa i revyn Gödsel på hjärnan, Bettan Jönsson som kommunfullmäktiges ordförande i revyn Gödsel på hjärnan samt June Jönsson som Madonna i revyn Gödsel på hjärnan.
HELTOTROLIGT!
HÄRLIGT!
- Tack, tack!
Men lärkan syntes inte till.
Den går omärkligt över i en disig bortre del.
.
- Datorn är igång, morrar jag till min snälla fru.
Flipperspelet kör igång.
Jag kommer på mig med att sakna Ulf Elving.
av ULLA TILLGREN TT - Skilda sovrum är lite väl drastiskt.
De ska alla bli inredningsarkitekter eller industridesigners.
- De flesta sänglampor som finns att köpa är ganska likartade.
Hon går på Konstfack i Stockholm och har ritat lampan Nimbus, som är tänkt att skänka ett gudomligt ljus ( nimbus i betydelsen helgonsken, gloria ) över borden hemma.
Förslaget, som bygger på flera års omfattande forskning om rovdjuren och ska träda i kraft
renar per år motsvarande ett värde av cirka
Frågan är hur stora kostnader samhället vill ta.
Rovdjursfamiljer premieras - Men vi är ändå mycket nöjda över att vi och samerna har kunnat enas.
Finns en rovdjursart på samebyns område, men utan att någon föryngring bevisats, ersätts byn med
Rosa ser ut som sundheten själv.
- Med dessa instrument kan du alltså se på en dator exakt var förändringarna sker; du kan se var skadan sitter, hur behandlingen påverkar skadan och vad träningen ger dig för resultat.
Blir det några timmar över i London springer jag på konstmuseer.
års ålder.
En utsökt arbetsplats, men hon är lite rädd för att det i längden kan bli ensamt att arbeta på distans.
BENGT MAGNUZON Ett lyft.
Därefter studerade han vid Göteborgs universitet och tog en fil kand med bland annat konst- och litteraturvetenskap.
invigda nya museet var det ingen som satte sig emot.
Så här utifrån verkar det som han alltid vann och lyckades hålla museets utställningsverksamhet på högsta nivå.
När han som ung kom till museet arbetade han med publikkontakt, inte minst med skolorna.
.
Orust har velat återgå till den gamla taxan men Olsson sa nej.
- Dessutom drabbas ju inte de boende på Käringön och Gullholmen mer än andra kommuninvånare, tycker Olsson.
GL Express är minst olönsam Expressbusstrafiken har utvecklats mycket väl för GLAB; antaltet resenärer har ökat
till
.
I vår genomförs spårbyte Tingstad-Stenungsund.

Djuren var inköpta
Om smittan ligger i lymfkörtlarna måste djuret avlivas för att provtagning skall kunna ske.
Den kan inte överföras på människan.
konkurser och trots skarp kritik mot skötseln av bolagen.
Kritisk mot fördröjd konkurs Konkursförvaltaren framhåller att Förabkoncernens basbolag var på obestånd redan sommaren-hösten
Här konstaterar förvaltaren att styrelsen - kommunalråden Lena Facht ( m ), Leif Johansson ( s ) och Ulf Persson ( c ) - inte vidtagit tillräckliga åtgärder med anledning av kapitalbristen, och de kan bli medansvariga i bolagets förpliktelser från våren
, troligen ännu tidigare.
Det gäller också en tvist om pantbrev i fastigheter som Sparbanken tillförsäkrat sig, som vi ser det olovligt när man kände till koncernens obestånd.
Konkursförvaltningen konstaterar också att skötseln av koncernen också i andra sammanhang haft betydande brister och att revisorerna i flera fall inte har beviljat fd chefer i Förab ansvarsfrihet.
kr B. Dotterbolag:
.
miljoner · Hjelmfors Fastighets AB.
miljoner.
miljoner skall satsas för att återge det skamfilade området sin forna glans.
Bara under januari månad anmäldes
Och satsningarna är redan i full gång.
BILD:
Där visade det sig snart att affärerna var i oreda och bristen över
Inom den närmaste månanden skall distriktsåklagare Bill Henriksson vid regionåklagarmyndigheten ha svar från de berörda innan han fattar beslut om åtal eller att avskriva fallen.
av PEDER SVENSSON
HD:s beslut, som kom i december
småhusägarna som överklagat har en rad argument mot detta, och vill att beloppen reduceras avsevärt.
- Kommunen har sluppit alldeles för lindrigt undan.
Och då tycker vi inte att det är någon idé att fortsätta på det spåret, säger byggnadsnämndens ordförande Leif Blomqvist ( s ) och fortsätter:
Det är upprörande att fattigpensionärer med ett litet sparkapital missgynnas samtidigt som äldre med miljonförmögenheter får möjlighet till bostadsbidrag.
dagar för att få ihop
Knallröda neonskyltar på Konstmuseet verkar däremot inte misspryda stan, konstaterar hon.
Kan man få en förklaring?
Ljummen kamp om lokalerna Storan går att hyra ut - men får dras med fortsatta förluster Storan håller så sakteliga på att fyllas med arrangemang.
Mindre teatergrupper kan inte hyra salongen eftersom den är för stor.
Företaget har aldrig tidigare sysslat med kulturarrangemang.
Övriga lediga lokaler hyrs ut till enskilda personer och företag i teaterbranschen.
Dick Kjell har fått ta emot olika fantasifulla förslag sedan Kigab fick uppdraget av kommunen.
- Vi får räkna med en lång startsträcka innan Storan är uthyrd året om, men det är absolut inte omöjligt, säger Dick Kjell.
Målet för i år är
Och det är inte gott:
SDN-ledamoten Kent Andersson ( s ) svarade att man i hans parti inte diskuterar nedskärningar men väl kvaliteten.
Andra frågor handlade om påstådd ryckighet i Majornas barnomsorg; motstridiga besked och ideliga omorganisationer.
Kulturskolan ger också möjligheter att i huvudsak utanför skoltid delta i undervisning i musik, dans, litteratur, bild, drama och textilt hantverk.
Till Hestra i Småland reser man för att spela golf på naturskön 36-hålsbana eller åka skidor på Isaberg.
kvarts miljard kronor.
Nyanställningar har skett hos de flesta företag, totalt med drygt
länder!
år sedan gick
Det finns en anda i dessa bygder, som är positiv för industriell utveckling, säger Pelle Holm.
Ägare:
Grundat
miljoner.
anställda ( plus

Hestra Reklam:
Världsmarknad.
av TORSTEN ANDERSSON
miljoner kronor.
- Alla kontinentaler blir imponerade när de ser hur en osthyvel fungerar, men att ta sig in på nya marknader är inte så enkelt.
BENGT MAGNUZON Köksredskap.
miljoner.
Alla arbetar redan mer och gör allt på kortare tid.
Liknande krav ställs även på Sahlgrenska.
miljoner kronor.
Försörjnings-verksamhet
av KARIN MATTISSON
kirurgiska avdelningarna slås ihop till
år gamla.
Hon betonar också att det är föräldrarnas ansvar att vara med sina barn under sjuktiden.
och spädbarnsavdelning
Idag är det brist på sjuksköterskor på avdelningen.
Det blir inget storköp i Torslanda Billhälls får inte öppna ett storköp vid det gamla flygfältet i Torslanda.
år.
Ett storköp vid gamla flygfältet hade blivit en konkurrent till bland andra den planerade livsmedelsbutiken i korsningen Hjuviksvägen-Hästeviksvägen några kilometer längre västerut.
Bakgrunden är att " säkra " ubåtsljud, som fångades upp med ett nytt sonar- eller avlyssningssystem i Gryts skärgård på ostkusten i våras, i själva verket kom från djur, sannolikt mink.
Har de anledning att vara mindre säkra nu?
Så vi tycker att vi vet rätt mycket om det.
Igår talade alla
Mauritz Sahlin, VD och koncernchef för SKF, minns inte riktigt när hans ledaregenskaper visade sig för första gången.
Om man exempelvis samlar en grupp utan att utse en given ledare så nog
öron och en mun, jag brukar säga att man ska tänka på det.
Jag tror rent generellt att kvinnor är mer positiva.
Många kommuner tänker inte heller utse någon förrättare.
kommuner har hittills avstått.
Malmöhus; Landskrona, Kävlinge, Hörby.
Däremot fann forskarna ingen motsvarande ökning när det gäller dödligheten i leukemi.
Korvskivan innehöll en sprutkanyl.
som skulle ha ätit kvällsmackor blev lika förvånade som oroade.
Efter kontroll med veterinärsakkunniga, konstaterar Sven Gran, att det trots allt inte kan uteslutas att kanylen följt med hela vägen från slaktdjur till färdig korv.
- Det är illa nog med en kanyl i en korv.
av ANDERS GOLIGER
Regeringen prövar sedan ärendet igen och tar ställning till om, i det här fallet, Lennart Eriksson har rätt.
På invandrarverket i Göteborg har man tagit del av JK:s kritik, men de ansvariga cheferna finns inte kvar.
söner hyra huset i Trädal som de bott i sedan
I samband med en affär
- I grunden måste vi ha krav på varandra att göra rätt för oss.
Bild:
Att snabbt pressa tillbaka budgetunderskotten är av avgörande betydelse för att skapa utrymme för en väl avvägd finanspolitik, goda förutsättningar för näringslivet och en beslutsam kamp mot arbetslösheten.
En självklarhet i arbetet med att minska underskotten har varit att både höja skatter och skära i utgifter.
Socialdemokraterna tog redan under den förra regeringsperioden krafftag mot negativa effekter i skattesystemet och socialförsäkringarna för att stärka arbetslinjen.
Samtidigt måste en effektiv bekämpning av arbetslösheten bygga på att människor tar till vara de möjligheter de får.
Denna interna flexibilitet innebär att många anställda erbjuds att byta jobb inom företaget snarare än att tvingas sluta.
Därför är det glädjande att arbetsmarknadens ekonomer har lyckats ena sig i sin bedömning under den så kallade Edin-gruppen.
Sverige står utan tvekan inför stora utmaningar, men vi har samtidigt många möjligheter.
Så länge detta är så högt räknas pensionerna endast upp med
Pensionen skulle vara värdesäkrad genom att knytas till basbeloppet.
Man kan möjligen acceptera denna motivering, men det är det första steget på avvikelse från värdesäkringsgarantin.
Går regeringens förslag igenom kommer höjningen för inkomståret
Vad gör pensionärspartiet?
Bostäderna genomgår en omfattande upprustning, så och den s k yttre miljön.
Ingen vågar väl påstå att ökningen är orsakad av tullverkets för stora personalvolym, snarare torde personalen som bekämpar narkotikainflödet vara för fåtalig och för bristfälligt utrustad.
Men är Borås Sveriges centrum för knarkimporten?
Vi EU-motståndare har inte begärt att få några förmyndare i Bryssel.
I går presenterade Den nya välfärden en ny debattbok i ämnet:
basbelopp.
Den principiella debatten om grundbidrag kontra inkomstrelaterade bidrag fördes inte minst i samband med utformningen av det nya pensionssystemet.
Ersättningen har sänkts, så att till exempel sjukförsäkringen är självfinansierande.
Anledningen är valsedlarna till EU- parlamentet.
De svenska partierna borde intensifiera sina ansträngningar att forma en Europapolitik inför valet i september.
Kenth Pettersson vill kvotera.
Spektaklet har konstigt nog aktualiserat frågan om svenska rättegångar skall direktsändas i TV.
Under
Premiärministerns rykte naggades också i kanten till följd av allvarliga korruptionsanklagelser mot hans närmaste medarbetare.
Men Cavaco Silva skaffade sig ett övertag i taktikspelet genom att själv avgå.
Ekonomisk utveckling och företagande förutsätter ett banksy stem.
Bankerna tar på sig den viktiga uppgiften att stå för risken:
Leissner och familjen Valet av Leissner kommenteras av Carin Stenström i pingströrelsen närstående Dagen:
Med fotograferingar, fullfartstester och intervjuer.
- Köra försiktigt?
Ingen motorsportentusiast precis.
De har rullat femtiotalet mil och är helt slut efter vår träning i Höljes.
över krön, tvär höger
Där inne fanns en hel verkstad.
med på dopinglistan.
För dit skall vi¤ Bolennart Larsson Bild:
).
innan Kungälv avgjorde med
Fast med andra ord, förstås.
Så blev Sören Persson och vinnare på Vänersborgs isstadion till slut.
- Han befann sig i alla fall i en annan tidszon.
- Men han missar sällan ett friläge.
MC-förare blir allt djärvare.
.
Det skulle snarare fördjupa än lösa problemkomplexet.
Där får slagskämparna fortsätta så länge krafterna räcker.
Eller korrektare uttryckt:
km/tim och kom i mål efter
När fransmannen Philippe Goitschel slog världsrekord i Les Arcs
Mindre lutning och fler portar sänker automatiskt hastigheten och ökar därmed säkerheten.
Den svenska alpina stjärnan var på väg till slalomhanget, för eftermiddagens inledande träningsåk.
Han tillägger:
Det första jag tänkte var att " den där killen kommer att slå sig.
timmar, natten till onsdag.
Vi jobbar vidare som planerat.
Jag hoppas att han orkar ta sig igenom den här krisen.
" Ge aldrig upp, Thomas " Jörgen minns den långa vandringen tillbaka upp på benen Motocrossföraren Jörgen Nilsson har en hälsning till Thomas Fogdö:
Även om inte känseln i benen kommit tillbaka.
- Tusentals tankar.
Det finns en hel del som säger att jag haft tur.
Kanske inte lika stora som i början, men ändå något.
- Jag förmodar att Thomas skadats tidigare, även om naturligtvis inte varit så här allvarligt.
- Motorsport och utförsåkning, nu får alla kritiker av höga farter vatten på sin kvarn.
Fogdö ska nog räkna med att bli peppad av Jörgen även personligen så småningom.
I dag har Erik mindre problem med ena sidan med är uppe på benen och har nyligen blivit far.
Tolfte bröstkotan splittrades.
• Mattias Johansson-judograbb från Uddevalla.
En nackkota försköts.
• Martin Larsson-hockeymålvakt i Nässjö.
GP från den
förolyckades Karin Thorin vid SM i störtlopp i Tärnaby.
:
Förlamad?
dagar är en rimligare tid.
timmar tidigt på onsdag morgon.
- Totalt känslobortfall och total kraftnedsättning ger en mycket dyster diagnos.
- Låt oss säga att en nerv har utskott till
Besked dröjer minst en vecka.
Ett svin tog sig igenom farfars häck och vidare in i fruns privata källare där hon bland annat sysslade med sherrytillverkning till farfar veganens stora irritation.
Några av dessa bar upp en bår och på båren låg en marmorsten.
Apropos släkt, så känns saknaden efter döda anförvanter aldrig så stor som vid ett barns födelse.
Javisst.
Tala om en hälsning från fäderna.
Hans porträtt hänger i Tandläkaresällskapets lokaler.
Bland uppdragen var ledamotskap i fattigförsörjningsdirektionen.
Den hade ritats av arkitekt Bengt Wilhelm Carlberg och tagits i bruk
Tack Ingegärd Fraenkel för en bit intressant göteborgiana!
skrev mina föräldrar varje vecka till varandra.
" Jag tackar herr Bratt för dessa intressanta rader.
Berömd blåsa
Den var av svart sammet och blankt vinrött siden med enormt tunga broderier i guld med pärlor och ädelstenar.
Planen för en utökad övervakning ska läggas fram på IMF:s styrelsemöte
- Vi kommer därför att införa en ännu kraftigare övervakning för att försäkra oss om att konvalescensen går bra, sade han.
Monetära kommittén med representanter för finansministrarna och riksbankscheferna i EU-länderna är ett av unionens hemligaste maktorgan.
.
Manhem använde
.
Y.
, Manhem II-Lundby SS
Majorna
Finalresultat i klass
.
Majorna
genom
.
Lg
.
e 3Sa
.
h

.
Sd 3Kg 737.
.
Dg 5+Kh

Dc

.
platserna till i elitserien pågår som bäst i division I-grupperna.
.

Manhem V-Fristads SK
Division
Göteborgs SS leder på
, Lerum II- Kärra SS
Tvåor i grupperna blev Kärra

med vinst.
I Europa var det bara de skandinaviska börserna i sällskap med Italiens fondbörs som slutade på plus.
- Jag tror att många företag inom regionen förväntar sig vinstökningar på
i Boston, USA, av Edward C. Johnson.

Anpassningen i Uppsala gick utan problem.
Med hustru, sjuksköterska, och liten dotter flyttade medicinarstudenten in i gamla Masthugget.
Förr innebar patientkontakterna ett heldygnsarbete och ett ansvar som aldrig upphörde.
invånare.
Den huvudsakliga ersättningen kommer istället att bestå av ett områdesansvar, vilket betyder att såväl listade som olistade kan gå till husläkaren.
patienter.
Kanske han skriver ut något recept åt familjen eller någon arbetskamrat.
- I Sundbyberg finns ett antal bensinstationer vilka av olika anledningar bör flyttas.
På dessa platser är det alltså helt avgörande för bolagen att få öppna bensinstationer.
stationer, Statoil
Eventuellt kan Sundbybergs kommun ses som en dominerande markägare.
Oljebolagen ger höga kategorirabatter på mellan
Det ledde också till att oljebolagen efter en mindre rabattsanering sänkte priset med
- Med hänsyn till att marknaden domineras av ett fåtal oljeföretag samt produkternas homogenitet föreligger en tydlig oligopolsituation på dieselmarknaden, konstaterade konkurrensverket förra året.
Inte bara med spontant snack med publiken, inkluderat roliga, mer eller mindre sanna, historier, utan också med sång, inte minst då hans tolkning av Hisingssippiflodens förgrumling.
I operakören " döljer " sig mången förmåga.
Forum Falköping navet för regionen FALKÖPING:
Han blir verksamhetsansvarig för nysatsningarna och skall leda uppbyggnaden av ett finmaskigt nätverk för kompetensutveckling av kommunens och Falköpingsregionens existerande näringsliv.
En projektledare med anknytning till Posten skall rekryteras under våren.
Målet är att inom
Pepprad lunchteater blir det också på en av Skövdepubarna, där Skaraborgsteatern sätter upp Grovmalet
, bara ett par år efter de rekordstora neddragningarna i landstinget.
saknas ytterligare
Det är inte osannolikt att vi kan tvingas lägga nya varsel redan före
miljoner.
Så kan vi inte ha det, konstaterar Jonny Nilsson.
Under ett och halvt år har Royne,
En tjänsteman på kommunen bestämde var husets bottenplatta skulle placeras.
Den gången berodde de på att kommunens vattenledningar vid ett tiotal tillfällen gått sönder.
Bild:
- Djurhållningen har varit under all kritik och djuren har farit illa, säger Torsten Jakobsson, biträdande länsveterinär i Älvsborgs län.
januari förbjöds de att ha djur.
Hit kan Coca-Colas flyttlass gå Pripps i Västra Frölunda tänkbar tillverkningsplats för läskedrycksjätten Coca-Colas läskedryckstillverkning i Skandinavien kan komma att samlas till Pripps fabrik i Västra Frölunda.
Carlsberg tar enligt samma upplägg över Orklas norska bryggeri Ringnes.
Det skrev GP om i går.
Bild:
En välståndsökning som bland annat tar sig uttryck i en ökning av konsumtionen per person i Sverige med omkring
- Det är ett försök att samla alla tendenser i samhället och tala om vad som händer om olika saker tar överhanden, säger Gunnar Wetterberg som varit chef för den aktuella utredningen.
En knepighet är att näringslivet måste öka sin arbetskraft med
- Många kanske tycker det är en låg ambitionsnivå men den som läser utredningens del om arbetsmarknaden förstår snart svårigheterna att nå också detta mål, säger Gunnar Wetterberg.

procent år
Den offentliga konsumtionen begränsas inledningsvis av statsfinansiella skäl men kan utvecklas på längre sikt.
av EBON KARLSSON
Sedan hastade Wallström vidare mot det riktiga regeringskansliet.
Temat för Blombergs tal var förstås invandrar- och flyktingfrågor.
personer.
- Förutsättningarna för att driva livsmedelsaffären i Hillared vidare bedöms av oss som goda.
Bland annat har affären fått ny kassadisk.
Officiell invigning sker vecka
kiosker:

hotell i kommunen.
till hotellet.
Den skall utgå med samma villkor som för Svenljunga hotell, anser han.
De anser också att Svenljunga kommuns centralort har behov av ett väl fungerande hotell.

De är rädda och försiktiga, men bara under en period.
Samtidigt ser han en attitydförändring hos ungdomar i dag.
- Vi håller nu på att utbilda ett 25-tal personer som skall bli ordningsvakter.
Det viktigaste är nu att hitta stora vettiga lokaler.
av ULF LINDQVIST
Att få hit filmer och filmskapare från jordens alla hörn har festivalledningen för länge sedan visat att man kan.
Draken byggdes på 1950-talet för att möta hotet från TV:n.
- I ett nytt bolag kan SF:s del bli runt
Krafttag ska tas mot bidragsfusket Avsiktligt fusk skall stävjas.
och
Tillsammans med polisen försöker försäkringskassan nu hitta en modell för samarbete i kampen mot bedrägerierna.

- Vi har tagit in anbud på vad en upprustning skulle kosta och det slutar på över
Men alla planer på att rädda den gamla sekelskiftesvillan har övergivits.
av PER SYDVIK
Löptiden är
, hade Trygg Finans gått till kronofogden, som hänvisade bolaget till tingsrätten.
Innan bolaget köpte solarieavtalet diskuterades saken ingående och på högsta nivå.
Kommunen gjorde en muntlig uppsägning innan bänken togs bort, och hävdar att detta måste räcka eftersom avtalet inte kräver skriftlig uppsägning.
Problemen finns troligen runt om i kommunen, tror Karin Torebring-Metall, controller på stadsdelsförvaltningen i Gunnared.
Mest handlar det om kopieringsmaskiner och datorer.
Kommunen är rädd för skadestånd och har förbjudit Kristinaskolan att flytta solariebänken ur rummet där dagispersonalen för
meter med en bredd på
centimeter.
liter i minuten.
Bild:
Motiveringen är att fastighetsägaren för några år sedan köpte
hyreshus ägde han själv som privatperson och sålde dem till sitt eget bolag.
Kommunens jurist påpekade att om kommunen inte får veta vilka fastigheter som byter ägare kan den inte utnyttja sin rätt att förköpa vissa fastigheter.
Han har tillsamans med en rad andra internationella experter diskuterat befolkningsökning och matproduktion under ett par seminarier i Stockholm i veckan.
Ostasien uppvisar stora förbättringar i livsmedels- och näringssituationen.
Visst har det många gånger förts en dålig politik, erkänner han.
- Utan fred, stabilitet och säkerhet kan vi inte hålla matproduktionen uppe, än mindre öka den, säger Obasanjo.
I Latinamerika finns också en potential, medan däremot Asien knappast kan få högre skördar med den teknik vi känner i dag.
I december
" FN är " allas fähund " och utnyttjas hänsynlöst i krigspropagandan, men att bomba parterna till fred, eller att helt överge Balkan, är inget alternativ.
Men alla som upplevt den tragiska kampen på plats, lärt känna vanliga människor och delat deras vardag, bär alltid med sig minnena i hjärtat och dras oemotståndligt tillbaka.

Osäkerhet rådde om hur de svenska kvoterna skulle behandlas.
Kritiserades för bristande intresse för räkfiskarna - Trots allt vi måste förlita oss på att Norge enligt tidigare försäkranden skiljer på fiske och handelspolitik, säger SFR-ordföranden.
års kvoter inom parentes ) Torsk, Skagerrak
) Skarpsill, blandkvot
Men Owe Wiktorin gör det utan minsta tvekan.
Då får vi antingen sänka ambitionsnivån eller öka resurserna.
procent av sina kärnvapen till Kolahalvön, och Östersjön är dess port mot väster.
års glada stämningsläge där hoppet om en tusenårig fred dominerade ", enligt ÖB.
ÖB tror inte på Petersons " minilump " i rådande ekonomi.
Vi sliter ner den vagnpark som vi har för krigsorganisationen utan att få ersättning.
Inför försvarsbeslutet måste han övertyga politikerna om att försvaret inte tål fler nedskärningar.

Åhléns tänker också bilda ett etiskt råd där bland annat barnombudsmannen Louise Sylwander ska ingå.
Och redan i går, när ställningstagandet blev känt, fick Åhléns ta emot sympatiyttringar.
ändrar sig.
miljoner på TV-reklam.
I värsta fall kan det dröja
Enligt radiolagen är det förbjudet att rikta TV-reklam till barn under
som sänder från utlandet blev marknadsdomstolen villrådig och vände sig till Eftadomstolen i Genève för att få råd.
TV-lansering och reklam när serien startade i USA gjorde att företaget som tillverkar Power Ranger-dockorna fick öppna
, eller regeringen Bildts
inbjöd samtidigt till fler uppgörelser med regeringen.
Arbetslagstiftningen måste stå på nyanställandets sida och tjänstesektorn måste släppas loss.
Överordnat är att man får ihop ett samordnat västsvenskt län och landsting.
- Idag pendlar många människor över hela det område som skulle bli västra Götalands län.
Stockholm och Mälardalen är redan på god väg att bli en region i regionernas Europa.
Inte ens en tendens.
- Det är riktigt att jag äger bolaget men själv bedriver jag ingen verksamhet där numera.
Enligt Vår bostad har landshövdingen lånat pengar ur bolaget på ett sätt som strider mot Aktiebolagslagen.
kronor.
Ett rejält hopp uppåt från föregående då inkomsten hamnade på knappt en halv miljon kronor.
En del av pengarna har han investerat i ett hus i Bohuslän.
Vi kan ju inte bara sluta.
Eklund deklarerade en inkomst för
Eklunds hustru Gunilla sitter i styrelsen för
Folkesson skattade för över
Föregående år tjänade han bara
Per Lundin heter mannen bakom dataprogrammet för Bingo-Lotto.
Jörgens Nilsson är ännu en person som också har blivit miljonär på Bingo-Lotto.
kronor
miljoner.
Rättegången skulle ha inletts i nästa vecka med prinsessan själv i vittnesbåset.
Förlikningen blev känd tidigt i går morse då tidningen Daily Mirror hade en ursäkt för publiceringarna på sin förstasida.
Göteborg är i huvudsak färdigbyggt för lång tid framåt.
.
I ljuset av detta tror jag att förvandlingen av Stjärnbildsgatan till låghusområde var rätt tänkt, även om den ekonomiska krisen gjorde att kalkylen slog fel.
Kan man bryta trenden?
De frivilliga insatserna måste tas tillvara bättre för att skapa kontakt och trygghet.
Samtidigt måste utarmningen av våra lokala torg stoppas så att de åter kan bli livskraftiga och naturliga centra i bostadsområdena.
Jag har velat visa på den mycket långa process som har gjort att vi " byggt " in segregationens avigsidor i vårt samhälle.
Det är en dubbelt så hög andel som för hela Göteborg och det ger också en mångkulturell prägel på hela vår stadsdel.
Jag talade nyligen med en turkisk pappa som berättade att familjen funderade på att flytta från Biskopsgården för att deras barn skulle få svenska lekkamrater och bättre möjligheter att lära sig svenska.
Det betyder bland annat att våra invånare i Biskopsgården i större utsträckning är sjukskrivna och uppbär sjukbidrag.
procent av eleverna invandrarbakgrund.
Så mycket kraft och resurser det finns att ta vara på!
När jag träffar invandrare möts jag ofta av frågan:
.

Den 3 februari sätts kronan på verket då ett gäng läkare från medellösa Sahlgrenska stolt meddelar att man lyckats montera in en svinnjure i en människa samma vecka som man inte haft råd att montera tarmen rätt på Sven Granath,
Detta trots att Sverige sedan länge har en väl fungerande elmarknad och elförsörjning.
TV-debattens aktörer medgav öppet att avregleringen ger dem möjlighet att tjäna mer pengar.
Detaljabonnenten får betala storabonnentens kostnadsminskning.
Kronan är oförändrat svag.
Räntan har gått ned en halv procentenhet och Carlsson ser detta som en framgång.
Ingvar Carlsson hänvisade i vintras till det kommande sysselsättningspaketet som " historiskt ".
Men då måste politiken ges en tillväxtfrämjande och inte tillväxthämmande inriktning.
Argumentet är att det behövs geografisk balans.
I Västsverige är det Göteborg.
Lech Walesa har lyckats driva bort sin vedersakare Waldemar Pawlak, ledare för bondepartiet, från premiärministerposten.
Men att medvetet försvaga regeringsmakten i en problembräddad brytningstid, som ropar efter handlingskraft ekonomiskt och i för landets framtida ställning betydelsefulla avseenden, måste stämplas som oklokt eller t o m oansvarigt.
Var och en som brukar tryckfriheten skall veta att rådet ser honom.
När Carlsson talar i riksdagens allmänpolitiska debatt behöver han inte lägga stor vikt vid den borgerliga oppositionen.
Det är lättare att förstå och acceptera att det görs vinster på järnmalm, skog, och pappersmassa.
Gröna rönnbär Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman är bekymrad, kommenterar Aftonbladet ( s ):
En kraftig höjning av skatten på alkohol skulle minska konsumtionen kraftigt.
För det påståendet finns endast emotionellt stöd.
år ligga på en så hög nivå som
Ingvar Carlsson anger vad han anser måste vara möjligt, men vad gör han för att nå målet?
gruvarbetare lade hjälmen på hyllan - och vände Jeltsin ryggen MOSKVA:
Gruvarbetarna, en traditionellt stark påtryckargrupp i Ryssland, hotar också att ställa politiska krav om inte regeringen omedelbart betalar ut de innestående lönerna och betalar räkningarna för levererat kol.
En talesman för Rosogul sade att strejker förekommit under dagen i över
procent av de statliga kolgruvorna olönsamma.
arbetare ut i strejk.
Den israeliska bosättaren på palestinsk mark förbrukar mellan
- Vattensituationen för palestinierna har blivit helt ohållbar.
- Och, berättar Dweik, hälsar du på hos en palestinier, bjuder han dig på salt vatten...
Kräver rörnät för mer rättvis fördelning Arabförbundet, Arabiska ekonomiska unionen, Arabiska fonden för ekonomisk och social utveckling samt de oljeexporterande arabländernas samarbetsorganisation OAPEC varnade för en vecka sedan för ökade sociala problem i arabvärldens stater, om man inte " effektiviserade " ekonomin och minskade den allt mer besvärande arbetslösheten.
I måndags var första dagen då de anställda vid IBM:s högkvarter utanför New York fick klä sig mer avspänt.
Det har blivit allt vanligare med beiga kakibyxor, mönstrade skjortor och tröjor på USA:s arbetsplatser.
- Det betydde mycket att få en så stor kund som Göteborgs kommun.
Och det är " pojkarna " i familjen som Marianne Reinert uttrycker det - maken Curt och sonen Marcus.
Så sker fortfarande.
Totalt testades
Hon är
Som ett litet företag måste vi ligga steget före, resonerar Petra Öhman.
miljoner Anställda:
Ägare:
andra.
Isa Skoog är förhandlingschef för industritjänstemännen i SIF och hon medger att det ser krångligt ut:
år om vi säger ja till LO:s samordning.
februari för att slutligt avgöra årets avtalskrav.
av HANS SIDÉN Det är den gråhårige skotske karaktärsskådespelaren Ian Richardson som säger detta.
som professor Higgins i en Broadway- uppsättning av succémusikalen My Fair Lady.
Ian Richardson spelade Michael Spearpoint, en opportunistisk diplomat i de komiska TV-serierna Snurriga affärer i Bryssel och Snurriga affärer i öst som drev med EU- verksamheten.
Jag tycker politik är otroligt tråkigt.
Serien, vars namn han ännu inte vill avslöja, bygger på en engelsk förlaga.
i höst.
Kanske är det hans sätt att närma sig de olika ämnen han sätter tänderna i.
Kjell Dabrowski har startat eget tillsammans med hustru Stina.
Ulf Elfvings hemmagjorda infotainment till trots.
gånger på en timme byter man kanal utan att återkomma.
Att höra hans fnösketorra stämma traggla sig igenom på- och avannonserna för de låtar som spelas är¤.
Ser oväntat pigg ut med tanke på att han är mitt upp i ett intensivt arbete som ockuperar hans dygn under minst
Karl Gerhard liksom konferenciern i Cabaret tog ställning mot främlingsfientligheten.
- Det är inte världsdramatik men det finns en kraft och vilja i händelseförloppet.
Jo, förresten, en om
En plugghäst som gillade att gå i skolan.
I Cabaret spelas Sally Bowles av Maria Lundqvist och Clifford Bradshaw av Jacob Ericksson.
Karl Dyall, Stockholm,
Den 9 maj fyller han
De som fick plats på Halmkärven är att gratulera, de andra att beklaga.

fnyser åt att " Tillsammans igen för första gången " skulle vara ett desperat försök att " fräscha upp karriärer som börjat sacka ".
Wenche Myhre far som vanligt fram och tillbaka till Tyskland och har under Börsenrepetitionerna hunnit med att spela in både TV-program och en skiva.
Sa Siw Malmkvist när Hans frågade, men övertalades snabbt av dottern Tove att tacka ja.
:s Mycke' nöje, Jonas Gardell och författarna till Bertböckerna, Sören Olsson och Anders Jacobsson.
Alla förväntar sig så mycket.
Betygsgenomsnittet från de

Det var vad Göteborg Film Festival ställde på Lisa Ohlin när hon erbjöds jobbet som stafettfilmare.
Vid premiären i januari år
Roy Andersson, Agneta Fagerström-Olsson och Björn Runge hette Lisa Ohlins förlöpare när hon kontaktades av producenten för 90-talsfilmen.
Jessica hade också varit med i Lisa Ohlins elevfilm What Is This Thing Called Love, så grunden för det samarbetet var redan lagd.
- Jag tror
Stafettflicka.
I
Här sker inget urval, säger Agneta Green, projektansvarig för Filmens dag.
Även Reza Parsas Gränsen har fått stor uppmärksamhet.
Nadjas situation låter sig lätt översättas till en filmarbetares.
- Teoretiskt sett så kan du redan simma, konstaterar läraren.
Gunnar Bergdahl, en av de ansvariga för Göteborg Film Festival, brukar använda ordet spräcklig när han talar om de europeiska filmerna i Local Heroes-projektet.
- Blir det mer pengar till filmen av det?
Västsvenska filmfonden skall också vara en arbetsmarknadsstimulans.
miljoner i långfilmer i stället för en, sa Tomas Eskilsson.
Det är inte någon självbiografisk film.
" återkommer i böcker och filmer.
Naturligtvis dör fotografen.
De som envist fortsätter att arbeta och leva på ris kan så småningom, efter
Hon ska skriva om en fotograf som försöker dokumentera 1900-talet.
Jag har burit med mig den bilden i huvudet under massor av år och nu fick jag äntligen tillfälle att använda den i en scenografi.
Pappan dyker upp i inskjutna bisatser och oavslutade meningar.
LEIF R JANSSON Filmande fotograf.
Sedan planterar de nya bokar och håller på det viset liv i den skånska bokskogen.
korsslagna ben- och ryggstöd bära upp sitsen.
Ögat luras av de täta stygnen som ger ljus och skugga på gatstenar, grenverk och naturens klippor.
åren som Malin Lager haft egna utställningar.
På väggen hänger några bilder av klipphällar med torr, gul lava.
Stenarna är små och formade i mönster, pilarna visar vägen.
Hon fick förklaringen då en Chalmersforskare besökte hennes senaste utställning i Göteborg.
Den fortsätter:
Folk betedde sig inte ett dugg annorlunda förr, i alla fall inte för
Vad som följer är historien om ett imperiums uppgång, kriser och fall.

Guldåldern infaller tidigt, under tiotalet sjunker produktionen, från och med
Det är bara början på det permanenta nederlaget för europeisk filmindustri i kampen mot den amerikanska.
Den som rusar närmare upptäcker små titthål.
dagar, vid Somme klättrar kameramännen ur skyttegravarna, med risk för livet, för att få så bra bilder som möjligt.
Hur jag än letar bland affischer och i kataloger hittar jag få filmer som överlevt till våra dagar:
den direkta blicken.
Även i de allra senaste årens intressantaste verk kan man se spår som leder tillbaka till stumfilmen:
Chiffonnette d'Ubaldo Pittei,
Isabella fattar omedelbart tycke för grannfrun Rosa Ängel och dennas nyrika familj.
Instamatickameran förevigar saliga ögonblick vilka också utgör romanens struktur:
Kärnfamiljen är död och den rotlösa urbana människan söker efter nya fotfästen.
I strålkastarskenet står en ovanlig kvinnotyp i svensk prosa:
För ett par år sedan talade man i Finland om en litterär " guldålder " i samband med bland andra Lars Sunds och Pirkko Lindbergs romanframgångar.
) i tyska staden Frie-deberg nya dataprogram med andligt innehåll.
, osv ).
Att läsa in böcker på band är inget nytt.
På förlaget har man ingen klar bild av hur den genomsnittliga " öronläsaren " ser ut.
titlar per år.
- Vi vill ha en rak, episk berättelse.
Därför är det ibland svårt att hitta rätt uppläsare samt att skapa en hörselbild av hur den färdiga produkten bör låta.
- Vi får oftast svaret att boken redan är recenserad.
Astrid Lindgren, Ronja Rövardotter ( egen uppläsning ).
Bästsäljare.
- Det handlar mycket om gammal hederlig uppläsningstradition.
- Nu har intresset ökat och det är bra.
Bild:
under den pågående filmfestivalen.
Australiern Paul Cox visar i Touch Me upp snarlik livsbejakande impressionism i sin skiss över lesbisk kärlek mellan en medelålders konstnärskvinna och hennes unga modell.
Men det är Bob Rafelson ( med en våt historia om vådan av att kliva i det lyxbadkar du just tänkt sälja till en naken kund ) och Ken Russell som renodlar överraskningselementet, alldeles särskilt Russell.
Flänger mellan engagemangen och uppdragen.
visserligen, men humorn har han i behåll och den är ett av hans viktigaste arbetsredskap.
Det spelar ingen roll hur mycket man kan om man ändå inte vill.
Lägga ribban högt, men ändå realistiskt.
Laganda, för att om igen tala med idrottens språk.
Starka magmuskler är nämligen ofta lika med en stark rygg.
av GÖRAN GROTTLING
Dessa visor spelas upp samtidigt som sagofigurerna tar sig en svängom på bildskärmen.
Tuneland är välgjort, grafiken är fantastisk och ljudet superbt.
av CG CLAESSON
procent.
Många hyresgästföreningar har fått utstå kritik för att deras hårda krav på motparterna, framför allt de allmännyttiga bostadsbolagen, mest skulle vara ett spel.
- Ett par år i rad har hyreshöjningarna legat under de faktiska kostnadsökningarna.
Kvinnan, som anlitat juristen Per Seilitz, Stockholm, försöker föra i bevis att hon är ensamägare till den vinstgivande bingolotten.
lotterna visserligen fördelades emellan dem, men att det aldrig varit något tal om samspel.
- Sången är ett universalspråk.
Men vilka de är vill arrangörerna inte berätta ännu.
- Jag har använt alla mina påtryckningsmedel, men det är absolut omöjligt.
- Vi vill lägga en enkel blå regnkappa på varje stol.
Körsångarna kommer från Västsverige och ställer upp gratis.
Svaret är att det inte finns någon VM-låt ännu och det är inte säkert att det blir någon.
miljarder människor har möjlighet att följa friidrotts-VM i TV.
-Jaså, vad har jag gjort nu då, sa Coco.
Olika sätt att sabotera, plåga, nonchalera, reta och provocera hatobjektet kan sysselsätta en förorättad själ långt och länge djupt nedborrad i soffan med älsklingsfilten omvirad och, för den som är riktigt lyckligt lottad, med katten på magen.
Och kollegan tittade lugnt tillbaka, kände igen broschyren och sa:
Hela stranden applåderade när han dråsade i.
Då hade hon trillat ner, för hon var så liten och spetig, och inte kommit upp, och inte velat ropa på hjälp.
Detta är i dagligt tal namnet på de kvarter, där de stora, nästan uteslutande manliga, klubbarna ligger - från konservativa Carlton till ärevördiga biskopliga och akademiska Atheneum.
Nu överväger de styrande i Cambridge att på rättslig väg hindra klubben från att använda universitetets vapen, som ihop med Oxfords förekommer på bl a brevpapper och porslin.
De nya kärleksfulla märkena skall lanseras av ingen mindre än den hyperpopuläre skådespelaren Hugh Grant, som tingats att signera ett antal förstadagskuvert.
och det första bandet kom ut
Är det därmed männens historia i Malmö som skrivits?
Vi har ytterst få personliga källor, tex brev eller dagböcker, att gå efter.
års ålder.
Han dök efter bland annat ett amerikanskt krigsflygplan i Mälaren och flera gamla vrak och förlista marinfartyg.
, provocerad därtill av sin dotter.
Födelsedagen tillbringar han på resa i fjärran länder tillsammans med hustrun Sonja.
- Jag var
Han hade nära kontakter med underleverantörer och han ägnade sig åt företagets inköp.
- Det är oerhört stimulerande att deltaga i det kommunalpolitiska arbetet, även om det kan vara både bekymmersamt och slitsamt att göra så viktiga insatser vid sidan av ett " vanligt " arbete.
En del kan göra underverk, medan andra inte kan slå i en spik utan att den kröker sig.
Sigge föddes den
Det är från denna tid som vi, kollegor och vänner, lärde känna honom.
Värderingsgruppen har med Sigge som förgrundsgestalt blivit ett aktat namn i branschen.
Vi vet att Sigge var en älskad make och far.
timmar långa TV-serie om stockholmskan Jane Horney, som avrättades som spion av danska motståndsrörelsen i en båt på Öresund en januarikväll
- Jag såg faktiskt om Jane Horney i höstas tillsammans med min man för att han skulle få se den.
- Frimodig, självständig och äventyrslysten.
Efter Jane Horney har Ewa Carlsson filmat i Danmark med Vilgot Sjöman.
till
av PER-ERIK WINBERG
Gunde är en person som garanterat skulle klara allt, säger hon.
Då är tjejerna i Fröken Sverige-tävlingen mycket vänare att arbeta med.
TT - Jag sätter hårt mot hårt för nu är jag trött på det här.
Det är Sonet Produktion som köpt filmrättigheterna till I nationens intresse och enligt Ulf Elfving i Z- radio har bolaget redan satsat
Saab får frist med utsläppen Nu kan företaget satsa på sitt nya måleri i Trollhättan TROLLHÄTTAN:
år, eftersom företaget nu skall satsa på ett nytt måleri och nya typer av lacker.
ton per år under åren
kilo lösningsmedel per bil,
Gillberg har krävt att regeringen skärper villkoren för Saab och inte ger företaget de stora lindringar som det begärt.
har något gemensamt så är det väl att ingen av dem känns som den definitiva inkarnationen av den oslagbare Carl Hamilton, " en av världens bästa agenter " som han respektfullt omnämns i fiendelägret denna gång.
Debuterande Hamilton-regissören Mikael Håfström löser sin uppgift på ett klart godkänt vis.
Och när Carl ska försegla sin hotelldörr gör han det som föregångaren James med ett hårstrå - men avslitet från bröstet.
Han tar därmed plats efter Peter Haber och Stellan Skarsgård.
Regeringen har därmed förklarat att man inte är helt låst vid att E
Den ramen gäller också i fortsättningen för hela E
De
Tunnelförespråkarna kräver att de skall få en chans att visa att projektet kan finansieras men politikerna anser inte att tunnelalternativet är ekonomiskt realistiskt.
Därav
Av Jorunns fantasifulla bearbetningar tycktes framgå att Bartók i ett och annat avseende tjänat som hennes föredöme.
Karolina Eiriksdottir, ännu en isländska, bär ofta på ett mångtydigt leende som fascinerar betraktaren.
Dock tror jag hon för sin utvecklings skull borde ägna tid även åt musik från tidigare epoker och av manliga tonsättare.
De hade samlat in pengar.
kronor.
Ju högre belopp vi får in, desto mer sjunker ju hans skuldbörda.
Högre köpeskilling ger familjen hyreskostnader den inte klarar av.
av KARL-ERIC MAGNUSSON
På det nya kontoret som är inrymt i andra våningen i en äldre byggnad vid hamnen i Mollösund ska all kunskap om den bohuslänska skärgården samlas.
Bevaka miljön hör till Skärgårdsrådets primära uppgifter och främst gäller kampen Skagerrak och det blir även kontorets uppgift att samla på sig fakta i detta ämne.
Varmt möte vänner emellan Leken är en ovanlig film.
På kajen står Birgitta med öppna armar och tar emot.
Leken berättar om en tonårsflickas erotiska experiment och uppbrott från modern.
Hon ser nöjd ut när hon står där i köket hemma på Åstol och kungör nyheten.
Birgitta hade orden och jag bilderna.
Det var i april
När jag behöver käpp eller rollator blir det inte detsamma.
Myriam ska tillsammans med Lotta Ekelund och Julia Hede spela in en dokumentär om Birgitta.
Han vann ett Guldlejon vid förra årets filmfestival i Venedig för denna färd genom det europeiska samvetet.
" Tiden dör aldrig.
Det är också i byn, i klostrets närhet, som denna tragedi om död och hämnd och mänsklig dårskap slutar.
Monika Tunbäck-Hanson Anne ( Katrin Cart-lidge ) i Innan regnet faller.
Jätteinsatser med snö-kanoner och maskiner har bara flutit bort i det ena tövädret efter det andra.
- Vi hoppas på
Nu går snökanonerna varje natt i Sunne och får bara kylan hålla i sig så skall det kunna bli perfekta tävlingar nästa vecka.
Börjar skönja slutet - Vi kommer att ha ett fackeltåg mellan kyrkan och teaterparken så jag hoppas det skall bli en stämningsfull invigning, säger Kjell Carlsson.
Men Kjell Carlsson har lyckats och nu är det bara Sunnebornas vilja att hantera snö-skyffeln den här helgen som fattas för att Sunne skall kunna fira sina SM-triumfer med fina arrangemang.
februari går
km damer och
Festivalhjärnan har blivit överhettad - men så en klar himmel, frisk luft och åter-igen dyker bilderna fram.
Ändå ser jag hellre en film som Tjänaren än andra habilare på gängse repertoar, därför att den skildrar ett land och villkor som så sällan får sin konstnärliga belysning - på svenska dukar vill säga.
Med den har Andrei Konchalovsky efter
Sunne kommun satsar stora resurser på skid-SM, men målet är något ännu finare.
Men det gäller att vara med och synas, säger kommunalrådet Karl-Johan Adolfsson ( c ).
Det handlar kanske inte om så mycket pengar som tjänster.
har vi gjort med tanken att använda den till olika saker.
n kvinna i byn beskriver det Yerma hetast önskar - att få bära och föda ett barn.
Avgränsat med tunn vit väv.
För en symbolisk, mångbottnad text som kräver stor uppmärksamhet.
En kvinna som längtar intensivt efter liv.
Naket solljus på scenen, fågel- och insektsljud från skådespelarna lojt utsträckta på sina svenska pinnstolar - och raskt är det sydländsk siesta som nästan får oss att svettas.
Våga se och bli hel i sig själv.
Yerma betyder ofruktsam jord.
Bilder:
Fundera på en måttillverkad träkista.
En sådan affär kan man hitta på höger sida av huvudvägen mellan Accra och Tema.
Harris Gaffin Översättning:
Programmet för kvällen överlämnas inom kort till Sveriges Television som ska sälja invigningen till TV-bolag världen över.
En lång rad andra kända artister är mer eller mindre klara.
.
på läktarna också ska kläs i olika nyanser av blått för att göra hela Ullevi till ett böljande hav av människor.
sångarna på lunch och middag så går det en halv miljon bara där, säger han.
Frågan följs av tystnad och rynkade pannor.
- Inte med Sveriges främsta artister på scenen.
länder sände någon form av sammandrag.
Nu har turen kommit till eleverna på Fotohögskolan som tänker granska Ingmar Bergman genom kameralinsen.
, där stumfilmsregissören Victor Sjöström spelar sin sista roll som åldrig huvudperson.
Förutom bildspelen bidrar en installation och en video till programmet som ska visas i helgen.
- Han är så väldigt mörk i tankarna, nästan deprimerande.
Södra skärgården är till stora delar militärt skyddsområde.
- Då kan vi satsa våra resurser på det vi skall bevaka.
.
Han bedömer möjligheten till dispens under VM som mycket liten.
Göran Skytte menade nog mest att det var väldigt länge sedan han besökte teatern - en prioriteringsfråga med andra ord.
Dit drogs tidens mest framstående och provokativa konstnärer.
Det är självklart att teatern mister publik i ett sådant perspektiv.
En del av orsakerna till teaterns ekonomiska svårigheter är belysta i det ovanstående, men det finns även andra orsaker och problem att beröra.
Nej, nu för tiden skriver man för
Den viktigaste orsaken till samhällets förhållandevis stora ekonomiska engagemang i teaterlivet är emellertid en annan och mer självklar, nämligen den att teatern i alla tider har mottagit stöd.
år med rimlig exakthet kunnat precisera sina önskemål omkring den förväntade produkten, och detta har naturligtvis att göra med att en teaterföreställning har en enorm komplexitet oavsett om den är lyckad eller inte.
Om symbiosen mellan samhälle och kulturliv blir för stark, är antingen kulturen död eller så är diktaturen här.
.
Det är en relativt omöjlig uppgift, men eftersom " det är vägen, som är mödan värd " ( för att citera T. Svensson, T. Grip, K. Boye.
Jag vill påstå att teatern i dessa sällsynta ögonblick starkare än något annat medium förmår gestalta den mänskliga vanmakten och utsattheten, eftersom det händer här och nu, i detta rum.
Teatern hämtar sin näring ur den mänskliga vanmakten.
Hans konst gör sig så bra som omslag på essäböcker.
I katalogen till Rooseums retrospektiva utställning kommenterar Håfström dialogen med Ulf Linde ( i häftet Clinch ).
), en trälåda fylld med glasbitar.
från arbetsboken ( som också används som vernissagekort till utställningen ) finnns såväl rundeln som glaset.
Där har det ordlösa plats och där finns urformen som en del av ett kollektivt medvetande.
Varje år ger de en förlust på
Betalningsbenägenheten är inte alltid den bästa, konstaterar revisorerna med en mild underdrift.
Till hyresförlusterna kom kostnader för skadegörelse på omkring en miljon kronor.
Dels på fastighetskontorets lägenhetsbyrå, som är en rest av förtursverksamheten på bostadsförmedlingen ( nedlagd
veckor.
Ge sjukvården Bingolotto-pengar God morgon!
Elisabeth Andersson tycker att programledarna i P
Nej, spårvägen fungerar utmärkt.
år jag behövde uppsöka sjukhus.
kronor att komma in, sen är det bara att hålla plånboken öppen för här kan man köpa det mesta som visas.
De kompletterar handarbetet.
Stickmaskinens främsta styrka är snabbheten och därmed inbjuder den till att experimentera i tekniker, mönster och materialval.
Men nu talar vi förstås om maskiner i prisklasser mellan
Men det är lyckan att skapa själv som är den främsta drivkraften.
Nya garner - mjukare, tvättvänligare, ekologiskt odlade - tas hela tiden fram.
Extrapriser lockar på det mesta.
Symaskinsbroderi på kudde.
Snegla åt de japanska arrangemangen och låt sedan fantasin flöda.
Och en tulpanbukett som sett sina bästa dagar kan får ett nytt liv ytterligare några dagar om stjälkarna kortas ner till ca
ton tjockolja.
- Det är mycket viktigt inför svetsningsarbeten, säger Göran Heneborn.
och det är sonen i huset, Jakob Wästberg som står för bilderna.
av AGNETA BORLID Det är ett styvt arbete att gå igenom vårens nya frökataloger på den svenska marknaden.
Men det som av fackhandeln lanseras som nyheter har ofta redan funnits i många år hos postorderföretagen.
Tomatfrö hör till de fröer som klarar lagring alldeles ypperligt, medan frö från sallat, persilja och palsternacka tappar mycket i grobarhet.
Fröerna beställs direkt från England, varför leveranstiden är något längre än hos andra företag.
Lite blommor finns också, men då av det mer ovanliga slaget.
Fröerna kommer från hela världen - man har
Drygt
Ny katalog utkommer varje år och kostar
sorter, en av favoriterna heter Till; en krispig typ av plocksallat som kan skördas månad efter månad och stå till långt in på hösten.
Och grönsaksodlaren kan frossa i
HB Gröna Fingrar, Västra Frölunda Ett liten fröfirma med ett något mindre sortiment.
Katalogen är enkel, tryckt i svartvitt och sparsamt illustrerad.
limegrön zinnia och laxrosa blomstertobak.
I år har man flera av den europeiska växtförädlarföreningen Fleuroselects guldmedaljvinnare, till exempel en flerårig jättevallmo vars fröställning mot höstkanten blir en vacker eternell, krämvit tagetes Vanilla och lågväxande praktlobelian Fan Scarlet.
Det blir ganska slätt i framtiden, på sin höjd kommer man att kunna se någon kulle här och var.
Men
Heidegger befann sig då i en av sina mest produktiva perioder.
Wahrheit und Methode är på sätt och vis en uppgörelse med fadern där Gadamer försvarar humanvetenskapernas kunskap och dess giltighetsanspråk samtidigt som han vill rättfärdiga sin egen levnadsbana som " pratprofessor ".
av ALF ISEMO
Många ungdomar ser ingen chans i skolan utan försöker hävda sig till exempel genom att begå brott, säger Hallengren.
Kan inte detta bero på att polisen i Bergsjön är duktigare på att klara upp brott?
Detta är inte liktydigt med att ensamstående skulle vara sämre föräldrar, påpekar Hallengren.
Ahlman ( s ) är också ledamot i SDN Bergsjön.
Vi borde jobba mer med insatser mot till exempel familjer med en förälder.
-Men det viktiga är vad man gör åt det, säger Andreas Johansson,
- Det är inte konstigt att det blir bråk.
Ett ställe att hänga vid och träffa nya och gamla kompisar.
Biskopsgården, Torslanda, Bergsjön.
- Om du ser till hur många ungdomar som rör sig här tycker jag att det är förhållandevis lite bråk.
- De grövre brotten inträffar på fredags- och lördagskvällar.
av ROLF NYMAN
Kursledaren ledde en utbildning som syftade till att ge deltagarna båtmanscertifikat.
( kursledarens namn ) gett riktiga instruktioner ".
Det har han ännu inte gjort.
Fonden lyser fortfarande med sin frånvaro.
- Jag har aldrig fått någon förfrågan från Patrik.
, då vi gjorde en förlust på
Men det är ingen på förbundet som har tid.
Gröön lovar att ta vidare kontakt:
Tidigare var du ansvarig för Pehr G Gyllenhammars kontor på Volvo i
- Absolut.
:
Leksandsfemman.
Kronor kunde dra gadden ( inte så stor ) ur detta ostrukturerade kanadensiska gäng och liva upp publiken.
Nu fanns aggressiviteten och vinnarinstinkten där.
mål på
En mycket skicklig puckvårdare som dessutom skapade oräkneliga chanser.
Samtidigt som vi glömde bevakningen bakåt.
Det är mycket Näslund i prislistorna MÖLNDAL:
En mycket kapabel herre som det finns utveckling i.
Han inledde med Quick Broline i
Ett garage intill storfräsarna i Subaru - närmare än så kommer knappast Team GP världseliten i rally.
Vad som talar emot en inspirerande storpublik så dags, är att alla kanonerna redan kommit en bra bit på väg mot etappmålet i Falun.
, vill jag minnas.
Att påstå att paren tävlar på samma villkor är nästan ärekränkning av den grövre sorten.
deltävlingar - och ni förstår vad besöket i Sverige går på.
Tillsammans med en av världens mest erfarna kartläsare var det dock inget jätteproblem att få ihop sponsorer till en nationell satsning i en Mazda.
Nu drar det värmländska äventyret igång ¤och ett bättre startfält har sällan skådats KARLSTAD:
sin första start i ett europeiskt fabriksstall.
Gör sin första start i vårt avlånga land.
,
Vann VM
För säkerhets skulle bjuder vi dock även på ett par outsiders:
Vi vet att söndag eftermiddag rullar bilarna i mål på Stora Torget i Karlstad.
- Inte särskilt överraskande.
Sen dess har Toyota vunnit ytterligare
- Jag körde Lancia på den tiden, och Lancia hade en viss relation med Vatikanstaten, därför blev det " Påven ".
Men det var
Och några större ekonomiska satsningar var inte att räkna med från de mäktiga direktörerna i Japan.
Här tävlar vi på fartsträckorna, och sen umgås vi, säger " Påven ".
Ingen busåkning, hävdar tränaren " Varför hände det Thomas och inte mig?
Landslagstränaren är angelägen om att reda ut eventuella misstankar, att Fogdös fall skulle ha orsakats av " vårdslös busåkning ":
Transportvägen mellan backarna, som vi åkte in på, är lika bred som en pistmaskin och var ordentligt uppåkt.
Däremot tyder inget på att olyckan skulle ha orsakats av, att Thomas tappade den ena skidan just före fallet - som ett av ögonvittnena påstår sig ha sett.
- Det är en balansgång mellan att låta honom vila och att försöka mobilisera hans funktioner.

.
minuter.
De
·Lyssna på väderrapporten.
Tvingas ni söka skydd gör en markering vid ett ledmärke där ni viker av, allt för att underlätta sökandet.
En test som fjällräddningen gjorde nyligen i sträng kyla visade att en fulladdad nalle urladdades på
Nu är det inte bara på vintern som fjällräddningen har att göra.
Polisen förfogar också över ett 100-tal terrängskotrar plus helikoptrar, både polisens egna och inhyrda civila.
Räkna i så fall med köer på riksväg
Runt klockan
Men polisen ser inte mellan fingrarna med vårdslösa trafikanter.
Bakgrunden i korthet:
En av dem avslöjar för GP:
raka förluster.
Och 2-0-förluster kan verkligen vara olika.
Sega ben på alla håll utom hos publikfavoriten Thomas Ravelli och energiknippet Magnus " Ölme " Johansson.
Däremot borde det oroa att laget inte lyckade pressa fram en vettig målchans.
Detsamma gällde både Stefan Rehn och Stefan Lindqvist.
Fast populärast av alla blåvita var utan tvivel Thomas Ravelli.
timmar lång hemresa till hotellet i Oldenburg.
) självmål ( Joachim Björklund ),
), Mats Lilienberg (
Snart bär OTTO Rehhagel läderbyxor i Bayern?
Rehhagel for i går till München men ville inte kommentera sin framtid utan hänvisade till Beckenbauer.
Kvinnliga präster utsätts för hot HÄRNÖSAND:
Yrkesinspektionen råder stiftet att satsa på ett ''strategiskt arbete för jämställdhet'' för att komma till rätta med problemen.
största affärsbanker, Kansallis-Osake-Pankki och koncernen Unitas, där Föreningsbanken i Finland ingår, ska gå samman.
KOP-aktier en aktie i den nya bankgruppen.
privatkunder och ungefär
anställda i bankerna.
miljarder mark.
Han medgav att denna etablering varit en pådrivande kraft för fusionen.
Antalet oreglerade krediter minskade med
Vinsten före skatt blev
procent av faktureringen.
sedan, sade Ramqvist.
miljoner kronor.
Detta ska ske efter det att utdelningen genomförts.
Vinsten per aktie för helåret
Byggstart beräknas till våren-försommaren.
·Ytterligare en ansökan om att få bygga ut finns hos kommunen.
miljoner kronor ), förfaller under februari och mars.
Gjorde förlust på
Genom att upprätta en kontrollbalansräkning kan styrelsen se vad dessa tillgångar är värda för den händelse lånen inte förlängs.
Katalogspecialisten Elanders med huvudkontor i Kungsbacka återhämtade sig från halvårsförlusten på
Enligt nyhetsbrevet Early Warning har Elanders planer på att flytta maskiner och personal från Skandinavien till Polen för att starta katalogproduktion där.
miljarder för staten enligt prognosen.
För den
De senaste siffrorna stödjer alltså inte den senaste tidens spekulationer om att statsfinanserna just nu förbättras snabbt.

procent och de normalt räntekänsliga bankaktierna steg ännu mer.
procent Riksbanken beslutade utöver en del tekniska förändringar i räntestyrningen att höja den så kallade reporäntan från

I samband med det kan ett antal jobb försvinna.
miljoner kronor.
miljoner och sysselsätter
.
SRU anser sig lurade på
Det talade vi om mycket tydligt för SRU.
Det är nu positionerna för framtiden avgörs.

Beslutet får dessutom retroaktiv verkan.
.
Ylva Johansson fick bakläxa Det visade sig dock att hon kraftigt underskattat de principiella motiven för kritiken.
procent har tidigare förefallit möjlig.
fristående förskolor för
kronor för en friskoleelev.
medlemmar är kvinnor.
Förste ombudsman, Carl-Eric Wallström säger att förbundet fått signaler om att statens ekonomi " drastiskt förbättrats ".
Riksdagsmännen kan inte försvara besluten när de sedan kommer hem till sina län, säger Johansson.
Namn:
,
Inför sin resa till Sverige har Laszlo Kovacs förklarat att han personligen känner sympati för Saab-Scanias upplägg på grund av det industriella samarbete som Sverige erbjuder.
Draken-plan.
System som är billigt för staten Målet är att skapa ett system som är billigare för staten och som i alla lägen belönar arbete framför bidrag.
" Drabbar inte de svagaste " Motionärerna hävdar att den skissade reformen inte drabbar de svagaste i samhället:
Inga krypskyttar härjar i Sara-jevo.
år.
Midhat har tagit dubbel portion korvar.
- Vi har inte ätit på de senaste åren, säger Ela skrattande.
Jag med.
Ingenting mer.
Bara några dagar efter det att de ryska stridsvagnarna rullat in i Tjetjenien tog sig försvarsminister Pavel Gratjov tid att tala i
Den mäktige försvarsministern sade ja.
GRU är den mest hemlighetsfulla av de organisationer som har hand om spionage och kontraspionage i Ryssland.
GRU använder sig också av krypskyttar i Groznyj.
I Groznyj kan nu inrikestrupper försedda med eldkastare bekämpa de av Dudajevs män som gömt sig i stadens avloppssystem.
President Jeltsin har gett kontraspionaget ensamrätt på att arrestera Dudajev.
Alla fångar har fritagits levande, men fångvaktarnas öde är okänt.
Diskrimineringsmålen synas Nu vill riksåklagaren se hur lagstiftningen kan tillämpas effektivare Nu tar riksåklagaren i med hårdhandskarna mot diskrimineringsbrotten.
Jag kan inte säga att den ena parten är mer sannfärdig än den andra, sade åklagaren Lars Westin till GP den
RÅ har begärt in samtliga anmälningar om olaga diskriminering i Stockholm de senaste
anmälningar om misstänkt olaga diskriminering.
Det dåliga förhållandet till civila förvärras av missförhållanden och konflikter som allt mer kommit i dagen.
medlemmar av totala polisstyrkan på
Det är det som snarast måste ändras, enligt Naleni.
Det är bara det att de inte vill sätta sig och studera så som krävs, säger Opperman.
Sydafrika, som redan ligger i toppen på världslistan över kriminalitet, har ett akut behov av en sammanhållen och väl fungerande polismyndighet.
-
De här
- Politiskt engagemang är en medborgerlig plikt i en demokrati.
Gillar konflikter.
Intresset bland de anställda på TV-huset var stort,
- I grunden finns en stor öppenhet och vilja till förändring.
Hon befarar nu att förändringarna kommer att dra ut på tiden.
Distriktschefen Steen Priwin medger att han och övriga chefer brustit på en hel del punkter.
veckor, den 20 februari träffas representanter för facket och TV 2-ledningen för att besluta vad som ska göras.
tidigt krav Hyresstopp
Mellan
är orimligt.
Särskilt som bankerna går bra numera.
år har direkt drabbat
procent av de familjer som har barn under
Fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av familjepolitiken.
Syftet med vårdnadsbidraget var att utjämna de orättvisor som fanns mellan olika barnfamiljer genom att endast de som utnyttjade offentligt finansierad barnomsorg fick samhällets stöd.
Av de som fick vårdnadsbidraget tog nästan
.
Det gäller även rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader samt rätt till tjänstledighet tills barnet är
Ursula Johansson Artikelförfattaren är gruppledare för kds i Bohuslandstinget Bild:
Den nya politiska majoriteten har nu avskaffat skolpengen för den allmänna skolan och ersatt den med ett grundbidrag.
På den punkten är GP:s slutsatser närmast hårresande och rakt de motsatta mina.
och det finns cirka
Dessutom kan friskolan begära extra tilldelning av medel om det skulle vara så att deras elever faktiskt har behov av exempelvis stödundervisning.
Det var betryggande att höra att jägarexamen innebär mera än några dagars intensivkurs på konferenshotell.
Rovdjuren har en selektiv uppgift i det ekologiska systemet.
" Kommentar överflödig!
Dagiskostnaden blir alltså för den ensamstående i exemplet
Dessutom har man i en familj med en vuxen bara möjlighet till en heltidsinkomst.
Moderaterna vet också att en avveckling av SDN skulle ta flera år och kosta runt ett par
Vi har tillräckligt med erfarenhet av löner som pressar ut oss från marknaden.
Förmodligen tvingades LO höja ekonomernas löner för att behålla dem.
Den disponibla inkomsten sjunker för de flesta.
Då finns också både ekonomiskt och psykologiskt utrymme för höjda VD-löner.
Satsningen på att genom bolaget Förab Dalarna bygga ett köpcentrum i Falun slutade i en konkurs med brist på över
Ägarnas ihärdighet och engagemang varierade.
januari.
Om man läser ledaren noggrant framgår det att friskolorna får del av den offentliga finansieringen - GP har inte missuppfattat detta.
Diagnos:
Och nu har den trettiofjärde Guillouromanen premiär ( ... ingen hurrar ).
Diagnos:
Är det inte förlegat att säga så?
Det är nog lika bra att ligga lågt, när allt kommer omkring.
Den Officiella Slacker-handboken.
- Jag var redo att hata den här boken.
" Om du inhandlar denna bok utan pärmar, bör du veta att denna bok kan vara stulen egendom och kan ha rapporterats som " osåld och förstörd " till författaren.
Inte spilla någon tid.
Eftersom medlemmarna lika gärna lyssnade på framåtblickande jazz av typ John Coltrane och Sun Ra som rock'n'roll och blues blev musiken de skapade olik det mesta runt dem.
Vi satt och rökte marijuana och skrattade åt allt möjligt.
att lägga ner verksamheten.
- Jag hade inget band så Brett hjälpte mig hitta musiker med rätt attityd.
Dags så för Wayne Kramer att turnera i Europa med en hungrig trio, där de andra
Men himla pikant för den som städar.
De flesta plan stannar en timma.
Och små faxar.
Han är intresserad av flyget och gillar att se olika slags plan.
Arbetet går i skift.
PER WAHLBERG En liten handdammsugare som låter:
år och innesäljare.
På morgonen kommer hon in vid halvniotiden på kontoret och tittar på statistik över försäljningssiffrorna.
Började i informationen på Luftfartsverket och fick jobbet bland hundratals sökande.
Men man flyger till en rimlig penning och tjänsteresorna är gratis.
Det kan vara lite slitigt under de intensiva perioderna.
Är det inte jobbigt att alltid le?
, bakom sminkdisken.
Hon är ledig var tredje helg.
De flesta i butiken har sin specialitet.
- Det har hänt mycket i mitt liv, jag måste gå vidare nu.
- Det roligaste är när någon glömt hela sin necessär hemma och ska köpa allting nytt.

Kom sedan till Landvetter.
Skulle ett plan krascha måste det gå fort.
De ska rädda liv.
- Jag tänker nog inte bli brandman.

Det kan också vara någon som ska flyga för första gången och frågar var incheckningen ligger...
För att jobba extra.
Som informatör gäller det att inte tappa behärskningen även om pulsen är uppe i
Vart hon ska leda passagerare, ge hjärt- och lungräddning, hålla utkik efter bagage som bara står... Hon ska vara den sista som lämnar området.
Jag förklarade artigt att jag inte sätter priserna.
Ska ni åka bort?
Luften.
råmade en turistkvinna och spottade mig i ansiktet.
Och lika plötsligt som baren blev full, blev den tom.
- Nej, min lax, konstaterade vargpälsen och blinkade salongsberusat.
Och korkade upp.

Och hur det skulle bli att fylla dem med ljus, liv, dans och musik.
På så sätt fanns det plats för experiment.
Och älskad av den hon försmår.
Hon går i samma klass som Laila och Joel.
Den här filmen är som ett barn vi gjort tillsammans.
Sjuttiotalet var så - hur ska man säga - diffust.
Du undrade också vad man gjorde på fritiden på sjuttiotalet.
Och som av en händelse fuskar jag med lite numerologi.
+

Det ante mig.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Göteborg En bit av sanningen om en glad skit Tommy Nilsson berättar om ett och annat från minibussen mellan Stockholm och Strängnäs.
- Det blir i princip hela senaste skivan.
- Jag röker alldeles för mycket.
Jag tippar på att det blir något våldsamt... Men jag går hellre ut och äter och dricker en flaska vin än går på en klubb.
Hur många barn har du?
Tillsammans med sin löst sammansatta grupp The The har han gjort radikala nytolkningar av ett knippe av Hank Williams mer okända kompositioner.
Så även om countryfantasterna kommer att göra tummen ner, är Hanky Panky det bästa album The The gjort.
Det är branschfolk som nominerar alla vinnarkandidater.
Unga jazzfyndet Viktoria Tolstoy inte i någon alls.
Tristast av alla nomineringar är ändå de till " årets låt " - ta bort allihop och sätt in " Skuld " med Iodine Jupiter och Hororna från Helvetet som enda kandidat, eventuellt i konkurrens med Staffan Hellstrand och Dogge i " Var kommer du ifrån ".
Jason Pierce, mannen som gör det mesta i Spiritualized, kreerar en egen syntes.
Oförutsägbart och ofta alldeles oerhört bra.
När jag frågar om hon vill visa Västerås, berätta om sig och sin musik, hänvisar hon till skiv- eller bokningsbolaget.
Västerås klockan ett på dagen.
När hon ska beskriva sig själv säger hon:
Lättdansant.
Rap brukar annars bli lite tjatigt men det är kul att varva med sången.
Hon har också funderat på att skriva en självbiografi.
För några år sedan blev mormor förskräckt när lilla Anneli klädde ut sig i gardiner eller isprinsessade sig över ankdammen mellan husen på landet.
- Jag är den enda i familjen som " blivit något ", om man säger.
Som med ens försvinner och upp hoppar Pandora.
Det mest slående med Anneli Magnusson är att hon är vanlig.
Faktiskt har jag ingen aning.
Det finns till och med ett Pandora Meal att köpa på en hamburgerkedja.
Bakom namnen döljer sig en högskolestuderande, en ABB-anställd och en ljudtekniker som numera bor i Stockholm.
dagar.
Något man fått.
Det får Pandora ta.
Amazing Grace är bra i badet.
Utomhus pekar hon på än det ena än det andra.
Vid sitt giftermål med Prometheus bror fick hon i hemgiften en ask där alla världens lidanden var instängda.
Pandoras kvällstips i Västerås Äta Restaurang Ruffino.
Gammalt är Anundshögsområdet.
·svartklubben heter Club Carib och har öppet när alla andra har stängt på lördagarna.
·bödeln brukade bo högst uppe på Djäknegatan i den gamla stadsdelen Kyrkbacken.
och
Varmrätt, dessert och en bärs för
Så till grisen.
Glass och hallon med
Helhetsintrycket var gott.
Förra vårens stora succé i blocket Det kommer mera var Du bestämmer.
Engelsk TV gör världens bästa dramaserier.
.
Faktum är att det är

Allt detta verkar vara en nästan omöjlig uppgift för en border collier som normalt sett är en hund lämpad till helt andra saker.
Kenth Haag har ett passionerat intresse för lydiga hundar och har därför satsat hårt på dressyr.
Han gick som en raket i alla steg i dressyr och lydnadstävlingarna.
Turbo vinkade lydigt.
Det är som om Kenth talade till en människa.
Bild:
sek.
Med en kvarts sändningstid gäller det att inslagen är korta och slagfärdiga.
Och det är ju faktiskt första gången jag inte kör direktsändning!
gånger i månaden och teaterbesök försöker han hinna med någon gång i månaden.
kabaréer inplanerade, författade av personer i Luleå, Malmö, Göteborg och Stockholm.
på söndag kl
När pappan omkom på sjön krossades drömmen att få gå på Musikhögskolan, men hon tog som vuxen igen en del av det som förmenats henne genom privata studier.

Ingen regering kan i och för sig räkna med några stormande jubelrop från väljarna i tider av nedskärningar och fortsatt hög arbetslöshet.
Symptomatisk är den debatt om sysselsättningen som hölls i riksdagen på fredagen, med arbetsmarknadsminister Anders Sundström i oavbruten försvarsposition mot anklagelser för att acceptera en massarbetslöshet och att satsa pengar på ett slösaktigt och ineffektivt sätt.
Anders Sundström har dock vägrat att lyssna på kritiken.
De har drabbats dubbelt av den socialdemokratiska politiken:
Trots att kvinnoorganisationer och socialarbetare krävt lagstiftning har man tidigare alltid kommit fram till att en kriminalisring inte skulle göra något åt själva problemet.
Där måste varje människas val i livet faktiskt respekteras just utifrån hennes rätt att själv fatta beslut.
Nu finns det de som hävdar att också den köpande mannen är ett offer som för att " lindra sin sexuella nöd " tvingas uppsöka prostituerade.
Men med anledning av den skeva maktrelation som faktiskt råder mellan den köpande och den säljande parten ur ett samhälleligt perspektiv, tycker jag det är rimligt att kriminalisera just de köpande männen.
FN har dragit de nödvändiga slutsatserna av att fredsöverenskommelsen i början av 90-talet inte höll.
Viktigt är att det blir ett slut på motsättningarna inom regeringen om hållningen till Unita.
Medan under halvåret
I grunden visar statistiken att utländsk härkomst tenderar att förbli ett socialt handikapp för många, även om en stor majoritet lever ett väl anpassat liv.
GP reagerade i den mot att påven reste runt i Sydostasien och försökte hindra familjeplaneringsprogram.
Det finns fler som varnar.
Eftersom nya pengar numera inte tillförs bidragssystemet så innebär varje förändrig en omfördelning av resurser.
Särskilt norrlandskommunerna hamnar i fällan.
Ett system som ger pluspoäng åt antal pensionärer gynnar glesbygden, medan ett påslag för ensamma mammor är bra för storstaden.
Extrapengar tillGöteborg Göteborg skall naturligtvis ha de extra pengar som utlovats.
Det skall uppmuntra den kommunala självstyrelsen och det skall inte straffa de kommuner som tidigare byggt och gjort precis som staten sagt åt dem att göra!
Det vore lika märkligt som att insistera på att gå till operan, men kräva att få se fotboll där eftersom man inte gillar operamusik!
" Detta är kyrkans klart profilerade budskap som hon delar ut i stor öppenhet till den som vill lyssna, samtala och ställa frågor.
Ett kritiskt förhållningssätt mot deras teser är motiverat.
Av någon anledning är det aldrig rika, vita, friska engagerade i befolkningskontroll-lobbyn.
Lars F Eklund Fredrik Åkerblom Artikelförfartarrna tillhör informationsgruppen i Kristus Konungens Församling Renaste lantbruket bara reklamprodukt Skaraborg har långt kvar till världens renaste lantbruk skriver Hans Lann i GP den
När LRF och lantbrukskooperationen valde att trumma in " på väg mot världens renaste lantbruk " i stället för att i grunden förändra jordbruket så att detta kunde bli en realitet tog man en mycket stor risk.
I ett flertal län har LRF:s länsorganisationer begärt generell dispens från att släppa ut korna på sommaren.
" Vi kan i stort sett fortsätta som vi alltid gjort för det jordbruk vi vill uppnå är ju så gott som redan här.
Konstgödningen ökar Det började brännas under fötterna på kampanjmakarna när det
De kan inte för sitt liv få TV-reklamen och påkostade annonssidor från " Sveriges bönder " att stämma med den krassa verklighet de tvingas leva i.
- Det här är positiva besked både för de anhöriga och för de colombianska arbetskamraterna.
- Det känns fantastiskt skönt.
personer till fånga, de båda svenskarna samt en colombiansk ingenjör som dock släpptes efter ett dygn.
Elva svenskar sitter i thailändska fängelser eller häkten för narkotikabrott.
·47-årig man,
för rånförsök.
februari med
Mer ställer inte Sverige upp med.
Det betyder att den senast gripne svenskens parti är värt
Med de nya kraven på fordonsbesiktning inför
öar i Stockholm och
Inte så konstigt, tycker Arne Mårtensson, VD i Handelsbanken:
Redovisade till och med stora vinster när alla andra storbanker gick på knäna.
- Jag upplever både stödinsatserna och allt tal om brist på konkurrens som ett uttryck för att man inte riktigt fattar vad som håller på att ske.
Konkurrens får den nya storbanken från annat håll, bland annat från de svenska bankerna.
För många är nog Arne Mårtensson själva sinnebilden av hur en bankman bör vara.
Det krävs att varje land har en viss internationell anpassning vad gäller såväl kostnadsnivå som skatter och lagar.
Tycker debatten är positiv Att det nu blivit en debatt om styrelseledamöters personliga ansvar och om de etiska problem som kan uppstå när samma person har intressen på många olika håll, det tycker Arne Mårtensson är positivt.
Handelshögskolan i Stockholm
maratonlopp per år - Stockholm och New York ) Bild:
Det är alldeles för tidigt att säga något om det, säger Idags VD Tommy Carlsson.
( TT ) Estonia föreslås få skal av betong Som ett gravkor.
Att innesluta färjan i ett betongskal anser dock utredarna vara den bästa metoden.
Ett sådant skal kan teoretiskt sprängas upp av någon som har den avsikten men det är ett så besvärligt företag, att jag bedömer det som mycket säkert mot inkräktare, säger sjöfartsverkets chefsjurist Johan Fransson.
Risken bedöms som stor, att tunga täckmassor kan utlösa skred, som också drar med sig och skadar Estonia.
Oenighet bland anhöriga Flera anhöriggrupper är nöjda med att Estonia kommer att täckas över.
Därför ger regeringen nu barnombudsmannen ( BO ) Louise Sylwander ansvaret för den pågående kampanjen mot mobbning.
Det visar att detta är ett ämne som måste hållas ständigt levande, menar Louise Sylwander.
Det händer alldeles för lätt att de vuxna tar över när det gäller mobbning, menar hon.
Rastvakter kan behövas.
I söndags gjorde Lars-Erik Carlström ett akut besök på Sahlgrenska sjukhuset.

- Rullstolen är mina ben, eftersom mina ben inte fungerar.
Vi ser till att alltid ha lite att bjuda på i kylskåpet, för detta är förskräckligt.
Kommunalrådet Leif Blom-qvist ( s ) anser att
En oacceptabelt lång väntetid anser han och färdtjänsten håller med om det.
Konstmuseet organiseras nu med en styrelse i toppen som bestämmer över
Ett tiotal personer har sökt jobbet som museichef.
Chefsfrågan på Göteborgs Konstmuseum har dragits i långbänk sedan snart ett år.
En tjänst som han dock, liksom flera av sina företrädare, tvingades lämna på grund av elevernas protester.
Den skulle innebära att sonen Jakob och hans kompisar fick ett ställe att gå till efter skolans slut.
Barnen behöver en vuxen att vända sig till På mellanstadiet är skoldagarna lite längre än på lågstadiet och behovet av tillsyn minskar i och med att barnen blir äldre och klarar sig bättre själva.
- Vi utreder nu vilket behov som finns för omsorg av barn i mellanstadiet, säger Ulrika Clarberg, sakkkunnig i barnomsorgsfrågor på stadskansliet.
Vid årsskiftet skickades en broschyr om den nya lagen ut till berörda föräldrar.
- Tveksamheten inför lagen motiveras utifrån ekonomiska skäl.
Skolbarnomsorgen finns som fritidshem, ibland integrerad med skolan eller i familjedaghem.
,
och
Och behovet är tydligt, både ur språkligt och socialt hänseende.
För att kunna utveckla språket behöver de träffa vuxna som kan prata svenska.
år är den åldesgrupp som blivit mest utsatta för kommuners besparingar och nedläggningar, enligt socialstyrelsen.
då de flyttade in i sitt hus i Marks kommun.
Svartmögel på vinden.
besiktningar under senare år vid sidan om sitt normala arbete som byggledare vid större byggen i Västsverige.
I det här fallet har man upptäckt mögel när man brutit upp golv och väggar.
Roland Johansson anser att familjen Jinesjö skulle ha krävt säljarna på det skadestånd de nu kräver av honom.
Besiktningsmän har ett arvode på
Till slut fanns bara
Dessa äro väl förda och försedda med vederbörliga verifikationer varför vi vill tillstyrka full och tacksam ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
Äntligen uppdagades sanningen:
kronor skulle hon under en tid betala räntor och amorteringar på
Och nu, sedan förskingringen uppdagats, hävdar styrelseledamöter i hembygdsföreningen att de redan
- På senhösten upptäckte jag att jag hade väldigt lite pengar på kontot.
Samtidigt satsar sjukvården pengar på massor med saker som inte har med sjukvård att göra.
Men tänk på alla dem som inte omskrivs i pressen.
Endast vid
av PER-ANDERS REHN
De uppstår när små luftbubblor i vattnet imploderar på grund av vattentrycket.
.
De är dock inte av sådan art att man kan påstå att en kränkning skulle ha ägt rum.
av dem tillskrivs nu minkar.
Men detta är inga bortkastade pengar, menar ÖB.
En ny typ av mikrofoner, som försvaret började använda
Jag informerade dem redan då.
.
- Frågetecknen måste rätas ut, säger han till GP.
- När den här typen av ljud dök upp
När Bengt Gustafsson slutade som ÖB i fjol ville han " tala ut " om ubåtsintrången, men fick inte för regeringen Bildt.
Det bekräftar att vi som ville vara lite försiktigare haft rätt.
sidor och en
Förundersökningen har skötts av
30-talet interner hördes mera ingående.
80-talet av de interner som uppehöll sig på verkstadstaket kunde identifieras.
När vakterna skyndade till blev det bråk och
Därefter kunde anstaltspersonalen under polisskydd gå in på anstaltsområdet och låsa in fångarna i sina celler.
åtalade inleds
miljoner kronor som ska räcka för att ge arbetslösa utbildning och praktik fram till
Hon satt i går med ekonomiansvariga på länsarbetsnämnden för att gå igenom olika konton och försöka hitta några slantar.
Och det är ju egentligen ingenting.
Men så är det inte.
Vi har beslutat om pengarna redan och kan därför inte ta så många nya beslut om åtgärder.
Arbetslösheten i Kungsbacka ·Långtidsarbetslösa ( över
- med rekryteringsstöd:

Det avslöjade Munkbos ledning och styrelse härom dagen, sedan en utredning gjorts om Munkbos ekonomiska bekymmer och de många outhyrda lägenheterna i främst centralorten Munkedal.
Det här kan ge jobb åt
- Det kan bli fråga om att ta bort våningar på husen i området, det kan handla om att riva delar av hyreshusen.

Den drivs av ett privat företag på uppdrag av GLAB.
Liknande förhållanden råder också på Käringön och Gullholmen.
och
procent i moms och
Affären omsätter
, uppger Roland Johansson.
Höghastighetstågen utreds JÖNKÖPING:
Banverket utreder på riksdagens uppdrag de tekniska förutsättningarna för höghastighetsbanorna och ett förslag kan komma före årsskiftet.
Vi studerar också en förväntad trafiköverflyttning, säger docent Charlie Karlsson vid Internationella handelshögskolan i Jönköping till GP.
februari.
Arne satte sin mor och sig själv i säkerhet, brandkår larmades och elden släcktes.
Vasaloppet har han åkt
Om honung och bin talar Arne gärna och länge och han visar och demonstrerar lika gärna.
.
Till sist några rader av Fröding:
av kyrkans årstider.
Först är det advent, beredelsen.
Men hur vågar jag tro att Jesus verkligen dött för mej?
Tänk om vi i år skulle följa med till Jerusalem?
Lars Ekberg har gjort sig känd som en stor entusiast inom gokartsporten.
För alla vänner i motorsporten är " Swiss " bortgång en stor förlust och vi kommer att minnas hans brinnande entusiasm och rättframma sätt.
I publikationen Giftinformation som utges av Konsumentverket kan man läsa följande om fenoxisyror, som är den verksamma beståndsdelen i många ogräsmedel:
Organiska gödselmedel måste mineraliseras, d v s nedbrytas till enkla oorganiska salter, innan de kan utnyttjas av växterna.
Underlåtenhet att använda kemiska preparat och handelsgödsel i jordbruket kan leda till skador på livsmedel, hävdar Gösta Karlsson, som tycker att den s k Krav-odlade maten är dyr för konsumenterna - till ingen nytta.
Spektakulära piruetter På olika vis pågår uppbrottet mot detta maktutseende.
Det är därför hoppet kommer tillbaka.
Exportindustrin går bra, men det räcker inte för att skapa jobb åt flertalet arbetslösa.

Vågar vi hoppas på politisk enighet och vilja att avstå från ideologiskt käbbel och se möjligheter i stället för svårigheter.
Dessutom finns det en förening för missionärsbarn, där barnen själva stöttar varandra.
Det finns f n ca
Det kostar oss skattebetalare varje år ungefär en miljard kronor.
Många av dessa kommer att bli arbetslösa.
Nej, Carl Tham, ska man spara på en onödig utgift så vore det väl ändå din lön?
Här sitter jag i styrelsesammanträde ( det kallas möte nu men är ett vanligt tradigt sammanträde - se upp för de förföriska orden, man vill att vi skall känna oss intima som hundar som inte har sett varandra på
Intill honom står ett snapsglas av den rymliga sort som användes vid sekelskiftet, modell vas.
soliditeten dålig, produkten härsken, doktorshatten en keps.
De lytta tiggarna var rädda att askan skulle bota dem och därmed beröva dem deras levebröd.
Han rör sig ovigt.
" Men beloppet verkar så löjligt lågt - vi har ju nyss, låt vara i en helt annan affär, nämnt
De andra gillar jag inte.
Ty om film är underhållning och bästa svenska film är En pizza i Jordbro, så ligger vi illa till.
Varför inte säga som det är:
Maria Leissner har framförallt
Var femte s-väljare missnöjd Knappt godkänt.
".

unga kvinnor.
procent mycket dåligt.
En förklaring till missnöjet är att regeringen redan har tvingats till ekonomiska åtgärder som är kännbara för människor.
procent av LO:s medlemmar säger enligt den här undersökningen att de tycker att regeringen gör ett dåligt arbete.
procent att regeringen gör ett mycket dåligt jobb - antagligen ett uttryck för den besvikelse och det missnöje som miljöpartisterna känner över att de i mycket liten utsträckning fått vara med och påverka politiken.
Och notera, det är våra vanliga stöd- och bidragssystem som fungerat.
procent av den genomsnittliga disponibla personliga inkomsten.
Granatexplosionerna kommer tätt, och det dröjer bara någon minut innan olycksbådande varningssirener tjuter över Sarajevo.
till
Bosniens premiärminister Haris Silajdzic frågar varför UNHCR inte släpper ned nödproviant och medicin från luften.
Mer uppståndelse än så orsakar inte en granatattack i Sarajevo, trots att det råder officiell vapenvila.
DANILOKRSTANOVIC Krigströtta.
Rabin kräver avväpning Men den israeliska premiärministern lät sig inte nöja med Arafats " sporadiska " ingripanden; han krävde att det palestinska självstyret systematiskt ska avväpna de beväpnade motståndsgrupperna som riktar förödande angrepp mot israeler - och därmed ytterligare urholkar den israeliska opinionen för fred.
Besök av EU-delegation Som ett inslag i den senaste tidens intensiva diplomati i Mellanöstern besökte också en högt uppsatt EU-delegation området under ledning av Frankrikes utrikesminister Alain Juppé.

Han har aldrig erbjudit sig att återlämna hela området.
säger professor Maoz.
Men det stämmer inte.
Assad kan garantera fred vid Libanons gräns eftersom han kan kontrollera hizbollahgerillan.
- Men bilden av Israel i Syrien är också mycket dålig.
Han sluddrade och var ostadig på benen då han meddelade de församlade journalisterna att han inte ställde upp för pressen.
liknande dokument som hittills inte har lett till något konkret resultat.
meter höga fotografierna av röda rosor bakom podiet ska symbolisera den fulländade välfärdsstaten.
- Oppositionen?
Bondepartiets ledning förklarade samtidigt att den stödjer Jozef Oleksy, alltså riksdagens nuvarande talman, som ny premiärminister.
Över den polska riksdagen hänger därför fortfarande president Walesas hot om att bli upplöst.
Jozef Oleksy, som i förrgår hade ett långt möte med president Walesa, förklarade så sent som igår att han ännu inte fattat något definitivt beslut om att ställa sig i spetsen för en ny regering.
President Walesa, som hitintills vunnit en halv seger i sin kamp mot riksdagen genom att framtvinga Pawlaks avgång, bidar nu tiden.
Orsaken:
som chef för miljövårdsenheten och har sedan dess avancerat till länsråd.
.
Jag tycker snarare att Göran Bengtsson gick på statstjänstemannalinjen och premierade tjänsteår.
Därför vill de inte heller framträda med namn.
- Jag har varit ordförande i
Vi anser det principiellt fel att en fackligt aktiv representant är uppknuten till arbetsgivarparten.
Dubbla roller inget ovanligt inom Saco På Saco finns ingen rekommendation om hur en ordförande ska hantera en dubbelroll som Göran Bengtssons.
medlemmar Sveriges Naturvetareförbund har cirka
TT I debatten om arbetslösheten i riksdagen i går fick arbetsmarknadsministern ta emot åtskilliga personliga slängar från oppositionen.
Anne Wibble ( fp ) berättade med illa dold förtjusning att RAS i korridorsnacket gick under benämningen Rädda Anders Sundström.
Folkpartiets nya partisekreterare heter Torbjörn Pettersson, en 34-årig ekonom från Åstrop, och han blir nu fp-ledaren Maria Leissners närmaste medarbetare.
De har känt varandra sedan Leissners tid som FPU-ordförande.
Den sistnämnde är oppositionsborgarråd i Stockholm.
Men på den posten har han ifrågasatts.
JANERIK HENRIKSSON Goda vänner sedan länge.
I december slog polisen till.
Bedragna kunder över hela världen I stället handlar om mellan
Många av de svenska kunderna finns i Göteborg, säger Pascal Rémy.
Jag kollade med en bank i stan och de varnade mig.
Rapporter från bolagen fick jag också och ekonomiska rapporter om allt möjligt från Grimaldi Hofmann.
Många samtal och löften om stora vinster.
Där tvättades de genom upprepade växlingar mellan olika valutor för att dölja ursprung och mål.
- Jag har varit med i Aktiespararna och en gång deltog jag i en aktieanalytikerträff som jag anmält mig till.
" Så skriver Grimaldi Hofmann i sin ekonomiska rapport Vol-X-80.
Pengarna fördes senare till Österrike, Andorra och Island.
Jag kan göra större nytta någon annanstans, säger han till GP.
Katamaranen som sköter Seacats trafik mellan Göteborg och Frederikshavn är flyttad till Engelska kanalen under vintern och kommer tillbaka i slutet av mars för att åter ta upp trafikenpå Kattegatt.
procent.
Här går samtliga
procents nedgång.
procent över mäklarvärderingen från årsskiftet
Fraktraterna ligger
I fjol motsvarade raterna från Mellanöstern till Europa bara halva driftskostnaden för flertalet fartyg.
Det betyder fortsatt överkapacitet och priskrig.
I bägge bolagen har finansiella räddningsoperationer varit av nöden, och läget är nu under kontroll.
miljoner kronor eller
av ULF JÖRNVIK Då herrar Göran Björklund & Bolennart Larsson trynade in på kudden vid tvåtiden i natt, kunde de båda sova gott.
" GP:s rallybil i dödskrasch " Kan ni förstå att chaufför Björklunds hår stod rakt upp då han, i grov tidsnöd, upprört sladdade in för en blixtvisit på serviceplatsen?
vad har en familj på en avlyst rallyväg att göra?
• Men.
I övrigt hade han fullt förtroende för sina tuffingar.
.
Snitthastigheten låg på
Från Falun åter ner till Karlstad.
Och som vi misstänkte, blir det nog ingen topplacering för paret Björklund/Larsson i Volvon.
- Det var svårt över krönen, men jag tycker det gick bra, säger Kenneth Eriksson.
på nytt i delad ledning.
En match som dock finnen avböjde.
Han är
Spanjoren är inte van vid vintriga förhållanden och har nu lärt sig de svårigheter som sånt för med sig.
Stig Blomqvist ligger snäppet före,
Mitsubishi Colin McRae
,39 Toyota Stig Blomqvist
Bakom honom finns stallkamraten i Mitsubishi, Tommi Mäkinen ( lilla bilden ), bara
Han har en blick, Stefan Rehn.
Det där är ju sanning.
Backgammon till exempel.
- Allt jag gör på en fotbollsplan är för laget bästa.
valdes Stefan till allsvenskans bäste spelare, han var dominerande i Champions League
Annars utvecklas man inte, varken på plan eller privat.
Stefan garvade och tog inte förslaget på allvar förrän polisen stod i farstun.
Fotbollsfostrad i Djurgården, proffschans i Everton som sprack, " då kunde jag grävt ner mig men jag bet ihop ", för att till sist hamna i IFK Göteborg.
Men han är faktiskt given i Blåvitts spelarråd.
Fan, du satte dit mig.
Personligen tycker jag hon är en bluffare.
Stefan Rehn leder det just nu pågående whistpartiet på Blåvitts turné i Tyskland, han är husmästare i backgammon hemma i Göteborg, spelar på trav och gör gärna en dragning på fotbollsplanen.
För vem spelas egentligen helgens matcher?
procentig säkerhet - vilka gubbar som duger, då allvaret nalkas.
Lätt förtjänta pengar på
För en relativt billig penning, dessutom.
NHL eller piratligan IHL, vem hinner först in på den svenska, ryska, finska och tjeckiska marknaden?
maj.
lirare.
Bara så att VFHC:s Daniel Alfredsson vet.
Robert Nordmark ökade till
Sverige spelade snabbt och aggressivt hela den första perioden och Tjeckien var utspelat.
Vinkeln var usel men pucken gick in.
Så här långt.
Sedan ett år är Arne också tränare för mångårige klubbkompisen ( Ullevi ) Lasse Hedman.
Samtidigt som hon håller fyraårige Dennis och ettårige Matilda lugna så hinner Christina kolla grabbarnas teknik.
Mer än
.
Konkurrenterna kommer väl överens.
- Lasse har så bra spänst och teknik.

inomhus och
Bild:
Som inleds med " Five a side " i Lisebergshallen
februari i Växjö.
Allsvenskan måndag
BK Astrio-Lindsdals IF Landvetter IF-Vallens IF Stattena IF-Wä IF Varbergs GIF-Älvängens IK Stenkullens Goik-Valinge IF.
Tråkigt, gäspigt, tillknäppt och oorganiserat.
Knappast.
Enda underhållningsvärdet var väl spänningen.
Så dåligt är inte laget.
Det spelar ingen roll att Kärcher leder serien med massa poäng.
Det var den gamle smålänningen som tog tag i matchen direkt efter pausen, då ställningen var
poäng gjorde att Kärcher trots allt var med matchen väldigt länge.
(
Villa klart för kvartsfinal
Förutom Jonas Johansson skall liberon Peter Broberg ha ett stort plus i hemmalaget.
Tyvärr skadade Olsson korsbandet på träning, och han är borta hela våren.
Lasse Samuelsson sköter träningen även i år.
Martin Johansson lånades från Mossens BK ifjol.
Särö IK:
Tvååkers IF:
Janne Jönsson flyttar till Japan.
Jonny Svensson fortsätter som tränare.
Skala löken och låt den småkoka i smöret under lock
pressade vitlöksklyftor
Jovisst, det är fortfarande det tidiga trettitalets Tyskland - men tiden tycks samtidigt sträcka sig mot oss.
Föreställningen talar tidigt klartext om sina huvudpersoner.
Stundtals är det faktiskt svårt att få syn på människorna på scenen.
Den stänger in sig i teknik.
En undergångsmärkt värld framträder, solkig, kallgrinande, mardrömslik.
Sven Angleflod, Maria Lundqvist, Jacob Ericksson, Guje Palm, Arne Strand, Thomas Nystedt, Åsa-Lena Hjelm m fl.
små rum - ett tjugotal bitar av New York, i svart-vitt och i färg.
Men här finns också, i den påträngande otydligheten, ett mer abstrakt spel med ljus och form.
Mikael Olofsson Amidol
.
skulle man kunna se som den konstnärliga gestaltningen av teorierna från " Bocksgesang ".
Hon var offret för oräkneliga mytologiska upptuktelser.
Dämmern.
Lügen.
- Jag gick vidare på idén.
Halva hålet har hon fyllt med en löstagbar sittkudde.
hurtsar för sängkläder och leksaker, som också kan användas som racerbilar.
Det finns inte mycket pösande över de formsnåla modellerna med bakåtlutande armstöd i trä.
Tillhörande hyllsystem kan avdela klassrum och här har varje elev sitt fack.
Pallar på parad.
Men till den som söker dansens väsen lyckas Donya Feuer förmedla både drömmarna och slitet som ryms inom den klassiska dansens värld.
Är du begåvad är du både extra känslig och extra stark, det är en svår balansgång.
Men lärare på heltid har hon ingen längtan efter att bli, det skulle kräva alldeles för mycket tålamod.
ELISABETH ALVENBY Njutbar dans.
Då var det också trångt, med de franska bistroerna som förebild.
Fräsch, lagom fet och ackompanjerad av en gravlaxsås som gudskelov inte var hämtad från en burk.
kronor smakade bra - men det var inte vad vi förväntade oss när vi beställde wok.
En vitvinsås med lök, tomater och champinjoner följde med.
Vi såg henne lätt förvirrad i lokalen.
Juliens vinlista tillgodser de flesta behov och priserna är inte värre än någon annanstans.
Dessutom skulle det inte skada om någon då och då tittade in på muggen och plockade bort lite papper.
" Jag älskar dig ", och drog henne in i sovrummet.
Vi hade träffats flera gånger, men jag fick honom aldrig " över gränsen ".
pers
Lill-Marits bananfisk
Gör likadant med nästa lager, men se till att spättan hamnar på bananbitarna och tvärt om.
Smaskigt, eller hur?
Vi importerar apelsiner hela året med högsäsong från november till in i april.
importerade vi
I tropikerna får citrusfrukter inte sin karaktäristiska gula eller gulröda färg.
På sin andra resa tog han med sig plantor från Kanarieöarna till Haiti.
De blonda är den största gruppen.
För marmeladkok gäller enkla regler.
Ca
Peta bort eventuella kärnor.
Fyll marmeladen i rena varma burkar och sätt på locken omedelbart.
:
Blanda i sockret och forsätt koka sakta utan lock ca
g smör Tvätta frukterna i varmt vatten.
portioner
Vispa hela blandningen mycket kraftigt, gärna med elvisp.
Skeda upp sorbet i apelsinerna.
Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant.
Och ingen fara för att vi får i oss för mycket.
Hit hör sommarens smultron och jordgubbar, mango och papaya eller andra exotiska frukter och nöt- och mandelkakor.
Ostsufflén kräver däremot ett gott mousserande vin, helst champagne.
Det bästa med Tokajer är dessutom att det finns i olika prisklasser.
Kanske inte så talför att han verkligen säger " du ", men det är svårt att avgöra via det engelska språket i japansk tappning.
Ungdomen accepterar den inte, utan har börjat ifrågasätta och efterlysa en modernare, mer västerländsk uppfattning om livskvalité.
Den är kopplad till Mazda Assurans.
Vi kanske har
Mazda försöker, vid sidan av kvalitetsprofileringen, också hävda en säkerhetsprofil, och har dubbla krockkuddar samt bältessträckare - dock inte ABS-bromsar annat än som tillval.
.
Att jämföra en Mazda

Trots att F-modellen, liksom kupén, har bakrutetorkare blir rutan inte speciellt smutsig, torkaren behövs inte särskilt ofta.
ryta till är ingen plåga när man själv trampar på gasen.
kronor medan modell F med
av STEPHAN LÖVGREN
Även om den kanske inte var officiellt döpt, rullade den något alldeles väldigt bra, utrustad med kullager och även i övrigt allt det tekniska kunnande pappa Helmer kunde plocka med sig från bilföretaget på Hisingen.
För vid den här tiden hade intresset för segling vaknat.
, Pelle ritade fler bilar, men lyckades inte få Volvos beslutsfattare intresserade.
i spetsen, började ligga vid var mans brygga.
Utmärkt.
-
som resultat.
Många gånger kan vi slippa operation och istället använda stretching, kanske kombinerat med akupunktur och muskelavslappnande behandlingar.
Ryggproblemet kan vi nog avhjälpa, men beteendet är inlärt under lång tid och svårare att förändra.
Men om hunden under vardagarna får ytterst litet motion, så är det viktigt att inte heller gå för långt under helgerna.
En hund i god form är en glad och rörlig hund.
Håll kvar positionen i
THOMAS ANDERSSON Frambenet töjs i sträckt läge framåt uppåt.
Man kan behöva hjälpa till med andra handen mot hundens knäled så att benet hålls sträckt.
Hon läppjade på sin rum-punsch, suckade lite lätt och lät meddela att hon tyvärr skulle åka tillbaka till hemmet i London.
Barbados är civiliserat, eller rättare sagt anpassat.
Folk sprang till höger och vänster, glömde sig, blev sura osv, osv. Den första förklaringen var att skyggheten hade sina rötter i religionen.
Det är något slags grundförutsättning för att allt annat skall bli bra och det kan också uppväga mindre lustiga saker.
Men solen är gratis.
Ett nej är ett nej.
Vi hittade varken det ena eller det andra, men The Red Men spelade rock och country så det gungade nere på Tippers Inn.
Vägskyltar förekommer bara sporadiskt och när de finns är det mer regel än undantag att de pekar lite hur som helst.
Vi såg kryssningsfartygen fyllda med dollarturister i hamnen.
Här dricks rom, och öl.
" En stark, helvetisk och förskräcklig sprit ", var Ligons omdöme.
Han gjorde det förmodligen för att den är en platt korallö, svår att upptäcka om man inte kommer nära.
Blandäktenskap är ingen ovanlighet, men då är den ena parten oftast utlänning.
Världspriset på socker har rasat.
För några år sedan damp det varje vecka ner en jumbojet, fullastad med svenskar på Barbados.
Den som känner för det kan flyga Concorde på lördagar.
Varmt.
Det går
till
Även om en del åtgärder vidtagits, som stopp för utvinning av gas i lagunen och strängare regler för industriutsläpp.
Möbelkonservatorn och mosaikmästarna i Cannaregio, brodöserna från Fondamenta Osmarin, glasblåsarna i Murano, gondolverkstaden vid San Trovaso med flera.
För dollar kan man köpa vad som helst, men för pesos är utbudet mycket knappt.
kronor.
eller av kubanska ambassaden på Karlavägen

Den kan rekvireras från Kungsvägen, ideell förening, Box
Nu vet jag.
Jag tror inte att den här våldstrenden, för visst är det en trend, ögonblickligen skapar massmördare och slagskämpar, men hur är de funtade som hävdar att den inget betyder?
Värna rätten till liv, skanderade motståndarna samtidigt som bilderna rullade på läkare som blivit skjutna.
Den här veckans tittande har inneburit ny kunskap.
Denne Floyd är en inspirationsmänniska och han behandlar mat som mat skall behandlas.
Birgitta och jag har rest ner till Kanarieöarna på en vecka för att få lite sol.
Det hade färdats i
Korten lämnas i särskilda brevlådor, som töms före varje charterflyg till Arlanda.
märken i
TV-tittarna skickar varje vecka
- Vi tycker det vore synd att mala ner dessa brev eftersom högvalörerna sällan dyker upp i stämplat skick i samlarvärlden, säger han.
Myntet som gavs ut i Moskva för en tid sedan, är en honnör åt de allierade och deras landstigning i Normandie för
På spaning efter mammas gata Hans ögon lyser.
Tror jag.
I Keillers park fanns äventyret.
Roy tog revansch på universitetet i Lund, började träna men gick aldrig någon match.
Han talar om barn som inte får omsorg och kärlek, som blir bittra och hatiska.
På den tiden var skolgården uppdelad efter vilken årskurs man gick i och badet var en av höjdpunkterna.
I sluttningen bortanför skolan födde han upp kaniner och odlade morötter.
- I hamnen kände jag mig alltid hemma.
år.
Det har tagit honom
Film gör man bäst i sitt eget land.
Påståendet att hans filmer är dyrare än andras vill han inte hålla med om.
Hur många han fått har han knappt pejl på själv, men i Sverige har han blott fått ett enda silverpris.
filmer som de gått med på att spela in i Sverige, vilket är ovanligt.
Med tanke på hur många av USA:s främsta aktörer och regissörer under filmhistoriens första
Do it, vill man gärna dra till med.
Det doftar vintersur yllefilt, kålsoppa och disgrå framtid om denna europeiska dröm om hemvändande, som visar sig vara en illusion.
Någon visningsbar färgkopia av filmen gick dock inte att ta fram.
åren har de släppt en (!) fullängdsplatta.
- Låtarna görs på gitarr.
- Sysslar man med popmusik ska det bara vara yta.
Just nu har Mazola Party en färsk EP ute i handeln.
Trummis i Mazola Party är Johan Mentzer.
- Så säger man varje år.
Det är en del av de kreativa processen, säger Johan Mentzer.
Bild:
Efter Roy Andersson, Agneta Fagerström, Björn Runge, Gunnel Lindblom och Lisa Ohlin är det Hans Alfredsons tur att skapa en del i
Den senaste filmen var jag mycket tagen av - de andra har jag sett tidigare.
av MARIE NILSSON Ska hon avslöja vad hon vet och därmed riskera sin makes jobb, sitt äktenskap, barn och drömhus?
svenskar och avgjorde hur varje novellfilm skulle sluta.
Hon har solklara bevis och hon kan publicera skandal-artikeln, som med all sannolikhet tvingar ministern att avgå.
älskarinnor som studiopublik.
För övrigt har de tidigare avsnitten av svenska Du bestämmer sålts till Schweiz och Italien, där de dubbats till respektive lands språk.
nerslag blev det, och om ni tittar på någon av GP:s nyhetssidor i de första delarna av denna tidning så är det ungefär en kvarts sådan där notisspalt som ligger i vänsterkant, ungefär
, lokalnyheterna, håller sig på morgnarna till telegramuppläsning, kompletterat med ett filmat inslag och de
Jag kritiserade fyran efter deras första sändning, så elak är jag.
minuter, som i måndags, och att lova berätta om upplösningen av TV 2-bråket klockan
Erica Johansson • Hur kändes det att ta brons i VM i somras?
• Har du ägnat dig åt några andra idrotter?
- Sedan jag var
Det blir inte något lätt uppgift.
Inte heller finansinspektionen, som skulle övervaka verksamheten, var vaken.
Cheferna under den absoluta toppen sitter däremot i de flesta fall kvar.
Att inte ens styrelseledamöterna i Fermenta blev fällda i domstol visar att det formella ansvaret borde utkrävas också i praktiken.
Många vanliga sparare hör till bankkrisens förlorare.
.
-ministrarna får emellertid vara försiktiga.
Annars kanske det märks att arbetsmarknadspolitiken fungerar lika bra - eller dåligt - utan ministern.
Men det kanske finns andra skäl till att Gahrton sitter där och inte i Sveriges riksdag?
Regeringen fick verkets utredning i fredags och torde följa dess rekommendation.
Detta måste dock förbli uteslutet.
Om det inte förekommit någon främmande undervattensverksamhet under de
Beredskapen mot undervattensincidenter bör inte sänkas annat än om det befinns vara säkerhetspolitiskt motiverat.
Könberg var nog på förhand slagen.
Själv är jag rädd att det första felaktiga beslutet var valet av Maria Leissner.
Över huvud taget verkar uppgiften att leda det liberala partiet vara särdeles svår.
ATT VARA LIBERAL innebär inte, som nidbilden vill göra gällande, att man tycker allt och inte har några bestämda åsikter om något.
procent att den sköter sig ganska eller mycket dåligt.
I USA har funktionshindrade genom ADA ( Americans with Disabilites Act ), antagen
Behovet av ett förbud är dock akut.
Ombudsmannen förutsatte att ytterligare diskriminering inte skulle förekomma.
Sedan en ombudsman inrättats kan regeringen inte längre bortse från de kränkningar som funktionshindrade lever med.
En krögare är tex inte skyldig att tillhandahålla kochermat för att inte diskriminera judar.
till
av de
) För detta betalar staten
Detta Reslustkort ger dessutom
Att studenterna skulle börja samåka i bil faller på sin egen orimlighet, då en bil och dess driftskostnad är betydligt högre än vad ett Reslustkort kostar.
miljoner kronor.
kronor ska gå till barn- och ungdomsverksamheten och resten är ett bidrag till uppbyggande av fredsinstitutet, i samband med institutets inrättande ska tidigare politiska fångar samlas vid ett tillfälle.
Man blir tydligen inte modigare för att man har en hög befattning.
Jag ser nu en motsatt tendens.
Jag beklagar djupt att alltför många svenska och danska riksdagsledamöter inte förstår, eller vill förstå, detta.
På tal om en tunnel Helsingborg- Helsingör, varför har inte helsingborgarna kämpat för en sådan?
Och tänk vilket förnämligt tågnät vi i stället hade kunnat få för dessa bropengar - i hela Sydsverige.
Dusterna under årens lopp mellan militären och ledande socialdemokrater, bland annat Olof Palme, Ingvar Carlsson, Pierre Schori och Sten Andersson, skedde bakom lyckta dörrar.
Hos utrikesminister Margareta af Ugglas placerades FOA:s Ingemar Dörfer, även han med en hög profil i ubåtsfrågor och författare ( dold bakom pseudonym ) till skönlitterär ubåtsbok.
Varför har den svenska militärledningen lagt fram rapport efter rapport med kränkningar?
Le Monde förlöjligar marinen Att marinen jagat minkar istället för ubåtar kan tyckas pinsamt.
Danska Berlingske Tidene skriver att " De mystiska utländska ubåtar som i åratal jagats av svenskarna, inte bara var levande.
Tvärtom faktiskt.
- Där hade man försökt prata bort det.
En gigantisk bluff har avslöjats på Nordbanken.
av dem är på sannolika skäl misstänkta för grovt bedrägeri:
Han tog ut

år sedan satt han precis likadant och svarade inför rätten efter att ha lurat
Nej, välbärgad var han, läst och berest.
Ett äktenskap i mogen ålder, en villa, resor till fjärran länder och sällskap av en välklädd man som kunde tala om allt!
Som mest lyckades mannen få över en miljon kronor av en och samma kvinna.
En gång rymde han från sitt förra fängelsestraff till Thailand, men återbördades till sin cell.
Han låtsades då vara kronofogden.
Du klär dig snyggt och din världsbild omfattar mer än Medelhavsländerna.
I timmar står de och väntar.
Folket i Torsby noterar det icke utan viss stolthet.
Och så Kenneth Eriksson förstås.
Nu är det fullpackat och det bråkas om de bästa platserna.
Han har ju papper på att han kan köra fort.
" Var de inte ett konstigt ljud vi hörde från motorn?
Obekymrade om fartdårarna en halvmil därifrån.
Stora löneskillnader i toppen Från årsskiftet har kommunledningens löneavtal blivit offentliga
Någon möjlighet att överklaga har inte funnits.
Medeltalet anställda är
Ytterst beror lönesättningen på bolagets karaktär och i slutändan på en diskussion med den aktuella personen.
Men det innebär inte att lönesättningen får bli huvudlös, säger Roger Bodin.
I stort sett samtliga VD :ar i bolagen och de högsta cheferna i förvaltningarna har rätt till tjänstebil.
- Jämfört med hur mycket bilar det finns i andra företag och verksamheter så är det en droppe i Missisippi, säger han.
Ingångslönen för kommunalråd är nu
De som inte vill ha bil får istället
kr, bilförmån.
kr, milersättning egen bil.
·Göteborgs Egnahems AB, Rolf Kling, VD:

kr, bilförmån.
·Kommunleasing i Göteborg AB, Filip Nystedt, VD:

kr, bilförmån.
·Bo Svensson, chef miljöförvaltningen:

kr, bil.
) · Agneta Granberg ( m ):
kr.
) · Leif Blomqvist ( s ):
kr (
) · Owe Nilsson ( s ):
Cykelprotest mot bilismen En del såg lite småsura ut.
Vill ha hårdsatsning på kollektivtrafik Med anledning av den internationella klimatkonferens som i april i år kommer att äga rum i Berlin - och som just nu förbereds vid ett möte i New York - demonstrerade de och FBO-medlemmar på ytterligare
Och det vet vi nog allesammans.
.

människor antas flanera på avenystråket varje dag under VM.
Fler cykelvägar Det blir nya och utbyggda cykelbanor i Göteborg för
Den nya järnvägsbron över Göta älv skall stå klar på försommaren
Under året kommer de pågående utbyggnaderna av cykelbanor bland annat på Bangatan, Djurgårdsplatsen och Berzeligatan samt längs Kongahällavägen att färdigställas.
Om
lågtrafik, dagtrafik och högtrafik.
minuter för att resenärerna inte skall missa några byten.
- På söndagskvällar blir det avgångar endast en gång per timme och det är naturligtvis en klar försämring, erkänner Löfberg.
juni:
Frölunda Torg - Hults By
Allt började i somras.
Problemet var att bullermätaren inte kunde skilja på vilket oljud som var vilket.
- Beslutet har inte vunnit laga kraft än, men vi håller tummarna för att föreningarna äntligen kommit överens, säger Lars Samuelsson.
Det går på
Backen varierar i svårighetsgrad.
Och vi var överens.
Badet är super - oavsett väderlek.
Går oftast en gång i timmen.
Intill finns bara en lite värmestuga.
En höjdargrej... Här testar Marcus Adolfsson och Jakob Rödström klätterväggen.
Inte särskilt.
- Först och främst skall klargöras att Sveriges Television och Sveriges Radio INTE är statliga.
" Jag tittar aldrig på Kanal
-undrar ni.
Och vilka produkter görs det inte reklam för i dag?
Timingen kunde kanske ha varit bättre.
På återläsande.
Året är
Noteras bör att i kvällens spelfilmslånga pilotavsnitt finns varken Ivanova eller Winters med.
Det intergalaktiska gänget på Babylon
Justitieminister horhuskund.
Trots att manussnickarna försöker vända på kuttingen då och då handlar det ofta om en ganska klar moralisk eller praktisk majoritet för det ena alternativet.
Det är en ung lågbudgetsatsning rent visuellt som under sina
Bosniska flyktingar kan bidra till att bevara en 150-årig industriepok i Trollhättan.
år i smedjan.
Det innebar att
Företaget som sett till att smedjan fått nytt liv är Trollhättans industri och konstsmide.
Ingvar Westling var i många år lärare på konsthantverksskolan i Dals Långed.
I ALU- styrkan ingår
Bild:
miljoner kronor att bygga, varav staten satsat
Vi räknar, genom den nya stationens placering, också med tidsvinster på några minuter vid utryckningar utanför själva Falköping.
- Vår personal skall bemanna ledningscentralen i en krissituation.
februari.
Det är ensamheten och tristessen som gjorde mig passiv, jag slutade att fungera.
Därför sökte hon sig till Viskadalens folkhögskola, dit även barnen var välkomna, för att ta igen de förlorade gymnasieåren.
Kommunens center för kvinnor har bara haft öppet i en vecka.
år.
- Då skulle jag behövt ett sådant här ställe, livet blev så fruktansvärt ensamt, säger Margita.
Själv ligger han på försäljningslistan med sitt eget band Charta
till bandet.
.
Den handlar om när
album äntligen lyckats få ett kommersiellt genombrott.
För dem var det blodigt allvar.
De stora framgångarna för Dia Psalma, Nordman och Lisa Ekdahl ser Per som en motreaktion till Absolute-plattornas likriktning av musiksmaken.
För vi är ett band som vill spela på fritidsgårdar.
Ändå är just " sexan " ovanligt smäcker i linjerna i jämförelse med de övriga.
En obeveklighet som till synes är homogen och endimensionell, men som i själva verket är resultatet av en mängd enskilda vägval.
Inte sant?
Townes Van Zandts amerikanska, osentimentala penna möter de låtskrivare som skakat av sig punkens och nya vågens nihilism för att utforska liknande territorier.
Harmonia.
Men hur skulle de arbetslösa, sjukskrivna, isolerade och ensamma kvinnorna fångas upp?
Harmonias viktigaste syfte är att sätta kvinnors hälsa i centrum.
Den ursprungliga bebyggelsen i Majorna var ett gytter av stugor och uthus klättrande längs bergknallarna.
Hyrorna var relativt låga i Majorna, eftersom stadsdelen låg långt från stan.
Jag frös hela min barndom och inte ens kängor fick jag.
Bildutställningen pågår till den
februari nära fjärilarna.
Asya lever i en miljö där folk avskyr ord som demokrati och fria marknadskrafter.
Lite drygt
Jag kallades reaktionär, fascist och pessimist, säger Andrej Konchalovsky men tröstar sig med att minst
- Alla hade ett eget recept på hur man bränner vodka.
I Min höna Ryaba, har den ryska kriminaliteten en inte oväsentlig del i handlingen.
Och han valde, precis som sin regisserande bror Nikita Michalkov, att arbeta med långt mindre, europeiska budgetar.
Om det varit På spåret och första frågan varit:
En torsdagskväll strax före femdygns i Rapport ser huvudgatan ut som under en OS-final i ishockey.
Vill däremot parlamentarikerna njuta av en enkel fast-food måltid efter ett sent sammanträde konkurrerar Grill Ivar och Göstas Korv på torget framför residenset.
skyltar köptes av tyskar förra året.
Någon kändis gick inte att uppbringa på plats vid mitt besök så jag fick ringa till Erik Blix i Göteborg.
Han sitter i sitt vackra residens mellan det ödsliga torget och Vänern och har faktiskt lite invändningar.
Fast Stora Torget är ju hästlängder från Grand Place förstås.
filmer för biografbruk bakom sig.
De fick en prischeck på
Finger på framtidens film Göteborgsoperans verksamhet skall inte längre skötas av sin ledning.
Det var satir à la Schein.
spelfilmer som görs per år i Sverige är det få som tjänar pengar.
procents moms är max om filmavtalet skall kunna behållas intakt.
• Regeringen måste anslå belopp utan att lägga sig i hur pengarna används • Den filmkulturella delen av verksamheten måste värnas.
Bosse Jonsson ledde diskussionen.
Kostnaden beräknades till
Alternativen är
kilometer till Hamra, där spåret ansluter till det redan färdiga dubbelspåret.
Här följer namnen på en del av medaljörerna:
Som pensionär har han fått tid att slutföra sin avhandling ( i ett helt annat ämne ) på Chalmers och tiden har hunnit ikapp honom, han slapp inte undan datorn.
Ett mjölkbord har mycket att berätta.
På 1920-talet byggdes mejerier upp och biltransporterna kom igång.
sådana möten utan att ett ont ord uttalats.
Solskyddet gav också ett gott vindskydd.
Tjäran fungerade också som impregneringsmedel.
I Skåne kallades borden ofta kannebord.
KARL-ERIC MAGNUSSON Fotnot:
Här har Torsten Sigfridsson intagit position på ett bord i Kville där det viktiga solskyddet finns kvar.
När Wretman,
Så inleddes en livslång vänskap.
Hur kom det sig då att han blev kock och krögare?
Det var stor arbetslöshet
Dubbelmoralen uppfanns inte i morse.
Den nytrycktes
När han skulle ta sig tillbaks till Sverige fick han vara med om en äventyrlig resa.
- Jag tröttnade och skrev ett brev till kommendanten i Kirkwall.

- Men det blev ju bra, säger Wretman i dag.
Genom sina krogar har Tore Wretman varit med och förändrat en god bit av svensk kultur.
Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun, när vi ångade mot Röda havet opp.
av ANDERS GOLIGER
Fadern var kommunalpolitiker och föreningsmänniska.
poliser, även om han oftast syns och hörs när någon polis har missskött sig.
Därför måste jag tydligt tala om att svensk polis är folkets polis.
- Det behöver man för att ens språk inte ska bli helt och hållet byråkratiskt.
Efter bara en långfilm tävlar han i dagarna i den prestigefyllda Berlin-festivalen, och deltar samtidigt i kampen om en oscarsnominering.
I Berlin skulle nämligen Marius Holsts film delta i huvudtävlingen, just på lördagskvällen.
Marius Holst är inne i det verkliga stimmet just nu.
Marius egna yttre attribut skulle kunna vara samtida med det år han föddes,
- Att göra film är det värsta som finns.
, och blev uppmärksammad direkt för sin examensfilm Besökstid.
Marius själv jobbade ursprungligen på ett annat manus som han inte fick till.
- Jag kunde valt någon nyutexaminerad ung skådespelare, säker och stabil.
Miljön för Ti kniver i hjertet är Oslos östra stasdsdelar.
Men i stället har vi hoppat över ett steg i framkallningen så att det blivit mer silver kvar.
Bekvämt och enkelt.
Och att Marius Holst också har något eget tyckte redan klasskamraterna på högstadiet när det handlade om uppsatsskrivning och den unge framtida filmregissören svävade ut i några av sin surrealistiska humorstycken.
" Att göra film är det värsta som finns.
Det var han som skötte familjens nyinköpta grammofon och fickpengarna gick till inköp av
- Jag funderar ofta över vad som skall ske med samlingen, när jag inte finns längre.
:e program.
Samlingarna hade han från början i
Även skivor från strax efter sekelskiftet har bra ljud.
Ibland har jag hört något och fått anteckna på det som funnits till hands - en brödpåse kanske...
Nästa dag ringde det hemma hos Lars-Göran Frisk.
Valser skall varvas med foxtrot och minst
Klockan
Skulle inte Vetlanda kunna hedra stadens son med att i framtiden ta hand om all den musik, som strömmat ut från Vetlanda?
Därmed borde ämnet vara uttömt och ordningen fastställd en gång för alla, särskilt som den innevarande hockeysäsongen överträffar varje tänkbart skräckscenario plus några otänkbara.
De kramar ur varje droppe som går att att krama ur.
" Det var fel och mot alla regler att avbryta matchen ( Genoa-Milan
Nej, många mål och ännu fler kullerbyttor, så blir alla nöjda och glada.
Hämtade från skivprat, varudemonstrationer, sportreferat, torgmötesa föranden.
¤vadå?
- Tjena!
- Nej men pappa var där och lockade liksom.
Jo, jo det vill ja.
- Jag skulle villa hälsa till Ki Möller å sen skulle jag villa hälsa till Biggan å hans sång och instrumentalensemble här nere i Borgholm.
Tobbe å Fredrik i K¤jaha¤nu ska vi¤vi får tydligen dra på¤öh¤ Tobbe å Fredrik i Kalmar¤eh¤ bråttom här¤eh¤Tobbe å Fredrik i Kalmar med I wanna rock och Twisted Sister...
Eller en slätning i september.
) - - - - Alex is the man...
högt, lite stort.
De inte bestämt ännu så snälle A¤ring henne¤eh¤hon står¤nä Conny du får nog ringa här framme skulle jag tro sörru¤.
Eller fall Hoffa¤i Kiruna, Jimmy Torstensson verkligen kommer sätta sig tillbaka i stolen å njuta av de här totalt drogfria musiken Jimi Hendrix Red House.
Nu kommer ni att få höra, tack vare Niklas Claesson det självutropade trendoraklet, att få höra Depeche Mode å Dreaming of me.
Fredrik Jansson vill hälsa till sin hårt arbetande kamrat Benny Bugg¤he,he säkert¤på Forsmarks kraftgrupp.
- Jag har inviterats att sjunga
Den
70-talet utvalda får efter den stora banketten i samband med tävlingens final fortsätta på efterfest i Sinatras fashionabla hem i Palm Springs.
Löftet är att jag sjunger
Sist det begav sig i Palm Springs hemma hos Frankie, Frank och Barbara Sinatra och Stig Caldeborn.
Ett som började med " Din lesbiska hora " fick följande svar:
Han fick mycket kritik för att vi skandinaver nästan uteslutande informerar om våra huvudstäder och nästan ingenting om vad som finns mellan dessa eller utanför storstäderna.
Flera förvisso en bit från huvudvägen och många av dem ganska okända, men intressanta.
På den finska sidan var det Gustav Vasa som hade börjat att organisera vägväsendet.
Vid Fossum bro.
Det talas mer om byggnation och fördelningsfrågor, dagisplatser och kloaksystem.
Så verksamheten fortgår i återvinningsverkstan och cykelfabriken, posten och tryckeriet, värdshusen och barnstugorna.
" Fristaten Christiania " utropades.
Många välutbildade, som av filosofisk/politiska skäl valt bort ett borgerligt liv, men många fler som aldrig haft något val.
Ole är rätt representativ för " det andra Christiania " - långhårig men nykter och välformulerad, hårt arbetande för idéer han tror på.
Katterna snarkar i fönstersmygen ovanför den gammaldags gjutjärnskamin som svarar för uppvärmningen och det hela ter sig klart trevligt.
Viktigast för Ole är att vara en närvarande far.
Sommartid är där ett brokigt folkliv med inslag av gatuartister och turister, men nu är sceneriet gråare - frusna småligister och medelålders hippietyper, kvinnor och barn på ryskt vis inbyltade i många lager schalar.
Från Stierneskibet, hemvist för grönlandskolonin, hörs ett dovt suggestivt trummande som för tanken till uråldriga riter.
Grön Tuborg är vad som dricks av christianiter och danskar.
I Danmark får det finnas mer än en åsikt åt gången.
Christianiabarnen går i vanliga skolor och lär känna båda världarna, deras kamrater följer med till Christiania.
- Drogerna var en del av ungdomsupproret och en del av Christianias frihetsideologi.
Därmed undanröjdes det ständiga hotet om omedelbar utrymning.
- Vi har en väl fungerande getto- ekonomi, som fördelar arbetet och inkomsterna.
Hur stor roll spelar haschet i Christianias ekonomi?
absoluta förbud:
- Människor förtvivlar om de inte får utveckla sina egna resurser.
Man måste vara en del av problemet för att kunna vara en del av lösningen.
En av Christianias största försäljningssuccée är cykellådan som monteras på en trehjuling.
I Bukarest klev jag på natttåget Bukarest-Wien och steg in i en kupé fullpackad av vänliga, nyfikna rumäner.
De skrek på rumänska och jag fattade naturligtvis ingenting.
Innan de försvann viskade en av dem:
Tog in på ett stort turisthotell i Bukarest, där man bara tog emot utländsk valuta och for nästa morgon med taxi till ungerska ambassaden.
- Drogpolitiken måste omvärderas.
år han fick hålla på blev blodiga - i genomsnitt dödades
Drogpolitiken var från början en täckmantel för andra, politiska syften.
I Indien, där bruket av cannabis är en del av ett mångtusenårigt kulturarv, har man stora problem med konventionen.
Med förödande konsekvenser, ekonomiskt och humanitärt.
ting:
Även cannabis har svåra skadeverkningar.
Men problemen ökar, en debatt måste komma även här.
.
klö
och får klö Kn i utspel.
Han hittade inte bästa start när han inledde med rut
Nu KUNDE inte Soloway ducka längre.
Enda chansen att förhindra den utvecklingen var att utan tvekan bekänna med - KUNGEN!
Till sommarens SM-vecka är dock Pia och Arne i kraft av sitt mästerskap direktkvalificerade.
) Inga Britt Svensson-Olov Elmblad Landala
- En hel del av det här stjäls av ligor.
Förra säsongen var exeptionell.
Utanför restaurangerna, i Lindvallens huvudbacke, är den stora skidgarderoben i det närmaste tom.
Då ökar försäkringsbolagens aktsamhetskrav.
Fullbelagda veckor, när det är högtryck i backar och på hotell, ställs inga särskilda krav.
Försäkringsbolagen har bara
Conny Hetting Snålhet bedrar vishet.
- Javisst, säger en intervjuad överläkare på Karsuddens mentalsjukhus, men också på det tidigare Sovjetsamhället, där psykiatrin användes till att gömma undan personer som av olika skäl var obekväma ute i samhället.
Snön faller långsamt och han har stoppat händerna djupt ner i fickorna på fängelsejackan.
Och sluta med drogerna.
- Jag är inte någon ängel, hade Danne sagt.
- En gång när han slagit mig, berättar Eva, så höll han ut armarna som om han ville ge mig en kram.
Han tar fram ett strykjärn, och med spetsen hackar han den sovande Eva i ansiktet.
Fler återstår.
Ett rättsligt övergrepp!
Eller ångesten och skräcken och hennes förstörda liv?
Världens största tillverkare av PC-processorer, Intel, hade bjudit in pressen för att meddela, att företaget under detta år fortsätter sin sponsring av världsschacket.
Antalet partier är inte bestämt, men det blir säkerligen mer än
i svenskt ratingtal.
Men intresset avspeglas också i en förändrad syn på filmmusiken som " ljud- och associationssystem ".
Det är en musik som väcker ett gammaldags, mytologiskt Amerika till liv; det finns spår av blues, country, marschband och folklåtar men musiken byter hela tiden skepnad, den prövar sig fram mellan de olika dialekterna och lätena.
fioler, cello, kontrabas, orgel, gitarr, slagverk - och de genomgående minimalistiska arrangemangen bidrog verksamt till att förstärka mystiken i Dreyers film.
Himlen är mycket starkt blå, landskapet badar i solljus.
i språkklangen, i vardagsspråkets inre rörlighet ( liksom Fellinis
Men det finns ju också annan musik.
Den totala motsatsen till denna svärta är Markus Grubers dokumentär om den amerikanske altsaxofonisten Maceo Parker My First Name is Maceo.
Eller som Maceos bror, trumslagaren Melvin Parker uttrycker det i filmen:
Det är alltså ett muntert sökande Janssen rekommenderar när han presenterar sina vägvisare, t ex Erich Fromm, Irvin Yalom, Paolo Freire, Peter Koestenbaum och Rollo May.
Viljan har fått en kick av en fantasi eller dröm om dagens liv.
frågar sig Janssen.
" Jag skapar mitt liv " i stället för:
Öppenheten för existentiellt tänkande är stor idag, förvånansvärt stor i privata företag.
Galileiska sjön gör skönhet av det, för denna sjö har ett utlopp.
.
Hon var mycket duktig i sitt yrke och kunde arbeta under primitiva förhållanden.
Händelsen måste dokumenteras till eftervärlden.
Några dagar senare fördes Charlotte till giljotinen.
Hennes show drog en jättepublik.
.
visade det sig, att han testamenterat all sin egendom till Marie.
Han var
Till slut insåg vår Profil, att hon måste flytta utomlands med sin utställning.
Läs berättelsen och försök lista ut vem som är veckans mystiska profil.
Lycka till!
Adress:
Själva " grejen " med Paglia är i mina ögon dels hennes allomfattande nyfikenhet, dels den stridslystna glädje med vilken hon ger sig på allt som inte finner nåd inför hennes ögon.
Släng dig i väggen!
( Diana kallas numera POW, vilket både står för Princess of Wales och Prisoner of War.
I största allmänhet vill Paglia att sexualitet i dess " hedniska " form ska lyftas fram, bejakas och hyllas.
Ömsom ser hon en våldtäkt som en desperat och avundsjuk handling, ömsom som " ett rituellt utförande av naturlig aggression ".
Den amerikanska feministen och författaren Camille Paglia.
I Duk faller materialet i linnetunga veck och duperar ögat att se ett obefintligt bord.
Gedin, som ställer ut på Mors mössa, använder porträtt från olika tider.
Andreas Gedins porträttsamling uttrycker en blandning av längtansfull tillbakablick och dystopisk framtidsvy.
Vanessa Baird Rum för aktuell konst, t o m
Följdriktigt skänker inte ens lottovinsten riktig lycka - den väcker bara andras avundsjuka.
För Roy Andersson är den komplexa bilden en hederligare estetik, den öppnar tittarens ögon istället för att som närbilden styra blicken.
Men också det lirkar han sig ur:
Så mycket att se.
Jag tankar, men handlar även några öl, lite godis, schampo och - på uppdrag av min fru - en mycket naturlik hummer i plast.
Hans efterlevande skänkte i slutet av 50-talet hela egendomen till delstaten Kalifornien.
En sorts blandning av konstnärer, hippies, surfare och lokala hantverkare.
hela dagar, även om det går att susa runt de krokiga vägarna på en halv dag.
När skeppet Diana på väg från Kanton i Kina till Madras i Indien, förliste
Också i blåvitt är en hel servis för det brittiska Ostindiska Kompaniet, vars president i Madras beställt den för sitt middagsbord.
Hedvig Thorburn Vrakgods.
När man vinner i luffarschack kommer nämligen ett uppskattande plingljud ur datakamraten och en skylt far fram - congratulations, you won, står det.
Den jämvikt detta förde med sig avspeglades i vårt övriga gemensamma liv.
Vemodigt vandrar mina tankar, medan patienskorten också vandrar, fram och tillbaka över skärmen, aldrig går den ut, den där patiensen.
Personligen skulle jag föredra att ge mig på något elegantare och mer lättgömt, drottning Sonjas diamanttiara, till exempel, som några Londontjuvar la beslag på förra helgen.
Ett tråkigt besked som lade sordin på tävlingarna.
Men drömma kan man alltid.
Erik Adielsson blev aningen nervös
Det blev Åbyseger i
- Det blev väldigt lätt eftersom jag fick bestämma som jag ville i ledningen.
efter ledning från start till mål.
Passa den i finalen!
minuter innan Paul Ince spräckte nollan.
Skandalen kring fransmannen Eric Cantona och walesaren Mark Hughes frånvaro pga skada, är faktorer som borde påverka Uniteds spel.
Selley bröt benet efter en krock med Leicesters målskytt Mark Draper.
minuter.
:e minuten.
Äter livet som om det vore ett wienerbröd.
Vi bodde på sjunde våningen, Pelle och jag.
Anita Nilsson Patrik närmar sig de bästa - lite i taget GÖTEBORG:
personer i denna renodlade höjdhoppargala vann polacken Artur Partyka, VM-tvåa
Ett och ett halvt år efter operationen av hälsenan gjorde den långe göteborgaren comeback förra lördagen i hemstaden Göteborg.
, men fick känning av kramp i vänstra vaden och han valde att sluta.
Av JARL STRÖMBERG
Men Anders Forss fick in ett linjemål, Karlskrona åkte på
- Thomas Berntsson var också strålande och Ulf Carlsson drog ett tungt lass, tyckte den nöjde Frölundatränaren Christer Magnusson.
" Men segraren Smirnov från Kazakstan har på mer än ett sätt kört ifrån sina forna landsmän, ryssarna Prokurorov ( tvåa igår ) och Botvinov ( trea ).
Vladimir har snabbt lärt sig bruka språket i västvärldens marknadsekonomi.
Den
Problem, problem...
Vladimir Smirnov utklassade allt motstånd vid femmilen i Holmenkollen.
Lokala modeller visar kläderna på respektive plats.
Idag tas spill från textilindustrier om hand och används till nya kläder.
Basketen är, på toppen, inte som andra sporter.
Både Evergreens och motståndarna från Närke hoppas få rum i den högsta divisionen, från och med september.
Och att vi skulle utöka ligan med en hel kvartett, det tror jag absolut inte.

På jakt efter
• En hall som rymmer
De stackars domarna tvingades själva ta ett, lyckligtvis korrekt, beslut.
Trångt under korgarna.
år gammal.
Till slut dök hon upp, stjärnhästen som Tore väntat på.
När Queen L vann förra söndagen i Paris var Tore minst lika glad som när hon vann jätteloppet Prix d'Amerique för
Det är naturligtvis trist.
- Jag är otroligt spelsugen, säger han och suckar.
Det var också allt.
- Så kan inte jag tänka.
Kanske är jag överansträngd.
Jesper till GP:
STEFANBERG Trötter.
matcher under har bara gett ett mål och en seger.
dagar.
Mittfält:
Stefan Pettersson lär bli ensam forward mot Bayern borta.
av ULF JÖRNVIK
, men inte så mycket mer.
bli populärare bland Vansbroinvånarna än både Björn Skifs och Gunde Svan.
Vad GP kunde se var befolkningen dock mer sugen på att följa sin världsstjärna i rally, än något annat.
Mäkinen plockade sekund efter sekund Då de blixtsnabba fordonen kom till skidskyttefästet Torsby, där nästan
Det tror ingen av alla rallytokiga värmlänningar, dalkarlar och kullor.
- Jag håller mig undan Andrew Covans så mycket som möjligt, så han inte hinner ge några order, skojade Eriksson.
Äppelbo.
Deltagit i det fruktade ökenrallyt Paris-Dakar.
.
(
SS
(
) SS

(
SS
Skillnaden är minsta möjliga.
timmars sömn i Falun bar det iväg mot Karlstad tidigt i går morse.
För chaufför Björklund gällde försiktighet, inga chanstagningar.
Det får ni veta i morgon.
Som ett kuriosum kan vi nämna att Mattias hoppade en cm längre än Jesse Owens klassiska utomhusvärldsrekord.
Mattias började med 7,85.
Hörde att Peter Häggström hade haft bättre fart i sina hopp än jag.
Hans svenska rekord utomhus är på
Han har ofta dykt upp här i mindre sammanhang.
Många ruskade på huvudet.
- Jag har idrottat i
Stavrekord i Skellefteå Niklas Wallenlind, Mölndal, gjorde årsdebut på
m i stavhopp i Skellefteå.
Resan till Sydafrika och träningslägret där har gjort Mattias gott.
Ett par
procent, säger Patrick Mondet.
till
Bluff, säger Nils G Danielsson - Jag säger inte att alla som ringer har skumma avsikter.
av EGIL DAMSTUEN TT Liksom i Sverige har de tidigare så krisdrabbade affärsbankerna i Norge vänt resultaten till rekordöverskott.
procents vinstutdelning.
av LARS GUNNAR WOLMESJÖ I dessa dagar diskuteras livligt vilken löneutveckling som är rimlig utan att därför leda till att prisspiralen börjar snurra igen.
procent.
Resonemanget är i stort sett detsamma överallt - såväl i privata företag som i statliga affärsverk.
Därvid tillkommer riskpremien, avkastningskravets tredje komponent.
Kunskapsintensiva företag i topp Volvo har även andra vinstmål, och där ligger ribban högre.
Ett mått på det är soliditeten, som uppgår till
procents soliditet.
miljarder och i år planeras för
av LARS GUNNAR WOLMESJÖ Den kaka som löntagare och kapitalägare tillsammans producerar kallas förädlingsvärdet.
års vinstandel på
procent, säger Dan Andersson.
LO-ekonomen Dan Andersson säger att dagens vinstandel torde vara den högsta sedan 1920-talet.
av YLVA M ANDERSSON
- Det tyder på ett mycket stort förtroende.
Vi kommer att förstärka våra insatser för att bekämpa arbetslösheten, inte minst i kompletteringspropositionen, säger Leif Linde.
- Det finns en mycket stor oro inom LO om hur besparingarna kommer att slå.
Bland annat ska man studera narkotikans utbredning och aidssituationen.
omgångar studera situationen i det forna Jugoslavien.
Hektiska dagar för Leissner STOCKHOLM:
Iklädd mörkblå dräkt med lång fladdrande kjol, sitt bredaste leende och en träportfölj med målade, rosa rosor.
tjänster blir
Efter en lång höst har det åter blivit vår.
Tvärtom.
I varje fall deltar hon inte utåt i den kritik av Bengt Westerbergs ledarstil som nu förs fram allt öppnare.
Att hon skulle representera partiets vänsterflygel, medan exempelvis Anne Wibble ligger längre åt höger på den politiska skalan, är också ett missförstånd, menar Maria Leissner.
En annan fråga som hon vill " lyfta " i partiets arbete med ett nytt program är utrikespolitiken.
Sedan hoppas jag kunna kontrollera almanackan lite bättre.
.
Det blev inget jungfrutal i riksdagen för nyvalda fp-ledaren.
Grannar blev fiender i Sokolje SOKOLJE:
Alla husen tömdes på en dag.
- Och serber som inte begått krigsförbrytelser kan flytta tillbaka.
Soldater rör sig försiktigt mellan husen.
timmars ledighet.
Han pekar mot en samling vita baracker nere i dalen, på andra sidan en klunga träd, som utgör gräns mellan serber och muslimer.
Många har dödats när de letat efter ved.
Ceskos livsmedelsaffär är igenbommad, fönstren och dörren är borta.
Idag är vi tacksamma att vi får vatten ett par timmar var tredje dag.
Raos Kongressparti ser enligt opinionsmätningar ut att förlora makten i delstaten för första gången sedan Indiens självständighet
miljoner röstberättigade tycks också vara benägna att tro på partiets löften om uppseendeväckande låga priser på de viktigaste matvarorna.
Kongresspartiets dilemma är att det inte finns några rutiner för hur man byter partiledare på ett normalt sätt.
.
En kolonn på omkring
Han uppges vara 37-årige Rafael Sebastian Guillén Vicente, tidigare universitetslärare i sociologi och informationskunskap.
miljarder från IMF,
äkta män kan ge fängelse PARIS:
Utan att tala om att hon redan var gift.
Leila riskerar nu
De mest negativa reaktionerna har, också som väntat, kommit från Halland.
Det är mot den bakgrunden inte okomplicerat att få ett kommande storlandsting att verkligen bli ett effektivt beslutsorgan för regional planering i stort.
Ett sammanslaget län innebär en tydligare västsvensk röst och bättre förutsättningar för regional planering.
Där är frågan om Göteborgs ställning i ett kommande storlän inte den minst väsentliga frågan.
En komplicerad organisatorisk uppbyggnad gör det inte lättare att reda ut vad som pågår i organisationen.
och intet värde, så länge inga beslut i regering och riksdag har tagits.
För att reda upp ekonomin ska HSB nu sälja en del av sina fastigheter.
,
Ledningen, inte bara förre VD:n Trodin, tillträdde under en tid då finans- och fastighetsmarknaderna var genomreglerade.
Svensson var tills för några månader sedan ordförande i Nej till EU och tycker inte att hon får tillräckligt gehör för sitt EU-motstånd inom sitt eget parti.
I praktiken är det småstaterna som har störst nytta av ett " veto ".
I en intervju i gårdagens Rapport angav han inte längre lönekraven utan frågan om ändrade regler för prov- och visstidsanställning som den mest kritiska.
Skall akutsjukvård bedrivas i Göteborg även nattetid?
Patienterna vill ha mer vård än vad tilldelade resurser medger samt att Göteborgspatientens vård inte får kosta lika mycket per prestation som andra patienters och därför får denna vård inte kostnadstäckning.
Samtidigt har man särskilt riktat ökat stöd till ortopedisk höftproteskirurgi, som är ett exempel på förplanerad ( elektiv ) verksamhet.
Jag diskuterade detta på debattsidan den
Mot bakgrund av den allvarliga ekonomin för Göteborgs kommun kräver den politiska ledningen att sjukvården snarast kommer i budgetbalans.
Diskussioner om akutintagens lokalisering i Göteborgsområdet finns sedan länge.
Det ligger dock inte i mitt uppdrag att göra denna samplanering.
maj kritiserar GP folkpartiet för att vi vill hålla fast vid 80-procentnivån i socialförsäkringarna.
Men någonstans under färden neråt i urholkningen av sjukförsäkring och a-kassa finns en gräns, som när man passerar den innebär ett systemskifte.
För det andra tvingas människor då teckna tilläggsförsäkringar för att ha kvar en inkomsttrygghet.
Just det borde få GP att tänka om med tanke på tidningens stolta socialliberala traditioner.
Vi måste klara oss bättre under nästa lågkonjunktur utan så stora utslagningar av företag och arbetsplatser som vi fått uppleva under den senaste lågkonjunkturen.
Storleken på lönetillägget varierar mellan individer och också mellan företagen.
procent, central uppgörelse
verkstadsföretag kan betala och hur man bör fördela de pengar som företagen skall betala.
Hans insändare är också resultatet av den distans till naturen vårt nutida samhälle har skapat.
OSCAR ANDREASSON mp på Hisingen Sluta att mumla, spårvagnsförare Mer än en gång har det förvånat mig att så många ( absolut inte alla ) spårvagns- och busspassagerare inte respekterar att påstigning sker fram och avstigning på mitten eller bak.
Jag inser givetvis att detta inte är någon stor fråga, men jag tror att om Spårvägens personal och vi passagerare tillsammans kan skapa en mjukare atmosfär i kollektivtrafiken kommer vi alla att ha glädje därav.
, har blivit skeppare för att slippa slitet med trålen och de tunga lyften.
- Men nu är det, som vanligt om vårarna, ont om sill.
Under dessa
fiskare kvar och olycksfallen har blivit något färre.
De flesta olyckorna inträffar när trålarna tas in och när trålarna sätts ut.
av
Årets största förlorare är drottning Elizabeth som inte längre är med.
miljarder kronor plötsligt blir bara
McCartney rikast i showbusiness Showbusiness kommer först på
Supergitarristen Mark Knopfler i Dire Straits har, tack vare ett bra ackord,
Bra universitetsutbildning ligger bakom framgången hos flera av personerna på listan.
Vart tog sköna maj vägen?
Ta till exempel den
Som pensionär kan han låta lågtrycken komma och gå utan att behöva ingripa å yrkets vägnar.
- Förökningen blir lägre eller upphör rentav detta år, men det är ju ingen katastrof.
Om honan ruvar på äggen är det hanen som ska stå för försörjningen.
Insekterna håller sig undan och då tvingas hannarna att lågprioritera sjungandet.
Norsk-svensk fiskestrid Sverige stoppar EU-avtal om exportkvoter BRYSSEL:
Känsliga förhandlingar Men i förhandlingarna om kompensation för detta, som Norge har rätt till enligt världshandelsreglerna, lovade EU-kommissionen tullfria exportkvoter på en lång rad fisksorter och förädlade fiskeprodukter.
Enligt uppgörelsen mellan EU-kommissionen och Norge, som måste godkännas av medlemsländernas regeringar i ministerrådet, ska de tullfria kvoterna motsvara handeln mellan Norge och de
av INGALILL LÖFGREN
Marcus Ljungqvist, som knep segern tillsammans med åttaårige islandsfödde hingsten Huginn, hade hemmabana den här gången.
- Det är det som är fantastiskt med islandshästarna.
En häst som bara är
övertidstimmar kostade Göteborgs kommun nära
Det handlar om kommunen.
städare,
timmar övertid i kommunen.
personer engagerade som timanställda i kommunen.
år och yngre ( sist in först ut ) samt
1_475personer arbetade tidigare i en annan förvaltning.
Förändring anställda

och går parallellt med Magnus fast i förskolan.
Både Calle och Niklas gillar sin barnskola.
timmar i veckan delar man på gruppen och jobbar med tema.
- Det är en klar förbättring att vara
Vi i skolan är duktiga på allt som har med inlärning att göra.
Tills dess är de förskolebarn.
" Timmie Walfridsson och Calle Moberg i full färd med att spela Othello, Calle verkar ha fått tips om ett genidrag av glade Niklas Stavlas.
km/h och så kommer det att fortsätta vara kanske ända in i juli.
Ombyggnadsarbetet utanför den blivande regionsbussterminalen pågår hela maj månad.
Broreparationerna vid Rödastensmotet pågår till mitten av juni.
och

- Vi har folk som har till uppgift spåra läckor på nätet.
liter till allmän service,
.
Medan svenskarnas uniformer blev blöta såg de norska ungdomarna ut att ha det ganska " koseligt " under sina genomskinliga regnkläder.
Det är tjejerna som får fixa allt, tjoar några av tjejerna själva i en repetitionspaus.
Men det är en utopi att man kan styra människan, menar fastighetsägarföreningens ordförande Lars Tarre.
Hur stor andel invandrare de privata fastighetsägarna har vet inte Lars Tarre.
procent invandrare.
Skolhuset offras för ny rondell KÄRNA:
Nu vill Vägverket bygga om Kärna korsväg.
Kanske hade det varit möjligt att behålla de fina föreningslokalerna om man flyttade skolan, säger han.
Här får skadat rådjur en fristad ROMELANDA:
När Bambina kom till Jan-Olof fick han mata henne med nappflaska.
Bambina klarar numera att hitta mat själv - men det är det som är lite av Jan-Olofs problem.
Vanligtvis går det tama rådjuret ut i skogen och hittar mat åt sig.
En expansion utan like Tekoindustrin i Gällstad går i bräschen för investeringar GÄLLSTAD:
Deltagarna i kärringrallyt har hjälpt till att sätta Gällstad på kartan.
företag med
- En liknande expansion har Gällstad aldrig upplevt.
- EU-inträdet och införandet av tekokvoter från tredje land har gjort att många i dag väljer svensktillverkat före varor från Fjärran östern.
tunga transporter rullar genom Gällstad varje dag.
Välkommen till Gällstad.
- Man kan säga att " Yrken förr " visar yrken som inte finns längre, men det är en sanning med modifikation, sa hembygdsföreningens ordförande Leif Ahlborg i sitt invigningstal.
Då var det handkraft till allt och mycket slitsamt.
Då blev han inspektor vid gatukontoret i Göteborg och fick lära göteborgarna hugga sten.
Stenhuggaren Algot Carsson berättar gärna om sitt gamla hantverk.
Besparingen på simhallen skulle drabba över
möjligheter.
miljoner kronor.
Man behöver inte hitta det bästa utan ett som är tillräckligt bra, svarade Torsten Eng från SKB.
GP fick informatören Ove Lundgren med sig men trots det stoppades vi flera gånger av säkerhetsfolk.
När dagen närmade sig sitt slut var Ringhalschefen Håkan Johansson på gott humör.
Det vore fel att stänga bara för att driftstillståndets utgång förenklar det politiska beslutet.
, Hajom:
välbesökta frågestunder.
Så i februari förra året bad de om förhandsbesked för en campinganläggning med bland annat strövtåg och jakt på de stora markerna och närheten till golfbana som dragplåster.
Till detta kommer överklaganden av bland annat grundvatten-, trafik-, miljö- och formalitetsskäl.
Och om sommargästernas bristande förståelse.
Husvagnar betraktas visserligen inte som byggnader, men står som känt kvar också över vintern på många av kustens campingar.
Anna Lindgren går med grässåningsmaskinen på det som de hoppas skall bli deras ekonomiska överlevnad Rune och Mikael har tagit tillfällig paus i ombyggnaden av den gamla ladugården till vandrarhem.
- Vi vill också visa Sjöström vilken betydelse kustbevakningsstationen har här i södra Bohuslän.
Vem tar ansvar för livsfarlig stridsgas som nu börjar läcka på svensk havsbotten?
Den
Alla utgick från att det rörde sig om senapsgas.
- Det luktade vedervärdigt, minns Johan.
Bofors har medgivit att klumpen med all sannolikhet härrör från Björkborns industriområde i Karlskoga.
Skagerrak är världens största soptunna för giftgaser och efter andra världskriget har stora mängder stridsgas vräkts i havet här.
Tjörnvarvet Djupvik har god beläggning ända fram till
- Situationen är bra för oss, säger varvschefen Bertil Almqvist.
Den har också hög kapacitet för mineringsuppdrag och kan dessutom producera vatten ombord från havsvattnet.
Botten?
Visa av erfarenheten kör vi ändå med lågskor och vårjacka.
Men jösses vad de fick ändra uppfattning snabbt.
Då vore det ju
Bosse Wålemark kvitterade.
- Nej, kanske inte, men det var ju debutmatchen så det är väl inte konstigt.
SÖREN HÅKANLIND Ett fynd.
Bland Jacques Chiracs löften under valkampanjen var en föryngrad regering med betydligt högre andel kvinnor.
Hans funderingar ska inte ha uppskattats av de närvarande företagsledarna, juristerna och läkarna.
FDP riskerar att förlora sina platser i förbundsrepublikens koalitionsregering.
Bremen, som i stort sett bara består av staden Bremen, är den minsta med en halv miljon röstberättigade.
Den stora vinnaren var De gröna, som nästan fördubblade sitt röstantal.
procent av rösterna.
procent av rösterna, en ökning med
Det hävdar Pakistans premiärminister, som igår samlade regeringen till krismöte.
och
ministrars besök bröt oroligheter ut på flera håll i delstatens sommarhuvudstad Srinagar.
i dag och har börjat passa på vikten.
Torsdagen den
Ett dåtidens Dallas med samma blandning av svartsjuka, kärlek, död och våld som i TV-serien, fortsätter professor Swahn och vänder tummen ner för barnpsykologer som likt Bruno Bettelheim anser att sagorna skapats för att lösa barndomens konflikter.
I själva verket är Jan-Öjvind Swahn en vänlig själ, positiv och generös, med vita strån i skägget.
Teckning :ULFSVENINGSON Folksagor.
Hur många silver- och bronsmedaljer han erövrade vid SM från
.
Så kom repliken:
Det gjorde han med okuvlig energi, vare sig han arbetade i Tyskland eller, in i det sista, bidrog med råd och dåd till sonens företag i Borås.
veckor sedan de serbiska styrkorna besköt ett inkommande flygplan den 9 april, samtidigt som de ställde krav på att få kontrollera och reglera flygtrafiken.
Den alltmer skärpta belägringen av Sarajevo är från serbisk synpunkt viktig att upprätthålla för att stoppa muslimska attacker på andra fronter.
Han var däremot övertygad om att folket skulle svara ja på de frågor han förelagt dem i den folkomröstning som genomfördes samtidigt.
- De strävar efter att upprätta ett auktoritärt, diktatoriskt system.
var Kåge med i skaran kring altarrunden i Skara domkyrka för att genom händers påläggning i bön mottaga det heliga prästämbetet.
LARS-OLOF CARLSSON komminister i Habo pastorat Davies vann i Katrineholm Engelsmannen Nigel Davies vann den första upplagan av Katrineholm International Grandmaster Tournament.
Förlusten mot senaste Sverigemästaren Richard Wessman i näst sista ronden spolierade tyvärr chanserna.

Sf

.
Db
Tc

Dd
.

Lc
S 5f 3c
Dd
Sf 3Lc
Lb
Lxd
Kf
.
Te

.
cxd
Lh
Dd 3Sb
.

.
Göteborg Cup Den
Men tävlingarna är ändå främst en satsning på att bredda schacket bland ungdomarna i Sverige och våra grannländer.
.
Per Olsson, Majorna.
Göteborg Cup för seniorer spelas den
Dagens drag Dags för att bjuda på en uppgift som är lite svårare än vanligt.
år, som under åtskilliga år forskat kring tidsbegreppens historia.
och kvällsmaten
Efter gymnasiet i Kiruna studerade han på journalisthögskolan i Göteborg och arbetade under några år som lärare på högskolan.
Året därpå redovisade han i boken Protest och profetia den tornedalska Korpela-rörelsens idé om tidens ände under 1930-talet.
.
Forntida tideräkning I tusentals år har vetenskapen försökt skapa mått för allt som pågår omkring oss.
Ingen vetenskapsman har tillerkänts rätten att kalla sig för klockans uppfinnare.
passerar Winter Wave ekvatorn och inte ens i dagsljus stör H. M. Neptunus Det är lördag med renspolning på däck och rundvaskning i maskin.
Tidigt om morgonen någon dag senare ligger Winter Wave i Arica, gränsstad i nordligaste Chile.
Vi är i Atacamaöknen men staden själv har en hel del av grönska, mest palmer och kaktus.
Den gröna lungan växte fram under Inkarikets storhetstid, då indianer i stekande sol byggde bevattningskanaler och odlade bördig mark.
Kontakter sker vid middagsbordet, där " havets frukter " delar plats med provinsens frukt och grönsaker.
Jan Davidsson Alltid god idé att piffa upp sig I Frankrike som i Sverige är arbetslösheten stor och förorsakar myndigheterna bekymmer.
Men ingen får ett jobb om han inte ser snygg ut, menar man, ett första möte med en arbetsgivare är av stor betydelse.
En rapp tunga och ett rörligt intellekt är medfödda egenskaper.
Ingen är så fattig i Europa i dag att han verkligen kan kallas fattig, även om det finns socialfall och utslagna.
De kritstreckade hänger där för framgångens män med de platta portföljerna.
miljoner dollar.
karat!
Själv gillar jag paddor och av och till är de bosatta hos mig.
I rätt miljö och med vänligt bemötande kan paddan bli en av hustomtarna -det finns uppgifter om 40-åriga paddor.
Det ger honom inte bara en bekväm förflyttning utan också en god chans att bli far till alla hennes barn - upp till
I Lerums naturskyddsförening känner man varmt för paddor och andra groddjur.
KATEKÄRRBERG Åker snålskjuts.
- Vi vill lära oss sådant som vi behöver kunna i framtiden, säger Morgan Skönvall som är scenmästare på Göteborgsoperan och den som nu i
- Jag hoppas att de scentekniker som kommer reser hem stärkta till kropp och själ och fullspäckade med egna idéer.
Teatermässan annonseras inte för allmänheten men mässledningen tänker inte stoppa den som vill titta in.
Hade hon haft hjälp av de otaliga kultingfödslar hon bevittnat när hon själv skulle föda barn?
Det kanske grismammorna får varje gång, vad vet jag.
förlossningar har jag visserligen vant mig vid att ständigt likställas med en sugga eller en kossa.
Olyckan inträffade för nästan ett år sedan.
Men hon blev chockad och fick föras till Mölndals lasarett.
kilo travhäst på ett biltak passerar dock inte helt obemärkt.
Den direkta anledningen är att all bilkörning i grunden betraktas som allmänfarlig.
Hästägaren är också oskyldig, men han får ersättning.
Den försäkring som är obligatorisk för alla inregistrerade travhästar lägger ansvaret på ägaren enbart om han eller hon varit oaktsam.
En av dem är Britt-Lis Tern, som är hästägare på Åby.
Eller att ha bilen helförsäkrad.
Trots att båda var utan skuld till det som hände.
Principen om strikt ansvar gäller på väldigt få områden, ett exempel är för hundägare, som alltid har ett ansvar för om den egna hunden skulle skada någon.
Här gäller principen om bilförarens strikta ansvar om något inträffar.
" Vägolyckor.
Från M:s sida har man också på olika sätt arbetat för en förändring när det gäller principen om strikt ansvar för bilförare.
Bankernas transaktionskonton, det vill säga det bankkonto där lönen sätts in varje månad, skiljer sig en del i räntesättning.
kronor i ränta efter skatt vid årets slut.
kronorna i räkneexemplet flyttas till Sesambanken blir räntan
kronor på plastkortet med bra ränta, i dagsläget
Till sist behövs en sparform för mer långsiktiga placeringar som periodvis kan vara mer eller mindre bundna.
procents ränta upp till
procent på belopp mellan
procent (
procents ränta på belopp upp till
procents ränta på lönekonto
kronor Okobanken ( checkkonto )
.
Han uppvisar även en viss kontinuitet mellan tänkande och handlande.
Till exempel var Heidegger inte antisemit, inte ens utifrån sitt filosofiska " system ".
Safranskis syfte är inte att rentvå Heidegger, han vill bara nyansera vår bild av honom.
Men boken handlar också om Heideggers filosofiska debut, om hans depressioner, om hans dunkla resonemang, om hans senare filosofiska gärning, om Adornos avund, om Jaspers och Arendts avsky och oemotståndliga fascination inför honom.
DIGNE MELLER MARCOVICZ Inte rentvådd.
Kretsen kring Isaac Grünewald har av historien fått något av monopol på tidig svensk modernism, paret Cleve och Jon-And har förpassats till marginalen som en fotnot.
De
hon målar inte en konventionell bild av barnet utan gör det till en del av världen.
Hon gjorde målningar som i början var revolutionerande men som efter
Svart historia utan vrede 'Jag vill vara svart, känna svarta, njuta av vadhelst jag kallar min hudfärg vid vilket tillfäle som helst - men göra detta för att kunna komma ut på andra sidan, för att få erfara en mänsklighet ( humanity ) som varken är färglös eller går att reducera till hudfärg.
Gates skriver klart och enkelt, ( o )roande och rörande och varje kapitel fokuserar ett särskilt ämne som religion, kärlek, svart och vit kokkonst, frisyrritualer och familjeliv.
När som helst kan det lugna, stillsamma, tillräckliga bytas ut mot det knappa, det fasaväckande, det hotande.
Camus Pesten finns förstås med på ett hörn, som en igenkännlig helgonbild svävar den över Goldings projekt.
Var är Hanna?
Som den ärkeromantiker han är tvivlar han aldrig på kärlekens läkande kraft.
unga brottslingar har avrättats under de senaste
år.
Eller fungerar kanske - som en av Index skribenter skriver - avrättningarna som en slags reningsprocess.
Här skrivs också om den exempellösa mängden avrättningar i Kina och om fasansfulla förhållanden i japanska dödsceller.
Vilket inte hindrar att han till sist, vid drygt
Bradbury har denna gång klätt sin självbiografi i kåseriets putslustiga form - ja, man skulle rent av kunna kalla boken helfestlig eller tokrolig.
Här återges den som pubskröna, vilket den inte blir bättre av; ändå framstår resten av Moby Dick på Irland som om möjligt ännu torftigare.
Moby Dick på Irlands författare Ray Bradbury har bara en ytlig kunskap om Irland, menar skribenten.
Våldsproblematiken blir förstås en given utgångspunkt för samtalet, när jag träffar Robert Kangas en solklar och kall januaridag.
Jag tror att bankkrisen och allt fifflet i samband med den har bidragit till en försvagning av moralen.
Robert Kangas håller med.
Länge och ingående talar vi om våldsvideokulturen, kampsporterna och den märkliga empatistörning, som tycks göra att vissa personer inte uppfattar sitt offer som människa.
- Javisst, om man saknar språk, och saknar förmåga att påverka sin tillvaro på det sättet, så blir ju slagen och sparkarna och skjutandet ett slags ersättningsspråk.
Det finns alldeles för många som går omkring med en tickande bomb inombords.
Det råder aldrig någon tvekan om var hans sympatier ligger.
Det är en inställning som stämmer väl med det djupt sympatiska men samtidigt lite skyddslöst sårbara intryck han gör.
Historierna bara löper iväg.
Men ingen hade kalkylerat med norska Secret Gardens sensationella musikaliska euroskräll.
Det var nämligen Rolf Lövland som komponerade Norges första Eurovisionsvinnare med den klämmiga La det Swinge
- Jag känner mig väldigt hedrad både som musiker och irländska att få ha tagit del i det här projektet, säger Fionnuala Sherry, som inte har några planer på att lämna Dublin för Norge, men gärna fortsätter samarbetet med Rolf Lövland.
Min pappa lärde mig att man ska följa sitt hjärtas röst.
länder aspirerar på att få delta, ska den europeiska radiounionen ( EBU ) i dag diskutera hur man ska gå till väga.
Belgien inlämnade i går en protest mot den norska vinnarmelodin Nocturne.
Och Rolf Lövland & Co behöver knappast oroa sig för den belgiska protesten mot Nocturne.
Tack gode Gud för Rysslands fantastiskt vidriga bidrag som var så hemskt att det blev kult.
Adjö alla tusentals pund som spenderats på storslagna scenografibyggen där mediokra sångare struttar fram som ecstasy-knarkande muppar.
Och det är inte förrän under denna hit ( tillika ledmotiv till filmen Vendetta ) och i synnerhet under extranumret Prayer for Africa, som det börjar röra sig i bänkraderna framför Lisebergs stora scen.
När det inte är reggae.
Dessutom har han tagit med en gammal god vän och spelkamrat, altsaxofonisten Hank Crawford, som vi känner som solist från Ray Charles orkestrar.
Kolla inledande That's My Baby, den rytmiskt gungande lovsången till favoritkillen med basebollkeps och ormskinnsboots.
Dessa fina egenskaper kommer utmärkt till sin rätt på den här CD:n som mestadels innehåller standardnummer ur jazzrepertoaren.
Livet efter " Fantomen " - då står Mikael där med lång näsa STOCKHOLM:
- Det är mycket Mikaels förtjänst att vi sätter upp Cyrano.
Han kan fäktas och skriva vers och är en riktig karlakarl, säger regissören Åsa Melldahl, regissör.
- På Oscars ger vi den i höst och under våren.
Så gick det till när Radioteatern spelade in sin största satsning hittills.
Många år senare, när Tomas Blom och hans fru läste böckerna högt för dottern, fick han idén att göra radioteater av sagan.
Enter är trädens herdar, oerhört stora, långsamma och trädliknande varelser.
Följetongen om Sagan om ringen inleds den
Mr Trädgård alias Bertil Svensson gör
- Vad finns det i påsarna med jord egentligen?
ROGER TILLBERG Elfte trädgårdsåret.
- Vi tänker inte ta några nya initiativ.
Det blir ingen lockout.
Parterna står för långt ifrån varandra, konstaterade medlarna Lars-Gunnar Albåge, Britt-Marie Bystedt och Rune Larsson och strandade natten till i går medlingen.
Det var sannolikt inget populärt beslut inom den egna organisationen.

för att över huvud taget komma in i medling.
Katastrofal för regeringen därför att
år till nästa val och vem vet hur det då ser ut?
procents öppen arbetslöshet redan i slutet av
Men ibland skiner ändå en viss nervositet igenom:
Och som resultat tror han inte
Och då, om proppen går ur, handlar det inte längre om ersättningsnivån i a-kassan.
TT-GP Av de
år.
Första västsvenska namn på vänsterpartiets EU-lista är Kjell-Erik Karlsson från Varberg på sjätte plats.
kärnkraften.
Det gäller inte minst de socialdemokratiska väljarna.
linjer inom socialdemokratin och centern.
För centern är det viktigaste att avvecklingen startar under den här mandatperioden.
så heligt.
Särskilt socialdemokraterna har den senaste tiden påpekat att den möjligheten finns; antagligen oroade för vad en uppgörelse med den envise Olof Johansson kan komma att kosta.
nya arbetsplatser i kommunen.
TV 2har dragit sig ur och istället har ett fristående produktionsbolag tagit över.
Olav Vaageland, forskare vid institutionen för massmedier i Bergen, tycker att den nya TV 2-kanalen lyckats med det som var en av kanalens uppgifter, att skapa en bättre regional balans i nyhetsförmedling.
- Det regionala utbudet är större hos TV
Kanal med lokala nyheter Norska TV
TV
Inte minst för att ge en annan bild av landet än det som domineras av huvudstadsperspektivet.
Pengar som istället skulle kunna sättas i programproduktionen.
Bara en av de lokala TV-hallåorna som med sin dialekt skulle sätta lokal färg på stationen finns kvar.
Varannan vecka tillbringar hon i Bergen.
Många hade nog väntat sig att etableringen i Bergen skulle få större betydelse, tror han.
år för kanalen att komma på fötter, alltså kortare tid än vad det tog för kollegerna på svenska TV
vunnit sina tittare.
Mitt under det att dramat pågick fick passageraren i direktsändning berätta vad som hände i planet.
- Det innebär att vi ska ligga så nära händelserna som möjligt och inte väja för att förmedla dramatiken i det som händer.
Statliga NRK är störst Norge har
procent av tittarna.
Miljökämpen som bytte sida Från miljökämpe i Greenpeace till företagskonsult.
år i organisationen.
Då handlade det om att väcka ett miljömedvetande, att tvinga fram företagen.
Som rådgivare till företag kunde jag inte sitta kvar som styrelseordförande i Greenpeace, konstaterar han.
- Det tog ett dygn.
Ett par år av frivillig arbete i Greenpeace följde.
Konfrontation var sista utvägen.
Jag skulle nog tveka att ta uppdrag av dem.
Och här hemma hade vi säldöden.
miljöhot framför sig:
Då är det svårt att åka kollektivt.
I EU kommer frihandel på första plats och miljön på andra plats.
nybliven miljökonsult Inkomst:
år.
Industrin räknar med att
BNP växer med
Den väntade ökningen av oljeinkomsterna ska de kommande åren placeras i en fond som ska hjälpa till att betala stigande offentliga utgifter nästa sekel.
procent.
Enligt färsk statistik går i dag
av Thomas Höjeberg tt Den ekonomiska ''mjuklandning'' som man talat om så länge i ekonomiska kretsar tycks bli betydligt hårdare än väntat, men det verkar i alla fall inte bli någon kraschlandning.
procent.
år, proffskarusell fortsätter att snurra i hög hastighet.
föreningar på väg till Frankfurt.
Sedan var det dags att sticka vidare.
Han gick vidare till spanska Real Betis.
Klubben har redan värvat den 30-årige mittfältaren Markus Schupp från Bayern München.
För Kinas framgångar i bordtennis-VM på hemmaplan har faktiskt varit FÖR stora.
Matchen innehöll emellertid märkliga svängningar.
Att någon på kinesiskt vis skulle dra sig i örsnibben av entusiasm vore otänkbart.
Medalj- fördelningen i VM ( guld silver brons ):
Singel, herrar:
) Wang Tao/Lu Lin, Kina
) Erik Lindh/Marie Svensson, Sverige Lee Chul-seung/Ryu Ji-hye, Sydkorea Lag, herrar:
Segrare i herrsingel:
skott i den tuffa gruppfinalen mot Spanien.
Spanien fick dock aldrig dra ifrån.

På den andra har ju Erik Hajas varit strålande.
Draget att välja 35-årige Mats Olsson som målvakt var genialt.
Mats fick också ta emot mycket hyllningar för sin match.
Motståndarna blev nog lite lurade.
Det här var Sveriges tredje raka seger för Spanien som dessförinnan hade
PETER WIDING Räddare i nöden.
Blackburn föll visserligen mot Dalglishs gamla klubb med
.
:e mål för säsongen.
- Vi gjorde allt vi kunde, men bollen rullade inte vår väg.
miljoner kronor.
Leif Rohlin blommar ut i Vancouver STOCKHOLM:
- Jag är medveten om att det är väldigt sent att bli proffs när man är
landskamper känner han sig mogen.
- Det är självklart att Västerås är vi för mig.
Den hårdservande svensken tog sin femte ATP-titel genom tiderna och den första på grus.
:e plats på världsrankingen.

Och det såg ut som om det fanns gott om krafter kvar.
Solvalla vill gärna ha med Axels häst Frisky Frazer, som imponerade när han vann ett femåringslopp på Bjerke igår.
- Men med lite tur hade han lika gärna blivit tvåa bakom Copiad, säger kusken Björn Garberg.
Det måste ju finnas motståndare, säger segerkusken Erik Berglöf.
m återstod.

För Copiad kan starten vara ett problem.
Kanske får vi höra samma visa på Solvalla om knappt
-

, (
Vunnet med
.
Quick Jison, Handbag och svenska kallblodskungen Verner såg till att den svenska flaggan gick i topp mot den vintergråa himlen.
norska kronor till sina ägare.
Bakom Verner var det idel norska hästar och bäst av dem var Åslands Kvikk som besegrade Verner i ett
(
Finsk daminnebandy har visserligen gjort framsteg, men den saknar fortfarande förmågan att sätta press på det svenska försvaret.
Tyskarna hade däremot koll på de svenska Europamästarna, och gick ut med den märkliga målsättningen att hålla siffrorna under
Han gjorde
, när nyzeeländarnas " svarta magi ", Black Magic, med Russel Coutts som rorsman och skeppare erövrade " The Auld Mug " - seglingens mest åtrådda pokal.
Dennis Conner uttryckte stor besvikelse över nyzeeländske syndikatchefen Peter Blakes tillkännagivande att nästa America's Cup- match inte skall avgöras förrän i mars år
Exempelvis så är ju amerikanske rorsmannen Paul Cayards hemmaklubb baserad i San Francisco.
Örgryte hade inte mycket att sätta emot Trelleborgs FF på Vångavallen.
Örgryte höll uppe spelet på mittplan någorlunda.
Örgrytes forward Percy Olsson byttes ut mot Marcus Allbäck i samband med att Trelleborg gjorde
Bild :PETER WIDING Nån ljusning inom synhåll?
centimeter.
Så här långt kan pirogerna förberedas några timmar i förväg, men förvara dem svalt.
gr
VM-tvåan Igor Potapovich tog skuttet över Östersjön.
meter som personbästa och har slagit fenomenet Sergei Bubka flera gånger.
Även om det ett tag till blir Kazakstans landslagsdräkt Igor drar på sig.
stenhårda pass om dagen.
Förr tränade Potapovich och Bubka tillsammans under
meter några gånger så vem vet.
- Jag är nog bättre fysiskt sett, men kan lära mig mycket mera rent tekniskt.
Med under träningen var också familjen.
Inte med tanke på Igors hoppande runt klotet.
utanför Alma Ata i Kazakstan.

.
Det innebär ju också att han inte får tävla för Sverige ännu.
MATS SAMUELSSON Satsar allt på bowlingkarriären Han satte världsrekord i Helsingfors
- Jag ser en chans att nå ganska långt.
Han satte världsrekord både ute och inne, och var inför OS i München ett av våra största medaljhopp.
Att han faktiskt har
, och så sent som
- Men det var för mycket tjafs, och det håller inte.
- Fick in den första knorren.
Pierre Thorsson sköt
återstod.
- Det är naturligt att Erik får mycket bollar.
Han gjorde
- Skönt att ha kommit in i turneringen ordentligt, tycker Mats som inte övertygat förrän igår.
De hade säkert räknat med att nyblivne spanske mästaren och Europacupmästaren Tomas Svensson skulle vakta målet.
raka segrar.
Magnus Wislander, Ola Lindgren, Per Carlén, Erik Hajas, Robert Andersson, Staffan Olsson, Magnus Andersson.
- Jag är trött på att ha med de här idioterna att göra, förklarade han med ett uttalande som säger att inte första gången han anser Stenungsund orättvist behandlad av rättskiparna.
Med ställningen
målet signerat Lars Bergh innebar dock att Stenungsund fortfarande väntade på första segern i div I Södra.
En av partiets kronprinsar, riksdagsmannen Lennart Daléus, uttalade sig mycket klart mot en koalition.
Tidigare i våras gav regeringen energikommissionen ytterligare tid för sitt arbete.
Teckning:
procent och arbetslösheten sjönk.
Den höga hatten står för de västliga idéer som ruskat om Argentinas tynande och korrumperade samhällsinstitutioner.
Genom att öppna landets gränser för utländska investeringar har presidenten tvingat inhemska företag, som varit vana vid att sälja andra klassens varor på en sluten marknad, att skärpa sig.
Det räckte dock inte för att detronisera en man som energiskt gått in för att privatisera statliga verksamheter.
Förslaget är inte förenligt med grundlagen, säger rådet i ett yttrande.
Finansdepartementet och skatteutskottet bör nu sätta till alla klutar för att hitta denna teknik.
veckor.
Väljarstödet försvagas och Rudolf Scharpings parti har svårt att få grepp på kristdemokraterna.
Gör som Gnosjö!
Över
Farlig utveckling Det är en farlig utveckling om äldrevården får allt mindre resurser för omvårdnad och äldrevården mest blir en förvaringsplats, framhåller Södermanlands Nyheter ( c ):
Enligt den ska Barsebäck alltså stängas av om
Detta märks genom kläder och musik, men även genom att de drogromantiska vindarna är tillbaka.
Kampen redan förlorad?
Vi vuxna letar då upp var sitt välisolerat underlägg och sätter oss vid vakkanten, samtidigt som vi tillfrågar ungdomen som ligger i vaken huruvida denne hade skridskor på fötterna när denne åkte i vaken och huruvida denne använt sig av sina isdubbar för att kunna ta sig upp.
Dessa droger anses som häftiga och spännande.
Alla behövs vi nu för att vi i Sverige ska kunna behålla en greppbar situation.
Låt den här sommaren bli den sommar då alla åldrar går samman och en gång för alla markerar sin inställning mot narkotika, uppmanar Per-Ante Wikberg.
Går och lär sig svenska hemma i Tyskland Klaus och Heidrun har hyrt stuga på Galtö varje sommar sen
Det finns sommarhus, men de säljs nästan aldrig och det finns så många rika människor som köper upp dem när de väl kommer ut på marknaden.
För
- För det vore väl inget roligt om det bara skulle bo tyskar här.

Vid ett besök i Göteborg igår förklarade Lundgren att han tror att borgerligheten skulle kunna utgöra ett kraftfullt alternativ.
Rimligtvis måste det vara valutgången och mandatfördelningen som styr vilket parti som ska tillsätta statsministerposten.
Kan samsas.
Vi talar då inte bara om att lokal- eller personalintegrera utan om en integration av de olika verksamheterna, deras pedagogik och syn på barns ( inte bara sexåringars ) alla behov.
år,
Efter föräldrarnas val har sedan verksamheterna planerats.
I undersökningen ställde vi ett antal frågor till samtlig personal och alla sex- och sjuåringars föräldrar vars barn börjat i verksamheten hösten
procent av grundskollärarna och
Jag har gått på lärarutbildningen i drygt
Eftersom de styrande inom skolverket vill skapa Europas bästa skola har utbildningen blivit forskarförberedande och därmed fjärmat sig än mer från verkligheten.
Beklagligt att det tydligen undgått en stor del av den svenska befolkningen att vi har ett försvar - bestämt av regering och riksdag.
Du kan trösta henne med att det denna gång var en övning och inte blodigt allvar.
Orsaken var framför allt att de polska firmor som tidigare år i stort antal deltagit i mässan dragit sig ur.
De senaste åren har en intensiv handel över gränsen mot Polen utvecklats där.
Den innebar att handikappade fick möjlighet att själva välja sin personliga assistent.
Det känns också bra att veta att min assistent får lön för sitt arbete så att jag slipper ingå i någon form av välgörenhet.
Vissa barnsjukdomar får man kanske alltid räkna med i början innan man har hunnit se över fel och brister.
procent osäkra.
nödvändiga och brådskande dekret, beslut tagna över huvudet på kongressen.
Tricket heter fast valutakurs, som upprätthålls genom att staten garanterar att varje argentinsk peso i omlopp alltid kan växlas mot exakt en amerikansk dollar.
Internationella valutafonden och andra stora långivare tvingar mer eller mindre regeringen att fortsätta på samma väg.
Bild :RENZO GOSTOLI Storseger för Menem.
Siffrorna talar ett tydligt språk; det är mycket svårare för denna grupp att få arbete inom kommunen.
Christian Catomeris menar att vissa grupper kan vara underrepresenterade därför att de kommit sent till Sverige.
Hon menar att de som anställts har fått jobben på professionella grunder.
I dag presenterar Ungdom mot rasism ytterligare statistik; hur fördelningen av jobben ser ut bland politikerna, inom näringslivet, organisationer, media samt stat och landsting.
Däremot kan det bli aktuellt med viss materiel och läkemedel.
- Analysen från USA visar att det är ebola-zaire, alltså samma virustyp som vid tidigare utbrott i Zaire, säger Nicklasson.
Vice statsminister Mona Sahlin reste hem redan i går, efter ceremonin i Tel Aviv som markerade 50-årsminnet av Sveriges insatser för nazismens offer.
En rad utländska statsmän har besökt den palestinske ministern Faisal Husseini i Orient House, utan israeliska protester.
Också prinsessan Christina var på plats som representant för svenska Röda korset.
TT Den zairiska huvudstaden Kinshasas guvernör gav igår order om att militären ska undersöka de mutmisstankar som riktas mot soldaterna vid vägspärrarna utanför staden.
''i Kinshasa.
Journalister i karantän Han sade också att
Men denna fråga har ingenting att göra med de planer som finns på att göra det
Redan i dag är en mindre del av området naturreservat.
Sahlin ställde också in ett möte med Israels premiärminister Yitzhak Rabin.
Den kalla och blöta våren tar ingen hänsyn till EU:s regler.
Åtminstone formellt.
Begäran om dispens kan komma att göras tillsammans med Finland där jordbruket denna bedrövliga vår har samma problem som det svenska.
år i fransk politik, kommer han att inta en lika stor plats i historieböckerna.
oktober
föll regeringen Pierre Mauroy sedan Mitterrand försökt minska den franska privatskolans privilegier.
Men vem gav ordern?
En ny mer pragmatisk, närmast socialdemokratisk socialism tonade fram.
Samtidigt fortsatte han enträget att bygga vidare på det som för honom var en hjärtesak under alla år vid makten:
Arkitektur en glödande passion Under de
Han är en förförare som aldrig låter sig själv helt förföras.
Men medan somliga talar om hans egoism, framhåller andra hans generositet.
Det finns redan hyllmeter med böcker utgivna om honom, där allt från den lyckliga barndomen till kontakterna med Vichyregimen under kriget, dissekeras.
Senare engagerade han sig i den franska motståndsrörelsen.
.
Tapie fick
francs i böter.
blödarsjuka har redan dött i aids, över
Man har mycket länge vetat att det finns några ungdomliga förvillelser nere i trettiotalet, men av Olofssons infama skrivsätt skall läsaren kunna dra slutsatsen att detta säger sanningen om Vennbergs hela fortsatta publicistiska liv och person.
Man får nog leta efter en mer pervers text - för sedan heter det hos Olofsson:
Knäckfrågan är den ideologiska frågan om arbetsrätten.
·Bort med lönediskriminering ( arbetsgrupp ).
Svarssignalen var entydig.
På den punkten har VI nu backat ordentligt.
procent men kopplade pengar därutöver till det enskilda företagets prestation.
kr
Centerns man i finansens högborg STOCKHOLM:
Affärstidningarna ligger olästa på skrivbordet och i bokhyllan tar några säckar med protestbrev till finansministern det mesta utrymmet.
Det diskuteras också ytterligare permanenta åtgärder.
månader i finansdepartementet.

Är det möjligt att ta ansvar för politiken så länge utan att sitta med i regeringen?
- Vi har inte lovat någonting vad gäller nästa mandatperiod.
Att han lät socialdemokraterna avgöra om han skulle fortsätta som partiledare.
De vill ha politiker som tar ansvar, som handlar.
.
Bland porträtten utanför finansministerns rum hittar Anders Ljunggren en meningsfrände, bondeförbundaren Vilmar Ljungdahl, som var finansminister från juni till september
Här finns allt från biljettautomater som spottar ut färggranna bilder till makeup-artister som demonstrerar det senaste i smink för TV och reklambild, mer finfördelat än teatersminket.
Den klänningen och en del andra dräkter hade hon i går med på seminariet, där hon och Ing-Britt Sundin föreläste om färgning, patinering och olika behandlingar av material till scenkläder.
Lurar ögat.
På vilket sätt föremålen visas och hur de ljussatts granskar han också noga.
Då blir det långa dagar, säger Puppe Nyman.
år gamla.
Den sitter djupt rotad i en utställningsteknikers själ.
- Man kan se på nosavtrycken:
Det är inte bara vissa människor som skall få ha tillgång till vackra saker.
.
års anställning inte särskilt mycket att komma med, säger Per " Puppe " Nyman.
Värdet av affären är drygt
procent.
Jag tycker också att Bures lösning är bra genom att de ger alla aktieägare möjlighet att välja om de vill vara med i Skåne-Gripens fortsatta utveckling eller inte, säger Mikael Lilius.
alternativ till Skåne-Gripens aktieägare.
Motsvarande bud från EKP var
- Vi har jobbat med Skåne-Gripen i ett år.
·Antal anställda:
TT Det innebär att de kan krävas på ekonomiskt skadestånd.
Rolf Nordström menar att de kommunala bostäderna har den struktur, det vill säga med övervikt på bostäder, som Fermenta vill ha.
av STEN GUSTAFSSON tt Sparbanksstiftelserna, Sparbankens huvudägare, säljer ut hälften av sina aktier vilket motsvarar
miljoner aktier som säljs ut kommer att erbjudas allmänheten, i första hand de
Den skuldbörda som återstår för stiftelserna ligger då på omkring
Kreditförlusterna uppgick till
procent vid årsskiftet.
av SYLVIA HOPEN
Det var med viss ängslan jag tackade ja, men jag tål utmaningar.
Herr Järrel är inte den som alltid går efter ritningarna.
- En dröm jag haft sedan jag som tonåring mötte Hamlet första gången.
Asko Sarkola har spelat Hamlet både på svenska och finska.
Till hösten spelas Hamlet både på Unga Klara i Stockholm och på Hipp i Malmö.
Elden brinner under instrumentet, röken är tongivande i de olika glaspiporna.
Totalt ingår
Pjäsen börjar med ett bröllop.
Texten kan inte stå ensam, därför har jag regimässigt lagt till andra uttrycksmedel.
Ensemblen är en ideell förening som tänker fortsätta samarbetet efter Dansarens kvinna.
Till och med hyresvärden kallar det " en svart fläck i samhället ".
A har däremot en ruffig fasad.
Dörren till husets elcentral är uppbruten, men utrustningen därinne är faktiskt ännu hel.
" Ganska bedrövligt ", tycker chefen Att det är så kommer fram vid ett besök i bolagets di-striktsexpedition
Tommy Berg lyssnar på GP:s beskrivning av miljön på Smörbollsgatan
för en etta på
Då får varje lägenhet sin egen dusch och avsikten är att hyran ska vara måttlig även efter renoveringen.
Granbarkborrarnas skador på den svenska skogen har ökat så kraftigt att problemet kan bli okontrollerbart.
- För markägare i områden med gott om barkborrar kan effekterna bli förödande, säger jägmästare Hans Samuelsson vid skogsstyrelsen.
augusti.
Vissa av hyresgästerna klarar inte att leva skötsamt och får dessutom besök av personer med ännu mindre förmåga till det.
Allt eftersom bolagets hus på Hisingen har renoverats har de stökiga hyresgästerna koncentrerats i de kvarvarande orenoverade husen.
På senare år har det däremot rivits allt fler moderna lägenheter, byggda under 1960- och 70-talen.
Men bostäder byggs om och moderniseras på många håll.
De flesta ombyggnaderna görs i Storstockholm, följt av Göteborgs- och Malmöregionerna.
kostade en modernisering av ett kommunalägt flerbostadshus i genomsnitt
män enligt terroristlagen.
Men de utvisade var inte själva medlemmar.
På säpo ville man igår överhuvudtaget inte kommentera uppgifterna.
- Det är lite olyckligt att riksmötet äger rum mellan skolavslutningen och midsommar, då har vi ofta fullt på tågen ändå, säger Hans Krutrök, produktionsplanerare på SJ i Luleå.
- Men flera av deltagarna stannar kvar häruppe så hemresorna blir mer utspridda, säger Krutrök.
För privatresenärer är därmed möjligheterna att ta sig till övre Norrland veckan efter skolavslutningen, utan
Göteborgare köper PG:s sommarhus Doldisen Jan-Olof Cederberg är ny ägare till PG Gyllenhammars tidigare sommarbostad vid Marstrand.
- Det är ett mycket speciellt hus, en otrolig byggnad på alla sätt, säger han.
Han har en taxerad förmögenhet på över
Men hur är det med de noggranna beskrivningarna av trädgårds- och parkanläggningarna?
Det medelålders paret Edvard och Charlotte lever ett till synes tryggt och harmoniskt liv.
Edvard och Ottilie dras passionerat till varandra, kaptenen och Charlotte mer behärskat.
Mittler har sålunda en frände i den intrigante administratören i Hamlet, Polonius, vars " humanitära maximer " till sonen Laertes prånglats ut till generationer av brittiska skolungdomar som högsta sanning om hur ett hederligt liv bör levas.
Hjälten är ställföreträdare för mänskligheten, den mytiske diktaren för Skaparen.
Det täckta förvandlas när det avtäcks, utan sitt hölje blir den dolda hemligheten oansenlig och platt.
Det kunde inte varit värre och inte mer oförenligt med Mittlers lovtal.

Av dessa har
I första hand menar Lars Kilander att det dåliga resultatet beror på bristande information.
procent säger sig ha förtroende för mäklarna.
När författarna dör tar andra över.
Hur vetenskapen analyserat, folkbildningen studerat och skolorna lärt ut honom.
Är det 100-årsdagen som spökar, nu när texten och en reviderad översättning kommit ut i Nationalupplagan?
I sin analys visar hon hur Strindberg i detalj följer genrens strikta formler, med dess ständiga ned- och uppstigningar i olika tillstånd.
Länge glömt och förbisett.
Det säger professor Kerstin Albertsson-Wikland vid Centrum för pediatrisk tillväxtforskning på Östra sjukhuset i Göteborg och president för kongressen
med Turners syndrom.
En annan grupp upptäcks först då de söker för att de inte blir gravida.
Utan behandling blir Turnerflickor i snitt
Då skulle man kunna tina upp dem längre fram när kvinnan vill ha barn, men saknar ägg.
X. Vilka, är betydelsefullt för utfallet.
Ändå blev alla över
Man vet redan att brist på östrogen ökar risken för benskörhet.
Här finns olika specialister - från barn- och vuxenendokrinolog till gynekolog, öronläkare, plastikkirurg och psykolog.
) gästspelar på Kilen i Stockholms kulturhus för regissören Joakim Groth fram en tanke som i sin enkelhet tycks mig originell.
Vid Versjinins entré faller kvinnorna omkull som käglor, och de unga officerarna ramlar av vinddraget bara han ryter - reaktionerna tycks inte stå i rimlig proportion till Marcus Groths tunne, blekskäggige Versjinin.
Det handlar på en gång om några människor i en rysk regementsstad vid sekelskiftet och om oss, ett sekel senare.
Tusenbach ( Sam Huber ) och Kulygin sitter och sover, snarkande, efter eldsvådan i tredje akten medan Versjinin filosoferar om framtiden, för döva öron.
Den ena född
av MARGARETA WILLIAM-OLSSON
Men på 50-talet brydde sig ingen om att ta reda på vad det var med den tillbakadragna lilla flickan eller att hon såg dåligt.
centimeter lång och hade ingen mens.
Jag drog mig undan killar om de visade intresse.
Sina östrogentabletter tog hon tills hon var
Hon hade slutat med affären hon jobbat i efter en olycka på fabriken, då hon fastnade med handen i en maskin.
- Nu kan jag tala om allt.
I flickrummet hänger hästbilderna tätt bland alla tävlingspriser och idolbilder av vackra unga män.
Någon riktig diagnos fick hon inte.
- Jag gick hem och läste allt om kromosomskador, minns Ulla Hemmings.
Idag är hon van att berätta vad det är.
Hon är
De har behandlats i England som tillåter äggdonation.
år innan hon fick veta att hon har Turners syndrom.
Och inte nog med det.
Ett par exempel ur det välmatade numret av tidskrifen Populär Arkeologi belyser detta.

Ett sätt är att de stora makthavarna på hög nivå gör upp gemensamma mål för olika myndigheter.
Fattiga familjer började göra inköp tillsammans och fick bättre priser - så började Konsum en gång.
Socionomen Agneta Starfelt tyckte också att makthavarna borde kunna avstå från lite av sin makt, och tillåta folk att växa.
av ULF LINDQVIST
Men utan den minsta tillstymmelse till ramp.
- Varför ingen ramp, en flyttbar kanske, undrar Ulla.
In till hotellet finns även en fin ramp.
- Hamburgervarianten igen, säger Eva och kör vidare.
Kommunens ansvar att göra något När GP berättar för De Handikappades Riksförbund om den urusla tillgängligheten på Göteborgs paradgata, blir ombudsman Susanne Berg heligt förbannad.
Ulla Lindeberg och Eva Johansson kan bara konstatera att Göteborgs paradgata inte vänder sig till dem.
Bilder:
Vitaminet är fettlösligt och lagras i fettvävnad, lever och muskler.
Vid fritering förstörs vitaminet nästan helt.
( Parlophone ) HHHH Varje sommar blir låten Sommartider en hit på nytt.
, om inte Göran Fritzons Farfisa-orgel varit så framträdande.
, så alla nostalgiska fans får betala dyrt för de
Bert Gren Bild:
När sen vinden friskade i tvangs klottersaneraren lämna kvar ASS på övre raden och KLA på nedre raden.
Modiga människor bakom budskapet Tony hoppades att bokstäverna bara skulle vara målade med plastfärg och att 110-gradigt vatten med
Dessutom har någon försökt måla över det vita med någon brun färg som sedan har släppt.
Det var inte så svårt, berättar en av männen bakom de 25-åriga försyndelserna.
Egentligen är det nästan synd, tycker jag nu.
STOCKHOLM:
i TV-serien med samma namn.
Det skulle med andra ord innebära jobb med manuset och inte så mycket ledigt i sommar.
Johan Rheborg spelar
Han säger att det också blir något sorts fortsatt samarbete med Manegen-gänget efter ''Little shop'' och den eventuella långfilmen.
Ändå tillhör hon fältbiologerna, ändå jobbar hon hårt för att få människor att förstå vad som kan hända om vi inte gör något åt miljön- i tid.
Det var nämligen en global klimataktion.
Jag tror många är omedvetna om hur mycket bilarna förstör.
Vi gör mycket i vårt land, nu får andra göra något.
Om vad som händer efter gymnasiet och fältbiologerna ( åldersgräns på
Vad är du beredd att offra för miljön?
Naturen ordnar det nog.
Nypremiär för nedlagt " dyrt " dagis Stans dyraste (?
till
- När vi gick dit och tittade i vintras, sade han:
- Vi har byggt om lite grann och flyttat om avdelningarna, så det har blivit bättre.
Stängningen gav Örgryte i första hand minskade personalkostnader.
Han har alltid befunnit sig i underhållningsbranschen.
Det handlar mycket lite om sport i vanlig mening, utan mer om märken och hästkrafter.
Den dagen tittarna börjar förväxla Volvo-mannen Sven Strömberg med Aktuellt-uppläsaren har SVT förlorat mer än några enstaka miljoner per år.
till
miljoner fram till
miljoner på att inte räkna med en lönekostnadsökning på mer än
S Anders Larsson säger också att det finns en stor enighet kring förslaget till besparingar inför
miljoner.
september:
miljoner.
Kompl.
Bokslut
Igår samlades de på Brunstorps Värdshus i Huskvarna, och drog upp riktlinjerna för en organisation, som skall ta tillvara fritids/deltidsfiskarnas intressen.
De kan därmed ses som initiativtagarna till bildandet av ett nytt rikstäckande fritidsfiskareförbund.
Till ordförande i interimstyrelsen utsågs igår Sigvard Möller från Mollösund.
Stikkan har skrivit så där
kronor.
:
På Stikkans egen lista över favoritkompositörer finns Hoagy Carmichael, Irwing Berlin och Cole Porter.
Nu får Alingsåsborna sitt naturreservat, bara en dryg kilometer från Stora torget.
Idag ser man det i stället som en tillgång med ett närströvområde, säger Ingemar Zachrisson från Naturskyddsföreningen.
hektar.
Den avtecknar sig som en lätt igenkännlig silhuett mot horisonten.
Bland fåglarna som häckar i viken märks tofsvipa, kricka, enkelbeckasin och skäggdopping.
Det är en naturskog, som tidvis är översvämmad.
Totalt sett alltså ett reservat med skiftande karaktär, dit man hoppas locka även de inte redan invigda.
miljoner tittade på Melodifestivalen från Dublin.
miljoner.
.
De
Juryn är med redan vid genrepet på eftermiddagen då den bara har tillgång till ljudet.
Skulle
-Att besluta om områdesbestämmelser är tänkbart, det är en enklare form att styra användningen av dalen, men eftersom det är så konfliktfyllt är det bättre att gå direkt på en detaljplan.
- Byggnadsnämnden utövar ju en teknisk myndighetsutövning som är hårt styrd av plan- och bygglagen, säger Hermansson.
- Normalt sker en slutbesiktning, säger Hermansson.
Bild:

sade banken upp krediten till betalning.

Tingsrätten anser inte heller att de här transaktionerna skadat 45-åringen.
Idag uppvaktas kommunikationsminister Ines Uusmann av en " röd-grön " koalition från Halland, som kräver att dubbelspåret skall gå genom och inte öster om Frillesås samhälle.
Vår uppfattning är att den av Banverket beslutade sträckningen skall ligga fast.
" En östlig sträckning innebär att Ringhals måste stoppas " Thom betecknar i ett brev till Uusmann Banverkets beslut som " klokt och genomtänkt ".
Genom uppvaktningen agerar minoriteten mot ett demokratiskt fattat beslut.
Namnskylt på dörren, fast anställning och telefonsamtal från Sydafrika.
Men för att veta vad man teoretiserar kring anser jag att man också ska ha praktiska erfarenheter av produktionsförloppet.
- Jag saknar väl inte att diskutera stickningar direkt.
månader på sig att komma fram.
km från Prag och kom som 15-åring in vid Militärmusikskolan i Prag.
var han gruppledare för trumpetarna i Slovakiska Filharmonin.
Sedan
TT Bara
Men de fick aldrig någon.
Samtliga experter som SvD talat med bekräftar att underbehandling av infarktpatienter är ett stort problem.
.
är " Den skapande människan ".
skiljer sig från konventionella världsutställningar genom att företag, offentliga institutioner och andra intressenter får medverka på kommersiell basis.
Exposition
- Utställningen visar på möjligheterna som vi har framför oss.
bohuslänska hus tyska ägare.
- Det var många som hörde av sig i höstas och var oroliga för att restriktionerna skulle bli hårdare om Sverige tackade nej till EU, säger han.
Men i praktiken får ändå nästan alla tillstånd.
kronor.
- Diskriminering får ske på lokal nivå men inte på statlig.
-
- Jag vet vilken kapacitet han besitter.
- Jag ville diskutera med Torsten först och främst.
• Vad tror du det krävs för tid för att nå en finalplats?
• Lycka till i Elitloppet.
år med ett ansenligt litterärt bagage i ryggsäcken.
Under Havels tid har Tjeckien ansökt om medlemskap i Nato.
satt han i fängelse, något han gripande beskrivit i boken Breven till Olga.
Slott från medeltiden och demonstration av gammakniv Första kvällen ger president Havel middag.
Vaclav Havel.
Därefter är det meningen att Applegate och Tyrving i slutet av veckan skall resa till Sverige för att besöka släktingar där.
Det brister i både kunskap och rutiner.
Yrkesinspektionens kontroll är rikstäckande och väntas bli offentlig först i nästa vecka.
företag.
Inspektionen har också ställt krav på att man upprättar rutiner för att utreda arbetsskador, det vill säga var, när och vem som skall utreda.
.

Han lånade ett blåvitrandigt ställ inför finalspelet, vilket förstås var väldigt populärt hos eleverna.
Nu skulle han spela mot ett lag med samma namn.
Som gränsar till Skåne.
Bild:
Så ser andraklassmästarna från Dalaskolan
Kommunalrådet Ulf Persson ( c ) överväger att vända sig till kammarrätten för att riva upp kommunfullmäktiges beslut att inte återbetala
procent skall bekostas av skattebetalarna i kommunen och täcka kostnader för brandposter, dagvatten och andra allmänna användingsområden.
Det innebar att VA-kollektivet, som Ulf Persson kallar abonnenterna, hade ett krav på motsvarande belopp på skattebetalarna.
Om de
av MICAEL ANDERSSON Dessa unga flickor får vara med om en riktigt stor, klassisk svensk hästhelg.
Därför planeras en ny bana vid Lexby nära Säve flygplats.
år ) My Lady Jessica Andreasson Zeima Beatrice Börjesson Almandina Jennie Almqvist Skiljer på tåg och tåg
- Barriäreffekterna blir kvar, men tillgängligheten försämras.
inte kommer att stanna i Falkenberg, samt att pendeltrafiken riskerar att minska, ansåg han.
Den positiva resultattrenden håller i sig även under första kvartalet i år, men man ska komma ihåg att vinstökningen härstammar från mycket blygsamma nivåer.
miljoner kronor ska den jämföras med en förlust på
I Catenas resultat före skatt på
är den största propagandasatsningen hittills.
kilo och " sparkar " med
Träffpunkt
Förklara.
Vi kan inte stå overksamma inför den här utvecklingen, det är bland ungdomar attityderna måste påverkas först.
.
meters avstånd.
meter.
en hel vetenskap men generellt gäller, luftpistol:
Långt, långt där borta på skjutvallen sitter den lilla tavlan.
Företag tar över undervisning UDDEVALLA:
Teoretikerna förutsätts gå vidare till högskolestudier medan den nya utbildningen ger möjlighet till att starta eget företag om man så vill.
- Det vore rimligt att tänka sig att blivande bagare och charkuterister kan få jobba i företag under sin skoltid, säger han.
- Det gäller att skilja på de olika sakerna.
Debuten i Grand Prix ägde rum i slutet av mars i Åstorp och den avslutande SM-dagen blir det debut i Grand Prix Special.
- Där hoppade Milton och John Whitaker runt i ett mycket djupt underlag, så det skall säkert gå i Norrköping också.
Kanske inte, men Tyglat och otyglat vågar garantera att ingen av de
Elisabeth Bäck Hon skriver bygdespel på Ödsmålsmål ÖDSMÅL:
- Det finns inte så mycket bevarat från den tiden, säger Kerstin, men i föreningens arkiv fanns gamla böcker får Perssons affär i Berg och där har jag hämtat fakta om varor, priser och mått.
korgar sättpotatis.
Som sig bör i ett väl rotat bygdespel.
Han kan vara skillnaden mellan SM-guld och en mindre uppmärksammad semifinalplats.
.
av STEPHAN LÖVGREN
.
Intresset för att delta i America's Cup har växt lavinartat i USA sedan cupen försvann utomlands och det alltså blir möjligt att erövra den till den egna hemmaklubben.
Eftersom tävlingen inleds hösten
:a juli är det VM-uttagningar i Skåne och den
- Jag tycker att det är positivt att tävlingen går i samma typ av terräng som det blir i VM.
kronor för att locka eliten.

En undersökning som gjorts visar nämligen att studenterna stannar där de tar examen, sade en mycket nöjd Anders Fransson.
i Västsverige Enligt förslag av Universitetskanslen ska ytterligare
.
är ju med igen.
Nu har han gjort
- Om jag sätter något rekord så kommer det snart någon och slår det.
utvisningar.
Tillsammans med Wislander har han gjort mycket bus under åren.
Det bör ge dom problem, säger Bengt Johansson.
Mina spelare har gett allt i turneringen och är trötta.
Seger idag betyder att Sverige är klart för VM
Och han har inga planer på att sluta.
Just nu är centrum mer eller mindre uppochnedvänt.
- Det är förstås inte bra så som det ser ut nu.
Men med en uppsnyggning av Kungsgatan i kombination med att ytterligare affärslokaler byggs hoppas vi på ändring, säger Morgan Jerkefjord.
I kväll kan mångas fördomar om handboll gå i kras GÖTEBORG:
.
Ni minns hur det gick åttondelsfinalen i USA-VM (
Så med den sortens logik kan det trots allt bli en intressant fajt mellan
Lösenordet till gulddörren är kontringar.
I den turneringen delade Redbergslids Yngve Lamberg segern med tysken Hans Teilig.
och matchsnittet till
Då trivs både gammal och ung.
år yngre, men nästan lika gammal i gamet - och minst lika viktig.
I en eventuell semifinal samma sena timme på fredag slipper man favoriten Ryssland som är på andra halvan.
Han har sedan jämfört dem med brev som 55-åringen skrivit och granskat särskiljande och identifierande drag i bland annat stil, stavning och meningsbyggnad.
Inget sådant har hittats i de granskade Boråsbreven.
- En spricka.
• Ingen risk att skadan förvärras om han spelar?
Det är naturligtvis bra om alla de rutinerade spelarna kan disponeras mot Algeriet.
Orsak:
Vid mötet deltog även Nixon Kiprotich, Mathew Birir, Lucas Sang, William Koech, Peter Rono och Sammy Kosgei.
Både det nationella tävlingsprogrammet och principerna för uttagningarna till de internationella mästerskapen har orsakat många kontroverser.
aktiva.
- Nej, vi får bara
Tanken är dock att ska bli ett forum för löparna gentemot förbundet, säger Saletti.
Vare sig Dag Wennlund eller Patrik Bodén tog sig över 80-metersgränsen i spjut vid Grand Prix-premiären i Sao Paulo.
Men de fick nöja sig
Jag är övertygad om att han kommer att rätta till felen, påpekar Borgström.
meter (
·Amerikanen Michael Johnsson vann
till Olympia.
Nurmelas chans i andra halvleken kom redan efter
Ytterligare en gång under första halvlek fick sjukvårdarna rycka ut när Ola Nilsson i HIF:s backlinje gjorde ner Greger Andrijevski.
Kommunens kostnader budgeterades till
Budgeten håller, försäkrar Bengt Gabrielii, chef för Fritid Göteborg Övriga förvaltningar försågs inte med någon särskild VM-budget, utan hänvisades till att klara extra åtaganden inom ordinarie ramar.
Hur mycket extra som VM kostar säger hon sig inte ha något begrepp om.
Den sammanlagda kostnaden för eftersatt vägunderhåll genom åren är uppe i ungefär
Tillspetsat eller inte.
Och ekonomichefen, Håkan Lundberg, hoppas visserligen på fler besökare i augusti, men säger samtidigt att de
(
Milneko Vukcevic och Ulf Ottosson drog upp ritningarna i anfallet.
Efter paus blev det en annan match.

Glädjande att se Jonny Rödlund som många anser vara en lyclirare.
Men han blev framspelad av grabben som gjorde Degerfors första i går och sitt fjärde på
Och det har inneburit succé.
m på fjället igen, och gjorde ett nytt försök att komma ned.

- Jag landade ju fint på rumpan.
-Det här är en enastående upplevelse, menar ''Roddarn'' Andersson.
- Bara vid starten kan det vara
:a.
km/h de sista milen under den tredje etappen.
När vi sedan kommer till de riktiga bergstapperna kommer det att bli stora tidsskillnader.
:a plats efter
Missade man nummer
Fast dåliga foton är svårt att göra sig av med.
En liten prick mitt på kortet.
Efter ett par år kunde de lika gärna vara
Vad innehöll de?
På jobbet dricker man kaffe, och alla tankarna inordnar sig prydligt i små fack.
Tänk vilka stora vackra tankenät man skulle kunna spinna utan kaffets påverkan.
Från Arica i nordligaste Chile är det drygt
Vanligen ligger båtarna en dag vid kaj och lastning sker i högt tempo.
Så skedde, men fordonet såg inte precis ut som de tänkt sig.
Det sistnämnda syftar mot attribut som gör Hamburg till en himmel för nautikafreaks.
En tendens och skeppskamrater ombesörjer frisk luft, i värsta fall ett svalkande dopp.
svenska mil från Valparaiso.
Brott är preskriberade och alla konterfejas med Wolfgang i centrum.
Den borgerliga regeringen var under sin tid mycket noga med att skicka förslag till lagrådet för granskning.
Ett genomförande av Perssons modell öppnar av allt att döma möjlighet inte bara för enskilda kommuner att överklaga.
I det nu aktuella förslaget sker skatteutjämningen genom att " rikare " kommuner tvingas avstå skattemedel till " fattigare " kommuner.
KJELL NILSSON-MÄKI Nonchalant finansminister.
Och Öresundsbron är en sådan investering, med den enda skillnaden att den ogillas av Johansson, som låste sig i frågan från början.
Effekten blir endast att det tar några års längre tid än de beräknade
I stället bekymrar han sig för miljökonsekvenserna.
år.
fordon per dygn,
Inte heller gömde väveriets ägare undan barnen.
Iqbal Masih, har inte gått spårlöst förbi i Pakistan heller.
Pappan var skyldig ägaren cirka
Den
Däremot hade Iqbals mamma och morfar lämnat en skrivelse till högsta polisledningen i Punjab, där de säger att uppgiften om åsnan och mördaren var frampressad under tvång.
I några domar har män som förgripit sig på barn ej dömts för våldtäkt, eftersom barnen inte gjort motstånd.
Det vore därför dumt att i panik hasta igenom en ny lag.
Att de samtidigt gick med på vidgade befogenheter för den populistiske och excentriske statschefen kan delvis förklaras med en utbredd politisk apati.
Lukasjenko spelar ett högt spel.
Men det var kanske helt enkelt som min granne utbrast:
Med så gott som hela ledarskapet nu arresterat är det lätt att undra vad som kommer att hända med de många
dagar sedan, då
Man ska naturligtvis inte dra för stora växlar på amatörpsykologiserande av det här slaget, men det finns något som tycks vittna om ett revanschbehov som hos Asahara stegrats till mani.
Fanns det över huvud taget?
har arbetarrörelsen producerat och finansierat ett 60-tal långfilmer och rörelsen står bakom över
Arbetarrörelsen förhöll sig däremot rätt länge avvaktande till filmmediet.
Den ende som försöker är Daniel Fridell som med Sökarna och
pågår.

Västsveriges handlare ligger betydligt lägre än skåningarna.
Siktet är inställt på sommaren och att danskarna som ny köpstark grupp då ska slå igenom rejält.
Sedan dess har han gett ut några diktsamlingar och också en poetik, som han numera lär ta avstånd ifrån.
Diktsamlingen når sålunda fram till " de yttersta, näst sista orden.
Men stämningen har ingenting av mondän pessimism, eller exklusiv avgränsning.
Då kan himlen vråla " medan en outhärdligt skarp kniv finfördelar världens blodiga köttbit ".
:
" När allt klarats av ska troféerna upp/ på hyllan samman med havregryn och putstrasor.
Søren Ulrik Thomsen säger sig behöva
Jag hänger uppe i tornet, på klockans plats och måste imitera dess ljud varje timme om jag ska ha något hopp om att överleva.
Nu är dess vatten för trött för att reflektera ljuset även om vattnet hela tiden är nytt.
ULLA MONTAN I återvändsgränden.
böcker; alla utom de
Maria Nikolajeva, fil dr och forskare vid Stockholms Universitet, som gjorde en bred och fascinerande genomgång av hela Haugens författarskap, ville inte helt instämma i Chambers synpunkter.
Om vi går tillbaka till naturen blir världen bättre.
år i Sarajevo SARAJEVO:
Minst
Silajdzic ifrågasatte detta.

Kroaterna gick in i zonerna efter det att den kroatiska krigsmakten marscherade in i Västslavonien den 1 maj och besegrade de upproriska kroatiska serberna, som hade kontrollerat området sedan
Unga politiker behandlas illa Som ny i politiken upplever man ofta att ens egna åsikter och yttranden väger lätt.
Jag har kontakter på olika sätt med unga inom alla partier och det finns inget av dem som är bättre eller sämre än något av de andra.
Väger lätt i debatten Respekt förtjänar vi, det gör alla människor, för det de tycker - och det de gör.
Vi tar konsekvenserna direkt och överväger att ägna oss åt något mer meningsfullt.
Det har utvecklats en politikens sedvanerätt.
Vare sig vi är moderater, socialdemokrater eller något annat har vi en brinnande lust att gripa oss an de nu rådande samhällsproblemen.
Inte mer pengar men resultat.
Min politiska framtid tycks bli mycket ensam om det fortsätter som det gör nu utan att någon höjer rösten.
Denna utveckling av BNP, som i ett internationellt perspektiv inte är anmärkningsvärt hög, kommer vi sannolikt att uppnå under högkonjunkturåret
procent.
Med en ränta på statsskulden på nära
De förlorade ju avsevärt mer än halva sin exportmarknad när Sovjetunionen föll samman.
Det hävdar Amnesty International i en rapport som människorättsorganisationen lade fram i går.
I de fall av polismisshandel som Amnesty anser kan styrkas har bara

JAN-OLOF ÖHRN Krångligt val förvirrar belgarna BRYSSEL:

av de
De
Enligt opinionsundersökningar skulle mer än
Fransktalande ställs mot dem som har holländska som modersmål.

Det mesta blir bara dyrare.
Språkkonflikter existerar inte i vardagen människor emellan, säger Agalae van der Gracht.
,
år ".

som just avhållits i Älvsjö.
Inte som i skolfacit endast ett svar.
Och den psykiska krisen kanske kunnat undvikas.
En varningslampa ska då börja lysa på instrumentpanelen, men när samtliga kontakter oxiderat slutar även den funktionen att fungera.
- Det är naturligtvis mycket obehagligt, det kan ju orsaka panik.
Saab räknar med att det hela kommer att kosta några miljoner kronor, i pengar räknat.
, årsmodell
i Johanneberg är speciellt.
Thomas Nystedt finner många skäl till att kasta ut hyresgäster.
Vad har du med detta att göra?
Hyresgästerna handlade alltså så som lagen föreskriver.
En av hyresgästerna säger om Nystedts stämningar:
I nästa artikel möter du hyresvärden som ser trivsel som ett konkurrensmedel och satsar på allaktivitetshus och upprustning.
kronor ).
De måste han sannolikt betala, innan det kan bli aktuellt att han flyttas till ett svenskt fängelse.
av SVEN ULLGREN
- De uppgav att de ville ta sig till Kanada.
Men det är med stor sannolikhet första gången någon försöker göra det via en container.
Det kan vara allt från en doft eller ett tonläge till en liten muskelrörelse i ansiktet som knappt registreras av ögat.
Men det handlar inte bara om gester och mimik, det är mer subtilt än så.
- I samspel med andra måste vi vara medvetna om att sådana här processer sätts igång.
Om vi till exempel uppfattar en person som mycket dominant kanske det finns sådana drag hos oss själva.
Men det är en falsk trygghet vi bygger upp, menar Patricia Tudor-Sandahl.
Det uttalandet gjorde Sveriges biskopar vid ett möte i Linköping förra veckan.
Istället ska uttalandet främst ses som en solidaritetshandling med det judiska folket och dess rätt till sin tro och historia.
Astrologen Agneta Oreheim menar att astrologi inte är någon spådomskonst eller på något sätt värderande.
Där kan man se vilka utmaningar som
Det viktiga är att man lär känna sig själv och blir medveten om sina problem.
Men vi anser att det finns ett samband mellan himlakropparnas rörelse och den läggning vi har, anser Agneta Oreheim.
Och hon försöker bland annat förklara hur relationer kan tolkas i ett horoskop:
- Det finns givetvis orsaker till varför vi är som vi är.
Det räcker alltså inte att rätt och slätt vara gift.
Dessutom hamnar ungkarlar betydligt oftare bakom lås och bom.
Så nu är det väl bara en tidsfråga innan äktenskapsvårdande aktiviteter hamnar på företagens dagordning?
Först bombarderade serbiska styrkor på bergen i öster hela staden
barn, 13-årige sonen Slatko och 5-åriga dottern Mirela, bor kvar i västra Mostar.
.
år och kroat, som passerar gravplatsen tillsammans med
- Vi har många muslimska vänner, och serbiska vänner också, säger Mirna och Biejana nickar instämmande.
- Han där är serb, säger Stanislav Andlekovic, och pekar på en lång, mager flintskallig man i 50-årsåldern.
- Vi är inte araber, säger Semsudin Kustarica, en 34-årig frukthandlare.
Marco Petrovic är arbetslös.
år, har inte varit över på andra sidan sedan kriget.
Sefik och hans hustru Samia flydde över till östra Mostar där Sefik skadades svårt av en granat.
Han bjuder på likör och berättar att han har fått fiskespöet från sönerna Armin,
provisoriska broar som uppförts rastar Safet Sestic,
Han har varit över på andra sidan ett par gånger.
.
Det här var ett krig där grannar och vänner stred mot varandra.
Många kroater vill förena västra Hercegovina, inklusive Mostar, med Kroatien.
Alla gymnasier finns dock på västra sidan och det är ännu inte klart om muslimska elever får tillstånd att börja i gymnasier på västra sidan från hösten.
Vad får KUNSKAP kosta?
Är det verkligen så som Halldén skriver, att ingen bryr sig om Goethe längre?
Carl-Erik af Geijerstam är en Goetheläsare av den gamla stammen.
Geijerstam beskriver det som ett rum med oändligt många utgångar, texten blir aldrig färdig, dess betydelser är outtömliga.
.
, som gavs ut ett år efter Goethes död,
Texten bär sina egna motsättningar, den slår sönder sin egen ordning.
I Lukács Faustanalys skildras den
Är det över huvud taget möjligt att ge Mefistofeles en intressant roll i detta stiliserade Sturm und Drang-drama?
Rembrandt är en av de många konstnärer som skildrat Fausts strävan att nå kunskapen.
Då är det den där vackra mörka i den vit-blå-rutiga dräkten då.
- Sverige står för stabilitet och är ett välutvecklat land.
Med på resan är också utrikesminister Lena Hjelm Wallén - som med sin tjeckiske kollega Josef Zieleniec diskuterat EU ( där Tjeckien hoppas på svensk draghjälp ), situationen i Jugoslavien, Nato och FN:s fortsatta fredsarbete.
- Det har fostrat vår tillvaro, sade han.
Här gick nu ett svenskt kungapar, exakt på samma ställe och på samma stenar med exakt samma utsikt fast så där en
Därnäst kom den dramatiske författarens utfall mot regissörerna.
Wesker berättade om medeltidskvinnan Christine Carpenter.
Jung-analytikern och läkaren Rigmor Robèrt brukar tala med sina patienter om klassiska berättelser.
Okej, Norge, vi ger oss - nästan!
I varje fall i nordiskt perspektiv.
Alltså föreslår jag att vi sluter fred nu.
Villkor:
Och slutet kan komma fort ska ni veta.
Vi har lite att sätta emot, faktiskt, förutom nollpoängare i EM -schlagern.
Striden gäller den kommunala skatteutjämningen, det vill säga att rikare kommuner skall bidra till fattigare kommuner.
Systemet befriar staten från att varje år fatta beslut om statsbidragen.
Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
Enligt regeringsrättens ordförande Göran Wahlgren kommer förmodligen både kommuner och enskilda att kunna överklaga.
- Att staten först tar in pengar från kommunerna, omfördelar och sedan betalar tillbaka pengarna strider absolut inte mot någon grundlag, hävdar han.
medlemmar på ICA och Dagab i strejk.
HAO har erbjudit
procent.
Handels fortsätter sina förhandlingar med HAO idag, men har minst lika höga avtalskrav som HTF.
år, Konserthuset
Dessutom är underbara Barbara Bonney solist i sånger av Grieg, Stenhammar och Richard Strauss.
Nu skall det bli ändring i form av en samlad satsning.
symfonier samt Excelsior!
- Där spelar vi Midsommarvaka av Hugo Alfvén, bland det svenskaste som finns tycker vi.
Symfonikerna leds i Athen av Jésus Lopez-Cobos, en i kretsen av dirigenter som är uppskattade " stamgäster " i Konserthuset.
I Sjostakovitjs trettonde symfoni, ett stort och mycket allvarligt verk, medverkar estniska filharmonins manskör ( november ).
Spelar för VM-publiken.
.
år.
dagar att framföra.
Varumärket har varit allvar i botten, spelad med en stor portion humor och glimten i ögat.
- Det blir tvära kast i musiken, från medeltid till synt, berättar Ingmar och pikar Eva Bergman som snabbt ger svar på tal.
Bild:
Den går ut på att kartlägga hur marken, vattnet och växtligheten påverkas av utsläpp, exempelvis av svavel och kväve.
Därefter görs en rad olika mätningar och undersökningar för att få reda på hur marken och vattnet hanterar, påverkas av och försöker återhämta sig från ett alltför stort och surt nedfall.
Samtidigt sitter han och övriga ledamöter i en riksdag som sagt ja till kraftiga nedskärningar gällande pengar till olika kalkningsprojekt som syftar till att rädda försurade sjöar och vattendrag.
Den forskningen måste ett framtidssamhälle alltid ha råd med, betonar Daléus.
Nostalgitrippen är total.
Efter det korta men intensiva giget, som avslutas med nyskrivna låten Det är över nu, går Per Gessle, Anders Herrlin, Mats Persson, Göran Fritzon och Micke Andersson runt och minglar och manglas mellan alla som vill ha en pratstund.
''Va' é de' där för nåt?
Cecilia Hahne Gigantiskt räknefel i vården Underskottet dubbelt så stort som väntat - Sahlgrenska får skulden Någon i sjukvården räknar fel, fruktansvärt fel.
Jag fattar inte hur vi kan pekas ut, säger Dan Wiklund, biträdande sjukhusdirektör på Sahlgrenska.
Även Östra och primärvården har begått samma misstag, om man ska tro John Dyrvold.
I måndags fick de den första informationen muntligt.
- Enda sättet att få rätsida på det här är att vi sätter oss ner tillsammans och går i genom Rosenlunds beräkningar, säger Dan Wiklund.
Det mesta kretsar kring Bony ( Cameron Daddo ).
Bony anländer så till sitt första arbete som polis i en liten stad mitt ute i vildmarken.
.
år gammal och med en högskoleutbildning i redovisning hade hon så gott som givit upp hoppet att hon någonsin skulle få ett arbete.
Rosengrens AB, ett företag som säljer säkerhetsutrustning, bankfack och kassaskåp, nappade.
En nedåtgående spiral har vänts till en uppåtgående.
KAL ser som sin uppgift att väcka viljan hos människor, att ingjuta hopp och att inspirera.
Och Arbetsförmedlingens lösningar har inte fungerat hittills.
- Man måste jobba mer lokalt och mer individuellt för att nå resultat, menar projektledare Jukka Lukkonen.
Att se arbetsmarknadens snabba förändring och sig själv i detta kaos blir viktiga kunskaper.
Det gäller att acceptera situationen först innan man kan gå vidare.
Men det har vuxit fram en insikt om behovet av flexibilitet.
Sixten är tillbaka vid pianot Sixten Ehrling tillbaka vid konsertpianot.
kompletta sångcykler av amerikanerna Samuel Barber och Charles Ives - är inspelat, närmare bestämt i Stenhammarsalen i Göteborg förra året.
Bild:
I Göteborg förlorar
personer om året besöker bilregistret i Göteborg.
De anställda vid landets länsstyrelser har uppmanats att söka arbete vid de nya enheterna.
kommer att få det inom kort.
Exakt hur många som får gå avgörs under nästa vecka.
fastigheter på försäljningslistan.
fastigheter hittills i år kommer det ändå att ta upp emot
Och utanför storstadsområdena är det betydligt svårare att sälja på andrahandsmarknaden.
talet.

miljoner.
Vi kanske ska vänta någon minut och begrunda situationen.
- Finns det fler bud, undrar förrättaren.
Föreningsbanken har förlorat drygt
" Stadens ståtligastebyggnad " återinvigd Uppförd i
- Det tillhör inte mina vanligare arbetsuppgifter, försäkrar Birgit Thunved, nöjd med att som chef för hundratalet personer ha hamnat i lite av ett rättscentrum.
- Det har varit viktigt att skapa en trevlig och vacker arbetsmiljö.
Minderåriga som meddelas åtalsunderlåtelse kommer hit.
sammanbyggda stenhus uppfördes på tomten.
Alla fick kakelugnar från Packendorffs fabrik, efter ett nytt bränslebesparande system.
ROGER GRANAT Västra Hamngatan
Enligt förslaget ska skolorna spara ytterligare
I övrigt föreslås skolan dra ned på vikarier och stödundervisning.
Nu står klart att ytterligare nedskärningar krävs, för att i möjligaste mån begränsa underskottet vid
Vi har också höga platskostnader för våra sjukhemspatienter men dessa försöker vi nu pressa, säger Björn Johansson.
- Som kompensation för att vi på Vasagatan får ändra
Tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret har föreslagit politikerna att de ska stoppa Wallenstams ombyggnadsplaner.
Olika ledamöter i byggnadsnämnden har fått olika svar på dessa frågor.
av ISAAC PINEUS
I Göteborg är siffran
Ekonomiska föreningar, det vill säga olika slags kooperativ, är den vanligaste driftsformen inom den privata barnomsorgen.
Ledningen har köpt enkla biljetter till Stockholm.
Så det är fel att säga att vi flyttar härifrån, sade han till GP efter stämman.
miljarder och Celsius Information System med
Däremot söker han köpare till de
- Och naturligtvis klarar vi inte de mål som är uppställda i Maastrichtfördraget, sade Öberg.
procent av bruttonationalprodukten ( BNP ) samt att bruttostatsskulden inte är hög-re än
Slutligen spikas den vid ekonomi- och finansministrarnas ( Ecofin ) sista möte före semestrarna.
första månader.
Utslaget per aktie var substansvärdet
Totalmarknaden för tunga lastbilar i Europa ökade med
Resultatet efter finansnetto uppgick till
Den största enskilda anledningen till att Saab gått dåligt är en avskrivning på
Här gasar den nya Grand prixserien igång kommande lördag.
bästa förare i ett flertal heat, det kommer att bli rysare varje gång.
Kanske har han råd att vila en dag.
Det ska låta om grejorna.

procent av de
Kommunalrådet Roger Larsson ( m ) håller också han god min efter gårdagens besked i arbetsutskottet.
.
Högre hus förargar de boende på Hästholmen ÅSA:
Oenigheten gäller höjden på fastigheterna.
Christer Samuelsson, centerpartistisk ordförande för byggnadsnämnden, försvarar plankontorets tolkning av enkäten:
AKUREYRI:
Vi rörde oss mycket utan boll och fick luckor.
Magnus Wislander, som fick en spricka i ett revben i matchen mot Spanien, spelade nästan enbart i försvaret igår.
Den koreanske målvakten räddade ett tjeckiskt linjeskott, men returen studsade ut till Petr Hazl som sköt in segermålet
Riktigt hett blev det när Spaniens invärvade kirgisier knuffade Frankrikes afrikanske stjärna Jackson Richardson in i spanska bänken.
Förbundskapten Bengt Johansson har levt i tron att Sverige kunde direktkvalificera sig för VM i Japan
per kontinent ).
Resten spelar VM-kval hösten
år eller mer så resonerar säkert fler på samma sätt som ''Calle'' trots att Sverige skall försvara sitt EM-guld.
Nu blev danskarna utslagna i gruppspelet efter förlust mot bland andra Algeriet.
Men så har också Per Carlén lärt sig skämta med domarna.
Däremot är fritidshemmet, där barnen är före och efter förskolan, avgiftsbelagd.
- Hittills har vi fått in
Barnomsorgens avgifter kommer att ses över Enligt Ripa kommer det nya taxesystemet bara gälla en kort period innan det är dags att se över hela barnomsorgens avgiftssystem.
av ROGER BORGELID tt - Visst kan det kännas frustrerande, men det är så här och då får vi utgå från det, säger förbundskapten Lars Sologub.
Men eftersom de åkte ur A-gruppen får inte svenskarna inte slåss med Kina, Indonesien och Danmark om medaljerna i Lausanne, där lag-VM inleds i dag.
- Världens bästa spelare vad gäller slagteknik, reaktion och snabbhet.
Vann Norska Öppna och Viktor Cup i vår.
Nysatsning med ny yngre partner ( Margit Borg ) som lovar gott.
, singel:
P-G Jönsson,
Alingsås Ridklubb befinner sig i djup ekonomisk kris.
Idag återstår
Den siffran var för bara några år sedan
Får vi inte hjälp från kommunen, kan vi inte driva verksamheten vidare.
Men samtidigt måste vi också utveckla verksamheten.
Generellt sett ligger en tjejidrott som ridning lite i strykklass, när det gäller kommunala subventioner.

mindre lyckliga försvarsingripanden förstörde aftonen för hemmalaget.
Skövde fick ett inkast på högerkanten.
En frisk offensiv gav dock endast en fullträff.
Varför inte mot Landskrona Bois kommande söndag?
man BORÅS:
Oddevold har bara en sak att göra, för att citera Torbjörn Nilsson, nämligen att i fortsättningen satsa på kampfotboll.
- Nu har vi fått tillräckligt mycket råg i ryggen efter
Nu är han dock riktigt förbannad.
Det händer då och då att vi tränar på grus.
och
Sämst bland elitklubbarna Trots allt har Hammarby startat serien riktigt bra.
Men ett enigt lagråd har gjort tummen ned och det innebär att de drabbade kommunerna kan få en tidsfrist.
" Regeringen borde ta hänsyn till pendlingen " Jörgen Hellman anser att regeringen borde ta hänsyn till pendlingskommuner genom att införa en " pendlingsfaktor ".
Hoppas kunna mildra konsekvenserna Politiker och ansvariga tjänstemän tänker i så fall använda den respiten till en intensiv lobbyverksamhet.
kronor från skolverket, säger föreningens ordförande Marianne Martinsson.
Marianne Martinsson har själv
år.
Patrik Sjöberg är ju ett av Sveriges få stora medaljhopp inför VM på Ullevi.
Och det är därför Patrik inte tävlat sen i början av februari.
Vad alla nu väntar på är ett besked om Patrik kan komma tillbaka i världseliten, eller om skadan stoppar honom för all framtid?
Och det är meningen att Patrik skall vara med även där.
barn i Nol-Alafors saknar plats i barnomsorgen.
Nämnden hyr det av kyrkan och driver eftermiddagshem för åttaåringar.
Det första steget på den långa resan GÖTEBORG:
och
Den höll.
dagar långa resa:
Efter allt strul de senaste
betalade
Skönt att även modern teknik har rent mänskliga brister.
över
• Förbundskaptenen Björn Sveen har kartlagt de flesta av årets heta VM-kandidater, men inte alla.
Fernholms största bekymmer inför VM är att hitta ett par dugliga tävlingsskor av storlek
, har ännu inte berättat något om sina VM-planer.
miljoner för
.
- Det är lika bra att stiga av och slippa de villkor och de risker för skadestånd, som finns i kontraktet, säger Tom Allerbrand, styrelseordförande i Kraftbyggarna.
Vi har gjort ett bra jobb och bolagets kompetens är inte ifrågasatt.
De
Ytterligare en västsvensk kommun kommer att få förfrågan om förstudie för slutförvaring av utbränt kärnbränsle.
svarade, men de flesta sållades bort av olika anledningar.
Frågorna blev därför redan under första dagen i Oskarshamn många och diskussionerna långa.
Vad gör en friidrottsmanager, mer än att lägga beslag på runt
Vi får också problem med magen när vi är ute och reser.
Var det så, som små gröna män från en vänligt sinnad planet, de svarta amerikanska friidrottare som lockade storpublik till galorna runt om i Sverige på 50-talet kände sig?

Och jag högaktar dem för det.
Det är enkelt möblerat.
De får större förtroende för oss då.
Infrastrukturen i Kenya är inte den bästa.
• Men det måste väl ändå vara intressant för dig att se vilka nya talanger som kommer fram?
Tyvärr ganska ofta här i Kenya, påpekade Saletti, som dock fick träffa generalsekreteraren Okeyo för ett kortare samtal.
procent av de inkomster som förhandlats fram, exempelvis reklamkontrakt och startpengar, och
De som inte får plats där inkvarteras något av det lokala universitets lediga studentrum.
Väskorna är packade och Ulf Saletti sitter på en skum bar i utkanten av Nairobi och läppjar på en öl, i väntan på att stallets stora stjärna Moses Kiptanui, världsrekordhållare och dubbel världsmästare på
Ulf Saletti hemma hos maratonlöparen Sammy Lelei, som till och med bjöd på middag.
En hel del brungrumligt Seine- vatten har runnit under Pont Neuf sen fransmannen Guy Drut,
- Jag blev sårad och kränkt av diskvalificeringen.
Guy Drut har
av LASSE ANDRÉE
Den göteborgare som sålt huset nekade till att ha begått något fel.
kronor.
Tid han utnyttjar till att avverka ett antal tjänstesamtal för att få tid till familjen bestående av hustru och
Det blev allmänläkeriet som lockade den färdiga doktorn.
.
Som ett första steg kan vi åtminstone hjälpa folk att finna det de saknar i tillvaron, anser Bertil Marklund.
Lägger ut ett krabbegarn och tänker lugna ner sig efter
Efter födelsedagen den 20 maj skall han också bestämma sig för om läkarbanan skall avslutas med papper eller patienter.
av BJÖRN HANSSON
Anna Lindgren i campingbolaget hoppas fortfarande kunna öppna i sommar, men vill inte kommentera saken innan hon tagit närmare del av nämndens motivering.
Närmast anhöriga är makan Kerstin och dottern Elisabeth.
Börje Thulin var en mycket driven affärsman.
Före det gestaltade hon den blinda poetissan i Aniara och Adéle i Läderlappen.
Det är bara att hoppas att hon får en fast anställning på Göteborgsoperan.
Något måste i alla fall göras om man skall fortsätta att tävla i musik.
Det är vår tids schlager.
att rätt låt kom sist.
Bara en av dem ville svara.
Tiden är lika ur led som den alltid varit.
Där är det ett folknöje att samlas vid tuppfäktningsarenan på fredagskvällen och följa kvällens fäktning medan man avnjuter en rom och cola i plastmugg för
Och det gjorde man med besked.
års fängelse var för djurplågeri, och
Den enorma friheten här.
lärare från skolans aktiva tid
Och för lärarnas att de av eleverna tvingats sätta ord på sin konstsyn, vilket i sin tur utvecklat deras egna konstnärskap.
, vad hon omedelbart tänker på när någon säger Hovedskous svarar hon rappt och med stolthet:
Många i dag etablerade namn har börjat sin bana där, och just nu undervisas
Målsättningen var att få ut nya stämpelkort och få svar på varför min ALU-förlängningsbekräftan dröjde.
Och kvinnan ansåg att jag gott kunde ta telefonen i andra änden av rummet och ringa handläggaren, men fick vara beredd på telefonkö.
Så jag föreslog att vi lade på, träffades max
Lämnade Arbetsförmedlingen Kultur/ Media med en stilla fundering om värdet av fungerande kommunikationer för samhällets fortskridande.
personer kvar på olika ställen i parken.
Själva kan vi höra ett antal upphetsade kornknarrar i gräset ned mot en å, och en mindre flugsnappare i träden bakom oss.
Estland är stort som Danmark.
Soomaa nationalpark är ett av många exempel på detta arbete.
- Idén med en nationalpark var bra.
.
Då fick den franske vagnmakaren Pierre Michaux och hans son Ernest idén att sätta pedaler på framhjulet på en draisin.
Det kom efter mig en häst i en backe som jag måste gå uppför och sedan åkte jag lika fort som hästen sprang.
För att förbättra balansen fick höghjulingen ett tredje hjul och modellen Salvo Quad vann respekt och folkligt intresse när den beställdes av självaste drottning Victoria.
år hade säkerhetscykeln, som den kallades, slagit ut den otympliga höghjulingen.
Produktionen satte fart och landsbygden var inte längre så isolerad.
och en lax
:
.
Kyler ned mig i tid till kvällsmaten och tar mig vid 10-tiden en halvtimme på veloc.
Eureka!
Med hjälp av några från en barberare fick man upp kraken som inte syntes ha några skador.
Kron kastade sig inte över detta erbjudande.
" På onsdagen skulle en student åkandes på velociped korsa en gata i övre delarna av staden och körde då på en häst som ramlade i gatan och då djuret försökte resa sig blev det skadat och man befarar att det måste avlivas.
månader.
Det gick så långt att Wheel World kunde rapportera följande domstolsberättelse:
Från slutet av 1700-talet fram till cirka
En röd cykel av märket Nordstjernan med extra låg ram och verktygslåda av plåt var den första cykeln för Gert Ekström, författaren till boken Svenskarna och deras velocipeder.
Det handlar framför allt om organisationens arbetsformer - hur man ska gå vidare från Maastrichtfördraget.
Valet till EU-parlamentet påverkar endast i begränsad omfattning EU:s framtid, eftersom parlamentets inflytande är så litet.
Det är ju just för att komma framåt på dessa områden som EU skapats.
I dag är de enskilda nationerna basen för EU.
Med datorernas hjälp skulle vi få ett papperslöst samhälle.
I takt med att det blir billigare och enklare att hantera elektronisk information så behövs inte papperskommunikation längre.
Via elektronisk post på jobbet till exempel.
Mera papper.
Mot dem står bland andra Storbritannien och Danmark, som vidhåller att VEU:s huvudsakliga uppgift bör förbli fredsbevarande arbete på uppdrag av FN eller den europeiska säkerhetsordningen OSSE ( fd ESK ).
Efta-trion Sverige, Finland och Österrike är nya observatörsländer, Nato-länderna Norge, Island och Turkiet är associerade medlemmar och dessutom har ännu en kategori tillkommit.
Förre utrikesministern Uffe Ellemann-Jensens liberala parti venstre vill för övrigt komma bort från alla undantag som låg till grund för den nationella kompromiss som segrade i den andra danska EU-omröstningen.
Du kan alltså lugnt köpa den där nya elektriska prylen som ser så frestande ut i skyltfönstret.
Nya modeller är mycket energisnålare än gamla så man kan spara mycket energi genom att välja rätt utrustning.
Inte ens hälften av det uppsatta målet på
Till sist går våra kära prylar sönder och måste kastas.
Att hyra hotellrum, stugor och vandrarhem är också bra ur miljösynpunkt.
Teckning:
Problemet är att sjukvårdskostnaderna inte minskar bara därför att skattebetalarna, istället för patienten, drabbas av dem.
Ny forskning visar att björken inte ger lika mycket i skogsproduktionen som barrträd.
Han är däremot osäker på om deras tolkning av produktionskravet är riktigt.
Det sade översten Jesper Helsö som är befälhavare för FN-styrkan i Bihac.
I nordöstra Bosnien fortsatte häftiga strider kring den kroatiska enklaven Orasje mellan Bosnienserber och Bosnienkroater som fick stöd av reguljära kroatiska regeringsstyrkor.
I Bryssel diskuterade Natos ambassadörer försvarsalliansens plan för att säkra ett tillbakadragande av FN-styrkan.
I stället dröjde de sig kvar i vad som varit François Mitterrands arbetsrum i över en timme.
Men han passade också på att sätta stopp för de rykten som gjort gällande att han är en ljum europé genom att betona vikten av ett enat och starkt Europa.
Hur belgarna än röstar på söndag kommer det att ta veckor av förhandlingar, innan Belgien får en ny regering.
Därför är de politiska kommentatorerna försiktiga i sina uttalanden om hur det skall gå.
SP:s ledare Louis Tobback har erkänt att det är dags för en förnyelse av partiet.
Den enda verkliga motkandidaten till premiärministerposten är ledaren för det flamländska liberala partiet Guy Verhofstadt.
Därför att när partierna skall förhandla fram en regering med majoritetsunderlag i representantkammaren, blir alla katter grå.
,
Totalt:
fronten ( FDF )
" Liberalerna väntas få framgångar i söndagens val.
informationstäta sidor granskar Johansson Tingstens publicistik i tidens stora stridsfrågor och bestämmer arten av den frihetlighet som var hans bekännelse.
.
Det onda bekämpades helt enkelt i det godas namn.
års valrörelse och hans insatser i tredje stånd-punktsdebatten.
I vart och ett av de stora utspel Tingsten gjorde under det kalla kriget kom han att misslyckas.
Så här skriver Tingstens efterträdare som chefredaktör på Dagens Nyheter:
Sig lik blir Tingsten emellertid aldrig mer i den ideologiska debatten efter Alf WJohanssons studie.
Bristen på pengar får kompenseras genom att statens kostnader för annan mindre angelägen verksamhet skärs ner.
Endast om det finns ett undantag i lag från detta förbud och den tilltänkta årgången helt säkert ryms inom det medgivna undantaget är det tillåten.
Det är därför så mycket mer glädjande att hon säger precis tvärtom.
Polisen kan ta ifrån dem deras " vapen ", om de påträffas på allmän plats, eftersom det föreligger ett brott mot knivlagen.
Där diskuterades olika okonventionella metoder att komma till rätta med narkotikabrottsligheten.
Ett ganska uppenbart sätt att spara är att se till att inte polisens resurser används för att subventionera en viss yrkesgrupp.
När den av många skäl grymt korta karriären är slut, vad återstår för danskonstnären då, var har hon sin själ?
Må vara att detta rubriceras som en teaterföreställning, men den hämtar inte bara tema utan även drivande energi ur dansen.
Hon låter dansarna bokstavligen flytta på kroppsdelarna så att vi ser dem i ett nytt ljus.
En stor ensemble blandar svenskar och invandrare från många kulturer, både amatörer och professionella.
Jag håller med honom om att det behövs mer riskvilligt kapital för att få fler " riktiga jobb ".
Staten har i stort sett kvar samma kostnad, men utan att få något arbete utfört.
Sällan har jag blivit så imponerad av en människa som av denne fackföreningskämpe i en tolvårings späda kropp.
TEPPO K KAIPAINEN Fel genomdriva olagligt förslag I dagarna har lagrådet yttrat sig över regeringens förslag till nytt system för kommunal skatteutjämning.
Dessa gäller framför annan lag och kan endast ändras genom
Urholkar respekten Genom sitt agerande urholkar våra makthavare ytterligare respekten för våra grundlagar och tilltron till våra politiker.
Just det senare är en icke föraktlig del av en mässa:
Häromkvällen satt jag i en fullsatt salong och såg om Cabaret, och när ljudtekniken nu fungerade ( den gjorde inte det på genrepet ) hörde man bättre hur burkigt ljudet faktiskt är.
På teaterhistoriska museer är det alltid scenmodellerna som lockar mig först, i dag tycks ingen institution ha plats för dem.
Han är väl förberedd, har
" Vi borde ha en uppsättning att diskutera ", utropade greken Spyros Evangelatos på måndagens symposium om europeisk teater, och jag instämmer.
Bättre mjölkko får man leta efter.
Vad vi behöver snarast är en EU- omröstning och en regering, gärna sammansatt över partigränserna, som inte hoppar högt varje gång EU blinkar till och slokörat fogar sig efter varje nysning från Bryssel.
miljoner till friidrotts-VM, men det är ingen svårighet att få fram de pengarna.
" Böcker ger själen vingar!
- När man jobbar med kvalitetskultur ska man samarbeta, inte konkurrera.
utställningar i år är amerikanska.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lund utfärdade ett förbud mot att konstverken skulle få säljas på grund av eventuell smittrisk.
- De utlöste det här besatta intresset att samla konst.
övertog han lokalen och gav den namnet Galleriet.
- Janine Antoni ( som har gjort skulpturer i choklad ) skapade ett ganska radikalt konstverk här i höstas, som bestod av
Guldsmeden tände direkt och utförde jobbet, till konstnärinnans glädje.
- Jag lägger ner omsorg, passion och pengar på vernissagekorten.
Maj månad ut ställer Anders Tornberg Gallery ut skulpturer av belgaren Wim Delvoye ( recenserad på GP:s kultursida
Malin Löfgren Bild :URSZULASTRINER Spränger ramarna.
- Bra svensk dramatik skulle kunna delta i det offentliga samtalet, trodde han.
- Själv håller jag på och skriver en scenteaterpjäs som jag inte behöver regissera.
Det tyckte bland andra Niklas Hjulström.
Han hade också ett budskap till lyssnande dramatiker:
av GERT GELOTTE
I varje fall räknade han inte med att nolltaxa skulle bli dyrare än nuvarande avgiftssystem.
Saknas remiss dubblas avgiften.
Holgersson räknar med att läkarna i öppenvården skall satsa mer på terapi än på medicin.
I kompletteringspropositionen föreslås höjd gräns till
Men genom besparingsförslagen i kompletteringspropositionen har arbetet försenats, åtminstone fram till i höst.
" De som är hemma är detta enbart för att de blivit tillsagda av facket ", står det i ett av de flygblad som delats ut vid butiken på Hisingen.
- När antalet anställda har minskat och osäkerheten har ökat är det snarare så att det här med skyldigheter och rättigheter ställs på sin spets.
Med löneavdrag.
-Medlarna har inte förstått, tycker de.
- Enkelt uttryckt innebär det att mellanskillnaden i lön när någon går i pension och ersätts av en nyutexaminerad inte ska försvinna, utan fördelas efter ålder, kvalifikation och befattning.
- Skulle det lokala löneutrymmet begränsas, som medlarna föreslår, innebär det att företaget inte längre har råd att belöna kompetens och prestation.
Svenska civilingenjörer tillhör ändå de lägst betalda i Europa.
Enligt beräkningar Civilingenjörsförbundet gjort jobbar många ytterligare
Det lär bli mer övertid sedan, tror civilingenjörerna Martin Jigstam, Torsten Hammarstedt, Jörgen Palm och Claes Nylund, Anita Fors och Karin-Anne Habberstad Radioteatern ger:
I Trettondagsafton på Backa teater gestaltade han också narren.
- I begynnelsen skapade Gud himmel och jord¤ När Gud skulle vila på den åttonde dagen satte han klockradion.
sändningar varje helg har
Hon har förlorat ena handen i olyckan och är både stum och döv i början av berättelsen.
- Och den är demokratisk.
Publiken säger sig älska radioteater, ändå har ingen hört en hel pjäs från början till slut.
Radioteatern måste fånga upp nyheter, det som alla pratar om på lunchrasten.
Den kommer för övrigt ut som bok.
Där är han egentligen redan.
Bad, som kom däremellan,
Black or white från Dangerous var sin tids dyraste video.
Syskonen Jacksons duett Scream blir alltså den första singeln.
:e internationella filmfestivalen i Cannes invigdes med den franska filmen De försvunna barnens stad av regissörsparet Jean-Pierre Jeunet och Marc Coro.
Med det där leendet och den lätt beslöjade sensuella rösten som fick en värld att smälta redan i Jules och Jim eskorterade Jeanne Moreau juryns andra notabilitet, Nobelpristagaren i litteratur, Nadine Gordimer, till den sedvanliga presskonferensen innan juryn sedan blir oanträffbar.
Jeunet & Coro gjorde den roande och makabra Delikatessen för ett par år sedan och visst finns spår av den i den mycket mer spektakulära De försvunna barnens stad.
GP presenterade tävlings- programmet den 4 maj.
Det såg ut att bli en fin dag i New York.
När slutet närmade sig kände Jackie Kennedy att hon ville hem till sin eleganta våning mitt i New York.
Ändå var hon en gåta.
Han berättar hur han upplevde de åren.
Vanlig svensk tycker riktigt illa om moskéer och slöjor och visar det med all tydlighet, vilket invandrare kan berätta många historier om.
Tillåtet är bland annat att slå en uppstudsig hustru, något som inte är förenligt med fransk lag.
dagar utan ett livstecken Finanskungens försvinnande förbryllar polisen Finansmannen Carl-Eric Björkegren har idag varit försvunnen i
år gammal, har precis packat klart sin resväska med ett par kostymer och sin sin necessär.

Vid förvinnandet hade Carl-Eric Björkegren officiellt inga tillgångar.
kronor.
veckor före förvinnadet.
.
Det såldes nyligen för
Finansmannen Carl-Eric Björkegren, som föddes i Eslöv
tvingades han och hans dåvarande fru flytta ifrån det Wenner- grenska palatset i Stockholm till en betydligt blygsammare sexrummare på Östermalm.
Kammarrätten ger nu
forskarassistenttjänster gick bara
- Nu hoppas jag att justitiekanslern startar sin utredning av hur arbetet på MFR:s kansli har skötts.
miljoner kronor i bidrag för forskning som han inte bedrivit.
Efter kammarrättens dom får Agnes Wold och Christine Wennerås tillgång till fors-karrådets hemligstämp-lade handlingar.
I samband med vägverkets mässa på Svenska mässan i Göteborg kommer han att tala närmare om hur han utvecklat kortet.
TT En färsk dansk undersökning tyder på att vissa tillväxtfrämjande medel kan göra livsfarliga bakterier hos både djur och människor motståndskraftiga mot antibiotika.
procent.
I några artiklar har GP berättat om hyresvärdar som låter trapphus och källare förfalla, och hus där knarkare får husera ganska fritt.
Området är ett mycket gott exempel på hur det blir med en bra hyresvärd, som tillåter boinflytande, fortsätter Åkerlund.
av
De som inte betalar hyran i tid skall inte bara påminnas eller hotas med inkasso.
Ett rum har utrustats med en vävstol, i ett annat finns möjligheter att lyfta järnskrot.
- Servicen är toppen på alla sätt och vis.
Stor omflyttning kostar mycket pengar.
av MARGARETA WILLIAM-OLSSON
per år.
gånger större för dem som födde stående.
För att få säkert svar gör Henrik Hagberg och Brita Gåreberg nu ännu en studie tillsammans med barnmorskan Ellen Samuelsson.
Vid halvårsskiftet i fjol fick landets kronofogdar möjlighet att lämna fastigheter till privata mäklare för försäljning.
Möjligheten att använda privata mäklare utnyttjas väldigt olika av landets kronofogdar.
- Mäklarna trodde att de skulle göra fogden arbetslös.
- Lagen säger att fastigheterna i större utsträckning ska säljas via mäklare och på sikt ska alla följa lagen, säger avdelningsdirektör Siri Rajemo på riksskatteverket.
Vi kommer att försöka ta reda på det när vi får vårt nya datasystem senare i år.

stora orosmoment.
Men prognosen visar bara på hälften.
Hon menar att tjänstemännen på Rosenlund verkar ha glömt bort vilka intäktsmöjligheter som Sahlgrenska faktiskt har.
- Vår prognos kan slå fel på
·Majorna SDF utreder om kvinnor och män har samma tillgång till service från hemtjänsten.
förvaltningar och bolag i kommunen, som bryter emot lagen.
Den typen av frågor skall jämställdhetsplanerna också kunna svara på.
Majoriteten kvinnor i kommunen arbetar på lägre befattningar inom vård, omsorg och kontorsservice.
år sedan saknades hälften och förra året saknades en tredjedel.
Tokroligt?
En insats på
Incentive dominerar Asea (
procent av rösterna.
- Principen " en aktie - en röst " har tidigare förespråkats med hänvisning till politikens " en man - en röst ".
·Framväxten av privat fondkapital.
rädslan för att utlänningar skall ta över.
Bo Berggren och Bo Rydin har själva genomdrivit aggressiva köp av andra länders företag.
Projekt Pippi gjorde tjejerna tuffare i skolan Pippi Långstrump var stark.
Flickorna var tysta och tillbakadragna.
- Man kan göra mer roliga saker i mindre grupper, och alla får chans att pröva på, säger klassläraren Carin Landin, som har tagit hand om pojkarna på de tjejfria lektionerna.
- När det är vår tur att ha datorn i klassrummet så kommer bara nån kille och börjar ändra, klagar de.
pojkarna som tränger sig före.
Dessbättre hade de också god smak och gott omdöme; teatern uppe i slottet, byggd i mitten av 1600-talet, söker sin like i världen.
hus från 1200-1400-talet nu får en grundlig renovering.
med scener från dåtida vardagsliv, är en orgie i blomstergirlanger, färger och fantasi.
- De kom också mycket riktigt nästan till Cesky Krumlov, men sedan stack de, sade Slavko som snabbt förde sina gäster från rum till rum under den
Men det påminner en del om Gripsholm.
Ja, sådana käcka affärsidéer dök upp i mitt huvud, då jag i en antikhandel i Haga fick syn på en sliten plyschfåtölj i grönt med en antimakass i form av en glest virkad åttkantig stjärna och några suddiga minnesbilder från gammelmormors hem i Malmö projicerades på näthinnan.
Till och med i sådan omfattning att de nästan täckte alla skadeståndskrav, som blev den naturliga följden.
- Du Max, sa jag.
Jag lekte turist i min egen stad, hade valt en plats som i min barndoms Göteborg sjöd av liv och verksamhet och som i hög grad bidrog till att placera Göteborg bland världens ledande varvsstäder.
personer.
båtar alltifrån
Den har verkligen blivit en attraktion.
till Kina.
, ägs numera av den norska Platogruppen.
I och utanför hallen byggs den största vikingautställning upp som någonsin visats i Sverige.
Bengt A Öhnander Kommunen förlorade i AD Fel att anställa stadsdirektör utan att fråga Lärarförbundet Göteborgs stadsdirektör är inte alls den maktlöse figur som kommunen framhåller.
.
Kommunens jurister försöker tona ner betydelsen av valet av stadsdirektör.
.
Aktien föll
procent jämfört med samma period i fjol.
av EVA HEYMAN
kilometrarna på
Vårruset som startade i Malmö för
HENRIK GRÖNBERG Lagom jogg.
) och en rekonstruktion av verksamheten är nödvändig.
av " namnen " rätt i detta och dömde ut ett skadestånd på motsvarande
miljarder kronor.
medlemmar, så kallade ''namn'', grupperade i flera
lag, vilket innebär att
Kamraterna inleder således borta mot Schack-08, och i andra ronden är det dags för lokalkonkurrenten Manhem.
till stordåd.
.
Sf
Sf 3g

Le 3exd
gxf

Lg
Lxe

.
Kxd
La
.
Lxd 5Lb
Sf 3Sf
.
Lb

.
Sf 3f

Kg
Sg 3Tg
Sf
.
Nigel Davies, England
Richard Wessman, Sverige och Roland Ekström, Schweiz
Flygbilden som vände upp och ned på den göteborgska geografin, godkändes av en stockholmare.
Till slut var det någon som reagerade och Svenska Turistföreningen satte ut en dementi i den egna medlemstidningen.
Ett typiskt göteborgskt sätt att i all vänlighet förklara missen från stockholmarna.
Finkänslig norsk nasjonaldag på Skansen STOCKHOLM:
Men denna gång gavs dagen en speciell innebörd; det är
I Kielfreden freden samma år hade Danmark tvingats avträda Norge till Sverige.
maj för sentimentalt självförhärligande.
Värdet av den kan inte underskattas.
Förra året planterades det
En stor del av vattnet avdunstar från plantornas blad, så att mängden vatten, som sedan släpps ut, blir betydligt mindre.
Men under vintern har de tillåtelse att släppa ut lakvattnet utan rening.
Från bassängen pumpas det sedan upp till
- Vi hade lite problem med ogräs i början, säger projektledare Hans Gustafsson.
- Om vi hittar något som är miljöfarligt bland avfallet, får transportören och den som har slängt avfallet betala för borttransporten och förbränningen.
Han har ägnat
Deras mysterium är ännu olöst, säger Mario.
Det är faktiskt så att man i utlandet vet mer om Västgötabergen än västgötarna själva gör, konstaterar Mario.
Med utgångspunkt från hans samlingar startar nu Paleo Geology Center.
- Nu är det hårdkörning.
meter lång och
Namnet Sigrid Storråda har sin förankring både lokalt och historiskt i Skaraborg.
TT Modo lämnar ingen prognos för
Försäljningen det första kvartalet steg med
miljoner kronor till

- Besökssiffrorna under trandansen, som infaller några veckor under våren, grundar sig bland annat på antalet fordon som kört in på rastplatsen " Trandansen ".
miljoner kronor och gett sysselsättning i form av
Japan anmäler USA:s strafftullar Den japanska regeringen lämnade i går in en formell protest till Världshandelsorganisationen WTO över de strafftullar som USA hotat införa på japanska lyxbilar.
Vilket är just ett av de krav som den amerikanska regeringen framfört.
av GÖRAN NORLÉN
- Det skall bli skönt att kunna ägna sig enbart åt spelningen, säger gemytlige Lasse, som ändå inte tycker att det varit särskilt betungande med dubbeljobb.
timmars övning kunde han spela Västkustens vals på sitt nya spel.
Han har aldrig brytt sig om att lära sig noter.
Kållepojkarna har blivit ett begrepp för göteborgarna, liksom en gång Tjuslingarna var, med spelningar i samband med De gamlas resa, Bohuskvällar, Lucia och allsångsprogrammet, Sjung i Trägårn, som firar
år sedan.
LISA THANNER Med glädje.
- Regeringens politik kommer kanske att leda till ordning i de offentliga finanserna, men till priset av bestående massarbetslöshet, säger LO-ekonomen Mats Morin.
procent nästa år.
Dels de höga räntorna, dels regeringens budgetförstärkningar som stramar åt hushållens köpkraft och minskar farten i den svenska ekonomin.
- För att inte försvåra en etablering räknar vi med att i första hand hitta lämpliga platser för vindkraftverk öster om E
Det nya fjärrvärmeverket som ska byggas i Munkegärde föredrar kommunen att utforma på egen hand utan inblandning av yttre intressenter.
Vattenfall vill inte köpa mark, utan vill i första hand skriva nyttjanderättsavtal för sina vindkraftverk.
Nästa år blir tillväxten endast
Samtidigt viker hemmamarknaden allt mer då svenska hushåll får mindre pengar över till konsumtion; det senare en följd av regeringens och riksdagens nedskärningar och skattehöjningar.
och
Här förbereds biskopens ritt ORUST:
mil lång och tog honom
visitationsresor genom Bohuslän innan han dog,
- Fast helst ser vi ju att bohusläningarna längs biskopens visitationsstråt ordnar sina egna Biskopsritter.
EU-kommissionen tror på Sverige De senaste månadernas valutaturbulens och höga lönelyft leder nästa år till minskad ekonomisk tillväxt i EU.
EU-kommissionären Yves-Thibault de Silguy sade i går att arbetslösheten inte kan sänkas mer än
Men i början av året började dollarn rasa mot tyska D-marken och flera andra europeiska valutor.
Det är högre siffror än den svenska regeringens prognos och skyhögt över vad de flesta ekonomiska bedömare räknar med.
kronor i mätningsavgift.
Det betyder enligt Munkedalsbon att byggnadsnämnden i praktiken vill ta
GP försökte under tisdagen att få kontakt med ansvariga tjänstemän vid byggnadsnämnden och mätningskontoret i Lysekil, men ingen ansvarig ville kommentera besvärsärendet.
av LASSE ANDRÉE
.
I tvisten har det framkommit att ett blixtnedslag inträffade i juli
Rätten finner därmed att Kungsbackabon skall betala de

Kungsmässan i Kungsbacka var hans skötebarn under många år.
- Att köra veteranbil är annars en underbar hobby.
och en elbil från
Försäkringsbolaget Skandia ska betala
kronor som staten betalat ut till drabbade tågpassagerare.
Förringningen i ljudsignalen var enligt staten inte för kort.
Sikten var enligt polisutredningen också fullgod.
- Vi kan inte utesluta en skattehöjning längre.
Redan de liggande
miljoner som " vi ärvde " i underskott från den förra borgerliga regimen.
Lidköping har dessutom redan ett stort sparbeting de närmaste
Sparbetinget begränsar det ekonomiska utrymmet - Vad vi också kan hoppas på är att ett utökat samarbete i Västsverige skall ge ytterligare besparingar som gynnar Skaraborg.
Det tror advokat Tommy Nilsson ligger bakom inbrottet i hans advokatbyrå.
- Det finns många stöldbegärliga saker på byrån, men inget av detta har tjuvarna rört.
Längdhopparen Mattias Sunneborn uppger att han har anmält
Vakterna tillkallade även polis.
- Jag får göra träningsuppehåll i ett par veckor.
Utifrån den siffran anslog kommunfullmäktige förra året de pengar som fattades för att VM skulle kunna genomföras.
miljoner kronor.
Om än mer av det tolkande slaget än det exakt mätbara.
En hel del merkostnader är redan konstaterade, medan eventuella merintäkter låter vänta på sig.
.
Den här gången spåddes omsättningen till
Resterande delen av den budgeterade besöksmiljarden, runt
Ingen vet hur mycket pengar som kommer in i Göteborg genom VM.
• extra skatteintäkter i Göteborg,
EBU har köpt rättigheterna av IAAF - avtalet slöts för VM-sändningar mellan åren
producenter av de brittiska VM-sändningarna, Martin Webster, och poängterar att det inte är frågan om nån förhandskritik av SVT:s produktion.
hade de ett välbemannat team på plats, och i Stuttgart
tillfällen det senaste året, och diskuterat igenom det mesta med SVT och VM-organisationen.
Det kommer att synas i Storbritannien varifrån BBC sänder.
Här spelas finalen i fotbolls-VM om de tunga svenska männen lyckas plantera de " vilda " planerna VM-final i fotboll på Ullevi.
- Lennart Johansson berättade att han driver frågan vidare.
Nu gäller det för Sverige att få de övriga nordiska fotbollförbunden med sig.
Ullevi har störst kapacitet och ligger geografiskt bäst till, säger Gunnar Larsson.
avgjordes tävlingen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping.
- Jag tror att det är en mycket krass bedömning som görs.
De
Har varit med förr.
Sverige är semifinalklart i handbolls-VM.
Hans tunga skytte var efterlängtat mot det nergrupperade motståndarförsvaret - Skönt att jag fick sätta ett mål direkt när jag kom in, sa den
Den förre Ystadsspelaren, som numera spelar i tyska Minden, har bara spelat mot Brasilien tidigare i VM.
räddningar före paus och svenskarna sköt totalt bort
Han har ju inte spelat så mycket i turneringen.
I semifinalen väntar alltså Kroatien som inte gav Egypten någon chans.
:

:e minuten, när portugisen Paolo Sousa frispelade Gianluca Vialli.
Men Brolin sprang jublande omkring med lagkamraterna på San Siro-mattan och firade triumfen.
På söndag kan ligan avgöras, när ett mycket revanschsuget Juventus tar emot Parma i Turin.
Efter höstens val fick socialdemokraterna egen majoritet och tog tillbaka makten från de borgerliga partierna.
När det kom till staten fanns det inga pengar kvar.
Jan-Ewan Mollwing bedyrade att han inte haft för avsikt att undanhålla staten en enda krona i skatteinkomster.
Hittills har jag haft ett fantastiskt stöd.
Släpandes på en tung ryggsäck, sa mannen på perfekt engelska:
Låt vara att splittringen i öst stökat till den sympatiske tyskens planer en aning.
Här i Sverige, där det kostar lika mycket att lämna in sin väska i en förvaringsbox, är det inte att ens fundera på.
Hur började då allt, undrar säkert ni, precis som vi gjorde.
Det var bara att skrika:
- Brasilien, Thailand, Uruguay, Paraguay, Hongkong och Japan är några exempel.
Så småningom hoppas jag det ska utmynna i en bok.
Skulle precis somna då jag hörde konstiga ljud, som om någon höll på att tända en brasa.
I går såg Stephan Schlei Öis mot Hammarby på Gamla Ullevi, i dag blir det Frölunda och Trelleborg och på måndag Örebro mot Degerfors.
Klubben valde att satsa på Hedberg.
Åke Lilljebjörn vill dock inte ta vilket målvaktsjobb som helst.
SKB har varit generöst som värd.
Helt ute är dock fjällkedjan, Skåne, Öland och Gotland.
Efter förstudier av
Ett alternativ, transmutation, upparbetning och återanvändning av utbränt kärnbränsle, nämns i debatten, men bedöms av SKB:s vice vd Peter-Eric Ahlström som intressant men ett alternativ där vetenskapen idag är oense och där man står mycket långt från en bra slutlig lösning.

Men enligt de grunder som finns för bedömning av slutförvar är Tranemo inte den platsen.
Någon måste naturligtvis ta hand om atomsoporna.
Enligt notisen hade en kvinna åtalats för olaga hot efter att ha hotat en 13-årig pojke med kniv.
Pressens Opinionsnämnd instämmer i det och uttalar följande:
- En total mix är det absolut bästa för dynamiken, men kan också ställa till problem.
I Göteborg har nästan en fjärdedel utländsk anknytning.
- Först när man gjort det kommer något att hända.
nya, relativt etablerade, spelare.
Utan att lyckas speciellt bra.
månader.
Utan att några riktiga avslut egentligen uppstod.
- Men våra pinsamt usla förutsättningar att förbereda oss i Stockholm måste jag be om ursäkt för vårt, emellanåt torftiga lir.
BENGT CHRISTIAN Blomqvist stannar - Mild kommer?
Jesper Blomqvists besked att han stannar i Göteborg säsongen ut mottogs med glädje av Gunnar Larsson.
har varit mest angelägna.
- Jag räknar inte med någonting, men konstaterar att vi har förberett oss för att klara av situationen om några spelare sticker, säger Gunnar Larsson.
Sedan det svenska laget kom till schweiziska Lausanne i måndags har man bara haft ett problem:
.
Och så har de en bra damsingelspelare.
I den gruppen hör det svenska laget normalt hemma.
Kvalificeringen spelades över
Lage Lindström spelade i par med Bo Gärdfors.
Ett " omöjligt " slag, men Hans lyckades hitta ända fram till greenkanten.
Ett i det närmaste perfekt utslag till green men bolluslingen rullar tillbaka och över kanten till en damm.
Bollen var på green, men ångrade sig och rullade bakåt ner i plurret.
:e hålet på Chalmers Golfklubb.
För det mesta brukar det vara så att efter en fin sommar följer en som är regnig och kylig.
Inte så värst mycket att satsa på kan man tycka.
grader Nu finns det ett förbehåll till ovanstående prognos.
Naturligtvis kan man inte bortse från att något regnrikt lågtryck dyker upp.
Torr men kylig.
:
Värmebölja
(
I andra halvleken fick också Rysslands förbundskapten Vladimir Maximov kliva upp på läktaren.
Grupptvåan Spanien åkte däremot ur mot C-gruppens trea, Frankrike med
Ni som såg den sena matchen i TV fick väl en mer spännande upplevelse än vad segermarginalen anger.
Den afrikanska filmcensuren heter pengar Maliern Souleymane Cissé gjorde för
När text förvandlas till poesi växer bilderna ur orden och mäter sig med verkligheten.
Men den afrikanska filmen som föddes för
Waati är kanske ingen politisk film, men med Nadine Gordimers egna ord:
På gården fyller andra barn trädgårdslanden med finaste mylla direkt från komposten och i växthuset förbereds utplanteringen av gurka och tomat.
färgglada hönor huserar tillsammans med sin mallige tupp.
Det hela började med att en förälder, som själv hade höns hemma i trädgården, föreslog att daghemmet skulle bygga en hönsgård.
Och utan protest.
Och vi lärde oss mycket av misstagen i början.
.
Alla anlag finns lagrade och ligger och väntar inne i fröet, och trollstaven som sätter igång det hela heter vatten.
röda, rosa, vita, lila, runda, avlånga och toppiga.
Trädgårds- experiment inne Vad händer när det gror?
Och de är flitiga.
Bilder:
.
Vad gör man med störande grannar?
När vi en längre tid har irriterat oss på en bullerkälla är vår toleranströskel väldigt låg.
Vi vet ju att klippningen tar ett par timmar och sedan blir det tyst.
.
Högtidsstund för blomsterälskare Nästa vecka är mycket speciell för trädgårdsälskare - både i Storbritannien och för dem som har turen att kunna åka dit.
Men det gäller att ha planerat resan i förväg - man kan bara få biljetter via förköp.
Faust är vetenskapsmannen som söker total överblick och formeln för alltings sammanhang.
Fausts kärlek till Margareta är början till kärlekens slut.
Spelet är koncentrerat tätt intill publiken och med ett stort bord som dominerande rekvisita.
Men föreställningen har blivit Goethes Faust som Backas Mefisto.
Det hon gör är ofta vackert men situationerna har inte fått tillräcklig laddning.
Bertil Malmberg Regi och bearbetning:
Med en viss bävan gick jag till deras nya framträdande på Stockholms stadsteater.
De fyller scenen med humor och självironi.
De har sett det viktigaste i förändringen:
maj har Mikael van Reis och Tomas Forser med all rätt nästan en helsida till förfogande för att teckna bilden av Karl Vennberg, nyligen avliden.
med sin konstlade högtidlighet och pratighet står sig slätt mot det journalistiska rappa och koncisa språket i NT
När nu ännu ett misshandelsfall ägt rum vid den lokal som skinheads förfogar över i anslutning till Fryshuset i Stockholm är det hög tid för politikerna att granska verksamheten.
Betänkligheterna beror förstås på den koppling som förvisso finns mellan ravefester och droger.
Framför allt handlar det om kravet på en åldersuppdelning.
Att arbeta med Ungdomens hus är ett stort ansvar.
Därför är det glädjande att hovrätten igår dömde
Olofström är inte den första kommun som struntat i beslut från länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt.
Det är ingen bra utveckling.
Att han fått förtroende att sköta Frankrikes externa förbindelser markerar samtidigt en försoning mellan president Chirac och Giscard, som nu väntas få ett slags roll som grå eminens.
viktigaste sidor; publicisten och poeten.
Han recenserar Gärtners provöversättning, men förtiger de egna kvaliteterna som bibelöversättare.
De snabba scenväxlingarna visar faran av att dra för tvärsäkra slutsatser för framtiden av vad som kan tyckas vara internationella trender i politiken.
Påståenden om det politiska mittfältets försvinnande, om den oundvikliga övergången mot tvåpartisystem och om liberalismens snara hädanfärd är i själva verket svåra att belägga med ett något större perspektiv på den europeiska politiken.
Riksdagen skulle bestå av enbart liberala partier, från vänsterpartiet liberalerna, arbetarpartiet socialliberalerna, centerliberalerna, folkpartiet liberalerna och ut till moderatliberalerna och det lilla missnöjespartiet ny liberalism.
Det handlar om relationerna till såväl svenska som internationella kreditgivare och om att marknadsföra bolaget och vara dess ansikte utåt - inte minst i internationella sammanhang.
Ge Malm en chans!
Det blev troligen droppen som fick bägaren att rinna över.
Problemet är mycket lätt löst.
För Norge var såpoperan början på en ny, omoralisk tid där klassisk public service byttes mot det som är " larger than life ", sade norrmannen Jostein Gripsrud vid en debatt häromdagen om TV-dramatikens villkor.
Bondebjerg talade om den amerikanska förmågan att kontrollera och sammansmälta genrer, tex dagsinformation, fiktion och officiell historia.
Exempelvis framstår det som onödigt att göteborgarna frivilligt släpper iväg Celsius till Stockholm, när det sannolikt inte behövs mer än lite bråk för att hålla kvar det statsdominerade företaget här.
Jag undrar om göteborgaren i gemen har förstått hur långt det har gått.
Av alla recept på vad som borde göras framstår för mig utlokalisering av den statliga sektorn - i allra vidaste mening - som det i särklass enklaste och effektivaste medlet.
Göteborg själv är i många stycken stark nog att - som tungan på vågen - vara en maktfaktor av betydelse i både riksdags- och partipolitik i vidaste mening och behöver ofta inte annat stöd än vad som kan tillbytas från fall till fall.
Ovanpå den organisatoriska försvagningen har ju Göteborg en sedan lång tid ganska avsevärd brain-drain inom alla områden.
Större riksinflytande Detta är sannolikt en uppgift som dessutom skulle stärka Göteborgsmedias egen ställning.
Eftersom staten har egen röstmajoritet räcker i sin tur några få telefonsamtal från regeringen för att hålla kvar Celsius i Göteborg.
Men hur påverkar samhället och hur de nya svenskarna skall integreras i vårt samhälle är vi osäkra på.
I en intervju ifrågasätter han om invandrarverket över huvudtaget skall ha något ansvar för integrationsarbetet i Sverige.
Han kan utan att fråga sin egen verksstyrelse ändra verkets organisation, t ex ta bort Göteborgsregionen.
I dag har de flesta säkert förstått att vi behöver ett alternativ till antibiotika.
Ta bort den del av kvacksalverilagen som förbjuder behandling av barn under
Avdelningar, där man inte ens tidigare klarade av att ge den vård man önskade får nu sin personal reducerad.
.
Att fästa uppmärksamheten i huvudsak på teknikens möjligheter och tillämpningar i stället för tekniken i sig, säger Elisabeth Tegnér som till vardags skriver en avhandling om danskultur vid Etnologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Programmet ger intrycket av att ha satts samman utan någon tydlig röd tråd.

Ett språk som hämtats från produktionen och tillverkningsindustrin och som omsätts till att gälla vården av våra barn, sjuka och gamla.
av Hasse Örns verk.
Bland annat använder han runda sågblad för att få fram ett skarpt och farligt ljud.
Ljuden är kantiga, hårda och metalliska.
- Elektronmusiken handlar ofta om att hitta klanger, precis som det klassiska slagverket gör, förklarar han.
- Det är en het fråga inom elektronmusiken, om man ska jobba med ljus och scenografi eller inte.
Eva Strömberg Bild :PAWELFLATO Hörs och syns.
Det var ett av de första elektroniska musikinstrumenten och en föregångare till synthesizern.
delar framfördes i Carnegie Hall.
Den pensionerade elingenjören Tony Henk gör det på heltid och den förre roadien Barry Wooding sålde sin första theremin härom veckan.
Bäst anses den 27-åriga ryskan Lydia Karvina vara, upplärd av självaste Leon Theremin.
Leon Theremin dog
- I början var det svårt att ta anmälningarna på allvar, säger vakthavande hos polisen i Nyborg.
Men när ortens tidning rapporterade att andra hade liknande erfarenheter tog han mod till sig och ringde polisen.
Problemet är, att det saknas inget lejon på djurparken och ingen har anmält något annat stort kattdjur bortsprunget.
av ISAAC PINEUS
Hon ringer sedan upp kunden och kopplar ihop honom med en kvinna - och sexsamtalet kan börja.
- Vi kan inte stoppa eller förbjuda ett ordinarie abonnemang, säger Ralph Arnestig, servicechef på Telia region väst.
kronor per minut och slutnotan hamnade på
Hon har lämnat tydliga meddelanden om att hon inte tänker betala räkningarna, samt att hon vill tala med någon ansvarig.
år får inte ingå avtal.
Lasse är praktiskt taget ett med Göteborgs Auktionsverk, som kammaren egentligen heter.
kronor åt gången, för att få med dem.
En del vickar med fötterna, någon kan stirra stint.
Det blev ofta Lasse och brorsan som om nätterna sprang och fyllde på koks i kaminerna.
nummer.
Vi har god näsa för sånt.
Annars är
- Regeringen har föreslagit att alla ungdomar mellan
Socialdemokraterna i Göteborg föreslår också att ett sysselsättningsråd skall bildas.
år.
Den engelska trions solskenspop är inte särskilt lik Whale, men där finns andra likheter.
Trummisen Martin Jonsson och basisten Christian Falk känner vi igen från Blacknuss All Stars och sjuttielva andra akter, men i Whale låter de fortfarande lika hungriga.
Whale gjorde ett relativt kort set, men det räckte för att höra kvaliteterna i låtarna.
miljoner till VA-nätet?
De betalas via VA- taxan, enligt VA-nämndens ordförande Kjell Mårtensson ( s ).
När det dröjer många år innan gatan kommer att beläggas är risken för upprepade skador i beläggningen uppenbar, svarade Mårtensson.
Och det måste vara bra att samplanera åtgärderna, Vallgatan är ett bra exempel på det.
av DAG SOURANDER
Vilken rätt har en hyresgäst att hyra ut sin lägenhet i andra hand?
Men åter till andrahandsboendet.
Magnus Ahl får ibland frågan om det verkligen är upplåtelse i andra hand i lagens mening om det bara rör sig om
Den som väl kommit in åker inte ut i första taget.
Det kan också vara svårt att fastställa varifrån oljud kommer.
Lagen ger inte mycket skydd mot till exempel att byggjobbare river ner ens kök och bygger ett nytt medan man bor kvar i lägenheten.
Mästare på en massa väntan Livet blir inte enklare bara för att man är bäst.
har de varit något av ett hiphopkollektiv, men kärnan i gruppen har alltid varit densamma:
De delar en gemensam förhoppning att hiphopen ska bli mycket, mycket större än vad den är i Sverige.
Så långt från den vita amerikanska drömmen man kunde komma.
är överens om att Infinite Mass inte ska framstå som några lärare.
Ikväll spelar Infinite Mass på Park Lane i Göteborg.
Rod-é:
Infallsvinklar som även präglar Zwicks släktkrönika Höstlegender baserad på en kortroman av Jim Harrison.
Nedtonat men ändå intensivt agerande av Anthony Hopkins i rollen som översten.
Skimrande motljus till filmkyssarna.
Berättelsen börjar i Ambrose, Iowa, ett anständigt samhälle som det står på en skylt vid infarten.
Försök görs förstås att stoppa utomjordingarnas framfart.
av ANDERS HANSSON frankrike Fast i Cannes regnar det och på den blöta affischen står det i stora bokstäver ovanför alla de heta kurvorna:
Men snärtigt hip musik av Malcolm McLaren och en del ganska far out-sekvenser med de självupptagna modeskaparna gör Catwalk till en film värd TV-spridning.
Och språket är deras " körkort " i Sverige.
kronor.
Vi har försökt ta oss in i skolan, men mötts av motstånd.
Då blir segregeringen tydlig och det finns en osynlig skiljelinje mellan Kronogården, invandrarnas fäste, och Lextorp, där det nästan bara bor svenskar.
procent av produkterna går idag till EU-marknaden Antalet anställda som idag är
procent av allt fiske i landet.
i Kungshamn och den nya fabriken stod klar i januari i år, omedelbart efter EU-inträdet.
Helst ska varorna bara kunna sättas in i en microugn.
av ÅSE ANDERSSON
Tidtabell på baksidan av kortet På framsidan kortet finns en mycket detaljerad beskrivning av hur invånarna i Älvängen lättast ska lämna hemorten för att ta sig till kommersen i Kungälv.
Annonskampanjen i Ale är inte den sista, inte i Ale och inte i de övriga medlemskommunerna i GL.
De lokala nämnderna och förvaltningarna får inte i fortsättningen anställa personal själva, utan skall anmäla alla varsel till personalnämnden.
Först i höst ser vi hur situationen ser ut.
haft stöd av länsarbetsnämnden med
, som kan bli ett tuffare år på arbetsmarknaden än
I torsdags var det våravslutning på Kingston, en avslutning med sambakarneval som tema.
Då kan även barn som kanske bara kan röra på en arm göra musik.
Uppkäftig hyllning till livet En bit sydafrikansk vardag mitt i Göteborg.
Trots sina
-
Svart teater med egen stil Namnet är inspirerat av den fruktmarknad där Market Theatre hållit till.
Kvar att göra i det egna huset är bara inspelningar.
Men slagverkare och mässingblåsare brukar inte bli lottlösa i hans partitur de heller.

för att får vara med i rådet.
Vi försöker vara ute på fritidsgårdarna och genomföra enkäter i skolorna.
Att de skulle kunna påverka politiker och tjänstemän.
- Totalt kommer
Politikerna i Härryda lyssnar allt oftare på de unga rösterna.
Det var när han framförde August Strindbergs sällan spelade ökendrama Samum.
En film som spelades in med danska pengar och skådespelare.
- Jag skulle tro att det rör sig om ett 90-tal roller vid det här laget.
Björn har svårt att säga nej till
En duo som älskar att jobba tillsammans framför kameran.
säger Arne - och Björn garvar instämmande.
- Det är en outsinlig guldgruva, som allt fler här på SVT börjar upptäcka.
Bild:
Han står dock på Åsards sida när han nu skall göra ett sista försök att hitta en konstruktiv lösning.
Detta är nu ett ärende för yrkesinspektionen.
När vikariatet upphörde skrev hon till dåvarande generaldirektören Berit Rollén och påpekade att hon utsatts för kränkande behandling.
Bild:
De hjälpbehövande i Olofström har fått sina pengar, även om ett par av dem tvingades ta hjälp av kronofogden.
I
av de
politikerna i Olofström blev dagsböter.
också för oredlig uppbördsredovisning.
år har de klurat på uppfinningar utan att tjäna ett korvöre.
separata väskor, eller som ryggsäck med särskilda perforerade fack till små freestylehögtalare, och så vidare.
Och det blev fler uppfinningar:
Under introduktionsåret räknar de med att sälja för
miljoner exemplar av Kaito i år, och en knapp miljon sammanlagt av de
Efter gymnasiet har Alec tagit en designexamen i USA, men försörjer sig som vaktmästare på Kronofogdemyndigheten.
Och allt det som var innan var ju ren uppfinnarglädje, säger Alec Planinc.
Bild:
Nej, men den brittiska regeringens hemliga anteckningsbok om parlamentarikernas privatliv.
På söndag visar BBC
" Mollwing agerar fegt och ovärdigt " ÅMÅL:
Jan-Ewan Mollwing anklagades för skattebedrägeri och även för försök till skattebedrägeri.
- Frågan väcktes första gången i fritidsnämnden
Dalsland och Älvsborgs län får nu sin första nationalpark.
I dalgångarna finns sjöar och myrar.
En speciell förvaltare brukar utses.
Att det blev reservat på den norska sidan berodde på att norrmännen var tvungna att fatta snabba beslut om naturskydd.

Verket stödjer sig på uppgifter från en fastighetsmäklare som fått i uppdrag att sälja fastigheter och ett bostadshus för ett begärt pris på
år i säkerhetsrådet har lett till hårda arabiska protester.
medlemmar i rådet röstade för resolutionen som var relativt urvattnad efter
Nu väcker han liv i en explosiv fråga som Jerusalems ställning för att försöka få poäng från konservativa judiska väljare och de många andra amerikaner som sympatiserar med Israel.
Premiärminister Yitzhak Rabin har anklagat Likud för att i USA försöka sabotera avtalet med PLO.
Ali Ibrahim Saleh pratar med sin svärdotter vid familjens hus med utsikt över Jerusalem.
Det här avslöjar Tjörns kommun som nu gjort en ekonomisk studie av
Har utretts under våren Det här betyder att kommunen själv måste satsa mellan
Vid Stansvik behövs mindre investering Vivi Metsola konstaterar att 40-miljonersalternativet vid Vettnesvik inte motsvarar de krav som ställs på att en större färja med möjlighet att ta en ambulans eller lastbil skall kunna sättas in.
- Vi kan konstatera att de
Ett knappt dygn efter utnämningen av premiärminister Alain Juppé stod den nya franska regeringen klar.
Betydligt mer konventionellt har valet varit när det gällt utrikesministerposten som tillfaller Hervé de Charette, försvarsministeriet med Charles Millon, justitieministeriet som övertas av tidigare kulturminister Jacques Toubon och inrikesministeriet som nu givits till Jean- Louis Debré.
Men först och främst vill han ha fart på jordbruket i landet.
Desto mer talar han om jordbruket och om behovet att snabba på den pågående jordreformen.
Den minskade intensiteten i Estlands jordbruk har visserligen inneburit en minskad förbrukning av konstgödning.
personer behöver andra utkomstmöjligheter för att försörja sig själva och sina familjer, påpekar han.
gånger, förklarar han.
Därefter får man bestämma vilken nivå den inhemska jordbruksproduktionen bör ligga på för att möta detta behov.
nya insändare kommit till.
syskon växte upp under knapra ekonomiska förhållanden men fick näring från så mycket annat, inte minst från våra dagliga stunder med sång och högläsning.
års ålder tog en fil kand i litteratur, teater och konst, berättar Maj som från början utbildade sig till socionom.
60_000kronor lyckades hon kamma in på den affären.
är skandalen kring Peter Dahls tavla " Liberalismens genombrott i Göteborg ", som föreställde Sibylla " med en makaber blottare ".
- I annonsen lade jag fram önskemål om att assistenten helst skulle ha kulturella intressen och jag fick inte mindre än
-Det är arvet efter
Då segrade det islamistiska partiet FIS.
Även religiösa ledare har fått sätta livet till.
Inflationen ligger nu på över
Det skapar bara nytt våld, hävdar han.
av GERT GELOTTE
procent av väljarna för oss till vänster om socialdemokratin.
Men allt det där var på k :ets tid.
- Men jag har förstått att deras långsiktiga mål är att försvaga och splittra borgerligheten så att ett samlat borgerligt alternativ blir omöjligt i valet
Gudrun Schyman vill betala en del genom att inte sänka matmomsen, men också genom att höja skatterna.
- Men jag kan tänka mig sänkt tjänstemoms, sänkta arbetsgivaravgifter.
Bild:
De
Att arbetsgivarna valt att ta strid om fackets lokala inflytande tycker Olle Ludvigsson avslöjar dem.
- Våra krav är rimliga och det finns förnuftiga skäl för dem.
Löneökningsnivån är han inte heller nöjd med, men den utgör inte ett lika stort problem som arbetsrätten.
Metall har också meddelat medlarna att kontakterna med dem kan fortsätta parallellt med kongressen.
år.
De
Under min tid har en teknisk revolution ägt rum inom tidnings- branschen.
Där stannar han kvar.
tar över allt större del av SJ:s tågtrafik och de äldsta spårvagnarna i ordinarie trafik i Göteborg inte är äldre än
Ovanpå tunneln finns flera jättegrytor sedan senaste istiden och här utspelades ett av de blodiga slagen under Nordiska sjuårskriget
.
har stått som blickfång i Hjo i många år men återbördades till sitt rätta underlag strax före jul.
AGJ hade förra året
Men hur vi skall klara trafiken på Avenyn under VM är ännu ett stort frågetecken; det får inte vara så mycket folk i spåren att vagnarna inte kommer fram och att vi kör på någon.
Ny för i år är trafiken med buss - Ringlinjen har skaffat en
Inte på en supé för
I ärlighetens namn ska man väl erkänna att det finns både bättre och sämre utbildningar.
" Varför sitter det inget lås i min dörr?
- Ja, sa Asta svagt.
Något rör sig på bildrutan där framme.
I sitt eget rum finns hon mera än där nere.
Det finns ingen plats.
år efter själva händelsen.
Jag mår så bra här hemma, svarar farmor.
I går efter en lång orolig väntan kom glädjebeskedet.
Klockan är
Han berättar att fabriken har varit lite av mönsterfabrik inom Mölnlyckekoncernen.
Från presskonferensen kommer då det besked som Idmark gissat.
BENGTMAGNUZON Äntligen!
På kontinenten är tillgången på returfiber knapp och flera bruk som använder returfiber i produktionen har redan varit i kontakt med sina kunder och aviserat prishöjningar på cirka
procent på kontinenten och med
De prisledande pappersbruken är för tillfället de bruk på kontinenten som baserar sin produktion på returpapper.
Klostret, som var förråd under
Historien bakom Misa är ganska förtjusande; Misa är en i dag 16-årig skolpojke, nu helt frisk.
operationer på sjukhuset.
Alldeles utmärkt, log kungaparet som dock inte hunnit shoppa speciellt mycket till barnen därhemma.
av ANDERS JÖRLE
- Vi satsar aggressivt framåt vad gäller blöjor, säger Sverker Martin-Löf.
personer.
Det skall tolkas som att SCA går mot en eventuell konjunkturavmattning i god balans.
VD:n i AMF Pension, Jan-Erik Erenius, tycker att rekordhöjningarna egentligen är en sänkning.
Jan-Erik Erenius, VD för AMF Pension, tar själv på sig ansvaret för beslutet på Investors bolagsstämma.
Vid årets bolagsstämma bakades de ersättningarna in i höjda styrelsearvoden.
Särskild skatt på drivmedel eller fordon kan införas tidigare.
miljoner kronor och finansieras med statliga anslag.
- Vi håller på och tittar på vilka möjligheter som finns när det gäller fordons- och drivmedelsskatt, vilka intäkter det kan ge, säger Ingemar Skogö.
- Sedan förmodar jag att det skall ut på remiss och att förslaget sedan behandlas i riksdagen under våren, säger Ingemar Skogö, som bedömer att vägtullar tidigast kan bli aktuella
Enligt Bilister i Väst finns det mer angelägna trafikprojekt än Götaleden.
Alla är överens om att OLA-ambulansen blir kvar, men man tvistar om i vilken form.
Fördelen är att det blir pengar över till att ha en sjuksköterska i OLA-ambulansen dygnet runt.
I stället åker personalen i OLA-herrgårdsvagnen med i den vanliga ambulansen och vårdar patienten på väg till sjukhuset.
OLA-ambulanser är det viktigaste att kompetensen och erfarenheten finns kvar även i den nya varianten.
- Vi tycker givetvis att dagens bilar fungerar väldigt bra, men det är väl en kostnadsfråga som så mycket annat.
Jonas Lindkvist För dyr.
bilar startade i daghemsklassen och
- Det var roligt, sa hon nu.
Även i fritidshemsklassen blev det ny segrare i år.
Tilde Mellbert från Kärret, överlägsen segrare i daghemsklassen.
års ålder har han blivit mobbad på grund av sin övervikt.
du får ingen glass för du är så fet, är att ge signalen att du duger inte.
Övervikten för med sig hälsoproblem som diabetes, hjärtsjukdomar, problem med leder och rygg.
Gröna baskrar militär miljökår Sverige har en chans att som första land i världen få en miljövärnskår, Gröna askrarna.
- Estland och Ryssland är redan aktiva och har kartlagt var deras miljökatastrofer är.
- Det finns redan en rad uppgifter för dem.
Brevet förmedlade vi till länsstyrelsen i Mariestad som fick ta hand om problemet.
bara innehafts av chefredaktörer.
Att ge impulser både till studenter och lärare.
Och planering har aldrig varit min starka sida.
- ( Skratt ).
Att hon arbetar på GP och är från Göteborg skall inte vara ett hinder.
ingår hon i Göteborgs-Postens redaktionledning och innehar ställningen som tidningens förstereporter.
miljoner kronor (
gav en förlust på
Avesta Sheffield ökade faktureringen med
Trots att en mättnad börjar närma sig på marknaderna tänker Avesta Sheffield fullfölja sitt investeringsprogram.
Hur enväldig är friidrottens " kejsare " Primo Nebiolo?
Men om ingen utmanar honom om ordförandeskapet nu, finns risken att han sitter kvar tills han blir
- och dags för yngre människor att ta vid.
Al Dashti bekräftar dock sin kandidatur:
Det som kan rädda honom vid valet i Göteborg är hans smarta " U- landshjälp " till fattiga nationer i Afrika och det tidigare öst-Europa.
Dessutom ska det i det egna hyreskontraktet finnas en så kallad förhandlingsklausul.
" Wåll " har en VM-chans tack vare " Wallens " stöd IRVINE:
i den misslyckade jakten på en biljett till Stuttgart-VM.
Därför är det riktigt att pengarna satsas på dem.
" Wåll " och jag tränar nästan exakt likadant.
Bakom dem kämpar Niklas Eriksson, Marko Granat och jag om den tredje platsen.
- Visar jag resultat får jag högre ekonomiskt stöd från klubben och kanske till och med träningsbidrag från Svenska Friidrottsförbundet.
(
Bitvis fortsatte IFK att uppträda ungefär lika ängsligt som tidigare under den allsvenska vårupptakten.
Han blir riktigt bra så småningom.
poäng skiljer ned till mästarna och hösten är lång.
Någon som vågar sätta emot?
VM-slutspelet i den största av sporter brukar vara en god affär för värdfolket.
åskådare i snitt på
Tyvärr.
- Det är en lång bit kvar.
stycken på
Målet och en STOR Martinssonchans i matchupptakten var det ungefär det enda av ordnat spel Blåvitt hade i första halvlek, då unga, skadedrabbade, reservfyllda MFF förde spelet.
- Tror vi allt mer börjar lära oss hur vi löper, analyserar Mikael Martinsson.
Äldste sonen Patrik,
Så lite tanke var det bakom det, sa lillpågen.
berättade han.
.
Det var hårt och tätt här - precis som i matchen som helhet -
Själv har jag varit en av tillskyndarna för att länder ska kunna dela på ett VM.
Finland ska absolut vara med på det här.
g.
VM
Effekten blev därefter.
En av dem som firade var matchhjälten Dino Baggio, som gjorde Parmas båda mål i de
Det fanns mängder av skäl för Parma-spelarna, bland dem Tomas Brolin och matchhjälten Dino Baggio, att fira segern i Uefa-cupfinalen mot Juventus.
.
En överlägsen vinst blev det för Ambro Drew, körd av Lutfi Kolgjini, som ledde varje meter av loppet.
Ett tips som han höll till punkt och pricka.

" Bengan " är inte alls ledsen för det som hände Stefan sist.
Sverige har vunnit de
Vi väntar fortfarande på att det skall lossna för Stefan Lövgren.
Irfan Smajlagic är en av de stora profilerna.
Svenska damlandslagets förbundskapten Ilija Puljevic läste mer än
PETER WIDING Klarar sig bättre nu?
- Utgången har egentligen ingen betydelse, mitt liv går vidare ändå, säger " Tigern ".
- Det gör jag egentligen inte.
- En del av det.
• Formen?
" Tigern " älskar att måla och är heltrött på boxning.
minuters spel.
.
Men roligt såg det inte ut och effektivt var det inte heller.
- Jag är naturligtvis glad över att vi spelade så bra i första halvlek, säger Glenn.
Brorsson kastade sig och vrålade, domaren Örjan Andersson från Köping plockade upp det gula kortet.
- Vi var i poängnöd, säger Holm, då blir det ofta som i slutet av den här matchen.
Det tyckte Helsingborgs yttermittfältare Christer Fursth i första halvlek då han som gammal örebroare naturligtvis visslades ut av hemma- publiken.
Båda lagen försökte dock spela fotboll vilket gjorde att publiken trivdes och det var minsann inget fel på spänningen.
Det var inhopparen Jesper Ljung, som hade varit på planen i
) bröt Bollklubbens
Ändå var han inte ens svett.
- Tror inte att han är aktuell för cupfinalen mot AIK på torsdag, konstaterar Mats Jingbladh, tränare i HBK.
- Inget bottennapp.
.
För honom är det antibudskapet lika tydligt som för de medverkande artisterna.
.
Och det är lite segt.
Han har
Resten går till hyrbetalning och sånt trist.
Först ut var Partillebandet Emotions som framförde sin helseriösa, kvasistadiumrock.
Melodiös grunge med blond barfotabasist.
Megadeathbra tyckte juryn.
Cloudberry Jam vs Pinko Pinko
AV MAGNUS JOHANSSON
det vet jag allt, nästan.

Vilken var Blurs genombrottssingel?
Eller var det trummisen?
- Union Carbide.
- Throwing Muses, Belly och vad hette den där tredje.
.
Vad sa du att han hette, sa du?
- Nej.
.
rätt.
.

.
möjliga på Ramonesplattan Loco Live?
.

Sator.
.

Vad heter sångerskan i Pandora?
Vad betyder Cloudberry Jam?
rätt.

She's So High.

.
Huvudet tungt, treoburken tom och festblåsan förbrukad.
Nåväl.
" Dina ögon är som mina fötter ", sa Sven-Erik.
Vi är gifta.
Skäms!
En ruskigt rar Gyllene Tider-basist, jag säger inte vem, spillde shots över sin skjorta.
Men med krimskrams längre!
Så nu slipper de slösa
Klä dig i riff raff, redo för rajtan tajtan.
Salut!
Att vara maskör handlar inte bara om att ha kunskap i att kunna göra den yttre masken som skådespelarna bär.
- Jag vill kunna hantera alla material.
- Jag tror att jag kom in för att jag har skaffat mig erfarenheter.
- Vill du verkligen höra det?
Och man skaffar sig en yrkesidentitet.
- En maskör ger rollen ett uttryck, vad den ska göra.
- Inget som jag blir hänförd av.
- Maskering/Perukmakeri - Dramatik/Dramaturgi-teater - Manus Teater:

I pjäsen blev hon senare sjukfiskgrå i stället.
Den vanligaste missuppfattningen, vad gäller ordet maskör, är enligt Anette Claesson att folk ofta hör fel och frågar:
Nu har Brad istället en utvuxen stubbfrisyr, ett minne från polisfilmen Seven som han just spelat in här i Los Angeles med Morgan Freeman.
Bart kan bara hanteras av sin skötare, Doug, så Doug fick bli min stand-in.
Ibland tänkte jag:
.
år är det först i Höstlegender som Brad Pitt gör en riktig vuxenroll.
Alla beundrar Brad - Brad är naturligtvis en vacker man, men frånsett den där yttre, förgängliga skönheten har han en inre styrka som gör att både män och kvinnor beundrar honom.
år.
Han har lätt för att bli förälskad, säger vännerna.
.
Alfred och Tristan tävlar inte bara om faderns gunst utan också om en kvinnas ( Julia Ormond ) kärlek.
Premiär för en Levande Scen.
procent blev skit, men det fick det bli för att få fram det där lilla extra, säger Stina Svanholm.
Problem som man inte kan skratta åt, kan man heller inte ta itu med.
Att pjäsen skulle få en påtaglig förankring i deras egen verklighet, hade Levande Scens skådespelare dock inte räknat med.
Vad det blir spelar inte så stor roll för Stina Svanholm.
azaleadalen bild:

Har inget behov av att prata av sig.
Föräldrarna tvingade henne att söka till Adolf Fredriks Musikskola.
Nu bor hon i Huddinge, i en lokal med inbyggt kök och duschkabin.
Innan dess var hon arbetslös, satt mest hemma och plinkade på gitarren.
- Jag försöker tänka mig in i situationen att göra någonting annat än musiken, men det går inte.
En akustisk.
.
- Människor som inte har behov av att uttrycka sig och nöjer sig med det lilla, det är de människorna som är lyckliga.
Rasp är charmigt.
Jag plockade ut en tredjedel av samlingen och stegade ner till en av stadens second hand-månglare.
Borta var det göttigaste.
Nä, man har liksom slagit sig på fel bransch.
Okay, det var på House - den enda affär jag varit inne i som säljer Tintintallrikar för nästan
Jakten på den optimala CD-hyllan alltså.
Scoccovarning med andra ord.
tredjedelar består av tröttande utfyllnad?
Gränsöverskridaren Höglund har toppat formen.
En stor stark platta, detta.
spänn per skaft den här torsdagskvällen.
Och beställa fish & chips och vatten.
Men var är alla människor?
En eloge för ölet blir det också.
Frank har flyttat till Örgryte Radio Göteborg har hittat hem!
Fast ändå.
verkar vara på gång med att damma av gamla 70-talsproduktioner i allmänhet och då Bengt Lagerkvists i synnerhet.
Big Bengt Erlandsson är ute i kraftigt blåsväder.

Det är så vansinnigt mycket och allt är så intressant.
Gert Larsson på trafikredaktionen kommer med ett hett tips.

.
Svisch.
Jag springer med band till tekniker Ceasar Espinoza-Drust.
Ilsket och högljutt.
Nyhetsproducent Annelie Malmborg-Sundström skickar runt dagslistan.
-Nu har jag kollat!
Jag sitter med Sandra Ewert och Kerstin Kaminski i studio
-Egyptisk luftlök?
Egyptisk luftlök.
Vanligtvis är hon informatör, men invigningen kräver arbetsuppgifter utöver det vanliga.
Lunch!
( Samt musikskribent i Starlet avslöjar en hemlig källa.
Och lät Janne stirra rakt på behagen.
mot P
.
gånger.

Göteborg, Jonas Eek, Siewert Öholm och diverse kända Göteborgsprofiler.
.
Men inte jobbet.
Janne Ellerås kör programmet Fredagslunch.
Epp Andersson-Pärn läser lugnt om biografbesök och bränder trots språngmarsch i korridoren innan.
Generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghalis förslag om minskning och omgruppering av FN-förbanden innebär nära nog ett erkännande av att FN:s roll börjar förlora sin mening.
Inte ens efter de mest flagranta provokationer har flyget satts in, därför att man i så fall befarat nya angrepp från de krigförande.
Att skapa fred kräver ett starkare mandat åt FN-styrkan att skjuta tillbaka, men enligt expertisen tarvar det en förstärkning av numerären.
Detta innebär emellertid icke att icke en ljusnande tidsperiod nu vore att emotse inom kommunen och dess omnejd, framför allt då å de politiska och ekonomiska planen, vilka hitintills dessvärre ej fullt ut varit så gynnsamma, som kommunstyrelsen avsett redan i sina vallöften föregående höst, i det att Grönköping ej mindre än andra kommuner framstått såsom måhända hårdast drabbat av den tidigare regeringens försummelser betr.
Spec.
Har denna nämligen å lokalplanet beslutats kompletteras med en än mera djupgående försänkning av desamma genom ett helt nytt system för förbättrad prissättning, i det att särskilda rabattkuponger, giltiga i samtliga ortens livsmedelshallar, komma att införas fr o.
m.
Visserligen tvingas regeringen nu omarbeta förslaget, men enligt Persson var ändå det första förslaget rätt.
Dess uppgift är just att granska att politikerna med sina ofta vällovliga ambitioner och förslag inte kommer i konflikt med konstitutionen.
Sveriges Verkstadsindustrier( VI ) och Metall, som samförhandlar med civilingenjörernas CF och industritjänstemännens i SIF, verkar på ett märkligt sätt dra sig för att komma till skott.
VI har satsat på att uppnå ett genombrott i år.
procent - från
Sverige tycks, liksom Storbritannien, behöva en etisk debatt kring VD-lönerna.
Det borde istället handla om vägen bort från
De planerade besparingarna, däremot, har det varit vacklan om, inte minst på grund av motstånd från vänsterpartiet och LO.
Stoppa varje ansats till brott.
Därmed är Ringhals
Att inte ge R
Ingen av Ringhalsreaktorerna tillhör världens
Det är knappast imponerande.
I september
" Trots den stora produktionen är Ringhals skonsamt mot miljön ", påstår Vattenfall i sitt kampanjmaterial.
Näringsminister Sten Heckscher har, konfronterad med innehållet i Vattenfalls konsultrapport och med upplägget för den nu aktuella kampanjen, tvingats konstatera att han inte accepterar att Vattenfall bedriver kampanjer med syfte att behålla kärnkraften.
avbeställts och
Huvudstaden är en viktig mötesplats för människor från Sverige men också från andra länder.
Det är både dumt och orättvist.
Och man säger, åtminstone som undertext, att Karlskrona, Malmö och Göteborg är mindre sjöhistoriskt viktiga än huvudstaden.
Men genom samverkan hade vi fått en förstärkning av den sjöhistoriska museiverksamheten.
Men det vet säkert Margot Wallström.
Ingenstans blir denna utveckling så tydlig som när det gäller socialbidragsutvecklingen.
procent av alla personer i landet.
procent av landets hushåll någon gång gå till sina lokala socialkontor och efter sedvanlig individuell behovsprövning, kvittera ut sitt bidrag.
Vem orkar i dag bry sig om att cirka
För det andra måste kraven ställas på regering och riksdag att noggrant följa upp konsekvenserna av försämrade ersättningsnivåer inom a-kassa och sjukförsäkring.
Inom vissa nationaliteter är arbetslösheten
Bruces poesi är oerhört välskriven, som om han vred och vände på delvis okända ord innan han högg in på dem.
Affärslivet, sett genom Lennart Bruces ögon, framstår som en oväntat kreativ aktivitet.
Ibland kan trevligheten och gemytet stå en upp i halsen.
Lennart Bruce - bland hajar, affärsmän och uppassare.
Det handlar alltså inte om diktrecitation i vanlig mening utan om en teatral gestaltning.
Sverker Andréason Skottes musikteater, Gävle Själens april Text:

- Pengarna har fonderats.
som förlorade en förälder, berättar Örjan Flodell, informationsansvarig på Röda Korset.
Jag vet bara att polisväsendet samlade in pengar för anhöriga, men vi har inte hand om kontrollen över insamlingar, säger Birgitta Wallström.
- Det går inte av olika skäl att till exempel ge en halv miljon kronor rakt av till de drabbade.
För att driva sexhandeln uppmanade mannen sin sambo att köpa en husvagn.
år, är förtidspensionerad för nervproblem.
Mannen har en liten inkomst, endast
Dem vill han behålla.
Han tog dem och stoppade dem i kofferten, sedan satte han in dem på banken.
POLISEN Oskyldigt yttre.
Men det ska det bli ändring på nu.
På armlängds avstånd, med kaffekopp i handen och en vetebrödssmula i mungipan.
Allt det där som de olika vetenskapsgrenarna haft så svårt att hantera, eftersom det delvis legat utanför den egna gärdsgården.
Det känns som om forskningen i Sverige i och med detta tagit ett viktigt steg för att komma ifatt utvecklingen inom konstarterna.
I installationer blandas medvetet berättande ljud, föremål och bilder i en rumslig helhet.
Bland morgondagens forskare kommer många att lägga stor vikt vid fenomen som Beavis and Butthead och familjen Simpson, som idag är helt utanför forskningens fokus, förutspår Greenblatt.
.
Några grova regler - det skulle vara pastorala föreställande motiv, och en encentimetersstrimma på mitten - var vad de fick att hålla sig till.
är lustfyllt och roligt, samtidigt som projektet berör en central föreställning inom konsten, nämligen konstnärens koppling till sitt verk.
Gunilla Grahn-Hinnfors Virgil Dejarv och David Krantz Kill time easy space
- Jag vill att människor aktiverar sig.
- Jag har ofta märkt att det jag gör väcker en viss förstörelselusta.
En polerad metallåda fylld med torkade blommor ger mig genast impulsen att sticka ner handen, men jag vågar inte riktigt.
Sedan dess har hon medverkat i en mängd olika grupp- och samlingsutställningar men har i år fått mer personlig uppmärksamhet än tidigare.
Men betraktaren styr själv pulsen.
Det är för många medverkande, tycker eleven Niklas Eneblom.
Överhuvud taget är det fråga om hierarki.
- Man kan ställa ut vad man vill, det finns ingen kvalitetscensur.
Den som följer bokstäverna i rätt ordning kan läsa:
Verket fyller ett helt rum.
Konstnärer som arbetar på epidemin öppnar sina ateljéer, barn målar på asfalt, det blir porträtteckning, författarhörna, fotbollsturnering och mycket musik.
Verksamheten kom i gång
Hälften av dem är bildkonstnärer, resten författare, musiker, fotografer och en koreograf.
Klippstaden Les Baux-de-Provence, med medeltida borgruin ruvande ovanför, är ett äventyr, värt några mils omväg om man är på resa i Provence i södra Frankrike.
På våren är allt fortfarande friskt och vallmon lyser som glada, röda prickar i allt det gröna.
Här kan man klättra och klättra och hitta " egna " grottor och kika ner genom något runt hål i bergväggen.
Tiden var krigisk, familjen Baux mäktig.
Men staden blev levande igen först
Landskapet nedanför ser ut som ett jättelikt lapptäcke i gult, grönt, brunt, orange.
Vänliga hundar puffar dig i knävecken.
kronor.
Bild:
Något annat yrke kan jag inte tänka mig, säger Erica Johansson, ett av de svenska affischnamnen inför sommarens friidrotts-VM.
Jag har lätt för att bli irriterad, speciellt om jag är inne i en period när det känns motigt.
Den senaste tiden har hon varit runt på många i högstadieskolor och berättat för eleverna i sjuan varför hon tycker så illa om anabola steroider och andra dopingpreparat.
Tack vare att S-E-banken är en av huvudsponsorerna av friidrotts-VM har hon fått möjlighet att pröva på hur det är att arbeta på bank.
Som de flesta säkert har sett i Poseidons annonser har Erica Johansson för tillfället en lägenhet på Karlaplatsen på Hisingen.
- Deras sätt att sponsra mig är att ge mig gratis frukt.
När hon bodde hos sina för- äldrar i Landvetter sjöng hon med i en kör.
Men då höll jag på med alla möjliga grenar.
Erica Johansson, längdhoppare Namn:
Valand, Bryggeriet, sommar-Yaki Senaste bok:
Det är Göteborgsonkologen Göran Borghede som presenterade resultaten vid en pågående nordisk kongress om psykosocial onkologi i Göteborg.
Resultatet är att de som fått behandling i botande syfte med strålning eller operation hade lika god livkvalitet som normalgruppen och bättre än den grupp som inte fått behandling och där man bara valt att avvakta utvecklingen.
- Varför vet jag inte.
Långsammare i luften än för
I dag flyger British Airways och Air France med de senaste Boeingmaskinerna och med Jet-Airbus samma väg på
minuter långsammare, för att ta några exempel.
Det är alltså en fråga om att spara pengar.
STEFAN BERG Ambition att spara motorerna och dra in på bränslet bidrar till längre flygtider men är bra för miljön.
.
Han satsade nämligen på sin civila karriär som elektroingenjör.
Han ställde upp på Karpovs sida i striden mot den så kallade Kasparov-falangen.
Någon risk för ett nytt bortrövande finns det knappast, hävdar båda.
Det har varit mycket diskussion om säkerheten för Skanskas anställda i Colombia.
, därefter avmarsch
Men snart förstod de att gerillans mål var publicitet och då släppte rädslan.
Farcgerillan stoppar en lastbilskolonn.

Anna Aagaard Ett så attraktivt turistområde som Gardasjön är givetvis platsen för campinganläggningar av alla de slag - från lyxvarianterna till mera enkla.
Vid Gardasjön finns också en analog form av lyxcamping, där allt är förberett när ni kommer.
Warszawa Staden som aldrig glömmer Turisterna har efter den gamla regimens fall i allt högre grad hittat tillbaka till Polen, även om merparten av besökarna från Sverige i första hand kommer för affärer.
På historiska museet vid torget i Gamla stan, Stare Miasto, såg vi en film om förintelsen av Warszawa, kom efter en halvtimma skakade ut i luften på nytt och konstaterade att den filmen knappast kan lämna någon människa oberörd.
.

Vid vårt besök på Umschlagplatz fanns där femtiotalet turister från Israel.
Från dessa dystra och upprörande bilder av Warszawa kändes det skönt att få andas in lite klorofyllmättad luft i den vackra parken kring barockslottet i Wilanów, som byggdes som sommarresidens åt kung Jan
Detta lät man originellt nog inte bygga upp igen.
- Dom skall hålla koll på bilen under tiden, men det gör dom sällan, sa en av våra guider.
Här går personalen nu in för att hålla rent så gott det går, berättade en guide för oss.
I fjol
De flesta kommer över dagen enbart för att handla.
dagliga färjeavgångar från Ystad till Swinoujscien och en med Stena Line från Karlskrona till Gdynia.
I basarerna finns ett stort varuutbud och låga priser.
Torget Rynek i Gamla stan är en turistisk medelpunkt i Warszawa.
På vägarna skall sedan judiska bosättare kunna röra sig på Västbanken utan att passera palestinska byar och städer.
Palestinska förhandlare rasade redan tidigare över Israels konfiskering av arabisk mark i östra Jerusalem.
- Det visar tyvärr Israels flagranta brott mot internationella överenskommelser, sade Arafat.
- Med en gemensam organisation går det att ha ett gemensamt anslag för kirurgin inom sjukvården, säger Torsten Seeman, chefsöverläkare för kirurgi på Östra.
Men en förutsättning för att en sammanslagning ska bli en vinst även för läkarutbildningen, är att Östra får lov att ha professorstjänster.
Vi menar att vårt förslag står sig oavsett vad resultatet av samverkansprojektet blir, säger de.
Det blir inget samarbete.
Det är i många fall ett medvetet publicitiskt val - Zjirinovskij skall inte ges extra " reklam ".
Titov slog en ultranationalist, med tvivelaktigt förflutet, och en fotomodell med en make med halvkriminell bakgrund.
Men han tros undvika att alltför nära liera sig med koalitionen för att inte drabbas om parlamentsvalet för gruppen skulle gå illa.
procent, lätt manipuleras ute i regionerna.
Belgien är fattigt - men belgaren är rik BRYSSEL:
åren förväntas den lösa följande ekvation:
Det kommer de rasistiska partierna, Vlaams Blok i Flandern och Front National i Vallonien, säkert att njuta frukterna av vid röstsammanräkningen i morgon.
De tror också att sänkta kostnader för företagen kommer att öka sysselsättningen och därmed statens intäkter.
I nästa års budget får underskottet inte vara högre än
år.
regionerna ( Flandern, Storbryssel och Vallonien ) får ökat ansvar för socialförsäkringssystemet.
De båda miljöpartierna, Agalev i Flandern och Ecolo i Vallonien, är ganska ensamma röster.
Ett par
- Det blir som en enda lång väntan på att dö.
Vid elvasnåret efter maten och fram till klockan ett brukar Linnéa vara som piggast och en stund på eftermiddagen.
För några år sedan kunde man göra saker tillsammans och kom nära patienterna, berättar Stefan Paulsen som är föreståndare på avdelningen där Linnéa bor.
Linnéa Hasse,
Men det finns också en icke synlig vanvård av gamla, menar Kerstin Segesten som är professor i omvårdnad.
De som inte har anhöriga får lita till organisationer som Röda korset, Kyrkan och privata initiativ.
stora brister med unionen:
Vetorätten ska dock behållas i särskilt känsliga frågor, som ändringar av EU:s fördrag, budgetbeslut och utökning av antalet medlemsländer.
De svenska socialdemokraterna i parlamentet splittrades i slutomröstningen om resolutionen och hade svårt att motivera sina ställningstaganden.
medlemsländer.
Göran Johnsson tror att det hade varit till hjälp för Metall om arbetsrättskommissionen kommit igång redan i höstas, men tycker inte regeringen kan göra så mycket mer just nu.
Positiv till extrakongress - Det är inte lätt att leda ett land och man måste komma ihåg att det är en minoritetsregering, men det behöver ju inte betyda att partiet håller tyst.
- Om det är EU:s konvergenskrav som styr, måste man tala om det.
Bild:
september
kronor i en pott.
Då stoppas till exempel distributionen från Ikeas centrallager.
Därmed kan en besvärande storkonflikt vara i rullning inom handeln.
kronor
av MARIA BERGGREN
I förfjol var det Grease, förra året West Side Story och nu heter stycket Tom.
Båda spelar musik på fritiden och ställde upp på den musikaliska sidan i både Grease och West Side Story.

av PER-OLOF LÖNNROTH
För detta får vi en cirka
Inte minst med tanke på att motorn gav max vridmoment just omkring
Husbilen blir ett specialfordon där både bil och husdel sitter ihop och bara kan användas tillsammans.
Och det är heller inget problem att lotsa dessa fram i trafiken, men att göra en fickparkering på en trång stadsgata kräver sin chaufför.
Bilder:
Många går också i tankar att byta husvagn eller kanske står inför sitt första husvagnsköp.
Därför har några nya värden på så kallad dämpning ( DA ) börjat att användas av husvagnstillverkarna.
Kombinationen bil och husvagn är egentligen avståndet från bilens bakhjul till dragkulan och från dragkulan till husvagnens hjul.
De förare som har ett BE-körkort får dock dra ett tyngre släp och det är här som biltillverkarnas ansvar får betydelse.
Detta borde biltillverkarna tänka på och inte minst vägverket, som har ansvaret för trafiksäkerheten på våra vägar.
En normal husvagn har en lastkapacitet på
Final för drakbåtsfestivalen Nog kommer det bli lite tomt efter de glada tillropen nere från Rosenlundskanalen.
Och dans.
De färgglada paddlarna såg ut som alltifrån landsbygdstuppar, till antennutrustade marsmänniskor och sjörövarligor.
Förmånliga lån ska få invandrare att starta eget Särskilda " risklån " till invandrare som startar eget och ett " Samhall " för invandrare som absolut inte kan få jobb.
Färre okvalificerade jobb inom industrin Särskilt utsatta är utomnordiska invandrare.
.
juni.
Första året är räntefritt och amorteringen börjar mot slutet av år
·Arbetsförmedlingar placeras i invandrartäta områden.
8_000tjänstemän varslar om strejk De goda relationerna mellan skogsarbetsgivarna i Arbio och tjänstemannaförbunden SIF och CF har upphört.
Det är den dåliga lokala löneutvecklingen som fått tjänstemännen i SIF och CF att begära ett generellt utlägg av budets
- Anledningen till att vi varslar är att arbetsgivarna erbjuder tjänstemännen sämre villkor än Pappers fått och samtidigt långhalar förhandlingarna, säger Sven Magnusson.
Kostnaderna för socialbidrag stiger obevekligen om jobben uteblir.
Dessa människor finns här redan och kom med den stora gruppen bosnier förra året, säger Ywonne Bergkvist på stadskansliet.
miljoner kronor över hela landet.
:s Morgonpasset, Tomas Tengby, gillar bilar, men han faller inte för de där riktigt häftiga bilarna.
Nej, Tomas Tengby väljer en mjukare linje, det vill säga en bil som är komfortabel att åka i och som inte heller kostar skjortan att äga.
Jag och mina bröder åkte över och när jag körde bil för första gången med eget körkort blev det i en amerikansk hyrbil, en Foerd Pinto i New York.
:an utanför Uddevalla, där en tillfällig hastighetsbegränsning införts.
Därför tvingas han ofta välja bil istället för spårvagn eller buss.
Trist, anser andra.
Draperade över små risbollar kallas de sushi och säljs till styckpris.
Vi provade en variant på makizushi - sjögräsrullar fyllda med ris, grönsaker och lax eller krabba - till förrätt.
Inte heller så dumt, om man doppar konstverken i pepparrotsblandad soya.
I den färdigkomponerade menyn ingick tunna skivor oxkött och bitar av kyckling som kunde ha varit bättre putsade.

Välgjort men dyrt i prydlig lokal.
sade Bengt Alsterlind lite tveksamt då han tillfrågades om sitt favoritrecept - och visst kan man det!
Man lägger färsen i en skål och blandar den med en riven lök, mosade kokta potatisar och de stötta skorporna.
Den hör till!
Vänd om en gång när blandningen är halvfrusen.
Då är det genast en rad företeelser som blir ursäktade.
Det råkar bara alldeles utmärkt illustrera den tid vi lever i.
Utveckling kallas det.
Många små företag, där inget är så stort att det kan dominera eller styra marknaden.
Finns det några alternativ, som inte prövats och visat sig vara katastrofalt dåliga de också?
Per person.
miljoner jobb är på väg bort i västvärlden, enligt en bok som passerade förbi i veckan.
Det är ju marknaden som bestämmer.
För att kvinnor ska tjäna lika mycket som grundskoleutbildade män måste de i själva verket ha högskoleutbildning, enligt svenska kommunaltjänstemannaförbundets undersökning.
anställda.
.
Ascom Tateco utvecklar och tillverkar system för intern personsökning.
Under de senaste
-
Skall det förbigås med tystnad?
Han kom från Tyskland och gav ut boken Aff dyäffwisens frästilse, som hade skrivits av Johannes Gerson.
, för övrigt samma år som den engelska kungen Edward

Men omkring år l
den första boken på svenska språket trycktes för
ett facsimile ur rimkrönikan från
Ursprungligen krävde Gota Bank och senare Nordbanken
Förlikning med
Kyligt bakslag för odlare Trädgårdsnäringen huttrar och blommorna breder ut sig i växthusen.
En förlorad dag kan man aldrig ta igen, säger Göran Alm som driver Alm & Söner med växthus i Partille och Lindome.
på morgonen med försäljning i partihallarna.
- Det ger mycket extraarbete.
Effekterna kommer att synas när plommon och körsbär ska plockas.
av LASSE ANDRÉE
miljoner.
Han fruktade också, enligt skrivelsen till kammarrätten, att det kunde blir svårt att få överförmyndaren att godkänna fastighetsförsäljningarna direkt till barnen.
Det finns
gånger per dag, fortsätter Birgit och böjer sig över de första knopparna.
Sparrisens skördetid är ungefär
Sandjord trivs sparris bäst med.
Här odlades allt som tänkas kan och föddes upp höns och kalkoner.
Bilder:
Fransmän vill ha toppen skiftande i blårött.
Skär av den nedersta träiga delen.
Hollandaisesås är en sjuden sås gjord på äggulor, matfett och en hopkokt vinäger eller vitvinsblandning och smaksatt med lite citron.
Receptet är lagom till ca
portioner Till kall sparris är det gott med den här dressingen.
g skalad vit sparris eller grön sparris Dressing:
Koka in vatten och saffran tills det är nästan torrt i kastrullen.
minut tills bitarna är lagom mjuka, men fortfarande spröda.
Inte första gången.
år.
Någon pressning av vinet förekommer heller inte, bara must som självrunnit används till vinet.
grader och det lämpar sig bäst till enklare rätter av exempelvis fläskkött.
Flertalet stora preparat ökade
Astras P/e-tal är
magsårspatienter drabbas av återfall.
Första kvartalets lilla vinstökning på
Medan Losec svarar för
.
Även Hafslund hade ett motigt
Siffrorna avser perioden april
Antalet organiserade jägare i Bohuslän är idag drygt
.
i Onsala.
Jägarexamen innebär en stor kvalitetshöjning Länsjaktvårdskonsulenten Gösta Pettersson, en jägarprofil i Bohuslän under decennier, numera pensionerad, är mest besviken över att hans älgmodell inte blev accepterad på riksnivå.
Dagens övningar på Hensbacka är utställningar, hundövningar, viltvård, skytte och mycket annat.
Då visar Marii Brunnström bland annat ett par tuffa militärbyxor i mocka.
Den svarta kjolen kan bäras separat, en dress att variera.
Vi har
Lära sig tillskärning och sömnadsteknologi som ger bäst resultat både ur kreativ och ekonomisk synpunkt, säger textillärare Ammi Person.
Hon visar randiga jerseybyxor med matchande topp under en vit slitsad kaftan.
av kursens
Marknadsföring, presentationsteknik och tips om hur man startar eget ingår i andra årskursen.
Undervisning i bl a modeteckning, mönsterkonstruktion, tillskärning och sömnad.
Annica Smedberg i silvrig anorak, Karin Holmén i orange skjorta, Christina Dahlgren i rutig servitrisdress och Stina Lewandowska i målad sidenkappa över byxdress.
Johan Henrysson, Dominique Gasc och Ola Westberg tittar först andlöst på sin idol, men snart står frågorna som spön i backen.
- När jag märkte det sa jag till mig själv att nu var det dags att förstöra den begynnande ålderdomen också, en naturlig fortsättning på det jag påbörjat på 70-talet.
sockor med ögon ur bandets resväska och ber Staffan döpa paret.
- Gud har stigit ner på jorden.
- Jag beundrar mig själv för att jag skrev den och ibland undrar jag hur i helvete jag bar mig åt.
För
Han säger att tryggheten i välfärdssamhället är borta och att det finns för lite humor i Sverige.
Massmedia var på plats och kunde demonstrera sin makt.
Hennes make får inte skicka pengar till henne och hon vill inte ta emot pengar av staten eller äta mat som sänds till huset av rädsla för att bli förgiftad.
- Jag gillar att skildra människor under extrem stress och i kamp med naturen.
På skådespelarsidan är det framför allt Arquettes motspelare U Aung Ko som imponerar.
Också japanen Masahiro Shinoda dröjde vid flydda dar i bilder vackra som tavlor men slutna kring sin egen kultur.
Det är en musik som är nästan bortglömd i Sverige.
Reinhardt-nummer, Daphne och Minor Swing.
,
mellan benen på en överraskad Gamajunov.
Ett insläppt mål på
Frankrike är i VM-final i handboll igen.
Däremot var det ingen överraskning att Frankrike slog Tyskland.
Frankrike ledde hela matchen, som mest med
Det starka spanska laget har alltid haft svårt för Frankrike som är mer samspelt.
Han har inga som syns från läktaren om man bortser från numera välkända " gurkburkar ".
Det är bara bra, säger " Bengan " tryggt.
Frånvaron av bakgrundsmusik känns underlig.
Patrik Lindgren Samhall - företag i förvandling Förändrad arbetsmarknad kräver nytänkande inför framtiden, anser ny VD BORÅS:
En av dem är Karin Kronstam, ny VD i Samhall Dalväst.
Vid sekelskiftet kommer detta märkas tydligt i vår verksamhet.
Men hetluft är Karin Kronstam van vid.
- Men det märks att det är ett företag som varit i kris, konstaterar Karin.
Vi har hittills i år redan berett
Om detta berättar Christina Olofson i sin nya film, Evas döttrar.
Det symboliska anslaget är stort, men välter aldrig över ända.
Jag kan tänka att den förvirrar många och skrämmer somliga, men det handlar inte om okontrollerade utbrott utan om medveten fokusering av den energi som de kvinnliga konstnärerna funnit i de gamla bibliska myterna.
Och Olofson vågar vila i bilden.
Lokalen passar bra för sorten, akustiken är bra.
Viskningar i stället för rop kallar Willy sin musikstil.
I sommar kommer han att flänga Sverige runt och jobba som speaker, auktions- utropare och konferencier.
- I kväll har vi ett prisbord på
- Bingolotto är maniskt underhållande.
Han bor kvar i sin tvåa i Lunden i Göteborg och har en sommarstuga strax utanför Lysekil.
Och " Loket " svarade och pratade, så där gemytligt som vi är vana att se och höra honom göra i TV-rutan på lördagarna.
Att se på TV så här en vecka i skarven mellan
" I såna besparingsbanor tror jag det tänks på planeringskontoren.
Genomslagskraften är stor.
Är det inte höst snart?
Det visar sig nämligen att de
Med reklamationer menar vi att för att bonus skall utgå skall klagomålen på våra produkter från kunderna minimeras.
Principerna innebär att företaget kan klara sina utsläpp under hela året men om ett större utsläpp inträffar strax före årsskiftet, kan hela lönebonusen försvinna för året.
Vi märker att bonussystemet hjälper till att öka engagemanget bland alla våra anställda och det har hela företaget gott av.
Intresset delas av Grimetonstationens ägare, Telia Mobitel, och frågan är egentligen inte om, utan hur den svårknäckta finansieringsfrågan skall lösas.
Stationen skulle ha kostat
har den inte varit igång.
De trodde till exempel att svansarna skulle dras uppåt, som av magnetism.
meter höga masterna i Grimeton.
.
(
.
( NY ) Whale.
.
Vad pågår egentligen i huvudet på dem som framkallar krig?
Det blev liksom ingen stämning när alla satt ner och lyssnade.
Du som var på Liseberg
Jag vill nämligen ha brevisar i åldern
Det misstror ingen.
För i sin dom har disciplinnämndens
- Det är inte min sak.
Den bör endast användas i sista hand.
sägs vidare:
En hästägare tilldelas en varning efter oacceptabelt grovt hanterande av sin häst, när han försöker lasta den på lastbilen efter tävlingen.
Den 45-årige man som ströp sin 11-åriga dotter på en p-plats i Onsala dömdes i går vid Varbergs tingsrätt för mord till rättspsykiatrisk vård.
När han släppte var hon livlös.
Förmildrande omständigheter skulle kunna vara att mannen handlat i hastigt mod, vilket hans försvarsadvokat Leif Silbersky hävdade vid rättegången, befunnit sig under stark press och att brottet enligt det rättspsykiatriska utlåtandet begåtts under allvarlig psykisk störning.
Därför döms mannen till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
av JARL STRÖMBERG island " Bengan " var balanserad men besviken efter förlusten.
Det gjorde man inte, men vad skall man säga om
Iztok Puc, som sköt ner svenska försvaret i OS
Bengt Johansson hade räknat med att det kollektiva svenska spelet skulle räcka som det gjorde i EM förra året och i Lotto Cup i mars då Sverige besegrade Kroatien.
VM-betyg:
, Pierre Thorsson
, Christian Schwarzer
, Laurent Munier

, Alvaro Nacinovic
, Staffan Olsson
.
Match om platserna
Per Carlén och svenska handbollslandslaget var på väg att resa sig efter
I förrgår sade socialdemokraterna nej, i går kastade centerns fullmäktigegrupp in handduken tätt följd av moderaterna.
Centern i Tranemo tänker inte göra någon förtroendefråga av det hela.
- Vi respekterar Tranemos beslut.
Gammal tipp oroar Kan hota dricksvatten BOHUS:
Länsstyrelsen i Vänersborg är nu starkt kritisk mot bolagets agerande och i en skrivelse till koncessionsnämnden för miljöskydd begär länsstyrelsen att Höganäs ansökan om att industriområdet och tippen anses vara färdigbehandlad skall avslås.
Yster uttolkare av det svarta - Många upplever mig nog som en lite tråkig, noggrann och torr, säger Olof Thunberg, ofta en av de roligaste skådespelarna.
Kerstin Ekman har berättat att hon, i Thunbergsk tolkning av hennes text, funnit nya dimensioner.
Där lyssnade han till De Stora, inte minst till den legendariske Lars Hanson, stuveriarbetarsonen från Majorna.
- Jag har också regisserat, mer än ett 50-tal stora föreställningar.
Carl Peter var också synnerligen noggrann.
Men hur?
PER JARL Mörkröstad.
En kvinna kom att berätta om sin far, en av väckelsens pionjärer i vårt land.
Denna gång gav hustrun sitt " samtycke " och mannen dog i frid.
Säkert ber många till Smärtornas man, så kallas Jesus i Jesaja bok.
Det är kanske det första och det största bönesvar.
- Det kan inte bli skönare än så här, njöt Dieter Nilsson som levererade inlägget till kvitteringen.
Det finns nog anledning att hoppas ett tag till.
I går hoppade han in i
- Mot Norrby flyttade vi upp
när Berndtsson nickade till.
Anders Limpars karriär är som tagen ur en spännande pojkbok.
i höst och det var länge sedan han såg fram emot, att efter avslutad säsong återvända hem till polarna i Stockholm, skvallra om fotbollsvärldens superstjärnor - och spela två-mål i Vasaparken.
Publiken på Highbury älskade honom och Anders hann även göra några lysande VM-kvalmatcher hösten
inledande ligaomgångarna.
Tänk att få " göra en Charlie George eller Alan Sunderland " - och avgöra i slutminuterna.
, plus Gary Ablett som tidigare har matchat på Wembley.
, som vi gjorde i ligan senast.
Har fått distans.
åren, säger min vän Even.
Som jag felaktigt antog.
Blåvitts Mikael Nilsson var en av drygt
Det är frågan många vill ha svar på.
Undrar just om Investors VD ringt Pieter Wallenberg och bett om råd idag.
Då utnämndes han i TV
.
- Stämmer.
säsonger i samma klubb ( Milan
Möter Sion i finalen
gånger förut och cupen
Eftersom inga av de stora stjärnorna i NHL skulle medverka talades det om tidernas sämsta hockey-VM.
Förr i tiden var vi i alla fall säkra på att vinna åtminstone SM på skidor, men tiderna ändras:
.
" År
I " Tredje Vägens Politik " hamnade Sverige under socialdemokratisk dominans, vilket bl a innebar att standarden på de lågavlönades bostäder skulle bli den bästa i världen och den höjdes också dramatiskt - på kredit!
Ett långvarigt och kostnadskrävande arbete som tärt hårt på stadsmuseets magra budget.
Målsättningen är vad jag förstår, att forma ett allsidigt och mer intresseväckande museum för västsvensk kulturhistoria, som kan locka allt fler besökare, skolelever och turister.
Vi befinner oss alltså i dag i den situation som jag tidigare varnat för, ett snart nyrenoverat - men tomt stadsmuseum ( så när som
Börja med vårt stadsmuseum.
Virrigheten i insändaren kan väl Vårvän få stå för alldeles själv, men jag reagerar mycket starkt på skribentens onyanserade stycke om otrohet.
Ingen skall tvingas avstå från den chansen, allraminst den bedragna parten i ett äktenskap.
Och för löntagare finns det ett inkomsttak, som bara fifflare kan forcera.
Om dessa kostnader skjuts över på skattebetalarna går väl ända skam på torra land.
av ULF NILSSON
Uppgifterna gjorde gällande att Nebiolo gjorde en hemlig resa till Kuwait.
Al Dasthi påpekar dock:
- Inom de närmaste
procent övertygad om att jag kommer att bli omvald som styrelseledamot under kongressen i samband med VM.
Jag är en vanlig simpel civil medborgare.
Glappet är för stort.
Al Dashti har även ett aktivt förflutet.
Bilder:
frågade IAAF:s informationsdirektör Giacomo Mazzocchi till GP, efter vår intervju med Al Dashti i går kväll.
år senare, utan framgång, • valdes till president
Han hade många personer runt sig.
konkurrenter om presidentposten plötsligt presenterade sig.
miljoner till VM.
HÅKAN ANDERSSON Än har inte Calvin gett upp - Han tränar nog nu, försök om ett par timmar, säger managern Nat Page.
år i januari.
meter i Helsingfors-VM
skolmogna barn.
Att ge till sådana som behöver är att förhäva sig och att sätta sig i kommunens, statens och Guds ställe.
Om jag är vid medvetande vid det laget skall jag resa utomlands.
Det leds av en president.
.
Det är därför man inte skall ge till behövande - de har inget att ge igen.
När presidenten en gång motvilligt tvingas dra sig tillbaka skall han öppna glasbutik.
Det var en smula Grieg, en solglimt från en fjällsjö, ett leende från Dovregubbens skägg och ett sus från Ulvangs skidor i femmilsspåret.
Vi borde därför tåga till Karl Johan och vördsamt be om ursäkt för vårt magsura uppträdande.
Jo, ryssen vann, men Sverige blev i alla fall tvåa.
säkerhet garanteraD?
hoppande personer per kvadratmeter för att testa om den nya VM-läktaren är rocksäker.
så följde hela arenan med i svängarna.
Rockgalorna var viktiga för att Göteborg skulle hamna på världskartan, ansågs det.
Tjänstemannen Ingemar Blomgren, med erfarenhet av liknande pålning efter Tuve-raset, var tveksam.
I mars skulle Blåvitt spela cupfotboll mot Inter på Ullevi.
meter.
Bland annat konstaterades att man redan vid den ursprungliga bedömningen av kostnaden översteg anslagna
Ullevi skulle förses med konferensanläggning och vip-läktare för sammanlagt
I första hand skulle bostadsbyggandet prioriteras, tyckte de.
När byggarbetslösheten sköt i höjden våren
Nu kunde kommunledningen gå vidare med projektet för att lotsa det genom de politiska hindren.
miljoner kronor till projektet som skulle pågå i
Det blev tredje gången gillt för fritidsförvaltningen.
En väntan som kan bli lång.
Han tycker att kommunfullmäktige ska behandla frågan igen.
miljoner kronor Grundförstärkning och garage:
MAGNUS SUNDBERG Ett hopp för VM.
Kjell Johansson och Kjell Johansson har mer än så gemensamt.

Med hänsyn till den
, också klart godkänt.
av många hantverkare som går sysslolösa.
I en träningsmatch strax före avspark i fjol krockade han med en spelare i danska Naestved.
- Killarna är ganska unga, kanske har tuppkammen växt för mycket, tror deras mentor.
, väljer andra körbanan till hemmet i Jonsered.
Stenkullen åker på stryk igen.
A-debuten
Mot Fässberg och Tidaholm
.
, självmål, skador, utvisningar - allt gick emot oss.
Den äldre.
Trion är dock överlägsna både honom och undertecknad i geografi.
Ett problem uppstod inför
Så här såg det i varje fall ut i tidningen dagen efter derbyt mellan Blåvitt och Frölunda i söndags.
A.
senaste omgångarna.
.
Ulf Jörnvik Ur GP
.
Vilket väl lär fixa sig.
Inte en förlust sedan maj
Från den höga ringmuren får man perspektiv på skadegörelsen.
- Våra gäster är kroater, säger Vedran Ivankovic, och de har ont om pengar.
invånare -
Turistbutikerna ligger tätt.
Hundarna solar sig tämligen ostört på stadens gator.
Det är inte frågan om vad man har behov av, utan snarare vad man har råd med.
miljarder kronor som finns i statliga Almi, samt i Industri- och nyföretagarfonden, har ministern dessutom tänkt att mer kapital ska nå ut till investeringar i små företag.
På alla gula lappar Det finns för få bokstäver, bara
Som växer fram på gamla dar, om man inte får röta i dem redan i unga år och tvingas dra ut dem.
Jag har dragit ett streck under som jag dekorerat med pilspetsar i båda ändar.
Det finns ändå bara
Men jag kan i alla fall säga så mycket att den handlade om av världsberömda skrivproffs vedertagna skrivregler - ha något att säga, säg det, säg inget annat.
Jag vill ha tystnad eller någon som nynnar en vaggsång och stryker mig lätt över håret.
Har nedbrytningsprocessen hunnit så långt?
Hennes ögon lyser när hon berättar och försöker få mig att förstå.
Men en gång kom en god vän till frimärksaffären.
Detta var alltså upprinnelsen till den kända Watermanpennan, som nu finns som reservoar- och kulspetspenna.
.
- Jodå, svarar madame Forestier Creutz.
Det är möjligt tack vare en etablerad kundkrets, som skriver för hand och som inte bryter sina vanor.
hyggliga hemdatorer.
Ragnar Hjertonsson klarade sitt kontrakt medan den andre sydspelaren gick bet på uppgiften.
Om väst startar med trumf och vid första tillfälle ingriper med hjä Ä för att spela mera trumf kommer syd inte åt att stjäla sina spader och ändå ha en trumfförbindelse till egen hand i slutet.
Giv / zon:
Dramataiskt i sista ronden Årets lagfinaler i junior- och öppen klass spelades samtidigt förra veckoslutet.
I förhandstipsen nämndes oftast Petersson, Håkan Nilsson och Scania men dessa lag var aldrig riktigt med i tätstriden.
.
) och
stick klara och goda chanser till ett trettonde bjöd Bäckström ut.
Fredrik Björnlund, Anders Erikson, Leif Sundström, Henrik Andreasson, Mats Börjesson och Martin de Knijff vann på
.
Björnlund öppnade som syd med
Gör han sig av med en hjärter tar syd ut äss och kung i färgen varefter nords hand står.
Suzanne Wejland TT Själva begynnelsen av den svenska myntpräglingen är en historiskt viktig punkt:
Tidigare vägdes mynten tillsammans med annat silver och hade samma värde som skrotsilver.
Vid en utgrävning
år gamla utländska mynt Till och med september månad kommer Sigtuna muséer att levandegöra fynden från mynthuset.
fanns inga guldmynt i Europa.
De tyska mynten var svårlästa, slarvigt gjorda och dåligt präglade.
Kunganamnet i inskriptionen på de svenska mynten begränsar tidpunkten till hans regeringstid.
Kr.
Det kan bli så att betalkort med datachips, så kallade smartcards, tar över.
En fastnade i hjulen på ett hästekipage, som stod parkerat på torget, de andra sprang den något beskänkte försäljaren själv ikapp på vingliga ben.
återuppbyggda köpmanshus, som bildade torgets
.
För att kunna återskapa miljöerna spårade man upp gamla ritningar, filmer och foton som överlevt kriget.
Knappast någon, som inte vet, skulle ifrågasätta.
efter stora ekonomiska uppoffringar av polacker såväl hemma som runt om i världen.
Senare har originalinventarier spårats till olika delar av världen och kunnat återbördas.
Storkarna har blivit Ribes karaktärsfåglar Se uppåt och neråt när du kommer till Ribe, Danmarks äldsta och enligt mångas mening också vackraste stad med ljuvliga gränder och korsvirkeshus.
Vandringar i vadehavet arrangeras för både barn och vuxna.
På tisdag fyller han

Plötsligt befann sig Strömstedt i centrum för fångarnas fackliga och politiska kamp.
- Numera talar jag enbart om ungdomarnas spritvanor.
En film är just färdigställd; Inte bara farsor och morsor -
- Knarkare är fenomenala på att skylla andra för sitt missbruk, som att påstå att de blivit lurade av någon langare som hukat under ett träd på skolgården!
Lasse Strömstedt far numera landet runt och föreläser om ungdomar och sprit.
Under många år var Nils " Tidan " Johansson en stor mittfältstrateg i IFK Göteborg.
- I början av 1970-talet hade jag ett gäng musikaliska tjejer i klassen.
Kören upplöstes, berättar Nils " Tidan " som därmed fick mer tid över till fotbollen.
Dessutom blir det en del konserter.
Men det löser sig i form av en repris på en redan tidigare der framförd låt.
miljoner extra till vägarna UDDEVALLA:
Trafikolyckorna är flest i Göteborg och kommunen har sökt för projekt för
gånger den summa som finns tillgänglig.
största projekten, trafiksäkerhetsförbättrande åtgärder på Slottsskogsgatan och Djurgårdsgatan där
kronor.
miljoner kronor satsas på Bangatan i Falköping.
Hur besparingarna skall ske är inte klart.
- Vi tror att samgåendet kan ge större möjligheter till besparingar jämfört med om sjukhusen själva skulle stått för sparbetingen, tror landstingsrådet Jonny Nilsson ( s ) i Älvsborg.
I juni utser också landstingen ledamöterna i den politiska ledningen för det kommunalförbund som skall leda sjukvården i norra Älvsborg-norra Bohuslän.
" Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
sade ingenting.
Att få människor att spränga gränser genom att utmana och uppmana folk att skapa egna inre bilder.
På det här temat tänker Mikael Varela för övrigt ge ut en bok.
Som grenar av konceptkonst betraktas happening, minimalkonst, environments.
av KARL-ERIC MAGNUSSON
Enligt Främjandet har inte vägverket hörsammat kravet på att särskilda skäl skall redovisas för att motorväg ska byggas i Bohuslän.
Den omfattande renoveringen har inte gått på mer än vad det skulle ha kostat att riva parken som det var tänkt.
I tider då många folkparker brottas med stora ekonomiska problem hör det naturligtvis till ovanligheterna att en ny uppstår.
Folkets parkföreningen upplöstes och Lidköpings kommun tog över anläggningen.
Parkföreningen fick de
- Man måste vara optimist.
dansbanor har parkföreningen vissa funderingar på att satsa på kombinerad ungdoms- och mogendans.
Om kustbevakningens station i Skärhamn läggs ned lämnas hela kustavsnittet mellan Göteborg och Kungshamn utan hög beredskap.
Kustbevakningsverkets ledning i Karlskrona vill lägga ned stationen i Skärhamn snarast möjligt och flytta personalen, ungefär
Det är typiska skärgårdsjobb som skulle försvinna.
dagar i oktober vid västlig vind.
- Vi bor nästan isolerat.
Efter ett och ett halv års bråk fick alltså Ingemar Sandahl dispens av nämnden.
Ingemar Sandahl undrar också sarkastiskt vad han ska göra om vinden plötsligt vänder under eldningen.
karnevalsdagarna i Hammarkullen.
eller
Människor från hela stan och även andra delar av landet kommer till Hammarkullen för att visa upp och mixa sin kultur med andras.
år och Hammarkullekarnevalen toppar året, men är bara ett av evenemangen.
Släkt och goda vänner är med och alla hjälper till.
Runt
- Idag finns all information om patienten spridd över sjukhuset.
kliniker på sjukhusen, Östra, Sahlgrenska och Vasa jobbar med att utveckla projektet Melior.
Provsvar blir tillgängliga i journalen i samma stund som de knappas in av personalen på sjukhusets laboratorium.
- Det gör att vi slipper spara en massa papper.
- Säkert, roligt och tydligt, tycker Lena Junermark-Rydberg, sjuksköterska och handledare i datadokumentation för sjuksköterskorna på Östra.
Men Torsten Seeman tror även att själva arbetsindelningen på sjukhuset kan komma att förändras.
Kostnaden ligger på
Paret Nets
Den möjligheten fick de först senare reda på genom en bekant.
Här känns det som om vi föder själva.
Det är bara vid riktigt stora komplikationer man föredrar sjukhus.
Men det ger också utrymme för en inre styrka att växa fram.
Och ju tryggare jag känner mig, desto mer förmår jag slappna av.
Vid eventuella risker skulle de självklart ha föredragit sjukhus.
LISA THANNER Förtroende.
I den finns tratten och en modernare variant för att lyssna på fosterljud.
Och vilken mamma brukar ha
Jag såg det symboliskt, berättar Margareta, och antar att han behövde få utlopp för mycket.
yrkesgrupper, läkare och barnmorskor.
Hemförlossning:
Försäkringskassan ersätter ingenting vid en hemförlossning.
dagar efter en födsel är ständig jourtid för Barnmorskor i Centrum HB.
Barnmorskorna berättar om eventuella risker, vad de då kan göra samt vilket sjukhus som kan bli aktuellt vid komplikationer.
De stannar tills mamman har slutat att blöda och erbjuds ofta att fira tilldragelsen med champagne.
kilo kat.
Men inte för att det konsumerats öl i några större mängder.
- I och med Sveriges inträde i EU är det mycket som blivit sämre.
På fredag middag var inspektionen klar och fartyget belades med nyttjandeförbud.
- Fartyget har nu förts till varv där alla anmärkningar skall åtgärdas.
Det är dåligt att man inte lärt sig något på ett år.
Också djurskötarna håller sig på behörigt avstånd från en nybliven mamma och hennes kalv.
andra älgarna i älghagen - en nyinköpt tjur från Skåne och älgkon Inga.
Så det är osäkert hur det är med Inga, den andra älgkon.
I Göteborgs och Bohus län var antalet ansökningar om vräkning
.
procent från
procent jämfört med förra året.
Skakar fram hyran när kronofogden kommer Det är lika illa i Värmlands län.
De stora bostadsbolagen kommer oftast in med flera ansökningar samtidigt, vilket rycker sönder statistiken.
ÅSA NORDIN tt Till en sjal spanns ullen från steppantiloper och tibetanska getter till trådar tunnare än hårstrån.
Obduktionen visade att revbenen trängt in i levern.
När allt hade misslyckats gick uppdraget till Lars Franklin.
- Jag reste av pliktkänsla.
Strider stoppade tidigare frigivning När Lars Franklin anlände i slutet av mars hade flera misslyckats före honom.
Återigen fanns det militär i området och svenskarna kunde inte överlämnas utan fara.
- Ska man förhandla så måste man ha något att ge och ta.
I tisdags kväll anlände Lars Franklin till Arlanda.
Och för att sprida kunskap om verksamheten genomförs i helgen kampanjen Träffpunkt
Skjutbanan i Högsbo är en av de skjutbanor där man i helgen kan prova på att skjuta med allehanda vapen, se på uppvisningar av ridande och helikopterflygande poliser, spana efter fallskärmshoppare och mycket annat.
Började skjuta som 15-åring - Men de plockas snabbt bort, säger Ralph Olsson, hemvärnsman och skjutledare sedan många år.
och
Men även i dag pågår Träffpunkt
När han idag avgår som ordförande i ridsportförbundet är det endast pappans livsverk i sjöfartsbanken, Svenska skeppsshypotekskassan, som återstår.
Mycket är, och kan, Gyllenhammar stolt över när han summerar
Avgår.
procent per år under de närmaste åren.
.
Det fanns en del skäl att tro på snabba avtal.
Jag vill nämna några.
Men bilden kan te sig annorlunda om man ser det hela ur en enskild familjs synvinkel.
I Förhandlingarna sker i ett läge då löneutrymmet är begränsat.
Det avtalet angav ju ett förhandlingsutrymme för lokala förhandlingar om minst
De handlar också om allmänna villkor, bl a om arbetstid, om arbetsrätt, om formerna för förhandlingar.
Men likväl kan vi konstatera att förhandsritningarna härigenom kom att rubbas på ett viktigt sätt.
) stänga Göteborgs konsthall har av naturlig anledning upprört många, inte bara museipersonal och konstnärer.
kronor får anses som ringa i sammanhanget.
Och de har med all säkerhet haft det i årtionden.
LEIF SNARE V-framgång med Carlssons hjälp Genom att välja samarbete med Schyman skaffade sig Carlsson på egen hand en gökunge i boet och nu hänger han på kanten.
procent.
Frågan är om framgången kommer att bestå över längre tid eller om den, som var fallet med Ian Wachtmeisters publikfriande ny demokrati, kommer att visa sig vara främst ett missnöjesfenomen.
Efter den socialdemokratiska valsegern avvisade Carlsson efter kort betänketid folkpartiets samarbetsinviter.
Det ekonomiskt svårmotiverade v-förslaget om sänkt matmoms stöds inte längre av Schyman sedan det lagts fram med s/c-stämpel.
Enligt den skall säkerhetsrådet inte lägga sig i spörsmål som är eller kan bli föremål för direkta förhandlingar mellan Israel och PLO inom ramen för Osloavtalet.
.
Priserna påverkas också av många andra faktorer.
Tyket Stig Malm är bitter.
" Den här regeringen har ju kört över facket tidigare.
Ingvar Carlsson var i ungdomen mittfältsspelare i Elfsborg.
Eftergiftspolitik förekommer tyvärr inte bara i Stockholm.
Bohusläningen söker ny chefredaktör och framhåller i en annons att tidningens ledare i stor utsträckning ska vara inriktade mot lokala och regionala frågeställningar.
" KARIN BOYES berömda och älskade dikt är naturligtvis viktigare och större än en väderprognos.
EN SOM DÄREMOT upplever vår, ja rent av sommar, är Gudrun Schyman.
Vissa cyklisters och fotgängares förakt för dem av oss som dristat oss att använda våra bilar är av det mer monumentala slaget.
Men det där halvfashionabla bilföraktet synes mig både omotiverat och icke-konstruktivt.
Tomgångskörning och köbildning ger knappast bättre luft.
av LASSE ANDRÉE
kronor per person och år.
En ny undersökning pågår nu för att mer exakt ta reda på orsakerna till de höga ohälsotalen i kommunen.
:
Marstrandsön ska vara bilfri.
- Sedan mamma börjat bli gammal behöver hon regelbundet komma till sjukhus.
kronor per överfart.
Tillbaka till ursprunget I Ljungås restaureras skogsbondehemman från 1800-talet VÅRGÅRDA:
Renoveringen av den
Och så har det dragits in vatten.
, då han avled
och förvaltas av en stiftelse.
Bild:
- Skrivelsen från kommunen är ställd till fel forum, anser Carl Johan Boke, planeringschef vid Banverket i Göteborg.
Kommunen anser att projektet ej får försenas med anledning härav och härmed förlänga den tid av ovisshet och oro som berörda fastighetsägare lever under i dag ".
Expropriationsansökan, det vill säga begäran om tvångsinlösen av mark, lämnas in till regeringen under de närmaste dagarna.
Nu kunde den äntligen visas upp.
hästar under huven och
.
För det första klarade hon vänsterpartiet kvar i riksdagen - något som många tvivlade på bara några månader före riksdagsvalet i september
procent av välkarkåren bakom sig.
procent med v. I åldersgruppen
procentenheter sedan aprilmätningen.
Som helt enkelt skulle få gamla goda tider att komma tillbaka.
Däremot har centern, folkpartiet och särskilt kds svårigheter.
Nu får kvinnor i Malawi bära långbyxor Han hade utsetts till president på livstid.
I nära
miljoner invånare räknas idag som ett av Afrikas fattigaste länder.
Trots att regeringen har majoritet i parlamentet går förändringarna långsamt.
Flyora Salikhovskaya ser både stolt och bekymrad ut när hon berättar om det explosionsartade intresset för de ryska soldatmödrarnas kamp mot kriget i Tjetjenien.
Det är så mycket demokratisk frasologi.
- Jeltsin håller på att tappa kontrollen, säger taleskvinnorna för soldatmödrarna.
Och Oleg Petrovich Omov och Aleksander Yurevich Daniel från ryska mänskliga rättighets-organisationen Memorial har fler exempel på soldater som arresterats utan att de vet varför.
- Det vore det värsta som kunde hända, säger Flyora Salikhovskaya.
Däremot sades åtskilliga döda rebellsoldater ligga på bygatorna.
Mer än

En hel del av de hjälpsändingar som redan har skickats till Kikwit har tyvärr inte motsvarat behoven i området, uppger Anders Tegnell.
Enligt en talesman för WHO i Genève har nu sammanlagt
På det andra sjukhuset är tillgången begränsad, uppger Håkan Ericsson.
Hädanefter är det slutfluget med de speciella regeringsflygen GLAM.
Efter att i sin egenskap av borgmästare ha sett till att bolaget betalade hela
Gandhi åter i centrum i den indiska politiken BOMBAY:
De inblandade själva föreföll på lördagen oklara över om de har bildat ett nytt parti eller bara ''gjutit nytt liv'' i det gamla.
.
Israel intog det arabiska östra Jerusalem i Mellanösternkriget
Hon var glad och såg fram mot att komma ut på arbetsmarknaden efter att ha varit hemma med
Under åren har vi haft flera mindre olyckor där truckar varit inblandade.
Att det blev som det blev är olyckligt och beklagligt, säger Kjellberg.
Från medicinskt håll finns inget hinder för fortsatt körkort.
Dock kan man få köra tung lastbil om sjukdomen är väl balanserad och trafiken inte är yrkesmässig.
Vi har aldrig haft anledning att ifrågasätta deras kompetens.
Det är viktigt att insulindosen regleras.
Varför?
Det kraftiga kronfallet och konjunkturuppgången hade fått hjulen i exportindustrin att rulla allt snabbare, medan hemmamarknaden stått stilla.
Bara
Jan Herins röst kom också att ljuda ganska ensam.
Och logiken, vart tog den vägen?
Arbetsgivarna ville ha medling.
Helt logiskt skulle man kunna tycka?
Heinrich Blauert ville bara förhandla centralt om fredsplikten.
Vi samlade några personer för att diskutera bilder och moral:
Med en annan kroppsställning skulle det bli en mycket mindre intressant bild.
Det här är så intressant med fotografi, kameran manipulerar verkligheten.
Det är en oerhört kärleksfull och god bild för mig.
Svenska folkets vanligaste bilder är säkert bad- och barnbilder.
TL:
Det förändras drastiskt när bilden flyttar ut från utställningsmiljön till en dagstidning.
Säkert därför att det allmänna medvetandet hela tiden arbetar med likheter, man översätter exempelvis nakenhet direkt till sexualitet.
Tidningarnas löpsedlar handlar idag ofta om våld mot barn.
Vi lever i en värld som blir allt mindre gripbar samtidigt som den rationella, logiska förståelsen premieras.
MvR:
Kanske är det denna kunskap som ger mig den ilskna rösten.
De flesta i vår ålder har ju växt upp med Kalle Anka.
Jag tror att det också handlar om fotograferandet.
gå och fotografera nakna kvinnor.
MvR:
TL:
Jag ser på reaktionen lite ömsint men samtidigt är jag skrämd över den.
IN:
Han diskuterar utifrån ett fotografi av James Nachtwey som utnämnts till årets bild i den prestigefyllda World Press Photo-tävlingen.
Bilder skrämmer snarare än ger ett fördjupat engagemang.
Men fortfarande har fotografiet i det allmänna medvetandet ett så totalt sanningsvärde.
Eller ta Lars Wallstensbrottsplatsbilder som visades på Fotohögskolans elevutställning nyligen.
Det första jag gjorde när min mor dött, jag var
Samtidigt finns en bildvärld idag som förklarar att det inte finns några hemligheter, man kan se allt, allt kan exponeras.
Vid bandspelaren:
" Film är ingen vidare konst " I senaste numret av Newsweek (
Mindre romantisk är han då i synen på sina landsmän:
Men konst har inget att göra med demokrati.
Till dessa undantag hör även Endre Wolf, åttiotvå i höst.
Sen gjorde ljusmästaren black out och den gamle mästaren sjönk in i mörkret så snabbt som efterklangen efter sista ackordet.
I BONDESAMHÄLLET arbetade man så länge dagsljuset varade, alltså med stor skillnad mellan sommar och vinter.
år sedan, slår Sanne fast.
Sverige har ovanligt många av den sorten.
.
Men bävern känner inte till problemen med en ymnighetsekonomi, där konsumtionen och de obegränsade önskningarna är motorn snarare än de mänskliga basbehoven.
Men själva arbetsbegreppet håller på att luckras upp.
av ANDERS JÖRLE
Oron på valutamarknaderna och svårigheterna att tvinga fram växelkurser som är någorlunda stabila, har påskyndat frågan om en monetär union i Europa.
Hans kontor ligger ett stenkast från Towern men långt från det röriga parlamentet i London.
Det handlar alltså om konvergenskraven.
Tror konvergens- kraven kan uppfyllas Hans chef är en fransk aristokrat vid namn De Silguy, den kommissionär som har ansvaret att föra arbete mot den monetära unionen vidare.
nationerna klara kraven för att EU skall kunna besluta om en union
För det första anser man i Bundesbank att beslut om en union omöjligen kan fattas redan nästa år.
Inflationspolitiken viktig i Tyskland Chiracs valseger i Frankrike är en viktig pusselbit i analysen, anser Wickman.
Statsskuldens andel av BNP:
Kronan flyter Starka valutor¤ D-marken, holländska gulden och den belgiska francen ökar i värde.
Stora har bildat multimediagrupp För skogsindustrin som lever på att producera papper är det en oroande utveckling.
Att lägga om inriktning och prioritera nya typer av investeringar kan vara ett sätt att agera, tror Holmberg.
år sedan andra världskriget tog slut.
En småbarnsförälder har inga svårigheter att känna igen sig i ett modernistiskt uppsplittrat konstverk, där många skeenden tycks löpa parallellt och på tvärs, och militärövningen i Majorna var också lätt att känna igen sig i.
Den befattar sig inte alls med kriget, utan är bara en from förhoppning från en ensam soldat på post i vintermörkrets land om att det en gång skall bli fred och en vår med sol och fågelkvitter:
På den tiden var norrmännen fortfarande imponerade av oss svenskar.
En vänlig och omtänksam famljefar som gärna pysslade med majsodling i sin stora trädgård.
Varje lunch och middag medförde han ett dricksglas med vodka och is ner till matsalen.
Vem vågade säga emot en sådan expert?
Eller lättlagat.
.
Och utvecklingsbar.
) Jag avråder å det bestämdaste från att frakta
Därefter skulle våra norska kollegor dra mer jordnära detaljer kring kampanjen, tidsplan, mediaval etc. Visst var det lite nervöst när vi stod i halvdunklet bredvid filmduken och såg salen fyllas av förväntansfullt sorlande norrmän.
Alla inblandade tog dock det hela med gott humör och vi startade bildspelet på nytt.
ett antal glas inmundigades.
Det blev till att åka hem och göra om utan Sam Katz.
ULF SVENINGSON Malaysisk balansakt Om man med bilen klättrar upp för de grönklädda bergen mitt på den malaysiska halvön är det inte omöjligt att man stöter på ett vattendrag som kastar sig utför bergsidorna och försvinner under vägbanan och ner i en obeskrivligt tät djungel.
En dag hade vi åkt genom dessa oändliga mil med planterade skogar av gummiträd och planterade raka allér med oljepalmer så långt ögat nådde.
mil söder om huvudstaden Kuala Lumpur, åkte vi förgäves på jakt efter ett hotell.
På det moderna hotellet i staden Melaka kan man beställa vilken sprit man vill, och på telefonerna slår man Sverige direkt och i TV mal CNN och andra engelskspråkiga kanaler nyheter och korkade amerikanska serier.
De förbjöd islam och fick på så sätt sultanerna emot sig och därmed även folket.
Till och med vid idrottstävlingar såg vi flickor som sprang och hoppade med sina slöjor kring huvudet.
I dag ligger Melaka som en sömnig medelstor stad, mest intressant för turisterna.
Nere vid hamnen ligger en replik på ett portugisiskt örlogsfartyg från 1500-talet, och även det är ett museum som berättar om den storhetstid som format nästan hela Sydostasien.
Det finns ett belysande exempel.
Den nationella församlingen i Kuala Lumpur kommer dock knappast att tillåta den lagstiftningen att träda i kraft, men den visar på motsättningen i landet.
GERT MALMBERG MalaySIA STATSSKICK:
REGERINGSCHEF:
).
procent.
Tidvis har svåra etniska motsättningar förekommit men kontrolleras i dag av regimen.
RELIGIONER:
UNDERVISNING:
Ca
).
miljarder US-dollar (
NÄRINGAR:
I Melaka började utvecklingen av Sydostasiens handel.
Damer till höger, herrar till vänster.
En välputsad droska.
Högst ordinär nyckelharpsspelare, tycker en av hennes före detta musiklärare.
Vilket kan tyckas lite övermaga av en högst ordinär nyckelharpsspelare.
Pappa som i dag talar varmt om minstingen i barnaskaran, Åsa.
skivor varav många med huvudsakligen egna kompositioner, ett okänt antal publicerade dikter, första boken, lyriksamlingen Bli min mamma igen och en avslutad men inte publicerad roman har det blivit sedan dess.
Det som förenar oss barn till alkoholister är att vi själva ofta tar på oss skulden för att mamma eller pappa super.
Vid sidan av Josefin och Johannes, barnen, då förstås.
.
Inget påklistrat eller ditsatt i efterhand, etiketten är JW:s original.
Det är därför vi tror att Johnnies brorsa inte är riktigt salongsfähig och familjens svarta får.
Där medelar Sultan Al-Mezuki, generalsekreterare i KAAF, att Kuwait har dragit tillbaka Al-Dashtis kandidatur.
- I fredags kväll, efter intervjun träffade jag mr Nebiolo för första gången sen jag blev nominerad som presidentkandidat, inleder Al- Dashti.
Men med
Anmälningstiden gick ut den första maj.
- Nej, vi har
Inledningsvis påpekade han dock:
Under
Han är omkring
Men vägen fram till berömmelsen var törnbeströdd.
medeltida skelett, vilka återfanns under en arkeologisk utgrävning av klosterruinen under 1930- och 40- talen.
Hans skelett visar bland annat att han tillfogats ett våldsamt svärdshugg i vänstra tinningen.
Kroppställningen är märkligt förvriden.
För så kunde den avlidne på uppståndelsens morgon, när basunen ljuder och Frälsaren visar sig i öst, strax stå upp i sin grav ansikte mot ansikte med sin befriare.
Eller varit hustrur till de många fiskare, mjölnare och skogsarbetare som stod i klostrets tjänst.
Död sedan
Forskarna har även tittat på kariesfrekvensen men just här fanns inte mycket att studera.
Björn Sveen var mycket hård i sin kritik mot Svenska Friidrottsförbundet.
Det är tjänstefel.
Styrelsens beslut bygger ju på en löpande diskussion som pågått under
• Har vi inte, enligt grundlagen, yttrandefrihet i Sverige?
Om nu förslagen och besluten är så väl genomarbetade och förankrade som det påstås, då borde de också tåla att diskuteras och kommenteras.
Norge har precis segrat i den prestigefyllda Eurovison Song Contest.
ord gå och vinna?
Bara i år gick melodifestivalen på

Den belgiske Pierre, som utger sig för att vara journalist, men i verkligheten är ett inställsamt melodifestivalfreak som ställer hur intelligensbefriade frågor som helst så länge han får andas samma luft som Eurovisionsartisterna.
- Ja, gick det bra med Carola i Rom, ska det nog gå vägen den här gången också ska du se, säger hon och skrattar.
Mitt i natten.
Långt bortom schlagervärldens alla lättsmaskande pastejer.
En riktig tråkmåns.
Det är som på löpande bandet på Volvo.
Nerver.
Hos irländarna på puben Kitty O'Sheas.
- Are you paying for that?
Själv.
Dvs magiska ögondroppar.
Då är det mycket tryggare med norrmän.
Efter den festen hade alla, inklusive jag, också dålig andedräkt.
Fejkjournalisterna och fansen parkerar sig främst i presstältet och skriker och hejar, viftar med vimplar åt sina egna länders deltagare.
Därefter går alla utpumpade, utarbetade och utfestade människor av alla de sorter, hem till hotellet och håller en sistanattenmedgängetfest.
Trötta, utfestade och bleka om nosen lämnar den stora svenska delegationen Devenport hotell på söndagseftermiddagen för att flyga hem till det vanliga livet.
JAN PETER En surrealistisk schlagerbubbla.
Fingerspetskänsla.
Proffsen fick nämligen hålla sig nyktra tills nattens sista artikel skrivits.
år.
Det började med den italienske fysikern Allesandro Voltas batteri - den första egentliga elektriska spänningskällan - konstruerat på 1700-talet.
Den elektriska energins ström av elektroner lagras i batteriernas aktiva material, vanligen i elektroderna.
Stor roll spelar också hur mycket energi batteriet förmår att lagra per viktenhet.
För att konstruera en ackumulator, som har så stor lagringskapacitet som möjligt i förhållande till sin vikt, kan man i princip utgå från
Wh per kg, ett nickel-kadmiumbatteri omkring
Det går att förkorta laddtiderna för de flesta ackumulatorer väsentligt.
En skillnad som gör att batteriet kan snabbladdas i ordets verkliga betydelse.
SÖREN HÅKANLIND Då och nu.
Enligt alla konstens regler går det inte.
Sedan
Ordningstalet säger något, men inte allt, om hur tungt ett ämne är.
Att sätta ihop nya grundämnen är inte heller något kärnfysikens meccanobyggande.
och
Denna strålning fångas upp av detektorer och ger så att säga ett fingeravtryck av ämnet.
Detta grundämnes atomkärnor bör nämligen vara klotformiga till skillnad från de andra med ordningstal över
- Det var en konstig situation.
Vi kunde bara inte koncentrera oss med allt snack runt omkring och allt folk som ringde och störde hela tiden.
Där fanns ett rum där jag satt och lyssnade på låtarna och det slutade med att jag associerade just det rummet med all skit som hänt.
Som i Mexiko City där en bunt kostymklädda herrar intog Hard Rock Café medan bandets riktiga fans fick stå utanför och vänta förgäves.
Flyger runt och gör en massa sjuka promotionspelningar.
Radiohead har haft ungefär samma problem som The Stone Roses med den Londonbaserade musikpressen.
Han verkar ha funderat en del.
Men det är det sista Radiohead vill göra.
-U
spännande ingredienser på Lilla scenen och en gourmetmiddagen är serverad.
Bernt Höglunds Himlen är blå är en blandning av skådespeleri, dockor, figurer och musik för barn som är
om vad som händer när folk tröttnar på höga priser och hyror.
Premiär
Rolf Nordström är en skådespelare det slår gnistor om.
Eller en mört som sticker emellan mitt i Fader Vårs ''Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden.
Jag tyckte mässan var annorlunda och spännande.
- En del tycker kanske det är stötande, funderar Karl Engquist, dirigent och körledare.
''Får man komma i baddräkt till kyrkan?
- Hallå Gud!
Jona i Galon.
- Hopiindianerna bor på
Nu gäller det att rädda vår egen värld, något vi bara kan göra tillsammans.
Nämligen planeringen!
THORE LEYKAUFF Kulturkryddat.
När jag ska gå in på det trånga Underground för att uppleva det nya Göteborgsundret kommer
Ändå är detta den mest självsäkra och tajta spelning jag sett gruppen göra.
För några veckor sedan var skåningarna och deras sätt att uttrycka sig i tal en het potatis ( skånsk?
- Som vi minns från vinter-OS är uppenbarligen glädjen över de egna framgångarna inte stor nog i Norge.
maj råkade jag titta på ett sportprogram som norsk TV
- Jag tror inte att någon människa missunnar vårt grannland vare sig sportsliga eller kulturella framgångar, även om vi måste finna oss i att inte alltid vara bäst längre.
Vart åker ni på utskottsresa i år förresten, undrar han slutligen.
- Politik är konsten att hindra människor från att blanda sig i det som angår dem, som han sade, den gamle med skägget.
Hans arbetsgivare är den lite äldre, på ytan bufflige men innerst inne mycket omtänksamme veterinären Siegfrid Farnon, spelad av Anthony Hopkins.
Själv kallade Herriot blygsamt sina böcker för - Mina hund- och kattberättelser.
Jag skulle vilja har reda på så mycket som möjligt om Basic Element och adressen till deras fan-club.
Gruppen består av Peter Thelenius och Cesar Zamini från Skåne och Saunet Sparell från Stockholm.
Vad hade du varit om du inte gjort det här?
Varit städare.
Är kock.
Mattias, Kikki och Nicklas är
För de pengarna lovade jag att komma och berätta för dem om Costa Rica när jag kom tillbaka.
Meningen är att ungdomarna ska få känna på vardagen i de olika länderna.
- I Sverige var vi till exempel på Statens hundskola, på ett dagis och vi var funktionärer på olika arrangemang, medan vi i Costa Rica fick hjälpa till i naturreservat, på ett sjukhem och vi fick arbeta med gatubarn, brättar Nicklas.
HANNA BJÖRNHEDEN De svenska ungdomarna i Costa Rica fick hjälpa till där det behövdes.
- Alla sitter ändå och tänker:
- Robin Hood är en mes, säger Ulf Norell, som spelar Robin.
skådespelarna är killar.
säger Vanja Michanek.

Det stod klart efter gårdagens VM-kval i de kinesiska mästerskapen.
meter misslyckades
Wang Yuan, Lu Yi och Wang Xiaoxia, tidigare vinnare i junior-VM, misslyckades alla på
De har misslyckades med att ta medalj här så deras chans att delta i VM existerar inte längre.

Ullevi fick godkänt.
Men det fanns inga pengar till det på den tiden, berättar Sten Samuelson.
Professor Sten Samuelson fick några månader senare en oväntad möjlighet att återställa de mjuka linjerna tack vare en person som han en gång i tiden haft som elev vid Tekniska högskolan i Lund:
Den permanenta VM-läktaren växte fram:
• Kommunen får ett permanent tillskott av åskådarplatser vilket förbättrar Ullevis möjligheter att hävda sig i framtiden.
miljoner.
Peab segrade ännu en gång - nu med ett bud på
- De har ringt mig från kommunen för att få en utökning.
Dessa pengar flyttas sedan till läktarbygget på Ullevi.
Det visade sig vara mer komplicerat än vad företaget räknat med att göra läktaren rocksäker.
- De är helt grundlösa.
De betalar VM-läktaren VM-arrangörerna.
.
Äntligen.
.
Silver vid EM

Waern ståtar alltjämt med svenska rekordet på sträckan -
De kommer från Bollebygd, Ymer i Borås och Alingsås.
På
Han tränar oss efter de metoder han själv använde som aktiv.
- Jag börjar med att gå ut och tända bastun, sen kör vi ungefär en timme.
Motionen består mest av skogshuggning och svamppromenader i de egna markerna.
Vår senaste store
Äntligen en svensk fullträff!
:e minuten bröt Evertons mittback Dave Watson ett United-anfall.
- Starkt av Rideout att få fart på nicken, från stillastående och på en boll som liksom hängde " död " i luften, berömde Anders.
I
- Manchester Uniteds spel saknar fantasi.
:e minuten.
kompisar på planen.
- Han har peppat mig, att ta egna initiativ.
- Jag har fått värktabletter.
Med hjälp av en enorm vilja och ett par iskalla straffskyttar vann Finland ett mycket överraskande EM-guld i innebandy i går.
Finländarna spelade tätt framför egen bur, och Sverige var förvånansvärt fantasilösa.
Finland fick straff, men Sebastian Freundethal sköt i stolpen.
Jag tyckte till och med att det såg stabilt ut när vi gjorde
I semifinalen där Per Carlén inte hade någon framgång på linjen hade Magnus varit en bra lösning på linjen trots att han normalt är niometare och oftast spelmotor.
Men vinner vi så kan jag ju tugga lite på dom.
- Svårt att säga.
Ehret är stor i tysk handboll och populär i Sydtyskland, men inte så mycket uppe hos oss.
• Handbollen är ju väldigt stor i Frankrike.
- Robert Andersson går in i stället, berättar Bengt Johansson.
förlorade vi mot Rumänien utan att det gjorde något.

Ola Lindgren

Christian Schwarzer
Bild:
Detta efter, skriver han, IFK Göteborgs möte med Milan i Champions League
Marco van Basten
Dennis Bergkamp målskytt.
Landslagsturneringen i Sverige var van Bastens sista med Holland.
miljoner kronor, och över
kronor får ändå anses som bra betalt i en favoritbetonad omgång.
Som vanligt utnyttjades åttaåringen startsnabbhet till fullo.
kronor till stall Vinge och Let My Fly ser ut att få ett lika bra som år som
då Almsäter utklassade allt motstånd.
I
meter vid VM i Stuttgart
:e dam i försöken på
meter, bröt också i finalen på
Men vi ska försöka göra något för att lösa problemet.
Samtidigt har socialbidragen skjutit i höjden, inte som en följd av för generösa normer, utan till följd av kraftigt ökad arbetslöshet och en inflyttning till i huvudsak storstäderna av arbetslösa invandrare.
Åttiotalets moderiktiga organisationsmodeller och marknadsimitationer skapade ibland en ökad klyfta mellan politiker och medborgare.
De politiska partierna och den kommunala organisationen måste tydliggöras.
Teckning:
Den massmediala bevakningen av den kvinnolista med Maria-Pia Boëthius, som aldrig fanns men flitigt diskuterades, var en demokratisk skandal, hävdar Åsa Crona.
Så mycket att en av stödstrumporna, Österåkeranstaltens chef Annbritt Grünewald, i en replik i Svenska Dagbladet undrar " om Crona är en pseudonym för grabbarna i de börsnoterade bolagens styrelser ".
Ett parti kallat kvinnopartiet, som intet har att göra med kvinnolistan, ställde faktiskt upp i riksdagsvalet.
På listan återfinnes bland andra fredsforskaren Wilhelm Agrell, Expressenjournalisten Per Svensson, skådespelerskan Bibi Andersson, skribenten Jesús Alcalá, historikern Peter Englund, regissören Etienne Glaser samt författarna Eva X Moberg och Anders Ehnmark.
Även om Lipponens överläggningar med arbetsmarknadens parter redan stämplats som spel för galleriet, har han trumf på hand.
Paavo Lipponen oroar sig för sysselsättningen.
På regeringskonferensen kommer mycket av detta att ändras.
Valet den
Miljöpartiets kongress i maj krävde ju att Sverige så fort som möjligt ska lämna EU.
Det talas mycket om behovet av höjd kompetens i industrin.
Det hade varit bättre att vänta och se till att informationen gick ut i tid.
.
Han är inte belastad med något.
Pawel Janas inser dock att vägen till avancemang är lång.
i Spanien, har samlat på sig nästan alla videoupptagningar från IFK:s härjningar i vintras.
Ryszard Staniek köptes loss från Osasuna i samma liga, Andrzej Kubica lämnade Austria Wien när Legia viftade med - numer - sköna zlotysedlar medan Cezary Kucharski lockades från Aarau i Schweiz.
Faktum är Legia t.
Men sedan hörde jag att matchen spelades i samband med en helg då alla svenskar är fulla ( midsommar, GP:s anm.
av GÖRREL ESPELUND
Den innebär bland annat att den miljövänliga bensinen efter årsskiftet
, sade tjeckerna i olika opinionsundersökningar att miljön var en av de mest högprioriterade frågorna som den nya regeringen borde ta itu med.
döda i indisk tågolycka FEROZABAD:
vagnar spårade ur.
Premiärminister P
då över
Ibland kan det röra sig om konflikter med andra elever, då eleven som skolkar är rädd att " få stryk " om han/hon går till skolan.
Skolan har ansvar för att hemmen underrättas, om förhandsanmälan inte skett, och för att frånvaro i mer betydande grad följs upp.
Hur mycket kostar det?
Läs- och skrivsvårigheter En annan orsak till skolk på högstadiet kan vara att eleven är dyslektiker eller har en MBD/Dampskada.
Från och med sjunde klass byter du lärare, klassrum, grupp och böcker minst
Skolan ska koppla ett ömsint grepp om varje elev som börjar sjunde klass, om inte tidigare, och erbjuda den omsorg som under de tidiga tonåren och inom skolans ramar blir betydligt billigare för samhället än vad det kostar då eleven blivit straffmyndig.
Det är inte den korta svångremmen vi ska dra åt, utan den som löper över ett större antal hål.
- Efter pensioneringen får vi väl dra ned på vodkan och äta mindre fisk, säger Kalina Konovalov och skrattar.
Några har blivit rika.
barn.
Till den serveras fiskbuljong.
år sedan oroade jag mig.
- Nu kan vi tänka, diskutera och välja på allvar, säger han.
Och där har det blivit betydligt sämre.
Den första var gammelkommunisternas kuppförsök i augusti
.
Här norr om polcirkeln är det helmörkt större delen av året.
Bakgrund I kommunfullmäktiges budgetbeslut för
Vad gäller högstadiebarnen framhålles att behovet av lokaler för Torslandaeleverna kan lösas genom utnyttjande av skollokaler i Biskopgsgården och Ludnby.
I samband med mötet överlämnades
Det är inte bara närheten till bostaden utan också kamratrelationer och den sociala kontrollen som på både kort och lång sikt är positiv för barnen, föräldrarna och samhället som helhet.
Medan andra förmodligen innerst inne helst vill undgå att konfronteras med alkohol och andra droger samt önskar att de kunde undfly det hela och slippa grupptryck, fördömanden och annat om de säger nej, tack.
De som gör det bör dock tänka på en sak:

Som alltid gäller det nog närmast att kunna se saker och ting i rätt perspektiv.
Sverige är medlemmar i EU, då skall vi också, var och en, känna vårt ansvar och delta i valet den
Särskilt illa ställt är det med de
För s, c och kds gäller det först och främst att hålla ihop det egna partiet och den egna väljarskaran.
Partiernas valparoller och valmanifest lämnar också mycket övrigt att önska.
av partiets
- Som god gerillasoldat måste man växla taktik, säger hon.
debattartiklar, säger hon.
- Nej.
- Det gäller att klippa till nu.
Men Stark och Sahlin har ingen intim kontakt.
Det är mycket farligare att äta middag med ministrarna än att träffa dem formellt och diskutera jämställdhetsfrågor, tror hon.
- Jag hade själv mycket kontakt med olika människor under min tid som minister.
Nu handlar det ofta om att beställa fram tekniska lösningar på ett problem som man redan vet hur man vill lösa, tycker Birgit Friggebo, som dock inte tycker att socialdemokraterna är sämre än den borgerliga regeringen.
Socialdemokraterna är ett sargat parti.
Socialdemokraterna gick till val på i stort sett en enda fråga - att få ner arbetslösheten.
procent i juni till
Precis det räknar Sten Andersson med och jämför med Tage Erlanders sista valrörelse som förde socialdemokraterna över
·vill kämpa för en gemensam europeisk arbetsmarknadspolitik av svensk modell.
Finansminister Göran Persson ser klara fördelar, Carlsson vill vänta och se:
Alla skrattar åt det.
Det ska vara en kommers med lite av Kiviks marknad.
Anställdes bums av Stenbeck I Sverige har Malmö blivit ett centrum för hemförsäljningen i TV.
- Jag läste i Dagens Industri att Stenbecks Kinnevik inregistrerat ett homeshoppingföretag.
Den gången handlade det om bakmaskiner.
I höst ska det satsas på Ryssland.
- Bäst lämpar sig förstås sådana produkter som går att göra show av.
- Det kan bli lite för skrikigt ibland.
Ännu finns inte tekniken mer än på försöksstadiet.
.
I gällande EU-direktiv talas till exempel om maximalt en timmas sammanlagd sändningstid per sändningsdag i TV-kanalerna för försäljningsprogram av det här slaget.

Resultatet var entydigt:
TV-Shop har dock haft problem med stor andel returnerade varor.
I annat fall kommer TV- shoppingen bara att bli en marginell företeelse.
veckor sedan fördes bort av en okänd man från en lekplats på Decenniumgatan i Kortedala.
Mannen påstod att han var polis och kunde på så sätt locka med sig flickan.
- När jag gett upp sökandet och var på väg hem såg jag en flicka och en man som såg ut som far och dotter, berättar han för GP.
Hon har dock gett vissa uppgifter som eventuellt kan hjälpa till att lokalisera platsen.
drogs ett försöksprojekt igång på
Cirka
- Vi har inte hållit på tillräckligt länge för att kunna se konsekvenserna, men jag tror att Våga-projektet utgör en liten del i kampen mot droger och våld.
- Vi vattnar dygnet igenom, säger stadsträdgårdsmästare Bernt Finnskog.
Där är jordlagren ibland litet tunnare och det får till följd att just björk, ek och rönn dör, fortsätter Bernt Finnskog.
- Då ligger vi på knä och sliter upp ogräs, tillägger Björn Aldén.
år vill säga.
Kanske kan man inte klandra dem.
De är vad de heter, punkt slut.
Till exempel är det numera frivilligt att ange förpackningsdag.
Bredbar pastej ( fett fläsk, grislever, mjölk, vatten, potatismjöl, socker, koksalt, ansjovis, lök, kryddor och konserveringsmedel E
och
( exemplet är hämtat ur tidningen Praktiskt butiksarbete ) Lök bra för hjärtat Intensiv forskning kring kost och kärlsjukdomar AMSTERDAM:
till
Det samma gäller te.
Men vad händer med den kunskapen när de åker hem?
Samma sak gäller blodtryckssänkande ämnen, betablockerare och de nyare ACE-hämmarna och även urindrivande, aspirin och blodförtunnande medicin.
största läkemedelsföretag och Pharmacia fortsätter sin breddning, expansion.
Hur detta slår mot de anställda i Sverige nämns det dock inget om.
miljarder kronor.
.
Omsättning:
Europa svarar dock för
Antal anställda:
procent av kapitalet (
miljarder kronor.
JANERIKHENRIKSSON Överens.
största marknader ökat med
procent under årets första
Exempel är Astras Losec, som ökat
ledande läkemedelsföretag har under de senaste
Men samtidigt hoppas Volvo öka miljardvinsten.
Och mer ska det alltså bli när fusionen är genomförd.
Enligt ett avtal mellan Volvo och staten har Volvo förbundit sig att inte sälja sina Pharmacia-aktier förrän tidigast efter kommande årsskifte.
Sjöfarten skulle subventioneras bland annat genom rederistödet på
Göteborgs Hamn svarade med
Fastighetskontoret föreslår att politikerna i fastighetsnämnden ska besluta att sänka det genomsnittliga priset för dessa tomter från cirka
" I miljonen ska då både ett enplanshus och tomt inklusive VA- och elanslutningar och bygglovskostnaden ingå.
människor står.
- Det vet vi först efteråt, när vi ser om försöket lyckas eller inte.
år och ska nu vara det i ett år till.
Varje lapp har sin historia.
Gathenhielmska tillhör Bengts smultronställen.

Även bland publiken fanns det flera Kal när den riktige Kal skulle krönas.
Vinnaroddset blev
Men i sista sväng tröt krafterna och SJ's Photo tog över kommandot med His Majesty tassande i rygg.
Jag hade på känn före loppet att CR Kay Suzie skulle rusa iväg och att tempot skulle bli högt.
Stefan Melander intervjuades av amerikansk TV och svarade så gott han kunde på knackig engelska.
I november förra året började jag jobba hos Catarina och efter det har det gått med rekordfart, sa Annelie och kramade sin älsklingshäst.
I kväll är han tillbaka i vardagen igen och sedan kommer han förmodligen att hyllas ordentligt på Solvalla i samband med onsdagstävlingarna.
.
,
-
Bråkstake ena dagen - medaljhopp den andra.
).
Det uttalandet överraskade förbundskapten Jan-Erik Nilsson.
Allt är inte guld som glimmar Den här gången blev det " bara " brons och silver för Gunnarsson DUISBURG:
meter känns bättre, sade Gunnarsson.
:an till silverplats.
Kanotlandslagets förbundskapten Kalle Sundqvist hänvisade till att VM inte gällde personligt OS- kval utan kval för kanoter på olika distanser.
meter.
- Jag skall bestämma mig om OS helst inom en månad för att komma igång med träningen, säger Anna Olsson.
Inga medaljer för det unga herrlandslaget Några medaljer blev det inte för det unga herrlandslaget, medelålder
Om man inte visste bättre kunde man kanske tro det efter de senaste årens kanotbråk.
Efter ett nytt kanonlopp räddade hon silvret i stafetten.
Sedan rutinerade Anna Bogren missat en kontroll i slutet på tredje sträckan hade Marlena över
bra, sade Marlena och skrattade.
- Nu finns det ingen som jag inte kan slå.
av ELISABETH BÄCK
- Redan på morgonen kände jag att det inte stämde.
Efter
Att klara pressen under en viktig tävling ingår liksom i förutsättningarna.
Endast
Sivert Jonsson knyter näven för den egna insatsen.
Detta sedan storfavoriten till årets SM-guld, Thomas Rådström, Toyota, tvingats tacka nej p g a sviterna efter förra helgens våldsamma vurpa i Finland;
Efter lördagens
Det förväntade scenariot med att blicken skulle svartna på " Mäster " Blomqvist infann sig icke.

fick han under mindre trevliga former ersätta Mats Jonsson i Toyotas svenska rallyteam och nu i år blev han äntligen svensk mästare, om man bortser från
Entrén pryds av förgyllda statyer och väggmålningar.
- Det är en enorm förbättring, går inte att jämföra, säger hon.
Frölundagymnasiet välkomnar också eleverna med totalrenoverade lokaler.
Det ska målas och läggas in nya mattor och renoveringarna kommer att hålla på under hela läsåret, säger Ros-Marie Haglund, rektor.
skolor renoverats.
Efter ett år i provisoriska lokaler, kan elever och lärare flytta tillbaka till sin nyrenoverade skola.
Bland Ambjörnarps
Hans slalomvinst i herrseniorklassen i går var nionde raka för året.
Så visst går det åt rätt håll.
år, berättar David.
månader om året går det att hålla till i Sverige.
Och i AVSK funderar ingen på det stora landet i väster.
km/tim.
Maxhöjden på hopprampen för herrar är
miljoner kronor finns att söka till nya projekt i Göteborg och Bohuslän.
miljoner kronor kommer att gå till Göteborg och Bohuslän.
Ett projekt vill jobba för att få in fler män i barnomsorgen, ett annat vill ge invandrare kunskap om svensk kultur och ett tredje söker bidrag för datautbildning åt unga handikappade.
- Fantasin är det enda som sätter gränser.
Från foten av Kynnefjäll till de fina gemaken i överklassfamiljerna i Göteborg gjorde Greta många resor.
Pigornas märkliga öden göms för det mesta undan i historisk statistik.
kronor i månaden
- Pigorna från landet hade inga stora pretentioner, de var vana vid att jobba hårt och ställa upp, säger Greta.
kronor per månad.
Sill hade hon aldrig sett i färskt tillstånd därhemma, nu fick hon inhandla sådana lyxvaror till sin arbetsgivare.
Inget av detta hade Greta sett förut.
år.
Heyden tror dock att människor på Koster har större möjligheter än många andra att exempelvis klara den påfrestning som arbetslöshet innebär.
- Men genom att vara ute i god tid och visa hur hotbilden ser ut kanske vi kan undvika att hamna i sådana situationer.
av BIRGITTA KRUSE
Helena Törnberg och hennes resekamrater från fackförbund i Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, har ännu inte fått sina visa från den kinesiska ambassaden.
Vissa bedömare anser att det till och med är sämre från kvinnornas synpunkt än det dokument som togs vid den förra kvinnokonferensen i Nairobi, Kenya.
Det var
procent män och
Kontrollingenjör Uppdrag:
.
Det är miljöerna i Hjoåns dalgång som nu räddas.
Det handlar i första hand om en utvändig uppsnyggning, med bland annat ett nytt tak.
LASSE STRÖMQVIST Tid att mala.
Det var framför allt lerjordarna som drabbades, eftersom de inte släpper igenom vätan lika lätt som de lättare jordarna, säger lantbrukskonsulent Lennart Hedén på länsstyrelsens lantbruks- och veterinäravdelning i Skara.
Men potatisen och vallarna lider i dag av torkan.
Matchen bröts efter en minut och tjugonio sekunder.
Vilken cirkus.
Joe Hipp mötte Bruce Seldon och fick stryk.
Det var då managern hoppade in i ringen.
dollar före matchen.
När McNeeley lämnade Grand Gardens var han lika gapig och löjlig som vid invägningen.
Tyson såg faktiskt ringrostig ut.
kronor för att se matchen vid ringside.
Någon upprepning av SM-finalen var det dock inte, båda lagen bytte runt flitigt och flera nya spelare visade upp sig.
Peter Gentzel, Ljudomir Vranjes, Stefan Lövgren och så " Bäckis " förstås, alla såg bra ut.
, i övrigt var det tunt.
Trots fransmän, norrmän och allt annat motstånd så var det Redbergslid som stod som segrare till slut.
Ställ smöret åt sidan så att smakerna blandas medan rödbetor och potatis kokar.
g smör
För
kronor i ränta varje månad.
I bakgrunden smyger katten Stisse på besökarna.
För att få låna pengarna skulle alltså Magnus, utöver själva återbetalningen av lånet, betala drygt
Hans bank uppträdde av allt att döma korrekt mot sin kund, möjligen kan man ifrågasätta att den gav Magnus ett nära amorteringsfritt lån
kronor återbetalt.
För
Bild:
kronor hade återbetalats på lånet.
Tjänstemannen på resebyrån var på grund av den onaturliga värmen inte helt kurant, utan svarade:
Nå, för att inte hålla er på halster kommer jag nu till saken.
.
" Jag hörde det på bilradion, älskling.
Det är ännu ett tungt kvinnoporträtt av Gardell.
Författaren radar upp brev där en gammal arvstvist om sommarstället blottläggs.
Han följer ingen strängt utstakad handlingslinje, ingen kronologi.
Maria städar skitiga knarkarkvartar, blir slagen och trampad.
Sverker Andréason Jonas Gardell Frestelsernas berg Norstedts James Joyce och apostrofen Kulturredaktionen råkade nyligen (
liket reste sig och undrade varför detta liv:
" Man vet att Joyce mot tystnadslöfte redan
som människa är man sin mun närmast.
När det förekommer är det dock ett osvikligt tecken på att scenen inte slutar med
Att på folktandvården bli tillrättavisad av en hygienist sätter också bestående spår.
Och all denna omsorg, tiden och pengarna, ägnar vi oss själva för att åtminstone i drömmen uppnå målet, det omöjliga, att en gång till få ropa den ljuvliga slogan som skorrar så hånfullt i plombfylld mun:
Bobi Souranders nya roman Förlorarna är inget undantag.
Det finns ingenting som håller samman de disparata delarna, allt framstår som mer eller mindre osannolikt, mer eller mindre ihåligt.
en nervsjuk flicka som romanens jag.
" En satan bor som ett helgon i mitt bröst.
En hisnande färd mot ett sammanbrott.
Anneli Jordahl Sisela Lindblom Lisa för själen Norstedts När lepran kom hit Lepran eller spetälskan fördes till Europa från Indien med Alexander den stores armé på 300-talet f Kr.
Kan tänkas att hon var en invandrare från kontinenten ( människor rörde på sig också under forntiden ) eller att sjukdomen fanns redan tidigare i Norden.
nr
" Ingen därute håller samman mina konturer i sina ögon.
Om man läser dikterna i svit framträder en skapelseberättelse.
".
skildringen av ett utsatt och plågat barns uppväxt på landsbygden, i brytningstiden mellan fattighus och folkhem.
Det finns alltid en vuxen sentimentalitet och ett vuxet, psykologiserande förnuft i den här typen av berättelser.
Av Lisa som håller på att gå sönder av sin egen distans till omvärlden.
Lillasystern som läser företagsekonomi har hon inga känslor för.
Och jag upptäcker att jag faktiskt avslöjar mer av mig själv än vad som var meningen.
Egentligen arbetar Sisela som skådespelerska.
- Man måste flytta på sig för att få jobb.
" Titelns ordlek intressantast " Så här tyckte kritikerna om Sisela Lindbloms debutroman:
Huvudpersonen heter Lisa, och en lisa för själen jagar huvudpersonen efter på de mest tillkrånglade, aviga och negativa sätt som tänkas kan ".
Det bullrar av borrmaskiner i snart sagt varje hörn av skolan, utanför trängs arbetsmaskiner och transporter.
Hantverkarna kommer att finnas kvar på skolan i flera veckor.
Bild:
- Älvsborg skall rensas på kvicksilver, säger projektledaren Lasse Lind.
oktober och skall pågå till
Skulden krymper långsamt Pengarna snurrar snabbt kring annuitetslånet.
Eftersom amorteringarna skjuts på framtiden blir den totala räntekostnaden hög, i vissa fall mycket hög.
- Om man har gott om pengar, med stadiga inkomster är det bättre att skaffa sig ett lån med rak amortering, säger Göran Jönsson, chef för Konsumenternas bankbyrå.
Råd om annuitetslån · Värderar du ett fast månadsbelopp högst?
Dessutom framgår att månadsbeloppet ändras om ränteläget ändras.
Kredittiden var enligt skuldebrevet
I höst tar Svea hovrätt upp detta omdiskuterade mål.
Bankerna säger sig avvakta rättens utslag.
De avgifter man får betala är kostnaden för en besiktning, en försäljningsskatt baserad på bilens vikt, skrotningsavgift och lite till.
Men han greps av historien om Johanna, en vilsen tonåring som blivit utsatt för incest.
Premiär på Lilla Teatern den
Hon tar på sig skulden för vad pappan gjort, skitar ner sig och förstör det som är bra.
Förra året sattes den upp på Söderteatern i Stockholm.
- När Johanna till slut hittar orden vid sin fars grav blir det en befrielse, berättar Annacarin.
Är sedan
Mycket var bra - men vart tog Billie vägen?
Cheatham, som faktiskt spelade en kort tid med Holiday på 40-talet, var i sitt esse när andra avdelningen började strax efter midnatt.
Den här gången hade Rolf valt att spela med en ungdomlig Malmökvartett.
Panamabandet spelar mer med hjärtat än med teknik.
.
Blir det lika många i år?
Vi skrev till kulturnämnden i november- december och bad om stöd.
Bandet har funnits sedan 60-talet.
Kompet är ganska modernt för stilen.
Gränskommittens ledare Björn Ståhl ser Svinesund som en första klassens möjlighet att bygga upp ett kulturellt och kommersiellt centrum vid den mest frekventerade gränspassagen mellan Sverige och Norge.
I ett första skede gäller det lösningar på infrastrukturen med nuvarande bro över Idefjorden som utgångspunkt.
Kommunalrådet Åsa Torstensson ( c ) i Strömstad ser också stora möjligheter för Svinesund.
Jag har inte sett hur de vittrar och vet inte vilken sorts sten de är gjorda av, säger Charlotta Bylund, stenkonservator vid Riksantikvarieämbetet.
Så lång var en fjärdings väg i den gamla svenska milen.
Den hade legat med texten neråt, sannolikt sedan järnvägen byggdes på 1880-talet.
Från början torde det ha funnits ett 60-tal stenstolpar utmed de halländska vägarna.
Bästa botemedlet är att skapa renare luft, säger Lennart Lundborg.
Göteborgspolitikerna hotar stoppa en uppgörelse mellan SJ och länstrafikbolagen.
Den preliminära avtalet innebär att SJ kör
Dalsland har drabbats av en akut brist på distriktsveterinärer, en brist som är så allvarlig att länsveterinären slår larm till jordbruksverket.
Det här innebär att hela västra Dalsland, det vill säga Eds, Bengtsfors och Färgelanda kommuner har en enda distriktsveterinär kvar i tjänst.
- Något svar har vi ännu inte fått.
av HANS SIDÉN Catherine Cookson, vars böcker är av det slag, som förr lite föraktfullt kallades för " pigromaner ", har tilldelats både den fina kungliga hedersutmärkelsen OBE och fått en TV-Oscar samt adlats till Dame!
Hennes romaner har översatts till ett dussin språk och sålts i över
Men också TV
Letandet efter fadern för henne till London där hon inleder en romans med en ung man, charmige Arkie Reagan ( Jerome Ehlers ).
Med många rytmer i blodet - Jag fattar inte det här.
september kommer hon till Scandinavian All Star Swing Festival i Lerum för att sjunga med Bohuslän Big Band.
år då familjen flyttade till Stockholm.
Men någon operasångerska blev emellertid inte Christina Nilssons avlägsna släkting.
Vågade inte tro på framtid som sångerska - Jag är väldigt förtjust i jazz, svarar hon och tillägger:
juni
år med allt vad det innebär av skivinspelningar, folkparksturnéer, krogshower, TV-program och framträdande i en rad länder.
Sylvia Vrethammar, är sedan några år bosatt i Tyskland.
Astrid var född i Brunskog i Värmland.
Ensam gick hon på kvällar och nätter i slumkvarteren och skötte människor.
Sin 85-årsdag firade hon på Mössebergs kurort där hon hade fått ett trivsamt hem.
Men någon smet utanför stugan om natten och minsann såg hon i ett ögonblick en skymt av frodstötaren, som sedan tycktes ha uppslukats av intet.
Den siste badgästen är på väg upp från stranden och undrar om han kan få mat fast han kommer så här sent.
år sedan var augusti en stor skördemånad.
Och hästhagarna var fulla av snöbollschampinjoner.
Av det yttre att döma var han varken konstnär eller turist.
Men nu,
I år kom en nyutgåva.
Jag frågade om pojken var född med denna egendomliga hudfärg men hon berättade då att han plötsligt blivit så där blå av skrämsel vid ett bombanfall under kriget.
Rolf Blomgren Efter regnet Regnet kom oväntat.
Det var inte gott.
Det finns en glöd i allt levande.
Men där regnbågen går ner finns en skatt, berättar jag för lillkillen.
Jag råkar bo så till att jag har det tvivelaktiga nöjet att bevittna eländet från parkett.
Härifrån ska inga polacker jagas iväg!
Själva namnet på turneringen var ganska festligt, Lost Boys Tournament.
Han kunde ha spelat för att vinna turneringen, men då fanns också risken att GM-titel hade flugit sin kos.

.
Sxd

.
Kh 3Tg 733.
Tg
Detta kände varken Wedberg eller arrangörerna till men det påpekades av engelsmannen Nigel Davies.
.

cxd
Txc
.
Txe
Kh

.
Sc 3h
Sd 5g
Patrik Lyrberg-Tapani Sammalvou, rond

Lxc
Tad

.

.
Sf
Ta

.
Tfe
.
Lf
Ke 3Sc
I startfältet finns drygt
Men det gäller visst mest andra.
Det sistnämnda gäller i det absurda fallet med babyn.
Det aktualiserar åter kravet att regeringen självmant måste kunna gå in och påverka praxis.
Sverige har dock förbehållit sig rätten att självt utforma lagar som täcker konventionerna.
Bekämpa våldsideologier Utmanar demokratiska värden I en intervju i Expressen signalerar justitieminister Laila Freivalds försiktigt en hårdnande hållning mot organiserad brottslighet med ideologiska förtecken.
I den mån det kan bli aktuellt att öka polisens befogenheter måste samtidigt den demokratiska kontrollen av hur dessa används ökas.
Man kan diskutera hur nationellt säkerhetsintresse definieras.
Carl Bildt klargjorde i går att Sverige bör vara med, om vi kan, och att det inte behövs någon folkomröstning i frågan.
För socialdemokratin borde det räcka med en Stig Malm.
Partiledare Gösta Bohman satt i regeringen.
Det går inte att anpassa sin orientering till verkligheten och samtidigt försöka hävda att den felaktiga, men önskade kartan stämmer.
Visserligen minskade konkurserna under föregående år genom att konsumtionsminskningen avtog under hösten.
procent.
Importberoende Och som om lönekostnadsökningen inte är nog drabbas textilhandeln av ytterligare påfrestningar.
Om vi sedan har i minnet arbetsgivaravgiftsökningen med
Sänk arbetsgivaravgiften.
Om dessa
Nu kommer de första rapporterna som bekräftar att turistandet slår alla rekord.
Dessvärre av fel sort.
Andersson hade, säger den nya broschyren, en kort tid av lycka under seklets början bland berömda konstnärer i Paris och Köpenhamn.
) för om bistånd fokuserar på fel frågor.
Naturligtvis kan och bör biståndet användas för att stödja länder som väljer en vettig ekonomisk politik.
Demokratin är inte vägen till utveckling.
Inte heller säger den att vår kultur är överlägsen andra.
Sedan Pierre Schori blev biståndsminister har regeringen
Ompröva biståndet Vi bör nu ompröva biståndets syfte och göra dess övergripande mål till att sprida och stärka demokratin i fattiga länder.
och
Industrins storföretag är pressade av ökande lönsamhetskrav i en hårdnande konkurrens och lever med fortlöpande rationaliseringsbehov.
Internationella undersökningar underbygger denna teori.
procent menar att regleringarna gör det svårare att organisera arbetet på ett flexibelt sätt.
Även jag önskar större variation i utbudet, både mer klassisk balett och mer dansdramer, iscensatta av fler och olika koreografer.
Men kanske kan en ny gyllene epok komma med en konstnärligt stark, bred repertoar från klassiker till moderna dansdramer.
" Fader förlåt dem ty de vet icke vad de gör.
- Det ser förfärligt ut.
av de döda.
Israels armé beslutade att spärra av Västbanken tills vidare med anledning av attentatet.
·Den
skadades.
människor när en Hamasmedlem körde sin bil, fullastad med sprängämnen, rätt in i en buss i Hadera i norra Israel.
personer dödades och ett hundratal skadades vid explosionen.
barn mister livet varje dag - en av de högsta barnadödligheterna i världen.
år finns mer än
familjer spårats - också det en droppe i havet.
Det fanns inga uppgifter om dödade eller sårade.
rysk tid rapporterade Itar-Tass att kraftiga explosioner hördes kring polishuset i Argun.
Men processen har ännu knappt kommit i gång och bägge parter beskyller ständigt varandra för brott mot avtalet.
Vad som skett med Osten & Co är att man intimiserat och fördolt trepartsrelationen mellan intellektuellt argument, offentlig debatt och makthavare.
I dag är bilden mer svåröverblickbar, dels eftersom de stora missionerna saknas, dels eftersom den politiska kulturen på en gång har medialiserats och intimiserats.
Vi har den burdust pragmatiske och folkälskande Göran Johansson, men runt omkring honom finns i stort sett ingenting.
Skall inte ett politiskt engagemang kunna sträcka sig in i politikens praxis?
Mikael van Reis Ord till den som inte vaknar Isabel Allendes roman Paula är
Det är starkt rörande att bevittna en kommunikation som inte upphör ens i dödsögonblicket, rörande och bitvis outhärdligt.
Episoderna vid Paulas sida fungerar som motvikt, utan dem skulle berättelsen om Allendes brokiga släkt lätta från marken som en stor och vacker ballong.
Men nu är allt detta inget privat samtal utan tryckt text för offentlig spridning.
Om den kreativa kraft som paradoxalt kan infinna sig på tröskeln till döden och som verkar ha ett enda mål:
Men efter halva boken har vi fått veta att jagpersonen Lennart - en knappt femtioårig författare och regissör som till det yttre verkar ha vissa likheter med Molin själv - har ett utslitet hjärta, åldrat i förtid.
Molin får ut åtskilligt av kontrasten mellan den mjuke machomannen Lennart och den ängslige och självömkande hjärtpatienten, möjligen något mindre av hans vackra förhållande till hustrun Anna.
), det är både medryckande och mycket konkret.
För Busoni var Schrekers opera kvintessensen av det wagnerianska arvet, en sorts oändligt utdragen reprisering av Isoldes Liebestod.
När de nobla och förnäma herrarna i sista akten avslöjas under orgier i grottan på den paradisiska ön Elysium, blir de samtidigt spelets vinnare.
händer.
Här gömmer sig en sublim klangvärld, något som alltid kommer att vara större än språket, något som inte kan översättas.

Byggstart i höst och inflyttning hösten
Cirka
Bättre, intelligentare antenner behövs när den personliga telefonin ska utvecklas och när det införs nya avgiftssystem med större skillnader i samtalskostnader.
Ett problem är att det finns alldeles för få kvinnliga civilingenjörer.
För att på längre sikt trygga rekryteringsbehovet har Ericsson Microwave planer på att intensifiera kontakterna med bland annat Chalmers.
Med boken vill hon börja att bryta tystnaden.
Eva Lejonsommar är
Urmanuset skrev hon för hand, med hjälp av papper och penna.
Det gjorde hon.
.
Även om man förstår andra språk mycket bra har det egna modersmålet en speciell klang.
- För det som är naturligt att heterosexuella pratar på om kan mycket lätt uppfattas som en provokation om en homosexuell gör likadant.
- Jag är egentligen ganska rädd, men det finns inget som retar mig så mycket som den här typen av lögn.
Lesbiska författare har ofta valt att omgestalta sina livserfarenheter till heterosexuella berättelser.
serbiska kvinnor, barn, gamlingar och soldater som brådstörtat lämnat Krajina under den kroatiska frammarschen svarar serberna i Bosnien med att i sin tur fördriva de få kvarvarande icke-serberna i Banja Luka.
En kvinna från trakterna av Mostar, boende i Göteborg sedan
De har ett stort, fint hus.
Kronofogden tog
Ägaren är enligt skattemyndigheten skyldig staten nästan
Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande tidigare, säger Jonsson.
Skattemyndigheternas granskning av firman har pågått i ett par års tid.
Krav för att slå till Beslut om betalningssäkring får enbart fattas när:
mord och attentat i Algeriet och flera attentat i Paris.
skadades.
Hej.
- En bok om den 70-åriga Maria i sin etta på Jungfrugatan.
Från Kulturscenen raljerar han om EU, om det " fisförnäma " Dramaten och, mycket allvarligt, om den homosexuella idrottsman, som dödades med
Norstedts förlag har den här gången varit synnerligen nogräknade när det gällt förhandsintervjuer med sin kärasteguldgosseGardell.
ungdomar - som bara pratar med varandra.
Han berättar att han skrev sin första dikt när han var
Tack för att ni kom.
Svampexperterna Dan och Lovisa Ehrencrona rör sig vant över den mjuka mossan.
Men de är lite lurigare än den harmlösa soppen.
- Nu i slutet av augusti är det egentligen den bästa svamptiden, säger Dan Ehren-crona, som är biolog med starkt intresse för svamp.
Lovisa Ehrencrona,
Till bosnienkroater som tar egna initiativ Andra önskar återvändarbidrag för att lättare kunna starta upp på nytt i hemlandet.
De som inte får det kommer ofta tillbaka som flyktingar, i det här fallet till Sverige, för att de inte får en möjlighet att anpassa sig.
Igår hölls
De tog hand om varandra på ett fint sätt under dagen.
försökte han stjäla en bil tillsammans med en kamrat.
av MADELEINE SAHLMAN
Krånglet, skyhögt blodtryck och ojämn och mycket långsam puls, redde emellertid ut sig.
Redan på tredje dagen efter operationen var Gunnar på benen.
Året runt är
I samband med dessa träffar erbjuds patienterna också att vara med i någon av kom-i-gång-grupperna.
Dietisten tar upp alla frågor om kosten.
För det gör den - förr eller senare.
Många riskfak- torer är välkända - till exempel rökning, fel- aktig kost och brist på motion.
så kallade bypassoperationer där patienten fick hela eller delar av kranskärlen utbytta.
Därmed förbättras syreupptaget och det minskar stressen på hjärtat som inte behöver arbeta så hårt.
av MARGARETA WILLIAM- OLSSON
år hade
då haft en hjärtinfarkt som de överlevt och drygt
år sedan, då omhändertagandet såg annorlunda ut.
procent dött i kranskärlssjukdom efter
Dödligheten i hjärtattack är fortfarande
" Det är dags för Mona Sahlin " Ombudsmännen i flera s-distrikt har redan sin favorit klar Vem tar över?
Det finns flera att välja på.
Jag tycker hon verkar rejäl.
- Som förebild får en kvinna speciell betydelse, men jag tror inte det har så stor betydelse för partiet om ordföranden är kvinna eller man, säger Gun Lindell i Kronobergs partidistrikt.
Har man
Han vet hur han vill ha debatten, Leif Linde, socialdemokratisk partisekreterare, tillika kampanjchef inför EU-valet.
Andas in och startar om:
Men socialdemokraterna har haft problem med att visa upp ett enat parti i EU-frågan.
Det handlar om " hur vi ska utnyttja det medlemskap som vi faktiskt har, i den union vi faktiskt är med i ".
För där är vi också lite osäkra.
Ändå lanseras de båda toppkandidaterna hårt, liksom möjligheten att kryssa för den kandidat man helst vill se i EU.
Knivigt läge, Gösta!
Men vad är det för kul med det?
- Det är flera filmer jag gjort men inte sett själv.
år.
.
Värmen är viktig.
Gösta grimaserar och vi andra skrattar.
- Om man lyckas hitta något där man fjärmar sig lite är det lättare att skratta, fyller Gösta i.
" En present ", som Tomas kallar det.
Båda kräver timing och rytmik.
Svensk film:
Ja tack.
Arbetslöshet:
Metoderna är dock något tveksamma¤ Fritid måste spara
Och politikerna som ska fatta beslut tycker att det är rimligt.
Rosendalshallen i Björkekärr läggs ner, liksom fotbollsplanerna Karlsrofältet och Decenniumplan.
Rent PR-mässigt så är det viktigt att Valhalla är öppet hela sommaren, även för turister, säger Christer Holmgren ( m ), vice ordförande i fritidsnämnden.
Nerläggning av Rosendalshallen:
Minskad vård av träd och blommor:
Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman KU-anmälde på måndagen utrikeshandelsminister Mats Hellström för hans agerande i Oman-affären.
Förra året slog riksdagens utrikesutskott fast att situationen för mänskliga rättigheter i samtliga Gulfstater ''ger anledning till betydande oro''.
Anders Persson, Tomas Gustafsson, Anders Jormin och Anders Söderling var hennes trygga medspelare.
När den stämningsfulla konserten nästan var slut dök Gunhild Carling upp på scenen och sjöng Billie Holiday bättre än någon annan.
Spelade och sjöng som bara han kan.
New Orleans Red Beans var ännu ett band med George Lewis som rättesnöre.
nervösa klasskompisar är en pirrig upplevelse.
Ända tills Jonas Larsson kommer fram och tar ett resolut tag om frökens hals och ger henne en puss på kinden.
Och det gör hon, så bullsmulorna sprutar ut över skolgården.
- Det är konstigt att det dröjt så länge att införa det här sättet att arbeta i skolan, när fördelarna är så stora.
barn.
Bild:
.
Alltså ett erbjudande det inte gick att tacka nej till.
Från TV, över stjärnor som Arnold Schwarzenegger till seriös europeisk och svensk film.
skulle bli ett år med många köp eller sammanslagningar av företag.
Men koncernchef Fredrik Lundberg förnekar lika ihärdigt att han tänker sälja.
Och när Catena väl renodlats, spekuleras det i att huvudägaren Volvo köper in bolaget.
Rottneros
Nobelpharma
Saknar tydliga huvudägare Autoliv
Efter en första besvikelse ändrade sig aktiehandlarna på Stockholmsbörsen, och kursen på Pharmacias aktier hämtade sig från en djupdykning på
år sedan gick Pharmacia ihop med Kabi, och
Men den amerikanska företagskulturen, och att makten i den nya koncernen flyttar utomlands oroar.
De övriga större ägarna ville i går inte kommentera affären.
Reaktionerna i USA var positiva Andra påpekar att både Volvos och statens innehav på sikt ska säljas ut.
The Chemical Brothers.
En korthårig med lite mammas pojke-look.
Och det syns att de trivs på scen, och lika lite som publiken kan de själva stå still när de spelar.
Manchestergossarna.
- Vi kunde aldrig drömma om att vi helt plötsligt skulle kunna åka runt så här, säger Tom och skrattar sitt nervösa skratt.
Efter nära en miljard kronor i kreditförluster på
Christian W Jansson förhandlade med flera intressenter.
- Det är inga nya lik vi hittat i garderoben, men de lik som redan låg där visade sig vara ruttnare än vi trodde, kommenterar bankens VD Peter Rydell.
Bland dem är Varbergs kurhotell.
) Kreditförluster:
av PATRIK LINDGREN
Vips var han redaktör för en sextonsidig tabloidtidning Första satsningen var att ge ut Popöga varje vecka.
Popögas inriktning är tydlig:
Men samtidigt fanns det så mycket som lockade att jag aldrig hann ta mig tid att skriva.
Urban Århammar ger ut tidningen Popöga, en svensk motsvarighet till de engelska popbladen NME och Melody Maker.
I Oslo har julkonserterna dragit fulla i hus i
- Det blir julfirande i hundraåtti, säger Lasse Kronér storleende.
Eftersom vi vill ligga långt fram i mediautvecklingen har vi skippat studiopubliken och den klassiska läktaren.
Det är helt fel.
Därför ska det bli extra spännande att se hur det här faller ut, säger Siewert.
I ny miljö.
Detta beslutade en majoritet bestående av socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i trafiknämnden i går.
kronor dyrare Konkret innebär den fyraprocentiga höjningen bland annat följande:
" Boendeparkeringen blir däremot kvar.
Majoriteten sa dessutom ja till trafikkontorets förslag om att börja ta ut p-avgift på alla gator i hela Göteborg.
Fast jag har blivit bättre på att stänga av TV:n.
När folk hyllar eller skäller på Knesset har jag ingen aning om vad de pratar om.
En film om massakern på Himmelska Fridens torg i Kina - skildrad genom en av studentledarnas ögon.
Vad vet jag - det kanske såg bättre ut från där han satt.
Starkars satar.
procent mer kollektivtrafik i Göteborg för
av LISELOTTE GUSTAFSSON
- Vi säljer allt mer ekologiskt odlade produkter, ju mer vi säljer ju mer kan vi satsa på lösvikt och exponering.
- Men det säljer inte sig självt, man får jobba för det.
Och dammet lägger sig i hörnen hos de äldre när hemtjänsten sparar.
Det drabbar våra brukare ordentligt, säger Gunnar Palmqvist, stadsdelschef.
I framtiden kan man bara räkna med inköpshjälp från hemtjänsten en gång i veckan.
Förvaltningens förslag för att få balans i ekonomin kan bland annat innebära nedläggning av musikskolan, nedläggning av Gamla Långedragsskolan,
barn per barnpersonal ).
av Stefan Lundberg
Våra ekonomiska möjligheter att erbjuda de kvarvarande hallänningarna en god sjukvård och service skulle minska.
Socialdemokraterna anser däremot att ett landstingskommunalt förbund skulle lösa många problem.
platser i Sverige på sin turnékarta.
Kamelen klarade sig bra men zebran, hundarna och alla de andra djuren led i värmen efter en lång resa.
Alla vet ju hur varmt det har varit i sommar.
Kommunen var stängd så vi fick åka vidare utan men fick låna kostnadsfritt i Laholm, Ängelholm och Höganäs.
Vi får från båda håll försöka lösa detta på ett bättre sätt nästa gång.
namnunderskrifter från Flodabor som vill att byggnaden bevaras.
Det är dessutom lokaler med historisk tradition.
Köpmannaföreningen har länge tryckt på för att få den frågan löst.
Allt är redan utrett tidigare, hävdar hon.
JOHANNES BERNER Mot rivning.

- Vi har blivit extra mycket kompisar nu när jag har nån att tävla mot hemma, säger Marcus Millegård, i många år fullständigt överlägsen sina jämnåriga medtävlare i Göteborg.
år äldre bror - snudd på juniorlandslagsman och överaskande tvåa i yngsta juniorklassen på Femdagars i fjol.
För tillfället ligger vi på samma poäng som Stala i elitklassen, berättar Billy.
Linköping vann Buster cup ifjol.
:
.
:
.
timmar, säger barnomsorgschefen Ulla Olofsson.
till
barn placerade.
- Vi skall lösa lånet så snart kurserna sjunker tillräckligt lågt, säger kommunalrådet Sven Pettersson ( s ).
Nya krav ställs på svenska kockar TROLLHÄTTAN:
- De vill också veta hur djuren fötts upp, vad fodret innehåller och hur slakten går till, fortsätter hon.
Den har pågått sedan
Bild:
Den står på en asfaltstump som genom sin utformning och kommunens detaljplan uppenbarligen är en parkeringsplats.
·Varför anges ytan på p-platsen till
Bilen anmäldes som skrotbil Enligt Dan Thorstensson har dock beslutet om skyltning inget med Johanssons bil att göra.
Trots att skylten, som begränsar parkeringen till
Och det blir troligen i många delar en uppläxning av revisorerna för en rad felaktigheter i deras arbete.
Det går som ett spjut i friidrottsskolan IF Rigor i Kungsbacka är friidrottsklubben som varit större.
på eftermiddagarna, berättade sekreteraren Rune Johansson, som fungerade som " rektor " när SportGraffiti hälsade på.
:e gången i somras.
Men det hjälper inte.
- Vi måste anpassa vår kostnadskostym.
- Många påstår att driften av den nya gymnaiseskolan är den stora skurken.
KENT EIKELAND Strömstad i topp.
kronor och kunde fatta beslut om ändrade säkerheter och övriga villkor.
Det totala värdet av transaktionerna till koncernen uppgick till omkring
bolagen och hans hustru bestrider anklagelserna för grovt bokföringsbrott.
olika delar,
Hans Ahlman konstaterar också att hans forskningsprojekt om social omsorg bland annat visat att det viktigaste inom hemsjukvården är att personalen har en bra social relation och accepteras av de äldre:
- Vi skall också söka stöd av socialstyrelsen, säger Catarina Lindencrona.
För mig var finalen bara
och en halv skruv - Joakim Andersson hann inte mer än upp till ytan förrän handen formades till Mats Wilanders vicht-gest ( " oss smålänningar emellan.
Kim White, som coachat Jocke de senaste dagarna sedan bråket med Bosse Sjögren blev känt, fanns med på golfbanan.
- då är det OS Holländaren Edwin Jongejans vann överraskande, men inte alls oförtjänt.
Och känner jag att jag har medaljhäng kommer jag plocka in dem efter en semifinal, sa han och drömte sig in i framtiden.
Bilder:
.
Läkaren anser att han blivit lurad och har genom Sveriges Läkarförbund gjort en framställan om förhandling med landstinget.
De många anmälningarna mot läkaren upptäcktes innan han hann tillträda tjänsten som vikarie.
medaljer.
dagar återstod till SM.
Det är först med finalerna som tävlingarna börjar.
- Men vi stoppar in svenska mästare till finalen på kvällen.
Tack för att ni tipsade mig.
Det är ett mycket tråkigt rekord Mölndals kommun skulle sätta om planerna går i lås, kommenterar Söderlund.
• Kan förbundet hjälpa klubbarna ekonomiskt om de tar över driften av Åby bandybana, Söderlund?
Då fyller Sven Erik
Britt Martinson var med och bildade Legatokören
Nästa jobb var stålföretaget Edvards & Co där han skötte speditionsverksamheten.
Sveriges körförbund, är en annan nybliven
Han och några arbetskamrater skojade och försökte sjunga stämsång.
Benny Henriksson Forskade envist om hiv och homosexualitet Forskaren och skriftställaren Benny Henriksson har avlidit
år, på 70- och 80-talen, var han knuten till Statens ungdomsråd som handläggare och forskare.
Ekonomiskt var den emellertid en katastrof och bristen på pengar förebådade hårdare tider för den vildsinte entreprenören.
Sanningen är emellertid att Benny tog akademin med storm och akademin lät sig villigt erövras av denne kreative och uppslagsrike forskare.
av BOLENNART LARSSON
åskådare stora publiken.
När Ljungskiles Roger Söderlind uppmärksammades för andra gången - men Myllenberg vågade inte och det blev en tillsägelse i stället.
Men poäng ger den.
Men den här gången lyckades det inte trots att Bosse Wålemark gick upp på topp efter Stenungsundsmålet.
Han fick tyvärr bara vara med och leka i
Christian Fredriksson ( till höger ) & Co i Ljungskile fick inkassera en bitter förlust i bohusderbyt mot Stenung- sund.
) borta mot Djurgården.
:e minut när Henrik fick sin första chans.
Men jag kände redan i min första Öis-match att det är i Sverige jag passar bäst.
Grabbarna tog bevakningen på sina djurgårdare och jobbade föredömligt.
Som intygade att han inte alls känt någon press av att vara Öis räddare i poängnöden.
Runar Kristinsson pangfullträff till
JANERIKHENRIKSSON Oavgjort igen - dags att ändra taktik, VF?
segrar på
pumpade svarttröjorna på så det stod härliga till.
)
Vara envis.
Då gjorde Niklas Skoog samtliga mål i bortamötet med IFK Norrköping (
) på Råsunda mot gårdagens motståndare.
augusti:
I går fick VF turligt oavgjort mot AIK (
.
Trots att Lasts näsa visade sig vara rejält sned var det bara en mindre blessyr.
Så är det att stå i skuggan av landslagshjälten Thomas Ravelli.
veckor sedan hamnade han rejält i hetluften mot Legia ( förlust
Dick Last har tidigare agerat stand in för skadad Ravelli i internationella cupmatcher.
- Legia är bra.
Född:
Bor:
" Fräckt.
Diskussionen om säkerheten är stor.
I snitt kostar en matchbiljett 130-225 kronor och ett säsongsabonnemang
Att se exempelvis Henrik Larsson i Feyenoord eller Champions League-mästarna Ajax är inte så fasansfullt dyrt.
Priserna ligger mellan
Sittplatserna kostar mellan
kr.
I Stockholm ligger klubbarna något under HIF i pris men tar å andra sidan mer betalt då det är derbymatcher.
- Jag har suttit i Göteborgs FRK:s styrelse och känner flera av de inblandnade, dock inte Barbro Ask-Upmark själv.
Även den andre utpekade ryttaren, Peter Nordlander, som också bett om ursäkt för sitt uppförande, tävlar igen, trots att han i ett uttalande sagt att han skulle sälja hästen och sluta med tävlingsverksamhet.
Men, påpekar docent Kerstin Johannesson på Tjärnö marinbiologiska laboratorium, haven som helhet har en artrikedom som överträffar vad man kan finna på land.
åren.
Forskarmötet skall resultera i en rapport som skall ingå i underlaget för de internationella förhandlingar som hålls i Paris i september inom ramen för den så kallade Rio-konventionen om biologisk mångfald.
I år fick jag i alla fall sällskap ut i skogen.
Jag förstår inte vad som menas, och därför hänger meningen kvar i huvudet på mig.
timmars vandring bestämde oss för att slå läger.
En fin stund.
Ett flygplan for rakt över oss, på väg in mot Landvetter.
Nu och nu.
På särskild och enträgen begäran.
Det är tvärtom mer närvarande än på länge.
Där citeras exempelvis, som illustration till Toppens stilistiska egenart, det berömda påpekande med vilket en fiktiv sexrådgivare i ett lika fiktivt veckoblad inleder ett brev till en av sina klienter.
Den som har mest sådana får den högsta statusen inom stammen.
Människan har den tyngsta hjärnan av alla landbaserade däggdjur, men kapaciteten per kilo synes vara låg.
" Vad är bäst mot möss, råttfälla eller gift?
Kackerlackor var det den här gången tänkte han och styrde in bilen på villaparkeringen.
.
Hon hade verkligen låtit angelägen om att få hjälp.
Djur och människor bär spår av kemiska medel som skall hindra bränder i våra hem.
Det finns även andra medel som inte är bra från miljösynpunkt, men som vi kanske måste acceptera i vissa fall för att hindra bränder, säger Eva Ljung.
I dag behöver inte flamskyddsmedel deklareras.
För att möbler skall få säljas får de inte antändas av en brinnande cigarett.
Det som var tänkt som turné inför EU-valet kan bli rena Eriksgatan.
Lika mycket, sa Carlsson diplomatiskt.
Det är en fråga om egoism eller solidaritet, sa nej-sägaren Margareta Winberg.
Ingvar Carlsson själv betonade vikten av unionen som fredsskapare.
När mötet var slut blev Ingvar Carlsson betydligt mildare.
av JAN ARELL
Telefonledningar ska dras.
Huairou blev med
ska få plats i
Knappt om tid.
Men ingen vet vad som hänt och nu kräver de indiska förhandlarna bevis för att de tillfångatagna västerlänningarna ännu är i livet.
Då Indien var brittisk koloni styrdes riket Kashmir och dess till största delen muslimska befolkning av despoten Maharaja Hari Singh, en hindu.
FN:s säkerhetsråd antog en resolution med vädjan om eldupphör, avmilitarisering av landet och en folkomröst- ning i frågan om tillhörighet.
man har slagit tillbaka utan pardon.
Större delen av den gamla sommarhuvudstaden Srinagar är nedbränd.
Dessutom har dimridåerna inte skingrats kring den årsgamla finansskandalen, då börshajar och bankfolk förskingrade
Gränsar till Kina, Afghanistan, Pakistan, Indien och Tibet.
Uppemot
Det var FN:s beslut i förra veckan att åter tillåta vapenförsäljning till den rwandiska regeringen som fick de zairiska myndigheterna att börja skicka hem flyktingarna.
Vi kommer att föra dem till transitläger och sedan hem - var och en till sin egen kulle, sade informationsminister Jean- Baptiste Nkuliyingoma.
gånger, äter
Men skinnet har inte en rynka - känn här.
Bredvid sig har hon en av sina älsklingshundar, pekinesern Mai-Mai, och runt benen susar en stor svart labrador, Dickie, kristnad efter en av Dame Barbaras mest älskade manliga vänner, lord Mountbatten.
Det får hon varje år, säger Dame Barbara i sin milt uttryck belamrade salong ute i Hatfield, cirka en halvtimmes resa från London genom ett böljande engelskt landskap.
För övrigt är det ju larvigt med smycken - de ligger bara i bankfack.
Forts från sidan
ord är ett kapitel.
En kvinna ska vänta tills hon hittar en man som älskar henne så mycket att han kan försörja henne och barnen, sägerhonbestämt och medger att visst var hon något av sin egen pappa officerensälsklingsdotter.
), säger lilla Dame Barbara, klarare i knoppen än de flesta och med ett enda bekymmer:
.
Framför allt som förrätt före en superb middag, som avslutas romantiskt med någon sorts glass.
Mest handlar de om moralfrågor och hälsa, säger Dame Barbara, om sin remarkabla korrespondens.
Hon har alltid haft " annorlunda " intressen.
Inne i London knarkas det öppet - mitt på dan.
En man är så absolut hjälplös jämfört med kvinnan.
år, söt och blyg.
En porslinsdocka med stålvilja.

Första romanen:

Flyttar till Kanada.
kommer till - förbättring för gamla och senila i England.

- lägger handen vid bok
miljoner exemplar världen över.
.
I provvalet vid den " politiska marknaden " i Iowa deltog drygt
Vi satsade inte tillräckligt på evenemanget.
Det tänks spännande tankar kring både stadsmiljö och kollektivtrafik i Göteborg för närvarande.
Valhallagatan rustas upp för att fungera som en entrégata till Scandinavium, Korsvägen görs mer attraktiv och eventuellt kan också en tydligare sammanlänkning mellan universitetsområdet vid Näckrosdammen och Korsvägen åstadkommas.
Men betydande problem kvarstår för kollektivtrafiken i centrum.
Trängseln av spårvagnar i den innersta stadskärnan kan minskas med ett nytt spår förbi Scandinavium och Ullevi.
Men att erkänna det sitter rimligen långt inne - efter att i valrörelsen ha utpekat parlamentet som en skendemokratisk fasad måste varje sakpolitisk framgång där erodera den egna trovärdigheten.
att döljas ", meddelar oss Gahrton.
Det finns ett och annat kritiskt påpekande ( exempelvis om den svenska EU-nämnden ) som träffar rätt.
Men det är säkert sant.
den svenska modellen ligger i ruiner.
Skillnaden i synen på EU leder också till skilda politiska strategier.
Det kommer att visa sig, det är förhoppningen och halmstrået, att kapitalet och högern får en ny och mäktig fiende i de politiska strukturer de själva gjort så mycket för att få till stånd.
Den avgörande konflikten är den mellan folket och en liten elit.
Demokrati är inte någon ordinär klippbok.
De uttalar sig som om de levat ett tidigare liv och där varit så rättfärdiga att de verkligen förtjänat att i detta livet njuta
Leissner hävdade, att regeringen blivit medskyldig till att civila mördats och
Hon förvandlas till varulv och ylar tillsammans med vargflocken i månskenets ljus.
Men berättelsen om flickan och vargen hade funnits mycket längre i muntlig form bland bönderna i både Frankrike och Tyskland.
Det var dock inte förrän med kvinnorörelsens genombrott efter första världskriget som den klassiska barnsagan om Rödluvan verkligen började rikta sig mot en mer vuxen publik.
Sagans förtrollade värld har börjat vakna ur sin könsstereotypiska törnrosasömn.
Detta förklarar också varför den har varit föremål för så många feministiska författares omtolkningar.
V:s EU-kritik föga konstruktiv Man kan se EU som en logisk fortsättning på samma utveckling, som ledde fram till bildandet av nationalstaterna.
EU skall bekämpas inifrån, när nu v och övriga på nej-sidan misslyckats med att hålla Sverige utanför.
Anders Kilner Gudrun Schyman hoppas på framgång i EU-valet - för att kunna bekämpa EU inifrån.
" So the answer is yes!
Jag tycker det intressanta är att Karl-Birger Blomdahl drog till med ett pris, som han visste var oantagbart.
Det är alltså en huvuduppgift att hålla partiet samman och att få det att arbeta i samklang med regeringen.
uppgifterna har, å ena sidan en samlande kraft för landet, å den andra en driven agitator och utvecklare av sitt parti.
Svenskarna älskar " Loket ", Christer Sjögren, Klas Ingesson, Tommy Svensson, köttbullar, sill, tränings-overall, joggingskor och affischkonst med bara bröst och stora motorcyklar.
Allt fler företrädare för olika näringar i Göteborg luftar sin besvikelse genom att göra olika mer eller mindre underbyggda uttalanden om friidrotts-VM :s betydelse för Göteborg nu och i framtiden.
Stor ökning Svenska Mässan ökade sin omsättning med cirka
procent av alla intäktskronor till hotellen.
procent av Nordens industri.
Kort sagt:
, det märker vi under stora mässor och kongresser, det märker vi varje sommar under Gothia Cup.
, VM i bordtennis
Hit kommer Nordens största industrimässor som Scanpack och Elfack/Elkraft, ledande publikmässor som Bok & Bibliotek och Tur, enorma kongresser som tandläkarkongressen FDI och socialdemokratiska partikongressen.
Lennart Mankert Artikelförfattaren är VD för Svenska Mässan Fler stora evenemang.
Att både omvärlden och det rekordstora antalet kardinaler ändå viskar och spekulerar beror naturligtvis på att påvens hälsa inte är den bästa.
Denna uppfattning gick kanske att hävda förr men i dagens moderna kommunikationssamhälle ställer det sig lite mer komplicerat.
Precis detta har Johannes Paulus tänkt sig och han har därför uppmanat sina kardinaler att arbeta fram ett År
·Vatikanen har " gått över Tibern ", vilket betyder att den politiska fronten har flyttats fram så att konservativa strömningar i alla världsdelar numera kan hämta argument från kyrkan.
år, säger en del om den katolska kyrkans verklighetsförankring.
Bland de
Som chef för det påvliga " hälsodepartementet " är han värd för åtskilliga kongresser om bl a aids, handikapp och drogmissbruk, vilket bidraget till hans kändisskap.
och utsågs till kardinal redan som
tror man att antalet trosutövare skall passera en miljard.
Dessutom är han redan en veteran.
Kommer vi att uppleva någon mer polsk påve?
till ärkebiskop i Krakow.
Bild:
" Etnografiska är den mest främmande verksamheten bland Göteborgs museer ".
Dess uppgift är att exponera bruks- och konstföremål från främmande kulturer.
Nordenskiölds insatser lovordas fortfarande bland amerikanister världen över och samlingarna i Göteborg är välkända bland fackfolk och konstälskare.
En nedläggning av Etnografiska är inte bara en dumhet inför världen utan också en rejäl kapitalförstöring.
Vi har för ont om tid och ägnar därför för lite uppmärksamhet åt det käraste vi har, våra barn.
När socialdemokraterna skär ned föräldraförsäkringen till
Föräldrarna är de som bäst känner sina barn och de kan ge dem den trygghet som behövs.
Man säger att man inte har råd med mera och att man måste rationalisera bort människor om vi kräver mer.
Mona Sahlin, som gillar att lägga sig i avtalsrörelsen, borde i rimlighetens namn gå i spetsen för kvinnor och kvinnors lön.

Ombord fanns även en norsk polisman, en italienare,
Men situationen är oklar.
Det har FN på senare år bittert fått erfara under en på det hela taget misslyckad mission som slutade med FN-truppernas reträtt och klanherrarnas triumf.
av SVEN ULLGREN
Stor & Liten är en kedja, som normalt sett tar hand om rätt mycket av våra pengar inför julen.

Affärerna satsar nu stort för att få del av skatteåter-bäringen.
Men nu blir vi hårt angripna.
- Sverige leder motståndet, uppger Anne Neale.
Alla försök som gjorts visar att priset blir för lågt och aldrig någonsin rättvisande, säger von Redlich.
Det finns emellertid svenska kvinnor som stödjer IWCN:s inställning till Sveriges agerande.
år.
I lägenheten ska de bland annat ha påträffat tidningsklipp om sprängattentatet på tunnelbananestationen Saint Michel nära Nortre Dame i Paris den
Många har sökt fristad i Sverige Det har hänt flera gånger att utländska terrorister, eller terroristsympatisörer, sökt en fristad i öppenhetens Sverige.
Senast idag måste chefsåklagaren ta ställning till om algeriern ska begäras häktad.
av
- Efter en omorganisation för några år sedan slogs vi ihop med civilingenjörerna.
kronor för en chefsfysiker.
Bertil Arvidsson använder ofta ordet " roligt " när han berättar om sitt jobb som sjukhusfysiker.
juli.
procent till en för facken gemensam lokal kvinnopott.
Fler taxifirmor tros ha fifflat Royal Taxi är inte ensam.
Vid årsskiftet inrättades en specialenhet av skattemyndigheterna.

år.
Hon är fantastisk tycker jag.
, ingenjörsstuderande:
Nej, jag vet inte vem det är, men jag har hört talas om henne.
- Det är en dam klädd i rosa som är släkt med det engelska kungahuset genom prinsessan Diana.
Fp säger nej till jordgubbs- regler STOCKHOLM:
Valaffischer med samma budskap klistras upp runtom i landet
Men det är orimligt om en nödvändig åtgärd stoppas för att till exempel Lettland röstar emot, sade Hadar Cars.

Resten av stolarna hade en eller flera brister.
På ett spädbarn under ett år utgör huvudet en fjärdedel av den totala kroppsvikten.
Tillverkarna försöker hitta klatschiga färger och bekväma bärhandtag på bekostnad av säkerheten, säger Thomas Carlson.
ej godkänd Dream Ride ej godkänd Happy Car ej godkänd Easybob ej godkänd Stolarna testades i bakändes krock i
Det oroar forskarna.
barnen uppvisade
En tio-elvaåring är herre över sin kropp, har lärt sig behärska och kontrollera sina impulser.
Av Kjell Nilzons studie, som omfattar intervjuer med barn, föräldrar och lärare, framgår att ingen såg att barnen hade det svårt.
De ser förändringar som något negativt.
• förlorar skolintresset • är mobbare eller mobboffer • ständigt klagar över att ha ont någonstans • isolerar sig • förändrar sitt beteende • har problem med ilska och hu- mörsvängningar • är hyperaktiva eller extremt passiva och stillasittande Utpressning kan ligga bakom förskingring Han förskingrade minst
Hade funnits ett halvår Föreningen Folkfest mot rasism hade bara funnits i ett drygt halvår men hade haft intäkter bland annat från sponsorer och från flyktinggalorna i augusti
28-åringen hävdar att han kontaktats av en okänd man som under ett halvår utpressade honom genom att skicka cirka
- Det gick alltså inte att kopiera breven för de gick inte att få upp ur kuverten, säger han.
Felix gör slut på sommaren Nu är sommaren slut - åtminstone om man får tro SMHI.
En riktningsförskjutning med några grader, och den missar Sverige helt.
Juli har än så länge varit mycket fin.
Särskilt svårt får de barn som har en uppblåst självbild.
- Då kan man tänka sig in i hur kamraten har det och tänker.
Föräldrar till känsliga barn undviker ofta sanningen för att inte göra barnen ledsna.
Att vara barn i dag är svårt, fortsätter Kerstin Palmérus.
Återfallsfrekvensen är hög.
år Metangasen som läckte ut vid den gamla tippen vid Brudaremossen och dödade en 69-åring man var ingen tillfällighet.

" Brudaremossen lever sitt eget liv " Men det är inte gasexplosioner som är det stora problemet.
Försöker leda vattnet den " bästa " vägen Risken för att grundvattnet skall förorenas är hög, skriver miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i en rapport.
Lakvatten är regnvatten som rinner genom tippen och sipprar ut.
Drygt
Kartlägga miljögifterna och bevaka dem.
Oacceptabel risk för föroreningar på näraliggande vattentäkter, grundvatten och i känsliga naturområden.
miljarder kronor, men
procent under det andra kvartalet jämfört med det första.
Också en negativ valutautveckling bidrog till att dra ner Personvagnars resultat
.
Ett andra orosmoment för Lastvagnar är de långa väntetiderna på upp till ett halvår.
av CHRISTER LÖVKVIST
Swedish Match är verksamt i
miljoner kronor, vilket förklaras med hårdare priskonkurrens på tändarsidan och en svagare dollarkurs.
Bakom förlusten spökar valutakontrakt och åtaganden i det kraschade Luxonen.
Enligt en enkät av nyhetsbyrån Direkt hade analytiker väntat sig ett resultat på knappt
miljoner kronor.
miljoner.
kronor förra året.
års bokslut.
Banken meddelade att ytterligare
.
Igår öppnades det under stor andakt.
kronor.
Det nya kyrkoprojektet kallas En vandring i tid och rum, och nu gör det skäl för namnet, säger Alf Österström.
Kanske någon kul grej också, men vad vet vi inte än, säger kyrkoherden.
JONASLINDKVIST Tidstypiskt.
- Det var hemskt.
Systemet brakade samman och de scheman som eleverna fått ser minst sagt underliga ut.
- Jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen i morgon bitti, säger en tjej som går sitt andra år på Burgården.
Men Anita Clausson ser bara fördelar med den nya skolan.
Och han har tur.
Det blev en bok om honom också, och när sedan några danskar letade efter en lämplig story att göra en tecknad långfilm av, fastnade de för Hugo.
Ingen slump att animatörer ofta är musiker Denna regi har dock hans medregissör, Stefan Fjeldmark, stått för.
Det är ett brutalt samhälle Hugo får se.
Och så måste självklart de intellektuella problemen gestaltas på ett enklare sätt.
Joey Tempest, som avslutar sin sommarturné på Liseberg i kväll.
• Kommer du till Göteborg då också?
• Frågar folk inte efter Europe-låtar?
Bert Gren Cecilia mötte Lasse i Flunsan En vacker park.
och hon en.
Jag har gjort en CD, men det är bara Det vackraste som spelas.
Cecilia Vennersten sjöng inför
En av de drabbade är ägaren av bolaget där den häktade var försäljningschef.
kumpaner som är i samma ålder, har suttit häktade sedan den 21 juli.
procent av vad som stulits.
- Varför kommer de inte hit och kollar vad vi gör, säger tjejerna i Redbergslids idrottsklubb ( RIK ) i kör.
Det har de här.
Jag vill fortsätta med det här, säger Gina.
Att fritidsförvaltningens politiker bestämde sig för att just Rosendalshallen skulle bli den första anläggning de stänger är en slump.
Bild:
Camilla Henemark är åter med i Army Of Lovers.
- Det känns naturligt att jobba ihop igen.
nyinspelningar av gamla nummer.
- Först blir det promotion i alla de länder där Army Of Lovers är etablerade, säger Bard.
Och universitetet får heller inte kontorisera ett av husen närmast parken.

.
Filmoraklet Ronny Svensson presenterar som vanligt filmer av olika kvalitet och dignitet.
Med början i mitten av september ska hon i
Kronor, berättar Trudy.
I den sistnämnda gör Dallas-Bobby ( Patrick Duffy ) en av huvudrollerna.
och fick genomgående positiva recensioner.
Själva idén är kanske inte direkt ny och visst kan man säga att det här är en mer strömlinjeformad variant av gamla Barnen på Frostmofjället, men Ensam hemma-serien har en hel del positiva sidor.
Ensam hemma hade amerikansk TV-premiär samma vecka som
Rapporten täcker hela västvärlden.
bankkontor.
Stängs.
Syftet är att stärka samarbetet mellan stat och kommun.
Kommunerna skriver lokala avtal med arbetsförmedlingarna om bland annat ersättningsnivåer.
- Från full finansiering av åtgärden har Kommunförbundet i förhandlingar med AMS fått backa, och allt mindre pengar kommer att delas ut till kommunerna, säger Åke Andersson från Borås.
Staten svarar för datorer, nätverk, programvara och en programansvarig.
Det krävs
juli har Blåvitt radat upp
Det unga löftet Mattias Jonsson tilläts virvla runt oroande enkelt.
Nu bildar de mittlås tillsammans och är därtill alltför lika i sin spelstil.
Den frågan ställde telefonören Sven-Erik och jag svarade att vi nog kan sova rätt lugnt i natt.
- Jo, Wernerson har allt utvecklats som målvakt sedan han la av
Inför blott
.
, ursäktar tänker vi främst på Erik Wahlstedt,
räcker endast till en gastkramande förlängning.
Varför inte det sistnämnda.
Första gången han rörde bollen blev det en målgivande passning till Magnus Erlingmark.
Lång löpning, inlägg, Erlingmarks skalle - och segermål.
Numera långt ifrån notoriske målskytten Stefan Lindqvist bockade och bugade in både
eller
:e man.
Och kanske en sensationell petning av spelföraren Leszek Pisz.
Gamla Ullevi liknar med sina
- Naturligtvis är det lättare att försvara sig på mindre plan.
Men laget är nog bättre nu än för
Han hänvisade till sin rätt att variera vattenståndet i berörda vattendrag med upp till drygt
procent och länsstyrelsen, via olika bidrag, för
- Det hade blivit betydligt billigare om Ale i samband med försäljningen av kraftverket utnyttjat sin förköpsrätt på fastigheten, säger Västkuststiftelsens förvaltare Lars Strandberg.
- Det var väl inte mycket annat att göra.

.
av de
Segrarlag i både Uddevalla och Borås blev Oddevold.
- Vi spelade medvetet mer tillbakadraget.
Båda gångerna var inhopparen Michael Nymoen inblandad.
I går försvann rutinerade backen Joachim Modigh redan efter
vassa chanser, men spelade i övrigt defensivt.
fastighetsägare och markbehovet är minst
En aktionsgrupp bildades direkt och den antog namnet " Inte en meter till ".
När Oddevold och Häcken möttes på Gamla Ullevi
Tempohöjning och plötsligt stämde allt.
I första sprang Häcken genom i giftiga kontringar hela tiden.
Men varken Medeiros eller de andra lirarna i Häcken orkade när Oddevold satte fart.
miljoner kronor på dem över
För att ge gruppen en extra chans satsas nu
år har redan visat stort intresse för satsningen.
kronor i månaden och de slipper betala arbetsmarknadsförsäkring för praktikanten.
Vid inskrivningen fick han betala krematorieavgift.
Han har skrivit romaner och essäsamlingar.
.
" Plötsligt såg jag kristendomens sanning och realitet med en strålande klarhet.
talet som så småningom övergick i MRA, Moralisk upprustning.
Nästa dag kontrollerade jag det jag kom åt av hans uppgifter.
Många simmare talar om EM som ett mellanmål - huvudrätten består av OS i Atlanta nästa år.
Men när han, på sin ytterbana, inte låg bättre än sjua efter halva finalen, koncentrerades intresset kring banorna
tillgodo på bronsmedaljör Kasvio.
Jo, vi kan väl ta ett EM-silver med ro om det blir OS-guld i stället.
ARNE FORSELL " Fel " finne vann.
i Göteborg, kastade sig i
Trodde växlingen var helt okej, sa en nedstämd Malin.
Avenir Beggen lämnade in protest LUXEMBURG:
Glädjen var förstås total i svenskarnas omklädningsrum, tills chockbeskedet kom:
Trots protesten måste det anses att Avenir Beggen inte längre är ett dåligt lag.
Till den andra halvleken kom ÖSK-spelarna ut betydligt mer taggade.
( TT ) Bäddat i derbyt för Takter Jr MALMÖ:
Om en dryg vecka är Jimmy tillbaka i Malmö igen.
- Men jag blev lite svettig när jag såg Mr Lavecs uppvisning, säger Roger.
Bild:
Och inne i vardagsrummet låg allt de inhandlat under de
Man får olika besked hela tiden.
Den såg ut som ett gyllene lurblåsarhorn från vikingatiden.
Från det öppna fönstret strömmade märkliga toner och en man sjöng på något franskt språk.
grader, longitud
Nu var vår farkost nödtorftigt reparerad och låg förtöjd vid Roxens strand.
Nere i kajutan fanns allt som en sjöman kunde önska; kikare, kurslinjal, en sats nödraketer,
.
Kvällen rann iväg i en rasande fart.
" Ingen rädder för Roxen här, Roxen här.
För nu är det skördetid i skolans grönsaks- och rotfruktsland.
Hönorna trivs, för de värper ägg mest varje dag.
Lärare och elever hystes in i baracker och skollunchen skulle intas i församlingshemmet på papperstallrikar.
Och tro det eller ej, men växthuset sponsrades bland annat genom en kollekt i kyrkan.
har så priserna regnat över skolan.
Förutom odling och kompostering vävs miljöfrågorna in i alla ämnen i skolan.
Men syftet är att Bollebygdsborna själva skall ge synpunkter.
Men där kanske Bollebygdsborna tycker annorlunda, funderar Reinholdsson.
konkurrenterna som möter upp bakom startbilen den 3 september på Jägersro lär kunna hota.
- Det gick ju väldigt lätt, men jag har respekt för några av de övriga som kvalade in, säger Jimmy.
I den här semifinalen höll hemmahoppet Specific JC mycket bra som trea efter en kort startgalopp och sen tidig forcering till den tunga positionen utvändigt om ledaren.
Det blev dock stenhårt över upploppet när Good As Gold gick i närkamp.
Brown Demilo
av KARL-ERIC MAGNUSSON
miljoner, Strannes Rökeri
Arbetsstyrkan kan utökas och säkras för överskådlig tid.
januari kom beslut om kraftig utbyggnad i Sotenäs.
Isen dominerar fortfarande som kylelement ombord men i snabb takt byggs också kylanläggningar ut.
Småföretagarna får massor med jobb när de större expanderar.
Stor- satsning.

Det frågar sig oroliga elkunder efter beskedet om att kommunen tänker sälja energiverket till Sydkraft.
Det är den planerade avregleringen av elmarknaden med sämre förutsättningar på marknaden för de små bolagen, som drivit fram beslutet.
Tidigare har man köpt Malmö Energi och Örkelljunga Energi.
Troligen kommer detta att ske vid ett extra fullmäktigesammanträde.
Trafikproblem ned till hamnen i Kullavik Trafikmässigt innebär en sådan omläggning ytterligare
Däremot har vägföreningarna i Malevik, Hagen och Kullen i ett brev till kommunledningen motsatt sig utbyggnad av banvallen som i dag nyttjas som gång- och cykelväg.
BENGT MAGNUZON Förstör miljön.
- Det är fullständigt orealistiskt att bygga ut
Ale kommun växer i huvudsak österut Sven Pettersson ser helst att järnvägen flyttas ifrån älvstranden och öster om Ales tätorter och att den i känsliga områden passerar kommunen genom tunnlar.
- Om vi flyttar järnvägen så att det blir utrymme att rusta upp
Kommer en fd restaurangägare i Trollhättan att få skadestånd av staten för ett
års tid nyligen gav restaurangägaren rätt.
september.
• Vissa av partierna själva saboterar personvalstanken, antingen genom ett myller av listor eller genom att hålla antalet förhandsanmälda kandidater nere på ett minimum ( vilket försvårar möjligheten till strykningar ).
Rösterna för de olika listorna räknas i andra hand.
Då är det förkastligt om listor konstrueras på ett sådant sätt att väljarnas frihet i praktiken beskärs.
I Sverige ges preparatet årligen efter noggrann prövning till några tiotal patienter.
Folk tror gärna att läkemedlen i fråga är bra mot det mesta, bara för att de kostar mycket.
De neurosedynskadades organisationer gör mycket för att mildra lidandet och tar fram hjälpmedel avpassade för den speciella ergonomi som gäller.
vid öppen konflikt är fackets vapen effektivare än dem arbetsgivarna har, undantagandes total lockout.
Dunkelt besked från nja-partiet Nej och ja är ett passerat stadium i EU-frågan, hävdade centerledaren Olof Johansson när han frågades ut av Ekoredaktionen i går.
Hon eller han låter sig inte fjärrstyras i alla frågor.
Anders Wettergren Oklar Olof Njohansson.
De är för mellanstatligt säkerhetspolitiskt samarbete, men mot EU:s säkerhetspolitiska samarbete - som ännu är mellanstatligt.
Vem vill studera ytterligare
Invandrarsvenska Nu ska invandrare till och med få en lindrigare undervisning i svenska och därigenom dömas till ett livslångt handikapp på svensk arbetsmarknad, skriver Johnson vidare:
Ledamöter i kommunens byggnadsnämnd är också negativa till kontorshus i Vasaparken.
nordiska forskare varav
Det sker dessutom en viss forskningssamverkan med Göteborgs Stad inom ramen för Miljöprojekt Sankt Jörgen.
mellan parker och tätt bebyggda områden i Göteborg.
Det övergripande målet är dessutom att " omsätta dessa kunskaper i teori- och metodutveckling inom stadsbyggandet ".
Argumenten mot bebyggelse av parkområden i städer är många, menar Hillevi Eriksson och Ingegärd Eliasson.
På morgonnyheterna beättas det att tjetjenerna öppnade eld ett tjugotal gånger och att
I november skulle det hållas val.
Basaev har offentligt lovat att varje tjetjensk politiker som andas om fred med Ryssland utan tjetjensk självständighet kommer att avrättas.
Dudajevs män sägs ha köpt
Men militärt sett vore det rena självmordet.
Visst skall vi i Älvsborg vara med och sanera Göteborgs ekonomi.
Nu står vi inför ännu mer och allvarliga nedskärningar
Var går gränsen?
Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister bryr sig helt enkelt inte om de s k resursstarka stadsdelarna.
Detta gör att vi får orättvisor inom Göteborgs stad.
När den nya resursfördelningen infördes i socialdemokraternas tappning för budgetåret
Anders Fast Per Landgren Artikelförfattarna är distriktsordförande i kds Göteborg och ersättare i SDN Älvsborg respektive politisk sekreterare ( kds ) i kommunstyrelsen Stort intresse för ekologisk omställning Många känner sig kallade men få lär bli utvalda när staten nu delar ut bidrag för ekologisk omställning.
Ordföranden där heter Stefan Marklund.
Eftersom bara
Ekologiskt omställd?
juli.
- Bussarna och lastbilarna kördes från Potocari till kanten av det av bosnienserberna kontrollerade området nära Tisca.
Av
De tycktes ha blivit skjutna i sidan och i ryggen.
Flera flyktingar som åkt med bussarna rapporterade för Mazowiecki att de sett ett stort antal människor hopsamlade på ett fotbollsstadion nära Nova Kasaba.
män i taget kördes iväg på en lastbil.
fångar på samma fält.
En satellitbild tagen av den amerikanska underrättelsetjänsten visar vad som tros vara
dagars diskussioner i " frågor av ömsesidigt intresse ".
Sedan dess har Kina i
medel- distansrobotar till Pakistan som kan utrustas med de kärnvapen som Pakistan misstänks utveckla.
Den hårdnande attityden gentemot Taiwan och USA är ytterligare ett tecken på att politiska hökar i Kinas militärledning får ökat inflytande.
Taiwans president Lee har på sistone antytt förståelse för den växande opinion som vill att Taiwan ska förklara sig som en självständig stat.
Idag bär
WHO noterar också att det är bland kvinnor som antalet smittade ökar mest.
Enligt WHO-kontoret för Västra Stilla havet finns en femtedel av världens blinda i denna region.
Jag hoppas att ingen har flyttat in i vårt hus och tagit över vårt jordbruk.
hutuer i rwandiska fängelser, anklagade för massmorden.
Både Tyskland och USA varnade för en katastrof i vardande om lägertömningen fortsätter.
GEORGE MULALA Nya löften ges av Irak Ekéus tror att sanktionerna snart kan hävas AMMAN:
I tisdags träffade Ekéus den irakiske avhopparen Hussein Kamel Hassan, svärson till Saddam Hussein och hjärnan bakom Iraks hemliga vapenprogram.
Ekéus sade sig vara förvånad över de mängder biologiska stridsmedel som Irak erkänt sig ha under det senaste besöket.
Men när den unge får träffa tanten och får höra hur hon upplevt det så veknar han oftast, blir ledsen och ångrar sig.
Enligt Märta Bergqvist, en av grundarna, har både förövare och offer haft nytta av denna konfrontation.
var förs-ta kommunen i landet med medling, har ungdomskriminaliteten minskat betydligt.
.
INGA-LILL ADOLFSSON Kryssa eller ge ett stryktips Personvalet till EU-parlamentet kan bli rena lotteriet Kryssa, stryka - EU-valet sägs vara ett personval.
Om inte minst
Normalt brukar de anmäla
Partiföreträdare sticker inte under stol med att många namn på listorna är ett sätt att få folk engagerade i valrörelsen.
För att en strykning ska få effekt måste dock en oerhörd mängd väljare göra samma sak.
procent av de liberala väljarna att ta partiets ungdomslista, samt sätta ett kryss framför toppkandidaten Fredrik Malmberg, så seglar han om de
s-röster i Göteborg,
invånare var det ungefär
av ULLA ENGBERG
Valsedlarna ute på postkontoren har nämligen bara partibeteckningen förtryckta, namnen får du skriva dit själv.
procent av partiets totala antal röster, får den personen ett mandat.
Första mandatet går till Karl-Erik Olsson.
plus
st ):
Karl Erik Olsson, Karin Starrin, Hans Lindqvist, Kristina Hansson, Per Granstedt, Karin Israelsson, Helena Nilsson.
" Tillåt att samköra mot fusk " Olika kommuner kan behöva samköra sina socialregister för att komma åt bidragsfusk.
" Det kan inte anses försvarbart att enskild kan uppbära till exempel flera socialbidrag enligt socialtjänstlagen för samma tid från
VW vill köpa mer svenskt Order för
är från Västsverige.
år beroende på en modells livslängd.
Inköpschefen för Storbritannien och Skandinavien, Frans Boot, menar att koncernen borde öka inköpen tiofalt i Sverige för att balansera Volkswagens bilförsäljning här.
av PÄR DÜSING
Celsius Tech Systems ( CTS ) har således på kort tid dragit på sig oväntade kostnader och minskat vinsten med cirka en halv miljard kronor.
Det är tänkbart att den marina delen bryts loss och vi hittar en extern delägare.
väntas en vinst på cirka
Bertil Dahlin menar att EU:s jordbrukspolitik i form av exportsubventioner uppmuntrar till missbruk av TIR-systemet.
Men Jerry Holm på Scansped i Göteborg och ansvarig för transporterna till Centraleuropa är oroad över nyordningen.
Trots att
Kontrollen av TIR-lastbilar ska öka och Jerry Holm på Scansped i Göteborg befarar att nyordningen kommer att fördröja och fördyra trafiken till Centraleuropa.
miljöklasser på dieselfordon, vilket innebär hårdare miljökrav än tidigare.
De flesta hamnar dock utanför den tregradiga skalan.
meter.
TT Trygg-Hansas rörelseresultat under årets första
miljoner kronor.
Det kostsamma engagemanget i det amerikanska försäkringsbolaget Home betraktar Trygg-Hansa nu som avslutat.
- Det är brist på planering.
.
Men hittills i år ligger resultatet på plus.
Det blir kanske både nytt och gammalt tonnage, säger rederiets talesman Hans Carlweitz till GP.
Tingsrätten beslutade också att häva kvarstaden mot en 33-åring som står åtalad för medhjälp till grov förskingring.
om kvarstad på
- Hade tingsrätten tänkt döma mig till skadestånd så hade den aldrig hävt kvarstaden, tror han och poängterar att varken han eller hans advokat begärt att kvarstaden ska hävas, utan att tingsrätten gjorde det på eget initiativ.
Befälhavaren såg vad som händemen körde vidare.
Saktade inte in Han berättar att den körde nära ön, cirka
Förtampen slets av och motorn föll av fästet.
GP kontaktade igår Västkustens marinkommando.
Veckan efter midsommar började raset för de franska vinerna och sedan dess har försäljningen bara fortsatt att sjunka, vecka för vecka.
- Kunderna är kluvna.
Just italienskt vin har blivit alternativet för många.
Det är efterfrågan som styr sortimentet, konstaterar Lennart Agén.
juli.
Ärendet är överlämnat till justitiedepartementet.

Förtegen om fallet Och sent i går kväll fanns en förhoppning om att " det byråkratiska missförståndet " snart skulle vara uppklarat.
IFK Göteborg slickar sår i dag och i morgon och i vinter.
det är en sak att uträtta storverk en gång, något helt annat att upprepa succén i nästa försök.
Polackerna var snabba, listiga, bollsäkra, taktiska, elakt disciplinerade och vann välförtjänt.
Det kunde definitivt ha lyckats om inte en linjeman sett en offside som de flesta på läktarna missade i
helt olika besked.
Ja, vem gör inte det?

n n Hösten
Så avslöjades att för många utlänningar varit med, och ÖSK måste diskas Maken till klantighet får man leta efter.
procent i sommar
Det mycket omfattande resandet till och från Göteborg under friidrotts-VM pekar på en kraftig ökning i augusti.
resenärer, åkte en av VM-nätterna
procent.
.
hemma och nu hoppas Rolf Zetterlund på drömlottning i första omgången av UEFA-cupen.
- Mission impossible, fastslog managern Dermot Keely.
Tyvärr blir det inget beröm till stora delar av de

Vi samarbetar kring det här i hela Västsverige.
Det finns också ekonomiska skäl att hålla hastigheten på en 30-skyltad väg.
Av de
Många av dem som sökte försvann när det förutom
huvudproblem med att förverkliga planerna på aspirantutbildningarna:
arbetslösa, utländska akademiker som skulle ragga praktikplatser.
Utestängda från festen
Så blev det inte.
En storspelande Last och lite blåvit änglavakt hindrade kvittering fram till paus.
Engelske matchledaren David Elleray godkände hur som helst inte fullträffen.
Gustafsson var lika diplomatisk som vanligt och öppnade med:
Men jag sitter, som en del av er brukar påpeka, inte alltid bäst till.
) Erik Wahlstedt (
) Andrzej Kubica.
.
Legia:

).
, 87 strf ), Ozdilek ( 87 ), Rosenborg:

Sjevtjenko (
(
• Panathinaikos vidare med
nya jobb Apotekets personal är för gammal och går snart i pension.
Medelåldern idag ligger på över
- Intresset är enormt, även om det inte är flest män som söker.
Kontakten med människor lockar mest Apoteket på Selma Lagerlöfs torg är ett av de apotek som kommer att få en ung anställd.
Både i butik och som fritidsledare.
anställda.
Lokalbedövningen spred sig inte som den skulle och troligen skadades nerverna.
Efter operationen klagade mannen över dålig känsel i bland annat underlivet.
- Det är en så kallad blind teknik.
utvisade.
Jonas satte sig på läktaren - och ville i slutet av matchen inte kommentera utvisningen.
Stefan Lindqvist, också han varnad, var desto mer uppriktig.
Givetvis blir man irriterad.
Ibland varnade han, ibland blåste han inte alls.
SÖREN HÅKANLIND Björk:
till Blåvitt.
Lena Hansson tvingades åka en halvtimma tidigare för att komma till jobbet.
ställen:
Förut hade vi
" vanliga " bussar från Gråbo eller Delabäcken till Göteborg.
bussresenärer i Bergum, Olofstorp och Björsared har Göteborgsregionens Lokaltrafik ( GLAB ) och entreprenören Swebus nu kommit överens om att justera trafikupplägget.
av GUNILLA SKOOG
Jan-Åke Ryberg ( v ) måttar ett par decimeter med händerna när han berättar vilka faxbuntar som skickats från föräldrar till politiker.
Men bättre service till högstadieeleverna utlovades inte igår.
- Det känns skönt.
Den vann hon förstås,
.
år sedan.
- Mentalt stärks jag en hel del över det här.
fritt och att Malin Nilssons bästa distans är
Men det hon gör bäst, det gör hon i bassängen.
Det blev
Silver förvisso, men svenskarna är regerande världsmästare och hade större förväntningar på sig.
Wallin missade vändningarna, och jag tror det beror på att han tränat för dåligt, fortsatte Chrunak.
Nu blev det bara en tiondel, och det är en liten missräkning, förklarade Eliasson.
.
Bild:
Aten, Budapest, Sevillia, Istanbul och Wien.
meter ) i går.
• Doping är alltjämt ett hett ämne inom simsporten.
) Tyskland
) Sverige
Men trots stöket på rektorsexpeditionen hävdar rektorn Anita Clausson att undervisningen redan flyter bra.
På rektorsexpeditionen passerade en nästan oavbruten ström av elever och lärare genom dörren under den stund som GP var där.
MAGNUS SUNDBERG Stökig skolstart.
kg, vilket innebär att en stor del av affärsflyget måste avvecklas.
·Under större evenemang, typ VM i friidrott, räcker inte Landvetters kapacitet.
- Med all respekt för miljöfrågan måste vi också ta hänsyn till sysselsättningen och företagens krav på transporter.
i fängelse - som skulle rädda sportens alltmer ifrågasatta status.
Den 4 november går han upp mot Buster Mathis Jr i Las Vegas och i mars nästa år räknar promotor Don King med att Tyson är redo för en match om VM-titeln.
Utan statliga pengar, omorganisationen till sektorsnämnd och effektiviseringar riskerar vi att behöva lägga ner
- Vi vill hitta en varaktig form, där Angeredsborna knyts till en egen teater, förklarar hon beslutet där Angeredsteatern blir ett fristående projekt under kulturnämnden.
Tisdagens tävlingar ställdes in på grund av hårt väder.
Både danska världsmästarinnan Trine Hansen och kanadensiskan Silken Laumann gick snabbare.
Det här handlar alltså om singelsculler.
Men tungt är det, GP har testat mot Maria.
utlänningar i cupmatchen mot Avenir Beggen.
minuter före slutet.
utlänningar och
när han kom till Sverige, är assimilerad.
Stämmer uppgiften att ÖSK varit i kontakt med förbundet, Anders Brulin?
Annars hade jag säkert ångrat ihjäl mig om ett par år.
Och får en svensk chansen kan det bli flera, resonerar han.
landskamper och då gjort totalt
Hacka även mynta och persilja.

Ett räddningsvärn samt särskilda insatser under sommaren ska ersätta kårerna.
Motstånd väntas.
Räddningsverket anser också att kommunen sommartid bör pröva en förstärkt beredskap i Fjällbacka och Grebbestad.
Trettio barnhemsbarn från Ukraina upplever Bohuslän från sin allra finaste sida.
Friluftsfrämjandet ser till att barnen kommer ut på det vackra Kynnefjäll och dessutom kanotpaddling, något helt nytt för barnen.
Inför hemresan håller man nu på att utrusta dem med förnödenheter.
Utestängda från festen Lasts storspel räckte inte - Blåvitt missade chansen till pengarna Jonas Olsson blev utvisad, sedan tränar-Roger och som lök på laxen också Magnus Erlingmark.
Hoppas nu att Uefa får en rapport om det här.
Som efter
Erlingmark ersätter Jonas i backlinjen.
När Jesper fälldes i straffområdet i andra halvlekens inledning började det buas på läktaren.
Undrar vad han vräkte ur sig.
Jesper Blomqvist varnades.
man mer på planen, skapade däremot tryck mot Göteborgsmålet i slutet.
Dick Last ersatte landslagskeepern Thomas Ravelli på ett utmärkt sätt, ändå slutade kvällen i moll.
En nyhet är att lättrycksturbon införs som ett mycket miljövänligt alternativ till den vanliga sugmotorn med förhoppning att allt fler bilköpare skall välja turbo i fortsättningen.
Turbon är ett sätt att krama ur mera effekt ur samma motor utan att öka bränsleförbrukningen, säger Per Gillbrand.
Nm och det ligger
Turbo/150 som gör bilen till en " hybridbil " enligts Saabs uppfattning.
.
Då sitter det en 2-liters insprutningsmotor i bilen.
av ROLF NYMAN
Vi får in mellan
Som mest har en företagare förlorat cirka
procent av summan.
- Men det slutar alltid med att den drabbade lockas ner till Lagos för att få sina pengar.
Men det är inte lättare att betala av skulder till fastern än till banken.
En kartläggning av hur hushållen klarar kostnaderna för sina lån och andra skulder föreslås också.
I höjd med kaffet och avecen - hemkört med bananessens - kvicknade han till såpass att han kröp ut i badrummet, lade sig på mattan, tömde baljan med smutstvätt över sig och somnande om.
Själva fräste vi runt i en plastracer med ekolod och strålkastare kopplad till ett bilbatteri.
Vi fnös förakfullt.
De skulle ut med husvagnen nästa dag.
Karin Teghammar Arell Likvagnar på export I somras skrev jag om Sleipners gamla likvagnar som skrotades och blev fyllnadsmaterial i Skandiahamnen.
Göteborgsspårvagnar av den gamla tvåaxliga typen M
En av kupéerna behöll jag för egen räkning.
Inga Aronsson i Västra Frölunda skriver:
Dessutom berättade mamma, Augusta Eriksson, hur hedrad hon kände sig när klassen fick sitta på trappan till John Ericssonstatyn på Avenyn och äta sina medhavda smörgåsar.
Vid en bussresa runt Siljan fick vi se flera lador flyta förbi i det virvlande vattnet.
Vi barn samlade ihop myntpaketen och lämnade dem till den spelande farbrorn.
Förpackning för alla former Behån säljer som aldrig förr och i dag ska den synas ordentligt Från fjädrar till bågar Nu ska det vara bröst.
- Det är inte fult att visa behån längre och det är härligt.

Inger Christiansson nöjer sig med att spekulera kring varför behå-modet plötsligt svängt mot mer flärd.
Allt fler använder behå I dag använder den svenska storstadskvinnan behå i samma omfattning som den spanska kvinnan i Madrid.
hade den stigit till
Mjuk utan båge När behån egentligen föddes är omtvistat.
Bysten ska vara svällande.
Behån kastades och brändes.
Båg-behå gör sitt inträde, framhäver och håller bysten på plats.
På 1990-talet gör båg-bh :n sitt inträde och framhäver bysten samtidigt som den hålls på plats.
I dag finns där
Att själv bereda linet ger således mer bidrag, men då behövs det maskiner.
I Vallsta i Hälsingland har Rune Åkerlund en provyta på
Den kommer i dagarna, säger Rune Åkerlund.
Det svenska klimatet är bra för växten, men att röta linet för att frilägga fibrerna är äventyrligt.
dagar i varmare klimat.
Oljelin med kortare fibrer pressas till linolja.
Marianne Jokl En hantverkare med kulturentusiasm Bokbindarmästare Marianne Jokl, Göteborg har avlidit
Att i kretsen av studiekamrater, med pianon och partitur, ha arbetat sig igenom Mahlers symfonier, takt för takt, gav djupgående kunskaper om verkens arkitektur och satsens filigranarbete.
erhöll hon svenskt mästarbrev.
Med sin energi och nyfikenhet blickade hon framåt.
- Hemma i Kljuc hade vi hund, katt och marsvin och sköldpadda.
Vi fick nästan ingenting med oss.
För min del betydde det ingenting att min man hade en annan religion.
- Kom tillbaka om ett år!
Men jag tror absolut att det blir fred, jag hoppas det blir snart och då kommer Bosnien-Hercegovina att finnas som en fri stat.
av LASSE ANDRÉE
Detta skall ske genom att de får möjligheter att träffa läkare, tandläkare och psykolog som har expertkunskaper i toxikologi.
Cirka
respektive
Vuxenskolans Ulla Gahne har bett Agenda 21-samordnaren på kommunkansliet, Anneli Hjälmén, om hjälp att beveka politikerna.
Marina reservat vållar strid Forskare vill skydda växt- och djurliv men fiskare slår bakut STRÖMSTAD:
- Fullkomligt barockt att göra marina reservat som kan stoppa ett yrkesfiske som pågått i exempelvis Kosterfjorden sedan sekelskiftet, säger ombudsman Björn Beckman i Sveriges Fiskares Riksförbund, SFR.
- Viktigt att notera är att dagens redskap inte förstör bottnarna.
Farligt nöje för nyfikna Många beträdde förbjudet område när kanalen torrlades Sjötrafiken får vackert vänta Sjötrafiken genom Trollhätte kanal stoppas fram till den 9 september.
När proppen gick ur kanalen brast fördämningarna hos många Trollhättebor.
Nyfikenheten drev många att gå över gränsen.
- Lerkilarna är ungefär som kvicksand och den som trampar ned i en sådan kil är mycket illa ute, säger Lennart Sandberg.
Arbeten påbörjades i tisdags, men först i dag kommer kanalen att vara helt tömd på vatten.
miljoner kronor.
De här cyklarna hade slängts ned från Rysskajen i Åkersjö.
) eller Alingsås ( länsväg
skall utredningen vara klar.
.
Arbetareförening på fallrepet Konkurs hotar den skandalomsusade föreningen i Åmål ÅMÅL:
Att avveckla biografverksamheten löser heller inte den ekonomiska krisen.
Föreningen och dess ordförande Jan Ewan Mollwing hävdar att motfordringar på över
Biografverksamheten har under de senaste
Dystra utsikter för Borås kulturliv BORÅS:
Samtidigt väntas lönehöjningar.
·Färre elever vid Musikskolan.
Innovatum ska stärka framtidstron Framsynthet, anser Margot Wallström TROLLHÄTTAN:
Men trots att ekonomin ser ut som den gör måste vi tro på framtiden.
Innovatum är en viktig framtidssatsning för barn och ungdomar och vi vill bland annat förena kultur och turism.
Fonden finansierade högriskprojekt, som bankerna inte ville ta i.
Han kunde ensam bevilja lån på en halv miljon kronor, Utvecklingsfondens VD svarade för lån på upp till en miljon kronor och större belopp hanterades av ett särskilt kreditutskott.
Underskottet uppgår redan till
Det gäller att till varje pris stoppa underskottet som bara ökat och ökat, från
Om inte landstinget får bukt med det skenande underskottet kan ännu fler komma att drabbas.

Att torkan nu hotar bestånden har flera orsaker.
Ån har egentligen bara vatten från Särö och ner mot havet på sin sträckning från Sandsjöbacka.
Nu är det torrt och helt utslaget, säger Tomas Svensson.
av PEDER SVENSSON
- Det handlar ju faktiskt om
Att socialdemokraterna lovar att följa resultatet har stor betydelse.
- Vi underkänner också de ekonomiska kalkylerna som presenteras för bevarandealternativet.
miljoner.
Tone Andersson -Ja.
Idyllen möter människans verklighet Sommar, svensk sommar, finns det något så ljuvligt?
en rad lik som vid närmare betraktande visar sig vara döda vietnameser.
åren.
Jacques Werup får ursäkta; hans dikter till Nordströms jordbilder är fina, men Ola Hansson kommer emellan.
Ska jag koncentrera mig på sådant som jag själv tycker är filosofiskt viktigt och intressant, eller ska jag lägga tonvikten vid det som varit historiskt betydelsefullt, det vill säga det som andra före mig tyckt vara viktigt och intressant?
Kontrasten är slående om man jämför med de
Den norska boken av Skirbeck och Gilje är kanske den som, på gott och ont, avviker mest från mallen.
Att framställningen slutar med honom är väl inget att säga om, men när diskussion och värdering av filosofiska ståndpunkter alltifrån Sokrates genomgående förs i Habermas termer, och med dennes insikter som facit, så kan det inte hjälpas att effekten ibland blir litet komisk för den som inte själv är troende.
Den behandlar ett betydligt snävare urval tänkare, och tar bara upp de namn som är oundgängliga även i en kort introduktionskurs.
Sådana sidor är nog bättre oskrivna.
Han skriver om filosofiska verk som litterära produkter i ett avsnitt om Filosofins genrer, han skildrar de skiftande sociala institutioner inom vilka filosofin bedrivits under olika tider, och han skildrar hur filosofins historia har uppfattats och filosofihistoria bedrivits från Aristoteles till våra dagar.
Bengt Hansson Thales Gunnar Skirbeck och Nils Gilje Filosofins historia Övers:
Kanalen som männen rattar in och kvinnorna tittar på ökar sina tittarsiffror och siktar mot att bli större än TV
Och det går hem.
försvenska sin profil.
Christel Rennerfelt, som för tillfället arbetar på Classic Radio i Stockholm, kommer att guida tittarna i underhållningsvärlden i Nöjesplaneten.
Varje vecka i höst får vi under en halvtimme följa med till olika modehus som Chanel, Lagerfeld och Gaultier.
Tyngre ämnen som tas upp är experiment på apor, barn som överlevt tyska koncentrationsläger, mordet på
Aktuell just nu:
Tendens förra onsdagen beskrev trenden att varje svensk folkhögskola med självaktning håller sig med skrivarkurser som är mycket efterfrågade.
Författarinnan Cecilia Davidsson hängde på med en småländsk skröna som hade all den fantasi man kan begära.
Men under titanmasken avslöjar sig snart en skräckslagen och självömkande pojke.
Pale Olofsson drar ner skratt som Viggo Schiwe men drar samtidigt rollen väl mycket mot det löjliga, det är roligt men en aning enkelt.
Ger ingen snubblare fotfäste Murphys lag är kanske bekant?
dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem.
Genialt, eller hur?
Nej, tacka vet jag John Cleeses och hans terapeut Robin Skynners härliga lunta Familjen - hur man klarar sig helskinnad ur dess famntag.
- Då har jag spelat in till exempel hur det låter när man duschar, och så kan man lyssna på det när man åker till jobbet eller känner sig svettig och varm.
Ja, ja.
Genom att placera det vardagliga i ett nytt sammanhang får det automatiskt ett nytt innehåll.
- Alla strävar efter ett enkelt liv, det är ju det som vi alla vill ha men som vi har så svårt att uppnå.
Bild:
När Qristina
Att sälja är absolut inte det viktigaste, förklarar Qristina Bodor som själv visar några av sina bilder.
- För breddens skull valde vi under vernissagen bland annat
Den succéartade produktionen av Mahlers gigantiska åttonde symfoni var rent fysiskt en sammanslagning av i stort sett alla de musikerkrafter som stadens båda musikinstitutioner förfogar över.
Jonas mission skrevs
Därmed är samarbetet etablerat även denna gång.
Det finns alltså anledning att se fram emot ett spännande möte med en stor och okänd musik.
Som med The Nightclub får Göteborgspremiär i kväll.
Det finns inga hemligheter med dockorna, man förstår hur de fungerar.
Pjäsen har ett Fausttema om hur man säljer sin själ, om att bli använd och utnyttjad.
Efter en dockteaterfestival i Amsterdam för nästan
Framtidens familj Kärleksreservat och en oas där vi tankar trygghet Hur förbereder vi som föräldrar våra barn inför den omvälvning som stundar?
Familjen hotas på många sätt av denna utveckling men samtidigt får den en alltmer betydelsefull roll för individerna, spår Lars Dencik.
Det goda uppförandet var viktigt.
I det moderna vardags- och familjelivet pågår ett ständigt förhandlande mellan barn och vuxna.
Familjen kommer att fungera som ett ställe där det " humana kapitalet " förvaltas och där man " tankar tillhörighet ".
Lars Dencik berättar om
Där både det individuella och familjen som helhet är viktiga för individerna.
Men det kräver att samspelet mellan institutionerna och familjen fungerar.
Den första " riktiga " hänvisningen är till en databas över historien i södra Kalifornien, http://www.
unc.
hk/ His.
demon.
Jag kan vänta några år, jag är bara
Här finns en bild på honom och möjlighet att lyssna på kända Loketrepliker och Du kan vinna
Finfracken har åkt på och det långa håret av.
september har Trollkarlens afton premiär på Stora teatern.
Carl-Einar demonstrerar en röd pipa som kan förvandlas till en golfklubba ( kanske något för svärfar till jul?
säger Carl-Einar med ett lömskt leende.
Vems är gitarrerna då?
Det är skitskoj.
" Nån måste ju vilja ha mig.
Men just nu är det inte så viktigt.
Trä rätt igenom.
Elsewhere är en ny sådan låt som inte så lätt låter sig placeras i något fack.
För i en annan bra låt som Pleasure And Pain märks tandlösheten hos bandet.
Barry Douglas skall följa Göteborgssymfonikerna till Athen, och står alltså nu inför den inte alltför lätta uppgiften att hitta egna spår.
Det blev lite tungt även i inledningen till Mahlers första symfoni.
Kvaliteten är inte en gång för alla given.
I en surrealistisk mardrömscen ser Torsten sig själv i förtvivlan hoppa från ett fönster men till skillnad från dem som verkligen bär skulden till bankernas kreditförluster har han ingen fallskärm.
Gösta Ekman får till slut sin Papphammar-scen fast direktör Callert är vid det laget förvandlad till en psykopat.
Fallet med den spioneridömde människorättsaktivisten Harry Wu, Kinas kärnvapen- och robotprov och bråk om Washingtons kontakter med Taiwan har medfört att förbindelserna mellan Förenta staterna och Kina nått ett lågvattenmärke.
På diplomatiskt håll påpekar man dock att Kina alltid använt dissidenter som förhandlingskort.
Oavsett om det sitter en demokratisk eller republikansk president i Vita huset, lär inte USA tåla att bli utsatt för ett slags omvänd och omstuvad variant av förre utrikesministern John Foster Dulles " brinkmanship " från Kinas sida.
överallt ändringar med reservoarpenna, schwungfulla instick och strykningar, allt med en handstil i jätteformat.
Han kunde tänka sig ett samtal men ingen intervju.
Mobergs psykologiska valhänthet märks inte i kvinnoporträtten, något som också är uppenbart i utvandrarsviten.
Hans stora förebilder var Strindberg och Dacke, vår främste gerillaledare som Moberg jämförde med Che Guevara.
- Då skulle kungen fått bocka, för jag representerar folket, svarade han.
Frågan är om inte denna minnesbok om Moberg är hans mästarprov - aldrig tidigare har han skrivit så spänstigt och självklart.
Som vid tidigare liknande opinionsundersökningar i denna fråga är det i regel en majoritet bland allmänheten som visar sympati för någon form av eutanasi, medan däremot de flesta i läkarkåren är emot.
Här handlar det dock om foster, varav omkring
Mycket sjuka personer som tar sitt liv för att undvika smärta, förnedring eller för att bevara sin värdighet agerar inte nödvändigtvis etiskt fel.
En förbättrad terminalvård står dock inte i motsats till införande av eutanasi.
Inför valet till EU- parlamentet om några veckor har Winberg utsetts till socialdemokraternas stora affischnamn vid sidan av Ingvar Carlsson.
Spjutspetsarna i valkampanjen är en statsminister som snart lämnar den aktiva politiken och en jordbruksminister som aldrig ville att Sverige skulle gå med i EU.
Det ryktbara Rollspelet i Gyllenstens författarskap tycks mig ofta ha missförståtts.
Det är vibratot som gör det.
De avlider under mellankrigstiden, och därefter tas Firman över av Johannes mor, ingift i Firman, och så småningom av Johannes själv.
Det var en av de punkter som fp-ledaren Maria Leissner pressades på i gårdagens radioutfrågning.
Leissner företrädde fp på ja-sidan inför folkomröstningen om EU.
Men detta är inga rosenskära drömmar ur flickalbumet precis.
Många av Isabella Nermans dikter har ett starkt retoriskt tilltal, ett tribuntonfall.
För det andra gäller kritiken mot friskolorna oftast inte deras utbildningskvalitet, utan att de har andra arbetsmetoder än de kommunala skolorna.
.
Men det räcker inte.
EU:s arbetssätt anser centern vara bra som det är.
Pjäsen utgår från hans novell, inte hans dramatisering, och har fått tillägget " en tysk teaterkväll ".
av Elia Kazan.
då han också skrev sina första noveller.
Teatern bör var en regelbunden verksamhet där man gör sitt bästa.
En svartvit filmad version av uppsättningen ingår i den Taboriserie som visades i Tammerfors.
Där placerar han den unge, förvirrade och konststuderande Hitler på ett härbärge i Wien tillsammans med
- Teatern har alltid haft bekymmer, men har alltid överlevt.
Bild:

Han ser helt enkelt sin ungdom som en merit.
- Många jag pratar med säger att de struntar i valet, att de en gång röstat nej och därmed sagt vad de tycker.
I så fall blir Holm parlamentariker.
.
- Vi diskuterar det där.
etta i Lund.
Övrigt:
Volvo Personvagnar, som i år rekryterar omkring
Personalchefen på Saab Ericsson Space, Bim Ahlström, tror sig ha behov av upp till
Personalchefen Kerstin Kylberg-Hanssen tycker antalet sökande på annonserna varit ''balanserat''.
och
inflytelserika svärsöner till Iraks president Saddam Hussein flydde till Jordanien för
Därefter spelades en sång med versrader som " Saddam, vi är med dig in i döden, vi följer dig vart du går ".
Den allmänna opinionen i Jordanien är fortfarande Irakvänlig.
Nittio ukrainska FN-soldater hade igår lämnat Gorazde-enklaven i östra Bosnien.
Organisationen Läkare utan gränser, MSF, kritiserar dock FN-beslutet, som de anser står " i bjärt kontrast " till åtagandet om skydd av enklaven som Londonkonferensen i juli antog.
-Den här gången är vi beredda på allt, säger skepparen John Castle.
svensk tid ).
år mot de franska atombombssprängningarna utan att världpressen har kommit hit.
när alla är på plats.
Där kommer vi sedan att lägga upp taktiken.
Och det är en större makt.
Israel säger sig ha krossat en terroristcell inom Hamas och ber nu den palestinska polisen om hjälp i den fortsatta jakten.
- Islamiska motståndsrörelsen ( Hamas ) kommer troligen att försöka bevisa att dess infrastruktur är intakt genom att föröva en ny attack, sade polisens rådgivare i terroristfrågor Gideon Ezra i den statliga israeliska radion.
flyktingar redan sänts tillbaka.
I onsdags talade UNHCR om över
Under sommar- och semestertider blir alkoholvanor och attityder till alkohol lätt föremål för artiklar och rubriker i pressen, i synnerhet om man kan visa upp alkoholens positiva effekter.
Man kan räkna med att åtminstone
Trafiknykterhet är en självklarhet.
Mindre publicitet, men inte mindre viktigt, har budskapet om ett krökfritt VM varit.
Peter Allebeck Artikelförfattaren är professor i socialmedicin, Vasa sjukhus, Göteborgs universitet Bild:
När vi träffas i GP-huset en av sommarens få regniga dagar, frågar jag varifrån hennes förmåga till levandegjord, psykologisk gestaltning kommer.
Där någonstans i sena tonår började jag för första gången tänka ordet " roman ".
Kvinnor är fortfarande inte regeln utan undantaget.
Vi fortsätter att resonera om den människosyn som blivit dominerande de senaste åren, uppdelningen av människor i vinnare och förlorare.
- Ta reda på vem du själv är.
- Det kanske har lite att göra med att jag skriver om ämnen som uppfattas som marginella:
- Mina ämnen ger ju en möjlighet att vara stilistiskt mångsidig, eftersom jag anpassar språket efter de människor jag berättar om.
Inger Edelfeldts Den förunderliga kameleonten recenseras på kultursidan på måndag.
öre per kilowattimme, vilket framgår av den här sammanställningen:
procent.
Då fanns bara driftkostnad och reinvesteringskostnad kvar.
Därvid kan man " rensa " bort inflationseffekten från kalkylerade intäkter, driftkostnader och lånekostnader.
öre per kilowattimme.
En mer relevant och begriplig beskrivning är " öre per kilowatttimme ".
( " Elrean " beror på våra låga produktionskostnader i svensk vatten- och kärnkraft.
reaktorer som var i drift
Orsaken är att el ersätter kol och olja i olika tilllämpningar samt att nya krav på bättre arbetsmiljö och minskade miljöutsläpp kräver mer el för att kunna uppfyllas.
TWh.
Vem minns inte Astrid Lindgrens pomperipossa?
Varför håller man fast vid denna föraktfulla inställning att företagare är skurkar och bara är ute efter att utnyttja arbetskraften för egen vinning?
" tuggamat " -ställen.
Så får man fotgängare att bättre respektera trafiken.
vi talar om det som avslutat ett krig.
Sverige är fullt av orter som är minst lika " härliga " som både Göteborg och Stockholm utan att invånarna där av den anledningen är överdrivet och barnsligt egotrippade.
Mulliga, snälla velourmansgrisar kan bekämpas, men kärnvapen på Himmelska Fridens torg?
Något som däremot tycks fungera alldeles utmärkt är påfyllning av vapen och ammunition till de stridande parterna.
Ibland kan alla mönster av blommor och små figurer bli något förvirrande.
I vardagsrummet dominerar blonda färger, som inte konkurrerar med varandra.
I Thomas Sandells soffa, som han gjort för Ikeas PS-kollektion ligger mängder av kuddar.
Trots detta tycks avstånden mellan oss människor bara öka.
Det blänker i guld och metall, viktiga material i dagens inredning.
Sängen i sovalkoven inramas av tunn voile och en ljusavskärmande gardin i siden och lin.
av ULLA ANDERSSON
Till skillnad från den stackars jungfrun hade de fått evigt liv!
I sankmarker och diken växer kaveldun, en annan populär växt som håller sin färg och form hela vintern.
Nioåringen viskade och sökte kontakt med sin kamrater med blickar och tecken under lektionerna.
En annan dag ryckte klasslärarens dotter in för att ta hand om honom.
- Ett stort problem i sammanhanget var att det aldrig fanns någon som ansvarade för min son som jag kunde ha kontakt med, skriver mamman.
Hon beklagar händelsen med nioåringen.
·Samtliga skolor är skyldiga att sörja för barns rätt till undervisning.
ynglingar vid Ingetorpssjön i Kode.
John Hron slogs och sparkades ihjäl av sådana kängor en natt vid en svensk insjö i slutet av förra veckan.
Ungdomarna har en annan syn.
Men någon förklaring till att de
Han är uppväxt i surplus-åldern.
Där hänger en uppsättning svarta armébyxor.
Det går att börja som Bent Bengtsson.
Vuxna måste våga se och våga lägga sig i.
Vi i skolan måste våga se dem, möta dem och reagera, säger Maria White, som jobbar på Ytterbyskolan.
Och vi har lyckats att nästan få bort mobbningen.
- Om en lärare slår larm måste det finnas andra som kan hjälpa och stötta den läraren.
Maria White ( t v ) och Marianne Ahlbäck är skolkuratorer i Kungälv och har lång erfarenhet av arbete med barn och ungdomar.
Hon beskriver sin före detta pojkvän som mycket omtänksam, charmerande och snygg.
- Det kändes som om det var vi
- Men Peter tyckte inte att hon var bra för mig.
- Jag försökte spela
Att lämna honom var som att be en förlamad människa att resa sig upp och gå.
Han ringde hem på dagarna för att försäkra sig om att hon var hemma.
- Isoleringen gör att man inte kan jämföra sig och sitt förhållande med andra.
Han har inga riktiga känslor, kan varken känna empati eller kärlek.
Men det viktigaste är att hon vågar bryta sig loss och gå vidare med sitt eget liv.
Det är rädslan för att bli övergiven, att inte längre stå i centrum, som visar sig i svartsjuka.
Det gemensamma för svartsjukekänslor är dock sorgen och misstänksamheten.
Då väljer man att leva i ett förhållande där man inte älskar så mycket.
Och någon som blivit bränd gång på gång, av föräldrar eller vänner, blir till slut rädd för smärtan.
Det är då misstankarna börjar, menar Mette Smith.
Men har synen på svartsjukan förändrats över tiden?
Svartsjukan handlar mer om brist på egenkärlek än vad den handlar om kärlek till andra människor.
Nu får dessa preparat gå under namnet naturläkemedel.
Läkemedelsverket kollar bara att den effekt som tillverkaren anger stämmer med vad som är traditionellt vedertaget eller vetenskapligt belagt för de beståndsdelar som ingår.
För närvarande har
Jag vill trivas, ha vackra saker och harmoni omkring mig.
Fast det är alldeles för dyrt med el, telefon, försäkring, banklån.
Jag är inte så mycket för att måla och greja.
Det är hon som har gett mig mitt blomsterintresse.

veckor hålls kvar i Jemen mot sin vilja.
Det är polisens transportcentral i Göteborg som verkställer beslutet.
Våra krav är för det första att den irakiska familjen ska tas emot; de har bott i Jemen sedan
Vi försöker lösa det här pragmatiskt.
Mikael Glas, hans norske kollega Öyvind Nordgaren,
Och visst är det lättare att leka för den som har gott om pengar.
Visserligen har Folkteatern kommit förhållandevis lindrigt undan när det gäller sparbeting men en bantning av verksamheten är svår när utgångsläget är ett.
Ett bra sätt att göra det är att spela mycket nyskriven dramatik.
Och av de
september i Birgitta Palmes regi är just en föreställning som överraskar, tror Gugge Sandström.
En trappa ner ges Börje Lindströms Havet i Eva Gröndahls regi ( premiär
Men Folkteaterns nye chef Gugge Sandström är ändå optimist och tror att det kommande spelårets repertoar borgar för att de uppsatta målen kan nås.
- Att få spela tillsammans med andra var en fantastisk upplevelse, förklarar Bacharach, som startade sin musikaliska karriär redan på 40-talet när han spelade jazz under studenttiden och senare marschmusik med en militärorkester under Koreakriget.
), Perry Comos Magic Moments (
fick Bacharach-David äntligen sin första Oscar för B J Thomas Raindrops Keep Falling On My Head från Butch Cassidy och Sundance Kid.
, har förstås inte enbart skrivit låtar med Hal David utan arbetade på 80-talet även med Carole Bayer Sager, Peter Allen och Chris Cross, ett samarbete som
Förslaget är i allt väsentligt identiskt med ett förslag till nya regler som lagts fram av en nordisk arbetsgrupp.
På Sverige går ju också tyskar, polacker, ester och ryssar, säger Sundström till TT.
Igår togs beslutet av TV:s styrelse.
- Jag vet att det finns en stor kompetens i Göteborg och jag har bland personalen märkt en stor ambition och energi att hitta nya utmaningar i jobbet.
Kvinnornas ställning inom huset var ett av huvudproblemen, många hävdade att den var på tok för svag.
Dessutom utsågs Mikael Olsson till ny chef för samhällsredaktionen i Stockholm.
Tillväxtpropositionen läggs fram senare i höst och ska innehålla åtgärder som ytterst syftar till att få ned den rekordhöga arbetslösheten.
- Därför måste man sätta in subventioner i byggandet för att få igång det hela.
Men han höll också till stora delar med om kritiken.
Entusiasmen för EU är dock rätt måttlig på Daros verkstadsgolv.
Vi har ju som tradition i Sverige att vi går och röstar när det är val.
kronor i månaden under
Det tror jag inte heller att verkstadsklubben på Volvo är osäker om.
Höjningen med i genomsnitt 875 kronor i månaden på Volvo utgår från
-Vi ska försöka köra långsammare.
Ytterligare
När övningen är klar kommer marinen att genomföra en utredning kring vad som verkligen hände.
Än så länge vill man inte ge någon formell reaktion på lönebudet, som var på runt
- Vi vill ha en lönebildning som stimulerar verksamhetens utveckling och jag tror att vi har mer att ge än vad man får ut idag, säger hon.
omogna unga män och en flicka drömmer om snabba klipp och pengar.
Så växer denna berättelse om brott och drömmar utöver sin egen ram.
Så det är med en klump i halsen vi lyssnar till flickans slutreplik:
Genom att uppdatera händelserna i sin film till dagens Paris, till 90-talet, tvingar Bertrand Tavernier oss att reflektera över att denna mentala istid fortfarande råder.
Med det nya systemet skulle den studerande få mer pengar under studietiden, samtidigt som själva skulden skulle bli lägre och återbetalas snabbare.
Och eftersom räntan på studielånet hela tiden beräknas utifrån den statliga upplåningsräntan ligger den nu betydligt högre än vad man räknade med.
Som en pirogsäck med matig fyllning Den erotiska matscenen i engelska 60-talsklassikern Tom Jones förstås.
En gråhårig änkeman och hans
Den äldsta, aktivt kristen, har gått bort sig i rollen som reservmamma sedan modern dog, och tragglar sig nu som kemilärare genom grundämnenas periodiska system ihop med måttligt intresserade elever.
Därför blir heller aldrig matmästare Chu och hans döttrar med nytt och gammalt sällskap några banala låtsasfigurer.
.
Dit anländer spökpsykologen Dr Harvey ( Bill Pullman ) och dennes näpna dotter Kat.
Tjejen som röt Johanna Westman är från och med i kväll Z-TV :s rytande programledare i Roar-TV.
Glada 25-åriga Tranås-tjejen Johanna Westman, som de flesta känner igen från TV-programmet Popitopp, men också från Kaktus i radion i sommar, kommer att vara den samlande kraften i Roar-TV.
.
Vad händer sedan då?
månader har han varit ledig med full lön.
kronor i månaden.
.
Han erbjöds en rad andra tjänster, men tackade nej.
I våras lämnades ärendet över till arbetsdomstolen.
månader har gått sedan Ingemar Ternhult hade sin dagliga gärning på stadsdelsförvaltningen.
Nu börjar en ny omgång med
Ändå försöker han reda upp allt så gott det går.
omgångar av serien, säger Robbie Coltrane,
- Det har tidigare varit tal om att jag skulle vara med i en Bond-film, men då kunde jag inte.
I egenskap av kriminalpsykolog vet han hur brottslingarna ska tas.
- Roy Andersson är min kusin, förklarar hon stolt.
villor på var sin sida gatan, inga stora tomter men välskötta hus från tiden långt innan mexiteglet föddes.
" Där är våran granne Kurt, va han me' i filmen?
Svarta likheter fria från skratt.
- Alla vill ju ha ett jobb, det handlar om värdighet.
Den beskrivningen håller inte i verkligheten.
I ett sådant bor Inger och Bengt Rydén i Bräcke ute på Hisingen.
Men flera riksdagsledamöter TT talade med bekräftade att det handlar om den så kallade C-nivån, vilket motsvarar cirka
olika framtida ekonomiska nivåer för försvaret.
ytstridsfartyg,
sänks, vilket innebär att avtalet med Industrigruppen JAS får omförhandlas.
Beslut i riksdagen om den första etappen i nästa försvarsbeslut ska tas före jul.
alternativa placeringar på sin nya fabrik:
Tidigast sommaren
Där tillverkas kolvringar till stora dieselmotorer, i huvudsak till fartyg.
Genom att flytta en produktionslinje till fabriken i Italien blir en del personal överflödig.
Det är inte många av gubbarna som vill gå med på det, kommenterar Andrej Evdokouchin.

Det spår Göteborgs stads näringslivschef Lennart Olausson.
år sedan la ner tillverkning av bilstrålkastare i Linköping, gör allt från elektroniska styrsystem till bakaxlar.
år gamla projektet Bilkomponent i Västsverige.
Näringslivssekreteriatets chef Lennart Olausson räknar med att ett dussin utländska företag inom ett år har bestämt sig för att komma hit.
Allt för att försöka bibehålla servicen när antalet kontor blir färre.
Regeringen avgör frågan i oktober och om beslutet går Posten emot kullkastas planerna, trots att man på vissa håll har fått dispens för Post i butik.
ingår också att förstärka större kontor med specialister på kreditberedning, främst för att kunna konkurrera med bankerna.
största sjöar och Stora Les Vattenregleringsföretag och Bengtsfors Kraft AB har hand om vattentappningen och kraftproduktionen från sjöarna.
- Dessutom, fortsätter Lennart Olsson saknar vi en redovisning av hur vattenhushållningen påverkar miljön i övrigt i och kring sjöarna.
av BJÖRN CARLSSON
Den har tidigare haft arbetsnamnet
Ledningen för Volvo Personvagnar vill för tillfället inte närmare beskriva de nya modellerna och förklara vad den nya strategin konkret går ut på.
Carisman serietillverkas redan i den gemensamma fabriken.
.
kronor och föredrog större låneärenden för fondens kreditutskott.
Han hänvisade vid mötet till en marknadsutredning, som gjorts av en kollega på fonden.
När 1700-talet får nytt liv på Gunnebo slott doftar det kanel, anis och hjortsadel.
Igår serverades rätter efter konstens alla regler.
och
Den fattiga allmogen svalt.
Peter Fischer agerade traditionsenlig betjänt och höll ett vakande öga över serveringen på slottet.
miljoner kronor kom som en kalldusch.
Därför kommer en expertgrupp utifrån att användas som uppbackning till nästa sjukhusdirektör.
ordförandeuppdrag, kom han närmare Betlehem och Jeriko.
Där anförtroddes Hilding Hellemar under ett par decennier ordförandeskapet.
De gjorde uppehåll i Sollebrunn, de, berättar Hilding Hellemar.
Borgarbrandkårens chefsfru greps av fasa.
Hilding Hellemar i Alingsås,
Banken räknar med kreditförluster på
procent.
procent årligen.
miljarder kronor mer än de hade tillgång till, enligt statistiska centralbyrån ( SCB ).
Siffran för första kvartalet i år innebär att hushållen minskat sitt finansiella sparande med
I Danmark kallas de Kaospiloter och har väckt stor uppmärksamhet.
åringar.
- I början var det verkligen kaotiskt, alla pratade i mun på varandra och ingen ledde mötena.
- Ibland märker vi att det finns en tendens att utnyttja oss.
Intresset för utbildningen ökar.
av EBON KARLSSON
Borås kommunstyrelse principbeslut innebär att inkomst- och timrelaterad barnomsorgstaxa införs
Mona Hedin, barnomsorgsansvarig i kommundelen Norrby, tycker det är svårt att ge några åsikter innan regelverket för taxan finns.
miljoner kronor (
Skanskas svenska byggverksamhet försämrade rörelseresultatet till
Nytillkomna verksamheter i främst Finland, Danmark och USA bidrog till tillväxten.
) medan däremot utdelningsintäkterna ökade kraftigt.
Ett skolbibliotek med
Skolan använder biblioteket under dagen och allmänheten efter skolans slut.
Norgården fick alltför tuff konkurrens och området har nu inte många av de forna butikerna kvar.
Han har lämnat efter sig ett smärtsamt tomrum, som han många år har fyllt med kärleksfull vänskap.
var han verksam som importföretagare och fastighetsmäklare.
Och framför allt en kär familj och släkt, vilken det hårda livet valt att långsamt decimera för honom för att förmörka och nyansera hans annars glada sista levnadsår.
Huvudledningen kommer att sprängas i sluttningen mot vattenbrynet.
Nu tycks det inte vara pengarna utan miljöingreppen, som i första hand har fått fastighetsägarna att reagera.
- Det stämmer att vi fått en offert, men den var inte beställd av kommunen och av olika omständigheter var vi inte intresserade, säger Åsander.
Klockan slog
- Bah, typiskt tjörbotjöt, fräste kapten och syftade på tredjestyrmans medfödda vana att kritisera allt som kapten yttrade.
Det var dock inte bruset av det vatten som alltid tränger igenom springan mellan ett par stängda slussportar som nu fångade kaptenens uppmärksamhet.
Bocken skulle räddas och få friheten åter.
Men insåg till slut allvaret i situationen.
Göta Kanalbolagets ombud bekräftar att man även haft andra badgäster - både älg och kor.
Tänk om han kunde flytta till Sverige, nu när Gyllenhammar flyttat utomlands.
Möjligen rabatt på fotvården hemma i Tyresö.
I sjuttiotalets samhällsdebatt fungerade Hans Werthén som en sorts lättversion av den trumpne Curt Nicolin.
Till skillnad från annan tågkonversation där vi medpassagerare hör båda parter.
" Om inte förr så vänjer man sig när det kommer något ny och ännu mera irriterande ljudterror.
.
Byggnaden måste tillföra området något, säger byggnadsnämndens ordförande Leif Blomqvist ( s ).
·En låg byggnad för butiker med maritim inriktning byggs på kajen framför Novotel.
Hallå.
Hur länge kan man förvänta sig att de finns kvar?
- Det finns lite för många sorter för att man ska kunna ha någon favorit.
Jisses, inte ens domarna vet¤ Björck lovar ta med sig debatten till Uefa-mötet Offside eller inte?
Försökte Stefan Landberg medvetet vinna en fördel genom att vara i offsideposition?
i matchen mot Legia Warszawa (
Lars-Åke Björck håller dock med om att offsideregeln är något luddigt skriven.
Storleken på den aktiva zonen variera kraftigt bland domarna.
Men det köper inte Lars-Åke Björck.
Tidigare var det var en ny situation efter det skottet avlossats, men det tror jag ändrades i våras.
Det svåra med offsiden är att avgöra om spelaren deltar i spelet eller ej.
" • Lennart Elofson, Fifa-domare, Halmstad " Jag såg matchen på TV, situationen är omöjlig att avgöra från den utgångspunkten.
olika domare.
tycks Stefan Landberg undra.
av BOLENNART LARSSON

- Ja, det blev det.
• Hur märker man att " väggen " är nära?
Maria Brandin var bäst i semifinalerna - men lovar ro ännu bättre i finalen.
- Det är naturligtvis dit vi siktar, säger Kenny bestämt.
- Mästerskapet är oerhört jämnt.
I påskas stod invandrarfamiljen i centrum för ett uppmärksammat bråk, som engagerade hela landet.
Tillsammans lyckades familjen rusa ut ur det brinnande huset.
Polisen fortsätter dock sin utredning.
Men klart är att någon försöker skrämma oss.
Den femte branden som drabbat familjen ligger långt tillbaka i tiden, men enligt polisen finns ingen förklaring till någon av bränderna.
Återigen har familjen Labadi drabbats av en brand, den femte i ordningen.
Men det var först i går hon fick kliva upp på prispallen i de stora mästerskapen.
, en putsning med
Louise Jöhncke (
Redan inför operationen ( slemsäckarna i axlarna ) årsskiftet
år med operationen.
meter medley i morgon.
- Simningen är ju bästa sporten i Sverige just nu, påstod Louise och få kan väl protestera mot den åsikten.
Men Malins insats i sig var en bragd.
guld hittills under EM, och
Men det är tveksamt om Therese är riktigt nöjd.
.
I går blev det silver för Uddevallatjejen ( längts till vänster på gruppbilden överst ).
personer hade kommit till Ängsskolan för att höra vägverk, kommun och konsulter beskriva de
Men i går gavs försäkringar för att Skrålabäcksalternativet inte skall överskrida gällande bullergränser.
Stockholm är ytterligare ett beslut närmare en ansökan om sommar-OS
Även socialdemokraterna förutsätter i sitt förslag att näringslivet går in och medverkar i satsningen.
Men det finns många faktorer som drastiskt kan ändra förutsättningarna, positivt eller negativt.
Vurpa med vådliga följder Det var tänkt som ett träningspass inför SM-finalen i rally, men slutade nästan med en katastrof.
norrbottningen som är landets stora framtidshopp i rally.
år i rad har han vunnit F 2-klassen i Svenska Rallyt.
sjöars Rally ".
föreningarna igenom blir den nya lantmannaföreningen landets största med en omsättning på
Hur stora personalminskningarna blir är oklart.
Dykningar i Vranaån efter försvunna Helena MARIESTAD:
, samtidigt som Helena försvann, uppger han.
personer har hittills hörts av polisen i Helenafallet och det finns samstämmiga uppgifter om en ljus personbil med sluttande bakparti som kan sättas i samband med Helena Anderssons försvinnande natten mellan den
Tack och adjö!
Vare sig Björn eller jag har hört något, avslöjade damkapten Gärderud vid en presskonferens i går.
- Björn har varit en superbt bra förbundskapten.
- Men vi aktiva ska träffas och jag hoppas att vi, precis som förra året, ska enas om hur elitsatsningen bör bedrivas i framtiden.
I går diskuterade ledningen förbundskaptensfrågan vid ett möte, men generalsekreteraren Sture Ericsson ville inte ens avslöja när deras efterträdare ska tillträda.
Alingsås spjutlöfte Daniel Gustafsson och

(

.

.
Patrik Stenlund, KA
Tresteg:
Fernholm (
Dag Wennlund, Mariestad (
), Magnus Morenius, Mälarhöjden (

), Olofsson (
Olofsson, Kronberg, Mac-Kwashie, Gunilla Ascard, MAI (

.

35.
).
), Maria Lindholm, Göteborgs KvIK (
), Katrin Lönnblad, Rånäs (
), Mårtensson (
.
).
Petri Pohjanen (

.

), Santtu Mäkinen (
), Jyrki Kähkönen (
Ville Hautala (
Matti Viitala (
Kenneth Kastrén (
Arsi Harju (
), Mika Laaksonen (
Harri Kivela, Sami Länsivuori, Ari Pakarinen, Janne Haapsalo.
Johanna Manninen (
).
.
Annemari Sandell (

), Ritva Lemettinen

).

Anders Gärderud ( till vänster ) och Björn Sveen lämnar Svenska Friidrottsförbundet.
låter övertygande.
mål.
I brist på vassa forwards fick mittfältare och försvarare fixa målen.
målen fick han
Niklas missade proffschanser Halmstad BK körde över Jonsered med
.
På Jonsereds Idrottsplats var det inget snack om saken.
De trogna gubbarna.
Niklas Gudmundsson gick av efter en timmas spel.
Tur och otur brukar jämna ut sig trav.
Mitt på upploppet vred Goop ut sin häst som spurtade till lätt vinst.

Gästseger även i
Ovisst om svenskar i Ryder Cup STUTTGART:
hålen.
Hoppas det håller i sig även på fredagen, sade Per-Ulrik, som avslutade med att kommentera getingarna som han inte alls gillade.
En svensk i solglasögon som spelar pajas, luftgitarr och sjunger när han gjort en birdie är inget Gallacher vill ha med sig i Concorden över till USA.
Nu tänker Björn sko sig riktigt ordentligt med världens mest fantastiska tennissko.
SKOLSTART Förväntansfullt lyckligt skolmogen ungdom sitter återigen bekvämt tillbakalutad i skolbänkarna.
Förvirring råder inte, kaos är under kontroll.
Lite svalare, lite lugnare.
För att bio är ett folknöje sedan
AV ANNA-LENA SVENTELIUS
Men det är inte så konstigt för vi är envisa och vet vad vi vill.
Men det känns lite drygt att hävda att vi ska vara huvudattraktion efter bara en EP och en singel.
- Vi är lite rastlösa, är kommentaren till den enorma produktiviteten.
Det blir tyst i luren ett tag.
Hans Carlsson, Fredrik Joelson, Bengt Söderberg, Peter Bohman.
Dricker därefter öl med ovanstående.
Mer amerikansk läsk i Music-A-Matic- studion där vi fortsätter med B-sidorna hela dagen.
därför handlar det inte bara om filmen, utan också om att stå ut med knän i ryggstödet, störande kommentarer och kolapappersprassel.
av ROBERT B LAGERSTRÖM Du sitter exakt i mitten av den fullsatta salongen och ser en oerhört spännande film.
De riktigt ortodoxa vägrar faktiskt att se film i minisalonger, skokartonger, vilken rulle de än må missa.
Telefoninnehavaren gör bäst i att stänga av sin apparat.
Andra sittlägen som i nästan
Eller så koncentrerar han sig på bioupplevelsen:
Yrkesmannen yttrar förstås inte ett enda ord förrän eftertexterna har klingat ut och musiken tonat bort.
-Den traditionella biomaskinisten är en udda typ, en riktig enstöring, säger Magnus Elm som jobbar ensam i ett av Filmstadens
Filmen Pulp Fiction rullar redan på i femmans salong.
liggande jättetallrikar, en non-rewinder.
filmen kan trassla, lampor går sönder och folk klagar på skärpa och ljud.
Som en levande uppslagsbok.
Efter ett antal år på Spegeln hjälpte Magnus till med diverse tekniska installationer när Downtown byggdes.
Men ge mig en filmtitel så kanske jag kommer ihåg en händelse.
från mitten av 70-talet.
per Wahlberg Projektledaren Magnus Elm basar över flera projektorer samtidigt.
.
, men öppnades igen redan samma år av nya ägare och bytte både skepnad och namn - Bio Capitol.
.
september av Drakens vänner.
I dag kränger Bengans skivor och konsertbiljetter en masse i den anrika lokalen.
KRONAN Kungsgatan
Tidigare cirkus med sporadiska filmvisningar från seklets början.
.
bowling, striptease och erotisk film.
Numera dansscenen Unga Atalante.
Hette först Carolus efter stadsmuren.
·Världens största biograf hette Roxy och invigdes i New York
platser.
·Det längsta biografnamnet genom tiderna hade en ambulerande bio som drevs av en spanjor i Frankrike
Norka och Idol.
, utom under en vecka då man försökte variera programmet.
.
(
Eller ut.

Jaha, det var det hela.
Våra liv är lika tomma som Beirons badbyxor när han tagit ut tubsockarna!
Kram på er!
Volvo och radhus En på miljonen handlar om Torsten ( Tomas von Brömssen ) som tillsammans med sin fru Berit ( Ulla Skoog ) har en Volvo, ett radhus och
Det är farligt att skildra samtiden för man vet aldrig när det vänder.
- En bilkrasch har vi med, skjuter Hannes Holm in.
Ingvar Carlsson?
" Nej, skit i det.
Men det stämmer inte med vad ni säger ", förtydligar Måns Herngren.
bröllop och en begravning, där Hughes Grant spelar brudgummen som ångrar sig i kyrkan i en av slutscenerna.
FRE
veckor försvann nervositeten och att gå på bio kom att bli ett populärt nöje.
, satte upp en filmkamera framför insamlingsbössan i foajén på sin biograf i Moskva; var och en som lämnade ett bidrag spelades in och fick vara med på vita duken veckan efter.
, och den som kunde leta reda på huvudrollsinnehavaren bland publiken till filmen Curlys Holiday i Blackpool några år senare vann

Tja, vad sägs om en thriller med lite bullrigt pang-pang, patetiskt våld och osensuellt
av ROBERT B LAGERSTRÖM Vem skräpar ner?
Och det äckligaste?
- Jag använder starka lösningsmedel.
Hur mycket skräp blir det på en dag?
Det är hon som får plocka upp skräpet du lämnar efter dig i salongen.
Även i Sverige fick vi beskåda undret som slog igenom vid den stora industriutställningen i Stockholm
av landets
Vissa filmer blev filmhistoriska milstolpar, som till exempel Gösta Berlings saga.
Knappt hade filmen börjat vinna konstnärlig respekt när biografbranschen plötsligt konfronterades med den värsta fienden dittills - televisionen.
Cosmorama, Spegeln och Flamman är några exempel.
Världens första filmvisning ägde rum i Paris¤ ¤ men snart fick filmproduktionen ett nytt Mecka.
Eftersom de inte kunde få fram någon ny film visade de Badflickan med Esther Williams i nästan
och Ensam mot Gestapo.
reklam - filmerna vi älskar att hata
,
Tönten triumferar med snurrskivtelefon, ljusblå byxor och hopplös hållning.
Vinklade yttre borst - rena grekiskan.
Det har varit en resa bland glimmande tänder, övertygande basröster och blå blues.
En riktigt bra film minns folk och använder sen den bästa repliken.
På det färgglada kortet finns en discoboll och texten:
På party använde vi oss av gesten och frasen då vi samspråkade med en förtjusande dam.
Man kan ju köpa nya.
Må de aldrig ta slut.
AV MAGNUS JOHANSSON
Naglarna är korta och omålade.
Izabella är vit och jag är svart.
- Amadeus.
Jag var tvungen att göra det för mitt eget bästa eftersom jag inte kunde stå för det jag gjorde.
Jag var nog mer en pojktjej.
Men kassörskadrömmen gick i kras.
Jag har alltid velat hålla på ¤ Vänta nu, hon grunnar och flyttar om bland brickorna.
Jag har varit en sådan överkänslig, löjlig typisk tjej och har tyckt att det är pinsamt att bli förbannad och börjat gråta vid fel situationer.
Jag skulle bli uttråkad av att sitta på ett kontor.
I Sverige får man inte vara stjärna så det är svårt att känna sig som en.
Fast det är nog bara tacksamt för en framtida karriär, att man inte fastnar i ett fack med höga klackar och bikini.
- Det var inte meningen.
Det är tråkigt egentligen, jag är ingen strateg och jag borde vara mer ambitiös.
Hon är en dålig förlorare också.
Inledningsspåret låter faktiskt som något Whale skulle kunna ha gjort i ett lyckligt ögonblick, och sedan följer hit på hit:
Morrissey nere för räkning
Däremellan är det tämligen tunnsått med goda Mozalster.
Sedan ett par månader har landet begåvats med en knippe musiker som samlat ihop musikvärldens mest framgångsrika ingredienser för att koka en liten frätande häxbrygd som bara måste hamna på försäljningslistorna.
Man kan klandra mig för mycket, men ej för att va feg.
Att musikerna åtminstone själva ska gilla och repektera det de skapar, oavsett om de kallar sig Roxette, Die Krupps eller Bengt Sändh.
Nu har ju Drängarna en mer skämtsam attityd än Den Fule.
Inte ens i Småland.
Mamma skötte biljettkassan.
Borta med vinden var barnförbjuden.
Århundradets kärlekssaga - fast på film förstås Borta med vinden är filmernas film.
Manuskriptet var så omfångsrikt, att när bokförlaget Macmillans representant kom till Atlanta för att hämta materialet, fick han köpa en extra resväska.
Efter
personer väntade på att få se den dittills mest omtalade filmen.
Mot detta protesterade naturligtvis kvinnoföreningar i sydstaterna, men kritiken kom av sig, när det påpekades, att många förnäma sydstatsfamiljers förfäder ursprungligen kommit från England.
februari
Bort från branden.
En serie som också lockar lite extra börjar på onsdag i tvåan och handlar om Hasse & Tage, som vi ju aldrig tröttnar på.
på söndag kl
De har talat med Cecilia Nelson i Lund, Gunhild Stensmyr och Torun Ekstrand i Norrtälje och med Gunnar Berefelt, professor i barnkultur och tidigare i konsthistoria vid Stockholms universitet.
Pråmen Skenet bedrar, för restaurang Pråmen i Rosenlundskanalen är mysigare på insidan än från utsidan.
Men personalen är flexibel, är det lite folk går det bra att ta med sig även den här menyn upp på det finare akterdäcket.
Vilket vi heller inte blir.
Om detta påverkar servicen i positiv riktning är svårt att avgöra, men ambitionen hos vår servitör är hög och Pråmen gör totalt sett ett gott intryck på oss, som förstagångsbesökare.
Föga förvånande är det de frågor som har störst betydelse för enskilda kvinnor som är mest kontroversiella.
Synen på mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors särskilda rättigheter i synnerhet ledde till hård strid vid Wienkonferensen om mänskliga rättigheter
I farozonen är exempelvis skrivningen från befolkningskonferensen om vikten av sexualundervisning, för att förebygga tonårsgraviditeter.
Kjell Nilsson-Mäki På krigsstigen.
Jag ville påverka sakernas tillstånd.
Kanske handlade det om Luther, men det var som om den mentaliteten också påverkade synen på politiken.
Men så småningom kommer det att handla väldigt lite om vem som egentligen blev partiledare efter Ingvar Carlsson och desto mer om hur de olika politiska partierna i stort valde att tillsammans med medborgarna utforma en strategi inför 2000-talet som gjorde att människor återigen kunde börja samlas kring en vision.
Lägenhetsbolagen slåss fortfarande om att hyra ut lägenheter och marknaden för nya bostadsrätter har ännu inte återhämtat sig.
Det mordiska självsönderslitande som den härskande klanen i Irak - Saddams anförvanter, förtrogna från hans hemstad Takrit - ägnat sig åt tyder på upplösningstendenser hos regimen.
Irak-sanktionerna Om den svenske diplomaten Rolf Ekéus drar slutsatsen att Saddam Hussein äntligen blivit ren, hamnar FN under starkt - måhända oemotståndligt tryck att häva sanktionerna, poängterar Financial Times ( oavh ):
För oss är detta en mycket stor händelse.
Tidningen hade intervjuat sk aktörer på penningmarknaden.
I stället för att gnälla borde marknadens kverulanter inse att detta är en enorm tillgång för Sverige.
) fördubblade statsskulden, tredubblade arbetslösheten och fyrdubblade budgetunderskottet.
Bild:
Det går dock att reservera sig.
och
Om bägge föräldrarna i ett hushåll är medlemmar i LO tvingas de betala dubbel försäkring trots att de bor i samma hushåll.
procent av medlemmarna som inte bor i storstäder så är Folksams kollektiva hemförsäkring oftast ingen besparing utan tvärtom.
Det är svårt att säga hur mycket billigare/dyrare den genomsnittlige försäkringstagaren får med Folksams kollektiva hemförsäkring.
, ett avtal om kollektiv hemförsäkring
procent av alla svenska hushåll skulle bli kollektivanslutna.
Frågan är om detta är något LO skall sträva efter.
I gengäld har vi en möjlighet att påverka andra medlemsländers agerande och då främst genom de nu snart valda ledamöterna.
Regeringen har använt sig av bästa möjliga resurser för att få valet den
augusti kunde man läsa om en ovanlig bagge som man funnit hos en blomsterhandlare i Göteborg.
år då hjärtat långsamt börjar växa.
Den kan övergå i kronisk form med hjärtförstoring och hjärtsvikt.
Den kommer fram på natten då den " går till attack ".
Konflikterna tog dock inte slut med det.
Sommaren
Rolf Axelsson ska då ha knuffat in henne i en dörrpost, slagit henne i ansiktet med knytnäven och hotat henne till livet.
- Åklagarens bedömning är häpnadsväckande.

Det var den 6 augusti som Bergström, Martinsson och ytterligare en svensk polisman kom till Jemen för att avvisa en irakisk familj.
av BJÖRN LINDAHL norge Då hade presidenten i landet Mohamed Ibrahim Egal, personligen gripit in.
månader långt uppdrag på den norska ambassaden.
Åklagare Ingrid Sager har säkrat bevis i fallet med den 12-åriga flickan och mannen har delvis erkänt misstankarna.
Mannen nekar dock till att han utnyttjat de andra
Skolverket granskar sedan en tid tillbaka skolans metoder och arbetssätt.
Något som är helt oacceptabelt enligt skollagen.
Men skolorna har ett visst utrymme att säga nej till elever som är särskilt krävande psykiskt, fysiskt eller socialt.
skolor har fått rätt att undervisa igen efter vidtagna åtgärder.
Den för terrorism misstänkte 39-årige algeriern kommer sannolikt att utvisas.
Den prövningen sker enligt terroristlagen.
Igår skickade chefsåklagare Ulf Norén sin begäran till riksåklagaren.
Åklagaren har hävdat att de måste ha varit på det klara över vilka följderna kan bli om man sparkar någon i huvudet.
Om någon vecka hoppas han få veta om högsta domstolen tänker ta upp Landalafallet till prövning.
års kyrkomöte är nu i sitt slutskede.
Det årliga förslaget om rörlig församlingstillhörighet avslogs med sedvanlig motivering att man saknar överblick över konsekvenserna av en ändring.
Så sent som för några dagar sedan petades Anders Swärd ( c ) från sin post i centralstyrelsen.
Ungdomarna tror att det är ett skämt.
Ungdomarna GP träffar utanför arbetsförmedlingen har aldrig hört maken.
Det är viktigt att man inte föredrar dessa praktiska utbildningar i stället för att studera vidare, svarar Lennart Johansson, enhetschef för länsarbetsnämnden.
- Vi har våra kontaktnät och register så vi börjar veta mer.
" Vansinnigt lite pengar " Jeanette Johansson,
Jag söker jobb i affär och på posten, gick ut ekonomisk linje i våras.
år:
kronor om dagen.

Det är invandrarföreningar och föreningar som försöker motverka rasism och segregation, men också många som egentligen sysslar med till exempel dans och musik.
I ett av rummen har Eina Hagberg och Susanna Elmtén byggt upp ett altare till havsgudinnan Yemays ära.
Huset öppnar klockan
Anna Artén ( till vänster ) visar diabilder.
Samtidigt minskar viktningen för förskolebarn med ensamstående förälder.
- Hur stor omviktning som kan göras är i hög grad en fråga om vad som anses möjligt när drygt halva året har gått, skriver stadskansliet dock.
För att kompensera stadsdelarna för ökningen enligt nuvarande modell skulle dock krävas
.
mil för " vanliga bilar ".
Kan det verkligen löna sig?
Ales kommunalråd Sven Pettersson ( s ) vill helst inte tillhöra Älvsborgs län - men han skäms nästan för att tala om det.

Ale kommun tillhör ÄLAB - Älvsborgs läns trafikbolag - men det finns bara ett litet antal expressbussar från Trollhättan som passerar Ale.
Det kan jag förstå, säger Sven Pettersson.
Museet slog upp dörrarna i juni
Siffrorna kunde varit ännu högre om vädret varit sämre.
Gensvaret från skolorna har varit positivt och vi har haft väldigt mycket grupper hos oss.
Utgrävningarna i Lödöse har pågått från och till sedan
Den har stor betydelse för oss.
En eventuell finalseger gör honom
Får kamraten vara med och dela på priset?
år som kock.
- Jag lagar de rätter jag tänker ställa upp med om jag går vidare.
En seger i den stundande tävlingen skulle naturligtvis utgöra en extra fjäder i hatten i den strävan.
st.
Rör därefter ner ansjovisen.
grader i cirka
av STEFAN LUNDBERG
kronor och
- Egentligen är det Halmstads kommun som borde ställa krav med tanke på de kostnader vi haft för att visa för Oskarshamn att affären var oantastlig, men vi tänker inte skicka någon räkning.
Bengt Lindh från Gantofta i Skåne fyller
Tillbaka i Skåne skall han ta itu med den grannlaga uppgiften att utse sin efterträdare.
:a på SM-femmilen ), samt att han bor i Gantofta, där " Stålfarfar " Gustaf Håkansson levde i
- Vi kan inte jämföras.
mils cykling genom ett öde Norrbotten endast
Längsta dagsetappen,
mil körda,
Lars Engström ( fp ) ansåg att området skulle bli överexploaterat om planen fastställdes.
lägenheter.
- Det kan dröja flera år, uppger Trude Gröning på förbundet.
Det är guldregnet från EU:s strukturfonder som nu sätter fart på utvecklingen.
De ser chansen att komma ut med sina produkter på den stora Europamarknaden men behöver hjälp med marknadsföring.
En av deltagarna i Håby undrade vad vi kan lära av Danmark som har lång erfarenhet av Europasamarbete.
gånger Personalen på ålderdomshemmet följde inte arbetsordningen HÄRRYDA:
förmiddagar i rad fick mannen inte sin ordinerade dos av medlet.
Först en dos av distriktssköterskan, och senare under dagen samma mängd av en undersköterska.
- Kanske har alla inte heller hunnit sätta sig in i de nya regler som gäller från början av maj.
Här kan Hellberg skriva på sitt eget set LAHOLM:
I
Han lägger större vikt vid andra ingredienser i sina deckare.
I den femte lät han några av bokens rollfigurer passera förbi en tennisbana och i Slutkört nämner han faktiskt både Mats Wilander och Ivan Lendl vid namn.

Rovlystnad
En storsatsning med hjälp av statliga pengar skall göras i Älvsborgs län på inventering och återställning av miljöskadad industrimark.
- Naturvårdsverkets satsning på Älvsborgs län är större och gick snabbare än vi själva trodde.
Den inventering som nu görs skall bland annat genomföra inventeringar i Marks kommun för att klarlägga behovet av sanering mer i detalj.
åren liksom emaljtillverkningen i Marks kommun och gasverket i Alingsås.
som givits ut av länsstyrelsen i Älvsborgs län.
Vi har bra resurser för själva kalkningen men däremot är vi bekymrade över bristen på medel för biologisk återställning av försurade vattendrag och vattensystem.
Att kalkningen ger resultat visar den bottenfaunaundersökning som gjorts under
fall (
En ny bottenfaunaundersökning kommer att göras efter
Hans Alexandersson vid länsstyrelsen i Vänersborg säger till GP att inne i själva nationalparken kommer inga åtgärder att vidtas utan det är framför allt vid entrén som man måste satsa:
Det finns en förhoppning på den svenska sidan att norrmännen skall följa Sveriges exempel och även utse den norska delen av detta sammanhängande berg,- hed- och skogsområde vid gränsen skydd som nationalpark.
år på Volvo, först som fast anställd och senare som konsult.

Hon satte fingret på en öm punkt och fick mothugg av vissa, manliga kolleger.
?
Bild:
vänlig och omtänksam, lyssnande och klokt delegerande, med tilltro till sina medarbetares förmåga, kreativ och rolig.
Där blev han medlem i det lilla gäng pionjärer som skötte det tekniska bakom tidens radiostorheter:
år då Sven med fast hand ledde sin ständigt växande teknikerskara.
Är du fri från behovet att göra dig bättre än du är?
Själva livet rinner förbi medan vi utrustar oss för att leva.
Det som inte kan lyckas kan man inte bli färdig med.
Du behöver inte göra dig till någon.
Att andra som försökt sig på det projektet sällan når det drömda resultatet får inte avskräcka dig från att försöka.
Detta är lyckligtvis inte sant.
Fysisk förstörelse stort hot mot havet STRÖMSTAD:
Samtidigt minskar det skydd mot stormar som mangroveskogarna utgör.
Nu finns det vetenskaplig grund för den miljökritiken, anser Per Wramner.
framstående havsforskare från ett 20-tal länder har under
Tyvärr har denne Persson alldeles rätt.
Liksom andra katter går de inte att dressera.
Denna långvariga föraktskampanj har observerats av bla TV som inbjöd just Björkman till ett program där han kunde förklarat sig.
Äger Hagge.
En majoritet i svenska kyrkan anses inte vilja veta av det statliga beskyddet.
Ingvar Carlssons vän Harry Schein hänförde henne till socialdemokratins dårkant.
Det är ett utslag av politisk oskuld.
Tidningarna, som vanligt besatta av tvånget att underhålla, diskuterar efterträdaren trots att frågan blir av intresse först om ett halvår.
Allt kleresiet, från biskopar till hjälppräster, kommer nu att kunna göra politiskt ansvarslösa upprop om höga skatter, u-hjälp och flyktingvård.
Utanför staten ingen frälsning!
Det är Jeltsins egen hemmaregion.
Den förre Sovjetledaren Michail Gorbatjov försökte också begränsa drickandet, något som ledde till att hans popularitet snabbt minskade.
Pinochetbeundraren general Lebed har flera gånger kritiserat både Jeltsin och de ryska truppernas klena framgångar i Tjetjenien.
Förre premiärministern Jegor Gajdar ledde då Rysslands val.
Presidenten gav tydliga signaler om att han var tillbaka och att det var han som bestämde.

Huvudperson på mötet var förre skatteministern Bo Lundgren, som sekunderades av Göteborgsmoderaten Bengt Mollstedt, som kandiderar i EU-valet.
- Visst går det för långt ibland och det måste vi försöka ändra på, men faktum är att vi är större reglerare i Sverige, sa Lundgren.
Mubarak berättar också att han diskuterat förslaget med Jordaniens kung Hussein.
Att strypa handeln skulle förvärra det irakiska folkets lidande men också drabba den jordanska ekonomin.
Generalen har ingen militär utbildning och lyckades inte ens ta sig igenom grundskolan.
Landet skulle förlora enorma summor om Irak åter kunde exportera olja.
Hans bror var chef för Saddam Husseins livvakt.
Staden hade dittills kontrollerats av den muslimske affärsmannen Fikret Abdic.
- Jag har hört att det finns ett avtal om deras återkomst.
Bosnienfrågan diskuterades under nära
Bosnienserberna skulle därpå kunna samarbeta med Serbien och federationen med Kroatien.
Brittiskt uttåg från Gorazde inlett SARAJEVO:
Troligen genomförde de attacken i hopp om att kunna komma över vapen från FN-styrkan.
Några nya byggsubventioner blir det inte i regeringens tillväxtproposition.
Rune Evensson, socialdemokratisk riksdagsman från Lerum, menar att regeringen kan ta pengar från subventionerna till nyproduktionen:
Per Perssons bostadsrättsförening försökte stoppa fasadrenoveringen:
- Det var från början klart att detta var ett så kallat reservationsanslag, vilket per definition innebär att summan är begränsad.
jobb till i industri-, transport- och serviceledet.
Regeringen hoppas på rationaliseringar " Ta sitt ansvar " betyder för Jörgen Andersson:
Bostadsminister Jörgen Andersson lovar att ROT-bidragen skall betalas ut.

Men får inte.
undrar han som häromdagen skrev ett uppfordrande brev till FN:s generalsekreterare.
- Med den nedrustning som man nu fått grönt ljus för är en militär alliansfrihet en militär omöjlighet.
Exakt vilken ekonomisk nivå det handlar om, vill moderaterna inte precisera.
Riksskatteverket ( RSV ) har i samtliga instanser hävdat att rätterna ska tillämpa så kallad genomsyn, vilket innebär att samtliga transaktioner i skatteplaneringen ska ses i ett sammanhang.
Det törs jag lova, säger Sune Jansson.
Inom skatteförvaltningen är det snarare upplägg inom en begränsad krets via utländska skatteparadis som börjar bekymra.
Kvar i GVA fanns de samlade förlusterna på
För att klara skatteupplägget skrev Consafes konkursbo, GVA, och Stena Metall i november nya avtal med Oliven om Safe Regalia.
Rätten underkänner därför förlustavdragen på
Köparna av förlustavdragen kvittade köpta förluster mot vinster i deklarationen.
Däremot finns ingen tidpunkt för när kraven ska vara uppfyllda.
år har de svenska företagen köpt fler bolag utomlands än vad utländska bolag köpt företag i Sverige.
De norska köpen har ökat markant jämfört med
I vanlig ordning dominerar verkstadsindustrin.
miljarder vardera.
procent högre än första halvåret i fjol.
procent till
SSAB Stålkoncernen SSAB mer än fördubblade sin vinst efter finansnetto under första halvåret till
procent till
miljoner kronor tagits under det första halvåret.
Plannja Hardtech, som har
Justerat för dessa poster förbättrades halvårsresultatet med
DN:s annonsintäkter ökade med
Upplageintäkterna ökade
( Direkt ) " Det värsta som hänt i mitt liv " Det här är bilden av Mattias Sunneborns senaste skandal.
I samband med ett besök på krogen Etage i Malmö den
Detta bekräftar också Jan Pfannenstill, som filmade händelsen.
Gränsen för rattfylla går vid
- Mattias sade till mig att en av poliserna yttrade nåt i stil med " där fick vi honom ", berättar Johnsson.
Förra gången han var i blåsväder gällde det ett krogbråk, den här gången handlar det om rattfylleri.

meter fritt.
- I morse kändes det bra, sa han utan att gå djupare in på eventuella guldfunderingar.
, sa förbundskapten Hans Chrunak.
Jag är i alla fall himla glad att vi slog Finland, sa Hans Chrunak som också erkände att det inte kändes särskilt skoj med brons.
Stefan Schwarz kikar sig omkring och säger.
Men det var inte hundraprocentigt varken socialt eller med fotbollen, förklarar han försiktigt.
Expressens krönikör Mats Olsson skrev efter några lysande VM-insatser:
Och även om han under promenaden i Florens stadskärna kring mäktiga kyrkan Santa Maria del Fiore får gå ganska fritt lär det bli värre så småningom.
- Han är mycket bra.
De äldre gillade ju inte att man dribblade av dem.
Hans fru Céu och dottern Cloé,
DET HÄR ÄR FLORENS · Huvudstad i Toscana.
·Har ett av världens största bibliotek.
Vann ligan:
), Glenn Hyse'n ( 87-89 ) och så var Sven-Göran Eriksson tränare ett par år på 80-talet.
Hon påstår att hennes uttalande är förvrängda.
guld så här långt ) om sitt intresse för Hitler.
Det är dock tveksamt om Patriks medverkan hade kunnat förbättra läget för de svenska herrarna.
Ingen saknas, berättar Turvanen.
Finsk entusiasm kommer att ge seger mot Sverige i friidrott.
, Juha Isolehto
.
Svensk paradgren där vi börjar tappa greppet till allt bättre finländare.
Kula
Petri Pohjonen
Ari Pakarinen
, Jyrki Ojennus
m
.
Urban Johansson har överraskat förr.
Stav
, Janne Kinnunen
Förra juniorvärldsmästaren Haapakoski går inte säker för Albihn.
i Helsingfors.

.
) Nyberg och Thysell har väl givit sitt bästa på

.
blev alla löparna diskade.
Det är det inte längre.
I efterdyningarna snubblade Jonsereds IF ner i tvåan.
Vi har
Det blir nog en säsong till i den här serien.
Ta Robert Laul som hoppade in i slutet av matchen mot Halmstad i torsdags.
Som alla andra klubbar i Göteborg lever Jonsered trångt med sin verksamhet.
De är duktiga.
Nu har det gått utför för brukslaget.
Vi ska ännu inte spekulera i hur goda eller, eller kanske mer relvant, dåliga möjligheter Öis och VF har att klara nytt kontrakt.
Seriefinalen på Rambergsvallen
- På ett felaktigt och pinsamt sätt, påpekade en uppmärksam läsare.
Blåvitt-Juventus på Ullevi - det hade varit något.
L&L-spalten har en god vän i gamle mästertränaren, Sven-Agne " se mest matcher i stan " Larsson.
Mattias Sunneborn väljer fotboll och division VII-spel i Malmö före helgens finnkamp.
Jonsered
Holmalund
Kenny Bräck,

- Knappt nån publicitet,
) bli flaggad först i någon av de
Under ett flertal år har vi hört:
Segrare i skandinaviska Clio Cup med
miljoner för ett tävlingsår.
år sedan på Avenyn.
Roda Kerkrade, Holland-Olimpija, Slov.
Grupp B:
till Nottingham i München.
Men med lite perspektiv på det hela så vann Nottingham rättvist den gången, tycker Robert Prytz.
Kotletter med kantarellsås Det lär finnas kantareller ute i markerna trots de senaste veckornas torka.
Krydda.

Det är nog första gången jag börjar skratta och analysera en utställning innan museiportarna öppnar för dagen.
Oavsett vilken moralisk syn man har kan man inte bortse från att den sidan accelererat under fotografiets
Desire kan ses som en lustfylld motvikt.
Många besökare kan säkert chockeras av öppenheten, den raka skildringen av sexualitet av olika slag.
Där känner jag att kärlekens innersta väsen kommer mig nära genom en konstnärs berättande.
Crispin Ahlström Nordiskt konstcentrum, Helsingfors Desire - begärets bilder Pågår tom
I en patinerad låda på väggen pågår nedräkningen, sekund för sekund, av de dryga
Mot de hemlighetsfulla förloppen, omöjliga att följa med blotta ögat, står en märklig klarhet i själva objekten.
Christina Palmring Mors Mössa Mikael Lundberg Pågår t o m
Förbi Arne och Krille passerar under kvällen ett strömhopp av färdigstöpta typer:
Hans vilja att utan andra hjälpmedel än en näsförlängare gestalta den utbrända krogankans självbedrägeri drängs i det allmänna flabbet.
Robert Gustafsson, Claes Ljungmark, Robert Panzenböck, Anna Pettersson, Anders Johannisson, Karin Bjurström, Anna Lindholm, Lennart-R-Svensson, Lasse Pettersson.
Han kom ensam, mamma och syster var kvar i Wien.
Sina memoarer skrev han för längesedan ( Schein,
Men att bli gammal är i första hand inte fråga om kroppslig eller andlig avtyning utan om utstötning.
Hans insats i Filminstitutet hade blivit erkänd av dem som en gång var hans mest rabiata motståndare.
Han tyckte inte synd om sig när han kom till Sverige som 15-åring.
när kommunisterna tog över och är sedan dess svuren antikommunist.
Sune Örnberg Harry Schein Sluten -
minuter, som när internationella rockstjärnor kommer till Sverige.
I verkligheten ser hon liten, nästan skör ut.
Medlet för protesten är hon själv.
Så länge Cindy Sherman jobbar ensam kan ingen heller lägga sig i det hon gör i konstnärlig mening.
år fyllda sannolikt stor utvecklingspotential kvar.
- Jag tror kvinnor har mycket lättare än män för att identifiera sig med Centerfolds, de upplever det outtalade hotet i dem.
Några av bilderna är fruktansvärt obehagliga att se, som att bli utsatt för ett slags våldtäkt.
- Få saker inspirerar mig som skräckfilmer, jag älskar skräckfilmer, säger hon med intensiv hängivenhet i rösten och jag kommer att tänka på att någon faktiskt jämfört hennes bilder med innehållet i Bret Easton Ellis obehagliga bok American Psycho.
år sedan kontaktade han Cindy Shermans galleri i New York och erbjöds låna verk till en samlingsutställning.
.
Girolamo Savonarola brändes för kätteri
.
En annan av de stora som gått in för prisreduceringar på bred nivå är Always, som prissänker
Sydafrika hör till Spies nyheter för året, liksom för Ving, men i båda fallen handlar det om förhållandevis dyra rundresor.
Så populärt att gamla örhängen putsas av och blir som nya.

- Jubileet är givetvis främsta orsaken till ökningen, men upprustningen av kanalen för
år och kosta
Redan
En resa Stockholm-Smedjebacken tog närmare en vecka och kostade

längd
Hur farligt är Nepal?
Vägvisarna är mycket rutinerade och ibland kan det också vara en fördel att ha bärare med.
.
Nu är Monaco förmodligen Europas renaste, prydligaste och elegantaste plats.
Jag var där första gången för
Från slottet och ut mot udden ligger gamla stan med pittoreska gränder och små, trevliga restauranger.
Turistbyrån (
De som vunnit på lotto väljer förmodligen något av de kända femstjärniga hotellen i kasinokvarteren.
Eller vad sägs om en blini med iransk kaviar för
Vi vill förstås lite senare se någon av de berömda kabareterna ( på kasinot eller Hotel Loews ), som förutom vackra kvinnor alltid erbjuder några av de bästa numren som turnerar runt världen för tillfället.
Bilder:
av STEPHAN LÖVGREN
Och väl ombord är storleken mycket påtaglig.
Man står tryggt på ena sidan av akterdäck när segeln fylls och.
Det är läckert.
Samt naturligtvis en dagtoalett för tillfälliga gäster ombord.
Och allt i sedvanlig Orustklass, skall vi väl tillägga.
.
FARR
m.
Yanmar
liter.
Bilder:
En styrplats på en modern segelbåt ser inte direkt ut som på de gamla segel- fartygen.
Visst.
etappmål, I september nästa år går starten av BT Global Challenge.
Ola Åstradsson berättar att det varit ett hundratal som visat intresse för att delta i Grand Mistral, han räknar däribland upp flera världsnamn i segling, bland dem nyzeeländaren Chris Dickson.
syndikat gjort när det gäller Whitbread.
års Whitbread dit båda anmält sig.
Ja, det vill säga jakten är tillåten, men först när den inte längre är meningsfull.
Sedan sticker hannen iväg för att uppsöka nästa hona.
Men när avtalen sedan skrevs under hade byråkraterna blandat ihop papperen och tjänstemän inom jordbruksdepartementet och naturvårdsverket tolkade direktiven på sitt sätt - utan att ta hänsyn till överenskommelsen med förhandlarna i Bryssel.
I den södra delen av landet kommer ingen jakt på rådjur att vara tillåten förrän den 1 oktober från och med nästa år, om förslaget till nya jakttider godkännes av regeringen.
djur per
Det är ett blott några månader gammalt ställe som, trots finkrogsprofilen, håller hyfsade priser med tanke på vad man får för pengarna.

Samma vinäger var grunden även i såsen till den andra förrätten:
knappt centimetertjocka skivor kött, lättstekta enligt önskan, och till dem en ljuvlig, gräddig sås som hade gått åt till sista droppen om man dukat med såssked.
Öldrickaren får hålla sig till Åbro.
-95 ) Mat, service och miljö bedöms i en skala
Om vi säger VM i Göteborg, mat och köer.
Hans föräldrar kom som flyktingar till Sverige från Ungern
Som 25-åring köpte han sitt första gatukök och hoppade av sitt yrke för att pröva vingarna som egen företag.
Då grep slumpen in.
Ferry Kovacs är mannen som lanserade langos i Sverige.
Det har en frisk bärig smak, där vaniljen från ekfatet kommer fram så där lagom.
Druvan i Senorio de Nava är Tinto del Pais, det lokala namnet för Tempranillodruvan.
Laga proffsmat av skogens guld Fredrik Eriksson blev rikskändis först då han lagade mat i morgonprogrammet i TV
Kocken var prydlig, vattenkammad och vän med kameran!
Redan i slutet av juli satt Fredrik i TV-soffan och skedade upp sin kantarellsoppa till alla tittares avund.
vitlöksklyfta
Servera soppan med krutongerna, kantarellerna och persiljan på toppen.
Finstrimla kyckling, fläsk och purjolök.
grader.
Veteranbilar med andra ord.
Och där fanns de; en
En skönhet kom från Tyskland och det var en
Den importerades till Sverige i bara
Han har själv vuxit upp i ena hörnet på bilens baksäte och minns väl hur det luktade från det mörkgröna lädret på sätena.
När fadern dog övertog Ola bilen och har sedan skött den med omsorg:
Det vill säga att den kan läggas i utan att kopplingen används och växeln faller in först när gasen släpps.
Pullman,
Dunderklump, monster-mc och den häftigaste motorcykel du kan köpa, skrev GP:s motorrecensent om den japanska motorcykeln efter premiärfärden
Vilken av modellerna han själv har, svarar Gunnar Falk något undvikande på.
En kompis till mig ville samtidigt sälja en mc som han inte längre vågade köra.
Jag kör faktiskt väldigt försiktigt.
- Det var en tvåtaktare som döptes till Gråman och som med tiden kom att bestå av
Själv har operasångerskan Ulla Gustafsson också skrattet nära till hands.
Passande med tanke på att Ulla sjunger Senta i Den flygande holländaren i kväll, samt den
Än.
Sagt och gjort.
Det tog inte lång tid innan hon upptäckte att det var roligare att studera publikens reaktioner än de kemiska.
bröder så är man van vid motgångar.
Där hon också sjungit Agathe i Friskytten och Senta i Holländaren.
" bara för att det finns
Då är det viktigt med en bra potatisskalare eftersom jag lagar mycket mat!
Jodå.
I går blev Loket blåst så att det visslade om det!
" Lokets " vän och förtrogne, handbollsveteranen Gunnar Qvist, har tillsammans med Sävehofs starke man, Stefan Albrechtson, lagt ut perfekta dimridåer.
Hur som helst.
Den ena sekunden verkar han övertygad om att detta är Blåsningen, den andra sekunden står det inte lika klart.
september kl
Offer:
I går hade turen alltså kommit till honom.
Från brorsans lilla svartvita brusande bords-TV med i bästa fall
-lyckas jag hålla mig informerad om det kommer en ruskigt bra film, ett intressant naturprogram eller om Neil Young plötsligt skulle spela
Premiärens huvudämne " polisvåld ", poliser i tjänst misstänkta för våldsbrott, har stort allmänintresse.
Just nu finns, på gott och ont, inget motsvarande i grannkanalerna som är tungt nog att konkurrera.
.
,
Småstjärnorna TV
.
,
.
,

.
) Filmmusik.
.
(
.
(
.
Cecilia Vennersten
.
I girl like you
.
Dr Dre.
.
) Sonic dream collective.
.
Det förefaller som om ledande socialdemokrater ute i partidistrikten föredrar Jan Nygren.
Att marknaden skulle reagera negativt på Winberg är inte överraskande.
Det skulle förvåna om någon blir imponerad, konstaterar han.
För socialdemokratin måste därför generationsskiftet också följas av en beredskap att ompröva.
veckor återstår till EU-valet, men den rätta valtemperaturen verkar ännu inte ha infunnit sig.
Socialdemokraternas trumfkort i valrörelsen, förutom att Ingvar Carlsson lovat att avgå, är löftet om att svensk arbetsmarknadspolitik skall gå på export till övriga EU.
Huruvida Nygren bara är orakad eller verkligen kan anses bära skägg får betraktas som en öppen fråga.
produkter som utgör Wibbles livselixir, kaffe och cigaretter, bör hon i alla fall haft en säker uppfattning om priserna.
I annat fall riskerar politiken att handlingsförlamas för långa perioder.
Nästa helg anländer kulturminister Margot Wallström till Tahiti på sin protestresa.
En socialdemokratins Yngve Holmberg, som ser bra ut, har välmodulerad stämma och försynt sjunger sin egen lov - men som inte håller måttet när det blåser och kriserna tornar upp sig.
Några entusiastiska förespråkare för någon av dem, eller för den andre huvudkandidaten Jan Nygren, har däremot ännu inte trätt fram.
Riv höghus iBergsjön Riv något eller några höghus iBergsjön och bygg istället småhus/radhus, präglade av modern arkitektur och ekologiskt tänkande, skriver Tryggve Andersson ( v ), Anthony Curry ( s ), Anna Johansson ( s ) och Karin Pleijel ( mp ).
Samhörighetskänslan och trivseln hos dem som redan bor i dessa stadsdelar måste tillika stärkas.
Kanske är tiden mogen nu?
Ett institut eller en gren av Universitetet/Chalmers med inriktning på miljöforskning, ekologisk stadsplanering, husbyggande eller liknande kan erbjudas både lokaler och intressanta, utmanande försöksområden och objekt.
Tyvärr föregår inte ÅOE med gott exempel eftersom artikeln vimlar av grumligheter, grova generaliseringar och allmänt populistiska och felaktiga påståenden.
Beroende av omvärlden Låt oss ta ÅOE på allvar och tänka oss att Sverige skulle vara en räntefri ekonomi, dvs att det skulle vara förbjudet att ta ränta.
En planekonomi med centralt beslutad omfördelning av resurser ligger nära till hands.
Att förbjuda människor att ta ränta är ungefär lika konstruktivt som att förbjuda människor att ha feber med motiveringen att man i allmänhet mår bättre när man inte har feber!
Det är först när tillväxtens innehåll utarmar ändliga resurser och förstör vår miljö som den blir fel.
Detta görs dock bäst med väl underbyggd argumentation.
Lönen har en mycket stor betydelse.
Jämställdhet i sjukvården är inte i första hand att få in fler killar utan att de som arbetar med sjuka människor ska ha en lön som är rimlig.
Varför reagerar ni inte när era barn blir mobbade i skolan eller mobbar själva?
Som det är just nu klarar vi föräldrar tydligen inte av vår uppgift, då måste samhället i form av domstolar och andra myndigheter sätta hårdare gränser och tydligare visa vad som är rätt eller fel.
datorer rör sig antagligen om en kostnad på
Ska man köpa
Dessutom är Internet nu så överbelastat att det kan ta en hel lektion bara att komma fram.
tonårstjejer på ungdomsdisco Det är trängsel framför speglarna i familjen Lundbergs villa i Kungälv.
- Hårspray.
De är
Tittar i väskorna och sånt.
Svenska killar slåss väl för att visa sig tuffa.
I dörröppningen hänger Annizettes storebror Niclas, som är
De ska dansa varenda dans fram till klockan ett - med varann eller med nån kille, säger de.
Det syns att de har dansat.
För de
Bild:
Hon efterlyser fler kvällsarrangemang som Face Repeat, det drogfria diskoteket som huserat i Lisebergshallen varje fredag och lördag under sommarhalvåret.
- Det finns inga uteställen för dom i våran ålder, suckar Malin Larsson.
Under förra året besökte
polismän ingår i en förundersökning om brott.
53-åringens advokat, Helen Wiwen-Nilsson, anmälde i slutet av maj Alingsåsinspektören för menedsbrott.
Vi måste också kunna lita på att polisen lämnar riktiga uppgifter vid en rättegång, säger hon.
- Min son hade lånat bilen vid tillfället.
poliser påverkade vittnet vid konfrontationen, säger han.

I mars startade den hårdbevakade rättegången i Alingsås tingsrätt.
års fängelse, en dom som fastslogs av hovrätten.
av CONNY BERGLUND TAHITI När jag ringer paret Danielsson och frågar efter vägen till deras hus i Paea på Tahitis västkust får jag till svar:
Arbetshus för en forskare Paret köpte tomten och de
Dessutom en hel del fotografier och konstiga stenfigurer och kanoter som pryder rummet.
Böckerna var en svidande kritik mot den franska kolonialismen och atombombssprängningarna i området.
Fransmännen har hela tiden hävdat att sprängningarna i Söderhavet är ofarliga för befolkningen i området.
Demonstrations- lusten glöder Ända sedan den första provsprängningen i området
Nu måste vi föra deras talan, säger John Duon, generalsekreterare i kyrkans världsråd i Stilla havs-området.
dagar.
THOMASAMBROSIUS Privat paradis.
Han sade att Jemen kommer att avvisa de
Men skulle polisen i Jemen sätta familjen på ett plan till Sverige, då får vi ta ett varv till i ärendet, säger Hjelm-Wallén.
tillfällen skickat brev till de jemenitiska myndigheterna.
vuxna och
studenter på universitet och högskola invaderar Göteborg de närmaste dagarna.
Men även här börjar lägenheterna ta slut.
Andrahandslägenhet kan man skaffa genom de privata bostadsförmedlingarna, eller genom att läsa tidningsannonser.
Studentorganisationerna befarar att läget kan bli katastrofalt i framtiden.
stora bostadsföretagen i Göteborg slåss om studenterna med olika rabattsystem.
Senaste erbjudandet var möblerad tvåa i bostadspaviljong vid Stampen.
Det är billigt och bra, även om jag önskar att bo för mig själv.
- Mitt råd är att vara ute i god tid.
- Jag har köpt GP med jämna mellanrum hela sommaren, berättar hon.
- Jag tycker det är skönt att inte bo för nära Chalmers.
JOHANNES BERNER Chalmersnolla.
Snittpriset för att ta emot avfall har höjts från
- Vi har lovat att informera om alla förändringar.
Ulf Gustavsson är förutom socialdemokratisk styrelseordförande i Graab också LO-distriktets ordförande i Göteborg.
Det är som att vänta sig mässling, men bara få snuva, jämför stadsbibliotekets chef.
Följderna blir bland andra att
Sparkravet betyder också att bibliotekens vikariepool läggs ner, en avveckling som redan har inletts.
Klagomålen är redan många i början av veckan, då anstormningen kommer efter helgens läsande.
- Jag är lättad över att kulturnämnden antar det lägsta sparförslaget.
- Till exempel hände det en go' grej i våran sexa, berättar en av de ideella krafterna bakom Föräldrar bryr sig, Kristina Svensson:
år sedan började Föräldrar bryr sig sitt arbete för att få mammor och pappor till de barn som just börjat i sexan att aktivera sig utöver den vanliga klassmötesnivån.
- Om barnen protesterar mot att jag skall vakta på en dans säger jag:
I cirklarna ingår, förutom kontaktskapande prat föräldrar emellan kring den egna verkligheten, samtal kring ett studiematerial " Vem bryr sig " och studiebesök t ex hos ungdomsmottagningen.
föräldrar i
Våldsvågen har påverkat såväl föräldrar som politiker, tror de
i Bohus och norra Älvsborg har
procent i vinter, om inte något händer.
Tidigare rustade de kommunala bostadsbolagen upp lägenheterna vart tionde år.
Facket anmälde
år, och från Uddevalla, har haft tur.
Familjen hade när man flyttade in i bostaden en handikappad son.
Men på grund av handikappet finns det en risk för att det yngre syskonet skadas om inte föräldrarna är med vid leken.
Man måste ju ha råd att bo där, säger Lars Lööw.
Boverket har också efterlyst sådan praxis.
Trots det har problemen med besvärande lukt fortsatt.
meter från stranden, så det kan inte ha haft någon effekt.
som belastar det i dag, säger Hans Larsson.
Kullaviksborna är missnöjda med sitt bara
- Men ärlig talat är alla jätteintresserade.
Annika Carlsson och hennes kompisar flängde omkring och samtalade med kvinnor och män som ville veta mer.
och
I första hand ska informatörerna hålla på till fram i oktober.
·Se till att komposten får ordentligt med syre.
Valet till EU-parlamentet blir dyrt för skattebetalarna.
Lika mycket räknar kommunerna med att få betala för vallokaler, personal och rösträkning.
Ale hör till de kommuner som använt sig av möjligheten att reducera antalet valdistrikt.
.
Utgifterna för valet beräknas där till
år sedan, men som inte skulle synas utan föreningens flitiga arbete med liar och räfsor.
Busarna fick spela boll medan jag alltid hörde till dem som letade flinta.
Några förkunskaper är inte nödvändiga och verktyg och redskap finns att låna.
Lite yngre, om än ganska gamla, bilar visades upp under gårdagens veteranbilsrally med omkring
Ett fordon med bara fronten i original.
, fortsatte den ständigt skämtande Alexandersson.
liter och antalet hästkrafter var
Politikerna vill spara, därför talar de också om kris.
år.
Den som gör så riskerar att få släppa ifrån sig pengar.
- Man kommer inte i från att förändringsviljan är betydligt större under en kris än annars.
·Utmärkande drag:
Resultatet hittills av Folkes insats i det här fallet är att han lyckats splittra politikerna.
Men han tar också uppdrag där han agerar mot kommunen.
- Macken är värd minst
- Jo,
Det finns många alternativa lösningar.
En vattenförsedd " barnkammare " för ostron planeras vid Malö Strömmar på Orust.
Könsmogna ostron planteras därefter in i dammen.
Stefan Matssons och Göran Elmés anläggning vid Malö Strömmar planeras bli
Vi är inte intresserade av att anlägga någon damm om grannarna är emot den, menar Stefan Matsson.
.
Han uppmanar departementet att äntligen
Lite ironiskt påtalar han att både ministrar och statssekreterare vid hans tidigare propåer sagt att framställningen kommit för sent.
Flygfältet vid Anrås i närheten av Fjällbacka irriterar sommarhusägare, spelare på Anrås golfbana samt några boende inom de huvudsakliga start- och landningsstråken.
- Tråkigt, tycker Bengt Mattsson som anser att sommarstugefolket där många har industriell bakgrund borde ha förståelse för den verksamhet som bedrivs mer eller mindre året om inom kommunen.
miljoner KARLSTAD:
De direktiv som på fredagen presenterades av landstingsrådet Hasse Svensson, sjukvårdschefen Lennart Hellqvist och landstingsdirektör Ingemar Fridh innebär bland annat att kirurgin måste spara
Landstingsledningen anser vidare att kostnadsminskningar kan ske genom samverkan över distriktsgränserna och även samverkan med andra landsting.
Att elever gör saker och ting på samma sätt, innebär inte att de lär sig lika mycket eftersom man lär sig på olika sätt.
Det gamla ämnesschemat har åkt i papperskorgen och ersatts av en mindre strikt tidsplan.
Varje måndag planerar kontaktläraren och varje elev veckans arbete, på fredagen följer de upp om målen är uppnådda.
- De säger att blir det bara hälften så bra som du säger, så är vi nöjda, berättar Leif Åhlander, inte utan stolthet.
av NILS SVENSSON
Pappan var en kommunistisk snickare och mamman städerska på SKF.
Att " knäcka nötter " blev ett par deciennier senare något som kommunens tjänstemän skulle få lära sig göra i Johanssson kommunalrådssoffa.
Den andra entreprenaden är operahuset.
Allt medan andra göteborgare generat rodnar och förfäras över argumentationens sandlådenivå.
.
Han var grannt pyntad i skärmmössa med gyllene kokard, röd halsduk och uniformsrock och rocken var rikt dekorerad med allehanda märken, ordnar och medaljer.
Titta dig omkring.
- Att de är så fina, sa han, beror på att det aldrig har brunnit lika häftigt här som det gjorde i många andra gamla städer på den tiden.
Svendborg skulle jag av tidsskäl egentligen bara passera på väg till Langeland och Lolland, men fick ögonen på en skylt som väckte mitt intresse.
Och av de cirka
Bent sålde, men hade samtidigt genom den lukrativa affären fått en idé.
Just nu fram till den 1 november ställer han ut
I Bents samling på leksaksmuseet finns många dyrgripar och flera hjärtevärmare.
Det är nämligen det första som möter museets besökare.
Den danska kronan fortfarande oförskämt dyr.
Rocken var rikt dekorerad med allehanda märken, ordnar och medaljer.
Totalt fick Göteborg
.
(
¤Ä K D
´K Kn
För att få ingångarna att räcka måste syd genast spela klö
¤- ©- ®K Kn Syd tar nu spa K och stjäl en spader med klöveräss.
©D Kn
.
´Ä D Kn
varefter Erikson överförde till spader och därefter inviterade tufft med
Syd vände med klöverknekt och väst tog kungen och fortsatte med klö
©- ®- Hjärterknekt gjorde syd misstaget att täcka med damen och Casselgård tog för ässet.
Inte fick dygden sin belöning heller för det kontraktet gick en straff och
¤Ä K Kn
p 3¤ p
röda vinnare.
Hjärtertvå fick med sig ruterknekt från nord och klöversex från öst.
I båda fallen finns det dock undantag, vilket dessa rader skall handla om.
Flera tidningar hade t o m bild på en liten flicka i blommig klänning med spetsar och puffärmar, knästrumpor och svarta lacksandaler.
I England finns det föreningar för alla sorters människor och naturligtvis även för exceptionella begåvningar som Rhiannon.
Hur det skall gå för lilla Miss Linington-Payne återstår att se.
, grävlingen,
procent av de tillfrågade.
Jag förmodar att detta gäller även maskinmjölkning.
Hade han verkligen dinglat upp och ner i gummiband över vatten
Jag förstår precis.
Jag hamnade nämligen granne med ett gäng unga män utstyrda i alla möjliga fräcka attiraljer.
Men ingen höjde ett ögonbryn, ingen fnissade.
Det är han ju inte, tycker varken jag eller döttrarna som har stort nöje av läsningen.
Den handlar om ministrar, lokala politiker, formella avtal och biståndspengar.
Över en kopp kaffe under en mötespaus drog Stoltenberg förslaget för Andrej Kozyrev.
Kozyrev satsade stor politisk prestige och lyckades driva igenom förslaget om Barentsamarbetet.
Tudjman avvisade dock FN-anklagelser om att det förekommit så kallad etnisk rensning i de områden som kroatiska styrkor återtagit kontrollen över.
Östslavonien, som gränsar mot Serbien, är ett bördigt och oljerikt område.
kanoner med denna kaliber på plats, meddelade en FN-tjänsteman.
Under
Kombinerat med taggtråden är ett elektriskt staket, som inte bara gör ont vid kontakt utan även utlöser ett larm vid arméns bevakningsstationer.
kronor om dagen och dessutom är väldigt lojala.
Men ett vanligt byggarbetarjobb betalar sig bättre i Sydafrika än en hög kontorstjänst i Zimbabwe, motiverar han.
För att hindra flödet och komma åt förövarna har man upprättat ett samarbete med moçambikisk armé och polis.
Immigrationsvågen förvärrar arbetslösheten i landet, som i sin tur gör att kriminaliteten ökar.
hade det elektriska stängslet dödlig strömstyrka.
Men i stället för att jaga kommunister jagar soldaterna nu drog- och vapensmugglare och människor som tar sig in i Sydafrika för att arbeta illegalt.
- En så stor andel kvinnor har aldrig förut deltagit i mördande.
- Jag skulle inte kunna nacka en kyckling ens.
.
Det var den
Bland s-kvinnorna höjs röster för att Margareta Winberg ska ompröva sitt beslut att inte kandidera till partiledarposten.
Operation övertalning är att vänta.
Vi har stora och spännande utmaningar framför oss.
I det här sammanhanget är felräknenissarna, de som räknade så grundligt fel på 1980-talet och försatte Sverige i en väldigt svår situation, ute på minerad mark.
Mona är jätteduktig och gör ett bra jobb, men jag tror inte att hon är mogen för partiledarposten än.
Theorin säger nej till EU:s ekonomiska och monetära union, EMU, Lööw vill avvakta.
- Det finns massor av socialdemokrater som är engagerade i EU som är djupt besvikna över partiets inställning, tror Leissner.

Då har j a g sagt vad jag tycker, säger Paula som trots en rinnande näsa på grund av en allergi blir riktigt upptänd av frågan.
Ingen av panelens medlemmar har ändrat inställning till EU sedan folkomröstningen genomfördes.
- Det är som Bror säger.
Men bara för att vi är medlemmar ska vi inte falla i farstun och böja oss för allt det nya.
Informationen kunde ha varit bättre om alla kandidater och om vad Europaparlamentet egentligen är för något, tycker panelen.
Jag tror helt enkelt Ingvar Carlsson är trött på alltihop.
Bror nickar instämmande.
år Yrke:
JOHANNES BERNER Paneldags.
jämställdhetsministern Mona Sahlin och samordningsministern Jan Nygren.
Och det går faktiskt rykten i socialdemokratin om att en av dem redan kan vara på väg att dra sig ur.
LO motarbetar henne, liksom Göran Persson.
De är rädda för att en ledarduo som Jan Nygren och Göran Persson skulle göra att vänsterns Gudrun Schyman vinner slaget om de många kvinnliga väljare som är upprörda över den kärva ekonomiska politiken.

bofasta personer, men på sommaren mångdubblas befolkningen.
timmar i en riktig säng är allt de fått.
och
kronor.
Havslukten och fiskdoften blandas med röken från många cigaretter.
timmar för att skrapa botten.
På en skärm ser Torbjörn hur botten ser ut.
Sedan blev han kvar på havet.
Ska det bli något, måste jag ligga i som fasen, resonerar han.
Blåser det mer än
I dag slänger vi tillbaka allt smått i havet, men nu när det varit så varmt hinner det mesta nog dö.
Vågorna med vitt skum når nu upp till relingen och den gassande solen flyter samman med havet och himlen till ett starkt, silverbländande sken.
På styrbord sida passerar vi ön Svangen med dess gamla fyrmästarbostad och längre fram ser vi Bissens fyr.
Så länge kan de ersätta den med en annan trål.

en vecka hemma och en veckas bilsemester med barnen i Norge Favoritmat:
ÄNTLIGEN LITE FLYT, maria!
, vid VM i Roudnice i Tjeckien, spurtade hon vildsint sista delen av loppet men missade bronset med en dryg halv sekund.
Marginalen upp till ledarscullern var över
meter hade hon tagit in försprånget och när
.
- Allt har fungerat så optimalt hela året.
Maria har också ökat träningsdosen.
- I Atlanta ska jag göra
" Bilder:
Så fick Kungälv nåt positivt att tänka på Mitt i sommarvärmen chockades Kungälv av det grymma våldet -
- Ett ljus i mörkret.
Nylander mot ledningen HELSINGFORS:
i motvind.
- Vi kommer att presentera våra önskemål för förbundsledningen.
, steg upp tidigt och kom till Helsingfors klockan
- Alla har i alla fall gått på under
Skönt att jag höll säsongen ut även om jag inte haft någon jätteformtopp att hålla kvar.
raka.
Rikard, som har JVM-silver som merit fick säsongen
Han var med och sprang stafett
100-meterssegraren Peter Karlsson har målen klara för sig.
Gårdagens lopp gillade Peter.
sekunder.
Födelsedagsflickan Therese Alshammar (

Han påpekade att de nu måste öva på stressade situationer, typ en EM-final.
m ) och brons (
Förresten, realistiskt också, tyckte han.

m medley.
hur ska det här gå, där kan man väl inte spela fotboll?
Därför är också värvningen av Stoichkov viktig.
Han vill dock inte gärna svara på frågor - om vare sig fotboll eller sin person.
Det räcker inte att laget är bra, det ska vara bäst.
Han mår bra och säger sig vara i fysisk fin form.
Framför allt inte i ligan.
Men jag är också öppen för andra förslag.
Den italienska fotbollen är stark.
Tufft för " Svennis " Sampdoria VÄRLDENS BÄSTA LIGA - SI!
Just Seedorf,
Sen är det ofta svårt första året i ligan.
Liten ort, till högsta ligan, värvar svenskt.
Nu hoppas jag bara att fotbollen också fungerar.
Han har bara varit i den lilla staden, en knapp vecka.
Bland annat rekommenderad av Jonas Thern.
Samtidigt är det givetvis en dröm att spela i italienska serie A.
miljoner kronor netto ( inklusive segerpremier ).
Vicenza var stad redan på Romartiden och är känt för sitt konsthantverk.
- Det kan nog bli fler i den om det går dåligt.
Om
I år betalar vi priset för glädjetjuten och VM-ruset som hela Sverige trumpetade ut sommaren
.
Det blev, som bekant, inte så.
United-supportrarnas tack-och-adjö-uppvisning.
Polisen var paff men tacksam.
Efter premiärvinsten mot Blåvitt fick Manchester bara
Optimismen ökade några grader av att Eric Cantona nu återkom efter
Jesper Blomqvist, årets stjärnskott, som på kort tid drabbats av
Kraven var egentligen inte större än så.
Då blev han utbytt och slapp Jesper nåt mer.
Och Ravellis.
Nåt i stil med " Till lillgrabben ", sa han.
åskådare på Ullevi.
Före en viktig match i Östra GP-cupen med USK ville Calming röra på sig.
.
Olle nådde aldrig allsvenskan med Gais.
75-premiär under lördagen.
Vid utgången av den sista svängen vädrade nog många Umebor en storskräll när den eventuelle 60-oddsaren Let Me Fly smög upp i rygg på favoritduon.
Den andra hemmasegern kom i sjätte avdelningen, bronsdivisionen.
Där skildras hur Johans yngre bror Rune blev mördad på öppen gata i Gällivare
I fragmentariska samtal med henne återvänder Johan till sitt förflutna, till barndomen i Tornedalen och till en avgörande natt vid militärförläggningen i Boden.
För en normalsvensk ateist kan hans stil därför framstå som rent exotisk:
sedan
För några år sedan gav han ut samlar- och praktverket
Och det är gott och väl, men nutiden Myrdal, vad hände med den?
En rit är ursprungligen en ceremoni med sakral innebörd, men i takt med att kyrkoåret blivit ledighetskalendarium försvinner det sublimerade tvångsbeteendet och ersätts av banalare vanor.
De forna indiankulturerna hade exempelvis sina " potlatch " -fester och det är där som Bataille börjar sin tes om " den fördömda delen ".
Själva oväsendet och lusten till förstörelse ger eftertryck åt befrielsekänslan.
Inför slängandet är alla på något vis lika.
Jag blundar och försöker se en sådan person framför mig, men nej, det står stilla, det är bara mörkt under ögonlocken.
, lyssnade och stärktes i sin vilja till motstånd mot Hitler och hans anhang.
Och han var inte ensam.
Under den tiden mottog prästerna inte lön från staten, och de utförde inte medlingssamtal och vigslar.
Den ständigt stridsberedde Sven Stolpe gick till häftigt angrepp mot Pethrus.
personer deltog, lyssnade till styckena, studerade teaterbreven till varje stycke ( författade av Gunnar Ollén, som den gången var dramaturg vid Radioteatern ), diskuterade de medföljande samtalsfrågorna, agerade i avsnitt av styckena och skrev recensioner.
I sin predikan i Vedersö kyrka på nyårsdagen
Den danske diktarprästen Kaj Munk sköts av Gestapo
Det var Bengt Forslund, då chef för Nordisk Film- och TV-fond, som först frågade henne.
Skådespelarna hade inte heller ord nog för hur underbar regissören Ullmann hade varit:
Kärleken och Gudstron är romanens grundstenar - en stark och allt mer självständig kvinna dess centrum.
Visserligen råder kommunala valtider i Norge, men det var nog inte bara därför som statsminister Gro Harlem Brundtland öppningstalade strax innan ridån drogs undan för Kristin Lavransdotter.
hålls i Haugesund, drar i första hand branschen till sig och därmed hundratals biografchefer.
nya nordiska filmer, däribland Mats Ahréns Vita lögner och Richard Hoberts Höst i Paradiset.
Här ges, så sade han, tid och plats för reflektioner och för samtal.
år sedan gjorde den första av sina nu
Var och en av dem ger
Monika Tunbäck-Hanson Bilder:
Författarskapet drunknar i blöjtvätt Tung och allvarlig, med mungiporna lätt neddragna, blickar Sigrid Undset in i kameran på ett av de oftast återgivna porträtten.
dimensioner, en logisk utveckling och ett in i minsta detalj kartlagt psyke.

Om nätterna en strid och jämn ström av böcker, som gör henne till den då,
I Ørjasæters fall leder den uttalade avsikten till att hon helt avstår från att kommentera Undsets litterära verk; i stället är det modern, makan och arbetsmyran Undset som står i centrum.
Undsets levnadsöde är kanske inte unikt, men ändå tillräckligt speciellt i sin tid för att ge intressanta belysningar av det temat.
Därtill är nog biografins bild av Undset för ensidigt fokuserad på vardagens mödor.
När EU-kritikern och den ekonomie doktorn Björn von der Esch skall beskriva Sveriges förhållande till EU kan det exempelvis låta så här:
Björn von der Esch står som första namn på den lista som är den samlade borgerlighetens attack mot en militärallians och en monetär union,
Ingenting har fått von der Esch att ändra uppfattning sedan dess:
I dag känner majoriteten av riksdagspolitikerna att de saknar väljarnas förtroende i EU-frågan.
Jordbruket belastar i dag halva unionens budget och var tionde krona, totalt
Fria EU-kritiker är ett politiskt parti som inte har något annat mål än att förhindra att Sverige drar sig ur medlemskap i valutaunionen ( EMU ) och militäralliansen ( VEU ), det sista som återstår av svenskt självbestämmande inom EU, enligt de fria EU-kritikerna.
Björn von der Esch har sin politiska karriär bakom sig om han inte lyckas skrapa ihop minst
miljoner.

Björn von der Esch har en känsla av att många jasägare i den svenska folkomröstningen i dag känner sig lurade:
- Man kan ju umgås och träffas över gränserna, men det behöver ju inte nödvändigtvis leda till giftermål.
Gedda bakom masken Den som vill ha ett inställsamt porträtt går knappast till Hans Gedda.
Vilken skapande bildkonstnär gör inte det?
En bild kan plötsligt dyka upp.
En sådan bild går inte att regissera.
Man kan tro att han själv poserar men han kanske bara vill visa sina ytliga nervtrådar för att lugna den han ska fotografera genom att lämna ett skenbart övertag.
att jobba med en utställning.
Väl inne i manegen insåg vi vad fotografen sett.
En annan poet, Bodil Malmsten, har skrivit texter till bilderna.
Tyckeri, tyckera, tralallalallala.
Varje teaterföreställning jag bevistar skulle jag vilja recensera.
Det är söndag.
Jag har stark båt.
Skulle människor på flykt klara sig här?
Men jag, behöver jag min frivilliga ensamhet här där det går flera dar utan att jag ser en människa för att jag skall känna mig som en människa.
Det kändes som om vi var
Avses hammarslagen som skall eka över vida vatten och skvallra om extraförtjänst?
var det stort kalas.
Fejden fortsatte.
) Snart skall jag vända roddbåten, stänga dörrarna och tömma bastucisternen för vintern.
Lycka.
The rest is history.
takter:
Ellington, Basie, Goodman, alla var de tvungna att turnera en stor del av året för att få ekonomin att gå ihop.
) bandboys och betjänterna bodde.
De hade tom betalt under jul och nyår.
Dizzy brukade ofta göra major eller skjuta papperstussar bakom ryggen på Cab, vilket gjorde att publiken ibland kunde brista ut i gapskratt mitt i en känslig ballad.
) och han gjorde också, precis som Gershwin tänkt, braksuccé som Sportin Life i Porgy and Bess.
Vad de sjöng?
Och ändå skulle han ju inte alls bli politiker.
I detta tidevarv när skolungdomens musikaliska ideal utgjordes av Hang down your head, Tom Dooley och Kingston Trio, var Three Town Singers ett band i tiden och gjorde också ett framträdande på De okändas revy.
Rollen som pacifist och JAS-motståndare måste ha givit en ovanligt gedigen sakkunskap i just försvarsfrågor för under årens lopp har han varit säkerhetspolitisk expert under försvarsminister Anders Thunborg och dessutom statssekreterare under Roine Carlsson.
Men det var inte självklart för honom att tacka ja när Ingvar Carlsson frågade.
Låt mig då först konstatera att inget tidigare svenskt arrangemang blivit så uppmärksammat som just dessa tävlingar och att antalet medverkande postverk skulle ha blivit avsevärt större om inte IAAF-ledningen i Monaco sjabblat till det med VM-symbolen och maskoten KaLo.
I Sverige kom
I Frimärksshopen kan ni också skaffa de svenska specialstämplarna ännu en tid liksom ostämplade märken som ni kan köpa en bra tid framöver.
AXEL MILTANDER Filmen
Lite stajling skadar väl inte Framtiden är här.
Och obehagligt.
Kamma hår, rätta till kläder, stryka en blus.
Vi stajlar väl alla våra liv?
Mediets ( reportagets, bildens ) krav på enhetlig form tillåts invadera och förskjuta/upphäva det personliga uttrycket.
nakna bröst, ett otal bröstvårtor under tajta plagg,
Lite stajling skadar väl ingen?
Maria Karlsson från Dals Ed delar deras liv.
Hon sover och märker inte Maria förrän filten omsluter henne.
Modern faller ihop på gatan i förtvivlad gråt.
Portarna öppnas och följet går vidare - utan kvinnorna - till den öppna graven där Tadjol försiktigt och värdigt läggs ner.
Barnen drar sitt strå till stacken genom tiggeri.
Hon tog med honom till sjukhuset, betalade doktorn för några stygn utan bedövning och lade sedan om såret varje dag.
En mamma ligger med sina
Kyl, frys, spis och tvättmaskin är så långt från deras vardag man kan komma.
Han tigger om hjälp.
Hennes
Maria har lärt sig bangla-språket hjälpligt och vi sätter oss alla

tycker hon är bra.
Sista utvägen är att gå till soptippen.
- Om du blir sjuk?
Minnet av maken är inte enbart ljust.
Tadjols far är för gammal för att arbeta.
Sörjer Tadjol.
år.
Döda träd är numera en bristvara.
Nytänkandet är en direkt följd av växande kunskaper om skogens och skogsfaunans ekologi och vikten av att bevara mångfalden i naturen.
år och mer än så från det att ett träd dör och till dess att det helt förvandlats till mull.
Nu flyttar knäppare, vedvivlar och blombockar in.
Inte mindre än
Men det kommer att dröja ännu några år innan näringen helt kommit bort från tidigare rigida tolkningar av skogshygienbegreppet.
Genom att garantera skogens insekter så många olika livsmöjligheter som möjligt kan vi behålla en reserv av naturens egna reglerande organismer.
Många fåglar häckar i håligheter i döda träd och/eller är beroende av trädlevande insekter som föda.
GÖTE ERIKSSON Kometlandning ger svar Hur gick det till egentligen, när vårt solsystem bildades för drygt
Oorts moln kan liknas vid ett sfäriskt " skal " runt hela vårt solsystem.
Man brukar likna kometkärnor vid snöbollar av sten, grus och frusna gaser.
kommer den först att flera gånger passera asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
olika forskargrupper som håller på att utarbeta förslag till instrument som skall finnas ombord på Rosetta-sonden.
av KRISTINA TORELL
- Många har tolkat gamla schlager och Vreeswijk och gjort så kallade hyllningsskivor.
I Barbro Hörbergs repertoar fastnade Anna-Lotta för den mest kända låten, Med ögon känsliga för grönt.
är ungefär lagom.
Böljande musik med nyanser hit och dit Inspelningen genomfördes i princip som en konsert utan publik.
Det lär inte dröja lika lång tid till nästa platta - det finns planer på en inspelning där Peter LeMarc står för materialet som Anna-Lotta tolkar.
Det känns inte som om jag slutat, men nu är jag inne i den här fasen, den här sortens musik.
Musikkabaré med Burt Bacharach/Hal David-låtar.
Koreografin är exakt avvägd för materialet och massor av klädbyten hinner speciellt tjejerna med.
Vi träffas i Cannes där Mat dryck man kvinna visades och uppmärksammades i förra årets festival.
Så man bör nog uppmana publiken att inte se Mat dryck man kvinna på fastande mage.
fyratimmarsmöten.
Man jonglerar med åskådarnas känslor och om man förlorar balansen blir publiken upprörd.
- Jag är som pappan i min film, jag gör något för dem på ett mycket kinesiskt sätt.
- Ju längre bort man är från biografen, desto mindre tjänar man.
I varje fall tog Bröllopsfesten
, visste Ang Lee inte vad han skulle göra härnäst.
I kväll spelar Gösta själv huvudrollen Han har spelat med stora solister som Clark Terry och Toots Thielemans.
I sommar har han turnerat med trumpetaren Clark Terry.
Det var några som särskilt ådrog sig den unge grabbens intresse - de med namnet Charlie Parker på etiketten.
Han skall ingå i huskompet, men även spela med den legendariske tenorsaxofonisten Johnny Griffin.
Totalt blev det
av den då okände Tomas von Brömssen, som sedan var med tills serien lades ner
Favorit i repris.
.
Va?
Var ska det sluta?
år sedan kom han i princip från ingenstans ( = Tavelsjö¤ ) och blev tjejernas ögonsten och charmtroll i IFK Göteborg.
) • Spelar du försiktigare nu?
) • Gillar du någon annan sport än fotboll?
- Nej, men jag gillar chips.

Troligen är Johan den 13-åring i Sverige som vet mest om P
- I vintras gick P
av oss göra ett eget program på en halvtimme.
Du minns vad de ansåg.
Om prisutdelningen var en häftig upplevelse är han emellertid mindre impad av Gröna Lund.
• Intressen:
På listan över mest framgångsrika singlar i Sverige.
Rockstjärnor.
Tjejerna kommer från skivbolaget.
Äsch, den enda svenska jag kan har jag lärt mig från kocken i Mupparna!
Enligt Smokie själva.
Hiten Living next door to Alice i mitten av 70-talet fick världen att upptäcka Smokie.
.
THORE LEYKAUFF Smokie har bytt medlemmar några gånger.
Det är den som ger ut den oumbärliga hjälpredan Svenska skrivregler, en 150-sidig bok som upplyser om reglerna för stor bokstav (
miljoner norska kronor.
Det är gripande.
Dess tidskrift Språkvård har en större upplaga än vad som är brukligt för svenska kulturtidskrifter.
I The cradle will rock har han valt musiken som tilltal och inviterat kompositören Christopher Benstead till ett nära samarbete.
Krav och viljor gör ungdomarnas liv till ett inferno.
Mia Johansson gör flickan så städat snäll att utstrålningen nästan slocknar.
Gympan leder fröken med en insikt och glimt som Liselott Berg borde fått använda i hela rollen.
Lis Hellström Sveningson Göteborgsoperan, Lilla scenen The cradle will rock Koreografi:
Ett steg i fel riktning I en tillbakablick på tiden som utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet i Berlin
I kapitlet " Nazismen ", skrev han:
det hade givit perspektiv på vad som rapporterades direkt från Nazityskland och på vad svenska tidningsläsare före
" Vad jag gjorde, " skrev Fredborg
Efter dessa och andra " administrativa åtgärder " av det här slaget, tillsammans med benknäckargängens SA:s och SS verksamhet, var man
det mordiska utplånandet.
Det är
Här blir man inte riktigt övertygad om att de står sig.
Den lille Davids kamp mot jätten är väl ingen bra bild för resen Mobergs kamp.
-95 Karlakarl.
Hans skulpturinstallation är science fiction, en dystopi från någonstans i rymden.
Han har stelnat i hela kroppen, han är på helspänn, han spanar men har ännu inte gripits av kamratens rädsla.
Bild:
När den belgiske fotbollsarbetaren Jean-Luc Bosmans kontrakt med FC Liege gick ut satte klubben honom på säljlistan, men med en prislapp som var så hög att Bosman själv förstod att ingen klubb skulle betala så mycket för honom.
För spelare som tillhör den stora skaran av medelmåttor och sämre, leder domen troligen till lägre löner, men också till någorlunda anständiga anställningsvillkor.
Klubbledningar, spelarföreningar, företrädare för olympiska kommittéer och idrottsministrar från EU kommer också att delta i debatten.
Och då skall vi göra det, säger den brittiske EU-parlamentarikern.
kronor - mer i lön fram till sista juni
Men det fanns ingen som helst möjlighet att komma längre.
- Det finns i avtalet en ömsesidig utfästelse om att ta extra hänsyn till skyddsaspekten för dem.
- Det känns som vi tagit ett första steg i rätt riktning.
Avtalet i siffror Flest procent till underläkare med leg.
Lägst
Karadzic fick frågan om han inte är rädd för att bli gripen om han åker till Paris för att underteckna fredsavtalet.
Sarajevos serber kommer inte att acceptera muslimsk överhöghet.
På papperet finns alla garantier.
Enligt BBC:s reportrar var det uppenbart att förstörelsen, som utfördes av uniformerade soldater, var organiserad.
Sedan jag erbjudit mig att hjälpa till på fälten kände jag mig helt fri inom byns gränser.
Sergej Solodov är ytterligare ett bevis på att de ryska soldaterna fruktar militärtjänsten mer än att hamna i tjetjensk fångenskap.
Militärdomare talar om desertörer Militärdomaren Vladimir Samoilov är den som har ansvaret för de frågor som rör de ryska fångarna.
kalasjnikovs och övergick till den tjetjenska sidan.
Det finns gott om tid att samtala.
slag.
Egentligen skulle de göra likadant med mig när jag togs till fånga.
De irländska skilsmässomotståndarna erkänner sig inte besegrade i fredagens folkomröstning om skilsmässa.
röster.
år kommer att få skilja sig.
För det första har Sveriges ekonomiska läge tvingat fram besparingar.
En lägre nivå kan också få ungefär samma negativa konsekvenser som ett grundtrygghetssystem:
Överhuvudtaget finns en otäck tendens till omfattande social nedrustning, paradoxalt nog ofta förklädd till omsorg om de svagaste.
Hushållen har förlorat mycket pengar på olika former av sänkta bidrag och försäkringsersättningar under senare år.
Den av förre boxaren Vladimir Meciar ledda regeringen drev nyligen igenom en språklag enligt vilken alla tjänstemän bör tala slovakiska och alla offentliga evenemang hållas på samma språk.
Vid sidan av EU bör det vara angeläget för Europarådet att begära en förklaring från Bratislava.
Lyckligtvis har inte de
De
Risk för urspårning?
Men därmed skulle staden förbli delad.
Banverket har gått med på att invänta utredningen.
I morgon lägger hon fram sin licentiatavhandling vid Chalmers, eftersom HDK har inte har någon egen fakultet.
- Vid entrén mot Södra Vägen skall det finnas ett informationsrum.
- Från början tänkte jag mig pelare med kartan på sidan, men efter hand förstod jag att det är viktigt för en synskadad att ha kartan liggande framför sig och att riktningen helt överenstämmer med verkligheten.
år hos Olle Andersson och fick bygga egna möbler.
söner, som följt med henne till Sverige.
Ingången mot Södra Vägen ligger i bildens nedre vänstra hörn och Fattighusån syns som ett vitt band tvärs över bildens överkant.
Det är möjligt att dessa länders intresse för EU är svårt att förstå för EU-kritikerna.
EU har redan beslutat om östutvidgningen, däremot inte om hur den ska gå till.
För de ljumma finns möjligheter att bromsa, till exempel genom att skjuta på de reformer inom EU som är nödvändiga för att bana väg för länderna i Öst- och Centraleuropa.
- När det gäller flyktingars återvändande till Bosnien, så vill vi prioritera dem som är kvar i området, därefter dem som är i regionen och därefter dem som finns i europeiska läner.
Men Bildt kommenterade naturligtvis även den senaste Sifomätningen, som GP publicerade i går.
Ett kort inhopp i inrikespolitiken - Trots att socialdemokratin förlorat sin ideolgiska kraft så är de fortfarande den stora bromsklossen i svenskt samhällsliv.
På riksväg
Varje år fraktas den vägen ungefär lika mycket gods som på järnvägen och landsvägen.
Fartygstransporter är visserligen enligt många utredningar redan idag det miljövänligaste transportslaget men ett fartyg med avgaskatalysator (
svarade sjötransporterna enligt SCB för den största ökningen.
( Oräknat lapplandsmalmen som exporteras via tåg till Narvik i Norge och sen vidare med fartyg.
Minska subventionerna på land Vattenvägen i älvdalen har inga kapacitetsproblem och erbjuder därför ett alternativ till utbyggnad av järnväg och riksväg
Så kan det nya politiska landskapet komma att se ut.
Ironiskt nog är avfällningarna till vänster ett mindre problem för Ingvar Carlsson och hans regering, än forna dagars missnöjesströmmar åt de borgerliga.
Det gick änglar genom rummet varje gång ämnet " centern och sossarna " togs upp, under mötet i riksdagen.
Bara när den fienden besegrats kan en ny fyrklöver flytta in i Rosenbad igen.
borgerliga partierna bildat ett nätverk - för att lära känna varandras partikulturer, inför en eventuell ny regeringsperiod.
Och fast ingen uttalade det i ord, så blev svaret från den borgerliga regeringsalternativkvällen - nej.
Vägtullar skapar orättvisor mellan trafikanter.
Vägtullar hindrar inte trafiken, och därmed minskas ej heller avgasmängden.
Direkta ( inköp, bruk, reparationer ) samt indirekta skatter ( löneskatt från alla dem som arbetar i motorbranschen ) ger ett avsevärt antal miljarder till Moder Svea.
Vem betalar dessa?
Speciellt inte med tanke på att pengarna borde plockas ur statskassan, dit fordonsägarna redan betalt!
.
Sverige har genom invandringen fått många högutbildade människor utan att behöva betala ett enda öre för deras utbildning.
Men jag tror inte att det finns anledning att befara att Sverige förvandlas t ex till ett arabisk land om man anställer någon arabisk person.
Från årsskiftet har man sagt upp avtalet med kommunen som äger huset.
, Sahlgrens-ka huset, är en av Göteborgs främsta kulturfastigheter.
Många årtiondens rotlöshet har nu resulterat i ett alltmer ökat intresse för det gamla Göteborg.
BENGT A ÖHNANDER Metro har fått en kalasstart Stockholms nederlagstippade gratistidning pekar redan mot vinst STOCKHOLM:
Det har proklamerats krig mot gratistidningen.
Konkurrenterna är för starka.
Anledningen till att Metro lyckats beror mycket på folks dåliga samvete, tror HC Ejemyr.
Det gäller såväl det journalistiska som reklamen.
De ursprungliga prognoserna var att det skulle ta
Medvik ska inte bara bli lönsamt.
Ja, ingen, enligt vad HC Ejemyr har hört från Stockholmspressen.
I Oslo har spårvägen bestämt sig för att följa efter.
I dag är Metro också mer påpassad än vid starten.
Det blir ingen Metro i Göteborg.
- Vi kommer säkert att öka Metros upplaga i Stockholm, tror HC Ejemyr.
procent.
Bilder:
Skriven och spelad av Allan Edwall, i regi av koreografen Efva Lilja.
Han är släkt med absurdismens luffare i världen, men svensk så tillvida att han vårdar sin trygghet, bostadens livslängd, solvärden och sängens kvalitet.
Då och då hör vi grannarnas spolning och Här har du mig.
Ulf Sörenson Brunnsgatan
Den gången tryckte man
veckor sedan ( med toppnyheten att Kommunalarbetarförbundets ordförande Lillemor Arvidsson avgick ) tryckte man
Närmare
kritikvågor har hittills drabbat Metro.
av FREDRIK LINDBERG Percy Barnevik lär ha sagt att bara var femte svensk VD begriper något av informationsteknologi, det som kallas IT.
till
Eller " IT-partnerskap ".
åren, säger han.
dataingenjörer, systemvetare och bransch-erfarna innan året är slut.
Posten inte alltid bäst på julpaket Det börjar dra ihop sig för den som ska skicka julklappar i paket.
Swebus bussgods håller sig väl framme när det gäller pris.
När det gäller Posten är Sverigepaketet (
Givaren av en ishockeyklubba eller något annat stort som inte får plats i Sverigepaketet, får skicka paketen på traditionellt sätt.
Här finns dessutom tid att tjäna eftersom brev normalt delas ut första vardagen efter att det sänts.
Om det brinner i knutarna finns rött företagspaket som kan lämnas in ända fram till klockan
kilometer från stationen.
Till övriga länder den 6 december.
De använder olika prislistor beroende på varifrån paketet skickas.
Försöken att bryta det traditionella mönstret retar väl också alltid någon.
på båda ställena.
Slimlinekortens storlek är i det närmaste jämförbar, men det kan skilja någon centimeter mellan de olika sorterna.
Det blir
Och efter raset förra året tycks lyckan nu ha vänt för IBS.
IBS har också tecknat flera order för sina nuvarande program avsedda för IBM:s minidator AS/400.
kronor, en uppgång på
Ökningen kommer att ske genom egen tillväxt, men också genom förvärv och " outsourcing-affärer ".
procent, enligt Pär Söderström på Civilingen-jörsförbundet.
- Det finns ett stort intresse för den nya tekniken på flera håll i världen, sade företagets VD Per Risberg, när anläggningen presenterades i österrikiska S :t Michael.
Det vägtullsystem som nu tagits i bruk i Österrike är ett pilotprojekt som har beställts av motorvägsbolaget ÖSAG och som omfattar
Och han är den andre ex-president som arrangören,
- Jag presenterade då hela upplägget.
Dom tycker det här är kul också, de är inte mer än människor.
Nästan
Men först fick paret en chans att byta kläder och fräscha till sig.
.
De flesta demonstranterna kom från Tyskland.
anhållna.

poliser för att hålla grupperna isär och förhindra blodsutgjutelse.
- Vi har en demokrati i Sverige, även om denna rätt ställer extra krav på polisen, säger Gerhard Sjölin.
Polisen är märkbart oroad över att demonstranterna är så unga.
Hela demonstrationen videofilmades av polisen Demonstrationen skulle - för nazisternas del - avslutas med en fest, där den tyska gruppen Kraftschlag skulle spela.
Av
En stad där en nynazistisk sammankomst för några år sedan väckte stort rabalder och ledde till, att polisen fick utstå mycket hård kritik.
Men det var först efter mordbranden i Mölln nära Lübeck i november
Förhärligande av nazismen är otillåtet oavsett på vilket sätt det görs - i tal, i skrift, i film eller i musik.
Fyllda av läsk, lättöl och chips.
tåg till Glada änkan och ett fullsatt tåg med
Den här gången upptäckte Ulla teatertågsannonsen i tidningen.
Kärleken kommer, kärleken går.
Det skålas och sorlas.
- Inte ens på en kopp kaffe, skojar Majken.
Kön växer.
I pausen serveras kaffe och kaka.
Det är dags för en promenad till Säffle central.
- Allting!
Det är annorlunda och trevligt.
år, Fjärås Vad tycker du om Säffleoperan?
Birgit Claesgård från Hisingen gör sig redo för promenad till Säffle central, skumpa och skakig hemfärd.
IT är ett begrepp i den nya, gränslösa och rastlösa värld som i ständigt accelererande tempo formas och omformas av det ökande användandet av datorer.
Polisen indelar brotten i
.
Men dit är det långt idag, säger Roland Ståhl.
Och det en bankrånare och kassaskåpssprängare får lägga ner betydande jobb på, har kunnat fixas framför en dataskärm på
:
En person kommer via en privat databas över instruktioner för hur man använder sig av andra personers kontokort för att utföra bedrägerier.
När transaktionen genomförs saknas täckning för beloppet vid Postgirot varför företagets konto övertrasseras.
Trots att norska tullare gjort större narkotikabeslag hittills i år än någonsin, ligger gatupriset på heroin i Oslo på samma nivå som i Hamburg och Köpenhamn.
Resultatet är att Norge får mer än nog med att dämma upp för det ökade trycket, säger distriktschefen för den norska tullen i Östfold, Öystein Haraldsen.
Under det tredje kvartalet i år ökade antalet grova narkotikabrott i landet med
- Vi har nog inte större problem med narkotikan i Oslo än i andra stora städer, men vi ska inte undervärdera det som sker här, säger narkotikachefen Sveinung Sponheim på Oslopolisen.
( Hi Fidelity/EMI ) HHH Jo, nog är det lite märkligt.
.
Thuresson själv då?

Pensionären Tony är i högsta grad aktiv och i fin form, vilket publiken på jazzfestivalen på Skansen i Stockholm kunde konstatera i somras.
I wanna be around och Who can I turn to är album från
Tore Ljungberg Byt bort Scandinavium Ett riktigt bra hockeylag tar
matcher i följd.
Hemmakomplexet släppte.
Möjligen bidrar de välfyllda läktarna till att framkalla prestationsångest.
Denna höst tycks inget vara riktigt som det ska för Frölunda, vare sig i Scandinavium eller i andra rinkar.
Först
dagar i Scandinavium.
Frölunda har förvisso slagit både Rögle och Västerås, dessutom tagit poäng av Färjestad och Leksand, men känns ändå inte som en given poängmaskin hemma i Scandinavium.
Anledningen var förstås den flyttade matchen mellan Frölunda och HV, som från början var planerad att gå i lördags men på grund av att Scandinavium var upptaget, i stället spelas i kväll.
Och i dag är det alltså HV:s tur att vara i samma båt som Luleå.
HV 71ställde upp med Kenneth Johansson i målet i går, lät Bo Ahl vila.
.
av PETER LINNÉ
Veteranen Larsson - tillsammans med klubbkompisen Pär Edlund nyligen uttagen i " Landslaget mot Våld " - spräckte den osynliga muren framför Johan Hedbergs kasse.
.
Kronor igen.
- Men visst blev man irriterad, när vi missade en kanonchans i varje byte, suckar Marko.
.
Leksingen Mikael Holmberg försökte förgäves placera pucken bakom Mikael Sandberg, som stod i vägen ordentligt vid straffen i första perioden.
minuters spel.
Höglund fick lön för mödan ytterligare en gång, 4-1-målet, som definitivt sänkte Brynäs.
Hockeyprofessorn hade ingen förklaring.
Bild:
svenska TV-kanaler, Kanal
Fear of a black från
.
Börje Ahlstedt, Lena Nyman.
.
( Michael Cimino ).
Skanör-Falsterbo.
Kanal

.
Rachel Ward, Jeff bridges, Rickard Widmark.

Spellbinder.
Kanal
.

.
( Gene Wilder ).
Roxanne.
James Arness.
.
( Richard Pearce ).
Liten Idas.
( Norman Tokar ).
Dansar med vargar.
Ludde Genzel, Dagmar Ebbesen.

.

.
Dan Aykroyd.
.
Edvard Persson.

.
Denzel Washington.
( Mel Brooks ) Madeleine Kahn, Gene Wilder, Dom DeLuis.
Anklagad.
Lasse Åberg och Birgitte Söndergaard i S. O. S.
gånger till på Pusterviksteatern, i dag och i morgon ) varar bara en timme, men det är en förtätad timme.
Det blir visserligen inte mer än skisser när Mikaela Hagelberg tar på sig groteska masker och förvandlar sig till kaptenen och doktorn, men å andra sidan är det hennes Marie - skälvande mellan smärta och begär - som ger föreställningen dess grundton.
Mikaela Hagelberg och Örjan Hamrin spelar alla rollerna i
Wiola Carlsson är besviken på myndigheterna.
Först i efterhand sökte klubben tillstånd vilket godkändes av vattendomstolen, men underkändes senare av vattenöverdomstolen.
Vad som återstår är en så kallad samrådshandling mellan länsstyrelse och golfklubben enligt naturvårdslagen.
Det är ett omutbart rättvisekrav!
Stallviken har blivit mindre sedan golfklubben fyllde ut den för
år när det för några månader sedan uppdagades att han lånat pengar ur ett vilande kommunalt bolag.
Med
- Det händer mycket som jag tidigare inte visste om.
Inför nästa val skall vi ner ytterligare en skattekrona.
Irina saknar jobb men inte hopp TROLLHÄTTAN:
Men Irina slår från början fast - hon tänker inte medverka i en " pessimistisk " artikel.
grader kallt och under den korta sommaren
.
år, men jag kan få min behörighet redan efter
- Gruppen bildades för att hjälpa andra invandrare att integreras i samhället.
av deltagarna fick också arbete.
Men förbandets existens är hotad.
De hade bilkårister och värnpliktiga ute på uppdrag i snöyran, de hämtade en hjärtpatient i norra Halland och de fraktade livsviktig medicin.
Men i framtiden skall det också ingå i våra uppgifter.
Och våra insatser är billiga.
, jubileumsåret.
Bakgrunden är att Strömstad anser sig ha monopol på räkan som symbol, det var i Kosterfjorden den första räkan fångades på sin tid.
Lisbeth är lite besviken på politikerna som inte vill ställa upp med mera pengar.
årsjobb och innebär
Kanske kan äntligen detta slitna begrepp få ett verkligt innehåll.
fordon som ansågs överflödiga och skulle säljas.
Osäkerheten om det egentliga värdet av fordonen när de slutligen såldes av Fordonskammaren har fått åklagaren att lägga ned förundersökningen.
av ett fastighetsbolag i Stockholm.
- Vi skall ta ärendet snarast möjligt, lovar gatuchef Uno Rahm.
Sedan är det min uppfattning att Berntsson själv inte borde anlagt en utfart utan tillstånd.
månader sedan.
Att ytterligare
.
Detta var
sekunder efter segraren.
Att de
.
Vi vet hur de unga idag har det.
år i styrelsen för Jämtland/Härjedalens idrottsförbund.
Därmed sitter
Vice ordförande:
KÖNSKVOTERING blir verklighet i svensk idrott.
( TT ) RASISM på idrottsarenor bör bestraffas, anser Stockholm Idrottsförbund och motionerade om bestraffning av rasism på Riksidrottsmötet.
ärenden.
Besluten var överraskande.
- Vi uppfyller alla krav att få vara med.
Ett vansinnigt program.
Kan så vara, men bra var det inte.
Men New Wave ursäktas.
Om nu såna här moment " hör till bilden ", som någon uttryckte det - ändra den bilden då.
poäng duger inte.
poäng var följden av hemmalagets säkra trepoängsskytte.
Hemmalagets skytte utifrån var effektivt och skåningarna hade uppenbara problem med att komma åt i defensiven.
- Shawn var kylig när det hettade till och det hade vi verkligen nytta av avslutade Frivold.
Yngre följer trender i stället för framtida möjligheter vilket ställer till problem för data- och elektronikföretag som behöver folk precis som verkstadsindustrin i länet.
- Och vi når ner till en arbetslöshet på
Dataexpansionen minskar behovet av sekreterare.
Den farliga passiviseringen Fjärde raka förlusten för Vänersborg IFK Vänersborg har fortfarande inte fattat poängen i bandyallsvenskans södergrupp.
omgångar är av allt att döma ett för stort avstånd till konkurrenterna ovanför strecket.
Taktiska val kan leda till toppen Både Eva och Sven är rätt nöjda med jobbet och livet.
blev hon sjuk, fick fibromyalgi, och fick vackert stanna hemma ett tag, armarna svullnade när hon jobbade i samma ställning hela tiden.
Hon hade kunnat få stanna, med lönebidrag.
Socialbyrån lånar inte ut några pengar.
procent bara de närmaste åren.
åren har han byggt upp en egen firma på fritiden.
Någon rädsla för att bli uppsagd eller att firman skulle gå sämre känner han inte.
- När andra spelat tennis eller fotboll, så har jag jobbat.
Detta och en försvunnen patientkassa finns i Raka besked.
personer i varje, håller på med gallring, röjning i ungskog och slutavverkning på totalt
Annars tvärdör mossor, blåbärsris och örter som lever i området.
träd ).
Det ägs numera av kommunala Higab-gruppen och hyrs ut till Telia, som behöver högt belägna platser för sina master.
Nu finns nästan bara akutavdelningar kvar och bara cirka
Lilly Nebe Classic Radio sändes på Stampens andra frekvens i Göteborg, på den första sändes Radio Rix.
Dessutom uppvaktade kungen och borgmästaren med var sitt telegram.
Liknande telegram kommer hädanefter att sändas till alla
Man behöver inte köpa
Inga problem att tipsa kungen Avdelningsföreståndare Maria Blomgren tipsade också om hur man påminner kungen och drottningen, så de kommer ihåg att skicka telegram till blivande 100-åringar.
Kultur-och turistchefen Christer Olsson och programchefen Benny Wising är tveksamma till att guldskatten ställs ut permanent i Trollhättan.
år.
- Föremålen är en viktig länk i Trollhättebygdens historia, konstaterar de i en skrivelse till Trollhättans kommun.
Kultur och turism har allt sedan fyndet gjordes diskuterat hanteringen av fyndet tillsammans med länsmuseet.
kända föremål i sitt slag i världen.
Fortsätta utgrävningar skall sätta in guldfynden i sitt rätta historiska sammanhang.
Han tackar grannar, räddningstjänsten, vägverket och personalen på NÄL för att de räddade pappans liv.
.
Men
Bild:

.
- Den hör inte ihop med området.
Jag var också sjuk under stora delar av tiden, säger han.
Lidström menar att kommunen gett honom felaktig information i första läget.
Bild:
- Jag fick idén till utställningen när jag hörde John Lennons Happy Christmas war is over, säger Kristina Viking Andersson, museiantikvarie.
I början av detta sekel tynade traditionen bort och julgranen befäste sin ställning på 1920-talet.
Det blir ingen politisk prövning av mer än enstaka förköpsärenden på Tjörn i fortsättningen.
kronor för att stå i samtliga.
Samtidigt innebär beslutet att politikerna ger upp en stor del av sin prövning av förköpsärendena i skärgården.
Dem får vi inte glömma bort.
åren har Hushållningssällskapet i Skaraborg arrangerat julmarknad på Götala herrgård, strax utanför Skara.
I en särskild avdelning presenteras maten - tillverkad av utvalda småföretag med småskalig inriktning.
- Det här är helt i linje med vad ett länsmuseum skall syssla med.
Birgitta Ullerås på Hushållningssällskapet bjuder museichefen Jan-Erik Augustsson på julgodis, som kan provsmakas under Västgötajul i Skara.
- För att kunna göra detta fordras det att vaccinationsavgiften är konkurrenskraftig och inte avskräckande.
i morgon och kan gå i pension i förtid.
Ibland tar han själv hand om granskningar, in i minsta faktura.
Bara en tandlös revisor kan vara vän med alla.
Och vi rättade till dem, säger Metall kort.
Förnyelsen inleddes redan i slutet av 70-talet.
- Jag jobbade
Lennart Metall tänker inte, likt många andra, återkomma som högarvoderad konsult.
Men nu när de nya hårda reglerna tagits fram visar det sig att väldigt få länder har lust att betala vad det kostar.
Andra förslag rör evakuering, brandskydd, helikopterplattor och ett gemensamt arbetsspråk för hela besättningen.
Deras invändning gäller i första hand expertgruppens krav på att fartygen måste klara en halv meter vatten på bildäck utan att förlora stabiliteten.
Den förväntar sig att den förbättras och det är min bestämda uppfattning att den måste det, sade Uusman.
- Många är negativa och säger att vi riskerar IMO:s framtid, säger förre sjöfolksbasen Anders Lindström som tillträder som ny chef för sjöfartsverket vid årsskiftet men som är på plats i London för att " inskolas ".
Hans liv blev både en triumf och tragedi.
, Karlsbad
Under loppet av
De följande åren stod Aljechin i en klass för sig.
Efter
.
Hur som helt står det i protokollet från Medical School i Lissabon att dödsorsaken var kvävning.
Vi skall här ge ett par smakprov från hans karriär.
e

La

.

exf
Aljechin-Lasker, Zürich

Tc
Sed
.
Tfd 1Tad
!

Lg 5Le
Sxe 7+Dxe
.
Visserligen var det ingen av skolkamraterna som retade honom för öronens skull, men han visste om dem själv och älskade att vara långhårig.
En ändring inträffade i och med briljantinansiktet och -håret - en spikrak bena till vänster som lyste som ett vitt streck i det fettämjda hårsvallet.
Och det ansiktet ser han just nu i spegeln medan rakapparaten surrar.
Pannan övergår i ingenting, i kalhet.
Destination Frankrike, vår svenske husuthyrare i Göteborg, hade försäkrat oss om att huset i Lannilis skulle ligga i utkanten av stan, ostört och omgivet av grönska.
Redan andra kvällen i huset hade vi gjort oss så hemmastadda att vi satt och grillade på terrassen.
han gick fram till min fru.
.
Han tillhandahöll dessutom ett utmärkt fördiskprogram, eftersom det inte fanns någon diskmaskin.
Monsieur Frederickson Riktig.
Stark och frisk var han.
Hur skulle man kunna bevisa att hormoslyr var skadligt för annat än för björkar?
Före kvällen var hemmets alla blommor svarta.
Vi läser om farliga jobb, om cancerframkallande elektromagnetiska fält, om gränsvärden som överskrids Det börjar tidigt.
-Jag är rädd, jag tror det var mig han ville mörda, säger mamman.
Mord utfört med stor grymhet.
Anneli skall vittna om de brev hon fått från mannen.
Men han kan ju vara i Göteborg på några timmar.
För att de inte skall börja undra brukar jag berätta orsaken.
Han duperade mig helt enkelt, säger hon och jämför sig med alkoholisthustrur.
Men en onsdag i våras, samma dag som Mia dog, följde han efter Anneli och hennes pojkvän.
- Mia är död.
Den rättspsykiatriska undersökningen visar att mannen är i behov av psykisk vård och att det finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag.
Den behandlande läkaren framhåller att mannen fungerat bra under vårdtiden och inte kan anses farlig för någon.
Efter

För första gången anser nu en majoritet,
Folket har ställt sig på " rebellens " sida mot det etablerade Familjen, speciellt i den pågående konflikten, men även i tronföljdsfrågan.
I större delen av Europa är det en självklarhet att denna viktiga period öppet kan belysas.
Det hade gått redan nu, eftersom det finns ett kryphål i polisregisterlagens eviga sekretess.
Ett överklagande till kammarrätten hjälpte inte och regeringsrätten vägrade prövningstillstånd.
veckor sedan ville justitieminister Laila Freivalds inte utlova någon ändring.
SCB äventyrar sin trovärdighet En garanterat korrekt statistik är en guldgruva.
Folkhälsoinstitutet är en av SCB:s kunder.
Den här gången ville - och fick!
Den varken värmer eller klä'r.
Det är bra, men betyder också att personer i deras chefsskikt inte bör ha något inflytande i den myndighet, som på ett värdeneutralt sätt skall ställa samman fakta.
De skolledare som inte har tillräckligt med civilkurage för att kunna stå upp för utsatta elevgrupper har i grunden svikit sin uppgift.
Missförståndens dimmor har förhoppningsvis nu börjat skingras.
Diktatur fara Skulle den store grannen i öster åter bli en renodlad diktatur, kan vad som helst hända, poängterar GT ( lib ):
Vi är heller inte oroliga för Sveriges framtid.
De blickar bakåt.
Så är det inte.
Fortsättningsvis skall individuell avtalsrätt vara utgångspunkten.
rest sig upp för att presentera sig som kandidat till sitt första politiska uppdrag i Komsomol och hur någon dragit undan stolen när han skulle sätta sig igen.
år, sade Gorbatjov och stödde sig på resultatet från en forskarkongress.
För Europa kommer utvecklingen att bero på förhållandet i triangeln Ryssland - Frankrike - Tyskland trodde Gorbatjov.
Likt en gång den kommunistiska drömmen avtecknar den sig i en otydlig framtid.
Gapen växer mellan de styrande och de styrda och mellan centrum och regionerna.
De hämtar styrka från de många, exempelvis pensionärer, som drabbats hårt av reformerna.
Där fortsatte karriären och
Gorbatjov leder ett researchinstitut i Moskva men har inte helt avskrivit planerna på politisk comeback.
Det är helt enkelt fråga om ifall presidenten kan förklara " varför mödrar skulle vara villiga att se sina söner eller döttrar dö i Bosnien ".
President Clinton behöver kongressens stöd även om han formellt sett kan klara aktionen utan det.
Bosnienserbiska flyktingar från staden Mrkonjic Grad försöker hålla värmen i flyktinglägret i Banja Luka.
Men EU-ministrarna förväntar sig uppenbarligen att han ska åta sig att politiskt leda återuppbyggnaden som representant för FN och EU.
Roh häktades den
När denna så kallade överlevnadsskatt inte har betalats har företagen riskerat besök av skatteinspektörerna.
Han slapp då undan med att gå i kloster under
Studenter från Kwangju har bildat en specialstyrka på ett par
miljarder kronor i mutor.
.
Organisationen far land och rike runt och håller seminarier för lärare.
De är våra barn och barnbarn.
Det är inte längre läge för den naivitet som fick en lärare att säga:

personer häktades i helgen för grovt narkotikabrott och smuggling.
Så vitt vi förstår har omsättningen i affären varit mycket låg.
I slutet av augusti drog Mullsjö Bostäder AB igång en försäljningskampanj för att bli av med radhusen i bostadsområdet vid Stallgatan i centrala Mullsjö.
kvadratmeter får köparen betala
Vi har sålt radhuslägenheter till göteborgare, skövdebor och familjer från Jönköping.

Centrumplanen ännu en gång LILLA EDET:
Någon ny busstation behöves inte, menar Ulf Wetterlund.
Socialdemokraterna i nämnden sade nej men Ingemar Årebäck fick majoritet för sitt förslag genom stöd av de övriga borgerliga partierna och vänsterpartiet.
Barnen i Madenskolan och Älvängenskolan har i flera år samlat in pengar till barn i Bolivia - nu har arbetet blivit ännu mer spännande sedan Emmelie Cansby, Maria Karlsson och
- De många dofterna var kanske det som var jobbigast.
De många T-tröjor som barnen i Älvängen själva dekorerat och som togs med på resan uppskattades verkligen av barnen i Bolivia.
Den sexuella debuten sker numera senare på Orust.
har tillåtelse hemifrån att dricka alkohol.
hade siffran för sexdebut sjunkit till
Målet är att skjuta upp alkoholdebuten till efter högstadiet.
Väderöarna, ögruppen längst ute i det bohuslänska kustbandet, var för några år sedan aktuell som nationalpark.
delägare till ögruppen, delägare som bor i hela världen.
En reservatsbildning på Kynnefjäll kan komma att påverka diskussionen om slutförvaringen av kärnavfall där Kynnefjäll fortfarande inte slutligt avförts som rekommenderad plats.
Det är så vackert - och så farligt.
Det är en interimstillvaro och ur denna glipa strålar en hetta som deturvulkaniska sprickor kan stråla från jordens inre.
Någon gång läcker det mellan denna världen och den andra.
Det stiger en kraft ur avgrunden, som är svedande och isande, som lockar och pockar.
Kvinnorna börjar helt enkelt ge sig denna kraft i våld.
Därför målar sig Silver med silverfärg från topp till tå:
Precis som ett verkligt ansikte har det
halvor ryms i samma ansikte.
Drakvinden, roman,
Den förunderliga kameleonten, noveller,
Den alkoholiserade adjunkten Bengt-Teddy Lampa, " om det kan vara till nån upplysning ", är en kusin till Tjechovs skollärare och nattbiträdet en osentimental klättrare av samma slag som man möter hos föregångaren och mästaren.
Föreställningen registrerar mycket känsligt det temperaturfall som sker i stycket.
Gullvi Joans och Ann Falk gör mödrarna till kraftcentra i familjerna med återhållsam auktoritet i samspelet.
Tomas Forser Borås stadsteater En uppstoppad hund av Staffan Göthe Regi:
Följetongen Bolsheden fortsätter.
Dessutom påpekas det i inlagorna till länsstyrelsen att etableringen hotar de när- och livsmedelsbutiker som idag finns i området.
gånger behandlat Bolsheden.
Fiskexporten är en bransch som är både tidlös och en kamp mot klockan.
Eftersom lönekostnaderna för lutfisk bara utgör
personer anställda, beroende på årstiden.
- Jag röstade nej och tack och lov för det.
För möbler har det varit tullfrihet sedan många år mellan EU och Efta-länderna, säger Steinar Gjersten, direktör på Stokke möbler, en av de största möbelproducenterna i Norge.
personer som hyrs in på kontrakt.
procent är för EES-avtalet - Först när vi fått en fastlandsförbindelse över fjorden kan vi nå fram till samhällen inom pendlingsavstånd med tillräckligt med arbetskraft.
Bara
Värö socken tog ett jättekliv genom historien när den på några korta år förvandlades från bondebygd till industrisamhälle.
Hans stuga och trädgård i Björkebo raderades bort när avfarten från motorvägen mot Värö byggdes.
Han bidrar också med material till det bygdespel, som förre TV-producenten Allan Schulman i Bua sätter upp.
år, träffades av en kula i huvudet och dog.
Vi har uttömt alla legala möjligheter, sade han.
Dess kåkar skulle rivas av schaktmaskiner för att lämna plats åt nya bostäder, en brännugn och industrianläggningar.
Jämfört med Vattenfalls priser kan göteborgarna spara en kvarts miljard på
Den kund som byter leverantör tvingas emellertid bekosta en annan typ av elmätare.
Göran Johansson, som representerar ägaren, säger att han " inte vill riskera göteborgarnas pengar genom att spekulera på elbörsen ".
Vad som nu riskerar att ske i Göteborg är att man punkterar hela avsikten med avregleringen, nämligen att effektivisera elmarknaden genom konkurrens och att stärka konsumenternas ställning.
Det kan väl ändå inte vara våra politikers ärliga vilja att i det läget ta ifrån det egna bolaget dess påverkansmöjligheter och överlåta göteborgarnas framtida energilösningar i någon annans händer?
- Ju mer jag tänker på Adamsson, desto mer gillar jag honom sade GP:s kulturchef Ingrid Elam, som presenterade de medverkande författarna.
Edelfeldt bevisade genast att de orden var väl valda när hon läste en av de kortare novellerna ur samlingen Den förunderliga kameleonten.
Publiken verkade nöjd ändå, Claes Hylinger och Torgny Lindgren är också publikfavoriter.
sidor drog Claes Hylinger igenom sin historia från tidig barndom i Kärralundsskolan - där han berättade uppseendeväckande händelser för sin småskolefröken - till vuxenlivet och restaurang Pärlan vid Skanstorget.
Överskott på försäljningen går till PEN-klubben.
Förutom att alternativen ( som gas, kol, vind- och solkraft ) är dyrare, tvingas staten antagligen betala dryga skadestånd till kärnkraftsindustrin för att den inte får utnyttja reaktorerna under hela deras " livslängd ".
·Ytterligare något eller några aggregat stängs av till
Inget kraftbolag kan teckna en sådan typ av försäkring; ett försäkringsbolag får enligt lagen inte riskera mer än
öre per år.
Men många är tveksamma till ett sådant system, eftersom det drastiskt minskar värdet på kärnkraftsbolagens aktier.

Givetvis hade hon läst deras senaste böcker, dessutom det mesta de skrivit tidigare.
Hennes mamma stod en gång i bokhandel i Lund.
- Min dotter och jag tipsar varandra om böcker.
Britt Thorén säger att hon köper alldeles för mycket böcker och slänger inte en enda.
I går lade Vårdförbundet SHSTF nya varsel.
och

medlemmar i SHSTF.
En av de mer märkliga står TV-reportern, filmaren och krigskorrespondenten, engelsmannen Nicholas Evans för.
Det var en mardröm, säger Nicholas Evans, som, när han återvände till London, raskt fick jobb som TV-producent utan skyldighet att vidare bevaka krigsskådeplatser i världen.
- Sen gick jag till min agent och sa:
Det är faktiskt sant, säger Evans, uppriktigt överraskad över att hans förstlingsverk slagit an någonting som gjort att han nu är översatt till
Jag vet inte hur romanen riktigt kommit till, men jag är uppriktigt glad över att ha kunnat slå an en ton som tycks stämma.
Fram tills helt nyligen ansågs inte religiös tro spela någon större roll för hur människor röstar i Sverige.
Numera röstar de västsvenska väljarna i stort som Sverige i övrigt gör.

- Vid en helt ovetenskaplig undersökning i Betlehemskyrkan i Göteborg fann jag att varannan besökare vid kyrkkaffet röstade på folkpartiet, säger han.
Däremot är skillnaderna i klassröstning mellan regionerna så gott som obefintliga.
Socialdemokraterna ledde arbetet att införa stadsdelsnämnder men vi var
För mig är det självklart att de politiska partierna måste ta ett större ansvar för den lokala politiken i stadsdelarna och vara en kanal, ett medel för att påverka.
Inom de av stadsdelsnämnderna givna ekonomiska och verksamhetsmässiga ramarna skall dessa kunna fatta beslut om den egna verksamheten.
Det gäller inte minst inom barnomsorgen, där stadsdelsnämnderna överträffar våra förväntningar i sin utbyggnadstakt utifrån ett extra tillskott av resurser, men utan pekpinnar från kommunledningen om hur eller i vilka former utbyggnaden ska ske.
Risken för detaljstyrning från kommunledningen - och därmed ett nederlag för en av intentionerna med hela SDN-reformen - skulle vara uppenbar.
- Vi har en annan uppfattning om vad som behöver prioriteras, sa moderaternas Lars Tobisson.
Distriktssköterskan får gratis lunch och ett utbildningsbevis.
Artikeln beskriver en verklighet, att våra arbetsgivare i landsting och kommuner har precis samma värderingar när det gäller vårdförbundet SHSTF:s medlemmar.
Kontraktet varade ett helt år, men på grund av FN:s finansiella problem hade man inte råd att ha mig kvar.
Är det bara jag i hela Sverige som är bortglömd och inte har den mins-ta krona att vänta?
Alkohol skulle förvärra huvudvärken, förtydligar Karolina Antonov, apotekare och doktorand vid Uppsala universitet.
Hög arbetsbelastning är det som tydligast leder till huvudvärk.
Mellan
- Eftersom min studie bara täcker
flaskor öl om dagen får du inga barn.

Undersökningen visar, att
Om han fredagssuper, så kan han kanske producera spermier i slutet av veckan.
Där är det professor Karhunens kollega Jarkko Pajarinen, som leder forskningen, och hans undersökning går ut på att hitta förändringar i lever och hjärna.
.

Men läkekonsten måste också höra dit.
Helhetssynen på patienten och lyhördheten var viktig för Hippokrates.
Men däremot tycker jag att de kan ha bisarra idéer i sin vetenskap.
" Känn dig själv ", stod att läsa i Apollontemplet i Delfi i antikens Grekland.
Nedskärningarna i vården skapar en motsättning mellan lojaliteten mot sjukvårdsorganisationen och den enskilde patienten, menar Carl-Magnus Stolt.
Bättre PR kunde inte SJ få.
Det tog cirka
.
På den efterföljande presskonferensen fick Michail Gorbatjov frågan hur en bra ledare skall vara.
Den sista kvällen i Göteborg avslutades med middag på stan.
miljarder Skanska tog hem dagens dubbel.
Av den totala summan står högbron för
Inte minst av estetiska skäl.
danska och ett tyskt bolag med i koncernen Sundlink Contractors består av Skanska, med
Totalt väntas hela broprojektet ge
miljarder danska kronor ( i
Förtroendet mellan läkaren och patienten kan inte byggas upp, hävdade Anna Westerståhl, distriktsläkare i Göteborg.
kvinnor, ställs aldrig.
Det räcker inte att veta om patienten definierar sig som lesbisk, ni måste också ta reda på vad hon sexuellt gör för att kunna ge rätt typ av råd, påminde Anna Westerståhl om.
Det är väl just här skon klämmer, menade Anna Westerståhl.
- Den som kommer ut får bättre självbild, bättre relationer, mindre ångest och depression.
Det handlar om huruvida vi skall fortsätta konkurrensen med USA och Japan eller eller i framtiden kämpa med mindre utvecklade länder i exempelvis Baltikum om investeringarna.
svenskägda koncerner med störst utländsk verksamhet är det bara Volvo och Stora som har fler anställda i Sverige än utanför landets gränser.
Frågan bollas över till EU:s regeringschefer Men svenske finansministerna Göran Persson gjorde tummen ned för det i går:
En summa som motsvarar en kvarts procent av BNP ska betalas till den europeiska centralbanken för varje procentenhet över
, inte på prognoser.
Under en resa till Spanien i april
Där anges att besöket i Barcelona är " privat vistelse ".
Han har utgått från att skulden reglerades i samband med reseräkningen.
Vad som gör typ E särskilt farlig är att viruset lättare smittar via slemhinnorna än andra hiv-virus.
I Afrika, där hiv-epidemierna har sitt ursprung, finns alla hiv-typer.
En oberoende kommission har granskat utvecklingen och lämnade för ett par veckor sedan sin rapport till luftvårdsmyndigheten CARB.
I nästa skede, från
Han menar att tekniken ska få utvecklas i den takt den klarar av, inte tvingas fram av myndigheter.
Firman Electric Fuel har tagit fram ett zink-luftbatteri, som ska ge samma räckvidd som en fulltankad bensinbil.
En speciell maskin måste lyfta ut battericellerna, vilket kräver en helt ny infrastruktur.
elever på Porthälla gymnasium i Partille åtalade - en 18-åring för brott mot uniformsförbudet, en 16-åring för ofredande.
- Politiska uniformer börjar ju bli ett aktuellt ämne.
- Det viktiga är att allmänheten uppfattar det som ett hakkors - och det har både min klient och polisen gjort.
- Efter detta kommer varenda rektor att se till att förbud mot politiska märken efterlevs.
De fick också deponera pengar motsvarade
Det var inte första gången som demonstrerande nazister skanderade " sieg heil " och " judesvin ".
- Lagen är bara en del av lagstiftningen.
av ULF NYSTRÖM
de högsta beslutsfattarna.
Konkurrens befrämjar tillväxt.
Nicolin låter sig inte slås ned av det faktum att kommunikationsministern för GP förklarat frågan om bolagisering av SJ " obsolet ", dvs föråldrad, inaktuell.
- Järnvägen hade störst outnyttjad potential, säger han.
Det är bra med organsiationer som har vett att dö, säger Curt Nicolin.
har en film premiär som i ett slag riktar filmvärldens blickar mot den nya tyska filmen.
.
).
långfilmer.
) och Ett år med
Hanna Schygulla som Maria Braun Lagen som fiende till förnuftet M ed drygt
den ene godsägarson, den andre revolutionär oäkting.
Fotografen Vittorio Storaros kamera lägger i mjukt utforskande penseldrag in raden av bilder i den stora freskmålningen med sina jordfärger.
" Våra barn kommer att skörda frukterna av vad vi sått ", fräser Sutherlands fascist stöddigt när historien hinner upp honom på befrielsedagen och hans kropp perforeras av hötjugor och revolverkulor.
,
Gunilla har ryggmärgsbråck och har varit rullstolsbunden i hela sitt liv.
kronor.

Gunilla går naturvetenskaplig linje och är ensam rullstolsbunden i skolan.
Nästa mål är Paralympics ( handikappidrottens motsvarighet till OS ) i Atlanta.
-Vi kanske tvingas re- krytera spelare till andra klubbar, säger Anders Björklund, chefstränare i GLTK.
Men visst har de roligt.
- Så fort vi får en vakans slår vi en signal till de som väntar.
Nu är han timanställd tränare i GLTK.
En slagfärdig spelare.
Av skulderna på
kronor.
historiska dagar - Frölunda har aldrig spelat
Naturligtvis kom de
Färjestad
Men mästarna kunde inte hålla takten.
finländska importer ( Petteri Nummelin, Christian Ruuttu och Marko Jantunen i VF - Vesa Salo, Kaj Nurminen och Esa Keskinen i HV ).
passningar.
En kanonback i vardande.
- Det handlar förstås om självförtroende.
Glad i går - nöjd i dag.
Nya övergångsregler för idrotten skulle skapa kaos, anser de europeiska idrottsorganisationerna.
Men svensk fotboll blir ett enda kaos när Bosman-domen träder i kraft, sade Lars-Åke Lagrell från svenska fotbollsförbundet.
Jag är rädd för att vi får svårt att få hem spelare till landskamper om de nuvarande transferreglerna blir olagliga genom EUdomen, sade Holmkvist.
år.
I slutet av januari faller Bosman-domen.
- Jag har egentligen slutat tala med journalister, sa Mühlegg, men jag gör ett undantag för dej.
·Han får inte tävla i den officiella landslagsdräkten.
·Han har sparkat ut sin fru, för att hon spionerat för skidförbundet.
I söndags blev han
Prica, som är fransman, följer Johann hela säsongen.
Både på skidåkaren Johann Mühlegg och rykten runt omkring hans person.
, men förhindrades att bryta kontraktet med TV-serien Remington Steele.
Själv tycker han Bonds utstrålning framför allt ska vara farlig, men framhåller även humorn som en viktig ingrediens.
Dessutom tar svenska Izabella Scorupco ovanligt stor plats som Bondbrud och överlistar på ett avgörande sätt sin forne kollega och vän, sedermera förrädare och skurk.
Jag försöker att inte spela hjälte, utan man, säger Pierce Brosnan, som samtidigt gläds åt att vara kontrakterad för ytterligare minst
Skara slår Warta i damernas elitserie men Sävsjö spelar överraskande oavgjort mot Polisen.
- Med den kaliber Sävsjö har skall inte laget tappa så här, säger Johnny Gustavsson som assisterar Wersén.
·Vad kommer att hända nu?
Det här är bara blaha.
- Kan nog bli en bra match, säger Johansson.
Mästarlaget Sävsjö tappade oförklarligt poäng mot Polisen och Skara missade elitserien.
Med rutiner, tycker Sören Holm, en av
Därefter bokas dagen upp med gitarrkurser, engelskkurser och timslånga rundturer på stan.
En positiv sak med arbetslösheten är att man faktiskt får tid att ägna sig åt sina intressen, tycker Sören.
- Jag kommer tillbaka, men vet inte vart.
Kvinnorna sades upp från Konsum Avenyn när butikerna lades ner för några år sedan.
Så svarade arbetsmarknadsministern och de andra i telefonväkteriet Träffpunkten Träffpunkten på Olof Palmes plats, Järntorget, är till för arbetslösa LO-medlemmar.
Italienska landslaget i dödsolycka GÄLLIVARE:
timmar.
av HENRIK LEMAN
·Chanserna att det räcker med
Då blir det operation.
.
Hela Öis allsvenska fotbollstrupp trampade och tjöt, svettades och flöt nästan bort.
Så finns det ingen broms så man kan ju inte stanna.
- Nya vägar i träningen kan vara en anledning till att vi klarade oss som vi gjorde i allsvenskan i år.
- Olika tränare tänker väl på olika sätt, säger Björklund.
Idén med schwinn spinning kommer från distanscyklisten Johnny Goldbergs " du kommer att upptäcka att den enda barriären till din optimala fysiska kapacitet sitter i din mentala inställning ".
.
Ett par av huvudrollsinnehavarna från live-föreställningarna är utbytta till CD- inspelningen och det skedde av kontraktsskäl som låste dessa sångare vid andra skivbolag.
Den nya Antonella Banaudi som Leonora och Leo Nucci som Greve Luna är dugliga i sina respektive roller.
Konsument Göteborg vill nu att borgensåtagande får gälla högst
kronor till hyresvärden.
Hallå.
• Berätta vad som hände?
- Jag skall upp till Stockholm i samband med tillkännagivandet av Svenska Dagbladets bragdmedalj.
Det lovar jag.
-
OK Larsson och Hansson, men då skall det " banne mig " kosta också!
) Degerfors är en urgammal arbetarköping.
Hans senaste album Time Again har fått många pressrosor och hör till årets bästa svenska jazzutgåvor.
Han spelar fint även på sopransax.
Han är också en av de få solister som klarar att spela långa solon.
- Hon hade ingen förståelse för miljöargumentet för att använda tvål i behållare i stället för de små hotelltvålarna som slängs efter en användning.
Syftet är att utmana fler till att jobba aktivt för ökat kretslopptänkande.
olika behållare för källsortering och kompostering.
och rummen ska, när det blir dags för renovering, göras om till miljörum med
·Vi får inte ta ut mer av jordskorpan än vad som hinner återbildas.
Frukostvärdinnan Alexandra Alfrost källsorterar resterna från dagens frukost.
miljoner kronor från göteborgsföretaget Elof Hansson.
I brevet till Elof Hanssons stiftelse, som avsändes så sent som i fredags, skriver Jan Ling att Vahlne har accepterat erbjudandet " om en sådan professur i framtiden samt ledarskapet för förändringsarbetet ".
Flera källor inom universitetet uppger att Jan Lings förhoppning är att näringslivet i Västsverige nu ska se donationen från Elof Hansson som den första i en kommande serie så att den kvalificerade ledarskapsutbildningen får tillräckligt med pengar utan att tära på de nuvarande fonderna.
Dessutom höll Bashir hela tiden den artiga distans som krävs i ett samtal med en kunglighet.
Man kan undra vad tanken är bakom ett sådant beslut.
av JOAKIM UTRIAINEN Från ikväll och
- Just det!
mycket reportage, mycket musik och en hel del att minnas efter att serien är slut, avslutar Per Eric Nordquist.
- Det är alldeles oerhört att det kunnat pågå så länge och så öppet utan att någon reagerat, säger Lennart Nilsson, utredare på ekoroteln i Borås.
Samtidigt som de sydde ihop
Syfabrikens personal och arbetsledare kvitterade ut
Lösa plaggdelar väntade på att sys samman och i andra ändan av lokalen tornade högen av färdigsydda kläder upp sig.
.
av LASSE ANDRÉE
- Kiropraktorer har idag legitimation och är ett bra komplement till sjukgymnastik och traditionell medicinsk behandling i den öppna vården.
Bengt Rahm konstaterade att det inte ens är säkert att det är någon extra kostnad för landstinget att teckna ett vårdavtal med legitimerade kiropraktorer:
Jönköping
Stockholm
383 Moderater vill höja patientavgifterna KARLSTAD:
Landstingsrådet Hasse Svensson konstaterade att det blir ett par tuffa år eftersom landstinget måste spara
åren.
ägarna för bedrägeri och skattefiffel.
Genom paraplyorganisationen Taxikedjan hade färdtjänst- och skolskjutskörningar förhandlats fram.
Vart de här pengarna tagit vägen vet polisen ännu inte.
Ekoroteln i Borås utreder.
Jag var ännu inte
Jag är stolt och glad över att Kroatien är fritt och fredsavtalet ger ju hopp, fast det kommer att dröja länge innan människorna där nere kan förlåta.
Men i december, det var
- Hon älskar att sjunga och har ett väldigt ordningssinne.
år.
,
Punkt slut.
.
Ett slag betyder kvart över.
Det ekar sprött och ensligt.
, inte ett.
.
Så ligger de omlott och rullar, fram och tillbaka mot en vändpunkt där allt för ett ögonblick står stilla.
Har man inte somnat då kan man lika gärna låta bli och haka på den nya dagen.
,
Mörka, hotfulla vingar mot en ljusare, fjärran sky.

timmars flygtid.
Been omsatte alltså i praktisk handling den klassiska prästrepliken i mången skjutglad västernfilm:
av planen i Götaverkens regi.
.
Efter några villrådiga svängar över fältet med landstället ömkligt dinglande under planet beslöt Flach att lämna planet.
Men den nedtonades som så mycket annat under krigsåren.
Falco skall just lätta när Sven Johnson knäpper sin bild.
Det tar tid och kostar pengar, säger riksdagens revisorer, som föreslår lagändring och förenklad handläggning.
- Tvärtom ökar antalet sökande och deras skulder är genomsnittligt större.
I Göteborgs och Bohus län finns däremot ett väl fungerande samarbete mellan myndigheter och andra berörda parter.
Framför allt vill revisorerna ha ett enklare system för handläggningen och ifrågasätter varför det finns
Lagens krav om " långvarig insolvens " innebär enbart att hushållens redan stora problem växer.
steg Steg
Konsumentchefen Stina Fransson insåg tidigt behovet av en skuldsaneringslag, som bland annat är ett stöd för den frivilliga skuldsanering som bedrivs på Konsument Göteborgs skuldsanerings- byrå.
procent, medan
- Överdrifterna i EU-striden kom konsekvent från ja-sidan.
Tidigare har Brundtland sagt att om regeringen ska lägga in en ny medlemskapsansökan, så måste det först hållas en folkomröstning om frågan.
Och om logiken skulle gälla borde också republikanerna ställa sig bakom presidenten.
De som haft en klart utmejslad uppfattning om USA:s Bosnien-politik har varit få i alla opinionsmätningar det senaste året.
Efter det hämtade sig varken Carter eller den valapparat som skulle klara presidentens återval ett år senare.
soldater sänds till Bosnien inom kort.
Igår kväll meddelade den franske försvarsministern Charles Millon att Nato och Ryssland bildar en gemensam konsultativ kommitté som bara skall vara i funktion så länge insatsen i Bosnien pågår.
ledare i regeringspartiet SPS ( Serbiska socialistpartiet ), rapporterade nyhetsbyrån Tanjug.
Radovan Karadzic, som häromdagen hotade Natosoldaterna med ett blodbad i Bosnien, sade tvärtom i går.
Runt hörnet väntar
.
- Egypten har inte demokrati, vi har ett faraoniskt system.
kandidater tävlar om
Mycket inflytelserik med ett välorganiserat nätverk i hela landet och förgreningar i andra arabländer.
operationer, men nu sinar krafterna.
Abdul Satar, kirurg på ICRC-sjukhuset i Kabul, har de senaste
timmar kvar, säger han lågmält och hans ögon fylls med tårar.
Det är lika hemskt varje gång, suckar han.
ICRC har räknat ut att dessa minor varje månad tar
Proteserna måste hela tiden bytas ut.
Noorhaya är bara ett av många
Han får extra syretillförsel.
När det small föll jag, men det gjorde inte så ont.
Har hon inte blivit lite piggare?
Ändå finns det inte ett enda informationsprogram för att få barn att inse faran med minor.
När dagen är slut spränger man minorna och blindgångarna och varje minexplosion blir för minröjarna symbolen för ett räddat liv.
Modern sitter bredvid sjuksängen och viftar med en liten pappersskiva för att svalka sin flicka.
Mk 2-minan, en av de vanligaste i norra Somalia.
Det är minröjarnas uppgift att gräva fram den livsfarliga sprängladdningen.
ALEKSANDER NORDAHL Egenavgifter kan omfördelas Så får staten in mera pengar till socialförsäkringarna STOCKHOLM:
Fler miljarder till sjukförsäkringen Det är
Det leder till att staten får in några miljarder mer till sjukförsäkringen.
Att slopa avräkningen av avtalspensionerna innebär att de blir värda en miljard mer än nu, eftersom man idag delvis räknar av dem mot det särskilda grundavdraget för pensionärer.
Obestämd.
Här är några av de saker som gick snett:
miljarder ( så länge arbetslösheten är hög ), plus en tillfällig effekt på cirka
Sedan dess har en mängd förändringar gjorts.
På en punkt är misslyckandet totalt De dynamiska effekterna uteblev också - människor jobbade inte mer trots sänkt marginalskatt.
).
Domstolarna visar också en tilltagande misstro mot socialtjänsten vars vård de inte kan påverka.
Detta dilemma försöker nu justitieminister Laila Freivalds komma ur genom att utreda om domstolarna kan ges rätt att tala om vad " vård enligt socialtjänstlagen " skall innebära när en ung brottsling överlämnas till socialtjänsten.
få fortsätta att döma till vård enligt socialtjänstlagen men ges rätt att bestämma att vården sker på ett särskilt ungdomshem.
miljarder kronor, en häpnadsväckande summa för ett företag som årligen omsätter
Och uttrycker sin skepsis till att gå mycket längre.
Bilanalytiker tror att GM tar över Hur mycket är Investor villigt att betala för att dra sig ur Saab?
Den får dom efterskänka.
- Det är ju inte säkert att Saab kommer att fortsätta göra förluster fram till sekelskiftet.
JL:
Företaget har helt enkelt inte en tillräckligt stor del av marknaden för att få en kostnadseffektiv produktion.
LH:
-Det är omöjligt att svara på.
har kommissionen försökt få en tillräckligt stor majoritet i ministerrådet med på att införa totalt förbud mot tobaksreklam.
Pettersson menar att eftersom det är en grundlagsfråga måste riksdagen först få ta ställning till det svenska förslaget.
- Det kan komma en dag då kommissionen får kvalificerad majoritet för sitt förslag.
På Sundbybergs kommun tycker man att förslagen är bra.
procentenheter.
- Det är en aggressiv åtgärd.
- Det finns en alldelens tydlig utveckling mot sänkta utlåningsräntor, säger Gunnar Andersson.
Men även om livsstil.
- Bankerna vill helt enkelt att folk ska låna mer pengar.
TT-GP Förslaget om ökad sjösäkerhet ombord på ro-ro-färjorna, starkt understött av Sverige och andra nordeuropeiska länder efter Estoniakatastrofen, föll i går när FN:s sjösäkerhetsorgan IMO fortsatte sin konferens i London.
invånare i Estonia.
På motståndarsidan finns främst Japan och Ryssland, understödda av många asiatiska länder och en del Medelhavsländer.
Redan i lördagens krönika pläderade jag för Sörenstam.
" Där finns inget om fysisk prestation, om styrka, om transpiration.
Alla framgångsrika utövare förtjänar respekt, oavsett specialområde.
• Tro nu inte att jag tillhör golfens frälsta fanatiker.
• På några snabba veckor har nu Svenska Golfförbundet kunnat inhösta
Omvärlden satte sherryn i halsen.
ULF BERGLUND Bragdblommor.
- Det är svårt att peka på.
Många har jobbat för framgången.
- Man får lära sig känna igen situationen när koncentrationen brister och så jobba på det.
En mognadsprocess, konstaterar Annika som själv just haft examen i den processen och som nu är på väg att sätta upp nya mål.
På Stora Lundby.
Nu gäller det för världens bästa Annika att anta nya utmaningar.
år sedan.
Trots ovissheten vill vi vara med och arbeta för en positiv utveckling i framtiden.
- Man får helt enkelt börja med det man tror man klarar av, säger Bibi Andersson och tillägger att storvulen är ingen idé att vara.
Ebba Matz konstverk är ett av de donerade.
Sävehofs klippa Gunnar Quist är bedrövad:
Nu får hon börja om från början igen, säger Lasse Tjernberg, landslagskonsulent på Svenska Handbollförbundet.
Tyvärr satt den handläggande avdelningen upptagen i möte.
meter över havet.
I Borlänge byggdes ett höghöjdshus under intensiv debatt om idrottens etik.
Ombyggnaden har kostat
Museet?
London Town är full av dem.
av LENNART PEHRSON Helen A Johansson hade en jäktig dag.
Erik Berglöf höll också ledningen.
Trots det vann alltså Bon Joss, en seger som är värd
Trots att det inte är något massivt publikstöd som lyfter fram hemmalirarna, antalet åskådare igår uppgick till
New Wave sänkte
poäng, tillsammans!
procent i alla matcher för att ha en chans och det gjorde vi inte i dag, sade Kvarnbys coach Patrik Frivold efter Skånes seger med
För
Hans Vågström hade några goda initiativ, men
Men kanske viktigare:
Erich Mielke, chefen för stasis raffinerade privatsnokande och brutala ingripanden mot oppositionen, kunde i domstol inte dömas för ett enda stasibrott.
Förmodligen är den ständigt pågående diskussionen om det förflutna enda chansen att röja upp och dra lärdomar.
Men frågan om vilken roll EU ska spela i kampen mot arbetslösheten splittrar både partierna i Sverige och medlemsländerna.
Centern vill gå längre än regeringen.
Det innebär att EU måste bli effektivare i sitt arbete och att effektiviseringen inte får gå ut över demokratin och legitimiteten.
Det är en rimlig utgångspunkt för diskussionen.
Medborgarna lär sig snabbt vad som är mest lönsamt och anpassar sitt beteende därefter.
Omläggningen borde ha genomförts långt tidigare.
• Anders Frisk är en känd domare vid det här laget.
Nicol agerade säkerhetslås framför fyrbackslinjen, var ständigt på rätt plats och hade tillräckligt med snabbhet kvar för att utan problem hänga med nigerianen Daniel Amokachi.
.
Ravelli.
.
• Noterade ni att varken Expressen eller Aftonbladet hade ordet SEX på sina söndagslöpsedlar?
• Laguppställningar i lugn och ro, vi fick se hur lagen ställde upp också.
Nog tyckte Sport & Spel- spalten att det lät likadant när Keith Curle missade straff som när Nick Barmby gjorde mål.
Det är inte heller så att trovärdighet går att köpa utifrån.
Öppna arkiven Säpos vägran att lämna ut arkivmaterial från andra världskriget kommenteras av Borås Tidning ( m ):
Talar man om biffar i Norge betyder det alltid helt kött eller fisk.
Då torkar fisken och blir smaklös och tråkig.
gula lökar ca
I stort sett bejakade han detta.
En fast hand om statsrodret uppskattas av de flesta ryssar.
Den stora frågan är om hans tankar om Gorbatjov innebär en dödskyss för dennes ambition att göra en storstilad comeback - eller motsatsen.
" Varje civilisation är en tradition, ett sätt att förnimma verkligheten som är bestämt av till stor del omedvetna och nedärvda normer, begrepp, kunskapsramar.
till krigshets men också till fredspredikan, till att säkra privilegier och rådande statsskick men också till frihetsagitation, till rasistisk pseudovetenskap men också till sociala utopier och poetiska fantasier ".
Likheterna är uppenbara.
Det går många skiljelinjer i mängden av texter, mellan vänster och höger, mellan natur och kultur, mellan gammalt och nytt.
En dikt som kunde ha varit med är Ragnar Thoursies Sundbybergsprologen från
Torsten Fogelqvists och Vilhelm Ekelunds gnistrande prosa får en del av de medverkande skribenterna att framstå i ett obarmhärtigt ljus.
Äldsta symbolen.
Orden är författarinnan Hedi Frieds, och de är hämtade ur boken Skärvor av ett liv.
Som skuggan.
Så skriver författarinnan Slavenka Drakulic i sin bok Balkan Express.
Det är när människovärdet inte hålls högt, det är när inget längre är heligt, när föraktet får blomma ut som nazism och fascism slår rot.
.
Den dag då ledande politiker och andra utifrån neutralitetens passivitet upphörde att finnas med i kampen mot det onda vann ondskan större insteg.
Därför måste vi göra oss kvitt föreställningen att det inte kan börja igen.
Men en dag, på väg till skolan, hände det.
beslöt Göteborgs kommunfullmäktige på folkpartiets initiativ att slå ihop Göteborgs flyktingmottagande med Göteborgs Invandrarnämnd för att skapa en smidig och effektiv gemensam organisation för dels mottagande av nyanlända flyktingar, dels integrationsarbetet gentemot de invandrare som redan bor i staden.
Invandrarförvaltningen, som besitter en bred kompetens i dessa frågor, har ett flertal gånger sagt sig villiga till att resonera för att finna den bästa lösningen för de flyktingar som kommer hit.
Vissa menar att ett samlat mottagande skulle medföra att fler flyktingar kommer till Göteborg.
Prestigelåsning Debatten om introduktion i Göteborg har blivit offer för fåniga prestigelåsningar och socialdemokratisk beslutsångest.
Gudmund Grovens fragmentariska skildring av uppväxttiden i Norge efter krigsslutet och av vad som hände hans familj under kriget är vardagsnära och självutlämnande.
Jimmy Ginsby gör en rad olika roller och spelar flera instrument.
Wiveka Warenfalk Musik:
Där vatten och fisken finns där är det upp till oss att ta för oss, naturligtvis enligt gällande bestämmelser och lagar, men likväl har det känts som en stor och skön frihet.
Därför måste det finnas medel och människor som arbetar och forskar för att våra vatten och det liv de innehåller framgent också kommer att finnas kvar.
Nu och långsiktigt.
Vi värderar bilen, TV:n, flaskan och jaget mycket högt.
Borde inte människor som behöver vård få vård?
Stadsdelsnämnden i Bergsjön har för sin del visat prov på kreativitet och politisk beslutsamhet utöver det vanliga i sitt agerande för att nå målet.
Någon gång i början av nästa år hoppas vi komma igång.
Emilio Cabello från Sevilla sjunger med ett uttryck som når in i hjärtat, uppfordrande starkt och i total samklang med Jaime Burgos gitarr och Jorge Palomos smittande slagverk.
GabrielaGutarragergeneröst utrymme för sina kollegor från Sevilla, och den manliga stolthetenlyserstarkt, men ändå är det hon som är föreställningens drottning.
Hon har en medveten teknik, men lyckas inte få dansen att lyfta.
Största rentav i dubbel bemärkelse.
Bokens andra novell, En mycket originell middag, handlar om ett dekadent gastronomiskt sällskap, regerat av den påhittige Herr Prosit, som slår vad om att han kan förvåna sällskapets blaserade ledamöter och därför bjuder in till middag.
Pessoa skrev också i sitt eget namn, vilket manar till respekt för de imaginära skribenterna.
Härom dagen berättade GP om mannen som fick permission efter bara
I dag fungerar därför rättspsykiatrin i många fall som ett fängelse, säger hon.
- Den som döms till fängelse kommer ut efter avtjänat straff.
Igår bildade
Det visade sig att det bland de
Vi märker ju också vad som händer när lärarna inte är med, säger Anders Händelsten.
Enkät om kamratförtryck Om en elev i mobbningsjouren får reda på att någon blir utsatt för trakasserier kan de ta kontakt med någon lärare, kurator eller skolvärdinnan.
·Om eleverna får vara med i arbetet mot mobbning kan antalet mobbade minskas till hälften.
Ann-Sofi Hallikainen, 8E, Maria Bergagård, 9B, Lilly Inan, 9A, Mattias Ljunggren, 8A, Misko Prangasevic, 9A, Anders Händelsten, 8D, Ninos Kaharman, 9D.
Utan inbjudnings- eller presskort men med ett distingerat utseende och världsvant uppträdande har han lyckats ta sig förbi dörrvakter och säkerhetspoliser för att frottera sig med kändisar, presidenter och kungligheter.
Ingen av kändisarna han träffat har dock gjort något större intryck på honom.
Kristallyktan sprack i
Varje år när vintermörkret lägrat sig tar hon fram den.
- Ofta kanske man sitter och äter frukost med tända ljus.
- Man ska naturligtvis inte vara rädd för ljus, men man måste ha respekt för elden, säger Claes Tornberg.
Några goda råd:
miljoner Över
- Arbetet sväller hela tiden och ekobrotten är svåra att klara av.
personer, till en sammanlagd löneskostnad på cirka
- Problemen är väldigt mycket koncentrerade till Stockholm och i viss utsträckning till Göteborg.
Kommuner nappar på etanol Ett hundratal etanolbilar i
Näringslivet deltar också i projektet.
gram till flytande tvål inom en hotellkedja som omfattar
procent högre än vad politikerna vill erkänna.
- Tidigare har politikerna viftat bort liknande uppgifter, men nu börjar de inse att alkoholpolitiken kanske inte fungerar.
Professorna Eckhart Kühlhorn och Stig Larsson, båda alkoholforskare, fd Sifo-chefen Hans Zetterberg och Björn Hibell, Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning, skall om ett år " en gång för alla " ha utrett hur mycket alkohol svensken i gemen verkligen konsumerar.
Schweiz
år.
.
minuter innan elden sprider sig till kupén.

Därför känns den villkorslösa anslaget från Elof Hanssons stiftelse som det nödvändiga genombrott vi behövde för att övriga näringslivet ska följa efter, tillade Jan Ling.
- Jag upplever det mera som en strid mellan teoretiker och praktiker eller nostalgiker och utvecklare.
Institutionen för administrativ databehandling Ekonomisk-historiska Företagsekonomiska Kulturgeografiska Nationalekonomiska Rättsvetenskapliga Statistiska Lundins räddade julen Stans officiella gran hämtades från potatislandet Göteborgs offentliga julgran hämtades i år på privat mark.
inte lika vackra granar så tätt inpå den utvalda att helikoptern då inte hade kunnat komma åt.
- Vi tror i alla fall det.
meter Vikt:
kvinnor
Det var nog
Efter det började en lång mardröm både för hennes föräldrar och för mig.
Sarianna Metsähuone Här på Gränslöst publicerar vi ibland fotoreportage, eller fotoprojekt.
Men på senare år har intresset för Stockhausens musik ökat, inte minst bland artister verksamma i dansmusikens utkanter som till exempel Aphex Twin, The Orb, Mixmaster Morris och Seefeel.
" De nämnda dansmusikartisterna får i sin tur kommentera ett par av Stockhausens stycken ( Gesang der Jünglinge, Hymnen och Kontakte ).
.
Mellan honom och årets pristagare finns fler förbindelser.
Nej, det här dramat utspelades i den svenska USA-emigrationens början för
De flesta hade ingen aning om vad de gav sig in på.
månader och när jag läser om då de steg i land ser jag framför mig de senaste årens flyktingbilder från Gotland.
" I ett kristet land, i nittonde århundradet.
Men, så småningom blev det allt mindre Luther och allt mera Erik Jansson ( med Bibeln som rättesnöre ).
Vid det här laget har Erik Jansson också eget tryckeri som
barn och några församlingsmedlemmar.
personer samsades om
Då avlossade svensken John Root ett skott som dödade Erik Jansson.
Under den korta tid kolonin fungerade med fullständig egendomsgemenskap byggdes ett mönstersamhälle.
kvinnor bar ut maten som
år, räknas i dag som en av USA:s främsta naivistiska konstnärer.
.
USA var öppna vidder och trosfrihet.
Deras ledare, Ann Lee, hade suttit i fängelse anklagad för häxeri och kätteri.
Efter
Man odlade frukt och grönskaer.
Använde inte gödsel och inte djur som dragare.
.
Medlemmarna skulle inte bara dela allt materiellt utan även det sexuella.
" Jag har sökt hur många jobb som helst " " Jag har inte råd med någonting och mår jättedåligt.
Vad tjänar du nu?
Vi har inte avtal med alla länder i FN.
En a-kasseutredning är på gång.
Det är inte rättvist.
år, Masthugget - Arbetslösheten är inte ett resultat av EU-anpassning.
år arbetslös, Uddevalla - Företagen skulle i annat fall gå andra vägar, så det är ett sätt att få in jobben till arbetsförmedlingen.
- När a-kasseersättningen sänks kommer lönenivåerna att sjunka.
Berit Svensson,
Ann-Kristin Eriksson,
Vi jobbar hårt för att få stopp på generella dispenser.
Veine Bernesund,
Erland Rydén,
Folk går arbetslösa samtidigt som mycket måste göras för att förbättra miljön.
- Det borde ställas hårdare krav på arbetslösa.
Jan Simonsson,
Nils Abrahamsson,
Karem Magheoori,
till
- Varför finns det så lite pengar till arbetsmarknadsutbildning?
AMU lider svårt av neddragningarna, men vi måste lyda riksdagens beslut.
Sune Andersson,
år arbetslös lastbilschaufför, Partille - Du har ju
Vi på högskolan i Uddevalla har bjudit in företag för praktikplatser men ingen har svarat.
Kristel Wahl,
Men det är en trygghet att ha en anställning.
För invandrare har en stor kompetens.
( Bo Malm ) Anders Sundström, arbetsmarknadsminister Lennart Johansson, LO:s vice ordförande i Göteborg Göran Johansson ( s ), kommunstyrelsens ordförande Rolf Nord Länsarbetsdirektör Ingvar Svensson och Bo Malm, arbetsmarknadsexpert respektive regionchef på SAF i Göteborg Lars ger aldrig upp Starta eget-drömmen slutade med stora skulder Lars Thörngren hade yrkesarbetat i
Lars yrkesliv började
" Vännen " sålde maskinen för dyrt och var egentligen inte alls intresserad av att sälja godis.
Ta det lugnt.
Ingen annan gör det.
Där fanns istället ett
·Vi har fått en krogkultur vilket inte längre betyder att det går åt en månadslön att gå ut på krogen en vanlig vardagskväll.
Vilket naturligtvis säger en del.
" Kvinna på Arkivgatan:
Och att det i takt med lite tuffare lagstiftning kommer att bli kärvare att få tillstånd.
LISA THANNER Granne med krog.
Och får man klottra på svenska flaggan?
- Jag kan inte svära på att alla
gasklockor i Göteborg.
Vad säger lagen?
Tidigare var man tvungen att spara kvitton, räkningar och dylikt i
år.
Bild:
i första akten är det dags att ta in musiken.
- Jag vill förstå, svarar Sidner.
- Är alla här?
Repliker, rörelser och musik i samklang.
Än råder ingen kniven på strupen-stämning.
Pusslet fortsätter.
Nu tar vi det från början, sedan är det lunch.

Örjan Landström och Kristian Lima de Faria möts på scen som kompisarna Splendid och Sidner i Juloratoriet.
- Visst är det mycket för att ha fällts på en enda natt.
Skaraborgs östra delar är också hårt drabbade.
Att få ut de stormfällda och skadade träden snabbt ur skogen är viktigt.

Halland:
Skaraborg:
Den bygger på boken med samma namn av Walter Mosley, president Clintons favoritförfattare.
och tiderna bistra men han har klarat sig rätt bra tills han får sparken från jobbet.
Men han föredrar att regissera.
Han har flera på gång.
) eller White Butterfly (
miljoner, säger Carl Franklin.
Med slidkniv i bältet och fasttjudrad smålandsbörs av kolossalformat på bordet framför sig sticker den gamle boxaren ut hakan och strör uppkäftiga sanningar omkring sig.
De andra
Folkhemmet rasade, men bokupplagorna steg, liksom biografernas intäkter.
Slutligen hamnade han i Ullared som boknasare, men med drömmen om att skriva ännu en bok etsad i bakhuvudet.
Den har gått ut över kreativiteten, alltför många sätter sig ner och låter sig försörjas, dundrar han.
Mitt svar är detsamma, nu som då.
Anmälningar har gått in till polisen, regionåklagaren, skolverket, länsstyrelsens sociala enhet och yrkesinspektionen.
Flickans mamma sägs också ha blivit utsatt Flickan uppfattade det som ett mordhot och hade ibland sådan ångest att hon både kräktes och svimmade.
Föreningen uppger att den tidigare i år förgäves försökt att driva frågan med skolledningen.
" Ingen elev skall uppleva sig som mobbad.
kronor av landstinget.
Vid en lektion hösten

Jag vågar påstå att det mesta i jazzväg händer i Göteborg numera.
, kommer från Danmark och har arbetat och bott i Göteborg i
Lars Beck arbetar med måleri, screentryck och datagrafik.
Nödvändigtvis är det inte musiken som inspirerar mig till porträtten utan snarare musikernas ansikten och kroppsspråk.
Arbetet som art director kräver mycket tid.
Han har bytt ut kornetten mot målarstafflit och skapar konst med jazzmotiv.
miljoner som Bohuslandstinget genomför de närmaste
Landstingsrådet Erling Alriksson ( c ) försvarade också majoritetens budget och hävdade att om inte centern och socialdemokraterna höjt skatten
Vänsterpartiet vill minska besparingarna till
Men han spelar med känsla och inlevelse, har ett spelmanskap och en gestaltningsvilja, som en majoritet i juryn tydligen ville premiera.
Det finns utrymme för rävspel i en tävling som denna, bland annat just genom vad man väljer att spela i de olika omgångarna ur den begränsade repertoar som står till buds.
Detta är något av en tradition i Sibeliustävlingen.
Nu föll de mycket riktigt bort i den sista gallringen, kvar blev bara Madoka Sato, som med sina
Och de har båda anmält sig även till den danska Carl Nielsen-tävlingen som också bjuder svår konkurrens och vid framgång är en stark merit.
Det är typiska områden för högsommar respektive vinterförsäljning, säger Lennart Agén.
Och till fiskevattnen i Skottland.
Och efter
Peter gjorde som han alltid gjort, tog en dag i sänder och väntade på en lösning.
Och ibland då de förflyttas känns det för djävligt.
Och sen finns det ett undantag:
Nu arbetar han som behandlingsassistent på Fagared.
Nu har hon kört Go'morron Sverige sedan
Klockan
Nuförtiden är jag aldrig stressad - på tidningen var det en evig kamp mot klockan och lämningstider och att hinna hämta ungarna på dagis.
- Bengt och Malou gör ett jättebra program.
år.
Från gamle gnisten till nye nätsurfaren Nu tar Kanal
Det var på 1800-talet alla de här uppfinningarna inom kommunikationsområdet gjordes.
Jan Bergman ser dock faror i den nya, lovprisade, tekniken.
I
.
Med inlevelse och värme skildrar Hägglöf sina år med ryssarna,
.
) har Ingemar Hägglöf skänkt oss icke blott en skildring av det personligt upplevda utan även en historiebok, rik på pedagogiska avsnitt.
).
Som Esaias Tegnér skrev:
år sedan rev i gång granskningar av taxi och krogar i länet, tycker inte att man alltid ska tala högt om vilka branscher som ska granskas.
Efter avregleringen har antalet bilar och tillstånd fördubblats.
Men det finns vissa verksamheter där man är väldigt utsatt.
- Också skorstensfejarmästarna bidrog.
Alla andra länsstyrelser har dragit igång liknande projekt efter ett regeringsbeslut.
I Gävleborgs län, med start i mars
procent medan småkrogarna ligger på i snitt
LEIF BLOM och LISA THANNER På fifflarjakt.
Det händer ju att fynden blir liggande i något uthus åtskilliga år, tills riksantikvarien råkar komma förbi och ber att få låna en rörtång för han har fått punktering på vägen intill.
- Nä, nä!
De är väl inte uppgrävda än.
EFTER vikingarna gick vi ut till Café Attityd och surfade lite på nätet.
Vi kollade också den aktuella ställningen i NHL, där de har statistik för allt möjligt.
Du har skrivit ett papper som kopieras och delas ut i bostadsområdet.
Deras argument är att läsaren annars skulle kunna tro att de inte kan stava.
En journalist berättade en gång hur hon skrivit en artikel om hydraulik.
skribentens eller läsarens.
Idén är också grym.
Finns det någon moral i den här utläggningen om stavning?
Men nu öppnas dörren på glänt för en diskussion mellan Ale och verken om vägen och järnvägen.
- Vi har fortfarande inte fått in alla remissvar men vi har blivit ombedda att komma till Ale och mer konkret presentera effekterna av en utbyggd väg
Innan vi kan fatta beslut måste vi dock se remissvaren från kommunerna och övriga myndigheter.
" Guldskatten skall förvaras i Trollhättan " TROLLHÄTTAN:
veckor sedan.
Kostnaderna för ett museum, sannolikt flera miljoner kronor, avskräcker inte Kjell Andersson.
Camping norskt nöje Allt fler utlänningar semestrar i Bohuslän UDDEVALLA:
fler tyska.
- Nu har valutaturisterna upplevt vår produkt och vi tror att de kommer tillbaka även om priserna framöver skulle gå upp några procent, säger Carlsson.
gästnätter och danskarna
procent upp i Uddevalla, i Strömstad och på Orust.
kataloger finns ute bland tidigare campare i Europa och en miljon kataloger distribueras till svenska campare.
Det håller nämnden med om.
Han har inget stöd hos vägföreningen, beslutet finns inte protokollfört där och det är fel att kommunen fattar beslut på en sådan grund.
Titta på senaste valet där Folkviljan fick stöd av var fjärde Orustbo.
En manus är skrivet liksom en del av den musik som kompositören Mats Johansson svarar för.
I det avseendet har Kulturhuset i Halmstad varit något av föregångare.
- Kanske tar politikerna sitt förnuft till fånga så vi kan genomföra projektet i höst istället.
Men brist på pengar gör att regissörerna Björn Holmgren och Martin Odd tvingas lägga ned Kulturhusets stora framtidsprojekt.
Modeller som fungerar bra för näringslivet har även börjat användas i offentlig sektor.
Under mandatperioden har ett arbete inletts med kvalitetssäkring.
- Kvalitetssäkring innebär att vi vill försöka få fram hur vi uppfyller våra elevers förväntningar och behov, säger Elisabeth Melén.
Den innebär att en skola bjuder in lärare från andra skolor som får till uppgift att bedöma skolan.
år.
Sjuksköterskefacket tar inte på sig något ansvar En av dem som drabbas är Marianne Andersson-Hellvin, SHSTF:s konfliktansvariga vid Borås lasarett:
Kön med patienter växer våldsamt Totalt har 20-talet patienter kunnat undersökas med datormograf och magnetkamera genom att röntgensköterskor utfört skyddsarbete.
Klinikchef Gunnar Hellsten och överläkare Roland Johansson utanför mammografin på Borås lasarett där nu hälsoundersökningarna för länets kvinnor upphört.
Alla har inte mod att gå utomlands, men genom saklig information och professionellt stöd skall vi få fler företag att våga sig på försök att exportera, betonar Jan Thulin, Exportrådets representant i Skövde.
november för
Övergången skedde alltså först sedan nazismen hade blivit dödsmärkt.
Ännu i dag vägrar hemliga polisen att ge insyn i numera historiskt vordna papper som berör dess befattning med nazisternas främsta hatobjekt, Torgny Segerstedt, Handelstidningens huvudredaktör.
Nazism är inget att hetsa upp sig över, resonerar de.
Han började när Hitler kom till makten,
När jag såg listan över biennalens deltagande konstnärer kände jag igen så gott som samtliga namn från Västeuropa och USA men nästan inget från främre Asien eller sydöstra Europa.
Hale Tengers installation på årets biennal har fått sin titel efter ett par diktrader av den turkiske poeten Edip Cansever:
Trygghet och rädsla visar sig vara olika sidor av samma sak.
När jag undrar hur det är att vara kvinna och konstnär i Turkiet rycker hon på axlarna och förklarar att inom den trånga krets som utgör det turkiska konstlivet är man förhållandevis jämlika och att hon aldrig känt sig diskriminerad på grund av sitt kön.
- Åttiotalet var fruktansvärt i Turkiet, då kunde man knappt andas.
Färgerna på bollarna är grön, gul och röd, den kurdiska flaggans färger.
Alptekin och Morris har gjort flera verk som innehållit tvål och kol, renhet och värme,
En utställning i Istanbul måste ta hänsyn till platsens geografiska och kulturella sammanhang.
Flera länder var tveksamma till att betala när de inte får välja konstnär själva och när konstnären kanske inte ens är född i deras land.
Att ta in någon från Asien eller Latinamerika kan kasta ett nytt, spännande ljus över konsten.
Den har inte flaket fyllt av bollar men lasten putar förhoppningsfullt i
Inför rätta.
Bakom taggtrådsstängsel ligger Hale Tengers lilla smutsiga stuga.
Häromveckan hotade konsumentminister Marita Ulvskog med att stoppa hela momssänkningen om inte garantier gavs för att sänkningen i sin helhet skulle slå igenom i konsumentledet.
Är det kunderna eller bara producenter och detaljister som blir de stora vinnarna?
procenten lär dock inte hamna i konsumenternas fickor.
kronor.
Använd pengarna bättre!
Att få med Libyen är angeläget, inte minst på grund av européernas stora intresse för energisektorn.
miljarder kr ligger i potten, och EU- kommissionen skall styra projekt och investeringar.
Ständigt återkommande i hennes verk, liksom iakttagelsens skärpa vid uppsökandet av det mänskliga medvetandets gränser.
Hon, modern som förlorade sin dotter och nu är på väg att förlora sig själv på väg in i seniliteten, och dotterdottern som söker i fragmenten efter sin mor.
Det är som om bara hennes torra saklighet kan rymma denna tragedi.
Elmarknaden avregleras om en månad.
Tyvärr har den inte gått upp för alla ännu.
Varför?
ledamot av Vattenfalls styrelse.
ett naket hjärta Bruno K. Öijer är inte en poet som står och läser innantill.
- Jag har tittat djupt i mig för att kunna skriva detta.
Båda är märkta av sitt förflutna.
De här känslorna tar vi med oss in i våra kärleksrelationer.
Och en skräck för närhet.
Vi måste möjliggöra sorg.
Det slutar i mörker?
På vägen har ditt språk förändrats och renats.
De som framträdde läste innantill.
- Självklart.
Annika Frostell Birge Äkta vara.
Då konfronterar de livets existentiella frågor i egenskap av Henrik Faust och djävulen Mefistofeles i Goethes drama Faust.
Att det finns ett stort motstånd mot den lättare genren av teater är de väl medvetna om men anser också att de som är mest kritiska ofta inte ens har satt sin fot på Lisebergsteatern.
Också publiken är en helt annan än den som kommer till Backa.
För på Lisebergsteatern är skådespelarduon inte uppbunden av ett strängt manus.
Efteråt diskuterar de och nästa kväll utvecklar de vissa saker och tar bort något annat.
Här kan ett plus ett lika gärna bli
" Tack, det här var verkligen inte roligt.
barn.
Beroende på vilken pjäs de spelar.
, en eller ett par konstnärer varje månad.
- Det visade sig att vi hade mycket mer gemensamt än boulespelet.
Det ger oss möjlighet att tänka efter och få en djupare insikt, säger Lillemor Hansson, ordförande i Forumgruppen.
Så har ditt barn störst chans att undvika glutenintolerans.
Ökningen sätts i samband med ändrad kost till spädbarn.
Claes Hallert, läkare i Norrköping/Linköping, arbetar med vuxna som har glutenintolerans.
En finsk studie nyligen visade att havre kan vara ofarligt för glutenintoleranta vuxna personer.
månaders ålder - då i små mängder och tillsammans med fortsatt amning.
Jag kastar mig med liv och lust in i planeringen av ett drömställe.
Man får inte heller reda på så mycket om växterna och jag undrar om det är de här varianterna som man hittar i plantskolorna i Göteborgstrakten.
Också höjden på växterna kan jag söka efter.
Naturligtvis finns det andra, mer avancerade program för proffsbruk.
Trädgård Finns för:
" Så beskrivs vikingarna av Ibn Fadlan, ett arabiskt sändebud som stötte på vikingarna år
Här kan man också lära sig att tyda runskrift och höra hur vikingaspråket lät.
Problemet är att man inte har utnyttjat multimediatekniken fullt ut.
Historia Finns för:
färger, CD-ROM med double speed eller snabbare;
Men ett stort problem lever vidare - nackskydden.
På
trafikolyckor om året där människor får men.
procent av nybilsförsäljningen.
Ett problem är att tillverkarna inte fått fram en airbag som ej utlöses när det inte finns passagerare i bilen, menar Hans Gustafsson.
De som inte avslöjar dem har väl inget bra att säga om sina modeller, menar Hans Gustafsson, som tycker att
Eller?
.
POPPIS trodde jag att jag skulle bli flera år senare efter ett lyckat fiskafänge på Kattegatt.
Du kan väl försöka i huset bredvid, föreslog en av sönerna.
Men det finns
Valley Repövning inför Äppelkriget Äppelkriget har brutit ut igen.
Utan tontungviktaren Lars Johan Werle.
varför inte ta steget fullt ut och göra en opera?
Iwar Bergkwist har dock skapat fritt.
Naturen har huvudrollen.
Äppelkriget i operatappning är jazz, rock, pop, rap.
- Han skulle tyckt om det, säger Hasse Alfredson bestämt.
Hans Alfredson och Tage Danielsson I rollistan bla:
februari
Men det är inte gymnasiet som kan jubilera, däremot byggnaden i vilken skolan är inrymd.
Där stannade skolan i
Eleverna kunde träda in i en nästan slottsliknande byggnad.
I slutet av 1930-talet kom nästa förändring.
Då gapade gymnastikläraren av förvåning.
Några fortsatte till sjätte nedre på Real eller Latin och en del gick ut i förvärvslivet.
All gotik och grannlåt försvann och byggnaden fick mer rena linjer.
Det som bjöds var en kompott av vad som framförs under den
Heidenstams text till Stjärntändning klingade i Oscar Lindbergs sättning som ett massivt pulserande värmeelement - en riktig rysare.
Och då blir det alltid fråga om jättejippon med borgmästare, folkdanslag, barnkörer etcetera.
Utan på själva startplatsen!
Icke så i detta fall.
Och för att riktigt markera glädjen med musik gick paret Larsson-Risberg sedan till Schumann, med en i sant optimistisk anda uppåtriktad melodilinje, så som bara Schumann kan.
Håkan Dahl SK Rockaden gästar Göteborg Till helgen fortsätter schackallsvenskan med den tredje ronden.
Göteborgarna måste nu börja ta poäng för att rädda ett nytt kontrakt.
i senaste ronden mot Wasa.
Kamraterna
, medan Alingsås SS tar sig an Manhem
och Sindjelic-Göteborgs SS.
skall få presentera sig i dag.

exd
.

.

.

.

Dc
.
Df

Tc
.
Tg 4Uppgivet.

Sc 3dxe
.
Ld
.

.
Txd
Detta utöver de felgrepp som gjorde att bygget blev
De kan antingen ha hämtats från en miljöanpassad försiktig avverkning eller från en plantage med odlad regnskog.
- Certifiering var en förutsättning för att jatoba skulle få användas, säger projektledaren Thorsten Pålsson vid gatu- och fastighetskontoret.
Utvecklingen av det nordiska samarbetet har gått långsamt när det drivits som ett politiskt projekt på regeringsnivå.
Goda förutsättningar Västsverige har goda förutsättningar att bli en viktig drivkraft för samhällsutvecklingen i Sverige, Skandinavien och EU.
Syd- och Västsveriges identitet präglas av närheten till och de historiska och kulturella sambanden med Danmark och Norge.
Näringslivet i Danmark och Norge har, med några viktiga undantag, en mer småskalig struktur med många små och medelstora företag.
Andra viktiga branscher, tex den petrokemiska industrin, bygger redan på ett omfattande samarbete.
De skal- och synergieffekter som uppstår ur ett regionalt samarbete över gränserna gynnar alla genom att öka vår gemensamma konkurrens- och attraktionskraft.
Det är bara att ta för sig.
Det har i vissa fall lett till absurda förhållanden.
norrut till Oslo är en absolut prioritet.
Vi måste få ett nytt perspektiv på oss själva, vår plats i Europa och våra möjligheter.
Avtalet med arbetsgivaren gick ut i april.
Enligt en av grannarna utnyttjas tomten fn av intillboende som rekreationsplats med bla bollspel, kast med varpa samt för uppskjutande av nyårsfyrverkeri.
.
Jag har i många år försökt locka hit honom.
Vi gör
Han gör nedslag på spännande företeelser och byggnader utefter kajen.
Ny serie om poliserna i Strömstad - I varje program har vi spännande och roliga jippon, förhoppningsvis en del saker som är helt nytt i TV, säger Stefan.
Den 7 juni öppnar han portarna till Ljungqvist på Bommen.
.
Som håller den " rysliga, becksvarta natten borta ".
Agneta frågar vilka krav Maud ställer på den tilltänkte och fortsätter:
När han beskriver sitt utseende och nämner " den begynnande flinten " finns Agneta än en gång till hands.
Till tjejen från Gällivare som förklarar var uttrycket " gällivarehäng " kommer från säger Agneta förtroligt:
av MATILDA DUREHED Ann jobbar på Härlanda fängelse sedan
Där får de bland annat lära sig självskydd.
Kriminalvårdare blev resultatet.
Det kan vara jobbigt ibland, för hon måste vara tillgänglig dygnet runt, det händer att männen ringer mitt i natten eller att polisen ringer när de har gripit någon av dem.
- Det är svårt för många av dem att klara sig ute i samhället.
Jag älskar mitt jobb.
års AT-tjänst, vara uppe i
" lämnar inte över till underbetalda underläkare ", vi samarbetar.
Nu måste det bli ett slut på Florence Nightingale-epoken och många med mig trodde nog enfaldigt att också AT-doktorer förstod denna kamp, men inte dr G!
år som operations sköterska tjänar jag
miljoner till Västsverige
Bara
I äldreprojektet samarbetar Stenungsund och Skövde med kommuner i England, Holland, Italien och Grekland.
Kommuner i Spanien, Wales, Skottland och Finland deltar också.
Kommunerna kan dock räkna in kostnader för arbetsinsatser, utrustning med mera.
Efter kursen skall de sedan ge sig ut och informera eleverna i Vänersborgs skolor.
timmar i veckan på träning för att bli accepterad i en förening.
Dels får arbetslösa ungdomar en utbildning och arbetslivserfarenhet.
I ett samarbetsprojekt diskuteras att göra arbetslösa ungdomar till antidrog-informatörer och föreningsvärvare.
Polisen förklarar att branden i Lundby nya kyrka var ett prioriterat spaningsfall.
21-åringen fälldes i tingsrätten för misshandel.
En bensindunk hittades nära kyrkväggen tillsammans med ett avbrutet marmorkors som inte hörde hemma i kyrkan.
I augusti i år började till slut byggandet av den nya kyrkan i Lundby.
Men det är förstås bra om det kan skingra misstankar som riktats mot oskyldiga, säger Alf Österström.
Gemensamt för dem båda är att de inte kunde fullfölja sin ordinarie utbildning av medicinska skäl.

- Får en arbetsgivare syn på detta kan han få för sig att jag är en slusk.
Produktionschef Ingvar Klang säger att han aldrig tidigare hört talas om att en värnpliktig fått ett betyg på pappret och sedan står ett annat i datorn.
I försvarets dator hade lägre, felaktiga siffror smugit sig in.
- Tendo har
Hans namn är ett av dem som står i kontraktsförslaget, vilket faxats över till Danmark.
Han har sagt upp sig från jobbet.
En kort tid därefter polisanmälde den avskedade en person för att ha tagit ut pengar ur företaget utan att aktieägarna informerats.
Han har suttit häktad i nära
Sådana bevis finns inte.
månader är nu fri att lämna landet.
- Radio och tidningar har ringt men inte Sonny.
GP kan redan idag presentera innehållet.
Många av dem som går till prostituerade är känslomässigt omogna och hämmade, anser författarna, och det gäller att få kontakt med dessa.
Prostitutionsgruppen konstaterar att det finns vissa grupper som är i riskzonen.
15-åriga Rebecca Lilliecrona ler lite generat när skolkamraterna ropar till henne på skolgården.
till hennes klass.
De båda ska snart få åka till New York och träffa FN:s generalsekreterare.
Vi går bort till Musikvägens spårvagnshållplats.
Prata med varandra - Bland annat har vi en mobbningsgrupp som försöker förebygga mobbing.
Clinton fick London att vakna LONDON:
av hans medarbetare i Belfast för att förbereda det historiska besöket.
nya linjer till Europa Hotel i Belfast och hyrt
Principen innebär att avväpningen pågår samtidigt med förberedande fredssamtal.
Bild :SCOTTAPPLEWHITE Malin Hägglund Hallå.
Vad hände?
Men tydligen har någon gjort det.
Godtrogna företag och myndigheter bjuder ofta skojare på stora pengar.
Texten antydde en muntlig överenskommelse per telefon.
Jo, visst finns Näringslivets Fakta Kurir.
Tuzlas flygplats öppnas snart Amerikansk förtrupp på plats Tuzla Air Base blir en av Europas största flygbaser, när - och om - USA-styrkan kommer.
Att fara från Split i Kroatien till Tuzla tar under goda förhållanden minst ett dygn med tyngre fordon.
Den amerikanska luftbron kommer att omvandla Tuzla Air Base till en av de största militära flygplatserna i Europa.
Det innebär bland annat att deras kontrakt måste skrivas om, att de får ta bort sina FN-emblem och byta ut den ljusblå baskern mot en blå (?
Längre norrut och mot nordväst, längs Posavinakorridoren och vid Doboj, är läget spänt kring några byar som " ska byta sida " när fredsavtalet väl är signerat.
amerikaner.

Amerikanerna är utrustade och tränade för ren anfallsstrid.
Satsar mer på minröjningen - Vi kommer också att lägga större vikt vid minröjning.
Svårt att hitta personal - Det är svårt att hitta till exempel grundutbildade besättningar till pansarbandvagnar.
Och till långa straff.
per år, bör dömas till vård.
Inför straffrabatter - efter gott uppförande, föreslår Sten Levander.
Mellan
Några månader för stöld till exempel, säger Sten Levander.
Samtidigt kan rättspsykiatrins resurser föras över till fängelserna.
- Orsaken är att vi under alla omständigheter måste genomföra reformer före en utvidgning.
att öka med dryga
- Viktiga beslut inför den regeringskonferens som skall reformera EU:s fördrag måste tas, liksom om valutaunionen och medlemsutvidgningen, sade han.
centrala frågorna.
regeringspartierna och Konservativa medan Venstre ställdes utanför.
miljarder kronor.
år.
Så här skrev revisorerna vid det första påpekandet i april
Det var passet i fickan, limousinen till Landvetter och up, up and away igen.
.
Men ställde någon av politikerna frågor kring relationen Prodata och GLAB till exempel under resan?
Och frågorna i den här soppan blir dessvärre alltfler än svaren.
Mellan raderna är det en svidande kritik mot GLAB-ledningen som lät ett enda företag få ett guldkantat kontrakt utan konkurrens.
stolar.
Han ringer VD:n som fattar vilka beslut som helst.
.
- Det var när vi skulle titta på tåg för Kungsbackapendeln, säger Sundwall.
Att Göteborg Energi hotar med avstängning just i detta kvarter beror, enligt Mats Devert, på att Landeriets skulder är som störst här.
Vi har en dialog med hyresgästerna.
Barbara Bischof har varit hyresgäst i kvarteret och hos Landeriet i
De flesta ligger i området mellan Första Långgatan och Linnéplatsen.
Ohälsoförsäkringen skall ersätta nuvarande sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring samt förtidspensionen.
procent räcker som ersättning eller om hon kan tänka sig att höja ersättningsnivån.
·Den stora delen av besparingsmålet på
Alla förmåner, exempelvis bilförmån, som idag räknas in i den sjukpenninggrundande inkomsten tas bort.
av MAGNUS JÖNSSON
Båda misstänks för trolöshet mot huvudman, alternativt behörighetsmissbruk.
Med det menar han inköp i affärer.
Gav det utrymme för olika tolkningar?
Granskas kanske.
Vid årsskiftet skulle EU egentligen ha infört ett importförbud för pälsar från djur som fångats med bensaxar.
Det kommer inget förslag om beskattning av forskningsstiftelserna från regeringen i år, erfar TT.
miljarder kronor, som styrs av principer fastlagda av en tidigare regering.
Om en ny regering skulle ha rätt att ge sig på vad en tidigare överfört till privat ägande så skulle detta privata ägande vara oskyddat, sade Unckel.
- Det är rena tortyren med de nya strålkastarna, anser Renée Jones.
Hon kan inte tro att kommunen har gått med på att travbanans ljus får vara så kraftigt.
- Belysningen är av samma karaktär som på vilken idrottsanläggning som helst av motsvarande storlek.
för toton på Åby.
månader sedan, fortsätter Renée.
Åbytravets VD Stefan Johansson håller inte med om detta.
- Det är inte vanligt med bygglov för ljusanordningar av den här typen, konstaterar han först men tillägger sedan:
Och så riktiga livvakter.
Efterfrågan från privatpersoner däremot är i det närmaste
Vi andra håller med och snubbar ut ur dimman för att leta efter en livvakt.
BILDER:
av ANNA HEDLUND
.
Han finns hos Kurts Väktarbolag Sambandscentralen Europa, heter Mikael Mogensen och har utbildat sig både i Stockholm och England för att kunna bevaka hotade människor på ett betryggade sätt.
Destillerat vatten och förångad glykol gör att varken tjuvar eller andra ser ens handen framför sig.
kronor plus rättegångskostnader.
I dag är han
Stolen blev till och med föremål för ett meningsutbyte mellan den norske och den amerikanske utrikeshandelsministern.
stolar uppmonterade i butiken och att de skulle göra årliga mini-inköp.
" Rederistödet bör vara kvar i minst
De flesta tillåts också ha internationella register, som medger lägre bemanningskostnader.
Sjöfarten har lidit av den ryckighet som präglat den årliga prövningen av det statliga stödet.
Nu kan fastighetschef Tommy Johansson andas ut.
I god tro.
Brynte uppfattar donationen som om staten donerat " sin del " till staden Marstrand.
.
- Deras ståndpunkter gick inte att förena, säger lantmätare Peter Brynte.
Företagets VD sedan halvannat år tillbaka, Mats Jansson, skyfflar beslutsamt undan de bekymmersamma åren som i början på 90-talet höll på att knäcka företaget.
miljarder kronor
Renault har exempelvis gjort stora besparingar genom att utnyttja Volvos, och därmed Catenas, säljkanaler i Norden.
Främst genom Bilias anläggningar i Stockholm och Göteborg.
för tillfället.
·Sverige och Norge är de
av KARL-ERIC MAGNUSSON
Frågan är om Kjell Kraghe behöver vara orolig.
- Varför görs så lite av att Evert Taube har sina rötter genom sin mor här?

år.
Men länsstyrelsen har kört över oss vid upprepade tillfällen, anser Pedersen.
Marks kommun gör tvärtom.
Enligt de beräkningar som gjorts kan Mark spara in
Anställda i hemtjänsten ska få utbildning Nytt är rehab i hemmen.
Se hur näven har kroknat, säger han och sträcker fram den förlamade handen.
USA:s tillväxt mattas Konjunkturen kan ha nått en vändpunkt Tillväxten i den amerikanska ekonomin mattas nästa år, spår OECD i sin senaste rapport om USA:s ekonomi.
Under återstoden av
.
OECD välkomnar ansträngningarna från kongressen och president Clinton för att eliminera budgetunderskottet men medger samtidigt att det finns många problem på vägen innan målet är nått.
Pengarna skall bland annat gå till undervisning till de elever som behöver särskilt stöd, säger Folke Hildebrand.
fick klartecken.
Nöjd.
Dessa
I sista minuten lyckades delegaterna på IMO:s konferens i London samla ihop sig och åtminstone bitvis rädda ansiktet.
år, blev arbetslös för första gången i sitt liv för ett halvår sedan.
De är inte uttjänta trots att arbetsmarknaden många gånger agerar som om de vore det.
år, påstår Tommy Engström bestämt.

Resten av " lönen " betalas ut som a-kasseersättning.
Ska ge
Encyclopaedia Britannica:
Från hemmakontoret i Fjärås säljs världens äldsta och största encyklopedi i Sverige.
kronor i månaden.
I Ale är normen för ensamstående
Lilla Edet är den enda kommun i älvdalen som helt anammat socialstyrelsens rekommendationer.
Madeleine Jägesten befarar att socialbidragen på nytt kommer att öka nästa år.

Bebyggelsen sträckte sig över Kungsgatan, mot Kungsporten och järnvägsstationen.
Trollhättans första och viktigaste industri Fotoutställningen bygger på bilder tagna kring och efter sekelskiftet från kommunens eget arkiv.
Bengt Lindström visar en sekelskiftesbild från Staveredsmosse - kvarteret som revs för
Han är inte begåvad med samma talang som Mats Sundin eller Peter Forsberg, men med hjälp av en hängiven inställning och en proffsig attityd är han i rekordfart på väg att nå längre än någon kunnat förutspå.
Kronor ) att rekommendera honom för ständigt finare uppdrag.
- I januari byter klubben ut den trånga och lite tråkiga hemmahallen Civic Center, som tar
och under vårens stympade säsong
GP såg Senators möta klassiska Boston Bruins hemma.
,
Det innebär att förväntningarna och kraven på mig inte är så stora och att jag har " allt att vinna ".
december
Viktigaste mål:
.
Glödheta:
matcher.
.
spelare, varav
) Brent McEwen, Rögle BK:
) Tommy Sandlin, Brynäs IF:
En rysk diva som skäller ut lagkamrater inför öppen ridå, borde förstås sparkas ut i kylan.
I förra veckan, av elake " Boorken ", nedflyttad till farmargänget Husum i division I Norra.
Då vet vi att ingen annan heller kan.
Till en del berodde satsningen på att jag hade så många bra åkare bakom mej och jag ville ge dom något att tänka på.

Henrik Forsberg slutade
- Viktigt för hela laget att vi fick dom här placeringarna, anser " Hinken ", för dom andra vet att dom egentligen inte är sämre än oss
Testerna i höst visar att jag är mycket bättre än tidigare, suckar Mathias.
Nästan som i gamla tider.

Men den kraftiga ledningen verkade ge för mycket säkerhet och grabbarna började cirkla runt och glömde spela framåt.
- Vi visste att Nässjö brukar börja snabbt och med en oerhörd press, säger Kungälvstränaren Olle Isaksson.
Det här låg i luften.

De
Härligt.
):
.
Det kostade en smärtsam kramp - men gav i gengäld
Bild:
av ANNA-STINA LINDEN IVARSSON Julpyntbranschens uppfinningsrikedom vet inga gränser.
Så lyder årets färgskala för den nyhetstörstande julfiraren.
Där har man en stil som ligger nära oss.
Här har man lagt den största satsningen på modern jul.
Hemslöjdstomtar, julbockar och stallyktor.
Ett stort scandinaviskt tema alltså, vid sidan av det mer färgstarka etniska mönstren.
Naturmaterial i julskepnad.
Nästan
Importen från Kina mer än fördubblades - från
Vid förhandlingsbordet testas sedan tålamodet.
- Boka aldrig hemresan.
.
Med president Chiracs välsignelse är Juppé fast besluten att rida ut stormen.
I längden blir det också kraftödande att tvingas slåss på flera fronter samtidigt, även om Alain Juppé säger att han ämnar öppna en dialog med alla berörda grupper.
Det finns faktiskt ekonomer som hyser den exklusiva åsikten att strejkerna, trots oredan, är ett gott tecken.
En ekonomisk strategi med höga mål fordrar balans och sammanhang för att bli framgångsrik.
Med det är ändå en nätt subvention på knappa
Om ett av dessa länder ändrar inställning till hälsoministermötet i vår, så finns det en kvalificerad majoritet för ett förbud.
Den svenska regeringen stöder ett totalförbud.
Det är en riktig bedömning regeringen gjort.
Att nu bevilja Bergling nåd skulle vara att sända ut signalen att varken brottet eller rymningen egentligen var särskilt allvarligt.
Tvivel om villkoren har dock framförts den senaste tiden.
Försök att bokstavligen skjuta avtalet i sank kan därför ingalunda uteslutas.
Men det går åt rätt håll och det finns en medvetenhet om vikten av mer jämlik könsrepresentation.
procent av styrelseplatserna och
Den invändningen är riktig.
är det nog svårt för de flesta att orka med att till exempel vara riksdagsman.
år gamla kunskaper är på en del områden otillräckliga,
Regeringen kan till exempel sätta upp mål för hur åldersfördelningen i styrelser och kommittéer bör vara och beakta dessa mål, när ledamöterna ska utses.
Social oro blandas med kulturella och sociala klasskiktningar till explosiva laddningar.

Ken Schubert:
De har inga namn.
, då den algeriska revolutionen bröt ut, stod Camus på höjden av sin karriär.
Är det därför att hans skildring av hur en vardag bryts ner av våld och sjukdom inte låter sig förläggas till Frankrike?
Det är en av kritikerns uppgifter att rikta uppmärksamheten mot den bristen.
I Mörkrets hjärta är han mycket intresserad av hur européen faktiskt förvandlas till den andre.
Det främmande påminner oss om vår uppgift som ordningens upprätthållare, vilket får som konsekvens att romanen måste få ett normaliserande slut.
Sedan får en av dem berätta historien för att ge det passerade en högre betydelse.
KS:
.
Detta kommer igen i dagens Palestina.
Det är endast motstånd som kan tvinga honom att ändra sina ståndpunkter och se infödingen på ett nytt sätt.
Ambitionen på Teater Thalia är att ge professionella föreställningar med elever från den yrkesinriktade linjen, men Nötknäpparen hamnar farligt nära ren skoluppvisning.
Värre är det när solister inte sträcker på benen.
Peter Tjajkovskij Scenografi:
minuter över
Men det var också här han skulle möta Catherine Hamill, den lilla flickan som rörde världens mäktigaste man till tårar.
Detta är en sådan stund.
Clinton rörde vid dem, så många han kom åt, och alla barn var glada och från podiet ljöd ljuv musik från irländska harpor.
Hans enkla och lågmälda framtoning fick vissa brittiska journalister att " skämmas över peruker, glitter och skränig retorik ".
En ung man vaknar upp i ett rum bakom fällda persienner där spystanken hänger tjock som ett draperi.
Intrycken från huvudpersonens överretade psyke sköljer över en.
Obskyra plastkassar och väskor vilkas innehåll och ägare man har anledning att misstänka.
Eller jämngrå snarare, som när gråsuggor kravlar.
När frigörelsen i Baltikum kom kring
Det kan hända i Stockholm på den
Bättre än dödläge De brittiska och irländska premiärministrarna bör ta lätt på glirningar att de åstadkommit en ofullgången överenskommelse om Nordirland för att undvika att göra president Clinton illa till mods, anser Financial Times ( oavh ):
Bildt ombads kommentera ett brev från den franske presidenten Jacques Chirac till dennes amerikanske kollega Bill Clinton.
De före detta stridande parterna visade även i går ovilja mot att erkänna att kriget är över.
·7-8 december:

Unprofors blåhjälmar ersätts av Natos men personalen förblir delvis samma.
december:
Tidigare avsnitt:
Jag såg Maria på scenskolan i den sista föreställningen hon gjorde där,
Vänta nu, jag var oerhört omsvärmad.
veckor gamla.
Vi testar, vrider och vänder på gester och repliker.
Det ger sådan trygghet när vi spelar tillsammans.
Mikael:
Men är man så ledsen att det inte går att förtränga då kan man ta det med in - låta det bli en privat laddning.
Maria:
Allt har gått väldigt bra - om än med mycket arbete - sedan jag kom in på scenskolan när jag bara var
Micke är tålmodig och ödmjuk.
Han sköter segelbåten och bilen.
Men ibland är det urtufft, sjuka barnvakter, rent kaos och jag kan gråta över att tiden inte räcker till.
Man ska ha respekt för teatern som arbetsplats.
killar vid en mikrofon bakom scenen bara för att garva och komma med en enda replik.
Mikael:
Maria Lundqvist och Mikael Bengtsson kan ibland själva tycka att de har konstiga jobb, detta att de går in i och ut ur andra människors karaktärer.
och uppvuxen i Göteborgs skärgård.
Lugna steg från det nya USA Båda är dansare och koreografer.
Trots att Blossfeldt bara var
En massa minnen från barndomen dök upp och blev till föreställningen Postrevolutionary Girl som fredag och lördag dansas i Göteborg.
november ).
• Enligt Sandström är tandvårdens grundläggande problem att det finns för många tandläkare och annan tandvårdspersonal.
Alla människor har rätt att välja mellan premietandvård och åtgärdstaxa.
Resultatet blir onödigt höga koldioxidutsläpp och onödiga konflikter om mark på västkusten.
Energifrågan har hittills kännetecknats av stoppade möjligheter och förlorade chanser till långsiktiga uppgörelser.
Det finns ett starkt intresse från finsk sida att öka naturgasanvändningen och få leveranser även från väst, inte bara som nu från Ryssland.
Energiskatter har hittills åkt upp och ned.
Ledningsnätet bör förslagsvis ägas av Svenska kraftnät och fri konkurrens tillåtas mellan olika producenter.
Vätgas på sikt Användingen av gas är också strategisk på längre sikt.
Det finns inget mer rätt än att kunna tänka fel, säger Rasmus Troedsson, drygt 30-årig författare, reporter, kompositör och den som genom museets dynamiska chef, Desirée Edlund, fick uppdraget att göra Cosmonovas första filmproduktion.
Vad Troedsson lyckas förmedla är att alla udda, fritänkande människor alltid fått utstå spott och veklagan - från vetenskapsmannen till konstnären, alla som vägrar foga in sig i flocken.
- Det är så roligt att få använda ord från gammal tid, att få utveckla språket, säger Eva Callenbo, som annars är i slutfasen av en ny pjäs.
Kostnaderna uppskattas till mellan
beviljade cirka
Vart tog pengarna vägen?
ALF BORKENHAGEN Polisen skyddar inte nazisterna Nazism väcker mycket känslor överallt i landet.
Polisen har ju inget val - moraliskt sett - utan kan bara följa de lagar som finns att tillgå i Sveriges rikes lag.
STUDENTSKA Inget är som hemma Rutiner och trygghet ger hemkänsla Äkta hemkänsla är något mer än det som ryms inom
Här trodde planerarna, forskarna och konsulterna att invånarna skulle bli överlyckliga över beskedet att deras lägenheter skulle rustas upp.
Han började knacka dörr och frågade Vad är hemkänsla?
Antingen man varit på utlandssemester, i kolonistugan eller på ICA och handlat drar man en lättnadens suck när man står på tröskeln till det egna hemmet.
Det visade sig då att hemkänslans trygghet inte bara var knuten till själva lägenheten utan minst lika mycket till trappuppgångar och hissar.
- Det är ingen tillfällighet att trappor och korridorer tillhör de mest utnyttjade spänningskapande rummen i deckare och thrillers.
Den bygger på handlingar, rutiner, relationer.
år sedan men tar sig andra uttryck.
Mer om hemkänsla onsdag nästa vecka - LEVA.
Tår till trivsel.
Enligt en förundersökning skulle han ha fått lön för ett arbete som han aldrig uträttat.
- Det stämmer att jag arbetade åt ARFEM under ett tiotal månader.
När Harlem Désir lämnade arbetet som rådgivare i den nordfranska föreningen SOS Rasism tog dåvarande vice ordförande, Hayette Boudjema över hans plats.
av MARGARETA ROMARE De preliminära studier som redan gjorts har ingett förhoppningar.
Om Prozac eller något närbesläktat preparat skulle visa sig öka medkänslan hos ungdomarna är upptäckten oerhört viktig.
Men redan i dag finns viss hjälp att få, främst via pedagogisk träning.
Generellt har personer med Asperger mycket hög moral, påpekar Christopher Gillberg.
medlemsstater och experter på området.
Det är fortfarande en lönsam handel, men den har samtidigt blivit mer riskfylld för brottslingarna och straffen är numera hårda i de flesta länder, säger Anita Gradin.
Kvinnor från tredje världen har sedan länge varit offer för denna förnedrande handel.
- Jag kan trots allt förstå att dessa unga kvinnor, till synes utan hopp i sina hemländer, låter sig lockas av män som lovar dem jobb som barvärdinnor, dansare eller vad det nu är i Västeuropa.
Det är hög tid att EU gör något.
Den enorma ilskan och sorgen måste tvärtom fram.
Både Hans och Monika kom lika plötsligt som ofrivilligt med i skilsmässostatistiken.
För det andra har jag inte lust att vara något slags jultomtepappa, här hos mig är det också vardag, precis som hos deras mamma.
- Han tjatade förresten jämt om vikten, säger hon med en grimas ( det mesta hon säger om honom illustreras med en grimas ).
Mitt barn gjorde mig inte illa.
I förnekandet-stadiet ligger tanken - sådant händer inte mig!
- I början hade jag honom i huvudet jämt - nu kan jag till och med säga att han finns inte för mig längre.
Hans måste ha viss kontakt med exfrun på grund av de
Sitta där ensam och bara betala.
Att gruppen har både manliga och kvinnliga deltagare ger viktiga dimensioner - den kvinna som börjat förakta män, kan här möta män som själva är i kris, och den presumtive kvinnohataren får lära sig hur kvinnor känner.
Har han en fru hemma?
år mår hon mycket bättre.
Nu träffas kursmedlemmarna med jämna mellanrum privat, inte bara för att tala om det som varit, utan också för att ha roligt tillsammans och för att de vill följa upp varandras liv.
TT-REUTER Rapporten är skriven av läkaren Mary Smith Fawzi och publicerad i fredagens nummer av den ansedda brittiska medicintidningen The Lancet.
- Dessa upptäckter bevisar ett starkt samband mellan de ekonomiska sanktionerna och ökad barna-dödlighet.
Vi kan inte lyfta av dem smärtan på en gång.
Ann-Marie Lundblad noterar med tillfredsställelse att gamla gruppmedlemmar fortfarande träffas.
Högst upp väntar belöningen - friheten.
De kandidater som led de största förlusterna kom från Muslimska brödraskapet och det islamorienterade Arbetarpartiet.
ministrar som kandiderade hade säkrat platser i parlamentet och
Enligt tjänstemän väntades de flesta resultaten bli klara under gårdagen.
skadats i våld i samband med valet.
Lokala valövervakningsgrupper sade att de fått in omkring
Enligt lag är äggdonation i dag förbjuden.
Inte heller äggdonatorer förväntas kunna vara det.
procent av kvinnorna och
präster i Göteborgs stift erkänner inte längre biskop Lars Eckerdal som sin andlige ledare.
Vi vill i stället att han ändrar uppfattning, han måste återgå till Bibelns klara grund och ta sitt ämbete på allvar.
De beskriver ceremonin i kyrkan som en vigselliknande gudstjänst med komminister Lars Gårdfeldt som liturg; ett 50-tal personer deltog, det förekom sång och musik, ringar växlades, förbön för paret hölls och prästen höll tal till paret och uppmanade dem till sist att " pussa varandra ".
Enligt Nordblom har ceremonin i Oscar Fredriks kyrka och det uteblivna fördömandet från biskopen medfört " en väldig uppståndelse och sorg " i stiftet.
När då?
- Jag har ett avtal med min 14-årige son.
För att få någon i den socialdemokratiska partitoppen att till sist ställa upp som partiordförande och statsminister diskuteras nu en omorganisation av regerings- och partiarbetet.
miljoner kronor i socialbidrag varje månad.
- Det mesta av statens pengar går ju till människor som behöver dem.
Jag vet inte, men det finns anledning att fundera, svarade han på GP:s fråga och tillade att det ju finns både arbetsgivaravgifter och skatter att ta till.
Ett socialförsäkringssystem med
procent av lönen.
Många deltidsarbetande, många kvinnor säger Marianne Samuelsson.
procent.
Marianne Samuelsson blir inte bli klok på vart s-toppen strävar.
JERKER ANDERSSON Liv i luckan.
Från många håll restes farhågor om att det slopade stödet skulle innebära att framförallt ensamstående med barn skulle avbryta sina studier.
Det handlar inte enbart om slopat barntillägg utan också om sänkta nivåer i a-kassan.
Tillsammans med glöggen, julljusen, Joybells och Sten Nilsson.
Det var hans idé att vi skulle göra en julskiva med gospelkören Joybells.
Att en del kan se det som lättförtjänta pengar att spela in folkkära julsånger bryr Sten sig inte om.
Det här året har han lyckats lämna några dagar blanka i bokningsblocket.
Det finaste julminnet är julbönen med föräldrarna.
Han bankade på dörren med mask för ansiktet och säck på ryggen, delade ut klappar och läste Tomten av Viktor Rydberg.
- Lyssna nu på Julenatt och det blir din bästa skatt!
böcker som alla försöker spegla det svarta Amerikas historia efter andra världskriget och framåt.
Kvinna utan samvete, Riddarfalken från Malta, The Big Sleep.
Skickligt agerad även i birollerna, superbt fotograferad av Tak Fujimoto och läckert ackompanjerad av blues- och jazzmusik på ljudspåret.
Caruso får ta sig an utredningen som visar sig innehålla alla nödvändiga ingredienser för att Jade skall bli en spännande upplevelse.
Den

Inte minst som det är Hugh Grant som är den självupptagne porscheåkande trettinånting-yuppien Samuel, som faderskapet här slår knock på.
Franskfödda relationskomedier som
Unckel skyller på tjänstemän Använde statens tjänstekort privat till hyrbil och hotell i Spanien STOCKHOLM:
och konstaterat att inbetalningar från Per Unckel för de privata utläggen saknas.
Där kopplades de aldrig samman.
- Jag har använt tjänstekortet korrekt och enligt de regler som finns.
I den saknades fakturor för
av KJELL RYNHAG tt En upprörd Laila Freivalds bröt i går en viktig princip i regeringens hantering av viktiga ärenden.
sedan han fått beskedet via Text-TV.
Det finns ganska många.
Jag skulle kunna se Olle Ljungström med band säkert
Men också komiskt och fantastiskt.
Det behövs inte.
timmar och
ihop, säger Thomas Müller.
De
- Eleverna har en väldig press på sig i avslutningsproduktionen, konstaterar Thomas Müller.
Eleverna har själva fått välja regissör och det blev alltså Thomas Müller som de arbetade med i en Tjechov-uppsättning under första året på Teaterhögskolan.
Därefter följer
månader kan bli straffet för en handlare som säljer tobak till någon under
år ska inte längre ha rätt att föra in tobak från utlandet om regeringen går på departementets linje.
- Just den uppgiften kan jag varken bekräfta eller dementera, säger Cecilia Modig.
För att få alla detaljer och fackspråket korrekt i Tillslaget anlitade Paul Knight den pensionerade tullaren Stuart Stredwick som konsult.
En del placerar drogerna i bälten som viras runt kroppen, sedan tar smugglaren på sig en tjock päls över det hela men mitt i sommarvärmen avslöjar smugglaren sig själv.
Det finns en fortsättning men TV
För barnbidragen har tidigare gällt att de kommit den 20 :e i varje månad.
Och hon tycker inte att tidpunkten, årsskiftet, är den bästa för att ändra betalningsrutinerna.
:e i varje månad till mellan den
Volvobrand stoppade produktionen Branden på Volvo i Torslanda lamslog bilfabriken.
Företaget hoppas kunna ta igen den minskade tillverkningen under kommande veckor.
meter höga.
Personer på avdelningen var rädda att kablarna och datorerna skulle förstöras av elden och avbröt tvärt kontakten.
Klockan halv
Volvos brandman Gerry Wåhlberg var först på plats vid branden.
Och samtidigt berättar deras kroppar om den svåra inre resan.
Barn som vaccineras mot vattkoppor kan riskera att bli allvarligt sjuka som vuxna.
Vattkoppor är oftast ofarligt för friska barn, men kan ha ett allvarligt förlopp för sjuka barn med sänkt immunförsvar.
Hygienföretaget Mölnlycke bidrog i går med ett forskningscentrum för
Företaget lever i tuff konkurrens - särskilt vad gäller barnblöjor.
Tidigare har säljarna suttit i en del av staden, produktutvecklarna i en annan.
Blöjor med
Vid rundvandringen gavs prov på hur plastbaserade ''superabsorbenter'' snabbt förvandlar vätska till gelé.
Effektiviteten är inte att anmärka på.
anställda.
Tuff bransch.
miljoner kronor årligen.
Sedan kan han direkt ge klartecken till ett fortsatt utredningsarbete i Göteborg-Borås.
Civilbefälhavaren och militärbefälhavaren måste finnas på samma ort.
Där blir det tal om avsked.
Några nya fall av Newcastlesjukan har inte hittats.
Det visar att de djuren någon gång under sin levnad varit utsatta för smittan.
För Blenta har den kostat
miljoner, hävdar Camilla Littorin.
Om restriktionerna släpps i dag, har då myndigheterna tagit i för mycket?
Men Alf Johansson visste vad han skulle göra i vinter.
Det finns också ett kummel på skäret och det kom dit långt innan fyren byggdes
Sotens Svartskär är inseglingsfyr till både Fjällbacka och Hamburgsund och man kan ta fyren på båda sidor.
Bosnienstyrka också offensiv STOCKHOLM:
Hon förstår inte de senaste dagarnas debatt.
Lena Hjelm-Wallén är därför mycket nöjd med att Finland nu lovat ställa upp.
Idag firas Aids-dagen över hela världen.
Han möter ämnet i stödsamtal med hiv-smittade.
Att det automatiskt räknas som grönt ljus om ingen säger något.
CISSI HÅKANSSON Ansvar och rättighet.
fall gått emot SDN Bergsjöns avslag.
Stadsdelsnämnden har i en rad ärenden i höst använt argumentet att den sökande försämrar sin situation genom att flytta till Bergsjön.
Det verkar som om domstolarna generellt glömmer den haken, tycker jag, säger Åke Lindgren.
Göran Sjödén visar stolt upp sortimentet han själv valt ut i butiken.
En bilolycka
Många av dem behöver hjälpmedel fastän de inte är handikappade.
Få gamla har skiftnyckel till hands hemma och han vet att behovet av service på " såna här cyklar " är stort.
Göran Sjödén hoppas på en efterfrågan stor nog att konkurrera eller åtminstone komplettera de varor kommun och landsting erbjuder fritt.
personer, många av dem ersätter personal som påbörjat längre tjänstledigheter.
Det stora antalet vikarier och timanställda inom kommunen har upprört politikerna.
nya årsarbetare.
i år.
Om regeringens saneringsprogram av de offentliga finanserna fullföljs och konjunkturutvecklingen blir normal slipper ännu ofödda svenskar att få en svårbetalad statsskuld på ryggen som födelsepresent.
Dessutom måste arbetslösheten ned till
Men Nitro Nobel hävdar i sin överklagan till marknadsdomstolen att tingsrätten inte hade tillräckligt på fötterna.
miljoner kronor kommer Trollhättans kommun att investera under resten av 90-talet.
Vår bedömning är också att
att anslå
Under
:
Brandförsvaren i Trollhättan och Vänersborg kan komma att slås samman med gemensam ledning redan från
- Vi tänker emellertid nu göra ett nytt försök att slå ihop de bägge enheterna till en.
Lilla Edets brandchef skall gå i pension inom kort.
Verkstadsindustrin tillhör inte favoritbranscherna.
Påfallande många av de tillfrågade civilekonomerna vill jobba som konsulter eller med olika typer av uppdrag.
Eller är det den populära affischeringen?
Pixars ägare, Steve Jobs, blev över en dag miljardär.
Toy Story hade nyligen USA-premiär och drog in över
miljoner dollar i företaget och har, efter börsnoteringen, fortfarande
Woody, en sliten cowboydocka, befarar att han ska konkurreras ut av sin ägare Andys senaste leksak, Buzz Lightyear, en högteknologisk figur.

meter, kraftiga don som man också kunde gå ut på.
Förrän nu.
LEIFÅKERSTRÖM Falskt alarm.
bostäder.
Beskedet från Riksbyggen kommer just när Kungälvs kommun som bäst arbetar med en centrumutredning.
I NHL talas det om att införa förbud.
fåkunniga som tyckt att Frölunda serverat utmärkt underhållning
Guldmedaljerna ramlade in till Malmö FF och Halmstads BK.
kom Ed Klimkowski till Solna och presenterade ett zonspel enligt amerikansk trollformel.
Det är en kulturkrock, inte minst för att idéerna importerats från Europa.
Även nyanserade hockeybedömare började tala om Devils nedbrytande metoder som en fara för sportens framtid.

Därför tror jag på Frölunda i dagens tappning.
Längst bak finns " liberon ".
av CEGE BERGLUND - Svårt att säga något om en match när motståndaren inte kämpar, tycker J-O Waldner, det var ju likadant mot Jörgen Persson som mot mej.
Han borde rent av ha gjort det, för jugoslaven är inte alls lika bra som för några år sedan.
Tyskarna var riktigt illa ute i kvarten mot Grekland, men vände
Utbyggnaden av riksväg
Ingemar Melin säger att ett av huvudskälen till att man behöver bergtäkten är att man av naturvårdshänsyn numera sparar rullstensåsar och andra möjliga grustäkter.
Det går åt massor av grus för att förbättra R
utställningshallar på museet är fyllda av hundratals korgar.
Varken lim eller tråd behövs för att tillverka en korg.
Museibesökarna kommer dessutom själva att få chansen att pröva på korgflätning.
Det ledde till att flera länder i Europa införde " strafftullar " för svenskt korghantverk av rädsla för konkurrensen.
Blåvitts gamle tränare till Häcken Ska en före detta tränare i IFK Göteborg ta Häcken till allsvenskan?
år, kom till Göteborg och Blåvitt som hjälptränare till Sven-Göran Eriksson
år som tränare,
härliga år i Göteborg.
- Kul.
Däremot har det förstärkt rejält på ledarsidan.
I grund och botten är det jag som har ansvaret, men klart jag kommer att lyssna på dem.
gratispoäng i serien.
år att ställa om.
av PETER LINNÉ
Och det är det nog ingen som sörjer.

- Jag tror att pucken fastnade i keeperns kläder, innan den ramlade in.
Inte illa av en grabb som förra veckan hade så ont i axeln att en operation diskuterades.
Tempot finns i benen, tekniken är eminent och den ihopsjunkna skridskoåkningen påminner en aning om Håkan Loobs.
.
- Många var nervösa.
Insatsen mot MoDo var förmodligen hans bästa i höst.

LISA THANNER Inte " Bebben ".
Den kunde inte Färjestad bryta.
Det talade jag också om för dem i pausen.

Det fortsätter att gå trögt för HV
- Rögle är bra hemma, får utdelning på sina chanser, fortsätter Sune Bergman.
Därefter var det spel mot ett mål, men både Rögle och framförallt målvakten Magnus Swärdh höll rent.
I går kom beslutet från länsstyrelsen som avslår de invändningar klagandena haft mot dagligvaruhandel i Kungsportsfastigheten i Bolsheden, mellan Kungsbacka och Göteborg.
Det är D-gruppen, ett företag knutet till Johnson-koncernen, som vill öppna livsmedelshallen i Bolsheden.
Peter Lundgren?
- Bara det blir spel om bollen så ska jag inte ha några problem, tror/ hoppas Jan.
Via Qatar ska de till Australien och ta sig an
.
Ullevi
Lördagens matcher:
Västerås
Lördagens matcher:
Då undrar jag:
av THOMAS BJÖRKLUND
göteborgarna är filmaren Bo-Lennart " Bullen " Strandh ( skåning ),
.
Det senaste i Åre var ett stuntjobb och efteråt satte sig gänget för snacka fram nästa kul grej:
- Du förstår, det är en märklig känsla däruppe i luften.
.
meter med automatisk utlösning av skärmen.
Cirka
Och Katarina Nyberg hoppar in när inte Borlid kan.
Av gamla polisförhör framgår att 21-åringen rakade huvudet och började umgås i skinnskallekretsar ett år innan han anlade branden i kyrkan.
Som tolvåring lämnade han Uleåborg i Finland och flyttade tillsammans med sin mamma till Sverige.
- 21-åringen verkar numera vara en skötsam person och leva ett städat liv, säger Margaretha Henrikson.
I år har han bytt bort administrativa uppgifter till en plats på golvet.
- Vi var inte bra tidigare i höst.
Ahlert saknades senast i Karlskrona.
Men i stället för bassäng, blev det säng.

Jöhncke blev nia, blott
Däremot tycks Jackaroo bli bättre och bättre.
- I
Det blev en lätt seger före Lady Rozz och Zinderella Guy.
portionsformar.
Servera tillsamans med en sallad med gurka och tomat.
msk smör

att få brev som skall locka dem till Göteborgsföretag som Volvo, Ericsson och till Poseidons lediga lägenheter.
Ingela Hermansson hoppas på att en större omsättning på arbetsmarknaden också kan ge fler jobb till arbetslösa.
Folkpartiets förslag till ändring av Göteborgsöverenskommelsen kan sammanfattas med att paketet minskas ned rejält.
Folkpartiet föreslår i stället en höjd regional fordonsskatt på
samt övertäckningen av E
Men villkoret är att tunneln blir samhällsekonomiskt lönsam.
Några dagar före sin död i maj i fjol testamenterade 91-åringen allt han ägde till vad han kallade " min goda vän ".
Han var som förhäxad av henne.
- Han var väldigt förtjust i flickan.
Det var aldrig tal om äktenskap, om att hon skulle flytta dit eller om hans ekonomiska ställning, sade kvinnan.
vykort läggs fram som bevis, men 28-åringens advokat Lars Brandel omtalade att dessa avsänts av hennes mor och såg ingenting märkligt i det.
Förlikning mellan parterna är inte möjlig, enligt advokat Brandel.
Sedan början av
Massor av kurser och social samvaro erbjuds Data, ekonomi, personlig utveckling, språk, hård- och mjukslöjd, måleri och en hel del annat har funnits på schemat.
Flera studieförbund är med och finansierar kurserna.
- Kommunen är ju inte huvudman.
Nu letar de efter nya lokaler och finansiärer.
STEFAN BERG Ut i kylan.
- Det gemensamma arbetet kommer att fortsätta.
Dessutom är vägen gen och undviker redan miljöbelastade områden.
av LASSE ANDRÉE
Den politiska ledningen i Stenungsund avvisar kritiken som " rena dumheterna ".
miljoner året efter om inte mer radikala åtgärder vidtogs.
Jag vill också tillägga att bostadsbolagets nya styrelse varit införstådd med våra åtgärder.
år på söndag, den 3 december.
få en sits i Formel
Själv höll Thomas på att råka riktigt illa ut då han i augusti
Därför kunde Thomas kasta sig ned i passagerarsätet då bilen voltade.
.

.
( gokartklubben som Thomas och

I dag ingår det i hans arbetsuppgifter att ha en nästan daglig kontakt med de kosmonauter som befinner sig ombord på Mir,
- Ryssarna har en fascinerande förmåga att lösa problem efter hand som de dyker upp, säger Christer Fuglesang.
.
En mycket stor del av finansieringen kommer från väst.
Därför frågade de om det var OK att förlänga Euromir
På en fråga vad som varit svårast i utbildningen till astronaut kommer svaret prompt:
Men många studerar också jorden i timtal från de fönster som finns på rymdstationen.
syskonen skilda Alla de
Hon har också valt en ring värd
En ny lady Di lär dock vara det sista som hovet önskar sig.
Brodern är nog den Öste, vars reportage jag läst i Dagens Nyheter.
Det fälldinska piptuggandet var på sin tid flitigt men inte lika högljutt.
år framåt, kvällstidningar ett dygn.
" När jag någon gång har talat för Smokepeace, och det har gått några år sedan dess.
JAG BEKLAGAR ATT Östes inlägg inte kan återges i sin helhet eftersom allt borde kommenteras.
" ) Jag är som sagt tveksam till försäljningsförbudet.
nollnoll en morgon står i mitt sovrum med stora leriga kängor.
Människorna skräpade ner runt omkring sig och barnen lekte sönder prydnadsbuskar och skrev fula ord i trappuppgångarna.
Och in i våra hem vandrar en armé av byggnadsarbetare med öronbedövande maskiner och livsfarliga redskap.
När renoveringen är klar lyser husen av välmåga.
Täckbarken från rabatterna spreds på asfalten.
ULF SVENINGSON Tidens tand.
" Sven Öste är min bror och jag känner honom väl.
Fredag
Åter mot Eken och ett gig i Rinkeby.
Moralen är hög, för att senare upplösas totalt på restaurang Pelikan.
- Straight edge.
Groupieskämtet var kul ett tag.
Man kan tydligen inte bara vara en vanlig tjej och spela rock.
Mari Kerola förstår inte band som bara ger ut en ny skiva var tredje år.
- I början var det mest en kul grej och första spelningen var kaos.
Både positiv och negativ.
&
Så beskriver Sindy Kills Me sin musik.
När man är ledig så är man ledig.
Det är självklart.
Vet inte varför, men jag får en positiv reaktion.
- Är det jag?
Vill ha lite paljettklänningar, och så.
kön i en kropp ensam på scen med
Själv.
- Istället för att bara tänka på att ha breda axlar plockade jag och regissören Cecilia Rosander fram Kung Lear och Kung Oidipus.
- Kanske blir hon frisk.

om än på stilettklackar.
Bah!
I alla fall till morgonen efter.
Min gröna gran i plast med elektriska barr, till exempel.
Till helgen ska jag förstås ut och roa mig.
n Föda för natt- djur När sista låten klingat ut händer något i kroppen.
Inför fyllehungern är vi alla lika.
Kanske är det därför det är så skönt att sätta tänderna i en riktigt flottig hamburgare eller känna den varma såsen som i en försiktig rännil tar sig nerför hakan.
Som när man står på Linnégatan, med crêpes i hand, lampor som skälver i höstnatten och rop från närmaste hak.
Strategiskt men kallt Öppet året runt.
De små runda förhöjningarna ska minimera antalet halk-i-ketchupen-olyckor.
Ända tills Han eller Hon kommer och du virvlar efter som ett lyckligt höstlöv.
KEBABEN Mitt i Brunnsparken Med sås runt munnen, vitlöksrosiga kinder och flottiga händer mitt i Brunnsparken är det garanterat ingen som vill ha dig.
Men när du vänder dig bort från kön för att slippa skämmas hamnar du garanterat öga mot öga med Honom/Henne.
" Vi palla tills vi falla ".
- Jag brukar ge dem som beställer pommes frites lite mos att smaka på så de vet vad de går miste om, säger Lasse.
Centralt men lugnt, gott mos, nostalgi från fornstora VM-dar.
Sockersöta burgare, avgift på toaletten, konceptet som sådant.
Hamburgare.
Fast bara till ungefär
Men kan man ha bättre sällskap än en halv special?
Med gitarren i knät blickar Roland Orzabal fram och tillbaka.
Personlig, såtillvida att låtarna på plattan är mer mänskliga.
Som musiker på 90-talet kan man koncentrera sig på musiken och slippa att tänka på allt annat runt omkring, marknadsföring och sådant.
Oftast dyker det bara upp en melodislinga, man tar den idén och gör klart hela låten i skallen innan man ens hamnar i studion.
Men visst, i begynnelsen var syntmusiken intressant, Curt och jag hade onekligen vårt alldeles unika sound, men i takt med att instrumenten blev billigare och bättre började alla använda samma förinställda ljud och samplingar, vilket i sin tur urvattnade hela syntgenren.
och kommande singeln Secrets är tillräckligt bra för att gå hem i Skandinavien.
AV MAGNUS JOHANSSON
Influenserna är tidigt 80-tal, men själva hävdar de bestämt att det låter 90-tal.
Att kunna leva på sin hobby och sprida vackra syntljud över hela världen, säger Jarmo lyriskt.
Men han tar det som en komplimang.
n Bild:
av MERCY SANDBERG-WRIGHT Los Angeles Hugh Grant trodde han skulle dö av skam när sedlighetspolisen i Los Angeles kom framsläntrandes den där varma juninatten och frågade vad han hade för sig i sin parkerade hyrbil.
Han var mitt uppe i en veckolång PR-kampanj för sin nya film
år som jag lagt ner på att skriva, regissera och sätta ihop en film, sa Columbus, och berättade att Hugh Grant varit mycket nervös under inspelningen.
De journalister som hann prata med Hugh Grant innan han reste hem till London för att bli utskälld av Liz Hurley och den engelska pressen, mötte en ovårdad och orakad skådespelare som hade varit ute och festat med motspelaren Tom Arnold på Johnny Depps klubb The Viper Room kvällen innan.
- Och jag fick oanständigt mycket betalt -
Går luften ur ballongen hoppas jag bara att den sipprar ur sakta.
miljoner dollar per film.
Josefin Pia Mayomi Sjöberg.
Hett, japanskt.
Bara för att det är kul, och lite trotsigt.
små porslinskaraffer med varmt risbrännvin och ett urval japanska smårätter står på bordet.
I am innebär att vara det man egentligen är, utan attityder, utan titlar, pengar och allt sånt där.
Ända sedan jag var liten har jag varit bestämd över vad jag vill.
I Australien och Japan, som dansare bakom Melodie Mc, men även tillsammans med internationellt kända artister som Culture Beat och danska Cut'n'Move.
Hon hörde talas om en raptävling på radion, plitade ned numret och ringde.
Efteråt, på väg hem till huvudstaden sa Anders:
Herbie, Stakka Bo, Stonefunkers, De De och Mayomi.
Bok?
- Jag skulle vilja ha en stor gullig hund, eller en man.
Gud?
Kom hem från gympaträningen och var jättetörstig.
.
Struntat i gängse regler.
En slags treenighet.
Men vid ett visst tillfälle under resans gång så händer det något.
Neil Young dundrade med full styrka in i min värld när jag inhandlat Decades.
Where i'm going.
För på hemmaplan har ingen någonsin lyckats så bra med en skivdebut.
Så visst fungerar konceptet ändå ännu en gång.
Joes musik håller.
CD-samlingar bjuder på.
Roxy Musics bok är lättare att hitta uppgifter i.
Nu är det maten, personalen och miljön.
Köket i kalifornisk cross-kitchen leds av landslagskocken Ola Andersson.
Stora starköl och flasköl betingar
Exempelvis grillspett, med sallad och stora tjocka pommes plus
klassiska sagor i Hotell Pepparkaka Radion håller sig till traditionella berättelser när det nu är dags för julkalender igen.
gånger - välkommet för alla föräldrar som klagat på att barnradion flyttats fram till för sen timme.
.
för att diskutera med Katarina Nyberg.
Julsagor.
När de äldre rasar över innehållet är barnen roade.
( den sändes i repris i december
, Kurt Olsson
Går den till historien?
år
- Jag hoppas att jag är bra som Amanda.
- Hotet kommer nerifrån och någon kommer bli tvungen att gå ner i underjorden, mullrar Torbjörn Larsson, som med kalendern begår debut som manusförfattare.
Tiden är så väl tilltagen att tittarna även hinner bekanta sig med andra invånare, som lever sina liv i helt andra delar av Kapernaum.
Bortom dessa lärosalar, på en bakgård berättar Fru Dito skrönor för storögda små barn.
Kanal
.
Teskedsgumman
)
Julstrul med Staffan och Bengt
Håll huvet kallt
Nya västlänet ännu större?
Har en majoritet ändrat sig eller gäller tidigare redovisade uppfattningar?
Till hösten väntar sedan en proposition som skall ta upp frågan om vad Nygren betecknade som de " demokratiska strukturerna " i länen.
Ett västsvenskt storlän är nu under alla förhållanden närmare sitt förverkligande.
Granskningen omfattar perioden
Det visar sig att social- och kulturdepartementen har de klart sämst skötta myndigheterna.
Utan konferenser stannar Sverige En utomjording på besök i Sverige skulle genast upptäcka en speciell social rit som vi jordingar kallar " konferensen ".
.
Parningslekens muntra upptakt bröts i förstämning.
Mest påfrestande är den beskäftige flockledaren som ofta samtidigt brukar vara mera intresserad av sitt ego än själva riten.
Såsom en av de presumtiva ledarna i flocken gäller det att kasta sig fram som en av de första på talarlistan.
Den bild som politikerna har av problemen skiljer sig från den bild som väljarna har.
I vår forskning har vi sett hur framgångsrika ledare i näringslivet skiljer sig från dem som misslyckas.
Den moderna människan kräver att ledarna lyssnar och svarar.
Ledare behöver - och har alltid behövt - vägledas underifrån.
Visionen.
Framgångsrika ledare i näringslivet leder i hög grad på detta sätt.
Politiken har sina egna påläggskalvar och " broilers " med utbildning i juridik, statskunskap och nationalekonomi.
Och därför är avstånden mellan deras och väljarnas drömmar och kunskaper så stora.
Vi tror att många politiker tycker att det är skönt att efter sådana " äventyr " få vända tillbaka till sin partiorganisation och till styrelseborden ( chefer som misslyckats brukar " gömma " sig bakom sitt skrivbord ).
.
Göran Karlsson Anders Källström Legitimerad psykolog respektive ekonomie doktor, verksamma vid GRI - Gothenburg Research Institute Bild:
Vi begär att under de kommande
till
och
De som får " väsentligt förändrade arbetsuppgifter " har enligt avtalet möjlighet att begära en individuell löneförhandling för att få ersättning för de nya mer kvalificerade arbetsuppgifterna.
av TORUN BÖRTZ
Den fjärde pojken dömdes bland annat för grov misshandel och är nu placerad på en ungdomsvårdsskola.
På samma sätt kan man säga att vi i dag har ett nazistiskt inflöde som vi måste reagera starkt på.
- I motiven finns inget nazistiskt.
Bland spårvagnar och bussar i Brunnsparken samlades en liten grupp människor för att hedra anhöriga och vänner som gått bort i aids.
Hennes son blev smittad i mitten av 80-talet.
På Naturhistoriska museet hölls föreläsningar under aids-dagen.
.

Klas Hansson kan inte heller förstå de
Kan vi inte diskutera så här känsliga frågor internt, hur skall vi då kunna lösa dem?
- Då får han bevisa detta, annars tror jag inte på honom.
av HELENA LÖFVING Att vila när man lider av yrsel är inget gott råd.
- Den vanligaste orsaken till yrsel är att det har hamnat små stenar, otoliter, i innerörats båggång, säger Mikael Karlberg.
De allra flesta blir bra inom en vecka.
Patienten tränar också balansen genom att gå och stå på olika sätt.
Om trumhinnan bara är röd kan inflammationen självläka.
Pneumokocker finns nämligen naturligt i större mängder hos barn än hos vuxna.
Skillnaderna beror inte på att barnen är sjukare i Malmöhus, utan på att läkarna skriver ut mer antibiotika.
procent.
Sverige, Italien, Grekland, Belgien, Storbritannien:
Det viktiga är att undvika närkontakt inomhus.
Varje år dör mellan
år, säger han.
Man avdramatiserar det hela.
år varar skyddet beroende på ålder och komplicerande sjukdom.
Annas mat i vår kökshylla har blivit litet fläckig.
Vemodiga.
Där mötte min syster upp.
" Det är som att bo i en adventskalender ", säger Anna när vi tittar ut på de
- Jag skulle aldrig kunna skriva om mat som jag inte upplevt själv med mina händer och mina ögon och fått ett grepp om.
Anna Bergenström är matskribent i tredje generationen.
Vi träffades på pressvisningar när de visade nya produkter eller när det kom någon ny kock till stan.
Då pratade vi om vad det var för väder, vilka blommor som hon eller jag hade i den eller den vasen, vad det skulle bli till middag.
Jag fattar inte det.
För mig är det något sensuellt att kunna åstadkomma eget bröd.
Där åt barnen med sina föräldrar.
När jag får såna där ryck att baka bröd kan jag gå över till någon granne.
Jag kunde inte vara så där skjutjärnsaktig som man måste vara.
barn, fick mannen att skilja sig, var socialt intresserad, emigrerade till Skåne då hon var
Född:
Inkomst:
Hoppas på:
En sådan tur han har, årets ena fysikpristagare - Martin L Perl från USA.
Prins Bertil är för svag för att delta.
gäster - många av pristagarna har stora familjer med sig - deltar i prisutdelning i Konserthuset och i Stadshuset pågår placeringen för fullt av l
Jan Nygren, samordningsminister och ständigt utpekad blivande statsminister, kom till Göteborg i går för att tala om ett regionaliserat Sverige.
.
Både partisekreterare Leif Linde och valberedningens ordförande Sven Hulterström säger till GP att du fortfarande är aktuell som partiledarkandidat.
Men med alla nu kända fakta och med det jag sett och ser, så är mitt nej ett nej.
Känner du dig satt i press mellan lojaliteten till partiet och lojaliteten till din son?
När når han den punkten?

av partiets mest profilerade ledare - president Lee Tung-hui, förre justitieministern Lin Yan-kang och förre premiärministern Hau Pei-tsun - kandiderar mot varandra i presidentvalet och det är inställningen till Kina och framtiden som skiljer dem åt.
En förkrossande militär uppvisning är redan planerad lagom till det taiwanesiska presidentvalet i mars.
När Bob Dole, majoritetsledare i senaten, framträdde för att uttala sitt stöd så skedde det tillsammans med en senator som varit en av de bittraste motståndarna till Clintons plan för Bosnien.
miljarder dollar.
Ovationer mötte Clinton i Dublin DUBLIN:
Den mäktige presidenten har hälsats som en hjälte, befriare och fredsängel.
- Han har värme i sitt hjärta och han glömmer inte vem han än gång själv var, sade en parlamentsledamot efteråt.
De har alla offrat något för en gemensam sak.
Jag är här för att ge mitt bidrag.
barn, i Kwa Makutha
Perioden betecknas som åren av " totalt anfall " vilket besvarades av den dåvarande regeringen med något de kallar en total strategi.
.
Men så är erfarenheterna också mycket annorlunda.
De är också attraktivare för kunder.
" Till och med en make eller pojkvän är kriminell " - Handeln med kvinnor kan vi komma åt genom en legalisering.
- Nej, det gör de inte.
Därför bör Holland införa ett slags visum som tillåter kvinnor från länder utanför EU att jobba som prostituerade här, säger Kurt som liksom många andra i branschen saknar efternamn - av hänsyn till sin familj och sina barn, tillägger han.
Ändå har jag aldrig någonsin uppmanat en kvinna som söker sig till mig för att få information om hur det är att vara prostituerad, att låta bli.
Och krig.
Skattemyndigheternas intresse har ökat dramatiskt de senaste åren.
De årliga intäkterna för smugglarna beräknas vara cirka
Redogör för hur vi kan spara minst
Den bar ytterligare hans signum då han efter strid fick igenom att svårt handikappade barn under
En tragedi för många familjer som nu riskerar att få en mycket tung börda att bära, säger Nilsson.
miljonerna är cirka en fjärdedel av vad assistansersättningen kostar totalt.
Här får du reda på vad regeringen har på gång STOCKHOLM:
sätt:
Sedan är det bara att välja; · om Information Rosenbad · frågor och svar · om Sverige · nyheter · regering · departement Klicka och gå vidare.
Departementen tävlar i IT-satsningar Men Information Rosenbad är i sin linda och kommer säkert att utvecklas snabbt under de närmaste åren.
Tendensen är att de ökar.
se Till Vita Huset:

Och att jämföra med denna " idealbild " är inte särskilt meningsfullt.
Egenavgifterna har minskat lönen under tiden man förvärvsarbetat och behöver följaktligen inte kompenseras med någon pension.
Men hur många procent av lönen kommer då pensionen att uppgå till - om man accepterar resonemanget med att egenavgifterna inte bör ingå -
procent, eftersom de flesta inte har sin högsta livsinkomst de sista åren.
och
- Det här gick så snabbt och vi har ännu inte hunnit utreda konsekvenserna, säger Birgitta Andreasson, personalchef i Göteborg.
Till sist sade Coca-Cola upp avtalet.
Företaget räknar med att själva omställningen innebär en engångskostnad på
- Ja, det är klart vi kan, säger Hallstedt.
polska bryggerier.
·Volvo ville i går inte säga annat än att planerna ligger fast, och att det är för tidigt att uttala sig om konsekvenserna av Coca-Colas brytning.
procent av de trailers som skulle till Göteborg.
Flera svåra fartygsolyckor har inträffat där bristande surrning av last på trailers och av järnvägsvagnar anses ha varit en starkt bidragande orsak till olyckorna.
procent av de trailers som kontrollerades inte hade klarat en svensk poliskontroll.
timmar per dag till
Samtidigt försöker vi ge personalen ett större individuellt ansvar för att minska olika produktionsstörningar.
- Uppstår störningar så utnyttjas den gamla arbetstiden fullt ut, säger Per Öfverman.
Ett ord som återkom var solidaritet.
Lars har varit FN-soldat i Bosnien.
Att Ship to Bosnia kom fram i princip samtidigt med fredsavtalet i Dayton gjorde att ankomsten kändes så mycket mer än bara en båt med ytterligare nödhjälp, menade Lundell.
AGNETAFALK Äntligen framme.
Fartygsproduktionen vid varven längs floderna Donau och Sava upphörde i det närmaste när handelsembargot mot Serbien infördes
fartyg i olika skepnader och med svenska intressen ligger på serbiska varv.
Den ligger hos tillverkaren i Finland.
Alternativet att fortsätta bygget i Belgrad är mer tidsödande, tror Peter Skanse, som hoppas ha ett avtal med varvet före årsskiftet.
Fartygen befinner sig i ''olika stadier''.
Det är en 20-åring som erkänner att han var med.
Han har fått restriktioner vilket innebär att han inte får läsa tidningar, se på TV, lyssna på radio och ta emot besök - allt för att inte kunna förstöra utredningen.
20-åringen har gått färdigt gymnasiet och har sedan dess haft fast arbete.
USA och EU har enats om tullar Billigare ris, dyrare mobiltelefoner.
procent, beroende på vilken typ av halvledare det handlar om.
Överenskommelsen måste godkännas av EU:s utrikesministrar på måndag och där kan det bli bråk.
- Vi började vädja om nedläggning av lagtävlingen för
Frankrike ställde inte upp alls, Belgien var med utan bröderna Saive, Kina med ett lag där inte ens den bäste på plats i Eriksdalshallen ( Ma Wenge ) ingick.
J-O tycks angelägen om att klättra uppåt igen.
- Jag hade inte ont i axeln, men så hade jag också värmt upp ordentligt, rapporterar " Kalle ".
Men den upppvisning Peter Karlsson och de andra i landslaget svarade för i går var faktiskt någonting de helst hade velat slippa.

Du får inte vara med på våra träningsläger, för du har för många dåliga pass bakom dej.
Problemet är att de yngre, som nu prioriteras, ännu inte tagit chansen.
Inte för Nyberg STOCKHOLM:
Fredrik Nyberg - storslalomspecialist från Sverige, en blåbärsnation i störtlopp - femma.
Vi har tränat bra och Fredrik sa efter träningen igår ( läs:
Vad ligger då bakom sensationen?
tränare längs backen för att rapportera om förhållandena.
Trea kom österrikaren Patrick Ortlieb.
Sedan oktober har han försökt att få Göran Holm, områdeschef för hjärt- och lungområdet, att acceptera en medicinsk och ekonomisk revision.
GP sökte honom även i bostaden och i hans fritidshus under kvällen.
år i rad.
Det är uppdelat i
av BOLENNART LARSSON
• Vilket är huvudmålet kommande säsong?
Det handlar om mellan
Vi har gemensamma aktiviteter.
Något som också var aktuellt, och kanske fortfarande är så, handlar om twar.
Dessutom har det ryktats om att Jimmy Birklin skulle komma att lämna klubben.
En prefekt som biter en av sina lärare
- Det är inte roligt att bli kallad glistrupare eller ful, fet brud i trettioårskris, när man kritiserar någonting, säger en av eleverna.
- Jag blev så oerhört provocerad och har i brev till läraren bett om ursäkt, säger prefekten Håkan Carlsson.
byråkrater att ingå i ledningsgruppen som sedan gör allt för att få slut på Valands
Enligt Håkan Carlsson, som ger ett lugnt och saktmodigt intryck, är det tvärtom så att det är han som hela tiden blivit provocerad av vissa elever och lärare.
Gunnar Sjöström utnyttjar Håkan Carlsson något fruktansvärt under den här perioden, och det är det många inom Valand som får lida för.
senare är tjänstemän och det formella ansvaret ligger hos Gunnar Sjöström.
, säger Toomas Tartu, ledare för en kvartett bobåkande göteborgare.
De vältränade killarna är inne på sin tredje säsong.
deltagare.
amatörerna från västsverige åkte ifrån Monacoekipaget i Norge förra helgen.
år gärna lyfta med destination Japan.
Liou En Hua, 26-årig kines, ska ändra på den bordtennissaken.
- En meter snö var det första han såg och förstod ingenting, skrattar Wartaledaren.
pass om dan med det kinesiska landslaget i Peking de senaste veckorna.
landslag från en nation.
- Naturligtvis är även deras andra lag med och möter svenskt motstånd i vår turnering, fortsätter Singleton.
) blir det gruppspel i Eriksbergshallen och Ryaskolan, i morgon (

Press på Eriksberg kan däremot Styrsöbolagets drastiska nedskärningsförslag kanske sätta.
Det blir då samma turtäthet som i dag, säger Gunnar Söderberg som är trafikansvarig på Styrsöbolaget.
av GUNILLA SKOOG
Han förklarar de många timanställda med att fartyget fick fler gäster än väntat.
Det blir tillsvidareanställningar med betalning enligt det kommunala lönesystemet.
TT Efter lördagens nazistdemonstration i Göteborg hade hela gänget tänkt sig att avsluta med en fest.
Kommunen stödjer sig på paragrafer i skollagen där det bland annat står att skolan ska värna om grundläggande demokratiska värderingar och främja aktning för varje människas egenvärde.
lagade i reserv.
Fönsterbrädan av marmor fungerar som skafferi i Emils rum, där frukostmaten ligger uppstaplad.
Folk som lever i utkanten av vårt samhälle och som sällan hörs.
logerare, men därefter var de
När Cellfängelset revs
Sverige vann handbollslandskampen med
januari
.
Vi har tidigare provat mot Spanien och Tyskland som ju också tillhör världseliten, sa Johansson.
:e landskamp så fick han pris som bäste spelare.
spelare omklädda och alla fick spela utom reservmålvakten Jan Stankiewicz.

Staffan Olsson, Niederwurzbach:
Liten lekstuga.
dubbelspecialister slog sig fram till titelfajten.
Med bara en serve till hands på varje poäng så straffade sig missar.
Pris blev det ändå.
Utslagen.
Och den skall lottas ut.
matcher talar sitt tydliga språk, men det är framåt som The Gunners har problem.
Managern Brian Little har hittat rätt med en 3-4-3- uppställning, och anfallaren Tommy Johnson har gjort succé sen han ersatte mittfältaren Townsend.
Beloppet är på en halv miljard.
Lantbrukarnas egna initiativ har sedan varit avgörande för hur jordbruksföretagen anpassat sig till de nya villkoren, säger han.
Pengarna kommer från EU:s jordbruksfonder - Ersättningen utgör en kompensation för de lägre priser som EU:s jordbrukspolitik innebär för spannmål och oljeväxter.
Då får bönderna som sysslar med köttproduktion och som bedriver jordbruk i produktionssvagare områden sina bidrag.
Avvikelserna har varit mycket små och i de flesta fall berott på mätfel i arealuppgifterna.
Manchester United sägs vara intresserat av den skadedrabbade belgaren som visserligen är på väg tilbaka, men nog får svårt att peta någon ur succéduon Steve Howey/Darren Peacock.
.
För motsvarande
DAVID PLATT är tillbaka på gamla hemmaarenan Villa Park, för första gången sedan han försvann till proffslivet i Italien.
.
kronor per år.
Kommunledningen sade ja till hans krav väl trots att det var känt att han hade för avsikt att sluta.
KENT EIKELAND Visstidspensionär.
Nyligen räddades samme man i yttre Byfjorden då hans båt börjat ta in vatten, då kunde han få hjälp via sin mobiltelefon.
Från Rapön, där mannen hittades, finns broförbindelse med land.
Det stora svenska guldhoppet mår bättre och viruset på balansnerven ser ut att avta.
.
m bröst.
m fritt bjöd också på världsrekord.
.
Det var Mettes och Danmarks andra VM- medalj då hon blev trea på
sekunder i bassängen på Copacabana i Rio blev hon
Visst hade jag hoppats på mer, särskilt som min värsta konkurrent Franziska van Almsick inte var med.
Idag gäller det att hålla tungan rätt i mun.
in på den rektangulära dressyrbanan är publikens favorit, även i ett hemmakärt gäng som Lussan Nathhorst och Kyra Kyrklund.
Som ett mirakel stod han själv och kamraten sedan många år, den 13-årige hingsten Aktion, på benen.
- Goldstern drabbades av en mystisk virussjukdom i somras, som varit mycket svår att komma till rätta med.
Nu ska ekipaget i alla fall visa att de är med i leken i Globen.
- Det finns en stor samstämmighet i de båda skånska länen, konstaterade Nygren och meddelade att det blir ett nytt sammanslaget skånskt län.
Tillsvidare utgår Nygren från att skaraborgarna önskar hålla sig på sin kant.
- Ordna ett allmänt möte om nedskärningarna inom skola och barnomsorg, där föräldrarna skall kunna ställa frågor och få raka svar.
Föräldrarna i Stenungsund accepterar inte fler nedskärningar inom skola och barnomsorg.
Inte fighten mellan New Wave och Alvik heller.
till slut, bäst i höst förstås.
redan efter
poäng.
Idiotiskt.
rörligheten i New Waves anfallspel.
Kvarnby tog emot ett stabilt och tempostarkt Södertälje som agerade imponerande och vann rättvist med
De satte tryck på oss och stressade oss till att skjuta ur dåliga lägen erkände den assisterande hemmacoachen, Patrik Frivold.
.
av HELGE SAMUELSSON - Jag ser gärna på fotboll i TV, men inte mitt i natten.
" Det var en lätt match, om honom finns bara gott att säga - han är en av de bästa pojkar jag har träffat, fast han nobbade mig den gången när jag försökte värva honom till ÖIS:
Efter det kom han till Kungshamn och det var där han fick ögonen på sig, vilket inte var så märkligt eftersom det fanns gott om gaisare där.
Jag blev väl mottagen av klubben, jag hade fotbollen och kom snart in i gänget.
var speciell.
Själen behöver en " lisa " i grå västkust-vinter.
förs vi rakt in i en himmelsk gudstjänst inför Guds tron.
Vad är detta för musik?
För bokens huvudperson, en ung pojke, är denna kvinna en bild av Gud.
" Gå Sion din konung att möta!
Vispa samman ägg och mjölk.
Skär rullen till bullar som läggs i formar.
g mjöl
år sedan kom till Göteborg som ombudsman för den kommunistiska ungdomsrörelsen.
Säkert är det nu tusenden medelålders och pensionärer i Göteborg som med glädje minns Birgers insatser och upptåg.
Han visade respekt och fällde inte ett ont ord även om det stod klart att han var besviken.
, varifrån han sände hem så kallade " sagt och kring " -notiser till en lång rad tidningar.
blev han klubbens ordförande och på den posten stannade han till
Den 8 maj
Den raden tyckte Erik Beckman var så bra att den inte kunde ha någon fortsättning utan att förminskas.
Att få svenskar för några år sen ens skulle svarat rätt på frågan vad Litauens huvudstad heter.
Vad beror det på?
Av dem, av oss!
Litauen är störst i Baltikum (
Språket bidrar också till Litauens särställning.
Under knappa
Vi ett besök i Riga för
I dessa butiker i Vilnius kostar en skjorta i dag en månadslön.
I parkerna krattade gamla kvinnor löv.
hon var en snäll slarva, han en drinkare och den tredje en skicklig yrkesman och skötsam familjefar.
miljoner döda.
På ett än mer utstuderat vis än bohuslänska kyrkogårdar, där styrmän ibland ligger för sig och kaptener för sig, är den sociala skiktningen här satt i system.
Marsrevolutionen
har frivilliga ägnat
På Konstepidemins stora galleri ställer Görel Steg ut stora skulpturer i betong och trä samt mindre i brons.
Om man går ner för trappan och ser närmare på köttet upptäcker man att det är bilder med delar av ansikten och framför allt av manliga och kvinnliga kön.
Lennart Fägerskiöld, som ställer ut på Galleri
konstnärliga uttryckssätt en intressant strukturkrock.

I Rigmor Roberts och Marianne Ahrnes nya film Gott om pojkar - ont om män vill de få oss att tycka det.
Och visst är han manlig.
Att vi män sparkar på runda saker och i krig tar död på det som kvinnor skapat talar väl för att dessa manlighetsriter inte gör oss manliga, utan är en del av vår frigörelse från modern.
Hur kan en man klara av att bli varse sin brist på ett tydligare sätt.
För objektivitetens skull.
långa kvinnor, en text som tvingat sig in i djupet på dem.
Inger Hayman gör den gamla kvinnan, pjäsens centrum, Maria Hedborg den medelålders och Angela Kovács den unga som ännu har en stor och frisk aptit på allt som ska hända henne.
Hon hoppas att folk som ser pjäsen ska börja fundera över vad det är just deras liv snurrar kring, kanske till och med kunna förändra negativa mönster.
Hon säger att detta är det svåraste i pjäsen och det som hon aldrig kommer att kunna förstå, hur en mor kan köra iväg sin son och aldrig förlåta honom.
- Men det är min förhoppning att åskådaren ska gå ifrån teatern och ha kommit mycket nära ett liv.
Och Angela Kovács, mitt i valet mellan familj och yrkesliv, glider omärkligt in i Albees unga kvinna när hon säger att det naturligtvis är möjligt att förändras och att det finns något kul i livet att förvänta sig.
Så tränger sig Albees dramatiska konst också in i intervjusvaren.
långa kvinnor är hans stora återkomst till världens teaterscener.
Jenufa klingar ut i en stilla innerlig sång.
Men hon lyckas kämpa sig igenom.
Delar av hans texter om Janacek finns ordagrant avtryckta i operaprogrammet till Jenufa.
- I partituret finns hela tiden saker som jag lär mig av som människa, säger han.
:an i himlen in I dag öppnar Blind Date i utställningshallen
Som utställningshall går
Men bort måste den, eftersom Eriksbergs Förvaltnings AB vill tjäna mer pengar än konstutställningar kan generera.
Toyota, som är den ledande bilbyggaren i Japan, arbetar hårt med att utveckla ny teknik och när GP nyligen besökte deras utvecklingscenter fick vi inblick i en del av vad som kan komma i framtiden.
Nu har också Toyota sitt system klart för produktion och det sensationella är priset.
Och systemet rymmer utvecklingar som fotgängarairbag (!), TV-kameror som kan kika runt hörnet i bilens front och automatiskt avbländande ljus och navigationssystem.
kilometers fart och på
) för att kudden skall lösa ut.
Toyotas ASV-system förhindrar kökrockar och stoppar bilen om den är på väg att köra in i ett hinder.
miljoner människor och ytan är ungefär lika stor som Norge.
Och det går inte att säga att man har plats på tomten eller ute på gatan.
Parkeringshusen har också fiffiga lösningar för att spara plats.
Bilköerna är ändå de mest tålamodsprövande.
Alla bilar här har katalysator och det är mycket ovanligt att se bilar som är äldre än
Det slutade med en krock.
Men för egen del blir det mest musik som hör ihop med jobbet; jag lyssnar in repertoaren eller lyssnar på provspelningar, så jag behöver egentligen inte sjunga själv.
cyklar som egentligen blev en, när Håkan fått skruva och mixtra.
Jag låg i lumpen i Kristinehamn och kom jag i ett gupp i Väse så gungade bilen ända till Karlstad.
mil, men Håkan vårdar den minutiöst.
Ryckigt helt enkelt och då njuter jag inte av bilkörningen, så som jag kan göra på de svenska vägarna, säger operasångaren Håkan Hagegård.
Kakel kostar flis och ingenting man knackar ner för att det är lite småtrist.
Lysande blå blyinfattade fönsterglas mot, förmodade vi, en trist baksida som bör döljas.
Men rätterna var valda med omsorg,
kr ) bland förrätterna.
Båda förrätterna serverades med en brödskiva i botten.
kr ) fyllda med spenat och chevre ( igen!
I runda slängar gick den på ca
Nu räckte det med skomakaren, även om det inte var något fel på maten.
Kanske ansåg han, att så länge människor inte är mätta nog för att ha någon moral, kan de bara glufsa i sig som djur.
Men den Ratskeller där vi steg in, är varken berömd för mat eller för vin.
Invändigt är det valv och pelare, mörka träpaneler och vit puts, långbord och ölskänk.
Traditionell husmanskost med betoning på det lokala.
Vi för att vi inte hade ätit på några timmar.
Där fortsatte den, preussiskt drillad, att lyda.
Rådhuskällaren i dagens till Berlinstadsdel förvandlade Köpenick har sitt lockbete.
Statens kulturråd, Svenska Institutet och Svenska Emigrationsinstitutet är med i kommittén.
Lindfjälls Gycklarsällskap i Onsala framför De sålde sina hemman på Stadsmuseet.
Noterat Disney-jul på norska Närmare
Tomteparad i november Jultomten har lagt sig i träning inför årets julfirande i Australien.
meter höga snöskulpturer på temat fartyg.
Vi har tänkt oss en resa till Sydamerika och Galapagosöarna.
större och
passagerare, får hålla sig på lite längre avstånd, men man ser bra också därifrån.
Den höjden kan i början vara besvärande och därför är det lämpligt att ta det lugnt första dagen.
Ecuador, som har drygt
Den som trollat oss bort från vardagstrams och käbbel lika effektivt som för de veliga kärleksparen på scenen.
Trots ett par musikala höjdpunkter kom inte den åldrade stumfilmsstjärnan Norma Desmonds öde att beröra oss särskilt djupt.
Det har också kommit ett par nya och nygamla musikaler till London.
Det där är inte så lätt att svälja i dag när den nya realistiska musikalen visat på nya vägar.
.
När det närmar sig jul i Teaterlondon, med pantomimer och nya musikaler, kan de seriösa talpjäserna trängas undan.
Musikalen Mack and Mabel har fått ett Hollywoodslut men har ändå behållit en hel del av sin charm.
Gaudís ofullbordade storverk KARIN JOHANSSON
Kvar blev en originell och populär grön oas med en sagoaktig stämning.
bastanta kolonner, som i ett gammalt grekiskt tempel.
Under de sista åren av Gaudís liv tog katedralbygget herraväldet över honom.
Gaudí ligger begravd i kryptan till katedralen som han aldrig blev färdig med och som kanske aldrig någonsin kommer att bli klar.
Byggkranar tog plats inne på katedralstomten.
Lägenheterna var som grottor som urholkats av vågorna.
Sagrada Familia, ett ständigt pågående katedralbygge:
Passeig de Gràcia
Avinguda de Pedralbes
Pendeltåg till Moli Nou eller motorvägen A
Som knotiga fingrar skall pelarna byggas, sa Gaudí, och kyrkobyggarna gjorde som han sa.
I fjol presenterade vi i GP något av glöggens historia.
Exporten ökar också.
En annan nyhet för året är Snälleröds glühwein från Tyskland.
Till denna glögg behövs:
gram socker
Drycken sprider en ljuvlig doft och är mjuk och len och värmande som den skall vara en kulen vinterdag.
fruktigheten, den smöriga doften, fatkaraktären.
Från Portugal har det på senare tid kommit flera intressanta viner.
Det mest anmärkningsvärda med vinet är priset.
det här rummet kallas audienssalen.
år.
Barbro Mattsson serverar kaffe i rummet där kungen sveptes.
- Det tycker jag är självklart här i Göteborg, där fisken är så fin.
dl socker
grader ).
Bred på fyllning och rulla ihop platan från långsidan.
Eller dubblas.
g sötmandel, ca
burkar kesella gourmet,
Fyll formarna med fyllningen och grädda på nedersta falsen cirka
dl grädde
st
Arbeta ihop degen hastigt och rulla ut den till rullar eller fyrkantiga stänger, som får stå kallt, gärna över natt.
msk kanel
grader.
Smörj och bröa en liten långpanna
Skär fyrkanter medan kakan fortfarande är varm.
hela stötta kardemum mor eller
grader.
tsk kakao
LISA THANNER Adventsmottagning.
Nu har min stund kommit och tiden är inte längre på din sina.
Och hon blöter ner ett dussin kameraobjektiv med en 007-attrapp.
- Men jag kände verkligen för att komma igen.
Det krävde järnvilja och disciplin.
Bono är nämligen en av grannarna.
Men hon gör ett rastlöst och lite nervöst intryck.
- Jo visst.
Hetare än någonsin är hon nu med ledmotivet ur nya James Bond-filmen.
Per Enokssons auktoritativa utfärder på egen hand, de vässade träblåsattackerna och hornens avrundade fyllighet hade kunnat ge precis den glans åt musiken som behövs, om bara den kollektiva intuitionen kommit igång så som exempelvis skedde när kontrabasarna hade sina ackompanjerande pizzicaton.
Folk köade och telefonerna gick varma.

personer.
Mest långväga är Storanfavoriten Tonny Landy som på egen bekostnad kommer hit från Det Kongelige i Köpenhamn, bara för att låta det anrika huset få känna kontakten med sin egentliga funktion.
år, och då vill jag ju gärna göra det jag kan för att det skall kunna leva kvar, men det skulle bli större tyngd om vi vore fler som arbetade för den saken.
och
Förra året framfördes till exempel Carl Orffs Carmina Burana tillsammans med Chalmers sångkör.
Det är ganska svårt att få tag i en lokal som rymmer en hel symfoniorkester, säger Markus Eriksson.
När första halvan av finalomgången genomförts föreföll
På Makhtines överlägsna musikalitet och gestaltningsvilja borde visserligen ingen kunnat tvivla, men dessa egenskaper kom tyvärr samtidigt att bli till skada för samspelet med Finska radioorkestern som inte riktigt hängde med i svängarna.
, från Georgien.
, utan direkta fel men på något vis ointresserat framfört.
Den ende som idag har något speciellt att komma med såväl tekniskt som musikaliskt i egentlig mening.
Men spännande har det varit att avlyssna årets Sibeliustävling genom alla ronderna och lika spännande ska det bli att i fortsättningen följa både pristagarna och de som nu inte lyckades lika bra men som får tid på sig att utvecklas vidare och förnyade chanser i andra violinistävlingar.
av TORE LJUNGBERG
Kanalbundenheten blir inte lika stor som tidigare.
sänds i TV
, dock fortfarande i tvåan.
Men repriserna dyker upp i SVT
.
- Grundmålet är att behålla och öka tittarandelen inom Sveriges Television.
Rederiet Kanal
,

En följd av omorganisationen inom Sveriges Television.
Det trolska, sagolika och lite spännande som sprider varm julstämning omkring sig ett bra tag efter att man zappat vidare.
Men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det tvära kastet mellan mystiken i Kapernaum och realismen i fysiksalen.
Det är inte många minuter, men nog kunde man hittat på något roligare både för dem och för tittarna.
Det avslöjade flygvapenchefen Kent Harrskog i går.
procent leder till att
Det kan därför enligt flygvapenchefen bli aktuellt att lägga ned båda de
i Luleå.
Politikerna tror att vi kan göra mer än vad vi kan med
Och det ger oss möjlighet att se hur hotbilden utvecklas, säger han.
Flygvapenchefen pekar också på Sveriges ovana att sälja krigsmateriel utomlands, något som kan ha legat oss i fatet då Finland valde nytt flygplan.
Jag tror även kolgruvearbetarna grät liksom fåraherdarna i Australien.
Du är också välkommen till Sverige, där det finns flera lediga jobb:
Myggan undviker dock alla bråken på 70-talet.
Han är inte rädd om orden, han är rädd för dem.
LÄNGRE FRAM gjordes nattduksbordet mindre och placerades vid huvudgärden.
De skall ha bok på nattduksbordet.
Detta måste ha skett långt innan Lennart Hyland fick nationen att frusta av förtjusning över frufridagen, en enda dag i kvinnans liv då hon skulle befrias från matlagning och damning och strumpstoppning och annat sådant som framstående kvinnor nu har lagt av.
När läraren läser upp en föredömlig uppsats, antecknar skolgossen Claes.
" Han talte så och drog en suck tillika och skar en bit av steken än och åt.
Jag är avundsjuk på hela meningen fast jag inte vet än hur jag skulle använda den.
Halmstadbor ge sin syn.
De intervjuer som eleverna gjorde med bland annat polisen visar dessutom att våldsmännen blir allt yngre.
Våldet är något som berör oss alla och vi måste göra något åt det, säger Malin Ewald.
misshandelsfall i Halmstad användes i
nya daghem KUNGSBACKA:
Barnomsorgen får utökat anslag till driften med
- Vi är inte överens med s och m om uträkningen, de andra partierna anser att intäktsökningen inte kommer att bli så hög som vi tror, fortsätter Ulf Persson.

procent druckit alkohol någon gång det senaste året.
En annan tydlig tendens är att tjejerna allt mer närmar sig killarnas högre nivå.
- Överhuvudtaget måste vi jobba ännu mer förebyggande med de här frågorna.
Fortare än man anar kan branden som förstör både julstämning och bostad vara ett faktum.
län på förebyggande information.
Kortet är en God jul-hälsning med en påminnelse om att inte glömma släcka ljusstakens tända stearinljus.
Mycket synligt skyltas däremot den opreparerade vitmossan, påpekar Bo Molin.
inträffade
och
En av anledningarna till dröjsmålet är att koncessionsnämnden och de som är motståndare till deponeringen av de giftiga jordmassorna vill få ett klart besked om inte jordmassorna kan renas.
·Det andra alternativet innebär att den förgiftade jorden bränns i en så kallad roterugn.
fick Eka Nobel en offert på reningen från Sakab.
Stugbyn vid Ryrsjön är en dålig affär för kommunen trots att den är uthyrd.
har stugbyn hyrts ut till Edet Rasta.
Någon köpare har inte gått att få tag på.
Men vad som skall hända med den därefter är oklart.
Bild:
- Ja, det var olyckligt.
Läraren Bertil Olsson är nyutsedd som ansvarig för ordningsfrågor och elevvård på skolan.
I dag hävdar elever och lärare att mobbningen minskat jämfört med förra läsåret då de båda flickor, " skolans drottningar " som de kallats i polisprotokoll och FMM:s anmälningar, gick kvar på skolan.
Lika illa är det för fastigheterna på Björholmen.
av de
Risk för salt i flera brunnar Miljöskyddskontoret konstaterar i sin inventering att det redan i dag finns bekymmer med att vissa fastighetsägare fått bräckt vatten.
Bild:
.
Den senaste veckans uppgång för kronan är synnerligen kraftig och vi ser nu ut att ha lämnat spagettivalutastadiet.
Först måste vi nämligen vara säkra på att stabiliteten håller i sig.
EMU kan därvid ge en ökad stabilitet.
Men där kan EU hamna om de
Men det bör samtidigt understrykas att det finns en ambition att eftersträva enighet vid besluten i ministerrådet.
Den ena efter den andra tackar nej och partiledningen måste försöka övertala någon.
På den tiden hade ju partiet inte heller sådana tungviktare att kasta in i striden som Anders Sundström, Anna Hedborg, Pierre Schori och Thage G Peterson.
Många EU-länder vill att Bildt ska ta jobbet, framhöll utrikesminister Lena Hjelm-Wallén häromdagen.
Ställd inför frågan om han inte borde avstå från den pensionen, svarar landshövdingen att pensionen är en del av avtalet med TCO och att han minsann står för ingångna avtal.
Politikens Travolta?
Tystnad och likgiltighet löser inga problem.
I det gamla bondesamhället trodde man att ordet betydde väntan.
Alltför bullrande eller störande utearbeten var förbjudna under advent.
Vi förköper och föräter oss, frossar och slår på stort.
De gjorde Hitlerhälsning, vrålade " sieg heil " och " ut med packet ".
Det skriver Gunnar Lund, medlem i den s k reflektionsgruppen, som nu är inne i slutfasen i arbetet med den gemensamma rapport som skall vara klar till EU:s toppmöte i Madrid den
Jag vill med denna artikel redovisa några av de frågor vi i gruppen uppehållit oss vid.
fattades det politiska beslutet att unionen skall vara öppen för en utvidgning öster- och söderut.
år av europeisk integration bidragit med i form av stabilitet, demokratisering och höjd materiell standard runt om i Europa.
Eljest hotas den ekonomiska och sociala stabiliteten i våra länder, ja, ytterst vårt demokratiska styrelseskick.
• Förstärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och vår förmåga att göra konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser i vår omvärld.
ministerrådet, kommissionen och parlamentet.
I gott sällskap av andra representanter för mindre länder har jag med viss ihärdighet rest invändningar mot dessa propåer.
Annars kan i en framtida union de länder som är nettobidragstagare rösta igenom ökade bidrag till sig själva - mot bidragsgivarnas vilja.
Det finns ingen torsk inomskärs sedan många år tillbaka, rödspättan är borta etc. Så länge detta ofattbara rovfiske inomskärs - med fiskerilagens hjälp - får bedrivas, så blir det inget kvar.
Fiskeriministern, se till att få stopp på eländet.
Nja, sa han då.
Kan inte polisen stoppa denne storskojare?
Under pistolhot tvingade de till sig
Alhaji Jeng,
Vid denna upplagas pressläggning satt de båda flickorna fortfarande i förhör.
Den
- Det är fruktansvärt att inget veta, att tänka att hon kanske står i en hundgård nånstans.
Utfall mot dottern Lena och Göran hade varit oroade av Lunas morranden mot dottern.
- På lördagsmorgonen ringde Kathrin Abrahamsson och ville komma om
Lena skrev på det papper om överlåtelse som Kathrin Abrahamsson hade med sig och lät henne åka iväg med Luna.
Denne fick så småningom kontakt med advokat Georg Cederwall i Jönköping, som företräder Kathrin Abrahamsson.
Eller finns hos en familj som hinner fästa sig vid henne, säger Göran Åberg.
" Finns ingen anledning att tala med dem " Föreningen Hundskyddet är ingen normal förening.
Det är bara jag som haft med detta att göra.
Hon säger att det inte finns några medlemsavgifter, eftersom det ännu bara är de
Advokaten Georg Cederwall i Jönköping berättar att han företrätt föreningen Hundskyddet redan under 1970-talet.
Hon tycker att Göran Åberg kunde ha varit litet ödmjukare när han försökte.
Kan jag få hunden tillbaka.
- Det är bakgrunden till att vi ändå helst ser att folk helt lagligt köper sin julgran av scouterna, säger SCA:s skogsvårdschef Per Persson.
- Men det är inte helt utan risk att hugga en gran på annans mark, poängterar Gunnar Wiklund, polisinspektör i Sundsvall.
Vid en lunch i Madrid igår offentliggjorde Spaniens socialminister valet av svenskan.
På lördagskvällen firade
.
Men, säger bedömare som GP talat med, utan U
- Vi har fått ta del av ett ohyggligt stort material.
" Självfallet har förtroendet för vår förmåga vad gäller analyser av ljud minskat ", skrev han till försvarets anställda.
Professor Hans G Forsberg leder expertkommissionen som granskar undervattenskränkningarna.
Satelliten är konstruerad av det europeiska rymdorganet ESA och forskningsprojektet betalas gemensamt av ESA och den amerikanska rymdstyrelsen Nasa.
Omkring
Inte oväntat.
nattliga eftersitsar är alltid slutsålda flera veckor i förväg.
Det blev succé direkt och nu äger firandet rum vartannat år.
Men innan dess alltså en hektisk tid som lucia och därefter en jorden runt-resa med värdfamiljen.

Imorgon går strejken bland landets sjuksköterskor in på sin tredje vecka.
Bild :BRORAUGUSTSSON Höjer sina röster.
Johanna Almer, 33-årig trebarnsmamma och präst i Oscar Fredriks församling de senaste
månader sedan.
Johanna Almer anser att de
Han kan säkert försvara sig mot påhoppet.
- Jag har fått ett brev och jag tänker svara på det.
Enligt sjukhusdirektör Dan Wiklund har Göran Holm sedan i oktober motsatt sig en medicinsk och ekonomisk revision inom sitt område.
Göran Holms synpunkter nådde inte fram till politikerna i sjukhusnämnden när den beslöt att genomföra revisionen.
Då jag vägrade fick jag besked om att det skulle betraktas som min avskedsansökan, säger Göran Holm som konstaterar att " så går det till i dagens Sverige ".
miljoner.
Kanske gör göteborgarna rätt i att se sig omkring innan de börjar kommentera de
I framtiden, när hon själv fått barn, vill hon åka runt på daghem och skolor och spela barnteater tillsammans med någon likasinnad.
För släktens skull är hon beredd att göra mycket nämligen.
Programmet är späckat, fram till jul är luciatruppen på språng både dagar och kvällar.
- Jag tror att hon heter Tyra.
Hårt straff för misshandel En 24-årig skinnskalle dömdes på fredagen av Göteborgs tingsrätt till
Vid ett annat tillfälle överföll skinnskallen, då tillsammans med en 17-årig flicka, en färgad man på Hisingen.
24-åringens kamrat dömdes till skyddstillsyn och samhällstjänst för grov misshandel.
Och med vilka medel de kan påverka sin situation, säger hon bestämt.
I dag finns alla möjligheter att kunna förverkliga sina drömmar, men allt för få möjligheter att visa vad man lyckats prestera.
- De flesta som går i skolan i dag vet helt enkelt inte vad de har för rättigheter.
Mest besviken är Lotta över det som hon uppfattar som ett uteblivet stöd från Göteborgs utbildningsförvaltning.
Här behandlas hallickar med respekt AMSTERDAM:
Inte heller omdömet.
Det är mycket lättare att få kunder att skriva kontrakt om de haft en fin kväll dagen innan.
Varje kväll jobbar cirka
Många av dem har andra jobb, är hemmafruar eller studerar.
I husets övre våningar bjuder Heuft upp till den stora illusionen.
Men Heuft lever ohotad.
De sjabbiga ställena försvinner.
- Men om de blir förmögna, det vet jag inte.
- Handeln med narkotika, människor och vapen har nära bindningar till sexbranschen.
En välorganiserad verksamhet I Amsterdams hamnkvarter har myndigheterna dragit
PETTER OFTEDAL Inflytelserik hallick.
Syftet har varit att förbereda de frågor som ska tas upp vid regeringskonferensen
av de då
Det kan ske på
Hon föll och bröt lårbenshalsen.
När den kom gick hon ut genom den öppna sjukhusdörren.
- Men trots operationen kan jag fortfarande inte lita på handen och tappar saker, berättar Ingrid.
september, att Ingrid fick vända sig till dörrtillverkaren om hon ville ha skadestånd.
kronor.
Bild:
waldorfskolor, hyrt in sig i Kärralundsskolan.
- Det finns många frågetecken när det gäller trafiken i det alternativet.
är bergigt och ligger mer avskilt just där Torpagatan svänger upp mot Björkekärr.
Om allt flyter på som planerat flyttar Rudolf Steiner-skolan in i nya lokaler, som kostar
Bill Clinton besökte igår den amerikanska militärbasen i Baumholder i södra Tyskland.
man i regionen för vad militären kallar logistiskt understöd.
man från Makedonien.
mot
Det var många som ville trycka president Clintons hand när han talade inför omkring
Mladic sade också att avtalet var oacceptabelt eftersom det ger bort områden som tillhört serber i århundraden.
Demonstranterna kom från Posavinaområdet i Bosnien vars framtid enligt Dayton-avtalet skall avgöras genom internationell skiljedom och som kan komma att tillfalla de bosniska serberna.
- Jag har kört
Dock lyser det igenom att många är nybörjare, och en av dessa blev liggande med illa tilltygat knä.
Regeringen hävdar att de kännbara nedskärningarna är nödvändiga om Frankrike skall vara redo att gå med i EU:s valutaunion
Inom kort räknar Gunnar Sjöström, pensionerad professor vid musikhögskolan som har det övergripande ansvaret, med att förslaget till den nya tjänstestrukturen för Valand ska vara klart.
- Det finns en grupp som bedriver åsiktsförtryck.
- Kritikerna har sökt fel hos honom så att det ibland liknat personförföljelse.
.
Av planens förslag framgår att man endast tänker inrätta en professur i fri konst, adjungerade ( deltidsprofessurer ) och lektorat.
Många känner likadant.
Den misstänkte mannen lokaliserades till en lägenhet i Biskopsgården, greps och fördes till häktet, samtidigt som polisen gjorde husrannsakan för att säkra bevis.
Men polisen har vittnen som sett honom och pekar ut honom som gärningsman.
västsvenska landshövdingar i ett gemensamt protestbrev till riksdagen.
Det handlar dels om att utbildningsnivån i de västsvenska högskoleregionerna ligger under riksgenomsnittet och att efterfrågan på utbildning växer snabbt med en stor kvot behöriga sökande per plats på alla västsvenska högskolor.
år före sin tid GETTERÖN:
elever och personal från Porthällagymnasiet i Partille, som har flyttat undervisningen till Getterön utanför Varberg under en veckas tid.
Därefter tar informationsteknologin vid.
När eleverna kommer tillbaka till Porthällagymnasiet fortsätter utbildningen under
BENGT MAGNUZON Tagning.
Munasinghe sade tidigare på dagen att arméoperationen härmed är " avrundad och slutförd " - men sedan ändrade han sig och förnekade att han uttryckt sig så.
Vice försvarsminister Anaruddha Ratwatte sade att erövringen av Jaffna inte betyder slutet på offensiven.
,
och tjänade i modern tid som armégarnison.
liv Arméns stora offensiv mot den tamilska separatistgerillan inleddes den
Lankesiska regeringssoldater marscherar in i staden Jaffnas centrum tillsammans med en bulldozer som används för att röja landminor.
.

huvudsakliga uppgifter i Sydafrika.
Militära och politiska ledare från den förra regeringen, exempelvis den före detta försvarsministern Magnus Malan och ex-president P W Botha har gått ut med bestämda uttalanden om att de inte har något att be om ursäkt för.
kan komma ifråga för amnesti.
Det finns natur med högt bevarandevärde i Jerikoområdet.
Tommy Blandin, ordförande i den lokala naturskyddsföreningen, hävdade att den första miljökonsekvensbeskrivningen var undermålig.
Det finns miljöer med stengärdesgårdar och odlingsrösen som är biotopskyddade.
- Det är inget anmärkningsvärt i att man begär in kompletteringar under samrådet.
Minst
miljoner kronor i rena arbetsmarknadspengar.
En annan tung del är så kallade OSA-arbeten ( offentligt skyddade arbeten ).
miljoner kommer att behövas vågar Bo Ahlén inte sia om.
Till Kiel, Lübeck och Burg rullar varje vecka
- Vi har bytt från enaxlade bussar till boggie för att klara vikterna.
liter vin per person.
Tyvärr har det visat sig att så gott som alla har köpt med sig för mycket vin och sprit, omtalar Per Corsing,
Ännu större kvantiteter leder till åtal och dagsböter, vilket inte är ovanligt.
färjor
gånger, säger Lars Helgesson.
flak öl per passagerare - Det är mitt ansvar att bussen inte väger för mycket, därför får ni köpa max
.
Med lagstiftning på en strängare nivå skulle utsläppen kunna minskas med
miljarder kronor för den stränga nivån och
Inom EU står medlemsländerna själva för större delen av försurningen.
18-åringarna Erica Thorén från Öckerö, Camilla Engberg från Partille och Ulrika Husu från Lindome går tredje och sista året på Vårdgymnasiet i Mölndal.
De vanliga praktikplatserna ordnas av skolan och förra året var Erica på Öckerö dagcenter för utvecklingsstörda och Camilla på Torallagården för äldre i Mölndal.
år.
assistenter.
Vi hade nog en förlossning om dagen och dessutom kom svårt sjuka, ibland döende patienter.
Till andra elever som vill göra något liknande vill de ge rådet att vara ihärdiga.
och hette Skulle jag sörja då.
Jag är nöjd och lycklig och jag hoppas ju att jag har många fler år kvar att förbruka.
Romanen fungerar mer utifrån en idé som får bära boken framåt.
I de gamla deckarna, Agatha Christie och Maria Lang till exempel, så behandlades morden nästan som någonting trevligt.
nominerade Bolinders Fjärilseffekten var en av
JANERIK HENRIKSSON Sveriges meste deckarförfattare.
- Thalén står för våra värderingar och har erfarenhet av
- Vi kan plocka kandidat på kandidat ( underförstått kvinnor ).
Försöket att intressera de andra partierna för att bygga ut någon eller några av de skyddade älvarna i Norrland lyckades inte.
·De
Omvärlden skulle reagera starkt om Sverige inte följde internationella regler och avtal om koldioxidutsläpp.
Men då måste han först hålla ihop sitt eget parti.
Partiledarsamtalen lär starta någon gång i vår.
Gäller det inträdesvillkoret i EMU, så tycks just denna procentsats lika tänjbar som ett nytt gummiband.
procent av BNP.
Den konsoliderade bruttoskulden är i år
Så funderar överskuldsatta EU-medlemmar.
Samtidigt förs också den så kallade kärnbränslefonden över till riksgäldskontoret, från riksbanken, vilket minskar bruttoskulden med en procent.
Framför allt utförsäljning av statliga företag.
Hittills beslutade svångremmar har retat det egna partifolket till ursinne.
Bra, det är
Här trängs lastbilar från Iran, Turkiet och Saudiarabien i en kilformad, fullständigt kaotisk kö.
Så nu står jag här.
Vi sick-sackar fram i regnet mellan åsnekärror och människor klädda i trasor.
Börjar man bråka med sådana gubbar blir det bara dyrare, menar han.
- Om vi har tur kanske vi hinner igenom i dag, säger Slavia, annars får vi vänta till i morgon.
Jag väntade i regnet utanför hytten, längtade hem och insåg att det nog kommer att ta mer än
- Allt okay?
Zurück, Bucharest fahre!
D-mark inte kunde göra i Ukraina löser sig dock med
- No please mister, svarar han.
Kontroll av passet, namnunderskriften, fotot, förhör, telefonsamtal.
Zurück, Budapest, Ambassad!
Allt är rent och snyggt och tiptop förutom porttelefonen som bara sprakar.
- Stängt på rikspolisstyrelsen!
Med det lilla blå passet gick det mycket smidigare och ett dygn senare trillar jag över tröskeln till min lägenhet.
av BJÖRN CARLSSON
- De ställer framför allt högre krav på säkerhet och funktionsduglighet, menar Eva Pihl och får medhåll av Ford Sveriges marknadschef Marie Enocsson.
Uppskattningsvis står kvinnor för mer än vart tredje bilköp i dag.
De fluktuerande räntorna och nya taxeringsvärden på bostäder gör ju inte situationen lättare, menar hon.
.
Dessutom sade kritiska röster att de gamla bilarna ändå snart skulle skrotas, eftersom den svenska bilparken är mycket gammal med internationella mått mätt.
I grunden handlar det om att skärpa kraven också på nya bilar för att få ner utsläppen, poängterar han.
tjänstebilar försvunnit.
Mer än så vill han inte säga för närvarande.
procent av dem har löneavdrag på i genomsnitt
- Det tar minst ett år för Coca-Cola att bygga en ny anläggning, säger Göran Orre, informationschef på Pripps.
December är den sämsta cola-månaden, eftersom julmusten är så stor.
Därför var Sara Wedlunds andraplats vid terräng-EM, som avgjordes i Alwnwick utanför Newcastle i England, en välkommen och efterlängtad framgång.
Det
Samtidigt började löparna bakom henne att närma sig sakta, men säkert.
maj.
- Det är bara något jag skämtar om.
meter till
Anette Fischer, Öis, blev
Bra jobbat, Sara!
.
oktober
Där uppvaktades förbundet av bland andra idrottsminister Marita Ulvskog, Riksidrottsförbundets Lennart Karlberg, CeGe Anderberg och Gunilla Lindberg från Sveriges Olympiska kommitté, Svenska Fotbollförbundets Birger Sandberg, Svenska orienteringsförbundets 94-årige veteran Bertil Nordenfeldt, Göteborgs kommun, Stockholm fritid, samtliga distrikt och ett fåtal klubbar.
Så sent som fredags försvann ytterligare
- Jag möter stor entusiasm och stämningen på förbundskansliet har blivit mycket bättre.
.
Hela
.
Svensken Fredrik Letzler blev sjua med tiden
.
PETER WIDING Lyckliga bronstjejer.
Den första av
i avgörande set vid OS-finalen.
-.
- Borden är hala och bollen glider iväg, men det är lika för alla, tyckte han.
Peter Karlsson fick stryk med minsta möjliga marginal av tysken Jörg Rosskopf i sin kvartsfinal:
- Samsonov är turneringens bäste spelare.
av BERTIL GUSLÉN
Nu spelades de i den första!
Emellanåt tar hon sig till kvarten, nån gång till semi.
Själv nådde hon som bäst semifinal i Australien
Vilket råd ger du talangerna?
funktionerna.
Ge dem mer tid.
, berättar Brobeck.
och att tjejerna själva vill.
Lägg namnet på minnet.
Med en gnutta flax räddade Ullevi till slut
- Ingen tennis på
Hennes råd till unga löften är att ge sig själva mer tid om de vill lyckas.

I Skånederbyt slog Stenbocken Elbogen från Malmö med
poäng följd av Pär Svensson
En perfekt luftfuktighet i hallarna kan vara en orsak till det förnämliga spelet.
Sedan blir han förbundskapten för världens bästa dressyrryttare.
- Så går det när man vill för mycket.
år, räknar jag fortfarande som min förstahäst.
- Och så måste jag se till
, får inte som han vill KARLSKRONA:
Det enda jag önskar som present är att få vara frisk fram till OS.
Gårdagens kamp blev mycket jämn och hård.
Per Carlén reducerade och så kom Lugis målvakt Jan Stankiewicz in och tog en straff.
Var väldigt trött i slutminuterna, medgav Per Carlén.
Domarna tillät för mycket, tyckte förbundskapten Bengt Johansson.
Klubbar:
min.

mål, bra spel.
straffmål, stukad fot.
:e landskamp.
östra Götaland (
- Imponerande, självfallet.
) Ulf Turner Landvetters skyttedrottning, Malin Ehrnberg, blev också hela seriens skyttedrottning med sina
På grund av VM-uppehållet spelades
åskådare och
Dessvärre slutade det där.
Vid Lotta Edmarks sida finns lagledaren Bodilh Vestermark.
" Gammal är äldst " och " Med ålderns rätt ".
av många unga tjejer som lyft sig ett snäpp sen Nicklasson och Börjesson kom till oss i fyran.
mål tillsammans.
- Vi kommer att spela i trean med stor ödmjukhet.
- Det är lätt att herrar inte tar fotbollsdamer på allvar.
, dock bara på en tllfällig visit.
Det är tjejerna själva som har önskat.
LARS ALEXI Ett lyft.
personer är en bra bjudrätt som kan förberedas och som inte ger något stekos.
Svep in köttet i folie då det är färdigkokt.
gul lök persiljestjälkar sås:
Varsågod och passera; passera genom den svarta spegeln.
Du är nu avhändad dina gester De lever i oss endast som lövskuggor.
döda och
Med det avser han den juridiska instans som definierar faderskapet och som han menar inte kan existera eller förstås utanför sina juridiska referenser.
Grundläggande för Legendre är att han inte ser faderskapet som en psykologisk roll utan som en juridisk funktion.
Ett barn bör enligt Legendre inte få sitt förnamn från föräldragenerationen utan från någon generation tidigare.
Det är ett accepterande som utspelar sig på en omedveten nivå.
Att " faderns ansvar " i den aktuella svenska debatten ofta likställs med fysisk närvaro är i det perspektivet oroande.
Med en förbluffande självklarhet ses dessa nyordningar som de mest naturliga, men Legendre ställer sig förstås kritisk till de eftergifter som försvagar faderskapets symboliska fästen.
Per Magnus Johansson Bild:
Kvinnan ifråga heter Stoika Hristova.
Emanuel har vuxit upp i en högborgerlig stockholmsk Ålstensvilla med pianomusik, frikyrklig moralism, litterära salonger och intellektuella vänster- och Kinasympatier.
Vilken villfarelse är det att tro att han är en fristående individ?
Hon ber honom för Guds skull lämna den svenska förmågan till behärskning bakom ett gammalt skjul:
KOMMUNISTERNA genomförde sin historieskrivning med sådan intensitet och nitälskan att det snart stod klart för de flesta att jordens skapelse började med Titos maktövertagande.
Fadern ville ha sin kvällsgrogg i fred och fick bistånd av en kristen broder som brukade citera Luther:
år.
Paret Zetterholms bok är ett värdefullt bidrag till den strömningen.
P-G Andbert Kanske har en sån snöstorm inte förekommit under ännu längre tid tillbaka.
Enligt rapporter från både Härryda och Skara-slätten lär det till och med rört sig om tromber.
Det var verkligen inte lämpligt att vare sig stå, gå, köra eller åka.
Det är som vanligt.
Ett ilsket, snörikt lågtryck.
plusgrader i sydvästvinden.
Dimmoln ddddärtill.
Särskilt söndagen blev julkortsvacker.
Långsamt sjönk temperaturen allt medan ett högtryck växte till sig.

- - Landvetter
Varberg
Maxtemp:

m/s Kullen
Fredagen som göteborgarna aldrig glömmer.
Sabine visade för övrigt var skåpet i framtiden skall stå genom att bli
Zia och Weichel byggde upp en ointaglig ledning under de första
¤9_7_3 ©D
N Ö S -
IMP återbördades några ronder senare till Norden med tack för lånet när Weichel stod med på en redubbling i fel tid:
¤Ä D 8_5 ©Ä
):
.
®D
Ruteräss vinner utspelet varefter östs spaderdam framgångsrikt maskas ut.
Hjärtervändan ( bäst ) tas med kungen varefter spaderdam maskas ut.
Försvaret fastnade alltså i en dubbelsidig skvis.
¤D 9_8 ©D
3¤ p
Sant var att Team Frontec I är på jakt efter titeln medan Frontec
Denna fiffiga formulering ringde i öronen på mig när jag var på begravning häromdan.
Just denna begravning blev en ömsint ceremoni, den gamla hade levt färdigt och var nöjd med det som skett, sades det, de närmaste lämnades visserligen i sorg och tacksamhetsskuld, men sådant är livet.
Vi vet inte, men bådas gener har vi med oss, det tog vi i hand på.
Rebecca, Lauren, Jessica, Charlotte, Hannah, Sophie, Amy, Emily, Laura och Emma.
Här arbetar
Mezzo ägs av Sir Terence Conran, som också driver matpalatset Quaglino's, en annan av de mest populära restaurangerna i London.
kronor under ett kvartal.

skall hela biblioteket vara klart.
Purken prins.
av SVEN ULLGREN
Hon gick till svenska ambassaden, men fick avslag.
- Enligt svensk lag kan inte ett äktenskap brytas ensidigt, säger kvinnans advokat, Gunvor Cangemark.
Barnen går i skola och klarar sig bra.
Då kom Konsumentombudsmannen, KO, fram till att vissa uttryck i broschyren stred mot marknadsföringslagen.
Lars-Olof Magnusson, VD för STS, suckar när EF:s anmälan kommer på tal.
Det tråkiga är bara att diskussionen om mammeriet antingen är anakronistisk ( " förr fanns det riktiga mödrar " ) eller biologistisk ( " en riktig mor är ett instinktsdjur som träder i funktion med automatik " ).
Jonas Frykman, etnolog, skriver:
" Samtliga bidrag analyserar känsligt och vemodigt, det är som om de var medvetna om alla uteslutna pappamöjligheter i samma ögonblick de beskriver sina egna förhållanden.
" Istället för cigarr " står det på baksidan, men det vet alla att farsor idag röker inte cigarr, de viker inte från sitt barns sida förrän cigarrtiden är över.
Sött men påtagligt regisserat och starkt färgat av amerikansk verklighet.
Skulle du tycka om mig om jag inte hade de egenskaper som du tycker om mig för?
" Den som inte bara är barn utan också får barn märker att skulden flyttar tyngdpunkt i ens liv.
" Jag kommer ihåg hur jag en gång var vanvettigt arg på min yngste son/.
" En kille som sitter som en stock i bussen med en vulkan i bröstet kan bara ha gjort en sak.
" Din dotter synes ha glömt.
Det blir ärr.
timmars arbetsdag, gedigna socialförsäkringar och flexiblare arbetsliv.
PROSA
AndrA platser NY Stefan Jonsson ( Norstedts )
Bruno K Öijer ( Wahlström & Widstrand )
Pamela Jaskoviak är redan här en betydande poet, språkligt exakt i sin mänskliga vilsenhets sång.
Sydsvenska Dagbladet:
, sjunger vi oss varma.
Om det är syndigt att missbruka droger, så finns det gott om syndare i lokalen den här kvällen, cirka ett 30-tal, och på hotellet ännu fler som ligger och trycker i sina rum.
Svårare än så är det inte.
Tidigare i veckan är jag med på en gudstjänst där föreståndarparet Yngve och Ingegerd Bergman vädjar till de boende att upphöra med all den skadegörelse som förekommer på hotellet.
Alkoholisterna var förr den dominerande gruppen, men i dag har knarkarna tagit över ungkarlshotellet.
kronor om året och har ett kontrakt som skall omförhandlas
kronor per dygn om den boende skall utspisas med frukost och lunch.
- Vi är inga poliser, men vi beslagtar den narkotika och alkohol som vi hittar på rummen och gäster som inte sköter sig får flytta härifrån.
Ungkarlshotellet är en del av Göteborgs undre värld.
Från Lilla Bommen till Nordstan är det bara några
I en del fall också det enda.
Uteliggarna kommer för att få lite värme och ett mål mat.
år.
Yngve Bergman tjänar
Man kan leva sitt eget liv.
Jag var inte gammal när jag började stjäla cyklar i Majorna och Masthugget.
Det tjänar inget till.
Det har hänt att jag varit med på gudstjänster, men det har bara varit för att få en kopp kaffe och några mackor när jag haft dåligt ställt.
Har inte sett henne på
Ibland känns rummet litet.
Det här ungkarlshotellet avskyr jag som pesten.
Det är många här på Frälsis som tror att en storvinst på trav eller tips skall lösa alla deras problem.
Jag existerar, men mer är det inte.
De lever sina liv, jag lever mitt.
.
Jag fattar inte att jag har bott på Frälsis i
separerade jag från min sambo.
Det var kanske inte så konstigt att vårt förhållande sprack.
Jag sover länge på morgonen, har ingen lust att gå upp.
Jag mår dåligt i den här miljön.
Jag har
"
Jag har inte varit där sedan den dagen jag flyttade hemifrån.
Jag tar inte en droppe.
För
Ekonomiskt klarar jag mig gott.
Jag mönstrade av
Det är tråkigt att knarket fått ett så starkt grepp om ungdomen.
Per-Amil Andersson, pensionerad sjöman, har bott länge i ungkarlshotellet vid Lilla Bommen.
PER BERGLIND Det finns ingen Gud som kan hjälpa mig härifrån.
referenser " Olof Palme ", Tage Erlander och Björn Borg har knappt
Dessutom dyker med jämna mellanrum spaningsledaren Ölvebro upp och förklarar att mordet snart skall vara löst, före annandag påsk bör det vara klart, eller åtminstone före mors dag nästa år.
Men jag kan avslöja att när avslöjaren själv, Stig Edling, inte hittade tillräckligt hatiska ungmoderater i något arkiv så hyrde han en lokal, bjöd in en hel drös unga människor, satte på dem upptryckta T-shirts med Palmes ansikte, den klassiska nidbilden med örnnäsa och dolsk blick.
Vad betydde han för Sverige och för världen?
år senare, den sista hösten, när Harvardaffären dök upp, väl placerad av hans politiska motståndare.
Trettio år i den politiska hetluften hade satt sina spår.
Det går inte.
Det " exotiska " befolkningsinslaget utgörs av adoptivbarn.
korta pjäser på svenska, Mannen och åsnan och Mannen som ville bli rik.
Men inte heller en nioåring har kunnat undvika att höra talas om de hemska saker som förekommit i Bosnien.
De klarar att spela teater på svenska och alla förstår vad de säger och applåderar till och med efteråt!
Vid en annan skolbänk sitter Sadat Mosavi från Iran och samtalar med Evelina Roos.

En scen ur Mannen som ville bli rik, en folksaga av okänt ursprung framförd på svenska av invandrare.
Dubbelefternamnet Markstedt, har media tappat bort.
Snickarbyxorna hann hon inte lägga av förrän
Dessutom är hon prestigelös och har ett gott samarbete med sin styrelse.
Det är också där i trädgården Eva Fernvall kopplar av och hämtar ny kraft.
Odlaren vet att när tiden är inne, ger arbetet utdelning.
av dem är rekommenderade och frankerade med minst
Höstens försäljning beräknas ge
En amerikansk soldat lade till exempel beslag på de höga naziherrarnas stämplar som de använde när de signerade brev eller andra handlingar.
De med kulhål i var dyrast.
kronor.
Originalet finns hos en samlare som betalat drygt en miljon kronor för det.
sidor är uppdelade i ett stort antal ämnesområden, från gamla kameror och vapen till Elvis Presley och Marilyn Monroe.
i Kilenskolan ägnat några lektioner åt GP Söndags rapport från deras hemort.
Jag kommer inte att bo kvar här när jag blir stor.
" Vi tackar klass
Också i Frihetens verkstad - det är ju så de brukar presentera residenset - har toleransen sina gränser.
'Man fick ingen arbetsro.
Den där telefonöverenskommelsen inkluderar nämligen, förutom ett omsorgsfullt formulerat avtal om tid och stund för mötet på Drakabygget och en utförlig beskrivning av vägen dit, en del aktuell information om värden där och hans verksamhet.
Det är ett av mina valspråk ", skrockar den åtminstone på papperet numera onekligen rätt mogne rebellen.
Å, det är härligt.
" Det är ett annat av hans valspråk.
Då hjälper det inte att man kör den kortaste och av Jörgen Nash varmt och energiskt rekommenderade vägen till Drakabygget.
Här är ingen skada skedd.
En av norra Skånes skickligaste kokerskor.
Så hör nu på.
Det är programmet.
" Här hade vi djur förr i världen ", säger han och slår ut med handen mot den yviga grönskan.
Emalj.
Den hör också till oss.
På några ögonblick hade mitt huvud växt till sin dubbla storlek.
Som i hela Skåne.
Men framför allt i staden.
" " Både Asger och jag var hårt engagerade där.
Där hade jag en fantastisk tid.
Men nu vänder vi!
" Det var inte jag som halshögg henne.
Och det var nära att det blivit mer än så.
Där öppnade jag min verktygslåda.
Blasfemi, ja.
Men det har jag för det mesta blivit.
" Det är ett par mäktiga oljor han först och främst syftar på, uppenbaras det.
Det fick jag för inte så längesedan tillfälle att demonstrera för en gangster som överföll mig i en mörk gränd i Stockholm.
Och här är en bild av mina barn.
Här är det.
Silkeborg.
Jag är
Det har min läkare ordinerat.
" " Och så älskar jag livet.
Det är därför världen ser ut som den gör.
Men det är inte tomt som annars vid middagstid.
Inför denna Romresa hade jag bespetsat mig på att träffa just Gina.
Så slutade jag vänta.
Och alla lär vara här.
Deras divor var hoppet om framtiden, personifierade deras drömmar om en kvinna som var både hora och hustru, ett slags livs levande helgon.
På vägen ut i foajén igen inser jag att dockorna som smilar så väluppfostrat i sofforna är modellerna, där sitter Naomi och Claudia!
".
", angenämt, vi skulle ju ses för en intervju?
.
, några avsnitt i Falcon Crest på åttiotalet, men vem kommer egentligen ihåg vilka filmer hon var med i:
uppförstorade skrikande strutsar, en nyfödd i näbben på en
Hon vet att uppmärksamheten inte är avsedd för henne ikväll, hon har låtit sig övertalas att komma hit.
Poliserna bildar kedja.
år gammal är Gina Lollobrigida den firade divan när hon dyker upp på Piazza Navona.
Våra inhemska tillgångar på silvermalm var okända på vikingatiden.
Den största skatt som hittats vägde hela
Totalt rör det sig om
Säkert ingår också erövrat silver i skatterna.
När silvergruvorna i Kalifatet började sina, och de politiska förhållandena i Sydryssland gjorde färdvägarna osäkra, avtog silverströmmen från öst.

Danagäld var något som nordborna pressade sig till mot löfte att inte plundra och skövla landet - löften som de sällan höll.
kilo silver.
De koloniserade samtidigt en stor del av norra och östra England - Danelagen.
I motsats till bysantinska och västeuropeiska mynt är de arabiska bildlösa, men i övrigt liksom dessa försedda med myntherrens namn och uppgift om var och när de utgivits.
Det är heller inte osannolikt att man grävde ner sina tillgångar, när det ryktades att uppbördsmän var i antågande för att kräva in skatt.
LILIE KAELAS Artikelförfattaren har varit chef för Arkeologiska museet och Historiska museet i Göteborg.
Bland smycken och silverstycken fanns mynt från 87 olika präglingsorter i England och på kontinenten.
Det kom till och med snö från taket!
Om han var lite nervös innan var han dessto nöjdare efteråt.

Ett annat uppskattat inslag var gruppen "
Det var då jag fick idén att köra igång med dansgalorna.
Synd att maken inte kunde följa med, han ligger sjuk.
- Jag skall ge den till en flickan med den vackraste klänningen, säger han och försvinner i vimmlet.
Det var utsålt i Stenhammarsalen.
För att sedan inleda kvällen med att tillägna Sång till friheten sig själv.
- Det hade jag kallt räknat med, säger han när den entusiastiska publiken vill ha ett extranummer.
Och i kväll är det så dags att presentera vinnarflickan.
Mycket av det vackra slottet visas Men också greven, grevinnan, deras vänner och tjänstefolk på slottet får tittarna möta.
Spola den skevbente skåningen Melander God söndag!
Vad var det för fel på hans lever?
- TV-programmet med Sven Melander, lördagen den
Vera Karlsson tycker likadant.
Lycka till, säger Eva Andersson i Göteborg.
Programledarna bjuder in sina egna kompisar.
Kan vi inte få namnen på dem som sitter i styrelsen och beviljar dessa jättefallskärmar, undrar han.
Men mycket återstår att göra på den gamla kaptensgården som ligger alldeles vid kanten av havet.
För att klara renoveringen arbetar jag med väl avgränsade projekt.
I förberedelsen ingick också ett besök på Wapnö gods i södra Halland, som nyligen restaurerats.
Den får sedan torka, och spänns om under tiden, för att ge ett plant underlag för tapeterna.
Han kände igen tavlan när den var till salu i en affär i Göteborg och köpte den, berättar Gull Natt och Dag när vi vandrar runt.
andra benämns " där oppe " och " där borte ".
timmar tror han och hans fru Gull Natt och Dag att det tar innan rummet är klart.
Hon har visioner och ser möjligheterna med EU utan att överge sina grundläggande idéer om småskalighet.
Vid detta bord sitter också norska Östfold, på andra sidan EU-gränsen.
För kommunalrådet är det angeläget att inte tappa bort det ideologiska perspektivet med små enheter.
Tyska företag vill nå den svensk-norska marknaden och finner då Strömstad intressant.
år sedan.
Volvo hade en liknande organisation i sin Uddevallafabrik.
De gamla kranpackningarna är ett minne blott - i stället använder man
byggdes första etappen på en ny fabrik.
miljoner kronor.
och har
Med sand från Baskarp vid Vättern framställs gjutkärnan till en vattenkran.
Han anser att Vägverket gjorde en miss som inte byggde planskilda korsningar när Edsborgsleden genom Trollhättan rustades upp och fick
Ett stycke natur kan vara oerhört betydelsefullt bara genom att finnas där.
Det har han gjort med Hasselbladskamerans hjälp.
Jan Grahn har fått följande utmärkelser:
.
Bild:
Ozzy har efter det gjort många soloalbum bland annat Blizzard off ozz, Ultimate sin, No more tears.
Helt plötsligt allt mörkt och
Fredrik Berrum Mobbad?
Det är vanligast att mobbningen börjar på låg- och mellanstadiet och att personen som själv mobbar har problem.
Resultatet visar att kommuner och skolor har dåligt med resurser när det gäller arbetet mot mobbning.
• När började du bli mobbad?
- Nej!
Jag önskar att jag visste det.
Det kändes skönt att kunna prata ut, men mina problem blev inte lösta, precis.
• Vill du säga något speciellt till läsarna?
!
• 38% av skolorna uppger att eleverna inte har en aktiv roll i deras arbete mot mobbning.
Att alla som jobbar på skolan ska hindra varje försök från varje elev att utsätta andra för kränkande behandling.
Kom bara ihåg att inte skriva för långt.
Aldor förstod ingenting.
- Jag har inte gjort någonting!
- Hejsan Rosamunda, sade hon.
- Tro mig inte då, sade Amanda och gick iväg.
Alla blev förvånade.
Som vanligt var det ingen hemma.
Det var hans pappa som hade kommit hem.
frågade Mia.
- Jag lovar, sade Mia.
år yngre, mobbade jag en tjej som var ett år yngre för att hon var så liten för sin ålder, minst i sin klass.
Jag skulle bara säga hej då.
Bittre konkurrenten von Dönicke är också på upptäckarfärd för att med termosen bevisa sin teori om att vi kommer från utomjordingarna.
Sångnumret Nostalgiaria med nunnan och vilden Oskar Vilde, är oerhört kul och den efterföljande parningsdansen Puppslem är på sitt sätt.
Alldeles i början av andra akten:
?
Och precis som här hemma så står debatten mellan traditionalister, som hoppas att fortsatt höjda skatter löser problemen, och förnyare som efterlyser mer privat konkurrens till den offentliga sektor.
lär aldrig ha gillat varandra och nu försöker de inte ens att dölja det.
år är den genomsnittliga tiden för en dansk regering och Nyrup Rasmussen nått den kritiska gränsen.
- Jag är både överväldigad och glad att detta nya medium fått ett sådant fint erkännande, säger han.
Det måste finnas tecknare som ger figurerna glöd och liv, säger John Lasseter.
Tom Hanks hade mycket att tillföra, säger John Lasseter.
Nu gör det inte så mycket eftersom Toy Story är en hisnande publiksuccé i USA.
I Sverige ersätts de av Björn Skifs och Fredrik Dolk.
Till exempel de gripande Christmas Valley och For- giveness Song, den sistnämnda med både Chris och Carla på sång.
En anmärkning som dock försvinner efter en avslutande makalös version av Patti Smiths Free Money.
ÖB har nu överlämnat sitt förslag till regeringen över hur försvarets nedskärningar ska gå till.

bataljoner i stället för normalt
ÖB vill lägga ned I
- Den uniformerade soldaten försvinner från Karlsborg, sammanfattar Torsten Lindh.
Owe Wiktorin erkänner att även ett bantat försvar klarar den uppgiften.
Av dem är
miljoner.
l Hur gick det förra fredagen?
l Någon reflektion från första kvällen?
- På absolutfronten intet nytt, trots att Valle och jag gick bland publiken med tända pannlampor ( på riktigt alltså ) och letade spritspioner.
Pjäsen är visserligen skriven för krogmiljö men en bit in i lokalen är servitörerna mer i blickfältet än aktörerna på scen.
Vid ett enda tillfälle tillåts karaktärerna att utvecklas Den kändes mer som ett bihang än en del av pjäsen.
- Flytten är ekonomiskt oförklarlig, säger han till GP.
Han fick också nya pengar till patrullbåtsdivisionen.
De ekonomiska beräkningarna ger oss visst hopp om framtiden.
får bidra till Göteborgs försvar MKV ska även i fortsättningen ha ett stort samarbete med I

KENT HALLGREN Snart ett minne blott.
Regeringens och centerns försvarspolitik innebär att Sverige inte ensamt kommer att kunna slå tillbaka ett anfall.
- Miljöpartiet vill spara mer på försvaret än något annat parti, sade Nordgren.
sjukhus i Sverige.
- Vi räknar med en icke oväsentlig ökning, säger professor Lars-Olof Andersson vid Pharmacia & Upjohn.
Dels med tanke på detta och dels med hänsyn till tittarsiffrorna framstår TV 4-chefens föraktfulla uttalande om Rapport som " surt sa räven ".
För oss som ser Västnytt framstår den sändningen som mycket traditionell, men det finns en oerhörd dragkraft i det näraliggande materialet.
Sanningen om en vanlig familj - Papporna brukar vara mest nervösa inför sändningarna.
Men många säger efteråt att de tack vare skådespelarna lagt märke till små fula ovanor och egenheter de har.
- En annan lärdom är att begreppet vanliga familjer egentligen inte skall användas.
Med utgångspunkt från detta skrivs manus till en komedi.

- Det behövs inte.
En seger för närdemokratin.
Vi hade inte vågat hoppas på ett så stort intresse, sade ett påtagligt nöjt kommunalråd, Jan Gustafsson ( s ).
Kvällens enda spontana applåd fick Ann Lihnell då hon i kvällens längsta och mest infekterade debatt krävde nya baracker istället för att fler och fler barn skall bli sjuka i Rävlandaskolan.
kronor.
:e socialsekreterare vid socialtjänsten i Härryda kommun.
liter industritillverkad sprit i lastbil En kissenödig tullhund.
Lastbilschauffören och den väntande mannen signalerade till varandra.
De skyddade nämligen en annan last för insyn - över
Tomas Ello tror att beslaget är det största hittills i Sverige.
Inköpspriset beräknas till ett par kronor litern.
De måste ha styrts från högre ort, menar Tomas Ello.
Avgiften för att skicka pengar på det här sättet är
- Jag tycker detta är uselt.
Dessutom har jag fått veta att försändelsen efter
i det danska folketinget.
Och han tillbakavisade EU-motståndarnas påståenden om att det är EU som organisation som skapat arbetslöshet genom att tvinga länderna till ekonomisk anpassning.
- Delors låter mer grön än de gröna, när han talar om skatteväxling och kortare arbetstider.
EVA WRANGE
Den så kallade negativa föreningsfriheten går före den svenska arbetsrätten.
Skulle Europadomstolen fälla svenska staten innebär det att kollektivavtalens ställning försvagas, inte bara i Sverige utan också i övriga Europa.
Europarådet - Europas förenta stater Europarådet bildades
Ville inte ha avtal - nu är han med i facket STOCKHOLM:
Kanske gjorde nyhetstorkan under sommarmånaderna sitt.
Torgny Gustavsson berättar:
Facken inledde en blockad av företaget.
ville Svenska Turistförening gå in som medlare mellan mig och facken.
- I Stockholm på Sergels torg fick jag se Folke Pudas som låg i sin låda.
- Men det var först sedan vi hävdat offentlighetsprincipen och begärt ut handlingarna.
- De vill ha medlemmar.
Skolverket har tröttnat på att vänta på fullständiga handlingar.
Friskolekommittén föreslog för övrigt nyligen att den berörda kommunen ska ta över avgörandena.
Fortsatt tryck på Delsjön VA-verket övervakade ny lossning av xylen Xylenhalterna sjunker långsamt i älven, men värdena är ännu inte stabila.
- Halterna sjunker långsamt och isen blöder ut xylen.
vändor för att plöja upp och mala sönder isen in till kaj.
Vi borde ställa tuffare krav på industrier och annan verksamhet.
- I så fall måste halterna vara lägre och framförallt stabilt låga.
Bild:
miljoner.
I höstas presenterades rapporten " Nordisk nytte " - en inventering av institutionerna och deras värde ur just nordisk synpunkt.
Några andra institutioner i Göteborg får en nådatid att visa " nordisk nytta ".
Eva Olofsson, nyvald ordförande för vänsterpartiet i Göteborg.
Utan jobbet inom äldreomsorgen i Lundby hade jag inte haft samma möjlighet att följa med i yrkeslivet.
I flera stadsdelar, bland annat i de nordöstra stadsdelarna, ökar arbetslösheten och folk känner sig inte delaktiga i samhället.
PETER BAGGE
Dessutom skall skolornas profil stärkas för att motverka " högstatusskolor ".
LARS GUNNAR WOLMESJÖ
- Värst är det i Göteborg och Jönköping, säger han till GP.
Lever inte Ackordscentralen gott på systemet?
- Finns det sakskäl i förslagen, så beaktar vi dem.
- En tråkig formulering.
På Stigs Kakel har Håkan Johansson hand om transporterna.
I dag tänker han ta kontakt med ansvariga för att åtminstone få veta var pallarna finns och hur man eventuellt kan få ut godset så att det kan transporteras till kunderna.
miljoner kronor om året och har mellan
På Kurt Jonssons Åkeri AB kör man även med egna bilar.
Konflikten har en dålig timing.
På ASG:s godsterminal i Göteborg är det ödsligt.
Det är, enligt miljöminister Anna Lindh, bästa sättet att tvinga biltillverkarna att ta fram bensinsnålare motorer.
Koldioxidutsläppen har inte sjunkit nämnvärt, trots förbättrade motorer.
liter per mil och att priset på bensin höjs med
år.
- Det kan vara svårt att hinna med pluggandet, men samtidigt får man mer kontakt med personal och de andra föräldrarna, berättar Anna Karin Reiman, förälder till Ingrid och Linn som går på Krokus.
år.
miljoner niohundratusen kronor.
På grund av avtalets relativa otrygghet, LAS-reglerna gäller till exempel inte, tillkom fallskärmsklausulen.
För samtliga förvaltningschefer samt kommunalråd i Mölndal gäller att deras årsinkomster är så höga, runt
års ålder plocka ut sammanlagt
, skulle få
procent av lönen fram till folkpensionen efter
I vårt räkneexempel innebär det att om han skulle avgå vid årsskiftet
Sammanlagt kan fallskärmarna kosta
kronor i månaden, sammanlagt
år och hans 13-åriga fallskärm skulle kosta kommunen sammanlagt
kronor.
Fallskärmarnas värde är framräknat utifrån de grundlöner de aktuella personerna har
kr ·Skoldirektör Karin Franzén
kr ·Socialchef Barbro Mellgren
Under en tid har rykten cirkulerat att det förekommit insideraffärer och spekulation i anslutning till riksbankens beslut om räntesänkningar.
Den avslöjade valutahandlaren har upptäckts av riksbankens egen säkerhetstjänst och påstår själv att det är ett misstag att hans bolag inte redovisats.
Kanske har den nu avslöjade småspekulanten ändå varit den som bidragit till ryktesspridning om anställda på riksbanken som utnyttjat sin ställning.
Nya räntesänkningar är att vänta STOCKHOLM:
Inflationsrapporten från riksbanken skall ses som en översiktlig prognos för den svenska inflationen under de närmaste åren och ur den kan i praktiken utläsas om riksbanken finner möjligheter att sänka räntorna.
Men Vänersborg är inte ett rasistiskt fäste, hävdar Ronny Irekvist, chef för kommunens individ- och familjeomsorg.
18-åringen och en fyra år äldre kamrat hade kommit ifrån de övriga skinnskallarna och jagades genom centrala Vänersborg av ett annat gäng.

Polisen har en klar bild av händelseförloppet och vet vem som höll i kniven.
Parterna träffas på nytt i dag vid ett sedan länge inplanerat möte.
" Halland måste få mer pengar " HALMSTAD:
- Vi har nog varit lite för blygsamma då det gällt att begära pengar.
- Anslagstilldelningen har följt en
politiker från Kungsbacka ställs inför rätta i Varberg på torsdag, åtalade för tjänstefel.
kronor i bistånd under året (
Den nu 38-åriga kvinnan överklagade och vann i både länsrätten och kammarrätten, men kommunen höll inne pengarna och förde ärendet vidare till regeringsrätten, som dock inte beviljade prövningstillstånd.
Men återkomsten blev ett inferno.
Skadeståndskravet har hon senare tagit tillbaka.
- Ja, men vad skall jag göra åt det?
) ett tag, men nu är det på gång igen att reda ut vem som skall ha ansvar för vad.
Den märkliga förlossningen är nu föremål för polisutredning, och Jordbruksverket i Jönköping riktar hård kritik mot veterinären i sitt yttrande till polisen.
Lyckas man vända den i normalläge och sedan skall hjälpa kvigan att föda fram den, så bör man inte använda större kraft än vad
När han inte spelar kyrkomusik trimmar han äldste sonens go-cart.
Efter aningen svårerövrad vit mössa vid Högre allmänna läroverket i Västerås stod han vid ett vägskäl.
.
Att bara lägga det golvet tog Hans
Efter
Bild:
Han byggde ett härligt, gediget fritidshus på Tjörn, där han i den sk lillstugan inrättade en verkstad, där han svarvade och tillverkade olika musikinstrument, bla ett klavikord.
RAGNAR och RAGNHILD LÖWENMARK MINNESORD Lars Ove Nilsson Kunnig företagare inom shipping Civilingenjör Lars Ove Nilsson, Bohus Björkö, har avlidit i en ålder av
var Lars Ove VD för Salen Wicander Marin.
inom:
I går beslutade nämligen regeringsrätten att ta upp ärendet för prövning.
Så snart planen hade levererats hyrdes de ut till Hongkongbolaget.
Ska gå in till grannen och låna hans varmluftspistol om en stund.
En tornspira här, en balkong där.
.
Lussekatterna var alldeles svartbrända och torra utanpå men gula och mjuka inuti.
Och vad gör jag med hålen som blir över vid sidorna?
Dansgolv där jag som barn skuttar runt och markerar frånvaron av öron och svans.
Då smaskar de i sig praktiskt taget allt som rör sig i insektsväg.
Grodorna lever ett liv där hot och faror ligger ständigt på lur.
parningar under leksäsongens
Om honan är missnöjd med sin partner händer det att hon fördröjer äggläggningen på så sätt ökar chansen att en mer attraktiv och större hanne uppmärksammar henne.
Sagan Grodkungen hittar jag hos Bröderna Grimm.
nätter kysser grodan som då blir till en prins.
Barn behöver inte vara oroliga för vuxenlivet är sagans budskap.
fötter, måste vevas för hand.
Överraskande nog, kunde man se att stafylokockerna nära möglet hade börjat lösas upp.
kronor.
Malaysia är en modern, muslimsk stat, som efter självständigheten från Storbritannien l 957 vill bli förebild för tredje världen.
procent är muslimer,
Kungen är i 60-årsåldern, har en hustru, Raja Permaisuri Agong, och det svenska kungaparet kommer under de
Eftermiddagen ägnas åt den malaysiske kungen och hans fru, besök på en bilfabrik för vår svenske kung och på en tennfabrik för drottning Silvia, som också hoppas hinna med ett besök på ett narkotikacenter.
Kungaparet kommer att, tillsammans med guiden Mattias Klum, tillbringa okänd tid bland fåglar, apor, spindlar och - blodiglar.
Det är socialdemokraterna, kommunalrådet Jan Evert Halldin och stiftelsens ordförande Torsten Persson, som föreslår att kommunen skall utnyttja stiftelsen för att skaffa fram bostäder till rimliga priser.
Vill hitta nya vägar för året runt-boende Torsten Persson säger att förköpslagen inte fungerar speciellt bra idag.
Cirka
Dessutom har museiföreningen lyckats klara det mesta av finansieringen för projektledare och administration, bland annat då Tjörns kommun medverkar via länsarbetsnämnden med beredskapsarbetare.
Det är alla medvetna om.
- Det är en nyckelfråga att vi nu kan starta den.
Då är vi på allvar igång med projektet.
Läget är dystert på den halländska arbetsmarknaden.

- Någon ljusning tycks inte heller vara i sikte under den närmaste tiden, sa länsarbetsdirektör Agneta Kinnander igår då hon också fick beskedet om ÖB:s förslag att lägga ned hela Halmstads armégarnison, I
Och på länsarbetsnämnden måste man nu välja strategi för att vara väl förberedd då det slutgiltiga besked om armégarnisonens nedläggning kommer i december.
år.
I Åsa står en liknande central färdig till sommaren.
Numera finns det också containrar för förpackningar i hård plast, metallförpackningar och returkartonger som till exempel mjölkpaket.

kilo hushållsavfall som gick till förbränning.
- Vi har precis påbörjat upphandlingen och har därför inte den exakta kostnaden.
markägare fortfarande på skadestånd.
- Jag hade hamnat i ett ekorrhjul där jag roterade runt, snabbare och snabbare, förklarade han inför Trollhättans tingsrätt.
Skadeståndsanspråken avgörs vid en tvisteförhandling vid Trollhättans tingsrätt.
som kommunstyrelsen i Vänersborg skall godkänna idag.
och
- Det ska också komma igång att vi varje år avsätter
- För koncernen Vänersborg - med bolagen - gör det givetvis en del men i stort sett går hela energiverksaffären jämnt upp.
Utbildningsnämnden får ta
- En oerhört tuff kille.
.
Marcus fyller
Metoden att dra isär lurar kroppen.
- Vi har inte sparat honom.
ELISABETH ALVENBY Idrottens förlängda arm.
centimeter.
Den unga kvartetten består av Henrik Andersson, Linus Fagemo, Timmy Pettersson och Janne Wikström.
Nya killar gör att konkurrensen ökar.
nr
I ett kortfattat pressmeddelande stod:
.
Någon speciell träning inför JSM ( start på fredag ) har de dock inte hunnit med.
Förra året var lokalen fylld av åskådare.
av Sveriges manliga stjärnor.
HK Silwing/Troja, Irsta HF, Skuru IK Ystad och Spårvägens HF.
.
Hon kom på delad femteplats av över
Det är då Malin passar på att samla autografer.
Hon har flera dubletter av ett kort på världsmästaren Franke Sloothaak.
år, lyckades bäst.
Och Uefa erkänner att klubbar inte får ta betalt för kontraktsfria spelare.
Uefa valde att lägga sig.
Generalsekreteraren i Uefa, Gerhard Aigner, har skällt som en bandhund och anklagat EU-kommissionen för att sakna både känsla och kunskap.
I stället väljer den engelska klubben att köpa en utländsk spelare.
- Tänk solidariskt, uppmanar EU-kommissionen.
En absolut fullsatt hall fick se ett härligt handbollsderby mellan Elitseriens
på straff.
Skönt när den gick in.
Eftersom Johan är proffsaktuell är det gott för Sävehof att ha en ersättare som Jonas.
Nu är Klas tillbaka och gjorde ett jättejobb i försvaret igår.
" Ett klart steg framåt för RIK " Efter paus hade RIK som mest
Klas Rudenström ( stora bilden ) fyller luckan i RIK efter Anders Bäckegren och Jonas Ernelind ( lilla bilden ) gav ett iskallt Sävehof en poäng i slutsekunderna.
Och det är inte bara att stänga av aggregatet och simma i rinken.
nationer kommer att delta.
Det drar ihop sig till inomhus-EM.
- Det är endast internationellt jag kallas generalsekreterare, för att kontakterna ska fungera smidigare.
Det var därför medarrangörerna ( Spårvägen och Hässelby ) vill ha det upplägget vid inomhus-EM också, svarar Saletti undvikande.
EM-kansliet öppnade så sent som i november och är inhyst i vaktmästarnas fikarum, under förbundskansliets lokaler i Sofiatornet på Stadion.
Så när som på en sak:
Men nu tyder allt på att det blir fler deltagare än vad vi räknat med.
Och då hör det till saken att europeiska friidrottsförbundet delar ut ett arrangörsbidrag på
c :a
radioreportrar och
, lördag-söndag

MAGNUS SUNDBERG BILAR BÅGAR En premiärtur med strul " Lövis " tvingades bryta i årets första IndyCar-lopp Från dryga
maj.
Men Tracy bröt premiären.
Förhandlingar lär pågå om att få sända svenska biltävlingar.
TV 4sänder
Finländaren Tommi Mäkinen, Mitsubishi, vann ju.
En struligare motortävling får man leta efter.
Precis som under tidsträningen då turbotrycket försvann.
Det blev följden till omstart.
år sedan gjorde Nic come back i racerhistoriskt sammanhang.
De var helt enkelt stallbröder.
- När bilen var restaurerad skulle den besiktigas för " Historic race ".
- Jag klarar bara att köra ett par varv idag.
Bild:

* Vägtrafikens påverkan på utomhusluften måste bli lägre exempelvis genom att minska biltrafiken i stadskärnan.
Illustratörens illusioner Utan tvekan är Carl Larsson en av vår tids mest populära och folkkära konstnärer.
var det som illustratör han hade sin mest säkra inkomstkälla.
år sedan.
.
Genom Annas egen förmåga och lyhördheten hos hennes läkare lyckades hon finna ett nytt sätt att hantera sina problem, ett sätt som gör hennes väg ut ur sjukdomen till en av urberättelserna för vårt sekel.
Det fanns en Freud före Freud och hans namn var Joseph Breuer.
Å ena sidan betraktar Freud dem verkligen som hysteriska kvinnor, han ser på dem med samma patologiserande blick som hela slutet av 1800-talets manliga, medicinska herrklubb vände mot kvinnorna i sin omgivning.
Det är medvetandet som inte kan hantera spåret av upplevelsen och den smärta den åsamkar oss.
Nej, vad det handlar om är Freuds tankesätt.
Nej, det är med freudianismen som med platonismen, kristendomen, romantiken och andra revolutionerande intellektuella rörelser:
" Vi upptäckte ", skriver författarna, " att de enskilda hysteriska symptomen försvann, genast och en gång för alla, när det hade lyckats att mycket klart återuppväcka minnet av den utlösande händelsen samtidigt med den beledsagande affekten och när den sjuka sedan beskrev skeendet så utförligt som möjligt och gav ord åt affekten ".
Thomas Götselius Sigmund Freud och Joseph Breuer Studier i hysteri Övers:
Max Ernst ) Wien utan nostalgi Första gången i Wien bodde jag vägg i vägg med en nattklubb.
" Den wienska satirikern Karl Kraus hade raljerat, väl vetande vilka strängar han spelade på:
Wien var i egna ögon musikvärldens obestridda centrum.
Det var dock i Wien som musikens 1900-tal fått sin kursangivelse.
Det finns alltså starka underströmmar, som inte avspeglas i publiksiffror och lyssnarbifall.
att Schönbergs musik bakom sin enorma expressionistiska kraft också har en fascinerande lyrisk skönhet och en speciell wiensk artikulation, som direkt knyter an till traditionen från Lanner och Strauss och som ger musiken en vital och ( faktiskt!
Bilismen skall sättas åt och för detta ändamål anvisas ett batteri av restriktiva åtgärder:
Den fortsatta utbyggnaden av E
Sambandet mellan vägstandard och frekvensen trafikolyckor löses genom rekommendationer om lägre hastigheter.
Det är svårt att se något positivt egenvärde i detta.
Det uttrycksfulla ligger inte bara i ansiktenas uttryck eller kropparnas placering utan i hela bildens organisering och färgsättning.
Jo, Jambo är en frossare som förätit sig på muspudding och kräver en rejält tilltagen gravplats.
Änglakatten liknar ingenting jag tidigare stött på.
Hyresvärden, det kommunala bostadsföretaget MKB, var lika bekymrad.
Men felet är inte skattemyndighetens, utan den riksdags som fastställt reglerna och möjligen inte insett hur en del av dem skulle kunna komplicera tillvaron.
Där som här är ett viktigt motiv att skapa fler jobb.
De har ett rättframt och enkelt skäl och bör inte hindras att göra så.

- Vi har fått besked om att det finns kvicklera men i vilken omfattning vet vi inte.
meters djup.
Staten har öronmärkt
De åtgärderna försvårar fredsprocessen, vilket var just vad terroristerna ville uppnå.
Hans försök att klämma åt den del av den palestinska oppositionen som vill ta till våld har dock inte varit särskilt kraftfulla.
procent av gallerierna på Art Fair inte sysslade med samtidskonst.
PåSmartShowbegränsas antalet utställare till
- Det är en allmän uppfattning i branschen att en sammanslagning av mässorna är något alla vinner på, säger Bengt Tornvall, som inte längre tycker frågan är intressant i sammanhanget.
Eller är den oundvikliga konsekvensen att en av arrangörerna kommer att stryka med?
Bor i Sigtuna.
Kommer du själv att gå på Smart Show?
De fyller ett annat behov.

Lärarna och rektor är de som ska ha det yttersta ansvaret för pedagogiken och utvecklingen av pedagogiken i skolan.
" Skolan¤får inte vika från sitt uppdrag att fostra eleverna till demokratiska medborgare.
Bild:
har gång efter gång framhållit att inget regemente i Sverige kan visa upp en så kostnadseffektiv organisation som det han har befälet över.
men F
Desto större blir glädjen i Ängelholm.
Smolk i bägaren ÖB har gjort det bästa möjlig av situationen, anser Borås Tidning ( m ):
Hösten
- Vi är här på samma premisser som Cullbergbaletten, försäkrar han.
Som jazzdanskoreograf väljer han gärna populärmusik.
En hel del av de
Han återkommer till det där med den svenska tyngden, betonar berättandet och säger att han inte känner sig så funky, utan står närmare modern dans och klassisk balett.
Han kan tänka sig att ar-beta ungefär som Cullbergbaletten gör nu, med olika koreografer som ensamma ansvarar för olika uppsättningar.
Andrea Svensson i Serie.
Utredningen föreslår en allmän ohälsoförsäkring, som skall omfatta alla ersättningsfall där arbetsförmågan är nedsatt till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder.
Syftet är att ge en mer " rättvisande bild av samhällets kostnader inom olika problemområden.
Detta har också kommittén insett, fastän endast delvis.
Den segregation som torde bli följden härav är därför minst lika viktig att diskutera som kompensationsnivåerna.
Målsättningen att hamna på en skrivning i fullständig enighet lyckades inte fullt ut.
Idag diskuteras till exempel en eventuell övergång till digital teknik för marksänd TV som ersättning för nuvarande analoga sändningar.
Frågan är bara om
Den typ av sponsring som föreslås går att göra till reklam, vilket vi är överens om inte ska finnas!
Med ett publiksnitt på
IK Oddevold skriver till kommunen att klubben önskar en " takhyra " som är ett maxbelopp per år.
kr i planhyra medan övriga klubbar betalar i genomsnitt
kronor för ÖIS, GAIS och Blåvitt om man får över
Oddevold påpekar att man inte är ensam hyresgäst på Rimnersvallen och oavsett om Oddevold spelar i allsvenskan eller inte är det inte klubbens sak att betala för parkeringsnormer som gäller överallt.
Man bollar i debatten med olika budgetsiffror och hur sjukvården klarade budgeten eller inte klarade den.
När besparingar ska göras inom sjukvården måste det därför till allra största delen ske genom minskning av personalen.
märktes mycket tydligt att gränsen var uppnådd, och de ytterligare mycket kraftiga besparingar som begärts från politiskt håll kunde inte genomföras.
De tänker bara på pengarna de får in för renskötseln.
I mitt dagliga arbete med vilt- och landskapsvård ser jag vikten av att variationen i fauna och flora är så rik som möjligt.
SVANTE MORGAN Spårvagnsförare borde låtit nåd gå före rätt För många år sedan skrev Barbro Alving, signaturen Bang, ett indignationskåseri.
" Taxan är höjd till
Lokaltrafikens personal skulle kanske göra ett studiebesök, inte för att gå på charmkurs men för att lära sig lite om elementär kundtjänst.
Jordbruksdepartementet står för
- Man kan dricka mer eller strypa produktionen, sa Winberg.
Vi har
Naturbruksprogram Dingleskolan är gymnasieskola med treårigt naturbruksprogram.
Det enar oss, som familj och nation.
" Det säger han förresten varje lördag och däri ligger också en del av hemligheten i hans popularitet.
Lisa är
Hans styrka är hans folklighet.
Malin, Ester och Irené beundrar och talar ofta om Lokets sportkunskaper.
" Ester och övriga intervjuade är oroliga för vad som ska hända om Loket inte orkar.
Man berättar hur man går till varann för att spela tillsammans men också hur man skingras när programmet är slut.
Tonåringar kan tänka sig att för en stund vistats i samma rum som sina föräldrar.
Folkrörelsetanken går ut på att alla ska ha lika mycket.
Då kan dom ju släppa fram dom som är lite piggare.
den
procent var över
Herren uppmanade Moses att fördela landet åt Israels folk genom lottkastning.
En 35-årig produktionschef har åtalats vid Alingsås tingsrätt för att inte ha underrättat yrkesinspektionen om en olycka där en anställd miste
Maskinskötaren gjorde ingen anmälan om det inträffade.
- Det är arbetsgivarens företrädares skyldighet att känna till att arbetsskador av allvarlig art skall rapporteras till oss, berättar Björn Kjellsson, avdelningsdirektör vid yrkesinspektionen i Borås.
.
i Berlin.
.
Den första transporten om
Uppbyggnaden av synagogan på Oranienburger Strasse, som fått nytt liv, är ett exempel.
Hemslöjdförbundet i Älvsborgs län och Barncancerfonden går i sommar ihop om ett pilotprojekt på Nääs.
- För att nå en grupp i samhället som ställs inför stora svårigheter skall vi nu tillsammans med Barncancerfonden genomföra kursen " Inspiration " på Nääs och vi riktar oss till ungdomar som drabbats av cancer, säger Marianne Andersson.
Otto Salomon utvecklade en pedagogik kring slöjden som snart gjorde Nääs känt över hela världen.
TORSTEN ANDERSSON
Varberg har en 10-procentig arbetslöshet.
av
Einar Grönlund, fältkonsult vid ALMI företagspartner, berättade om den halländska satsningen i tyska Türingen, vars huvudstad Erfurt spås en framtid som Europas knutpunkt.
Satsa på sådana länder, inte på länder som har en BNP mindre än Nacka kommuns, rådde han.
För tillfället har han
- Det finns hur mycket som helst att göra för att vårda strövområden.
Men kommunen skulle kunna ta tillfället i akt och slå
Uppgiften kommer att erbjudas arbetslösa ungdomar i sommar.
På senare år har drogerna blivit mer raffinerade och fått större spridning.
De är svåra att komma åt och går nästan inte att upptäcka.
Inte som idag klockan
Alla krögarna borde drogtesta sina anställda.
år är de gamla nog att ge sig ut i nöjeslivet.
Mer om narkotikahärvan i krogbranschen finns att läsa på sidan
år sedan.
Han säger sig ha fått ett muntligt löfte om att få påverka hela entrén.
De
Ove Ågren var huvudattraktion under årets Må bra-dag i Ekdalaskolan under tisdagen.
I år kompletterades dagen med besök av nya närpolisen och påtaglig bekantskap med en tidigare anorektiker.
Vi går alla omkring med dödliga vapen, våra händer och våra fötter.
Våga vara starka och våga stå emot grupptryck.
trots att plattan spelades in i svinstian De första recensenterna var fåglar och skalbaggar.
Stefan Anderssons senaste alster spelades bland annat in på en bondgård i Stockholms skärgård.
Debutplattan Emperor's day med landsplågan Catch The Moon kom
Det tog ett halvår bara att smälta allt som hänt.
Men nu kan han till och med förstå Lennon/McCartney.
Om obesvarad kärlek i Mad Mans Love.
Första singelsläppet.
Karriär:
Västra Frölunda:
Den nöjda åldern.
Just nu befinner sig Mickey Dee och Phil Campbell från Motörhead i stan.
spelningarna till att börja med.
På Stockholmsspelningen ska förmodligen Håkan " Nordman " Hemlin stå bakom miken.
De var sammanväxta vid bröstkorgen.
Han har i flera år varit ena hälften i banbrytande trolleri- och dansduon The Goodlook-ing Brothers, med flera akrobatiska nummer på repertoaren.
Efter att ha dansat bakom artisterna i Sikta mot stjärnorna tar Peter Svensson steget mot Danmark och baletten Chang Eng.
Walter Kegö friades dock i tingsrätten och är numera chef för våldsroteln i Stockholm.
Enda möjligheten att kunna sända utan att bryta mot förundersökningssekretessen är just att åtal är väckt.
Förutom brottsutredningen kring rånet mot guldsmederna visar premiärprogrammet också hur tunnelbanepolisen arbetar före, under och efter en högriskmatch i ishockey mellan AIK och Djurgården på Globen.
Knark säljs öppet på krogar Restauranganställda och idrottsmän bland 40-talet gripna Knark säljs öppet på innekrogar i Göteborg.
Över
Istället är det flera olika huvudmän som agerat.
De har erkänt att de använt bland annat ecstasy och LSD.
Han har tagit emot beställningar på sin mobiltelefon och därefter lämnat ut varorna på sin arbetsplats, ett av Göteborgs inneställen.
personer greps.
Samtliga var unga människor i åldrarna
Freddie & Max är en rolig engelsk komediserie om ett verkligt udda par, den unga repliksnabba bohemen Freddie Latham ( Charlotte Coleman ), som genom en slump blir hjälpreda åt den en gång så firade och bortskämda skådespelerskan Maxine " Max " Chandler ( Anne Bancroft ).
som Joanna, klasskamraten till Saffron, dottern i huset.
Bohemen Freddie, spelad av Charlotte Coleman, och skådespelardivan Maxine ( Anne Bancroft ) fungerar bra ihop trots att de är motpoler.

En bil hittades senare utanför en scoutgård i Höganäs.
Idag är det en vecka sedan MC-Sweden blev upptagna som fullvärdiga medlemmar i Hells Angels.
Under
i Houston, Texas, USA.
Finns i cirka
Fröken Sverige-tävling provocerar journalister Fröken Sverige-tävling i TV
Därför vill vi härmed framföra vår protest.
.
Elev med fobi får ingen hjälp Alla elever har rätt till fullständig grundskoleutbildning.
- Det här är bara toppen av ett isberg, säger Britt-Marie Egedius-Jakobsson.
För barn- och ungdomspsykiatriska kliniken betyder skolvägran att man lägger en psykiatrisk problematik till frånvaron.
och 40-tal och kallas där skolfobi.
av de
·BUP uttyds som Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning.
procent av bussarna på grund av anmärkningar på bromssystemet, vilket är dubbelt så många som för
- Detta trots att allt talar för att ett välplanerat, förebyggande underhåll av fordonen på sikt ger de lägsta kostnaderna, säger Per Egon Johansson.
Arrangörerna hoppas att färre fel skall hittas vid besiktningar som utförs om ett år.
I hela kommunen har kostnaderna för socialbidrag ökat med
Där har bidragen ökat med enorma procenttal ( se tabell ).
, säger Östen Carlsson, stadsdelschef i Härlanda.
- Vi har också aktivt försökt göra något åt saken.
Motsvarande siffra i januari i år är
% Bergsjön
% Tynnered
Men i London hade hon
år och har hittills hunnit med att gå naturbruksgymnasiet, jobba på en bondgård, som servitris och aupair i London.
Dessutom hade hon kallats till en anställningsintervju som flygvärdinna på British Airways.
Redan nu har Marie det ganska knapert.
Det är tyvärr det enda nöjet jag har råd med, säger Marie.
Men de blev nästan sura när jag presenterade mig och förklarade att jag sökte jobb.
Efter skatt får man ut man cirka
år, utan jobb, utan bostad men med en förbluffande energi när det gäller att söka jobb.

Bygglovet gäller i
planerna, dels ut mot Sten Sturegatan, " lagårn " i nordöstra hörnet och parkeringarna mot Parkgatan och Södra Vägen.
Tips om hur olyckorna kan minskas får också plats.

Dubbla filer kan förhindra köer Varför är det inte dubbla filer rakt fram i korsningen Amund Grefwegatan/Aschebergsgatan för trafiken från Kapellplatsen?
Som spåren ligger nu är det inte möjligt att byta färdriktning.
Därför uppstår skillnaden mellan vagnar och bussar.
Det handlar om flera decimeter på sina ställen och vi vet att resenärerna har svårigheter vid av- och påstigning.
Men nya besökare letar sig till den anrika röda tegelbyggnaden på berget intill Masthuggsterrassen.
Soppa på onsdagar Varje onsdag är det soppkväll för dem som vill titta in och de båda grupprummen börjar redan bli fullbokade.
Men hotet att stänga och sälja en del övertaliga kyrkor har vitaliserat verksamheten.
De begränsas till mer tillfälliga uthyrningar.
- I och med att kommunen begär en höjning av avgiften vill vi se underlaget för
I förra veckan skickade kommunens centrala tjänsteman för handikappfrågor också ett brev till alla de
kronor högre.
Kooperativen, vars kostnader ligger något högre än kommunens
- Vi måste ändå veta vart pengarna går.
Hjälp mer än
Utbildningen startade på försök redan på 60-talet och blev ordinarie
Planerna har varit kända en längre tid och Henrik Andersson har små förhoppningar om att kunna ändra dem.
RECEPTET Inbakad falukorv Saftig och god blir falukorven om den bakas in i en spröd deg.
Blanda samman degen och kavla ut den till en platta.

,

Torbjörn Lindberg, Stefan Jonsson, Johan Rosén, Mikael Lindholm, Joakim Backlund - Roger Åkerström, Mattias Öhlund, Stefan Nilsson, Jiri Kucera, Lars Hurtig - Jan Mertzig, Petter Nilsson, Johan Strömvall, Tomas Berglund, Robert Nordberg.
9x
(
.
Tredje perioden:
Skott:
Utvisningar, VIK:
.
Att just VIK och AIK hamnade under slutspelsstrecket var inte svårt att förstå i Rocklundahallen i Västerås igår.

.
Andra perioden:
(
.

(

.
Totalt:
.
Matchens lirare:

mot
) Ilja Byakin ( Daniel Rydmark ), spel
Tredje perioden:
(
Skott:

.
räddade Roger Nordström en straff från Mikael Holmberg.
Ni vet hur det gick ", sa Percy Nilsson, MIF-basen, efter hemmasegern.
Djurgården
Västerås
- Det är han där uppe som sköter planen nu, säger Lasse Larsson.
Värme vill också Ralf Blom på Rimnersvallen i Uddevalla ha.
.
Men jo, då är det klart.
Det var stundtals enorma glapp i försvaren.
Vi får sätta en fot i ändan på honom för att han ska komma igång igen.
Ale-Surtes Jens Holtinger offrar allt för att vara först på bollen.
Alla fotbollar som används vid internationella matcher måste vara godkända av Fifa.
I själva verket, tror EU-kommissionen, att det är fråga om royalties som Fifa skor sig på och inte så mycket ett godkännande.
- Det är ingen överdrift att påstå att vi blev chockade och överraskade, sade en talesman för FA.
Däribland Adidas och Puma,
Sen blåste Mattias Sunneborn alla andra - och blev ett svenskt medaljhopp inför inomhus-EM.
I går var " Sunne " huvudpersonen på en presskonferens inför inomhus-EM.
- Jag är övertygad om att jag kommer att hoppa över
respektive
Jag vet att det kommer ljusare tider.
Ett svenskt hopp.
Startlistorna inför helgens tävlingar i Globen är skön läsning för blågula ögon.

.
) har hoppat längre.
Han klockades för
.
år tillbaka
) - undvek att slita ont på sina spelare.
Men Lasse tyckte det var bättre att vila.
Frölunda har en vinst,
Stefan " Skuggan " Nilsson slog iskallt in en straff - som från läktarhåll såg feldömd ut.
Men längre kom aldrig Indianerna.
En liten undran?
( b ),

mars Semifinaler:
,
Skellefteå ( semifinal ) Färjestad
Västerås ( kvartsfinal ) Brynäs
Men ska vi gå hela vägen spelar det ingen roll.
Men egentligen spelar inte motståndet någon roll.
.
Det var precis
det är dags snacka om andra.
Tillsammans med Jörgen Jönsson måste Looben och skarpskjutande Höglund vara en av de bästa anfallslinjerna i landet för närvarande.
i ett försök att få bättre kontakt mellan ungdomarna och polisen i Kungälv och för att satsa på ett drogfritt alternativ.
Det finns emellertid inga verifikationer som styrker inkomster och utgifter, rättningar i kassaböckerna är felaktigt utförda och huvudbokföring saknas.
- Vi vill vara mycket nogranna i detta fall.
minuter att ta sig dit från E
kvadratmeter på husen.
Sophämtningen sköts därifrån.
Sedan dess har de inte hört ett ord i ärendet.
Allra tidigast skulle en förändring kunna träda i kraft

Det betyder att om han utlämnas till Sverige kommer han omedelbart att gripas vid gränsen och sättas i häkte.
Foto:
I maj startar rättegångarna mot huvudmännen i härvan med affärerna kring Förabs dotterbolag i Dalarna.
- Vi vidhåller skadeståndskraven i alla delar, säger chefsåklagare Bill Henriksson vid åklagarmyndigheten i Varberg.
Kenneth Sparrhammar, en av huvudmännen i härvan, kan komma att medverka om Brasilien utlämnar honom.
Projekten är hemligstämplade och Celsius informationschef Kjell Göthe vill inte lämna några uppgifter om vad för typ av vapen eller vapensystem det handlar om.
regementen mist jobbet sedan mitten av 80-talet, säger Boforschefen Egon Lindroth.
av dem får nu se sig om efter nya arbeten - om det finns några.
De drygt
Det är femte gången i år som reporäntan sänks.
Riksbanken anser att dess mål för inflationen -
( TT ) Sälfångstkritiker tvingas betala Tingsrätten slår fast norsk dom VÄNERSBORG:
Det beslutet överklagade Odd Lindberg genom sin advokat Jan Södergren till Vänersborgs tingsrätt.
- I vårt överklagande till tingsrätten hävdade vi att detta ligger inom ramen för yttrandefriheten och att det endast är den ansvarige utgivaren som kan ställas till svars.
En del har bytt operatör i hopp om att lättare komma ut, men det har varit lika blockerat där.
.
Vi har litet kvar att gå men vi närmar oss, konstaterar Staffan Holmer.
adresser i veckan.
Piloten rapporterade att han träffat ett lok och därefter kastat
Brev som härstammar från Operation Cornflakes är i dag eftertraktade inte minst på den tyska samlarmarknaden.
Tidigare har jag berättat om den filatelistiska explosionen i Kina.
Ajöss till kupén.
Temat blir mynt och frimärken och Ostindiska kompaniets verksamhet.
utan en upphottad
, samtidigt som den också har påtagligt sportiga linjer.
är inte bara en stylad bil utvändigt.
finns bilen att köpa.
- Men det skulle inte vara någon billig flytt och därför ser vi detta som en nödfallsåtgärd, säger Thomas Schults vid informationsavdelningen i Trollhättan.
Även Investor är enligt Hughes villigt att satsa ytterligare.
För GM:s del finns det uppenbara fördelar med att räkna Saab till sin storfamilj.
bilar, hävdar han, är orealistiskt.
Men Hughes anser inte att tillverkningen i Trollhättan på sikt är hotad.
Han tror däremot inte på att låta de
·Omsättning:
år.
Han gick i Jönköpings läroverk och klarade inte en enda skrivning i franska.
hade hon ledigförklarat en tjänst som presskommissarie och reklamchef.
Karin Kavli anställde honom på Göteborgs stadsteater från
Efter striden om manifestet stod Stadsteaterns personal djupt söndrad.
Föreläsandet var en nyttig skola.
i salongen är de betydelsefullaste människorna i världen de närmaste
Samma år han kom till stan ställde han upp i TV:s
Det som går publikt har alltid något i sig som är riktigt.
Bild:
Bi-Fuel.
Om föraren kör på gas, ställer elektroniken automatiskt om när gasen tar slut och motorn går vidare på bensin.
Priset för gasbilen är
Eleverna var alltså produkter i hans huvud.
Bli inte förvånade om er förstaklassare sitter över läseboken och mumlar:
Varför just kulturredaktionen på radion lagt sig till med detta är en gåta.
Inte minst sedan man nu nästan dagligen hört vår statsminister prata som en skosula.
Tahoo!
villkor är uppfyllda.
Om Göran Persson säger att det är vettigt att låna en massa pengar, så har han sagt så.
Då menar vi också signaler som skall tolkas, i dessa fall spontana och naturgivna signaler.

I vardagslivet undrar vi nog snarare vad grannarna skall tycka om vi låter adventsljusstakarna stå framme till påsk; vi frågar oss knappast vilka signaler det ger.
Lars-Gunnar Andersson Vädret avgör stöldrisken Soligt och varmt och vid Brunnsparken risk för cykelstölder.
Sjudygnsprognosen uppdateras varje torsdag.
- Det är det som är intressant och som kan hjälpa polisen, säger Leif-Åke Akterin.
Sprickor i nordisk enighet KÖPENHAMN:
Liksom att intensifiera miljöpolitiken och övergå till fler överstatliga beslut, utan vetorätt, på det området.
Det vill säga att förutom majoriteten i ministerrådet, där varje land har rösträtt, krävs också majoritet bland medborgarna i EU.
Frågan är bara hur enigt Norden är i sakfrågorna.
Strategin för tillväxt finns i småföretagandet, menar han.
Vi för just nu diskussioner med bland andra Sparbanken.
IFS satsar på att så snabbt som möjligt bygga upp en riksomfattande telefonservice, där ekonomer och jurister kan ge råd på en rad språk.
- Inom ett år hoppas jag att vi har fått igång en lokal förening i Göteborg.
Därför hjälper han, parallellt med undervisningen och arbetet med avhandlingen, små invandrarföretag med bokföring, skattefrågor och myndighetskontakter.
Jag tror också att många håller på med svarta pengar, för att de faktiskt inte vet hur de ska göra dem vita.
Max Zamanian håller på att lägga sista handen vid sin avhandling om finansiell ekonomi, men hoppas kunna delta.
svenskt, indiskt eller kinesiskt Eldsjäl.
I morgon, eller senast i helgen, räknar VI med att kunna göra en ny bedömning av situationen.
De
De flesta ser förmodligen inte ens den frackklädda kvartetten där uppe på statyns höga sockel.
svartklädda musikerna som trotsande alla naturlagar har lyckats driva in en kil av tröst mitt i hopplösheten.
Det säger Jorge Castaneda, författare och inflytelserik politisk kommentator som nyligen tog initiativ till ett latinamerikanskt forum vars syfte ska vara att försöka formulera ett politiskt och ekonomiskt alternativ till den nyliberala modell man anser har misslyckats.
Hittills har det mest handlat om en ny attityd.
Författaren Carlos Fuentes hävdar till och med att det gamla politiska systemet i Mexiko nu definitivt dött.
Korruptionen var en del av systemet och fungerade också som en buffert gentemot sociala konflikter.
Både PAN och PRD menar att den politiska reformen är landets stora prioritet.
våningarna eller så var lika eleganta som kongressalen.
Mexiko i siffror Invånare:
miljoner invånare ) Statsskick:

israel En växande opinion kräver en nationell samlingsregering eller krisregering - det vill säga att Peres ska bjuda in representanter för oppositionen att ingå i regeringen.
Han besökte skadade soldater i norr efter den senaste skärmytslingen med Hizbollagerillan i södra Libanon.
, utbildad elektriker och ledare för gruppen " Ingenjörens elever ", konstruerar sprängladdning och rekryterar självmordsbombare; han står överst på Israels lista på efterspanade.
Många var rädda för hämndaktioner från enskilda israelers eller gruppers sida.
Israel stängde också ett antal islamistiska institutioner som enligt säkerhetstjänsten verkar som täckmantel för Hamas.
Efter mordet hade Peres arbetarparti ett försprång på
Trots gårdagens försök att ringa in och krossa Hamas är det en nästan omöjlig uppgift att hindra självmordsbombare.
Amir har heller aldrig kallats för terrorist.
Det är många som sympatiserar med Hamas, inte minst beroende på den sociala verksamhet organisationen bedriver.
För fjärde gången sedan i somras ska Kina prova avancerade sjörobotar i vattnen nära Taiwan.
Men när Kinas ledare talar om nationen menar de även Taiwan, som de betraktar som en utbrytarprovins.
Övningen sägs omfatta
miljoner invånare i Taiwan
.
Många LO-medlemmar vill behålla det nuvarande ATP-systemet - med en mindre ansiktslyftning.
Att den information som gick ut i höstas inte fick rätt effekt är alla inblandade överens om.
Framtidens pensioner kopplas till tillväxten Han har varit med om att ta fram ett manus till en ny broschyr.
Missgynnar akademiker och dem som arbetar deltid Han riktar också kritik mot de nya exempel som socialdepartementet presenterar i dag.
Nu följer Vatikanstaten - knappt
år sedan som ett Pan Am- flygplan på Flight
Libyen har vid flera tillfällen försökt föreslå alternativa lösningar.
Och allt tyder på att Dole klarar hem den republikanska nomineringen.
Och det var en lättad och närmast upprymd Bob Dole som igår drev sin kampanj vidare.
år sedan.
Dole är visserligen född ett tiotal år efter Reagan och Nixon men är ändå en produkt av samma värderingar och samma syn på omvärlden.
Dole har inte heller ett sammanhållet politiskt budskap utan framtonar mer som presidentkandidaten som skall nomineras för lång och trogen tjänst inom det republikanska partiet.
Här vann Dole Med de senaste segrarna har Robert Dole
i Nordstan Metallfakta Antal medlemmar i Metalls avdelning
Dessutom kommer världens största kullager, Volvos koncernchef Sören Gyll och förre LO-basen Stig Malm att finnas på plats.
största verkstadsföretag visar sin verksamhet ska det gångna seklet skildras på film och med
För Malentachi innebär resan till Göteborg ett återseende av sin barndoms stad.
Ett pensionssystem måste vara långsiktigt hållbart.
Därför är det viktigt att de andra partierna inte ger med sig och att Göran Persson står fast vid sitt uttalande i tisdags att förändringar förutsätter politisk enighet.
Så länge den fungerar.
Den slutliga lösningen föregås inte av en bred och upplysande debatt, som ger människor möjlighet att ta ställning till de olika ingredienserna i den rätt som politikerna kokar ihop.
För
Tydligast ser vi detta i de stora processindustrierna.
Svensk äppelodling bedömdes bara för några år sedan vara en bransch utan framtid.
Men konsumenternas ökade krav på kvalitet och individuell anpassning öppnar för alternativ till traditionell stordrift och standardisering.
En del av dem som häktats sitter fortfarande kvar.
Allmänheten, både ungdomar och deras föräldrar, kan bidra till att ändra på det.
Förr eller senare måste Israel vakna och göra det som vi borde ha gjort för länge sedan:
Processen har emellertid bara börjat och fordrar skötsel och förhandlingar från dag till dag mellan israeliska regeringen och det palestinska ledarskapet.
Starkt motstånd John Howard kommer att väcka starkt motstånd, när han försöker minska fackföreningarnas makt, förutspår The Times ( kons ):
Systemet kallas Hjemmeservice.
.
Men det är tydligen nödvändigt för att få oss alla att statusmässigt uppgradera de jobb som en gång i världen var uruselt betalda men absolut måste göras.
Kunden betalar
Den anställde betalar skatt och har naturligtvis ordinär semester.
Och då visar det sig att det är den klokaste ekonomiska affären för staten att skattesubventionera servicejobb!
Så låter invändningarna i korus.
Inte heltid Det handlar ju inte om att heltidsanställa, som en deltycks tro.
Liknande försök pågår i
Aleförsöket kom till stånd tack vare en gemensam syn på de grundläggande välfärdsfrågorna från Ale kommun och landstinget i Älvsborg.
har en primärvårdsnämnd funnits i Ale och en återgång till landstinget innebär att det lokala politiska inflytandet försvagas på ett markant sätt.
Äldreomsorgen kommer att belastas med allt tyngre vårdtagare till följd av minskat antal vårdplatser vid sjukhusen.
Som socialdemokratisk politiker tycker jag detta förhållningssätt från landstingsledningen är mycket illavarslande.
Vi möts dagligen av alarmerande rapporter om en försämrad folkhälsa, där jag tror att arbetslösheten och tillitsbristen utgör de främsta orsakerna.
Det vill nog till kraftfullare åtgärder.
När människor skadats vid olyckan skall försäkringsbolagen också resa ersättningskrav mot trafikmarodören.
israel En känd efterspanad Hamasman i Gaza, vars namn inte avslöjades, hade rekryterat
- Min uppdragsgivare sa att det var viktigt med bombdåd nu före valet.
Nyheten chockade igår de israeliska araberna som redan befinner sig i ett utsatt läge och anklagas för dubbla lojaliteter - både av sina israeliska judiska landsmän och av de palestinska araberna.
Ingen vet hur mycket ett löfte från Hamas är värt när inte hela organisationen står bakom det.
I allt består listan av
Omtyckt livsmedel utsatt för konkurrens När ett livsmedel blir känt och omtyckt utanför ursprungsregionen, blir det ofta utsatt för konkurrens från kopior som vill tjäna pengar på att det är så uppskattat, sade EU-kommissionären Frans Fischler som en förklaring till att EU lägger sig i den här frågan.
Men bara där.
ostar.
Italien
Gör de inte det hamnar alla ostar, skinkor, kött, honung, frukt, grönsaker, oljor, öl, cider och bordsvatten åter i knät på Frans Fischler och resten av EU-kommissionen.
Gunne instämmer i hyllningarna till Torgny Segerstedt, samtidigt som han tar avstånd från den kritik som riktats mot andra världskrigets samlingsregering.
vagnslaster vapen fick transporteras genom det Sverige som påstod sig vara neutralt.
februari med välbalanserade argument mina tidigare framförda betänkligheter beträffande såväl stadsdelsnämnderna i Göteborg som den planerade riksomfattande storlänsreformen.
KAJ HILDINGSSON
Jeltsin kämpar för att bli återvald trots opinionsssiffror som ligger under
republikerna blev en egen stat har Vitryssland sett mycket av reformpolitik.
hyresgäster är helt nöjda med Förbos renovering av Nedre Skogen.
Min elräkning har rakat i höjden och ökat säkert till det dubbla.
hyresgäster tyckte att elräkningarna stigit, någon med
hyresgäster tyckte att inomhusluften blivit torr, eller mycket torr.
- Byggnadstekniskt har vi fått bra resultat angående luftfuktigheten.
Orolig för kostnader är han inte eftersom Förbo har garantiåtaganden från entreprenörerna.
Många krav från småföretagarna BOLLEBYGD:
- Det är inte lätt att utforma en småföretagarpolitik, men jag ser gärna att ett samlat grepp för näringspolitik och småföretagande tas under året.

MARIE ULLNERT Vill stödja företagare.
Rebellerna sades vid middagstid kontrollera
Bedömare tror att rebellerna ville ta tillfället i akt att visa sin styrka.
Enligt vissa källor låg interna släktuppgörelser eller motsättningar inom Radujevs rebellgrupp bakom attackerna.
De for i en vitmålad VW Golf kombi med VEU-skyltar.
Några dagar tidigare hittade VEU-polis i Citluk, en by kontrollerad av kroater, en bil som stulits från VEU-polisen i december.
- Vi vill låta
Informationen som finns på till exempel Internet är ju dagsfärsk, säger Janne Lundin.
från KK-stiftelsen.
Familjen låg i lugnan ro och sov i den förtöjda båten när plötsligt en snabbgående motorbåt skulle angöra bryggan.
fots familjebåt av märket Nidelv.
Även en av passagerarna skadades.
Familjen vill dessutom ha
LARS-OVE JOHANSSON
.
Tulla Karlsson hos Tunge-Lödöse-Nygårds aktionsgrupp känner, trots förslaget, en viss oro.
ÅSE ANDERSSON
kubikmeter vatten.
kg natriumdikromat och
Marianne Storrank har accepterat posten som ekonomichef för SPP Fastigheter i Stockholm.
Han skall även handlägga ärenden inom finansutskottet och sköta kontakterna med kommunförbundet, riksdag och regering.
Ola Frithiofson tillträdde tjänsten som näringslivschef i Trollhättan så sent som i januari förra året.
I dag röker man inte längre hasch.
De använder inga sprutor och passar inte in i den gruppen vi normalt kallar missbrukare.
- Jag tror inte de hänger med helt enkelt, vad jag vet finns det idag inget samarbete alls emellan krogarna och polisen.
Olof anser att det bara är " töntiga gubbar " som är emot narkotika, medan en hel ungdomskultur med musik och mode står på den drogliberala sidan:
TORUN BÖRTZ
ungdomar Mini-Maria öppnade i augusti förra året och har hittills tagit emot ungefär
Ett annat skäl till att missbruket har ökat är att narkotika blivit billigt, ibland billigare än öl.
Var finns de om
-Sparka inte anställda med drogproblem, vädjar spaningschef Anders Stolpe.
I måndags berättade han på en presskonferens om knarkhandeln på krogar och ravefester.
personer har anhållits.
- Krogarna har råkat illa ut.
Detta avgörs av Tillståndsenheten på Stadsdelsnämnd Centrum i Göteborg.
varningar utdelades.
år sedan och köper drogen ungefär en gång i veckan.
Använder även kokain, ecstasy och LSD.
Transportkonflikten avblåst En och en halv timme efter tidsfristens slut godtog facket medlarnas bud STOCKHOLM:
i går.
kronor mer åt de lågavlönade.
- Jag tycker att vi snabbt måste ta tag i hela diskussionen om det är vettigt att ha den här typen av förhandlingsordning, sade Gyll.
I det avtal som nu träffats mellan Transport och BA finns en låglönesatsning som riktas till dem som idag tjänar mellan
kr/tim

kr/tim till de lägst avlönade Avtalet löper från
MADELEINE SAHLMAN
år i yrket.
.
år sedan.
ELISABETH ALVENBY Inte glad.
Från och med den 1 januari gäller de nya pensionsförsäkringarna, som ännu inte fått något namn.
De som får de minsta pensionerna blir de som är födda
Om- och tillbyggnader för drygt
skolor byggas om och till för drygt
Paviljongen kommer att användas fram tills dess att Onsala nya skola står färdig tidigast
Men skolans entré, elevernas uppehållslokaler och skåprum är nedslitna.
Troligtvis får daghemmet användas som provisoriska lokaler medan skolhuset byggs om.
Det innebär att staten drar in pengar från de handikappade på följande sätt:
En konsekvens blir att handikappade får svårare att åka på semester med personlig assistans.
Barnens bokbuss firar ett år KUNGSBACKA:
Den och
år i tjänst.
På förmiddagarna gör bokbussen besök vid skolor och daghem.
kronor Bussen besöker:
sagostunder som lockat
De är fullständigt hänsynslösa, säger Lars Berg, chef för länskriminalen.
Förra veckan blev Mc-Sweden fullvärdiga medlemmar i Hells Angels, en examen som kräver år av prov på lojalitet och ett bevisat " out-law " -liv utanför Sveriges lagar.
procent av Gamlestans medlemmar är kända hos oss, säger Lars Berg.
Enligt rikskriminalen har inte antalet supporterklubbar, alltså klubbarna längst ned i hierarkin, blivit fler - däremot har de vuxit sig starkare.
supporter och hang-around:

På samma vis reagerar kammarrätten som i en dom igår eftertaxerar Stena Line med nästan
Rederiet hävdade att generalkonsulatet med Fast som konsul gjort det stor nytta.
Men kammarrätten avfärdar det.
Däremot ska " uttag av varor ur rörelsen ", det vill säga vinet och spriten tas upp som intäkt i rörelsen, och då till det verkliga kundpriset.
Efter många turer fram och tillbaka fattade kommunfullmäktige i förra veckan beslut om principerna för utarrenderingen.
Nu pågår en namninsamling där cirka
Förstör inte vår by.

brev hävdas att en ny väg är ett måste för att öka trafiksäkerheten och minska restiderna längs Marstrandsvägen.
Båda de alternativa vägsträckningar som föreslås genom Tjuvkils by döms ut av ett flertal föreningar och privatpersoner i området.
Det som fått far och son på fall är personlig borgen för lån som togs av Wekab och leksaksföretaget Lundby, vilket drevs av Stephan Karlsten.
Hur vet du det?
Stephan Karlsten ger bankerna skulden för fastighetskrisen.
Några pengar erlades inte, enbart reverser.
Tidigare arbetade han i en företagsgrupp, Gröna J, ägd av hans hustru.
Här är de stora långivarna Bristen i Stephan Karlstens konkursbo är
Skulderna finns kvar · En personlig konkurs innebär att en förvaltare utreder och reglerar tillgångar och skulder.
Själv har han aldrig klottrat.
Uppenbarligen klottras det mycket även i Göteborg, men enligt Robert Ferm görs det mer åt problemet i Stockholm än här.
- Då måste vi ge Patentverket receptet.
På Underhåll
har vi nu fått
GM nosar också nyfiket på svenskarnas motorer.
Louis Hughes, GM:s chef för den internationella verksamheten, säger sig vilja se en Saab-plattform i någon av Opels modeller.
Saabs tekniker har alltid haft ett gott rykte hos GM.

Han talade varmt om dagens soldater och ville öka deras chanser att få arbete efter muck.
Delar av den militära utbildningen ska ge högskolepoäng.
I denna vecka måste spekulanterna på Aftonbladet anmäla sitt intresse, erfar GP.
Media är ett senkommet intresse för Wallenbergs som ju traditionellt varit industriinriktade vid sidan av S-E-banken.
Ett annat problem när det gäller Wallenbergs medieengagemang är att det än så länge saknas publicistisk kompetens i gruppen.
Det skulle heller inte vara en överraskning om Larsson själv dök upp som en i en grupp av intresserade köpare.
Resultatet av riksgäldens obligationsemission tolkades negativt.
kostade en D-mark 4:6315 kronor, jämfört med
OMX-index sjönk med

meter från en ställning; felaktigt monterad, enligt yrkesinspektionen.
Även Byggnadsarbetareförbundet i Göteborg ger en bild av ett arbetarskydd i kris.
Ulf Alsterlind har hört " rykten " om nedtystade arbetsplatsolyckor.
Tillbud:
dog sammanlagt
veckor startar flexlinjen i Biskopsgården.
Flexlinjen avgår en gång i timman mellan klockan
PRO:s ombudsman Birgitta Dovmyr välkomnar nya försök, men vill helst att Trygga Rundan, som finns i Majorna, införs i alla stadsdelar.
PER SYDVIK
museitekniker går upp i museihallen, baxar med förenade krafter upp golvplattorna, balanserar nära
Museets personal snarast välkomnar yrkesinspektionens " tillslag ".
Igår beställdes bärselar till personalen och hissentreprenörer kontaktades.
Tillväxten blir ändå inte mer än
- Vi tror att den goda tillväxt EU-länderna hade i början av förra året kan återkomma redan i år.
procent i snitt, och de låga räntorna är på väg nedåt.
Pressa ned underskotten och håll inflation och löneökningar i schack, så kommer tillväxten!
hyresgäster är helt nöjda med Förbos renovering av Nedre Skogen.
Många har klagat över de kalla golven och de var verkligen varmare innan.

Ingemar Gustafsson påpekar angående golvtemperaturen att mätningar gjordes i den provlägenhet som först renoverades och att ingen anmärkningsvärd golvtemperatur konstaterades där.
Orolig för kostnader är han inte eftersom Förbo har garantiåtaganden från entreprenörerna.
Svårt enas om läge för köpcenter Både Partille och SKF fortsätter att försöka locka till sig en ny stormarknad i östra Göteborg.
Kommunledningen i Partille har länge hävdat att en stormarknad vid SKF, alltså cirka en halvmil väster om Partille centrum, allvarligt skulle hota dagens handel runt Kyrktorget i Partille.
- Det är en bra fråga och det finns säkert de som kommer att ifrågasätta min roll.
Och en rektor som just blivit Årets IT-entreprenör.
Men kraven är höga, det går inte att surfa sig igenom
De i sin tur måste bidra med sin kompetens för att ge utbildningen så hög kvalité som möjligt.
Leksand backas upp av precis motsatt skäl; laget kan mycket mer än det visat i vinter.
.
Efter ett rent himmelskt segertåg med
ligger tveklöst till grund för framgångarna.
Visst går det att bli landslagsman i Göteborg!
Ordföranden Hasse Andersson kan som Blåvitt-kollegan Gunnar Larsson konstatera att Göteborg är rätta stället att bjuda på extravaganser.
Laget är farligt rutinerat med många räviga exproffs.
Aldrig tycks det för sent att byta tränaren.
På kvällarna tittar han på TV tillsammans med sin mamma som bor i grannlägenheten.
filmer har han gjort.
Snarare vill de uppleva det oberäknade och ärliga som Klaus Beyer bjuder sin publik på.
Djurgården får klara sig utan Boustedt i slutspelet STOCKHOLM:
" Som en konsekvens av att Tommy Boustedt på egen begäran har lämnat sin befattning som tränare för DIF Hockey har styrelsen beslutat att organisationen kring A-laget ska se ut som följer:
Inte minst beroende på att han också vill hålla dörren öppen för fler anbud.
- Jag fick tag i tränaren och han frågade Johan, säger Albrechtson.
Johan Pettersson, som gjort ett 60-tal landskamper och är ett av svensk handbolls stora löften, har ett tvåårskontrakt med Sävehof som går ut
Hur har ni det, hur skall det gå nu med fredsprocessen, till och med president Weizmann vill ju stoppa den?
- Ja, vi är unika, ett unikt experiment, och vi skiljer oss från omgivningen.
Om palestinierna hellre vill ingå i en konfederation med Jordanien - visst, men det är egentligen inte vår sak.
Men när det gäller
Nej, de viktigaste frågorna rör oss själva och vårt förhållande till Palestina, hävdar Asher Susser.
Det är de politiska banden som är avgörande, vi kan inte vända ryggen åt regionen, men de får inte knytas så att vår identitet går förlorad.
Och efter första bomben får jag ett fax från honom:
Det finns redan i dag en social klyfta mellan ashkenazi och sefarder, de senare är oftast fattigare och mindre välutbildade, och den kommer att öka.
- Vi måste tillbaka till frågorna om social rättvisa.
En av de israeler som är mest insatt i palestinsk politisk historia möter jag på Truman Institute for the Advancement of Peace i Jerusalem.
Hon varnar också för alltför stor optimism vad gäller arabländernas och palestiniernas syn på Israel.
Vilse i Mellanöstern.
LASSE ANDRÉE
procent är oskadda.
De hittades i ett museum i en österrikisk by.
Jan Magnusson säger att det kan bli aktuellt att täcka vissa hällar med lerlager för att skydda dem och det är långtifrån säkert att alla hällar kommer att kunna visas för allmänheten i framtiden.
· Ansvariga för inventering:

Under åren
procent oskadade granar och något större andel tallar, upp till
procent, skador genom stort kådflöde
Miljöforskaren Olle Westling från IVL varnade för de mycket stora uttag av grenar, ris, toppar och annat restavfall vid skogsavverkning som görs för att användas som biomassa i energiverk.
kilo av det farliga miljögiftet.
I villor och lägenheter finns inte mycket kvicksilver att hämta.
Tidreläer till trappbelysningar, lägesgivare i olika maskiner, termostater i pannor och nivåvakter i avloppsbrunnar.
Kampanjen skall pågå till och med april och målet är
Bild:
I en monitor inmurad i väggen visas Ekströms stämband filmade med fiberoptik, en teknik som reagerar på ljud till skillnad från en vanlig kamera som behöver ljus för att registrera en bild.
Från början kubiska befinner de sig nu i olika stadier av nednötning efter att ha slickats av kossor under några sommarmånader.
Christina Palmring Mors Mössa Johanna Ekström Pågår tom
Fömodligen hade den hypotetiske poeten Anders Carlquist skrivit patetiskt högstämt, med svåra ord, avancerat modernistiska radfall och kontrapunktisk tematik om höstlig spleen, världens och värdenas existentiella tomhet, och han hade uppblåst demonstrerat sina läsefrukter och valfrändskaper ur litteraturhistorien.
Den gräns där intimitetsgenren bara blir oreflekterad konvention överskrids alltför många gånger.
PETER LINNÉ
Våldsamt slagsmål, förlängt matchstraff, missad seriefinal uppe i Luleå och efterlängtad comeback i aftonens kvartsfinal mot Leksand.
säsonger i NHL, valde han tröjan med nummer
Hans uppgift var att sköta det otacksamma defensiva slitet och skapa utrymme åt superstjärnor såsom Wayne Gretzky och Mark Messier och underbarnet Eric Lindros.
Nä, lika viktigt är hans agerande under träningarna, och hans röst i det stängda omklädningsrummet.
Ruuttu är ingen av sportens finstämda filharmoniker.
februari
Peter Berndtsson, en kille som aldrig gör en dålig match Favoritmat:
Håkan Loob ( vald
Egen produkt.
), New York Islanders (
.
Janne Larsson ( inhoppare
Ässet Björneborg (
Men ordval eller språk spelar egentligen inte så stor roll - alla vet vad spelaren med nummer
flyttade Tomas Jonsson hem till Dalarna och Leksand igen -
Det går ju inte bara att titta på vad jag gör hela tiden.
- Inte alls, men jag tror vi har kapacitet att vinna.
, vill inte ge sken av att betyda mer än han möjligtvis gör - och behöver inte göra det heller.
Nu är det dags igen för Howard Blake.
Ni svenskar är så praktiska, så effektiva.
akter som handlar om en kvinnas liv från vaggan till graven.
Melodin Walking in the Air ( Jag svävar i det blå ) blev en hitlåt av det ovanliga slaget som nådde 20-i-topplistan i England.
- Jag är stolt över att så många människor över hela världen uppskattar musiken till Briggs underbara bilder.
Man är beroende av orkestrar, sångare, television, konserthallar och operahus, påpekar Blake.
Men så började han också tidigt.
Cirka en tredjedel av musiken till baletten Eva är nyskriven av honom.
Eva är en balett som innehåller både glädje och besvikelser ur en kvinnas liv.
Förra året skrev han en opera i en akt, The Station, som hade premiär i London i september och fick lysande recensioner.
Göteborg har mycket att erbjuda sina invånare och besökare.
Aktuell:
år tidigare passerade 30-årsgränsen.
LENNART PEHRSON
Dessutom saknades skadade Jesper Blomqvist och Stefan Pettersson som inte är igång ännu efter sitt hjärtbesvär.
Århus hade ett par chanser i första halvlek.
För Mikael Martinsson och Teddy Lucic blev det dubbla skift.
På den tiden spelade han dock i Liverpool.
Många av Blåvitts landslagsmän fick nöja sig med träning, medan andra spelade mot Århus.
i början visste jag att det skulle bli jämnt hela tiden, säger Lysekils tränare Thomas Nordström.
avslutningar.
Men är laget bäst i Bohuslän?
Det gjorde i allra högsta grad också Magnus Andersson.

Affärerna upptäcktes först av en journalist på Nya Wermlandstidningen som kartlagt en rad affärer utförda av Svensk-tyska mäklarbyrån som startades i Älvängen i mitten av
Mäklaren i Säffle fick sitt tillstånd indraget av den tidigare tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen, innan någon omfattande utredning gjordes.
Polisen räknar med ytterligare anmälningar Samtidigt gick samme ägare i konkurs med ytterligare ett företag som handlat med tyskar - Lödöse bil- och maskinexport AB.
Dramatik kan redan nu utlovas.
Samtidigt skulle dessa vinster kunna innebära en liten hjälp för Göteborgskollegan Manhem.
år sedan.
, och en bidragande orsak var det som hände vid första bordet.

cxd

Lb
Db
a5 bxa

Dxa 7Db
.
Da

.

.

.

.
Se

!
.
Dxd
Sf
.
Lf

cxb
.
Emanuel Berg förlorade i den första omgången, men har sedan tagit
spelade han de vita pjäserna mot Goldenow.
Solna SS
Wasa
, som radiogeniet Lennart Hyland bjöd oss det klassiska " Den glider in i mål, den glider in i mååål ".
.
En mästare på skridskor med en ovanlig förmåga att kunna skifta tempo.
mästerskapsmål och skapat sig en position, som tidernas landslagskedja.
Nisse är numera en sällsynt hockeygäst, har bara spelat någon enstaka veteranmatch och idrottat mer socialt med familjen ( orientering ) och testat sig i Vasaloppsspåret.
I över
Bökstedt var en försynt representant för det goda samtalet.
Det är gratisdelen av Infoseek man använder när man trycker Netsearch i programmet Netscape.
html.
, och Alta Vista som snabbt och effektivt letar på flera sökmaskiner samtidigt.
scs.
Många hävdar att den bästa informationen på Internet finns i nyhetsgrupperna men det är svårt att hitta rätt bland dem.
mailinglistor genom Search for Mailinglists http://www.
Här finns en sökbar lista över svenska web-servrar, http://www.
Då är konsten att formulera sin sökning så exakt som möjligt.
GP:s faktaredaktion har gjort en ämnesklassificering av ett stort antal länkar och även strukturerat de vanligaste sökverktygen.
htm Sök upp länksymbolen och klicka.
Länkarna mellan uppslagsorden är otaliga.
korta filmsekvenser för den som inte söker något specifikt utan bara vill njuta av rörliga bilder av isbjörnar som slåss eller en vandrande elefanthjord.
Klicka på mikroskåpet och du kan bland annat följa fotosyntesen i rörliga teckningar.
Engelska ÄMNE:
Rekordintresse för tenorerna Att vänta i

i kön, Anna Schmidt som har väntat sedan kvart i
Vid lunchtid hade vi sålt ungefär
Man är helt oberoende av andra, har grejerna hemma och kan spela när som helst.
Första skivan blir en egen fyrspårs-EP under namnet Reich & DJ Session ( Samuels DJ-namn ).
mars, då Solid Beat Records har sin lanseringsfest.
Det blir en blandning av MTV och Eurovisionen, säger projektledaren Odd Arvid Strömstad.
miljoner människor kommer att få se det allra senaste av det som utvecklats inom datagrafik.
Den
generalrepetitioner, finns det bara
Roland är en av få kvarvarande veteraner som seglade både på skandinaviska och internationella kölar under hela andra världskriget.
- Sverige behandlade oss sjömän illa.
dygn.
Han har sinne för dramatiska detaljer.
Marions hem bombades.
- Jag grät när jag såg Bohuskusten, säger Roland Friberg.
.
( gäst:
, Sinatra and Friends ( gäster Tony Bennett, Natalie Cole med flera )
.
Det är här som trumslagaren Buddy Rich dyker upp som " pausmusikant " och tar andan av publiken - och orkestern - i America ur West Side Story.
Sinatra är som allra bäst på scenen - här känns han mera spontan än på skiva.
Verkligen ett digert material och det mesta är av mycket hög klass.
Jag håller på och återtar kontrollen över min hjärna.
Sedan plockade hon fram grillvätskan och lät den regna över pappershögen och tände på hela härligheten.
av medlemmarna fick åka tillbaka och hämta det.
Basisten framförde efter spelningen hypotesen att med en så hög andel fula människor i publiken kan ingen romantik spira.
Det blev en lång barackliknande byggnad med
År
I början av 1800-talet genomgick byggnaden reparationer och nyordningar infördes.
Fattighuset blev således ett hem för " pauvres honteux " där det serverades måltider
Bengt A Öhnander Fattighuset på Stampen.
Paul, Minnesota.
Det känns meningslöst att polemisera mot en skribent som så alldeles uppenbart inte har läst min bok Martin Luther, människohjärtat och Bibeln ( Verbum
Birgit Stolt Piktur.
SVEN ULLGREN
- Kött från EU-länder bryr sig inte miljöförvaltningen särskilt mycket om.
Det är oftast ett fryshus.
Där finns det
Hormoner är svåra att påvisa och testerna kostar omkring
Dansk test inte godkänd Båda länderna har slagit sig in på den svenska marknaden.
De svenska övervakningsreglerna är i sig tillräckliga för export.
För att vara miljövänlig måste granen växa i ett uthålligt skogsbruk.
Visserligen blir fibrerna från stolta furor till nytt tidningspapper
Samtidigt har skogsindustrin och skogsägarnas organisationer i Sverige och övriga Norden gått samman i ett projekt kallat Nordisk Skogscertifiering.
Kampanjen fick stort genomslag och man kan nog ha fog för tanken att en och annan skogsdirektör fick skrämselhicka.
Alla har sina ideal och många talar om principer.
enhetschefer.
Och idag, med erfarenheten bakom sig, är Marianne Olsson övertygad.
Det bet inte.
Hon skakar envist på sina mörka lockar och suckar över att arbetet inom barnomsorgen fortfarande är så lågt värderat.
Och det faktum att kvinnor nu börjar bli frustrerade över arbetsbelastning, låg lön och underordning vill Marianne Olsson sätta i ett större, samhällspolitiskt perspektiv.
Men de flesta har inte råd - bokstavligt - att ha sådant rättvisepatos som hon.

demonstration Feminism:
Bild:
Påståendet att avtalet endast ger lite grus i plånboken visar historiens makt över tanken.
procent om året?
procent.
procent under
Därför är det extra viktigt att framhålla värdet av dessa procent och av nödvändigheten att slåss mot inflationen och mot de höga marginalskatterna.
Men arbetsgivarna måste också bestämma sig för hur de egentligen vill ha det.
Han föreslog en internationell konferens " på högsta nivå " där världens ledare skulle kunna diskutera metoder att bekämpa terrorn.
En del bedömare trodde att Arafat skulle vara generös och låta den populäre Haidar Abdel Shafi få posten.
Likud rasade och anklagade Peres och Arafat för att i " föraktlig samverkan " försöka svärta ned oppositionen.
, enligt israelisk TV igår kväll.
Men Israel anser att PLO:s verksamhet i Jerusalem är olaglig och har flera gånger krävt att den ska upphöra.
maj
Rösträttsreformen för snart
veckor längre semester.
Men en enkät, gjord av Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, visar att bara
Men genomslaget måste bli bättre också i den praktiska verksamheten.
JANERIK HENRIKSSON Kämpar vidare.
Utsikten över landskapet, kransat av blånande berg, är hänförande.
är en dokumentärfilm - i den genren är Christina Olofson som bäst.
Christina Olofson möter också de
De äter, promenerar, sjunger, handlar på marknaden.
tt/ryssland Enligt osäkra uppgifter kontrollerade rebellerna en tredjedel av staden när mörkret föll.
Då utkämpades hårda strider alldeles i närheten av regeringshögkvarteret och enligt Bugajev var rebellerna på väg att ta kontroll över Groznyjs TV-centrum.
hela distrikt av huvudstaden, sade en anonym rysk militärkälla till Interfax.
Den har Kroatiens stöd.
En del problem löstes vid toppmötet i Rom nyligen.
Risken är då påtaglig för nya stora serbiska flyktingskaror som kan påminna om massflykten när Kroatien återerövrade Krajinaområdet.
När det gäller media erkänner han att regering och parlament kanske har viss kontroll över TV och någon enstaka daglig tidning.
Det var en uppdelning som starkt ifrågasattes av läkare som fruktade att vården skulle bli sämre.
Så kan attityden till arbetstidsförkortning sammanfattas.
Här kompletteras diskussionen med tankar om både flexibel och konjunkturanpassad arbetstid.
" Om man skulle förkorta arbetstiden med cirka
Yrkes- och facktillhörighet är också avgörande för hur man ser på arbetstiden.
Frågan är inte partiskiljande Men ska man hämta barn på dagis, hinna handla och hem till Björnes magasin, är en halvtimme guld värd.
Det är snarast en fråga om personlig nytta och den enskilda personens livssituation.
Företaget har stora beställningar.
till
Idag är det hennes man som gör det.
timmar.
procent.
procent innebär att jag förlorar pensionspoäng och får en mindre del av företagets vinstbonus.
år, process- och driftsingenjör, ansvarar för sterilisering av sjukvårdsmaterial och andra kemiska processer.
STEFAN BERG Jobbar gärna mindre.
poäng och då får jag min examen.
poäng, varav uppsatsen
Vad vet du om de andra fruarnas längtan, som suger i dem som en ändlös hunger, som äter sig inåt, in i deras hjärtan som termiter som äter sönder själva fundamentet, vad vet du om den, deras längtan?
Svar:
Den hotar makten och samhälletsstruktur.
Helena led av sitt kärlekslösa äktenskap.
Det var tryggast så, även för henne själv.
Och hästen om man stal dess ben.
" Den sköna Helena föll från piedestalen och svärtades i
Han startade detförattåterta ägodelenHelena, kungadottern utan vilken han som ingift varken hade status eller position.
Och vägrar lyssna på Offenbach.
I kungaborgen i Sparta.
Trodde aldrig att den skulle behövas, men inser det nu.
Självklar familjemedlem.
Helena spelas av Suzanne Rangstedt, Klytaimestra av Anna Söderling.
PRESSRÖSTER Varvskrisen Subventioner till varvsindustrin i Europa håller på att driva nästan all varvsverksamhet bortom normalt ekonomiskt lönsamhetstänkande, påpekar Dagens Industri ( - ):
Som jämförelse har de största europeiska varvsnationerna - Tyskland och Polen -
av totalt
Om det går bra för Sverige och tillväxten blir hög, ja då blir pensionen hög.
Under det långa utredningsarbetet har det också varit såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringars klara ambition att samla en så bred majoritet som möjligt bakom en förnyelse av systemet.
Och visst måste man beundra det mod och det självförtroende som både syfte och pjäsval vittnar om.
Med spjuveraktiga rådjursögon snärjer hon effektivt sin troskyldige make i sitt garn och i spänningen mellan grym avsikt och friskt humör får texten åter liv.
Per Unckel riskerar åtal Han var en av dem som ropade högst när Mona Sahlins kontokortsaffärer rullades upp.
När han några månader senare skrev reseräkning för tjänsteresan redogjorde han inte för att hyrbilen och hotellrummet var privat.
Blir det åtal riskerar Unckel, åtminstone teoretiskt, att dömas till fängelse.
Under alla år har dessa elever gått i klass
grannkommunerna och det finns till exempel inget samverkansavtal inom gymnasieskolan mellan Trollhättan och Vänersborg.
- Vi har inget samverkansavtal med Trollhättan och något sådant är heller inte aktuellt att skriva.
Det är inte heller så lätt att förneka att det skulle finnas någon form av politisk eller social ordning som genererar denna maktfördelning.
) är maktperspektivet själva basen i den feministiska analysen.
Är du bortdefinierad från centrala maktpositioner är det ditt eget fel; du är antingen inte duktig nog eller har helt enkelt valt bort denna möjlighet.
Det andra, kunskapsteoretiska, temat utgår från en föreställning om att vetenskaplig kunskapsbildning är en tämligen okomplicerad, rationell och värdeneutral process som har mycket lite, om alls något, att göra med kön.
Det råder inte längre enighet om idén att vi alla genom det entydiga vetenskapliga projektet gemensamt för kunskapen framåt.
Det är dessa definitioner som hotar att kollapsa när kön lyfts fram som en av de mest centrala ordningsprinciperna i samhället.
Modern feministisk teori är direkt sprungen ur kvinnors ( aktiva ) politiska organisering.
Problematisera de rationella och värderingsfria anspråken hos de meritbedömande och kunskapsskapande processerna inom akademin och du blir utdefinierad som sekterist.
I avsaknad av särskild skyddslagstiftning om mänskliga rättigheter skapar kravet på saklig grund för uppsägning och turordningsbestämmelserna i LAS ett skyddsnät mot olika typer av diskriminering i arbetslivet.
Tillät verkligen arbetsrätten att arbetsgivaren på bekostnad av andra anställdas intressen så tydligt prioriterade kravet på att få en arbetsmiljö fri från sexuella trakasserier?
Först en liten referensram för att läsaren ska kunna göra adekvata jämförelser.
Sanningen är att sexuella trakasserier i svenskt arbetsliv betraktas som ett slags samarbetssvårigheter mellan
Tyvärr kan man inte se att denna grundsyn får fullt genomslag i t ex skadeståndsmätningen.
I den färska domen om läraren ansåg domstolen att arbetsgivaren borde ha försökt få läraren att sluta uppträda olämpligt mot kvinnliga elever innan man sade upp honom.
När får vi ett kollektivavtal som skapar ett effektivt skydd mot sexuella trakasserier?
Arbetsgivaren har rätt att säga upp trakasseraren, men bara om han ansträngt sig länge och grundligt för att få trakasseraren att sluta med sitt olämpliga beteende.
Hon är svenska, men arbetar sedan ett antal år som dansare och koreograf mitt i den moderna dansens sjudande gryta.
En härlig kvartett står för levande musik i Tango-Babe.
De kommer säkert att tvätta bort stämpeln av husmorsgympa från 60-talet.
Den ensamma, rädda flickan kommer nära, nära, hamnar nästan i knät på den första publikraden.
Tillväxten kan vi se på Teater Thalias tiljor.
Lis Hellström Sveningson Modern Jazz Dans Ensemble, gästspel på Pusterviksteatern Serie Koreografi:
Loop Guru, Prince, Billie Holiday m fl Dansare:
Jämställdhet innebär lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor och för män inom livets alla områden.
Att skapa ett mer jämställt samhälle handlar därmed i stor utsträckning om att öka medvetenheten genom att visa på de faktiska förhållandena på olika samhällsområden, att påverka attityder och förhållningssätt samt att se till att det sk genusperspektivet finns med i diskussioner, förslag och beslut.
Skulle jag hindra mina barn från att träffa sin far kan jag dömas till vite för hindrande av umgängesrätt.
De skall inte behöva vara slagpåsar för att mamma och pappa inte tycker om varandra.

Den stora frågan är förstås om det är en djup och lång lågkonjunktur eller en mer tillfällig svacka.
Han uppskattar att det nu kommer att försvinna
Redan förra sommaren borde Riksbanken agerat, anser han.
De kan bli ett ännu större problem än nu när hemdatorerna blir vanligare.
procent, säger Stefan Lampinen.
Inte ens Electronic Art kunde på rak arm säga vilka som var kopior, utan fick faxa till USA och kolla.
Några piratkopior av CD har han inte medvetet köpt in.
Det kostar mycket pengar att ta fram.
Electronic Arts Moderbolaget finns i USA Anställda:
TV- och CD-spel Beräknad omsättning drygt
Den största enskilda investeringen i Kungälvs historia står nu för dörren.
Och den
Totalt kommer över
Kommunstyrelsen var inte helt enig i sitt beslut.
unga män som åtalats för narkotikabrott i den första rättegången i knarkhärvan.
Alla
yrkesutbildning och fast jobb med god inkomst.
- Drogerna är accepterade.
Inte förrän nu, menade de.
- Vi köpte bara till varandra, bedyrade de.
- Hans och de andras roller är nu utredda.
DAG FRANSSON
Räddningschefen krävde fler brandmän Förhållandet har uppmärksammats av länsstyrelsen, som påtalat för Kungälvs kommun att en förbättring måste ske.
- Tack vare de nya tjänsterna kan vi ha en brandförman och
Vid rekryteringen av de nya heltidsbrandmännen nu i vår ska meriter som kan användas inom andra områden vägas in, allt enligt kommunstyrelsens beslut.
En av dem tar sig över tunn ismoteldarpåandrastranden.
kompisar, hur man tar avstamp i varann, nästan så att jag mår bättre när hon mår sämre, säger Hanna.
- En orsak till att jag ville sätta upp den här pjäsen är att det satsas så mycket på tonårskillar - inte minst när det gäller idrott - medan tjejerna kommer i skymundan.
Bland annat försvinner bostadsbidraget till ungdomar mellan
.
Men så länge som studiemedelsutredningen arbetar, får studerande ungdomar behålla bidraget.

kvinnliga musiker från symfoniorkestern, operan och musikhögskolan spelar dem i olika kombinationer.
- Nej, mest reflekterar den tiden då den skrevs, säger Malin Nordlöf, flöjtist och symfoniker sedan i höstas.
-
Folkomröstningen blev början till slutet på hennes politiska karriär, men även för många vänskaper.
Det är snart
Under den här tiden fick hon stöd av familjen och vissa vänner, medan umgänget med andra vänner blev ansträngt - och är så fortfarande.
Bilen körde sakta och människor stod tysta och tittade på.
" - Snart är vi som minns 30-talets Tyskland döda.
Jag har blivit säkrare på mig själv.
barn; Otto, Peder och Charlotte Bor:
Kvinnodag Feminism:
Bra att ha.
miljarder kronor.
.
, tillsammans med de nya varianterna av
Hans-Olov Olssons mål är att förbättra sin verksamhet med i storleksordningen en miljard kronor, eller
Och
Det borde vara rätt väg även i Europa, anser Hans-Olov Olsson.
JOHANNA STARKENBERG
Däremot tror hon det finns stora skillnader mellan likartade yrken.
Hon påpekar också att kvinnorna är underrepresenterade bland cheferna.
- I många andra kommuner har man gjort något åt problemen, säger hon.
Kommunerna i länet är medvetna om att det finns omotiverade löneskillnader mellan kvinnor och män inom samma yrkesgrupp.
- Det finns löneskillnader mellan olika yrkesgrupper, och det kan diskuteras om det är bra.
Wanja Brattén.
års högskoleutbildning.
Lön:
Yrke:
Budget på
Motorbåtsklubb riskerar åtal VÄNERSBORG:
På vårvintern
Dessutom ingår Aleholmarna i ett område som omfattas av särskilda bestämmelser enligt naturresurslagen när det sker exploatering eller andra ingrepp i miljön.
Allan Krantz är pensionerad trädgårdsmästare och det är inte utan att det syns i den sommartid så praktfulla trädgården i Mölnlycke.
- Fast det var lite pirrigt att sitta där i bilen med alla bin surrande i kupor, som var av glas.
Allans hustru Inga-Lisa är alls ingen bivän.
växthus med vindruvor, apelsiner, mängder av tomater och gurkor.
Som novisen kan misstänka är honungshantering nämligen ett tämligen kletigt arbete.
Förra året var det så torrt och varmt att blommorna vissnade bort och då blev det en dålig honungsskörd.
MAGNUS SUNDBERG Flitig som ett bi.
kvalificerade tekniker de närmaste
Men den djupa lågkonjunkturen drabbade även Volvo Aero och Maud Österman varslades om uppsägning.
Första dagen hade vi ett diagnostiskt matteprov och det var lite tufft.
och
.

Petteri avancerade och väntade - och väntade.
Med sin läckra klubbteknik och fina skridskoåkning gick resten lätt.
minuter och
Det är ny match på söndag.
Dom möter Ässät Björneborg då.

Luleå-Färjestad

sekunder in på sudden death kom målet som höll på att lyfta taket i hockeytemplet.
Nektarn torkas och bearbetas till honung och pollenklumparna pressas samman och lagras för kommande näringsbehov.
Bina känner alltid hennes närvaro genom den speciella doft, feromoner, som hon utsöndrar och det håller dem lugna och harmoniska.
Tack vare binas effektiva pollinering sätter fler blommor frö eller frukt än de skulle ha gjort utan bin.
Som bostadsförmedlare och fastighetsskötare åt några av våra främsta nyttodjur.
Det är bra om man kan placera bikuporna på egen tomt, det underlättar tillsynen.
Bin till nytta och nöje, Carl Otto Mattson och Johann Lang, LTs Förlag AB,
Frågan har ställts sedan i söndags och först i går kom beskedet från Tipstjänst:
kronor vardera.
,

Katastrof nära på X
spår går ihop till
Ett reservlok kördes från Stockholms central för att dra in tåget till centralstationen.
Tack vare den låga farten stannade tåget vid växeln där spåren löper samman.
- Vi har inte funnit något fel på fordon, spår eller signaler, säger Anders Lundström.
Inspektionens slutgiltiga utredning väntas bli klar senare i vår; i den granskas konstruktionen av det särskilda signalarrangemanget vid Årstabron, varför stopplyktan inte är ansluten till ATC-systemet, vilken information lokförarna fått, varför reservlokets förare inte fick särskild information och varför samme förare inte tog kontakt med tågklareraren innan han körde i väg.
Bland de västsvenska kommunerna svarade bland andra Alingsås, Borås, Ale och Bollebygd nej på den aktuella frågan.
Ett skolexempel är det fall som just nu ligger hos AD, arbetsdomstolen, och som gäller en jämförelse mellan en medicintekniker och en barnmorska.
kronor mer i månaden än sina manliga kollegor.
Driver museum på forntida gravplats VÅRGÅRDA:
domarringar intill varandra samt en delvis förstörd stensättning, berättar Bror Norrman, ordförande i Vårgårdatraktens hembygdsförening.
Där vägarna delade sig var det vanligt att anlägga gravfält och resa stora stenar över sina döda, som det står i Havamal I Vårgårda började resan mot dödsriket - " Nära väg eller frände ".
juni
Bild:
Mölndal och Härryda klarar sig undan klander.
kronor.
kronor för kvinnor mot ytterligare
för en manlig.
Trots det tjänar männen
Västra Frölunda HC slog Leksand efter en förlängd pina med uppskattat slut på första SM-kvartsfinalen.
Per-Erik Eklund gör då comeback efter armbrottet.
blev
Så vidöppna är de fortsatta förutsättningarna.
Medan en rad namnkunniga kolleger i elitserien sparkas uppåt eller nedåt står Lasse Falk tryggt kvar i Frölundas bås.
.
efter
En match varar

(
o
.
Det sprutar faktiskt arbetsvilja kring denne grabb.
.
), Christian Ruuttu (
Iskallt drog han målvakten och sprätte in bollen.
.
slog Jansson in i öppet mål, återigen frispelad efter en långlyra.
mål utan att Opytov gjorde något.
.
Det spelar ingen roll att både reporter och fotograf från GP är med på tjejsnacket.
stycken, plus
- Nu till våren börjar snart stubbafesterna, där ungdomarna sitter vid sjön och dricker.
Bild:
Jan-Åke Ryberg ( v ) är den ende som plockar hem full pott.
Förmodligen därför att dammsugning är enklare än att damma och städa badrum, tror hon.
Själv åker Karin Odebo Drews aldrig och handlar tillsammans med sin son.
kvinnosymboler.
Sämsta betyget = Underkänd Bästa betyget = Väl godkänd Vad betyder Internationella kvinnodagen för dig?
Så ser det ut måndag till fredag.
Våra barn städar ( de är
Vad betyder internationella kvinnodagen för dig?
Du har antytt att du skulle vara föräldraledig från februari.
Vem städar hemma hos dig?
Vem lagar maten?
- Min hustru.
Färjestad håller trycket uppe efter sin fina spurt i Elitserien och ångar på mot semifinal.
Färjestad har gjort bättre matcher på sistone.
Ettmålsledningen höll i sig ända fram till
Hofbauer har ljumskproblem, men är minst skadad av DIF-målvakterna och fick därför stå i första " kvarten ".
HV
Enda ljusglimten för hemmapubliken var när finländske skyttekungen Kaj Nourminen gjorde periodens enda mål.
snabba mål av Per Svartvadet och Magnus Wärnblom i numerärt överläge så var Modo återigen med i matchen.
- Det är aldrig bra att få så här många skador, de killar som är kvar gjorde dock ett bra jobb och förhoppningsvis är någon av Hammarström eller Lindbom tillbaka redan på söndag, sa Sune Bergman.
Peter har alltid siktat högt STOCKHOLM:
meter.
- Därför blev det friidrott.
- Det är jag övertygad om.
Men om jag träffar killen och kan sätta tiden i relation till utseendet är det möjligt.
Tidigare ansåg jag att det var andra saker, utbildningen ( elingenjör ) och även militärtjänsten, som var viktigare, berättar Karlsson.
Väl där springer jag för guldet.
meter.
:
.
Krokslätt, Mölndal.
meter,
meter vid EM
meter inför inomhus-EM i Globen.
Men GP tog med sprintern Karlsson upp i Globenområdet, och då var det inte enbart Stockholm han såg.

Hans namn är starkt förknippat med Asea och samgåendet med Brown Boveri bär till stora delar Curt Nicolins signum.
För
Ibland fick han kämpa för sin intuition i sina styrelser, exempelvis när ABB:s nuvarande VD Percy Barnevik skulle väljas till VD i Asea.
Hans påstådda önskemål om att på gamla dagar bli fårfarmare var kanske aldrig allvarligt menat.
Orlov är friskus i vagnen och det fick man prov på i DD-1 där han spetsade hela vägen med Starzinger till en något överraskande triumf.
Utgångsvärdet på
En bit in på upploppet fick speedige Hotshot Valley luckan och Söderqvist fick snabbt fart på sin häst som tog ner ledaren kort före linjen.
Drivningen kostade Jägersrotränaren
- Trodde att den hårda öppningen skulle sitta i benen men han höll farten riktigt duktigt, menade Orlov.
En topprestation och nu ser säkert Untersteiner framtiden an med en helt annan tillförsikt när det gäller den femårige Baltic Speedsonen.
E-postmejl?
" Köper du din Dancall före
enligt pressinformation som anländer ( B-post ) emellanåt.
Ni kan i alla fall tycka till om projektet på turistmässan här i Göteborg om
" vill lyfta fram språket, dialektiken och skrivarkonsten som grundstenar i en humanistisk och demokratisk samhällsutveckling.
Pilsner och muggpant för en hundring.
Detta har kanske ej noterats i loggboken, men ändå!
) och
Ute på gården ställde vi upp några tombuteljer på en margarinlåda med en vedbod bakom som kulfång.
Jag ska gärna ställa upp och se till att de hamnar i Stångån.
Vi gömde tills vidare undan det i en lövhög, väl dolt för hundar eller beskäftiga parkarbetare.
Jo, det smugglades hem till Borås, där det omgående beslagtogs av vår far.
ANDERS SAHLBERG
- Om vi hade behållit allt inom Poseidon hade vi måst säga upp
Så låt oss därför börja med en tyst minut för dessa friheter på vårt företag, dundrade Ulf Nilsson via en högtalare ut över torget.
- Poseidon ska inte säljas ut, svarade Lars Johansson kort och bestämt.
Bilder:
Hon rekommenderade oss i stället till en god vän som hyrde ut sin hytte vid Jotunheimen.
Så småningom slutade vägen.
Dessutom dök resten av familjen snart upp i överkartläsarens spår.
Var tredje kommun och hälften av landstingen bryter mot jämställdhetslagen, då de inte har någon kartläggning av löneskillnader mellan kommunanställda kvinnor och män.
kronor.
kronor för kvinnor mot ytterligare
för en manlig.
Trots det tjänar de båda männen
Kontakten med läsekretsen visar att påfallande många män är händiga i köket.
Skär filérna i skivor och lägg upp dem på ett varmt fat.
passionsfrukter
Och vet att bukfetma hos kvinnor ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Sedan kom en period där uppfattningen var att det inte är någon skillnad mellan kvinnor och män.
.
Bild:
Igår åtalades mannen för olaga hot.
De räckte fram ett visitkort från 45-åringens firma och sa att bröderna hade
45-åringen säger att en del av vapnen härrör från hans tid som yrkesmilitär.
Han sparkade och slog mannen tills denne trillade i golvet och fortsatte sedan att stampa och sparka på den liggande mannen.
Att han inte försökte hindra 37-åringen förklarar han med att han var rädd för kniven.

Dessutom behöver vi en trädgårdsgrep, en kratta och en räfsa.
Alla som har gamla halvdåliga redskap bör lägga på minnet att den rätta tiden att göra nyanskaffningar är under vårvintern när det fortfarande finns mycket att välja på.
, säger Jan Leman, chef för Östra sjukhusets kvinnoklinik.
- Förslaget är inte bra för kvaliteten på vården och ger en dålig arbetsmiljö för personalen, säger Nina Rehnqvist, överdirektör på socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsenhet.
På kvinnokliniken på Mölndals sjukhus var, i likhet med Östra, stämningen bland personalen lättad.
- Nej.
Återstår att se om den politiska samarbetsviljan ökat efter socialstyrelsens bakläxa.
FILMPREMIÄR Casino - mer än spel och dobbel Filmpremiär BIOPALATSET Casino För att vara en
dödspolare och brottsbröder från gatan som anförtros verkligt big business och naturligtvis till slut - under inflytande av droger, svartsjuka och storhetsvansinne - blir ovänner och sumpar hela prylen.
Och där flyter mycket skumt förbi.
Regissören själv inleder med en skriven hälsning till publiken där han beklagar den svenska filmcensurens beslut att korta

dygn.
Ortoxylen-utsläppet skedde den
Atmosfären är fylld av hot och karaktärernas plats i berättelsen gåtfull.
politiker inför rätta Trots domstolsbeslut vägrade de ge bidrag för hemresa VARBERG:
åtalade kommunpolitikerna från Kungsbacka sociala distriktsnämnd norr.
Kvinnan ville tillsammans med sina
Resningsansökan fick nej och i det läget, sommaren
dagsböter Åklagaren yrkade i går på
MAGNUS GOTHANDER Får stöd.
Plötsligt greps jag av en euforisk känsla.
Dessutom hann han med mellansnack med befriande allvar.
De flesta låtarna kom från nya plattan Pojken på månen.
Antal ( oplanerade extranummer:
Rikard Wolff bjöd publiken på en lysande föreställning.
hotbrev som sändes ut.
Syftet har varit att komma över pengar.
Turbulensen kring Hedlunds bidrog till att bageriet lades ner.
kronor.
Och som försökt skildra detta utan att det för den skull blir känslofattigt och tråkigt.
Tjänsteflickan Sabrina, själlöst spelad av Julia Ormond, är förälskad i sin arbetsgivares playboy-son David.
Harrison Ford spelar trist industrimagnat FILMPREMIÄR Rapsodisk skildring av estländsk Askungesaga HAGABION Askungen i Tallinn Askungen i Tallinn är ingen saga utan en dokumentär, ett slags estländskt collage.
Men i filmen finns dunkla detaljer, till exempel en sekvens om
Det är detta som ger collagekänslan.
Den kan vara för torr eller fuktig.
- Jag har många exempel på kommuner vi jobbat med, som i första läget slängt ut stora belopp på fel åtgärder, säger han.
Mätningar kan göras i ett senare skede som komplement eller stöd.
Per-Erik:
Tore:
Elisabeth:
Tore:
.
Elisabeth:
- Programtiden,
Hans:
Med kändisar som taxichaufförer och dold kamera.
humorserier som granskats ingående av vår kunniga panel.
Mungo, SVT
3=OK 4=Mycket bra 5=Lysande!
Termen står för en speciellt spännande episod som slutar när det är som mest nervpirrande.
I Göteborg är det andra bullar.
Ordination:
TV-fåtöljen, varje måndag, kl
Tackar för tipset, men de har redan hunnit byta lås.
Broccolistuvning eller spyor i ett ansikte lockar inte till läsning!
.

- Vi hade
Men det är på något sätt ointressant vems film det är.
Amada Ooms och Peter Andersson har de
En annan viktig person är fotografen Harald Paalgard.
Manusarbetet får aldrig underskattas.
) stod han för manus, regi och medverkan.
Den har också spelats i S :t Petersburg och går upp i Oslo i år.
Chauffören och passageraren gestaltade av Peter Andersson och Amanda Ooms.
Med regnet kommer som vanligt dagen måndag.
tjejer bli uttagna till torsdagens final och
på lördagar?
Hon står längst fram på catwalken med en nypressad väska från Damernas.
Veckans tips:
Och fullängdsdebuten infriade förväntningarna.
.
Plattan spelades in i en källare, de producerade själva och det hela var över på nolltid.
De har känt varandra ganska länge, närmare bestämt sedan gymnasietiden i Karlstad, men åldern är det ingen som har med att göra.
år.
.
Om ni fick göra ett soundtrack till ett seriealbum?
- Det är bara rakt på, inga lögner, bara sanningen som visas.
- För övrigt en gammal barndomskamrat till en av oss, som väl aldrig har.
Karlstadspojkar som efter år av motgång fortsatte mest på skoj och blev popstjärnor.
Förälskelse, barn, otrohet, skilsmässa, nytt liv, karriär, ny kärlek, lycka.
Med fantasi och inlevelse känner Mia efter hur det kan vara när allt kretsar kring barnen och man glömmer ta hand om varandra och förhållandet.
- Jag var urusel i kemi i skolan.
dagar i veckan.
- Peppar, peppar det har jag sluppit, säger Mia och knackar skrockfullt i bordet.
- En gång hade jag en vansinnig idé om att öppna blomsterhandel i Paris.
hon åtminstone stannar ett år till i Göteborg.
.
hon nyligen köpte Annie Lennox CD-album Diva.
Eva kämpar för att komma ur sin livskris, sviken av både man och bästa väninnan.
Det är alltid lika trevligt.
I sista minuten ska jag plugga inför spanskakursen på kvällen.
Vi går antagligen på bio.
Varför döper man en platta till Hoss, är ni fanatiska Bröderna Cartwright-anhängare?
På amerikanska.
Även om Jawbreaker och Tori Amos är mina favoriter för tillfället.
I övrigt beror det väl på att vi är himla trevliga killar.
För tillfället är de ute på en liten Europaturné, men snart bär det av hemåt igen.
.
Till dess får ni hålla till godo med herrarnas favoritsidor och egna kommentarer.
TV och satellit i ett nötskal.
http://henry.
music.
gamesdomain.
net/ links/index.
Någon gång i april på Rockslaget.

Jag vet inget om svaren men själva iden och därmed också svaren verkar så spännande att det är värt att lyssna på P
Thomas Kristiansson Bild:
På 1700-talet byggde en galen fransman instrumentet, med pipor av glas där värmen från elden underifrån gav olika toner.
Dybbuk är ursprungligen ett hebreiskt begrepp för ett andeväsen som tar plats i människor och gör dem besatta.
Tillsammas täcker gruppen upp större delen av världskartan, Asien, Afrika, Europa och Latinamerika.
magnus sundberg Dybbuk växer fram ur det improviserade.
En del vill väcka seriös debatt, en del sakligt kommentera viktiga politiska skeendet.
.
En del kändisar har varit lite motvilliga till medverkan.
Och SVT
Men Mats Blomgren är kung och halvgud, i Odysseus på Angeredsteatern.
besökare på ett spelår skulle de få stanna.
timmar lång har kortats ned kraftigt men är ändå ett kraftprov för Mats.
Han drar handen genom blonda lockar.
Trots utsattheten trivs han med skådespeleriet, men yrkesvalet var inte helt självklart från början.
Men styrkan att sluta hade han inte.
Eller sådana man tycker synd om, säger han lite skämtsamt, som ET eller Elefantmannen.
Också där finns en huvudrollsinnehavare med makt och pengar, vackra kvinnor och en förlorare.
Dessutom har hon något som andra inte har, en pappa som är sagokung.
- Intressant.
I förhållande till Spanien och Italien är folket där måna om att vara gästvänliga och inte bara tjäna pengar.
Bilder:
Tomas Tengby och Kristian Luuk i var sin talkshow.
Sedan har vi en musikalisk gäst, men i och med att det är så trist med musik på TV så försöker vi skapa en unik kombination.
Husbandet heter Vår orkester och består av handplockade studiomusiker med utgångspunkt från gitarristen Mattias Thorell.
Jonas Gardell, författare och regissör, som visar hur en optimal entré genomförs.

En kamp mun mot mun Och störst i käften vinner kanske matchen Tomas Tengby - ännu en man och hans pratprogram:
Men visst, det blir mer Carson än Letterman.
Jag har ganska breda intressen och kan ta folk i flera åldrar, och då blir innehållet i programmet också ganska brett, med utgångspunkt från mina egna intressen.
We were metal before metal.
.
Kompet bakom är tajt och tungt med basisten Scott Thunes i spetsen, som tidigare bland annat spelat med Zappa.
Nu ska bilden poleras.
men det försvarar inte våldtäkter, korkad våldsglorifiering och en kvinnosyn på stenåldersnivå.
Inte
En bit upp från Linnégatans promenadstråk.
Gröna, kala väggar som ger ett lite sterilt intryck.
, Örtmarinerat kycklingbröst
Innehållet i dagens husman varierar.
Saftig sockerkaksbotten med citronmousse och ett lock av svartvinbärskräm gav full valuta för pengarna.
Bland annat drev han av valtaktiska skäl igenom ett extrainkallande av finansutskottet sommaren
Persson anser att det räcker med ytterligare
Kombinationen av lägre intäkter och högre utgifter för staten kan snabbt ge dramatiska budgeteffekter.
KJELL NILSSON-MÄKI Misslynt arvtagare.
Under fyrtioårsperioden
procent, men utan att arbetslösheten sjönk.
som
timmar per år.
Kinas arrogans är frånstötande Det röda Kinas provokationer och nervkrig mot Taiwan närmar sig kulmen.
Men även andra tecken antyder att regimen i Peking känner sig nervös och pressad.
håll, dels från partiets vänsterflygel och LO, dels från investerare i svenska statspapper.
Den kan naturligtvis bli både kraftfull och livlig men kommer nog i efterhand mest att framstå som hårda slag i luften.
Genom de
Misstanken finns att Perssonplanens mål om halverad arbetslöshet till år
Då vet man dessutom vem som besätter poster som finans- och arbetsmarknadsminister.
För att kunna sälja svenska statsobligationer kommer ministrarna att få utlova en bonus, detvill säga som långivare kommer Sverige att tvingas betala en högre ränta vid en ( säkerhetsmässig och ekonomisk ) förtida avveckling av svensk kärnkraft.
skulle komma fram till en kompromiss som innebär en nedläggning av till exempel
Kombinationen av LO:s motstånd mot ett så kallat bondeoffer och de negativa konsekvenserna för ekonomi och sysselsättning av en uppgörelse med centern, gör att det för regeringen återstår att göra upp med något av partierna fp, kds och m för att nå majoritet i riksdagen.
För den fortsatta ekonomiska politiken spelar centerns eventuella avspjälkning som stödparti inte någon roll.
Om man släcker exempelvis
W-lampa.
Detta innebär i realiteten att Göteborgs enda regemente läggs ned.
Stockholm kommer fortsättningsvis att ha cirka
Kosovo kan sålunda sägas föra en ren apartheidpolitik sedan
Man har därmed lyckats uppnå målet med sin etniska rensning.
PIA SVENSSON
I toppen finns ett städbolag - seriöst eller oseriöst - som får ett städuppdrag.
och
Andra förfalskar kvitton för att kunna göra avdrag för påhittade kostnader.
Andra lämnar in förenklad självdeklaration och hoppas att svartjobbet inte ska upptäckas.
- på
Resultatet hittills:
miljoner kronor i skatt.
Efter en tids spaningsarbete slog narkotikapolisen till för några veckor sedan.
Fler personer misstänks vara inblandade.
år.
Polen har gått förbi Holland som ledande exportör Trots intensiva insatser är ruljangsen svårstoppad, visar erfarenheterna.
Ingen vet med säkerhet hur mycket amfetamin som kommer in i Sverige varje år.
Vi gör allt för att behålla den goda sammanhållning vi har i klubben idag.
Vi är inte guds bästa barn.
De
Men de satsar mycket på att avslöja den kriminella verksamhet som de är övertygade om att enskilda medlemmar gör sig skyldiga till.
Bengt Olsson vill gärna förklara:

En broder ställer alltid upp på en annan broder, i det här fallet Svempa och Mega-Micke.
Allting skulle ju bli så bra.
- Detta betydde underförstått:
- Det blev till slut det amerikanska TV-bolaget CNN som fick privilegiet att formulera det moraliska problemet på Balkan, säger Pellnäs.
nya observatörer.
Federationen med muslimerna kommer att spricka.
dagarna.
Till en träff i Göteborg hade de därför bjudit in
Det ska vara småskaligt för hela slanten.
Om förhållandena är för svåra ska de kunna återvända till Sverige igen.
De är katoliker och som skaffade sig kroatiska pass när de flydde landet, säger Almqvist.
Nästan inga finns i Italien som ligger mycket närmare, påpekar Almqvist.
Det andra att en amnesti ges för alla brott som inte klassas som krigsförbrytelser.
veckors intensiva förhandlingar för att
·Därefter flyktingar som vill återvända, men inte till sin egen hemort, eftersom de där skulle utgöra en minoritet.
Syriens deltagande var ännu igår osäkert.
På israeliskt håll är man övertygad om att bara samordnade internationella aktioner kan bemöta terroristhotet.
Tidigare igår sprängde israeliska soldater en av de palestinska attentatsmännens bostad för att hämnas på hans anhöriga.
Kvar vid makten är bara de mest extrema muslimerna.
reserverade för minoriteter.
Krisen har förvärrats inför gårdagens val till det iranska parlamentet.
Teheran Statsskick:
procent shiamuslimer,
" Född
.
Nog kan han behöva pigga upp sig ibland mellan snusblandande och spelkvällar.
Jag oroar mig också för tjänstemännen på socialstyrelsen som tvingar andra att ljuga.
Bevisen för att snus inte orsakar cancer, förmodar jag.
Jag fick reda på att någon på TV trodde att jag drack.
En läkare tog leverprov.
" ) Sanningen att säga orkar jag inte sätta mig in i frågan om snus orsakar cancer.
Sen, när man gav ut sin tionde, tänkte man aldrig på att titta efter vad de skrev.
Sen läste jag svamplitteratur varenda kväll i
Skrev ett litet häfte till den egna kursen.
Sen hade jag skrivit av mig allt.
Experimenterade.
Han brukar låta den ligga kvar i bilen.
Så för
- Bellman, hämta Busige Bengts Bästa Bus!
Sankt Bernhardshunden Bellman Inkomst:
Bengt Sändh kan tänka sig att flytta till ett land där det alltid är sommar men inte förrän han tröttnat på att göra snus.

Z-Invest som bildats för att främja näringslivet i Jämtland lånade ut
miljoner.
Under de
Lika kritiskt är RRV mot att länsstyrelsen inte följt lagen om offentlig upphandling.
- När jag blev landshövding tvingades hon lämna det och ägna sig på heltid åt residenset och de plikter som åligger en landshövdingehustru.
barn.
tutsier och moderata hutuer mördades under

procent blev själva hotade till livet.

" traumarådgivare " baskunskaper i att lindra den smärta barnen känner och dessa har kunnat hjälpa cirka
av dem är barn.
I förhören med polisen har han erkänt att han köpt ecstasytabletter som han delvis har sålt vidare, delvis har använt själv.
Han hade inte heller något arbete utan levde på a-kassa.
Han är fortfarande skyldig bartendern
Även uppgifter för icke medlemmar ska, enligt uppgörelsen, lämnas ut till facket.
Handels slapp visa uppgifter På arbetstagarsidan bedöms paragraf
Arbetsgivaren lämnade bara ut uppgifter för dem som var medlemmar i facket.
De har varit riktigt tragiska fall.
Ingvar Carlsson lämnar storpolitiken lättad, lite vemodig men med ett stort, befriat leende.
Men Carlsson använder sällan så stora ord.
Ritualen följs in i minsta detalj - Låt oss inte gå i den borgerliga fällan och dela upp oss i förnyare och traditionalister.
" En blandning av vemod och lättnad " På presskonferensen före mötet säger Carlsson att det känns riktigt att avgå just nu:
Vad är du mest nöjd med, frågar jag.
Den är vårt gemensamma ansvar.
- Nu står vi socialdemokrater för både regeringspolitik och opposition.
Nu är det värsta över.
I stället dyker pingisvärldsmästaren J-O Waldner upp och utmanar på ett set.
Bild:
poäng i sociologi och så har jag uppsatsen kvar i statskunskap på B-nivån.
Det vill säga utöver uppsatsen måste han skrapa ihop
Tillfrågad ännu en gång igår, om hur många poäng som egentligen saknas för en akademisk examen, upprepar Göran Persson att han har uppsatsen kvar och därutöver " lite läskurs kvar som kan handla om
Persson fick frågan om det är ett problem för hans trovärdighet om han nu får ytterligare en debatt om huruvida det går att lita på honom eller inte.
siktar Scan på att årligen exportera kött motsvarande minst en miljon grisar.
Skall exportmålet nås, måste alltså uppfödningen öka med
- Delvis kan misstron mot belgiskt griskött förklaras av att köttet faktiskt inte smakar något vidare, säger Heye.
Man producerar nästan dubbelt så mycket som man avsätter på hemmamarknaden.
I Belgien är den delvis ägd av bondekooperationen, Boerenbond.
Man kan kanske tycka att Scan inte borde vara så intresserat av att det blir en EU-lagstiftning som bara tillåter användning av antibiotika vid grisuppfödning på sjuka djur.
Och då blir det inte lika lätt att övertyga konsumenter att svenskt griskött är så rent, vilket i sin tur hotar Scans nyförvärvade exportframgångar.
.
För att klara sparbetinget minskades personalen förra året från
stadsdelsbiblioteken faller utom ramen, eftersom de förvaltas av stadsdelsnämnderna.
länder.
miljoner kronor i år.
Med ett snabbare nät finns inga tekniska hinder att också dela nätverk med fler, till exempel skolorna i Göteborg.
I sommar byggs entrén om för att också få plats med automater med liknande självbetjäning för återlämning.
-Jag letar efter numret till ett pensionat i Ljungskile, som jag tänkte besöka.
utfärdade Kina fler exportlicenser än det fanns täckning för i kvoterna.
Flera EU-länder ville " straffa " Kina för att det gett för många exportlicenser.
Deras vårkollektion var i fara eftersom tröjorna till ett tröj- och kjolset fastande i tullen.
miljoner kronor för Baldo.
TT - Den här undersökningen visar att företagen investerar i Sverige till följd av medlemskapet och att vi fått större investeringar än om vi hamnat utanför EU, säger Industriförbundets VD HG Wessberg.
Skogsindustrin är den bransch som uppger störst andel av investeringarna direkt påverkade av EU-medlemskapet,
När en jägare i höstas hittade en förbränd och illa tilltygad manskropp nära Kilanda kyrka i Ale tog alla för givet att det rörde sig om mord.
Lillebrodern försvarade sig med en bultsax och golvade brodern med
år och
miljoner kronor.
Men Sandvik lyckades trots det öka värdet av nya beställningar med
Stålbolaget inom koncernen, Sandvik Steel, svarade för den största försäljningsökningen,
Styrelsen räknar med en svagare konjunktur under
maj.
Därmed kommer riksgälden att konkurrera med banker och fondkommissionärer.
Riksgälden vill även göra det lättare att under kort tid placera pengar på riksgäldskonto och se till så att det går att växla mellan fast och rörlig ränta på riksgäldskontot.
Och det är att staten idag göder mellanhänderna, kontrar Thomas Franzén.
Låga vattenmagasin kan ge dyrare el SUNDSVALL Ingen snö - ingen vårflod.
För närvarande är vattennivåerna i de stora kraftverksälvarnas magasin
Därmed inte sagt att det på sina ställen kan bli en besvärlig vårflod.
Igen.
Det finns ungefär
Han har varit hunsad och hånad, men Mattias Sunneborn är tillbaka som mästare.
Han vann på
Han bestämde sig för en målsättning:
Bara för
Så visst fanns planer på.
Bild:
ULF NILSSON
Men ingen hörde det.
.
- Minst ett land, Sverige, lämnade in en protest och krävde att löparna skulle få minst
.
Han vann försöken på nya årsbästatiden
I går, när IOC-beskedet kom från Lausanne, befann sig Wilson Kipketer på träningsläger någonstans i Polen.
Det fanns möjligheter att få dispens från huvudregeln att en olympisk deltagare måste vara medborgare i det land han representerar i OS.
Informationschefen i Danmarks Idraettsförbund, Morten Moholm, är inte lika kategorisk:

I lugn och ro ska mammorna få fråga och pröva sig fram i sin egen takt.
- Jag var tidigare helt emot data och min dotter var tveksam.
Att lära ut hur resten av datan fungerar blir helt och hållet vårt ansvar, säger Lars Hansson, dataansvarig lärare på Sannaskolan.
Bild:
Kanske kan genomfartstrafiken på Stensjövägen-Rådavägen snart vara ett minne blott.
Alternativ Norra Långevattnet sträcker sig från samma plats vid Lackarebäcksmotet till en helt ny trafikplats vid riksväg
Det är dock det förslag som konsulten Bertil Hallman på Flygfältsbyrån bedömer som minst kontroversiellt eftersom det stör miljön minst.
och
i Mölndal.
år ur skolkören.
Det är svensk folkmusik och populärmusik av exempelvis Elton John, Beatles och ABBA.
Får ni betalt?
kronor och släpper in den avstängda hemmapubliken igen.

kronor.
varför har inte förbundet sett till att de egna stadgarna stämmer överens med Uefas?
mil hemifrån.
Den ändrade huligandomen mot Djurgårdens IF är anmärkningsvärd i sig.
Ponera att spel på neutral plan ( troligen Idrottsparken i Norrköping ) kostar avancemang till Champions League, där potten ligger mellan

Gissa om alla våldsbenägna medlemmar i Blue Saints tar det som en seger.
Då var just Djurgården idrottens värsta exempel på vanskött kasinoekonomi.
Kaxiga Kvarnby kör vidare Nu växer kammen på ligadebutanterna Kvarnby.
poäng ) och Bo Heiden (
- Då skulle Trice och Heiden ta kamp om returerna.
- Orutin.
.
Bild:
I fjol televiserades F
Det här handlar om motorbranchens definitiva tungviktsklass.
- Numera är det andra utmaningar som gäller.
- I dag är det för stora pengar inblandade och ingen har någon chans på en plats utan att sätta in miljoner själv.
gånger huvudets vikt ) till
Ett minus naturligtvis.
Räkna med bråk.
mars Australien GP, Melbourne.
maj Monaco GP, Monaco.
juli Tyskland GP, Hockenheim.
oktober Japan GP, Suzuka.
.
Reine Wisell,
lopp,
.

Landsvägscyklisterna har en benägenhet att byta klubbar.
Kungsbackagrabben finns med när det händer saker i loppen.
.
Det känns bra eftersom jag gillar tävlingsformen.
Hur gick det egenligen för henne?
Martin Johansson, Per-Anders Johansson, Sven Stoltz och Magnus Andersson ska tillsammans Klas Johansson ( för närvarande i Sydafrika ) nå Atlanta på något vis.
Här är läget bland damerna:
) Februari var en tung månad för Sport och ambitiöse tränaren Ulf Andersson.
poäng (
Växjö
Anders Tranberg kommer från RIK, är kantspelare och bäste målskytt.
- Men jag har trott att det berott på dålig form, eller att jag tränat mig totalt slut.
Och om han inte får svar där blir det magnetröntgen i Sundsvall så snabbt som möjligt.
Bosniens flyktingar litar inte på Dayton-avtalet.
procent av flyktingarna ville återvända hem.
Ytterligare en tredjedel av flyktingarna vill återvända - men inte nu.
Projektet har finansierats av Invandrarverket.
frågor i den enkät som gått ut till alla flyktingar i de båda kommunerna har man också gett plats för frågor från flyktingarna.
av dessa kommer från Bosnien-Hercegovina.
Bild:
Men motståndare i stiftet blockerar deras möjligheter att få tjänster.
I Halland finns det endast
kontraktsprostar beräknas omkring

Många tror att man kan minska kalkningen men det är uteslutet.
Utbildningsförvaltningarna i Trollhättan och Vänersborg har i dagarna fått skrivelser från ett par föräldrar.
Intagningskansliet i Vänersborg har fattat beslutet tillsammans med intagningsnämnden i Trollhättan.
Från Vänersborg är man dock inte beredd att betala extra kostnader för att Tunhemseleverna skall få gå i skola i Trollhättan.
Formellt ett årsmöte med arbetsgruppen för förbättrade kommunikationer mellan Göteborg och Oslo och det låter inte så upphetsande.
procent av hela svenska väganslaget under perioden, sade Magnus Persson.
- Det är en politiskt genial idé att dubbla skatten och samtidigt minska underlaget för det som bär upp skatten.
Sen
Grupp en kräver samordnad utbyggnad av väg-järnväg mellan Oslo och Göteborg.

.
Mikael Westerlund-Kent Johansson
,
V/ALLA Fredrik Björnlund och Anders Erikson stod för motståndet och satt ÖV.
Björnlund tog andra gången och när han helt naturligt sedan vände med hjärterdam tog Lie resten.
Giv/zon:
Syd stal, tog ut hjärterdam och så här såg det nu ut:
Som synes står ju 3NT på ÖV:s kort så
N/ÖV I stort sett hela salongen spelade
och Lund med
toppspel och behöver alltså ytterligare ett.
Bordets knekt har ånyo vuxit till tolfte stick.
Onsdagar:
Vana vinnare rockar vidare mot nya mål NÖDINGE:
När bara de unga musikerna - man får inte vara äldre än sjätteklassare i juniorklassen - lyckats komma överens om vilken låt som ska repas så låter det väldigt bra.
Även om det känns pirrigt att stå på scen är det kul med applåder och att publiken tycker om det man gör, är tjejerna överens om.
) i teatern i Ale gymnasium.
TEGE EKSTRÖM
Därifrån kallades han med officers rang för att bli regementspastor vid nyuppsatta Älvsborgs kustartilleri.
Denna fick till uppgift att pappslöjda kyrkor.
Det fångar allas intresse.
MINNESORD Ejlert Alvermalm Expert på plastfärger Ingenjör Ejlert ( Eje ) Alvermalm, Floda, har avlidit i en ålder av

Han kunde samhällsfrågorna, både i samtid och historiskt.
fick han rektorstjänsten vid Mölndals Yrkesskolor.
I yngre dagar hade han många uppdrag som reseledare.
Visst kunde han ibland möta entusiasm och beundran, om än ofta ytlig och flyktig.
" Nej, knappast.
Majoriteten har sällan, om ens någonsin gjort det.
Den kärleken finns inom räckhåll, och ännu nära
var i hela L M Ericsson håller texten till innan den når mottagaren?
Snart kan man nog beställa mat också.
De visar frigjordhet och fräckhet genom att varje vecka sitta i TV och svära, kröka och röka.
Gruppen gav visan nya musikaliska kvaliteter.
Det var en lustighet i studentpublikens smak.
Lärs de skrala kunskaperna i svenska in av skolan?
är man utländsk skall det också synas.
Jag fäste mig vid att det just var Åsa Moberg som hade tagit vid sig.
Det krävs undervisning innan stockholmare fattar hur Marstrand och Partille skall låta.
Det är bara att sätta igång och öva.
:an och riksväg
Alternativ Lackarebäcksdalen sträcker sig mellan Lackarebäcksmotet ( strax söder om Gunnebogatan mitt emot Mölndals sjukhus ) till Delsjömotet och innebär en cirka
Det sista alternativet är snabbast men också dyrast, den långa tunneln beräknas kosta
och
Tunnelförbindelse.
Det visade sig ganska snart att anläggningen inte uppfyllde de krav som förutsattes när tillståndet för ozonutsläppets storlek gavs.
grader.
Ta bort den helt och släppa ut allt ozon är inget alternativ, anser länsstyrelsen.
Det gamla marinfartyget Kronan har i många år legat förtöjd vid sin kajplats i Nissan mitt i Halmstad.
man att ombesörja bärgningen, som kostade
Upphuggningen av den gamla skorven pågår just nu.
Stopptecken kan spara polismiljoner KUNGSBACKA:
stoppen ska ge oss ett mindre minus vid årsslutet, säger länspolismästare Leif Ahlabo.
Det blir inget idiotstopp.
Så här mycket kostar polisen i Halland Halmstad:
milj Kungsbacka:
utlandssamtal.
- Detta är organiserad brottslighet, bilden av en finnig yngling som sitter hemma vid sin hemdator och på skoj försöker ta sig in i olika datasystem stämmer inte längre, säger Magnus Ek säkerhetschef på Telia och fortsätter:
- Hackers lär sig inte använda datan på bara ett sätt.
personer som häktades efter den stora spritstölden i Bollebygd kan bindas till själva stölden.
Mannen spärrade vägen och vägrade släppa in poliserna, han sa att lokalen var tillfälligt uthyrd till andra.
De åtalade har gjort vissa erkännanden.
Om vi politiker inte lyssnar sprider sig känslan av maktlöshet bland folk, sa Rose-Marie Jansson ( v ).
Ett stort antal föreningar har, tillsammans med daghemmet Backsippan, drivit motståndet mot en rivning i samhället.
Det har tidigare spekulerats om att socialdemokraterna från Floda skulle rösta mot en rivning.
- Det skulle kännas bra att kunna dra igång miljöprojekt bland ungdomar, säger gymnasisterna Åsa Persson, Sara Wendel och Erik Särnholm, aktiva i Fältbiologerna Floda-Lerum.
Trots goda tågförbindelser anser Fältbiologerna att alltför många Lerumsbor bilpendlar till jobbet.
De
Havsbottnar svårt skadade Marinbiolog varnar för att ekosystemet i Askeröfjorden kan slås ut STENUNGSUND:
Det största och svårast drabbade området är sundet mellan Stenungsöbron och petrokemihamnarna.
- Ekosystemet i Askeröfjorden kan slås ut även vid en kortvarig försämring, eftersom det nu ligger strax under belastningsgränsen.
Gösta Unefäldt, mest känd som deckarförfattare och nu aktuell med en ny TV-serie, sticker gärna ut hakan även på sitt andra hobbyområde:
Denna kommun som gått mycket långt i sammanslagningar och centralisering.
När jag lämnade skolan ersattes jag av den ene efter den andre som satt korta perioder.
Den överblick och effektivitet som skulle bli följden av sammanslagningarna har uteblivit enligt Unefäldt.
-I det pampiga kommunhuset sitter välbetalda fullblodspolitiker.
Slussen regisseras av islänningen Lárus Óskarsson.
- Var du med när jag lossade tamparna?
Han upptäcker en algerisk sjöman ( Michalis Koutsogianakis ) som lämnar sitt fartyg och olovandes beträdde svensk mark.
dagars inspelning i Trollhättan och Göteborg.
- Pass på tagning, ropar Götafilms producent Christer Nilsson i walkie talkien.
Abu-Zaid hoppar in i bilen och visar vägen till sitt hem, en hyreslägenhet som han delar med fru och

- Jag önskar att israelerna åtminstone kunde erkänna Nahba som en realitet, att den är för oss vad Förintelsen är för dem.
levt under mer än
Han tycker att vi är opportunister som förde dialog medan vi hade något att vinna, men nu vänder ryggen åt honom.
Jag vill veta vad Israel menar med sitt " befrielsekrig "
Jag skulle vilja kultivera fram religionen ur underjorden.
Hans hus är byggt med amerikanska pengar och ägs av en kvinna som inte kan läsa eller skriva.
procent, samhället har stagnerat, de flesta av mina patienter lider av depression.
Mohammed Abu-Zaid får mig att tänka på den israeliske palestiniern Emile Habibis bok Said peptimisten.
Vi åker tillbaka till kommunhuset igen.
Och dialogen går vidare, trots självmordsbomber i Jerusalem och TelAviv.
Inte mindre än
Att sedan Robert Aschberg går ut i TV och försöker påverka röstningen tycker han snarast är smålarvigt.
Detta innebar för Svensktoppen en förskjutning av lyssnargruppen åt det äldre hållet, helt i linje med det nya P
- Antalet lyssnare har legat ungefär konstant mellan
veckor
melodier vardera.
Ulf Elfving:
Omkring tiggarn från Loussa
Tone Norum och Tommy Nilsson
Kult.
Ändå känns det som en stor utställning med sina små gester och ytterst enkla former.
Wikström arbetar genom fabulering, provokationer och färger.
gå tillbaka, släpp alla era föreställningar om Konst.
Elisabet Sagefors träribbor får liv genom ådringar och svag infärgning.
hoppade han dessutom in som programledare.
Lasse Lönndahl tillhör Svensktoppens verkliga långkörare.
Redan för ett år sedan började en viss eftertänksamhet smyga sig in bland det uppkäftigt pubertala på Smart Show.
Men trots hårdare gallring bland utställarna för att höja kvaliteten och en specialutställning av ungsvensk konst är det sig ganska likt.
Margot Edström från Malmö deltar med
Med ett pseudovetenskapligt förhållningssätt undersöker de konstens gestik och manlighetens uttrycksformer.
Ur det kollektiva plockar hon det personliga och i en belastad måleritradition hittar hon sitt sätt att uttrycka sig.
Gunilla Grahn-Hinnfors Stockholm Art Fair, Sollentuna Stockholm Smart Show, Wasahallen på Djurgården Båda är öppna till och med
Lars Lilliestam:
Plura sjunger om dans och sensualitet under heta förälskelser.
Rockstjärnorhar, åtminstone förr, försökt dölja att de är gifta och har barn, säger Lilliestam.
Eftersom han i första hand " vill vara farsan Peter och inte popstjärnan Peter LeMarc " har han de senaste åren dragit ner på turnerandet.
Kvinnan är inte någon som tas för given, vilket kan kopplas till den diskussion och förhållandevis långt framskridnajämställdhetsdebatt som pågår i Sverige.
.
artisternas musik skildras medelålders män med dylika erfarenheter ur ett vuxet perspektiv.
Bild:

Hon var egentligen byggd med traditionell teknik men felbalanserades.
Den som minns de svartvita TV-bilderna när de första spanten kom till ytan känner en alldeles särskild känsla av att Vasa var produkten av det goda Sverige som samlade sig för att skapa någonting världsunikt.
Filmen kan till exempel visas med japansk speakertext och svensk text som kan läsas elektronisktovanförfilmduken.
år.
Nu importerar vi dem från Taiwan, berättar Andrea.
Resultatet efter första delårsrapporten blev
Intresserad av att starta eget?
HALLÅ ¤Jack Forsgren, VD för Nobelpharma.
Jag var överlycklig över mitt första jobb.
inga räddhågsna blekfisar valde musiken till de pågående Wienveckorna.
Den svenskengelska sopranen Rosemary Hardy utförde solot som den världsstjärna hon är och Wang fick symfonikerna att spela den vansinniga orkestersatsen som hade de alla sugit sina nappflaskor till schönbergska vaggvisor; en suverän tolkning som måste repriseras snart!
I vissa fall sämre, men ofta bra mycket bättre.
SYLVIA HOPEN
- Intressant tanke, säger Christer Nilsson och ser lagom klurig ut.
Götafilms första produktion var Kurt Olsson-filmen om mitt liv som mig själv.
Nja, man har bättre
När jag var

Armar, ansikte, rygg och munnar!
Vad utstrålar
Vilken ställning är toppen?
Det kan absolut spela roll!
Alla:
För mig är det som att äta frukost varje dag.
Aldrig med en tjej i och för sig.
.
Man glömmer ofta av det när man är småfull.
Anna:
Aldrig!
De var mycket mer osannolika då och det var roligare.
Om det är snygga människor med så är det okej.
Glöm förväntningar och fördomar.
:
Och vi som trodde Claes Malmberg flyttat till Stockholm för gott.
Behövs den?
Varför kan han inte hålla sig i Mölndalsbro?
Göteborgs mest romantiska plats:
Störst chans att träffa en partner har man när man festar.
Att de görs i varierande storlekar ( skillnaderna är små ) har sin naturliga förklaring.
Det är en amerikansk forskningsgrupp, som dragit denna slutsats.
Anki, Anneli och Hannes ger sin syn.

Att använda ecstasy, amfetamin är för många inte detsamma som att vara missbrukare.
Den har ersatts med vanliga tonåringar från alla samhällsskikt.
Jag dricker hellre whisky.
Hanna Lejtzén,
- Det är inte mer än det brukar vara.
Man höjer inte på ögonbrynen på samma sätt som man gjorde tidigare.
Micke,
Det var allt från att vara tysk student till att syrran är därinne och jag har hennes astmamedicin.
Det var i Norge och jag hade hyrt snowboard.
Det är ju så vanligt.
är anmälda på ett och ett halvt år, säger Christer Holmgren, kriminalinspektör vid Göteborgspolisen.
Är det grov urkundsförfalskning kan du få sitta inne i upp till
de jublar över varje bombattentat.
Men gruppens namn består i själva verket av de arabiska initialerna för islamiska motståndsrörelsen.
Paradoxalt nog är Hamas något av ett Frankensteins monster som vänt sig mot sin skapare.
Hamas har ungdomsorganisationer och åtnjuter också starkt stöd bland studenter, särskilt på islamiska högskolor.
procent till den " väpnade kampen ".
Den tredje avdelningen, Hamas väpnade gren Izzadin al-Kassam, svarar för de flesta bombdåden och morden.
och Imad Falouji, redaktör för Hamas tidning i Gaza som till och med blev invald i det palestinska parlamentet på Fatahs lista, alltså Arafats parti.
Den är uppkallad efter Hamas mördade bombexpert, Yihiye " Ingen- jören " Ayash.
Den palestinske ledaren Yasser Arafat har hittills varit gans-ka ovillig att gripa in mot islamiterna, trots krav från Israel och övriga världen.
och dömdes till livstids fängelse för att ha planerat mordet på
Några år senare blev han invalidiserad i en idrottsolycka.
Schejk Yassin insåg att han måste aktivera sig i kampen mot Israel om han ville ha något politiskt inflytande bland palestinierna.
Han utstrålar självförtroende och är övertygad om att Arafats regim en dag ska falla " av sin egen ruttenhet ".
Men islam kommer att segra till slut för den ger svaret på den moderna människans alla behov.
.
döda,
november
januari
juli

En Hamasman spränger sig själv och

HENNES SORG.
Men Hamasbomben på själva huvudgatan Dizengoff, intill stadens största köpcenter, har gjort klart för invånarna att de i själva verket bor i ett grannskap där vildsinta skäggiga män med brinnande ögon vandrar omkring med
- Vi har biljetter till Sound of Music i eftermiddag.
ARNE LAPIDUS TERROR EN BILLIG OCH EFFEKTIV METOD ATT SÄTTA SKRÄCK I ETT DEMOKRATIskt samhälle Terror är ett effektivt vapen.
gånger bussbomber.
Fredsprocessen, så som den drogs upp i Osloavtalet, har starkt stöd.
Frågan finns där ständigt:
procent - vill ha fredsavtal och motsätter sig terrorn.
I Japan spred en religiös sekt skräck sedan de spritt gift i tunnelbanesystemet.
Snarare brukar de poängtera att positionerna blir ännu mer fastlåsta.
Terrorn leder till avspärrningar och bevakning.

Sekten har ett väl dokumenterat hat mot hela den japanska statsapparaten.
Möt journalisten som förklädde sig in på bara skinnet President Lyndon B Johnson spanade in den späda kvinnan med filmstjärneansiktet mitt under presskonferensen i Vita huset.
Jag började fundera på vad som hade hänt mig om jag varit svart och bestämde mig för att ta reda på det, berättar Grace Halsell.
Den späda kvinnan tycks ha en journalistisk kraftkälla som aldrig sinar.
Där finns också nytryck av boken som hennes far, ranchägaren Harry H Halsell i Texas, skrev om sitt liv som cowboy.
mil med en bogserbåt längs Amazonasfloden i Sydamerika.
Den första frågan han ställde var:
Hon åkte till Puerto Rico och Jungfruöarna för att sola.
Hon togs till polisförhör efter det att hon försökt ringa på en busstations " vita " del.
minuter,
" Varje amerikan borde läsa boken ", skrev president Lyndon B Johnson i ett berömmande brev till sin förra talskrivare.
Andra gången var det fortfarande för lätt.
Jag återvände med massor av intervjuer med unga palestinier som satts i fängelse utan rättegång.
Etablissemanget har vänt henne ryggen, likaså många av hennes vänner.
Och en svart man förväntas inte ens titta åt en vit kvinna, säger Grace Halsell.
" Han skyndade sig att tillägga att hans egna studier av svarta mäns penisar på offentliga toaletter tydde på att så inte var fallet.
Talskrivare åt LBJ.
Det var när den olympiska rörelsen bytte en inskränkt idealitet mot modern kommersialism, som miljarderna började rulla.
miljoner, innan han i München -
miljarder för de ännu inte placerade spelen
Så sent som i slutet av 60-talet tvingades man till och med ta ut förskott från München för att klara den fortlöpande rörelsen.
Det är de nu.
Det säkrade framtiden för en rörelse, som skakats av krig och bojkotter men allra mest av chocksiffrorna från Montreal
miljarder.
Och kvinnan har till slut fått plats i den en gång typiska herrklubben.
Kanske blir rörelsen inte demokratisk enligt vårt svenska synsätt men kan ändå nå det gamla coubertinska målet att få Nobels fredspris.
gånger så länge; från
Prestigen var total.
Den grenen beskrivs som en blandning av boxning och brottning men med nästan allt tillåtet.
gånger hyllades med att statyn gjordes porträttlik.
) hade exempelvis läst såväl grekiska som latin och var lika historiskt intresserad som besjälad av att utveckla skolformerna med hjälp av en genomtänkt fysisk fostran.
COUBERTIN FICK EN IDÉ ¤ Han skulle med åren få nytta av denna begåvning precis som av sin samhällsställning, men den unge baronen fängslades av mycket annat.
Coubertin gjorde det och påverkades av detaljer som den starka internationaliseringen, utgrävningarna i Olympia och grekernas punktvisa återupplivande av sina gamla fester, möjliggjorda av en donation av den utflyttade godsägaren Zappas.
och anses ha varit den som räddat kommittén under andra världskriget.
Det gällde ju att utnyttja entusiasmen för den nya rörelsen.
Med åren blev det tyvärr ett äktenskap med mycket bekymmer.
Spelen blev en succé och grekerna hävdade rätten att för alltid stå för det olympiska värdskapet.
Grekerna hade under dessa olympiska perioder fått ett extraspel
Något år senare skapade han den olympiska flaggan, som med sina
STARKARE, RIKARE, SKATTEFRIARE.
En från början mörk man med stor mustasch men gråvit i förtid.
I Antwerpens glädjekvarter ¤ Efter OS i Antwerpen
diarrér.
veneriska sjukdomar.
år efteråt skulle vara världens i särklass största evenemang.
Spelens skapare blev inte ens inbjuden.
Ett varv till suset av historiens vingslag Atens olympiska stadion håller öppet för turister under dagarna.
meter.
Han svängde fram och tillbaka med högerarmen några gånger, lutade sig sedan framåt och släppte iväg en skaftad sten mot kompisarna på andra sidan banan.
Man ser dem överallt på sjöar och rinkar, små sällskap, oftast män som hivar iväg curlingliknande stenar över isen.
kilo.
och
Hur de spelade spiknyktra, fick jag aldrig möjlighet att uppleva.
Det är kallt på isen.
Knauss hade sett och lärt och till slut också lyckats.
resenärer har man tänkt att börja med.
för första gången fick arrangera en världscuptävling.
Samtliga med åkning från höjder på mellan
Mest berömd är orten i vida kretsar för sina längdåkningsspår i den lilla byn Ramsau
Tåget på sträckan Salzburg-Graz stannar här.
Det senare en gång säte för vår kungs förfader, prins August av Sachsen-Coburg-Gotha.
kr.
Enkel lunch i backen
KOLLA in resultattavlan vid baren på Olympiastadion.
Arnold Schwarzenegger, mjuk hjälte i sin hemby.
Det finns visserligen en svensk kyrka i Rom, men prästen där kan bara välsigna efter en borgerlig vigsel.
PACKAT ENSTENSÄKER PÄRLA Nu har Laholm hamnat ännu mer offside än förut.
Alltid finns det något trevligt att se på.
Vi säger bara det:
.
Sämre kompisar var de miljarder, som fanns ombord på skorven s/s Monestra.
Insekten har långa antenner, platt kropp, vingar och löparben.
Kontakta reseledare eller hotellpersonal om du upptäcker några djur.
Nu har de båda skrivit en guide om sin drömstad ( Willmaguide,
med en total befolkning på
Hela båtluffarguiden är på
Som skåning i förskingringen är det lätt att bli lyrisk över Jacques Werups och Jan Troells finstämda skildring Provinsens ljus.
Nu har de fått sin egen " bibel ".
Men det förklaras av den låga utväxlingen.
Det är inte tillkrånglat och instrumenten är lätt överskådliga.
PER-OLOF LÖNNROTH 3+ och 33för Nissan Almera
på¤
Bränsleförbrukning ( blandad, l/mil ) +
En svart stråhatt som varit Selma Lagerlöfs, en hertigkrona från England och en morgonmössa i vit spets.
.
- Hatt är på modet igen.
För den sportiga typen.
Det var under 1930-talet, och hattmodet var på topp.
år sedan, men satte därmed inte punkt för sitt yrkesliv.
år.
En kaotisk kompott av färg och form.
Ibland har jag sådan tur att folk söker upp mig och erbjuder mig gammalt arvegods eller överblivna lager.
Hon trycker ned en skapelse av svarta fjädrar på mitt huvud.
HÄMTA inspiration ur " Hattar, hattglädje och hattrecept " av Bibi Kant och Annika Reuter.
MAT Kumquat?
Och var därmed inte långt ifrån sanningen.
Hade sett den förr, kom inte ihåg namnet, men tog gärna en och försvann snabbt.
Då förstod vi bättre.
De hade sett frukten på Botaniska trädgårdens fruktutställning och hade även köpt en i studiesyfte.
Rätt svar:
.
Vi gör till exempel en citrusrisotto som den kan platsa i.
Kumquatrisotto med chokladyoghurt Det är lite pilligt att skala kumquat.
g mörk choklad
Dra av och tillsätt smöret under omrörning.
Häll på så mycket vatten att det täcker frukterna.
Låt stå någon vecka innan frukterna äts.
Låt lagen koka ihop några minuter.
I Sverige finns båda arterna som krukväxter och kallas då för japansk dvärgapelsin.
Snabbt beslut.
Mest bekant är Maipodalen inte långt från Santiago och därifrån kommer många av de riktigt stora vinerna.
till
Plus för Errazuriz från Mauledalen i den centrala delen av Chile.
Det vin som överraskade mest var Santa Emiliana.
I fallet Valdivieso håller det vita en betydligt högre kvalitet än det röda.
RÖTT:
, Mendoza ( Arg )
Trapiche Cabernet Sauvignon
Valdievieso Chardonnay
,
PONTUS JOHANSSON UTEÄTARNA Kräm och mjölk till efterrätt, tack¤ Om det hade funnits en kolumn för höga ambitioner och en konsekvent hållen linje vore betygsättningen inga problem.
Väggarna är målade mörkt blå, taket gult.
En sillbit på sin höjd.
kr ), persiljejärpar (
Okej, för det trevliga namnets skull då och ingefärspäron, det är i alla fall en klassiker.
).
BLANDANNAT Ett sånt kattliv!
Och redan utomhus, vid den Erikssonska brevlådan, visar en svart plåtkatt att här bor det kattälskare.
Och så pekar de på Johannes.
.
Men Gun hyssjar åt honom och berättar att hon brukar tvätta samtliga i varmt vatten varje år.
MÅNGA INVOLVERADE.
I Svenljunga finns inomhusbana och i trädgården har Gun och Ture en egen boulebana.
Allra käraste katten hemma hos världsrekordhållare Gun Eriksson är förstås den egensinniga huskatten Johannes.
Det handlar om monumentalmålningar, som bit för bit växer fram på väggarna.
arbetarkonst.
På ett annat våningsplan visar han Göteborgs industrihistoria, med Volvo-bilar av olika årgångar, SKF och Hasselblads kameratillverkning.
blommande fruktträd och rabatter, skördetid med röda äpplen, ett vårfönster med fladdrande gardiner ut mot trädgårdens tulpanrabatt.
På plats är däremot den
Talangen satt i fingrarna.
Han är också representerad i svenska kyrkan i New York och Chicago, i John Ericson Society i New York, The Historical Society of Delaware och The Town Hall i Wilmington, Delaware.
.
En konstnär som levandegör annars sterila miljöer.
Undrar vad Palme själv skulle ha sagt om denna kanonisering - han var ju enligt dem som kände honom en mycket blygsam människa, besvärad av hyllningar och uppmärksamhet.
?
Men åter till Olof Palme.
Men till skillnad från EU:s väl
halsbandsparakiter i parkerna runt Bryssel.
I synnerhet på kvällarna då de slår sig till ro i flockar högt uppe i den stora parkens mäktiga poppelträd.
Här i Belgien har halsbandsparakíten inte en enda naturlig fiende, möjligen med undantag av luftföroreningarna.
Ofta efterlämnar de stora bondeflockarna mängder av gödsel och annat illaluktande utanför politikers och byråkraters nästen.
UTE ALFREDS HAGE Dumsnutar på visit i Värmlandsskogen Sidensvansarna har haft ovanligt hård konkurrens om rönnbären i vinter.
sträckande tallbitar vid Torö i Sörmland!
tallbitar, därav
När chocken släppte, sjöng de.
Den som har turen att träffa på ett tallbitsbo lär kunna lyfta upp den ruvande honan och ta sig en titt på de vackert blågröna äggen.
På
De
Och fru Kristina håller med.
Sedan kom mutanklagelserna och avskedanden, år efter år.
Fönster och dörrar sätts igen, sportbutiken går i konkurs, Folkkanonen på Rävåskullen klottras ner.
Rysktalande församlingar, ett trettiotal av totalt drygt
upplöstets banden med Konstantinopel.
Det blev ramaskri i såväl Moskva som bland de ryskortodoxa i Estland.
Därför har de föreslagit att varje församling ska äga den egna kyrkan, oavsett om man tillhör Moskva eller Konstantinopel.
Så etableras redan i scenografin Fadrens tematik; det manliga mot det kvinnliga.
För Wiveca Warenfalks Laura är ingen Omfale.
Men framställningen krockar med texten.
Jan Koldenius gör sin doktor till en ryggradslös och konventionsbunden stackare med stelt vaxgult anlete.
Rolf Nordströms ryttmästare gömmer sin osäkerhet bakom burdus manlighet; konflikten med hustrun blir inte så aggressiv som Strindberg en gång beskrev i sin pjäs Fadren.
Taiwans regering protesterade i går mycket kraftfullt mot Kinas provskjutningar av sjörobotar i närheten av ön.
Ön är bara
procent av
Kina håller med om att landet inte kan delas.
Trion är samtrimmad, men det är ett mycket splittrat verk de presenterar den här gången.
Det blir förutsägbart och monotont.
Ingenting överraskar.
Så flög det kvinnolivet förbi.
Den är mättad och vacker och jag lyssnar gärna.
Sista akten av Göteborgsoperans nya balett Eva, som hade urpremiär i fredags, är en färgsprakande bild ur änglarnas liv.
Äldre riskerar brännas inne Vägarna från Ilidza är packade med serbiska flyttlass inför tisdagen då muslimsk-kroatisk polis tar över kontrollen.
Bosnienkroaten Drazen Erdemovic - berättade innan han greps om sina erfarenheter i somras efter Srebrenicas fall för den franska tidningen Le Figaro.
En soldat gick omkring och sköt dem i huvudet med sin pistol.
Det var på hans order som raketerna försågs med bombkapslar, ett slags stridsspets som sprider en mängd mindre bomber.
En serbisk bonde leder sin ko längs en gata i Ilidza, där husen brinner.
Hela landskapsdelar har blivit obeboeliga i Öst och Väst.
Svensk allmoge har alltid sett ömsint på naturen.
Den var skogens värdefullaste träd.
Flädern borde man hälsa vackert på - i den bodde övernaturliga väsen som kunde straffa den ohövlige.
" Du skall hädanefter inte kasta någon skugga!
Stunden vid altaret gav honom den kraft han behövde för dagen och gav honom insikt i skapelsens under.
I torsdags var det president Boris Jeltsin som meddelade att rebellerna krossats och i går sade den ryske överbefälhavaren i Tjetjenien samma sak.
Jeltsin hade en chans att lägga fram ett sådant förslag i torsdags efter ett möte med presidentrådet.
- För den allmänna opinionen, för alla de polska familjer som förföljdes under den stalinistiska perioden, är domen ett bevis på att rättvisan och moralen till slut kan segra.
Hans närmaste medarbetare dömdes till
- Rättegången har klarlagt de metoder och de mekanismer som verkade i en tid utan många jämförelser i polsk historia, sade han.
Ett hundratal regnbågslaxar, praktkarpar och gräskarpar simmar omkring i det kommunala reningsverkets bassänger i Strömstad - och allihop mår utmärkt.
Vi får då se hur vår fisk klarar den jämförelsen.
Från efterbehandlingsdammarna släpps vattnet vidare ut i Strömsfjorden via en utloppsledning.
Samtidigt hade ingen död fisk synts till.
milligram och i många prov under
Vi har tagit kontakt med länsstyrelsen för att se om vi kan få tillstånd till en sådan satsning, säger Anders Tysklind.
Behandlat avloppsvatten:

" Pigan " nödvändigt ont för fp Skapa
Hur mycket den som gör jobbet skall få betalt är oklart.
- Vi måste göra det trovärdigt att vi kan bekämpa arbetslösheten bättre än socialdemokraterna, säger Leijonborg.
Principen han tummar på är den renlärigt liberala - att inte särbehandla vissa delar av näringslivet med bidrag eller skattefördelar.
Många invändningar mot " pigjobb " Invändningarna mot subventionerade " pigjobb " är många och väl kända:
Men vi måste finna sätt att vrida oss ur massarbetslösheten.
I mansförbundens blodiga spår Från tyska frikårer till Balkans mördarband Vad är fascismens väsen?
Med ett dansant steg sparkar han till kvinnan närmast honom.
Vi har förstått hur beroende den jugoslaviska efterkrigskommunismen varit av sin bortträngda förhistoria:
Boken utkom
Det finns en polemisk udd i Theweleits avhandling som riktar sig lika mycket mot den auktoritära nyvänster som då kläckt det leninistiska ormägget Röda Arméfraktionen, som mot de
Bakgrunden till Hitlers nazistat skall enligt Theweleit sökas i de frikårer som bildades efter Tysklands nederlag
i " ölkällarkuppen ".
Theweleit inleder sin avhandling med att beskriva
Det är den goda modell som aldrig fått verka hos soldatmannen.
Han måste hålla sig torr och fördämma sin kropp och existens för att inte dränkas i en sexuell-existentiell syndaflod.
Att revidera den vanliga oidipala modellen är både originellt och i långa stycken effektivt, men det är också där som Theweleit tenderar att bli ideologiskt överstyrd.
Det är, vill jag mena, svårt att dra en skarp gräns mellan militärtruppens abstrakta och perversa ledarfigurer och familjen som uppväxtmiljö som Theweleit gör.
I mansförbundet skapas den fascistiska mentaliteten utifrån en dubbelhet - den som skall förinta andra måste först förinta sig själv.
De skilde sig från Theweleits soldatmän genom att varken vara psykopater eller disciplinoffer, utan moraliskt förflackade vanliga män.
Gång efter annan slås jag av hur Theweleits bok överskrider sin egen tidshorisont.
" Dessa människor skriver ett ockupationsspråk.
Hans analys av 20-talets vita terror beskriver inte bara vägen till naziepoken.
Uppenbarligen räknar han inte in väljarna i verkligheten.
Där finns den svaga punkten i socialdemokratins backlinje.
Folkpartiet måste alltså värva nya sympatisörer i varje val och tycks ständigt stå i valet och kvalet:
Alla opinionsmätningar visar nu att den kritiken saknade grund.
av de
, när invandrarna fick rösta ( kommunalt ) första gången utnyttjade nära
Det skulle inte vara svårt att öka invandrares deltagande i det politiska livet, ansåg han.
Nu är det jobben som gäller.
Sannolikt kommer den rollen att tilldelas det parti som kan visa upp det tydligaste alternativet till socialdemokratin när det gäller kampen om jobben.
nya jobb, fördelat ungefär lika på turist- och hushållsområdet.
En av folkpartiets stoltaste segrar, skattereformen, undergrävs också av en ny subventionsröra.
Allt skall tillbaka till naturen och då gäller det till och med att sitta rätt på toaletten.
Den består av
Trä, stål, klinkers, bomull och linne får både lärare och elever att må bra.
Där kan eleverna på nära håll studera kompostmaskarnas liv och hur köksavfallet förvandlas till närig matjord.
På rad.
Det var en uppläggning som inte är så svår att förstå.
Det var ju under den tid folkpartiet delade regeringsansvaret som arbetslösheten ökade som mest.
Arbetsmarknadsministern ska lära sig arbetsmarknaden.
Han har, enligt TT:s beräkningar, inte alls så många akademiska poäng som han påstått.
Pejlande statsråd.
Han menar att mycket av det som brukar förknippas med det socialdemokratiska folkhemsprojektet återfinns bland vissa konservativa kretsar i början på 1900-talet, nämligen tron på exportindustrin, på samförståndspolitiken, den starka staten, experterna och utredningsoptimismen.
Han pekar på att det finns en lång utredningstradition i Sverige.
Hjältarna var ingenjörerna och industriledarna.
De konservativa splittras i synen på storindustrin och funkiskulturen.
Stärkas eller rivas är frågan Skall det sargade folkhemmet förstärkas - eller skall det rivas för att ersättas av något nytt?
CG CLAESSON
En finurlighet som faktiskt går ut på att bilden försämras just så mycket, att det inte märks mer än att tittarna tros kunna leva med det.
- Varje bild blir inte en helt ny bild som i analog TV och film, sammanfattar civilingenjör Anders Nyberg på Sveriges televisions utvecklingsavdelning.
Med
- De digitala signalerna omvandlas till analoga, innan de distribueras till hushållen och man kan använda sin gamla TV som vanligt.
Inför sommarens presidentval är Sovjetnostalgin stark i Ryssland.
Faktum att Slovakien blev det första främmande land som nye ryske utrikesministern Jevgenij Primakov besökte utlöste spekulationer om att även det skulle vara på väg att införlivas i den nya ryska maktsfären.
Så överrumplande kort och rakt på sak att ingen kan undgå att haja till.
Fortfarande låter jag nog lite frågande.
FRIA ORD LOKALT Fler måste kämpa mot radon Radioaktiv radongas i våra bostäder orsakar årligen runt
Vi har under många år byggt på just denna mark.
Ewa Cronelid-Alm Miljöpartiet de Gröna i Kungsbacka Ökad chans för bankkonkurrens En mängd små banker har växt upp de senaste åren, och fler är på gång.
procent av utlåningen.
Partilinjen präglas av enkelspårighet och starkt konservativt färgade idéer.
Inte ens idag är ledande folkpartister beredda att erkänna att den akuta krisen hade ganska lite med landets strukturella problem att göra.
.
Och till skillnad mot president Boris Jeltsins otaliga ukaser, som ingen bryr sig om, kan kommunistpartiets ordermaskineri möjligen sätta fart på utvecklingen.
debatter.
Man talar förbi varandra och positionerna i arbetstidsdiskussionen låses.
.
procent vill jobba på dagen Att dessa udda arbetstids- och anställningsformer skulle vara uttryck för ett behov eller en " attitydförändring " bland de anställda, som ibland påstås, är en myt.
Arbetslivets villkor är helt andra än för
Arbetsgivarna måste vara beredda att betala ett pris för den ökade flexibiliteten.
Som arbetslivet i dag utvecklar sig är det dags att tänka om på den punkten.
Kraven på flexibilitet kan inte heller ensidigt riktas till de anställda.
l Är det möjligt att växla in en flexiblare arbetstidsförläggning i en nedkortning av genomsnittsarbetstiden?
Samarbete mellan skola och förskola är inte något nytt påfund på Rösebo skola utanför Vänersborg.
.
Men föräldrarna sitter inte med armarna i kors och väntar på ett långsiktigt politiskt beslut.
Den flexibla lösningen diskuterades vid ett föräldrarmöte
CURT WARÅS Res miljövänligt med tåg och buss Protesterna mot den föreslagna höjningen av bensinpriset är dumma och aningslösa.
mil stadsbuss eller
I höst upphör Systembolagets distribution av varor via färgaffären i Älvängen.
- Men vi får inget svar, säger Sören Gunnarsson uppgivet.
Om grunden till artens fortbestånd.
Likväl är det mångas öde.
SVEN MATHIASSON ordf, Göteborgs djurskyddsförening FRIA ORD LOKALT Övertramp i Färjhages inlägg Det kan väl inte vara obekant för någon att det i Lilla Edet finns en ekonomisk förening som kallas för Företagscentrum.
Men Lilla Edets kommun ska inte styras av dessa båda intressegrupper utan av den politiska majoritet som är folkvald.
Med militärisk precision redogör informationsdirektör Anders Florenius hur neddragningen av försvaret slår mot företagets produkter.
När GP en dag senare möter honom berättar han att neddragning och omstrukturering varit en del av hans vardag i
Är det finare och mer accepterat att sälja JAS-plan än vapensystem?
Krympande volymer ställer krav på nya arbetssätt med plattare organisation, flödesorientering och kortare ledtider.
Per-Erik Forsmark Bofors VD Familj:
Läser helst:
Står med fötterna på jorden.
Förutom Bofors ingår även Kockums, FFV Aerotech samt
Igen.
Under ett flertal år fick han varje höst besked om nya varsel och nu riskerar de
- Om Thages departement ( försvarminister Peterson ) inte har pengar vore det väl bättre att använda arbetsmarknadspengar till att låta boforsarna vara kvar och tillverka det som försvaret ändå vill ha, säger han.
I ombyggda hyreslägenheter har
I näringslivets hus sitter både kommunens näringsenhet och företagareföreningen Möckelnföretagen, vars VD Sture Lindblom betonar hur viktigt samarbete är för stadens framtid.
Om inte vi gör det så gör andra länder det, säger Erik Maier, som drömmer om att bli datatekniker.
CECILIAFRISK Kan inte ordna allt själv.
Det gäller att inte krocka, att hålla uppsikt åt sidorna och att vara försiktig vid omkörningar.
I den senare klassen deltog bland många andra Gustav Johansson och Hilda Gunnarsson från dansklubben Stop and Go, Götene.
Men det gick bra.
Allt går med en farlig fart.
av de
Förutom att Niklas Nyberg och Vanessa Campell från Borås var duktiga på att dansa var det inte svårt att se att de hade kul tillsammans.
mer än det gamla rekordet från
Därmed sågade verken en miljon kubikmeter mer under
, gav andra halvåret en förlust på
Dagsaktuella siffror visar att leveranserna av sågverksflis till industrin minskade med
Men även hans närmsta kolleger håller högsta klass.
års Jonseredspojkar på deras första stapplande steg på fotbollsplanen.
Årets bildtävling arrangeras av Pressfotograferns klubb.
" Bland de övriga vinnarna finns:
·Bästa porträtt:
Bilden från de amerikanska mästerskapen i friidrott är en i Jonny Mattssons prisbelönade sportkollektion.
I
.
- Det blir många prov och lite längre skoldagar, så jag behöver nog löpningen för att tänka på annat också, säger hon.
Visst tvingades jag springa väldigt fort i början, men det var det värt.
Det lät som om jag hade alla dom andra direkt bakom mej, så jag trodde det fanns stor risk att missa alla medaljer.
Och tränaren Bo Strandberg, som gång på gång intygat att Sara är frisk, förklarar vidare:
Inte en skadepaus sedan genombrottet förra våren, ständigt nya svenska rekord både i vanliga tävlingar och i stora mästerskap,
Artikeln publicerades i torsdags - i Aftonbladet!
Att Sara klarade silvermedaljen på
.
Ta stavhopparna Peter Widén och Martin Eriksson som båda tangerade svenska inomhusrekordet
Allra vassast är Peter Karlsson.
Bygdens folk gick man ur huse och debatten blev livlig.
Yngve Säljö, ordförande i Landvetter PRO-förening, efterlyser en lokal som kan användas till pensionärsdans, sammanträden och mattcurling.

·Känns det inte snöpligt att vara så nära (
.
Det kommer att bli hårt om de
Salen vibrerar av röster och nya saker händer hela tiden på scenen, det är inget tålmodigt köande.
Brita Lindgren, från Amandakören, är konstnärlig ledare för projektet och hon hade en idé som eleverna fick fundera på.
Föreställningen vänder sig främst till ungdomar.
Det livliga torget, i dag nyttjar
I och med postens upphörande sökte postens försäljningsavdelning en samarbetspartner bland affärsmännen på Jungfruplatsen, för att behålla en så kallad närpost för bland annat paketutlämning och enklare postärenden.
och
ULF NILSSON
Jag kan inte säga exakt när det sker, men någon gång mellan en och
- Nej, det tar längre tid.
- För min personliga del var det en fördel att finalen flyttades fram en dag.
- Jag var uppjagad, med adrenalinet pumpande i kroppen, då.
Koncentrationsfenomenet Karlsson från Alingsås sprang hem EM-brons.
löparelegant är också en bra inomhuslöpare.
- Resten får jag betala själv via min pott hos klubben.
Det är armbågar som gäller hela tiden.
och
Då är det
Dessutom har han kommit på ett knep.
• Pers:
;
När namnen Alexandersson, gamle radarkompisen från Halmstad, solade sig med landslaget i Australien huttrade Gudmundsson på Blackburns träningsplan.
Man blir som bekant inte fattig på B-lagsspel heller.
- Klart, det är ju därför jag är här.
.
I
.
februari.
Där har vi Gudmundssons moment
Om jag skulle klaga är risken att Blackburn skulle tröttna på mig.
Svara på det om du kan, tant Tekla!
Nu är det husjakt som gäller i den del av England där språket är lika långt från skolengelskan som John Major från utstrålning.
Det var på vippen att det blivit en ren brödrafinal mellan Marthin och Magnus Kornbakk i 82-kg-klassen vid SM, men
Den mest rutinerade av Örgryte-brottarna är Fariborz Besarati, som i dag finalbrottas i 52-kilosklassen mot Michael Söderman från arrangörsklubben BK Loke.
deltagarna vid SM, chansen att via återkval slå sig fram till en bronsmatch.
- Om rättvisa hade gällt vore vi nu ett allsvenskt lag, det är jag övertygad om.
Förbundskansliets chef, Tord Östman, fanns på plats, men viftade bort kritiken:
.
på straff sedan Tommy Jansson blivit fälld.
år skall vi upp i allsvenskan igen.
Avslutade Koskelainen med sänkt huvud.
.
En sån utveckling, tycker Eva Johansson, som varit med sedan klubben startade upp damlaget
Månskensrinken jämte Viskan blev iskall hall först
- Varför i hela fridens namn kan vi i Sveriges andra största stad inte åtminstone kunna ha
(
Senaste månaden har hon dragits med sviterna från körtelfeber.
Veddige HK är nästan hela Sydsveriges angelägenhet.
Men lagen lyckades ändå motsvara förväntningarna från runt
.
Ravelli - Landberg, Olsson, Lucic, Mikael Nilsson - Alexandersson, Mild, Lindqvist, Erra Eriksson - Lilienberg, Wahlstedt.
Johan Petterssons proffsflykt tycks inte ha rubbat harmonin i Sävehof.
Det dömdes bort och belönades med frikast.
Det är nämligen mycket svårt att ta sig till SM-final om man måste spela kvartsfinal som tabellens treor, fyror, femmor och sexor.
Ljumskskadade Allan Delac spelade bara försvar och Björn Bohman var inte med alls.
Ersatt.
TT Dagens huvudlöpning, tredje uttagningen till Olympiatravet vanns av Legend Östan, för dagen körd av Thomas Uhrberg.
meter före mål var han utvändigt ledaren.
Efter Twigs Darwins bejublade insats fortsatte Nilla Nannerl, körd för dagen av Örjan Kihlström, men tränad av Hans Jensen i Lessebo utanför Kalmar.
och det hölls sedermera klart upptrissat hela vägen.
Hon kommer att duga gott i högsta klassen framöver.
stred upploppet ned och man var tvungen att ta fram ett målfoto för att kunna sära de båda åt.
:s sjätte avdelning blev ett konstigt lopp.
På mammas gata var Rådström svår att hejda VÄNNÄS:
Segern i grupp N gick till Varas Kenneth Bäcklund, efter en suverän körning.
Andreas Eriksson,Ford, vann lilla grupp A ( F
Linda in bröden i dubbel folie, trä en pinne tvärs igenom och värm dem över elden.
Kavla ut varje del till en rektangel lite längre än korvarna.
msk olja

ambulanser och
Men så vitt jag kunde se, var många svårt skadade.
Bussen, en dubbeldäckad Neoplan Skyliner av
En person omkom och
Det fanns relativt många passagerare i bussen när den skenade men ingen av dem skadades.
.
mars, dödades chauffören när en buss i trafik på linje GL Express Lila kolliderade med lastbil som körts mot rött ljus i en korsning på Söderleden i Mölndal.
.
I dagens finalrond möter Manhem Södra SASS och har avgörandet i egna händer.
Husen ska hålla öppet för alla - elever, föräldrar, föreningar, företag, privatpersoner - från tidig morgon till sen kväll.
- Mängden kunskap är i dag så oändlig att ingen lärare kan tanka in allt och sedan pytsa ut det till eleverna, säger Sven Wirén.
Undervisningen bör därför baseras på " individualisering genom egna val ".
- Framtiden kräver medvetna medborgare som kan sortera i " sopberget av information ".
·De västsvenska kommuner som KK-stiftelsen satsar på är Alingsås, Halmstad, Stenungsund och Skara.
Vårblomningen, som pågår några veckor, består huvudsakligen av små kiselalger.
När dagarna blir längre måste kiselalgerna befinna sig så nära ytan att de nås av solljuset.
Locket blir en individ, asken en annan.
Hoplänkade till raka pinnar svävar de runt i havet.
Thalassiosira sp.
I år har vintern varit svår för mesar, kungsfåglar och trädkrypare.
meter från varandra på vardera sidan av gränsen till sina revir.
Vad beträffar kungsfågelns viskande sång, den som man bara hör på riktigt nära håll, ingår däri samma höga pipande som en unge ger ifrån sig i boet när den skall bli matad.
Utbredningen i Sverige tycks av någon anledning vara koncentrerad till Svartedalen norr om Göteborg.
Ett ytterligare tips är att spana utmed stigar och vägar i gamla kulturbygder.
Vårvinterört.
m över havet.
Myrlilja.
maj och därmed försvinner sammanlagt
På Biografen Aveny vill ingen i personalen uttala sig, av rädsla för att mista jobben.
Pusterviksteatern bereder plats i Göteborgs kulturliv.
nAtt vara scen för internationella grupper.
procent är en siffra som han förkunnar med stolthet.
- Det är pinsamt när det kommer lite folk, så här i efterhand kan jag bara konstatera att vi borde gått ut mer i kulturkretsarna än till den turkiska befolkningen i Göteborg, säger Anders Öhrn lite eftertänksamt.
Att Pusterviksteatern får vrida och vända på varenda slant medan Stadsteatern har överskridit sina budget med
Bilder:
Föreställningen Du som har vingar inleds med skönsång och en smalfilm där kossor utträttar sina behov på en gyttjig åker.
Samma ovationer möter Ingvar Grimberg ( Bill-Gösta ), trots hans utdragna i :n som får trumhinnorna att vibrera.
Anledningen är bland annat de senaste uppgifterna om ökad narkotikahantering.
Och synen på narkotika har blivit mer liberal, menar Mats Olsson, fältassistent.
Jennie, en kompis till Nisse, säger att ett par av hans kompisar hela tiden letar nya kunder.
Anders Stolpe är inte förvånad över utvecklingen.
Fotnot:
amfetamin ·3 opiater ( typ heroin ) ·3 kokain Av alla som plockades in för förhör var 20-talet under
Nordiskt sound när Freda-Arne satsar solo Ambientmusik med en tydlig nordisk prägel.
Jag känner själv direkt när jag kommer in på ett kafé vilken stämning där är.
Bild:
för violin och piano " med blyerts noterat " Ungdomsförsök!
UNG I STAN Halvvägs in i vuxenlivet Då är gänget tryggheten De delar på allt, både kläder och bekymmer.
Ger intryck av att vara ganska starka.
När alla samlas är de
Hela veckan planerar och laddar de inför veckoslutet.
Ibland tar det timmar.
Mest folköl, " för det är så lätt att få tag på ".
Och drogerna finns överallt.
Fast sedan kommer kommentarerna.
Då kanske det inte heller är så konstigt om föräldrarna ibland blir oroliga.
De säger att deras mammor " skvallrar runt " och att de borde låta dem vara ifred, få bestämma mer själva.
Sir Peter Usti-nov kan härma bilmotorer.
, men Kambodja är snäppet värre.
år sedan, men den 75-årige sir Peter är still going strong.
filmer och
Jag gjorde så, men regissören Michael Curtis bröt tagningen.
av tidernas mest betydelsefulla kompositörer porträtteras i
Jag gillar att bli intervjuad.
Tendens kom med flera exempel på de groteska uttryck rädslan tar sig:
Möjligen saknades den internationella vinkel, som kunnat visa att ungdomsdyrkan inte är lika utbredd överallt i världen.
P
Inte Sune Hjort.
Han bygger bland annat sina teorier på Ante Jonsson, som av en slump blev uppsökt av rymdkvinnan Jenny.
Men det uppstår naturligtvis en massa frågor.
De får in mellan
I världsrymden.
Gammal världsmästare i schack, brevvägen.
Tror du att det finns liv på andra planeter?
Som artisten Viktoria Tolstoy - som till och med tror sig blivit bortförd av utomjordingar, i en dröm.
När det handlar om att stå på scen och vara framför kameror¤ Då har jag ett rätt bra självförtroende.
Vilken av dina låtar är din personliga favorit?
Har du några komplex?
- Det är lite konstigt, för jag har inte sett några rymdskepp, eller något sånt.
Det var några utomjordingar som kom och hämtade mig i mitt rum.
Så ser de nog ut.
Sektionsdekanen på Pedagogen, Gudrun Balke, har länge hävdat att kopplingen mellan forskning och grundutbildning måste bli intimare.
Idéerna är många och produkterna varierande.
ungdomsföretag från länet som deltog i mässan i Göteborg.
Deras framtid finns i miljön.
Pengar är ett problem, vi söker bidrag men ska också satsa egna pengar för att få fram prototypen.
Hard Lock Safe, utveckling av nytt cykellås Bästa mässmonter, bästa tjänst och bästa logotyp:
Framtid i miljön.
Var finns de svåraste " propparna " på banan i dag?
Då skall vi hinna med att både bygga nytt och sköta underhåll.
Vilken restid Göteborg-Varberg räknar du med när dubbelspåret öppnas?
Bohuslän har valts ut som typexempel på problemet och i slutet av april kommer hela delegationen till Smögen för att på ort och ställe se vad som händer och tala med ortsbefolkningen.
Man söker nu efter styrmedel för att uppnå dessa mål.
Inom detta program sker informationsutbyte mellan regionerna och pilotprojekt utses.
eller drygt en miljon svenska kronor skall projektet få kosta.
Handläggningen av dessa ärenden tas över av regionala kultur- och utbildningsnämnden och alla handlingar skall överlämnas till chefen för regionalpolitiska enheten.
Här har tandvårdsförvaltningen fattat beslut om årligt bidrag på

Sjöfartsverket är också starkt kritiskt till det inträffade.
Dock finns i en samling diktarporträtt från
Ferlin var stökig.
Denna betagenhet har han därefter under många decennier givit sin publik del av.
Debatten har blivit hård - Olof Lagercrantz har hängivna beundrare som anser att hans orosskapande förmåga var livsviktig i ett Sverige där västintressena dominerade pressen.
jag skulle känna mig som en älskare som efter en kärleksnatt satte sig på sängkanten och analyserade vad som tilldragit sig under natten.
Han är ingen vän av tveksamheter som nog, kanske och väl men det är inte en auktoritär textutläggare som skriver utan en passionerad läsare.
Denna betagenhet har han därefter under många decennier givit sin publik del av.
pund och för att komma in på ett kasino måste du teckna ett medlemskap
Enligt det nya förslaget skall det bli tillåtet med
" Han ser dock inget hinder för att servera ett obegränsat antal drinkar i rummet intill eller möjligen en trappa upp.
miljarder från utländska spelare.
, alltså.
Filosoferande på Fredsbron Rakt in i ögonen på mig skiner vårsolen från en punkt på himlen strax ovanför rådhuset på Gustav Adolfs torg.
Färskaste brofilmen är väl annars Broarna i Madison County?
annars oförenliga storheter ).
Det är något med ögonen.
) Nytt nödnummer ska ersätta

Både Telia och PTS har inte gärna velat sprida information i förtid, för att inte förvirra allmänheten.
.
som nödnummer.
började införas på 50-talet, i takt med att växeltelefonisterna försvann.

Då får skärmen inte samma bärkraft.
år och har aldrig varit med om
till
Hon erkänner att den aktuella konstellationen skapar ett starkt styre som i mångt och mycket kan vara behändigt.
Men det blev blankt nej.
Att socialdemokraterna skulle leva i symbios med moderaterna håller han inte med om.
år köpa vare sig folköl eller cider.
- Det senaste halvåret har mängden folköl som konsumeras vid festplatser och utanför fritidsgården ökat markant.
- Det finns mycket vilja i en tonåring.
Jag dricker sällan folköl.
Stort missnöje bland de unga ALE:
Ungdomarna i Ale har större problem med alkoholen än jämnåriga i andra delar av länet, de har ett dåligt självförtroende och många av dem känner sig ensamma.
Däremot finns en omfattande konsumtion av sprit - och då är det kompisar som hjälper till att köpa ut.
Många anser att de får för lite information om alkohol-, narkotika- och tobaksfrågor i skolan.
Men Dragutin Topic, som var en rivning efter, svarade med att klara
Men han var glad, för att inte säga överlycklig, ändå.
Men det kom ett krig emellan.
Den olympiska kommittén lyckades dock rädda mig, med hänvisning till att jag skulle tävla vid OS i Barcelona.
Vi jugoslaver var bannlysta under bojkotten, från juni
- Det var som om jag enade folken.
Tid för tillbaka-blickar Många tillbakablickar har gjorts denna vinter
Ohlin är snygg och välformulerad och jag ser ut som jag gör.
- Palme ville hela tiden vara ung, men när han talade om Ingvar Carlsson var det alltid i en särskild faderston.
En syster är alltid Gud trogen Men ett glas vin är inget problem RÄVLANDA:
Vid ratten sitter syster Lena.
Vi vill ha det så för gästernas skull, för att de ska få ro och vila och inte oroas av spänningar som kan uppstå mellan man och kvinna.
Syster Lena och syster Inger sitter i det vitmålade vardagsrummet med var sin kopp te och katten Valdemor mellan sig i soffan.
på dagen, aftonsången
I sommar räknar systrarna med att starta gästhemmet igen.
Men att titta på det vackra är inte förbjudet.
För att motionssimma då?
Syster Lena har anlänt med en del av deras bohag till den nya gården i Rävlanda.
- Jag ber er att välja en ledare som är erfaren och vis så att ni kan vila lugnt vad det gäller relationerna till Kommunistkina, sade Lee som anser att han själv är den ledaren.
har styrts från Taiwan.
USA erkänner sedan
till
år i ett av de värsta ryska fängelserna, som ligger på en plats där vintern bjuder på
dagar i Tjetjenien.
Kaptenen ville inte lämna ytterligare kommentar till det inträffade.
Boris Jeltsin fick bara
procent.
eller
De skulle följaktligen inte vara särskilt effektiva om de sattes in mot de strejkande.
Kriget en kvarnsten kring Jeltsins hals Kriget i Tjetjenien har pågått sedan
civila dödats i de senaste striderna.
Vi hoppas mycket på att våra svenska vänner ska hjälpa oss att hålla fredsprocessen i gång, sade Arafat till GP.
- Jag har bevis, sade Arafat och citerade långa stycken ut israeliska tidningar och radiosändningar som han ansåg styrkte hans uppfattning.
JOHANNA STARKENBERG
- det vill säga betydligt surare.
Mätningarna varvas med utbildning i bland annat data och kemi.
Ett tjugotal sjöar låg vid första mätningen i farozonen.
I april har kommunen en vattenvecka.
STEFAN LUNDBERG
Till detta behövs dock också ekonomiskt stöd till projektet från Grimetonsändarens ägare, Telia Mobitel.
Planer finns på att uppföra en turistbyggnad med cafeteria, teleteknikutställning och multimediacentrum invid masterna.
människor vid ett överfall i helgen.
Tidigare i veckan gick LRA till attack mot regeringstrupper och utkämpade ett slag som krävde
passagerare brändes så svårt att liken inte kunnat identifieras, sade militärtalesmannen.
Omkring
När nu LRA visat att de " desorganiserade banditerna " klarar av att utkämpa regelrätta fältslag med armén kan Museveni berövas ett av sina främsta argument, tror västdiplomater i Uganda.
Guds bud.
.
Det kan vara juridiskt komplicerat.
Förutom förändringen i synen på när ett skattebrott begås innehåller regeringens lagförslag ett nytt brott - " skatteredovisningsbrott ".
För att inte tala om arbetslösheten.
Utmed bordet, i rummet som pryddes av tavlor med klassiska arbetarmotiv.
Hon säger att det är viktigt att lyssna.
motioner kommer från arbetarekommunen i Stenungsund:
Vad hinner man på det?
Det handlar om att känna sin betydelse, en grund för att fungera socialt.
Då får det inte finnas några tabun, säger hon.
föreningar:
Ombudet Anita Andersson lyssnar.
år gamla hus på Slingan.
Hellstrand tycker att Vägverkets personal har missat mycket i sin besiktning av huset efter sprängningarna.
I sina krav gentemot Vägverket åberopar Daneshvar miljöskyddslagen och miljöskadelagen i vilka det står att entrepenören, i detta fall Vägverket, har ett strikt ansvar i samband med sprängningsarbeten.
- Bollen ligger hos Daneshvar.
LARS GUNNAR WOLMESJÖ
miljoner han
" Ett, i vart fall för en privatperson, svindlande belopp.
Leman anförde en rad skäl, främst vad som sades i oktober
Målet är svårt att reda ut, och efter en överläggning bad rätten parterna nå fram till förlikning - en ovanlig åtgärd i ett konkursmål.
Bore förknippas först och främst med stora fraktfartyg, som bland annat har fraktat Volvo österut från Göteborgs hamn.
På vintern, när turisterna inte vill ut på havet, används båtarna till charter.
Så har då Börjessons utflyktsbåtar hamnat i finska händer.
miljoner kronor Vinst netto:
sina utflyktsbåtar till Bore Line, ägt av den skygga och excentriska finansfamiljen von Rettig i Finland.
Och sötsakerna såldes för många år sedan till Huhtamäki.
Detta och en del annat skulle vi ha frågat Cyril von Rettig, om han bara hade varit villig att svara.
Många minns ännu tobaksnamnet " Gefle Wapen ".
veckors betald semester.
, samma år som Hans son Gilbert föddes.
- Handlingsutrymmet har blivit mindre därför att man har tillämpat en politik som syftade till det.
tredjedelar av jordens befolkning -
Det ger större möjlighet att vara tillsammans hemma i familjen.
miljoner.
nästa år.
matcher.
Visserligen försämrade nog jag inte mina chanser, men för att komma med till VM måste förmodligen klubblaget gå långt, menar Mikael.
.
Också tränaren Lasse Falk hade samma tankar, fast inlindade i lite mer diplomati.

- Synd att inte mina räddningar hjälpte.
Propellerplan samma dag till Dalarna?
Och utvisningarna tärde på oss.
- Visserligen har vi flugit samma dag så här tidigare och det har gått bra.
- Shit happens.
Vi skulle dock ha tagit ledningen med ytterligare något mål, menade HV-tränaren Sune Bergman.
Trots många utvisningar fick HV
- Jag tycker Modo vann rättvist men det var en tät match i Jönköping också och det här kommer att bli ett intressant slutspel, menade Sune Bergman.
Nu klippte han till efter
Centern Prochorov har annars inte haft så lätt i vinter.
i tredje perioden.
Men stod ändå för en massa plusvarianter, inklusive
Ett liv i textil Ett liv i textil Hans liv är fyllt av mjuka garner, textil, udda ting och lusten att få andra att känna samma glädje och nyfikenhet som han själv inför materialen.
Nej, usch så förskräckligt, det var ett flickgöra och jag måste stjäla mig till stunder med stickning.
- Jag fick ett stipendium så jag kunde resa till Tobago och måla akvarell.
- Min hyllning till Meret Oppenheim, den surrealistiska konstnären som klädde frukostkopp och fat i päls.
.
Bland alla pappersklot på Raine Navins utställning finns ett delbart att användas till saker för ingenting.
ULF NILSSON
Torbjörn Eriksson fick bana
- Nej, det tycker jag inte.
- Mitt mål är att ta mig under
Jag sprang inte tillräckligt fort där och får därför skylla mig själv.
Semifinal

Semifinal

,
.
,
) Final
) Thomas Sbokos, bana
Ett hopp mot OS ¤men Arne vet inte om han kan satsa längre STOCKHOLM:
Igår vann han igen - med Holm på samma gamla femteplats.
.
Arne Holm har varit med i landslaget sedan
Familjen och arbetesgivaren får avgöra.
GP har jämfört de svenska idealnoteringarna med verkligheten i Globen.
:a.
-

-
Tresteg herrar
-
år sedan blev jaktstarten i Falun Vladimir Smirnovs bittraste ögonblick i skidkarriären.
Lördagens millopp var det snabbaste som körts genom tiderna, söndagens jaktstart en grym uppvisning.
Aldrig nära en spurtstrid.
Den spexglade finländaren tycker det är på tiden att Dählies och Smirnovs dominans bryts.
I alla fall ens svensk har fått ett litet lyft efter helgen i Falun.
Själv var han förvånad, men knappast någon annan.
Det som visas i TV kan vara antingen bandat eller filmat, vara gjort på
Detta är en verklighet som filmbranschen, inklusive TV-bolagen, har anpassat sig till sedan länge.
Högt och lågt varvas i produktioner som, precis som under Svensk Filmindustris glansdagar, gjorde både underhållande publikfilm och smalare, mer konstnärlig film.
" Mikaela Kindblom chefredaktör, Chaplin Boltic tror på SM-finalKARLSTAD:
Höll ihop laget fint och skapade fler chanser än Boltic under den tillknäppta första halvleken.
- För mig är det normalt lika roligt att få göra en målgivande passning, men i dag måste jag erkänna att det kändes skönt att få göra det här målet.
bästa bandylag och i de här lagen finns också de största profilerna.
).
- Jag är fruktansvärt nöjd!
Istället kunde laget redan innan paus vända till 3-2-ledning på fasta situationer.
- Spelar ingen roll om vi får möta Västerås eller Boltic.
Han är inte expert på invandrarfrågor och det är främst den egna invandrarbakgrunden - han är född i Turkiet
En separation mellan " invandringspolitik " och " invandrarpolitik " tillåter Gür att hålla sig utanför den mest känsliga delen av problemet, som handlar om huruvida man ska fortsätta att ta emot invandrare i Sverige och i så fall hur många.
Han kräver tex att man ska skilja mellan " invandrare " och " flykting " men längre fram skriver han om senaste årens ökade " invandring " trots att det är antalet flyktingar som har ökat.
sidor och är placerad i slutet av boken och en annan som består av långa fotnoter markerade med asterisker och som ibland upptar hela sidor - vilket bidrar till det förvirrade intrycket.
I själva verket är det så att det mest kända fallet av positiv särbehandling finns i USA i samband med den afroamerikanska befolkningen.
Néstor Verdinelli Flyktingkurator Amanda Peralta Forskare i idéhistoria Thomas Gür Staten och nykomlingarna - En studie av den svenska invandrarpolitikens idéer City University Press Statens fel.
Vi får fundera på om det här är den optimala lösningen.
Jalle Svanberg var under många år förbundskapten för damlandslaget.
gånger i vinter har hon vunnit.
Men inte samma uttalade mål.
Kristian Andersson ska ägna sommaren åt att fundera på framtiden.
NISSE SCHMIDT Tack för i år, slut för i år.
Man kan vara instängd i ett " igenmurat hus " och i den " brinnande väderleken ", leta efter sprickor i klipporna och bära fram ett eget inre sår:
Metaforikens kärnbegrepp upprepas och varieras sviten igenom, men inte för att bilda en allegori och heller inte för att i djärv språkberusning omöjliggöra detta som hos exempelvis Agneta Enckell.
lång, hittade ständigt luckor i Drottförsvaret och han gjorde nära nog hälften av sitt lags mål,
Trumfkort i försvarsspelet var odiskutabelt målvakten Peter Gentzel.
- Vi blev för defensiva i vårt försvarsspel i början på andra halvlek.
Trots den ovana situationen, sviktade han aldrig.
Jag har haft annat i tankarna, sa glade Hedblom till Radiosporten.
minuter Kvarnby Evergreens var nära en skräll av klass i den avgörande åttondelsfinalen mot Norrköping Dolphins.
I den första halvleken blev Dolphins utklassat.

Trots det bittra nederlaget kan Kvarnby se tillbaka på en bra säsong - nykomling som man är i ligan.
Snarare är det fråga om en drabbande insikt.
Plötsligt finns kroppar överallt.
Deras totala dominans av F 1-premiären i Melbourne, var en stilren styrkedemonstration iscensatt av Williams-stallets big boss, Frank Williams.
Alltjämt hålls hans minne vid liv av de italienska racerfansen, " tifosi ".
varv senare kunde Damon Hill passera sin blårykande stallkollega för att köra mot seger ( hans
F 1-säsongen
-enstaka personer av kött och blod, " riktiga samlarobjekt ".
.
poäng.
- Men jag är inte i toppform när EM avgörs utan skall skruva upp formen successivt fram till OS i Atlanta i slutet av juli, säger fjolårets Europamästare och världsmästare.
.
Marthin Kornbakk blev mästare i 82-kilosklassen där han vann med poängen
Några fler västsvenska guld blev det inte eftersom Lidköpings Niklas Lövkvist dukade under i 48-kilosklassens final mot Johnny Wiegerth, Ore Vinslöv, och de båda brottarna från Varbergs BOIS förlorade också sina finaler.
Det kunde blivit både cyniskt och bittert, denna medelålderns besvikna veklagan över bristen på passion.
att Siv Wilhelmsson är en mogen debutant, i en annan och långt mera väsentlig mening än ålder.
Den här såsen som serveras varm till olika gröna rätter är en favorit sedan många år.
purjolök
Kurderna är folket utan land, har det sagts.
Nedim Dagdeviren, själv flykting och bosatt i Sverige sedan
I världen idag finns cirka
Allt kurdiskt skulle strykas ur människors medvetande; namn på byar, berg och floder som var förknippade med ordet kurdisk döptes om.
Det blev
Lise Blomqvist Bild:
Rytmen haltar under stundom, nödrimmen är inte så få, patetiken lurar vid versradens slut och skulle väl ta överhanden helt om den inte balanserades av en alldeles genuin naivitet.
Jag går på grund av detta.
Men vad gör det, när de håller så hög klass som Hans Levanders Thomas Mann och hans tid.
Men sedan Visconti och Mahler gjort Döden i Venedig världsberömd finns väl ingen anledning till diskretion.
Av sista kapitlet förstår man att han, med en lätt suck, misstänker att den lätt idealistiska hållningen hör det förgångna till.
THOMAS BJÖRKLUND
- Vi hade fått rapporter redan i sjuan om ett ansträngt läge, säger Ulla.
Ulla och Kerstin tycker att Nordstan bör stängas nattetid.
Men jag engagerar mig i min dotter.
- Det skulle vara en markering, anser Ulla och Kerstin.
Bild:
Han är inlagd för undersökning och började prata med en kvinna han träffade i korridoren.
Det var förstås samma Vera och de hade ett långt samtal om gemensamma vänner från skoltiden, vilka som gått bort och vilka som fortfarande levde.
Förrän igår.
Vi i kulturnämnden sitter ju lite vid sidan av, utan någon djuplodande insyn.
controllerna, underställda presidiet.
finns ju inte längre.
oktober
I år lockar Liseberg därför med " familjesöndag " med specialerbjudanden då entré, åkpass, dessert på restaurangerna plus en lott kostar
Vem lappar mest?
Alltså skulle det förvåna mig mycket om politikerna i trafiknämnden köper ett besked om att privatiseringen av p-vakterna har inneburit en ökad lappning i centrum.
och framåt.
Den bygger på siffror från de nordöstra stadsdelarna och visar att Gatubolaget i snitt bötfällde

kronor.
I varje fall i det räkneexempel Hans Magnusson gjort en snygg overhead på.
KRÖNIKAN E-post hot mot integriteten Den tekniska utvecklingen springer iväg, men myndigheter och företag glömmer eller struntar ofta i demokratiska principer, personlig integritet och säkerhet.
Laglösheten har upphöjts till norm.
Internationellt bedöms detta olika.
Här ligger lagstiftningen långt efter tekniken.
Det finns till och med speciella sökprogram som kan underlätta snokandet.

Men att jämföra priserna mellan olika färjelinjer är inte helt lätt.
De lägsta priserna i tabellen gäller i allmänhet avgångar sent på kvällen eller tidigt på morgonen.
Med tanke på att de flesta vet att det kan vara svårt att få en plats på den avgång man tänkt sig, borde det ju vara så att allt fler bokar i god tid.
Stenas kostar extra,
Systrar med rätt att skratta RÄVLANDA:
Vid ratten sitter syster Lena.
Vi vill ha det så för gästernas skull, för att de ska få ro och vila och inte oroas av spänningar som kan uppstå mellan man och kvinna.
Syster Lena och syster Inger sitter i det vitmålade vardagsrummet med var sin kopp te och katten Valdemor mellan sig i soffan.
på dagen, aftonsången
I sommar räknar systrarna med att starta gästhemmet igen.
Men att titta på det vackra är inte förbjudet.
För att motionssimma då?
Vattenbrist ger nya konflikter Produktionen av ris kan snart komma att dras ned i det folkrika Asien.
procent under den normala.
Ojämn nederbörd ställer till återkommande besvär.
Där tänker man därför dämpa omvandlingen av bördiga jordar till industrimark.
Varje år utbryter det lika många fiskekrig som det totalt gjorde under hela 1800-talen.
Vi betalar mellan
Under januari, februari, mars och april månad säljs hela en miljon tulpaner per dag.
av
eller
Ställ tulpanerna i kallt vatten med plasten/pappret kvar runt buketten.
kr extrapris gula (
(
Konkurrensen pressar företagen till större flexibilitet.
Ulf Gustavsson tycks vara beredd till långt gående omprövningar.
Grebbestad och Fjällbacka behövs inte.
kilometer smal krokig väg, hal på vintern och starkt trafikerad sommartid.
- Vi och socialdemokraterna var emot det och försökte få större anslag, säger nämndens ordförande Öyvind Renhammar ( mp ).
Lars Ekberg på Statens Räddningsverk är också kritisk till Tanums agerande.
- Ekberg får vårt beslut när det vunnit laga kraft, precis som det står i räddningstjänstlagen.
" Mer talar för att behålla stationen i Fjällbacka och lägga ner i Hamburgsund där husen står glesare och är av annan typ ", säger räddningschef Kjell Wahlbeck i södra Älvsborg.
Om det inte hjälper får man vända sig direkt till regeringen.
- Vi behöver ett långsiktigt beslut som gör att vi vet att staten stödjer verksamheten på sikt.
län som direkt berörs är hela vattenförsörjningen i Göta älvdalen och Göteborgsregionen beroende av en bra vattenkvalitet i Vänern.
Miljöövervakningsprogrammet för Vänern kostar för innevarande år cirka
Hela
De åtgärder kommittén rekommenderar gäller dock först från
och då är vi illa ute.
.
Avgörande test för fredsprocessen Just nu ser vi det avgörande testet för fredsprocessen i Mellanöstern.
Gråtande människor.
Fronten fredsvänner-fredsmotståndare försvagas, och den gamla frontlinjen israeler- palestinier återuppstår igen.
Men om man går tillbaka och ser efter vad som hänt under de senaste
Hjälpen åt bosnierna.
De militanta, de enskilda eller grupper som i verkligheten väljer våldets väg, är relativt fåtaliga, och tydligen också av ganska tillfällig karaktär.
Arafat och de folkvalda utgör den legala representation som måste stärkas, om inte annat så i fredsprocessens intresse.
De olika grupperna hade till sist förmåtts att skriva på en fredsuppgörelse, Taif-traktaten, och en president tillsattes, Rene Muawwad.
Attacken i Tel Aviv den 4 mars i år krävde minst
Hon skall då möta en femårstjur.
I Malmö tog nämligen Kamraterna bronset och Manhem säkrade nytt kontrakt!
Kamraterna fick kämpa hårt för 5-3-segern mot Passanten, som faktiskt förlorade
Göteborgarna bjöd på bra motstånd, men till sist skrevs Rockadens segersiffror till
Finalronden blev en nervpirrande tillställning.
Vid första bordet dök Lars-Åke Schneider upp och besegrade stormästaren Ralf Åkesson.
.

exd

Vit drar och sätter matt i
Sf

c3 Le

.

.

gjorde Rikard Winsnes vid Manhems förstabord en mycket stark prestation och tog som obesegrad

bxc
Lg 5Le
Df 3Sb
.
spelare som står på
SK Rockaden
,5_7
vi står inför ett paradigmskifte, vi går från industrisamhället till kunskapssamhället.
Resten av världens geografi hanns inte med.
Så började då gymnasiet, och flummet startade åter.
" Ingenting - vi lär oss mer om allt ", fortsatte rektorn.
Vår tids rädsla för allvar.
Han saknar inte sådana.
De senaste
Det var
Han vill ha mera allvar och mindre glitter.
- I dag finns inte detta och det är synd, konstaterar Olle Edström.
- Som barn hörde jag massor av historier om musiker och musikliv i Göteborg under mellankrigsåren.
- I borgarskapets hem förekom också mycket kammarmusik men den var mera privat.
I och med radions och grammofonens intåg förändrades musiklivet en hel del.
fram till
Jack Hylton, Louis Armstrong, Jimmie Lunceford.
Michélsen betecknar det som en form av " fakturajournalistik ".
Olika falla ödets lotter.
Vi är glada om vi får ett par timmar på oss för vårt grävande, förklarade de båda Guldspadevinnarna inför en något häpen församling av grävande journalister från hela landet.
Med en härligt okonstlad pondus, spröd sång samt
Runt ville också mycket, men deras funkpop led av en ljudbild lika rörig som scenkläderna var brokiga.
På regering och riksdag får man i sådana här sammanhang inte ställa några större förhoppningar.
Det viktiga är att vi idag måste börja bry oss, inte bara om det ekonomiska, utan om det mänskliga i vårt samhälle.
Symfoni nr
Ty den s k originalversionen (
Finalen saknar de spännande glesa unisona slutackorden som man alltid väntar så intensivt på när man avlyssnar Sibelius
Lahtis symfoniorkester under Osmo Vänskä spelar med samma glöd och överdådiga glans som Göteborgssymfonikerna under Järvi när de en gång svarade för de tidigaste viktiga utgåvorna i BIS serie med Sibelius orkestermusik komplett för

- Jag hörde tio-tolv skott.
Den tredje medlemmen skadades mycket svårt av ett skott i huvudet.
Vid 22-tiden har sammanlagt
Risken för vedergällning från Bandidos sida efter gårdagens attacker är uppenbar.

- Det var då jag frågade mig vad jag höll på med.
år levde han med personal och patienter.
Eller den tid som behövs för han ska bli nöjd.
Men särskilt rik på det blir han inte.
" Skottdrama även på Oslos flygplats OSLO:
meter från polisstationen på Fornebu och polisen var därför snabbt på plats.
Snart krävs bälte i buss Efter den svåra bussolyckan med svenska skidturister i Tyskland höjs nu åter röster för en lag om säkerhetsbälten i bussar.
Ragnar Fast välkomnar de nya EU-regler som aviserats och som kommer att kräva säkerhetsbälten i nya bussar.
Då var den brittiska regeringen beredd att lagstifta men hindrades av att EU-kommissionen betecknade det som ett handelshinder.
svenskar fortsatte i går till målen för sina skidsemestrar.
- De bedöms alla kunna resa hem inom ett par dagar, säger Håkan Ingevik, produktionschef på Vingresor per telefon från Tyskland.
Ägaren till bussbolaget Larsson Buss i Kumla är i Berlin.
svenskar kvar på
Och i Göteborg kom han under flera år att verka som radions regionchef.
Detta gjorde honom väl förtjänt av Nordiska museets prestigefyllda Hazeliusmedalj i guld.
Under de senaste månaderna har han varit hårt drabbad av influensa med påföljande dubbelsidig lunginflammation.
Därför rustades den upp och tog sitt säte i Skansen Göta Lejon i Göteborg.
LEIF-K OLSSON Dags att köra upp, Perstad Trafikmagasinet fyller körkort.
- De första
Dessutom kunde man öppna huven på bilarna och se vad det var för motor och sedan byta tändstift utan att behöva vara ingenjör.
kronor.
Det är viktigt att vara ute när tittarna är ute.
Det finns nämligen inte mycket att säga som inte för länge sedan sagts om tex Johnny Carson, eller Dick Cavett eller Frost eller Aschberg eller vem som helst av dessa män som under TV:s livstid surfat fram på programmakarnas motorväg; pratshowen.
Sa de något roligt?
Dessa avslöjade obarmhärtigt skillnaden mellan att sända varje dag i radio och en gång på helgen i TV.
Det är vår tids, vårt ungdomliga bubbel som kommer upp till ytan i och med festivalen.
" Låtar " har förresten också skrivits av de riktigt stora stötarna.
Han blev en plåga så småningom med sina sentimentala texter.
besökare, och folk stod i långa rader runt kvarteret.
Ifråga om besökarantal kan inte muséet tävla med Royal Academy med dess större utrymmen.
lär ha berott på att Grand Palais hade tavlorna i
I dag vaknar det svenska kungaparet i Singapore, där de stannat över natt för att komma i rätt tidsrytm inför statsbesöket i Malaysia som inleds i morgon.
Malaysia har Sydostasiens snabbast växande ekonomi.
Malaysia är en demokrati med fri partibildning och allmän rösträtt - undantaget är kommunistpartiet som är förbjudet.
Peter Wallenberg, Sören Gyll och
Den svenske kungen är särskilt intresserad av miljön, men det torde inte anses lämpligt att som gäst ha synpunkter på den våldsamma avverkningen av regnskogarna.
De ska bland annat bo i små hyddor i östmalaysias regnskogar.
När den sedan stängs skall avslutningen göras på sådant sätt att avfallsupplaget blir så tätt som möjligt.
I dag pumpas lakvattnet som bland annat innehåller tungmetaller till Ryaverket.
ombud representerar hon socialdemokraterna i norra Älvsborg.
års val och en fingervisning inför den ordinarie kongress
Men jag upplever ingen styrning utan det är ganska fria diskussioner.
Därför pågår det diskussioner att införa en riksnorm som innebär att vissa kostnader lyfts ur ramen.
Madeleine Jägesten deltar i sin första partikongress till helgen och är laddad med argument om bland annat socialbidrag, kortare arbetstid och privatiseringen av sjukvården.
Hela den stora Kläppanläggningen i Stenungsund är idag omlastningsstation för avfallet som körs till Sävenäs.
miljoner för projektet.
hemkomposterare.
Stenungsund, Tjörn och Orust betalar fortfarande miljonbelopp i räntor på de lån man tog hos SPP när anläggningen såldes och leasades tillbaka.
Det är bland annat Högskoleverket som på uppdrag av regeringen redovisat en utvärdering av lärarutbildningarna.
I de olika utredningarna anses ett viktigt skäl till bristerna i lärarutbildningen vara att det saknas en tydlig ledning för lärarutbildningarna i Mölndal.
SÖREN HÅKANLIND Kritiserad utbildning.
- Vi har försökt med lördagsöppet med dåligt resultat.
timmar.
Detta hade kunnat ske eftersom alla barn inte är på dagis

Bidragen flödade in på stadsdelskontoret och någon kom på idén att låta fler få se att det finns konst även i Bergsjön.
Det skulle vara öppet för alla, även svenskar.
Men det också inspirerande att bo här, man känner att man är en del i något större.
Varje gång jag sätter på radion gör jag en hastig vadslagning med mig själv om inte det första ordet som strömmar ut skall vara antingen " ekonomi " eller " ränta ".
Varor är något som förbrukas och kastas på soptippen när de blivit utslitna eller nya och fräschare modeller kommit ut i handeln.
Friheten i att slippa arbetsfria inkomster hör man märkligt nog bara prisas i sådana sammanhang.
Finns det någon som arbetar med det kapitlet i kokboken?
Cirkeln sluts av den tolfte ryttaren som också är romanens namn.
Den tolfte ryttaren är mörk och dunkel, bara tillfälligt upplyst av lyktor och bloss, eller inte alls, längst ner i tukthusets håla; sinnen fördunklas av galenskap eller minnen som burits för länge.
Inom loppet av några dagar har han lyckats avla fram släktens utlöpare på dansk jord.
" Det han minns är det han tillåts minnas; eftersom han är frukten av en våldtäkt adopteras han bort och får aldrig veta sitt ursprung.
Emil slår ihop klackarna och presenterar sig för sin mor och abrupt tar hans liv en annan riktning.
Michael kretsar kring arvets och blodsbandens betydelse för de nu levande.
Vad är ruttnande?
Gorgibus, " den hederliga borgaren ", har utrustats med en bostad av scenografen Lennart Mörk så överdådig att man kan bli misstänksam när det gäller den av Molière understrukna hederligheten.
Den har dagsaktuella vändningar " typ hon ", ordlekar och nonsens som skå-despelarna kan driva ut mot den stora farsen utan att lyhördheten går förlorad.
Hela rytmen efter paus är en annan eftersom Kent Andersson till skillnad från Molière rimmar sig fram med hjälp av alexandriner.
Romeo & Juliakören Bilder:
Samma skådespelare i Kent Anderssons nyskrivna enaktare Fint folk.
Den ekonomiska krisen för Göteborg gersjälvklartåterverkningarockså inom kulturen men krisernas utveckling på de olika institutionerna har sina respektive särdrag.

, Sture Carlsson
Den blivande revisorn är släkt med mäklaren i Roy Anderssons stafettfilm Härlig är jorden.
Han lär ut om kroppsspråk under antivåldsveckorna på Smedingeskolan i Fjärås.
- Mer än hälften av de signaler vi sänder ut till andra sker med kroppen.
Det underliga är att vreden man kände försvinner efter en stund, säger han.
En stor målarduk är uppspänd på en ställning.
Prästen Lars Alerås har varit mest intressant att lyssna på.
Det som tas upp kommer nära inpå, framförallt det som Lars Alerås berättade.
lyckades hon dessutom med att få hit den världsberömde fotografen Andres Serrano, vilket grundlade hennes rykte som seriös gallerist.
Och när jag får uppmärksamhet, får även mina konstnärer det, säger hon.
Vi vill så att säga " lura " in fler på att köpa både konst och konstböcker.
Har jag tur kanske det leder till att någon av mina konstnärer kommer att ställa ut utomlands.
Charlotte Lund, gallerist/arrangör av Stockholm Smart Show.
Men skolans grundläggande problem tycks kvarstå - eller förvärras.
Rimligen är det i första hand i grundskolan som problemen måste avhjälpas, genom mer resurser till de svagaste eleverna.
Som Saco påpekar blir det enklare för skolan att följa varje barns inlärning om skolstarten sker tidigare.
I en utvärdering som Högskoleverket nyligen gjort vittnar studenterna om sin förvåning över den låga undervisningskvalitén.
Detta är ingen tillfällighet, eftersom den nordiska anknytningen spelar en större roll för ö-nationen Island än för länder som Danmark och Sverige, som ligger närmare den europeiska kontinenten.
Där har hon förklarat varför Island haft ett uppsving som turistnation under hennes " styrestid ".
Men frågan är om inte Vigdis Finnbogadottir lyckats ställa traditionen på huvudet så rejält att det blir svårt för en man att vinna valet i juni.
Gudrun säger att hennes släktingar står till höger om mitten men att hennes vänner står till vänster.
Så länge framför allt den offentliga sektorn växte sög den upp det överskott som uppstod, när antalet jobb industrin minskade.
jobb, vilket kan jämföras med både det totala antalet arbetslösa i Sverige och det intresse som här har ägnats förslaget.
Oftast räcker det med att blicka tillbaka en eller
Varifrån kommer vi?
Detta har partiledningen insett.
Underförstått att hon inte tänker på nord-sydrelationer i världspolitiken förefaller hennes uppfattning som aningen svårbegriplig.
Det ger bara en " tycka-synd-om-stämpel " som snart blir en direkt belastning.
Falu-Kuriren ( lib ) kommenterar:
Ett samhälle som betraktar en arbetslöshet på över
Blir det så, kommer de att hävda rätt till ersättning.
Det är länsstyrelsen som avgör om grus- eller vattenanhängarna vinner.
De hoppas att länsstyrelsen ger dem sitt öra.
Båda är överens om att folkhälsa handlar om att må bra såväl till kropp som själ och att kommunen kan och bör spela en aktiv roll för att alingsåsarna skall må bra.
Men det lokala utbudet har inte fått stå tillbaka, vilket många befarade när kultur- och fritidsnämnderna slogs ihop, hävdar Lennart Allbro.
De tror den fysiska träningen behövs i dagens tuffa skolarbete.
Långpromenad
Hyfsad.
kilo för mycket.
Demokratin vilar ytterst på varje människas deltagande i samhällets styre, såväl i vardagen som i nationella och internationella institutioner.
Visst finns det alltid människor som missköter sig, föräldrar lika väl som chefer eller politiker.
Men inflytandet är också ett villkor för att utveckla pedagogiken.
Det finns en rad undersökningar som visar att föräldrar vill ha inflytande över sina barns skola.
Något för människor att vara stolta över.
Politikernas roll kan inte begränsas till att öppna dörrar för medinflytande.
Det handlar om att ge utrymme för kreativitet och ifrågasättande.
- Vi är skapta för att röra oss och använda våra muskler.
Att man sitter eller står rätt och lirkar in armar och ben på rätt ställe är en förutsättning för effektiv träning.
Under flera år har utvecklingen gått mot att göra styrketräning säkrare, bland annat genom att ta fram ergonomiskt anpassade träningsredskap.
- Det finns bara ett sätt att få starkare muskler, och det är att trötta ut dem.
- Till exempel har de flesta kvinnor ganska liten muskelmassa och får sällan stora, svällande muskler.
mars ).
Vi ska inte på nytt resa en mur i Europa.
I båda exemplen möts öst och väst, Nato-länder och fd Warszawapaktsländer, Ryssland och USA.
För Sveriges vidkommande är det viktigt att det inte dras nya gränser i Europa.
Omvälvningarna i Europa har gett våra olika länder helt nya möjligheter att föra en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik.
Louis Farrakhan betecknas av många som den nye Malcolm X. Malcolm lever i vårt minne, jag lever här och nu, säger han.
Dessa extrema krafter sprider också budskapet att vit kristendom är att förknippa med kolonialism, imperialism, segregering och rasism.
Christer Pettersson utpekas därvid återigen som ensam gärningsman.
, som faktiskt saknar alibi för senare delen av mordkvällen, tillhörde inledningsvis de främst misstänkta, alias " smugglaren ".
" Hur länge ska vi behöva vänta på att vår " rättsstat " avslöjar sanningen?
Människor som kanske aldrig skulle ha fått se konstverket annars.
Foton av den svältfödda stjärnan exponerar en kropp som man får gå till bilder på koncentrationslägeroffer för att få jämförelsematerial till.
Det handlar dock om en sjukdom, som dödar mellan
Orden står att läsa i På kvinnors vis, en ny bok om " den dolda folksjukdomen ", det vill säga inkontinens, av Lena Maria Nordstrand.
Av dem har bara drygt
Hos resterande
I boken uppges att cirka
typerna, så kallad blandinkontinens.
" Makten över nätet och mätaren kvar hos bolagen " I ett brev till nätmyndigheten på Nutek ( Närings- och teknikutvecklingsverket ) vill nämndens politiker att skäligheten i nätbolagens taxor prövas.
Den fasta avgiften har dessutom höjts kraftigt från
Det är helt oacceptabelt.
kr
Det är mot gällande regler att höja taxorna med mellan
amperes säkring drabbas värst.
miljoner för
Massflykten från förorterna Vogosca, Ilijas, Rajlovac och Ilidza förklaras bla av att åtskilliga serber, som flytt från andra områden i Bosnien, tagit över lägenheter från kroater och muslimer som flydde när förorterna hamnade under serbisk kontroll.
Den
- Den bosniska regeringen borde gjort mer för att förmå serberna att stanna, sade Sveriges vice utrikesminister Pierre Schori när han nyligen besökte Bosnien.
Bilder :PETERANDREWS Ödsligt.
Mannen är norrman, men har de senaste åren bott långa perioder i Kattarp utanför Helsingborg som medlem i Bandidos.
Säkerhetsmedvetandet är mycket högt och en polis skulle i så fall bli tvungen att begå flera olika brott under provperioden, säger Harald Moholt, polischef i Trondheim.
Den 1 februari i år slängdes en gasgranat in i en tatueringslokal med anknytning till Hells Angels.
TEN-projekten har i stället fastnat i en tvist om makt och procedurer mellan EU:s ministerråd och EU-parlamentet.
Med TEN-projekten kunde EU slå
miljonerna i EU-bidrag i årets budget att frysa inne.
Ett par kilometer bort håller Hells Angels ställningarna.
Bara den svarta vakthunden kommer rusande när vi ringer på den kameraövervakade gallergrinden.
Om han vill prata?
Einar Annefors, som tillfälligt är kyrkoherde i församlingen, säger samma sak.
Det handlar om både akuta och långsiktiga åtgärder.
Samtidigt ökar oklarheten om Kinas egentliga mål med de upptrappade militära övningarna utanför Taiwans kust.
Deng informeras fortlöpande om krisen Det är oklart om den
Vilka träskallar de är och hur bisarrt är inte detta, sade han vid ett valmöte igår.
Medan Washington ger Kina skulden för den militära upptrappningen förstärks den amerikanska flottans närvaro i området.
Det har inte Kina råd med.
mrd kr*
Medeldistansrobotar minst
En taiwanesisk soldat på väg till sin bas på den Taiwan-kontrollerade ön Quemoy/Kinmen, som ligger endast
Men i en svensk variant.
- Vi bodde i tält blev hembjudna till folk, åt av deras mat och möttes av värme, säger Valle Erling.
Men de driver bara med sig själva och sina egna föreställningar.
Ideell Rebell har funnits i
Under filminspelningen kom kamelerna väl till pass, men i verkligheten blev de utbytta mot moderna jeepar.
att ställa dem till svars som var nyckelpersoner i försvaret av det vita styret på 80-talet.
Flertalet dödade var kvinnor och barn.
år senare.
.
- Samma högstadieungdomar som vi hälsade på i skolorna får nu komma till oss och se pjäsen.
Då är det jobbigt att åka därifrån men vi har åtminstone fått igång en dialog i klassen, säger Camilla Nyberg.
På vissa skolor med få invandrare har diskussionerna gått höga.
Henri Lokko och Camilla Nyberg vill få publiken att tänka till med pjäsen Den jord du gick på.
För att ytterligare understryka detta spelades styckena en suite.
Sundby och danska slagverksspelerskan Lisbeth Diers är ett sällsynt samspelt rytmteam.
- Han har förmodligen upptäckt trafikstockningen för sent.
Det säger byråchef Bengt Finnveden på kommunikationsdepartementet till TT.

Åtalet bygger i mycket på händelserna i dessa
Filmerna såldes sedan vidare till andra bolag i gruppen.
miljoner.
månader, är på över
Domarna får principiell betydelse I åtalet finns ett enskilt anspråk:
miljoner kronor i skatt.
år gammal symfoni utan personlig stil.
Hela tiden var Christer Fuglesang den i markkontrollen i Kaliningrad utanför Moskva som höll radiokontakten med Reiter.
Både ESA och ryssarna är intresserade, men det är en ekonomisk fråga.
Så just nu föredrar jag nog att vara kvar i Ryssland och slutföra landningsträningen.
TORUN BÖRTZ
I den vita zonen finns de som inte har något samröre med den svarta zonen - men väl med den grå.
Det allvarligaste ungdomsproblemet just nu är knarket.
Ofta är det början på en brottskarriär, resonerar han och säger att det i de flesta brottsregister finns ett antal anmälningar om skadegörelse innan det första bilinbrottet dyker upp.
Tjejerna gör sådant som drabbar dem själva.
Och Lars Nelson minns sin egen barndom i Majorna.
Backa, Biskopsgården, Majorna/Linnéstaden, Lärjedalen, Tynnered, Frölunda, Torslanda.
- Jag skiljer på musiker och musikanter.
Och det finns många paralleller med de stämningar som rådde under mellankrigsåren och idag.
- Han är bäst och jag litar på hans omdöme.
Ytterligare en vinst
Går egna vägar.
- Egentligen inte annat än att jag minns hans roll i filmen Blues Brothers.
- Halleluja, I just love her so.
Det gör jag ackompanjerad av Lars Sundberg.
Polisfaddrar ska hjälpa ungdomar i Majorna och Linnéstaden som hamnat snett.
Det är egentligen inga märkvärdiga saker de gör tillsammans.
I första hand ska de träffas fram till sommaren, sedan får de se vad som händer.
Kanalkonkurrensen, som en gång applåderades av de mindre idrottsförbunden, har nämligen visat sig förödande för just de små sporterna.
Ta en titt på Eurosport så kan man få en aning om vad en ren sportkanal har för attraktioner att erbjuda; obegripliga motortävlingar, ofta några veckor gamla, amerikansk brottning, ett hån mot varje tittare över
Men det gör inte så mycket.
Han börjar bli lite till åren och är bekymrad över hur det ska bli med gården.
Potatishandlaren hyllar den svenska landsbygden och dess många härliga människor.
PERSONLIGT Långt från Olskroken till Turin Folkbildning om EU är svårt.

personer varje gång.
Hon låter besviken, hennes bänkgranne suckar.
Det här är en EU- fråga man kan ta på, förhålla sig till, den är konkret och tydlig.
HENRIK GRÖNBERG Oinspirerande.
Hela undervåningen sotades igen av röken.
Nu ska Västsverige ta strid Hela regionen enas i kampen om pengar till nya vägar och spår STENUNGSUND:
länen Göteborgs och Bohus, Halland och Älvsborg, lyftes bort från dagordningen.
- Kommitténs beräkningsmodell är oacceptabel, säger Bengt Odlöw.
Syftet är att ta fram nya ramar för investeringar i vägar och järnvägar åren
Ingen motorväg E
LASSE ANDRÉE
lägenheter
Av förortskommunernas

- Många unga mår bra av att få den kristna läran som en kompass ut i livet.
Det finns ingen generallösning.
LEIF ÅKERSTRÖM Fika och fråga.
Jag föreslog satsning på Fjällbacka med tanke på bebyggelsen men fick klart besked att kommunen helst ville satsa på Hamburgsund eftersom den stationen var bäst rustad materiellt.
- Fråga kommunalrådet!
Naturvårdsverket vill att Eka Nobel i Bohus slutar använda kvicksilver vid klortillverkning år
Naturvårdsverket vill att Eka Nobel utreder vad det kostar att plocka bort kvicksilvret till den tidpunkten.
Produkten används bland annat inom läkemedelsindustrin, säger Eka Nobels informationschef Erik Widén.
Liten utfällning i Göta Älv Erik Widén hävdar att det inte finns några gamla ledningar som har kontakt med älven.
Det kan vara förklaringen till att män i genomsnitt dör
Män blinda för kvinnosorg?
Det finns till exempel skillnader i hjärnans blodflöde hos män och kvinnor.
Men vi kan inte se tillstymmelse till det hos kvinnor, berättar Ruben Gur.
Enligt Gur försiggår den mesta aktiviteten hos män i den gamla delen av det limbiska systemet.
Då tändes fotointresset.
Anita är också frilansfotograf och har alltid varvat sitt vanliga arbete med långa fotoresor till både Asien och Afrika.
- Det var de mest lärorika åren i mitt hitintills 50-åriga liv.

- Just nu grunnar jag på om jag inte borde lära mej hantera foton i datorn, s k fotoshop.
Då tändes hennes fotointresse.
Med Sven-Erik fick Svansjö en ung och energisk rektor som med stor iver och entusiasm grep sig verket an att organisera kommunens skolväsen.
kunde Marks Gymnasieskola invigas.
Kroppen som den hör till har jag för länge sedan tappat bort.
Jag tror inte att antikens människor var särskilt annorlunda än vi.
Hjärtat och näsan betraktades som livscentra.
Dyker det upp någon kund får jag väl improvisera.
Vanligen bjöd han en omgång och så kvitterade gastarna med Three cheers for His Oceanic Majesty the King.
kronor.
m lång,
år senare gick ur tiden, såldes barken för endast
Det dröjde
Nu var det gulasch i tonnage och det uppges att Jolani kostade
Det hängde på ett hår om besättningen -
I bränningarna tumlade porträttet av konung Kalakaua, vilket orubbligt hade hängt i kajutan under
Mycket av det som lagts honom till last är inte sant.
mil från Göteborg, vilket en släktforskare hävdar.

Flera forskare har visat att det finns ett starkt samband mellan reglerna för budgetarbetet och storleken på statsskulden.

Den innebär att riksdagen först fattar ett beslut om hur stora statens samlade utgifter får bli.
huttrande eritreaner i en rykande skånsk snöstorm.
flyktingar i Sverige med olika utgångslägen:
år i Saudiarabien.
Han har jobbat som bilmekaniker, sålt radioapparater och jobbat inom shipping i Saudiarabien.
För att överbrygga de motsättningar som kan finnas mellan dem som stannade kvar och kämpade för friheten och dem som flydde ingår lika många från varje sida.
Tanken är att de på mycket realistiska grunder ska kunna göra en bedömning om de vill flytta hem, lämna socialt trygga, men kalla och arbetslösa Sverige för en betydligt sämre levnadsstandard men ett varmt, spännande land där de har sina rötter och kan delta i återuppbyggnaden Samarbetspartner i Eritrea är Eritcom, Eritrean communication and development group, ett massmediainstitut i Asmara som startats av en återvandrare från Sverige, Bereket Yebio, lärare vid lärarhögskolan i Malmö.
De har haft så många drömmar om den dagen när freden skulle komma, men när den sedan kommer är det inte så lätt att byta ut det svenska konsumtionssamhället.
Ett stort förberedelseprojekt för bosnier som vill återvända, initierat av regeringen, har också startat med flera frivilligorganisationer och myndigheter inblandade.
HALLÅ Hallå.
Någon kommentar har kommit utifrån.
- Om du för en vanlig heltidstjänst på dagtid tjänar
Vi har en annan arbetsorganisation, familjesituationen är förändrad för de flesta och facket har återtagit initiativet.
och hade
arbetare.
karosser.
Volvo-ledningen har ännu inte preciserat var man vill dra in
Nya tider?
procent i år, visserligen en halv procentenhet mindre än vad Handelns utredningsinstitut ( HUI ) spått, men långt ifrån det dystra utfall som spås av Industriförbundet som tror på en tillväxt under en procent.
- Vi står mitt emellan, nämligen på jorden, tillade han.
procent i år för att stiga till måttliga
Det är tydligt att prognosmakarna i de europeiska finansdepartementen blir allt mer osäkra på att konjunkturen skall vända uppåt senare i år.
procent.
Flera finansministrar var inne på liknande resonemang.
Till de nya aktörerna hör Wallenberg-dominerade Investor - och nu också Bure.
affärsområdena.
Inom de delarna är Scribona redan så starkt, att det inte är troligt att Bure tänkt sig ytterligare tillväxt för egen del.
Med gårdagens köp är Scribona den största placeringen hos Bure.
miljoner.
Vinsten har ökat stadigt de senaste
Likväl skriver företaget att kyl inte ingår i de verksamheter som i fortsättningen prioriteras.
procent i fjol och blev
fartyg samt av börsaktier för
Synectics har specialiserat sig på att sälja diagnostisk utrustning för sjukvården.
olika länder.
Priset för samtliga återstående aktier hamnar på

Personalminskningen,
miljoner, till
, har koll på VF-kosten in i minsta detalj.
Ett märkligt val, tyckte en del.
april.
Till varje bortamatch tar Christer kontakt med den ansvarige i köket, där VF ska äta.
Protein, fett och - framför allt - kolhydrater måste intas i proportionerliga mängder.
Vi lägger ut ungefär
Vissa tar kreatin, kanske
Namn:
Kurs på Kostcentrum ( Sabbatsberg ), ständiga kokboksstudier Favoritmåltid:
Men de största profilerna står - eller går.
Och vi vänder oss framför allt till killar och tjejer som är
Det sker
VÄSTRA FRÖLUNDA HC-LEKSANDS IF (
Mikael Sandberg (
Peter Berndtsson,
Per Ragnar Bergqvist ) -
Markus Åkerblom -
HOCKEY (
Chaves ligger i norra Portugal, precis nedanför spanska gränsen.
- Körde ni över Cabreira, det är den värsta vägen av alla, säger Ottosson.
- Jag hade en jättechans i början, säger " Otto ".
Men Ulf Ottosson verkar harmonisk, det strålar trivsel kring honom.
Grupo Desportivo De Chaves har kontrakt med Ottosson säsongen ut, sedan vet ingen hur det blir.
Vi äter här varje dag.
- Underbara människor, säger " Otto ".
Vi lämnar Vespasiano.
Degerfors, Locarno ( Schweiz ) och Chaves.
Säsongen ut.
Fastän målen uteblivit hittills.
l Konkurrensen var stenhård.
Satsar du på OS i Atlanta nu?
beridare som rider hans hästar från Grand Prix-nivå till unghästar.
l När får vi se dig i Sverige?
från Göteborg, Ismael Koné och Hamid Larbi.
Samt Charlid Hamid kommer att möta Patrik Eliasson från Tidaholm i den första matchen.
- Min fru är från Göteborg och vi ville komma närmare hennes släktingar, förklarar han.
förra veckan, har också EM i siktee, och chansen att kvalificera sig för OS i Atlanta
- Jag drabbas av prestationsångest, säger han.
medlemsländer, berättar Johansson.
För svensken Ismael Koné är EM det han satsar mest på just nu.
- Det finns flera spelare i elitserieslutspelet som vi " knutit " upp till det första numret, berättar Groth.
Det finns spelare i elitserien som har frågat lite försiktigt hur de skall gå till väga för att kunna bli proffs.
TT Talar Mats Wilander sanning när han bedyrar att han inte tog kokain vid tennisturneringen Franska öppna i juni
I stället blir det en uppläsning av vittnesmål avgivna under ed.
Han anar en annan taktik.
Samuel Abady är centralpersonen i den advokatgrupp som Wilander och Novacak anlitar.
I stämningsansökan i London nämns skadestånd men enligt Samuel Abady är det ingen stor fråga där.
Eller som Leif Silbersky brukar säga:
TV
Med andra ord, SVT har inte råd - sparkrav på
Det var vår och folk gjorde annat än satt hemma och tittade ishockey, tror Bosse Gentzel.
Och Bosse Gentzel är egentligen inte ett dugg orolig för den statliga televisionens framtid.
Gretzky är tillbaka på
poäng eller mer.
) Ron Francis, Pittsburgh,
) Eric Lindros, Philadelphia,

) Tomas Sandström, Pittsb.
) Mikael Renberg, Phila.
) Kenny Jönsson, Toronto,
) Ulf Samuelsson, Rangers,
) Magnus Svensson, Florida,
Vägen till toppen är lång och mödosam.
:e plats till
veckor mellan
Men redan efter en vecka gick Sampras förbi.
Här ställs krav.
Men killarna deltar utan press - förutom om de vill åka på uppmuntrande resor.
Gör du det, åker du ut direkt.
år.
När en kille släntrar in, höjs Tommy Anderssons fostrande ton:
VARFÖR BOXAS DU?
- Min pappa ville att jag skulle boxas.
anställda - men skulle behöva fler ledare.
tjejer och alla rider.
Då vann lillasyster Johanna, som tävlar för Vänersborgs RF, sista GP Ponny-kvalet i Vänersborg.
Missy var lite tjock om magen, vilket Camilla förklarar så här.
:a.
DS Förra veckan Nödinges handbollstjejer.
Härmed hälsar i alla fall jag Sören hjärtligt välkommen!
gånger (
Det är stressigt när Sverige ska avverkas på bara några dagar.
En kompis lärde honom några Van Halen-riff och Jocke Berg såg sig själv som en hyllad sologitarrist.
i London och spelat in uppföljaren.
cigaretter på drygt
Tvärtom snarare.
Han vill inte ge några riktmärken.
Tidigare trodde jag på den gudomliga inspirationen.
På samma sätt som han hävdar att Kent ska bli världens bästa band.
De gamla herrklubbarnas groggdrickande aftonsamkväm har i modern tappning ersatts av morgonpigga och näringsriktiga debattfrukostar.
år.
Han viftade med sina
" Amatörsyndromet bland gitarrspelare och politiker, " sade Cassirer.
En av dess tankar är att den hjältemodiga insatsen inte kräver sitt eftermäle.
Första världskriget var också det första krig som i full skala mobiliserade hela samhället - för eller emot.
Och vilken tanke har inte kunnat göras mytisk som den om den nationella samhörigheten.
- Sibelius?
Väinö Linnas roman Okänd soldat, som publicerades
Men han var oförsynt nog att påpeka att detta krig var en ganska äventyrlig manöver i Tredje rikets fotspår och att den kulsprutepluton som han följer från krigsförklaring till stillestånd inte slåss för höga ideal.
Gevären hängde och dinglade hur det föll sig.
Författaren beskriver hur de försvinner, den ena efter den andra, helt osentimentalt, lakoniskt men ändå individualiserat.
Vi hörde.
.
mars, är årsdagen för vinterkrigets slut
Han använder exempel från andra samhällen men inte något från Sverige.
Boven i dramat är staten, inte marknaden.
Att pressa samman ett så dramatiskt liv som hans i en barnbok och samtidigt undvika alltför snabba hopp och schematiseringar är närmast ogörligt - kanske är det ett av skälen till att den litterära gestaltningen blivit lidande.
Hon står också för den svenska bearbetningen.
Det handlar om livsnjuteri, om problem som kan övervinnas, och framför allt om kamratskap.
För den som inte privilegierasmed att bli det enda eller yngstasyskonet, blir nya familjetillskott en konkret upplevelse av vanmakt, övergivenhet, ilska ochsvartsjuka.
Smålustiga episoder avlöser varandra i deras tillvaro, en som är full av jargong och distans.
Otto drar sig inte för att - med rätta - svartmåla sin rival, och livet blir åter som det varit.
Max Velthuijs Grodan är modig Övers:
Han har också skrivit Last Chance to see.
Blir ickelinjära historier utan en genomtänkt början och slut verkligen lika engagerande och spännande?
Seminariet anordnas tillsammans med västra USA:s manusförfattarförbund.
Antingen är man observatören som i princip bara väljer kameravinklar, eller så är man regissören som styr scener och skådespelare.
Att jobba med andra och med alla formbara tekniska verktyg som har kommit är fruktansvärt intressant.
Många har redan använt den titeln, men Douglas Adams känner att han på något sätt har en moralisk rätt till namnet.
- I den digitala världen går det att transformera data som man tror är välkända, men som sedda ur en annan synvinkel visar sig vara mycket annorlunda.
Boken skrev Carroll till en god väns dotter.
BIRGITTA KRUSE
Mest negativa till den sittande regeringen är män och kvinnor över
Den senaste tidens turbulens och debatt om det nya pensionssystemet kan också ha påverkat den gruppen negativt.
Regeringen har ett fortsatt måttligt stöd bland de egna.
procent ).
procent bland Saco-folket.
LENA FROM
Ändå är det någonting som inte stämmer.
Båda byggdes för fattiga delar av befolkningen.
- Som trästadsdel är den kanske inte unik, Estland har den största trähusskatten i Norden, men den är åtminstone den bäst belägna.
Visst finns likheter.
Med frenesi har vietnameserna skruvat ner utländska reklamskyltar, om man får tro den ansedda tidskriften Far Eastern Economic Reviews Hanoikorrespondent.
Regeringen å sin sida har dragit igång en kampanj mot droger, pornografi, prostitution, spel och annan " andlig förgiftning ".
Gamla välkända fraser som " marxism-leninism ", " Ho Chi Minhs tänkande " och " idologisk konsolidering " dyker upp.
Utbredd misstro mot regeringen Väljarnas betyg på den avgående regeringen kunde blivit bättre om regeringen visat att den tror på sin politik.
procent.

Men det utbredda missnöjet även bland socialdemokratiska sympatisörer måste vara oroande för partiets ledningen.
Men det är inte bara resultatet som är magert.
Han hade rest i förväg som nybyggare i Chisago County i Minnesota.
Kolonin Nya Sverige (
Tillsammans med Ingvar Henricson, kännare av 1800-talets segelsjöfart, har förre riksdagsmannen Hans Lindblad dokumenterat och utvärderat emigrationens betydelse.
Den har initierat en mängd evenemang, vetenskapliga symposier, utställningar med mera.
Hemvändare och andra, som kortare eller längre tid verkat eller studerat i USA, introducerade i Sverige uppfinningar och förbättrade metoder.
Nu står det, som alla vakna GP-läsare självklart inser, vare sig i min eller någon annan människas makt att göra det.
Det våras för kyrkan, säger han, vilket betyder att det våras för helvetet.
Jag beslöt att besöka honom i prästgården i Frillesås.
Han är landets yngste kyrkoherde och sedan i höstas dekan för synoden i norra Hallans, Kind och Mark.
- En stark medvetenhet om kampen i livet.
dogmer, nämligen tanken på framåtskridandet, jämställdhetstanken och folksuveräniteten.
Prästen, som är ung, kan inte ge honom den därför att tron har underminerats och det är problemet med den liberala teologin.
Människorna var ganska rotlösa.
De var hans vittnen.
Får man alltså inte göra det?
Vad alla vi syndare behöver, ty vi är alla av samma skrot och korn, är vägledning.
Ett var homosexfrågan.
Varför går inte du och dina trosfränder ur svenska kyrkan?
- Termen är fruktbar.
katter ( en heter Sidensvans ),
dekanat.
Men det finns inslag i det nuvarande systemet som måste rättas till.
Likaså vill den minska möjligheterna att använda särskilda antagningsprov.
De liknar inte PKK eller PLO eller gamla vänstergrupper.
Men om det civila samhället, det som bland annat är till för att skydda medborgare mot brott, beter sig på sitt mest envetna och efterhängsna sätt mot dessa otäcka svulster, så bör ändå den lag som stiftats i demokratisk ordning räcka en bra bit.
Polisen måste med alla tillgängliga medel försöka få stopp på mc- kriget.
Samtidigt ligger den enas parti runt
I denna säger man:
Labours talesman i utrikesfrågor, Robert Cook, var därför också ovanligt mild i sin kritik.
Han markerade också enighet vad gäller inställningen till EU:s utvidgning.
frankrike Domaren Pierre Dupouy hade kvävts till döds i sanden, enligt rättsläkaren.
- Fransmännen har förstått att framtiden på Den Vackra Ön inte kan begränsas till en allmänt utbredd vendetta, sade Jean-Louis Debré.
De tycks vilja skjuta till sig en plats kring förhandlingsbordet.
Lägger man till de
Hur som helst så har nationalismen ingenting att vinna på det här, sade en desillusionerad aktivist nyligen till journalisten Guy Benhamou på tidningen Libération.
gånger så stor som Gotland.
Bilder:
" TT Detta skriver Amnesty International i en rapport och inleder samtidigt en kampanj världen över om dessa grova brott.
, och minst
Förslaget innebär att statsmakterna under våren
Det analoga marknätet avvecklas under maximalt
år framåt.
) l Lokala tidningar med mer än
frekvenser i det spektrum som fordras för en enstaka analog frekvens.
år sedan de första digitala licenserna tilldelats, beroende på vilken tid som blir kortast.
Därmed uppkommer frågan om lönsamhet för de tilltänkta programinnehavarna.
till SVT
Svaret är tveklöst " nej ", för de flesta kanaler verkar utifrån kommersiella grunder, menar han.
Vid en utgångsbasering på Säve krävdes, enligt KB:s centrala ledning, en nyinvestering av hangar i storleksordning
" Kustbevakningen har genom regeringsbeslut
Efter regeringsskiftet tillskrev generaldirektören ånyo regeringen och hemställde att själv få besluta om fortsatt baseringsort för kustbevakningsflyget.
I dag har KB
Det verkar vara stor skillnad på politiska ideal ( samverkan ) och den krassa verkligheten.
" Alldeles snart " är inte ens svengelska!
gånger i brevsvar i Lingua
Till yttermera visso tillåts välkända fysiska fakta - både i radio, TV och tidningar - trängas undan av fördummande och grovt lögnaktiga påståenden, som att avancerade dataprogram ( " mjukvara " ) eller datorer framställer bilder mm " tredimensionellt " ( utan optiska hjälpmedel ), när en monitor ( dataskärm ) normalt inte kan visa annat än lika tvådimensionella bilder som TV:n därhemma ( eller denna tidningssida ).
Nätet innehåller emellertid kopiösa mängder av mer eller mindre användbar information, som det kräver både tid och tålamod att locka fram till sin dataskärm.
JENNY BJÖRNULFSON
Far och mor var skådespelare, morfadern och hans far regissörer.
Liksom kärleksscener, att spela Romeo och Julia var en omöjlighet.
I Paris.
Den första tiden uppfylldes av språkstudier i svenska.
Det finns något i det som gör mig trygg.
Svensk man och dotter.
Sig själv igen.
Enbart i Göteborg hade Albin Ströms vänstersocialistiska Arbetarposten långt fler beslag än GHT.
lHur står det till i dag?
Det är hål i taket upp till grannen.
Men jag kan bo hos min flickvän framöver.
Hemvårdsarbete skall inte nedvärderas.
Arbetsgivarna skulle för hembiträdets lön få skatteavdrag i vanlig ordning och med daghemsavgift för eventuellt
Stenhammarsalen var i det närmaste fullsatt i går kväll.
Hon och Anders sjöng flera av Rays stora nummer - paret fungerade utmärkt tillsammans.

Detta arbetssätt skapar en mängd spännande och bra idéer.
Kvällsöppet och Go'morron Sverige sorterar under Håkan Sandbergs avdelning.
På Bommen med Stefan Ljungqvist.
försvinner men återkommer som programform men på kvällstid.
TV PREMIÄR Med glimten rätt igenom Potatishandlaren Efter en novell av Ulla Ekh Manus och regi:
Rolf Lassgård gav fin balans åt gestaltningen av Sture, äventyrare som blivit potatisförsäljare.
tel
Även i Stockholm sattes ett 50-tal polisen in för att avskräcka attacker på Hells Angels-anhängarna MC-Swedens lokal i Bromma.
De var där av olika skäl, men spänningarna blev för stora, menar Anders Danielsson.
De försöker nu värva ytterligare medlemmar bland de fristående mc-klubbarna i Skandinavien.
Hells Angelsmedlemmar för medverkan i skottlossningen på Kastrup.

·Om en medborgare slår din broder så hoppa på honom utan att fråga varför.
Merrill Rubin,
- Jag är inte ens informerad om vad som hänt där och det är möjligt att inte klubben här vet något.
Efter
Hells Angels och de andra motorcykelgängen attraherar människor som känner att de inte passar in i samhället.
Landet befann sig på tröskeln till självständigheten.
Moskvas nye utrikesminister, Jevgenij Primakov, symboliserar denna självsäkra och mer aggressiva ton i rysk politik:
Knappt hade Tysklands förbundskansler Helmut Kohl lämnat Moskva efter att ha sagt att Nato kanske borde vänta med att ta upp nya medlemmar i Centraleuropa, förrän Vitrysslands president Alexander Lukasjenko kom dit.
Königsberg, då tyskt, heter idag Kaliningrad.
Polen kan komma att hamna i " ett grått fält " och " bli fånge mellan västs likgiltighet och Rysslands nyimperialistiska strävanden ", sade Jan Koltun.
Primakov fullföljer som utrikesminister den politik han själv var med om att dra upp för
I dagens Centraleuropa söker Ryssland,enligt denna teori, buffertstater och områden från vilka landet i framtiden kan öka sitt direkta inflytande och hålla motståndaren - Europa - borta från den ryska och euro-asiatiska marken.
Han säger sig vilja återskapa Sovjetunionen på frivillig väg.
Dessutom slås en kil in mellan Ukraina och de baltiska staterna.
Arnér misstänks bland annat ha undanhållit närmare
De misstänks ha varit bulvaner åt Arnér.
Det finns också affärsmässiga förklaringar till transaktionerna, säger han.
sidor.
Minst
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, som själv säger att hon blir kvar, har också växt in i den nya EU-kulturen.
, någon gång i höst.
Klockarkärleken till Margot Wallström sitter tydligen i sedan de som nyblivna riksdagsmän blev bänkkamrater.
Tills vidare lär dock Leif Blomberg fortsätta som invandrarminister i arbetsmarknadsdepartementet.
Tvåstegsraket Persson I:
steg.
Allt sker på försök, i
Men verkligheten bakom retoriken har för många känts annorlunda.
Kommuner som vill vara med i försöket behöver inte begära tillstånd eller bli granskade och godkända först.
I Sverige gör bara

I Danmark finns heller inget centralt ämbetsverk utan skolan har alltid setts som en lokal angelägenhet för föräldrar och elever.
Liksom i Sverige har man i Danmark diskuterat faran av att högutbildade medelklassföräldrar dominerar i styrelserna och inte ser längre än till sina egna barns behov.

I runda tal ger avtalspensionen ett tillägg på
åren har efterfrågan på information om pensionerna ökat, säger Annika Sikander.
Inga uppsägningar i kommunerna STOCKHOLM:
Efter en debatt med Lennart Hedquist ( m ) i riksdagen på tisdagen sade Göran Persson att en bred överenskommelse mellan de dominerande partierna socialdemokraterna, centern och moderaterna finns inom räckhåll.
BETTY KJELLIN
- Det är Michelins sak att informera om sina byggplaner.
däck.
På Michelin tiger man.
Indiens folkrikaste stad med uppskattningsvis
Deras ökade köpkraft och sug efter kapitalvaror får ekonomiska och politiska bedömare att unisont hävda att liberaliseringen av landets ekonomi inte kan stoppas.
Men på CII, en av landets främsta handelskamrar, är man inte orolig.
procent årligen vilket illa matchar industriproduktionens tillväxt på drygt
- Utvecklingen och reformerna till trots är jag rädd för att Indien kommer att förbli ett land där en viss del av befolkningen lever på välmående öar med ett hav av fattigdom och misär runt omkring sig, säger Kalpana Sharma, redaktör på tidningen The Hindu.
procent
i Ryahamnen; den enda last- och lossningsplatsen för gas i hamnen, mycket viktig för raffinaderierna.
kronor ville LS Karlsson ha
- Under

Irland har mycket hårdare straff än vad vi har.
Och vi ökar kraftigt, när det gäller köttförsäljning.
kronor.
Allt vårt fläskkött är däremot svenskt.

Bild:

Det används vid avgiftning av narkomaner.
Men statsåklagare Svante Mellstrand har överklagat till hovrätten och vill ha mamman dömd för dråp.
Hon tog med sig dottern från det sjukhem där hon bodde.
Men det dör man inte av.
kronor per termin mellan billigaste och dyraste orten.
Där går det åt
kostar det att ligga vid de traditionsrika universiteten i Uppsala och Lund.
.
Det finns siffror på utvecklingen, visserligen ett drygt år gamla men skolsköterskan Lena Löfgren på Nordhemsskolan trodde inte på gårdagens konferens att de förändrat sig nämnvärt.
Men att stänga trodde jag inte var en framkomlig väg att komma till rätta med ungdomsproblemen.
Jag har tidigare varit skeptisk mot att stänga Nordstan.
Och då blir priset för högt.
Och efter den omyndighetsförklaringen drog naturligtvis ungdomarna till Slottsskogen eller Avenyn och levde bus.
·Är du som förälder beredd att ta ditt ansvar, att bli en närvarande och engagerad mamma och pappa?
Eller faxa hela dagen på nummer
Den svenska marknaden fick till en början stöd av sjunkande utlandsräntor.
punkter till
Bäst gick skogsbolagen, vars branschindex steg med hela
.
Börsomsättning:

miljoner kronor.
De skatteuppgifter kommunen lämnar till skattekontoren.
För den kan kosta kommunen pengar.
Sen dess har Göteborgs kommun, liksom de flesta andra kommuner i landet, gjort momsavdrag för sjuk- och ålderdomshem.
- Mycket svårt att säga, men det kan kanske stämma, menar Leif Andersson på Stadskansliets ekonomiavdelning.
Småföretag skapar många jobb i USA STOCKHOLM:
I USA kan man misslyckas
Nomineringar har kommit från hela den internationella forskningsvärlden och det är alltså en internationellt förankrad prisprocess.
snabbväxande företagen i USA, tar över i betydelse och står för nästan all ny sysselsättning i landet.
Inger Kohlström Landgången vid Lundbystrand hade gått sönder och var på reparation, berättar Gunnar Söderberg, trafikansvarig på Styrsöbolaget.
Robert Samuelsson Tingstadstunneln tvättas mellan
Tunneltvätten en torsdag i somras förklarar Johansson med VM.
nya klockor skall dessutom upp på tornen med stations-TV i östra och västra delen av hallen.
Men visst finns det föräldrar som tycker det är en käck barnvaktsgrej för sexåringen, medan de själva går omkring på utställningen, svarar projektledaren Eva Bähr Turndal.
De digitala vikingarna på Eriksbergs utställning är populära - kanske för populära.
Från att ha varit sporadiskt förekommande under 70- och 80-talen är i dag virkesimport från Baltikum och Ryssland närmast självklara komplement till den svenska skogsnäringen.
miljoner kubikmeter och för i år är prognosen ännu lägre.
Saab Aircraft har fått USA-order på
.
plan.
.
- Men om vi inte får någon annan order i år än de här flygplanen går vi inte med någon vinst i år.
miljarder kronor.
Vid årsskiftet fanns dessutom order på
.
procent vatten under kölen i kanalen och
Det får vi betala dyrt för idag.
För vissa betydde triumfen förhoppningar om ett lika framgångsrikt ( eller kanske ännu bättre ) slutspel som för
blev Frölundas lyckosamma härförare under ett härligt slutspel.
) efter att ha " stulit " pucken från Edström.
sekunder senare var det dags igen.
efter att ha slitit ont framför mål.
sekunder.
Det var en helt annan intensitet och aggressivitet över göteborgarna.
BENGT CHRISTIAN Titta, jag flyger.
(
Eller som tränaren Lasse Falk brukar uttrycka saken:
och det var match och det var nerv.
Därför är det på sin plats att hylla en jubilerande doldis.
mot
Mitt tips är att VF, Färjestad och Luleå försvarar sitt
Det berikar hockeyn och utvecklar spelarna.
Olyckstillbuden är
I ett äventyrsbad blir man barn på nytt.
Någon internationell statistik finns inte på det här området.
Vattenrutschbanor och långgrunda bassänger kan vara förrädiska.
Dels vill man försöka komma åt olycksmönstret, dels starta en diskusson om säkerheten.
procent av de skadade är mellan
procent ), man skall också undvika att dyka till botten (
Ja, ni vet sådana som Christian Ruuttu,

angav han tonen, genom att trycka upp Niklas Eriksson.
Den fruktansvärda skottet stack rakt upp i krysset på Johan Hedbergs stöthandskesida.
Vi placerar ut för mycket folk på kanterna, och har därför ingen möjlighet att hugga på returerna, anser Christian.
.
Hans
LASSE ANDRÉE
Per Malm säger att varje nämnd nu skall genomföra en konsekvensbeskrivning på personalsidan av sparbetingen för de
år.
satsa
Andra positiva poster uppväger dock en del av dessa minusposter.
M säger ja till
Vi trodde att den kompromiss som partiet arbetade fram gällde, sade Boel Schavon från den moderatgrupp på
- Vi skulle aldrig ens funderat på byggnation i Skeppsviken om jobben hotats, förklarade tekniska nämndens ordförande Ingemar Samuelsson ( s ).
- Så länge huset står kvar kommer vi att slåss för att det bevaras, säger Östen Strandberg till GP.
Strandberg menar att politikerna inte lyssnat på argumenten från Flodahåll.
Också Miljöpartiet förklarar att det anser att fullmäktiges ställningstagande inte räcker som formellt rivningsbeslut.
miljoner skall sparas på måltiderna i skolan och barnomsorgen.
berörda personer.
kommer inga anställda att sägas upp.
Enligt en ny lag som gäller från årsskiftet bör byggmaterialet omhändertas och återanvändas i största möjliga utsträckning.
år framåt i tiden.
Valter Samuelsson konstaterar också att det inte går att få besked när en eventuell rivning skall ske om rivningslov ges.
- Här skall vi ha solarium, kvittrade tjejerna.
En föreningsdriven gård där medlemskort ger tillträde.
, sedan fastnade utredningen i byråkratins kvarnar.
Ungdomarna vill söka pengar ur fonder och lösa personalfrågan genom att erbjuda arbetslösa ungdomar jobb.
) borta på Färjestad fram en fjärde SM-kvartsfinal.
sekunder tog det Djurgården att utnyttja det numerära överläget.
I så fall väntar en helt öppen femte och avgörande match i Karlstad.
.
Jonas Esbjörs och Ronnie Sundin har utvecklats oerhört.
Klubben sparkade coachen i mitten av december, och ersatte honom med Hannu Jortikka ( tidigare Malmö IF ).
- Jag vet ytterligare en kille som skulle förgylla elitserien.
- Smällen var dessbättre helt oavsiktlig.
Några månader senare återupptog parterna förhandlingarna, men då var det försent.
TV
Vill SVT omförhandla får dom väl kontakta oss, säger Per Bystedt.
Svagt att knäckas av ett par missade frilägen och någon bortkastad boll.
Först nu känns det som om laget är färdigt, tyckte Ola Lie.
Efter femteplaceringen vid inne- EM i söndags visste Ullevihopparen inte om han skulle gå in för ännu en utomhussäsong.
- Det lär vara svårt att få plats i Atlantas startlista, men den andra skulle passa bra, tycker Arne.
STEFAN LUNDBERG
En ohämmad köplust ställde till det - Genom att lyfta fram människorna bakom skulderna vill vi visa att nästan vem som helst kan hamna i ekonomisk kris.
Lånade till en travhäst som aldrig kom till start För Håkan blev den nya skuldsaneringslagen det som räddade honom från ekonomisk ruin.
Anna-Pia Olson och Lena Engström hoppas nu att deras berättelser om nyfattigdomen och vägen ur den skall vara till hjälp för andra när kontokortsföretagen och låneinstituten knackar på dörren med sina frestande erbjudanden.
fall blev klara,
Unga bildar eget råd KUNGSBACKA:
Ungdomsrådet ska inte finnas för syns skull, då blir det meningslöst, säger Anna Lindqvist.
Det här är en chans vi fått och alla borde vara med, säger Tina Hansen.
.
Andra perioden:

,
.
Mikael Sandberg ( Håkan Algotsson ).
VF
Matchens lirare:
Andra perioden:
Skott:
,
Skott, totalt:
Robert Lahti, Västerås.
) Första perioden:
.
Malmö
Publik:
Malmö surnade till.
(
mot

) Kyösti Karjalainen ( Jan Larsson ),
.
illa ute.
, såg ut att ha ett gott grepp om matchen trots att skyttekungen Kai Nurminen bland annat kostat på sig att missa ett straffslag i andra perioden.
Segermålet, ett långskott som såg ut att gå " rakt igenom " Boo Ahl.
- Det blir politikernas sak att avgöra inom vilken tidsrymd investeringarna kan genomföras, säger Sven-Eric Sjöbergh.
- Elevökningen koncentreras till området väster om älven, Sjuntorp och Stavreområdet, säger Sven-Eric Sjöbergh.
Tanken med reformen är att barnen skall gå i förskola och grundskola i sitt eget bostadsområde.
Polhemsskolan och Petterbergsskolan kommer sannolikt att läggas ned och Björndalsskolan på sikt att " användas för andra ändamål ".
Låt dem fräsa lätt i oljan i en gryta.
Till
vitlöksklyfta
Ett par månader senare konstaterades att sprickorna blivit större och att balken gett med sig.
- Vi skall nu undersöka vad som hänt och ta reda på om det är material- eller konstruktionsfel eller något annat som ligger bakom, förklarar Runar Elverlind.
Gymnasiet kostade kommunen
Ett rederikrig om turisttrafiken på Dalslands kanal i sommar kan leda till att all trafik på den södra delen mellan Köpmannebro och Håverud får läggas ned.
åren och alla har med ett undantag skapat sig en egen nisch, skriver Jan Carlsson, VD i Rederi Dalslandia.
rederier som i år skall trafikera kanalen.
Tvärtom har el-taxorna blivit betydligt högre för de flesta hushållen.
Det ena är att det sätts en takkostnad på högst
kronor plus moms för sin nya mätare vilket gör det möjligt att flytta fritt mellan de olika el-bolagen.
Frälsningsarméns enda kvarvarande mödrahem i Sverige ligger i Borås.
I de nya, fräscha lokalerna ska verksamheten utökas.
Verksamheten är idag inriktad på behandling och anpassning.
Det händer inte i modern tid.
år då.
Slottet Görlsdorfs ägor annekterades senare av den östtyske generalen Mielke, en fruktad chef för den hemliga polisen Stasi.
män som hjälpt honom gräva ner slottets rikedomar.
Det var som om jag återvänt till barndomen.
Och på tal om utställningen i Blå hallen på Eriksberg:
) och Klas Arnoldson, som fick fredspriset
mars fyller han
Han fick arbetet på Vägverket i Nyköping för att
ingenjörer inom elektro, maskin, bygg och kemi.
år.
Resor, gärna till Grekland och London, musik, sång och segling fyller rektorns liv vid sidan av skolan.
I dag finns han kvar där - som skolans rektor och ensamägare.
Gert Magnusson, arkeologiska institutionen vid Stockholms universitet, får
.
" Det här kan utvecklas till något riktigt obehagligt.
MEN NU skall rikspolisstyrelsen sätta in en specialstyrka på mc-ligornas bekämpning.
Då såg befälet det för gott att retirera.
3-Wheelers - pionjärerna.
Bandydos - Bollnäs.
Ett dussintal torkade bläckfiskögon stirrar tomt på mig.
centimeter torkad bläckfisk blir det
Med min påse i handen och fiskmatssmak i munnen, blickar jag ut över Mekongfloden.
Tanken vandrar vidare till tillverkningsindustrin.
Av
malaysia Så har de då anlänt - det svenska kungaparet och prins Carl Philip till ett av
i ordningen och utsedd bland landets
efter en mordskandal, där en av sultanernassönervar inblandad.
Iförd svart klädrock, barfota och med orangefärgat huckle följde därefter GP:s utsända med en barfota kung och en ung prins tillsammans med ett hundratal allvarliga barfota herrar in i den så kallade Blå moskén som byggdes
- Sammansättningen av industridelegationen visar med vilket allvar vi betraktar det här landet, sa Dinkelspiel.
Då träder pappa kungen åter i tjänst när han, drottning Silvia och brodern Carl Philip återvänder från statsbesök i Malaysia och djungelfärd på Borneo.
Nu finns inte längre något utrymme för expansion i den offentliga sektorn.
Men det har tyvärr långtifrån varit självklart.
De reglerna upptog en stor del av riksdagens debatt igår förmiddag.
Han vägrade att tro att de nya reglerna lett till färre arbetstillfällen och efterlyste mer fakta och mindre känslor.
Teckning:
Hans snarast fundamentalistiska åsikter om aborter och isolationistiska och nödtorftigt kamouflerade rasistiska åsikter pressar och irriterar Dole.
hade knappt
Detta ger en mängd fördelar.
Gästföreläsningar kan ordnas på video via telenätet.
Där hävdar läkarna att systemet snarast lett till ökad arbetsbelastning.
Pekings kungörande av nya raketprov på internationellt vatten är en uppenbart försök att skrämma Taiwan och landets handelspartner, genom att i praktiken spärra tillfarten till ö-statens
Det är något som Peking inte vill höra talas om, eftersom Taiwan som en bit av Kina skulle kunna bli en alternativ modell för de miljontals invånarna i det kommunistiska imperiet.
Samtidigt krävde de att Iran ( och Libyen ) fördömer terrorismen.
De slåss om territorier, om manfolksära och inte särskilt mycket mer.
Solidariteten, därför att vi inte får låta oss luras till att lämna kamrater längs vägen.
Myter som så till den milda grad slagit rot hos snart sagt alla politiska inriktningar.
Dessa myter har ett gemensamt; de säger alla att framtiden hör en högutbildad överklass i storstadsområden till, och då samtidigt att alla vi andra inte har något att göra i denna nya, sköna värld.
Annars förvandlas vardagsmakten till intigheter, givna på nåder av en allt mer mäktig central politikerkår.
Marknaden tar inte hänsyn till något annat än vinstmaximering, kapitalet tjänar inga andra herrar än sig själva.
Ibland för att kritisera de enkla lösningar som brukar karaktäriseras som vardagsmakt.
Alla lever vi i olika verklighet, mer eller mindre överlappande varandra.
När kronförsvaret slutligen uppgavs
Större frihet och experimentutrymme för företag, kommundelar, regioner och enskilda medborgare.
Etnisk blandning d Sverige är numera ett land med omfattande etnisk blandning.
Men vi är, å andra sidan, inte särskilt mycket fördomsfriare än andra folk heller.
Motionens bärande förslag är införandet av en 20-procentig vinstskatt, permanentad värnskatt och ett vidlyftigt resonemang om överförande av " resurser från den privata sektorn och till den offentliga ".
Snart är allt som förut!
Man häpnar.
Jag menar att kulturprojektet Röda sten just är den nödvändiga injektion som ska till för att det kulturella Göteborg ska återfå den vitalitet som gått förlorad.
Ett invandrarparti kanske inte är den bästa vägen att nå ökad integration, men om vi inte släpps in i de partier som redan finns, vad har vi då för val?
Vad kommer du att göra för att uppfylla de fina formuleringarna och se till att invandrarnas delaktighet i samhällslivet ökar?
Det är ibland inte desto mindre oetiskt.
I stället för att utfärda klara tekniska krav väljer man ofta den fega metoden med skatter.
Utställningarna är avpassade till de olika platsernas specifika förutsättningar.

Kännetecknande för dessa yngre konstnärer är att de arbetar mindre monumentalt och mer relationsinriktat jämfört med de lite äldre.
Gordon visar svartvita filmprojektioner, en med ett huvud och en med en huvudlös kropp.
Brutaliteten i avrättningen och i det medicinska experimentet, och i den praktiskt betingade halshuggningen av ängeln, kryper inpå betraktaren.
stolar.
Bilderna påminner om Douglas Gordons franske läkares experiment med det kroppslösa huvudet.
Uppsala konstmuseum, Christine Borland:
Dave Allens fiktiva rockgrupp upplöses före första spelningen.
på morgonen och de
När rektorn kom in i salen hade även mördaren tagit sitt liv.
Mördarens motiv är fortfarande oklara.
till
Dessutom finns i London museer och andra turistattraktioner som ägnar den här typen av kriminalitet stort utrymme.
Kommentarerna om vilka åtgärder man tänker vidta i framtiden för att skydda skolbarn från yttre våld får vänta till den första chocken lagt sig.
på Haga slott i Stockholm.
Mest skeptiska är britter och tyskar.
EU-länder som vill ha med sysselsättning i fördraget samlades på Haga slott.
Han höll alltid en viss distans.
Denna musik gjorde kompositören Zbigniew Preisner världsberömd - själv påstod Kieslowski att han ingenting visste om musik och sällan lyssnade.
Varje bild och gest har sin plats.
Han var och förblir en av samtidens stora filmregissörer.
och styrt, får man för sig, med väsentligheten som enda kriterium.
Samtalen förs vidare som ringar på vattnet.
Men ibland står där bara en datumsiffra, skriver af Geijerstam - sedan är det tomt.
Inget verkar besvärligt.
" Något liknande gäller för vreden, ira, den dödssynd författaren känt sig mest hemma med.
Kritiken kännas obefogad när man tänker på att ett flertal konstnärliga projekt genomförts i staden, både tillfälliga och mer permanenta scener.
Projektet har en uttalad vilja att utgöra en experimentscen som komplement till institutionerna.
Här skapas en magi genom samspelet mellan älvrummet, pannhuset, den vidsträckta markplanen samt bron som förrycker det visuella perspektivet.
Därmed måste man lösa den viktiga frågan vilken de
Tomas Lundberg Arkitekt och lärare vid Arkitektskolan, Chalmers Livsbejakande horisont I spanjoren Fernando de Rojas mer än
Iranska Susan Taslimi spelar henne briljant, med en enastående förmåga att totalt förändra en scens stämning genom små skiftningar i mimik och kroppsgestaltning.
Även om det livsbejakande budskapet möjligen kantrar mot det triviala finns det tillräckligt mycket att glädja sig åt i det säkra samspelet och i modet att hämta kraft ur den personliga och etniska egenarten.
Susan Taslimi spelar den sluga Celestina fängslande.
Besökaren är utställningens subjekt och objekt på en och samma gång, mäter och mäts om vartannat.
Utställningens kommissarie Bernard Hagène ville ha en scenograf lika rigorös och precis som utställningens tema och kallade in Jean Nouvel.
Det andra, som koncentrerar sig på människan, är upplagt som en promenad längs
Scenograferna spelar en allt större roll i de stora utställningarna.
Eller bok och bok.
Alltings mått.
kronor fick bland andra följande västsvenska målare, grafiker och skulptörer:
kronor.
Det fanns varningstecken våren
Den räckte inte till.
Det hade kunnat bryta udden av folkmordet alldeles i början.
Peres pekade ut Iran som ansvarigt - Jag vill sammanfatta toppmötets budskap i en enda mening:
Han kallade Teheran " terrorismens huvudstad ".
Efter mötet flög Clinton till Israel för att ytterligare markera att " Israel inte står ensamt " i kampen mot terrorismen.
Det äger rum på ett hotell i Beirut.
De nordiska EU-parlamentarikerna gick på tvärs med majoriteten.
- Vad parlamentet antog var i varje fall inte de svenska socialdemokraternas förslag, sade moderaten Charlotte Cederschiöld om samma förslag.
Västeuropeiska unionen bör efter hand bli en del av EU.
Men snart nog kan kommissionen och parlamentet inte längre hålla varandra i handen.
Micki Ivkovic är en fjortonåring med autism.
Frågan var bara när - och hur hon skulle göra för att locka fram hans lust att läsa.
Micki har färdats långt.
Kan du golf?
Han har en äldre bror.
Av en slump hade Helena Tisell fått höra talas om Deltaprojektet och anmälde sig.
De fotograferade och skrev till bilderna.
Micki använder inte Deltaprogrammet längre.
Han målar på sitt eget vis och tar inte instruktioner från andra.
I en grön pärm samlar Micki sina dagboksanteckningar.
Det är svårt att veta.
l Svår begränsning av förmågan till ömsesidig kommunikation, språkligt och icke-språkligt.
år sedan.

Tal, text och grafiska animeringar ger en snabb återkoppling.
Och upplever någon programmet skrämmande så ska hon eller han inte jobba med programmet, säger Mikael Heimann.
Fotnot:
Orsaken är höga kvicksilvervärden.
kilo kvicksilver.
Slammet är en biprodukt som bildas när vattnet görs rent.
miljödetektiverna vid Gryaab vill, tillsammans med miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, gå igenom gamla förteckningar på tandläkare för att lokalisera äldre lokaler och ta reda på de miljöfarliga rören.
En har överklagat beslutet till länsstyrelsen.
Orsaken är en presskonferens.
Det andra till sektionschef Jan-Ingemar Karlsson.
Ett avtal som bland annat säger att polis och åklagare ska ta över utredningar vid större narkotikabeslag.
Hans brev tangerar gränsen till en JO-anmälan.
Testen för att bli brandman i Sverige är hårda.
Där har Åke Mentzer avslagit ansökningen.
De är helt individuella och kan därför inte jämföras från person till person.
kilopond är kravet för rökdyksprovet, men rekommendationen från arbetarskyddsdomstolen, speciellt vid nyanställningar, är
Bild :JONASLINDKVIST Iväntans tider.
- Det är det första läkemedlet mot alkoholism sedan antabus kom på 50-talet, så det här är en stor sak, säger Johan Franck, psykiater vid Karolinska sjukhuset och samordnare för försöket.
Risken för återfall i periodsupande minskade med
Snacka om giganternas kamp!
Inspelningsstart av den första är satt till januari
Dubbelgångare.
personer hade valt att stanna kvar i Ilidza.
Många av dem slogs ned.
Det var Natostyrkan Ifors inställning i går.
Inte minst därför att det var så få förunnat att få uppleva hans svenska solodebut.
Det har han gjort klart i flera intervjuer sedan han överraskade oss alla genom att låta återföreningen av E-Street Band stanna vid en tillfällig nostalgitripp.
Bert Gren Bild:
.
" Är svensk strafflag verkligen en papperstiger, som samvetslösa kriminella helt kan bortse från och till råga på allt lyfta generös ersättning för efter häktningstiden ", skriver Eva Falk-Carlsson och JanIngemar Lundström och tillägger:
I en annan granskning heter det:
- Palmemordet och Lindomefallet är de värsta exemplen.
Regissörer och andra makthavare med rätt att besätta roller bjuds in till examenspjäserna.
- Man får väl göra något själv, ett eget projekt, säger Magdalena Eshaya.
Alla samhällsskikt är representerade i den lilla klicken, från grevinnan till portvaktsdottern, och husan förstås.
Och de andra håller med honom om att det finns paralleller mellan mellankrigstidens Wien och vår tid.
, tillverkaren Philips och återförsäljaren Onoff stäms av juristen Leif Andersson i Östersund, en av de hundratusentals köparna.
Köparna vände sig till allmänna reklamationsnämnden, ARN, som i februari slog fast att den dag kanalerna kodats bör TV-handlarna kostnadsfritt ge kunderna en dekoder eller låta dem häva köpet.
Broadcasting Group.
En frälsare är kommen Gud är arg, Amerika!
De svarta måste förenas över hela världen, säger han i dokumentären Gud är arg.
Det var en gigantisk manifestation.
" Många svarta har det mycket svårt i dagens USA.
.
Svart syn.
Snattare stoppar på sig skivor, ett kassabiträde rakar av sig allt hår, en glassig popstjärna signerar plattor och idkar sexuellt umgänge med ett annat kassabiträde i kopieringsrummet, A J förklarar sin kärlek till söta Corey, Lucas får stryk och tvingas till soffarrest, Joe sliter sitt hår och i butiken dansar och headbangar långhåriga rockers till musik av The Cranberries, Ape Hangers, Suicidal Tendencies och Edwyn Collins.
- Hotet från rymden.
fristående spelfilmslånga TV- avsnitt av vilka Dark Horizon är det första.
Nu kommer frågorna åter på helgens kongress.
hade vi en uppåtpekande pil och temat Sverige på rätt väg, berättar Bo Krogvik.
procent.
- Hunden var väl det enda socialistiska på bilden.
Högervågen präglade tiden - Ekonomin gick bra.
Det blev ett jävla liv.
Bo Krogvik tycker att TV har defomerat politiken.
Framtidsoptimismen är som bortblåst.
Bara varannan LO-kvinna sympatiserar idag med socialdemokraterna.
Ryska valet försenar försvarsrapport Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport försenas.
december.
Men Britt Bohlin, från Mellerud, värjer sig.
av totalt
ÖB är kritisk till att utbilda
- Därför pågår en fullständig översyn av underrättelsetjänsten, vilket inte skett sedan
miljoner - och borgar för hela summan WALLHAMN:
miljoner på ett återköp, pengar som lånas i Kommuninvest med hjälp av kommunal borgen.
Av detta återstår cirka
- De
Bostadsbolag stämmer kommunen KUNGSHAMN:
Vi har förgäves försökt få kommunen att slopa avgiften.
procent.
Det kan han förmodligen räkna med.
miljoner kronor.
En blandning av böcker och " burkar " på alla bibliotek är framtidsvisionen.
med
miljarder kronor.
Riksrevisionsverkets rapport visar vidare att statens utgiftsökning bröts under den borgerliga regeringens sista år.
års nivå.
så ökade också statens ränteutgifter, närmare bestämt med

Oded Meiri räknar med att en tredjedel av elbehovet i kommunen kommer att produceras från det nya kraftvärmeverket.
Fjärrvärmen har under de senaste åren byggts ut och Kungsbacka Energi har fått allt fler abonnenter.
Mutmisstanke i Coronadohärvan Polisen utreder om förre VD:n Ulf Johansson är skyldig till bestickning Coronados förre VD Ulf Johansson är misstänkt för bestickning i ett grovt mutbrott, där han köpt aktier för en miljon kronor av en kontorschef i Nordbanken.
år.
, men reglerades inte förrän våren
Jag fattar inget.
Vem som sen var kundansvarig är en annan sak, säger kontorschefen.
Kontorschefen uppgav att banken lovat Ulf Johansson slippa fri från resterande borgen om han betalade
- Vi har haft kontakter med Michelin.
Att bygga en ny fabrik med något så när kapacitet kräver investeringar i miljardklass.
Samma som Michelin nu ämnar konkurrera med.
.
Michelins konkurrenter har reagerat med stor förvåning.
Kort efter denna affär, efter många tidigare turer, köpte Broströms en större aktiepost i United Tankers av Erik Thun AB.
Men Lennart Simonsson, VD på Broström, utesluter inte att Broströms i en framtid kan söka notering på börsen.
Både stora och mindre företag jagar unga högskoleutbildade och är beredda att betala
I år deltog
Trollhättan gör reklam för sig som Teknikstaden.
Men det är ju inte ett litet företag, noterar Jan-Ingvar Tengemark.
.
Efter en liten återhämtning de senaste
I analysen har då beaktats att befolkningen i arbetsför ålder ökar.
procent.
översvämningsdrabbade fastighetsägarna i Fågelkärrsområdet i Gråbo är inte nöjda.
Lerums kommun menar att översvämningarna beror på att dagvattenledningar felaktigt kopplats till spillvattenledningar.
Under mötet talades om " goda relationer ".
mars.
Ett sådant p-däck står sedan något år tillbaka på den så kallade cirkustomten i hörnet Södra Vägen-Berzeliigatan.
Fotbollsklubbarna och tennisklubben vägrade visserligen att gå med på ett liknande förslag härom året men planerarna tror att det går att bearbeta förslaget till en " acceptabel lösning.
Kultur- och fritidschefen i Vårgårda, Sven-Erik Mökander, vill nu ha en dialog med föreningen.
kronor av kommunen.
Uppslutningen kring Underground visar också att föreningen ligger rätt i tiden.
.
Karin Lundberg-Eriksson är ordförande i ungdomsföreningen Underground i Vårgårda.
Planerarna hävdar ju att tillgängligheten till området innanför Vallgraven är viktigare.
SVEN ULLGREN
meter.
Status Quo i Scandinavium Den får också åka spårvagn gratis, om den är i uniform vill säga.

.
Det var händelsen i Kungälv i höstas då 14-årige John Hron misshandlades till döds av flera skinnskallar.
Fick ta emot hotfulla telefonsamtal om nätterna Det modet har norskfödda Mona Burås, som för
Det ansvaret vilar också tungt på de som arbetar inom skola och barnomsorg och på våra politiker.
Bild:
Trots det har Svenska Friidrottsförbundet i dag inget handlingsprogram för hur den svåra sjukdomen anorexi, självsvält, hanteras.
Det måste sjukvården göra.
- Orienteringen och även skidåkningen skiljer sig från friidrotten.
Möjligt prestera högklassiga resultat trots kraftig viktminskning Idrottsanorexi börjar ofta oskyldigt, med en så kallad smekmånadseffekt.
Det framgår av en miljöenkät som genomförts bland de anställda på kultur- och utbildningsförvaltningen i Trollhättans kommun.
procent visste att kommunen i första hand köper in kravodlade livsmedel och
·Sopberget har halverats.
" " Att stänga Nordstan är en tillfällig lösning.
När det gäller Nordstan skall insatserna riktas under dag och kvällstid och då i form av narkotikaspaning och socialt fältarbete bland ungdomarna.
Hon började röka hasch och sedan följde andra droger.
Det sämsta stället i Göteborg.
Känner mig orolig att passera där nattetid.
Problemet finns fortfarande kvar.
år, Angered - Varför inte göra som man gjort på Frölunda Torg.
Men man måste också ta hand om de ungdomar som uppehåller sig där.
Min spontana tanke var, varför stängs inte Nordstan nattetid.
Anna Karlsson,
Och vad är det för föräldrar som tycker att det är okej att deras barn är ute och drar på stan till klockan
Det finns en allmän slapphet i samhället i dag.
Som det är nu finns det knappt något disco för dem som är under
Nordstan - ett nytt Christiania?
år och jag tycker att det är en väldigt bra idé att stänga Nordstan vid halv
Fråga våra barn och vara nyfikna även om vi får korta svar tillbaka.
- Det görs inget för ungdomarna i Göteborg.
Till sist undrar jag var är föräldrarna till dessa hemlösa ungdomar?
Marcella de la Garza - Jag tycker att det absurt att stänga allmänna platser.
Nu när de lägger ner militären kan man ju ta vapenfria tjänster till fritidsgårdarna.
Då tappar vi helt och hållet kontrollen över vad de håller på med Günter Ehlers,
Det är synd om ungdomarna idag.
-Vi har inget annat ställe där vi kan träffas.
Margareta Svahn, Göteborg.
Den lilla, lilla klubben som hur länge som helst har spelat i skymundan av storebror Kroppskultur, gjorde vad ingen egentligen trodde laget mäktigt.
Det finns kunnande i Lysekil.
nästföljande säsongerna, och bara
Har inget att tillföra spelmässigt, men är oerhört betydelsefull för laget, och minst
Rune Hansson
Igår fattade styrelsen beslut om att sälja måleriavdelningen och delar av företagets trädgårdsversamhet.
anställda.
- Förhoppningsvis inte.
En förlust kan innebära en bingo på totalt
Då blev det ett jäkla liv.
kronor.
kronor biljetten ) har VF tjänat

Totalt kan Frölunda göra en vinst på dryga
Totalt kan VF göra en vinst på
i paus.
- Men att vinna " på beställning " mot ett lag, som är duktigt defensivt och utnyttjar sina långa, kloka spelare inside är inte det lättaste.
Chansen att Stockholm ska få spelen har därmed ökat rejält.
Den ena gäller gentemot IOK och den andra mot Sverige.
.
vittne- na.
De flesta har inte kört någon annan typ.
Bussen undersöktes under måndagen och tisdagen av tekniker från polisen, Volvo, Vägverket och Swebus.
Swebus i Göteborg har
Men bussen som körde på kvinnan på Nils Ericsonsplatsen hade gått i trafik minst en halvtimma och motorn bör ha haft normal drifttemperatur.
Innan vattnet släpptes på från älven i går förmiddag hade det analyserats noggrant.
centimeter skulle jag tippa.
Vi ska naturligtvis titta på detta till våren och se om det finns tecken på att sjöarna tagit skada.
Företagen, i det här fallet Neste i Nol, har fungerande rutiner, nu måste de som beställare ställa högre krav på redarna för att minska riskerna.
Det motsvarar halva Göteborgs råvattenreserv.
- Film och video, svarade de blixtsnabbt på frågan vad de skulle låna.
Fast han erkände att han inte är någon flitig bokläsare.
minuter i Hultafors, Olsfors och på olika hållplatser i Töllsjö.
timmar per år, om även Bollebygds huvudbibliotek räknas in.

kvm.
De mindre barnen försvinner främst från Kålltorpsskolan, som i stället fylls med sjätteklassare.
, skrek den
mannen fram till dem och kallade dem fascister och sade att de var en skamfläck för området.
Igår öppnades vattenintaget vid Alelyckan igen efter en månads avstängning.
Under de
meter får den inte sänkas enligt vattendomen.
Av dem går ett par
miljoner kubik från Rådasjön under de senaste
Med Johnny Ekström som senaste tvättäkta " kålle " i blågult innan Teddy Lucic kom med?

Utom Göteborg.
Kanske blir det endast ett tiotal lirare från landets näst största stad på de allsvenska arenorna i år.
Mycket sällan finns någon mindre klubb med bland de bästa i juniorklass I.
), Örebro (
Hon anser att IFK:s köpkraft minskar den möjligheten drastiskt.
Unga killar mår nog bäst av att spela kvar i sina respektive klubbar.
Nästa avsnitt:
HELSINGBORG (
Från distriktet:
Från distriktet
svenskar ) Namn Moderklubb Distrikt Jimmy Andersson Degerfors IF Värmland Hans Bergh I FK Sundsvall Medelpad Henrik Berger Degerfors IF Värmland Peter Frostvik Kils AIK Värmland Jonas Granath Ulvåkers IF Västergötland Andreas Johansson Mellerud Dalsland Ulf Karlsson undsbrunns IF Västergötland Dan Larsson IF Nyedshov Värmland Olof Mellberg Gullspångs IF Västergötland Mikael Mårtensson BK Forward Örebro Marino Rahmberg BK Forward Örebro Richard Teberio Västra Frölunda Göteborg Leif Olsson Degerfors IF Värmland Tomas Olsson Degerfors IF Värmland Johan Smedberg IFK Hjo Västergötland Patrik Werner Degerfors IF Värmland Mikael Öhrman Strömtorps IF Värmland Egna spelare

Uppgifterna om spelarnas moderklubb är vad de själva uppgett till Svenska Fotbollförbundet.
meter öster om nuvarande E
varje år, och hittills har vi varit beroende av de forskningsfonder som finns.
Hittills har ett 50-tal gubbar påträffats.
Hittills har över
Yngves bragd belönad till slut TROLLHÄTTAN:
år och bodde hos sina föräldrar i Stubbered vid Göta älv, en mil söder om Trollhättan.
- Jag slängde av mig skjorta och byxor och dök i vattnet.
Händelsen uppmärksammades i lokaltidningen i en artikel med rubriken " Trollhättegosse nära att drunkna - rådig räddare ".
Gert Hovbratt är ordförande för sällskapets Bohus-Dalsektion.
huvudområden, simkunnighet, livräddning och säkerhet.
Nu tar skolan hjälp av militären för att visa eleverna hur farliga laddningarna är.
högstadieelever skall få se vilka skador även relativt små laddningar kommer att ge.
Den återstående återfanns i ett elevskåp på Bodaskolan.
Ordern som utgick från fartygsägaren i Monte Carlo var att ingen svensk ombudsman fick gå ombord och att något nytt avtal inte skulle tecknas.
Kristianstads duktige högersexa Tobias Küller reagerar verbalt, och blir utvisad i
Första segern mot Skåne-laget sedan november
Kristianstad har en jobbig omgång kvar på söndag - fightas med Lugi och Drott om en plats i SM-slutspelet - motståndet kunde vara lättare.
månader.
Förhandlingen fortsätter och avslutas sannolikt i dag.
Men vi måste vidta åtgärder, säger Majbritt Boström, chef för projektet.
.
miljoner, handikappade
Här hade man i september
Utvecklingen måste dock följas under en längre tid men trenden är onekligen bra, säger Majbritt Boström.
Flera program vid högskolan i Skövde har också genom sin bredd och kombination av ämnen visat sig intressanta för flickor, något som fått ett mycket positivt mottagande.
nya studenter väntas börja på högskolan i Skövde i höst.
Där strosade också Mats Hellström runt med manuskriptet till det stora tal som han senare höll på malaysisk-svenska handelskammaren, där han bland annat konstaterade att startsträckan för många svenska företag i området redan är avklarad.
Nej, de hade inte hunnit ringa kronprinsessan på hennes namnsdag, sa drottningen medan kungen apropå besöket till regnskogarna i Danum Valley under torsdagen och fredagen sa att han genom besöket som han och familjen tycker ska bli mycket, mycket spännande, dels vill fästa uppmärksamheten på den avverkningshotade miljön, dels peka på att man numera planterar snabbväxande skog.
svensk skönsång av yppersta klass i den heta, ljuva, mäktiga natten vid ekvatorn.
Det är så orimligt att det knappast kan vara sant.
Göteborgare vann i finalspelet President Saddam Hussein har lovat att närvara vid invigningen, och enligt Ilumjinov skall han då bära civila kläder.
.

Sxb 5La
.
Sxb 5Lxb
.

-Txg 3+!
.
Den fyrfaldige Sverigemästaren måste ha mycket ogjort vid brädet!
.
h3 c
.
följer

med vinst )
-Lxf 3följer

finalomgångar på olika platser i landet.
vinner sannolikt Manhem
Fenix- Lerums SK, Kamraterna III-Skövde
En halva efter kom Paul van der Sterren och Nikolaj Borge.
Den danske stormästaren Curt Hansen var rankad trea, men fick nöja sig med en

Då jobbade han som elektriker efter att ha gått fyraårigt tekniskt gymnasium och just gjort lumpen.
Hon spelade i landslaget och han själv också på hög nivå.
Hos allmänheten är Staffan mest känd för sitt politiska engagemang.
- En viktig sak vi bidragit till i Lerum är att minska kommunens skuld.
Personalen i skolmatsalen är nog också glad för att jag hjälper till med komposten här, skrattar han.
Kompostering tillhör Staffan Gustavssons stora intressen i livet.
Rune var yngst och den sist levande i en syskongrupp på
Här tog Rune klubbmästerskapet
.
m m som är en grundläggande förutsättning för en lyckosam sjöförsäkringsrörelse.
Slå dig ner hörrö du.
Minns du vilket år du gifte dig med Siri von Essen?
Var har jag nu frågorna.
- Nu skall det bli frågesport för våra yngsta.
Det blev en lång utläggning om risker, ravepartyn och förstörda inventarier och slutligen ett nej.
Strax före Södertälje ansåg han tydligen att intellektet fått tillräcklig stimulans, varför han packade ner litteraturen och i stället på nytt övergick till att nervöst fingra på mobiltelefonen.
Vid måltiderna var de tilldelade nummer som ropades upp varefter de fick hämta sin ransonerade kost.
De till ålder och sjukdom intagna skulle visa lydnad och vördnad för de styrande även om dessa var betydligt yngre.
Tredje gradens straff innebar förvisning till det närliggande Spinnhuset ( senare Gullbergsbrohemmet ) där vistelsen kunde vara från en till högst
omkring
År
Ålderdomshemmet innehöll bland annat åttiotalet rum och
oktober
flyttade Göteborgs Fattighus från Stampen till den mäktiga stenborgen Ålderdomshemmet mellan Vegagatorna intill Slottsskogen.
Det var något helt annat än dyr och helt onödig märkesutrustning.
När jag tittade efter förstod jag vad som hade hänt.
Men toppmodellerna är här.
Marcel lämnade Sverige för Paris för drygt
- Jag hoppas på att hitta någon ny finansiär.
Den sistnämnde fick tusentalet intresserade att sitta en halvtimma på metron för att sedan frysa rumpan av sig på träbänkar under trendriktiga tegelvalv i ett kallt garage.
Starka färger som accenter Starka färger syns som accenter, en tydlig trend är att lägga färgen neråt, som hos Dirk Bikkemberg.
- Materialet är starkt som en fiskelina, försäkrade folket hos Miyake.

Hon talar om behovet av en ideologiskt förankrad politik som kan hålla långt bortom kortsiktiga partitaktiska vinster.

Trots att hon inte är född in i rörelsen utan sökt sig dit på krokiga vägar.
Själv säger hon att det verkar som om hennes liv var uppdelat i projekt.
Vi måste våga tillåta fler experiment, släppa kontrollen och lita på att värderingarna håller.

Farfar till en i dag vuxen man berättade att slaktaren ofta även fick pigan i huset.
Det tog oss
I förgrunden sitter Johans vän, hunden Priffe.
Hunden heter Priffe.
Det onormalt kalla vädret i vinter har fått skulden för arbetslöshetens skarpa stegring.
Lägg därtill att de tänkbara inrikespolitiska konvulsionerna ter sig minst sagt skrämmande.
En stegrad politisk konfrontation, där fackföreningsrörelsen lockas eller tvingas att höja rösten, skulle snarast försvåra hållbara lösningar.

Därför krävs starka skäl för att en sådan åtgärd skall övervägas.
som statsminister.
Nu lämnar Carlsson ett parti som är splittrat och vars skara av sympatisörer krympt högst påtagligt.
Under hans regeringstid har omstruktureringen av den offentliga sektorns fortsatt.
På partikongressen i september samma år diskuterades inte EU.
israel Clinton deltog till och med i ett möte med det israeliska säkerhetskabinettet, den inre krets av ministrar som handhar försvars- och säkerhetsfrågorna.
elever i de senaste attentaten, han talade med skadade på ett sjukhus och med skolungdomar i Tel Aviv.
Samtidigt fortsatte Israel i går sina aktioner mot de militanta islamisterna.
Möjligen räknar Peres med att allmänna opinionen lättare ska acceptera utvisningar nu efter de många självmordsattentaten.
EU behöver en överstatlig polis, ett Europol.
Den arbetar från Haag i Holland sedan
Samma dödläge har rått sedan hösten
Den börjar om en månad och planeras vara slut någon gång nästa vår.
.
De flesta gick på det.
Flera barn som upplevde massakern på nära håll fanns vid skolan.
Hamilton var ungkarl och bodde ensam.
Forbes hoppar av Nu störs Doles segertåg endast av Buchanan Steve Forbes kastar in handduken.
Kvar i det republikanska fältet finns nu bara Bob Dole och Pat Buchanan.
Officiellt brukar inte beslutet tillkännages förrän vid konventet.
Dole skulle må bra av att dra in både Kalifornien och Texas.
Redaktionskommittén styr kongressen.
Kongressombud A tycker att det är fel att ersättningen i sjukförsäkringen sänkts till
Kommittén skriver ett kompromissförslag där ersättningsnivån föreslås höjd till
Dock är det kutym att partistyrelsen skall förlora någon fråga.
Collage à la Carlsson Världens bästa Carlsson.
Texter:
Bild:
Ingvar Carlsson övertalas att ställa upp och ta vid.
Men för en anspråkslös man som Carlsson var karikatyren ett fynd Bild:
En förevändning för att mingla med några av de
Det och Ingvar Carlsson framtidsvisioner tror jag blir intressantast på extrakongressen.
Han är visserligen benhårt emot egenavgifter och skattväxling, men tycker att frågan är för teknisk.
Här bryter en fransk journalist in.

Ingvar Carlsson, som avgår i dag, kommer att få ett eftermäle.
På köpet knäckte Ingvar Carlsson och Sten Andersson folkpartiets ambitioner att ta över som största borgerliga parti.
.
Det finns också ett negativt samband mellan deras personliga framgångar i väljaropinionen.
procent stort förtroende för Carlsson i mars
Han kom visserligen ut ur valrörelsen blott något tilltufsad popularitetsmässigt, men under de kritiska åren
Nu blev det inte så, delvis av historiska skäl, delvis av brist på alternativ, delvis av lojalitet gentemot en person som saknade egentliga fiender, bland annat för att han ansträngt sig för att kommunicera med den viktiga riksdagsgruppen.
Någon avskedspresent från väljarna blev det inte, men vi kan också avfärda spekulationer om att Ingvar Carlsson skulle ha dragits med i turbulensen kring Europaparlamentsvalet och Sahlinaffären.
Under det senaste halvseklet är det, förutom Bildt, blott
I figur
förlorade sedan Carlsson även på andra egenskapsområden.
I den statsvetenskapliga forskningen brukar man tala om
gånger tidigare i sin historia, finns det anledning att blicka tillbaka på det som varit.
+3,7
Så tyckte svenskarna Fig.
+
Kunnig
-
Ärlig

Trots framtidsscenariot vill partiledningen inte ha några detaljerade lösningar på problemen.
Det återstår att se om kvinnoförbundets ordförande Inger Segelström står på sig och driver frågan eller om kvinnoförbundet viker sig för Persson.
LO:s Bertil Jonsson och industriförbunden i LO har redan protesterat mot en alltför snabb avveckling.
Chaufför - ett extremt farligt yrke STOCKHOLM:
Eftersom det inte finns några tecken på att stressen i yrket skulle minska - snarare tvärtom - kommer troligen chaufförsyrket också i framtiden att vara ett farligt jobb.
- Däremot vet man i dag väldigt litet om riskerna för de få människor som fortfarande har kvar de här farliga jobben.
högriskyrken som faller ut när det gäller hjärtinfarkt:
Belastningssjukdomar nummer ett Orsaken är att de bär med sig en ökad känslighet in i vuxenlivet.
svenskar utsätts för ett icke acceptabelt buller i sitt dagliga arbete.

För det första måste man tycka om att köra.
- Passagerarna kan ha många olika problem, vi kan ha olika åsikter och information om förseningar och dylikt, och det är min uppgift att sätta mig in i deras situation, säger hon.
Distans.
" Enda kruxet är att den är upptagen av en massa pingisspelande ungdomar ".
Det handlar om över
Dessa politiker verkar till och med i sin storvulenhet stolta över att trotsa reglerna.
Det var för
Hon var min första assistent i ett och ett halvt år.
Nej, rör inte denna förnäma reform, som hjälper många till ett människovärdigt liv.
fKr ) och romarnas ( år
( Citaten är moderniserade av mig.
miljoner kronor.
Fördubbling av försäljningen Transporterna i Indien är under stark tillväxt.
procent av komponenterna till lastbilarna i Indien.
lastbilar per år.
INDIEN NÄSTA Billig kunskap redo för världen BANGALORE:
Hälften till USA Den ekonomiska liberaliseringen som inleddes
Purushottam som är Europaansvarig på Wipro, ett av Indiens största dataföretag med
Och alltfler företag blir godkända enligt ISO
- Vårt mål är att
Information Technology Park ( ITPL ) är ett samarbete mellan ett Singapore konsortium, den indiska affärsgruppen Tata och delstaten Karnataka, där Bangalore är huvudstad.
Bild:
Den siste moren vände sig om och suckade bittert.
Det är Rushdies credo överfört till en politisk hållning; att försvara mångfaldens rikedom mot allt det som har en - som prefix.
Det som börjar kryddoftande slutar ofta i stinkande rabalder; Morens historia är en berättelse om svek och girighet, lidelser och bedrägeri.
Moren är berättare men det är Aurora som är huvudperson; en skönhet, en galning, en berömd konstnär, en usel mamma.
Det är Rushdies första stora verk sedan fatwan och lägger man romanens rikedom i ena skålen och dödsdomen i den andra, framstår den senare i all sin nakna futtighet.
Astmatiskt väsande snappar han efter luft, han är det han andas.
Bröt mot banketiken Oavsett om före detta kontorschefen i Nordbanken tog muta eller inte, bröt han mot bankpersonalens etiska regler när han ägde aktier för miljonbelopp i Coronado.
" Självklara " regler I de bankanställdas kollektivavtal finns regler om att inte inlåta sig i affärer som kan äventyra den egna ekonomin.
Verksamheten i Göteborg och lånen till Ulf Johansson och Coronado upptog en stor del av rapporten och utsattes för skarp kritik.
Och naturligtvis kan vi alla orsaken till detta, den ekonomiska internationaliseringen.
) Och nu inför det kanske sista mötet med folket, skall det nu bli alldeles tydligt det som under lång tid tagit form, att de inte är vi, att de är en helt vanlig politisk klass som kämpar för sitt politiska kapital - även om de tar av sig i skjortärmarna, krokar arm och sjunger Internationalen?
Lika lagbundet säkert är det att redaktionskommittén dessa dagar kommer att arbeta för högtryck för att omvandla konflikt till konsensus.
största svenska koncernerna.
.
Det här gången ska Sveriges
miljarder kronor mer i skatt.
män kring ett bord.
Jaså där är du igen, fräser skogvaktaren.
Må vara att Lars Östberghs scenografi är spartansk, men ur hål i golv och väggar kryper djur och människor i Annsofi Nyberg frustande kostymglädje, regissören Matthew Richardson och koreografen Patrik Sörling har återskapat en djurplastik lika fyndig som rörande - publiken skrattade och grät - och de scentekniska trollerierna ( tex då det växer stensoppar direkt ur tiljorna!
), Staffan Galli som tupp.
I Göteborgs Jenufa hördes en viss konflikt mellan musik och svenska sångtexter.
Karin Ingebäck, Birgitta Rydholm, Carina Strandberg, Rune Zetterström mfl Bild:
Att fara till Sölvesborg känns som att bege sig till något som redan varit.
Avståndet verka långt från denna subtila varelse till Hemingway.
Ord som " dunkelröda ", " kärnsvart ", " blå Lapis Lazuli " har spelat stor roll.
Även de något längre dikterna består ofta av sådana raka bilder som sammanförts.
Som här där Hemingway visserligen gör ett enligt mitt tycke väl kuriöst inhopp i början men där bilden växer ut och tätnar.
offret och bödeln är utbytbara, beroende på vem som för tillfället håller i mordvapnen och anser sig ha rätt att hämnas förflutna oförrätter.
Clownrollen är förstås alltid tacksam, men clownens egen tragik och rörande tårar lyfts också fram på ett fint sätt.
När jag ser Den jord du gick på gästas Teater Halland av Skogstorpskolan från Falkenberg.
- Jag håller på att återvinna mitt liv.
I stället påminner hans sällskap på väg till lunchkrogen mest om en pansarkolonn.
" Jo, visst är det självupplevt, erkänner han.
Salman Rushdie viftar med gaffeln där en djupröd tomatskiva hänger farligt löst.
Samma år lämnar också den siste moren, Boabdil, sitt älskade al-Andaluz.
Etniskt våld är tyvärr en av nutidens största frågor.
Brutalitet finns hos oss alla.
- Då händer ju inget, då finns inget liv.
En gösfilé dukas fram.
Den enskilde arbetaren kan inte påverka valutakurser som gör att han och tusentals andra förlorar sina jobb.
I ett avsnitt skriver Rushdie om Storbritanniens invandrarsamhällen som de vita inte uppmärksammade; " samhällen som syntes, men ingen såg ".
Samtidigt pågår en utveckling där de rika blir allt rikare och de fattiga allt armare.
- Jag är ju båda.
Risk för blodpropp halveras Nytt medel ökar tryggheten för patienter vid höftoperationer Risken för blodpropp vid höftoperationer kan nästan halveras med ett nytt medel som tagits fram med hjälp av genteknik.
Alla genomgick en operation där de fick höftproteser.
procent av dem som fick den största dosen av det nya medlet.
Dödlighet på grund av blodpropp vid sådana operationer är normalt mellan en halv och en fjärdedels procent.
när kronan föll.
Tycks ha lyckats med politiken Men fortfarande går hemmamarknaden knackigt och arbetslösheten är hög,
Reporäntan påverkar de korta marknadsräntorna, som i sin tur påverkar rörliga bostadslån.
Det är om priserna faller långvarigt och uthålligt.
Nettopriserna var oförändrade i februari jämfört med januari men har fallit
procent, vilket motsvarar momssänkningen.
Det innebär att inflationstakten, prisökningarna under de senaste
En sexmånadersväxel slutade på
kronor till
Trots att resultatet var något lägre än analytikers prognoser steg aktien med
Höjda köpkurser:

av
Bo Brage fick uppdraget att hitta lokaler till mc-gängen.
Föreningen lades ned i januari i år.
I stället skulle polisen göra som förr.
Därom råder det tystnad, " det kan bli så fel i tidningen ".
Sedan
Att sparandet väntas ligga kvar på en hög nivå är illavarslande för alla de politiker som hoppats på att svenskarna ska börja konsumera mer när de betalat av på sina höga lån.
Enligt Lennart Berg var det framför allt skatteomläggningen
kronor för att kunna konsumera.
och
Alphems arboretum i Floby utanför Falköping är ett av landets största arboretum som anlagts av en enskild person.
köpte han sig en cykel - och efter arbetsdagen väntade arbetet i trädgården.
Gegerfeldt var mycket hemlighetsfull om sina fynd.
decimeter långa barr.
Då kan man höra hur vattnet porlar mellan stenarna, berättar Marita Kjell.
Den strävsamme lantbrevbäraren begravdes på Floby kyrkogård, trots att hans högsta önskan var att få vila i sitt arboretum där han redan sett ut både gravplats och sten.
Öppet:
( ur Bra Böckers lexikon ) Bilder:
och ett halvt års respektive ett och ett halvt års fängelse.
Längst fängelsevistelse får 25-åringen,
Han och 25-åringen hade delat bostad.
Att domarna blev såpass stränga, beror på att tingsrätten vill markera sin inställning till " vardagsdrogen ".
- Samtidigt är det en tragedi för dem.
Det måste de däremot göra vid allvarliga fel som noteras med siffran
i besiktningsprotokollet ska även i framtiden åtgärdas direkt för att sedan besiktigas på nytt.
Varje vår sker det nya under.
Dessutom är de stora gula blommorna sällsynt dekorativa.
Så sedan fröna enligt anvisningarna på fröpåsarna.
Så snart som de första hjärtbladen tittar fram är det dags att ta fram krukorna i ljuset.
I dag är hon VD och har
Hon verkar uppriktigt förvånad över hur rörelsen nu har vuxit och fortsätter växa.
Och det var skönt att slippa ha faxen under sängen och pärmar i sovrummet.
Tygerna är handtryckta på Gerlesborgsskolan med motiv från skärgården och den bohuslänska naturen.
- Det är mycket jobb, men det är väldigt uppskattat.
De varvar städningen med att sy gardiner eller kuddar eller stå och stryka.
De gick ner i arbetstid och driver sedan drygt
Beslag och haspar görs rena i särskilt bad och därefter linoljebränns de.
- Vi tycker att vi borde få samma stöd som arbetslösa.
En fönsterhantverkare gör alltihop och är klar först när fönstret sitter på plats igen.
- Jag utgår från vad jag själv tycker om, säger hon.
Men Inger inreder en systuga på tomten i Bullarebygden.
Jag har ständigt ont i magen av oro för hur det skall gå.
Det ser hon fram emot.
I dag är hon VD och har
När ärendet nu tas upp igen är det bara straffet som ska fastställas.
Först i höstas stod det klart att polismannen får behålla sin anställning.
gjorde sig skyldig till grovt rattfylleri.
Det vanligaste är att vi förlorar i AD, som i fallet med den rattfulle polisen, säger Eva Lindahl.
Det har mer att göra med sträng vinter än onödig saltförbrukning.
- Det kan ju se lite märkligt ut när man saltar vägen och det inte är halt.
Det gäller bara att salta i lagom stora doser så att naturen kan ta hand om det.
Men det har sitt pris för miljön.
Det måste användas ytterst restriktivt.
En slutet av förra veckan ringde telefonen hemma hos bandets trummis.
- Det ska bli trevligt, säger den något blygsamme men inte så fåordige norrlänningen.

Men konserten i Scandinavium har verkligen satt snöbollen i rullning.
Handlingen är enkel.
Där andra filmer, till exempel Barfly, romantiserar hejdlöst drickande förhåller sig Mike Figgis nyktert neutral.
Hon förtränger känslorna i torskarnas hotellrum men blottlägger sin själ i alkisen Benjamins famn.
Mats Johnson Olycksbarn.

När det gäller enkla ärenden, så behövs inte heller någon tjänsteman.
Till helgen går skatteförvaltningen ut med reklam för det nya systemet på bussar och spårvagnar i Göteborgsområdet.
I motsats till Ray Andersons mer vildvuxna spelstil, odlar Rutherford ett elegant spel där varje ton spelas med utsökt precision.
I dag är det Mingus Big Band som i första hand ser till att hans musik blir spelad.
Lennart Blomberg Beatles alltid Beatles Men visst är originalskivorna bättre BEATLES Anthology
och början av
I'm Looking Through You är också fräck med sina handklappningar.
Den sistnämnda - som gavs ut i en kortare version som baksida till Let It Be-singeln - är en riktig höjdare med allehanda ljudeffekter, ett nyinsatt reggaeparti (!) och Brian Jones från Rolling Stones på saxofon.
70-talen var han en av dem som gjorde dessa decennier till
Med viss oro gick jag för att se Bortom molnen, rimligen hans sista film.
I suggestiva, strängt komponerade bilder skildras än en gång människors ensamhet och den kontaktlöshet som präglar spelet mellan könen.
Dramatiken skapas av oväntade förskjutningar i relationerna och genom en dramaturgi bortom gängse regler.
av rollerna i en av de
Deakins ämnar stjäla vapnen visar det sig.
¤och bara
.
våningar i aluminium och glas med hänförande utsikt över havet och en roterande representationsvåning
Här pågår ett omfattande byggnadsarbete, framförallt för att möta den växande turistströmmen.
Carl Philip ser ut att trivas på söderhavsön Borneo och i morgon bär det i väg till regnskogen.
procent efter en överenskommelse mellan socialdemokraterna och centern.
- Det här betyder att en tvåbarnsfamilj i februari tjänade omkring
PETER BAGGE
Aluminiumet i sin tur gör att fiskarna riskerar att dö ut.
Senaste kalkningen utfördes
- De utsläppen har inte precis minskat.
Henok Bereketeab och Stefan Andersson tar upp vattenbehållarna.
vuxna utan barn hjälp med hyror som ligger under
kronor per månad, vilket är en tusenlapp mindre än idag.
- Vi har inte satt någon tidsgräns för arbetet.
I år kan kommunens kostnader nå upp till en miljard kronor, svarar Lars Johansson.

Att de klagar på situationen ute på stan är ju att ge sig själva underbetyg.
Jag skulle vilja se mer bevakning.
Dessutom får vi inte lov från brandkåren att använda mer av gågatorna, säger Anders Larsson.
GUNILLA SKOOG
Oljan från hissmaskineriet och dunkar med kemikalier som låg kvar i ett par verkstadslokaler har körts till Reci i Skarvikshamnen.
En av bosnierna som jobbar med rivningen av Vasa kapell har provrensat tegelstenarna i lagret.
AHMAD ASSADOLLAHI Återvinns.
Han vill se en minskning av biltrafiken även utanför vallgraven.
Så länge som bilar får köra där så sker allt på bilisternas villkor.
mars.
.
Elisabeth:
- Jag tycker inte att Cybill håller samma klass som Skenet bedrar.
- Här finns också många roliga karaktärer.
Hans:
- Men det var inte Ali Hussein.
Elisabeth:
- Jättebra!
Hans:
TV-tyckarna sätter betyg på TV-programmen.
För den engelska serien komediserien Skenet bedrar är bäst just nu i TV.
Redan i april
Skolförvaltningen hade under tiden försökt hitta pengar till en nybyggnad och efter att också miljöskyddsnämnden riktat anmärkningar mot lokalerna tyckte skolstyrelsen att en nybyggnad för
Skolstyrelsen ville ta av det egna kapitalet för att finansiera utbyggnaden men det accepterade inte kommunstyrelsen utan projektet införs nu som ett investeringsprojekt i budgeten och genomförs via tekniska nämnden.
Den viktigaste frågan för Åke Eliasson från Kungsbacka handlar om att få igång sysselsättningen.
På kort sikt anser Åke att man måste dela på de jobb som finns.
- Alternativa energikällor kräver att vi satsar på forskning och utveckling.
Men kongressen har ändå betydelse för de kommunala frågorna.
Åke vill inte beteckna sig själv som varken traditionalist eller förnyare.

Åke Eliasson från Kungsbacka är på plats och ska bland annat motionera om lösningar på arbetslösheten.
En mätning av markradon har visat halter i jordluften på mellan
Vi bygger med både hängsle och livrem och jag kan garantera att miljön blir fullgod i bostäderna och att ingen ska drabbas av lungcancer.

Smörbackslösningen gav inte den optimala effekten.
Dessutom har kommunstyrelsen nu gett sig in i debatten.
Det är här, strax ovanför festplatsen Parkliden i Sollebrunn, som Telia Mobitel vill sätta upp sin mast.
De lokala vägföreningarna och Tollereds byalag har lett opinionen.
.
Där bullernivåerna överstiger riktvärdena, efterlyser de bullerdämpande åtgärder.
- Om det var nervöst?
Och de gånger Bergkvist passerades i den tredje perioden prickades stolpen.
Men sedan lossnade det för Leksand:
(
Christian Ruuttu tekade, Marko Jantunen fick pucken, passade till Stefan Larsson och - pang.
stolpskott,
Leksandstränaren Wayne Fleming chansade och kastade in orutinerade junioren Per Ragnar Bergkvist mellan stolparna.
Annars inte.
När Forshaga-flickan Rebecca Johansson var
Hennes värden rasade, vikten rasade, hjärtat arbetade onormalt.
Oavsett bevekelsegrund är det tydligt att respektive förbund måste ha en övergripande ansvarsroll.
Inför USA-VM
Hockeykvällen i TV
förluster på
Sprida så mycket kunskap om sjukdomen som möjligt.
Arbetslösa ska inte bara sysselsättas.
Men även att formulera mål och medel.
- Genom att vi lagar och renoverar det vi får in skapas sysselsättning för ungdomar.
De flesta idéer ryms under Krafttagets tak.
Men vad är det som får någon att hyra en gammal fabrik, städa den, jobba med värmen avstängd under vardagarna för att spara pengar och svetsa rör som spruckit av vinterkylan?
medlemmar.
Vinsten plöjs ner i nya projekt för arbetslösa.
Trots hennes påstötningar på skolan upphörde inte trakasserierna.
En av de elever som sparkat Mikael attackerade honom senare vid
- Kommunen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att ge Mikael en trygg skolgång, fastslår verket i sin utredning.
PVC-rörens saga är all i Härryda kommun.
PP-plasten är seg vilket ger rören goda egenskaper för att stå emot skador orsakade av omild behandling, även i sträng kyla.
Vatten och såpa ersatte kemikalier SKF i Göteborg har minskat utsläppen av lösningsmedel med
och avvecklingen av klorerade lösningsmedel är nu nästan helt genomförd.
Idéer får liv i kooperativ Arbetslös ungdom satsade på second hand-försäljning KÅLLERED:
Ett slags hjälp till självhjälp.
Först tycker alla att det är roligt med ett nytt ansikte och nya idéer.
industrihallar har Kålleredsbor och andra redan lyckats fylla genom att skänka allt ifrån babykläder till hörnsoffor.
Efter
När han drev disko på Kungsgatan i Göteborg träffade han Joakim Jortby och Peter Bonander.
Driver utbildningar för arbetslösa, som Göteborgs kommun köpt.
-Vår uppfattning är att stammen redan idag är för stor, säger länsfiskekonsulent Inge Lundh.
- Vår uppfattning är att sälstammen redan idag är för stor.
Möjligheterna att få betalt för skador har minskat kraftigt under senare år och ersättningsnivån är låst vid
Men om och hur bestånden ska minskas sägs inte.
.
gör ingen bättre.
- Olyckligt.
Tränar-Kalle ser gärna fler äkta kållar på sina övningar.
Förr hade ni i varje fall en ballong på Valhalla, nu finns det ingenting.
Kanske har de ansvariga i stan blivit förblindade av änglalika framgångar.
med Öis U-Warta?
EBON KARLSSON
Men det har inte hindrat mig från att sätta mål för mitt liv och genom ihärdigt arbete nå dem.
Åker själv till Estland och överlämnar pengarna En dag korsade Eddes och jämnåriga Mölndalstjejen Annelie Zackrissons vägar.
Han är aktiv i FUB, föreningen för utvecklingsstörda barn, han åker runt i skolorna och informerar om rörelsehindrades situation.
.
spelare i högsta nationell elitklass.
och före
svårt att ta en plats i allsvenskans jumbogäng, Frölunda.
- Lägret i sig är bra med duktiga instruktörer och träning på gräs.
Thomas Berntsson, Redbergslid.
Kafferostning är huvudnäringen och
Alexandra har tappat
Att vara arg stämmer förstås inte på den här genomhygglige och jordnära yrkesmannen.
Vi har med oss svenska tidningar och Kalles kaviar.
Alla proffs lirar ju golf.
Det slutade med allmänt slagsmål.
Man känner sig hela tiden slagen på förhand mot de här storklubbarna.
gånger och sen var jag fullständigt färdig.
Man måste äta som en häst, för träningen
innevånare och
Ungefär som om folk skulle bo i Bohus fästning - som den står i dag.
- Det är inte på planen man bedöms, det är ute på stan.
Försök öppna ett bankkonto här får du se.
gånger?
I Campo Maior finns inget hotell.
Fotnot:
år.
Där är nämligen Tidaholmskillen fotbollsproffs sedan förra året.
Efter att Mats Wilander och Karel Novacek hade informerats om att deras urin innehöll spår av kokain, erbjöds de att var med när deras andra - så kallade B-prov - analyserades.
- Det finns flera förseglingar på proverna som säkrar innehållet.
Förhandlingen i London gäller spelarnas krav att ITF stoppar dopingutredningen tills huvudförhandlingen i målet börjar
Inte undra på att värmlänningen Bil-Berndt sken som den berömda solen i Karlstad.
avslutande
Det här var fjärde vinsten på
Efter Rimada Nilemas seger blev det drygt
Loob ger svar på tal STOCKHOLM:
- Han var grandios.

Färjestad var inte enbart Håkan Loob.
Det var tvärtom.
Som så sent som
Nu är det dags igen.

Den här matchen var dramatisk ett tag, då HV, det så hårt skadedrabbade laget, var med och krigade ordentligt i den första perioden, men Modo vände
LASSE STRÖMQVIST
informationsträffarna.
Det gäller också för bönderna att vid behov diskutera med sina rådgivare.

Häll först på vattnet och tillsätt sedan grädden.
g vit castello
Zooaffärer är fulla av farliga frestelser som är lätta att falla för.
neontetra, kardinaltetra, nättetra eller fantomtetra kan exempelvis simma omkring tillsammans med guldgurami, mosaikgurami eller indiangurami.
De går till attack mot fiskar med långa fenor och biter dem, och kan därför inte leva ihop med alla arter.
Det är högst ovanligt att ett akavrium håller sig algfritt utan tillsats av bekämpningsmedel.
Alger älskar ljus från fönster och vanliga lampor, och det är därför bra om akvariet står på en dunkel plats.
LARS ALEXI Simmar lugnt!
Efter föreställningen får publiken komma till tals och ställa frågor till en före detta narkoman, säger regissör Jan Hermfelt.
De kan inget, vet inget och därför sparkar de äldre generationerna på dem.
Jan Hermfelts äventyrslusta har gjort att han vid
år sedan.

Den varma hyllning och det tack som han fick av förbundets fullmäktige vid sin avgång var därför synnerligen välförtjänt.
brev med kallelser till medlemmarna.
Det fanns överkapacitet vid posten i Karlstad När det efter några dagar stod klart att breven inte nått fram till medlemmarna kontaktade Leif Gustavsson posten i Göteborg.
Att brev från Älvängen skickas iväg till Karlstad för sortering är enligt Lars Sundberg inget konstigt.
Fastigheter i Vänersborg skyddas VÄNERSBORG:
I de " andra fallen " får myndigheterna nöja sig med att vädja till fastighetsägarna att gå försiktigt fram när det gäller ombyggnader och renoveringar.
Fönstren består av små rutor och mansardtaket med valmade gavelspetsar täcks av trekupigt tegel.
Älvsborgs Länsmuseum var det första museet i landet som började kartlägga kulturhistoriska byggnader och miljöer.
CURT WARÅS Värdefull.
Vem?
For han upp här med häst och vagn?
Ett sidospår.
Det ryktas att den nu ska nedgraderas.
Någon riktig akademiker blev jag aldrig.
I ett annat TV-käbbel överraskade han poeten Peter Birro med att vara påläst.
Rullade ut ur betongen och upptäckte att den som där svänger vänster strax måste svänga höger.
Det går också att prova.
Det var en erfarenhet.
Det andra var frågan hur det kom sig att vi var där vi var.
Vid zinkdiskarna.
" Eller Löfbergs lila.
Vi besparades mödan att i ord beskriva de olika sensationerna.
Ange halten av gräs och metall.
Eller om man så önskade cappuccino.
( Bröjteman är den som mot betalning håller de privata bomvägarna öppna på fjället under vintern.
Inte nog med det - av chocken körde bröjteman rakt igenom den uppskottade snövallen och traktorn lade sig på sidan i lössnön utanför vägen.
Som till sin lättnad kunde konstatera att vägföreningen bytt bröjteman till nästa år.
" Jag är nästan chockad ", säger hon och avfyrar ett tvåradigt leende på bilden där hon tar emot det, " tack, priset är underbart ".
Det vill säga någon annanstans än på insidan av låren eller i andra depåer.
Var det någon som sa solidaritet?
Soffpotatisar Luuk eller Tengby.
.
MVH Magnus Hallå!
Kan man hitta en sjukare debatt?
Det är många som ''ser'' väldigt bra i dessa dagar.
Men det ska vi skriva om en annan gång.
.
Explosionerna avlöser varandra, Slater kastar sig nedför stup och mellan skenande godsvagnar, tills han slutligen får slå självaste John Travolta på käften och rädda flickan och halva mänskligheten.
Sedan dess har han överösts av finfina recensioner för sina insatser i bland annat I Rosens namn, Heathers, Robin Hood - Prince of Thieves, Hans vilda hjärta, En vampyrs bekännelser och nu senast i fängelsedramat Överlagt mord.
- Och nu gör du inte det längre eller.
.
- Sure, jag har haft mina dagar av tvekan då jag verkligen har känt för att kasta in handduken och hoppa ut genom första bästa fönster.
dagar i fängelse och indraget körkort.
Tråkmåns.
Och ser ljuset.
skäl att leva som blir ett kollage av olika stämmningar.
Det verkar som om gymnasieskolorna anser att ungdomarna får tillgodose sig själva med teater.
AV MAGNUS JOHANSSON
Vad är det som är så alldeles fantastiskt unikt med er då?
Eller kanske förresten, men han ger en massa bra associationer till glädje och lust.
Det här känns bittert.
" Så säger president Andrew Shepherd i filmen Presidenten och Miss Wade.
Vi är inte ovänner, vi pratar med varandra varje dag.
Det våras för ljuv musik Rätt etikett på musiken Begreppsförvirringen är stor.
- Många tror kanske att syftet är att manipulera kunderna.
Förutom varuhus, har Max Ljungqvist också flygbolag som kunder.
olika saker, menar han.
kanalerna.
Jag bestämmer musiken men får ofta reaktioner från personalen som berättar vad de gillar eller inte.
Det goda livet som det ter sig i en deckare från 60-talet.
Den senaste tiden har Easy Listening blivit otroligt modernt.
Inte bara humor En anledning till att Lars och Per startade en klubb istället för att sitta hemma och lyssna på sina vinylskivor var just chansen att få umgås med bekantskapskretsen.
- Men humorn är ju jätteviktig, visst handlar det också om att kokettera med dålig smak.
Omslaget var lackvitt, det inledande spåret var en tysk orgelcover på Jag borde köpa mig en tyrolerhatt, och hela förfärligheten hade samlats under den något fåniga titeln Hammond & Piano Cocktails.
Men vi har ingen plan, inga egentliga mål.
Så man släppte allt och sökte sig tillbaka till de äkta musikaliska rötterna; Henry Mancini, Burt Bacharach, Martin Denny och mambokungen Paris Parado.
Hmm.
.
( Tyska varianter som till exempel James Last håller inte måttet enligt våra musikexperter.
Klassiska avdelningen där man lät sig inspireras av 1700- och 1800-talens stora.
Vi laddade upp med tjejmiddag i den obeskrivliga ungkarlsröran hemma hos Johan och Mackan ( de är sambor ) och stängde av teven eftersom en grupp journalisttjejer några dar tidigare tyckte att det var jävligt att TV
Donna Summer låg på.
Och jag såg nåt i ögonen på Mackan, långt innan Summer-CD :n var slut att nåt skulle hända honom.
Snart dränktes rummen av värstehardcoren.
Det var Jeanette.
bröt vi upp.
Sädesärlan är på G. Duvorna i Brunnsparken.
- För mig är det ointressant att göra någonting någon annan redan har gjort.
Men det viktigaste är ändå att hon själv är nöjd med resultatet.
- DeDe, Mayomi och Robyn har väckt ett intresse för soul och det är bra.
SKIVOR Svart kärlek från dystergökarna Afghan Whigs
Dullis röst är aningen vek, nästan pipig emellanåt.
GABRIEL BYSTRÖM Fotnot.
Vi pratar techno med popkänsla, dansmusik für alle.
Och vad du än gör, missa dem inte live i sommar.
Att sitta öga mot öga med den kanadensiska näktergalen är minst sagt intressant; Ms Marshall formligen sprudlar av energi.
- Samtidigt har jag min röst att tänka på, egentligen måste jag ta det lugnt och vara en snäll flicka.
Började på musikskola vid
Gud, detta är vad jag vill göra i livet.
.
Men det ska vara på hennes premisser.
.
Joan Osbourne, föräldrarna och något överraskande, Nirvana.
Jag är otroligt bortskämd.
Baren har ett lagom sortiment.
kronor.
kronor Kycklingen serverades med ris, broccoli och en syrlig brunorange sås med lätt apelsinsmak.
kronor.
Hassel, en machokille som ändå är mänsklig.
Den senaste riktigt underhållande svenska spökhistorien som visades på bio och i TV var Besökarna.
.
- Det är vi inte så vana vid i dagens actionfilmer, säger regissören Mikael Håfström som är spänd på hur publiken skall reagera på bland annat märkligt bubblande vatten, gungande golv och fåglar som kanske är budbärare.
skulle flytta hem från Zanzibar.
procent säker på vad som hänt hela tiden får allt en förklaring.
Men det är klart att det undrades vilka krafter som var i rörelse när Mikael Håfström och
- Alla karaktärerna dras in i handlingens utveckling, på olika sätt beroende på vilka de är, säger Mikael Håfström.
Nej, praktiskt.
Peter Eggers, som spelar rollen, fick låna Camus Pesten av regissören Mikael Håfström.
I maj är det
Hur ska man närma sig henne?
Dels är han en mycket begåvad rockmusiker.
på tisdag klockan
När Carlsson lämnar jobbet Redan den första kongressdagen framgick de motsättningar som partiledningen förnekar.
Ändringen av formuleringen behöver inte betyda något i den praktiska politiken.
Medan den socialdemokratiska ledningen hävdar att skatterna knappast kan höjas, påstår Pettersson att det inte gör något, eftersom det enligt hans mening inte finns något samband mellan skatter och tillväxt.
De som företräder förnyarna inom socialdemokratin har tvingats göra upp med traditionell socialdemokratisk politik.
De trakasserades av ungdomar, som bland annat kastade sten.
Domarna har nyligen fastställts av Svea hovrätt.
PRESSRÖSTER Idrotts-Göteborg Visst är Göteborg en fantastisk idrottsstad, skriver Lars Bred i en krönika på Arbetet Nyheternas sportsidor:
Heden är helig mark, sägs det men för alla oss som spelat där, kan inte mycket gott sägas om den blåsiga och elakt grusiga platsen med dess intilliggande relik till byggnad som innehåller omklädningsrum och duschar i genomäckligt tillstånd.
Här slåss Göran Persson på defensiven:
Problemet för honom har varit att han saknat den problemlösare Palme alltid kunde luta sig mot.
Samtidigt ser vi ett stort antal länder i tredje världen, främst i Afrika men också i andra världsdelar, sjunka allt djupare i en kaotisk spiral av nöd och våld.
Det har gått att praktiskt taget hitta vad man har velat i dessa erfarenheter och använda det som tillhygge i den typ av pajkastning mellan statsinterventionister och marknadsentusiaster som präglar så mycket av våra ideologiska konfrontationer.
Men vi betonar lika starkt marknadsekonomins överlägsna förmåga att generera välstånd och betydelsen av ett system av starka individuella ekonomiska rättigheter och incitament.
Från ravepartyna på Docklands i Stockholm har Gudrun Schyman nu fått kunskaper om " kulturutbudet " rave.
Vi ser också ungdomarnas oförmåga att förstå knarkets starka beroende.
Under 60-talet fanns det solidaritet och en demokratisk vilja hos ungdomsgrupperna att delta i samhällsbyggandet, en revolt skedde för ökad demokrati.
Dagens raveungdomar påminner mer om 30-talets dekadenta Berlin.
Här förenas nu narkotikalegaliserarna och vänsterpartiet i sina yttranden; rave är kultur och dans.
Är vänsterpartiets väljare medvetna om det framtida samhälle som deras barn riskerar att växa upp i?
De ställer frågan om kongressen kommer att ställa sig bakom en riksnorm för socialbidragen och diskutera en nivå, tagen från ett förslag som inte närmare redovisas.
Inte heller ( s )-kongressen kommer att ta ställning till konkreta förslag.
procent av Göteborgshushållen under
Både på ( s )-kongressen och i politiken för övrigt.
Prioriteringar måste göras.
Om vi inte räddar miljön idag är ingen tillväxt möjlig i morgon.
Han anser att kommunikationskommittén " ställer sig på miljöns och trafiksäkerhetens sida ".
Idag är en ny grupp i samhället tvingad att uppsöka socialtjänsten för att klara sin försörjning.
Normen inkluderar bla livsmedel, dagstidning, telefon och el.
Det är upprörande att man även diskuterar att ta bort rätten att överklaga våra beslut, då det handlar om klientens rättsäkerhet Vår uppfattning är att förslaget är orimligt och det ger absolut inte människor någon möjlighet att leva ett drägligt liv.
Jag har besökt så gott som alla operor på den nya Operan i Göteborg och den här kunde gott mäta sig med de övriga.
Ni har gjort ett fint arbete och föreställningen är i högsta grad sevärd.
Men vi utnyttjar dem ibland när vi inte får tag i vår flygmaskin tillräckligt snabbt.
Men ur miljösynpunkt är diesel nästan farligare än tjockare oljor.
Men efter många turer har försvarsministern gett den berörda myndigheten fria händer att avveckla Sävestationen.
fall var utsläppen på mellan
- Väljer kongressen Göran Persson till ny partiordförande?
Sven Hulterström, valberedningens ordförande, såg rutinerat till att det inte gick för fort och drog en historia innan han formellt talade om att nomineringstiden var ute och Göran Persson den ende kandidaten.
- Jag känner inte glädje och lycka, sa Persson och fortsatte:
Från talarstolen varnade han:
procent.
- Det blir en pyrrusseger om vi blåser upp en tillfällig efterfrågan som ökar inflationen, argumenterade Persson och hävdade att följden blir ökad arbetslöshet.
Politiska motståndare som förre statssekreteraren i finansdepartementet Olle Wästberg ( fp ) beräknar bristen till cirka
Han blir nummer
Bilder:
Våldet är för dem inget nytt.
På Backegårdens fritidshem där Hugo Lira jobbar är barnen väl medvetna om vad som hänt i Dunblane.
Hon tror att barn med egna upplevelser från krig ibland har lättare att avskärma sig från hemska saker i sin omgivning.
De vill gärna att jag kommenterar det som de har tecknat.
- Bergsjön är bra för det finns många föreningar här och mycket skog och på sommaren kan man bada, säger Christopher Akbas,
·Om du själv är upprörd och ångestfylld är det inte ett bra tillfälle att lugna barnet.
LONDON:
I Dunblane har samhällets alla institutioner gått samman för att bistå och trösta de drabbade, men också för att återskapa den trygga miljö som småstadens befolkning länge tagit för given.
Både regeringen och oppositionen vill stänga de sämsta skolorna och sparka rektorer och lärare som gör ett för dåligt jobb.
Ärkebiskopen talade i går om en återgång till " absoluta värden ".
Polisen vill inte närmare gå in på misstankarna.
Jag tror att det han nu är misstänkt för är något gammalt, säger Mikael Jägerbrandt.
Sökandet i vraket ska begränsas till sådana fall där de anhöriga med stor sannolikhet vet var offren finns.
Men den här gången kommer dykarna att använda en teknik som gör det svårt för myndigheterna att stoppa företaget.
Kungen förefaller vara i sitt esse och i sin rätta miljö.
Svårt att få uppleva något mer ursprungligt i världen idag.
Regeringen hävdar sin rätt att skövla så länge som man satt av gigantiska områden typ Danum Valley för forskning, konservering och nyplantering.
Kungen planterade " kungen av frukter " För
Bild :ANDERS WIKLUND Välutrustade.
Lee är favoriten i presidentvalet och hans omval anses avgjort på förhand, trots de kinesiska trakasserierna.
President Lee tycktes under gårdagen oberörd av de kinesiska påtryckningarna.
Basen för nya Kobe tog sitt liv KOBE:
Han valde dagen för självmordet noga:
Där hällde han fotogenen över sig och tände på.
PER NYGREN
Man skiter ner sig.
Fickorna putar, fyllda av ammunition och handgranater.
dygn tog det honom att komma tillbaks till de egna linjerna.
.
En tredje räddades av Röda armén ur Buchenwald.
, sattes i en straffbataljon med uppgift att röja bomber och minor.
Men att de höll tyst för att kritiken var så stor på andra sidan.
I Sverige förstörde jag det.
.
Nu besöker han också skolor och berättar om kriget.
Efter Francos fall har Helmut besökt Spanien

Hustru Gunda och en dotter Intressen:
Mugabe styr ett land som går allt djupare in i en ekonomisk och politisk kris och oppositionen är svag och splittrad.
Även den andre motkandidaten,
Inte mindre än
Den är ett arv från den brittiska kolonialtiden och tillåter endast radioutsändning via regeringskontrollerade Zimbabwe Broadcasting Corporation, ZBC.
De har hört det förut och vet att det handlar om lösa skott.
och

kvkm ) Befolkningstäthet:
) mfl.
Båttoan kan bli olaglig Har du båt med toalett eller toalettank som leder ut i vattnet?
Och det kan gå snabbt, säger Stefan Lemieszewski på Sjöfartsverkets miljösektion.
I norra Bohuslän, Bottenviken och norra Östersjön har
Nu krävs det att vi sätter till alla klutar.
" Så lät det när en av männen som dömts i krogknarkhärvan lyssnade av sin telefonsvarare.
Hotet kom från en av dem han berättat om i i förhören.
Den unge mannen åtalades också för narkotikabrott.
månader gammal.
Den värsta formen av alopeci där håret aldrig kommer tillbaka.
På dagis har det hittills gått bra.
- Vi vet inte orsaken, men den typen växer alltid tillbaka även om det kan dröja ett par månader.
På Svenska alopeciaföreningen tror man att minst
- Många isolerar sig och tycker inte att de blir accepterade i samhället, säger han.
Bild :SÖREN HÅKANLIND Ny frisyr.
Igår var det huvudförhandlingar mot
Han såg det inte som ett fiasko:

I centrum för åklagarens intresse var verkstadsägaren.
Mannen redogjorde för sin haltande ekonomi.
Vem eller vilka som låg bakom stölden visste ingen.
Nu är han också avskriven från åklagarens utredning.
En civilspanare såg hur hon kastade ner brinnande papper i sopnedkastet sedan hon slängt ner en påse sopor.
Först brann det i en trappuppgång och
Han har erkänt att han anlagt de
Men bara Turkiet sade sig redo att bistå med
Men samtidigt som USA alltså vill ha muslimska staters hjälp med upprustningen är den amerikanska regeringen oroad över vad den kallar iranskt inflytande över den bosniska regeringen.
Duman ogiltigförklarar Sovjets upplösning MOSKVA:
för och
Kommunisterna visar nu i handling att de vill återupprätta Sovjetunionen och att de med politiska beslut vill gå betydligt längre och hårdare fram än Boris Jeltsin som talar om djup integration.
Det har varit tungt och smärtsamt.
Men ni kan inte välja bort den, sa Carlsson med adress till de socialdemokrater som drömmer sig tillbaka till ett svunnet folkhem.
Sedan skyndade sig Carlsson att påpeka att företagen även behöver en välfärdspolitik som ger människor råd att vara kunder.
- Det hänger på er, sa Ingvar Carlsson till delegaterna och lät nu och då mötas i arbetslöshetens konsekvenser för samället:
valberedare och
Från kongressalen valdes Elvy Söderström från Västernorrland, Lars Stjernkvist från Östergötland, Ilmar Reepalu från Skåne, Stig Nilsson från Bohuslän, Björn von Sydow från Stockholms län, Eva Marcusdotter från Örebro, Nalin Baksi från Stockholm och Jens Nilsson från Jämtland.
För dem är ofrivillig deltid ett större problem än långa arbetsdagar.
Frågan är het och den nyvalde partiordföranden Göran Persson har aviserat att arbetstiden kan bli den punkt partiledningen tvingas backa på.
Om ombuden litar på parterna i kommissionen, klarar partistyrelsen hem den frågan.
Partistyrelsen hänvisar i sitt utlåtande över arbetstidsmotionerna till riktlinjernas avsnitt
Mycket tyder dock på att ombuden på socialdemokraternas extrakongress inte låter nöja sig med det beskedet, när arbetstiden behandlas i dag.
procent av dem vill jobba mer
Svårt att hitta platsen Metalls Göran Johnsson hade svårt att hitta sin numrerade plats.
" Liknar en marknadsplats " - Det här liknar mer en marknadsplats än en kongress, hördes samordningsminister Jan Nygren utbrista när han slog sig fram i trängseln mellan stånden utanför kongresssalen.
Men de är inte särskilt förmögna.
motioner som strömmat in till kongressen.
Alla har fått nog.
- Men när jag var hemma en tid och eksemet helt försvann, började jag undra, säger hon.
Fasaden har plockats ned, hål har borrats i bottenplattan och mögelhundar har sniffat i hörnen.
- Jag fick utslag på händerna.
Linda Eriksson fick byta kamrater och klassrum för att slippa andningsproblem och eksem.
Han befarar nu att bråket kan påverka den person som får jobbet negativt.
Tjänsten blir ett ALU-jobb, som finansieras av arbetsförmedlingen och kommunen.
Strandad förhandling om sjukhem ALINGSÅS:
" Vi stod för långt ifrån varandra " - Det fanns ingen möjlighet att fortsätta förhandlingarna eftersom vi stod för långt ifrån varandra.
Jag har däremot ingen uppfattning om varför vi inte sålt fler av sjukhemmen, säger Urban Sennunger.
I år producerar Kronbergs
Senaste nyheten, chokladpraliner med
I Sverige har ju dessutom lagstiftningen skärpts när det gäller färgämnen, där flera förbjudits, och när det gäller deklaration av innehåll.
- Nej, det är nontempmassa, det vill säga kakaopulver och vegetabiliskt fett.
.
Hos Kronbergs konfektyr i Hemsjö tillverkas
Dataundervisningen på daghemmet i Trollhättan har blivit så framgångsrik, att högskolan i Jönköping nästa vecka kommer till Trollhättan för att studera hur undervisningen lagts upp och på vilket sätt man lär barnen att umgås med datorer.
Datorerna har verkligen använts flitigt.
sexåringar klarat sitt " datakörkort ".
Satsningen på att lära också små barn att handskas med en dator har blivit en succé.
års tid.
mellan Oslo och Svinesund under de
Lokala och regionala politiker från Östfold anser att den norska vägdirektörens förslag inte tar tillräckligt stor hänsyn till behovet av en utbyggd E
har
Nu är affären klar.
Fasadrenovering och ny skorsten satte huset i gott skick.
som mest, och intresset för hur dessa levde har ökat sista åren.
Bild:
Det gamla sättet utgår från hur mycket pengar som stoppas in.
.
procent färre personal arbetar ihop lika mycket sjukvård som producerades
Nya sättet:
miljoner kronor.
Genom en lagändring har det blivit möjligt att delegera beslutanderätt till brukarna.
arbetstimmar kunde få en plakett, föreslår han.
När man själv varit med och byggt barnens skola blir det dessutom mer naturligt att delta i själva driften.
ledare, eller " förebilderna ", som ska jobba med unga killar i projektet Ungdomar i samarbete som GP tidigare skrivit om.
Tidigt lärde han sig att om han inte skulle stanna i arbetslöshet så fick han göra något själv.
timmars utbildning ska han vara färdig som förebild.
Just nu hjälper han också Tjejligan.
år, samt deras föräldrar.
Den långa, hårda vintern skördar tusentals offer inom fågelvärlden.
av " våra " svanar kommer att slås ut och inte återvända till sina häckningsplatser.
Uthungrade fåglar raglar omkring eller sitter apatiskt stilla.
Bild:
Nu rivs den, därför att kommunen bygger en kiosk bredvid som ska sälja korv och bröd.
Egentligen börjar den i kiosken bredvid.
Prislappen hela
Vi jobbar varannan dag 11-23, fredag och lördag till
Men Borås kommun står fast vid sitt krav.
Det är också en fartfylld musikal på
Hon får chans att öva på engelskan, och så är hon gästernas privata guide i Varberg.
Under ett år bor de i i ett åttiotal olika värdfamiljer.
Varje liten pryl har sin bestämda plats.
Man måste vara väldigt flexibel.
På en månad har studenterna
.
Från vänster står Marie Eliasson från Varberg, som är värd för Jane Gracie, Australien, Leanne Yunkuer, Canada, Jeremy Souder, USA, Merijn Jansen, Holland och Mimi Valcin, Canada.

Mitt emot Göran Persson satt Sven Hulterström och vid de närmaste borden intill, bland andra statsråden Lena Hjelm-Wallén intill Laila Freiwalds, Carl Tham och en glad Ingela Thalén i stickat mörkrött.
På menyn stod en delikatesstallrik med skaldjurspaté, lax, kalkon, rostbiff, parmaskinka, kycklinglår, ägghalva och potatissallad.
journalisterna.
- Vi har skrivit historia.
En liten scen, helt i svart, med ett lågt podium.
slagverkare stöder sången.
Det är med en helt annan glädje de
Pentheus är grek, förnuftig.
Här finns en utsatthet, något luttrat, inte bara i kläder och avskalad scenografi, utan i hela föreställningen.
Han beskriver hur de slitit itu oxar med bara händerna och jagat männen från deras åkrar.
Det är också uppsättningens starkaste parti, berättelsen som framförs av Per Myrberg är just så avklarnad, så fylld av smärtsam insikt och upplyst in i minsta detalj som en chockbild kan vara.
Det var detta spelet ville visa oss " säger kören och spelet är slut.
Farlig.
Tiden blir för knapp för kunna göra den säkerhetspolitiska bedömning, den " kontrollstation ", som ska ligga till grund för regeringens proposition i september, menar Landerholm.
Försvarsberedningen är inte heller någon fristående kommitté utan ett beredningsorgan mellan regeringen och riksdagspartierna.
att upplösa Sovjetunionen och istället skapa Oberoende staters samvälde.
- De baltiska staterna erhöll sin suveränitet av det sovjetiska parlamentet före beslutet i december
Det dröjer till slutet av mars innan EU-parlamentet avgör om man stöder tidningen Journalistens anmälan av EU:s ministerråd för att inte lämna ut handlingar.
.
Höga elavgifter ska ses över UDDEVALLA:
öre per kilowattimma men det är inte självklart att dessa prisökningar skall föras över på konsumenterna, fastslår energiministern.
- Jag har fått massor av upprörda samtal från konsumenter som fått orimliga höjningar av elpriserna.
kronor per hushåll och sedan köper man fritt el från vilket elföretag som helst.
Den externa finansieringen ökar Utredningens uppgift har varit att se över fördelningen av de
Vi vill också att jämställdhetsrevisioner genomförs hos finansiärerna, säger Susanne Eberstein.
För att komma till ett evigt liv, om inte för oss själva så åtminstone för våra tankar och handlingar?
Ett ingrepp kan kännas alltför djupt, men oftast visar det sig när andra delar förändras att man tagit alltför lite.
Stenen uttrycker nu inte bara sin väl kända egenskap, tyngd, utan också sin motsats, lätthet.
Arbetet påbörjades under 60-talet, men har först nu getts ut i en större upplaga.
Asger Jorn engagerade den franska fotografen Gérard Franceschi, som specialiserat sig på framför allt fotografering av konstverk.
De nordiska namn som återfunnits visar att det var landets egna konstnärer som inte bara smyckade utan också gav ett symboliskt innehåll åt landskapets kyrkor.
Han har därigenom brutit sin isolering gentemot betraktaren.
På en dopfunt i Tryde kyrka finns par som omfamnar varandra.
Det är kanske därför den hitintills inte varit tillräckligt erkänd och värderad.
Luxuria ( otukten ) diande ormarna i Lyngsjö.
Författarutbildningen kommer dessutom att inrymmas i Polhemsgymnasiet tillsammans med Valand och kursen Fri konst & nya media.
procent av utbildningstiden utgörs av fria skrivperioder, då deltagarna står i kontakt med handledare.
- Våra grannländer, till exempel Norge, har kommit mycket längre med författarutbildning.
år.
Hon blandar olika tekniker men använder ofta tyg - klipper, fäster ihop med nålar och syr med stora oregelbundna stygn.
var Lenke
Den är svår att forska i då den ändrar färg och form när livet upphör.
Nu har jag tagit fram den och kompletterat med Freuds soffa, ett uppförstorat fotografi av den berömda möbeln i hans mottagning i Wien.
Under 1980-talet var hon ofta i USA, hon träffade Robert Rauschenberg och Andy Warhol och tillsammans med fotografen Tana Ross gav hon ut boken OK OK NO New York.
Den lilla haren och kaninen finns ofta med i bilderna - som objekt, målade eller broderade.
Ytterligare ett annorlunda formspråk har hon i sina arbeten från Japan.
Varje plats ger olika möjligheter, säger Lenke Rothman.
, fick sonen Elias
Gårdagens spår.
belgien Ömsom jublande, ömsom oroligt slutna, strömmade Volvoarbetarna ut ur fabriken efter förmiddagsskiftets slut.
man lade ifrån sig sina verktyg.
De förklarar att den bara delvis beror på det interna bråket.
Ledningen hänvisar till en nyligen genomförd undersökning på företaget som visar att endast
) Gent
Ekonomer tror på snabb återhämtning Den svenska ekonomin kommer inte att gå in i en snabb konjunkturnedgång.
.
I februari låg index på
mars får världens mest populära sedel, den amerikanska 100-dollarsedeln, nytt utseende och ny utformning för att den skall vara svårare att förfalska.
De amerikanska myndigheterna vägrar envist att diskutera supersedeln eller ens låtsas om att den existerar.
Varje dag flygs ungefär
miljoner dollar på en kampanj för att övertyga resten av världen att man kan lita på de nya 100-dollarsedlarna.
Det påstås att det finns ungefär
Själv började han i en annan genre.

- På krogen kan man bara köra covers på sådant folk känner igen.
Helst skulle han vilja ha mer tid till att skriva musik, att testa idéer.
- Fjorton låtar av samma gubbe, nä, det blir inte bra.
- Kristina, Birgitta.
Men helst ska de inte vara förutsägbara.
För hur jag än vrider och vänder på summan av mina gamla fördomar och de nyvunna intrycken, kan jag inte annat än att med högburet huvud och med ett lyckligt leende på läpparna krypa till korset och erkänna att Nordman rockar.
.
Anna:
Jenny:
Linus snackade mest i början.
Ja, det var klart värst i början.
Nu snackar vi en gång i veckan.
Nä, Linus har inte förändrats.
Har ni en aning om vad de gör när de är lediga i lumpen?
Pernilla:
Ja, att det var negativt för förhållanden.
Fast i dag skulle jag aldrig vilja göra den.
Boden ligger så långt upp.
Jo, det får Erik.
Jag instämmer.
Och även jag vet hur en AK
Maria Niklasson,
, Hisingen:
En tvåbarnsfamilj tjänar omkring
kronor per kilo.
- Under tiden hade det varit mer lönsamt att inte sälja till svenska handlare.
Produkter med mycket socker i kommer att höjas.
ELISABETH ALVENBY Nya prislappar.
Med dessa besked i ryggen vågar Saab Automobiles VD Keith Butler-Wheelhouse avslöja hur företagets planer ser ut för de närmaste åren.
·Saab kommer precis som Volvo att införa nya modellnamn på bilarna.
procent av marknaden, måste Saab utöka motorpaletten.
.
Fokker, som tyngs av skulder och kraftiga förluster, har hållits flytande med hjälp av statliga nödkrediter me dan en desperat jakt pågått efter en köpare.
personer är anställda vid de verksamheter - rymdteknik, elektronik och flygplansservice - som slagits ihop till Fokker Aviation och som inte berörs av konkursen.
.
killar och
Uppställning!
Men mest är det seg väntan.
- Jag hörde om en som sov i tält i minus
Det är kul att kolla resultaten.
som deklarerar att nu är det minsann uppstigning.
JOHANNABÄCKSTRÖM Inskrivningsprovet eller intelligenstestet som det kallas i folkmun gör man med hjälp av datorer och hörlurar.
Det var verkligen gott.
Här kollas om du är fysiskt lämpad för lumpen.
Den mytomspunna testcykeln.
" Väntan.
Nej blev ja.
Och att bh :n måste av under EKG-testet.
- Många av mina vänner är fredsaktivister och de är tveksamma, men samtidigt är det många som tycker att det är fräckt att jag ska in i lumpen.
kronor.
- Frölunda sviker sina supportrar alldeles kolossalt, tycker Friberg.
- Det borde vi ha gjort, erkänner kassören Sverker Olsson.
.
miljoner kronor, säger kassör Olsson.
för final.
lOch en eventuell femte final om den går i Scandinavium?
RESA/HOTELL ( Leksand ) -
Fördelen av hemmaplan är med andra ord mer av sportslig än ekonomisk karaktär.
Mattias har en drömtjänst STOCKHOLM:
Mycket jobb, visst.
Mattias har till exempel varit i krigets Tjetenien och plåtat för TT, Tidningarnas telegrambyrå.
PAWELFLATO Lumpen ur ett annorlunda perspektiv har Mattias Carlsson fått uppleva.
Därefter kanske du kallas till en intervju.
Du får köra fräscha bilar.
Kör Stridsbåt
men den här duon har ökat i värde NEW YORK:
- Han har verkligen överraskat.
Ett halvår senare är han stjärna, en av Islanders bästa spelare.
december, gjorde poäng
Och när den välbetalde ryssen inte jobbar i defensiven får han en lång blick av " Affe ".
Vägen till NHL var lång,
Kanske får dom sällskap av " Nickes " klubbkompisar Tommy Söderström och Kenny Jönsson.
Om Peter Forsberg kunde vinna i fjol, så kan väl jag vinna i år?
Plugga under lumpen - försvaret kan hjälpa dig Somliga får spykänslor av blotta tanken på mer skola.
Tiden före M

Högsta dagsersättningen är
Manuela, Angela, Elenore, Lorraine, Rosanna, Anna, Pamela, Mushana, Holyanna och Mana.
böcker berättar Katarina Taikon om sin uppväxt på
Dessutom tyckte jag att det var lite tungt att dra paralleller till judeutrotningen.
" Zigenare har det svårt.
Som 13-åring.
Ulfs favoritminne är då de spelade in ett bröllop.
Är det något man vill ha är det bara att vända ringen mot föremålet och önska.
Lägg till en upphetsad stressterapeut och krydda med en sjuårig flamencodansös.
Resultatet kan få varje normalt funtad TV-tittare att ramla ur soffan.
I stället vann hann i år för tredje gången priset som landets mest älskade artist.
polismän, som han hotade till livet när de skulle gripa honom.
kronor.
Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet led han den aktuella kvällen av vanföreställningar.
tt Sommaren kommer att gå åt för geologiska studier, ortnamnsforskning, kartstudier och kemiska analyser.
Ulf Vikings förhoppning är att man så småningom ska kunna bygga upp delar av järnåldersbyn i full skala för att tillfredsställa allmänhetens intresse för platsen.
orter runt om i Sverige.
) valde Uddevalla.
lag spelar i öppen klass och Tommy Gullberg har att välja ut de
Är månne Pia Andersson och Lena Kärrstrand redan klara?
Giv/zon:
´K
Hoppet är då att öst saknar ingång till sina hjärter och så sitter det ju.
Mari måste ju nu ha ett ruterstick för att komma upp i
®K D 9_7_3

Då han fullt naturligt släppte bet sågbladet sig in ett rejält stycke i grenen och när öst fortsatte med en tredje rond spader OCH HALVORSEN SAKADE KLÖVERÄSS gungade den till ordentligt!
©- ®8 Nu spelade syd hjärternio och lade lågt från handen.
Du skulle spela försvar mot syds klöverkontrakt och frågan var hur slutresultatet skulle skrivas.

®D
VI GRATULERAR En solstråle på Svartedalen - Detta är en viktig del av livet, lika viktig som att födas!
Äldre rullstolsburna människor sitter i det soldränkta dagrummet, en sköterska lutar sig över en av kvinnorna.
Nu är det redan
När man varit här en tid slutar man tänka på de gamla som orkeslösa, det är som om åldern är en slöja som lyfts bort och kvar blir männi-skan som fortfarande har mycket att ge.
Vi borde ge varandra mer tid, åtminstone skicka en hälsning någon gång, sådant betyder mycket.
Men väl i båten blir jag alldeles lugn.
Letar vi ute på torget när vi i detalj analyserar alla de faktorer som ekonomer och politiker brukar bolla med?
Och i en annan text får vi veta att " människan lever inte endast av bröd utan hon lever av allt det som utgår ur Guds mun ".
Man kunde se hur mycket av pengarna försvann i pamparnas fickor.
Roffarviljan kan först ge en högkonjunktur men förr eller senare får vi en lågkonjunktur.
Hans soliga, färgsprakande, naturalistiska sommarskildringar och skira pennteckningar från Haverdal vid Hallandskusten gör det lättare för oss alla att övervintra.
Wilgot Lind ansåg sig själv som autodidakt.
var ny hade man en galen idé om att alla svenskar skulle visas i stillbild.
( Fyller Luuk köket i Åmåls Folkets hus?
Nej, de verkliga " tokshowerna " utspelas i verkligheten.
- Jag är sjubarnsmamma i Vetlanda, hö hö¤ - Jaså.
Men djur behandlas ytterst väl i Sverige, så det går ingen nöd på de inspekterade.
Det är att träda i Myndighetens ställe.
MORFÖRÄLDRAR låter rart men de här är så gamla att de tituleras pensionärer.
Den griper in.
De tycker att något är fel, men eftersom de bara kan uttrycka det på privat, vanlig svenska, misstänker de att de tänker fel och att myndigheten nog alltid har rätt.
Det blev långt mellan påhälsningarna.
Då finns det möjlighet att rätta sådant som måste rättas.
) över Island på Estadio Jose'Arcanjo.
Svenskorna lyckades inget vidare på det här underlaget.
Ett kanonskott mitt i magen och Malin hade näven emellan.
I
Det enda roliga som inträffade var en envis hund som absolut ville vara med på planen.
Han dras inte med mitt temperament.
Marika är gift med förre förbundskaptenen Ulf Lyfors, gissa vad de snackar om vid middagsbordet.
Det gäller att ha stolpe in, lite flyt och kyla.
i Göteborg.
GÖTEBORGSIDROTT Från Bosnien till Azalea Borislav Tepic,
Tepic kom hit för
- Idrotten i Sverige är mer positiv, alla får vara med, och det tycker jag är roligt.
världsdelar och
Anser det betydelsefullt att ta tillvara tillgänglig, men i de flesta fall förbigången, kompetens.

Det tänker han fortsätta med i sitt nya hemland, men först studier i svenska.
I praktiken innebär det att IFK får minst
" Ragge " Carlsson tycker att det svenska programmet borde anpassas bättre till de europeiska cuperna - det har väl om inte annat den här säsongen visat.
- Men jag tror inte man orkar
Konstaterar bara att " Vi försöker så gott det går ".
Eftersom hennes hemland, Schweiz, inte är med i EU så var hon tvungen att resa hem i november för att söka visum.
Under det halvåret som Brigitta har varit här har hon läst svenska dagligen på Folkuniversitet.
- Småbarn talar inte så komplicerat, förklarar hon.
Från Kloten till Pixbo.
Medan Kamraterna producerat ynka en (
- Fortfarande tjäle kvar.
- Dom tjongade för mycket förra året.
Året därpå såg en viss Svante Samuelsson dagens ljus.
Typiskt, den här planen var alltid vattensjuk.
allsvenskars ungdomsår.
Georg är i Stala nu.
För mig var det perfekt att flytta hemifrån tidigt och utvecklas på annan ort.
meniskoperationer - gjort mycket bra ifrån sig som defensiv mittfältare.
( näst störst i Bohuslän efter Oddevold ).
Skåne är överlägset på att fostra spelare i elitklass
Alla våra zonläger gör att det är svårt att missa dom talanger som finns, menar distriktsbas Tallinger.
år.
- Jag tror vi satsar mer på utbildning är andra distrikt.
Undantaget är i Malmö, där en del av verksamheten måste bedrivas på grus.
Skåne-lag tillhör elitskiktet.
allsvenska spelare
Lilla Braås GoIF har samma antal - plus en tjej!
Stefans syster Therese spelar i Östers allsvenska damlag.
A-laget åkte, precis som Vallen, ner till division
Stefan Paldan - allsvensk I från Braås.
Billy Lansdowne väljer

Collymore och Gullit - en dyr och en gratis.
.

Collymores uttalande skall ses i perspektivet av Liverpools oavgjorda resultat mot Wimbledon i veckan.
Heta skåningar sänkte kaxiga New Wave HELSINGBORG:
från likaläge och visst blev det avgörande.
- Ett otroligt lyft för hela laget, sade Skånes Mats Ljungberg.
Annars hade den nya övergångskommittén fått lösa tvisten, sade Halmstads ordförande Stig Nilsson till TT från klubbens läger på Cypern.
lMen petitesser stavas pengar i det här fallet?
,
Borde ha blivit en bra dag - den åttonde mars.
Tungsinnet gjorde inte halt vid Hudsonfloden, inte heller vid Kaliforniens stränder.
En skattehöjning?
fått jobb.
Jo, enligt ekonomisk teori får inte arbetslösheten bli för låg.
Det gäller såväl räntor som sätts i handeln med obligationer som styrräntor bestämda av centralbanker.
Goda nyheter om USA:s ekonomi är därför dåliga nyheter för räntorna i Europa.
Att
Då tror " marknaden " och USA:s centralbank att löner och priser stiger.
att folk får jobb...
" naturligt arbetslösa ".
" Politikerna har lyckats i sitt uppsåt.
SMARTA ROFFAR ÅT SIG.
Den som vill dämpa inflationen måste skruva ner farten i ekonomin.
En är att yrkeskunnande är en färskvara.
procent inräknat AMS-åtgärder.
Öka i stället rörligheten på arbetsmarknaden.
Den har sin glädje i penningen.
JAS-ÄGARE, NEJ -SÄGARE ¤och MÄNNISKORNA däremellan " Det är faktiskt himla kul att bygga JAS " Clas Jensen ser sammanbiten ut.
Ansikten bakom rubrikerna.
Alla är karlar, utom Viktoria.
Nästan som en kyrka, om det inte vore för det vasst skärande ljudet från den handburna maskin Viktoria drar åt alla skruvar med.
detaljer - hydraulrör, rörkopplingar, fästelement, kablar, aluminiumplåt, komposit, apparater, kontakter.
i slutmonteringen.
Allt måste vara oerhört precist.
Men när hon slutade skolan fanns det inga jobb.
.
Men annars flyger hon inte.
Alla företag som bygger flygplan har haverier.
Jag har svårt att tänka mig att stå här som
Sedan erbjuder vi en motprestation som spänner över allt från utbildning till stora industriella samarbetsprojekt i Ungern ", säger han.
Staten kommer av allt att döma att senare i år köpa ytterligare JAS-plan, utöver de
JAS till Ungern, en affär som värderas till uppemot
Och såväl statsminister Ingvar Carlsson som finansmannen Peter Wallenberg - ett efternamn med starkt symbolvärde i Budapest - har engagerat sig personligen.
Om ryssarna å andra sidan är väldigt klara över att en expansion av Nato österut är otänkbar för dem så ökar våra aktier markant i regionen.
En man av rätta virket - ingen rädsla, bara ett pirr Namn:
procent över för andra viktiga uppgifter.
Han ska sakta närma sig kanten.
.
Han dyker sedan i en väldigt kraftig vinkel.
De fick skjuta ut sig och landa med fallskärm.
Han har inget militärt påbrå i familjen.
I bokhyllan står minnessaker under en tunn slöja av damm.
Data från cirka
Men det är också en del i utprovningen att vi ska minimera den typen av problem.
.
Man blir nästan poetisk ibland.
De tillverkas av Formex i Anderstorp där Ann-Sofia jobbar.
Men sedan finns
miljoner kronor.
Ann-Sofia Larsson,
Men hon följer med i nyheterna.
Om
miljarder.
veckor lägger han alla papper på bordet.
.
Kritikerna talar om " Dyrgripen ".
Det är oerhört komplext.
Cirka
Även om företag och myndigheter - de flesta har en koppling till försvaret - öppnar sina arkiv går det inte att plocka med sig en pärm därifrån.
Det som hände i Stockholm
Utan datorer kan planet inte flyga, inte styras.
.
personer.
" Med Gripen träder vi in på den mest konkurrensutsatta av alla marknadssektorer för militära flygplan.
Gripen.
miles söderut för att arbeta i den del av England som engelsmännen kallar den norra.
BAe överväger också, tillsammans med de svenska myndigheterna, hur JAS kan utvecklas för svenska flygvapnet.
säkerhetschef.
år inom polisen,
Hoten mot Saab är samtidigt mycket svårare att få grepp om, att motverka, än när JAS-projektet rullade igång
Desinformation, inte minst via IT-tekniken, finns i den nya hotbilden och kan bli ett allt större problem, befarar Rolf Dolk.
I juni
Jag måste förbereda mig mentalt i så fall.
Vi ringde till åklagaren i Linköping och frågade vad vi skulle kunna få för straff.
- Vi slog med en liten snickarhammare på ett av planen där de fäster vapnen på vingarna.
Göta hovrätt i Jönköping sänkte straffet till ett års fängelse.
Många skrev till oss och sa att de tyckte att det vi gjort var riktigt och att de kände sig inspirerade och hoppfulla.
Det är rätt att handla efter sitt eget förstånd istället för att följa lagar som man tycker är felaktiga.
De har sommarläger och nyårsläger och är stödpersoner.
Men när man vet vad man letar efter är det inte svårt.
LAILA EKSTEDT KUNGLIG IDYLL.
Det är fortfarande samtal före men dröj gärna kvar så är det snart er tur.
Sammanlagt hade rikssamtalen tagit
Klockan
Några problem att hitta trevlig sysselsättning kommer i så fall inte att finnas.
Ut- och invandrare har intervjuats och man har också tittat in i hemmen som utvandrare lämnat och i hemmen som invandrare kommit till och följt efter i kölvattnen till Amerika och Sverige.
år.
Lördagen som följer arrangerar man en heldag kring utställningen " Döingadricka, brännvin i folktro ", då Hejnumkärringen, en klok gumma spår i brännvin och berättar om gamla huskurer.
år sedan skeppet bärgades.
Här ryms det nya, liksom det redan beprövade - men modifierade.
Tidigast
kronor.
i sin nyligen introducerade 5-serie och vips finns här en 535i och en 540i.
år.
.
år gamla E-type.
- Det är ett specialbygge av arbetslösa designers vid Hollandsfabriken - innan de fick börja jobba med nya Volvo S/V
Saabs nya " värstingbil " finns både som cab och kupé.
Hon har gjort sig ett stort namn på just att inreda med färg och idag är hennes företag Designers Guild en världsomspännande industri runt färgstarka tyger, tapeter och inredningsaccessoarer.
- Ja, det har varit väldigt inne ett par år nu.
- Jag är själv allergisk mot latex, säger Helen Sandström, så den delen i produktionen får hennes kollegor på Crime Wear, Carrol Merrick och Åsa Sandström, ta hand om.
Och om allt går enligt planerna, så kommer HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk, att här få en egen utställnings- och försäljningshörna i det ännu så länge mycket luftiga affärsrummet mellan kaféet och entrén.
Ännu så länge är det få saker som är unikt för butiken.
Lax, säger han som svar på den givna frågan om älsklingsrätt.
Tillsammans sköter eleverna skolans restauranger plus bamba.
Om de inte valt restaurang kunde det ha blivit samhäll.
- Tredje året känner man sig motiverad på allvar.
Det skapar kontakt på ett helt annat sätt.
På skolan är köket jättestort, som du ser, säger Staffan och Kajsa med ett svep över lokalerna.
- Om ett år ska jag göra lumpen som matros i Karlskrona, berättar Staffan.
För Staffans del handlar det om västkusten och fisk i alla former.
grader, i cirka
dl vatten och låt sjuda på svag värme under lock.
msk rivebröd
havskräftor Värm olja i en tjockbottnad kastrull.
Låt skaldjuren bli varma.
Kajsa Wahlström och Staffan Larsson är snart klara med sin kockutbildning.
TEXACO JARNBROTTSMOTET, stod det överst.
Han ombads att ställa sig i kön, och med bara en bil före var han snart framme vid porten till tvätthallen.
Vid tavlan med menyerna blev han sugen på en dubbel ostburgare och beställde således en double whopper with cheese i mikrofonen.
Man strider om händelser som nutida människor kan veta föga om och om en fråga som kan vara fel ställd:
Dramaturgiskt var det klockrent, debatten innehöll allt:
Serien fälldes av Radionämnden i februari
Debatten har väl aldrig varit helt borta men nu har den tagit full fart igen.
Han är ledande företrädare för västgötaskolan.
En samling som för övrigt senare blev en hörnsten i uppbyggnaden av Göteborgs konstmuseum.
av Christian M Broberg - mästare i det göteborgska målarskrået under nämnda sekels slutskede.
Och att han tillbringade sina sista år i Uddevalla.
MARIANNE BORGSTRÖM GötEborgs-mästare.
Eller de som möter vid tåget och säger:
Frid och fröjd.
Det finns vänliga arrangörer som prompt skall hälsa en välkommen fast man redan inlett programmet.
De sitter med magen i vädret och särade ben medan käkarna mal tuggummi.
Han blir nog aldrig en fisförnäm arrangör när han blir stor.
Så när som på svenska Anna.
Politikerna kör över oss med maffiametoder, vi har ingen mötesfrihet och får knappt dela ut informationsblad.
Frankrike är världens mest kärnkraftstäta land.
Folk i regionen är vana vid kraftverket, det är en del av vyn och en del av vardagen.
Därför är det måhända ingen slump att Marcoule valts ut som plats för ett så kallat laboratorium.
.
Men det är här någonstans som atomtippen är tänkt att ligga.
Det är Lisa som väckt Annas lite slumrande kärnkraftsmotstånd.
Här fraktas till exempel allt kärnavfall på vägar, hemma går de åtminstone med båt längs kusten.
Jag åkte dit.
Det känns tungt.
Den lite loja inställningen till riskerna med kärnbränslehantering möter vi hos kommunledningen.
.
har vi verkligen rätt att använda energi som skapar ett dödsfarligt avfall som vi dessutom inte vet vad vi ska göra av?
Därefter får kommunen cirka
- Det här har absolut ingenting med pengar att göra, betonar han förorättad.
Jean-Paul Guelpa, som är regionchef för det statliga Andra, som ansvarar för det franska kärnavfallet, tror att Le Gard kommer att " kvalificera sig ".
Frankrike är ett av mycket få länder som i dag bygger ut kärnkraften och satsar på nya reaktorer.
Det finns ett stort intresse för den svenska kärnkraftsdebatten i Frankrike.
Vi svenskar har ju en bild av fransmän som betydligt mer temperamentsfulla.
De tror att om det sprids att Rhônedalen hyser den franska atomtippen, då smutsas vinmärket ner.
Det är frågan som driver Anna Berto i kampen mot franska myndigheter.
Allvaret började våren
Skolorna stod halvtomma.
- Jag vet inte vem som skulle tänkas skriva under en trovärdig försäkran.
En annan ljuspunkt är länsstyrelsens färska beslut att avsätta norra Kynnefjäll som naturreservat.
Spegelväggarna, däremot, är ett störande inslag.
Svartpeppar och citron som dominerande inslag.
lamm, kyckling och köttfärs på spett med saffransris och kall myntasås.
Och visst, det är en smaksensation.
kronor ) är ljuvligt läskande efter en kraftfull måltid.
kronor

Smakar det så kostar det!
druvorna i den klassiska Chiantin.
Det kan sparas ett par år.
Detta gör att den ger aromatiska och livfulla viner - likt de fina rieslingvinerna.
för
Persson är kanske respekterad, men han är ( ännu ) inte älskad av " rörelsen ".
- Det går i dag inte att köpa full sysselsättning till priset av hög inflation.
I programtalet i går gav han till synes svar.
Göran Persson vill att Sverige ska bli först i Europa med att bygga ett " ekologiskt uthålligt samhälle ".
Svaret beror på vem man frågar i Folkets hus.
För att inte tala om vad som kommer att hända när Augustsson upptäcker att en av de klassiska socialdemokratiska kampsångerna heter Arbetets söner.
Det var nödvändigt " för att likt fiskar gå upp till ytan och andas ", förklarade han.
Han talade igår om politikens möjligheter att ändra världen.
Visserligen finns det bara en företagare bland alla kongressombuden, Lena Näslund.
.
Det är en Pyrrhusseger om vi blåser upp en inhemsk efterfrågan, som sätter fart på inflationen.
Många åsikter Både Ingvar Carlsson och Göran Persson framhöll i sina anföranden kongressombudens ansvar, skriver Dagens Industri ( - ) som anser att:
Motion till s-kongressen Höll samman.
" Hade de ont, hann de bli rädda, förstod de vad som hände?
Den behöver vara det för att de skall utvecklas tryggt.
Visst kan man gråta men man får inte ge sig hän åt sina egna känslor för då stänger man ute barnen, understryker Erica Lundberg.
Med hunden var hon inte rädd.
Vilka vuxna blir det av barnen som överlevt etniska rensningar i det forna Jugoslavien - och sett sina kamrater korsfästas av grinande, förryckta vuxna i uniform?
år gammal plan på hur man kan få in fler p-platser på befintliga ytor.
Men de som nu inte handlar i Floda har funnit att det är billigare i Alingsås.
Är det egentligen så viktigt att avveckla kärnkraften?
Någon sådan särställning ger inte heller kärnkraftsförespråkarna klimatfrågan i andra sammanhang.
procent beroende av mycket gamla anläggningar.
I båda fallen är ledtiderna långa, mellan
Sanningen är att alla reaktorer uppfyller de nuvarande säkerhetskraven, men några av dem klarar ribban med väsentligt mera luft än de övriga.
Detta är inte sant.
procent av kärnkraften, motsvarande
Höga kostnader Kostnaden för att ersätta de
Annars blir rättssäkerheten lidande.
Ett sådant " bondeoffer " minskar inte på något påtagligt sätt risken för att vi fastnar i ett långsiktigt beroende av gamla kärnkraftverk.
Det målet bör vi klara genom att basera en stor del av omställningen på effektivisering och elvärmekonvertering.
Det skulle binda oss vid ett fortsatt beroende av kärnkraftverk som blir allt äldre och allt mera osäkra.
års nedrustning saknade militära resurer att förhindra tyska trupper att ockupera Sverige på sätt som skedde med Norge och Danmark - valde att underkasta sig tyska krav.
Att så var fallet kan man icke minst utläsa ur ett interpellationssvar av statsminister Per Albin Hansson, i vilket han lämnade följande upplysningar om förhållanden på grund av tyskarnas aktioner mot de danska judarna:
Det var verkligen realistiskt att nämna föräldrarna i det här sammanhanget, men egentligen lite märkligt:
Detta trots att maskinskrivning inte står på schemat mer än för en liten grupp elever och att långt ifrån alla familjer äger en skrivmaskin.
Detta har lett till att politikers kunskap om samhället i allt högre utsträckning bygger på referatkunskaper.
" Vi måste fortsätta att jobba för att få avtalsuppgörelserna närmare företagen, med mer lokal påverkan.
Men eftersom det inte fungerade så bra ( det innebar stora bekymmer för arbetsgivarna ) växte de idéer sig starka som förordade centrala avtal med samordning.
Den lilla gruppen hävdar alltid att det inte spelar någon roll om just den får lite mer än andra ( precis som ni högavlönade resonerar ).
Hur skall sjukvårdspersonalen, alla kategorier, kunna förmedla detta, som de så gärna vill, när sjukvårdspolitikernas ordlista är så fattig?
Varför är området kring Mölndalsbro så fult?
Den på bilden inträffade på 50-talet, i oktober
Till exempel varför bron är så stor, var kom den ifrån, säger antikvarie Ulla Hasselqvist.
Idag finns ingenting kvar av torget förutom minnen, vilket visar sig i den mängd foton museet fått in från allmänheten.
Vanlig syn.
Det kan dock inte nog påpekas att ingen som helst kritik ska riktas mot personalen - de gör allt de förmår.
Personalen tvingas " pussla " för att få täckning alla dagens timmar, vilket naturligtvis skapar stor osäkerhet.
När passeras gränsen mellan omsorg och förvaring?
Verket konstaterar att Kerstin Malcus Elving, genom att försöka påverka eleverna att inte bära nazistiska symboler i skolan och genom att informera föräldrarna om samtalen, agerat på ett sätt som överensstämmer med det demokratiuppdrag som bland annat skolan har.
Delar av Restads gård rivs?
Politikerna har anledning att vara nöjda med verksamheten på Restads gård.
Den totala urhyrningsytan uppgår till
Redan vid sekelskiftet byggdes Restads sjukhus och på slutet hette det Östra klinikerna.
personer trots ösregn, säger Paul Nordholm.
Vår samarbetsförening Företagscentrum har inte tagit ställning till de olika förslagen till ny centrumplan, utan i stället deltagit på utställningen och ordnat möten mellan företagare och kommunledning för att skapa en dialog.
Som politiker skall vi ju föra folkets talan.
Resultatet kommer vi att få se i SVT- programmet Mitt i naturen inför älgjakten i höst.
Filmaren Lars Gustavsson tror inte på någon av dessa förklaringar.
I Halland har man däremot drabbats hårdast av de " gråtande granarna ", därav namnet Hallandssjukan.
Forskarna har ännu inte kommit på orsaken till granarnas och älgarnas gåtfulla sjukdomar.
som går av stapeln i Göteborg i slutet av mars skall ett miljöpris delas ut.
Hur känns det egentligen att dela ut detta pris?
Han kunde ha kollat med Orust först.
Sånt kostar.
Även om det naturligtvis alltid har funnits ett samarbete så var det just en spindel i nätet som fattades.
- Komvux har ju egna syo-konsulenter men de hade svårt att samordna vid rätt tidpunkt, hängde inte alltid med, säger Lars Berntsson.
sparade kronor, säger Gita.
- Förutom vinsterna i pengar handlar det om ovärderliga vinster på den mänskliga sidan, ökad självkänsla, säger Gita.
Gästhamnen har besök av flera
Tänk på branden
Återgå till det gamla beprövade systemet att kalla alla men alltid ha en fast styrka på
Det anser svenska kyrkans kvinnliga präster, som nu bildat ett riksförbund.
Förbundet ska inte gräva ner sig i en strid med kvinnoprästmotståndarna.
De kvinnliga chefer som ändå finns inom kyrkan, sitter så gott som alltid på poster där prästvigning inte är en nödvändighet.
- Vi vill också lära oss mer om vår historia, om kvinnliga förebilder inom kyrkan.
- Om man jobbar på Volvo så blir det lite märkligt om man hellre vill göra Saabbilar.
Det motsvarar cirka
ANNA HEDLUND
ordenssystrar och en katt.
Man får vänta på att det går över.
Klassiska böner och psalmer.
Och under våren väntar mer hårt arbete.
Vi drar en del blickar till oss och ibland är det skönt att slippa dem, säger syster Inger.
- På tal om flärd, vi har faktiskt nya baddräkter.
Bilder:
Och trots att den övervägande delen av befolkningen i Floda vill behålla huset.
För ett blidka föreningslivet har kommunen lovat ett mycket sämre hus, Aludden, som föreningarna inte vill ha.
Om detta inte är tillräckligt får de bilda ett eget parti, inte använda andra föräldrar för att få genomslag.
?
Det är lördagseftermiddag och han har nyss kommit hem efter att ha gått skallgång i Svartemosseområdet tillsammans med ett 30-tal personer.

Vi måste få veta vad som hänt pappa, säger Bengt-Åke Jakobsson.
En person som anmälts som försvunnen raderas bort ur polisens register först efter
, hann före nya EU-regler På måndag fyller Daniel Olsson
Det är personligheten som är avgörande, inte åldern.
- Det är en bra regel, tycker Daniel.
Samtidigt som EU-länderna nu höjer åldersgränsen till
- Försöken att vidareutbilda äldre lastbilschaufförer till bussförare misslyckas alltför ofta, säger Kjellberg.
Allt fler gymnasieskolor och många AMU- center erbjuder dock
Daniel Olsson är född på rätt sida om åldersgränsen för att få köra buss.
- Nu måste vi anpassa oss till verkligheten.
I Västsverige fick
Vid årsskiftet förfogade SJ Expressgods över 87 vagnar, antalet skärs nu ner till
Genom samarbetet med Bussgods finns det nu
Kyrkan lämnar Sigtunastiftelsen STOCKHOLM:
Redan i höstas hade bråket gått så långt att Västeråsbiskopen Bertil Ytterberg, som var ordförande i stiftelsen, avgick.
av folkpartiet liberalerna i Göteborg för sin strid att öppna säpos arkiv om Sveriges agerande under andra världskriget och i synnerhet dokumenten om Torgny Segerstedt.
.
Var finns arkivmaterialet?
ULF NYSTRÖM
års fängelse.
Telia har uppskattat sina kostnader till
Avlyssnade samtal blir då obegripliga.
I Sverige tvingas teleoperatörerna bekosta ombyggnaden av datasystemen.
Via styrhyttens dator har han full kontroll över fartygets containrar, vilka som lyfts i land, och kan själv knappa in vart han kört iväg dem.
veckor med jobb
år sedan.
) upphört.
åren har hamnarbetaren slutat vara " något man lyfte på presenningen och drog fram " men Kindgren anser att lönerna ännu inte hängt med kompetensutvecklingen i jobbet.
Ett lokalt sk skiftformstillägg ger
Tiden jag talar om är moneyboxarnas, stålkammarnas och de första bananernas, alldeles efter kriget, när karlarna var karlar och kvinnorna var hårfrisörskor och hette Hjördis.
ton.
se till att hamnen blir lönsam.
första år som VD ägnade han mycket tid åt att träffa samtliga anställda för att förklara vad han ville åstadkomma.
- Världen har förändrats.
Han sticker inte under stol med att han är nöjd även om Skandiahamnen och Innerhamnen inte gav vinst i fjol.
Wennergren menar att vinstnivån är stabil och om inte efterträdaren schabblar ska hamnen i en överskådlig framtid ligga på nuvarande vinstnivå.
Imorgon stänger han vd-dörren på nya huvudkontoret för sista gången.
Framför allt i Skaraborg har man varit tveksam till att ingå i ett nytt, västsvenskt län.
Knut Billing med flera moderater skriver i en motion att ett län med mer än
In på upploppet hade ledande Bicycle gjort sitt och loppet kom istället att stå mellan tappre Pride Farming och Scandal Play.
Favoriten Chess Iran gav sig helt i ledningen och fick nöja sig med en femte plats.
Hästen lyckades helt enkelt inte stå emot urstarke Rocky Kim.
rättade till situationen.
Den ensamme mångfrestaren Henrik Sjöberg skulle haft sällskap av göteborgaren Harald Andersson ( Arbin ) från Lyckans Soldater men fick det aldrig.
Men 19-åringen Ernst Fast och hans cyklande följeslagare Henning Jonsson kom vilse halvmilen före mål.
- Efter en stunds övertalning började jag i alla fall om och tog mig i mål som trea efter fransmännen Theato och Champion.
- Jag sprang till och från jobbet.
Ledaren Dorando från Italien vacklade fullkomligt utpumpad in på arenan, föll gång på gång under slutvarvet, hjälptes upp av funktionärer, sprang åt fel håll, stöttades och styrdes till sist i mål halvminuten före amerikanen Hayes.
I de för Sverige lyckade London-spelen blev simhopparen Hjalmar Johansson en av de största hjältarna, inte på grund av sin seger utan för att han räddat en olyckskamrat från att drunkna.
Och under den här perioden presenterade sig alla tiders olympiavinnare i den obesegrade och inklusive extraspelen tiofaldige guldmannen Ray Ewry, som vann allt i stående längd, höjd och tresteg.

Extraspel
herrar+7 damer ) Sverige:

(
deltagare (
Skytte:
.
m.
Han behövde den bättre, så han fick den.
Då vann han spjut på
Jätten Lemming kunde som bäst bli tvåa, men om han fick stryk av klubbkamraten Hjalmar Mellander från Lyckans Soldater skulle kompisen och Sverige få segern.
.
Eric Lemming var en enastående idrottsman.
Annat var det i säsongsinledningen, stryk mot Norge med
Otur att jag skulle bli skadad just nu.
Regnar det inte så skvätter det.
Norge, världsmästarinnorna.
i Göteborg.
Antal A-landskamper:
Hobby:
Svenska damlandslagets förberedelser inför OS börjar i solen i Portugal.
mot Irsta samtidigt som Ystad ledde klart i Alingsås.
mål med en spelare utvisad men det ordnade sig till slut för Kroppskultur ändå.
Kallt och snålblåst - men Blåvitts spel värmer ÅSA:
landslaget.
matcher:
vänstermittfältaren Mikael Sandklef.
Och tjejer föder barn.
och en halv dag innan en avslappningsspruta hjälpte förlossningsarbetet på traven.
Sedan dess har det blivit Scandinavium-kval i Kungsbacka förra helgen och nu i Borås.

Jag hade en man som ställde upp till
år, de spelar ishockey och piano.
- Tävlingsrid inte efter tjugonde graviditetsveckan.
Att ryttare har besvärligare förlossningar skriver doktorn under på till viss del.
De är tävlingsmänniskor.
Låt oss inledningsvis påpeka ett par saker:
Övriga fanns på plats i Boråshallen.
Spelar defensivt och snålt Däremot såg vi att rutin, kyla och taktik slår entusiasm, iver och annan teknik.
Damernas fantastiska comeback såg dagens ljus för
- Då kom jag att tänka på Ingegerd, som jag visste höll igång med veteranturneringar.

- Vi har en trygghet i oss själva och en räv bakom varje öra, det räcker ganska långt.
.
landskamper.
Meriter:
.
Yrke :Hotellägare.
Meriter:
Whitney Houston.
Kommunägda Parkeringsbolaget har haft ett förslag till ett sådant här aktivt informationssystem liggande färdigt i över ett år nu.
Parkeringsbolaget förutspår att systemet skulle öka parkeringsanläggningarnas beläggning med cirka
Om tunneln byggs så betyder ju det att en stor del av stan är uppgrävd under byggtiden.
Vägrade till exempel åka ut på isen om inte Lennart " Lelle " Johansson vek ner hans krage på matchtröjan.
år - hängt med ända sen pojkåren i Hanhals.
- Jag skulle inte bryta ihop fullständigt om jag inte kom ut på isen först.
Håkan Algotsson Inget speciellt.

Är ensam om att ha klubborna,

Först ut.
Avsikten med manifestationen var att stämma i bäcken inför det tilltagande våldet i samhället, som inte är värre i skärgården än på andra håll.
Mer mäktar inte kyrkorna med, när kommunen sparat in på resurserna.
Man får göra vad man vill, bara man stannar på ön.
Här är inte så homogent längre och öarna är sinsemellan också väldigt olika, sade Franzén vars fru Kerstin också tillade:
Bild:
Sista pucken i tom bur.
) Målvakten:

backar.
lDet som talar för Leksand
Alltihop sammantaget kallas rutin.

För
Grupper bjuds in för att delta.
TBV ser det som delprojekt till Ungdomar i samarbete ( ett projekt som GP tidigare har skrivit om ).
Gapande fartygsskelett, till hälften uppdragna ur det smutsbruna vattnet.
På en sträcka av en kilometer ryms mellan
skepp om året.
Längre upp på land fortsätter några av männen att med såg och svetslågor bryta ner de maskindelar, värmeaggregat och turbiner som inte kan repareras.
Men journalisten Rahul Goswami skriver om familjer i Gujarat som mist sina söner på skrotningsplatserna.
- Det hela är mycket enkelt.
Priset för ett fartyg har i den ökande konkurrensen stigit från cirka
Höjda markhyror och en fast premie per kvadratmeter är följden.
Där finns mycket pengar att hämta.
Indien tar ensamt hand om cirka
Där ingick välfärdsstatens ideologiska grund, kommuner och landsting, hälso- och sjukvården, socialförsäkringar och pensioner.
De tekniska konstruktionerna med en lika stora egenavgifter som arbetsgivaravgifter, liksom modellen med ett premiereservsystem ifrågasattes i flera motioner från flera arbetarkommuner.
Det gör det också svårare att uppfylla konvergensprogrammet.
Och i går valdes Nalin in som suppleant i partistyrelsen - som första utomnordiska ledamot någonsin.
Det handlar mer om en attitydförändring bland till exempel bland nämndemän som sitter i diskrimineringsmål.
MAGNUS SUNDBERG Invandrare på väg mot inflytande.
Dessutom ökas utsläppen av koldioxid.
- Energifrågan kräver stor politisk mognad och ansvarskänsla.
" Varbergs arbetarekommun däremot drog åt det motsatta hållet:
Efter folkhemmet - ett ekologiskt hållbart Sverige.
Ett förtjust skratt sprider sig i kongresshallen.
- Det finns en tredje metod.
Jag vill att det skall bli svensk socialdemokratis nästa stora projekt.
Perssons bedömningar är riktiga.
Själv betecknar hon detta som en seger.
Enligt kvinnoförbundets kompromissförslag är arbetstidsförkortning i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter.
Gamla förluster i gott minne Kvinnoförbundet och Inger Segelström har gamla förluster i gott minne.
Idag kommer det att stå klart hur redaktionsutskottet och partiledningen ser på arbetstiden.
En plats där innebär att ta svåra beslut och stå bakom dem.
Valet av de båda suppleanterna var osäkert in i det sista.
Orden är Göran Perssons.
I går var både tonen och partiordföranden en annan.
Statsfinanserna skall saneras och besparingsprogrammen ligger fast.
Och det förutsättningslöst.
Kommunisterna har inte gett upp Sovjet Moskva:
Men duman, där kommunisterna är i majoritet, visade omvärlden i vilken riktning de planerar att föra landet om partiledaren Gennadij Ziuganov blir Rysslands president i juni.
I går morse gjorde GP en minienkät utanför parlamentet.
republiker.
Demonstranterna tågade genom centrala Taipeh försedda med banderoller och ropande Pekingfientliga slagord.
invånarna på Wuchiu är kvar, och att han bett regeringen uppmana de kvarvarande att också ge sig av till huvudön.
Att han nu skall väljas direkt av folket anser Kina vara ett bevis för Taiwans strävan till frigörelse.
Vid stora demonstrationer i flera städer krävde invånare att Taiwan bryter sig loss från fastlandet.
Alla hoppas att EU ska ge ekonomisk utveckling, en förutsättning för stabilitet och säkerhet.
Med Baltikums frigörelse har Ryssland tappat den direkta kontakten med Östersjön.
Alexander Sergounin ser
Tyngdpunkten i Norden har nu förskjutits österut.
Hon betonar att det är fortsatt alliansfrihet som gäller.
En koalitionsregering styr Ryssland.
Norden ser till sina egna intressen och bildar en försvarsunion.
Och nu har den skrivits.
Olle Wilson.
Den verkliga guldåldern för mackarna var utan tvekan 50-talet.
i början tankade man i affären, nu kunde man handla mat på bensinstationen.
" Är oljenivån god?
,
" Gulfnyheter,
Gruff, bråk och hårda konfrontationer.
Men samtidigt som nyvalde partiledaren Göran Persson höll presskonferens efter jungfrutalet samlades ett tusental mycket arga och mycket högljudda vänsterdemonstranter på Norra Latins skolgård - mittemot Folkets hus.
" Vidar A:s marknadsprat - låter som en moderat.
år, ombud från Harestad i Bohuslän och politisk sakkunnig hos Margareta Winberg.
Om ekonomin får en sådan makt över politiken finns det anledning att oroa sig över partiets framtid.
Utanför Folkets hus i Stockholm samlades ett tusental arga demonstranter.
procent ).
Mer än hälften av den gruppen talar spanska.
Inom

.

Dunket från skenskarvarna blir kvar norr om Svenshögen.
De flesta röda expressbussar som trafikerar Orust kommer att bli genomgående till Göteborg.
Tack vare höjda biljettpriser och minskad fuskåkning har trafiken ändå blivit billigare för GL:s ägare, dvs kommunerna i Göteborgsregionen.
respektive
I vår byggs ny perrong,
sjukhusen som skall vara platsen för olika specialiteter utan bedömer endast verksamheten.
Inom mikrobiologin förordas ett odlingslaboratorium inom NU- sjukvården för hela regionen.

- Min farfars farfar var lots på Hönö och farfars morfar fyrvaktare på Vinga.
Då avslutades alla krig av betydelse för södra Bohuslän, och sedan följde en lång fredsperiod med sillfiske och utveckling, säger han.
Henrik har granskat
- Livet var hårt, många drunknade eller dog av sjukdomar i tidig ålder.
Den som förlorat ett fartyg dömdes till döden, för grundstötning blev straffet gatlopp, för mindre förseelser arrest på vatten och bröd i upp till en månad.

Grannarna framförde förgäves sitt krav på en övergripande planering för båda projekten i dalen så som också regeringen krävt.
- Varje sak som skett på campingen är i sig inte lovpliktig.
VI GRATULERAR Sveriges mest folkkäre
Den folkkäraste av svensk idrotts så omskrivna
Tillbakadragen personlighet I dag har hårfästet halkat upp några centimeter och de nästan asketiska anletsdragen antyder, att jubilarens match-vikt snarare är något kilo under än över den som gällde vid genombrottet
.

MINNESORD Bengt Gabrielsson Bidrog till Volvos utveckling Bengt Gabrielsson, Bromma, fd direktör vid AB Volvo, har avlidit
Bengt Gabrielsson anställdes som anläggningschef
påtog sig Bengt Gabrielsson även ansvaret för Volvokoncernens transporter och utvecklade transportsystemet.
Blir höstmodet som Pariskreatörerna förutspår så kan strump- och skofabrikanterna se fram emot en lysande säsong.
Sen skapas stilen av vad man sätter till.
Galliano tar över värstingrollen efter Gaultier Dyrt, på gränsen till oöverkomligt för en normalinkomstagare, är det mesta som visas på podierna.
Container-chic är kanske ett elakt namn på belgaren Martin Margielas trasch-intellektuella visning, men så såg det ut.
Blank lack mot torr ull, genombruten spets mot glänsande satin, mjuk sammet mot skinn, plast och nylon.
Rosor visade den annars så strikta Comme des garcons, men ännu så länge dominerar de klassiska rutorna.
Bild :JEAN-CHRISTOPHEKAHN Klanmönster.
Bild :JACKDABAGHIAN Blandat.
En dirigent är inte dirigent förrän han verkligen stått framför orkestern - men å andra sidan, en fågel är en fågel, redan på äggstadiet.
( Han hade fallskärm, men ändå.
Med ett utsökt milt leende tog han emot applåderna, och lika milt log hans kollega Herbert Blomstedt några dagar senare.
Ostämda fioler, taskiga hotellsängar, korkade kritiker, i vredesmod avbrutna taktpinnar, listan på dirigentyrkets nackdelar kan säkert göras lång.
Fisk?
Annars är han både stor och stark och tillbringar kvällarna på gymet.
!
Skojaru!
I Philadelphia i Pennsylvania kan man, om man kommer på rätt söndag, få se filmen Jöns Månsson i Amerika från
år sedan, till SKF:s dåvarande huvudkontor i Philadelphia.
Här är det aktiviteter som gäller om besöksantalet skall gå i höjden.
Det har runnit mycket vatten i Delaware River sedan de första svenskarna etablerade " civilisationen " här

Kalvarna måste förlösas med kejsarsnitt, enbart i Belgien cirka
- Självklart hoppas vi att ett förbud skall omfatta alla.
- Människan skall inte gå in och tafsa på naturen som vi har gjort.
Mörkret faller bakom draperiet där han låter kroppsvikten rulla fram och åter över stövlarna för att sedan sträcka högerbenet bakåt och svikta med vänster knä.
De vilda, orimmade historierna från Montanas skogar spolas ut på ett slättland av stillsamhet och längtan.
Här sker sedan
på morgonen satt de kvar, med rödgråtna ögon och nya dikter.
Han är kulturarbetare i vid och kreativ mening, skribent, musiker, radioproducent, och arbetar för Western Folklife Center som drar ihop denna brokiga samling.
För Clara Spotted Elks del började skrivandet när hon tog över en ranch utan TV i skogsbygden i norr.
, formades vår föreställning om Amerika.
- I cowboykulturen finns en stor tystlåtenhet, en reserverad hållning, menar Stafford.
Son, it's gotta come from the heart/it ain't something that comes from the mind ( Waddie Mitchell ) Många har genom åren gjort isoleringen till ett amerikanskt ideal.
- Jag älskar boskapen, djuren och friheten.
Presidenter svänger sina hattar och bilden av USA som världens sheriff har mer försonliga drag än den som världspolis.
- Glamouriseringen bortser från att många svalt eller dukade under i olyckor.
Man ansåg att den nya civilisationen hade permanent rätt till allt som den kunde ta.
Naturälskare.
Jane Moore och Clara Spotted Elk bakom scenen vid en poesiafton.
Hos Sigrid Combüchen finns en idealbild i amerikanskt femtiotal som några decennier senare mynnar ut i cynismen.
Den ene i en majoritet känner inte igen sig i Den Andre - och därför skrattade herr Anonym i salongen hjärtlöst åt en scenavbildning tänkt att föreställa envar såväl som ingen - som honom.
Hur började allt det här?
Men den homogena anständigheten och måttfullheten bärs upp av en skär kategori, som just är i färd med att börja utveckla vapenteknologinscivilgren, för att skapa nya konsumtionsmönster som underlättar vardagen och förmår folk att " unna sig något ".
Hemmafruar hade avfallskvarn som krona på verket när resten av maskinparken var installerad.
Och alla " borde få ha det precis lika bra ".
" För illusionen om en förverkligad global medelklass upprätthålls, trots pessimismer från till exempel den internationella miljörörelsen.
Trots dessa framtidslöften är medelklassen inte längre öppen för alla - på riktigt.
Överklassen har haft och har sammanhållning som modell, inte bara för att bevara gods utan också därför att infattning framhäver individer.
LARS ERNHOLM Rum för medelklassen.
Till varumärkeslogon kommer en bild - en stiliserad version av den där Che Guevara-bilden som sekunderade rispapperslamporna i nyvänsterns 70-talstvåor.
Som himlens blå.
En annan stötesten är att svenskarna är rädda för konflikter och gör allt för att undvika dem.
, utan drömmar.
Det var kvinnor på flyktingförläggningen, kvinnor i svenskundervisningen, kvinnor inom socialtjänsten, kvinnor i sjukvården och barnomsorgen.
I Sverige betyder " ja " ja, och " nej " nej.
" Mogendans ".
Ett fatalt exempel:
Han förenar ju den indiska och anglosaxiska kulturen och ett sådant kulturmöte får vi inte i brådrasket.
Astronomer som arbetar med att söka av Vintergatan i jakten på icke-naturliga signaler räknar med att bara kunna leta efter liv i universum i
- Mobiltelefonerna har kommit för att stanna.
Därför ställer sig många kommersiella företag oförstående till radioastronomernas krav.
meter stor parabolantenn.
Men glädjen togs ut i förskott.
år sedan men vet först i dag att det är andra frekvenser av glycin de måste leta efter.
Att aminosyror faktiskt kan bildas i rymden vet vi genom analys av meteoriter.
Kungsbacka Yrke:
PER-OLOF LÖNNROTH
- Det är en förbaskat spännande jakt att sitta vid en rävåtel, säger Thomas.
Är det tidigt på säsongen kan räven dyka upp redan efter någon timma, medan det kan dröja längre på vintern.
- Vakskyttet är spännande och räven är den mest värdiga motståndare vi jägare kan ha.
Av de

rävar fälldes.
april och i Mellansverige ( Värmland, Örebro län, Dalarna och Gästrikland ) till
Men varken torrast eller kallast.
eller sommaren
Kallast sedan
På några håll i sydöstra Norrland rekordtorr.
Vi kan bara konstatera, att en till
Sommaren
Följt av revirlätet klyklykly, inte olikt gröngölingens.
Jag vågar knappt andas, det är så vackert.
dagar till uppemot en månad ( samma hål kan dock användas i
myror och nästan lika många vedskalbaggar - i ett nafs.
hack varje dag.
- Det går alldeles utmärkt!
- Jag har lagt ner så mycket jobb på den här CD:n.
- I början protesterade jag, men efterhand lärde jag mig att kompromissa en del.
- Nu hoppas jag att mamma ska kunna flytta hit till oss.
PanDana.
Plattorna innehöll versioner av den tidens hitlåtar, varvade med glatt jubel från en entusiastisk publik i skivstudion.
Han är en av
Det ska bara se ut som vi gör det.
Han berättar om fans som tar med sig stora banderoller och tar till sin uppgift att få resten av publiken entusiastisk.
Vi svenskar har inte blivit lottlösa.
- För övrigt är James en frikostig person som vid flera tillfällen har bjudit hela orkestern på en veckas semester därför att vi ska lära känna varandra bättre.
.
Men efter en pampig inledning och några mindre kända albumlåtar blev resten av kvällen alltför förutsägbar.
Undra om inte denna recension också skrivits tidigare.
Så som Francis Rossi dessutom slarvade med sitt gitarrspel i går tycker jag det är dags att börja fundera på att göra något annat.
Danilos Entrésång ur Glada änkan var självklart öppningsnummer, och därefter följde ett rejält knippe pärlor från musikaler och operetter.
Håkan Dahl VI SLANK IN Axelgunget flyttades till underredet.
Men inte var kvällen planerad för en sittande konsertpublik?
Andra skapade utrymme här och där runt tegelväggarna.
Situationen blir knappast lättare för polisen då alla misstänkta skyller på varandra.
.
Ibland måste man ju tanka, ibland måste man fråga om vägen.
Om man nu nödvändigtvis ska äta och lyssna på radio samtidigt förstås.
Men greppet, att låta både svenskar och invandrare berätta om sin verklighet i Zebra-formen, är djärvt.
Att de
Kriget med Hells Angels gjorde att Bullshit utplånades och att
Då kommer polis från hela norden att finnas med.
Då sköts svenske Bandidosledaren Michael Ljunggren ihjäl på sin motorcykel utanför Markaryd.
nn
Den största och mest etablerade klubben.
Aspiranter.
Lever utanför lagen, efter klubbens eller sina egna lagar.
Hur skulle du beskriva dig själv?
Utan att avslöja vad som kommer hända i serien kan jag nog säga att jag inte sätter mig själv i samma situationer som Bamse.
- Jag tror inte man kan göra något.
Sålunda gick jag till Göteborgs kulturcenters debatt med titeln Malmö vs Göteborg.
Till exempel att kulturinstitutioner måste finansieras med skattemedel:
Han menar att varje kulturprojekt måste byggas utifrån sina speciella förutsättningar och identifiera sin idé och sin roll, inte försöka åka snålskjuts på något redan befintligt.
Kören, som spelar en central roll, ersätter romanens berättarröst som sammanhållande faktor.
GP:s recensent Ulf Sörenson var dock mer svårflörtad.
skådespelarna.
revyveteraner samsas om utrymmet i denna rymdbaserade historia.
¤Då bleknar bruden:
Lars Johan Werles opera med libretto och regi av Iwar Bergkwist, är baserad på Hasse & Tages
stycken för orkester och Alexander Zemlinskys Lyrisk symfoni, där Clarry Bartha ( sopran ) och Peter Mattei ( baryton ) är sångsolister.
Konserthuset
¤Martin Löfgren Quartet:
Nefertiti
På scen även en jazztrio samt stråkar och blås från Musik i Skånes Kammarensemble.
.
).
) Samtidigt visas Corots teckningar och stick på Bibliothèque nationale de France t o m
.
) Haag Johannes Vermeer,
Museum Boymans van Beuningen t o m
(
oskattbara målningar, sällan visade utanför Italien.
The Design Museum t o m
(
Serpentine Gallery t o m
) Ny afrikansk konst, Haus der Kulturen der Welt t o m 5/5.
.
Hans trerummare är på
dollar ( en dollar är ungefär
Kommunistledaren Gennadij Ziuganov uppger den blygsamma inkomsten av
kvadratmeter i norra Moskva i förorten Sokolniki, ett område som inte är känt för att vara av speciellt hög klass.
dollar år
ryssland Nu talar man om seger redan i första omgången den
Om ingen av kandidaterna får över
Jeltsin är en enormt driven politiker och har, när han sätter den sidan till, en helt annan folklighet än den lite stele Ziuganov.
Ziuganov hade inget annat val än att säga att det var bra.
De kommer sedan att hävda att valresultatet förfalskats om siffrorna går dem emot.
Boris Jeltsins segerchanser skall inte försämras av att Nato-ministrar ger näring åt nationalism och västskräck i Ryssland, genom uttalanden om att den gamla huvudfienden Nato kryper in på Rysslands gränser.
Ett skäl är att inget kandidatland har den militära utrustning och organisation som krävs av en Nato-medlem.
Nato har försökt blidka den legitima ryska oron för att bli kringränd av Nato-länder genom att erbjuda Ryssland vad som kallas " särskilda relationer ".
Nato-ministrarna med
Med en sådan organisation kan Nato inte bli stort mer än ett fossil.
Ex-Jugoslavien visade, hur cyniskt det än kan verka, vägen för att Nato har ett liv även efter kalla krigets slut.
En amerikansk Ifor-styrka i Bosnien kontrollerar här en bosnisk familj på vägen till Memici.
regeringspartierna hade tidigare tillsammans
procent av rösterna och
Med
procent av rösterna också representerat i riksdagen.
För socialdemokraterna, sade Zeman, vore det Kristdemokratiska folkpartiets ledare, Josef Lux, en tänkbar kandidat.
Landets grannstater bör sluta upp bakom Israels fredssträvan, sade Netanyahu:
För att få majoritet i knesset, det israeliska parlamentet, måste Netanyahu få stöd från minst
Kontakter skulle också tas med det nybildade partiet Yisrael B'aliya, som under den förre sovjetdissidenten Natan Sjaranskys ledning erövrade
I ett utredningsförslag ges skattemyndigheterna rätt att slå till med revision redan innan det finns en deklaration att granska.
Det vill säga leta i ett företags handlingar efter uppgifter om andra företag.
Hedfors menar att revision under löpande verksamhetsår är nödvändig:
- Egentligen är det här förslaget till för att hjälpa företagen så att det blir rätt.
I sin vidaste form syftar denna möjlighet till att kunna leta uppgifter hos företagen, utan att ens veta vad man söker eller vem man söker uppgifter om, så kallade generella revisioner ".
Att få fram nya jobb är regeringens viktigaste uppgift, vid sidan av saneringen av statsfinanserna.
Ökad konkurrens via import av detaljhandelsvaror pressar priserna och gör det möjligt för konsumenterna att köpa mer.
Däremot har han lämat ifrån sig EU-samordningen, som ligger kvar på UD.
".
- Dels de partipolitiska förskjutningar som miljöpartiets entré lett till, dels den förskjutning av kurs i politiken som den ekonomiska krisen tvingat fram.
Men för Björn von Sydow innebär jobbet som handelsminister ändå klivet in på okänd mark.
i år Bakgrund:
söner, en dotter och en ponny.
Men hittills är konsekvenserna för de anställda överdrivna.
När antalet armébrigader halveras är det just armétunga Bofors som drabbas.
På kompetensfronten kvarstår dock hotet från industrin:
man, säger Jan-Åke Kark, VD för Ericsson Microwave i Mölndal.
miljarder JAS-kronor sparas till nästa år.
Samarbetet innebär att FMV:s utvecklingskostnader minskar.
Eftersom övriga världen värnar om den inhemska försvarsindustrin borde även Sverige göra det, resonerar han.
Den brasilianska senaten tog härom dagen beslut att köpa flygplan som bär en radar utvecklad i Mölndal.
I Sverige och utomlands.

Totalt arbetar
Och företagen slåss nu om den höga tekniska kompetens som försvarsindustrins civilingenjörer besitter.
- Breven skickas till privatpersoner och är inte riktade till personens roll som anställd.
Ericsson-koncernen köpte, enligt Ekblom, etiketter
) SJ tappar gods Storförluster efter konjunkturnedgången SJ:s godstrafik hotas av nya storförluster.
Men just då gick botten ur transportmarknaden.
Men jag tror inte vi tappat volymer till lastbilarna.
till
procent jämfört med förra året, säger Karl-Erik Strand, chef för persontrafikdivisionen.
år.
Nigeria det mest korrupta landet Sverige är världens tredje mest hederliga land, slaget bara av Nya Zeeland och Danmark.
TI medger att affärsmännens uppfattningar kanske inte alltid är så rättvisa, men att de är en realitet.
), Kenya (
plats.
Alla som ser rapporterna kan ju också känna att mycket är fel.
Att vinna
Hon gick på
Kirk Bell hade svårt med Annikas förnamn och gav henne i stället smeknamnet Heineken.
,
De kom på hål
år i följd.
Bild:
Förvisso lär det då bli ett något oegentligt test eftersom det är fråga om en översättning ( signerad av den skicklige och uppenbarligen herkuliskt hängivne Ulf Fornander ).
De själar som syndat mycket i livet mår förskräcklig dåligt när de kommer i närheten av himmelen.
de författare som låtit sig förföras av Swedenborg är alla delaktiga i en antimodernistisk tradition, medan belackarna omvänt tagit det modernas parti.
den symbolistiska poesins metod står i skuld till författarens korrespondenslära.
Hans andliga projekt mötte dock ingen större entusiasm bland hans samtida.
Mitt i ett heat i superbikeklassen, en klass för trimmade
Enligt Jacobsson inträffade olyckan strax före
Enligt GP:s norska källor har norrmannen skadat kroppspulsådern i bröstet och har ansiktsskador.
km/h.
års uppehåll på banan.
Jonas Stampe ger i sin artikel intryck av att ha fastnat i en statisk syn på kulturpolitiken.
De kommunala och statliga anslagen är också viktiga att se över.
miljoner kronor till konstmuseets fond för nordisk konst skulle det bli möjligt att köpa in och samla sådana verk som utgör framtidens kulturarv.
Margita Björklund kommunalråd Inte så imponerad Senaste numret av Sinn und Form - den ärevördiga tidskriften som överlevde DDR:s sammanbrott - publicerar en stor intervju med Heiner Müller.
En förväntansfull Müller gick till Rülicke och fick där uppdraget att göra något spelbart av en rysk historia, Klockspelet i Kreml, med Stalin i huvudrollen.
Müllers egen dramaturgi är ju i högsta grad fragmentarisk.
- Brecht, kan man läsa Kafka?
Styrkan i denna direkthet är givetvis att läsaren övertygas omedelbart när allting fungerar som det ska, nya tankar dyker upp friska och rosenkindade, utan eftertankens kranka blekhet.
Därefter för man ner bränslestavar, smyckar huset " så att ingen/ märker nåt " och slår på TV:n.
sidor långa I'm beginning to see the light är otvivelaktigt ett stycke skrivet av den " innerlige och livskåte " man som Lind beskriver, " ett slags lågmält peptalk inför tassandet vidare ".
Dess kombination av extrem formell stringens och fjärilslätt språkbehandling skulle ofelbart gå förlorad vid en överföring till ett annat språk.
missade starter i VM för
Det är tungt att behöva jaga kapp hela tiden.
Jo, Karlsson startade som vanligt.
Ganska sensationellt.
- Jag orkade inte köra lika tufft när jag var uppe på fjärde plats, säger Bervoets.
Inte glad.
I närheten flockas kringkommersen:
Men om hans styrka ligger i att beskriva miljöer och relationer med inlevelse brister det betänkligt i uthållighet:
Slutsatserna är inte särskilt överraskande.
Björn Gunnarsson Jan Guillou Svenskarna, invandrarna och svartskallarna Aftonbladet/PAN Norstedts Rensning i fördomsdjungeln.
Det skulle aldrig fungera för Simbi.
.
I
Jag tror att världsmusik har att göra med att det urbana livet har mycket gemensamt världen över.
Invandrade indier och västindier i London och afrikaner i Paris efterfrågade sina hemländers artister.
Men det kommer att krävas mer ansträngning att hitta det gamla och traditionella i framtiden.
Heléne Wahlgren Från kust till kust.
- Det är en underbar tanke i all sin knäpphet och jag ville fullfölja den.
- Utgångspunkten var att jag skulle acceptera alla idiotiska infall jag fick.
Det är inte berättigat, tycker Claes Jurander.
" McCoy rensar bort det ovidkommande och i denna rensning ligger en stor del av den konstnärliga styrkan ", konstaterar han i uppsatsen.
HÅKAN HERMANSSON
Men det kunde gått riktigt illa igår.
- Jag la av ett par år.
på NM.
- Dagens lopp speglar problemen för sporten här i landet.
Gårdagens vinst gav honom
km ).
kronor.
kronor i segerpremier.
före norskan Trude Andersen.
augusti.
På lite längre sikt handlar Åsas idrottande om OS i Sydney år
Det fanns flera heta aspiranter till segerbucklan när de
Holländskan hade gjort sitt.
Desto gladare var Lyckornas Helene Koch, som slog till med en utmärkt avslutning.
hon vann i Rörstrand för
Maria Hjort missar här en putt, men vinner Delsjö Ladies Open ändå.
Det var första gången som Hultin och Danner ställde upp i GP-golfen.
- Banan var mycket bra.
.

John Ballard/Christer Hoel KLASS
Lars Wefleus/T. Lindholm Forsberg får ta Florida på allvar Johan Garpenlöv sänkte stjärnorna i Pittsburgh Penguins och lyfte sitt Florida Panthers till en sensationell finalplats i Stanley Cup-slutspelet i ishockey.
Floridas seger natten till söndagen är en av NHL-historiens största överraskningar.
Varje slutspelsomgång har Florida slagit ur underläge.
Men efter
(
som debuterade.
på passning från Lena Videkull.
på tilläggstid.
Alldeles intill riksväg
".
En gång om året brukar kanonerna komma till den lilla anläggningen, som endast har
TV 4är på plats, Dagens Dubbel - och en så kallad guldfemma - står på programmet.
i förstapris, det är bra pengar.
Man hör inga våldsamma vrål för att någon vinner.
Nu spelar väder och vind ingen större roll denna dag.
Gemenskap.
Bara för någon vecka sedan varslade Volvo ett hundratal industriarbetare.
kronor - är på ens sida kanske man lämnar den naturliga parkeringsplatsen med en egen ponnyhäst.
Efteråt är de små bongarna mindre eftertraktade.
Han hade världsstjärnan Linford Christie inom " räckhåll ".
.
Idag var det tvärtom.
.
Jag trodde på
Världsrekordhållaren Jonathan Edwards hade bara ett godkänt hopp,
, Frankrike 93,5, Ukraina
I körningen har Fredrik Persson poppat upp.
- Jag är så glad att jag hittat någon ung, säger förbundskapten Ulf Kronberg.
- Och där stod jag och såg eländet.
Så mycket känsla i händerna, sådan målmedvetenhet, så ung och så mogen, ett bra psyke.
minuter Gunnilse går ner sig.
Mjällbytränaren hade all anledning.
- Man kan vara kaxig, men man kan också trilla.
:
Kan Gais lappa ihop det här?
- Det ligger nära till hands, säger Tinos till GP.
minuter.
.
" Prao " sänkte Kalmar STENUNGSUND:
- Det var viktigt att jag klarade första ingripandet.
Vi kan uppenbarligen inte ta poäng här.
Tvärtom.
Niklas Skoog slog in en straff före vilan och Robert Bengtsson ökade till
på
Skrivelsen kan väcka liv i förra årets strid mellan DBU och landslagsspelarna.
" Och medierna fick senast stor hjälp av Brian Laudrup och hans uttalande om att vi har mycket pengar, men inte bråttom att göra av med dem.
I slutet av första halvlek gjorde han matchens enda mål.
Laga gärna dubbel sats!
liten röd lök
Först efter någon tid går det att dra några slutsatser om " trädpatienten " undgår smitta.
Alamo sprutades in i
Ytterligare en del träd i området ska nu också vaccineras mot sjukan.
Är innehållet mindre än
Men hur mycket?
Att köpa just en påse chips kan bli en stor besvikelse för många.
Programmen säljs i kartonger, stora som ett mindre uppslagsverk, med tjusiga bilder i glättiga färger.
I ett sådant fall kan man definitivt tala om att förpackningen är vilseledande.
En liten förpackning kostar förmodligen inte bara mindre, utan tar också mindre transportvolym.
Litet format.
Det är en bilmodell som enligt Saabs planer ska presenteras först
Att det är en tidning som tagit bilderna och inte en bilkonkurrent som snokat under förlåten gör inte saken mindre allvarlig, tycker Saab.
Är ni på Saab ofta utsatta för industrispionage?
Om Teknikens Värld vågar visa de exklusiva bilderna är en annan fråga.
Och även om avvikelserna inte var särskilt stora är det uppenbart att köparna i vissa fall blir lurade.
Det är mer än vad som är godkänt.

Den slutsatsen delas inte av alla.
- Att ungdomar väntar med familj och att skaffa barn kan ha andra orsaker, som en förändrad norm i samhället.
Förra året gjorde Mölnlycke reklam för tampongen OB-Fleur med hjälp av Verdis Requiem.
Och kopplingen till det som kompositörerna vill framföra och reklamens budskap är helt obefintlig.
I andra länder finns det drive-in-bio men såna är det ont om i Sverige så lilla bilen anser sig vara kulturellt förfördelad och kan inte leva upp till sin franska image helt och hållet.
- Jaaa, sa Asta tvekande, det kanske ni kan få göra.
Den susade omkring på sanddynerna med schvung och gusto, backade och svängde och roade sig kungligt och försökte vara i bild hela tiden.
- Du skötte dig bra.
Det är ju bara TV.
Det var Askims badstrand men det ska föreställa Cannes.
procent.
Hur skulle vår uppfattning av filmhistorien förändras om dessa och de andra av de förlorade
Prydligt och luktfritt Fönstren bör putsas, förrådet städas, gräsmattan ses över, jordgubbslandet kanske flyttas till en soligare plats.
Är detta verkligen jag?
Varför fick de inte veta att de kunde kolla sig på en helt vanlig ultraljudsundersökning?
Anita Nilsson Återvinnande tidningstjuvar DE KOMMER i smyg och stjäl dina.
och
återvanns
Nu är det ett faktum.
Till en början under etiketten Marco Polo, en fullprisvariant, men med musik som aldrig funnits på skiva tidigare.
Det förekommer ald rig att en stjärna " lägger på " en stämma i efterhand.
- Jag hade faktiskt förväntat mig att de skulle försöka vingklippa mig, men de har inte resurser att erbjuda ett verkligt alternativ.
Och i sådana lägen spelar pengar och gager ingen roll.
Klaus Heymanns stora marknader är USA, England, Skandinavien och grannländerna hemma i Hongkong.
Att han tidigt kritiserade " antikärnkraftsfanatiker " och " enögda kvinnosakskämpar " kunde möjligen partiledningen förlåta.
Fadern var gruvarbetare i Grängesberg och strejkledare
Striden i Göteborg förlorade Södersten.
I en GP-intervju
Livs-chanserna för den obesuttna arbetarklassens och den välbeställda medelklassens barn är idag helt olika, påpekar Södersten där.
Att Mauro Scoccos gamle parhäst Johan Ekelund producerar eller att ett av de hippaste Stockholmsbolagen ger ut plattan.
Det här är nämligen utomordentligt bra.
Närmast anhöriga är hustrun Brita, sönerna Jan, Bo och Ulf med familjer.
Han var rektor för Volvos verkstadsskola från
Den firar i år
( Capitol/Sony ) HHH Det är när Richard Thompson är naken och plockar fram sina folkmusikrötter han är som bäst.
Det är absolut inte dåligt men hans musik får en helt annan nerv i ett lågmäldare akustisk läge.
Uteschacket i Flunsan har under de
och

Mats Harrén, Manhem
.
Robert Wiklund, Götaverken
.

:
.
Sedan blev det Kanada, därefter Irak och slutligen Kalmuckien.
Kan det göra Kasparov lite mjukare igen?
.
,

,
.

Lxe
,

.
Dg 7Sxe
Tac 1a
h5 Th

uppgifter som kanske inte är så lätta.
Är Sverige på väg att plötsligt ramla in i växelkurssamarbetet ERM?
Till de länder som har långt framskridna planer hör Finland, som under det senaste halvåret anpassat kursnivån på marken för att underlätta en anslutning till ERM.
Bör då Sverige gå med i ERM?
En ERM-anslutning ses också som första steget mot ett medlemskap i valutaunionen EMU.
KJELL NILSSON-MÄKI Stigande krona?
Fruarna är en färgstark kvartett som består av Delilah, en före detta strippa från Texas, snäll men inte överdrivet smart, Alex, en repliksnabb judinna från New York, den välbärgade Vivian, som inte tycker att hennes svägerskor har tillräckligt mycket stil och så den naiva Bree, som jobbat på Disneyland, det senaste tillskottet i Buchanan-klanen.
Svärmor hade premiär i amerikansk TV hösten
Norge vill bygga ett lager i Himdalen, knappt
Norska Statens Strålvern har informerat svenska statens strålskyddsinstitut om planerna.
Dubbla dräneringssystem skall byggas och allt vatten från bergrummen skall kontrolleras.
Från svensk sida är kritiken stark mot de norska planerna.
inrättades Institutt för Atomenergi.
.
Dessutom vill utomjordingarna döda alla som värnar om jordens ekologi.
Han kommer insusande i handlingen i vad som liknar en väldig fröbalja, iförd ett slags tryckdräkt, som exakt påminner om den, som amerikanska testflygare använde på 60-talet.

etablerade sig bonden Johannes Nilsson i Grebbeshult i Sätila i denna bransch.
Vid juletid skickas mössor till kungafamiljen Sätilaföretaget blev till och med kunglig hovleverantör.
Ungefär
Omsättningen är cirka
LEIF ÅKERSTRÖM Utför och uppför.
Detta får inte skrivas på den ingrodda traditionens konto, utan humanitärt medvetna regeringar och personer måste fordra anständighet och tolerans mot oliktänkande.
Under den röda tiden kontrollerades individerna stenhårt och de som på egen hand önskade föra utvecklingen framåt var utlämnade åt regimens nycker.
Den förre kirurgen Sali Berisha måste raskt komma på andra tankar, såvida inte demokratiska partiets namn framgent bara skall framkalla hånleenden utomlands.
Om begrepp som " vänster " eller " höger " görs till självändamål i politiken, skyms lätt den ideologiska sikten av ett ängsligt bevakande av den egna positionen på höger-vänster-skalan.
kronor för båda.
mars ).
kronor om dagen från den 1 maj då gästhamnstaxan börjar gälla.
Om tiden för vinterförvaring har fritids- och skärgårdschefen Ohlson lämnat skilda besked:
Det var liksom ingen ordning.
Ledaren Milos Zeman har hela tiden sagt att han inte ämnar bilda regering ihop med " de oreformerade gammalkommunisterna ".
Subkulturen kan ge både trygghet och möjlighet till ett nödvändigt uppror mot det etablerade samhället.
Det är klart att många hade väntat sig raskare tag av regeringen i kampen mot arbetslösheten.
Oppositionen har ryckt åt sig initiativet på det område socialdemokratin betraktar som sin specialitet - sysselsättningen, anmärker Expressen ( ob ):
Ju mer Sverige dras med i paktens arbete och erkänner dess betydelse, desto mer ändras den i en för oss gynnsam riktning.
En motsvarande utredning av skatt på hushållstjänster, turism och lunchsubventioner är angelägen.
fick ett telefonsamtal från polisen med order att ringa i kyrkklockorna mellan klockan
Ingvar Rohr har registrerat samtliga och
ton.
Exteriörens natursten gör att kyrkan ser ut som växt ur berget, en bit upp övergår fasadmaterialet i tegel.
Någon slog ner honom bakifrån, tog hans plånbok och sparkade ner honom på spåret.
- Jag trivs med kyrkan och jag tror att kyrkan trivs med mig, säger han.
Där visar det sig att även ett Herrens hus kan ha sina prosaiska inslag.
Jag kallar till högtid vid nådens bord och samlar kring eviga lifvets ord.
.
Men när den ekonomiska integrationen sköt fart i Västeuropa med EEC och sedan EG och EU, kom Europarådet alltmer att hamna i skuggan av EU.
medlemsstater, som alla är med i Europarådet, har på olika sätt engagerat sig i samarbete med de forna östdiktaturerna för att lösa dessa svåra uppgifter.
De tragiska händelserna i Tjetjenien ledde dock till att Rysslands medlemsansökan lades på is närmare ett år.
Jag gjorde det trots att jag vid besök i Kroatien kunnat konstatera att det finns flera vitala demokratiska institutioner och trots att oppositionspartierna säger ja till medlemskap.
kroater ska infinna sig för rättegång om krigsförbrytelser.
Därför ska Kroatien inte beviljas medlemskap i Europarådet förrän vi kan konstatera att landet gjort allt som står i dess makt för att bringa de åtalade till krigsförbrytartribunalen.
För egen del hoppas jag att Kroatien blir medlem i Europarådet.
I mötet mellan vision och verklighet får eleverna betala priset.
Ett ökande antal elever kommer att bli underkända.
Lärarnas Riksförbund tar olika initiativ för att skapa möjligheternas skola - en skola av hög internationell klass.
Det kräver fler lärare på skolorna.
En tioårig grundskola ger alla barn en bättre grundutbildning och tar till vara barnets naturliga nyfikenhet och lust till lärande.
I stadsdelen Kortedala ligger en backe som kallas för Burmabacken.
Stolparna står på höger sida om man kommer från Göta älvbron.
Så stolparna kommer att tas ner igen och så småningom ersättas av träd.
Koldioxid är alltså en förutsättning för liv, ej tvärtom!
I Sverige har energidebatten kört in på en stig ( koldioxidproblemen ) istället för att lösa de stora tunga problemen om kärnkraftens avfallshantering och avveckling, samt samarbete på detta område inom EU och övriga världen.
Därför hoppades jag att de politiska partier som stod för ett ja till EU, menade allvar när de lade fram den synpunkten, att det skulle bli lättare för oss i Sverige att påverka djurhållningen ute i Europa, om vi blev medlemmar.
VIVIANNE WETTERLING Komminister Vi behöver framtidstro Politiska partier i allmänhet är otroligt dåliga på att föra fram en positiv framtidssyn.
Vi måste alla hjälpas åt att bryta denna trend.
Kaninen tas till labbet och visas där för studenterna som sedan går bort till en bildskärm.
forskare och försöksdjurspersonal,
- Det är allmänt känt att biologer är dåliga med datorer och ett datasimulerat grodförsök skulle vara ett bra sätt att introducera mer data i kåren, säger Gwen.
Killar vågar inte vara mesiga - Många som hellre skulle titta på videon tvingas av grupptrycket göra grodförsöket i alla fall, berättar hon.
Gwen Johansson vill inte bli gymnasielärare till vilket pris som helst.
På institutionen tycks alla vara överens om att den nyinrättade professuren är en viktig markering som statushöjare av det vetenskapliga arbetet med att dokumentera och rädda våra bebyggelsemiljöer.
Men det är först på senare år som man börjat inse betydelsen av våra hus och dess miljöer, säger Ulf Grundström, arkitekt i botten.
Länsstyrelser, kommuner och på senare år även privata företag är den arbetsmarknad som ligger framför dem som går ut:
Bebyggelseantikvariskt program

Det är vad svenska journalister oroar sig mest för.
I dag ser
De snabba förändringarna av mediesystemet är alltså en av faktorerna.
Tafsa inte på public service, det är det genomgående budskapet, oavsett politisk uppfattning.
Eller också är det ett uttryck för att journalisterna vill värna om sina jobb.
Tanken var att göra något åt ägarkoncentrationen i massmedia.
- Enda egentliga kravet vi har på oss är att i god tid till budgetberedningen för
Rådets uppgift är också att bevaka utvecklingen och motverka tendenser i sådan riktning.
BJÖRN HANSSON
Antalet barn har under året pendlat mellan
och en halv månad.
Då blev det klart att
cykelavstånd, långt utvecklad Agenda
i kommunen har jobb.
Bild:
Det är en av de slutsatser som går att utläsa i en doktorsavhandling om Bonnierkoncernen, Huset Bonnier
Han var inte intresserad.
Segerstedt förklarade att han " inte skulle ge affären ett vänskapligt godkännande ".
Men materialet svällde och i stället blir det en del
Enda undantaget skulle då vara söndagen den
Soligt men blåsigt en trovärdig prognos?
Tror ni nu på den prognosen så håll er i kustbandet och i lä under juni och juli.
regn till och med, och det andra slutade inte förrän sent under måndagen den
plusgrader.
då tempen återigen sjönk till
Våren var vid det laget
.
Torsdagen försökte i alla fall med ett rätt soligt väder och omkring

Jönköping
Rivningsbeslutet är fattat.
Man känner alltjämt stolthet över sitt verk.
Politikerna måste absolut ändra sig, säger hon.
Hon tror fortfarande på ett bevarande av huset:
Men, som sagt, rivningsbeslutet är fattat.
s-toppar Kommunalråd och landstingsråd lämnar sina politiska uppdrag Det blev en blodig söndag för s-politikerna i Gävleborgs län.
Genom att avgå hoppas han kunna minska politikerföraktet, säger Vestlund i ett pressmeddelande.
maj och har sedan dess stått i daglig telefonkontakt med Håkan Vestlund.
Varken landstingsrådet Bernt Jerfsten, ordförande i X-trafik, eller kommunalrådet Sture Sandberg, vice ordförande, hade dock sett några nakna damer.
Kraftigt underskott i Lilla Edet LILLA EDET:
Minskade skatteintäkter och ökade kostnader för socialbidrag är enligt Jörgen Hellman
som socialdemokraterna i höstas sydde ihop med vänsterpartiet skulle ge ett överskott på
Han är också kritisk till finansieringen av sommar- satsningen för ungdomar.
De bygger på månatliga rapporter från bryggerier som representerar drygt
Men de effekterna borde vi ha blivit av med.
Allt mer tyder ju på att vi får ta in ännu mer öl nästa år.
Det kunde tillskrivas de nya reglerna för gränshandeln.
miljoner liter.
Projektet skulle ge ringar på vattnet och stimulera de
lägenhetsinnehavar i
Revisorerna konstaterade att arbetet måste inriktas mot bland annat de boende.
Kommunen har avsatt en pott för miljöåtgärder och pengarna har framför allt delats ut till förskolor, skolor och vårdinrättningar.
Men försöket har inte lett till ett enda projekt.
Birgitta Eriksson, informationschef på socialstyrelsen, tror ändå inte att det betyder att en majoritet av svenska folket är negativ.
Vilket man gjort på olika sätt - med annonser i konsumentpress och kvällstidningar.
- Många har uppmärksammat frågan och börjat tänka på den, det är positivt, konstaterar Birgitta Eriksson.

Kurt Bengtsson menar att åtal kan väntas mot ungdomar som använt hasch.
ton tung granit- trumpet.
De spännande lekredskapen finns nu spridda i den grönskande stadsparken där de oväntat dyker upp på gräsmattor och i träddungar.
Den vattensprutande krokodilen mejslad ur en ekstock har blivit favorit hos Hans och Cherif och de andra barnen i eko-lekparken.
miljoner vardera på att göra Fässbergsgymnasiet till en av landets spjutspetsar när det gäller att utnyttja den nya tekniken i undervisningen.
Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling säger i en kommentar att en av de viktigaste uppgifter för de skolor som nu valts ut till projektet är att inspirera och lära andra.
De är uppdelade i
yrken med ungefär lika lång utbildningstid.
yrkesgrupper slumpis utvalda Arbetsvärderingen består av intervjuer med
ROGERGRANAT Kvinnodominans.
OS-tankar ger inte ens EM-brons Sverige förlorade bronsmatchen i handbolls-EM mot Jugoslavien med
Ryssarna vann med
- Nu gäller det för spelarna att åka hem och träna och tänka på hur härligt det kan bli att vinna OS-guld, sade Bengt Johansson.
.
< M > Kort som håller Under EM har Per Carlén och Pierre Thorsson varit de bästa spelarna.
Det ekonomiska utrymmet är visserligen fortsatt begränsat, både till följd av hög skuldsättning och kraftigt höjda socialbidragskostnader.
Folkpartiet kräver en förbättrad grundresurs till skolan jämfört med socialdemokraternas budgetförslag, värnar om skolsköterskorna och vill ha en enhetlig behandling av friskolorna.
Kansliet skall gå igenom vilka verksamheter inom kommunen som kan utsättas för konkurrens, samtidigt som kommunalt anställda som är intresserade av att starta egna företag skall få entreprenörsutbildning i kommunal regi.
Teckning:
Nato-staterna hoppas, måhända blåögt, att förändringarna kan ske under stärkt sammanhållning.
Persson kan i dag knappast känna sig särskilt optimistisk.
Förklaringarna är flera.
Med mer pengar över för den enskilde efter en löneökning minskades kraven på höga bruttolöneökningar.
Persson kan inte bara lägga över allt ansvar på parterna.
Utan att avslöja för mycket, kan vi konstatera att det är många förvecklingar och turer innan deras kärlek når sitt mål.
- Det har varit kul att samarbeta.
Texten är också skriven på ett enkelt sätt, med så kallat fraserat radfall.
- Vi ska träffas under sommaren och ha någon form av fest, utlovar hon.
Därför presenteras nu ett handlingsprogram.
Dessutom får kommunfullmäktige ta beslut om att all kommunal representation skall vara alkoholfri.
Ett par exempel:
Kompetens och inte kön eller ålder bör framhållas som den styrande faktorn.
år i mer än
I denna generations övergripande gemenskap förmedlas de attityder och värderingar som i stor utsträckning kommer att prägla barnens och ungdomarnas personliga utveckling.
I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll som ungdomsfostrare viktigare än någonsin.
Varje krona som av samhället investeras i idrottsrörelsen medför en omsättning i föreningslivet som är cirka
antogs en motion om instiftandet av ett ungdomsråd där arbetsfördelnigen inom idrottsrörelsen kan göras tydlig.
Den mest idealiska situationen är när yngre och äldre samarbetar.
Volvo PV basunerade ut ett stort avvecklingsbehov under hösten
kronor per kg.
Beträffande fallskärmsavtal och liknande så borde alla anställda behandlas lika, dvs några undantag för ledningspersoner skall inte göras.
Vi har vänt oss till de elever som av olika skäl söker ett alternativ till den traditionella gymnasieskolan.
Dessutom kan varje elev arbeta i sin egen takt och i stor utsträckning planera sina studier själv.
tjänster skulle bort och att vi skulle vara
Gick inte det här lite väl fort?
- Resursbrist hos oss gör att vi hamnar i hopplösa underlägen.
- Vi märker att amfetaminmissbruket ökat.
Jag håller med om att vagnarnas stolar är av sämre klass än långtradarnas, där kanske bara en enda förare sitter i stolen.

miljoner kronor för att utvinna biogas vid avfallsanläggningen Häljestorp i Trollhättan.
levereras
- Vi skall också utreda möjligheterna att skapa en anläggning för tvätt och sanering av förorenade jordar.
BJÖRNSVENSSON Miljonsatsning.
Kommer då datoriseringen av vårt samhälle att få för stora proportioner?
Det vi lär eleverna nu, har de kanske ingen nytta av i framtiden.
Man måste fortsätta att lära sig, så att man utvecklas under hela livet.

:a och en
Huvudskyddsombudet får stöd för sin åsikt av kommunens räddningschef Rune Persson.
Och därför ser det hela ut att mynna ut i en kompromiss:
Härryda kommun har inte fastställt några exakta säkerhetsavstånd mellan till exempel järnvägen och bostäder.
Människor njuter av att se vackra saker, att vara omgivna av vackra saker.
Många tjejer klagar nog på sitt utseende för att få höra motsatsen av sina vänner.
Man tror inte att utseendefixering är lika utbredd hos killar som hos tjejer, men det är inte långt därifrån.
I reklamfilmer och serier kan man använda fler människor med ett vanligt utseende.
Orosmoln över Tanum TANUM:
miljoner samtidigt som skatteintäkterna väntas bli
·Soliditeten, måttet på kommunens långsiktiga ekonomiska styrka, har minskat från
nya miljoner.
De yngre skolbarnen rör sig naturligt i leken.
minuter i veckan och friluftsdagarna har tagits bort till följd av besparingsåtgärder och för att ge utrymme för de teoretiska ämnena.
Fler timmar om idrott och hälsa Idrottsämnet benämns numera idrott och hälsa.
?
Tänk vad mycket man skulle kunna dra in på egentligen.
Andra exempel på för många förpackningar är karamellpåsar och chokladaskar.
Affärer borde vägra beställa hem dessa miljöfarliga produkter, men åter igen ligger det pengar bakom.
Försurningen leder i sin tur till att markens metaller frigörs och vattnet blir förstört.
Visst finns det refiller men många är fortfarande gjorda av plast.
Alla människor skall vara tvingade att ta hand om sitt skräp.
Det minsta vi kan göra är att sortera våra sopor.
Den nyetablerade NU-sjukvården i norra Älvsborg-norra Bohuslän kommer att få ett underskott på hela
- Vi beräknade ett underskott på cirka
miljarder kronor.
och för NÄL med
PER WAHLBERG Stort minus.
En privatisering av statliga företag får på intet sätt rättvisa följder.
Allt detta får till följd att de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.
I ett rättvist samhälle får alla slåss på samma villkor.
Generellt är det viktig att personal inom offentliga sektorn utbildas mer aktivt i social kompetens så att de får förmåga att kunna kommunicera med sin omgivning och planera gemensam tid på ett effektivare sätt.
Med det blandekonomiska samhället tillgodoser man alla intressen.
I går kom beskedet lika snabbt som överraskande:
timmar längre.
kronor om året att hyra och bygga upp tillfälliga skolmoduler vid Lyngåkraskolan.
, i Sverige
dagar i Gamla Stan.
år sedan.
" Mitt i byn " ligger S :t Laurentii, den gamla stadskyrkan från 1200-talet I vanliga fall är det ganska tyst i kvarteren, men
Laxsoppa och kalvdans.
Men det struntar många i, risken att åka dit är liten.
Det gav resultat direkt.
Om de har glömt sin legitimation går han så att säga på sin intuition, säger Johan Schubert.
Här har de koll på alla tågen I sommar återinvigs SJ:s ombyggda trafikledningscentral Hela väggen är täckt av storbildsskärmar som visar gröna och röda linjer, blå bokstäver och gula siffror.
Nu visas varenda spår, varenda växel, varenda signal och varenda tåg på de fjärrstyrda banorna,
- Den stora fördelen är väl att här är gott om plats, bra luft och fint ljus.
Medan en av informatörerna ropar ut att Vättertåget från Skövde till Falköping och Nässjö är
Från i höst är det endast Varberg, Öxnered och Uddevalla som är bemannade nattetid och under veckoslut på de fjärrstyrda banorna, allt annat styrs härifrån.
veckor före överföringen vet varken ledning eller de

Detta gör också att oljan beter sig på ett ovanligt sätt.
- Vi håller på tills vi anser att vi har full kontroll.
, fick i går en ny hörntand på mindre än
Men även om det såg lite otäckt ut kände patienten ingenting under lokalbedövningen.
Kort sagt:
Anna-Lisas besvär var att hon hade en krona som var fäst i ett stift.
En datorstyrd fräs gjorde en exakt kopia av hennes gamla tandrot, och om en halvår kommer den att ha vuxit fast.
Men de för en kamp i kraftigt motlut.
- Det skulle gå galant.
när en delning tidigare var på tapeten visar att Hovaborna gärna vill vara herrar i eget hus.
kommuner i Skaraborg trilskas och vill inte veta av något sådant.

Sonen Lars-Ove fick provsmaka årets första skörd.
Priset på de svenska gubbarna?
- trots att Saab hotar med stämning och skadeståndsanspråk på flera miljoner kronor.
- Om någon tar en bild när vi testar bilar på en provbana eller någon väg är en sak.
Har publicerat liknande bilder Enligt Carlquist har hans tidning publicerat den här typen av bilder i varje nummer under
procent av de som en gång blivit utsatta - misshandlas igen är en ny insikt.
Forskning visar också att en av de grupper som är allra mest utsatt för upprepat våld (
·Våldtäkter utomhus, där gärningsmannen inte är känd ökar, liksom sexuellt ofredande - också där med okända gärningsmän.
I
Det är stadens ryggsäck i form av pensionsskulder och lån som nu återigen leder in de bägge borgerliga partierna på utförsäljningen av kommunala bolag.
öre förra året, vi vill fortsätta med ytterligare en 25-öring och sedan en femtioöring 1998, säger Margita Björklund.
Moderaterna vill också satsa extra på skolan och förnyar sitt krav på
I stället för de

Med ett sinnrikt system av uttag för all tänkbar sofistikerad sjukvårdsutrustning.
- Men visst kommer det att uppstå inkörningssvårigheter, trodde sjuksköterskan Margareta Johansson.
- Det är det vi är specialister på, menade Svante Arvidsson.
- Vår undervisning är så modern den kan bli med de resurser vi har.
Skolan behöver omgivningens förtroende Löfgren anser att Johanssons krigsförklaring kommer precis då skolan behöver omgivningens förtroende för att göra de förändringar som Johansson efterfrågar och som redan har påbörjats.
Elever får fly för tåget Avståndet till järnvägen är för kort ur säkerhetssynpunkt LANDVETTER:
Till hösten vill kommunen dock fortsätta att använda den före detta industribyggnaden i södra Landvetter som skola.
- Det är oansvarigt.
och det tänker kommunen nu fortsätta att använda sig av för att kunna bedriva egen undervisning i byggnaden.
Huvudskyddsombudet Tom Eklund tycker att lösningen egentligen är absurd men kan acceptera den om skolförvaltningen uppfyller hans och räddningstjänstens villkor.
Mörkt minne mötte minister Idag är det exakt
Departementets tjänstemän skymde banderollen Kanske fick han lite besvär med att se demonstranternas banderoll - " Vi minns
Svenska Amnesty har dragit igång en kinakampanj, en av de största kampanjerna hittills, och många har engagerat sig.
Vår uppgift är att få människor att minnas.
Zou Jiahua, en av Kinas
anhängare.
Så berättar Asaharas egen fru, Tomoko, som visat egen vilja.
Sommaren
Enligt Asahara kommer ändå bara Aum-sektens medlemmar att överleva världens undergång nästa år.
offer för gasattacken i Tokyo.
- Betongen är så tjock, det är som i en grotta, säger han om sin cell.
skadades.
öre av en svensk bör betala tillbaka exakta beloppet, annars blir det kulturkrock.
Men i andra kulturer finns det andra egenskaper som också anses viktiga för bedömningen om en person är pålitlig eller inte.
karameller på
kompenseras på något sätt.
Erik Andersson Internationell poesi.
Det ligger en fara i att det blir för lite av konkreta handlingsprogram, sade Ulrika Messing efter mötet.
Men hur relationerna skall se ut spikades inte fast.
Men då tvingades den brittiske finansministern Kenneth Clark blockera, trots att förslaget i hög grad gynnade brittiska intressen.
redovisar föreligger nu i bokform.
Ambitionen är att förstå männens könsköp utifrån ett tvärvetenskapligt betraktelsesätt, där grundföreställningen är att människan är en " bio-psyko-socio-kulturell " varelse.
Rikedomen på infallsvinklar kan ses både som bokens poäng och dess problem.
Författarna ställer frågan om det finns " ett urorreanlag inbyggt i den manliga konstitutionen ".
I grund och botten handlar diskussionen om hur man ska förstå prostitutionen som fenomen.
Dessutom lyckas man med konststycket att hävda att männen är både alltför fastlåsta och alltför frikopplade från mansrollen.
Ett gästspel i Göteborg återstår att hoppas på, för Salamandrar är en andlöst spännande timme med koncentrationen på topp, både på scenen och i salongen.
En vissling där dansaren och musikern kalibrerar sin ton ger en glimt av den humor som ofta kryddar Virpi Pahkinens dans.
Denna dansares kropp är ett välstämt instrument och denna koreografs dans är extremt fysiskt krävande.
Niklas Brommare Musik:
europeiska länder ingår och där Sverige har observatörsstatus.
Den har mycket små egna resurser och dess medverkan i militära operationer har hittills varit marginell.
Olika fyrtorn i ett snabbt skiftande textlandskap Ord i Nord-evenemanget i Köpenhamn handlade inte bara om huruvida Norden var en lögn eller ej ( se min rapport den
Det beror på var man står.
Så var fallet med Hansen som levde de sista
Frågan om en nordisk kulturell gemenskap fick bränsle från Harold Blooms omdiskuterade The Western Canon.
Skulle det kunna gå att skilja en nordisk kanon från en större, " europeisk "?
En gemensam nordisk litteraturtradition - är det en saga blott?
Att det ursprungliga sparkravet på
Längre restider för patienterna Neddragningarna åstadkoms genom att medelvårdstiderna kortas samt att kraven ökar på att bli inlagd och vilka diagnoser man behandlar.
Planerade operationer inom kirurgi och ortopedi blir kvar med vissa inskränkningar.
Alingsås:
- Vi förklarar oss själva inkompetenta om vi inte kan enas om att lätta på exportförbudet av produkter för brittiskt nötkött.
Tyskarna anser inte att det ännu är bevisat att dessa
I morgon skall den brittiska regeringen lägga ett ramprogram som måste godkännas av de andra EU-länderna för att britterna skall häva blockaden.
- Kinnocks uttalande visar att Västsverige har bättre vänner hos EU-kommissionen i Bryssel än i Stockholm.
.
Tystnaden TALAR En av eleverna som går ut Fotohögskolan i Göteborg i år visade inte sitt examensarbete på Konsthallen tillsammans med de andra.
De föreställer landskap och byggnader som den sovjetiska armén har lämnat bakom sig.
Obehagliga frågor.
Det betyder att man från norsk sida räknar med att det kan bli ett beslut om den nya anläggningen redan före årsskiftet, detta sedan remissinstanserna sagt sitt.
juni.
Avgångselevernas utställning på Konsthallen är Valands ansikte utåt.
Nu måste jag jobba och har inte råd att ta ledigt för att gå på kurs, säger Maria Hallberg.
För att det handlar om en person med mycket starka känslor för vad som är rätt och fel, bra och dåligt i sampelet människor emellan och det blir uppenbart så fort man tittar i hans meritlista.
Skaffade sig scenisk erfarenhet sommartid Den som inspirerat honom att söka sig vidare på sångarbanan var emellertid sångpedagogen Hans Gertz med vilken han börjat studera redan
hette operan Bruden som försvann,
Och man skulle kunna tillägga Don Ottavio, Belmonte, Higgins, äkta mannen i Katerina Ismajlova, Rossillon och Eisenstein med flera.
HÄLSA Annies svåra demens försvann En inopererad shunt gav henne ett nytt liv Annie Wedberg berättar livfullt om konstkursen hon nyss gått på, om sina långpromenader, att hon börjat simma igen ¤ - Underbart att jag fick komma tillbaka till livet!
månader hon var på Vasa sjukhus och blev alltmer förvirrad.
- Jag var uppe tidigt och duschade när det small till i huvudet ¤ sedan minns jag ingenting mer.
månader innan den diagnosen blev ställd och hon opererades i mitten av februari l 993.
Bild:
Här arbetade Olle som försäljningschef till
blev Olof Lakander en av de första medlemmarna och han har under de senaste tiotal åren varit revisor i Föreningen.
Gösta Ferneborg Politikers moral under luppen Debatt och opinionsbildning ska motverka fusk, hoppas utredare Motala, Örebro, Stenungsund och Gävle.
- Det är självklart att politiker måste kunna skilja på mitt och ditt och rätt och fel, men uppenbarligen har vi olika uppfattning om vad som är vad.
personer fallskärmar på
- Vi kommer att skriva en handbok som tar upp frågan om ledarskap i politiken.

år.
Alla fysiska och psykiska funktioner påverkas om för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum, så att hjärnan trycks ihop.
Cirka
Hård strid om allt färre feriejobb I år är sommarjobben
sommarjobb att erbjuda.
Att antalet sommarjobb sjunkit så kraftigt förklarar länsarbetsnämnden på följande sätt.
- Det är stor skillnad jämfört med för
fler jämfört med maj.
Idag är det ytterst få som vill gå byggnadsprogrammen till exempel, säger han.
Det sprider sig från arbetsgivare till arbetsgivare.
Men jag går alltid upp hit till utlandsförmedlingens anslagstavla och ser efter om det kommit upp något nytt.
·Arbetet får högst omfatta
Om du får jobb se till att¤ ·få ett anställningsbevis som säger hur många timmar du ska jobba, hur stor din lön är och vem du är anställd av.
Fiskrensare på Island blev hon inte.
Skador eller mutationer på dessa innebär att risken att utveckla sjukdomen är stor.
Håkan Olsson är överläkare på cancerkliniken på universitetssjukhuset i Lund:
Riskbilden skulle kunna se annorlunda ut i familjer med färre bröstcancerfall.
Är det försvarbart att operera bort friska kroppsdelar?
Alternativ till förebyggande operationer är täta kontroller, främst mammografi.
I
- Den här forskningen är bara i början.
och bröstcancer.
Förändringar på denna gen kan förklara cancer hos mycket unga kvinnor, en del bröstcancer hos män, prostatacancer, cancer i bukspottkörteln samt hudcancer.
Men det är ofta svartjobb, som håller kvinnor utanför trygghetslagarna.
- Men jag är principiellt emot att särbehandla vissa branscher skattevägen.
LENA STRÖMBERG
Nu blir det crosscocking, med hennes italienska bakgrund och vår rökta fisk, säger Annette Bokstad.
De som inte har medlemskort eller känner någon som har det göre sig icke besvär.
Istället satsar krögarparet på matlagnings- och vinkurser.
Det blir klubbar
Men någon riktig listklättrare har han inte haft på över ett decennium.
Samma släpiga raspighet.

.
Jag tycker att vi har lyckats få en helhet i programmet trots att det är ganska varierat.
år sedan Franz Schubert föddes.
- Hon är världens främsta slagverkare trots att hon nästan är döv.
Detta saknar och drömmer japanerna om.
Nej, här gäller andra metoder för att knyta kunderna tätare till sig.
Kunder som vill förknippas med de värderingar som Volvobilarna marknadsförs med - säkerhet och miljömedvetande, säger Dan Werbin.
Han säger sig dock inte veta om det är den vinstrikaste marknaden.
- Ännu har jag inte gett upp, säger han skrattande.
Volvo efter
·Anställda:
Årets
De riktigt usla försäljningssiffrorna från april har nu bytts till ett något mer beskedligt minus.
första månader fallit till en marknadsandel på
).
(
USA Julie Andrews som har huvudrollen i och bär upp musikalen Victor/ Victoria betackade sig för en Tony-belöning, när det visade sig att det var den enda nomineringen som bjöds publiksuccén Victor/Victoria.
I dag sågas den helt av kritiker i New York.
Julie Andrews.
Det var Cappella Summarum och kyrkokörerna i Backa och S :t Pauli som strålat samman till en närmast majestätisk manifestation.
år.
meters djup.
Av Werner Stoppenbach,
rader med containrar i stället för
företag.
.
Arbetsgruppen föreslår
Rapports sändningstid lär inte gå att flytta på, och de senare tiderna är knappast någon kanal beredda att avstå ifrån.
En sammanslagning av Rapport och Aktuellt skulle också kunna innebära att de båda kanalerna satsar på en enda nyhetssändning av format.
Det är konstigt att kanalen inte försöker vara mer stringent ens när den för en gångs skull har en tävling som skulle kunna intressera fler än de redan frälsta.
Försommarkvällar är kalla men vackra.
Skulle en astronaut ha med sig Bingolotto ut i rymden?
Hörseln vässas och jag hör något jag nästan glömt bort:
När man hör släpper man in något mer.
Det anses kosta för mycket.
Så inte den sommar som gick.
Den visserligen fula men relativt funktionella rabattavgränsning i plast jag grävt ned med viss möda.
Inget ont om asfaltläggare.
Det skulle möjligen förklara hans bristande uppmärksamhet vad gäller odlade växter.
centimeter på höjden.
En annorlunda läkarserie Doktorn kan komma!
Därför är det redan från början bäddat för flera konflikter.
Därför lär TV-publiken få lättare att känna igen sig hos den svenska Skärgårdsdoktorn.
Förut har han gjort stora och tunga roller i bland annat Ingmar Bergmans Den goda viljan och Enskilda samtal.
Vi kommer i kontakt med de eviga frågorna om liv och död.
De första avsnitten sänds i Sveriges Television hösten
I alla fall trodde jag att OK stod för oljekonsumenterna, men det kanske betyder Ont om Kosing.
Jag förstår dem inte alls.
.
,
I dag botas
I spetsen för årets kampanj mot hudcancer står folkhälsoinstitutet och Cancerfonden.
Vi har också mer fritid att sola på och vi reser betydligt oftare än på 60-talet.
Det tar nämligen ofta mycket lång tid innan hudcancern visar sig.
till
·Skydda dig med kläder och solskyddsmedel, minst faktor
ANDERSHOFGREN Se upp!
däck värda en halv miljon kronor.
Chefen för länskriminalens utredningsrotel, Bertil Svensson, är mycket förtegen om vad som framkommit hittills i utredningen.
Han greps i Stockholm, men häktades den 28 april i Göteborg misstänkt för grovt häleri.
.
och
procent, mot
Bäckström försvarade sig med att de långa räntorna rentav stiger när de korta sänks om riksbanken saknar trovärdighet.
- Fast jag hoppas på fler deltagare.
Det var alldeles för kallt att " bada " i Kåsjön.
Bengtsson är så duktig att hon är med i juniorlandslaget.
Förutom Ulrika Bengtsson vann Kungsbackakillen Björn Rinde,
Redan första året, i fjol, blev han RM-mästare.
mil )?
kilometer för högstadiet.
.
Johan Persson, Onsala ( etta ), Petter Bjurenvall, Askim ( tvåa ).
Björn Rinde, från Kungsbacka, är en före detta simmare som också blev skolmästare i söndags.
och
·Antennerna vidarebefodrar under uppskjutningen data från raketen ner till konstrollstationen i Kourou.
Arbetet med konstruktionen började dock redan på tidiga 70-talet.
Konkurrenstrycket är väldigt stort i och med att många företag lider av att försvarsanslagen dras ner.
- Går det bra kan vi vidmakthålla det vi har och till och med skapa nya arbetstillfällen.
I samband med premiärturen ger separationssystem, antenner och kablage i de
ner priser på möbler och fanér med
Artikeln är ett resultat av en resa som företrädare för förbundet gjort tillsammans med BAT-kartellen och andra fackförbund inom branschen.
Oftast har det dock handlat om underleverantörer.
Finalkombinationen anses av många vara den mest överraskande i National Hockey League sedan starten
" Pantrarna ", uppbyggda på ett Lasse Falk-influerat
Å andra sidan påstås franskkanadensaren vara huvudorsaken till att favoriten Detroit sopades bort i förra omgången.
nnValerij Kamenskij har linkat omkring skadad under halva sin NHL-karriär.
- Vi blev uppbjudna till den sista dansen, livet är underbart.
häromnatten.
Garanterat ett bra byte för coachen Doug MacLean.
Sylvain Lefebvre
Sandis Ozolinsh

Dave Lowry
Brian Skrudland
Johan Garpenlöv
Patrick och Peter -
Så här ser den byråkratiska gången ut för Ludmilla:
- Jaha¤( paus )¤jag har inte datumen klara för mig, jag trodde det var senare.
Ludmilla Engqvist var i början av 1990-talet världsstjärna, vann VM
Internationella friidrottsförbundet upphävde avstängningen i december förra året Ludmilla Engqvist gjorde internationell comeback igår kväll efter
nnRegelverket som i en första anblick verkar glasklart sätts nu under tuff granskning.
Mats Wilander slåss, tillsammans med kompisen Karel Novacek, för att få sin heder återupprättad.
I skadeståndens förlovade land är beloppen mycket högre än i övriga världen.
- Om det skulle gå så illa är jag övertygad om att det för det goda med sig att allmänhetens och politikernas förståelse för dopingproblematiken ökar.
.
- IOK är inte demokratiskt.
Luckor har täppts till och regelverken förfinats.
förare under träningen inför Isle of Man.
Vilken VM-debut ( utanför Norden, alltså ).
Ett av de blötaste, tuffaste och jäkligaste lopp som körts på länge.
nnn Förloppet i Barcelona med Renault Spider Trophy blev ett " efterlopp " på grund av skyfallen.
Trea är han också i sammandraget efter Shayne King, Nya Zeeland (
, Rickardsson
åskådare!
varv och
- Eklund är lika gaggig som en gammal gubbe, sa Kenneth Hansen.
BOLENNART LARSSON lGubbe?
och en halv miljarder kronor, förklarar arkitekten och jurymedlemmen Mats Edblom.
Men det kostar för mycket att lägga uppvärmningsarenan på toppen.
Det blir fler sittplatser längs arenans långsidor och de boende i Hammarbyhöjden störs mindre, säger Mats Edblom.
Jag tror att vi har mycket goda möjligheter att ta hem OS
Sofia är ett av
A 5-sidor regeltext på engelska, har vi valt att presentera Krister Malmstens nedslag i punktform.
- Det är en grundläggande princip i en demokratisk rättstat att det är åklagarens uppgift att styrka att individen gjort sig skyldig till brott, och inte - som här - det omvända förhållandet.
Allt för att undvika att vårt eget bestraffningssystem skall ifrågasättas, berättar Malmsten.
- Rättsäkerhetens utgångspunkt är en skrivning av omvänt slag.
system återstod
Lars G Edvinsson trodde en del på Lookout Laday före loppet, vilket han också påpekade i gårdagens GP.
kronor var.

Kjelle var inte alls nöjd med utdelningen och får nog skylla måltorkan på Ljungskiles duktige målvakt Ulf Kortesniemi i stället för att skälla på de egna spelarna.
Många situationer förstördes av okänslige domaren Andreas Kovacs från Bjuv.
Kubism = konstriktning som gjorde uppror mot realismen ( se detta ord ) genom att avbilda föremål från många sidor samtidigt.
Den som har mest information blir en vinnare.
I vår accelererande höghastighetskultur blir informationens idé ett hysteriskt självändamål.
Ahhh.
" Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta.
Likt en Orfeus avlockar Julie med sin musik och sina ord människorna deras skuggsidor som frisläppta innebär både fara och förändringsmöjlighet.
Här är kärleken inte blind utan i stället en oförsonlig demaskör som tvingar de svärmande att blicka in i det egna nakna ansiktet, eller rättare sagt ansikten som likt årsringar döljer sig bakom de anletsdrag spegeln vittnar om.
Kanske var hennes avsikt att gestalta ett slags fin de siècle-stämning där starka känslor härskar bakom rädslans kyliga fasad?
Benjamin Netanyahu slog Peres med mindre än en procents marginal ( cirka
Han blir tvungen att " avdemonisera " Arafat.
Netanyahu själv poängterade under hela valkampanjen sina förpliktelser gentemot Oslo-avtalet och avstod nogsamt från att ens andas om förpliktelser gentemot " Storisrael " eller bosättningarna.
gånger.
.
Kanske är det när allt kommer omkring inte så fel att Benjamin Netanyahu, av alla människor, har utsetts till den som skall leda projektet.
Giovanni Battista Pergolesi gjorde en kort visit i livet; år
- Han slösar inte med ord!
Men här finns också problem.
Carin Bartosch Regi:
Det första man möter i boken är en förskräckt Miranda som tittar rätt på betraktaren och vädjar om hjälp.
I en röd-grön-gulfärgkonstellation känns värmen från ön och bilderna har en humoristisk distans som gör att man sväljer förnumstiga frågor som hur Miranda egentligen kan odla grönsaker i sanden.
Få färger, men i olika nyanser, ger enkla och klara bilder.
Man riktigt ser för sig hur de kuskar runt med en hel konkarong ungar för att testa de bästa barnalternativen.
Uppgifterna om sevärdheter och campingplatser kan man visserligen inhämta på vilken turistinformation som helst, men här finns de praktiskt samlade och, som sagt, barnanpassade.
Och alla rollspelande killar kan locka med sina föräldrar till Hova i Västergötland där en riddarvecka äger rum i början av juli varje år.
Ängsligt vevar jag ner min sidoruta.
Senare får vi veta att The Cooler ligger mitt i slakteridistriktet på Manhattan.
Här händer det nya, här spelar frijazzlegender som Charles Gayle, Rashied Ali och William Parker.
Glesa toner, vispar på trummorna.
Jungle är hans musik.
Folk verkar känna varann.
Längs hela den övre delen av Avenue A ner mot Tompkins Square Park liggerställena vägg i vägg.
Efteråt kommer en man fram och tackar för det han fått höra.
Vi bor i grannskapet, Stuyvesant Town längs East
Wayne & Sylvie bor på Perry Street i West Village.
Hon har elever över hela New York, barn som hon undervisar i deras hem.
hundar snor runt benen.
" It's the sound of Art, that's what it's all about!
- Den har gjort ett sådant intryck, jag skulle vilja använda den tillsammans med mina elever.
Där finns en scen, öppen för olika slags musik.
Det blir ett set på knappa timmen.
Människor är vana att göra allting på en gång:
- Det handlar om värdighet människor emellan.
Men konsumenten vet samtidigt att bonden får skäligt betalt för sina kaffebönor.
Där rättvisemärkta produkter lanserats har varorna mellan en och
Konsumenterna tar hänsyn till ekologiska, ekonomiska och sociala värderingar i konsumentbesluten.
kilo kaffe.
importerades nästan
För drygt
poäng.
somrar som kursen har hållits har den haft ungefär
Nu göms också barkbrödet undan.
arshmallow-testet kallas det i USA.
En tredje variant är EQ - emotionella kvoten; en parallell till IQ, intelligenskvoten.
Bodil Wennberg är psykolog i Göteborg.
Inom begreppet känslomässig intelligens ryms social kompetens; en egenskap som tycks bli allt viktigare i arbetslivet.
I förlängningen handlar det om förmågan att anpassa sig, umgås med andra människor, kämpa vidare, lita på sig själv.
Barnen delade in sig i grupper.
Men det är aldrig för sent.
Om hon eller han blivit retad i skolan och är ledsen, säg att du förstår och att du också skulle ha varit ledsen om dina arbetskamrater hade gjort så mot dig.
Skall Nina,
Den kinesiska polisen har inga problem att hålla reda på det fåtal framstående demokratiaktivister som finns i frihet.
Andra är glada över att de " små friheterna " har blivit fler - möjligheter att resa, mindre politisk indoktrinering, rätt att själv välja sin make eller maka.
Samtidigt som förföljelsen av frihetssträvande tibetaner är värre än någonsin kommer rapporter om strider i den nordöstra Xinjiang-provinsen.
De turkiska minoritetsfolk som tillsammans utgör

rullade stridsvagnarna in på torget och hundratals, kanske flera
- Särskilt stora är kraven på de kvinnliga prästerna men det är inte församlingens fel utan vårt eget.
Vi skall hela tiden vara så duktiga.
Här finns outnyttjade resurser.
pukor, trummor, bongos, klockspel, xylofon, träblock, glasflaskor.
Det finns inga inspelningar att luta sig emot.
Där har han arbetat som alternerande solopukslagare och samtidigt gjort sina
Mahler är bra, tycker han.
Jag spelade triangel.
Ingen har väl undgått den mördande marknadsföringen av den tältturnérande familjeföreställningen Pippi Långstrump.
Det var mycket riktigt en hes Pernilla Wahlgren som tappert kämpade på för att genomföra kvällens föreställning.
- Inger Nilsson ÄR ju Pippi.
Ungarna viker sig av skratt under föreställningen och många av oss äldre kan mot bättre vetande faktiskt inte heller låta bli att dra på mun.
Tycker jag är Pippi:
.
lÄr Göteborg moget för en renodlad jungle-klubb?
Photek är nog lite svårare att ta till sig.
belgien/luxemburg - Det vore bra om vi får en överenskommelse före toppmötet.
De gav intryck av att det var en brittisk seger, trots att det varit så gott som klart ett tag att förbudet skulle försvinna.
Men de kräver att nötdjur som helt och hållet fötts upp på gräs, snarast skall undantas från exportförbudet.
Men positionerna hårdnade inte, tvärtom betonade han och påpekade att ingendera sidan ville att utvidgningsfrågan skulle ställas på sin spets vid mötet i Berlin.
Lena Hjelm-Wallén diskuterade också Natos utvidgningsprocess med Solana där hon betonade att " utvidgningen måste följa Natos egna högt ställda kriterier ".
, har skrivit över
, något av en comeback efter en längre tids kamp mot drogproblem.
, lögner och videoband.
procent av USA:s befolkning ".
Pigdebatten är ett stickspår Subventionerade hushållstjänster kan inte i någon högre grad lösa sysselsättningskrisen.
Själv anser Segelström det vara uttryck för flexibilitet och öppenhet att hennes förbund lägger förslag det egentligen inte tror på.
AMS lägger stora pengar på att hålla människor i sysselsättning.
Det är inte subventionspolitik Sverige behöver, utan i stället generellt goda arbetsvillkor för företagsamheten som sådan.
år, om kriget.
När bombattackerna börjar går han ned i skyddsrummet med sin familj.
).
John Boorman har gjort många filmer under åren.
De människorna har fått asyl som " de facto-flyktingar " och " av humanitära skäl ".
Att hellre fria än fälla i tveksamma fall vore ett stort steg mot en mer människovärdig flyktingpolitik.
Dessutom torde de ha rest ragg mot att Tudjman signalerat hårdare tag mot kritiska journalister.
· Låt oppositionen i Zagrebs fullmäktige utse borgmästare!
De propagandistiskt förvridna begrepp som alltför länge tilllåtits styra skeendet på Balkan får inte permanentas.
Norge bör nu, i den mån vår medverkan framdeles är önskad, arbeta för en anpassning av fredsprocessen till nya politiska omgivningar.
De tjeckiska väljarna valde inte mellan radikalt motsatta åsikter eller ideologier, utan mellan verkliga politiska partier med olika idéer om hur systemet bör fungera.
Ett favoritskämt är den klassiska rubriken i The Times:
Trots det svåra statsfinansiella läget lyckades folkpartiet få övriga regeringspartier med sig på denna reform.
Genom att låta försäkringskassan administrera och bedöma behovet av service och stöd gjordes i praktiken handikappspolitiken till en del av socialförsäkringssystemet och bedömningarna blev genom rättighetslagstiftningen lika över landet på ett sätt som de aldrig varit tidigare.
miljoner kronor.
Kritiken mot utredningen blev kraftfull och dåvarande socialministern Ingela Thalén sade att inga större besparingar skulle ske inom den statliga assistansersättningen.
månader.
Men även centerpartiet har nu även vad avser handikappspolitiken lagt sig platt för det stora partiet.
Resurser måste i högre grad fördelas över landet.
Där framhölls bland annat att konkurrens numera är global.
I denna fråga behöver vi samarbeta för att skapa lösningar så att invånarna i storstäderna skall kunna erbjudas samma höga kvalitet på skolor, vård och omsorg, som finns i Sveriges övriga kommuner.
Det här konstaterar Dalslands turistråd i en skrivelse till kommunikationsministern, vägverkets regionchef och landshövding Bengt K Å Johansson.
I brevet konstaterar turistrådet också att infrastrukturen i Dalsland kräver bra vägar.
Häromveckan höll Kungliga medicinska sällskapet i Storbritannien heldagskonferens om BSE.
Det konstiga med de
Antalet fall av Creutzfeldt-Jakob har inte ökat.
Förbudet infördes för att skydda folkhälsan samt återupprätta konsumenternas och marknadens förtroende.
Att BSE är ofarligt för människor?
Hur många djur har drabbats av BSE?
Andra britter säger att sambandet inte kan uteslutas, men att risken att man skall få CJ- sjukan är ytterst liten.
Konsumenterna.
( I ett annat anfall av storsinthet sade dock LJ att när det gäller engelska och matematik " bör det kanske inte vara fler än cirka
Tyvärr kan vi inte vänta oss någon ursäkt från hans eller kommunledningens sida.
Så är det inte.
Jobbet gick till hans egen kandidat - Jacques Santer.
Som beskyddare av EU:s fördrag, var kommissionen tvingad att reagera mot den brittiska blockaden av EU-beslut som kräver enhällighet.
Om det också kan rädda hans parti från en valförlust återstår att se.
Här anser man sig förföljd av EU och en ny motgång kan innebära att landet isolerar sig.
Det är inte särskilt opportunt att i dessa dagar ifrågasätta den korsriddarmentalitet som råder i vida kretsar.
·Jordbruksminister Douglas Hogg informerade sig inte tillräckligt väl - eller tog inte informationen på allvar.
Enligt uppgifter som publicerades i går kan det ta längre tid än man tidigare trott att utrota galna ko-sjukan, BSE.
.
Bilder:
Födslovåndorna med mycket lärarsvett, lokalbekymmer och för små klasser håller på att förbytas i stark framtidstro.
slagverkare som fortsätter i höst är nöjda med det första året och har tankar på fortsatta högskolestudier.
- Jag ångrar verkligen inte att jag valt det här programmet.
IT/telecom har framtiden för sig och företag har visat stort intresse för utbildningen i Mölnlycke.
Det gör att den passar väldigt bra för tjejer.
Markus Bergman och Joel Åkesson trummar in sommarlovet tillsammans med läraren Benkt Åke Nilsson efter Hulebäcksgymnasiets första läsår.
Ungdomarnas främsta berusningsdryck idag är folkölet som säljs i över
miljoner och gäller brister i husens fasadmålning.
Vi tog prover och skickade till SPP för analys För att den målning som husen haft från början inte höll måttet visade sig ganska snart.
per fastighet, sammanlagt

Omkring mig stod ett antal ledande personer från den europieska rymdorganisaonen ESA och från industrin, berättar Ivan Öfverholm på telefon.
Det var som ett gigantisk fyrverkeri ute i regnskogen, säger Ivan Öfverholm.
juli både vad gäller Ariane-5 och Cluster.
Ariane-5 var värd cirka
ROLANDTHORBJÖRNSSON Född:
Den lilla orangutangflickan förlöstes nämligen med kejsarsnitt på Blå Stjärnan i Borås.
Den är rödhårig och lever vilt på Borneo och Sumatra.
Ungen behöver nämligen omvårdnad i flera år.

BOKJELLSON I trygga händer.
I början av oktober kom han frivilligt tillbaka till Sverige.
Ytterligare en och en halv miljon av Iatas pengar använde han till sitt företag och för privat bruk.
Han kör truck, borrar, slipar och svetsar.
år och kom in i Albin-projektet tack vare de flytande gränserna.
Projektet varar i
Hon hänvisar till den rekordhöga arbetslösheten där

fick tillbaka framtidstron efter Albin.
månader och lön med rekryteringsstöd under lika lång tid.
Allt fler måste få socialbidrag under allt längre tid.
när budgeten fastställdes i höstas, säger ekonomichefen Jan-Åke Sandberg.
Det dåliga resultatet för de
Tjänstemännen har lagt fram ett förslag som går ut på att konfiskera mark, anser Jan Arvidson som är ordförande i den arbetsgrupp som i helgen bildades av de boende i Lövekulleområdet.
Det planerade nätet är tänkt att vara självfinansierat.
- Demokratin fungerar inte på det sätt den borde göra.
Stadsarkitekt Anders Berglund har svårt att förstå att Lövekulleborna inte anser att planförfarandet skett på ett demokratiskt sätt:
TORUN BÖRTZ
Ville inte väga in nazi-sympatier I sitt överklagande till hovrätten påpekade åklagaren att de inblandades nazistiska sympatier måste vägas in i bedömningen.
Den fjärde inblandade, den nu 19-årige pojke som lät bli att larma polisen trots att han hade en mobiltelefon med sig, har tidigare friats av tingsrätten.
Han betonar också att hans klient försvann från platsen innan John Hron slutgiltigt misshandlades till döds och menar att 19-åringen inte kunde veta vad som skulle hända sedan.

Wallertz-Olsson säger att det är tillgången på jobb, bostäder och bra svenskundervisning som ska avgöra vilka kommuner som ska ta emot flyktingar i framtiden.
Men samtidigt måste jag få ha synpunkter på verksamheten utan att behöva informera varje enskild anställd i förväg, säger hon.
Premenstruella besvär, PMS, bör dock inte ses som en form av depression, enligt Charlotta Sundblad Elverfors, vid farmakologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
De mår väldigt dåligt.
En annan grupp kvinnor fick en variant på den nya typen av antidepressiva medel; den prozacliknande medicinen seroxat.
procent av landets skolor arrangerar simundervisning för sina elever.
procent av barnen inte simma
Nu är det dags för nästa rond i kampen om bergstäkten i Svedaskogen.
man.
Ansökningen gäller fram till hösten
Visserligen skyddas de närmaste
Inge Gustafsson har tidigare lovat att bättra på vägen, men ännu har inget hänt.
Länsstyrelsen vill för sin bedömning enligt naturvårdslagen ha synpunkter från kommunen, samtidigt kan kommunens beslut enligt miljöskyddslagen överklagas till länsstyrelsen.
I dagarna pågår placering av barn på dag- och familjedaghem inför hösten.
Från och med i höst ska alla sexåringar ingå inom skolans omsorg.
I dag ligger den genomsnittliga barnantalet per avdelning på så kallade
Majoriteten i kommunstyrelsen - s, v och mp, vill att en kommission ska undersöka hur det interna arbetet på socialkontoren fungerar.
stadsdelar som drabbas extra hårt av ökat behov av socialbidrag.
författaren så är det i Landala.
Pulkabacke på vintern, fotbollsplan med vackert emblem målat i berget strax intill och en fin utsikt ned mot centrala Göteborg.
Nu berättar jag om Alfred och Hulda från Hjärtum som flyttar ner till Göteborg i slutet av 1800-talet.
Nionde boken på väg Han är redan på väg in i sin nionde bok och fnissar lite när han håller i sin senaste och konstaterar:
Göte Brink kan sitt Landala.
Flera var kritiska till själva idén - att använda skattepengar för att göra hushållstjänster billigare, samtidigt som kommuner och landsting tvingas skära ner på vård och omsorg.
En möjlig väg är de försöksprojekt som inom kort får klartecken i ett 40-tal kommuner, där samarbete mellan olika myndigheter underlättas för att kunna använda pengar från försäkringskassa, arbetsförmedling och kommun effektivare.
S-gruppen träffas igen på torsdag och har, liksom c-gruppen, beredskap för fler möten under helgen.
- Vi blåser av alltihop, säger Raul Jonsteg, projektledare på Banverket i Göteborg.
Men när den hydrauliska cylindern, som skall lyfta svängbron, testades i Holland i våras uppstod skador på cylindern.
- Hur Hollandia och Skanska gör upp sina mellanhavanden är mindre viktigt för oss, huvudsaken är att bron fungerar och att den blir klar snarast möjligt.
PÄR DÜSING
kronor.
Det skulle tillfredsställa finansminister Erik Åsbrink som tidigare sagt sig vara öppen för att " överväga utformningen av olika tillfälliga arbetsmarknads- och stimulanspolitiska åtgärder ".
Departementet resonerar även som så att om kommunen ser var någonstans de har möjlighet att skaffa jobb, kommer detta på sikt också att ge ett uppsving för den offentliga sektorn.
Men pensionärer skulle behöva hjälp med städning när hemhjälpen dragits ner, säger en företagare.
medlemmar har städning som yrke.
- Vi ser en ökning av jobb i privatbostäder trots att svartjobben håller nere priserna.

Få saker fungerar som de ska i det krigshärjade landet.
Många vackra ord har sagts om stöd till fd Jugoslavien.
Samtidigt behöver Bosnien många av de människor som har flytt landet.
km utanför Tuzla.
Per Johansson - Reglerna kräver ett visst säkerhetsavstånd mellan spårvagnen och ett fast föremål, i detta fall då vänthallen.
Det är enligt min mening stötande.
Hur vi ska komma tillrätta med problemet vet jag inte idag.
- Tvätta därför bilen i automatisk biltvätt, i gör-det- självhall eller på annan lämplig plats där avloppet går till reningsverket, uppmanar Bo Svärd.
En femtedel av de tillfrågade hävdade att det händer flera gånger om året eller till och med några gånger varje månad.
Hon vet att inköparna hela tiden har ögonen på sig.
Bland annat biljetter till VM i friidrott.
Hotellkedjan har dock gått med på att bygga om hotellbåten så pass mycket att stadsbyggnadskontoret nu föreslår byggnadsnämnden att ge klartecken för i första hand ett år framåt.
Men hotellkedjan är nu, efter samråd med stadsbyggnadskontoret, alltså beredd att göra en hel del ändringar.
Det har slagit väl ut och skolan har lyckats locka dit elever från flera andra kommuner.
- Någon fullärd slagverkare blir man inte på
Att det skulle bli ett år med mycket svett och tårar skrämde inte bort de lärare som sökte de
.
Sida vid sida med ungdomsgymnasiet pågår också Komvuxverksamhet på skolan.
Den kommunale topptjänstemannen i Borås utlöste sin fallskärm.
Där är Hasse Johansson anställd som konsult.
Hasse Johansson uppger att hans konsultarvode
Det tillbakavisas av Johansson:
Hur går det att kombinera uppgiften att vara socialdemokratins moraliska och etiska väktare och samtidigt ha en fru som är kommunalråd och kan bli indragen i den sorts affärer du skall granska?
kronor per år.
Det reducerade deras pensioner med
Göteborg har flyt - och hamnarna på västkusten rustas upp Hamnarna på västkusten bygger ut.
Men det är inte bara Göteborg som rustar för större fartyg.
Under många år präglades Göteborgs hamn av uppslitande fackliga konflikter, ineffektivitet och dålig lönsamhet.
till
Under 80-talet fanns farhågor att Göteborg skulle förlora sin status som hamn för den globala trafiken.
- I år ska djupet i entrén till hamnen öka från
- Jag är optimistisk.
Miljöaspekten blir allt viktigare, säger hon.
I en mäktig demonstration i Alingsås i går kväll krävde cirka
Eniga denna kväll var kommunens politiska partier.
Men stängning av nattakuten och neddragning av operationskapacitet kan leda till kompetensflykt, varnade andra talare.
av Alingsås sjukhus stammisar, Nils Strömberg, Irene och Jens Andersson och Märta Mattsson, var det självklart att delta i gårdagens demonstration.
Vänerhamn har funnits i
kostade kanalstoppet
- Innan Vänerhamn bildades upphörde kommunerna med hamninvesteringar och det har gjort att vi nu står inför betydande behov av nysatsningar på maskiner, utrustning och annat i alla hamnar utom Karlstad som vi räknar speciellt.
- Verkligen.
Hans Ervald säger att Vänerhamns största konkurrenter finns både i väster och öster.
Vänersborg
Det såg ut som ett mord, men sent igår eftermiddag kunde Halmstadpolisen avskriva brottsteorin.
Samtidigt försvann de
- Men vi är ändå intresserade av att få kontakt med eventuella vittnen som gjort iakttagelser i samband med bilinbrotten och händelseförloppet i övrigt för att bringa fullständig klarhet i det som hänt, säger Bertil Ramsten.

Per-Olof köpte gården för
EU-bidrag på
dagar sitter just nu
procent utanför gränserna.
nya är under byggnation och det är den enda sortens kraft som fransmännen tror på.
Samhället kunde nöja sig med en viss vinst eller ingen alls.
- När tillverkarna av mikrodatateknik inser, att nästa stora marknad är solceller så kommer de att gå in i branschen.
Jag har sett forskning i världen och vet vad som håller på att hända.
procent Konventionella kraftverk ( kol, olja )
Onsdagar:
Outgrundliga äro postens vägar Om ni till exempel befinner er i Varberg och skriver brev till moster i Malmö, skall hon upptäcka att brevet blivit avstämplat i Göteborg med en bild av Poseidon i en rektangel.
Det tar
De första nya maskinerna togs i bruk för ett par månader sedan med så stora problem att Posten till och med fick skriva brev till sina kunder och be om ursäkt.
I bland annat Frankrike och Schweiz har motivstämplar funnits länge och är mycket uppskattade.
kvar.
Själva förklarar de att de litat på honom eftersom han ju ändå var Norges främste expert på området.
kvinnor.

Reporäntan har sin betydelse som tongivare för resten av banksystemet men marknadsräntorna på obligationer påverkas också av andra, ofta politiskt betingade faktorer.
Det är också helt följdriktigt.
Ju mer vänta sänkningarna av reporäntan är, desto mindre blir förstås reaktionerna i marknadsräntorna.
I fjol stormade det kring HSB.
En sparkassa som hamnar i kris ska ha rätt att, efter prövning av bankstödsnämnden, tillfälligt få använda pengarna på riksgäldens konto.
I HSB:s fall handlar det om att en sparare sparar för att så småningom, genom HSB, få en bostad.
VI GRATULERAR En ensamseglare i medvind Stig Jönsson, Kode, fyller
Göteborgs stads bostadsaktiebolag kom att spela en avgörande roll i Stigs liv.
Dock vill Stig ha sagt att segregationsproblemet till stor del beror på den oskicklighet med vilket det har hanterats.
program.
Stig har aldrig långt till gitarren och strupen är för det mesta redo att ta ton.
Om jag säger att jag varje dag har gått till mitt arbete med glädje, så kanske jag överdriver lite, men bara lite.
Är det någon slags affärsidé?
stycken dött.
Men att ha telefonutsändningar i TV:s nyhetsprogram, är inte det att gå lite väl långt?
Sig själv.
Ni hörde väl nyheten häromveckan om norrmannen som skulle springa
Man kan fråga sig varför bilagan har det här namnet.
Ordet är alltså positivt laddat.
Under attityd står det en attityd mot eller till någon eller något.
Perspektivet har varit dagens språkbruk.
Jämför med hur ordet hållning har både en konkret och en mental ( överförd ) tolkning.
Men detta har förmodligen inte innebandyspelare och modeordsanvändare funderat över.
Fall med våld mot kvinnor upplevs därför som besvärliga och leder ofta till irritation bland de inblandade.
- Om kvinnan inte vill göra en anmälan återstår medling.
- Polisen har erfarenheten att kvinnan då tar tillbaka anmälan när hon blivit nykter, säger Katarina Jacobsson.
Kvinnan ska erkänna att hon blivit slagen, säger Katarina Jacobsson.
En spark i magen som spräcker mjälten räknas inte som grov misshandel.
Vi har haft en offentlig sektor i Sverige där man kunnat lita på att det inte förekommer mutor och att ingen fifflar, säger Efraimsson.
Även hon anser att det i den kommunala verksamheten finns en anda som präglats av missuppfattningar om hur det fungerar inom den privata sektorn.
Den pågående perestrojkan gjorde det möjligt för honom att ta med familjen till väst och betydligt lugnare Sverige.
- Det är alltid svårt att besegra ett lag som har fler motståndare.
- Jag arrangerar träningsläger för ryska lag här i Sverige.
- Match mot Mjällby.
Nu tjänar de tillräckligt med dollar hemma.

- Till Gothia Cup i sommar kommer bland annat Dynamo Kiev och Spartak Moskva.
.
och Jansson myser - Det här var en rolig nyhet.
- Jag ville träffa Leif Blomberg som då var invandrarminister.
Från början trodde jag nog inte att det finns mänskliga känslor bland de som beslutar i såna här ärenden.
I lördags träffades de igen.
, är glad och smickrad över anbudet.
lSpelarflykt.
Tidigare har Häcken, Brage, Djurgården m fl fått smaka på detta.
miljoner.
" Den uppmaningen riktar Norges Friidrottsförbund till sina OS-kandidater i ett brev.
- Det här är bara ett sätt att hjälpa de aktiva.
I avvaktan på den fortsatta utredningen har det norska friidrottsförbundet uppmanat sina OS-kandidater att inte skriva under ackrediteringshandlingarna i ett brev.
Men de säger att de inte har följt med och informerat sig.
Mats Wilanders solkade anseende ska tvättas i en rättssal i London.
Enligt Jack Rabinowicz, en Wilandersidans engelska advokater, är huvudfrågan följande:
ITF har å sin sida kallat en rad vittnen som ska redogöra för hur proverna testades och hanterades.
ULF NILSSON
- Vi vill få bort de oorganiserade supporterresorna och tror att det här är enda sättet, kommenterar Mikael Hedström, ansvarig för supporterfrågorna i AIK.
Men vi hoppas att fler sponsorer ska komma till och ser det här som ett startskott, säger Anders Lillius, vice VD vid Scandic.
PER-ANDERS REHN
Ett nytt projekt ska dras igång.
.
- Hade väl inte så mycket att välja på med både pappa Leif ( Witasp ) och morbror Jim ( Frick ) som båda är travtränare.
Det var väl en fin födelsedagspresent jag fick av pappa.
Fotnot:
.
till
Här hjälper inte ens " flaggbibeln " som Flaggreseach Center ger ut.
Det är säkrast att måtten har rätt proportion och att längden inte överstiger en fjärdedel av flaggstångens längd, så att det inte går som på Göteborgs stads
vitryska flaggor som har en egen historia.
på morgonen var den färdig.
En del av omsättningen kommer från utländska flaggor som företagen ärar sina gästande kunder med.
Flaggritualer Svenska flaggan skall vara lika lång som en fjärdedel av stången mäter.
Flaggan skall halas senast klockan
nationer.
För traditionellt manliga befattningar önskas självständighet och initiativförmåga.
Först bland avdelningsföreståndarna är kvinnorna i majoritet.
Återstår att se vad de kan göra åt " inte jag " och " inte just nu ".
Slottet var ett kärt promenadmål från Chelsea, där familjen Milne bodde, eftesom barnflickan Alice var förlovad med en av vaktsoldaterna där.
Bland mycket annat var han i många år andre-redaktör för tidskriften Punch.
Nationalismen har under senare år varit måltavla för såväl ren hets som raffinerad dekonstruktion.
Nationalismen var alltså ursprungligen en progressiv ideologi, ofta förknippad med demokrati och likhet.
Rörelser av det här slaget vill inte betala de kostnader som krävs för att bygga en stat, men vill gärna profitera politiskt på subjektiva identitetsgemenskaper.
i Västvärlden ) uppträder särpräglingen och gränsmarkeringarna nu gärna transnationellt och lokalt.
) en viss nostalgi i förhållande till den gamla goda nationalismen.
När den ett par decennier senare konkurrerade med socialismen framstod den som reaktionär och bakåtsträvande.
Talar man om Haugen för en sådan metaforik alldeles snett.
) - som alla
/.
I samlingen efter måste det väntas ut:
Det var med romanen Anne som Haugen fick sitt genombrott i slutet på sextiotalet.
Det bibliska språk vars klang i förstone verkar så intimt förbunden med Haugens nynorska har han fått att ljuda också på svenska.
Den åldrade kroppsarbetarens möte med Världens Ljus.
antalet bilar fördubblats och det finns numera närmare
Vad händer när det snöar på vintern?
Jag trodde att läget i Guatemala hade blivit bättre.
Han dog i april.
Bortom terminstänkandet och utan pengar från CSN.
- Min arbetssituation nu är väldigt lik den jag får framöver, men det skall ändå bli skönt att sluta.
Och i värsta fall?
Inte drabbats av någon direkt idétorka.
Han slapp in genom nålsögat ( i år var det
Under de
Människor i trä, jag hade aldrig tidigare gjort något liknande.
- När jag ser tillbaka på de
Han utgår ifrån att han och sonen skall klara sig.
- Nu känner jag mig verkligen sugen på att ställa ut och tycker att det skall bli kul att vara mer utåtriktad.
Komodovaranen är världens största ödla.
meter lång komodovaran.

Det är det som skiljer ett konstverk från från andra utsagor.
Några av många unga, friska tankar:
MAGNUSSELANDER Balansakt.
Javlinskij har tidigare avvisat liknande förslag från kommunistledaren.
Oro för hur valet ska gå Ziuganov har också höjt rösten när det gäller Rysslands blå-vit-röda flagga som ersatte den gamla kommunistiska röda med hammaren och skäran i slutet av
- Vi får se hur det går först, sa Ilyuchin till slut, sedan han pressats av journalisterna.
President-kandidaterna:
Samarbete mellan läderna är en förutsättning i Dayton-avtalet för internationella hjälpinsatser.
Frågan om valförberedelserna kommer upp på den konferens om Dayton-avtalet som äger rum i Florens i slutet av nästa vecka.
produkter från brittiska nötkreatur - gelatin, talg och tjurspermier.
Men solidaritet är inte enkelriktad, sade EU-kommissionens ordförande Jacques Santer.
.
år sedan då
Sålunda blev det bättre fart på affärerna när Fram slutade följa årstidernas växlingar - tidigare fanns tomat och gurka bara när det var säsong i Sverige - och när kooperativet lättade på sin negativa inställning till flygblad och annan reklam.
Kooperativ växer fram ur ett behov eller en dröm som delas med andra.
Barn på föräldrakooperativt dagis, medlem i Fram och en av grundarna till
Intresset är stort och jag tror att bilkooperativ kommer att bli ännu attraktivare.
Runt om i Göteborg fattar de flesta av stadens
Kooperativ kan definieras som " en demokratisk ekonomisk samverkansform som medlemmarna själva äger och förvaltar ".
Alla dagisbarn börjar skolan en dag.
Det är hög tid att gå från ord till handling, anser kommissionen.
EU-kommissionen har funnit sammanlagt cirka
Detsamma när söndagens onyttiga mellanmål ska matas in.
Den som inte håller sig till dietistens råd - eller är det kanske datateknikernas - har inget där att hämta.
Guide HHH Composer Collection HH Dogs HH Encarta
Hastigheten med vilken information kan överföras kommer att öka.
Just nu börjar deras information bli tillgänglig på Internet och man kan förutsätta att den utvecklingen fortsätter.
Ett resultat är bättre och mer lätthanterliga program för att hitta information på Internet.
ub
Lok stammar ur den amerikanska rage-rap-metalvåg som fortfarande håller ett hårt grepp på Göteborgs fritidsgårdar, men de har i den funnit ett högst personligt uttryck, inte minst då tack vare Martins sång och scenutlevelse.
banden Förutom metallrockarna Blind Tuna föll även Chainsaw Reaction tidigt ur pristävlan, men de sistnämnda imponerade en del på mig med sångaren Sias engagerade rap och gitarristen Linus Led Zeppelinska riff.
Men Loks aggressiva hardcore fällde juryn.
Det här finns inte, säger Martin Westerstrand och tittar upp i scentaket minuterna efter att han fått veta att Lok vunnit.
Så sent som i september förra året började man lira ihop på allvar.
.
år beror på trassel med gamla skivbolaget Sony.
Rätt som det är kanske Orup kommer och sjunger duett med Hasse.
Scenen var smyckad med palmblad och hade en enorm ljus- och ljudanläggning.
Hasse nickar.
Flamingokvintetten meddelar genom Bjarne Lundqvist och Hasse Carlsson att bandet inte har lagt skorna på hyllan.
Igår kände ensemblen på lokalerna för första gången.
Här ska Teater Bastard spela teater.
Rymden, djupet och mörkret får fantasin att skena.
Berättar om de sandfyllda karen på sidorna som under pågående krig skulle filtrera bort stridsgasen ur luften som pumpas in utifrån.
Skuggspel.
veckorna har en ny våg av oroligheter svept över Burundi och attentat med uppemot 50-talet offer har rapporterats från det konfliktdrabbade centralafrikanska landet.
Samtliga
Attentatet är rent destruktivt och kommer att slå mot befolkningen, säger Kristina Svensson från Sida.
På scenen underhåller bland andra Gösta Winbergh och Viktoria Tolstoy.
, som kläckte idén.
Skansen kanske för litet Bland artisterna som underhåller märks operasångaren Gösta Winbergh, Arméns musikkår, jazz- och popsångerskan Viktoria Tolstoy, jazzveteranen Svante Thuresson samt Gustaf Sjökvists kammarkör.
maj har passerat gränsen för nationell självgodhet.
Frågan är dock hur mycket av Primakovs uttalanden som får skrivas på artighetens konto.
Moskva ser ett utvidgat Nato som en utbredning av Washingtons inflytande.
Det är heller inte något Ryssland av ideologiska eller andra skäl har anledning att motsätta sig.
Det är osäkert om det går några mer betydande ryckningar genom den svenska samhällskroppen till följd av detta.
Sverige är historiskt ett land som bestått av fria bönder, där feodalismen aldrig lyckades slå rot, som inte varit ockuperat sedan 1500-talet och där dagens moderna samhälle kunnat växa fram under fredliga och demokratiska former.
Skälet är att nationaldagsfirandet är på väg att ändra form.
olika betygssystem samtidigt.
Långt värre var dock det som gällde förr:
Ingen finner det stötande om en ( manlig ) villaägare inte själv rensar avloppet eller lejer bort däckbytet på bilen, medan det betecknas som pigfasoner om en ( kvinnlig ) yrkesarbetande tar hjälp med städning, fönsterputs o s v. Till saken hör också att de manliga tjänsteutövarna är fackligt mycket välorganiserade ( de betraktas aldrig som " drängar " ) medan arbetslösa kvinnor inte är någon tydligt avgränsad grupp - och därmed lättare att nonchalera.
Man kan hopas att centern inser detta, och framför allt att centern vågar driva frågan över huvud taget.
Om inte hovet kring Gävleborgspolitikerna - eller kommunalrådet i Stenungsund - inser det, lär väljarna påminna om det vid nästa val.
Trollhättans kommuns arbetsmarknadsenhet får ros och ris av sina " kunder ".
Under
procent att de haft nytta av praktiken.
procent av de intervjuade är åter arbetslösa och bland de övriga är det inte någon som har ett fast jobb.
ÅSE ANDERSSON
dagar lång.
När alla kommer på plats börjar " undervisningen ".
Bild:
Framför allt har invändningar kommit från kommuner och olika aktörer i Skaraborgs län.
huvudalternativ Det föreligger i grunden
Till detta kommer den statliga investeringsgarantin för Öresundsbron.
Stark enhet med Skaraborg Ett län bestående av även Skaraborgs län skulle kunna bli en mycket stark enhet som kunde, såväl i Sverige som internationellt, framstå som en stark allsidig region med ett mycket brett utbud av industrier, universitet och högskolor, goda boendemiljöer och inte minst ett befolkningsunderlag som gör regionen jämförbar med många andra framtidsregioner i världen.
och en utbyggnad av Götalandsbanan i stället för en upprustning av järnvägen över Skaraborgs län.
Detta gäller för att attrahera investeringskapital, turister och studenter, inhemska offentliga satsningar och inte minst för att utforma samhället på ett rationellt och mänskligt sätt.
Samtidigt finns det lite för mycket av jantelag bland oss i Västsverige vilket inte minst vi göteborgare fått känna av.
När vi som inte är geologer hör talas om sprickor i berget, tänker vi på sådana sprickor som man ser där det har sprängts för en vägbank.
Därför skall man välja en plats där grundvattnet rör sig nedåt.
Vi måste räkna med att det kan finnas defekta bränslekapslar som läcker.
" Valrörelserna innehåller allt mindre information och valen avgörs av de minst kunniga väljarna.
Människor i allmänhet har en ytterst begränsad kunskap om unionen.
B. Utveckla stadsdelsnämnderna.
Jag hörde det också.
En mycket grov uppskattning pekar på att de bidrar med ungefär
Först kom kungen i ljusgrå sommarkostym och ett stort plakat under armen, sen kom drottning Silvia i blåvitrutig dräkt och solglasögonen uppe i håret, sen kom prinsessan Madeleine i kort blå kjol, vit tröja och en glad solros runt hästsvansen och så prins Carl Philip i mörk kostym, prinsessan Lilian i grön dräkt och prinsessan Desirée i orangefärgad dräkt.
En underbart solig bild från
Men de planerna låg långt, långt borta i går¤ Bilder:
Det bör räcka till skulden:
- På sätt och vis är skulden en bagatell, men ingen av oss vill därför hjälpa till att lösa in den för att undvika en auktion utan ser auktionen som chansen att komma ifrån det hela.
Läget är attraktivt, till sjöboden hör
, kanske ännu mer.
LARS ALEXI Bodkommers.
På
I mitt nya jobb skall jag arbeta med media och information.
Politisk tillhörighet en praktisk fråga Och Hans Åström-Eklind säger sig inte ha bytt politisk uppfattning:
Färre unga utan jobb Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå och ökar något.
.
Jämfört med maj i fjol är det en ökning med
I hela landet var de arbetslösa männen
färre och i O-län går
Här berättar de om sina drömmar och framtidsplaner.
Hon har sökt olika kurser vid Göteborgs universitet.
Andra raden från vänster:
Hon vill bli barnsjuksköterska.
Till hösten åker hon som au-pair till London.
Hon har sökt till vårdhögskolan i Uddevalla.
Basiru Kanyi ska antagligen sommarjobba som undersköterska inom långvården.
Samtliga elever i klassen är inte med på bilden.
MADELEINE SAHLMAN
Få orkar ända fram till pensioneringen.
- Det saknas system för att fånga upp signaler om att något är fel, förtydligar Jan Swedberg.
Yrkesinspektionen pekar också på det faktum att rektorerna framöver kommer att bli än mer arbetsbelastade när det nya individuella lönesystemet införs.
JONAS LINDQVIST Lättat fackombud.
procent av de unga mellan
.
Det bidrar också till att det blir svårare att flytta hemifrån.
PEDER SVENSSON
Jag tror att utlåningen kommer att öka markant, säger bibliotekarie Kerstin Stensman.
- Det blir självklart mycket skönlitteratur.
Egentligen borde vi satsa ännu mer på kulturen just då.
Bibliotekarie Kerstin Stensman och biblioteksassistent Mona Larsson är helt nöjda efter flytten från Alléskolan.
mer realistiskt.
I framtiden blir summan mindre.
Ungdomar tog fast tjuv Belönade av polisen som samtidigt manar till försiktighet ÄLVSÅKER:
Det gäller att vara försiktig, betonade hon vid besöket hos fjärdeklassen i Älvsåkerskolan utanför Kungsbacka.
- Fast rädda var vi aldrig - då hade vi nog inte vågat.
Sedan kom expediten också och då var han helt fast, berättar Marucs.
.
Jonson är en av männen bakom stadsmiljötunneln, som var kommunens " drömalternativ ".
Enligt hans beräkningar är skillnaden i samhällsnytta
I TV berättade färg-VD :n Lars Falklind lite generat hur det gick till när de beslöt att utse " den värste vi kunde tänka oss " Björn Gillberg till miljögranskare.
Men miljöframgångarna och ansträngningarna vid HP Flügger fortsätter.
Öringpengarna kommer från Företagarna i Bollebygd och ingick som en del i det miljöpris de ifjol utdelade till färgföretaget.
Fanborgen utgår från Brogatan och marscherar tillsammans med Frälsningsarméns Hornmusikkår till Alberts Torg, där Mölndals Musikkår underhåller till dess att det officiella firandet inleds klockan
Högtidstalet hålls av Sara Isberg, chef för skola och barnomsorg samt för gymnasieskolan i Härryda kommun.
Slutligen blir det en fotbollsmatch mellan ledare i RAIS och klubbens P 14-lag.
Totalt sett har Volvos personbilsförsäljning snudd på återhämtat sig jämfört med i fjol, efter en mycket bister vinter och tidig vår.
sålda bilar.
eller
Dessförinnan hade Saab
dagar.
doser morfin och
Men året därpå tröttnade medicinalstyrelsen på försöket som i massmedia kallats " svensk medicinalhistorias största fiasko ".
år tillbaka finns legal förskrivning av metadon, ett morfinlikande ämne, i Sverige genom ett antal psykiatriker i Uppsala, Stockholm, Lund och Malmö.
ett program om medicinalstyrelsens försök med legal förskrivning av narkotika till missbrukare under 60-talet.
Personvagnschefen Tuve Johannesson ser fram emot en total försäljningsökning på
procent vilket betyder drygt
Koncentration till återförsäljare i storstadsområdena både i USA och Europa skall minska distributionskostnaderna - i USA med
Under januari till och med april sjönk lastvagnars försäljning med
För att knyta ihop koncernen har till exempel alla chefer oavsett var i världen de reser eller befinner sig möjlighet till datakommunikation med nyheter och direktiv om utvecklingen i koncernen.
En del blev vettskrämda när de såg en okänd person som riktade ett vapenliknande föremål mot dem.
sekunder.

- Bilisterna anpassar sig och sänker hastigheten på den aktuella platsen.
Vi skulle hamna i en konstig sits om vi hade krav på oss att få in miljonerna.
megawatt energi ur renat avloppsvatten till fjärrvärme.
Och även om investeringen är stor, så minskar utsläppen av kväve, svavel och koldioxid med
.
anställda och i Paris
Priserna, som legat på nästan konstant nivå de senaste åren, går upp till följd av planerade skattehöjningar.
Göteborg Energi AB beräknar att en lägenhet med normal förbrukning gör av med ungefär
För de elkonsumenter som har Göteborg Energi AB som leverantör är fördelningen mellan den fasta abonnemangsavgiften och de rörliga kostnaderna sådan att det finns pengar att tjäna om man förbrukar lite el.
Efter avregleringen är det upp till varje enskild kund att välja elnät.
.
Syftet är ett annat men målet detsamma - Svalbard,
Lämningarna från Andrées expeditioner är många och välbevarade.
Med det då bara
Då först blev hon M/S Origo, berättar Per Engvall.
I mitten av maj nästa år ordnas en internationell ballongträff på Svalbard och

Till Svalbard i Andrées kölvatten skall kapten Per Edvall ( t h ) styra med motorman Robert Johansson och matros Stina Carlsson, exakt
gjordes det reklam för tidningen i såväl TV
- Vi har inga pengar till någon jättelik lobbyverksamhet, säger han.
För TV
fall av misshandel.
Förra årets " studentvecka " slutade med
år och sett hur våldsbeteendet förändrats.
Han dömdes för misshandeln.
Det måste ju gå även i Sverige.
Därför vill vi vara ute på ett tidigt stadium, säger Walter Arcangiole, som driver krogen tillsammans med sin bror.
- Huvudscenariot är dock något svagare än vad den var i förra rapporten, sade vice riksbankschef Lars Heikensten på en presskonferens i går.
Eftersom inflationen sannolikt förblir låg, till och med mycket låg efter svenska mått mätt, tyder det på att även de långa räntorna kan fortsätta nedåt.
Stigande jämviktsarbetslöshet I rapporten skriver riksbanken att den så kallade jämviktsarbetslösheten har stigit.
år av frigörelse har minskat rädslan.
- När organisationen startade
Sjukskrev sig för homosexualitet Det har samhället varit noga med att påpeka under åren, och RFSL har haft en hel del att slåss mot.
-
Hundratals personer som traskade omkring i kvällssolen och talade om att de var bögar, flator, lesbianer, fikusar och allt annat som man visst får säga.
Det var för ett drygt år sedan som en 41-årig bekant bad kvinnan att plocka fram uppgifter om en familj som kommer från samma land i mellanöstern som han själv.
41-åringen har till polisen sagt att han bara ville ha familjens adress, de andra uppgifterna brydde han sig inte om.
Lars Franson nyutsedd skoldirektör i Göteborg.
Just nu är han därtill aktuell i ett helt annat skolsammanhang, som pappa till yngste sonen David som tar studenten på måndag.
IFKGöteborg får svårt att ta sig till Champions League - via ett tufft kval
- Får vi börja hemma så måste den dessutom spelas
oseedade.
Av både sportsliga och publika skäl definitivt inte de
- Man har ju däremot hört vad som hänt andra på andra platser.
Kenth fortsatte hemåt via lilla underfarten mot lasarettet.
- Så vitt vi vet har ingen homosexuell utsatts för något liknande i Alingsås, och det som hänt känns inte bra, säger Gustavsson.
LEIF ÅKERSTRÖM Överfallen.
När alla uppvaktade Andreas Andersson, och lyriskt snackade om hans finfina hattrick, valde GP att i omklädningsrummet söka upp Blomqvist,
, tack vare en blixtsnabb frispark signerad Stefan Pettersson, redan i fjärde minuten.
Hans framtid avgörs månne i sommar.
Kocken, i det här fallet, hette Pettersson.
Årets viktigaste seger, enligt Jesper.
I tisdags kom första båten till kaj, i dag invigs hamnen av kommunikationsminister Ines Uusmann.
I fjol var det tidvis så trångt i hamnen att en del laster fick avvisas.
Nya stålkunder har tillkommit.
Djupet medger båtar med en lastkapacitet på
Hamnen kommer att knytas samman med Västkustbanan, men spåret kan inte läggas innan det är klart var dubbelspåret skall dras.
ton med 30-metersbommen utlagd.
miljoner.
Längd

PEDER SVENSSON
Det är speciellt allvarligt eftersom det här är ett erkänt känsligt område.
Där görs en kritisk granskning av hur MKB-arbetet fungerat i praktiken runt om i landet.
Dagård tvingas vila ända till OS GÖTEBORG:
Säsongen började annars lysande för Henrik Dagård.
meter häck och längdhopp, endast med ytterst liten känning av foten.
Han åker till USA redan
- IOK:s medicinska kommission har varit i frontlinjen under ett kvarts århundrade.
Nej, inte om vi ska döma av de erfarenheter Mats Garle, chef för dopinglaboratoriet i Huddinge, har gjort under den tid han arbetat aktivt i kampen mot dopingen.
Men det är undantaget som bekräftar regeln.
Möjligheten för nationella förbund och myndigheter att filtrera bort positiva fall har därmed försvunnit.
personer, som arbetar direkt under IOK-delegaten Prince Alexander Merode.
Tidigare fick vi inte tillbaka något, men efter gemensamma protester får vi ta del av den samlade statistiken för alla labb, säger Garle.
.
frågar sig Garle.
I Sverige är det garanterat omöjligt, hävdar Mats Garle.
Tomas Johansson fälldes för doping under Los Angeles-OS
- Under en lång period hade vi ett bra arbetsklimat och kunde överse med den dåliga ekonomin.
Från elevhåll kommer kritik mot att bildlärarlinjen läggs ned.
- Vi har varit för få lärare och det saknas pengar.
Franz Peter Waritsch tar illa vid sig av kritiken, men han erkänner att han och hans hustru inte orkat föra en tillräckligt god dialog med elever och lärare.
i Bromma.
Man befarade att sanddynerna mellan stranden och hotellet skulle förstöras.
På den nya stora scenen vill Per Gessle och Björn Nordstrand satsa på stor underhållning med kända internationella artister.
- Jag hade aldrig gett mig in i hotellbranschen om det inte varit just det här hotellet som var till salu.
Avenykrog hjälper Tomas att OS-ladda Tomas Johansson vet hur man laddar för OS.
-
De slantarna gör ingen miljonär.
- Jag blev paff när dom visade sig vara villiga att hjälpa mig.
Svenska badmintonförbundet har godkänt dubblering av seriespel.
Frölunda ( började som åttaåring ).

De tidigare världsmästarna Botvinnik och Smyslov representerade knappast den skolan.
Både det sovjetiska schackförbundet och Botvinnik hade velat skjuta upp revanschmötet, men Tal ville spela.
Något underbarn var knappast Tal, även om han blev den yngste sovjetmästaren genom tiderna
Men i VM-kvalen ville det sig inte riktigt, och det var ibland sjukdomen som gjorde sig påmint.
Den 28 juni
,
.
,

Sd 3Sxd
Le 3Db
.

Ld

Lf
,
.
Kf
.

.
Sxd
Sf 5Lc
Db
,

,
.

,

.
Lb
,
e8D och har alltså en dam över.
, varpå Tjernin helt fräckt spelade Txf
Varpå Tjernin svarar Txe 7+ med vinst.
.
e.
juni, vi firar nationaldag och hör ni nå't i luften som dunkar taktfast så kan det vara Björn( e )Borg-arnas marsch.
I kategorin idrott intar Borg och Ingo den absoluta tätplatsen.
Det är en omständighet värd att fundera lite kring.
·Fem segrar i rad i Wimbledon (
av
God fysik och stark segervilja " Ice-Borg ", den iskalle svensken, lade världen för sina snabba fötter.
.
Bild:
-Det blev ingen riktig fotboll.
, Helsingborg
I årets andra match från start stångade han förgäves mot hemmaförsvaret.
För långt ut.
senaste matcherna och
) är på väg att ta emot honom.
Det var ett arrangemang inom ramen för " Det Glada Göteborg ", en kulturell begivenhet, som verkligen leddes till punkt och pricka av Nils Andreasson.
Det var många strängar på hans båge, Gamla Frölundapojkar får vi inte glömma, inte heller Skansen Kronans Vänner.
(
.
Han lobbade dock bollen i ribbans överkant.
Då fastnade Ingela Johansson i hissen.
Per Anders Bladh försökte förgäves få fart på hissen, sedan sprang han till närmsta telefon och slog larm.
timmar efter den dramatiska hissfärden, föddes lilla Julia Amanda.
Spara smörgåsflaggan, Gustav!
skovlar mull, när det är så dags.
Russene ( blivande studenter ) ruser runt rusige, den sprittande marschmusiken sänder små glädjevågor ner till vadmuskulaturen - hej vad det går!
Men han har ju sagt att den som är satt i skuld inte är fri.
ty flaggpunsch drickes av envar.
Så blågult, så vackert, så svenskt.
drivit natthärbärge för hemlösa män.
, var det dags för en annan kvinna, kapten Emilie Pettersson, att starta och leda den nybildade kåren i Göteborg.
Frälsningssoldaterna fick således redan från början sociala arbetsuppgifter bland dessa.
För de åsikterna blev han åtalad och fick sitta några veckor i cellfängelset vid Lilla Bommen.
I dag är Frälsningsarméns verksamhet lika angelägen som tidigare.
Sådant samhällsbygge har aldrig tidigare observerats hos kräftdjur.
Framför entrén stod ett gäng karoliner i varma ylleuniformer och hängde över en jättelik kanon.
Detta var signalen.
Men de fick inte fyr på pappret.
Slutligen fiskade en av karolinerna upp en prince ur innerfickan.
Mia l Polisen på Sicilien har inlett en kampanj mot bedragare bland öns sjukpensionärer.
.
Blommar åter
Gammalt Svenskt så det förslår - till och med i matväg Pölsa eller mammas köttbullar?
- Det är rörande att se den tusenhövdade publiken med allvar och känsla sjunga nationalsången, säger Roine Ringberg i Anderstorps
- En positiv nationalism ska vara inkluderande.
Var och hur Sveriges nationaldag firas står att läsa i dagböckerna på GP:s lokala sidor.
ULLA ENGBERG
På sistone har lokala fackföreningar inom industribranschen börjat förhandla om olika modeller för hur detta skulle kunna ske.
procent sade nej.
- Det är bättre att ha fasta arbetstider så man vet när man kommer hem.
kronor mer om året var det sagt.
timmar plus eller minus och inom
Thatcher manar till offensiv LONDON:
Det är känt i en vidare krets att Thatcher länge ansett att den nuvarande politiken under Major kommer att leda direkt till oppositionsbänkarna.
Men Tony Blair lär inte vara beredd att gå lika långt in i krutröken som John Major.
Hon har precis slutat skolan och hoppas komma in på universitetet för att läsa ryska, engelska och historia.
Det finns dock en sak som fått många att reagera - president Jelstins beslut att avskaffa den allmänna värnplikten till år
mil norr om Moskva, har vintern just släppt sitt grepp.
enligt en undersökning som lades fram i Moskva i början av veckan.
Risken är därför att de allra fattigaste inte får vara med - de har inga telefoner.
Och det var Pol Pots styrkor som marscherade in i huvudstaden Pnom Penh strax efter Saigons fall i Vietnam våren
" Intellektuella " avrättades genast, det räckte att tala franska, engelska eller att bära glasögon.
FN accepterade länge Pol Pots regim Tvärtom fick Pol Pot stöd av både USA och Kina i sin kamp mot det Sovjetstödda Vietnam.
Bara ett fåtal barn under
Röda khmerernas ledare Pol Pot hade till sin död ett fast grepp över rörelsen, som fortfarande är aktiv.
Ett av villkoren är att regeringen lägger ned alla åtal mot oberoende massmedia.
kandidater oppositionen föreslagit som borgmästare.
Ska valet skjutas upp bör det inte äga rum förrän om ett år.
Han varnar för att Bosnien trots Daytonavtalet just nu är inne i en upplösningsprocess.
Ökat hopp för Chalmers Regeringen måste lyssna på kritiken från lagrådet mot förändringar av stiftelselagen.
Chalmers har nu varit stiftelse sedan halvårsskiftet
Så är inte fallet.
Och Chalmers måste få arbetsro.
Saken har svenskt intresse, eftersom åtminstone
KRÖNIKAN Demokratins vänner vaknar krönikan För några månader sedan fick jag det första numret av Expo i min hand.
De drabbade organisationerna har fått gräva djupt i kassakistorna för att betala fönsterglas, splitterskydd och självrisker.
Det goda kan inte försvaras med ondska.
Slakterier, mejeribilar och korvkiosker vandaliseras och bränns.
På måndag postas centralorganisationernas svar på Göran Persson invit.
Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, tar formellt beslutet om att delta i fortsatta samtal om lönebildningen vid sitt styrelsemöte på måndag.
Snabbare löneökning än i omvärlden - Vårt syfte är inte att dra oss ur någon samordning.
Och jag är inte säker på att man i dag kan få ett sånt odelat ja.
det krävs väsentligt mera än billigare hushållstjänster för att få bukt med arbetslösheten.
I stället för att sänka arbetsgivaravgifterna, avreglera arbetsrätten och ge småföretagen lättnader sätter politikerna igång en infekterad " pigdebatt " och kommer med rader av hugskott.
Att saneringspolitiken och prisstabiliteten prioriteras är lika nödvändigt som självklart.
Inga rasister på våra gator!
Hans grundtankar är
Båda begreppen, " de facto-flykting " och " politiskt humanitära skäl ", är en utvidgning av " Genèvekonventionen " som även i fortsättningen kommer att ligga till grund för svensk asylpolitik.
nya kriterier även i framtiden att kunna få asyl av humanitära skäl.
gränslinjer för vad som skall gälla som humanitära skäl.
- Sverige kommer bara att ta emot konventionsflyktingar.
.
miljoner i omsättning.
Vi använder humorn som vapen.
Vad vill ni uppnå med demonstrationen?
procent i Storbritannien Saab Automobile överträffar sig självt i Storbritannien.
Pengarna går till reklam, rabatter och förbättrade återförsäljarnät - allt för att roffa åt sig andelar från arga konkurrenter.
Däremot är det fortsatt jobbigt på huvudmarknaderna USA och Sverige.
bilar.
Sedan början av 90-talet har Saturn varit det bilmärke i USA som har sålt flest bilar per återförsäljare.
JAN HÖGLUND
Hoppas på intakt schema En preliminär haverirapport kommer den
- De förhandlingarna påverkas inte av haveriet.
Satelliter gick förlorade - Man måste också komma ihåg att ingen raket kommer tillbaka.
Saab Ericsson Spaces VD, Ivan Öfverholm, har återkommit från Franska Guyana och väntar nu på den preliminära haverirapport som blir klar den
Enligt Alfred Bergs analys är dock värdet på affärsområdet uppe i över en miljard kronor.
till
Bure har sitt ursprung i löntagarfondernas upplösning, och staten är via olika händer den störste ägaren.
Antingen sa USA " no " eller sa Sovjetunionen " njet ".
Också vi svenskar måste våga bli aktiva i funderingar runt en alleuropeisk säkerhetsordning.
Och likväl är det så att både Vilnius och Riga ligger geografiskt närmare den här staden eller kommunen än både Köpenhamn och Paris.
block, kommunism och kapitalism.
Varje gång medierna omnämner Ifor-styrkorna i forna Jugoslavien borde vi erinra oss hur radikalt den säkerhetspolitiska strukturen förändrats.
Gemensam säkerhetspolitik Maastricht aktualiserade behovet av en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik, ( GUSP ):
Vår alliansfrihet kan omöjligt behöva innebära att vi vänder ryggen till.
l Har svenska folket fått en tandvård till rimlig kostnad?
procent av vuxentandvårdskostnaden.
Vad gäller barntandvården finns det inget som talar emot att privattandvården också här skulle vara mer kostnadseffektiv, speciellt som denna sektor inte alls har varit konkurrensutsatt.
ska tandvårdsförsäkringen avskaffas ( utom för patienter som på grund av sjukdom eller funktionshinder har särskilda behov av tandvård ).
Kent Nyman Göran Lindblad Peter Sävman Tandläkare Ola Norrby Specialist i oral kirurgi FRIA ORD Posten undersöker fel i postgången Svar till signaturen Prelam, Fria ord den 1 juni.
Signaturen ger dock inte tillräckligt detaljerade upplysningar i insändaren för att vi med ledning av dessa skall kunna gå vidare och undersöka hur felen uppstått.
Att sång och musik hör till gudstjänsten är självklart.
Dansen till Guds ära kan inte tas ur sitt sammanhang i gudstjänsten.
Man har funnit manus från 900-talet med roll- och regianvisningar, som beskriver hur man skulle gestalta tex jul- och påskberättelserna.
att försöka sälja JAS.
Förtroendekonflikt försvinner - Vi lider fortfarande av att Gripen är en modern, relativt ny produkt.
fram till nu på cirka
Så vi bedömer inte att det är ett problem längre.
Under hela 90-talet har det via olika åtgärdspaket, allt från Ädel-reform till minskad tandvårdsersättning, ständigt hävdats att vi nu kommer i balans med våra stigande kostnader.
så gott som okontrollerat väller in i landet och biter sig fast bland våra allra närmaste?
De som ser droglavinen och har insikt om det otroliga hot mot mänskligheten, som detta gift utgör för de fångade och deras lidande omgivning.
Det är riksbankens fullmäktige som bestämmer korridoren.
procentenheter vid varje tillfälle.
- Centralbanker gör inte alltid saker när marknaden vill att de ska göra något, säger han.
Fast det är ju ett aber förstås:
Här laddas batterier för tävling och avel, för olympiska spel och för att ge det kraftfulla " vita guldet ", spermierna som skall säkra kommande hästsläkte.

Med andra ord tackade han nej till det som gjort honom berömd både i Sverige och utomlands.
Rullstolsbunden sedan födseln, med en ansenlig förmöghet som en av grundarna av Ballingslövs kök, funderade han och fru Britt över ett bra sätt att kombinera hästintresse och företagsamhet.
Jag satsade mina pengar på
Gårdsplanen är harvad, ogräs hålls efter och de
och det blev inte så himla bra.
Jan är härlig att ha att göra med och han rider suveränt, säger finska Kyra Kyrklund, som hoppas få sällskap med Jan Brink till Atlanta.
SZYMON SZEMBERG
månader ).
- I och med Bosmandomen tror jag att den tyska ligan kan bli Europas bästa och att Köln kan gå långt i den nya Europaligan, säger Patrik.
Fotbolls-EM får bara inte bli ett EM i huliganism.
Särskilt i dess hemland.
.
Till och med infödda engelsmän kan erkänna att det finns ett visst fotbollskunnande i övriga Europa - som dock alltjämt är isolerat från Storbritannien.
" Det var f-n.
Översatt till svenska betyder det brännboll, som man sysslade med i småskolan.

juni.
Ingen civil domstol kan kränka vår jurisdiktion, sa Nebiolo, mycket belåten, i en GP-intervju kort efteråt.
internationella specialidrottsförbund tyckte att idén var bra och anslöt sig.
Jag tror inte att en svensk idrottsutövare skulle bli nekad prövning i svensk domstol, även om han/hon skrivit under avtalet.
- Den har bildats efter en stark uttalad vilja från Samaranch.
- Men det är bara för att den anklagade är skyldig eller inte.
ska alla specialidrottsförbund ha enhetliga regler.
I övermorgon kan Magnus Siverbrant, Kungälvs KK, norpa en plats i VM-laget i kanotmaraton.
- Sista platsen av
slank han ner till KKK:s klubbhus alldeles vid Fars Hatt.
Där kör man ju bara i sina banor.
Ryggen slits hårt också.
Namn:
I övermorgon kan han kvalificera sig för VM i kanotmaraton i Vaxholm (
GP tippar:
Om laget vinner grupp A blir det semifinal.
Skottland:
GRUPP B Frankrike:
Spanien:
Gheorghe Hagi, Barcelona, Florin Raducioiu, Espanol, Gheorghe Popescu, Barcelona.
Hristo Stoitjkov, Parma, Iordan Letjkov, Hamburg, Krassimir Balakov, Stuttgart.
Jürgen Klinsmann, Bayern München, Matthias Sammer, Borussia Dortmund, Andreas Möller, Borussia Dortmund.
Tänkbara TV-favoriter:
Jurij Nikiforov, karismatisk och målfarlig (!) libero, Spartak Moskva, Ilija Tsymbalar, snabb och dribblande kantspelare, Spartak Moskva.
Tjeckien imponerade i EM-kvalet, där laget vann gruppen som innehöll bl a Holland och Norge.
GP tippar:
?
Danmark är sårbart - om Michael Laudrup markeras bort faller det offensiva spelet.
Efter avancemang från en i praktiken enkel kvalgrupp ( VM-trötta Schweiz och Sverige ), har turkarna hamnat i en jämn och tuff slutspelsgrupp.

Danmark-Portugal, grupp D ( SVT
Rumänien-Frankrike, grupp B ( SVT
Turkiet-Kroatien, grupp D ( SVT
Schweiz-Holland, grupp A ( TV
Tjeckien-Italien, grupp C ( TV
Frankrike-Spanien, grupp B ( SVT
Kroatien-Danmark, grupp D ( SVT
Rumänien-Spanien, grupp B.
England-Holland, grupp A ( TV
Kroatien-Portugal, grupp D.

Kvartsfinal
nONSDAG
Semifinal K
Danskar som stannar kvar Danskarna Jacob Laursen och Michael Beck blir kvar i England även efter EM.
shorts.
Varje spelare tjänar
Igår gjorde också Lovely Godiva comeback hemma efter drygt
Treasure Ås var inte som bäst när han gästade Åby senast, men den här gången var det inga fel och han vann mycket lätt före Brave Try som liftade med i rygg.
Med amerikanska nyförvärvet Let Em Rip blev det en mycket lätt spetsseger före tappre Novateur och platsskrällen Jax Håleryd.
- De första
meter.
Kanske var det här favoriterna började slappna av.
Vi har
Studenterna har förstås ha en rejäl baluns, men även en liten etta behöver bli uppmärksammad och firad efter den första skolavslutningen.
Strimla sallaten och bred ut den på ett fat.
gurka
msk ketchup paprikapulver, salt, vitpeppar Leif Gunnvard i Koppslahyttan utanför Borlänge är mångsysslare.
stycken skulle ta jobbet, om de fick svart betalning så att de kunde fortsätta att stämpla.
år.
Det är alldeles för kort tid för kommunera att ställa om sig.
- Det har fungerat mycket bra, även om vi arbetat på en förbättring.
Vi hinner inte avsluta utbildningen före den 1 juli.
För samhället är det väl inte viktigt om brandmännen kan köra lastbil.
personbil, lätt lastbil - även med lätt släpfordon BE:
JAN HÖGLUND
.
- Det gick till på samma sätt, säger Lars-Gunnar Birgersson och fortsätter:
Då såg han en väg längre bort genom en grind, sade han.
Däremot får han inte tillbaka sitt körkort.
Med sin bil tog sig den förvirrade mannen -
De
Aer Olympic Holidays AB, Stockholm Falkon Travel, Göteborg Motor:
Röda blodkroppar blev sköra och förlorade förmågan att transportera syre.
- De läkare som hävdat att uteblivna laboratorieresultat är liktydigt med att ingen fysisk sjukdom föreligger, har bortsett från den viktiga etiska regel som säger att man skall lyssna på patienten, hävdar Öckerman.
Bygg dem så att alla tål dem, inte minst med tanke på vår unga generation, säger Britt-Marie Rosell.
Mycket av det som flickan, som nu är en kvinna i 25-årsåldern, har berättat för polisen är preskriberat.
Rättegången mot prästen startar på onsdag.
års modell kostar den
Konsumentverkets uppmaning att hålla på den gamla bilen rimmar dock illa med de senaste årens uppmaningar från statsmakterna om att köpa ny bil ofta.
år gammal och sedan behålla den i några år är den bästa kompromissen, menar Lars-Magnus Hallman.
kr
kr VW Golf CL
S
SARAH BRITZ
Skadegörelser och hot har bland annat fått tidskriftens tryckeri att bryta kontraktet.
Men nu måste jag även tänka på all min personal, säger Gunnar Busk, ägare.
När Expo har hittat ett nytt tryckeri kommer frågan om beskydd upp.
Men framför allt om en dag späckad med arrangemang.
Hon har precis hämtats av sina föräldrar, som väntat i över en timme på Katrinelunds skolgård.
De som varit tysta fick man tid att lära känna, berättar Linda Eliasson.
Men först ska han vara au-pair i Schweiz under ett år.
Tur att vi ses i kväll, annars skulle jag gråta floder, säger hon.
Äntligen är det dags för utspark.
Johanna har inte längtat särskilt efter studentexamen, men nu är hon ändå där.
-Jag känner mig inte alls vuxen, det kanske kommer när jag tagit körkort, säger Johanna.
Här Linda Eliasson med några av de andra i klassen.
Ingen fråga har heller engagerat kommuninvånarna som denna.
För att alla skulle kunna vara med hade kommunstyrelsen tidigarelagt sitt möte en dag till i onsdags.
I ett tredje steg tas barackerna bort och ytterligare en skolmodul med
Kommunstyrelsen beslöt anslå
Det finns fler frågor än hallstorleken som är olösta.
Motionsslingorna i Mölndal räcker inte till.
Detta tvingar folk att ta bil eller buss för att kunna röra på sig.
- Syftet med motionen, att locka fler besökare till kommunens naturområden, är dock lovvärt, skriver de.
Nu ska det istället hamna på en enkel hårdgjord yta på
Fel rätt vann, tyckte kocken National- rätten är alltför ogöteborgsk Kungen och jag åt samma rätt på nationaldagen.
- Jag har bytt ut viltrulladerna mot oxinnanlår och bytt mandelpotatisen mot vanlig bintje, det var ett grundrecept vi fick att arbeta efter så man behöver inte vara bokstavstrogen, förklarar han.
På vilt i lingon.

.
Den västliga kommer att vända vid Brunnsparken och den östliga runt Polhemsplatsen.
Men inte bara kollektivtrafiken påverkas.
- Det blir ett rätt tufft jobb, konstaterar Sven-Olof Delin.
ANNIKA NORLIN
Alldeles för dyrt, anser kommunalrådet Lars Johansson ( s ) och vill därför att Lärjedalen jobbar fram ett billigare alternativ.
Även Högsbogårdsskolan kan sannolikt se fram emot att bygga om för att ta emot fler barn.
barn extra per avdelning ska kunna beredas plats.
Hoppas att det inte uppfattas så, svarar Roland Henkelman.
män bildade en stödgrupp för den del av befolkningen som i Värö som ställt upp för den turkbulgariska flyktinggruppen där.
- I sommar åker de till Sofia för att ordna lite papper och i höst skall de söka svenskt medborgarskap, berättar Roland och med mycket värme i rösten.
Arrangörer:
Bland annat en förtätning med ett 40-tal hus.
Kommunstyrelsens arbetsutskott vill i stället att den aktuella avgiften tas ut först i samband med en eventuell försäljning och att en anslutning till nätet sker.
Vi är tacksamma att politikerna lyssnat på oss, säger Jan Axelson som är ordförande i den arbetsgrupp som bildats av de boende i Lövekulle och som jobbar med områdets utveckling.
månaderna.
Våra erfarenheter säger oss att ekonomin brukar stabiliseras framåt hösten och vi räknar med att skulderna skall minskas från
- Det minus på
och
kronor.
Ritningar till
kronor.
procent
" Brytningen skulle lägga död hand över hela bygden " - Vi har försökt att hålla en seriös linje hela tiden, säger Gullvi.
, frågar Gullvi och springer in i huset för att svara i telefonen.
- Vår första förfrågan, i årsskiftet
Folk var mycket skeptiska till Svenska Koppar Utanför Folkets hus i Dals Långed står bilarna parkerade hela vägen ner till sjön.
Några mil norr om Bengtsfors har moderbolgaet Tricorona ( under det tidigare namnet Wermlands Guldbrytning ) brutit guld i Harnäsgruvan i Årjängs kommun.
Lämningarna finns kvar än idag.
Och det sägs att det under årens lopp investerades
Brottas med opinoner och myndigheter och sedan förhoppningsvis sälja tillståndet.
Bilder:
Men är det verkligen kapitalismens triumf vi bevittnar, så som det skrivs och sägs.
Förändring i betydelsen tvetydighet är själva hans livsluft.
Folk som föraktade byråkratin i vad de kallade krångelsverige var för EU med dess gigantiska byråkrati.
Lars Nygren Stöldvåg drabbar skolorna Nu måste säkerheten skärpas, anser polisen i Kungsbacka KUNGSBACKA:
Han betonar att man aldrig kan skydda sig helt, men att larm eller bevakning har en preventiv effekt som kan löna sig.
Nattetid rullar en radiobil med en patrull som i en rad olika ärenden måste kunna skydda och ge service till kommunens
Kommunikationsminister Ines Uusmann kommer inte att ingripa för att lösa tvisten mellan Banverket och Varbergs kommun om bygget av dubbelspår.
Liknande exempel finns på många andra håll.
Fullmäktiges ordförande Thure Isaksson välkomnade, hamnstyrelsens ordförande Per Nilsson presenterade anläggningen, Ines Uusmann invigde.
Socialdemokraten Humphrey Persson gick i topp som god tvåa.
Då hurrades och talades det för Sverige redan på torget i morgonväkten.
olika tal under dagen.
BO TORNEVALL Har grepp.
I straffet inkluderas även andra brott 18-åringen begått.
VÅRA DJUR Skaffa inte någon sommarkatt!
år skall hårdhjärtat säga nej.
Sterilisering av honorna är ett större ingrepp, som kräver inläggning under en dag på djurklinik.
Den familj som är redo att betala en rejäl slant för kattungen brukar vara väl motiverad att ta hand om den nya familjemedlemmen.
Tellus som är
Och så kan vi väl komma överens om en sak?
Då som först visade hon sin stora studiebegåvning och tog en högre examen i ekonomisk drift och skötsel av storkök.
Jag blev piga hos en lärarfamilj här på folkhögskolan.
Där utbildade hon sig till att sköta storkök modell centrallasarett eller regemente.
Lägg därtill de
BILD:
och tandläkarexamen i Stockholm
Han ägde mycket av det som brukar betecknas som handens glädje.
Som begrepp har den blivit en sorts allemansrätt.
Men konsumtion handlar då inte endast om varor utan också vanor - i vid mening är det också kulturella beteenden som konsumeras.
Han eller hon har individualiserat sig till Brynebrink eller Myremo.
Då handlar det inte längre om ekonomi utan om att i kompendieform tillägna sig ett kulturellt kapital som skiljer sig från andras.
Lars Noréns sena skådespel visar om något gapen mellan lyckan och luckorna.
Som tjejerna från underklassen ( se Jordahls artikel ).
Där finns en sorts kontinuitet av glad farbroderlighet.
Kanske består medieklassens magiska trick just i att sprida ungdomskulturen till hela medelåldern.
Den tomma kanaltiden måste täcka in de sysslolösas tid till minsta möjliga kostnad.
Och mognar gör de när de går från tilltalsnamn till ett eget efternamnsprogram.
Det är symptomatiskt att Trinidad Bermúdez, som är solist på operan, fått gå utanför huset för att förverkliga den idé som An evening of dance är kulmen på.
Tangon går som på räls, tempot är det inget fel på, men Bermúdez vilar på schabloner, han förmår inte lyfta sig ur formen och skapa några djup.
Ja, de befinner sig faktiskt i en bur på scenen där de klättrar på nätväggarna och svävar i linor.
Eller när Buster Rådvik vandrar upprätt nedför fondväggen, så som bara seriefigurer kan.
Ami Skånberg, Veera Suvalo, Arngrimur Bjarnason, Buster Rådvik Sång:
Nej!
De visar vad Göteborgs konstscen kan förvänta sig av framtiden.
Tanken att dessa
Den kungliga huvudstaden kan naturligtvis inte sälja det nationella kulturarv som är hela det svenska folkets egendom.
På dagens teckning syns ingen sol, eftersom bilden var klar när jag bytte kåseriämne.
En intervjuad serieexpert råkade säga något som fick faktagrafikerna att resa sig upp som en linjal.
EFTER PLIKTSKOLAN har jag
Universitetet säger att det är normalt.
Alla lärare i arkitektur bör vara konstnärliga - ifrågasätta, byta perspektiv, gå ner på knä, ta
Barnen inbjuds till taklagsfesten.
Och de
Men Michael Korda kände sig aldrig hemtam bland alla dessa vuxna.
- Ja, jag kan förstå att en ung man tycker det, sade Greene och lade till:
Som den anti-amerikan han var iakttog han misstänksamt USA:s roll i det kalla kriget.
Ska vi ha oss lite frukost?
Blev biten.
Det grönskan inte tar hand om avdunstar.
I delar av Svealand och Norrland är grundvattennivåerna fortfarande låga men där har växtligheten tagit fart och värmen kommit.
Där är grundvattentillgången nu till och med över den normala.
När
- Jag tror att paketen kan öka säkerheten för besättningarna, säger Alexandersson.
- Det behöver ju inte vara ett totalhaveri där fartyget sjunker för att besättningen skall råka i nöd, säger Wilhelm Alexandersson.
Det här konstaterar bostadsbolaget ST-hem som nu satsar på att sälja köpcentret Stenungs Torg för att förbättra sin ekonomi.
hade en minskning av befolkningen.
miljoner för köpcentret vilket skall jämföras med taxeringsvärdet
Ove Andersson konstaterar att det är en viktig del i försöken att sanera ST-hems ekonomi att försöka sälja Stenungs Torg:
Mellan
köpte mark för bostadsexploatering av Skärhamnsföretaget AB Toftö, ägt av den förre storredaren Lars Johansson.
Nu blev de
" Jag har väntat på er länge!
- Och eftersom Göran Palm och jag var ett par år äldre, beslöt vi farbroderligt att pojken var ett geni för att komma från Västerås!
- Så skall man naturligtvis inte säga när man blir föremål för en hedersbetygelse och mig skulle det aldrig falla in att säga något så konstigt, sa Herr G och anslog därmed den både lättsamma och allvarliga tonen för sitt tal vid detta prestigeladdade pris om
Vem känner inte fasa inför att förvandlas till en alltmer ordensbehängd Salieri, som tågar in i glömskans mörker, medan någon alltmer hostande och hålögd Mozart skapar vid biljardbordet i något billigt kafé?
Nordgren blir därmed en i raden av kulturchefer som under det senaste året lämnat Malmö.
Bråk om pengar har också kantat Sune Nordgrens väg som konsthallschef.
Chefen för konstmuseet Rooseum, Lars Nittve, flyttade till danska Louisiana, chefen för Malmö Symfoniorkester Gunilla von Bahr flyttade till Stockholm, balettchefen Jonas Kåge lämnade Malmöbaletten, konstprofessor Charlotte Gyllenhammar sade upp sin professur i Malmö och inom kort slutar kulturdirektör Eva Schöld efter ett år i Malmö.
Kronor.
Per-Erik:
leder som kan vrida och slingra sig som han vill och som dessutom försvinner när man tänder ljuset¤ Hjältar och skurkar Marie:
.
Gröna rum Torbjörn:
Drottning Margrethes trädgård i 12,5-miljonerskomplexet Fredriksberg i Danmark ställdes mot en inglasad balkong i ett svenskt hyreshus.
- Konstig serie!
dörrar.
GP-medarbetare och en färgstark gästtyckare.

(

(
En familjesaga, TV
, Soda, SVT
Serier som slutat för säsongen är inte med.
En champagnedrickande mångmiljonär med privatchaufför som kommer till polishögkvarteret i Los Angeles i sin Rolls Royce.
Men det är den gamla originalserien, som är mest intressant.
Daniel Ekman är en av de få unga männen som har intresserat sig för den debatten.
.
- Vad är en " riktig " karl?
I USA finns en mansrörelse, till och med i flera olika förgreningar.

De anser att det är kvinnorna som behöver frigöra sig och den kampen kan de mycket väl tänka sig att stödja.
Det blir som konsekvens ett handikapp.
I stället för produkter vill Ezio Manzini att morgondagens designer skall presentera tjänster och kultur - och om det nödvändigtvis måste produceras prylar skall dessa räcka livet ut.
- Designa praktiska och vackra platser med stora resurssnåla maskiner som kan betjäna många åt gången.
.
Att plattan kommer att snurra flitigt på de flesta dansgolven i sommar utgår jag ifrån.
olika producentteam är inkopplade och det känns som om samtliga jobbat helt efter eget huvud.
.
De första
l Vad kan publiken förvänta sig av Papa Dee på premiären?
- Det utbryter en skön ryggdunkningsorgie när man kommer hem.
- Låtarna spelas ju så mycket på radio att man spyr på dom!
Ryska piroger på Kungshöjd.
Mika Eichenholz Solister:
En enorm uppsättning instrument och ett tonspråk helt nytt och, visade det sig, personligt.
Det förklarar varför Chelsea Flower Show inte bara är blommor utan också en uppsjö av redskap och prylar för trädgården.
Var skall trädgården ha sitt fokus?
Då tog William Nicholson hennes slitna kängor som lagats åtskilliga gånger och satte dem framför staffliet.
- Den skall ju rosorna, som man plockar, ligga i och inte hur som helst.
Motivet var förstås blommor.
Finns då en trend i detta sammelsurium av växter och ting?
" Trädgården här i Painswick är full med iris, camelia, blåklockor, tidiga rosor, liljor.
I TRÄDGÅRDEN JUNI HEMMA Förväntningarnas månad Juni är här!
När inte trädgårdslandens ynkliga små plantor påminner oss om den förstås¤ Men när nöden är som störst är hjälpen närmast, heter det ju.
Fuchsian, vår gamla älskade bloddroppe, har under de senaste åren varit på väg tillbaka och nu blommar fuchsiorna ut för fullt.
Dessutom förkunnar hennes tonårsdotter att hon tänker ligga med sin pojkvän för första gången när mamman är bortrest.
Båda gör allvarsamma komedier och är roade av att skildra vardags- och familjeliv.
Förtvivlad dunkar han senare bakhuvudet i dörrkarmen över att lustan och själviskheten styr hans handlingar.
Och nog är det här en kvinnornas film.
:e århundradets hektiska dagar.
Nej, Last Dance handlar om det groteska i att ta livet av just Cindy:
Och i övrigt förblir hon privat.
Reds.
äldre syskon.
Hon tycker inte att någon har med att göra om hon är lesbisk eller ej.
Varför valde du inte att spela i filmen själv?
Alicia Christian Foster Smeknamn:
Okänt.
" Det är någon sorts ritual jag har.
ARMANDO GALLO Ensamvarg.
Men när det gäller de egna förväntningarna visar det sig att assyriska Shmoni Garis och svenska Kerstin Torné har mycket gemensamt.
Många säger att de aldrig fått så mycket att göra som när de blev pensionärer.
Nu gläder jag mig åt vad som ska göras nästa vecka, inte nästa år.
Man förutsätter i stället att en äldre man vet mer, fast det gäller nog mest äldre, framgångsrika män.
Min mamma och hennes generation försökte aldrig efterlikna en ung kvinna.
Jag har inget att förverkliga.
Synen på äldre skiljer sig mycket mellan assyrierna i hembyn Turabdin i sydöstra Turkiet och assyrierna i Sverige.
- Jag känner mig så jättebra!
Det vore löjligt.
Det finns ett talesätt som säger:
Inom familjen har egentligen kvinnan mer status än mannen eftersom hon är mor.
nej, det passar inte mig.
Sandra Torres, doktorand på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, forskar i ämnet.
Fortfarande finns hos oss tankefigurer som den svenska tanten.
medelålders kvinnor från
Trädgårdsägaren var jag som
Därtill ett underbart bildmaterial av vilket Karin Berglund står för en del.
Väl hemma i egna täppan är emellertid lyskraften borta och det beror på att den röda, vita, blå eller gula blomman befinner sig i ett nytt sammanhang.
Fotnot:
alienationsfobi.
Patienten är kärnfrisk.
Sextio spänn?
Syptom på:
Men hur ballt blir det?
på morgonen och naturligtvis måste utforskas.
Ja, det skulle vara förra sommaren då, när en kenyansk VM-löpare klagade på den fruktansvärt tuffa augustivärmen i Göteborg.
Aveny presenterar Hultsfredsfestivalen från A till Ö.
, förutom
Gordon, om man inte har någonting bättre för sig just för tillfället, så kanske att man ska... Annars går det alldeles utmärkt att låta bli.
För första gången i Sverige möter Alain Jourgensen och Co sin diametrala motsats i Mike Flowers Pop, de brittiska Easy Listening-hjältarna som slog på stort med den fantastiska coverversionen på Oasis Wonderwall.
Urrk, låter det allt som oftast bakom stammar och snår.
Medhavda Texas Barbeque Beans-konserver à
Ända tills den dagen jag ringde upp en supergammal fastighetsägare som av någon outgrundlig anledning inte ville ha någon rockklubb som huserade i hans gamla ruttna fastighet.
" Efter det bytte jag ut " hur mår du " till " hur är läget?
Eller vad som helst.
Det finns ett perverst intresse från etablissemanget att göra det.
Inkompetens, tjänar alldeles för mycket, han är en man i medelåldern och lider av skallighet.
En gång för alla.
Och i så fall, planerar han fortsättningsvis att dyka upp lite varstans på de mest oväntade platser i världen?
Men vi får försöka ta en dag i taget och göra det bästa av situationen, säger basisten Nicky Wire.
Fast mest av allt längtar han hem, till favoritsysselsättningen - att slå dank och titta på TV.
- Vi visste redan från början att det var omöjligt att överleva som band utan bra låtar, och vi har minsann gjort bra låtar ända från Motorcycle Emptiness och framåt.
Inte undra på att vi tog oss rätten att reta gallfeber på folk.
- Everything must go, vet du.
.
Flyger hem till Göteborg på kvällen.
Väl där är det film igen.
Fortsätter filmandet.

Vad gör du absolut inte?
.
Winona Ryder,
Ja, har hon tackat till att spela mot Sigourney Weaver i Alien
Skolflickan Rina är klasskompis med filmens centralgestalt, den mobbade drömmaren Lucas.
Han som häromåret visade sig ha diskutabla videovanor hemma i sovrummet och numera mest är ett minne som Hollywood-aktör.
( JD är dessutom initialerna på hennes älsklingsförfattare JD Salinger.
( Ernest Thompson,
) Rollfigur:
Annan viktig Myrainfo:
) Raffighetsgrad:
En triumf för filmbolagets sminkavdelning.
NIGHT ON EARTH ( Jim Jarmusch,
Corky bär säckiga kläder från överskottslagret och basebollmössan bakochfram.
sekel tidigare.
Noni var måttligt imponerad av Coppolas regimetoder vilka bestod av att kalla henne för idiot och hora under inspelningen.
Präktighetsfaktor:
Raffighetsgrad:
Präktighetsfaktor:
timmar i veckan för att få råd till en BMW.
Australiska regissören Moorhouse debuterade
.
Extreme Paranoia in Stocktown är nämligen i långa stycken sensationellt trist.
Några gånger sticker det iväg och blir lite spännande.
ME'SHELL NDEGÉOCELLO Peace Beyond Passion ( Maverick/Warner ) I början av 90-talet gjorde jag en intervju med basgurun Stanley Clarke.
Lite avståndstagande.
Bristol förvaltar sitt pund I alla fall vad gäller musik Följ med till Bristol, staden där sockret och slavarna bytts ut mot musik, hiphop, dub och soul.
Det mer jazzigt funkiga finns på bolaget On Delancey Street.
När vi kliver in spelas Trickys " Hell is Round the Corner " i högtalarna, en stund senare Portishead.

Annars pratar senor Roody mycket och gärna om Cervantes.
Först därefter omvandlar vi det till musik.
Redan under 1200-talet var Bristol en viktig hamn och idag är den en betydande hamn för livsmedel, oljeprodukter och industriråvaror.
Underbart GRYM Alice Bah har skrivit en bok.
Och nu här.
Jag vet inte?
Men bara kort.
För att få bestämma.
Kör bara rakt på.
I och för sig har hon bara fått det en gång, påstår hon.
Hon beställer världens största brie-pepparsalami-macka och innan hon hugger i lyfter hon av baguettlocket och vevar pepparkvarnen ett tjugotal varv så det stänker peppar över hela bordet.
Hon är impulsiv.
För att gästerna hela tiden var så fina och snälla mot varandra.
Beställer en kaffe.
Det gör det aldrig.
Det är allt.
- Man har det i sig, det är mycket det att man inte är någon förrän man bevisat motsatsen.
Och det har blivit sämre med fram-gången.
Hon gör en paus.
anställda.
Kanske socialist till och med.
För vad vet man, om
- Jag vet att jag kommer att hoppa av det här lätta underhållningsfacket.
.
Arlakannan.
Och även om barnskräcksromanen om den förskräckliga medelålderskvinnan som mördar barn aldrig lär komma ut, vilket hon inte tror, ska hon trots allt skicka in den till förlagen.
Vasastan i Stockholm.

Pojkar?
- Önskar jag kunde äta det över huvud taget och sen önskar jag att jag kunde äta det på nåt sexigt sätt i Frankrike så alla karlar skulle bli helt galna i mig, ha!
LEIF R JANSSON Med eller utan peruk, Alice Bah skrattar alltid.
Plus pizza.
för en fram till klockan
Hur som helst, till det mycket facila priset av
Och om pastan blir bättre går det kanske vägen.
- Vi använder en ny och spännande teknik, datagrafik, berättar Fredrik Berling.
- Jag jobbade först som lärare och på fritids.
- Ja, det blir tidiga morgnar.
Barn är smarta, spontana och häftiga, öppna, vidsynta.
Där utspelar sig fantastiska äventyr under
snabba frågor till äventyrarna Therese Willstedt,
) Har ni gjort något liknande förut?
Julia:
Simmar och går på teaterskolan.
) Vad är det bästa med att få vara med i Kloak?
Det är ju jobbigt också, men det är okey.
Fredrik Berling är inblandad i det mesta i sommarlovsproduktionen Kloak ifrån Växjö, som dessutom sänder Hjärnkontoret i repris.
Programmet sänds varje dag i P
med den kritikerrosade Svart Tulpan ( Polycolor ).
- Den kommer jag definitivt inte att prata om.
Semester?
Fredric Askerup P
), Carl Bildt (
Alla vi som är intresserade av lokalhistoria bör lyssna extra noga på P
Ostindiefararen Götheborg förliste fullastad på hemväg från Kina i Göteborgs hamninlopp
juni kl
I en TV-krönika förra veckan efterlyste jag mer rockfestivaler i TV.
.
Utredningen föreslår också att studiestöd inte ska utbetalas i mer än
procent av inkomsten, kan bara tidpunkten för sista inbetalningen påverkas av skuldens storlek.
Men utredningen föreslår också att de med alltför stora skulder ska kunna betala tillbaka ungefär som idag.
Överläggningar i panikens tecken Efter den tidigare starka kritiken från olika s-ledamöter i veckan belades den socialdemokratiska riksdagsgruppen med munkavle på fredagen.
arbetsmarknaden formligen skriker efter nya jobb, men de som skall kunna erbjuda de nya jobben motarbetas genom politiska beslut.
).
Skall den rättsliga regleringen utformas som tillåtlighetsregler, förbudsregler, sanktionsregler och så vidare?
Samtidigt är identifiering av riskgrupper med användning av genetisk diagnostik genom DNA- analys ett led i samhällets förpliktelse att främja hälsan hos sina medlemmar.
Regeringen ger sig inte.
Vill man ha långsiktigt trygga pensioner, vill man ha en hög tillväxt byggd på kompetens, då är forskning nödvändig,.
Själva grundproblemet - arbetslösheten - måste åtgärdas, inte effekterna av det.
Förhoppningsvis skall resultatet bli det helt motsatta.
Alingsås Tidning Kringen - ingen gökunge Om inte Kringen byggs kan det vara början till slutet för spårvagnarna i Göteborg, skriver Sven-Göran Hultén och Sven-Eric Rademalm.
Göteborgsöverenskommelsen ( Göken ), kunde bli det bästa som hänt kollektivtrafiken i Göteborg på länge och grundbulten utgjordes av den så kallade Kringen - kollektivtrafikringen runt de centrala delarna av Göteborg.
• Tillgänglighetsprogram för Göteborg
Ullevi - Korsvägen
Befintlig sträcka.

Genom Kringen skapas bland annat ett antal strategiskt belägna byteshållplatser, till exempel Ullevi, Korsvägen, Linnéplatsen och Järntorget.
Sjukdomar som har samband med luftföroreningar blir vanligare.
• De är bäst i hushållning med energi och naturresurser därför att livslängden är lång och energiförbrukningen per personkilometer är låg.
Antalet dödade och svårt skadade fotgängare har under åren
Tunnelbana är det mest effektiva av systemen men också det dyraste - ekonomiskt försvarbart bara i de allra största städerna.
Ett villkor för bra framkomlighet och för god miljö i innerstaden är att spårvagnssystemet utvecklas och byggs ut.
En av dem är kommunalrådet Lars Johansson ( s ).
Den här " nedskärningspedagogiken " går i själva verket ut på att minska antalet lärartimmar per elev.
Sedan vi skrev vår första artikel har politikerna i Gunnareds stadsdelsnämnd anslagit ytterligare
Det måste finnas tillräckliga resurser för en likvärdig skola för alla barn i Göteborg.
De är ett hot mot den enskilda individen, det verkar som om naturliga skillnader i utseende och ålder nästan inte existerar längre.
Varför förbjuds inte bilderna av de slimmade, solbrända, perfekta unga kropparna i massmedia?
.
De diskuterar arbeten, fikar, hjälper varandra med arbetsansökningar och lättar framför allt upp stämningen för varandra.
JENNIE HÄRSJÖ Nösnäs gymnasium Stenungsund DET GODA SVERIGE Skapa fler jobb i offentliga sektorn I stället för att skära ner den offentliga sektorn borde man utöka den.
Många är kanske ovilliga att gå ner i lön och väljer hellre arbetslösheten.
Sjukvården skulle bli humanare om fler sjuksköterskor och biträden kunde ägna mer tid åt varje patient.
Under tiden misstänks han ha utnyttjat henne sexuellt, både hemma och på sjukhuset.
Hon har inte kunnat värja sig mot läkaren, hävdar åklagaren i sin stämningsansökan.
Att tågluffa är passé.
Var inte det mer poppis förr?
Redan nu har exempelvis British Airways prisvärda erbjudanden som vänder sig till ungdomar att flyga runt till vissa städer under en månad.
Kanske tar jag en sväng till London och då blir det med flyg.
- Jag tycker vi lyckats någorlunda.
Antalet resenärer ökade från år till år, åldersgränsen höjdes successivt och " pensionärskort ", det vill säga för alla över
Från
Dels har kortet blivit något billigare och dels är det lite billigare för svenskar att turista utomlands sedan kronan förstärkts.
Billigare Interrail-kort i år I år kostar ett Interrail-kort för ungdomar under
kronor för en månad och
Lemurer nyfikna filurer STOCKHOLM:
lemurer reser sig samtidigt och nosar på honom.
- De bits bara om någon försöker lyfta dem.
FREDRIK SANDBERG Halvapor möter helapor.
I en artikel uppmanas till en tävling i skadegörelse mot Expo.
, som anses vara Nationella alliansens ledare.
- Närpolisen borde sett sambanden själva, hävdar nu Staffan Kellerborg, informationsdirektör vid rikspolisstyrelsen.
Utredningens första utkast ska vara klart innan midsommar.
Banken gick in i projektet i början av 1990-talet.
Det är inte heller bevisat att garantierna ställts ut utan centralstyrelsens samtycke.

kronor.
Troligen kommer de även att dömas att betala skadestånd till Swebus.
Eventuellt kommer man att skapa ett program för att få in dem som visar positiv utveckling i gemenskapen igen.
- Det har jag rätt till, hävdar han.
medlemmar, genom advokat Lars Hök stämt Jonas Berggren.
Bergling kan få strafflindring STOCKHOLM:
Mot bakgrund av detta har försvarsmakten inget att erinra mot att Bergling får sitt livstidsstraff omvandlat till
Om strafftiden bestäms till
Efter avslöjanden också om hans privata affärer fick han lämna sin post.
Skiljenämnden ansåg inte att han begått något grovt tjänstefel.
Det tycker jag ger Lennart Olsson en rimlig trygghet.
Styrelsen i GLAB hade ändå räknat med det värsta scenariot.
- Det här har vi inte hemma.
Vi fick mycket beröm för dräkterna vid Hammarkullefestivalen förra helgen.
- Vilket önskeväder, nu hoppas vi att det håller i sig under den sista dagen också.
Det glada Göteborg består av
år och
maj.
Hans tillstånd är nu stabilt.
- Överfallet inträffade på en öppen plats.
Men att attityden till knark skiljer sig håller hon med om.
Knarkläget i Europa bedöms vara relativt stabilt.
,
I november förra året fick 50- åringen i uppdrag att smuggla
Också det partiet fördes till Göteborg.
huvuddelar.
Hjärtat i verksamheten - ett stort trafikrum Det stora trafikrummet är hjärtat i den dagliga verksamheten.
" Utnyttja varandras resurser vid större larm " SOS Alarm jobbar huvudsakligen med att larma brandbilar och ambulanser medan räddningstjänsten Göteborg Mölndal främst arbetar med ledning.
ELISBETH ALVENBY Invigd med salut.

procent av eleverna säger sig inte veta vart man vänder sig om man känner sig lurad av marknadsföring och
- Något borde vi väl ha lärt oss efter alla havererade hushållsekonomier under 1980-talet.

Innan dess vill jag inte ge fler kommentarer, säger Persson.
Här ryms dessutom lägenheter för både Arvid och en hyresgäst.
Osten såldes på torget och fläsket saltades för eget bruk.
Var går gränsen, när förändringarna blir så omfattande att staden riskerar förlora sin identitet, frågar sig förste antikvarie Margareta Hallin.
Kulturcentrum Alingsås stadskärna är klassad som riksintressant.
år på Sandquistska husets gård.

Datorer, video, filmdukar tillsammans med modeller, illusioner och intressanta faktiska mål tar med besökaren på en spännande vandring över och under vattnet, säger museichefen Per-Eric Ullberg-Ornell.
Driftsbudgeten ligger på
Antikvarierna Lars-Göran Nilsson och Anna Sparrman samt museichefen Per-Eric Ullberg-Ornell klara att kasta loss Vänermuseet i Lidköping I morgon inviger kungen och drottningen museet.
Publikintresset var större än på många år, samtidigt som ekonomin stabiliserats och festivalen åter löpte över sina
Heiner Müllers uppsättning av Brechts Arturo Ui deltog, men den i vintras avlidne Müller var ändå mer dramatiker än ledande regissör.
Urvalet speglar säsongen, menade kritikern Sigrid Löffler i juryn.
Festivalen är på gott och ont en självklar del av det starkast institutionaliserade teaterlivet i världen.
Visst kan en sådan uppsättning kallas utsökt men traditionell.
Inte undra på att Matti darrar i knävecken.
.
För mig markerar den en vändpunkt.
Medan reportagen från rumänska barnhem en tid fyllde rutan undrade vi alla:
för att visa att det inte finns någon, att jaget är upplöst etcetera?
Hos oss i öst tvingas man vara klyftigare än systemet, hos er däremot är systemet klyftigare än ni.
Skildringen utgår från skräcken för rabies och studerar mentalitetsförändring och verklighetsupplösning så att man både ser mekanismerna och grips av den skröneartade framställningen.
Lars Nygren Dumitru Radu Popescu Den kungliga jakten Övers:
Det är den psykiska skadan snarare än den fysiska som intresserar mig.
Effekten av simultana känslor beror också på teknik.
Hon är starkt medveten om i vilket sammanhang bilder ses och hur de tolkas.

Men medan Boris Jeltsin tvingas kämpa med alla medel i presidentvalet är Jurij Luzjkov så säker på att bli omvald till borgmästare att han inte ens driver någon kampanj.
Gatorna underhålls och lyktstolparna får ny färg.
Tiotusentals präster sköts, korsfästes på kyrkportar eller förvandlades till isstoder genom att i den värsta vinterkölden blev översköljda med kallt vatten.
januari
I svenska pengar beräknas katedralen kosta minst en miljard kronor att bygga.
STEFANBERG Valsamarbete.
Projektet Göta Kanal som inleddes
Rixlex är de samlade riksdagstryck som tidigare varit tillgängliga för den som haft råd att betala
procent av totalexporten.
nuvarande medlemsländerna ) har alltid varit de mest betydelsefulla för svensk handel och viktigast är Tyskland och Storbritannien som tillsammans köpte svenskt för
länder varifrån vi svenska importerar mest så syns inte Kina där.
Lite drygt
Succé.
- Väldigt roligt att man uppskattat vår konsekventa satsning på att förbättra jämställdheten, säger kommunalrådet Leif Johansson ( s ).
- Genom att ge priset till Kungälv vill vi ge andra kommunerna en möjlighet att bli inspirerade och dra lärdom.
Kommunen avvisade sedan alla förslag till frivilliga uppgörelser med Ström och så sent som i maj beslöt sig Uddevalla kommun för att låta processen i tingsrätten rulla vidare.
Kommunens personalchef Per Malm är inte överraskad:
´D Kn
Alltså ett belåtet:
´- ´Ä K
Inte heller finns det en snabbentré i någon annan färg.
©Ä 7_5 ®K D Kn
N Ö S -
Därför tog han kungen direkt och spelade klöver.
´K Kn
N Ö S - - p
Väst är hjälplös när han är inne på hjärteräss och kan inget bättre göra än att ta sina
De vinnande lagen bestod av Pia Andersson, Lena Kärrstrand, Ulla-Britt Alfredsson, Lena Lund ( damer ), Manfred Kamras, Magnus Lenner, Rudi Knutsson, Jan Troberg ( öppen klass ), Ulf Nilbo, Sten-Åke Ahlgren, Bror Bjerner, Stig Gustafsson ( veteraner ) Kval till Super Teams Den stjärnspäckade lagtävlingen, som i september ordnas i Göteborg, har fått arbetsnamnet Super Teams.
.
®Ä D Kn
¤K D
men när bordet lade lågt gjorde Avarelli på östs plats likadant!
Nu är färgen åter blockerad och mer än
©Ä Kn
Varningar från hans ekonomer om att löftena på nytt kan sätta fart på den ryska inflationen har hittills inte bekymrat Jeltsin.
På tidningens
Jeltsin kan nämligen inte stödja sig på något parti som täcker hela landet.
- De sista dagarna fram till valet blir avgörande och jag har en bön - var och en av er måste övertyga
Valet kan inte kallas för ett fritt val, hävdar Grigori Javlinskij och anklagar Jeltsin för att använda statliga medel i sin kampanj.
Men han har också gjort sig känd som musiker i TV-program som Sveriges Magasin, Kvällsöppet, Go'morron Sverige, Sjung med Egon och Semestertåget med Karin Falck.
Då han var
Efter realexamen fortsatte Olav i handelsskolan och fick arbete i Schlagerförlaget i Oslo där han skulle sköta bokföringen.
Han studerade där också harmonilära och kontrapunkt för Josef Brinne.
När jag skriver detta lyssnar jag på hans finstämda, spröda toner då han exekverar Evert Taubes Nocturne, Långt borta från den traditionella dragspelmusiken.
Slitage i halskotorna.
LARS SÖDERBOM Världsrekordhållare.
Partiledaren Gerry Adams vägrar att utlova en ny vapenvila å IRA:s vägnar och insisterar på att få delta på det demokratiska mandat man fick i valet förrra veckan.
Själv är jag fortfarande optimistisk.
Senator Mitchell ledde den tremannakommission som i vintras presenterade ett underlag för de förberedande samtalen.
Vilket det blir avgörs av om axeln London-Dublin-Washington förmår hålla ihop under alla påfrestningar.
Ian Paisleys Demokratiska unionister förespråkar en mer självständig roll i unionen.
Företag som etablerar sig där åtnjuter generösa skattelättnader och slipper följa de statliga systemen för arbetsförmedling, i de fall de har kubanskt deltagande.
Lagen är uppkallad efter senatorer och innebär att företag som gör affärer med Kuba bojkottas i USA.
fick han anställning på stadsplanekontoret i Malmö där han stannade i
Bengt Sefve ställde sig solidarisk till den politiska målsättningen.
Hovrätten i Argentinas huvudstad Buenos Aires har beslutat att ta upp fallet med svensk-argentinskan Dagmar Hagelin som " försvann " under militärdiktaturen i januari
När jag har fått klarhet om min dotters öde är saken utagerad.
Ovisst öde.
Att motverka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning har varit en av utgångspunkterna.
kronor.
år, dock längst till
Det nya systemet i korthet Bidrag och lån skall motsvara dagens totalnivå på cirka
poängs eftersläpning första året och därefter högst
Christian Andersen är en av dem som lockades, men beslöt sig för att inte nappa.
P&L Recruitment har varit i Göteborg och enligt dess danska förman Per Schlichting hade de
Istället kan man bli medlem i organisationen när man väl köpt en semesterlägenhet om den ligger i något av de hotell som Interval International samarbetar med.
Det visade sig gå till Lars Björk personligen, Per Schlichtings svenske kollega.
- Hela intervjun talade vi bara om kronor, säger han och noterar att ett pund är värd
- Det måste vara tillåtet att sälja saker, men inte såhär.

Men det är lätt att känna sig pressad och många är lockade av alla pengar som utlovas.
Pigjobben avförs från debatten STOCKHOLM:
Partisekreterare Ingela Thalén uttalade sig tidigare på dagen positivt om att i någon form låta arbetslösa få utföra vissa typer av jobb med bibehållen a-kassa.
Centerns riksdagsgrupp sammanträder på söndag kväll klockan
Då är det vattnet som varit framme.
Hur skall den symbolen tolkas?
På det andra arbetar människor som hela tiden drivs av tvånget att bli något finare än de redan är.
Det är när vi skall kolla om vi lyckats göra oss finare än vi är som vi börjar jämföra oss med varandra.
De blir mycket bättre gjorda av dem som är nöjda med sin lott i livet.
Och den får man chansen att ta vara på.
Enda sättet att ta sig in i Stockholms centrum är att köpa en bostadsrätt, förklarar fastighetsekonomen Stellan Lundström, Kungliga tekniska högskolan.
Enligt Svensk Fastighetsförmedling har priserna i Göteborgs kommun stigit
procent i såväl riket som Storstockholm och Storgöteborg ( även kranskommuner räknas in ).
Där är det bra tryck, säger Urban Kullbo på Sparbankens fastighetsbyrå i Göteborg.
kostade
kvadratmeter, om hela insatsen på
- Vi bostadiserar det som en gång var kontor.
procents ränta kostar tvåorna i genomsnitt totalt
En HSB-trea på
Då skall beaktas att HSB-trean i exemplet har räntebidrag på cirka
En liknande såldes ett halvår tidigare för
i slutet av 1980- talet.
Rörligt är billigast.
till
Sedan statistiken från föregående månad granskats har siffrorna reviderats så även april uppvisade en rejäl ökning av antalet sysselsatta, med
Den amerikanska ekonomin är i bättre skick nu än på mycket länge.
Greenspan har återutnämnts till chef för Fed av president Clinton, men Harkin har hittills bromsat senatens godkännande av utnämningen.
juli arrangeras " Blåsningen " i Göteborg.
kronor men då får man också se Pavarotti äta ( spagetti med köttfärssås?
Som ung i Köpenhamn utbildade han sig till konsertpianist ( pappa spelade fiol på krogen ).
tupparna på Ullevi.
" Roligast blev det när någon undrade om befolkningsexplosionen och eventuell barnbegränsning.
Eftersom hon var mäktig härmade vi henne bara när hon vände ryggen till.
Det är lika vettlöst att därefter hålla fast vid den för att det är besvärligt att tänka om.
Det tyder på att han hade en läggning åt kort vokal och inte menade något särskilt med uttalet.
Han hade för många barn för sin lön.
Det hör till sjukdomsbilden, sa han, att de inte kan urskilja rang.
Dagen då offentlig rätt blev en kvinnlig affär Nu har Göteborgs universitet fått sin första egna expert på offentlig rätt.
I universitetets jämställdhetsplan står att om doktoranden är kvinna så ska man anstränga sig för att det ska finnas åtminstone en kvinna i betygsnämnden.
Ann-Charlotte Landelius menar att lagstiftarna noga borde fundera igenom vad de vill uppnå.

- Vi kan inte vara en utbildningsenhet hur länge som helst.
Nästan lite tråkig.
Det ska vara gjort till
Vad Gert Wingårdh hade att jobba med var fasaderna,
Dessa plåtband är vad Gert Wingårdh har utgått från.
Valanga Khoza från Sydafrika spelar och sjunger i en vindslokal i Köpenhamn.
tidigare kungars monogram.
, brukar spelas på Det Kongelige nästan varje säsong och är många danska barns första möte med teatern.
Finalen är för övrigt Kong Christian stod ved Højen Mast, en kungssång som kräver att publiken reser sig.
besökare.
danskompanier från var sin sida av Atlanten - Ghana och Karibien - har tillsammans skapat föreställningen, blandat sina olika stilar och rytmer för att berätta om sina förfäder, krigarna i Afrika och slavarna på de västindiska sockerplantagerna.
unga popmusiker i svarta plastkläder och med stort självförtroende.
.
·Kronoskvartetten, Albertslund,
·Robert Lepage och Ex Machina, Torpedohallen,
.
·Tre islamutställningar, Nationalmuseet, Davids Samling och Moesgård i Århus, t o m
.
Francina Ndimande kommer från Sydafrika till Köpenhamn för att demonstrera murmåleri.
JAN HÖGLUND
För passagerarna innebär denna så kallade code-sharing att tidtabeller samordnas för att minska väntetiden vid byte av flygplan.
procent fler passagerare som reser ut från Landvetter varje månad.
- Där står i dag ungefär
Där är Lufthansas - och SAS - samarbetspartner United Airlines.
SAS gick under första kvartalet med en vinst på
Det sade vice riksbankschef Lars Heikensten vid ett EMU-seminarium som arrangerats av EU-kommissionens representationskontor i Sverige.
En stor debattfråga inom EU just nu är vad som händer med de länder som inte klarar inträdeskraven till valutaunionen.
säga tillfälligt nej till unionen men hålla dörren öppen för ett senare inträde.
juni.
Ett par
I höstas var Rockpartys ekonomiska situationen oroväckande.
- Någon garanti för säkerheten kan vi aldrig ge.
Premiär i kväll på Himlabacken i Göteborg.
Och med Kjell Höglund,
De nyaste kommer från förra årets samling Inkognito, Höglunds tolfte album räknat från debuten som heminspelare
- Jag är egentligen författare, och har aldrig haft några förväntningar på att fara runt som Rolling Stones.
- Jag latar mig, läser, funderar, leker med katten Mirre.
Delar av hans publik var inte ens födda då.
Då klagar folk över att man inte spelar deras favoriter.
gånger förr.
Man säger det som faller en in.
SZYMON SZEMBERG
på
Lite av Marko Jantunen över honom.
- Han kommer hit på måndag för snack och läkarundersökning.
Femte importen.
Gamblers chansar på Kroatien.
Frankrike är nu uppe i
Dit reser man med tåg från Paddington Station till Maidenhead och sista biten med taxi för
Det är det första och sista vi ser av honom.
Numera är nämligen engelsmännen klara över att övriga världen också spelar fotboll.
- Han hade nog blivit en värsting i alla fall.
Alan har svårt att göra mål - i landslaget LONDON:
skyttekungen i Blackburn.
Gary uppmanar Alan Shearer att tänka positivt, att se framåt.
- Vi spelar för att vinna EM-guld, vem som gör målen spelar ingen roll, säger Alan Shearer.
Dennis Bergkamp, Holland
Alan Shearer, England
En premiär kliniskt ren från överraskningar.
Fullsatt elev- symfoni med hög stämning Musikhögskolans symfoniorkester Dirigent:
Det blir ett uruppförande av " axis/debris " av Fernando Gomez Evelson.
Men han slarvar inte.
En och annan missad insats stör inte helheten nämnvärt när det glöder så i övrigt.
l Ett fenomen som möter ett annat, kön utanför Nef, Göteborgs tråkigaste säger ni.
Vi trivs nästan bättre utanför.
- Någon sorts grovmotorisk grovfunk.
l Har några nya lärjungar anslutit sig till rörelsen?
juni.
Klubbar:
Direktkvalificerat tack vare värdskapet Flest matcher i EM-kvalet:
Seaman Arsenal
Howey Newcastle
7David Platt Arsenal

miljoner Huvudstad:
), tillträdde i jaunari i år Meriter:
Flest matcher i EM-kvalet:

7Sébastian Fournier Sion
9Marco Grassi St Rennais
Hon borde veta.
Damerna söker skydd undan solen och har bestämt sig för att stanna länge.
- När man är engagerad blir det extra roligt.
Ett geni - och en galning.
" Gazza " hade firat sin 29-årsdag med polarna i landslaget på Cathay Pacificplanet till " Mother England ".
Han är en fantastisk fotbollsspelare i sina bästa stunder - men ibland slår det helt slint i huvudet på honom.
Denne tyckte dock inte det alls var roligt och gav Gascoigne en " riktig " varning.
- Men under ytan är det här en resonabel och trevlig kille.
Mina sötebrödsdagar är över.
.
år sedan att han vid upprepade tillfällen misshandlat Kyle.
Och nu är förväntningarna abnorma.
LONDON:
- Tyvärr hann jag inte se så mycket av den, inte av de andra matcherna på Ullevi heller för den delen.
Björn-Åke Carlén satt kvar sent på sitt kontor.
En kväll kom en vakt och sade att en gubbe ville bli ackrediterad.
Jugoslavien hade fått åka hem, Danmark var reserven som ersatte.
- Om man skulle räkna hade nog bötessumman kommit upp i
Euro
London går helt i fotbollens tecken.
Arrangörerna har lagt ned oerhörda ansträngningar för att sälja biljetter till seriösa supportrar och att placera dem på ett sådant sätt på läktarna att masshysteri kan undvikas.
- Jag är övertygad om att det kommer att gå bra, säger Uefa-ordföranden Lennart Johansson.
Att vara på en golfbana kan vara ganska riskfyllt, att vara på Möldals golfbana när det arrangeras " kändisgolf " är faktiskt ännu värre.
Listan var lång.
Men i övrigt så var det inte alltid så lysande.
Gamle världsmästaren " Sura- Pelle " Petersson.
Det började redan säsongen som gått.
- Helt fel, säger Haraldsson.
- Har du sett bollen?
Daniel Alfredsson - på tredje hålets utslag.
.
Bilarna är inte långsammare i dag.
.
miljoner kronor.
Scandinavian Raceway ligger på världens mest berömda torvmosse.
Lecakulor - en ny exportmöjlighet?
.
Bland de
Om jag ser en spelare i bättre läge passar jag hellre, sade Forsberg.
mål, varav ett i tom bur.
Celestis samarbetar med ett företag som specialiserat sig på rymdraketer.
Leary var psykologiprofessor i Harvard på 1960-talet.
cigarretter, ett halv glas tequila, en marijuanakaka och lite kokain.
- Du Marcus, okej att det du skrev om balen för några veckor sedan kanske stämmer, men nu när man står här är det en jävligt fin känsla.
Musiken har nu bytt karaktär, och någonstans mellan YMCA och Life is Life hurrar man för ett födelsedagsbarn.
Den som i en nödsituation ringer
- Nu klarar vi en snabb omställning inom
- Syftet och förhoppningen är förstås att vi ska bli bättre gentemot tredje man, säger Håkan Alexandersson, ansvarig för den utryckande delen inom räddningstjänsten Göteborg Mölndal.
Inom räddningstjänsten arbetar man fortfarande mycket med erfaret brandfolk, papper och penna.
Därmed var den nya räddningscentralen invigd.
Men han skiljer sig också från mängden.
- Förtrycket från samhället gör att många homosexuella fördröjer komma-ut-processen.
minuter innan någon säger:
- Om man ser det rent sexuellt är det så, men relationer består inte enbart av
Patrick Ahlgren tror att unga homosexuellas största problem i dag är desamma som alltid, rädsla för att bli utstötta.
Homosexuella är inte sämre föräldrar.
" Experimentera vilt och prova er fram.
Riksdagen säger att homosexualitet är en fullt acceptabel levnadsform.
Förbud för diskriminering av homosexuella.
.
Men han bredvid mig, ser han annorlunda ut, luktar han annorlunda, äter han annorlunda, har han haft en annorlunda uppväxt?
Barnen lever inte bara med sina föräldrar, utan går i skolan, kanske på dagis och har kompisar, där heterosexuella par finns.
Men STOPP, vart tog känslorna vägen?
människorna lyckligare.
EBON KARLSSON
Men han anser att gruppen behövs åtminstone
Bland annat ansvarar gruppen för ekoutbildningen av all kommunal personal i Bollebygd.
kvarter, ett hotell med
De nya bostäderna uppförs i hus av varierande storlek kring ett stadsplanemönster som präglar Marstrandsön och Koön.
Nu är förhållandet ungefär
- Magnus Nyström, som idag driver Hotell Maritime, har förklarat sig villig att satsa på hotellverksamheten, förklarar Curt Nyström.
bostäder som ska byggas på Hedvigsholmen på Koön har ett fint läge.
De bjöds på musik, sång och underhållning.
Som en liten Ida.
Telemastsfrågan i Sollebrunn är på väg in i ett nytt skede.
Telia Mobitel överklagade till länsstyrelsen som dock gick på byggnadsnämnden linje och sa nej till teleföretagets begäran.
Björn Leivik anser ändå inte att han har kört över sina
Men hon är inte ensam om att ge den annars så dystra fästningen en levande atmosfär.
Att möta folk från det förgångna i de mörka prången ger besöket en annan dimension.
Det satsas miljoner på arrangemang i smått och stort.
·Fästningsspelen i Ulf Anderssons regi visar franskt gatuspektakel av 1600-talsförfattaren Tabarin.
BO TORNEVALL Som i gamla tider¤ Drottning Blanka ( Margona Nilsson ) och nunnan ( Solveig Nilsson ) njuter av dofterna i fästningens örtagård.
miljoner kronor reserverade för idrottshallar i Onsala respektive Kullavik.
Från Kråkekärr är det omkring en kilometers gångväg till Rydets idrottshall.
MATS JOHNSON
Med amatörskådespelare från en samisk teatergrupp i de bärande rollerna var den påkostade filmen ett ekonomiskt vågspel.
Ingen större succé, men desto bättre gick det för den bisarrt humoristiska rysaren Huvudet över vattnet från
TV-orgie för fotbollstokiga Fotbollsälskare får sannerligen sitt lystmäte under juni månad.
, en nödvändighet då kostnaderna för ett arrangemang av detta slag annars blir för dyrt.
av matcherna, vill in i det längsta hålla sina kommentatorer hemliga.

.
Holland-Skottland TV

.
Lördag
Ryssland Tyskland TV

.
LASSE ANDRÉE
En fortsatt satsning på riksväg
Ibland får man skrivtorka och har ingen aning om vad man ska skriva och ibland får man en tråkig uppgift.
Den fick bara vara
Återstod gjorde bara att skriva ut den på datorn.
Minuten efter dock:
KALLE MAGNÉR Med benen fulla av Disciplin Kung futräning ska fostra barnen till goda människor Zhang Li Yun är
En vanlig svensk kille som blivit buddhistisk munk av Shaolintemplet.
I Guangdongprovinsen där befolkningen ökat exceptionellt räcker inte skolorna till.
I Shaolintemplets skola stannar de tills de blir
Om tempelskolan säger Daniel att den präglas av mer vänlighet än många av de andra skolorna.
Sen väntar första träningspasset.
Och bor ihop.
Innan eftermiddagspasset och efter de vanliga lektionerna är det fullt av ungar på stenarna.
Tränaren ställer sig på hans höfter och liksom gungar.
Och när tårarna sakta börjar komma skrattar klasskamrater och tränare.
Annan syn.
.
Den här killen kommer inte ner lågt nog, alltså ställer sig tränaren på benen.
I dag har organisationen
Telefonen ringer otåligt på Anita Klums rum - en demonstration till sjuårsminnet av massakern på Himmelska fridens torg förbereds till kvällen.
- Det är inte så att jag inte tror att jag gör rätt för den.
Varför hon hamnade på den ideella delen av arbetsmarknaden vet hon heller inte riktigt.
Någon " värstinglista " har Amnesty visserligen inte, men generalsekreteraren medger att det finns ett par länder som engagerar henne, personligen, mer än andra.
Och här visar sig hydran igen.
Lämpligen inför framträdande vid FN-konventionen att mänskliga rättigheter, eller inför ett möte med exempelvis en besökande vice premiärminister från Kina.
) Förebild:
Detta är den outspädda berättelsen om rockdrottningen Tina Turner,
" Där ser ni, Tina Turner kan fortfarande!
skrek den engelske direktören upphetsat i mikrofonen.
.
De har varit henne trogna i många år.
Han har också en nyckelroll i bandet som arrangör.
titel:
Han var där på grund av en titel som inte låter sig sättas på ett visitkort:
Elvis Presley?
Ike Turner har aldrig fått några hedersbetygelser för den historiska insatsen.
En annan beundrare var Jimmy Thomas, som senare också blev sångare i Ike Turners band.
år i Ike Turners Kings Of Rhythm.
Både hon och jag var egentligen för unga för att sjunga på klubbar.
Men Art kom inte till studion.
.
- Vi gav valuta för publikens pengar.
innan den globala rockpubliken upptäckte Ike & Tina Turner.
Hennes kraftfulla röst studsade mellan de berg som Spector byggt med ett oändligt antal pålägg av pianon, trummor, blåsinstrument, basar, stråkar med mera.
år senare när Ike & Tina Turner Revue fick vara förband till Rolling Stones.
Proud Mary ( Creedence Clearwater Revival ), Honky Tonk Women ( Rolling Stones ), Come Together ( Beatles ).
En del hade dock Ike designat själv, bland annat bordet i finrummet som var format som en jättelik basgitarr.
- Då var han en trevlig kille.
år senare, den 1 november
Var det ett svårt beslut att lämna Ike?
Jag levde med Ike i
Och hon hade inte ett öre.
Musikerna byttes ut, Tina stylades om.
Arrangörerna ville ha en utländsk färgklick och fick reda på att Tina Turner var ledig.
EMI ville göra en singel men Tina och hennes manager fick stå för reskostnaderna själva.
Hon ville frigöra sig från den skugga som Ike fortfarande kastade över hennes karriär, hon ville inte sjunga R&B.
- Det blir ingen ren rock-LP, sade hon.
Det var inga problem att få en pratstund med henne.
kvällarna i Ahoy-arenan i Rotterdam, de
miljoner människor i Europa.
års fängelse för bland annat narkotikabrott.
Och hon är mycket vacker.
) ) Good Bye, So Long (
) Nutbush City Limits (
) Show Some Respect (
) I Don't Want To Lose You (
miljoner exemplar, var inledningen till en comeback som rockvärlden aldrig tidigare sett maken till.
Sedan följde hitarna på rad.
De är urnorska alla
På rullsten och dekorativt arrangerade klippblock med svartglänsande vatten framspringande ur sitt inre står Ole Bull själv med fiolen under hakan och stråken höjd.
Kulturen har alltid spelat en framträdande roll i Bergen.
Enbart under fjolåret räknade man in

Färska räkor, rökta räkor, havskräftor och små insjökräftor, hel krabba och hummer, urtagna och återfyllda krabbskal med antingen bara innanmätet eller köttet i klorna eller hela fyllda klor hektovis, som säljarna vid anmodan krossar med sin kniv, så att du kan äta dem direkt.
Inne i Zachariasbryggen sitter man i något som ser ut som ett gammalt hamnmagasin.
En del sjunger med och stämningen är hög.
Fortsätter du din vandring vidare längs Vågen ut mot Håkonshallen och Rosenkranztornet, kommer du snart till puben Sjöboden våningen under gourmetkrogen To kokker.
Det blev en lisa för kropp och själ att avrunda kvällen här.
På vägen upp stannar det vid
Står du där uppe på dubbla höjden mot Flöjen, är du benägen skriva under på Ulriksbanekompaniets egen slogan:
kronor.
Tycho, som var astronom på ön och hade fått den i förläning för sina forskningsresultat, studerade stjärnhimlen från renässansslottet Uranienborg och observatoriet Stjärneborg.
år sedan han föddes på Knutstorp i Skåne, som då tillhörde Danmark.
PACKAT Vill semestra med sin hund Jag skulle vilja semestra i Sverige med min hund.
På flyg måste övriga resenärer acceptera hundar i kabinen.
.
Ambassader och konsulat får, enligt UD, inte bedriva bank- och utlåningsverksamhet, utom möjligen i sådana fall där liv och hälsa äventyras.
Med detta går det att få ut pengar i automat och bank förutsatt att pengar finns på kontot i Sverige.
personer ett kap.
öl.
- Nej då, notan är det inget fel på.
När det blir dags att signera upptäcker John Brekke att servitören dragit flera slippar på samma belopp.
-
- Jag visste inte att sådant förekom men omöjligt är det inte.
Och Per-Olof Lundström, tidigare chef för bedrägeriroteln i Göteborg delar med sig av sitt kunnande om hur man förekommer tjuven:
·Ta reda på vad maten kostar:
Ta med så lite kontanter som möjligt.
Skriv till
Gamla franska försyndelser i form av rost och krångel tar år att tvätta bort.
Maken till välkomponerad bil får vi leta efter och den matchar alla sina klasskonkurrenter som Ford Mondeo, Opel Vectra, Saab
Bilen är stilfull till sin formgivning, den är bastant byggd och instrumenteringen bär inga spår av fransk egenhet, som vi upplevde tidigare.
På vår testbil hade vi också en liten finess som vindrutetorkare med regnsensor, som kände av om det regnade!
:an med längsgående rör i dörrarna och skumplastfyllning.
Peugeot
Drivning Fram Fram Växlar 5_5 Cylindrar/volym
Ställbar ratt ja ja Bagageutrymme ( liter ) +
FORUM Vad är jag bra till?

:- )
Nej, en kapsylöppnare i hårdplast.
:- )
(
:- )
.
En prydnadsfigur eller en leksak som hoppar och skuttar?

.
Ett armband för en liten kung?
Inrednings- och presentaffärer har växt upp som svampar ur jorden de senaste åren.
Bland dyrgriparna i designsammanhang är italienska Alessi - en högoddsare för samlarna.
Alessi däremot, tycker jag är genuint nyskapande.
Från Kina kommer fint porslin och sprakande fyrverkerier.
Från Italien kom konsten att göra glass till Frankrike via Katarina av Medici.
I USA föddes glassmaskinen och därmed den industriella glasstillverkningen.
msk vaniljsocker
timmar.
dl vispad grädde Skala kiwifrukterna och skär dem i bitar.
minuter före serveringen.
Fortsätt frysningen
Vispa grädden hårt och vänd ner den i äggsmeten.
vaniljstång
bananer
burkar Kesella gourmet à
Det vet jag inte.
Då var det en ynklig liten bäck utan syre, utan insekter, utan fisk.
Meter för meter har de byggt upp och renoverat bäcken, kånkat tusentals ton sten och byggt upp terrasser, pooler och " lekkammare " för alla sportfiskares älsklingsfisk, den ytterst känsliga öringen.
Den berättelsen fick Anders Larsson att börja bära sten
Nej!
- Att hålla på med något sådant här innebär nog att man måste vara lite knäpp.
LAILA EKSTEDT " ¤till allt som varit dött.
Det där stämmer inte längre.
Hela tiden har hon arbetat parallellt med skapandet; på reklambyrå, på Stena, på hemvården och långvården.
Hon har också specialiserat sig på kläder för små kvinnor.
Dessutom har jag konstruerat kläderna så att de lätt ska kunna justeras allt eftersom vikten går upp och ner.
Och om damen som fick en ny jumper av sitt
- Skriv att jag behöver sömmerskehjälp.
PETER CLAESSON Gammalt och nytt.
SISTA ORDET På ålderdomshemmet vill jag att man ser och berör mig Det är, en stilig karl.
I amatörpsykologens roll skall jag kanske leta en förklaring i att jag aldrig fick lära känna mor- eller farföräldrar ( de fanns inte i livet när jag föddes ) och det blev således aldrig tillfälle att umgås regelbundet med gamla människor.
IT ( informationsteknologin ) är - och blir - ett gott hjälpmedel!
.
MARGOT WALLSTRÖM UTEÄTARNA Här är det mesta sig likt - tack för det Ett nytt spirande citronträd med frukt och allt mötte efter entrén till
Även om en del gäster dröjde med sin ankomst vid vårt besök.
GETOST ÄR ALLTID RÄTT.
Utsökt gott.
(
Jodå, den smälte i munnen men kunde varit liiite mindre för att sitta perfekt.
Det är ett Réservevin, vilket innebär att vinmakaren anser att detta vin är något över det vanliga.
Vingården, som numera köpts upp av ett stort kaliforniskt livsmedelsföretag, Tesla, fortsätter att göra sina specialiteter på samma sätt som då James Concannon gav vingården dess adelsmärke.
Då dessa druvor inte tillhör de traditionella på platsen har vinet inte kunnat få någon kvalitetsbe stämning.
,
Ruppertsberger Hoheburg Kabinett
,
Bernkastler Kurfürstlay Kabinett
Ingenting tyder nämligen på att Nordkorea köpt mat för de pengar som västerländska försäkringsbolag utbetalat i ersättning för fjolårets skördeskador.
Den utdragna oklarheten om ledaren Kim Jong-Ils ställning och maktbefogenheter späder på osäkerheten rörande utvecklingen i Nordkorea.
När det nordkoreanska stridsplanet trängde in i sydkoreanskt luftrum var det elektroniska varningssystemet avstängt.
Vid firandet av Italiens 50-årsdag som republik kallade president Scalfaro landet " ett och odelbart ".
månader för att tala om ifall de tänker verka för federalism.
Men ekonomiska intresseorganisationer spelar idag en långt större roll än ideella folkrörelser som rekryteringskälla till partierna.
Var och en måste ju förstå att ett erbjudande om en stuga i fjällen inte är tillåtet.
På tisdag faller täckelset från den nya socialdemokratiska skapelsen, och det återstår att se hur mycket av alla käcka idéer som då finns kvar.
Gräsklippning och städning ger för få jobb, hävdar TCO, som istället lanserar en egen djärv lösning:
Om svenska folket i gemen går för lite på krogen, gäller detta inte ett antal politiker som på sistone figurerat i media.
Skulle det råda brist på idéer, kan TCO:s utredare säkert hjälpa till.
Skolavslutningen är på en gång vemodig och ljuvlig.
" Svenska flaggans dag - denna patetiska efterhärmning av
Förutsatt, naturligtvis, att den håller sig på mattan och inte degenererar till etnisk chauvinism.
års regeringsform råkade vara daterad denna dag.
Kung Carl Gustaf sade i sitt högtidstal på nationaldagen:
Med mina erfarenheter från bl a justitieministertiden och som nuvarande ordförande i riksdagens justitieutskott är det naturligt att tänka på de ungdomar - oftast pojkar eller unga män - som redan kvalificerat sig för att hamna i häkte, fängelse eller kriminalregistret.
Redan för ungefär ett år sedan gjorde en tonårsflicka i Lund sig skyldig till grov misshandel genom att med knivhugg skada en annan flicka.
Det stod näst i tur på min åtgärdslista.
Detta går naturligtvis inte ihop med kravet på att ingripanden mot unga brottslingar skall komma tidigt, dvs innan det är för sent att vända den unges utveckling.
Det framkom tydligt vid diskussionen på Österåkeranstalten, som justitieministern och jag deltog i.
mars
år kvar till nästa val och det brottsförebyggande arbetet måste vara en viktig profilfråga för en justitieminister.
Finansieringen av en sådan verksamhet borde inte vara några problem, eftersom öronmärkta pengar till brottsförebyggande arbete enligt justitieministern själv redan finns tillgängliga för innevarande budgetår.
Hade justitieministern haft en vision om hur hon i framtiden vill förebygga ungdomsbrottlighet och missbruk hade hon inte låtit oss vänta så länge, skriver Gun Hellsvik.
Jag tror att både Sveriges kvinnor och alla barn, ungdomar, missbrukare, sjuka och gamla skulle föredra en satsning på riktiga, långsiktiga och behövliga jobb inom den gemensamma sektorn.
Samhällsutvecklingen ställer nya krav på människors förmåga att själva och tillsammans med andra kontinuerligt tillägna sig kunskaper.
procenten ska hämtas hem genom effektiviseringar i skolan, som bland annat innebär att lärarna ska arbeta mer tillsammans, vara mer tillgängliga på sin arbetsplats och ägna mer tid åt undervisning.
elever.
Låt mig påminna om att en miljard kronor satsats på upprustning av skollokaler de senaste åren.
Det ska vara tryggt, lärorikt och roligt att gå i skolan.
och
Totalt ingår mer än
MARGARETA ROMARE Våldet får inte tysta I dag publicerar Göteborgs-Posten tidskriften Expos kalendarium över rasistiska, nazistiska och antisemitiska attentat och högerextremistiska manifestationer.
Av rädsla för att någon medarbetare skulle skadas bestämde sig tryckeriet för att sluta att trycka Expo.
nummer där extremhögern och dess ledare kartlagts och deras arbetsmetoder avslöjats:
Extremisterna får inte lyckas i sitt uppsåt att skrämma till tystnad.
Att markera en gräns, att nu har ni gått för långt, var kanske det viktigaste som kommit ut av allt det som hänt den senaste tiden.
september
Hyresvärden hade utan förvarning efter påtryckningar med rasistiska undertoner bytt lås till en källarlägenhet där mannen förvarar sina tillhörigheter i väntan på en egen bostad.
april.
kronor.
april.
Ett 50-tal skinheads håller demonstration och provocerar socialdemokraternas första maj-möte på Rådhustorget i Trelleborg.
maj.

maj.

mars.
april.
månaders fängelse.

invandrarungdomar,
april.
" Pastor " Tommy Rydén, ledare för Kreativistens Kyrka, förrättar
Idrottsklubben som hyrde ut konsertlokalen hade ingen aning om vilka hyresgästerna var.
maj.
I tingsrätten dömdes
år, misshandlades i januari grovt på Mariefredsanstalten.
Dom avkunnas den 4 juni.
maj.
SMÅLAND/ÖLAND
Tidigare har ledaren för KNF dömts till fängelse i
Radio Kalmar avslöjar att vit makt-bandet Bärsärkarna sedan
kallade de
Östgöta Correspondenten uppmärksammar det hot som en skinheadstjej utanför Norrköping skickade per fax till socialdemokraterna i Linköping i slutet av februari
april.

april.
maj.
Skinheads angriper antirasister i Västerås och slagsmål uppstår.
18-åringen dömdes senast i november
Av
april.
En aktionsgrupp med anknytning till Nationella Alliansen firar Hitles fördelsedag med att slå sönder rutorna på Café Gul på Söder i Stockholm.
april.

Ett 50-tal skinheads ställer till bråk i samband med valborgsfirandet i Uppsala.
En skinnskalle får en sten i huvudet och förs till sjukhus.
maj.

maj.
april.
Karlstads nationalsocialister ( NS ) har fest på Rutberget, och ställer senare under kvällen till bråk i centrala staden.
månader för rånet mot Handelsbanken i Torsby i juli

Med banderoller som " Israel ut ur Libanon ", " Arbetare mot marxism " och " Krossa massmediamonopolet " genomförde ett 20-tal medlemmar i Riksfronten/FA
deltagare.

skinheads i Gävle.
skinheads ristar in ett hakkors i armen på en 16-årig pojke med irakisk bakgrund i Valbo i Gävle.

april.
Den 19-årige ledaren för NS-rörelsen i Sundsvall och en jämnårig kamrat döms till böter för allmänfarlig vårdslöshet och vållande av kroppsskada.
Hembygdspartiet-Politiskt parti bildat av utslängda och avhoppade Sverigedemokrater.
som en röd bil saktade in utanför en pizzeria i Gamlestaden i Göteborg.
Han blödde, men han var vid liv.
BENGT KULÉN Tillslag.
år gammal.
Uppståndelsen blev för mycket för Max Factor, han reste hem och dog strax därpå.
Från att ha varit främst filmstjärnornas makeup-favorit blev Max Factor känt över hela världen ( också med en svensk handkräm som hette Swedish Formula ) och gav kvinnor bokstavligen nya ansikten.
Tjuven stoppas eftersom sirenen ger ifrån sig ett " helvetesljud ".
Om någon sedan blir illamående blir det som grädde på moset, säger en representant från företaget.
Det kan också ge sus eller tjut i öronen, säger Hellström.
SSF rekommenderar att man använder sig av larmföretag som har intyg på att de är godkända.
misstänks ha tänt eld på sin arbetsplats Med en stor gaffeltruck gick en berusad man natten till igår till upprepade attacker mot polisen.
Det höga stativet vek sig över trucken och mannen klämdes fast i förarhytten.
Elkablarna till en maskin som torkar trävirke har slitits av - något som kan ge stora ekonomiska förluster för sågverket eftersom virket snabbt möglar.
är öppet arbetslösa och saknar någon form av sysselsättning.
Egentligen tycker Anders Sundström att det är naturligt att den inhemska uppgången dröjer.
Utöver den tillväxt som finns i prognoser för åren fram till år
- Skatter är en annan viktig fråga.
- Vi saknar många svar, vi kanske har några.
- Satsningar i kompetens och kunnande hos arbetskraften stannar kvar i Sverige.
I Norge går staten med överskott.
Norska hushåll kan glädja sig åt en rejäl förbättring av köpkraften.
) Kanske går det för bra, kanske blir det som i det överhettade Sverige på 80-talet, prisexplosion i byggbranschen eller kraftiga löneökningar i sektorer av ekonomin med brist på arbetskraft.
Och vi som är öster om kölen, vi längtar till Norge.
Orsaken har varit om- och tillbyggnaden på Götaplatsen, enligt krögarna själva, Bengt Roser och Krister Johansson.
- Det byggs ju om hela tiden i en stad.
Drakbåtar istället för bingolotter Festival drar in pengar till Kungälvs kanotister Blixt och dunder.
- Och nu är vi här,
var inget att skryta med.
- Vi har specialimporterat dem från Singapore och värdet ligger runt
som blir kvar efter det att omkostnaderna betalts, går i huvudsak till föreningens pågående bygge av nytt klubbhus.
lag.
I år tävlar drygt
De
En av Arla Alingsås paddlare hoppade högt efter målgången.
Bara
För dåliga förkunskaper, säger expertisen.
- Nej, absolut inte.
Hennes råd är kort och gott att komma väl förberedd och ta reda på vilka krav som ställs för att bli godkänd.
- Nej, det var inget avancerat.
Nu är det bara att vänta på körkortet som kommer på posten om
Under tiden fortsätter Naturskyddsföreningen att försöka få det stora trafikpaketet mer miljöinriktat.
Måste E
Hur ska det som verkligen behöver byggas betalas?
bilavgiften ökar ju längre du kör.
Därför har de föreslagna bilavgifterna hittills varit utformade så att de framförallt ska dra in så mycket pengar som möjligt.
som Vattenfalls stora
- Till exempel fick Alafors- Skepplandaområdet flera täta sådana avbrott efter nedslag.
Flygtrafiken fick svåra problem med det kraftiga åskvädret.
rum.
Sedan dess har priset på byggmaterial mångdubblats.
Han visar runt i huset som är omkring
I de gamla ryska stugorna var den varmaste sovplatsen den ovanpå ugnen och där låg ofta husets frusna gamlingar tillsammans med katten.
Men om det i andra omgången skulle stå mellan president Boris Jeltsin och kommunistledaren Gennadij Ziuganov röstar han på Jeltsin.
- Säg mig vad Jeltsins reform har gett oss.
timmar och besköt med artilleri de sovjetiska partisaner som tagit skydd i kyrkan.
- Så här ska livet i de ryska byarna byggas upp på nytt, säger en man.
TT-AFP burma - Vi gör inte detta för att provocera regeringen, vi gör det därför att det är vår plikt emot folket, sade hon till folkmassan.
De till och med avlägsnade de taggtrådshinder som vanligen finns vid vägkanten för att hindra folk från att ramla ut i trafiken.
Men först tänker Kina spränga ytterligare en atombomb.
och den
Sedan Frankrike har avslutat sina provsprängningar är Kina det enda av de
Kanalen blir byggnadsminne?
år gammal och hör tillsammans med bland annat Göta Kanal och Strömsholms kanal till kulturvattendragen av riksintresse.
Thomas Engel säger att länsmyndigheterna kommer att medverka till en fortsatt satsning på upprustning av Dalslands kanal och det är främst slussleden med portar, trädetaljer samt slänter som kräver fortsatt underhåll och upprustning.
· Längd:
m Bredd:
Håverud och Långed
De svenska vattendragen har haft en väsentlig plats som miljöskapare och genom århundraden format regionernas kulturella drag.
Göta älv bör skyddas som kommunikationsled Bland de 80-talet vattendrag som är nominerade har Västsverige inget med inom begreppet Samling och fångst men
Det är Lagan, Viskan och Nissan i Halland ( Viskan också i Älvsborgs län ) samt Mölndalsån, Säveån och Häggån i Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län.
Omfattande markaffärer bäddar för en exploatering på ön.
Instön är en av de delar av kustområdet i Kungälv som inte blivit utbyggd trots att möjligheter till exploatering har funnits, framför allt på den fastighet som nu Föreningsbanken köpt för
Vid tidigare försök att exploatera har vattenfrågan varit en av nyckelfrågorna.
Från början var avsikten med Lindbergs flytt till Tanum bland annat att konferensgäster på Tanums Strand skulle erbjudas ridning i Lindbergs regi.
Slovakien på väg åt fel håll?
Terrorn har blivit ett instrument i inrikespolitiken, säger Carnogursky.
männen hade sövt ned honom och kört över gränsen där han lämpats av vid ett dike.
- Roman Remias var nära vän till säkerhetsagenten Oskar Fygyväres som offentligt erkänt att han deltog i kidnappningen och idag håller sig gömd utomlands.
- Det är med en underlig nostalgi för 70-talet som jag idag sätter på TV-nyheterna halv
Han stöder den nya presslagen som säger att journalister enbart har rätt att publicera " sann och autentisk information " och som av tidningsutgivaren kräver att informationskällorna anges.
, utan
Oppositionen räknar med att nästa parlamentsval skall lösa problemen.
) Huvudstad:
Romerska katoliker
.
Jag har kritiserat de lagar som inte breddar utan försvagar demokratin och som försvårar oppositionens möjligheter att kontrollera den verkställande makten, säger Michal Kovac.
- Gällande Lexas tal i parlamentet väntar vi ännu på reaktioner från utlandet.
- Jag tror dock inte att det innebär någon politisk katastrof för Slovakien om vi inte får Nato-medlemskap.
- Jag ser dock inga skäl att tvivla på det resultat som lagts fram av den oberoende medborgarkommissionen under ledning av förre inrikesministern Ladislav Pittner.
- Kritiken från väst idag beror istället på oron för demokratin i Slovakien.
På kvällen sjöng hon Utsikt från en bro och gamla stans Patachou.
- Ja, kan du tänka dig att det gör hon, skrockar Brita.
Publiken har hon fortfarande i sin hand - därom vittnar bifallen.
Sjöng in skiva med Evert Taube Att gå in på detaljer skulle föra alldeles för långt.
Kan du ordna det vore det inte dumt.
Flocken rör sig i skilda riktningar och med anleten återspeglande oro, rädsla och främlingskap.
kantigheten och det ofullkomna, förvirringen och mörkret blev på ett förunderligt sätt förståeligt och gripbart.
Han valde ett fönsterbord.
borde jag berätta för dem?
Och fisken var för salt, som sagt.
- Bergtungan var för salt, hojtade jag.
Det här är fantastiskt ".
Det kom cirka
Hollywoods dummaste blondin var varken naturligt blond eller dum.
Varje veckohelg guidar Richard Anthony och visar var hon bodde, var New York-scenerna spelades in, var hon rastade sin hund Maf.
gentlemän måste flytta sig från väggen för att vår guide skall kunna peka in och säga att " där bakom väggen vid hörnbordet åt hon lunch ".
JOAKIM ROOS Monroe-mani.
år sedan kom kriget till min stad, berättar han.
I Mullsjö började han läsa svenska och talar idag flytande.
Särskilt mycket uppskattar han att man på skolan varvar teori och praktik.
Det blir rosenkanapé och helstekt fläskfilé.
eleverna i årskurserna ett och
Den uppmaningen kom den norske författaren Tor Åge Bringsvärd med och startade en debatt som rasat på kultursidorna de senaste veckorna i Norge.
Inte bara godtar man plundringen som skedde på
Men det faktum att fornnordiska symboler har bidragit att legitimera och främja diktaturen, bör mana till försiktighet också hos dem som vill rensa upp i detta känsloladdade område, skriver Per Thordalen, en statsvetare som har anknytning till Amnesty International.
exemplar på drygt
Intervjuerna garanterar en informell ton och har fått behålla sin språkliga jargong, vilken Wigerfelt noggrant studerar.
och 40-talen börjar denna grupp " röra på sig ", ifrågasätter den auktoritet som de äldre representerar och skaffar sig egna erfarenheter från dansbanor, fotbollsplaner och biografer.
Organiserad ungdom visste man var man hade och det var där man ville ha den, helst allihop.
Hon går igenom dansens alla ritualer; att bjuda upp och nobba och den laddade " damernas ", som, om man vill vara positiv, kan tolkas som en liten uppmjukning av den vanliga uppdelningen mellan passiva kvinnor och väljande män.
Kombinationen mellan trångboddhet, där man ständigt var nära varandra fysiskt, och allt hysch-hysch, laddade sexualiteten till bristningsgränsen.
Avhandlingens nyckelord, det som driver fram en sådan tydlig rörlighet, är längtan.
Nu skulle vi alla få se vad de hade lärt sig.
Inför det här tillfället, när alla kunskaperna ska visas upp på scenen, har säkert extra träningstid satsats utanför schemat.
Men han höjde nog rampfebern i alla fall.
Ta chansen nästa gång tillfälle ges.
slungad i ansiktet.
söner.
.
Trots att mördarna bokstavligen står och stampar i farstun fortsätter kvinnorna att vara tillsammans, bjuda hem efterlysta personer och utmana ödet.
Ja, repliken, som numera nästan låter som ett dåligt skämt, finns faktiskt med i en intervju med den utomäktenskaplige fadern till en av Lillys söner.
september
Medan en annan kände sig faderlös då han inte kunde identifiera sig med sin tyske soldatfar.
Men symboliskt har han som säger det rätt.
Rötägg som Dannion betraktades däremot som hopplösa fall.
HAN BERÄTTAR om sina våldsamma upplevelser i boken Räddad av ljuset ( Natur och Kultur, övers Göran Grip ).
Spikarna i hans skor svetsades samman med spikarna i golvplankorna.
Han kunde höra varelsens budskap inne i sitt huvud som telepati:
Han blåste på lakanet.
och
I låda
En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det blivit bittert.
De bekräftade att det som hänt var verkligt.
De första
Hårt trängda av centern, LO och en krass ekonomisk verklighet försöker Göran Persson och Margareta Winberg koka soppa på en spik.
Först i fredags eftermiddag, en dag senare än planerat, informerades den socialdemokratiska riksdagsgruppen om huvuddragen i regeringens förslag.
Men inga uppgörelser är ännu i sikte.
andra vägval Göran Persson gjort:
Tystnaden från det hållet, tyder också på att allt går centerns väg.
Men AMS, som redan fått tuffa besparingskrav och ska göra sig av med
I kväll bör det finnas ett första utkast, de sista skrivningarna kan dröja tills i morgon bitti.
sunda statsfinanser och pristabilitet
juni
Frågan är emellertid om publiceringen av artikeln kunde åsamkat en så stor skada på Kosinskis karriär som den nu gjorde, om det inte hade funnits en kärna av sanning i den och om angreppspunkterna inte berörde författaren på ett djupare psykologiskt plan.
Street och han hävdade envist att det verket slutligen skulle få tyst på dem som vågade tvivla på hans litterära röst eller som betraktade honom enbart som en bluffmakare.
Centralt i Kosinskis författarskap var en rad frågor om förställning och existentiell genomskinlighet.
Han hade lyckats göra en anmärkningsvärd och närapå osannolikt framgångsrik karriär - i varje fall i litterära sammanhang.
Vad Sloan åstadkommer är varken en äreräddning eller ett avslöjande av en bluffmakare.
En viktig del i denna strategi var namnbytet till Kosinski - ett typiskt polskt " Svensson-namn " - och att man utgav sig för att vara katoliker, deltog i mässan och prydde sitt hem med en i det närmaste överdriven kollektion av religiösa föremål.
Lögnerna, maskspelet som Kosinski ägnade sig åt genom hela sitt liv, fungerade bara som ett fördröjande filter innan räkenskapens timme slutligen kom.
Varsågod!
Reglerna infördes vid årsskiftet och innebär att ett företag får betala in moms tidigare än förut, till och med innan det fått betalt av sina kunder.
har byggts ut så långt det går, anser han, och alla skiljer sig väsentligt från den småföretagarkultur som behövs för att skapa de nya jobben.
- Kommunen omfördelar inom budgeten och vi har nu tecknat ett femårigt avtal med Mölndals ridklubb.
I stallbyggnaden finns det plats för
miljoner kronor.
- Det här blir ett komplement till verksamheten i Ranered, säger Björn Häggström.
föreställningen att mänskligheten går från klarhet till klarhet, att vi kan ha ständig ekonomisk tillväxt, är en myt.
pessimister såväl som optimister kan slåss om vilken syn som är mest realistisk.
Därmed ersatte den, som Carolyn Merchant visar i sin epokgörande Naturens död ( på svenska
.
Visserligen har några centraleuropéer - de flesta tyskar och holländare - stannat till på väg till eller från norra Skandinavien.
- Den veckan är här helt fullt.
Men än lever vår skola.
I dagsläget finns det
-Det är kroppen som får bestämma hur cykeln skall byggas.
Det gäller att få rätt tryck på tramporna - Det gäller att hitta de rätta vinklarna i förhållande till vevpartiet när rätt cykelram skall tas fram.
I dag kommer Erik med förklaringen till varför Fåglumbröderna var så bra i lagtempo.
Den kostade
startande och utmed banan kommer
i Fåglums hemstad Första svenska mästerskapet på cykel kördes
Erik Fåglum i Vårgårda tillverkar " skräddarsydda " tävlingscyklar.
När nationaldagen
En manifestation som för tankarna till åttiotalets småföretagaruppror mot löntagarfonderna.
anställda har planer på nyanställningar, enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån ( SCB ).
Men när storföretagen flyttar produktionen till underleverantörerna leder det inte automatiskt till fler jobb i samhället.
När staten skärpte kraven på momsinbetalningar föddes upproriska känslor i företagarleden.
procent av vinsten i skatt.
År
anställda lönsammare än storföretagen.
procent.
Den verkliga skatten har minskat från
Tonie fick napp till slut Tonie Ivarsson var för ung för att få låna pengar i banken.
Trots sin ungdom har Tonie Ivarsson redan
Nere på fiskauktionen måste man betala inom
Han har aldrig ens tänkt tanken att lägga av och ta en anställning i stället.
I stället var det en av kunderna som löste Tonies finansieringsproblem.
Smarta fonder ger skattefrist i
.
Väljer han att leva loppan för pengarna kan han få problem i framtiden.
Han har dessutom använt sig av periodiseringsfonden varje år fram till år
Fast då har nog staten skrotat periodiseringsfonderna.
Polisen har begärt att kommunen skall utfärda parkeringsförbud på den del av Residensgatan som ligger utmed polishusets gård för att öka trafiksäkerheten vid utryckningar.
Det innebär en ökad risk för att skolbarn ska bli inblandade i trafikolyckor.
Vi undviker så långt det är möjligt att använda blåljus och sirener, förklarar Lennart Ekenberg.
LARS ALEXI Farlig utryckning.
och framåt.
Sköterskornas arbete på Strömkarlsgården har inneburit att man sluppit många transporter till NÄL och den medicinska kvaliteten har kunnat hållas hög.
Eftermiddagarna blir längre och tristare för dem som redan tidigare är hårt drabbade av sjukdom.
I stället för de varslade vårdbiträdena, som fullgör en stor och viktig arbetsinsats, så bör man låta välbetalda tjänstemän gå.
Arbetsuppgifterna för dem som finns kvar har utökats, avdelningspersonalen skall även städa och tvätta alla textilier.
Tänk er att livssituationen för hela familjen drabbas och du skall lämna ett sådant avgörande beslut på denna korta tid.
På sjukhemmet i Älvängen serveras inte längre något eftermiddagskaffe.
Jag gillar inte tanken på ett stort vindkraftverk som ytterligare förstör utsikten, säger Evert Lindgren, ordförande för villaföreningen med ett hundratal medlemmar.
Blir det en ensam snurra rör det sig om storleksklassen
Vattenfall äger även den marken.
Han är inte förvånad över de negativa signaler som redan kommit från kringboende.
CISSI HÅKANSSON FRIA ORD LOKALT Monstersällskap förstör idyll I Kungsbacka kommun finns många oskattbara naturområden.
Den mjuka stigen utmed sjön i bokskogen är sårad av mer än meterdjupa hjulspår av en skogsmaskin.
Nu vill föräldrarna på västra Orust klyva kommunen igen.
Rendahls motförslag innebär att man " skrapat in på bara märgen ":
Men föräldrarna i Tvets rektorsområde är inte nöjda.
Men betinget slår kanske hårdare i små skolor med små klasser, sådana som just finns i Tvets rektorsområde, och särskilt när pengarna också skall räcka till lagstadgad stödundervisning.
fastigheter har kommunalt VA och
Denna, kommunens största sjö, ger dessutom de petrokemiska industrierna kylvatten och diskussioner förs om Tjörn eventuellt skall köpa vatten från Stenungsund och därmed Hällungen.
Sjön kommer att kunna vara vattentäkt för kommunen under överskådlig tid.
Förslaget till skyddszon omfattar sjön och ett landområde kring sjön.
).
Nyanser och återhållen kritik kännetecknar knappast brittisk press.
Själv upplevde jag matchen från ett egendomligt inomhusperspektiv.
Med Gazza vet man aldrig.
Några ordinarie engelsmän är jag klart tveksam till, av fler skäl än konditionsmässiga.
Schweiz minns vi från Amerika- VM och EM-kvalet som ett Hodgsonskt välorganiserat lag med få individuella toppar.
som födelsedatum var så tilltagsen att jag vågar sätta
Bild :SportNet Markerad.
om inte Lars Elstrup hade kastat sina fotbollsskor för gott.
.
Det blev vändpunkten i Lars Elstrups liv.
Många, bland annat föräldrarna, trodde att han blivit hjärntvättad.
När Danmark spelar mot Portugal idag är det inte omöjligt att Darando sitter och tittar på TV hemma i Danmark.
Datorer som är hjärnan i den hittills mest avancerade simulatorn.
amerikanska domesimulatorer revolutionerar utbildningen.
år sedan.
Brytpunkter, information om tid och så vidare lagras på en datastav, som han tar med sig ut i flygplanet/simulatorn och klickar in i ett litet fack till vänster bakom stolen.
piloter öva i ett gemensamt scenario.
Klädd i flygstridsdräkt och förberedd som inför en riktig flygning sitter piloten ( i mitten på bilden ) i den nya domesimulatorn på F
Men piloterna ska nu omskolas till Gripen.
plan.
vägen till Gripens cockpit går via vanliga TV-spel och persondatorer med flygprogram.
Det är inte så mycket internationellt sett.
Bertil Höglund.
Älskar, älskar inte, en spelfilm om en Viggenpilot, inspelad på F
" Mjukvara.
Ungefär
Det är välkänt bland hjärtläkare att en försvagad vagusfunktion är en av de största riskerna för plötslig hjärtdöd, säger Kjell Modigh.
Dessa har sedan fler gånger större risk att få en ny hjärtinfarkt än de som inte blir deprimerade.
38,9 miljoner Huvudstad:
), tillträdde
, Armenien ( b )
Norge

Donato G da Silva La Coruna

Gijon

, Tyskland ( h )
England
Zdravko Zdravkov Slavia Sof.
Emil Kremenliev O Pireus

Mün.

Berlin Förbund:
Meriter:
,
, Georgien ( h )
, Danmark

Markus Babbel B Münch.

Jürgen Klinsmann B Münch.
Frantisek Chvalovsky Licenser:
), EM- guld (
, Norge ( b )
, Irland
Försvarare:
Karel Rada S Olomouc

, Spanien ( b )
) Flest mål i EM-kvalet:
Målvakter:

Michael Laudrup R Madrid

9,9 miljoner Huvudstad:
), tillträdde i december
, Lichtenstien ( b )
, Tyskland
Försvarare:
Paulo Madeira Belenen.
Vitor Araujo Vitoria

och de förbinds av Långvallsälven.
Är försommaren blöt kan denna ström, kantad av gula, frodiga kabbelekor, vara ett givande fiskeställe.
kilo.
.
) av truppens
Kraftfull i närkamperna, spänstig huvudspelare och fruktad distansskytt.
De
15-tiden i kväll.
Att fiska är det bästa han vet.
Då var han
Om Enningdalsälven och dess fisk säger Bjarne:
.
om.
Nationshoppningen går i dag, men Grand Prixen är redan klar.
Har hon tävlat Corrmint för mycket kanske?
Då och då flyger han in i holken strax intill och matar honan som ligger på ägg.
Jag skulle tro att flugsnapparens snabba vingrörelse är en av flera markeringar för att inskärpa:
Han är en suverän flygare som nyss tagit sig hit ända från Afrika.
Norge verkade länge så gott som klart för EM.
För
Så är läget i dag:
JOHN SIVEBAEK:
Fortfarande en klippa på mittfältet.
Skadade knät i EM-semifinalen mot Holland.
VECKANS MATCH Pohl-position i Böle - det ger
Vi åkte förbi " Ericsson Car Repair " och Vildmarksporten.
Vilket tjafs det var på plan.
åskådare och några barn applåderade när Carina Andersson räddade på mållinjen efter hörna.
- Dyrt med ölburkar, sa han.
Jo, Pettersson Pohl.
För A-laget skulle spela mot Billingsfors direkt efter dammatchen.

Favoritspelare:
Flickan på mammas axlar tillhörde väl inte de mest intresserade.
Den " unge " - Daniel Olsson - segrade i Mälarpriset med Extrem på topptiden
Med Landers Legend har Eriksson gjort ett mycket bra arbete.
Landers Legend var klart starkast över upploppet och hon passade även på att förbättra Bowls Ladys ( StigH Johansson ) tidigare svenska rekord - från
lopp.
meter
minuter för att slå ut amerikanen Shane Gannon.
- Jag gjorde vad jag skulle, men jag är inte nöjd med min boxning, sade George direkt efter matchen i en TV-intervju i Filmnet.
Illa ute i elfte ronden I elfte och näst sista ronden såg det riktigt illa ut för Scott.
George Scott fick enligt uppgift cirka en miljon kronor för matchen i Las Vegas.
Det är ju främst den syrligt friska smaken som vi är ute efter.
Låt det svalna.
pajdeg:
g mandelmassa
Och hon har nått målet:
Både material och samarbete fungerade bra.
De behövde inte åka skidor tillbaka.
Från Gustaf Vasas tid och framåt utvecklades musiklivet successivt till att som en självklarhet innefatta både kungliga, borgerliga och militära uppgifter.
Det ligger alltså tunga uppgifter på den kommande kulturpropositionen.
MAGNUS JOHANSSON
Många är positiva, men ingen vill betala.
Dirigenten Jerker Johansson leder den framgångsrika men nedläggningshotade blåsorkestern, GöteborgsMusiken.
För den typen av eurotechno Pandora slog igenom med känns redan småmossig.
Smaklöst så det förslår men lika charmigt som systrarna Berggren i Ace Of Base när de pratade göteborgska mellan låtarna på scen i början.
Peter Wahlbäck e' faktiskt skitkul.
personer.
Absolute Music!
Halvtimman senare kunde Pernilla Wahlgren rida in på scen igen och showen fortsätta.
minuers paus.
Pernilla Wahlgren och Terje Thoresen som Pippi och Fru Melin på kaffekalas.
miljoner kronor.
Bank of England hade tvingats gå in med kontanter för att rädda det brittiska banksystemet från kollaps.
lDen totala bristen på kontroll av vad han egentligen höll på med där borta i Singapores börsvärld.
- Det föll mig aldrig in att Barings skulle falla, säger Leeson och beklagar att han vållat så stor skada.
Lady Hester var den självsäkra och arroganta kvinnan som i sidenkrinolin l
Jim Broadbent spelar översten, som ansågs vara en briljant officer men också mannen som gjorde vad som föll honom in.
Det låter som en präktig slogan för något folkbildningsförbund på 70-talet.
Motsatsen är bara ett uttryck för oprofessionalism.
Det enda jag vill ha sagt är att kunskap i alla lägen är ett framgångsrecept.
, älskar media.
Sen gäller det att vara väldigt trevlig i telefonslussen.
Bästa vinsten fick han dock i TV.
Då dammade han och en polare av ett par walkie-talkies.
dagar i skolan och
Skolan är dock något som får lida för hans tämligen nyvunna intresse.
- KIM ANDREASSON Namn:
Radio Rix.
återförsäljare har därför upphört med försäljningen.
internationella datanät:
I USA har extremhögern funnits ute på Internet länge.
politics.
I Sverige skapade extremhögern tidigt en egen cybervärld.
Den nationalsocialistiska rörelsens egen underrättelsetjänst, Anti-AFA, samlar information om sina fiender via BBS :er.
servrar slängde ut honom när det blev känt vad han sysslade med.
" Det är judarna som är vår tids nynazister ", säger han.
Att servern befinner sig på andra sidan jorden är inget hinder.
I Finland finns en server som förser sina kunder med anonyma e-postadresser.
PRESIDENTVAL I RYSSLAND Jeltsin har rejält försprång Valanalytiker tror att datjan kan locka lika mycket som presidenten MOSKVA:
kandidaterna general Alexander Lebed, liberalen Grigorij Javlinskij och extremnationalisten Vladimir Zjirinovskij får alla mellan
och
Det anses troligt att de unga, som i högre grad stödjer Jeltsin, i större utsträckning stannar hemma än de äldre, de fattiga och de arbetslösa som i hög grad stödjer kommunisterna.
Sådana datjor är dock för de flesta helt oåtkomliga.
Ser valet på olika sätt Statscheferna i
En ny lag hotar henne med
- Om NLD ( Nationella demokratiförbundet ) förklaras olagligt kommer alla dess medlemmar att sändas till " Insein-universitetet ", meddelade regeringen i fredags.
De som lyssnade på henne igår fick höra den 52-åriga fredspristagaren Suu Kyi dämpa tonen något i sin kampanj för förändring.
personer men den senaste tiden har folkskarorna blivit allt större.
Regimen hävdade i helgen att den har gjort sig förtjänt av att få dela Nobels fredspris från
Alla arabländer utom Irak kommer att inbjudas till " det historiska fredsmötet " i Kairo den 21-23 juni, skrev den egyptiska nyhetsbyrån Mena igår.
Mer osäkert var det igår om Libyens ledare Muammar Gaddafi kommer att delta.
- Enda vägen framåt mot fred innebär att Israel lämnar alla arabiska ockuperade områden inklusive Jerusalem, att fredsprocessen startar om samt att det palestinska folkets rätt till självbestämmande och till att skapa en oberoende stat fastslås, deklarerade Arafat.

I Egebjerggård har den modernistiska längan
Den ena är sluten upptill, den andra har öppningar liknande dem på Fischers tak.
Golv och arbetsbänk går igen i samtliga lägenheter.
.
Ibland, som nu under mässperioden, fungerar huset som restaurang, berättar hon.
Tage Lyneborg använder det till dörrarna i lägenheterna som fått
Den i Uddevalla
Per Kirkebys monumentala tegelmurar ger en extra dimension till Egebjerggård.
Båda var studenter från Stockholms högskola, han jurist, tjänsteman i Stockholms Byggmästarförening, hon fil kand i moderna språk, amanuens vid Riksdagsbiblioteket.
brev, de flesta från
" Paket och brev som jag skickar på lördag får du först på tisdag ".
Gunnel sitter i riksdagens bibliotek.
Som högerman är han ideologiskt emot socialdemokraternas bristande beredskapspolitik och som officer har han insyn i dess otillräcklighet.
Båda skriver väl.
En dag i juni
Jag vill inte skriva därom i brev, utan det måste jag tala med Dig om, när Du finnes bredvid mig.
Sune Örnberg Gösta Bohman I världskrigets skugga.
Minst en kvarts miljon kvinnor hamnar varje år ofrivilligt i Västeuropa.
kvinnor arbetar som prostituerade i stan.
personer i konferensen.
Rendez-vousskatten, som den kallas, inbringar
För brottslingarna är risken liten, lönsamheten mycket hög, medan straffen är låga.
Men exemplen är långt fler.
Sverige är ett välkänt och väl använt transitland för slavhandel.
De prostituerade kvinnorna runt Gürtel och Prater i Wien hoppas att de åtminstone skall slippa bli misshandlade i kväll.
Tore Nordenstam är en av de författare som uppmärksammar hur även vetenskapen, som ju har sina artegna framställningskonventioner, alltid innefattar element av stilistik, retorik och estetik.
Agrell visar hur vetenskap och konst i extremfallen kan forma de
Men det bör inte leda oss till tystnad i devot respekt för konstens outsäglighet.
TT-AFP turkiet - Hundratals turkiska medborgare och några utländska NGO-delegater vid FN-konferensen utsattes för brutal polismisshandel, greps och häktades i trots mot internationell rätt, hette det i ett uttalande från de fristående organisationernas ( NGO ) parallellmöte till FN- konferensen i Istanbul om världens städer.
I en trädgård i anslutning till området samlades igår delegaterna och antog ett uttalande med krav riktade till " ansvariga turkiska myndigheter att upphöra med förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna ".
Filmen beslagtogs.
Originellare är jag inte.
" Och denna " hemliga identitet " är romanens största och mest subversiva gåva.
Palm skriver torrt och sakligt med underskruvad humor om något mycket trist och allvarligt.
Jag kräver att du klipper dig.
Flyget Arlanda-Kiruna tar max en timme, men flyger man till Sveg, dit det inte är hälften så långt, får man räkna med en kvart till.
.
Under sina sista
Medlarna har satt press på parterna.
Det här är något nytt och upplägget verkar bli bredare än väntat.
Branschanpassning och regler som redan i dag är dispositiva ( kan avtalas bort ) hör inte hemma i de här förhandlingarna.
år gamla regler.
- Under mina
I förra veckan valdes LO:s Lise-Lotte Ekelund till ordförande för Göteborgs och Bohus läns partnerskapsgrupp.
miljoner för
procent av företagsstödet får gå till kommunal sektor, där de flesta lågutbildade kvinnor finns.
Alla beslut måste tas med konsensus.
parter i partnerskaps- gruppen · LO, SAF, TCO, SACO, LRF, Västkustfiskarna, Företagarna, Västsvenska handelskammaren, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Bosam, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen och Göteborgsregionen.
30-tiden svarade han på frågan om det blir en uppgörelse med regeringen:
Sedan den formella propositionen har lagts fram börjar en veckas motionstid löpa, varpå berörda riksdagsutskott behandlar både regeringsförslagen och motionerna från skilda partier.
procentenheter när Benjamin Netanyahu från högerblocket Likud hade vunnit valet.
Netanyahu som förespråkar fri företagsamhet av nästan Thatcheristiskt snitt fick inte alls samma stöd.
Han underströk gång på gång att han ville införa en " fri " ekonomi och att de många statliga företagen skulle privatiseras.
Samtidigt pekar ekonomer på en rad problem:
" Det går utmärkt att göra affärer i Israel " TEL AVIV:
exportträffar i Göteborg, Stockholm och Malmö, säger att fredsprocessens framtid främst påverkar de investerare som ser Israel som en " regional stödjepunkt " för affärer i Mellanöstern.
Det är i dag ett utvecklat konsumtionssamhälle som efterfrågar konsumtionsartiklar, säger Henrik Cederin, ansvarig för handelsfrågor på ambassaden i Tel Aviv.
Diamantsökare överklagar avslag LULEÅ:
Då företaget inte hunnit göra för dem tillräckliga förstudier begärde man förlänging vilket avslogs.
Snart kom stora ansökningar in och när det gäller guld och andra mineraler finns flera projekt på gång.
Men myterna kring fenomenet lever kvar.
Keesing har också hört människor på Salomonöarna beskriva det kulinariska nöje de hade av människorna de åt när de var unga.
Men kannibalismen fortsätter ständigt att komma upp, nu i samband med Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.
Under ett fältarbete i Tanzania insåg Arens att många afrikaner trodde att européerna drack människoblod och åt afrikanska barn.

Smittan kan således ha överförts sexuellt.
Illustration:
Priset är till för att uppmuntra unga talangfulla filmstudenter till framstående filmskapande.
Sedan dess har den fått
HELENÉ FURNESS Bara ros.
länder och haft många kvinnor.
Det är inte svaren jag efterlyser, utan den litterärt gestaltade problematiseringen.
Retfullt enkelt vände de rörliga och snabba portugiserna bort sina motståndare.
32-åringen som är proffs i Manchester United, och som är ganska van vid att spela på Hillsborough.
Som när Rui Costa slog en frispark från straffområdeslinjen.
Danmark kunde avgjort matchen i slutskedet Det fanns dock ett par möjligheter för Danmark att avgöra i slutekedet.
Ni vet hur det gick sen.
Något liknande har turneringen inte varit i närheten av i övriga
Efter att ha hört flera experter varna för Portugal årgång
De verkar kluvna inför vad som utspelats framför ögonen.
Precis som i fallet England är det nog farligt att dra alltför säkra slutsatser efter Danmarks första EM- insats.
Att åka tåg i Storbritannien är att resa genom den engelska tipskupongen.
för gästerna, ungefär som om det hade varit spel mot ett mål matchen igenom.
Intrig, miljöer, personteckningar, tonfall - stölderna från cyberpunkikonen William Gibsons Neuromancer är så uppenbara att brottet måste betecknas som grovt, rentav skamligt.
svarta läderkläder, svart kaffe, kemiska droger.
Sven Rånlund Annika Lidne COMA Richters Fantasifull.
.
Spanske inhopparen Alfonzo Perez hade bara varit inne på planen i några sekunder då han kvitterade i
Till vänster är Abelardo Fernandez.
hoppade han av sin militära karriär, blev journalist och som sådan den förste israel som - olagligen - träffade Arafat och publicerade en intervju med honom i en av Israels största dagstidningar, Härom dagen sågs han i svensk TV kommentera utgången av det israeliska valet och tala om Israels små utsikter att överleva som judisk stat om landet inte börjar se sig som en del av Mellanöstern i stället för en utlokaliserad del av Europa.
Den är personlig, här och var psykologiserande och ironiskt självutlämnande, den arbetar med inlevelse och strävar efter förståelse.
Enligt förre rikspolischefen Carl Persson och förre byråchefen Esbjörn Esbjörnsson är läget mer eller mindre katastrofalt.
Men som den minnesgode påminner sig, var inte allt så idylliskt heller på Carl Perssons tid som rikspolischef.
procent.
I de här avseendena bör Sten Heckscher ta kritiken på allvar.
KERSTIN EIKELAND
Avtalen är i regel ettåriga och ska när det gäller de skuldsatta i Göteborgs kommun dessutom omförhandlas av den skuldsatta själv, utan hjälp från kommunens skuldsanerare.
- Kreditgivarna borde inte alltid få driva ärendet hela vägen.
Men han oroas även över bankernas agerande i nuläget.
Där borde skyddet finnas med och naturligvis gälla samtliga låneräntor, säger Krister Sundin.
Därmed borde telefonlån och låneerbjudande i brevlådan förbjudas, anser han.
Kreditgivaren begärde borgensåtagande till redan befintliga lån.
" Teckning :CISSI HÅKANSSON KRÖNIKAN Bostad blir ny mänsklig rättighet Småstäder med
Det finns en uppenbar risk att den väldiga inflyttningen till megastäderna springer förbi en eftersträvansvärd utveckling.
Teknologin finns, men den kostar kolossala summor att tillämpa - särskilt i de många metropoler där infrastrukturen är nedsliten och föråldrad.
Tänk efter före!
Därför har Konsumenternas Bankbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå ställt samman en informationsbroschyr som ger viktiga råd inför resan.
dagar i hela Europa.
kronor.
Den leds av den svenska EU-kommissionären Anita Gradin, som tidigare framhållit att det är hög tid att EU gör något åt detta växande problem.
Alltför stora skillnader mellan olika länders lagar och inställning försvårar ett effektivt samarbete för att stävja den cyniska sexhandeln och ge berörda kvinnor hjälp och stöd.
Den Göteborgsboende Alingsåssprintern slog svenska rekordet vid en tävling i östtyska Cottbus.
- Min manager ( Jukka Härkönen ) har ringt runt, men inte fått napp på en enda tävling, suckar Peter.
Igår hade han mycket bra start och acceleration, dessutom väldigt fin finish.
meter.
- Eftersom jag är uttagen dit kanske jag slipper betala hela resan själv, skrattar Peter.
Huvudvärk, sömnproblem, ätstörningar, mobbning, ångest och självmordstankar är vanliga bland barn under
Samtidigt har personalen minskat.
Medan polisen sitter med armarna i kors och lägger ned utredningar.
En stor opinion inom det socialdemokratiska partiet förordar att man av fördelningspolitiska skäl ska lägga bördorna på höginkomsttagarna och de rika.
elever i Göteborg vägrar att gå till skolan kommenteras av Svenska Dagbladet ( ob m ):
Expressen Bänkad - efter att ha hållit nollan
Med en helt ordinarie uppställning.
I hans uppgift ingick att sätta lagom mycket press på Ravelli,
Allt beror ju på vilka situationer man ställs inför.
Sverige är nu med full fart på väg in i ett samhälle där över
Det politiska systemet kan inte som förr skapa jobb genom utbyggnad av den offentliga sektorn pga statsskuldens storlek och att redan drygt
Trots ett helt yrkesverksamt liv kan det bli svårt att leva på sin pension en bit in på 2000-talet.
Faktorer som talar för detta är:
Mår någon dåligt i mer än
arbetshandikappade i behov av arbete, de nästan lika många arbetslösa invandrarna och den växande gruppen äldre långtidsarbetslösa.
En annan stor utredning behandlar landstingens sjukvårdsåtgärder medan åter en annan ser över hur statens ersättning till sjukskrivna/arbetsskadade skall utformas och finansieras.
Helhetssyn över sektorsgränser.
En ny lagstiftning bör tillse att en individuell handlingsplan upprättas tillsammans med den enskilde tvärs över nuvarande myndighetsgränser för att snabbast möjligt komma " tillbaka ", oavsett om ohälsa eller arbetslöshet är orsaken.
Förslaget vilar alltjämt i regeringskansliet, trots ett brett stöd i remissopinionen.
Dagens långa tidsintervall utan arbetslivskontakt passiviserar och förstärker utanförskap, vilket olika studier visar.
år.
Accepteras detta synsätt krävs en omprövning av regeringen inför budgeten
Med den demografiska utvecklingen med allt fler ålderspensionärer efter
Inget lätt företag, vill jag lova.
.

D Högenskolan HALLÅ ¤Ulrika Bidegård-Soberon, du blev nedsprungen av en häst häromdagen.
- Ambulans, sjukhus och röntgen.
hästar finns på Muskantors anläggning.
lVad hittar familjen på i Sverige?
" Efter avdrag av de
" Det är lärarnas fel, som inte ser mobbningen i skolan.
och ett halvt års högskoleutbildning med höga studieskulder, en ingångslön på drygt
Man får hoppas att skolor och andra som fått del av Fris material efter detta program tar sig en tankeställare om vad Fri egentligen står för och hur korrekt informationen är.
Statsministerns attityd är en grov kränkning av tesen om alla människors lika värde och genom sitt uttalande visar han sitt djupa förakt för alla dem som strävar på sina arbetsplatser dag efter dag, år efter år.
Hon möttes med stort jubel när hon klockan
Dessa är dock inte precis nynnvänliga även om skivan är bättre än sitt rykte och vinner i längden.
Fascinerande.
Rod Stewart, som bjöd på en skaplig föreställning på Ullevi i fjol somras.
Lite av " västgötaklimax " var det.
Före Hansen.
Men när grönlampan lyste exploderade fransmannen.
De
" Pecka " blev sist i A-finalen och var omkörd av Michael Jernberg på tredje varvet.
De båda förarna toppar EM-tabellen också efter fighten på Kinnekulle Ring.
Mikael Samuelson Musik av Berlioz, Lloyd Webber, Andersson, Fucik, Bellman, Taube, Verdi med flera Slottsskogen, söndag Göteborgs Symfoniker blir alltmer internationella i sitt sätt att arbeta.
Berlioz och den ungerska marschen ur Fausts fördömelse.
Detta efter att hans Frölunda besegrat Åtvidaberg, som ändå bjöd på starkt motstånd.
Det hjälpte inte.
- Jag vet att jag kan ringa honom närsomhelst och det känns skönt.
Njaaaeee, så mycket till spel och målchanseer bjöd inte Lars-Gunnar Carlstrand och hans Frölunda på i går.
Det tog en lång stund innan Oddevolds tränare kom ut ur omklädningsrummet efter matchen.
På de
) borta mot Umeå.
otagbara distansskott.
Degerfors hade sina främsta kort i Hasse Bergh och Milenko Vukcevic.
I inledningen av andra halvlek fick Hässleholm en straff vid ställningen
Gunnilses kvicke anfallare Jeffrey Aubynn gör sin målgest efter en av fullträffarna mot Hässleholm i går.
Och på köpet ( lågpris!

Vilka känslor kundes spåras i hans allt mer tärda, spända ansikte när hans elitgarde var krossat och spillrorna av vad som var kvar av hans stolta miljonarmé flytt norrut mot ett osäkert öde?
.
- Vi skulle ha visat upp Saddam som förlorare inför hans eget folk.
Serien visar hur Kuwaitkonflikten blev historiens första TV-krig.
Nu sitter han i orubbat bo.
I fråga om gästerna så hoppas vi få hit några hockeyspelare, som varit proffs, och andra med anknytning till USA.
Besk salva från ex-poliser "
På punkt efter punkt dömer de båda ut polisens nuvarande struktur.
Den " medelsvåra " och vardagsnära brottsligheten utreds knappast - därav de
Många är rädda för att hamna i dålig dager bland cheferna.
GP ringde igår runt till de olika polisdistrikten.
Det är väldigt många inom personalen som inte tror att det kommer att kunna fungera och då blir det svårt att få med sig folk i arbetet.
- Jag har själv fått problem för att jag varit obekväm.
Du förstår säkert varför.
Trots att det dyker upp hinder så ska det genomföras till varje pris.
Den måste ge effekt på brottskurvan, åtminstone få den att plana ut.
Och ge fler tipsare.
Vår reception är inte öppen dygnet runt längre och allmänheten får lära sig att söka oss på vanlig kontorstid.
Den ekvationen går inte ihop.
Det är samma kaos överallt.
- På vår station finns ett mycket stort missnöje.
Hasse Persson, vakthavande befäl i Uddevalla - Vad rätt dom har, vet vad de talar om, Calle Persson är svensk polis landsfader.
¤och så var det dags för en svensk Idag är det äntligen dags för blågul entré i EM.
Det blir
till Bosse Karlsson - som faktiskt dömde Holland-Skottland!
Nu ska sonen ta revansch.
I stället hoppas han på sonen.
mot Rapid Wien ) i våras och Djorkaeff har varit den här säsongens stora ljuspunkt.
.
- Det som förstörde Erics EM- chanser var fjolårets
" ZZ " är fysiskt mer välväxt än mästarregissören från EM
.
Klockan
Småpojkar i basebollskepsar pekar i skräckblandad förtjusning på den stora boaormen som ringlar på ett bord bara några centimeter från deras händer.
Hon tycker det är roligt med karusellerna.
En speakerröst berättar istället hur intressant det kommer att bli när de simulerade starterna kan genomföras i början av juli.
kvadratmeter Bild:
Men för övrigt är Larsson tveksam till Guus Hiddinks pojkar.
Jag tror Patrick spelar mot Skottland.
bosatte han sig i Falun med fru Siv och barnen Ola (
Peter Larsson tror inte på Holland - utan Tyskland.
I nämnden tröskas nu ett förslag om att dra in skolmaten för de cirka
- Vi klarar inte ens sparkraven i årets budget och vi har ett fortsatt hårt tryck på oss att skära ned.
Blir det då inte en märklig situation om eleverna från Munkedal får betala för maten medan deras klasskamrater bosatta i Uddevalla slipper den kostnaden?
människor.
Tommy Mörk och Stefan Marander som mellanlandat i New York på väg hem från Volvo-konferens säger att " det är fantastiskt ".
Det hände mitt på ljusa dagen.
Vem tänker på pianolärarinnan en het söndag i Central Park?
Vintern
Haag Förbund:
Meriter:
, Tjeckien ( b )
Tyskland

7Gaston Taumont Feyenoord
Leif Sundell, Sverige Skottland Invånare:
Craig Brown ( född
, Färöarna ( b )
, Danmark
Försvarare:
Derek Whyte Mi´brough

Alistar McCoist G Rangers
Scott Booth Aberdeen
sidor.
Nu har författarna letat fram ett drygt 30-tal sånger från sekelskiftet och tidigare bortglömda.
Bilder:
igår var det ingen tvekan längre.
Där fattades ingenting.
lag till rockmusik och högljudd discjockey.
Klok var han, Gustav
Men redan
GP/TT Skolavslutningen är jämte valborgsmässoafton den kväll på året då polisen får omhänderta flest ungdomsfyllerister.
omhändertagna ungdomsfyllerister.
Han har nu skrivit till rikspolischefen Sten Heckscher för att förmå honom att säga upp avtalet med Statoil.

Enligt förslaget skapas en enhet för operativ trafikledning och banfördelning och en enhet med övervaknings- och myndighetsfunktioner.
Och på den vackra Toftasjö konstgård där hon lever strax utanför Halmstad möter man dem alla, de vackert utsmyckade stenbumlingarna med namn som " Magiska katten ", " Adam och Eva " och " Schamanfamiljen ".
Det är
Symboliken finner man också i det målade lejonet som skall vara gårdens kraftfulle beskyddare och fågeln som symboliserar friheten.
Stenens inre väsen.
ANDERS SAHLBERG
kronor på Hulebäcksgymnasiet.
·Antingen läggs biblioteket i Hindås eller de
Ser man till de anställda innebär det att
Socialdemokraterna ville egentligen, som GP skrev mycket om i vintras och våras, höja skatten redan i år.
Han visar vägen till kvarnen MÖLNDAL:
.
- Men jag vet ännu inte om vi kommer att kunna ordna detta i sommar också, säger Lars Gahrn som berättar att en hel del av de personer som går med på sommarvandringarna är utflyttade Mölndalsbor som kommer " hem " till släktingar och vänner på semestern.
.
Just nu och till och med
Kvarteret som nu planläggs är litet till ytan, cirka
Visar det sig att ingen är intresserad av att etablera småindustri i området kan hela ytan komma att bli p-plats.
p-platser, varav

" I skrivelsen redogör föreningen för bakgrunden till Anten-Gräfsnäs järnväg och Västgötabanan.
och lyckades efter mycken möda samla ihop några gamla ånglok och personvagnar för att kunna arrangera utfärdståg längs den ännu existerade Västgötabanan.
Klubbar:
, Israel ( b )
Florin Raducioiu (
Målvakter:

Anfallare:
Hellmut Krug, Tyskland Frankrike Invånare:
Aime Jacquet ( född
, Israel
) Årets landskamper före EM:

Frank Leboeuf Strasbourg

Patrice Loko Paris SG
Det är algmjölet som ger den nästan orangegula gulan.
pers.
I flera decennier på 1800-talet levde en kvinna i en jordstuga vid Hede i Lödöse.
- Jag fick snart klart för mig hur det kunde ha sett ut.
I höstas var jordkulan färdig.
Drygt jobb.
Ragnhild Lindqvist äger marken där jordkulan ligger och har av sin pappa fått kunskap om kvinnan.
Hennes dotter flyttade till Göteborg men besökte Lödöse
- Vi har inte kunnat höra offret.
Men samtliga var tomma.
Mannens skador uppges vara allvarliga men inte livshotande.
- Så vitt jag vet var det låst men om man har bestämt sig för att stjäla kan man nog gömma sig kvar i lokalerna.
Personalen förstod först inte att datorn var borta utan trodde att någon flyttat på den.
Men så fort man ökar säkerheten blir det obekvämt också.
Åberg uppskattar publiken under symfonikernas konsert till
Göteborgs Symfoniker bjöd göteborgarna på sommarkonsert i det gröna för elfte året.
som bänkat sig på gräset på den stora gräsmattan framför Björngårdsvillan.
Högtalaranläggningen var av modell större men det är inte lätt med akustiken utomhus.
Många fick placera sig både bakom och långt vid sidan om scenen och fick nöja sig med att bara höra orkestern.
Thage G Peterson tror på försvarets nya flygplan.
Gripen, över den säkerhetspolitiska viljan och den industriella förmågan, sa kung Carl Gustaf när han invigde pilotskolan, Gripencentrum, och klippte av det blågula bandet.
Och redan till hösten kan ungerska piloter få flyga JAS i Sverige.
Det är också mycket politik i sådana här affärer.
Bild:
Föreningen där yrkade också att arbetarekommunen vid sitt möte i början av veckan skulle uttala sitt misstroende mot Lindvall men förlorade knappt vid mötet.
- Det är riktigt, bekräftar arbetarekommunens ordförande Bo Pettersson.
som nominerats.
personer från Stiftelsen Västsvenska konservatorsateljén, SVK, som fått uppdraget att restaurera universitetsaulan på Vasagatan.
En riktig styggelse i ett hus med en byggnadskonstruktion, där värme och fukt skall kunna vandra fram och tillbaka.
Där det inte blev rent, ströks väggarna med en täckande temperafärg.
Visserligen återupprättar vi akustikproblemen med takmålningarna, men dem får istället lösa med klädda stolar, gångmattor och gardinuppsättningar som det fanns förr, fortsätter Petéus, som lite sörjer att den ursprungliga inredningen med golvfasta stolar och katedern på podiet för alltid är borta.
Värt att bevara Universitetsbyggnaden blev förklarad som statligt byggnadsminne
Min grälsjuka mage Matlusten är väl inte vad den har varit.
Den här ödesdigra dagen i Astas liv började som en dag vilken som helst.
Där låg det röda köttstycket och låg.
Asta och magen började resonera om saken.
" Och galna-ko-sjukan?
Lisebergs nya attraktion fungerade inte.
På en vecka fick allt göras om.
Motor sägs vara något av en uppstickarbyrå på västkusten.
år tillbaka ett kreativt team.
Somliga kunder göre sig icke besvär hos Motor.
I stället för att nå konsumenterna via dyr reklam i olika media satsade Motor på det omvända.
Fast han anser inte att det märks någon skillnad i det slutliga materialet, om det gjorts av en kvinna eller en man.
) Resultat efter finansnetto:
Stefan Kavsjö och Håkan Rosenlind på Motor reklambyrå diskuterar Lisebergs omgjorda reklamkampanj.
Värdefullast blir ett bedårande tyskt syskrin från tidigt 1800-tal.
sk fållfåglar med vilka man kunde sträcka en tygkant och handsy riktigt fina fållar.
Var är nyckeln?
Nu när min bättre hälft försvunnit och själva livet vänts upp och ner, blandats och skakats om och aldrig mer kan bli detsamma, har jag behov av en yttre ordning.
Tåget hette X-2000 och när man åkte genom tunnlar fick man ta tag i näsan och blåsa ut trumhinnorna.
Mitt stannade i alla fall och jag klev av på en tillfällig hållplats i en främmande stad.
Fungerar dagens reklam för tvättmedel, blöjor och bindor?
Och enligt blöjtillverkaren Mölnlycke är så fallet även i Sverige.
Den gamla talade inte till konsumenterna utan över deras huvuden på ett arrogant och nedlåtande sätt, säger Matti Saario, marknadschef på Lever, som säljer Via och Comfort.
- Vi kör nästan uteslutande med saklig information där varan beskrivs tydligt, ofta i relation till andra varor, säger Jeanette Ehrnroth, informationschef på Procter & Gamble.
Åtminstone enligt en undersökning från IFH Research International.
- Unga människor vet väldigt väl vilken typ av reklam som attraherar eller verkar frånstötande på dem.
( Som till exempel Procter & Gamble tidigare gjorde i sin blöjreklam om Johan som blev våt om stjärten och kinkig i andra blöjmärken ).
Den är god.
Minerva har gult kött och Rocket vitt.
Men påpekar att inget märke innehöll mer sill än vad som deklarerats.
Den solbadande kvinnans mördare kan finnas på turistbilder tagna från Djurgårdsfärjorna.
- Vi är oerhört intresserade av att få granska de bilderna, säger Bo Wide.
- Flera vittnen har sett att mannen uppehållit sig på platsen.
Polisen vill inte avslöja hur kvinnan blivit mördad.
S vill skjuta underskott framför sig HÄRRYDA:
Här är några av de tyngre förslagen.
·Daghemsavgifterna höjs med sammanlagt en miljon kronor.
Men kommunledningen har begärt in så mycket av förvaltningarna för att, enligt kommunstyrelsens ordförande Jan Gustafsson ( s ), kunna ha visst handlingsutrymme vid avvägningen mellan olika verksamheter.
Ser man till helheten hävdar kommunstyrelsens ordförande att alla förslagen tillsammans utgör mer än vad socialdemokraterna orkar med att genomföra.
De överväger att, som det heter, underbalansera nästa års budget, det vill säga " gå med förlust.
Har ni lagt märke till Göteborgsoperans grafiska profil?
- Jag jobbar med att skapa symboler och logotyper.
Önskemålet var att symbolen skulle vara i blått, den typiska Göteborgsfärgen som de flesta uppdragsgivare vill ha.
, tidigare rättarebostad till Klarebergs herrgård i Hisings Kärra dit familjen nyligen flyttat.
Vi spelade Chuck Berry, Beatles och andra gobitar från 60-70-talet.
grattar familjen, hustru Lisa, Kajsa,
Anders Bodebeck har formgivit många symboler till företag, bland annat Göteborgsoperan och Göteborgs konstmuseum MINNESORD Wille Nordqvist En gentleman har gått ur tiden Wille Nordqvist, Göteborg, har avlidit i en ålder av
Från
partier
Partiet gick till avbrott, men Kamsky gav upp det utan fortsatt spel.

.

a
Lxd
.
var nog att föredra )
Lf
.
539.
.
Kb 3f
Td
, vilket är en av vinstvägarna.
.
d
.
Ld
Da
Sc 3Sf
exd
.
Lg
Dxf 3Tfe
Tb
Tde
.
Th 5Th
753.
.
deltagare varav omkring
Hör av er med synpunkter!
år sedan.
Betongen verkar dessutom ha blivit porös, möjligen skadad av trafikens luftföroreningar?
betongklumpar som satts ut har man bara lyft undan.
Bara för några veckor sedan var det officiella beskedet från arbetsmarknadsministern att någon sysselsättningsproposition inte var att vänta från regeringen under våren, och att tidsfördröjningen skulle sakna praktisk betydelse.
Dessvärre har denna insikt inte tidigare i större utsträckning präglat de båda partiernas agerande.
Insikten om farorna med att Sverige lägger sig på en skattenivå högre än i våra viktigaste konkurrentländer saknades inte i den socialdemokratiska regeringen.
KJELL NILSSON-MÄKI Kapplöpning med tiden.
Underhållsskyldigheten beräknas nämligen på förhållandet mellan föräldrarnas inkomster, inte på den betalande förälderns förmåga.
KRÖNIKAN Lagstifta om dataövervakning krönikan Att lagstiftningsvägen försöka förhandscensurera innehållet på Internet låter sig knappast praktiskt genomföras, och är knappast heller önskvärt.
Givetvis går det också att göra statistik på dessa uppgifter.
Däremot kan det aldrig vara rimligt att den nya tekniken lagligen kan användas för att i detalj övervaka den anställde.
Och även om säkerheten hos telefonbolaget vore hundraprocentig finns alltid risken för hackers.
Där finns inga begränsningar i kraven.
Det skulle sporten i längden tjäna på.
Visst, det är svårt att tänka sig Göteborg utan spårvagnar.
Det gör att det är svårt att sätta sin tilltro och tillit till IRA.
Till människor som av olika skäl inte kan klara sig utan bistånd och som saknar möjlighet att få hjälp någon annanstans ifrån.
Bland annat har vi drivit en kampanj om miljö, en fråga som inte traditionellt förknippas med moderaterna, och utvecklar fler former att vara med hos oss vid sidan av det traditionella medlemskapet, som idag är otillräckligt för att tillvarata unga människors politiska engagemang.
Med åsikter som lika väl kan återfinnas hos folkpartiet, centern eller kds - det vill säga moderaternas gamla regeringskollegor.
procent - stöd för ett verkligt politiskt alternativ.
Om Sverige får det bättre eller inte tycks vara underordnat.
Detta är i dag inte särskilt tydligt uttalat i det moderata budskapet.
Det låter modernt och bra men är det verkligen så?
skall vara desamma som år
Sveriges samlade vindkraftproduktion ligger i storleken
gånger den goda miljöeffekten av alla de
som Sverige och de flesta länder bundit sig till.
Ett något oväntat resultat, trots ovanstående argumentation, är att kostnaden för överkonsumtionen av bränsle är låg, i storleksordningen
Det finns ingen havets frihet att få smutsa ner.
På den finns bla temaarbeten, lägerskola och museibesök.
procent.
procenten ska hämtas hem genom effektiviseringar i skolan, som bland annat innebär att lärarna ska arbeta mer tillsammans, vara mer tillgängliga på sin arbetsplats och ägna mer tid åt undervisning.
.
Om jag minns rätt så började den här debatten med synpunkter från ett antal föräldrar.
Telias monopolprissättning bromsar effektivt den svenska IT-anpassningen.
Telias " konkurrenter " kan stoppa sina " högre vinster " i utländska bankkonton endast i den takt Telia, som en monopolistisk prissättare, bestämmer.
På Internet fann jag faxnummer till andra Almi-kontor i Sverige och faxade till dem för att få hjälp till att skapa expansion för mina produkter i en annan region än Göteborgs.
ÅSA BREVINGE
Hur förändras ekonomin när
kronor kvar i konsumtionsutrymme varje månad.
procent mer än övriga varor och tjänster.
- Över huvud taget måste man vara aktsam och kunna förutse konsekvenserna när man förändrar reglerna.
kronor Nya regler för bostadsbidrag
kvadratmeter
Göteborgspolisen får rapporter om misstänkta förfalskningar varje vecka under turistsäsongen.
Och det är just på det pappret som Detectorpennan har sin marknad.
Det ultravioletta ljuset gör delar av sedeln självlysande om den är äkta.
Bilinbrott - en enkel match Tjuven tar sig in i de flesta bilar på några sekunder Inbrott i bilen är en lätt sak för tjuven.
Inte en enda av de testade bilarna står emot ett inbrottsförsök i
Dörrlåset på en ny bil ska enligt gällande standard stå emot ett inbrottsförsök under minst
I Sverige kostar bilinbrotten varje år mycket stora belopp.
Resultatet blev att ytterst få Golf av årsmodell
sek Mitsubishi Carisma GLS
sek Renault Mégane
sek Ford Fiesta
min
- Hade det varit riktigt fint väder och fullt med folk på övre däck hade nog inte alla hunnit undan.
- För säkerhets skulle frågade jag över radion om jag kunde lägga till som vanligt, säger han.
Den ena bogen på stora katamaranen trängde långt in på övre däck, en av skorstenarna trycktes ner ordentligt, det bak-re skyddsräcket vek sig och flaggstången knäcktes på mitten.
- Skadorna på båda fartygen var av kosmetisk karaktär, säget Mats Kling, informationschef på Stena Line.
- Kollisionen skulle omedelbart rapporterats till trafikledningen, säger Sten-Erik Pettersson på Sjöräddningen.
Den har legat vid Cityvarvet för mindre ombyggnadsarbeten och sätts i trafik mellan Göteborg och Fredrikshavn på lördag eftersom den nya katamaranen HSS
Mannen som ligger ihopsjunken i en uppgång utanför Paveletskijstationen valde ett ovanligt dumt ställe att berusa sig på - nu har han bara kalsongerna, skjortan och strumporna kvar.
personer.
Men de får inte behålla allt själva.
procent av ryssarna en av
Även i gångarna mellan olika tunnelbanestationer står det tiggare.
Över hela Ryssland har företag och kolchoser tvingats i konkurs eller dra ner verksamheten.
gånger för stark koksaltlösning.
Flickan har fått svåra men för livet Kontrastmedlet späddes därför ut med koksaltlösning.
En förmildrande omständighet är, enligt tingsrätten, att flaskorna med koncentrerad koksaltlösning av rutin förvarades på ett sätt som medförde risk för förväxling vid brådskande situationer.
Styrelseledamoten Martin Persson lämnade både mötet och partiet i protest mot beslutet.
Sincaris vänner känner vrede.
ANDERS MARTINSSON
polisområdena blir att närpolisern får lämna gatorna och ersätta kollegorna i radiobilarna.
ska ytterligare
har
Polisfacket ser inga ljusglimtar inom överskådlig framtid.
.
I ett mycket hett Wien sitter
miljarder de närmaste
Offren är livrädda och kunderna tvingas aldrig vittna.
Det är också Sven-Axel Månssons erfarenheter.
vanligaste förklaringarna till irrationellt beteende - både bland människor, institutioner och stater, säger Marijke van Hemeldonck.
augusti och att rebellerna lägger ner sina vapen.
steg.
THOMAS BJÖRKLUND
Ljung kallar det för proveldning Att hitta alternativ är svårt, menar Ljung.
Lars Ljung på Reci är dock förvånad.
Han är inte det minsta orolig för polisutredningen.
Konsulten Björn Bäckberg fick den muntliga beställningen under hösten
På Nils Hansons kontor låg andra dokument som visade att Göran Söderbergh under den tiden visst var ansvarig handläggare.
- Principiellt är det viktigt att tjänstemän inte gör om offentliga handlingar, oavsett om det är kopior eller original, säger Nils Hansson.
kronor.

I den lummigt gröna skogen i Gunnebo ligger båten vid bryggan.
amatörskådisar i åldrarna
teaterföreningarna som tillsammans gör utomhusteatern i Gunneboskogen i Byxorna.
- Men naturligtvis beror det på vad vi spelar.
Bilder:

kommuner förutom Halland som inte skall tillhöra någon ny stor sjukhusorganisation i Västsverige.
I dag kommer Bohuslandstinget att fatta principbeslutet om Sisis- vården, ( sammanslagningen av Sahlgrenska, Östra och Mölndal ).
De märkte att pengarna på patientens konton försvann i snabb takt.
Det har hela tiden varit min avsikt att betala tillbaka summan, säger han i polisförhöret - och menar att allt är ett missförstånd:
Han gav sitt tillstånd, säger brodern i polisförhöret.
Men han tog sig vatten över huvudet.
Enligt domen i Göteborgs tingsrätt i går använde 53-åringen sig av
personer sina domar igår.
På juristspråk:
De köpte och sålde så kallade skalbolag.
- Dan före skolresan fick ena åttan veta att de skulle splittras.
Elevrådet har redan börjat förbereda strejk Niels Krabbe gillar inte att bamba bara ska servera riktig mat högst
Monica Mentzer ser ut att bli ensam speciallärare för
- Vi lärare har varit tysta alldeles för länge.
oroliga lärare " inför beslutet i nästa vecka.
Elevrådets ordförande Niels Krabbe gillar inte att bamba bara ska servera riktig mat högst
Det räcker för att klara sommaren, då semesterlöner ska betalas ut samtidigt som sjukhuset tappar de flesta intäkter från landstingen.
- Vi har faktisk brutit den nedåtgående trenden under sista månaden, säger hon.
miljoner är att
Och resultatet visar att det finns anledning att vara extra försiktig på vissa platser, både bakom ratten och till fots.
Och det gäller givetvis båda sidor.
.
år i landstinget och tidigare i näringslivet.
Jag antar att du syftar en del på besparings ivern?
Tummen ner för Heja Halland Trafikkampanjen skulle minska olyckorna - i stället ökade de HALMSTAD:
år nedbringa antalet trafikolyckor i Halland med
" Effekterna överdrevs kraftigt " Forskarna är starkt kritiska till att kampanjledningen, med Bert Leijon i spetsen, ändå gick ut i massmedia och slog fast att det sjunkande antalet dödsolyckor var trafikkampanjens förtjänt.
En bidragande orsak var kampanjens tveksamma resultat.

KARL-ERIC MAGNUSSON
Strömstads nya hamnordning ska också sätta stopp för nattligt bus.
Kontrollanter kommer på oanmälda besök och är inte allt perfekt så halas flaggan.
Varje hamn som vill vara med får söka och när flaggan kommer betala
Sedan förra året har även Varbergs innerhamn och Lyckans Slip i Fiskebäckskil den eftertraktade flaggan.
Det var nämligen i kraftigt berusat skick som mannen slutligen fördes till polishuset i Halmstad natten till i går.
Han förklarade att han struntade i rånet och knallade ut från butiken med de stulna godispåsarna i näven.
Igår morse var han fortfarande för berusad för att höras, på förmiddagen förklarade han att han inget minns och vid middagstid var han ute i det fria igen.
Landstingsfullmäktige konstaterar att det visserligen i första hand är ett personligt ansvar som varje förtroendevald har men att också de politiska partierna har ett huvudansvar för att etiska och moraliska regler följs av politikerna.
Barnen kan få lida - Det finns idag politiker som inte vågar berätta om sina uppdrag med hänsyn till att deras barn kan få lida för det, säger Jan Steen.
Så sent som förra lördagen satte han svenskt rekord i spjutkastning för sin årsklass.
gånger har Gustav blivit EM-tvåa i kastmångkamp och han siktar på en bra placering i år också.
Den mest kända var väl Karin Wallgren som senare gifte sig till namnet Lundgren.
Gissa vem som styr och ställer med den tävlingen?
Högtidsdagen firas i hemmet.
En förlängning av Kungsbackapendeln till Frillesås ger ett nettounderskott på
Oavsett vilka huvudmännen blir för en Hallandspendel krävs det investeringspengar.
I Fjärås är enda tänkbara läget omedelbart norr om Vallbyvägen, i Åsa vid korsningen med Kläppavägen och i Frillesås strax norr om nuvarande Torstenviksvägen.
Om den slutgiltigt fastställs kan den även ge pengar till Hallandspendeln.
Hans amerikanska kontakter blev emellertid allt intensivare och
Pierre Welanders betydelse för svensk oceanografi var betydande framförallt därigenom att han förde samman oceanografin med den teoretiska fysikens arbetsmetoder.
Läppar, fingrar och kroppar talar, men i klassen är det tyst.
Deras kunskaper varierar från nybörjare till dem som talar näst intill perfekt.
kronor.
Då och då kommer det elever, som är mycket tacksamma om man kan kommunicera med dem på teckenspråk, säger hon.
samt hela veckans nyheter lördag förmiddag, när alla måste ut och handla.
elever.
Detta förstärktes sedan under hela hans liv.
Evert Henckel erbjöds redaktörsbefattningen.
Men hans varma humor resulterade ofta i att leende och skratt snabbt kom upp till ytan.
Trots allvaret i situationen så var scenerna som utspelade sig i Belfast i går närmast farsartade.
regeringar tog plats där i går.
Just detta menar regeringen att man gjort genom att inbjuda samtliga parter till förhandlingsbordet och genom att tillmötesgå Sinn Féins krav att skjuta på frågan om när de illegala vapnen skall lämnas in.
Paisley har dock överkommit sitt principiella motstånd mot att överhuvudtaget vistas i samma rum som " mördare och banditer ".
GÖRREL ESPELUND
bojkottade det största oppositionspartiet Awamiförbundet, som leds av Hasina Wajed, arbetet i parlamentet och drog i stället ut på gatorna för att fortsätta striden mot BNP där.
Bangladesh är, trots ett ekonomiskt uppsving under 1990-talet, det tredje fattigaste landet i Asien.
Efter oroligheterna i maj har " läget återgått till det normala ", enligt en rapport från Sveriges ambassad i Dhaka.
kvkm ) Befolkningstäthet:
milj, ca
) " Naturreservatet blir för litet " Projektgruppen för Svartedalens bevarande räds avverkningar KUNGÄLV:
hektar vildmark - bör skyddas med ett större sammanhängande reservat så att inte skogsbruksintressen ger sig in i området och genomför omfattande avverkningar.
Den innehåller ett förslag om en mindre utvidg-ning av naturreservatet med cirka
Det här beskedet ger nu Statens Invandrarverk till kommunen.
Stenungsunds kommun konstaterade att det finns ett långsiktigt avtal som gäller och som kommunen inte släpper.
Först i höst kommer en proposition som berör förläggningskapaciteten och efter att den lagts kan vi bedöma om Svenshögen behövs i framtiden eller inte.
För att följa upp mjölliknelsen kan man säga att det är som att påstå att man bakat briocher av trolldeg att skriva som jag gjorde sist.
Om gengasbilarnas drift får jag lära mig följande:
Jag undrar om Per Åhlin kände till dessa fakta när han ritade gengastaxin åt Karl Bertil Jonsson?
Vad ska jag säga?

miljoner kronor.
En amiral på 1700-talet var sexuellt mycket aktiv och lär ha förfört inte bara hustrun till en venetiansk doge utan också
Markisens egen sängkammare med himmelssäng på slottet Ickworth.
Därför presenterades i går, i
En helt ny, mycket förenklad lag bör tas fram till
Moderaterna föreslår alltså att kollektivavtalen enbart skall omfatta dem som så önskar.
Med kultur avses här lönebildningen.
som Jan Jonsson, vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp, föreslog att kommunstyrelsen skulle undersöka konsekvenserna för kommunen av EU-anslutningen.
Det ställs bland annat krav på likformighet när det gäller ekonomin, för ett eventuellt deltagande i den planerade monetära unionen.
tjänstemän på vardera kontoret.
.
Tillit väger alltså tungt i samhällskonstruktionen.
Motsvarande siffror för icke partimedlemmar är
Därför behöver inte den minskande anslutningen till politiska partier ( i dag
Det skulle bli en negativ spiral, resonerar professor Sören Holmberg som kommer att fortsätta mätningarna om tillit människor emellan.
Samtliga sköldpaddor kommer från samma importör som enligt egen uppgift tagit in cirka
- Vi vet inte hur många det blir i slut-ändan, säger Birgitta de Jong vid smittskyddsinstitutet i Solna.
Första sommarlovsmåndagen och upprop i idrottskolan i Bollebygd.
veckor framåt pågår skolan.
Första dagen kom
- Jag är fortfarande mest inriktad på att träna, men visst blir jag sugen på att tävla när jag jag ser töllsjögrabben Peter Karlsson sätta nya rekord.
Hon är duktig spjutkastare och målvakt i flicklaget.
Under förra året utsattes
- I dag finns det för många varianter.

- Då var båten väl fylld med vatten, berättar Sven Lundin, kustbevakningsinspektör.
- Båten har väl helt enkelt legat still för länge, tror Sven Lundin.
- Vi tror åtminstone att tågen skall vara helt säkra nu, säger Harry Torkkola på SJ Persontrafik.
De
Därför riskerade taket i Ale gymnasium att rämna.
Efter ett par månader gjordes nya mätningar av limträbalkarna Då visade det sig att sprickorna blivit större.
Jobbet ska göras i sommar.
Men det har man ännu inte hunnit med i Ale.
För Kendall har det varit ett detektivarbete att hitta Degas sena arbeten - hos privata samlare eller i gömda förråd på stora och små muséer jorden runt.
.
" Jag ser ju ut som en gammal hund ", lär Hilaire-Germain-Edgar Degas ha sagt om självporträttet i pastell.
De kan tänka sig att arbeta på Saab Automobile - men inte ett enformigt jobb på linan.
Samtidigt ropar industrin efter kvalificerade tekniker och konstruktörer.
timmar i veckan under ett läsår var det först igår de tog steget in i teknikens värld.
- Fler elever söker naturvetenskapliga utbildningar och för första gången på många är intresset för naturvetenskap större än för samhällsvetenskap, säger Viveca Dalhammar, ansvarig för teknikskolan.
miljarder hans företagsgrupp orsakat.
På grund av tidsbrist genomfördes dock affären inte förrän till sommaren.

Beslutet att inte sätta Ulf Johansson i konkurs överklagades till hovrätt, som dock har avslagit klagan.
De minsta lägenheterna på
Den höga arbetslösheten i byggsektorn - som i Västsverige legat kring
- Det blir dels stora, lyxiga bostäder i rätt läge.
västsvenskar på uppdrag i Norge.
De stöder fredsprocessen, men vill se Israel som en del av en medelhavsidentitet snarare än som en europeisk enklav i Mellanöstern.
Han visar att de
olika språk,
Portugali ger såväl historiska som samtida exempel.
Forts från sidan
Deras kultur föraktades av det västerländska ledarskiktet.
Myrth, memory and trauma och initiativtagare till forumet som debatterades i varenda dagstidnings kulturbilaga under mitt besök i Israel i våras.
Vi som har rötter i Nordafrika kan utgöra en bro till den arabiska kulturen.
Diskussionen kring identitet har i och med det dramatiska valresultatet blivit akut.
Skattehöjning
höjdes skatterna och
- Men vi tvingas konstatera att en stabil majoritet i kommunfullmäktige inte vill ta till sig verkligheten utan följer svenska statens exempel och arbetar frenetiskt vidare med obalanserade budgetar, skriver man i reservationen.
Därav de lärda hänvisningarna.
Först då kan notiser flätas samman och växa.
Johannes bör ha varit en man med brinnande tro.
INLÄGG Den moderna adeln tar över Vi läser alla olika, men Ingrid Bosseldals läsning i sin recension av min bok Per Albin
Att dessa mönster syns tydligast inom socialdemokratin beror på att partiet är störst, men tendensen är densamma i alla partier.
För mig, som kritiker, blir då den intressanta frågan inte vem av oss som har rätt eller fel, eftersom detta omöjligt kan besvaras, utan " varför ".
Denna dubbelhet i språket och dess glimtar av skillnad mellan socialistisk ideologi och praktisk politik - i kombination med avsaknaden av kompletterande analys - är det som oundvikligt får mig att läsa undertexten som indignerad.
De hade givit sig in i en borgerlig maktsfär där det gällde att tillskansa sig ett visst kulturellt och socialt kapital för att överhuvudtaget bli lyssnad på.
Textläsning och repetitioner mellan
Skådespelare arbetar som många andra artister när de flesta andra är lediga.
Anders Granell minns hur det var för några år sen när han jobbade väldigt intensivt.
Johan Karlberg beskriver teaterlivet som
Det kan bli att man ser sitt artisteri som det allra viktigaste i livet.
Den lilla tid som är över går ofta ut på att planera, få tiden att räcka till.
.
Övertiden under året kompenseras av den långa sommarledigheten, är de överens om.
Han känner när jag går in i premiärfasen.
Karriären eller familjen.
- Ja, det är ett arbete som man bär med sig i hela kroppen, säger Anders.
På gott och ont.
Ingenting går upp mot det.
Man är bara där.
gift med skådespelare,
barn Bild:
de oregelbundna arbetstiderna och den låga lönen.
Nätterna är till för hushållsarbete, vila och förberedelse för morgondagens repetitioner.
BJÖRN CARLSSON
år på VD-posten.
Han togs snabbt ner på jorden när han kom till Trollhättan
- Jag skulle ha velat se bättre försäljning och vinster, men det tar ofta längre tid än man tror, säger han.
Men det är klart att organisationen är redan slimmad och det finns inte mycket mer att ta av, säger Saabs informationschef Olle Axelson.
För personalen på Saab gick det undan med beskeden när en ny chef utsågs - ett tecken på hur litet Saab är i den stora GM-familjen.
Förväll broccolin i lättsaltat vatten ca
Gratinera ca

Khadras klass mötte Landamäreskolan.
Det är inget problem.
av de
Muhammed är lärans profet och Koranen den heliga skriften.
NINA GRANBERG
I sina studier har han inte funnit några belägg för att alkoholen rent farmakologiskt skulle hjälpa till att lösa upp hämningar.
- Om hämningarna släpper när vi dricker alkohol så borde försvarsmekanismerna minska i effekt, menar han.
Vad är försvarsmekanismer?
Allt det som brukar sammanfattas med ordet timing är forskarna nu på spåren.
Vi människor använder det inre stoppuret i en mängd vardagliga situationer när vi räknar ut hur lång tid olika saker ska ta.
Signalämnet dopamin har stor betydelse för stoppurets funktion.
, är enveten, stark och älskar att träna.
Och just KKK:s klubbstuga vid Nordre älv är målet för vår utflykt.
kilometer lång distans.
Hennes mål är kanotlandslaget.
.
mil
Angelica Siverbrant Ålder:
(
Men något mål var Stockholmarna egentligen inte värda före paus.
Och vad har hänt med Magnus Hedman?
Otagbart för Hedman.
Starkt att vi orkade vända matchen.
Dryga dussinet Gnagetfans kändes alldeles precis lagom.
såg matchen, så dåligt som spelet var¤ Skanska vill köpa alla aktier i Skåne - Gripen MALMÖ:
Några stora förändringar i Skåne-Gripen blir det inte till en början.
Anmälningstiden sträcker sig fram till
miljoner kronor.
förra veckans tremålsskytt Andreas Andersson, som med en listig markboll hittade förbi Thor-André Olsen, djurgårdsmålvakten, i
lHur kändes det själv?
Men vi alla har en proffsig inställning till vad vi sysslar till.
IFK är stadigt, så mycket klass demonstrerades.
Så mycket mer positivt var det faktiskt inte.
Första halvlek ägde Gais.
Det var nu hemmalaget som stod för större delen av showen.
I alla fall om man vill klättra i tabellen.
Från en tillväxt i BNP
Matteus anser att om Sverige omgående skulle säga nej till EMU eller om planerna kollapsar, kan konjunkturen vända uppåt i mitten av
Ryktet som surrat ett tag på stan om världsstjärnan och skolpartyt är sant.
- Vi får se, säger Peter.
Arrangörerna hoppas på minst ett par
Inte utan visst motstånd från de äldre som är emot dans i kyrkans regi.
Annars går vi med dundrande underskott om några år, säger VD Sven-Erik Lundkvist.
För att finansiera denna ska en femtedel av budgeterade medel användas till projekt i samarbete med andra organisationer och frilansmusiker.
fasta ensemblerna finns idag
Den etniska musiken får redan stöd från Statens kulturråd.
·Skaraborgs vokalkvartett, · underhållningsensemblen Fenix och · Scheinkvintetten ( stråkinstrument ) i Skövde.
LENA STRÖMBERG
åsiktsläger som bryts mot varandra.
Men det är ett kortsiktigt tänkande utan framförhållning.
VD Sven-Erik Lundkvists syn att de musiker som blir kvar ska ges möjlighet till utveckling och att kvaliteten på sikt ska bli bättre är enligt henne ointressant att diskutera.
miljoner kronor vardera till Musik i Väst.

professorer och företrädare för företag som arbetar med offentliga kontrakt.
Och kommunalrådet Jan Hallberg är i alla fall intresserad.
) år varit en smältdegel där öst mötte väst och där de kristna, muslimska och judiska vetenskaperna och konsterna blandades till en coctail-a-la-Orient.
nRadio Tarifa, Spanien:
nLes Gitans du Rajasthan:
sätt på debutplattan Stallion Showcase och botta i hörlurar.
GP träffar den 38-årige domaren från Borlänge på eleganta Hyatt hotell i Birmingham.
Men för att kunna döma straff måste jag vara helt säker på att bollen tog på armen.
Skotten motade bort bollen med vänsterarmen, säger Bosse.
.
Det blir alltid stor uppståndelse efter en sådan här händelse.
Det hade inte svenske domaren Leif Sundell under matchen.
Leif Sundell hade otur.
Tillfälligheter gjorde att Borlänges bidrag till EM-slutspelet hamnade bakom ett par skymmande spelare.
Fredriksson såg åt annat håll.
Det var som om mästarlaget från
Uefa ville förbjuda säckpipor på arenan, eftersom " de kan utgöra livsfarliga vapen.
I mina ögon var Gary McAllister planens gigant.
" England måste kasta ut Paul Gascoigne med ringen i örat.
MARIA JÖNSSON
Det ska vara roligt, positivt och optimistiskt.
- Företrädare från olika organisationer kommer att tala.
Fyrverkerier har också utlovats.
KENT EIKELAND
" Vi befarar att den uppgift som regeringen gett den
socialdemokraterna avslutas med:
Eller kanske från presentatörerna vid amerikanska boxningsgalor.
En mig närstående tioåring kan utan vidare rabbla ramsor som saluför blöjor, tandkräm och annat, medan däremot matteläxor och liknande har betydligt sämre häftförmåga.
Ikväll sänds sista avsnittet av Cracker, en av de bästa brittiska deckarserier som gått.
Jozo är född i Sverige, men båda hans föräldrar kommer från Split i Kroatien.
Det kan lätt bli så att dom börjar skylla på varandra.
, är Kroatiens egen " Sukerman ".
Där har han sprutat in mål (
Inte bara för alla hans fullträffar, utan för hans känsla för kollektivet.
Trots alla segrarna i kvalet har stämningen i förbundet varit infekterad.
- var oerhört optimistisk just efter EM-kvalet.
) har svetsat spelarna samman.
ITALIEN Invånare:
Förbundskapten:
), EM-guld (
, Ukraina ( h )
Målvakter:

Fabio Rossitto Udinese

Ankara Förbund:
Meriter:
Flest matcher i EM-kvalet:
, Finland
Recep Cetin Besiktas

Hakan Sukur Galatasaray
En uppgörelse kan nu vara nära i EU:s galnako-kris.
Den brittiska regeringen vill ha en plan där exportförbudet delas upp i flera områden och där det klart slås fast vilka medicinska krav och kontrollprogram som krävs för att förbudet ska upphävas för vart och ett av dessa.
Holland var ju stor favorit.
- Domaren stod felplacerad, säger Guus Hiddink.
Naturligtvis fick också den skotske förbundskaptenen Craig Brown frågan om hur han uppfattade straffsitutionen.
Stundtals spelade framför Holland bländande.
Nu var det inte bara McAllister som tröttnade.
Andersson och Schwarz i samma lag STOCKHOLM:
spelare.
Därmed skulle Andersson bli lagkamrat med landslagskompisen Stefan Schwarz i Fiorentina.
Inter och Fiorentina finns i bakgrunden och följer utvecklingen, säger Morabito.
Några timmar går och så möter jag henne på gatan, hon ler glatt och berättar att allt gick OK.
De som sköter flicktrafiken är smarta och osynliga.
Allt talar för det utom hennes ålder, hon måste ha varit nästan
Livet tycks kärvt, medeltidsgrått.
Stinnerbom är same med rötterna i Västerbotten, men märkligt nog har hans ursprung inte satt stora spår i föreställningen.
På några meter har hela Kadis byggts upp som sammanbundna träplattformar, marken är täckt av blodfärgat flis och på björkstammar vajar de dödas klädedräkter som flaggor i den ljumma vinden.
Det hade gett föreställningen mer tyngd, ett långsammare tempo men möjligen också har också en del roligheter försvunnit.
Lars Jakobsson Kostym:
Ändå finns här mycket som kunde vara värt omläsningar inspirerade av senare decenniers textsyn, inte minst den feministiska akademiska kritikens innovationer och tillämpningar.
) och Dit du icke vill (
Som en teoretisk inspirationskälla nämner Littberger Lars-Åke Skalins studie Karaktär och perspektiv.
Någonstans tappas tex den komplexa samverkan mellan narration och deskription bort.
sista - Trollvinter, Pappan och havet och Sent i november - uttrycker existentialismens alla smärtsamma sanningar:
Alla temaartiklar i Opsis Kalopsis handlar om problematiken kring moderskap och individualitet.
Ulrika Stahre Tungt barn.
Bredsdorff väljer att skildra en värld av idealrealism.
Kärnan i boken är att bry sig om andra, genom det kommer en självinsikt och möjlighet att mogna.
De är idealgestalter som göms undan någonstans i själens hålrum för hur man borde vara, medan jakten på hur människan egentligen är går vidare.
Nu blev det lite längre, eftersom vi fick möjlighet att göra den här fantastiska ombyggnaden och den skapade nya spännande möjligheter att göra utställningar.
Det skapar en speciell sorts politiker och medför att många debatter, som kanske borde förts under lugnare former, avhandlas i medierna istället.
Det var väldigt klart uttalat, från kommunledningens sida, att man skulle satsa på kultur.
politiska ledamöter i kulturnämnden, sedan är det vi som håller i de olika verksamheterna.
Det ingår i jobbet att slåss med politiker, att sköta administration och att leta sponsorer.
Konstnären står i absolut fokus och all personal här känner att det är vår uppgift att på bästa sätt försöka förmedla konstnärens intentioner.
Alla de stora konstinstitutionerna ute i Europa vill samarbeta med oss och de utställningar vi gör låter tala om sig, även utanför landets gränser.
" Det är en konstig situation i Malmö ", säger Sune Nordgren.
Här börjar och samordnas arbetet innan en ny bilmodell står klar - en process som går på
Bland allt det nya lyser danske arkitekten Verner Pantons röda plaststol från
.
Inför sommarutställningen av glas som öppnas på fredag har Inger Cavallius plockat ihop olika grupper av glas dels från museets egna samlingar och dels nyheter från olika glasbruk.
Fåglar på metervara.
Senare under dagen gick samma partier till beslut i riksdagen om höjda elskatter.
Även Göran Persson tycks känna på sig detta.
Och då hamnar socialdemokraterna i stället i en annan fälla:
Frågan om höjning av reavinstskatten på allemansfonder kan tyckas vara en struntsak.
De gamla försyndelserna är för många.
att presentera alternativ väljarna kan ta ställning till.
Nu visar det sig att den fråga som sammantaget fått störst utrymme under hela 1900-talet är samhällsekonomin - statsfinanserna, inflationen och sådant.
, trots att den höstens TV- och tidningsbilder mest ägnades åt döende sälar i närbild.
Då läggs grunden för falska lycksökare och oansvariga populister.

Ju fler som blir beroende av olika typer av bidrag, desto fler finns det också som kräver att den offentliga sektorn, det vill säga dessa bidrag, ska bibehållas på oförändrad nivå.
Bättre lycka nästa gång!
Strax efter midsommar skall Rolf Svensson delta i Rotarys världskonferens i Calgary och där skall han mottaga en utmärkelse för att Göteborgsdistriktet hamnat bland de
- Av
Han kom till Vårgårda i början av 1950-talet.
Tjetjenienfred hjälper Jelstin För ett och ett halvt år sedan startade Boris Jeltsin kriget mot Tjetjenien.
Om Jeltsin får freden i Tjetjenien att hålla kan detta bli vad som fäller avgörandet i den andra valomgång mellan de
Om tandvårdsförsäkringen slopas, som det är tänkt från den 1 januari
Antalet nya jobb eller budgetmiljarder måste preciseras.
Med nuvarande arbetslöshet finns det anledning att vara beredd att prova det mesta, anser Borås Tidning ( m ):
När Frankrike förra sommaren återupptog provsprängningarna i Stilla havet möttes detta med upphetsade protester över hela världen.
Han läste en notis i GP, blev glad och skrev ett brev:
För han har mött många knepiga attityder.
.
gånger.
Då gällde det att stötta barnen i deras sorg.
Då är det nödvändigt att utveckla sina säkerhetsventiler.
Jag kan sticka iväg med grabbarna på helgen fast det behöver städas.
Den sista kategorin tycker Lasse är roligast.
eller också är mammor bättre på att söka kontakt eftersom de har dåligt samvete.
- Men om jag fungerar bra som pappa, då tror jag att jag i stor utsträckning kan fylla luckan efter barnens mamma.
Mentalt håller han möjligheterna till ett nytt förhållande öppen.
Vi finns och vi blir fler och fler.
.
för samboende,
Låt rikspolisen ta över dess polisiära verksamhet och Sjöfartsverket sjöräddning och miljöskydd.
Man frågade sig om det var poliser, tullare, militärer eller någon annan mystisk myndighet som dök upp.
Ovanstående citat bör ställas mot de utökade befogenheter som kommittén vill ge kustbevakningen.
LKP:s befogenheter räcker inte, tjänstemännen inom kustbevakningen vill ha mera omfattande befogenheter.

Kommunernas miljöenheter vill inte veta av den gröna oljan, man kan inte ta emot den och så vidare.
Med den uniformens rättigheter och skyldigheter bakom sig skulle tjänstemännen accepteras på ett helt annat sätt än vad som nu sker.
NINNI JONZON
Marianne Larméns första bok Kvinnor och stress kom
Oftast när även mamman är ledig.
De kvinnliga jobben har ofta låg status med lite inflytande och är inte speciellt utvecklande.
Pappaledighet på undantag ·
pappadagar de har rätt till i samband med barnets födelse.
Svårt för-bjuda bilar på Mjörn ALINGSÅS:
För några slutade färden inte som planerat.
En sådan åtgärd tar tid och risken är att den inte hinner bli klar tills nästa vinter.
Tyvärr kan jag konstatera att Wihlborg tagit miste på ett flertal punkter.
miljoner kronor till projektet och via Västsvenska handelskammaren kom
De pedagogiska metoderna kommer att skilja sig från de som i dag används på svenska högskolor och universitet, bland annat genom ökade inslag av problembaserad inlärning, men den nya enhetens akademiska grundsyn kommer att vara Humboldtsk.
Det föreligger alltså ingen enkelriktad situation där näringslivet styr och ställer.
Vi lever idag i en värmeperiod och om allt går " som det alltid har gjort " börjar om några
FREDRIK ANDREASSON Maringeologiska institutionen Göteborgs universitet FRIA ORD Ett hot mot mänskligheten Allan Emrén skriver den 6 juni i sitt svar på Emma Levéns insändare om att det inte finns något sprickfritt berg:
Vätesulfiden kan fräta hål på kopparskiktet så att grundvattnet direkt kan nå stålrören med kärnavfallet.
Enkelt uttryck skulle det kunna formuleras så här:
LASSE ANDRÉE
som nu gjort att det finns ett första förslag att stänga jourcentralen i Lysekil på natten.
· Sämre service för sjukhem- hemsjukvård och äldreomsorg.
CURT WARÅS Det var då.
Personalbristen är inte bra för en redan i rådande långkonjunktur hårt ansträngt byggindustri, menar han.
" Personalen är mycket hårt ansatt " - Det kan även normalt ta
.
besökare.
- De är snygga allihopa.
Under första kvarten svimmar
Musikaliskt är det aldrig speciellt tungt, mer lagom.
.
ANDERS HANSSON
- Allt utgår från en enda replik:
manusdebutanten.
Det är en värld med egna figurer, förhållanden, vapen och seder.
minuters kortfilm under namnet Sena sanningar.
TOMMY NÄZELL Video-illusion.
kronor i kontanter samt
- Vi kommer nu att annonsera ut fastigheten på öppna marknaden.
Han var
De träffades aldrig utanför snabbköpet, sade hon.
KONSERTEN Folket gav musiken sitt stöd Göteborgsmusiken med gästartister Stadsteatern, måndag Jodå.
Musik av Poulenc och Grainger.
Narkossköterskan Max Hansen ansvarar inte bara för att patienterna sover gott när de opereras vid sjukhuset i Varberg.
I dag används det vid sjukhusen i Varberg och Karlstad.
exemplar.
Ett av företagen är störst i Sverige på hjärtklaffarNågra av sjukhuspersonalens uppfinningar kommer att visas vid uppfinnarmässan i Varberg
Materialet är nyskrivet av herrar Ljung och Wennberg.
Vera har fått sin skådespelarutbildning i Bosnien.
Här möter herrarna Lotta Melin och Maria Ljunggren i början av farsen.
miljoner kronor mer att röra sig med
Ale kommun räknar med att ha
redan måndag efter midsommar.
Hittar regeringen på saker som kostar pengar i kommunerna kan man bara hoppas att vi också får veta hur det ska betalas, säger Sven Pettersson.
De övriga har fått gå tillbaka till en kommunal anställning - och jag hoppas att det ska bli fler som får arbete.
Trots att antalet äldre ökar i Ale kommun har kostnaderna för äldreomsorgen blivit lägre än man räknat med.
miljoner kronor och ytterligare datorer för
Kommunalrådet Sven Pettersson hoppas att det är slut på varslen för de anställda i Ale kommun - men några anställningsgarantier törs han inte utlova.
Varför vill ni veta det?
För arkitekten, den välkände göteborgaren Gert Wingårdh, är negativa omdömen, som det i telefonsamtalet ovan, inget nytt.
Kanske har det också att göra med husets innehåll.
AHMAD ASSADOLLAHI Vinnarhuset.
Hur många de nu kan bli.
- Och har inte alla läkarskräck?
Jag vet att regissören tänkt ännu längre.
Symbolen för den beskäftige svensken Det är roligt.
Mer vill hon inte säga.
När den kommer till Sverige vet inte ens SVT Malmö som är med och betalar.
NILS MEILVANG Doktorn kommer.
- Om vi får pengar till projektet så innebär det en kraftig förbättring för de handikappades situation i kommunen, säger Berit Wallgren på Mölnlycke bibliotek.
Om projektet blir verklighet har vi tänkt rekrytera
Eftersom mål
- Vi tycker det är viktigt och intressant att människor med olika handikapp kan komma in på arbetsplatser.
Istället var det uppenbart att någon stal från deras hyllor och lager.
beslag.
Där fick kunderna köpa NK:s varor billigare.
Kvinnan hävdar att stölderna pågått sedan i slutet av
-Killar får så mycket uppmärksamhet ändå, säger hon.
Det är bland annat sakkunniga från RFSL ( Riksförbundet för sexuellt lilaberättigande ), Prostitutionsgruppen i Göteborg och anorexiaföreningen som är handledare.
Ingen borde bli stämplad på grund av kön eller hudfärg.
Tjejträffen i Göteborg samlar
Betala inom en månad.
vill helt enkelt inte betala så mycket som Stim kräver.
erbjuder Stim
och SVT
miljoner kronor kom in från utlandet.
Bo i rätt kommun och spara pengar Lägenhetsbeståndets ålder avgör bokostnaden Att bo nytt är för dyrt, att bo äldre är inte mycket billigare.
Invånare i Göteborg, Partille, Stenungsund och Öckerö får däremot se månadens budget på minus - under socialstyrelsens gräns för socialbidrag.
Denna summa ska räcka till att betala fackföreningsavgift, kollektivtrafik till och från jobbet samt en karensdag per månad.
under de
Enligt Hyresgästföreningen är låga hyror en möjlighet - om bara fastighetsägarna vill.
rum och kök Bäst Ort:
60-tal Förhållandevis låg skatt och barnomsorgsavgift Sämst Ort:
tomma järnförråd.
procent av pojkarna lider av järnbrist, deras järnförråd är tomma.
När tonåringarna inte rör sig blir de inte heller särskilt hungriga.
Lena R Hulthén befarar att problemet är svårt att komma till rätta med.
Det kräver konsumentkooperationen.
-
Att Naturskyddsföreningen inte går snabbare fram beror, enligt Andersson, också på att man vill vara säker på att begränsa de mest skadliga utsläppen.
" Viktigt att skynda långsamt " - Alla är ense om att fosfor ger upphov till övergödning av mark och vatten, säger Helena Andersson.
Botaniska trädgården i Göteborg har fått ta emot mängder av samtal.
Larverna blir nattfjärilar och redan i höstas kunde man se att det var ovanligt många sådana i lamporna.
Hon rekommenderar alla som vill skydda sina träd att i höst sätta limringar runt stammarna - då fastnar honorna.
Tusentals larver som den här smaskar i sig bladen.
Enligt svensk uppfattning skulle den förändringen göra det i praktiken omöjligt för leksakstillverkare att sända reklam i TV till åtminstone de allra minsta barnen.
I Västsverige får man mest mat för pengarna Billigaste maten finns i Borås.
Billigaste orten var Borås, liksom förra året.
procent mellan den billigaste och den dyraste affären.
Men jag tror att många, inte bara vi, hade förväntningar på att Krav-maten skulle vara betydligt dyrare, säger Marie Nybäck på Konsumentverket.
kr Orterna med dyraste matkorgen:
48-åringen kunde identifieras sedan flera vittnen berättat att han befann sig på Kastellholmen vid tiden för mordet.
filmrullar men jag har ännu inte hunnit titta på dem, säger Bo Wide.
Enligt domen skall Jonsson även betala försvarskostnaderna på
gånger och
beslutade Emmaboda kommun, helt enligt reglementet, att samordna Jonssons visstidspension från hennes tid som kommunstyrelseordförande, med inkomsten som länsbostadsdirektör, cirka
Det begärdes att vi skulle betala tull för lasten, enligt en ny lag från första april.
Folk är generösa, men när det gäller donationer av det ekonomiska slaget så backar många, säger Per Jarl, som själv är ideellt arbetande.
Vem som får biståndet bestämmer organisationen själv, efter egna undersökningar.
En ideell organisation Baltikumhjälpen är en ideell organisation med syfte att hjälpa behövande i de baltiska länderna.
De är specialister på konstgräs och Dick Swahn har personligen sytt ihop en
Det får skilja
- Det är för att man ska få ett underlag som nästan är likvärdigt med naturgräs och som ger både rätt fäste och rätt glid, slår tekniske konstgräschefen Thomas Tejland fast.
Det låter som en alldeles utmärkt vision.
Och till sist ska det sandas.
år har läkarstämman, som anordnas av Svenska Läkarsällskapet, varit i Stockholm.
ledamöter ansåg att Göteborg och Stockholm bör turas om att vara värdstad.
Nu ska läkarsällskapets lokala avdelningar få ge sina synpunkter på den blottade konflikten.
Glada, champagnedrickande, sjungande ( nåja ), tutande på sin väg in i vuxenallvaret efter
Just då fanns inga bekymmer.
Att bli hemkörd i fordon av " rätt " typ tycks bli allt viktigare.
ANNIKA NORLIN
I går beslutade nämnden att satsningen ska trappas ned under de kommande
Grå starr
nya datorer och utbildat både lärare och elever, från ettan till nian.
år tillbaka utbildas inga nya speciallärare, alla lärare skall ha kompetens att ta hand om dessa elever.
ämnen som tas upp i dagens raka besked.
Akademiska Hus ansvarar för högskolor och universitet och äger bland annat Handelshögskolan i Göteborg.
stycken i håret och på kläderna.
Marken användes som bete för kreaturen, säger Leif Andersson distriktschef på Östra kyrkogården.
, utan från många andra kulturer och tidsåldrar.
Vid sidan av sin affärsverksamhet var han nämligen en ivrig filatelist.

Det handlar alltså om nostalgi precis som hos alla som samlar vykort från sin egen hemort.
Ett brev från Bergen till Kuba, frankerat med
oktober och blir en höjdare.
kr.
Så visst finns det pengar på sina håll, medge det!
jubilaren En färgstark kvinnoskildrare Många räknar stockholmskan Ulla Isaksson som västsvensk:
saliga, den sistnämnda för TV.
I en artikel på GP:s kultursida gjorde Ulla Isaksson en intressant reflexion om Ytterst i havet:
Till en början motvilligt och med ganska stora mindervärdeskänslor, det måste väl finnas annat och viktigare att skriva om.
Lika lite innebär hennes behandling av modersrollen ett gullande av typen Mor lilla mor vem är väl som du.
minnesord Anna-Lisa Thunberg Kunde kombinera kvalitet och ekonomi Förre intendenten vid dåvarande skolförvaltningen i Göteborg Anna-Lisa Thunberg,
Den av riksdagen beslutade skolmåltidsreformen krävde utbyggnad av verksamheten så att måltid kunde erbjudas alla elever.
Anna-Lisa Thunberg lämnade sin tjänst med pension år
Smält smöret och lägg ner biffarna just innan smöret har bubblat klart.
personer
från Stockholm till Göteborg.
hästar går och betar på en äng.
Han låtsas inte höra.
Men mer hör jag inte för de pratar så försiktigt till varandra.
De har köttbullar med stuvade makaroner för
Det var ju förbjudet att lämna.
Fjorden längs dess stränder kokade av sill.
Alla dessa människor som levat gott på sillruschen råkade tröstlöst illa ut liksom självfallet hela Bohuslän.
Ett stycke in på 1900-talet kom maskinerna och strax efteråt jordbrukskonsulenterna.
invånare.
Men med industrialismen växte Stenungsund från några
" Gregor Växtvärk.
Alla vet att Kung Carl Gustaf har ett stort motorintresse.
Jan Nilsson är en mästare på att skapa publicitet runt sig själv, sina sponsorer och sin sport.
Det är omöjligt att uppskatta värdet av gårdagens kungabesök i kronor, men det blir garanterat lättare för Nilsson att hitta sponsorer.
dök Kungen dök upp på Barkaby, tillsammans med prins Carl-Philip och några gamla barndomskompisar, strax efter
- Oj, oj, oj, sa Prinsen, märkbart tagen, direkt efteråt.
Volvo bör kanske överväga att ge Jan " Flash " Nilsson en bonus.
Det gladde
I går gick också redan efter
:e minuten ).
Rui Costa, Joao Pinto, Figo och Folha - sicken gäng!
kryss och var ensam om att tippa Gunnilses seger i Hässleholm.
TV
Bulgarien kan man lita på.
o o Thomas Ravelli tycker säkert, att Ingesson har dåligt omdöme.
Lite synd, eftersom laget även innehåller några lysande profiler.
Han hade nog solen i ögonen?
Segesta Sisak?
Youri Djorkaeff levde delvis upp till förväntningarna, Zinedine Zidane kan bättre.
När
Sen placerade han bollen i mål.
mål i sina
Och det är inte säkert att Kroatien klarar varken Danmark eller Portugal.
ryska fans in i England.
DOPING FÖRE SIN TID I dag hade Linda troligen klarat sig undan avstängning
Engquist friades efter en lång rättslig tvist.
Det är inte lättare att frias i dag, hävdar Kristina Olinder, ordförande i Riksidrottsförbundets ( RF:s ) dopingkommission.
Nyckelvittnet Pertti Helin tog själv på sig skulden och mot den bakgrunden är det föga troligt att IAAF skulle klarat av att leda i bevis att Linda Haglund var skyldig, utom allt rimligt tvivel.
nFäkttränaren Béla Rerrich stoppade dopingpolisen när hans adepter skulle testas
Men Rin prövade aldrig ärendet eftersom dopingkommissionen drog tillbaka anklagelserna.
Vi tyckte att de förmildrade omständigheterna var tillräckliga för att fria, konstaterar Lind.
- Nej, men vissa förändringar har skett.
- Det finns en praxis från domstolarnas sida att inte ta upp mål som rör föreningsärenden.
Försvar:
Orsak:
MONICA HEDLUND
Hans förhoppning är att de
Varför skulle det plötsligt gå att ordna jobb åt dem nu, undrar hon.
- Hur ska man veta vad man ska satsa på?
Slaktarna lever farligt.
mål.
första matcher fick
pund ( drygt
Det är ett kvalitetsbevis.
Sedan må italienska tidningar säga vad de vill - och det gör de.
arbetslösa i den offentliga sektorn.
till dagens
Så när statsminister Göran Persson nu vill att
med riksdagsval, regeringsskifte och EU-folkomröstningen ".
En majoritet av svenska folket vill inte minska den offentliga sektorn.
maj.
juni förra året är det möjligt att utgången blivit en annan.
:s reportrar, med Glenn Hysén i täten, kan packa väskorna och lämna England.
- För ett år sen gjorde vi ett principavtal med TV
Men Bosse Gentzel tackade nej.
Kanalen krävde då att Eurosport inte heller skulle få sända matcher i efterhand med svensk kommentator.
- I fredags fick vi ett fax från TV
framöver finns flera godbitar.
Och jag kan i varje fall lova att alla kvartsfinalerna och de båda semifinalerna kommer att sändas direkt, säger Gentzel.
miljoner kr under det första kvartalet i år.
juni Tyskland - Tjeckien
juni en kvartsfinal
- Jag upplever det som om vi vore helt överens.
Stämmer det, undrar Michel lite oroligt.
lBetraktar du Frölundas bud som det bästa du fått hittills under våren?
För mig känns detta som en stor grej, ett tufft beslut.
november

maj.
TT Priskriget på sakförsäkringar som startade under
trodde jag att vi skulle komma överens med Wasa, uppgav Thunell.
Koncernchefen sade att i detta förändringsarbete ska alla
TT Röstsiffrorna blev
nya - Enator AB och AB Svensk Exportkredit.
- Förhoppningsvis får vi upp bilförsäljningen på kort sikt, säger Paul Åkerlund, Metallklubbens ordförande på Saab Automobile.
Den
Mindre förmånligt med bilförmån Smolket i bilbranschens glädjebägare är regeringens förslag om ny beskattning av tjänstebilar som många anser vara för tufft.
kronor per kilo bil.
Det är bilarna utan katalysator som är de största miljöbovarna.
Massapriset stiger igen Det beroendet måste bort, enligt Helge Eklund, som samtidigt konstaterade att massapriserna är på väg upp igen.
- Bolagens vinster har knappast vi skogsägare fått del av, sade Tage Klingberg, som även fruktade att politikerna påför restriktioner för skogsbruket i den nya miljöbalksutredningen som ska presenteras
första månader en vinst före skatt och minoritetsandel på
Den är ett led i Kemiras satsning på kemikalier för klorfri blekning av pappersmassa.
.
månader.
Få tror på nya jobb.
- Skillnaden är marginell.
kronor i månaden.
Vinner
Stig Karevi driver snabbgrossisten Kifab i Kungsbacka.
Hur man ska bryta det här ekorrhjulet vet jag inte.
Varför inte ta alla statliga bidrag för småföretagare och finansiera en rejäl skattesänkning i stället?
procentenheter.
Det hindrar inte att invånarna förstår vad som avses.
" Vi har fått nog av att utpekas som konstiga djur " - Alla måste ta ställning.
Och syns gör han.
- Nationella fronten är de enda som lyssnat på oss.
Kan en gubbe på en stol få någon att rösta på ett fascistiskt parti, ett parti som inte tar någon hänsyn till mänskliga öden om de döljs under fel hudfärg?
- Jag har försökt att få kupongerna från stadshuset.
Kommunfullmäktige anser nämligen att föreningen är emot Partiet.
Drygt
- Sjötransporterna kommer att öka från Mellanöstern till Kina.
- Intäkterna kommer förmodligen att bli dubbelt så stora under de närmaste
- Jag hoppas att erfarenheterna är såna att det blir ett återkommande evenemang, säger Anders Lindström.
Musik och tal möter flanörerna, där Wiens affärsgator strålar samman vid Stephansdomen.
Som jag tolkar inläggen och rapporterna från arbetsgrupperna finns det starkt stöd för att placera frågan högt på den politiska dagordningen.
Ett handlingsprogram antaget av EU:s medlemsstater skulle stärka hennes position i förhandlingarna.
Med andra ord, beteendet hos sexköparna kan påverkas, säger Göteborgsprofessorn Sven-Axel Månsson.
Dagen efter det att fredsavtalet om Tjetjenien blev klart utsattes de tjetjenska förhandlarna för ett sprängattentat.
- Kriget är över.
Entusiast tar greppet om CUF VÄXJÖ:
Centerungdomarna stod inför ett tydligt val.
medlemmar färre än för ett år sedan och en halvering sedan slutet av 80-talet.
år.
- Kollektiva lösningar skapar konflikter.
", lovade hon efter segern.
Miljöpartiet och kds demonstrerar också, lite då och då, att de gärna vill vara med på ett hörn.
Hederlig högeropposition för husfridens skull Nej, det är mest för husfridens skull som socialdemokraterna längtar efter opposition.
Omläggningen av budgeten till kalenderår har skapat vakum i rikspolitiken.
platser saknas för att arbetslösheten ska halveras STOCKHOLM:
Redan gårdagens propositioner våndas över problemet.
procent nästa år.
personer - netto.
Centerledaren Olof Johansson försäkrade att han gärna sänkt mer om det funnits pengar.
Något som LO motsatt sig.
Så beskrivs kommunernas nya arbeten för arbetslösa 55-åringar och äldre av Lars Krantz, tjänsteman med ansvar för arbetsmarknadsfrågorna i Göteborgs kommun.
Det kommer att handla om jobb inom undervisning, omsorg och sjukvård i alla kommunens förvaltningar och bolag.
Politikernas möjligheter till inflytande över sysselsättningsfrågorna minskar stadigt och jag är förvånad över att de inte tillstår att det är så.
Enligt regeringens förslag kommer de nämligen få svårare att kvala in och få rätt till ersättning.
miljarder.
- Det är typiskt att när det handlar om generella förändringar så blir det ett jäkla hallå, men när det rör människor i marginalen, om unga och deltidsarbetande kvinnor, då kan det ske så mycket mer i det tysta, säger han.
VORKUTA - bister stad med grym historia VORKUTA:
Trots att den forna straffkolonin bara går att nå med flyg eller järnväg och ligger närmare nordpolen än Moskva har Vorkuta en plats i Rysslands moderna historia.
Förra fredagen fick han till sist ut sin lön för februari.
Under kommunisttiden fanns det extra förmåner på platser som Vorkuta där klimatet var extra strängt.
Ordet bister skulle ha kunnat uppfinnas för att beteckna Vorkuta.
Hon ska snart flytta härifrån för att börja studera.
Gruvarbetet är hårt.
Litauer och tyskar har rest monument På Vorkutas gator säger nu de flesta som tillfrågas att de hoppas att Jelstin vinner valet.
Här och där står enkla träkors.
De lyser vita i solen som från början av juni till mitten av juli lyser
år tillbringade hon i läger och arbetade bland annat med att bygga hus.
Självklart skall hon rösta på Jeltsin.
Lite senare under intervjun dyker Asadov upp.
Broschyrerna är närmast häften tryckta på tjockt dyrt papper med färgbilder av en ungdomligt leende Jeltsin.
Efter
KAJ HILDINGSSON BILD:
års kamp mot sjöfartens fiffelflaggor är de ohederliga redarna påpassade.
procent av världens handelsflotta är utflaggad På lyxkryssare finns en exploaterad arbetskraft, som dollarturisterna ombord är lyckligt okunniga om.
procent av bekvämlighetsflaggade fartyg, som betalar någorlunda anständiga löner.
fartyg.
Det är sannolikt svårt för en fackförening i Europa att blockera fartyg och kanske tvinga hem sjömännen till arbetslöshet eller verkliga svältlöner i hemlandet.
I boken Fiffelflagg redogör han för bekvämlighetsflaggans historia.
Omräknat till dagslön i kronor:
miljoner kronor.
års uppehåll, steg aktievärdet hos de
Det tar bara
Trakterna kring Helsingborg kryllar av golfbanor och i sommar ska Lasse Brandeby sänka sitt handikapp från blygsamma
).
Lyckan är att få Den gyllene tältpinnen.
- Jag vet inte vad jag skulle ha den till.
Visserligen har han turnerat med damerna tidigare men det är första gången Lasse Brandeby står på en utomhusscen och spelar teater.
Många andra hade tydligt klätt upp sig för en trevlig kväll på Moskvas soldränkta gator.
Därigenom skulle de enligt kommunisterna försöka utlösa ett inbördeskrig före söndagens presidentval.
demonstrationståg som startat på olika håll i Moskva, möttes vid Vasilijkatedralen nedanför Röda torget där gårdagens rockkonsert hölls.
Jeltsin tog till orda och hans kraftiga röst dånade över torget.
- Jag tror på Moskva avslutar han.
var överens om att det inte blir något avgörande i första omgången.
Enligt det tredje institutet ligger Jeltsin och Ziuganov exakt lika.
Sprängde sig till döds i rättenAdvokat svårt skadad vid dådet ESKILSTUNA:
Den 50-årige mannen reser sig upp och framför
personer, ordföranden och protokollföraren, befann sig i lokalen.
För bara
- Han hade sagt att det skulle hända saker i rättssalen, säger Bengt- Olof Berggren.
- I en mindre sal hade skadorna blivit mycket värre.
Vi är fortfarande chockade, berättar Ann-Marie Lindé-Larsson.
Framför allt om man är nära och inomhus, säger Bengt Einerth på sprängämnesinspektionen.
Går scenkonsten mot filmen, mot poesin, mot dansen?
börjar i mörker.
Skillnaden märks på rubrikerna i kursplanen:
Förlängs den från
Har arkitekttävlingarna blivit förtäckta evenemang, förgyllda av världsnamn, där prestigeuppdragen till syvende och sist delas ut till de dominerande kontoren?
Det är ett intensivt skede som reflekteras, då det offentliga livet, frigjort ur de privata domänerna, kräver en arkitektonisk form.
Tillgången till alternativ, sammanfattar Wærn, var en förutsättning för massamhället och arkitekttävlingen var en av de tydligaste exponenterna för detta behov.
Men med bildens hjälp kom den offentliga debatten att få en slagsida.
Kännedom om den moderna arkitektkollens uppkomst ger, anser Wærn, perspektiv på dagens och en framtida roll.
Wærn pekar åt vilket håll arkitekttävlingen styrde arkitekturens utveckling, men de kritiska frön han sår drar han sig i viss mån för att skörda frukterna av.
Men i bokhandelns offentliga rum hade ändå Tävlingarnas tid kunnat vara mer än belysande, ett mer personligt kritiskt inlägg i en ständigt aktuell debatt.
Jag kommer att tänka på Bermuda-triangeln som också är en plats för gåtfulla försvinnanden.
huvudpersonerna rör sig med en beläst referensram som gäckar alla försök att kolla upp autenciteten.
Berättaren är en ensam, välutbildad man med äktenskapligt trassel; han utsätts för enorma psykiska påfrestningar genom att hamna i situationer där hans verklighetsuppfattning och moraliska regler sätts ur spel.
" Jag är inte lagd åt skräckromantik ", börjar lektor Marr sin historia, " och jag brukar veta vad jag talar om.
Det är
Man anar det hos respektive berättare; bakom den välformulerade, lite omständliga ytan av behärskad prosa märks rörelser av okontrollerad vrede och desperation.
Det är nämligen de som har filofaxen, en agenda och anteckningsbok av märket Filofax.
Man frågar sig bara:
Och i rättssalen fokuseras livets besvärligheter.
Men samhället ska reagera även på en liten örfil, ingenstans är det viktigare att avhålla sig från våld än i domstolen, konstaterar han.
Och statistiken talar sitt tydliga språk:
och andra spelade vidare.
- Att många tjejer slutar spela efter tonåren kan också bero på att de oftast inte är så målinriktade som killarna är.
- Tjejer måste spela på samma villkor som killarna.
Det som avgjorde att det blev elgitarr, och inte piano som hon spelat sedan femårsåldern, var helt enkelt ljudet.
Att däremot leta efter kvinnliga namn bland dem som upphöjts till gitarrhjältar ger ingen lön för mödan.
På den tiden fick en förmedlare vara beredd att tjänstgöra även på kvällar och helger.
- Där finns spänningen mellan manligt och kvinnligt som ger en extra krydda.
Göteborgsgruppen William, visserligen med manlig gitarrist, håller fortfarande igång och i den aktuella gruppen Drain spelar
MAGNUS SUNDBERG
Men eftersom mannen upprepade gånger hotat hustrun, styvdottern, poliser och advokater kunde man misstänka att mannen skulle gå till handgripligheter.
- Men även i Sverige har vi många konstiga dödsfall bland män med hög social rang.
TT-REUTER polen De fackliga lokalavdelningarna har gett dispens för fortsatt arbete på ett tyskt fartyg.
Båda facken, även tidigare kommunistdominerade OPZZ, hävdar att den valutapolitiken bär skulden för varvets förluster.
BRITT-MARIE MATTSSON
Goldstone tror att omvärldens brådska med val i Bosnien hänger samman med att flertalet av Daytonavtalets delar måste uppfyllas före årskiftet.
Den förre medlaren i forna Jugolavien, Thorvald Stoltenberg, kände sig som ordförande vid seminariet föranlåten att försvara både Lena Hjelm-Wallén och sin tidigare medlarkollega Carl Bildt som ställer sig bakom Bosnienval i höst.
Nigeria är en militärdiktatur och Nobelpristagaren i litteratur, Wole Soyinka, tackade för stödet när han talade om sitt hemlands " stulna val ".
- Det finns egentligen bara en riktig säkerhetssal och den har nyligen invigts i Stockholm.
Hoten mot domstolarna och dess personal har ökat.
- På något sätt är det lättare att uthärda när det är en form av vansinnesdåd, säger han.
Mannen smet från platsen men greps senare, dömdes för dådet och avtjänade sitt fängelsestraff.

Här följer en ordlista men först en liten förklaring till alla de konstiga elektroniska adresser och uttryck som florerar.
se/home/arnis.
Andra ändelser är exempelvis.
gov för statliga myndigheter,.
Browser, eller på svenska:
Du kan titta in i vardagsrummet hos vissa människor, eller kolla om det finns kaffe i kaffebryggaren på ett universitet, eller på avstånd vara med om en konferens på andra sidan jordklotet.

FTP - File Transer Protocol.
Host - en dator på nätet som är värd för användare.
Ordnar bland annat så att de svenska tecknen fungerar.
NEWS - Internets ( nyhets )konferenser.
Standard för överföring av information via uppringd förbindelse till Internet.
U URL - Uniform Resource Locators, enhetligt sätt att ange adresser för länkar på WWW.
W WAIS - Wide Area Information Servers.
Här är de allra vanligaste, men tyvärr, det är ganska meningslöst att översätta dem till svenska.
Den avslutande partiledardebatten brukar sprida sommarlovsstämning, blomsterdoft och en smula försoning i riksdagshuset.
Vänsterpartiets Gudrun Schyman upprepade sina önskemål om att få delta i samarbetet.
och
Svensk jordbruksstöd brukar anklagas för att vara i det närmaste omöjligt att överblicka.
miljoner från Bryssel, förklarar Elving Andersson ( c ) i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Närmare detaljer kring det nya stödet presenteras i anslutning till budgeten i höst.
Centerns Olof Johansson var så nöjd med socialdemokraterna att han inte ens klarade att utnyttja sin tilldelade talartid fullt ut.
miljarder i skattehöjning och en miljard i sänkta arbetsgivaravgifter...
Knutarna kvarstår när det gäller arbetsrätten.
GERT GELOTTE
- Så är det av tradition.
Tina Sturesson är halvtidsanställd som general och har bara hjälp av en enda heltidsanställd funktionär, en kvinna som ansvarar för inkvarteringen.
Leveranserna sker på klockslag.
Nåja, det finns många Sven på en centerstämma, men oftast i yttre tjänst.
män.
Centerkvinnorna vill därför prova kvinnokonvent i stället för traditionella stämmor.
IMF genomför regelbundet så kallade konsultationer med medlemsländerna, där företrädare för regeringen och riksbanken diskuterar den svenska ekonomin med IMF:s experter.
Striden hårdnar mellan Stim och TV
I flera artiklar har GP berättat om bråket mellan de kommersiella kanalerna TV
betalar
Det är en konstruktion för att Stim ska kunna ha det som ett argument i förhandlingarna med oss, säger Staffan Eklöw på TV
- TV har alltså betalat en tiondel av de
- Men på Stim var de smarta.
Inte tror jag att Stenbeck är beredd att skicka en check på
miljoner kronor - Stim kräver mer än det dubbla.
Bristen i föreningens kassa uppgår till omkring en miljon kronor och konkursen innebär att konsertserien avbryts omedelbart.
I musikfestivalen ingår också Kils pianodagar, en internationell pianotävling för barn och ungdomar.
-I Chile var det som en VM-final i fotboll.
Biljetter delades ut, flygrädda tryggt bredvid icke flygrädda.
- Ja, kommunikationen funkar, säger Eva Bergman.
Och dessutom har hon sett en Frank Zappa-konsert.
på scen Knopfler skulle börjat i mindre skala Synd att Mark Knopfler inte gör sin första soloturné i en mindre skala.
Inte av nostalgiska skäl, utan för att den spelades på ett helt nytt sätt, med ett stilla pianoparti i mitten som lyfte fram nya stämningar i låten.
Eller - hädiska tanke - är decentraliseringen bara ett sätt för staten att spara pengar och lämpa över arbetslöshetsproblemet på kommunerna?
I värsta fall leder kommunaliseringen - tillsammans med möjligheten för kommunerna att " låtsas-anställa " arbetslösa 55-åringar - bara till att de riktiga jobben blir färre i stället för fler.
små och medelstora företag (
- I Sverige kan också daghem och annan liknande offentlig verksamhet söka pengar, säger Monica Robin Svensson på programkontoret.
män.
juni
Det kan dock diskuteras om premiärministern levt som kungen lärt.
Bland böcker som kungen översatt till sitt modersmål återfinns marskalk Titos biografi, uppger Stefan Klein i Frankfurter Allgemeine Zeitung.
Bara för honom öppnas porten till Smaragd-Buddhas tempel i Bangkoks Palats- och tempelkomplex.
men snart är hon ändå på CD STOCKHOLM:
- Och så en eller
Lena Endre har svårt att se sig själv som sångstjärna med bild på konvolutet.
- Jag vågade aldrig det, jag blev skådespelerska i stället.
juli reser hon till Tallinn för inspelningen av Anders Wahlgrens film Sanna ögonblick där hon har en roll.
Lönen för arbetet blir densamma som a-kasseersättningen.
Men en av dem har full lön och den andre
Om de sedan verkligen hjälper de arbetslösa är en annan sak.
Många av de förslag som nu presenterats kommer också att ge jobb direkt och, framför allt, indirekt, på sikt.
Denna intressenas och det organiserade missnöjets makt över och inom regering och riksdag är kanske det största problemet för varje svensk regering som har att ansvarsfullt hantera en krissituation som den som nu råder.
Det är fortsättningen som blir intressant.
.
och
miljoner kronor om året på avfallsskatten
i går, till
Och så sent som för en vecka sedan presenterade mäklarfirman Alfred Berg en analys, som pekar på att Bure fortfarande är rejält undervärderat.
miljarder respektive
Volvo var den näst största bidragsgivaren, endast S-E-banken betalade mer.
Men få förtappade själar lät sig lockas, trots kvällens ''hemliga'' världsartist.
I hamnskjulet dundrade hardcorebandet Alphonse som stannade kvar på scen för att kompa.
Nej, vi säger som brorsan Jonas Berggren:
PIA SVENSSON
- Det är klart att det är en stor försämring.
Nu får allemansfonden konkurrera på lika villkor, säger han.
kronor per månad.
Claes Eskilstorp vid Handelsbankens avdelning för kapitalplaceringar tror att effekten blir marginell.
Allemansfonderna införs.
procent på utdelning och reavinster från alla aktiefonder utom allemansfonderna där skatten blir
undrar Rose-Marie Tofte.
dagar efter tillverkningsdatum.
Svaret på ovanstående frågor är tillsatser med olika benämningar som förtjockningsmedel, antioxidationsmedel, konserveringsmedel, smakförstärkare, stabiliseringsmedel, surhetsreglerande medel etc. Det är alltså kemiska substanser tillverkade i kemikaliefabriker och som inte har det minsta med naturliga födoämnen att göra.
Förutom att slaktdjuren skulle plågas mindre om slakteriet finns i någorlunda närhet måste det vara rationellare att packa en långtradare med styckdelar av djur för transport till förädlingsställen i storstadsregioner.
l Hur skall man kunna tillgodose olika regioners behov av baslivsmedel när inga transporter kan företas?
starka skäl Förutom sundare prissättning finns alltså
månaders tid.
passagerare, ska uppfylla de krav som stipuleras i den nya internationella så kallade HSC-koden ( High-speed-craft ), som tagits fram av FN:s sjösäkerhetsorgan IMO.
- Sjöfartsverket ställer nu krav som aldrig tidigare ställts.
Saud ligger f n på Djupviks varv på Tjörn.
Nu är de tillbaka, som en av de riktigt stora satsningarna i TV
Jag har min vanliga sommarträning och det får räcka.
I Love Lucy har blivit en svensk historia med Charlott Strandberg och Kjell Bergqvist i huvudrollerna.
Lennart Swahns Blåsningen är tillbaka för fjärde säsongen.
I höst kan vi se henne
".
Denna inställning har vi svårt att ta till oss, för det finns inte en enda socialdemokrat som inte delar Gudrun Schymans uppfattning vad gäller en stark offentlig sektor.
Syftet med detta är att sanera kommunens ekonomi och bibehålla välfärden.
I Göteborg har dessa partier tagit ungdomen på allvar, inte minst genom en fördelning av resurser som kommer de unga i stadsdelarna till godo.
, men för att vänsterpartiet skall kunna få ett inflytande över politiken måste Schyman lära sig samarbetets svåra konst.
Problemet är bara att det inte går att lita på någon, inte ens nära medarbetare.
,
, när de allierades seger var ett faktum.
Han blir gramse när det går upp för honom vad som är på gång och den annars så timide lågstadieläraren spelar upp ett helt register av kung fu-sparkar och förmåga att hantera allehanda handeldvapen.
gubbar under hela filmen.
" Barnen exponeras för högre halter av koldioxid och kväveoxider i Göteborg än i Östeuropas smutsiga städer.
Hur har man räknat?
Slutligen är jag förvånad över att spårvagnstrafiken utsetts till " bra miljöval " enligt Naturskyddsföreningens kriterier.
Säkrare sjöfart med ny teknologi - Det som är gott nog i dag är inte gott nog i morgon, säger Tor-Christian Mathiesen på klassningssällskapet Det Norske Veritas.
Hans Broberg anser att den största drivkraften för förändring inom sjöfartsteknologin är miljömedvetandet hos allmänheten.
Industrin fortsätter investera STOCKHOLM:
Investeringarna i denna bransch beräknas i år öka med
miljarder kronor jämfört med förra året.
kronor till
Staffan Ternby vill inte se uppgörelsen som ett bakslag för Astra.
procent.
- Men detta har inte gjort att Byk Gulden kunnat ta stora marknadsandelar, säger han.
Blomberg gavs insyn i hur supporterpoliserna Östen Gustafsson och Lars-Rune Bohlin arbetar.
Allsvenskan, IFK Göteborg - och låt oss hoppas enbart fotboll - väntar.
Men om det var tal att stanna och se kvällens match mellan IFK Göteborg och AIK?
Först klar blev statistiken över det högerextremistiska våldet under
En ung man, cirka
Våldsfostran har startat tidigare.
Den andra finns för att tycka illa om de som tycker illa om invandrare, säger Jerzy Sarnecki, kriminolog.
För polisen innebär kartläggningen av det politiska våldet nya automatiserade rutiner.
och
Kostnaden är dock
Signalen från förarsätet är tydlig; återstår bara att gå de
Ingen trubbel alltså.
Dagen då EM-finalen skall spelas, och då Holland skall vara ett av lagen.
Det ryser i hela kroppen.
Såna staket behövs uppenbart inte i England.
Däremot har ingen engelsk spelare tagits för fylleri ännu.
-Nu får det vara slut på daltandet, säger Mikael Hedström, supporteransvarig i AIK.
Hedström berättar också att det varit mycket prat om händelsen i Göteborg och att det redan till derbyt AIK-Djurgården var lugnare.
Tillsammans med cirka
Idag ska polisen vara ute på stan redan vid lunchtid och successivt öka bemanningen.
Sverige har
Roger Persson, mountainbike.
Sportskytte:
Andra gör aldrig om en brottslig handling.
- Den tredjedel som fortsatte med kriminalitet skilde sig åt från de övriga i de
Man måste se till helheten, poängterar Alm.
Slutligen har han också undersökt så kallade psykopatirelaterade personlighetsdrag.
- Vi måste ta hand om brottslingarna på ett bättre sätt.
års fängelse.
Länsstyrelsens interna kontroll, som Marjasin var ansvarig för, hade allvarliga brister.
Då ska länsstyrelsens styrelse vid ett extrainkallat möte besluta om ett yttrande som svar på RRV-rapporten.
kronor du tog ut
Några drabbades av övertrasseringsavgift men det är också åtgärdat.
Då var det ett helvete att före klockan
Och han kan läsa.
På mellanstadiet började Robert betrakta sig som dum, han hängde ju inte med.
Med det intyget i handen kunde familjen kräva särskild undervisning, något Robert fick vårterminen i sjuan.
Vi har informerat i klasser och varit på mängder av föräldramöten.
I
Först i sjunde klass fick han hjälp för sin dyslexi.
man på träningarna.
- Jag tyckte schweizarna spelade riktigt bra i andra halvlek mot engelsmännen.
- Dom har kvar nästa samma lag från VM

, Wales ( b ) 3-9, Wales ( h )
Hristo Stoitjkov (
Dimitar Popov CSKA Sofia

Luboslav Penev A. Madrid
miljoner Huvudstad:
), tillträdde sommaren
, Polen ( b )
, Thailand
Florin Prunea Dinamo B.
Miodrag Belodedici Villareal
Mittfältare:
Dorinel Munteanu Köln
Marius Lacatus Steaua B.
Göteborgsläkare tycker det är alltför drastiskt.
nya bärare.
Läkarna tycker det är glädjande att Socialstyrelsen skall se över hygienrutinernas och gruppstorlekens betydelse för spridning av infektioner.
Hotbilden är klar, i andra länder har de ökat till
SCHWEIZ Invånare:
Förbundskapten:
, Sverige ( b )
, Tjeckien
Marc Hottiger Everton
Sébastien Jeanneret Neuchatel

Marco Grassi Rennais

Guus Hiddink ( född
, Luxemburg ( h )
Clarence Seedorf, Marc Overmars (

Winston Bogarde Ajax

Anfallare:
Jordi Cruyff Barcelona
Kanske kan det fortsatta byggandet av naturgasfordon bidra till en renare stadsluft.
Hit åker de nya lastbilarna för att fylla tankarna.
En av de lastbilschaufförer som testat de nya fordonen är Hasse Karlsson.
Efter bara
Vården har återhämtat sig, men arbetsklimatet är ännu spänt.
Jag visste inte hur jag skulle bli mottagen, men jag blev varmt välkomnad, säger hon.
Enligt chefsläkare Ingemar Wickström ledde lönekonflikten till att de samarbetsproblem, som fanns sedan tidigare, förstorades.
- Kvalitet kräver utbildad personal.

Mutorna flödar i rumänsk fotboll Rumänska ligan är ett skämt.
Men nationerna har sina mörka sidor också.
Enligt rumänen är ligans lag uppdelad i
matcher hade spelats visste alla inblandade vem som skulle vinna ligan och vilka som skulle åka ur, berättar det rumänska proffset.
Till slut fick klubben napp, men företaget var baserat i staden Tirgu, cirka
Också Miodrag Belodedici, spelaren vars avgörande straff Thomas Ravelli klarade i VM-kvartsfinalen
- Ducadam dementerar det där om skottskadan fortfarande.
Timisoara
Inter Sibiu

år.
Stängningen, som beräknas spara
- Enligt lagen skall barntillsyn lämnas med hänsyn till föräldrarnas arbetsvillkor.

meter är det blott tredje gången för säsongen som hon snör på sig spikskorna - och första gången i tävling.
Sara Wedlund gillar fortfarande inte uppmärksamheten.
- De manliga löparna har varit med för att Sara ska få upp tempot, förklarade tränaren Bosse Strandberg.
- OS låter så stort.
juni är de
Hanna Cronelid är multihandikappad.
Hon arbetade med köksinredning för Electrolux under många år.
Om möjligt ska en rullstol kunna ta sig fram överallt.
väggar.
- I höst ska jag visa huset för kommunstyrelsen, samtidigt håller jag ett föredrag om handikappboende, berättar Ewa Cronelid-Alm.
Ruuttus krav:
miljoner.
Utgifterna uppgick till närmare
Vilken lön Ruuttu haft ville styrelsen inte avslöja ens för årsmötets deltagare.
SVT och TV
Orsaken påstods vara att " Trean " inte ens brytt sig om att signera det kontrakt som parterna enades kring på den fd sportchefen Lasse Haglunds tid.
Det skedde för ett drygt år sedan.
Det hade han sett, om han tittat på bankkontot.
) och en semifinal (
Ändå väljer jag att chansa.
Slutligen föll rektor Stig Santa till föga och sade upp avtalet mellan Backa stadsdelsförvaltning, SDF, och Göteborgsoperan.
Hon lyssnade inte på de synpunkter som balettskolans övriga lärare framförde.
Lärare sedan
.
Men vi gjorde en bra första halvlek och jag tycker ändå att vi vann rättvist.
Nilsson kom i år från Gävle IF och han var förra året skyttekung i norrettan.

Jag satt inte med i utbrytargruppen utan fick slita litet grand men kom i kapp efter halvannan kilometer.
- Det var naturligtvis en besvikelse säger Lafis, som varit totaltvåa i Postgirot Open de båda senaste åren, men nu får jag istället försöka inrikta mig på att vinna det här loppet.
Den kommer kanske i dag när den andra etappen,
utbrister Torbjörn Wannerfeldt, aktiv i Lindomeavdelningen av FMLS, Förbundet Mot Läs- och Skrivsvårigheter, och pappa till dyslektikern Robert.
elever i varje klass.
- Har vi rätt att döma dessa elever till ett sådant liv.
Jag kunde inte stava!
Årets Potatisfestival får en inledning av det häftigare slaget.
- Tidigare har det varit mindre arrangemang inne i sta'n.
Där finns också Simon Lindholm, som dragit ett tungt lass i förberedelserna inför kvällen.
Även om regnet öser ner, garanterar Jonas Karlsson.
Vi vill helst av allt vara kvar där vi är nu, säger Jonas Karlsson.
Under söndagen körs veteranbilsrally.
- Lugnt för att vara skolavslutning, men lite stökigare än en helgkväll, summerar vakthavande ordningskommissarie Hans Lippens.
år.
19-åringen blev illa skuren, troligtvis av en flaska, och blödde kraftigt.
En av byggnaderna vid Syltes låg- och mellanstadieskola i Trollhättan totalförstördes natten till onsdagen vid en anlagd brand.
Folke Persson och Björn Elamsson är sammanbitna och tittar plågat på de pyrande resterna av den eldhärjade byggnaden.
byggnader.
Branden fick ett explosionsartat förlopp och när räddningstjänsten anlände till platsen var byggnaden övertänd.
Rektor Folke Persson ( till höger ) och vaktmästaren Björn Elamsson väcktes mitt i natten av beskedet att Sylteskolan stod i brand.
.
VA-taxan höjs med hela
och kommande år att göra rejäla investeringsatsningar.
Det beskedet har föräldrarna fått av kommunen, som ändå vill ha fullt betalt.
Dottern Sally,
GP har fått samtal från flera håll i kommunen.
- Naturligtvis skall man inte ha dagisplatsen till att lämna in ungar för att lägga sig på stranden, men om man skall söka jobb är den nödvändig.
Britt-Marie Rastman medger att hennes direktiv inte har täckning i barnomsorgsreglerna men utgår från att det förs ett resonemang med de arbetslösa föräldrar som har behov av att ändå behålla sina dagisplatser över sommaren.
jobb hotas vid Wallhamn WALLHAMN:
De är dock slut kring

Många lärde mycket under testperioderna.
Mexikanarna rusade redan på 60- talet in i sin ekonomiska statskris, något som detta studentupprorens år fick högskoleteknisterna att högljutt protestera mot OS-slöseriet.
De stod så tätt, att det påminde om lumpens avståndsbenämning armlängds lucka.
Den tredje demonstrationen var den mest uppmärksammade; en värdig protest, även om Brundage och de styrande i USA-lägret tyckte något annat.
, hade till prisceremonin för övrigt förenat sig med sina svarta medaljkamrater och satt på sig Black Power-märket.
) var en ny bekräftelse på hans förmåga att vara bäst när det gällde.
metersklass och borde som guldgäng fått sällskap av de
Sporter
guld, ett silver och ett brons.
mil.
.
- Jag var faktiskt så lite påverkad att jag mot alla prognoser prickade personbästa i simningen och sprang över min förmåga.
Sedan åtskilliga år hade rekryteringen gått via just löpkunniga simmare ( Wille Grut, dubble guldmannen Lasse Hall ), då det ansågs enklare lära sig teknikgrenar som ridning, fäktning och skytte.
- Vem som helst av oss svenskar kunde ha åkt dit, eftersom vi som medicin drack en starköl var, erkänner Björn.
Fyrfaldige världsmästaren Andras Balczo var bättre än smålänningen men bara
haft under sin praktiktid hos nära släktingen men politiskt högst oliktänkande Ramon P.
Det blev snart kittlande utlandsanställningar med början i Tyskland för att kulminera under
Nu blir det lite golf och så ska jag troligen hjälpa malajserna med fäktning.
När turisterna sover bryter tjuvarna sig in i deras husbilar och länsar semesterkassan.
Facit hittills, från pingsthelgen fram till i tisdags, är att vägrövarna slagit till mot sovande turister längs halländska rastplatser vid
- Man har helt enkelt brutit sig in, smugit omkring bland de sovande och plockat med sig den ofta välfyllda semesterkassan och värdeföremål, säger Alvar Richardsson.
Han säger vidare att det är angeläget att snabbt få stopp på brotten.
På riksantikvarieämbetet i Stockholm väckte fyndet stor förvåning.
söner som låtit resa stenen till minne av sin far.
och
Fornfyndet i Hol är enligt forskare Helmer Gustavson en typisk västgötasten.
LASSE ANDRÉE
Bara vid ett enda tillfälle monterades utrustning in i
av cheferna för Emma Vårdvaror från arbetet.
- Jag har inte sett att det har förekommit några oegentligheter.
Hur bli det med den egna arbetsförmedlingen?
som är långtidsarbetslösa bor knappt
Villaägarna i Laholm är de som i snitt får den största höjningen av taxeringsvärdet i Västsverige - där höjs taxeringsvärdet med i snitt
Utöver höjda taxeringsvärden får Sveriges
Falkenberg
Sotenäs
Älvsborgs län Dals-Ed
Mark
Skaraborgs län Grästorp
Mariestad
Grums
natten till i går gick guldaffärens larm och en minut senare var en väktare på plats.
Och innanför den finns ett galler som måste lyftas upp, berättar Åke Persson.
kronor stycket, men även juvelringar och guldarmband som kostar upp till
Hellsten är även med i årets turnering, och han vann i första ronden mot Evgenij Agrest, Ryssland.
drag.

.
b3 Se
.

.
Kf 3Tc
Sf
.

.
exf
Ld 3Sxe
.
Sb 5Tf
.
h
.
Se

Sc 3Tf
Ka
.

.

fxe
exf
.
Ta
.

Lxc
Tb 7Sb
.

Th 8g
Därmed är ställningen i matchen
e
.
Se 5Sfd
.
Kxg

exf
.
Ke 3Tc

Dynamiska och unga människor som jag har visioner, liksom Djingis Khan, min store idol.
miljoner dollar.
Den kan vara hämtad från ett vanligt tävlingsparti.
A. Wotawa drar vit och vinner.
vinst.
Dg
Väl insatt i frågorna går han i diskussion och ifrågasätter försvarsledningens nedskärningsbeslut och likaså det som miljösakkunniga vill ålägga företag och kommuner.
Så Sven Wittboldt blev officersaspirant på Älvsborgs regemente i Borås.
Så småningom kom han som inskrivningsläkare till värnpliktskontoret i Göteborg.
Bild:
Han var målare och grafiker, men framför allt en eminent tecknare.
Jag minns från en promenad genom stan med Bror:
Maskinen är ett resultat av sjuttiotalets tekniska framsteg på området, utan hjul, svävande på en osynlig luftkudde.
Dock inte på mig.
veckor senare gjorde hon det igen.
Pang!
meters klippning hade vibrationerna sprängt de nya hålen.
Våren kom.
För de föräldrar som har råd att hosta upp
Föräldrarna hade en sommarstuga vid Arendal.
.
uppgångar.
Det var en klass med egen bamba och täta läkarundersökningar.
Läsningen blev både intressant och rörande.
kr tills tisdag middag.
år har hon nu varit Göteborgs Ada.
En av dem var Göteborgs Ada, Berit Bäckström.
Hos en större andel -
Nu har flera läkemedelsföretag i USA tagit fram vaccinkandidater mot HPV och planeringen för de första försöken på människa är klar.
Försöken hittills har bara visat att det är ofarligt att man fått visst immunsvar.

ANNA-LENA UNDÉN
exemplar.
Farlig?
av
Kungsbacka är till exempel illa ute.
Trots att fastighetsbolagen ofta upptar mer än halva den kommunala balansräkningen, har styrelserna i hög utsträckning fyllts med politiskt tillsatta lekmän utan tillräckliga kunskaper om företagande.
Det är också den falangen som har den bostadsansvarige inrikesministern Jörgen Anderssons öra.
Teckning:
Växelkurserna stabiliseras, riskerna minskar och räntorna sjunker.
Eller innebär detta " krav " att LO är på väg att ansluta sig till en renodlad nej-linje?
var centern Sveriges största oppositionsparti.
Vad låg bakom de starka centerframgångarna?
års valrörelse visade att väljarna knappt kunde urskilja en enda politisk fråga som förknippades särskilt med centern.
En del tycks tro att den stora frågan på centerstämman handlar om samarbetet med socialdemokraterna.
Ge ej efter!
Just detta har London gjort.
Den militanta rasismen stöder sig på förenklade argument - som exempelvis att de svarta utgör
års blodiga mord är vinsten påtaglig.
Varför inte slå samman pensioner och studiemedel?
- Absolut inte.
Det här är konstigt nog redan som det är.
Den enskilde individen ser inte att det är hans egna pengar som går fram och tillbaka.
Det nya ingreppet till förmån för några få må vara samhällsekonomiskt rationellt, åtminstone snävt sett, men många " vanliga " studenter och akademiker kan ändå tycka att det är orättvist.
I detta skulle det ligga en viss omfördelning, men i långa loppet skulle nog de högutbildades pensioner ändå bli högre.
Gunnar Wetterberg Direktör i Svenska kommunförbundet Bild:
Socialdemokraterna hade
Det var betydande brister i deras ledarskap.
Jag skall inte rikta kritik mot Marianne Beyers bristande kunskaper om fastighetsmarknaden, det är en mycket komplex materia.
miljarder.
ST-hem har i konkurrens tagit hem flera förvaltningsuppdrag, vilket betyder att ST-hem har ett konkurrenskraftigt kostnadsläge.
kusiner och vem vet vart det bär hän efter det?
Ibland måste vi bryta oss ur våra vanor.
Att sluta stressa innebär inte alltid att uträtta mindre, utan att lära sig varva ner.
Kurser man kan gå både om man är nybörjare och om man har skrivit eller målat tidigare.
Misshandel är vanligast i hemmet.
För grov våldtäkt är straffet
Det finns bidrag att få om man blivit utsatt för brott.
Hur mycket som tex tas ut i fasta månadskostnader påverkar ju priset kraftigt.
, du får in när någon köper olja, måste betala
En månad senare fick hon reda på att resan var inställd trots att det återstod över
Stranden låg
Han är märkbart irriterad över uppgifterna om inställda plan och missnöjda gäster.
- Nej, säger Costoulas.
Annars har du rätt till skadestånd.
Han är beredd att strejka mot försämringar i sjukförsäkringen - där Sverige utpekas som föregångsland.
miljoner medlemmar, en krympande skara sedan slutet av 80-talet.
- Vad är det för samhälle vi vill ha?
Nu vill arbetsgivarna minska ersättningen till
timmar i veckan.
Klaus Zwickel menar " entydigt " att antalet metallare kommer att minska.
till
Bild :PERWAHLBERG Med järn i nyporna.
Meningen var att familjer som skingrats under våren och sommaren, då inbördeskriget rasade som värst, skulle återförenas med hjälp av uppgifterna i databasen.
Efter ett digert arbete " återstår " mellan
Levnadsvillkoren för fångarna är vidriga och några rättegångar har ännu inte påbörjats.

Svaret kom i form av ett brev och familjen chockades:
Hästarna var ju kvar.
Varken fluga eller bakterie skulle ha någonting att leva av eftersom bakterien bor i gödsel.
Men vi har blivit mer och mer besvikna och känner oss misstänkliggjorda, säger Lars.
Pappa Lars Arnesson har förlorat pengar men är nöjd med att allt blivit som vanligt igen.
Första konstaterade fallet,
Smittan finns bara hos idisslande klövdjur och då främst köttdjur.
Frågan är om paratuberkulosen åter kan utrotas.
miljoner
Den ger Jordbruksverket rätt att spärra gårdar och skicka djuren till slakt.
De flesta riktade mot exhustrun.
Men Ewerlöf bedömde inte självmordshoten som allvarliga.
ihoptejpade dynamitstavar och en tändsticksask.
Polisen i Eskilstuna undersökte igår kväll den döde mannens bostad med bombhundar.
Men av den tredjedel som är kriminell begår ungefär hälften grova våldsbrott.
Han har belägg för att de flesta mord förekommit när patienten har upphört med sin medicinering eller har avbrutit kontakten med vården.
En tredjedel av dessa begick självmord.
värmepumparna.
Normalt sett kan också utsläpp i vatten märkas genom att pumparnas kapacitet sätts ned, men nu var de alltså inte i drift.
I Kungsbacka släpptes
- I princip får ingen freon släppas ut, men all hantering innebär ju risker.
Så nu bor Anatolij på Paveletskijstationen i Moskva.
Anatolij har kommit till Moskva eftersom han har en bror här.
Anatolij berättar att han hoppas kunna återvända till sitt hus och köksträdgården och sedan tar han sina kassar och försvinner.
Liksom läkaren är Boris veteran.
För uteliggarna är det som att komma till himlen, varm mat och en säng att sova i.
Jag har inte haft någon här som förlorat sin lägenhet sedan december
- Själv har jag bara träffat en enda man.
mödrar i samband med graviditet eller barnafödande.

Av de kvinnor som lämnas ensamma är det många som begår självmord.
Familjeplanering tillsammans med utbyggd mödra- och förlossningshälsovård skulle drastiskt minska de höga dödstalen och barns undernäring, hävdar Unicef.
ANDERS HOFGREN En myt.
Stora glasytor.
Jag tror Anders Blomqvist nickade.
till mer rimliga
Just nu.
Så kanske så många som möjligt blir nöjda med huset i den lummiga parken som ska stå klart någonstans kring årsskiftet
USA säljer mest vapen i världen Risken för ett kärnvapenkrig blir allt mindre.
USA håller ställningarna som världens i särklass största vapenexportör med
Färre krig än på 1980-talet
Här begås brotten i Göteborg Villainbrotten minskar i de västra stadsdelarna.
Tvärsnittet är ett försök att i samverkan försöka hålla balansen mot jävelskapet i stan, säger Lennart Klang, skadechef på Göta Lejon.
Det finns säkert andra stadsdelar än de vi nämner som kan känna igen sig i beskrivningarna.
Vi når beslutsfattarna och högkvalificerade personer.
Vad har ni haft för teman?
För det andra ringer telefonen från hela Europa med svenskar som vill veta mer.
Rolf Jacobson minns mycket väl att han åkte ner till Skattemyndigheten redan den
- När datasystemet sedan satte igång att skicka ut påminnelserna den
Bötesbeloppet höjs dessutom om de väntar till efter augusti.
- Det finns ingen bot idag mot Alzheimer men många sjuka och anhöriga läser om detta läkemedel som fördröjer sjukdomens utveckling och vill prova det.
svenskar har drabbats av Alzheimersjuka och antalet ökar kontinuerligt.
- Vi har nu
fastigheter på Sunningeledens sträckning inlösta på kort tid UDDEVALLA:
.
Vägverkets regionchef Bengt Wolffram är nöjd.
Ökat tryck på Bosnien USA och västmakterna kräver val till varje pris FLORENS:
Vid ankomsten till den stora Bosnienkonferensen sade ordföranden för krigsförbrytartribunalen i Haag, Antonio Cassese, att han kräver att det införs selektiva ekonomiska sanktioner mot Serbien och Bosnienserberna.
Det sade fredssamordnaren Carl Bildt i sitt inledningsanförande på ministerkonferensen.
Bron över Svinesund uppfördes under kriget och fyller
och hon var inte ensam om att fly över gränsen vid den här tiden.
När vi kom förbi Hälle såg jag min mamma och fick gömma mig.
- Men det kan inte ha varit du, säger han till Vera, för hon kom klättrande från Norge och frågade mig om hon var i Sverige.
Han föll ner
Fackverket var byggt av stora granar,
En gång sa en tysk:
utbrister Ivan.
Pojken fick flera stycken.
Och nu visar de huset och sina målningar varje helg i en månad framåt.
Vackra målningar på väggarna och skurat trägolv.
Den stängs av under en timme, mellan klockan

Bild:
kronor till ett spelbolag som i själva verket var en bluff.
och
Den svenska truppen till inomhus-EM i Rotterdam fick en äventyrlig landning och jag en nyhetsrubrik.
Minns särskilt den gången som hon slog världsrekordtjejen Evelyn Ashford.
månaders avstängning som Internationella Friidrottsförbundet utdömde kom Linda inte tillbaka på samma nivå som tidigare.
Men som sportjournalist har man alltid blivit korrekt och vänligt bemött.
I valrörelsen lovade socialdemokraterna att riva upp den arbetslöshetsförsäkring som regeringen Bildt införde.
miljarder om året i slutet av 90-talet.
miljarder.
Dels från v som motvilligt gick med på att införa egenavgifterna, i utbyte mot att deras effekt skulle utredas, vilket ännu inte påbörjats.
- Jag tror inte Olof vill ladda för en ny valrörelse och då är det rimligt att han nästa år lämnar över till sin efterträdare, säger Kristina Hansson, som i tisdags avgick som ordförande för centerns ungdomsförbund.
procents chans var och Per-Ola Eriksson, vice ordförande i riksdagens finansutskott, resterande
- Och det är inte oväsentligt för en partiledare, kommenterar Kristina Hansson.
Svaret behöver inte ges i år men kommer att diskuteras - " mellan
, så tror jag idiotlåsningen vid år
Han tycktes lite omtumlad av uppslutningen, Iggy Gannon, som själv har en tandläkarpraktik strax utanför London.
år i alla fall, sade Helene Tano, som inte lät sig skrämmas av historier om tandläkarpraktiker med heltäckningsmattor och amalgam och en helt annan standard än här i Sverige.
- Där handlar det ju mer om ett reparatöryrke, säger Tobias Nilsson och syftar på frånvaron av det förebyggande arbetet med kost- och tandborstningsråd.
Bara en hade fått jobb.
Den nya femåriga utbildningen har godkänts av EU-kommissionen, men i Storbritannien har dock General Dental Council inte velat registrera någon med den nya utbildningen ännu.
Konsumentpriserna har senaste året stigit
procent senaste året.
Då får företagen inte sälja; de drar ner produktionen, avskedar anställda, sänker priserna.
Egentligen skall även lönerna röra sig nedåt - eller åtminstone ligga still - för att man skall kunna tala om en regelrätt deflation.
Det leder i regel till ökad arbetslöshet.
Enligt Statistiska Centralbyrån ( SCB ) beror nedgången på lägre räntekostnader för bostadslån.
procent.
Samtidigt har de lägre matkostnaderna motverkats av högre boendekostnader ( trots sjunkande räntor ), dyrare bensin och högre kostnader för hälso- och sjukvård.
Så länge statsfinanserna behöver förbättras finns det inga andra ordentliga möjligheter att få fart på den privata konsumtionen, resonerar Pousette.
De
Det är konkurrens från tunneln under Engelska kanalen och de försenade HSS-färjorna som höjer kostnaderna mer än väntat.

KRISTER BENGTSSON
Dokumentet som kom i mars är både en redovisning av kommissionens uppfattning, och en inbjudan till branschen att lämna förslag och kommentarer.
- För till exempel oljetransporter är det här inget problem, eftersom oljebolagen är rädda om sin image.
Exemplet avsåg i stället enklare företagsformer som enskilda firmor, vilket dessvärre inte framgick.
Rättning i ledet, kamrater
juni väntar HIF på Olympia.
på anslagstavlan.
arga ledare, som inte var överens om en frispark i slutminuten.
n(
AIK ska berömmas för ett oerhört slit och en enorm vilja.
kom till som
- Som tränare har jag varit
Han prioriterade A-laget och jag stred för ungdomslagen i diskussionerna om hur pengarna skulle fördelas.
I klubben finns också redaktörer, spökskrivare, tecknare och osnutna ungar.
Nog har vi tappat lite hår nu, men damerna är väl inte ute efter Michael Bolton heller.
Kulportören Cajchan slipper därför kånka våra klot mer än en gång per år.
Originella folkvagnar är alla damer förtjusta i.
Hackor går vi inte av för.
När målkrampen såg ut att bli bestående för Holland slog Jordi till.
Uppenbart har han också förbundskaptenens Guus Hiddinks förtroende.
Jordi Cruyff hade själv ett fint läge i
Men för mig var Hollands bäste spelare Michael Reizeger, var Ruud Gullits kommentar efter matchen.
Rumänien dömdes bort av domaren NEWCASTLE:
Den rumänske förbundskaptenen Anghel Iordanescu hade inga som helst tvivel om att det var mål:
Bulgariens målvakt Borislav Mihajlov drog dessutom upp VM
Det var ett lysande solomål där Stojtjkov gick mellan
Någon måste ha förtalat Franz K.
Den andra heter Erik Ågren.
vet att ryktet om att K kunde konsten att hålla sig för skratt är betydligt överdrivet.
Hur skickliga förstod han möjligen inte själv förrän då han skulle framträda med dem inför publik.
Han är rolig.
Den vita byggnaden på andra sidan marknadsstånden.
Upplysningar om honom och Kinsk´ypalatset lämnas skriftligen i några montrar längst ned i lokalen.
Då har man strosat förbi ett oräkneligt antal affischer med inbjudningar till Kafkateater och inspekterat ytterligare
.
Reservoarpennor.
I sin egen stad gör han det fortfarande.
Det är ögonen.
Runt torget i gamla stan i Prag hittar man de flesta miljöer med anknytning till stadens son.
kilometer korta tempoloppet i Skoghall/Hammarö.
- Medalj, det är lika bra att säga det så jag sätter press på mig själv, tycker han.
.
I Tour De France alltså.
Efter ett antal stygn och några dagars vistelse på sjukhus är Malin hemma igen.
Stor flicka är hon även när det gäller blågult,
Levercancer tar oftast många år att utveckla och är därför ovanligt bland barn.
Ungefär
månader.
i Kungsängen i maj då en 20-årig värnpliktig visade sig vara ligans kontakt inne på regementet.
Våldsbrott, tvång och olaga hot, rån, grov skadegörelse, mordbrand, sabotage, narkotikabrott och olaga vapeninnehav.
Det här framgår av de ansökningar till vattendomstolen från Vägverket och Uddevalla kommun som - oberoende av varandra - lämnats in och som bägge berör Sunningeleden och broprojektet.
Vi hoppas få vattendomen klar i höst.
Broprojektet blir den " tunga " delen i hela Sunningesundsprojektet, säger Ingvar Andersson.
meter.
år.
kunde man stanna persontågen genom att fälla ut en semafor, som visade att man ville åka med.
Sju-åtta tågstopp blir det.
Förutsättningar finns - om tåget håller tiden.
Lissabon Förbund:
Meriter:
, Nordirland ( h )
, Grekland

Ricardo Sa Pinto Sporting
Antonio Folha Porto
Förbundskapten:
, Ungern ( h )
, Azerbajdzjan
Rüstü Recber Fenerbahce

Football Association of Czech Republik, grundat
Meriter:
, Vitryssland ( h )
Patrik Berger (
Pavel Srnicek Newcastle
Michal Hornak Sparta Pr.
Radek Latal Schalke
Martin Frydek Sparta Pr.

Rom Förbund:
Meriter:
, Estland ( b )
Demetrio Albertini, Gianfranco Zola (

Amedeo Carboni Roma
Roberto Donadoni Milan
Roberto Di Matteo Lazio

TORSTEN ANDERSSON
barn, mitt ibland tunga hjärta, ansiktet mot solen och ljuset, gräset man måste ha under fötterna, säger hon.
Längsta bonaden, skapad i Hallandssöm, mäter
, som inte har mycket gemensamt med dagens smäckra silverkrona av Owe Johansson i Varberg.
Nej, bara nys, enligt experterna.
Den firma i Malmö, Scandinavian Ahtl.
Enligt Dagens Nyheter har
För att få ett tillförlitligt resultat krävs att ett stort antal individer testas eller också fordras upprepade mätningar under lång tid.
idrottare vill gärna vara försökskaniner.
Man blir inte en bättre fotbollsspelare för att man har ett plåster på näsan.
Experterna tror inte att näsplåstret, som blivit så populärt, gör någon nytta.
Tjeckien fick på nöten av Tyskland (
veckor.
av spelarna i Tjeckiens trupp kommer från Slavia ( Jan Suchoparek, Karel Poborski, Vladimir Smicer och Pavel Novotni ).
veckor - tror italienarna blir luggade i dag.
- Det akuta för Varbergs del är att vi nu inte har något alternativ alls.
- Kommunen har inget planmonopol att ta till om Banverket vill bygga på det som redan är järnvägsmark.
De försöker hitta någon som vill ta över och satsa nya pengar, kanske bygga ett hotell strax intill.
, har de senaste åren haft betydligt färre gäster än vad den hade under högkonjunkturen på 80-talet och något år in på 90-talet.
- För närvarande är lönsamheten dålig med tanke på det arbete som vi måste lägga ner, säger Tomas.
Råda säteri
Eva och Tomas Grafström har drivit krog på Råda säteri sedan

år istället för, säg,
De kostar kommunen
, som det tillfälliga bygglov som gör det möjligt att bedriva skolundervisning i byggnaden trots att den ligger så nära järnvägen.
I dag bor Mats kvar i Mölndal och har verkstad i Kvarnbyn.
Den korta tiden överraskar oss, men Mats arbetar intensivt.
Redan sista året på Konstindustriskolan i Göteborg hade hon skaffat verkstaden i Halland.
Stora format.

- Det här är ett bekymmer men pengar vi måste investera, säger kommunalrådet S Anders Larsson.
Vi måste nu göra om arbetet successivt utefter hela gamla hamnkanalen genom att göra undervattensgjutningar med betong och stabilisera kajerna med modern teknik.
- Vi har hittills sluppit större ras men en och annan sten har åkt ut i vattnet.
miljoner avsätts för att förbättra banbädden på stadion.
och rören ligger i asfalt.
Isbanan i Trollhättan är än värre drabbad Här har kommunen fått bekymmer med rostskador på rörsystemet på Slättbergsbanan.
ULF NILSSON
nHur många svenskar som testat positivt för testosteron frias varje år?
I vissa fall finns det medicinska förklaringar, exempelvis en tumör, till att en person lider av förhöjd produktion.
Det är där de drygt
Tidigare var den allmänna uppfattningen att det krävdes stora doser, tiotals gånger så höga som läkare ordinerar vid de fåtal tillfällen en patient anses behöva hormon- behandling, för att nå önskad effekt.
Hittar idrotten någonsin en lösning på dopingproblemet?
ULF NILSSON
prestationshöjande preparat, som också är förbjudna enligt IOK:s rekommendationer.
", är ett annat i raden av de nya preparaten.
ungdomar som dog vid ett raveparty i Sverige tog.
Rättegången i London handlar om att spelarna har stämt ITF för att rentvå sig från anklagelserna om att ha tagit kokain vid Franska öppna mästerskapen ifjol.
Och säljarna, familjen Nordensson i Nossebro, tänkte säker både en och
Favoriten Great Brodde avancerade till dödens

Nära
m blev dödens utbytt mot andra ytter men tempot var nog lite för tufft för favoriten.
och varvet efter
.
l Och när du vaknade - vad tänkte du?
l Vad händer härnäst?
l Du sänkte ditt personbästa i Duisburg från
l Vad är du kapabel att göra?
MIKAEL HJERPE Stadgade män och deras HOBBYHOJAR Det dånar från de raka rören och oljeröken står tät.
Japanknäcket gick i år för
- Vi var ofta uppe på Kopparmärra och raggade brudar, berättar han.
Hur många motorcyklar de har sammanlagt lyckas jag aldrig få räkning på men till träffen kom de med
, del
De är lata, de orkar inte meka, säger Gösta.
- Varje motorcykel har en egen själv, säger Camilla.
som hon kör har de renoverat från grunden.
fick han äntligen tag i en Goldstar och den gjorde han genast en riktig banracer av.
BSA är ett klassiskt engelskt mc-märke.
, en B
Ett exempel på det är när man skall diskutera nedmonteringen av det svenska välfärdssamhället.
.
Om inte Speciellts redaktion tänker om och bjuder in människor som på ett mer rättvist sätt speglar de motsättningar som finns, riskerar programmet att om några år bara ha tittare mellan
Han krävde en total bojkott av Nigeria.
" Anta att vi börjar betrakta all godtycklig makt, det vill säga alla former av diktatur, som potentiellt obscen.
Och vi?
Under Habitatkonferensen i Istanbul nyligen slogs det fast att det borde vara en demokratisk, mänsklig rättighet att gå säker på gatorna i Lagos såväl som i Los Angeles.
Wole Soyinka var huvudperson i det sympo-sium som handlade om Nigeria och det stulna valet.
" Diktaturer uppstår därför att det finns en minoritet som har vapen, är girig och vill kontrollera ett lands resurser och förslava ett folk.
Vad beror då denna relativa likgiltighet på, denna cynism?
Det kunde tyckas att Nigeria är ett fall för politikerna, för FN, för de utrikespolitiskt ansvariga.
Burmas oppositionsledare nobelpristagaren Aung San Suu Kyi sitter i IDEA:s styrelse.
juni.
Och frågan blir då vad man gör med resten av museirummet.
mycket medium, lite message.
Hon ömkar sig, är hotfull, vädjar till sentimentalitet och medkänsla, allt under ett till synes okontrollerat tårflöde.
Hur vi än tar oss fram finns alltid naturen där alldeles nära.
Rotor ( teckningar och grafik ) Konsthallen ( verk av fjärde- och femteårseleverna ) Göteborgs konstmuseum ( verk av andra- och tredjeårseleverna, samt avgångseleverna från Fri konst och nya media ) Samtliga t o m
Är det ens möjligt att i detalj urskilja det som Sigmund Freud har lärt oss från den långa tradition han hade bakom sig, lära oss att känna igen olika historiska variationer av detta som antas vara oberoende av historien?
" det Stagnelius kallar passion liknar det som Schelling kallar för attraktion och det som Freud kallar för libido ".
Inbillar vi oss inte att detta obestämda, dunkla, passiva men ändå hotfullt dominerande också är " kvinnligt "?
Bilden är ur F. Langs film Dr Mabuses testamente.
Han kommer att kunna både förföra och förarga, sa Ulvskog medan David Elliott luktade på de blå syrénerna på bordet och väntade på sin tur.
Han gillar att det blir ett rejält uppbrott i livet ( nyskild med

På söndag får vi veta om kompaniet får ytterligare pris.
Michele Nichols, född i Californien har klassisk erfarenhet från flera operakompanier bakom sig.
utbrister Cristina Caprioli vid åsynen av croissanter, marmelad och kaffe med het mjölk i separat kanna bredvid.

Och vilken publik som kommer, säger Jesper Krosness, dansare sedan många år.
Betonghusen reser sig höga mot himlen och precis som hemma har man försökt muntra upp dem med färg och postmodernistiska utanpåverk.
Några sekunder senare knackar Peter Gardiner, på jakt efter skor.
timme på sig att anpassa The Invisible Song of Walking till ett
Annars blir det fel.
.

Gnocchi med pesto, pollo al limone, carpaccio, det är italienskt som gäller på denna franska plats.
-Gud på vilket gott humör jag blev, inte klokt vad lite mat kan göra, utbrister Gunilla Åberg.
Anna laddar tyst.
Evenemengets eldsjäl och initiativtagare är klädd i vitt och guld.
franc, hälften som turnésubvention av segerkoreografin, hälften till stöd för arbetsro vid skapandet av ett nytt dansverk.
Där kommer de.
Varför koncentrerar den sig inte?
Ah, fuck them.
Michel äter ett grillspett med ost och tomat och ett glas rött och konverserar glatt en man som sitter mittemot.
Jesper ska om några timmar möta sin familj på flygplatsen, Anna, Erik och Jonas flyga hem.
Enligt lag får inga serveringar hålla öppet efter
Lena From Bilder:
Någon som sår, skördar, tar hand om skörden och fördelar den.
Snart är det september.
Att göra en privat trädgård av det som under 1900-talets senare del blev en stadspark för allmänheten.
Så härligt!
Det som nu sker på Gunnebo är delvis en upprepning av de
plantor hon behöver?
- Därför att det är få förunnat att veta hur en riktig tomat skall smaka.
Marika visar pumpor att odla, skörda, lagra, äta.
Det är hon, intendent Inger Ernstsson, som leder och administrerar det stora framtidsprojektet Gunnebo - åter till 1700-talet.
Den skall ge människor kunskap och känsla för 1700-talet samt sysselsättning.
kvm stora ladugårdsbygganden skall byggas om till manege och ridskola för
HEMMA Rikt och allsidigt om trädgårdens historia Maria Flincks bok
Trädgården har oftast setts som kvinnans domän.
Den visar att även naturen är underkastad modets växlingar och att Strindberg var före sin tid också i trädgården.
i Nyköping.
- Nu är ju fort olika för var och en.
- Jag var egenligen raggare från början.
- När väl trampcykeln blev en färdig konstruktion någonstans kring
De var riktigt vassa men man hade ingen fjädring på dem och de hade knappt bromsar.
Skinnknutten var en typisk ungdomsföreteelse.
) och då fick du stilen med jeansen och highway-patrol-jackan.
år senare, i början på 70-talet, med
fördubblades antalet registrerade motorcyklar från ungefär
Lars tycker att det är svårt att säga något övergripande om mc-kulturen i dag.
I sakta mak rullar
Det säger Eva Block på Arkivet för ljud och bild ( ALB ) vid Sveriges Radio som nyligen fått överta en stor samling husmorsfilmer av ett reklamföretag i Stockholm.
Jag tror att jag har Sveriges mest visade händer¤ Varje höst och vår var det premiärvisning för säsongens husmorsfilm, som under några månaders tid gick upp på landets alla biografer, med start i söder och slutvisning i Kiruna.
Det delades också ut varuprover och broschyrer ibland.
- Det gamla samhället ställdes mot det nya, menar Gunnar Iversen.
kvinnor arbetade utanför hemmet.
Olika kvinnovinklade reportageserier skildrade ämnen som Babys första år, Kvinna i småstad, Vad kvinnan, vill, får och kan, osv. Parallellt gjordes också program som mer kritiskt skildrade kvinnors villkor, t ex Sämre lön för samma arbete, Fakta och funderingar kring kvinnolöner.
huvudpersoner på moderniseringens arenor, ingenjören och husmodern.
En kärlekshistoria med unga huvudpersoner men ingen tonårsförälskelsefilm.
Han har skrivit manuset tillsammans med Abou Bakre Aalam och Frank Ågren, som också är regiassistent.
millimeter en film om invandrare, det är en berättelse om en del av en stordstadsbefolkning.
När hon var
- Jag skadade mina knän.
Även fotografen Crille Forsberg är långfilmsdebutant.
Peter Lindmark gör sin första film, som handlar om små marginalet i livet.
Än så länge rör det sig bara om distributionen men både Virgin och Velodrome Records ser möjligheter att längre fram utöka samarbetet.
Både Cry och Mother Superior släpper sina nya album
Man undrar hur produktionsbelutet där över i Hollywood såg ut för denna film.
Anders Hansson Kontaktlös.
Trettiosju nya filmer på knappt
I Göteborg stänger Sandrews och Svensk Filmindustri sina singelbiografer över sommaren.
Hagabion har stängt veckan efter midsommar, och öppnar sedan med fransk
Som om detta inte räckte startar också en minifestival med
juli ) kompletterar sommarens filmiska självparodiutbud.
aug ).
aug ) med sexiga Liv Tyler som åtråvärd oskuld, Robert Altmans jazziga musikmosaik Kansas City (
okt ) där Colin Nutley sätter Helena Bergström i pianobaren, Henning Mankell i Sydafrika med Den vita lejoninnan (
Men så länge mångfalden överstiger enfalden kan det betraktas som ett angenämt problem.
av TORE LJUNGBERG
Jan Johansson kom till Göteborg för att studera till elektroingenjör på Chalmers men studierna kom av sig.
Här kompade han storheter som Stan Getz, Don Byas, Oscar Pettiford för att nämna några.
Huvudsaken är väl att en jazzmusiker är en god solist, en god notläsare, en musiker som med sitt instrument kan tolka en viss stämning.
-Arrangemang är ingen oviktig detalj.
Sade Jan Johansson
Jan Johansson komponerade också det numera välkända temat till Astrid Lindgrens Här kommer Pippi Långstrump.
De andra är med sen förra veckan.
- Jag ser verkligen fram emot fortsättningen på serien.
Å andra sidan tycker jag inte om när USA leker världspolis.
- Det har varit lite väl mycket smittofilmer den senaste tiden.
Det är en skräpversion av en story med stor potential.
Centralen, SVT
Stop!
v )
,
, Med livet som insats, TV
Riktiga grabbar somnar på stranden på Mallis.
Häll i en massa sprit och färgglada frukter och bjud in grannarna på bål.
Diagnos:
Och så går hon också.
Det är bara kärringar som dricker vin.
Putte skriver så klart Madonna på sin lapp ( det gör han alltid ).
" Jag heter inte Klas " resten av morgonen.
Jag har ett ex av Kändisens autograf hemma på bordet ( den har suttit på min panna ).
Gold Festfixareliten Micke Levine och DJ Abe bjuder på partyklubb i sann houseanda.
Soulvessel Värdparet Anders Löwander och Thomas Eriksson softar loss bland cocktails och kavajer, till tongångar i form av mycket 70-tal, soul och jazz, afroamerikanskt och latinrytmer, plus gästdiskjockeys.
Resultatet blir en sobert dekadent gayklubb med hög mysfaktor i skärgårdsmiljö.
Chalmers Sommarklubb bjuder på ett jävla röj, riktiga band, kända artister, en fantastisk trädgård, en blöt pool, en elektronisk tjur, massor med mat, easy listening och rock'n'rave.
Nefertiti, Hvitfeldtsplatsen

Så fördelas kostnaden Skatten på cigarretter är i dag
på varje paket och handeln
En möjlighet är ju att krögarna redovisar försäljningen och påförs skatt, men vi tycker det är mindre lämpligt att ha rutiner för något som inte är tillåtet, säger Stenvall.
kr i automat.
kr.
Capri
Havanna
Victoria
Klara Kök & Bar
Rubinen
kronor mer än vad lagen tillåter för cigarretterna.
Hur redovisar ni överskottet?
Vi har legat kvar på det gamla priset tills vidare och inte brytt oss om att ändra.
kronor i automaten.
) Hur redovisar ni överskottet?
kronor, utan trodde att det bara var frågan om en rekommendation.
Vi har beställt en apparat som kommer om en vecka, då ska vi ta
Själv tycker jag det är rätt befriande med artister som Beck.
Han är en bra låtskrivare och binder på något konstigt sätt ihop alla
Ståuppare, ordbludder och flabb förstår hon sig inte på.
- Han var samma sorts berättare som Albert Engström, förklarar Margareta.
En bra historia bygger mycket på personen som berättar den.
- Göteborgarna är oerhört intresserade av ordvitsar.
Ytligt flabb är bland det värsta hon vet.
.
år, Göran
Skulle vilja:
Sveriges Television sänder Nibelungens ring, en musikdramatisk trilogi med förspel, som en serie med överrubriken Sagor i sommarnatten.
Rhenguldet börjar i SVT
år långt uppehåll då han i stället arbetade med Tristan och Isolde samt Mästersångarna i Nürnberg.
Och visst finns det ett relativt sett modernt anslag.
De har sett till att det är bra tonmåleri, det är inte så mycket scenkänsla i ljudet, säger Urban Lasson.
Det fanns planer på att sända Nibelungens ring redan förra sommaren.
väckt en del tankar och intresse de eftermiddagar man sänt.
Det var ett glädjande besked.

.
Bengt Göransson vinner respekt hos kulturfolket efter att ha lämnat i från sig makten.
Hon har levt på sparkapital och Stim-pengar.
- Jag lyssnar visserligen aldrig på sån här musik själv, men det smickrar mig.
En av Tones drömmar är att få en musikalroll.
Det är amerikanskt.

meter gatstump.
Festen vägrade ta slut.
S'bu är själv DJ och hans kollegor gästspelar mer än gärna med det senaste från den afrikanska dansfloran.
Man dansar som en vit.
Och här bor vit och svart vägg i vägg.
Vi har så mycket att glömma, vårt land är fortfarande ett sorgligt ställe, säger Sinead Delaney och rycker på axlarna.
De vet att de kommer att ses i kväll igen.
Alla måste göra allt, något annat har vi inte råd med, säger Nonkululeko " Nkuli " Kgotitsile.
Don't worry be happy.
Det var före valet i Sydafrika och Nkuli var en av de första svarta hallåorna i TV.
Ett litet skjul med en parabolantenn på taket står på Nkulis bord.
Innan jag dör ska jag göra en CD med sydafrikansk musik också.
Landet har ännu ingen reklamradio att tala om, men stationerna står i startgroparna.
Tänk er själva:
När krögarna söker sig bort från de våldsamma stadskärnorna är en konstgjord sjö det perfekta sättet att få folket med sig.
Det går sällan en dag utan en taxiolycka med dödlig utgång.
Det fanns
Innan köttet skärs till flis hänger det i oformliga klumpar på krokar på väggen.
Sverige.
Slippa ondska.
- Jättekul.
Det är synd att bara det negativa uppmärksammans.
Man får kanske hålla på med många saker.
Jag fick mitt första barnbarnsbarn nyligen.

Utbudet av billiga och prisvärda rätter för stället en bit på vägen.
Här finns ett tiotal smårätter mellan
kronor blev Croque Monsieur.
.

.
Italienskt så det förslår, Ramazotti ur högtalarna och vällagad pasta på borden.
.
Bella notte-stämning.
the irish rover Andra Långg.
.
-95.
KAL & ADA Danska

Anrik Göteborgskrog med trivsam stämning och god men något dyr mat.
Här får du tillräckligt med mat, trevlig servering och tjôt från goa gubbar.
Många val utöver pizza på menyn.
.
Karaoke.
Väl tilltagna rätter som tyvärr serveras av ouppmärksam personal.

.
Nonchalant service.
Genast bör påpekas att ryska opinionsmätningar är notoriskt opålitliga; ryssarna är inte vana vid detta nya påfund och håller helst sina innersta åsikter för sig själva.
Valet avgörs antagligen ute i regionerna.
Ingen tillmäter honom en verklig chans, men att kalla honom en hopplös föredetting är en orättvis dom.
Det mesta talar för fortsatt envig i en andra rond.
Japan, Sydkorea och Taiwan reser däremot invändningar.
Asiatiska värden, säger tänkarna i länder utan pressfrihet och fria val, innebär kollektivt ansvar, en stark familjekänsla, hårt arbete, utbildning och förkovran, samt motstånd mot slapphet, pornografi och ansvarslösa medier.
Inom
Han har själv lett Taiwan i en stegvis omvandling från förtryck till frihet.
Därför kan jag inte dela en framtidstro, som snittar bort varje katastrof-scenario.
Risken finns att +55-jobben blir en variant av det senaste decenniets olika sysselsättningsåtgärder för ungdomar.
Och taxehöjningar, som håller på att genomföras finns det inte heller.
Människor vill göra en insats för miljön En så här omfattande förändring kan dock inte göras utan kostnadsökningar.
Renhållningstaxan i Göteborg har för innevarande år höjts med
Känner inte Gunilla Björck till denna treårsplan?
GP avser att fortsätta bevakningen i denna fråga.
Mycket oförutsett kan inträffa.
Eller tänker Göran Persson månne brännmärka både moderaterna och IMF för förtal av Sverige och den sk svenska modellen?
nya jobb Det är märkligt att Göteborg säger nej till ett
hotell i Sverige och
Eftersom Consafe Engineering, som liksom Good Morning Hotels, ingår i JCE-Gruppen, är världsledande på flytande hotell- och bostadsförläggningar, ansåg vi det lämpligt att ha en flytande referensanläggning i Göteborg.
nya arbetstillfällen.
Så här blir konsekvenserna:
Bästa politiker, med adress till s, v och mp ( det var ni som röstade emot ), har ni inte förstått att tiden för länge sedan är förbi när ni kan tacka nej till jobb bara för att till exempel designen på en produkt inte passar er i smaken.
bäddar i
Miljöpartiet anser att en subventionering av byggnadsarbeten skall kopplas till krav på särskild miljöinriktning.
procent av hela befolkningen är allergisk.
miljoner kronor från allergisaneringspengarna till det generella ombyggnadsstödet som regeringen ville hålla vid liv.
Jag vill att Sverige skall bli först i Europa med att systematiskt bygga ett ekologiskt samhälle.
Komposten plockas isär och klätterställningen förstörs.
Här är det tydligen bara att härja vidare!
Har de varit villiga att ställa upp på de kraven?
Det måtte väl ha funnits någon prefekt som haft idéer om hur skolan skall drivas!
Vi skall inte låta oss styras av utländska intressen och de svenska bönderna skall inte producera på utländska villkor mm.
De alternativa utbildningarna är av stor betydelse för att vi ska leva upp till våra målsättningar om att alla ska kunna tillägna sig en god grundutbildning.
Ungdomarna kan välja ettåriga utbildningsintroduktioner ( UBI ) eller preparandkurser.
Därför fattades beslutet om att inte starta KUL.
Listan har tagits fram av länsstyrelserna i de
sidor finns närmare
Den är visserligen preliminär, men tar vi bort någon sjö från listan får vi lägga till någon annan i stället, säger Stellan Elmer.
( Inom parantes anges det totala antalet sjöar som finns på listan i respektive kommun eller vattensystem ) Göteborgs kommun:
(
st ) Ale kommun:
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs och Jönköpings län.
Orsaken:
Bolagets ledning var chockad när inspektionen meddelade sitt beslut ( ett av bolagets plan fanns då i luften ), enligt Fred Lippman.
Så gamla plan behöver inte vara osäkra att flyga med.
Först när bolaget återupprättat förtroendet får de tillstånd att flyga igen, enligt Fred Lippman.
tjejer anger ändå att de känner sig sunda när de är bruna.
Olle Larkös bästa råd är därför att överdrifter ska undvikas.
Björn Lepik, Janne Zachrisson och Che Vanneryr var också ute på Näset igår eftermiddag.
.
Che Vanneryr, Janne Zachrisson och Björn Lepik lever i nuet.
gram folsyra varje dag.
Men det kan vara svårt att äta
- Om man äter en ensidig och dålig kost störs anläggningen av centrala nervsystemet, säger Lars Steen.
Advokat Jan Widlund är styrelseledamot i RIS, Researrangörernas förening i Sverige.
- I tisdags fick jag besked om att resan är inställd.
Dyrt med inställda flygningar - Även för arrangörerna är det tråkigt.
Han betonar dock vikten av tydlig och klar information till resenärerna.
Kampanjen har varit hård och tuff och Jeltsin har inte dragit sig för att utnyttja presidentposten.
Men med hans stigande ålder har många ryssar upptäckt att Jeltsin inte tål så mycket som tidigare.
Ofta tar han till drastiska metoder.
När ilskan bland befolkningen växt över uteblivna resultat har Jeltsin svarat med att avskeda en efter en av sina reformvänliga ministrar.
Under valkampanjen har han inte ens tid för tennis.
Jeltsin bland anhängare under valturnén inför dagens presidentval.
sidor mot sextrakasserier är ett lika självklart inslag vid anställningen som en skriftlig arbetsbeskrivning.
Senare fick man veta att kvinnan hade fått skadestånd även av förre arbetsgivaren av samma anledning.
Därmed syntes dörren vara öppen för mötets avslutande session.
Det innefattar även rätten till abort.
Stortstädernas problem ska lösas Syftet med FN-konferensen i Istanbul, HabitatII, är i första hand att råda bot på storstädernas problem.
Bild:
journalister sina vittnesmål till Sanningskommissionen ( The Truth and Reconciliation Commission ), när denna sammanträdde i Port Elizabeth.
En rad incidenter följde:
Efter massakern i Soweto
När Stanbridge sökte medborgarskap skrev Säpo i ett hemligstämplat dokument att han utgjorde en säkerhetsrisk.
Många är fortfarande verksamma som poliser Dickson kallades också till förhör hos säkerhetspolisen som skröt med hur lätt de hade tillgång till redaktionslokalerna.
.
Det irakiska kompromissförslaget framfördes till FN i ett brev från Iraks vice premiärminister Tareq Aziz.
I Smidovitjs grupp finns bla robot- och kärnvapenexperter.
usa Tiden arbetade inte för dem.
personer som nu fördes i minibussar till närmaste polisarrest, har åtal att vänta.
I USA vande sig allmänheten vid att nästan varje nyhetssändning i TV innehöll några bildsekvenser från gården i Montana.
Det är inte sagt ens att myndigheterna gjort några stora eftergifter vid de förhandlingar som förts.
Den anser sig stå utanför det amerikanska samhället och inte vara skyldig att betala skatt.
tt/italien - Bosnienserberna för fram hot mot soldaterna som gör uppdraget så riskfyllt att de inte är beredda att utföra det, sade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén vid en pressträff i samband med Bosnienkonferensen i Florens igår.
Men president Karadzic fortsätter arbetet för att skapa en självständig stat.
Han har tagit illa vid sig efter misstankarna om bilmygel.
Rikspolischefen valde dock en neutral person.
Efter många år på rikskriminalen bad han i höstas om att få flytta över till länskriminalen.
år.
Dessutom betalar rikskriminalen hyran för Ölvebros övernattningslägenhet i Stockholm.
Läkaren Bo Kuritzén menar att donationskampanjen var onödig.
personer varje år blir aktuella som organdonatorer i Sverige.
Vårt mål var att människor skulle ta ställning och vi har fått in en miljon svar, säger Håkan Gäbel.
INGMAR ARCHENHOLTZ
till hjälp för att ta polismyndigheten i örat.
Underförstått till kvinnans förmån.
För att allt skall löpa smidigt har trafikkontoret satt upp skyltar och annonserat i tidningarna.
- Det här är mycket dåligt.
- Nej, jag visste ingenting om det här.
Det är väldigt irriterande, säger Berndt Magnusson.
Bilder:
GERT GELOTTE
Är du inne på sista varvet nu?
Tolkningsutrymmet är att Johansson vill ha
Efteråt upprepade GP frågan och fick ett något rakare svar:
- En sådan vill jag förhindra för den skulle gälla avveckling eller utveckling av kärnkraften.
Och Göran Persson var orolig för att det kan komma att försvåra samtalen undet det möte som avslutar det italienska ordförandeskapet.
Framför allt gäller det hans eget skötebarn - Östersjön.
Idag är hon först på en föreningsdag hemma i Nälden.
ett konkurrenskraftigt näringsliv, att medlemsstaterna verkligen genomför avregleringar för den inre marknaden och gör arbetsmarknaden mer flexibel.

Arbetsmarknaderna måste bli flexiblare, vilket som sagt betyder helt olika saker beroende på vem som använder ordet.
Men det skall bli intressant att se om arbetsgivarna vågar säga något mera konkret i Rom, säger Inger Ohlsson.
Bild:
hur ska man nå det gemensamma målet?
En halv miljon satsas på att locka nya medlemmar - Kapitalet har fått globala rättigheter.
Det var grupparbete.
- I Puna finns
Inga tänker på Internationella Metallfederationen.
Skälet var att företaget kommit i kapp i beställningarna på lastbilar efter rekordåret
Framtiden ser oväntat ljus ut.
Skälet till att prognosen ser bättre ut än väntat hänger ihop med att den förväntade nedgången på Europamarknaden uteblivit.
Båda möter dock hårt motstånd hos facket.
tt Sumitomos chefsmäklare Yasuo Hamanaka, utpekad som ensam ansvarig, har medgett att han systematiskt fifflat med bokföringen för att dölja de förluster han och hans underordnade gjort på råvarumarknaderna sedan mitten på 80-talet.
Sumitomos VD Tomiichi Akiyama förnekade vid en presskonferens i Tokyo att företaget skulle vara i gungning.
Liksom Nick Leeson, vars optionsaffärer fick Barings Bank på knä i fjol, hade Hamanaka ingen överordnad som satte gränser.
Japan har under våren också skakats av
- Moralupplösning råder.
- Det är inget man får panik för, säger VD:n Tore Hallberg.
Riskhantering har också varit ett tema när flera länders tillsynsmyndigheter träffades i Stockholm under den gångna veckan.
Den värsta smällen drabbade Stockholms skattebetalare på det glada 80-talet.
.
var ett mörkt år för optionshandlarna.
innan ett par fondkommissionärsfirmor, Carnegie och Alfred Berg, kvalade in på listan.
Och det är bland annat Nick Leesons förtjänst.
tt - Någon deflationsrisk ser jag inte.
Vid ett framträdande inför Sparbanksfolk i Östersund i går underströk Urban Bäckström att riksbanken står fast vid bedömningen att inflationen på årsbasis blir
Sedan i januari har banken sänkt sin styrränta, reporäntan, från
Konkurserna blir färre - men inte i Göteborg Antalet konkurser i Sverige minskar.
- Siffrorna för maj är en positiv signal, men det är alldeles för tidigt att tala om ett trendbrott.
procent färre konkurser i maj än samma månad förra året.
För ett tag sedan kom Industriförbundet och tullverket överens om en övergångslösning.
ULF NILSSON
Krister Malmqvist, Svenska Fotbollförbundets jurist och ledamot i Riksidrottsnämnden ( Rin ), delar den uppfattningen:
lFörutsatt att visar sig att idrotten inte kan stänga av fuskare, är det dödsstöten för kampen mot dopingen?
Men kan IOK vinna kampen mot dopingen?
För åttonde året i rad var det dags för Drakbåtsfestival.
Nyttan tar landets kanotklubbar hand om.
Och har man en gång deltagit verkar det som om man gör det igen.
Nåja, bitvis är väl humorn på samma nivå.
Polisområde Göteborgs city
Fin Fysik/Lilla Bommen-hälsan
Smurfarna från Ericsson
MAGNUS SUNDBERG Hålligång i skogen, typ.
När kommunledningen för
miljoner kronor.
miljoner kronor, anser stadsdelsförvaltningen.
VF-ordföranden Hans Andersson lät uppenbart belåten, i mobiltelefonen från hotell Sheraton i Stockholm där Svenska Hockeyligan har konferens:
Fyrtioåtta (!) spelare, av varierande klass, är hittills registrerade.
Vi riskerar, på sikt, att utarmas totalt, påstår Olle Öst, konsult åt LIF.
), Tomas Forslund och Niklas Eriksson ( Leksand ), Petter Nilsson ( Luleå ), Roger Hansson och Roger Öhman ( Malmö ), Andreas Salomonsson ( MoDo ), Mattias Lööf ( Västerås ) och Peter Berndtsson ( Västra Frölunda ), behövt fly landet för att tjäna större pengar.
) Markus Ketterer, mv Finland Sergej Fokin, b Ryssland Atle Olsen, b Norge Marko Virtanen, f Finland Mark Pedersen, f Kanada HV
) Joakim Persson, mv Tyskland Morgan Samuelsson, f Tyskland BRYNÄS (
) Patrik Ross, f Finland VÄSTERÅS (
Bild:

Uppgörelsen säkrar de viktiga delarna av Svartedalen för naturvård och friluftsliv.
- Det vore olyckligt med en sådan utveckling i Svartedalen, anser kommunalrådet Lena Facht ( m ) i Kungälv.
cirka

KENT EIKELAND
De engelska kungligheterna är betydligt lättillgängligare.
:e födelsedag.
Men drottningen avböjde då all uppvaktning.
Bild:
Alströmer var en riktig liten Emil ALINGSÅS:
Museichefen Karin Walhammar har länge funderat på en utställning som beskriver vem Jonas Alströmer var.
Efter att ha rest och studerat i Europa återvände Jonas till Alingsås och startade manufakturverket.
In i våra dagar präglar Alströmer sin hembygd.
Svensk konsul i London 1720-talet:
Kung Adolf Fredrik och drottning Ulrika Eleonora besöker fåravelsskolan i Skara.
SNÄLLA SKOTTAR ¤men i dag kan det bli krig - om England vinner England mot Skottland.
( England vann,
Milt uttryckt.
Han kunde inte valt ett bättre tillfälle; skottarna vann med
.
Trots att deras lag förlorat en stor titel hyllades de blåvita i timmar efter matchen.
Han tjänstgör numera som spelade tränare i Sandvikens IF, utanför Gävle.
nInför dagens match har lagen mötts
England vann med
nFlest mål blev det i mötet på Wembley
på Hampden Park
Dom måste bråka om allt, speciellt fotboll, anser skottarna.
Fadern är basker, modern är född i Madrid - och Lallo följer givetvis den spanska fotbollen ingående ( favoritlaget heter Real Madrid ).
Caminero, som varit en av orsakerna till att Atletico Madrid äntligen tog ligaguldet igen, är inte riktigt i slag.
Fast det är klart jag hoppas på Spanien.

, Ryssland ( b )
) Årets landskamper före EM:

Colin Hendry Blackburn

John Spencer Chelsea
Darren Jackson Hibernian
Klubbar:
, Rumänien
Jocelyn Angloma (
Målvakter:

Zinedine Zidane Bordeaux

Madrid Förbund:
Meriter:
, Armenien ( h )
, Norge
Alberto Belsue Zaragoza
Miguel Angel Nadal Barcelona

Juan Antonio Pizzi Tenerife
Slaget om öriket stundar LONDON:
England spelar mot Holland med nyvunnet självförtroende.
gånger:
- Visst har han sina problem, men när Paul är i form kan han göra vad som helst på en fotbollsplan.
Postgirot avgörs i den fruktade Klevaliden - igen SKÖVDE:
års lagtempovärldsmästaren Verner Blaudzun.
Det finns nog inte lika många i Blaudzuns gäng.
Det var emellertid ingenting mot norrmannen Svein Gaute Hölestöl.
Klubben har inte samma uppfattning.
Det mesta av pengarna är dock kvar.
En är kvar.
Ett brev med namnunderskrifter, där man krävt ett sammanträffande med klubbledningen, har skickats till klubben.
Han fortsätter:
- Det har du inte med att göra, var enligt Karlsson det svar han fick från lagledaren.
GÖTEBORGSIDROTT ¤men IK Götadal anser inte att de gjort fel Ilskna föräldrar biter inte på ledningen i Götadal.
Det finns oerhört strikta regler.
lSkulle de i praktiken kunna få åka iväg någonstans i höst?
- Som jag ser det kan kontentan endast bli att fortsättningsvis tar vi ansvaret för hela den summa som försäljningen ger.
damer gjorde för tredje gången, i varsin klass, upp om Generali Masters.
©- ®D Kn
®5 Helness Jansen de Boer Sharif
Ruteräss och en ruterstöld följdes av spader till äss och ännu en ruterstöld.
svenskar ( Anders Morath och Björn Fallenius och Pyttsi Flodqvist var de andra ) som utan framgång deltog i Paris.
®D Kn
Den enda
trick.
©K D Kn
p 3® p
Han vann med klö Ä, tog ut äss och kung i spader, gick ut på hjä Ä och tog för klö K med spadersak.
Problemhörnan Förra veckans spelövning kom från en engelsk landslagsuttagning.
®K Kn
©Ä Kn
Dessa går att få antingen i ruter eller klöver eller i båda!
Du skall få ärva kontraktet av de
rundpass Mot
Onsdagar:
Känt gebiss.
Det spelar ingen roll.
- Men det blev så tråkigt att bara vara hemma, så jag började spela igen.
Många har jobb och familj, berättar Grunden Bois tränare Thor Guttormsen.
Men jag såg Turkiet mot Kroatien på TV.
Namn:
Deltar som ende Göteborgsspelare i fotbolls-EM i England Bild:
Att vara ung och spela fotboll i division
saker samtidigt, spel med ditt eget lag och träningar med Gais?
Bild:
Rui Costa tog sig loss till höger i straffområdet med en tunnel, och serverade Sa Pinto en perfekt boll.
matcher.
Efter den snöpliga förlusten mot Kroatien var laget tvingat att ta minst en poäng igår.
Hjälten.
Utan tvekan är det ändå en årstidsanpassad marinmålning han har framför sig när han reser sig från skrivbordet för att ta en paus från ledningsuppgifterna.
I näringslivet skulle han ha kallats för direktör.
Borttagandet av mellanchefer har gjort beslutsvägarna kortare mellan de
Men det skärs inte bara i budgeten i Majorna.
Gunnar Palmqvist medger att den höga ambition och de stora krav, i både moraliska och etiska frågor, som han ställer på sig själv kan upplevas som jobbiga av medarbetare i förvaltningen.
Rannsakar jag mig själv så har jag till exempel inte varit hemma mycket när mina söner växte upp.
Man skäms på något sätt, om det inte är jubel och sång inuti.
Vem är du?
Sök någon som något känner Gud.
Hör då på skapelsen i midsommartid.
Det kan låta pretentiöst så det förslår, men vad är mest utmärkande för Jesus från Nasaret?
Han hade gjort om stora delar av laget som slog Ryssland.
och Sacchi hade haft känsla i laguttagningen.
Kanske borde Sacchi också tagit bort Paolo Maldini.
Och avslutade perfekt.
Men tjeckerna kontrade vasst flera gånger, och hade avgjort om inte Peruzzi storspelat i italienska målet.
Efter
slutade den drabbningen.
Men vi är också realistiska.
Inför det här året försvann ett halvt lag.
Och de allra flesta som skickat in tävlingskupongen har faktiskt svarat rätt.
Thomas Ravelli, Björn Nordqvist, Ralf Edström, Torbjörn Nilsson och Tomas Brolin.
Han var född i Stockholm.
Stockholms målaresångförening, Bodens sångsällskap, Hantverks-kören, Grafiska kören, Sångsällskapet De svenske, Stockholms arbetarsångförening och Mercurie-Ordens sångkör.
GP fick vara med då en meriterad kvartett lade kör på blivande (?
- Då hade jag kanske inte landslag mot våld i tankarna, däremot det allt mer utbredda ungdomsoroligheterna, berättar mannen bakom text och musik.
Toto uppträder gratis på Götaplatsen.
.
- Ja, det är klart att det gör, men i övrigt vill varken vi eller Atalanta kommentera något övergångsbelopp, säger MFF:s klubbdirektör Ulf Bergquist, som valde att släppa sin duktige mittfältare, trots att klubbledningen inte var helt nöjd med uppgörelsen.
Från att ha varit en fattig flykting från öst är han nu en välbeställd slottsherre i väst, en målarfurste i ordets bokstavliga mening.
Han isolerar sig och väljer bort den vardagliga njutningen att lyssna på musik, för att kunna koncentrera sig på att skissa, måla och skulptera.
Det måste ha kommit mer eller mindre som en chock för honom när han upptäckte att hans konst nästan blev realistisk, föreställande.
Det är färgerna, formerna, den kraftfulla penselföringen och expressiviteten som skall spela huvudrollen, inte den lättköpta bilden av en människa, en kropp eller ett träd, menade han.
Det gäller en rad jättelika dukar som är abstrakta och på många sätt är direkta arvtagare till Jackson Pollocks droppmåleri.
Georg Baselitz visar hur falskt romantisk den bilden är i vår tid.
Hänger på Museum Ludwig i Köln.
Kuber, rektanglar och rundade figurer har skjutits in i varandra.
.
Han blev chockad över vad han såg.
En och samma etniska grupp är inte sällan både majoritet och minoritet i olika mer eller mindre komplicerade konstellationer.
Lundberg och Lindberg hukar inte inför det motsägelsefulla, de analyserar sitt faktaspäckade material, nyanserar, men faller inte i fällan att försöka löda ihop en bild som måste få ha sina sprickor.
Författaren menar att om omgivningen visar respekt för " utbrytarens " ursprungskultur blir detta automatiskt ett uttryck för bristande aktning gentemot dissidenten.
Är Per Bauhn helt omedveten om i vilket ekorum han befinner sig?
.
- som skall fördelas i olika butiker världen över.
är att pressa priserna ytterligare, säger VD:n i Sverige Birger Lund, som är mycket nöjd med det ombyggda varuhuset.
På textilsidan fortsätter man med ekologiskt odlad bomull.
Ungarna behöver inte parkeras bland bollarna Accentavdelningarna har fått stora utrymmen.
Det var jätteroligt att vara med och följa hela processen, berättar hon när hon sitter i sin gröna krinolin sydd i hennes eget popcornmönstrade tyg.
Nu stundar glädjedagar mitt i sommarens tid:
- Tycker du det var så märkligt?
giv mig tröst, säger Göran Tunström, och tillägger att han i sina verk försöker skapa fiktion som är så stor att verkligheten får plats där.
- Det är ingen ordning på mitt skriveri.
" Jag har försökt finna fel i romanen och njöt av att kunna meddela er detta:
år skrev i sin dagbok:
Spelar Billie Holiday på grammofon eller Six Pistols, " vad tänker du göra nu då när musiken utvecklas så här ".
Något måste absolut formuleras, säger han.
Han skriver om alla tillkortakommanden tillvaron rymmer, han skriver för att synliggöra livsmassan så att vi begriper att vi inte är ensamma i våra nederlag.
- Får barnen ett negativt språk med sig, " dra åt helvete " som första mening i livet, inga smekningar, ingen ömhet, mentala örfilar, då kan det bli både små-nazister och Livets ord av dem, men är grundbilden den av tillit så VET man att det finns, säger Göran Tunström och tilllägger att " jag är nog lite av uppbyggelseförfattare.
Så fick man sig en lektion i HUR att behandla det man varit med om och upplevt.
En lunga finns kvar.
Jag är rädd, och din far, Pétur " - skriver Halldór om " läkarens öga " till sin son i Paris.
- Nej.
-Jag ville döda henne.
I alla fall inte på en green i Småland.
Punkt.
Dessutom har hon en egen studio hemma på övervåningen där hon experimenterar en hel del.
- När jag jobbar med människor jobbar jag verkligen med dem.
Ryktena som florerat flitigt i brittisk skvallerpress om att Björk och Goldie skulle gifta sig skrattar hon åt.
Där hela köret finns Somliga irrar jorden runt på jakt efter synd och sevärdheter.
Han berättade också att han vid ett besök i New York tillsammans med kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia blev mött av en delegation från Vita huset som stegade fram till Bengtsson och sa:
Egentligen borde Bockstensmannen ligga i en monter på Kurhotellet som ett exempel på en gigantisk bantningskur, ty å detta kureri kan man få vara med om det mesta:
FALLFRUKT Slarva inte med grammatiken!
Invändningen att dessa inrättningar inte fanns för
hade de progressiva fruarna visserligen inte tänkt om men väl begynt den mödosamma processen.
I stället anställde han en söt 18-åring som genast började ge flickan danslektioner.
Hon skall anställa barnjungfru och har
SEDERNA ändras.
Sverige behöver sin svarta marknad om välståndet inte skall raseras för småfolk och storfolk.
miljoner Göteborgsmusiken är räddad - åtmin-stone året ut.
Sedan hoppas de på statligt stöd
Men det är tydligt att samtliga inblandade anser att det här egentligen borde vara en statlig angelägenhet.
Framgångarna har i alla fall inte saknats Göteborgsmusiken, den bistra ekonomin till trots, röner för närvarande stora framgångar med sin nya skiva som sedan flera veckor ligger på topplistan över bäst sålda skivor i landet.
Avvaktande, är ett alldeles förträffligt passande ord om man skall beskriva de inledande
Naturligtvis finns det några fantastiskt fina undantag enligt det där konceptet som bekräftar regeln.
.
Haru nått knark i väskan?
I år spelas det dessutom på Botaniska och Långedrags brygga.
Men även om sommarunderhållningen riktar sig främst till de äldre tror Marie-Anne Dahlberg att även yngre människor kommer att uppskatta teatern i Slottsskogen.
Idag lördag kan man vid Gunnesbykolonin uppleva Nästa Damernas.
KRISTINA TORELL
- Där finns europeiska, afrikanska och sydamerikanska influenser, säger Rafael Sanchez Duenas.
Där spelar arrangören Rafael Sanchez Duenas stränginstrument, keyboards och slagverk.
Tjörn satsar på färjetrafiken TJÖRN:
- Vi räknar med att snabbt starta utredningsarbetet för att få fram en plan för utbyggnaden av färjelägen, beställning av nya färjor och utbyggnad av parkeringsplatser för årsboende.
Ramen för grundskolan höjs med
Det handlar om investeringar på cirka
Midsommar är som nyår - en ångesthelg.
Under dagen låg vi på klipporna och solade, någon seglade och alla drömde vi om tjejer.
JUSTJAG SÅG inte mycket i övrigt heller.
Med undantag för vissa inslag.
Men det märkte väl aldrig du, ha-ha?
år och tävlat i
Ett 40-tal tävlande från hela landet har flugit till Backamo för att delta i SM som ordnas av Göteborgs Flygsportklubb, Chalmers Flygklubb och Aeroklubben i Göteborg.
Att tävla i precisionsflygning innebär att visa framfötterna i
Ska landa utan att använda motor Piloten som är ensam i planet skall också på kartan markera de dukar som lagts ut på okända platser.
- En spännande premiär, säger Göran.
- Volvo.
, använde gatan för att fara mellan sitt lantställe och regeringsbyggnaden i Kreml.
Båda tänker rösta i presidentvalet på söndag.
Jo, en flicka skiner upp:
Och många ryssar tycker att det känns oväsentligt med alla varor, de har ju ändå inte råd att köpa dem.
MEDSYRRAN SOMIDOL Det skiljer
Och oftast är det ett kollektivt asgarv som hörs.
Men hon vill lyckas.
Jag fick det för att jag är bra på svenska.
En sådan sak är Tjej-träffen.
Hon skrattade när de ringde från Café.
Alexandra fortsätter att jobba på med Mosaik i minst ett år till.
Nej Gillar:

Nazism, rasism och fascism.
JOHANNA BÄCKSTRÖM
Det viktiga är att man samarbetar.
Det är ju kul att ha lite egna pengar i stället för att leva på mamma och pappa hela sommaren.
.
Henrik Landervik,
Speciellt om man som Maria, Anna och Henrik snart ska ut i arbetslivet för första gången.
Spara på en sak och sen lägga pengarna någon annanstans.
Sen skulle jag slopa JAS.
De ska inte behöva ta krisen, det får företagen göra, säger Maria.
- Det vore bra om vård och omsorg är framtidsyrken.
, Göteborg:
år.
Oftast går de ut på att någon av lekdeltagarna lägger sig i en obekväm ställning på obekvämt underlag, varpå
Eder tillgivne Marcus Sommar, sol och säkrare bad Livräddningen i Tylösand en förebild för andra kommuner HALMSTAD:
Utkik från
- När vi började vår verksamhet för över
Värre än att göra lumpen, sägs det.
Där är det försäkringsbolaget Trygg-Hansa som gått in som finansiär.
.
Jag har nära både till Kamratgården och city.
Någon flickvän?
matcher hittills.
Och givetvis blir Italien farliga.
- Är det varmare i luften kan det vara kallare.
År
.
Men tänk er Frank med hår på flinten och ni känner genast igen polismannen Bobby från Spanarna på Hill Street.
:
års ålder kvävdes av sina egna spyor efter en överdos sömntabletter gick det bara drygt
Kvällens dokumentär berättar om vägen från uppväxten i Seattle, USA, till berömmelse - och död - i Europa.

Fascinerar ännu.
Efteråt sa sensei:
Den är också bra till självförsvar.
.
Något som Lerum är speciellt bra på.
De menar att det är en centralistisk väg, och att skolorna själva klarar av att fördela dessa resurser.
Kommuninvånarna kan också glädja sig åt en sänkt VA-taxa nästa år.
Nöjd.
som linjemontör hos Härryda Energi AB.
- Men det har aldrig förts på tal att fader son-förhållandet skulle ha inverkat på anställningen, försäkrar han.
- Tjänsten inrättades i samråd med de fackliga organisationerna.
års verksamhet och bolagets framtidsplaner för Härryda kommunfullmäktiges ledamöter.
Karln är något av det roligaste jag sett på länge.
roller; dels enligt Staffan Götestams utmärkta manus dels enligt de personer vi lärt oss känna igen i filmatiseringen.
Midsommar på Saltkråkan med dans och traditionell stång.
- Ingen behöver vara orolig, vi kommer att lösa den här situationen, försäkrar kommunens barnomsorgschef Marie Levin.
Marie Levin fick redan för
Inte aktuellt med barnassistenter Och en återgång till systemet med barnassistenter i hemmet är inte aktuellt.
Kommunens reservvattentäkt i Ryrsjön blir försenad.
kronor av den beräknade kostnaden på
Kommunerna är skyldiga att se till att det finns reservvatten att ta till om den ordinarie vattentäkten slås ut.
Vardagen för musikvärldens grovarbetare är inte särskilt glamorös.
Annars kör han lastbil.
Men Lars-Åke verkar obekymrad där han spankulerar runt i trädgården i kortärmad Söderhavsskjorta och med en cigarett i nypan.
Han bor i Säffle där han också arbetar som serviceingenjör.
Han säger:
Med oföränderligt gott humör har de
:an söderut mot Varberg.
Janne Haglund ser nöjd ut.
Lite ledigare stil.

Det är
och
Nä, spelning heter det allt.
Han är de små åtbördernas man.
Slit och släp.
Utrustningen skall in genom köket, över en irriterande tröskel och vidare in i salongen.
Janne har börjat montera pukorna.
personer.

Grabbarna kör lite soundcheck.
Det är så där ibland.
minuter ", ropar han.
middagssällskapen i salongen äter annat ikväll.
- Det är också en jävla kioskägare.
skall de börja.

Lasse försvinner ner på golvet för att höra att det låter som det skall.
De blandar den traditionella dansbandsrepertoaren med Mauro Scocco, Peter LeMarc, Abba och annat.

Sen en gammal Eagles.
.
Svensk Avel har dansat sig svettiga.

Jag har inte hört honom missa.
Lars-Åke städar logen.
Det blir Clock.
är vi i Uddevalla.

En kvinna stiger sömnigt ut från vardagsrummet.
u Fotnot:
) Resten av befolkningen gillar musiken och så många som
Av dessa är medlemmarna i
Saxofonerna brukar också låta på ett visst sätt.
ULF JOHANSON bilder:
.
I NATT ÄR JAG DIN.
timmar skall han på det igen.
Det finns nämligen på omkring var femtonde kilometer övernattningsställen iordningställda med vindskydd och eldstad.
Och lämnar de övriga
·en bra karta kan behövas även om du håller dig till markerade leder.
Hans nuna återkommer på varenda minnestavla över det som var 1800-talets största ingenjörsprojekt i Sverige.
och
Sveriges vackraste vattenväg i skir försommargrönska är lugn och fridfull.
- De allra flesta besökare har stor respekt för den kulturhistoria som finns längs kanalen.
Göta kanal var något av ett 1800-talets JAS-projekt, kostsamt och ständigt ifrågasatt, en het politisk stridsfråga i många år.
, tål fortfarande att begrundas med eftertanke.
De gjorde cirka
Det var missionspastorn Henry Kindbom som tog initiativet till kanalmissionen.
Kindbomsgruppen är en uppskattad institution i Forsvik.
Sjötorp vid Vänern-Mem vid Slätbaken i Östergötland.
Från
kronor,
Kostnad för resa en väg med egen båt
.
Göta kanal har
Men den bygger på en roman, vars handling utspelas på Capri.
De har ett centralt beläget kloster i Roms gamla stadskärna.
Det är ett billigt, miljövänligt och fysiskt stärkande alternativ till motoriserad transport men inte ofarligt.
I den digra flora av guideböcker som finns på marknaden, utmärker sig några genom en mer okonventionell uppläggning.
ARNE DAHL PACKAT Vi finner oss inte i SJ:s nya prissystem Sedan årsskiftet har SJ bytt prissystem.
Så billigt som möjligt = röd avgång.
Jag fick bära min
.
Rena önskedrömmen för ekonomiskt tyngda småbarnsfamiljer.
Strax intill finns en av Europas största samlingar av fungerande gammaldags karuseller.
positivt.
" Åk inte detta om ni är gravid, invalid, hjärtsvag eller har högt blodtryck.
och en natt dyker upp var och varannan meter.
Men avsätt en hel dag och ta egen picknick med er.
Stora hajar och rockor finns på bara några decimeters avstånd.
Det ligger i Wassenaar i södra Holland och har bland annat ett stort vattenland med oväntade attraktioner.
centimeter lång måste man vara för att få åka Pytonormen.
Redan på 1800-talet besöktes området av brittisk nobless som halade upp tonvis med lax ur åarna.
Mycket regn, rentav riktigt rikligt med regn står högt på önskelistan.
Många kikar bara västerut när de färdas genom Halland.
Havsfiskaren kan åka på tur från ett flertal hamnar.
Tillgången på torsk har blivit något bättre efter en lång period med påvert fiske.
Där finns också inplanterad ädelfisk och gott om gädda.
Havsfisketurer utgår från många platser.
Halland har givit ut en skrift kallad Fiske i Halland.
Bohuslän har en gratisfolder med bra kartor, detaljerad genomgång av havsfiskemöjligheter men en aningen torftig beskrivning av sötvattensfisket.

Rolf pekar på astronautträningen.
Ombord på Northern Light delar vi upp säkerhetsaspekten i
Det går enbart genom förebyggande åtgärder.
I båda fallen:
OMMÄNNISKAN.
Men förhoppningen att inte gå överbord kan passivisera handlandet, tvärtemot vad som behövs för att klara sig.
Varje år överges båtar till havs av besättningar som senare hittas dö da eller aldrig återfinns, medan båten hittas flytande med både vatten och mat ombord.
De har digra erfarenheter att ösa ur.
Grill-George själv kom alltid fram ur pommesfritesoset och satte sig hos Ingemar och skojade med honom.
Träden mådde prima och doftblandningen av blommande lind och het asfalt nådde ända upp till Saras näsa på tredje våningen.
Botanikern var däremot liten och verkade påfallande spröd när han kom hem till Sara för att lämna arvodet, ett litet betyg och
.
Hon samlade ihop cremer, pennor och skuggor och gick ut i den halvdunkla hallen och fullbordade sin makeup framför den gamla snälla spegeln i mässingsram som hon ärvt av sin, ja vem var det nu igen, skit samma.
Blickarna föll strax på en brun porslinshund som stod på hallbyrån och såg fånig ut, med huvudet på sned.
Hundarna lyssnade mycket uppmärksamt på olika försäkringsfrågor, särskilt stövarna.
- Med Kurt?
Var inte tarvlig.
Hon hade glömt hur mjuka och liksom kraftlösa händer han hade.
Utlandsresor var aldrig aktuella, eftersom Harry inte kunde lämna hundarna.
Porslinshunden fick snart sällskap i sopnedkastet och på Östhjälpen blev man överlycklig över att med så kort varsel få komma och hämta ett piano, en matsalsmöbel, ett linneskåp, en chiffonjé, en hushållsassistent, en herrbetjänt och ett skrivbord, Emmaus var på hugget när det gällde kläderna.
Skulle hon ha speglar i fortsättningen skulle de sitta i taket.
Hon tänkte sig ut på Avenyn.
Då hade han hängt hatten på en krok.
Sist hon besökte den här lokalen hade hon köpt
Köpte hon något nytt skulle det bli begagnat.
Kafka?
stolar och hon var ändå inte tjock.
Hon kände ett omedelbart gensvar och log en gång till.
Utanför Ringbaren snubblade hon på en sten när hon måste stiga åt sidan för
När de kom fram till Gamla Ullevi såg Sara
Inte på nya Ullevi heller för den delen, fast i födelsedagspresent av tjejgänget hade hon fått en biljett till de
- Vad skall hända här?
- Och Torbjörn.
- Vilka kläder, sa plötsligt mannen med det vackra håret till Sara och tittade på hennes byxor.
Mannen med det vackra håret i mittbena blängde på sin kamrat och vände sig ursäktande till Sara.
Sara hade mest lyssnat på klassisk musik i sitt liv, men det här var inte heller dumt.

Det var en ramsa Sara kände igen från handbollen.
Och vi är supporters.
- Titta på matchen nu, Algot, sa rundnäsan flera gånger, nästan grinigt.
Och min pappa en keps.
Algot fattade Saras båda händer i sina.
( Wahlström & Widstrand ) BLANDANNAT Så får du pengar till semestern Semester.
Steg
Först när du vet vart pengarna tar vägen vet du var det finns pengar att spara.
Steg
Annonsera!
timmar.
Tänk på att hemförsäkringen inte gäller om hyresgästerna stjäl eller vandaliserar.
- Vad man samlar in till är inget som vi skall blanda oss i, säger Greta Wolmebrant, på polisens juridiska avdelning, det är ett förtroende mellan givare och mottagare.
PANTA:
procent.
Tänk på att det ibland är möjligt att göra avdrag för kostnader för intäktens förvärvande.
Tomater faller samman, men man kan lura små kvisttomater genom att trä dem i ändarna på spetten och lägga spetten så att tomaterna inte hamnar över den kraftigaste värmen.
Sesamolja är särskilt gott till potatissallader med mycket örtgrönt.
dl vatten
Vänd spetten ett par gånger under tiden.
Fiskspett
msk rivet citronskal
Avsluta med en liten tomat.
dl lättmajonnäs
liten gul squash
krm svartpeppar Pressa vitlöken och blanda samman marinaden.
Servera spetten som tillbehör till kött eller ät den som grönrätt tillsammans med örtsåsen och en blandad sallad.
Citronsmör
Smaka av med lite salt.
Krydda med salt och svartpeppar.
GLAD SOMMAR!
Så kan man tänka sig en dag med bakverk.
De talar om något som inte längre handlar om mat utan om skön konst.
limpor eller
g jäst
minuter.
tsk salt
timmar, pensla gärna med vatten efter halva tiden.
grader.
Fyllning:
Koka upp rabarber med socker, vatten och kanel tills rabarbern är mjuk.
g vetemjöl special
Ställ vatten och ägg i kylen och mjölet i frysen ca
mm tjock.
ägg
minuter.
Vispa grädden och blanda ner den försiktigt.
Vaniljtoppade hasselnötskakor ca
Dela degen i ca
tsk grovmalen svartepppar
Nolgårds knäcke.
Hur som helst, de passar inte på ett matställe som avkräver gästerna ett par hundralappar för en varmrätt.
Halstrad anklever serverad på rostat bröd med korint- och mangosallad gick lös på
Frikassén på gödkalv med fänkål, bönor och timjan var en lika mild som mör anrättning.
Vi hade gärna bytt papayan mot en rejäl gräddklick som rundat av smaken hos sorbeterna.
desserter
Dagar har rest de vanligaste stråken i Tyskland, Schweiz, och Österrike och kan konstatera att vägarbeten är legio.
Autobahn är som sagt en snabb väg, men också riskfylld.
Lokala hastighetsbegränsningar är vanliga och den minsta lilla störning orsakar omedelbart köer som är irriterande långa.
Autobahnmackarna tar ofta upp till
En liten incident kan medföra långa köer på Autobahn.
Vi måste älska, frågan är bara vad vi älskar, sade Augustinus.
Det är ett sätt att säga:
Detta är ett okontroversiellt påstående.
Centerstämman sa förra året nej till att binda upp sig i förhållande till EMU, den tänkta europeiska monetära unionen.
Det särskilda nätverket mot EU kräver därutöver rent allmänt ökat inflytande för nej-sidan.
Denna anpassning var väntad, trots de kategoriska uttalanden som tidigare under året kommit från partiledningen.
Olof Johansson kan ta en sommarpaus efter s-uppgörelsen, men vilka planer har egentligen Göran Persson när det gäller kärnkraften?
visade en IMU-mätning att miljöpartiet gått om folkpartiet, som de socialdemokratiska väljarnas andrahandsalternativ.
Miljöpartiet däremot gick från
Den allra största förändringen i denna mätning är att folkpartiets andel av tänkbara väljare ökar från
Det är centerpartiet som håller stämmor i staden och till traditionerna hör att på den gemensamma rikstingsdagen tåga genom stadens gator.
deltagare, vilket inte hindrade den lokale s-ombudsmannen från att efter mötet slå ut med handen över den anmärkningsvärt glest besatta Götaplatsen och utropa:
Får vi gissa att det hamnar strax ovanför gränsen för gängse riksdags- och statsråds- pension?
Kvinnorna kokar kaffe medan männen sköter politiken.
Särart eller likart?
Inte ens politikerna hade röstat på sig själva men detta hade sin förklaring i att de under mätperioden hade varit på en studieresa i Nedre Antillerna, " för att därstädes studera, huru de större byarna klarade sig utan spårvagn; en situation som har hög aktualitet även i Grönköping.
Nu,
Morgonpressen ligger i nivå med eller över radio och TV, säger dock Lennart Weibull i en intervju.
Utan tillit till andra människor måste Du oavbrutet frukta dem.
Politik handlar ofta om begränsningar, regler och beskattning vilket är svårt att tolka som förtroende för och tillit till medborgarna.
Istället föreslår man att regional utveckling skapas genom att samarbetet med Osloregionen, tyska Baden-Würtenberg och franska Rhône Alpe påbörjas och fördjupas.
Sedan etablerandet av Umeå universitet har Umeå expanderat kraftigt och blivit ett centrum för utveckling och tillväxt i hela Norrland.
Liknande för Västsverige ogynnsamma jämförelser finns inom andra områden.
Detta innebär att det finns cirka
Jag anser att den mest framkomliga vägen att på kort sikt förbättra den västsvenska regionens konkurrenssituation är att politiskt agera för att minska " diskrimineringen " av den västsvenska regionen sett ur fördelningssynpunkt vad gäller statliga medel för forskning och utveckling.
Olle Isaksson Professor, chefsöverläkare Sahlgrenska sjukhuset, ledamot i styrelsen för Göteborgs universitet Regional fördelning av högskolebudgeten Kronor per invånare till forskning och utbildning, inklusive bidrag till stiftelser ( Chalmers mm ) Huvudstadsregionen
SÖREN HÅKANLIND Har det funnits fria bönder i Sverige?
Skatten betalades till kyrkan i stället för till Kronan.
Den franska revolutionen
Humaniteten, det enda som kunnat åberopas sedan ett så kallat lagakraftvunnet beslut fattats, har under senare år mycket sällan kunnat spåras i nya beslut.
På nationaldagen påminde statsministern om alla människors rätt till lika värde och manade till kamp för att vi tillsammans skall uppnå våra drömmars bästa Sverige.
De kan ha funktionshinder, alltifrån grava hjärnskador till lättare ( ex MBD-DAMP ).
Där fanns hjälpklasser, läsklasser, skolmognadsklasser, obs-klasser - för att nämna några extra anordningar för de elever som behövde mera hjälp och stöd.
Men det finns nästan inga specialgrupper kvar.
" Hur kan man styrka detta påstående?
" Var finns denna rent tillverkade el att köpa?
Tyvärr har det insmugit sig ett fel i vår artikel.
Dessutom återmatas spårvagnarnas bromsenergi till elnätet så att energiförbrukningen minskas ytterligare.
procent av alla mål läggs ner.
kvinnan, mannen och hur det ser ut på plats.
Något som annars är mycket vanligt.
Och under förhandlingarna i tingsrätten har man visat videofilmerna inför hela rätten.
Men under midsommarhelgen är tjuvarna i högform.
Förra året minskade de.
:e båtägare utsätts någon gång för en stöld.
I bilen fanns det mesta som suttit på båten.
Det enda som finns är ett frivilligt båtregister, som handhas av Stöldskyddsföreningen och försäkringsbolagen.
Östländerna och Norge är dumpningsmarknaderna.
bryggor.
Hinsholmen är tyvärr alldeles för stor för att alla båtägare skall kunna känna sig trygga här, säger Lennart Apelstrand, ledamot i båtföreningens styrelse.
Att lära känna sina båtgrannar på bryggan är också bra i förebyggande syfte.
Det är ingen måtta på tjuvarnas kreativitet.
ELISABETHALVENBY Vem stal semestern?

Nedkylningen gick snabbt.
Efter att ha återhämtat sig fick de i går återvända hem.
Vem kan få hjälp av er?
Det innebär att vi är
- Jo, det tror vi allt.
I Uppsala har en socialdemokratisk majoritet valt att sälja en fjärdedel av det kommunala bostadsbolaget.
Ingen diskussion om delvis utförsäljning pågår.
lägenheter i Förbo.
-Jag kommer att fortsätta så länge jag får, lovar den svenske mästaren i blodgivning.
Hur många liv det betyder har varken han eller någon annan en aning om.
Innehållet i Per-Åke Hallbergs påsar ska nu separeras, röda blodkroppar för sig, blodplasma för sig och slutligen de känsliga trombocyterna.
I snart
- Därför skulle vi behöva många fler som Per-Åke, menar Gunborg Dahlström och avslutar tappningen med en plåsterlapp i hans armveck.
kronor av sin " lön " lägger han i blodcentralens insamlingsbössa, sen är det
Och sitt första blodgivarkort har han kvar.
Ett förslag att låta Läkarstämman alternera mellan Stockholm och Göteborg väcktes redan
" Enda möjligheten att likställa reskostnaderna skulle vara en direkt subvention från Göteborgsmässan ", skriver utredarna i sin rapport.
Göteborgsregionens kommunalförbund består av
Tyngdpunkten kommer att ligga på de principiellt felaktiga kalkyler som använts.
år.
Inledningen av andra träningsrundan talade inte heller för att någon annan placering än den i kön var aktuell.
- Jag lekte lite för
Motståndare är bland annat ett team från Belgien som inte sysslar med annat än att åka runt på den här sortens tävlingar.
Förutom att kurvorna var väl runda, värken i händerna och att de saknade en trailer där bak var go-kart riktigt kul, menade Jerry och hans arbetskamrater.
Godnatt.
För närvarande används hallen till verkstad och förråd och strax intill ligger ett stall.
Ytterligare invändningar mot bostäderna är att samtliga
Budgeten oroar handikappade Målen för arbetet med funktionshindrade måste formuleras klarare.
I sin skrivelse lyfter de fram några olika områden som de anser kräver extra uppmärksamhet i budgetbeslutet.
timmar långa och stundtals mycket stormiga mötet med de ledande socialdemokraterna i Halmstad igår eftermiddag.
Sedan har hon semester.
extra miljonerna för att bygga bort kön till barnomsorgen.
Enligt Lars Svensson framkom kritik mot samtliga de
Vad kan man mer önska av en festival?
- Det är en gammal pojkdröm som går i uppfyllelse nu när jag äntligen fått mitt eget positiv, berättade Mauritz Haglund.
- Den är slut.
Så en och annan potatis fick vara med på potatisfestivalen.
år.
Tillsammans med sin man Per Jensnäs bor hon sedan sommaren
Åk ut du Inger som har rätt utbildning.
bar det iväg igen.
år senare.
- Jag har ju alltid arbetat med människor.
Om de tror på mej så litar jag på deras bedömning och skall göra mitt bästa.
.
Ted Mannheimers varma intresse för människor yttrade sig bland annat i att han gärna vandrade kring i banken i olika tjänsteärenden, ett kringvandrande som dock undantagslöst interfolierades med humoristiska berättelser ur familjens, bankens och kundernas liv, allt i gammal god Göteborgsanda.
Rune hade en idé som han genomförde:
Medicine kandidater mötte Rune med batik från Afrika och en stor ebenholtsfigur, som var idémässigt en kopia av Monoliten i Oslo.
Rune Wassén var en fantastisk vän och en förebild för många.
augusti
Titeln på dokumentet tyder på det - Islossning.
augusti,
Den nya tekniken gör en del gamla klyschor oanvändbara.
".
Han är klyftigare än de flesta, litteraturkritikerna inräknade.
) I tidningarna kan man läsa nostalgiska betraktelser om den ljuva barndom som var så vanlig förr.
Fragment från dikt och verklighet flyter ihop till en mosaik som bildar nya mönster ju längre bort man kommer.
på morgonen anlände polisen.
i normala fall ) och inga lediga lördagseftermiddagar, alltså.
För killarna var hon bara pinuppa, men för tjejerna var hon den ljuva flickan i schalett och rutiga sommarkjolar - men med en uppsyn som berättade om trots och isolering.
Journalisten Yves Lavigne förlorade sina vänner och offrade familjelivet när han började undersöka de amerikanska mc-gängen.
Den bygger på intervjuer med Hells Angels-medlemmen Anthony Tait, som vid mitten av 1980-talet gjorde kometkarriär inom Hells Angels och slutade som nära medarbetare åt Sonny Barger - mannen som effektiviserade och organiserade Hells Angels och fortfarande är inofficell världsledare för klubben.
- Det är just därför jag tror att det är allvar.
- Alla mina manliga vänner utom en lämnade mig inom loppet av
I Sverige har ingen Hells Angels-medlem dömts för knarkbrott.
faser.
Anders Wahlund Orolig för hämnd.
På golvet ligger svarta mattor med blommönster, väggarna täcks av brunaprikosa tapeter med guldtrianglar och i hörnet står en mässingspyramid på piedestal.
Däremot ruskigt skumma.
Manusförfattaren och regissören Clas Lindberg bor själv i ett hyreshus men påstår att den farsliknande intrigen inte hämtats därifrån.
Och sen finns det svängningar i karaktären som Robert är en mästare på.
På juldagen går Att stjäla en tjuv upp på biograferna runtom i landet.
Och istället för kosing hittar han kärleken - Susanne.
Skenande svulster, trebenta kalvar, ansiktslösa foster, hela frisyren i handfatet.
år sedan upphörde de.
Många av de
Med sitt knivskarpa teleskop tar han hem signaler från det okända.
Man vill dra.
Folket i Rachel tror att ljussignalerna i natten kan dechiffreras, att allt har en mening, om än ovanjordisk.
.
Lars Åberg Hotfullt.
, som emblematiska för tiden.
Världen utanför tonar bort, varelser och mer eller mindre osannolika historier dyker upp.
Peter Tillbergs nya måleri är eget i alla bemärkelser.
Han har låtit färgen styra och varit rädd om temperans sköra lyster.
I Louisianas källare virvlar besökaren genom tunnlar och kroppar i videosektionen Get Lost.

Man har även ambitiöst genomsökt textarkiven för att hitta en motsvarande svensk surrealistkanon.
.
Den hårt hållna och väl ansade texten tillåter här som i allmänhet ett rymligt utrymme för djupare tolkning, där Bibelns evangelium ligger närmast till hands som framkallningsbad.
Oförlåtligt - som om man kunde förlåta eller inte förlåta sig själv i såna ting som att bli rädd för havet på gamla dar.
Kontrapunktiskt löper genom hela boken Tuulikki Pietiläs vackra bruntonade laveringar och akvatinter, studier av klippor, hav, moln.
), avskedets sorg och vemod.
pärmar - det blir en favorit att återvända till.
Deras så kallade kreationistiska rörelse breder nu ut sig allt starkare och det är inte längre bara de mest fundamentalistiska bibeltrogna som förkastar evolutionsteorin.
Denna ganska häpnadsväckande diskussion är dock inte bara en amerikansk företeelse.
Den bildar en sådan förfinad, vetenskapligt grundad förklaringsmodell för livets ursprungochförändring, som med sin vetenskapliga elegans och poetiska skönhet överträffar alla världens skapelsemyter.
) sågs dessutom som ett klart stöd för den revolutionära kommunens härjningar i Paris.
Tog människan på pulsen.

" Den moderna människans välsignelse och förbannelse avbröt mig.
Det finns även en, kan man säga, motsatt beslutsamhet under ett storstadsdygn, som bland annat tar sig uttryck i eldgivning med automatvapen mot krogköer och knivhugg i ryggen; såväl på tunnelbanan om natten som i förortsskolan på förmiddagen.
minuter återupptog jag mitt ringande, med samma resultat som de
Polisens verksamhet i detta sammanhang har synts kommissionen vittna om ett mera långt gående intresse och större aktivitet än som antagas komma en medborgare i allmänhet till del.
Jag klev upp, drog på mig morgonrocken och öppnade dörren; allt gick mycket snabbt - rummet är litet.
Men han uppträdde som han blivit dresserad och berättade att " en person " ringt och varit orolig för min hälsa.
Hur som helst kallade hon inte på polis igen.
Tänk om han hade haft ett elektronmikroskop!
Linné bröt med den rådande naturvetenskapliga traditionen, när han gick ut och observerade naturen på nära håll.
Kikare användes till exempel inte till fågelskådning.
I dag kan vi få de upplysningarna från satelliter.
gånger.
Av och om Linné Västgöta Resa år
Det small mitt i centrum Över
En svart rökplym steg upp över stadskärnan.
- Ett känslokallt terrordåd, sa Major, som krävde att IRA:s politiska gren Sinn Fein måste sätta press på sin " gerilla " och återupprätta ett eldupphör.
april, utlöstes inte de
En stor mängd turister befinner sig just nu i staden för att i dag söndag se Ryssland möta Tyskland i fotbolls-EM.
Sedan dess har nya medier vällt in i hushållen.
procent av Sveriges befolkning tillgång till video, text-TV och CD.
procent av dem över
Men under
Men det är faktiskt bara
Frihetstiden är en märklig epok i svensk historia.
Väl hemma igen blev han efter en tid som läkare i Stockholm professor i Uppsala.
Men vetenskapen fick inte vara liktydig med tidigare seklers lärdomsgräl.
Bland annat hade Linné i uppdrag att söka medicinalväxter och växter som kunde användas för färgning och som fiber i textilindustrin.
I förordet till sin reseberättelse nämner han några av de platser som besöktes underresan:
Yrke:
ryssland Ett av de mest populära berättar om hur president Jeltsin dagen efter valet blir uppringd av valkommissionens ordförande.
På ytan liknar det vilket val som helst, exempelvis de svenska med valaffischer, valturnéer och ändlösa valtal.
- Om kommunisterna vinner så kommer de givetvis att fängsla alla politiska motståndare.
Kärnan av Ziuganovs anhängare är pensionärer och jordbruksarbetare som bor på landet och drömmer om den gamla tiden när ransonerna visserligen var små men ändå kom när de skulle.
procent av de tillfrågade att de föredrog ordning framför demokrati.
Redan i staden Tula är skillnaden stor mot Moskva som bara ligger
En kvinna i röd klänning tänker också rösta på Lebed.
Men många ryssar anser att val enligt västlig modell där vinnaren tackar för god kamp och förloraren hövligt bugande drar sig tillbaka inte hör hemma i rysk tradition.
- Rösta på mig så får ni se en helt ny president, säger Jeltsin.
Utrikesministern talade om mänskliga rättigheter vid Palme-dagarna som i helgen hålls på den socialdemokratiska kursgården Bommersvikgården utanför Stockholm.
Han är numera amerikansk medborgare.
Lena Hjelm-Wallén framhöll att Turkiet är medlem av Europarådet.
Ett hundratal länder kommer att vara representerade, flertalet av dem på ministernivå.
Karln kan inte göra någonting rätt och är dessutom oärlig, är ledmotivet.
Utredningen har visat att ännu fler personakter än vad som tidigare var känt har överlämnats till Vita huset för ett par år sedan.
Detta är något som Clintons Vita hus bestrider energiskt.
Skeppsvarvsflugan, Lymexylon navale, beskrevs av Linné sedan han träffat på djuret i lagrade ekstockar på amiralitetsskeppsbyggeriet i Masthugget.
Masken visade sig vara en skalbaggslarv som med god aptit tuggat långa gångar i ekveden.
Men det är mycket dåligt dokumenterat.
Hade det varit en vanligt förekommande art förr i tiden borde den ha samlats in lite oftare, tycker Göran Andersson.
Förbundskansler Helmut Kohl och hans konservativ-liberala koalitionsregering vill spara in motsvarande
- I stället för att skapa flera arbetstillfällen så bekämpar regeringen de arbetslösa, dundrade Schulte.
En kraftprestation av arrangörerna Också SPD-ledaren Oscar Lafontaine deltog i demonstrationen liksom andra socialdemokratiska toppolitiker.
inhyrda tåg och i
UTE En stor liten upptäckt Titta noga på den lilla blomman!
Ännu är den bara några centimeter hög och blommorna har inte slagit ut.
platser inklusive Göteborg.
Normalt gror de redan på hösten då man kan se några små övervintrande blad som trycker tätt intill marken.
Sommarfloror Svensk Flora ( Krok & Almqvist ) i bearbetning av Lena Jonsell och Bengt Jonsell.
Jodå, den gamla minnesramsan stämmer också denna vackra afton vid Funneshultsjön i Bohuslän.
Bägge makarna turas sedan om att ruva äggen, den ruvande matas av sin partner ungefär en gång i halvtimmen.
Men " barnen " klarar det också.
) Teckning:
Hur var det nu?
Och så tågade centerrörelsen iväg, dryga
Dock talade Johansson om att centern tänker föreslå en särskild inkomstskatt, med en marginaleffekt på upp till
Regeringen gör nämligen sitt bästa för att förhindra just sådana skattehöjningar som Olof Johansson föreslår.
i partiledarens manus och upplyste därvid omvärlden med sina tröjors moderna landsbygdskonservatism:
Centern har visserligen sagt ja till EU, men att visa det offentligt.
- Olof Johansson har fel när han ser EMU som ett hinder för freden och det är synd att han använder samma argument som nej-rörelsen, replikerade Karl Erik Olsson efter talet.
Bild:
PÄR DÜSING
miljarder kronor.
Opinionen är svagt utvecklad och spretig.
Samtidigt menar LO att regeringen är för sent ute för att det ska finnas plats i EU:s tidtabell för en inhemsk debatt.
I dag är Stena världens största färjerederi.
- Tappet är ett slag rakt mot hjärtat på Stena Line.
Stena har dock haft ett par bakslag nyligen.
Tunnlar värre hot än Seacat Därför bygger Stena katamaraner för fullt.
procent, säger Klas Brogren.
Det var med priset som Stena besegrade Sessan och det är alltjämt med priset de kan behålla sin ledande ställning i dag.

åren ombord har han jobbat i restaurangen med att duka på och av smörgåsbordet inför varje sittning.
timmar med
Fast den klarar inte lika hårt väder.
Sen har det ingen betydelse att Paul Gascoigne inte presterade särskilt mycket av värde under resten av de
- Ett fantastiskt mål, ett sånt som bara " Gazza " kan göra, berömmer Englands målvakt David Seaman.
Det spel England presterade då var bedrövigt dåligt.
Och McManaman var inblandad då också.
Det var ju han som skulle föra befälet fram till en skotsk seger - eller åtminstone till en poäng.
.
NEAL SIMPSON Lyckan är total.
) spelade han fram Christophe Dugarry till segermålet, mot Spanien rullade han iskallt in
Frankrike hade bytt ut
:e?
.
Här skall VM för
varven.
Starten kommer att bli ett problem.
månaderna.
Belgaren toppade med

Holländaren Leon Giesbers var snabbast och det stuvades om rejält i listan.
Hammarby förpassade Jitex till de förlorandes skara.
Och då blev det förlust.
Senast hon spelade en hel match var under landslagets turné i USA.
Pia Sundhage blir aldrig för gammal.
ÅR MED RINGARNA SMÄLLENTerrordådet krävde
personers liv.
Kritiken blev svidande, framförallt från de egna.
kraftsportarna ( en tyngdlyftare, en brottare ).
Presshögkvarteret, som låg granne med den olympiska betongstaden, blev mer än någonsin en ryktenas hemvist och med det ofta hörda kravet " bryt spelen ".
Brundage sa efteråt, att han tidigt bestämt sig för att inte låta sig styras av terrorn med sin " cynism och politiska fanatism ".
- Det beskedet får stå för televisionen.
Sorgehögtiden i ett fullsatt stadion blev mäktig, och det kändes som om det inte skulle kunna bli någon mer fest med glädje.

silver och
Bågskytte:
BRONS Boxning:
Terrorns ansikte.
idrotter.
Hans guld var spelens allra första; oväntat för alla utom honom själv.
Fast 20-poängsmarginalen ljuger en del, ty det var nervigt in i det sista, särskilt för henne själv.
En av de mest uppjagade var den sympatiske medleyspecialisten Gary Hall, som i skräck för Gunnars avslutande bröst- och frisim sprängde sig på
fritt på en tid under
Han åkte iväg till simstadion, stötte ihop med några svenska tjejer och frågade:
De
-

:e nation med
SILVER Brottning fristil:
Simning:
Tyngdlyftning:
mål totalt ) hittills i vårens allsvenska.
Tror jag hade
Dom sämsta lagen är är inte lika bra dom sämsta i Sverige.
Henrik är både en kämpe och tekniker, tror han gjorde
Det gick inte alls.
Jag kände mig ofta ensam som anfallare, eftersom man aldrig fick en ordentlig crossboll eller bra passning.
Han gjorde
Det är ingen hemlighet att han haft svårt att komma överens med en annan superstjärna, Lothar Matthäus.
Min framtid är i Bayern.
Och Klinsmann har inte ens börjat spela.
kg Klubbar:
Tidigare avstängde Jürgen Klinsmann spelar i dag sin första EM-match när Tyskland möter Ryssland.
GABRIEL BYSTRÖM
I slutet av maj kom debutplattan Fuzzy Logic.
Vi gillar en massa olika typer av musik.
Suger på orden.
modersmål.
Hela landet håller på att falla isär.
- Alla som bor där älskar sig själva alldeles för mycket.
Gruff Rhys reser sig upp och går.
President:
), EM-silver (
, Finland ( b )
, Island

Ilija Tsimbalar S. Moskva
Vladimir Besjastnik W. Bremen
Igor Kolyvanov Foggia
Deutscher Fussball- Bundes ( DFB ), grundat
VM-guld (
), EM- silver (
, Moldavien ( h )
, Holland
Försvarare:
René Schneider H. Rostock

Anfallare:
KROATIEN Invånare:

, Litauen ( b )
) Årets landskamper före EM:

Nikola Jerkan R. Oviedo
Dario Simic C Zagreb

Alen Boksic Juventus
Köpenhamn Förbund:
EM-guld (
, Spanien ( h )
, Rumänien

Jens Högh Fenerbahce

gånger tidigare i livet.
, men då höll en ljudnisse fortfarande på att ranta runt på scenen och testa mikrofoner, så för en kort stund lämnade vi vad som egentligen skulle ha varit Alain Jourgensen och hans mannar, och hälsade på i Teaterladan, eller Stereoscenen som den döpts om till i år, och sade hej till The Soundtrack Of Our Lives.
Att Bajsmannen hoppade ner i en brunn på torget och bar sig allmänt knepigt åt, var ju inte riktigt lika oväntat.
sekunder före tvåan Bert Dietz.
Från Tour de France!
Lafis kom aldrig iväg från Blaudzun, som han så gärna hade velat.
Jag är proffs nu, det är meningen att jag ska gå framåt.
mil från målet, men hans överlägsna förmåga i backarna gav seger med
tt Svenska ishockeyförbundets årsmöte i går fick avbrytas sedan ett förslag om att utöka styrelsen röstades ned.
Nu riskerar landslaget att drabbas av färre dagar för samling.
platser, mot tidigare en, i en förbundsstyrelse som skulle utökas från
Går det bra kommer ett extra årsmöte att hållas
Men nu börjar även fotbollslaget att märkas.
Men egentligen räcker det att vi blir ett stabilt division IV- lag.

Erland grundade supporterklubben tillsammans med Sven Hultén, och de har följt laget både hemma och borta i minst
- Som brandman tränar han jämt.
Aletanfallet var över, när han styr bollen förbi Johan i mål.
Jag vinner
Vi lämnar Ögärdet.
l Illojal?
Kyrkan hade i ett par årtusenden trummat in Bibelns skapelselära som den enda sanna.
Darwins nyckel till framgång kan delvis bero på att han var ekonomiskt oberoende och kunde resa runt i världen och samla intryck.
Darwins teori om att människan härstammade från aporna stämde.
Spara hälften till pensling, låt resten vara kvar i kastrullen.
Späd eventuellt med lite buljong.
msk honung
Precis som de flesta andra gör jag något annat samtidigt.
Hon får sina gäster att lugna sig, hon lurar dem att andas långsamt och sen hugger hon till och biter huvudet av dem.
Givetvis tappar jag koncentrationen.
Och i vissa dialekter ska r :en skorra hemtrevligt.
sexor från Rävekärrsskolan i Mölndal till landets godisföretag.
Godisföretaget lyssnade och pratade även med sina produktionschefer, som dock kom med ett dystert svar.
Ett bra världsband.
- Det var Tony ( Mortimer ) som fixade ihop oss.
Varifrån får ni idéerna till era texter?
Men det är verkligen great, säger Terry och verkar vara pigg på att svara på frågor som gäller hans familj.
Jag är det, särskilt när jag går ut.
Till exempel att vara borta från familjen och att man måste sova på obekväma bussar.
Men Terry ger sig inte - han vill absolut ta ett kort med oss.
Det är i alla fall en karriär som musiker de tänker satsa på.
medlemmar, de flesta pojkgrupperna har
Intervjun med Two Good var avklarad och den gick faktiskt bra, trots att vi hade fått alla att skratta när vi fumlade med bandspelaren.
Solen skiner, och det är lätt att andas efter ett uppfriskande regn.
Det är en brytningstid i samhället.
En prost, spelad av Alingsås s-profil Arne Bengtsson, finns med, liksom den socialistiske agitatorn Johan.
Jenny Eberlén spelar pigan Maja:
Spelet kan börja.
Jag har att formulera mitt partis uppfattning, jag för en dialog med Lerums invånare och med andra partier.
Jag har den största förståelse för att man som lärare känner sig ifrågasatt och att det skapar frustration.
Noomi Andréasson är en av de
- Man kallar det " starta eget- bidrag ".
år sedan när kommunen lade ned fotvården i kommunal regi fortsatte jag med fotvård i egen regi, berättar Noomi.
För att jag ska få en skälig lön, kunna ta ut semester och ha råd att vara sjuk en eller annan dag under året behöver jag ta ut
Tack och adjö-peng Ale kommun är en av få kommuner som har ett kommunalt " starta eget-bidrag " på
ÅSE ANDERSSON
Utredningen visar att antalet hushåll som får socialbidrag inte har ökat.
Dyrt.
Förr eller senare sätter sig den del av byggnaden som står på lera, medan den andra står kvar.
Eleverna i skolorna skulle kunna få så många radergummin och pennor de orkade göra slut på.
TORSTEN ANDERSSON
Glada och otroligt gästfria, säger de, och avlivar förhoppningsvis den sega myten om hallänningen som kärv och reserverad.
Krönet vid logen med den fantastiska utsikten har blivit ett andra hem.
En sprittande Umeåmazurka har de tagit med norrifrån.
De dansar snoa och hambo tills första snön faller.
omgångar, en på 1860-talet då tjärnen var en sjö med över
- Innan vi börjar arbetena skall vi göra en ny inventering och då inte bara av arter utan också antal.
dammar, bygga fågeltorn och häckningsflottar.
Kärret är kvar under den gamla åker- och betesmarken.
Vi har gått ut med tiggarbrev till olika instanser, inte fått så många svar ännu men är inte oroliga för pengarna.
år sedan dalen var en fågelsjö häckar fortfarande hälften av Bohusläns fågelarter i Ejdetjärnet.
Själv gillar Thomas Hellström att vara så diskret.
Tacken för att han som medlem i hemvärnets musikkår spelade så vackert när det kungliga brudparet steg ur slupen vid Stockholms slott.
kronor.
Nu skall barnbarnet läras upp på det livskraftiga instrumentet.
Musiken är viktig för Thomas också.
Favoritmusik:
Fioler, fioler, fioler.
Vi känner oss generade över vad människor tänker om vår kompetens!
Min bedömning är att många fall avslutas just nu, säger överdirektör Olof Edhag på socialstyrelsen.
När han nu har byggt upp en våffelstuga på Mors Mössa och lockar med promenadvägar, utsikt, värmestuga och avkoppling, kan man nog misstänka att det smugit sig in en och annan överraskning bland souvenirerna.
har som bekant valt att bojkotta vårutställningen i protest mot vad de uppfattar som missförhållanden på skolan.
Examensdags för de
Bibliotek:
På söndag arrangerar den nystartade musikföreningen Kendy sin första konsert på Konstmuseets moderna avdelning.
Bad Livers countrybaserade spel borde vara den perfekta inramningen till Owe Thörnqvists cowboyskildringar från det svenska folkhemmet.
Stakka Bo är inte bara attityd, mode och nya hårfärger.
år och fått stort erkännannde både ute i Europa och i USA, där den svårflörtade jazztidskriften Downbeat skrivit hyllningsartiklar.
Årets programvärd och sångsolist är Mikael Samuelsson, som tillsammans med Göteborgs symfoniker, dirigenten Anders Eljas och Göteborgs symfoniska kör framför ett blandat program där Hector Berlioz, Andrew Lloyd Webber, Carl Michael Bellman och Evert Taube samsas med Benny Andersson och Franz Liszt.
.
, Delacroix, Ingres, Courbet, Galeries nationales du Grand Palais t o m
) Rom Salvador Dali, skulpturer och illustrationer, Sala del Bramante, Chiesa di S. Maria del Popolo, Piazza del Popolo.
) Odysseus, myt och minne.
) Munch och efter Munch, målningar av Munch och bl a Joseph Beuys, Georg Baselitz, Karel Appel, Stedelijk Museum t o m 9/7.
) SCHWEIZ BASEL Art Basel, internationell konstmässa med
) LAUSANNE Aristide Maillol, retrospektiv, Musée des Beaux-Arts t o m
år i Kinas historia.
) Madrid Goya, teckningar, Museo del Prado t o m
.
Queen's Gallery Buckingham Palace t o m
(
) Barockmusikfestival, St James's Picadilly t o m
) Colours,
) Hamburger Ballett-tage, t o m
(
) Chris Burden, Installationer, MAK/Österreichisches Museum für Angewandte Kunst t o m
Redan som sextonåring började hans musikaliska karriär att ta fart när han gjorde sin första betalda spelning - iförd kortbyxor - i Kingstone.
Bandet har sin bas på musikklubben Knitting Factory i New York, där skivan också är inspelad - live, i baren, med sorl, klirr och entusiastiska applåder.
Till och med i den tragiska, trasiga Loverman, där han knappt kan stå på benen, vinner det passionerade spelet över hans sorgliga tillstånd.
Olé ( Impulse ) - Den ideala skivan att lyssna till när man åker till Stockholm för att träffa sin skivbolagsdirektör.
Möjligheten att försvinna är något som fascinerar mig.
Här hör man hela hans megalomani, hans humor, hans ondska och längtan.
Röster - En diktsamling från början av 60-talet.
Under rubriken Nyförvärv visas en del av de nydesignade möbler och bruksföremål som museet köpt in under de senaste åren.
¤Valand:
:
gick priset till fransmannen Edouard Boubat, som kanske främst är känd för sina Parisskildringar, mer parisiska än själva Paris.
Jag läser i katalogen om Boubat och finner hans egen kommentar till snöbilden, " Människor brukar referera till den som 'skridskoåkarna' - men titta noga - där finns ingen som åker skridskor.
(
Sonny Rollins, Keith Jarrett och Herbie Hancock finns bland deltagarna.
(
) VERONA
) Schweiz Luzern
Festival för klassisk musik, uppdelad i musikhistoriska perioder.
:e Edinburghfestivalen omfattar mer än
(
,
Wiens symfoniorkester och Moskvas akademiska kör framför Le roi Arthus av Ernest Chausson, dessutom en kammarmusikserie och teaterföreställningar av Deutsches Theater från Berlin.
På Spirit, som enbart innehåller egna kompositioner, spelar Willie Nelson helt akustiskt, utan trummor, ackompanjerad av sin äldre syster, pianolärarinnan Bobbie Nelson.
Gruppen har rottrådar åt många håll, man kan höra ekon av Doors, The Who och Love, men det som uppstår i mötet mellan yttre influenser och det egna specifika uttrycket är om inte nyskapande så något fullkomligt självständigt.
Det är fantastisk musik som växer med varje lyssning.
procentenheter i förhållande till dollarn.
Bulgarien hör till de länder där maffian och korruptionen växt lavinartat efter systemskiftet.
Det faktum att Bulgariens exkung Simeon fick ett triumfatoriskt mottagande, när han i maj återvände till hemlandet, illustrerar att alla politiska partier är nästan lika impopulära.
De odrägliga förhållandena fick ytterligare pinsam uppmärksamhet och Pakistans mattexport minskade i omfång.
år.
Sedan ILO:s föregångare bildades år
För dem gäller det att skapa en övergång, så att de kan gå i skola, få hälsovård och så vidare.
l Ambassaden i Dhaka, Bangladesh, anklagas av justitieombudsmannen för att medvetet fördröja svar på visumansökningar.
Att bara låta UD se över varje fall för sig är inte tillräckligt.
Att innebandyklubbar går samman är i dag ingen ovanlighet, den främsta anledningen är oftast dålig ekonomi.
Klubben blir mer intressant för sponsorer Material blir billigare Klubben får in mer pengar på medlemsavgifter.
- Vi kallar dem " hang arounds ", säger Ulf Hillén.
Svart-vitt-blått.
Ett nytt gäng.
Så gjorde åtminstone patriarken Matvei i december när den senaste Coca-Cola fabriken invigdes i Moskva.
Service var inte på ropet.
Ryssland har en befolkningsmängd på
år sedan ana att av staten bannlyste patriarken en dag skulle välsigna en fabrik för statens utländske fiende nummer ett?
Men saken blir nu än värre.
Det här är ett riktigt dåligt förslag, som inte ser och tar hänsyn till systemfelen i fastighetstaxeringen, fastighets- och förmögenhetsbeskattningen.
Regering i vånda Våndan inom regeringspartiet inför frågorna om arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring har varit betydligt större än som synts utåt, fastslår Dagens Nyheter ( ob ):
Alf Svensson kristdemokrater har segat sig över fyraprocentsspärren.
Staden är den sista som kontrolleras av den kurdiska PUK-gerillan.
är förbjudet område för delar av hans krigsmakt.
månader före presidentvalet
USA:s president Bill Clinton beordrade sent i lördags kväll höjd beredskap för de amerikanska styrkorna i Mellanöstern, sammanlagt
Kamp om makten i Jeltsins frånvaro Få tror att presidenten bara är på semester I torsdags kom det till slut ett livstecken från president Boris Jeltsin.
riktningar.
Om Lebed håller på att växa sig för mäktig kan ett misslyckande i Tjetjenien dra ner honom.
I Ryssland hör det inte till traditionerna att ledaren avgår.
Den som skulle försöka sig på ett sådant uttalande skulle omedelbart brännmärkas som kuppmakare.
Bild:
soldater och kravallpoliser, enligt tidningen La Jornada, satts att vaka över säkerheten i huvudstaden under Zedillos tal.
Den nya gerillan har enligt Reuter öppet erkänt att den kunnat köpa vapnen tack vare bankrån samt kidnappningar för höga lösesummor.
Palestiniernas högste ledare i Jerusalem hotade i går med en " explosion " om inte Israel uppfyller sina förpliktelser.
- Israelerna förbjuder oss att bygga hus i Jerusalem, att skapa nya jobb.
Faisal Husseini kom till pressmötet direkt från Den heliga gravens kyrka, där denne representant för en ryktbar muslimsk släkt hade deltagit i gudstjänsten.
till
De palestinska myndigheterna frigav i veckoslutet den största gruppen hittills av gripna islam- fundamentalister på Västbanken.
islam-fundamentalistiska organisationerna Hamas och Islamiska jihad, som bittert motsätter sig uppgörelserna med Israel om partiell autonomi, blev främsta målet för polisens tillslag och fick mängder av medlemmar gripna.
-Kan inte EU göra något?
Bakom detta ligger skärgårdens popularitet som fritidsområde.
Med fanns i stället riksdagsmännen Erling Bager ( fp ) och Kent Olsson ( m ) som båda talade om de " orimliga konsekvenser " som skatteförändringarna fått för åretrunt-boende i attraktiva fritidsområden.
De flesta har på ett eller annat sätt försökt överklaga taxeringsbeslutet.
Barn och lärare återvänder till skolorna.
Tyskland och Frankrike måste få ner underskotten Ambitionen att få till stånd en valutaunion är redan beslutad.
Om Sverige är med eller inte från start har liten betydelse för själva projektets trovärdighet.
Avsättningen minskar och tyska jobb går förlorade.
än
Och det finns inget som tyder på att den håller på att vända nedåt.
I Belgien har parlamentet varit berett att gå så långt i sina ansträngningar att nå de ekonomiska målen, att det låter regeringen styra landet med dekret - en enastående åtgärd i ett demokratiskt land.
Ett förslag om ett valutasamarbete mellan de som är inne och de som står utanför valutaunionen kommer att ligga på Erik Åsbrinks och de andra finansministrarnas bord, när de träffas i Dublin senare i månaden.
Sveriges chefsförhandlare, statssekreterare Gunnar Lund, ger sig iväg till Bryssel för att under
Regeringen tror inte att det finns stöd hos de övriga länderna för en sådan rätt.
Men andra länder tvekar och kan tänka sig att placera sysselsättningen ihop med socialpolitiken.
Också utanför Sverige diskuteras EMU.
centimeter och fogade ihop den igen.
Schwalbeägare dök upp till träffen.
Orozcos konst har inte bara flyktighet som tema.
september.
det gäller både att bromsa och gasa, att inom sig ha både en Spara och en Slösa.
tusenlappar.
Normalt skulle denna ensemble kostat
minus
Han gör inte bara hemmen trivsammare, han får oss också att med nostalgi minnas det glada 80-talet.
Kvinnorna teg, orkestern spelade och en känd skådespelerska bjöd upp presidenten till dans.
för kvinnor ) och kvinnoföraktet växer i takt med partiledaren Vladimir Zjirinovskijs vitt spridda uttalanden - alla kvinnor bort från politik, mediaoch andra maktpositioner, kvinnans sak är att föda friska barn och skapa goda förhållanden åt sin man.
Allt överskott mals ner i verksamheten.
De första som blev arbetslösa var akademiker som suttit i många år inom systemet.
Allra först kommer frågor som rör den personliga säkerheten, folk är helt enkelt rädda.
- Kvinnor behövs i chefspositioner som motvikter till det destruktiva skeende vi nu ser.
De är fixare som på ett eller annat sätt bär upp den besvärliga vardagen för familjerna.
Till och med kvinnorna själva säger i undersökningar, att de inte vill ha kvinnliga chefer.
Elena Kalinina bjöd in Dahlbom- Hall att tala på en konferens i S :t Petersburg i somras.
Kvinnofrågorna är viktiga överlevnadsfrågor för hela samhället, menar Elena Kalinina som är rådgivare i jämställdhetsfrågor till borgmästaren i S :t Petersburg.
Symbiosen mellan politik och näringsliv är i det närmaste total.
Fortare, fortare och i ett nafs har datorsystemen " sopat igen alla resterna av transaktioner, tvivelaktiga som korrekta ".
Kanske tycker jag bättre om den enbart därför att hans beskrivning av marknaden mer stämmer med min egen bild av ett sanslöst 80-tal och ett hårdnande 90-tal.
Ute på piren vid den sista containern - Waiting for Columbus - finns en helikopterlandningsbana.
Karin Widegård Fotnot:
till
exemplar till
på söndagar.
på söndagar om man jämför första halvåret
.
Förr låg där också en handelsbod, som hette Anråsboden.
Ån kan alltså knappast ursprungligen ha hetat " åstrandsån " - det vill säga Anråsån, som är vad den vanligen kallas.
Vad betyder vägskylten vid Driftvärnsgården?
Anrås by är det tredje mysteriet.
Vem sätter dessa felaktigheter och språkliga otympligheter på skyltar och kartor?
Magnus Hedlund Ting med magisk aura När jag läser Elsie Johanssons roman Glasfåglarna, en barndomsskildring från 1930-talets Arbetarsverige, så funderar jag över om den är skriven för att pröva tanken på det svenska folkhemmet som parentes, som några decenniers utopi, strandad i vår egen samtid.
år i berättelsens början och konfirmerad när den slutar.
Som bäst är Elsie Johanssons roman när författarrösten släpper greppet om berättaren Nancy, skjuter tidsskildringen åt sidan och låter Nancys upplevelser och fantasier styra.
I en kultur präglad av individualiseringens måste blir trolösheten mot den egna identiteten den enda möjliga hållningen.
I Blod är tjockare än vatten beskriver hon hur det dubbla ursprunget alltid markerar ett glapp i identiteten, både där och här.
Inte ens på de konkreta frågorna:
" Hon är nog lika gammal som jag " - och plötsligt avslöjar texten sitt hypotetiska centrum, den nödvändiga omformuleringen av frågan om identiteten:
Astrid Trotzig söker sina sydkoreanska rötter.
Om Saab skulle få denna order på minst
i höst.
På Le Bourget i fjol tillkännagavs att Saab ska börja samarbeta med försvarsjätten British Aerospace om marknadsföring, utveckling och produktion.
Affärer görs sällan upp på det väldiga mässområde.
som beställts levererades i går plan
plan har hittills levererats.
Det skulle klart och tydligt framgå att detta motiv fördjupas och blir mer frekvent ju längre seklet framskrider.
Ett par diskuterar utifrån en tidningsartikel hur stor risk det är att deras TV börjar brinna.
' " De vet att de har någon sorts ansvar för galningen - det är bara de som vet hur länge han egentligen stått där i vinterkylan.
Bakom glas är en mycket säker och läsvärd debut som förmår låta nytt vin i gamla läglar.
-
Semifinalplatsen är vår.

Forsberg slet åt sig trissan i mittzon, avancerade och vände ut och in på den stackars Janne Niinimaa.
- Visst kändes det lite speciellt idag.
I Prag
Mattias Norström orkade inte hålla undan framför Tommy Söderström, efter en kontring.
) bar Sundins signum.
tunga hjältar.
I och med den praktskrällen, tyder allt på att " Lönnlöven " inte blir bättre än tvåa i Nordamerikanska poolen.
Hur hade då framtiden sett ut om " Kronorna " tappat poäng igår?
Så sant, så sant.
Givetvis handlar det mycket om skuld, dels faderns - han som övergav hustrun för en ny kvinna efter
Hon hade gjort
Vi är alla lika goda kålsupare även om vissa av oss lättare klarar av att leva.
- Konstakademien, där jag gått, vill jag inte vara på.
Helhetsbilden stämmer, säger hon.
Högtidligt och allvarligt ", som Erland Josephson skriver i katalogen.
Jag tittar på klockan i köket och lagar kaffe i ett försök att distrahera mig själv.
Viveka Vogel Bild:
) på TV, som han fällde några hårda ord mot World Cup-organisationen.
- Vad hette han som sa detta?
Sedan vände han på klacken och försvann till spelarbussen.
- Min skönaste, mest efterlängtade seger.
Först
Kronor bara ett övertag på
I finska lagledningen noterade man
ELISABETH BÄCK
Snabbast i
- Han kan riva ned en boll och ändå vinna VM.
Handla Liten kund mot STOR BANK Annuitetslånet var betalt.
- Jag är så förbannad.
Jag var ju ingen hejare på lån, men bankfolket hade man ju förtroende för.
månader, alltså totalt
Reklamationsnämndens avgörande är bara en rekommendation om hur tvisten ska lösas, inget domstolsutslag.
Ytterst om banken verkligen kan köra över den lilla människan.
I början av lånetiden utgörs avbetalningen till större del av ränta, i slutet mest av amortering.
Bild:
Men
Efter det kom han igen med besked och vann även Kungapokalen på Åby.
Har dessutom en blivande derbykandidat, Jupiter Hornline, hemma i stallet.
world cup Natten till i går svensk tid fick ett av idrottsvärldens största komplex sitt slut.
assists ) av en kanadensare vars pappa är en av landets stora sportidoler genom tiderna.
år, hade han dubbelt medborgarskap.
Jag accepterade att spela för USA och så är det med det.
Vi vill vinna hela grejen.
Det visste " alla " utom domartrion.
När Frölundaledningen upptäckte misstaget började man ringa runt " hela " Göteborg.
timmar försenad.
Det här var gästernas match.
- Fast Hässleholm har ju
.
För
- Det yttersta ansvaret för faxprogrammet ligger hos leverantören, säger han.
Men många gånger brister det i kunskaperna hos säljaren, man vet helt enkelt inte vad det är man säljer, säger han.
års vinnande USA- spel börjat återvända.
.
tappade poängen gjorde att Europamästarna missade den roliga Amerika-resan.
WILANDER ÄR OSKYLDIG.
Ett par timmar före fotbollskampen var Riga ishall fylld till sista plats när Lettland spelade OS-kval.
Det är inte så dumt det heller i viktiga tävlingsmatcher.
" Jeppe " behövs lika mycket i Blågult som i Blåvitt.
Årtusendets matcher?
Bild:
Karin Larsson är
Sekten tilllåter inga förhållanden, och en ogift kvinna anses vara Jesu brud som ska leva i kyskhet.
Fattigdom, religionsförtryck och drömmar om ett bättre liv lockade miljontals svenskar att flytta till Amerika under 1800-talet, och år
Den gick ut på att, genom olika mer eller mindre logiska formler, räkna ut när jordens undergång skulle inträffa, enligt Bibeln, som ju var Guds egna ord.
, och Jesus klev aldrig ner från berget för att hämta Nåsbönderna.
Han återvände till sin hemby Nås i Dalarna och skrev ivriga brev till Karin för att också hon skulle komma efter, men hon vågade aldrig besvara dem.
Har ni börjat planera för sommaren
- Han fick en nytändning i våras, sa att han ville gå i bräschen för landslaget, berättar Tommy Svensson.

Det skulle tyvärr bli ändring.
- Det här var nog vår bästa septembermatch nånsin, kom han på.
- Vi klarar inte av att ha för många formsvaga i laget, förklarade Tommy.
:e men första hela landskampen (!), så törs vi väl kalla Blomqvist för en riktig landslagsman.
.
LETTLAND:
SVERIGE:
Avb:
= Världsklass
landskamper

Jesper Blomqvist
:e minuten Stefan Schwarz In i
) var centrum under de dagar som benämndes " Modéena tider " och som om kommunen vill skall arrangeras varje år.
Det åts Thor Modéen-bakelser och dracks Modéen-pilsner i salig röra.
Han var en snäll och kärleksfull man som förstördes av sprit.
Fotboll kan handla om inställning, slughet och att ha ett visst flyt.
Gais var ytterst nära full pott vid söndagens division I-möte i Motala.
Före paus kunde dock Motala reducera genom sin specielle målskytt Paul Malcolm.
Boråsarna gick upp till serieledning ( låt vara kanske blott för en dag eftersom Häcken har bortamatch i kväll ) men
- Elfsborg har utan tvekan de bästa spelkvaliteterna i söderettan, hävdade Åtvidabergs tränare Eine Fredriksson.
Var inte så säkra på det.
Kalmarspelare missförstått varandra i eget straffområde.
Hacka lökarna och fräs dem med mangolden i hälften av smöret.
Täck formen med folie och grädda
gula lökar ca
Enligt rikspigan Anne-Marie Pålsson utför vi
Vi andra osjälvständiga bidragstagare ( jämför Lorentz Lyttkens ) har invaggats i föreställningen att staten allt skall ordna.
Måndagen den
Politiker och administratörer måste konstateras sakna kunskaper om sjukvårdens inre väsen.
,
mil till Östersund.
Sjukhus med akutmottagning dygnet runt:

landstingspolitiker och högre tjänstemän, men det är ett betydligt mindre problem.
kvm.

&
Stockholm Arts Trio, som består av de erfarna musikerna Stefan Bojsten, Dan Almgren och Thorleif Thedéen, verkar faktiskt alldeles särskilt engagerade i ungdomstrion.
De visade det med efteryck på den utmärkta plattan Nordan som kom för ett par år sedan och de visar det igen på Agram som släpps idag.
Bäst är de svävande, lyriska kompositionerna.
Malmros nya - en stum silverman Vem är han, den mystiske förvirrade mannen som dyker upp i idyllen Bläcksjön?
Elströmmen måste ransoneras.
Det enda som fanns kvar var ett namn - Silvermannen.
Anneli Martini spelar ortens läkare, Henrietta, som undersöker Silvermannen och försöker lösa gåtan.
- Kristian är väl den ende som vågar ställa upp på Silvermannens sida och hela tiden är medveten om konsekvenserna, säger Vanna Rosenberg.
Bild:
På Gråbergets sjukhem utförs det vård i livets slutskede och det är här det skall sparas, på dementa och förvirrade, på amputerade och cancersjuka.
Jag tar ledigt från min ordinarie sysselsättning och lovar att sköta om politikerna under detta dygn.
augusti besked från de politiska partierna om deras inställning till de ändrade reglerna och den nya metodiken för taxeringen av småhus.
För att få genomslag på riksdagsnivå krävs en bred uppslutning utöver partigränserna.
Homogen är nämligen Sveriges första programserie gjord av och för homosexuella, även om hetero-, bi- och asexuella tittare också är välkomna.
- Det var bara några år sen jag vågade berätta för min mamma att jag var homosexuell, och nu ska jag plötsligt bli " riksbög ", säger Peter och skrattar lite.
" Att avdramatisera hela homo-grejen.
- Själv tycker jag att det behövs ett program för och av den homosexuella minoriteten, precis som det behövs program för invandrargruppen.
- En mycket ovanlig förfrågan.
Problemet för DIS är att föreningen saknar pengar.
Något juridiskt regelverk för hur denna fråga ska behandlas finns inte.
Diskussion på departementet Det har dock funnits en diskussion på departementet om vissa av utgifterna verkligen legat inom ramen för regeringens beslut om vad bidragen fick användas till.
och landshövdingen i Göteborgs och Bohus län Göran Bengtsson kommer vaggande till mötes.
Det är sekreteraren i Hvitfeldtska stiftelsen.
Klockan har blivit
är det dags att hämta tjänstekavajen som hänger bakom en hurts.
Han är på sin sjätte landshövding nu.
TV och tidningar är där, handlaren bjuder på kaffe och medan landshövdingen går runt och småpratar tar Hans Öberg fram polermedel och putsar bakrutan på Volvon.
Tror han att folk vet vad han sysslar med?
Sedan rasslar mötena in, ett efter ett.
kronor.
, beslutar han.

Länsråden om begäran om nya pengar till småföretag
- Det var tydligt att de lokala myndigheterna inte ville att vi skulle undersöka miljöproblemen i området, säger de till TT.
Socialbyrå, bibliotek, motionshall, kafé - den svenska kyrkan utomlands är ett pulserande minisamhälle.
svenskar som varje år besöker London som turister eller affärsresenärer kommer någon gång i kontakt med kyrkans omfattande verksamhet.
Det är huvudkyrkan på Harcourt Street i centrala London som är den viktigaste träffpunkten för Londonsvenskar.
fartygsbesök bara här i Londonområdet.
Efter en lång karriär som polisman ville Björn Binnegård vidga vyerna.

.
deltagare per år.
Förra året gjordes
Mer arbete i Bryssel I Bryssel har barn- och familjearbetet ökat dramatiskt liksom att fler och fler svenska familjer flyttat över till Köpenhamn.
och det är minnet av det som nu firas samtidigt med att riksmöte hålls.
ombud " Det vimlar av konsulter " Många håller med i kritiken mot forskningen om skolan Forskare i pedagogik varnar för oseriösa personer som vill tjäna pengar på skolan:
Förtroendet för den pedagogiska forskningen urholkas genom den här sortens häftiga uttalanden av så kallade forskare, menar Tomas Kroksmark.
Efter Martons utspel lades utredningen ner.
Mycket pekar på att alltför många elever som nu lämnar grundskolan inte är rustade för att börja gymnasiet.
Hur försvårande är ett rasistiskt motiv?
Den
Det fanns inget uppsåt att döda enligt hovrätten.
- Jag trivdes så bra på Hvitfeldtska att jag gick där
Nya gymnasieskolan innehåller mycket valfrihet och får eleverna rätten att välja ska de också vara skyldiga att ta ansvar för sin utbildning, säger Lars Franson.
Täta kontakter mellan undervisande lärare i nian och gymnasiet är en väg, säger Lars Franson.
Att leda en organisation med stor bugdet oroar inte Lars Franson nämnvärt.
Det gäller även skolelever.
Men eleverna blir fler framöver, så jag antar att platserna som finns i dag kommer att behövas.
Under ett antal år arbetade Lars Franson med utbildningsfrågor på Näringslivssekretariatet i Trollhättan för att sedan flytta tillbaka till Göteborg och jobbet som stadsdelschef i Tuve/Säve och Tynnered.
Lite nonchalant småleende.
Han förekommer i titeln på
Han reflekterar över mycket i tillvaron, också över det moderna Göteborg.
Raka Besked Vem ansvarar för vakterna?
Anders Pettersson Gais får böta en viss summa till fotbollsförbundet när någon hoppar över staketet.
När supportrar dansar på innerplan får Gais böta.
Senare dömdes den som skallat polismannen till en månads fängelse.
dagsböter.
olika behållare i soprummet, det komposterbara ska till Marieholmskomposten, resten till Sävenäs för förbränning.
Det är ingen skillnad egentligen, säger Örjan.
Hur många som är med från starten vet vi inte, men många börjar sortera efter hand när de märker hur dyrt det blir annars, säger Lars Gillholm.
Det innebär en ökning av transporter som i sig är innebär en påfrestning på miljön.
.
ankare.
Garry Söderholm är mannen bakom huset, han har funderat på konstruktionen i
Övervåningen är nästan helt öppen sånär som på en rund pelare i mitten där kök och toalett finns.
- Ja, minst
- Utan tomt då, tillägger han och återkommer på marknadsförares vis gärna till möjligheterna att hitta en marknad i Asien.
JONNY MATTSSON Innovatör.

Men jag tror inte det blir lätt att hitta en köpare, säger Janås.
Men utsikterna att de ska säga ja är oerhört små, säger Janås.
Många olika recept har testats.
Det ryska lastfartyget hade anlöpt Stenungsund för att lasta stenkross.

Specialutbildade brandtekniker skall i dag genomföra en brandplatsundersökning.
Idyllen är bedövande vacker.
Sedan
Det som ser ut att vara en vacker skogssjö med kristallklart och rent vatten är i själva verket en mycket näringsfattig och livlös sjö utslagen av det sura nedfallet.
Mest känsliga för försurning är bl a mört och sarv.
nät fångade man samtidigt med
miljoner.
Här är sportfiskare ute i ogjort väder.
När de lämnar startfållan på gågatan har de en svettig halvtimma framför sig.
Men det finns en viktig skillnad.
Gösta Nilsson från Undenäs i Skaraborg svalkar sig med en glass sedan han avverkat de
Britta Österholm och Göte Petersson är dansproffs från Göteborg.
Annelie Carlsson har arbetat i sammanlagt
Men den stötte också på problem.
Mickael Mossberg vill inte heller svara på frågan om han eller någon annan deltagit i någon ytterligare förhandling om Annelies tjänst efter beslutet om den tillfälliga omplaceringen.
Personalen i Älvängen har vid upprepade tillfällen krävt att Annelie ska få tillbaka sitt jobb, att facket ska förklara varför man inte ställer upp på Annelie - men utan att få några svar.
Trots att det krisdrabbade bostadsbolaget ST-Hem i Stenungsund har mellan
Enligt det PM som i veckan lades på kommunstyrelsens bord har ST-hem konstaterat att man inte kan bygga om lägenheter med begränsade åtgärder till den standard som krävs för äldreboende.
S. Gruppen skall ta fram lösningar för det framtida äldreboendet.
barn står i kö trots att
av landets
förutsattes det att
Det är så vårt åtagande ser ut när det gäller daghemmen.
Dömd hoppas på HD Avskedad postkassörska vill ha upprättelse BORÅS:
Hennes advokat kritiserar hovrättens bedömning att fallet är för småttigt för att prövas på nytt.
Han har också vänt sig till justitieombudsmannen för att få granskat hur polisen agerat mot kvinnan.
Wärtsilä Diesel - med
Vi tror att det finns en stor framtida marknad för den här typen av kraftvärmeverk med naturgasmotorer som bas.
Populärt debutera på datortek MÖLNDAL:
år, fyller i tabeller med resmål, tider och kostnader.
år, har plåt- och svetsutbildning och sen har det blivit olika ströjobb blandat med ungdomspraktik på Nordfalk, bensinstation, Ikea.
för att få ett fast jobb bör man kunna data, men har man inget fast jobb har man inte råd att gå vanliga kurser och lära sig data.
handledare, som gjort ALU på Datorteket, har
Anna Carlzon och de andra eleverna på Datorteket bekantar sig med ett ordbehandlingsprogram.
års ålder hade någon tanke på att delta i några turneringar.
då han vid andra bordet vann båda partierna mot Reshevskiy i radiolandskampen mellan Sovjet och USA.
I Holland finns det till och med en skiva med hans sånger.
poäng.
vann nämligen Botvinnik tillbaka VM-titeln efter seger med
(!) års ålder var Smyslov med i det pågående VM-kvalet.
följande partierna, men det räckte ändå inte till VM-titeln.
Sc 3Lb

Dxa
.
!
Lf
.
Sxe
dxe 5Le
Sb 3Lb
.
Txf

Tad

.
Sånt kan tyvärr hända.
, Bg
!
Ta
och i Härryda har man flextid HÄRRYDA:
Företagarföreningen är redan informerad och under näringslivsmässan på Landvetter nu i veckan kommer Susanne Kullberg att gå runt och berätta mera.
några dagar i veckan.
- Friheten är stor, tillägger hon.
- Vi bestämde istället att vi skulle träffas några dagar senare på lasarettets parkering i Uddevalla.
Mikael Nyberg anmälde händelsen till försäkringsbolaget Holmia.
- Jag har en försäkring som även gäller vintertid, säger Mikael Nyberg.
För att andra skall undvika att hamna i samma situation ger Anders Wallstenius följande råd:
Bild:
till antalet i Sverige, är privata inrättningar i vilka handel, industri, sjöfart, banker etcetera är representerade med uppgift att företräda företagsamheten och vara ett kontaktorgan med myndigheter av skilda slag.
- Det var ingen dum formulering, som dessutom är rolig.
september är det samling på ett storhotell i Göteborg till ett möte i samarbete med Sweden China Trade Council och Baker & McKenzie i Hongkong om immaterialrätt, som omfattar regler om bland att upphovs-, konstnärs- och patenträttigheter.
Det frågar sig i dag lärarna vid Birger Sjöbergsgymnasiet som protesterar mot neddragningar i antalet timmar i B- och C-språk vid skolan.
Efter
- Om riksdagen säger ja till förslaget kommer det att bli möjligt för kommunerna att öka eller minska undervisningstiden eftersom det viktiga blir att eleverna uppnår vissa mål i kursplanerna.
Han började tidigt spela piano tog lektioner för musiklärare Pelle Gerdin, som också kom att föra in ynglingen på jazzens domäner.
Han var klubben trogen till sin död och med sin vänlighet och försynta sätt blev han ett föredöme för oss andra.
LENNART BLOMBERG Woodhouse Jazzclub Styrelsen Prövning på prövning Något har hänt med Asta.
På väg över Linnégatan slutade cykeln att rulla.
Asta förvånade sig själv ännu en gång denna morgon med att kliva av cykeln, metodiskt titta igenom alla delar.
Vad hade hänt?
Och så länge de var i trafiken så var Asta rätt normal men hoppet dog när hon satt i trekvart och tittade på när
Den kan egentligen inte flyga, men gör det ändå; pressar sig uppåt, tar sats och flaxar runt i en vild, urtida spelflykt.
Nu vandrar jag gärna i öppna trakter.
Jag skyndar mig då hemåt, till staden, till ljuset och de ljud som tillhör detta landskap.
Länsstyrelsens naturvårdsenhet har i sommar röjt mindre alvarmarker mitt under småfåg-larnas häckningssäsong.
För varje år tycker jag att Stora alvaret blir en allt mer magisk plats med sina solsvedda stäpper och en tystnad som, särskilt på hösten, är så stor att djuren stannar i förundran och betraktar den.
Fyller kylskåpet och plöjer igenom allt som vuxit under semestern, ogräset, smutstvätten, dammråttorna, posthögarna med gamla nyheter och nya brev.
- Jo, dom får minsann leva.
Ju mer sorgen urholkar en varelse, desto mer glädje kan den rymma.
I går fick hon träffa drottning Silvia.
Det fanns några skillnader som föräldrarna inte reagerade för då men som är mer eller mindre typiska för flickor som får sjukdomen.
Hon hittade själv namnet på sjukdomen i en bok och fick sedan sina aningar bekräftade när diagnosen kom.
kronor i ett nyinstiftat pris från Ågrenska hälsocentret för barn.
Beskyddare.

Cirka
Innan en omfattande ombyggnad gjordes hade byggnaden inrymt en pelletsfabrik.
Vatten eller grus i Gråbo?
ansökningar.
Men han tror inte att Lerums kommun förlorar på att länsstyrelsen tar god tid på sig:
Bland annat ur ett demokratisk perspektiv.
Det finns ingen anledning att utgå ifrån att en verksamhet med någon slags automatik skulle bli mer effektiv genom bolagisering.
Är det nödvändigt att kommunen driver en viss form av verksamhet eller kan någon annan göra det lika bra eller kanske till och med bättre?
Det är just vad Sverige behöver.
Men det var en jaktresa.
Det rör sig om skilda företeelser.
I en intervju i LO-tidningen hävdar Kjörnsberg också att medlemmar i LO-förbunden förefaller ha högre krav på sina ledare än vad tjänstemannafackens medlemmar har på sina.
Det finns ett behov av att visa upp, och att få se, att man gör något konkret, vilket råkar vara så förtvivlat svårt just ifråga om sådant här.
Man kan däremot inte låsa sig helt.
Samarbetet mellan centern och socialdemokraterna kommer att fortsätta, trots alla rykten om motsatsen, hävdar Skånska Dagbladet ( c ):
Tidningen skriver:
Det är en alldeles orimlig hållning.
NORGE Sent omsider har svenska fiskare återigen kunnat fiska på den bilaterala kvot som Margareta Winberg stred så hårt för när hon var jordbruksminister.
procent, eller
- Det är mycket av det svenska som är norskt.
På grund av de tomma vattenmagasinen är det norska importbehovet i år på
- Vi kan inte låta handeln öka på bekostnad av vad som helst.
Försäkring eldprov för Kommunal Branden inom Kommunal är inte släckt.
Gårdagens möte gjorde inte mycket för att de skulle ändra sig, berättar klubbordförande Ulf Cervinus.
av dem har angett hemförsäkringen som orsak.
Den kollektiva hemförsäkringen har väckt ont blod bland brandmännen.
Bob Dole attackerade Clinton för att " dölja sitt sanna hälsotillstånd " för väljarna.
Dole kritiserar Clintons Irakpolitik FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali sade i går att genomförandet av den färdiga planen för hur Irak skall kunna återuppta delar av sin oljeförsäljning tillfälligt lagts på is.
En tidningsförsäljare i Bagdad ropar " läs om händelserna i norr ".
- Roten till konflikten försvinner inte bara för att vi undertecknat det här avtalet, konstaterade Ramos.
av
kristna i fiskarbyn Ipil.
Spanien erövrade Filippinerna, som består av drygt
Bild:
samt oktoberprognosen för
Områdeschefen som gjort viktiga insatser för hjärt-lungområdet och samtidigt ansträngt sig för att klara besparingskraven fick naturligtvis problem med facket.
I nämnden anklagades däremot områdeschefen av sjukhusdirektören för att " obstruera " revisionen.
december
Den tyska delstaten Sachsen trotsar EU-kommissionen.
VW hotar bygga bilar utanför Tyskland Sachsen förbjöds i juni av EU-kommissionen att subventionera Volkswagen-investeringarna med mer än
Helmut Kohl och hans regering vill gärna framstå som den mest EU-vänliga.
- De nya delstaterna i Tyskland måste ha en särställning inom EU ett bra tag till.
Det finns emellertid ingen myndighet som granskar att RÅ följer denna, i lag stadgade, diskretionen vid överklaganden; RÅ svarar enbart inför sig själv.
RÅ gör gällande att HD måste pröva om ett eventuellt rasistiskt uppsåt, är en så försvårande omständighet, att en grov misshandel skall leda till att en 16-åring döms till fängelse.
Väg det själv i Er hand; ett rasistiskt uppsåt i den ena handen och ännu ett dråp i den andra handen!
gymnastiksalar.
Är detta prov på Europas bästa skola?
Man har diskuterat möjligheten att öppna Fjällskolan för att minska trycket på Nordhemsskolan men nu är det osäkert om detta kommer att ske p g a, ja, just det, " brist på pengar ".
Detta är faktiskt helt otroligt och inte i nivå med vad man kan förvänta sig i dagens kärva läge för många människor.
nya platser finansieras?
juli av poliser och blev svårt misshandlad redan vid gripandet.
Men så långt behöver man inte gå.

kilo.
procent kvinnor.
För just kvinnor är ökat självförtroende och tillit bland det viktigaste.
dagar i veckan, bör mängden vin genast minskas med en tredjedel.
- Vi har inte tryckt på för att få Gudrun att framträda offentligt.
september.
Jag tror också att det skadade Lasse att vi behandlade honom som vi gjorde.
Själv är jag nykterist, förklarade Eva Zetterberg.
Göran Persson, som anser att han själv inte har några bekymmer med alkohol.
Hon jobbade inom hotell- och restaurang, det var vanligt att gå ut efter jobbet med äldre kamrater.
Men hon skötte sitt jobb - även om hon var påverkad.
En natt ringde hon socialjouren, sedan hon misslyckats få kontakt med jourhavande präst.
Hon redde upp problemen med sin son och började leva ett nyktert liv.
Och av dem som söker hjälp blir de flesta botade.
Dessutom fanns det tidigare en överetablering inom branschen.
Sprit på jobbet vanlig fälla Alkoholismen blir en allt mer jämlik sjukdom.
- Men i stort sett har alkoholismen blivit jämlik, säger Gunilla Sjöberg.
Alkoholistens familj är med under en av internatveckorna.
Den tredjedel som inte blir hjälpt av behandlingen, som återfaller i missbruk, består till stor del av människor med långvarig alkoholism och med blandmissbruk.
Gudrun Schyman fick dricka i fred tills hon inte orkade längre.
Själv har Ulla Hoffman bara reagerat vid ett tillfälle.
Spritmissbruk bidrog till att förre partiledaren Lars Werner fick lämna politiken.
Det som möjligtvis förvånar är att inte fler trillar dit.
Det förklarar Sverker Höglund så här:
Omänskligt stor arbetsbelastning Särskilt tufft är det för de minsta partierna.
- Det är sällan vi har behövt ingripa.
- Många av politikerna som i dag är
Det fanns länge en liberal syn på alkohol i USA.
Rödmosig Kennedy Den mest kände är Ted Kennedy som för några år sedan såg plufsig och rödmosig ut och som av skandaltidningarna beskrevs som en notorisk bargäst.
Hon avslöjade hur hon i Vita huset dövade sig med sprit och tabletter och hur allt blev värre när hon fick bröstcancer.
Satt med flaskan i mörkret Ingen amerikansk president har avslöjats som alkoholist.
Kvinnoaffärer har kostat flera politiker karriären - den mest kände är Gary Hart som var på väg att klara den demokratiska nomineringen
Britt-Marie Mattsson Ted Kennedy.

Konfrontationen skulle genomföras.
Jag har fått finna mig i det, säger Ann Brännström.

Grunden står
.
Månadshyran är
Allt för att få bo kvar i vattentornet så länge som möjligt.

Skanska, Bostadsbolaget och Familjebostäder har liknande kampanjer, men inte med samma förbehåll som Poseidon om att de ska bo hemma hos föräldrarna i en Poseidonlägenhet.
mars
lägenheter som erbjuds ungdomar och studenter där ettorna kostar mellan
kvadratmeter.
- Det är svårt att tro att människor gör det med vett och vilja, säger Monica Anderson, rektor på skolan.
Enligt Sven-Erik Axelsson förekommer bränder i hissar och avföring i trappuppgångarna.
Ville stänga skolan Men för
Det är en " Emmaskola " - En Massa Mer Aktiviteter.
förskolelärare arbetar i arbetslag.
år.
Vart tredje år sedan
och heter Möte.
Intressant med förskjutningen av blocken och Takashi Naraha var en av de första att arbeta med diabas, säger Mörck och vill gärna påminna om den mindre synliga Nordström-skulpturen Tecken i landskapet mellan Konstmuseet och Artisten.
.
Var bor du själv?
På konsumentkontoret har du verkat för att boende med betalningsanmärkningar skall slippa bli uppsagda.
- Kom tillbaka om ett år.
och vid midnatt var en stor del av gården övertänd.
Räddningstjänsten kunde då inte uttala sig om var i fastigheten det börjat brinna, eller varför.
personer riskerar att förlora sina jobb vid Clinical Products fabrik i Mölnlycke.
Arbetskompisen Karin Erlandsson skräder inte orden när hon beskriver den turbulenta stämningen i fabriken.
När fabriken i Solsten lades ner förlorade omkring
Båda våra affärer ( artiklar för sårvård och operation ) är starkt expansiva och har bra lönsamhet.
Alltså uppsägningar.
SÖREN HÅKANLIND Dystert besked.

Dels ställs skadeståndskrav om cirka
Som skäl åberopar landstinget försummelse.
Men sedan kan även här vänta en civilrättslig prövning.
Den anställde måste för skattemyndigheterna visa hur mycket han kört i tjänsten, annars får han betala förmånsskatt på all bensin som arbetsgivaren betalat.
Denna justering, och avdragsrätten för arbetsresor, är
Är nybilspriset högre än så läggs
Karl-Olof Niklasson, initiativtagare till aktionsgruppen för en bättre sjukvård i Bohuslän och Dalsland.
namn.
- Jag tror alla är beredda att betala en krona mer i skatt om pengarna öronmärks till vården.
I går överlämnade Agneta Ankargren, Trollhättan en trave protestlistor till landstingsstyrelsens ordförande, Johnny Nilsson ( s ).
- Det har hela tiden varit vår utgångspunkt, säger Johnny Nilsson.
- Och samtliga partier utom moderaterna har förklarat att de kan tänka sig en skattehöjning, säger Johnny Nilsson.
- Många sitter i sina soffor och bara gnäller, säger Agneta Ankargren.
namnunderskrifter till landstingsstyrelsen.
De hade kalkylerat fel på kostnaderna för att bygga de
- Totalt sett innebär det ett tillskott på cirka
LASSE ANDRÉE
- Jag och min kollega på utbildningssidan är fortfarande de enda
I jämställdhetsstrategin ingår en studie av hur utvecklingsanslagen fördelas.
kronor medan
kronor till
Sunningeleden i Uddevalla och projektet Gläborg-Rabbalshede på E
Mälardalen och Norrland får däremot behålla rejäla andelar av resurserna.
miljarder till Västra Stambanan.
Halmstad-Kristinehamn.
Motorvägen skall bli en så kallad slimmad motorväg med
Visserligen bara på ett år.
Om lokalen varit bemannad har samtal tagits emot.
Hon har också egen erfarenhet.
Det är människan som står i fokus, framhåller hon.
En sorgeprocess kan ta olika lång tid för olika människor.
LARS SÖDERBOM.
Dan var sina fäders like.
Någon fartbåt är inte kostern, men stor sak i det - till änden hinner man alltid fram.
Sällan mötte man livsbejakelse, frimodighet och framåtanda, generositet och humor så lyckligt förenade i en och samma person.
Varje sommar samlades släkten hos farfar, bruksägaren kapten Bror Andreas de Verdier, och farmor Maria på Gustafsfors herrgård där man bland annat spelade tennis och teater.
Färgstark, okonventionell och kärleksfull var hon tillsammans med sin Olle alltid beredd att ställa upp för andra och kom att betyda oerhört mycket för många.
BJÖRN de VERDIER Börsstoppade Hoist byter VD Det var för att undvika otillåten spekulation i företagets aktier inför VD-bytet som handeln med Hoist International stoppades på Stockholms börsinformations aktielista i fredags.
, när företaget hette Osterman.
Sedan
- Bo Giertz texter har en kombination av substans och lättillgänglighet.
I Ulricehamnstrakten blev följande belönade:
En större optimism hos hushållen kan ge konjunkturen en välbehövlig puff uppåt.
Men även om pessimisterna är många så är de något färre än i juli för då trodde
Den kommer att öka under det närmaste året spår
procent och en av förklaringarna ligger förstås i den osäkra arbetsmarknadssituationen.
PETER CLAESSON Filmflimmer Filmhistoriens glömda genre 1900-talets
Bilden intill ingår i den fascinerande sekvens som skildrar skeppet Endurance långsamma undergång i packisen.
Konkurrentfestivalen i Bologna hängde på och koncentrerade sig på upptäcktsresandefilmer där de båda sydpolsfilmerna visades utomhus under sommarhimlen.
Kvittona blir allt mystiskare, mer detaljerade och samtidigt kryptiska.
Det är allt.
Det blir lite ryckigt.
Man får en aning om vidden av KGB:s forna spionverksamhet som dessa före detta agenter, numera författare, ägnat sig åt.
, vitt hus med vänlig dam på andra våningen.
Tittar man ner på sina fötter är gatstenarna som förut.
Köpvågen har nu sådan kraft att Ellos nyanställer
Ellos har
och
Trots att säkert
Som det är nu kan man bara gilla läget, säger Jansson efter de senaste turerna.
miljoner (
Allt och inget har förändrats och i den brokiga soppan breder gapskratten ut sig.
Via ID-nummer.
Nyttodjur med näbb.

- Absolut inte.
Med tanke på vad Björn " Bagarn " Nordqvist, som i går fanns på plats, fick se efter en dålig första halvlek är det inte alls någon omöjlighet.
Visst hade Stefan Öhman, som i slutminuterna reducerade, en våldsam ribbträff före paus, nog kunde Ville Viljanen nick lika gärna gått någon centimeter lägre, möjligen hade Häcken ytterligare ett par heta chanser i den ljuva septemberkvällen.
minuter kom en gråhårig veteran in och tog varenda boll ovanför knähöjd.
Det kan bli allsvenskt avancemang direkt.
Gunnilse ( b ),
Gais ( h ).
7/9 Lundby ( h ),
Han gjorde själv ett mål i går mot Häcken och såg till att laget vann med

lag.
Lundby var ofattbart efter i inledningen.
, paus och tänt elljus, slocknade Lundby.
Bland lirarna, då?
Kostnaden per grundskoleelev för undervisning och kompetensutveckling har minskat med drygt
och
Av de
Ökade kostnader för gymnasieelever Om kostnaderna för grundskoleeleverna minskat så är det tvärtom för gymnasieskolan.
De fristående gymnasieskolorna med nationella och specialutformade program hade
Under
procent, fristående huvudmän för knappt
elever eller
Härryda
Halmstad
Skövde
Skara
SVEN ULLGREN
Cortisonpreparat hjälper tillfälligt, men så småningom slutar det med att tarmkanalen måste opereras bort - stomioperation.
miljoner kronor sämre halvårsresultat i år än i fjol.
Förhandlingar om fortsatt samarbete pågår dock.
Verksamheten håller på att miljöanpassas för att minska tvätteriets miljöpåverkan.
Låt oss njuta av vår senaste triumf ytterligare ett par dygn.
) Peter Forsberg, Sverige:
turneringsminuter.
Lite isprinsessa ibland.
) Peter Bondra, Slovakien:
Alla kacklar om proffsen Selänne, Koivu, Peltonen, Lehtinen, Ruuttu, Kurri, Helminen, Nieminen, Ojanen och Kapanen.
Är du inte riktigt klok, eller?
r r r Brendan Shanahans nedklubbning av ryske Alexander Semak, ger oss fortfarande en besk blodsmak i munnen.
mot Finland och lite andra läckerheter, ger honom tätplats i P & P-spalten.
Statistiken för årets säsong, som för övrigt avslutades i helgen, är ännu inte klar.
kronor per dygn.
liter gräddfil och sammanlagt
- Föräldrar och barn vill koppla av och göra saker tillsammans.
Han har en skruv lös.
Musik i omklädningsrummet hade betytt trubbel.
Darius medger att han ännu inte slagit ner någon i biljard.
.
Jag älskar att fiska, vet du.
) RYSSLAND Passar
Fördel, Sverige.
senaste VM:
:a.

Och ännu har vi inte nämnd Claude Lemieux, som är vild.
Kanada har vunnit
Så stora har de inte varit någon gång mot Kanadas bästa.
Chris Chelios, bröderna Hatcher ( låter som vilda västern ), Bill Guerin och Adam Deadmarsh ( snacka om passande namn ) kan tillfoga smärta, om man säger så.
I Canada Cups grundspel har inte
procent.
AIK har ett tufft höstprogram, med matcher i fotbollsallsvenskan, cupvinnarcupen och svenska cupen.
veckor i stället, till onsdagen den
- Vi har precis fått tävlingsutskottets beslut och vill nog titta lite närmare på det först.
- Tävlingsutskottet har rätt att gå in och göra såna här föränd-ringar i spelprogrammet.
Beslutet innebär även att:
Tillfälligheter skilde okände målvakten Roman Mega från att tillfoga Kanada historiens värsta hockeysmäll.

Allt tack vare den i internationella sammanhang helt oprövade målvakten Roman Mega från Slovan Bratislava som gång efter annan fick Gretzky, Lindros och de andra att tro på utomjordiska krafter.
En nation andades ut.
Lilla Edet är den kommun i länet där arbetslösheten ökat procentuellt mest sedan juli
Han räknar inte med att det kommer skapas några nya arbetstillfällen på företagen det närmaste året.
Den höga arbetslösheten får effekter på kommunens ekonomi.
Ale är en av
Lilla Edet fick nej.
- Vi får inte en krona extra för att klara projektet.
Gustav Cruce vill också att arbetsmarknadspolitiken ska bli mer jämställd.
Första dagen på nya jobbet för ett ungt, gammalt proffs Första dagen på sin nya karriär.
Nu startar Jörgen sin ledarkarriär och blir förbundstränare för Svenska Motorcykelförbundets ( SVEMO ) ungdomsatsning.
Samtliga killar har möjlighet att nå världstoppen.
- Det finns andra åkare som ligger precis på gränsen.
- Jag har visserligen ingen tränarutbildning, men jag vet att jag kan bli en duktig ledare, säger han.
år, Göteborg Rikard Eriksson,
varv kvar missade han i en hårnålskurva och touchade muren, så att hjulupphängning brakade ihop.
Jimmy Vasser, som leder mästerskapet, blev sjua.
tredje och en fjärde plats.
Fångar sörjer sin anstalt På Ytterby existerar varken inlåsning eller galler KUNGÄLV:
På en stor anstalt får man inte så nära kontakt med varandra, säger Stefan Lööf, vikarierande föreståndare.
procent, säger Anna som snart åker hem efter
Då är det bättre att vara på ett sånt här ställe.
- Det är olyckligt att blanda dem som har frigång med dem som sitter inne.
Kriminalvårdsstyrelsen vill minska antalet platser på öppna anstalter med
Tim Henman är på väg mot ännu en grand slam- succé.
Men i juni hände det alla väntat på.
Jag är glad över att få chansen nu.
I dag kan lärjungen Tim Henman bli den som ändar läromästaren Stefan Edbergs grand slam-karriär.
En löpning som kan bli något alldeles extra.
Overbury rids av Lanfranco Dettori, som har gjort kometkarriär och nämns som Lester Piggots arvtagare.

Det blev för stort och för högt och hamnade i fel läge enligt detaljplanen från
Blanda till den första lagen och låt tomaterna ligga över natten.
Ta upp tomaterna och fördela dem i atamonsköljda burkar.
dl vatten
hela nejlikor
Vad är bra och vad är mindre bra för innerstaden?
- Vi ska först ställa en diagnos på innerstaden.
Det ger sysselsättning, säger Roger Larsson.
Dessutom vill jag helst ha bilparkeringar utanför innerstaden.
Sanningens ögonblick närmar sig för politikerna i Mölndals kommun.
Frågorna rör flera olika områden.
Till exempel fråga
Litar vi, inte bara på samhällets institutioner, utan 0ckså på grannar, arbetskamrater?
procent som svarar är ambitionen och den första sammanställningen kommer före jul.
Bildcollage:
Ett tjänstemannaförslag, som i dag ligger på landstingsstyrelsens bord, går ut på att inte teckna något nytt avtal med stiftelsen Hospice Gabriel eftersom landstinget har en egen utredning rörande hospiceverksamhet på gång.
Att han fick sluta sitt liv på hospicet under värdiga former har också hjälpt oss anhöriga i sorgearbetet, säger Eva Gustavsson, Lidköping.
Men några löften om ett treårigt avtal gav hon inte Ingemar Helgeson.
I dansaryrket är vad du gör och vem du är extremt sammanvävt, du är ditt eget instrument och har så varit hela livet.
På något sätt bör dansarna återvinnas.
Men att vara
Vad finns det för beredskap att ta emot och återvinna dansare som lämnar scenen?
Och här finns maskar.
Men här finns också problem med tydligheten.
Även Anna Söderling har förtjänster i rollen som den gamla fastspända kvinnan, hon som då och då kommer upp till ytan med en mer eller mindre artikulerad dråplighet.
Tina Karm I rollerna:
Eftersom makarna ligger i skilsmässa, och eftersom von Essen engagerat Marie David som sin motspelerska spårar repetitionsarbetet raskt ur.
Den glöd vi vanligtvis förknippar med skalden saknas, och därmed känns också vredesutbrotten omotiverade, elakheterna mindre sadistiska.
Kanske är det just detta ensemblen velat uttrycka:
är det alltså ett ovanligt inslag i bokhösten, en volym som kunde ha varit dömd till evig magasinering på forskningsbiblioteken jämte volymer om bakelitgjutning och åderlåtning.
" Fröding är ingen lärd ", suckar Holmberg i en fotnot.
" Detta är en stor tanke, kanske alltför stor i denna bistra värld.
Man frågar sig om det främst är hustrun som modell han saknar, henne han alltid målade av men knappast talade med.
Medan Pierre Bonnard lever för sin konst, lever hans hustru för honom.
Han har en stor produktion bakom sig av såväl romaner och dramer som kritik och vetenskapliga texter.
Marthe Bonnard, mer sin man Pierres modell än hans hustru, är central i Gabriel Josipovicis roman.
Han har till exempel hamnat i den ovanliga situationen att tvingas försvara sig mot anklagelser om nykterhet.
, har bengalifilmen haft svårt att repa sig, konstaterar Zac O'Yeah när han på plats träffar arvtagarna av i dag.
Det är helt fel.
Så många, att när det talades om indisk kvalitetsfilm var det synonymt med bengalifilm.
Oftast släpps inte ens seriösa filmer på biograferna i Calcutta.
De som är intresserade av seriös film har få oaser numera.
Han talar en rapp bengali till sina medarbetare samtidigt som han klipper en TV-film, och när han då och då vänder sig mot mig växlar han snabbt till pedantisk engelska:
veckor.
Hoppet står bland annat till den nya filmskolan i Calcutta, Satyajit Ray Film and Television Institute, som ska slå upp portarna till hösten.
- Institutet inriktar sig på att hjälpa eleverna att växa inom mediet, att förstå mediets kraft, fastslår Dasgupta med fullt stöd av skolstyrelsen som består av idel framstående regissörer.
- Om studenterna får se mycket bra film, stilistiska, konstnärliga filmer, om de blir fullmatade med Godard, Truffaut, Bresson och Bergman, kommer de att vilja göra såna filmer själva.
olika språk:
Antalet bengalifilmer, vilka sägs stå för kvaliteten, var
Därefter följer språken tamil (
Dokumentärfilmare.
Hälsa Spelet om högt BLOD- TRYCK Var ska gränsen gå?
Han är ordförande i European Society of Hypertension ( högt blodtryck ) och deltar nu i världens största undersökning om blodtrycket;
Socialstyrelsen och läkemedelsverket i Sverige har bestämt att gränsen för högt blodtryck ska gå vid
Av dessa har hälften måttligt förhöjt blodtryck, det vill säga upp till
- En person som har ett blodtryck på
Men det är i första hand patienter som har ett konstaterat högt blodtryck, det vill säga kring
Risken för hjärtinfarkt och slaganfall ökade tvärtom efter det att männen - alla i 80-årsåldern - fått blodtryckssänkande medicin.
De nya är kalciumantagonister och ACE-hämmare.
Hur stor chans har en person med måttligt förhöjt blodtryck att förbli frisk utan medicin?
- Det handlar om att ge de patienter som redan medicinerar extra tabletter.
Den internationella studie som Lennart Hansson leder finansieras delvis av läkemedelsindustrin.
Högt tryck hos var femte svensk Omkring
mm Hg.
och för en 60-åring:
miljarder (
Lågt blodtryck har dock visat sig ha negativa sidor.
Den totala kostnaden för att behandla blodtryckspatienterna i Sverige uppgår till i storleksordningen
Bild:
Solsken och säkert
Under de första åren av 90-talet förde Boo Radleys en förhållandevis anonym tillvaro.
Det var en rätt skön känsla.
C'Mon Kids är betydligt skramligare än tidigare.
Med C'Mon Kids blir problemen inte lika stora.
- Tyvärr, från mediasynpunkt skulle det bästa vara om vi spöade upp varandra med jämna mellanrum.
Han skrev
I oktober sticker bandet ut på turné tillsammans med Suede.
Hennes sceniska dotter Vanja spelas av Malin Axelsson.
Kollegan Monica Silverstrand kommer närmast från uppsättningen av Fame på Chinateatern i Stockholm och hon har aldrig varit förtjust i farser med spring i dörren.
- Fast det ordnar sig efter en del trassel med en annan kille och ett antal blåmärken, berättar Malin Axelsson.
se musikalen.

Nödvändigt eftersom teatern inte har någon egen fast lokal.
Jo, onekligen är det många som är beredda att utnämna svenska a cappellagruppen The Real Group till det.
Allt startade
I USA har de
Hans fru Margareta är för tillfället mammaledig.
- Jag!
Bild:
Det var Kurt Olssons Television, Fådda blommor, Sommartelevision och julkalender.
Självklart har de yngre tagit Rolf Mjunstedt i Rena rama Rolf till sina hjärtan.
En av resenärerna är Glenn.
Det är jobbigt, men kul, berättar Lasse.
JOHANNES BERNER Åktur.
Det är svåra grepp att ge sig in på, dessa resor ut i det okända.
Det måste vara både betalningssättet och tittarsituationen som gör att man framför TV:n inte har lika höga krav som på en biograf.
Motaktionen var ett straff för det övergrepp som Saddam Hussein gjorde genom militära operationer mot kurderna.
Han anklagar Bill Clinton för att vara för svag mot Saddam Hussein.
Han tror även att det är det enda agerande som Saddam Hussein förstår.
Det beror naturligvis främst på att diktatorn Saddam Hussein fortfarande finns kvar vid makten.
Det visar att krig skördar sina offer på mer än ett sätt.
Förlusterna uppstod under en tid då banken helt och hållet ägdes av, just det, staten.
För det andra finns det en mängd lagar och förordningar som reglerar var företagen får och inte får göra, när det exempelvis gäller miljö och arbetsmiljö.
Betecknande för många av de skandaler som avslöjats är ju att de är ovanligt klantigt genomförda.
Nog är landet missmodigt.
Men så är icke fallet.
Alla vet att några på så gott som varje arbetsplats, oavsett bransch, har alkoholproblem.
Därmed har hon något att lära andra, både i politik och förvaltning och näringsliv.
Ett exempel är registrering och skattläggning av bouppteckningar.
år är Alf Svensson och han ser faktiskt inte sliten ut för det.
En så traditionsbunden anläggning som Trädgårdsföreningen kräver ett helhjärtat engagemang för att värdet skall bestå.
Ungefär mitt emellan finns en paus - Bältespännarparken med omgivning.
Åtminstone halva året.
Att beteckna dem som " strosande botanister " är inte rätt.
Trädgårdsföreningen är till sin karaktär en engelsk park.
Kvälls- och nattvandrarens väg till och från Trägårn har sina brister främst från Avenyhållet.
Att Storan har små biutrymmen är välkänt varför trions förslag om en ordentlig tillbyggnad inte går att undvika.
Vi är övertygade om att platsen för den gamla restaurangen från
En rad förslag Vi inom Lärarnas Riksförbund har en rad förslag till konkreta åtgärder.
I dag försämras lärarnas arbete betänkligt av for stora klasser, neddragen specialundervisning, bristfällig kompetensutveckling etc. Mer tid Om mobbningen i skolan ska kunna bekämpas effektivt, måste lärarna få tid att ägna sig åt mobbningsproblemen.
Systemet behöver reformeras.
fördelar:
I den stora gruppen spädes ansvaret ut så till slut är ingen ansvarig.
Varannan kvinna med småbarn önskar förkortad arbetsdag, det är viktigare än att ha råd med det ena eller det andra.
och
Till dem som fortfarande vidhåller att vi inte har råd med
,
Att låta höga statstjänstemän sko sig på skattebetalarnas bekostnad i form av fallskärmar och dylikt tycks man däremot ha råd med.
Den egoism som höga statstjänstemän i dag utövar och som regeringen varken tycks ha vilja, styrka eller intresse att stoppa.
passkontrollanter, receptionister, vaktkonstaplar vid personintag, delgivningsmän, expeditionspersonal och lokalvårdare.
" Vansinnigt att kasta bort kompetens " - Det är vansinnigt att kasta bort den kompetens och erfarenhet den gruppen besitter, säger hon.
- från dagens ca
- från dagens
.
Dels kommer det att ta längre tid att få ut pass och liknande, dels kommer arbetsuppgifter som i dag sköts av civilanställda att skötas av poliser vilket i sin tur betyder färre polismän på gatan.
får vi
De flesta har genomförts efter Khomeinis död och riktats mot regimmotståndare.
Iranska kvinnoföreningen tillhör Irans nationella motståndsråd vars ledare varit utsatta för flera mordförsök.
- Men vi kan naturligtvis aldrig garantera någonting.
De har " blivit väldigt fint omhändertagna ", säger Annica Dahlström.
polismän, som var med i bussen när Lange transporterades till polishuset för snart
En anledning till att en konfrontation skulle sakna bevisvärde är, enligt Gedda, att Andreas Lange redan har fått ta del av bilder på flera av polismännen.
I stället för att konfronteras med polismännen fick Andreas Lange se bilder.

Bland dem återfinns många bekämpningsmedel, PCB och freoner.
En teori som av många har avfärdats som rent flum men som inte påverkat juryn vid valet av miljöpristagare.
timmar senare framträdde Clinton i Ovala Rummet.
USA utvidgar sitt militära luftrum i norra Irak Bill Clinton sade att amerikanska säkerhetsintressen varit hotade.
Irak vägrade omedelbart att följa USA:s dekret.
Han hänvisade till att distributionen av mat och läkemedel inte kommer att kunna ske i de kurdiska områdena under nuvarande kaotiska omständigheter.
Presidenten flackade med blicken och sade att " det får ni fråga dem om ".
Pressad president.
Aktieaffärer och stenhus har det däremot skrivits om.
En förklaring tror han är det ömsesidiga beroende som utvecklats mellan journalister och makthavare.
- Ja, tendensen är tydlig, säger Lennart Weibull, professor i journalistik i Göteborg.

fall och grov oredlighet mot borgenär i
Under de
dagar och hålla på till den 31 oktober.
Jag misstänker att en god vän dricker för mycket alkohol.
- Ibland kan det vara enklare om personen är rökare, säger Britt Carlström på Aleforsstiftelsen, en behandlingsorganisation för människor med alkohol- och drogproblem.
Var inte rädd.
- En 70-årig dam ringde mig i går och bad om hjälp, berättar Britt Carlström.
- Fråga aldrig:
· Anonyma Alkoholister, tel
haft FN:s uppdrag att se till att bland annat Iraks kemiska och biologiska vapen förstörs.
Men det svåraste blir hur den nya " icke flyg " -zonen skall hanteras.
En grupp internationella experter håller också skyndsamt på att evakueras från norra Irak.
KAJ HILDINGSSON
PUK fick stöd av Iran.
Då hade Irak invaderat ett annat land.
Storbritannien gav stöd åt aktionen genom att låta de
- Vår reaktion ligger i linje med våra partners och vänners, sade Kinkel.
- Genom sitt äventyrliga handlande gav han USA en ursäkt att attackera, sade radion.
dollar till
I går fann den belgiska polisen skelett från
Dutroux hustru har dock sagt vid polisförhör att hennes man var medskyldig till morden på An och Eefje.
Flickorna hade först utsatts för grova sexuella övergrepp, för att sedan lämnas att svälta ihjäl i en källare specialkonstruerad av pedofilligans huvudman.
Fel - massmedia har problem med att Gudrun Schyman har problem med spriten.
För att den rädslan är välgrundad, för att media omsluter både hennes och min och alla andras tillvaro och dikterar villkoren för det offentliga samtal som nu mer och mer består av sådana här monologer, konstruerade situationer där människor läggs under mikroskopet och dissekeras - för det finns inte längre någon djupgående väsensskillnad mellan Aktuellt, Ricki Lake eller slaskpressens löpsedlar.
Exempelvis, med vilka medel får och kan och bör kampen mot förintandet av arbetsrätten föras?
års strid Efter
Då försökte denne vräka henne genom att stämma henne inför Göteborgs tingsrätt.
- Det känns konstigt, för jag känner mig köpt.
Dagis och skola under ett tak På Brännö har föräldrarna engagerat sig hårt för att få en ny skola där dagis, fritids och skola samlas på en plats.
- Det gäller att ha kvar de olika rollerna, säger Camilla Näslund.
meter nedanför.
I den nya skolan vill man samla daghem, skola för lågstadiet och fritidsversamheten på en plats.
elever och
I dag tar kommunstyrelsen beslut om all skolverksamhet ska samlas i ett hus.
Hon ser annars en risk i att endast föräldrar som kan styra sin egen arbetstid och ta ledigt för att gå på möten blir de som engagerar sig.
Föräldrarnas inflytande kommer att sträcka sig längre än så.

Under några intensiva veckor stod kvinnornas vardag högt på den politiska agendan.
mil söder om Eritreas huvudstad Asmara, ligger Lefebihan Seyums butik.
och ett halvt år gamla dotter, Feven.
procent av alla kvinnor är analfabeter, är önskan om dotterns utbildning ändå inte omöjlig.
Svårt för kvinnorna gå tillbaka till civilt liv Erfarenheter från frihetskampen mot Etiopien gav Lefebihan Seyum en annan bild av samhället och förhållandet mellan man och kvinna.
De väljer nya vägar.
Varje frihetskämpe utförde de uppgifter han eller hon var bra på.
Gemenskapen som fötts mellan rebellerna under kampen lämnade ett stort tomrum och hon saknar fortfarande sina kamrater.
Hyllor skärmar av en del av rummet och bakom ett förhänge har hon sin privata kammare.
syskon kvar,
Lefebihan försöker påverka den yngsta systern Kedish och kusinen Weini så att de ska välja sina egna livsvillkor.
Hon vill komma högre upp på samhällsstegen och ska tillsammans med andra kvinnor i Mendefera starta en handelsförening.

m fl
Bild:
år sedan försvann Bamse från hemmet i Gillberga i Småland.
Men hur det nu var så fick den mat ändå.
Bild:
Eritrea är ett av de länder i norra och mellersta Afrika där uppemot
graviditeter.
eller
Men äktenskapet ger inte kvinnan någon frihet.
Det säger
punkter:
Som väntat läggs däremot I
Han tycker också att helikopterdivisionen på Säve borde ha kunnat räddas ihop med amfibiebataljonen på KA
brigader.
timmar lång debatt i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kom försvarsminister ut till de väntande journalisterna och konstaterade:
riskerar att göra det:

Men av
brandmän i full utrustning stod på rad och väntade på vatten när jag kom hit i natt.
Säkerhetsregler tullar vi bara på om det gäller människoliv!
-
Bild:
PER-ANDERS REHN
ska bli Östersjöns år ".
- Och det gäller att göra något nu innan kriminaliteten rotat sig, blivit en del av ländernas kultur, säger han.
De senaste månaderna har han i ett hetsigt tempo rest runt till Östersjöländerna.
Ryssland och USA talar direkt med varandra, säger Pär Nuder kort.
- Vare sig vi vill det eller inte så är Nato en del i denna process, säger Pär Nuder.
Enligt energikommissionen är det möjligt att spara
vad skall vi ha i stället för kärnkraft.
som slutår för kärnkraften.
Med den nya vajersaxen hade olyckan inte behövt hända.
Utlösningsknappar finns strategiskt placerade på olika ställen på båten för att så snabbt som möjligt frigöra den från trålen.
Än så länge finns saxen bara som prototyp, men den ska visas upp den
Marie Eriksson Intendent Marie Folkesson på Sjöfartsmuseet vet att berätta följande:
Våren
All text är på engelska eftersom vi är en arena som är så känd internationellt, säger Hasse Rydbo på Ullevi, som först är lite osäker på hur Stadium uttalas och någon riktigt bra förklaring tycker inte ens han att det är.
- Vem som helst får använda de här återvinningslådorna.
Vi söker svaren och publicerar dem på onsdagar.
Nu är han lärare och det gamla regementsområdet lever vidare.

Han blev militär efter lumpen
Man tvingas tänka om helt.
Allt detta har han själv användning för i sin nya roll som utbildare av handledare till Datorteket, en av hyresgästerna i det nya I
av officerarna arbetslösa efter att ha haft arbeten en period.
I kasernhuset Tornets korridor, där tidigare marschkängornas klamp ekade, sitter nu
procent av lokalerna som sammanlagt är cirka
- Nej, det är ju mycket speciella fastigheter och vi gör givetvis en affärsmässig bedömning från fall till fall.
Tidigare låg regementet i Backamo.
kvadratmeter.
Den engelske dramatikern Joe Orton hade öra för den optimistiska vardagsfrasen under en tidsperiod som sökte dölja allt obehagligt.
Har familjen fått en mördare i huset?
Det finns något oroande praktiskt i denna slutsats som får pjäsen att vidga sig, den handlar inte längre om några udda individer, utan om en hel tids bortrationalisering av moralen.
Ilkka Isaksson I rollerna:
Med litet tur sammanfaller detta tillfälle med publiceringstillfället.
kapitlen - fristående eller möjligen löst sammanhängande noveller - tilldrar sig utifrån en ung mans sinne.
Vi uppmanas underförstått att spekulera över om det inte är så, att texten finns till enbart för att inrymma denna ständiga hänvisning.
ULLA MONTAN Tuggar tillvaron.
Klockan är fortfarande bara några minuter över
- Det har nog varit en hel del strunt i danska medier, och fredagen var en hård dag för oss alla.
Fast man måste ju fundera över hur en order på cirka
- Vad kan man säga, säger han.
Varvet drar med sig många i fallet På kommunkontoret har man redan börjat räkna.
på varvet, direkt hotas vid en nedläggning.
fraktfartyg.
Framtidstro.
anställda, varslat om nedläggning
Den skulle ge - och kommer att ge - sysselsättning i
Hans uttalade målsättning är att snarast täta läckorna där pengar strömmar ur Lauritzenkoncernen.
Hans kortsiktiga planering och impulsivt korkade handlingar frontalkrockar med hennes ansvar för barn, mat, hem och långsiktiga planering.
Veronica Leo, illustratör med en mångårig produktion, ger i bilderboken Den vilda flykten en hel historia kring de korta ordstäven.
Arbetet hade blivit så spännande.
försvarsanställda i Halmstad får behålla sina jobb och att
bör bli kvar i Halmstad.
Glidflykt i glädje Katarina Kieris Om man saknar vingar gör mig glad utan att jag riktigt begriper varför.
" I den nya samlingen konstaterar Kieri att " Sättet att flyga skiljer sej från / människa till människa " och att " Sång är ett sätt att undra.
jobb KARLSBORG:
Ett tredje alternativ kunde vara en flyttning till Halmstad.
och Fallskärmsjägarskolan.
september kommer propositionen och innehållet ligger då fast.
personer, som inte bara granskar och nagelfar varje byggprojekt, utan också har möjlighet att stoppa projekt som inte uppfyller arkitektoniska och estetiska kvalitetskrav.
Men som vårt svenska samhälle i dag är konstruerat, där tekniska och ekonomiska faktorer värdesätts högre än immateriella värden som arkitektur och humanism, tror jag inte att vi kan uppnå de kvaliteter som präglar stadsbyggnadskonsten i Helsingfors.
Josefssons postorder i Borås har länge stått på KF:s säljlista.
år.
.
Ellos finns i dag i Norge, Finland, Danmark och är på väg in i Estland.
tt - Äntligen, suckar också många finländska konsumenter som i nästan
, men miljöministeriet väntade i ytterligare
Den finländska möbelförsäljningen ökade i fjol med
Svensk Industriförening, med dess branschorganisation Sveriges Sötvaruindustriers Förening, har lämnat in en anmälan till Konkurrensverket mot Sockerbolaget och dess kredittider.
- De lite större företagen i organisationen kan köpa flera lass socker och betala sin faktura på förfallodagen utan några krav från Sockerbolaget.
jobben.
- Det är utsiktslöst för I
Alla tänker nu på de anställda.
Gösta är en genial partner.
som professor i måleri och slutade på eget önskemål
- Jag antar att det jag gör och de risker jag utsätter mig för djupast handlar om att orka leva.
- Inget kan som familjen och Gösta ge det emotionella stöd som krävs; inga kan heller utsätta mig som de, säger hon och påpekar att hon aldrig trodde att det skulle bli så roligt att vara
Framgång?
) och Hallo Baby (
).
kronor.
Kostnadsminskningen med det nya systemet blir därmed drygt
basbelopp.
Typ av bil Nybilspris Kostnad per år Nuvarande Ny Minskning Volvo
Mercedes C
privat.
Swebus säljs som följd av ett beslut i den borgerliga regeringen att SJ skall koncentrera sina resurser på tågtransporter.
år har Stagecoach vuxit från en lokal verksamhet med
Brian Souter, arbetande styrelseordförande i Stagecoach, medger att man också tittat med intresse på Linjebuss men fastnat för Swebus.
Han ser främst tillväxtmöjligheter på bussområdet i Sverige:
Posten var för dåligt förberedd.
- Posten hade inga nya argument att presentera för sitt beslut - det var samma argument som vi hört förut, säger Mats Åberg.
Street.
- Barn dansar utan att veta att de dansar, säger Tania Fairbairn.
Men på den vägen har jag också hunnit lära mig mycket annat.
- Jag har börjat skriva på en barnbok om japansk trädgårdskonst.
.
BERIT STRIDH
Ökad risk för barnleukemi Enligt forskarrapporter är magnetfält med värden under
ANDERS JÖRLE
I april gjordes mätningar vid
Slutsatsen är att SJ skulle bli effektivare med mer konkurrens av busslinjer.
TORSTEN ANDERSSON
Därmed tog ärendet en ny vändning.
tt
Banken menade att
Lars Hoffman menade att han i själva verket hade räddat ett antal krediter genom sitt agerande.
De
Martins gamla klubb Stenungsund har en övergångsklausul med HIF.
- Vi skall fortsätta att vara den lilla klubben med gott kamratskap och inte bli äventyrliga.
Första landslagsuppdraget var som avbytare mot Skottland för ett år sedan.
Bara medlemmarna kan rädda Gais Skuldtyngda Gais kan komma på fötter OM alla (!) medlemmar ställer upp med
kronor var?
år.
- Vi hoppas mycket på Gaisdagen
Medlemmarna fick reda på att sponsorskapet inte är bundet till att Gais klarar sig kvar i Söderettan.
- Vi har tagit del av Jan Hanssons krönika men jag vill inte kommentera mer än att vi har ett gott samarbete mellan alliansklubbarna.
) " MAKTKAMP I GAIS Valberedningens ultimatum till styrelsen:
för att inte ta upp det förrän
Den ägs av en shejk som är släkt med kungafamiljen.
Derek Brown är listad för Sävehof inför spelet i den europeiska Cupvinnarcupen.
Han har spelat basket och han är en duktig sprinter.
PONTUS JOHANSSON Blir inte rik.
Nu skall den styckas och säljas på
år sedan - organiserades Min sin chu, en allmän brevpost som kom att omfatta hela landet.
märken något senare
candariner.
Under hela sitt liv har Sven-Eric varit road av filateli.
Om det var kvinnlig list eller andra orsaker som ledde Sven-Eric in på den kinesiska vägen, må vara osagt.
Det värderas till
Och där ingår utan tvekan Stefan Edberg.
),
Det var Kent Turnefelts lärare i folkskolans klass
Hon var pionjär i sin pedagogik riktad mot ordblinda barn, utbildad av kung Carl-Gustafs fröken i folkskolan.
Som oförtröttlig förespråkare för kultur åt alla.
dussin vita och stärkta skjortor och med lika många diskreta slipsar i beredskap betjänade den unge herr Turnefelt dåtidens notabiliteter.
Han var på god väg att lyckas när en fadäs på Kungliga Dramatiska Teatern fick honom på andra tankar.
Den rollen har ett evigt återkommande scenario där Sisyfos bär huvudrollen.
Just nu laddar jubilaren batterierna i den grekiska övärlden.
Jag var uppvuxen med
- Om jag var förälskad i henne?
- De första verkligt konkreta erfarenheterna av en religiös dialog fick jag bland de palestinska beduinerna.
ställen samtidigt?
Nino hade vid det här laget kommit mycket långt in det beduinska samhället.
I deras ögen blev jag en otacksam jävel som utnyttjat dem.
Bild:
Göran Huss marknadsföringsbana började hos AB Åkerlund & Rausing.
kvinnor fanns i den positionen i reklambranschen.
Men för tvillingarna Petra och Erika Alfjärd,
Brorsan och landslagsmannen Stefan lockade lillsyrrorna till Frölunda Frisksportklubb.
Petra och Erika står till och med intill varandra i Frölundas 500-kiloslag.
- Fast det är en del som rynkar på näsan när man berättar att man håller på med dragkamp, skrattar Erika, liten och ganska späd, precis som tvillingsyrran.
Vi ser många par händer som är såriga.
är vi hemma först vid
Repet, som ska vara minst
och
Den består av lärkterpentin, lim och harts.
kilo.
Jessica Jaukkuri
Bilder:
.
På programmet står konferenser, seminarier och studiecirklar för samfundsledare, politiker, tjänstemän, ordningsmakt.
En rädsla för att ekumeniken är ett förtäckt sätt att locka över.
Deras slogan " Korståg mot droger " sätter hos muslimerna igång hela det kollektiva minnet av oförrätter.
Det brukar ju inte vara någon ålder att tala om, men när det gäller TV känns det som en oerhört lång tid.
Vi såg Bröderna Cartwright kämpa sig fram i snöstorm.
kanaler samtidigt kommer att utvecklas.
.
kronor börjar i november med barn i Mälarviken i huvudrollerna.
Jag undrar om ni kan sätta in en bild på Peter Forsberg och kan jag få hans adress?
- Mattias Tjena Mattias!
Han är ju brittisk.
7UB, England.
Vg har saxat kvällspressens versioner om hur det gick till på politikerveckan på Gotland anno
Han lyckades.
" I Göteborgs-Tidningens får läsaren följande version av händelsen:
?
Jag tycker att han skulle säga:
Naturligtvis kan världen gå under och telefonledningarna blåsa ner, men under normala omständigheter ringer jag.
Det finns också många fall där man inte vet om det som förutspås är önskvärt eller inte.
Detta betyder att talaren går i god för att det är så.
På så vis kan båda ha rätt och till och med stöd i normalt svenskt språkbruk.
Lars-Gunnar Andersson Månaden Väder Hettan slog till i augusti Stora, tunga droppar, men ingen brydde sig.
Alla var väl lite värmeslöa och de stod mest och bara hängde.
hade varmare augustimånader ( se jämförelsetabell i statistiken nedan ).
Soligt vid kusten, stackmoln in över land med skurar.
Under ett par dagar blev det en del regn- och åskskurar över just kustområdet medan resten av landet njöt av ett varmt, soligt och torrt väder.
Det blev rätt mycket regn, men det behövdes för markerna var torra.
Det var väl ungefär då, som det konstaterades att vi bara hade fått en tiondel av det regn, som vi borde ha haft.
) fortsatte i åskans och de täta regnskurarnas tecken, även om kusten klarade sig bra, och tempen var fortsatt sommarlik.

aug +
Han började gå mot den plats där ljudet kommit ifrån och fick plötsligt se en björn ett tiotal meter bort.
september i fjol, och jägaren åtalades för grovt jaktbrott.
LARS-OVE JOHANSSON
att Vänersborg skulle bli residensstad i det västsvenska storlänet.
Jörgen Hellmans partikollega i Trollhättan, kommunalrådet Eric Andersson, förespråkar Vänersborg.
Han vill inte gå in på några detaljer när det gäller residensstad men menar att stor befolkning inte automatiskt innebär att det är bästa alternativet.
Enkät avgör Öresjös framtid ÖRESJÖ:
Så har utfallet blivit vid de
Det har även kammarkollegiet gjort.
Inom loppet av
Men på dessa
Och så finns det en rink uppe vid Rye norr om Manhattan där Rangers tränar.
- Året därpå, vid
- Jag gillar egentligen inte att generalisera, säger Mathieu.
Den sista matchen i Nordamerikagruppen mellan USA och Slovakien, som spelades natten till i dag svensk tid, blev därmed betydelselös.
:
USA-vinnaren kvartsfinal
, Montreal (
Vid halv
Hittills i World Cup har inte jänkarna behövt någon polsk hjälp.
Forsberg blir märkbart irriterad när hans kritik mot World Cup-organisationen och Kanadas påstådda styrning av turneringen kommer på tal.
ULF NILSSON
- Vi ska inte dramatisera den här frågan för mycket, svarade Göran Långsved, ordförande i Stockholm
- Vi har fått statliga garantier och riksdagen beslutade om att vi ska söka OS med
Men nej, vi har inte de pengarna, svarar Olof Stenhammar.
- Friidrotts-VM i Göteborg har hjälpt oss väldigt mycket.
Och i så fall blir det fritt fram för övriga delegater att låta sig bjudas till Stockholm för ett besök fram till den 5 september nästa år, då IOK slutligen utser den stad som ska arrangera sommar-OS år
- Vi har en stabil ekonomi och fullständiga statliga garantier, påpekar Olof Stenhammar.
tomma lägenheter.
De 100-talet hyresgäster som bott i området i över
år och en hel månadshyra för de som bott inom ST-hem i över
- Hasselbacken har ett konstant dåligt rykte sedan 70-talet då där fanns massor av sociala problem och man samlade störande hyresgäster på ett ställe.
Materialet är gamla spilor från långatorkningen som han använder som basmaterial.
- Det är ett bra material som dessutom känns äkta.
Däremot har vi inom Häröns intresseförening och med Laila Mathiassons hjälp givit ut skrifter om vårt kulturarv.
Asa trivs bäst som medhjälpare.
Tränaren heter Peter Antoine.
är boråsarnas snitt så här långt.
Borussia Mönchengladbach-Hamburg Lördag:
Nr
Själv djurgårdare kände jag skam och rädsla, där jag satt på sektion G, bara någon meter från en äldre herre som fick en bit asfalt i huvudet.
Enligt uppgifter från Gamla Ullevi rör det sig om IFK:s " värstingar " som fick sittplats på sektion H, alldeles invid DIF-klacken.
Lars Johansson Borås Svensk badminton bygger nytt MALMÖ:
år.
Det är viktigt att vi tittar på spelarnas sociala situation, säger Claes Johansson.
Att vara förbundskapten är att vara lite kluven.
år.
PEDER SVENSSON
Oftast föräldrarna som tar kontakt med BUP Barnen påverkas också av de vuxnas problem.
Killarna i tonåren blir i stället utagerande.
Teamet jobbar mycket med samtal, där familjen står i centrum.
- Det måste finnas tillräckligt många vuxna i verksamhet med barn.
- Nu utvidgas verksamheten till att omfatta skolorna, vi börjar med Östlycke, samt parkeringar i centrum.
Antingen cykeln är låst eller inte är den ett begärligt byte.
Där försvann
- Genom att minska stölderna och därmed försäkringsbolagens utbetalningar och andra samhällskostnader har vi ju tjänat in våra löner flera gånger om, skrattar Lars.

- Jag hittade en bild med stora så kallade skålgropar vilket var mycket upphetsande i ett område vars hällristningar redan var så noggrant kartlagda.
Under de senaste
Fler räddningsinsatser är också på gång.
Nidingens fyrplats Grimetons radiostation Äskhults by Tjolöholms slott VARBERG:

Dels kom mindre folk än väntat, dels tvingades man ställa in ett antal föreställningar för att övergången till Kristina från Duvemåla skulle fungera på ett smärtfritt sätt.

Vad som hänt är att våra bidrag urholkats genom kostnadsökningar.
Om jag inte får mer pengar från staten tvingas jag ta pengar från någon annan kulturinstitution.
Konstformen som skapas, gestaltas och bevittnas på en och samma gång.
Stämningarna och samspelet hjälper oss att göra det.
Föreställningen hade urpremiär på Fakiren i Malmö på Internationella dansdagen i april
Bild:
Maria som repeterade Gil Evans orkester har fört den traditionen vidare.
samt Uddevalla
:
oktober.
år, har inte någon trafikfarlig väg till skolbussens hållplats.
I går skulle skol- och barnomsorgsnämnden tagit beslut om att ge Jonna Weiss den felande länken.
- Finns det inte cykelbana eller belysning skall skolskjuts ges.
- Jag har aldrig varit med om maken.
MARIA GRANDELIUS Inget förbarmande.
- Ett helt oförutsett problem, säger överingenjör Jarl Bengtsson, ansvarig för Borås kommuns provborrningar.
Vattendom för deras mark saknas Fastighetsägarna påpekar att det inte finns något i vattendomen om provborrningen som stadgar att Borås kommun skulle få tillträde till deras mark.
Åtminstone för ett år framåt.
När den utredningen är klar vet vi hur den framtida hospicevården i länet kan komma att se ut, förklarar landstingsrådet Annelie Stark ( s ).
miljoner kr.
Han fick ett ganska fett anbud från John Ford i Hollywood, men tackade nej (!).
Och det blev till slut premiär
De har blivit amerikaner.
skrivs som det första emigrationsåret i Sverige.
Inte ens i den förinspelade sönderklippta version som visades i går kväll lyckas hon få ur sig det hon ska.
Tillbaka till studion.
Tveka.
Bo får omedelbart till ett gott groove, klappar händerna och sjunger lite.
Bo och Micke suckar tungt när de nämner den gränslösa isländskan.
Han kör alltid Steely Dan.
De skojade om tonen i låten när de spelade in den.
- Jag skulle vilja skriva en hyllning till mor- och farföräldrarna.
Sextiotalssoul.
" Med Orkestern hittade Bo Kasper rätt.
:
Vad jag funnit är knappast ett gyllene skinn.
Han trollbinder läsaren med romaner som låter sig beskrivas i rent mördande termer; till exempel ( på omslaget ) som en " thrilleraktig roman om en ung mans livsresa ", där " identiteten, kärleken och döden är bärande teman ", och där " myter och citat från bland annat Dante, Rilke och Koranen " står som intäkt för att den innehar alla postmoderna dygder och är höglitterärt konkurrenskraftig.
" Denna mycket konkreta programförklaring har han förverkligat med en framgång som gör läsaren medgörlig och spak.
Och utan tvivel är hans böcker i högsta grad just romaner, uttryck för en lust till något långt mera konkret och sinnligt - språket, berättandet, beskrivandet - än det politiskt nödvändiga eller korrekta.
När staden mist tron på musikerna När Kazuo Ishiguro fick Bookerpriset
Den otröstade.
Ryder, en firad pianist, anländer till en namnlös europeisk stad för att ge en konsert.
Ja, mätt med den traditionella romanens mått, men Ishiguro har inte skrivit en traditionell roman.
Visserligen tillåter han sig att roa sig med drömmens friheter, så att en kvinna man aldrig sett förut visar sig vara ens fru och att en man som förlorar sitt ben genast greppar en strykbräda som krycka.
Hur bär han sig åt?
Ishiguro skriver om en stad eller ett samhälle och dess kollektiva ansträngningar att lösa en kris innan det är försent.
Kan konst någonsin ge mening eller " riktning " åt vardagslivet?
Autentiska Claudelcitat används, liksom Ibsens " När vi döda vaknar ".
Det hela blir en fråga om konstnärlig besatthet, lite av den vanliga bilden av den kompromisslösa skapande människan.
Trettio år av ensamhet ekar bakom våra ryggar.
Jag vill gärna instämma i det hon säger om katalogen från Art Room och rent av gå ännu längre:
Vilken avkrok måste inte Sverige vara när man kan leva ett helt liv utan att känna till Violet Schwenig.
förklarade Stalin den socialistiska realismen som den enda tillåtna stilen i sovjetisk konst.
Här är jag på bilden i katalogen, säger Vladimir Gusev, Ryska museets chef i S :t Petersburg, som för första gången lånat ut dessa dyrgripar till Sverige.
Dessa över
och har legat hoprullad tills den för
M Molotov,
Konstnärerna delades in i
Hurtig framtidstro.
Påkostade gästspel från fjärran länder sparas därför till vårarna.
Säsongens scenframträdanden är alltså hänvisade till Blå lådan, husets lilla scen.
Punkt för året sätter Cristina Caprioli med ett nytt, ännu så så länge namnlöst, dansverk.
Fortsatt förfall i rostreaktorer I Sveriges närhet ligger världens
procent av världens kärnkraftsreaktorer finns på eller omkring Kolahalvön.
procent.
Nu går det äntligen att prata även med andra anställda.
I stället för principen om att för-orenaren betalar har vi, när det gäller kärnkraften i öst, en princip om att den som ( riskerar att ) förorenas betalar.
Bild:
år och dödat mer än
Och före årets slut väntas ett fredsavtal.
Den sida som vann ett gerillakrig skulle också vinna tillträde till den politiska makten och kunna genomdriva sin samhällsmodell.
Den konservative presidenten Alvaro Arzu har utsett en gammal gerillaanhängare, Gustavo Porras, till ordförande för den nationella fredskommissionen.
Arbetsrätten in på slutvarvet?
Efter det misslyckade försöket att överlåta den heta potatisen till arbetsmarknadens parter, återstår bara att lösa frågan politiskt.
Likgiltig Saddam Saddam Hussein ger sig inte, anmärker Bohusläningen ( lib ):
Inget positivt Den amerikanska flygattacken kritiseras av det jordanska kungadömets språkrör Jordan Times:
Kurdisk oenighet De senaste dagarnas utveckling är framför allt ett uttryck för det sorgliga faktum att de irakiska kurderna inte har kunnat komma överens, när det yttre trycket lättade tack vare den skyddszon som västmakterna upprättade, poängterar finländska Hufvudstadsbladet ( lib ):
Dagens Industri Skolan i dag TV-spel slår ut pojkböckerna Förr talade man om " slukaråldern " då barnen var mellan
Debatten beträffande utbildningen har den senaste tiden handlat bl a om datortillgång i skolan och huruvida en ny social gränslinje håller på att växa fram mellan de barn som har, respektive inte har tillgång till dator hemma.
Vi vet att barn och tonåringar påverkas av sitt utseende, och vi kan förutse ökade psykiska problem för de här barnen.
Procentsatsen av det ena eller det andra beror på det område där skolan ligger.
Betydelsen av sagoläsningen var ju tidigare att den kombinerade den gemensamma upplevelsen av texten med den fysiska närheten till den vuxne som satt bredvid barnet och som bara ägnade sig åt barnet.
I TV tar det sällan mer än någon timme att nå fram till ett strålande resultat.
eller
Det som gör debatten ensidig är att IT inte sätts i ett större sammanhang och att man inte talar om det som försvinner utan bara om det nya som tillförs.
OECD-rapporten Employment outlook från i somras visar att arbetsrätten i längden inte påverkar arbetslösheten.
Jämfört med det tidiga 1900-talets arbetsliv innebär det en förändring av arbetets innehåll, organisation och struktur.
Hur ser arbetstidsreglerna ut?
En sådan lagstiftning skulle bli helt otillräcklig i det moderna arbetslivet.
" Hur beräknar Göteborgs spårvägar sin kapacitet?
Däremot gäller sedan den
NINA BJÖRCK Informationschef Göteborgs Spårvägar AB Ett val för livet på jorden Visste du att det i dag lever fler människor på vår jord än de som hittills dött?
För mig känns det självklart att för att få en optimal ekologisk balans måste man sprida kunskap.
Eleverna får utifrån sina egna värderingar arbeta med frågor som rör livskvalité och hälsa.
Avtalssekreterare på LO med flera har naturligtvis allt intresse av att teckna denna bild, men jag vill ställa frågan till de anställda:
Vi ska inte låta tekniken styra utan själva bestämma hur vi vill att det framtida samhället ska se ut.
I dag är bara
proccent, kommer att ägna sig åt tjänster som vård, utbildning, försäljning underhållning, information, media.
år sedan svalt vi i Sverige.
- Vi har en tendens, också politiker och samhällsdebattörer, att titta på förhållandevis små och hanterbara frågor samtidigt som jätteförändringar pågår som vi inte vet vad man ska göra med och inte vågar titta på.
Då skulle vi kunna arbeta i riktning mot ett samhälle som har de egenskaper vi önskar.
Han hävdar att det riskerar att bli en obegriplig värld.
Eftersom vi tillbringar vår tid på nätet behöver vi i förlängningen inte heller några bostäder, bara tillfälliga bås att sova i.
Jag kan också se animerade beskrivningar av bland annat elefantens gångarter eller hur den dricker vatten med hjälp av snabeln.
Urvalet borde ha varit bredare och mer spektakulärt.
Möjligen tycker de yngre läsarna att kunskapsinhämtning vid datorn blir mer lustfyllt.
Gör teaterscenen Som ni vill ha det
Han står vid sin modell av teaterscenen i skala
Tittarna förs in i sagotid, modern tid - all tid.
september ska bli en överraskning.
) är beskaffade som de är.
Men snälla, snälla Undergroundarrangörer, kommer det ett band i den här storleken framöver - byt till en större och mer ändamålsriktig lokal.
Ronny Danielsson, teaterchef och VD, Stadsteatern:
l Hur tycker du operan ska lösa sin ekonomiska kris?
?
miljarder.
Efter förhör utvisades han på livstid.
När TT når mannen i England på onsdagen är han helt ovetande om uppståndelsen som gripandet och spionanklagelserna mot honom har vållat.
Kostenko vägrar dock att uppge diplomatens namn.
Sedan kontakten upprättats tog svensken emot trädockan med en filmrulle med
Göran Lennmarker ( m ):
Peter Eriksson, mp-ledamot i konstititutionsutskottet lämnar idag in en KU-anmälan mot Göran Persson för att han underlåtit att informera och spionhistorien.
- Numera styrs det svenska spioneriet utomlands av Kontoret för särskild inhämtning ( KSI ), arvtagaren till SSI och IB, säger Guillou.
Kunde man följa ordergivningen visste man vad som skedde.
- Eftersom Sverige och övriga nordiska länder mer eller mindre åtagit sig att garantera de baltiska staternas oberoende och vi knappast förfogar över de militära resurserna att stoppa en storrysk invasion gäller det att vaka över den ryska krigsmaskineriet med alla till buds stående medel från konventionell signalspaning till spioneri i alla dess former.
- Gripandet är ett sundhetstecken; det finns all anledning i världen att spionera mer på Ryssland och Sverige tycks öka spioneriet.
I bildtexten står att händerna tillhör en rysk underrättelseofficer och att dockan på bilden innehöll spionfilmen.
år sedan Stefan Gerhardsson och Krister Claesson började som komiker.
föreställningar.
- Kan inte tänka mig att det finns en hjärna som hans någonstans på jorden.
BENGT MAGNUZON Showkvartett.
Pressen är hård, arbetstempot högt och arbetsdagarna långa.
Enligt Sverker Höglund drabbas många politiker av muskelvärk, huvudvärk, magkatarr och depressioner.
Ena stunden på möte i Oslo för att några timmar senare träffa kommunpolitiker i Växjö.
Jag brinner för att förändra samhället.
är med per telefon och medverkar i en gallup.
Här får de ett nytt hemligt telefonnummer att ringa.
Skriker någon Heil Hitler avbryter jag samtalet och personen avspisas.
T.E.K. från i våras.
Premiärgäst i kväll är Stefan Spett.
Rått och rätt in i livet.
MELKER DAHLSTRAND Nygammalt.
·Hur länge har du diskuterat med TV-ledningen?
Jag får möta mera medievana politiker och makthavare i framtiden.
Jag spelar fotboll, senast i går morse var jag på planen i en korpmatch.
, från
Hon började med en gammal dröm - att praktisera på en resebyrå.
Trygghetsråd och arbetsförmedling ställde också upp till
Hon får hjälp av sin man, när denne är färdig med jobbet på Volvo.
När Elisabeth Risteska fick sparken fick hon så småningom med hjälp av familjemedlemmarna chans att starta en egen restaurang.
Det handlar om läs- och skrivsvårigheter och andra problem.
I veckan ska ledningen för skolkontoret träffa skolpsykologerna för att diskutera hur kartläggningen ska läggas upp.
Lars Bryman var den som anställde tullarna.
Arbetsförmedlingen fick loss pengar innan tullarna blev utan jobb, det innebar direkt hjälp till studier.
De som försvann jobbade mest med bevakning.
är föräldralediga, några har fått avtalspension.
SARAH BRITZ
- Ett anmärkningsvärt övervåld, säger Thomas Tengskog, kriminalkommissarie.
hållpunkter; vid elvatiden lämnade hemtjänsten lägenheten och under kvällen ringde dottern - utan att Gösta Björn svarade.
Ingenting var rört i lägenheten.
Ordväxlingen tog cirka
Odlad lax räddar vildlax?
Förbudet skall gälla i de områden ute till havs där huvuddelen av det yrkesmässiga laxfisket äger rum i dag.
procent.
ULF NYSTRÖM
dygn begära hjälp av polis och skatteexperter att gå igenom Strandbergs inlaga.
Förundersökningen omfattar
Strandberg hävdar också att bolagen har rätt till andra avdrag än de som gjorts vilket ändå befriar dem från betalning av skatt.
Han ville inte prästviga kandidaten.
månader före prästvigningen fick kandidaten veta att hon inte var lämplig att bli präst.
- För mig är detta en personlig katastrof, jag är helt knäckt av att gå arbetslös.
- Det är ett svårt fall, säkert förekom det liknande fall förut, men ingen vågade gå så långt då som att stämma staten, säger advokat Eva Munch af Rosenschöld.
Pastoralteologisk utbildning vid Svenska kyrkans pastoralinstitut eller Johannelunds teologiska institut, under förutsättning att tidigare steg i utbildningen är genomförda och godkända
När Ale kommun i våras ville säga upp
- Det är ett skrämmande synsätt.
- Jag hoppas verkligen att s-politikerna är så vidsynta så att de stoppar förslaget att säga upp avtalet, säger Christina Nemes.
PER SYDVIK
.
Detta är tänkt att handla om anställningar, inte socialbidrag för en arbetsinsats, och socialsekreterarna skall uppmana folk att söka de tjänster som finns, säger Carina Abréu Fardby.
För att avgöra hur den skall hanteras, har han under tisdagen och onsdagen lett en
- Det var i samband med att vårt företag utförde en ombyggnad av fastighetens gatuplan åt ägaren SPP, som frågan om vi var intresserade av att köpa fastigheten aktualiserades, förklarar Sven Lerander, VD för Tommy Byggare AB i Herrljunga, för GP.
Tommy Byggare AB i Herrljunga ingår i TB-Gruppen, som också äger LHF Fastighets AB.
Det är ljust, luftigt och fräscht vid torget, som är det första som möter oss sedan vi öppnat entrédörren.
år och med syfte att fördjupa sina kunskaper om det ena eller andra.
Vi har dessutom lyckats hålla den ekonomiska kalkylen, säger Fabs VD Rolf Nilsson.
Här finns det verkligen möjlighet till samverkan, inte minst med näringslivet, säger hon.
I morgon invigs det av skolminister Ylva Johansson.
Slöjd blir ett viktigt inslag Aktiviteterna pågår
Onsdagen viks för temat hemslöjd och hantverk.
Det var fel av domkapitlet att ge honom en varning.
Hon säger bl a att Axel är paranoid och behöver en erfaren kristen psykiater.
·Hösten
Vad domkapitlet har gått in på är själva beteendet i närheten av gudstjänstlokal vilket framgår att AD förstått.
Bronsskulpturen av Inger Karlberg är nästan det första man ser vid ingången till Hulebäcksgymnasiet.
Efter några år av hemarbete med de
Hon har sin ateljé i en statarstuga, byggd
och
Kontakter och utbyte kan emellertid ge sysselsättning på sikt.
Av dessa är
kronor som Uddevalla garanterar men det finns inga andra underskottsgarantier.
Daniel Dahlman, Lenbart Backlund och Jan Andersson arbetar med att ställa i ordning inför Uddevallamässan.
" Endast kungörelse ".
med kunskaper om skyddsarbete hade också kontaktats direkt per brev eller telefon, säger arbetsförmedlingens chef Åsa Forslund som nyligen kontrollerat med registren.
färre i ny organisation Ambulansfrågan i Skaraborg på väg mot en lösning Den inflammerade ambulansfrågan i Skaraborg går nu mot en lösning.
anställda inom den nuvarande ambulansorganisationen minskas till drygt
dygnsambulanserna kommer, när organisationen är helt klar, att vara fördelade på kommunerna Töreboda, Gullspång, Mariestad, Götene, Skara, Falköping/Mullsjö, Habo och Karlsborg/Hjo.
De
De hade dessutom vidtagit de brandförebyggande åtgärder som varit erforderliga.
En uppgift hävdar att den startat i en tujabuske vid vårdhemmets vägg men den motsägs av att branden i takfoten på huset upptäcktes innan att tujabusken brann.
frikänts helt, eftersom de levt under mycket stor press under lång tid efter att de åtalats.

Men i det stora hela tycker kommunledningen att det är oacceptabelt att framförallt vissa stadsdelar men även sjukvården har ökat antalet anställda när det samtidigt finns redan fattade beslut om att personalstyrkan ska krympa.
De borgerliga partierna spädde på kritiken.
Det var mässor för de redan frälsta, säger Peter Torgerson, projektledare på Svenska Mässan.
Vilka är inbjudna och vilka kommer?
och
Att vi nu koncentrerar oss på den kristna världen är emellertid inte så konstigt.
september Biskop Lars Eckerdal och Sigfrid Deminger, direktor för Svenska Missionsrådet inviger idag.
- I Mölndal.
Hur då?
- Nej, inte här och nu.
Vem bryr sig så här ett år senare?
När debattens gnistor slog som högst halverades den svenska försäljningen av franska viner och fransk ost.
Orsakerna tycks vara
Syftet är att åter få fart på livsmedelsexporten till Sverige.
- Alltsedan EES-avtalet och därefter inträdet i EU har intresset för Sverige ökat markant bland franska företagare, säger Lemaitre.

BIRGITTA JOHANSSON
Vad Bildt vill ha är ett nordeuropeiskt PFP ( NPFP ) bestående av Norge, Danmark, Finland och Sverige, samt de
Det argumentet tilltalar Finland, vars president upprepade gånger talat om EMU som en del av just säkerhetspolitiken.
- Men allt hänger fortfarande på hur Saddam Hussein uppträder, sade presidenten.
Missilattack nummer
USA har också utökat spaningsflygningarna både över norra och södra Irak.
Ingen president har varit så populär som George Bush under Gulfkriget.
juni dödades
Saudiarabiens härskare styr även de sitt land helt maktfullkomligt.
Dessutom var Irak och Sovjetunionen allierade under det kalla kriget.
Splittringen stor bland de irakiska kurderna I Irak har en kurdisk organisation, KDP, gjort gemensam sak med Saddam Husseins irakiska trupper.
Det irakiska svaret blev brutalt och hundratusentals kurder tvingades fly till Turkiet.
Från Bagdad hördes kraftiga explosioner och himlen lystes upp av krevader av luftvärnseld, berättar ögonvittnen.
Det kan bli en liknande anläggning i Brudaremossen.
En hel familj orädda rådjur hoppar ner i diket.
Allt blev betydligt mer lättskött och plantorna växte
Tippen har använts sedan trettiotalet

Trädgårdsingenjör Lena Martinsson har hittills beställt
- Jag röstade nej till detta, säger vice ordföranden Maud Lundén ( fp ), som i övrigt vägrar uttala sig.
GP har utan framgång sökt stadsdelschefen.
- Vi vill förbättra fredsprocessen och påskynda förhandlingarna.
- Viktigast är att vi har lyckats få båda parter till förhandlingsbordet och att de har förpliktigat sig att uppfylla alla sina åtaganden enligt Oslo-avtalet, förklarade han.
Israels nye premiärminister Netanyahu mötte i går Yasser Arafat efter hårda påtryckningar från väst.
- Vår avsikt är att få igång projektet och att vår systerorganisation i Etiopien sedan ska ta över ansvaret, säger Örjan Flodell, internationellt ansvarig på Röda korset i Göteborg.
Getachew Gezhagene är sekreterare i Norra Shoas Rödakorsdistrikt.
När regnperioden kommer fylls de med vatten.
Bakgrunden till hoten var en skuld på knappt
Sedan dess har mannen inte vågat bo i sin lägenhet.
Nya bud för doktorand Utredning föreslår rätt till tjänst men vill höja kraven Alla som antas till forskarutbildning ska också ha rätt till en doktorandtjänst.
år vid samhällsvetenskapliga fakulteterna och genomsnittstiden för en doktorand fram till doktorsexamen har varit mer än
Forskarutbildning bör bedrivas på heltid och inget annat, är kontentan i förslaget.
KENT EIKELAND
Anmälan om diskriminering hamnade på Helen Ekströms bord vid jämo.
De kvinnliga poliserna vill inte träda fram De kvinnliga poliser som GP varit i kontakt med vid Lidköpingspolisen är mycket besvikna och kritiska till den interna utredning som har gjorts.
I
, fortsätter hon, och det här rådslaget är en del i vårt arbete som skall utmynna i ett slutbetänkande i december.
Ungdomens IT-råd har gjort en enkät bland
I femte klass får man börja med kalkylprogram och e-post.
Därför tillsatte miljöminister Anna Lindh en utredare för att undersöka vad som händer om anslagen skärs ner från
I går var han tillsammans med de andra politikerna i utskottet inbjudna av Svenska kalkföreningen till Västsverige för att lära sig mer om kalkning.
Vilket även de övriga partierna är överens om.
- Vi måste veta vad som händer långsiktigt för att våga satsa på att utveckla metoder och produkter för att förbättra kalkningen, säger han.
- Jag utgår från att regeringens förslag inte ser likadant ut som det utredaren fick, säger Daléus.
Kalkningen startade för
I den unga generationen tycks ett nytt kvinnomönster växa fram.
mot ingången till Poles fabriksportar.
Sedan
, Viola, Marzena och Rachela, även om Rachela " bara " är anställd.
år sedan.
Statistiken visar klart att här har något hänt vad gäller kvinnornas ställning.
Arbetslöshet motivet, inte stora drömmar För många kvinnor, speciellt i åldern över
högst
Allt tycks stämma på Viola och Marzena.
Se till helheten.
- Visst tror jag på Gud.
Skattmasen fann lyckan under huven Skattmasen som kom ut till fabriken i Zeran för kräva ränta på försenade skatteinbetalningar, avhandlade de dock själva.
Polen Invånare:
republik Statschef:
kr

.
Den kvinnliga Årets älvsborgare blev vissångerskan Hanne Juul, Vänersborg, som sjöng a capella så det ekade mellan affärshusen.
Tänk så mycket bekvämare att spela på skärmen än att åka från t ex Malmö till Luleå!
drag varje gång.
Sf 3Sc
.
Spelöppningen blev alltså sicilianskt.
gladde naturligtvis mest.
Hedman-Bäcklund:
.
Lg
,
b3 a
Sd 5Lxd
.
,
Txc 8Dxc
.

Lf
,
.
8Remi.
" Under vissa perioder av mitt liv levde jag i den föreställningen att jag inte kunde förlora något parti, men till slut kom alltid en förlust som tog ner mig på jorden igen ", har Capablanca sagt.
Det senaste partiet Capa hade förlorat var i New York
Sf 3Sf
.
,
S
.
,

.
Txc 5Sxb
?
Lösningen är
Man kan väl ifrågasätta om brädet verkligen är det största, men hur som helst utgör det ett pittoreskt inslag i en annars trist gatubild.
Kämpar för fullständig jämlikhet mellan
och
Lika lön för lika arbete gäller heller inte alltid.
procent av männen hjälper till med tvätt och strykning,
En liberalisering kommer att ske under hösten då abort av sociala skäl och hälsoskäl kommer att bli tillåten.
Han tar sig fortfarande understundom vatten över huvudet.
- Hur kunde han glömma bort den raka vänstern - även om det nu bara hängde på en tiondels sekund.
Ingemar mötte Norvel Lee, som han på våren skulle ha matchat i USA med Europalaget.
Han var aktiv till för några år sedan och är fortfarande beredd att göra en stilenlig insats när någon av hans närmaste vänner faller bort.
Bild:
Tusentals anställda vid
Bofors har tidigare deklarerat att man inte avser att bredda sig med en civil produktion.
Förutsättningen är att stat/kommun/länsstyrelse skjuter till lika mycket och att industrin bidrar med lika mycket som EU och de offentliga myndigheterna tillsammans.
omfattar cirka
Med andra ord, han var en alkoholiserad kvinnokarl med röd potatisnäsa, som gjorde en självdestruktiv vandring i underjorden och på alla barer som låg på hans väg.
Och församlingen såg att det var gott.
- De vill att jag ska vittna om mitt liv, därför att syndare alltid har mycket mer intressanta historier att berätta än skenheliga helgon.
( Medan de samtidigt ängsligt tänker:
Det började med Magnus Prytz, landskamrer och innehavare av egendomen Stora Torp.
och riksdagsman
, då domkyrkan och
Äldste sonen August grundade
Han avled på sin gård Rånna i Västergötland.
Hans yngste son, Carl Gustaf Prytz, född
.
år sålde Carl Gustaf den
och då stod Skandinaviska Kre-ditaktiebolaget som ägare.
, uppskattas till under
eller
ÅSA BREVINGE
Man kan lösa dessa frågor på olika sätt antingen avtalsvägen eller genom en medlemsförsäkring.
dagars sjukdom, och Mona Sjöberg menar att behovet vid korttidssjukdom är störst.
- Jag tror aldrig att det har varit något område där efterfrågan varit så stark som inom sjukförsäkringsområdet, säger Tore Andersson på Folksams huvudkontor i Stockholm.
Bild:
Men fiskedraget drivs med batterier som innehåller kvicksilver och om fiskaren får bottennapp så blir kvicksilvret kvar i vattnet.
Naturvårdsverket har föreslagit att man skall ändra i EG-direktivet och förbjuda de knappcellsbatterier som har en kvicksilvernivå på över
Handlingarna är okända för riksdagen.
Innehåller juridiskt bindande regler Ministern menar att ledamöterna inte kan förstå vad det handlar om, då de flesta dokumenten på i allt
Regeringen får så ta ansvar för att förhandlingsresultatet blir godkänt i efterhand, säger hon.
I det samlade regelverket ingår bland annat handböcker om hur medlemsländerna skall sköta kontrollen av de yttre gränserna.
· En gemensam in- och utresekontroll vid medlemsstaternas yttre gränser.
kronor om året.
Premiereservutredningens förslag diskuteras nyligen på ett seminarium i Stockholm.
procent, vilket efter skatt ger ett årligt belopp på mellan
procent av utgående pension.
av seminariets kvinnliga deltagare inte låta bli att fråga.
eller
- Jag tycker att de baltiska staterna ska få söka sitt medlemskap i Nato fullt ut.
I rådet ingår bland andra den danske före detta EU-kommissionären Henning Christopersen och tidigare finländska statsrådet Christoffer Taxell samt efter Perssons amerikanska resa också Richard Holbrooke.
Han ser det uppflammande debatten som en " typisk nordisk variant på politik - att tjafsa om olika råd i stället för att ge sig på saken ".
Telia får en önskelista som ska uppfyllas Sedan är det upp till Telia att lösa det tekniska för klara av att uppfylla önskelistan.
Men SKF pressade Telia hårt.
Vi har också lärt oss vikten av övertydlighet.
Volymrabatt på både inrikes- och utrikestaxan Något som Toni Bergman helt håller med om.
miljoner kronor.
Det här betyder avtalet för SKF Fördelar:
Bild:
I Danyards fall var det på en serie kemikalietankfartyg till den norske skeppsredaren Stolt-Nielsen.
Det handlar om upphandling på en pressad marknad.
SCA-båtarna ( skogsprodukter ) som Bylock & Nordsjöfrakt lät bygga i Spanien var ett år försenade.
Det är hela tiden redarna som skall rationalisera och pressa priserna.
Tyskland lovar frysa bidragen till Volkswagen BRYSSEL:
EU-kommissionen har sagt att delstaten, som ligger i östra Tyskland, inte får ge Volkswagen mer än motsvarande en dryg miljard.
Tyska regeringens bindande löfte innebär att den satt stopp för nya överföringar av statsbidrag till bilföretaget.
år gammal.
och
- En familj faller inte sönder för att barnen flyttar hemifrån.
Det är inte så konstigt som det låter, enligt regionchefen Birger von Hall i Göteborg.
ULF NYSTRÖM
Vi har gott hopp om att kunna öka beläggningen väsentligt under hösten.
Därför hoppas SJ Gods att kunna tidigarelägga avgångstiden från Trelleborg med en timma och ankomsttiden till Strömstad med
Det lönar sig enligt Norges handelsminister Grete Knudsen.
Vi kan inte komma längre med sanktioner.
Industrin börjar självständigt ta initiativ i miljöfrågor vilka inte ens drivs fram av lagar eller myndighetskrav.
Det beror i sin tur på att flygbolagen börjat gå bättre och därmed snart väntas få råd att investera stort igen.
passagerare få plats.
Dragör tvekar om ny Limhamnsfärja Rederiet Sweferry har problem inför starten med nya katamaranfärjan på linjen Limhamn-Dragör.
Men nu börjar det bli bråttom för Sweferry, som har sin nya katamaran så gott som färdigbyggd på ett varv i Australien.
Lantz är helt säker på att trafiken kommer igång förr eller senare, men för varje dag som den nya färjan ligger still förlorar rederiet pengar.
TOMAS HÄGG
Självklart hör inte idrott och alkohol ihop.
Spola kröken är en bättre idé Huliganbekämpare landet runt är överens.
Okonventionella metoder ska inte automatiskt fördömas, men någon stans finns en anständighetens gräns.
Rolig kollega
Jo, laget vann genast den svåra bortamatchen mot Örgryte IS med
En höst kom Sammy McIlroy hitflygande.
Hans uppgift är att ta tag i mittfältet i ett allsvenskt bottenlag utan spelstruktur.
Örgryte förlorade matchen på ett par slarviga försvarsinsatser.
Kanske hade vitryssen just den effekten på Oddevold.
Sen ankomsten har 34-åringen talat tyst om sin eventuella form.
Ty gissa om trepoängaren satt skönt efter
Båda målen var rejäla tavlor av öisförsvaret.
MAGNUS SUNDBERG En rese i Oddevold?
Det var ju ändå han som räddade ena poängen åt IFK Göteborg, och så fick ju hans gamla lag en viktig poäng i bottenstriden.
åskådare kom till Gammliavallen.
I stället för
Men jag är ingen Klinsmann, säger Jesper.
I varje fall så länge inte kroppen strejkar.
- När vi inte är på topp och möter lag som verkligen kämpar blir det så här, säger Mats Jingblad.
usa Det råder US Open-tider här och för att kunna läsa om amerikanernas hittills så suveräna hockeylag i World Cup, måste man bläddra bra långt i tidningarna.
Men nu - i Edbergs sista Grand Slam-turnering - är det annat.
Följ Edberg i TV
Vid ingången till Spectrum står Sylvester " Rocky " Stallone staty och där placerar vi naturligtvis Daniel Alfredsson, vår egen Rookie of the Year ( " Årets nykomling " i NHL
Alla i omklädningsrummet ville bli hjältar.
Jodå,
Han fortsätter:
Jag borde gjort
Halmstad tappade mark HALMSTAD:
- Vi ber inte om ursäkt, sa Colin Toal.
Nu gjorde Apelstav en magnifik insats i backlinjen.
Kaparna leder med
Janne Andersson och Per Brannefors var stora namn den gången.
Eftersom Bysarna på Gotland drabbades av en ryggskada så insåg alla att öbornas lag skulle bli katastrofalt ojämnt.
Åklagaren Ulf Barck-Holst, som fick anmälan från älgskyttens forna kolleger, har utrett och funnit att brott inte kunde styrkas.
När han åter fick syn på dem i trädgården tog han fram sitt vapen och sköt djuren, vilket han rapporterade till ett förvånat vakthavande polisbefäl i Linköping.
små barn i ett Sverige med ökande arbetslöshet och växande främlingsfientlighet.
Det gripande med Vredens barn är inte dess politiska undertoner, de är få och förenklade, inte heller samhällsanalysen, för den finns knappast, ej bildstilen, den är osofistikerad och rak och inte så personligt övertygande som Stefan Jarls.
I Ingemar Fägerlinds
rosorna när sonen lämnar kaplangården.
med marken för att anlägga en parkeringsplats, så att kunderna kunde gå direkt från bilen in i varuhuset.
- De kräver dessutom ständig gödsling för att orka blomma oavbrutet.
Under upptäcktsfärder till traktens övergivna torp hittade han vad han sökte:
kvalitéer:
Urdamascenan odlades i Mindre Asien, bland annat i Damaskus, för framställning av rosenolja och rosenvatten.
Den yviga celsianan på kaplangårdens hedersplats sprider alltjämt sin outgrundliga doft.
I den kallaste norra delen av trädgården växer mest vilda rosor.
Imponerande.
sorters rosor.
Flera av dem, bland annat Rosa damascena, påstås ha förts till Europa av hemvändande korsriddare på 1200-talet.
Vid 1700-talets slut fanns mer än
Bild:
Även moderna rosor får vara med i leken.
Rosa Alba, jungfrurosen, var munkars och nunnors favoritros under medeltiden.
Det första som man bör göra i september när nätterna blir kallare är att ta hand om de krukväxter som haft sommarferier i trädgården.
Min slutsats är att lyckoklöver passar utmärkt som utfyllnad under lite högre växter.
Den fanns alltid vid torpstugorna i gamla tider.
I den svenska litteraturen verkar 1990-talet forma sig till det mytiska årtiondet.
Hans historia, som kombinerar en Peter Kihlgårds fabulerande med en Ulf Erikssons reflexiva prosa, utspelar sig i nutid och tar sin början på ett pensionat beläget på en ö någonstans utanför Sveriges kust.
avdelningar heter just Labyrinter och startar försiktigt i Oslo för att sedan ta sig an New York och Rio de Janeiro - vore det inte mycket att orda om.
Öar frustar av uppfinningsrikt berättande men ryggar inte heller för de språkliga och narrativa komplikationer som ger berättelsen en vidare syftning och som gör den till litteratur med större precision och längre räckvidd än det mesta i den unga prosan.
Här förekommer den i en anatomiskt avancerad variant:
Den nya samlingen äger en mer självklar mogenhet i formen men bär också med sig den karakteristiska dubbelheten.
Men det är väl just då som det gäller att låta rösten lossna och skälva i en jordnära osäkerhet - i detta:
Å ena sidan:
Det börjar och slutar med fåglar, i allra sista raden " lilla fågel " som smeknamn på duet, den tilltalade, kvinnan.
), en abrupt uppdykande schematisk bild över de mänskliga synfunktionerna ( ögon som öppnas?
Och det gör det verkligen.
Sprängs, som fisken, för att i den avslutande Envoi - den klassiska avslutningsdikten ända sen medeltiden och samtidigt stigningen, starten - återta sina former.
Reine Jönssons opera, Gunsmoke in Utopia
Var rollgestalt tilldelas pratbubbleliknande, ideligen upprepade fraser på
solisterna att de gör sitt bästa med ett tämligen valhänt stycke musikdramatik.
Ola Beskow Scenografi:
Men Gränslöst har varit på plats och mött en arkitekt som leder en ny trend:
För många arkitekter är hinduernas tempel, muslimernas mausoléer som exempelvis Taj Mahal, och europeiska kolonisatörers katedraler viktiga förebilder.
För villor med upp till
Redan som barn ville han bli arkitekt, påstår han själv.
Man ska hitta essensen.
Gerard Da Cunha skrattar lite och erkänner att han själv inte lärt sig att använda datorn:
Staden hör samman med en stålindustri.
Inom
När man bygger sina första hus är det som att vara kär för första gången.
Man kan knappt gå genom dem, så överbefolkade har de blivit.
Jag bor i det trettionde huset, du kanske la märke till de rosa gardinerna?
Indisk film 3.9.
Sponsrade kor.
dagar, började egentligen redan i torsdags och avslutas söndag
På senare år har äldre århusbor klagat på att programmet är för ungdomligt.
Ullmann klarade detta till dels.
Utsökt vackra bilder och säkert sceneri, men sällan fungerar de med förhöjande effekt.
Romanens skildring av en ny oroande tid och av drömmen om Jerusalem, den som fick flera Nåsbor att falla för väckelsepredikanten Hellgums lockrop och utvandra till den heliga staden, har varken större eller mindre relevans bara därför att vi råkar närma oss ett sekelskifte.
personer.
Epikens tid är inte förbi - tvärtom är det viktigt att åtminstone några av dagens filmare håller fast vid den till synes otidsenliga, men av tiden oanfrätta Berättelsen.
I alla väsentliga avseenden har regeringen bundit sig, och kan knappast längre påverkas av kongressombuden.
På så sätt kan de skapa ett inbördes stöd, om och när de anser att det behövs.
företagare anser att den nuvarande arbetsrätten är ett hinder för deras verksamhet.
Kanske det bidrar till att desarmera frågan inför kommande förslag till fortsatta förändringar, när de som nu föreslås prövats under ett par år.
Det finns knappast någonting mer farofyllt än att lämna fredsverket halvfärdigt.
Det skedde vid ett extramöte som GP rapporterade om i går.
En arbetsgivare som av någon anledning anser sig tvingad att säga upp en anställd kan inte uppträda anonymt.
För ett år sedan avskedades chefläkaren för hjärt- och lungområdet vid Sahlgrenska sjukhuset.
Men om vederbörande är bra eller dålig avgörs knappast genom omröstningar.
När politiker uppträder så här ändrar de också den svenska traditionen med starka och oberoende myndigheter.
) formligen ekar av referenser.
Lisbon Story är inspelad i Lissabon, i författaren Fernando Pessoas hemstad.
Wenders har aldrig varit entydig, inte heller feg.
Under en demokratisk yta döljer sig företeelser som ingen kunnat ana.
Den svenska underrättelsetjänsten vet förstås ingenting.
Sveriges problem har varit en bristande överensstämmelse mellan ord och handling.
Om den slutliga sanningen visar sig vara att Sverige bedriver regelrätt agentverksamhet i Ryssland är det mycket allvarligt, anser Södermanlands Nyheter ( c ):
Vi kvinnor har alltid blivit viktiga i den allmänna satsningen på nyföretagande som nu görs.
Det är arbetsuppgifter som, hur vi än vänder och vrider på oss, alltid kommer att behöva utförs i ett välfärdssamhälle.
Män har alltid utbildat sig till arbeten i den privata sektorn - där nya företag startas.
Tidskrävande och riskabelt är det också att bygga upp ett helt nytt nätverk med relationer i form av bland annat kunder och leverantörer som inte känner henne i den nya rollen.
Dessa kompetenta kvinnor känner av ett stort orosmoment.
På den svarta marknaden ligger priset, enligt uppgift, i dag på omkring
Om hälften av den arbetsföra befolkningen, det vill säga
Branschen har tvärtom kommit för att stanna.
och
utländska medborgare.
Därför är klockan ännu inte
Dessvärre har detta medfört att Sverige bidragit till den etniska rensningen i f d Jugoslavien.
Hälften av de ungdomar som lämnade grundskolan
Sveriges offentliga ekonomi är kaputt.
Dock, när stat och kommuner skall rätta till obalanserna bidrar arbetslösa invandrare till att fördjupa krisen.
Därför ingår
FILMSTADEN Hongkongactionfilmer är ett populärt och exotiskt inslag på festivaler och filmklubbar, men har länge lyst med sin frånvaro på den ordinarie repertoaren.
späckade minuter där Pekingoperans svar på Gene Kelly dansar fram över hustaken, slår bovarna på käften, hjälper de svaga och vinner flickans hjärta.
·En man utklädd till ko gick framför vårt bord och slog med den bjällerförsedda svansen i vårt bord.
Jag skulle vilja fråga Lisebergsledningen hur det kan ligga i Lisebergsparkens intresse att inom området ha en spritrestaurang som drar till sig en publik av den karaktär vi fick uppleva i lördags.
meter hög och väger
Då hade man nått Fotö och befarade att fyren skulle tvingas övervintra där.
För min del grubblade jag länge på problemet.
Bland oss fanns en gammal sjökapten.
Vågor fräste mot fundamentet.
Förutom att sossarna har skaffat Sverige en stor, utsugande överklass av funktionärer och matkhavare, har man åstadkommit världens högsta skatter, en statsskuld som inte kan betalas och en arbetslöshet som aldrig kan sänkas.
Vad sysslar då politiker och tjänstemän inom Göteborgs sjukvård med?
l Vad är det för något - Det är inte så konstigt som det låter.
Han har också vunnit första pris i Bilbaos filmfestival
oktober i Mölndals Kråka.
företag i Västsverige som nu ligger klar.
procent av de företag vi kontaktat visade sig ha omfattande brister vad gäller handlingsprogram för missbruk, berättar Elisabeth Dahlén.
- Rent generellt kan man säga att ju större företagen är desto längre har man kommit med sina handlingsprogram.
För att vara helt säker på om droger förekommit i samband med en arbetsolycka måste obduktion till.
Sjukersättningen har hamnat på andra villovägar, ingen vet för närvarande var pengarna finns.
Hon har pratat med massor av olika tjänstemän inom lokala skattemyndigheten, som alla gav olika besked.
En särskild arbetsgrupp inom Riksskatteverkets dataservice bildades för att flytta bokstäver och accenter.
personnummer.
Den fjärde siffran är en kontrollsiffra soman utnyttjas för att kontrollera att de föregående
Sedan dess har hon varken fått skatteåterbäring eller sjukpenning.
Rolf Dahlberg berättade på telefon från Hongkong att han fick information från KSI ( kontoret för särskild inhämtning ) att en av deras kurirer hade misslyckats i S :t Petersburg.
- Ni får dra era slutsatser själva, sade han.
- Det är inte försvarsministerns bord, sade han kort.
Ryssland betraktar ju detta som en utrikespolitisk incident, säger Lars Leijonborg.
SVEN ULLGREN
november i år.
När arrangemangen är över får han tackkort och personliga inbjudningar och rekommendationsbrev.
personer.
Cubas Fidel Castro är ett av önskenamnen liksom Nelson Mandela i Sydafrika.
OSKAR HAMMARKRANTZ
Wish skiljer sig från många andra band genom att samtliga har bra jobb och att medelåldern snarare ligger över än under
- Vi tillhör nog en svår genre att boka.
Vi hade inte tänkt att släppa den som singel, men dansk radio tog in den som veckans låt, så då tyckte vi det var lika bra, säger Bengt.
Stig spelar igen efter
Under 1960-talet bodde Stig i Småland och fick då tillfälle att spela med bland andra Lasse Gullin och Gunnar " Siljabloo " Nilson.
Henrik Hanström, gitarr, Björn Karlsson, munspel, Fredrik von Bültzingslöwen, kontrabas, och Lars Brynnel, trummor.
år " utantill.
- Vi sitter med blå plastskydd på fötterna i väntrummet och läser Bamse.
KRISTINA TORELL
december förra året.
- Vi är förespråkare för en musikform som är den mest levande i hela stora musikvärlden men samtidigt den mest undanskymda, säger Arne Domnérus som hoppas att de kan vara murbräckor, framför allt hos den yngre generationen.
.
Bild:
Träd bröts som pinnar, tak revs av hus, villor längs kustlinjen slogs sönder av de
De områden som främst drabbas är Syd- och Nordkarolina som på förhand betraktades som katastrofområden.
Vågorna beräknades till
Telefonledningarna är bara till en del nedgrävda.
En talesman för Bill Clinton sade att presidenten följer Frans framfart och den väntade förödelsen i hennes spår.
RICK BOWMER Spikar igen.
- Jag fick boken i present av en före detta flickvän, berättar Ove Haugen som snart såg möjligheter.
" Ordinationen finns under rubriken Hur ni förbättrar er konversation.
Om det är bra eller dåligt med återhållsamhet eller sexfixering lägger han ingen aspekt på i föreställningen.
MARIA GRANDELIUS Tjänstebil fällde Almblad Rikskriminalens chef avgår efter misstänkt fiffel STOCKHOLM:
Det var i mitten av juni som TT avslöjade att Jörgen Almblad " hyrt " tjänstebil av rikskriminalen, tankat gratis och kört flitigt privat under
Däremot la åklagaren nyligen ned förundersökningen mot Almblad för att denne också använt tjänstebilen till och från jobbet.
- Det är hans eget beslut och jag respekterar det, säger RPS-chefen Sten Heckscher.
Jörgen Almblad lämnar chefsjobbet men har redan nytt arbete på gång.
Han är också dömd för brott mot miljöskyddslagen.
Båda hävdar att de har mer rätt till fisken.
Föhandlingarna går försiktigt framåt Han har redan fått påstötningar från länsstyrelsen om odlingen.
Regeringen har avslagit en begäran om statlig garanti för rättegångskostnader i utlandet.
- De vill till exempel inte ge oss protokoll från vittnesförhör, som vi anser är allmän handling, säger Henning Witte.

John Lithgow,
.
:s Space Precinct.
Vi som skriver borde kanske vara tacksamma för det.
Vi som skriver har ju i alla fall den där chansen att korrigera oss - det har inte Ulfbåge och kollegorna på TV.
Det är klart att det blir bra.
- Högre samhällsklasser dricker mest alkohol, men ändå finns de inte med på samma sätt i statistiken för dödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar, säger Peter Allebeck, professor i socialmedicin på Göteborgs universitet.
Han känner igen mönstret från flera års forskning.
Fastighetskontoret lovar nu att inte tippa fler schaktmassor närmare strandkanten.
Detta, i kombination med att föreningen Torsvikens naturreservat i början av veckan uppvaktade fastighetskontoret, som äger marken, ledde till att det senare gav sin entreprenör, Gårda Johan & Carlberg AB, order om att sluta fylla på ut mot havet.
Och där finns ritningar som visar en andra etapp med en utfyllnad och golfbana ända ut i havet.
Här ska den gamla bergtäkten återställas och Torslanda Golf få fler banor.
till
Lärarpersonal öppnar fritidshem på morgonen för att ta ett exempel.
Nära
Ett bekymmer har dock varit att byggtiden varit för kort.
Nu har de fått pris för sitt arbete för ett levande Ucklum.
Midsommarfesten arrangeras av samma eldsjälar, och nu börjar snart förberedelserna inför luciafirandet.
- Allt ska inte ske i storkommunen.
- Normalt sköter man sånt här på ett snyggt sätt, genom att i ordnade former flytta eller erbjuda personen en annan tjänst, säger Anders Carlsson.
Några erinringar mot sättet stadsdelschefen skött sitt uppdrag på finns inte, hävdar Lundén.
Antagligen är det därför han just nu sitter i förhandlingar med Roger Bodin om ett nytt chefsjobb.
Men det är fler flickor än pojkar som i dag läser vid universitet eller högskola.
, börjat på högskola.
Kvinnor vill helst inte skuldsätta sig på grund av högre studier, medan männen främst har ett inkomstbehov.
Hon säger att en åtgärd, förutom reformering av studiemedelssystemet, för att kom åt den sociala snedrekryteringen, kan vara att passa på att ta in ännu fler studenter till högskolorna.
Så cykelställ är nödvändigt.
Och att man ska kunna låsa cykeln i stället tycker inte Lars Johansson är någon större tröst.
Bild:

- Vi har protesterat mot den höga farten.
flera gånger Rolf Kalmertun på Trollhättans kommun tycker att länsstyrelsens beslut går stick i stäv med det arbetet.
Man måste ju inte köra i
Föräldrar, lärare och kommunen har krävt att farten sänks till
Då gick han vidare till tingsrätten och stämde kommunen.
Lite pengar men mycket musik Isildurs Bane från Halmstad har vandrat sin egen smala väg i
- Vi är en outsider-grupp och många undrar vad vi egentligen håller på med.
Flera nya medlemmar Isildurs Bane valde den smala vägens musik och under årens lopp har gruppen fått flera nya medlemmar.
Isildurs Bane håller hårt på sin musikaliska integritet.
En Internetsökning visar också att det finns närmare ett fyrtiotal adresser där IB förekommer ute på nätet.
Fr.
Efter månader av utredningar och strukturförslag kom nu beskedet vad neddragningarna och besparingarna betyder för personalen vid sjukhusen i Uddevalla, Trollhättan, Bäckefors och Strömstad.
under de närmaste
Vi säger nej till strukturförslaget och kräver att nedskärningarna genomförs på betydligt längre sikt.
Dessutom finns faktiskt en sysselsättningsgaranti fram till och med

procent Trollhättan:
Musiken dunkar, krutröken från innefyrverkerierna ligger tät och skärmarna sprakar av bilder.
Det var också ungdomsministern Leif Blomberg i svart skinnväst och slips i går.
procent av landets företag har egna hemsidor och marknaden expanderar snabbt, berättade Urban Marklund och avslöjade att man har
Ingrid har nu ett eget utbildningsföretag.
peter.
, Kinna:
För
Varför gör du detta?
kronor på den indragna maten.
Om vi inte protesterar så gör snart politikerna som de vill.
hotas kommunen av ett underskott på
.
år Mölndals kommun skapar en ny organisation för att öka sysselsättningen MÖLNDAL:
De får nu ökat hopp om sysselsättning.
Oavsett om riksdagen antar deras förslag eller inte kommer Mölndal att göra satsningen på de äldre arbetslösa.
personer har mindre än treårigt gymnasium - Vi räknar med att kunna få cirka
år, öppet arbetslösa i Mölndals kommun.
Så skulle man kunna sammanfatta resultatet av GP:s rundringning till hotell och turistanläggningar i Mölndal.
procent, berättar Wilgotson.
- Det är väl inte så mycket, säger Susan Carlsson på Informationscentralen blygsamt.
Problemet med de tyska turisterna kvarstår dock alltjämt.
Vi Gratulerar En medmänniska bakom galler - Det jag är bäst på är att fika!
Säkerheten kommer alltid i första hand, jag har aldrig känt mig hotad.
Blivande kriminalvårdare måste ha minst treårig gymnasiekompetens, vara över
och ett halvt, den andra snart
Men den tiden kommer.
Den tidiga skoltiden tillbringade han i Gällivare och Malmberget.
Sedan följde tjänstgöring på kirurgkliniken vid Örebro lasarett under åren
Redan som ung medidicinstudent knöts Bengt Norbäck till akademisk undervisning på anatomiska institutionen vid Uppsala och Göteborgs universitet.
Genom sitt koncisa och klara sätt att uttrycka detta vann han stor respekt inom svensk kirurgi.
större kommuner runt om i landet som har undersökts.
Under förra året gjordes sällanköp, där allt från radioapparater till kläder ingår, för sammanlagt
Samtidigt är dock villkoren tuffa och marginalerna små.
LASSE STRÖMQVIST
Nytt torg snart på anbud Kommunen har nu kommit så långt när det gäller " nya torget " att man inom kort kommer att begära in anbud på själva torgbygget.
Thomas Fredriksson är platschef för nybygget i kvarteret Muraren i centrala Vårgårda.
Av eftertexterna framgår att Antikrundans programkoncept är importerat, fast jag minns inte varifrån.
saknar oftast pokerface vid beskedet:
( Ett vanligt problem - jag har tyvärr ett virrigt interface.
.
?
Magin och overkligheten verkar ständigt vara närvarande, när du vandrar i denna oas, belägen bara någon kilometer från stadens centrum.
års bröduppror.
inne i Jönköping, men har under de senaste
Under medeltiden låg franciskanerklostrets Munkakvarn på samma plats.
Namnet betyder vattendraget som dovt dunkar mot hällarna i forsen.
Här har man fött upp strutsar i
Men framgångarna för strutsfarmarna fick ett snabbt slut.
Invånarna i Oudtshoorn har förstås ätit struts i alla år men de senaste

Det talas alldeles för lite om att vi faktiskt inte längre är herrar i vårt eget hus.
Svårt att sitta på
Som ledare för LO och som ledamot av socialdemokraternas högsta beslutande organ mellan kongresserna.
Det har jag gjort klart.
Siktar in sig på sysselsättningen Bertil Jonsson tycker att det är ett starkt och enat LO, som samlas till kongress.
miljoner Spädbarnsdödlighet
procent Antal i förvärvsarbete kvinnor
Skene får leta ny sjukhuschef SKENE:
För en vecka sedan hoppade Fogelberg-Abrahamsson av.
OJ vill se medierna inför rätta WASHINGTON:
Det gör inget att det tog tid.
Rättigheter också för svarta.
- De vita stänger förr eller senare alltid dörren för oss svarta, sade biskop Long.
Hjärtoperation för Jeltsin Presidenten blir borta från den politiska scenen i flera månader Boris Jeltsins besked i TV i går om att han gått med på en hjärtoperation i slutet av september, innebär att det är slut med att spela rysk roulett med presidentens hälsa.
Då hade han inte haft en chans att bli omvald.
I och för sig är läget i Ryssland inte speciellt stabilt, men det är inte säkert att det kommer att bli det inom en närmaste framtiden heller.
Inte en dag för tidigt.
Den delar man sedan upp i lagom långa bitar.
bypassoperationer årligen.
och
Han har
Men bomberna över södra Irak gav dem ett nytt.
EU har ingen klar linje i fredsarbetet och följaktligen ingen gemensam strategi.
Frostiga relationer efter hårdare Kubablockad EU:s relationer med USA kommer också att vara en viktig fråga på utrikesministermötet.
Kvinna i världen BARNEN ANGER TONEN Argentinska Adriana vill skapa lust med musik BUENOS AIRES:
Adriana är " porteña " - hon har bott alla sina
år, och Catalina,
Föräldrarnas fördomar kom som en chock Fortfarande är barnen den axel kring vilken livet rör sig för Adriana.
Omöjligt!
Och hon tyckte sig kunna se den smärta som låg bakom de marscher som mödrarna till de försvunna organiserar varje vecka framför presidentpalatset vid Plaza de Mayo.
Och det finns väl kvar.
händelser som fick henne att så intensivt känna att det var någonstans här som livets hemlighet låg.
Nu berättar Adriana med en sådan intensitet att hon nästan måste göra en paus innan hon kan fortsätta.
Det var ångestladdat, känslolöst, ja nästan våldsamt.
När Ariel kommer hem från sitt designjobb på posten och frågar om jag har lyckats få " musslan ", som han ömt men också lite kritiskt kallar Adriana, att säga någonting över huvud taget, förstår jag inte vad han talar om.
och 5/9.
Buenos Aires (
kr ( Sverige
Det är trångt - men nära till föräldrarna.
infördes obligatorisk och gratis skolgång för både pojkar och flickor i Argentina.
Rösträtt fick hon först
En av regeringens långbänkar är över.
Den socialdemokratiska regeringen har förhandlat med samarbetspartnern centern om arbetsrätten.
För lite nytt tycker SAF Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, är också missnöjd med regeringen och tycker att förändringarna är alldeles för små och otillräckliga.
Lagförslaget i korthet:
Det lilla företaget i måleribranschen efterlyser dock helt andra medel.
Vill slopa reglerna för turordning Han välkomnar också förlängda visstidsanställningar från
Under de
Nej, Ove Allerby tror inte att regeringens och centerns förslag får någon större betydelse för hans bransch.
Man når till en punkt då man måste säga upp folk, och då är det ingen idé att lägga ned energi på att jaga småjobb.
- Osäkerheten är skadlig för ekonomin eftersom investerare och företagsledare aldrig får reda på vad som gäller, säger Robert Priddle, IEA:s exekutivdirektör, till TT.

års utgång försvinner nu
- Man skall inte underskatta den kompetens som finns i huset, säger Leif Nilsson, ordförande i SIF-klubben.
- Och så skall vi lägga mer pengar på att synas i fotopressen, säger Staffan Junel.
Året blev företagets bästa med en rörelsemarginal på
GVA ska bygga om oljeborrplattform Ett dotterbolag till Götaverken Arendal har fått en order värd
Borrar på
miljoner I början av året tecknade GVA ytterligare en order med Petrobas, värd cirka

Rymligare takhöjd behövs därför att stora bilmodeller som minibussar och jeepar blir allt populärare.
Först flyttad till Eriksberg, sedan till Arendal och nu har han gjort
Målning och elarbeten är utlagda på underentreprenörer och totalt ger varvet
Det går inte att sitta och bli stöddig, vi är tacksamma för allt.
Greker, tyskar, fransmän.
.
Jag tror inte tyskarna får igen sina pengar.
Det är större risk med Danyards i Frederikshavn, som alltid haft viss reparation.
Omsättningen var i fjol
Eero Piippola tjänar
Ett ställe där många möts, samtidigt som kommunen har sitt
nya företag startar varje vecka och det börjar bli brist på lokaler.
Det är ingen tillfällighet att så många företag ligger på Hisingen.
av
Bostäder planeras på orten, men nya arbetsplatser kommer hela regionen tillgodo.
procent i juni efter en japansk spekulationskrasch.
års brytning.
tt Tidningen har i dag totalt
Faxtidningarna går, enligt chefredaktören Mats Svegfors, mycket bra och på Svenska Dagbladet hoppas man att även satsningarna på Internet så småningom ska bli lönsamma.
procent i år och med
Skattesänkningar och högre inkomster för hushållen - fjolårets löneökningar var höga i Tyskland - gör att den privata konsumtionen ökar från
OECD spår att det i år hamnar på
miljarder D-mark (
Därför drog den belgiske fotbollsspelaren igång en civilrättslig process.
Finalen på
- Jag tycker att hela historien är underlig.
Där uppmanades alla förbund, enligt tidningen Svensk Idrott, att påverka sina respektive regeringar att försvara idrottens rätt att självständigt hantera sina tävlingar.
Bild:
Men när GP återger berättelser från medlemsmötet medger han att han i praktiken fick sparken.
Ordföranden Erik Bergenhems version kring händelserna är en annan:
- Nej, jag vet att han säger så men kan inte förstå det, för ekonomin kan bara skötas på ett sätt, säger Gais-ordföranden.
Ulf Gulldén är inte den ende som lämnat sin position i Gais under innevarande säsong.
augusti.
att man inte känt igen och förhindrat att DIF-supportrar tog sig in på sittplatsläktaren.
Trots den nygamla kampen mot våldet understryker Mats Olsson att det kan bli aktuellt att degradera sig själva - om klubben blir inblandad i ytterligare bråk.
Någon Elitseriespeedway blir det inte nästa säsong.
Och det blev torsk med
.
Men Kaparna får en chans till.
Lagen möts hemma och borta.
På tok för lite på den här nivån - men ändå tillräckligt för att garantera kvalplatsen.
Detta har nu inte haft något inverkan på ishockeyn i Philadelphia vars NHL-stolthet Flyers haft terror på rink som sitt adelsmärke.
, och Niklas,
Båda skrattar först lite lätt åt det här med brödrakärlek ( " vad fan är det för nåt...
skott (!).
- Det skadar inte att gå den hårda vägen, säger Mikael.
Facit blev finfina
Mikael och Niklas i Philadelphia - staden som fått sitt namn från det grekiska ordet för brödrakärlek.

Det betyder att den hall i Mälarhöjden arrangörerna hade tänkt använda inte räcker till.
Den senaste opinionsundersökningen, gjord av Temo, visar att endast
De är strykpojkar i en stor fransk klubbturnering.
(
Förlusten mot kubanska Havanna med
De båda lagen spelar semifinal.
Martin Frändesjö.
Michelle Moore,
.

.
Över
in mot Småland.

Rekordet är
Det svenska rekordet slås inte så ofta.
- Normalt kör jag på blyfri
Men det är ju bara en lamell - jag lever ju, säger Carapi.
Svängradien är hela
Tomas Leijon arbetar med civila och militära flygplan och han har en aerodynamisk bakgrund från Flygtekniska försöksanstaltens vindtunnlar.
Helt annat än " svartkörningarna " på Torslanda gamla flygfält i Göteborg.
möjliga.
Starkt av henne att vinna efter en och en halv månads vila.
Erik Adielsson körde amatörtränade Medoc M.S. för första gången och det gjorde han med den äran.
i god tid före mål.
Pappa Olle fick galopp med favoriten Maydawn.
främsta går till final där första priset är
hästar är hittills klara och endast en pusselbit fattas för att Åby Stora Pris skall bli komplett.
De grönklädda gästerna tog sin tredje raka seger efter mycket stabilt, rörligt och aggressivt spel som gav snabba anfall och ett bitvis klart övertag i spelet.
- Vi spelar mycket stabilt och säkert och bjuder inte på så mycket bakåt.
tt Kennet Andersson har satt ner sina
Det har blivit
Hans proffskarriär är en av de märkligare.
Han kommer också plocka med sig språken franska och italienska hem till Sverige den dag han slutar.
I Bologna är det meningen att han ska stanna ett tag.
Sambon Marie Johansson.
, FC Bologna
Den här rätten passar även bra som bjudmat om man får oväntade gäster.
tandpetare till varje kasslerpaket.
msk vit castello
Fan vet om man, som Jonas Gardell sa i Spanarna, blir en patetisk figur utan ett riktigt liv av att skriva brev av den här typen.
Fredric med c i slutet Hej!
Man dricker te till frukost, kaffe efter lunchen, tvärtom eller också bara kaffe eller också bara te eller också något annat.
Av samma anledning kvittar det mig om det serveras Earl Grey eller English Breakfast, Gevalia eller Löfbergs Lila.
Tjugofyra år gammal, kom från Chile till Sverige
-Troell berättar mer om ett mentalt tillstånd i samhället.
år gammal, undgick med några månader att födas in bland de begabbade fyrtiotalister som kommande generationer har sett som jätteproppen Orvar.
-Och det hemska är att om man skalade bort Jonas historiesyn och symbolerna han bär, så är det säkert många som skulle hålla med honom i det han säger om den moraliska uppluckringen i samhället.

Den är en sorts uppföljning till det Stefan Jarl visade i Dom kallar oss mods och Ett anständigt liv, eller Jan Troell i Sagolandet från mitten av 80-talet, då den svenska modellen började rämna efter mordet på Olof Palme.
Nu väljer man att stöta ut dem det handlar om, demonisera dem i självförsvar för att slippa ta itu med situationen.
- Jonas är som en tysk ungnazist från 20-talet som trycker ner sina mörka sidor, han hyllar scoutmoralen och viljan att göra rätt för sig.
FRE
- Ursäkta, jag är lite trött.
Han är känd för att göra alla sina stunttrick själv.
Arbetssättet gör att han kan hålla sig till fullständigare tagningar, en annan av hans käpphästar.
- Det ska se ut som dans, därför koreograferar jag alla slagsmålsscener.
Därför är också humorn viktig i mina filmer.
Jag hoppade högt!
Utan det var bara jag och en tekniker.
Vi vet ju att vi inte är perfekta.
Utan det var bara jag och en tekniker.
Vi vet ju att vi inte är perfekta.
På krogen utan konto Det hade varit en svacka ett tag och ibland när saker och ting bara blir för såsiga måste man välja väg så jag och Manu valde mellan att gå till Tapas eller den nya baren på Pusterviksteatern och vi valde Pustervik men hamnade på Tapas kan man säga.
Långt till lön.
Tidningen bjuder!
Jag har fler.
- Du?
Sen kommer den bästa,
- Dra åt helvete!
Där har vi det!
- Istället vill vi skapa en plats där skribenter kan skriva i stort sett precis som de vill, med resandet som ett övergripande tema.
- För såna bakåtsträvare som jag är Vilse en bra tidning, för vi får följa med på andras resor och slipper anstränga oss, säger Jessika och skrattar.
Det är inte bara Norstedts som på det här sättet hårdlanserar sina yngre författare inför hösten.
( W&W ) En mycket stark berättelse om hur en elvaårig tjej blir sviken av sin bästis och mobbad i skolan.

Sköljer runt det i munnen.
- Man behöver vara utrustad med bra smaklökar, välutvecklat luktsinne och gott minne, förklarar Willy.
Det är ingen dator eller kommitté som analyserar smaken eller bestämmer kaffebönblandningen.
Det är bara oljan som ligger före.
Tröttnar du aldrig på att dricka kaffe?
De här killarna dricker knappast en dubbelespresso med en limeklyfta nedpressad.
- Vi säger ju aldrig att vi har kafferep när vi går och fikar men antagligen är det samma sak...
Men det var först i början på 70-talet som familjeföretaget övergick i kaféverksamhet.
Det talar för sig självt tycker jag.
Men det säger väl alla.
Jag vet att man i Stockholm retar sig lite på att det inte finns något liknande ställe där.
Var drack du din hittills godaste kopp kaffe?
o Mal de rostade bönorna i en enkel handkvarn.
Det diskreta sorlet handlar ganska ofta om barnbarn och vilka begravningar man har besökt den senaste månaden.
- Jag är änka sedan flera år tillbaka och då kan det bli lite ensamt ibland, men då går jag och sätter mig på något av mina favoritkaféer.
".
- Unga människor reser mer nu för tiden, säger Maria och Johan.
Den är en blandning av nostalgi för 60-talister, en guide till de mysiga fiken man så sällan hittar som turist och en slags kulturminnesförteckning:
- Troligen är också " TV-kannan " unik.
Gnäll på svenska konditorier?
o I USA har " coffee-by-mail " blivit populärt.
kg per år och person konsumerar vi.
o Det är tveksamt om någon någonsin har druckit ett gott automatkaffe.
Då står blodbussen i Brunnsparken och intill den parkerar det postmodernistiska funkbandet Jurassic Jesus.
Åtminstone tänkbara sådana.
Tanken är att man inte kan hata varandra för att man har olika hudfärg om man har samma blod i sina ådror.
Genom att starta Blood Aid gör han en insats utan att bli stungen.
-Det är inte mycket mer som är av värde i mitt liv, säger gitarristen Marcos Hellberg och rodnar.
De spelade förband åt Blur och räddade efter en konsert Blurbasisten från att få stryk på en Stockholmskrog.
Till slut blev The Talking Picture det albumet som alla hade hört talas om, men ingen hört.
Nästa gång blir det bra.
Akademikerungarna i Electric Eskimoes firar åttaårsjubileum som grupp.
Flera.
Kanske är det denna distans som gör att hans musik andas sådan auktoritet och humor på en gång.
Och hoppsan - där kom det ett munspel!
http://www.gp.se Betygen
Logiskt eller ej.
Annat är sensationellt tråkigt.
Dessutom är hon världens främsta solopercussionist.
Ingen skola.
år senare kom hon in på musikaliska akademien i London.
Jag hör saker på mitt eget sätt.
xylofon på
Jag frågar henne om hemligheten med percussion.
Hon tittar ut genom fönstret och funderar men vill inte släppa frågan.
James MacMillans Veni, Veni, Emmanuel som specialskrevs för henne
Hon försöker skapa ett förhållande till musiken.
Där var standarden rent tekniskt mycket hög.
Evelyn Glennies assistent svarar, bokar intervjuer, håller i schemat, ordnar resor och transport av instrument.
- Det är ett val jag gjort och jag har lärt mig hantera den här situationen.
- Varje instrument har sina begränsningar, spelar du fiol kan du inte heller ta några ackord.
.
Musikaliskt är det ganska komplext, inte bara en röst och percussion.
Men vi får se, ingenting är klart ännu.
När jag spelar involverar jag hela min kropp.
Men det finns ett lugn över henne.
Att hon är mer eller mindre döv hindrar henne inte från att resa flitigt och spela med de bästa orkestrarna i världen.
Det är det bästa.
och
Det är faktiskt bara vi och servitriserna är påpassliga.
kronor och beställer ugnsbakat ankbröst med vodkakurrantsås och palsternackstarte garnerad med svarta vinbär, vilket får henne att nästan hoppa jämfota av smakglädje.
Han är övertygad om det.
Han ser det kontinentala och kongeniala.
TV-serien börjar spelas in i slutet av september och de
En tillräckligt skruvad komedi som inte ligger i riskzonen för att bli betraktad som socialrealism.
En del är skådespelare, andra naturbegåvningar.
I framtiden får det gärna bli mer TV, för det är spännande, tycker han.
Fröknarna inpräntade att vi inte fick supa.
Peter Birro växte upp i Lövgärdet och där har han fortfarande sina vänner.
nya halvtimmesavsnitt, fortfarande med manus av Michael Hjorth, Johan Kindblom och Tomas Tivemark.
Det vet man inte och det är där spänningen ligger, säger Allan Svensson.
- Ganska roligt, rättar Allan som låter Gustav komma till tals.
Sedan är det ett bygge runt Gustav där Lena, frun jag spelar, är en byggsten för att skapa roliga situationer.
- Jag tror att många skrattar för att de känner igen sig faktiskt.
- Han vill ju kunna men han kanske inte alltid kan det lika bra.
I den nya omgången får paret nya grannar.
Vad händer när barn sitter framför datorerna i timmar?
Varje dag
Nu på söndag klockan
Dagars Mikael Hjerpe vartåt det lutade för Robert Gustafsson.
Privat är han trôkig.
Jag förstår att ni har en del rekvisita också, så jag låter skicka ned en bil i god tid.
centimeter är måttuppgifter som är tämligen normala, men pojken det handlar om är alldeles speciell.
När magister Gerhard Weibull inne i sal
Men utrustningen hemma var inte anpassad för sånt.
Det fanns helt enkelt inte utrymme för ett idrottsligt engagemang utöver
.
milen till Trestena utanför Skara men möttes av en Oscarsson som inte var på bästa humör.
- Tänk, vi fick faktiskt nycklarna till TV-studion där vi hade en del lektioner under skoltid.
Grabbarna har fått leva sitt liv, och vi har försökt hjälpa dem, säger Olof.
Robert lämnar gärna både barn och fru hemma hos sina föräldrar, och smiter iväg tillsamans med storebror Kristian.
svängde västerut.
Återfallsfrekvensen bland unga brottslingar som begått våldsbrott är oroväckande hög.
Är sådana värda att satsa på?
Den slutna avdelningen.
Killar, och en och annan tjej, som blivit omedelbart omhändertagna på grund av sitt eget beteende.
, middag
Det är också viktigt att skolan visar vägen till möjliga sunda framtida intressen, som att fiska, segla, vandra i fjällen eller paddla kanot.
Dessutom är det ett område där det går att få jobb.
Ungarna som kommer hit är i de flesta fall uppvuxna med ensamma unga mammor, som många gånger själva missbrukat och inte förmått ge sina barn trygghet och inte heller haft pappornas stöd.
För att underlätta de svårigheter som kan uppstå i mötet med en främmande kultur är flera av behandlingsassistenterna själva invandrare, men Bosse Broberg tycker ändå att skolan borde bli bättre på att hantera den typen av problem.
- Hit kommer de tyngsta brottslingarna i hela landet i den här åldersgruppen.
När Stellan Mattsson vid fikabordet frågar killarna om de vill vara med i tidningen föreslår en annan av personalen att eleverna skall ställa upp på en riktigt stor bild som skolan kan använda sig av nästa gång någon rymmer.
tjejer har utbildat sig till kokerskor och har klarat sig riktigt bra.
har också budskapet varit tydligt - den som behöver plats på ett " paragraf
Det vågar man inte längre.
- men eftersom han steg upp för sent får han gå och lägga sig en timma tidigare när kvällen kommer,
Det var han inte.
pennor, i fyran snatteri, i femman snatteri, i sexan snatteri och i sjuan åkte han fast för inbrott och bilstöld.
Trettonårige Jimmy bråkade sig därifrån på en vecka.
Sedan
En olåst Saab med nycklarna i stod ( o )lyckligtvis i hans väg och gav ett par minuters försprång.
Stellan berättar att skolan nu bokar möten med de drabbade husägarna.
Du kanske tycker att jag resonerar helt sjukt ... men där får man i alla fall en bestämd tid.
Är man juste mot dem tycker han att de är justa tillbaks.
Varje nykomling får göra ett intelligenstest och ligger många gånger över genomsnittet för åldersgruppen.
Bo på landet med djur och ett par barn.
år gammal, standarden hög och det är rent och snyggt.
Han har haft slöjd hela dagen och tills i morgon skall han veta hur man mäter och beräknar storleken på en låda.
- Jag är glad att jag hamnat på ett sånt här ställe.
syskon
Stolt visar han presenten han fick från personalen på Nereby när han fyllde
Marit Larsdotter LVU:
För vård av unga som på någon grund som anges i paragraf
Den siste maj i år fanns det
Under
Numera får han själv åka in till Göteborg och träna fotboll
nder de sista
Är vi verkligen skyddade genom " vård inom socialtjänsten "?
Men bevisbördan var klar; det var han som stack kniven i den slumpvist utvalde svarte mannen.
de tyckte att han skulle tvångsomhändertas.
- Inte ens då tyckte jag om flummet.
Vi hjälper dem att hitta tillbaka till sitt barn.
Den summan skulle betala deras vård för flera år.
En sådan dyr institutionsvård behövde styras hårdare uppifrån.
Kanske hade Gerard Gbeyo då sluppit få en stilett instucken mellan sitt fjärde och femte revben.
SARAH BRITZ - Varför är vi så rädda för att visa att vi vuxna vet bättre än våra barn?
åren.
VAD KRÄVS FÖR ATT ÄNDRA KURS?
procent av dem som lagfördes för misshandel under
.
år sedan, säger Jan Andersson.
Sarah Britz Risk för återfall Ålder:
procent återfaller om de tidigare varit lagförda för någonting.
miljoner kronor om året.
år.
Med svenska råvaror som rådjur och gös tänker Sveriges båda kocklandslag i konkurrens med
länder ) sedan
( Se recepten på nästa sida.
timmar ska de laga
" Så här hårt har inget svenskt kocklandslag någonsin tränat förut ", säger Gert Klötzke, och det är inte utan att det syns.
och
Skala klor och stjärtar.
g smör
Tillsätt portvin, vitt vin och citronsaft.
tomater
Tillsätt hälften av tomattärningarna strax före servering.
Skär pastan i plattor och förväll dem i lättsaltat vatten.
Häll hummerbuljongen runt om.
dl olja
huvud spetskål
Placera dem i en smord form med skarven nedåt.
Stek baconet i en panna för sig och blanda ner det i svamp-lökblandningen.
Häll av vattnet och pressa med potatispress.
dl rödvin
kg lingon
äggulor
Koka upp saft, socker och citronskal med smör.
Vispa grädden och vänd försiktigt ner den i krämen.
litet ägg
timme.
Rör ner ägg, socker, vanilj och vetemjöl.
g saft av apelsin
Varunummer
kronor.
" Men är det fullt tar vi hand om er i baren ", löd den lovande fortsättningen.
En timma tog det innan vi satt till bords, men kommer man klockan
KORT OCH GOTT.
Salad César (
kronor ) var mör och ljusår från smak av kofta.
TESTA EN PIZZA!
Kläderna har vi gjort utifrån våra egna behov och vi tyckte att det var små storlekar som saknades, säger Filippa Kihlborg.
Hon har lärt mig oräddhet, att man kan göra vad man vill, bara man vill, säger Filippa Kihlborg och utstrålar en behaglig självsäkerhet där hon sitter i sin monter på Modemässan i Älvsjö.
TANKAR BAKOM SUCCÉN.
- Nyckeln är att få plaggen intressanta utan en massa onödiga detaljer.
- Modet blir lite ledigare, inte så tight, framöver.
ANNA-STINA LINDÉN IVARSSON Enkelhet.
Hur rätt hade han inte.
Lill Lindfors, Loa Falkman, Christer Lindarw, Lennart Swahn, Izabella Scorupco med flera, med flera ... vimlar också på uppdrag av Kapp Ahl i denna reklamrulle vars yttersta trådar samordnats av kändisarnas överstepräst, Micael Bindefeld.
svenskar, som alla tänkt direktimportera sin drömbil från Tyskland och spara sisådär
I bussen åker bland andra Hans Bergersäter och hans kompis Jari Purtsi, som tagit ledigt från jobbet vid plastfabriken i småländska Alstermo.
När
Några ställer sig vid en speciell bil, som markering; den här skall jag ha.
Han behövde inte många minuter att fundera.
De bilar vi får in går direkt.
Vi får intrycket att Hamburg är länsat på de bilar vår svenska busslast är intresserad av.
Jan Johansson från Vikingstad hittar en klarröd BMW Touring TDS
Reaktionerna är blandade, men till slut har ändå fler än
Dessutom åker de till seriösa auktoriserade bilhandlare, som de vet inte bluffar.
I det här fallet var affären klar, färjan väntade och köparen blev oerhört besviken.
Miniräknare fram, få se nu, vad är kursen?
Det går att göra fynd, men farorna är också många.
...
månader gammal eller gått
Bilens identitet skall styrkas i denna handling.
( Men glöm inte försäkringen här hemma!
kronor.
För att slippa vänta på att få använda bilen efter godkänd besiktning bör du i förväg ringa bilregistret (
Förbered din bank före resan.

q SKYLTAR, EXPORTREGISTRERING.
DM, men firman tar förmodligen ut en serviceavgift.
Mycket att tänka på:
En huvudregel i dag är emellertid, att göra så få och små ingrepp som möjligt i gamla ting, som skadats genom antingen olyckshändelser eller ovarsamhet.
Inte desto mindre vidgas det allt efter hand som man sysslar med det.
Och därför kan det hända, att jag i detta fall måste göra ett större ingrepp än vad första påseendet ger vid handen.
Den blev bra mycket praktfullare i " ärligt " skick!
römmar, is, vingliga skär, vingliga ben, första träningen med GIK, Göteborgs Ishockeyklubb.
Jag ska börja spela hockey.
Hjälpte mig på med utrustningen.
TUCK var tufft, vad det nu än va för nåt.
Detta var innan Peter Chriss fick sparken som trummis i Kiss, innan Olof Palme dog, eller innan allting i början av ett nytt decennium.
Jag åker fram till Eric Lindros.
Lindros åker ut på
Mina drömmar slår in.
Sardinburkar från Stavanger nådde både Europa, Sydafrika, Amerika och Brittiska imperiet.
Målgruppsanpassningen var viktig.
mer än halva Stavangers befolkning.
Det är många väletablerade företag, som kan komma ifråga för ett sådant uppdrag som ni vill ha utfört.
Hur får man tag på biljetter?
-
I en preliminär rapport för juli månad noterar Federation National des Offices de Rourisme et Syndicats d'Initiative att " de italienska, tyska och belgiska marknaderna eroderat, de skandinaviska börjat falla märkbart och att nedgången i den brittiska turismen bekräftats ".
Det kom
Utflykten Snart bara civila nöjen Det är svårt att tänka sig en lugnare och fredligare plats än lilla Karlsborg, vackert beläget där Göta kanal mynnar ut i Vättern.
Karlsborgs fästning är en stad i staden, ett av Europas största byggnadsverk och ett svenskt nationalmonument.
Den store kanalbyggaren Baltzar von Platen hade förstås en finger med i spelet även i detta gigantiska byggnadsverk.
har i det avseendet blivit en besvikelse för LO.
Enligt Wanja Lundby-Wedin kan kongressen komma att visa sitt missnöje med regeringen genom att omedelbart säga nej till den monetära unionen, EMU, liksom genom att kräva en återgång till
Det ligger i linje med fackets och företagens intressen, men deras uppgifter är i sammanhanget annorlunda än de politiska församlingarnas och partiernas.
Men i ett längre perspektiv kan en sådan visa sig bli allt mer kraftödande för båda.
Nu fick de, liksom allmänheten, reda på spionaffären via radio och tidningar.
Regeringens agerande är klandervärt.
Det är ett snyggt perspektiv:
Bildt talar om den sökprocess efter något nytt som med erfarenheter från Bosnien håller på att leda fram till avgöranden som tillsammans kan komma att bygga säkerhets- och samarbetsstrukturer för åren in i det
Vad som är omöjligt att godta är att ett litet barns ansikte slitits ut av rysligheter.
Jag minns inte vad Messing svarade.
Det är faktiskt svårt att tro att någon annan manlig ledamot av regeringen skulle kunna få frågor om sitt sexliv.
Det tycks dessutom alltid vara den sort som gör värderingen som blir viktigare, finare eller mer värdefull.
Det är ännu inte för sent att erkänna att OS numera blivit ett snabbmatsdoftande geschäft som kräver enorma säkerhetspådrag vad gäller personal och utrustning.
Att då besluta att kommunen ensam ska betala vid en eventuell förlust rimmar illa, särskilt som förlusten kan bli hur stor som helst, ja, staden kan riskera konkurs.
miljarder i statliga skatteinkomster.
Struntprat.
I Atlanta jagade
Stora vinster med lag om cykelhjälm Varför acceptera onödigt lidande och kostnader för
Det borde vi klara också i Sverige.
Mopedister och motorcyklister som enligt lag måste använda hjälm och också gör det, drabbas följdriktigt av betydligt färre huvudskador per olyckstillfälle än cyklister.
med huvudskador.
år efter Australiens hjälmlag, kunde man konstatera att antalet huvudskador och dödsfall bland cyklister minskat med
skulle ha överlevt om de använt cykelhjälm.
Allmänt cykelhjälmsbruk skulle tömma detta sjukhus.
Yttre våld mot huvudet kan påverka såväl hjärnstammen som hjärnans inre och nedre delar, nervtrådar kan skadas och blödningar uppstå.
Lagen är ett tvång, men också ett stöd för tveksamma hjälmanvändare.
procent, högre arbetsgivaravgift
Om kommunerna får luddiga gummiregler att handla efter kommer det med till visshet gränsande sannolikhet att få mycket negativa konsekvenser för friskolorna.
Kommunala skolan bör naturligtvis utsättas för samma konkurrens som annan verksamhet i samhället.
Vid gång i motsjö stiger anslagstrycket mot förskeppet med kvadraten på fartökningen, varför även små ökningar av farten kan vara ödesdiger.
Under

Inte minst för kurirverksamhet, alltså att föra in och ut meddelanden.
Det är vansinnigt att använda en sådan person, var en kommentar GP fick i går.
Båda är mycket kritiska till att ordföranden i underrättelsenämnden, Rolf Dahlberg, uttalat sig som han gjort i media.
- Det är en sak som jag också kommer att ta upp intern på nästa möte, men det är inget jag kan diskutera med dig.
Varken ÖB, försvarsdepartementet eller underrättelsetjänsten ville i går kommentera spionaffären.
I
Joseph Jackson jobbar i en gruva i Gary.
tar Bobby Taylor med sig bröderna till legendariska skivbolaget Motown.
släpper Jackson
I stället kontrakterar Epic ( numera uppköpt av Sony ) bröderna.
får Michael Jackson en förfrågan om att vara med i filmen The WIZ.
Före Off the Wall hade Michael Jackson släppt
Fortfarande säljer Thriller oförskämt bra.
slutade som bekant med att Jacko och pojken ifråga gjorde upp i godo.
.
HHH Ekonomiskt är Michael Jackson sedan länge fullständigt oberoende.
För att släppa in Sony i det nya bolaget fick han
Det handlar alltså om en av världens främsta musiker som befinner sig på en 11-årings intellektuella nivå.
Eller betänk det faktum att det inför lanseringen av HIStory skickades ut
)
kilometer kabel.
" Jag är oskyldig till spioneri " Den
Det är därför jag bara försökt glömma alltihop som hände i februari.
- Dessutom hade ju konsulatet i S :t Petersburg sagt åt mig att ligga lågt.
namn för evigt förknippade med spioneri och landsförräderi.
och dömdes ett år senare till livstids straffarbete och avsättning från tjänsten.
Stig Bergling fick motsvarande
till
års straffarbete Redan
med hjälp av en beslagtagen tysk torpedbåt och irrade omkring en vecka innan han greps av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD.
Ett svenskt spionplan av typ DC
dagar senare sändes ut för att leta efter vraket från DC
Är det fråga om ett kvällstidningslöp eller konst?
Elin Wikströms verk består i att hon under en månads tid skrapar
Filmare och författare skildrar seriemördare och psykopater och överträffas hela tiden av verkligheten, lyckohjulen snurrar i alla TV-kanaler och hoppet om högsta vinsten omsätter varje vecka mångsiffriga belopp.
Det ser ut som en tanke att Tjuv och polis också innehåller ett par bilder av Grünewald, från den månad han satt på Långholmen.
Och frihet stavas pengar.
Alla har en spelare, brottsling och polis i sig, frågan är vem som får övertaget.
) UD nekar till lagbrott STOCKHOLM:
Han blev inte utvisad från Ryssland och kan mycket väl återvända dit, hävdar Jan Eliasson.
Tvärtom har ryssarna tydligt signalerat att detta är en enskild händelse, säger han.
I Sverige är produktion och distribution av barnpornografi förbjuden liksom givetvis sexuellt utnyttjande av minderåriga.
I hans hemland är innehav av
George Orwell skrev sin numera klassiska framtidsskildring år
Man talar om en ny samhällsanda och det låter som något meteorologiskt, som en vind som har svept in över oss efter några atmosfäriska tryckförändringar, gudvetvar, opåverkbart i varje fall.
Det ser svettigt ut så här mitt på dan, i solskenet.
Nu ser jag grannen ta paus, halsa en öl, ta sig litet grimaserande mot ryggen.
Gräset växer fort.
Han är pessimist, av samma skäl som Englund närmast.
.
- Det är viktigt att få in både yngre medlemmar och yngre konstnärer i verksamheten, säger Folke Edwards.
I
De har alla belönats med Utmärkt Svensk Forms designpris
Den genomskinliga produkten är skapad av industridesignern Kristofer Hansén.
Med säv som inslag förenas här tradition och klassisk formbild i modern tappning.
Frågan är om kvällstidningen som kontrakterade henne som serietecknare visste det.
Då var hon illustratör och formgivare.
" Men alla känslomässiga göromål kan de ta när de är fullständigt omtöcknade.
- Jag blir både ledsen och besviken på sånt, eftersom jag tror på kvinnorörelsen.
Slumpen tycks dock föra henne rätt.
" Vi lever i en bisarr värld, där man ser privatlivet som det viktigaste i tillvaron men ändå slarvar med det mest av allt ", säger Monica Hellström, serietecknaren som pläderar för moralisk upprustning.
- Jag träffade en kille i går, va.
Det gjorde ju så ont, jö.
Manlig stämning igen.
JOHAN MELIN ( för en renare och torrare känsla ) Personlig nästa lördag:
september när nya Uddevallabyggda kupén C
- Under den senaste tolvmånadersperioden har
En säkning med
och 2-litersvarianterna.
Priserna för
Därmed försvinner ryckigheten i motorn.
Miljöbil som kan köras både på gas och bensin Exklusiva
Men nu kommer också miljöbilen
Bilder:
In på mässtoaletten, och
Nja, snarare dålig information, enligt UNG IT.
Det företag som erbjuder den smakfullaste designen på kilobyteburkarna får bära titeln i ett år.
- IT ska ha ett innehåll, säger Karin Olsson på ungdomens IT-råd.
Jag har gjort det svårare än vad det egentligen är, och så slår det mig att det kanske är just det problem mina IT-systrar har, de gör det svårare än vad det egentligen är.
attityd väntar med spänning.
Här har de tagit plats vid den snälla så kallade tjejdatorn.
patruller från Uddevallapolisen kontrollerade bilar på Europavägen.
Skulle ha frigetts i juni nästa år Det var på kvällen den 21 juli som Harry Jalmari Stenroos ringde Hallanstalten utanför Södertälje och begärde några timmars förlängd permission.
Vågar du som tjej satsa på att göra karriär?
- Som tjej har du alltid folk som kollar dig extra noga så att du inte gör fel.
Utan i media.
Sen vill hon ha familj.
Jobb i Åre, resor, olika erfarenheter.
Karin Pettersson,
Ser du dig själv som en karriärkvinna?
Radio P
miljoner från EU.
och
Totalt skall Sveriges nötköttsproducenter få
När den blev mer sansad stod det också klart för de flesta att det här är inget stort problem.
Av de
vanligaste tvättmedlen och de
Men det faktum att kräftdjuret tar upp gift från tvättvatten i laboratoriet gör det inte osannolikt att tvättvatten som når sjöarna påverkar fisk och andra levande organismer.
Han har förbjudits att resa utomlands och är dessutom skyldig att höra av sig till polisen en gång i veckan.
23-åringen tjänstgjorde hos de bosniska kroaterna mot muslimerna i inbördeskriget i det forna Jugoslavien.
World Cup.
Här i USA går alla ut på sportbarer med massa TV-skärmar och mycket öl.
attityd har jag inte läst ännu, men det får jag göra nu.
.
Med mindre avvikelser är deras berättelser samstämmiga.
Det har då varit frågan om antingen-eller-lösningar, säger han.
Hon har liksom Ohlin jobbat på stadsdelsförvaltningen sedan införandet av stadsdelsnämnder i början av 1990-talet.
För fjärde gången på 90-talet.

Inga Irakiska flyg eller trupper får finnas där.
Tillsammans med soldater från Kurdiska demokratiska partiet ( KDP ) erövrade de staden Arbil.
miljoner.
Det var ett reportage om en människa vi alla känner till.
- Det tycker väl du är bra, du är ju moderat, sa jag.
De vill inte fortsätta att bygga fast biltrafiken så långt in i hjärtat av Göteborg.
Intrånget i området kan resultera i att Bältespännarparken blir en otrivsam vistelsemiljö för all framtid, skriver fritidsnämnden.
- Det är nödvändigt att också intensifiera satsningarna på en god och bekväm tillgänglighet med kollektivtrafik.
Vad tycker du om trafiken i centrala Göteborg?
Garage i fokus.
år senare är hon tillbaka med ett nytt album och en ny stil.
.
Min filosofi går ut på att det lönar sig att jobba hårt, skrattar hon.
Är läget värt
De kommunägda bostadsföretagen har för närvarande
lägenheter i Göteborg.

kronor.
Fortsätter utvecklingen på samma sätt är kapitalet uppätet på
organisationer plus enskilda personer.
- När kapitalet är förbrukat tvingas vi ställa in betalningarna och då finns inte Folkteatern längre.
- Om jag kläcker oerhört intelligenta idéer kanske vi klarar oss, säger Gugge Sandström, som verkar stridslysten.
Han gläds naturligtvis åt att publiken strömmar till men är bekymrad över att det inte räcker för att täcka löneökningarna.
Hur kä...
... som gör sin första Monologfestival medan det är den fjärde för mig.
...
( r ) och...
Den kommer säkert att nå Göteborg den också.
Det onda representerat av den fascistiska gruppen Fäderna och det goda av motståndsrörelsen Vännerna.
Dessutom spelar Groucho Marx underbara gamla Hello, I must be going en viktig roll mot slutet.
?
Hunden heter Todde, en overklig hund som är skapad i datorer i USA.
Det är i alla fall spikat att Ronny Eriksson är gäst i det allra första programmet.
Weekendresor inom Europa och Toddeklockor står på spel.
När jag satt i bilen på väg till mitt första offer, först då började det att bli lite nervigt, men offret var förvånansvärt cool't när jag gick till honom och sa att jag ville intervjua honom, då sa han:
Det blir nog lite roligare när nerverna har släppt.
Sen finns det ju vissa som säger:
,
mer än vanligt.
MARIA JÖNSSON
Valet av moderna, funktionella och billiga material går som en röd tråd genom hela båten.
, och nu har han tröttnat på alla dyra och komplicerade segelbåtar.
båtar om året hoppas Hasse kunna bygga.
- Äh, det behövs inte.
När
- Som barn fick vi vara där, men inte leka där.
Öppet
år senare har öppnat det första svenska lokala EU-miljökontoret i Lundby, säger Mare.
PETER LINDKVIST
I panncentralen såg han en möjlighet att återge de unga den fritidsgård de berövades.
- Det är inte bara för ungdomen i Brunnsbo som huset skall vara en mötesplats.
" Förslaget är en stor skam " Miljön viktig för att komma tillbaka till livet, anser rehab-patienter VÄNERSBORG:
Små, mysiga detaljer som ett hörnskåp med prydnadsaker eller en liten stol med blommor på betyder så oerhört mycket för trivseln.
Redan då uttrycktes farhågor om att det skulle bli för dyrt men dessa avfärdades.
Men jag upplever att närheten till stan är så oerhört viktig.
Vård till friskhet och inte sjukvård.
Hon är mycket tveksam till besparingarna.
Nedskärning får tuff kritik UDDEVALLA:
De
Av de siffror vi hittills fått kan Uddevalla bli av med
Det här kan inte genomföras utan att kommunerna får ett ord med i laget.
Duk kan fälla vägrånare VARBERG:
i höjd med Fjärås natten till den 2 augusti i år.
Det var också där duken var inköpt.
Varför det låg en portugisisk duk i bilen kunde ingen av dem begripa och att de var ute på E
I Postens senaste bedömning av den svenska ekonomin slår man fast att reporäntan bör kunna sänkas till
De som funderar på att binda sina rörliga bolåneräntor kan därför tjäna på att vänta lite.
hamnar i en riktig högkonjunktur.
lag möts i serie och kämpar om en icke föraktlig prispott (
skånska lag.
Bisittarhjälp får han av spellediga deltagare.
Giv / zon:
´
och Belladonna fick för knekten.
© K
ruterspel.
Snedsitsen i trumf innebar problem.
´ Ä K D
Samma sak gäller som nyss så klö Ä vinner.
® Ä
¤
Södra skogsägarna som tillhört de främsta optimisterna planerar nu för ytterligare produktionsstopp.
- Det finns positiva signaler om en konjunkturförbättring i Västeuropa.
Vi Gratulerar Cyndee sjunger bättre än förut Vad som helst i blått.
" Vid midnatt den 7 september är det definitivt slut på min barndom.
Cynthia Strandell, född Pettice, så småningom ändrat till det mera lättuttalade Peters, har formats av USA, av North Carolina där hon föddes, av New York dit hon flyttade
Jo, vatten.
" Jag gick in i min kris
- Någonstans måste spänningen ta vägen.
Publiken kommer med något, jag kommer med något och så har vi ett utbyte.
år, gudomligt duktig och älskar gospel.
konserter i veckan, ibland
Det är inte arrogans utan en viss trygghet som gör att hon vågar kasta av sig det självkritiska oket.
Det går " en packe " vanliga hockeybilder på en Lindros.
Så här var det:
Först den 20 juni det året löstes det hela i vad som blev tidernas största hockeyaffär.
då Wayne Gretzky klubbades in av Los Angeles från Edmonton.
Forsberg
- Den rivaliteten mellan oss görs till något den inte är, säger Lindros till GP efter gårdagens träning.
i London, Ontario Påbrå:
cm.
(
Bilder:
Där blandas röster från katolska och ortodoxa kyrkan, såväl som från Svenska kyrkan och olika frikyrkor.
I det första korintierbrevets tolfte kapitel sjunger Paulus enhetens och mångfaldens höga visa.
Att våga leva i ömsesidigt beroende och förtroende.
Har vi en gång delat varandras tårar är det lättare att glädjas åt den andres framgångar utan avund och missunnsamhet.
Det är
Mot utfyllnadslaget Slovakien fick hemmapojkarna slita ont för en uddamålsseger.
Ulf " Lill-Pröjsarn " Nilsson var mindre försonande i sitt omdöme.
Nu lär hemmapubliken i Philidalphia ge honom " Salming-ovationer " och sedan kan allt hända.
Kronor har en god chans.
Bland alla som fördömt idén att förstärka Gais tomma klubbkassa genom att göra att saluföra 5,3-procentig dryck märks en reklambyråman, intervjuad i lokalradion:
), Peter Forsberg och Nicklas Lidström som varit turneringens stjärnor.
år, varav
Listan kan göras längre Nu är det " inne " att hacka på Siewert Öholm.
Men är det inte givaren i stället för mottagaren som ska klandras om det är " fel "?
Listan kan nog göras lång.
Sånt kallas visst scoop.
EN NATT när jag var barnvakt tog sagorna om troll och prinsessor slut.
Hemma hos sig hade Djilas en egen envåldshärskare som hette Tito.
- Nu kamrater skall ni gissa hur kallt det är därute.
Han ville passa på att supa sig grundligt full.
Politiker och höga tjänstemän styr oss, men det är hårt att begära att de skall kunna styra sig själva när våra skattemiljoner står till deras förfogande.
Han arbetade på Handelstidningen som fanns en gång i historien.
på kvällen och tidningen gick i tryck klockan
Bengt Andersson har blivit landslagsmålvakt och nu professionell spelare mycket sent i fotbollslivet.
Det räcker med den egna fotbollen, längre når inte intresset.
Man behöver en meningsfull sysselsättning och det är vad jag försöker säga till alla unga spelare.
Man utvecklar sitt eget språk när man läser.
" Vi har ju försökt föra in nu att det ska vara en god kamratlig anda på plan, vi går in i den här cirkeln och hejar på varandra och sådant.
" Jag kände lite på det först...
klubbdirektörer med olika ansvarsområden.
" Vi hade ett snack Anneli och jag, ett kort fast ändå ... jag var kluven för Anneli har en stark hemkänsla, sina föräldrar som hon har väldigt nära kontakt med, med släkten över huvudtaget och så har vi fått Marcus nu.
en timme i stället för
Han får ha tolvan hädanefter.
Att det börjar nu.
kilo lättare och det är en mycket synlig skillnad jämfört med när vi åt wienerbröd tidigare hemma i Annelie och Bengts lägenhet.
En svensk klippa.
.
Och Michael var snabbast under den inledande träningen.
På samma dag, alltså.
Vinner Fredrik är det inget snack.
Dagen firar Stefan med att köra IndyCar på Laguna Seca.
gånger.
Det brukar vara iskallt frampå nattkröken i Novemberkåsan.
Ludvig Hunsbedt skuggar med
Märkligt nog kommer teamet att heta Johansson Motorsports.
Besked om förarna kommer inom kort.

Stena utreder vad som hänt Stena har nu inlett en intern undersökning för att reda ut vad som hände.
Enligt Göran Ekstedt fanns ytterligare en hästtransport ombord på samma färja, där hästen stod i en vanlig kärra.
(
skott på mål är allt för dåligt även med norska mått mätt.
Norges enda mål gjorde Pixbos Kristian Strande.
MAGNUS SUNDBERG Svalt intresse.
Genom utfyllnader på Stenungsundssidan har kommunens ägandegräns kommit allt närmare land.
Tilläggas skall att kommunen tar rejält betalt för båtplatserna vid Stenungs torg där kommunen alltså inte ens äger vattenområdet.
Det måste handla om jäv.
Flera kommuner, bland annat Uddevalla, säger nej till att ekonomiskt ens delta i utredningsarbetet.
Bohusläns samarbetskommitté konstaterar att det finns stora fördelar med att samordna avfallshanteringen inom regionen.
Kanslist, tvättare, städare, kock, lagledare och en massa annat också.
En kille som jobbar intensivare och mera än många av de " stora " idrottsledarna.
När vi besökte Skogshyddan höll Rolf på med tvätten.
- Frisbee är den stora grejen här.
Kanske vore bättre om frisbeegrabbarna lirade fotboll också.
- Först kokade jag fisken och sedan skakade jag av köttet, slängde i purjolök, kålrot och potatis.
En gång i tiden lirade Rolf med Eriksberg i Västra Eliten som är division

Dela med
Ynkliga
I våras kom det mer folk när Wic
år och uppåt.
Han fångade upp en snabb framspelning - samtidigt som Bois push-up misslyckades.
Idrotts-Varberg vaknar om vintern.
Borsta och tvätta gurkorna noga.

Den lycklige heter Ville Ailio.
Några närmare uppgifter om längd, ålder och dylikt finns inte, men av bilden att döma är han en drygt 20-årig slank yngling med mellanblont hår.

Då var kolonilottens frukt, bär och rotsaker bra att fylla ut kosthållet med.
- I början knorrades väl över att invandrare köpte in sig.
Just nu pågår generationsskifte.
Permanentboende är vare sig möjligt eller tilllåtet.
.
Fågellivet i Svartedalen och Risveden kan komma att få ett extra skydd.
Ett krav för att tas upp på EU:s lista är att de aktuella områdena är klassade som naturreservat.
Där finns bland annat spillkråka, pärluggla, trana, tjäder och orre.
BENGT OLOF OLSSON Kan dansa i fred.
- Det stolta projektet " demokratigruppen " har funnits i Ale kommun sedan mitten av 70-talet.
- Demokrati är inte alls enkelt.
Samtidigt är han väl medveten om att många människor uppfattar politik och politiker som något både tråkigt och suspekt.
Efter
Föreningen hade tröttnat och hotade med att själv utföra arbetet på kommunens bekostnad.
Fritidsnämnden behöver ett tilläggs-anslag på
De flesta föreställningar ges i lokaler runt om i länet.
- Snickarna arbetar bredvid mig i samma lokal och dammet från deras arbete lägger sig som en hinna över tygerna, berättar hon vidare och vet inte om hon ska skratta eller gråta.
förslag har under de senaste dagarna kompletterats med ett fjärde:
Teater Halland Landets minsta länsteater ·har
MARIE GRAHN
- Men skolskjutsen kom inte, vi fick skjutsa henne.
De har helt enkelt ingen ambition att när skolan börjar då skall det baske mig fungera, säger Tina Weiss.
När han mötte mig sade han bara att''hon visste inte var hon skulle av''.
Dessutom vill de att bussarna skall märkas, med symboler som äpplen och apelsiner, så att barnen hittar rätt.
Nu skall det hållas samråd.
år, och hennes familj drabbades av icke fungerande skolskjutsar vid terminens början.
Olika alternativ utefter Lindomeån eller utmed Hällesåkersvägen har föreslagits.
En del av marken utpekas dessutom vara lämplig för kolonistugor.
Skolledningens tåg består ett lok, ett hjälplok samt
Det är de som, när ingen ser dem, passar på att dra i handbromsen.
" Segrare i striderna mellan kurdiska gerillagrupper i Irak är, som vanligt, Saddam Hussein.
Konflikten mellan kurder och centralregeringen i Bagdad är gammal.
Familjen Barzani lierade sig med Iran - allt medan kriget mellan Irak och Iran pågick.
Tidigare var pengar ett mindre problem.
I det läget såg KDP inget annat alternativ än att be Saddam om hjälp.
Hösten har börjat bra för den irakiske despoten.

" Så skriver regeringen till Boverket, som häromdagen fick i uppgift att analysera vilken roll plan- och bygglagen haft för den bristande arkitektoniska kvaliteten.
Trojka väntas avlösa Jeltsin - men presidenten kommer sannolikt inte att lämna ifrån sig makten MOSKVA:
Men han får inte upplösa parlamentet eller utlysa folkomröstningar.
Hans ambitioner och framgångar, framför allt fredsavtalet med de tjetjenska separatisterna, har retat upp de andra tronpretendenterna.
Tjazov-klinikens kompetens och resultat anses vara fullt jämförbara med de allra bästa i världen.
usa Bob Dole tvingades att ställa in sin valkampanj på grund av ovädret.
Fortfarande var vägar avstängda på grund av nedfallna träd och översvämningar.
BOB JORDAN I orkanens efterdyningar.
När Cynthia Fox ringde TWA den
Ibland har det varit fel lik.
- Det finns ingen annan industri där offer och efterlevande helt är i händerna på det bolag som just vållat dödsfallet, konstaterar advokaten Victoria Cummock, som själv miste sin man när ett Panam-plan sprängdes över Skottland
, och Mankumari,
Det finns ingen el, men Jamuna har bott här i många år, känner varje vrå och vet väl var hennes få ägodelar finns.
invånare, kämpar de allra flesta för brödfödan.
Och hon har ingen man som hjälper henne.
Hon har inte ett öre.
små åkerlotter.
Jamuna fördelar - och gnager sedan själv på de hårdaste delarna som barnen lämnar.
- Jag måste tänka på barnen.
- Min man skrek åt mig och kallade mig oduglig.
stora ämbar.
oxar och en ko.
år i skolan, de år som var kostnadsfria.
Och hon äger inga skor.
- Ingen tror att jag, en ensam kvinna, duger något till.
Jag är som en slav, som ett djur.
Djuren ska ha mat - " det finns fortfarande lite grönt kvar på majsfältet ".

%, tibet-nepaleser
kr
Den bristfälliga kosten tär på både henne och barnen.
Delegater från andra länder, som ni svenskar, var mer sammansvetsade och verkade ha åkt till Peking med ambitionen att åstadkomma något.
Det är hennes enda möjlighet till en plats i samhället.
BIRGITTA JOHANSSON
Kollektivavtalens regler om lön och arbetstider gäller ju även dem som har visstidsanställning.
Det har LO inte alls protesterat mot.
LO hotar dra in stöd till partiet Hot om minskat ekonomiskt stöd till det socialdemokratiska partiet och käppar i hjulen för de stundande överläggningarna om lönebildningen.
månader " syftar till att underlätta för arbetsgivare att säga upp arbetstagare utan saklig grund ".
Men något beslut om utbetalning har ännu inte fattats...
- Vår utgångspunkt är att den facklig-politiska samverkan ligger fast, tillägger Thalén i sitt uttalande.
Det vill Fiskeriverket, som samtidigt säger nej till att minska anslaget till kalkningen.
Något missnöje med Naturvårdsverkets arbete är det, enligt Anders Bogelius, inte fråga om.
Samtidigt minskar antalet nyanmälda jobb drastiskt.
Visserligen hamnar då arbetstillfällen hos underleverantörer, men dessa återfinns ju ofta i utlandet, säger avdelningsdirektör Bertil Lidfeldt på länsarbetsnämnden.
procent I augusti i år uppgick den totala arbetslösheten i länet till
Samtidigt anmäls allt färre lediga platser.
Arbetslösheten ökar i landet såväl som i Göteborgs och Bohus län.
Vad som återstår är banklån.
Men historien visar att de räknar fel.
- Oerhört många varv är redan i gång.
- Skall planerna lyckas i Göteborg, måste man visa att man har bästa produktkonceptet.
- Så länge Swedeship ägde Westamarin tackade vi nej till Stena.
- Varvet gick bra så länge vi hade likvärdiga villkor med andra länder.
- Prissvängningarna på massan har varit kraftiga.
dollar för ett knappt år sedan, sjönk priset till bottennivån

- Den politiska byråkratin tar tid, konstaterar Lastvagnars informationschef Stefan Lorentzson.
Nästa instans är ministeriet för statsplanering.
Den tyska fordonskoncernen meddelade i veckan att den tänker satsa
JONNY MATTSSON Tuvefabrik i Kina?
Företaget tar över fordringar från exempelvis postorderföretag eller andra och driver in dem.
Finansinkasso gick rätt snabbt i konkurs och Gummessons/Dinkelspiels kunde för en femtedel av ursprungspriset köpa tillbaka Inkassocentralen eftersom man var fordringsägare i Finansinkasso.
år sedan en storaffär och köpte en miljard norska kronor i osäkra fordringar.
Fusk kan aldrig tolereras.
I Storbritannien öppnade socialdepartementet en telefonlinje, dit man anonymt kan ringa och anklaga sina fiender för bidragsfusk.
Kritiken beror sannolikt på att försäkringskassorna gör fler fel när bedömningarna ska vara striktare.
JARL-ERIC BERGLUND Angiveri satt i system ... men är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Sveriges förhållande till främmande makt är med andra ord gott, som det förr brukade heta i kungens tal vid riksdagens öppnande.
Själv förklarar Schyman sitt alkoholproblem med att hon varit utsatt för stress.
Det finns emellertid ett problem med det mittenblock Nu drömmer om som motvikt till moderaterna och socialdemokraterna.
Siffrorna ger för övrigt anledning till en fundering.
Förhoppningsfull kandidat Dags för skördetid?
Om den lagrådsremiss regeringen nu lämnat ifrån sig leder till fler, om regeringen i större utsträckning i fortsättningen kopplar loss från LO, då är det kris för LO, som riskerar att förlora makten att " beställa " lagstiftning hos en socialdemokratisk regering.
Det uppdämda missnöjet med regeringens reformsträvanden är sådant att det anses innehålla alla ingredienser för skapande av en samhällskris med förgreningar till arbetsmarknaden.
Alain Juppé talade i TV om att ge landet " litet syre " och återupprätta förtroendet för ekonomin.
Det heter visserligen inte idoler längre utan ikoner, har jag förstått, en amerikanism som slagit rot hos oss.
Någon formas av någon annan.
Verkligt ledarskap är en bristvara i ett Sverige som Helge Brattgård menar lider av etisk svikt.
- Det är detta värde vi inte aktar när gamla, sjuka och svaga råkar illa ut i dagens nedskärningar.
Det är inte bara konjunkturelände som gör att många gamla och sjuka kommer i kläm när besparingar måste göras.
För att jag som konsument ska kunna välja om jag vill köpa den genmodifierade maten eller inte måste den självklart märkas, menar hon Enligt EU:s ministerråds förslag ska märkning av genmodifierade livsmedel endast ske om det nya livsmedlet " på ett avgörande sätt " skiljer sig från ett traditionellt livsmedel.
I Nederländerna arbetar genteknikforskarna med att ta fram potatisar som inte färgas bruna när de skärs isär eller får stötar och liknande genetiska ingrepp görs i grönsaker och frukter, t ex i äpplen, sallad och druvor.
Vill t ex muslimer och judar äta morötter med grisgener, etc?
Jag har en känsla av att djur och växter förädlas främst av ekonomiska skäl och inte för att vi konsumenter skall få godare och mer näringsriktiga livsmedel.
Kommissionen kan dock på egen hand godkänna produkten så länge inte medlemsländerna enhälligt går mot dessa förslag.
Genöverföring till tarmfloran kan också inträffa liksom att man kan väcka slumrande gener som kan vara giftproducerande.
För att jag som konsument ska kunna välja om jag vill köpa den genmodifierade maten eller ej måste den självklart märkas!
Överföringen kan ske inom en art eller mellan olika arter.
Parallellt arbetar alltså många på tok för mycket, medan andra inte arbetar alls.
åren.
Förvaltningskostnaderna i svenska försäkringsbolag är högre än hos europeiska branschkollegor.
Alla dessa högt kvalificerade övervakare, som inte behöver se någonting, måste naturligtvis rekryteras inom partiet och ges höga löner och fallskärmar.
kronor utan att få ett straff.
Andra bland oss vill skaffa sig en ordentlig yrkesutbildning för att bli till nytta för samhället.
elever i klassrummet blir det som ni förstår inte många tillfällen för var och en att prata eller ställa frågor.
NILS SVENSSON
·Peter Rindell,
fått skydd innebär att det är mycket svårt för att inte säga omöjligt att få veta någonting om dem.
Björn Sjökvist, är byrådirektör på riksskatteverket och expert på sekretessfrågor inom folkbokföringen:
På trafiksäkerhetsverket får man också agera brevlåda när kronofogden och fordringsägare vill ha kontakt med kriminellt belastade bilägare.
Han hade tidigare samma befattning för de östra stadsdelarna som har den största andelen personer med skydd.
personer skyddad identitet.
Antalet har ökat markant under senare år.

Åtgärden omfattar även samtliga i den skyddade personens hushåll.
Men varför de får skyddad identitet går inte att få veta; skyddet omfattar alla uppgifter om dem.
" Alexander " heter Anatolij Suvorov och berättar för Dagens eko att han lät sig värvas som agent av svensk underrättelsetjänst.
Underrättelsetjänsten gav honom täcknamnet Alexander, telefonnummer och pengar.
Han vill dock inte kommentera händelsen.
Jourhavande på den ryska säkerhetstjänsten FSB:s pressbyrå hänvisar TT till sina överordnade som är i tjänst på måndag.
procent.
till
- Det är ju positivt att så pass få visade sig vara påverkade, men samtidigt ska man ha klart för sig att vi ju bara undersökt dem som avlidit, säger Karin Ernhill.
irland I juli
Statssekreteraren dömdes
Och den fjärde är affärsman i Liège.
Mutskandalen har fällt fler belgiska toppolitiker.
Beställde man via SJ:s 020-nummer kostade den
Det visade sig dessutom att om man bara reste halva sträckan och gick av i Helsingborg skulle biljetten kosta
Och lovar att SJ ska förbättra sitt prissystem.
- Man blir egentligen väldigt glad.
gör vi inte det när vi jagar vanliga biltjuvar, det är svårt att springa i skogen med vapen.
Fick hon någon belöning?
Resultatet är tämligen entydigt i finsk och svensk favör.
En tredje skillnad är att de danska skolorna helt enkelt har färre böcker, som uppslagsverk och annan bredvidläsningslitteratur.
För svenska föräldrar är högläsning viktig, och man läser ur böcker som barnen förväntas känna till innan de börjar skolan.
av
Men det är tufft att få byta till en eftersökt skola.
- Men för Göteborgs gymnasier har vi numera begränsat omval om konsekvensen blir att skolorganisationen måste förändras, säger kanslichefen Örjan Eklund.
Den som är tidigt ute och utförligt beskriver sina skäl har större chanser.
- De flesta läkarintyg är väldigt korrekta.
Att ha en farmor i Guldheden som man kan bo hos är inte ett tillräckligt skäl för att få börja på Hvitfeldtska.
Inne i den vackra skolan är det ganska tomt i korridorerna.
För dem var Schillerska gymnasiet ett självklart val.
Eleverna sitter
Hon har sedan länge bestämt att där vill hon också gå.
" Intyg från dataföretag.
" Jag anser det orättvist att bara för att man bor i Angered så måste man också gå där.

väskor Efter ett par minuter kom en kraftigt haltande och " allmänt sliten " norrman fram till honom och bad om skjuts till centralstationen.
på kvällen.
meter från stationen i Gamlestan.
Rättens ordförande ville fria 29-åringen men de
.
- Det har varit frågan om antingen-eller-lösningar, menade Bodin.
Vad säger du om de anklagelser som fördes fram i gårdagens GP?
I genomsnitt blir det fel på
När ett trafikljus drabbas av ett fel går det automatiskt över till gulblink, en inbyggd korrektion.
timmar innan ETA börjat reparera eller iordningsställa det skadade ljuset.
Vi gjorde en enkät och över
kronor per aktie de senaste åren, berättar Rolf Christensson.
- Vi har i varje fall inte fått några sådana signaler hittills, säger han.
Det som är skrivet är skrivet.
- Vi har haft alltför tillåtande strukturer.
De som kommer är inte så vana vid press, vi ville inte ta risken att några av hänsyn till partiets anseende inte skulle säga sitt hjärtas mening med journalister i lokalen.
Socialdemokraternas affärer - några exempel BPA Styrelseordförande i det statliga gruvbolaget LKAB tvingas avgå.
I januari läggs förundersökningen ner och Sahlin blir friad från misstanke om brott.
Han är nu landshövding i Norrbotten.
I det kommunala fjärrvärmebolaget har ledningen sysslat med alltför vidlyftig representation och slarvat med kvitton.
Åtminstone inte i Alingsås.
Folk ställde oroliga frågor till och med om dansk fläskfilé, säger Rolf Karlsson.
Vår högst ovetenskapliga enkät bland kunderna i de
Men, nej, jag tror inte det är farligt att köpa utländskt nötkött.
Åtminstone i Alingsås.
LASSE ANDRÉE
länen har varit omfattande.
miljoner.
projekt.
miljoner, varav EU bidrar med
med

I februari kom SJ:s generaldirektör Stig Larsson till Borås för att lyssna till önskemålen.
De kräver nu Stig Larsson på en förklaring.
åskådare.
en blå himmel, guldkors om halsen, kors i örat...
Möjligen väntade hon på den rätta låten och
I flera år har Carola sagt att hennes önskan var att spela en viss musikal i Stockholm.
Men tillhörigheten i en församling då?
Det är ju publiken som hon sjunger för.
Efter föreställningen gav han sig direkt ut med segelbåten och räknade med att komma hem på söndagskvällen.
år; templet vid Nybroplan där han också varit mycket omtyckt och uppskattad chef
.
pinsamt...
Nej den där s-kvinnan har gjort bort sig totalt - tycker inte du det också?
det finns massvis av rara gubbar ... i alla åldrar...
Ju finare man är, desto mindre står det på kortet, som dock numera kan innehålla adress.
till
Som exempel bifogade han en bild på Volkswagen, som hade börjat göras igen i Tyskland för brittiska arméns räkning.
Först
pund för de unika teckningarna, signerade A. I.
Nästa skapelse av design Issigonis lanserades
Mamman ville att han skulle bli konstnär, eftersom han hade anlag, men unge Alec, som han började kalla sig, menade att ingenjörsyrket gav större trygghet.
Den slutliga versionen av Morrisen.
tt I hela
- Så gott som alla som uppger sig komma från Somalia saknar både pass- och id-handlingar, säger Christer Svan, asylråd vid invandrarverket.
Den internationella haverikommission som utreder Estoniakatastrofen saknar fortfarande ordförande -
länderna skall ha ett möte i Stockholm någon gång efter
september
- Tillvaron är så komplicerad i dag, även min egen, att vi tror oss behöva hjältar för att bringa ordning i kaos.
Ett högst ordinärt liv, säger denne högst märklige man, som föddes i Nagasaki, det var där atombomb nummer
avskiljande, lösgörande.
I staden möter Ryder egendomliga personer, kanske barndomsvänner, klasskamrater.
Det är fullständigt häpnadsväckande och fullständigt vidrigt farsartat!
Alla hans böcker finns på svenska:
Jag antar att det är ett sätt att hålla sig levande.
( Marie Peterson, GP ).
ben på morgonen,
Alla de här nämnda aspekterna tvinnas förstås samman när en psykoanalytiker ställer sig framför den självbiografiska spegeln.
Hos Sartre spelar inte det omedvetna någon roll, hos honom finns istället det rena subjektets frihetsprövning.
Det som inte är språk är å ena sidan ursprungets ursprung, å andra sidan döden, förstelningen.
Genom sina olika levnadsrum kan han på det viset se sig själv i spelet mellan det välbekanta och det främmande.
Den som är 1900-talets generalberättelse om mötet mellan det familjära och det främmande?
Då upptäcker jag en man med en stor packe papper under armen som i rask takt och något framåtlutad vandrar gatan fram.
år som restaurangkritiker på The Observer, en syssla som därefter har tagits över av en annan av Storbritanniens mest språkbegåvade yngre författare, Will Self.
som en viktig läsning ).
- Det som jag försöker beskriva i boken är vad som händer när estetiseringen drivs så långt att den blir en tvångsföreställning.
Men om den skyldige efteråt hävdar att han eller hon inte gjorde det?
John Lanchester har inte många likheter med den romanperson som han har skapat.
Frukoststycke av Nicholaes Gillis ) Som en sakletare i sitt personliga landskap Med tappad haka och tomt stirrande blick formar han mödosamt orden; shoe, duck, toaster i takt med att de fysiska motsvarigheterna paraderar på ett löpande band.
.
Modern befinner sig på ständigt fälttåg mot smutsen, det moraliska förfall som hon även spårar till Joannas kropp.
Diane Schoemperlen gör en stark debutroman om en kvinnas liv fram till
Lukas förstår inte frågan, så den upprepas.
år gammal och hade jobbat som brandman i endast en vecka.
Och varmt blev det också denna kylslagna majnatt.
Men jag minns inte mycket smärta.
Efter en stund enas vi om att det kanske inte är så viktigt att veta, inte så viktigt med människors utseende över huvud taget.
månader på Akademiska sjukhuset i Uppsala och på Karolinska i Stockholm.
Lasse berättar om första gången han såg sig själv i en spegel.
- Kommer jag att kunna gå ut på stan och vistas bland människor?
Lasse har
.
I Indien har man ett naivt men ärligt förhållningssätt till det okända.
år tillbaka.
Jag har läst lite filosofi och psykologi, och så har jag ju upplevt en del, gått i livets hårda skola.
augusti i år gifte sig Lasse med Anna.
Idéer saknas inte.
Men det vackraste jag sett är nog min fru den dagen vi gifte oss.
Själv tror jag dock inte på den där skäggige farbrodern som man kommer till om man varit snäll och lämnat in sin självdeklaration i tid.
Om man kämpar emot blir det onödigt tufft att leva.
coli
dödsfall och infekterat över
E.
Det förklarar varför kolibakterier både kan vara vän och fiende.
.
coli är på att hålla sig kvar i tarmen, desto lättare kan den orsaka infektioner tror vi, säger Agnes Wold.
coli får dominera så att det blir för många kan de " spilla " över och ta sig ut i urinvägarna eller blodbanan och orsaka infektioner.
I tidernas begynnelse fanns sannolikt en harmlös ur-E.
grupper kolibakterier som orsakar diarréer:
l EIEC - enteroinvasiva kolibakterier.
Sommarepidemi.
Trodde han och de flesta efter honom till för bara några år sedan.
meter högt har templet hittills ansetts ha varit.
hade Schliemann och hans grävande medarbetare funnit templets grundmurar och stora mängder av förkolnade träbjälkar samt onaturligt krökta dolkklingor.
.
Slutet för templets tak och hela templet blev dock inte vatten utan brand.
år har Christer Erséus veckopendlat till Stockholm.
Artrikedomen kan heller inte på långa vägar mäta sig med de tropiska ländernas.

Men livsformer som inte ens har ögon, som bara rör sig, är inte lika lätt att få ett förhållande till.
I parken vid Riksmuseet har på senare tid påträffats
- Alla drivs vi av nyfikenhet.
arter varav ett
Christer Erséus, Lerumsbo och biträdande chef för Naturhistoriska riksmuseet, är något av rekordhållare på nya maskarter.
Vid en temperatur på
Fruitfly, som bananflugan heter på engelska, är egentligen ett bättre namn, då den trivs på alla frukter.
minusgrader.
när morgonen gryr har ett imperium slagits i grus och spillror.
Men i natt hade några våldsamma slagregn jämnat alla slott och torn med marken och sanden med sitt innehåll sjunkit i djupet.
en levande, men medvetslös fluga.
CISSI HÅKANSSON Världspremiär Jacko - ett stort jaså...
kronor är det inte så värst många andra än tyska tonåringar som har råd att vara med ) vrålar unisont.
Efter varje låt är det tyst och svart en minut.
Ett Jackson
Visst, det är lite Moonwalktrampande och naturligtvis en mängd begåvade dansare på scen men inget man direkt höjer på ögonbrynen för.
Bild:
Mer än en miljon soldater deltog från Japan och USA, omkring
procent av öns yta och i barackerna finns det
Ota har tillbringat en del av sin studietid i USA och skrivit flera böcker om USA:s diskriminering av Okinawa.
då den japanska ekonomin var urusel och USA gick in i det kalla kriget.
I USA växer irritationen över att USA betalar en stor del av försvarskostnaderna för ett land med vilket man har ett årligt handelsunderskott på
meter höga bergstoppar.
Så använder vi pengarna STOCKHOLM:
procent av sina pengar utomlands medan en fransman bara konsumerar knappt
Självklart speglar konsumtionsmönstren den politiska och prismässiga situationen i de undersökta länderna.
Ökat resande.
Nu är Ronny tillbaka.
Mölndalsängeln Ronny Jönsson - i alldeles för små vingar och blöjbyxor och arg som satan men ändå inte hälften så arg och inkorrekt tyken som han var innan han dog senaste gången
Visst är några monologer bra, som Ronnys " Ekorremarodören " och öhh...
LO-gubbarna - som sponsrar uppsättningen?
Bild:
och vad det hela handlade om hade inte undgått Kalle Balonka.
Men där kom också konsertens andra kontrast som starkast till uttryck.
ryssland Massmötet hålls i Groznyj på den tjetjenska självständighetsdagen.
Omgiven av livvakter beväpnade till tänderna Så är det där:
- Allahu akbar, slutar han och knyter högerhanden.
En brett leende Lebed kunde uttala de förlösande orden:
Men det ser trots allt gynnsamt ut, enligt Lennart Kroon.
- De här kamraterna bär ingen skuld.
- Grövre brottslingar fängslas.
Nästa avsnitt:
Spänningen stiger och trängseln blir överväldigande när budskapet att han är på väg går från mun till mun.
- Det viktigaste är att vi nu ser framåt, säger utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Värden för mötet, Irlands utrikesminister Dick Spring, hade också förberett en text.
- Att säga att man alltid är emot att våld utnyttjas är enklast.
FREDRIC ASKERUP

och vad det hela handlade om hade inte undgått Calle Balonka.
Men undervisningen är bra.
Under sin High School-tid arbetade hon extra på en liten restaurang.
- Det var ett stort steg, erkänner hon.
Sarah drömmer och hoppas att hon snart skall vara där.
.
- Jag står inte stilla en sekund numera, säger Sarah Stewart när hon beskriver sin dag.
andra hyresgäster hyr de övriga
Hon trivs egentligen inget vidare med att i ljusblå dräkt och högklackat lotsa gästerna genom restaurangen.
- Det fick mig att förstå att familj inte är något för mig, säger hon.
Hon ser inte heller hur hon ekonomiskt skulle kunna vara hemma med barnen.
- Det ser kanske inte så farligt ut att gå fram och tillbaka mellan borden, tror hon.
När Sarah Stewart är färdig för dagen slänger hon den svarta axelremsväskan över axeln och tar en promenad längs Georgetowns affärs-och restauranggator.
USA Invånare:
republik, förbundsstat Statschef:
%, judar
Färre kvinnor än män är yrkesarbetande i dagens USA.
veckor.
för män.
Majoriteten av barndaghemmen är privata utan statlig eller kommunal insyn.
procent ogifta och
I år är det familjen som står i centrum, både i Clintons och Doles kampanjer.
bröder och deras kvinnor, mord och hämnd.
En mycket gripande film med säregna kvaliteter.
En närmare presentation av filmen och en intervju med regissören får GP:s läsare ta del av en av de närmaste dagarna.
miljoner medlemmars sammanvägda åsikter som ska prövas i denna sal, sade han i inledningstalet på LO-kongressen i Folkets hus i Stockholm i går.
Det är landssekretariatets beslut.
Det är inte partiet, utan regeringen - läs Göran Persson - LO är på kant med, menar han.
- Konflikter ska lösas i samtal, inte med hot eller genom att bygga murar, menade Thalén.

De inser inte att det är politiker som ska göra bedömningen av vilka länder som får vara med i det monetära samarbetet i EMU.
För att åter bli oberoende måste vi förena oss och tillåta EU att spela rollen av monetär polis.
- Visst finns det kritik här och där, men den verkar gå djupare här i Sverige.
år vid krisslutet.
Det som gör Emilio Gabaglio mest bekymrad är arbetslösheten.
miljoner löntagare via
nya jobb En vårdskatt och miljarder från statliga företag bör satsas inom sjukvård, miljö, byggande och småföretag.
l LO kräver ett stopp för uppsägningar inom vården och vill satsa
år.
l Regeringen bör pröva ett nytt system - en ny typ av försäkring mot kreditrisker vid lån till investeringar.
skönsjungande, unga, kvinnliga musiklärare med gemensam bakgrund och gemensam tro.
- Vi vill sjunga andliga sånger som folk känner igen.
Men Kvartetten och de andra glädjeförmedlarna har med all säkerhet även en mängd unga tittare.
Allemansspar är nu nere i
procent på belopp under
kronor att köpa och senaste utdelningen var
Dessutom kan ju aktien gå ner, med kursförlust som följd.
Karl-Eric Magnusson
Jean Gunnar lämnar varje måndag morgon bostaden och makan Kerstin i Ljungskile och kör de
Men ute i den praktiska verkligheten är det kalla handen.
- Men arbetsmarknaden totalkraschade, säger Jean Gunnar.

Regeln om
Jean-Gunnar har fyllt
bilar i familjen.
- Många är säkert i samma situation som vi, tror Kerstin i sitt brev till finansministern.
kronor Bild:
Rebellerna från St Petri från
En dansk kvinna och hennes
Tore Ljungberg Privata pengar " Arbete ska löna sig " Riksdagsmän vill ändra lagens tillämpning - Det ska alltid löna sig att arbeta, säger vänsterpartisten Lars Bäckström, en av Bohusläns riksdagsmän som sitter i skatteutskottet och är beredd att gripa in för att anpassa tillämpningen av lagarna till dagens situation.
Sverre Palm tänker omgående ta kontakt med sina egna på bohusbänken och även aktualisera frågan i skatteutskottet.
:- ) Kalmar Industrier har historiskt sett haft en mycket fluktuerande utveckling.
kronor förefaller som mer rimlig än dagens nivå på
På nuvarande kursnivå är Scania attraktivt värderat och när man bedömer Scania bör fokuseringen vara på
Är fastigheten taxerad till
Man skall också som givare vara medveten om att en gåva innebär att man förlorar kontrollen över egendomen.
Till slut blir situationen ohållbar och Fernand får själv ge sig ut på Paris gator och aptera sprängladdningar för att bli trovärdig i barnbarnets ögon.
Snackar göteborgska och har alla kompisar här.
Därför har familjen fått stanna - till nu.
- och var en av få utvalda talanger som under sommaren har fått vara tillsammans med Blåvitt!
Vad vill du säga till dem som beslutat om din utvisning?
.
Hotas av utvisning till Ukraina.
Men budskapet är tydligt; är du inte snygg, kan du lika gärna åka hem.
" ställer sig många filosoferande personer när de hör om den fruktansvärda barnporrsupptäckten som man gjorde i Belgien ett par veckor sedan.
timmar per dygn.
) mot Degerfors.
- Vi kan inte spela bättre än så där.
- Tommy Svensson har visst sagt att han har
(
) var mindre namnkunniga motståndarna förvånansvärt bra med mot mästarna.
Niclas Alexandersson - som tidigare ersatt Håkan Mild bredvid Stefan Lindqvist - var nu tillbaka på högerkanten.
- Mitt tolfte mål i allsvenskan, berättade " Adde " för nyfikna norska journalister efteråt.
Bild:
Det var Öis som var bäst - och hade profilerna.
efter schabbel i Halmstads försvar,
Mycket olämpligt, med tanke på att HBK nu reser till England för att möta Newcastle i Uefa-cupen på tisdag.
Vad mer kan man begära?
tätt intill bortre stolpen.
I går var han den ende av Romas
Dahlin fick knappast se sina chanser bli bättre.

Men det såg hon mest som en bonus.
nervösa omstarter följde.
Även om OS-guldet var roligare.
.
Säger vi svenskar, alltså.
Allt är omgärdat av bedövande vackra fjäll.
Plan med värmeslingor, gigantiskt intresse, spelare som hellre är kvar i klubben än väljer ett proffskontrakt med ett sämre lag.
, många av de dryga
- Klubben är ute efter vår lokal.
poäng.
Fotbollsvärldens nordligaste stjärngäng är bland det offensivaste en motståndare kan träffa på.
, slutade som aktiv i början av 70-talet, har därefter lotsat sin klubb till
Det är - som mycket annat - uppenbarligen också möjligt i höjd med Jämtland/Härjedalen.
Men för det mesta är han en go gubbe.
LENNART PEHRSON
Men efter första set släppte det, säger Robert.
Robert gick upp till
- Perfekt för Robert att få vara med i den här matchen, nu fick han ju vinna båda sina matcher.
- Ändå har både Robert och Cyprian ett år kvar i den klassen.
Han vet också att spel i högsta serien är nödvändigt för att Mölndal skall få behålla sitt jättelöfte.
debuterade - i elitserien.
Den där lille rackaren var fräck nog att slå tillbaka varenda boll.
för Fjällbacka.
Åk till Fjällbacka och skriv om derbyt i Bohussexan.
Hur
Möjligen, för " i fötterna " tvivlar vi på, om vi skall vara lite elaka.
- Den är slut.
- Den missade jag, sa fotografen som byter film.
Hunnebostrand tog faktiskt ledningen genom Ulf Holgersson.
Och korven.
Använd en form med löstagbar kant (
Vispa marängen så att den blir lite seg.
msk mjöl
- Jag var, nej är, själv ordblind.
års kaotisk folkskola i Hagen, Göteborg, kom till de mer förstående pedagogerna i Viggbyholmsskolan gick det bättre:
Men då var det mest studenter.
Sak samma med den text om sin båt - Bris - som han skrev på engelska i amerikanska Cruising World som
exemplar, den andra som han skrev själv i över
år så där eller mer räknar han och hans hustru, konstnärinnan Olga, med att ge sig ut igen.
- Ordet dyslexi fanns ju inte då.
som
Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, FMLS kräver bättre utbildning om dyslexi i landets lärarhögskolor.

dagar efter det att räkningen har förfallit skickar ekonomikontoret ut en påminnelse.
De nya rutinerna innebär att barn kan mista sin plats inom

En kaskad av färg och form från det gamla Persien.
I Iran brottas arkeologerna med andra problem.
Självklart är det inte så.
startar det nya länet och som underlag för detta finns en utredning som regeringen får i november månad
Göteborgsregionen kommer i söder att gränsa mot en region som har sitt centrum någonstans runt Öresund.
Genom att ingå i utredningen om den nya länsindelningen är det inte för sent att visa att Kungsbacka ligger i och skall tillhöra storlänet runt Göteborg.
Dels norr om den numera till största delen rivna handelsträdgården, dels i anslutning till daghemmet Blåsippan och dels mellan Hambergska villan och den så kallade d'Orchimontska villan.
Delar av det gamla växthuset har rivits.
Planprogrammet för Oscarshöjd tar upp
De föreslås innehålla sammanlagt
oktober.
Föreningens arbete uppmärksammades så sent som i våras då den tilldelades det första Eva Remaeus-stipendiet på
- Den gamla folkmedicinen fungerar utmärkt, men riskerar att falla i glömska.
- Vi försöker bidra med all den kunskap vi kan uppbåda.
Floden är ju deras livsnerv, men oerhört nedsmutsad numera.
JAN KWARNMARK Engagerar.
Enkelriktning upphävs VÄNERSBORG:
Polisen överklagade enkelriktningen till länsstyrelsen.
De spelar ut - på tyska ALAFORS:
- De andra har fått lära sig eftersom.
KKT är en teater med vuxna skådespelare som spelar teater för barn.
Bild:
länderna önskar förlänga de nuvarande reglerna.
De lägre danska priserna lockar de öltörstiga över Öresund.
Därför ska skatten på sprit och tobak höjas för att motverka bortfallet av ölskatt.
Det är ju den alkoholpolitiska motiveringen för de relativt höga priserna på vin, öl och sprit i Sverige.
täcka halva landets behov av energi och möjliggöra intensivt lantbruk i ett område nästan dubbelt så stort som Danmark.
Det ställer till problem i Syrien och Irak, som har allt svårare att trygga nog med rent vatten åt sina folk.
Men även häri ligger en hund begraven.
Det avgör om vissa konventioner och traktater skall gälla.
.
Förslaget verkar ogenomtänkt.
Men det mynnade ut i en tydlig och klara deklaration att landssekretariatet vill verka för att samarbetet med socialdemokratin skall fortsätta, och detta med än större engagemang än tidigare i akt och mening att få partiet på rätt spår.
LO bortser också från de positiva inslagen i det nya förslaget till arbetsrätt.
det politiska systemet i Sverige måste förändras i grunden.
Av dem som röstade i det senaste riksdagsvalet var mer än
Det antas att det finns ett starkt politiskt intresse, men att detta inte låter sig kanaliseras genom de politiska partierna.
Partivalda De politiska partier som är representerade i riksdagen har alla, med ett par undantag, sina rötter i 1700- eller 1800-talens folkliga resningar eller rörelser.
En person, nämligen den som fått flest röster, väljes till det uppdrag valet gäller.
De politiskt valda skulle inte vara en anonym kår av " dom " utan bestå av människor som är valda och kända av väljarna.
Där står:
All lagstiftning ska ske i offentligt, även när den i praktiken utförs av ambassadörer och diplomater.
Jonas Sjöstedt EU-parlamentariker ( v ) Fredligt motstånd med gott resultat Tisdagen den
Enligt ett flertal FN-konventioner är ockupationen olaglig.
Regeringen godkände den
Våra barn har i
timmars speciallärarhjälp i veckan.
Bl a kommer antalet elever med särskilda behov att öka till följd av en alltmer stressig inlärningssituation kombinerat med minskad speciallärarhjälp.
Man kan ställa den frågan eftersom de flesta av dessa befattningar aldrig eller sällan utlyses i allmän tävlan för tillsättning.
" Vi är oskyldiga och missuppfattade ".
( Dessa uppgifter finns även i tidskriften New Scientist,
Det går nämligen inte att ta patent på något så naturligt och okonstlat som en ört.
Båda är högskoleutbildade i Kina men en västerländsk examen i ekonomi och affärsadministration slår högt i Kina.
Nu driver de runt i Göteborg och bor hos olika vänner.
Verkställande direktören i GII AB heter Minhai Gui.
- Vi kom till Sverige för att studera, vi trodde det var ett land med hög moral och att man brydde sig om mänskliga rättigheter där.

Helt klart så vill de ha tillbaka pengar för att försöka stanna i Sverige.
Är alla
De
- Vi har ändrat utbildningen så att de läser engelska i
Lagren av beslagtagen sprit och öl bara växer.
Smugglarna överklagar ofta domsluten och begär resning i HD.
12_000flaskor öl krossades på tippen Häromveckan fick tullen i Göteborg krossa
Men det tar ändå
Misstanke fanns om brott mot de internationella sanktionerna mot Serbien-Montenegro.
Bild:
Han fördes till Karolinska sjukhuset med svåra brännskador och vårdades med respirator under helgen.
Anita Dorazio åkte samtidigt till Arlanda för att få kontakt med familjen.
NINNI JONZON
- Vi måste se till att lagen efterlevs, säger han.
- Vi har mycket att hålla ordning på.
Vad kommer du att säga?
Och så hävdade han att negern sprang på kniven.
somrarna, så vi har gått på sparlåga.
Helena Werner Djur varnar om skalv i Asien ALMATY:
- Det mest alarmerande är när nattaktiva djur som ugglor och igelkottar visar sig på dagen, säger hon.
Almaty blev helt raserat av en jordbävning
I sällskap hade hon dottern Anneli som skulle fråga om sina porslinfigurer.

-
på kvällen och Maud Uppling, producent för programmet hoppades på mycket folk när nu Antikrundan gästade en storstad för första gången.
Anneli och Elisabeth Schagerström köade i solskenet på gården utanför Kronhuset i väntan på att bli insläppta till TV-programmet Antikrundans experter.
Några är snåla, andra glömska och vissa är helt enkelt luspanka.
kronor kan göra upp om en avbetalningsplan.
Efter det att polisen omorganiserades har nya problem dykt upp för kontrollanterna.
Nu tycker biljettkontrollanterna inte att deras jobb bara är elände.
Några böter i varje vagn Sexans spårvagn från Svingeln mot Gamlestadstorget.
öre på hans
Eva Ström tänder en cigarett.
Men alla vet ju att det kostar att åka spårvagn.
- Det syns på dem, det är något med blicken, förklarar han och visar fram sin biljett.
Det är ett fritt jobb och vi har ett gott kamratskap, säger hon och släcker cigaretten.
Per Karlsson Lars Olsson på trafikkontoret svarar:
Torkel Det finns
stycken nyhetsuppläsare på radions femminuterssändningar?
HENRIK GRÖNBERG Tysta gatan.
Slottsskogen var i går eftermiddag fylld av glass, bara ben, hundar, glitter i dammarna, glada sälar, glasspinnar i mängder, solglasögon, hjälmar, knäskydd och av fötter som rullade fram.
Fast man åker utomhus och många av resenärerna tycks ha riktigt roligt.
Rullande rast.
Skoinnehavaren var dock inte riktigt säker på skostorleken.
Det är fortfarande närmre
- Det är kutym med ärtsoppa i våra tunnlar.
Därefter kommer sprängningarna att pågå i ytterligare
Pekka Hakkarainen betalar bara
- Den goda tillgången på bra och billiga lägenheter bidrar till att marknadsföra Trollhättan som högskoleort, säger Fredrik Ahlman, bostadsansvarig vid studentföreningen Stranna.
lägenheterna gjordes om till studentbostäder och lägenheterna kopplades upp till högskolans dator.
Pekka Hakkarainen bor tillsammans med en kamrat i en lägenhet på
Juli och augusti är hyresfria.
- Det här är det perfekta boendet för mig, säger Niklas Skoglund.
Rum för alla Omkring
Studenterna i Gävle betalar
kronor.
PEDER SVENSSON
Men han hade väl försvarat sin plats i katalogen.
Jag har från början lagt ner
Själv är jag utrustad med dylika från jättelika solrosor, importerade från Michigan, USA.
meter bred, påbörjades
Standarden på vägnätet kommer att försämras drastiskt sedan staten kraftigt minskar anslagen till reparationer.
miljoner.
·E
i Kungälv, berättar Hans Pettersson.
Hans Pettersson säger att Vägverket under början av 90-talet fick en del förbättringar gjorda tack vare en del " sysselsättningspaket ".
Gör vi inte detta är alternativet att stänga av vägar och det vill vi undvika.
BILD:
Domarbrist stoppar för fjärde gången rättegången mot den boråsare som misstänks för skattebedrägerier i mångmiljonklassen.
De kan inte ställa upp med någon domare som kan ta över Mats Erikssons ordinarie förhandlingar vid tingsrätten i Borås.
Efter överprövning sattes nytt datum för rättegången.
Sverige finns återigen på plats, men med ett försvagat herrlag.
Därför tillträder på nytt den " gamle " förbundskaptenen, Håkan Åkvist, som övertalats av spelarna att ställa upp.
Victoria Johansson, Ingela Eriksson, Eva Jiretorn och Susanne Berg.
Klubbyten i allsvenskan Nästa månad startar schackallsvenskan och som vanligt har en del spelare bytt klubbar.
I dag avverkar vi ytterligare
d
.

Svarts springare på d
, Te
.
Synoden vill ha egen biskop UPPSALA:
Att biskopar i andra kyrkor skulle viga svenska kvinnoprästmotståndare tycker Brodd är " fullständigt orealistiskt och befängt ".
Samtidigt hade han tänkt sig ta en paus efter Jerusalem ( regi Bille August, själv filmfotograf en gång ) och funderat lite på tills vidare uppskjutna Körbärsträdgården med " Zorba " -greken Cacoyannis.
Jörgen Persson har studerat dem mycket noga, Vermeer, Fragonard, Friedrich, Krøyer, Renoir för att bara nämna någ-ra.
Själv tror han att han utomlands i dag är mest känd för Mitt liv som hund.
Stellan vann sedan en kamera, deras resultat blev allt bättre och mer på chans än på riktigt allvar sökte de till Filmskolans första klass - och kom in.
Det vet jag inte, jag tycker man höjer sin nivå med varje film.
Bild.
Efter faderns tidiga bortgång fick han bidra till familjens försörjning men kunde genomföra sin lärarutbildning.
I den andan blev hans ideal som skolledare att främja lagarbete och visa omsorg om alla i skolan.
Hans personliga egenskaper och stora kunskaper ledde till att hans krafter togs i anspråk av Röda korset lokalt, regionalt och centralt såväl inom landet som internationellt.

Ingen ordförande kunde vara mer lämpad och erfaren.
Arne har besökt dessa områden och kände varmt för dem.
- Men snälla rara fanskapet, vad ska jag ta mig till utan dig?
Så nu slutar jag.
En dag ringde det på dörren och Asta öppnade.
- Men berätta nu.
Jag har saknat dig också.
Och livet kändes helt plötsligt alldeles bra igen.
Man hade dessutom just upptäckt att kortkort och
I Frankrike hyllade Pierre Cardin och André Courrèges det unga fräsiga modet, och några av deras skapelser är med på auktionen, - även tidlösa plagg från Chanel, som i livet antagligen inte skulle ha gillat uttrycket " gatumode ".
Alla med ögonen fästa på TV:n.
klyftorna mellan Sydafrikas folk.
" Ingen vet vad som hade hänt om vi inte vunnit Afrikamästerskapen i fotboll.
- Idén till gallret har jag fått från eldstadens brasskydd men det kan också vara en spaljé för gröna växter.
- Jag fick syn på några gallergardiner framför en bank och tänkte att det skulle jag använda här i Riddarsalen.
- Ja, det börjar fresta på kroppen att hantera cementformarna, säger hon.

Sammetsgaller.
Ty det är ju ändå så att man - och här är det frågan om män - i denna lilla elit självklart äger mandat att yttra sig om precis alla andra samhällsfrågor av ekonomiskt slag.
Säg, minns du bankernas...
Han har nämligen fått i uppdrag att skriva något om den 75-årige tjeckiske prosaisten Bohumil Hrabal, och på sedvanligt sätt tuggar han sig i frustration in till sina blyertspennors illasmakande kärna.
Och det har blivit en kaotisk skildring av en kaotisk mentalitet i en kaotisk tid - och som sig bör grymt formmedvetet genomfört.
Det är alltså en galen bok, en hysteriskt rolig bok, en klok bok.
Jan Arnald Péter Esterházy Hrabals bok Övers:
Det vilar ett vemod över Wirténs reserapport och ändå framstår Qamishli som ett isolerat schlaraffenland i ett Mellanöstern som präglas av splittring, osäkerhet, ibland till och med upplösning.
när Wirtén lämnade sitt manus till tryckning ) borde i stället kallas avkolonisering.
De redan befintliga invånarnas föreställningar om det goda livet frågar ingen efter.
I själva verket är Bööks bok fortfarande fascinerande läsning, alla ideologiska förlöpningar till trots.
Det är dammiga bussfärder, myllrande basarkvarter vid sidan av bankpalats, tiggare och män med yuppienallar, nästan som i turistbroschyrerna.
Kulternas och myternas liv i det folkliga medvetandet dog däremot ut.
Komplikationsgraden är ungefär densamma, men lärdomarna fungerar säkert utmärkt som en första introduktion till hjälte- och gudasagornas enorma persongalleri.
Kallifatides i Afrodites spår.
Som huvudperson har författaren valt den fridsamme och fromme kardmakarsonen Josef, som i sitt artonde år överraskande blir smord till kagan över kazarerna i enlighet med ett budskap som översteprästen har mottagit från Gud.
Dokument rörande spelaren Rubashov heter boken.
Och då hjälper det föga att författarens inbillningskraft får honom att ständigt finna nya helveten på jorden.
Världen är en spelplats för mysterier, historien går i cirklar och brister i fantasi, kanske är Gud och Belsebub egentligen en och samma motsägelsefulla princip.
Gruppen, vars namn betyder ungefär " kollapsande nybyggen ", stod för de mest extrema yttringarna i 80-talets berlinska avantgarde.
Och med några kilo mera pondus.
Man kan till exempel läsa att NNNAAAMMM är uppbyggd kring rytmen från olika motorer eller att titelspåret innehåller ljudet av elledningar och en luftkompressor som spelas genom munnen.
Han kommer med ett och annat småkryptiskt svar av den typen, som när han får frågan om EN kommer att framträda live igen.
Ja, kan Nick Cave så kan väl EN.
EN:s medlemmar har alltid haft otaliga soloprojekt.
" Was ist ist, was nicht ist ist möglich " - " det som är är, det som inte är är möjligt " - det är Blixas egna ord hämtade från nya skivan.
de/EN/ Drömduett.
-Jag älskar att stå på scen men vill inte ut och göra samma saker som jag har gjort förut.
Den har förändrats.
äktenskap bakom sig och hon aktar sig för att involveras med nya män.
Den chica miljön, de vackra väninnorna som allesammans älskar teater och konst men som under framgångsmasken döljer livslögnens bittra ansikte känns inte mycket mer trovärdigt än en tvålopera.
Utställningarna drog stor publik och blev ett slags informell mötesplats för konstnärer och konstintresserade.
Här finns inga tidsaxlar, inte heller har verken placerats efter genre eller teknik.
Men då måste konstföreningen skaffa ännu större lokaler och det vore dumt, för de här är så lagom.
KERSTIN EIKELAND
Varje portion kycklingsoppa innehåller
Eller vad sägs om Blå Band Len fisksoppa med crème fraiche, där den enda ingående fisksorten är torsk.
Fram till
Bilder:
Recepten för företagets standardprodukter av påssoppor ( det vill säga inte Varma koppen ) har nyligen ändrats till att innehålla mer råvaror.
När vi flyttade produktionen från Schweiz till Holland ändrades alla recept och den här soppan blev utan kyckling, säger Tina Seger på Knorr konsumentkontakt.
Men en sådan soppa skulle få ett så högt pris att den inte var möjlig att sälja, säger Tina Seger på Konsumentkontakt.
vitlöksklyftor
Tärna potatisen och låt koka med i
Smaka av och späd med vatten eller buljong.
gram utan skal, enligt uppgifter från Sannäs räkor i Grebbestad.
Endast
Ett aktuellt fall var den massflykt av sparare som drabbade HSB våren
Pengarna placeras sedan hos riksgäldskontoret på ett räntebärande konto.
Förslag till skydd i sparkassa Skyddet gäller
Det är glam, det är nätstrumpor, det är högklackat, det är
år före sin tid med konceptet stilettklackar, läderunderkläder och piskor, som ju är de attribut som genomsyrar mycket av den dekadenta klubbscenen i dag.
Den i särklass grymmaste sångrösten har David Nehls, som gestaltar Riff Raff.
Så att våra i stan utbildade musikalartister kan få jobb på hemmaplan och den svältfödda göteborgspubliken sig något till livs.
- Han står för en typ av sånger som saknas i dag, om vardagsbestyr men ändå poetiska.
l Har utmärkelser någon betydelse för dig?
Nu när vi fått reklam-TV har vi verkligen chans att få monopol.
är Kent Andersson, visgruppen KAL, Stefan Ljungqvist, Viveca Lärn Sundvall, Anders Wällhed, Sven-Eric Dahlberg och Margareta Abrahamsson.
Av någon anledning försvann taperna - skivan kom aldrig ut.
Framförandet är utmärkt även om Monica ännu inte är riktigt mogen när det gäller att gå in i texttolkningarna.

På TV är Kjell Bergqvist aktuell som Silvermannen i Ulf Malmros serie med samma namn.
Han skrattar.
Kjell säger att han är oerhört glad att ha stött på unge regissör Malmros.
Men det är klart att det skapar en bild hos folk.
Vad skulle jag vara det för?
- Klart man har stunder ibland när man funderar " vart leder det här nånstans ".
Kanske vore politikerlivet något att satsa på?
Bild:
meter.
Men när det är slut känns det mest som ett enda stort jaså.
Jacko deklarerar att nu ska vi gå långt tillbaka i tiden.
och kanske kommer han till Sverige.
Redan i april i år sade sig Tjörns kommun vilja utreda förutsättningarna för etablering av vindkraftverk på Klövedals-Bö
Placering påverkar känslig natur Också länsstyrelsen ställer sig kritisk i ett yttrande från i mars i år och påpekar att platsen är känslig med hänsyn till natur- och kulturvärden och att vindkraftverken skulle medföra en oacceptabel påverkan på landskapsbilden.
Nyligen fick han tillstånd till att bygga ytterligare ett där.
september.
Villaägare på landet kan få betala tusentals kronor.
meter och betjänar bofasta.
- Vi har ett sparbeting på gatu- och parkförvaltningen på över
- Snöröjning är en mycket osäker budgetpost som knappt kan budgeteras i en rambudget.
meter, uteblir många av de stora namnen från Atlanta-OS.
- Allt vi hoppas på nu är bra väder.
kenyaner.
I dag är det dags för tävling igen, friidrottsgala med bland annat Patrik Sjöberg och Ludmila Engquist.
Men en public school är ungefär lika bra eller lika dålig som det område den ligger i.
Washingtons skolhistoria avspeglar stadens ryckiga politiska liv.
lärare avskedats.
Partiet är inte intresserat av samarbete med muslimer och kroater i den så kallade federationen, den andra halvan av Bosnien.

Högst ett 50-tal personer har kommit för att lyssna på Radic som är presidentkandidat för en koalition av
De övriga valen skall hållas som planerat, men förutsättningarna för de demokratiska val som det talas om i Dayton-avtalet är inte särskilt goda.
- Självklart är förutsättningarna för valen inte som i västvärlden.
partier ställer upp ·
·Osse skall offentliggöra valresultatet den
Fredssamordnaren Carl Bildt räknar med att de uppskjutna lokalvalen kan äga rum i mitten av november.
man.
Hösten kommer att bli rik på internationella konferenser om Bosnien.
irland På luciadagen skall den irländska regeringen, i höst ordförande i EU:s ministerråd, lägga fram ett utkast till ett nytt EU-fördrag.
Extra toppmöte hålls i Dublin Den femte oktober skall EU ha ett extra toppmöte i Dublin.
- Det är dock viktigt att inte glömma bort de frågor som angår medborgarna, sådana som sysselsättning och miljö, säger Hjelm-Wallén.
Vi träffar henne i Bet Hanina, en förort till Jerusalem, där hon bor med sin man och
Familjen bodde i muslimska kvarteret, men för ett tiotal år sedan fick den plötsligt en ovälkommen granne.
- Jag trodde aldrig att jag skulle gifta mig på ett sånt gammalmodigt sätt.
Det var
Jag ville bort från staden med alla demonstrationer och dödsskjutningar på den tiden.
Maysoun är utbildad lärare, men har stannat hemma sedan hon gifte sig för
systrar i Qatar och bara en kvar i Jerusalem.
Maysoun hoppas kunna börja jobba som lärare igen nästa år, när
- En typisk dag vaknar vi klockan halv
På eftermiddagen går vi ut ibland hela familjen.
För ett år sedan pågick kvinnokonferensen i Peking.
kvadratkilometer (

-Det palestinska samhället är modernare än Syrien och Qatar, säger hon.
Särskilt i Gaza lyckades islamisterna genom hot och sociala påtryckningar tvinga flertalet kvinnor att bära den traditionella huvudsjalen under intifadans sista år; i dag har det trycket minskat något.
Aktivisterna organiserar kurser för kvinnor som i första hand lär sig läsa och skriva.
års ålder, som förbjuder tonårsäktenskap och som gör det möjligt att straffa hustrumisshandlare.
Talare efter talare vädrade sitt missnöje med den politik regeringen fört och för.
Men det är heller ingen fråga LO:s styrelse - landssekretariatet - ensam kan avgöra.
Han betonade att han ledde en minoritetsregering och att arbetsrätten och lönebildningen i första hand var parternas ansvar.
Allt tal om splittring tystnade.
Ännu.
Småföretag utanför arbetsmiljölagen Nästa steg kan vara att, efter amerikansk förebild, undanta småföretagen från arbetsmiljölagen.
På kongressens näst sista dag, i elfte timmen, kommer den förkylde statsministern som ställt in sin resa till socialistinternationalens möte i New York in på scenen.
Välfärden i Internationalens fokus Socialistinternationalen möts i New York för en framtid efter murens fall WASHINGTON:
Den globala ekonomin har haft fria tyglar, det gäller att strama åt.
- Därför måste vi blicka framåt och diskutera vår roll, säger han.
Kungaparet talar inte officiellt för den svenska säkerhetsråds-kandidaturen.
Det handlar också om att inte hamna i " USA-buren " med en rad nationer som känner sig förnedrade och trampade på utanför.
Han är nybliven VD i " yuppie-akvariet ", Hässles nya flotta kontor.
och ett halvt väderstreck - först de egna futuristiska forskningsfabrikerna med runda tak och fetknoppar till skorstenar blandade med lyftkranar i en ständigt pågående nybyggnation; sedan dalgångarna och bergen runtikring.
no, and I am in the middle of a meeting.
Hade förväntat mig ett mer professionellt handlag.
Vad håller man på med?
kronor.

Hässle är Astras största forskningsenhet och har
Det betyder att nyanställningarna sjunker till mellan
Nicklasson nämner bara benskörhet.
Därför bedrivs Hässles arbete på
Martin Nicklasson
hos Astra i Södertälje.
golf, tennis och ungarnas idrottande.
Anställda:
Reser jag ensam åker jag i och för sig Business Class.
Han var inte pigg på att ta emot besök, gjorde allt för att hindra insyn.
Återköpsgarantin hade gett aktieägarna
Samtidigt som företaget ökat sitt fastighetsinnehav från
Särskilt i södra och mellersta Norrland.
usa Företagsledare för tobaksbolagen Philip Morris, R J Reynolds och Brown och Williamson har tidigare vittnat inför kongressutskott.
Varje hög chef hotas av
Nu dras också den rättsliga snaran åt.
veckor sedan beskrev som lika färgstark som Ola Ullsten, visade både djupa känslor och finstämd humor.

Peter Forsberg och målvakten Tommy Salo satt
nu.
, Sakic
Got to stop Sundin.
Där satt
Skott:

(
l Sundins bästa chans.
l Sundin går runt kassen och är nära att avgöra med backhand.
).
Kent Forsberg ( lutad mot väggen ) och många med honom var eniga om att ett svenskt hockeylandslag aldrig någonsin spelat bättre än i går natt mot Kanada.
,
- Den här matchen var enda gången som jag verkligen kände att vi hade möjligheten att besegra ett lag med bara superstjärnor.
.
Så till sist hockeyälskaren Sundin:
.
september
långa perioder med pauser mellan varje och dödligt trista reklam-timeouts dessutom är i mastigaste laget när klockan går mot
Själv struntade jag i att ens försöka byta kanal.
Kollegan Tommy Salo var också bra, men han var mänsklig.
Det var klass och det var spänning och det var show i en nästan besinningslös blandning.
Hur det än slutar hoppas man på fler upplagor av World Cup.
Kvar i botten, trots vinst Kors i taket.
Erikssons frisparksräddning på Mats Anderssons kanon går till historieboken.
Ett genidrag av " Falken " skulle det visa sig.
Nä, vi redovisar inte Antoines bortförklaring.
Redan i första halvlek hade han ett jätteläge men träffade inte bollen.
Domaren Åke Andréasson från Stenungsund delade ut
Nu kommer Åtvidaberg till Gamla Ullevi i nästa omgång och då är Anders Prytz tillbaka.
RICHARD LINDOR Siktar på att hänga kvar.
I går var det inget snack.
Bäst vore om vi får avstängningar på rätt spelare.
Det var efter knappt
Dels för det onödiga nederlaget
Möjligen var den kryddad med intensitet och ambition.
genom Joakim Wisén, och avslutningsvis
) i gruppspelet.
dagar.
- Inför den här säsongen har styrkeförhållandena ändrats.
Förberedelserna har gått som planerat.
Under matchen mot Södertälje saknades
-Det var extra laddat när vi läst anslagstavlan, sa Stefan Öhman efter
Men Stefan stressade Kalmars lagkapten Dennis Nilsson och erövrade bollen.
Särskilt som han springer hela tiden och jobbar hårt för kompisarna.
Sedan kom femte målet efter Martins fina förarbete.
Stefan snackar inte mycket om sig själv, mer om försvaret.
l Stefan Öhman.
var matchen över.
Även många experter ifrågasatte Seldons tama insats i ringen.
Och även om publiken ofta nöjer sig med Tysons råa våld, så behöver sporten och även Tyson värdigare motstånd för att tas på allvar.
Han nöjer sig inte med att slå ut Holyfield, han tänker göra det ordentligt.
miljarder (!) kronor.
Det är inte bara därför man kan kalla RBK för " Norges Blåvitt ".
De i sin tur fostrar lirarna till att spela för varandra, inte på egen hand.
Don efter fotbollsperson.
- Det har sagts tidigare, men vi skandinaver behöver nog tänka på lite annat också, säger mittfältaren och lagkaptenen Bent Skammelsrud, skadereglerare till yrket.
Tvärtom.
Rosenborg utbuat trots seger I lördags spanade Rosenborg in Blåvitt i allsvenskan.
Segern säkrade ligatiteln för femte året i rad:
Soltvet.
Den här gången får nog vi vara underdogen, avslutade Mats.
Ett antal knattar finns på plats för att följa sina favoriter.
:an före paus.
Svenskar som kan sin fotbollshistoria kommer i håg ett VM-kval på Ullevål
, men ser äldre ut efter några tuffa personliga år.
I fjol spelade han samtliga ligamatcher.
år är det dags att byta färg på matchdräkten.
Själv tror jag på att jobba hårt på det man redan kan hyggligt.
SÖREN HÅKANLIND Framgångsrika.
Den är kopplad till en oxygenförstärkare, som står vid öppet fönster i ett av rummen.
En helg i husvagnen innebär att
deciliter i minuten, men det räckte inte länge.
Försöker gå ut varje dag, och är sedan
- Utan gott humör och en hel del " jädrar anamma " klarar man inte att leva så här.
- Jag har haft ett gott liv, och som tur är har jag starkt psyke.
Gula huset blir en pärla mitt i allt det nybyggda.
De antikvariska myndigheterna hade synpunkter på hur den gamla Vårgårdabebyggelsen skulle hanteras.
Huset kommer nu att pryda Vårgårdas nya centrum Murartorget.
Enligt utbildningschefen har kommunen saknat en skrift som ger en överskådlig bild av den verksamhet som bedrivs inom skola och barnomsorg.
Utbildningschefen i Vårgårda Ingvar TH Karlsson med Kunskapsboken i hand.
Under
Målet är att nå alla barn Bredden inkluderar barnverksamheten, där målet är att nå alla barn.
- De senaste åren har vi fått igång ett bra samarbete med dem som arbetar inom äldreomsorgen.
Om ett par veckor räknar Mölndals bibliotek med att kunna ge allmänheten tillgång till Internet.
På eftermiddagarna brukar köerna vara långa till multimediadatorn som erbjuder olika program för både yngre och äldre barn.
Dels föder de en nyfikenhet hos barnen och gör inlärningen roligare, dels får barnen en kick att gå vidare - och läsa mera i exempelvis faktaböcker.
- Vi har i ett fall redan fått sponsorpengar.
miljoner finns lite pengar att hämta i de kommunala kassorna.
Exemplet Vargön Alloys visar också att det inte finns någon fara med att skolan blir beroende av sponsorerna.

- Numera produceras snön på en enda plats och sedan kör man ut den längs spåret med hjälp av traktor - det blir mycket billigare.
OK Alehof hoppas att Ale kommun kan ställa upp med ett bidrag på
Jeltsins mycket svaga hjärta skrämmer läkarna MOSKVA:
hjärtat är så svagt att presidenten riskerar att inte överleva en bypassoperation.
Perioderna av frånvaro från Kreml har också blivit allt längre.
och en halv timma lång mötet att Jeltsin var " fullt aktiv under samtalen ".
Jeltsin har både dansat och druckit framför kamerorna trots de mångåriga hjärtproblemen.
?
En Strutsmaster är alltså en avelstruts och av en sådan förväntas givetvis något helt annat än att stoppa huvudet i sanden.
Det är tillväxt som klår allemansfonderna med råge.
Tusentals kurder på flykt USA:s engagemang ifrågasätts efter avslöjande brevväxling Sulaimaniya intaget av KDP USA visste i förväg om att den kurdiska KDP-gerillan tänkte be Saddam Hussein om hjälp.
Det skriver den brittiska tidningen The Independent som har kommit över en skriftväxling mellan KDP och det amerikanska utrikesdepartementet.
Däremot nämndes inte det irakiska intrånget i Kurdistan.
Och när han av KDP-gerillan inbjöds att slå till mot PUK- gerillan tog han tacksamt emot erbjudandet.
( TT- AFP ) På flykt.
andra personer överraskande gripits på fredagen.
Hittills har polisen avfärdat alla spekulationer om ett samband mellan mordet på Cools och barnsexhärvan.
Den bosnienserbiska positionen upprepades i helgen, och en officiell brytning med federationen, d v s muslimer och kroater, kan komma efter lördagens val.
Tidselementet behövs för att läka såren.
- Det gynnar de regerande partierna som har tillgång till bussar, konstaterade Bildt.
Förutsättningarna är bättre än jag tidigare vågade hoppas.
betalande medlemmar i dag.
Han har lockat de parlamentariskt viktiga mittenpartierna centrumdemokraterna och radikale venstre till sig.
stridsfrågor kan komma att prägla kongressen.
Har de utslagna det bättre?
Men bara vara bottenplatta för industriförbunden.
LO-ledningens föredragande Ingemar Göransson tillstyrkte Janne Sjölins ändringsförslag " att samordningen ska omfatta hela lönebildningen ".
Han tror också att förbunden den här gången kommer att kunna samordna sig.
Ett annat problem är de avtalsallianser över centralorganisationsgränserna som många av LO-förbunden har.
Sent på natten sade kongressen nej även till förkortad arbetstrid.
.
Hälften av medlemmarna finns i exportindustrin, hälften i inhemsk verkstadsindustri.
Efter
Systemet bygger på antal år och svårighetsgrad.
Helst skulle de vilja veta vilka politiska villkor som gäller, innan de tecknar avtal.
väntar också på vad statsminister Göran Persson kommer att säga i morgon eftermiddag.
, men de som föddes året efter såg sina föräldrar ordna FNL-grupper ", hävdade en nöjd man, född -53.
" Barbie var det konsumistiska folkhemmets främsta symbol, och hon var en helt naturlig ingrediens för den som på sin höjd kunde vara maskot i ett FNL-tåg.
Det internationella kapitalet skapar en " kosmopolitisk klass " som, påpekade Arne Ruth, inte har något att göra med villkoren för en arbetslös invandrare i periferin.
I dag utkommer hans åttonde roman, Kärlekens innersta rum, som utspelar sig kring Centralfängelset på Långholmen.
Några år efter frigivningen,
arbetade Olle Möller förgäves med att få resning för de brott han påstod att han aldrig hade begått.
En fruktansvärd sanning skall avslöjas och människan skall avklädas alla sina försvar.
Men nåde den fånge som korsar den strikta gränsen:
Man har god hjälp av att känna till Ranelids tidigare produktion eftersom motiv och bilder återkommer i Kärlekens innersta rum, med något förändrade betydelser.
Är Kärlekens innersta rum en bra roman?
På LO:s kongress avvisade TCO:s ordförande förslaget att EU-anpassa arbetstiden.
- Men jag vill poängtera att vårt förslag inte är någon lösning på arbetslösheten, fortsatte hon.
Ricki Neuman reducerar dock tvivlen till
henry, marion, manhattan heter Ricki Neumans debutroman.
Romanen har ingen fastställd balanspunkt; den rör sig hit och dit i nedslag och landar ofta i badkaret hos Bornstein där Henry går i terapi, Tub Therapy, tillsammans med en gul plastanka.
Roger Granat Mytisk plats.
här finns sniderier och fjäderprydnader med indiansk prägel, ett kristet gravmonument, samt en liten strimma sandstrand som väl är det närmaste Danmark vi kommer under kvällen.
Vad det dramaturgiska greppet emellertid tillför, är en särskild dynamik till Shakespeares annars moraliskt fastlåsta figurer.
teaterkonsten själv.
Eller en kvinnlig Hamlet att förolämpa salongens sminkade damer.
Lill Nilsson Etnisk mångfald.
I Malmö vill man enligt tidens sed helst ha en kvinnlig chef.
år.
Det skrivs avhandlingar om sådana som hon.
Hon var liten när hon med ( sin genom livet stöttande ) mormor kom till Sverige, men har till dels förblivit norsk.
För mig har det varit otroligt viktigt, att ödmjukheten inför det faktum att man faktiskt är en enkel människa måste ingå som en del i alla processer.

- Det är ett stort ansvar som ligger på oss vuxna, att intressera oss för barnen.
- När vi först talade om att ha med en gäst på skivan frågade jag faktiskt Agnetha, det hade varit väldigt roligt att göra någonting tillsammans med henne igen efter så många år.

Ska närmast:
De är
De erbjuds bland annat seminarier i musikmetodik och musikpedagogik, multimedia och nya tekniker.
oktoberdagarna spelas också på ställen ute i stan, från Konserthuset till undergroundklubbar.
Samtidigt med mässan pågår ett blåsmusiksymposium med lunch- och kvällskonserter.
Men medan Persson avstod från att resa till Socialistinternationalens möte, som öppnades i FN:s generalförsamling i New York i går, var både den portugisiske premiärministern Antonio Guterres och utrikesministern Jaime Gama på plats.
- Det är viktigt att hälsa demokratiska socialister välkomna, sade Boutros Ghali.

Arbetsgivaren betalar sjukklön Regeringen har föreslagit att arbetsgivaren efter nyår ska betala din sjuklön ända till den
Därefter får formuleringarna i kollektivavtalen ändras.
.
Motorn är en turboladdad maskin på
Taket sveper i en mjuk, flack båge och i fronten finns den karakteristiska Volvogrillen.
" Den här typen av bil vänder sig till folk som är lite framgångsrika, har det lite bra och vill visa det.
... trots tidigare floppar
Naturligtvis är C
Bilarna ska ta upp kampen med modeller från andra prestigemärken som Mercedes och BMW.
Volvos satsning i Uddevalla:
·20_000bilar om året är planerade, men miljötillstånd tillåter en fördubbling.
.
Tekniken är ny i stor skala.
- De produkter vi får ut med den nya teknologin är bland annat intressanta för användning som biltvättmedel och inom jordbruksnäringen.
- Detta är vad vi behöver, säger kommunalrådet Sten-Erik Lindvall ( s ).
·Stark FOU-inriktning.
procent av rösterna i Kanthal medan Sandvik har
Ta då ett djupt andetag och pusta ut.
Det sliter på kroppen och med tiden kan vi bli sjuka.
- Det krävs både disciplin och tålamod för att komma så långt.
Så kallad djupandning eller bukandning stärker både kropp och själ.
Vid varje djupt andetag pressas mellangärdet ned mot buken, där bland annat solar plexus finns.
minuter om dagen enligt Hans Granqvist, som rekommenderar nybörjaren att träna djupandning med långsam utandning.
Man behöver heller inte koncentrera sig lika mycket på inandningen eftersom den sker automatiskt då lungorna töms på gammal luft.
Det rör sig främst om kroniska sjukdomar som hjärtåkommor, högt blodtryck, åderförkalkning eller sexuella problem.
- Sång är ett spel med luften.
- Erfarna dykare gör av med betydligt mindre luft än nybörjare.
Koncentrationen på andningen kan också verka distraherande och lindra smärtan något, även om det inte brukar vara nog för de flesta.
Värre är det för dem med så kallade funktionella andningsproblem.
Det är oftast ofarligt men mycket obehagligt.
Därför är det viktigaste i mitt jobb att lyssna på patienterna och ta deras problem på största allvar, säger hon.
Eftersom den amerikanska ekonomin är en viktig motor i hela världsmarknaden är det naturligtvis synnerligen positivt.
Det första är att industriproduktionen i allt högre grad styrs av den direkta efterfrågan.
procent i år och
Att exporten trots det vuxit stadigt kan troligen bara förklaras av att företagen valt att minska sina marginaler genom att hålla priserna på en låg nivå.
Som den tidigare LO-basen Gunnar Nilsson konstaterat hade den i detta läge inget annat val än att gå ut hårt.
Enligt avtalssekreterare Hans Karlsson innebär detta förändringar i regelverken för avtalsrörelserna och för de fackliga stadgarna inom LO-området.
Det långsiktiga alternativ, som LO hoppas på, förutsätter uppbackning av en socialdemokratisk regering.
Frågan har debatterats fram och tillbaka utan något praktiskt resultat.
Under lång tid kom " pigdebatten " att handla om huruvida det var moraliskt försvarbart att ha en piga, eller i jämställdhetens namn en dräng, anställd i hemmet.
Det är inte helt självklart att alla privatpersoner automatiskt är en bra arbetsgivare.
På så sätt blir privatpersonerna kunder i stället för arbetsgivare.
Regeringen informerade om alla viktiga frågor, hävdade hon och försökte få det att låta som om en sysslolös opposition krävde information i överflöd av en ansträngd regering.
De fanns säkert redan under antiken...
äldre komiker som var enormt populära under 1940- och 50-talen.
Vi gör den med värme, filmversionerna som gjorts har känts lite kalla.
l Spånar och improviserar ni mycket?
Lindemän, många blev lyckade men vi hade många riktigt dåliga också.
Hasse Alfredson är uppvuxen i Helsingborg och minns krigsåren.
- Det kostade
DJINGIS KAHN - Lundaspex jag skrev och spelade titelrollen i.
Det är enkelt.
- Hur fan spelar du?
SVENSKA BILDER - Svenska ords första film.
Han löser aldrig några fall.
Filmen Jerusalem.
Det som verkar påhittat är många gånger något jag upplevt, verkligheten överträffar dikten.
Under senare delen av september har Solskenspojkarna premiär på Lorensbergsteatern med Hasse Alfredson och Gunnar Hellström vid rodret.
Någon specialdestinering av vad statsskatten ska användas till ingår inte i svensk tradition.
Det är lika skadligt nu som i slutet av 1980-talet.
Nej, när stridsviljan ställdes på ett verkligt prov var den som bortblåst.
LO:s markeringar kan inte tolkas på något annat sätt än att man önskar ett samarbete mellan socialdemokraterna och vänstern.
Den yttersta högern i Israel var inte sen att fördöma den nye premiärministern Benjamin Netanyahus handslag med PLO-ordföranden Yasser Arafat i onsdags.
augusti ) hävdar att Sverige söker en ny roll i Mellanöstern och vill nå denna genom att göra en terrororganisation rumsren.
Det är riktigt att UD genom Svenska institutet finansierade mötet.
När den socialdemokratiska regeringen talade med PLO för
Det är deras öde som står på spel.
Skyttegravslir fick Bent Skammelsrud nog av i Malmö.
I norska Tippeligan och med kompisarna i Rosenborg, lär Skammelsrud vara seriens klart bästa spelmotor som central mittfältare.
Fredag lunch, ett repmöte ska avslutas i givakt.
.
RBK:s nummer
Samma offensivglada anfallare finns med i startelvan även utanför Norge.
och betongförsvar.

Dynamo Moskva ( Ryssland )
Grevenmacher ( Luxemburg )
Champions League:
Panathinaikos ( Grekland )
Paketet bygger på en gången tids storskaliga lösningar.
Det är därför folkpartiet inte vill bygga en pendeltågstunnel under staden utan istället bygga ut spårvägsystemet på ett sätt som ökar transportkapaciteten, framkomligheten och snabbheten i spårvägssystemet.
Det går inte som det föreslås i den ursprungliga överenskommelsen att under lång tid, med början
åren, säger Alexander Bard.
människor förra året.
Men nu är allt frid och fröjd.
Army of Lovers går skilda vägar utan uppslitande gräl.
Senast, i Canada Cup
Tid:
sekunder för Tony Amonte att fösa in lagets tredje mål.
På de senaste
i Philadelphia i natt svensk tid.
Teaterhistoriska museets arkiv finns redan nu tillgängligt i faktarummet/biblioteket i Ostindiska huset.
Antalet föremål som museet har att förvalta är över miljonen.
Det innebär att flera bland personalen får flytta dit där föremålen förvaras.
- Det kändes bra, tyckte Teddy som inte spelat i IFK:s
- Ska ni håna mig?
.
Blixtsnabbt sa Jingblad:
Reidar Jönsson - en av filmens nya makthavare STOCKHOLM:
Konsulenterna sitter i
Konsulenterna väljer vilka projekt som skall få ekonomiskt stöd från Filminstitutet.
Reidar vill jobba mer i Europa - Just nu förhandlar jag med
Det är viktigt att se på hela paketet, säger Reidar Jönsson.
Polisen har inga resurser att utreda sådana " småsaker "!
km/tim hålls på extremt säkra och välbyggda trafikleder?
Redan nu är polisens förtroende hos allmänheten allvarligt rubbat.
- Ja, jag spelade till exempel på Fasching i Stockholm för en jublande nöjd publik, sen kom jag in och sjöng ett par barnvisor som extranummer och folk jublade ännu mer.
år, tror jag.
Ulf Johanson.
Jag tycker Maries och Bos förslag är strålande och egentligen borde ett ämne där skolbarn får möjlighet att diskutera i vilken sorts samhälle de skulle vilja växa upp vara en självklarhet!
" Låt då eleverna få ställa denna fråga i skolan.
Stockholmscentreringen är bedövande.
Vem har någonsin trott att Pernilla Ström skulle säga något annat än det hon just sagt?
VM-biljetter kallades " tält " i en faktura.
Bakom beställningen stod Magnus Ullman, VD i Lynx Promotion.
För att det ska vara fråga om brott krävs att någon kan bli vilseledd av den osanna fakturan.
kronor kan strida mot mutlagstiftningen.
Jakob har nämligen skurit av alla trådarna i sitt sociala kontaktnät och de enda han umgås med och håller av är sin dotter och åldriga mor.
I huvudrollen, som läkaren Jakob Man, ses den populäre danske skådespelaren Frits Helmutch.
Stefan Pettersson går skadad och Håkan Mild har emigrerat.
Varför är Teddy Lucic så viktig?
Legia Warszawa utnyttjade listigt svagheterna i det blåvita försvaret på Gamla Ullevi (
).
H När är Stefan Pettersson tillbaka?
har Rosenborg spelat
Norges mästare är i dag där Blåvitt var i början av 80-talet, på tröskeln till ett internationellt genombrott.
nationer, men aldrig någon gång från närmaste grannlandet.
Nästan obegränsat.
Q Hur går det för Mats Jingblad?
paketbiljetter är sålda.
Huvudfrågan är om en skadad Teddy Lucic kan vara med mot Rosenborg på onsdag.
- I
- Många har ju varit i allsvenskan.
Snabba vändningar från försvar till anfall.
.
- Det är jättetråkigt att vara här, här finns bara gamla gubbar, snörvlar han och vill inte förstå att polisen har rätt att spärra in honom bakom gallerförsedda fönster.
Han greps när han kom fram och har sedan åkt in och ut hos polisen, förhörts och misshandlats.
Men utlänningsnämnden ser annorlunda på saken.
Issa har varit i Sverige i halva sitt liv - då ger man sig inte så lätt, säger han som förklaring till varför de befarade att Issa skulle gömma sig.
Orättvist, omänskligt, är ord som kommer flera gånger.
-Polisen kommer att ta mig, säger Issa när han tänker på resan tillbaka till Syrien.
Nu får han chansen att småputtra i P
- Dels ska man få lära sig saker som när man ska lägga ner köttet i stekpannan och hur smöret ska se ut då, dels vad mat betyder för olika människor.
.
Det lönade sig.
När Öster försökte reducera hade Oddevold en rad chanser att öka på efter paus.
" Tarzan " är smeknamnet på 36- årige målvaktsdebutanten Stefan Dahlin som höll nollan.
Enda laget i serien som slagit Öster hemma.
Försvarsministern har också betonat, att ingen skall tjänstgöra/utbildas utan definierad krigsplacering.
handlar det, enligt Värnpliktsnytt, om gräsklippning, mera gräsklippning och annan grå arbetskraft.
140_000man inom personalreserven är dessutom under
På MKV/KA
på kvällen.
Enligt TT var de som hittade kvinnan anhöriga.
- Dom flesta eleverna vet ingenting om rugby.
Men för Joslin har ett undantag gjorts.
Kompisen Sofia Malvenius spelade handboll i Heid tills för
- Det blir nog

Poäng fås genom försök (
England, Frankrike och Australien är de andra länderna i världstoppen.
aktiva spelare.
september.
Dahlberg bekräftade från Hongkong att han hade fått information om att gripne svensken agerat på uppdrag av den militära underrättelsetjänstens hemligaste avdelning, KSI ( kontoret för särskild inhämtning ).
Gripen ) hade gripits som misstänkt för spioneri i Ryssland.
år.
Då sjönk försäljningen med
I dag var det emellertid inne en kund i hennes affär och frågade efter den giftiga osten.

olika sätt att få botulism:

Det är hon som söndrar och härskar.
Det andra är oron och ovissheten inför omorgansiationen som polisen står inför.
i framtiden.

sjukhusen Uddevalla eller NÄL.
Erling Alriksson säger dock att det är omöjligt; - Vi måste förlägga verksamheten på ett av sjukhusen.
till
Därför att en yngre generation bör få chansen att upptäcka sin lokala historia med sin generations verktyg.
Hur viktiga är Göran J:s resor?
Från början var det inte alls meningen att den skulle sluta i Göteborg.
Vi pratar om vad deras forskning kring drygt
som
·Att Ostindiska Kompaniet enligt forskarna spelat en överdriven roll i tidigare skildringar av Göteborgs näringsliv.
Tina bara blocket så pass mycket att det går att skära i kuber, lite större än en sockerbit.
Hantera fisken försiktigt så att den inte faller samman.
msk smör citronpeppar, salt, dillvippor dressing:
åtte BJÖRN HANSSAS
När vi spelade upp det för henne efteråt utbrast hon:
Lite ensamt alltså.
Och på lördag skall Barbro Carow föreläsa igen.
Den trejje va surbent*** i låra.
Klart är att rånarna kom över ett sexsiffrigt belopp.
En av rånarna viftade samtidigt med något som liknande ett avsågat hagelgevär.
Bland annat så har det stulits en hel del Mazdabilar i Mölnlyckeområdet den senaste tiden.
kronor.
Efter att fastighetskontoret under flera år har försökt hjälpa bygg- och fastighetsföretaget JM och Göteborgspsykologen Lisbeth Claus att hitta en lämplig tomt beslutade fastighetsnämnden i går att reservera Södra Viktoriagatan
För de hävdar att det allra första Fyrbo-huset inte kan ligga var som helst om det ska gå att locka intresserade människor att flytta in där.
Göteborgspsykologen Lisbeth Claus Skoltröttheten försvann i USA Kulturkrockar och långa skoldagar spelar ingen roll.
Men frågan är om det går att i förväg förstå vad det är man ger sig in på.
I bland var jag kvar till niotiden på kvällen.
kronor.

Bilder:
gruppboenden för åldersdementa och en för psykiskt störda och den tredje har
Men de har inte haft folk nog att åta sig akuta situationer kvällar, nätter och helger.
Men det är klart att vissa detaljer har vi också fått jobba extra med på senare tid, säger VD Kent Jönsson.
Stranding varslad om avsked Landstinget vill inte lösa ut den avstängde Emma-chefens fallskärm VÄNERSBORG:
När varslet lades igår sade landstingsdirektör Jan Brattwall att motivet är att Stranding missbrukat en hög förtroendeställning och därigenom orsakat landstinget betydande kostnader.
Det blir nära
Här har en facklig första förhandling skett.
månader gamle Sune tvingas alternera mellan
timmars arbetsvecka.
Sedan ett halvår tillbaka har de sin
Kenneth Fritzon är beredd att hålla med om att det kan vara jobbigt att tvingas alternera mellan så många olika dagbarnvårdare.
Partille har goda erfarenheter Tidigare har bland andra Partille och Lindesberg infört det aktuella systemet.
Mamma Ann-Karin Lindh är kritisk till det nya systemet för dagbarnvård i Alingsås.
Han har mycket att titta på just nu.
meter bort.
Just nu har Alingsås
Avlagringar från Säveån, utsläpp och näringstillförsel har fått det som förr var sandstränder vid Nolhaga- och Tegelbruksviken att slamma och växa igen.

Förab- affären ånyo i rätten VARBERG:
en falsk faktura på
miljoner i lön
Hon har ett förflutet som FN-befäl i Bosnien och nu vill hon göra något helt nytt av sitt liv.
Som egna företagare vill de steget ut ur arbetslösheten.
Efter
miljoner kronor och styrelsen ser ingen annan väg ut ur den ekonomiska krisen.
Personligen tror jag att parken kommer att återuppstå i någon skepnad.
Förra året lämnade kommunen driftbidrag med
Skulderna växte till drygt
För att strandlinjen snabbt ska återställas måste kommunledningen ställa sig positiv till åtgärderna.
Ett flertal grannar har mycket bestämt drivit frågan om återställande av viken.
Det vore förmätet av förvaltningen att föreslå något, säger han diplomatiskt.
Fler poliser till Ale kommun Den höga brottsligheten kräver förstärkning trots hårda sparkrav ALE:
Nu kommer vi att ha
Här finns hela registret, konstaterar Jan-Ola Törnblom.
Tills nu har Trollhättan-polisen fått rycka ut Ale har tidigare vid behov fått förstärkning från polisen i Trollhättan.
Nyfikna blir företagare på nya fiket ALAFORS:
Och det gjorde jag tydligen så bra att jag blev erbjuden att vara projektansvarig för en kafé- och arrangörsutbildning för ungdomar, berättar Nina Davidsson.
viktiga saker som vi resonerar om när vi jobbar men som vi också läser om, berättar Nina Davidsson.
Med start i går får ett 20-tal ungdomar en vettig sysselsättning tack vare kafét på kulturhuset i Älvängen och nya kaféet på Pelarteatern i Alafors.
personer " framföra olika typer av fordon, såsom omgjorda bilar, 4-hjulig motorcykel,
Är sånt roligt?
Naturskyddsföreningen i Härryda kom snabbt och påpekade i en skrivelse om " konferensverksamheten " att det i Storån finns flodpärlmussla och öring samt att det längs ån finns ett strandskyddsområde.
- Vi har inte samma syn på miljöfarligt.
Näringslivschefen Bengt Christensson i Härryda ställer sig positiv till Rävgårdens verksamhet och tycker att den innebär möjligheter, särskilt för den östra delen av regionen.
Inte ens i Härryda, som tidigare fått motta flera priser för skolmaten i grundskolan.
Men det är osäkert om Härryda behåller sin tätposition i framtiden.
- Eleverna kommer även i fortsättningen att erbjudas ett lagat mål mat per dag.

veckor tar Älvsborgs landstingsfullmäktige beslut om den framtida sjukvården i länet.
I debattpanelen satt representanter för de flesta partier.
kronor i skadestånd.
Lindgren stämde landstinget och hävdade att uppsägningen var ogiltig.
Lindgren yrkar också skadestånd för förlorade inkomster eftersom han enligt stämningsansökan fråntagits möjligheten till framtida förvärvsarbete.
Samtidigt som hon undrar om beslutsfattare förstår hur det kommer att kännas för de sjuka i framtiden när de tvingas acceptera näst bästa möjliga vård.
Hon har ett mansdominerat jobb Hennes energi, i kombination med hårt arbete och stor kompetens, ledde till att hon vid
Det är viktigt att sätta upp mål för sig själv, säger hon.
Tycker om att arbeta med händerna I dag är det lugnare.
Nuförtiden har paret Perier skaffat sig en gemensam 32-fotare, vilket förstås inte hindrar ensamsegling då och då.
Minnesord Karl Lindman Han var en flitig landskapsmålare Folkskolläraren och kyrkokantorn Karl Lindman, Kungälv, har avlidit i en ålder av
ingick Karl Lindman äktenskap med framlidna Ingrid Lindman.
De flesta målningarna skänkte han bort till släkt och vänner.
Olidligt.
Andra är krumma, fast glada ändå.
Jag gör ofta så, hamnar bakom något tungt eller långt och ligger där och sover utan att komma på att jag kan göra om.
Det är egoistiskt, men detta är faktiskt den enda stunden på dagen då man är riktigt ensam och inte kan göra något annat än att tänka.
Träd visslar förbi färdiga att krossa en om man så bara vrider en centimeter fel på ratten.
Det är så.
" Människoungar som var mina, som var alldeles öppna för mig och som gav mig den trygghet, man får av att kunna ge trygghet ".
Skärgården, dess natur, fåglar och blommor beskrivs på samma sätt, som han umgås med den; varsamt och nära.
Den aning som har del i kroppens glädje, aningen om att trygghetens enda möjlighet är hängivenheten.
När han tänker på henne sprider sig en len bomullskänsla i bröstet och melodin sjunger sig själv inom honom, när han är hel och levande, lugn eller extatisk.
Författaren och journalisten Sven Barthel beskrev skärgården som han umgicks med den; varsamt och nära.
En flora av krämpor uppträder i bekantskapskretsen:
Det är oväsen på radion, snabel-a :n högt och lågt, data-animerade reklamfilmer som får en att bli åksjuk.
Snart är det höst.
VD för det stora dataföretagets dotterbolag i Göteborg.
Luftfakturor avslöjades Först efter att mannen slutat sin anställning fick moderbolaget tips om att allt inte stått rätt till under den unge VD:ns tid i dotterbolaget.
före detta VD:n fortfarande häktad, misstänkt för grov trolöshet mot huvudman.
Denne är majoritetsägare och VD i ett konkurrerande dataföretag.
och
, en sommarstuga, aktier och bohag.
Som GP berättade i förra veckan blev Camilla av med sitt personnummer när personalen på skatteförvaltningens dataenhet skulle rätta stavningen av en annan persons namn.
Pia Nordung kan bara beklaga att ärendet drar ut på tiden.
- Ja, det har skett en betydande svängning i inställningen till äldre.
Sandberg och PRO har varit införstådda med att kraftiga budgetunderskott har krävt sina tributer från medborgarna i form av standardsänkning.
Redan när Lars Sandberg år
- Vi äldre är vitalare, vi lever längre, vi vill vara med och påverka.

år.
Men i dag talar inte paren Clinton och McDougal med varandra.
Han vill att jag säger vad som helst som kan skada Bill och Hillary Clinton.
Tiga är stål.
Internationell konst blev liktydigt med kommersiell konst och enligt dåtida logik dålig konst.
Även om han av många uppfattas som postmodernist har han själv dömt ut också allt det som efterträdde modernismen.
På Berlinutställningen är det den knappt fyrtioårige Yngve Zakarias som framträder med de jämnåriga tyskarna Bernhard Garbert och Matthias Mansen.
De balanserar på gränsen mellan allvaret och banaliteten, ytan och djupet.
Gehen.
mil därifrån.
Hjälporganisationer vid gränsen vägrade att sätta upp tält åt flyktingarna.
av deras kamrater dödades av irakiska styrkor efter erövringen av staden Arbil.
Överallt ser vi spår efter de hårda striderna.
Kisande med mörka ögon tar han emot våra ID-kort från utrikesministeriet i Moskva.
Han har knutit en sandfärgad sjal tufft runt skallen och går flinande tätt inpå oss med handen i remmen till sin Kalasjnikov.
soldater.
år och kommer från Novosibirsk.
- Jag hoppas vi får åka hem snart, här har vi gjort vårt.
- Kanske har beloppet höjts när jag är
- Kriget förändrar oss, erkänner Alexander.
Minst
Chansen för den fördomsfrie filmvännen att se allt från grotesk amerikansk skräck till dansk gladporr, stilfulla Hongkong-rullar och hård svart 70-talsaction.
Fantastisk film festival presenterar ett bra tvärsnitt av den här explosiva genren, som ofta hade väldiga problem med den svenska filmcensuren.
Hans Sidén Pam Grier.
Boris Jeltsin behåller tills vidare kontrollen över Rysslands kärnvapen.
Trots det är det ett bakslag för säkerhetsrådgivaren general Alexander Lebed som öppet sagt att han siktar på att en dag bli president.
Han har tillsammans med fotografen Mats Petersson begivit sig till Japan för att ta reda på hur det förhåller sig med människans framtid.
En konfrontation med hypermodern teknik och med en gammal, för en västerlänning svårgenomtränglig kultur.
största TV-bolag tillsammans.
Skalvet i Kobe var ändå ett intet jämfört med det hot som hänger över Tokyo.
Drömmarna som går i kras, projekten som inte låter sig realiseras.
En berättelse om människans framtid.
" H C Andersens sagor följer inte samma mönster som den klassiska folksagan.
En röd tråd finns, det ska bli fest i älvakullen, Dovrefjällets trollkung och hans
När gryningen nalkas stängs också älvakullen för solens strålar, natten är över.
I Älvakullen kommer Dovrefjällets trollkung med sina
Därmed blev den också något att inte bara skratta åt, utan även skämmas över.
Men även den som bara står bredvid och gapar vantroget måste ställa en grundläggande fråga:
Sedan ställdes en ångande kittel ned mitt på bordet där rektorn med isterhaka och klockkedja presiderade.
Det är själva passagen mellan dessa
Därtill är Tarquin Winot alltför mycket en satiriskt tillklippt figur som författaren kan spegla sin lust i men också karikera som en bedräglig social typ.
Winot undviker saker och ting och likväl måste han återkomma till sin mor och sin far och sin konstnärlige bror liksom till familjens alkoholiserade norske kock Mitthaug och franska husa Mary-Therese.
Lanchesters debutroman är som helhet originell och charmstark, men stannar ändå vid att vara ett underhållningsnummer.
Den kan låta som ett stilla vårregn eller som full orkan.
Det är den tredje dagen av
I dagens taikomusik möts urgamala ritualer och rytmer som inspirerats av det moderna Japan.
Det knakar i ben och senor - många kroppsdelar har inte tagits i bruk på länge.
I motljuset från fönstret liknar de stora djur i vila.
det handlar om samvaro med andra mer än eget skapande.
Dang.
Och så var det andningen...
år sedan.
Ett av nyckelorden heter " ma ", och betyder just behärskning.
Den tar emot mina känslor och reflekterar dem.
För några år sedan framträdde en japansk grupp med nyskriven taikomusik, och intresset för den gamla trumkonsten väcktes på nytt.
Ingen vill börja.
Det gäller att så smidigt som möjligt byta plats med den andre utan att den som lyssnar kan ana att det är en ny person som spelar.
Och gudarna tycks ha betvingats av rytmen.
Sedan dess lämnar de sin hemstad Kyoto varje år för att under
KERSTIN WALLIN
Däremot kan aggressiviteten öka.
Detta nya stora användningsområde förklarar en del av den så kallade överförskrivningen.
När skall den upphöra och hur?
.
Vem diskuterade tofranil och saroten på ett cocktailparty?
och tog sitt eget liv.
Peter D Kramers bok Lyssna till prozac kommer ut på svenska.
Likaså framhålls att suicidrisken kan öka liksom att psykoser i vissa fall kan förvärras i början.
tredjedelar av dessa är kvinnor.
Att lida eller leva.
Prozac ifrågasätter vad som är sjukt och friskt och vad som egentligen är - jag.
Jag var trött på min osäkerhet, på att plötsligt känna oro utan att förstå varför och över att inte vara duktig nog på jobbet.
Min goda väns berättelse stämmer väl överens med de patienter Peter D Kramer ordinerat prozac och berättar om i Lyssna till prozac.
Det som skiljer den nya synen på depression från den traditionella psykoanlytiska är uppfattningen att ärren ( efter trauamtiska upplevelser ) inte, eller inte endast, uppträder i vårt tänkande och i våra minnen.
Den pyskoterapeutiska processen är inte nog.
Bakom projektet finns den italienska smörsångaren Umberto Marcato, 50-talets stora hjärtekrossare som sjöng sig in i den svenska folksjälen med Volare.
l Hur länge stannar ni i Danmark?
- Men det är klart att det är seriöst, Tony Visconti får man inte för
Airwings.
- satt hon i själv i riksdagen.
Vi hade ju redan fredsplikt.
När vi sedan fick se texten i lagförslaget handlade det om något helt annat, än vad vi fått höra.
Det förstår jag inte.
- Bilden av LO:s agerande stämmer inte heller.
Man får väga frågorna, känna efter vad som är viktigt och mindre viktigt.
Bild:
GABRIEL BYSTRÖM
Soundtrack of Our Lives går sin egen väg.
Tycker inte om att synas Björn Olsson tar på sig en plastpåse, Ebbot Lundberg hittar en cykelslang som han sätter runt halsen.
inspelade låtar är till exempel
Således en ny fullängdare att vänta någon gång i vinter.
Trummisen Fredrik Sandsten, med ett förflutet i Whipped Cream, säger att det är annorlunda live.
I sista stund ställde man in.

,
fack med många medlemmar i entreprenadbranschen, ville ha en särskild utredning om branschens villkor.
Tjänstebilsförslag kan stoppas av c STOCKHOLM:
Centerriksdagsledamöterna kan inte acceptera vad de ser som alltför goda villkor för privatresor med tjänstebil.
Om centern ska vara med måste förslaget få en helt annan miljöprofil.
Moderaternas Bo Lundgren har förklarat att han tycker förslaget är bra.
I måndags hade Svenska Filminstitutet ett styrelsemöte.
september börjar inspelningarna.
Förutom Christina Olofson och Solveig Nordlund fick också Reza Parsa pengar från filminstitutet.

Senaste året har priset på massa svängt dramatiskt.
Till följd av årets lägre priser och efterfrågan har Södra Cells omsättning i stort sett halverats och rörelsen går med förlust.
Ännu har dock inte kunderna sagt ja.
Om Värö Bruk stängs
Hennes uttryck är modernt, partierna är komplicerade men alltid begripliga, det kaotiska tas ned på jorden och mynnar ut i lyrisk musik.
Så då Lars Jansson vid pianot, lyrisk och het.

Ett femårigt villalån skulle då som lägst kosta
En intern lösning i den nuvarande ägarkretsen planeras.
miljarder på kreditförsäkringar.
Man ställer upp om det brinner i grannens hus och får själv hjälp om det händer ens eget något.
Förra året innebar en rekordvinst i Folksam på närmare
Att inte komma till börsen efter pengar betyder att kapitalet måste fram på andra vägar.
Stena köper Iro-aktier Stena-familjen Olsson har köpt
.
miljoner kronor.
anställda, varav
Under de senaste åren har Matts Carlgren medverkat i en skuldsanering på hundratals miljoner kronor.
I dag består egendomen främst av ett slott med
Företagsgruppen Sanna Holding med auktionsfirman Bukowskis, Sanna Satellite, TV-kanalen Femman, Stille Werner och Storliens Högfjällshotell vacklade också och såldes successivt ut.
Göteborgs stad är engagerad i att skapa bättre trafikmiljö.
Dessa klarar enligt Volvo även Kaliforniens emissionskrav som skulle träda i kraft
företag som har tagit steget mot de nya bilarna är Magnusson & Frej AB, Office i Väst och Uppdraget AB.
- Det rullar en buss i Kanada som fungerar med polymerbaserade bränsleceller.
- Jag vill inte säga att Volvo kör huvudet i väggen, men det blir förmodligen andra företag med hjälp av IT- företag som puffar på utvecklingen.
TV-år på
I princip alla tillfrågade ställde upp med glädje, ledsna är förmodligen i stället en del som inte blev inbjudna.
Till exempel Ria Wägner och Anders Lundin, Carin Mannheimer och Ulf Malmros, Hannes Holm/Måns Herngren och Hasse Alfredson.
Vi gör de bästa barnprogrammen, säger Arne som möjligen hade hemfallit åt hämningslös nostalgi om inte Cissi dragit i bromsen.
unga researchers har hjälpt till med det digra arbetet att söka passande material i arkivet.
Lördagar med start
.
LASSE ANDRÉE
Göran Enander säger att det framför allt är flera broar som måste bytas eller rustas upp längs banan mellan Mellerud och Billingsfors.
-Ändå tveklöst kryddan i fotbollslivet, säger " Nisse ".

.
Vi tog ledningen och lyckades även göra nödvändiga

-
) Rödsvarta britter i Lilla London

Match
Till en början var de inledande omgångarna som vanligt.
september
), Vlore.
Olympiastadion (
).
september ( omgång I )

Mikael Nilsson,
van Basten
Peter Eriksson.
Johnny Ekström,
Mikael Nilsson,

Ze Carlos,

Kantjelskis,
.
Blåvitt-Galatasaray
.

Barcelona-Blåvitt
Bayern München-IFK Göteborg
Zickler,

Jesper Blomqvist,

.
I kväll räknar IFK med ca

Meriter:
Stadion:
Stadion :Giuseppe Meazza.
Oscar Tabarez, Uruguay Vi var med:
matcher:
mål:
september Auxerre-Ajax Grasshoppers-Glasgow Rangers
november Steaua-Atletico Lodz-Dortmund
oktober Göteborg-Milan Rosenborg-Porto

april:

Sedan är det nästa gängs tur.
Hon kommer från Filippinerna och är egentligen manikyrist.
Är det svårare om man är invandrare?
- Här lär vi av varandra, förtydligar Gösta Vallander.
- Jag lär känna
Oftast är det kommunal mark som röjs, men det händer att man arbetar åt privata skogsägare.
Svaret hoppas Väg- och transportforskningsinstitutet få av det forskningsprojekt som just nu pågår vid motorvägsbygget utanför Halmstad.
Betongvägarna är dyrare att bygga men håller längre, samtidigt som konkurrensen drivit fram utvecklingen av allt bättre asfaltvägar.
I
- Konkurrensen med betongbeläggningen har fört det goda med sig att den drivit på utvecklingen även av asfaltsvägarna.
I går var det hur öppet som helst när höstregnet drog in över Kamratgården i Delsjön.
- I lördags, mot Degerfors, var spel uteslutet.
spelare i kväll:
speciallärare, men deras förslag får inte gehör i skolstyrelsen.
- Om det behövs en neurologisk undersökning måste den ske i Halmstad, berättar Leena Lindencrona.
Någon beräkning av kostnader finns inte med i förslaget.
Andreas Andersson
artista.
Han har vidvinkel-seende.
Tränare Jingblad håller masken - på presskonferensen efteråt också.
Blomqvist växte upp i västerbottniska Tavelsjö, gjorde en mellanlandning i Umeå FC innan den allsvenska slutstationen Blåvitt.
och längre än till test för Västergötlands J-lag kom han aldrig.

:

.
Klubben vars
Målvakt:
KARL-PETTER LÖKEN Högskoleutbildad gutt.
ERIK HOFTUN 27-årig stopper som är den spelare som av " Verdens Gang " fått bäst betyg under säsongen.
STÅLE STENSAAS Snabb, kreativ och med mycket känsla i vänsterdojan.
BENT SKAMMELSRUD Motor, lagkapten och norrmannen som styr spelet.
Högerforward:
Våra västra grannar säger att lill-Iversen kommer att bli bättre än pappa Odd, en av landets största lirare genom tiderna.
Med
Men Stefan är ett osäkert kort.
Mår inte kroppen bra sparar han den.
om man nu kan se något positivt i det.
Jag hoppas att uppgången kommer.
:a minuten.
Peter Wibrån ser fram emot returen om
.
Båda fick rött kort i går.
Resultatet var också sämsta tänkbara propaganda inför söndagens allsvenska möte med IFK Göteborg.
.
HALMSTAD blev utklassat av Newcastle i Uefa-cupen.
Vem ska ta över efter Carlén & Co?
Ungdomslandslaget har på ett år hunnit bli tolva och
åren.
En rad duktiga svenska tränare har verkat utomlands de senaste åren.
Det är i distrikten med omfattande ungdomsserier som spelare kommer fram.
I dag:
Lördag:
Supersport Arsenal-Sheffield W.
Det gör måhända Tommy Svenssons målvaktsvåndor lättare.
Redan i lördags dök 40-åringen upp på Wycombe Wanderers mittfält.
o o West Hams insats borta mot Sunderland var rena sömnmedlet.
I så fall hade jag krossat hans näsa.
Dean Holdsworth vill bli såld från Wimbledon.
Skär dem i strimlor.
minuter.
dl vatten
Därför blandar sig nu företagarna i kommunen i diskussionerna om dragningen av väg
- Före årets semesterperiod gick vi ut med en enkät till företagen för att få klarhet i hur man ser på vägfrågorna som bl a berör kommunen, hur omfattande inpendlingen är och hur man tror deras företag kommer att utvecklas de närmaste åren, förklarar Rolf Järund, företagsledare och ordförande i Center of Innovation.
mot Herrljunga.
Enkäten som nu presenteras visar att företagen i Vårgårda de närmaste
Alltifrån välgångsönskningar till svidande kritik som " ni tar död på föreningslivet ".

Försämra inte stödet för klubbar med egna anläggningar, uppmanar Alingsås tennisklubb.
Inför slutbehandlingen i nämnden har bidragsutredningen kompletterats.
miljoner kronor Bidragsutredningen har främst granskat drift-, lokal- och aktivitetsbidrag.
Nu har jag distans till det som hände.
Genom det försäkringsbolag som butiksägare Terner har avtal med för affären finns det möjlighet att få proffesionell hjälp i sådana här krissituationer.
Det räckte ändå inte.
Nu, efter rånet, har man dock lovat att vara mer flexibla.
Vi har haft förslaget uppe men inte kommit så långt.
Barn från Olsfors och Töllsjö som inte får plats på dagis i hemorten, kan i framtiden hänvisas till lediga dagis- platser i Bollebygd.
Barn- och utbildningsnämndens politiker har själva skissat på hur underskottet kan minskas.
Bowlinghallen i Vänersborg är nedsliten.
Vi har massor av föreningar, skolungdomar och pensionärer som utnyttjar hallen, och det gör att utrustningen utsätts för hårda påfrestningar.
I skrivelsen från Bowlingalliansen konstaterar klubbarna i Vänersborg att omklädningsrummen och duscharna är helt nedslitna och måste bytas ut snarast.
september.
CURT WARÅS Upprustas?

Kommuner som skryter om hur lagar och förordningar kringgås.
Polisen förtegen om mordet Föräldrarna fann dottern död i bagageutrymmet på hennes bil Halmstad:
Till sist hittades kvinnans bil på en parkeringsplats i bostadsområdet Andersberg i östra Halmstad.
Han vill inte avslöja om något mordvapen påträffats eller om något tillhygge använts vid dådet.
Flera personer i kvinnans bekantskapskrets har nu förhörts av polisen.
Men här tas nya grepp för att minska problemet.
Budskapet går hem hos den unga publiken.
" då en siffra på drygt
Snatteritemat kommer sedan att följas upp ute i klassrummen.
Jag tror det betyder mycket vad föräldrarna har för inställning.
Jag tror det tjänar mycket till att prata om det så här.
KENT HALLGREN Brottsoffret får ett ansikte.
Framför drivningsfronten, stuffen, vill man därför bygga ett antal djupbrunnar och i praktiken tömma berget - och brunnarna på åsen - på vatten.
Man får räkna med
Under byggets gång har redan ett 70-tal brunnar torrlagts.
månader för Banverket att anlägga spåret.
Tunnellängd:
En socialdemokratisk politiker i Strömstad har polisanmäts för förskingring.
Merparten av pengarna är också återbetalade det bekräftar Suzanne Palmblad-Olow, ordförande i bolaget och moderat politiker.
Nu har han avsagt sig samtliga uppdrag.
Inuti låg Eugene O´Neills Si, iskarlen kommer.
Paketet hamnade hos en professor vid Northwestern University.
Myndigheterna drog en suck av lättnad.
år.
I O'Neills Si, iskarlen kommer, är iskarlen en symbol för döden.
UNA-bombarens böcker dödade
Wilkinson försöker emellertid lyfta perspektivet från de enskilda riskfaktorerna till att hitta en förklaring på samhällsnivå.

Redan i ungdomsåren väcktes intresset för historia och banan var utstakad.
Själv undrar han om han inte varit en vandrande druid i något tidigare liv, ty längtan står till Irland - en annan ö.
Släktforskningen blev en bok Nu är han intendent på Historiska museet, nuvarande Stadsmuseet.
Det tog
Nu har LarsOlof Lööf planer på en ny bok, fast det blir nog
Givetvis skall jubileet hållas i Ostindiska huset, där allt en gång startade.
Bild:
Ulf är ju tränare, men med oss bakom sig garanteras ett så brett beslutsunderlag som möjligt.
FÖRRA HELGEN spelade jag själv ett par matcher.
Det kändes ändå lättare på något sätt att spela mot nioåringar.
Här var det en storväxt äldre man med en rejäl kalaskula.
VÅRA SPELARE lät sig dock inte bekomma av en sådan motgång.
till slut.
Denna godbit, överdragen med mörk choklad, åts flitigt av Bertil Andersson, Martin Fritz och Kent Olsson, samtliga sena trettiotalister.
år, när Göteborg går från handelsstad till industristad
Det var vid det senaste sekelskiftet choklad- och karamellfabrikerna växte fram.
Göteborg faller väl in i mönstret jämfört med Europas övriga textilindustri, säger Martin Fritz.
Och allas vår lärare Attmans
man, var möjligt att genomföra tack vare att
Det kommer bli en stor glädje om bokverket även läses utanför akademierna, sade barnbarnsbarnet Johan Malmsten vid förlagets presentation i Vasaparkens universitetsbyggnad i går.
Elva av dem var poliser.
av hans kolleger intagna för förhör.
Den mördade uppges ha givit polisen spår in i den organiserade härvan av bilstölder.
Tog livet av sig efter misstankar Polis och åklagare har hållit på med den utredningen i ett par år.
BNP kommer att växa snabbare än enligt tidigare spådomar, tror Handelsbanksekonomerna.
Handelsbankens chefekonom Carl B Hamilton spår ett " mjukt nej " till EMU från det socialdemokratiska partiet.
Kommer den monetära unionen att till exempel tvinga fram en gemensam finans- och skattepolitik?
Det är frågor som dessa, liksom fördelarna med EMU, som bör diskuteras.
Många av de
Ansträngningarna hittills har ingalunda varit resultatlösa.
Misslyckas den späs inflationen på, med alltför väl kända problem som följd.
Men om inte lagt kort ligger, det vill säga om inte de enskilda branscherna håller sig inom normen, finns andra alternativ.
Vapenskramlet har i hög grad handlat om att ledningen för ett försvagat LO försökt visa handlingskraft.
kronor extra i månaden för att kunna köpa sig hjälp i hemmet.
Sverige har hög förvärvsintensitet.
I så fall skulle hotet framförts diskret, själva offentligheten gör en reträtt omöjlig...
Att Ulrica Messing är föredragande beror på att frågan ligger under hennes domäner.
Vår målsättning var " Eleven i centrum ".
".
Det är då angeläget att skolan tidigt har möjlighet att hjälpa dessa.
Vi undrar över vilka riktlinjer som finns för att tillgodose behoven hos elever som behöver extra stöd.
Därav vår tydliga markering för skolan i vårt budgetförslag.
Givetvis kommer den nya IT-tekniken att få en framträdande roll, vilket kommer att innebära helt nya förutsättningar för arbetet i skolorna.
Det handlar inte heller om fagra löften om obegränsat med pengar, men väl om att prioritera.
De politiska skandalerna i vårt land är varken fler eller större än i länder med annat politiskt system.

kronor i förpropaganda för att själv göra sig känd.
Tvärtom visar erfarenheten att skandalerna är fler och större i länder med mer eller mindre utpräglat personval.
Mycket beror på bristande idealism.
Affärsklädda män med mobiltelefoner lutar sig lojt tillbaka i stolen.
Föredrag och seminarier kostar minst
Kanske en ny attraktion att införliva i nöjesparken?
Samtidigt försäkrade kvinnan mig att detta gällde bara
En konvention som Sverige har ratificerat och därmed förbundit sig att följa.
KRISTINA BARTLEY Egoism finns i alla grupper Benägenheten att begå brott är ganska jämnt fördelad inom olika grupper av mänskligheten, vare sig man är kristen eller muslim, arbetsgivare eller arbetstagare, socialdemokrat eller icke socialdemokrat.
Då kan vi tillsammans försöka finna lösningar på Sveriges problem i stället för att kasta sten på " alla andra ".
polisområden, och under dem
.
- Förslaget är ett sätt för arbetsgivaren att förhandla fram en arbetsbrist, säger Solgerd Dahl vid Statstjänstemannaförbundets polisavdelning.
- Man plockar inte ostraffat bort
Norrås tar lätt på flygbladskritik Länspolismästaren vill inte kommentera flygbladen som sprids inom polisen.
i Göteborg.
Den administrativa personalen är polisens smörjmedel och många har varit anställda länge efter att ha gått långa utbildningar.

- Genomgående är att en grupp på
En tysk turist drabbades vid en bankomat på Avenyn.
Tidigare dömd för kortstölder En av de häktade dömdes så sent som på senvintern för de bankomatkortstölder, som drabbat berusade män sedan de åkt svarttaxi.
Det finns dock inget som tyder på att Bandidos är på väg till Göteborg.

Mc-gården fungerar både som klubblokal och bostäder, men om de gripna bodde på gården är oklart.
poliser slog till mot Hells Angels i Skåne MALMÖ/HELSINGBORG:
Strax före halv
Dessutom greps ytterligare
Han säger själv att han förmodligen var en av dem som hade minst kunskap om vad som utspelat sig i Sverige i denna affär.
Han har själv informerat försvarsminister Thage G Peterson om att han vill bli entledigad.
- Det är mycket sällsynt att skattebrott bedöms i tingsrätt innan förvaltningsdomstol fällt avgörandet, säger kammaråklagare Lennart Campenhausen.
dagars analys av bokförings- och skattelagen med hjälp av länsskattekontorets experter hade Campenhausen täppt igen kryphålet och ville utvidga åtalet.
- Jag för hela målet vidare, åtalet om oredlighet skall bedömas här och nu.
åtalspunkterna.
nämndemän om att de har rätt.
Lärarna tar strid mot kartell I går träffades fackförbunden för att lägga upp taktiken Lärarfacken slår tillbaka mot kommunernas kartellbildning om löner och arbetstid.
lärarfacken.
kommuner som ingår i GR är det över hälften som har skrivit på.
Alltså som om GR:s överenskommelse inte fanns.
Och det var mycket nyfikna elever.
Dr Dlamini leder den sydafrikanska delegationen som är här på studiebesök.
Och ibland kan det bli mycket besvärligt för elever som kanske har en mil eller mer att gå till skolan, svarar Mrs Pat Siyoko, ansvarig för barnens tidiga utveckling, förskolan.
lärare under en matematiklektion som här på Skarviksskolan är nästan ofattbar rikedom för oss - en drömsituation, säger Mr Ben Koorzen, ansvarig för lärarpersonalen i sin provins.
Sydafrika har
Mest intresserad är han av ta reda på hur man undervisar i matematik och naturvetenskapliga ämnen.
meter och
I
Efter besöket skulle kungen till Borås.
ådror, som continuerar, uppspringa och flyta natt och dag ... dessa ligga högre än spitzen af kyrktornet här i Götheborg'.
Tidigt i måndags morse överfölls butiksägare Terner och en anställd när de var på väg till banken med helgkassan.
Försäkringsbolaget har har varit så nöjda att man haft oss som en referensbutik.
En försmak av livet efter examen Förstaårseleverna på Chalmers fick besök av de framtida arbetsgivarna För nollorna på Chalmers ligger arbetslivet långt fram i tiden.
Pontus Johannisson från Vetlanda, student på linjen för teknisk fysik och göteborgare sedan ett par veckor tillbaka, var en av dem som tog vägen om tältet i ösregnet.
- Det är inte alls omöjligt, att få jobb är nog inga problem och här finns ju underlag för informationsdagar.
Vem som tycker så?
Det säkerställer en bra ekonomi eftersom en stark kommun drar till sig fler invånare och fler företag.
I förhållande till medborgarna blir det, med Eva Erikssons ord, ett " förhållandevis stort upplevelsegap i varje fråga ".
De visade personligt adresserade brev som ordföranden och vice ordföranden i SDN Bergsjön skickat till sina invånare.
gamla i kö till alternativa boenden.
Elisabet Rothenberg har en dotter på
Det är en del av utställningen Artgenda från Köpenhamn som kommit till stan.
verk av lika många deltagare.
och ett halvt år på HDK, Högskolan för design och konsthantverk, studerar hon nu i Amsterdam och fördjupar sig inom smyckekonst.
Trådar är lösa.
Tryckt med tydliga, rejäla bokstäver längs kjolkanten eller över bröstet står det " sociofatalism ", " postnaturism ", " neolinguism " och " spatialnihilism ".
Men det skall hon, så fort andra barnet kommit ut och hon får plats i rustningen igen.
Rosor av järn.
.
Vännen minns en promenad i ett vinterkallt Pale för något över ett år sedan.
Ingenting kan ersätta den inre styrka som folket manifesterat, all den överlevnadstalang, det mod och den energi som tagit landet genom detta ohyggliga krig.
Ett land och en befolkning vi inte får glömma.
" Om Kuzmenko Lindqvist tidigare skrivit sina dikter på ryska och sedan " översatt " dem till svenska, verkar flera av de nya styckena sprungna direkt ur det svenska språket.
Hjärtliga hälsningar heter alltså boken och tilltalet är ofta just så intimt som titeln antyder.
" Vi kan prata om futtigheter/ och låta oss bli avbrutna av kören/ bortom horisonten ", heter det i en av dikterna.
Carl Henrik Fredriksson Inga-Lina Kuzmenko Lindqvist Hjärtliga hälsningar Wahlström & Widstrand Bild:
De
Huvudpersonen i titelberättelsen är " bara en vanlig narratolog " som bevistar en internationell sagoforskarkonferens i Ankara.
Sagoberättelser Övers:
Den som inte kunde resa till kontinentens museer och aldrig fick gå på en symfonikonsert kom inte originalen närmare än så.
När den stod färdig
För att förstå det måste man gå till historien.
Och bara några år efter det att nya kungliga teaterhuset vid Nybroplan invigts
Hela 30-talets teaterdebatt genomsyrades av detta problem och minst en Dramatenchef fick avgå för att han förde ut för lite teater till folket ( Olof Molander ).
Låt Backa teater bli en nationell scen för barn- och ungdomsteater - ungefär som Göteborg kan får damernas volleyboll i huvudstadens ansökan om sommarolympiaden
år fyllda och i full verksamhet.
- Det var en verklig guldålder, med ett klimat och ett temperament som passade mig perfekt.
När man bygger ska man först utgå från människors mest basala och jordnära behov, därefter de mer komplexa.
Erskines kontor låg i kaptenshytten.
säger Erskine för att i nästa sekund tillägga att medierna är mycket viktiga när det gäller spridningen av det budskap som han tycker att alla arkitekter borde slåss för:
Och av en verklighet som blir alltmer tingorienterad.
Låga trappsteg blandas med träramper som klätts med hönsnät för att man inte ska snubbla och halka om det regnat när man ska välja väg.
)
- Den medeltida staden är mitt ideal, säger Ralph Erskine vars bostad nästan enda kolorerade inslag är en reproduktion av 1400-talsmålaren Piero della Francesca.
Den är inte påfallande vacker, men den fyller sin funktion och har en knorr som gör att man trots allt älskar den.
Som en av
För visst ligger bostäder mycket bättre där?
Se något av Ralph Erskine:
, ekologiskt pionjärarbete.
THOMAS NILSSON Husets herre.
Är ett sådant samhälle bärkraftigt?
timmar per dag och få tid över till att utveckla samhället socialt, lyder hans recept.
- Låt oss nu fördela frukterna mellan oss.
- Med de enorma produktivitetsvinster vi haft de senaste decennierna, så skulle det räcka att alla lönearbetar
undrar han.
De dystra rapporterna är fler.
Det finns fartygsbeställningar, alla myndighetsbeslut är klara.
Göran Johansson efterlyser en seriös diskussion om framtiden, om det goda samhället.
- Märkligt nog är det maskarna som nu börjar förena oss, konstaterar han och förtydligar:
- Du är fast i industrisamhällets tänkande, fortsätter han med adress till Göran Johansson.
Kenneth Hermele, miljöekonom, talar om sin vision.
" frågar han publiken.
gånger rikare än världens fattigaste.
Så skulle alla på jordklotet kunna leva.
- I FN finns långtgående förslag om att reglera valutamarknaden.
Vi antas vara rationella vinstmaximerare.
Stina Fransson från Konsument Göteborg nickar:
FN, Human Development Report,
procent är öppet arbetslösa och resten i olika åtgärder.
Teleride.
Så enkelt var det.
De galna åren.
Kanske är det här en ny affärsidé.
- Vi har kul, vi skrattar hela tiden.
Det var med andra ord inga vanliga ljudprov.
- Det är bara att sätta på bandspelaren.
Med Monster ville R.E.M. göra en tung rock'n'rollskiva.
, tecknar skivhistoriens dyraste kontrakt och får
Han skall inte köpa en Rolls Royce, det bestämde han för länge sedan, men möjligen ett hus i Los Angeles eftersom han ofta är där.
Arbetet på nästa skiva har redan börjat.
Bild:
miljoner kronor för att bygga omkring
Den kritiken bör tas seriöst, inte minst som den inkluderade även oppositionslöften om återställare.
Det är ovant för LO.
När bilden av verkligheten är annorlunda, är skälen att justera kartan stark.
Under avstigningsrampen lyser ett rött sken och ur hålet i mitten stiger vit rök.
huvudteman, kärlek och makt.
- Vi vill till och med gå så långt att publiken är en egen del av föreställningen.
·Upplever just nu att han lär sig mycket om sig själv.
Om förslaget har skrivits åtskilligt.
Skåne är redan i full färd med bildandet av sitt nya gemensamma län.
Enligt tidningen håller Sverige på att göra om samma förödande misstag som i början på 70-talet, då storkommunreformen drevs igenom.
Siste klubbvärden tackar för sig.
- De första gångerna runt
Göteborg är för litet för det.
Micke Levine, festfixare:
Ena halvan av ägarduon, Annette Bokstad, håller med om att de som krögare saknar kunskap om klubbverksamhet.
Vi anställde dem för att sköta något vi inte behärskar och kunde själva inget göra när de förlorade gnistan.
Ett pensionärsparti skulle med stor sannolikhet rubba cirklarna för dagens riksdagspartier.
Pressröster Ihålig kritik Liberal aggression Trött debatt Vikarie utsedd Maria Leissner är, i en debattartikel i DN, kritisk till att regeringen inte valt att diskutera viktiga ställningstaganden med oppositionen i utrikesnämnden.
Norra Västerbotten ( fris ), stöder folkpartiledaren Maria Leissners vilja att lägga ned utrikesnämnden:
Ändå syns oroande tecken på att östutvidgningen kan dröja.
Viktor Tjernomyrdin ersätter Boris Jeltsin under dennes operation och sjukdomstid.
amerikaner under ett par höstmånader.
Lägger huvudet lite på sned, bänder tonerna och låter som en lyckad korsning mellan Larry Carlton och Jeff Beck.
Nu satsar den före detta kronofogden på jazz.
Det är Skandia skies med bland andra Krister Andersson, Hank's Tune med Maffay Falay sextet, Three and one med den amerikanske vibrafonisten Jon Nagourney, Don't be afraid med Sir Galtfrids trombones och Porgy and Bess med Berndt Rosen-gren.
Vid det här laget har Börje Lindquist gett ut cirka
För
Börjes största hit är en CD med MacLains, ett dansband som sjunger på bohuslänsmål.
Den frågan debatterar här Bo Malm, SAF, och Olle Ludvigsson, Volvos verkstadsklubb.
Det skulle bara fattas annat, eftersom denna nyordning ökar chanserna för äldre arbetslösa att få en ny anställning.
För egen del tror jag att detta skulle vara ett stort misstag.
Det är inte detaljerna, utan helheten som är det avgörande för nyföretagande och för expansion i befintliga företag.
Under alla omständigheter gäller det att välja en platssökande som har bästa möjliga fysik och inte ägnar sig åt korpfotboll eller skidåkning, som kan resultera i för företaget ytterst dyrbara benbrott.
Hur uppfattar arbetsmarknadens parter förslaget till ny arbetsrätt?
Förändringar i de anställdas anställningsskydd skulle minska arbetslösheten hette det.
" Tydligare kan det knappast sägas.
De vill som vanligt riva ner - inte bygga upp.
Var finns logiken?
Jobben ställs mot trygghet och rättssäkerhet.
Risken är uppenbar att vi får en konjunkturanpassad arbetsrätt.
Därför är det djupt oroväckande att regeringen med sitt förslag anammat arbetsgivarnas löntagarfientliga syn på arbetsrätten.
Inspektionen anser att företagen här i Västsverige har en benägenhet att glömma missbruk på arbetsplatsen och att majoriteten saknar handlingsplan för alkohol- och drogproblem.
Aleforsstiftelsen har sedan utökats med ett s k Aleforsråd, till vilket ett 20-tal större och mindre privata företag, organisationer och institutioner samt kommuner runt Göteborg har anslutit sig.
Företagen är mer vakna för alkoholproblem i dag och griper in tidigare än förr.
Sedan är Mogren tvungen att erlägga inkomstskatt med
Slutsats:
Om man ska använda en bild från djurriket, är det inte svinet som man först får i tankarna utan snarare gökungen som sitter mitt i boet, fet och rapande.
Moderbolaget har en omsättning på
Nu har alltså också den nära släktingen, den 56-årige advokaten dragits in i härvan.
Svåra ögonskador på grund av kontaktlinser är ytterst ovanliga i Sverige.
Dygnet-runt linserna är helt på väg bort, sade optiker Owe Floding vid ett möte i går vid S :t Eriks ögonsjukhus i Stockholm om utvecklingen på området.
fann i hela landet
år i Sverige.
De hämtade henne tidigt på morgonen.
Vi ska inte ifrågasätta utlänningsnämndens beslut, säger Peter Nydahl på utlänningsroteln.
Polisens bil stannar nedanför planet.
Planet blev en halvtimme försenat.
- Jag vet inte, jag vet ingenting, säger hon upprörd.
Skolkamrater.
Hollands välordnade åkerlappar syns när planet bryter igenom molntäcket.
Om några timmar skall de landa i Damaskus.
tjänstemän på Invandrarverket med noggrann kontroll av invandrare som fått permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Av de
år sedan uppgav mamman att de var från Libanon, ett land som då skakades av ett våldsamt inbördeskrig.
Sent på tisdagseftermiddagen försökte Barbro Nelhans, familjen Hannas juridiska ombud, få utlänningsnämnden att ändra sitt beslut.
Malmö:
Det handlar om mycket fysiska aktiviteter.
- Säger man till 14-15-åringar att smälla ballonger så tycker de att det är pinsamt...
Harald har ärvt anletsdragen av dem alla.
CHRISTER HANSSON En ny tur på sjön Pehr Silver ruvar på en hänsynslös hämnd.
miljoner tittare bänkar sig varje torsdag.
Tomten han fick som " vinst " är inte värd ett ruttet lingon.
Bella är gravid.
Ewa Carlsson spelar den nya bartendern Margareta, som mönstrar på Freja och blir arbetskamrat till Joker.
Är junior Dahlén ( Måns Nathanaelson ) beredd att ta på sig papparollen?
Enligt kommunen är syftet att föräldrarna skall ges möjlighet att aktivt delta i skolornas brukarråd så fort som möjligt.
Då kommer Christina Thorslund från riksförbundet för Hem och skola att tala.
Nu vet barnen på Skattegårdens dagis i Bollebygd hur man bygger en kompostkorg.
- Det är sjätte året som länsmuséet flyttar ut sin verksamhet till en kommun under en vecka.
I går stod slöjden i fokus.
Allt var dock inte ros i går.
Olliver och Amalia gick med liv och lust in för uppgiften att hjälpa Bo Axelsson att göra en kompostkorg.
medlemmar anhölls Husrannsakan vid Gamlestans MC avslutades under gårdagseftermiddagen.
- Vi har aldrig mött något motstånd där.
Efter det kan en klubb bli medlem i Hells Angels Sverige-avdelning.
personer greps misstänkta för förberedelse till mord, och
Jag tror inte de gör om den här tabben.
- Det är naturligtvis inte särskilt klokt om vi skickar ut folk som själva har värdefull information att lämna ut.
Försvarsdepartementet jobbar som bäst med att finslipa direktiven.
Ett brev kan betyda så mycket.
S är i grunden positiv till ett storlän, liksom fp och kds.
Varberg ligger redan i startgropen för att bli utrett.

Det är viktigt att Kungsbacka inte försvinner utan får behålla sin profil.
) - Det kan la kvitta, politikerna gör ju ändå som de vill.
, fru:
, mammaledig:
Ett splittrat fullmäktige beslutar i kväll om Kungsbacka ska ta steget mot ett västsvenskt storlän eller inte.
I dag,
Och hoppet som aldrig dör, varken hos henne eller patienterna.
För honom var det som att komma in i en ny sfär.
Ann har efter sina
Deltagare kommer från alla Östeuropeiska länder.
Av dem är
Maria Grandelius Väntjänst.
Ut ur helikoptrarna kommer ett tjugotal personer i knallorange skyddsdräkter.
- Jag låg i vattnet i ungefär
länderna ansvarar gemensamt för Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön.
helikoptrarna ha fått nya vinschar.
En möjlighet är att en helikopter blir kvar för räddningsuppdrag och övrig verksamhet flyttas till Kallinge, där trettonde helikopterdivisionen är placerad.
Katastrof.
Beslutet innebar att en del ärenden flyttades från fritidsnämnden.
- Absolut inte, delegationen fungerade enkelt och billigt i den gamla organisationen.

Barbro Östlund konstaterar att dokumentationen blir eftersatt när socialsekreterarna har mycket att göra.
De är hemtjänstens förlängda arm STRÖMSTAD:
Kostnaden är
arbetslösa ungdomar.
månader som ungdomarna är med i projektet får de också
Men sedan Boservice startade har de hjälpt mig i stället, berättar hon.
Skolvägen fortsatt farlig Skolbyggnaden ligger för långt ifrån vägen för att få hastighetsbegränsning
Skolan har elever från lågstadiet och upp.
Skulle något hända då, tar eleverna på sig skulden.

papperspåsar, som därefter skall fyllas med
Förra vintern tog hälften av det nysatta, så det blir nog bra vad det än är.
grader.
I år blev det den gammaldags pingstliljan, men även gul kejsarkrona.
Några veckor varje höst arbetar medlemmar ur Botaniskas vänförening med att räkna och paketera en kvarts miljon blomsterlökar till förväntansfulla kunder i hela landet.
kronor för
Länsmuseet anser att driftbidraget för
kronor men det är inte tillräckligt för att täcka kostnaderna.
Huset ägs av Lilla Edets kommun som också svarar för kapital- och fastighetskostnader.
LARS ALEXI Utestängda.
Medlemmarna byter varor och tjänster med varandra, men till skillnad mot vanlig byteshandel, där man växlar en sak mot en annan, använder man sig i stället av en lokal valuta.
Själv erbjuder han bland annat dataspel, beskärning av buskar och hjälp med att starta bilkooperativ.
Priset görs upp mellan köpare och säljare.
I Sverige kan man hitta bytesringar i Sundsvall, Örebro, Uppsala och Stockholm.
Lördagen den
Därefter kommer förvaltningens egna Ing-Marie Svedjenäs och Jan Mellberg att ge förutsättningar och spelregler för brukarråden.
Lilla Edet släpper inte Öresjö LILLA EDET:
·Fortsatta diskussioner om alternativa sätt att dra gränsen.
Länsstyrelsen har begärt att invånarna i västra Öresjö senast
Trots att Lars nästan inte kan röra sig klarar han att köra bil, men han kan inte själv komma i bilen utan hjälp.
De
Det finns också kunder med besvärliga muskelsjukdomar som har användning för bilen.
Lars har jobbat hårt för att komma tillbaka så långt det har varit möjligt.
- Jag har alltid gillat motorsport och nu kan jag själv ta mig runt till olika arenor, helst i solsken eftersom det inte finns tak till bilen.
Det ger dessutom Per Stjärnehag möjlighet att finslipa några detaljer på styrningen.
TORSTEN LAURSEN Ny frihet.
Totalt erbjuds rabatter och köpförmåner i
- Får man dricka cider?
Vem slår larm?
Kommunalrådet Ulf Olsson ( s ) är ordförande i styrelsen.

Mördarjakt utan framgång HALMSTAD:
Uppgifterna om att den mördade kvinnan under en länge tid varit förföljd och hotat till livet av en okänd man har inte kunnat styrkas.
Då får man veta hur långt försprång mördaren hade då kvinnans föräldrar och bror i måndags kväll öppnade bagageluckan till hennes bil och gjorde den hemska upptäckten.
Jörn Svensson, som numera sitter i EU-parlamentet för sitt vänsterparti, tog tillfället i akt i Alingsås i går.
Han gick igenom de framtida projekt som nu diskuteras.
Den gamle vänsterideologen trivdes med elevernas frågvishet.
Alingsås är kritiskt till GLAB:s kalkylerade kostnader för nästa års pendeltågstrafik.
- Vi är den enda kommunen inom GL-området som har drabbats av högre pendeltågskostnader, säger kommunstyrelsens ordförande Anne Svensson ( s ).
Även om de styrande i GLAB är beredda att revidera den föreslagna budgeten med de
Han handlade i skeppshandelns provianteringslager, avsett för proviantering av fartyg.
Han har varit avstängd från tjänsten en längre tid, och med en fällande dom över sig riskerar han att mista jobbet för gott.
I samband med resan deklarerade han partiet i Helsingborg utan problem.
I sin bedömning tar rätten också hänsyn till att han löper vad man kallar " beaktansvärd risk " att avskedas från tjänsten.
lediga vårdjobb i Norge.
Många norrmän söker till vårdutbildningar, men antalet platser är begränsat.
Konsultföretaget skulle få
I uppgörelsen krävdes att inga konsulter skulle vara fast knutna till Swedeship.
Det sista kravet löd:

Samtidigt tigger de pengar till den fortsatta utvecklingen.
Toppspelarna har i de flesta fall ingen anknytning till den klubb de spelar för, utan är inhyrda och betalda för att de ställer upp.
.
Popovic-Lobron remi
Alltså Empor, Berlin, vidare till final mot belgarna som återigen spelade oavgjort
.

Le

.
f
Le 7Txe

.
e
Tfd 1a
cxd 5Tfc
.

, vilket göteborgarna snart inser.
Kg
.
b
sekunder, och på den tiden talade den också om varför alla andra drag än det rätta är felaktiga.
På de sedlar som utgavs
Att förhållandet mellan de båda inte var helt okomplicerat antydde Staffan Burenstam Linder i en intervju
, gjorde han sig snabbt känd som en skicklig debattör på det ekonomiska området.
Under handelsministertiden inföll också den så kallade Telub-affären.
Han studerade där, disputerade där på en avhandling om u-landshandel och blev
Ett " olyckligt " förslag var hans omdöme då.
centimeter lång, blev aldrig moderatordförande, men leder nu moderaterna i Europaparlamentet.
För Arne var en skola inte bara en byggnad.
Efter sin pensionering startade Arne på nytt.
På tavlan, som alltså upphäver spänningen mellan de
Färgerna spelar med i dramat.
Det såg så vitglödgat iskallt ut att man tyckte det fräste till när vågorna slog emot.
Och visst finns det andra vatten värda att besjungas - Vättern, Mälaren, Torne Träsk.
Tätväxande björk och pil efter stränderna ramar in ån och för nästan tankarna till Amazonfloden.
,

De var på besök i Göteborg.
Från Finland kom modern och hämtade hem sonen.
Tro det eller ej, men här flyter Gullbergsån genom torget.
- Vi kunde nästan aldrig äta oss mätta, berättar Gurli Carlsson.
Men mamma beslutade sig för att vi skulle följa efter.
- Mamma var så nervös, jag darrade av rädsla, berättar Gurli Carlsson när hon med tårar i ögonen går runt i den väldiga inresebyggnaden som numera är museum.
Men livet för familjen från Olskroken blev hårt.
Bild:
Officiellt finns det inget samband mellan kungaparets FN-besök och säkerhetsrådskampanjen.
, har i alla år sparat skorna som hennes mamma hade när de kom till New York, de finns nu i en monter på utställningen.
Det saknades mycket i Blåvitt denna i alla avseenden ruskiga afton.
" Ölme " hade stora bekymmer på sin kant.
Rosenborgs BK är ett ovanligt lag.
och har förlängt kontraktet till
Västra Frölunda har dragit en högvinst i tränarlotteriet.
) senast.
-Det hade känts lättare om vi inte bjudit på målen.
Det ville liksom aldrig ta slut och Rosenborg kunde göra både
De kom
Det hade de inte väntat sig av Rosenborg.
= Bra
Teddy Lucic
Jesper Blomqvist
Men Rosenborg från det nordliga Trondheim är Nordens bästa.
Mest olycklig av alla denna kväll på ett höstskallt Ullevi var Mikael Nilsson.
kom inte särskilt överraskande.
På Jespers inlägg bredsidade Erlingmark in bollen på volley.
Steffen Iversen var den som kvitterade, bara
Visserligen hade Stefan Lindqvist ett bra läge, men hans nick blev ett ganska enkelt byte för Jörn Jamtfall.
LENNART PEHRSON
Mest beroende på ett gäng tunga, orörliga och osäkra försvarsspelare.
" Erling " var sen mycket nära att ge IFK ledningen redan innan pausvilan.
Och när Steffen Iversen kvitterade var Göteborg åter ett skakat lag.
Det krävs ett helt annat IFK-lag om det skall bli någon poäng borta mot Porto i nästa omgång.
Inte Magnus dag... Trots
Av en klubb som i bästa fall hade drömt om en poäng på Ullevi.
):
Skyttekungen Harald Brattbakk fick göra sitt välförtjänta mål när Mikael Nilsson slarvade.
minuter rökt och energiskt använt sitt tuggummi samtidigt - såg bara väldigt lycklig ut.
till de norska mästarna till slut... Bild:
Genom avtal med Scandinavium och därefter med Västra Frölunda Hockey Club har SIR under flera år haft rätten att sälja reklamplats på Frölundas hemmaarena Scandinavium.
procent och reklambolaget
- En stämning är det sista vi ville göra men det här handlar om lite för mycket än att bara bocka och tacka för sig.
Vi har alltså tagit över reklamförsäljningen helt i egen regi.
World Cup-backen Petteri Nummelin förvandlas till center.
) mot ett tamt HV
i början av tredje perioden.
Förstafemman:
En go' gubbe ska rädda Västra Frölunda Frölunda-telefonen ringde och Bertil Kristiansson svarade.
I världen.
veckor.
- Man får inte vara borta för länge.
Upp med Frölunda?
- Bra att detta är klart i tid.
( Plus del av
Frölundas nye fotbollstränare är ett känt ansikte.
Och det finns inget lag som behärskar spelet på övertid så väl som kanadensare.
- Jag tror att skottet hade gått över ribban om inte Richter hade fått handsken på den, sade Yzerman.
, hade jänkarna flera goda möjligheter till att utöka.
:s Västnytt.
respektive
( TT ) De aktiva överkörda - igen STOCKHOLM:
år.
- Men jag tycker att det är märkligt att ledningen inte hör av sig och frågar vad vi tycker.
- Men vi har inte gjort någon läsundersökning och tydligen läser inte alla den.
- Det är ett väldigt informellt uppdrag.
Handbollens proffs-tolkning får ett test Några svenska handbollstjejer tvingar fram en överprövning av Bosmandomen.
- Vi har en annan syn på det här än danskarna, säger Lasse Tjernberg, landslagsansvarig på Svenska handbollsförbundets kansli.
SHF sitter förstås i en klämma.
Plommonsäsongen är inte över ännu och många frågar efter recept.
Koka upp vatten och socker till en tjock lag.
kg fasta plommon
BIRGITTA KRUSE
procent är tveksamma.
I åldersgruppen
Äldre kvinnor har sämre ekonomi än äldre män och de är mer beroende av den offentliga sektorn.
och fram till valet
Där har pensionärspartiet funnit ett proffs i Arne Thorén.
Resenärer luktar bättre än någonsin Det ligger en doft av parfym, tätare än någonsin, över Landvetter flygplats - i synnerhet över utrikeshallen där den skattefria försäljningen ligger.
procent, jämfört med förra året.
resor per år och handlar av naturliga skäl inte varje gång.
USA-plan besköts av Irak Försvarsminister Perry hotar med vedergällning BAGDAD/WASHINGTON:
Men detta skulle ha skett inom flygförbudszonen i södra Irak.
Tusentals irakiska kurder, på flykt undan striderna i norra Irak, satt i går fast vid gränsen till Iran.
- Se vilken knipa vi sitter i, ingen vill ha oss, ropade en av flyktingarna.
Gamla, unga.
Radovan Karadzic har tvingats lämna ledningen för det nationalistiska SDS-partiet - misstänkta krigsförbrytare får inte ställa upp i valet - men det betyder inte att han lämnat makten.
Daytonavtalet stadgar att fri rörlighet skall råda, att personer från en av Bosniens " enheter " skall kunna röra sig fritt genom hela landet.
.
- Mina föräldrar är skilda.
Om vi skulle leva ihop med muslimerna igen har vi krigat förgäves, alla offer har varit meningslösa.
år.
år och mor till Vedrana, säger att SDS kommer att vinna valet och att serberna kan motstå trycket från det internationella samfundet om Republika Srpska utropas till självständig stat.
- Vittnesmålet innehåller fantastiska detaljer om hur mordet gick till.
Men det nya vittnesmålet har plötsligt lett till flera erkännanden.
Det hemliga vittnesmålet kommer troligen att leda till fler gripanden i härvan kring mordet på André Cools.
Flera oppositionspolitiker kritiserade kungen för att han lagt sig i politiska frågor och talade om att han brutit mot grundlagarna.
Enligt planerna ska promemorian om arbetsrätten ut på remiss, erfar GP.
dagar före kongressen - lämnade över ett kompromissförslag direkt till Göran Persson.
Detta vill LO tydliggöra.
år hos samma arbetsgivare, skulle anställningen övergå i en tillsvidareanställning.
In i det längsta trodde LO att den markeringen skulle räcka.

- Vi ( läs Göran Persson ) myntade då uttrycket Den som står i skuld är aldrig fri.
- Lönebildningen är parternas ansvar.
Jag tycker förslaget borde vara en framgång för fackföreningsrörelsen.
De flesta GP talar med efter statsminister Göran Perssons anförande är dock eniga om en sak.
år.
- Och det var ju ganska avmätta applåder efteråt.
- Det har flygvärdinnorna så varför skulle inte båtvärdinnorna ha samma arbetstid.
Båtvärdinna Uppdrag:
Besviken på Perssons tal.
En tredjedel hålls hemligt.
- Jag tror inte det finns så mycket konkret att redovisa ännu, sa justitieutskottets ordförande Gun Hellsvik ( m ) till GP i förra veckan.
Shipkorten, även kallade smarta kort, är ingen ny uppfinning.
Detta är inte längre en test.
kronor åt gången.
Enligt honom skall den som har mest nytta av systemet betala kostnaden.
Om de som kommer efter väljer ett annat system så blir det problem.
Kortet kan laddas med
Tyskland kämpar med ett för stort - och växande - budgetunderskott.
års budget den
procent, eller
Därmed går den franska riksbanken miste om extra utrymma att sänka sina räntor för att sätta fart på den franska ekonomin.
Finansman varnar för politisk revolt Frankrike och Tyskland bör införa stimulansprogram och strunta i Maastricht-kraven för valutaunionen.
Under tiden måste landet deponera en viss summa på ett räntelöst konto.
Orsaken är att regeringen Kohl har svårt att övertyga sina landsmän om att euron blir lika stark som den tyska D-marken.
procent.
Då skall de redovisa sitt höstarbete för stats- och regeringscheferna.
Börsen gladde sig stort åt nyheten att Nordbanken minskar statens ägande genom att köpa in aktier.
Men banken är inte helt lättsåld.
Staten gör alltså en kursvinst på de
Staten har nu genom försäljning av aktier, aktieutdelningar och genom sitt ägande i Nordbanken, Securum och Retriva ( som förvaltar och säljer verksamheter efter kreditförlusterna under krisen ) med råge fått tillbaka de
oktober, det är under samma period som genomsnittskursen skall räknas fram.
SAS har ju också trafik i respektive länder, säger Larsson.
DSB:s styrelse skall behandla ett sådant förslag i dag, enligt Ritzaus Bureau.
- Vi är inte överdrivet imponerade av allt prat om fantastiska jämställdhetsplaner.
.
Och lita mer på sina medlemmar.
Hon tror också att det kan bli en ganska plågsam process inom en del förbund.
Det kommer att bli en oerhört svår process att förklara detta.
Det här ett ömsesidigt uppdrag.
- Men vi var aldrig överens om att det ena skulle gå före det andra.
- Jag känner att vi är samlade kring de stora och viktiga frågorna.
Wanja Lundby-Wedin håller inte med Göran Persson, som i sitt tal under LO-kongressen hävdade att det hänger på facken att leverera en stabil lönebildning.
I en appell till den vitryska nationen som i onsdags trycktes i oppositionstidningen " Nardnaja Vola ", varnade Sjaretski för en fascistisk kupp från presidentens sida.
kända intellektuella, politiker och affärsmän i Vitryssland.
Den första att anspela på utseendet var hon själv.
Något som hon visserligen även fått kritik för.
Det har varit Gudrun Schyman som person, med profilering bland annat genom att gå på raveparty och kändisfester och delta i Fångarna på fortet, som bidragit till vänsterns uppgång i opinionsmätningarna.
kronor extra i månadslön för att få hjälp i hemmet för en statsminister eller resor till familjen på annan ort är individuellt.
Om han gjort vad han påstår har han inte bara höjt sig till Perssonska nivåer utan också handlat i strid med grundlagen.
Ett socialdemokratiskt statsråd som stoltserar med att han " sänkt " förmögenhetsskatten hör inte till vanligheterna.
kronor.
I samband med beslutet om förmögenhetsskatten infördes också den så kallade värnskatten.
Oavsett vad skatten kallas, ska det emellertid bli en ersättare för värnskatten, försäkrar Östros.
Samtidigt vill en annan granne, Turkiet, inrätta en " säkerhetszon " i norra Irak.
Syftet var uppenbarligen inte att få uppskattning från åhörarna i Folkets hus.
Kongressombuden jublade inte precis över Perssons tal.
Han hänvisade till LO:s egen rättviserapport när han diskuterade hur det blev som det blev:
Det har varit påfrestande att läsa allt snask och snyft om Gudrun Schyman den senaste veckan.
och i augusti är minskningen 535 stycken.
Då skall man ha i minnet att staden sedan förra året får väsentligt högre ( och rättvisare ) stadsbidrag än tidigare och att det första socialdemokraterna gjorde när de tog över styret efter valet var att höja skatten med en krona.
Detta mycket uppseendeväckande agerande har skett bland annat i stadsdelsnämnderna Gunnared och Torslanda.
Detta innebär att det regemente, som finns närmast Göteborg och har som primäruppgift att försvara Landvetter flygplats samt Göteborg stad, inom kort upphör att existera.
, ett antal för landet helt unika industrier samt Göta älv och E
I det läget förordades även en nedläggning av
För att på ett bra sätt kunna försvara Göteborg och västkusten krävs följande kompontenter:
I det senaste förslaget finns delar av strukturen åter på plats i Göteborg, med både stridsfartygsförband och kustförsvarsförband.
Av alla skäl.
Vad är det då som visas istället för det nämnda?
Varför inte nu följa upp visningen av Widerbergs filmer med att till exempel visa Bille Augusts ( bioaktuell med Jerusalem ) tidigare filmer?
Det är ett av skälen till att vi har satt en åldersgräns på
Systemet skulle utveckla dagbarnvården, förbättra arbetstiderna för dagmammorna och, naturligtvis, spara pengar.
Så i praktiken blir det kanske ännu fler.
SUZANNE HULTÉN STEFAN LUNDQVIST Tynnereds föräldraförening Fria Ord Träna bilförare i simulator När tar trafiksäkerhetsverket efter flygets idéer angående säkerhet?
Programmet i simulatorn skulle göras så att ett antal normala rutiner läggs in och poängvärderas.

- Genom dem går det som en röd tråd att de hade problem med räddningsutrustningen, säger han.
Att konstruktionen med ett felplacerat kollisionsskott var livsfarlig stod klart efter en storm som Diana
anhöriga och efterlevande bakom DIS planer på en stämning.
Begäran från länspolismästaren Rolf Kläppe är ställd till överåklagare Folke Ljungwall i Västerås.
Besvikna poliser i tyst protest Drygt
Han står med sina arbetskamrater och ingen av dem vågar framträda med sina efternamn.
- Polisen har alltid uttryckt sina åsikter och har inte varit rädda för att sticka ut hakan förut.
Omkring
På fjärde våningen i polishuset sitter ett flygblad på fönstret.
usa Det var American Scandinavian Foundation och svensk-amerikanska handelskammaren som hade inbjudit till seminariet på Citicorp i samband med kungens och drottningens besök i USA.
- De vill bara tillfredsställa massorna, sade han.
USA har en tradition att politiker och företagsledare talar väl om sitt land när de är utomlands.
Håkan Mogren har i debattartiklar i Dagens Nyheter kritiserats av kulturminister Marita Ulvskog.
Hasan Muratovic, premiärminister i Bosnien-Hercegovinas regering, skrek ut frågorna vid SDA-partiets avslutande valmöte i Sarajevo i går kväll.
SDA har sitt starkaste stöd bland landsortsbefolkningen och flyktingar.
Det är långt fler än något oppositionsparti lyckats samla, men oppositionen har inte heller regeringens resurser att transportera sympatisörer till sina möten.
Under ett kampanjmöte misshandlades Silajdzic av SDA-folk men han har själv undvikit att anklaga den högsta SDA-ledningen för att ligga bakom överfallet.
JACQUELINE ARZT I bön för presidenten.
Flertalet spekulationer går ut på att USA anfaller " strategiska mål " i och kring Bagdad och söderut.
Och Iraks premiärminister varnade i går Kuwait för att tillåta USA att använda baser i landet.
En del av planen finns ombord på hangarfartyg i området.
Han ville inte närmare förklara vad det innebär.

Publiken behöver inte hänga av sig ytterkläderna utan får istället bylta på sig.
Pär Lagerkvists författarskap kännetecknas av existentialism och humanism.
år sedan hade vi inget Trollhättan.
september.
gick USA-alliansen - USA, Frankrike, Storbritannien och en lång rad andra länder - till attack mot Irak och det ockuperade Kuwait.
Bush såg hur Saddam inte bara satt kvar, utan också reparerade och byggde nya försvarsanläggningar.
juni sände USA ett stort antal kryssningsmissiler mot irakiska säkerhetstjänstens högkvarter i Bagdad, enligt Clinton ett straff för att den irakiska ledningen planerat att mörda Bush då denne gjorde ett besök i Kuwait i april.
350_000soldater,
En kulturell epok där idéen är betydligt viktigare, och närmast lagbundet bättre, än genomförandet.
Konceptualismens teatersyn innebär Hemma hos, Borta bra, närmast lergrop, utrangerade ( och gärna utfrysta ) industrilokaler eller beredskapsgrottor - bara den traditionella scenen lyser med sin frånvaro och därmed kastar nytänkandets skimmer över vilken förkylning som helst.
Dikt som samtal Bengt Emil Johnson behärskar berättandets enkla konst Poesi som helt enkelt berättar något kan kännas som en oerhörd lättnad.
Det som skrivs står på papperet och låter sig behandlas så som behagas.
Det kan vara Oxbrobäcken eller myllret av sanning.
Poeten är en berättare och utforskare i Över Oxbrobäcken, men också en konversatör.
Askar som roar och oroar Nog klappar väl hjärtat lite extra när någon överlämnar ett paket inslaget i festligt papper och ombundet med ett vackert band.
Det är en i Sverige något förbisedd konstform, men när Trollhättans konsthall nu visar utställningen Box art har vi alla möjligheter att uppleva askkonstens mångfald och oändliga uttrycksformer.
gem av Nancy Johns Fleming och den mera konceptuellt tankeväckande Stresskofferten signerad Jon Gundersen, en attachéväska fylld med nappar.
Också människan avsätter omedvetet innebördsrika lager.
Den gamla leken med gem på kontoret har genom Nancy Johns Fleming nått sin höjdpunkt i verket Loop - en ask av
Bakgrunden till Camilla Engelbrektssons förlorade personnummer är troligen överföringen av folkbokföringen från Svenska kyrkan till skattemyndigheten.
- Jag har aldrig hört talas om det förut, säger Christer Gripert, som handlägger Camilla Engelbrektssons ärende på JO.
förlorar socialdemokraterna regeringsmakten.
Det paradoxala är att den individualiseringsprocess och frigörelse från kollektivet Sverige som hyllas av Timbro i vissa frågor tycks vara ett problem.
I början av 1980-talet utvandrade den nyliberala frihetsdiskussionen från Amerika till Sverige.
Utvandrarna kunde lika väl ha handlat om Italien eller Irland.
Något som kan ena
Där lät det som om berättarna inte till fullo behärskade språket, rester av ett främmande modersmål tycktes dröja sig kvar i udda ordval och ett slags friktion i meningsbyggnaden.
ironi eller skepsis.
Själva polisarbetet innebär för honom en bana som gradvis lutar nedåt.
LENA EKSTRAND
Högre temperatur och mer regn kan locka fram trattkantareller och taggsvamp i slutet av september.
Arkitektur i Venedig Fara och förstörelse Japanska arkitekter visar spänningarna under ytan VENEDIG:
- Och så är det väl i världen?
Här ges inte några förslag till rekonstruktion, men:
Till den franska paviljongen exempelvis, har filosofen Frederic Migeyrou valt modeller av ett 30-tal byggnader på temat " den fragmenterade kuben " och ställt dem som skulpturer i ett rum, specialdesignat av arkitekten Claude Parent.
temautställningar, båda med Hans Hollein som kommissarie.
Då utgick en rekommendation från företagets kvalitetschef Vanja Karlsson om att inte låta den manliga personalen arbeta ensam med barnen.
Vår ambition är att få in fler killar i verksamheten och jag är medveten om att en eventuell regel om att män inte får vara ensamma med barnen kan få motsatt effekt.
Beslutet om att män inte fick jobba natt ställdes aldrig på sin spets, eftersom de män som varit anställda tidigare enbart haft dagtjänst.
Bara
Inte för Utomjordiska Barockbolaget.
Uppenbarligen delade han inte barockens förkärlek för häftig stilblandning och genreupplösning, där högt blandas med lågt, andligt med kroppsligt och jordiskt med himmelskt.
- Det är trams och rent klassisk skönhet på samma gång.
De pratar och flirtar, undersöker erotiken medan den multimediala tekniken exponeras med film och videoskärmar.
Det är traditionellt snäva kvinnoporträtt som Monteverdi skänker oss:
Han ville beröra, röra upp starka känslor, säger Mikael Paulsson, ledare för den Utomjordiska Barockorkestern.
- Han skrev för morgondagen, och hade storslagna idéer som inte gick att förverkliga.
Johann Nordqvist har regisserat föreställningen, som har premiär på biografen Draken i Göteborg.
Svältande som släpar sig från djungeln fram till vägarna.
tusentals svältande barn och åldringar instängda i staden, många av dem föga mer än vandrande skelett, somliga döende.
lastbilar med förnödenheter från FN-organet WFP iväg mot Tubmanburg i ihållande regn.
Att hjälporganisationerna nu alls kan ta sig in till Tubmanburg beror på att de stridande parterna i området har slutit fred och garanterat hjälpsändningarna fri lejd.
SARAH BRITZ
Var rädd om dig.
Lägenheten var en jourlägenhet som 33-åringen fått genom sociala myndigheter i Majorna.
Du kan inte gömma dig för mig.
Stora löneklyftor för socionomer Facklig undersökning visar att jobb på socialkontor betalar sig dåligt Tendenser i lönesättningen enligt facket Att jobba på socialkontor och ta ansvar för människor som söker bidrag, att vidareutbilda sig eller arbeta med ungdomar lönar sig dåligt för socialsekreterarna i Göteborg.
Enligt en färsk undersökning från Stadsrevisionen är redan i dag
- Det är som på Volvo, ju längre från produktionen du kommer desto bättre tjänar du.
Ulla Gustavsson, ordförande i SKTF-klubben i Härlanda, understryker att problemen med orättvis lönesättning skiljer sig mellan olika förvaltningar.
·Att övergå till administrativt arbete ger mer i lönekuvertet än att arbeta med kvalificerat behandlingsarbete · Udda arbetsuppgifter avlönas bättre än arbetet inne på socialkontoren · Det lönar sig dåligt att vidareutbilda sig · Förebyggande arbete med ungdomar lönar sig mindre än annat förebyggande arbete · Det lönar sig däremot att byta jobb och/eller förvaltning Slutet på sagan I boken " Med mina ord " ( Tiden/Athena ) berättar Mona Sahlin mycket personligt om sig själv och sitt liv.
På eftermiddagen ringer Expressens Leif Brännnström till Micke och har frågor om att jag skulle ha använt regeringens kontokort privat.
Skattebetalarna har alltså inte fått stå för några privata inköp.
) blir uppmärksammad på att det kanske inte är lämpligt att göra så, slutade jag med det.
Vi kommer alltså inte ut denna dag heller.
gamla gubbar.
Det blixtrar, frågorna haglar, de hänger över bilen och ropar.
Jag ber den kvinnliga livvakten köpa röda Prince ( jo, hon får kontanter av mig ) för att jag skall slippa gå ur bilen.
När vi kommer över bron till Rosenbad ser jag att det är alldeles svart av folk där också.
Men med de krav medierna nu ställer på politiker känner jag ingen som platsar.
Tips om att jag skall kolla reseräkningar för vissa på Expressen till exempel.
Under denna period och fram till att jag lämnade politiken våren
Inne i hallen överfalls de av mikrofoner och avkrävs uttalanden.
Vi resonerar om olika möjligheter och bestämmer ingenting om framtiden, bara att jag skall möta hela pressen dagen därpå och försöka ge min bild av mitt eget liv.
Eller tillbaka till redaktionerna och försöka hitta en ny vinkling till kvällens sändningar.
Jag mådde illa när jag tänkte på dessa herrar som till konjaken skrattade åt dessa gräsliga bilder.
Men det skulle bara ha förstärkt intrycket av den jagade, pressade och skyldiga ministern.
När jag kommer ner i hissen, stelnar flocken först till, sedan fumlar alla med kameror, sätter på lamporna till tv-kamerorna, sätter på bandspelarna, tar upp blocken och tar ett steg närmare glasdörrarna.
Och utanför står horden av journalister och trycker på och kräver att jag skall komma ut.
-ekar.
Claes Borgström frågar vem som lämnat in alla dessa kvitton med blöjor, Toblerone, skinnjacka, bensin och frukost.
Jag kommer nu att söka dig på personsökaren, men når jag dig inte där, är jag tacksam om du kan ringa mig snarast på ekoredaktionen...
Hej.
Kan inte du ringa mig i alla fall även om du inte har något positivt besked på...
Där kunde hon få träffa hundratals svenskar med brinnande iver att efter några knappar under västen diskutera politik i allmänhet och Sahlinaffären i synnerhet.
Under mötet filar jag på inledningen till presskonferensen.
" Tänkt?
FRIKÄNNANDET - OCH EFTERÅT Jag återgår till riksdagen - men det är svårt att uppbåda den där riktiga entusiasmen.
Jag reser mycket i landet - och det är fortfarande roligt.
Jag skrattar och betalar den direkt!
Jag får en klump i halsen och kontrollerar uppgiften direkt.
Sanningen är att jag går på toa och gråter mellan varje intervju.
Visst kan ständigt sanningssägande personer vara odrägliga, det inser jag också.
Jag såg oförsonlighet, avundsjuka, oärlighet, en lust att dölja obehagligheter.
Där möter jag människor som vill förändra - och tror att det sker genom att man gör något åt dagens orättvisor och framförallt genom att ställa upp för andra som har problem.
Politiken kommer att vara en del av mitt liv vad jag än gör och jag har så mycket att tacka för under alla dessa
Men det känns inte lika viktigt i dag.

oktober säger Mona Sahlin vid en presskonferens:

som smörgåsnisse på Belle Avenue och var kvar till
Går man tillbaka
Vi har många ögon på oss.
Det finns planer på omfattande renoveringar av hotellet, just nu byggs exempelvis entren om.
- Vi öppnar ett nytt hotell var sjunde dag, säger Torsten Andersson.
" Gatorna, ofta byggda då hela stranden var ett enda stort varvs- och industriområde, går inte sällan genom ett torftigt ingenmansland.
Ytterligare ett bygge som planeras är en delvis ny huvudgata " innanför " Lindholmen.
Men det finns ett sätt att få ett nytt hus till rimligt pris, för den som inte har tummen mitt i handen.
Men Bengt Svanholm varnar, vem som helst ska inte ge sig på ett husbygge.
Att rita ett komplett småhus kostar
Det säger arkitekt Bengt Svanholm.
- Det borde finnas mängder av uppgifter för oss så fult som vi har det på många ställen.
- Samtidigt finns det en motkraft med Centrum för byggnadsvård i Gysinge, Svenska föreningen för byggnadsvård och den ekologiska vågen, säger han.
Receptionisten på förlaget låter nästan lite hemlighetsfull:
Med mina ord ".
Bandspelaren startar.
I boken skriver hon:
Jag har funderat mycket, motionerat och tagit hand om mig.
Och jag ville verkligen göra mer.
Känner jag för att gå på bio med ungarna, så gör jag det - utan att behöva stryka en massa i kalendern först.
Jag tycker om att möta många människor och försöka beröra dom med vad jag säger.
Jag får en klump i halsen när jag träffar en gammal man eller kvinna som berättar om sitt slit i rörelsen ".
Och kanske var det detta som låg bakom min oerhörda lust att alltid ta fram det som inte var gängse i partiet, lyfta fram personer som var kontroversiella, ta upp debatter som inte riktigt gillades.
- Mitt fall har många förklaringar, säger hon och analyserar till synes kyligt sin egen livskatastrof.
- Rensa bort allt det där.
Så kom det sig att Mona Sahlin sitter vid ett cafébord bakom högra dörren en trappa upp på förlaget i stället för i statsministerns tjänsterum i Rosenbad.
Var folk avundsjuka för att jag kunde flyga så högt?
Arbetsmarknadsminister
med Bo Sahlin.
Själv är Bengt Svanholm sedan
- Det kan vara folk som kommer med nybyggnadsskisser som andra arkitekter ritat eller som de fått från en husfirma och som man är osäker på om de verkligen är bra.
Denne har byggt själv och genom egen upphandling lyckats pressa kostnaderna.
Av ULLA ANDERSSON
Kunskapen kom liksom av sig när TV och dataspel blev vardagsmat.
Bojkotta giftiga krukväxter!
Vid komposter eller i trädgårdar med lite vild karaktär breder ofta skelörten ut sig.
Väg dessutom fördelar mot nackdelar vid anskaffning av en växt som är giftig.
procent av väljarna skulle rösta på ett pensionärsparti under Arne Thorén är inget som direkt förvånar den förra socialministern.
Det är fortfarande företrädelsevis äldre personer som är aktiva i partiarbetet.
Kan ett nytt parti återställa förtroendet för politiken, kan det stärka demokratin, säger My Persson.
My Persson har ibland kritiserat det egna partiet för att inte vara tillräckligt offensivt i äldrefrågor och hon har ibland stått väldigt ensam.
och är bäst ihågkommen för den häftiga signaturmelodin och kommentaren " bandet kommer att förstöras om
Tekniska hjälpmedel var för all del ett standardinslag även i På farligt uppdrag, men då tillverkade av tomtebloss och gamla skokartonger vilket onekligen var ganska så charmigt.
Tom Cruise försöker i Mission Impossible lansera sig som en ny 007.
Å andra sidan bryter förslaget med en viktig princip i skattelagstiftningen, nämligen att alla anställningsförmåner skall värderas till sitt marknadsvärde.
Den rörliga skattekostnaden för privat körning då arbetsgivaren betalar bensinen ökar.
procents marginalskatt, cirka
att värna välståndet för landets
Den omfattar bland annat värdesäkrade pensioner, stopp för försämrade bostadstillägg, stopp för nedskärningar inom sjukvård och äldreomsorg och en ökad representation av äldre i riksdag, landsting och kommuner.
Att försöka förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna skulle bli Engvalls högst prioriterade fråga.
Om Lage Andreasson, född och uppvuxen i Göteborg, också känner statsministern personligen är okänt.
Om Andreasson väljs till ny ordförande kan May Engvall lugnt fortsätta med sitt politiska arbete och sin stora hobby - att skriva romaner.
Winterbottom går inte i sådana sentimentala fällor.
Skämten tystnar, blickarna irrar och överallt dessa händer som hela tiden vill stötta.
Maria Schrader, Pierre Sanoussi-Bliss, Michael von Au.
Den vänskap som utvecklas mellan dem är ett av filmens starkt bärande teman.
BIOPALATSET, FILMSTADEN Barn vill gärna se och höra sina favoriter om och om igen.
I övrigt tassar uppföljaren till Den otroliga vandringen i svala känslospår.
Denna höst gör Anna sin debut på bio.
- Jag visste du skulle fråga det!
Hon är ganska ensam, innesluten, och pratar ju jättemycket om lillebror.
·Du undrade inte själv?
Men tanken var att vi skådespelare skulle komma bort från vårt eget språk, vår satsmelodi, och storstadsspråket som är så vanligt i TV.
- Just de erbjudanden jag fått har inte intresserat mig.
Anna Cecilia Björk Ålder:
Jag kommer inte på något mer seriöst, men det där täcker väl in det mesta.
Men att det under ytan i LO-leden och bland kongressombuden finns ett missnöje med den ekonomiska politiken, inflationsbekämpningen, nedmonteringen av välfärden är ingen hemlighet.
LO kan fortfarande påverka den slutliga utformningen.
När klockan är halv
år.
Nu är det bara öppet på eftermiddagarna fram till klockan
- Vi tycker det är bra att vi kan använda lokalerna.
THORE LEYKAUFF Trivs på " eftis ".
Den bistra sanningen är, tyvärr, att pengarna inte räckte till, sa Andersson.
Annars skall rektorer bytas ut.
Socialdemokraternas svar gick ut på att en skolplan blir bäst och mest användbar om den görs lokalt, av varje stadsdelsnämnd.
Enligt Carlsson förde Cornelis Vreeswijk (
En av de riktigt stora Utan tvekan är Vreeswijk, född i Nederländerna, en av de stora svenska visdiktarna, anser Ulf Carlsson och placerar honom i samma tradition som Bellman, Ferlin och Taube.
I avhandlingen tecknas också ett porträtt av Vreeswijk och Ulf Carlsson sätter trubaduren i relation till hans samtid.
Vad skulle Vreeswijk då ha tyckt om att bli föremål för akademikernas intresse?
svartklädda personer, i mörka glasögon, som satte sig längst bak i det proppfulla biblioteket.
Vi antar att det är för att göra någon nytta och för att vi samtidigt skall lära känna varandra.
, hoppat av under gruppens pågående turné i USA för att flyga hem.
Oasis har ofta jämförts med Beatles, och exbeatlen Paul McCartney sade en gång:
STEVE DOUBLE Osis Oasis.
Med på färden var Neeme Järvi och orkestern, lika avspänt rytmsäkra även om de som sagt fick nöjas med att vara följeslagare.
Håkan Dahl Barfotabarn.
Då och då pustar han högt och fladdrar kavajskörten upp och ner för den lilla svalka det kan ge.
Men det kommer att bli kul att spela.
" Varför gjorde jag det?
Inte en enda varugrupp har stigit i pris under månaden, medan flera har fallit.
Men även köttpriserna har gått ned (
Bortsett från den effekten har matpriserna stigit
Västvärldens stora ekonomier har nu alla låg inflationstakt, men
års finansplan byttes den ekonomiska politikens gamla huvudmål mot ett nytt.
I Sverige har sambandet varit särskilt tydligt; hög inflation har bytts mot hög arbetslöshet, och vice versa.
Det är i praktiken lika med stabilt penningvärde, då statistiken inte anses kunna skilja ut de prisökningar som beror på att kvaliteten på varor blir bättre år från år.
Efter årets
Ja, att den rent av kan övergå i motsatsen - deflation.
Det återstår att se om detta slår igenom i prisledet.
Då hamnar även skuldtyngda hushåll i skruvstädet.
Anders Eljas Scenograf:
" Visst är det knäppt " är en återkommande replik i hennes " självmonolog ", en av föreställningens höjdpunkter.
Ingemar Wibergs dekor med maffigt rymdskepp med liten söt svensk flagga på, och mysig takmiljö imponerar förstås även på Cirkus.
tt Truxa, egentligen Erik Bang, föddes i Köpenhamn

Skämde ut hela poliskåren När han
Många var de som under åren kände sig kallade att " avslöja " paret Truxa och deras tankeläsningskonst.
De måste bli av, efter alla år av diskussioner och alla ansträngningar som medlemsstater gjort för att få ned budgetunderskott och sänka inflationen.
Fransmännen uppges vara beredda att offra kraven på ett fördjupat försvarssamarbete.
oktober - Göran Persson och de övriga stats- och regeringscheferna får ta del av planen vid toppmötet i Dublin Castle.
Det är inget inlägg i någon slags bidragsdebatt, menar Lars Amble.
Hela ensemblen noga handplockade På scenen har han sin fru, Git Brännström, som en av sina motspelerskor.
Nu gäller det istället att gå vidare.
Nu får vi försöka lösa matfrågan så bra som möjligt, tycker Irene Johansson, förälder och drivande kraft i aktionen mot indragningen.
Förslag till lösningar finns det gott om i församlingen i Solhemsgården.
- Vi är också offer för politikernas beslut.
Barnen i Munkedals skolor får fortsätta äta mackor till lunch.
Lasse har varit bort en längre tid från riks-TV.
startade Tittarnas Television.
Lasse Holmquist gör come back i riks-TV nästa vecka.
I dag är Sarah Andréason
När familjen handlade kunde Sarah till exempel plocka kundvagnen full med varor.
Men vi hade försökt alla metoder och insett att det var lönlöst, säger Monica.
Läraren vägrade att ha henne i klassen.
i en specialklass med hjälplärare.
Hotell- och restaurangutbildningen är på
LARS ALEXI Inte som andra.
Vi vänder det till vår fördel istället.
- Nu vet vi vad vi kan och vad vi gör bra.
Inte så mycket " Loffe " Carlsson, det är ju annars något som lätt sker när man har publik och ett stort blankt golv att springa på.
Snarare tvärtom.
Ericsson Microwave och Saab slår samman en del av spjutspetsteknologin för JAS-projektet.
miljoner kronor nästa år och ägandet fördelas lika mellan Saab och Ericsson.
Inget hindrar att produkter från Ericsson Saab Avionics hamnar i andra flygplanstyper än svenska JAS.
Dessutom, har man något att erbjuda så kan man lättare få något i utbyte.
bli bättre, säger Kark som dock inte vill lämna någon prognos.
, onsdag Repris i kväll i SVT
steg, längre i sitt sätt att göra rolig TV.
?
Så såg det ut när fullmäktige i Kungsbacka sent i går debatterade om kommunen ska ta första steget mot ett västsvenskt storlän eller inte.
- Jag har kontrollerat med inrikesdepartementet, det ska inte vara några problem, förklarade Roger Larsson.
år, har haft problem med övertränings-symptom under en tid, som gjorde att han klappade ihop helt i Hugo Åbergs Memorial
år långa tävlingskarriär.
åskådare ( publikrekord ) såg Copiad ta sin tolfte raka seger och hans största, enligt Erik.
miljoner kronor insprunget.
, fick en impuls och bjöd
Det är ju alla travintresserades dröm att få en sån här häst, säger Anneli, ägare, skötare och sen den första augusti, då hon fick sin amatörlicens, även officiellt tränare.
- Jag tyckte att han hade en bra stamtavla.
Hon passar upp, sköter och tränar sin stjärntravare, och den mindre kända tvååringen Gordon Smack, från tidig morgon till sen kväll.
och halv
- Ibland blir det lite tråkigt att bara sköta om en häst.
Jag vill ta hand om mina hästar och är nöjd som det är.
lopp samma dag och jag vet inte hur han reagerar på det.
som Anneli Henriksson köpte His Majesty för
- Svensk brottning har inte råd med den negativa publicitet som Pelle Svensson skapar.
- Jag har räknat, men vågar inte gå ut med vad jag kom fram till.
falanger inom svensk brottning.
.
, anslutna föreningar.
l Olle Larsson.
Hemmet har blivit känd som special- och eftervårdsklinik.
Mogårdens rehabiliteringsklinik vårdar patienterna för
Det är ingen hejd på de här gubbarna Bröderna Canefur tröttnade på att vara sysslolösa.
När bröderna Canefur tar emot i Heidhallen ( invigd
Lennart blev sekreterare i föreningens första styrelse.
Några av dem spelade i Majornas BK.
Det första flicklaget debuterade
.
- Är ni igång med bolluslingen igen, kunde han säga, säger Lennart.
Ja, det är inget fel på vitaliteten hos de båda herrarna.
Pia Larsson, Lena Österman och Leif Österström.
Bild:
stycken ) samt ta över arrendet av vinteruppställningen på Norra Hamnplan.
- Vi hoppas och tror att de skall vara positiva.
Elfsborg fann Lundbys läckor Hemmalaget Lundby IF försökte med bortalagsfotboll för att komma åt IF Elfsborg.
Vi planerade att i stället ta bort dem längst bak, säger Sören Lorenzon, LIF:s tränare.
Också den här gången var Jankulovski chanslös.
.
Det är
Vi fick heller inga besked från chefsöverläkaren när man kan börja hålla öppet till kl
Locket på.
Det pratade vi mycket om.
l Ni hade själva lägen till kontringar på stora fria ytor - men där fanns inga spelare.
Mini har jag sett sämre och trodde inte på detta.
Såna växer inte på trän.
I går släpptes den torped som suttit anhållen i Norrköping, misstänkt för utpressningsförsök mot Lars T Peterson, tidigare agent åt fotbollsspelaren Stefan Schwarz.
miljoner kronor som Stefan Schwarz haft på Peterson sedan övergången från Benfica till Arsenal
- Det dröjer nog ett tag till, men ... kanske, kanske får jag sitta på bänken, önsketänker Pontus.
Men det är inte bara att säga att jag är frisk - jag måste vara så bra att jag slår ut någon annan i försvaret.
Hon fick tillbaka cairnterriern Pigalle inom loppet av en timme.
ID-brickan fungerar mycket bra Att ID-brickan verkligen fungerar kan Hillevi Calvert i Göteborg intyga:
Märkning med chip är än så länge såpass nytt att det kanske inte finns möjlighet att läsa av det på den lokala polisstationen.
mm långt och
Vem som helst kan ju se om en hund är taturerad i örat.
I Skara kostar en tatuering av en hund under
:- och sedan kostar valparna
Sävehofs damlag tar en risk i år.
år.
Det blir alltså RIK-spel de gulsvarta tjejerna.
När vi nu har en vänsterhänt så är det bättre att ha henne på kanten.
HP Warta hade
Sedan blev lokalkonkurrenten Sävehof för svåra i semi, men i andra matchen krävdes förlängning.
Välkände och engagerade Claes Hellgren som heltidsanställd är vad tjejerna är värda.
l Veronika Isaksson debuterade också
Först mot Skånela
GUNILLA SKOOG
En sån god vän!
Har tur som bor i Örgryte Men Annette har tur som bor i Örgryte, där hemtjänsten ( Lena Bramfors ) inte bara kommer och lämnar mat utan också,
Eller arbetet som kontorist, utflykten till Danmark, när hon mötte kungen...
år gammal och glittrar så vackert.
?
Efter sin musikdirektörsexamen som klarinettist vid musikkonservatoriet i Warszawa begav sig Stefan tillsammans med
Det exceptionella med Stefan var att han från början var klassiskt konservatorieskolad men mycket snart även utvecklades till en framstående jazzmusiker på alla
I Borås framträdde han i många år som solistisk jazzpianist.
Andrepilotens oro och stress avtog inte och kaptenen måste därför ta ner flygplanet redan i Lyon.
Han ska också stannat kvar på marken efter händelsen - fast det är oklart vad han sysslar med, säger taleskvinnan.
Stefan Jarl, filmare, Skaraborg, " intar som rebell och motståndsman en särställning bland svenska dokumentärfilmare.
- Vad sägs om katter och får, undrade vi.
Isle of Man ligger i Irländska sjön, mitt emellan Belfast, Dublin och Liverpool.
Isle of Mans flygplats, Ronaldway, är byggd på platsen för slaget
i Storbritannien och 993 på Guernsey ) har världens äldsta kontinuerligt lagstadgande församling.
Keys härstammar.
Glen Maye i sydväst har ett högt spektakulärt vattenfall och en stig som leder ut till havet.
Men så hittade vi en överväxt husgrund, och vi insåg att under de spridda höga trädstammarnas skydd en gång i tiden någon hade haft sitt hem, och att det mjuka långa gräset hade spritts från husets trädgård.
Längs den svepande bukten står hotell vid hotell.
På
Språket dog ut i början av seklet men tas nu upp på nytt i studiegrupper och i kyrkliga sammanhang.
Jag har ofta långt från tanke till handling.
Istället gratuleras alla trogna läsare som fyller åttifem de närmaste dagarna.
Ett lustigt sammanträffande.
Mjukt och nyanserat.
i SVT
Mindre ångerfull, mera hoppfull.
För mycket och för lite lycka är också destruktivt.

parallella klasser som läste teknisk utbildning.
Vid sekelskiftet väntas den siffran ha sjunkit till
Inte informationsmöten och skolmaterial som personalen tidigare trodde.
Frågorna till dem var:
Jag skall välja medieprogrammet.
Alexandra Mebius

Jag är sådan som människa.
Jag vet inte vad jag vill bli ännu och detta är breda program.
Det blir både ris och ros lovar Ulf Karle, mannen bakom uppsättningen.
Strömstads egen Gitt Kraghe medverkar också, liksom Carina Andersson, Susanne Trygg, Christer Reveny och Tommy Håkansson.
Trots att Trollhättekvinnan annullerat sin beställning tvingades hon ändå betala över
Den kom några veckor senare och hon fick ett par veckor på sig kring jul-nyårshelgen för att annullera beställningen.
Företaget hävdar att kvinnan inte förrän över
månader senare är pyromanen fortfarande på fri fot.
Byggnaden, med
Men fortfarande vet ingen om det blir en permanent byggnad eller om kommunen kommer att slå upp en eller flera baracker.
Förra gången var det högstadieskolan som eldhärjades och polisen utesluter inte ett samband mellan bränderna.
Konsum ger upp slaget om Alingsås.
Det är bättre att glida ut, säger Britt-Marie Lydahl, personalchef för kooperativa förbundets affärsområde för Malmö - Göteborg.
anställda som för närvarande arbetar i Konsumbutiken får behålla sina arbeten men kommer fortsättningsvis att jobba för Ekströms.
En gång i tiden fanns det ju
Bums - annorlunda projekt mot droger ALINGSÅS:
Därför tar det tid att bryta igenom hemligheten och motståndet att ta emot hjälp, berättar medarbetarna i Bums.
träffar.
Men såväl tjänstemän som politiker tycker att responsen i Bums varit god.
Barnomsorgen måste spara mest Nu har tjänstemännen lämnat förslag på hur miljonerna ska sparas.
En kuratorstjänst vid Vändpunkten, där dolda missbrukare får hjälp, dras in.
Många lågbetalda kvinnor får minskad tjänstgöringsgrad och de kommer att få svårt att försörja sig.
På 80-talet invigdes en 38-mila vandringsled och
Markägarkontakterna får kommunerna ta på sig.
Gården byggdes på 1800- talet, och i
Den passerar
Så här vill elever och föräldrar att undervisningen i grundskolan skall ske i Mark:
Utredningsförslaget redovisas på barn- och utbildningsnämndens sammanträde den
I Fritsla skulle barn från det samhället och Skephult gå.
Soab ger sig inte om utsläppen Företaget hävdar att grannarna inte har rätt att kräva skadestånd MÖLNDAL:
Och det är bara ifall ärendet är en så kallad fastställelsetalan.
''Inte minst den förhärskande vindriktningen inom området föranleder särbehandling'', skriver företaget.
för alla barn.
Det var kallt och regnigt, men ändå en solskensdag för Töllsjö.
För ett samhälle utan skola är snart en död ort, sade Andersson och förutspådde att skolan kommer att locka nya invånare till byn.
Det blir klart i februari nästa år, berättade arbetschef Larry Edman.
Hans enorma sakkunskaper har kvalificerat honom till att uttala sig om allt från fredsavtalet i Bosnien till prostitution och kungahusets vara eller icke vara.
boksidor återanvänder redan publicerade texter.

Och framåt hösten kommer den, årets upplaga av asiatisk förkylningsepidemi.
Diagnos:
- Det är fri tolkning, säger Emelie efter en stunds funderande, någon sorts övergrepp har skett.
- Vi måste ha större persikor nästa gång, säger Emelie plötsligt.
Vad är det för fel på fars?
En dag låg Johan på golvet och skällde som en hund.

Mitt bland allt toalettpapper stod en chaufför som ville att jag skulle kvittera
Berättat för OSKAR HAMMARKRANTZ...
sidor.
Går på bio, har inte tid, men skulle gärna vilja.
- Jag gör inte allt, men det mesta.
Hur kan ni leva ett normalt familjeliv med era
Jag är inte en sån kille som låter tjejen sköta allt som har med hem och barn att göra.
Jag var ordblind och blev därför mobbad i skolan.
Vi är där för varann, helt enkelt.

.
Den sortens komedi älskar jag.
Född fjärde juli, Colour of money, Rainman, Top Gun, Firman, A Few Good Men, En vampyrs bekännelse, Mission Impossible.
Tunga är deras öden.
.
Båda är ensamma.
år sedan.
.
Han förklarade hur det var:
Anna Ehnsiö valde skogen framför staden och tog teaterlivet med sig.
Hon har dansat sedan hon var liten och tycker att rörelsen har sin givna roll även i talteatern; ett inslag i Totalteatern som placerar gruppen vid sidan av den upptrampade stigen.
När regiarbetet är klart kränger hon föreställningen till andra städer och fixar pengar till nya produktioner.
Anna Ehnsiö har som teaterns konstnärliga ledare valt en metod där skådespelarna sätter replikerna från första repetitionen för att de ska lägga sin kraft på kreativitet i stunden.
Från och med i dag och alla andra dagar sedan i söndags är Claes Malmberg hur ledsen som helst på en skala.
Publiken skiter han uppenbarligen i, annars skulle han nog aldrig kommit på tanken med Ronnys återuppståndelse.
Varför alingsåsborna gillar Hagges revyer beror delvis på att han avlivar de gamla figurerna och skapar nya inför en ny revy.
Men det enda som garanterat inte säljer är att vara en mes och lägga av.
I de värsta fallen är det mammas fel eller någon annan stackare som knappt varit i närheten.
Men vi är inte uppdaterade, vi har inte gjort ett skit än, vi flaxar med gamla meriter.
AV FREDRIC ASKERUP
Man orkar knappt bry sig längre, säger hon och tittar ner på Chalmersnollorna som tågande klapprar förbi och stör gatubilden mitt i middagsrusningen.
Hon hade inte målat på
tofsar.
Nu är debutalbumet ute, Eel-o-rama drive-in.
Det handlar om hjärtat.
Bli styrkta.
Hon pratar mycket om det andliga.
- Jag gillar bäst gamla Spock och Månbas Alpha, säger hon initierat.
Det är som med skrivandet och musiken, det är inte lika mycket intellekt som intuition.
- Annars är det mest skit man ser härifrån.
Motivet är först Tingeling, den lilla Peter Pan-figuren som föds ur en Lotusblomma, följd av Tingeling som väljer väg och sen Tingeling i stormen och det slutar med Tingeling på väg ut ur kaoset.
Gula.

Det är lättare för killar eftersom de har den specilla klangen naturligt, säger hon.
Vill stärka människor - Alla måste göra det som den personen är bra på.
Hon har tänt ett ljus.
Stolt visar hon upp en Star Trek-klockradio som hon kommit över och som skulle få vilken Star Trek-idiot som helst att bli grön av avund.
- Joo, ufon är alltid intressant.
RUSH Test for Echo ( Atlantic/Warner ) Efter titelspåret och Driven känns en fyra självklar.
Betyget sjunker sakta men säkert från
Här finns svänget, här finns lekfullheten, här finns de stora symfoniska klangerna som öppnar känsloregistret.
senaste skivor.
Riktigt bra låtar saknas.
.
För mycket attityd och för lite innehåll är svaret.
Numera bortgångne John Cascellas insatser på klaviaturer, dragspel, sax, melodica och allehanda flöjter saknar jag fortfarande.

Utsikten består mest av ett mastigt stenhus, inte mycket att inspireras av, och inredningen är spartansk och oglamorös.
Det är lagom till premiärerna på Jerusalem och Rusar i hans famn, där Reine har ledande roller.
Sen tar Reine portföljen och går tillbaka till Venedig.
Det kanske låter elakt, men jag blev positivt överraskad av Jerusalem.
Varför det?
- Det är något utlämnande i det här arbetet som ... det är stor skillnad när man står på en scen och lämnar ut sig, då är man ju där i det ögonblicket, men film är så helt annorlunda.
- Jo, men arbetar man med en roll, så är hela arbetet att tränga in i rollen och komma åt dess verklighet, det liv som rollen lever, och försöka göra det till sitt.
Det där att gå in i en roll talas det om i nästan varje skådespelarintervju, och man får olika diffusa svar.
- Det intressanta med teater och film är då att få en roll som överlever i sin verklighet med helt andra sidor.
- Ja, Reine Brynolfsson försvinner ju inte, utan det är att försätta sig i ... om jag var den här personen i den här situationen med den här bakgrunden - hur skulle jag då reagera?
Jag tycker alltid den rollen jag håller på med är den svåraste.
- Nej, det behöver han inte.
Man skapar sig en egen vision av rollen och historien, och för varje moment i filmen så vet man vad man gör, men helheten har man inte så stor kontroll över.
- Naeej, jag tycker ju om expressiva karaktärer också, som lever ut.
Det är ju så mycket som inte är med i filmen som har med hans karaktär att göra, det är svårt att förklara.
Hur tänker man då?
Att detta låter som ett viktigt ämne?
( Intervjuaren envisas:
För att historien är så tragisk?
Det är inte bara hemskt.
- Men ett förtroende för predikanten finns där, det tror jag.
( Lång tystnad.
Kan man ha en negativ livstro?
- Det är fruktansvärt.
Aldrig?
- Pengar är alltid bra att ha, men ... jag har haft tur att jobba i väldigt bra sammanhang med bra regissörer och fått väldigt roliga uppgifter när det gäller film, TV och teater.
Sen minns jag väldigt väl när jag såg Så vanns vilda västern, det var ju cinerama, väldigt stort.
Säger du någonsin nej till ett filmmanus av andra skäl än att du inte har tid?
Du har ingen lust att själv regissera?
Det är ju matematik det där.
Lockar Hollywood dig också?
- Hehe, du menar vilket bolag jag flög med?
Ja, även i dag, i vissa sammanhang.
- Ja, jag är lite dålig på att hålla kontakt.
- Ja, men de rev hela Annedal där jag växte upp, det var ett mord som man gjorde på så många andra håll i Sverige vid den tiden.
.
" Bild:

:
Tore i Rusar i hans famn.
Men inte om dessa kombineras med toaletter som luktar piss och ett klientel som är orsak till detta.
Snabb, opretentiös servering.
Ett litet minus för att servitören inte frågade om just den kulören var lämplig.
Slutsatsen är att San Quentin inte är ett ställe man njuter av en helgkväll på, snarare slinker in en vardag för att mätta magen.
GYLLENE PRAG Sveaplan.

Proffsigt och perfekt pastaställe.
.
Ånäsv.
.
Kryddstark publik.
Östeuropeisk vardagskrog av bästa märke.
FIGARO Kungsparken.
KLARA KÖK & BAR Vallg.
LINNÉS TRÄDGÅRD Linnég.
Retro.
Ljudlöst ställe med rökfri avdelning.
Men ingen Michelinguideaspirant.
Ordinär kinarestaurang med helt okej mat men gräsliga lokaler.
.
Men ingen Michelinguideaspirant.
Inget ställe för romantiska övningar.
Otrevlig servitör?
Flytande texmexsaloon.
i år, är gift med Martina och blir snart pappa.
- Ja, min lilla fantasibild av Victoria har verkligen de kvalitéer som krävs.
Jag köpte tuggummi.
När jag började var jag jätterädd för vad folk skulle tycka.
Jag skulle inte vilja se att det kom nån efter mig och gjorde om programmet jättemycket.
Jag tror bara jag ska göra det den här säsongen.
Därför var det kul att få chansen att göra Knesset.
.
Jag vet inte.
Rent socialt kan det vara jobbigt.
Har du prestationsångest?
Bästa Knesset minne?
Och då mår man dåligt för att man sitter och svettas i TV.
·Bebisar Åh, bebisar är lätt att lovebomba på!
Det var ju skitroligt!
.
·Napp.
och
Martina Axén är
Den stora idolen heter Spindelmannen ( som man för övrigt också kan se på Johans vänsterarm ) och den lovande karriären som boxare i 67- kilosklassen fick avbrytas efter en skada.
i repris några timmar senare.
dagar innan sitt bröllop med Annika.
Han är AIK :are och medlem av Black Army och han vet vad han tycker om " svikarna, som inte går att förlåta ".
Bild:
Det finns skäl till den oron.
Det är inte möjligt att röra sig fritt över hela Bosnien, landet är mestadels etniskt uppdelat.
Men mot all denna, förvisso inte ogrundade, pessimism måste ställas frågan:
Endast optimister vågar välja kandidater som hävdar möjligheterna till fredlig samexistens i ett enat Bosnien.
Vad kritiken gällt är att finansdepartementet under sommaren plockat bort i stort sett alla incitament som skulle kunna stimulera till mindre privatkörning.
Det är djupt olyckligt.
Och det tycks inte vara någon tillfällighet.
Att vädra mer skulle naturligtvis inte innebära att man löste alla problem men allt talar för att det skulle lindra dem.
Just nu pågår energiöverläggningar i riksdagen.
Araberna, som för första gången på många år offentligt gick emot den nuvarande politiken mot Irak, har ett moraliskt och strategiskt ansvar att få igång en dialog med den irakiska regimen.
Därför har ingen av regeringarna i området någonsin visat särskilt stor entusiasm för Washingtons stöd till den i praktiken självständiga kurdiska staten i norra Irak eller ens för det begränsade stöd som getts till de shiitiska utbrytarna i söder.
Inga fria händer Någon slags vedergällning mot Irak var berättigad, skriver New York Times:
Det viktigaste har varit att gynna nyanställningar, inte att göra det lättare att sparka folk.
De flesta förändringarna gynnar i första hand de små- och medelstora företagen, oavsett vad proffstyckare på högerkanten velat påskina.
Turordningen vid uppsägning berörs indirekt av decentraliseringen och den ökade möjligheten att sluta lokala avtal, samt av den begränsade rätten till återanställning.
De viktigaste förändringarna som sker nu är följande:
.
Anställda som under lång tid gått på upprepade vikariat skall ges rätt att kräva tillsvidareanställning.
Samtidigt förvånas man över vissa kommentarer.
Statens lånebehov har minskats med cirka
Valet är omstritt redan innan det hållits.
De lokala valen är särskilt kontroversiella eftersom de avgör sammansättningen av lokala politiska organ.
delar.
soldater, och genom att stå för drygt hälften av återuppbyggnadsbiståndet.
Lena Hjelm-Wallén Utrikesminister Kom igen, Claes, vi gillar dig Claes Malmberg är en av de största begåvningar som kommit fram på denna jord.
Jag känner Claes Malmberg och han kan beskrivas som teaterns Nacka Skoglund.
Vad kul det vore att se Ronny Jönsson försvara en snattare i rätten.
kronor i pension, ja, inte i månaden som vissa, utan om året.
Andra tvingas flytta till mindre attraktiva områden.
Allt detta kommer att försvinna och träden kommer att skövlas ( precis som på Hisingen ).
Det finns många andra ställen att bygga på.
En upplevelsemässa som Kyrkornas värld förenar på ett utmärkt sätt de andliga och kommersiella intressena.
Både svenska kyrkan och frikyrkorna står inför stora och viktiga uppgifter inom en nära framtid.
Härvan har internationella förgreningar, och även en direkt koppling till den illegala klubb i Almedal som avslöjades för
Narkotikan har smugglats in från Holland och England.
Mannens offentlige försvarare, advokat Ralph Ekman, ville i går inte uttala sig:
Trötta och ledsna fördes de sedan ombord på ett nytt plan och flögs till Damaskus, för andra gången.
- De hade fått löfte av holländska myndigheter att få åka.
Längre än Landvetters polisstation kom syskonen inte.
Han reagerade knappt.
och
- Jag talar inte illa om Sverige.
Håkan Mogren fick efter talet en fråga från publiken, som bestod av i huvudsak amerikanska företagare, och utvecklar då sina synpunkter på svenska politiker.
I stället lämpades ansvaret över på Högskoleverket.
Därför har Anne-Marie Rydell och hennes kolleger i ett par år grunnat över hur bokstäver ska översättas till siffror.
Den modellen är överspelad nu.
Men så länge vi har en konkurrenssituation måste vi ha ett urvalsinstrument.

I torsdags demonstrerade ett stort antal poliser framför polishuset i Göteborg.
Samtidigt pågår sedan i torsdags förhandlingar om det nya avtalet, som gäller för åren

- Det är en alldeles självklar sak, säger Lars Eric Ericsson.
Experter kommer att anlitas av kommissionen för att få sakkunskap eller arbeta med projekt, säger han, och rapportera till kommissionen.
- Jag har inget behov av att jämföra med hur de jobbade tidigare, säger Lars Eric Ericsson.
Under den operationen dog mannen.
" Någon ny tipp behövs inte " Flera års letande efter alternativ till Torsviken kan få en oväntad vändning Göteborg behöver inte någon ny tipp för miljöfarligt avfall.
, och Reci ( f d Graab-Kemi ) vill gärna fortsätta utnyttja området.
2_000ton kan behöva skickas till Sakabs specialanläggning i Kumla, resten är inte lika miljöfarligt och kan tas omhand på närmare håll.
Men för Edna Lidman betyder det att hon tillhör den lilla skara i världen som levt längst med en transplanterad njure.
Men allt är inte blommor, tårta och gratulationer.
:e patient.
år.
- Självklart firar jag min andra födelsedag i dag ( läs fredag ).
gånger om året.
år och en av flera
Den firman gick i konkurs.
Vintern
Det är bland annat denna aktivitet som fått några personer vid Stadsmissionen att hävda att Matti inte bara är alkoholist utan också svårt psykiskt sjuk.
På frågan om han läst psykläkarens bedömning från Sahlgrenska svarade Zöger:
månader kostat närmare
I en gran hänger en såg.
Händerna i fickorna.
" Matti hittar inget vin, han hittar istället
kom tillbaka när du är nykter ".
Och så vill han ha ett glas vin till och bartendern säger:
Vid grillplatsen ligger den gula filten och några grillpinnar.
I pannan har han ett skrubbsår.
Ett par i timmen.
Melitta skakar på huvudet, " jag skulle också slängt ut dig när du var påverkad, du var inte snäll mot din fru.
" Det är att vara medmänniska.
Då får man gå och gå och aldrig stå still ".
Han är rädd i kväll.
Matti vakar vid elden.
Han undrar var Eva är någonstans.
Och det finns inget som gör att jag kan hålla kvar dig här.
Han hade inte sovit länge på Stadsmissionen dagen innan.
Blodtrycket är okej och pulsen regelbunden.
" Marit på TMC tittar Matti djupt in i ögonen.
Då går jag.

Detta som resultat av det program arrangörsklubben Proletären FF satt ihop.
- Vi har kunnat skaffa kompletta skyddsutrustningar till
" om bara vettiga människor vinner, och vi slipper ytterligare delning av landet ".
Överskottet delas i år mellan kurdiska flyktingar och husbyggen i Kurdistan samt en sjukvårdsklinik i ett palestinskt flyktingläger i södra Libanon.
Bild:
Först misshandlade han henne svårt i ansiktet, sen våldtogs hon.
Dessutom finns ett centralt brottsregister där man kan finna liknande brott beskrivna.
Nu funderar de på att utlysa en belöning för tips som kan lösa fallet.
" Män i vita bilar " I minst
kronor för att ta emot ett protokoll?
Eva Andersson, villaägare i St Höga, är en av dem som fått brevet:
, frågar sig Eva Andersson.
Han förklarar att skälet till att alla
Vi tycker att de villaägare som har den typen av ventilationssystem borde veta om kontrollen.
- Är inte det här att reta upp folk i onödan?
kronor i skadestånd.
åriga dotter och nye fästman för livsfara genom att köra in i deras lägenhet.
De lyckades tillsammans med exsambons dotter i sista stund fly ut ur lägenheten.

I den montern finns svärden, säger han.
Det är en cirkelformad ställning med ett platt lock, somliga tror att den använts som trumma.
Hon har kokat ihop mat med vildsvin och och rötter, och hon använder hel vete istället för potatis.
procent koppar och
CURT WARÅS Visar makt.
Fortare frisk i Gråbo Hennes
- Under den här perioden har vi försökt få sjukhusen och landstingen att inse värdet av Mogården med dess höga medicinska kompetens.
Kungsbacka säger nej till västsvenskt storlän KUNGSBACKA:
Han är besviken både på centerpartiet och några av sina egna moderatkolleger i kommunfullmäktige som röstade nej.
Det kräver Hallands tågpendlarförening och de
- Pendlarna gillar inte de nya vagnarna medan långresenärerna är eld och lågor, säger han.
tågpar in.
Inte var det många namn i bridgeadelskalendern som saknades när startfältet var samlat och tävlingen blev precis så jämn och spännande som förväntat.
Björn Åström, Jörgen Lindqvist, Anders Hjelm, Åke Sjöberg och Mart Altmäe vann på
på
¤ Kn ¤ K
Klöverknekt gick till dam och när Peter envisades med ruter vann kungen och spader sakades från handen.
På klö
´ Ä D 9_8_5 ´ Kn
, blev vederbörligen dubblad och fick
straff och ännu en likabricka kunde läggas till handlingarna!
¤ K
Väst startade med klö D. När försvaret inte hittade att inkassera sina
stick så motståndarna kan få de
© K
Jubilaren Filmens Grand Old Man blir
Redan
Inledningsvis blev det även manus men framför allt blev det filmer, många och för sin tid publikkära, och när Rune genom dessa fått Sandrews förtroende dristade han sig till mer konstnärliga satsningar; Hampe Faustmans Lars Hård och Främmande hamn, Alf Sjöbergs Fröken Julie, Barabbas och Karin Månsdotter, Ingmar Bergmans Gycklarnas afton och Arne Sucksdorffs första långfilm Det stora äventyret.
Någon har sagt att man har den bästa möjligheten till ett långt liv om man är nyfiken.
Sin första insats för Öis gjorde Per-Olof Hansson
.
STEFAN BERG Inför Helgen Inga bekymmer!
Då märker du något:
Genesarets vatten blänker till i solljuset.
Jesus får mig att känna hur fel jag lever.
Man kan bli förkyld där.
Lösningen för oss är att låta Jesus ta med oss upp på Bergspredikans berg.
" När du tittar på ordet BEKYMMER kan du se ett stort budskap i själva ordet.
/Jag vet något som aldrig dör :/ eftermälet över den döde.
Saknaden däremot är känslostark, en molande tomhet.
Det viktiga är att massmedierna är med och besjunger bedriften.
De till aska brända ansågs inte kunna resa sig ur graven när domsbasunen kallade.
Den som likt kvinnan i Hässleholm inga anhöriga har får därför vackert finna sig i att bli satt i en grav som hon kommer att vantrivas i och som ingen pryder.
Han styrktes i sin tro när han hörde sin son ropa till småbarnen:
Han sa som det var.
- Nä, han är i pannrummet och bränner fakturor.
Man undrar om det alltid varit så att viktiga personer är oanträffbara.
- Träffas Sigmund Freud?
Båda skrek som galningar tills båda la på luren samtidigt.
Sarajevo är fortfarande en krigshärjad stad.
Rockmusik dånar ut över gatorna.
Västvärlden är förebild för Sarajevos unga.
Polismannen vet vem som har makten - och att SDA troligen kommer att behålla den även efter valet.
De sista striderna ägde rum förra hösten.
Foto:
" Jag har politiskt förtroende för...
och kom in i riksdagen
Visserligen har kommunerna inga pengar och lyder under skattestopp, men Lars Bäckström är inte rådlös.
Carl Bild sade vid gårdagens pressträff med svenska journalister i Sarajevo att nationalistpartierna har ett genuint folkligt stöd.
- Jag tycker samarbetet med myndigheterna och mellan myndigheterna blivit lättare de
- Det är inte första gången jag får den typen av rapporter.
- Många väljare som är flyktingar skall transporteras över till sina ursprungliga hemkommuner för att rösta, sade Bildt.
Partiet har brutit sig ut från SDA och vill bevara ett Bosnien-Hercegovina för flera folkgrupper.
miljoner av dem flyktingar i sitt eget land eller utomlands, skall välja mellan 3_398 kandidater från ett 40-tal partier.
Men tidningarna, radio och TV hänger på.
Han berättade det för Rowlands.
Det är hon som ska redigera makens anteckningar.
Nu vill också kongressen veta mer om vad Sherry Rowlands vet.
Sherry Rowlands har detaljerat beskrivit Dick Morris egenheter som bland annat innefattar intresse för fötter.
Mexikos regering tänker först besegra " terrorismen " innan den tar itu med den stora fattigdomen.
Den rike Sanchez Navarro är chef för ölbryggeriet Modelo.
Polis stod posterad utanför tidningshuset och vid Ealy Ortiz hem under natten till i går, sade ögonvittnen.
" Mexikos regering tänker med full kraft slå till mot EPR-gerillan.
De ska nu enligt regeringens förslag kopplas till anställningstid i stället för som tidigare till ålder.
år för samma person.
Men kommuner och landsting kan pusta ut:
och
Remissrunda och hearing Utkastet går nu ut på en mini-remissrunda till arbetsgivarnas och fackens centralorganisationer samt berörda myndigheter.
", konstateras att nära hälften av LO-förbundens ombudsmän och förtroendevalda pensioneras vid sekelskiftet.
Trettiotalet deltagare fick bland annat träna halkkörning och lyssna på en polis som föreläste om droger kontra bilkörning.
Det krävs trots allt mycket kött på benen för att klara det fackliga uppdraget, säger ledamoten Ulrika Widell
Det bästa resultatet blir när ungdomarna själva får välja dagordningen, avslutar Mattias Grytting.

Men det gäller att se upp så att man inte har en väldigt hög grad av automatik.
).
BIRGITTA JOHANSSON
.
Konsumenterna är förlorare Ytterst är det förstås konsumenterna som är de verkliga förlorarna.
Staten återinför varvsstödet?
Nu föreslår därför EU-kommissionen att även EU fortsätter med sitt varvsstöd - längst fram till slutet av
Men om inte det går, så utesluter alltså inte näringsministern att Sverige kan komma att återinföra ett varvsstöd liknande det i övriga EU, fram till dess att hela OECD är berett att avveckla sitt stöd.
Inte att förakta för en regering som lovat halvera den öppna arbetslösheten fram till sekelskiftet.
sänkningar av reporäntan.
Det intressanta är i stället realräntan:
Även i en internationell jämförelse är den svenska realräntan ett udda fenomen.
Det är alls inte omöjligt att de korta räntorna förblir både lägre och stabilare än de långa - så som förhållandet varit större delen av den tid som gått sedan Sverige hösten
I dag föreligger inte det uppdraget, och därmed inte motsvarande ränterisk.
Därmed är tryggheten inte alls så stor som den kan förefalla.
TT Däremot blir folkölet dyrare.
kronor per procent alkohol och liter.
När folkölet nu blir dyrare satsar bryggerinäringen sannolikt på ett nytt svagare folköl med en styrka på
år.

Häromdagen hade GP Direkt, GP:s Internettidning, drygt
För ett företag där en person centralt sköter bokningarna underlättar systemet också eftersom det finns möjligheter att skicka räkningen åt ett håll och en bokningsbekräftelse via e-post åt ett annat.
Köer ett minne blott.
procents bättre bränsleekonomi än jämförbara motorer med vanligt insprutningssystem.
hästkrafter.
Med fler Mitsubishimotorer får ni väl dra ned på antalet egna motorer?
Motorn har redan fått flera utmärkelser.
av dem är starkare, snabbare och uthålligare än alla de andra.
Se men inte röra.
Han är en glad hobbyamatör med
, som trivs lika bra, skjuter in:
Däremot blir det fart så fort någon travande kollega uppenbarar sig.
) åskådare.
, Activity är ett par år äldre.
år.
Bengt Hansson.
kronor.
Bild:
Att segra är kanske väl mycket begärt.
l Åttonde spår i försöket - oroande?
- Då krävs ett stenhårt tempo av hästarna där framme.
Men det har varit startsvårigheter alltsedan premiären i december.
- Diskussioner om ett samgående försiggår på ägarnivå, säger Ulf Persson.
usa-kanada Man kan fylla en hel bok med statistik som visar att Gretzky är tidernas bäste hockeyspelare.
Det går, av naturliga skäl, inte lika fort som under storhetstiden och passningarna sitter inte längre så säkert på medspelarnas klubbor som vi har vant oss vid att se.
.
Inför matchen mot
- Den rollen ingår inte i ert system och jag tror aldrig att den europeiska hockeyn kommer utveckla sådana spelare.
, är det troliga att nattens final blir hans sista match på den nivån.

Mike Bossy, Kanada

Wayne Gretzky

Bild:
Tusentals flaggviftande kanadensare bar dessutom plakat med texten " This is our game ", men det är inte alls säkert längre.
Kanada är hockey och hockey är Kanada, men storebror i söder har kanske funnit ett smartare sätt att utbilda spelare.
år och
Kanadensarna är beredda att hellre dö än att förlora " sitt " spel.
elitserielagen inför ishockeypremiären på tisdag.
Som vanligt.
av sina bästa poängplockare.
Flera av importerna kommer att skickas hem under säsongen, tror tränarna.
- Nu skall jag ha ett h-e i
Jag kommer väl att låta de yngre spelarna vara med i en fjärdefemma, säger Falk.
Västerås-Färjestad
Han krönte den med ett SM-guld med
.
Ivarsson bor tillsammans med Hanne Sandstad i Oslo.
år i division
En nykomling i elitserien åker förmodligen på stryk fler gånger än vad de gjort i lägre divisioner.
Ryssen ( Vjatjeslav Butasajev ) vet jag inte hur han gör, men amerikanerna ( Kay Whitmore och Michael Boback ) ska studera på universitetet.
miljoner kronor i skulder och en mycket stram ekonomi.
- Vi har ett lågt kostnadsläge med oss från division
, tog " fel " Hisingslag ett stort steg mot div
Och för Sandarna - som var obesegrat under hela vårsäsongen - gäller:
- Nej, vi behöver en poäng till, säger en samlad men belåten Lars Palmqvist, tränare i TIK.
Och så fanns Hovås med i förhandssnacket, säger fotbollsordförande Bertil Korsell.
Klass I-juniorerna, som ligger tvåa efter suveräna Gais, ska förmodligen kvala till den regionala juniorallsvenskan.
Bilder:

A ) Jenny Lundberg, Älvsborgs FF (
A )
C ) Benny Post, Qviding FIF (
dam )
B )
A dam ) Marianna Rapcsak, BK Häcken (
Men spelar verkligen fler fotboll?
Även om liraren i fråga anser sig lagt av.
tyder siffrorna på en
Det är på bredden minskningen sker.
Den göteborgska innebandyn är jämförelsevis betydligt större än den skånska.
Både Parnevik och Woosnam är
- Men det är mera troligt att båda försöker vinna och då måste jag spela mycket bättre.
Johan Ivarsson vann totalsegern i World Cup för
.
Ivarsson bor tillsammans med Hanne Sandstad i Oslo.
( TT ) Receptet Plommonkaka Platt men god blir den här kakan med höstens färska plommon.
Tumma upp degen lite mot kanten och förgrädda pajskalet ca
Servera kakan ljum med glass eller vispad grädde.
tsk kanel
Den batteridrivna permobilen är som en del av honom.
Redan den
Så snart hon får reda på ett problem tar hon kontakt med hjälpmedelscentralen.
Bland annat undrar handikappföreningarna i Lysekil hur den dåliga samordningen mellan länssjukvård och hemsjukvård ska förbättras.
kronoringår också inventarierna i tingshuset.
Turisttriangel med EKO från forntiden KUNGSBACKA:
Fjärås Bräcka står för natur och forntid, Äskhults by för allmoge historia och Tjolöholms slott visar både en högreståndsmiljö och dess lantarbetares villkor.
Men jag kan också tänka mig att lika väl som man köper en paketresa till Louisiana i Danmark, så erbjuds turister en rundresa i KungsRike med övernattning i Kungsbacka.
Ordet eko kommer från grekiskans oikos och betyder hem eller bygd.
där en annan sevärdhet är allmogebyn i Äskhult...
Vattenfall Bohus-Dal Elnät hör till de bolag som höjde priserna mest.
De skall inte lura oss en gång till, säger han.
- Vi har alltid hävdat att det var fel att sälja energibolaget och att det skulle leda till prishöjningar.
av sina bästa bilder.
Surte Fotoklubb startade sin verksamhet
Fotoklubben har svårt att rekrytera nya medlemmar.
Nya regler för representation Nu ska Lerums politiker få veta vad som gäller när de bjuder på mat LERUM:
Förra året fattade därför fullmäktige beslut om att det ska vara tillåtet med öl, vin och avec vid kommunal representation i återhållsam form.
Här finns även allmänna anvisningar för hur politiker och anställda ska förhålla sig till privatpersoner och företag, som de har kontakt med i sin tjänst.
privata sådana.

år sedan.
sittplatserna i det som från början ansågs vara en alltför stor lokal, lär vara upptagna när det stora firandet drar igång.

inre polistjänsterna i Göteborgs- och Bohusläns polisdistrikt skall bort innan årsskiftet.
, utbrister Siv Vinje.
- Hittegodset har redan försvunnit från Mölndal.
Rationaliseringarnas negativa effekter tycker de sig redan ha märkt.
Under tiden samlar de polisanställda allmänhetens sympati.
är budskapet.
Men måste det hela ackompanjeras med musik av Edvard Grieg?
Politik innebär att man får symbolisera enskilda förslag, men det är viktigt för mig att inte stå ensam.
- Jag skulle tro att de har fastnat på min ålder.
Debatten kan ge intryck av att kritikerna är ute efter dig personligen?
Tycker man annorlunda, då talar man om det.
Och när förslaget om arbetsrätten presenterades några dagar innan kongressen skapade det ytterligare oro.
GNISSEL OCH MULLER Det som retat gallfeber på LO-folket är möjligheten att sluta lokala avtal på arbetsplatserna när det gäller anställningsskyddet.
Redan då mullrade det i LO-leden.
, har ibland utpekats som ett politiskt underbarn och visst har vägen varit utstakad.
De vet hur de skall föra sig.
Vi kan inte blunda för att omvärlden förändrats och att nya krav ställs.
frågade Söderberg.
Längd:
Sambon Anders och sonen Pontus,

Otålighet.
·Nya regler vid uppsägning.
Bild:
Och vad skulle Stig Malm ha sagt?
Och jag, jag kan inte annat än skratta.
För stadsborna är Carlias niovåningars glasfasad ett avskräckande monument över boomens år.
I afton återupplever de gemenskapen med högljudda utbrott av
- Jag sökte jobb där.
Och Sanna, hon sitter i en osäljbar kåk.
Sedan gick det inte längre.
Uddevalla slåss med en norsk kommun om en fabrik som ska tillverka
Vid svensk förlust blir det i stället skattebetalarna i Aurskog-Höland som sitter torsk.
Denna idé i sann och storslagen Uddevallaanda har naturligtvis fått köpmän i centrum att gråta ut i media, men även väckt ont blod långt bortom kommungränsen.
Eller som kommunens planeringschef Lars Björneld formulerar saken:
år senare.
Ordet " varvskris " uppfanns.
Löftet stöttades av hundratals skattemiljoner utdelade av dåvarande industriministern Thage G.
jobb, varav kanske hälften i Uddevalla.
(
Om Uddevalla följt riksgenomsnittet skulle industrijobben varit dubbelt så många.
Min kvinnas biologiske far.
Tommy K ingår i Oddevolds glada, högljudda och tämligen fridsamma stödtrupp, den som kallas Bohus Bataljon.
- Drömmen är att vi tar oss upp till elfte eller tolfte plats och sedan möter Ljungskile i kvalet.
Men så sprack bubblan på sedvanligt Uddevallavis.
Bohusläningens sportsidor var rena skämtet och de lokala idrottsliga framgångarna inskränkte sig till att någon utövare undgick att hamna sist i resultatlistan.
.
Paret har det bra i dag, men i likhet med de flesta Uddevallabor har de sett sämre stunder.
Så Margareta övertalades att leta fram sin gamla farmaceutexamen och fortbildar sig nu på distans.
Svindyra blir de båda
Men här jobbar ingen som sålt
Och det var inte bara på grund av ett ansenligt mått charm.
- När jag går till verksta'n och gör en viss sak så är inte tanken att jag ska hålla på med just den grejen resten av livet.
Och ändå...
andra tjänstemän ute i Blåkulla, Uddevallavarvets ljusblå huvudkontor som blev stadshus för
Har inte behövt ta risker.
kolleger köpte Bengt B loss materialhanteringen från Volvo Uddevalla, alltså tekniken att packa skruvar och muttrar och annat fästmaterial i påsar med exakt rätt antal grejer.
Missmodets stad.
Fram till dess var han Uddevallas starke man vid sidan av socialdemokraten Lennart Johansson, han som häromveckan avslöjades med hela handen nere i syltburken.
Och så berättar han att det sas att det var Volvo som ville ha bort den stora bockkranen.
Arne Christenson:
Så Skeppsviken har förutsättningar att bli en långbänk, kanske rent av en avgörande fråga i kommunalvalet om
·Sillfisket som plötsligt upphörde med åtföljande misär.
Kulturen lever över huvud taget ett ganska gott liv i Uddevalla.
Snacka om att vara dömd på förhand.
Ytterligare cirka
Även om det hade funnits jobb till dem.

- Jag driver skolan som ett företag, säger han.
Bara en procent av Östrabos elever hoppar av utan att ha tagit sin examen.
- Eleverna måste prova på för att förstå att de faktiskt skulle kunna driva egna företag.
Om världens minsta ryggbiff på Mortens krog.
Invånare
juli
:
Största arbetsgivare

Några jättelika, nedgångna verkstadshallar.
Allt löst och flyttbart skulle väck.
Eller har de bara haft otur?
Himla bra " För
veckor börjar hon bygga Volvos fräckaste och dyraste bilar någonsin.
En bra arbetsplats, hävdar de.
Resor MIL ETTER MIL ETTER MIL Bland bergen runt Bergen är vägen poängen De flesta kryssningsfartyg som har trafik på Norge lägger till i Bergens hamn så att passagerarna kan få göra inte bara stan utan också fjordarna och den vackra skärgården.
Fedje strax norr om Hellesöy har ett av dem.
kilometer lång.
Vägen följer fjordens strand fram till Höyanger, där den rekordlånga vägtunneln tar vid, för att sedan slingra sig mellan vatten och fruktodlingar upp till färjeövergången vid Hella.

kr; från Bergen
år sedan grävdes ruinerna fram.
Dessutom ett rikt fågelliv.
ROLF BLOMGREN Packat Kackerlackan Apollo tar
kronor.
I så fall:
Bilen kostar
Då händer det saker i den stora
liter omsätts snabbt om vi är alltför körglada och inte passar högerfoten.
Det senare innebär att vi inte ens behöver slå igen luckan, utan det är bara att föra den ner mot sitt stängda läge så träder en motor in och drar igen den.
Automatlådan bidrar till bekvämligheten och när vi vill ta över växlandet drasr vi spaken i sidled och får en manuell låda - där dock elektroniken håller ett vakande öga över våra konster.
Ja, det finns mycket att säga om denna
Men så är det priset.
saker vi hängde upp oss på.
.
hästar till en 30-ventilers
Passat kommer även att finnas i en fyrhjulsdriven version med VW:s permanenta syncrosystem.
Börjar håret bli grått?
Även där spelar han huvudrollen, Ingmar Ingmarsson, son till traktens storbonde.
Bille August står för både manus och regi i Jerusalem.
För Stockholms stadsteater har han och engelsmannen Simon Norton skrivit och framfört olika nattkabaréer.
.
SPEXARE.
Kanske var det tack vare den sångträningen som han fick spela rockstjärna i Klättrarens röda öron.
terminer, Fritiof Nilsson Piraten i tidigt 1900-tal, Kejsaren av Portugallien och nu senast Jerusalem som båda utspelar sig i slutet av 1800-talet.
När jag bodde i Mölnlycke var jag scoutledare, spelade fotboll, handboll och bordtennis.
På väg ut till Landvetter flygplats stannar Ulf Friberg och fotografen för att ta en bild vid Råda säteri.
Britt Nedestam Ulf Friberg Född:
film, TV- och teaterroller.
Vi fångade honom på Råda säteri i Mölnlycke, beläget bara ett stenkast från det radhusområde där han växte upp.

Ty klubben förefaller vara starkare än någonsin.
dygn av hårt jobb för de inblandade i denna numera nästan helprofessionella verksamhet.

I år ökar bidraget, enligt prognoserna, till över
Eller alltihop.
EXIT RUUTTU.
tjänstgöringsmånader, sålunda.
Hans tid var förbi.
- Ingen enskild individ är större än laget.
Faxet som skickades över Atlanten, meddelade följande:
mil- joner riksdaler på en silverbricka och hade ingen möjlighet att backa ur.
Thomas Sjögren, f d Frölundaforward, känner honom.
dagar senare var det dags för revansch.
Till sin hjälp har han flera tidigare Frölundaspelare, Kellgren, Janne Carlsson, Ulf Labraaten och Benny Westblom.
Vi har passerat den mängd som CSKA Moskva visade upp i mitten på 80-talet.
Kryddan hämtas utifrån.
namn, som kontaktats av Frölunda:
De nyskrivna representationsbestämmelserna tillåter övergångar ända fram till årsskiftet, summerar Gustafsson.
Falk från Kungsholmen regerar, Blomsten från Nacka och " Henke " Nilsson från Österåker är personer som övriga lyssnar på.
Christian Ruuttu var Frölundas färgstarkaste spelare - lite för färgstark för att behaga alla.
Ju fulare desto bättre, ju mer mönster- och färgmixer desto roligare.
Har man tur kan man göra kvalitetsfynd, för visst är det ofta skillnad på både sömnad och material mellan lågpris- och märkesvaror.
kronor till en ljuvlig sammetssjal för
Rosor och senapsgrönt.
Blanda gärna ränderna med lite rosor.
Hatt (
Den är lite förmer än andra ställen i sin genre, åtminstone på ytan.
Och vad sägs om en sexrätters lyxmiddag för
dumplings, vilket är ett slags kinesisk ravioli fylld med köttfärs, purjo och vitlök; milt men mäktigt.
Ingen frityrsmet som störde kontakten mellan de stora, fasta skaldjuren och smaklökarna.
varmrätter
Det här är synen som möter den som via Ho Bugt väjer in i Esbjergs hamn på Jyllands västkust.
Härifrån upplevde han i svindlande ögonblick mötet mellan sand, hav och himmel så intensivt att han beslöt sig för att bearbeta det han erfor.
gestalter, för att åter bli
Ett annat förslag var att placera den på ön Fanö utanför Esbjerg.
mil från Esbjerg.
Och efter Aftonbladets
Och 16-åringen själv säger, nu när Högsta Domstolen tagit upp fallet, att det var en olyckshändelse och att Gerard Gbeyo själv råkade springa emot hans kniv.
Och kvar i Elfenbenskusten hade han en fästmö som väntade barn och en mor och en far och systrar och bröder och en stor släkt.
Rätt i hjärtat.
När Claes Hylinger fick frågan av museiledningen vilket föremål i samlingarna han tyckte mest om valde han de
Lohanerna, heliga män, fiendens förstörare, Buddhas personliga lärjungar, har en egendomlig förmåga att påverka atmosfären.
Ett av hans favoritmuseer lär Musée de Cluny i Paris, ett litet museum i hörnet av Saint Germain och Boulevard Saint Michel.
Catarina Testart Läs mer om Röhsskas utställningar på Gränslöst.
De är gjutna i järn och sitter klädda i långa dräkter, i meditationsställning med fotsulorna uppåtvända.
Det har begåtts förbrytelser för vilka det inte finns några adekvata straff på denna jord.
Det förra valet måste komma före det andra eftersom Clinton måste proklamera en seger.
saker med andra, upprepade de hela tiden att något gemensamt liv inte är att tänka på, utan bara ett liv bredvid varandra.
Stojan Cerovic Övers:
De som gjorde det hela " vulgärt " är borta och försvunna.
Det var bråttom således.
Nästa stadium i etnologins utveckling började kanske med Åke Dauns Upp till kamp i Båtskärsnäs (
Nu är det individen, hans roller, hans livsstrategier, olika scener han går och in i, det är koder och tecken, symboler.
Frågan är varför?
KENT LUNDGREN Tecken att tyda.
Alla små prickar på den stora ytan är målade inom en liten ruta, ibland är prickarna större och tätnar då till en molnform.
Himlen i sig är inte intressant, den blir i sin tur en bild av en bild som etsat sig fast på näthinnan och som kan återkallas i bilden.
Bild:
I Stockholm har monologen sedan länge haft en egen festival.
I övrigt har The Mega Monoshow svårt att leva upp till sin svulstiga titel, något som också kan ha med dagsformen att göra - torsdagens föreställning drabbades av en rad inställningar.
Så blir Den starkare, som måhända var tänkt som en nödvändig prolog, i själva verket aftonens behållning.
Det är inte alltid man som publik känner sig så behövd.
Amerikanen:
Men, kul lät det.
Här finns inga skära, ljusblå eller pistagegröna nyanser.
Men i själva verket är ladan helt stabil, förklarar Anders Wilhelmson som också låtit lägga brädorna lite snett över varandra med olika stora glapp emellan.
TV-team, av vilka några i går skymtade i den Nordiska paviljongen.
Hon har studerat dem noga och det märks när hon nu gått över till skulptur.
För mig är kon mytologisk, hon symboliserar det psykologiska, människans dolda känsloliv, säger Petra Gunnarsson, som också deltar med en skulptur av fotfilar - vardagssymbol för fotbadet, en reningsrit.
Ursprungsbilden i hennes arbeten, ansiktet av en skulptur, tog hon i Mexiko.
HELENÉ FURNESS Sitter fint.
Här visas välkända mönster och traditionella linnehanddukar som hängt i de flesta kök.
Inför firandet av sin egen 80-årsdag har museet bett "
Jag väljer Rietveld.
Tänk på att bo någon annanstans, ha ett annat liv, prata ett annat språk.
Vad är en flykting?
Biter ihop och kämpar vidare för man har inget val.
I förra veckan var de i Prag för idolens världspremiär av HIStoryturnén.
Det var lycka.
Jag tänkte " My God, vad ska hända?
Lyn:
Ett av mina minnen därifrån är Michaels leende.
.

Om jag vetat då hur vänliga fansen är hade jag gått utan att tveka.
Man lever bara en gång.
På Earth song grät jag.
Alla:
Fotnot:
Har man och
minuter senare - vi sladdar på grusparkeringen till folkparken.
Man stajlar ju sin egen bil, vill att den ska se så bra ut som möjligt.
Alla flabbar.
stycken lampor sisådär, sedan var det värst stereo ... och så vidare.
- Vi har varit med i Bilsport, förklarar de stolt.
Och på väg hem så skär växellådan i Christians japanare.
- Ja, för rätt pris är allt till salu, säger Jonny.
Nyregistrering förbjöds men alla epor får rulla till skrotning.
Förrförra veckan berättade vi om Konserthusets nya ungdomssatsning, som innebär hyfsat lätttillgänglig klassisk musik för ett hyfsat pris.
om du studerar men är över

Ring runt, leta rabatter, jaga din svensklärare.
Annars hade jag missat frukosten, säger han och skiner upp.
- Vi hade hinkar som avlopp och levde i fattigdom.
Då är man ingen frihetskämpe.
Och den typiska brottslingen i Sydafrika är en ung svart man.
Malusi Gigaba tror på de unga.
Själv siktar Malusi Gigaba högt - så högt det går.
år.
republik Yta:
Engelska, afrikaan och
Den åsikten vädrade Malusi Gigaba, ledare för ANC:s ungdomar när attityd träffade honom i Sydafrika.
Ja, ingenting alls.
Jag ville inte fly.
Mamma skulle stanna kvar.
Han vägrade att fly.
Ha de skönt och bada och sola, sa mamma innan vi åkte.
Det enda vi kunde göra var att ringa olika radiostationer och skicka hälsningar.
år sedan var min pappa med i en gerillaorganisation som var emot den irakiska regimen.
För om man blir upptäckt så skickar de en till södra Irak och där blir du antingen hängd eller grillad.
Och hon träffades av splitter så nu är axeln helt förstörd.
Efter det att Saddam började förstöra alla byar i Irakiska kurdistan med kemiska vapen kände de att det inte gick att stanna.
Sen kom jag till min mamma och pappa.
.
Vissa helger jobbar han som pizzabagare.
Det var inte bara högtalarna som byttes ut när Björn och Benny kom till stan.
Nu var det inte riktigt så.
kronor.
Jag trodde ju att affären var avslutad, men det kanske den inte är.
De gamla mixerborden hade för få kanaler.
- Nej, såvitt jag vet används de inte i dag.
Men vi har en som är intresserad av att köpa dem.
Senast i prisbelönta Michael Collins.
När han friges blir han den store organisatören av frihetskampen.
Under kampåren tillhörde hon Collins underrättelsetjänst och hon har i viss mån inspirerat till figuren Ned Broy i filmen, berättar Neil Jordan.
Inte mycket för en film av denna typ och dimensioner, men på Irland var det inte svårt att få medarbetare och statister för lägre kostnad än normalt.
Men eniga i sin aversion mot Michael Collins är såväl John Mayor som Gerry Adams.
Marvin Hamlisch Medverkande:
Inte som solister, utan som " en i ledet ".
dansare och man upptäcker att man sitter där i salongen och kollar de sökande och funderar på vilka man själv skulle utse.
Orkestern under Jan Rydesjös ledning ger bra stuns åt Marvin Hamlischs musik som rymmer flera fina melodier.
TORE LJUNGBERG
procent.
, säger Tom Lundgren, radiochef i Göteborg.
- men ungdomen sviker oss.
procent P
har
Närradion har i Göteborg totalt en procent.
KRISTINA TORELL
och ett halvt år sedan.
Enligt Elias ger Modern Cartoons system mjukare rörelser än ren datoranimation.
Han blåser liv i den, ger animationen en själ, säger Elias Tomas Bolme kommer in i studion med små bitar av reflextejp i ansiktet.
personer, att till exempel använda en skådespelare för ansikte och röst och en dansare till kroppen.
Hundens bäste vän.
Och precis som vanligt är det flera vita kuvert, men inget till mig.
Men inget får jag tillbaka.
Sweden och Switzerland låter väl ganska likt, kan jag tänka mig.
Varken skrivit eller ringt.
Det är mycket möjligt att jag får ett brev, i dag.
kvadratmeter fördelade på
Är kampen avgjord nu?
håller dock de flesta för osannolikt.
Sir Norman anser inte att skyskrapor i London är ett stilbrott.
Illustration:
.
Hongkong har i den egna kassan närmare
Hongkongs politiska ledning försöker även slå an en optimistisk ton när det gäller den ekonomiska utvecklingen.
Oron i Hongkong är stor inför överlämnandet till Kina.
Men bara för att rösta.
Och kanske kan jag återvända för gott efter valet.
Muslimska och kroatiska flyktingar från Republika Srpska är inte välkomna tillbaka.
De bussar som skall transportera väljarna är i stort sett tomma och Meho Dzindos buss avgår inte på utsatt tid.
Många slaver i Bosnien-Hercegovina konverterade till islam under den turkiska ockupationen och turkar är ett serbiskt öknamn på bosniska muslimer.
Han har tagit på sig glasögonen.
En storvuxen polisman pratar med en flykting om gemensamma bekanta.
Meho Dzindos besök i Sokolac varade i
Inte sedan han deporterades från serbkontrollerade Sokolac för
Vallokalerna öppnade klockan
Kommunalval skulle också genomförts i går, men på grund av omfattande manipulationer av registreringar av väljare sköts valet i landets kommunfullmäktige upp.
Och Clinton jagas av rykten om att han döljer en sexuellt överförd sjukdom.
Clintons lungor är i " god kondition ".
- Men han testade sig bara för att få en försäkring beviljad, sade McCurry.
men höll det hemligt.
Malika Najoeva röjer i bråten av krossat tegel, kakelskärvor, förvridna armeringsjärn, flisat trä och bohag täckt av grått cementstoft.
Sonen Anzor,
- Här bodde vi i
Det svaga dagsljuset gör honom randig.
månaders krig.
Det norska fältsjukhuset i Novja Atagi, sydväst om Groznyj, är också i full gång och genomför dagligen operationer på patienter med krigsskador.
Familjeband, släktskap och klantillhörighet är starka i norra Kaukasus men många saknar pengar och kan inte klara sig utan utländsk hjälp.
På marknaden säljs bensin i flaskor för
För ett kilo druvor får man betala
Allt blir nog bra igen, hoppas Larisa Livovna, en universitetslärare i franska.

På Lenintorget bor Zina Evmurzaeva,
I
- Men jag vet inte om byggnaden är kvar, erkänner Alexandra som vill ha jobb igen och tjäna pengar.
månader gamla dotter, i en byggnad med
Orsaken är att budgeten från och med nu presenteras och riksdagsbehandlas under hösten i stället för våren.
Sverige tillhörde " spagettiligan " Förslagsanslagen, i kombination med en nästan obefintlig avstämning under löpande budgetår, placerade Sverige på en av bottenplatserna i den utredning som för några år sedan jämförde budgetprocessen i olika länder.
Uppföljningen av budgeten skärps också.
sattes till
Våren
åren.
Dels statsskuldsräntan, som visserligen får ett utgiftsområde men ingen ram.
.
I propositionen föreslås bland annat lagstiftning om utgiftstak och utgiftsramar ( se artikeln intill ).
Speciellt orolig är man över förslaget att utifrån enbart prognoser låta regeringen hindra att anslag, som riksdagen beslutat om, används.
Lage Andreasson, vald till ordförande i PRO med röstsiffrorna

- Men vi kommer att lägga in en högre växel för att få de etablerade partierna att ta in pensionärer på valbara platser.
år, hur länge blir du kvar på posten?
De remissvar som är positiva till att inrätta styrelserna på försök hänvisar till att undersökning efter undersökning visat att elevinflytandet lämnar mycket i övrigt att önska, skriver Dagens Nyheter.
På i stort sett all mark som kunde vara aktuell för affärer utanför centrum har butiker nu öppnats.
Det hävdar IT-kommissionen i en skrivelse till regeringen.
åren.
Hittills har straffen för miljöbrott varit relativt låga.
Det blev bara
Polishögskolan har ett drygt år haft åttaveckorskurser i miljöbrott.
Det åtskilliga år försenade förslaget till ny miljöbalk lär inte hjälpa särskilt mycket.
Men nu är den rätten hotad igen.
Framför allt beror det på att segregering är ett så mångtydigt begrepp.
Tyket Känns livet tomt, meningslöst och utan glädjeämnen?
Det visade sig att LO-ledningen i ett hemligt brev till regeringen varit beredd att gå ännu längre i förändringar och till och med tumma på de heliga turordningsreglerna.
Journalister ställde frågor om obetalda räkningar och riksdagsgruppen tyckte att hon hade fått för stort arbetsrum.
Någon ny symbol har kd dock inte lyckats få fram.
Mona Sahlin dolde inte något djup bakom den folkliga, lättsamma ytan, hävdar Svenska Dagbladets ledarsida ( ob m ), apropå Sahlins bok:
Att det över huvud taget gick att åstadkomma visar framför allt en sak:
I fredags publicerade vi en intervju med Mona Sahlin och ett utdrag ur hennes nyutkomna bok Med mina ord.
Hon retade naturligtvis gallfeber på många av dem som traskade på i skymundan, långt bort från strålkastarna, makten, limousinerna och de beundrande blickarna.
MONA SAHLIN TVANGS att avgå.
Medierna fick inte Sahlin på fall.
Det är som om man tar igen allt det där mänskliga som man inte riktigt hann med ", sa Mona Sahlin i GP och fortsatte:
Annars kommer det snart att visa sig att regeringen Persson i sin ödesfråga står utan kläder - " i bara mässingen " så att säga.
Det överskuggande är nämligen att ingen riktigt vet vad anställningsskyddet betyder för arbetslösheten.
Vi kan således inte ens vara säkra på huruvida arbetslöshetsnivån - om den nu skulle förändras - skulle minska eller öka.
).
Det finns med andra ord inte några entydiga samband att hänvisa till.
procent.
I de mer demagogiska delarna av debatten kan det bli något i stil med att " tiden kräver " en " modernisering " av arbetsrätten - vilket märkligt nog blir detsamma som en urholkning av anställningsskyddet.
När den senaste borgerliga regeringen förlängde tiden för provanställning och gav arbetsgivarna möjlighet att undanta
I bara mässingen Den biträdande arbetsmarknadsministern uttryckte vid presentationen av det nya förslaget en förhoppning om att man därmed lyckas avföra arbetsrätten från dagordningen för lång tid framöver.
Den biträdande arbetsmarknadsministern Ulrica Messing uttryckte vid presentationen av det nya förslaget en förhoppning om att man därmed lyckas avföra arbetsrätten från dagordningen för lång tid framöver, skriver professor Furåker Fria Ord Svenska ungdomar vill läsa humaniora Den 4 september redogjorde Rapport för Carl Tamms senaste utspel, när det gäller utvidgningen av nya studieplatser inom teknik och naturvetenskap vid högskolor och universitet.
Om en liten procent ändå anmäler sig på grund av de förmånliga ekonomiska villkoren, så återstår det att se hur de reagerar efter ett år, då de väl rimligtvis inte får fortsätta på a- kassan.
MAJ KULLENBERG Fil kand Fria Ord Militärt vakuum kring Göteborg Låt oss jämföra försvaret i Stockholmsområdet och i Göteborgsområdet så som det kommer att se ut enligt försvarsministerns förslag.
.
bort, tvärt emot ÖB:s rekommendation.
är helt oacceptabel.
I en tidningsartikel kunde man läsa:
Är detta verkligen rätt?
NILS SVENSSON
Efter broderns död har han hela tiden kämpat för att få en fullständig redovisning av reparationen.
kronor, den summa som Björklund hela tiden begärt.
Lewensjö uppger att det finns flera ärenden med klagomål, men han vill inte gå in på om det även där kommer att betalas ut skadestånd.
år att ha uppdrag som god man.
En person som inte kan ta vara på sig själv, sköta sin ekonomi eller hälsa, kan få en god man utsedd genom kommunens överförmyndarnämnd.
.
När Volvo presenterade sin första framhjulsdrivna bil, Volvo
ES.
.
lades ner förra året efter
som tillverkas, så tas beställningar emot.
Volvo
Det säger Sören Angbo i polisfacket efter turerna med den avsatte polismästaren Morgan Kaldrup.
Sören Angbo:
Nu måste vi snarast sätta oss ner och reda ut den här soppan.
- Jag sitter i samma korridor som länspolismästaren och jag har aldrig sett någon som blivit uppkallad och fått skäll, säger han.
närpolisområden.
Men den kan också vara en dyig pöl eller ett
sätt att klaga på taxeringsvärdet.
I hela landet finns
Det blev
Vilka möjligheter har då den klagande att få gehör för sina krav?
CURT WARÅS och SKATTEFÖRVALTNINGEN Teori och verklighet.
Övriga hus i strandläge har sålts som fritidshus.
Torwald har också granskat
såldes för
Tomtens andel av det totala taxeringsvärdet var år
- Husets värde går efter poäng, men tomtvärdet?
- Hur har man kommit fram till detta värde, frågar sig Torwald.
vägar till lägre fastighetsvärde
Intyg krävs om buller eller radonnivå och helst offert på renoveringen.

Vid en syn på fastigheten kunde experterna tidigare hitta plus de kvittade mot dina minus.
De är alkoholister.
En tredjedel av de tillfrågade personalcheferna säger sig inte ha stött på några missbruksproblem överhuvudtaget.
De flesta uppger en till
:an och väntar, säger Björn Brobeck och tillägger:
Så här tyckte en av de intervjuade:

Har villan sjöutsikt blir taxeringsvärdeökningen
I Danderyd
- Jag är också helt övertygad om att många av ren rädsla tar upp värmepump i sina deklarationer trots att dessa ska klara minst halva värmebehovet.
Han fick hård kritik på Obligationsdagen i Jönköping i veckan, en träff som drar drygt tusentalet deltagare.
miljarder i obligationer men bara
Förra söndagens rapport om makarna Johansson som vägrades avdrag för dubbelt boende har rört om i grytan.
Han är drygt
kronor mellan klockan
Boende med boendekort har svårt hitta ledig plats Den stora nyheten är ändå att den så kallade högtaxetiden förlängs till klockan
Kommer du att parkera i Vasastan när det blir dyrt även på kvällarna?
Det är nog dags att skaffa boendekort.
Och än har hon inte tröttnat.
Som skåpbilen där p-dosan är satt på fel taxa,
Nu blir det dagens ros!
Han får minst en bot varje dag och han betalar dem aldrig.
Alternativet är att " tempa " bilen, vilket betyder att man skriver upp i vilket klockslag däckens ventiler står.
-
klagomål angående parkeringsböter inkom till polisen förra året.
Alla hjul ska vara innanför strecken.
Vid det tillfället togs förslaget tacksamt emot av universitetsstyrelsen.
En lösning som i sin tur en överväldigande majoritet av professorerna och samtliga prefekter, ledare för institutionerna, sägs stå bakom.
poäng ( i dag
Bild:

I varje verksamhet ska energi, råvaror och andra resurser utnyttjas så effektivt som möjligt och i enlighet med kretsloppsprincipen.
Alla, såväl politiker som chefer och medarbetare, har ett ansvar för miljöfrågornas hantering.
Varje verksamhet ansvarar för att politiker och tjänstemän informeras, utbildas och motiveras så att de, genom ökad miljökompetens och miljömedvetande kan utföra sina arbetsuppgifter på ett miljömässigt och ansvarsfullt sätt.
I varje verksamhet skall forskning och utveckling inom miljöområdet ses som en resurs.
Sjöfartsrådet från Åland vägrade att ge upp trots att segelfartygens tid sedan många år var ute.
Han var känd för att vara snål.
Gjorde en försenad bröllopsresa På denna sista resa hade Viking ett trettiotal passagerare, missionärer som skulle till Owamboland i Sydvästafrika.
veckor kom Viking ur stormbältet och kunde börja en ganska behaglig segling söderut.
I juli kom hon till London för lossning och där lämnade Lasse Törnblom skutan.
års jargong på kajen Han har inte särskilt många likheter med TV- seriens förebild mer än flinten.
Hejdlöst.
- Jo, säger han, det kan naturligtvis vara frågan om mobbning och det gillar jag inte.
Så han vill förtydliga det här med att hamnarbetare var nummer eller smeknamn, sällan något annat.
Mutor, sprit, cigarettlimpor för att få en bra båt.
Själv klarade han sig relativt bra undan tråkningar under åren, förutom det där med flinten och Kåjjak förstås.
" Ormtjusaren " - blev ormbiten på en bananbåt.
" Hagaskräcken " - storväxt man från speciell stadsdel.
ELEONOR EKSTRÖM-FRISK
Han tar av skyddsmasken han bär, för att inte andas farliga ångor, tar ett steg bakåt och tittar fundersamt på bilden av en flicka med blont hår han håller på att skapa.
- Var och en har sedan gått hem och gjort skisser på det man vill göra, så har vi provmålat på masonit, kritiserat och berömt varandra, berättar Per Englund.
Folk som passerade genom tunneln under målningen gav enbart positiva omdömen.
Ett projekt för att minska klottret i stadsdelen.

- Där föddes han.
På andra sidan fanns pappersbruket i Göta.
Nyström kom till en stad som sjöd av utveckling efter kriget, varven sjösatte ett fartyg var tredje vecka och Volvo expanderade.
Per Nyström föll för argumenten och gick emot tidigare instanser.
Det började med att ett ångkraftverk ( som senare blev ett oljekraftverk ) skulle byggas och Per Nyström hade bestämt att Stenungsund var det bästa platsen.
" Då är Stenungsund lämpligt eftersom vi just bygger en oljehamn där ", svarade Nyström.
var han kommunalman, de sista
Det fick vi ordna.
Och bostäderna som ligger
Per Nyström fick under sina sista år som landshövding ta itu med nya problem.
Sin gärning utförde han i ett samhälle, där svaren var tydligare än frågorna och föreställningarna om tillväxt och teknologins välsignelser ännu var självklara och allmänt omfattade.
.
Bland annat Historieskrivningens dilemma (
.
per år.
Nu är det för- samlingshem.
Någon dialekt går inte att spåra.
i Moskva är något hon bevarat varmt i minnet.
Efter Ryssland styrde hon kosan västerut och hamnade i Göteborg.
- Då fanns det pengar, konstaterar hon dystert.
På fritiden ägnar hon sig åt att översätta böcker och har också ett eget litet bokförlag.
Hon både arbetar som översättare och har eget bokförlag.
Joakims framtid var ljus, den var utstakad i linje med hans egna mål och ambitioner och vi som medarbetare stod fyllda av förtröstan och betraktade hans energiska insats på väg mot framtiden, när den alltför tidigt avbröts genom en tragisk olyckshändelse.
Bologna är en stad med arkader, å vilka arkader och vilka serveringar under arkadtaken och vilken intensivt öronbedövande vespatrafik, man får skrika för att servitören ska höra, för det kommer en buss också, hela tiden kommer det en buss.
Jag ser den tydligt.

Utan dem skulle de flesta servitriser, pizzabagare och fotbollsspelare bli arbetslösa.
Problemet var att inga av de vanliga lagarna är så stränga att polisen kan ingripa mot fredligt trängande ungdomar.
Detta får nog anses som en human bestraffning, speciellt med tanke på att den ursprungliga boten var
Bättre alltså med tystnad, den retar i alla fall ingen.
Country bör alltså undvikas, speciellt i känsliga ögonblick och i synnerhet av butiksägare och kvinnor som är gravida sedan mer än
kl
februari, för
Enligt Billström har Telia informerat sina kunder via den broschyr som medföljde teleräkningarna i våras.
Vad som fått Telia att så brådstörtat byta rabattsystem att uppgifterna i telefonkatalogen inte gäller, har Billström svårt att svara på.

Mauro har dock varit här flera gånger tidigare, han har en bra bild av travsporten i Sverige.
Nu finns styrkan där.
Crowning Classic har i år vunnit
- Jag vet att min häst är stark, och jag hoppas att vi får vara med i Prix d'Amerique i januari.
Då,
handlade det om lång distans, från
heat, säger Stig H Johansson.
år efter premiären kliver alltså gamla och lite trötta Åby Stora Pris in i en ny kostym.

Om Åke Svanstedt vinner försök och final med Zoogin i eftermiddag inkasserar han
bästa hästarna
:s vinnare.
Tung bana och startbilen blev kvar i garaget.

Legolas -
Lyon -

Att med små resurser göra en lokaltidning
Lite kaxigt kallar den sig redan för länets största tidning, ett utrop Hallandsposten stod för en gång i tiden.
Därför har ett flertal meriterade och erfarna journalister knutits till tidningen.
Var man annonserar handlar delvis om prestige.
Ägare:

Senast ikväll måste bordtennisens nya elitlag, Istrum från Västergötland, hitta en spelare från något EU-land.
år som fordras.
Undantaget är Istrum självt.
Fria Ord Lokal Bilfritt centrum?
De trånga gatorna är gjorda för hästkärror och inte för biltrafik.
Nej, kommunens politiker och Ove Krafft är nog överens om enkätens gränser.
Sätt ut bekväma soffor och pryd torget med blomsterarrangemang.
LASSE ANDRÉE
Mot Åtvidaberg i somras hoppade han in och avgjorde i slutet av matchen.
Skolskjutsdebatten i Helgered har tagit en ny vändning.
" Det borde också vara ett känt faktum för er att diskussionen gällande era barns skolskjuts nu har blivit en mångårig följetong där historien upprepats år efter år ".
timmar i skolbussen eftersom chauffören inte visste var hon skulle av.
Det finns inget utrymme för sånt här!
Just nu håller Borås kommun på att komplettera en ny ansökan hos vattendomstolen.
Borås kommuns provborrningar efter vatten i Bollebygd skulle annars varit igång nu.

- Drygt
I programmen skall också utblickar göras till spanska och tyska ligorna där svenskar spelar.
.
Ingen lyckades få
Vann gjorde Dream of Goal och Tommy Hanne', som lyckades ta sig förbi ledande Kevin D.
Brown Demilo var helt enkelt för bra.
kilometer och det visade sig riktigt.
I dag skall Kung Åke och Kung Zoogin försöka återupprepa förra årets seger i Åby Stora Pris.
Svanstedt har kört
miljoner.
miljoner för att klara det nya gränsvärdet
.
och
sjönk utsläppen successivt till rekordåret
första månader.
miljoner och vi satsar alltså under
I dag invigs ett hus för alla, den nya Munkegärdekyrkan.
Det får inte finnas några vattentäta skott mellan olika grupper.
- Det blir nog helt andra rytmer än vad vi är vana att höra i en kyrka, säger Stig Jarlby.
miljoner kronor.
ANNETTE FRIBERG Genrep på stående fot.
I fotbollstokiga Degerfors måste det vara ett helsike att leva om man inte är fotbollsintresserad.
- Det var mest bandy förr, konstaterar Bertil " Åsa " Persson.
Det var mycket Kanada i första halvlek.

Kanada slåss om en kvalplats mot fyran.
Per är brorsa med " Mål-Otto ".
- Då hinner di göra
mål hemma.
Div
I ett annat Kanada är fotbollen på väg att ta över Edmonton:

, varav ungefär en tredjedel utgjordes av tjejer.
Samtidigt var i hela Kanada
Ett annat är att när EM spelades i Sverige för
RALF BÖRJESSON På gång på gräs.
Men nu är han tillbaka.
- Allt ser jättebra ut, säger tränaren Olof Engelbrektsson.
- Svårt att hitta känslan och det är klart att vi förlorar på det här.
Postkontoret i Surte räddas.
erfarna och för Surteborna välkända kassörskor.
- I Surte bor de flesta av Ales pensionärer.
Vi har inga vakanser.

- Vi tjänar flera miljoner per år på att inte hyra in oss i externa lokaler utan i stället ha verksamheterna i våra egna fastigheter, säger Jan Mattsson vid Älvsborgsfastigheter.
Ett aktuellt exempel är att man inte längre skall hyra lokaler för länsmuseet av Vänersborgs kommun utan museet skall in i egna lokaler.
Landstingets nya policy att flytta från hyrda lokaler kan liksom i fallet Swedenborg Center i Trollhättan drabba privata fastighetsägare med årliga mångmiljonförluster.
År ut och år in ligger " de snåla smålänningarna " i topp när det gäller att handla mest, störst - och dyrast?
Sömniga ledare och en rädd styrelse föreföll nöjda med det man hade.
stockholmare (!), lockades till 036-området.
Egentligen var detta en - ur flera aspekter - omöjlig affär att genomföra.
Han presenterar ännu ett argument för att skynda långsamt med " Bosmaniseringen ":
Riksdalerna verkar stanna, alldeles oavsett hur många nyförvärv som kryper in i det slitna omklädningsrummet i Rosenlundshallen.
o
:

,
Man ska leva för sitt hockeyspelande och inte se det som en bisyssla.
- Och för Färjestads del kan det betyda mycket.
l Med så många nya spelare - kommer vi att få se annorlunda Färjestad i vinter?
värmlänningar i truppen, men det finns mer att göra.
Håkan Loob.
Pressa ner vitlöken.

krm salt
Kanada råkade ut för

varv,
Det innebär att vi under cykeltävlingen
Det handlar inte bara om att göra något bra.
- Inte omöjligt.
cyklister är anmälda.
Elizabeta Zemljic är ganska liten och späd, klädd i klänning utan trendsnitt.
Samtidigt är platserna lika utsatta; också Rosengård är en ö som erbjuder både trygghet och fruktan.
För Elizabeta Zemljic har teatern inneburit en ritt ut ur förorten, undan förväntningarna där hemma.
Nästa höst ska de
Integration:
Så är det där man lever i sitt:
Förorten.
Som individ blir man anonym i samma stund man lämnar stadsdelen.
Det tycks som om det mesta just nu rör sig i fel riktning.
- Självklart.
Om dig själv och dina visioner.
" Förortsdramatik i Malmö City " är hennes idé.
Om han blivit en annan är svårt att säga.
En lätt vridning åt det absurda, och romanen får en helt annan styrka och intensitet.
Förhoppningsvis får Svante och Judit någon gång en andra chans.
Trettio år senare heter ett TV- program i färg Speciellt.
När jag häromkvällen såg Speciellt såg jag det med febriga ögon, vilka ofta är mer klarsynta än de nyktra, och jag såg - rätta mig om jag har fel!
Men jag såg nu allting i ett speciellt ljus och inte så som i en spegel och LO-chefen uttalade en oavvislig sanning:
Närbild NÄRBILD:
Förberedelserna för nästa omgång av TV-programmet Snacka om nyheter har just dragit igång, men inte förrän i november månad kommer Sundahl att sitta där som enväldig domare och sprida lustigheter omkring sig:
Det gäller bara att sätta sig framför ordbehandlaren och jobba tills man är klar med uppdraget.
år sedan.
I och för sig småpotatis i den inkomstklass som Stellan Sundahl befinner sig.
När det drar ihop sig till Snacka om nyheter i TV läser han
Från början var det ett radioprogram men det blev TV-underhållning i Jimmy Mulvilles regi.
När han var med och gjorde det kritikerrosade TV-programmet Helt Apropå var han ytterst försiktig i programförklaringen.
Jag vill tydliggöra makthavares dumheter genom att skruva dom lite mer än vad tidningarna gör.
Det blir lite mer tyngd om man gör ett roligt nummer av ett regeringsförslag istället för att spilla tid på en folkpartimotion som ingen människa har hört talas om.
procent och vänstern kör sitt eget lilla race.
Sundahl har sina förebilder i den engelska stå-upp-komiken.
Sommarstugan på Österlen och golfen (
Då blir jag genast glad.
Det barnsliga - Trots fyllda
Många som hävdar motsatsen i underhållningsbranschen ljuger.

- Före kalhyggenas tid fick nyplanterade träd växa upp under de äldre träden, säger Björn Elfving.
Kvävenedfallet kommer främst från fordonstrafiken och via gödselhanteringen i jordbruket.
Bild:
Kvävenedfallet har ökat successivt från femtiotalet fram till början av åttiotalet.
I Skånes skogsmarksjordar har kaliumtillgången halverats på
- Vi varnar för att situationen är ohållbar i längden för de svenska skogarna, säger Bengt Nihlgård.
Som ekolog slog Robert May igenom på 1970-talet, då han raderade ut en myt som höll på att bli vetenskaplig sanning.
Årets Crafoordpristagare har indirekt också bidragit till den på 80-talet så uppmärksammade kaosforskningen.
Bland annat har han gjort beräkningar gällande oceanfiske och valfångst.
genom en donation av Anna-Greta och Holger Crafoord.
Råbocken är en riktig tuffing ute i markerna.
Detta är rådjurets sätt att markera sin hemvist.
Från det att hornen fejas i april-maj månad fram till den mest intensiva brunsten i början av augusti har bocken ett ständigt bestyr att bevaka sin Örtagård.
Och det var just detta vi hade gjort en augustikväll, när platsbocken kom fram ur skogskanten och hoppade på sina stela ben.
Till och med inne i tätorterna är rådjuren numera vanliga.
cm långa lyrformade hornet.
Men en morgon i augusti fick jag för ovanlighetens skull i alla fall syn på en taltrast, fastän den var tyst.
En gång vred hon sakta på huvudet och när hon gjorde det burrade hon upp de små fjädrarna på kinderna.
Ingen fågel yttrade ett pip.
Nu är det skördetid i naturen.
Björn Berglund Johanna på styva linan Hamburg:
akter långa föreställningen.
Det är få förunnat att få deltaga i den 102-åriga varietén.
.
- Det är oerhört roligt att jobba med Johanna.
- Det är svårt att vara öppningsakt i en sån här varieté.
säsonger och se hur det går, säger hon.
I Hamburg bor Johanna i en husvagn på en parkeringsplats, med läromästaren " Reino " -
Shakur träffades av
Själv levde Tupac Shakur ett våldsamt liv och de skriverier som omgett honom har mer handlat om våld och fängelsedomar än om musik.
Dre, Ice-T och The Notorious B.I.G. har han banat väg för den kontroversiella gangstarappen.
Omskakande.
LILLA PALLADIUM I filmen Nashville från
Problemet är att inte heller dessa aktörer riktigt verkar förstå vad filmen egentligen går ut på.
Och kanske har jag haft det jobbigare än de flesta andra människor.
Och som låtskrivare passar han på att skriva om det svåra liv han levt.
Dock inte Art Alexakis.
Och då är det förstås synd att klaga, säger Art, som tycker att det gnälls alldeles för mycket bland bortskämda rockstjärnor.
Repitsch hade följt henne från senvinter fram till den situation där hon nu befinner sig, oviss om någon framtid över huvud taget finns.
Vilken av våra smattrande Dagens Eko-pojkar skulle kunna erkänna något sådant?
Berit Bergendahl Tina står på i Söndagsöppet Hon bröt foten hos Gunde på Fortet.
Gillar folk mig, så gör de.
Tinas uppgift blir främst att leda temat, som nu blivit ett lite längre inslag, med reportage som knyter an till dagens ämne.
- Han är snygg och bra och lång, tycker Tina, som minsann också kommer att ta sig en och annan ton.
Carl-Johan Sandström Graffiti Trötta på det gamla, släppte de i torsdags sin nya platta - Stay Free.
Det började med Soda
Och så Nirvana, då.
- Man gör ju småsaker, som ingen märker utom man själv.
" Trummisen Jens Jansson är vänsterhänt och har en " sambo " som heter Erik Hjärpe, som han brukar äta slottsbiff tillsammans med.
- HANNA JOHANSSON, ett av Brainpools största fans.
JAN KASK Ålder:

.
Vi träffade Partillekillen Oleg Chlus,
Eller ta Issa Hanna,
För Issa Hanna är hoppet ute, han har satts på ett flygplan tilbaka.
år, från Oslo, Göteborg, Malmö och Århus, visar alster ur olika konstdiscipliner.
":
internationellt kända konstnärer från Europa, Kanada och USA medverkar med fotografiska bilder som på olika vis åskådliggör frågor om kön och identitet, allt med den mänskliga kroppen som utgångspunkt.
Bland de medverkande:
t o m
¤Romeo och Julia i Sarajevo:
Göteborgs stadsteater Studion
Teater Bhopas
Teater Uno Stampgatan
,
Benny Anderssons och Björn Ulvaeus succémusikal har vunnit i rollgestaltning och musikalisk klarhet i Göteborgsoperans uppsättning.
Flöjtisten Anders Jonhäll, till vardags alternerande soloflöjtist hos Symfonikerna, har satt samman ett konsertprogram som sträcker sig från Bach och Telemann till samtida tonsättare som Anders Eliasson, Paula af Malmborg-Ward och Per Mårtensson.
Fusionstjärnan och gitarrfantomen Jojje Wadenius - på Sverigevisit efter USA-turné med Steely Dan - spelar egna låtar och väl valda covers tillsammans med Göteborgsbandet Soul Serenaders ( Stefan Sandberg sax, Johan Johansson piano, Sverker Stenbäcken trummor och Mikael Fahleryd kontrabas ).
Under höstens seminarier och diskussioner kommer ett flertal områden - ord, ton, bild och rum - att belysas ur olika synvinklar.
Till nykomponerad, elektronisk musik rör sig en mänsklig gestalt i ett papperslandskap belyst av färgade ljuskäglor.
:
Parisare, Nolhaga slott t o m
Marianne Kanter, Konsthallen, Fyren t o m
Par i konsten, Norrköpings konstmuseum t o m
Stockholm:
t o m
Magdalena Abakanowicz, skulpturer, Kulturhuset t o m
UDDEVALLA:
skotska konstnärer, Rikssalen, Museet i Varberg
Gunnveig Nerol, Kjetil Sköien, Unge Kunstnerers samfund t o m
Japan i dag, Wäinö Aaltonen Museum t o m 8/9.
Nationalmuseet, Davids samling, Forhistorisk Museum Moesgård, t o m
Festival, musik, dans, teater, konst, föredrag m m,
Videokonst och installationer samsas med måleri, skulptur och grafik i ett konstnärligt samtal som sträcker sig över
Kronhuset
Thomas Elovsson har förvandlat galleriet till ett lätt surrealistiskt sagolandskap med tydliga 60-talsreferenser.
Göteborgs konstmuseum, Stenasalen t o m
:s lokaler.
Första uppsättningen blir triangeldramat Blod, i regi av Björn Melander.
Nya Pistolteatern gästspelar under
Nypremiär i kväll för Niklas Hjulströms iscensättning av Göran Tunströms roman.
,
:e Långgatan
¤Processen:
olika kvinnoöden speglas i varandra.
Draken
r är en passionerad Flamencocarmen med starka kontraster och kraftfulla tolkningar som väl förmedlar dramats mörka klangbotten.
Få toner, stram struktur och starka känsloladdningar.
Konserten avslutas med Léos Janaceks orkesterrapsodi Taras Bulba, inspirerad av en novell av Gogol.
Artisten
¤Foetus:
För känsliga öron rekommenderas hörselskydd.
, Borås konstmuseum t o m
.
RYDAL:
.
Northlands-festival, konst, teater, musik m m från Sverige, Norge, Danmark, Skottland, t o m
VARBERG:
Krogh, Sjøbilder, Astrup Fearnley Museet t o m
Picasso och Medelhavet, Louisiana
Nationalmuseet, Davids samling, Forhistorisk Museum Moesgård, t o m
Är politikerna i Uddevalla beredda att satsa
miljoner att bygga, medan en skola längre in i samhället kostar
Konsulterna har räknat ut att självdragsventilation kostar
- Vi får onekligen intrycket att man ibland försöker göra det ekologiska alternativet så dyrt som möjligt.
- Vi har väntat i
norr om samhället.
Det vore allvarligt för hela Södra delen av kommunen om man avvecklar deltidskåren i Ljungskile.
Ett problem som man dessutom har är alltså brandstationen.
Ingen byggkris i Kungsbacka Många projekt på gång när både kommun och privata bolag satsar KUNGSBACKA:
Då inträffar också utbyggnaden av gymnasieskolorna, säger Hasse Andersson, planeringschef.
I Kungsbacka är de bostadssökande många, den aktiva kön består av
Eksta erbjuder tvåor på
- Vi måste få ned våra produktionskostnader ytterligare.
nya lägenheter planeras de närmaste
Bild:

- Dramasalen blir på cirka
olika verksamheter.
.
:e segern i karriären.
Då skrattade hon uppgivet.
I elfte tävlingen.
åren visat att hon är en åkare som kan åka bra i allt.
kronor har hon kört ihop på
- Det här är jättekul för Heinz.
Ingemar Stenmark ( slalom/storslalom,
).
), Camilla Nilsson ( slalom,
:

:

De närmaste
- Att fortsätta utveckla datasidan är ju kvalitetshöjande, fastslår Jerkefjord.
och skall kosta ca
- Har du provat att starta om den?
- Men jag trodde att jag hade fixat det.
- Nej, det är något mekaniskt, kamremmen kanske är av, säger hantverkaren.
För att till fullo uppskatta dessa sarkasmer behöver man väl nästan vara programmerare eller åtminstone ha hört Mac- och PC-operatörer diskutera sina små maskiners företräden - en diskussion som bara marginellt skiljer sig från när en fanatisk Blåvitt- respektive Öis-anhängare stöter samman på krogen.
år efter att pensionsöverenskommelsen träffades i juni
Människor som arbetar många år för låg lön får ett relativt bättre utfall än med ATP, som mer gynnar karriärklättrare.
När pensionsuppgörelsen kom
Pensionsreformen angrips av allt fler.
Man kan tänka sig en rad saker som konsumenterna borde ha rätt att få veta.
Visst finns det risker.
Det hindrar inte att en sådan märkning kan vara motiverad.
gånger så mycket på forskning.
Olika arbeten har värderats enligt Svenska kommunalarbetareförbundets modell.
Lönerna höjdes därför, samtidigt som kvinnolönerna stod mer stilla.
Men det går inte att göra så mycket mer, enligt Staffan Hellström.
procent.

(
Man bör inte underskatta värdet av att Kina och Indien bestämt sig för att skära ned antalet soldater vid gränsen.
Det tyder på en önskan att strategiskt ringa in Indien.
städer, inklusive huvudstaden Belgrad.
Myndigheterna stryper informationen om protesterna och trots att dagliga demonstrationer genomförs i andra städer, bland annat Nis i södra Serbien, känner inte alla invånare i landet till vidden av protestaktionerna.
Och propaganda i massmedia har tidigare visat sig vara ett av Milosevics bästa vapen för att locka väljare.
Klyftorna mellan rika och fattiga har ökat och protesterna riktar sig också mot regeringens ovilja att genomföra ekonomiska reformer.

år tillbaka på Ekgården.
Hon säger att hon själv klarade sig precis - bland annat tack vare att hennes man hela tiden haft heltidsjobb - och tack vare att hon tog alla extra timmar hon kunde få.
Och i det senaste avtalet fick facket igenom att de som har deltidsarbeten ska ha förtur till ökad sysselsättning.
Men det tog
Den serbiska sidan krävde att folk skulle få rätt att rösta i andra orter än ursprungsorten.
Presidentrådgivaren Mirza Hajric sade att den muslimska ledningen stöder OSSE:s uttalande i går, men att fullt stöd för valprocessen kommer att bli beroende av hur den slutgiltiga uppgörelsen med serberna om valreglerna ser ut.
september.
.
belgien För att kunna komma i fråga som medlem i valutaunionen får ett lands underskott i statsfinanserna inte vara högre än
Men man måste kunna göra undantag, om underskottet är tillfälligt eller extraordinärt.
procent på ett år, är finansministrarna överens om att det skall kallas extraordinärt.
Han vill inte att det land, vars underskott är satt under lupp, skall få delta i en omröstning.
Pressröster Ny ATP-strid ATP:s brister Moderater med problem Centerparti med problem Det är onödigt att blåsa till strid om AP-fondernas möjligheter att placera pengar i aktier, anser Aftonbladet ( ob s ):
Det finns en gräns för hur höga avgifter de förvärvsarbetande kan betala.
I detta läge framstår moderaterna som det mest lockande alternativet för allmänborgerliga väljare.
Det sanningsenliga svaret lyder:
Larm om rovfiske i älven Nätfisket hotar slå ut laxen, menar sportfiskarna TROLLHÄTTAN:
Det är personalen vid kraftverket i Lilla Edet som uppger att man har en hög skadefrekvens på fisk i laxtrappan och att det rör sig om både nät- och krokskador.
Orsakerna kan vara vattenregleringar i Säveån och försurning i många mindre biflöden.
Men för att kunna fatta kloka beslut krävs god information.
Sabotage mot bröstcancervården Ompröva det politiska beslutet att förlägga en bröstmottagning till Östra sjukhuset, skriver Carl-Magnus Rudenstam.
Sedan starten av hälsokontroll med mammografi inom Göteborgs kommun
Deltagande specialister skall gemensamt diskutera de resultat som erhållits vid mammografi, cellprov och klinisk undersökning och därefter rekommendera patienten den i hennes speciella situation bästa behandlingsåtgärden.
Majoriteten av dessa utgörs av kvinnor med bröstcancer eller som har hög familjeförekomst av bröstcancer.
Det är naturligt att kvinnor med symptom från brösten känner stor oro för att ha drabbats av cancer och söker läkare för att få lugnande besked.
Att lägga ned bröstmottagningsverksamheten vid Mölndals sjukhus är mindre välbetänkt ( om politikerna nu vill behålla Sahlgrenska och skapa en ny verksamhet på Östra ).
Dessa
Närheten till mammografi har höjt kvaliteten på omhändertagandet av patienterna, skriver Carl-Magnus Rudenstam.
Samtidigt kräver man att sjukhuset inte ska dra ner på verksamheten.
Inga medel finns tilldelade för personalomställning och övertalighet.
Med budgetförslagets nuvarande uppläggning kommer bristen på pengar i samtliga fall att förvandlas till nya sparbeting för sjukhuset.
I bilden ingår att sjukhusen tidigare under 1990-talet har genomfört mycket stora kostnadsreduceringar utan att verksamhet har dragits ner.
Från personalorganisationernas sida ha vi länge framhållit att det fordras både ett strukturellt grepp och en långsiktig finansieringsplan för att sjukvårdens ekonomiska problem ska lösas.
Men vilka motsägelsefulla känslor blottas inte av spegeln och fotografiet?
Det sammanhanget utvecklas på särskilt
Bara utsagan:

tvillingpojkarna är fotografiskt faktiska och ändå existerar de inte.
Att dels känna sig försäkrad av den " egna " blicken och dels bli förfärad över denna imaginära verklighets egenliv, av dess klyvbarhet.
år tillbaka bildar en dagbok som både fäster nuet i fotografiets " en gång " och kastar det framåt i tiden.
, etc. Roche porträtterar sig själv och sin kvinna Françoise, men vi ser mer av henne än av honom och av henne mest ett bortvänt ansikte, en naken kropp.
Men han kan också bli lite kokett och ibland medvetet banal när han irrar sig genom den givna världens hotelladresser.
" Om han nu gläds åt försvinnandet märks det som en märkvärdig vila i bilderna.
i rum
I dag är vi cirka
Vad de fullständigt glömt eller kanske inte längre orkar se är att Gunnared är en hårt beslastad stadsdel med tung social problematik, hög arbetslöshet ( av den arbetsföra befolkningen på
Det går inte att sänka den.
Alla invånare i Gunnared har rätt att bli behandlade med respekt och kunna få leva ett värdigt och självständigt liv.

Apropå övernattsbefordran så postades ett brev till mig i Stora Bjurum i måndags (
- En kollision är oundviklig.
Barnen i skolan behöver mig, säger min nuvunna bekantskap.
Vi bör lära av idrottsvärlden, manar han.
Lennart Koskinen förordar en ny ism:
människor livet av sig varje år?
Även vänstern måste ses i det historiska sammanhang den själv alltid åberopade.
Visserligen tog moralisterna avstånd från det mesta, men deras kritik utgick från övertygelsen att framtiden snart skulle bli annorlunda.
Först gällde det att bestämma sig för hur den skulle förstås, sedan kunde man förändra den.
Att vänstern i övrigt fick en sådan opinionsmässig betydelse under några år berodde till stor del på tidens allmänna öppenhet och känslighet för nya frågor.
Per Arne Tjäder Teatermagi i aforistisk form Erland Josephsons
Snarare en känsla som kanske infinner sig på livets höst:
Det där ger sidorna en speciell karaktär.
Men även denne man är fångad i teaterns magi.
Texterna i antologin, som har redigerats av Abby Peterson och Sandro Fridlizius, består av inlägg vid ett seminarium om främlingsfientlighet och nationalism, hållet i Göteborg våren
JONAS LINDKVIST Ödesfråga.
De illusoriska glidningarna mellan film, teater och verklighet tar ett konkret avstamp från bardisken på krogen Gyldene Freden, där teatermannen stärker sig på väg hem till det hem som bara är " en gemensam adress och tillika spelplats för en ganska charmlös tragedi ".
Det märks i Klas Östergrens syrliga skildring av filmbranschen och kanske än mer av den teatervärld där han är verksam.
Kravallstaket och poliser överallt.
Den ena är ett ryskt förslag om en europeisk säkerhetsmodell för 2000-talet.
Vid OSSE:s toppmöte i Budapest för
Det har man aldrig gjort.
- Så läget var från början inte lysande för att åstadkomma något, säger ambassadör Björn Elmér, chef för den svenska OSSE-delegationen i Wien.
Parterna sägs vara överens om vilka delar av avtalet som kan behöva förändras.
skyskrapor Stalin lät bygga i Moskva.
Officerarna inom enheten behöver inte frukta att bli arbetslösa.
personer miste livet.
kilo på en kyrkogård där över
Men inte ett enda bombattentat från
De använde ett kemilaboratorium och lyckades tillverka
När de åkte fast förklarade vetenskapsmännen att de hatade bomber men att de måste försörja sina familjer...
Ofta är det någon som inte kunnat betala en skuld som sprängs i bitar.
Stal vapen för att köpa mat Polisen och andra brottsbekämpare är oroade:
Den ryska ekonomin ligger i ruiner, försvarsindustrin är i kris, maktkampen rasar vidare samtidigt som alla områden av samhället kriminaliseras.
Risken är alltför stor att tjejen brakar ihop och åker in på psyket.
Dessutom tillkommer de platser Östra kan uppbringa i samarbete med Lillhagen.
Hit kommer ungefär
Föreningen jobbar med att skapa självgående grupper där man ska hämta styrka från varandra inom gruppen.
I en vecka ska de resa runt i landet och som vanligt följer en svensk industridelegation kungen tätt i spåren.
Och hans inställning till vänsterrörelser och dess ledare har inte förändrats.
belgien Om en månad går tiden ut för de nordiska undantagen till EU:s införselregler.
cigaretter i andra EU-länder.
I praktiken innebär detsamma som danskar och finnar gått med på, men det kan marknadsföras för hemmaopinionen som att Sverige inte givit vika.
juli
cigaretter i andra EU-länder.
Det viktiga är att dessa jobb ger rimliga löner och vettiga anställningsvillkor.
Men jag förstår inte vem som ska ha råd att anställa dessa pigor?
Det tycker mitt förbund också är vettigt.
och står för Tjänstemännens centralorganisation.
- Det var småbrukarnas barn som flyttade söder ut till verkstadsindustrin.
Något fick mig att inte invända.
Sara Lidman har haft en hektisk tillvaro sedan boken Lifsens rot, som nu toppar försäljningslistorna, kom ut.
Tycker du jag kan läsa stycket om färden med timmerlasset ikväll?
Dialekt måste hon använda.
Varken modersmålet eller det nya får hafsas bort, det får inte vara oprecist.
- Då kan det bli felfritt - och förtjänstlöst!
- Det var en oerhörd kamp.
Hon har skrivet om det i artikeln Före ordet i samlingen Och trädet svarade, som kom i slutet på 80-talet.
Som får oss att överleva.
- Det är just det hon icke gör!
Att alla hon någonsin mött på något vis är med i det hon skriver.
Det där oerhörda ögonblicket då hästen skrinnar stående på alla
böcker tävlar om Augustpriset I kväll blir det klart vilka som får det litterära Augustpriset
Det där oerhörda ögonblicket då hästen skrinnar stående på alla
Regeringen och fackföreningsrörelsen avvaktar eller avstår från att ta ställning till om hur Sverige ska förhålla sig till EU:s ekonomiska och monetära union, EMU.
ett litet antal storföretag i topp med många anställda, därefter kommer få medelstora företag och i botten finns ett stort antal företag med få anställda.
- Våra möjligheter att föra en egen penningpolitik som markant avviker från den inom EMU kommer att vara utomordentligt begränsad, säger Bo C Carlsson.
procent av lönen kan vara vinstrelaterad.
Det är enda sättet att tygla fransmän och tyskar.
Utöver alla ekonomiska och politiska vinklar man kan lägga på EMU, vill Bo C Carlsson på SAF tillföra en " moralisk " aspekt.
.
THORE LEYKAUFF Mjukt skulpterat berättande Glömsk av baksidestexten, tror jag fortfarande efter flera noveller att det är en roman jag läser.
Så måste det väl också ha varit, men det är inte alltid resultatet blir så vackert och klarnat som i Överstinnan och syntetisatorn.
läkarbesök behandlades inte Bo Lundins stroke Propp i hjärnan vanligast
- Jag brukade älska skönlitteratur, läste en bok per natt.
Så jag gick ner till bilen och körde iväg.
Han fick inte ens en diagnos, säger han.
- Jag skulle ha flugit vidare till Ronneby men fick ta in på hotell i Karlstad.
Bos hustru Inger hämtade hem honom till Göteborg, tillsammans med en remiss till Sahlgrenska.
Många ord, men långtifrån alla, har kommit tillbaka.
Stroke ( engelska:
AGNETA WILLUNG
I journalen skrev du vasculär incidens ( kärlskada ) vid Bo Lundins första besök.
och en halv vecka senare.
Så ja, jag håller med om att det är svårt.
Men han hade kanske tur att inget ännu allvarligare hände.
Blodförtunnande medel kan hjälpa I Bo Lundins journal skrev ögonläkaren " vasculär incidens ".
Men om det gick en månad innan behandling hade han kanske tur att inget allvarligare hände.
Fortsatt avveckling av posten ... men i något långsammare takt än tidigare Fler postkontor ska bort och därmed fler postjobb.
Annars lägger vi ner kontoret.
år.
Från fackligt håll finns det konspiratoriska tankar om att förändringarna drivs så snabbt för att Seko-facket inte ska hinna med.
- Hade vi inte hållit det här tempot hade Posten varit ett förlustföretag i dag.
post-i-butik.
Största delen av min släkt är göteborgare och dessutom sitter jag i Stena Lines styrelse, säger han med ett stort skratt.
Ingvar Gustavsson, produktionschef inom affärsområde Logistik, sitter på styrelsestolar både i Logistik och Poståkeriet.
Posten Ålder:

Men det går att spara pengar på att köpa " rätt " vara i " rätt " butik.
Desto svårare är det då att förstå de stora prisskillnader som råder mellan olika butiker.
Det finns många sådana exempel där priset kan skilja över
Vissa varor är ordentligt nedsatta och marknadsförs hårt för att locka kunder till butiken.
Det är byggklossar från Lego och Duplo, leksaker för de minsta från Fischer-Price, det är dockor från Mattel och action-figurer från Hasbro för hela slanten.
kronor och
Och det kan ju vara ett tips inför nästa års julklappshandel.
I genomsnitt finns
Vad är det man egentligen betalar för?
Och det som styr är var lönerna är lägst.
Varför skall alltid flickor leka med Barbie och pojkar med Action man?
- Men även det är en återspegling av vuxenvärlden.

Göra Brev till ett affärsverk.
procent av de mest lönsamma sändningarna i Storstockholm.
Postchef sedan
avdelningschef på pris- och kartellnämnden - konkurrensverkets föregångare, stadsdirektör i Södertälje samt flera statssekreterarjobb för socialdemokratiska regeringar.
kassor är öppna.
På ett par minuter är han färdig och på väg ut med sitt paket.
.
chefer från hela Sverige.
- En fördel med samgåendet är att vi kan slå ut utvecklingskostnader för informationstekniken på större volymer.
Både Bilspedition Sverige och Scansped är lönsamma.
Raka Besked Affischer som upprör De ansvariga bakom en affischkampanj om aids förklarar sig i dagens Raka besked.
Hittills har ingen kommit med några liknande klagomål, säger Agneta Alderstig, hiv-informatör på Folkhälsosekretariatet.
Ingalill Bengtsson För länge sedan fanns där en skolträdgård, men den blev med åren helt igenvuxen.
I lådan, som sitter på en cirka
Ljungskile är inte bara fotboll.
Fullt redan första kvällen Byns krögare lovade att stå för lokalen och sedan var det bara att köra igång.
Alltifrån Göteborgs musikhögskolas kammarkör, med jazzälskande körledaren Gunnar Ericsson i spetsen, till Nils Landgren, Clark Terry, Bohuslän Big Band och Annika Skoglund har stått på scenen i Ljungskile.
medlemmar.
För de har knappast haft brist på fritidssysselsättning sedan verksamheten drogs igång.
När klubben L'jazz fyller
små lyktor brann i trappan framme vid koret medan Domkyrkan fylldes av människor som kommit för att hedra minnet av sjukdomens offer.
- Framtiden ser trots allt inte lika svart ut längre.
Bild:
I SOC har von Scheele kunnat överraska motståndarna med sitt nya, aggressiva spel - men mot Jörgen Persson hade han inget nytt att komma med.
På sätt och vis var Jörgen Perssons spel en besvikelse för storpubliken, nästan
Sedan Jörgen Persson vann Europa Top
, båda i Scandinavium, åkte han ut i första singelomgången.
BILDBYRÅN Första titeln sedan
ROLF NYMAN
Annars hade han hunnit spola ner det i toaletten, berättar Ralph Tingström.
Rökheroin är oerhört vanebildande, men även kända amfetaminmissbrukare har lämnat positiva prov för heroin.
mot HV
fribiljetter till damer, förmatch med LBK Babes och luciatåg före matchen.
( lysande passning av Petteri Nummelin ).
- Ett nyckelbensfäste.
Han lär få stå kvar så länge Boo Ahl är skadad.
Svårt nå fram med hjälp till handikappade Rätten till hjälp är inskriven i lagen Det finns hjälp att få för föräldrar till barn med funktionshinder.
Väst, Nordost, Centrum och Hisingen.
En stor grupp funktionshindrade kommer till habiliteringsteamen.
Där får teamet stöd genom framför allt Östra sjukhuset när det gäller barn.
Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
hade tänt hemmapubliken.

KARIN SAMUELSSON
Dessutom ska alla häckar och buskage i närheten vara prydligt nedklippta till
och en halv meters bredd ska finnas kvar att köra på.
Kraven för att få använda blomlådor som farthinder är bland annat att gatan inte är till för genomfart och att de närmast boende är överens.
Aldrig förr har Davis Cup-finalen avgjorts i avgörande matchens avgörande set.
.
Då ska man inte spela, sa Stefan.
l Som när han i fjärde setets följande tiebreak drabbades av kramp, vilket gjorde det ganska lätt för fransmannen att ta hem också det.
av dem var backhandmissar!
.
Också Nicklas Kulti, det får vi mitt i bedrövelsen inte glömma.
Han ser Sverige förlora tidernas mest osannolika Davis Cup-final efter nästan
,
Om nu inte den delats ut i förtid, precis den gjorts varje år när vårt fina tennislandslag vunnit Davis Cup.
Tack för allt, Stefan.
,
Vem har bett att få se usel ishockey på bästa tid från den europeiska kalkonligan?
Trots spänningen och trots att hallen ännu var välfylld när avgörandet föll undrar man om inte internationella förbundet måste göra något för att korta DC-matcherna.
mot USA.
:
mot USA.
Paris, förlust med

(
.
ledning
Någon riktigt bra tennismatch var det aldrig, men Enqvist ska ha beröm för sina kämpatakter och för sitt modiga spel i matchens mest avgörande lägen.
Han gav publiken stor del i segern.
Då får Thomas finna sig i att leda laget.
Vårt brödrafolk drömmer om en ny norsk seger i Elitloppet på Solvalla.
Vi träffar Tollefsen över en kopp kaffe i stallkontoret.
- Gentle Star är en mycket snäll och klok häst, det är därför han uppträder så här.
Efter ett par missar i början av karriären blev det en fenomenal segerrad:
gånger - han vann förstås.
Publiken var hjärtlig - och så fick jag ju träffa " Loket " som gjorde intervjuer i TV efter loppen.
- är det meningen att hästen skall ta steget in i den riktiga eliten.
.
Dessutom vet " Gulli " att han får behålla hingsten även om penningstarka utlänningar kommer med plånboken vidöppen.
Pappa:
.
Rex Rodney gjorde
försök.
starter.
Gunleif Tollefsen och Gentle Star där de trivs bäst.
barnen att de inte är de enda som bor där.
Det gäller också tjuvarna.
Frida Johanson och Ulf Johanson Greveholmsspöke.
Dels är jag äldre nu, dels har jag upplevt hur det känns att vara ytterst nära den verkliga världseliten och sedan snabbt falla tillbaka, när Dante skadades
Till slut skilde endast
I så fall inkluderar det förutom nämnda Rothenberger och Nathhorst också finska Kyra Kyrklund, trea i går.
Men jag var så nöjd med att han skötte sig så fint i galoppombytena att jag ville visa det direkt.
Bild:
Dramats upphuggna struktur, de ideliga bytena av fokus, mängden aktörer, mångfalden av scener - televisionen erbjuder den filmteknik som förefaller närmast nödvändig om inte grundtexten bearbetas och bantas avsevärt.
Kläderna väntar kanske på dem, precis som det tomma rummet.
Andra sluter sig i tystnad, gömmer sig i lögner som Melinda Kinnamans Marie eller kastar sig mellan ord och stumhet som Anna Petterssons Julia.
Ett sorts Hades är öppen ut mot en rämnande samtid och Lars Norén markerar:
I andra delen faller några pusselbitar på plats, men i Lars Noréns pjäser blir sällan allt förklarat.
ÅSE ANDERSSON
ton till
Eka fick ett tillfälligt tillstånd att producera
• Avloppsvatten som kan äventyra kvalitén på slammet från reningsverket.
• Eka lägger en egen ledning längs Göta älv och släpper ut processvattnet nedströms VA-verkets råvattenintag vid Lärjeholm eller Eka lägger rör i Ryaverkets tunnel och släpper ut vatttnet nedströms Lärjeholm.
sulfat
Pasta behöver ju inte alltid ha sällskap av köttfärssås och ketchup!
Servera med sallad och baguette som sprödvärmts i ugnen.
TORSTEN ANDERSSON
fullsatta hus hade han rollen som buspojken Valerian.
Ett annat syfte är att vi får kontakt med människor utanför kyrkan, samt att vi river en del fördomar.
Något är alltid på gång i Östbo kontrakt.
procents alkolhol ".
- Det är framför allt ungdomar som konsumerar alkoläsk.
Då blir alkolhalten
- Vi har en 18-årsgräns på allt vi säljer.
veckor.
Kanske hade man tänkt sig att " Ulf Pettersson ", rankad
Av de
Risken är stor att det blir mer internet-fantaster än schack-entusiaster som spelar partiet.
.
simultanföreställningar.
har avgjorts i Malmö, och det blev fina västsvenska framgångar.

Mats Johansson, Luleå
.
!

Le 5++Kd
, men hittar jag en kombination i ställningen kan det bli
, Db
, Ld
I dag tar vi steget över Atlanten och närmare bestämt Pittsburg.
- Jag vill ta vara på gamla saker som slängts bort.
- Det är roligt att bli uppmärksammad för det man gör, tycker Ylva, som redan fått stipendiepengarna på några
När jag var liten byggde jag möbler till mina Barbiedockor.
I idrotten lär man sig att ha ett mål och jobba för det.
Hemma har Ylva inrett med mormors möbler och för henne är soptippar en guldgruva.
Åren som kommunalråd blev sannerligen ingen lätt uppgift för Eric.
Redan vid mycket unga år axlade han på ett utomordentligt sätt tunga förtroendeuppdrag i sin verkstads-klubb och blev ordförande för den samlade fackföreningsrörelsen i Trollhättan.
- Bonjour mes petits, sa hon med beslöjad sängkammarröst.
- Provfilmat?
Får ni varann på slutet?
Men du skulle ju bara läsa igenom några scener med
- Men det finns ju ingen sån roll i manuset.
- Hybris, nickade Asta instämmande och tog en kaka till.
Döda poeters och prosaisters sällskap lär i dag vara registrerade i Sverige.
Formatet är nämligen inte det enda som imponerar hos den.
Det är lektyr som tål att studeras också av icke organiserade Piratenfans.
( Dessutom kan man, påpekar han, notera en och annan biografisk överensstämmelse.
Det rummet och den publiken var förutsättningar för hans kreativitet.
Som " enbart berättare ".
Då ser de till att den blir det.
Sällskapets årsskrift - den femtonde i ordningen - innehåller

röda och
- Vi som har kortare körsträckor till våra kunder kan packa glesare och avstå från plastpåsar.
timmar om dygnet och temperaturen var hög.
Men fortfarande står också tusentals julstjärnor i olika mognadsstadier kvar på bänkarna.
Rötterna söker sig neråt och får en alldeles för stor koncentration av salter i sig.
Hannu Keränen intygar att det här med språk inte är lätt alla gånger.
Bolaget bildade här Svenska Cooperheat där Hannu Keränen anställdes.
Men Hannu Keränen vill inte.
första månaderna i vår verksamhet.
, de övriga arbetarna börjar en timme senare.
sonen Kristian bör enligt pappa Hannu kunna även finska.
år.
Finska företag har inte haft fler konkurser än snittet i landet, snarare färre, säger Niilo Malin.
Nu måste han lösa motsättningarna, annars går göteborgarna sin egen väg.
Enligt göteborgarna finns för lite av samarbetsanda inom partiet och Arne Thorén har inte lyckats lösa de interna problemen.
år kunde betydligt fler tänka sig att rösta på Arne Thorén.
I andra hand kom dess militära ändamålsenlighet och flexibilitet inför andra typer av hot.
och Västkustens Marinkommando, med genomtänkta besparingar och en bärkraftig organisatorisk modell, fick tummen ned.
De ansvariga måste komma till insikt om att det i framtiden inte är från havet utan från luften som det största krigshotet föreligger.
Försvarspolitiken måste vila på ansvarstagande och realistiska bedömningar, inte på trosvisshet och hugskott.
Det konstaterade regeringens enmansutredare Torkel Sölve, när han i går lade fram sitt betänkande.
Också de giftiga bottenfärgerna vållar skador på organismerna i hav och sjöar.
demonstranter.
Omfattningen av måndagens protest tydde på att regeringens hot i söndags att polisen nu håller på att tappa tålamodet inte har kylt ner känslorna.
medan åtal kommer att väckas mot de övriga.
Istället vill oppositionen befästa sin ställning i
Efter att ha underkänt resultatet av valen arrangerade den forna kommunistregeringen ett omval, där oppositionen trots valbojkott behöll sitt grepp om
100_000serber, däribland
Måhända resonerar de höga israeliska statsorganen på liknande vis som den kände anti-nazistiske tyske författaren Kurt Tucholsky en gång gjorde:
Kritiken förstärktes när israelisk TV (!) utomlands distribuerade en upptagning av
Ryssland och Nato har tagit ett avgörande steg när det gäller framtida militära styrkor i Europa.
Den ryske regeringschefen Viktor Tjernomyrdin var också mycket återhållsam när han talade vid toppmötet i går.
Frågan har bara varit hur och hur mycket.
Sverige, som inte är med i CFE-avtalet, fick aldrig göra sin röst hörd när den ändringen gjordes.
Man har också fått med en paragraf som säger att inget land får flytta eller förstärka trupp under den tid som översynssamtalen pågår.
Lena Hjelm-Wallén tycker det är bra med nya CFE-samtal, men anser inte att det handlar om något avgörande genombrott.
Tiden räcker inte till.
Det troliga är alltså inte att folkpartisterna satsar på att baxa in henne i riksdagen, snarare att diskussionen om hennes lämplighet som partiledare blossar upp på nytt.
.
borgerliga partierna som ett alternativ, hävdar Nordvästra Skånes Tidningar ( m ):
Av de
Oppositionspartiet Centern är som väntat mycket negativt till EMU.
De anser att Finland avgjort bör gå med om också Sverige gör det.
Det anser amerikanen Mort Walker, mannen bakom succéserien Knasen.
Men läsarna lät mig inte flytta tillbaka honom.
Och han borde veta.
tyska krigsfångar.
Hans råd är att välja ett tema som läsarna kan relatera till.
Serien om Knasen utspelade sig från början i collegemiljö... En officer och humorist.
Allt fler inser vikten av kunskap.
När studenten inser att de lån hon redan ådragit sig inte kommer att kunna betalas tillbaka, uppmuntras hon att leva över sina tillgångar.
Eftersom studenten är medveten om att det är staten hon lånar av upplevs inte lånen lika allvarliga.
diskuteras en utveckling av det redan förlegade systemet, utan djupare analyser av dess konsekvenser.
Detta i motsats till hur systemet fungerar i dag, då en enkel kurs ger " gratispoäng " och därmed möjlighet att under ytterligare en studieperiod få ut " gratispengar ".
Vilja att lära sig handlar om motivation och livsansvar.
tt När valet i det närmaste var färdigräknat i går ledde Lucinschi betryggande med drygt
Moldavien har en mycket stor rysktalande befolkning och söker ännu
Snegur har med tiden blivit impopulärare och beskylls allt oftare för att vara auktoritär och oförmögen att lösa landets ekonomiska problem.
Så en dag fick vi ett brev från en polsk kvinna.
Kanske är det teaterns skenbara likhet med andeskådning som gör att konstiga historier så lätt slår rot bland tiljorna.
Att fantomer trivs i teaterhus betyder dock inte att skräckhistorier gör sig bra som teater.
Så när Jan Modin kryddar sin föreställning med rökridåer, ljusspel och dramatiskt buller, blir man som åskådare inte rädd utan behagligt påmind om att man sitter på en teater.
människor har dött som fångar hos säkerhetsmakten under omständigheter som visar att de sannolikt torterats ihjäl.
Säkert är att när jag vaknade på detta sätt och min tanke förgäves sökte komma underfund med var jag befann mig, då snurrade allt omkring mig i mörkret:
" Att hålla bredden i arbetet är allra viktigast.
" ( Vad gäller, kartan eller terrängen?
" ... " Har vi inte lyckats lösa mordgåtan i dag, kanske vi inte heller har fått någon fälld med lagakraftvunnen dom när preskriptionstiden går ut, och då måste utredningen leva vidare.
Det är hög tid att samla intrycken från de första timmarnas arbete, dags att summera läget och planera för vad som kan komma.
Det allra svenskaste Poetisk tolkning av drömmen om skogen Skog, finns det något svenskare?
Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är faktiskt en av de intressantaste utställningar som visats i denna svårbemästrade lokal.
En solnedgång, en tropikdrinkfärgad evighetsblomma, ett par kopulerande moln.
Men en och annan underlighet dyker upp.
Installation av skog heter en av de mest intressanta utställningar som visats i det svårbemästrade Pannrummet på Konstepidemin.
Året efter infriade riksdagen löftet.
Därefter skall regeringen fatta det formella beslutet, så att förslaget kan lämnas till riksdagen den 9 december.
djur, säger Christer Nilsson.
kronor per kilo.
Genvägar Genetiska förklaringar är inte fascistoida Detta är grovt orättvist.
Men det första är inte sant; det andra följer inte.
Den är inte bara orättvis mot naturvetarna; den innebär också att man avhänder sig ett vapen i kampen för just de värden som ens avvisande inställning avsåg att värna.
Kanske är de drag som gör en framgångsrik värsting - säg aggressivitet och en viss oförmåga till medlidande - desamma som gör en framgångsrik företagsledare eller politiker?
konkreta exempel på hur solidaritetssträvanden kan hämta stöd i genetiska upptäckter.
Jo, ofta - inte alltid - är det förstås så.
Det förutsätts att han anser att alla med vissa gener borde aborteras, låsas in på livstid, gasas ihjäl, genmanipuleras eller i bästa fall lämnas åt sitt öde.
På vinden hittar hon en dammig dagbok från 1800-talet, författad av en Emma Sofia, som beskriver en räcka händelser i bygden.
" Sånt som tillåter människan att trivas - musik, dofter, smycken, fantasi, bilder, kroppsrörelse och beröring - togs denna dag i bruk bland blåvitrandiga marknadstält för att lova balans och frälsning.
På samma sätt har den traditionella politiken förtorkats till idélöshet och antiintellektualism i en tid som mer än någonsin behöver rannsaka sina idéer, medan tomrummen snabbt fylls av frihetsfronter och extremorganisationer.

Det är viktigt att standarden bevaras och helst höjs ytterligare vid de svenska sjöbefälsskolorna.
Basämnen som matematik och fysik ligger inte alls på samma nivå som vid de båda etablerade sjöbefälsskolorna.
Företrädarna för Tjörnskolan säger sig inte få några problem med att placera elever ombord på fartyg under utbildningen, trots att de etablerade sjöbefälsskolorna har svårt att få tillgång till sådana utbildningsplatser.
Frågan är om seriösa rederier är intresserade av maskinbefäl med en " strippad " utbildning.
Christer Themnér VD Svenska maskinbefälsförbundet L-G Bengtsson Styrelseordförande Svenska maskinbefälsförbundet Fria ord Ungdomsidrott skall vara lek I tidningar och TV rapporterades nyligen om en elvaårig pojke som blev utesluten ur sin ishockeyklubb eftersom tränaren inte ansåg att han var tillräckligt duktig.
En ändring av dessa missförhållanden måste komma till stånd, helst genom självsanering.
Förskolan i Linnéstaden har inga planer på att låta barnen vandra mellan olika daghem eller barngrupper.
På
Vid en jämförelse med andra stadsdelar i Göteborg tillhör Linnéstaden dem som har högst personaltäthet ( flest vuxna per barn ).
Och att oron kan bli än värre när rykten sprids om att barn blir testobjekt för nedskärningar.
VIVEKA VOGEL

Han blir
SVEN ULLGREN
Han ville då inte ha tingsrätten full av väntande fotografer.
Han bjöd in folk till sina middagar och mottagningar.
Trots vilda rykten om
East End var en gång bostadsområde.
- Dagens konstnärer är inga svältande bohemer i ordets gamla betydelse.
Whitechapel Art Gallery valde ut
En del verkar krystat, effektsökande, helt enkelt fånigt.
Simon Granger har en stor cylinder på hjul - Carriage, medan Clair Joy målar lätta vita moln på klarblå himmel, London Clouds.
Det fick sina nuvarande lokaler i jugendstil
HEDVIG THORBURN Kollaps.
I tågen från Göteborg till övre Norrland är sovplatserna slutsålda flera dagar före jul och liggplatserna lördagen före jul.
platser.
år.
Redan samma kväll tryckte Peter försiktigt upp den nya roten i gluggen i överkäken och sydde fast tandköttet och Anna-Lisa fick en provisorisk krona som krokades fast i tänderna bredvid.
Att fylla ett hål som uppstår när en gammal, dålig tand dras ut så snabbt som möjligt är en ny metod som prövas på ett 80-tal patienter i Sverige, Anna-Lisa var först i Göteborg.
- Reimplantaten ersätter inte den metoden, de är ett komplement.
av NEETASHA CHAND Ett 50-tal dekoratörer, designers, arkitekter och konstnärer har tagit en gammal industribyggnad i besittning.
I övervåningen finns en komplett lägenhet inredd för den trångbodda - fortfarande gäller compact living för många.
Sparsmakat, med varma färger i terrakotta och brunt, har Christina Rodriguez inrett en vindsvåning för en musiker på inredningsutställningen i Barcelona.
Det gick
logopeder per år - och arbetsmarknaden ser ljus ut.
Dit hör både journalistutbildningar och konstnärliga utbildningar.
De mest attraktiva programmen
) Psykolog, Göteborg,
) Missbrukarvårdsprogrammet Mälardalens högskola,
Ska en storrökande 73-årig man som haft infarkt remitteras till bypassoperation utan " krav " på att sluta röka?
Först om kvinnan erbjöd sig att betala hälften själv -
En av de läkare som röstade nej till att skriva ut medicinen och som istället förordade aktiv alkoholhjälp reagerade kraftigt:
Fallet med den kedjerökande 73-årige mannen tangerade samma grundproblem:
Hur skulle ett sådant samhälle se ut?
Hon hade ju en historia bakom sig med flera misslyckade försök att gå ner i vikt.

När hon kom tillbaka igen i fredags hade magsjukan slagit till.
Fram till i går eftermiddag kände Stena till runt
- Samtliga var negativa, så det var inte salmonella.
- Vi vet alldeles för lite än.
- Medan DDT och PCB minskar i västvärlden, ökar de bromerade föreningarna i naturen.
Dioxin liksom DDT och PCB återfinns ofta i fettvävnader hos till exempel djur.
Enligt Annika Hanberg, Institutet för miljömedicin, finns i dag inga starka bevis för att bröstcancer kan förklaras med att kvinnorna exponerats för miljögifter.
PCB, DDT, dioxiner och alkylfenoler diskuteras ofta.
Teckning:
I går var de på kontroll hos örondoktor Peter Rignér, som opererat in små rör i pojkarnas öron för att de ska slippa eviga öroninflammationer framöver.
Dit tvingas vi hänvisa våra patienter om kliniken stängs, säger Birgitta Hjortsberg, en av
Kostnaderna dyker ju upp på andra ställen i systemet.
Att ta pengar som fattas från någon annan del av primärvården är inget alternativ, anser primärvårdsnämndens ordförande Ingalill Andersson, v. - Alla våra verksamheter har ekonomiska bekymmer.
och
- Hon ska också tala om hur Röda korset kan höja kvaliteten på sitt bistånd och hur jämställdhet kan föras in i biståndsprojekt.
Vilken respons har ljusstaken fått?
Människor tilltalas av att allt är skänkt, från material till tillverkning.

.
- Vi har valt att ta med ganska många klipp från stumfilmstiden.

miljoner ord i Den svenska långfilmen och bland dem kan man på olika sätt söka sig fram till de upplysningar man vill ha.
Åke Söderblom och Sickan Carlsson i Landstormens lilla lotta.
Men det är ju musikdramatik det också.
Och de ger en bild av hans källor.
Det tydliga men känsliga ackompanjemanget och Åsa Grogarn Sols klockrena stämma, som ganska omedelbart för tankarna till Lena Willemark, förtjänar dock ett bättre anpassat ljud än det som bjuds i Stadsbibliotekets hörsal.
Efter nästan
juleljus är läcker.
Men det är å andra sidan mest en randanmärkning.
- Jag skulle ju i och för sig kunna vara ordförande i alla de här nämnderna - byggnadsnämnden, trafiknämnden och miljönämnden - nu när Kerstin Svenson går i pension, men hon kommer att fortsätta som ordförande i miljönämnden.
· Kommunstyrelsens miljöpolitiska delegation · Byggnadsnämnden · Göteborgsregionens Lokaltrafik AB ( GLAB ) Nytt toppnamn kan dröja Det är ännu inte klart vilken socialdemokrat som tar plats med Göran Johansson ( s ) och Johnny Magnusson ( m ) i kommunstyrelsens formella tremannaledning, den så kallade presidiedelegationen, efter Kerstin Svenson.
Stadstrafiken och trafiknämnden har fått hård kritik, särskilt från de anställda inom Göteborgs Spårvägar, för att de valt trafik med dieselbussar i stället för med renare gasbussar.
- Vi räknar med att gasdrift ger samma klimatpåverkan som dieseldrift, säger Kerstin Sterner på Volvo Bussar AB.
Beräkningarna visar att det endast är CRT-filter som är samhällsekonomiskt lönsamma med angivna värden.
De tekniska lösningarna är så gott som klara.
Kolväteutsläppen från gasbussar till
Källa:
Hans pappa Hjalmar var bördig från Sollefteå och tog sig småningom namnet Sollenfors efter den numera reglerade fors som förut var ett av de vackraste fallen i Ångermanälven.
De byter tryggheten mot kriget Anneli Folkessons solidaritet klarade av granaterna i Tjetjenien och inbördeskriget i Burundi.
Anneli Folkesson beskriver motivet till sitt engagemang som en kombination av
folkgrupperna följer ingen enkel frontlinje.
Den lokala grupp som finns i Göteborg har hittills haft svårt att locka intresserade.
svenskar jobbat utomlands för organisationen.
Men ersättningen måste räcka till att behålla bostaden här hemma i Sverige.
Därför känner jag att jag vill göra något nyttigt för människor som har det svårt i andra länder.
Medvetet, säger de.
Till slut fick han en - enligt ansvarsnämnden - avancerad kombination av
Men när mannen kom tillbaka
namn krävs för en extrakongress och tidsfristen utgår vid årsskiftet.
medlemmar önskar det.
Att den kollektiva försäkringen handlar om solidaritet stämmer inte heller, snarast blir det en omvänd solidaritet.
cirkuskvällar i TV
Han är numera pensionerad men under många år var han ett av Ringlings stora dragplåster, kraftigt blonderad och med absolut auktoritet bland sina granna djur.
I Sarasota finns hans hus som är en mix av Dogepalatset i Venedig och Madison Square Garden, en närmast osannolik blandning liksom John Ringling själv.
.
miljoner dollar som levererades till Ringling-North i rent guld.
maneger är.
Utredningens förslag om en tidsgräns på
Utredningens förslag leder också till betydligt högre kostnader, enligt AMS beräkningar.
månaders arbete med minst
Erik Åsbrink lyckades övertyga sina kolleger om att Sverige ännu inte är moget för EU-regler.
liter vin,
liter starksprit,
- Höga skattesatser och höga priser på starksprit kan inte spela samma roll, när vi skall anpassa oss till EU:s regler, säger han.
till vilka orter?
Nu senast hade programmet varit i Peking och därifrån kom ett längre reportage.
Det var en programserie som inte hade några som helst ambitioner att konsumentupplysa, men den gav hela tiden unik information om resmålen.
Vi ni ha mindre skatt?
kronor på projekt Humlan, som innebär att arbetslösa bland annat städar och jobbar i trädgården hos vanliga Kungälvsfamiljer.
kronor i timman för de tjänster de vill ha utförda.
mål.
kronorna.
arbetslösa att ingå i projektet.
- Om det blir ett positivt beslut ligger vi i Kungälv långt framme.

.
Det mest radikala är givetvis att bygga motorväg men det är inte realistiskt på lång tid.
Det kan handla om träd, stolpar eller andra hinder.

Vanligast är mötesolyckorna.
Efter kortare överläggning förklarade Anders Ranmar, rättens ordförande, att det inte fanns skäl för försvarets yrkande.
Något som advokat Löwander bestämt slog tillbaka.
På torsdag är det sedan dags för att rätten att del av åtalet där Sparrhammar misstänks för grov förskingring.
GWh var egenproducerad el och
skogskubikmeter för hela landet.
Totalt blir det i kommunen ca
Om
Julgranar klädda av bland andra landshövding Bengt K Å Johansson och Leif Loket Olsson är tänkt att ge Näässtiftelsen extra kulor.
I går fanns Leif Loket Olsson, kommunalråd Inga-Maj Wallertz Olsson, konstnär S G-Son samt författare Gunnar Arnborg på plats på Nääs för att klä varsin gran.
Mait Molander hoppades att det skall komma ett par
TT Det har blåst hårda vindar runt Jan Brattwall i år.
Sjukvårdspersonal har rasat mot att chefer får stora lönelyft samtidigt som sjukvården sparar och avskedar personal.
Sjöfartsverkets lotsstation har funnits i Marstrand i
Ulf Svedberg, sedan
Trots allt vill han helst att lotsarna stannar på Koön.
Ulf Svedberg har också riktat sina blickar mot andra platser i Marstrands hamn, bland annat mot området Malepärt.
Många jobb i Marstrand Sjötrafikområde Skagerrak omfattar kuststräckan Marstrand-Strömstad.
Lotsarna gör runt
En motion har fått politikerna att fundera.
Så motiveringen till avslaget blev att nämnden hela tiden bevakar utvecklingen på området.
Vissa månader är dock präglade av dominerande helgdagar.
Inga " riktiga " somrar nu för tiden Juni, juli och augusti hägrar alltid som en förhoppningsvis varm och solig sommarperiod.
Och så de obligatoriska höststormarna förstås uppblandat med svampplockning och lövkrattning.

Givetvis regn eller skurar därtill.
m/s. Märkligt nog dök det upp tromber, som åstadkom stor förödelse.
Ännu ett ettrigt litet lågtryck svepte förbi under förmiddagen lördagen den
decimeter.
Den så kallade varmluften höll i sig under flera dygn eftersom lågtryck drog snett upp över Götaland och vi hamnade på sydsidan.
, men det var åtminstone uppehållsväder.
Uppm.
Göteborgs stad

Vått, kallt och deprimerande är novemberrusket, särskilt om man råkar befinna sig i vägen för duscharna som skvätter upp från regnpölarna när bilarna snabbt svischar igenom dem.
Runt
Från
Så var det sagt.
Naturligtvis hade vi, såväl som alla andra, begränsade materiella tillgångar, men vi kom överens, vi tyckte om varandra och lekkamrater fanns det nästan i överflöd.
En oas vid Lilla Delsjön.
Det är det ju i och för sig många som gör, men det ovanliga med May var att hon genomförde dem.
May hade en styrka i att tänka framåt och att se det positiva i tillvaron.
TOMAS OLSSON Tuve scoutkår Minnesord Sture Matson Kunnandet om båtlivet blev en stor tillgång Vägdirektör Sture Matson, Lerkil, har efter en lång tids sjukdom lämnat oss
Sture var en mycket duktig seglare varför hans kunnande inom båtlivet blev en stor tillgång för Grefab.
I hamnen finns en lekplats för barnen.
hallänningar, eller
respektive
) Laholm:
(
KERSTI RAIEND
Sannolikheten att det inträffar är en gång per sextusen år.
nära tågtunneln.
Frågan är vilken instans som ska avgöra om en tunnel med dubbelspår ska förses med utrymningsgångar eller med insatstunnlar?
Banverket vill komma i gång med tunnelbygget senast efter sommaren
TINA JOHANSSON
till
nya slöjdsalar och en ny fin matsal.
De enas snabbt om vad det bästa med deras " nya " skola är:
år sedan.
Inför detta bakas redan nu rulltårtor på löpande band i det nya skolköket.
Hur ser ni på det?
Man ska också komma ihåg att vi inte har några andra förmåner, inte ens en julklapp som många företag brukar ge sina anställda.
- Skulle väl vara att höja vår lön då, haha!
Den kommer antagligen också från ett varmt land, Singapore eller så.
Till slut kände jag mig som en snattare.
Detta var på Indiska i Kalmar men det gäller säkert överallt.
kronor skulle kanske ge böter på ett par hundralappar.
Pengar ska vi inte tala om.
Vi styr våra steg mot närmsta pizzabutik.
Några steg senare får vi syn på nästa signal; en ny skylt som erbjuder hugade kunder " All drinks
- Det finns säkert fler pizzerior än så i Göteborg.
Verksamheten går runt tack vare Loket.
Shiraz, nästan dubbelt så stort som Göteborg, ligger ett stycke från den gamla fornpersiska staden Persepolis.
Här har han en bror som är civilingenjör och en syster som är tandläkare.
Om några år hoppas Hadi att kunna bygga ut.
Plötsligt dränks vi i ett öronbedövande smatter när bilmeken intill backar in en vit WV Jetta med sprucket avgassystem.
:
Dartklubben i Surte hotas av dryga böter efter anonyma tips om att den driver svartklubb.
enkla rum på övervåningen där man har fester som man säljer biljetter till, säger byggnadsinspektör Jerker Persson.
- När vi har varit där har det inte pågått någon verksamhet, säger polisinspektör Jan-Erik Törnblom.
- Vi skall först höra vad de säger på besiktningen.
Dyskalkyli handlar om problem med att hantera siffror och lära sig räkna.
- Med rätt hjälp i skolan kan de lära sig att hantera svårigheterna även om de kanske aldrig blir några professorer i matte, säger Kerstin Blom.
" Bild:
Men på flygplatsen stod JC Ericssons inhyrda privatjet och väntade på transport ner till Concepcion-området cirka
Och det var där, i publiken bakom avspärrningarna, som en enda liten svensk flagga viftade i vinden.
Men gissa om jag längtar tillbaka till Göteborg ibland, får man hälsa i en tidning?
I dag fortsätter kungabesöket med en utflykt till Stilla havet och Valparaiso, kungen ska besöka kongressen och drottningen ett daghem.
Det har tingsrätten i Ängelholm beslutat.
Men den biologiska modern var orolig för att könsbytet skadat barnet och krävde vårdnaden om barnet.

Nästa år tar den sig förmodligen över 200_000-nivån.
Och hittills i år har den stigit
Snudd på var femte ny bil som säljs i Sverige kommer från V.A.G-gruppen ( Volkswagen, Audi, Seat, Skoda och Porsche ), som har gått fram kraftigt i år.
.
(
Saab
(

Ännu värre för SJ:s ekonomi är att många resenärer vänt i dörren till första klass och i stället gått till andra; att åka första klass i X
och många nya lok till finansbolag i USA och hyr dem för att minska kapitalkostnaderna.
Ersättningen räknas årligen upp med
Västkustbanan började byggas ut till dubbelspår
gånger högre än i Sverige.
Nu kör SJ mer trafik för
Summan av skatter och avgifter för en långtradare är nu
·Färre godståg och färre persontåg.
Biljettförsäljningen skall rationaliseras med enklare biljettsystem och nedlagda försäljningsställen.
Att åka första klass i X
Styrelsen vill att Stadshypotek ska slås ihop med försäkringsbolaget Skandia.
Medan ordkriget pågår fortsätter arbetet med den planerade fusionen.
TT Bilförsäljningen ökar kraftigt, företagens orderböcker fylls på allt snabbare och omsättningen stiger i detaljhandeln.
Dessutom visar den nya konjunkturprognosen från Handelns utredningsinstitut, HUI, att den privata konsumtionen var som sämst i slutet av
Hittills har den stigande produktionen klarats av nästan helt utan nyanställningar, och så verkar det förbli.
procent, enligt de båda organisationerna.
miljarder, läkemedelssubventionerna med
Vägen upp till Skarsjövallen är lika krokig som den var i division V. Men vägen till allsvenskan var spikrak.
Det är mörkt, kallt och det har snöat.
Men det lyser nästan bara högst där uppe, nere på plan är det skumt och suddigt.
Men vem skall ta Jörgens plats längst där framme?
Ingen kan komma hit och " spela Allan ".
Lars Olof Mattsson har bestämt sig och tränar gänget i allsvenskan också.
åskådare.
David Wilson kommer tillbaka.
Vi tog den slingrande smala vägen tillbaka mot samhället djupt där nere.
Första träningen inför allvaret i högsta serien var i går.
I somras bestämde sig Christian Bergström,
Naturligtvis har spelare som André Agassi och Stefan Edberg mer pengar att lägga undan.
Christian skulle säkerligen kunnat ta något år ledigt eftersom han spelade in cirka
De har kvalificerat sig genom att spela bra i de
Alltså lika mycket pengar som Christian Bergström fick när han förlorade mot Ivan Lendl med
n Det vankas snytingar i norr.
Malmö IF vinner inte tillräckligt ofta.
Tjänar

" Gnagarna " är det bästa lag som gästat Scandinavium i höst.

Lindfors belönades för övrigt genom att få sparken i helgen.

Eller ännu mer?
Och därmed bibehåller ryssen epitet " oöverträffad elitserie-pucko ".
Grabben var ju kung i Göteborg.
- Ingen vet riktigt säkert hur det kommer sej att vissa får kramp lättare än andra, men det står klart att det finns individuella skillnader, säger Fredrik Nyqvist, som är ansvarig läkare för svenska landslagen i såväl tennis som handboll.
Det sägs att detta tillhör spelet, men som läkare måste jag tycka att det är en antik inställning.
CEGE BERGLUND
- Vi hade räknat med att näringsliv och kommun skulle vara lite mera offensiva och hade planerat marknadsföring vid bortamatcherna, men fick inget gehör, berättar Fredrikson.
Publikintäkterna sägs vara försumbara.
Blue Wave på gång?
Den dystra säsongen är glömd.
Frölundas starke man Bertil Kristiansson hade ett önskenamn på listan över tilltänkta tränare.
- Jag känner ju Stig väl sen vår tid i Blåvitt, vi trivs ihop.
eller
- Det tar nog lite tid innan Stig och jag får gruppen att fungera.
Han lämnar träningen en stund före de övriga.
Mikael Sandklev från Åsa.
Thomas Andersson - ingen ny klubb klar.
cm, kommer att bli större.
- Fast ingen har någonsin försökt påverka mig.
- Jag är förstaårsjunior den här säsongen.
Reggiani tränar
Den här säsongen har Reggiani börjat tävla mot seniorer, förutom juniorer.
Jag hoppas jag kan ta honom.
Brunt Framtidsdröm:
6_000är under
poäng.
och Lars Adolfsson,
Reggiani är ett av svensk judos stora löften.
miljoner norska kronor.
- Jag sa upp kontraktet i september, säger Wahlstedt, men jag vet inte riktigt hur det är.
l Är det ett bra bud?
Arrigo Sacchi blev i går ny tränare för Milan.
- Ja, Milan vill ha mig tillgänglig där nere eftersom laget har många skador.
l Blir det träning med Milan redan på torsdag?
- Jag vet inte, men jag är i varje fall nästan helt frisk nu.
Sätt på riset och skär sedan korven i skivor som strimlas.
ca
tsk gurkmeja svartpeppar, soja, salt Underlandet Barnböcker med sinne för detaljer I den första bilden i Birgitta Stenbergs och Mati Lepps nya bok om pojken Billy, Billy och den nya flickan, står Billy på en pall och stirrar förväntansfullt ut genom fönstret.
Billyböckerna är ett utmärkt exempel på den svenska bilderboksberättelsens styrka och originalitet under det senaste decenniet.
här fattas någonting.
Det finns vissa likheter mellan Castor och de varelser som Ulf Nilsson och Eva Eriksson har skildrat i till exempel böckerna om Lilla syster Kanin.
Var bor jag?
Som i Billyböckerna med Mati Lepps illustrationer och Birgitta Stenbergs text.
Eller:
Med hjälp av kullorna ( av vilka Eva Rydberg med sitt breda skånemål är en ) förklär han sig till Gustav Vasa och kör ett vasalopp jagad av polisen.
Budgeten var liten och alla ställde upp för att det var kul.
Han har en hobby också:
april
Den 20 november hävdade jag att debatten försvåras av det faktum att det finns så få oberoende experter som har ett helhetsperspektiv på atomkraften som energikälla och att de flesta forskare som ägnar sig åt kärnkemi eller atomfysik på något sätt är knutna till den opinionsbildande gruppering som jag här kallat för " atomlobbyn ".
Således har alla atomkraftproducenter i landet sin egen representant i denna grupp.
Chalmers har traditionellt åtnjutit stort stöd från SKB ( Svensk Kärnbränslehantering AB ).
Vem kan begära att Bento, eller andra atomforskare, ska bita den hand som föder dem?
Hon påstår att jag uppskattade filmen Och stjärnans namn var malört, när jag i själva verket ställde mig ytterst tveksam till den typ av känslomässig exploatering som är dess tendens.
, enligt generaldirektören för Statens strålskyddsinstitut ( SSI ).
Bento förebrår mig då jag påstår att Forsmark bara är
Om det nu är så att risken för rörbrott, med dess katastrofala följder är en på
Björn Sandmark(
olika adresser.
män utan båt, som nu sätts upp av Stockholms stadsteater.
Långsamt mognar misstanken att de befinner sig i dödens väntrum, dödsögonblickets förrumsligade tid, i väntan på yttersta domen.
Kylskåpet agerar magisk låda och innehåller det man just önskar sig, från varm choklad till högklassig konjak.
Eller snarare en absurdisering av en broadwayfars?
festliga timmar bakom oss?
" Vi väntar på världens stöd " BELGRAD:
För vi demonstrerar inte för oppositionspartierna, vi kämpar för folkets rätt till information.
och studentradion.
Dockan är " piercad " i ena bröstvårtan med en röd stjärna.
Och som vanligt går demonstranterna genom centrala Belgrad.
Oppositionsledaren Vuk Draskovic klättrar upp på ett lastflak och manar demonstranterna att bara använda fredliga metoder.
AFP rapporterade i går att
En demonstrant bär en docka som föreställer den serbiske presidenten Slobodan Milosevics hustru Mirjana, " piercad " i ena bröstvårtan med en röd stjärna.
Det är mestadels samma skribenter som återkommer.
Låt så vara, men är det inte då en uppgift för Arena?
Motståndare är numer regeringen i allmänhet och Göran Persson i synnerhet.
Ojämn.
- Jag har aldrig hört något liknande.
Janne försvinner in, bort.
Det finns en rytmisk mångtydighet, man ska undra lite.
Självklart med de eviga diskussionerna om vad och vem som är äkta.
Krust är rättmätigt stolt över vad han och de andra uträttat, den musikaliska revolution det faktiskt är.
Innan dess hade Krust gjort musik ihop med sin bror, de försökte förgäves kopiera sina amerikanska förebilder inom soul och hip hop.
" Breakbeats användes tidigt inom hip hop.
Vi befinner oss kring åren
Men, undrar skeptikern, en genre som så tydligt kan härledas ur andra, är det egentligen något nytt?
åren med att försöka låta som amerikanerna.
att sprida den nya musiken.
Detta i kombination med full artistisk frihet och rätt att ge ut musik på andra bolag vid sidan om.
Och hur låter det om ett halvår?
Jungle En ny musik, en ny kultur.
Och kan nu titulera sig som en av junglescenens stora innovatörer med debutalbum på gång till årsskiftet.
till den nya 70-serien innehåller
cm.
GP har provkört S
och den fyrhjulsdrivna AWD

Thomas berättar med inlevelse hur Rambo tvingas fly ut i skogen, hamnar i ett bergsområde, klarar sig.
Till skillnad från Thomas som alltid passar på att se Rambo när familjen är borta ser Bengt gärna Rambo med hustrun vid sin sida.
Och så får man skit för det när man kommer hem också.
James Bond är snarare en hjälte som männen identifierar sig mot.
Ja det är styrka och mod.
Det behöver inte vara så mycket liv och spel runtomkring.
Det enda som används är den roliga repliken.
Ahmadiyyamuslimernas ledare, stämplad som kättare, är just nu i Göteborg.
- Är det inte med oss ahmadiyyamuslimer som med er kristna?
Kommer de varandra för nära uppstår kortslutning med till exempel aids som resultat.
miljoner, kom närmast från Köpenhamn där inte oväntat frågorna kretsade kring Rushdie.
miljoner och finns i
Klockan
Hela tåget skakades.
minuter efter explosionen.

FLT-PICA " Skräckupplevelse ".
Armenien och Azerbajdzjan har blockerat arbetet med ett slutdokument från Lissabon.
Den överenskommelsen är dock inget OSSE-beslut.
Inför Lissabonmötet har det varit långvariga förhandlingar om en säkerhetsmodell för Europa under nästa århundrade.
i morgon kväll släcks projektorn, och Lilla Palladium i Göteborg läggs i malpåse.
Ingen ur SF:s personal påverkas direkt av stängningen.
Men visa film på kontinuerlig basis kommer vi inte att göra där.
Hon utlovar kommande förbättringar även för Victorias del, vilket främst lär betyda en mindre anonym entré mot Kungsgatan än dagens.
.
Ett tag körde han en Mazda
Men, nej, han är inte skamsen.
- Mellanstadiet med syskonklasserna var väl lite struligt kanske, men på det hela var det bra.
Han fick en tung kula i huvudet under ett trick och efter det blev han aldrig sig lik.
Det var en träningströja han köpte nånstans, nångång.
Det är bra.
Och jag tycker faktiskt filmen var okej.
- Man är inte bättre än sin sista grej, säger Häckner, som inte sällan talar i slagkraftiga formuleringar.
En bra pensionsförsäkring kallar han dem.
Tror jag i alla fall.
På landet får jag panik.
Ostburgare.
Han skrivit texterna själv.
- Det är bra, tack.
För att överleva som musiker här måste man utanför landet.
l Sedan ni startade har ni bytt medlemmar en hel del, bara du och Gino Lupari finns kvar ur originalet.
- Vi tar det lugnt i början av nästa år, men sen sätter vi igång med att spela in nästa skiva.
I programmet spelar trion Lars egna kompositioner, bland andra At least often, The white Cliff och Autumn blues.
Hon brukar välja Lars som ackompanjatör, som också är med på hennes skivor.
Kompositioner för stråkar och blåsarkvintett ingår också i Lars Janssons musikproduktion.
Nu kommer det tillbaka.
Det hade räckt med en.
-
Fart är drogen som har allt, statusen, dårskapen och kicken.
I S - som i Speed går det undan.
personer.
till den 31 december
Att nettoarbetslösheten inte minskat beror på att många nya kommit ut på arbetsmarknaden.
procent, sänks med
Det finns skäl att tänka efter på vilka grunder stabil sysselsättning hittills brukat vila.
ska EU-kommissionen lägga fram ett förslag om hur reglerna kan harmonieras.
Det snällaste man kan säga om detta är att svenska regeringar missuppfattat rättsläget, och trott att det i denna fråga skulle existera något svenskt veto.
Samtliga tycker att initiativet är lovvärt, men ett par av partierna är tveksamma till att ändra de nuvarande mötesformerna.
har kommunerna möjlighet att själva avgöra om nämndmötena skall vara offentliga.
Låter han emellertid polisen slå till, eller till och med skjuta in i massorna, skulle vreden kunna ställa hundratusentals på benen mot honom.
Och det är redan ett enormt framsteg i ett land för vilket pessimister förutsåg fortsatt terror och väpnad kamp långt in i framtiden.
Den skulle kunna avhålla från urskillningslös vedergällning genom att binda skulden för enskilda dåd till individer snarare än till hela etniska grupper.
Att döma av tidningarnas insändarsidor har svenskarna fått något nytt att oroa sig över.
Vad som hände de
Ofta är det bara i efterhand det ser ut som om politikerna styrt utvecklingen.
Sverige påverkas med andra ord redan i högsta grad av Nato.
När kommunalrådet Kjell Mattsson ( fp ) kom till mötet på det kooperativa dagiset Bullret i går kväll satte han sig i soffan och inte i panelen.
Det går inte att jämföra siffrorna.
Barnomsorgschefen rensade då bort extrakostnaderna för barn med särskilda behov och tog fram nya siffror.
Vad är det som får er att tro att vi kan skära?
Staten uselt trygghetsideal Befria oss från beroendet av Margot Wallström, skriver Thomas Idergard.
Politikerna är grundproblemet för svensk välfärd Problemet blir inte mindre av att Margot Wallström eller någon annan politiker blandar sig i ännu mer.
Gamla tvingas acceptera sämre service En stor offentlig sektor som gapar efter för mycket blir urusel på att sköta det som den en gång kom till för att göra.
Det ska vi.
Men välfärdsstatens sätt att fungera förhindrar människor att kunna satsa på det som är viktigt för dem.
T ex tar staten in cirka
Grundlurade.
Tragedin ligger i att människor tvingas betala välfärden dubbelt upp.
En skola där klasser, katederundervisning och fasta tider är avskaffade till förmån för egna arbetsplatser åt eleverna, projektarbeten, aktiv handledning från lärarna och flextider för eleverna.
Staten är ett uruselt trygghetsideal.
De drogfria diskoteken som Stage
Hon är PR-ansvarig och tror att framgångarna med diskokvällarna bland annat beror på att det är olika teman vid varje tillfälle.
Stage
Dessutom är det viktigt att föreningen är helt oberoende, man tackar kategoriskt nej till sponsring som för krav med sig.
Eftersom intresset varit stort även för dem under
Tuffare tag mot kommuninvånare med skulder MÖLNDAL:
Nu,
Ser sambandet med kärvare ekonomiska tider Trots detta ligger
Men man har blivit betydligt hårdare.
- De flesta som får separat vattenräkning är ju fastighetsägare, säger Krister Karlsson.
I ett års tid har bland andra Mölndals kommun varit strängare när det gäller att få folk att betala sina räkningar.
Detta får inte ske.
En naturlig inriktning är just landsbygdsenheten, dit även näringar knutna till fisket hör.
Vi har interpellerat i fullmäktige och skrivit en motion dit.
Intentionen att locka fler företag såg under åren
Där huserar i dag
Fram till och med
Vi nonchalerar inte flyktingsjukvården Med anledning av en insändare på Fria ord den
Skriftlig information är under utarbetande, dels instruktioner till berörd personal inom primärvården, dels information till berörda patienter samt personal vid Sagåsen m fl.
Det är svepskäl.
Dessa motparter kan välja mellan att betala eller avstå.
" Vi yrkar därför på att det tydligt markeras att normala skogsbruksåtgärder inte innefattas i begreppet 'väsentligt ändrar naturmiljön'.
Man önskar att även Göteborgspolitikerna ville resonera så, men här säger man upp
De unga är jätteduktiga, men varför ta bort den källa till inspiration och utveckling som de äldre utgör?
De
Det drar upp riktlinjer för vad som ska göras härnast.
En talesman för Bildt avfärdar dock de ryktena som helt grundlösa.

Under tiden hindras hjälporganisationerna i området att göra en större hjälpinsats för flyktingarna och de civila zairier som flytt striderna.
Men styrkan har minskat från
Göteborgs symfoniorkester blir Sveriges nationalorkester.
Sopranen får sjunga klart först, sen går jag in och avbryter repetitionen, sa konserthuschefen Sture Carlsson glatt när han fått beskedet.
- Det här är Skandinaviens bästa orkester, utbrast Neeme Järvi och vände sig sen till Sture Carlsson:
Bild:
Först och främst är det de lukrativa exportbidragen till tredje land ligorna är ute efter.
Jordbruksverket kommer nu att få bidrag från EU för att kunna analysera olivolja.
På mötet i Bryssel förra månaden kom man också överens om att försöka följa oljan från trädet till konsumenten.
miljoner Kulturutskottet kom med ytterligare ett glädjebesked till Göteborg i går.
I somras sköt Göteborgs kommun till pengar bara några dagar innan orkestern skulle upplösas.
Inga extra pengar till Göteborgsoperan På Göteborgsoperan firade man däremot inte i går kväll.
I polisförhör har de moltigit.
Det beror enligt tröjägaren på att den ramlat ur en tvättbag i bilens bagagelucka.
- Jag såg inte själva huvudet men kände en kraftig lukt av ruttet kött.
tullhandlingar stjäls vid export till Polen Värdefulla tullhandlingar på varor försvinner i Polen.
försvann.
- Nyligen försvann samtliga handlingar, det vill säga pappren till de olika lastpallarna, mellan Gdynia och Warszawa.
Papper började försvinna, men i liten skala, förra hösten.
Försvarsminister Thage G Peterson vill utreda om det förekommer trakasserier mot de kvinnor som utbildas till officerare vid arméns krigsskola vid Karlberg i Stockholm.
Totalt omfattar årets kurser
På 1970-talet var de världsberömda dissidenter och kritiker av Sovjetsystemet.
minuter under bästa sändningstid åt en annan före detta regimkritiker, Vladimir Bukovskij.
procent av befolkningen har fått det sämre jämfört med hur det var under Sovjetledaren Brezjnev.
Så det väcker stor uppmärksamhet varje gång han skriver en artikel.
" Från Kreml har det inte kommit någon reaktion på artikeln.
För närvarande går det
Däremot är det klart att Alingsås kommun plockar hem sina
400_000strejkar för att få lön MOSKVA:
Många politiska analytiker påpekar att en orsak till den siste sovjetledaren Michail Gorbatjovs fall var strejker och oro bland landets gruvarbetare - en grupp som av tradition har en mycket stark opinionsbildande position.
- Hittills är vårt krav huvudsakligen inriktat på att få ut lönerna, men på många håll ställs redan krav på regeringens avgång och det hela kan mycket lätt utvecklas till en politisk strejk, sade kolgruvefackets ordförande Vitalij Budko.
Vi förstår att regeringen inte kan betala hela denna enorma summa på en gång och kan tänka oss ett avbetalningssystem, men vi kräver mycket starka garantier för ett sådant arrangemang.
Många bedömare hävdar att staten medvetet drar ut på löneutbetalningar, eftersom det leder till låg inflation vilket i sin tur är en förutsättning för att utländska långivare ska bevilja Ryssland krediter.
- Inget annat av de problem som hotar vårt land kan jämföras med hotet från brottsligheten, sade Tjernomyrdin och lovade ministeriet utökade ekonomiska resurser under nästa budgetår.
Brottsbekämpande myndigheter har tidigare redovisat uppskattningar om att värden för omkring
BJÖRN SVENSSON
I stort sett varenda skrivkunnig person i Lagmansered,
Trollhättan är en av landets ekokommuner och fick nyligen " Kung Carl Gustafs pris för bästa miljökommunen
Alingsås bygger just nu en högstadieskola i Sollebrunn och eleverna från Lagmansered är en viktig pusselbit i det bygget.
Ledaren för den norska motsvarigheten till vänsterpartiet, Erik Solheim, meddelade i går att han avgår på partikongressen i maj.
Han har stannat kvar för att förhindra att de han i debatten föraktfullt kallat " museumsvakterna ", skulle överta.
procent.
mils avstånd när jag säger något jag inte själv tror på.
Stor risk för återfall - Det är inte så att man sonar sitt brott och sedan är av med sin pedofila läggning.
Hon anser det enbart naturligt att alla som arbetar med barn i det offentliga måste kunna bevisa att de inte har dömts för sexövergrepp mot barn.
Samarbetet mellan det lokala och regionala elbolaget har tidigare varit gott.
Christer Samuelsson, VD för Skandinaviska Elverk, vill inte kommentera det påstådda avtalsbrottet och stämningsansökan som nu lämnats in till Varbergs tingsrätt.
- Vi kommer att behandla frågan i samband med utredningen om våra kommunala bolag, säger Roger Larsson, kommunstyrelsens ordförande.

:an som skall kröna de
mil genom Halland.
mil kortare, säger Stellan Haverling.
KJ BONDESON
- Det är fantastiskt.
Det finns flera sammanslutningar runt om i landet som konkurrerar om att få föra pensionärernas talan.
Göteborgsavdelningen störst i landet Inför gårdagens möte fanns tankar om att Göteborgsavdelningen skulle gå sin egen väg, och lämna riksorganisationen och Arne Thorén åt sitt öde.
- De gamla personmotsättningarna kommer att dö ut.
tt - Männen tar sig makten att dra sig undan hushållsarbetet, konstaterar Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet.
Det som har förvånat Ahrne och Roman är att inkomst och utbildning inte verkar spela någon roll i sammanhanget.

I stället blir det domstolen i Luxemburg som avgör, säger Nils Trampe på Dansk Industri.
" EMU spär inte på arbetslösheten " Fack och arbetsgivare är också överens om att EMU inte spär på arbetslösheten, men att den ekonomiska samordningen i sig inte heller skapar fler jobb.
En aktuell region är Öresundsområdet.
Syftet är att nå ett avtal som sedan kan upphöjas till lag av ministerrådet.
Och då är det inte längre fack och arbetsgivare eller politiker som avgör frågorna, utan EG-domstolen i Luxemburg.
Över en halv miljon kronor är bristen i konkursboet för rehabiliteringsföretaget Trehab med säte i Vänersborg.
kronor i fordringar på försäkringskassan vilket förvaltaren nu ska driva in.
Han anser att det inte fanns någon chans att rädda Trehab.
nazister inför rätta i dag Männen riskerar
Sånt här upprör känslor och vi tar det säkra före det osäkra.
augusti i år hölls till minne av Rudolf Hess.
Därmed har de åtalade förmedlat ett budskap som uttrycker missaktning och hot mot människor tillhörande andra folkgrupper än främst den nordiska.
En av dem har anställning, övriga går på gymnasiet eller är arbetslösa.
Tidigare dömd till böter för förargelseväckande beteende.

Dömd till
·Man,
Virus trolig orsak till magsjukan Huvudspåret i Stenasjukan är just nu ett virus.
Enligt smittskyddsläkare Karin Stenqvist väntas nu resultaten på
- Men de flesta är redan friska igen så vi tror att utbrottet lugnat sig.
- Men vi har inte övervägt att stänga köket för matlagning.
- Det som krävs är att man sjukanmält sig i vanlig ordning och kan visa sin biljett hos oss, säger informationschef Göran Ekstedt.
Nej, sjuk kan jag bli hemma så jag är inte orolig.
JONAS LINDKVIST Johansson varnar regeringen för EMU STOCKHOLM:
- Det spelar ingen roll vad andra länder tycker.

skiljer på skatten för permanentboende respektive fritidsboende.
Börsen Varning för Svartepetter Börsen mot nya rekord trots att vinsterna faller i år
Därigenom blir det billigt att låna till aktieköp, vilket driver upp kurserna.
När boksluten kommer till våren får vi också se genomsnittligt sämre resultat för i vart fall skogsindustrin, rederierna och medieföretagen.
Med en tro på en sådan vändning uppåt, går det att förklara att årets kursuppgång blivit så pass stark.
Det skulle därför inte förvåna om vi får se några rejäla uppspekulationer framöver - följt av kostsamma magplask.
Kränkande och skräckfyllt.
Men Salma vägrades att låna telefon och kontakta sin man, eller tala med någon annan på ett språk hon förstår.
veckor för tidigt.
- När den kvinnliga polisen kom kändes det som en befrielse.
Nu är skräckbilderna hos henne igen, natt efter natt.
- ( tystnad ).
Det är rutinen, menar man från Partena Security.
Och hon fick inte ringa sin familj.
Då vi påpekar att det i så fall behövs ett seriöst underlag för siffran, hänvisar hon till Sjöbergs noggranna statistik.
Nu vågar de börja använda sparade pengar, men regeringen är rädd för överhettning och håller igen.
- Vi konkurrerar med andra kapitalvaror.
- Vi köper allt kontant.
procent.
Men så finns också en duktig konkurrent i grönsakshandeln en bit längre bort på gatan.
Med högre lön skulle man även få de norska sjuksköterskorna att öka sin arbetstid, tror Eystein Gjelsvik.
Med sanerade privatekonomier och understödda av oljepengar handlar de norska hushållen möbler som aldrig förr.
Uppgiften om att företaget till
Däremot har de ingen skyldighet att göra så.
Många barnfamiljer har nu förlorat hela sin ekonomiska marginal, konstaterar Posten Privatekonomis VD Pia Nilsson.
De sänkta räntorna och den lägre matmomsen har också haft effekt.
Bilderna anses alltför pornografiska och till och med Folkhälsoinstitutets chef Agneta Dreber håller i viss mån med om att affischerna kan väcka anstöt.
månader.
Värdskapet bestod i att lokalen uppläts kostnadsfritt.
De deltagande doktorerna betalade
Det har jag inte ens funderat på.
Höjdpunkten var när de inför fotoblixtar och under strålkastarna i en av EU-parlamentets galasalar kunde ta emot sin guldmedalj inför
Andra gör deras läsa lätt-böcker, filmer och radioprogram, säger ledsagaren Anders Bergström.
program sedan
I vår blir det ett TV-program i Öppna Kanalen.
Mölndal En man i 60-årsåldern försvinner från Mölndals lasarett.

Majorna En 56-årig bilist kör ut i korsningen Fiskhamnsgatan/Järnvågsgatan.
MIDDAG
KVÄLL
För femtionde året sätter Lundenskolan upp sitt adventsspel.
Men ramsorna som de drar under uppvärmningen är knappast desamma som

- De första åren hade vi adventsspelet i gymnastiksalen på Gamla Lundenskolan eftersom den nya skolan ännu inte var byggd.

ULF LINDQVIST
Men varför har jag ingen aning om, säger Tommy Nilsson.
Han ser gårdagens brand som den allvarligaste brandincidenten på länge.
Ytterligare
På
Det slår Stockholms tingsrätt fast.
Posten kan dock tillämpa sina zonpriser tills tingsrätten tar slutgiltig ställning någon gång under första halvåret
olika områden för storskaligt musselfiske och så kallad beredning av bottnar.
- Vi är givetvis oroliga för bottenskador, men vi vet samtidigt att denna typ av musselfiske är mycket vanliga på kontinenten, bland annat i Tyskland och Holland.
West Sea Products säger att projektet sker i nära samråd med Fiskeriverkets kustlaboratorium och att metoden är miljövänlig.
STEFAN LUNDBERG
, då kommunråden varje tisdag samlas till möte i kommunstyrelsens arbetsutskott.
- Nu, barn, har ni fått en lektion i hur demokratin fungerar i praktiken i Halmstads kommun, sa Sivert Andersson.
- Men får vi inte gehör för våra krav kan det bli andra aktioner, säger Harplingeborna, som är upprörda över politikernas agerande.
LASSE ANDRÉE
kommunerna konstaterar i skrivelsen att Uddevalla har
- Vi menar vidare att det måste vara av betydelse att staten äger nyrenoverade lokaler för tingsrätten i Stenungsund medan man hyr lokaler i Uddevalla till dryga kostnader.
.
miljoner pund (
Fast det var faktiskt en månad sedan, erkänner blåvite direktören Thomas Wernerson.
Han blev delad trea i årets skytteliga, med
Han spelar för IFK Göteborg i dag, för Milan kanske redan på söndag.
Jesper Blomqvist.
spelade skjortan av Manchester United och Barcelona i Champions League.
Så var det med fransmannen Dugarry, med Desailly, med Boban och Savisevic och så vidare.
l Lärt dig nån italienska än?
- Jag har pratat med spelare som varit proffs, med landslagskillarna som nu är det och med andra människor som bott utomlands.
.
Via GP tackar Jesper Blomqvist fansen för de fina åren i Göteborg.
miljoner kronor av EU.
- Det ska bli en så allsidig utbildning som möjligt.
Margareta Sunesson har stora förhoppningar på projektet.
upp biskopen för att han skulle ingripa mot den nu sexdömde prästen, skriver Nya Wermlands-Tidningen.
Den värmländske prästen dömdes i augusti av hovrätten till
- Iperzola är en seriös klubb, en bra start.
Egentligen skulle han börja spela i Italien omgående, december
- De var mycket nöjda och ville att jag skulle stanna, men jag ville hem till Sverige och avsluta skolan först.
- Ja, vi blev lite överraskade.
Med tanke på att det under alla
Det var i lördags som den
Mannen stoppades vid porten och blev ombedd att gå därifrån eftersom han var för berusad.
Och han kommer inte att delta i några mer kontroller.
år, född den
Philippe Arnold la Renotiè von Ferrari hette en italiensk ädling som såg dagens ljus
Båda hade t ex fått sina namn på grund av sina färger.
Där dog han också den 20 maj
Hon åkte runt bland miljonärernas frimärkssamlingar och hamnade för ett par år sedan hos den märklige sportfantasten John du Pont i USA.
Anphilexledningen har nämligen beslutat att samla världens största frimärksrariteter i en hårdbevakad monter som försäkrats för en miljard kronor.
Han förverkligade sina idéer genom att resa runt till grannarna och gifta sig med prinsessor eller i brist på sådana med kungarnas systrar.
kr och sålde honom till kung Carol av Rumänien för l
Jag frågade en vän:
Det finns inte ett enda häfte kvar hos postkontoren i hela landet.
- Sex-sju knäskadade spelare i år.
Kanske
H H H Har IFK Göteborg spelat för snällt?
H H H Porto har spelat
Båda på hemmaplan!
Han underskattar inte sin egen förmåga.
Nu kommer han till en trupp med givna förutsättningar.
Jag lugnade honom med att den risken är mindre än att det faller en halvmeter snö på midsommarafton i Milano.
IFK:s gränsöverskridande intresse för Tore André Flo är begripligt.
miljoner i segerpotten.
vargar härjar i renarnas vinterbetesland i Härjedalen.
Men operationen misslyckades.
djur.
JARL STRÖMBERG
Men jag tycker vi skulle fått ut mer av spelet.
Det gör hon nu och då skapar hon mer.
Dessutom är Hellgrens gamle Wartakompis Arne Högdahl ( Mias man ), norsk landslagstränare.
december kommer att spelas mellan Danmark och Norge.
KENT HALLGREN No hard feelings.
närmare bestämt.
Han har varit reseledare på Mallorca, Kanarieöarna och i Polen och dessutom jobbat som kallskänka och sopgubbe innan han sökte in på Scenskolan i hemstaden Stockholm.
syskon till Täby.
Resten är, som det heter, historia.
- Tyvärr har komik och humor väldigt låg status i Sverige.
.

Frölunda slapp stå där med skammen att bli mållöst för första gången på
Se där, liktydigt med
.
För Eric Cantona ( bilden ) och hans Manchester United handlar det i kväll om överlevnad.
Veckans första Lången-lista på Oddset är " dödskallemärkt ".
eller
Därför var utvisningen av Tony Adams felaktig.
Lasse Kinch plockade en tacksam poäng i kommenterandet av Juventus-Bologna:
" Se där, se där.
Medan Kulti spelade den avgörande singelmatchen rullade följande störande meddelande med jämna mellanrum i rutans överkant:
q q Engelska tabloider måste ha vildare fantasi än till och med Svensk Damtidning och Hänt i Veckan?
VECKOMATCHER I KVÄLL Champions League:
LARS-OVE HARALDSSON
Sakta men säkert arbetade de sig ikapp och Magnus Nicklasson gav sitt Kvarnby ledningen efter drygt
när Bo Heiden skickade i ytterligare en '' trea'' och dessutom fick Kvarnby bollen från sidan.
Det var mjölk och julmust.
per liter mjölk mot
Hårt jobb och tidiga morgnar.
Julmusten är helt outstanding bland läsken under december, säger man på Pripps.
Och lukten skulle vara betydligt bättre i ladugården.
Mer precist började det
fick Amiralitetet i uppdrag av kung Karl XV att tillsätta en kommission för att se hur minvapnet kunde användas i det svenska sjöförsvaret.
minans historia är framför allt minsveparnas eller - som de kallas med marint språkbruk - minörernas.
" Thure Wake blev rädd och beslutade att smyga tillbaka längs stranden till jollen.
" De svenskar som gick neutralitetsvakt till sjöss svarade bland annat för minsvepning, eskort och bärgning av flyktingar.
fartyg arbeta i
BENGT MAGNUZON och GILLIS SUPKIEWICZ Lömsk träkagge.
Bryn den försiktigt runt om i olja och krydda med salt och vitpepparkorn som stötts i mortel.

tsk salt
Ägarna i Marieberg behövde en månad efter Christina Jutterströms plötsliga avgång innan de enats om Thorsell och själv behövde han en vecka på sig för att fundera.
Det var alltså inget svårt beslut?
Han gör ingen hemlighet av att tidningen nu skall försöka hitta tillbaka till det man en gång var.
- Han är en person med en gedigen erfarenhet av Expressen och som kan tidningen.
Nu var inte Tito Beltrans framträdande i Moneda-palatset helt friktionsfritt.
Snarare tvärtom.
Det går inte att komma in, repetitioner kanske, men i varje fall är vakten vrång och högste chefen har väl flytt staden och den 30-gradiga hettan som alla andra.
år sedan och kom genom ett musikstipendium till Göteborg.
spänn.
år och vi gick på Alamedagatan här i centrum, det kom militärbilar överallt, man sköt och de sprutade vatten på oss, jag minns att jag blev rädd, alldeles oerhört rädd för alla bomber.
Polis kommer till platsen och de
Ynglingen kommer in i butiken omaskerad och med ett vapen hotar han biträdet.
I skåpet fanns en hel del cigarretter men inga pengar.
Efter en dispyt med familjen lämnade pojken hemmet och har sedan inte varit synlig.
kronor.
Det räcker ju med att se sig om, säger Fernand, kontrollör vid järnvägs- och tunnelbanestationen Gare du Nord i Paris.
- Det är återingen de algeriska islamisterna, säger Fernand.
Likheter med attentatet i juli
års bombvåg.
november arresterade den franska polisen en av organisationens ledare, Jean Luis Aguirre Lete, i staden Bayonne.
- Det som hänt är absolut vedervärdigt, men vi kan inte låta det få gå över i förföljelsemani.
MICHEL SINGLER Välbevakat.
) och effektiviserande (?
miljoner internetanvändare i världen men antalet växer med
En förklaring till att Netscape nu kommer till Sverige är säkerligen den hårdnande konkurrensen med Microsoft om internetprogram.
Slobodan Milosevic, Serbiens president och Jugoslaviens starke man, är demonstranternas främsta hatobjekt.
- Men jag kommer hit för att få känna atmosfären, den stämning som finns i demonstrationerna mot regeringen.
Tisdagens beslut att stänga de oberoende radiostationerna B
- Det ledde till en dags protestaktion av oppositionen.
Budskapet är att Milosevic skall lämna makten under fredliga former.
, Antonio Tejero, frigavs i förrgår efter
Spaniens
Inget större militärt stöd för kuppmakarna Stående i spanska parlamentets talarstol med en pistol i handen tog sedan Antonio Tejero samtliga parlamentsledamöter som gisslan.
Något hårt straff blev det dock inte den gången utan han kunde snart börja planera för nästa kupp.
- Vi välkomnar att han gått med på att stanna några månader in på
En toppdiplomat sade till mig att sökandet efter Bildts efterträdare pågått en längre tid.
Det finns till exempel förslag om att han skall kunna hota med att frysa inne biståndspengar om Daytonavtalet inte efterlevs.
Samtidigt hörs allt fler röster för en nationell samlingsregering.
- Vi måste skapa en situation där vi kan genomföra freden, om vi inte vill hamna i ett läge år
Den unge premiärministern skulle snabbt framstå som en underhuggare jämfört med den erfarne politiske räven.
Beilin är vänsterns kandidat, han har i många år förespråkat direkta samtal med palestinierna.
och ledare för duvorna - och därmed försäkra sig om en viktig ministerpost i en framtida vänsterregering.
med Nobels fredspris tillsammans med Yitzhak Rabin och Yasser Arafat.
Det bekräftade arbetsminister Liisa Jaakonsaari.
Hösten
De skickades till EU-nämnden för
Dokumentet med förklaringen som visar att Schengenavtalet kan tvinga undan den nordiska passunionen, är ett av de dokument som är offentliga i Danmark men inlåsta i Sverige.
En viss poäng i sammanhanget är att de handlingar som nu utgör underlag för den danska debatten om Schengenavtalet inte är översatta till danska men till svenska, medan de varken har redovisats för den svenska riksdagen eller är tillgängliga för den svenska allmänheten.
I fråga om den gemensamma säkerhetsmodellen betonades det att samarbetet skall stärkas mellan de olika säkerhetsorganisationerna i Europa.
Detta är i synnerhet relevant i länder som saknat eller haft en mycket bräcklig demokrati.
Om fredsverket skall lyckas får inte Ryssland - lika litet som Frankrike eller Tyskland - bestämma kursen och innehållet.
I kulturpolitiken arbetar riksdagen efter motsatt princip:
Göteborgssymfonikerna har också givits en ärofull utnämning.
Operan hotas av ett underskott på
Det är inget orimligt i detta.
procent.
Förra året var varannan som prästvigdes kvinna.
- Religionen miste sin status när juristerna tog över, hävdar Hanna Westberg.
Numera har skett en maktglidning till förmån för en allt större administration.
Visst har kvinnorna förändrat ämbetet, men hon har svårt att se vad som är en följd av den allmänna samhällsutvecklingen och vad som är en följd av kvinnors inträde i yrkeskåren.
Den högst betalda tjänar
kvinnorna som prästvigdes
procent av kyrkoherdarna.
Caroline Krook, domprost i Stockholm, spås bli biskop i Lund.
saker:
Priset för att barn skall leva tryggt och kunna känna tillit till vuxna på dagis och i skolan kan i och för sig inte bli för högt.
Pressröster Svårt för Bildt Kännbar frånvaro Motgång Koppla loss!
Frånvaron av en naturlig ledargestalt och samlande kraft torde i alla händelser inte ha inverkat positivt på stämningsläget, anser Borås Tidning ( m ):
år, kommenterar Arbetet Nyheterna ( ob s ):
Nu är det dags att gå vidare.
Norra Västerbotten Högt kvalificerad Dansk modell kan ge unga jobb Kommunförbundet söker nya lösningar på arbetslösheten Om inte företagen klarar att få fram flera jobb får det offentliga gå in.
- Till att börja med konstaterade vi att långvarig arbetslöshet är direkt invalidiserande.
årsarbeten, finns i sådana jobb.
Efter den perioden är det antingen jobb eller utbildning som gäller.
Nu finns möjligheten att ta a-kassepengar och ge dem till kommunerna mot att de anställer folk.
Det är det viktigaste skälet till de stora satsningar på utbildning som görs i Danmark såväl som i Sverige.
till
kalendrarna är helt klart de mest udda genom tiderna, säger Jenny Fridh.
Bakom en snödriva i förgrunden på bilden hukar sig istället en osedvanligt lömsk tomte med revolvern i högsta hugg.
Jenny Åkervall Tysk mamma kom med idén Sveriges Television började sända julkalendern
försäljningsställen runtom i Sverige.

Julstrul med Staffan och Bengt.
Jenny Fridh har analyserat de hittills
fler än för ett år sedan.
Det är en ökning med
Varselnivån ligger dock fortfarande över fjolårets.
från oktober och med
Så småningorm tog furstarna och staten över med sina krav på jordisk följsamhet.
Per Unckel ville lyfta universiteten ur den statliga fransk-tyskt-inspirerade modell som rådde i Sverige.
Jan Ling som är professor i musikvetenskap tillträdde som rektor år
kr till den samarbetsvillige och Per Unckel dubblade beloppet för att säkra kvaliteten.
Många av dem jobbar i små företag som är beroende av av de större företagen i regionen är framgångsrika.
och
Det finns mycket mörka perspektiv som bland annat innefattar nedläggningar av stora delar av industrin i vår region.
Länkarna breddar arbetsmarknaden och studieutbudet.
Likadant fungerar det med rekrytering av kompetent personal.
De genererar mycket arbete för många underleverantörer, men den låga standarden på E
E
Nu är det upp till statsmakten att visa tyngd och beslutskraft.
Det är redan beslutat att pensionerna höjs med låga
femtedelar av den siffran; det beror på att staten inte vill kompensera pensionärer och andra grupper fullt ut för inflationen, så länge budgetunderskottet är större än
" Gamla " studielån kan skrivas ner Stämmer KI:s prognos för inflationen, skrivs studieskulderna ned med
procent.
år, saknas cirka
Allt kortare vårdtider för patienterna Den tekniska utvecklingen i sjukvården står naturligtvis inte stilla.
På fler människor, i högre åldrar, med sämre utgångsläge, i svårare situationer kan vården ge både bot och bättring.
Eller kan man hitta några nya och hittills oprövade inkomstkällor som löser problemet?
Hur många patienter skall tvingas stå i växande vårdköer?
Per Olov Blom ( c ) Landstingsråd i Älvsborg, gruppledare för centern i Landstingsförbudet Ledarredaktionen svarar på sidan
·Det vore bra om den utbredda missuppfattningen ( inom vänstern ) om moderaterna som ett känslolöst krigs- och kapitalistparti fick sig en knäck.
Samtidigt bildas ett framtidsinriktat parti med en varaktig och seriös profil, d v s ett regeringsalternativ.
procent.
.
Under
Överskottet i bytesbalansen - som inräknar varor, tjänster och räntebetalningar - ökar från redan höga
Orsaken torde i så fall vara att de lägre räntorna ger större skjuts åt den inhemska efterfrågan, som länge hållits tillbaka.
BETTY KJELLIN
Investeringarna fortsätter även i år på hög nivå över svensk-norska gränsen.
Ett annat mindre verkstadsföretag, AB Göteneds Mekaniska verkstad, löser sina Norgekontakter genom att låta Svea-Maskiner AS sköta försäljningen i Norge.
Cellulosan var viktig förut, nu är den näringen till stor del borta.
miljarder kronor
Lars Danielsson, försäljningsingenjör på Göteneds, visar hur många sätt en kantmaskin kan bocka plåten utan att man behöver skifta maskindelar.
skar daghemmen ned kostnaderna med
Om det är så att vi inte har råd att ge våra barn en fullgod omsorg, så bör man i Sveriges riksdag fatta ett sådant beslut och inte som i dag låta dem vara utelämnade till några få maktfullkomliga socialdemokrater i kommuner och kommunförbundet som aldrig någonsin har jobbat eller kommer att jobba inom barnomsorgen.
Det modärna är i var tid det sätt att skapa, som är mest i stånd att gripa de samtida.
Landskapsmåleriet är något som ska klaras av på
Underhållning:
Men vad var det han hörde?
" Därför kan man inte förstå Strindberg om man inte förstår hur litteraturen driver honom framför sig.
Mot detta måste konsten försvara sig.
Fast man kan knappast anklaga Ulf Olsson för att väja från besvärligheter.
Det är denna författarposition som Olsson - efter att gång på gång ha funnit hänvisningar till Orfeus, Vergilius eller Dante på vandring i dödsriket - kallar " levande död ".
Slemproducerande organ har man på de flesta ställen inuti kroppen men kanske främst är det lungorna som blir angripna.
kända fall av cystisk fibros i Sverige.
Till det har bjudits in ett antal författare och kulturskribenter.
Trädgårdskonsten under tidernas lopp återspeglar idéer om filosofi och konst.
Ett djärvt och besynnerligt ödesmättat projekt redogör Mattias Lidén, landskapsarkitekt verksam i Venedig, för.
Genvägar Forskningen bör handla om kontakt och djupseende Att förneka arvets betydelse för människans utveckling är naturligtvis lika antiintellektuellt och antihumanistiskt som att förneka miljöns påverkan, men samspelet mellan arv och miljö är inte så självklart som Kjell Modigh framställer det i sin artikel den
Efter
Hans totala förnimmelse av kärleksobjektet, utseende, utstrålning, lukten, rösten, personligheten och så vidare tar hans kropp, hans själ och hans motorik i besittning.
Barnen måste ge upp sin makt över oss.
Processen framkallar djupa förändringar i individens biologiska och psykiska reaktioner samt förändringar i hans tänkande och sociala beteende.

Tunnelbanan skramlar över Tranebergsbron i Stockholm.
Och det är så hon framstår:
Det var 60-talsmusiken som var viktig.
- Det leder fram mot ordet.
- Ja, det var en vän som dog.
Jag ser ögonblicket på avstånd, uppförstorat.
- Det hände så mycket då, jag var nygift, jag fick barn.
Och lejoninnan inom en vaknar.
- Så kan det vara, speciellt efter en bok.
- Det blir några
Det är intressant att jämföra olika lyrikers bilder av det kvinnliga.
- Jag kan också ha en rädsla för hur jag ska tas emot.
Hon tystnar och ler sen:
Inte som teori, jag har inte läst så mycket.
I dina dikter finns ingen brist.
En katt, vars grå päls knappt syns mot mörkret, tittar ut genom fönstret.
Strax kommer den att röra sig, hoppa ut genom fönstret eller ner från bordet:
Ekonomin stänger Röhsskas samlingar Publiken sviker, ekonomin kärvar och personal måste sägas upp på Röhsska museet i Göteborg - det som skall bli landets nationella designmuseum.
Några fackliga förhandlingar har ännu inte hållits men troligtvis måste en intendent sluta.
I år räknar vi med totalt
miljoner kronor.
miljarder kronor som skall delas ut till landets bönder.
bönderna har någon form av fel i sina ansökningar och får vänta på eventuella pengar ytterligare en tid.
Så här ser det ut i Västsverige, län för län:
hektar, säger Lennart Johansson på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
miljoner kronor.
I
miljoner kronor.
av ULF NYSTRÖM och CG CLAESSON
I reklamen skiljer det bara i drifttid och finesser mellan de olika fabrikaten och telefontyperna.
, Philips Fizz och Motorola
.
Teoretiskt bör förkortade antenner fungerar sämre än utdragbara, så kallade kvartsvågsantenner, som är alternativen på mobiltelefoner.
kilometer från Göteborgs centrum, trots det är Telianätet mycket bristfälligt där.
Det kan ju vara så, att god kontaktförmåga inte helt kan uppväga kort drifttid.
Kommunen har ansvaret.
Ett stort och farligt problem för allergiker För en tid sedan lämnade han och partikamraten Helena Sandelin in en motion om att förbjuda all mat med nötter och soja i stadens skolor och på daghem.
Vi säljer mycket oljor av olika sorter, även olivolja.
procent av godstransporterna förs över till järnväg så sparar samhället
Det är Tekniska högskolan i Stockholm ( KTH ), Transek och Scandiakonsult som på upppdrag av Naturskyddsföreningen, Adtranz och SJ räknat hur samhället kan spara pengar på mindre miljöstörande transporter.
- Helt fel, säger Johan Trouvé, biträdande miljöchef på SJ.
- Nu verkar det som om regeringen plötsligt struntar i all vad man tidigare sagt om ökade luftföroreningar, färre trafikolyckor och ökad trängsel på vägarna.
Men vin är faktiskt mer komplicerat än så.
Andra saker är inte fullt lika bra.
Hur kul är det?
Lagtvist om T-tröjor Kan det strida mot grundlagen när polisen ingriper mot T-tröjor med nazistiska slagord eller rasistiska klistermärken?
Problemen uppstår i akuta situationer eller när det är oklart om material ska räknas som tryckt skrift.

- Absolut, det här är bara en kul grej vid sidan om.
Till sist kände Bill Janovitz att han var tvungen att göra något med allt överblivet material.
- Vi hade jätteroligt.
Han suckar och säger att ingenting är bestämt.
Innan han lägger på berättar han att han älskar Sparklehorse.

Hans kollega Thomas Reiter drog dock längsta strået.
Grundutbildningen inom Nasa tar uppemot
Ryssarna å andra sidan tillbringar månader på Mir.
.

kronor dyrare att använda etanol Trots regeringens allmänt positiva inställning till alternativa bränslen och allt tal om att frysa eller minska tillskottet av koldioxid till atmosfären har politikerna ännu inte fattat något beslut om att fortsätta gynna biobränslen som etanol.
I morgon skriver Sandström och hans
Lindh hoppas kunna presentera en proposition nästa år för att riksdagen skall kunna fatta det avgörande beslutet senast
" Så smärtsamt insiktsfullt sjöng Kajsa Grytt en gång för länge sedan.
Rättvist?
församlade sig inte bekommas av sådana petitesser, utan var på det hela taget mer än nöjda.
Det gällde redan i någon mån inledningens Mozartsonat K.
Vem tänker på violinsonater med Strauss som kompositör?
J C Ericsson är med i näringslivsdelegationen men vill inte hålla med om att han är en av symbolerna för svenskt företagande i Chile.
- Men de resonerar också mycket affärsmässigt.
Den dryge översittaren Lennart, den slappe slackern Robin, den storögda korvätaren Lisa och Alice i Plasmalandet kan lyfta på hatten och svänga med käppen.
Guldsmedsmäster Peter Forsman har gett priset en ny form, " svärdet i stenen ", byggd på Arthurlegenden.
Men Rosenborgs seger med
matcher hemma på Lerkendal i Trondheim; Porto och Milan.
- Till slut blev ju matchen riktigt jämn.
.
minuterna.
Istället flyttades Savicevic över från höger- till vänsterkanten, en ny flopp.
Tuffe Iversen hade ingen som helst respekt för Milans 36-årige mittback.
år " Sveriges sämste hyresvärd " Thomas Nystedts hus på Stuartsgatan i Johanneberg ska tvångsförvaltas.
.
Nystedt försökte klara sig undan tvångsförvaltning genom att hänvisa till att han under hösten har skaffat en egen förvaltare.
Hyresnämnderna kan besluta om tvångsförvaltning i maximalt
december
Succén för norrmännen skickar
miljoner.
Resultat och svensk startuppställning har jag förträngt.
- Löften har man väl sett många genom åren, men aldrig någon så fruktansvärt målinriktad, sa Jonsson.
När och var hittar Blåvitt sitt nästa fynd?
Där bak saknas en rese som kan hålla rent i luften.
Det tillåter Uefa.
Men det kryllar inte av poliser i skärgården.
Sjöpolisen gör allt som polisen på landbacken gör och lite till.
Inte minst viktigt när det gäller att få ut läkare, hämta in folk som måste till Sahlgrenska eller hjälpa folk i sjönöd.

Polisbåten drivs med ett vattenjetaggregat, vänder på en femöring och kan fickparkera i sidled.
I dag jobbar vi efter teorin att mannen har utsatts för våld innan branden startade.
I går genomfördes en teknisk undersökning av bostaden.
.
Fagerlund kom överens med Modos ordförande Åke Eklöf att Påhlsson skulle få spela Europacupen i stället.
- Ja, det är väl mitt fel.
Men ryktet dementerades.
Är nog sant, för han sa inte " inga kommentarer ".
·Vilken klubb och vilket land blir det då?
Årets Nobelpristagare i litteratur är inte van vid överdåd.
Han gjorde sitt första Nobelpristagarporträtt
Wislawa behöver man absolut inte vara någon specialist för att läsa, säger Lars Helander som själv fick intensivplugga inför intervjun.
PHILIP MILLER Bestämd dam.
Ostindiefararen Götheborg
personer som dyker upp och jobbar varje dag finns fler pensionärer, människor som går med uppsägningslöner, arbetslösa med utbildningsbidrag och ( främst ) folk på ALU.
redan färdiga.
Men det lär finnas ett överskott av avverkningsbar ek nu för tiden när det byggs så lite och ek i stort sett bara används som parkett och till möbler.
meter Längd över allt:

Det första spantet skall resas vid invigningen av den nya skrovhallen.
BERTIL GUSLÉN
Sa tränare Mats Jingblad och talade om en annan match som aldrig blev.
Så Jesper fick leta i minnenas arkiv för att locka fram leendet på sina läppar.
Resten bjöd till, men nog har vi sett dem bättre för inte alls så länge sen.
Thomas Ravelli

Han fick bita i gräset och Porto vann.
av Göteborgs högstadieskolor står för det variationsrika programinnehållet.
Sedan dess har möten hållits regelbundet på samma tidpunkt och rörelsen har nu en nationell manifestationsdag.
Per-Olof har nämligen fyllt
Attträna och jobba med hästar är det han vill, helst av allt.
Han får medhåll avtränarnas generalsekreterare Rune Johansson :- Travtränarna är fria företagare, men ändå inte fria eftersom STCsätter upp reglerna.
- Vi har bett STC att ha en generös inställning till dispenser närdet gäller tränarjobbet.
- Jag vet inte, men jag har alltid gillat att jobba.
.
- Här om dan ringde K G Holgersson från Italien.
Sen återstår drygt
Innan desshar jag ingen kommentar, säger Nordin.
Al Joe:
".
Per-Olof Gustavsson faller för STC:s
.
Den preliminära budgeten för
Den innebär början till en ny syn på hur patienterna bättre når kontakt med sjukvården.
och
kronor per år.
En billig och god måltid ingår för den som vill.
- Det här en pusselbit i vårt utåtriktade arbete, säger Henrik.
år, ensamstående mamma med
- Jag är på väg, det känns så nu, säger Annica, medan hon äter upp det sista av sin portion gulaschsoppa.
- Henrik brukar alltid be någon hjälpa till med att exempelvis läsa under mässan, berättar Annica.
En av de frivilliga medhjälparna i kyrkan tröstar.
God gulasch.
december
RIK är ju landets i särklass mest framgångsrika handbollsklubb, men den startade som friidrottsklubb.
byggnadsfirmor har sponsrat med tillsammans en miljon och med hjälp av ALU-jobb och egna insatser har RIK nu fått en fin anläggning.
Bland de unga stiftarna fanns ändå rädsla för " tjejbaciller ".
Receptet Fisk med selleri Lätt och snabbt lagar man en god gryta på fryst fisk.

potatisar
salt Till servering
av de
Att de gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp förnekade de däremot.
Han svarade ja med hänvisning till yttrandefriheten.
åtalade också väl medvetna om, enligt åklagaren.
Ett yttrande från en mor till en av de åtalade lästes upp i rättssalen.
Miljoner till E

miljoner.
Där har vi möjligheter att starta snabbt, säger Strandberg.
Kyrkan " skyltar upp " genom att sätta julevangeliet på fötter.
Efter midnattsnässan skall bengaliska eldar flamma i parken och lysa upp en änglaskara.
Under december flyttas Väramos krubba runt i kyrkparken Julkvällen är man framme vid kyrkans port.
Under hösten har det stått klart att SJ går mot storförlust i år, endast försäljningen av Swebus gör att företaget har pengar att köra vidare en tid.
blir kvar.
Staten får inte vältra över kostnaderna på kommuner och landsting, men det är just det som är på väg att hända.
Idrottsskadorna är betydligt fler än trafikskadorna.
och
år.
- Det är ett bra resultat men tyvärr fattas
stationer i Lysekil berörs.
Detta protesterar Vattenvårdsförbundet och samtliga bohuslänska kommuner kraftigt mot i en skrivelse till Naturvårdsverket.
- Detta blir en ren nedskärning och ersätts inte av något annat, vilket verket tydligen inbillar sig.
unga polacker har utvisats efter en dom i Borås tingsrätt.
Från Malmö gick en linje uppåt med anmälningsorter som Lund, Helsingborg, varenda kommun i Halland, Göteborg och Mölndal.
Problemet för killarna var dock att de trots en detaljerad karta inte lyckades hitta ut ur stan.
De fälldes för stöld, dömdes till villkorlig dom och utvisning och lämnade landet redan samma kväll.
timmar VARBERG:
området utom Kärradal ( nummerserierna
handikappade och gamla som abonnenter.
Datorn fortsatte uppföra sig onormalt.
Projektet har letts av Gunnar Sorte, professor i landskapsplanering i Alnarp.
Gunnar Sorte har själv blivit förvånad över det entydiga resultatet.
Trots sitt stjärnspäckade lag har faktiskt inte Rockaden imponerat, och den knappa vinsten senast mot nykomlingen Åstorp SS innebar höjda ögonbryn hos många.
På lördag blir det tredje raka vinsten för Södra SASS, som gästas av nykomlingen Linköpings ASS.
Manhem
grupp
:
Vit var inte sen att hitta den avgörande kombinationen.
Vad spelade svart?
miljoner kronor.
, Td
, d
Dh
Lxf 7med vinstspel.
Txc 1a 3och svart vinner med sin fribonde.

år sedan.
Både Lena och Peter jobbar med reklam.
- Ingen skall slippa undan, inte ens om de hittar på något dan före premiären.
Lena har också en konstnärlig ådra och skapar sin egen sagovärld hemma i Utterås.

Jörgen Flack ser sin sysslolöshet som ett stort resursslöseri:
Enligt de bestämmelser som satts upp får den aktuella gruppen enbart arbeta inom den offentliga sektorn.
Trio drar in på slottet ALINGSÅS:
Dessutom är Nolhaga slott med sina salonger väldigt bra för konstutställningar, konstaterar Britt-Marie Hansson.
- Nolhaga har gott anseende och slottets andravåning med sina rum ger utställningarna en speciell karaktär.
- Frampå höstkanten visar Bengt-Åke Ek foto och den utställningen efterföljs av Peter Waldenstam, måleri, och Lars Larsson, smide, berättar Jenny Hedman.
Men droger är inte den största fienden.
den att just deras barn inte röker utan bara bär omkring andras cigaretter.
kom.
veckor efteråt.
Conny Berg har bett föräldrar att dra igång just sådana föräldranätverk som Kjell Brogren håller på med.
Och för att påverka andra föräldrar att ta itu med problemen, säger Kjell Brogren.
Personalen på stationen uppfyller inte de formella krav som ställs enligt räddningstjänstplanen.
Det skulle innebära att kommunen skulle stå utan räddningschef under en tid och det strider mot räddningstjänstlagen.
Smärtgränsen är nådd Förening protesterar mot nedskärningarna TROLLHÄTTAN:
år.
Mikael Hansson sitter med i fullmäktige och representerade tidigare kristdemokraterna, men uteslöts sedan han ställt upp för fria EU-kritiker i parlamentsvalet.
december skall politikerna i fullmäktige behandla nästa års budget och besluta om 1-10-skolan och Innovatum.
Vi Gratulerar Tuffingen som når sina mål Han älskar vapen, flyg och kvinnor.
Då kom det direkt:
Först var vi många i gruppen, sen sållades kamraterna ut en efter en.
- Det var gott om jobb i början av 70-talet, jag började på ABAB som väktare.
Radhuset i Bollebygd hittade de i en annons och slog till direkt.
- Jag var inte precis strömlinjeformad i mina åsikter, så medan jag letade jobb gick botten ur marknaden och det blev jobb, tills vidare hette det, hos pappa med ställningsbyggeri.
När familjen skall åka och bada går färden gärna till främmande land, bara det finns en strand i närheten av flygfältet.
år.
Göteborg Berättar Då GHT jagade säl på Tistlarna I dessa moderna tider har ofoget att uppkalla vissa TV-program efter programledaren fått spridning.
' " Dig, det fria svenska ordets riddersman, vars klinga är utan rost, den outtröttlige förkämpen för humanitet och upplysning, rättrådighet och framåtskridande; Dig, den välvilligt ledande och stödjande, hjälpande och överseende huvudredaktören, den älskvärde, varmhjärtade kamraten och vännen:
timmars oavbruten rodd mot resans mål.
" Under rubriken Göteborgs egen orden - ett nytt kommunalt uppslag, skriver signaturen Purre.
Denna dräkt skulle emellertid inte bara finnas till på papperet, utan också bäras vid högtidliga tillfällen.
).
ULF SVENINGSON Å hej å hå.
Den är berömd därför att August Strindberg skrev den.
" Ljud vi minns " heter skivan.
Jag blev anvisad en överslaf i ett rum med
Var sjätte minut avbryts gamlingens dånande gomsegelfladder av en gastkramande hostattack, varpå gubben släpar sig ur bingen, hasar ut i korridoren och in på dasset vägg i vägg med logementet.
Suffix Upptakt till årets Nobelfest Pristagarna börjar samlas i Stockholm Årets Nobelpristagare:
Frågan man då ställer i Nobelsammanhang är hur man faktiskt beter sig.
, uppmärksammas genom ett längre tal av ordföranden i Nobelstiftelsens styrelse, professor Bengt Samuelsson.
Göteborgsoperans chef, Kjell Ingebretsen.
, för deras upptäckt av fullerener - som bildas då kol som förgasats kondenseras i ädelgasatmosfär.
James A. Mirrlees, England, född
...
musiker på gamla instrument.
- I kantaterna betyder texten mycket och speglas hela tiden i musiken.
Repetition.
.
Veit Harlan gjorde film under hela kriget och hustrun var hans stjärna.
Nyligen såg jag i New York Ronald Harwoods pjäs Taking Sides - en tät och rasande ordduell mellan en bufflig, obildad amerikansk major och dirigenten Wilhelm Furtwängler som förhördes efter krigsslutet under de mest förnedrande former misstänkt för brott mot mänskligheten.
Samtidigt visas nu
En bubbelekonomi spricker förr eller senare.
Samtidigt blir det allt svårare att få luft.
" Du kan bli sån om du håller på så där.
Är allt hon har att säga luft?
Eller är det så att inte en jävel är intresserad av bubblor men att alla ( detta förrädiska lilla ord ) vet att Annika von Hausswolff är med på alla konstutställningar och då måste också vi ha en bild och en utställning.
Sedan kom Hubbabubba.
Bubblor i tiden.
, i urval av Anette Carlsson.
Avstå från fet mat, sötsaker och potatis, uppmanar Cecilia, så kommer ni säkert att " få passande figur till semestern ".
Hon kom senare att tycka bra om Palme.
skriver ISW i GP om en stor mutskandal som skakar landet och man fylls av igenkännandets värme.
ISW skrev att det var smaklöst, man fick i bästa fall se det som ett olycksfall i arbetet.
Sedan är frågan vad problemformulerande leder till, men det är ett annat och mycket svårare spörsmål.
Och fortfarande så retsamt vital dessutom.
Sabotage fick nazisterna att ockupera Sverige Det var attentatet på ett tyskt permittenttåg i Pålsjö skog utanför Helsingborg som drog in Sverige i andra världskriget.
Hur skulle mitt liv ha tett sig om.
) med flera.
Unni Drougge skriver i Expressen
Naturligtvis är det då frestande att låta romanen som form för berättelsen förfalla till en illa hopsnickrad trojansk häst för en uppräkning av författarens gedigna kunskaper.
Insprängda mellan de individuella partierna ligger en essäistisk framställning av krigshistorien.
miljoner.
Man kan fråga sig om texten är vad den utger sig för att vara.
Den hätska debatten kring de finlandsfrivilliga som följde på P O Enquists roman Kollaboratörerna (
Skildringen av de svenska samarbetsmännen inskränker sig till ett irriterande droppande av namn.
Närmare än så kommer jag, den här läsaren, inte bokens människor.
miljarder under perioden
planerar att investera
Då bör inte pengarna bindas i projekt som minskar utrymmet för investeringar som underlättar transporterna för den viktiga exportindustrin.
Trafikmängden motiverar inte högre standard enligt " Vägverkets utformningskriterier ", skriver kommunikationsministern.
KJELL NILSSON- MÄKI Pengar från ministern.
, Time
Det hotet mot sin affärsidé kunde scientologiledningen naturligtvis inte acceptera.
Eller hade kunnat läsa.
Det självklara svaret på detta borde vara att varje myndighet kopierar ytterligare
Sveriges offentlighetsprincip är något som aktivt måste försvaras av alla, inte minst av de myndigheter som har att tillämpa den.
Gränsen för vilka som är barn har sänkts från
Det kan inte lämnas åt företaget ensamt att hantera.
För de arbetslösas skull måste lönebildningen reformeras grundligt och trovärdigt.
Och av den politiskt intresserade allmänheten, som räknar med att debatten vitaliseras när den polemiskt begåvade Bildt deltar i den.
Vi insinuerar inte alls att den svenska staten vill strypa yttrandefriheten eller att man hellre tronar på minnen från fornstora dar.
Vad som har hänt i Europa och hela världen under de senaste decennierna visar hur utveckling eller underutveckling inte bara är en fråga om spridning av teknik.
Nytt livgivande centrum mitt i Göteborg Vi har här i Göteborg och på andra håll i Västsverige institutioner med uppgift att bevara och sprida kunskap om vår egen region.
Det är en miljö som troligen saknar motstycke i Sverige.
Det vore synd att missa detta unika tillfälle att skapa en verkligt slagkraftig forskningsmiljö.
Ett stort projekt om västsvensk urbanisering fram till år
Men ibland betraktas forskning om den egna regionen som ett utslag av provinsialism, och kanske kan ett nytt, livaktigt centrum bidra till att övervinna det motstånd som finns på sina håll inom den akademiska världen.
Också dialekt- och ortnamnsarkivet, med en stor, mycket värdefull samling av folkminnesuppteckningar från Västsverige skulle nog ha mycket att vinna på att komma in i ett samarbete.
Ett stenkast från Götaplatsen ligger Humanisten ( bilden ), landsarkivet, universitetsbiblioteket och stadsbiblioteket.
Därutöver har nämnderna tänjt sina befintliga resurser för att komma ännu en bit längre mot full behovstäckning.
barnskötare och
När protesterna nu riktas mot vad man kallar nedskärningar i barnomsorgen låter det som om ordinarie personal sägs upp, dagis stängs och barnen förlorar sina platser.
De alternativ som tillkommer behöver inte betyda att det blir sämre.
.
De här
procent mellan
Hur har det då gått?
Istället väljer man att ta fram egna siffror med hjälp av utomstående konsulter.
·Hur kan man under dessa omständigheter kontrollera att utsläppsmålet uppnåtts?
Det handlar alltså om de högsta chefsposterna inom vår nya, framtidsinriktade sjukvård, en sjukvård för 2000-talet!
BETTY KJELLIN
Affärsidén är att sälja dataprogram som på bild visar olika företeelser, som man annars brukar ta fram genom statistik och visa i siffror.
.
- Där köps inga program.
- Vid stora volymer kan vi ha ett lågt pris.
gånger mer.
På Chalmers datalinje var det bara
( skall ökas till
Jonas Lagerblad och Christopher Ahlberg har konsumerat många böcker om dataprogrammering.
hade spanska inbördeskriget pågått i cirka
år tidigare.
bombplan lyfte, lastade med brandbomber.
Beloppet är en fjärdedel av vad som
Det stora problemet är att vi över huvud taget inte vågar arbeta med stadsplanering i dag, säger Michael Sorkin.
Jag undrar vad dessa amerikanska excesser har att göra med det svenska samhället.
- Modernismens misstag var dess tro på en universell planering, den skapade en arkitektur som utgick från att alla var lika.
I New York förvandlades Sohos gamla fabrikslokaler till spatiösa loft.
Det skulle sänka byggnadskostnader väsentligt, det skulle göra det möjligt att bygga bostäder i övergivna fabriker, förvandla dyra lägenheter till kontor, integrera industrialismens övergivna områden med staden.
, ett pris som " vill stimulera det offentliga samtalet om arkitekturens och stadsbyggandets kvaliteter och arkitektyrkets innehåll och utveckling ".
Han berättar att han visserligen började med piano när han var
- Jag tröttnar aldrig på Beethoven, tycker om det lite kärva, det som inte är så inställsamt.
Men Wilhelmsson har den närmaste tiden tryggad:
Namn:
Med debutkonsert på Artisten i kväll.
En möbelkonstens Carl von Linné skulle man kunna kalla Torsten Sylvén.
Personligt utformade lambrekängformer på rokokobyråers nedre framkant och stiliserade blomrosetter i intarsiadekoren på gustavianska möbler.
Det dagliga snickeriarbetet, renoveringar och värderingar av möbler har under flera decennier kombinerats med forskararbetet.
Den här boken kan lösa många uppgifter.
Tillsammans med Elsebeth Welander-Berggren arbetar han på en bok om spegelmakare.
RICKARD EKHOLM Byrå, signerad med ämbetsstämpeln, utförd av Johan Neijber.
BUKOWSKIS Rullklaffsekretär signerad av Niclas Korp.

Snön bäddar in ömtåliga växter i ett skyddande täcke.
Min pipranka som slingrar sig samman med en kaprifol och en alpklematis är ett utmärkt tillhåll för småfåglarna både sommar och vinter.
Inomhus tänder vi ljusen och köper azaleor och kanske har vi lyckats att avliva en azalea redan före julafton.
i Belgrad får hjälp att sända av utländska kolleger BELGRAD:
Radiostationens redaktion var på plats trots stängningen.
- B
:s sändningar stoppats.
B
Studenternas marschväg gick utanför B
:s signaturmelodi ut över grannskapet.
En majoritet av USA:s kvinnor röstade på Clinton.
USA vill ha en ny generalsekreterare.
Arbetslösheten slår rekord.
procent månaden före.
Samma inställning hade den socialdemokratiska oppositionens talesman i arbetsmarknadsfrågor, Otto Schreiner:
I västra Tyskland ökade antalet arbetslösa med
Tillsammans med sin finske kompanjon Renny Harlin följer hon upp piratfiaskot Cutthroat Island med sensäsongens tveklöst mest fartfyllda amerikanska film på bio.
Dock får bondfångaren och privatdetektiven Mitch ( Jackson ) plötsligt vittring på ett spår rörande Samanthas förflutna.
DEN LÅNGA VECKAN ( Wielki tydzien ) Regi:
år när kriget bröt ut.
Jan, ordentlig, hederlig ingenjör träffar av en slump en flyende före detta väninna, judinnan Irena.
Jan ( Wojceich Malajkat ) försökte rädda judinnan Irena ( Beata Fudalej ) ur kaoset i gettot.
Schwarzenegger spelar den stressade företagaren Howard som tvingas ut på julaftons morgon för att köpa den julklapp han lovat sin lille son och sedan skändligen förträngt.
DEN ÅTRÅVÄRDE MANNEN ( Der bewegte Mann ) Regi:
Tyskland är i dag ett filmland långt under den nivå som på 70-talet gjorde tyska filmer internationellt omtalade och spridda.
En enkel sanning, kanske.
Men jag tror fortfarande på att jag kommer att göra den en dag, berättar Christian Braad Thomsen på Stockholmsbesök i samband med porträttfilmens Sverigepremiär.
Det är märkligt, men jag tycker faktiskt att hon är vackrast i den där belgiska intervjun.
För det var faktiskt inte särskilt stort när hon levde.
Det finns de som påstår att det är en mycket gammaldags film jag gjort men det tycker inte jag.
·Vad handlar nästa spelfilm om?
Christian Braad Thomsen Född:
Med dokumentären Karen Blixen - ett porträtt, som går upp i Göteborg till jul.
LINDA TIMLE
Här får vi se oss om efter andra mätmetoder.
Katarina Calleberg har under
Miljöhänsyn måste få större betydelse i EU-lagstiftning, enligt ett utkast till nytt EU-fördrag.
Det måste till en hel del politiska ställningstaganden, säger Noel Dorr, som leder förhandlingarna fram till årsskiftet.
Varje år skall EU-länderna samordna riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken, som sedan skall beaktas i medlemmarnas nationella arbetsmarknadspolitik.
EU:s inre marknad är inte bara en ekonomisk och handelspolitisk angelägenhet, enligt utkastet.
Ett av syftena är att ett nytt fördrag skall ge plats för nya medlemmar från Öst- och Centraleuropa.
Sedan förra onsdagen sitter ännu en man i Göteborgs klubbvärld häktad.
Grovt narkotikabrott är ett av de allvarligaste brott man kan misstänkas för.
Eller att man säljer till mycket unga människor.
Däremot säger han att det inte är särskilt troligt att det blir före årsskiftet.
B. Ett tiotal elever ligger utspridda på golvet på slitna solmadrasser.
- Du kan börja med att knyta ena handen.
Under hösten har hon hälften av sin arbetstid arbetat med ett specialprojekt - en gång i veckan har alla eleverna i årskurs ett till
Eleverna har skrivit protestlistor.
Hon har haft avslappning för Katarina sedan första klass.
Dessutom lär de sig att sänka sin puls och att använda metoden utanför skolan.
Bild:
MALIN BENGTSSON
och Hedningarna,
I kulturpropositionen, som kom tidigare i höstas, föreslås väsentliga ökningar av de statliga bidragen till konsertarrangörer av just samma anledning.
Dr Dingo, Göteborg
Cabaret Oriental, Göteborg
Sedan gjorde Four Men And a Dog skäl för epitetet huvudattraktion.
Gerry O'Connor fixade det mesta.
I dag möts parterna i konflikten om arbetsrätten, men positionerna är låsta.
Han tycker inte att kampen mot förändringarna i arbetsrätten är förlorad, utan konstaterar att stöduttalanden droppar in ute från landet.
Så här skriver LO-distriket i Göteborg:
Metall i Skellefteå HTF i Stockholm m fl.
Tätt och kraftfullt, men det var ändå väldigt mycket mer väsen i partituret än vad innehållet befogade.
Konserten återkommer i kväll, en chans för alla som vill höra ting utanför allfarvägen.
- Det är fortfarande viljan, som är det vassaste vapnet för den som vill bryta, säger Karl-Olov Fagerström, docent och chef för den vetenskapliga informationen hos tillverkaren.
Men röken från en cigarrett går snabbare ut i blodet än " röken " från inhalatorn.
- Cigarretten är en formel 1-bil, medan våra produkter är personbilar.
procent av all lungcancer vållas av rökning.
Vid sidan ligger Götalandsbanan - stendöd.
Källor inom kommunikationsdepartementet beskriver de senaste dagarnas kohandel som " struliga " och slutspurten som " våldsam ".
Regeringen kommer att fördela pengar mellan regionerna.
Planerna på Götalandsbanan, en ny järnväg Göteborg-Borås-Jönköping-södra stambanan, dödförklaras av Ines Uusmann.
Det är olyckligt att anslaget för drift och underhåll av järnvägarna krymps ytterligare
Så här kan det bli Gällande plan Komkom-förslag Regeringsförslag
Totalsumma inkl
Den kanske inte berör mig så värst mycket, men den är definitivt inte dålig.
Det var inte ofta de var ovanför livremmen.
Åsa:
- Det känns dessutom som om manusförfattarna inte räcker till.
Alla som figurerat i nyhetssammanhang får en känga.
Per-Erik:
Ibland säger han jätteroliga grejer - som i förbifarten.
) Snacka om nyheter, SVT
(
v )
Älskade Lotten, TV
, Kvällsöppet, SVT
herrar med svada som når nära en fullpoängare med Snacka om nyheter enligt GP:s TV-tyckare, nämligen Stefan Grudin, Stellan Sundahl och Ronny Eriksson.
Bland riksdagsledamöterna, som har rätt att läsa dem, är intresset närmast obefintligt.
I Norge har en mycket stark anti-Schengenopinion vuxit sig stark.
Den frågan föredrar den svenska regeringen och riksdagen att vänta med att svara på.
Tonvikten ligger på opinionsskapande arbete.
Han påpekar också att det vid sidan av strategins lite svepande formuleringar finns mer konkreta och polisiära planer - men de hålls hemliga.
·Sammanställ uppgifterna och utse en samordnare i varje län.
Han ville heller inte säga på vilket sätt förbättringarna ska genomföras.
De sakerna tror jag att vi klarar, sade Göran Persson.
·Hur känns det?
Alla på restaurangen drog sig undan men Reimers hoppade på killen trots mina protester.
·Tyckte du inte det var konstigt att polisen inte ingrep?
- Nej, då har vi precis haft genrep och håller på med genomgång på operan.
:e Gustaf och drottning Silvia kom sent på torsdagseftermiddagen på fjärde dagen av sitt statsbesök i Chile.
ton svaveldioxid och arsenik rakt ut i luften varje år.
Kungen och drottningen, för dagen iförd vit dräkt för övrigt, märkte säkert inte så mycket av det i sin enskildhet där framme i planet.
molnfria dagar om året.
ERHAN GUNER.

Hur många är ännu för tidigt att säga, menar Anders Hedin, kriminalvårdsdirektör i Göteborg.
Tidigare hade varje anstalt eller frivårdsmyndighet sitt eget samarbete med till exempel kommuner och socialtjänst, säger han.
anställda.
kommer förbudet att upphävas.
Inte säkert att alla fiskar missgynnas av trålen Men fiskarna kanske också gynnas av trålningen, påpekar han.
Sedan mars
Elaine Debner, danslärare från Malmö, är en av dem som rest runt i Sverige och visat originalkreationerna från TV-serien.
Samtidigt är tyget så tunt, så tunt.
- Vi vill se klänningarna live!
klänningar och kreationer.
Stinsen rycker ut för sista gången DINGLE:
- Det finns mycket nostalgi i de här väggarna.
.
Arbetsuppgifter har tagits bort - och lagts till.
öre per bagage kunde det bli en rejäl slant.
timmar, i dag går resan på drygt
Det är sommarstugan, frimärkssamlandet, friluftsfrämjandet, barn och barnbarn.
STEPHAN LÖVGREN
miljoner kronor är billigt - lösning som ger åtminstone
- Vi har vår utmätta tid på jorden.
digitala TV-kanaler via satellit här i Sverige.
Hur de nästa
En flodhäst i Slottskogen?
Britt Solberg befann sig i slutet av november tillsammans med
Han lämnade en av dem till oss - inte visste jag att det inte finns en enda flodhäst i hela Sverige.
Men först gäller det att få hem den ett år gamla flodhästen.
STEPHAN LÖVGREN
kanaler kan man nu sända
nya kanaler.
Det våras för den tvångsmässige zapparen, alltså...
·Vilka intressen finns för den här tekniken?
Telia vill vara med och distribuera för att det finns miljardvinster att göra.
Förändringen genomförs stegvis med start i höst.
Ett traditionellt högstadium med ämneslärarsystem kan inte jobba med IT, konstaterar Anders Andersson, rektor på Kapareskolan, Kungsbackas största högstadieskola med cirka
Redovisningar kan med ritprogram, färgskrivare och scannrar bli mer än ett maskinskrivet ark.
Vanliga 40-minuterslektioner räcker inte långt när elever söker information via Internet.
- I princip är skolan lika med kommunen, så jag får väl fortsätta att omfördela resurser, säger en lite luttrad Andersson.
I den allt hårdare konkurrensen har flygbolagen utvecklat ett bonussystem för att få resenärerna att välja just deras bolag.
I en lagrådsremiss under hösten föreslogs att den som åker på en bonusresa där arbetsgivaren står för den bonusgrundande resan ska betala skatt för den förmånen.
- Detta får inte hända igen för den dumpningen fördärvade vår produktion av slam i ett helt kvartal, säger Peter Balmér, VD på Gryaab.
Ska folk larma om alla tankbilar som har slangar ner i gatubrunnarna?
Höjda biljett- och fraktpriser slår hårt när EU slopar skattefri försäljning.
Stenas stora förvärv i Europa och satsningarna på de nya höghastighetsfärjorna är i linje med den strategin.
Ett partsorgan som representerar den europeiska taxfreebranschen påstår att över
Skattefördelar i stället för transportbehoven kan styra var färjelinjerna etableras.
miljoner passagerare ·
Ny adress för SMHI:s folk på Landvetter ( cirka
- För
- Så de märker egentligen ingen skillnad, säger Lars Elgeskog.
Det innebär i så fall nya arbetstillfällen i Töcksfors, där antalet anställda nu är
kronor när den introduceras i Sverige under nästa år.
Saab har haft en stadig ökningstakt under hela året och ligger på plus
medfört att man fortfarande ligger en bra bit under fjolårsnivån efter
, säger SMMT:s VD Ernie Thompson i en kommentar.
BMW ökade nästan lika mycket som Volvo eller med
Hittills i år har Volvo minskat från
år, tar emot med tända ljus och berättelser från ett långt liv.
New York har hon besökt
på Engelbrektsgatan i Göteborg.
En del män blev lite väl närgångna mot det unga hembiträdet.
pensionerades hon från Götaverken efter
Han hade långa, svarta ögonfransar och rökte parfymerade cigaretter, minns Tora.
- Vi gör utflykter ihop eller så bara träffas vi och pratar.
En kostnad som endast bättre bemedlade arbetare klarade.
De allra flesta metallindustriarbetare tjänade mellan
fyrlyktor utmed Göta älv för att underlätta trafiken på älven nattetid.
år, delar med sig av erfarenheter från en långt och innehållsrikt liv.
procentenheter över golvet i räntekorridoren.
procent.
Det gjorde till exempel Merck och Beecham.
Ändå har de flesta företag inte börjat förbereda sig för förändringen.
företag har satt av några pengar för de nödvändiga förändringar som krävs.
Till polishuset i Göteborg kommer ett 50-tal ungdomar, tillsammans med föräldrar eller andra vårdnadshavare, att kallas till förhör.
Speciellt nu under julhandeln då affärerna satsar hårt på butikskontrollanter, vakter, TV-övervakning, larmbrickor och annan elektronisk övervakning.
Är snattaren under
- Vi är så gamla och gaggiga, säger Bengt Hultgren i telefon från Stockholm.
T ex tillåter numer engelsmännen att även kapp- eller ensamseglare som rundat " Hornet " blir medlemmar.
Det säger belåtna kommunalråd i Västsverige sedan regeringen presenterade sin infrastrukturproposition i går.
har stor betydelse för vårt näringsliv även om jag inte tycker att
- Många har medverkat, både näringsliv, politiker och myndigheter.
Regeringen säger däremot inget om riksväg
I Skaraborg ser man positivt på att regeringen vill öka anslagen för upprustning av det befintliga vägnätet.
Morgan Hultgren i Lerum förvandlade hobbyn till levebröd.
Lotusens historia fängslade Morgan Lotus var ett spännande märke under 1970-talet.
- Min verksamhet är ganska smal, men jag tror det är nödvändigt för att man skall kunna hålla en bra reservdelsförsörjning åt bilentusiaster och en god servicenivå när det gäller mekaniska arbeten åt dem, konstaterar Morgan.
Alingsås ej trist tycker turist ALINGSÅS:
Museijärnvägen Anten - Gräfsnäs har slagit nytt passagerarrekord igen.
Turistbyrån lätt att hitta A M Alströmer räknar också med ännu en tjänst till turistkontoret nästa vår.
Svenskarna räknas till de stora ostkonsumenterna i Europa och årligen sätter vi i oss drygt
Företaget startade som mejeri
år senare, berättar Thomas Bengtsson.
år gamla.
miljoner kronor och har
JAN PETER FERNEMAN Välpaketerat.
JARL STRÖMBERG
Ett annat kvitto på kunnandet är att FFI gått till semifinal i cupen, Landspokalen.
De har i alla fall " köpt " den svenska idén med 6-0-försvar och stötande treor.
- Dom tyckte jag skällde för lite!
" Julle " fick sitt smeknamn för att han alltid ville vara " Julle " Gustavsson när grabbarna delade på gården hemma i Masthugget.
Pendlandet flera gånger i veckan går bra.
Han studerar tjurfäktningens historia på video.
Då sa han bara:
Och det vet hon om.
I år representerar hon norska Baekkelaget.
Tisdag:
Fredag:
, Heim
, Viborg
.
Mysigt kryp-in?
- Det finns anledning att ifrågasätta den information som sprids via Internet.
Att ifrågasätta datorer och Internet i dagens läge är nästan som att svära i kyrkan och Hillevi Pettersson vet att hon sticker ut hakan.
Måste boka tid för att använda Internet Någon åldersgräns för att använda Internet på biblioteket finns inte.
-
spelare som inte var med i VM för ett år sedan.
- Men det är segrarna i de stora mästerskapen som räknas, tycker Claes som jobbar med sikte på OS i Sydney.
Sedan lämnar gruppen Köpenhamn för Herning på Jylland.
tt Gillberg vill ha ett sammanträffande med miljöminister Anna Lindh innan regeringen tar ställning i tillståndsfrågan.
Däremot innehåller det yttersta lagret klarlack aromater, men det har vi aldrig förnekat.
Den fungerar, och nu måste vi låta våra systemexperter utreda orsaken, säger Ove Alm, teknisk chef vid Telia i Stockholm.
Hon beställde transport till centrala Varberg medan telenätet ännu fungerade, men när hon skulle hem var det stopp.
MARIE GRAHN
- Vi från Mölndal har varit lite besvikna på att inte kommunen skall få hantera pengarna.
Målsättningen Arbetsförmedlingsnämndens officiella målsättning:
.
- Inte är det här nervöst, det var värre innan jag kom iväg, sa Jesper.
Tänk bara om; om Jesper Blomqvist ställt in sig för sent till tjänstgöring hos den mäktige och stränge Milantränaren Arrgio Sacchi i dag.
- Vilken tur att i upptäckte påsen, i den finns min nya, fina tröja, sa Jesper.
miljoner kronor.
kronor han hade hemma i Norrköping.
Bild:
En och annan täckjacka, ett och annat tuggummi.
Nu hinner vi ingenting på den korta stunden.
- Spelar egentligen ingen roll, sade Patrik Karlsson.
- Jag begrep inte riktigt vad han menade, sade hon.
Men det blev de äldsta som pratade mest.
I går gjorde han nog ändå försök att förmedla sina känslor över att lämna Göteborg.
Skorna var det enda som kom med.
Snarare en tystlåten felpassare.
javisst, men jag fick dra av på lönen.
KLOKER Hör kanske ihop med Blyger.
- Riktig mental träning tar tid.
- Jag vill inte tänka på det.

katter som sällskap.
Antingen tycker katten inte om att trampa i en låda som är fuktig eller luktar dåligt eller också, vilket är mest troligt, sticker kattgruset i tassarna.
Men de äldre jägarna i jaktlaget anser att vi skall bygga en hundgård på tomten för den nya hunden.
Men själva jaktlusten kan man inte påverka i ena eller andra riktningen, jaktlusten är en medfödd drift.
" En morgontrött prenumerant " Svar:
Måndagar:
Lördagar:
Diskussioner har inletts och intresset är stort från bägge håll.
Liksom förra gången satt lärlingen Jörgen Wickman i sulkyn.
3-loppet med Five Pieces och blev kvällens enda dubbelsegrare.
Tack vare John H Larbi blev galan på Andra stället högklassig.
Larbi visste att motståndaren gjort hyggliga resultat.
Det kostar också.
) och bud på mer mot serieledarna.
dagar?
Vi hade en chans och gjorde mål.
Där Jonas Esbjörs bröstade in pucken.
" Vad händer nu ", skriver ordföranden och kommunalrådet i Leksand i programbladet.
miljoner.
Utbyggnaden är heller inte kommunens enda bekymmer för dagen.
- Det är inte speciellt troligt att politikerna är beredda att investera

(
och
av sina hemmamatcher till Eskilstuna för att nå ny publik.
,
Priset tog målvakten Roger Nordström, motande puckarna men samtidigt lite fumlig emellanåt.
Låt musslorna rinna av i ett durkslag.
pers.
Himlen är vit av moln.
- Man måste vara kritisk mot det man gör, inte genast tro att allt är bra.
Det gäller att fånga stunden, de små detaljerna är viktiga, och att få fram rörelsen hos havet, molnen.
- Jag har varit medlem i Göteborgs motorklubb och Mölndals motorförening.
LAILA EKSTEDT Etablerad konstnär.
Under sina reportageresor lärde hon känna företaget väl och fick kontakt med många anställda på olika nivåer.
byggskyltar byttes ut över en natt.
Hon var en god lyssnare, lågmäld i sin argumentering och angelägen att tyda allt till det bästa - för den anställde och för företaget.
Den sistnämnde förekom också som kompgitarrist i den programserie vars signatur inledde dagens kåseri.
Min morfar i Kairo, min syster i Oslo, min bror i Borås.
Det var han som gjorde signaturen och jag blev svettig av lycka.
" ( Skrivet med anledning av att Peps Persson snart fyller
Men spegelvänd såg texten ut ungefär som den skrivstil som används på Sri Lanka eller om det är i Thailand.
Nej, jag skall öppna mig en egen väg.
" Och nu kunde man klämma i sig en extra-Lasse eller dubbel-Nisse eller vad man nu kallade alla suparna ombord och se ovädret an med tillförsikt.
Förebilden var de europeiska kollegornas härligt lönsamma kommers med Kina.
Vem har väl inte gjort det?
Fartyget är byggt i plåt, riggen stympad, däcket i masonit av något slag och vår guide Tim Bartlew förklarar en smula dystert att man nog hade tänkt sig att bygga i trä men att pengarna inte flöt in som beräknat.
Just nu kan vi titta närmare på det senaste av dem när man på söndag reser de förs-ta spanten på repliken av ostindiefararen Götheborg
Vad kommer sen?
Ja, ni vet.
Kiss, Kiss, Kiss alltså.

Fast jag kommer ihåg åren runt
Jag förstod varken Kiss musik eller det häftiga med sminkningen.
En böna på tur På morgonen meddelas att ozonlagret nästan är puts väck, grattis alla som älskar solen och sen på kvällen kommer vi överens om att tredje världskriget är på väg, grattis alla som gillar action.
Det är då man upptäcker honom:
Jag reser mig för att släppa fram honom.
Iklädd ett fanatiskt fånigt leende återkommer han med en öl i handen, hoppar in i fönstret, fäller ner bordet, han snurrar på burken, öppnar under ett extremt klickande och häller och häller i lilla muggen och då kommer skummet upp till ytan och då häller han lite till och jag tittar koncentrerat på hur fantastiskt nära man kan komma till kanten med öl och Mr Bean häller och kanten nås och då.
Med och av Hollywoodstjärnorna Geena Davis, Samuel L Jackson och Renny Harlin.
Dessutom genomsyrades det hela av en humor som tilltalade mig, säger han.
Samma önskan uttalar Geena, som på ett helt annat sätt än maken lever upp till förväntningarna på hur en Hollywoodmänniska ska se ut och tala.
Att försöka reda ut hur
Samuel L Jackson slog i genom i Spike Lees Jungle Fever för
Fre
Renny Harlin - actionregissör.

.
Men den revan i illusionsväven ville inte biopubliken skåda.
FILMSTADEN, biopalatset Arnold Schwarzenegger axlar ännu en lättare historia.
Jag gjorde entré först i andra akten och det var hemskt att behöva stå och vänta en hel akt medan de andra började komma i form på scenen.
Ska man se till den där första gången så är det ju egentligen konstigt att jag håller på med det jag gör i dag.
Stannar till vid radiohuset i Göteborg på vägen för att göra Spanarna på länk upp till Stockholm.
Vill i hemlighet ha champagne.
Jag ska spela Skuggan.
Det måste vara nåt fel.
Det var en dum fråga.
kameler och
stycken som verkade tävla inbördes om vem som kunde köra fortast, utan att kasta av passagerarna.
Kameler verkar mest rapa och fisa, så det låg en intressant doft över staden, som jag betvivlar att jag kommer att stöta på igen, hoppas jag.
Året var
Så har det fortsatt sånär som på fotbollen som har fått ge plats för ännu mer hockey.
Men det är inte precis några tonåringar som går på konserter och köper och säljer Kissprylar i dag.
Hon tar en klunk kaffe och säger åt yngsta dottern Agnes att inte dra en stol fram och tillbaks i vardagsrummet.
Något han knappast förlåtit dem sedan dess.
- De bästa låtarna finns på plattorna mellan
- I höst har jag fått spela mina plattor utan att folk stängt av dem direkt.

Destroyer ( LP,
Håkan Algotsson.
Meriter:
I somras var han över i USA och såg bandet
Det var ungefär då det började.
Några veckor senare inskaffades Dynasty på rea,
När vi härmade Kiss ville jag vara Ace Frehley, men fick istället föreställa Gene Simmons.
Farsan betraktade spektaklet med häpen min, min kusin brann nästan upp av en cigarettändare, jag köpte
.
Halvfiguren En riktigt levande figur Hur ser en vanlig dag ut?
- Jag lever på att teckna.
Som en snar tvåa väljer jag utrymme för mig själv.
- I serieväg är det trots alla brister och fel - Örnblammo.
Det är så jobbigt att skriva manus till honom.
... har jobbat som vårdbiträde, bildlärare, Bamsemanusförfattare, dataspelsrecensent och översättare.
skivor Seefeel gör fjäderlätt musik
bara ett eko, inlindat i basslingor av burrande dub.
abnormt ödsliga tonerna inspelade så högt att stränganslagen resonerar som metalliska hammarslag.
Najlån är 50-talet i koncentrat, med vardagsrummets interiör i fokus.
Vi vill få dem att reflektera också, säger Jessica Melin.
Men egentligen kan jag inte bestämma mig för om jag tycker hyllan är snygg eller inte.
Glas av Kaj Franck Det här är min favorit.
Man skulle vara modern, inne.
Han ritade bilen
-Form förenades med funktion.
saker först.
Men också att det satsades på förorten, i alla fall förr.
För bilderna finns där hela tiden även om de kunde vara förödande.
Snabbhet.
Bilolyckor är råa.
Stänger av dem.
- Det går hyfsat.
Sverige.
Men visst vore det häftigt.
Polisen spärrade av gator och det fanns säkerhetsfolk överallt.
Det är inget drygt över honom.
Telefonen gick varm.
Folk vill se vackra människor och vackra bilder.
Ryggar.
Livet är arbete.
Timmarna innan har han skrivit ett synopsis, ett manusförslag till en video för Swahili Nation i Dr Albans stall.
Även om det är mitt i natten.
Popstjärnor.
Ha tålamod.

Jobba internationellt.

Kunde varit i Barczlona.
Bakom glaset i bardisken finns allsköns rätter från
Nästa steg är att själv frakta iväg maten till bordet.
Svar:
Och han har inga planer på att sluta.
vid det här laget kunna stå för trygghet men så är det inte riktigt.
Vad är Magnus Härenstam?
88_000är det mesta någon vunnit på ett enda spel, men sammanlagt har en tävlande kommit upp i en bra bit över en kvarts miljon.
kronorna.
Dan Ekborg - en mångsidig man Han har många järn i elden, Dan Ekborg.
.
Tack vare naturmedel håller han sig på benen.
För oss kändisbarn krävs det både
när pappa dog.
- Är man krullhårig vill man ha rakt hår och vice versa.
- Här ägnar man sig åt varandra när man är ledig.
föreställningar.
Går serien bra i TV
och hans möte med vuxna.
år sedan.
Under många år skötte han Nordiska museets stora samling med svenska folkminnen och lärde där känna svenskarnas umgänge med tomtar, troll och andra väsen.
ANDERS ROTH Tomteskägg.
Det kräver sjösäkerhetskommittén och minns de
Arbetet med att installera vattentäta skott ( väggar ) på de öppna bildäcken har också inletts.
Men även här finns en tidtabell.
Dåligt surrad last kan välta en långtradare och i värsta fall sätta i gång en kedjereaktion som får fartyget att kantra.
Den 1 november kunde GP publicera internt utredningsmaterial från sjösäkerhetskommittén som understödde Anderssons kritik.
· Förbättra rapporteringen av sjöolyckor.
LARSERIC LINDÈN Musse modell för företagen Börja med en liten tecknad råtta och skapa en världskoncern där allt hänger samman i en kedja.
I hård konkurrens är det svårt nog att hänga med i en bransch.
Men nu räcker det inte att vara stor och stark.
radiostationer.
.
Men oppositionen valde att ligga lågt trots att högsta domstolen gått med på att granska det val som tidigare underkänts med hänvisning till " manipulationer ".
Den amerikanska regeringens närmande till Kina har mött hård kritik i USA.
och försvarsminister
En amerikansk underrättelseofficer säger till Hongkong-tidningen South China Morning Post att man har låtit bli att nämna massakern eftersom Chi varken var arkitekten eller den drivande kraften bakom blodbadet; han lydde bara order.
Jiang saknar själv militär bakgrund.
Över
Ibland sjöng de nationalsången och åskådare stannade och applåderade dem.
Men trots det satte militärregimen upp vägspärrar utanför hennes hem och ännu en gång fick fredspristagaren finna sig i att sitta i husarrest.
Aung San Suu Kyi, dotter till frihetshjälten Aung Sang, fick Nobels fredspris
års demokratiuppror ledde fram till ett val
belgien Några sanktioner mot republiken Jugoslavien är EU inte heller berett att införa.
Det är interna ekonomiska, politiska och sociala reformer som krävs, säger utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Det gav tyvärr inte mycket, säger Hjelm-Wallén.
dagar som medlare.
Vi bad om att få
Det hävdades att han var för serbvänlig, att han lät Slobodan Milosevic få en nyckelroll i förhandlingarna om Bosnien och att den fredsplan, som parterna enligt Stoltenberg var en hårsmån från att underteckna i december
procent.
FN:s förre fredsmäklare Thorvald Stoltenberg tror trots allt att freden kan hålla.
.
Betyder detta att ni redan nu är beredda att överge den samordning av avtalskraven LO vill ha till stånd
Redan i avtalsrörelsen
Fax efter fax till förbundet har krävt rättvisare löner.
helt nya centralorganisationer.
inom kooperationen och SL, Storstockholms lokaltrafik.
Än har kvinnodominansen inte slagit igenom på de högre tjänsterna.
En annan bit av förklaring kan vara att män tenderar att lämna yrken när kvinnorna blir många.
Cheferna i domaryrket är dock fortfarande män.

Gemensamma sysselsättningprogram inom EU blir en viktig fråga under själva toppmötet, och Göran Persson påpekade för EU-nämnden att en särskild avdelning om sysselsättningen finns med i utkastet till ny fördragstext - något som Sverige kämpat hårt för.
Centern vill skapa " Det lyckliga Sverige " - ett mönsterland i Europa.
Nu skall rapporterna remissbehandlas ute i centerorganisationen fram till våren och sedan slutligen debatteras och klubbas av centerstämman som hålls i Haparanda i juni.
kommer statsskulden att uppgå till cirka
Frågan är vad som då återstår för privat konsumtion för att få fart på tillväxten.
Det är tveksamt hur pass väl förankrade dessa tankegångar är i centerleden.
Sådana frågor bör arbetsmarknadens parter bestämma om på egen hand.
LARS GUNNAR WOLMESJÖ
Greenspan sa att rapporten " ger ett värdefullt bidrag till den växande samsynen i frågan ".
procentenheter som mest.
Det skall jämföras med att ekonomer och analytiker trott att arbetslösheten skulle gå åt andra hållet och hamna på
För att hejda inflationen höjs sannolikt räntan, vilket gör aktier mindre attraktiva och kurserna faller.
Riksbanken har i veckan förberett sig genom att dra ner den så kallade räntekorridoren en halv procentenhet.
Fotnot:
WTO-förhandlingar om tullfria elkomponenter Tullarna skall på sikt bort även på elektroniska komponenter.
stora fattade beslut om en så kallad ITA-överenskommelse som innebär att tullarna på elektroniska komponenter skall avvecklas.
I Fjärran Östern tillverkas emellertid de flesta halvledarna och andra komponenter.
miljoner människor jämfört med Nordens
- Oj, det var mycket mer pengar än jag trodde.
·Aktiva, som bland annat innehåller halvledartekniken och mikroprocessorerna, vilka i huvudsak kommer från USA.
Anders Bejting passar på att påminna oss om hur sårbart Sverige är.
Detta är WTO World Trade Organisation.
Beslutande organ:
Det visar en kartläggning som Banverket gjort.
Göteborgs kommun är störst i den gruppen med drygt
De är som kapillärerna i blodsystemet medan stomnätet är pulsådrorna.
- När det skall bli konkurrens på järnvägarna är det olyckligt att SJ äger vissa spår.
Tidigare i höst meddelade Bengt Pettersson att Modo planerade att stänga en av koncernens
Husum byggs ut med
Göran Frisén i Pappers avdelning
anställda vilka samtliga förlorar sina jobb vid en nedläggning.
Enligt planerna ska ägarna på Latours bolagsstämma i vår ta det formella beslutet om en utdelning av Fagerhultaktierna.
En tredjedel av försäljningen går utomlands.
belgien Uefas exekutiva kommitté, som leds av svensken Lennart Johansson, stöder ett förslag att klubbar inte skall kunna lägga bud på landslagsspelare som är yngre än
Bakgrunden till Uefas förslag är den snart ett år gamla Bosman-domen.
- Vi slog Uefa i huvudet ordentligt i våras.
Inte ens inom fotbollen, säger en EU- tjänsteman till GP.
Visst hade Danmark fördelen av hemmabana, publik och domare.
Veronica spelade enbart anfall i första halvleken och bytte med klubbkompisen Madelene Olsson som bara spelade försvar.
De såg genast ett tekniskt fel.
Inhoppare Wahlstedt hoppar av till Helsingborg Erik Wahlstedt,
Wahlstedt ville dock inte namnge Helsingborg.
Kanske ett inhopp av Dan Czerapowicz, avhoppad coach från konkurrenten Kvarnby Evergreens.
Fast hur skall siffrorna 3-8 i den svaga svenska elitserien kunna sopas under mattan?
Czerapowicz - Årets coach i Ligan
Det verkar, enligt uppgift, vara slut med det nu.
- Han bor alldels intill, så det passade bra, säger Jesper.
Spelaren som Jesper länge beundrat, och som han nu, helt plötsligt, är klubbkamrat med.
På Milanello var järngrindarna stängda.
Han fick också en pratstund med tränaren på
·Som vad då?
Avspänd och på ett strålande humör svarade " Jeppe " på frågor från de italienska journalisterna.
TONI SICA Ordergivning.
Det blev i fyrarummaren där han kan titta ut och se hemmaarenan San Siro.
Men han hoppas snabbt få ner fler från Göteborg.
På träningen i går inledde tränaren Arrigo Sacchi med att presentera sin nye adept som fick skaka hand med sina nya klubbkompisar.
Modefirman Hugo Boss - en av Milans stora sponsorer - ville prova in nya moderiktiga kläder på den 22-årige svensken.
- Jag har lånat ihop en del läroböcker.
Bild:
efter 85-75 i Åkeshovshallen.
Höstens svensk i basketligan.
Hans svaghet i skotten kompenserades av ett resolut jobb under egen korg.
Nu väntar vi på att Mattias Blom får landslagsuppdrag.
Det såg ut att bli en trist upprepning på onsdagens Europacupmatch inledningsvis, storförlust mot tyska Brandt Hagen.
Trots
Individen innehar en kort stubin som får en hälsena på en kolibri att framstå hiskelig.
Sedan
Styrkelyft är en del av momenten inom tyngdlyftningen.
Först gick ena axeln sönder.
Det momentet var Kenneths styrka.
- Det hade varit roligt.
Bor:
Yrke:

Och varför inte?
Borsta apelsinen noga och riv sedan lite av skalet.
ägg
CATARINA TESTART
konstnärer varav
Ernst är förtjust i bilden av att jag i aftonlampans sken plockar fram min rulle i stället för stickningen och sitter där och gnetar, säger hon och ler gott.
Det gör inte reklamen i dag, men vi har ett ansvar att inte vara för påträngande.
veckor går bussen i linjetrafik.
Egen version.
Gunilla Grahn-Hinnfors:
IS:
... som på datormuseet i Stenungsund, menar du...
Jag gick till NK:s köksavdelning i går efter att ha sett utställningen, och mycket av samma formspråk som finns i de här maskinerna är tillbaka igen.
Doften av fyndmarknad sitter fortfarande i, något av själva upphittandet.
IS:
Den är verkligen en fantastisk parodi på design.
Det ligger både sökande och pedagogik i detta att samla och ordna.
Ta Eames gungstol, den är så vanvettigt rolig för att den kombinerar stålrör och plast med den urgamla funktionen att sitta och vaggas.
IS:
Det är någonting där som känns som en avgörande skillnad, jag vet inte om det har med funktionen att göra.
IS:
Det är väl designhistorien väldigt präglad av.

Sunbeam m mixmaster.
En vägledning på denna minerade mark fick jag häromveckan på ett seminarium med rubriken " Behovet av hämnd ".
Filmen som på engelska heter Carmens revenge låter barn ha hämndbehov.
Barn som inte älskas lär sig inte älska och barn som inte får känna ilska och hysa hämnd lär sig inte att handskas med sin mörka sida.
På Stockholms filmfestival såg jag Welcome to the Dollhouse av Todd Solondz.
I verkligheten finns i stället revanschen.
Inte acceptera - men att släppa taget och gå vidare.
Att följa musiken Bild:
Varje koreograf står på så gott hon eller han förmår.
Där kan man skönja en komposition och en stilvilja.
håll ögonen på Therese Fredriksson.
oktober i år.
böcker som inte hör hit.
Jag vill ha ljus och luft och gott nybryggt kaffe, så jag går alltid till allmänhetens fik Novellen.
Från kl
Först ska jag besvara hennes brev, sen undersöka om någon annan kan hjälpa henne.
Nu står
Workshop?
Det gäller nutida förhållanden och en liten klocka ringer inne i mig, termen är nog annorlunda.
Hon blev nöjd.
När jag stiger in i hissen hör jag telefonen ringa.
( i så fall kunde disken där nere göra det ).
En mycket kär gammal låntagare i 80-årsåldern kommer fram och vill läsa om Irak, fast egentligen om Mesopotamien.
Han tackar mig översvallande.
I farten när jag rör mig i biblioteket fångar jag upp en dam som förgäves letat efter " pedagogiska dockor för utvecklande lek ".
En skenbart enkel fråga.
-med tillgång till all världens information!
Ur den floden ska vi göra ett urval ).
Vad har ni för tidskrifter till hemlån om heminredning från
.
Ringer Norrahammars bibliotek om en bok om Eichmann, som enligt datorn finns inne där.
En student från Internationella högskolan ber om " tapes " för att lära sig svenska.
Ett stort bibliotek är - stort.
Böcker om hur man kan läsa djurs tankar och se om de är sjuka?
-Vi går ut och hittar boken på Ijz Vikingarna.
Bibliotekarier är bra på att vaska fram guldkorn...
Den som läser en bok, slår inte ned någon.
Den tidskrift han söker för januari
Han blir nöjd.
.
Det är
Går till mitt rum.
Mitt band är i kväll laddat med rockballader, som jag ska njuta av under min timslånga promenad hem.
Det nya avtalet innebär att radion sänder
Förra fredagen var symfonikerna i Stockholm för en konsert i Berwaldhallen.
Vi har gett oss båda
Däremot säger både Sture Carlsson och Göran Rydberg att uruppförandet av Daniel Börtz violinkonsert den
.
år gamla sopranen och Stockholmsflickan som känner sig hemma med så skilda storheter som Wagner och Puccini.
Om Tosca, " det är rena blodbadet.
Katarina Dalyman tycker om repetitionerna med dess lagarbete.
år äldre och sjunger bra hon också men inte professionellt.
( " Om jag tror?
Man saboterar sin operaröst om man sjunger rock.
- Det blev helt fel.
Småmulliga, med prinsessklänningar med rosa puffärmar...
sångarlag.
Scarpia är själv så förtjust i Tosca att han intrigerar fult för att förgöra sin rival målaren.
Katarina Dalayman uppskattar regissörer som har ett bra grepp, men ändå ger sångarna frihet.
Utan musiker och utan sin trogne medförfattare Mats Berglund.
Stundtals blir det lite mycket predikan och en skolföreställning sponsrad av ABF.
När killarna i Kiss ställer upp på presskonferens blir det kort men kul.
- Det handlar inte om ålder utan om tillstånd.
Jag tackar Gud varje dag att jag har fått en andra chans.
- Men den släpps inte nu och inte nästa år, säger Gene Simmons.
Så här såg de ut backstage
Nyheten var att bandet ger en extrakonsert på Stadion den
Hon började skriva brev till banden hon tyckte om och tänkte att det kanske fanns andra som ville läsa om det hon fått fram.
Fast man bör undvika personangrepp...
Den består av serier byggda på låttexter.
av dem aktiva fanzines.
Enligt dem finns det
Aktioner som de så kallade militanta veganerna stått bakom.
Men från det till att göra olagliga aktioner ... nej, det köper de inte.
- Mamma gillar väl egentligen inte att jag är vegan, men hon accepterar det.
- Ja, för när man är liten så blir man ju lurad att äta kött.
- Droger ger oss ingenting så nu tar vi helt avstånd från alla sorters droger.

Västerbottens äggcentral i Umeå eldhärjas efter en brandbomb.
Militanta veganer misstänks ligga bakom skadegörelse mot en butik och ett tekniskt laboratorium i Umeå.
Frugivior:
På människorna som väntar eller går förbi.
De vimlar runt honom.
Jag står och tittar på honom länge, helt förtrollad av synen.
Jag skulle också vilja leva för dagen och flyga iväg så fort några bekymmer nalkades.
Min spårvagn kommer och jag avbryts i tankarna.
Så hon gjorde det.
Jag har alltid blivit det.
Linda säger att hon alltid har varit intresserad och fascinerad av porr och nakenhet.
- Jag skickade in bilderna till en porrtidning och så åkte jag på provfotografering.
Hon vek ut sig i en porrtidning.
Deras dotter var utvikningsbrud.
Linda jobbar som porrskådis och det är ingenting hon funderar på att sluta med.
Och därför har det blivit lite mer rumsrent att titta på filmerna.
Spindlar, mammas korvstroganoff Linda Thorén,
Avtalet skall ratificeras av den svenska riksdagen under
Jo, den fria rörligheten inom Schengen-området förutsätter en effektiv bevakning och kontroll vid områdets yttre gräns.
I praktiken är alltså skillnaden i inflytande liten mellan de nordiska länderna.
Danmark släpper inte in tysk polis mer än
Många amerikaner med kunskaper om och intresse för utrikespolitik, hade hoppats på en gestalt av samma skrot och korn som Kissinger eller Zbigniew Brzezinski.
Oron stiger hos både brukare och anställda.
Välfärdsstaten byggdes ut i en tid när det inte innebar några större problem för Sverige att avvika.
Den har på gott och ont bidragit till att riva murar, både bokstavligt och bildligt.
De svenska studenterna skilde ut sig på en väsentlig punkt; deras drömmar handlade i större utsträckning än några andras om att arbeta och göra karriär utanför Sverige.
lag deltar i frågesporten TeveTV som startar
bastanta soffor där de tävlande sitter.
Och det handlar inte enbart om klipp ur 40-årsjubilerande Sveriges Televisions produktioner.
- Och passerat ett nålsöga i form av
Absolut, säger Ingvar Oldsberg som inte är särskilt välorienterad i serievärlden.
TeveTV startar den 7 januari.
De lever hårt och maskulint, några med ett helt yrkesliv av långdistansjobb, andra med en lång tids arbetslöshet eller jobb söderut.
Festligheterna kulminerar med Tall Ships Race - Göteborg är målplats för de stora segelskutorna
och sänder då ungefär en timme framåt.
Julen är nu äntligen här och ett ljus av längtan tänds i många barns ögon.
Nu är det andra saker som gäller.
Till julen hör Kalle Anka.
Om inte TV
Genom de ändrade reglerna hoppas regeringen kunna minska invandringen med minst
Den överdrivet förnumstiga liberala inställningen, vars tillskyndare slår bakut varje gång någon vågar andas om negativa följder i invandringens spår, och den smygande invandrarfientlighet som brukar inledas med " Jag har inget emot invandrare, men...
Vad centern inte bidragit till är de förbättrade kommunikationerna i södra Sverige.
" Norra Skåne Generalen har säkrat VM-spel Vänersborg arrangerar första halvlek av Världsmästerskapet i bandy VÄNERSBORG:
Invigningsmatchen mellan Sverige och Finland går på Vänersborgs Isstadion lördagen den 1 februari och då invigs turneringen av kung Carl XVI Gustaf.
års seniorturnering öppnades med en match på Isstadion och
·Svenska landbandylandslaget möter Blåsuts Bandyklubb och Bandytåget kommer till Vänersborg.
Fest i staden Vänersborg arrangerar VM-turneringens " första halvlek ",
Vill politiker satsa på småföretagare är det hög tid att gå från ord till handling särskilt beträffande rättssäkerheten.
Stor regelmassa är ett stort hinder Ett av de stora hindren som identifierats för ökad konkurrenskraft är den omfattande och ökande regelmassan.
gånger större i ett litet företag jämfört med ett större företag.
Ett tydligt exempel gäller offentlig upphandling där lagen ju ålägger stat, landsting och kommuner skyldighet att göra sina upphandlingar på den öppna marknaden.
Dessutom företagsekonomiskt hotfullt genom illojal konkurrens mot småföretagare.
Det slår alldeles för hårt särskilt mot småföretagare och de rättsliga möjligheter som finns att underlåta skattetillägg åsidosättes av skattemyndigheterna på ett fullständigt oacceptabelt sätt.
Myndigheternas skadeståndsansvar vid felaktig myndighetsverksamhet måste förbättras men arbetet går obegripligt segt i departementet.
Man bör utveckla och införa nya objektiva metoder för bedömning av effekterna, som bygger på traditionella kostnads- och intäktsanalyser.
Dessutom är det självklart att myndighetsoffer, som ofta är småföretagare, hålles åtminstone ekonomiskt skadeslösa när de oförskyllt drabbats av myndighetsfel.
Sluta upp med att " idiotförklara " era medlemmar.
Riv upp beslutet om tvångsanslutning till kollektiv hemförsäkring nu.
Anläggningen byggdes
Här är det meningen att en stab på upp till
Alingsås turistchef A M Alströmer har dock redan satt sina idéer på pränt:
" Planer finns på att skapa en ny form av ledningscentral på en annan plats.
Den försämrade sjukförsäkringen för löntagare och småföretagare är nu helt otrolig.
Var finns LO och fackföreningarna som skall ta till vara löntagarnas intressen?
Dessa går direkt in i statens kassakista för att minska budgetunderskottet.
På
kronor - anser skattemyndigheten är privata inköp.
Även cirka
Kanske har man även medvetet valt att fuska.

Hur var det nu?
Sedan dess har man gett
På scen visas det genom en överspelad parodi på den institutionella teatern, kantat med skratt, ordvitsar, slapstick, musik, sång och dans.
I Göteborg gavs det första spexet
Olof Forssberg, chef för statens haverikommission, uppgav i ett samtal med GP inför tvåårsdagen av Estonias förlisning den 28 september att utredningen skulle vara klar i december.
- Jag hoppas att rapporten ska komma tidigare.
Som jag uppfattar det finns inga missförstånd kvar, säger Olof Forssberg med en suck.
Det kan påverka kommande skadeståndsprocess, men knappast haverikommissionens bedömning, enligt Olof Forssberg.
GP sökte i går förgäves advokat Henning Witte för en kommentar till hur skadeståndsprocessen påverkas av ytterligare förseningar av haverirapporten.
- Kassören uppger att bara en enda person betalade de
Faller mellan paragraferna Men är det verkligen fritt fram att sätta andra personers namn på papper hur som helst?
I oktober besökte den ukrainske borgmästaren Juri Gerzov Mölndal.
Trots att representationslägenheten han fick bo i var
invånare, de har
För Mölndals kommun behöver engagemanget i Voznesensk därför inte kosta mycket.
I oktober besökte den ukrainske borgmästaren Juri Gerzov ( mitten ) Mölndal och tittade bland annat på fotboll tillsammans med den kvinnliga tolken och Sven Olsson ( s ).
- Metoden befinner sig fortfarande på experimentstadiet och måste utvärderas på ett adekvat sätt innan den används i allmänpraktik.
- All behandling av tänderna måste, liksom övrig sjukvård, bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.
av dem med sammanlagt
extra " Trycket är hårt mot Sahlgrenskas och de andra sjukhusens akutmottagningar.
Han ber dem att omedelbart " ta hem " fler patienter till sjukhemmen och förlägga dem på " vissa avlastningsrum och andra ytor ".
Då stängdes medicinavdelningarna
Sedan yrkesinspektionen förbjudit Sahlgrenskas överbeläggningar, tillämpas ett system med så kallade hotellplatser.
) I förrgår kväll var samtliga platser för skärpt övervakning belagda, berättar Tom William-Olsson.
lediga platser, så alla som behöver det får vård, säger Peter Lönnroth.
I dag inleds en konferens som är tänkt att bli ett rådslag om ungdomar och politik inför det betänkande som väntas komma från ungdomspolitiska kommittén i februari.
På väg.
patienter som utlokaliserats från medicinkliniken på grund av platsbristen där.
Förutom de
De riskerar att få viktig rehabilitering försämrad när de flyttas runt.
Lennart Stigendal har arbetat över
Politikerna i Uddevalla är fega, menar miljöpartisten Pär Allvin.
Nämnderna och den kommunala förvaltningen hävdar att lagen inte tillåter kommunen att fatta ett sådant beslut.
Flera av nämnderna, bland annat skolstyrelsen, anser att det kan finnas andra vägar att gå.
:an.
Samtidigt med pilotprojektet i Ucklum genomförs en plan för restaurering av gamla E 6-genomfarten vid Strömstadsvägen i Uddevalla.
Han berättar att eleverna varit i Ucklum och tittat på omgivningarna och E
- Vi har försökt skapa en bra miljö kring just gamla E
Dyra sopor i Göteborg Sophämtningen i Göteborg är för dyr, hävdar hyresgästföreningen och fastighetsägareföreningen i en utredning.
- Det är anmärkningsvärt att det skiljer så mycket mellan
I Stockholm har sophämtningen upphandlats i konkurrens sedan början av 70-talet.
procent?
- Vi har högre kostnader för hanteringen, vi har bland annat satsat stora pengar på Sävenäs avfallsförbränningsanläggning.
kr Källa:
Många har varit upprörda, flera å sina små barns vägnar.
Att använda affischer på det här sättet kommer alltid att vara en del i folkhälsoarbetet, men jag tror nog att vi väljer en annan bild nästa gång.
Kallebäck En 20-årig kvinna blir överfallen på Ostgatan.
Han nekar dock till att ha druckit något.
Hisingen Räddningstjänsten rycker ut till en förmodad lägenhetsbrand på Bäckebolslyckan i Hisings Backa.

gäster råkar i bråk i casinot på Hotel Europa i Östra Nordstan.
Mannen försökte stjäla med sig en datorskrivare värd närmare
Brandkåren kallades dit, men kunde inte hitta någon brand.

i sitt budgetbeslut förväntade sig ett snabbt förändringsarbete, och skriver:
" Lagen om offentlig upphandling lämpar sig i princip väldigt dåligt för konsultupphandlingar.
För socialkontoret innebär det minskningar av en redan hårt ansträngd personal.
Vi har tänkt att människor snabbt ska slussas vidare, att de efter
Det är visserligen möjligt att låta barn från

mil från huvudstaden Managua.
Men de har aldrig sytt, för de har inget att sy på, säger Kirsi.
Vi bor hos familjer i hus med jordgolv.
När tjejerna kommer hem igen ska de resa runt i gymnasier och - som de själva säger - berätta om verkligheten.
Hemkomsten är beräknad till nyårsafton.
Nu ska de lära kvinnor i Nicaragua att sy.
Det var egentligen inte meningen att jag skulle döda dem.

Mannen nekade hela tiden till brotten.
minns egentligen hur grälet startade och på vilket sätt det urartade.
Polisen fann
Sen slocknade det bara ... och jag vaknade upp på sjukhuset.
I går fick föreningen Årets turistutmärkelse.
Ett erkännande för våra satsningar på kulturturism, säger Per-Åke Lampert stolt.
För även om tågen rullar så finns det mycket i övrigt att önska, anser han.
Men att bygga kostar pengar och det har varit svårt att få ekonomisk hjälp.
mil norr om Skara, stod klar år
Bilder:

Båten har troligen drivit in i fisknätet i samband med att den vattenfylldes.
Gunnar var en av de mest genomärliga bridgespelare jag mött och hade alltid ett vänligt ord till övers ( även för motståndarna ), gärna med en humoristisk knorr.
Utredning följde och det visade sig att
.
Det gällde partävling.
®
Hjärterstöld och en rad spader såg till att läget blev:
.
NS-Grethe Olsen-Birgit Mattsson, ÖV - Raili Nordlund-Leif Larsson.
Övriga göteborgare ( utom Jim Nielsen och Arne Larsson, som fick stå över ) kom inte bland de
´ K
Klöverknekt kom ut och när den höll vände väst med spader till östs kung.
ronder spader tog hand om syds hackor i hjärter och klöver varefter en rutermask löste resten.
© Kn 9_7_3 ©
Lösning kommer nästa lördag.
och blir en riktig veteran.
Ett tag hade jag och ett par kamrater en egen firma i branschen, som efter några år köptes upp av ett större företag.
Att skriva om PO utan att komma in på idrott är ogörligt.
december har han öppet hus på gamla Ullevi.
:
Vi förstår det då vi studerar Jantelagen:
.
Men vad händer när Jesus får komma till oss?
).
Tar jag t ex emot hans ord om syndernas förlåtelse har jag himmelen inom mig.
Minnesord Carin Björkqvist Tog läraryrket som ett kall Carin Björkqvist, Lund, har avlidit
De nygifta bosatte sig i Partille och när maken
decennier för ett öppet hus där alla var välkomna.
Man behöver bara gå till sig själv.
Med det glada budskapet somnar jag och drömmer om en stor sandöken.
?
filmer lär vara onödigt skräp - fördumningsfilm.
Man hade att välja mellan Bedrup, Andy Pandy och Erik Bergsten.
personer före mig.
Där var lagom många kunder.
- Elektroniken har lagt av, sa hon, kassorna har slocknat, varorna signalerar inte längre vad de kostar.
Han har märkt försämringen.
- På landet håller vi gamla titlar i akt.
man gräver ett dike på
arbetare hjälper och eggar varandra.
I kö skall man vara tyst eller dämpat föra lärorika samtal, som vi.
Jag har
Ingvar Carlsson bjöd på jullunch.

EU kan tvinga fram skattehöjning I
Finansdepartementet har fått in en lång rad ansökningar om dispens från skatt på etanol.
Gårdagens GP innehöll en TT-notis med rubriken " Expert varnar för irländskt kött ".
Det finns
fall skett på Irland har man ingen riktigt förklaring till.
Nu har engelsmännen slaktat
( Källa:
Aftonbladet ) Procent av de anställda på samma företag som under lunchen söker nytt jobb:

Bland syböcker och kakrecept hittar vi denna höst boken Shooters & shots, skriven av bartendern Lajla Johansson.
Ett rejält mjökglas är bättre så man känner schmaken ordentligt.
Präriehunden, tequila och tabasco.
!
godisshots:
...................................
Så kanske det var en gång, men nu är det riktigt bra.
minuter innan de började må illa.
På den fronten kan det knappast bli bättre.
För att inte tala om Fjällgatan.
I tisdags eftermiddag var halterna av kvävedioxid uppe i
Det var annat ljud i skällan i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.
var det
Det var ingen större idé att ha en " katastrofplan " när sannolikheten för katastrof var i stort sett obefintlig.
Varför har då Göteborg fortfarande så dåligt rykte?
Det innebär att det vi trots allt släpper ut inte kommer någonstans - och det kan upplevas som obehagligt, men det betyder inte att luftföroreningarna ökat.
och lyssna till Göteborgs " Herr Luft ".
LITEN KVINNA - STOR RÖST Hon har musikalisk kraft, hon vet vad hon vill och har stark integritet.
När vi talas vid över en lunch i hennes hemkvarter på Söder i Stockholm märks det inte alls.
Hon gör sin musik för sin egen skull, och har sina egna skäl att dela med sig av den.
- Jodå, svarar hon glatt.
Sen har de möblerat om, lyssnat, möblerat om.
Hon berättar belåtet om hur kul det var, om pulsen, att telefonen inte ringde.
Pappa ville inte föra fåraherdetraditionen vidare.
Ibland blandar vi.
Långt därifrån.
- Nej, det gör jag nog inte.
- Det är därför jag mår bra och njuter av vad jag gör.
Text:
" Man behöver inte vara så väldigt förstående jämt.
Välkomna Ni fredspristagare, José Ramos-Horta och biskop Carlos Filipe Ximenes Belo, Ni som kommer från en liten tropisk ö där blodet och fasorna färgat djungel och folk.
Detta är bästa hotellet i Los Palos, en by nära nordspetsen på Östtimor.
,
Begreppet Indonesien fanns överhuvudtaget inte förrän mitten på 1800-talet, och som nationalstat först efter andra världskriget.
Jag blir aldrig klok på hur man vet vem som äger vilka djur.
" oberoende av vad klockan är.
Portugiserna återvände
år utan att timorianerna fick det bättre, men nu ser han fattigdomen och han ser att malarian fortfarande härjar och han säger att bara de som har pengar får gå till doktorn.
år långa indonesiska ockupationen av Östtimor har förtrycket visat sig i alla former.
hade Indonesien statsbesök av president Ford och utrikesminister Kissinger.
mil, enligt guiden kanske
Snart är vi omgivna av en flock ungar och när vi tittar tillbaka vänder de bort ansiktena av blygsel.
Han tittar upp och säger att vi är nummer
Sålunda är det företag, ägda av militären, som tagit över mycket av den inkomstbringande företagsamheten på Östtimor, såsom kaffeexporten och produktionen av sandelträolja.
Männen ser betydande ut och många av dem bär den lilla runda mössan som är ett tecken på att de besökt Mekka.
Det var kommunistskräcken, som då liksom alltid fått militärer att stå på tå och skjuta omkring sig.

Männen sköts en efter en och återigen tvingades de kvarvarande att räkna de döda.
år rättfärdigat sitt handlande med något som kallas Balibo-deklarationen, där
Alla är morgonpigga och kvällströtta.
Efter mässan går vi runt huset tillsammans med ett äldre par som har ett paket med till biskopen.
Ett par nunnor sitter kvar i bänkarna, och de fnittrar generat när deras biskop kommer in med en stor, kraftig nordbo i släptåg.
Vad är den siffran jämförd med de
Molnen tornar upp sig från alla håll och blixt och dunder ger ett dramatiskt skådespel.
När japanerna invaderade Timor
De nyinflyttade är muslimer, timorianerna till
" De springer med den vita jeepen och skrattar och ropar och försöker röra bilen, och biskopen vinkar leende från sin bil.
En indonesisk nyhetssändning består av gubbar, gubbar och åter gubbar.
soldater stacks ner.
För
Kring den nakna glödlampan i taket samlas ödlorna, eftersom insekterna också dras dit.
) Ett av världens fattigaste områden, även om Indonesien under sin
Prisutdelarna gör ett tydligt ställningstagande i sin motivering:
Européer är sällsynta varelser för de yngre generationerna.
En del av dem är beredda att göra ( nästan ) vad som helst för att få hamna bredvid just den eller den personen men det går inte att påverka det gigantiska pussel som hanteringen av
procent av alla kalas har över
·Maten förbehandlas, körs ner i hissar och placeras i ugnar exakt
kockar samt
Dessutom gjorde gästerna slut på
För övrigt ett passande namn eftersom väggarna täcks av ett guldglänsande mosaikarbete bestående av fler än
miljarder.
stadfästes stiftelsens grundstadgar och de särskilda bestämmelserna för de svenska prisutdelarna föll äntligen på plats.
I dag är värdet drygt

Alfreds laboratorium blev föremål för polisens intresse - och då fann han för gott att flytta.
förrätter
mat
Vi plockade dock en förrätt ur den färdiga menyn:
kronor ).

Det enda som hindrar oss från att ge servicen full poäng är att dessa lysande servitriser och servitörer växlade bord så ofta att vi till slut inte visste vem vi skulle ge dricksen till.
Spanar in mellan träden och leta efter de kulturminnen som finns kvar, skyddade enligt lag.
Vid utgrävningarna
Schiwasser smakar dock lite bättre.
Lite vackrare i färgen och lite mildare i smaken är Glühwein, som i Tyrolen görs på rött vin.
En kvarts liter vatten blandas med en matsked citronsaft,
Dessa sitter stadigt fast på fyrkantiga mafiosos, som styr och ställer med det mesta i Bulgarien.
Av BENGT HANSSON Kön utanför leksaksvaruhuset är
Och går med mamma mot tunnelbanan.
Det är juletid och förväntan.

Gula taxibilar står på bredd och i kö vid rött ljus, som väntar de på start i ett Grand Prix-lopp, medan fotgängarna tar sig över; både bilister och fotgängare tjuvstartar ständigt och med fara för andras och eget liv.
Han har kommit.
Sedan den dagen är allt förändrat.
Det är vänligare än vanligt trots hetsen och stressen.
timmar på sig medräknat tidsskillnad och jordens rotation, om han färdas västerut med sina renar ( detta har SPY Magazine räknat ut ).
Ni skulle se tomten och hans renar.
Det finns ofta biljetter som inte hämtats.
KROGPÄRLOR.
Efter jul är det rea överallt i stan.
januari innan det blir lika billigt och det krävs minst
dagar i förväg och stanna borta natten mellan lördag och söndag.
Julfint bland skyskraporna.
De säger nej till plikter och måsten och njuter av livet istället, säger Anna-Lena Ström Carlsson, marknadsanalytiker och en av föreläsarna på Modebranschens dag.
Figuren spelar ingen roll.
Och det kan vara minst lika problematiskt att vara kort och liten som stor och rund.
Alla kan ha alla färger, det gäller bara att hitta rätt nyans, rätt temperatur på färgen, det vill säga varm eller kall, i det plagg man väljer.
år, men de flesta ligger runt
Gunilla Pontén har gjort denna kombination bestående av kappa, byxa och skjorta.
Skjorta i
Klassiskt skjortblusklänning med tillhörande jacka i tencel från Merrytime.
Snyggt och uppseendeväckande.
Motorn är inget kraftpaket om vi tittar på specifikationen;
Sedan är det detta med utrymme.
liter som lastas som en låda ovanifrån.
PER-OLOF LÖNNROTH Bild:
Tigra vinner på säkerheten.
Fergies uppgift i Essen var att inviga spektaklet.

Och
och
Exempel på pastellagedekor signerad av J M Berg finns bland annat på Gunnebo slott.
Under medeltiden började man täcka speglarna med kvicksilverlegeringar.
x
Bildspråket är ännu ett kapitel för sig.
Text:
Hur kort kunde ingen veta.
Att ängslas har sin tid.
sinom
fjärdedelar av fallen finns i Afrika.
Nu är hoppets tid.
Det har blivit lite kyligare - tycker ni inte det?
Inte sedan massakern på Himmelska fridens torg i Peking
Därför måste Ding ha fått stora skälvan under Jiangs besök i Filippinerna häromveckan.
Inte förrän efter desserten, då presidenterna underhöll med I Got You Under My Skin, slutade sången.
Det har varit John Majors värsta vecka sedan han tillträdde som premiärminister
Men nu har alltså ytterligare ett avhopp inträffat.
·Budgeten, som skulle bli ett segervapen vid det val som av partistrategerna planerats till våren, fick inte det mottagande man hoppats på.
åren.
gånger högre än riksgenomsnittet, brottsligheten i topp och trafiken näst värst i nationen.
Bill Clintons närmaste grannar är hemlösa som ligger tvärs över gatan i Lafayette-parken, som inte är så mycket till park utan snarare en lite större plantering.
- Är vattnet drickbart?
Klorhalten och larmrapporterna har gjort att restaurangerna numera först frågar om intresse finns för det obligatoriska kranvattnet innan det hälls upp.
När skylten byttes på staketet till en reservoar nyligen av några anonyma skämtare var det få som skrattade.
.
En AFP-reporter såg skeendet från en balkong nära vägkorsningen tills en skur av stenar, kastade av polisen, tvingade alla kringstående att ta skydd.
DEMONSTRERAR SIN AVSKY Oppositionens protester skakar Jugoslaviens starke man BELGRAD:
Den regeringsvänliga dagstidningen Politika har också attackerats av demonstranterna.
års frustration.
Och regimen har gjort några smärre eftergifter:
november.
- Men det krävs internationella påtryckningar för att landet skall demokratiseras, säger Milan Protic.
Vid parlamentsvalet den 3 november erövrade valkoalitionen mellan Socialistpartiet, SPS, Ny Demokrati, ND, och vänsterunion JUL
Det skulle kunna äventyra Milosevics möjligheter att vinna valet nästa år.
veckor lång tystnad och lovade att polis eller militär inte skall sättas in mot demonstranterna.
Premiärminister Milo Djukanovic Yta:
milj ).
) Medellivslängd:
proc serber,
proc romerska katoliker,
skall de ha likvärdig ställning i federationen, men i praktiken fungerar Montenegro som en stödrepublik till det betydligt större Serbien.
Vadim Ghirda Stinkande politik.
Vi är i Svågadalen.
Var är alla de andra
Här är det inte längre " de därborta " som bestämmer byarnas öden.
- Det var inte ett dugg svårt att välja, säger Eva Brink som står och packar ner varor i frysdisken inne i Ica-butiken i Ängebo.
Över frysdisken i Ica och på macken litet längre bortåt vägen hänger protokollen från föregående möte.
I maj hörde han till de utvaldas skara.
ledamöterna.
Annat än just när det gäller Svågadalsnämnden.
små byar som utgör Svågadalen nästan är tömda på folk och arbetstillfällen, är det dags att fråga sig om utvecklingen hade blivit en annan med ett lokalare styre.
procent av de
- Den dagen krisen kommer till Svågadalen, och den kommer var så säker, säger Sven-Erik Eriksson och skjuter fram huvudet, och vi lyckas gå ur den med bibehållen värdighet, ja då kanske vi kan få fortsätta.
· Barnomsorg · Skola · Äldreomsorg · Fritid och kultur Sociala frågor och myndighetsutövning har man avsagt sig.
Och kanske på några av morgondagens lösningar.
I fredags presenterade Statskontoret en modell, där ett 20-tal av dagens bidrag och försäkringar gjorts om till
Tryggheten för individen ökar, eftersom han/hon blir mindre utlämnad till andras godtycke.
Som Byggnadsarbetareförbundets utredningschef Lars-Olof Pettersson påpekade är skillnaderna stora mellan olika grupper vad gäller risk för sjukdom och arbetslöshet.
Men faktum kvarstår att en hel del av 90-talets problem berott på att socialförsäkringarna hanterats var för sig, utan hänsyn till de totala effekterna.
Enligt gårdagens DN förbereds en påspädning av statsbidragen till kommuner och landsting i storleksordningen
I praktiken finns inga öronmärkta skatter.
FN:s ledarkris på väg att lösas?
Då president Clinton står fast i sitt beslut att hindra honom, tycks det nu råda ett utbrett samförstånd om att en kandidat från Afrika bör få leda världsorganisationen.
kort som vänliga tjänstemän och politiker skickar till personer de anser förtjäna av en julhälsning.
Den göteborgska varianten av kulturell censur har en motsvarighet i politisk självcensur på riksplanet.
Men förlora inte modet.
·Avdelningen träffar avtal för alla, med rätt för den enskilde att avstå.
Självcensurerad.
ledamöter ställer sina platser till förfogande, däribland ordföranden Michael Sohlman.
utbildningen.

Tydligast framträder dock det allt hårdare politiska klimatet och all den kritik som politiker möter när nedskärningsbesluten måste fattas.
procent som tyckte att uppgiften sköttes illa.
Varje
medlemsländerna till sitt första ministermöte.
Nu kommer den svenska favoritfrågan om Investeringsavtal upp Se till exempel EU:s prioriteringar inför Singapore:
Därför har vi länge i internationella handelssammanhang hävdat att det behövs regler som förenar handelsintressen med FN:s miljökonventioner och som t ex uppmuntrar till miljömärkning.
Visserligen ligger huvudansvaret för grundläggande rättigheter på FN:s organisation för arbetsmarknadsfrågor, ILO, men vi tycker att även WTO bör skapa en särskild arbetsgrupp för denna fråga.
Detta har vi insett i Sverige och detta arbetar vi aktivt för att undvika.
Framställningen ger en rad skrämmande exempel på vilken kortsynthet som präglar socialdemokraternas politik.
och
Det är inte för inte som många föräldrar demonstrerade på Avenyn - politiken är inte konsekvent!
I en artikel i GP den
stadsdelsnämnder ger upphov till.
Utredarna anser att vägar kan jämföras med vatten- och avloppsnätet.
) Företag får betala, men i förhållande till sin fordonsanvändning.
När hönsen efter kriget sattes i burar värderades inte en höna så värst mycket.
till
I lyssnarenkäten förklarade sig
Detta är delvis en oförsynthet mot i första hand danskar och holländare med stora överskottsproblem, eftersom konsumentprotesterna är väl så starka i dessa länder som här hemma.
Jag vill ställa några frågor till polisen och till de rättsvårdande myndigheterna:
KARL-ERIK Gå i kyrkan i advent Gå i kyrkan i advent, i jul.
Jag tänker på Guds sökande efter oss som att om jag är kär i någon och om han var arg på mig, skulle jag då inte vilja höra vad som låg bakom hans ilska.
Vi har också varit oroliga för framtiden, pengarna, barnen, föräldrarna, sjukdomarna, äktenskapen och döden.
Bara en som kommer och hälsar på folk som hamnat inom psykvården mot sin vilja.
tvångsintagna på olika avdelningar.
" Får du pengar för att komma hit?
- Jag har lärt mig jättemycket, bland annat hur jag ska agera i situationer som jag tidigare stod främmande inför, säger Mari.
Men läkaren gick på hennes linje och förordade utskrivning.
Bild:
Så då gjorde jag det själv.
När vårdtiden sedan är över är det viktigt att man tar ett fint adjö, kanske skickar ett kort någon gång.
Någon form av handledning är nödvändig.
Vid utvärderingen kommer även stödpersonernas funktion att ses över.
I ett hus sköts tårgas in men huset var tomt.
Informationschef Bertil Ramsten vid Halmstadspolisen har inga kommentarer till uppgifter som säger att några av de inblandade skulle ha militär elitutbildning.
När narkotikan levererats lyckades dock männen i den snabba gummibåten ta sig därifrån.
Att stadens eget fotbollslag Rosenborg slog italienska Milan är det största som hänt sedan staden grundlades av Olav Tryggvason år 997, utropar borgmästaren Marvin Wiseth.
dagar.
frivilliga, som behövs för att genomföra arrangemanget, hotar med att inte ställa upp.
Katedralen började byggas år
- Det vi upplever nu är att pilgrimer återigen knackar på dörren.
Där blir det bluesfestival.
kvinnliga,
Det blir landkänningar i både Rio de Janeiro och Buenos Aires, men dessförinnan firas nyårsafton på Fernando de Norhona.
december.
Anledningen är att Fastighetsanställdas förbund betalar ut sin a-kassa varannan jämn vecka och efter själva utbetalningen tar det
december.
Fotnot:

.
Senare förstod jag att detta var något som hade pågått länge, säger Kello.
Kello uppger att Linjebuss på det här sättet överlämnade över
När Kello lämnat sina uppgifter gjorde polismannen Lans och juristen Losman klart för honom vilken risk han tog för egen del.
- Egentligen var det taskigt att vi fick den här inte helt styrkta informationen, säger styrelsens ordförande Leif Blomqvist ( s ).
Men jag tror inte att de brände sina böcker.
- Polismannen Lans sade att det inte skulle gå att göra husrannsakan hos Linjebuss på de här uppgifterna.
Redan den
Misstankarna mot ekonomichef Anders Boberg utreddes dock aldrig.
Varför utreddes inte misstankarna?
fordon och är landets näst största bussföretag.
Dessa
Han hävdar att pengarna var ersättning för GLAB:s utlägg på Systembolaget.
- Säg så här:
Jag kunde ju ta hur många krognotor jag ville på GLAB eller i mitt privata bolag, säger Boberg.
GP:s genomgång stödjer inte Bobergs version GP har gått igenom samtliga fakturor från Linjebuss mellan januari
kronor.
De motsvarar inte heller de summor Boberg själv medger att han tagit emot.
- Vi blev friade på alla punkter.
, säg
miljarder kronor om året.
- Hur ofta spårvagnen går härifrån är också en politisk fråga.
- Det är vår politik och den går i takt med en bred opinion, säger han.
Bild:
Vi blev mottagna på olika sätt.
Det är som att kastas
år.
,
gånger.
- Va?
- Provet kommer inte att bli lättare bara för att ni struntar i att jobba, säger läraren innan klockan ringer ut.
Tomas Bladh
LENA EKSTRAND
Alltsammans färdigheter som kom väl till pass i industrisamhället.
Lärarna suckar, men finner sig för det mesta - karriärvägarna är begränsade.
- Den första delrapporten kallade vi Elevers vanmakt inför skolans tid, säger Christian Lundahl på Skolverket och berättar att en flicka uttryckte det som att " lärarna slösar bort våra liv på deras skitlektioner ".
Sina erfarenheter från höstterminen i en sjundeklass har hon skildrat i boken Gäst hos overkligheten.

Även förarens kvarskatt kan företaget få betala.

Sänkt förmånsvärde ger ändå positivt utslag för den som kör under
Den som kör gamla bilar, sexårsregeln försvinner.
Över
Vägen ner till vattenbrynet sträcker sig över ett 20-tal meter, en mödosam sträcka med många väldiga berg och djupa dalar i den fina sandstranden.
Över
En av de viktigaste sköldpaddestränderna, Sekaniastranden på öns sydsida, har köpts in för att förhindra en framtida exploatering av stranden.
De följer ungdomarnas arbete med nyfiket intresse.
Snart har han också sällskap av en kompis, och innan morgonens drama är över har nästan alla sköldpaddeungarna blivit måsföda.
Frågan är vad som händer med reservatet.
Även om det är klart att markägarna ska ersättas finns inga överenskommelser om beloppens storlek.
Länsrådet Spinos är full av optimism.
Men fortfarande letar sig nykläckta sköldpaddeungar fram mellan solstolar och parasoller.
invånare och ligger väster om Peloponnesos.
" Båten förstör utsikten " Det flytande hotellets placering upprör grannar Företagen på Gullbergskajen vill inte ha den omdiskuterade hotellbåten utanför sina fönster.
Men fastighetsägarna och företagen på Gullbergskajen verkar inte bry sig om ifall hotellet nu har blivit, som stadsbyggnadskontoret och byggnadsnämnden krävde, mer likt en riktig båt.
Återstår gör i så fall kanske, om politikerna inte väljer att köra över företagen nära Götaälvbron, att få Good Morning Hotels att gå med på en placering längre uppströms längs Gullbergskajen.
Här är några av frågorna och svaren:
Svar:
Att alltid köra en ny bil, att inte få bekymmer om den stannar på vägen, att slippa ligga ute med pengar bör också vägas in.
Man kan inte beskattas för möjligheten att kunna utnyttja en förmån utan den skall också faktiskt ha utnyttjats.
Jag kör
mil i tjänsten.
Jag har hittills fått jämkning till
Genom extrautrustningen överstiger priset
kronor.
Företagets bil står parkerad hemma.
mil.
Svar:
Kan jag begära kompensation av arbetsgivaren för att 4_000-milgränsen försvinner?
Det behöver inte ens vara reseräkning, färddator går bra.
procent av statslåneräntan som nu är nere på rekordlåga nivån
x
kronor per mil (
Uppställningen kan sedan kompletteras med vinster eller förluster beroende på bränsleförbrukning och ersättningsnivåer för tjänstekörning, avdrag eller tillägg på lönen med mera.
% x nybilspriset upp till
kr Avdrag för resor bostad-arbete -
ROBERT JOHANSSON Klara besked.
Smågruppscentrum, det enda av sitt slag i Sverige, ska serva hela landet och omfattar information för alla skeden i livet, från spädbarnstiden och framåt.
åren?
Ett sätt är givetvis att stanna kvar inom systemet och avgiftsfritt flytta till annan fond eller till allemansspar.
Körskolor annonserar om att man kan köpa paket före nyår för att slippa moms.
kollektivtrafikanställda som riskerar förlora jobbet, tycker Brimalm.
För att inte tala om drivmedel, där problemen med värdering, beskattning, moms och sociala avgifter blir en djungel.
Runt väggarna hänger konst och antika speglar.
När utroparen, förrättaren och kundtjänsts representant tar plats på podiet ber utroparen i ganska bryska ordalag alla att stänga av sina mobiltelefoner och hålla tyst.
Även om auktionsverket inte kan stava till kvalitet ( åtminstone inte på affischen ) så är denna kvalitetsauktion fast förankrad i den historia som samtidigt bjuds ut till försäljning.
För varje da capo av den monetära melodin mattas min uppmärksamhet en smula.
Under själva auktionen var hattarna betydligt färre, och tydligen var det så att det mesta godset både kom från handlare och köptes in av handlare.
Jag såg visserligen en liten tavla av Otto Hesselbom som gjorde mig starkt frestad, men efter ett hastigt överslag på vad den här artikeln kunde inbringa minus mat och hyra för

alltsammans blir trots allt sålt.
Konungen och Kristus var
komponenterna i maktspelet om Sverige.
skäl inte nått ut.
Den som till exempel vill få 1100-talets notoriskt röriga kungalängd klargjord rekommenderas att vända sig till hennes bok.
Birger Jarl och hans son kung Valdemar.
Debatt Dödsstöten för humaniora Det pågår en del spöklika möten på humanistiska fakulteten.
) om att de lokala universitetens " självständighet " gentemot staten " har den fördelen att de skapar solidaritet mellan universitetets fakulteter och intensifierar samarbetet ".
Kom ut och debattera!
Funkar det så har vi lärt oss något och funkar det inte så har vi lärt oss något.
- Är det inte Kalle, dig har jag bytt blöjor på.
Några få kliver in i ringen.
Bilder:
Hon har under ett tiotal år forskat om ljusets betydelse för hälsan vid den medicinska fakulteten i Göteborg.
Det ska också ska finnas utrymme för uppdragsforskning åt industrin.
Han börjar jobba med TV istället.
) - Såja, såja!
kronor.
- Är du folklig, då?
Hannibal som lagt sig under soffbordet slår med tassarna och morrar.
Och de läser tidningar.
Till slut rusar han in och rånar sin frus postkontor och råkar till och med skjuta sin son.
Han gör sig redo att avfyra en ny salva mot det kulturella etablissemanget.
- Alla kände igen dem.
- Jag är glad för att ingen känner igen mig.
systrar börjat sändas i Norge.
En kvinna ringde mig och sa att hennes dotter gråtit hela julen.
( Hunden Hannibal som legat stilla en stund lyfter på huvudet och suckar.
) - Jag kan driva saker jag tycker man ska uppmärksamma.
Vi jobbar mest med Pommac.
Fast han ska ge ut den.
- Om du hade åkt ut och tågluffat som du hade tänkt och aldrig börjat på TV - vad hade du då gjort i dag?
Pulp Fiction är ingen film som kvinnor i 40-årsåldern som läser Sara Lidman vill gå och se.
Jag har haft stor glädje av att kunna röra mig mellan olika miljöer obehindrat.
Det finns inget tråkigare än lyckliga människor.
Han tvingar mig att gå ut ett par timmar om dagen, det mår jag bra av.
JENNY ÅKERVALL
- Om inte gubbarna vore här skulle de sitta på en bänk nere i stan med en öl i näven, säger Stellan, som inte vill hymla.
Som Urban Mossberg med sitt stora yviga hår och vildvuxna skägg.
Arbetsklimatet svårt att vara utan Arbetskamraten och trebarnspappan Tom Södergrens armar är täckta av tatueringar.
- Det var ett visst motstånd från en del i början, men det försvann snabbt, avslöjar Stellan Eriksson.
CURT WARÅS Gott handlag.
För ett och ett halvt år sedan gick klädföretaget New Wave från Dingle i norra Bohuslän in i sin störtsta PR-satsning någonsin.
- Värst för företaget PR-mässigt är att vi blivit förknippade med ekonomiskt trassel.
tävlingsmatcher har det blivit
l Och namnbytena blir allt vanligare...
Högsbo har under hela tiden funnits kvar under eget namn och varit Kärcher/New Waves främsta farmarlag.
Framtidens läkemedel slår till i ett tidigare skede och blockerar de gener som producerar proteinerna.
Forskarna söker det effektivaste sättet.
Det läses av och ett visst protein bildas.
Då bildas aldrig det farliga proteinet.
I stället har dansken Ole Buchard, som länge samarbetat med Bengt Nordén, utvecklat PNA-molekylen.
Nästa steg är djurförsök där man tillför PNA för att hindra ägglossning och därmed befruktning.
Enkla molekyler som PNA skulle ha kunnat bära den genetiska informationen i ett tidigt skede av livets utveckling.
LASSE ANDRÉE
Tingsrätten fastslår i domen att utredningar visar att dessa containrar välter redan när de utsätts för så låg kraft nedåt som
Han hade heller aldrig tidigare hört talas om att någon skadats genom att en container vält.
- Det är inte bra, även om det var väntat, suckar klubbdirektören Thomas Fredrikson.
- Jag förstår att intresset från Torsten Jansson och de andra på New Wave svalnar, säger Thomas Fredrikson.
-Jag skall till biblioteket och låna en bok om Sumobrottning.
Såg mer ut som ett par förvuxna blöjor.
- Jag tror att man skall putta gubben ur ringen, eller få ner honom i
Och de
Bildsköne Bengtsson.
CG CLAESSON
Fortfarande ger de prover som expeditionen hämtade upp från oceanernas bottnar upphov till nya forskningsrön.
De långa sedimentproverna från oceanerna gjorde det möjligt för vetenskapen att vidga perspektivet i oceanografin från något tusental till
I Röda Havet mätte expeditionen på ett ställe så höga vattentemperaturer vid bottnen, att man började tvivla på mätinstrumentens funktion.
En av dem som knöts till analysarbetet var Eric Olausson som senare kom att bli professor i marin geologi.

Men nu börjar det mullra i leden.
Men den tiden är förbi.
Vi fick kunder över hela landet, berättar Staffan Rodebrand.
heltidsanställda och en omsättning på
Det var anledningen att jag först flyttade till Kalmar och sedan hit.
Bokhandlarens favoriter • Handbook of the Birds on the World.
• Birds of Kenya and Northern Tanzania.
MacMillan Press.
• An Identification Guide to the World's Calidris Sandpipers.
Hittills bästa fågelutgåvan i ett snabbt kommande media.
Ute just nu Varken fisk eller fjäderfä Förr i tiden trodde folk att djur, och även människor, i vissa fall kunde alstras av havets skum och jordisk materia.
Ur dessa sticker de ut sina fötter.
Katolska kyrkan ställdes här inför ett bekymmer:
I Götafilms serie Eldsjälar, som visas i Sveriges televison i höst, tar Björn Runge hand om en av
Socialstyrelsen vägrade visa den beställda upplysningsfilmen om aids.
I USA är det peanuts.
En enda stor, härlig nostalgitripp för fansen
Även efter konserten.
I Stole Your Love, C' mon And Love Me, Cold Gin, Love Gun, Detroit Rock City, Black Diamond.
Ett tveksamt påstående måhända.
HELENÉ FURNESS Hello Gothenburg!
- Det är mycket stoj och stök.
Nu är vi i Strasbourg, på väg till franska Nancy.
Var ni nervösa?
Beck hörde oss i radioprogrammet Morning becomes eclectic och hans bolag kontaktade oss via Minty Fresh i Chicago och Nons i Umeå.
Hon startade som
Hon var
Med en
Segern kom i förra helgens super-G i Lake Louise, Kanada, och det kunde mycket väl blivit
Katja Seizinger hade en bättre lördagsförmiddag än svenskan.
Bild:
Pojkar som sjöng låtar med angeläget innehåll, som i Rör inte min tvättid, äntligen några som hajat livets väsentligheter.
Erik Ståhlberg och Mats Blomgren från Stadsteatern, en duo med komisk potens, körde halvkuliga sketcher.
Och göteborgarna.
Och man kan inte täcka in den aspekten på sångsidan bättre än med Mikael Samuelson.
Mikael Samuelsson framförde sånger av Sjöberg, Pröysen, Taube och Bellman.
Den internationella barn-TV-dagen, utlyst av Unicef, firar femårsjubileum men det är första gången Sveriges Television ägnar barnen en hel dags sändningar.
Inget går förbi dem, allt hamnar under deras röntgenblick, säger Kattis Ahlström.
Så hon hoppas att många vuxna tittar och lär.
I studion finns en massa barn och Robert Broberg är en av gästerna.
:s barndag hela söndagen, från vänster Louise Sylvander, Stefan Sauk, Kattis Ahlström, Tina Leijonberg, Isadora Dahlgren-Söderqvist, Thabo Motsieloa och Ulf Larsson.
Inofficiell världsmästare i dubbel
Åtminstone inte frivilligt.
Det är min förhoppning i alla fall, berättar Janne.
Tänk positivt!
Det måste skapa en oerhörd oro i kroppen.
Från att ha varit en lirare av många ( så tufft är det om man " bara " är bland världens
Vi tog ett glas champagne på flyget nästa morgon, det var vårt sätt att fira, minns Janne.
Det gjorde han också:
- Så tänkte jag, och lyssnade på dem som sa:
Men nu fanns ingen annan utväg, jag ville ju kunna använda min arm under resten av livet.
Stretching, simning, sjukgymnastik - vägen tillbaka är lång och mödosam.

.
De kvinnliga, alltså...
...
Jesper Blomqvist:
Elitserien i tennis spelas i Göteborg denna helg.
minuter som vanligt, sedan kulturnyheterna
Lördagsmorgnar strax efter
Om det var avsikten med journalisthögskoleeleverna Jesper Petterssons och Thomas Pranells program, fungerade trots allt tekniken att beskriva en företeelse hellre än att angripa den.
I går kom den svenska tenniseliten till Göteborg där Upsala Studenters IF vann herrarnas lag-SM.
,
I dagens avslutande omgång på Lilla Torp i Delsjöområdet skall Upsala möta Ullevi.
Kampen om att undvika nedflyttning kommer att stå mellan TSK Malmen från Stockholm, Lidköping och Vetlanda.
Järryd bestämde sig för att sluta med proffstennis i somras, men eftersom han bor i Båstad tränar han minst
mot hemmaklubben GLTK.
TORSTEN ANDERSSON
Tina gick på grund utanför Vinga för en vecka sedan.
Troligen har nästan allt läckt ut under natten.

miljoner.
Nya sammanträden hölls hösten
.
Jag försöker att variera mig så mycket som möjligt, men det som i dag är ledande i nöjesvärlden är TV, bio, och böcker, och därför är det just sådana saker som tar störst plats i min spalt.
Hon kanske är jobbig, han kanske är jäkligt jobbig, men snälla ni som tycker och tänker på hur alla ser ut och beter sig - håll det för er själva!
Jag vet precis vad det är du pratar om, jag utsätts ofta för skitsnack eftersom jag utövar en sport som inte har särskilt hög status i idrottssverige.
En blågul bragd.
Samtidigt bytte Claes Hellgren ut Christina Ström mot Kristina " Kurre " Jönsson i målet.
- Vi hade stress efter den stora förlusten mot Danmark.
till, säger " Classe ".
Så fick vi då se Lina Olssons storhet.
Lina Olsson gjorde
Till slut blev det
Skotsk ledning med
poäng till Skottland gav svenskarna upp.
De år då flest utvandrade var
Där var man fri att tolka Bibeln på sitt eget vis och hålla gudstjänster utan att bli förföljda, som man blev i hemlanden.
procent till Kanada och de övriga till Sydamerika och Australien.
Källa:
Sedan dess har elverna jobbat hårt.
eleverna på
Nu är goda råd...
- Det gick undan rejält, säger Jesper med en bekymrad min.
- Jag har inga riktiga intryck ännu, Jesper har ju bara varit här i
I går fick Thomas Nordahl berätta om Jesper i flera italienska TV-kanaler.
Utan att se någon lösning på problemet.
- Jag fick veta att jag skulle stanna kvar på Milanello och att jag var en av
Inte heller har han märkt någon avundsjuka, någon irritation över att han är där och försöker sno åt sig en plats i laget.
Måvakt:
Gillar vad han ser.
Nu är det klart.
Kommunstyrelsen på Orust ansåg uppgiften för grannlaga för att tillfälligt läggas ut på kommunens socialassistenter, så som det brukar vara på de flesta håll.
Han ser uppdraget som " inte så roligt, en nödlösning ".
Det går inte att springa runt och leka lillpolis.
kronor per tillfälle.
Jag frågade om han hade legitimerat sig och fick svaret att han inte ville.
serveringar med åretrunt-tillstånd på Orust och
ULF SVENINGSON Delad seger för Jim Frick i Neapels storlopp STOCKHOLM:
kronor.
( TT ) Per Ragnar i kulturens centrum Halmstad ska bli en konsternas smältdegel HALMSTAD:
Sliten fabrikslokal blir skådeplatsen Men spelplatsen blir inte någon fin teatersalong med sammetsfåtöljer, utan en sliten nedlagd fabrikslokal någonstans i Halmstadstrakten.
Budgeten för det unika projektet omfattar närmare en halv miljon kronor.
Just nu turnerar Per Ragnar med Riksteaterns Ronald Harwoods succéföreställning av " Ingen går fri " men inom kort kommer han att bli tillfällig halmstadsbo.
Nu hoppas Per-Olof få dispens från STC när det gäller fortsatt körning.
In på upploppet attackerade Stig H Johansson med Krama Käll, men Mats Rånlund hade läget under kontroll och vann säkert med sin guldhäst.
75-segern därmed för Jippie Sund, som tycks ha hittat en riktig formtopp.
GP
I de inledande poolerna startade Göteborgs JK mycket starkt och vann sina matcher mot Uppsala, GAK Enighet från Malmö, Frövi och Stockholmspolisen.
).
:e lag-SM-guld av
Är det nu Vallda-Torås tur?
Vi måste alla hjälpa till att föra fram Toråsskolans problem först på dagordningen i Kungsbacka kommunstyrelse, för att därefter ge ett uppdrag till berörda förvaltningar.
Tydligen tomtemor som är ute.
Här ligger glöggdoften tung över de små ulliga fåren som barnen gjort.
Utanför museet hittar jag en hel tomteorkester som står och gör åkarbrasor.
För fjärde året.
Vad är klockan?
Det är en hård tid för oss julbasar-stollar.
Nu är det bara en smal gång fram till disken.
Det blev en ny förlust.
Men istället har det blivit pannkaka av allt ihop.
l Betydde du så mycket för laget?
miljoner kronor när idrotts- och simanläggningen Älvhögsborg tas över av byggföretaget Peab.
- Vi har förutom att få
- Däremot kommer vi att få räkna med en höjning av avgifterna under
Totalt innebär alltså försäljningen av Älvhögsborg och exploateringen på Kanaltorget att kommunen får
Den kommunala vinsten är
procent
- Det går att gör så här ett eller ett par år men i ett längre perspektiv fungerar det inte.
Ny förhandling
procent står tomma.

centimeter.
år sedan.
Ofta satt vi och rensade halm efter skolan.
Sådana bars alltid förr av spårvägens dragare under soliga dagar.
Inget är så bekymmerslöst som att fläta halm, säger alltid min mamma.
timmar är den klar, kanske med en uddfläta längst ut.
Gamaldags mått.
Som om detta inte räckte får ett sjukhus som ligger i Mölndal inte längre vara Mölndals sjukhus utan skall heta Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Nu måste vi Mölndalsbor reagera innan det är för sent!
Låt den jäsa till dubbel storlek.
russinögon.
g smör
För inte så länge sedan låg Jussi Björling på norska topplistor bland världens stora popartister.
år senare medlem av Musikaliska Akademien.
TT och Nationalencyklopedin ) Motståndet mot Stockholm-OS intakt STOCKHOLM:
Från
Men huvudsaken måste vara att majoriteten inte är emot, säger Finn Persson presschef på OS-bolaget.
miljoner kronor och betalas ur OS-bolagets kassa.
Han blir vuxen kommande tisdag, men det vill han inte göra så stort väsen av.
Och än i dag gillar han Kingstons Scotch and soda.
En gång fick han för sig att han skulle lära sig As times goes by.
.
Det gäller att fånga deras uppmärksamhet och sen hålla den i dryga timmen.
låtar sitter i huvudet och några till kan han klämma fram om han får titta i nothäftet.
På englandsbåten blev han också tagen på sängen.
Vid en spelning på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg blev han och The Tavern Group huvudattraktionen.
Moderaterna, vänsterpartiet och sannolikt även miljöpartiet säger bestämt nej medan centern och socialdemokraterna är mer positiva - under förutsättning att OS-ansökan blir en nationell angelägenhet.
Åre tar ställning till en eventuell OS-ansökan under våren.
Måste snyta mig ideligen.
Inte heller i år har de stora luciakandidaterna, de som hänger i Nordstan, lugg.
Är du vacker och utan lugg är du godkänd, punkt slut.
Jag minns visst fortfarande precis var jag satt i klassrummet när röstningsresultatet lästes upp.
) Nuförtiden säger ingen skolfröken:
Tralala.
Jag vet inga som läser mer än engelsmän.
Italienare skall vi kanske inte tala om i detta sammanhang, men om vi gör det ändå så måste jag så säga att jag aldrig kommer att bli klok på deras förhållande till litteratur.
Jag vill i alla fall påstå att engelsmän läser mer än andra - eller i alla fall ser ut som om de gör det.
Ytterligare
", men så är han också känd för sin konservativa arkitektursmak.
Böcker är viktiga ting i England och denna uppfattning är mindre klassbunden är de flesta andra frågor.
när portarna slås upp om ett år.
Julstämningen har stan i sitt grepp
Lasur och Latent var barnens favoriter Och precis som på Albert och Herberts tid drog hästar med vagn omkring på gågatornas kullersten till småfolkets stora förtjusning.
Fast för en skär liten plastanka på hjul var nog säsongen fel.
Inne i den lilla lokalen sitter några män i varierande åldrar vid ett bord och stirrar tankfullt in i en bildskärm.
Man har ett tiotal medlemmar, men denna kväll är det
- De första gångerna bar vi hit våra datorer när vi skulle ha våra möten, berättar Nils-Erik Sparrman, men det slutade vi med rätt snart.
till
Alla har egna datorer hemma, en del har köpt färdiga paket, andra har köpt i lösa delar och skruvat ihop själv.
När det är dags för deklaration är det bara att trycka på en knapp.
Och fler kan det bli som kan lära sig en massa om datorer.
Det handlar om dataspelen som guide genom livet in i döden - som inte finns.
Materialet skall ligga till grund för en doktorsavhandling.
Lemmings lever farligt.
Marknaden tillhandahåller spelnycklar och på Internet finns sidor med tips och fuskråd.
Vid teologiska institutionen, Uppsala universitet, gick förresten för några år sedan forskare igenom dataspelens rekvisita och fann att många appellerar till barns och ungdomars intresse för mystik och metafysik.
CISSI HÅKANSSON Internet från A till W Adress.
I Europa finns EBONE - European Backbone.
Bps.
bitar - i kombination av ettor och nollor - en byte.
Samtalen sker just nu, i realtid.
I adressen http :/ /www.
Freeware.
datorer skakar hand, d v s datorerna får kontakt och bestämmer vilket språk ( protokoll ) de ska använda för att kommunicera.
Betyder hypertext transport protocol och innebär att adressen är hypertextbaserat, d v s fungerar med klicka-gå-vidare-systemet.
Listserver.
MODulator/DEModulator.
Öppet konferenssystem, en elektronisk anslagstavla, som nås via Internet med hjälp av antingen speciella program i din dator eller ditt bläddringsprogram.
Server.
Genom att klicka på understrukna ord och fraser i www-dokument länkar du dig till andra texter som kan befinna sig var som helst i världen.
Betyder Unified Resource Locator.
Www är ett hypertextbaserat informationssystem på Internet.
Vad ska jag ha datorn till?
Och nu i julhandeln förekommer alltid lockpriser man kan spara någon tusenlapp på.
Välj den datortyp du har på jobbet eller annars har erfarenhet av eller som dina vänner har.
Men det finns en risk att även om alla komponenterna är bra i en byggd dator är det inte säkert att de fungerar perfekt ihop.
Billiga är ibland också radio-TV- varuhusen om de har någon extra drive.
I mindre datorbutiker har man ofta mera tid för kunden och det är antagligen lättare att få råd och service.
Priserna är ungefärliga cirkapriser i november
GB Arbetsminne:
MHz Hårddisk:

Här tränas de
Fåglarna presenteras med välgjorda teckningar, foto, karta över artens utbredning, fakta i skriven text och inspelat kvitter.
Härlig Disney-grafik och bra instruktioner.
Pettson och Findus i snickarboden ( Gammafon ) Språk:

Svenska Ämne:

Allt uppdelat länsvis och med massor av kartor och till och med förslag till logi.
bonuspoäng serveras, bland annat en ramslek där man antingen kan få tok- eller klokpoäng.
Det gäller att ta sig fram i det tyska samhället och att kunna läsa, skriva och förstå talad tyska.
anatomiprogram vi granskat med väl använd multimediateknik.
Lek och lär I Äventyret Havet kan man frossa i videosnuttar och leka Vem är jag?
år Välj mellan att lyssna på sagan eller att scen för scen gå igenom berättelsen med inlagda spel och interaktiva effekter.
Det går också att testa sin kunskap.
Svenska fåglar och deras läten ( Studentlitteratur ) Språk:
olika hockeysymboler och
Men informativt faktamaterial som presenteras med stillbilder, animerade teckningar och videoklipp.
Lek och lär Mycket " torrfakta " och teknik för större barn.
Vikingar ( Natur & Kultur ) Språk:
De rörliga bilderna ägnas dock åt väl odramatiska scener.
Knacka på Språk:
Fakta om de olympiska spelens historia Faktaspäckat program om olympiska spelen.
Svenska Ämne:
Här finns en anatomidel med flera finesser.
Men var finns det överraskande, det aptitretande, det tankeväckande?
De som vet en del om konst irriteras över bristen på information och att de som inget vet inte blir tillräckligt nyfikna.
I Min Atlas visas stora mängder bilder, men av ojämnt urval och utan förklarande beskrivningar.
Information om ridsport, spel och reklam Faktaspäckat om hästar, tävlingar, ridklubbar, ryttarmärken, försäkringar, tävlingsreslutat och mycket annat.
För att få utbyte bör man känna till en del om Internet och allra helst även ha provat själv.
Faktum är att en del råd på den här skivan är direkt hårresande.
Övningar i skolämnen för barn
Svenska Ämne:
l l l l Språk:
sökbara uppslagsord, skärmen ser ut som en boksida med långa tunglästa textrader, få referensord och inga bilder.
Mer häftigt än informationsrikt dock.
I USA heter den " at ", i Sverige har vi än så länge valt att kalla den för snabel-a.
Inte vidare originellt för det, visst borde väl jänkarna ha kommit på något bättre?
Dessutom kan man inte skriva ordet i plural, snabel-an.
Snudd på full pott.
Vår spanske vän kunde efter ett tag glatt meddela att det enligt ordlistan var ett viktmått motsvarande
Detta var trevligt, stort plus för en trevlig historia och en originell idé!
orden beroende på vems adress man talar om.
backstrom@gfk.se Internet:
Är man ovan vid datorer är det viktigt att välja en leverantör med enkel inloggning och bra support ( hjälp per telefon ).
Det kan löna sig att ringa och fråga om de här sakerna innan man teckar abonnemang.
Men tillgång till många nyhetsgrupper har mindre betydelse om man inte är fantast.
Har du en äldre dator kan det bli problem att köra Internetprogrammet.
En smiley, en liten gubbe tillverkad med tangentbordet, lägger till den mimik som texten inte kan visa.
Här är några av de vanligaste smileyarna som utrycker känslor:
:- ) med turban *
Ett stort antal tavlor finns på den virtuella utställningen.
Här finns mycket fakta om Vasaskeppet och dess historiska samtid.
st-and.
Hemsidor behöver inte alltid vara laddade med vacker grafik och smarta lösningar - ibland skall informationen få tala för sig.
Men sitt med barnet i knät och klicka er tillsammans runt Disney world.
Det här lovar att bli bättre så småningom.
Det utropar Roger Dangerfield på sin här-är-har-ni-mig-hemsida.
Det kostar att söka för det är buisness, det här.
Men ta hänsyn till att webutgåvan är tämligen ny, med tiden kommer säkerligen tjänsten att växa.
dagars gratis provtid.
.
är Italienproducerad fotbollssida.
Baskettaktik med diagram, video, ljud, och foto, summeringar, statistik och matchreferat.
Dessutom får man svar på fragan om det finns extra snälla tandläkare!
Allt vad behöver veta om mat, näringsinnehåll, tillsatser och så vidare kan man hitta på denna adress.
Eller lockas du av chockturism, om konsten att resa i Östeuropa?
Lite långsamt och lite svårt att få en överblick på innehållet.
Här kan du också chatta med likasinnade och titta på vackra bilder.
html Detta är en utmärkt utgångspunkt när man vill leta sig vidare till olika nyhetstjänster.
Man kan lyssna på musik, läsa intervjuer, hitta länkar och allt annat tänkbart.
Eller följ med på guidad sight-seeing tur till Graceland eller läs hans testamente.
Därtill leder tekniken till en sammansmältning av TV och datorer.
till årsskiftet.
TV-kanaler och
Det enda vi vet är att det blir digital TV, oavsett hur många miljarder staten satsar.
Med tanke på den allt aggressivare israeliska bosättningspolitiken förefaller det oundvikligt att Mellanöstern skall uppta mycket av Madeleine Albrights tid.
I Bonn/Berlin, såväl som i London och Paris, kommer man att lyssna noga efter nyanser som kan ge besked om ifall det inträffat någon förskjutning i de amerikanska preferenserna gentemot de
På snarlikt sätt som Washington har siktet inställt på en övergripande lösning av problemen i Mellanöstern, önskar många att Vita huset anstränger sig att mejsla ut en sammanhängande vision av supermaktens strategiska och ekonomiska intressen efter det kalla kriget.
Det är fler som tycker att den ska bli mer liberal -
Det finns också klara samband mellan totalkonsumtionen och alkoholproblem som misshandel, olycksfall och sjukdomar.
I så fall varför?
Det kan inte uteslutas att det kan finnas rimliga förklaringar till alla de uppgifter som framkommit.
.
Mot målet att lindra trycket på äldrevården och vården finns det självfallet i sig inget att erinra, skriver Borås Tidning ( m ):
till
offentliganställda, kräver extrakongress för att få fatta sina egna beslut i en privatekonomisk fråga - det bådar gott.
Bo Ekman Odd Engström Skärrad?
Vi i Sverige kanske inte känner det sambandet så tydligt och akut, men vi ska nog hela tiden ha i minnet att hanteringen av kärnkraftverk och kärnladdningar bygger på samma grundläggande kunskaper och på samma typ av material.
Vi - Sverige - har mig veterligt inte begärt att Ryssland eller Litauen ska stänga sina - ofta beskrivna som " farliga " - reaktorer.
Storskalighetens sårbarhet Detta är kärnkraftens egna problem.
Tydliga signaler om att energiomställningen börjat sker genom att inleda avvecklingen av kärnkraften.
Vilket ledarskap ska partier och politiker visa?
Lennart Daléus Riksdagsledamot ( c ) Sveriges ekonomi befinner sig i ett bistert läge där en femtedel av den arbetsföra befolkningen står utanför den reguljära arbetsmarknaden.
För det andra står det nu klart att den bedömning om de svenska kärnkraftreaktorernas tekniska livslängd till
" I stället talar Anders Sundström om att avstängningen av en reaktor ska vara den " knuff " som kraftindustrin behöver för att satsa på ny energiteknik och att det blir väldigt svårt att nu bestämma i vilken takt reaktorerna kan stängas.
krävs det
Men biobränslen då?
miljarder kronor per år.
Det finns därför inga förutsättningar att genom politiska årtalsbestämda beslut bestämma när reaktorer skall stängas.
Folkpartiet ( och LO ) håller fast vid den uppfattningen.
Idag är skolmåltidernas vara eller icke vara ett frivilligt åtagande för kommunen.
En nedmontering av vården av de sjuka i vårt land är inte bara på gång utan ett faktum.
Skryt om vård och omsorg I valtider reser våra ordbajsande politiker av olika kulörer land och rike runt och skryter om att Sverige har världens bästa sjukvård och sociala omsorgsprogram.
Helst av allt skulle ni väl vilja bli av med de gamla.
november ) står på sidan
svenska kronor ( vare sig moms ingår eller ej i det priset ).
Det var i mitten av fyrtiotalet.
- Naj, di huåller påu dar inne.
Allt medan tåget rullade vidare genom de tysta och allvarsamma Smålandsskogarna.
avstånden som gör orden och gesterna alltmer verklighetsfrämmande, maktspråket som tar sig in i tankarnas innersta rum.
Den får sin förtrollning just genom spelet mellan makt och frihet, allt är kamouflerat och på låtsas, det heliga och förtröstansfulla är i maskopi med det makthungriga, det erotiska begäret förvrider bilden och gör språket och kommunikationen alltmer osäker.
Magnus Haglund Göteborgsoperan:
Sångsolisterna Katarina Dalayman ( Tosca ) och David Corman ( Mario ) fascinerar med sin förmåga att hålla tillbaka, att inte falla in i operaklichéerna och försöka överträffa tidigare Toscatolkningar.
cm hög på en sockel vars hörn visar stiliserade elefanthuvuden.
Möjligen markerar åtminstone den ena massgraven platsen för ett tempel eller en kultplats.
Befrielse och ruelse i ett.
Lite vid sidan av finns några plattor där det istället står Enter attainment, ungefär Gå in i insikter, kunskaper, erfarenhet samtidigt som orden också rymmer Entertainment.
Hon river itu och sätter ihop, skjuter sönder fotot med häftklamrar eller ramar in det.
Om förra utställningen handlade om begreppet plats som identitet ( Åsa Pröjts är född i Skåne ), verklighet och bild rör det sig nu snarare om relationsband och markkontakt.
Åsa Pröjts Oijens, t o m
Världsbanken?
våra värderingar och naturens roll för ekonomin.
Det är en insikt som leder till en helt annan syn på tillväxt.
Ekonomi är bara meningsfull i den mån den förmår ge oss det vi vill ha, inklusive icke-materiella behov.
Genom att väga in inkomstfördelning, dra av negativa poster, och ta hänsyn till miljön får Daly i boken For the Common Good ( skriven tillsammans med Jonn Cobb
Den ekonom som säger att vi kan ersätta det naturen ger oss med sådant vi själva skapar vet helt enkelt inte vad han talar om, menar Daly.
En svensk överklassfamilj i villa lever över sina ekologiska gränser i en helt annan utsträckning än en arbetarfamilj i höghus.
Men för vår förmåga att växa kvalitativt, på djupet, finns ingen sådan begränsning.
GLAB-affären Spelet kring GLAB:s bussar Leja Touring chanslöst mot Linjebuss efter skidresan i Alperna Reste till Verbier - inte Köpenhamn Linjebuss hade ingen konkurrens Mitt under en upphandling åkte cheferna i GLAB och Linjebuss skidor tillsammans i Alperna.
- Jag visste att vi hade lämnat ett bud som var svårt att slå, säger Jaktlund som hade en liten fördel framför konkurrenterna:
miljoner kronor om året, gått till en konkurrent.
Fakturorna från Linjebuss visar dock att GLAB har betalat långt under marknadspris för sina chefers resor.
Linjebuss lade ut för för flygresa, hotell, luncher och middagar samt dryck och skickade sedan räkning till GLAB.
procent av trafikens intäkter.
kronor under Leja Tourings.
Även om det varit en prisskillnad på några
Men affären förbegicks med tystnad i gruppens rapport.
Lennart Jaktlund överväger nu, efter att ha tagit del av GP:s uppgifter, att kräva GLAB på kompensation för uteblivna vinster.
- Vi var nog på båda ställena, säger Bertil Haij på Linjebuss.
På vissa håll
I dag måste GLAB, enligt lag, upphandla i konkurrens.
Fixerad vid tonåren Galleri Index i Stockholm visar Larry Clarks bilder för andra gången i år och jag noterar att vernissagepubliken inte är den vanliga.
Klart att självbespeglingen - narcissismen - är en källa för konsten, men jag blir ändå mest trött på Clarks ganska okomplicerade monomanier, hans ständiga " Hej, här är jag ".
Han har ett förlag som ger ut små oansenliga volymer med guld mellan pärmarna, hög kvalitet som oftast sköljt upp på de skånska stränderna från fjärran kuster.
rader?
skall Bo Grandien faktiskt ha återkommit som lyriker det året.
- Visserligen diskuterades inte impotensvården specifikt i utredningen, säger han i Svenska Dagbladet.
miljoner kronor och under
Här har emellertid det rent självbiografiska och psykologiskt introspektiva fått vika för ett mera traditionellt, för att inte säga konservativt, memoarskrivande.
Bara i kapitlet om författarens biologiska mor, hembiträdet som blev med barn i högreståndsfamiljen och som omedelbart efter sonens födelse emigrerade till USA, anar man återigen det ensamma barnets smärta och vemod.
, var med om att starta en politiskt utmanande tidning i Kairo.
- Vi ville ha en dialog med läsaren, men också ge alla lika röst.
- I varje intervju med olika människor fanns det ett mått av politik, säger Tarik Saleh.
Ibland tryckte de en text upp och ned.
Det är ett medvetet grepp för att ge alla ( även arabisktalande apelsinförsäljare ) lika röst och status i tidningen.
Och vad tänker han på när han rakar sina kunder?
Tarik Saleh stannade ytterligare en tid, men åkte tillbaka efter ett bråk om en sponsor.
första numren, men fokus ändras och tidningen kommer att handla om hela arabvärlden, inte bara Egypten.
Bor:

ALEXANDER KURLANDSKY Resande reportrar.
En mans ödesdigra väg från TV-show till TV-show NEW YORK:
Vad som händer de inbjudna gästerna påminner om ett bakhåll.
dagar efter inspelningen, åkte Schmitz till Scott Amedures bostad och sköt honom från nära håll med
Schmitz tog emot sin dom utan att röra en min.
Anhöriga till den mördade stämmer producenterna av TV-underhållningen för att ha skapat mordsituationen och kräver
Så kom phreakers och hackers och förändrade hela bilden.
Slutligen ställdes myndigheterna inför ett förfärande faktum:
Utifrån dramatiserade personporträtt bygger den upp en bit nutidshistoria:
Urvalet omfattar hela Forsells lyriska produktion, från debutsamlingen Ryttaren (
Där blir charmen energi, musikalitetens självförtjusning krackelerar och dikten ointresserad av att uppfattas som dikt.
Den nya generationens värmepumpar anses vara betydligt effektivare och ha högre kvalitet än tidigare.
- Detta är viktig information för alla konsumenter, som tillverkarna är skyldiga att lämna enligt konsumentköplagen.
- Men de skall säljas på ett sådant sätt att konsumenten får all nödvändig information, säger han.
Det går att bygga om anläggningen så att den passar andra köldmedier, men det innebär vissa svårigheter.
Länge har det talats om det kontantlösa samhället.
Men det är en jämn ström av människor som kommer in för att åtminstone höra sig för vad det är som gäller för Cash-kort.
kronor och maximalt
Men det kommer.
Men det hela kostar naturligtvis också.
kronor per år.
terminaler på närmare
Då är pengarna borta, om inte någon ärlig person lämnar in kortet.
Via en personlig kortläsare kan man få besked om kortets saldo.
terminaler finns i dag runt om i Halmstad.
Eleverna i klass 8D skriver läxförhör.
- Man blir trött då.
Men eleverna verkar trivas med sina korta och intensiva lektioner.
Praktiska ämnen populärast Klassen jobbar just nu med katolicismen som tema på SO-lektionerna.
JONAS LINDKVIST Sist ut.
Flera undrar om väktarna gjort sig skyldiga till lagbrott.
- Lagen styr oss helt och hållet.
Har fått blommor På Documenta security är bevakningschefen Andreas Ringkvist förvånad att Partena vågar låta folk gripas utan att vara helt säker.
- Vi har haft genomgångar med personalen efter händelsen.
Kommer biblioteket att skaffa liknande automater också för återlämning?
Hur länge har den funnits där?
Enligt Natur och Kulturs Konstnärslexikon är Lindekrantz verk " realistiska, ofta bemålade träskulpturer med känsligt levande uttryck och drag av medeltida bildhuggarkonst.
Gör det själv.
Hon är i pjäsen gift med Gottfrid.
Hans Lindgren spelar senapsfabrikören som mycket kretsar kring.
Den hade premiär i Sverige redan
En egen restaurang - för
juniorlagen.
Biff med lök och potatismos stod på premiärmenyn.
Kokerskan Anette Påhlman kommer att arbeta heltid bland grytorna, anställd av VFHC.
Här serveras Lars Edström näringsriktig kost av Anette Påhlman.
Nikolaus Harnoncourt tycker - som oftast!
Här kan man nu för första gången höra tydligt framtagna ur Schumanns kontrapunktiskt mästerliga nätverk en lång, lång rad mellanstämmor i olika instrument och skönt framhävda baslinjer, avslöjande detaljer som under andra dirigenters ledarskap brukat gå förlorade i en kompakt och färgfattig klangröra.
Det beskedet fick Assem Alhabbal av Bostadsbolagets kvartersvärd när han ringde och klagade på att det var för kallt i lägenheten.
- Jag vill inte ha
Dessutom är det betydligt kallare på golven.
Det har nog varit ett klimat som har gjort att alla har uttryckt sig på ett olyckligt sätt.
Ärendet gäller rånet mot en servicebutik på Hjalmar Bergmans Gata på lördagskvällen den
Med hänsyn till det var det så att man lyfte ett ögonbryn när han släpptes av hovrätten, säger chefsåklagare Ann Brännström.
Vad gör man med en 15-åring och en 16-åring om de befinns skyldiga bortom allt rimligt tvivel?
Han varnade för politiskt envälde och skriver:
Riksdagsmän och kommunalråd, som Lennart Nilsson, Lars-Erik Lövdén, Kurt-Ove Johansson och Ilmar Reepalu står åter mot det gamla gänget kring Ingvar Carlsson.
Och kritiken i den närmaste omgivningen börjar bli tydlig.
år nu.
Klassikern Kennedy spelar de lika inspirerat som om de skrivit den kvällen innan.
Patrik Lindgren Ett alternativ som tar priset Homeopaten Berit Kristenssons läromästare hedras i Stockholm Hedrar praktiska lösningar Största alternativa behandlingsformen " Fler läkare visar förståelse " De alternativa Nobelprisen delas ut i dag.
Men i Sverige är det förbjudet att arbeta både som läkare och homeopat, säger hon.

Alternativa Nobelpriset delas ut för att hedra och stödja praktiska lösningar på världens mest akuta problem.
Vi känner många sjuksköterskor och läkare som använder alternativ medicin för sina egna sjukdomar.
Maken Åke Stenram är vanlig läkare, men märker ett ökat intresse för alternativ medicin.
Då följde han med en judokompis hem och träffade hans mamma, homeopat Berit Kristensson.
Jag mådde som vanligt!
Men efter homeopatisk behandling har han börjat äta både bröd och pizza.
Draskovics tal väckte jubel bland den stora folkmassan.
Men oppositionens hopp om att regimen skulle acceptera någon form av kompromiss grusades när de första fallen avgjordes i högsta domstolen natten till i går.
platser, och
De var rädda att han skulle dö.
- Bara i något enstaka fall har de åtalade fått träffa en advokat.
deltagare.
- I ett läge när Europa söker sin framtid, när man fattar beslut som är de viktigaste man någonsin haft att ta ställning till i fredstid, då kan inte vi ställa oss vid sidan om.
Vill ni hellre se att han som premiärminister förhandlar bort de fördelar vi redan har och ger upp de krav som vi har ställt?
AP Inga utspel.
- Politikers, juristers och journalisters antydningar har stimulerat till angivelser och övergrepp, som lett till att människor klätts av i media och lynchats politiskt, skriver de.
flamländska tidningar.
Är elbyl succén som ingen ser?
procent som kollar på Clara Mannheimer, Juan Ruz och Tarik Saleh vid tiotiden på måndagkvällarna.
Kritikerna berömmer, folk på gatan berömmer och branschfolk berömmer.
Videodagboken har blivit en av elbyls stora hits.
Och hoppas på att det alltid kommer att finnas något som elbyl.
En procent tittare motsvarar cirka
AV ALEXEJ KARTSEV RYSSLAND Det tog honom
En halv timme tidigare hade en talesman för den lokala förvaltningen lovat att pensionärerna skulle få sina pengar.
Olga Smorodinova har en pension på
gånger i veckan får han gå dit och samla ihop de tomma ölflaskor som chaufförer och arbetare lämnat efter sig.
månader efter med att betala ut pensionerna.
Premiärminister Viktor Tjernomyrdin brukar skryta med att hans regering fått ned inflationen till
- Det vet alla i Tver, sade föraren föraktfullt.
Det har premiärminister Viktor Tjernomyrdin vägrat att gå med på.
Regeringen har flera gånger lovat att betala, men inga pengar har kommit.
I många år förnekade sedan Ethel att mamman betydde någonting i hennes liv.
Medan Barbro Leggat och Pernilla Björnör, mor och dotter, bitvis fungerat mer som
, då tonen genast blev allvarsammare.
med Som fåglar i en bur.
Den första handlade om FN:s barnkonvention och blev totalt ihjältjatad av de vuxna, medan barnen var lite mer återhållsamma.
Programmet blev dock mest ett fiasko.
största partierna,
kommunerna av s och c men i
Nu har socialdemokraterna återtagit makten med hjälp av v och mp.
Vi diskuterar mer i detalj.
Jag tror att en del av politikerföraktet ligger i det här politiska spelet där väljarna ges uppfattningen att motsättningarna är större än vad de är.
Ingemar Andersson, lantbrukare från Hunnestad, har sedan ungdomen varit engagerad i jordbruksrörelsen och senare i LRF.
Stämningarna bland centerpartister i Varberg är emot ett regeringssamarbete.
Efter valet
Vi utgick från vad som förenade oss och kompromissade om resten.
Trots att de borgerliga fick
Men att centerpartister och socialdemokrater ändå har ganska lätt att samarbeta med varandra råder det ingen tvekan om.
( s ) Laholm
( s ) Dals Ed
( s ) Mellerud
( c ) Åmål
( c ) Töreboda
BJÖRN SVENSSON
Utgångspunkten för satsningen har varit att skapa bättre och snabbare färjeförbindelser genom bland annat följande åtgärder:
En utgift som kan skrämma bort presumtiva öbor.
miljoner av de extra
Här kan inte en läkare remittera en göteborgspatient för ortopedoperation i Kungälv eftersom Bohuslandstinget reserverat enheten enbart för bohuslänningar.
Schack Det blev storseger för Kamraterna I schackallsvenskans tredje omgång vann Göteborgslaget SK Kamraterna stort över gästande Limhamns SK med
, men i år får skåningarnas målsättning bli att rädda ett nytt kontrakt.
.
Mikael Sixtensson- Christin Andersson remi,

Lg
,
.
,
Tac 1a
,
Le
,
.
Lxa 5Kf
.
,
e

Sc 3De
Lxf
.

dxe

.
,
.
Sf
.
Lg
.
,

.

Göteborgarna gjorde spelmässigt en jämn match, och Rockadens segersiffror
Jonas Barkhagen-Lars-Åke Schneider remi,
.
Ledningen behåller fortfarande SödraSASS efter seger mot Linköpings ASS med
Rockaden
,
Limhamns SK
Ett är Manhem
I toppen En Passant på
:
Division
.
, Bb
Vit:
, Ba
BIRGITTA KRUSE
Därefter tas frågan upp på nytt.
För EU handlar alkoholpolitik mindre om hälsa och mer om individernas frihet och marknad.
Män är betydligt positivare än kvinnor till en uppluckring av spritrestriktionerna.
och
Allt fler politiker, debattörer och andra opinionsbildare ifrågasätter nyttan av den svenska alkoholpolitiken.
Ute faller temperaturen.
ledamöter valda på personliga meriter av dalens
Det nya är att människor i bygden nu verkar ha fått tillbaka lusten att påverka, att se om sitt hus.
Heta stolen är ett sådant initiativ från den opolitiska nämnden.
Utan medvetna innevånare blir vårt arbete i nämnden tomt.
Lika litet som om experimentet med folkstyre i dalen skall lyckas.
JOAKIM ROOS Livligt.
av storföretagens anställda skulle kunna utnyttja distanskontoren på
tjänstemän som arbetar på Volvo och Ericsson.
Stötestenen är finansieringen.
BJÖRN CARLSSON
Såvitt Kenneth minns har han aldrig ångrat att han flyttade in modern teknik i stugan därhemma.
De flesta experter anser att de största hindren är av psykologisk karaktär - de skapas av mellanchefer som ser sitt inflytande gå förlorat, eller anställda som inte vill jobba ensamma.
Dessutom är han fast övertygad om att arbete i grunden är en organiserad verksamhet - att det inte är utan anledning som man har sina arbetskamrater att förlita sig till.
För och emot Några av distansarbetets möjliga för- och nackdelar:
procent av distansarbetarna är män, många med hög utbildning.
Men de varnar för fallgropar som kan göra arbetsformen till en kvinnofälla.
- Kvinnorna är mycket positiva till att vara hemma och distansarbeta, säger Kerstin Hytter.
Polemiken mättes inte i spalter utan i sid-omfång.
!
Han deltog i
att ställa honom vid sidan av laget.
Jag blev följdriktigt diskvalificerad vid uttagningstävlingarna och fick inte resa till Oslo.
Tillsammans med hustru Ulla besöker han några av de ännu öppna franska golfbanorna och hoppas på en eller annan birdie.
USA säger att förhandlingarna med EU om ett avtal om informationsteknik, IT, verkar lovande.
ITA kommer att täcka en handelssektor som är värd minst
På fredag skall handelsministrarna anta en deklaration som blir en viktig vägledare för WTO inför 2000-talet.
Strax efter klockan halv

Davids slog Jesper i handen i en sån där gest vi brukar se vid byten.
I lördags kväll somnade han för första gången i sitt rum på Milans träningsanläggning Milanello.
Från bänken kunde han se att Milan dominerade.
Bankbesök står på programmet; Jesper har nästan varit utan pengar sen han kom hit.
AV LENNART PEHRSON ITALIEN Det historiska ögonblicket inträffade klockan
sekunder innan de fick en ny spelare att hylla och älska.
Helt ensam med målvakten brukar Weah inte missa.
När domaren blåste av matchen i går lyfte Jesper armarna i skyn.
Jag kan bara gissa vad det betyder.
Dels uträttade inte Davids särskilt mycket av värde under den nästan
Om det var aningen nervöst innan inhoppet var det minst lika nervöst i slutminuterna.
Bilder:

Syftet är att jäklas med den tänkte efterträdaren Lennart Johansson.
Kort sagt har han agerat så otäckt som maktfullkomliga män plägar göra i diktaturer och skendemokratier.
Dels slår han ett slag för Kameruns ordförande Issa Hayatou.
Han fick bister kritik för okänslig inblandning i efterspelet till walk over-matchen Estland-Skottland.
Ingen är mer främmande för manér.
Andraplatsen i Davos-stafetten gladde i sig.
en bra bas för en riktigt comeback
Det handlade om uppvisningsspel i Gävle mot kompisen Janne Gunnarsson.
·Det tog femton-sexton månader innan han hittade sitt spel igen.
- Tror det handlar om självförtroende i båda fallen.
Andra letar.
Inställningen till framtiden har oftast varit " det-blir-som-det-blir " och liknande.
Bild:
JARL STRÖMBERG
Dessa var de skickliga att ta vara på.
Medan Sverige hade en tuff match mot Ungern i lördags ställde Österrike över några av de bästa mot Danmark och tog leende emot en storförlust.
Lina hade chans att skjuta
blev alltså
Målvakten räddade seger åt Kroppskultur UDDEVALLA:
Lagen följdes åt målmässigt i den första halvleken och det var oftast gästerna som var i ledningen.
Mer har han aldrig gjort i elitseriesammanhang.
Orutinen lyser igenom men Magnus Börjesson var inte alltför besviken:
med
skott.
poäng.
Matchen slutade
direkt efter paus men Villa svarade även då med
KARLSTAD:
och
:a minuten tilläts Vetlanda skjuta sitt första (!) skott på mål.
Konsten att fimpa en fest Jaha, då är det

Och vad ska du göra Asta?
" - Vad ska du göra Asta när du fyller år?
Man får springa runt som en galning och det är bara skådisar från morron till kväll, men säger chefen att det är så, är det så.
Hon vände sig till Asta igen:
Nja, fortsatte Asta stillsamt, jag missunnar mig att jobba livet ur mig för att hitta en lokal, komma på vad man ska ha för mat, ordna inbjudningar, laga mat, köpa sprit, ställa i ordning lokalen, tvinga er att hjälpa till, oroa mig för maten, fixa bandet, köra alla grejer, påminna folk om att tacka ja, oroa mig för spriten, hinna äta maten och dricka spriten och dansa till bandet och sen inte vara för bakfull för att städa och ställa i ordning lokalen och köra alla grejer före klockan
Jag har inte fyllt än.
Han var trött på all kritik.
En stor anledning är tränaren Giovanni Trapattoni.
Nu avslöjar han att han kan tänka sig att utnyttja klausulen i kontraktet.
Kungälv släpper kraven - och blir ett bra bandylag KUNGÄLV:
på Skarpe Nord.
- Du vet ... när vi bröt ett anfall förut skulle det vara en extra båge och ett fint pass - och så tog motståndarna bollen istället.
(
.
Mathias Nilsson var en annan som utmärkte sig, visade vad han kan när han vågar.
Bilder:
Så ungefär kan man beskriva syftet med försäljningen hos Sothebys den
Den är ett stycke historia om postbefordran och brev under nära
pence styck i rött och grönt från hörnet av samma ark är bland de mest värdefulla utropen - prisberäknade till mellan
Hedvig Thorburn Kuriöst kuvert.
Ena sidan snöar igen medan jag håller på med den andra.
Bilen har plötsligt börjat hacka och sucka, varför gör den det?
Någon mil senare börjar suckandet igen, vad skulle jag ut och göra, så märkvärdigt roligt var det inte.
Motvilligt erkänner jag att snön lyser upp.
Det är inte vilka fynd som helst som riskerar att dränkas för gott.

Det märktes att gamla takter satt i, men av klangen att döma - missade han inte ett slag?
, bekostas av bidrag från privatpersoner, företag, stiftelser samt omfattande ideellt arbetet.
Minst
Länsarbetsnämnden och Uddevalla kommun finansierar projektet.
Under varje sexmånadersperiod varvar
Bara materialkostnaden Alla som jobbar vid ICU får teckna ett speciellt förtrolighetsavtal för att inga hemligheter med en idé eller ett projekt ska avslöjas.
Bild:
TORSTEN ANDERSSON
Utmed landsvägen låg samtliga gårdar före storskiftet, då några fick flytta västerut mot stranden.
Varje gård och deras ägare sedan mer än
Gårdshandlingar, lagfartsböcker, husförhörslängder, födelse- och dödsböcker, in- och utflyttningsböcker, vigselböcker, kyrkoböcker, intervjuer med mera.
Året därpå, när
Bild:
Falkenbergs kommun har förklarat att den knappast kommer att stå för kostnaderna för pendelbussen till Dahlsberg.
Den kommer, enligt E 4-förslaget, att dras genom Stafsinge by samt i tunnel under Tröningeberg, där svåra miljöingrepp befaras.
I år har man till och med september fortsatt produktionen i sammanlagt
ton.
Länsstyrelsen hade nog inte förutsett att hela anläggningen skulle kapsejsa.
om man råkar få ett haveri så får man inte automatiskt höjt villkor.
har vi mycket liten produktion där, men vi kommer att ansluta även den till reningsanläggningen.
Bild:

I Göteborg är anslutningen så stor att man knappt mäktar med att ta emot alla.
Det vill Mölndalsbon Kjell Hedlund ta reda på.
företag som vi egentligen inte vet så mycket om, säger projektledaren Kjell Hedlund.
Där ligger vi inte efter framgångsrika Gnosjö.
I samband med den planerade företagsmässan ska de
Det hoppas Kjell Hedlund hitta med hjälp av sitt projekt för att kartlägga alla småföretag i Mölndal.
Och så är det ju enklare i skolan då.
Men först ska alla vi länsvinnare få ta emot pris av drottning Silvia på slottet.
- Jag ska söka till gymnasiet och sen vill jag jobba med datorer.

Samtidigt belastas skolan med allt fler nedskärningar.
Enligt läroplanen ska ett åtgärdsprogram sättas in när en elev inte klarar de nationella målen.
CURT WARÅS Säger ifrån.
I ett brev till Älvsborgstrafiken framför kommunalrådet Jörgen Hellman ( s ) och oppositionsrådet Bjarne Färjhage ( c ) sina åsikter om att dra ner på trafiken.
- Vi hävdar att en kontinuitet i detta fallet, på en linje där förändringar under senare år ofta förekommit morgon och kväll, är en förutsättning för ett ökat resande i framtiden.
Men det vore olyckligt om WTO förblev ett organ som mest sysslade med att lösa tvister.
Det är en smula svårt att se hur man kan få dessa ståndpunkter att gå ihop.
Den amerikanska hållningen kan dock inte kallas konsekvent, då USA samtidigt vill bevara höga tullar och andra hinder för billig hemelektronik från Asien.
På så sätt slipper kommunerna betala skatt för bolag som går med vinst, eftersom vinsterna kan kvittas mot förluster i andra bolag.
Skatteminister Thomas Östros har en annan syn på denna form av skatteplanering.
Nu föreslås att spårvägsbolaget inte ska ingå.
Det gäller framför allt även Göteborg Energi AB.
Glädjande nog tycks det vara ett gott västsvenskt samarbete som ligger bakom genombrottet i skatteutskottet.
I går levererade t o m den förre vice statsministern Odd Engström en salva på DN Debatt mot Perssons ledarskap.
Det vore alarmerande.
På regeringmötena är Persson dominerande och domderande.
Internetpakteten säljer som smör i solsken inför julen, noterar Expressen ( ob ):
Därefter uppdrog kommunstyrelsen åt stadskansliet att sätta igång verksamheten i Tullpackhuset.
Han behövde inte.
Problemet är bara att när
Alltså får föreningen Tullpackhuset inga hyresintäkter.
Ett hus med förmedling, vandrarhem, café och ungdomsmottagning såväl som IT, teaterverksamhet, idrotts- och konsertlokaler.
Alltså borde Ungdomens hus vara igång för länge sedan.
I ett kärvt ekonomiskt klimat krävs förändringar och anpassningar i de kommunala verksamheterna.
och
I princip skall respektive persons kvalifikationer tas till vara i ett eventuellt nytt arbete.
Detta trots att man inte kan eller får använda personen ifråga.
I dag blöder flertalet av de stora kulturinstitutionerna i Göteborg.
De flesta både med och utan barn instämmer i detta.
Prioritera de folkvalda som visar intresse för människor framför hus, vägar, överdimensionerad administration och annat mindre viktigt.
Det är närmast oförskämt att påstå att jag inte bygger mina slutsatser på fakta.
Då har man inte tagit till sig alla de experters uttalanden i energikommissionen, som kommit fram till att avstängningen av varje reaktor ger ett stort antal sysslsättningstillfällen i den alternativa energiindustrin.
Bilderna är kränkande mot ungdomar som är i en period i sitt liv då de utvecklar sin sexuellla identitet.
De flesta av kriminalvårdens tjänstemän är kvinnor och de flesta klienter är män, en del med fruar eller sambo.
Det är nämligen så att klienten kan antas fuska med urinprovet, d v s genom att ha ett falskt urinprov gömt eller dolt någonstans på kroppen.

Kostnaderna gällde i stället konferenser i Alperna.
En del av dessa kostnader ville dock GLAB dölja.
Då åkte
Koncernchefen har själv varit med på konferens i Alperna.
" Det var inte vår avsikt att det skulle faktureras på annat sätt.
september:
Polisanmälan mot ekonomichef Boberg.

Billig resa.
KERSTIN WALLIN
- Ja, det var märkligt.
Jag mötte tänkande människor, kanske mer lutherska än jag.
Men, inkarnationen, att Gud blev människa betyder inte att han ÄR ordningen utan att han verkar genom de politiska och kulturella strukturer vi har i dag.
" Detta är emellertid svar som tagit tid att komma fram till i det ekumeniska arbetet.
- Ja, inget av alternativen ser man som möjligt.
Ofta sparkar man på den som förkroppsligar frågan.
Det gäller även i religiöst avseende och kallas i klassisk teologi helgelse.
Eric Muhls mål är att fånga in människorna mellan
Sedan ordningen.
Dessförinnan präst i Luleå stift.
Förstå mig rätt men det viktigaste nu är hur kyrkan skall bli en del av samhället.
Notabiliteter sitter i salen, dessutom televiseras festligheten över världen, alltså skall musiken vara traditionell, extremt lättlyssnad, kortvarig och välbekant; årsringarna sitter där som pärlhalsband.
Det är ingen tradition man försvarar.
år (!); inget från " vår tid ".
Gör Nobelfesten till ett kulturevenemang, där man årligen uruppför ett kort, festligt nytt verk av en svensk tonsättare, infödd eller invandrad.
Svenska Tobaks AB, som har cirka
I konsumentleden betyder det bland annat att storsäljaren Gul Blend höjs från
procent.
stycken USA
cigaretter ·
Det är visserligen inte för dessa ståndpunkter Vickery fick Nobelpriset; priset baseras på forskning om auktioner på 40-talet.
Men jag hoppas det - för det är alldeles sant att hennes poesi är formellt enkel, att den i slutändan är en kärlekspoesi som " tar avstamp i vardagen ", en vardag Szymborska utan klagan men under idiomatiskt precisa och syrligt ironiska protester förankrar i livsvillkoren:
Szymborska stiliserar sina motiv ytterst försiktigt.
Ragnar Strömberg Wisl´awa Szymborska Nära ögat Övers:
Det gör att det delvis låter mer " traditionell opera " om detta andra lag.
Magnus Haglund Göteborgsoperan Tosca av Giacomo Puccini Regi:

visst var gårdagens avsnitt av Rederiet skitäckligt?
Men på de senaste
- Mössan, jackan och varför, varför kom du för sent, undrar läraren litet uppgivet.
De har kastats mellan kommunkunskap och ämnesomsättning, gått fram och tillbaka i korridoren, talat om TV-program och oroat sig för prov och betyg.
Betraktandet av medmänniskorna som bara passerade förbi i vardagen för-såg honom ständigt med historier om tillvaron.
Uppsättningen på Hipp har regisserats av den danske koreografen Kim Brandstrup.
Människorna rör sig över ett torg.
Vi ser mannen som slår sig på fick-orna efter nyckelknippan, kvinnan som försöker leta i handväskan samtidigt som hon springer, det äkta paret som utför sina rutiner med varuhusets kundvagn.
En man balanserar en svart vagga på huvudet, en annan skakar torra löv ur sin rock och hatt.
en tub att rikta mot stjärnorna, ett rött paraply till skydd mot regnet - och en stark famn som orkar bära honom.
Det grå torget är scenen för alla livets händelser - här blandas filosofiskt tänkade, gatsopande och absurda infall.
JO:s beslut bekräftar att man inte är totalt rättslös, säger han till GP.
Då såg jag pjäsen någon tid efter premiären, och i ett hav av skrattande kvinnor fann jag mig till slut som en ganska ensam och tyst kritiker.
Den stora volten i manegen svarar dock författarinnan Carin Mannheimer för själv när hon låter sitt kvinnokollektiv öppna bordell:
" Endast fläskhjärnor kan göra det till ett moraliskt problem att arbetslösa kvinnor på scenen så att säga tar saken i egna händer ", skriver Lars Olof Franzén i Dagens Nyheter.
Lena Söderblom Scenogafi:
Han är dansare, " bailaor ", och
Carmen Amaya dog endast
Men hon dansar med en klassisk renhet och en kontrollerad eld, som får en svensk beundrare att mitt i dansen rusa ut på golvet med en blomsterkvast innan han bryskt föses bort av de andra dansarna, och får en blick av Gabriella Gutarra som kunde bränt hål i hans präktiga tweedkavaj.
Dansaren dansar i och för sig själv.
Han var den som drog in sångarna till städerna och den period som följde brukar kallas flamencons guldålder, den så kallade Café cantante-perioden.
Jero Amaya är en naturkraft och vi känner det alla kring golvet, zigenare, spanjorer, japaner och svenskar.
Gästspelet ingår i ett projekt som handlar om ungdomar som arbetar som artister för familjens försörjnings skull.
I stället för att sikta in sig på den " typiske " konstbetraktaren, någonstans mellan medel- och pensionsåldern, har Nordiska ministerrådet initierat det konstpedagogiska projektet Kroppsnära.
museerna har alltså bidragit med varsin del av utställningen.
huvuden och lipar med groteska tungor.
Förutom att hämta material och få uppgifter att lösa, finns även möjligheten att medverka i en direktsändning över internet.
Stenungsund söker totalt
är
årsarbetare.
Alla politiska facknämnder läggs ner.
Det tycker
Det går också att bryta upp de stela ytorna och skapa mindre utrymmen på skolgården, säger Ewy Gahnström till GP.
Hon tycker att skolgårdarna ska anpassas efter olika stadier.
kronor per kvadratmeter att bygga om skolgårdarna till parker eller oaser.
JOHAN WANGSTRÖM Tummelplats.
Teknik och operationsmetoder har också utvecklats och kirurgerna har blivit skickligare, framför allt när det gäller att operera mycket små barn.
- En hel del olika hjärtfel har vi kunnat " göra om " och sedan operera med den här metoden.
år sedan föddes utan vänster hjärtkammare och räddades till livet med en ny operationsmetod.
Misstanken om att smittan är virusburen - inga bakterieprover har varit positiva - har stärkts, enligt Öberg.
Smittspårningen, diagnostiken, blir svår.
Senast insjuknad är en person från i går, som inte varit ombord på Stena Scandinavica utan fått smittan av en person som åkt med båten.
Ett blåsljud från Ronjas hjärta upptäcktes, något som inte är alltför ovanligt och som inte alltid är tecken på hjärtfel.
I USA hade man, med viss framgång, opererat barn med samma hjärtfel som Ronjas.
Transplantation var inte ens tänkbar på grund av organbrist, säger Lena.
Efter något dygn kunde vi själva utläsa på apparaterna hur Ronja mådde och blev inte livrädda så fort det tutade i någon mätare.
Den känslan går inte att beskriva, säger Jan.
barn med hjärtfel, en siffra som är relativt konstant från år till år.
Elever och personal mår dåligt på grund av den dåliga miljön på Bohusskolan - det visar den medicinska enkät som gjorts.
högstadieelever,
· Hyr in paviljongerna direkt och flytta ut
- De delarna har vi aldrig pratat om att bygga helt nya, säger Lennart Nilsson.
För ett år sedan uteslöts Mikael Hansson ur kristdemokraterna under uppmärksammade former.
Trots motståndet från gräsrötterna beslutade rikstinget att säga ja till EU.
- Mikael Hansson har hela tiden tagit ställning för kristdemokraternas program och jag tycker inte det finns någon anledning för partistyrelsen att spjärna emot, säger Daniel Jensen.
PER SYDVIK
Sedan är tanken att kommunfullmäktige i övermorgon river loss Spårvägen ur koncernbolaget.
- Med ett modernt nybygge vill vi locka folk att lära sig mer om miljön.
Kalkylen ligger på
Tanken på någon form av vetenskapscentrum har funnits länge, både hos universitetet och hos kommunen.
Dessa ska börja planeringen i stort, men även jobba fram mer stödpengar.
förslag, men inget dög helt ut.
Ett djärvt förslag med mjuka organiska former i kontrast till de räta vinklarna på befintliga hus, ansågs mindre lämpligt av Botaniskas styrelse.
- Modellen ger inte planerna full rättvisa.
En större och bättre lokal ger Botaniska bättre möjligheter.
Hillman (
.

Då visade det sig att han var efterlyst.
veckors graviditet?
Leni Söderberg är frilansskribent med aerobicinstruktörsbakgrund.
Mannens roll känns undanskuffad i boken.
'Hon' väger ca
- Tryggheten är en av de viktigaste grundstenarna i ett samhälle.
brandmän.
Han menar att om brandkåren i Hyltebruk skall ta över släckningsansvaret för området betyder det att räddningsinsatserna fördröjs med minst
Flera av ortens företag är träindustrier och mycket känsliga ur brandsäkerhetssynpunkt.
år sedan försökte kommunen lägga ned brandkåren Om en vecka skall kommunfullmäktige i Hylte ta slutgiltig ställning till om brandkåren i Torup skall få vara kvar.

Det handlar om tal-och hörselpedagoger, speciallärare, skolpsykologer och eventuellt även skolhälsovården.
miljoner kronor i Kungsbacka.
- Jag kände mig otrevligare i Sverige.
" Det kändes så fantastiskt bra " Hon tog själv kontakt med
Den 21 oktober började hon sin fasta tjänst på en nyöppnad avdelning för akut geriatrik.
För samtidigt mådde jag inte bra av att gå hemma med timanställning, säger hon.
Norge får mycket beröm Men det är också dyrare att leva i Norge.
Stor utvandring Norge hade behov av

pojkvännen Jesper Bäst med Norge:
Vid årsskiftet tar pensionärerna själva över ruljangsen.
- Någon hade kommit med föreslagit om att dagcentralen skulle göras om till kontor.
Vera Eskola, som hittills haft ansvaret för den angränsande matsalen, blir också ett viktigt stöd i vår verksamhet.
Det blev domen mot den
Han tog dessutom struptag på henne och drog en plastpåse över hennes huvud.
Tingsrätten dömde för dråp.
Därför träffas i dag representanter för museiföreningen, Riksantikvarieämbetet och Sveriges Järnvägsmuseum hos länsantikvarien i Vänersborg för att dryfta problemen och för att utröna möjligheten att ändra kulturminneslagen.
Ett 100-tal medlemmar i museiföreningen deltar aktivt i arbetet med banan.
- Det skulle stärka skyddet för banan och göra det lättare att få samhälleligt stöd, säger Lampemo.
kilo hasch värt en miljon kronor på den illegala marknaden.
av männen skulle gripas på stranden lyckades de komma undan och fly till havs.
Polisen tror att smuggelleden över Öresund kan ha använts under längre tid.

I mars nästa år är det meningen att huset skall lyftas bort från sin nuvarande grund och forslas till en ny torpargrund utmed Säveån.
medlemmarna i föreningen vill fortsätta att hyra Trevnaden.
Bild:

- Alternativet hade varit en katastrof.
- Ska vi skära ytterligare blir det inget kvar.
- Nu kan vi fortsätta utveckla operan som under de
är tidigare känt.
Tull och kustbevakning har i dag bara rätt att kontrollera misstänkt smuggling av utrotningshotade djur och växter om den sker från ett land utanför EU.
miljarder kronor om året.

- Detta är originalflygeln, den finns i
exemplar, den åttonde, Dansgodis, i kanske
- Det är klart att ingen skulle vara gladare än jag om jag kunde livnära mig på att åka runt Sverige och göra Beethovenaftnar.
Totalt har han kommit med
Det går åt mera tid åt att hålla tekniken i form, sedan vill man ju försöka förfina den.
På torsdag medverkar Lars Roos och Helena Döse i en konsert i en kyrka i Nice.
skivor en lördag.

km/h på avsnittet i närheten av skolan.
Men när kommunen måste spara finns inga pengar till sådant, ansåg politikerna.
Firmorna fick
km/h där vi vill, säger Karin Wetterlund.
Bo Glembring Solister:
Men Tea for two-repertoaren satt ju fint även den!
På den manliga sångsidan fanns också ordens Primus Cantor Magnificus Harald Ek som förenade sig med Saedén i ett härligt framförande av Adams Julsång.
Omdömena om Bo Lerenius är många och positiva från medarbetare och andra, som under årens lopp varit i kontakt med honom.
Bo och kompisen i samma trappuppgång på Sergels väg blev studenter med toppbetyg och båda gick vidare till Handelshögskolan.
var Bo koncernchef och VD för Ernströmgruppen i Göteborg.
Han är dominant och tar gärna över kommandot utan att köra över någon och han hänger alltid med.
Med en skillnad:
Från
Med frejdlighet och glädje gick han in i sina uppgifter, men också med utomordentlig noggrannhet.
Hans kritik av svenska företags investeringar i apartheidregimens Sydafrika väckte opposition.
Här gav han på nytt sig själv åt oss, ingens slav och allas tjänare.

procent att de kände sig trygga när de lämnade sitt barn hos dagmamma eller på dagis.
Brukarråden är tänkta att vara föräldrarnas stora plattform för påverkan.
Han gjorde samma helhjärtade arbete om det gällde studieorganisation, en pensionärsgrupp, ett lopphandelsbord, ett vittnesbörd, en lunchandakt eller en predikan.
P-A SAHLBERG Berios musik med finess och självkänsla
Detsamma gäller nästan lika klart instrumentalt även om det där är svårare att inse.
I dag inleds Nobelsändningarna redan klockan
miljoner kronor ut den svenska konungens hand finns det alla skäl i världen att fira!
Hennes nuvarande, en liten tvårummare i Krakow, är på femte våningen och huset saknar hiss.
Nu kommer både jag och Ingela att synas mycket i bild och vi ska göra intervjuer med många av gästerna.
:

:
år sedan Alfred Nobel dog går festen i sekelskiftets tecken.
på kvällarna och får anses riktat mot ungdomar, men som sådant är det en förolämpning.
Filmen är nästan övertydlig i sitt budskap, men som delar av samhället ser ut i dag kanske det behövs.
Om man tittar noga dyker en helt annan bild upp på näthinnan.
- Jag tror att det hela började när jag var
Numera en skrot fullt i klass med den Skrotnisse och hans son Bertil driver i Jan Lööfs litterära tappning.
Ljudet finns inspelat på stenkakor här under.
- Det är så trist i dagens samhälle.
Och över ett par enorma sökarljus.
Amfi Axel har också varit med på de årliga internationella vattenveckorna som samlar ett femtiotal amfibie-entusiaster från hela världen.
- Vi använder den bara ett par gånger om året.
Vi slår oss strax ned bland navkapslar, pärmar, overaller, vattenpistoler, metallmodeller av bandvagnar och jeepar " jag har en kompis från Tjeckien som hittat dem där nere och levererar dem ", några kopior av videon från Thomas Terrängs 50-årskalas (
Vi förstår att det är ett mått på att fordonet ifråga är av det rätta virket.
Vi tror honom, men är lite tveksamma över vad man ska ha en sådan till.
Jag har låtit reparera tillbaks den till
Det är sällan man har antingen i- eller urärenden, oftast vill man ha bägge på samma resa.
Ett minne steg upp, doften av halm.
Pepparkakshus är vanligare, med godistyngda tak och Volvos i deg med stöttepinnar bakom.
Djuren visade sig svårast att arrangera.
När allt var klart strödde jag irländska pengar och vingummin från flygets taxfree över marken.
Enligt Nobelkommittén fattades beslutet om separata presskonferenser på uppmaning av fredspristagarna själva.
Jag är biskop och jag kommer att förbli i mitt ämbete, sade biskop Carlos Belo och undvek skickligt och diplomatiskt alla politiskt kontroversiella frågor, bland annat om sin inställning till kravet på självbestämmande för Östtimor.
, torterades och dömdes till döden, en dom som efter internationella påtryckningar ändrades till en livstidsdom.
fredspristagarna.
BIRGITTA JOHANSSON
.
Få politiker, oavsett partifärg, lyckades han komma riktigt nära, trots sina många år i Stockholm.
Han besöker aldrig de årliga partistämmorna.
belgien Högsta domstolen underkänner i sin rapport till det belgiska parlamentet statsåklagare Andre Van Oudenhoves anklagelser mot vice premiärministern.
De förfärliga avslöjandena på sensommaren av en pedofilliga i södra Belgien utgör den självklara grogrunden för att misstänka alla som inte lever enligt normen.
Partiordföranden i VLD krävde omedelbart Di Rupos avgång.
BRYSSEL:
Nu har Nato ett halvår på sig.
Vissa säkerhetsexperter tolkar ryssarnas bojkott som en markering att de ännu inte accepterat Natos planerade utvidgning.
Höga officerare skulle kunna samarbeta sida vid sida i stabshögkvarteren.
Europeiska skattebetalare har inte lust att betala höga försvarsutgifter, sedan kalla kriget tagit slut.
För vad kan väl slå boken med titeln " Gift med Gro "?
Arne Olav Brundtland är, när han inte följde med Gro som bihang på hennes många utlandsresor, säkerhetspolitisk forskare på det norska utrikespolitiska institutet.
Men så plötsligt uppfattade Arne Olav, som haft besök av henne och några andra på sitt studentrum, något:
Ett enigt skatteutskott kräver att svenska yrkesfiskare ges likvärdiga konkurrensvillkor med danska och norska fiskare.
Skatteutskottet skriver emellertid:
dagar.
Skatteutskottet väljer dock att inte tala om hur regeringen skall åstadkomma konkurrensneutralitet för de svenska fiskarna, bara att de vill se ett förslag.
Regeringsoro Regeringen talar om " smittoeffekter " och menar att om yrkesfiskarna får fördelar, så kan långtradarchaufförer och andra som reser i jobbet komma med liknande krav.
Den har vanligt folk i stället.
Som många andra av de aktiva kvinnorna i byn red hon hit på 1970-talets gröna våg.
Det är något franskt över det hela.
- Nej, det är synd.
Här finns exempelvis också Tallbackens islandshästar, en verksamhet som också drivs av en kvinna, Maria Blom.
Gunilla är det senaste exemplet på den Gnosjöanda man vill stödja i byn.
JOAKIM ROOS Politik och underkläder.
.
Resultatet blev totalt sett att avvikelser från de
års ålder.
En genomgång av utredningen visar att ett vanligt fel är för lång ersättningstid för avgångsvederlagen eller en anmärkningsvärd uppsägningstid.
LARS GUNNAR WOLMESJÖ
procent för
procent som högst.
medlemsländer avlöste varandra i talarstolen, och talen visade klart klyftan mellan industrivärlden och u-länderna i synen på frågor som låga löner och insyn i statlig upphandling.
Hon sade också att folkens stöd för WTO " kommer att urholkas om vi inte tar upp arbetarnas bekymmer och visar att handeln är en väg till påtagligt välstånd ".
Utvecklingsländerna fick också stöd från vissa industriländer.
.
I en undersökning om utlandsstationerades hälsa, som Ingrid Anderzén och Bengt Arnetz vid Huddinge sjukhus ansvarar för, framgår det att de undersöktas psykiska välbefinnande var nedsatt under de
Företagen spelar en stor roll för att de utlandsplacerade ska trivas.
Resten av Västeuropa och USA är också populärt.
Man borde därför omedelbart gå ut i det nya samhället.
Kanske
Hela
Vi trodde faktiskt inte att resultatet skulle vara så här bra.
.
Samarbetet i Stenungsundsprojektet innebär informationsträffar, rådgivning och utbildning för potentiella nyföretagare och sedan hjälp från arbetsförmedlingen med starta-eget-bidrag och ytterligare stöd under det första verksamhetsåret.
eller
- Vi frågade också företagarna vad de ansåg vara viktigt att få hjälp med i framtiden och fick ganska entydiga svar, säger Jörgen Grefve.
Utan att den förening de tillhört kan begära ersättning.
Killarna som väljer att stanna hemma ska i så fall ha betalt därefter.
månaden.
Spelaren tackade nej och valde ett annat alternativ i allsvenskan.
Många klubbar har inga alternativ, det är bara att betala om man vill ha några nyförvärv överhuvudtaget.
Jozo Matovac skrev häromdagen, med par ett par månader kvar av sitt gamla kontrakt, på ett nytt tvåårsavtal.
Han fortsätter:
- Vi kan hänga med ett år till, sedan orkar vi inte längre.
l Hur?
-Varenda gång en spelare gick omkull på isen kom den tillbaka.
Som exempelvis dödsfallet i Dalarna förra hösten.
I månader efter det här kom bilderna tillbaka, berättade Sandlin.
Efter
Han säger sig inte sakna rampljuset.
Han har också tagit
För att koppla av och för att ordna några praktiska detaljer.
Att Milan gjort ett fynd inser de flesta.
" Milan har länge varit ett lag ur form.
Det är ju Davids som Blomqvist skall försöka peta.
Hetast.

I färg.
Från att ha varit tia i VM
Laget är starkt på alla platser, men inget annat lag har någon som kan jämföras med Anja Andersen.
Det märks att Anja försöker tygla sitt humör och hon får stöd av Wilbek.
- Många mornar har jag stigit upp tidigt och sprungit
PETER LINNÉ
snickrades till i ett ursinne, och en uppenbar revanschlusta:
Först Jerry Hallbäck, därefter Mikael Mellegård och slutligen även den till synes loje Martin Frändesjö.
Under den sista kvarten satt det flera LHK :are på botbänken än det stod på planen.
Redbergslid känns tunnare på vissa positioner.
boxare från
Längst bak på de utställda åskådarstolarna satt Sveriges egen proffsvärldsmästare.
års ålder.
och George Scott hade en trevlig semesterkväll.
Vi har flyttat in i radhuset vi hyr i Västerhaninge.
Den här sillsalladen, hämtad ur min gamla skolköksbok, är helt fri från kött.
Låt inte mer än det som beräknas gå åt stå framme i rumstemperatur!
-
Helgen blev intensiv för GKIK- friidrottaren Susanne Pettersson.
-
Tränaren Elisabeth Östberg fick trösta Susanne.
Julklappsjakten är en härlig tävling.
Antingen i Friidrottens Hus eller också i den lilla träningshallen.
Här är jag Namn:
- Under
.
Förklaringen, att Linjebuss fraktat politiker och bjudit dem på sprit, som köpts av GLAB, tillhör de mer farsartade inslagen i denna historia av smussel och mygel.
Denna omdömeslöshet framgår också av ledningens privata affärssamarbete med belgiska Prodata, som levererade biljettmaskiner till GLAB.
Det skulle varit smått löjeväckande att GLAB behövde sända
Teckning:
Att tongivande politiker insett att krafttag mot rättsrötan är av nöden beror i hög grad på att all övrig politisk handlingsförmåga lamslagits.
Människan är ett mycket nyfiket djur.
Vetenskapsmännen vet helt enkelt inte.
Det ser ut som om gentekniken skulle kunna bota några mycket sällsynta sjukdomar, som beror på fel i en enda gen.
Den är både historiskt och moraliskt betingad.
Den fransk Förintelseförnekaren Roger Garaudys triumftur i Egypten föranstaltades knappast av det officiella Egypten, men besöket saknade inte samband med den nuvarande politiska krisen.
Men militären är fast besluten att i nödfall också bruka våld.
Emedan han trots allt håller fast vid att orättvisan skall bestå, växer faran för att medborgarna i Restjugoslavien nu eftersträvar vad de försummade vid Tito-väldets slut:
november tar Bo Mevander, ombudsman vid Handelsanställdas förbund, upp frågan om försäkringskassans prövning av sjukpenningrätt i sådana fall där lämpliga arbeten saknas.
Detta innebär färre än
Kassan skall då bedöma om den sjukskrivne kan klara ett annat arbete.
Under några timmar per vecka arbetar han/hon som försäkringsläkare.
gäller skärpta villkor för sjukpenning.
Arbetslöshetsproblem skall botas med närings- eller arbetsmarknadspolitik och inte med sjukskrivning.
Kassan kräver samtidigt att den enskilde medverkar till detta.
ELISABETH ALVENBY Utbildningsdebatten Platspolitiken sätter kvantitet före kvalitet Sveriges främsta institution för vidmakthållande och utveckling av kunskap är våra universitet och högskolor.
Allt fler unga upplever studier som ett tvång, eftersom alternativ saknas.
Att spik med den vikten nästan saknade användningsområde var irrelevant eftersom det kvantitativa målet var uppfyllt.
Studenterna har insett att dagens finansieringsform för högskolan gynnar dem.
Det är tid att aktualisera en genomgripande förändring av samhällets inställning till universitetsstudier.
Det är lätt att leta syndabockar som får bära skulden du själv känner.
Var är du, självständigt tänkande lärare, du ständigt växande pedagog som arbetar efter de förutsättningar du faktiskt har - din kompetens, din arbetstid och dina kollegors samarbetskraft?
.
Vi förstår att det idag är svårt att leda kommunal verksamhet, som tjänsteman eller förtroendevald.
Var lite frimodiga, tala svenska.
Hennes mamma är på anställningsintervju och hinner inte tillbaka inom tretimmarsgränsen för arbetslösa.
Hade det varit en annan sak om han bott i Somalia, Bosnien eller i något annat mediabevakat land, där USA fått vara med och leka?
Den
Källan var Jaan Kello, tidigare chef för Linjebuss Partille-kontor.
Blir misstankarna ordentligt utredda nu?
.
- Man kan göra fel, men hela systemet med attestanter och revisorer förutsätter att felen ska kunna upptäckas.
Trots ett 80-tal anmälda fall per år har diskrimineringsombudsmannen ( DO ) ännu inte kunnat driva något fall till domstol.
Sara Fahlberg har nu fått
Unga inte alls så stillasittande Dagens ungdomar är inte fysiskt inaktiva.
Ungdomar i största allmänhet är fysikt aktiva - troligtvis i lika stor utsträckning som tidigare.
Ungdomarna har lämnat hemmagården.
- Undersökningar på 80-talet visade att åtta- och elvaåringar blev tyngre samtidigt som de genom födan fick i sig mindre energi, säger han.
Om de är mer aktiva än tidigare vet vi inte, eftersom det är först nu vi kunnat göra riktiga mätningar.
av dessa genom att de bar pulsklocka i
Men någon olja flödade inte fram genom oljeledningarna.
I Turkiet trodde man inte att oljeleveranserna skulle komma igång under gårdagen.
Befolkningen har fått lida enormt under åren som sanktionerna har pågått.
till
Irak tillät först utländska hjälporganisationer att komma in i Irak men kastade kort därefter ut dem med motiveringen att de blandade sig i inrikespolitiken.
robotar med en räckvidd på
Iraks president Saddam Hussein trycker på startknappen för återupptagandet av den irakiska oljeexporten.
Inget annat än kakaosmör skall finnas i det som får kallas choklad.
Folk i branschen vill att Livsmedelsverket i Sverige ger den liknande namn för att skilja den från den ädlare varan, berättar Ingmar Sundqvist, mannen som göteborgarna känner som innehavare av chokladbutiken Gottis, numera nedlagd.
I butikerna finns chokladkakor som det bara står Block på just därför att de inte innehåller något kakaosmör att tala om.
Dit kommer bantarna som skall bli smala på kakao.

vissa län gick snabbt över till länsmyndigheter, andra inte.
Laila Freivalds anser att förändringarna är nödvändiga för att komma till rätta med brister och ofullkomligheter.
- Att sätta fast de grova narkotikalangarna kräver en annan struktur och andra arbetsmetoder.
Färre åklagardistrikt · Polisen har sedan
åklagardistrikt i

( Samma år minskade både Skaraborg och Älvsborg antalet myndigheter till
·Västsverige har i dag tingsrätter i Göteborg, Mölndal, Stenungsund*, Uddevalla, Strömstad*, Halmstad, Varberg*, Åmål*, Vänersborg, Trollhättan*, Alingsås*, Borås, Falköping*, Lidköping*, Mariestad och Skövde*.
Dimc köpte
hade Marabou en liknande kampanj där det gällde att skicka in chokladomslag.
- För det betalade jag cirka
Fast i går vann Kofi Annan och Amara Essy första provvalsomgången.
I text infälld i infokanalens bild frågas " Vet du att FN:s generalsekreterare är från Egypten?
De
Generalsekreterare i den Islamiska konferensen, tuareg till börden.
Mohamed Ooid Abdallah,
Men förutsättningarna förändrades i och med att universitetets ledning efter många turer valde att låta projektet ingå i en omorganiserad handelshögskola.
Hon anser att det var för extremt och skulle kosta för mycket.
- Men jag inser ju att om vi inte kan erbjuda en plats som passar honom, så tappar vi honom.
för att försäkra sig om landets stöd för amerikansk säkerhetspolitik.
Bild:
Hon driver Mogården, ett rehabiliteringshem i Gråbo.
- Jag tycker verkligen att vi är ett bra komplement till sjukhusen när de har fullt.
år, sedan ålderdomshemmet upphörde.
- Jag får dagligen förfrågningar från sjukvårdspersonal, kuratorer och anhöriga, berättar Cronander.
damer och
- Jag vet inte om jag orkar fortsätta sköta min man när han kommer hem.

Snart väntar hemgång.
Det är en välkommen present till Natos utrikesministrar, som tidigare på dagen sade sig vara beredda till ett långtgående avtal om säkerhetspolitiskt samarbete med ryssarna.
Vid Natos toppmöte skall dörren öppnas för förhandlingar med minst ett av de
Ryssland är medlem i Partnerskap för fred ( PFP ), men har hittills avstått från att delta i gemensamma PFP-övningar.
- Ett nytt Nato, ja.
- Diktaturfasoner hör inte längre hemma på den europeiska kontinenten.
ledamöter, alla från Hongkong.
För drygt
Tung Chee-hwa är inte den som glömmer en sådan sak.
Själv gick han som liten de sista kvarteren till skolan i Shanghai, där han bodde tills han fyllde
.
I morgon fortsätter energiförhandlingarna.
Larsson är i dag centerns ledamot i kärnkraftsinspektionen.
- Anders Sundström eftersträvar ett tydligt beslut under mandatperioden om att ta en reaktor ur drift.
Så gör även Roland Larsson.
I dag används
Centern kräver att minst en kärnkraftsreaktor stängs under mandatperioden, det vill säga före
- Vi har en massa gamla slitna läroböcker från 70-talet, som dessutom är inaktuella.
Belinda Svernfors åk
, Schillerska gymnasiet - Schillerska är en väldigt bra skola och jag går i världens underbaraste klass.
De individuella valen fungerar dåligt.
Man behöver lära sig saker och då är skolan bra.
Men fröken är bra.
Som elever har vi inget större inflytande på undervisningen.
miljoner till operan, men de kan inte ens lägga
De flesta lärare följer böckerna och vi elever har inte så mycket att säga till om.
Dessa barn behöver uppmuntran, inte kritik.
Det beror på.
- Man har väldigt lite att säga till om.
Psykoterapi där målet är att patienten skall må bättre eller lära känna sig själv får däremot klienterna även i framtiden stå för själva.
- Det kommer inte att finnas något givet, exakt underlag, kommenterar Wallström.
Vård av svårt kroniskt sjuka, smärtlinding för döende samt vård av människor som är ur stånd att föra sin egen talan.
Vård av andra skäl än sjukdom och skada.
Det är ett sätt att garantera demokratins överlevnad.
Utan tillit ingen dialog och utan dialog - vad händer då med demokratin?
år har var femte kommunalpolitiker försvunnit.
nya förtroendeposter i Sverige, säger Bo Rothstein.
Och de kan inte röstas bort av befolkningen i stadsdelarna.
Schengenavtal med många frågor STOCKHOLM:
Utrikesdepartementet sammanfattar också i en rapport de förhandlingar som nu är avslutade.
största flygplatserna, Arlanda, Landvetter och Sturup måste byggas om för att klara att separera Schengenmedborgare från övriga.
Att resa utan pass inom Norden och EU ( utom Storbritannien och Irland ) blir inte möjligt förrän
Särskilt barnfamiljer där bara den ena föräldern arbetar får betydligt sämre bidrag.
Det stod klart att regeringen tänkte skära ned det för
Men under diskussionens gång kom en reservation från centern och miljöpartiet i förgrunden.
Med
Men då det gällde svek de.
Familjen Walin har drivit tidningen sedan 1920-talet, då den köptes av morfadern till nuvarande huvudägaren Gösta Walin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet.
- Men det är inte därför vi gör affären utan för att få del av de andras ledningskompetens.
- Vi får ta ställning till om det kräver nya besparingar, säger VD Lars Theander, som tagit bort
Finansieringen av en sådan affär äventyrar inte helheten för GP, säger Peter Hjörne.
Bohusläningen Bohusläningen ges ut i Uddevalla.
I fjol avgick med omedelbar verkan tidningens VD sedan
Tillsammans med tryckarassistenten Marcus Bjärving håller han på med betydligt oskyldigare affischer idag, ett antal varianter för Poseidon fastighetsbolag.
Anders Bille visar med stolthet exempel på trycksaker och små affischer.
procent av Billes omsättning är på Stockholmsmarknaden och Billes har
- Vi har fått dra ner, som alla andra i grafiska branschen.
Med nya tekniker kommer nya hot.
Billes Tryckeri AB och ST Tryck AB VD:
(
Vad man hoppas på i screentryckarbranschen är att det här skall öppna upp en helt ny marknad.
NIKLAS MAUPOIX " Inte bara problem i skolan " När Ingela Hansson undervisar i religion är det få som somnar Mattias, vad hette trädet som Buddha satt och mediterade under?
Nu ser ni den.
, mat, bra betyg " hörs från klassen.
Trädet heter Bodi-träd, men vem vet om det ändå inte var en björk?
Nåväl, inte riktigt alla engagerades...
olika ärenden, nästa års sparbeting ligger på
månader.
Inom den krympta förvaltningen skall fler börja arbeta med förebyggande insatser.
familjedaghem som också försvinner i januari kan antingen fortsätta hos andra dagbarnvårdare ( i större grupper ) eller få erbjudande att börja på daghem i Gunnared.
Kiss och bajs ska separeras i toaletterna.
Det började som en vild idé över en kopp kaffe med en tjänsteman och slutade med en julgran på Stigbergstorget.
Som en julgran på Stigbergstorget redan i år.
När stadsdelsförvaltningen skär ned på äldreomsorg och annan service, blir det inget över till utsmyckning.
Slutspurt för hypoteksaffär Bästa möjliga bud gäller för statens aktier i Stadshypotek.
Ett tusental ägare ( av ca en halv miljon ) fick frågor på telefon.
Precis som regeringen tidigare planerade är det investmentbanken Merryl Lynch som hjälper departementet med utförsäljningen.
Staten har redan stora intressen i banken och det skulle kunna lukta svågerpolitik att sälja aktierna i Stadshypotek till just Nordbanken.
Statens andel i Stadshypotek är värd någonstans runt
Misstankar finns att man genom ett bolag i Stockholm, ett i Göteborg och ett i Malmö sysslat med olovlig bankrörelse eller värdepappersrörelse.
Också professionell handel med värdepapper kräver tillstånd.
Som till exempel att turisterna under
miljoner besök, tätt följt av Svenska Mässan, Liseberg och sedan ett jättehopp ner till Scandinavium.
- Vi måste vårda Avenyn till exempel, det får inte bara bli öl och snabbmatsstråk, sa han och tillade på sitt alldeles egna sätt:
Vem flanerar där för att titta in i kvällströtta bankfönster?
.
Men även enskilda idrottsmän råkar illa ut.
lämnade han Blåvitt och återvände tillfälligt till Norge och Brann innan flyttlasset gick till England och Oldham.
Efter åren i Blåvitt har Pedersen sedan spelat som proffs i Oldham, Sanfrecce Hiroshima ( Japan ) och så nu St Pauli i Hamburg, Tyskland.
Det är skattenämnden i Bergen som håller i ärendet.
För åren
Jag har tjänat en del, goda pengar.
Tore Pedersen,
Frank Mathiesen, vars " rådgivare " är Rune Hauge.
- Magnus är en önskespelare för mej, säger IFK Göteborgs tränare Mats Jingblad.
- Jag vet egentligen inte, jag har aldrig sett honom spela, medger Magnus, men den där jämförelsen har jag hört förr.
spelare som är bättre än jag på planen, funderar han.
år i Göteborg.
- Jag flyttar vid årsskiftet och har tittat på lägenheter.
" Jeppe " debuterade i söndags, " Manse " i måndags kväll i spanska förstadivisionen.
Alternativet hade varit att spela vidare i Borås och allsvenskan
Elfsborg blev första och hittills enda klubbadressen.
- Laget är verkligen multinationellt.
l Är du inte orolig över att få sparken och hamna ute i kylan?
Längd/vikt:
Skarven ökar lavinartat och är nu ett hot mot kustfisket och reproduktionen av fisk.
ton fisk.
Ett problem är ett mellanskarven är fredad enligt EU-direktiv.
Ålagille.
För kommunalrådet Leif Johansson ( s ) i Kungälv har turerna kring det omdiskuterade så kallade pigprojektet Humlan blivit något svårhanterliga.
När ärendet om de
Utan min underskrift hade det inte blivit någon ansökan alls.
,
VFHC fick dessutom
Fastän - eller tack vare - att flera av de mest meriterade killarna erbjöds tillfälle att vila under några av de omtalade tisdagarna.
personer, kan ju inte ens namnen på sina egna gubbar...
&
Jokerit - under ledning av förre blågule förbundskaptenen Curre Lundmark.
Ex-frölundaiten Oscar Ackeström kommer för sent för att stoppa honom.
De kommer ur en preliminär rapport om säsongen
.
Ökade kunskaper i ämnet.
I Svensk Polis säger han:

Förmodligen tvingas därmed Leksand stå för den kostnaden som uppgår till
LASSE STRÖMQVIST
Så värst många frågor har det inte funnits plats för på Västgöta-Bengtssons presskonferenser.
- En tid senare träffade jag honom på
LASSE STRÖMQVIST Legenden inpå livet.
- Mer än bländande, tyckte förbundskaptenen.
Av Lina Olssons skada märktes inte mycket heller och det bästa av allt var försvaret.
.
av Sveriges
- Kan vara allvarligt, säger " Classe ".
Laget har ny förbundskapten, nytt spel och en rad nya spelare.
Sexan tvingas kvala.
Bandidos-anhängare i Kattarp.
Bandidos söker efter ny lokal Om något av beslagen gjordes vid tillslaget hos den anhållne Halmstadbon vill polisen inte avslöja.
Tacka för det.
Segern i går - värd
Han vann den den tredje avdelningen med Sir Wholly Ting.
Hon har inte kunnat träna under
- Jag vill heller inte åka dit om jag inte kan göra mig själv rättvisa.
l Louise Karlsson - missar EM?
- Han har inte lyckats så bra i de senaste landskamperna.
Vi ska nämligen möta bland annat Danmark i förkvalet till nästa VM.
- Vår satsning på en sambandscentral i det gamla fängelset var en direkt följd av kontraktet med kommunen, säger bolagets VD, Kurt Mogensen.
Kurts Väktarbolag köpte för några år sedan vaktbolaget Hallands Hundbevakning i Halmstad.
Förra veckans
Sportkanalen ( TV
Spela in den första timmen på video, snabbspola och kör igenom de
:s journalistiskt högklassiga Champions League-kväll, där växlingarna från Ullevi till Milano och Wien formades till television efter radiosportmodell.
Tydligen var hans utseende inte tillräckligt säljande för att hamna på omslaget, där en av Årets Babe- kandidater placerades...
Snacka om att vara sent ute i julhandeln...
Rosenborgs seger på San Siro var en enastående prestation.
Inget doftar väl så mycket jul som just pepparkakor?
Använd helst matberedare eller elvisp.
Diska ur formen och låt kakan svalna under den.
dl mjöl
De har visioner, de är inte rädda och de ger arbete åt folk, la han till.
I min egen lilla vrå av världen hade vi till för några år sedan ett trivsamt postkontor vid Stabbetorget i östra Göteborg.
Nästa år får vi nämligen trekantiga frimärken med älgar på.
Jag har några i min samling.
Det är en sympatisk tanke att skapa en långsam död och inte en bråd och brutal sådan.
Falskmyntarna gick därefter på lyran in i evigheten.
När folk har dåligt med pengar tjänar pantbankerna storkovan.
När fattigdomen förr grinade folk i ansiktet var det vigselringarna, skorna eller överrockarna som var räddningen.
Det är det minsta man kan säga.
Men så fick han ett chefsjobb i Göteborgs kommuns pantbank - den enda kommunala i Sverige.
Och obligationer.
Björn Gustafsson är mannen som tar ut svängarna ordentligt och så blir det också när han ska fira sin födelsedag som infaller den
En 50-åring med rätt att vara egotrippad.
Människor börjar berätta om det mest privata.
- Förutom att jag lär känna nya människor lär jag känna dem i en annan dimension.
Om lapptäcket står för den fysiska närheten representerar ängeln den psykiska.
Ibland griper den in och räddar.
Det var änglavakt.
Den lilla sovsäcken i lapptäcksteknik med sovande ängel inuti är ett exempel på det Åsa kallar " intressekombination ".
Lite längre fram i livet blev det mycket resor och Åsa skriver dagbok.
år.
Man måste få se ut så när man varit med om om något ".
Vingarna gör det omöjliga möjligt.
Ängeln förbinder det jordiska med det himmelska som här i Jacopo Pontormos (
Ambulerande ängel.
Jo, kanske bland invandrarna finns det en och annan att suga upp.
Vi har ju så lätt att tro att verkligheten skulle kunna se ut på ett annat sätt, att den skulle gå att påverka.
Inte en intelligent gen får tillåtas sjunka ner i folkdjupet!
Om det handlade om att mäta skallar eller räkna intelligenta gener spelar nog inte så stor roll.
år sedan.
års mellanrum.
Färgfotona leder tankarna till privata familjealbum.
Men stabila pensionärspar var riktigt nöjda med det nya boendet.
Det finns mycket kritik, bitterhet och sorg i det som kommer fram från människorna själva.
Karin Widegård Jens S Jensen Hammarkullen
Det handlar om mannens väg tillbaka, om att våga ta det nödvändiga språnget.
Muminvärlden är ett vidsträckt och mytiskt landskap ( böckerna är översatta till
Som den gåtfulle Fiskaren är Kim Lantz ständigt närvarande på scenen, antingen med metspö i hand eller risig som en buske eller med lyfta fågelvingar.
Erik Pöysti Scenografi och kostym:
Vi är också i ett läge där universitetens uppgift att utbilda och svara för tillämpad forskning betonas inom den så kallade " tredje uppgiften ".
De omprioriteringar som krävs för att klara dessa satsningar och de förändringar som regering/riksdag kräver tas i första hand genom en minskad dimensionering av ekonomutbildning och lärarutbildning.
De andra
miljoner kronor från och med
En höna?
Bilderna har ett tempo som om också de genom sin komposition frammanar Lillevings utveckling.
år kan ett plötsligt kolsvart mörker stjälpa hela teaterbesöket.
Historierna rymmer flera känslolägen, där finns en skapelseberättelse, ett par tjattanter och en högdragen dumbom.
Hennes saga berättas lika levande och fängslande som de historier som räddar henne.
De mjuka djuren drömmer om rikedom och härligheter och flickan som har dem i sin makt styr dem med behändiga handtag i ryggen.
Åsa Wennström- Sandsjö, Åke Nilsson, Martin Nilsson Lilla Teatern Kom så hittar vi en skatt Regi:
I arbetet med publiksuccén Jägarna kopplade produktionsbolaget in Peter Carnello långt före första tagning.
miljoner kronor.
Och pengautkramningen från Jägarna är inte slut bara för att filmen är på väg bort från biorepertoaren efter omkring
För Jägarnas producent Joakim Hansson var det viktigt att inte köra över regissör, kostymör och scenograf.
I USA går utvecklingen mot allt mer långtgående överenskommelser där företagen integrerar produktplaceringen i sin totala marknadsföring.
När DN tidigare i år recenserade Harry och Sonja med Stellan Skarsgård i huvudrollen, skrev Eva af Geijerstam att " man finner sig oftare notera filmens ovärdiga produktplaceringar av det sponsrande ölmärket ( och de är många ) än på allvar bry sig om dess människor och gripas av dess stämningar ".
I svensk biofilm har pengarna kommit in det senaste decenniet.
, har startat ett företag som ska skräddarsy TV-program efter annonsörernas önskemål - tanken är att till exempel göra en TV-serie som utspelar sig på en mack och finansieras helt av något bensinbolag.
åker till New York med ett produktplacerat plan från British Airways väcker det mer uppmärksamhet än ett SAS-plan.
Bröderna i Änglagård
Därför var Vendetta en lämplig film för ett bryggeri att vara med i.
- Jag tror att jag kan ha fått en empati som jag inte hade tidigare.
" Det var ju bara gamla kärringar ".
- En skilsmässa påverkar inte bara man, hustru och barn utan hela släkten.
Vänner räknas inte riktigt.
ODD ENGSTRÖM beskyllde i en debattartikel i helgen statsminister Göran Persson för att vara en usel ledare.
Och om det är hoppande majoritet skall inte den som hoppar skylla än på den ena och än på den andra.
Och om det är ett tonårsvälde skall inte kidsen skylla på att de inte har någe att göra.
Och om det är krig kan man lika gärna skylla på allt och alla, för det gör ju alla andra.
Tallyho!
sockar.
Frågan är vilken som är bäst.
Det går säkert att historiskt belägga att det fanns skyltar, kartonger och annat där det stod kul.
När Bo Ralph och jag gjorde dialektprogram i lokalradion, var det ofrånkomligt att vi kom in på ordet parra " hög fart ".
eller spårvägarna som körde full parallell.
Men vad erbjuder de i utbyte?
l
l När börjar er kampanj till företagen?
- Men nu kör vi vidare.
Det blir nog inte lätt för operan, men jag hoppas det går bra för den är värd all hjälp.
Får vi en förfrågan från operan kommer vi nog att överväga det.
Hur mycket tänker jag inte berätta.
Bjarne Holmkvist, koncernchef, Gunnebo:

författares texter och skådespelarnas improvisationer.
Men det är väl ingen risk, driften är för stark.
Kanske just en stuga där den svartvita TV-apparaten inte fungerar.
Den andra handlar om hur svårt det är att härbärgera en ängel som råkat trilla ner.
år som förflutit.
... på Artisten där Musikhögskolans elever bjöd på en ganska speciell julkonsert i en fullsatt konsertsal.
Nej, här känns det avspänt och ledigt.
En spännande, annorlunda julkonsert som musikhögskolans var välkommen.
" Jag tror på den darrande handen, jag tror på den ödelagda karriären, jag tror på åratals bortkastad möda.
Birgitta Trotzig vände sig så till sin vördade kollega och bad henne på franska stiga fram och emotta årets pris ur Hans majestät konungens hand, och det är ingen överdift att säga att de applåder som mötte brunklädda Wislawa Szymborska ( utsåld på förlaget med fler upplagor i faggorna ) var de varmaste och mest generösa under utdelningen.
.
Göteborgsoperans chef Kjell Ingebretsen slog an med en sällan skådad bravur, Hillevi Martinpälto, sopran med världsrykte i syrenlila klänning sjöng vidunderlig Mozart, liksom långe barytonen Peter Mattei, som bland annat gjorde den välkända lilla mandolinarian ur Don Juan.
Så var det slut i Konserhuset; utanför på Hötorget mängder av nyfikna för att se vem som kliver in i vilken limousine för färd till Stadshuset.
omgångar av Läkarna på landet, när de plötsligt hamnade på skvallerpressens första sidor.
Det är ett mycket ovanligt och krävande jobb.
, som ju visat sej ha näsa för bra engelska TV-serier med tanke på att kanalen köpte in Tyst vittne.
Det framgår av en undersökning som facktidningen Svensk Polis gjort.
procent.
Här är polisens Polis-TV-topp:
Lagens änglar, SVT
Han är CP-skadad och kan inte klara sig själv.
Eszter lovade Lars att han efter
.
Det är ett bevis på att många sympatiserar med vår kamp.
Bland annat ska det undersökas om skolan kan flyttas till Kongahällagymnasiet eller om Stiftelsen Kungälvsbostäder på något sätt kan ta över lokalerna.
Kommunen måste slå vakt om verksamheten.

kulturhistoriskt värdefulla vägsträckningar ska rustas upp.
En stor del av dem ingår i den vårdplan som Bohusläns museum upprättat.
Sedan får andra ta över - i någon annan kommun.
I helgen blev han nordisk mästare.
- Joakim kan gå långt, konstaterar Janne Johansson, tränare av juniortruppen inom Kungsbacka simsällskap.
dagar i veckan.
då han började träna simning och kom i gång på allvar vid
Nästa mål är att ta sig till europeiska juniormästerskapen i Skottland till våren.
meter.
PEDER SVENSSON
Ansvaret för den egna ekonomin och valmöjligheterna minskar, säger hon.
På vilka grunder ska vi nu kunna avslå dessa ansökningar?
- Sedan kommer jag att rapportera tillbaka till politikerna.
Beräkningar som energiverket gjort visar att det blir billigare att elda ett värmeverk med pellets och briketter jämfört med skogsflis och visst skogsavfall.
Där eldas med flis.
-Vårgårdas grannkommun Herrljunga har redan satsat på " grön värme ".
För att ta sig ned till träningsbanan med sina hästar är de tvungna att ta den trafikerade Tahultsbacken, en 70-väg som saknar belysning, utom på en kort sträcka.
Ärendet ligger sedan augusti och väntar på behandling.
Marie Schelander accepterar argumenten, men menar att det ändå borde gå att samsas på området.
Brottsofferjouren lever på nåder i Mölndal MÖLNDAL/HÄRRYDA:
Tillsammans skulle de knappa
Det känns oerhört dumt.
På grund av att ekononomin inte var i hamn, beslutade man att personen i fråga skall börja den
nämnder och kanske hälften av kontoren ute i kommunen.
Att den som ska ta över arbetet som ledande kommunalråd måste ha en gedigen politisk erfarenhet håller Sven Pettersson med om.
Jag har inte räknat på det än men jag kan säkert klara mig på den.
Det vill SKTF att Lilla Edets kommun skall utreda.
- Det här bygger helt och hållet på frivillighet.
Palestinasjalen och maoskjortan har ersatts av andra symboler.
års inbördesstrider.
dagar.
En rättsstat skall byggas i ett land där
Hon är regissören som gillar att smygtitta och tjuvlyssna.
Det är karaktärerna som är drivande, säger Eva Dahlman.
Vi är så jävla ensamma och vad ska man göra då?
- Men de som tror för mycket blir fantaster och det är det äckligaste som finns.
De är
- Alla uttrycker de " se på mig ".
år sedan.
och framträdde på 70-talet som dramatiker.
" Hon som inte vill äta:
roller och
) TV-monotoni.
Hon börjar i rummen där Ericson bor och arbetar.
Samtidigt som hon undrar om HC, som hon kallar honom, " är någon vi uppfinner, ett helgon som vi mytologiserar.
Om jag förstått saken rätt så är det på formgivning av ölburkar, vinetiketter och annan produktreklam som Ericson tjänat pengar genom åren.
Men vad händer de barn som faktiskt finner en fristad undan kriget men ändå bär med sig erfarenheter att minnas och glömmas?
I stället finner hon att flyktingskapets svåra prövningar inte har hindrat dessa människors framgångsrika sociala anpassning och integration i nya samhällen.
Lomfors väljer att dels genom enkäter skriva gruppens kollektiva biografi, dels låta individuella röster komma till tals genom djupintervjuer.
procent av dessa barn skulle förlora minst en förälder under kriget.
I flyktens stund hade flickans nu bortgångna mor lämnat över lite saker till henne som hon ville att flickan skulle kunna få en dag.
Debatt En film blir aldrig bättre än sin publik Debatten i GP om Roland Emmerichs film Independence Day har till stor del inneburit en diskussion om den symptomatiska mening skribenterna tycker sig kunna utläsa i förhållande till det samtida Amerika.
Något Vietnamkrig hade de aldrig hört talas om, och de hade endast vaga förnimmelser kring vad USA var för något.
), poängterar det estetiska greppet " High Concept " som ledstjärnan för en ekonomiskt framgångsrik film:
Intressant nog varnade kulturhistorikern Richard Slotkin i sin mäktiga studie av västernfilmen, Gunfighter Nation:
finansiärerna bakom Independence Day bryr sig inte ett dugg om vilken specifik ideologi som filmen ger uttryck för ( även om republikanen Murdoch huserar i bakgrunden ), det handlar om vad marknadsförarna finner vara så säljbart som möjligt just vid tillfället.
, Gunnar Bergdahl
årsstudieplatser.
studieplatser ger universitetet lika många platser till introduktionskursen och sommarkurser.
av JOHAN TOLLGERDT paris Rätt till yttrandefrihet eller förolämpning av polisen?
killarna i NTM som kallar Le Pen för fascist.
Till sitt försvar säger de sig använda polisens eget språk och ställer sig frågan hur många gånger oskyldiga förortsbor och immigranter slagits ner och till och med mördats på landets polisstationer utan att upphovsmännen ställts till ansvar för sina gärningar.
Mycket man inte förstod, men bra att få veta efteråt hur de hade tänkt.
Det här tycker alla är kul.
år sedan, vill ägna sig åt barn och ungdomar:
Då kommer klassikerna in.
- Skulle nästan vilja se den igen, nu när jag vet lite mer.
Humorn och musiken håller ungdomarnas intresse vid liv.
Berit Bergendahl Teater i farstun.
Ändå är det kris.
Den passusen har Kommunförbundet kommenterat med att teaterbesök kan räknas som undervisningstid.
Varje elev betalar
Och skolorna väntar med att boka dagföreställningar.
De nya länderna ska välkomnas vid Natos
garantier för att inga utländska trupper eller Nato-utrustning skall placeras ut.
En viktig förtroendeskapande åtgärd vore även att placera ryska förbindelseofficerare i Nato-högkvarteret.
Nato väntas komma med sockrade erbjudanden till den misstänksamma och samhälleligt skadskjutna ryska björnen.
Lagom tokrolig, precis som den Sune med hjärnsläpp vi är vana att möta.
Just sistnämnda uppskattas, vi har spelat allt för många program som är snabbt avklarade.
Kerstin Eikeland Titel:
I sin rapport pekar kommittén på ålderdomligheter i Sjöfartsverkets arbetsrutiner.
Det är både rederiernas och verkets ansvar.
Jantelagen, eller den traditionella svenska avundsjukan, hade talat med all sin kraft i den norrbottniska vinterkylan.
Det studiematerial som i går presenterades om näringspolitiken, inför partikongressen nästa höst, är mot den bakgrunden mycket intressant.
Trots att det gått många år sedan de publicerades har de sina läsare även bland dagens barn.
delar.
Barna Hedenhös på Stock-holmen ( Bonnier Multimedia ) Ämne:
Programmet är helt självinstruerande.
Programmet är danskutvecklat, men flera av sångerna är " traditionellt " svenska barnvisor.Till programmet Pixelina hör en vanlig musik-cd med programmets
I den interaktiva filmboken berättar gammelmor Pilrot historien om indianflickan Pocahontas och hennes möte med engelsmannen John Smith.
år, uttrycker det.
För den som inte är så noga med att programmet ska ha variation och räcka till många timmar framför datorn är Pocahontas helt okej, som vi ser det.
Båda sagorna är spännande och håller för att bara följa sida för sida och lyssna på berättarrösten som är Claes Månssons.
nivåer.
Karin Torgny Titel:
Här kan man följa med Nicke på besök i staden, vid sjön och på zoo.
Rent tekniskt känns programmet ibland lite långsamt.
HHH Pressröster Pressröster Om de lyssnade Regeringen darrar i knävecken så fort LO, kommunisterna eller upprorsledaren Therése Rajaniemi säger pip, noterar GT ( lib ):
Kurt-Ove Johansson som försvarade beslutet i riksdagsdebatten framhöll också att partierna behöver pengarna för att förklara saneringspolitiken och varför folk har fått mindre pengar...
Det är i det perspektivet frågan om något högre offentligt partistöd bör ses.
Vanligt i borgerlig press är att beskriva Göran Persson som uppblåst, stöddig och utan förmåga att lyssna, skriver Sydöstran ( s ):
Räntestödet dras in...
på grund av denna lag.
Detta har skapat oro bland de patienter som drabbas, så också bland mina patienter, då jag faller för åldersstrecket.
privata specialister att sluta under
).
Tyvärr är kontinuitet svår att få på ett stort sjukhus:
Frågan är om man får resurser för detta i fortsättningen.
Behandling av symptom utan att gå till grunden Vad gör allmänläkaren nu när han/hon själv tvingas ta hand om det mesta.
Bättre utbildning på alla nivåer behövs också för att vi läkare skall lära oss att hantera läkemedel på ett medicinskt riktigt och för samhället ekonomiskt försvarbart sätt.
Det är viktigt att alla vårdtagare och potentiella vårdtagare, d v s vi alla, verkligen sätter oss in i vad som håller på att ske i svensk sjukvård.
MAGNUS SUNDBERG Jobb
Det handlar om ekonomisk otrygghet och, kanske värst av allt, en känsla av utanförskap, att inte klara kraven, att inte kunna göra rätt för sig.
Det är dålig politik.

timmar tidigare.
Men det har ju flutit en hel del vatten under broarna sedan dess:
Det måste vara en övergripande statlig uppgift att ge sina invånare en grundläggande trygghet.
Det blir besökarens första påtagliga upplevelse av att Stockholm är Europas kulturhuvudstad sommaren
När det första preliminära programmet lämnade tryckpressarna på onsdagen var nära
Scenkonst och musik samsas i samma hamn.
Ung kultur har inte fått någon egen hamn att förtöja i.
Våra " förtroendevalda " sitter i orubbat bo.
Läs Handelsbalken, avtalslagens paragraf
Han är strålande glad över att vara tillbaka på gamla " Loppis " på Hisingen.
".
Jag satt där och var avundsjuk på dom andra som spelade.
Fast det känns lite svårt i dag.
Det kanske passar bättre i Alingsås, eller på någon mindre ort där alla känner varandra.

Aktuell med:
Luften i Sverige blir allt renare.
Resultaten har analyserats i samarbete med SMHI och korrigerats för vädrets inverkan.
procents minskning av kväveoxiderna under perioden
KURT PALMGREN VD, Bilindustriföreningen Det är de arbetslösa som är problemet Nej, nu får det vara slut på detta hackande och klagande på vår regering.
Rätt åt er!
Man måste väl rätta mun efter matsäcken även om det gäller livsviktig medicin.
- Meningen är att dra in fler människor i kulturarbetet, säger kulturkommunalrådet Kerstin Alnebratt som avgår vid årsskiftet.
Ett exempel på förändringsvinden som drar från Börsen till Götaplatsen är att öka stödet till föreningar och aktiviteter som arbetar över nationalitetsgränserna i stället för enskilda invandrargrupper.
när förslaget presenterades.
andra verk för kyrka och scen.
den sakrala operan David & Jonathan skriven av Marc-Antoine Charpentier.
Till vardags slaktar han allt från gris till oxe på Rålambsdals Gårdsslakteri.
- Det kallas för hälsokött för det är nästan helt fritt från fett och har väldigt låg kolesterolhalt.
Fågeln plockas och därefter börjar styckningen.
- Det saknas helt enkelt kunskap hos vissa uppfödare.
Désirée Jansson är patolog och biträdande statsveterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala och ser ett tydligt behov av klarare regler för strutshållning.
år · Strutsen är världens största fågel,
Jimmy Larsson, sekreterare i Svenska Strutsföreningen, bedömer att det kan vara cirka
·Av skinnet görs allt från skor och väskor till kläder.
Novis.
sade riksdagen att det bör slås fast att den sista av Sveriges
" Vad finns då kvar av tidpunkten
år, nu har vi fått den arbetsro vi behöver.
Vad spelar
Sverige vill vara med i det utvidgade militära samarbete som Nato erbjuder och kräver att få vara med och styra Natoledda militära fredsoperationer där svenska soldater deltar.
Men i sitt tal markerade Eliasson att regeringen inte är beredd att ta det säkerhetspolitiska ansvaret för de baltiska länderna.
·Sverige ska starta ett PFP-utbildningscentrum, med speciell inriktning på Baltikum och Ryssland.
Vägen genom lägret är spikrak och flera mil lång.
Christines handflator är svarta och hennes hud skrynklar ihop sig när hon hårt, stenhårt drar till repet runt säcken.
I dag representerar varje vit människa en hjälporganisation, rikedom och givmildhet - men framför allt extra mat.
STEFAN BERG Hårt liv.
.
Irland och flera andra länder vill att ärenden som EU:s gränskontroller liksom visum- och asylregler skall kunna avgöras med majoritetsbeslut, och inte som i dag kräva enhällighet.
Åtgärder som förstärker EU:s statsliknande former är impopulära även bland partier som i övrigt är EU-anhängare.
De menar att regeringen bröt mot grundlagen.
.
anmälda brott, kan härledas till
Det drabbade bolaget var amerikanska AT & T.
Där misstänks en norsk medborgare som via en svensk postadress har sålt spelsystem för lotto på postorder.
Våldsbrotten har ökat under 90-talet ·
Ökningen fortsätter med upp till
Alltid något.
Domstolskommitténs förslag nästa år innebär nästan säkert att tingsrätten flyttar till Vänersborg.
I fortsättningen får åklagaren i stället pendla ett par-tre dagar i veckan för rättegångar, samarbete med polisen och kontakter med allmänheten i Åmål.
Kort sagt ser Niklas Sannerholm - trots pendlingen - fram emot närheten till kollegor i en större enhet.
skämtade man om " häradshövdingens privatbostad med vidhängande domarkansli ".
- Och för Åmåls skull tror jag det betyder något att ha någon myndighet som är representerad på orten, säger han.
.
Tänk om en patrull här griper någon på natten, måste lämna av honom i Trollhättan och sedan åka tillbaka till Åmål - bilen skulle vara borta i
Till
" Snällaste människorna i landet " " I Åmål finns Sveriges snällaste människor ", lär Sven Stolpe ha sagt.
Polisområdeschefen Sven Wannerbratt är orolig över krympande resurser.
Fonden skall användas för att ge utbildning och rehabilitering åt barnen.
Även i industriländer arbetar barn i jordbruk, gruvor, fabriker och i hushåll.
- Det finns inte bara en lösning på barnarbetet i världen, sade Margareta Winberg.
Postorderföretag rear miljöfarliga batterier Postorderföretaget Clas Ohlsson, med butik i Göteborg, rear nickel-kadmium-batterier till mobiltelefoner inför julen.
I många år var NiCd-batterier mycket vanliga men användningen har minskat sedan mindre miljöstörande typer kommit ut på marknaden.
Men regeringen har inte beslutat införa högre avgift på kadmium - ännu.
- På några års sikt kommer kadmium säkerligen att fasas ut från marknaden, säger hon.
Åtskilliga tillbud och incidenter ombord på fartyg till sjöss kommer aldrig till allmänhetens kännedom.
Sjöfartsverkets generaldirektör Anders Lindström instämmer i kritiken och välkomnar nya regler på området.
Sedan bomben briserat och
Därför kan vi inte minska utbudet.
Vi kör så många tåg vi anser oss ha råd med, vi måste se till att förlusterna upphör.
Uppgången av tågresandet under hösten kom av sig i november, antalet resenärer minskade med
Hittills i år har flygresandet inom landet ökat med
Oförändrat
av
Fullsatt på många tåg och flyg i jul Det är kris för SJ och resultatet för SAS har försämrats kraftigt.
Nu återstår bara ströplatser i enstaka tåg dagen före julafton.
- De flesta vill åka den

Det innebär inte att vi skall sluta arbeta för internationella överenskommelser och vi måste ha handlingsberedskap för att snabbt anpassa oss till vad som sker på de stora marknaderna.
- Det borde inte vara svårt att införa ett system av miljöavgifter på sjöfarten som tvingade fram bunkeroljor med väsentligt lägre svavelhalter och katalytisk avgasrening.
TT Skolan har en del elever inackorderade och gårdagens olycka inträffade i ett elevrum.
Av de
När Nilsson kom in på elevhemmet låg den bortsprängda dörren i korridoren, i rummet brann sängen och fönstret hade blåsts ut, allt var kaos.
Krisgrupper bildades och de chockade eleverna togs om hand av skolans personal, socialsekreterare och en präst.
För en dryg vecka sedan misslyckades EU:s finansministrar med att klara ut vilka regler som skall gälla för de EU-länder som deltar i valutaunionen ( EMU ).
För vad betyder " tillfälliga " och " exceptionella " underskott?
procent?
Den står över politisk kontroll.
De vill se ett större politiskt inflytande i valutaunionens penningpolitik, än vad den tyska regeringen och tyska folket önskar.
Men stats- och regeringscheferna, liksom finansministrarna, har lovat leverera senast detta veckoslut.
En sjuksköterska i varje ambulans.
Inte minst av de möjliga besparingar som kan göras.
Just nu utförs en undersökning som ska ta reda på eventuella sammanhang.
En fråga handlar också om ifall besvären uppträder eller förvärras i samband med bildskärmsarbete.
De som väljs ut kommer bland annat att få svara på frågor om yrke, mobiltelefonanvändning och kontakt med bekämpningsmedel och lösningsmedel - faktorer som nämnts som cancerframkallande i debatten.

Det är denna sista text som riksdagen förväntas anta.
Därför bör även fortsättningsvis grundutbildning av amfibiebataljonsförband genomföras vid Göteborgs marinbrigad ".
och PER-ANDERS REHN
Hotbilden mot Sverige är diffus - Mycket kan påverka oss nästan lika radikalt som ett krig.
" Det behövs djärva ideér och friare forskning " Rutger Lindahl stöder tanken på att upprätta ett svenskt nationellt säkerhetsråd.
Försvaret satsar på akademiker - Vi har exempelvis folk som är ekonomiskt skolade för att kunna titta på ekonomiska faktorer, om tillväxtpotential och ekonomisk utveckling.
svenskar få civila uppgifter i försvaret.
Då samlas EU-ländernas stats- och regeringschefer för att diskutera förändringar i EU:s " grundlag " utifrån en sammanfattning som ordförandelandet Irland gjort.
Vetot kommer att finnas kvar och de länder som valt att inte delta i samarbetet kan fortsätta med det, försäkrade Lund efter sammanträdet.
ländernas kompromisser går att knyta ihop till en helhet.
Redan nu är det brist på yrkeserfarna ingenjörer och programmerare, men det saknas också speciallärare och sjuksköterskor av vissa kategorier.
Även i fyrstadsregionen ( Trollhättan, Uddevalla, Vänersborgs och Lysekils kommuner ) behövs extra insatser, anser regeringen.
JENNY ÅKERVALL
Ett reportageteam från Finland intervjuade under hösten
- Några program fick vi lyfta bort för att de blev inaktuella.
MILE BERGVALL
Sist men absolut inte minst visas något så ovanligt som en halvtimmeslång konsertinspelning med Bob Hund.
Att hålla ungdomarna hemma från stan är ingenting Sofia Eriksson har tänkt på:
och TV
ANNA REHNBERG Ingen noshörning.
och
Men det är inte säkert att jobben går till arbetslösa Trollhättebor.
bilbyggare och ett 100-tal tjänstemän.
Enligt avtalet skall Volvo Aero och MTU samarbeta med teknologi- och produktutveckling inom området lågtrycksturbiner inom civila flygmotorprogram MTU ingår i Daimler-Benz Aerospace och Volvo Aero köper in sig med
tillfällen.
Flygbolagen har i år tjänat
Beskedet om avtalet och de nya jobben togs emot med jubel på verkstadsgolvet och framför allt bland personalen som tillverkar civila flygmotorer.
personer.
Volvo Aero - en bakgrund Volvo Aero är indelat i
Saab satsar redan på nästa stridsplan LINKÖPING:
Det kommer att vara i flygvapnets tjänst före årsskiftet.
Hur många flygplan ordern ska omfatta är inte bestämt - det talas om upp till drygt
Amerikanerna räknar med att det finns avsättning för inte mindre än
år att utveckla från idé till fullt färdigt flygplan.
Brott att försöka kupera svans Hunduppfödare får böta - hovrätten fällde där tingsrätten friade Det är brottsligt att kupera hundsvansar - oavsett om svansen går av eller inte.
Men när mannen i våras anklagades för brott mot djurskyddslagen valde Mölndals tingsrätt att fria.
- Det handlade ju om infektioner.
år och tränar för livet.
år och Lovisa
gånger om året i form av en intravenös tiodagarskur, för att hindra bakterier att växa till i hans lungor som är mycket känsligare än hos friska människor.
barn, och Henric måste få möjlighet att leva så normalt det går.
Var
JONAS LINDKVIST Tränar för livet.
mottagare.
och
TOMAS BLADH
Just detta virus - som kallas för calici-virus - är nämligen väldigt smittsamt och sprider sig lätt.
Det var natten till söndagen den
Tidigare har 20-åringen, som är kurdisk flykting från Irak, dömts till en månads fängelse för misshandel.
Dygnet Runt DYGNETrunt MORGON
Centrum Den husvagn som i går brandskadades vid Mossens IP börjar brinna igen.
meter nedför ett berg vid Kannebäcksskolan.
Föräldrarna ringer omgående polis som börjar söka efter flickan.
En medelålders kvinna rånas på
Köer uppstår med ingen person skadas.
lång i mörka kläder och som talar svenska med brytning.
Göteborgs renhållningsverk, som är en kommunal förvaltning, och Göteborgsregionens Avfalls AB, som ägs av
Kretsloppsnämnden ska ansvara för sådant som servicegrad, hanteringssystem och taxor, svarar miljöpartisten Claes Roxbergh ( mp ), kommunalråd med ansvar för kretsloppsfrågor och ordförande i renhållningsstyrelsen.
·Miljöpolitiska delegationen ska skapa strategier för att öka flödet av produkter med bra miljöegenskaper.
återvinningsstationer.
Dessa är i första hand avsedda för hushållens grovsopor som till exempel trädgårdsavfall, cyklar, möbler.
Men de som bor i småhus måste själva köra till återvinningsstationerna.
år.
år sedan.
under samma dag.
- Jag får försöka ta det lugnt nu om vi skall leva upp till det goda ryktet, säger han.
Förslag
I tisdags presenterades ett förslag till långsiktig trafikförsörjningsplan för kommunstyrelsens arbetsutskott.
·att allt detta utan att det skall kosta kommunen mer pengar.
är det bästa.
Utredningen skall nu ut på remiss till politiska nämnder och olika organisationer.
·etablera en företagslinje som en ringlinje mellan Göteborg och Mölndal.
·matning till tåg i Lindome.
Bussar är mycket jobbigare att åka med.
restauranger har hamnat i kronofogdens register över obetalda avgifter och skatter.
- Då får de försöka förklara hur skulderna har uppkommit.
Sedan de tog över har hittills ett enda tillstånd återkallats.
kronor.
Varje skola får utse ett arbetslag och sedan blir det en jury som väljer årets pristagare.
100_000kronor är ganska mycket pengar.
vinnande lagen i höst, svarar kommunalrådet Vivi-Ann Nilsson ( s ).
Det är Lantmäteriverket, med säte i Gävle, som beslutar om vilka namn som ska gälla.
Ett tättbebyggt område som vuxit och blivit så pass stort att det betecknas som tätort medför oftast inga bekymmer.
där slogs Nödinge och Nol ihop till en tätort för några år sedan.
Och Hjälmared/Röhult i Alingsås kommun.
Men sedan dess har ett stort antal barnfamiljer byggt hus och flyttat till den plats som nu är på väg att bli en av SCB:s nya statistiska tätorter.
Östadskulle Lerum ( samt liten del in i Härryda ):
Västra Hagen/Bura/Sevekulla ( kommunen föreslår Västra Hagen som gemen-samt ortsnamn ), Hjältra, Brattås/Torred/Tollesbur, Hagryd-Dala/Hallen, Kleppa, Onsala.
Kort sagt sämre förbindelser.
.
Jag förstår att de är upprörda, säger Carl-Olof Stenfeldt.
och
Helst skulle vi se att kommunen införskaffar en färja för persontrafik och en pråm för fordonen.
Twentieth Century Fox har valt att i stället anlita danska Egmont.
Enligt de inblandade parterna är speciellt köpfilm nu en snabbt växande bransch.
Twentieh Century Fox är en av världens ledande distributörer av köp- och hyrfilm.
.
Då presenteras förslaget för det nya västsvenska storlänet.
Men jag har ingen aning om vad som kommer att hamna var.
Det innebär att regionfullmäktige kan komma att få en stark roll i storlänet.
Förslaget lär diskuteras de närmaste månaderna För att serva politikerna behövs ett kansli men hur många arbetstillfällen det kan ge är oklart.
Vinnare eller förlorare.
barn och mordförsök på sin sambo.
När hon ombads att beskriva sin uppväxt som adoptivbarn gör hon det med
Nästan var fjärde politiker i Stenungsund avgår vid årsskiftet.
I dag sitter
.
Det nya politiska systemet innebär alltså en viss förstärkning av den majoritet som finns i kommunen.
mindre partierna har tillsammans
Den nuvarande sociala myndighetsnämnden fortsätter som i dag och är inte med i beräkningarna.
KRISTER BENGTSSON
dagar Skandiakonserv i Lysekil omsatte före uppköpen
dagar.
Och de
- Vi måste skapa rimliga arbetsvillkor för heltidspolitiker, säger socialdemokraternas ombudsman Kenneth Edström.
Arbetarekommunens utgångspunkt är att skapa en organisation där det politiska ansvaret delas av fler personer.
Där ligger skattesatsen på
kronor bort i kommunalskatt.
, Kristinehamn
, Lidingö
LASSE ANDRÉE
, hade varit skonsammare mot naturen eftersom vägen hade hamnat intill Bohusbanan.
Skattespelet av Björn Doverskog är ett nytt drama utan folklig förankring.
Den är hemvävd.
Det är en tvivelaktigt högavlönad cheftränare som fått gratisbilar, gratismat, gratisbostad, gratisresor, gratiskläder och gu' vet allt.
Historien rymmer många exempel på dugliga politiker som blivit idrottsledare och plötsligt hamnat snett.
Vem vill ha en toppolitiker som så lättsinnigt delar ut otillåtna förmåner till samhällets redan gynnade hockeystjärnor?
Det var han som fick Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson att paddla åt samma håll i OS.
Björn Doverskog sitter på för många stolar.
länder med buss och flugit genom
Men det kanske allvarligaste är att pjäserna i spelet är avbilder av människor och djur, vilket inte Koranen upskattar.
Afghanistan spelade
!
e
Lf
.

a3 Le
Sb
,

.
,

Ka

.

,
.
,
Haideri-Naira:
.
,
.
,

.

.
!
.
Dxf

Det är bara Gata Kamsky som fattas, men han har tydligen satt pjäserna på hyllan för att ägna sig åt medicinska studier.
Följande
Får se vad han kommer med denna gång.
I topp Bengtsfors SK på

, IFG-Fenix
.
före Bollebygds SK
, Tb
.
Th
Vit:
Ke
Och vad är det för klient du har?
Om någon händelsevis tyckte att ingressen var obegriplig, fråga Peter Svensson, Det är så han pratar.
Peter Svensson har bland annat ansvar för att datorerna på HSB Göteborg kan kommunicera med varandra.
- Jag älskar mitt arbete.
- När jag kommer hem sitter jag och experimenterar.
- Och på lördag blir det stor fest med middag för släkten och vännerna.
- Jag börjar räkna på chanserna i världscupen först i mars.
...
första super G-tävlingarna, som gett en seger och en andraplats, visar att jag tillhör dom som har chansen i en tillräckligt svår bana - som exempelvis i Cortina, funderar Pernilla.
- Fram till dess kommer jag att uppskatta stabila placeringar bland de tio-tolv främsta.
DENNY CALVO Har börjat bra.
anställdes han vid Göteborgs universitet och var verksam där fram till pensioneringen.
Under ett par år i början av 90-talet hade jag förmånen att samarbeta med honom i ett nordiskt forskningsprojekt.
STEFAN LUNDBERG
Turistbyrån i Halmstad vill till exempel satsa närmare
En utveckling av högskolan i Halmstad och dess inriktning på teknik och näringsliv, beräknas resultera i
- Det är naturligtvis inte möjligt.
nya arbetstillfällen kunna skapas under perioden
De instiftades när Maria Bonnier Dahlin, själv en av New Yorks avantgarde, omkom i en bilolycka, blott
Hon kommer använda sitt stipendium till material - samt en egen ateljé.
Då blir det en kort och bekväm resa.
- Om Jocke inte kan vara med, släpper vi in Mikael Johansson.
poäng för dig när ni slog Phoenix (
Berätta!
Och båda gångerna mot Washington!
Och så brukar vi ha visioner.
Bland annat berömmer han sig för att vara först med att på folkligt götebosskt maner ge nytt namn åt Ramberget.
- Det måste ju vara ärliga och skötsamma människor som blir politiker.
Det gäller att ha visioner.
- Ähum, jag har ju lite dåligt anseende, men helt klart är de för låga.
Folk kom i träningsoveraller och deltog med glädje i skyltjakten.
Söndag
" Premiären blev lyckad med stort deltagarantal och nöjda tävlande.
meter långt snöre.
oktober
Så kom poängpromenaderna att få folk att ge sig ut i ytterområden och lära känna det nya Göteborg.

I kombination med till exempel en bostadsrätt där avgifterna stigit kraftigt blir krisen akut för många par.
Det finns ingen anledning att skämmas för det.
Ingen seger utan Niklas PARTILLE:
i elitseriederbyt mot RIK.
) är fulla av talang, precis som något äldre Henrik Andreasson (
Jag menar...
- Vi får inte acceptera en förlust, det får aldrig vara okej.
Tiomålsskytten Stefan Lövgren njöt vi av ( som vanligt ) - men roligast var att Klas Rudenström fick till det.
- Jag fick armen röntgad i dag, allt läker som det ska.
Utvandrare Kanske har " Stubbe " någon anknytning till Stubbeledsgatan som lades ut vid Slottsskogen
Flera av villorna betraktades av göteborgarna som societetshus.
Det röda teglet hade kommit från tegelbruk uppåt Göta älvdalen och fraktats hit med lastbåtar.
Många storheter stod på den enkla teaterns tiljor.
- Det finns för närvarande
Kostnaden för kulvertsystem som ansluter biobränsleanläggning till bostadsfastigheter kan betraktas som en investering för bättre miljö i en kommun och behöver därför inte visa upp samma omedelbara avkastning som andra investeringar, betonar Kent-Olof Söderqvist.
(
åskådare som njöt av en bra match.
Klart man grämer sig, suckade Camilla.
mål på
Det blir svårt för våra spelare i Larvik och Ikast att komma loss för landslagsspel.
Kunnighet i vanlig julvokabulär är ett viktigt kriterium för en äkta tomte.
En och annan som har fått det här remissförslaget har nog börjat undra.
liter sprit.
timmar, eller närmare
Tullen måste betala för den här hanteringen, men kontrollchef Per Corsing i Helsingborg tycker ändå att det är en metod som fungerar bra.
Spriten måste ju förvaras tills det finns en slutgiltig dom om att den ska förverkas - och det kan ta upp till ett år!
Den 20-årige brassen från Bento Ribeiro, en förort väster om storstaden Rio, nämns redan med största respekt, kallas av många för världens bäste och beskrivs som det ess världens alla lag önskedrömmer om.
mot ärkerivalen Real Madrid.
Det var då gamle storspelaren Jairzinho fick syn på honom.
miljoner kronor!
, men petade inte någon i anfallsduon Romario-Bebeto och fick aldrig spela.
Säsongen
förlust i finalen mot Nigeria.
miljoner om året för ett åttaårskontrakt.
Han är fantastisk på små ytor i straffområdet, kan komma förbi försvararna med en enda fint eller vändning, vet sen instinktivt vad som är rätt:
?
Ur sportslig synvinkel är det den mest önskade lottningen mot det tänkta scenariot " Ett bra resultat borta (
För dem är det ekonomi endast i det faktum att klubben avancerar till semifinal.
- Det handlade om ett par sociala bitar.
februari ska Anders inställa sig hos sin nya arbetsgivare.
Och mazarintårtan med bäst-före-datum
Fortfarande lika fräscht som när det köptes.
.
-Bibliotek ska drivas i offentlig regi, säger BrittMarie Häggström, förbundsordförande i DIK.
- Det är ett sätt att kunna hålla filialerna öppna, annars kommer den servicen att begränsas, säger han och hänvisar till en ansträngd budget.
Det är dock bara att beklaga att kommunpolitiker inte förstår att det behövs sakkunskap för att klara av arbetsuppgifterna på ett bibliotek, anser BrittMarie Häggström.
Staffan Sandberg i klass
I den årliga miljörapporten konstateras att miljöarbetet i kommunen tagit fart på allvar, framför sedan det så kallade Agenda 21-arbetet inleddes för
För närvarande uppfyller mellan
Också försurningen i Svartedalen är svårhanterlig, säger Nilsson.
Ratat ris ger egen flis Ett bättre alternativ än Sävenäs KUNGSBACKA:
Kretslopp och återvinning är honnörsord i kommunens Agenda
- Det ser bra ut.
Vore det inte bättre att transportera avfallet direkt till energiverkets anläggning, undrar Oded Meiri.
Det dyraste katten kostar mer än dubbelt så mycket som den billigaste.
Inflyttade holländare ombads av kungen att lära göteborgarna hur baket skulle gå till.
Bullar och kusar av siktat vetemjöl förgylldes med en nypa saffran.
Pris:
Även den här var dyrast och enligt en av testpanelens medlemmar den bästa bullen.
Bageriet erbjöd små men fina s-formade kusar även om de obligatoriska russinen hamnat lite på sned.
Testpatrullens

Bullen var rejält gul och innehöll förutom saffran även kardemumma.
Detta konditori stod för den klart billigaste av de testade lussekatterna.
En tidigare flygplatschef blir ny kommundirektör i Trollhättan.
.
har han arbetat halvtid som VD för flygplatsbolaget och halvtid som chef för Fyrstadskansliet.
Bohusskolan måste snarast byggas om BOHUS:
Sedan gav Ale kommun sig själv dispens för att slippa kontrollera luften.
Reglerna från Boverket kräver då att bristerna ska åtgärdas " snarast ".
LARS ALEXI Ingen dispens.

De menar att läget för handeln där är katastrofalt och att det till stor del beror på att kunderna inte får den service de vill ha i Mölnlycke centrum.
- Jag är fortfarande väldigt kluven i den här frågan, men jag tror ändå vi måste följa folkviljan, säger Gunnar Häggström.
- Vi håller ju just nu på med den planeringen.
Kupongen, som innehöll
Ett gott tecken inför lördagens
Favoriten Some Like It Hot slutade trea efter en sen spurt.
Keijo Svart vann
Varje höst sedan
Det röjda virket kunde komma till nytta, tyckte han.
- Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så populärt, säger den överraskade stipendiaten.
Men nästa september är det dags igen.
Stipendiesumman,
Bara ett par
Därför hade jag hoppats att många som fortfarande har jobb skulle kommit och ställt upp, sade en besviken Lisbeth Eklund, vice ordförande i TCO.
- Men vi vill gärna träffa honom vid ett senare tillfälle för att lämna över appellen.
- Arbetslösa LO-medlemmar har blivit uppmanade att tänka på att de kan få a-kassan indragen om de reser till Stockholm.
Johnny Ahlqvist, arbetsmarknadsutskottets socialdemokratiske ordförande, tillhör dem som oftast och argast brukar angripa Margareta Winberg och hennes politik i den interna debatten i riksdagen.
FREDRIK SANDBERG Missnöje.
von Moltke har immunitet och EU-kommissionen vägrar häva den.
En kändisadvokat hade just avslutat ett framgångsrikt korståg mot tyska medier.
Heinrich von Moltke tillhör nämligen den elit av EU-medborgare som är höjd över alla misstankar.
Västsvenskarna var de allra första till ugnen.
Saffran, som tidigare enbart hade använts vid statusfyllda bjudningar, fick ungefär samtidigt sin plats i julbaket.
Förväntningarna på konkreta besked bör mot den bakgrunden inte ställas alltför högt inför det toppmöte, som i dag inleds i Dublin.
En av regeringskonferensens viktigaste uppgifter har varit att förbereda utvidgningen av EU.
Sverige med
Majoritetsbeslut skapar bättre förutsättningar för handlingskraft och effektivitet.
Ingen av dem ska " tvingas avstå " från skolavslutningar av religiösa eller etiska skäl.
Från detta har emellertid majoriteten backat.
Varför skulle de omvandla kyrkorummet till enbart en samlingssal av samma status som en gymnastiksal?
Mindre lyckat lokal-TV-avtal Statens förhandlingar med TV
:s frekvens, eftersom de går med förlust.
Det är ingen idealisk lösning.
Bohusläningen ( lib ) ogillar att Kommunförbundet trycker på för att i praktiken undanröja möjligheten för den enskilde att överklaga beslut om nivån på t ex ett socialbidrag:
Det enda som krävs är att föräldrar skall vara informerade i förväg och att närvaro är frivillig.
Näringsminister Anders Sundström har på sista tiden gjort vad han har kunnat för att sabotera möjligheterna till en bred enighet i energifrågan, anser Norra Skåne ( c ):
Ändå gav man sig ut på energipolitiska äventyrligheter - i det genomskinliga maktpolitiska syftet att för lång tid spräcka det borgerliga blocket och därmed effektivt hindra uppkomsten av ett reellt borgerligt regeringsalternativ.
december, är i många avseenden en dyster läsning - även för försvarsministern och hans partivänner.
Av dem är
När jag nu tagit del av de många invändningarna mot regeringens proposition - inte minst från riksdagsledamöterna i majoritetskonstellationen s och c - kan jag inte undgå att göra reflektionen:
Som alla väl känner till skulle säkerhetspolitiken i våras följas upp med en s k säkerhetspolitisk kontrollstation och det allmänna inriktningsbeslutet ges detaljerat innehåll, främst genom ÖB:s försvarsmaktsplan.
Den kostnad som den åtgärden drar med sig hade väl behövts i vår krigsorganisation.
Halmstadsbrigaden som från majoritetens sida föreslås få huvudansvaret i Västsverige saknar i dag utbildningsförutsättningar.
Totalt under hela försvarsbeslutsperioden uppgår ramen till
Men därför utarbetar vi också planer och vidtar åtgärder för att försvaret skall kunna växa om stormmolnen hopas.
Men militär alliansfrihet betyder inte isolering.
, F
är försvarsbeslutet tungt att bära och jag känner starkt för den personal som drabbas.
miljarder mer på militärutgifterna de närmaste
Britt Bohlin Riksdagsledamot ( s ) och vice ordförande i försvarsutskottet Ställ inte vägar mot sjukhus Indirekt ställs vägar mot sjukhus genom de olika inläggen på GP Debatt den 5 december eftersom allt kostar pengar.
Punktinsatser kan minska olycksrisken.
Kanske skulle vi alla också inse att evig tillväxt inte är realistisk och därför begära att våra valda politiker tar itu med hur befintliga resurser bör fördelas.
" Man skall ju vara försiktig när man skär kyckling så att skärbrädan inte blir nedsmutsad ".
Arbetsgivarnas makt att bestämma om turordning och om arbetstider förstärks.
Det kollektiva ansvaret byts ut mot egoistiskt tänkande.
Inga-Lill skrattar gott.
Inga-Lill ser sig inte som chef, men tycker inte heller att mannen eller svågern är det.
Som det här med att baka.
Sedan hade jag lätt för mig i skolan.
Tack vare svärmor - en annan kvinna alltså - har Inga-Lill haft större frihet att utforma sitt liv.
Forts på Var Dag, sidan
- Kvinnor är i allmänhet stolta om de har män som lyckas.
Barnen var stora, så familjen kunde klara sig på en lägre inkomst.
Det är faktiskt viktigt för att gården, det egna företaget, ska gå runt, säger Inga-Lill.
Dessutom är Inga-Lill ordförande i Konsumföreningen i Hajom; hon är den första kvinnan på den posten sedan föreningen startade
Det är typiska kvinnosysslor, liksom tvätt och städning.
Mat behöver vi alltid, säger Inga-Lill och funderar på sin dotter.
Det är Inga-Lill som har koll på gårdens ekonomi och som med hjälp av datorn räknar ut rätt foderblandning till djuren.
miljoner diabetiker i världen - hälften är ännu inte medvetna om sin sjukdom.
.
Rökning ändrar nämligen ämnesomsättning av fett och socker.
Råden är egentligen de gamla vanliga, mindre fett, rök inte, mer fysisk aktivitet.
Men samtidigt dras insulinreceptorn in i cellen innan den åter kommer ut på ytan.
Hennes modeidentitet är just den svävande osäkerheten, magnetismen ligger i frånvaron av tydliga signaler, i en skygghet som är både teatralisk och drabbande.
I Arena berättar bilderna och iscensättningen om ett tillstånd av slutenhet och icke-kommunikation.
Till utställningen Betong bjöd den avgående konsthallschefen Sune Nordgren in Anish Kapoor, Antony Gormley och Miroslaw Balka.
Och i åtminstone Balkas och Gormelys fall är siffror inte ointressanta.
Gormley har tagit mått på
I Sverige har Antony Gormley tidigare arbetat med projektet European Field som även det involverade skåningar.
I det andra sugs betonggolvet ner i en virvel som liknar en navel på ett jättedjur.
Vi är fångade utanför vad som påminner om en ut- och invänd fängelsemur, och kommer inte in.
De
Utifrån in.
Rollerna skiftas ideligen.
.
Samma dag har jag varit på ett seminarium om Flickors fritid.
Ett arbetsmarknadsprojekt som satt ett gäng unga i " meningsfullt " arbete för en kort tid?
Ulrika Milles " Meningsfullt " arbete?
Han kallade bosättarna för " hjältar " och lovade att ge mera resurser till deras samhällen på Västbanken.
Familjen Tzur tillhör bosättarnas aristokrati på Västbanken; Joel Tzur, familjefadern, är en av ledarna för den högerextrema radiostationen Kanal
PFLP-aktivister greps i Ramallah Den vänsterradikala Folkfronten för Palestinas befrielse ( PFLP ) tog överraskande på sig ansvaret för attentatet.
Maskerade studenter vid universitetet i Betlehem, anhängare till PFLP, firade i går 28-årsdagen av organisationens grundande.
Dessa utgångspunkter är för mig så självklara att jag inte tyckte att jag behövde redovisa dem i min krönika om Wipos tragikomiska för-slag till utvidgning av Bernkonventionen ( GP
" Det är uppenbart att Wipo-förslaget innebär just sådana begränsningar.
Erik Andersson pekar på att detta just håller på att ske i USA, och det dröjer förmodligen inte länge innan liknande fall kommer att prövas också i en svensk domstol.
Vidare betyder ett sidoförslag som rör databaser att copyrightskyddet också kan komma att gälla rena fakta.
Diskussion om arbetslöshet, brottslighet och narkotikapolitik.
Krig mellan olika brottssyndikat lett till ett tiotal ännu ouppklarade mord.
- Kampen mot den organiserade brottsligheten och dess följder, kommer snart att vara en lika högt prioriterad fråga för EU:s medborgare som kampen mot arbetslösheten, sade den tyske förbundskanslern Helmut Kohl i måndags.
Den kommer att sysselsätta mellan
procent av befolkningen.
Nu är dags för EU att ta bort dem; dags att handla, säger den ansvarige för rapporten Percy Barnevik.
Så mötet borde kunna hållas i god ordning och utan några konfrontationer.

Lasarettet hotas av nedläggning.
Nu riskerar den att försvinna.
Men debatten i den juridiska världen har ofta ett Stockholms- eller storstadsperspektiv, konstaterar de.
Därför anser regeringen att avstånden till domstolarna kan öka.
Ett skäl är att skapa mer rationella enheter med hög kvalitet.
Ett alternativ innebär att dagens
miljoner.

De senaste dagarna har konflikten utvidgats.
Men regeringen vägrar att backa.
- Just nu är det svårt hemma, berättar en bonde för tidningen Athens News.
När de
" Hon är ju så fragil " som en av arrangörerna hade sagt ute i entrén.
" Redan nu har för mycket hänt som inte skulle ske och det som skulle ske det hände inte.
av sina elever för att lyssna på Polens fjärde nobelpristagare i litteratur.
Eleverna på Fässbergsgymnasiet var besvikna.
Men efter arbete med Duckman, Simpsons och Svarte Ormen har Blomqvist skaffat sig viss rutin på att översätta humor på TV.
Då gäller det ju att hitta något motsvarande.
" Den förmenta lustigheten ligger i namnet " Dickens ", som på engelska är en genital anspelning ( dick = manslem ).
Han fullkomligt sprutar ur sig en svärm av pejorativ och man hör publikens skratt.
Slang ligger man alltid efter med.
- En av de jobbigaste sakerna är när man tycker att man har en riktigt fin poäng som inte får plats.
Blomqvists favorit - ej egenproducerad - är från filmen Ooh vilket party.
- Är det komedi, måste det vara roligt.

Läget är lika oklart vid de andra anstalterna som ska läggas ned.
VIVEKA VOGEL
Erland Josephson använder gärna ord som upplevelsebank, komplexa uttryck och kreativ mångfald inför vad som komma skall.

Carin Fischer oroar sig föga över kritiken att man alltför sent börjar se sig om efter sponsorpengar.
nya varje dag ) börjar nu
Bild:
.
Det ämbetet lämnade han
Är det ett svårt jobb som du tar över?
barn.
faktorerna.
Om gudstjänster:
Och det är en riktig politik menar förre toppdiplomaten Leif Leifland.
Därför byggde vi flygfält med långa landningsbanor.
JAS är för långt gånget.
Men då måste Nato fortsätta på den inslagna vägen mot förändring.
- Det ägnade vi ju inte en tanke under det kalla kriget.
Östersjöregionen, och även det nordliga Barentsområdet, kommer att bli ett av Europas viktigaste områden, spår han.
PETER HOELSTAD Samarbete i krig.
- Det skulle bara förvärra situationen, säger informationsdirektör Thony H Björk på Apoteksbolaget.
Lomudal är en astmamedicin som tas i förebyggande syfte.
- Det kan vara så enkelt som att en förpackning med
De som har möjlighet ser till att få sitt frikort före nyår.

Där sinar förråden.
till
Det går betydligt bättre för våra
TT - En förändrad arbetsrätt halverar inte arbetslösheten, men gör det lättare att anställa och skyndar på nya jobb vid en konjunkturuppgång, sade hon inför omröstningen.
grenar - den politiska och fackliga.
Handels har i sitt avtal regler som säger när företag har rätt till visstidsanställning till exempel vid julhelgen.
De fackliga företrädarna hade in i det sista försökt övertala s-riksdagsledamöterna att ändra uppfattning.
månader under
år under en femårsperiod ges rätt att begära tillsvidareanställning.
- Eftersom vi inte har någon strejkrätt är det som att skjuta på sittande fågel.
Arbetsuppgifterna minskar inte, men ersättningen.
Redan under perioden januari-februari har yrkesinspektionen planerat möten med prästfacket och arbetsgivaren för en första utvärdering.
Kring dem formerar sig de övriga.
Jag tror det är nödvändigt om EU inte skall bryta samman, säger statsministern och syftar på kampen mot arbetslösheten.
Se även sidorna
Med Stadshypotek får man
.
kronor.
Den som har färre än
Varningen framfördes av Pehr G Gyllenhammar vid ett succéartat framträdande i London.
President är vicomte Montgomery av Alamein och ordförande lord Dahrendorf, en tysk som under lång tid varit en fixstjärna i den politiska och akademiska debatten i Storbritannien.
Fler folk borde föra samma intensiva debatt om Europas framtid.
Frankrike gör det just nu och det frestar på.

Perstorp Components tillverkar i första hand akustiska inredningslösningar för bilar och Collins & Aikman tillverkar främst bilmattor och andra inredningsdetaljer.
utvecklingscentrum.
miljoner kronor efter finansnetto Perstorp Components
Nu försöker de svenska tillverkarna spurta ikapp sina fjolårssiffror på den viktiga Europamarknaden.
Hela Europamarknaden växte då med
- Vi har haft
S
.
kan andas ut.
får flytta
Ett generöst bud av politikerna TV
å sin sida bjuder till och sänder vidare med de nya villkoren.
månaderna har enligt Bruno Petterson ytterligare försämrat ekonomin för lokal-TV :n.
När TV
lokala TV-bolag.
TV
miljoner kronor.
procent av handeln på området ska ansluta sig.
procent vid årsskiftet Grattis, gamla studenter!
- är på
Det är främst billigare mat och boende som slår igenom.
procentenheter.
I november var den genomsnittliga räntan på utestående villalån
De egentliga konsumentpriserna ( KPI ) har fallit
Skulderna knäcker allt fler Bankerna säger nej till att finansiera kommunens skuldsanering Klarar du ekonomin nästa år?
I år är antalet redan över
Alla tyckte visserligen att den var jättebra.
kronor.
- Förra gången när vi skrev om avtalet med bankerna så var det med ett skohorn så att säga.
Jag förstår inte varför det ska vara en annan tolkning av lagstiftningen i Göteborg än i andra delar av landet, säger Gunilla Nyström, biträdande regionchef på S E-banken.
Även om skuldsaneringsbyrån inte längre finns lovar man från Konsument Göteborg att försöka hjälpa alla i ekonomisk kris med information om vart de ska söka sig vidare och med hjälp om handlingsplaner.
Misstänker du redan nu att din ekonomi för
GUNILLA SKOOG
- Förra torsdagen hade vi
" Numera går juryn mer efter sångförmågan vid val av kandidater.
Alla har varit förkylda och hesa i halsen, vi har varit storkunder i hälsokostaffären, sa tjejerna.
Sen var det dags för den högtidliga kröningen i den fullsatta Vasakyrkan.
Ettan blev nummer
ULF LINDQVIST
Kom med ett bättre pris, var uppmaningen.
Vi var billigast.
Liksom att inte även Komarkens trafikskola fick en chans att komma in med nytt anbud när de andra
personer och kostar mellan

kronor i månaden i Norge i stället för
Bertil K ser framför sig en kille som
kronor/år.
- På en SEF-konferens för ett och ett halvt år sen lugnade Lennart Johansson oss och sa att " Jag har allt under kontroll ".
Årslön till Fursth
De utnyttjar systemet för syftet att tjäna pengar.
- Just detta var ju upprinnelsen till hela affären Bosman.
Själv spelade jag
Det har fungerat utmärkt i över
Här hemma är det som vanligt.
Nu överväger Kianifard att lämna in licensen och att aldrig brottas mera.
- Jag tror inte att Frank är skadad, det här handlar om något annat, säger Aziz.
- Skall det vara på det här sättet, att förbundet vill satsa på yngre förmågor och inte gå efter meriter, finns det ingen anledning att slita upp mot
...
Det handlar framför allt om lärarrollen.
Man kan tänka sig att trycket blir rätt hårt på den svenska delen där upptagningsområdet är hela Göteborgsregionen.
Vi har på skämt sagt att vi hänger upp en röd lampa för att visa att det är bra kvalitet.
Runtom i skidstadion kommer mottot No dope - no drugs finnas med på reklamskyltarna.
l Om inte FIS ändrar beslutet, och tillåter er antidopingreklam på nummerlapparna, vad gör ni då?
Se'n tog orken plötsligt slut för Västra Frölunda och vips visade anslagstavlan
på
Han tillägger:
Det kunde egentligen inte sluta på annat än ett sätt.
lyckosamma sekunder:
(
Detta internationella äventyr kostade - med största sannolikhet -
Värmlänningarna kontrade med
.
förvärvsarbete, gårdsarbete och hushållsarbete.
I dag är det vanligt att kvinnorna tar förvärvsarbete utanför gården, ofta inom vården.
- Flera av de yngre kvinnorna i studien är inte födda på landet, men har lockats dit av ett stort intresse för djur.
Männen tar större del i barnens liv, även om kvinnan har huvudansvaret.
Tur och otur jämnar alltid ut sig.
- Hilde Gerg åkte suveränt i dag, så henne hade jag varit chanslös mot i alla lägen.
Men visst - Gerg kanske kan hänga med i toppstriden fram till VM?
Om Pernilla satsar för fullt och åker ur, riskerar hon att hamna i samma mentala uppförsbacke i sin svagaste delgren som de senaste säsongerna.

En cyklamen köps alltid i full blomning, men man måste försäkra sig om att den inte blommar över efter en vecka.
Vattna helst på fatet eller försiktigt vid krukans kant.
Ett par vackra stenar förhöjer effekten.
- Nej, jag blev uppringd av en person som frågade varför jag inte sökt.
år, som är blind sedan födseln, tog lagguld och individuellt brons i handikapp- VM.
Morgonens höjdpunkt var när tidningsbudets ficklampa syntes vid silvergranarna.
Tillsätt oliverna och häll såsen i grytan.
msk olivolja
gånger större växthuseffekt, skriver naturvårdsverkets klimatdelegation i en rapport till regeringen.
Bert Bolin ställer sig avvaktande till det hotet.
Bläcket hinner knappt torka innan det är dags för en ny debatt, sa Margita Björklund ( fp ).
I voteringen ställde ledamöterna upp mangrant för sina partier:
språng, gräns, inhägnad, dra iväg, destinerad, tvungen.
miljoner dollar.
Sångerna på ljudspåret kommenterar underfundigt relationen, med 60-talsklassiker som Aretha Franklins I Never Loved a Man ( The Way I Love You ) och Ray Charles utbristande Hallelujah I Love Her So.
Trafikljusen togs bort Föräldrar oroas över osäkert övergångsställe vid Böskolan I Böskolan går
Ljussignalerna har däremot tagits bort.
På trafikkontoret har man visserligen lyssnat till föräldranas och skolans oro, men trafikingenjör Daniel Ulfheden anser att deras oro är överdriven.
, undrar Marianne Strålman, mamma till åttaårige Jens.
Busskuddarna skulle naturligtvis satts upp först.
SARAH BRITZ
tjejer och
Då grep vikarien 13-åringen i nacken och försökte få ut honom ur klassrummet.

Men socialdemokraten AnnKristin Sörensson ville med stöd från Pär Allvin göra ett tillägg.
Skolavslutningens syfte är inte att få människor frälsta.
- Kyrkan är inte en samlingslokal i allmänhet utan ett invigt kyrkorum.
Bohuslandstinget vill att det satsas
miljonerna blir det svårt att utveckla och bevara banan på sikt, säger Bertil Törsäter, regionalpolitisk chef vid landstinget.
- Riksvägen är huvudförbindelse mellan Uddevalla sjukhus och NÄL i Trollhättan.
mellan Strömstad och Dalsland.
Nutidens storheter letar gärna i den egna skivsamlingen efter lämplig förstärkning av det som skildras.
Dock klarar BRIGITTE BARDOT det.
:
Rock Around the Clock, Bye Bye Love, La Bamba, Red River Rock, Twilight Time - you name it.
Guitar Clinic med Yngwie Malmsteen på Musikens hus i Majorna.
Den store sparkar igång, vrider sin Fender kors och tvärs, gör en Jimi Hendrix och spelar med tänderna, tar några bloss på cigaretten och fortsätter att spela sin roll väl.
Ville ingen fråga något mer?
.
set om
Vi vill ta steget och hoppas kunna göra det, men viktigast är att musiken och kvaliteten på våra grejor står i centrum.
Norsk storfamilj sprider gospelglädje Oslo Gospel Choir har funnits i
De flesta har varit med från början och det har skapat en speciell gemenskap:
Schemat är likafullt späckat.
Sångare en masse.
Martin Svensson har
- Undefeatable Destruction är ironisk och har ett bra men olyckligt slut.
Lina ( Tina Hagman ) drar upp en pistol och han flyr för livet.
l Bildspråket hamnar någonstans mellan musikvideo och splatterfilm?
Martin Jan Svensson Ålder:
NIKLAS MAUPOIX Tuff typ.
månader, kommer att avräknas från ett eventuellt fängelsestraff.
Åklagaren hävdar här att Sparrhammars handlande i samband med bygget gjort att Kungsbacka kommun drabbats av extra kostnader.
Den gäller Partillepolitikern Mats Grauers som anklagas för att ha tagit emot
BINGO BALTIC Johan:
Per-Erik:
- Det ska vara svårt.
Under förutsättning att man skrev pjäser som föll diktaturen i smaken.
- Lite grand som ett collage som ingen höll ihop.
- Det kan nog bli lite bättre när man har sett alla
Åsa:
Man har lite koll på Inka-perioden, Pizarro, Tupac-Amaru och allt det där, men sen fram till Peron är det helt svart i min historiebok.
Sven:
Tänk att Morricone fortfarande är igång.
TV-tyckar-toppen

, Anna Holt - Polis, SVT
Kommunerna Stenungsund, Orust och Tjörn satsar på gemensam upphandling.
- Vi har till och från fått kritik för att vi anlitar lokala företag för lite, säger Sten-Erik Lindvall ( s ) i Stenungsund.
miljoner i årsvolym.
" En mästerlig regissör, som likt ingen annan visar att opera är bäst på TV.
Motiveringen lyder:
Stor nog att roa både kungen och hela svenska folket med sina oförglömliga figurer i bland annat Nile City
Men först måste vi ha idéer och det har vi inte.
Sommaren kostade Läckö mycket pengar Läckö Institutet, som svarar för en omfattande utställningsverksamhet sommartid på Läckö slott, drivs i stiftelseform.
Programmet för kommande år är lagt Leif Jonsson skall inom kort, tillsammans med förre kulturchefen på landstinget i Skaraborg och sekreterare i utredningen, Sune Jacobsson, träffa Bengt Göransson.
Så står det i Nationalencyklopedin.
Båda gillade glasskorv i kapten Bäckdahls skafferi.
Jag var där med en svensk delegation bestående av arkitekt och sjukvårdspersonal för att planera ett sjukhus för leukemidrabbade barn.
Sång och musik ligger Björn Clarin varmt om hjärtat.
Evabritt Strandbergs första med Teddy Wilson och Nils-Bertil Dahlander var Björns verk.
Flera böcker med egna och andras snapsvisor har han gett ut, bland annat en för Göta kanalrederiets resenärer.
LAILA EKSTEDT Idérik.
och prästvigdes
undan den sovjetiska ockupationen.
Man kan med säkerhet påstå att exilkyrkornas upplysningsverksamhet och opinionsbildning - där Konrad Veem hade en framträdande roll - starkt bidrog till befrielseprocessen.
Jag vet inte varför han gör så, men vi har ju alla våra egenheter.
För att du skall få information i framtiden måste du svara nu!
) Citatet kom ur ett brev som låg i en bok jag tänkte kasta.
VID FLYTTEN nyligen hade jag en halvmeter böcker av Akelius att tvåfaldigt skämmas över.
Vi saknar lidelse för affärer.
Jag orkar inte läsa om hans fiffiga försäkringar och utlandsplaceringar.
Det enda hon inte gillade var katter.
På vårarna i pälsömsningstiden och fågelbobyggandet låg hon helt stilla ute på backen medan talgoxen luggade hennes päls på bomaterial.
På så vis fick vi med henne till avlägsna badsjöar, för hon gillade att bada.
Men där tog det stopp.
Det var alldeles för stökigt att ha honom inne och i glädjefnatt över att ibland få komma in, piskade han sin svans blodig mot skåp och dörrar.
ULF SVENINGSON Hundstund.
Visserligen har väl pepparkakorna bara funnits i ett par
Kanske träffades hon och Nicholaus på ett möte i föreningen ensamma helgon.
Eller pingsten - snacka om estetik:
Tacka vet jag ett halvt glas surt vitt vin på pingstafton!
Och ojojoj, vad vi undrar hur det går för lille Tommy.
Varenda tomte till farsa ska montera modem.
Äktenskap kan spricka.
Det perfekta groggvirket för den som vill dricka alla andra under bordet.
.
nej då ), det vill man inte att folk ska tycka om en ( Kören:
yeah ).
jättegärna ).
Frågvis om du undrar något ( Allaikören:
nu med stort H ) kanske också svarar:
Gå till kyrkan; och var arg på Gud ifall du är arg.
).
Skyll på såna bittra jävlar som jag om inte kandidat nummer ett vinner i dag.
Därför blev hon glad när bröderna Larry och Andy Wachowski erbjöd henne en av huvudrollerna i Bound - Jennifer skulle spela Corky, en råbarkad, lesbisk, före detta fängelsekund som försörjer sig som snickare, rörmokare och allmänt händig allt-i-allo.
Jennifer accepterade att träffa Gina Gershon för att se om personkemin stämde.
Ett häftigt begär uppstår mellan de
Och att det var pojkarna Wachowskis regidebut.
Kände mig alltid " fel ".
Men det sorgliga är att jag och min syster Meg, som också är skådespelare, aldrig ägde mer än ett par skor åt gången.
Inte mina älskade skor!
Hur blir man en framgångsrik " druga "?
Men det finns också en mörkare baksida:
- Det var jätteskoj, jag fick komplimanger på spårvagnen och folk visste inte säkert om jag var tjej eller kille.
Folk lägger märke till en.
Druga = kort för drugshow-artist, eller drag queen.
Michelle.
Jag är nybörjare, så jag ser det mest som en kul grej.

Han känner sig attraktiv som Michelle och tänker göra allt för att vinna.
Det och Dracula är antagligen de mest traumatiska skräckfilmsminnen jag har.
Videodrome kom ju
Men jag tittar faktiskt inte så ofta på dem, de kräver sin tid och jag vet var jag har dem.
Man hittar ständigt nya saker hos honom.
I alla fall i Finland.
Till och med något så fnoskigt som bubbelpooler.
I Finland har basturiten funnits och vårdats i
Julbadet är lika heligt som Kalle Anka här.
Svenskarnas vanföreställning om en inpyrd liten potthet stuga där fulla finnar piskar varandra med stora knippen ris för att sedan vrålande kasta sig i en vak innan de börjar slåss med kniv, säger mer om svenskarna än de urfinska traditionerna.
Det finns knappt en liten pluttsjö i de
Eller de pompösa företagsledarna som spritt nakna hetsar varandra i att göra en kanonkula i luften innan de magplaskar i.
Och när det blev dags gjordes de döda i ordning i bastun.
Nu vet jag.
Det var ju lägerbål vi skulle ha.
Det såg ut som eld på ytan och det fräste om ytvattnet.
Sedan föll det i glömska och det är först nu som jag har försökt att ta reda på vad mareld är för något.
Stefan Johansson fyller snart
Men Stefan bar på en vision och valdes till klubbens förste ordförande.
timmar per vecka på innebandyn.
Det var träning, sponsorjakt, närvarokort, barncancergalor.
För närvarande tvingas klubben säga nej till nybörjare.
Trots tränarskapets påfrestande baksidor:
En eldsjäl jobbar oftast i det tysta.
Magnus Uggla och Christer Sandelin.
Innebandyligan jag drog igång i högstadiet.
- I sitt första testament donerade Nobel alla sina pengar till föreningen.
Föreningen lockade snabbt till sig läkare, men även andra ur det dåvarande samhällets toppskikt.
procent av svenskarna låter bränna sin kropp.
I dag sysslar förbundet mer med rådgivning och utbildning än idealistiska övertalningskampanjer.
:
- Här i Sverige måste du vänta
.
Svenska eldbegängelseföreningen grundades
kroppar kremeras varje år i Göteborg.
Beskriv ditt förhållande till eld.
.
Punten bildar sedan ett ärr, beviset för att glaset är handdrivet.
Tidigare hade jag aldrig reflekterat över att börja med hantverket.
- Ibland är det jättekul att blåsa snapsglas, som vi gör för brödfödan.
Men mest utnyttjar jag tekniken för att få det resultat jag vill.
- Det finns tekniker som jag inte prövat än.
Helt orörda, glänsande, som av vatten.
Vad är eld för dig?
Är det vanligare att brandmän har öppen spis än folk i gemen?
Fast vi har trappor här.
Så över
- Vi ska vara påklädda och iväg inom
år och februari fick han jobb på stationen i Frölunda.
Glasögonen är runda och sköldpaddsfärgade, hyn gropig, blicken intensiv och utforskande.
Lite luddiga berättelser där det inte finns en tydlig person att haka upp det på är värre.
Jag tror att man måste hålla sig neutral.
Olof Johansson är din favoritpolitiker.
Om folk tycker att någon är en fähund, eller retar sig på nåt, är det lite befriande när andra säger det högt i TV.
Nu är plötsligt alla sketchprogram i TV satir.
Sen varvar jag TV-jobbet med ståuppshower ute i landet.
år och så länge jag var i bild tittade hon.
Bild:
Men det skulle vara väldigt förmätet att jämföra mig med Bergman.
, när Stockholm firade
- Nej, men de nådde väl en
Statisk elekricitet kan också ställa till det.
- Egentligen ingenting.
Nu är lysraketer och nödsignaler fabrikens specialitet.
I ytterligare en viktig roll ses legendariske Albert Finney, han är den nedsupne och psykiskt knäckte doktor Monygham, som överlevde upproret, som stängde gruvan många år tidigare.
.
Det säger hon bestämt.
- Och se vilka snygga skärp vi hade, säger Margareta.
Men jag har aldrig kunnat ta en ton.
Margareta Orstadius, som hon hette som ogift, skickade in bilden på sig själv till luciatävlingen.
.
Kina är en ofta anlitad kåsör.

.
ANDERS ROTH Luciasång.
Varken kokt, stekt, flamberad eller het.
kusiner.
- Man vänjer hjärnan mer än smaklökarna, och capsaicinet, det starka i chili, stimulerar kroppens endorfiner, som har smärtlindrande och beroendeframkallande effekter.
- Absolut.
Då är det bättre med öl, vin eller varför inte mjölk, säger Jonas Borssén.
g eller
minuter.
msk vatten Pudding:
Koka ihop socker och en halv dl vatten till karamell, tillsätt resten av vattnet och koka ihop något.
Gräddar du i en stor form så lägg till ytterligare
gul paprika, urkärnad och strimlad
minuterna penslas hela kycklingen
habanero, urkärnad och skivad eller
Musikkulturen visade vägen till matkulturer som cajun- och kreolköken, Texasköket och South West-köket bland andra.
Genomgående slak.
McLaglen,
Wood plockade in en ersättare från gatan.
) Påklädd striptease när Rita Hayworth drar av sig handskarna och sjunger Put the Blame on Mame.
Liv och brand:
) Orientalisk variant av Pandoras ask öppnar porten till helvetet där blodtörstiga cenobiter sliter sina offer i stycken.
Iskallt:
Endast Erland Josephssons offerrit kan förhindra världskatastrofen.
Het Gunvald Larsson-replik:
Ex-Beatlen George Harrison fixade pundmiljoner så att filmen kunde göras färdig, när finansiären EMI backade ur av rädsla för moralens väktare.
Bestulen på kärlekens eld blir Iris i stället en ömklig massmördare.
) Öppnades
platser ) Öppnade under brinnande världskrig
.
Hans Sidéns På bio i Göteborg Hellfighters:
Brandbilen som försvann:
Anna-Clara och Ziba väljer olika vägar mot stjärnorna.
Fast tävlingar är det värsta jag vet.
Stå på scen.
barn.
Kunna komma med något slags budskap och kunna göra det jag vill.
Och som ung är man väldigt positiv.
Jag är rädd för att jag ska försvinna, glömmas bort.
Anna-Clara Folin.
Aktuell med:
Ålder:
Aktuell med:
Anna-Clara och Ziba är olika i det mesta.
Varumärken som Campbell's Soup, hyllningar till det amerikanska rymdprogrammet och pinuppor finns det tusentals olika varianter av.
spänn bittert fått erfara eftersom locket inte fungerar som det ska på lågbudgetprodukterna.
är naturligtvis en livsviktig uppgift.
Felsökning vid eldbrist
Kända Zippoanvändare John Travolta ( Pulp Fiction ).
- Centralt är en känslomässig spänningsuppbyggnad före branden.
-
Men de minns och kan beskriva känslan före och efter.
Musik med samma ingredienser som rock, men med helt andra utgångspunkter, och helt andra resultat.
Det är deras tredje album, det är lågmält och episkt på samma gång, och vore det inte till naturen så blygsamt skulle det stå " mästerverk " här, med versaler och
En utvald grupp biobesökare får se en film långt innan premiären, lämna betyg och komma med omdömen.
MATS JOHNSON Leva eller dö?
Personalen som är förekommande och trevlig tittar till oss då och då för att se om vi har det bra.
Vrålmätt är måttet på portionsstorleken.
Nöjda och runda vaggar vi hem i höstrusket, kanske en aning för mätta.
Det förutsätter, som Björklund understryker i sitt förslag, en decentraliserad struktur.
Den rimliga ordningen är snarare att i likhet med dagens landsting förlägga parlamentets sessioner till olika platser i storlänet.
Det finns skäl att lyssna på den kritiken; rationaliseringsvinsterna från Skånelänet kan inte med automatik översättas till den mer komplicerade länsbildning som förestår i Västsverige.
JARL-ERIC BERGLUND
En viss tolerans för naturliga svängningar i statsfinanserna måste naturligvis finnas.
Det var in i det sista oklart om toppmötet skulle enas om stabilitetspakten eller om avgörandet skulle skjutas upp till nästa år.
läggs ned.
Han gjorde sig känd lokalt under 60-talet som en av de ledande i den kristna vänsterrörelse som då var på frammarsch, och han har under åren därefter stått för en vänsterlinje, politiskt och teologiskt.
Viss oro finns inom kyrkan.
Det har inte heller varit någon särskilt högljudd jubelkör från arbetsgivarsidan över den nya arbetsrätten.
Presstödet är sedan många år en förfelad tanke om mångfald, en tanke som kostar statskassan drygt en halv miljard nästa år.
Gästkrönikan Förträfflighets- syndromet Sverige är ett land som famlande söker en hållbar framtid.
Men det kan också slå i överkant, då och då får jag intrycket att vi håller på att gå över ån efter vatten.
Inrättandet av marknadsekonomins grundläggande institutioner var nyckeln till en välståndsrevolution vars grund - både i Sverige och i andra länder - var den ekonomiska frihetens förlösande kraft.
Detta gav marknadens institutioner en osedvanligt bred social bas och det är denna omständighet som generellt avgör styrkan i dessa institutioners dynamiska kraft.
västsvenskar Den marina planeringen har tagit ringa intryck av de faktiska konsekvenserna av försvarsbeslutets inriktning i Västsverige, anser Anders Hammarskjöld.
Den lilla marina enheten i Malmö - Marindistrikt Öresund - inordnas i MKV:s organisation med i stort oförändrade uppgifter.
Som en följd av avvecklingen av garnisonen i Borås och med anknytning till den länsreform som nu växer fram får marinkommandochefen ansvaret för försvaret av såväl Göteborg och Bohuslän som hela Älvsborgs län.
För att ge rimlig geografisk bredd i marinkommandots kontakter mot samhället och det frivilliga försvaret kommer starka lokala försvarsenheter att organiseras i Borås, Göteborg och Uddevallaområdet.
Likaså har jag förstått att det kommer att krävas särskilda åtgärder för att stödja och om möjligt kompetensutveckla den stora mängden reservofficerare som finns i Göteborgsregionen och som blivit nästintill " hemlösa " genom de upprepade förbandsförändringarna i väst.
) framtida uppgifter.
.
I den infekterade frågan om framtida kustartilleriutbildning kan sägas att ett förslag som upplevs optimalt från kustartilleriet, kanske är mindre bra för marinen och rent av dåligt för försvarsmakten.
Ämnet är en inkörsport till föreningslivet och grunden till en höjd livskvalitet för många människor.
TOBIAS BÖRJESSON Snart grundskollärare i biologi och idrott Penningbrist stänger Röhsska Gång efter annan möts besökarna på Röhsska museet av en beklagande skylt, där man upplyses om att vissa våningar är stängda på grund av personalbrist.
Att låta fullt betalande besökare bara se halva museet låter som något som konsumentlagarna skulle kunna stoppa.
Mitt socialdemokratiska parti stred för att arbetarna skulle få det bättre, kämpade för att ge dem trygghet, solidaritet och rättvisa.
Dagens parti sänker sjukpenningen, höjer medicinkostnaderna och tar bort de flesta fria medicinerna.
PFP, Partnership for Peace, leder storövningen Cooperative Banners, som startar med den marina delen i Göteborg den
Där samövas flyget och armédelarna.
jaktviggar.
Däremot är det klart att Ryssland skall deltaga i Cooperative Eye, också i maj, men på Gotland.
Det trodde mig inte när jag berättade det för dem.
Från och med måndag finns den nya hemsidan med familjen Essén tillgänglig för alla på internet.
- Så småningom blev det ju TV-program med kocken Jan-Boris Möller och diverse kändisars mer eller mindre välfyllda kylskåp.
Men vi har lovat att svara alla som skickar e-post till oss, vi får väl se hur länge vi orkar med det.
på morgonen.
- Utvecklingen går tyvärr i den riktningen.
- Nattportierer är nästan alltid ensamma i tjänst.
ARNE LARSSON
Det blir arbetsförmedlarens intryck av den arbetslöse som avgör om hon får chansen att söka jobbet.
I Göteborg har alla inte ens en personlig förmedlare.
Det är ett moraliskt dilemma och det skapar mycket jobb för förmedlarna.
år.
Domen, den första i Sverige som slår fast att en grupp människor kan ha gemensamt ansvar för illegala vapen, har väckt stor uppmärksamhet bland jurister.
Det innebär bland annat att helikoptrar följer bilarna med de misstänkta, från häktena runt om i Skåne till Malmö tingsrätt där hovrätten lånat säkerhetssalen.
- Hjälp, jag har blivit blond i stället, utropade lucian Gunilla Kung, som redan vid första lussningen hade stearinet draperat över sitt långa, mörka hår.
Tillsammans med svarta solglasögon var han helt oigenkännlig.
Möjligtvis kunde det också vara synd om aidssjuka barn.
Kan det vara gröt med curry på Luciadan, Fy!
Då hade det hunnit passera mer än
Vila.
Han har heller inte fått några psykiska men av det som hände när gruppen med ungdomar helt utan anledning sparkade ner honom i kvällsvimlet.
Jag var ju en högst vanlig medborgare som råkade illa ut.
- Jag har verkligen fått sätta mig in i frågor som rör våld och våldets mekanismer under det här året.
Bengt Staaf på polisen i Göteborg kör fram statistiken på sin dator.
fall av oprovocerad misshandel på öppen gata och i exakt samma område har anmälts, ungefär hälften av dem misshandel, ungefär hälften rubricerade som grov misshandel.
Bild:
Nu ska nya kvastar sopa på Handelshögskolan efter de senaste årens relativa turbulens.
Efterträdare till Jan-Erik Vahlne, som för någon vecka sedan hoppade från att leda masterutbildningen i internationell management, blir docent Anders Edström.
Han arbetar framförallt med management och företagens organisationsfrågor.
Kabarén har blivit något alla kan samlas kring.
Till dagens kabaré har sammanlagt
Musikerna höll igång mest hela tiden, dansarna svettades medan andra jonglerade eller bara väntade på sin tur.
Jerker var en av de gamla elever som kontaktades av Bo Tångstedt när kabaréplanerna tog form.
Hon har själv en dotter i sjunde klass som ska vara med i årets föreställning.
Han fastnar mellan
Han identifieras också som den som tillsammans med en 18-åring och en 19-åring strax efter midnatt slagit sönder en bil på Brevkortsgatan i Enerbacken.
stjäls på Brunkebergsgatan.

Den andre, en 65-årig man, får troligen böter.
I mitten av mars läggs en proposition om storlänet, som ska börja fungera från den 1 januari
länsstyrelserna att försvinna.
Så ska makten fördelas:
Del av försäkringskassans ledning · Skara:
- Det är inte många som bryr sig om det, inte som jag hört i alla fall.
Endast
De
Det nya storlänet blir ett av de jordbrukartätaste i landet.
Om man vill få folk att engagera sig får det inte vara för stort, säger han.
Lena Rask, Nossebro:
-Man har inte mycket att säga till om, säger Robert Karlsson i Nossebro om storlänet.
procent.
Men det senaste kompromissförslaget omfattar även mindre båtar, och då säger Sverige nej.
I mötet mellan Göteborg och Farmers dök den här sitsen upp:
® Ä Kn
¤ p
Den förringas inte av att Gustafsson i ett inspirerat ögonblick kunde ha betat kontraktet genom att gå i med spaderknekt när färgen spelades!
©
´ p
En spader till sjuan visade att det inte var fråga om något lappkast.
´ - ¤
Förra lördagen skulle du försöka klara en spaderslam.
© Kn 9_7_3 ©
Släpper han tar syd för kungen och stjäl sin sista ruter med spa Kn och saken är klar.
´
och får hjärter ut.
- Fast jag kanske tar lite småjobb redan i januari.
De flesta av mina arbetskamrater är i tjugoårsåldern och när jag arbetar ihop med dem känner jag mig som
Nej, det hinner jag inte med.
Fast egentligen förstår jag inte varför man ska fira att man blir äldre.
Terese Johansson vill vara hemma så länge som möjligt och planerar att börja arbeta heltid, som huvudvärdinna vid hamburgerrestaurangen i Nordstan, först i september.
Vilket trendbrott blev det inte när Johannes Döparen dök upp på arenan!
Och nu satt han där i sin tröstlösa fängelsehåla, avskuren från yttervärlden, avklädd sitt profetuppdrag, utan tillgång ens till solljuset.
Jesus förkastar inte den som kommer till honom med svåra frågor och tvivel.
Jag vet inte vad det är som lackar men det kanske är julen och Du - käre läsare - sitter och undrar vad Du ska ge folk som har förtjänat en klapp.
Olof Johansson:
Nygifta Ingo och Edna:
Loket:
Alla golfare:
Skådespelarna Ewa Roos och Lena Brogren hade rökt i
Nu finns det en rad hjälpmedel för den som önskar upphöra med eländet.
Kungen säger:
Nobelkalaset såsom det framstår i TV är fasligt nära den gränsen.
Han känner behov av att demonstrera både sin frihet och sin rikedom.
En man i jägarrock lopp fram och högg svinet i sidan med sin jaktkniv.
NÄSTA RÄTT var helstekt kalv.
Trimalchios hustru tog av sina armringar av guld och sina övriga smycken.
Norge har kvar de låga priserna, vilket har lett till en omfattande rissmuggling till Sverige.
Att skänka bort riset kan vara mer till skada än nytta.
Men det är först nu olika intressen och föreningar lyckats enas kring några specifika mål.
Liksom den kommunala servicen med bland annat räddningstjänst, skola och äldreomsorg.
- Turismen är en möjlighet.
Dessutom har en fast förbindelse mellan Nordkoster och Sydkoster diskuterats - en fråga som länge varit infekterad.
- Kosterborna kommer att nu få en större tyngd gentemot myndigheter.
etanolbussarna börjar rulla genom stan med italienskt vin i tankarna.
När de första
.
Den årliga merkostnaden för etanoldriften beräknas till
- Vi kom fram till att etanol visserligen inte var billigast men bäst ur miljösynpunkt.
Nu blir det lite lättare att andas i Halmstad.
Hushållen däremot förses med energi från en
abonnenterna i Hjälmared - Röhult få sin el via en jordkabel från Vattenverket.
När han ställer ut på hemmaplan igen har han valt scoutgården i Gråbo som inramning för sina verk.
Men Kurt Petterson, scoutprofil och gammal vän i Gråbo, lyckades övertala honom.
Här finns såväl surrealistiska som naturalistiska motiv.
Ortens livaktiga scoutkår får också draghjälp i sin verksamhet.
LEIF ÅKERSTRÖM Ett glädjeskutt för skolan Kabaré hjälpte Rävlanda-eleverna att trivas bättre Skolan reste sig och kom igen, för att använda personalens egna ord.
Rävlandaskolan hade haft problem under ett par år i början av 90-talet.
- Kraven blir bara högre och högre.
Alla väntade på den stora dagen.
Positiva förebilder, som äldre kamrater att snacka med.
De utvecklas oerhört.
Inlandsbron måste repareras eller ersättas snabbare än beräknat.
år sedan enkelriktades bron för att undvika för stor belastning.
- Det blir dubbelt så dyrt som en klaff.
Enligt Christian Thomsen tar det
Bild:
Nu är det upp till
ÖB anar hot vid horisonten STOCKHOLM:
- Det är beklagligt, säger han.
punkter strider försvarsbeslutet mot Owe Wiktorins egen övertygelse.
Några exempel:
Men sedan har vi helt naturligt olika uppfattningar i sakfrågor.
Antalet helikoptrar är mer en teknisk fråga.
israelerna på Västbanken har gett den israeliska bosättarrörelsen ett politiskt stöd den inte har känt på länge.
den gynnade ställning de hade under tidigare likudregeringar fram till
Jag hoppas att vi inte behöver tillgripa dem, förklarade han.
Säkerhetsrådet har genomfört en rad provomröstningar de senaste dagarna om flera afrikanska kandidater.
Men efter en knapp veckas ställningskrig höll Afrika på att gå miste om en generalsekreterare från den egna kontinenten.
Hans brytning hänger samman med att han lärt sig franska i Genève.
Hans hustru Nane Lagergren är systerdotter till Raoul Wallenberg.
Unionen ger både styrka och frihet, lovar finansministrarna.
- Det betyder att vi har en pakt för en stark ekonomisk politik och en sysselsättningspolitik, tolkar Erik Åsbrink.
Om ett land drabbas av en kraftig lågkonjunktur så att tillväxten blir negativ, kan det slippa undan böter, trots att underskottet är högre än
procent blir landet nästan automatiskt uppfört på svarta listan.
valörer - från
En av de första EU-medborgare som fick se de nya sedlarna var finansminister Erik Åsbrink.
Kruxet var att hitta symboler som accepteras av allmänheten, men där motiven inte kommer från något av de
Lamfalussys monetära institut i Frankfurt har tänkt till ordentligt.
år vet man det exakta värdet mot kronan.
timmars debatt.
Anders Björck menade att majoritets påstående att det inte finns något påtagligt militärt hot mot Sverige är ett önsketänkande.
armébrigader i
basbataljoner.
i Linköping och NB
·Arméfördelningarna i Skövde, Linköping och Östersund.
Storaffären under luppen Handelsbanken kan få sänkt betyg av Standard & Poor STOCKHOLM:
Kreditvärderingsföretaget Standard & Poor satte i går Handelsbanken på sin granskningslista.
Kopplingen av banken och bolåneinstitutet ger honom en så betydande kundstock att arbeta med att affären kan vara värd sitt pris.
I ett europeiskt perspektiv är konkurrensen mycket olika beroende på vilket land man studerar.
till
Resultatet blir
De senaste dagarna har till exempel ICA fått utstå skarp kritik från ICA-handlare i Västsverige som i protest handlat hos konkurrerande lågprisbutiker i stället för hos den egna ICA-grossisten.
Skillnaderna blir orimliga när det blir för stora rabatter, säger Sven-Göte Gustafsson som tror att leverantörerna kommer att gå med på ICA:s krav.
artiklar.
Leverantören premierar större köp.
miljarder " Volvo Lastvagnar bör tjäna minst
kvartal redovisades en vinst på
I de närmaste årens strategi ingår också en ökad satsning på Asien, där Volvo var största importmärke under
serviceverkstäder i Japan och under
Konferensens verkliga resultat gäller dock avtalet om avskaffade tullar på IT-produkter.
miljarder kronor.
andra länder som tillsammans står för
Ministrarna enades efter flera månaders dispyter mellan Nord och Syd dessutom om att inrätta arbetsgrupper som ska skapa regler för investeringar, konkurrens och offentlig upphandling.
En knarkskandal skakar finländsk ishockey.
Nyheten slog ned som en bomb i Finland i går.
Vi måste stödja honom och har anlitat experthjälp.
Lindströms " Lejon " vann enkelt mot tröttkörda svenskar.
Kronor - skapade en del bra chanser.
Den matchen spelas i Åbo och med tanke på förutsättningarna är Finland storfavorit även där.
Knud Mönster i Skive på Jylland är en av dom som gärna åker till Åby och tävlar.
- Vi har
Det är cirka
måste en häst vinna minst
Undantaget när stortränare som Steen Juul och Axel Jacobsen kommit med sina allra bästa hästar.
Nu finns
Det är alltid roligt att få visa upp bra hästar även om jag hellre ser norska gäster.
kr i förstapris.

kr
kr Piccolo Diavolo Mårten Störup
Vaks Hastrup Örjan Kihlström
- Vaness Molar Bo Falsig
kr November
kr
-
kr Sleipner Flemming Jensen
Apollo Knud Mönster
Därför får han inte köra travlopp efter det att Jarl Kulle läst nyårsdikten på Skansen vid tolvslaget den 31 december.
år gammal vill Gustafsson inget annat än att fortsätta; han vill driva sin egen rörelse vidare, på sin egen gård utanför Malmö.
Jag har velat fråga honom om STC:s motiv till att inte ge Per-Olof Gustafsson dispens.

Är förhållandet mellan klubb och spelare verkligen att likställa med arbetsgivare och arbetstagare?
Tufft önskemotstånd för Frölunda Västra Frölunda HC lottades emot svårast tänkbara motstånd, finska Jokerit, i europaligans kvartsfinal.
- Tittar du på deras trupp, namn för namn, så är den förstås bättre än vår.
Målvakten Ari Sulander, försvararna Mika Strömberg och Waltteri Immonen, samt anfallarna Petri Varis, Juha Lind och Antti Törmänen ( i fjol rumskompis med Daniel Alfredsson i Ottawa Senators ).
Den eldiga, tjeckiska humörmänniskan Otakar Janecky skadade nyligen knät.
SVÅRASTE PROGRAMMET Om Frölunda skulle avancera till " Final Four ", som europaligans slutspel kallas, innebär det
Färjestad ( b ),
Malmö ( b ).
danmark Lilla Helen har ännu inte gjort
.
på
Simningens kortbane-EM i Rostock kunde inte börjat bättre för svensk del.
m bröst.
år och som bäst tagit SM-guld på
Om Patrik har tränat och tävlat i
16-åriga debutanter i Malin Svanström och Nelly Jörgensen på slutsträckorna eftersom Louise Karlsson tackat nej på grund av sjukdom.
år ung när Håker tog Nordens första cupseger
Håker har sedan
Från " omöjliga " utgångslägen, startnummer
för besväret - eller lika mycket som för varje handskakning med rika japaner under dagens reklamjobb i Nippon?
Ingemar Stenmark.
Slalom:
Och sedan följde ytterligare
, då Gustav Thöni besegrade Stenmark i den direkt avgörande finalen om Världscupen, var på väg att bli skidhistoriens största skandal.
Han har varit med så länge, att till och med jag har slagit honom, skrattade Olle.
*** FARTEN DÖDAR:
år.
I en iskall TV-hytt satt Janne Svanlund och jag och lät de berömmande kommentarerna bli alltmer lyriska, för varje port Ingemar passerade - " en vacker vintertavla med en alpin mästare i det absolut perfekta storslalomåket ".
anlände GP:s utsända medarbetare till Madonna di Campiglio starkt försenade.
år tidigare...
.
Gros blev efter karriären borgmästare (!) hemma i Sauze d' Oulx, jobbar i dag som uppskattad TV- kommentator.
år gammal bjöd Österrikes folkhjälte ( olympiamästare
Erik Håker var länge " alpvärldens bästa enmanslandslag ", en alltid leende och glatt garvande gutt - med ett för norrmän osedvanligt gott rykte bland svenska sportjournalister.
De vinner och vinner - men har de, med undantag av Atle Skårdal, ens hälften så roligt som Håker?
timmar lång bussresa med Greyhound - på eftermiddagen före tävlingen.
När Stenmark slutade
ULF STENBERG VAL d' ISERE ULF STENBERG har bevakat
När Bengt Kjellin tog den här " Dags för Stig Strand-bilden " så slog Stig till.
l Ingemar och följeslagaren Olle Rolén.
Skidförbundets årsmöte,
Rör ner rågmjöl och rågsikt i omgångar.
Pensla bröden med lite olja, så går de lätt att dela efter gräddningen.
dl vetemjöl
olja, varmt vatten ROXY MUSIC, VAX & TEXT ... allt får plats i Dag Perrins konst Vadå?
Sten A Olsson försäkrar att han är genuint konstintresserad.
Färgen intresserar honom och landskap - inte bara serier.
Orden och bokstäverna utgör en viktigt del av målningarna.
Och på socklar står glada välfriserade figurer med förvånade ögon och ögonbryn och ser lika hemtama ut som den lila brödrosten i gjuten vax.
De står sammankrokade och med sänkta huvuden.
Läsningen blir en sorts planlös fortbildning, men bristen på mål är ju i sig tilltalande.
Jeff Werner skriver intressant och precist om Chaim Soutines stilleben med sillar på tallrikar.
Det är lockande att se Caravaggio som en barockens Mapplethorpe ( säkert kände Mapplethorpe sig som en Caravaggio i New York ) om inte parallellen haltade rent kvalitativt.
Där avbildar han sig själv i Goliats avhuggna huvud - som levande och förfärad, människa och odjur på samma gång.
Ange.
Dessa kvinnor etiketterades i början av seklet som sjuka; tbc-smittad, hysterisk, erotisk.
Utställningen är nedskruvad och betraktaren måste gå nära för att se, så nära att man också ser sig själv.
Den släta plåten framhäver färgen som materia, ingen dukgräng bryter ljuset utan rollern eller penseln skapar ensamma de spår av arbete som syns.
Bild:
Moderna Dansteatern har med åren i sig blivit ett kraftcentrum, mycket tack vare den konstnärliga ledaren, koreografen Margaretha Åsberg - numera även koreografiprofessor.
Åsberg skapar både skulpturala former och rörligt liv och har ett säkert förhållande till scenrummet.
Per Jonssons solo Neptuni snedhet är dock prima vara.
Hur jag ska tolka Örjan Anderssons Redundance - om
Virpi Pahkinen, Cristina Caprioli, Philippe Blanchard, Staffan Eek, Örjan Andersson, Susanne Jaresand, Anne Külper, Per Jonsson, Margaretha Åsberg, Björn Elisson, Carina Reich, Bogdan Szyber, Lena Josefsson, Birgitta Egerbladh Bild:
Det gäller att komma till rätta med den okunskap eller mytbildning som rädslan till stor del grundar sig på och samtidigt vara öppen för att man inte kan avfärda alla farhågor med statistiska uttryck.
Om man, efter att ha inhämtat ett brett spektrum av fakta, vill alternativt inte vill, ställa sig bakom en fortsatt kärnkraftsanvändning, så är allt i sin ordning.
Vad gäller energifrågan som sådan kan den knappast avhandlas enkelt i en skrift.
om kulturen Ett öppet samtal i besparingstider Vivi-Ann Nilsson läser Ove Allansson och Pablo Neruda när hon hinner.
Vivianne har det övergripande ansvaret för kulturtänkandet, står för kulturpolitiken.
Då är kulturen ett väldigt viktigt medel för att motverka segregation och något som kan användas i tidigt förebyggande insatser.
Samtidigt har vi skrivit i budgeten att musikskolan är väsentlig och påbörjat en diskussion om hur vi ska kunna värna den.
sekunder.
Är det möjligt att till exempel politiskt styra operan kvalitetsmässigt?
Vi har varit sämre på att följa själva verksamheten, något vi måste försöka prioritera.
Skolteatern har råkat i kris bland annat genom det nya läraravtalet.
Vi talar om kunskapssamhället och då är ju lärarna den allra viktigaste resursen.
VAN:
Men framför allt är jag musikintresserad.
Läst vårt kulturpolitiska program rakt igenom och så har jag bett Kerstin ( Alnebratt ) att få aktuell litteratur över jul och nyår.
VAN:
Vi måste se till helheten.
Det är naturligt att näringslivet går in, kulturen är ju positiv för företagen.
Ove Allanssons Överrocken.
.

Senast sedda film:
Rockkonsert:
SYLVIA HOPEN
En ansökan som skickades från Dag Hallbergs egen fax så sent som i måndags.
Kommer anlita dirigenter och regissörer utifrån En viktig del i projektet är att eleverna får lära känna ett operahus inifrån.
Om projektet ska kunna starta i januari
kom till Scandinavium i går kväll.
Det gjorde den bara delvis.
I ett vackert nummer skapad han ett sound, som fick mig att tänka på Miles Davis.
Gosskörer och tenorer som sjunger Stilla Natt?
Inget för alternativjulen.
( HBSG ) Den här bohuslänska ensemb-len håller den gamla traditionen vid liv och sjunger och spelar ramsor och sånger som hör julen till, alla med gamla anor.
( UJ ) THE JINGLE CATS Meowy Christmas ( Hollywood Dreams ) Samplade kattungar.
( UJ ) GÖTEBORGS DOMKYRKAS GOSSKÖR Dagen är kommen Simon Phipps dir, Olle Persson baryton, Magnus Kjellson orgel.
Jussi Björling sjunger rysaren O Helga natt (
Ambitiöst texthäfte gör upplevelsen så mycket mer spännande.
och -77.
låtar innan Svenningsson och bandet växlade tempo från fullt påställ till lite lugn, och det behövdes.
Smakfullt, men framförallt ett prov på vilka röstresurser som den unga Dilba äger.
Jag vaknade till liv för
Det betyder mycket för mig att få uppträda i morgon också.
Nåt som du kanske ska jobba med i
De får helt och hållet lita på sina egna intuitioner, utan att få någon som helst respons på sitt arbete.
Om då en larmrapport dyker ned på expeditionen måste studierektorn ( eller någon annan objektiv person med pondus ) ut i klassrummen och själva vara med på undervisningen för att antingen bekräfta eller förkasta klagomålen.
Dagen till ära har Jonas Franksson kryckor.
Han satt och tänkte medan de andra barnen lekte.
Sedan flyttade han till Göteborg och samhällsprogrammet.
Möts du ofta av fördomar?
- Rörelsehindrade ställer så många funderingar.
I offentliga sammanhang kan jag känna mig obekväm, så synlig.
De tycker bara att det är kul.
I kollektiv, Klippan.
Han är skådespelaren som drömmer om att bli regissör och ser CP-skadade Lars Mullback som ett bevis på att det går.
Slavek är lång och tanig och liknar väl egentligen min bild av hur en tjeck ser ut ganska väl.
Jag bodde där i
Alla år vi stått utanför, tänk så mycket erfarenheter som låsts på båda sidor.
Att äntligen få tillhöra " Europa ".
Ser du det så är det väl inte många som kan göra nånting åt nånting.
.
Uttagningen i Sverige sker en gång om året av den svenska nationalkommittén.
EUP har nämligen en " dress code ", en regel som säger att kommer du i nåt annat än kostym, slips eller dräkt är det bara att gå hem och byta.
europeiska länder för att tala om för beslutsfattarna hur de egentligen vill ha det.
Vi fick runt en vecka - själva.
Kanske rent av president.
.
Tolv-tretton år kanske.
Jag sa inget.
Får ingen.
Inte minst av skolelever, fördomsfulla, renrakade ynglingar och tjänstemän på invandrarverket med makt över tusentals människoöden.
Kom till Sverige med sin dotter för
Gränsen är en gastkramande och skickligt uppbyggd historia om tragedi, brist på människovärdig behandling och samhällets oförmåga att förstå.
Tyckte inte att historien var tillräckligt intressant.
I dag, i välfärdslandet Sverige, tar förtvivlade människor sitt liv när de hotas av utvisning, tänder eld på sig själva för att rädda familjen, barn och vuxna skickas iväg till en osäker framtid.
Blodig deckarserie med komiskt bett Polisen Frank Kohanek får problem både med maffia och vampyrer i nya dramaserien Vampyrernas hemlighet.
The Masquerade, dels på ett i USA populärt rollspel.
Tråkcendré.
Att frisören som klippte mig påstår att man kan variera kort hår minst lika mycket som långt hjälper inte; nu skall jag spara tillbaka en page.
Visst litade jag för det mesta på mamma, men jag trodde ändå att just när det gällde mitt hår så skulle hon utsätta mig för en komplott.
Lars-Åke Wilhelmsson har designat tusentals teaterkostymer genom årens lopp.
sömmerskor och en skräddare har händerna fulla med att sy ett par
- Jag tog mammas gamla 60-talsgardiner och fixade både buggkjolar och flådiga ballroomklänningar med släp.
Han kan sträcka sig till en exklusiv Paul Smith-kostym vid festliga tillfällen.
) Alexander Bard/Lina Perned
Och i Bosnien har folk vant sig vid att se honom som någon med makt över deras liv.
ville de veta.
Bildt är angelägen om att ha resultat att visa upp.
vakter.
Srebrenica föll bara någon månad efter att han tillträdde som EU-medlare och fortfarande saknas tiotusentals män därifrån.
- Dayton kom att handla mycket om kartan, för mycket om kartan.
fred i Europa genom en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i EU.
stora vakter i slips och grå överrock.
I FREDENS TID - men Bildts fred tar tid " Kriget är ett jobb, bara ett jobb " Han är spänd som en fiolsträng när han kommer in i rummet.
Han säger okej, ska ni ha en intervju eller inte, för annars går jag härifrån, jag har stämt träff med en tjej och jag kan lika gärna gå dit och vänta på henne.
Fast det gav han upp snart.
Fronten hade flyttat på sig och de trodde att det var fienden de sköt på.
Inte för att livet i Sarajevo var så svårt, utan för att hon inte stod ut med att inte förstå honom, att inte kunna nå fram till honom när han kom hem efter några dygn vid fronten.
I nästa stund plockar han fram en Christian Dior-kostym ur garderoben.
Det är den allra största sanningen.
Då och då tittar de upp, skrattar.
De har sett en film i skolan.
exemplar.
Dagens bok kommer att bli en liten minor classic i sin genre.
Så genialiskt!
Ångest!

som ovan ) Antal veckor det tog att sminka Lady Di innan hon ansågs färdig för Madame Tussaud's vaxkabinett:
TT ) Centimeter i sekunden som en vanlig husspindel kan springa hemma på ditt plana vardagsrumsgolv:
( Källa:

Hon kan kalla sig Sveriges bästa kallskänka och landets bästa kvinnliga kock och har varit finalist i par-SM
och stannade där av och till i
Ett bröd med doft av Italien.
liter vetemjöl special
Låt jäsa på plåt ytterligare
pkt philadelphia cream cheese

dl färska örter ( t ex dill, gräslök, basilika, timjan,
Smaka av med salt och peppar.
g inlagda sillfiléer Lag:
Skär sillfiléerna i centimeterstora bitar.

grader cirka
kokta rödbetor
Skiva äpple och rödlök samt smula getosten.
dl honung
dl rårörsocker eller strösocker

Apelsin- och honungsglasyr till julskinkan Laga skinkan som ni brukar göra.
Red resterande glasyr och pensla på skinkan.
ägg
grader till innertemperatur
dl matolja
pressad vitlöksklyfta
g blandfärs
dl porter Finhacka löken och stek mjuk i smöret.
dl färska örter
grader i innertemperatur.
dl vispgrädde Skala och kärna ur dadlarna.
dl hasselnötter
grader.
liter färskpressad mandarinjuice
dl mjölk
Låt brylén vila kallt över natten för bästa resultat.
g paranötter
Häll massan i en form,
Den är inte svår att få tag på, säljs i bland annat järnaffärer, och är inte dyr i inköp.
Dra kastrullen åt sidan.
Knäckäpplen Vackrare godis är glansiga knäckäpplen är svårt att tänka sig.
Färga eventuellt.
grader.
Låt vila minst
dl vetemjöl
grader.
Pudra med kakao innan den skärs i kuber.
Överst fikonmarshmallows och brownies.
Bryggerierna har slagit alla tidigare rekord, i butikerna står folk- och lättölsvarianterna av julölet i väldiga pyramider och på Systembolaget saluförs inte mindre än
Något bryggeri i Kungsbacka blev det dock inte - och hur det gick för bryggeriet i Alingsås det vet vi - men i Falkenberg såg Bryggeriet Falken dagens ljus i maj
Och jag tycker att skillnaden är rasande stor.
Ett gott julöl producerar Gamlestaden i Göteborg som sänkt alkoholstyrkan i ölet i år med en procent, till

En flaska billigt mousserande vin blandas med
Det är inte bara malört som ingår i detta fluidum.
Sen är det tid att lägga dem på brännvin.
Text:
Utifrån ser hotellet inte så märkvärdigt ut.
Vad detta betyder i klartext är dock inte alltid så lätt att reda ut.
Dessa tolkningar är gåtfulla, men man kan utgå ifrån att de alltid har sina speciella motiv.
för enrumssviterna och
Sova kan man ju faktiskt göra på enklare ställen.

Av Dickens rysare med lyckligt slut om den sataniske Scrooge som i jultid får möta sitt förflutna, och sin framtid, har det nu blivit en mysmusikal.
män och hur långt den kan tänjas.
ess i rollerna:
Exempelvis Elinor, den seriösa forskaren som inte vill arbeta med kortsiktiga lösningar...
Armstrong minns vi i Sverige som den elake Squeers i TV-serien Nicholas Nickleby.
Ändå är det ett ömsint och roligt porträtt som Lynn Redgrave ger av sin store far.
Det gäller för teaterns folk att lära sig hantera Shakespeares scen.
FRÄN SATIR.
" Kungen är fallen ".
Mycket dramatik för ögat som till exempel Stockholms blodbad, franska revolutionen, Kleopatras död och Wasas förlisning.
Packat Kackerlackan Snipigt och stressande bemötande hos Ving Nyligen ringde jag ett antal resebyråer i Göteborg för att få hjälp att boka en resa till Gran Canaria under våren.
Är en resa för
Här finns vandringsstigar, möjligheter till bad och fiske, boule, golf och paddling.
Stanna gärna till vid ridskolans stall och ta en titt på de vackra hästarna.
Granen som är hela
arbetsdagar att sätta ihop trädet, som pryder Queen Victoria shopping center i centrala Sydney.
Luften mellan bollarna fungerar enligt konstruktören som skydd för resenären, när bollen rullar iväg.
På Rooseveltsjukhuset pågår en födelsedagsfest bland personalen.
I stället följer hon med ner i likkällaren.
Med ett tydligt knäpp går dörren till bårhuset i lås.
För att hålla värmen går Elisabeth från bår till bår och ber en bön för var och en av de döda.
Hon tar av sig sin varma sjuksköterskeuniform, täcker över " den döde " och kämpar timme efter timme.
Vatikanen, oktober
" relatores ".
Vad har du speciellt fastnat för?
Så här mitt på förmiddagen är det lilla samhället nästan folktomt.
Hon var väl helgon?
föds Maria Elisabeth, ett av familjens
Men redan
" Käre Fader i himlen, visa mig vilken som är den rätta hjorden, den som du vill att vi alla skall tillhöra.
Senare skrev hon:
år gammal drabbas hon av det svåra magsår som kommer att plåga henne resten av livet.
Men hon vill bli någonting och i Amerika finns möjligheter för en fattig flicka från Sverige.
Förvånad konstaterar hon:
De bjuder Elisabeth på en Europaresa och i Bryssel inträffar nästa vision.
Utan tvekan offrade jag mitt liv, min vilja för att följa honom på korsets väg ".
Hon står rakt upp i vagnen och stirrar åt ett annat håll:
Från och med nu är Elisabeth som besatt av tanken att hon måste återvända till Birgittas hus i Rom för att där tjäna Kristus.
Hon får visserligen tillstånd att bära den birgittinska klosterdräkten, men hon är den enda Birgittasystern i hela Rom.
Andra delen var att från Rom återföra Birgittasystrarna till Sverige, vilket hade sina legala komplikationer.
Hon är svårt sjuk, ligger till sängs och förlorar greppet över sitt verk.
Först
Även perioden med tillsatt förvaltare i klostret har kastat en skugga över moder Elisabeth:
En skylt upplyser om att här föddes Elisabeth Hesselblad.
Han har prytt nischen med ett kors, en ängel och några blommor.
Lantbrevbäraren far förbi.

) Om teologkommissionen ger klartecken överlämnas utredningen till kardinalskollegiet som prövar trovärdigheten en gång till.
) Inträffar sådana under samlas vittnesmålen och blir föremål för en ny detaljerad undersökning som måste passera hela utredningsapparaten en gång till.
Maria Elisabeth Hesselblad föds på pingstafton i Fåglavik nära Herrljunga i Västergötland.
:
Första resan till Rom.
Elisabeth Hesselblads " svenska gren " av Birgittinerorden godkänns av påven Pius X.

Moder Elisabeth dör.
i Mexiko,
- Då stod intresset för textilkonst på topp, menar Elsa Agelii och kopplar ihop det med att kvinnorörelsen också var stark då.
avslutade hon sina textila studier här.
I dag ett högst livaktigt nätverk som bara växer.
Broderi i traditionell mening har hon aldrig sysslat med.
- Det finns så många idéer att hämta i dem.
Riktigt hur den ska se ut vet hon inte.
Sören Håkanlind Textilkonst.
Den som satt närmast fläkten klagade inte.
Som på många andra av dagens krogar står en liten bytta med härligt gott aromsmör på bordet.
Löjrom är alltid löjrom.
Nöjd blev också den som fastnat för lammkotlett (
Konsistensen mildrades inte nämnvärt efter en stund i rumsvärme.
B

En lustfylld miljö för ögat; stolar i rader upphängda längs det höga taket och fullt med gamla möbler.
På så vis blir ingen möbel den andra lik.
Men de flesta gamla möbler är ofta målade ett flertal gånger i lager på lager med kompakta olje- och plastfärger.
Dagar får en röd grund eftersom den ska lysa igenom det grå och synas i den färdigmålade möbeln.
Det är också viktigt att blanda tillräckligt med färg.
Det ska ju se ut som naturlig smuts.
lager.
Det finns inte bara ett sätt att laga potatis.
Den medeltida listan över de
Man kan krasst säga att förnuftet som tyglar passionerna är ett överlevnadsvärde, desto mer som vi numera har instrument till förfogande som skiljer handling och konsekvenser och kan sätta naturliga instinkter ur spel.
Åldringsvård?
Stabilitetspakten om EMU får rättslig utformning och blir bindande för EMU-länderna.
Mötets värd, Irlands premiärminister John Bruton, sade att statscheferna beslutat " accelerera " förhandlingarna om regeringskonferensen.
Opinionsmätningarna ser synnerligen dystra ut för regeringen Major, som för övrigt förlorade ett fyllnadsval i förrgår och därmed blev en minoritetsregering.
Att regeringscheferna kommer överens är nog bra, men för att EU ska lyckas måste också EU-medborgarna vara positiva till vad organisationen sysslar med.
Å ena sidan kan fler fackförbund göra som Handels och centralisera fackets makt över lagen om anställningskydd, LAS.
Det är samma slags motsättning som finns mellan en stadsdelsnämnd och kommunstyrelsen, mellan en kommun och riksdagen, mellan lokalt och centralt.
Stingslig fransk nationalism, inte minst när det gäller språket, är inget nytt i internationella sammanhang.
som, i likhet med Javier Perez de Cuellar, hämtas inifrån FN-organisationen.
Det var blott en liten söt mus.
Göran Perssons lust på sötsaker blev ju bekant när en fotograf avslöjade honom i färd med att stoppa i sig godis i smyg i en godisbutik.
Förvånade valutaexperter såg henne likt en croupier sopa till sig en rejäl hög av chokladvalutan och stoppa ned den i handväskan.
Det är snarare regel i den politiska världen.
Snål godisälskare.
exemplar.
Han har gjort sig känd som en kontroversiell fritänkare.
Det första var sannolikt av större nationell betydelse än det sistnämnda.
Genom åren har tidningen visat strålande resultat.
Sköter vi oss släpper våra läsare aldrig sin lokaltidning.
Dessutom måste jag erkänna att det skall bli väldigt roligt att vara med om ännu ett " äventyr i tidningarnas värld ".
Så mycket som möjligt ska avgöras nära människors vardag
Det räcker med riksdag och kommunfullmäktige.
Samverkan över kommungränser kommer att bli allt vanligare.
Dessa förbund är förvisso formellt demokratiskt utsedda av de olika fullmäktigeförsamlingarna.
Det är till exempel orimligt att hänvisa till Vägverket och Adelshonpaketet när det gäller vägfrågor.
När det gäller ansvarsområden för det nya regionfullmäktige så handlar det förstås om de traditionella landstingsfrågorna.
Carina Åström Göteborg Claes-Göran Borg Skaraborg, båda ordinarie ( v ) i Västra Götalandsstyrelsen Gunbritt Johansson Älvsborg Dan Gahnström Bohuslän, båda ersättare ( v ) i Västra Götalandsstyrelsen Aluminium oskadlig metall Jag vill kommentera Bengt Anderssons insändare den 1 december under rubriken Farligt belasta naturen med mera aluminium.
cm i svensk tomtmark är cirka
Däremot skulle åtgärder för att minska försurningen ge god verkan.
LAGE KNUTSSON Civilingenjör Myndighetsbeslut måste kunna överklagas Lennart Jonasson, direktör i Kommunförbundet, försvarar förslaget att slopa möjligheterna att överklaga kommunala myndigheters beslut i socialtjänstfrågor.
Den är för dyr, sägs det.
Begär alltid nota!
Gynna dem som är seriösa, så bidrar du till ett friskare samhälle och förhoppningsvis också en bibehållen offentlig sektor.
bilar in i varandra i en backe.
som går till Gråbo kunde inte åka in till Stenared.
Småvägar behöver inte röjas förrän inom
Ni som läser detta har facit i hand:
Nu satsar Pfizer på att få Aricept godkänt även i Europa.
Ett dygn på ett sjukhem kostar i snitt
Nu är det inne att vara " kålrot " igen LONDON:
Det skall mycket till Sverige är alltså inne igen och det skall mycket till innan britterna erkänner en sådan sak.
Bland idrottsstjärnor under åren är det den allvarlige Björn Borg - omväxlande kallad Ice-Borg och Ice-Bjorn - som är den riktigt store svensken.
Moderna, frigjorda, jämställda, duktiga, sexiga Sverige är alltså ett land i tiden enligt Londons mest kräsna trendmakare.
GLAB-cheferna fick
tjänstemän och
:e vice ordförande i Bohustrafikens styrelse, hade några månader tidigare skrivit ett brev till Walter Raffo där han bad om att få göra privata affärer med Prodata.
Expressbussar med luftkonditionering, fällbara säten, tidningar och radio höjde bussresandets status.
Rune Thorén uppger att han gav de
Enligt lagman Thorsten Cars, Sveriges främste expert på mutlagstiftningen, räcker det inte med ett godkännande från arbetsgivare för att en anställd med inköpsansvar på kommunalt bolag ska ha rätt att få personlig ersättning från en leverantör.
miljoner kronor från Prodata.
Det gjorde CPT Nordic AB i Nässjö som var agent för Prodata.
Detta framgår av kontraktet mellan Prodata och Emperor.
Utredarna ville dock inte ta del av den, enligt Boberg.
- Anders Boberg satt i redaktionskommittén, säger förre chefredaktören Maria Oldegård.
- Vi fungerade som " promotare " av det här systemet och det gjorde vi aldrig i Prodatas namn, säger Boberg.
- Om vi vetat då vad vi vet nu om provisioner så hade vi nog varit mer ifrågasättande, säger trafiknämndens ordförande Leif Blomqvist ( s ), som är ordförande även i GLAB:s styrelse.
*** Målet är ett enhetligt system Prodatas elektroniska biljettsystem med magnetkort finns på bussar, spårvagnar, tåg och båtar i Göteborg, Bohuslän och delar av Älvsborg län och Hallands län.
Här ses Bohustrafikens styrelseordförande Lennart Johansson med hjälm, tillsammans med marknadschefen Tommy Edh ( i mitten ) och ekonomichefen Anders Boberg.
Från vänster VD:n Lennart Olsson, ekonomichefen Anders Boberg och marknadschefen Tommy Edh.
februari, ställer chefsåklagaren en rad frågor som han vill att polisinspektör Lans ska ta fram svaren på.
I övrigt gjordes ingen utredning och inget förhör för att få svar på frågorna.
Slutsaten i rapporten är att GLAB-cheferna fått ersättning för utfört arbete i godkänd bisyssla.
GLAB-affären Pengar användes privat Inköp av damkläder rubricerades som " konferensutrustning " Inköp av gräsklippare och TV.
I Lennart Olssons familjebolag Morlanda AB gjordes under åren
Här gjordes också, enligt polisens ekonom Tommy Anderson, stora kontantuttag.
Enligt polisens ekonom Tommy Anderson saknas dock underlag även i aktiebolagets redovisning.

Advokat Dittmer har inte velat ge GP någon kommentar.
En titt i hans testamente visar att vår stad fanns kvar i hans tankar.
Felix Neubergh var en ytterst fascinerande personlighet, dessvärre fick jag aldrig tillfälle att träffa honom personligen, berättar Kerstin Engström.
Till minne av hans
Hans mångårige läkare får ärva drygt
Ytterligare en halv miljon kronor går till handikappade och
" Vilket betyder att han vill att en del av medlen ska användas till födelsedagskalas i form av ett riktigt bra kaffekalas för alla som bor och jobbar på hemmet.
grabbar från västra Göteborg tjuvstartade vintern redan i går vid lunchtid.
) hade haft kul i snö långt före alla andra i går.
.
- Nu åker jag bara snowboard.
försigkomna fantaster lär få sällskap i sin egenbyggda backe.
Personalen har fört luktproblemet till högsta instans och ser fram mot en snar lösning.
Som en följd ändrades till exempel temperaturen i behandlingsrummen, som blev " svinkalla ".
kronor, som skall installeras " vilken dag som helst ".
Torkel Hagström, fil dr, och museiintendent på Naturhistoriska museet.
I vårt klimat måste den vara inomhus på vintern och ha en bassäng där också.
I Askim var kostnaden
SDN kostade på sin barnomsorg mer än vad som tilldelats dem:
tilldelade pengar är avsevärt mycket större än vad som faktiskt används till barnomsorgen.
SDN Centrum kan tack vare detta hålla ett eget kapital på omkring
elever per lärare.
I Frölunda ligger elevantalet oförändrat.
på Styrsö och i Älvsborg ligger kostnaden per invånare och år på
fler ogifta föräldrar i Torslanda.
Beloppet som delas ut för dessa når inte upp till de faktiska kostnaderna.
kronor, en pensionär över
år med utländsk bakgrund " à
- Av utredningstekniska skäl vill vi inte avslöja det.
Men helt klart var branden anlagd.
- Vi har inte lyckats nå den personen.
Enligt vad polisen kommit fram till skall han varit klädd i blå byxor, blå jacka med rött foder, en stickad pullover och skjorta.

- Nej, det beror på hur och när polisen mäter.
Nu tycks den utvecklingen ha stannat av, men de grövsta våldsbrotten, mord och dråp, ökar dock.
Brottsutvecklingen i siffror Dessa brott ökar procentuellt i länet:
·Bilstölder med
som tände de
Han fyller
- Det är ju den nya trenden att man skall visa upp kommunens grejer, sa dykledaren Olle Berglund.
.
LASSE ANDRÉE
Det finns flera bra områden där företaget kan bygga ut och expandera.
Man har heller ald-rig seriöst undersökt andra alternativ.
Vi räknar med att den går igenom.
miljoner för att projektet ska ros i hamn.
Men de har ingenstans att ta vägen, säger Jonas Karlsson.
Den andra musikföreningen, Högt som Faan, har också ett par lokaler i källaren i samma hus.
Kommunen kan få hyra byggnaden och själva bygga om den.
Sedan återstår det att se om stadens politiker är beredda att skjuta till de pengar som återstår.
.
Börje bestämde sig för att ändra på detta.
och
LARS ALEXI På besök.
ÅSE ANDERSSON
- Redan nu vet vi att hälso- och sjukvårdsnämnden ställer upp med hälften av pengarna.
Fria Ord Lokalt Föräldrar besvikna på politiker Torsdagen
Därefter återstår för oss föräldrar endast
för Ale kommun kunna uppfyllas trots neddragningar inom barnomsorgen?
För andra gången på några år vill ett företag börja krossa berg i en tätbefolkad del av Kungsbacka.
möjliga transportvägar för de tungt lastade bilarna som ska köra från täkten.
Hästar skräms av tunga transporter Tölö och Hede påverkas mest av transporterna från den planerade täkten, eftersom företaget, Kungsbacka Krossprodukter AB, har angett att lastbilarna mestadels ska köras söderut från Barnamossen, förbi Alekärrs ridanläggning och till vägskälet Tölö-Gåsevadsholm.
Därför ska vi göra en grundlig utredning som omfattar både näringspolitik och miljöeffekter.
Inne i den kylslagna hallen dånar Vivaldis kända De
En av alla unga åkare är femåriga Karolina Stomvall.
Förutom Sommaren, framförs naturligtvis även Vivaldis övriga årstider.
Efter Vivaldiprogrammet framträder hon dessutom som uppvisningsåkare.
När räddningstjänsten kom fram var huset, en äldre trävilla, helt övertänt och gick inte att rädda.
Den arbetslöse sexbarnspappan Lennart Nyström får hjälp av facket så att han kan fira jul, trots att a-kassan inte betalas ut förrän
- Pengarna från a-kassan behövs före jul.
- De ska vända sig till sina avdelningar.
Räddningskårer från Borås, Tranemo, Svenljunga och Vegby gick in och förstärkte.
Trots det tog sig ett stort antal nyfikna innanför avspärrningarna.
Boråspolisens tekniker kommer att inleda sin undersökning av brandplatsen på måndag.
Resenärerna på Älvsborgsbanan Uddevalla-Borås kan bli förlorarna när pengarna till infrastrukturen skall fördelas.
Därmed kan den avbrutna upprustningen av Bohusbanan eventuellt fortsätta.
Bengt Rydhed, tf planeringschef på Banverkets västra region, är också oroad för Älvsborgsbanans framtid.
- Älvsborgsbanan har ju på långa sträckor mycket god linjeföring och tåghastigheten skulle kunna ökas till
LASSE STRÖMQVIST
·Kommunen och Minas Vänner delar på kostnaderna förden återstående restaureringen.
miljoner.
år sedan, på beställning av Albert Widesheim på Fågelö.
Samtidigt har
upphävandet av campingens förhandsbesked förra året och upphävandet av bygglovet nu i veckan:
- Enligt vårt förslag tar vi en avgift på
Dessutom kan man köpa större volymer vilket ger lägre priser.
Så kan man sammanfatta Benny Anderssons sagolika karriär från Hep Stars till Kristina.

Fjärde akten kom sedan att bli ett återtåg till folkmusiken, med dragspel och allt, precis så som det en gång börjat i fars och farfars efterföljd.
Bild:
Kittla Elmo lite grand och han börjar fnittra, kittla honom en gång till och han skrattar lite längre och kittla honom en tredje gång och Elmos kropp skakar av skratt.
I dag ryser det av fasa i alla tomtar som vågar kika på en önskelista bara för att finna att det lilla barnet inte bara överst skrivit Tickle-me-Elmo, utan också med omsorg avtecknat monstret för undvikande av missförstånd.
Man behöver inte ha sett filmen för att förstå fenomenet.
The Gift Shop i New York, som hade många Elmo tar inte emot några bud under
Men om det då inte finns någon Kittla-mig-Elmo att dela ut för Tomten, då vet jag inte om videon håller som underhållning för barnen.
Varför lever vi, var frågan som jag tyckte att jag hade fått anledning att ställa.
Jo, uppförde mig som en mogen människa, gjorde jag.
Har ni också märkt att det är något egendomligt med amerikanska tvålskådespelares röstläge, särskilt i de snälla scenerna?
Fördelen med denna metod var att både jag och golvet blev förhållandevis rena.
De är rara på samma vis som små, små barnskor.
Men ljusen i granen har satts dit av anhöriga till människor som dött, på grund av narkotikamissbruk.
Tänk om EU kan sätta stopp för narkotikahandlare och andra som förstör och dödar, säger Mary Hopper innan hon far hem till sin Dublinförort, där polisen för flera år sedan gav upp hoppet om att kunna komma till rätta med våldet och narkotikamissbruket.
- Vi har att göra med historiens mest välorganiserade kriminalitet.
Helmut Kohl är otålig.
Det Europol som börjar växa fram inom EU, ser Kohl som en papperstiger.
Fram till dess skall EU-länderna förhandla fram ett fördrag som ersätter Maastrichtfördraget.
En nydemokratisk greve i färgglada slipsar genomdrev att en del av löntagarfondernas pengar skulle satsas på små och medelstora företag via investmentbolagen Atle och Bure.
Här samlar Holtback på laboratorier, tvätterier, vårdhem...
Volvo Datas vice VD Ronny Westher tar steget över till Guides koncernledning med ansvar för affärsutveckling.
BRITT-MARIE MATTSSON
- Det är svårt att bedöma sig själv.
Nane och Kofi Annan är ofta i Sverige.
Kofi Annan är de höga FN-tjänstemännens man, de som tillsammans lidit under förre FN-chefen Boutros Boutros-Ghalis styre.
Annan har tidigare varit FN:s budgetchef och USA släpar efter med de obligatoriska avgifterna.
Men Boutros-Ghali såg snabbt de vice som konkurrenter om uppmärksamheten och agerade så att deras inflytande minimerades.
generalsekreterare.
Snart körde
rwandiska flyktingar upp från lägren i nordvästra Tanzania.
rwandier är fortfarande kvar i läger i Kagwera-regionen i nordvästra Tanzania.
miljoner dollar,
FN:s avgående generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali väntas be säkerhetsrådet att upplösa styrkans mandat
Onate Labourde har lett partiet i mindre än ett och ett halvt år.
Oppositionella inom partiet i den delstat hon kommer från har misshandlats av mannar utsända av PRI, sade hon.
Landets framtid är mer oviss än någonsin.
Som en flera kilometer lång tusenfoting gick över
meter och störtande vattenfall.
Vissa städer går bara att nås med flyg och det sägs att det går lättare att ta sig fram på floderna.
Den senaste tidens utveckling i landet har dock fått västmakterna att på nytt uppvakta Mobutu, rädda för det politiska vakuum som skulle uppstå utan honom eftersom det inte finns någon klar politisk efterföljare.
Många provinser, speciellt de rika i söder, bygger upp sin hälsovård och utbildningsverksamhet.
Rwandier varit i majoritet under större delen av 1900-talet i provinsen Kivus norra del, varifrån banyarwanda kommer.
Soldaterna får ingen lön, de rånar befolkningen.
För en vecka sedan vädjade ett 30-tal afrikanska ledare, som deltog i det fransk-afrikanska toppmötet i Ouagadougou, till FN och den afrikanska samarbetsorganisationen OAU att påskynda insättandet av en internationell styrka.
) Huvudstad:
inv/km
resp
män,
Laurent Kabila är politisk ledare för den zairiska rebellstyrkan ADFL, Alliansen av demokratiska krafter för Kongo-zaires befrielse.
Igen.
Ett nederlag, jämfört med vad som stått i slutdokumenten från tidigare toppmöten.
Den skötte finansministrarna nästan helt själv.
Priset för att välta det på ända blir allt högre, säger han.
Med andra ord, blir Åsbrink arbetslös och förlorar riksdagen kontrollen över skatte- och arbetsmarknadspolitiken?
Han har gått upp flera kilon, sedan i mars, då han debuterade på EU:s toppmöte i Turin.
Stabilitetspakten har blivit mycket mer aptitlig ur svensk synpunkt, än vad den var när det första förslaget till kom.
Bild:

fjärdedelars majoritet för ett sådant beslut, säger Eskeland, som är professor i rättsvetenskap.
fjärdedelars majoritet.
Norge blir medlem i en organisation med stora plikter, som att bli EU:s yttergräns, men utan någon rösträtt i den exekutivkommitté som upprättas.
- Norge har formellt behållit sin nationella suveränitet på det området på grund av sitt " utanförskap ".
Det har mer varit " Snygg tröja, den vill jag ha ", " Jag betalar ju ändå inte ", därför spelade det heller ingen roll vad grejen kostar.
Håll med dina föräldrar när dom tycker att något är dyrt, så att dom fattar att du vet vad saker borde kosta.
Månadspeng - på gott och ont.
till
Där får eleverna det lägsta snittet,
Sedan kommer förstås barnbidraget.
kronor.
elever, i åldern
Du ska inte dra in månads/veckopengen bara för att du har bråkat med ditt barn, det finns bättre åtgärder.
Du ska lära dina barn att hushålla med pengarna, varken skämma bort totalt eller snåla maximalt.
Efterfrågan är lägre än väntat.
Enligt samstämmiga källor steg lagren med cirka
Södra gör bedömningen att kurvan vänder i en lagerminskning under i första hand december, men också januari.
- Marko vantrivdes i Saint John, och vi behövde en målgörare.
Vi måste ha in Marko i " Falkens mangel " under en
Men jag hoppas att vi inte skall ha några problem att hitta en tilltalande lösning, summerar Hasse.
Endast en enda Frölundaspelare har haft vetskap om denna transfer, " Jantus " bäste kompis Petteri Nummelin.
Nummer
Tuffa hockeyspelare blir kramgoa nallar och återföreningens glädje går inte att ta fel på.
- Det kändes härligt hela vägen, bättre och bättre ju närmare Göteborg vi kom, ler han.
Sista gången i omklädningsrummet i somras tittade vi bara varandra i ansiktet, Stefan Larsson och jag.
- Nu ska grunden läggas.
Marko Jantunen låter som en PR-man, men han låtsas inte.
Marko kom hem från Calgary i går, vilken härlig förstärkning för Frölunda.
- Vad det nu kan betyda, säger Jesper.
Att han även spelar från start idag är alla italienska experter överens om.
i Champions League.
Därför måste man satsa på idrotten nu, säger bland andra Ulrika Knape-Lindberg, simhoppstränare och OS-medaljör.
I budgetpropositionen i höstas fick idrottsrörelsen sina bidrag decimerade med
Så blir det gärna när en storfavorit är med.
Så är det inte längre även om hon inte sticker iväg som en blixt.
- Hon hade krafter kvar, säger Per-Olof.
- I Prix d' Bourgogne har Lovely Godiva
Ett strålande facit som givit
Men i den avslutande
Det innebär att " Goopen " är uppe i
Erik Adielsson är en stor kusktalang; en i den nya generation.
Lovely Godiva och Peo Pettersson - vinnare i ur och skur - och snö.
hundradelar.
Det är i tuff konkurrens som 18- åringen tar fram sin allra bästa kapacitet, sin mentala styrka och sin fina teknik:
Och har tänts mycket snabbare än vad många trott.
Men hon bet ihop och vann B-finalen och det kändes skönt.
kronor.
I dag simmar Johanna
.

Björnjägarn's Minne och Bergslagsrallyt i
Som blir fler den här gången.
Till våren rattar han i stället en Evolution
.
Janne Brunstedt har köpt en Opel Vectra BTCC fabriksbil i England.
Maskinen är god för
Jodå, vi har en sån i båtarnas värstingklass.
Drott är på väg mot spel i Europacupen SKÖVDE:
På papperet har många andra klubbar ett bättre lag men ute på planen spelar hallänningarna disciplinerat och välorganiserat.
och
Gänglige Andreas Nilsson satte
super-G veckorna före VM, förklarar Patrik.
- Fram till uppvaknandet på sjukhuset några timmar senare är allt en enda stor minneslucka.
Belöningen för medaljen - uppsägning!
Men som svensk är man tydligen för anonym, för att kunna tjäna några större pengar på ett VM-silver?
Men jag måste vänja mig vid de nya skidorna och sedan tävla mig i form.
Patrik Järbyn deppar inte över de uteblivna tävlingarna i det alpina världscupsprogrammet.
Var och en av spelarna porträtteras och intervjuas i ett eget kapitel.
?
Kamraterna och Blåvitt, båda av Kenth Andreasson och Uno Palmström.
längre?
Och där finns säkert mycket att lära för den som vill syssla med ledarskap, oavsett om det gäller idrott eller näringsliv.
" Tommy konstaterar att Agne tydligen var för duktig, att han blev ett offer för den svenska avundsjukan efter SM-guldet med Örgryte
Förmodligen reste de över mer för att komma bort från 20-talets arbetslöshet än med drömmen att bli " stjärnor "?
I boken Håkan Loob Mer än hockey berättar Håkan med hjälp av journalisten Stig Dahlén fortsättningen.
För att ge trovärdighet åt den kritiken, berättar Loob om hur han själv
sidor långt familjeöde som motiverar tillägget " Mer än hockey ".
till slut ) hade Elfsborgskillen sprungit sig trött.
Mathias spelade fram anfallspartnern Lee Bradbury som fälldes.
- Jag tryckte till rejält, nickade neråt och bollen studsade upp i mål.
Jag trivs ypperligt här.
En och annan undrade vad Svensson från Borås skulle i engelska ligan att göra.
tidigare arrangemangen,
Rejält snöpligt för landslagsstjärnorna som därmed får nöja sig med att spela match om tredje pris medan det så kallade Viking Lotto Team i och med
skott vid första skjutvallen och sedan var det för lätt bana för att köra i fatt, säger Magdalena på telefon till TT.
- Jag utvecklades inte som längdåkare, men i skidskytte har jag lärt mig något nytt varje dag, säger hon entusiastiskt.
:e man i herrarnas världscup på lördagen.
mot Finland ÅBO:
(
dagar har han spelat
Sverige tappade en 3-1-ledning i sista perioden.
Men Lindbom sköt rakt på Ketterer, klubbkamrat med Jönsson i Färjestad.
Sundblad och Åkerblom gjorde var sitt mål och Thuresson en assist.
VEIKKO WAHLROOS En indian i målet.
Så här tycker både vi och många läsare att en riktig rödkål skall smaka.
Kålen kan med fördel lagas ett par dagar i förväg och sedan värmas upp med ett par matskedar vatten före serveringen.
Vinden är svag men stämningen hög när kapten Phillip Smith styr mot Ocean Beach på Stewart Island, Nya Zeelands tredje huvudö.
Stumma iakttar vi den runda figuren.
Det tar upp
Den här gången är det en hona som äter bland sjögräset.
Gälla " kiii-viii-viii " ekar genom natten när vi återvänder till båten.
beslutade han sig för att ge det ett nytt namn.
år.
Här kan man skåda kivi från båtdäck.
Folk vandrar som i trans, rusiga av varandra, ömsesidigt förförda och trollbundna, och de visar på alla möjliga galna och fantastiska sätt att de lever, att de existerar, just nu och just här.
Och om städerna runt om i Serbien har han inte hört något än.
Var ryssarna tvungna att tiga och vänta på ett bättre alternativ till en regim som varken förutsåg eller tillät något alternativ?
Nu när tyrannen har sagt nej till allt han kunnat säga nej till, står det klart vad som är insatsen i den här kampen.
" Det var inte rädsla utan fasa, på samma gång hemsk och högtidlig, någonting som han inte erfarit sedan han var barn:
Malraux hamnar i gravkammare nummer
Men man kan fråga sig om han någonsin var kommunist eller ens gaullist, om han någonsin trodde på något annat än den rent individuella gesten att trotsa döden för en stor sak.
Avståndet mellan La condition postmoderne och La condition humaine kan synas långt.
Väsentligare än frågan om hur det egentligen gick till är sökandet efter mannens stilvilja; det som andra kallat mytomani hos Malraux vill Lyotard undersöka som " mytopoetiskt skapande ".
Liksom hos många som i dag försöker reflektera över engagemangets villkor i en tid utan visioner saknar man i slutändan den politiska sakligheten.
Fiskarna simmar omkring till synes planlöst:
ensamheter hitta varandra.
svårsmälta incestminnen och krigspsykoser varvas med en stilla lunk som ger åskådaren tid att hämta luft.
I den vreden finns det en optimism.
Jag vill också nämna Inger Hayman som den tjatiga, men ack så värmande Maud.
Därför är det inte mer än rätt att huset nu får avsluta året med en riktig fullträff.
Folkbildare, heltidsarbetande karriärkvinna med familj och avdelningschef.
Hennes kök är vitt.
- Man blir liksom berusad av att resa, tillägger hon.
Hon har tagit för sig av det som bjudits och sedan gått vidare med en beundransvärd självklarhet.
Hon blundar en kort stund, söker efter minnena och orden.
- Jag hade fått nog av internat efter
och kristid, kom ihåg det.
kalorier om dagen, påpekar hon.
Det kom så mycket folk att vi ibland inte kunde ordna sittplatser år alla.
knackade jag på min chefs dörr.
Hon visar ett exemplar av den första svenska köttermometern.
olika sorters bestick.
Sedan dess har boken kommit ut i
" Jag blev nästan lite generad.
är hon pensionär.
De blir bara torra annars.
DET NYMODIGA Pasta är det inget fel på, det är bra mat, långa kolhydrater.
Och allt detta stämmer fortfarande.
Men näringsprofessorerna tyckte att det var alldeles för enkelt.
I stället gör hon ett aktivt val i det fördolda - väljer vems spermier hon släpper fram till ägget.
Men parning leder långt ifrån alltid till en avkomma.
Då nya hannar tar över en flock fördriver dessa de gamla hannarna och dödar ungarna.
Urvalet blir stort.
Andra sätt för honorna är att låta bli att transportera spermier vidare, eller att låta bli att förbereda livmodern för implantation av ett embryo, eller att göra sig av med en aktuell hannes spermier till förmån för en föregåendes eller efterföljandes.
Där tar ju honblommor emot pollen från olika hanblommor, också från nära släktingar.
Honan parar sig med många hannar och accepterar så gott som varje hanne som uppvaktar henne.
Trots att honorna inte kan undgå att para sig med nära släktingar väljer de att inte använda deras spermier till befruktning.
Det hävdar Sture Hansson docent vid Institutionen för systemekologi vid Stockholms universitet som studerat utsättning av gös vid Östersjökusten.
Då man fiskade ett år senare bestod
- En mycket god investering, konstaterar Sture Hansson.
Därmed ökar mängden växtplankton och vattnet blir grumligt.
Här finns Roland Vogels Vid fjällvattnets stränder och Bo Isovaaras I Hans Lidmans fotspår, samt årsböckerna Sportfiskarens årsbok sammanställd av Janne Olsson och Sportfiske
Mat och fisk är
I Norge har Jon Lenaes och Barry Ord Clark utgivit Skandinaviske fluefiskere där
Det började för
I dag är är nyheterna ganska förutsägbara.
Det var något klämmigt i den här stilen:
Jo, där står han ju och skrattar och sjunger mitt i det kalla ösregnet.
Den här silverglittrande firren på högst
Det är ju små ( med betoning på små ) läckerbitar - det går
Den lever i stim och leker under senhösten.
Ute Just Nu Morgonen när allt blev tyst Så dog den till slut.
Det kan man unna dem.
Getingen höll på att bygga ett bo under stoppningen i en gammal stol.
Men var?
Texten har han skrivit tillsammans med Richard Evenlind och Stefan Almqvist.
- Jonas Berggren har säker något sjyst i bakfickan.
- Ingen aning men är nyfiken på Mats Westers låt.
Vad tycker du om deltagarna?
- Inget är beslutat ännu.
Vem sjunger?
Musik och text av Stephan Berg.

Musik och text av Jonas Berggren.
TORE LJUNGBERG
- Texten är berättande, om en gammal musikant som minns tillbaka.
- Det är förstås ett alternativ.
Första gången var i Malmö
PER WAHLBERG Jim & John.
som skolflicka i Vildkatterna.
Moll Flanders filmades
Moll, till vänster, spelas av Alex Kingston.
böcker, hon ses i TV över hela Nordamerika.
Hemligare är än så länge hennes planer ( bara rykten, säger hennes taleskvinna ) på att gå ifrån affärspartnern Time Warner, börja sälja via affärskedjan Kmart och kanske gå in på börsen med sitt bolag, som värderas till något mellan
miljoner i upplaga.
Bild:
- Jag satsar på min sport.
:s över brunnar i Slottsskogen, eller farttävlingar - först till Säldammen eller nåt sånt...
Han är lite äldre,
Det heter alltså inlines, eller rollerskates.
år sedan på idén att sätta en frame, en skena, på ett par vanliga skridskor.
Grabs - du tar tag i något och gör något trick i luften med benen och ena armen.
G Byhr visar en grind.
Allt tog lite längre tid än väntat och sen råkade vi glömma en ledare på en Statoilmack i Polen.
På vägen dit åt vi kåldolmar hos en familj.
saker som inverkar på det:
Sedan väntade bussen hem - hem till trygga föräldrar.
Petra Revenues pjäs om den framgångsrika yrkeskvinnan Moira rymmer både grekisk mytologi och samtida spöken.
Även om kritikerna inte varit helt ense om resultatet har själva satsningen och nytänkandet mötts av förtjusta lovord.
I ett totalt omvandlat scenrum med fantasieggande scenografiska lösningar får publik och skådespelare byta plats, ett roligt men krävande grepp som ibland ställer till problem.
,
Med olika konstnärliga tekniker och uttryck - teckning, måleri, video, text - ställer hon frågor om roller, identiteter, tillhörighet och utanförskap.
Fotografen Jens S Jensen har sedan

Galleri Lorensberg t o m
¤Liquid Crystal Futures:
¤Edward Jarvis:
Den frågan väckte konstnären och curatorn Stefan Linderoths nyfikenhet och har nu resulterat i en rullande konstutställning med vernissagetur i dag.
Musik ¤Jul-Jubel:
olika sångarlag och kvällens premiärföreställning med Katarina Dalayman som Tosca, David Corman som Caravadossi och Ingvar Wixell som Baron Scarpia följs redan på söndag av premiär nr
Göteborgs Konserthus Stenhammarsalen
, hans första verk med konsekvent genomförd tolvtonsteknik.
Levande Musik/Unga Atalante
Underground
På Pustervik kan man fira Lucia med de välformulerade teddybjörnarna som, trots sitt välansat snälla yttre, spelar en frenetiskt intensiv rock med metallisk blueskänsla.
KUNGSBACKA:
.
Bruno Liljefors, Samtida konstnärer ser på Liljefors, Waldemarsudde t o m
, Arken Museum for Moderne kunst t o m
Kunstakademiets Arkitektskole t o m
Silja Rantanen, Amos Anderson konstmuseum t o m
Cuba Linda ( Hannibal/MNW ) Den här skivan med den Havannafödde jazzpianisten Alfredo Rodríguez innehåller svårt beroendeframkallande, berusande musik.
Här hittar man allt; den laméglittrande storstadssoulen, den extatiska gospelmusiken, de tårdrypande, smäktande eller ursinnigt förtvivlade balladerna och de funkigt urbana rytmerna.
teater ¤Kliniken:
skådespelarna satt i hop en musikalisk dansteaterföreställning som i hög grad improviserats fram utifrån personliga minnesbilder och berättelser.
¤I väntan på fru K:
Här är K inte offret utan den skyldige.
,
Med olika konstnärliga tekniker och uttryck - teckning, måleri, video, text - ställer hon frågor om roller, identiteter, tillhörighet och utanförskap.
:
Götebogs konstmuseum Hasselblad center t o m
" Det är ord som kan betyda ungefär vad som helst, men när man stiger in i Stenasalen och ser Dan Perrins milt humoristiska konst får formuleringen onekligen sin konkretisering.
Göteborgs konstmuseum Stenasalen
¤Liquid Crystal Futures:
Den frågan väckte konstnären och curatorn Stefan Linderoths nyfikenhet och har nu resulterat i en rullande konstutställning med vernissagetur i dag.
Staffan Aspegrens estetiserande och avskalat rena Toscauppsättning låter på ett intressant vis en distanserad spelstil brytas mot verkets dramatiska makt- och passionsintrig.
vänster hand, från
Göteborgs konserthus
¤Extra Brötz:
Friluftsliv med Magnus Granberg och Jonny Warthel på sax samt Henrik Adolfsson på trummor inleder följda av One More Step into My Kitchen, avslutar gör en kontrabasduo med Nina DeHeney och Peter Janson.
Genom Kevin Martins klippteknik uppstår nya dimensioner och nivåer som gör musiken mer åtkomlig.
( Amigo ) Den här avskedsplattan med Sven Zetterberg och Chicago Express är inspelad live på Fasching under
är full av spänst och friskhet.
apelsinerna känner alla den kluriga marschen, bara den.
Det skall erkännas:
Är det fel att låta sig roas ett par timmar i en operasalong?
Eric Solén I rollerna bl a Erling Larsen, Anders Lundh, Olle Sköld, Ellen Andrasson, Ann Hallenberg, Stefan Axelsson och Jahn Erik Eleby Pressröster Framtid för fp?
Så var det till exempel med det så kallade barnkontot, som plötsligt dök upp i valrörelsen
Ett sammanslingrat par på golvet lösgör sig långsamt ur en omfamning med rörelser som ännu är på krälstadiet.
Och dansarna driver utvecklingen vidare.
Jan Rådvik Kör:
av ULF NILSSON
.
Därför kunde vi inte slutföra vårt arbete, påpekar Brian Wicklin, ordförande i samfundets idrottskommitté.
- Dubbelredovisning förekommer ofta.
Men faktum kvarstår:
, är som en kameleont.
Det är likadant hemma i Solna.
veckor senare är biljetterna slutsålda.
Uttalandet är kanske inte det mest originella, men nog är det i alla fall lite kontroversiellt.
Men före detta gymnasieläraren ( samhällsorienterande ämnen ) vet hur man arbetar effektivt i grupp - och han vet vad som krävs av honom i egenskap av den stora organisatören.
Grabbarna som tar över HÖGLANDA:
år har
För grabbarna är det mycket bättre, det är lättare för dom än om dom skulle vara en och en bland massa tjejer.
Jimmy Ragnarsson,
Men lektionen inleds med att skritta i cirklar.
veckor.
Jimmy Ragnarsson
Christian Johansson,

Att köpa en ponny är inte billigt.
andra äldre pojkar i en ren killgrupp.
• Har du börjat träna ännu?
• Vilka är de närmaste tävlingarna?
nya jobb genom ökade miljöinvesteringar de kommande
Samhällsekonomin har nu en dubbel och motstridig utveckling.
Vi måste också ha en budget i balans.
Det är samtidigt viktigt att de medel som används, till exempel miljöskatter, inte motverkar krav på rättvis fördelningspolitik.
Vårt program kan förbättra produktionen och öka den långsiktiga hållbarheten i konsumtionen.
Vi vill se ökade satsningar på kollektivtrafik såväl i fråga om kvalitet som kvantitet.
Enbart kostnaderna för räntebidrag och statsskuldsräntor blir under
Vitsen är just att vår finansiering ger signaler till alla aktörer, inte minst arbetsmarknadens parter, att hålla inflationen nere.
SDN-debatten Resursfördelningsmodellen lotteri med många förlorare Det börjar bli allt vanligare med utspel från olika stadsdelar om att de får mindre resurser än andra för att driva sina verksamheter.
Grupper som ger större tilllägg än de kostnader som uppstår är en förutsättning för att stadsdelen ska kunna erbjuda en acceptabel nivå på t ex skola och barnomsorg.
skolor.
Båda stadsdelarna har få invandrare men Örgryte har större andel ogifta föräldrar.
Men huruvida stadsdelarna kan erbjuda en acceptabel eller undermålig nivå på sin service avgörs av om man har tur eller otur i " resurstilldelningslotteriet ".
Majorna
Härlanda
Genomsnittligt tilläggsbelopp i kronor per
Backa
Älvsborg
kr per läsår ), ännu större dagisgrupper ( 20_1-5-åringar på
" ( --- ) " Jesus led inte bara för henne utan för varje syndare i hela världen!
.
Jacob var på väg ut i andraspår men Lennart Forsgren var som vanligt tuff.
första rundan ) och han kändes löpvillig hela vägen, tyckte
Sexåriga Vista hade en del meriter i bagaget när hon kom till stall Goop för en månad sedan men hon hade egentligen inte gjort något större väsen av sig under senaste halvåret.
Fria Ord Flytta inte särskolans elever Särskolan är den skolform som finns för elever med utvecklingsstörning.
De blir helt isolerade.
Vi vet att man inom samma skola, skolbyggnad, kan organisera en undervisning så att alla elever, oavsett förutsättningar, kan få sina behov tillgodosedda.
Vi konsumenter måste ha valfriheten att kunna välja att veta vad vi stoppar i oss och våra barn.
De Kravmärkta ingredienserna är fria från genmanipulerat material både i tillverkning och slutprodukt.

Vid Landvetter nådde vinden stundtals upp i
helikoptrar lokaliserade och reparerade fel.
Vid lunchtid hade alla återfått strömmen.
Tågen mellan Göteborg och Karlstad försenades upp till en timma och mellan Borås och Herrljunga upp till
" Hjälmen ger oss psykiska besvär " MALMÖ:
I de flesta intygen har läkarna angett psykisk diagnos som orsak - men det är inte en enda psykiatrikompetent läkare som skrivit ut intyg.
- Vi undrar naturligtvis vad det här kan vara för en åkomma.
mördades en nioårig flicka i Göteborg, sedan tog gärningsmannen sitt liv.
kronor i skadeståndskrav plus rättegångkostnader.
söner i åldrarna
Orsaken är bland annat för högt satta utbildningsmål och oerfarna befäl.
månaderna har
Kängorna är för kalla, men den framtvingade utredningen tar tid.
33-årig arkitekt redo för tippen?

Har det ljusnat?
inkomna, flera från Nordens mest namnkunniga arkitekter.
- Ett led i en kampanj mot yrkesfiskarna, menar Björn Beckman vid Sveriges fiskares riksförbund.
och det gäller arter, mängder och fiskarter som fångats.
Inom fiskarnas fackliga organisationer har man reagerat kraftigt mot utspelet.
lag som bedrev samma fiske.
Uddevalla köper omstridd skog UDDEVALLA:
hektar.
Samtidigt skall vi vara medvetna om att Ericssons ursprungliga pris var betydligt högre.
- Det här är mycket pengar för kommunen och vi får nu se om kommunstyrelse och fullmäktige är beredda att säga ja till affären.

De är litet osäkra om varför just de blev utvalda, men gissar att det var en kombination av hyfsade betyg och bra engelskkunskaper.
Men allra mest pratar de om det annorlunda vardagslivet.
Det går att samarbeta över gränserna även på högstadiet Leonardo da Vinci EU:s program för yrkesutbildning och kompetensutveckling Programmet pågår under tiden
Information kan beställas på telefon
Nyligen fick ett pilotprojekt för intellektuellt handikappade, där Slottsbergsgymnasiet är koordinator,
års tid har myndigheterna utrett bullerproblemen för Allan Olofsson och hans
av de cirka
Allan Olofsson berättar att det gjorts undersökningar vid flera tillfällen och att han och de övriga hoppats att Vägverket skulle vidta åtgärder i år.
Där berättar han att husägarna kämpat sedan 70-talet för att få bort bullret.
Vägverket har i ett svar på Olofssons brev förklarat att man bör satsa cirka

Slutår för åtgärdsprogram:
Varför avgår du mitt i mandatperioden?
- Nej, det är nog riktigt, jag vill ha lite perspektiv på det här uppdraget.
Vi fick till exempel fler resenärer trots stora sparbeting.
- Ja, jag ska utöka fisket från
har skulder Stans gräsrötter kartlagda av konsument Göteborg Nästan hälften av invånarna i Göteborg anser att de ligger på gränsen till att inte klara av sin ekonomi.
Inte minst eftersom telefonsamtalen hit har ökat betydligt de senaste åren, säger Dan Jering som är tillförordnad chef på Konsument Göteborg.
Allra svårast är det för yngre invånare som inte är födda i Sverige och som helt är utan tillgångar.
Konsument Göteborg har för ambition att sprida undersökningen till beslutsfattare inom kommunen.
Till skillnad mot dansen och teckna det som är lätt, lätt...
- Jag var som en häst som stod och trampade för att få komma ut på banan, berättar Kerstin Thorvall över en kopp te under takkronorna i Eggers hotellbar.
På eftermiddagen vågar hon inte ens gå in och peta i texten - då litar hon inte på sitt omdöme.
Hon vill kunna känna på pappret och slippa möjligheten att flytta stycken eller sudda.
Ibland när hon inte kan sova, anledningen kan vara att det är fullmåne, stiger hon upp, sätter på sig en afrikansk klänning och tar fram ritblock och kritor.
år och fortfarande oskuldsfull.
När de hade vuxit upp koncentrerade hon sig på sig själv och skrev i uppror mot den duktiga flicka hon under alla år hade varit.
Väl hemkommen skrev hon, fullständigt euforisk.
Expressens Björn Nilsson glodde på henne hängande i gardinerna, minns hon.
Om mamma hade varit en flicka av samma klass hade de aldrig försökt dölja hans sjukdom.
Kerstin kan häpna över sitt skiftade liv.
Sjutton år efter kritikernas ihärdiga sågning fick Kerstin Thorvall upprättelse.
Humöret har lättat och hon är igång igen.

En sammanslagning med fördelar Visst har sammanslagningen av Åby och Krokslätts mödravårdscentraler, från årsskiftet Mölndals mödravårdscentral, lett till fördelar för patienterna.
Det blir aldrig detsamma på en större mottagning, sade nyblivna mamman Lotta Östberg till GP i februari
I dag finns det
Än är det nya vanor som måste övas in.
Susanne Fröst är på rutinbesök på Mölndals nya mödravårdscentral där barnmorskan Eva Ryman lyssnar på hennes barns hjärtljud.
Det kan han däremot göra om Trollhättan får del av de utlovade
Trollhättan skulle med invånarantalet som beräkningsgrund få omkring
miljoner kronor lägre än prognosen och kommunen tvingades avsätta
Per-Göran Kihl,
Kvarbyggnaden nyligen i farozonen Fastigheten tillhörde under många år Surte glasbruk.
Kvarnbyggnaden var nyligen i farozonen.
XL
Men då hände det desto mer.
De flesta andra är någonstans mellan
Med målet att verkligen kunna göra det då kurstiden är slut.
Han är
handledare:
LEIF ÅKERSTRÖM Kreativ miljö.
Det var i samband med att Vårgårda återfick tågstoppen för ett år sedan och en ny perronganläggning byggdes som ett tredje spår inom stationsområdet kom att användas för tågtrafiken mot Skövde.
Nu har vi fått klart med Banverket som svarar för mellan
barn av HHE.
Forskarna har inte funnit några bestående skador hos barn som drabbats av HHE, och budskapet till föräldrarna är att HHE är obehagligt men ofarligt.
Ett stick i armen och man slipper få kikhosta.
Totalt
års fängelse, berättar Per-Uno Beijer vid polisen Skaraborg.
Bild:
- Vi har många gånger uttryckt farhågor över utvecklingen.
Och vad blir bemötandet när man kommer från Gullspång och Karlsborg?

Hjärtsköterskan Marie Carlsson är deras kontaktperson och försäkrar åtminstone att den som har sitt datum inte åker bakåt i kön.
år sedan.
Hans förslag är att antingen får det bli en gemensam beställning för alla huvudmän eller också måste sjukvården omprioritera bland de oprioriterade.
När barnet vaccineras nästa gång, antecknar sjuksköterskan om barnet varit sjukt i mellanperioden.
Men både Patrick Olin och Harald Heibel poängterar att de inte tror att vacciner orsakar några långsiktiga biverkningar.
- Innan dess kan man inte avläsa några effekter, säger Patrick Olin.
I Gårdstensskolan är det inte särskilt mycket vanligare med barn som har
- Vi är här för att med hjälp av ögon-, kropps- eller något annat språk underlätta för eleverna att klara undervisningen i olika ämnen, säger Gilda Kästen-Ebeling, föreståndare för språkverkstan.
komponenter av kikhostebakterien.
Begränsat resande upprör Politikerna i färdtjänstnämnden fick sina fiskar varma när de träffade sina kunder i går kväll.
Det vill säga alla som åker med färdtjänstbussarna eller taxi.
Andra ifrågasatte varför de tvingades förklara vad de skulle ha resorna till.
resor.
De sista gångerna slapp han hånskratten.
Birgit Wiman, Olskroken, går själv:
Hilligert Bållerud, Centrum, rullstol:
Ur en söndersprängd betongbunker skall en ny tid födas.
Idén genomförs som ett EU-projekt och under den halvårslånga kursen får deltagarna lära sig marknadsföring, juridik och ekonomi och att utveckla sina affärsidéer för att så småningom kunna stå på egna ben i sin nya verksamhet.
Vi är på väg in i en ny tidsepok med nya värderingar och möjligheter att skapa ett samhälle för mänsklig tillväxt.
Medelvinden ligger på

Belöningen när man varit någonstans är då man hör att barnen börjar leka igen och skratta.
Förutom att soldaterna delat ut mat och kläder har de också lekt med barnen; spelat fotboll eller satt sig ner med en bok.
Soldaterna har fått lära sig om konventioner och regelsystem för civilbefolkning i krig och konflikt, om förbjudna övergrepp, om hur de rapporterar övergrepp och hur barn påverkas av krigsupplevelser.
Åsa fångar Paris Nu väntar världen på Djam & Fam PARIS:
Så lyder ytterligare några hyllningar i fransk press och radio.
Likväl framstår det som ett märkligt datum just denna vinter.
Denna gång norrifrån men den blev inte långvarig.
.
Det är sådan vindstyrka som kan blåsa omkull lastbilar och annat - och gjorde det.
blev solig men fylld av en västlig kuling med stormbyar.
Till en början regn och blötsnö, som under natten till fredagen övergick i kall snö.
Ännu en blöt snöstorm kom på torsdagen den
m/s. Det var besvärligt för både land- och sjötrafik samt elnät.
Väderstatistik februari
-

+ 7.8 Göteborgs Stad
En vinterknäpp rådde under den
För henne började projektet som en kul grej under en semester i Frankrike.
morgonen efter.
De tycker att den är bra.
av MARGARETA KRANTZ Den
Rolf Grafström är en rutinerad studioman och inspelningsledare.
Direktsändningar som ska produceras på olika platser är oerhört krävande.
I hörlurarna snappar han upp producentens instruktioner, ser till att medverkande och publik agerar som de ska.
Som studioman och inspelningsledare känner han naturligtvis pressen vid direktsändningar och svåra produktioner.

Utan valla i Värmland De Long och hans dystra diet I snön:
limejuice mot skjörbjuggen som annars skulle skörda många offer.
Inte en enda ur hans besättningar fick skörbjugg.
De fick naturligtvis överge Jeanette som förliste i isen.
en enkel fråga bara:
I en rykande nordostlig vinterstorm gav man sig iväg på öppet vatten mot Lenadeltat utanför Sibiriens kust.
- Dieten kunde ibland bli te av vide och en stekt skosula.
utbrast Artisten.
man hem via Jakutsk och Irkutsk.
Bredvid De Long låg en dagbok.
- I dag ska du få träffa en som fick en betydligt ståtligare hädanfärd, replikerade Swix.
.
I går presenterades Stadsteaterns bokslut för den kommunala storkoncernen.
miljoner.
Hon vill inte kommentera om kommunen är beredd att skjuta till ytterligare medel för att rädda Stadsteatern.
för att man ska få ut sina pengar.
Alltså kan jag lika gärna köpa båda och så blir det väldigt dyrt i slutändan.
All kyckling föds upp på fria ytor och på en ströbädd av halm eller kutterspån, står det på paketen.
kycklingar,
hur många kycklingar fångade då varje skolbarn på en timma?

Hela han andas musiken med sitt instrument.
, blir det slutligen stående ovationer och
miljoner kronor, men han krävs på
- Kunderna begår själva brott bara genom att köpa illegal programvara.
Enligt säkra uppgifter har den kvinnliga åklagaren begärt maximalt straff,
miljoner kronor förra året.
miljarder kror.
I nuläget är
En platta som föregås av singeln Richard
Där kommer musik, poesi och teater att framföras.
timmar Stockholm har sitt Globen.
Den sexkantiga roterande kuben kläs med slöjor.
Ovanför publiken hänger
år.
På måndag rivs den.
år innan svensk TV kom över den är en gåta, men bättre sent än aldrig och det finns ju en viss aktualitet eftersom Potters sista serie just nu går på fredagar.
Visa allt.
Men på huvudstaden Tiranas gator är allt lugnt.
En av dessa meddelade att uppgiften om att invånarna i Sarander, nära gränsen till Grekland, skulle ha utropat självstyre är falsk.
Vardagslivet påverkas tydligt av undantagstillståndet.
Jag hör inte något som påminner om " Berisha " ( presidenten ) eller " Vlora " ( centrum för upproret ).
AP Mot upproret i söder.
Den gruppen patienter har mycket svårt att få sina besvär erkända som sjukdomar och får därför heller inte sjukpenning eller förtidspension.
augusti
I
Livsmedelshandlaren Harry Franzén, som driver målet i EU-domstolen, segerskålade i går i vin hemma i skånska Röstånga och såg fram mot vinförsäljning i livsmedelsbutikerna.
Men det går tyvärr inte att blunda för verkligheten.
Snarare gäller motsatsen.
Al Gore bedyrar sin oskuld.
" Fattiga " munkar donerade pengar Till detta kommer pengar från ett buddisttempel i San Francisco som Gore tog emot, men som det demokratiska partiet sedan tvingades att lämna tillbaka eftersom bidraget stred mot kampanjreglerna.
Men som av en händelse är det bara vänner som skänkt bidrag till kampanjen som fått bo i rummet.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan krävde i går en militär intervention om inte en uppgörelse om eld-upphör nås.
Rebellarméns intåg i flyktinglägret Tingi-Tingi har satt hundratusentals flyktingar i rörelse.
- Inga ministrar har besökt östra Zaire på
På väg till fronten.
De pengar som då återstår ska räcka till hyra och annat som inte täcks av socialbidraget.
kronor.
Motsvarande mätning finns inte i konsumentkontorets undersökning.
kronor mer i skatt än vad som var tänkt när skattereformen genomfördes
Frågan är bara var de pengarna ska tas när Göran Persson redan lovat ut budgetöverskottet till kommunerna.
I stället avslöjades nästan omedelbart att han var inblandad i en gammal optionsaffär.
En månad senare var han tvungen att offra en annan minister, Grete Faremo.
Summan har ökat kraftigt de senaste åren.
Det var inte meningen.
av PETER SCHÄFFER TT Delstaten Niedersachsens socialdemokratiske inrikesminister Gerhard Glogowski sade dock att han räknade med att avfallet skulle vara framme i kväll.
demonstranter har samlats mitt emot stationen.
Polisen har meddelat att mellan
De
demonstranter har hittills gripits för längre eller kortare tid och flera polismän har fått lättare skador.
Denna gång rör det sig om
AP Asyl i Kuba lockar inte kidnapparna Fidel Castros erbjudandet om asyl i Kuba avfärdades av Tupac Amaru-gerillan.
Om det krävs att vi måste erbjuda terroristerna asyl i Kuba eller något annat land, får vi acceptera det, sade Fujimori på en presskonferens i Havanna.
personer, består av japanska diplomater och affärsmän samt peruanska poliser och militärer.
Den framgångsrika uppbyggnaden av företag och internationellt utbyte under sent 1800-tal och sekelskifte är det kanske bästa exemplet - inte minst för den som känner till Göteborgs ärorika historia inom industri och sjöfart.
Sverige är medlem i den Europeiska unionen sedan drygt
Allt i syfte att stimulera till nya företag och nya jobb.

Regler för arbetslivet är ett typiskt område för principen om subsidiaritet, dvs att frågor hanteras på så lokal nivå som möjligt och inte centralregleras för reglerandets egen skull.
.
Vi känner igen den situationen.
Det är att syftet med EU är fred, demokrati och välstånd för Europas folk.
Sedan militären genom det nationella säkerhetsrådet under helgen gav Erbakan ett ultimatum - han skulle överge sin islamistiska linje eller avgå - har komplicerade manövrer förekommit bakom kulisserna.
Sverige behöver olympiska spel mer än någonsin I GP den 31 januari går Ewa Larsson till attack mot tanken på ett OS-arrangemang i Sverige.
Ingen lever enbart på luft.
gått med vinst för den arrangerande staden.
Denna effekt torde komma på köpet.
I de flesta andra sammanhang räknar man ju med så kallade synergieffekter.

Både de nya a-kasseförslagen och LO:s lönebildningsmodell Lisa har processats i regeringskansliet utan medverkan från TCO och Saco.
Om den ska ske i någon samordnad form finns Privattjänstemannakartellen, PTK, och TCO-OF för de offentliganställda.
Om Saco envisas med att driva frågan om lokal lönebildning, blir det ingen uppgörelse, menar Holger Eriksson.

Men detta accepterar inte facken.
procent även i fortsättningen.
svetsare från arbetslöshet i Göteborg till nya fasta jobb i Norge.
arbetslösa svetsare och plåtslagare till en informationsträff om de norska jobben.
De norska företagarna är i första hand intresserade av arbetskraft som vill ha fasta arbeten.
Det brukar ordna sig, lade han till.
till
NIKLAS MAUPOIX Välkommen till Norge.
Men varför har showdansen från fyrtiotalets amerikanska musik- och dansfilmer kommit tillbaka på nittiotalet?
Kropp, rytm och dans.
Nu försöker man i stället göra något annorlunda som passar in i dag.
Bilden av stora tjusiga dansnummer dyker upp i huvudet.
Med tanke på att det är inom filmens och reklamens värld som det alltid händer först, är det väl inte alltför djärvt att påstå att steppen är en ny, uppåtgående trend.
Det pågår en växelverkan hela tiden.
Tidigare gjordes imitationer av Fred Astaire, och steppen användes mest som ett slags Holywoodkliché.
Han säger att vi i Norden har " träskotraditionen ", men att det i teaterform blir mer sofistikerat, ja elegant.
Maria Martinsson Fotnot:
Steppen har funnit sin plats nu på nittiotalet, säger regissören och koreografen TJ Rizzo, här tillsammans med delar av Balettakademins ensemble.
procent.
Detta är alltså möjligt med dagens sugmotorer från Skövde, där bränslet sprutas in i insugningsröret.
- Men problemet med den direktinsprutade motorn är att få den ren.
Av de
Mercedes nya modell, som dock ingen får öppna dörrarna på, är naturligtvis också spännande att se.
De klättrar in och ut i bilarna och tar bilder på verenda liten detalj.
år på olika koncernchefsstolar hoppar av karriärtåget.
Naturligtvis var bilmässan i Genève ett gyllene tillfälle för en avgående Volvochef att visa en tillträdande på rätt väg.
Behovet har Volvo haft länge att kunna utföra fullfarts krockprov mellan bilar.
Möjligt att arrangera krockar olika vinklar Den nya anläggningen gör det också möjligt att kunna arrangera krockar i olika vinklar, för att se skador på kaross och de åkande.
Nyheten om Volvos stora satsning på bilsäkerhet kom på den stora bilsalongen i Genève igår och på plats fanns
Ur tvånget växer en större frihet.
prosapoem, rim, telegramkärv text, katalogdikt...
,
Hos Inger Christensen är insikten om systemens ofullkomlighet lika närvarande som hos Göran Sonnevi.
Var och en av de
I dessa " sommarsyner av försvunna döda " tycks gränsen upphävd mellan liv och död, mellan förnimmelse och minne.
För Fjärilsdalens botten är inte terapi, den är en strävan att våga möta dödens egen blick - så som den ser dig från en fjärilsvinge, så som dess blick ser ut då den till slut är din.
Sven Christer Swahn Bonnier Alba Bokslut Ekonomiska smällar bakom vinstfall i Borås Wäfveri Påstådd brottslighet i
var
Resterande
- Vi har haft en alldeles för låg utdelning under en lång tid.
Dessförinnan får den blivande jättesnöbollen stifta bekantskap med vinterkylans invånare, var och en med sitt sätt att tackla vintern, kylan och ensamheten.
Haren kan tyckas löjlig i sin hysteriska carpe diem-mentalitet.
Den jämngrå vinterdagern får också enkelt en extra kyla och intensitet både genom kraftiga stiliseringar och konturer.
För nybörjarläsaren, lässvaga eller för den som har svårt att mäkta med en stor, tjock bok kan de fungera som en kick.
Den ena nallen får i deras associativa, uppvridna lek glufsa i sig ett helt flygplan och då kontrar den andra med att äta en hel kyrka med spetsigt torn och allt.
En dilemmasaga är en kort berättelse där handlingen mynnar ut i en fråga som kanske aldrig går att svara på.
Upprört frågar man om detta är konst, om konstnären är sjuk och varför hallen visar dessa vidrigheter.
På Konsthallen kan vi bara ana hur nära släkt han är med Richard Wagner.
dygn.
sekel, hur ska vi förstå allt det blod som sköljt över trakter som i detta sekel genomlevt
På slottet Prinzenburg uppförs Hermann Nitschs Orgie-Mysterie-Teater - ett slags folkfest som påminner om katolska kyrkans riter.
Skall vi ha ett stort antal tomma småhus, som ingen har råd att bo i och i stället fösa ihop människor i någon sorts kaserner, där staten kan ta ut höga avgifter och därmed bestämma ännu mer över människors ekonomi och levnadsvillkor?

kvadratmeter i Göteborg varav hälften är kommersiell yta.
procent av beståndet outhyrt, men Wallenstam, som har
Intresserad av en lägenhet i detta hus, alldeles vid Götaplatsen?
Kläder som blivit basen på Röhsskas nya samling i Göteborg.
När Christian Dior gjorde sensation
En privatägd Armanikostym finns också med, men sedan är det dags för dagens svenska design.
Klänningarna hör till mitt gamla, säger hon och berättar att hon bor halva året utanför Lausanne i Schweiz tillsammans med sin nye man, konstnären Carl Fredrik Reuterswärd, som också ställer ut i Göteborg.
Japansk jersey.
De representeras i EU av regionkommittéer.
Staffan Johansson tror att Internet nu kommer att ha servicefunktioner som kan ge tjänstemän och även journalister bakgrundsmaterial, bilder och möjlighet att hitta kontaktpersoner i andra regioner.
- Internet är billigt med bra precision och det gör att företagen kanske inte behöver skära ner så hårt i sin reklambudget, utan kan ha marknadsföring på andra media.
Detta foster skulle ändå aborteras och forskarna tyckte att de kunde forska lite på det innan dess.
Jag välkomnar de röster som höjts för att tillsätta en utredning om forskningsetik, men fruktar att denna utredning skall drunkna bland alla utredningar som ständigt presenteras, sedan debatten slocknat och intresset försvunnit.
anställda.
Han pekar samtidigt på att Goman har lönsamhetsproblem.
procent årligen genom förvärv av familjeföretag.
Alltså på skattefördelar, statliga upphandlingar etc ( och därmed också längre serier ) som man tidigare gjort i massiv skala för de redan etablerade energislagen.
Förutom att vi också bidrar till en bättre värld!
På
grader.
Det är normalt.
Men i första hand är det människor inom kreativa yrken som har visat sig bära på känslan av att vara en bluff.
- Det är naturligtvis lättare att drabbas av IP om man har ett yrke där man hela tiden blir bedömd, ett yrke där ens prestation betygsätts ofta, säger Elise Lindberg och nämner skådespelare och författare som några tydliga exempel.
Ett misslyckande är för dem mer än ett misslyckande, det är tillfället när deras bluff uppdagas, när alla får veta att de inte alls kan det de håller på med.
Antingen har man fått för lite beröm eller kanske för mycket.
Flest skilsmässor bland invandrare Skilsmässor är betydligt vanligare bland invandrare än bland svenskar.
Socialstyrelsen har undersökt vilka resurser som finns för att stötta invandrarfamiljer vid en separation.
procent.
För att lösa problemen använder man sig bland annat av samarbetssamtal.
Hur hade man beslutat om barnen där?
tillfrågade familjerättsbyråer är ungefär
upplöstes
Vietnameser och turkar boende i Sverige skiljer sig sällan.
Elmers " förslag till avgörande " förkastar totalt svenska statens försvarslinje för att behålla alkoholmonopolet.
invånare i Sverige.
Nej, svarar Michael Elmer.
Oftast dömer de i linje med generaladvokatens förslag till avgörande.
I år är hoppningen förlagd till Scandinavium
- Fullständigt otänkbart!
Som jag ser det finns det bara
Så sett är det möjligt, även om vi skulle behöva utöka antalet tävlingsdagar.
Senaste fallet i Sverige var
" eller " Vad är det för en person?
- Jag kände att Kristin var den rätta.
Juliette Binoche berättar om " sin " Hana som behållit en ljusare livssyn än man kan förvänta sig av en flicka, vars pojkvän och bästa väninna dött.
Nu har jag gjort en del i yrket, men jag kände verkligen att rollen som Hana var en chans för mig.
*** DEN ENGELSKE PATIENTEN Filmen:
miljoner dollar, cirka
Från
Anne Lund, kanslichef på Svenska volleybollförbundet, medger att division I-klubbarna kanske kunde fått mer information innan beskedet kom i fredags.
Riktigt så illa som det först såg ut tycker Johan Hogner inte att situationen är.
av lagen går upp till elitserien och KFUM Göteborg ska vara ett av dem enligt alla förhandstips.
säger Peter Dalle.
Paret Sara och Samuel ( Suzanne och Johan ) planar ut toppar och dalar, de är förståndigare, undviker konfrontationer.
- Komiken ligger mycket i hur de här människorna fungerar, tänker, känner och uppför sig mot varandra, säger Peter - Det är mycket roligt, som vanligt när Peter skriver.
somrar längre fram.
Bild:
- Tror ni verkligen att det släpps fritt?
Men vi ska ha respekt för alkoholpolitiken.
I övriga Europa gör man ju det.
För Frölunda började matchen målmässigt lyckosamt.
Men det lyckades inte.
Och utan fart på rören blir det som i dag.
Inte ens det så omskrivna och omdebatterade
·Tillsammans med Teater Bhopa från Göteborg och Teater Tribunal i Stockholm har ni fått
I genomsnitt kommer vi att hälsa på hos varandra i
Skämt åsido, syftet på ett mindre privat plan är att vi, Bhopa och Tribunal är
Nu är jag jätteglad för att det blev i Malmö.
av PETER LINNÉ
Senast han lirade på toppnivå var
Coachen Dan Hobér erkänner dock:
Mo Blues uppträder på Restaurang Louice fredag och lördag och nya Outrobar invigs med Shallow Soundwave.
Mullaras do Samba uppträder på Sejdeln.
Nu är Olof Stenhammar VD för Stockholms kandidatur inför sommarspelen år
På fredag röstar Internationella Olympiska Kommitténs exekutiva kommitté, IOK:s regering, fram
Dit väntas även Rom, Aten, Buenos Aires och Kapstaden kvalificera sig.
anmärkningar på en termin och relegerades från skolan.
, uppbackad av gamle studiekamraten Claes Dahlbäck, VD för Investor.
Men då insåg jag ändå inte hur mycket tid det här skulle ta.
Det var naivt.
Det är dit jag vill nå här.
Stenhammar bemötte den kritiken och hyllade initiativet i en egen insändare.
Ja, jag måste fundera på tågordningen... Men jag hade ett möte med " Pirre " och han var rätt negativ.
Här krävs en annan förankrings- och informationsprocess.
Men jag måste ta hänsyn till att det är ett idrottsevenemang, en idrottsfest.
IOK-delegater och jag är uppe i
informatörer som jobbar intensivt med det här.
- Nu ska vi till och med få med oss göteborgarna.
Jaktsäsongen är slut.
- Man glömmer bort att IOK kommer med en check och säger " varsågod, de första
Hustrun Inger Blom och barnen Charlotte,
Han beräknas ha investerat
Mindre tunga styrelseuppdrag ( egen bedömning ):
miljoner kronor.
VD-lön från Stockholm
miljoner kronor, enligt tidningen Månadens Affärer.
Fint besök på operan Prick klockan
Publiken har redan bänkat sig i salongen, redo att resa sig upp när kungaparet kommer in.
TOMMY NÄZELL Hallå Harry Franzén ... före detta ICA-handlare i Röstånga:
- Nu måste vi i Röstånga åka till Klippan eller Svalöv för att köpa en flaska vin.
Ulf Nyström Thern till Rangers - Schwarz byter också Jonas Thern bekräftar:
år, enligt uppgifter från Skottland.
Ljungskile fann en sponsor, nu gäller det bara att hitta spelarna.
Serbiske Dragan Stevocic och rumänske Stefan Szilagzy var bra framåt, men hade inte bråttom när det gällde att försvara sig.
Om en månad lär dock Wålemark återfinnas i mittförsvaret igen.
• Du vill spela i allsvenskan?
- Och så skickade de vykort från Kanarieöarna, förstås.
- Det känns ruskigt osäkert, ryser Johnny.
Snabbt insåg de att de hade några intressen gemensamt:
Bland annat skrev de ledmotivet till TV-serien Real World Stockholm som gick för ett par år sedan.
Den är cool helt enkelt, speciellt texten, säger Mika Korkeamäki.
Något vinnartips vågar de sig inte på.
Men först ska Melodifestivalen klaras av.
:a i Eskilstuna.
ÅLDER:
Lustans Lakejer, Ratata, Simple Minds.

Och domstolen följer inte alltid generaladvokatens utspel.
Alko-butiker.
Men det kan lika väl bli så, att regeringen ställer sådana krav på dem som får licens att köpställena minskar till
Men landet har inte haft en Franzén så att representanter för makthavarna, bland annat Pentti Karhu, har varit i Bryssel för att följa rättegången och har även fått ge Finlands ställningstagande i monopolfrågan i samband med de svenska förhandlingarna.
mars ) medverkar bland andra Lising ( Liselotte Berg och Ingeborg Gillner ), Ole och Leif Moe, Thomas Utbult, Thomas Ellerås och Eva Bartholdsson, Axel Falk och Bengt Magnusson och så Gösta Enar själv, dels som programvärd, dels som artist.
Då kan det även bli aktuellt med en återförening av
Stefan var duktigt trött och erkände att Kungälv hade tur i denna kvalstart.
Det är jag helt övertygad om, sa Nordén.
första målen på
TV-sportens producent Georgios Karageorgiou skötte sitt arbete till och med så bra att grekiske sportministern på stående fot och under pågånde världsmästerskap erbjöd honom jobbet även i Aten.
funktioner för Grekland som nation.
Grekerna (
- Självklart, men jag ser samtidigt jobbet som en utmaning.
Övriga
.
tidningar.
För drygt
West Ham vann slaget.
Inte nog med att Alan Shearer är borta ett tag till efter operation.
.
, C di Sangro-Chievo
" Dött ben " innebär en så lagom hederlig lårkaka.

Hon tar hand om ekonomi och alla viktiga beslut.
Håkan Wennberg blir ny regissör för serien.
Nya Rena rama Rolf börjar med ett längre så kallat övergångsavsnitt alla är med, även Nissa och Ina.
Samtidigt har kväveutsläppen från massa- och pappersindustrin ökat med
ha uppnått flera viktiga miljömål.
Några konkreta förslag på vad som bör göras lämnas inte i lägesrapporten.
makthavarna en handfull beslut:
Skulle man kunna få höra den per telefon?
Folkviljans Anders Boström angrep bland annat presidiet för att ha gått ur Bosam - bohuskommunernas samarbetsorganisation.
Roger Hansson ( s ):
Lidköping nobbar gratis bussresor?
Samordning av olika resor, resurserna utnyttjas rätt, fler turer per dag och bussarna körs till fler ställen.
I Lidköpings kommun finns många småorter som också är beroende av busstrafiken och det är därför exempelvis svårare att samordna färdtjänstresor så att det blir lönsamt.
I andra världskrigets skugga hade vi t ex en samlingsregering och när det gäller försvarspolitik har man ofta eftersträvat en bred politisk förankring.
Vår billiga och säkra kärnkrafts-el skall ersättas genom elsparande.
Ingemar Sandahl Ill:
Det var i januari som Telia gjorde turistbolagets styrelse uppmärksammas på att någon inom Mariestads Turism AB ringt sexsamtal för ovanligt stora pengar.
I går sa Mariestads kommun nej till detta vid ett möte i kommunstyrelsen.
Övriga
.
klassiska filmer, visas i Vara församlingshem kl
Mariestad Försämrad hörsel på äldre dar.
-Musikafton med Musikskolan i Mariaskolans aula kl
av LASSE ANDREE
Kommunerna svarade då, vilket kammarrätten accepterade, att det behövde inte stå i bolagsordningen att offentlighet gällde utan denna kunde ges i form av ägardirektiv till bolagets styrelse och VD.
Under
Kommunalrådet Sten-Erik Lindvall ( s ) i Stenungsund säger att det är självklart att insyn och revision skall vara grundlig i bolaget med tanke på de stora belopp kommunerna stödjer Bästkusten med.
- Vi i idrottsrörelsen är inte vana vid att visa upp oss och ställa ut, men mässan är en succé, sa han.
och
- Nej, det kommer troligtvis att bli en ännu större där vi kan förbereda oss bättre.
, Göteborg:
kilo tillsammans och visade hur man brottas på skoj under gårdagens idrottsmässa.
Samma intryck fick dessutom arrangörerna av dagens och morgondagens konferens om förortstorgen - se faktarutan härintill - när de passerade Norums Torg på en rundtur under förberedelserna inför konferensen.
- Eftersom Tuve bara har ett naturligt centrum är allt samlat här, konstaterar Bengt Abrahamsson, som är fastighetschef på stadsdelsförvaltningen, och påpekar det inte alldeles självklara i att ett förortstorg av den här storleken har
Vad tycker du om Norums Torg?
Barbro Hellman,
Folktandvården i Härryda kommun går i täten när det gäller att ta datorer till hjälp.
Sedan några år tillbaka för just Hindås-kliniken journaldelen digitalt.
Då ska det finnas en dator i varje behandlingsrum.
pojken körde
Därför ändrade högsta domstolen den överklagade domen och mildrade straffet från fängelse till böter.
Pojken dömdes till vållande till annans död, vållande till kroppskada, grov vårdslöshet i trafik och olovlig körning.
- Jo, det borde man, men beslutet att det skulle vara
- Jo, men de ska då också veta att jag inte har varit med om att fatta beslut om att styrelsearvodet skulle vara
- Jo, men inte om arvodet ska vara så här högt.
Inte fotvården heller.
I stora städer, i små städer, i brukssamhällen och i centralorter i mellan-Norrland.
Domus-lådorna har fått stå kvar och det är knappt att neonskyltarna med Sveas konditori, Hanssons El-tekniska och Samuelssons kiosk och pappershandel hunnit försvinna ur miljön.
Eller skapa på overhead.
Men posten och folktandvården måste väl ändå bli kvar som frekvensdragare för oss som inte kan glömma 60-talet?
Stram grafik, välgjorda teckningar och akvareller kompletterar bilden av en fullödig konstnär, vars närvaro är tydlig.
På staffliet glödde den sista tavlan.
En brand
Hittills okända bilder packar museichef Karin Walhammar upp nu när Hilding Hultbergs produktion visas för första gången på en officiell utställning.
personer och utgör
procent mindre tvättgodsvolym från kommunerna.
personer, inne.
miljarder kronor i socialbidrag till göteborgarna.
Samtidigt vill de gå längre och införa motprestation även för äldre socialbidragstagare.
Kommunal vill ju att vikariaten i första hand skall gå till deras arbetslösa medlemmar.
Vart sjätte hushåll
" Delaktighet ".
Fler än
Låt de arbetslösa arbeta i barnomsorg, ungdomsverksamhet och med att städa och sköta bostadsområdet.
· Stöd till företag och föreningar som kan skapa jobb
Äldreomsorg och åldringsvård
SJ bröt upp spåren och lämnade en sträng av makadam efter sig.
Affären mellan Falkenbergs kommun och SJ dras i långbänk.
- Vi spelar med varsin boll, SJ och vi.
I Varberg blev det slutliga snittpriset
När detta kan ske står skrivet i stjärnorna.
april
Bild:
Deltagare från ett tjugotal länder är inbjudna och redan har flera bekräftelser droppat in till Lars-Åke Larsson i Kungsbacka.
- Det är bara slottet som inte är handikappanpassat.
elever grundskolan i Ale.
En del utbildningar är dyra att bygga upp och då är det bättre att betala för platser i andra kommuner, förklarar Kjell Frövenholt.
Men intresset för samhällsvetarprogrammet visade sig vara lägre än väntat och nu har fördelningen ändrats.
En plats där kostar
Media
Det är både yngre och äldre och det tycker jag är allvarligt, säger han.
år och lyssna - lära.
Camilla Waltersson i Lilla Edet är en av de moderater som har en personlig rådgivare.
TROLLHÄTTANS TIDNING Vill satsa på rådgivare.
Sedan GP skrev om Yvonne Palm Lundell och hennes projekt att hjälpa bosninska familjer att ta med sig sina möbler hem, har mycket hänt.
Och om Yvonne Palm Lundell kan ordna fler transporter har hon blivit lovad att få fler uttjänade kylar, frysar och handfat.
Helmut Junkers, projektchef på Poseidon, är en av dem som hjälpt Yvonne Palm Lundell i hennes arbete.
...
THORE LEYKAUFF På väg.
Många har vänt sig till socialkontoren för att höra om minskat bostadsbidrag kan kompenseras med socialbidrag.
veckor och lär förlängas i vår.
- För varje ny socialbidragstagare görs en genomlysning av ekonomin, där hushållen måste redovisa allt de äger och har.
kr " hyra
I uppslagsböckerna beskrivs Nurmi som en av världens bäste löpare medan finska postverket i sin kommuniké kategoriskt hävdar att han är " världens genom tiderna bäste löpare ".
Efter Amsterdam la sig Nurmi i hårdträning för att vinna maraton i Los Angeles
de fanns fortfarande i livet.
med brottare, ishockeyspelare, backhoppare och slungbollkastare.
Handbollsspelaren Lisvik från Spårvägens IF fick vi se
Kanhända får vi uppleva ett förslag som dykt upp några gånger under senare år när postverken i allt större utsträckning privatiseras:
och
Där beslutades
Måndagar:
Lördagar:
Så här i efterhand vet vi att hon blev en banbrytande operasångerska med oerhörd bredd i sitt kunnande och en slitvarg som periodvis, tycktes det, bar upp hela Stora teaterns operaverksamhet på den kvinnliga sidan, mer eller mindre ensam.
Regissör var Etienne Glaser, och samarbetet med honom skulle komma att följas upp med ytterligare ett antal operor, samtliga mer eller mindre banbrytande.
Elisabeth Erikson har alltså under många år varit en av de mest framträdande stöttepelarna i Göteborgs operaliv, trogen sin hemstad i alla väder.
år; Jenny Kristiansson
Edna Bouge Johansson
år; Lucy Doreen Olsson
år; Märta Margareta Karlgren
år; Harry Haugen
år.
Alice Dorotea Ingeborg Lilja
år; Kristian Johannes Todler
år; Volde mar Käsper
år; Karl Emanuel Olsson
år; Ellen Alexandra Andreasson
Det är inte många jag sett som kunnat handskas med dem på rätt sätt.
Det transparenta arket hamnar i
Det kan gå rätt smidigt när de väl hittat knappen.
Skymning.
Snabbtittande.
I en mening som följande kan hade vara med men det blir god svenska även utan hade:
Detta är ett både intressant och ovanligt fall av språkligt lån.
De flesta svenskar kommer inte i kontakt med någon lågtyska i dag, men om man sett lite nederländska, så kan man få en uppfattning om språket.
Tyskan och Swenskan äre i grund alt-ett Språk, som däd synes om en wille resa från Norr-bottn genom Norland, Helsingland, Gestrikland, Upland, Sörmanland, Götharijke, Danmarck, Holsten, Hamburg, Nederland, Tyssland alt op i Swiss, skal han finna hur småningom Munlaget forandras i samme språk:
enstaka ordlån, till exempel fönster som ersatt det gamla nordiska vindöga och färg som ersatt det gamla nordiska let, som vi har kvar i former som ljuslätt och rödlätt.
Där tuppen går in går aggressionen ut.
- Det gav signifikant lägre aggressioner mellan hönorna med tupp än utan, berättar hon.
- Är höns väldigt nära varandra så kan de inte ha ett fungerande socialt liv, säger Odén.
Mammorna är ofta så stressade och ångestfyllda att de inte lyckas ge barnen den känslomässiga näring de behöver.
- Många bosnier i Sverige lider av psykisk stress efter sina svåra upplevelser av krig och flykt.
För alla familjerna skedde flykten plötsligt.
Kvinnor och män i blandäktenskap lever mer isolerade.
Fagerström, som är bekant från TV-programmet Fråga Lund, anser inte att uppgiften är omöjlig.
- Vad man har gjort är ju att ta en cell från ett vuxet djur och lyckas få DNA att på nytt bygga upp en hel individ.
av
Hon har varit ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott och ordförande i Nödinge kommundelsnämnd.
Inga-Lill Andersson är
Ett informationsmöte om en skräddarsydd teknikerutbildning samlade över
platser på utbildningen, som har kommit till på näringslivets initiativ.
Ofta gäller det att ha högskoleutbildning också.

I går natt rökfylldes trapphus och lägenheter på Irisgatan.
När brandkåren kom, brann det kraftigt i
Familjens källarskrubb är en av
år i området, som till för ett år sedan var lugnt.
Någon gång har det brunnit
Bild:
Stridslystna kom 25-talet Bollebygdsbor till Hulta golfklubb i går där vattendomstolen höll förberedande förhandling.
Borås kommun tvingades stämma dem.
markägarna att säga nej, menar Jarl Bengtsson, överingenjör i Borås kommun.
Före
Vid vårdcentralen i Lerum har det även lett till längre vänte- tider.
Hittills har det inte funnits någon information alls att tala om.
Det är förståeligt att många känner en trygghet i det, säger Gunnar Hedelin.
Ansvariga vid Älvsborgslandstinget tar till sig den kraftiga kritiken.
Just nu pågår diskussioner om hur det tidigare flytande kaféet skall bärgas.
Han ser ingen uppenbar risk för att den kapsejsade stugan utgör någon miljöfara:
Det är inte första gången som det timrade gamla huset har bottenkänning.
Ärendet har även varit uppe hos kammarrätten som dock gick på länsstyrelsens linje.
av JAN NYMAN
Det skulle också betyda att bara en fastighet måste lösas in - den fastigheten är dessutom till salu i dag.
Gymnasium får bilsport på schemat Elever får träna och tävla på skoltid SKARA:
Minst.
En av dem som sökt det individuella programmet är Timmy Millton från Skara.
Ansvarig är Gert-Ove Antonsson och Timmy Millton vill bli elev.
- Den här sortens förebyggande, aktiv hälsovård är vi nog först med, säger Gun-Marie Stenström, ordförande i lokala hälsorådet och den som för några år sedan kläckte idén om hälsoklubben.
Linda Olsson har illustrerat och musikern Björn Persson skrivit musik och text till
Dra upp lax och öring några
- Utan någon som helst rening, säger Fredriksson.
I dag kan sportfiskare fånga kräsen ädelfisk mitt i stan.
- Nöjd, kan man aldrig bli.
Är öringen under
av PÄR DÜSING
Från årsskiftet sänktes arbetsgivaravgiften med
Däremot ger han ett klart svar på frågan om särbehandlingen av småföretagen snart inte nått en gräns.
Sedan är det specialträff med eleverna som hade lektion om skatter.
Tidigare såg omvärlden på oss som " välfärdsstatens död ".
- Det problemet gäller även skillnaderna i kapitalbeskattningen som hotar att vrida sönder hela marknaden, säger Thomas Östros.
.
Och gamla kunder får brev med böner om att komma tillbaka, till rabatterat pris.
- Vi har ett system där vi kollar kvaliteten, för att se vad vi kan förbättra och vad andra är bättre på.
Men Comviq hävdar att den kvoten är ganska låg, internationellt sett.
städer kontrolleras av upprorsmakarna.
De hade lämnat staden Vlore som hålls av väpnade band och försökt att segla mot Italien.
Om ett verkligt inbördeskrig kommer att skaka Albanien fruktar både Makedonien och Serbien att de stora albanska minoriteterna där dras med på ett eller annat sätt.
" Vi tog en desperat chans " Albanerna drömde om ett liv utan fattigdom TIRANA:
lek (
Men det är bara
Där ska man få ut
lek tillbaka.
- Vi borde skjuta alla.
Men varför kan vi då inte få tillbaka våra pengar?
- Varje dag sätts det upp skyltar med namn på den som ska få tillbaka pengar.
år, fanns det inget bankväsende i Albanien.
Till sist fanns det inte mer pengar att satsa och i januari bröt systemet samman.
Grekland fruktar en flyktingström över gränsen om situationen förvärras ytterligare.
invandrare skickar hem pengar.
Affären innebär också att den unika konstsamlingen kan behållas i hotellet.
Hela affären kan vara klar om någon månad Inom någon månad ska hela affären slutligen vara klar.
.
Kränkningar av de mänskliga rättigheterna, landets storlek och antydningsvis, de muslimska inslagen i det turkiska samhället fick de
Grekland har motsatt sig att Turkiet kommer med i EU innan Cypernfrågan är löst.
Den turkiska regeringen är redan pressad av militären som antytt en militärkupp om inte regeringen tonar ned sin muslimska politik.
invaderade turkiska trupper Cypern efter en statskupp insp-irerad av den dåvarande juntan i Aten.

Lennart Löfgren, ordförande i arbetarekommunen, menar att hamnen är en viktig del i framtidssatsningen i Uddevalla.
Socialdemokraterna i Uddevalla vill också behålla Skogaryd som ett flygplatsområde, men utnyttja Malöga i Trollhättan så länge som möjligt.
Björn Ekstrand, byggnadsnämndsordförande i Uddevalla och Lennart Löfgren, arbetarekommunens ordförande, anser att det är viktigt att man snyggar upp och nysatsar vid Bäveåns mynning i Uddevalla.
bar och demonstranterna bearbetades rad för rad.
På andra ställen blandade sig omkring
Riksdagskvinnor har lätt att göra upp över partigränser i " mjuka frågor ".
Undersökningen visar att kvinnor är lika aktiva som män i riksdagen - i den mån aktivitet nu kan mätas i antalet ställda frågor och interpellationer.
Manliga ledamöter skrev ihop sig om
Kvinnornas motioner handlade om sexuella övergrepp mot barn, åtgärder mot tobaksbruk, kontroll av djurförsök och liknande.
Vänsterpartiet
Enligt kommittén var de empiriska resultaten, som byggde på faktiska erfarenheter, skiftande.
Vid de
Teckning:
partierna i den tidigare borgerliga regeringen skulle hålla.
miljarder.
Men lärarna är kritiska mot förslaget.
- Vår skola är så viktig för hela samhället att det är vår demokratiska rättighet att kunna påverka den, säger Ingvar Persson.
Förslag om att införa någon form av lärlingssystem i den svenska gymnasieskolan har länge diskuterats i Sverige.
Där anställs eleven i ett företag som ansvarar för huvuddelen av yrkesutbildningen.
Ska ungdomarna ha någon form av ersättning?
På företagen finns däremot maskinerna och utbildningen kan ske under realistiska, produktionsmässiga former.
I Tyskland fungerar det dock bra att låta företagen ha huvudansvaret.
De politiker som erhöll det betungande uppdraget att sitta av
När kommunens
Göran Johansson försvarade avtalen med att eftersom Eriksberg ska säljas till privata intressenter är det nödvändigt med marknadsmässiga ersättningar.
I diplomatiska kretsar befarar man att en militärkupp kan bli verklighet inom några veckor, kanske tidigare.
och
I arbetslöshetens spår pågår just nu en allmän kommunal överbudspolitik för att locka kvar eller locka till sig företag.
månader och säljer den sedan till företaget för symboliska
Men den enda verkliga vinstlotten hittills har företagsledningen dragit.
Om kommunerna kastar sig ut i en allt mer upptrissad tävlan om nya jobb kommer de själva kollektivt att stå som förlorare, och därmed också skattebetalarna.
Den är också betydligt mindre i år än tidigare.
utbildningsplatser per år.
Lokalerna måste nu fyllas med utrustning och lärare innan elever kan antas.
Vilket blir då betyget?
Så därför känns det extra bra, men egentligen är det här bara början.
Det sparar både tid och pengar att slippa starta utvecklingsarbetet från
Kravet ligger på en rörelsemarginal ( rörelseresultat i förhållande till försäljningen ) omkring
Totalt sett har
Tuve Johannesson är nöjd med de förändringar som hittills klarats av, men kostnadsjakten är långt ifrån över, berättar han.
upp till
bilar, säger han.
procent (

Huvudbyggnaden vid Arlas ostmejeri i Kvibille i Halland brändes ur fullständigt i går kväll.
I en anslutande fastighet förvaras ost för miljontals kronor.
Bild:
- Vi står inför ett internt vägval vilken roll vi skall ha gentemot verkstäderna, säger Lennart Nodby eftermarknadschef på Volvo.
De som riskerar att lämnas i sticket är småverkstäderna.
De har blivit så komplicerade, säger han.
*** Tillbehörsmässa Auto
anställda.
.
Den franska bilkoncernen har brutit mot den anda av förtroende som Europasamarbetet bygger på, enligt EU-kommissionens ordförande.
Om EG-domstolen nu förbjuder det svenska spritmonopolet, så innebär det bara ett snabbare slut för en otidsenlig företeelse.
procent att de köpt folköl i affärer eller varuhus.
Viktigast är dock att det nu äntligen verkar som om vi svenskar ska kunna få bli fullvärdiga européer, bemyndigade att ta eget ansvar.
Men det betyder inte att Harry Franzén eller vem som helst som vill det får börja att sälja vin och sprit.
Inom de närmaste åren kommer Skandia att slås ihop med något annat försäkringsbolag eller en bank.
En av anledningarna är att skadekostnaderna var höga under första halvåret, särskilt i Sverige och Danmark.
åren ska Skandia minska antalet anställda med omkring
Just hemkommen från det fattiga Ecuador - där folket härom veckan tvingades kasta ut en tredskande galen president - landar jag i den energipolitiska ankdammen i Sverige.
Var finns framtidsoptimisterna, som inser att en energiomställning på tio-tjugo års sikt bäddar för gigantiska möjligheter till teknisk förnyelse, sysselsättning och en tryggare social välfärd?
En sådan tolkning av energibeslutet är skändlig och sprider på politikerföraktet bland " vanligt folk " som glömt förhistorien.
Men den argumentationen leder till uppenbara praktiska svårigheter.
I
Var finns ni industriledare som är beredda att gå ut och sprida entusiasm kring den visionen?
När de återstående reaktorerna ersätts med ny kraft tillkommer en prisökning, hur stor är dock omöjligt att veta.
kärnreaktorer, en ökning av elvärmeandelen med
Jobben försvinner med kärnkraften.
Det är just en omställning av Sverige - energisystemet, trafiken, bostäderna, materialproduktionen - till ekologisk hållbarhet som kommer att ge de många nya jobben.
Det är dags för mental energiomställning, för att skapa ett optimismens och framtidstrons goda samhälle.
Nu, åtskilliga forskarår senare, vet hon mer om hur konst kan ge liv åt kunskap och hur eget skapande egentligen handlar om att träna självförtroendet och bli aktiv.
Arkitekt Niels Bruun som vann tävlingen kunde på platsen berätta hur det blir när huset är färdigt, den låga byggnad som förvånat alla som promenerat på Gråskärsberget och väntat sig en fantasifull arkitektskapelse klättrandes ner mot vattnet.
- Vissa projekt längtar man efter att se förverkligade, sade hon och tittade ut över det gropiga havet.
Från museet i strandkanten ska en bro byggas till Bockholmen där
Korrigerat för detta finner man att skatte- och statsbidragsinkomsterna steg med
Flera barn i förskole- och skolåldrarna och fler äldre med behov av omsorg och sjukvård kan ha lett till kostnadsökningar.
För landet i sin helhet var de överskjutande kostnaderna cirka
Det motsvarar ett produktivitetskrav på
procent.
Även om det till en del består av att kostnader för t ex övertalig personal registreras här, är det ofrånkomligt att de olika verksamheterna fått ett krympande utrymme.
Genomgången av inkomsterna ovan avsåg perioden t o m
För att råda bot på ett problem måste man ställa rätt diagnos.
Hur skulle de annars ha gjort?
Kortast var musiken de första åren av sextiotalet, då låtar på mellan
Man kan vidare fråga sig hur många som orkade vaska fram
Erik Andersson Företagare får eget nät på Internet Handelskamrarna världen över håller på att formera sig på Internet.
parallella system.
medlemsföretag kommer att bli ännu fler, när systemet är i full drift.
Då påstod Don Catlin, ansvarig för ett av dopinglabben i Atlanta, att han vidarebefordrat svaren på ett halvt dussin positiva dopingprov till IOK.
Men faktum kvarstår:
Varken Arne Ljungqvist eller Don Catlin ville uttala sig för de TV-team från Time Out som sökte upp dem i deras bostäder.
*** Fjorton personer avgör i morgon vilka
Marc Hodler,
De övriga
" Det var
procent för mot
Plutonium räknas till de absolut farligaste radioaktiva ämnen vi känner och återfinns i Klass A ( mycket hög toxicitet ) enligt boken Strålskydd vid laboratoriearbete.
Enligt en artikel i Läkartidningen
GUNNAR LINDGREN Älvängen Sahlgrenska hjärtopererar fler I media diskuterades under måndagen vad som gäller för patienter som väntar på hjärtoperation vid Sahlgrenska universitetssjukhuset ( SU ).
Det är
månader i början av
dagar i januari
Under
Jag förstår att man inte kan göra en deckarserie om någon som stjäl gem och pennor på jobbet, men varför denna " overkill "?
" Vi vuxna och ungdomar har blivit vana och härdade, vilket antagligen är synd, eller hur?
Det förfarandet sätter demokratin ur spel.
ska utses.
De anser inte att bristen på demokrati inom IOK är något problem.
Det tycker jag att man bör vara för att svara på de frågorna.
- Jag har tagit ställning för att det är bra att vi ska ha de olympiska spelen och att vi ska ha dem i Stockholm.
- Grunden är att jag är idrottsintresserad.
Om vi i Sverige inte skulle våga oss på ett sånt här projekt, där vi får in mellan
Vi får en möjlighet att visa upp Stockholm och sommar-Sverige för miljarder TV- tittare.
MAGNUS SUNDBERG Sprit på postorder kan bli lagligt Köp vin, sprit och cigaretter på postorder.
Får brittiska myndigheter rätt i EG-domstolen faller Emus hela affärsidé.
liter starkvin,
.
Mellanölet avskräckte politikerna Försöken med att sälja stark- och mellanöl i svenska livsmedelbutiker är avskräckande.
fram till
procent av flickorna drack, nu är det nere i
- Den har vi fortfarande inte blivit av med.
.
Han har ju haft flera utställningar på kort tid i Göteborgsområdet och Rooseums stora retrospektiv visades för bara några år sedan.
Men den skulle också kunna anknyta till samlandet och till den flod av minnen som lär ska skölja genom huvudet i dödsögonblicket.
Här går man inte torrskodd.
) sen i S
:s klubbdirektör Bernt Nilsson.
finaler.
- Vi tycker ändå vi är ar så stora att det är mest rättvist för de aktiva om vi har en egen förening, motiverar Nyberg.
Det har jag faktiskt inte hört förut, säger hon.
en sektion mindre och, förmodligen, av med vissa problem.
Kom de dessutom ur arbetarklassen hade de extra svårt att ta sig igenom sorteringsmaskinen.
century working-class womenwriters.
författare som skrev ett flertal romaner om arbetarkvinnornas kamp vid sekelskiftet, men vars böcker aldrig tagits upp i någon litteraturhistoria.
Onekligen gör också Catherine Cooksons enorma popularitet som författare att man lätt glömmer bort det konsekventa arbetarklassperspektiv som finns i hennes otaliga underhållningsromaner.
Både uppslagsverket och tidskriften borde finnas tillgängliga på varje skol- och stadsbibliotek här i Sverige.
av CEGE BERGLUND
Det kändes nästan som om försvaret med avsikt lät Lugi skjuta ibland, men det var ganska tacksamma skott.
måls ledning igen och därefter var segern aldrig i fara.
" Drickandet kommer att fördubblas " Släpps handeln fri och priserna sänks kommer svenskarna att dricka dubbelt så mycket alkohol, befarar Folkhälsoinstitutet.
fler dödsfall per år.
fall per år, säger docent Ola Arvidsson, ansvarig för forsknings- och statistikfrågor på alkohol och narkotikaprogrammet inom Folkhälsoinstitutet, till GP.
Detta skulle i sin tur leda till
I Sverige ökade konsumtionen av alkohol kraftigt när motboken togs bort
fick sändningen för - just det -
" Trean " klev i stället in.
Har du upplevt det, som om det finns ett stort intresse för den här matchen?
(
Bollen gick till hörna och den klappade Johan Olsson in.
En kvart in i halvleken drog Per Fosshaug på sig sitt tredje matchstraff för säsongen.
.
- De hoppades på att bollen skulle gå in.
Då får vi femte matchen borta och det blir inte lätt, säger Anders Kvist.
procent av kostnaderna.
.
SR-chefen Lisa Söderberg bekräftar att Winblad och Mattsson begärt att få förhandla om nya jobb.
Trots att ordet utsökt är farligt i kritiksammanhang - det är ett epitet som luktar ting, inte känsla - hittar jag inget som träffar bättre, så precist och mejslat skriver hon om mentala rörelser, små men tungt vägande av tvång och oemotståndliga impulser.
" ... jag har blivit vad jag alltid var menad att vara, en respektabel medlem av medelklassen, tillgiven min mor, pålitlig i kriser men osentimental ".
Men då " glömmer " han sitt djupa obehag inför moderns andra äktenskap och framför allt sitt besatta intresse för Sarah.
Om någon skulle kunna rita en karta över en fjärils rörelser är det Anita Brookner.
Drömmarna är ljusblå.
Tidigare har du sagt att att Stockholms chanser att få sommarspelen kan jämföras med Las Palmas att få vinter-OS.
- Oddsen att gå vidare till finalrundan, ja.
I stället för vägledande konsumentupplysning har den ägnat sig åt mörkläggning och reklamjippon.
- Det är en myt.
- Ingen aning, den är obegriplig.
De har ingen längtan tillbaka till forna tiders hemtrevliga lagom-OS.
Där präglas vardagen av mygel.
- De kolossala pengarna hindrar en demokratisering.
- Det har han förstås tänkt, på samma sätt som han ordnade friidrotts-VM dit
Om Östersund gör allvar i sina planer att söka vinterspelen för fjärde gången.
Enligt Schori så är stödet som Sida beviljade Miss Mary of Sweden avsett för utbildningsinsatser i Estland.
Som mest betalas en halv miljon kronor ut per projekt.
- Det ser bra ut, säger Pernilla.
Pernilla Wiberg blir Sveriges första totalvinnare på
Det är " bara " en störtloppsseger som saknas, för att jag skall ha infriat alla uppsatta mål inför säsongen.
, med
MAMMOTH MOUNTAIN:
första i varle tävling får poäng.
,

De båda tillägger att beslutet om arvodena var noga övertänkt, eftersom bolaget stod inför en delvis privatisering.
Sannolikt har alltså både företaget och personalen nu brev att vänta från skattemyndigheten.
Rosenborg chockade italienska ligaledarna Juventus i Europacupen.
Inte blev det bättre i
.
minuter före slutet.
elevers hälsa och vanor har kartlagts Tonåringarna i Göteborg har goda hälsovanor.
- Det vi har sett är att tjejer numera berusar sig lika ofta och mycket som killarna, säger Mariann Grufman.
- Vi ville inte splittra bilden utan få en hel bild av hur tonåringen mår, förklarar läkare Claes Carlsten, som också utfört kartläggningen.
- Något som är viktigt för dessa ungdomar är att få signaler från samhället om att de är betydelsefulla.
Att en tredjedel av tjejerna i högstadiet haft självmordstankar är ingen överraskning för dem.
- Varför skulle det vara någon skillnad egentligen?
Men om alkohol och viktproblem inte uppfattas som alltför stora problem bland tjejerna, så tycks vuxenvärlden göra det.

Under våren kommer Gudinnor även att spelas för högstadieungdomar.
män, det finns inte plats för fler, får först spela dart, ishockeyspel, dricka pilsner och äta korv.
Då får också publiken tala om pjäsen och hitta på en historia som Mats Thorin sedan spelar upp.
Eva Claar i Gudinnor.
Annars är det vitt skilda aspekter av fotografering som visas just nu på konstmässan i Sollentuna.
år.
- De unga alternativa konstmässorna, som Smart Show, har ju blivit allt viktigare för branschen.
Med hjälp av en panograf, ett ritinstrument som används av arkitekter för att rita av foton, har han gjort teckningar av gamla vykort.
minuter lång rullar den på, utan början eller slut.
I stenläggningen låses min skugga.
Mot stenläggningen.
Ulf Lundin har gjort en videoinstallation med bilder på väntande människor.
Men att det blir så stora effekter på månadskostnaden är faktiskt lite överraskande, säger Pia Nilsson, familjeekonom på Posten Privatekonomi.
På vissa håll har dock priserna stigit något mellan
Ssiffran för hela landet var
procent innebär det att räntekostnaden per månad efter skattereduktion minskat med
Och resten av landet brukar följa efter.

-
Priserna är ett medelvärde för de villor som såldes under respektive år.
Det är några förslag för att få fler kvinnliga professorer inom medicin.
- Visst sätter vi oss också i grupper.
småbarn när hon började forska - det tredje födde hon under tiden.
Överskottet skulle kunna gå till bristområden inom vården eller utbildningen, tycker hon.
av
av TOMAS BLADH
- Jo, det är riktigt, men vi behöver ett " fyrverkeri " en gång om året, säger professor Gunnar Bjursell, en av initiativtagarna till festivalen.
Nytt På Cd Rom KOMPRIMERAD KUNSKAP Tänk efter vilken information du behöver Det är näst intill omöjligt att hitta ett uppslagsverk som fungerar för alla.
För mig fungerar fortfarande uppslagsverk i bokform bättre än de i cd-romform.
videoavsnitt.
I texterna kan man klicka på vilket ord som helst för att se om det finns som eget uppslagsord.
bilder,
Infopedia UK
Trots mängden möjligheter är det förhållandevis lätt att leta sig fram.
Svenska FINNS FÖR:
Uppslagsverk SPRÅK:
Språket är i detta sammanhang betydelsefullt när det gäller användarvänligheten.
Engelska FINNS FÖR:
** ÄMNE:
Ett delmål blir en megademonstration i slutet av april.
Glöden är inte lika stor i stadsdelar som Tynnered och Brunnsbo.
Det här nätverket är bara i sin linda ännu, kan jag tänka mig.

var året för den stora säldöden.
En fisk kan innehålla 100- tals nematoder, vilket är ett bättre namn på maskarna, sade han och bad publiken tänka sig in i att filea sådan fisk.
Det finns också fungerande sälskrämmor, men de kostar mycket.
Då talar Britt-Inger Henriksson från Zoologiska institutionen om förändrad biologisk mångfald i försurade vatten.
En person förs till Mölndals sjukhus med rökskador.
De grips, men släpps senare efter förhör.
Efter noggranna undersökningar visar det sig vara fråga om ett falsk-larm.
dagar innan.
miljoner Östra står för merparten av underskottet i vården Hälften av det
miljoner kronor.
friska miljoner.
miljoner kronor.
Hur de drygt
miljoner kronor Östra
procent kommunala medel och resten är intäkter av olika slag, t ex vård av patienter från andra landsting.

Ytterligare
Därför åtalas de för mordförsök.
Vi har ett antal killar i stan som har den mentaliteten att de är kapabla till sådana dåd, säger Lasse Hallengren.

- Christer Hellström har i flera år vetat om vilka krav EU och de svenska myndigheterna skulle ställa efter årsskiftet, säger hon.
februari Jingryd ersätter Rangmar?
- Personligen börjar jag bli tveksam till att jag klarar det här, säger Peter Rangmar.
Hans programledarskap var tänkt att bli speciellt.
Hoppar in, hoppar ut?
Nu brukar i och för sig Berggren se butter ut för det mesta så det behöver inte nödvändigtvis ha med vare sig Melodifestivalen eller Photogenique att göra.
Nå, jag gillar initiativet.
Anslaget är enkelt.
Ett tag var han flitig besökare på Åby.
Utanför kaféfönstret tar nians spårvagn kurvan in på Västra Hamngatan.
Det händer än i dag att folk kommer fram och pratar om pjäsen.
gånger på en timme.
Han säger att han är spelsugen men att han inte får något gratis.
• föredrar Toscana och Grekland.
...
Bland Tolvskillingsoperans enarmade banditer och förföriska neonskyltar ska dock Thomas Nystedt alias den charmiga och farliga Mackie Kniven locka publiken till Stadsteatern.
- Elcentraler i utrymmen som lador, logar och skullar där det far agnar och boss i luften och där det finns hö, halm och foder lagrat.
procent av bränderna.
av LASSE ANDRÉE
Partiet ska också inrätta ett speciellt ungdomsråd med egen budget och beslutanderätt:

- Vadå, vad menar du?
Det är min hemsida, Hisingen alltså.
När jag är ute på såna här turneringar hela tiden så vill folk komma i kontakt med mig.
Om jag frågar vad någon har för bil skriver jag:
Alla signalerna.
När den tidgare förbundskaptenen Håkan Åkvist finns med i bilden känner man sig trygg.
.
Att tro på Åstorps SS som bronsmedaljör kan tyckas vara ett djärvt tips.

I Solinger spelar bl a Adams, Jusupov, Speelman och Chandler.

,
Lc
.
,
3+,

Dh
hxg
Dg
.
e
,

.
,
gxh
lyckades dock Kina hålla undan och vinna med
,
Sgf 3cxd
.
,
.
,
Lxd 5fxe

I Cannes blev det i den sjunde omgången remi i toppmötet mellan Sokolov och Godena.
Sf
,
dxe
Lh
f
.
,
.
,

.
,
d

Ld
h3 Db
Tfc
.
,
Dd 3Lg
.
,

5Uppgivet.
(!
- Jobbet får inte gå i andra hand för politiken.
- En oerhört nyttig tid.
- Det är nog det svåraste politiska uppdrag man kan ha.
Det finns nog annars inget jag blivit så besviken på inom politiken som just den " affären ".
år gammal.
För dessa och andra insatser fick han ju också motta sin hedersdoktors-titel vid Göteborgs universitet.
Kanske har hans ungdomliga insatser, och hans ungdomliga syn på livet, också präglat hans syn på dagens unga.
Hans första insats var att driva fram passfriheten i Norden och på senare år engagerade han sig hårt för Sveriges knytning till EU.
Bo Landin Journalist, Sekreterare i Edbergstiftelsen En miljon skäl att välja landsvägen För närvarande - på spåret landet runt.
Vi hyr
- Nu har jag hört att det rör sig om deponering av en summa pengar så nu kanske vi kan gästspela i Oslo, säger Ingvar Oldsberg.
- Artisterna och gästerna hämtar vi upp utmed vägen och oftast har de lokal anknytning.
Ingvar Oldsberg tar långtradare landet runt för sommarens TV-underhållning Upptåget.
Det skall vara positivt och sprida värme.
Jag som är så soundfixerad - det är inte Missarna man minns.
·Är det inte känsligt för många popartister att gå utanför gängse ramar?
Klart jag vill hamna bland de
Wille vägrar igen, fotografen säger till sist:
års svenska bidrag till Eurovision Song Contest i Dublin i maj.
Göteborg Berättar Blomstrande traditioner Dagens bild från det svunna Göteborg är en raritet.
Längst upp med stora fönster fanns A Jonason Atelier.
köpte kvarteret vid Östra och Södra Hamngatan, Fredsgatan och Drottninggatan.
med inbjudna gäster som åkte linjen Brunnsparken-Stigbergsliden.
Närmare bestämt vid Elisedal.
I den mån blommor stod på borden hos enkelt folk var det skogs- och ängsblommor som man själv plockat eller köpt billigt av någon torggumma på Grönsaks- och Kungstorgen.
Om innehavarna gjort som Waideles musikaffär en gång, låtit dessa skriva sina autografer på en vägg kunde där i dag ha stått Ingrid Bergman, Lasse Schmidt, Birgit Nilsson, Inga Tidblad, Karin Kavli, Evert Taube, Karl Gerhard, Gösta Fraenkel och många andra.
Blomsterflickor.
, har nummer
På 1980-talet försökte Esbjörn Jansson vid fastighetskontoret utröna den egendomliga numreringen.
Första gången fastigheten påträffas är
Men August som
Eva Heyman Varför springa till tunnelbanan?
För det kan väl inte vara rädslan att inte hinna i tid till något av de gnisslande vagnseten som dundrar in varannan minut.
Inga goa gubbar där, inte.
En varm och mjuk sak att hålla sig i.
Då har världsomseglaren varit ute i
Helikoptern medförde en last av vin och ost som gåva till svenskarna.
Lagom till formel
Men de gjorde inte allvar av hotet då.
- Vi har jobbat i flera år på att bygga upp ett rykte för att kunna ta hand om folk och så kommer det här, säger Walker.
Fast när allt är testat och klart tänker han försöka bli världsmästare, förklarade Schumacher.
Han bodde längs den väg Loubna gick för
Den då 14-åriga Nabela och nioåriga Loubna Benaissa hade varit i den stora livsmedelsaffären och handlat till mamma den varma tisdagen
Patrick Derochette var känd av polisen.
dagar efter att han tagits in för vård var Derochette på fri fot igen.
Lunchen med brodern var slut en timma tidigare än gärningsmannen uppgav.
Polisen håller fortfarande på och gräver i husets källare.
flickor som varit försvunna i drygt ett år.
Ju större nedskärningar inom vården desto mer sjunker arbetsgivarnas toleransnivå.
I de förberedande muntliga förhandlingarna inför AD kom så en förlikning som slutade med att sjuksköterskan accepterade uppsägningen med ett mycket stort avgångsvederlag som " plåster på såren ".
SHSTF driver just nu ett fall med en 40-årig sjuksköterska som arbetsgivaren vill säga upp sedan hon råkat ut för en whip-lash-skada och har halv förtidspension.

Jeltsin erkände att de var mycket allvarliga, framförallt beroende på den ekonomiska krisen.
I stället syns bilden av en åldrande ledare med bräcklig hälsa.
Nya energiska och kompetenta människor kommer in i regeringen, sade Jeltsin.
månader presidenten framträdde mer än
Vapnen måste lämnas in i dag eller i morgon.
EU skärpte i går kraven på den albanska regimen.
invånare,
- Först skulle vi vinna den albanska ligan och cupen, berättar Gezim Bushaj, vaktmästare på stadens fotbollsarena.
Men i januari föll Xhaferri-pyramiden samman.
De krävde att myndigheterna tog fram dokument som visade var pengarna hade tagit vägen.
I
- Jag var där, säger Dritan.
En arg servitris på kaféet där vi sitter blandar sig i samtalet.
Pengarna är borta.
Men hotet mot Tysklands medlemskap i valutaunionen EMU kvarstår.
personer.
Samtidigt varnade det tyska AMS för att en vändning till det bättre troligen inte kommer förrän till sommaren.
procent.
Bundesbank har tidigare krävt en stenhård tolkning av EMU-kraven.
av ALVARO SUSENA
- Det pågår ingen utredning av president Samper i USA, sade Myles Frechette i en intervju med den colombianska nyhetsprogrammet QAP.
EU bör bli mera aktivt i Albanien Anarkin breder ut sig och respekten för lag och ordning förvittrar gradvis i Albanien.
Sverige bör arbeta för att även EU blir mer aktivt diplomatiskt.
Enligt Balkanexperten Mark Almond i Oxford är de som nu spelar herrar, plundrar butiker etc en osannolik förening av oförbätterliga kommunister och medlemmar av Albaniens maffia.
Men andra europeiska länder bär också ett ansvar.
Att skapa samma uppväxtmiljö för
Dolly är således en försenad enäggstvilling till sin mamma.
I de demokratiska staterna torde det förr eller senare, i den mån det inte redan finns, behövas förbud mot att skapa mänskliga kloner.
Det går redan att blanda olika arter ( en korsning mellan en get och ett får är det mest kända exemplet ).

FN:s generalsekreterare Kofi Annan har krävt en humanitär korridor för att kunna evakuera flyktingarna i området och rebelledaren Laurent Kabila har sagt sig vara villig att medverka till det.
- Kisangani kommer att falla i rebellernas händer, säger Roland Stålgren.
Har en kommun väl börjat föra in privata alternativ fortsätter trenden oavsett politiskt styre.
Några exakta siffror finns inte för entreprenader inom äldrevården, men det handlar enligt bedömare om en klar ökning.
Regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten till år
för att målet om halvering skall kunna uppnås.
Tvärt om måste man kunna bli rik på arbete och företagande.
Kan vi skapa en av världens främsta IT-infrastrukturer drar det till sig utländska investeringar samtidigt som det är ett skäl för svenska företag att expandera i Sverige.
Vi behöver stärka skolans yrkesutbildning med ett lärlingssystem ( eller kalla det något annat om det är ordet som stöter ) för att öka möjligheterna för dem som går ut i arbetslivet efter gymnasiet att få jobb.
Förutom dessa stora projekt krävs följande för en permanent låg arbetslöshet:
Ännu mer oroande är den expansion av svenska företag utomlands som inte syns i någon statistik, nämligen utbyggnad av redan etablerade verksamheter utomlands istället för i Sverige.
Slå därför vakt om
Lönesubventioner bör endast ges till arbetshandikappade.
Lagar och regler, infrastruktur, utbildningssystem, socialförsäkringar, lönebildning samt den ekonomiska politiken måste driva på utvecklingen i önskad riktning.

Låt bli att beskatta pensioner som ligger på
PENSIONERAD SJUKSKÖTERSKA Så vill c använda överskottet Sänkta avgifter och skatter och höjda bidrag till kommunerna STOCKHOLM:
blir betydligt mer än
Syftet är att på olika sätt öka sysselsättningen.
Vård och omsorg skall också få mer pengar genom höjt generellt statsbidrag till kommunerna.
kronor (
Efter en ombyggnad har det blivit bra där.
Och det märkes, att musikerna tyckte det var kallt.
Fria Ord Flytta hela Sida till Baltikum Medan regeringen för varje dag som gå kommer allt längre bort från sitt vallöfte om en halvering av den öppna arbetslösheten, ökar förvirringen inom hela förvaltningen.
Då skulle det ju bli ännu mera pengar för Schori att skänka bort.
Där står att han greps och sedan piskades av ockupationsmakten - enligt de
Mona Sahlin, EU-parlamentarikern Maj Britt Theorin och Görel Thurdin, tidigare biträdande miljöminister i regeringen Bildt, står i spetsen för motangreppet mot de
kvinnliga anställda vid kärnkraftsverket Barsebäck, som på torsdagen uppvaktade socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Inger Segelström.
Efter diskussionen tyckte Barsebäckskvinnorna egentligen inte att de hade fått några svar på sina frågor.
Några av argumenten är att det blir enklare och billigare för företagen att använda en valuta än många samt att konsumenterna troligen får låna billigare i euro än i kronor.
- Ja, jag har svårt att se hur kronan skulle kunna konkurrera ut euron.
till
EU-stater är så gott som ense om.
Det går inte att sitta i Bryssel och besluta om åtgärder för hela EU.
av PER NYGREN
Vigseln ägde rum på Marockos ambassad i Stockholm.
till
Pengarna har gått åt till familjens försörjning.
- Jag har inte heller fått några pengar.
Och då är frågan om hon kan återkräva en sådan gåva.
:e bilmässan i Genève.
- Visst fixades problemen på kort tid, med det är ändå inte bra att överhuvudtaget behöva ta tillbaka bilarna för att ordna felen.
Jo, en hel del kronor satsas nu på extra marknadsföring.
Och det amerikanska återförsäljarnätet kommer också att förändras.
Utvecklingspersonalen är ett exempel.
Detta tog tid och gjorde att verksamheten tappade fart, vilket fortfarande kan märkas enligt Hendry.
Saabchefen Namn:
procent Tyskland
Margit Zacharoff,
Det tycker också de
Det tror jag att de skulle vinna på.
och kulturminister Marita Ulvskog.
Allt tyder på ett stort engagemang, både hos Margit och hos det svenska folket.
NIKLAS MAUPOIX Namn efter namn.
Jag tror att språket utarmas om vi använder svordomar för att lägga tyngd bakom det vi säger.

ÖB har tidigare under veckan sagt, att det var " mycket beklagligt " att landets försvarsminister inte ville närvara.
I år bedöms resultatet bli bättre.
Nu är vi rustade för att koncentrera oss på vår huvudverksamhet, säger Håkan Larsson, VD på BTL, före detta Bilspedition.
- Vi hoppas på Huolintakeskus i Finland, Baltikum och Ryssland.
Klart för värnpliktiga barnskötare i sommar Nu påbörjas snart utbildningen av en ny svensk soldat.

- Men militärens behov går först, så vill de ha en speciell kille får de också honom.
Får Kommunalarbetareförbundet rätt kan det stå alla svenska kommuner dyrt.
; sysselsättningsgraden och lönen förblev oförändrade, trots det nya avtalet.
Omvårdnadsförvaltningens chef i Skövde, Jan Dickens, har inte räknat på lönerna som är aktuella, men tror inte att det skulle kosta så mycket.
Som spindeln i det här datanätet sitter Bengt Kindbom, Pastoratförbundets direktör, från Häggum i Skara stift.
gånger om året till
- Alla, från chefer till kyrkovaktmästare, kommer att ha användning för den nya tekniken.
Genom att ansluta sig till Kyrknätet kommer man även att ha tillgång till Internet, så att församlingarna till exempel ska kunna publicera egna så kallade " hemsidor ".
Spanska staten vill ge statsstöd till Renaults Valladolid-anläggning, motsvarande cirka
- Fabriken i Vilvoorde tjänar pengar.
- Renault-affären lär oss också en annan läxa.
av KENT EIKELAND
dagar De trafikanter som bryter mot gällande lagar och regler kan räkna med böter.
- Vi har ingenting med premieringen att göra.
Eller att cyklister bär hjälm och så vidare.
Det sade riksbankschef Urban Bäckström i ett tal i går kväll.
Visserligen ökade förmodligen bruttonationalprodukten, BNP, med endast " mellan
, sade han.
Annars blir det nog inget SM- slutspel.
kronor netto.
Fast vi är ganska överens om det mesta, avslöjar Hasse.
.
Men allt eftersom kvällen led, tappade VF :arna initiativet.
- Äsch, vi har ödet i egna händer, och ingen annan att lita till.
Sedan spräcktes drömmen.
kan fortfarande bli en fotbollsfest.
De närmaste minuterna blev rena mardrömmen med ordentliga målchanser i varje hemmaattack.
Den franske landslagsmannen drog ned inhopparen Cesar Pacha som hade friläge.
I full fart och med ett skott i steget gav Robbie Fowler Liverpool ledningen.
Först VM-succé och nu
Hon tog dubbla guld och ett brons i sitt härliga VM förra månaden, men sedan dess har Magdalena mest nyst.
Världscupledande Ole Einar Björndalen från Norge hade en sämre dag.
Stockholm 2004-delegationen kom ut efter presentationen av sin OS-ansökan som en skara förtjusta skolbarn efter ett lyckat prov.
Vi gjorde en verkligt bra presentation, sade OS-generalen Olof Stenhammar, VD för Stockholm
Stockholm var först ut av alla och först tio-elva timmar senare var de
av ULF NILSSON
Strategin är klar och han är väl medveten om vad som väntar:
IOK-delegaternas egna preferenser, önskningar och känslor avgör.
dagar.
Man är rätt hjälplös när man är ute och reser hela tiden, svarar Olof Stenhammar.
Dessutom står närmare
Vi vill visa att vi är ganska roliga och trevliga här i Sverige.
De kanske har egna intressen.
- Nej.
Jag köpte en docka för
meter framför mål och säga:
presenterade sin OS-ansökan inför IOK.
Gunnar Werner, generalsekreterare i Internationella simförbundet.

Det gäller att övertyga IOK-presidenten Samaranch och hans närmast förtrogna i den exekutiva kommittén om efterträdarens förträfflighet.
Att hennes anseende i svensk idrottsrörelse är gott är en helt annan sak.
.
procents chans att gå vidare till finalen.
När den första uttagningsomgången är överstökad börjar hennes lobbyarbete inom IOK på allvar.
Inför Paris-VM har Sunneborn visat att han sannolikt är en bättre längdhoppare än förra året, som ändå slutade med EM-guld i Globen, svenskt rekord med
Först var det krogbråk i Malmö sedan var det rattfylla varpå Sunneborn flyttade från Skåne till Stockholm för att påbörja marschen mot upprättelse.
meter.
av CEGE BERGLUND
I försvaret är han lika bra som vanligt.
En ovanlig effektivitet för honom.
Bild:
Efter
IFK Skövde lät gästerna följa med till
Nu spelade vi koncentrerat och lyckades väldigt bra, både taktiskt och målmässigt, berömde Roger " Ragge " Carlsson sina spelare.
Det väntar säkert många fler fullträffar framöver och en som laget vill fixa är tredjeplatsen.

- Vi skapade faktiskt mer mot Nässjö men det gäller ju att vinna och jag är nöjd med resultatet konstaterade Olle Isaksson.
5-vinst till stallet.
meter kvar löste sig allt.
första rundan innan Hans G Eriksson satte press utvändigt med Kwik Delvin.
Tony Olsson måttade bara in linjen och Fantom Brick var frisk över linjen.
Alla UD-dokument om Raoul Wallenberg skall granskas ytterligare en gång.
Det hänger samman med rykten som spreds av nazister att Bernadotte skulle ha varit antisemit, något som tillbakavisades med stor bestämdhet från svensk sida redan på 1950-talet.
- Bernadotte hade liksom Wallenberg en moralisk kompass, säger han.
I dag träffar Eliasson Annan i FN.
Lindström besökte Sydafrika för Aftonbladets räkning och talade med de Kock i hans cell om Palmemordet i flera timmar, trots att inga andra än anhöriga och vänner får besöka honom.
Det beskedet gav ledningen för Arlas ostmejeri i Kvibille efter ett krismöte i går kväll.
av
För många i Kvibille norr om Halmstad är mejeriet ortens hjärta.
av TORSTEN ANDERSSON
Efter
kan den inte tillämpas på Banverkets planering av sträckan Lekarekulle-Nordvära, fastslås det.
Med viss lättnad presenterade han och partikamraten kommunalrådet Solveig Kjörnsberg paketuppgörelsen om sjukhemmen i Borås.
miljoner kronor.
Solhem, där verksamheten avvecklas, hyrs ett år i taget.
Hur långlivad hon blir som VU-ledamot är förstås en annan fråga.
- Jag vill vara en guide in i ett nytt Sverige, sa Mona Sahlin när hon presenterade sitt nya företag.
Vad vi redan vet är varför det nu inte är en statsminister som fyller
partisekreterare,
Sen kan man naturligtvis diskutera vad som kom först, kontokortsskandalen eller missnöjet.
år; Ivar Valdemar Arnqvist
år; Bror Rune Bertil Johansson
Marta Elisabet Kihlberg
Karl Olof Nilsson
år; Karin Irene Nobelius
Karl Torsten Samuel Sahlén
Vasa:
år; Anna Linnéa Johansson
år; Adela Margareta Svensson
år; Elin Josefina Magnusson
år; Torsten Harald Strid
Känner faktiskt inga direkta sviter efter loppet.
Var du inne på att ge upp någon gång under loppet?
sekunder snabbare så att jag hade klarat mig under
Men den som har tur hittar Oscar Hedlunds Galen i musik för
Vi söker resterna av de språk vi föddes med.
( Ett ord att minnas!
Det är bara en fråga om hur asken kommer att se ut.
Där i väntrummet kan jag annars se vilka som har rest långt, se finkläderna, tänka mig in i hur deras dag ser ut.
Oj, vi byter logikkortet!
Morgonen därpå stack de näsan utanför dörren.
.
Han simmade ut till en vak som låg
Och hjärtat får jobba utav helvete.
Han var brukspatron på Kalhyttan död
- Sedan när blev du intresserad av blomsterbindning?
Med livet som insats halkade de sig fram på de isiga kyrkogårdsgångarna ner mot Daglösen.
Mausoleet de besökt tidigare under dagen hade tydligen gjort outplånligt intryck på Swix, för knappt hade toddyn kommit på bordet förrän han började prata om John Ericssons hädanfärd.
- Kil?
invånare, men ytterligare
Ovanpå kistan satt en blomstermonitor krönt av en vit duva.
- Jag tycker i alla fall att de där kanonerna var häftigast, sa Artisten, varpå Swix genast hakade på:
Teckningar:
elever misstänkta för brott Stökigt på Tingbergsskolan redan före vandaliseringen LILLA EDET:
13-åriga elever för att ha burit runt en elev på skolan.
Den händelsen skall ha inträffat i höstas, men enligt Elisabeth Rydén vid Trollhättepolisen finns det inte tillräckligt med bevis för en rättslig prövning.
Om någon elev kommer att ställas till svar för vandaliseringen på Tingbergsskolan är oklart.

hushåll och omkring
Det allvarligaste är ändå förekomsterna av ett bekämpningsmedel.
Eluppvärmda hus blir dyrare i framtiden, vilken lösning man än väljer Elvärmt hus och kärnkraftsavveckling.
En Barsebäcksreaktor står inte för mer än knappt
Det som finns att välja på för villaägaren i staden är omöjligt på landet och tvärtom.
Många av dessa funderingar är på sin plats oavsett vilket slags värmesystem som ska bytas ut.
Det utesluter dock inte att vedalternativet kan bli rejält dyrt, om man måste sätta in ackumulatortankar, rör och radiatorer och dessutom förse huset med skorsten.
UTANFÖR CENTRUM Områden närmast tätorternas centrum kan också värmas med fjärrvärme och gas förutsatt att kommunerna bygger ut ledningsnäten.
Kan strömförsörja en sommarstuga under sommaren men knappast mer.
Det känns inte alls bra, eftersom jag vet att det finns folk därute som har behov av oss.
- Det är ju människor jag vill jobba med.
månader.
.

Den enfaldige mördaren är vid det här laget en klassiker med
Människor har själva fått visa upp sina egna änglar och det har hållits flera föreläsningar och gudstjänster med änglar som tema.
Regeringens målsättning att halvera arbetslösheten till sekelskiftet bygger till stor del på att utbilda arbetslösa.
år som saknar gymnasiekompetens sökas upp och motiveras för studier.
Dessutom vet vi ännu inte hur personer som inte är berättigade till vare sig a-kassa eller KAS ska få pengar.
Halmstad

kilowatt ) per år.
badanläggningar samt i ett fält med
miljoner att bygga.
Med franska vacuumrör i stället för svensk teflonfilm kan priset pressas till
kWh.
Ännu märker vi inga ålderskrämpor, säger Lars Albertsson, fjärrvärmechef i Falkenberg, om kommunens mäktiga solfångarfält.
- Vi var försiktiga med att dra igång jättestora byggnadsprojekt på 80-talet då andra byggde massor, säger Anders Hansson, exploateringschef på planeringskontoret.
Bland de planerade utbyggnadsområdena finns bland annat Solbräcke som skall få ytterligare
Samtidigt byggs det en låg- och mellanstadieskola i området.
Stöd till småföretag gav nya jobb UDDEVALLA:
Projektet startade med ett regeringsbeslut
arbetstillfällen.
och
kronor.
Jag tänker då på hans prosa, på den melankoliska stämningen, på ljuset över den afrikanska öknen och det toscanska landskapet och som genomlyste texten och fick kärlekshistorierna att andas och mötena mellan människor att lysa.
timmar ha bundits samman till en helhet.
I tillbakablickarna däremot är anslaget storslaget som i David Leans Lawrence av Arabien eller Bernardo Bertoluccis Den skyddande himlen.
Om det vittnar några av kvinnorna i den internationella kokboken Från kardemumma till chilipeppar.
,
länder.
Kvinnor från
De flesta maträtter från exempelvis Iran och Spanien innehåller visserligen mycket olja, men när man lagar maten upptäcker man att oljan inte är tilltagen i överkant utan behövs till exempelvis stekningen.
I dag bor de i Biskopsgården med sina
Jag kan träna min svenska och lär mig hur den svenska kulturen fungerar.
,
Shahla är inte främmande för svensk mat heller, hon tycker om husmanskost och äter gärna pizza och pasta.
Den innehåller torsk, som marineras i citron, rå lök och finhackade chilifrukter.
" Efter
Blanda med köttfärsen.
MAGNUS SUNDBERG Dagens höjdpunkt.
Middagen är dagens höjdpunkt i familjen och man sitter länge och äter och pratar om vad som har hänt under dagen.
.
Om man räknar högt, som t ex Daniel Goldhagen i den omdebatterade boken Hitler's Willing Executioners, kanske man kan säga att en halv miljon männi-skor aktivt deltog i deportationer, avrättningar och gasning av de
miljoner civila.
De har talat om Auschwitzlögnen.
Dessutom finns i romanens mitt bara ett enda jag och det är en man.
Däruppe kurar de ihop sig och inväntar döden.
" I hela mitt liv har jag småfuskat istället för att vässa instrumentet, ödat min tid, låtit livet hända mig ".
Människor som konsumtion, som varor och tjänster.
Rädslan för att förvandlas till ett kolli, ångesten inför stunderna före döden vibrerar under mannens torra kommentarer och det går att spegla sin egen framtida oro i hans.
Klarar nordisk kultur flowet?
org/culture-and-development ), som förra året kom i svensk översättning.
Sådana förändringar såg han som naturlig språkutveckling.
När den klenaste skribent kan lägga ut sina alster på nätet, och den grafiska utformningen kanske bara ger falska signaler - då ställs högre krav än någonsin på både producentens och konsumentens språkkänsla.
många kan överhuvudtaget inte använda sitt eget skriftspråk i datorsammanhang.
Arvet bär man med sig vare sig man vill eller inte, sa hon vid presskonferensen.
hellre goda råd åt Norden än feta råd vid borden.
den overklige vännen, främlingen som ser utan att bli sedd, som sätter igång gåtfulla, destruktiva processer i det fördolda, utan att någon förstår hur det går till.
Denna katastrofaning skulle kunna skyllas på ett alltför överdrivet sekelslutssentiment hos författaren, om den inte vore så kusligt sannolik:
det går att leva ganska drägligt och utvecklas moraliskt, förnuftsmässigt och själsligt, också under vidriga omständigheter.
Det är personerna på scenen som talar, säger Peter Asmussen, medförfattare till filmen Breaking the Waves och mannen bakom Ungt blod som på lördag har premiär på Göteborgs stadsteater.
- Okej.
Kärlek?

Om ett par timmar skall han sitta i Stadsteaterns salong för att se ett genomdrag av sin pjäs Ungt blod.
vänninorna ägnar precis som vanligt kvällen åt att ösa sina dåliga liv över Sigrid, tryggt förvissade om att hon har det ännu sämre.
Och så berättar mamman helt oberörd om hur hon svept glas efter glas med martini och sedan dunsat ned från diskbänken i hopp om att bli av med det där som var på väg att bli ett barn.
Att det är positivt att ingenting hänt på
Jag har svårt att föreställa mig den hårdheten hos män.
Har sedan dess skrivit
I filmen Breaking the Waves betalar Bess ett högt pris för lyckan; hon förnedrar sig in i döden för att Jan ska bli frisk.
I
Arbetsskadorna är jämförbara med svetsares.
Själv konstaterar hon i dag i stället att en elev kanske är närmast överkänslig, men ser det som ett värde och som sin uppgift att uppmuntra och skydda sårbarheten.
Bild:
Att laga " typiska rätter " blir ett sätt att presentera sig själv.
Mars i trädgården Mars är den bästa månaden Det är någonting med ljuset, det är någonting med småfåglarna och det är någonting med dofterna i naturen.
Då var det
Att rita upp befintliga rabatter och planera för nya är det bästa sättet att få just den trädgård man drömmer om.
Gör det en stilla dag så att inte kalken flyger omkring och hamnar bland rhododendron, ljung och andra kalkskyende växter.
Det skulle jag varmt rekommendera, säger den danske producenten Peter Aalbaeck Jensen leende och askar sin tjocka cigarr i vattenglaset framför sig.
De gamla industrilokalerna nere vid älven strax intill Nohab i Trollhättan utgör en lockande miljö.
- Det naturliga geografiska centrumet hamnade
- Mitt bolag och Zentropa har byggt upp ett nätverk i Europa som vi hoppas kunna dra nytta av.
miljoner i ett teknikbolag för efterproduktion av lång- och kortfilm.
Hagabion " Han hade tagit för mycket kontroll över mitt liv ", försvarade sig Valerie Solanas med efter att en sommareftermiddag
Ett konstant brus av kickar och motkickar, starkt förvirrande och besvärligt att överblicka från en position mitt i smeten.
Jared Harris fångar utmärkt det undanglidande och tragikomiska i superstjärnan Warhols karaktär.
Tim Burtons intresse för det aparta har präglat samtliga hans filmer från Pee Wee's Big Adventure (
som givit filmen dess namn.
Den krigshetsande atombombsgeneralen Rod Steiger som verkar ha klivit direkt ur inspelningen av Dr Strangelove.
Filmstaden Rachmaninovs pianokonsert fyller konsertsalen med symfonisk laddning.
Helfgotts sammanbrott som stipendiat i England för honom hem igen, men bara geografiskt, till mentalsjukhusens meningslösa pladder och ensamhetens återvändsgränder.
Det är sällan en film med musik i centrum så lyhört förmår frilägga den mycket tunna tonslingan som löper mellan himmel och helvete.
I går begick datadrottningen debut som körsångerska bakom Nick Borgen och det var en upplevelse.
Mindre psykedeliska saker under World Wide Web där Borgens hemsida varvas med jämna mellanrum.
Jingryd förflyttade sig uppskattningsvis
Men nej, Jim Jidhed kommer inte att vinna den här gången heller.
En uppseendeväckande manöver.
Det handlade om hans relation till tidigare melodifestivaler och låtar.
Därför är det enklast att jag tar över.
THE LATIN KINGS I skuggan av betongen ( Redline/Mega ) Det har gått
har skaffat sig den nödvändiga musikaliska kompetensen.
Latin Kings särart ligger i de kärnfulla texterna.
Juryn röstar fram vinnarlåten i melodifestivalen.
jurygrupper om
Högsta röstetal omvandlas till
Tiden där emellan ( cirka
- Jag föredrar det framför en telefonomröstning, och genom åren tycker jag faktiskt juryn oftast röstat rätt.
Musiksmak?
* Man,

Läkarsekreterare
Kul att få se nya ansikten och att få höra ny musik.

år
Man får inblick i andra länders musiksmak och tillfredsställer vårt behov av glamour.
Det är en bra internationell schlager-tävling.

Kvinnlig rock, musikalmusik, nyare jazzmusik.

av PETER PETTERSSON KYMMER
sistnämda exemplen föll inte så väl ut - telefonnäten i Finland och Norge brakade samman på grund av för många röstande.
lägenheter - har inte haft något så kallat boinflytandeavtal med hyresgästföreningen på flera år.
Den pekade på att den som bor i en trea där skulle kunna sänka sin hyra med
- Boinflytandet går inte fort framåt, men det går i alla fall framåt.
*** Lägre hyra väcker arbetslusten Kan du tänka dig att hjälpa till med trädgårdsarbete, städning och fastighetsskötsel i ditt bostadsområde för att sänka din hyra?
* Camilla Svensson, Kallebäck:
Det handlar om uppmärksamhet.
Det finns klasser där man måste hjälpa upp pojkarna.
Det var ju sådant man höll på med på 70-talet.
Det anordnas bland annat konferenser med jämna mellanrum.
Det är uppgifterna om att personalens luncher subventionerats på lyxrestaurangen Westra Piren under ett antal år som fått biträdande chefsåklagare att på eget initiativ besluta att inleda en förundersökning.
Om polisen i samråd med åklagare finner att misstankarna är starka kommer förhör att hållas med de inblandade på Eriksbergs Förvaltnings AB.
Den
kronor under ett år.
sjuksköterskor på Östra sjukhuset som tröttnat på att de neddragningar som sker inom vård och omsorg i slutändan drabbar patienterna.
Han är inte ute efter att hitta någon syndabock att ställa till svars och inte heller tänker han föra någon, som han säger, påhoppsstrategi.
Kärlekskrank elev åtalas Den 48-åriga kvinnan förälskade sig i sin lärare.
Även lärarens son drabbades av kvinnans trakasserier.
skriver kvinnan:
Stadsdelsnämnden ansåg att socialbidragstagare skulle ha första tjing till vikariat.
Socialsekreterarna lade mycken möda på att hitta rätt person till rätt plats.
- Det får inte finnas någon gräddfil för socialbidragstagare, säger Kjell Andersson, ombudsman på Kommunalåttan.
Kortedala Larmet går på Bergsjöskolan i Kortedala.
Askim För tredje dagen i rad utbryter en gräsbrand i Hästebäck, Askim.
Ingen skadas allvarligt.
HAMMARKULLEN

För Peter allena, alltså.
I alla fall ingen morgontidning.
Skönt att någon griper in när svenska makten svamlar.
Aveny har pratat med

Göran Folkestad
- Om jag blir påmind om festivalen?
Och skrattar.
extra per spelning i ett år efteråt.
Hallå hela pressen.
och bor i Åre där hon, för att citera Mia, lever som fjällcowboy.
- Senast vi spelade ihop var när vi ingick i Stig Malms septett.
Och en platta blev det.
Hon kom från Onsala.
Den obligatoriska singeln släpptes.
Hon har
Men
Han minns inte så noga när.
Neo
Fast trion hade det tungt under den förberedande veckan.
Patrik spelar med ett nybildat band med arbetsnamnet Scoop.
.
presenterades bidragen via videor.

Tyckte Bert Karlsson.
Första året solo med Å sjuttiotal, året efter med Chips.
Gift Antonér och mamma till
.
Så smått har en längtan efter att framträda på mindre ställen börjat göra sig påmind i Cajsa.
I dag är de mellan
singlar:
Läs mera på sidan
De började träffas för att titta på gamla och nya Star Trek-avsnitt på video eller laserskivor.
Vad är då West Coast Trekkers målsättning?
släpper inom kort sin fjärde CD, The Undiscovered Country.
- Jag såg mina första avsnitt som liten på 70-talet, men jag kan inte säga att det var då som jag fastnad.
First Contact har biopremiär
The Star Trek Concordance av Bjo Trimble.
Över
Peter E Bernhardsson sitter inte bara med i styrelsen.

avsnitt.
Centralfigurer i originalserien är kapten James T ( för Tiberius ) Kirk och doktor Leonard McCoy, båda från jorden, och den påfrestande logiske Mr Spock.
och är inne på sin tredje säsong.

Kommer från den avlägsna ökenplaneten Vulcan.
första långfilmerna.
av ANDERS HANSSON
Dels stygga marsmän som zappade allt som rörde sig, allra helst oskyldiga damer i bikini.
n FRE 7.3 Palladium, biopalatset, filmstaden Jackattack.
En följa John-lek genom korridorerna på Stadsteatern, jeanstjejen Nina i täten med vajande Barbiehår ner till svanskotan och när hon vänder sig om för att berätta något syns en stor röd mun med nära till skratt.
Klipper och klistrar Hennes jobb är att rigga kabinettets medlemmar, när de går från ett alldeles vanligt fattigproletariat till proffstiggare, från vanliga trashankar, snuskiga och smutsiga, över till glassiga galakläder, av strass och svandun.
Först läser hon manus och gör anteckningar, stödord som vägleder arbetet till färdig produktion.
Collagen gör hon både för sin egen skull och för att teaterns sömmerskor ska inspireras och förstå vad hon menar.
Förr tvättades kläderna aldrig.
Nekade göra kläder till porrfilm Vi sätter oss i provrummet innanför sömmerskornas symaskinsbrummande och strykångande rum och collagen åker fram.
Inte mer än att hon tackat nej till att göra kläder till porrfilm.
Visst går det att ändra detaljer.
I grunden är det ensambarnets skolning i att aldrig behöva överrösta några syskon.
Arvet är lätt att härleda.
Ålder:
Klass mot klass och Systrar, bröder i regi av Stig Larsson, Gertrud och Ta stryk med Thorsten Flinck samt Förvandlingen och Juloratoriet med Linus Tunström.
Vad skulle du vilja rensa bort ur din garderob?
- Där skiljer jag mig från andra, har nämligen ett levande förhållande till mina flyttkartonger.
Dessutom är det alltid skönare att ta på sig en helt struken skjorta.
Efteråt försöker vi tigga mer öl och övertala vår chaufför att stanna lite längre innan vi åker till hotellet.
Inget arbete att att gå till.
Om något blir över köper jag något av det jag tittade på under onsdagen.
Lika skojig var inte recensenten Lasse Råde när han " trollade ", han såg helt vansinnig ut i frack och mascara och han skrek som en hybrid mellan Kurt Olsson och David Fogelholk eller vad han nu heter.
Den lilla hunden såg livsfarlig ut.
) U Sure Do.
Span så klart.
DET SKA VARA BRÖDER I ÅR Apropå krogen Tapas på Kungsgatan så har ett ägarbyte precis skett.
- Bra!
- Nej, förväntansfull.
- Jag kommer bara på Peter Hoeg.
Det fanns en hel by med folk som hette Natri där.
Förresten finns det få band på f.
Och åt låga skämt i turnébussen.
Ryaverken.
Kyrkor.
Pojkvän:
Debut-CD :n släpps
I dag står ett annat hus där, helt korrekt i stadsplaneringen, fult, tyst, utan liv.
Ett politiskt beslut, en drömkåk på
En annan tjej står där också.
Lite svinn får man räkna med i dessa dagar när Super Marios nya dataspel släpps.
You and Me Song blev en hit och plattan Be a Girl sålde riktigt bra.
Bandets brittiske manager Geoff Wener mullrade att " Wannadies blivit sadistiskt behandlade av MNW.
Det är sådant här vi ska göra.
Samtidigt säger han att bandet någonstans gått stärkta ur bråket.
Ändå var det Divine Comedy som var huvudakt, men de hade inte så stor chans att slå oss.
De har just sålt platina,
De har lånat en lägenhet av gitarristen i Sleeper på en bakgata i Camden.
När vi är i Stockholm bor vi på hotell, där är det svårt att vara kreativ.

Största hit:
Jag blir avslappnad av det.
senaste plattorna.
Skådespelare.
Lyssna-på-freestyle-disträ uppsyn.
Panoramafönstret vetter mot Gärdet och Björn Kjellmans blick flyr direkt.
år.
Under scenskoletiden gjorde Björn Kjellman sin praktik på Unga Klara vid Stockholms stadsteater.
- Efter Pelle Svanslös vet jag inte vad jag ska göra.
Även jag kan hamna i situationen att jag måste, men då tänker jag söka skitjobb utanför skådespeleriet.
Han följer folk som flanerar, och en och annan har rocken oknäppt.
Tidigare trivdes jag, hade kompisar jag gillade, men saknade ändå något att spegla mig i, några att känna likheter med.
Jag har aldrig bott i Göteborg, aldrig jobbat i Göteborg, aldrig semestrat i Bohuslän.
och egotrippade Adam har varit otrogen.
Och rosor till Björn Kjellman.
Har svårt för sexscener I ett avsnitt drivs det hejdlöst med klämkäck TV-reklam.
Vem kan lova det?
" Jaså sån ser han ut, och han, han har en liten snopp...
Ytterligare några knäpp, snett framifrån och likheten är slående med Palme i unga dar.
rader om Björn Kjellman Hans stjärntecken är tvilling.
belönades han med Sammypriset.
Göran Folkestad " Sankta Cecilia.
Varberg, var det.
Det var nåt fel på den.

) Håkan Johansson " Så hette han inte när han tävlade.
MELKER DAHLSTRAND Gift, men för dagen utan vigselring.
Han gör det naket, självutlämnande och - som alltid - med en skarp penna.
Det är möjligt att det är det som är meningen.
Kul första lyssningen kanske.
Quant (
Men mixarna!
Friend slutligen är både den mest lättillgängliga och jämna av de

Alternativen för Hundralappen minskar drastiskt, men det finns några smårätter och ett mindre antal huvudrätter som klarar gränsen för vår lilla plånbok.

Vi skulle i alla fall säkert komma tillbaka.
Lyssnade du själv på dem?
journalister och fotografer kommer, 60-talet artister och upphovsmän,
Din telefon ringer i ett.
Då inspelningsledare och nu biträdande producent.
mansdagar är det äntligen kvinnodag igen... För en dag blir det nästan som det var förr, det vill säga för ett par år sedan.
års valrörelse.
Tanken är utmärkt, när den fungerar.
kön, som lever under mycket olika villkor.
Samtidigt har tidigare studier visat att kvinnor som tvingats bort från arbetsmarknaden har svårare att komma tillbaka än vad män har.
Men det var ett fattigt land på väg att snabbt bli rikt.
Kan det inte vara så i stället att vi byggde upp ett samhällssystem som sakta men säkert underminerade välståndets drivkrafter och dömde vårt land till den kris som vi upplever just nu?
Samtidigt fick vi en utveckling mot inkomstutjämning vars grund var att koppla isär arbete och förtjänst, den personliga insatsen och belöningen för denna insats.
Sverige behöver en ny färdriktning för att kunna finna sin väg in i 2000-talet.
februari.
Nato-mötet Bestäms Europas framtid i Helsingfors?
februari
För det andra leder underskattningar av den ryska reaktionen till att själva kärnan i de ryska farhågorna ifråga om Natos östutvidgning försvinner ur västs analyser.
i Natos stadga.
Han pekar på att det i väst finns en tveksamhet med nyttan av en Nato-utvidgning och denna kan visa sig när avtalet om Natos utvidgning ska ratificeras av parlamenten i Natos medlemsstater.
Västs tredje felslut är, att frågan om Natos utvidgning presenteras som en ödesfråga för Europas framtida säkerhet.
Den gäller istället hur vi nu kan utnyttja detta historiska tillfälle att skapa ett samarbets- och maktmönster i Europa i vilket Ryssland blir en del och därmed också tvingas anpassa sig till de spelregler som gäller för internationellt samarbete.
Och för att Europas framtida säkerhet ska kunna stärkas, måste frågan om Natos utvidgning österut få en betydligt mindre plats på dagordningen i de fortsatta förhandlingarna.
poliser på en avlägsen strand.
Utan av dåliga kopior från en förhistorisk tid.
· I Sverige
Svenska män har hittills kunnat ha ihjäl sina kvinnor utan att skapa några större rubriker.
·I världen
Qvinnor med bred erfarenhet, djupa/annorlunda kunskaper, härlig, fnissig humor och stor nyfikenhet på livet.
gånger Siba tog fullt pris och berättade inte om att maskinen var begagnad När Johans granne fick se den nya datorn blev han intresserad och ville ha en likadan.
CD-skiva som plåster på såren - Något riktigt svar fick jag inte, alla skyllde på alla och ingen tog något ansvar, men efter mycket krångel lyckades jag i alla fall få byta datorn.
Chatarina Drape är jurist på Konsumentverket.
Var datorn är nu är okänt, för grannen lämnade också tillbaka den till Siba.
ARN fick då ta emot
Ny Teknik Data ) Vad är
Vet du, Mats?
( Dennis ) - Förra året var det mycket tjo och tjim, då gick jag på Komvux.
Om det blir något särskilt vet jag däremot inte.
I Karlskoga har de också en kvinnovecka.
I Göteborg har däremot Åttonde marsgruppen -97 bildats.
av en socialistisk kvinnokonferens.
svenskor ska finnas med i databasen.
Hade någon velat få ett svar förtydligat hade han eller hon ju bara behövt fråga.
Men det är alltså något vi håller på att se över.
Nu väljer han med omedelbar verkan att lämna ordförandejobbet med motiveringen att det inte går att vara ordförande samtidigt som det pågår en förundersökning mot honom och företaget.
Som plötsligt tjänade
Han är en socialdemokrat med andra förtecken än många vill se.
Vilket jag tror att den dessvärre gör.
Nu hör jag Bengt Tengroth i radion nästan varje dag den här veckan.
Jag har i dag meddelat ägaren till Eriksbergs Förvaltnings AB ( EFAB ), att jag omgående lämnar posten som styrelseordförande i EFAB.
SIV JOHNSON Sidbyte.
Mycket är sig likt, även om ljuset nu strömmar in från nya håll genom glasdörrar längs hela den övre balkongen.
sittplatser, som finurligt kan dras ihop till en meters bredd.
Det är ont om datorplatser på många av institutionerna.
För de
heltidsanställda och några
Studenternas verksamhet kommer att stödjas genom Göteborg & Co :s näringslivsgrupp.
Bland annat ihop med Bert Karlsson på skivbolaget Mariann och på Skara sommarland.
- Ja, du det var svårt.
Blir det några nyheter på årets kalas?
Centrum En TV fattar eld på Arsenalsgatan.
MIDDAG
Shell Ullevi Ett nybildat nätverk genomför en aktion och kräver konsumentbojkott av bensinbolaget Shell.
Han hävdar att han köpt gitarren begagnad.
Jesper försvann när gruppen var på väg mot en damm i skogspartiet.
Även ett antal hundförare från polisen samt en helikopter deltog i spaningarna.
Vittnen säger att de sett ett barn i skogskanten, sade insatschef Conny Andersson.
, försvann i Kungsbackaskogen.
Kenneth Svensson i Seko, facket för service och kommunikation, menar att landsvägstrafiken fått allt mer gynnsamma villkor med lägre avgifter och tyngre fordon, medan järnvägstrafiken drabbats av högre banavgifter och moms på resor.
- Utan tågen till Göteborg blir vi isolerade i Värmland.
procent fler resenärer för att tågtrafiken mellan Göteborg och Karlstad ska gå jämnt upp.
Försvinner tåget tar jag bilen även om vägen är ganska dålig.
är det en väldig lucka.
Sotenäs toppar listan över såväl skriftliga som muntliga klagomål.
Nyligen riktade socialenheten till exempel uppmaningen till omsorgsnämnden i kommunen att göra en noggrann genomgång av sekretessbestämmelserna med all personal inom individ- och familjeomsorgen.
I beslutet heter det bland annat:
tunga titlar gick till Team Guide i bridgens lag-DM I lag-DM gick den sista slutspelsmatchen mellan Frirond och Frontec.
bp,
Arne Larsson och Jim Nielsen bar favoritskapet och vann också överlägset.
Knutson-Lenner
,
.
¤
®
© p
stick " från taket " när klövern bryter och ruterdam måste toppas ut i brist på ingångar till bordet.
lag ).
.
¤ Ä K
Öst vinner med damen och tar bort nords sista trumf.
® Ä K
®
, har sagt att hon vill lämna chefsposten - att komma närmare musiken är en önskan.
- Musikskola för alla barn, som har det minsta intresse för rytmer och ljud, är en självklarhet.
Att Christina Mattsson i dag är respekterad chef för P
" Jag snubblade på målsnöret - just då blev jag chef för P
Från denna har hon fått ett stort foto med texten " så att du inte glömmer bort oss ".
Själv spelade hon " frökenpiano " som flicka - men inte nu längre utan har den yttersta respekt för utövande musiker och deras svåra och stressiga arbete.
.
Internt finns det de som respektfullt kallar henne Drottning Christina för hennes fysiska och psykiska resning och absoluta beslutsklarhet.
Jesus räknar inte snålt, kalkylerar inte cyniskt.
Midfastosöndagen kallar oss att kasta bort pessimismens tvångströja och börja bryta vårt bröd, låta Herren välsigna det och ge ut, ge ut, ge ut.
Fallfrukt Stjärnorna kvittar det lika JAG GICK och velade på Jylland.
När man blir övergiven skall man låta försynen råda.
- Jag har gått vilse, sa jag.
sa jag när de kom tillbaka.
Det fordras energi för båda sakerna:
Han var inte från trakten.
Sören var stark.
En dag sa Sören:
Elida hade först inte varit orolig för hon hade hört att stjärnorna var otaliga, så hon antog att det tog tid att titta på alla.
Nu säger Du - arme läsare och dumbom - att de borde klara sig på
miljoner!
Så kan den Svanholm som sitter nere på kontinenten och tjänar storkovan skicka hem lite klöver till hemma-Svanholm som bara har
På femmilen var det förresten en dansk som bröt redan efter en halv mil.
En fransk biltillverkare har hyrt in Melanie Winiger för att ge extra glans åt de välpolerade fordonen.
- Egentligen är det rätt tråkigt med bilar, fast den här är ju fin förstås, säger hon och pekar på den mossgröna MG:n.
Ett av sätten att locka blickarna till sig är dansshower, något flera bilbolag försöker sig på.
Vaxmedelet som används här måste vara av superkvalitet, för att säga att bilarna glänser är att underdriva.
Bombnedslaget med blont hår till midjan och skyhöga svarta pumps blir räddningen.
Alfa Romeo Häftigast ( och enda ) klättervägg:
De har läst feministernas lilla rosa - Nina Björks bok Under det rosa täcket.
På ett skickligt sätt öppnar hon läsarnas ögon för de invanda föreställningar de flesta av oss har om kvinnligt och manligt i olika sammanhang.
Först försökte hon tolka det som vänskapliga gester, men nu ger hon igen:
han lägger fram ekonomiska riktlinjer som inte förpliktigar regeringen på samma sätt som en statsbudget, men som ändå anger vilket utrymme för investeringar som finns och hur detta ska användas.
Vi kan använda pengar, som i andra länder går till arbetslösa,till andra föremål.
Samtidigt kommer oljeinkomsterna, som de närmaste åren kommer att vara större än pensionerna, att falla snabbt till
·En utbildningsreform ska genomföras så att alla anställda får en rätt till vidareutbildning.
år var albanerna isolerade från omvärlden av en kommunistisk regim som dessutom utövade en total tankekontroll.
En del av dem har lämnat sina hem och bor i stället på det hotell som hyser större delen av den internationella pressen.
- Ingen är ärlig, menar han.
- Det är dels vanliga människor som är förtvivlade eftersom de har förlorat alla sina pengar i pyramidfonderna, några av dem är smugglare och andra kriminella som är vana att begå brott.
Jan Arell Bild:
Presidenten avvisade även möjligheten att bilda en koalitionsregering med oppositionen, sade van der Linden vid en presskonferens.
Då fanns
Det var vid ett stormigt,
Det innebär att de städer där palestinierna fått självstyre fortsätter att vara isolerade och inte tillåts att smälta samman till större självstyrande områden.
De försöker lura världen genom att tala om
procent av vad Israel nu överlämnar finns i zon B som redan tidigare har patrullerats gemensamt av israeliska och palestinska enheter.
orsaker att vara upprörda:
av BIRGITTA JOHANSSON
Vi vill inte ha någon sådan harmonisering, deklarerade arbetsmarknadsminister Margareta Winberg när hon i går redogjorde för regeringens ståndpunkter inför riksdagens EU-nämnd.
Inga studier från länder där man har sådana låga avgifter tyder på det, ansåg Margareta Winberg.
Skillnaderna kvinnor emellan växer och skillnaderna mellan män och kvinnor består.
personer i de
procent Vad som är ganska nedslående är att så få - kvinnor som män - trivs med det liv de lever och det samhälle de lever i.
Det är i varje fall få män som står för sådana synpunkter.
Det beror återigen på arbetsfördelningen i hemmen.
Köpesumma:
Beslutet om försäljning handlar från socialdemokraternas sida om att renodla verksamheten och spara pengar.
busskurar vilket löper fram till och med år
och pengar på sin show Kjell A Nordström är näringslivets favoritföreläsare, och hans dramatiska shower blir bara mer och mer efterfrågade.
Nordström ska göra ett av årets
"
" Multisar " hans specialområde Kjell A Nordström är forskare på Handelshögskolan i Stockholm.
Renodlingen, och internationaliseringen.
Hans forskning och kunskaper är kanske inte unika, men han gör uppenbart framgångsrika brygder av dem.
Och ut når Nordström.
I lunchpausen efter giget på Draken kommer folk fram oavbrutet och berömmer föreläsningen, vill boka honom till en tillställning " för
procent av aktierna i försäkringsbolaget Storebrand, blir han den fjärde största ägaren.
Köpet medverkar därför till att Storebrand kan förbli i norska händer.
aktiva ägare spela en avgörande roll.
positiva dopingfall med anabola steroider under OS i Atlanta.

fall som felade för att de Merodes uppgift om
Därför hann det inte med analyserna av B-proven, berättar Ljungqvist.
- Klart att det här skapar såna funderingar.
- Ja, vi har tagit upp det här på en så hög nivå inom IOK nu.

träningsmatcher.
kronor/vecka.
Tromsö, Norge Tiga är guld för Pernilla MAMMOTH MOUNTAIN:
Med sina
timmar senare.
Med hjälp av gårdagens tredjeplats i Mammoths super-G lyckades Pernilla försvara ledningen i den delcupen.
Pernilla vann Världscupen - och teg.
Det som definitivt avgjorde slalomcupen redan efter det första åket var att ende konkurrenten om segern i delcupen, Claudia Riegler från Nya Zeeland, föll redan efter ett tiotal sekunder.
ULF STENBERG Lövgren inte nöjd med finalen FRIIDROTT:
, var Lövgrens sämsta under de
i Barcelona-VM var Patrik Strenius i final, vid förra årets EM i Globen var både Peter Karlsson och Strenius i final också Lövgrens sjätteplats i Paris.
Nej.
Så blev det.
ekonomiskt,
I Rom finns allt.
TV-bilder visade jublande svenskar på plats i Lausanne och på OS-kansliet i Stockholm.
Huvuduppgiften är att försöka vända den allmänna opinionen.
Visst kunde Sverige bli invalt som EU-medlem och visst kan vi avveckla vår kärnkraft.
Så kanske ändå om Aten, Buenos Aires, Kapstaden och Rom kommer på andra tankar.
Men allt bleknade vid en jämförelse med de glädjestrålar den
- Det går inte att jämför med en OS-final i kanot, men det var något ditåt ändå.
Förre statsministern Ingvar Carlsson var ett enda stort leende:
Tusentalet personer trängdes i ett enda stort kaos.
Det viftades med flaggor och det viftades med löpsedlar från huvudstadens båda kvällstidningar.
En del reser ensamma, andra i grupper på upp till
Stenhammar avslöjade dock att han fått klara indikationer från såväl staten, Stockholm stad och näringslivet om att förutsättningar för ett ekonomiskt tillskott är goda.
- Vi redovisar inte på det sättet, hävdar ekonomichefen Olav Johansen.
Eller mellan
Om inte spelarna kan visa upp giltiga papper förlorar laget matchen med
- Det innebär att vi får en merkostnad på nästan
Av resterande
av JAN ROHDIN
För de spelare som inte kan visa upp en giltig spelarlegitimation vid matchtillfället gäller.
.
dagar till kanske
Det är helt naturligt att vi nu följer efter, säger Christer Petersson.
Flera flick- och pojklag födda
Partille Cup ger en ekonomisk ryggrad som tillåter klubben att subventionera de egna ungdomarnas utlandsäventyr.
De jämnåriga killarna tränas av Pelle Engelbrektsson, Peo Olofsson och Sture Gunnerus.
*** Sävehofs utlandsprogram
till Tyskland,
medlemmar i Sävehof ger sig ut i vida världen den närmaste tiden.
av JAN ROHDIN - Vid träningen på onsdagen verkade allt vara okej med grabbarna.
- Jo, dom vann väl en match grabbarna, men det var flera bra resultat.
Iskallt för

- De förklarade att om vi var beredda att satsa på dem, så skulle de satsa på oss.
Det svenska förbundet skulle bildas först
Tholse har då fullt upp med att perforera motståndarnas försvarsmur, med en smash som får vilket block som helst att vissna.
En match skiljer nu Floby/Falköping från att infria säsongens målsättning, en semifinalplats.
Det ger näring åt drömmen om att förverkliga " Falköping till tusens " målsättning, SM- guld senast år
(
år har aviserat att han kommer sluta.
mars:
omgångar blev lagets bedrövligaste:
Perfekt för Sjuhäradslaget, om vi dömer efter säsongens resultat.
matcher på grund av en bristning i vaden.
, saknade boråsarna den rätta fighterinställningen.
Sedan upphörde M

Receptet Nygammal kalvfrikassé Detta gamla recept på festmat från 40-talet har moderniserats något.
Ta upp köttet och skär det i skivor.
l vatten
msk citronsaft hackad dill salt, vitpeppar hackad dill Det Händer Grästorp Internationella kvinnodagen firas i Konserthuset:
- Konsert med Vara Kammarkör, Nossebroskolans aula kl
Falköping Auktion på Utropet kl
- Gospelkväll i Pingstkyrkan kl
.
år har antalet kvinnliga kommunchefer fördubblats i Sverige.
möjliga.
Enligt Kommunaktuellt skulle maktskiftet vid förra valet, då socialdemokraterna tog över många borgerligt styrda kommuner, vara en förklaring till ökningen av antalet kvinnliga chefer.
Vi får ju större uppmärksamhet, det är mycket, mycket viktigt.
Nutidsspåren är tydliga.
Nu är den verklighet.
Bilderna är oftast amatörfoton, men berättar initierat om livet i helg och vardag.
Kanske flyter ännu fler foton och berättelser in under utställningens gång.
Hilda Nilsson, med lillflickan Hedvig i knät och Hildur Carling, damen i gräset med svart rosett mellan blusens kragsnibbar, fick vandra mellan byarna när de skulle undervisa.
på Ale gymnasium.
T o m
.
Svensk folkdansmässa med kyrkokörer och dansare.
Prof Arne Isacson inviger på Vänersborgs konsthall kl
Irja Bergström pratar om Harriet Backer och Kitty Kieland - Parisflickor från norr.
miljoner kronor.
Nu råder åter ett normalt tillstånd i skolmatsalarna och såväl mjölken som pizzan är tillbaka på matsedeln.
Hälsan är en klassfråga TROLLHÄTTAN:
Och vi måste tvinga fram ett samarbete över gränserna.
Bengt Starrin är professor vid Centrum för folklivsforskning i Karlstad och han medverkade i går vid ett folkhälsoseminarium i Trollhättan.
Att påverka och föra ut sina åsikter - men i små portioner.
.
Petra Frank utexaminerades
Forts från sid
Ett tecken i tiden.
- Jag tyckte det var lite knepig stämning när jag kom in i dansvärlden.
Och hon hade flyttat till Stockholm - för där fanns mera dans.
Jag kommer från en vanlig familj och jag trodde inte att jag hade koden, de rätta orden för det konstnärliga livet.
pliéer åt gången är helt enkelt inte min grej.
Även för dessa
Petra Franks dansverk skulle kunna heta Inför kopiornas uppror.
Bild:
-Tid för trä.
, kl
-Anansi - spindeln.
.
Invigning kl
.
Därför yrkar jag på
Och jag har blivit otrevligt bemött hela tiden, säger Michael Rehnlaven.
Det rör sig om en arbetstidsbok som vi håller på att leta efter.

Brigitte är med i aktionsgruppen Jag bryr mig om Hindås och för drygt ett halvår sedan skrev GP om hur gruppen kämpade för att blåsa liv i sitt samhälle.
- Det finns massor att göra för en turist som är intresserad av vår vackra natur.
Att koppla samman utseende och identitet lär flickor sig tidigt.
Där framgår, tack och lov, också att kopplingen mellan en perfekt kropp och attraktionsförmåga inte är enkel och given.
Tyskarna reagerar ofta surt på historielösa amerikaners lättköpta förklaringar av deras verklighet.
Hon fnyser åt alla tankar om ett speciellt kvinnligt väsen och kräver lika uppfostran för flickor och pojkar.
" Känner ni er trötta på jobbet ska ni inte vara ledsna.
Hur som helst är det bragdartat av Ordfronts förlag att bli först med utgivningen på svenska,
Förra året lät förlaget Nya Doxa översätta Mills bok, tillsammans med essän Kvinnornas befrielse från
man kan ju inte veta huruvida kvinnan är svagare förrän bandagen och munkavlen och korsetten är borta.
Wollstonecraft och Mill är föräldrar till vår moderna nordiska jämställdhetsideologi.
De startar en radikal skola i Newington Green, en intellektuellt stimulerande miljö där man korresponderade med tidens storheter.
kommer A Vindication of the Rights of Women ut och Wollstonecraft har
Hennes namne dottern blir den Mary Shelley som skriver Frankenstein, or the Modern Prometheus - en historia som går att se som en förklädd berättelse om mor-dotter-bandet.
Elisabeth Mansen Ordfront " Frankensteins mormor.
Men trots allt:
En kubisk konstruktion i
Hansens är ett genomskinligt tält med klimatanläggning och vilstolar.
filmer, en från sin utrymda lägenhet och den andra från en modell av våningen.
Se även Gränslösts artikel ( GP
Platsen är konsthallen högst upp i Varbergs gamla hamnmagasin, en oas för kulturen med murrigt bruna takbjälkar och vitmenade murar och väggar.
med Tore Ahnoff som lärare i måleri.
Kompositionen växer fram här, inombords, säger hon och knackar med fingret mot huvudet.
Bild:
brandkårer.
Har Du alltid drömt om att bli brandman?
Hur fungerar det?
Men vi blir fler och fler.
.
Per Nilsson, Fotohögskolan i Göteborg, ställer ut fotografier från Irland t o m
Vernissage kl
Musik, Musik, Musik; kör och kammarmusik arrangerad av Musikgymnasiet, Musikskolan och Musikklasserna i Agnesbergsgymnasiets aula kl
.
Gerlesborg Hantverksbyns café och butik har öppet kl
Sådan är hon - den kvinnliga företagaren.
Grundtanken är att utvecklingsprogrammet skall ge allmänna råd om hur man skall gå vidare med sitt företagande och att gruppen skall fungera som ett bollplank.
Det är svårare att inge pondus.
Samtidigt tycker de kvinnliga företagarna att talet om könsskillnader inte får gå till överdrift.

år Familj:
Insamling ska hjälpa Åldersro TANUM:
- Innan vi får fastigheten skall vi visa att vi kan täcka förlusten, säger Richardsson.
Från början hade jag tänkt välja fotografier där jag kombinerar text och bild, berättar
Han fick ett Guggenheimstipendium som gjorde det möjligt för honom att resa runt i Amerika och fotografera vad han såg.
Han bor både i New York och i Mabou i Nova Scotia i Kanada.
Han undervisar ibland på fotoskolor och tycker det är synd att dagens fotografer är så inriktade på att sälja, att de arbetar så kalkylerat och måste anpassa sig, säger han.
ROBERT FRANK Eldiga toner för brasilianskt kvinnoprojekt Som ett dignande smörgåsbord av eldiga toner, traditionell mat och ett virrvarr av paljetter tar The Brazilian Scene plats på Musikens hus i Göteborg i kväll.
Musikstilar som den starkt rytmiska baiao från nordöstra Brasilien, eller chorinho, en afrobrasiliansk sångstil med rötter från slutet av 1800-talets Rio de Janeiro, ger möjlighet till nya möten.
Stilen växte fram bland slavarna som en metod att försvara sig.
:
vänninor som i
Regissören Joachim Siegårds svenska version av denna thrillerartade och solkigt desillusionerade historia om livförsäkringar, död och maktrelationer, har blivit en välspelad, effektiv föreställning som dock ibland hamnar oroväckande nära det förutsägbara och spekulativa.
Med enkla medel men desto starkare effekt låter han berättelsen om krigets och flyktens smärta växa fram och bli oavvisligt konkret.
Ifigenia kungabarn:
Med små subtila förskjutningar fångar han in betraktaren och skapar ett dubbelseende som både riktar skärpan mot ett centrum och vidgar sig ut mot det sammansatta och komplexa.
Där låter han de spår och tecken människor lämnar efter sig i form av skräp och avfall bli en sorts samtidsarkeologisk undersökning, full av påbörjade, oavslutade berättelser.
Här finns förklaringen till varför den stränga reduktionen sällan känns tom eller just - konstruerad.
t o m
Varje bild blir ett fragment ur en undflyende berättelse, fantasieggande i sin hemlighetsfullhet.
På Konsthallen visas den första separatutställningen i Norden med Hermann Nitsch, kontroversiell och mytomspunnen förgrundsfigur inom den österrikiska efterkrigskonsten.
MUSIK Göteborgs Symfoniker:
Göteborgs konserthus Stenhammarsalen
På programmet bl a Gui Mallon Ensemble, Corpo och sambaskolan A Bunda.
Pusterviksbaren
Nefertiti
Föreningen Folkets Bio Hagabion 8/3 VERNISSAGE
I jakten på det trovärdiga uttrycket blir kategoriseringar och stilbestämningar ovidkommande, det viktiga är musikens intensitet, dess teatraliska kvalitéer och de energiladdningar som uppstår.
Bug Music ( Nonesuch/Warner ) Det är omöjligt att inte bli på mycket gott humör av den amerikanske klarinettisten Don Byrons hyllningsskiva till legendariska
Albino Alligator (
Hanif Kureishi & Jon Savage ( Faber & Faber ) Detta samarbete mellan författaren Hanif Kureishi ( Förorternas Buddah, The Black Album m m ) och rockjournalisten Jon Savage ( bl a författare till England's Dreaming, om
Hon har blont kortklipp hår, är kort och sjunger soul.
• • Tycker du att det är en bra låt?
• • Vad tror du om dina chanser i Melodifestivalen?
- Jag kan berätta om en vanlig dag för Cajsalisa.
När man är med i media, gör musik, uppstår rykten lätt.
Cajsalisa Ejemyr Ålder:
Personligt Degeneration X Jag minns när jag var liten.
De söker etikettera och kategorisera och på det sättet avfärda oss.
Vi har väl prozac, losec, några Treo Comp om det tryter.
Där det mesta redan är gjort eller stilla accepterats.
Inte belastades samhället då.
Theresa:
Rättvisa är så självklart att man inte ska behöva argumentera för den.
Tjejer måste till exempel bevisa att de är smarta, medan det är tvärt om för killar.
Men i vissa sammanhang blir man mycket bättre behandlad för att man är tjej.
Konstigt nog brukar de flesta killar gå på det också.
Kvinnor är sällan direkta, utan vi antyder oftast eller så berättar man bara vad man tycker för kompisarna.
• • Vilka andra fördomar träffar man på som tjej?
Frida:
Rebecka:
Theresa,
Men skulle det fungera?
Sen tog de kontakt med Ester Mosessons.
Det är nämligen konditor Jimmy vill jobba som i framtiden.
Det kan i vissa fall leda till att även de roliga ämnena upplevs som tråkiga.
Bild:
Den måste vara väldigt genomtänkt för att funka.
Det är säkert bra om man själv har kontakter.
John skulle det.
Som det ser ut nu har eleverna som går där svårt att konkurrera med de studieförberedande programmens elever, det vill säga de som går natur och samhäll.
De får välja ut företag som har förutsättningar att kunna ge en bra lärlingsutbildning.
Men vilket inflytande har eleverna på Schillerska haft?
( för de nogsamt textade skyltarna ).
En av representanterna tyckte att man borde ha gjort en stor grej kring deras organiserade " nollning ".
Betyget:
) och en stor skylt som det står Gjord av Expo B på.

.
GTU Framtidsgymnasium En tävling:
Inga levande representanter från skolan är synliga.
Betyg:
Kommunnen står för lokalen och man har fått bidrag från utbildningsnämnden.
Eller går all information och alla beslut rakt över våra huvuden.
Och då är jag ändå en sån som följer med i vad som händer.
Det är många som gärna skulle ställa ut och visa upp sina saker, vi är nämligen stolta över vår skola och vad vi gör där.
- Jag är svag för Se På Mig, speciellt när min dotter står vid radion och sjunger med.
- Fångad av en stormvind eller Mitt i ett äventyr.
- Ingen aning.
Han har varit med på fler skivinspelningar än han kan räkna.
av bidragen mer eller mindre utan orkesterns medverkan, allt utom sången är förinspelat.
- Nja, om man börjar tycka att det är bra är man på väg utför, säger han med ett skratt.
personer starka orkestern.
Ocker - det finns inget lämpligare uttryck.
Efter gårdagens repetition stannade Ejemyr med kör kvar bakom scen.
Ljudlöst glider han omkring flera meter över marken i en farkost fäst i en stålvajer, som för tankarna till en höjdarscen ur Lasse Hallströms kritikerrosade film Mitt liv som hund.
)
Men de hinner inte vara där så mycket, för något källargäng är de ju inte.
Deras Älska mej är vid det här laget en klassiker som sjungs ofta vid bröllop.
Tjejerna skriver allt fler egna låtar och siktar på att spela in en skiva i sommar.
- Men med lite andra handarbeten än det brukar vara.
När man valde att ge
Han lekte sig igenom repetitionerna under eftermiddagen och lyckades till och med genomföra en fejkad omröstning utan att komma av sig mer än något tiotal gånger.
För säkerhets skull kör vi en sista genomgång av låtarna.

första kanske.

)Charlie Artist:
Helen Wellton * Betyg =
fyrar av
B.I.G. * Betyg =
möjliga * Kommentar:
Förutom en ogenerad GES-stöld är detta en okej schlager.

Med den filmen blev han rikskändis, något han inte direkt lider av.
Sigrid lever ett tomt liv, är den anspråkslösa och den som de andra öser över sina problem på.
Tobias Aspelin är den unge älskaren som rör om i väninnornas invanda rutiner.
Fotnot:

För den breda publiken är Carl Kjellgren mest känd för sin roll i Colin Nutleys Black Jack.
- Tidigare har jag bara följt en enda Melodifestival.
Jag är visserligen fysiker till yrket men det är sångare jag vill vara.
Först borgerligt den 20 september förra året och sedan i en katolsk kyrka den
och ställde direkt upp i en arabisk sångtävling i Stockholm.
Den släpps i mitten av april, bara någon vecka före Sikta mot stjärnorna-finalen i Amsterdam den
- Otroligt.
Nu idag MONIA SJÖSTRÖM
Du gör mig hel igen CAJSALISA EJEMYR
- Ingen, säger väl de flesta.
Det blir ju inte precis lättare när man skall översätta alla svar från engelska till svenska i huvudet och sedan skriva ner dem!
Eller?
Sköterskorna som tröttnade på att bara gnälla om dåliga löner i fikarummet.
Totalt har sedan
I dag är det exakt
Birgit är en av de
Det är vad de flesta av sköterskorna i dag känner.
I dag är
.
hon trivs.
Totalt handlar det om ett 30-tal apparater som de ska klara av.
i månaden, berättar Ulrica.
kronor - utan samråd med sköterskorna.
Under uppsägningstiden hade det kommit uppmuntrande brev, blommor och choklad från hela landet.
Både ekonomiskt och kompetensmässigt.
" eller " Det skulle ni tänkt på innan ni gick...
.
i månaden, beroende på antal tjänsteår.
gick.
DET KAN KOMMA MERA...
De flesta patienter här har fått nya kranskärl eller nya hjärtklaffar inopererade.

Att övertyga makthavarna om att det krävs en viss kompetens för att sköta infusionspumpar med potenta läkemedel, där varenda justering kan handla om skillnaden mellan liv och död, blev en för svår uppgift för Kicki Toll och hennes medsystrar.
Harper's Index ) Procent större dragningskraft hos kunderna till blonda kassörskor än till icke-blondiner:

:
n Didar är
Ändå hittade de varandra när de gick på skola i Biskopsgården.
Under en månads tid följde vi tjejgänget från Biskopsgården.
- Men så blir det nog aldrig mer, tror Betel.
Det är enklare att umgås med invandrare.
I alla fall om man tänker på den sociala tryggheten.
Brott begångna på flickor i Matildas och de andras ålder.
Hon kan också känna dåligt samvete för att hon inte tänker nog mycket på den polska kulturen.
Jag är ju född i Sverige.
- Man får inte vara för full om man är tjej och man får inte gå ut för mycket, säger Betel.
- Men det värsta med att vara kvinna är mensen, säger Betel.
Och missar du den en gångska du inte misströsta.
Här är folk så tråkiga.
Han bryr sig om mig lika mycket som sig själv.
Och det visar sig tydligast i skolan.
- Jag tror inte att det är så stor skillnad.
Jag har haft det svårt själv så jag vet hur det känns.
De tar hellre en svensk, så är det, säger hon.
De blundar för det, säger Betel.
OM FAMILJEN:
- Men som tur är tror mina föräldrar på mig.
Vid
Om Sverige:
BETEL Efternamn:
Bor:
Bra möjligheter, snygga killar - men kallt.
INEIDA Efternamn:
Biskopsgården.
De är många och trevliga.
.
Avskyr:
Matilda om Matilda:
Vid
Kallt, det händer för lite här.
Rocha.
Gör:
Intressen:
Drycker under kvällen:
Räkningen förra månaden var
Störst är den i Hammarkullen.
Text:
Det är i norra Iran, vid Kaspiska havet, familjen är på besök hos släktingar, hon är rädd för vattnet men föräldrarna håller i henne så att hon vågar gå i till knäna.
I dag,
De vet att de aldrig kan återvända så länge det är diktatur och deras namn står på dödslistor.
" Kraften är konstant ", mumlar läraren och Didar antecknar från andra raden i rummet.
Det är bra sammanhållning och hon fnissar lite åt att naturvetare alltid brukar para ihop sig med sina klasskamrater.
Det är det som får mig att gå på.
Examensarbetet ska handla om människovärde.
En bönebok ligger på sängbordet tillsammans med en liten variant av Nya Testamentet.
Vad har du velat då?
Jag ska var hemma klockan
Har du kul på festerna?
Men jag är envis, faller inte för grupptrycket.
Jag är ingen bättre människa, jag är inte bättre än icketroende.
Är det något annat som du inte skulle kunna tänka dig att göra?
Allt har du med dig, händer och ögon, men en sak har du bara en gång och det är oskulden.
- Om det är vänskapligt.
Pappa Beijan tittar in, fyller på kaffe, säger vassegod och så går han igen.
Kvinnor ska ha samma rättigheter.
- Jag tycker att det finns problem i varje samhälle.
.
- Vassegod, viskar Beijan.
Dess grund lades i Iran på 1850-talet, men stiftades officiellt
Vissa gånger diskuterar de ett ämne, vilket som helst, ibland håller de bönestund och ibland umgås de bara.
I skolan är rasismen så gott som utrotad
svenska barn brukar delta.
Frejdig och provocerande i sin syn på feminism, sexualitet och klädsel har hon lyckats reta gallfeber på etablissemanget - men säljer datorer som ingen annan.
Alltid.
Magstarkt, tyckte Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering och fällde en annons med motiveringen att kvinnan på bilden framställdes som ett sexobjekt och inte hade med bärbara datorer att göra.
De har ju missat hela grejen med IT-revolutionen.
Och att kvinnor slutar med att automatiskt lägga sig på en lägre lönenivå och blir lite mer målinriktade.
år.
dels att man säljer en vanvettigt massa datorer och modem, dels att hon och företaget uppmärksammas i börsspalter, skvallerspalter, i kritiska nyhetsartiklar samt i frontalangrepp på kultursidorna.
Det är ganska ruskigt att människor och tidningar tillåter sig att skriva sådant.
Det märks att hon gillar USA och dess entreprenörsanda, entusiasm över framgång och att man faktiskt får klä sig och se ut och vara precis hur man vill.
Veckan efter slaktades hon på kultursidorna.
Men då gäller det från början att välja rätt karl och inte kompromissa, vilket jag inte gjorde första gången och det var inte roligt.
Så det gick som det gick.
månader och inte deltagit i det löpande arbetet.
dömdes Lap Power i tingsrätten att betala skadestånd på
Tycker vi att något är fel protesterar vi.
Hela familjen håller tummarna.
Jag har lärt mig det hårda livet.
Problemet var att det var hon som fick betala för skutan.
Om man ser mig som förebild och ser hur hårt jag arbetar och tycker att det är något positivt, kan det kanske få unga tjejer att tänka att de också vill kämpa och lyckas.
Men låt oss säga så här...
- Det behövs mer frihet, öppenhet och bejakande.
Om någon klappar dig i rumpan, sparka tillbaka på smalbenet.
- Always look on the bright side of life ... börjar hon sjunga och sedan gapskrattar hon och säger:
Packat Resefrågan Middag för en eller
svenska kronor att på Handelsbanken köpa en miljon turkiska lira.
Och vi kanske inte tycker det är någon prioriterad fråga att få fram just turkiska sedlar.
Lämpligen tar man alltså med sig svenska sedlar ( eller resecheckar i D-mark eller dollar ) och växlar in dem på plats i Turkiet.
Svetten rinner ner och en ristning griper all min arma kropp.
Enligt den tidens moral var
På andra sidan sundet, en knapp halvmil härifrån, ser man ärkefienden Turkiets kustlinje torna upp sig.
Men lesbosborna behandlar dem med värme och kärlek.
Stan är byggd på lämningarna av det gamla Mytilini och har legat på samma ställe i tusentals år.
Hit tar man sig med flyg från Aten på
.
Vägen mot Eressos är fylld av småbilar, män på åsnor och trafikstockningar, orsakade av
Eressos, Sapfos födelseort, är en förbryllande upplevelse.
undrar sevitrisen förstrött.
- Hur mycket pengar tror ni man kan tjäna på henne?
Här firade man stora fester till Dionosys ära under antiken.
Hon böjer omedelbart fromt på huvudet och gör korstecknet och förklarar vilken fin kyrka det var.
Invånarantal:
Kostnad cirka
kronor.
En grekisk sallad går på
I Petra finns en medeltida kyrka på toppen av ett berg mitt i byn,
IBL Karta:
är ett sådant tillfälle.
Världen förändrades inte.
Han har efter förberedelser i över ett års tid långtgående planer på att äntligen lansera farmors köttbullar och letar efter en lämplig tillverkare.
Den inkvarterades hos en svensk-amerikansk mångmiljonär utanför New York.
- Andra köttbullar är ofta torra, det var aldrig morsans, de var läckra, och att få samma mat som hemma var en trygghet före titelmatchen, bekräftar Ingemar per telefon från USA.
Vår statsminister Göran Persson växte upp med en matroad mamma som fick lära sig grunderna i matlagning under ett år på hushållsskola i Norrköping i sin ungdom.

läger.
Men som i efterhand kan ge rätt till gruppen, som tyckte att namnet var genialt.
tsk salt
Lägg dem på en vattensköljd skärbräda.
g kalvkött
sista gångerna tillsammans med gräddbrödet.
Pingpongstora om det är måltidsbullar, valnötsstora för smörgåsbordet.
Servera med potatispuré, lingonsylt och saltgurka.
krm kryddpeppar
Säg att jag tar
Man har inte längre den lusten.
PRESSENS BILD MÄSTARMÅL.
Jag har fastnat för ett bra men enkelt portugisiskt vin från Dao.
kronor är ett bra val.
kronor, är ett mycket passande val.
Mendoza, Argentina (
Det var grått, grått, grått och blött, blött, blött.
Att välja från menyn på Pasta + är inte det lättaste.
Men, sade vi oss, heter krogen som den gör, är valet självklart.
Verkligheten befanns vara en annan.
Priserna på pastarätterna ligger under hundralappen, 75-95 kronor, en sympatisk nivå, som passar mångas plånbok.
kronor ) och Semifreddo al mascarpone e strega ( också
:-
år innan långbyxan blev accepterad.
Männens klädregister är betydligt smalare.
- Jovisst är det synd om männen, säger Mona Skagerfors med ett litet stänk av ironi.
De måste vara stora, starka och försörja familjen.
Jag blev rättad många gånger, det heter omklädd, säger Mona Skagerfors som egentligen inte har blivit så väldigt mycket klokare på fenomenet transvestism trots studier i ämnet.
1800-talet var inget trevligt århundrade för kvinnan, menar Mona Skagerfors.
INGET EFTER
- Personligen tycker jag att det är för besvärligt med kjol numera, säger Mona Skagerfors, som själv helst går klädd i en lite androgyn, klassisk stil.
ANNA-STINA LINDÉN IVARSSON
Mona Skagerfors gör det.

år senare avyttras den till finska Hackmanskoncernen som
För projektet - med all den osäkerhet som det trots allt innebär - har omvandlats till ett stabilare bolag, ägt av
En stor order på tallrikar i milda glasyrfärger som krusbärsgrönt, nyponrött och blåbärsblått under titeln Natur har initialt blivit verksamhetens bas.
Gunnar Wennerberg, för övrigt son till den studentikosa sångcykeln Gluntarnes upphovsman, fick som första uppgift att ta fram mönster och dekorer för främst servisporslin.
år på företaget.
Och det var inte bara lakan och handdukar det handlade om.
Det fanns kvinnor i hennes generation och klass som arbetade.
Jag lägger inte in gurka och rödbetor och jag stickar inga strumpor.
Tjänstefolk till exempel.
Men rör inte min tvättmaskin!
Tvärtom är det
Energiuppgörelsen gav det extra näring.
Stimulansen att arbeta mer, att gå upp från deltid till heltid, minskar därmed.
Det förslag som direkt riktar sig till företagen och kan tänkas påverka deras villkor är sänkningen av arbetsgivaravgifterna på inkomster upp till
Det blir allt mer uppenbart att Sverige behöver en ny regering och att centern blir en allt mer främmande fågel i en sådan.
Regnar gör det över hela landet, varför regnvattenskatten bör kunna omvandlas till en nationell skatt.
Om socialdemokraterna i Mark visat prov på uppfinningsrikedom när det gäller att få folk att betala skatt, visar andra socialdemokrater god uppfinningsrikedom när det gäller att undvika att betala skatt.
Genom att fakturorna skickas dit kan LO:s ungdomstidning undvika att betala momsen.
Nu har hon också misslyckats med att ge 18-åringarna en anständig start.
Beskedet häromdagen att USA och Sydkorea beslutat inställa den gemensamma, årligen återkommande militärmanövern " Team Spirit " kan ses som en lämplig förtroendeskapande replik på Nordkoreas steg.
Samtalen är en lisa för Kim.
Den dyrköpta erfarenheten har Sverige redan gjort och den manar inte till upprepning.
och Göteborgs-Posten:
· Tidningar i utförsbacke · Dystra siffror för tidningar · Kräftgången fortsätter för tidningarna · Få undantag på ett svagt pressår.
De flesta bildirektörer hade firat i champagne om de haft tidningsbranschens svagt lutande försäljningskurvor de senaste
För
För GP ser det alltså bättre ut.
Göteborgs-Posten skall och vill vara en tidning för alla göteborgare och västsvenskar.
Så var det när radio, TV, reklam-TV, video och videotex kom.
Peter Hjörne Skolan i dag Dyrare lokaler och färre lärare Kommunerna bokför allt större kostnader för skollokaler på bekostnad av resurserna till undervisning, skriver Tomas Johansson.
Nu visar uppgifter att kommunernas lokalhyror för skolorna ökar, medan kostnaderna för elevernas undervisning sjunker.
procent.
år, i fasta priser med mer än en fjärdedel.
kr lägre per elev än riksgenomsnittet, trots att lokalkostnaderna ökat med
Om kommunen inte lever upp till de krav som staten - som beställare av utbildning - ställer på skolan, ska stat och kommun vidta åtgärder.
I en begränsad ekonomi måste omprioriteringar göras, där en satsning på skolan sker.
Är du beredd att ompröva hyrorna för skollokaler och omprioritera resurserna i kommunen, så att mer pengar går direkt till eleverna i form av lärare och undervisning?
som i februari
De senaste dagarna har information om det klonade fåret Dolly varit det stora intresset på tidningarnas ledar- och debattsidor.
Det tragiska är att det rör sig inte bara om dessa
En rhesusapa i frihet - här i ett indiskt tempel.
Går man längs stigarna är det en och en halv kilometer.
dagmammor och ett 20-tal barn i Kungsbackaskogen - ett friluftsområde som ligger i stans västra delar - när han i ett obevakat ögonblick försvann i fredags förmiddag.
frivilliga gick med i skallgångskedjorna i går, men troligtvis rörde det sig om betydligt fler som letade.
Varför kom den inte upp tidigare?
Jespers föräldrar och dagmamma fick i går krishjälp och polisens personal skulle träffas på kvällen för att prata igenom det som hänt.
En femtiotal medelålders kvinnor hade samlats på Gustaf Adolfs Torg för att tåga mot regeringens beslut att behovspröva pensionsdelen av änkepensionen från och med den 1 april.
- Vi vill ta fram kvinnors styrka, visa att vi är många och att vi är starka, sade Jane Hjorth, en av arrangörerna.
Flera skyltfönster slogs sönder medan kvinnorna gick Östgötagatan fram.
Det är problem Betlehemskyrkan brottas med och nu skall Rigmor vända trenden.
- Vi har en verksamhet som är större än vi kan bära.
Är ni för fotriktiga?
Men kanske är det alltid så med gamla konstellationer att de blir etablissemang.
Och det var inte alls självklart att jag skulle bli pastor i Missionsförbundet.
Pastor i Betlehemskyrkan Bakgrund:
Fritid:
De ansågs ha missbrukat statliga bidrag.
Men de flesta av namnen föreföll bekanta.
Man menar sig kunna se en utspekulerad strategi, kallad operation Stäng-och-öppna.
Samtidigt kommer många års infekterad debatt för och emot Tvind nu i repris.
Sjukhusledningen kommer inom kort att få ett uppläxande brev från Kommunalförbundet Västra Götaland.
Han upplystes om att det var " material till operationen ".
Han har svårt att tro på uppgiften att Sahlgrenska tagit ut betalning för medicin till ögonoperationer av patienterna sedan
- En miljon kronor försvinner ur vår budget.
Kommunalrådet Jan Hallberg ( m ) är Göteborgs representant i det
Han är förundrad över de nya turerna som GP berättar för honom.
GP
på fredagskvällen när han och kollegan Christian Brattgård får syn på en snabb " japan " på Ljusårsvägen mellan Kortedala och Bergsjön.
- Har du vunnit någon danstävling på sistone, frågar Christian en av killarna.
De har ju ingenstans att gå, säger Kent.
Få besökare och lugnt även där.
Runt midnatt ringer någon och klagar på ungdomar som väsnas i Utby.
av SARAH BRITZ
Plötsligt skrek systern:
Systern skadades när hon försökte gå emellan.
Inne i stugan fanns bland andra
Något hot uttalade han inte i köket - däremot skällde han på mannen och körde en serveringsvagn i magen på honom.
Han förnekar.
- Det är meningen, för jag tänkte på på mina fåglar och indianerna här på museet samtidigt, förklarar Joan.
B i Bergsjöskolan, bidrar till utställningen med en lysande gul solnedgång i havet.
Ett museum är neutral mark där det är lättare för barn med olika bakgrund att diskutera.
Inte bara vård- och omsorgspersonal utan också pensionärer med Göteborgs PRO-ordförande Bertil Bergquist i spetsen, liksom en och annan make.
- Jag kräver av Göran Johansson att han antingen drar tillbaka sparkraven på sjukhus och äldreomsorg eller talar om vad som skall göras och vad som inte skall göras.
Tilliten är på väg att försvinna.
Det är bedrövlig med nerskärningarna.
Jag är rädd för hur det skall bli.
demonstrerade för patienternas rätt till en god vård.
Ofta är det är inte bristen på pengar utan olika regelverk som är problemet.
Genom Delta kan vi slippa väntetider, flaskhalsar och glapp mellan myndigheter, säger projektledaren Johan Jonsson.
miljoner kronor enbart i individuellt prövade socialbidrag till personer under
Det kommande storlänet kan stärka Västsveriges identitet och ökar möjligheterna att konkurrera med andra regioner i landet.
Bengt K Å Johansson har tidigare varit tveksam till om Skaraborg skall ingå.
Ökad centralisering och större avstånd mellan folket och beslutsfattarna är ett par synpunkter som förts fram när storlänet diskuterats.
Det är endast de som behöver besöka den regionala myndigheten som kan tvingas resa en bit.
Den fördelningsmodell som nu gäller är helt oacceptabel.
Miljön är det fjärde benet i Bengt K Å Johansson vision för storlänet.
· personlig sekreterare till Tage Erlander
Bild:

förolyckade Viggenplanen.
I den speciella haverihangaren i Halmstad byggs nu också ett lager av utredningsmaterial upp.
Bild:
För närvarande finns
entusiaster, med Gunnar Sahlin och Jimmy Larsson i täten, som såg en framtid i svensk strutsuppfödning.
till
BENGT MAGNUZON Sägs vara delikata.
områden, framför allt i södra Bohusskärgården.
områden, skriver länsstyrelsen.
Föreningen har en tidning som utkommer en gång i kvartalet, man anordnar fester och intressanta föredrag, och så har man klubbhuset där man kan ta en öl, spela biljard eller kasta pil.
- Ett nytt projekt som just startat är ett slags mentorprogram, berättar Elisabeth Eidem, i veckan utexaminerad chalmerist.
- Jobbet kommer förstås i första hand en tid framöver.
år, Erik Bergsten har berättat om telekommunikation.
Sedan följer kavalkad, gyckel, underhållning.
maj.
Den senare har betalt för att gå ut och rasta hundar, medan mattar och hussar är på jobbet.
Det är inget hinder.
Säg inte att " det är ju bara en hund " eller " det är bara en katt ".
" För evigt i mitt hjärta ", " Vi ses snart igen!
I handen har hon en blomma som hon skall lägga på kistan när den förs in i ugnen.
Bengt Hansson Bilder:
I luren träffar jag i stället alltfler förhoppningsfulla, som alla på ett eller annat vis är ute efter mina pengar.
Får du dåligt samvete när du äter choklad?
På detta svarar tiggarna i regel något vanvettigt hjärtekrossande och till slut ger jag upp och frågar:
Hon kan ju knappast ana att jag, när telefonen ringde, i själva verket hoppades att det äntligen skulle vara någon oerhört rik uppdragsgivare som upptäckt mina unika kvalifikationer och beslutat sig för att erbjuda mig ett extremt snabbjobbat krämknäck till otroligt bra timlön, på det att jag redan i morgon, i stället för att sitta inomhus och förgäves leta efter det tyska y :et, skulle kunna företa mig en terapeutisk vandring i vårsolen.
års bästa bild.
kronor.
Totalt deltog
Bästa featurebild:
Svenskt vardagsliv:
Sangilli bär ständigt en blåsyrekapsel runt halsen.
JOAKIM ROOS Egen stil.
Laget tog bronsmedalj i Atlantas OS-basket, efter att de besegrat Australien med
Nixons återval
Avslöjandena om vilka som fick komma till Vita huset och vad det kunde kosta kommer slag i slag.
" Togs emot " är fel uttryck, säger Clintons.
Varför fick han så mycket av paret Clintons så hårt ansträngda tid?
Som kunde ramas in och hängas upp på hedersplats på kontoret.
Den undanglidande förklaringen från Clinton - " vi tog inte emot, vi bara förmedlade " - är inte nog.
år.
Den taiwanesiske affärsmannen Johnny Chung, längst till vänster, har varit en flitig gäst hos presidentparet Bill och Hillary Clinton i Vita huset, här på en julfest
av BETTY KJELLIN
Men vetenskapsmännen är inte nöjda.
Armén i USA vill ha petadatorn för att stärka sina positioner om världsherraväldet.
Det är en amerikansk intresseorganisation för utveckling av vetenskaper.
.
Mönstret bryts inte nu heller.
Albanien är ett av Europas allra fattigaste länder.
Inflationen minskade från
Människor som ibland knappt hade haft råd att köpa mat kunde äta på restaurang.
år innan vi är uppe på fjolårets nivå, kanske
I 30-årsåldern var Shkëlqim Cani vice premiärminister i en kortvarig " teknisk regering "
Rebeller tror inte på löfte om nyval TIRANA:
På en presskonferens i Tirana sade han att Berisha kan tänka sig ett nyval redan inom
helikoptrar drevs de nyanlända soldaterna på flykt av beväpnade civila.
Det var i augusti
Några år senare var elektrikern från Leninvarvet i Gdansk, Lech Walesa, Polens president.
.
Hoppet ställdes till en stor beställning på
Det mesta talar dock för att historisk symbol nu går i graven utan betydande protester.
BARNEN PÅ HEM NR
I sin säng utstrålar Vitalij självsäkerhet och livsglädje och skrattar förtjust när någon lyfter upp honom.
Det finns en tradition av att lämna bort även lätt handikappade barn, barn som det i Sverige och andra västländer skulle vara en självklarhet att behålla hemma.
Även Röda korset har skänkt en rullstol hit.
Först hålls gudstjänst i ett litet rum för personalen.
Det är ett sätt att spara pengar såväl i Sverige som i Ryssland.
år På en avdelning finns treåriga Masha, en söt mörkhårig flicka i röd klänning.
En av de anställda vid daghem nummer
Få ryssar vill exempelvis adoptera ett barn med ens lindrig mongolism.
Bilder:
Eftersom han bjuder på karameller efteråt är besöken mycket uppskattade.
av JESSICA RITZÉN
- Det är politikerna som bestämmer hur kommunen ska arbeta.
Annars riskerar de att nykomlingarna hoppar av.
Lennart Nilsson anser tvärtom att ombyte i politiken är både bra och nödvändigt.
I storstäder är andelen något lägre, cirka

Källa:
Du kom tidigt i år.
februari svischade förbi kyrkan i hans hemby.
Den trollhassel, den vintergäck och de snödroppar, som vårvandrarna i Botaniska gladde sig åt
Annars fryser en del av blommorna bort.
- rapporteras nu tranor i Östergötland, sångsvanar i Örebro, videkissar i Östersund och en stork i Skåne.
av JESSICA RITZÉN
Det ökade politikerföraktet har bidragit till att många politiker hoppar av, det har blivit tuffare i politiken, särskilt kvinnorna behöver ett bättre stöd från partiet, säger Agneta Wessman.
Den ålder då många satsar på studier, yrkeskarriär eller familj.
- De som är med i vår satsning är inte garanterade en förtroendepost, adepterna ställer upp frivilligt och tilldelas uppdrag efter förmåga.
och tittar samtidigt ner i golvet.
Politikerembryon ska fostras och avhoppen minska.
Enligt förslaget skall avvecklingen av räntebidragen fortsätta enligt tidigare beslut.
I princip ser förslaget ut så här:
procent mer i hyra, så kan byggföretagen dra av hela byggmomsen som är
Från finansdepartementet har beskedet hittills varit entydigt:
Nu är han verksam vid fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning ( FIEF ).
Per Lundborg nämner år

Tranorna är beroende av varma uppåtvindar.
Det är ett väldigt liv.
minuter och sedan hackades fram levande.
I högarna av brev till landstinget vittnar lärare och föräldrar samstämmigt om ungdomarnas enorma intresse för boken.
Alla pengar var slut.
vi måste ärligt bry oss om, annars kvittar allting, även vi själva.
Här och nu.
Hon sparade som de flesta andra några kronor varje månad i en allemansfond.
Visste inte hur man köper eller säljer aktier.
Det är inte bara rena sifferfakta som styr börsen utan en psykologi som Ingela finner spännande att veta mera om.
Hon lyssnar mycket kritiskt och tar åt sig det som är vettigt.
- Aktier är jätteroligt, säger Ingela och ger sig friskt in i debatten med kurskompisarna, där både ålder och kön varierar starkt.
För kvaliteterna svarar en
efter att ha blivit misshandlad på gatan lägger hon beslag på Sjörövar-Jennys visa, vars hämndlystnad blir mycket begriplig i hennes skälvande mun.
Men även Mackie får svårt med sin identitet.
Johan Franzon Göteborgs stadsteater, Stora scenen Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht och Kurt Weill Översättning:
Men hur talar vi om döden och sorgen i dagens frispråkiga samhälle?
Vill inte hyra en lägenhet med gravutsikt.
Där någonstans slutar de mest akuta åtgärderna, de som delvis är reglerade av samhällets lagar och som det finns seder och ritualer för.
Den här boken är lugn och vacker och ger information och belyser döden ur olika synvinklar.
Man måste inte enligt lag anlita begravningsbyrå utan byråerna är affärsföretag som säljer tjänster.
Istället för det religiösa betonar hon ritens terapeutiska innebörd.
Där saknar jag emellertid den välgörande organiska oordning som jag förknippar med ordet skog.
- Det är både nybörjare och mera avancerade deltagare i kurserna, säger Gordon.
- Varför denna långa historiska beskrivning, från seklets början i många fall?
Alexanderhugg Post-post-service-dialog ( Ett postkontor vilket som helst, var som helst, som när som helst blir nedlagt.
Kunden:
Det hjälper inte.
Det är ju inte jag som hittat på detta.
) Kunden:
Ja!
Postfröken:
Endast Gud kan förlåta!
Postfröken:
Nej!
I samband med nya tjänstebilsreglerna är detta en viktig och vägledande dom.
Denna dom har nu vunnit laga kraft.
De nya tjänstebilsreglerna medger avdrag för resor till och från jobbet.
Den gröna ögonskuggan och de röda läpparna utgör en ironiskt fal motvikt till ett uttryck som i övrigt utstrålar en viss andlighet, som en extatisk Theresa med nedåtböjt ansikte.
Förgäves söker jag en linje genom de drygt
Skatteminister Thomas Östros gladde många föräldrar i tisdags när han klart och entydigt lovade att den skattefria gåvogränsen på
Föräldrarna satte regelbundet, från det barnet föddes, in
kronor.
Borde den inte ha gjort det?

rum och kök på
- Jag får ångest av ensamheten.
Jag tillhör väl samma kategori som fotbollsspelare och boxare och det är jävligt bra.
Överallt fanns det jobb, det var bara välja.
Där satt han och läste Ekelöf, latin och historia och arbetsledningen var på honom och ville att han skulle läsa något som bruket kunde ha nytta av.
Med kraftfull stämma talar han så om en kulturyttring som står honom nära:
som sjunger i kör, vi har en idrottsrörelse som är jävligt stark och vi har
- Medierna fanns hos dem som gör dåliga filmer och premierar varandra.
Publiken är min uppdragsgivare och man slår inte sin uppdragsgivare på käften, säger Kent Andersson som samtidigt anklagar socialdemokraterna för att med vilseledande information vara en fara för demokratin.
För hans egen del är arbetslösheten inget problem, men den är ändå påtaglig genom hans
När han kommer in som go gubbe och strör sina tykenheter lyser det om honom och kärleken är besvarad.
förlag som är på mig och vill ge ut mina texter.
Men en väldigt god vinnare.
Privata Pengar Skattefrågan Så görs avdrag för skatteskulder Fråga:
Svaret på din fråga blir alltså att avdrag inte medges.
Bosättningen är alltså av avgörande betydelse för om du skall beskattas i Sverige.
kronor.
Den 35-årige mångmiljonären Aivar Pohlak är inte bara president för Estlands bästa klubblag Flora Tallinn, utan han äger också landslaget.
Förbundet är i princip bankrutt.
Här ska de stanna kvar ända tills slutet av mars.
Det här är det roligaste jag vet, säger Pohlak.
Och det säger en hel del om vilka oerhörda framsteg vi har gjort.
Hans bil var så gammal och så dålig att den knappt rullade, berättar Teitur Thordarsson.
dagar i veckan.
- Teitur har gjort ett jättejobb.
månader.
Det var ett tungt Göteborg som ställde upp.
Ut med dålige Janne Saarinen på vänsterkanten, in med unge och pigge talangen Jimmy Svensson - som troligen är ordinarie när allsvenskan startar.
Mittbacken Jonas Olsson fick utgå efter ett knä i ryggen.

procent hur idog man än är.
Han har råd, han lär bli
Organisationen kräver lagstiftning till skydd för individens integritet och mot genetisk diskriminering.
Bland annat därför att enligt hans tro är hans arvsmassa, hans DNA, helig.
Nu driver medborgarrättsorganisationen hans fall och menar att beslutet strider mot konstitutionen som garanterar medborgarnas integritet.
Don Power degraderades och förlorade jobbet när han vägrade lämna DNA-prov.
Hormonet går att mäta i urinen hos nygravida.
Det är just i början av graviditeten man utsöndrar hCG.
Det är en grupp små äggviteämnen som bland annat deltar i inflammationsprocessen.
En grupp blödarsjuka som undgått infektion trots att de utsatts för smitta har nu undersökts.
Detta talade man också om i Seattle - Vad är värdet på de tjänster ekosystemen förser oss med - ren luft, rent vatten, grödor som fortplantar sig med mera, med mera?
- Vad är åldrandet och hur styrs det?

Får kackerlackorna breda ut sig i Sverige innebär de en hälsorisk, skriver veterinären Elin Johansson i en uppsats i Svensk Veterinärtidning.
I bröd från samma bak, men som inte varit i närheten av några kackerlackor, hittades inga farliga bakterier.
Men kunskaperna om kackerlackor är dåliga bland personer som arbetar med livsmedel.
Den långvariga kylan i kombination med snötäcket medförde att många småfåglar förlorade livet.
Per Lundberg har studerat bakgrunden till partiell flyttning.
Dödligheten blev hög.
Men vädrets makter är nyckfullare än så i de klimatområden där det förekommer partiella flyttare.
Flyttare blir ofta stannare när de klättrar i hierarkien.
Än så länge är det tämligen tomt på fåglar i markerna, även om inte alla fåglar ger sig i väg om hösten.
Pappa dog, växthusen jämnades med marken och hästarna blev väl i sinom tid medwurst.
Man får haka upp sig på lustigheter.
Tuvstarr Falken sover gott - även om Frölunda missar i kväll Domens dag.
Det är skillnad det.
- Det enda som jag är lite missnöjd med är alla oavgjorda matcher.
Det finns som synes många yttre faktorer för att förklara Frölundas prekära läge.
matcherna.

:

Johansson trycker ner nävarna i byxfickorna, ler och kurar i blåsten.
- Nä, jag har inte hunnit och inte saknat det så mycket heller.
kvadrat inne i Indianapolis.
- Problemet är att jag inte vill sälja mina tavlor.
- Det var Miamiindianer som höll till här.
Han lever ett hektiskt liv.
Bakom honom:
Även de andra i Blond, Gabriel Forss,
- När jag fått reda på att jag kommit med sökte jag artister, säger Stephan.
Vi kanske blandar.
Förra året tyckte jag det verkade bra.
Det är en typisk Stephan Berg-låt.
Bild:
Det gick verkligen bra, trots att det var jäkligt jobbigt in i det sista, sa Jingryd sekunderna efter att TV-kamerorna släckts.
Med extremt kort varsel fick Janne Jingryd gå på rutin för att dra runt programledarskapet i rutan i går kväll.
Jag visst att Janne skulle fixa det här.
poäng.
- Lite kult är det ändå, och jag är definitivt inte besviken.
Photogeniques sångare Jimmie Johansson visade inga sura miner efter den till synes försmädliga nollan.
Wille Crafoords helsköna bidrag talar ändå för Jonas Berggren och Photogenique - det är ju missarna man minns.
Bara hon älskar mig är en vanlig habil schlager.
Det var ju nu han slutgiltigt skulle stänga igen truten på den mopsiga svenska journalistkåren.
Å andra sidan har Jonas Berggren en poäng när han konstaterar att det är fel någonstans när man vill bredda tävlingen med en ny typ av låtar samtidigt som man behåller den gamla jurysammansättningen.
Förklara det den som kan.
Upptäckte ni Oliva?
Kort om den krokiga vägen till Eriksbergshallen:
- Det är mycket bättre att stå där framme, än där bak, säger han om körjobbet i skymundan av Robert Randquist, men försäkrar att det inte är något fel på den egna karriären.
, starfältets sista, vann han på nytt den svenska melodifestivalen.
Det har varit en jättekul vecka, sa Gabriel Forss.
Jurygrupperna var ovanligt oeniga om vilken som var årets bästa låt i det jämna startfältet.
Ace Of Base-maestron Jonas Berggren fick inte en endaste poäng för sin Nattens änglar med Photogenique.
Bra plats, det med.
Eddy var emellertid optimistisk som vanligt och påpekade:
man i finalen.
mot Sandor Csergö, Spårvägen, men sin vana trogen gjorde han en makalös explosion i slutminuten.
I går var det han som såg till att kvalet stoppades när endast
När ribban höjdes till kvalhöjden
Insatsen i går imponerade än mer.
klarade han på första försöket - och blev så glad att han tog av sig tävlingströjan och började vinka med den.
blir svårt.
år.
gånger, men då har Patrik tränat för sig själv.
Nja, fullt så väl var det kanske inte.
-

poäng, vad som hände i övrigt får spelarna försöka förklara!
Dan Tillberg hade en låt som hette ABCD.
Stephen är den senaste i raden av alla som har kallats Sveriges nya soul- eller r & b-hopp.
Dessutom fick jag min första musikaliska kick när jag hörde Michael Jacksons Off the Wall.
- Låtarna är väldigt tillbakadragna och personliga.
Dueller mellan fixstjärnor med med upp mot
engelska mil i Hengelo den 31 maj.
Prispengarna som Internationella Friidrottsförbundet ( IAAF ) nu infört vid VM-tävlingar är rena kaffepengarna jämfört med superstjärnorna får i duellerna.
Därför kommer de tävlingarna att kunna behålla sin status.
Och det är ju ingen felaktig bild om man ser till hur lite ytterligare som egentligen kunnat läggas till sedan dess tillkomst.
exempel på vad Norden kan erbjuda av musikalisk byggnadskonst.
Rex covers.
Denna självsäkerhet är det mest talande för dagens Wannadies.
Kräv att Vågen förvandlas till rockklubb varje helg.
rätt.
.
- Mycket bra gjort av honom.
Hittills har nämligen det mesta gått snett:
-Det är inte så viktigt.
som den då helt okände collegeliraren Rowe tillsammans med landsmannen Jesse Salters anlände till Göteborg och New Wave.
Rowe blev publikfavorit i alla läger.
Det har jag inte tillräckligt mycket talang för.
som med näbbar och klor slogs om en enda futtig plats i societeten.
Det blir många bra spelare som vill spela i NBA...
Och han är bäst i tyska ligan på att blockera skott.
Ibland bjuder han på oerhört artisteri.
- Men jag har inte lyckats få så mycket kontakt med vanliga tyskar utanför basketen.
Får jag rätt anbud så stannar jag gärna ett år till i Ulm.
- Och så försöker jag lära mig lite tyska.
veckor Revygodbitar från hela landet i stället för Snacka om nyheter.
Galenskaparna och After Shave började ju sin karriär med revyer och kabaréer.
Nu hyllas fenomenet lokalrevyer i serien Revysverige med Bosse Parnevik som programledare.
·När blev du revyintresserad?
På fjärde och sista försöket den här säsongen fick Skara derbyjubla.
- Det är frustrerande att se tjejerna, de agerar utan självförtroende.
- Utan Mia är Skövde ingenting, hon är både deras spelförare och målskytt.
och ridån gick ned, än en gång för stackars Skövde.
SCANDPHOTO Stopp där.
Vi känner igen det mesta och finner trygghet av återvinningen i ord och bild.
Lokalen på det gamla varvsområdet hade smyckats upp på ett tilltalande sätt.
Elva jurygrupper från hela landet pytsade ut poäng i
av ULLA ANDERSSON De här bullarna som bakas av en fin deg med ägggulor och rejält med smör hör till det livets goda som man kan unna sig ibland, men kanske inte göra till någon daglig vana.
Skålla och mal sötmandel och bittermandel.
minuter.

• Gå upp ungefär vid samma tid varje morgon, även på helgerna!
• Ta helst inte ett varmt bad på kvällen!
Det innebär helt enkelt att lärarna granskar varann utan att underkänna någon, men för att få igång en pedagogisk diskussion.
samarbetande kommunerna.
Därmed är cirkeln sluten för tjejen från Hagfors.
Monica jobbade som marknadschef på Riddersbergs säteri utanför Jönköping, där ett konstmuseum byggdes upp, när Bert värvade henne.
sökande.
Därför lämnar hon Skara Sommarland för att den 1 maj tillträda jobbet som turistchef i Värmland.
, Kapp-Ahls nya reklam och på invigningen för VM i friidrott.
Självklart tjänar Amanda en del på det hon håller på med.
Amanda Kretz Lanche.
Husdjur:
I dag ler rumänska Ana-Maria igen.
Hon kom hit för att rätta till sina bakåtvända ben, men allt gick inte enligt planerna.
- Benen får komma i andra hand, säger Margaretha Zettergren.
Hon vägde
- Jag har aldrig hört henne säga att hon har ont.
Så har de varit - och så är det i många fall fortfarande.
Gamla baracker från S :t Jörgens sjukhus fraktades ner med långtradare,

Han vill att det ska bli en mötesplats för näringslivet i regionen.
Vi är inte beroende av några storföretag, som på många andra håll.
På gång är också en produktionsteknisk utbildning.
Lennart Anderberg Ålder:
Idrott och skogspromenader.
Han har höga målsättningar för utvecklingen av näringslivet i kommunen.
- Nu måste vi se till att samla alla resurser som finns.
Men för att kunna få bidrag från EU måste vi göra en motprestation.
·Äskekärr har använts som skeppskyrkogård.
kronor avsatta men reparationen blev aldrig av.
för projektet håller fortfarande.
Totalt skall vi investera cirka
Inget snack om saken.
Det är mycket gåshud nu.
Sädesärlan hälsar snart med vippande stjärt och det är ingen evighet tills brun kärrhök jagar över ängarna eller tills skärfläckan, öns speciella invånare, söker mat i strandkanten med sin lustiga näbb, eller tills...
fågelarter observerats.
Fria Ord Lokalt Rädda skolserviceenheten i Kba Undertecknad har i
.
Syftet är enbart att stå till företagarens förfogande genom information, kontaktförmedling etc. Det nya näringslivscentrat skall underlätta för företagaren, och genom ett utökat samarbete skall våra gemensamma resurser i kommunen utnyttjas bättre.
När får ni ordning på ekonomin?
Elsa Hansson på Grangården undrar varför det plogas så dåligt på vägen till gården nu när kommunen tagit över den, " man håller ju på att vricka fötterna av sig ".
" Fel rondellbygge vid Allén!
Tvist om vägbygge i Kungälv KUNGÄLV:
- Med trafikljus blir det en massa stopp och det är knappast bra ur miljösynpunkt, säger han.
En rondell också i lasarettskorsningen skulle bli för kostsam, anser Göransson.
år sen skickade arbetarekommunen inga motioner, för
Det är en engagerad man.
- Vi har diskuterat det mycket här i arbetarekommunen.
Det är därför som jag skrivit min motion mot EMU.
miljarder?
Biståndsmyndigheten Sida har hamnat i blåsväder.
Däremot kan företag som etablerar sig i länder som Baltikum eller Ryssland få ett avskrivningslån för att utbilda den lokala personalen.
Men det vore vansinnigt att av omsorg om sysselsättningen försöka motverka etablering i öst.
Inte minst kan det bidra till att europeiska företag behåller en del av produktionen i Europa.
I synnerhet som StartÖst-programmet tycks sakna en tydlig internationell förebild är det viktigt att olika aspekter av det analyseras noggrant innan experimentet utökas.
, i en debattartikel i Dagens Nyheter.
år var att den första reaktorn skulle stängas
.
, skriver Carlsson och fortsätter:
Förutsättningarna har också ändrats radikalt.
Den genförändrade maten är här.
En undersökning från Greenpeace tyder på att
Därför bör den statliga Gentekniknämnden också släppa in konsumentföreträdare.
Mölndals vattenverk klarar sig bra.
Det är en grund sjö och vattnet höll samma temperatur som omgivningen, från två-
Mölndal har ytterligare förbättrat kvalitén på sitt vatten genom att använda mer aktivt kol vid reningen.
Vid Härryda vattenverk doserades tidigare klorgas i vattnet.
Av allt dricksvatten i Sverige desinficeras
Den segdragna tvisten om skadeersättning efter översvämningar i Gråbo
Det kostade
kronor och ett annat gick ner från
återstår, de avvaktar till sommaren då vi har arbete i området och förklarat oss beredda hjälpa dem, säger Sven Näslund som är mycket nöjd med att ärendet nu kunnat avslutas.
sopabonnenter.
Det var vid årsskiftet som Vårgårda kommun sänkte taxorna för de hushåll som gick över till kompostering.
- Men det är också möjligt att bygga sin egen varmkompost.
Då bjöd företagaren
kronor för huset.
kronor för Fattigstugan,
förstaårseleverna på Skara skolscen att möta publiken i en veckolång turné i Skaraborg.
dagar på olika institutioner i Skaraborgs län under kommande vecka.
Vårt mål är att stimulera varje elevs personliga utveckling mot konstnärligt skapande och vi utgår från den professionella teaterns värderingar.
terminer.
Om nedläggningen medför att vi ställer om uppvärmningen av våra hushåll från el till andra alternativ, som inte använder fossila bränslen, talar det mesta för att det kommer att ge nästan uteslutande positiva effekter.
Mer än lika mycket till elenergi används dessutom för uppvärmning med andra system ( Ny Teknik
( GP
öre/kWh.
kr högre än om man fortsätter använda direktverkande el.
år.
Att detta inte stämmer kan enkelt fastställas.
Orsaken till att sysselsättningen skulle minska är att elpriserna skulle öka och därigenom skulle den elintensiva industrin lägga ned eller flytta.
kr för dem med elpanna blir det en total investering på cirka
miljarder som en omläggning av värmesystemen kostar är stora.
miljoner.
När Agneta Suigusaar på riksskatteverket tar emot momsdeklarationer är uppgifterna inlästa elektroniskt på firman Aurag AB.
Bild:
På Frölunda specialistsjukhus finns det avdelningar för kirurgi, medicin, ortopedi, hud, neurologi, ögon, öron, gynekologi, röntgen, lab och sjukgymnastik.
hotades det med nedläggning.
• För det första är det en unik konstruktion att ett specialistsjukhus sorterar under en primärvårdsnämnd.
På sjukhuset tolkas detta som att han " fått sparken " och att sjukhusets främste talesman inför primärvårdsnämnden - en sjukhuschef som vunnit allmänt förtroende och kraftfullt verkat för patienternas och därmed sjukhusets bästa - plockas bort och paradoxalt nog ersätts med primärvårdsdirektören, som föreslås som ny chef.
Då befaras högre taxor.
Sotningen väntas gå ihop också
- Givetvis innebär det oro och bekymmer med den utredning som pågår.
Som utredare av och informatör om skolelevers narkotikavanor blir jag mycket besviken.
Tänk på hur näringslivet i norra Sverige skulle ta fart och så många turister som skulle strömma till i de områden som verkligen skulle behöva det!
Alltså tycker jag att de som anser sig kunna ha något att vinna på ett OS i Stockholm satsar på det och själva tar de risker som krävs för en eventuell och mycket tveksam vinst.
Det innebär igenbommade och obemannade polishus i hela länet.
- Något som stärker bevakningen på fältet, säger Pål Sjölander, informationsansvarig vid polisen i Kungsbacka.
Även högre upp i polishierarkin hörs kritik.
När det gäller nattstängningen på helgerna ska vi schemamässigt försöka göra den så kort som möjligt.
Endast en punkt i din insändare gör mig lite betänksam - tror du verkligen att det lönar sig att byta kommun?
och intet.
ELH Lägerliv med rock och poesi KUNGSBACKA:
- Det fattas fortfarande omkring
Nästa år, när Stockholm är Europas kulturhuvudstad, planeras ett större läger med poesi och dramatik på programmet, där deltagarna kommer från alla de europeiska länderna.
nordbohuslänska och dalsländska kommunerna inom gymnasieskolan som blivit klar.
miljoner under läsåret
Det handlar om processteknik i Munkedal, båtbyggare på Orust, möbelsnickeri och telekommunikation i Färgelanda och sjömansutbildningen och havsbruk i Strömstad.

Närheten till E
Samtidigt kan vi konstatera att det krävs av oss att vi nu satsar på att marknadsföra skolan så att vi får alla platserna fyllda.
kronor medan riksgenomsnittet är
-Omständigheterna var så svåra att det inte spelat någon roll om kameran kommit på plats tidigare, säger Lars Gunnar Gustafsson, polisflyget i Göteborg.
När värmekameran väl anlände på lördagen gjorde den enligt Lars Gunnar Gustafsson inte mycket nytta.
Hade man inte kunnat göra ett undantag?
På polishuset i Kungsbacka är man medveten om kritiken och frågorna kring spaningsinsatsen.
Bild:
barn går vilse i naturen varje år.
Själva byggandet håller värmen uppe, förutom att kojan i sig ger ett visst skydd mot regn och vind.
Att ropa med full hals efter mamma och pappa gör att rösten snabbt tar slut.
Upp till den åldern är det bäst att lära barnen att stanna kvar och krama ett träd.
Nu försöker de hävda att det inte finns någon fara, säger Henning Sjöström.
De p-piller det handlar om är de allra nyaste varianterna, kallade den tredje generationens p-piller.
Risken för blodpropp var större med de nya pillren än med gamla.
- Jag är emot de skador de förorsakar.
De har startat ett liknande p-pillermål i England med
Organon förklarade sin frånvaro med " att ärendet hamnat mellan
I så fall börjar de sannolikt i Göteborg någon gång under våren nästa år.
I studien sägs att risken för blodpropp inte alls är större med de nya medlen.
Det var natten till söndagen som paret i 70-årsåldern låg och sov i sin villa i Lindome utanför Göteborg.
i ena foten.
Flodhästen för dyr för Göteborg Britt Solberg ( s ) har tackat nej till gåvan från Ukraina Det blir ingen flodhästen Britt i Slottsskogen.
- En person ringde in och sade att " kan inte Solberg ha flodhästen i kanalen utanför sitt fönster ", fnissar Britt Solberg och pekar ut på kanalen från arbetsrummet på Norra Hamngatan.
- Nästan alla som skickade julkort sedan hälsade till flodhästen.
I stället föreslår hon att den kan skänkas till det nya hippokvarium som Berlin zoo planerar att bygga för mellan
I värsta fall flera stycken.
Eva Brandenburg berättar:
mammorna medger det.
Därför vill hon söka andra affärsjobb med heltid.
till sommardagis sa förskolläraren:
att flyttas runt bland olika dagmammor.
Jag är förvånad över att detta införs utan att först testas.
barn

Får inte föräldrar med obekväm arbetstid svårare att få barnomsorg?
- Nja, inga direkta protester.
Kommunförbundet och facket centralt har kommit överens om att dagbarnvårdarna ska ha villkor som liknar alla andras, så att de slipper krånglet med vårdtimmar.
dagmamman och vikariedagmamman.
Han gick in i styckrummet på Spargrisen vid Kortedala Torg, beväpnade sig med
februari som en butiksanställd började följa efter en man som han tyckte " såg misstänkt ut " inne på Spargrisen.
" Knivmannen såg helt galen ut och stod och vaggade fram och tillbaka.
...
familjer.
- Det är ett utmärkt tillfälle att träffa människor från andra länder.

Inte en enda person ur det stora schlageruppbådet på Eriksberg hade anmält sig när eldsjälen Anders Wästfelt dök upp med sin mini-van för att hämta de kulturtörstande massorna.
lite hest, varav
Några år senare, mer precis än så kan ingen vara just nu, ska hon kunna segla ut på världshaven som den största fullriggaren i trä i hela världen.
Jag är övertygad om att området har ett liv efter detta.
Men den ordinarie söndagsturen lockade andra intresserade till Ostindiefararbygget.
En timer sköter tändning och släckning av alla lampor i och utanför Burgårdens H&R.
Alla arrangörer är medvetna om reglerna och kan därför inte säga att det ligger på någon annans ansvar.
Slocknar.
matcher på
matcher i vinter, noterats för poäng i
Daniel är en av hörnstenarna i Senators framtidsbygge och har en avundsvärd guldsits, när hans kontrakt skall omförhandlas i slutet av säsongen.
Men eftersom jag trivs i Ottawa hoppas jag kunna förlänga kontraktet med
sekunder kvar rullar Kings
Inte en negativ tanke, helt främmande för att tycka synd om sig själv, bara raka och ärliga besked.
Bild:
åren är just prins Charles.
Om Labour vinner valet om några veckor har de lovat att se över både överhusets och kungahusets roll i samhället.
Ungt par dog i villabrand Första natten i deras nya hus slutade med tragedi BORÅS:
Möblerna och de tyngre sakerna skulle komma senare.
Parets båda hundar var också i huset, och räddningspersonalen kunde få ut bägge oskadda.
av ULF NYSTRÖM
till
Hur mycket SJ sparar på att halvera antalet InterRegio-tåg är lika hemligt som totalförlusten för trafiken.
Men sen har det gått bättre, nu är drygt
timmar.
- Vi tror på oförändrat antal resenärer trots färre tåg, säger Samuelsson.
Han skall vända
fönster, varav det ena vetter mot manegen.
Ett alternativ för brandmännen var att söva djuret, slå hål i väggen och lyfta ner det med kran.
Berisha gav efter för kraven TIRANA:
Vidare utsträckte presidenten fristen för rebellerna att lämna ifrån sig sina vapen till en vecka.
Presidenten uppmanade Socialistpartiet att återta sin plats i parlamentet, som partiet har bojkottat i protest mot Berisha.
- Ni har gjort en stor insats.
Enligt reportern, som åberopade sjukhuskällor, reste sig stadens invånare mot polisen i våldsamma gatustrider.
Ett lyckat facit för Göteborg:
Kamraterna tog sista halmstrået i kontraktstriden och besegrade Linköping med knappast möjliga
Det såg länge ut som om SS Luleå skulle vinna mot göteborgarna, eller åtminstone ta en poäng.
, medan Limhamn besegrade Linköping med
Segern över Södra SASS skrevs till

.
Sf
Lb 5Ld
.

b3 Ke

.

!

Dd

Kh
Ld 3Sg
.
Tc 7Uppgivet.

.
exd
a3 Sc
Se
.
Lc
Dg
.

Db
.
Dc 7+Kg

.
Xie-Bukal:
.

a
.
Txa

Den ryska cupturneringen måste väl vara en av de mest anonyma tävlingarna i landet.
Den vita kungen måste nämligen ha flyttats tidigare i partiet, och då går det inte att rockera.
- Om tvister och motsättningar - antingen de är territoriella, etniska, ekonomiska eller religiösa - löses fredligt reduceras risken för ett kärnvapenkrig till
- Den varade under den tid då robotstyrkorna mer än halverades i OSS-länderna.
Tillbakadragandet av kärnvapenstyrkorna i Kazakstan och Ukraina slutfördes för ett år sedan.
Det finns inget behov för Finland av allians med Nato, eftersom det både skulle påverka förhållandet mellan Finland och Ryssland och förhandlingarna mellan Ryssland och Nato, om Finland visade sådana ambitioner.
ha begått en trist men allt för vanlig provkarta av grymheter mot bosnien-serber i Celebici- lägret.
Offren är alla bosnienserber.
De etniska grupperna skall tvättas rena från kollektiv skuld, genom att de skyldiga naglas fast vid sitt ansvar för mord, tortyr och våldtäkter.
Tadic har suttit i häkte i sammanlagt
Osäkerheten oroar, men vi begärde aldrig något datum för domen.
kommendant för en så kallat taktisk grupp.
Delic och den fjärde åtalade, Landzo, skall personligen ha deltagit vid mord, våldtäkter och annan tortyr.

män från trakten av Srebrenica.
En av de viktigaste - och svåraste - utmaningarna för FN:s arbetslivsorgan ILO är därför att hitta lösningar åt människor som blir över.
Hansenne håller med om att ansträngningarna medfört påfrestningar, men med hänsyn till att inflationen nu är så pass låg borde det finnas utrymme för att lätta lite på trycket.
års ålder, poeten Rune Wetterstrand blivit lekkamrat med de små i kyrkans barntimmar i gamla församlingshemmet, där han också är en populär sagoberättare.
Som avslutning samlas alla kring Rune, sagoberättaren.
dagar i veckan har jag en hel del att stå i, säger Rune.
Och det blev ett glädjens kungaår, det.
Håkan föddes
Han var en av de drivande krafterna under uppbyggnaden av Nordiska Konstskolan Karleby där han under närmare
Nya, generösare regler, kan träda i kraft redan från den 1 april.
miljarder som genomfördes på bostadsbidragen från årsskiftet.
och
kronor.
Omvärlden påverkar både arbetsgivare och fack.
Och Isa Skoog har sagt nej, nej, nej.
Den aktuella striden om sjuklönen är ytterligare ett exempel.
fackförbund och
Det tog tid och var, enligt de danska facken, en plågsam process.
Styrkepositionen är avgörande eftersom de därmed kan rösta ned avtal som tecknats av andra arbetsgivare.
LO-facken Metall, Industrifacket, Livs, Pappers, Trä, Skogs, TCO-förbundet SIF ( tjänstemän ) och Saco-förbundet CF ( civilingenjörer ) Detta förhandlar de om · En ny körplan för löneförhandlingar som kommer att beröra
Att både arbetsgivare och fack i någon mening håller på att lämna sina gamla centralorganisationer vill ingen tala högt om ännu, men sannolikt är en facklig industrikartell av dansk modell på väg.
nya mopedklasser med
till
- Propositionen ger möjlighet att minska det statliga ägandet i SAS om regeringen vill.
I Danmark och Norge har regeringarna redan lagt fram propositioner som gör det möjligt för staten att minska sin ägarandel och nu är det Sveriges tur.
Och då är det vettigt att det finns en flexibilitet så att man inte behöver lägga en proposition i
registrerade varunamn!
- Just nu fullständigt exploderar intresset - med fokus på analys, strategi och värdering, säger John Murphy, en färgstark, självironiserande, lagom ödmjuk engelsman, med status som världsguru på värdet av immateriella tillgångar.
Discovery åt Land Rover, Mondeo åt Ford, Calibra åt Opel, Metro, Maestro och Montego åt British Leyland.
För lite mer än ett år sedan lämnade John Murphy även ordförandeklubban.
- Det handlar om strategi, bland annat vilka marknader företaget ska finnas på i ett långsiktigt perspektiv.
- Det är viktigt att utveckla namn som inte har negativa betydelser.
år.
För folk köper märken, som passar deras personlighet, som svarar mot deras behov, som de känner sig tilltalade av.
Om de skulle göra märket mindre exklusivt så att fler människor skulle ha råd att köpa bilen skulle ju företaget förlora sin status.
SM-kvartsfinaler.
Givetvis går även denna serie till en femte och avgörande match.
Mif, med den finska kvintetten Harila, Kiprusoff, Peltola, Ojanen och Riihijärvi, har minst en extra växel kvar.
Huvudsakligen beroende på sig själv.
Vi har förresten ansett den som vikt för Göteborg under hela säsongen...
Jag konstaterar bara att Lasse Falk stöttat mig genom att säga " att dig räknar jag inte med förrän i kvartsfinalerna ", avslöjar Marko.

Och som om det inte räckte, assisterade Marko också centern Lasse Edström, när denne styrde in
Det fungerade ju, skrattar Marko.
inblandade kan ta guld, lovar Marko.
poäng ( 8+8 ) i fjolårets playoff.
Johan Mjällby, AIK, ersätter.
Juventus spelade
matcher spelade, slogs, svor och slet VF Indians och Luleå Hockey.
- Det spelar ingen som helst roll.
Det kan vi förhoppningsvis ha nytta av på tisdag.
Tycker absolut de är större favoriter nu än vad de var i fjolårets final.
McLarens framgång blev nära nog total när finländaren Mika Häkkinen åkte in som trea bakom Michael Schumacher.
Han gör aldrig några misstag.
Han kom inte ens till start i Melbourne.
Sävehof går inte alls säkert som semifinalseedat.
Orden är Lena Bengtssons, mamma till
I går manövrerade hon bort landslagsspelaren Sara Tilly.
Sävehofs Helen Benjaminsson skriver nog också under på det.
HENRIK GRÖNBERG Täta kontakter.
VFHC blir livsfarligt.
Nu är den orättvisa arbetsfördelningens tid förbi.
Förra hockeysäsongen var ovanlig genom att grundseriens etta Luleå och tvåa Frölunda båda tog sig till guldavgörande.
Det låter måhända inte så imponerande, men då bör noteras att bara serievinnarna förlorat färre matcher.
Chockbeskedet från Färjestads- hallen tycktes bara ha stärkande effekt.
Samtidigt tog Färjestad sitt ansvar och putsade förlustsiffrorna inför sin hemmapublik.
Troja/Ljungby har varit nära förr.
.
Hans
För övrigt tog Örgryte
.
(
Som Forbes mot Abba, om ni förstår.
- Vi har slagit båda lagen vid samtliga tillfällen den här säsongen, säger Tholse.
Ändå var det inget snack om vart segern skulle gå.
i går eftermiddag lämnade Malin Ewerlöf Palais Omnisport som
Är inte faran undanröjd?
- Själv har har jag bara haft ekonomiskt stöd från förbundet ett år.
Malin Ewerlöf insats var klart godkänd.
Men Malin förbättrade sitt personliga inomhusrekord till
,
Oavsett om hon får fortsätta tävla för svenska friidrottsförbundet eller tvingas ta steget över till ett nybildat förbund.
.
Kipketer fick dock ytterligare
, sa amerikanen Rich Kenah, som förbättrade sitt personliga rekord med över en sekund och blev trea på
• Är Sebastian Coes världsrekord utomhus (
- Det är väldigt, väldigt långt dit.
Inte för att bli bänkad i sin sista (?
.
Henrik Evers blev utsedd till en av syndabockarna - och spelade inte mer.
- Det var hans beslut.
-
Boltic kan avgöra hemma - men när?
.
Men så svängde det.
Inte en endaste gång i bandyhistorien har Ljusdal vunnit där.
Gum Ball segrade på fina tiden
- Det var hårt i mål och jag var inte säker på om vi hade hunnit fram.
Men ingen ska inbilla sig att hon ger upp så lätt.
Dessutom är det grandios konsert på eländet i maj och det har hon berättat med stora bokstäver för alla som hört på.
Allting går att sälja med mördande reklam och köpas för pengar.
Det var nästan det som var mest skrämmande kom Asta på långt senare när hon vacklade nerför Linnégatan, att känna att det fanns så mycket kropp överallt.
Käkarna klämde åt och när pedagogen sa till henne att hon skulle låta underkäken falla, tänka sig en tyngd som drog ner hakan, så öppnade sig munnen knakande och knarrande som en gammal övergiven lagårdsdörr.
vid samtal med Göthilda de Maré, född Magnus, då
Han kunde ha simmat...
King Edward eller Snöboll är mjöliga sorter som passar bra till mos.
Till
För Englands del var förlusten att jämföra med skingrandet av den kungliga kollektionen efter avrättningen av Charles I århund-radet dessförinnan.
pund, vilket var en bra slant på den tiden.
Pussins Den heliga familjen en gång i premiärminister Walpoles ägo.
Inte lika kyligt elegant som den hans högerhand tidigare tecknat.
Jag var god vän med John Lennon och Yoko Ono och skulle hälsa på dom när jag kom till New York.
Jag skrev till Lisbet Palme men fick aldrig något svar.
Det var Slas som gav mig det namnet på Konsthögskolan på 1950-talet.
slipsen, kavajslaget och repets oregelbundna form.
Annette Friberg Det osynliga i centrum.
Österut är de för övrigt utsökta och eleganta sederna nämligen alltför invecklade.
Landets sofistikerade estetiska tradition kan underordnas exotismen.
Men den port som släpper fram stereotyper kan naturligtvis också låta olika sorters kännare träda fram för att förklara " gåtan Japan " för oss andra.
På punkt efter punkt jämförs till exempel europeisk feodalism med japansk, Kinas kulturprodukter med den speciella utformning de ges i Japan, av dessa flitiga studenter som enligt Eisenstadt aldrig imiterar utan att omvandla.
Det heliga blir i högsta grad alldagligt och, så att säga, " inomvärldsligt.
Alla eventuella samband mellan sociologens arbete och litteraturkritikerns drömmar om befriade tecken är naturligtvis fascinerande, men de gör också att man blir desto mer tacksam för den stora försiktighet med vilken Eisenstadt ändå uttrycker sig.
Och hur mättar man tiden?
" Den danske manusförfattaren Peter Asmussens Ungt blod drog fulla hus när den uruppfördes på Det Kongelige Teater
Istället för att se varandra i ögonen, talar de vända mot publiken.
Men så länge väninnorna sitter låsta på parad används ingen rekvisita.
Intresset för det metafiktiva finns också här.
" Är det nu dramat - eller " verkligheten " - börjar?
Maria Hörnelius, Inga Edwards, Ulla Wennborg, Tobias Aspelin Bild:
I ett andra kapitel leds diskussionen över till det tidiga 1900-talets avantgardister vilka kritiseras för sin tendens att reducera provokationen ( alltså ett av konstens omstörtande " sublima " medel ) till mekanisk programpunkt.
Auschwitz var ju ingen via negativa, döden kan inte besegras, lika lite som livet kan förnekas - att hävda motsatsen är att ställa sig på bödlarnas sida, att legitimera våldet för att tryggt kunna sjunka ner i apokalypsens retorik.
Du ser på mig, Då samlas mitt blod till en överflödig ros Jag skär mig på våra kroppar Diktsamlingens titel, Bildvägg, visar sig inte bara kunna tolkas som diktjagets upplevelser av yttervärlden såsom tecken på avstånd från jaget, utan har även mer reella referenspunkter.
skrev sin berömda bok Hielpreda i hushållningen för unga fruentimber.
Dessutom lämnade hon massor av utmärkta recept, både för vardag och fest.
Hedvig Thorburn Bestsäljare.
Ska barn tas på allvar, måste barnkultur förstå och ta upp deras frågor om Gud, livet och döden.
Som den att ett dagis i dag kan liknas vid en skränig ölhall i München vad beträffar ljudnivån.
Allålder är mitt mantra i denna ålderssegregerade tid.
Där somnar han med musiken i öronen och drömmakarna för honom in i drömmens värld.
- Det är de vuxna som ska läsas av.
Bernt Höglund sörjer utvecklingen i Göteborg och i hemstaden Borås.
När Bernt Höglund gör teater för barn får tavlorna och drömmarna liv.
På Galleri Bergman visas nu en svit grafiska blad som fått namnet Gulliver.
Här har han knutit an till sitt gamla arbete med det osynliga alfabetet.
Några av författarnamnen är synliga även från storstadskritikens trånga horisont:
Om detta beror på en specifikt svensk form av nostalgi eller inte är svårt att avgöra.
Maria Vedin Glesbygdsverket Konsument Dyrt för sjuka och gamla Privata försäkringar allt vanligare Sjukförsäkring, tandvårdsförsäkring och på sikt en äldreförsäkring.
Nu säljer vi mellan
Om den personen alls får ta en försäkring.
Många är helt vanliga inkomsttagare som vill försäkra sig om en extra slant på ålderns höst.
Vi får in premier varje år på
Den är vanligast bland egenföretagare eller företag som vill försäkra vissa nyckelpersoner.
anhöriga involverade i att ta hand om sina gamla.
år:
kr Länsförsäkringar,
Försäkringskassan:
Bara de patienter som riskerar att råka ut för riktigt besvärliga tandåkommer bör överväga en försäkring, anser Gabrielle Mannerfelt, tandläkare i Västra Frölunda.
Då har man en buffert för oförutsedda utgifter, tycker hon.
- Det krävs till exempel
Därefter får du
till dag
Mer än
månader.
Hälsodeklarationen är inte lika omfattande.
K-försäkring betyder att premien inte är avdragsgill, men att utbetalningen är skattefri.
kronor betalar du
kronor ( se tabell ).
dagar föll avtalsförsäkringen ut från dag
Soundtrack of our Lives splittras Gitarristen hoppar av när samarbetet med låtskrivarpartnern inte fungerar Göteborgsbandet Soundtrack of our Lives lägger av.
" Björn Olssons avhopp kunde inte komma mycket olägligare när Göteborgsbandet nu står inför ett nytt genombrott, den här gången utomlands.
När bandet splittrades
- Det är inte så.
" Men den här gången verkar det vara allvar från Björn Olssons sida.
Det låter ballare tycker de.
" Jag vill bara krypa ner till dig och gosa, och sakta smeka av din sexiga trosa ".
Snäll och trevlig men ändå lite galen.
Latin Kings har nu också döpt sin skivettikett till Redline Records, efter T-bane linjen.
Andra band bjuder in stylister.
Det känns som hemma - fast mindre.
" Så öppna historieböckerna alla kokosnötter och ta reda på era riktiga rötter.
på kvällen.
karat, med
Fast en del är helt improviserade i studion, det som kallas freestyle.
ett bax = bryta, inbrott gitta = dra, försvinna helt gittish = helt borta, helt väck gussar = tjejer guss, guzz = tjej ( från turkiskan ) idit = en klassisk förortssnubbe.
år.
" Aktuell:
Men tillsammans?
Även nummer som Tangomartyr med Birgitta Jakobsson och Rysk visa med Annelie Roswall, håller hög klass.
SKUNK ANANSIE Kåren, lördag Förbandet Gravity Kills har orsakat stor kalabalik vid spelningar i USA.
En färgad, lesbisk sångerska, med rakat huvud, som har en total scennärvaro.
Ett unikum i denna mansdominerade, grabbiga värld av bilar, bärs och boots.

Och det tar ju ett tag att sätta en ny programform.
- Det hade varit värre om vi sänts i SVT.
Sjödin sprang ovetande rätt ut på minfältet STOCKHOLM:
- Det är ju ett så enormt fattigt land att det är svårt att se hur det nånsin ska kunna komma på fötter, säger Agneta.
fyrar av
Han är en lokalrevyns riddare som aldrig förnekar sitt ursprung i motsats till många andra.
-som visade och sjöng om Salmings kalsonger.
Stor betydelse har inte minst hans politiska allians med Jeltsins dotter Tatjana Djatjenko.
De
En kamp mot klockan tycks pågå för att se om man kan bli klar före toppmötet mellan Jeltsin och Bill Clinton i Helsingfors
Som GP tidigare berättat, har även de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet beslutat kräva att reglerna för bostadsbidrag görs om.
Men när spelreglerna en gång presenterats, kan drastiska förändringar av dem få svåra följder för enskilda hushåll.
Om statens trygghet visar sig vara bedräglig, kommer allt fler medborgare att vända sig bort från den.
" Slaveri är ett brott och det finns inga förmildrande omständigheter.
av
Strävan måste vara att överallt göra barnen tillvaro så dräglig som möjligt.
Målet är att mobilisera offentliga och privata institutioner i kampen.
Och energiöverenskommelsen har fattats av en mycket liten grupp makthavare.
) ".
På liknande sätt samlas makten från folket upp i en rad maktverk, det vill säga särintressen, på sin väg till riksdagen dit den anländer urvattnad.
Detta innebär att vi nu har ett budgetsystem som överensstämmer exempelvis med det brittiska, där parlamentets uppgift sedan länge förskjutits till att främst kontrollera uppföljningen av besluten.
ledamöter från varje valkrets, det vill säga sammanlagt
De har ofta föga värde, är väl främst avsedda för galleriet som i allt mindre utsträckning låter sig duperas.
Koncentrerade ledamöterna sitt arbete till riksdagens
I Schweiz sammanträder parlamentet blott några månader per år, man har en koalitionsregering och överlåter viktiga beslut åt folket genom folkomröstningar.
Självklart hade jag personligen nytta av min riksdagstid, jag fick mängder av information, mötte många intressanta och ointressanta människor.
Dels frågan om kloning av får och i förlängningen även på människa, dels forskning på levande foster före en abort.
Undertecknad valde att reservera sig mot beslutet.
I konventionens artikel
Det är också min fasta övertygelse att vi bäst värnar människans värdighet genom att även tillerkänna embryon och foster människovärde och rätt till integritetsskydd.
Till detta ska läggas att den sista utbetalningen för vårterminen, på
möjligheter för att få ekonomin att gå ihop:
och med intresse följt den musikart vi kallar " schlager " ställer man osökt frågan:
Det bidrog till att jag inte kände mig hopplöst antik.
Och enligt min och mångas mening väl godkänt.
Björn Isfält och Lasse Dahlberg.
Hon spelade Dorabella i TV.
till sextiotvå.
Scenografin är uppbyggd så det blir en kontrast mellan skogen och staden, säger Jompa Ahlgren, scenograf och konstnär.
Anna Svenningsson *** Sätts upp som musikal
Nu står de i rampljuset igen, de populära figurerna från TV:s julkalender.
Det lärde jag mig på ett seminarium i just Arbetets museum under titeln " Museerna och den kritiska granskningen " till ära för den avgångne chefen för Östergötlands museum, Gunnar Lindqvist.
Nedrustningarna inom pressen bidrar också stort till en bristande bevakning, ansåg man på seminariet.
hackas och males i ett tyskt teatermaskineri.
timmars briljant scenkonst - som dock, liksom hela den tyska montagetraditionen med Heiner Müller som portalgestalt, vänder sig till en mer eller mindre initierad publik.
Man lämnade Orionteatern berikad.
det handlar inte om det.
Och de korta men intensiva gästspel som feministen Hanna Paj gör på scenen förvandlar Kajsa Reingardt till små klimax av skönsång och känsloeruptioner.
Av Jennys och ( givetvis eventuellt ) Zachris söner har Åke Lundqvist och Lasse Petterson gjort ett lika oväntat som oöverträffat komikerpar.
Jan Arnald Stockholms stadsteater Svarta fanor, montage av Thomas Martin, baserat på August Strindbergs roman Regi:
Hon reser hem till pappa som bor kvar i det skamfilade barndomshemmet vid havet.
Likheten är mer än slående med en svensk debutroman som kommit nyligen, Kristina Sandbergs I vattnet flyter man ( Bonniers ).
Häpet kan man också konstatera att en hel kulturs far-son-succession faktiskt skjutits åt sidan för mor-dotter-linjen, trots att de patriarkala kulturella stödorden hela tiden finns med i bakgrunden - särskilt i gestalt av fädernas bleka kärlekskraft.
Hans reaktion är det väl ingen som undrar över, däremot verkar nog hennes en aning udda.
Denne förklarar att Gud genom Kristi död på korset har visat oss att kärlek är att ge sig hän helt och fullt och att poängen med äktenskapet är att spegla Guds kärlek.
Snarare bör de förstås som de yttersta konsekvenserna av den tro på en stark och karismatisk ledare som utmärker de stora och hierarkiskt uppbyggda religionerna.
shoppingcenter i Jönköping.
Den aktuella olivoljan säljs i enlitersflaskor under namnet Oleada.
Men det handlar förstås om ett rent bedrägeri, säger han.
Exportör är ett holländskt företag.
AVS:
Huset såg ut som ett förfallet vagnslider.
Men framför allt har ryssarna och sedan Sovjetunionen låtit det gamla Vilnius bara förfalla på ett närmast obegripligt vis.
Lars Nygren Bilder av SORG Tänker att början och slut inte är samma sak men att de ändå är evigt oskiljaktiga, om de så existerar i olika universum, världar, länder eller tider.
Är det likadant med kärleken, att ju mer man får desto mer behöver man?
Det finns vid min sida, med mig, av mig och för mig.
Skägget växer och kaffet kallnar.
Förväntningarna är redan på topp.
.
spelfilmsregissörer är inbjudna ) på olika europeiska TV-bolag.
- Folk ska inte behöva leta efter konsten som man letar efter gömda påskägg, säger Catherine David och understryker att hon varken vill låta konsten illustrera staden - eller låta Kassel bli en illustrativ bakgrund till den konst som hon valt att lyfta fram.
".
- En förskräcklig 80-talistisk sak som Tyskland älskade, lyder omdömet från franska Catherine David.
Den enda röda tråd som löper genom allt hon säger är jakten på vad som är en " non beaux arts attitude ".
Catherine David väljer mycket medvetet att inte kalla Documenta X för en konstutställning utan i stället för en " manifestation culturelle ".
Missa inte chansen att uppleva den sällsynt ljusstarka kometen.
Redan vid sjutiden på kvällen kan du se Hale-Bopp i nordväst.
Riktigt sena nattvandrare kan se den i nordost frampå småtimmarna.
Man behöver inte uppsöka någon mörk plats för att kunna se Hale-Bopp.
Sist någon såg den var förmodligen under bronsåldern.
veckor efter det dramatiska insjuknandet.
års ålder efter att ha rökt i
En kvart efter kom OLA-ambulansen.
En timma tog det.
år, säger han.
Det kan vara personer som använder blodförtunnande mediciner, nyligen blivit opererade eller har en benägenhet att få blödningar.
Lars Ekström berättar att man vid Sahlgrenska har prövat den nya metoden i liten skala under några år.
Ett hundratal patienter behandlades med den metoden förra året på Sahlgrenska och det blir sannolikt fler under detta år.
Sahlgrenska universitetssjukhuset har fått
år, inte behandlas mot diabetes, bo nära något av
anmälningar.
Man får alltså mer biverkningar ju mer fett man äter, säger professor Lars Sjöström på Institutionen för invärtesmedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, som leder forskningsprojektet.
- Tillfälliga behandlingar rekommenderas inte, säger Lars Sjöström och syftar på önskedrömmar om att tappa ett par kilo till baddräktssäsongen.

Samma sak med Dan Hylander.
Jag tänker turnera i sommar och håller på att plocka ihop ett eget band.
Sångerna är framsprungna ur folkdjupet.
Tillsammans med basisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Örström bildar han en dynamisk enhet med en stor potential.
Fjolårets besökare Hyakutake ser vi inte igen förrän om sådär
Var så säker på att många radioteleskop och optiska teleskop är riktade mot gästen från rymden.
kilometer i diameter.
Ju närmare solen kometen befinner sig desto mer " svettas " den.
Den passerar oss med drygt
år sedan.
t o m
För första gången i Sverige skall en akademisk " brottsutbildning " genomföras.
kursdeltagarna, som också kommer att studera alkohol, droger, ungdomar, skolan och mycket annat.
- Skall man kunna bekämpa brott på ett vettigt sätt måste man känna dess grunder och orsaker.
i besättningen evakuerades ur planet.
Statens haverikommission kom i går till Kiruna.
Enligt flygbolaget kommer man löpande att hålla kontakt med passagerarna på den aktuella flighten.
Vissa kvällar dominerar de faktiskt " desken " ( verkställande redaktionen ) helt.
Vi är bara TV-sporten känns det som.
Vissa kvällar är det
av de kvinnor som ofta ses i sportsändningar.
Snittet låg på
Har det bästa kvar.
Det är en serie som håller högre kvalité än någon annan deckare just nu, i klass med de bästa brittiska, men pengarna räckte uppenbarligen inte till reprisrätt.
Det blev
miljoner kronor under
Men Lars Runesson ser inte att antalet obetalda patientavgifter ökat under senare år.
Bland annat genom att införa möjligheten till betalning via kort.
En del ärenden går vidare från inkasso till kronofogdemyndigheten.
:

procent gick till inkasso.
Ingen av föräldrarna underrättades om olyckan, trots att pojkarna är under
Enligt Marinos mammas polisanmälan kom pojkarna åkande på samma moped, båda utan hjälm.
- Det måste varit en rejäl smäll - den tog i alla fall väldigt illa, säger han.
Den prejade in honom i ett buskage och körde på motorcykeln så att den skadades.
STEFAN BERG Omskakad.
Upphandlingen gäller busstrafiken i centrala och nordöstra Göteborg.
skärps kravet till
En kväveoxidkatalysator kostar, enligt Stadstrafiken,
Debatten under hösten handlade också om kommande övertalighet inom Göteborgs Spårvägar;
Värdet av bussarna är drygt
,

, miljö, politik och jämställdhet.
Men just nu står fler datorer överst på önskelistan.
miljoner ecu ( cirka

euro.se.
GP:s artikel i går om dagmammornas nya arbetstider väckte starka reaktioner.
För barnen är bytet av dagmamma bara omväxlande.
dagbarnvårdargrupperna i Rannebergen och Angereds centrum jobbar ännu mindre än det nya avtalet;

· Schemaläggandet tar tid; många kvällsmöten och telefonsamtal.
miljoner satsas på nytt institut för mikroelektronik Efterlängtat.
Och nu ska det bli ett forskningsinstitut med inriktning på mikroelektronik.
Ljuv musik utan mellanhänder - Vi tycker att satsningen på mikroelektronik är helt riktig och har ett eget sådant kompetenscentrum.
år och Ingrid Anselm,
Ingrid är uppvuxen i Örgryte och har bott i samma radhus i
- Vi brukade ha kapplöpning upp för trapporna varje kväll.
Kaffet är urdrucket men samtalsämnena är inte slut.
öre tur och retur.
Genom de välputsade fönstren syns trädgården som ännu ligger i vintervila.
Bild:
Personer som bland annat var på samma fest som 26-åringen.
För 69-åringens del innebär det en prövning av hur långt nödvärnsrätten sträcker sig.
Om en tjuv håller på att ta sig in i huset så ska man väl få försvara sig och de sina?
av MAGNUS JÖNSSON
" Deras insats är ett skämt från början till slut " I dag får inspektionsgruppen sina direktiv av rikspolisstyrelsen.
Tyvärr räckte det inte.
av KERSTI RAIEND
Kommunen tar på sig ansvarsfrågan, även om det rent formellt är dubbelt.

tyckte det var en bra idé.
eleverna i 5-6-klassen till Hova.
Sparförslaget var ingen hemlighet Förvaltningschefen Ralf Dahl hävdar att man aldrig gjort någon hemlighet av sparförslaget.
organisationerna anklagas föra att manipulera medierna, missbruka insamlade medel och överdriva sin egen betydelse.
De anklagade tillbakavisar delar av kritiken, som de kallar orimlig.
Andra kallar själva programmet för den största katastrofen.
Linda Strömbäck, iklädd träningsoverall, står tårögd vid kyrkomuren.
Den är undertecknat med " En förtvivlad dagmamma och
*** · Rikspolisstyrelsens experter till Kungsbacka för att granska Hallandspolisens agerande.
år, försvann.
Eller vad sägs om det här äkthetsintyget:
Men nu på 50-årsdagen bär det av utomlands och hemligt resmål för att slippa uppmärksamheten.
- Jag har varit stadssekreterare åt politiker från både s, vpk och fp, jag har jobbat med budgetfrågor och blev inkastad att ta hand om de känsliga energifrågorna när Harrisburg-olyckan inträffade.
procent, det var tufft.
Bild:
Folke Nordström, bördig från Sundsvall, var förste innehavare av professuren i konstvetenskap vid Umeå universitet
Det redan i Uppsala påbörjade arbetet med Norrländska konsthistoriska institutet intensifierades nu.
Folke Nordström var inte bara engagerad i det akademiska livet utan även i det samtida konst- och kulturlivet.
Men kommunen har inte nappat.
har föreningen erbjudit kommunen utbildningen, men inte fått någon respons.
- Jag har uppfattat Hitta vilse som en bra och rimlig insats och lovat föra frågan vidare till utredningen.
.
Vidare hittade jag en borttappad smörgås i verktygslådan.
Tappar han farten ramlar han i backen.
Man kan tänka väldigt långt på ett enda ord.
Inklusive poesin.

Till slut lämnade gänget stugvärmen och tog en titt på propellerkungen John Ericssons sarkofag.
" Kära Filipstadsbor!
Var är vi någonstans då?
Stan brann ner både
Till sist beslöt de sig för att åka från stan ett tag.
Som tur var hade Svempa tagit reda på en del hårdfakta på biblioteket.
olika markattsgrin.
I den här bilen sitter det
Efter
Får får får ( nu har min ordbehandlare klonat!
Detta sagt av Göran Persson, Göran Persson, Carl Bildt och Carl Bildt ( nu kanske Ni börjar förstå faran med kloning ).
Därtill försvinner originaliteten.
Angus Det Händer Kungälv Skulptur och Sydda bilder av Britt-Marie Jern visas t o m
) på Sibräckagården kl
Bohusläns museum kl
Öppet kl
-Ceremoni.
.

Robin önskade att han haft sina med.
Anders berättar om en 8-årig flicka som i höstas konstaterade inför en högst förvånad lärare på skolan att:
- Fröken klagar alltid på att det är så svårt att skriva med korta kritor, men sätter man fast kritan i ett elledningsrör fungerar det jättebra, säger Calle Öberg enkelt.
KENT HALLGREN Innebandyrobot.
av LASSE ANDRÉE
kronor per kvm.
Nej, det blir ingen inomhushall för fotboll i Vara.
- Sedan skulle användningen av en ny hall inskränka sig till perioden mellan november och februari, vilket är naturligt, för sedan börjar ju utomhussäsongen för fotboll.
VM-hjältens påhopp - ett fall för förbundet LIDKÖPING:
I fredags kom Lidköpingslaget till Rocklunda i Västerås för det tredje mötet och då inträffade följande incident, enligt Pär Gustafsson, som berättar för NLT:
Vi kom till Västerås som gäster och tvingas utstå såna här otrevligheter, det är inte roligt.
Den
De aktuella skadorna har framförallt orsakats av vägsalt.
- Den håller.

Ärendet har legat

Det är mycket tråcklande och borrande och byggande och hällande innan kortbane-VM kan invigas i april.
En av de som blev avbruten var Jörgen Lind.
Dykare i jour dygnet runt Så under en vecka har de, moment för moment, byggt minimodellen för att allt ska klaffa om en månad.
inför tävlingarna i april kommer
Att simma i Scandinavium är oväntat och överraskande.
Kort om VM i kortbanesimning n Går i Scandinavium mellan den
och
... så gissa var Mathias Svensson - han som svävat i drygt en vecka, sedan uttagningen - befann sig?
Så dags hade Mathias inte gått på sitt flyg ännu!
timmar senare än Lindas.
- Fast visst känner jag av resan.
- Ojoj.
var ett lyft.
lårkaka.
När de andra hölls med fotbollspyssel lubbade Blomqvistar'n runt för sig själv eller i sällskap med nån; massör eller sekreterare eller dylikt.
Vi får se i morgon, var allt Jesper, läkare och massörer kunde säga om skadan.
RIK-seger och Sävehof hade raderats ut från handbollens slutspel för första gången på
Hemmalaget hängde med till
Målchans efter målchans missades.
minuter gjorde RIK inte ett enda mål, och på de
Det var han som i inledningen höll sitt lag kvar i matchen.
mål, vi spelade ju bara med
:a ( RIK vann - Drott vann SM-guld ) 88/89_3 :a ( Drott - RIK )
Men Sävehof ligger före skåningarna i tabellen på fler gjorda mål.
Gården köptes av Trollhättans kommun och syftet var att använda området för byggnation.

, vet att han blir svensk mästare.
av

Se bara på det här med körkortet.
Varenda gram lär behövas i aftonens fight.
matcher, innan en månads semester kommer och räddar honom.
Per-Johan förefaller dock ha en nykter syn på sin situation:
- Vi är lika tama framför motståndarnas kasse, som vi är tuffa framför egen bur.

personer, skriver Gert-Inge Andersson.
procent av samtliga arbetstillfällen i kommunen.
- Jag väljer att inte tolka valberedningens arbete på det sättet.
- Vad ska du göra nu?
.
, dam/herr.
GIK Wasaiternas A-pojkar tog föreningens första glitter genom tiderna - men strategen Johan " Lill-Greta " Andreasson höll på att tappa bort plaketten direkt.
Och i semifinalen mot Lundagård såg det riktigt illa ut.
Johan har gott påbrå.
Och laget går det onekligen bra för.
mål.
I den allmänna röran trodde Johan Andreasson att han tappat bort sin guldpeng.
Båda gick till final.
Bara Sävehof är större i landet - bakom IKS ligger Wasaiterna, Önnered och Skuru.
Madeleine Johansson, Önnered.
M

- Vägkorsningen Kyrkvägen-Allén fungerade i
Ja, de läser allt - utom läxor!
De
Hon har varit aktiv i projektgruppen som förutom representanter även haft med ABF, Mölndals bibliotek, skolkulturrådet och Studieförbundet vuxenskolan.
Och hon tycker det är viktigt att man får in barnen i böckernas värld tidigt, gärna redan på BB.
av ULLA ANDERSSON Stor tidsvinst blir det att laga köttfärslimpa i mikrovågsugnen om man bara är
matsked av färsen i en kopp och provlaga på full effekt cirka
Till
Resultatet för personbilar försämrades, men desto bättre gick det för lastbilar och entreprenadmaskiner.
Även konsolideringen av dotterbolaget Probo bidrog till rörelseresultatet med
bilar.
Catena levererade under året
nya bilar, vilket var en ökning med
Det känns bra att köpa
) Resultat före skatt
När Rafik Hariri utsågs till premiärminister var förhoppningarna stora men återuppbyggnaden har tappat fart.

drabbades även Beirut av det ständigt pyrande våldet i södra Libanon.
Med stöd av Iran, Syrien och stora delar av Libanons fattiga och traditionellt förtryckta shiitiska befolkningsgrupp har Hizbollah skaffat sig en politisk plattform i parlamentet.
Utsikterna för fredsprocessen är mycket dåliga och det tidigare så goda utländska förtroendet för Libanon har minskat.
*** Stora delar ödelagda Inbördeskriget
procent armenier och
PETER CLAESSON Sitter kvar.
Redan har under en tid
I augusti byggs försöket ut och enligt Bho Vilhelmsson på KF kommer satsningarna i första hand att ske i storstadsområdena.
I dag kostar hemhandeln hos B&W

De som internerades i Celebici-lägret hade alla bosnisk nationalitet och de allra flesta hade deltagit i väpnade konflikter inom Bosnien, hävdar de
Den lilla rättegångssalen är välfylld.
Men ibland ser det ut som han sitter och sover.
- Ni får tillfälle, när det är motiverat, att protestera mot eventuella felaktigheter eller uttalanden.
Efter en rapport i juni om de omänskliga förhållandena i Celebici vägrade den bosnienkroatiska armén och de politiska representanterna att ha något med lägret att göra.
Det blir mer av den sortens förseningar.

Skanska har tidigare drabbats av kidnappning.
Ingen grupp har ännu kontaktat Skanska om kidnappningen.
brasilianska byggarbetare som hade kidnappats nära Bogotá för
Ändå har han hållits kidnappad sedan maj i fjol.

Det var det första konkreta försöket till medling mellan Tirana och det stora område i söder som nu kontrolleras av folkresningen.
mil från Tirana.
Han vädjade till folket i Vlore, varifrån han själv kommer, att hålla sig lugnt.
Blushi kallade honom i går " den siste kommunisten ", trots att Berisha ofta uttalar sig hätskt just mot kommunism.
Till ordförandeposten finns visserligen bara en kandidat, socialdemokraten Olle Ludvigsson, men han har tydligt deklarerat att han avgår om oppositionen får in sina företrädare.
Men vilka är då de riktiga tvistefrågorna?
i morgon kväll.
Senast den ställde upp i ett val var
Den genomsnittliga lönen stiger därmed från
KENT HALLGREN Lätt att välja.

En av de saker som moderaterna är kritiska mot i utredningen är också att miljömålen fått en alltför dominerande plats.
Men det är kommunerna själva som avgör om de vill ta ut dessa avgifter, hur höga de bör vara och vad pengarna skall användas till.
I slutet av förra veckan lämnade regeringen över sin handelspolitiska proposition till riksdagen.
Men flera länder i EU vill fortsätta att skydda sin tekoindustri så länge som möjligt.
Att änkor som sparat i pensionsförsäkring kan förlora änkepensionen beror inte på något politiskt misstag.
Pengar på banken, aktier, obligationer, pensionsförsäkringar, sommarstuga, bil och båt räknas alltså in och kan sänka änkepensionen.
medarbetare runtom i världen.
Affärsmässighet är också skälet till att CNN valt att börja sin expansion i Göteborg av alla ställen.
dagar på jobbet och förhandlingar som genomförts mycket snabbt kan hon inte ge mer än " troligtvis " som besked.
- I samband med VM tog Telia tag i Göteborg, säger han.
- Tjänsten kommer att vara helt gratis för konsumenterna och finansieras genom annonser, säger Cecilia Geijer-Haeggström på Telia infomedia.
CNN fick sitt riktigt stora genomslag när människor ( då i
CNN.com är den " vanliga " nyhetskanalen, fast på nätet.
LEIF R JANSSON Prestigepartner.
Konkurrensen har skärpts betydligt i takt med att finansmarknaderna blivit mer globala.
En ännu olöst fråga är hur ägandet i det nya företaget ska se ut.
Men Stefan Ingves vill inte att VPC ska vara med i de diskussioner om ett samgående som ska föras.
personer till över
till
miljoner aktier i Pricer.
Klas Oskarsson och Ann-Christine Håkansson är medlemmar i Industrifacket.
Arbetarna tycker inte att vår arbetslöshet har med dem att göra.
Hans tidigare erfarenhet av facket är inte särskilt positiv.
Hon är också en av dem som initierade klubben för arbetslösa.
Klas Oskarsson är mycket besviken på LO:s uppgörelse med socialdemokraterna om a-kassan i februari.
Industrifacket bildades
JESSICA GOW Arbetskämpar.
.
Inte ens en personlig intervention av president Nelson Mandela kunde rädda lånet.
Alan Boesak är misstänkt för fiffel med fondmedel men han får stöd av sin efterträdare.
Det handlar om cirka
Men domstolarnas hårdare bedömning spelar också in.
Våldet ökar.
Frågan är vad som ska vara alternativet till fängelsestraff.
KJELL NILSSON-MÄKI Inlåst.
För närvarande är inflationen under kontroll, delvis som ett led i ambitionen att Sverige skall klara konvergenskraven för en eventuell anslutning till EMU.
Men i stället för ökad central samordning vill SAF se mer av lokal lönebildning.
Och mellan parterna på handelsområdet pågår också diskussioner.
Anders Kilner Xinjiang hyser vass separatism Bara timmar efter det att Kinas president Jiang Zemin hävdat att alla landets invånare var förenade i sorg över Deng Xiaoping, vederlades hans ord av bombdåd i den nordvästra provinsen Xinjiang.
Uiguriska aktivister betraktar också sitt område som ockuperat av Kina.
Den utlovade amnestin för dem som överlämnar sina vapen till myndigheterna har varit ett slag i luften.
Det finns också tydliga band mellan Berishas politiska motståndare, maffian och avskedade officerare.
Nyval, som utlovats till juni, lär öka spänningarna i landet.
av JAN ARELL
Flygarna hotade att använda sina stridsplan mot presidentens styrkor.
I flera städer växer laglösheten och beväpnade ligor rånar civila.
Missnöjet gäller främst statens oförmåga att i tid betala ut löner och pensioner.
passagerare.
- Vi begär separat rättegång.
Och därför måste dokumentet i sin helhet underkännas som bevismaterial, säger advokat McMurrey i en av sina attacker.
Anförandet följde som en replik på åklagarens inledande förklaring till sitt åtal.
Mucic skall, enligt sitt försvar, ha räddat kanske
Jag ifrågasätter den oprecisa tidsangivelsen från åklagaren.
Det är inte nödvändigt att ni anger adresser.
Människorna i Habo och Mullsjö fick lika lite som på andra håll i Västsverige någon chans att säga sin mening om det nya storlänet.
Nu tycks storlänets geografi bli den avgörande frågan.
Utvecklingen under 1990-talet illustrerar den traditionella regionalpolitikens begränsningar och misslyckanden.
Det finns tvärtom en risk att tillkomsten av storlänet kommer att leda till att staten minskar sina investeringar i infrastrukturen i dessa områden och i större utsträckning förlitar sig på regionala insatser.
EU inget skäl för förändringar Dessa frågor borde besvaras innan beslutet om storlänet tas - inte minst med tanke på att medborgarna har anledning att fråga sig hur dyrt det här blir för dem.
Ingenting talar nämligen för att ett storlän från Gullspång till Göteborg skulle bli en starkare och mer konkurrenskraftig part i Europa än de nuvarande länen.
kommunikationer, IT, högre utbildning, forskning och energiförsörjning.
Förra året sände omkring
Mer detaljerad information har nyligen sänts till gymnasieskolorna.
debatt@gp.se För ytterligare upplysningar kontakta:
En av förra årets debattsidor.
Ärendet är dessutom behandlat i barn- och utbildningsnämnden utan erinran.
mSV ( millisievert ); härur beräknas gränsen för intag av
.
Till exempel har Västergötland dubbelt så hög bakgrundsstrålning som Skåne men samma cancerfrekvens; Kerala, Indien,
Vi är övertygade om att svaret kommer att kunna fås genom modern molekylär strålningsbiologisk forskning, men när vet vi inte.
av BIRGITTA JOHANSSON
Därmed riskerar ytterligare

Samtidigt som trycket på barnomsorgen minskar ökar det alltså i grundskolan.
Men hon tar gärna emot arbetsmarknadspengar för att pensionera personal över
Bild:
Allt ska fördelas lokalt.
Förhandlingar om dem kommer att upptas efter påsk.
- Med de platta organisationerna har befordringsgången för civilingenjörerna försvunnit.
proc
När de nya besiktningsreglerna infördes den 1 februari började också problemen.
Och det vill det nog till.
Och någon hjälp med dispens med kontrolltiderna från Vägverket lär hon inte få.
I Stockholm och Malmö är det någon månad " bättre ".
Bilparken har också åldrats.
Det var långa väntetider på Sahlgrenska Sjukhuset i går.
- Det här leder naturligtvis till sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
gånger så stor att avlida i hjärtinfarkt mot om man är normalviktig.
Det framgår av energipropositionen som näringsminister Anders Sundström presenterar på fredag.
Det är delar av den kapaciteten politikerna nu vill utnyttja.
Om
Det blir på fredagen inga besked om hur de energipolitiska forsknings- och utvecklingsprogrammen på totalt
I tioårsåldern började hennes klasskamrater att mobba henne för att hon bar glasögon.
Hon bryr sig inte om några skönhetsideal utan tycker att det är viktigare att människor får se ut och vara som de vill.
Så ser vår verklighet ut, många vågar sig inte utanför dörren.
års behandling.
Det är samtliga partiers ledamöter i bostadsutskottet överens om.
I klartext innebär det att nya friska pengar ska skjutas till.
Partiet vill ha lite hårdare skrivningar, där " bör " byts ut mot " skall ".
år sedan, säger professor Martin Wierup, chef för Svenska Djurhälsan.
Är det riskfritt att äta irländsk kött?
Tidigare importerade vi ju djur från England.
Galna ko-sjukan har skapat problem för det svenska jordbruket.
Det beror på att restaurangerna själva behållit den sänkta skatten, anser Spendrups.
procent och hittills i mars
- En förklaring kan vara att mellanölet förlorat till de nya alkodrinkarna, så kallad alkoläsk.
Rapporter från Danmark anger dock att ölförsäljningen till svenskar i gränsbutikerna fortsatte att öka under januari.
Så beskattas ölen · Från årsskiftet beskattas allt öl över
kronor per liter.

En fjärdedel av omsättningen är export, och företaget ser expansionsmöjligheterna i utlandet.
Och bra projektledare är en bristvara för Emil Lundgren.
Företaget har tackat nej till många projekt i Östeuropa, och den vanligaste orsaken är brist på finansiering.
·Omsättning
av STEPHAN LÖVGREN
Awapatent är ett företag med 100-årig tradition.
Det handlar om att någon registrerar etablerade företagsnamns internetadress ( domännamn eller.
Vid sidan av juristerna söker Awapatent därför tekniker med inriktning på kemi, bioteknik, datateknik och mekanik.

) på en omsättning på
- Strategi- och marknadsföringskontot, ja, säger Gerd Sjöholm, och förklarar vikten av de nya kranarna som en symbolhandling.
.
under
Efter annons och utskick till
civilingenjörer och
år sedan just på det problem som företagaren behöver hjälp med.

Själv vill han inte kommentera att de anställda åt gratis på lyxrestaurangen Westra Piren, luncher som bokfördes som konsultuppdrag.
Att var och en av styrelseledamöterna fick
kronor.
- Oftast har jag betalat själv, ibland Eriksberg.
- Jag visste inte att klasscirkulationen fortfarande var förbjuden i Sverige, säger han, inte utan bitterhet.
Och hur ofta bör man städa hemma?
- Jag har det ofta stökigt, men inte smutsigt, säger någon.
timmar om dagen under tiden kursen pågår.
- Tanken är att visa vägen en gång, visa vilka möjligheter till aktivitet som finns, till exempel gå till sport- eller simhallen.
Alla har sina barn på dagis i västra Bergsjön.
förmiddagar i veckan,
Vill ge enkla svar om droger Var får vi veta mer om ecstasy och rökheroin?
Hans utredning föreslår alternativa spår.
Senast måndagen den
Bolaget behöver bara lämna kvar sin utrustning en dag extra för att kunna sända.
Det är möjligt att jag kan hjälpa Holm att komma in där, om han vill det och den tävlingen passar in i hans planering, svarar Wessfeldt.
- Det är nästan så man börjar undra.
i helgen ) är också lovande.
Ljungskile är dock inte på medelhavsön för att marknadsföra sponsorns produkter.
Wilson var med och spela upp Ljungskile förra säsongen och han hittar en lämplig förebild i sitt hemland.

mål, frågar Wilson.
Billingsfors är fortfarande sist i allsvenskans maratontabell med
(
I finalrundan
Fast vi har f-n inte råd att ge dom

Det började emellertid i dur.
).
Slutligen:
(
Kungälv spelade dåligt och gjorde flera misstag som gav Sollentuna poängen.
HV
tycks sakna allt självförtroende efter sin långa, negativa trend, och med storstjärnan Esa Keskinen, långtidsskadad.
HV:s chans att rubba FBK var att ta ledningen, men det satte duktige målvakten Markus Ketterer stopp för.
Dessutom satte fångarna ihop falska samarbetsavtal med olika försäkringsbolag.
Något som är lätt att sälja vidare.
Några finns även i Stockholm, Malmö och Helsingborg.
personer som utgjort kärnan i bluffen, har varit mycket drivna och väl förberedda.
Det undrar advokat Thomas Wilton.
De
69-åringen är inte tidigare känd av polisen, är pensionerad hemvärnsman och har tävlingslicens för k-pisten.
69-åringen släpptes efter förhör av polisen.
Den 20-årige inbrottstjuven släpptes i går eftermiddag ur häktet.
Ibland har det helt uteblivit, trots att det ska vara på både måndag och onsdag.

och ytterligare en fråga handlar om renhållning Vem ansvarar för att städa i och kring vårt Göteborg?
Så här säger Leif Strandberg på Vägverket:
) Få ihop resurser för att tillgodose Johnny Ekströms lönekrav.
En snabb vändning i straffområdet och stolpe in.
Men jag känner honom väl och tror att han skulle göra sig bra i vårt lag.
• Sävehof spelar borta mot Skövde, ett lag som inte har något att spela för?
Laget måste ta
Formuleringen antyder insideraffär.
landskamper.
.
Spelare som inte spelar är inte lämpliga för landslagsuppgifter.
- Jag har haft nytta av alla resor i år.
Thomas återkommer ofta till sina återfunna motivation.
Tommy Svensson har noterat förbättringen med glädje.
- Känns bra, sa Jesper Blomqvist och gav klartecken för spel i dagens match.
:
Orsaken till att serie C
I förra veckan kom Nikolas Anelka från Paris St Germain.
Nottingham har köpt Pierre van Hooijdonk från Celtic.
i paus.
• • Skotske landslagsbacken Colin Hendry såg till att Sverige blev lottlöst i förra höstens VM-kvalmatch.
Det var tänkt att " kanariefåglarna " skulle lösa övergången permanent.
Stryktipset är
• • Highbury blir Wimbledons tillfälliga hemvist i FA-cupens semifinal mot Chelsea.
Se bara på Manchester U.
Det är därför inte svårt att göra egna vårullar.
Fritera rullarna eller pensla dem med olja och stek dem i ugnen, vilket snålar in på fettet.
tsk salt
När chauffören skulle åka från Nils Ericsonsplatsen, skenade bussen.
Det finns inte en möjlighet, säger polisens bilinspektör, som ledde arbetet med den tekniska undersökningen.
I gärningsbeskrivningen i åtalet heter det också att chauffören avstått från en av arbetsgivaren erbjuden utbildning, trots att han varit borta så länge som
Till tonerna av Flottans defileringsmarsch av Ernst Urbach, invigningstalade amiralen och förre högste militäre chefen för västkusten, Bengt Rasin, när Flottans män hade upptakt till sitt
honnörsord:
Flottans män har föreningar i hela landet Flottans män i Göteborg ingår i ett riksförbund.
.

Lundby Räddningstjänsten åker ut på en lägenhetsbrand, men det är bara en torrkokning på Baron Rogers gata.
Han grips av en polispatrull och senare konstateras att föraren gjort sig skyldig till grovt rattfylleri.
Det blir hål i bodens vägg.
av LASSE ANDRÉE
Detta påverkar både kvaliteten och de utsatta barnens trygghet, enligt rapporten.
av AXEL MILTANDER Det var först på 30-talet som den unge sociologen George Gallup hittade rätta sättet för mätningar.
år.
Dags för krismöte!
Det skulle vara basket- och ishockeybilder i stället!
Samlarobjekt togs fram Produktutvecklarna fick i uppdrag att i rasande fart ta fram samlarobjekt som påminde om basketbilderna, och i höstas var allting klart:
Vi är på väg mot
Obligationsdragningar när sådana gjorts.
Veckans lösningar.
år tillbaka arbetar han hos Estrella i Angered.
- Vi måste kontrollera kvaliteten för att styra processen.
- Bland annat analyserar vi fett, salt och fukt.
- Det innebär att vi ska göra kvalitetsbedömningar hos våra leverantörer.
Kanske plockar jubilaren fram kameran och tar porträtt av sina gäster.
Den hemligheten vill han inte avslöja.
, och Emma,
Annedal:
år; Hilda Irene Rundberg
år; Ulf Erland Samuelsson
år; Gösta Bernhard Anders Andersson
år.
år; Astrid Hildegard Alexandersson
Bäckebol:
år; Anders Erik Vilhelm Augustsson
år; Eris Björk
år; Berta Alina Rosenlind
Edit Gunborg Eklöf
år; Inger-Johanne Höglund
Masthugget:
år; Hedvig Viola Josefina Alfredsson
år; Fritz Alf Andersson
år; Dagny Emilia Gustafsson
år.
år; Bror Kennet Ingemar
år; Elsa Svea Viktoria Johansson
Då är det inte en käft som ser den och den har dessutom tappat sin svans.
Vad är väl en komet mot den senaste Trackslistan?
Varför har jag hamnat här, i dessa simpla spalter?
Jag skulle tro att minst hälften av alla meniskskador inte uppstår på löparbanor och idrottsplaner.
Visst, det kan väl hända, men i Storbritannien har man i alla fall undersökt ämnet mer ingående.
Och vad ska man säga om majoriteten engelsmän (
En norsk dykare har hittat vraket av den spanska galjonen La Capitana Jesus Maria utanför Ecuador.
De
.
kanonkulor och en vas som med stor sannolikhet kom från vraket.
Anton Smiths lycka är gjord sedan han varit med och hittat en skatt värd miljarder.
den slanka kroppen, men nu verkar det inte räcka längre.
I stället ska vi lasta tallrikarna fulla av underverk ( frukt ) och föryngra vårt immunsystem ( zink ), medan krom ger oss ett " rikare liv ".
Och den enda gången föda ska kopplas till moral är i frågor som gäller den globala fördelningen av den.
Hon lägger sig på magen på en rullbräda, skjuter ifrån med armarna och rullar iväg över golvet.
- Ska de orka sitta stilla i skolbänken och koncentrera sig måste de ha fått bygga upp sin kropp ordentligt, säger Ann Persson.
Barn behöver gunga och snurra, träna koordinationen av öga-hand och stärka nackmusklerna.
Och de stora bollarna stimulerar balansen och kroppskontroll.
Flygplanet är en bra övning, då stärks nacken och rygg- och bröstmusklerna.
:
Kanske var reformatorn inte bara den skurk som la sin kalla våta handduk över det svenska folket för evinnerlig framtid; kanske fanns något verkligt centralt i den lutherska läran.
uppenbarelsespråket.
För min egen del har Lars Ahlin kanske avsatt fler oförglömliga upplevelser än någon annan diktare.
Hur mörkret kan lysa så...
monumentala sidor kring de grundfrågor som den märkliga huvudpersonen Johannes hela tiden ställer.

Stora glömskan
Brevarium Mänskligt språk.
Tidningen har varit hotad under ett par år, men försökt att överleva genom att bland annat modernisera layouten och sitta på flera stolar samtidigt genom att satsa på både på snuttjournalistik och längre essäer.
Chaplin blev ett debattforum, en tidning för kvalificerad analys och för motstånd mot den filmpolitik som bedrevs av Harry Schein.
Att livet kan vara både hårt och svårt sticker hon inte under stol med, ändå ger hennes dramatik alltid kraft att leva vidare.
Det låter kanske överlastat, men allt är rakt och konsekvent berättat och bildar en skruvad logik.
När beskäftigheten kommer av sig i figurernas valhänta försök att handskas med sina stora känslor blir det bättre.
Lis Hellström Sveningson Älvsborgsteatern Bröder av Mia Törnqvist Regi:
att leda ett samtal med
filmer som Heldt respektive Thor och Olofsson är på väg att slutföra.
Charlotta Denward tror också att det börjat ge resultat, " av de
På något sätt sammanfattar Christina Olofsson därigenom hela problematiken; det saknas inte bara ungdomsfilmer som berättar världen ur unga flickors ögon, det saknas också vana att tala om, värdera och projektera dessa filmer.
Båda filmerna beräknas få biografpremiär i höst.
Jag kan inte ens uttala en vanlig replik naturligt.
Men tillsammans drar vi slutsatsen att det nog inte är någon fara.
Efter det försöker han alltid hitta roller som passar henne.
Gerd Hegnell säger själv att hon aldrig reflekterade tillräckligt självständigt över rollerna eller tog många steg utan regissörens anvisningar.
år sedan.
Med hjälp av Schubert och kammarmusik växer tankarna fram.
Hon kom till Folkteatern i Göteborg i mitten av sextiotalet, sedan blev det Gävle, Borås, Helsingborg och tillbaka till Göteborg.
Kunskapen i yrket är större men någon trygghet tycker hon inte att den ger.
Är publiken ogillande är det hemskt, men jag måste ändå fortsätta att i varje stund göra mitt bästa.

JONAS LINDQVIST Blir film.
- Det känns som om om målningarna handlar om någonting mer nu, idéer som kan förmedlas med ord, säger hon.
Varje verk blir en del av en större helhet.
Skärp dig.
- Barnen har inte överskottsenergi utan underskottsenergi.
Den ena gruppen är stökiga och överaktiva barn - oftast pojkar.
Nackreflexen - en tendens att vrida huvudet, armen och benet åt samma håll - är en stark reflex som finns kvar för länge hos många.
Detta trots att många av de här barnen är mer än normalbegåvade, enligt Mats Niklasson.
Mats Niklasson har märkt att det finns en stark koppling mellan en god kroppsuppfattning och en god rums- och tidsuppfattning.
år inom barnomsorgen i Stockholm.
Nu anses de vara för farliga.
Mats Niklasson, Ylva Ellneby *** Sinnena samspelar Motorik och språk hör ihop -
Konståkning.
Visst gick snacket på stan Göteborgarna gick i går på vernissage mitt i gatuvimlet.
Men Margita Björklunds farhågor kom på skam.
Det var riktigt knökat ett tag framför skyltfönstret.
mars har de
Det är inte mitt fel.
av KRISTINA TORELL
Några signaler om att utgivningen var hotad gavs inte då och det har inte varit tal om nedläggning senare heller.
nummer per år i stället för
Och nya spännande tidskrifter har tillkommit, säger Lars Engqvist.
Vi släppte en skiva för ett tag sedan där popstjärnor sjunger jazzstandards och där medverkar bland andra Lisa Nilsson, Titiyo, Papa Dee och Stakka Bo.
Vem står på tur härnäst att sjunga med er?
Tanken är att samarbeta med en rad hip hop-producenter och sedan spela in en platta med kända eller okända namn.
·Kort om Monica:
Mats Holmquist i storbandet Mats Holmquists Stora Stygga som gäster Göteborgs konserthus på fredag tillsammans med Monica Z, Putte Wickman och Viktoria Tolstoy.
Till att börja med tyckte hon inte heller själv att det var någon speciellt med historien om hur Valerie Solanas den 3 juni
och fortsatte de
- Där fanns brev och psykiatriska utlåtanden.
- Det visar att hon var känslomässigt engagerad, hon ville ha hans uppmärksamhet, ville träffa honom.
Valerie var en person med en hemsk bakgrund och hon kom med sina idéer
Ett hopp mellan ytterligheter, kan tyckas, men det finns intressanta faktorer som styr även ett sådant öde.
år sedan skämtade Paul McCartney om hur han rökte marijuana på toaletten i Buckingham Palace.
i protest mot Vietnamkriget.
En övergång från analog till digital-TV-distribution skall genomföras - det har regeringen bestämt.
Samarbetet handlar egentligen mer om att hitta en affärsmässig lösning som tilltalar samtliga parter - och inte minst, att hindra en aktör från att ensam sätta standarden och ta betalt för den därefter.
TV
Utredarnas sak att bestämma Regerings särskilda digital-TV-utredare bestämmer - oavsett vad marknaden tycker.
Konstellationen Multichoice/Tele Nord ( Kanal
- Jag tror det är lite tidigt.

För att nå lite äldre tittare har Centralen kortat programtiden till en timma och
Lyckas Pernilla, vad de andra misslyckats med?
sonen Jonas och flera andra barn.
Anders Linell krattade fram
- Det var rena turen att det var jag som råkade trampa på rakbladet, säger Anders Linell.
Enligt Claes Johansson har polisen vissa misstankar, men han vill av utredningstekniska skäl inte avslöja i vilken riktning de pekar.
miljoner kronor.
I stiftelsens stadgar fastslås att styrelsens ledamöter har rätt till skäligt arvode.
Men i landstinget var partiet positivt.
av LASSE ANDRÉE
Efter detta rann bokstavligen pengarna ut under november, december och januari.
Varsellistor presenteras på skolstyrelsens sammanträde i morgon och det finns skolor med underskott där omedelbara varsel kan läggas.
Initiativet har tagits av kommunalrådet i Stenungsund, Sten-Erik Lindvall ( s ).
Vi hoppas också på ett samarbete med beställarna, alltså de företag som skickar och tar emot varor.
Vi ska givetvis medverka i ett sådant arbete.

Reaktionerna blev därför mycket kraftiga då kommunstyrelsen sa ja till bidraget till Missionskyrkan, bland annat med hänvisning till deras ungdomsverksamhet.
Vänsterpartisten Rose-Marie Jansson, som var kritisk till kommunstyrelsens beslut, är nöjd i dag:
Men det finns de som förespråkar att kommunen går i borgen för ett lån i stället för bidrag.
Ännu är det tunt med feriejobb på arbetsförmedlingarna.
Det vill vi skapa feriejobb av.
år och av sociala skäl behöver sysselsättning.
Vårdsektorn i Vårgårda är också på jakt efter sommarvikarier.
år i år och ha tumme med fru Fortuna.
- Jag vill inte säga att vi inte har problem med mobbning, det har nog alla kommuner.
Alla som har gått i skolan vet, att man inte är lika tuff när en vuxen finns i närheten.
av JAN NYMAN
år då, men en man full av stridshumör.
och inte minst de många rättsliga processerna.
En Mölndalsbo i pensionsåldern kraschade kraftigt berusad med sin bil men klarade sig undan fängelse.
Där fick han hjälp av
Mannen styrde ut på vägrenen.
Men enligt svensk lag får ett brott som Mölndalsbons inte ges ett hårdare straff än det skulle fått i det land där det begicks.
- Vi har drömt om att få göra den här utställningen i flera år, säger Maj-Lis Dahlgren.
kronor och
Det fanns olika sätt att måla.
mars.
På folkrörelsearkivet i Mölndal finns många olika fanor bevarade.
Många av de hundratals personer som under timmar av hopp och förtvivlan sökte efter treårige Jesper Hansen i Kungsbackaskogen har frågat sig när under försvinnandet som pojken gick ner sig i den kyliga mossen.
Under gårdagen blev helgens tragedi i Kungsbacka indirekt en fråga för regeringen.
läkare i Halmstad nu presenterar.
Halmstadsläkare, Gunilla Lannerbro-Geijer och Per Herrström, kullkastar med sin rapport flera av de tidigare förfäktade teorierna.
Av de intervjuade patienterna uppger
procent de av bilister som blivit påkörda bakifrån kvarvarande besvär av sin skada.

Kommunförbundet hänvisar till en handbok som ett antal kommuner i Stockholmsregionen sammanställt.
Tjänster som ska omfattas av den första klass beslutas av regeringen.
***
Och vitt men bara " nästanvitt ".
Rullad vit färg på väv är alltså definitivt ute.
Nu fattas bara gräset men lugn det kommer!
Det första vi ser när vi slår upp ögonen är färg och det sista vi har på näthinnan när vi sluter dem är färg.
Barocken är inne även om den kommer att möta ett visst motstånd.
Bohuslänsk färgtradition.
En följd av det inträffande kan bli att motsättningarna mellan turkiska Europavänner och islamiskt orienterade turkar skärps.
Det hör till bilden att över
Då det gäller mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ankommer det i första hand på turkarna själva att grundligt tänka om.
Internationella PR-firmor har redan försäkrat sig om rättigheter att ordna festligheter och bevaka händelsen.
", skrev en av pingströrelsens förgrundsfigurer, pastor Stanley Sjöberg, i en debattartikel i tidningen Dagen härommånaden.
Kristus föddes, enligt den vanligaste teorin,
Tanken är nu att nyöversättningen av Gamla testamentet ska komma i " populärutgåva " första advent
De ska inte behöva hålla till godo med en undermålig produkt.
GP rapporterade i går att kötiden för bilbesiktning i Göteborg nu är uppe i
miljoner sparas på barnen Förskolepsykolog och logoped dras in - betalningsfria månaden försvinner KUNGÄLV:
barn i den passiva kön.
På onsdag i nästa vecka hamnar hennes utredning på politikernas bord i socialnämnden.
månaders uttag av avgiften ge önskade effekter.
Vidare sparas
Standarden på bussen måste fälla utslaget, anser han.
- Vi reagerar mot kravet att bussarna inte får vara äldre än
Från Bohustrafikens sida vidhåller man att reglerna om max
Erland Olsson vid Ljungskilebuss befarar att kraven från Bohustrafiken på att bussarna i medeltal får vara
Att Europanormen inte slog igenom fullt ut i sin första avtalsrörelse kan bero på att det tar tid för förhandlarna att vänja sig vid den nya världen.
Om vi ska klara konkurrenskraften, då får de samlade lönekostnaderna inte öka med mer än genomsnittet i Europa.
Om Sverige lyckas hamna under snittet - särskilt om det sker tack vare högre produktivitet - så blir effekten på valutan och räntan antagligen större.
Ingen förhandlare kan längre bortse från löneglidningens effekter, om han eller hon bryr sig om normen - och sysselsättningen.
Det behövs det ingen ny Edingrupp för att räkna ut.
Lönebildningen är inte den enda faktorn som avgör sysselsättningen - långt därifrån.
Elisabeth Alvenby Glöm inte löneglidningen.
Det är visserligen för tidigt att göra en utvärdering men det finns uppenbara brister som måste rättas till.
Arbetet beräknas vara färdigt i juli
Hovrätterna är i detta läge en garant för rättssäkerheten när tingsrätterna ska genomgå en omorganisation.
Att möta denna trend med neddragningar, omorganiseringar av de rättsliga myndigheterna nästan samtidigt eller i varje fall med mycket korta tidsintervaller, med fel förändringsordning av rättskedjan utan helhetsperspektiv och försämrade möjligheter till att få sin sak prövad i domstol är för mig mycket ologiskt.
Skolan håller nu på att snabbt struktureras enligt ovan beskrivna pedagogiska modell.
För att lära sig matematik krävs förmedlingspedagogik, där en kunnig lärare strukturerar stoffet, går igenom och förklarar nya begrepp och metoder och därefter släpper eleverna fria att lösa relevanta problem.
Elsa Jonsson, m-politiker i Kungsbacka, riktar hård kritik mot sig själv och övriga i polisnämnden efter helgens tragedi.
Nu är det dags att ta konsekvenserna, menar Elsa Jonsson.
minuter och flera personer riskerade sina liv.
- Självklart har jag funderat - och kommit fram till att det vore för enkelt och för fegt.
För det kan inte vara demokratiskt att en så stor stadsdel som Askim, där de flesta röstar borgerligt, styrs av socialdemokrater.
Ändå drevs det igenom!
Sluta stödja Kommunals översitteri!
·Varför rekvirerades inte värmekamera redan på fredagen då pojken försvann och varför begärdes inte helikopter från Säve för letande under natten till lördag?
Det avslutas med att
Hon tillhör de
Historien är påhittad, men den historiska ramen verklig:
Även Jonas gjorde en omfattande research innan den påhittade historien tog form.
Tillsammans med kollegan Kerstin Truvé tog hon initiativet till hela projektet:
av PER-OLOF LÖNNROTH
Men trots detta finns det bilar som inte åtgärdats i samband med Saabs servicemeddelande
, enligt Saabs interna undersökning.
kronor.
Bland annat i Alingsås finns det förespråkare för ett kommunalt samarbete i energifrågor.
Förutsättningar och villkor skall tas upp till diskussion vid ett informationsmöte i Trollhättan nästa vecka.
Förutom ett 30-tal kommuner har energiföretag, länsstyrelser, landsting och BioEnergi i Väst fått erbjudande om att vara med om att bilda det föreslagna regionala energikontoret.
Alla som ringde var ursinniga på Svensk Bilprovning.
Ombesiktningen måste inte ske hos Svensk Bilprovning En annan telefonör vi talade med påpekade att det bara fanns en vinnare i det här sorgliga racet.
:or måste ju åtgärdas och sedan skall man visa upp sin bil igen.
år, men det har tydligen inte slagit igenom i bilprovningens papper...
Praktik och teori inte samstämmiga Och köerna då?
LISA THANNER Gamla som nya.
" Ny i Norge?
Det används av irrriterade svenskar som inte kan förlika sig med att de inte serveras varm lunch på norska arbetsplatser.
procent mer än året innan.
Jag undrar om norska par överhuvudtaget har någon energi över för att älska när de hela tiden ska renovera huset sitt, säger Tangenhoff ironiskt.
Bara vid direktbyte slipper man betala
kronor.
, som ger kommunerna rätt att ta ut avgift för lägenhetsförmedling.
kronor.
kronor i månaden, mot normalt cirka
I ordning - men inte i balans.
Vi har stora underskott att dras med, svarade kommunalrådet Jan Gustafsson ( s ).
Men till
procent av budgeten och gymnasieskolan
år Varje Härrydabo hade
kronor.
om att få köpa en tomt på Kronogården för att bygga en moské.
Erbjudandet om tomter är alltså bara första steget i en lång beslutskedja.
" Nu har vi nått smärtgränsen " VÄNERSBORG:
Vilket var det andra varslet på bara några år.
Någon respons på brevet?
Visst lönar det sig att protestera.
Därför avgår han som kommunalråd i Tidaholm.
- Jag erbjöds att säga upp min tjänst som kommunalråd och fick mycket klara indikationer på att jag inte hade något val.
- Det här är naturligtvis det värsta ett kommunpolitiskt parti kan drabbas av, men det är en följd av vissa skeenden.
Jan Åke Dellenbrant,
Fallet har hög prioritet.
Relativt ovanligt med kidnappningar Även om Riga hemsöks av kriminalitet - närvaron av den ryska maffian nämns ofta - är det relativt ovanligt med kidnappningar.
Tyvärr har det ännu inte gett något resultat.
år gamla, till
-Vi räknar med att öka vår omsättning med minst
Godshanteringen är vi inte intresserade av att sköta.
Faktum är att Siesings Resor redan tidigare har haft ansvar för just biljettförsäljningen åt Statens Järnvägar.
Skäms över sina landsmäns girighet Förre chefen för Norges sjöfartsmuseum Svein Mole uttryckte sig än tydligare:
kronor kilometern.
största städerna i Sverige får rätt att skapa system med lokala bilavgifter på upp till
Komkom ställer sig bakom Vägverkets förslag att begränsa hastigheten i större tätorter till
kronor per år föreslås en höjning till
Kommittén räknar med minskat bussresande Komkom vill dessutom skapa ett särskilt stöd till kombitrafiken och överföra ansvaret för det kapillära bannätet, dvs industri-, hamn- och terminalspår, till Banverket.
Elever rosar vårdgymnasiet - ändå är antalet sökande i Västsverige rekordlågt KUNGÄLV:
Av dessa har bara
Helena Bidås och Linda Dennheden går tredje året på vårdgymnasiet medan Kristina Hallén och Sara Jerneborn går första året, alla i Kungälv.
är övertygade om att det blir lätt att få jobb när de väl är färdiga.
- Framför allt visar det sig att vårdgymnasiet är en bra basutbildning för massor av olika yrken.
av INGMAR ARCHENHOLTZ
Renrummet ska få modern utrustning för nanometerteknik och kiselteknologi, liksom för halvledarkomponenter inom optoelektronik och mikrovågsteknik.
Ett synligt exempel på detta är också regeringens satsning på ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg ( GP
Avsikten var att slippa kaos i taxikön.
Det är inte det konflikten handlar om, säger hon.
Alla fria åkare vi träffar förnekar att de någonsin strävat efter att få den yttre av de
- Vårt enda mål är att resenärerna ska kunna känna sig trygga, säger Agneta Ljungquist.
Vid 18-tiden i går kväll kulminerade bråket vid taxiplatserna.
De ska ha en synlig namnbricka, där det framgår vilket bolag de kör för.
Kritiserad.
Kanske för att man har fel kläder och för stora fötter.
- Det är självklart att en sådan här dag ger effekt.
Det var obligatorisk närvaro, men eleverna fick själva välja vilka föredrag de skulle lyssna på.
.

Men förlorar Spårvägen står de med
Vi borde kunna inleda någon sorts försöksverksamhet med enstaka ledbussar som drivs med naturgas.
Jag har arbetat på restaurang i
- Absolut ingenting, mer än att det är en stad av Göteborgs storlek.
Jag kunde bara inte tacka nej till det här erbjudandet.
Länsstyrelsen konstaterar dock att från och med årsskiftet finns ett automatiskt förbud mot att använda livsmedelslokaler som inte uppfyller EU:s regler.
GP sökte under gårdagen förgäves ägaren till Mäster Olofs charkfabrik, Christer Hellström, för en kommentar.
Kommunerna runt om i landet deltar i det förberedande arbetet genom kontroller samt råd och stöd till företagarna.
personer, enligt politikern Age Karlén.
Bredvid de
Tynnered har klarat sig hyfsat bra i besparingstiderna.
·
per grupp.
Den här gången är det ett soprum för återvinningspapper som brinner.
Biskopsgården Personalen på förskolan på Rimfrostgatan i Biskopsgården ringer polisen.
Balltorp
När brandmännen kommer fram visar det sig dock att villaägaren eldar ris på tomten trots den sena timman.
I går möttes de öga mot öga i tingsrätten.
Kvällen slutade med att kvinnan i bara underkläderna flydde från mannens lägenhet, sedan han försökt tvinga henne till
Också våldtäkten förnekar mannen helt.
Kommunförbundet tror att det handlar om ett fåtal tjänster i varje kommun.
Med den nya lagen kommer kommuner och landsting att öka på personkretsen rejält.
Men sitter de i en nämnd eller annan verksamhet som placerats i säkerhetsklass måste de prövas.
Sommaren
I utredningen föreslås att skador som uppkommit i samband med dumpat avfall skall ersättas av staten och branschen.
Skatten blir en av de stora stötestenarna i det nya storlänet.
Men redan i september skall Väststyrelsen informera regeringen om riktlinjerna.
länsstyrelserna kommer att sägas upp på grund av sammanslagningen.
Kravet ligger fast trots att utredaren, landshövding Bengt K Å Johansson, fastslagit att
Det finns flera skäl till det.
Så här ser fördelningen av de statliga myndigheterna ut i det nya storlänet.
Nu vill Haldens kommun fördjupa och bredda farleden in till Halden, ett arbete som kommer att ske också på svenskt område.
Få vill uttala sig om detta gränsöverskridande projekt redan nu, ingen vill stöta sig med den andre i det här inledande skedet.
Enligt det nya förslaget kommer varje närpolisområde ( totalt
Västra Frölunda för Tynnered.
i Majorna-Linnéstaden och
Kostnaden är hög enligt polisledningen, men systemet behålls i avvaktan på länsreformen.
år framåt är vattnet i det närmaste ohjälpligt slut i Afrika och Mellanöstern.
- Vi kan inte förmena dem att öka sin standard, utan det viktigaste är att i-länderna övergår till en energi- och resurssnålare livsstil, säger Bert Bolin.
Totalt var
Om göteborgarna vinner blir de ändå inte uppflyttade, eftersom ett Manhemslag redan finns med i elitserien.
.
Cupvinnarna blir uppflyttade I division
Det blir nämligen en direkt finalmatch mellan Lerums SK och Uddevalla SS.
Vinster i Eksjö av göteborgare Från förra helgens finalspel i elitserien i Eksjö hämtar vi några vinstpartier signerade göteborgare.
Lg 5c
Sf 3Sd
Lf
a3 Sxc
Ld 3Le
.
,
Tae
fxe
Tf
,
.
,

,
Lxf
,
Sc
Lf 5gxf

,
Sc
.
,

.
Lågstadiet:
,
Municipality of Compiegne,
månader.
med matt i nästa drag.
.
Mannen som berättar heter Svante Granholm.
.
Förr måste de idrottsliga utförsgåvorna för-enas med ett arbete för försörjningens skull.
Köpmansgatan skall förses med glastak och nya utrymmen skall ge plats åt omkring
- Det är klart, säger Svante, att hjärtat är hos Frölunda, men jag har en otäck känsla av att det blir Luleå, som kommer att dra det längsta strået.
Sjukhuset behövde åtskilligt med jord för att kunna odla grönsaker och läkeörter.
Niclas Sahlgren, sjukhusdonatorn, köpte stället
Nu är vi framme i modern tid, när föreningslivet led stor brist på lokaler.
Den högtidliga invigningen samma år, förrättad av stadens inspektör för fattig- och barnavård, blev mycket uppmärksammad av pressen.
Med en gemensam ungdomstid känner vi var-andra mycket väl.
Nu har hon kommit ut med en bok om gårdens historia.
Det var verkligen mycket vackert.
Det dröjde ett tag.
Jag var som slagen.
På väg till Kalmar med tåg avbryts radioprataren, som just berättat att Lyle Lovett vunnit en Grammy för årets countryalbum, av sändningskontrollen i radiohuset som meddelar att det är problem med elförsörjningen i Uppsala.
Livets hämnd på en arm poet I författarbiografins populära genre blir breven ofta en källa till avslöjanden om både liv och dikt.
För tillfället arbetar jag med att tolka några svårforcerade dikter av Rilke.
Rilke bodde sommaren
Inte i dikterna och knappt heller i den enda romanen Malte Laurids Brigges uppteckningar som ändå har en del självbiografiska inslag ( som man säger ).
Med breven kunde han både öppna och stänga förbindelserna till livet, allt efter diktens behov.
Jag har all anledning att tro att Freedman, en emeriterad amerikansk professor, är en seriös forskare med höga tankar om poeten Rilke.
Dessutom hemfaller Freedman åt genrens krav på snaskiga avslöjanden.
Rüdiger Safranskis stora Heideggerbiografi ( Ein Meister aus Deutschland ) och Toril Mois bok om Simone de Beauvoir, Hur man skapar en kvinnlig intellektuell ( på svenska på Symposions förlag ).
Jag rinner.
Så såg en oomtvistligt framgångsrik tolkning av uppdraget från licensbetalarna ut.
I april blir det dags för de Västsvenska Filmdagarna.
Film i Väst och Tomas Eskilsson, som har givit Wechselmann stöd för en dokumentärfilm om Eric S Alexandersson, vill inte nu komplettera detta med de sista pengarna till en biografkopia.
Det är ju svårt att tänka sig annat än att också käringarna i Masthugget betalar TV-licenser och har sin egen giltiga kvalitetsbedömning.
Debatten kring Hitler och vi på Klamparegatan och det symboliska stöd Wechselmann har fått från stora delar av arbetarrörelsen i Göteborg visar att det är viktigt att så sker.
Don Juan.
Rekvisitan är sparsam:
Eskil Lundgren har med sina gängliga
Teaterexpeditionen lyckas väl med att utan störande etiketter förankra Don Juan-myten i 90-talets Göteborg.
TONY HALL Passionsdrama.
De vackraste böckerna hittar man hos små förlag, samt som enstaka titlar hos de stora förlagen.
Han ser lika sydländsk ut som namnet, det svarta håret är samlat i en hästsvans.
Den kreativa verksamheten är inrymd i ett litet svinhus,
Bland förebilderna finns kända svenska formgivare som Carl Fredrik Hultenheim och Vidar Forsberg.
I gymnasiet fick han vänner som läste böcker.
Så småningom bestämde han sig för att lämna universitetsvärlden och fick anställning på bank, ett låneinstitut för skånska lantbruket, där han arbetade deltid under
Jag var
Jag lånade hem fantastiska gamla böcker från universitetsbiblioteket i Lund, och blev helt förbluffad när jag upptäckte att de ofta var ouppsprättade.
Det får ta den tid det måste ta.
Vilken av böckerna tycker du mest om?
Sartre och Camus tog sig an honom och såg till att boken blev publicerad.
Han var inte homosexuell.
Men helt utan ambitionen att bli ett förlag som kan leva av sig själv.
Solens skugga.
ett frimärksstort porträtt som klistrats i en rektangulär fördjupning.
av CATARINA TESTART
Det är lätt att känna igen sig.
Hon börjar sitt nya jobb som chef och konstnärlig ledare för Skånes dansteater i Malmö.
Söderut.
Hon betonar att hon konverterade till islam innan hon träffade sin nuvarande man som är muslim, född i Jordanien.
Hon bad om en kupé för män men fick till svar det bara fanns blandade kupéer eller endast för kvinnor.
Hennes avhandling vid Lunds universitet har titeln Tarbiya som betyder " uppfostran och utbildning ".
Man vill inte ha " det värdelösa moderna livet ".
Likställda, är ett svar, men med förbehållet att så länge motbevis saknas gäller Koranen.
( Brist på uppfostran leder till exempel till att en människa blir kristen eller jude.
Det är också mycket troligt att man kommer att försvara aga även i framtiden, säger Anne Sofi Roald.
Religionshistorikern Anne Sofi Roald är mycket aktiv i religions- och samhällsfrågor.
Att vara i sandlådan är ett nytt fenomen de måste lära sig.
Problemet var att hon inte lärt sig gå i skogen.
Saedeh Aminis intervjuer visar bland annat att iranska föräldrar sätter artighet, medkänsla och ansvar högt.
Att " uppfostra " är lika aktuellt när barnet är
Invandrarföräldrar håller små barn nära sig.
• De iranska mammorna vill gärna att deras barn blir frimodiga som de svenska.
Med en liten truddelutt i bagaget hade hon säkert hotat ett och annat publikrekord.
Ett hett tips är att varken Jerry W eller Jonas G säljer sig för vrakpris.
Bland låglönegrupperna finns Göteborgsbanden Streaplers och Arvingarna som tar
kronor + procent + PA + hotell för sitt slit.
år som artist, tillhör de mer modesta i sammanhanget.
+ ljud, resa & hotell Jumper
Mona håller föredrag i stället.
Streaplers för
Han sitter djupt nersjunken i fåtöljen i GP:s foajé, i svart keps à la Mike Scott, lång svart rock och randig halsduk.
När vi passerar hotel Poseidon upplyser han om att det är ett stamhak för hitresande musiker.
De tävlar i att säga ordet " tår ", men det är dömt att misslyckas.
Det såldes för mycket alkoläsk på festen i går, säger han och ölen tog slut klockan
Det får gärna vara ett ämne som berör, och som inte behandlas i pressen.
Det låter ju lite dystert.
Om man är lycklig, vad finns det då för spänning?
Lars Demian har föresatt sig att lägga bort sina maner, de teatrala gesterna nämner han och slår ut med armarna.
Nygift.
Tråkigt på vintern.
Per Gessle har han aldrig lärt känna.
·Ligger det någon schism bakom det här?
Fortsätter ni jobba ihop?
- Nej, det gör jag inte.
Men det är nog inte den som ska fånga lyssnaren, utan musiken i sig.
Här finns inga pekpinnar, bara ett genuint intresse för att tolka och framföra ny musik.

Ganzfeldtekniken i korthet:
Adrian Parker pekar på undersökningar som visar att det inte finns någon grund för mystiken - det finns naturliga förklaringar till de flesta olyckor och försvinnanden i området.
*** Parapsykologi Forskning kring idén om:
av KRISTINA TORELL
- Vi börjar med rock'n'roll, säger Niclas och Mogge, det vill säga Mugambwa Sseruwagi som spelar Abby, och tillägger:
- Folk kanske inte kan skilja på verkligheten och
Pamela har just kommit ut på singel och tas även med på det album som Arvingarna spelar in nu för utgivning i augusti.
av CEGE BERGLUND
- Alla som har krav måste gå med på en uppgörelse för att någon ska få något och konkursen undvikas, fortsatte Bengt Westerberg.
IFK Göteborg redovisar i sitt senaste bokslut
miljoner när vi hade slagit Barcelona och Manchester United.
miljoner.
minuter senare tog säsongen slut för Sävehof...
Hela publiken i Skövde deltog i rysaren, som utspelade sig lika mycket på resultattavlan som på planen.
Green storspelade resten av matchen och var en bidragande orsak till att Lugi klarade sjätteplatsen.
- Det tar några månader att komma över det här och enda trösten är väl att vissa lag är väldigt nöjda med att vi är borta...
Skövde saknade Andreas Agerborn ( magsjuk ) och Marcus Wallgren ( halsfluss ) RIK-vinst i snigeltempo GÖTEBORG:
) Dagens glädjeämne var silvret som RIK fick för andraplatsen i serien.
(
Han har missat praktiskt taget hela säsongen på grund av ryggbesvär men nu är han igång och han har bara behövt några matcher för att varva upp.
Andreas Nilsson, Henrik Eriksson, Janne Göransson och Mathias Adjovi har vuxit med uppgiften.
hundradelar snabbare...
- Vid första träningsåket i måndags kände jag lite extra hjärtklappning, när jag passerade stället där jag föll, berättade Pernilla.
- Han frågade mig efter VM, om jag verkligen hade tillräcklig ork för att vinna något av de
För Pernilla Wiberg är ingenting omöjligt.
Karl' n är fenomenal på att täcka bort motståndarna.
Så dåligt fungerade nya 4-3-3-spelet under den första akten, undantaget backlinjens defensiva arbete.
Flera gånger samlades hela trion i mitten, på
:e min ) i bra läge från
Jesper höll sig mer på sin kant, Andreas på sin och Sverige fick ett anfallsspel värt namnet.
Inför nästa uppgift, Frankrike
Utdelningen skiftade betänkligt för landslagets debutanter;
Teddy Lucic är den " falske ".
)
Rafi Cohen Försvar:
Betyg Thomas Ravelli (
Håkan Mild
Mathias Svensson (
av CEGE BERGLUND
Men nu är det ingen fara alls, läkarna har ju koll på sånt här.
Och visst är det så att publiken också tänder till när varje match gäller mera än tidigare.
Alfredsson - helt uppe i det blå El Centro:
år har jag burit på drömmen, att en gång få flyga Viggen.
- I mitten av januari var jag så svag i högerbenet, att jag tvingades avbryta min första golfrond efter operationen.
- Tror du inte jag klarar av det här?
Tuffingarna i Blue Angels är så oerhört drillade, att en utomstående besökare nästan tappar andan mellan de hysteriska fnissattackerna.
- Vi lyfte sakta och fint, berättade Helen efteråt.
år.
- Sure, inga problem...
" Piloten skrattar, när Helen berättar om upplevelsen:
Jag är så enormt glad och tacksam, att jag fick chansen, sade Helen till de amerikanska TV-bolagen.
Skall du upp en gång till i dag?
, har gjort
hus i Los Angeles-förorten El Canada och i Orlando, Florida.
Tolva på världsrankingen och självskriven i Europas Solheim Cup-lag.

år lockade mer än en miljon åskådare.
F/A-18 Hornet.
Ny på Top Gun.
Jag fick ganska snabbt revidera min åsikt.
Norge har etablerat sig och vunnit allas respekt, medan bohusläningarna tippas vara nedflyttningsklara vid midsommar.
Jag önskar jag kunde köra en träning med Ljungskile mellan halv
timmar.
Det var möjligtvis en träningsmatch, men absolut ingen vänskapsmatch.
Det finns ingen bättre taktiker i norra Europa.
hustru Lena, Anton
), Säffle FF (
Ljungskiles tränare L-O Mattsson tror på idén ju mer träning desto bättre resultat.
Koka cirka
potatisar
I de bästa jublar man, i de sämsta får man sparken.
Där kunde man nämligen redovisa hundraprocentig måluppfyllelse.
år (
skolor hade alltså samtliga elever klarat minst nivå
Dessa väljer i dag att sätta sina barn i grannområden med bättre skolor.
- Inga föräldrar vill att deras barn skall gå i en dålig skola.
TORE BERNTSEN Bildradio framtidens melodi Trött på TV, Internet och video, men tycker ändå att radion har sina begränsningar?
" Sveriges Radios grunduppdrag är LJUD.
gånger
procents hushållstäckning på DAB medan Tyskland, Frankrike, Belgien, Danmark, Kanada och Australien är igång med försök.
Några av angriparna var beväpnade redan när högskolan attackerades, uppger TT.
Den senare staden ligger bara
Deras skräckvälde har tvingat de människor i Syd-albanien som inledde protesterna mot regeringen att hålla sig inomhus.
Den nye 35-årige premiärministern Bashkim Fino har
Bild:
Den inledande branden inträffade vid 14-tiden i tisdags svensk tid (
Men sedan tvingades man ringa efter brandkåren, som släckte på
Nu dröjde det
kärnreaktorer svarar i dag för
Atombomberna kvar i minnet
En efterföljande utredning visade att läckan kunde ha lett fram till en förödande explosion och det väckte stor uppmärksamhet i Japan när en medlem i undersökningskommissionen begick självmord.
Den 21 maj
Skogvaktaren Mirko Babic satt med sin granne utanför Babics hus när den bosniska armén attackerade.
Han blir själv inte slagen i den byggnaden.
Där vistas han resten av tiden tillsammans med ungefär
- Jag kände till Hazim.
När de var klara tog de av huvan.
Det räcker, enligt Genève-protokollet och Haag-tribunalens regler, för åklagaren att bevisa att befäl kände till eller hade orsak att känna till att det begicks övergrepp och mord i lägret och att de som överordnade inte bestraffade dem som begick övergreppen.
Raset fortsätter för det socialdemokratiska regeringspartiet i Norge trots de exempellöst gyllene tiderna.
Men Jagland hann knappt bli varm i kläderna förrän partiets lik i garderoben föll ut - det ena efter det andra.
- När
Mycket tyder därför i dagsläget på att Arbeiderpartiet även i fortsättningen är " dömt att regera ", i varje fall så länge som de borgerliga inte hittar fram till varandra igen som de gjorde på 80-talet då de bildade koalitionsregeringar.
Schlesinger besöker just nu Stockholm.
veckor som generalsekreterare träffade den republikanske senatorn Jesse Helms i Washington.
Schlesinger tror på snara informella samtal mellan USA och EU.
miljarderna än de
andra personer.
sprängdåd riktats mot militära anläggningar i Nigeria.
Sprithandeln kan släppas fri Regeringen har ingen reservlag om EG-domstolen förbjuder Systembolaget Regeringen chansar.
Eller chansa på att domstolen inte följer Elmers rekomendation utan godkänner Systembolaget?
Taktiska skäl bakom Det vill säga:
självständiga specialbutiker med specialsortiment vid sidan av Systembolaget, skulle kanske vara tillräckligt ".
Bild:
Hårdvaran i partiöverenskommelsen om energipolitiken från i februari presenteras i morgon.
För att genomföra dessa program ska hälften av de
procent för vindkraft och
pilotprojekt i Enköping och Landskrona utvärderas.
Några nya skattehöjningar har inte diskuterats mellan socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet - de
Etanolen spelar en stor roll i regeringens program för att på sikt pressa utsläppen av koldioxid från transportsektorn.
års nivå.
myndigheter som hanterar frågor om bioteknik och Daléus efterlyste en samordning och en sammanhållen politik för bioteknik.
Barbro Westerholm ( fp ) ville även att riksdagen skulle anordna en hearing om bioteknik och fick medhåll från de andra partierna.
för de allra flesta vuxna.
Något konkret förslag på ett sådant skydd har dock inte lagts fram.
*** Extra tandvårdsstöd föreslås till:
-Jag har aldrig varit i närheten av ett sånt fynd, säger VD:n Paul Hammergren som varit verksam geolog i
Den fortsatta undersökningen kommer att ta minst ett år och kostar
Men Hammergren vill dämpa förväntningarna.
Svenska Koppar vill bryta koppar i Dinglevik i Dalsland, men länsstyrelsen har sagt nej av miljöskäl.
Handelsbanken behåller varumärket Stadshypotek STOCKHOLM:
Uppdraget visar att Zell nu räknas till de viktigaste i Handelsbankens ledning.
Som affären med Skandia var upplagd betydde en sammanslagning mellan försäkringsbolaget och hypoteksinstitutet att
- När integrationsprocessen får effekt kommer allt fler medarbetare att gå från Stadshypotek in i Handelsbanken.
procent.
bilar i Nederländerna,
en förlust på
dollar per ton hösten
Produktionen ökade till
Soliditeten uppgick vid årets slut till
Rörelseresultatet blev
Det grymma dramat Länge, länge såg Frölunda ut som en vinnare i går.
SM-finalster blev en batalj mellan
när Per-Johan Axelsson i sin iver att slå pucken i tom bur istället skickade den till icing.
Det var förresten Osmo som gjorde det avgörande 4-3-målet hemma i Luleå i söndags.
Frölunda ledde länge med
.
procent och amerikanarna verkar tämligen eniga om att det är bra om Alan Greenspan fortsätter att göra det han gör.
Då blev många amerikaner av med sina sparpengar, en del med sina hem och många med sina jobb.
Tycker om sin egen oberäknelighet Omsider blev det andra toner och efter några år som ekonomikonsult i New York med uppdrag för både storbanker och stora bolag, bar det av till Washington.
Ekonomers vana trogen hade han försökt att se vad detta kunde innebära för framtiden.
Bild:
.
Det betyder i runda tal att hälften av Albaniens befolkning, i dag drygt
De flesta bunkrar på landsbygden är övervuxna av gräs och buskar och har med åren fyllts av jord och grus.
Jättesvampar.
Sista mars vill regeringen få svar från arbetsmarknadens parter om hur lönebildningen skall kunna förbättras.
Men nu behöver arenan krattas.
Initiativet från handelns område är ett steg åt rätt håll.
så - äntligen - i går kom regeringens förslag till ny telelag.
Staten bestämmer spelreglerna för telemarknaden.
Ännu inget privatiseringsförslag från Ines Uusmann.
Sjukförsäkringen hamnade i kris för några år sedan.
Det är politikernas klåfingrighet som alltmer omvandlar socialförsäkring till en ny skatteform.
Den enskilde får ta ut pengar från dessa konton för klart definierade ändamål - till exempel vid sjukdom.
Både för dem och för andra politiker återstår att finna en rimlig kompromiss som minimerar politikernas inflytande och problemen vid inkomstbortfall.
av
Det nya länet ger oss dock möjlighet att lösa de problem som vi i dag kan förutse.
Hela Sverige - och inte minst vi i Västsverige - lider av hög arbetslöshet och svag ekonomisk tillväxt.
Vi måste bli starkare på det finansiella området och inte vara så starkt beroende av finanscentra i Stockholm eller i utlandet.
I kampen om investeringar med åtföljande sysselsättning gäller att inför omvärlden kunna ha en väl fungerande region att visa upp och kunna marknadsföra regionen på ett mycket effektivt sätt.
åren.
Tillväxten kommer att ske i små, snabbt växande företag med hela världen som marknad och där kunskapsinnehållet är stort.
perspektiv som den nu diskuterade länsändringen skall ges.
mars.
Familjer och vänner väntade hela dagen utanför Fürstskolan i Beit Shemesh på att de överlevande skulle komma hem till den lilla staden utanför Jerusalem.
- Det är fruktansvärt.
Först sköt han uppifrån ett vakttorn, sedan rusade han ned och sköt från kort avstånd.
Men vi måste vara överens om en sak - att allt slags våld är oacceptabelt, sade premiärministern.
Berisha vädjar om Natohjälp Albaniens president Sali Berisha vädjade i går om militär hjälp från den västliga försvarsalliansen Nato, samtidigt som Albanien sjönk ner i ett allt djupare politiskt kaos.
En färja med bl a president Berishas barn ombord uppgavs vara på väg till Italien och den albanska krigsmakten har i praktiken upphört att existera.
Kvinnor uppmanades gå hem från jobbet Det kvinnliga ögonvittnet berättade att alla kvinnor på hennes arbetsplats uppmanades att gå hem när de kom till jobbet i går morse.
Arjan Starova ( Socialdemokratiska unionen ) Försvarsminister:
Vasillaq Spaho ( Republikanska partiet ).
delstater med kolproduktion säger att det årliga totala stödet skall öka till
Det var den nivå som tidigare planerats av regeringen Kohl.
av dem och alla verkade vara nöjda.
I Sverige bryr man sig inte om säkerheten, utan stänger världens kanske säkraste kärnkraft medan ingenting görs åt de farliga på andra sidan Östersjön.
Det gör Sverige riskabelt som investeringsland.
kronor att bygga om elsystem i småhus...
Anne Wibble Riksdagsledamot och f d finansminister ( fp ) FOTNOT:
OS i sig är en vacker tanke, och visst vore det roligt om vi i Sverige kunde tvätta bort alla hemskheter som har präglat sommarspelen på senare år - doping, kommersialism, kraschade budgetar, attentat och allmänt kaos.
kr per månad, varav bidrag
Det gör inte Jordán.
av EVA WRANGE
- Åtstramningspolitiken har varit bra, men nu börjar det likna anorexia.
De allmänna villkoren förändras inte.
Han tycker samförståndet inom handeln är positivt.
·Förlikningsmannen upprättar en körplan och får rätt att kalla parterna.
Tillsammans hoppas de kunna komma åt arbetslösheten.
Min syster ville inte vara kvar på sjukhuset mer än absolut nödvändigt.
procent av personalen.
De måste betala skatt men ställs utanför sociala trygghetssystem.
Dessutom vill m ge människor på flykt från något land i närområdet ( i första hand Östersjöländerna ) tillfälliga uppehållstillstånd.
Enligt Per Unckel bör de ha tillgång till sjukvård på samma sätt som svenska medborgare och deras barn ges rätt till utbildning.
av ÅSA BREVINGE
miljarder kronor.
" Om ett försäkringsbolag agerade på samma sätt som regeringen skulle det prickas av finansinspektionen.
" Det är en begränsning av den fria förhandlingsrätten som inte är värdig ett demokratiskt samhälle ", skriver PTK.
kronor mer per månad.
Reglerna för deltidsarbetslösa ändras inte.
till
En fristående a-kassa inrättas för i första hand studerande.
Sedan
- Men bara ett par procent kommer från utlandet, säger Göran Brunberg, en av kommunens upphandlingschefer.
Göran Brunberg säger att de flesta utländska företag lämnar anbud genom dotterbolag eller agenter.
Företaget trycker även broschyrer på svenska och har besökt svenska bibliotek för att berätta om sitt arbete.
- Ett svenskt företag ska till exempel först översätta annonsen till ett begripligt språk.
" Medlemsstaterna har inte anpassat sina regler " EU-kommissionen har nyligen kommit ut med en så kallad grön bok där den konstaterar att endast cirka
Hallänningar gillar att spara i aktier Sveriges mesta aktieägare bor i Halland, visar en undersökning av Aktiefrämjandet.
procent.
Halland
Under gårdagen kom också siffror som visar att fondsparandet fortsätter att öka generellt.
Brottsligheten bara ökar - men antalet misshandelsfall och våldtäkter blir färre Mord, dråp och misshandel med dödlig utgång ökade med
Däremot är statistikchefen med på att övriga tabeller från BRÅ om den svenska brottsligheten förra året skall vara korrekta.
Kanske på samma siffra, som tidigare...
Misshandeln av män är nästan dubbelt så hög,
.
procent, nu försvann " bara "
Och stölderna fortsätter öka, om än inte i så kraftig takt.
Utan möjlighet att ta sig ut ur staden - eller landet.
I går morse föll staden.
Det var när han arbetade på invandrarverket i Malmberget som han blev intresserad av landet.
- Studenterna bojkottade undervisningen några dagar, sedan blev det undantagstillstånd och då stängdes universitetet automatiskt, konstaterar han.
Kylen och frysen fylld med mat Liksom alla andra har Jonny Nilsson hamstrat mat.
Mina föräldrar är sannolikt mer oroliga än jag.
Ett av dödsoffren i Elbasan, Albaniens näst största stad, bärs in till sjukhuset.
Lika otänkbar som unionen just nu är för London, lika självklar är den i Bryssel och Yves Thibault de Silguy är och har länge varit en av dess främsta förespråkare.
och vilka som uppfyller kraven är därför inte klart förrän i början av
år sedan.
Marknadsandelen ökade under samma period från
till årsskiftet
Polisen varnar utlänningar för att åka dit nattetid.
meter från hotellet.
Han lämnade platsen som enda passagerare i bilen, hävdar hon.
Vi köper kläder och varor på postorder som aldrig förr.
Det syns, om inte annat, i antalet betalningsförelägganden som publiceras i kreditupplysningstidningar.
Den fick vi blada i en finsk katalog som ges ut i Estland.
Sinom tid är inte ännu, även om det nu när börsen står högt skulle vara bra läge för ägarna att introducera företaget.
butiker har
butiker och
procent av dagskassan, säger Hans Carlsson.
miljarder kronor.
Inte heller denna afton hade VFHC omständigheterna med sig.
Jag trodde det var den maximala nivån för mig, berättar 27-åringen.
Och slog sedan, i momentet efter, iväg trissan till en onödig icing.
åskådare.
En väsentlig skillnad, jämfört med första fighten, var att Frölunda hade
Kanske var det Lasse Falks sista föreställning i Scandinavium?
VF:s ledning var visserligen siffermässigt knapp.
- Sånt här kan ju bara inte hända, säger Frölundabacken Stefan Larsson.
.
Då tror jag Luleås spelare varit rejält trötta.
Nu väntar Luleå hemma på söndag, och för att VF ska gå vidare måste de vinna
Rädda huset " om och om igen.
poliser på torget för att övervaka demonstrationen.
Föreningen har tillstånd att demonstrera fram till
av ARNE LARSSON
På infartsvägen från motorvägen till flygplatsen parkerade missnöjda chaufförer sina bilar mitt i vägen.
Vi hade en fil öppen och jag fick uppgifter om att trafiken flöt, säger Roger Axelsson, kommissarie på Landvetterpolisen.
Hasse Gille från Stockholm var en av dem.
Kräver tydlig märkning av bilar I förrgår trädde ett nytt avtal mellan Luftfartsverket och
Det Svenska Bandyförbundet kallar " en skitsak " tar polisen på största allvar.
Lars-Göran Böhlmark gör ingenting i hastigt mod utan diskuterade en eventuell anmälan med polisområdeschefen i Lidköping innan man gemensamt bestämde sig för att skriva en anmälan.
miljoner vid årets slut.
- Jag kan inte komma på något svårare projekt att genomföra än att slå ihop de här
Här finns en trygghet i organisationen och något kaotiskt tillstånd i verksamheterna existerar inte, säger Peter Lönnroth, chef för division B, hjärta, lunga, kärl, blod.
april försvinner
Flytten går till avdelning
Så snart en säng blir ledig väntar en ny patient.
miljoner kronor per år.
Men realistiskt sett fanns den stora chansen i går, speciellt som matchen utvecklade sig.
i tredje perioden vispade Roger Åkerström in den snöpliga reduceringen.
Antagligen var väl ackordsöverenskommelsen enda chansen att få ut några kronor från det konkurshotade förbundet.
Klart är också att internationella friidrottsförbundet ( IAAF ) kräver en oförskämt stor del av VM-intäkterna.
Den gamle engelske landslagscentern är utblottad och erkänner att han ibland dricker

• • GT:s löpsedel i onsdags:
- När jag väl hade bestämt mig var jag tvungen, att övertyga mig själv om att jag var " frisk ", sade Pernilla efteråt.
- Jag visste om svårigheten på det där stället, även om jag inte fick information om Heidis och Isoldes misstag, berättade Pernilla.
, så det skulle vara värdefullt att testa det hanget, slutade Pernilla.
I dag har han ansvaret för LIF:s juniorer.
Därefter har han flyttat runt i olika, mer eller mindre ambitiösa, division I-gäng och representerade under senaste säsongen Oskarshamn.
år gammal, över läxböckerna vid sid köksbord.
Dödsbudet kom helt oväntat, berättar han.
år hade Fernholm bestämt sig för att satsa ytterligare en säsong.
Han var en av Fernholms bästa vänner och avled under ett besök hemma hos Fernholm i Västerås.
Gripen får vänta på allsvenskan TROLLHÄTTAN:
Det skall vi också bli så småningom.
minuter i första halvlek men sedan gjorde Marko Kilpeläinen
- Vi bestämde oss för att köra för fullt, säger Anders Pettersson.
uppträdanden i landslaget.
Med pappan som ansvarig för laguttagningen, kan grabbens status beskrivas som " på gränsen ".
Som 16-åring fick han under
Om jag ska bli det, ska det vara i en storklubb som Barcelona.
Det betyder att mittfältet är klart.
Tobias Linderoth är redan bättre än pappa Anders.
14-åringen erkände att han rökt, att han haft cannabis på sig och att han överlåtit drogen till annan.
- Vi kan göra urinprov på våra elever.
Polisen ger godkännande Polisen ser positivt på skolans agerande:
Men det är faktiskt sant att Mattias Larsson lockades till bågskyttelokalen av
poäng.
- En oerhörd sporre för min del.
En förklaring till genombrottet kan vara, att han har ökat träningsdosen till
Jo, unge herr Persson är ansvarig för bågskyttelokalen i Grästorp.
av FREDRIK S JOHANSSON Som 25-åring har du dina bästa år framför dig.
Helenas
Det var först efter flytten söderut från Örnsköldsvik till Skövde som karriären fick ett lyft.
som får åka det avslutande långa programmet.
Eftersom Torstens mamma Inga från före detta Hisingens bibliotek är bland de inbjudna, garanteras toppklass.
Svea Bredal föddes i värmländska Gillberga som godsägardotter.
Hon höll i allting och var dominerande och bestämmande.
år senare lär det ha behövts
I går klämde han till med en snygg trippel, varav
" Baronen " lyckades fånga in ledande El Quick kort före mål efter en vass upploppsspurt.
Men så fick vi också en perfekt löpning, sa Örjan.
- Vi tar en start i sänder.
Trots det hade 15-åringen sitt par på sig.
I polisförhören säger pojken att han inte hade några andra skor.
På vägen ut sparkade han sönder en keramikkruka avsedd för cigarettfimpar.

Då köpte de sin lägenhet för
år om bostadsrättsinnehavarna av någon anledning inte ville bo kvar.
Motpartens rättegångskostnader när ärendet var uppe i tingsrätten skall också betalas.
yngre män.

Hon blir påkörd och tas till Östra sjukhuset för omplåstring.

av KENT EIKELAND
- Vi kommer till och med att betala gräsfröna, lovar Kenneth Paridon som håller i det aktuella projektet.
Skillnaden mellan den gamla och egentliga förbrukningen kommer att fungera som en avbetalningsform.
Det är helt enkelt ett sätt att binda upp kunden, erkänner Paridon.
Efter en knapp halvtimme kan man sätta sig ner och koppla av med god mat och tända ljus!
Bred grädden över kasslern och gratinera cirka
msk chilisås salt, vitpeppar rikligt med persilja ID-märkning av katter Ägarna föreslås bli ansvariga för vållade skador Katter jämställs med hundar.
I ett övergångsskede kan det dock räcka med ett halsband med ägarens namn och adress.
Betalningen ska också ske inom
Svenska Kennelklubben har motsatt sig att strikt skadeståndsansvar ska gälla även fortsättningsvis för hundägare.
Lerum säger nej till turistsamarbete Föredrar Göteborg framför Alingsås ALINGSÅS-LERUM:
Tanken är att Nääs ska stå för den första kulturupplevelsen efter Göteborg.
- Vi säger definitivt nej till samarbete med Alingsås under de närmaste åren.
Nääs-chefen Mait Molander ser dock ingen svårighet i att ha olika samarbetspartners.
Bild:
Ljusa, fräscha lokaler och vackra omgivningar med grönska och träd.
Men när den ska tvättas har hon sina " privata " kläder på sig.
Jag vill hjälpa människor och då har jag valt åldringsvården.
- Mamma arbetar i vården och min syster var på Högsbo.
För dem var det en trygghet att personal från sjukhemmet kom till ålderdomshemmet.
- Det är svårt att inte ta med sig arbetet hem.
Undersköterska/mentalskötare Bor:
år gammal.
Studierna omfattade musikvetenskap, konsthistoria, nordisk fornkunskap och engelska och resulterade i en fil kand-examen
som direktör för publicityavdelningen och filmimporten samt som ledamot av Oscarsteaterns och Scalateaterns produktions- och programråd.
år från
Därför försvinner
och av detta ska hälften sparas in på grundskolans verksamhet.
Om det inte räcker måste vi kanske ta till andra alternativ, som att till exempel helt enkelt stänga vissa skolor, berättar Staffan Rahm, ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
En storm i ett askfat För ett tag sedan gav sig en av våra mera kända medieprofiler ut i hetluften.
Huruvida denna regel gäller för drottningar är hittills höljt i dunkel, eller möjligen i dimma.
tändare och åtskilligt fler cigarettpaket.
procent av personalen röker så den som till äventyrs generas sitter på sitt rum eller byter jobb.
Efter en grundlig vädring av dagrummet går jag runt och lyssnar in läget.
Och inte vilka karriärer som helst.

Där konstruerade han ångsprutan.
Men varför nämner du inte stryktipparna när du ändå är i farten?
Du som smyger iväg en
km/h som bäst innan ett ångrör sprack.
Den Ericssonska ångsprutan levererade en vattenstråle på en-och-en-halv tum i diameter som steg till över
Och där vid middagstid den 8 mars
Det är en låg skapelse i
- Nej, och den var inte slut med detta.
dollar ur egen ficka.
- Vad som hände sedan?
Ett ovanligt ilsket tjut.
Swix, Svempa och Artisten drog sig däremot snabbt tillbaka till lugnet i baslägret på Hennickehammar.
Han har hamnat i ett läge han har mycket svårt att ta sig ur.
Det var i november
Svensk lag förbjuder dykningar vid den förlista färjan Estonia.
Witte anklagar den svenska regeringen för att ha lagt sig i processen.
- Det kostar bara tid och pengar, säger Henning Witte.
Gravfriden ska respekteras, lovar Henning Witte.
Alebyggen byggde
Företaget ansökte i juni
I december
Bild:
Överläkare Peter Grahns skrivelse till Trollhättans kommun är uformad som en historisk berättelse - en historia om hur en prisad miljökkommun utan protester accepterar en motorväg genom en unik nationalstadspark.
" När tunga långtradare arbetar sig genom älvrummet i den ljumma, västliga vårvinden kommer ett förödande dån att sprida sig upp längs älven.
Patienten sade uttryckligen ifrån att hon inte ville ha ryggbedövning.
Trots detta fick kvinnan under operationen en ryggbedövning med en kvarliggande kateter.
Överläkaren " borde således ha följt detta önskemål i stället för att ta upp frågan om NN var villig att ändra uppfattning trots att hon var under påverkan av läkemedel ".
- Jag är helt överväldigad över att så många kommit, sa Gunilla Berge, som leder Bifrostprojektet.
Därför lämnar jag nu över
De båda skulle vilja ha igång föräldravandringar på helgkvällarna så snart som möjligt.
och Lassad Turki,
En del ledamöter i fullmäktige ville ha återremiss för att information om vad centraliserad matlagning i kommunen egentligen innebär, ska få en chans att nå ut till personal och föräldrar.
Kostutredningen hävdar att det går att spara mellan

Det är också för de åldrar som Thomas Tidholm skriver sina böcker, säger Isabel Bernström, marknadsförare.
Barnen upptäcker att vuxnas sätt liknar deras eget, säger Birgitta Englin.
Det är inte bara klienter som klagar över kontakten med socialkontoret i Sotenäs.
Personalen på individ- och familjeomsorgen har i flera år varit delad i
Polariseringen gällde ofta behandlingen av klienterna.
Chefen för individ- och familjeomsorgen Olof Hermansson vill inte kännas vid den beskrivning som GP fått fram:
- Den tidigare chefen fungerade inte.
När Ljungskile tog klivet upp i höstas undrade många om det överhuvudtaget var möjligt att spela allsvensk fotboll på Skarsjövallen.
Elljusanläggningen och läktaren - sammanlagt
Vi har dagligen mellan
Bild:
Rönnängsborna är också kritiska mot att ingen därifrån fått vara med i arbetsgruppen för projektet.
års ålder bara en fjärdedel av p-pillerpriset.
år gratis p-piller för flickor i åldersgruppen
För en ung flicka kan det kanske betyda att man väljer bort p-piller, tror hon.
Därför föreslår man att alla skall ha samma subventionsregler från och med den 1 januari
Också ungdomarna själva tror att kostnaden påverkar användandet av preventivmedel.
år per
De
miljoner kronor för att bland annat kunna sanera ekonomin i det kommunala bostadsbolaget ST-hem.
- Vi har sökt sammanlagt
Peter Fogelin, radioreporter för Naturmorgon.
- Vi tänker försöka hitta de omtalade grodorna ni skrivit om, som det byggs en speciell tunnel under vägen för.
Vilken tid behöver du själv gå upp?
PEDER SVENSSON Dikter med flytkraft När Arken länge irrat omkring på vattnen lät Gud ett stycke land sticka upp ur Syndaflodens strömmar.
, Nittiotalister och En
" Sovrummet svävar i sitt hänge / Staden roterar i natten / Bara några timmar / tills någon vaknar och ser dig / och du finns till.
Geografin läggs ut men själva namnet förblir honom oläsligt.
Den enda som kan döma i detta är författaren själv.
Hans hotfulla " Vi ses i min nästa pjäs " hänger i luften.
Och hon gör det med den äran.
Men av allt att döma finns det en ännu högre kast, nämligen den hon tillhör då hon skriver om de andra.
Det mesta av dramatik som utspelar sig i hennes förhållande till Rolf är nämligen av känslomässig natur, och därmed öppet för tolkning.
Verkliga personer förekommer med sina riktiga namn.
Jonas Thente Carina Rydberg Den högsta kasten Bonniers Hämndens bok.
Målningarna är indelade i
I fotografiet är det svarta vitt och tvärtom - det ena är också det andra.
Cecilia Darle, som ställer ut i Stenasalen på Konstmuseet, gick året över Lars Blomqvist på Valands konsthögskola.
åtskilda världarna, finns en förbindelse i målningen, en röd kontur bildar en oval tvärs över de
Den minsta länken Mors Mössa, t o m
Ivar Lo satte litteraturen före bildkonsten, bilden var, menade han, mer begränsad än ordet.
Han ville inte bara göra konst om arbetare utan också för arbetare.
Det gäller till exempel hans kamp mot statarsystemet.
Crispin Ahlström Att göra revolution med några citroner Arbetets museum, Norrköping, t o m
i Norrköping.
Man och
Det gällde att hitta rätt balans, ett tag när jag samlade för många öron blev det otäckt ... väckte fel associationer.
Konstfack
Hon gör också ihåliga kuber, kärl i olika storlekar, alla med öppning.
- Det händer att jag drejar, jag började med bruksföremål, höll på i
, Konstfack
Hon använder vit tennglasyr.
Biopalatset Likt en avdankad rockmusiker som hjälpligt minns några standardackord, men glömt bort hur man får dessa att harmoniera, ger sig David Lynch i kast med Lost Highway.
Frågan är varför?
Fred lurar fängelsevakterna genom att astralvandra in i den biffige bilmekanikern Petes kropp.
Mats Johnson Mellan entré och sorti Margaretha Krook - ett halvt sekel med ögonblickets konst Hon kommer alltid
" Författare är Terence McNally ( övers:
Fast egentligen är de blå, mycket blå, och hennes berömda slagfärdighet är där, liksom humorn och malmstämman.
Huvudet slutar att jobba, säger hon och tillägger apropå sin enastående fysik och skönhet till kropp och själ, att hon är precis lagom sportig - går mycket, tänker på vad hon äter, fortsätter röka sina svaga filtercigaretter.
Människor går inte hemifrån för att titta på när vi försöker.
Har hon något valspråk så är det Carpe diem - njut av dagen.
Det blir inte enklare.
IMaria Callas fall fanns hennes masterclass från Juilliard musikkonservatorium i New York inspelad.
Når en överenskommelse.
Det svåraste är att skala bort, att tona ner.
Är det inte " tvitvitvi " på tärningen i TV-programmet Estrad så är det Florareklamen, eller snärtigheten i radions På minuten...
Elevdebuten skedde som träd i Lyckopers resa.
var hon framme vid Mutter Courage och ingen har gjort henne bättre på svenska.
Som Mutter Courage, Alice i Dödsdansen, Dorinne i Tartuffe, Gina i vildanden, Agrippa i Britannicus, Kollontaj i Kollontaj, Gertrude Stein i Gertrude Stein...
Det svåraste är att skala bort, att tona ner.
Olga Kharitidi, psykiatriker, mamma till en liten flicka och numera bosatt i New Mexico, beskriver hur de flesta människor i dag lider av " attention distribution disorder ", ungefär oförmåga att se i vidare perspektiv.
- Hon slutade äta, vägrade tvätta sig, blev magrare och mer bedrövlig för varje dag, säger Olga Kharitidi och beskriver hur väninnan Anna botades helt och hållet.
schamanska behandlingsmetoder.
Hon kallar sin vetenskap för " psykoteknologi ".
Schamanism kan vara till hjälp för att ta sig in i det omedvetna.
Visst har det sett lovande ut under första hälften av mars, men nu har både den gamle pålitlige Pohlman och fyrans vackra väderflickor sett dystra ut ifråga om helgvädret.
Har tulpanerna kommit så långt att man kan känna knoppen inne i bladen om man försiktigt klämmer på växten, bör man nog överväga en lätt täckning.
Några övervintrade äpplen, lite solrosfrön och några smulor av den torra sockerkakan är mums för frusna fåglar.
Blodprover visade att
Föräldrarna kunde inte minnas att barnen haft kikhosta.
- Därför är det viktigt att försöka hindra smittspridningen av kikhostebakterien, tycker Jerker Isacson.
barn i Sverige av kikhosta
• I dag är vaccineringen frivillig.
Livet leker?
Pekfingrarna rakt fram mot den han pratar med, bankande handflator i väggen, och så där lagom charmigt småspeedad attityd.
Och färskingen Renee Zellweger som rättframma kontorsmusen Dorothy visar stor känsla för det komiska i filmtillvaron.
Eric Rohmer Med Melvil Popaud, Amanda Langlet, Aurélia Nolin, Gwenaelle Simon.
frågor från semesterservitrisen Margot ( en intelligent, varm och klarsynt etnologistudent.
Hans sommarsaga är ljus och ung och solig.
Monika Tunbäck-Hanson Duett.
Regissören George Lucas hade en rymdvision och
Filmen gick upp i
Uppfräschningen ledde till nya positiva kassavibrationer.
MILJARDER.
Personliga intervjuer ger han sedan länge inte.
.
Men några nya datorskapade flygplan i scenen på flygfältet vill jag inte se.
Carrie Fisher ( Leia ),
.

Saneringen är kalkylerat medveten, motivet att inte förolämpa intelligensen hos den genomsnittligt unga biopubliken med frånstötande stereotypa könsroller.
Överstekuckun i ostbågedyrkarnas paradis har också blivit lite av en kändis.
Den ekonomiska föreningen som drivit den populära restaurangen har miljonskulder.
·Hade ni inte på känn att det skulle gå så här när ni gjorde de investeringarna?
Moms och arbetsgivaravgifter betalades alltmer sällan in till skattemyndigheten.
För närvarande ligger verksamheten nere.
Jag har inte tänkt ge upp branschen.
Paata Burchuladze, bas Konserthuset, onsdag Det är för att presentera nordisk musik som Göteborgs Symfoniker blivit inbjudna att i nästa vecka ge konserter i Wien.
Det är i sådana stunder nästan omöjligt förstå vilken fantastisk orkester vi har.
Så sent som i november i fjol uruppfördes Anders Eliassons Trio för violin, horn och piano.
De
Eric Rusch Vi slank in...
år haft över
Sylvia Hopen Bild:
Hon kommer ihåg datumet exakt.
Genom ett kaféprogram i TV fick hon resesällskap - Weine Arnesson,
månader och
Nya perspektiv på tillvaron och sig själv Egentligen är det märkligt att Christina Hyllner bröt upp från allt och alla och reste på det sätt hon gjorde.
timmar att flyga hem.
år sedan bestämde hon sig för att bege sig till Kina.
.
Programmet är deras från början till slut - utan inblandning från utomstående.
Och nu ska även " Trip-larna " genom Musikjärgarna tävla i Montreux.
svikna ideal.
Det blir säkert jättekul.
Sisådär
Hur ska han vända trenden, Göran?
Lyssnar med vänster öra, kollar de senaste TT-telegrammen.
Emellanåt känner jag ett jättebehov av att bara kliva av infobahn:
" " Idén verkar schyst men jag har aldrig varit där.
Ring oss på
Dessutom enandes vi om att vi inte fick den uppmärksamheten vi ville förra året, de kunde ju åtminstone tyckt att vi var lite duktiga som påminde dem om vilken dag det faktiskt var.
Precis som alla andra år.
Jag däremot, älskar att tvätta.
Hon gjorde det bra.
Cameron Crowe blev särskilt imponerad av hur lugn Renée Zellweger var vid provläsningen mot Cruise:
Företagets toppagent Jerry Maguire ( Cruise ) umgås bara med höjdare - politiker, kändisar och idrottsmän han fixat feta löner och reklamkontrakt åt.
Orten är så liten att den inte fick en biograf förrän
Samtidigt tyckte hennes agent att Renée skulle hitta ett lämpligare efternamn.
Palladium, Biopalatset, Filmstaden Renée Zellweger uppmanades av sin agent att byta efternamn.
Det är meningslöst att påpeka att de avfyrar hundratals skott ur pistolerna utan att ladda om, eller att ingen riktig polis i världen kastar sig huvudstupa framåt och avlossar
- Man har ju lärt sig med åren att uppfatta den speciella ironin i många av filmerna.
av PATRIK LINDGREN London - Det var med The Clashs London Calling allt började.
ex. Men det är nästa släpp, EP:n
Henrik ber mig uttryckligen att inte leta upp några av dem.
" Jag vet precis vad vi ska göra nu, jag har inriktningen!
- Vi fick jättebra respons från England, från MTV, från discjockeys.
Kontrakten löper över lång tid och Henrik Korpi har inte lämnat något åt slumpen.
in sig i studion på övervåningen hemma hos Henrik.
Tha Mob släpptes hade konturer av människokroppar, likt polismarkeringar efter ett mord, målats på trottoarerna utanför ett urval av Storbritanniens skivbutiker.
Men visst, det är en influens.
Som för övrigt bor alldeles i närheten av Henrik.
.
Ogillar:
Henrik Korpi som just spelat in en version av Summer Lovin' med just Tricky.
Men jag vet att när jag ska falla
Lärarna är gamla stunträvar, Lasse Lundgren och Dan Lindhe.
kronor för
Den är stor.
.
Frederik lyfter upp honom och han gör en volt baklänges, och sedan ska det övas slagsmålsscener.
Han gör om.
Han kan tänka sig att vara styggo i någon film.
Stuntmännen levde farligare på 70-talet.
Kaoset lägger sig.
ligger utanför Stockholm, i KFUM:s lokaler ute på Lagnövallen.
Behövs det verkligen fler stuntmän i Sverige?
Det är bra om de är specialiserade på olika saker.
Gymnastik J:
- Smaka på mitt knä, kryp.
Till Stavanger.
Tisdag Känns bra att vakna i Sverige så att vi slipper norska 80-vägar.
Kör minibuss mellan Köpenhamn och Trondheim.
.
Förutom jobbet med musiken, sliter de med den andra viktiga biten i jakten på kontrakt - marknadsföringen.
- I dag fick vi e-mail från en polsk radiostation som ville ha plattan, upplyser Danne Lundsbye.
- Festivalerna vet vi inget om än, vid den här tidpunkten bokas de stora banden.
- Får ta och kolla upp det ordentligt när vi kommer hem till kontoret, säger Jens.
Melodiös rock'n'roll, liknar emellanåt nåt i stil med om Hendrix hade spelat med på Cults skiva Electric.
...
dollar.
Caroline Kugelberg, A&R assistent på MVG som lyssnar på demokassetter och bestämmer i samråd med kollegor om det blir kontrakt.
- Faktum är att jag inte kommer ihåg dem, vilket brukar vara ett resultat på att jag inte tyckte de var så bra.
av JOHAN MELIN Fredag
Ett per kväll.
- Men det är inte välgörenhet.
På Niklas Ikse Bergmans och Anders Håkanssons klubb får band utan kontrakt en chans.
Soundtrack of our lives har
- Nja, vi gjorde låtarna under kort tid, ett halvår och nästa platta blir inte likadan.
Vad gjorde du tidigare?
Vad var det första du lärde dig i musikbranschen.
- Ja, på EP:n var det så.
år?
LEIF R JANSSON Skivor Inget nytt under John Lee Hookers hatt * Betyg =
Kan bara häpet konstatera att han är större än någonsin och att han,
fyrar av
Annars är det som vanligt, Steven Tyler har en härlig hes röst som tillsammans med Joe Perrys gitarrer skapar ett välkänt varumärke.
Slaget om Packhuset rasar vidare.
om Götatunneln.

månader har förflutit sedan politikernas enhälliga beslut i kommunstyrelsen, och nu är det annat ljud i skällan.
- Ockupationen ser jag som en sista desperat utväg att få fram ett förhandlingsläge.
- En tillflyktsort för den som känner sig hotad eller inte mår bra.
- Fast bara om jag hittar ett parti, som jag tycker är jättebra.
För här finns så många tappade sugar, säger projektledaren Peo Flinck i ett försök att vara galghumoristisk medan han visar oss runt med något trött i blicken.
Längst ner i högen ligger Göran Johansson och kvider.
Klockan
våningar, en mängd korridorer, rum och samlingslokaler.
Hyresgästerna var då bland annat:
Med utåtriktade verksamheter som restauranger, kaféer, utställningar och evenemang öppnas bottenvåningen för göteborgarna och blir en del av stadens offentliga liv.
Som stadskansliet ser det finns det inga ekonomiska förutsättningar för att bedriva ett Ungdomens hus i Tullpackhuset varför stadskansliet anser att tidigare beslut från
Efter många turer finns nu en form av Ungdomens hus i Tullpackhuset.
Föreningen Ungdomens hus kan anmäla Higab till hyresnämnden, som då måste pröva ärendet på laglig väg.
Men det var en del arrangemang där som gick alldeles för långt.
- Jo, drogerna är knutna till rave och liknande arrangemang som börjar sent på kvällen.
Till oss sa de att det var grönt:
'hörrödu din jävla politiker'.
Men oavsett vad som har hänt så har det fattats ett beslut i kommunstyrelsen, och då ska man inte obstruera, tycker jag.
Och bakom den motionen står en folkpartist.
, distriktsordförande för Ung Vänster:
- Vi i MUF var emot ett Ungdomens hus redan från början.
- Det är viktigt att verka för att frågan inte försvinner.
, Grön ungdom:
klantigt.
NIKLAS MAUPOIX
år och
Margita Björklund.
.
Men tonåringar gillar väl att gå och dra på stan?
Men rent konkret:
Vad säger du om att socialdemokraterna ändrade uppfattning?
Men att analysera varje steg i den processen är ganska meningslöst.
Du kan alltså förstå om de är besvikna?
Kommunalråden Kerstin Svensson och Kerstin Alnebratt är för?
- Vi måste hitta former att umgås i den egna stadsdelen, även vi vuxna.
- Vissa, kanske.
Göran Bengt Lennart Johansson Född:
Lappen Minus * Betyg =
.
Förrätter kostar mellan
kronor och vinet i glas
I fönstren hänger akvareller av Yngve Steen, på väggarna fotografier från Masthugget av Karl-Olof Johansson.
Enmansorkestermannen fortsätter att spela och sjunga helt oigenkännligt.
Grundmanus till serien Drottning av Sverige, totalt
Hur kom de till " vargarnas land ", som Désirée kallade Sverige, vad förde de med sig, hur påverkades de, vilket inflytande hade de?
- Det börjar med oljemålningar och teckningar, därefter kommer vi över på fotograferingskonsten, våra kungliga var väldigt snabba på att låta fotografera sig, och sedan till rörliga bilder.
TV-teamet har så långt det varit möjligt filmat i autentiska miljöer.
- Kungen och drottningen har visat ett stort intresse för serien och det har varit värdefullt för oss.
) Borgarflicka från Marseille, en tid förlovad med Napoleon Bonaparte, blivande kejsare av Frankrike.
), födde i rask takt
Louise (
Efter en bottennotering i december var de på väg uppåt.
De är också beredda att stödja en regering som för en aktiv kamp mot arbetslösheten.
För dem räcker det inte med att balansen har återvunnits i statsfinanserna.
Men det blir allt mer uppenbart att han inte vet vad han ska använda den till.
Netanyahu bör satsa på fred Morden på
Samtidigt är han bunden av Osloavtalet, som ingicks av regeringen Rabin.
.
Men hur är då en lag tänkt att se ut?
Skiftande politiska, ekonomiska och ekologiska uppfattningar finns inbyggda i detta, vilket innebär att svagheten och mångtydigheten kan bli så påtaglig, att lagen blir omöjlig att tillämpa.
Regeringskansliet har inte lyckats med detta på ett övertygande sätt.
Den typ av riskutjämning som vi har inom sjukförsäkringen, när det gäller såväl den öppna som den slutna sjukhusvården, skall vi alltså inte ha när det gäller våra tänder.
För att en stabiliseringspakt mellan löntagare och arbetsgivare ska få effekt krävs dock att huvuddelen av arbetsmarknaden omfattas.
Till skillnad från den socialdemokratiska regeringen försöker moderaterna inte sitta på alla stolar samtidigt.
Nordvästa Skånes Tidningar Kostnadseffektiv sjukvård läggs ned Östra sjukhuset bedriver en jämfört med andra sjukhus mycket kostnadseffektiv sjukvård.
Ytterligare besparingsbeting är därför att vänta, och hittills har direktiven varit att detta skall genomföras med " bibehållen produktion ".
Den metod som används, den så kallade DRG-metoden, bygger på att alla vårdtillfällen klassificeras till en av cirka
De faktiska kostnader varje sjukhus har per DRG-poäng kan jämföras med andra sjukhus.
sjukhus, varav
Detta innebär i klartext att Östra var
Resultaten indikerar helt klart att Östra sjukhuset bedriver en jämfört med andra sjukhus mycket kostnadseffektiv sjukvård.
).
Karolinska
Östra sjukhuset var billigast av de
Eftersom en diskriminering av en mindre grupp pensionärer är omöjlig i längden, är risken stor att principen införs för samtliga pensionärer.
Änkorna blir även här diskriminerade och får tydligen vara försökskaniner.
Däremot delar jag inte din uppfattning om att föräldrar, som är hemma ofrivilligt, inte borde få ha barnen på dagis.
Kärnkraftsbolagen har hittills betalt in runt
Jag frågar mig nu, vilka politiska partier var med och beslutade om ovanstående förbrukning av statliga medel som var öronmärkta?
De tidigare undersökningarna har gjorts
- Vårt skattesystem bygger ytterst på medborgarnas lojalitet och vilja att göra rätt för sig.
Bottennoteringen kom
Den andra frågan är inte särskilt smickrande för myndigheten heller.
och sedan sämre siffror.
I natt är det exakt en vecka sedan Umeåprofessorn Jan Åke Dellenbrandt senast sågs i livet.
En 23-årig kvinna sitter anhållen som misstänkt för att vara inblandad i försvinnandet.
- I många lägenheter finns det knappt elektricitet, säger Robert, GP:s tolk i Liepäja.
teorier.
PRESSENS BILD Ännu inget resultat.
FOA har på räddningsverkets uppdrag granskat bostadsbränder runt om i hela landet.
Och då vet man att de är anlagda.
Men vi lyckades inte få uppslutning från de övriga inblandade, stadsdelsnämnder och försäkringsbolag.
Blodgivning minskar risken att få hjärtinfarkt.

och
Chefläkare Ulf Smith svarar att det " inte nu " är aktuellt med ökade resurser till ögonsjukvården från sjukhusets uppdragsgivare, det vill säga hälso- och sjukvårdsnämnderna.
- Ögonsjukvården fanns med som ett exempel där det ifrågasattes om vi har rätt prioritering, uppger Ingvar Svensson, utredningschef på universitetssjukhuset, SU.
Med känsla för rätt nyans Marmorera mera.
Det small till igen runt
Vit Carrera, gul Siena, röd Rouge Royal, svart Port D'or och grön från Kolmården.
- Det krävs så otroligt mycket kunskap för att välja rätt färg.
Bild:
De kommunala bostadsföretagen sitter på en mycket stor del av den totala bostadsytan i Göteborg.
Han syftar till den bruksprincip som innebär att de kommunala bostadsbolagen är hyresledande i förhandlingarna med hyresgästerna.
Men om man skall sälja skall man vara noga med att sälja lägenheter från både attraktiva och mindre attraktiva områden, säger Margita Björklund.
Men en stor majoritet är ändå överens om att politikerna skött ärendet dåligt och att Ungdomens hus ska finnas kvar.
, pensionerad tulltaxerare:
Men kanske med en huspolis?
- Det är grymt fel av GP att skriva om Ungdomens hus först nu - när det redan är kört och börjar braka åt helvete.
borde de få ha det -97.
De kan inte fortsätta strula hur länge som helst.
, pensionär:
- Vad ska vi göra när de stänger ner alla fritidsgårdar och allting?
Stina Ericson, pensionär och folkpartist:
Ordinarie löner för topp-politiker är o.
Vad väntar vi på?
Jag har en släkting som lockades dit och slutade med sitt pianospel, ja allting.
I Femman finns de som varit utslagna länge.
Kommunen måste ta sitt ansvar, de är skyldiga att ge ungdomarna någon stans att vara.
Kanske som en nation?
, fritidsledare - Jag tycker att det är synd för att jag vet vad Ungdomens hus betyder för ungdomarna.
Dessutom får man ju alltid göra en kalkyl på vad det kostar.
- Klart att ungdomarna ska ha ett hus där de kan vara.
Göran Johansson glömmer bort att dagens ungdomar är morgondagens väljare.
Politikerna har ett ansvar gentemot ungdomarna.
, studerande:
Björn Strömberg,
Det gäller inte bara Ungdomens hus utan andra ungdomsfrågor också.
Då blir det bara mer narkotika och kriminalitet.
, barnmorska:
Anna Hoxenholt,
När frågan har debatterats i fullmäktige har några medelålders män hävdat att ungdomar ska hålla sig i sina stadsdelar.
Unga dras till händelsernas centrum.
Inga Lill, Orust.
Som Nobelfesten fast utan dans.
inbjudningar har gått ut, och det är fantastiskt att så många är här i kväll, sade Inger Eide-Jensen innan hon fortsatte hälsa på gästerna.
Till förrätten delades det nyinrättde Svea Bredalstipendiet ut för första gången.
.
Slutlånat på arbets-platserna Arbetsplatsbiblioteken läggs ned till sommaren.
Lätt för anställda att låna Alla
Hoppet står alltså till att de stora fackliga organisationerna ska tycka att det här är en så viktig fråga att de kommer att medverka för att få fram pengar.
registrerades
MORGON
Centrum En kvinnlig snattare i 35-års åldern grips på Maxi Stormarknad.

bilar krockar på Hovåsmotet när en bilist svänger ut utan att lämna företräde.
Utby Ännu ett container brinner, denna gång på Österlyckan i Utby.
Genom att underteckna ges ett falskt intryck av att man kommit vidare, säger Arne Berg i Norges naturvernforbund.
Medan Nordsjökonferenserna inleddes
De uppskattningar som gjorts är att
huvuddelar:
¤ Ä
Det finns obegränsat med exempel och du får om så önskas hjälp med handens värdering.
´ K 8_7 ¤
© K D
Om du räknar dina stick har du
) så får du
´ K Kn
Kontraktet var 3spa efter det att öst bjudit hjärter.
Det litade Eriksson på så han tog också den sista höga klövern och sitsen var numera känd.
När öst visade upp nian FICK HAN BEHÅLLA DEN!
´ D Kn 8_5 ¤
Väst startade med sin singelklöver.
- Jag var alltid rädd som barn och mest rädd var jag för döden, berättar Barbro Lindgren som av omgivningen uppfattades som munter och glad fast depressionen ofta låg på lur.
Eva Eriksson, Cecilia Torudd och Olof Landström.
Kanske allting blir så riktigt och äkta just för att hon lekt med en utvecklingsstörd " barnfarbror " när hon var liten.
Medan hennes böcker tar världen med storm, hon är översatt till mer än
Då vet hon att hennes ord nått fram.
).
Vi är ju ett par
Hon blir hemskt rädd.
Han ska bli kung och sitta på Davids tron.
Apostlarna ser vi och martyrerna från Rom och folk från Latinamerika och Göteborg.
Jesus är avlad av den helige Ande.
Han begriper sig på oss.
Så kommer världens rikaste man och lägger världens dyrbaraste diamant i den.
Det är mycket som kan hända när du börjar gnola på lovsången från Nasaret!
Tänk att i Norge säger de Amt när de menar län.
andras död är en del av ditt liv.
Det är väl väl att inte alla döingar kan ingripa i vårt leverne.
De döda behöver inte mat och inte kläder.
Men rätt vad det är blir en plats ledig alldeles oväntat.
Men vad är det för jobb?
Säg mig, vilken föda går då fri?
Alltså en jättelyckad kväll för Sverige inför vad som väntar oss i underjorden, där för övrigt engelsmännen lagar maten, tyskarna är poliser, danskarna suger på varsin Nikorett medan en revyräv från Krogsered petar näsan och matar en fågel med snor i Helvetes-TV.
Apropå den riktige Stenhammar, kompositören, så kom han en gång in i en handelsbod i norra Bohuslän.
Alla vet ju ändå att inom alla arter är det hannen som gäller.
år var han professor vid Konsthögskolan i Stockholm, i
Och så finns där 90-talets landskap som förbryllat vissa kritiker och retat andra, som talar om krympta horisonter och försvunnen dramatik.
Annars har han inget emot de mångordiga analyser som gjorts och görs av hans konst, säger att han gillar kritiska tongångar och tycker att de
Han minns uppståndelsen.
I Uddevalla har klubben Bengalos lånat ut en Harley Davidson som ingång till utställningen.
.
Men motorcykeln är idag inte primärt ett transportmedel utan ett symboliskt laddat redskap för upplevelser och identitetsproduktion.
Fasthållandet vid det kända och trygga går igen på olika nivåer i bikerkulturen.
Klubbarna i denna betecknar sig som outlaws.
och våld.
På svenska har det ända fram till nu inte funnits något för den som vill veta mer om bikern och hans värld.
Oavsett om denna är en vanlig eller en outlawklubb ställs en rad krav på den som aspirerar.
Charpentier hävdar att fejderna har sin rot i personliga motsättningar, brutna löften, kränkt heder osv. Men han diskuterar inte hur dessa antagonistiska processer startat och utvecklats.
När en klubb tagit ett motiv, ett namn eller en färgkombination kan ingen annan klubb använda samma eller liknande kännetecken utan att det uppstår strid om rättigheterna.
Att likvidera någon som hämnd för att han skymfat klubbens emblem eller för att han trängt sig in på klubbens stamkrog framstår för oss som fullständigt obegripligt.
Harris hävdar t ex att bikerkulturens bruk av hakkors och andra nazisymboler har sitt ursprung hos de män som formade de första bikergrupperingarna i Kalifornien under andra halvan av 1940-talet.
av stridsflygare som under kriget gick under beteckningen Hell's Angels.
Den mest genomarbetade bikerstudien är Daniel R Wolf's The Rebels.
Den som blir biker är inte vem som helst, han har höjt sig över mängden genom att vägra gå in i de av konventionen styrda samhälleliga rollspelen.
Hade Göran Persson lett något annat parti vore hans dagar räknade.
Och LO drev a-kassan som förtroendefråga.
Den som för fram egna åsikter blir sällan åthutad men ofta till åtlöje.
Och LO fick till sist en, låt vara tillfällig, lösning för a-kassan.
Så går det inte till hos socialdemokraterna.
Jag blir så rörd, säger vi när något griper våra känslor starkt.
De vistas i ett vitt rum, som med ljusets hjälp än andas luftig himmel, än känns som ett kvävande helvete.
Varje dansare har sitt omkväde, meningar som stiger fram och alstrar rörelse eller filtreras fram ur det som fysiskt sker.
Oscar Hielm Scenografi:
För kreativa kvinnor planeras nu ett nätverk i de olika regionerna.
- Melittafiltret är en riktigt lönsam uppfinning av en kvinna, en kylglob för servering av mat varma sommardagar en annan.
Det är en uppföljning för hennes studie om villkoren för kvinnliga uppfinnare från högskolan i Halmstad.
Det sägs att de lata som vill komma lätt undan är bra för utvecklingen.
i Göteborg den här veckan.
dagar.
- Jag skaffade en studio på kvällen, eftersom indierna skulle flyga tillbaka till Bombay redan klockan
konserter har det blivit på de
Ibland är melodin noterad, men mycket är improvisation.
Mynta har konserterat ett par gånger i Indien och ska tillbaka i höst.
De
När jag ringer stör jag mitt i kvällsvisorna för sexåriga dottern.
Lars-Eric Brossner är flitigt anlitad.
Och han slåss för att även tystnaden ska höras.
Sagan om den lilla farbrorn, en frukt av samarbetet med Tomas von Brömssen i början av 80-talet, är närmast ett orkesterstycke för
Det finns något suggestivt i musiken, rytmen ger kraft och kroppen svarar med dans, timme efter timme.
Rytmen är det viktigaste i afrikansk musik.
- Vi spelar mycket soukous, en slags afrorumba från Zaire, säger Hans Edberg, gruppens grundare.
:
Den danske dramatikern Peter Asmussen komedi om
• Rappatack eller svartsjukans sånger:
• Ifigenia kungabarn:
Med små subtila förskjutningar fångar han in betraktaren och skapar ett dubbelseende som både riktar skärpan mot ett centrum och vidgar sig ut mot det sammansatta och komplexa.
Tätheten, den gåtfulla laddningen, förmågan att använda text och bild som samverkande delar av en helhet finns där redan i de tidiga fotografierna, som t ex barbilden från New York, där skyltarnas reklammeddelanden blir en del av den stad han porträtterar.
Hennes sparsmakade och exakta installation Between Glass är rik på innebörder och fångar på ett sofistikerat vis det ofta förbisedda, det vaneseendet gjort osynligt.
Konstepidemin
På Galerie Oijens ställer Mariana Manner ut måleri, grafik och skulptur under samlingsnamnet " Slinger ".
Lena Josefsson återkommer till Pusterviksteatern med en tolkning av Göran Tunströms text " Om smekningar " ur romanen Juloratoriet.
• Göteborgs Symfoniker:
Gennady Zyr.
• Kammarkonsert:
Därefter Claude Debussys impressionistiska mästerverk och efter paus Igor Stravinskijs kraftfulla och omedelbara Petrusjka, i en version från
• Fredrik Carlquist Quintet:
• Abdullah Ibrahim Trio:
• Enteli:
Pusterviksteatern
Glädjespridarna är en tillfällig konstellation, bildad just i syftet att framföra Fahlströms text, och de som tycker sig känna igen namnen från sammanhang som Dom Dummaste och Blomsterunge har alldeles rätt.
Pusterviksbaren
I går berättade GP om restaurangen Klara kök & bar som gått i konkurs.
Vi kan inte anställa folk eller investera pengar, säger Stefan Jansson som äger
Försämrade avdragsregler vid representation, nya momsregler och överetablering.
Johan Lundberg är projektledare.
år som enheten funnits har man gjort
För att sätta press på restaurangerna att betala skatter och avgifter i tid har kommunens tillståndsenhet och kronofogden börjat samarbeta i högre utsträckning än tidigare.
I tisdag samlades
Enligt honom vilar frågan tills Stadsteaterns genomfört sitt styrelsesammanträde inför bolagsstämman
Förutsättningen för en konkurs är att mer än halva aktiekapitalet förbrukats.
Utöver Marianne Fagberg sitter
Stadsteaterns VD Ronny Danielsson kunde under gårdagen inte nås för en kommentar.
Internationella röster höjdes på fredagen för ett snabbt ingripande för att få slut på konflikten.
Vid flera tillfällen besköts de evakuerande ländernas helikoptrar, USA:s med en luftvärnsrobot.
Pansarvagnar patrullerade på gatorna, men då och då hördes våldsamma skottsalvor.
I syditalienska kuststaden Bari fasar man nu för en ny albansk flyktingvåg.

Men nu är det dags.
minuter konserten beräknas pågå.
För ovanlighetens skull är biljetterna gratis.
Under gårdagen uppmanade han EU och Västeuropeiska unionen ( VEU ) att ta den albanska regeringens begäran om militär hjälp på allvar.
Ekonomiskt stöd är emellertid inte det EU i första hand tänker stå till tjänst med.
Katastrofhjälp kan EU tänka sig.
- Även om han är demokratiskt vald, har han inte längre folkets stöd, säger van den Broeks taleskvinna.
Visst bjöd Kungälvs Musikalsällskap på en riktig Grease-fest.
Sång och dans behärskar de till fullo men behöver kanske fila lite på det rent teatraliska.
Inte förrän Sandy genomgår en total förvandling till svartklädd läderbrutta får hon Danny på knä.
Andrea Bonde har en otroligt bra röst vilket hon fick visa i rollen som Rizzo.
Kungälvs musikalsällskap är en ideell förening som gjort
Clinton far till finskt möte på kryckor NEW YORK:
Mary's Hospital i West Palm Beach.
Presidenten hade i Florida dels deltagit i en tillställning för att förstärka en politisk fond, dels planerade han för ett besök på en skola samt för att vara med i Greg Normans tvådagars golfturnering.

I ett tal inför den brasilianska kongressen i onsdags föreslog Chirac att ett möte mellan representanter från EU och Latinamerika borde hållas i slutet av
Parlatinos funktioner har hittills endast varit representativa.
Hur blir det när man klonar människor?
Hmm.
Jag tror inte att du låter dig stoppas av någon liten sketen lag då.
Och jag vill inte att någon annan ska vara mig själv.
Även om teatergåendet bland folk i vår ålder inte kan sägas vara den vanligaste fredagskvällssysselsättningen är det i varje fall inte helt unikt.
Men då var vi fast.
- Var det inte då du spydde?
Under tiden vi talar går en i stadsteatermundering utstyrd dam förbi.
• •
Nä, vi går nog så länge pengarna räcker.
.
Det är mest Taj som svarar på frågorna för de andra är ganska trötta.
fick byta till Jacksons ), för att de skulle få skriva eget material och ha kontroll över det som skedde.
- Att träffa fansen är nummer ett.
De har problem med att samla allihop till släktträffar, men de säger ändå att släkten står väldigt nära.
år vill de göra filmer och fortsätta med musiken.

Reklam/mediearbetare
VVS-ingenjör/ventilationsmontör
Vi blir äldre och äldre i Sverige...
• • Vad ska man inte satsa på?
- Det finns väl vissa som kommer att känna sig otrygga.
Massi Salehi,
- Att vara sjuksköterska är en bra grund.
De flesta kommer att plugga vidare för att bli sjuksköterskor.
Framtiden ser hon ljust på, för folk kommer alltid att bli sjuka.
Det är väl ett passande motto i denna deppiga sjuksköterskevärld?
terrawattimmar ( TWh ).
I programmet för tillförsel av el vill regeringen satsa
Under klimatförhandlingarna inom EU fick Sverige nyligen möjlighet att öka koldioxidutsläppen, med hänvisning till kärnkraftsavvecklingen.
Regeringens besked om hur man vill ö k a tillförseln av el, totalt
·Ökat utnyttjande av nuvarande naturgasnät Skåne-Göteborg ska ge
procent.

Målet är att minska den årliga elanvändningen med
miljoner kronor under
Satsning på utveckling och forskning omfattar

av MARIA ERIKSSON Om vi hade svängt vid bensinstationen i Veddige hade det varit exakt
Hemsidor.
Jag tror att unga satsar mer, är mer impulsiva och improviserar mer, där har jag en fördel.
Efter det registrerar du ett namn på registreringsverket.
Som att vi bara skulle sitta hemma och kommunicera genom datorerna.
Utanför Veddige Gör:
Enver Hoxha blev president och införde kommunistiskt styre.
Albanien fick bidrag från utlandet, men det var svårt att kontrollera vart pengarna gick.
Ett av demonstranternas viktigaste krav har varit president Berishas avgång, men denne har hela tiden vägrat att lämna ifrån sig makten.
Juryn har haft en grannlaga uppgift - en hiskelig massa anmälda, men nu finns bara
De flesta artister/grupper uppträder dessutom med eget material.
- Vartannat år tycker jag verkar vara ett lämpligt tidsintervall för tävlingen, säger hon.
MARIE ULLNERT Kapellmästare.
- Det finns så många konkurrenskraftiga alternativ i dag, säger Gunnar Wejbrandt.
De är de stora skeptikerna, konstaterar Gunnar Wejbrandt.
Ulf Hägglund och Gunnar Wejbrandt visar upp sin energirådgivningsutställning.
Svårt för kommunerna att dra ned på personal Kommunerna styrs allt hårdare.
I går kom Temo-siffrorna.
Siffrorna är ofta mer uttryck för att regeringen gör fel, än en skicklig opposition.
moderater samlas.
Han är den klurige Mr Cox, som
Hans Sidén Olika bud om EMU STOCKHOLM:
Calmfors vill vänta och se Det fick professor Lars Calmfors, som ledde den EMU-utredning som den svenska regeringen beställt, att protestera.
Yves-Thibault de Silguys bekände att han aldrig riktigt förstått vad subsidiaritetsprincipen innebär, men att fortsatt integration är själva grundtanken inom EU.
Det borde inte vara någon omöjlig kombination, invände Lars Calmfors.
Vinnare är ett hån mot spelarna.
Men det blir bara för mycket.
Micael Fasth heter han visst.
Man behöver ju inte intervjua bara för intervjuandets skull.
Döm själv.
procent av lönesumman upp till taket
eller
sekunder efter att jag avslutat den meningen började en fyra timmar lång övertalningsprocess.
Jag tror jag var den enda på bussen som inte ville komma fram, men det gjorde vi.
( Hur dum får man vara?
Dagen efter hade jag ändrat mig och skulle försöka igen ( skam den som ger sig ).
I
Så blev det inte.
Men den här gången var ingenting normalt.
Någon kunde ha citerat Shakespeare:
Maria Leissners smekmånad med partiet varar till den
Missnöjet med Leissner är redan både politiskt och personligt.
, Då skulle det brisera, förklarar en av de flitigaste telefonörerna.
Men det vill sig inte.
Lunchekot refererade vad Persson sagt.
Försök att manövrera in henne i riksdagen har pågått under hela hösten.
januari träffas partiledningen.
Viktigast är möjligen riksdagsledamoten Kenth Skårviks uttalande i GP den
Här är några svar från ledande folkpartister:
Bild:
genom Ale kommun är en mycket olycksdrabbad vägsträcka.
:an.
Bullerränder före korsningarna eller rött blinkande ljus som uppmärksammar föraren på en kommande korsning är ett par av de åtgärder som diskuterats.
Nu skall området moderniseras - på gott och ont.
Men det händer nog inget i år, vi får avvakta och se vad det blir.
I området finns
Planförslaget beräknades vara antaget hösten
Hon håller ett öga på rymden Och bygger modeller av universum FALKENBERG:
- En intellektuell hantverkare, är hennes egen etikett på sig själv.
- Jag har alltid varit amatörastronom och ute i naturen kan jag bli stående långa stunder av ren hänförelse inför allt det vackra som finns omkring oss.
När jag sedan blåste på plasten med en hårtork lyckades jag få fram precis den rätta formen för en kolibakterie.
- Den som tittar genom teleskopet skall kunna upptäcka en brinnande tändsticka på månen, säger Charlotte.
Vi kommer till exempel att få svar på vad en baby, en blåmes och en rostig cykel har gemensamt.
Han står självklart staty vid stadens torg.
I dag följs den upp med ett heldagsseminarium:
Och vad gäller Jonas Alströmer finns det verkligen ett sådant behov, säger hon.
Där såg han hur den då moderna tekniken växte fram och användes.
LEIF ÅKERSTRÖM Centrum för intresset.
Kostnaden för den uppskattade mellanskillnaden motsvarande cirka
Energibolaget eller kommunen borde åtminstone ställa upp och stå för en del av värmepumpskostnaden.
Vanäsverken - eller Bofors Carl Gustaf AB, som företaget officiellt kallas - har drabbats hårt av försvarets nedskärningar.
Ordern, som löper över
FMV:s beställning kommer dock inte som någon överraskning för företagsledningen i Karlsborg, den har funnits med i planeringen ända sedan förra året, men det är först nu som man har vågat offentliggöra affären.
Staten har totalt anslagit
, kulsprutor och pistoler.
Nu gäller det nummer
- Världens starkaste skruvspännare, säger Kjell Kidner stolt.
Detta lock är byggt av metertjockt stål och bultas fast med ungefär
meter lång bult en dryg millimeter.
- Jag är nog en av de
kronor i timmen när ett kärnkraftverk är i drift.
Det finns en slags kärnkraftsmaffia i världen och då kan en verkmästare säga till en annan:
Sedan kommer de engelska och franska.
Antal anställda:
Kommunalrådet i Tidaholm, Per-Olof Graaf ( s ) tar strid för sitt jobb.
Graaf erbjöds möjligheten att säga upp sig självmant i stället för att få sparken.
Har du det då?
Sedan januari tillhör hon den lilla skaran av kvinnliga professorer på Chalmers tekniska högskola.
Därutöver är ytterligare
Den hårda värmebehandling som vanligen används i dag kan förstöra vitaminer och försvåra kroppens upptag av mineraler.
Jobbet var tufft när barnen var små En del av hennes arbetstid använder hon till att arbeta som koordinator för ett EU-projekt tillsammans med deltagare från
- Men man lärde sig att vara effektiv i sin planering.
Ann-Sofie Sandberg, nybliven professor i livsmedelsvetenskap, diskuterar arbetet som elever från Göteborgs universitet utför.
Den nuvarande redaktionschefen Joachim Berner tar över rollen som ansvarig utgivare efter Mellbourn.
Den lokala klubben, som fick beskedet först i går morse, är starkt kritisk till att styrelsen ändrar organisationen utan att samråda med facket.
Hade du räknat med att bli ansvarig utgivare efter bara ett år?
Den nya fabriken är ett projekt på
Swesib Wall bygger sin fabrik i anslutning till Skandiahamnen.
Det är volymer i export som vi tror på, säger Kristina Windrup, handläggare på Industrifonden.
procent är taket för hur stort underskottet får vara.
Frankrike fick flytta framtida pensionsfonder ut ur franska televerkets räkenskaper och in i statsbudgeten.
.
av de
till
ST-hems ordförande Benny Dickborn bekräftar nu att de
Kommunen äger
Det hävdar köpmannaföreningen och slår larm om att handeln hotar att utarmas.
- Vi har haft en brist på p-platser i centrum och livsmedelsbutikerna flyttade ut utanför centrumkärnan.
sommarstugeägare.
- Viktigt är att vi också utnyttjar de stora evenemangen som finns på sommaren, till exempel Lysekilsfestivalen, tror Lotta Wallin som jobbar med utvecklingsprojekt för Företagarna och Köpmannaföreningen i Lysekil.
av PETER LINNÉ
Masic kopplade - enligt disciplinnämndens vittnessammanställning - ett strupgrepp på Sigurdsson, lyfte pojken och bar iväg med honom
år är maxstraffet Denna tremannagrupp består i övrigt av Lennart Blomster ( Ale Basket ) och Claes Löfgren ( Hovås ).
• Kan det bli mycket grövre än i detta fall?
St Helena från Skövde vägrade till exempel att resa till Falkenberg, med motiveringen att " vi vill inte utsätta vårt unga lag för detta ".
- Vi har på alla sätt försökt hjälpa honom att handskas med detta trauma.
miljoner Stenungsund och Karlsborg hoppas att stödet ska rädda jobb STENUNGSUND:
års tid.
- Vi kommer att presentera satsningar i vårpropositionen, säger Jörgen Andersson.
Gunilla Josefsson, ekonomichef i Stenungsund, säger att kommunen redan på måndag inleder överläggningar med departementet om hur pengarna ska användas:
- Vi hade tvingats till ytterligare nedskärningar utan den statliga hjälpen, konstaterar kommunalrådet Gunnar Ekfeldt ( s ).
Men också med en massa bestämd vilja.
Fast en och annan häst föder jag upp i Onsala och skickar ned till henne, sa Roger Muskantor.
Men så träffade hon holländske hoppryttaren Jochen Munsterhuis.
Ibland blir det så, man är borta från de stora sammanhangen och får jobba i det tysta ett bra tag.
Dianas meriter Guld och silver i ponny-EM i lag, individuellt brons i ponny-EM, silver i junior-EM i lag, individuellt brons i junior-EM,
Inga extra platser till Högskolan i Borås i år.
miljoner kronor till forskning.
Han valde själv att lyfta fram bibliotekarieutbildningen.
) mot Cupvinnarcupens kvartsfinalist Brann visar, om inte annat, att Blåvitt äntligen börjat göra mål.
Norrmännens kunnande i luften gav göteborgarna vissa problem.
Norska toppforwards Tor Andre Flo och Mons Ivar Mjelde gjorde
av KRISTIN BAHRI TT Idrottsminister Leif Blomberg intygar att ett eventuellt OS i Stockholm inte varit avgörande för statens beslut att nu gå in och städa upp efter friidrotts-VM.
• Vad beror det på att friidrotts- VM innebar ett sådant ekonomiskt misslyckande?
Friidrotts-VM gick redan från början med
av JAN ROHDIN
.
Men vem stod i skollaget?
Dimes Lundby ramlade i höstas ur division I.
Båda satsar helhjärtat på att nå allsvenskan.
Det har ju alltid varit favoritlaget.
Om Dime fick välja helt utan att ta några realistiska hänsyn skulle han stå i Inters mål i en helt avgörande seriematch mot Milan.
I år gör Zeniths damfotbollslag ett nytt försök.
år tog sig Zenith från division
Anette Börjesson frågade sin tidigare kollega om hon kunde tänka sig att träna laget:
Det slutade med att övningen blev nedbruten till
Vad händer om laget når sitt mål?
Flertalet av de yngre är födda på slutet av 80-talet.
Oavsett ålder,
En Uefacuphjälte från
• Mittfältare:
• Norges svar på Ljungskile?
miljoner kronor.
- I en etablerad klubb som Brann tjänar ingen under
år kvar i toppfotbollen och han har redan börjat förbereda sig för tränaryrket.
Conny Karlsson:
senaste åren har den kombinationen betytt förlust och grusade gulddrömmar.
När årets slutspel i dag inleds mot nya elitlaget från Umeå kommer det att det ljuda segervisslor i Pixbos omklädningsrum.
nöttes, liksom fasta situationer.
De kör gärna med lite tjuvknep och trix under matcherna, säger Anders Ljungqvist.
I förlängningens
- Vi var helt enkelt starkare i matchslutet, och jag tror det var segervapnet.
Att komma hem till ett varmt, timjandoftande kök efter en promenad i den just nu ganska bistra vårluften gör att grytan smakar ännu bättre.
timma.
liten purjolök
Det sägs bidra till att hålla igång de grå cellerna och hindrar hjärnan från att klappa ihop.
Bra!
Det första korsordet för vuxna publicerade i en bilaga till tidningen New York World
utsatte sin läsekrets för den här typen av mental stimulus.
När vi ändå är inne på historia ... visste ni att brittiska drottningen Elisabeth är en överdängare på korsord.
" Sägs korsord för mången vara ".
En korsordsbok, givetvis!
Mitt i livet.
Eftermiddagssolen lyser över Strömmen och Jan Nygren tittar upp mot riksdagshuset på Helgeandsholmen.
Han har inget emot att berätta om sig själv, tvärtom, men skandalerna och sensationerna saknas.
.
En del medier gjorde gällande att det fanns ett " kontrakt " mellan far och son som gick ut på att pappa inte skulle tacka ja till ett eventuellt erbjudande att bli statsminister.
, Gudrun och hennes dotter Anna, och så jag och Daniel.
Min situation är min och jag vill inte säga att det inte går att kombinera krävande jobb och familj, för det går visst.
Min mors berättelser om Lodz-gettot i Polen och om tiden i Auschwitz har kanske givit mig en förmåga att veta hur upprörd man kan bli över olika saker, och möjligen en aning om vad som är viktigt i livet.
Sansad och klok, en vanlig man med vanliga intressen.
- Nej, jag är rätt ateistisk i min grundsyn på det andliga.
Kanske.
" Undrar just om en statsminister har tid till sådant.
Han spelar gitarr - på 60-talet i Trollhättans country & western-stolthet Threetown singers, tillsammans med bland andra Lisebergs VD Mats Wedin.
.
Ord för ord:
Gräs, jag har fått för lite av gräs och grönt på sistone.
MARK EARTHY SITTER NÖJD.
Göran Perssons Kinaresa i november förra året slutade med ett misstroendevotum.
Och lite om varför det blivit som det blivit.
En riktig liten bakelse.
barnbarnen och
- Men jag hade en man som var väldigt snäll mot mig, säger hon med ömhet i rösten.
Där ute, hos dottern, sin förtrogna, tillbringar Karin somrarna.
Och det hände på PRO-dansen.
Det är mycket roligare.
Så jag frågar Karin om hon utsatts för det som brukar drabba äldre människor i kontakten med vårdapparaten - att vitrockarna talar över huvudet på henne och direkt till de anhöriga.
Men jag vet ju att många har värk och känner sig ensamma.
års ålder.
Karin sätter frågetecken för tanken på ett liv efter detta.
Fast tänk om man inte hade någon som brydde sig om en.
LISA THANNER Sven Ivar Johansson
Det gick
Ett och ett halvt år tog det från sjukdomsbeskedet till den befriande döden.
Det var så hemskt att inte kunna ge någon hjälp.
men har aldrig gift sig.
Och när nu vintern går mot vår ska det bli många och långa promenader, säger han.
Ett allt uppslukande intresse.
) operationerna sedan
- Och då ska man respektera den önskan.
Det är hemskt.
Regnet som piskade har dragit vidare och himlen börjar dra mot blått.
Hedra din fader och din moder Jag vill inte ge upp.
LISA THANNER Erik Gunnar Olsson
- Jag vill inte ge upp.
Men Erik hann aldrig njuta av skolan.
Det outsägligt hemska skedde när fadern inte längre orkade med tillvaron.
Fadern framlevde resten av ett långt liv på mentalsjukhus.
år har Erik undvikit att tala om det hemska som hände.
Men ända fram till de allra sista dagarna fanns hon hemma hos Erik.
Under åren då hustrun blev allt sämre fick Erik höra att han var '' hygglig'' som tog hand om henne.
'' ) berättar han att ibland när han vaknar på natten känns det precis som om hon vore där.
Jag kunde ju levt hur många olika liv som helst bara slumpen styrt i annan riktning.
Får jag dom åren är jag nöjd.
Och ibland när jag vaknar på natten känns det som om hon vore här.
Text:
Bjäbb!
- Plus?

Vad jag inte förstod var att han inte kunde skärpa sig.
Men att ligga som paket på ett sjukhem, det vill jag inte.
Man delar ju inte minnena, inte som med en barndomskamrat.
Och när jag var runt de
- Och folk som funderar på sin begravning...
Nu har jag gott av att vi sparade, men visst tycker jag ibland att vi borde passat på medan vi hade orken.
Hur barnen beskriver hur hemska föräldrarna varit.
En mässa som hålls varje år och är världens största och viktigaste.
Hur blir då vårmodet i Göteborg?
Ju högre desto bättre.
I sommar blir det massor av sandaler och sandaletter med smala och nätta remmar.
Andra nyheter är skrynkliga material och patchwork.
Hon tror på guld och silver även i vår och när det gäller material mycket flätat, resår och stretch.
Bilder:
Där finns inte ett fiskeredskap, inte en fartygsmodell, som inte han kan berätta något om.
Den är en och en halv meter hög och innehåller en bänk, ett bord, en kamin.
bara blev

Sin sjömanskista fick han med sig, den följde honom hela livet och finns nu på Vikarvets museum.
.
Sen spädde de på med att dricka klorerat sjövatten.
Båda har ursprunglig inredning och möblering.
Text:
Ett exemplar har sin plats på museet.
Har du en gammal radio- eller TV-apparat som står och skräpar, så tag kontakt med Radiomuseet.
Varifrån får dagstidningar, radio och TV de uppgifter som publiceras?
Någon anpassning till turistnäringens intressen är det aldrig fråga om, enligt SMHI.
Och utsikten över Avenyn från fönsterborden är ju magnifik.
Bruschetta med örtmarinerad mozzarellaost (
Enkelt men rätt.
Dessutom satt det bruna fettet fortfarande kvar på laxen.
Och då tvingas vi konstatera att finessen, det där lilla extra, saknades på Babar.
( Finns ej på Systembolaget ) mat
Målgruppen är förstås alla fattiga, hungriga och trendkänsliga studenter.
LOCK PÅ VINET OCH RÅ FISK.
I Japan har man fullt av ritualer för hur måltiden ska tillagas och serveras.
Thailändska nudlar tillverkas av rismjöl, bönmjöl eller algpulver.
är det bra mycket trendigare med milt gröna väggar,
Charlotte Wängerud, som har läst japansk kulturhistoria och jobbat med mat i Frankrike, är ansvarig för godsakerna.
*** Ensaladilla Rusa ( tonfisksallad på spanskt vis ) en liten burk tonfisk ( ca
vitlöksklyftor salt och peppar efter smak Koka ägg och potatis.
*** Förenklad sushi
Stänk över vinägerdressingen och rör samtidigt med lätt hand så att inte riset mosas.
Doppa händerna i vinägerdressingen och bred försiktigt ut riset.
dl saltad fiskrom ( torsk-, löj- eller sikrom ) och några gurkstrimlor.
kronor, nudelsoppa och exklusiva bakverk.
El Toro Bravo, Drottninggatan
Text:
Det kan också Tesefaye Epheson från Etiopien, som inte har någon teaterbakgrund, men som vill hålla på med TV, film, ja, vad som helst framför en kamera.
Nu fyrar han raskt av en serie kamerablixtar på Tesefaye som svettas under de starka lamporna.
år som gått sen dess har han hunnit bli väletablerad, men konkurrenter har dykt upp, framför allt efter tvåloperaexplosionen i TV-kanalerna.
- Såporna ger många jobb, men de håller faktiskt på att bli ett problem eftersom de är så många och har så liknande roller, säger Olle.
Ett bra exempel på det är att Olle Westholm provfilmade närmare
- Visst händer det att folk ber mig om " en ny Max von Sydow ", säger Olle och skrattar, men vanligare är att de försöker beskriva en typ; " en kall person " till exempel.
FÖR FÅ ATT VÄLJA PÅ.
Då blev det billigare för företaget att abbonera
" Klick.
Nu ska det hatälskade fordonet gästa Nordiska museet i Stockholm för första gången.
Utställningen tar inte ställning och undviker att måla bilden av bilismen i svart och vitt.
Det visade sig att bilen började glansfullt som direktörsbil, men gick ner sig ordentligt under 60-talet när den bytte ägare nästan varje år.

En man vid namn Gunnar har till exempel skänkt en tvålkopp i form av en snäcka med texten " Shell " från början av 50-talet.
Vad säger månne rattmuffen - en gång symbol för modern elegans, i dag töntstämplad attiralj med viss kultstatus - om tidens gång?
Delage D
Chevrolet
) Pivco City Bee ( norsk elbil, beräknas finnas i handeln till årsskiftet ) Bild:
på lördagsmorgonen.
Mercedes A-klass.
Inte enda ny Ferrari och ingen ny Porsche.
ANDRA TAR EFTER.

Samma idé:
.
,
.
Och i dag - bara några månader efter dess utgivning - står pressarna klara för en andra tryckning.
Och att i detta utbud kunna spåra eller finna en förklarande linje bidrar inte bara till en större kunskap om människan som sådan utan också till en större tolerans och förståelse för hennes sinsemellan olika beteenden.
Ändock - stommen är lagd.
Forum En älskad och hatad institution Kulturhistoria är ett egentligen svårdefinierbart begrepp så till vida att det innefattar en såväl andlig som en materiell utveckling - som sinsemellan är intimt förknippade.
delvis spelades in i Södra Latins lokaler och med flera av skolans elever som statister.
Och det är inte bara jag som säger det, utan också grundlagen.
Se bara på vårt grannland Danmark.
Så visst kan man säga att svenska 15-åringar är lätta att EU-anpassa.
Glömma hatet och våldet och den ofattbara grymheten, där människor slaktats som djur.
Och för ett par dagar sedan anlände en transport till Sarajevo med
TOM ALANDH Krönikören är journalist på Sveriges Television.
Han framhöll vikten av ekonomisk tillväxt ( " Sverige behöver inte fler skatter utan fler skattebetalare " ), av fungerande sjukvård ( " jag tror att vårdkrisen kommer att bli en större och större politisk fråga " ), kamp mot brottslighet ( " brottsoffren är en del av Det glömda Sverige " ) och värdet av det personliga ansvarstagandet ( " folkpartiet är ett riktigt folkrörelseparti " ).
Men den svårigheten borde ju då även gälla centern, som ju just drivit fram kärnkraftsbeslutet.
Det resonemanget skulle knappast moderaterna köpa.
Det lär inte bli hans sista.
procent hyste människor lika stor misstro mot dåvarande statsministern Carl Bildt.
A-kassan har ändrats alltför många gånger under 90-talet, hävdade arbetsmarknadsminister Margareta Winberg och fortsatte:
När styrelsens ordförande Bength Svensson skulle avtackas greps styrelsen av sådant leklynne att kosan styrdes till Eurodisney i Paris.
Folkpartisterna fick nöja sig med att resa till Stockholm i går och välja Lars Leijonborg till ny partiledare.
Kubakrisen
Det är illavarslande.
Vem larmar från Ringhals?
ORSAKERNA till de nyanlända flyktingarnas höga arbetslöshet är inte, som invandrarminister Leif Blomberg påstår, arbetsgivarnas attityder.
tillsammans också.
.
Parabolerna på taken slog ut som vårblommor och förde väst in i vardagsrummen.
Reallönerna sjunker men sparandet ökar.
Men är det värdigt med det till synes meningslösa?
" Sätt de arbetslösa i arbete!
Tala om att tänka om!
De flesta så kallade experter sysslar med det som varit.
Här betyder den nya formationen mycket med styrkan hos en miljon invånare.
Vad är en region?
I de federala staterna ( t ex Tyskland och Spanien ) är självständigheten och den regionala demokratin utvecklad men även i ickefederala länder ökar det regionala självbestämmandet.
Av praktiska skäl krävs en regional instans för överklagande i civila frågor men i övrigt kommer de statliga länsorganen att minska i betydelse ( undantaget rättssäkerheten ).
I debatten har olika " politiska påhitt " förekommit om en regions ansvar.
Bengt Mollstedt Svensk delegat ( m ) i EU:s regionkommitté Tidigare artiklar i serien:
Vi skall därutöver främst nyttja våra sjöar och de delar av vår mycket långa kuststräcka som lämpar sig för fiskodling.
Miljöanpasad framtidsnäring När det gäller miljöargument för och emot svenskt näringsliv i allmänhet och svenskt vattenbruk i synnerhet gäller det att se problemen från ett helhetsperspektiv.
.
ton fisk per år svarar mot ett riktigt heltidsjobb.
Det minsta vi måste göra är att ordentligt och allsidigt undersöka dessa möjligheter.
De läromedel som idag står till buds bör ses över.
Flera länder i Mellan- och Östeuropa har ansökt om medlemskap.
Om detta samarbete sedan innebär vissa ekonomiska för- eller nackdelar spelar en underordnad roll.
Jan Rosenström och de industriledare han företräder borde nog på ett handfast sätt undervisas om i vilket beroende de står till oss.
Det är oss, men framför allt våra barn och deras framtid, det i första hand gäller.
miljoner som ett varningstecken på att fler och fler människor inte har råd med sjukvård?
Bara man inte uppträder dumt, säger chefen för kriminalpolisen.
ryska kvinnor hem.
misshandelsfall i månaden som sker ute på gatan.
Ledningscentralen, alltså därifrån polisens radiobilar dirigeras, är ett skämt.
Den lettiska maffian är i alla fall bättre än den ryska, säger Lena Zdan, född i Lettland men rysk medborgare.
Konkurrensen minskade då.

- Det var väldigt trögt i början.
Inte för att han ville utan på grund av Tjernobyl.
Gunnar Bengtsson skrattar högt och länge.
.
Och skulle EU tillåta ämnen som vi inte vill ha finns det andra sätt att stoppa medlen, hävdar han.
- Och av dem är det bara ett par
aktuella ämnena borde säkert ett par
Och, som sagt, hittills har det gått bra, tycker han.
Besättningen på Estonia begick inga allvarliga fel i samband med att fartyget gick under.
- Med den informationen besättningen hade så är svängarna helt förståeliga.
Frågan många ställt sig är varför kaptenen inte skötte mayday-signalen och kontakten med de andra fartygen i området.
- Det tycker inte jag.
Hans titel i beredskapsorganisationen är områdesledare.
, områdesledare i kommandocentralen.
:
Jag vet inte om det beror på stridens hetta, eller något annat, sade Bertil Pålsson, den ansvarige för beredskapsplaneringen på Ringhals när GP frågade om övningen.
Leif Johansson medgav dock att han borde ha försäkrat sig om att blockledaren larmat.
Är inte frågan om vem som ansvarar för larmet till omvärlden så viktig att ni ska kunna svaret utantill?
Arbetet i kommandocentralen leddes av chefen för Ringhals
I morgon:
Nej, det hade man glömt bort.
De som bor i närheten av verket varnas genom sirener och inomhuslarm.
Myndigheterna ska larmas inom
Räddningsverket säger att det är SKI.
Haveriberedskapen på Ringhals granskades vid en inspektion
Problemet med tekniker är att de vid ett kritiskt läge inriktar sig på de tekniska problemen.
av MARIE GRAHN
En torr och kall marsförmiddag blåser vinden lite snålt över det som kunde ha varit en vanlig svensk egnahems-idyll.
I dag är männen som bevisligen fanns i Everts kök fria män som fått skadestånd för förlorad arbetsinkomst och psykiskt lidande.
meter oss emellan.
" Jag är överraskad ", säger mannen själv.
- Efter det första mordet har vi blivit knäppa och låser dörren så fort vi kommer in.
.
Lindome är för evigt förknippat med mord och orättvisa.
miljoner kronor förra året.
Han är noga med att påpeka att Göteborgshushållen är " vänligt behandlade ", elpriset till hushållskunder är bland de lägsta i landet även efter höjningen.
För första gången prövas ett lokalt koncept riktat till en kund.
Resultatet minskade med
Hushållens taxor Prishöjningen till hushållen i april höjer årskostnaden med cirka
manliga kolleger.
Närmare
kvinnliga handledarna.
Själv säger hon sig ha haft tur.
Och så är det bra att ha en pappa som låter dottern klättra i träd.
Problemet diskuterades i går när Njursjukas förening i Västsverige höll årsmöte i Göteborg.
I övriga landsting i Västsverige varierar högkostnadsskyddet för behandlingsresorna från
Tillgången på doneringsorgan har minskat under de senaste åren och därför utförs också färre njurtransplantationer.
nya dialysplatser på Carlanderska, kommer ytterligare en avdelning med cirka
En kille onanerade vid Annikas säng.
Hon är ensam tjej på sin pluton.
Vid ett annat tillfälle brottade de ner Annika på golvet.
Killarna blev erbjudna att förflyttas till Sollefteå eller åka hem och komma igen året därpå.
Utbredd misstro mot kvinnliga soldater Enligt en enkätundersökning som tidningen Värnpliktsnytt gjorde bland
De flesta motiverade detta med att " det är kul att ha någonting att titta på ".

Staten skall ta sitt ansvar för miljön kring huvudvägarna.
Ombyggnader har minskat störningarna En tredje drabbad väg är riksväg
mot Borås räknar man däremot inte med några mer omfattande åtgärder.
Enbart på de
I slutet av mars kommer besked.
- Ett bra konkurrensmedel är personalen.
kronor.
Lena Kullander, jurist i Borås kommun, är hoppfull om utgången i samtliga processer.
årsarbetare.
- Varför hittade vi inte Jesper?
Stunden avslutades med Eric Claptons sång Tears in Heaven, skriven till minne av sonen som omkom i en olycka.
av KERSTI RAIEND
februari beslutade länsrätten i Skaraborg att upphandlingen omedelbart skulle avbrytas.
- De
Det är ingen bedömning av huruvida upphandlingen varit korrekt eller inte.
När jag nyligen träffade honom på ett gemensamt reportageuppdrag i London fick jag möjlighet att studera hans arbetsteknik.
Han kommer det kommande året att vara representerad i fler tidningar och glassiga tidskrifter än någonsin tidigare.
PER WAHLBERG Inspirerande plats.
blev Fride Holmberg anställd som länskogsvaktare vid Stenungsunds skogsvårdsdistrikt, där han under krigsåren bl a svarade för att den vedavverkning som då ålades skogsägarna blev genomförd.
.
RUNE LÖFVING SIGURD SUNDMARK Länsjägmästare i Gbg :s och Bohus län Det mest banala man kan hitta på Åkte tåget baklänges.
Man kan hoppa av i farten när det tåget också börjar gnissla, men då är det risk att man slår sig.
Räknas sådant man sett på TV som riktiga upplevelser, när man ska slutsummera?
Varför klär sig kvinnliga journalister som om de har sorg när de går på fest?
Kanske hittar jag förklaringen där?
Jag fick sitta i mitten, mellan en långhårig tax och en dam med något oidentifierbart i knät, det kan ha varit en minihund.
Är britter välklädda?
Med avstannande rörelser och gapande munnar registrerade de under någon sekund den scenförändring som ägde rum i lokalen.
Övriga generationer tycks dock harva på i samma luggslitna stil som de alltid gjort.
oskrivna regler - men däremot att det finns plats för
Men hon var ju, å andra sidan, inte med den gången då latinarna stegade in på puben.
På onsdag och torsdag överlägger den amerikanske presidenten med sin ryske kollega Boris Jeltsin i Helsingfors.
Helsingfors är en klassisk toppmötesplats.
För Sverige är detta uppmuntrande.
Och ett presidentbesök skulle vara en fjäder i hatten för Persson som stukats både av uppståndelsen kring Kinaresan och ett närmast fritt fall i opinionsmätningarna.
Bäst ligger Litauen till.
Kanske kan ett Sverigebesök bli av till sommaren, det hoppas i varje fall den svenska regeringen.
miljoner deltagare.
procent.
Ännu är inte bekymren så stora för studieförbunden.
Tappar man några få påverkas hela verksamheten.
flyktingar har anlänt till sydöstra Italien BRINDISI:
"
år sedan när omkring
Men om det är nödvändigt är landet villigt att deltaga i en internationell styrka.
AP I land.
Samtidigt fattades också det viktiga beslutet att ställa den hatade säkerhetspolisen under regeringens kontroll.
Från London rapporterades att EU:s fredssamordnare i Bosnien, moderatledaren Carl Bildt vill att västländerna enas om en militär intervention i Albanien.
Senare på kvällen meddelades från Tirana att Sali Berisha sitter kvar fram till valen i juni.
- Uppriktigt sagt, vi vet inte vad vi kan göra, sade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén före mötet.
Länder som Danmark, Holland, Österrike, Grekland, Frankrike och Spanien stödde en kraftfullare militär insats.
HARLEM väntar på upprustning NEW YORK:
Området måste göras attraktivt för medelklassen, så att investerare vill satsa.
Här stod för
Federala pengar, pengar från delstaten och pengar från staden New York skall ge Harlem sammanlagt
En kvarts miljon dollar för ett radhus kan räcka, men många kostar mer.
Flera av gatans " handlare " har starka skäl att inte vilja vara med på bild.
polisbilar som prejar en misstänkt " van ".
:e gatan pratar jag med en kvinna som åkt kyrkbuss hit för att äta brunch och lyssna på Ann Sinclair som sjunger gospel med
Norra delen av ön Manhattan.
Grundat av holländare, därför en gång namnet Nieuw Haarlem.
Tuberkulos, AIDS och cancer skördade många offer och
.
I april spelar BB King här.
Mellan utryckningarna har de fått lära sig att vara ute och prata med invånarna.
år.
Gladast verkade de
- Vi vet alla att redan själva gatumiljön på allt fler platser i Sverige signalerar att civilisationen är på reträtt:
val:
Med ironin som vapen Fp hoppas att Leijonborgs personlighet är vinnande STOCKHOLM:
år efter " mass- mediemagneten " Maria Leissners tillträde är det alltså Lars Leijonborgs tur att överta stafettpinnen.
Folkligare än Helén.
åren och att han nu fullföljer det arbete hon inlett med att ta fram ett nytt partiprogram.
år i november - bosatt i Stockholm.
.
Syftet var att förbättra den kommunala servicen och behålla jobben i kommunerna.
Kommunal och SKTF var inledningsvis mycket positiva till idén om ett samhällskontrakt.
Gunnar Wetterberg, direktör på Kommunförbundet, håller med om att diskussionerna gått trögt, men hänvisar till den politiska ledningen för förbundet.
Centralorganisationerna har, trots meningsskiljaktigheter i flera sakfrågor, nu nått enighet kring formuleringarna.
Förbunden måste också få tillbaka rätten att förhandla om socialförsäkringssystemen.
Båda är emot en bindande norm, men kan tänka sig en ekonomgrupp som analyserar förutsättningarna för lönebildningen inför varje avtalsrörelse.
En återgång till samordnade avtalslösningar för hela arbetsmarknaden är inte aktuell, sade Anders Milton.
- Men Melodier från i går är egentligen inte något önskeprogram, säger han.
Han medverkade i sitt första radioprogram redan
Modern spelade dragspel och orgel och Ingvar var bara

De har växt upp med den musiken.
CURT WARÅS Gamla godingar.
- Det ser ganska bra ut inom en del områden inom industrin medan det ser dystert ut när det gäller jobb i kommuner och landsting, säger Ragnar Andersson, chef för arbetsförmedlingen i Trollhättan.
När det så kallade kunskapslyftet startar i Trollhättan senare i år kan det bli brist på lärare.
Där var
Reivall, som är civilekonom, skulle efter
Ja, inte av alla förstås.
Systemet håller inte för " god revisionssed ", säger somliga.
ingen anställd alls, säger Reivall.
I dagarna startar Reivall en experimentell undervisning på högskolan i Halmstad för
Den målgrupp som Reivall i första hand siktar in sig på är småföretagare som i dag lägger stora pengar på professionell bokföringshjälp.
år för Peter Reivall att övertyga revisorer och skolor om sitt förenklade bokföringssystem.
Tiotusentals parkeringsautomater, bankomater och mynt-automater i övrigt måste byggas om.
Dessa sedlar kommer att gälla för hela EMU-området och kommer att sättas i cirkulation den 1 januari
,
cent.
Förberedelsearbetet i bankvärlden är för närvarande mest inriktat på företagssidan där betalningar i euro och valutaaffärer blir aktuella för svenska företag
Nu undrar jag vad man kan göra med förlusten.
På detta får du
Om du förlorar hälften blir din realisationsförlust
Den får inte tas upp som skuld.
Blir det i stället förluster så har barnen rätt till
Välkommen med fler frågor till Privata Pengar, Ekonomiredaktionen, Göteborgs-Posten,
Givetvis gjordes en grundlig undersökning av hennes behov.
77-åringen fanns säkert inte där.
87_000kronor kilot eller
Mölndal och Härryda är inga undantag.
Invandrarna som kom hit som arbetskraft på 60- och 70-talen började direkt på verkstadsgolvet på SKF och Volvo.
Enligt Bodil Hasslöw brukar akademiker vara de som är mest öppna för invandrare, i attitydundersökningar.
Pizzeria, grönsakshandel, frisersalong, revisionsbyrå är några exempel, säger hon.
år.
Mölndals arbetsförmedling har till exempel försökt bryta den svenska oförmågan att tillvarata flyktingars kompetens.
Kommunens introduktionsplan ska innehålla svenskundervisning, ( riktnorm
,
I Netcom finns, förutom Comviq mobiltelefoner, även Tele
var mycket bra och till och med något bättre än våra förväntningar.
Split och fondemission i år, tillsammans med en kraftig utdelningshöjning, bör också höja intresset för aktien.
Sant rent formellt.
Samtidigt har kommunen ungdomspraktikanter anställda utan det skyddsnät som man hävdar skulle bli fallet om dessa feriearbetande inte skulle behöva betala arbetsgivaravgift för det de inte får del av.
Kalle kommer förmodligen att vara tonåring innan ärendet är avgjort.
Finner domstolen att så är fallet återförvisas förmodligen ärendet till tingsrätten, säger revisionssekreterare Ylva Evers vid högsta domstolen.
Han lär vara minst
Sven Norfeldt har sålt Tricoronaaktier för att få råd att köpa aktier i det nya dotterbolag som ska utveckla Norgefyndet, hävdar han.
Ingen svarade, men på tisdagsmorgonen blev köptrycket stort och kursen steg.
år i branschen, sade Tricoronas VD Paul Hammergren över mobiltelefon från en skidsemester i Åre.
- Ta det lugnt.
- Ärendet har hamnat lite vid sidan om, men vi är på gång.
Det är den miljöprövningen vi väntar på.
Tävling med ljuddämpade bilar - Vi vill gärna köra en tävling och på länsstyrelsen i Vänersborg har man inget att invända.
Nej, inte Kalles.
- Ingen tyckte det var något konstigt, vi är ju i Ryssland, konstaterar hon.
Det innebär att en enda poäng skiljer till Forsbergs fördel i slutliga listan.
skott, men åkte desto bättre på slutet.
:e, på OS-banan förra veckan.
april, sedan väntar en del sponsoruppdrag.
var det avgjort.
I går hade PLSK styrelsesammanträde.
En anledning till Ljungskiles svalnande intresse kan vara att andra möjligheter dykt upp.
av KERSTI RAIEND
Hästarna är vana vid att transporteras:
- Publikintäkter är som grädden på moset och hittills ser det hyfsat ut, konstaterar hon när läktarna fylls allt eftersom morgonen övergår i förmiddag.
ca
möjliga.
månader sedan, nästan ett år efter Kristianssons avgång, slutade den nye damtränaren efter endast
Fast under de
Ett besked som han uppfattade som en missförtroendeförklaring.
Svenska volleybollförbundets ordförande, Olle Strömberg, tycker att det är olyckligt med
Sverige-Norge
distriktsläkare och en sjuksköterska efter en undersökning i Hyltebruk.
procent procent av kvinnorna att de någon gång varit så berusade att de tappat minnet.
Den mogna medelåldern tar en svängom på Fars Hatt.
Som Henrik Mattsson sa:
- Jag körde
Under dagarna har isrektangeln mest liknat Skarpe Nordsjön.
Trots alla brister i närområdet har Kareby IS visat otrolig styrka.
Berit Svensson har stundtals haft en trög säsong.
spelare i Kareby har tidigare spelat SM-final.
Men det hade inte lockat så väldigt många åskådare.
Det var hamburgerdrive i Kungälv,
Nämnda Hugosson, Anna Danielsson, Pär-Ola Nyström eller Helena Persson.
uppifrån finns på alla Danielssons hästar en turrosett i grönt-rött-blått inflätad.
hästarna står
I världscupen rev Skåneryttaren andra hindret, sedan klarade han alla svårigheter inklusive trekombinationen hur enkelt som helst.
av INGELA AHLBERG TT Den franske fartspecialisten stod i målfållan med överdragskläderna på under gårdagens storslalom.
- Åkningen börjar stämma igen.
Nu efter säsongen ska Pernilla Wiberg testa sådana skidor.
Det hävdar Per Olof Almqvist, som granskat stiftelsens ekonomi.
På
avtalsåren överlämnas till kommunens fjärrvärmeverk.
procent högre.
kronor?
Procedo har inte gått vidare och sökt rättslig process men Hyresgästföreningen för västra Sverige har börjat en undersökning av hur upphandlingen gick till.
av JENNY ÅKERVALL
Årets premiär för viskvällarna infaller den
.
Vi stänger ju avsiktligt klockan
PER WAHLBERG Gör det igen.
Och väntat.
matcher från start - alldeles för lite Men den allra viktigaste uppgiften är att ta en ordinarie plats i Örgrytes anfall.
- Den bästa fotbollen spelas i Brasilien.
Frågan är bara när.
Det enda som är säkert är att " Samba-Erik " vill spela allsvenskt redan i år.
eller det kanske är att göra en tunnel Erik Johansson tycker inte att det är något vidare smart uttalande.
Öis-publiken tar gärna både och.
Allsvenskan Treveckor kvar Bäddat för ännu en publikfest på Ryavallen
- Jag tror på
Och spelar 19-årige blåvite västgötakometen Jimmy Svensson ( från Älekulla, söder om Kinna ) lär han säkert locka extra folk ända till halländska gränsen.
Det lär inte bli några problem att komma upp i den noteringen.
• Men hur är planen?
Men för
Fler lån till kvinnliga företagare SKÖVDE:
, till
från Almi Skaraborg.
olika idéer och förslag till uppfinningar.
och sedan har de riktigt stora framgångarna kommit slag i slag.
75-segern för paret då Joy Occasion spurtade hem Klass III-försöket.
75-avslutningen.
månader på oss att komma igång med produktion, säger Barbro Grebacken, som tillsammans med Tony Ryberg ansvarar för projekt Lovene Lignum, utanför Lidköping.
De anställda vid fabriken i Lovene kunde inte förstå varför just de skulle drabbas.
Inledningsvis undersöks
De hoppas rädda sysselsättningen genom att få igång tillverkning av genuina miljövänlig trämöbler i den gamla dörrfabriken.
En del kan hantera lösa degar med stor bravur, andra vill ha en fastare deg.
grader.
dl hela linfrö
välkända Göteborgsherpetologerna Claes Andrén och Göran Nilson.
Och det är då den listiga ormen klättrar i träd varje natt och äter sig fet och stark till könsmognad och fortplantning.
Men så fick alltså en av dessa forntida arter - för att tala människospråk - en så kallad " lidnersk knäpp ".
Framtiden kan synas ljus för Macrovipera schweizeri så länge det finns fåg-lar som flyttar mellan norr och söder
Forskarnas uppgifter skall sedan ligga till grund för förhandlingar med myndigheter och storindustrier.
Alla ens sinnesintryck formar sig som järnfilspån kring denna magnetiska insikt.
Sedan svischar det på genom århundradena:
Alberti skriver samma sak om måleriet, det är en konst för fria, bildade män.
I katalogen beskriver hon hur hennes projek-tion på De Niro blev så stark att hennes inre löstes upp.
Jag kommer att tänka på alla gånger man suttit och pratat om vilket som skulle vara värst:
Under våren hålls där en föreläsningsserie under rubriken Konsten att se.
Teater ISI:s ( Institutet för Scenisk Inbillning ) ensemble brister tyvärr på många av dessa punkter.
-då kan man undra vilken betydelse den övriga texten har.
Gunnar Ekelöf såg surrealismens föregångare, Artur Lundkvist anlade närmast ett vitalistiskt perspektiv när han i Almqvist hyllade den som bejakade alla sina motsägelser och böjelser.
till
Men som Herr Hugo påpekar, Richard är som han är för att han " ej tillhör något parti i världen ".
Kapellet pekar fram mot
Palatset är en skräckromantisk äventyrsnovell, full av färger och dofter som får det svenska havsbandets grårosa toner att blekna än mer.
) Skillnaderna mellan de
Jag är inte säker på att det mystiska och hemlighetsfulla hos Almqvist är så mycket modernare än det programmatiskt ljushyllta, men kombinationen känns uppfriskande.
Ett eget drag hos Almqvist är att han aldrig manipulerar läsarens känslor...
Men även om hans filmer handlar om moral är han inte någon moralist - däremot en resonör och realist, som för arvet från Honoré de Balzac vidare.
Den tillbakadragne Eric Rohmer, i dag
kvinnor eller en kvinna och några män:
Några storfilmer hamnar också utanför dessa kategorier, dit hör den lysande Markisinnan von O - en av blott
Men ser man på Rohmers filmer är avhoppet följdriktigt.
gemensamt:
När den går vet han exakt vad som skall ske.
av TORUN BÖRTZ
Ett sånt där halvflott och opersonligt ställe som varken retar eller gör någon särskilt lycklig.
In med unga människor som pra-tar med andra unga människor.
Hur många som helst pratar om invandrarfrågor och arbetslöshet.
Hon funderar vidare.
- Jag tycker det är extremt jobbigt att göra något som är dåligt.
Ringen är från Marocko, Claras bästa vän köpte en likadan när de var där för
- Dessutom är jag jävligt glad över att en halv miljon människor är intresserade av vad vi har att säga.
Clara har ett jobb som är drömmen för många unga.
Efter
I mina värsta perioder kan jag ligga på en strand och tänka att jag borde jobba.
Mobiltelefonen ringer, Clara hoppar upp och rotar fram den ur kappfickan.
Visst är Clara feminist.
- Visst är jag informationsstressad men jag har inga problem att stänga av.
Clara måste också gå.
Det dubbla TV är helt skoningslöst.
Skrivandet blir som en enhet.
Det göteborgska Jag är född i Örgryte, när mina föräldrar skilde sig bodde jag i stan med min pappa och sedan i Änggården.
Astronomen Lars Nyman från Råö och Göteborg var med och invigde världens största optiska teleskop i Atacamaöknen i norra Chile i slutet av förra året.
dagar i sträck uppe på La Silla, sedan är det
meter höga berget vid kanten av Stilla Havet är vädret.
miljarder satsar ESO på projektet i Atacamaöknen.
dagars arbete följt av en ledig dag.
Vad Lars Nymans drömprojekt skulle kosta vågar han inte ens gissa.
Särskilt intressant är den tidpunkt då dinosaurierna plötsligt dog ut och hur livet utvecklats efteråt, säger Joen Widmark.
kilometer, har de borrat hundratals meter ner i sedimentlagren.
miljoner år sedan, fanns dinosaurier, flygödlor och jättelika havsreptiler på jorden.
år efter katastrofen stabiliserades förhållandena i haven.
miljoner år gamla lämningar av encelliga organismer som berättar om förhållandena i havet vid den tid då dinosaurierna plötsligt dog ut.
- Det fanns väldigt få bilder av vild utter i Sverige.
Mesta tiden sitter jag stilla i bilen eller kör fram och tillbaka mellan dammarna.
Men nu har ett omfattande Rädda uttern-projekt börjat vända trenden.
- Störst chans är på vårisarna i mars-april, tipsar Kenneth.
- Jag har sett många snökanor på plan mark, säger han.
" Det är för den känslan Kenneth Johansson gärna sitter ensam och orörlig, timma efter timma, i en kall bil på småländska höglandet.
månaders dräktighet.
uttrar kvar i Småland.
Nåja de är kanske bara
käkar gnisslade där nere, men i samma ögonblick kom en spillkråka faran-de över skogen som en svart trollpacka och dränkte alla ljud i sin egen vårsymfoni.
Lugnet övergick så småningom i irritation, irritationen i ilska och ilskan i raseri.
Alfred " Vackre " Wolff på turnépremiär STOCKHOLM:
- Jag tycker att jag liksom gjort en mansgrisig låt i homosexuell tappning, säger Rikard med ett nytt stort skratt.
Han samarbetar även här med ett antal kompositörer som tonsatt hans texter, några som medverkade även på Pojken på månen och några nya.
Inget annat än idéer till nya texter.
Jag tyckte inte att mina ord riktigt matchade den vackra musiken.
Albumets mest självbiografiska text,
- Men inte något som är jättesvårt för mig att genomföra.
Nä, Tom Jones Betyg:
Stundtals såg det ut som det var Bosse Larsson som höll i konserten.
Varför förnedra sig så totalt?

Sången blir forcerad och texten förlorar sin mening.
Några nummer från tiden med Hasse och Tage togs tacksamt emot av en förtjust publik.
P
" Omskärelsen, bröllopsnatten och födelsen.
Fanny kommer inte att låta sin eventuella dotter i framtiden omskäras.
, en spelevink, som lämnat de mörka åren bakom sig.
" Ulf, då får inte lämna Söndagsöppet.
Det blev en lyckträff.
Dåvarande feature-chefen, Ingemar Leijonborg hittade Ulf i Täby.
Humor är för honom en livsstil, ett sätt att leva.
Jag valde det själv.
Ulfs pappa låg vid flygvapnet på den tiden.
Ulf Larsson skrattar ofta och gärna.
En tjej som gillare kometer, stjärnor och planeter?
Hennes praoplats är aningen udda, nämligen tillsammans med astronomen Sundin.
Men det är skoj.
• • Har du sett något knepigt någon gång?
Som astronom.
Sedan tar det
Inte konstigt.
Together har just släppt ut sin CD:
Vi bad de
De är ju inte helt okända om man säger så.
- Att vi ska bli kända - och större.
Genom den strömmar dofter, röster, ansikten och platser.
På sjukhuset röntgade de mig och då upptäckte de att jag hade ett extra urinrör och att det var en liten grop i det så att det fastnade urin där.
Och när de skulle ta blodprov i fingret på mig så ville jag att de skulle ta på alla fingrar, för jag tyckte det var så roligt.
år.
Jag kunde inte lyfta armen på flera veckor kändes det som.
år.
Det är klart, det kan jag tänka mig att jag inte ville, det är väl ingen som vill till sjukhus.
På söndagen opererade de på ena sidan av huvudet, för att släppa ut trycket.
Jag jobbar på en gruppbostad för utvecklingsstörda där vi har duschbänkar för dem som behöver.
Han gillade att följa efter en.
Jag hade kvar Ludvig ett tag, men han var så arg att min lillasyster och hennes kompis var jätterädda för honom.
kurvor på en rallycrossbana att förvandla en husvagn till en hög med flis.
- Den är numera brasved, säger någon.
På något underligt sätt får Kenneth bilen i gungning och vips står vagnen på rätt köl igen.
i en grön Volvo
Stanley Gunnesson liknar rallycross med slalom.
Fram med en lastare.
Att ingen norrman fått fredspriset sedan
, medan det oljerika Norge tog emot mindre än
procent år
När arbetarna vid butikskedjan K-Marts varulager i Greensboro i USA våren
nationellt hänsynsbefriade företagsledare ( DN debatt
Utbildning är alls ingen halkfri väg in i arbetslivet.
Der Spiegeljournalisterna Hans Peter Martin och Harald Schumann påstår i boken Globaliseringsfällan ( Symposion ) att
I dag går ingen oberörd av globaliseringens effekter.
Men det är egentligen bara ett uppskov med ledarskapsfrågan i centern.
.
Hans sätt att leda regeringen imponerar inte.
procent.
Det har Lars Leijonborg insett.
år sedan visade Royal Academy en stor retrospektiv utställning.
Hockney verkade alltid så angelägen att betraktaren skulle förstå exakt vad hans verk handlade om och skrev ofta titlar eller korta beskrivningar på dukarna, som en av hans mest kända målningar från
Hockney framstår som mycket mer intressant om man ser hans verk ur andra perspektiv, som kompositionen, abstraktionen i detaljerna och hans sätt att påvisa konsten som illustration.
Ett traditionellt men därför också farligt val av motiv eftersom det för tankarna till Van Gogh.
Porträtten är de oväntade inslagen i David Hockneys utställning på Annela Juda Fine Art i London.
Hutton vill varna andra länder för att ta Storbritanniens marknadsliberala system som ett lyckat exempel.
Blandningen fungerar, och försöken att bredda den svenska diskussionen om nationalekonomiska teorier är välkomna, oavsett hur väl de lyckas.
o som visas på Galleri Cosmopolitan.
De liknar porträtt där personen som tecknar har haft förbundna ögon.
Gunilla Grahn-Hinnfors Slut och U.
Visserligen antydde de första prognoserna att socialistpartiet inte skulle uppnå egen majoritet, men Jospin har tidigare sagt att han ämnar ta med kommunister i regeringen.
Inom högern har man nu alla skäl att räkna med räfst och rättarting, särskilt inom gaullistpartiet RPR.
.
Han påpekade vidare att väst inte kan stödja afrikanska diktaturer i årtionden och sedan predika demokrati för Kabila.
Pressröster PRESSRÖSTER Nja till Johansson Centern genomlider i dessa dagar den kanske värsta krisen i partiets historia, poängterar Sundsvalls Tidning ( lib ):
Skolans kris Världens bästa skola känns sannerligen avlägsen, utgjuter sig Arbetet Nyheterna ( ob s ):
Övermodig politik Det är politikens övermod och det offentligas utbredning som är Sveriges största hämsko i dag, hävdar SAF:s tidning Näringsliv:
Nyktrare i Kreml?
för mycket resurser satsas på diagnostik och för litet på behandling.
minuter kvar under inspelningen av Röda rummet med Tomas Forser, Maria-Pia Boëthius, Maja Hagerman och Horace Engdahl, trodde jag att ett av manusbladen trillat ner på golvet.
Idén med programmet är att skapa ett rum för samtal där människor koncentrerar sin energi kring böckerna.
På så vis är hon mestadels utanför de informella kontaktnät som många författare, förläggare och andra av litteraturens marknadsförare rör sig i.
Oftast uppstår en ömsesidig respekt mellan dem som är på besök i studion där de flesta har läst varandras böcker.
Deras roll är att kritisera, provocera, ifrågasätta och de tilllåts dessutom att vara hejdlöst personliga.
Däremot tas inget av det som spelats in bort.
Vi vill försöka ge en motbild, säger Gunilla Kindstrand.
Med hjälp av en stång under bordet som hon greppar kan hon luta sig så långt tillbaka att hon försvinner ur bild.
Gunilla Kindstrand ( tv ) samtalar med Göteborgskoreografen Gunilla Witt i Röda rummet.
Kommer att behöva stöd av kommunisterna Socialisterna får inte egen majoritet i parlamentet och kommer därför att behöva stöd från kommunisterna, som fick
Efterlyser omdaning av gaullistpartiet Valets stora förlorare är Frankrikes president Jacques Chirac.
- Deras nederlag fördömer en viss, oåterkalleligen föråldrad syn på politiken, sade Jospin.
De Gröna ledare Dominique Voynet klargjorde däremot att henns parti hade för avsikt att delta i en kommande regering.
• Kommunistpartiet
röster (
procent ),
Jospin förväntas nu bli premiärminister i landet.
Här kan nämnas att kooperativen sysselsätter
Kostnaderna för löner enligt kollektivavtal och administration samt utbildning och handledning av brukare och assistenter tar i anspråk i stort sett hela ersättningen.
Han eller hon har fått rätten att själv bestämma över den viktigaste servicen för att ha kontroll över och kunna leva ett självständigt liv.
redovisar vi en förlust på
Åren innan LSS/LASS tillkom, karakteriserades av ständiga klagovisor över hur dåligt boendeservice och hemtjänst fungerade för oss.
.
Att vara välorganiserad är väl en god egenskap.
Boken Böcker Fröken, får jag betala!
En kulturgärning i det tysta, om man så vill.
En och annan nota har också kommit med i Urban Höglunds aptitretande formgivning.
Och personalen som också satte färg på stället:
Kan jag få betala!
Utan att nämna " Quebec-partiet " eller reformpartiet vid namn konstaterade han att inte alla partier hade kandidater i alla delar av Kanada.
och ett halvt år vid makten.
Jean Chrétien kan berömma sig av att ha minskat arbetslösheten från
Bloc Québecois, en koalition som driver frågan om att separera Quebec från resten av Kanada, blev vid senaste valet största oppositionsparti med
Opinionsmätningarna tydde till en början på klar seger Till dels sant är att premiärminister Jean Chrétien fått se beslutsamhetens friska hy gå i eftertankens kranka blekhet över sedan han dristat sig till att utlysa valet.
Men i morgon gäller inga opinionsmätningar.
Första gången jag hörde schwabiska var när radioteatern för några år sedan gav Folkmord eller Min lever är meningslös.
I volymen, som fått namnet En världslig totalsmädelse, ingår också en rad teatertexter av Schwab liksom ett efterord av översättaren Ulf Peter Hallberg.
I torsdagens GP kan man läsa att byggnadsnämnden beslutat ge bygglov för en större kiosk som skall uppföras på Kungsportsplatsen i närheten av Kopparmärra.
Finns det någon som klagat över att utbudet av korv och hamburgare på denna plats är för litet?
Då gällde det bara
Varför då ge byggnadslovet, och varför inte vänta tills man hittat denna bättre plats?
Ställ upp för medmänniskorna Enligt en artikel i GP den 28 maj är det för närvarande akut blodbrist i Göteborg.
Ställ upp för dina medmänniskor och lämna blod!
Hur gick det då i det icke välkomna OS-spektaklet
Tiderna förändras men inte den svenska folksjälen.
Den nye brittiske premiärministern är inte alls en lika stor bromskloss som sin företrädare, John Major.
Alla nordiska länder har försäkrat att de bara deltar i Schengensamarbetet på villkor att den nordiska passfriheten inte äventyras.
Där menar de flesta att det inte spelar så stor roll för finländarna vad danskarna gör.
Museveni har förbjudit alla andra partier Den fråga tidningen ställde var vilken roll Uganda spelade i den zairiske presidenten Mobutu Sese Sekos fall.
Mötet pågår
Men är det rimligt att Nigeria, som dominerar fredsstyrkan i Sierra Leone, går till offensiv för denna demokrati, när Nigeria själv styrs av en militärdiktatur?
Det är slutsatsen i den doktorsavhandling Elisabet Rothenberg disputerar på i dag.
år
Och de äter betydligt mer grönsaker i dag - speciellt kvinnorna.
Men det handlar absolut inte om något alkoholmissbruk, poängterar Elisabet Rothenberg.
Goda matvanor innebär att också näringsintaget är bra.
Du är fullt frisk.
Jag har inte varit särskilt orolig men det är skönt att få det undersökt.
Av dem som drabbas av malignt melanom dör
Vad man däremot bör vara uppmärksam på är födelsemärken som plötsligt börjar förändras.
Ewa Voog konstaterar att Peter Johanssons födelsemärken är ofarliga.
Priset kan komma några år senare.

och klockan
Det vet företagsekonomen Birgitta Olsson.
I motsats till den anser hon att kortare arbetstid resulterar i fler jobb.
Ofta har arbetet organiserats om och effektiviserats, vilket gjort att ungefär hälften av bortfallet inte resulterat i nya tjänster.
Ute i arbetslivet blir arbetstidsförkortning, enligt Birgitta Olsson ett slags vitamininjektion genom att man sätter igång ett förändringsarbete, organiserar om, effektiviserar, lägger om scheman och så vidare.
Sedan återvände hon till företagsekonomiska institutionen för att undervisa och " skriva något åt sig själv ".
sjukhemsavdelningar i Södertälje och Järna.

och lönekostnaden fördubblades.
timmars arbetsdag med
miljoner kronor inklusive projektledning och utvärdering.
Startade
LEIF R JANSSON Mänsklig ekologi.
I stället kan man se mig som en vilande resurs, säger hon utan att dölja att hon i ett annat läge gärna hade ställt upp.
Även om Gartvall ligger lågt väljs hon säkert, som valberedningen föreslagit, in i partistyrelsen.

mer tydligt tillåts välja ut misstänkta fartyg.
- Besättningen hann få iväg ett nödmeddelande.
år gammalt, ägt av en grekisk redare, registrerat på Cypern och bemannat med en polsk låglönebesättning.
- Sedan går det väldigt fort.
Ändå är Liberia en av världens absolut största sjöfartsnationer - på papperet, säger Anders Lindström.
Bild:
Första hälften av 90-talets lågkonjunktur - i kombination med nya konkurrensvillkor - anser branschfolk vara den huvudsakliga förklaringen till den långsamma förnyelsetakten.
Svenska åkeriförbundet företräder branschens intressen och sammanställer kontinuerligt branschstatistik.
Det japanska " just in time " är numer bekant i hela den industrialiserade världen.
Lågkonjunkturen har bland annat resulterat i närmare
Holländarna är mycket kompetenta och satsar stenhårt.
Det finns över
Men det blir kärvare tider för de svenskregistrerade åkerierna, säger Jan Sandberg.
tunga bilar, toppåret
lastbilar över
LAILA EKSTEDT Tuffare villkor.
En tredjedel av alla transporterade ton går till och från byggen.
Cirka
stora speditionsföretag som utgör en hård press på åkeriföretagen.
Från Göteborg i norr till Trelleborg i söder ligger färjelägena om inte tätt, så åtminstone relativt jämnt fördelade.
Och när han säger bättre menar han ur Stenas synvinkel.
Den som skall åka ner mot Centraleuropa kan vinna en hel del tid på att åka via exempelvis Ro- stock eller Sassnitz.
kilometer Bild:
av KRISTINA TORELL
Hon tror att det ska gå bra att arbeta där och åka hem till familjen under veckosluten.
Populära Svensson, Svensson bygger numera mycket på igenkännandets glädje och i långfilmen tas inga radikala grepp som kan störa detta.
- Jag tror inte att hon i grunden är så intresserad av att gå ut och dansa, hon trivs bra i Vivalla, säger Suzanne.
Filmen får biopremiär till jul.
Hallå Hallå...
·Vad spelade ni uppe i Strängnäs på SM?
" ·Vilka är ni som spelar i Göteborg Drum Corps?
Det var en otrolig upplevelse att tåga in på Ullevi under invigningen med allt folk, kungaparet och tittare världen över.

Carl-Axel Domi-niques tonsättning av
Runt Tommy rörde sig
Monica Dominiques utsökta svängiga jazzspel på piano är minnesvärt, liksom ett häftigt och spännande slagverksparti i sista akten.
av STAFFAN DAHLLÖF danmark Mord, sprängattentat och skadeskjutningar.
Trots att krigen mellan mc-gängen fått stor publicitet och utlöst häftig dansk debatt, så antog den danska riksdagen, folketinget, den nya lagen utan större uppmärksamhet.
Men lagändringar för att komma till rätta med mc-gängens brottslighet, och de politiska aspekterna av EU:s polissamarbete, har i Danmark beslutats och diskuterats parallellt, utan inbördes sammanhang.
Donovan Bailey kan kalla sig världens snabbaste man.
Nu skulle det avgöras på
Efteråt anklagade Bailey amerikanen för att ha fejkat skadan:
meter.
Efter att ha klarat
NORMAN EN SKRÄLLMAN PARIS:
- Jag var oerhört glad.
- Det var mycket ståhej efter segern mot Sampras, vid tolvtiden fick vi dra ur telefonen.
är lika klar tvåa.
Jag hade sagt till mig själv att inte säga ett ord om det under hela matchen.
Precis som Stefan Edberg brukade göra.
Familj:

Vem hade kunnat tro det?
- Vi bjöd i stället på den trygghet, som ligger i ett bra arbete, har det alltid betonats från östgötahåll.
Det stora fotbollsminnet är ändå proffsflyktade Nordahls hemkomst med sitt Milan, en match som såldes ut i förköp och där det var med stor förväntan man trängdes med så där
Gunnar fick bara ett fåtal meter in på Norrköpings planhalva fullträff på halvvolley.
Till och med Ozzy Osbourne är imponerad av den svenska popkvintetten.
röda rosor till Nina Persson tidigare i våras under gruppens USA-turné.
Men sedan brakade det lös.
PETER CLAESSON Pop-ulär.
- En brytare på lift nummer
timmar Är det här vanliga fel, som förekommer ofta?
Den skulle egentligen varit igång sommaren
Namnet gör skäl för sig.
Dessutom innehåller fastigheten ett samlingsrum för frukost och konferenser, kök och grovkök samt dusch och toaletter.
Vadå
eller
JONNY MATTSSON Svalkande dopp.
år i handbollslandslaget tvingades Mats Olsson sluta karriären med en förlust.
Han gick rätt på skotten utan att ha rätta turen.
- Men den tyngsta förlusten var OS-finalen
Han börjar direkt nu i veckan.
- Vi hade kanske lite mer tur än svenskarna den här gången.
Ola Lindgren
Än en gång fick den svenske veteranen nöja sig med silver i en stor turnering.
ton olja brann upp.
- Stora värden gick till spillo men genom att klara brandväggen räddade vi minst lika stora värden.
man.
en distansskytt av världsklass.
Vårt skytte duger inte.
Men det var en annan tid.
meter lång, kunna hoppa en meter rakt upp i luften, hänga kvar där en kvart med försvarare dragandes i skottarmen, se vilket håll målvakten sticker åt, placera bollen hårt i andra hörnet.
I så fall kanske vi som Ryssland få fram en Kudinov, som Sydkorea en Yoon, som Frankrike en Stoecklin, som Ungern en Eles, eller i nödfall som Spanien locka över en kirgisier typ Dujchebaev.
Johan Pettersson klarar snart att ersätta Pierre Thorsson.
Bild:

Det är dock inte alla som håller hastighetsbegränsningarna.
trafikanter för hastighetsöverträdelser.
***** Så mycket kostar det Bötesbeloppen för fartsyndare på
och uppåt:
Svårt för sjuk få hjälp med barn Vart vänder sig en förälder som är sjuk och tillfälligt inte kan ta hand om sina barn?
Efter att ha förlitat sig på vänners hjälp i ett helt år, försökte hon få hjälp från kommunen.
Från en del håll har de till och med uppmanat mig att anlita svart arbetskraft.
- Om familjen inte klarar av det så kan ju en lösning vara att barnet får vara tillfälligt i familjehem, säger hon.
(
OS-finaler och VM-semifinalen mot Kroatien på Island
- Problemet med handbollens utveckling är att små detaljer påverkar utgången i en jämn match.
I går gjorde han
Det behövs bara en bra vänsterhänt till.

Bengt Johansson hade åsikter om det spanska domarparet.
- Här utvecklades en storindustri med gjuteri, mekanisk verkstad, såg med
Dessutom har vi precis fått brukskontorets exteriör restaurerad, bland annat har det unika skiffertaket lagts om.
Antikvarie Lars Bergström, intendent på Forsviks Industriminnen, öppnar dörren till utställningen om John Ericsson.
Att det sprack med engelska Queens Park Rangers och Sunderland sved och gjorde honom luttrad.
- Dom träffade AIK i fredags och igår ( lördag ) skrev jag på.
Nåja, tränaren heter Victor i förnamn och segern i Cupvinnarcupen kom
Det här är en chans jag inte får missa.
Raka Besked Varför finns inte Trygga rundan i Johanneberg?
Vem har ansvar för städningen Vid Berzeliigatan, från Stadsbiblioteket till övre parkeringsdäcket, Lorensberg, finns ett stängsel.
Britta Dahlén Bristen på pengar har gjort att vissa områden har fått prioriterats före andra.
Lerums Operettsällskaps sjätte uppsättning blir nämligen Tiggarstudenten.
Uppföljaren har också stora möjligheter att locka många besökare.

Manliga fångvaktare har förvandlats till kvinnliga för att passa operettsällskapets könsfördelning.
oktober.
Blåvitt förstörde IFK Norrköpings
med
Efter målet fick knappt Norrköping låna bollen.
- Ja, det är kul att prova på.
- Han har haft lite mycket på sistone.
Tillräckligt bra för att vi inte skulla avhålla oss från bildtextens inledning...
Ulrika Nilsson går första året liksom Christian Carlsson, dock på olika program och olika skolor.
Det är ju ouppnåeligt.
UN:
Jag vill bli fotograf - om det nu går.
Har man en bra lärare blir alla lektioner roliga.
Grundkursen i data var sådan, helt utan sammanhang.
UN:
*** Det nya gymnasiet Det här är den sista och avslutande delen i vår granskning av gymnasieskolan.
Paola Konopik, längst till vänster, går sista året på samhällsprogrammet på Rudebecks.
minuter fick storpubliken
Och Degerfors ropar efter en Ulf Ottosson eller en Marino Ramberg på topp.
Annars lär laget stanna på jumboplatsen.
Marginalen till silverkonkurrenten Inter blev till slut

mot ett Barcelona ( utan brassarna Ronaldo och Giovanni, samt spanjoren Sergi ) som behövde vinna för att ha chans att gå ifatt Real Madrid - klart det var en lycklig Miljanovic vi fick tag på.
Elfsborg till exempel.
• Kanske?
Jörgens golfbana på Hisingen.
På tredje plats slutade lag KPMG Bohlins skatt
Christer Dovermar/Jan-Erik Widell
) Saab Kenny Gunberg/Olle Rehnberg
Bengt Holmblad/Anders Meuller
av CARINA OLOFSSON och CHRISTINA BERGSTRÖM
I klassen för parhästarna körde ledande Birgitta Nilsson lite fegt, vilket gjorde att hon slutade femma i precisionen.
Efter
småskoleelever och sexåringar plus lärare och annan personal in i gamla Renströmska sjukhuset.
Det är synd att man satsar pengar på ett provisorium, säger Anna Tisell, fackombud och lärare på Renströmska.
nya paviljonger, men inte fått besked ännu.
STEFAN BERG Underkänd ventilation.

Processen handlar framför allt om att integrera svenskar och invandrare och skapa förståelse för andra kulturer.
När barnen skakat av sig blygseln och fått saft och kakor tar de över showen.
barnbarnsbarn...
Några gånger har det dock varit nära, men tävlingsledaren Sture Hellberg har alltid lyckats övertala deltagarna att kämpa på utomhus även om vädergudarna inte har varit på bästa humör.

Mikael Arnelind, Majorna
.
Jeroen Piket, Holland

a
Ta 3Lb

Ld
.
Scb
.

Lb
.

Lxc

e5 dxe
.

Kg
partier.
Fourmies Open i Frankrike lockade ett starkt startfält.
Mästerskapet spelas alltså enligt utslagningsmodellen.
Bara sistalaget åker ur, och det nionde får kvalspela.
I dagsläget finns bara en vakans i en av de
Göran Ohlson får säkert problem med att förklara logiken i att årets elitserietvåa och svenska cupmästare inte ens har en given reservplats i nästa års Europacup.
.
Det finns många tänkbara inledningsdrag, men bara ett leder till matt i
Schack.
Nu fäster den vid nästa generation.
Så småningom blev han far till
Redan som femåring hade Kristina Gustavsson klart för sig att hon skulle bli sjukskö-terska, men tiden i skolan blev svår.
- Jag hade upplevt så mycket av droger och depressioner i Sverige och kom till fattigdom och svält i Indien.
procent av befolkningen var maorier.
år för Kristina Gustavsson att bli svensk igen.
Vi har precis som mina föräldrar valt att leva under en högre auktoritet med en öppen dialog.
vigdes Kristina Gustavsson till diakon i Uppsala domkyrka.
Vi är inte sparade från jobbiga saker i livet för att vi tror.
Kommunens beslut att p-skylta platsen framför vägföreningens ordförandes fönster uppfyllde inte de formella kraven.
Det första hade fått fel adress och nu skulle det bli rätt:
- Ordförandens rätt att fatta egna beslut gällde bara tillfälliga lokala trafikföreskrifter och det såg vi inte det här som, säger Klas Rehnberg vid Vägverket.
Den står vid Tofta vandrarhem på golfbanans parkering.
år innan miljöpartisten Raymond Johansson fick rätt mot en alltför beslutssnabb kommun.
miljoner i överskott, blir kvar.
I det alternativet uppstår stora bekymmer för de tekniska förvaltningarna med allvarliga konsekvenser - anställda kan mista jobben.

Det var när länsstyrelsen fick
Om en vecka är det meningen att det nya fågelsjukhuset, som uppförts med hjälp av beredskapsarbetare, skall står klart att ta emot de första patienterna.
Det är framförallt den inställda morgonavgången klockan
Det sker ett möte av
Men alldeles tydligt har man inte lyckats så väl, säger Åke Eliasson, s-kommunalråd.
Rök och damm har gjort sitt.
Det var en fråga som hon allt oftare känt sig frestad att ställa fastighetsskötaren.
Inspiration.
Asta torkade bort en lätt fuktighet i pannan, tog sig en kopp kaffe och förberedde sig på det värsta.
I övrigt ingenting.
En av dessa var ris fastän de tilläts slå på gonggong om de fick rispudding för ofta.
gånger om, som kompensation.
När det går hål i däcken lagar kineserna dem med akupunktur.
Att göra ett område till naturreservat är det starkaste skyddet som kan ges ett område.
Området är intressant även ur kulturhistoriskt perspektiv.
Förslaget att skogsområdet skall bli klassat som naturreservat är markägarens eget.
Ändå dröjer kommunen ytterligare ett år med att åtgärda problemen.
Länsstyrelsen har med hänsyn till dessa båda faktorer rekommenderat Mölndals kommun att utföra arbetet så snabbt som möjligt.
Ändå försenas projektet ytterligare ett år till augusti eller september
Dessutom finns det en del dödsbon inblandade i delägarskapet.
( arkivbild ) Fallande ljusrör stoppade SO
centimeters långt och
De
Det var, enligt Schwartze, för cirka
meter i huvudet?
.
Resultatet till trots var tränaren Torbjörn Nilsson inte helt missnöjd efter matchen.
- Nej det tror jag inte.
- Jag visste att Åsa har ett mycket bra lag, sade Gren.
personer.
Det var inte bara poängen som fick Falk att le efteråt, även spelet såg till att mungiporna pekade uppåt.
Strax efter hemmalagets
mot Malmö FF.
Kanske det.
- Känning av en sträckning i nacken, berättade Mattsson.
:e minuten och gjorde segermålet
Inte så konstigt, för han har knappt spelat.
Greger var en liten ljuspunkt i ett blekt MFF, där vi framför allt väntade oss mer av mittfältsparet Anders och Daniel Andersson.
Bild:
- är lång, blond och blåögd.
Problemet för Östberg-Deasy,
- Vi pratas vid varannan vecka.
- Och nu vet jag inte om jag orkar resa dit, enbart för att tala med Annika i
Ingvar Carlsson och nuvarande justitieministern Laila Freivalds har också engagerat sig i ärendet.
- Normalt sett får man inte tidsbestämt under sin första hearing, berättade Östberg-Deasy, per telefon, för en vän på tidningen Expressen häromdagen.
år och har rått sin mor att inte ha för stora förhoppningar.
Borsta citronerna väl och skala av det gula med en potatisskalare.
Förvara svalt.
Det var inte bleke men näst intill.
minuter efter larmet.
Mannen som var i 40-årsåldern kommer från Stora Höga.
av BOLENNART LARSSON
och
- Marulk nappar inte, säger tävlingsledaren Peter Karlsson.
De jämförde protokoll och diskuterade gram.
De bommade förstås.
Bilder:
Kampanj för barnvänligare kommuner ORUST:
Trots att vi inte skall ingripa i enskilda fall är det hemskt många som ringer, säger BO:s kanslichef Eva Falkenberg.
och etthalvtåringarna om inte de som är med dem hela dagen får göra det?
Jospin får kort smekmånad Högerns sammanbrott ger upphov till ett helt nytt politiskt landskap i Frankrike.
åren.
Önskemålet om mjukare konvergensregler skulle också främja Italien, som har svårt att klara ribban på den höjd där den nu ligger.
Nu säger han att han skall reducera arbetsveckan långsamt, även om frågan står på dagordningen för en kommande stor konferens om sysselsättning, arbetsliv och löner.
Något konkret förslag om en sådan skattesänkning lägger partiet försiktigtvis inte fram.
Ännu viktigare vore förstås att socialdemokraterna konstruktivt tog till sig kritiken.
Den extra kongressen sköt dock endast upp frågan till den nu pågående kongressen, och i medlemsomröstningen stöddes försäkringen av
Krönikan Slutrapporten måste fram!
Det är inte första gången en sådan utväg prövas.
Regeringen måste faktiskt fundera över hur man bygger upp tilltron till kommissionens arbete, fastställde hon självsäkert, och tillade hånfullt att oppositionen nu hade fått höra att regeringen skulle vara " duktig " och snabbt utse en ny generaldirektör för Statens haverikommission.
I första hand måste nu haveriutredningens slutrapport läggas fram snarast möjligt.
När Blair talar om rättvisa innebär det i stället sunda samhällsvärderingar, vilka somliga kallar reaktionära om de vädras i Sverige.
Man kan komma till olika slutsatser om hur EMU påverkar sysselsättningen och kvinnors arbetsmarknad.
I sitt restaureringsarbete har Jospin också förmått skapa en ny, kompetent socialistisk ledargeneration, där många kvinnor finns med.
Särskilt som hans partiledare hävdar att partiet numera " gjort upp " med sin historia.
Först
Ohly borde skämmas.
I en situation av maktkamp kan omvärldens stöd lägga avgörande tyngd i endera vågskålen.
" Det är en oerhörd skuld jag har och den delar jag med många andra.
" Partiprogrammets formuleringar kan tolkas som en klassisk reformistisk steg-för-steg-strategi, men det är nog riktigare att säga att partiprogrammet lämnar frågan om övergången mellan kapitalism och socialism öppen.
Han ser Kuba som ett mönsterland.
Lars Ohly är en person som varje gång som demokrati och diktatur ställts mot varandra har stött diktaturen.
Under en följd av år har skolor lagts ner och uppstått i ny gestalt, hotats och fått ny nådatid.
Ett s k " kunskapscentrum " har skapats för stora pengar.
På kort sikt går detta att dölja.
Inga som helst hänsyn tas till den pedagogiska verksamheten.
Att skolan erbjuder en bra undervisning?
)?
Skattebetalarna får betala ett högt pris.
Bild:
Absurd investering Det kostade
meter hög.
Det är därför i mångas intresse att Byggfacket och Byggmästareföreningen påverkar politikerna så att investeringsbesluten kommer att resultera i så många arbetstillfällen som möjligt.
Då började i Göteborg pengajakten runt Jakobsdalskvarterens enkelriktade gator.
Politiken förr - och i dag - är mest ett tyckande.
Sverige har ensamt stått för över
Sveriges sociala bistånd ... har inte kunnat upprätthållas.
Han verkade måttligt imponerad av UD:s och EU:s idé om ett " partnerskap " mellan så ojämbördiga parter som Sverige och Tanzania.
Vad kommer vi då att åka i och äta av i framtidens Sverige?
Alla blir stoppade på vägen!
västsvenska län har i den gällande planen.
procent av riksramen mot
Halland får också procentuellt mindre resurser i den nya planen.
i Värmland (
miljoner ), riksväg
- Det är inte speciellt mycket jämfört med behoven, säger Rolf Thor.
I dag lägger Göteborgsläkaren Kaj Stenlöf fram en doktorsavhandling som ger överviktiga nytt hopp.
- Ja.
Tillväxthormon fungerar bäst på patienter med bukfetma.
Om halten är låg får man hormonet utskrivet.
procent av sjukvårdskostnaderna går till fetmarelaterade sjukdomar.
Han poängterar att om man lyckas gå ner i vikt normaliseras hormonnivåerna igen.

) och Karlsborg (
Ingemar Johansson gör också en dyster prognos:
.
Enligt brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå uppskattades svinnet
Varuhuset hade en omsättning på
Under de
- Och det är dessutom ett mycket billigt och enkelt sätt för handlarna att få ner svinnet, säger Ned Carter.
Bild:
Stiftsstyrelsens beslut om en indelning i
Kyrkoherden i Gudhem är långt i från nöjd med beslutet att Gudhem och Stenstorps pastorat ska slås samman.
Utredarna, som arbetat med den infekterade frågan, har dock kommit fram till att det behövs en större regional lösning.
Dödsförskräckt och krampaktigt försökte pojken hålla sig över vattenytan genom att hålla sig i kanten.
- Det här kommer bombis att hända igen.
Enligt honom bad personalen pojken att stanna på platsen.
- De kom fram och tackade.
***** Forsfärd i däck Attraktionen Kållerado är en forsfärd som invigdes i mitten av maj.
Övriga nämnden fick inget veta.
Enligt Anna-Lisa Ahlberg ( s ), som är en av de
Därför hade jag svårt att sedan säga nej, säger Anna-Lisa Ahlberg.
***** Är det bra med en större kiosk bredvid Kopparmärra?
Rent estetiskt behöver platsen vara ren.
Fler människor som under längre tid ställer upp som förtroendevalda politiker i kommunerna behövs.
Mentorn kan också hjälpa till med förhandlingsteknik och rena kunskaper i kommunala regler och lagar, säger Hasse Andersson.
- I nästa steg vill vi uppmana företagarna i länet att arbeta på samma sätt.
Överallt var blodlagren tomma.
- Den tiden när folk åker till sjukhusen bara för att lämna blod är förbi.
Många tar de
En dag varannan vecka står de
Försäljning av ett antal kommunala bolag ger pengar till att betala av hela Göteborgs låneskuld, menar man.
- De kommunala bolagen ger i dag en utdelning på
Det är Margita Björklund däremot inte pigg på.
Göteborg har kommit i det läget där man bryter mot skollagen, säger Rune Zachrisson ( fp ), ledamot av kommunstyrelsen.
av KARIN HENRIKSSON
- Läget är nu så katastrofalt att alla idéer som kan ge nya jobb måste beaktas.
miljoner till åtgärder mot segregationen.
nämndemän ville fälla honom.
Anmälaren av misshandeln hävdade att det var en dörrvakt som slog ner honom.
Vad har du för kommentar till det?
Kommundelning kan bli regeringsfråga Askim, Torslanda och Älvsborg kan bilda egna kommuner tidigast år
- Blir delningen av kan det ske först mandatperioden efter.
stadsdelarna är integrerade delar av storstadsområdet Göteborg.
Detta är ju välmående kommundelar som uppenbart har bärkraft, de har ju mycket god ekonomi.
- Antingen ordnar man en folkomröstning eller en vanlig opinionsundersökning, förklarar Magnus Sandström.
stadsdelarna jämfört med Göteborg:
Veronica har knappt varit utomlands förut, men skulle gärna jobba inom Röda korset i framtiden.
När jag träffade min morbror i Addis Abeba sade han att " när du bodde här kom du aldrig och hälsade på ".
Hon blev deras brygga in i samhället, det var hon som kunde språket och de kulturella koderna.
Särskilt minns de en blind kvinna som bodde i ett stråhus och var så rädd för att floden strax intill skulle svämma över och svepa bort hennes hem.
Munkebäcksgymnasiet har en längre tradition med sitt stödprojekt i Etiopien, kallat Minf, Munkebäcksgymnasiets internationella förening.
Man hjälps åt och de stora flickorna passar de små.
polis- och sjukhusrapporterade olyckor förra året.
Arkitekter, designers och företag i belysningsbranschen deltar i tävlingen, som även stöds av Nutek och EU:s strukturfonder Mål
En båt misstänkts ha släppt ut någonting.
Socialjouren kopplas in.
Han omhändertas.
Så står det i Bondepraktikan och bönderna noterar det med tacksamhet.
Det var faktiskt så illa att förra årets maj var den kallaste sedan nödåret
Därefter blev det mycket kyligt igen.
och
plus.
Det var då långt lidet i pingstveckan och det solade till sig och tempen höll sig mellan
, som direkt avlöstes av nytt regn under måndagen den
grader och förväntningarna var stora.

Mintemp:
Bra att vänja huden vid solen STOCKHOLM:
Han pekar på att hudcancer är mindre vanligt bland människor som arbetar utomhus mycket, exempelvis bönder och byggarbetare.
För lite sol och därmed för lite D-vitamin är exempelvis orsaken till att svenska och norska kvinnor har de sköraste benen i världen.
år för kvinnor.
- Om man laddar med för mycket krut kan hylsan explodera eller gå sönder, säger Donald Andersson, men tillägger att det inte är någon farlig sport.
Skytten skjuter
Donald Andersson, nybliven svensk mästare i bänkskytte.
milen ner till Grövelsjön i Dalarna dit de kom den
Han är liksom sambon Annica Norlén
En opinionsundersökning, eller en folkomröstning, kommer troligen att hållas i samband med kyrkovalet i höst.
Kostnaderna för vatten och avlopp blir också högre i en nybildad kommun än i dagens Uddevalla.
Men landstingets projektledare, Lars Nordin från fastighetsavdelningen vet:
Vi skulle kunna göra det redan nu, men ek har lång torkningstid.
- Vi arbetar intensivt parallellt med bygget så att vi skall kunna börja flytta in direkt och börja installera allt den
Jan Rickardsson på Vägverket i Göteborg.
- Nej, den tar nog inte över.
av KARL-ERIC MAGNUSSON
Räddades på småländskt vårdhem Räddningen kom en julafton på det småländska vårdhemmet i början av 1960-talet.
Så började äventyret som redare i vad han själv kallar Himmelska flottan.
dagar före olyckan hade Elidastyrelsen officiellt överlämnat redaransvaret till sonen Stefan.
Många besökare som jag inte ens känner kommer och berättar vad kontakten med Elida i någon hamn betytt för dem.
Bild:
Förslaget som
Om banan får ett bestående skydd ser han framför sig en inventering av Säröbanans lämningar med målsättningen att skapa en några mil lång historiebok om Sverige under första halvan av 1900-talet.
- Förslaget har väckt protester, medger Roland Johansson och menar att dessa grundar sig på ett missförstånd.
Särskilt sträckorna ut med havet gör att banan som gång- och cykelväg har utomordentliga möjligheter att bli ett långt upplevelserikt kultur- och byggnadsminne, säger Bengt Humble.
kommuner, Göteborg och Kungsbacka.
Agnes Johansson har bott på Lindgården de senaste
Närmast anhöriga är barnen Ulla Blomqvist med make Berthold, Lammhult, Kjell Eriksson med maka Lena, Vrigstad och Runo Eriksson med maka Gunvi, Skillingaryd,
Hon tillhörde Röda korset samt kyrkliga syför-eningen.
Närmast anhöriga är dottern Ulla Berntsson, fil kand, hudhygienist.
tjänstgjorde han på Hudiksvalls lasarett.
Men kommunalrådet Ingamaj Wallertz-Olsson ( m ) spår en mycket lägre nyproduktion.
Prognosen hamnar på en nyproduktion på
GP berättade för en kort tid sedan att partierna inte kunde komma överens om förslaget till detaljplanen.

Vad byggföretagen står ska kommunen ta reda på innan programförslaget behandlas i höst.

:
Det 20-tal ungdomar som redan är igång har hittills i första hand försökt nå ut till en större krets via hemsidor på internet.
- Det är väldig byråkrati inom EU.

- Hon ska få del av rapporten så snart miljö- och hälsoskyddskontoret har yttrat sig i ärendet.
Skulle miljö- och hälsoskyddskontoret komma fram till att vi måste vidta åtgärder så gör vi naturligtvis det.
- Att reducera hyror som kompensation för en för hög ljudnivå är ingen lösning vi accepterar, säger Peder Hagström, ordförande i Hyresgästföreningen i Västra Sverige.
Nu är det Pippi på Gunnebo MÖLNDAL:
- Förra året gick vi ut med en enkät till alla de som kom och tittade på vår uppsättning av Tjorven på Saltkråkan.
Mölndals Amatörteaterförening består av
Att fastna på nätet Jag var en internetmissbrukare, står det på framsidan av en tidning jag fick i brevlådan häromdagen.
Är en människa bara sina tankar, sitt budskap?
Blir det för nära eller hett framför datorn kan man bara stänga av.
Jag undrade hemskt mycket över hur man skulle kunna läsa de andras texter, om det fanns någon knapp jag missat, eller om det var en kurs jag borde gå.
De glasklara bilderna vi bara skickar till varandra.
Elvakaffe Gun-Britt kan sina gubbar När gallret rasslar upp för skyltfönstren klockan
Det händer att de inte kan få upp pengarna.
Själv föredrar Gun-Britt tyska vita viner.
Gun-Britt är uppvuxen i Rambergsstaden och har förblivit Hisingen trogen under alla sina
Det var pinsamt, särskilt om någon bekant handlade.
spårvagnar.
Vi har en specialgubbe, som kommer hit.
Gun-Britt kan dock ses synda, av gammal vana.
Det senare är Specialbrännvin på
juni stängs dörren för sista gången.
Försöker vara resenär men är nog rätt stationär till min läggning.
Den där männskan har ingen bakficka, hennes väska är tunn och hon går med bestämda steg.
år sedan och prata med folk.
Du börjar väl om?
av CARINA TOLGE-BERGKVIST london Det är sällan som Chelsea får ta emot någon kritik - oftast hyllas de runt
Forts från sidan
Bästa Trädgård blev i år The Latin Garden ( den latinska trädgården ) som sponsrades av tidningen The Daily Telegraph och som designats av Christopher Bradley-Hole.
Det mest lyckade exemplet på detta var tidningen County Lifes hyllning till sitt eget
Mest längtansfulla suckar hördes dock vid Fiona Lawrensons provensalska trädgård.
Bilder:
Den nedsänkta viktorianska trädgården var en av guldmedaljvinnarna.
Fantasin skenar iväg, tänker på de där historierna om personer som blivit knuffade framför tunnelbanan.
- Elva, den kommer nog snart, svarar jag.
Blicken blir allt annat än hotfull.
En kompromiss.
Vill inte missförstås.
Kryphål.
Berg rör ju inte på sig, säger jag käckt.
( Intressant nog möts påståenden om skillnader p g a etniskt ursprung eller hudfärg istället närmast samstämmigt av tvivel och indignation.
En backlash inifrån, så att säga.
Ealy har insett att detta är slöseri och menar precis som Jung att vi ska söka vägledning i antikens myter; där finns vår sanning i " ditt ofiltrerade omedvetna ".
I en rad utställningar kunde vi se hur dissidentkonstnärer ibland fördolt, ibland mycket öppet gisslade tillståndet i supermakten bakom järnridån.
I gengäld skall en handfull svenska skulptörer senare fara till Ryssland på en svarsvisit.
Det är monumentaliteten och förmågan att komprimerat förenkla som gör honom till en stor konstnärlig personlighet.
Med sina tvådimensionella bilder söker han sig till primitiv konst, med enkel klippteknik gör han collage med figurer som är kusiner till de hällristningar som det finns så gott om i landskapet kring Gerlesborg.
I sommar öppnar kungaparet dörrarna till Stockholms slott.
- Det betyder att vi kan ta emot alla besökare till Kungliga slottet på ett mer effektivt sätt, säger hon.
Hela sommaren är fullbokad, men just den 6 juni går det att följa repetitioner i Pelarsalen.
MAGNUS SUNDBERG Öppnar för allmänheten.
Torsten och krisande Berit-från-Försäkringskassan tar plats och bildar ring med den lilla publikskaran, som med ens avkrävs intim delaktighet.
Fyrtornet där Torsten finner en död grå råtta ( en självbild?
Med stramare regi, kanske några kortningar och större fysiskt svängrum skulle nog pjäsen kunna nå ända in - ensemblen har definitivt potentialen.
Den excentriska Frieda Haxby Palmer har huvudrollen även när hon inte är närvarande.
Makt och pengar har ingått en elegant förening.
Margaret Drabble drar in läsaren genom att ibland skriva i viform:
Berättelsen om Frieda Haxby Palmer och hennes släktingars bittra öden visar att det inte står rätt till i det post-thatcherska samhället - livet är inte alls gott - utom på ytan och för ett fåtal.
lokförare i Göteborg är tills vidare avstängda från all tjänst.
maj var andraklassvagnarna i tåget så gott som fullsatta.
avsked, uppsägning eller löneavdrag.
Bob Dylan gjorde sig först känd som en protestsångare vars sånger var anmärkningsvärda för att de sträckte sig förbi det politiska sloganspråket.
" Det var när jag hörde Dylan som jag blev mig själv i mina texter ", sa John Lennon.
För varje ny fas i sin utveckling har han lämnat besvikna anhängare bakom sig.
I dag är Bob Dylan lika mycket uppdiktad legend som en människa av kött och blod.
Det finns också tusentals som inte brås på honom, men som önskar att så vore fallet.
" Ger du honom bara en chans och lyssnar ordentligt, kommer du snart att upptäcka att han är världens bäste sångare ", säger de på en släpande Dylansvenska som skulle få Bruno K Öijer att bli ännu blekare.
Långa skivinspelningar tråkar ut honom ( det ryktas att det tog
Dylans musik är äkta och okonstlad.
Tyvärr spelar han dem sällan.
Ofta med bedrövligt ljud.
Just nu är Time Out of Mind, Dylans första skiva med egna låtar på
Vi måste ha någon att tro på.
·John Wesley Harding,
·The Basement Tapes,
·Real Live,
·World Gone Wrong,
, har ställt in Europaturnén.
Enligt Kari Lehtola, finländsk ledamot i kommissionen, kan rapporten dröja till i december.
- Det är om den här katastrofen som sanningen skall fram.
.
( TT ) Ett magiskt O 1990-talets publik är åtskilligt mer välartad än den som frekventerade Shakespeares Globeteater för
timmar på golvet nedanför scenen.

De amerikanska turister, som ovetande om detta hade hittat till teatern, fick alltså något att berätta over there.
Publiken levde med som på 1500-talet; skådespelarna mötte både jubel och buanden.
Helsinki Media, ett stort medieförlag i Finland, som bland annat ger ut Sköna Dagar i Sverige, var nyfiket på målgruppens attityd och livsstil kopplat till åldrandet.
procent upplever åldrandet som ett äventyr och sig själva i medeltal
år har tecknat pensionsförsäkring,
Är inte det här för bra för att vara sant?
av
Vi Slank In Burt visade kämpaglöd Vi slank in...
deltagare.
Den Bacharachfrälsta delen av publiken jublade åt ett pärlband av hits.
Burt Bacharach tryckte trumpetaren Magnus Johanssons hand och lämnade scenen för gott.
Burt Bacharach fick en tuff kväll när stimmet från de bakre regionerna hotade ta överhanden.
Den avancerade harmoniken i inledningen av Bachs h-mollsonat BWV
Det kändes som om man blivit förflyttad till aboriginerna i Australien eller till någon stam i Afrikas inre.
Vilket innebär att han är sprudlande glad.
Tillsammans med kommunisternas
Det återstår att se.
Som statschef är han väktare av att konstitutionen och de fundamentala rättigheterna i samhället.
Men det är troligen inte i presidentpalatset som Lionel Jospin kommer att möta de största problemen.
Den förre presidenten François Mitterrand visste vad ha gjorde

(
) RPR ( Gaullisterna ):

Högerpresidenten Chirac t v tvingas nu styra Frankrike tillsammans med socialisten Jospin.
sångarna bjöd i går på en konsert som vi cirka
Gång på gång slås jag av vilken variationer rösterna har, hur de kan mixas till ljuva klanger och effekter.
The Swingle Singers för en fin tradition vidare.
Det blir hon,
Oavsett hur man räknar så verkar han ha råd att ge sin fru en present om han tycker hon är värd det.
år.
Möjligen är det den totala extravagansen som får en del att reta sig så enormt på Bertil Hult.
Robinson får inte bli rena natta Inspelningen av Expedition:
Programmet har liknats vid en kombination av Robinson Kruse, Flugornas herre och
- Sitt vackert ( Agneta Bolme/Sven Melander ), Sverige-Sovjet ( Anders Lundin ), Rena Natta ( David Waldfogel ) och Frågor & Svar ( Alice Bah/Pontus Gårdinger ) - gör att situationen börjar bli pressad för SVT, och det medger Hans Bonnevier.
SVT orkar knappast med en lördagsflopp till - speciellt inte en osedvanligt dyr sådan.
Harald Treutiger leder SVT:s lördagssatsning Expedition:
I det perspektivet förefaller kanske program som har en eller
åskådare.
människor en hel timma och lyssnar på samtal om litteratur.
.
kvinnorna i juryn hade exsoldaten McVeigh både planerat och utfört attentatet den
Han satt stilla och reagerade inte.
Juryn måste avgöra om var en och av åtalspunkterna uppfyller de krav som ställs för ett dödsstraff.
TT-AFP Sierra Leone Beskjutningen från ett nigerianskt krigsfartyg dödade omkring
Han uppmanade det internationella samfundet att omedelbart försöka förhandla fram ett eldupphör.
Enligt obekräftade uppgifter hade den internationella flygplatsen, omkring
Ghana har sänt soldater till Liberia för att sedan evakuera ghananer från Sierra Leone.
Det finns en oro för att socialistsegern försenar EU:s fördragsreform och kastar grus i valutaunionen.
veckor kvar tills stats- och regeringscheferna i EU skall avsluta ett och ett halvt år av förhandlingar i Amsterdam.
De kanske gör ett försök på sysselsättningsavsnittet.
Tyskland och Spanien är de enda undantagen.
Westendorp antar bosniska utmaningen LUXEMBURG:
I veckoslutet fick Westendorp de försäkringar han behövde för att kunna säga ja till jobbet.
Det sänder oroande signaler till Bosnien, säger Westendorp.
Därmed antyder han att det mesta i själva verket skiljer socialistpartierna på båda sidor om Engelska kanalen.
av EU:s
Det handlade mycket om ansvar och arbete.
Alternativet - att slita i ett lågbetalt arbete och lägga alla pengarna på barnpassning, om den existerar - är för många inte realistiskt.
För att få bidrag måste man själv bidraga, för att få arbete måste man kämpa och för att få inflytande måste man påverka.
Det finns
I kasban anses landets muslimska extremister ha sitt kanske starkaste fäste.
förhindrade att den nu förbjudna Islamiska räddningsfronten ( FIS ) segrade i valet samma år.
Domslutet väntas ändå inte innebära att kritiken mot presidenten kommer att avta.
När domarna offentliggjordes samlades omkring

Deklarationer kan upplysa om förekomsten av flamskyddsmedel som i dag används flitigt i plaster, gardiner med mera, men vars hälso- och miljöeffekter är oklara.
Förhandlingar pågår om användningen av bland annat arsenik och tennorganiska föreningar där Sveriges position är att EU:s förbud inte är tillräckligt långtgående.
Viss detaljreglering ligger väl framme, annan långt efter Sveriges regelsystem.
formulerades krav som kan ställas från miljösynpunkt vid köp av lastbilsdäck, i första hand regummerade däck.
Varje nytt däck innehåller cirka en liter HA-olja.
Nej till att gå med i den monetära unionen från start,
Därför har partiledningen jobbat utifrån
Nu kan man med större fog fråga sig vad det egentligen är för en monetär union som bildas.
.
John Majors gamla regering framstår som stalinistiskt samstämmig vid en jämförelse, säger Bildt.
- Vad Göran Persson själv tycker vet jag inte.
Antingen får han stöd från vänster eller från höger.
Nu har Cityvarvet fått tag i precis det som VD Magnus Ringnér önskade sig den gången:
- Livet är ju fullt av kompromisser, säger Magnus Ringnér.
Dockan är bra tekniskt utrustad - Vi har ju haft både Seacat och Stenas lilla katamaran här, och den verkliga utbildningsinsatsen är att arbeta med grejerna, säger Magnus Ringnér.
Men det är klart att vi gärna, som hittills, vill expandera försiktigt.
Stenas HSS
av STEPHAN LÖVGREN
, gick i stället till Westamarin i Norge.
Vi har ännu inte övertagit fartyget, utan det är fortfarande i varvets ägo.
Stena Carisma, HSS
passagerare och
bara några hopfogade aluminiumbitar.
" Oui " till Stenas förening med P&O
miljoner kronor på sammanslagningen med det engelska rederiet P & O på just dessa linjer.
Men vi är optimistiska och vågar tro att vi kommer att få klart allting före högsäsongen.
HSS
Den frågan kan vi sedan återkomma till efter högsäsongen.
nya personbilar, jämfört med
Dessa månader var dock extremt goda för bilförsäljarna.

Försäljningen av lastbilar minskade med
första månader tappat
GP Nykomlingen Elfsborg överraskar alla.
Våren har tidigare handlat om Nsubuga När det hela våren mest har handlat om Moses Nsubuga och Christer Mattiasson visar Rotting att det finns fler målskyttar i Borås.
seriematcher i år.
Men då rasade Öster, som dominerat helt under första halvlek, ihop totalt.
Laget fick rejält tryck på Östers allt mer sviktande backlinje.
• Får vi då se Elfsborg med i toppen av allsvenskan ett tag till?
-
Skottet, från
Öis försöker spela offensiv fotboll.
poäng och ligger
Dessutom hade
än AIK och Mattias Johansson var en kvittering.
Segermålet som kom sent i den andra halvleken kom efter en nick från Jesper Ljung och där HBK- målvakten oturligt boxade bollen på Tommy Andersson som styrde bollen i mål.
Det beror inte på fromma förhoppningar om en fortsättning i IFK Göteborg.
Det bär den just avslutade säsongen vittnesbörd om.
Fast det vågar han inte berätta öppet, eftersom såna uttalanden är skäl för uppsägning.
Holländarens ande och invalidiserade fot svävar alltjämt över San Siro.
mål under premiärsäsongen.
• • Örgryte menar allvar.
,
!
JOHAN ESK TT Bandyläger i Katrineholm eller tennistävling i Florida.
Det stör inte Magnus.
Vi har inte fått något gratis, vi har fått jobba för allting och jag tror att det är styrkan hos spelare från Sverige.
- Jag var ganska duktig i skolan trots att jag var borta mycket för tennisen.
år fick jag ett tennisracket i present av henne.
Intresset är enormt i Philadelphia.
Kjell lämnade Sverige sommaren
- Hade jag inte blivit uppflyttad så hade jag stuckit hem, det är små marginaler som avgör i den här branschen.
När det gäller just svårare skador var Kjell förskonad ända till i vintras.
Kjell har ett år kvar på kontraktet och sedan är det förmodligen slut.
Kjell är gift med Vicky som kommer från Pittsburgh och de har
Det råder inget tvivel om hur viktig nattens drabbning är.
, gammal nog för ryska ligan Sedan
Då beger han sig från Olofström i Blekinge till elitlaget SKA St Petersburgs träningsläger.
återvände till moderklubben Olofströms IK i division I södra.
Och så blir det.
Rauhala blir enligt uppgift den tredje spelaren från väst som får möjlighet att spela i ryska hockeyligan.
grader både på land och i vattnet.
- Men jag har aldrig provat förut, säger hon.
Hon står!
Efter Andreasson är det Henrik Almströms tur.
- Det är mycket lättare att åka wakeboard än vanliga vattenskidor.
Britt Andreasson testar vattenskidåkning för första gången - och efter några rejäla magplask i det tiogradiga vattnet står hon stadigt ( nåja ) på skidorna.
Tidigare höll föreningen till i Landvettersjön, men från och med förra året bedrivs verksamheten i Forsvattnet.
• Slalom går mellan
• Wakeboard är den senaste grenen inom vattenskidåkningen.
Hingsten, som Peter Eriksson skulle rida för Sverige i EM i augusti, hade tarmvred.
Sedan dröjer det flera månader innan han hämtat sig så pass att det kan bli aktuellt med ordentlig träning igen.
Koka potatisarna med skalen på.
Till
dl gräslök
- Ärligt talat, jag skäms för IT-branschen som skapat det här problemet och förorsakar den här kostnaden och krisen, säger Alvar Kihl.
- Sånt lärs inte ut längre.
första siffrorna
Men om de bara visste vad som händer om inte ekonomisystemen ställs om så skulle de sätta frågan högst på dagordningen, säger Bo Ahnegård, IT-chef på Industriförbundet.
Samtliga måste gås igenom, och testas.
första datumsiffrorna.
HELENÉ FURNESS Veteran i skamvrån.
Detta snabba ställningstagande är dock omgärdat av betydande restriktioner.
Den allvarliga konsekvensen blir att Sverige ställer sig vid sidan av den fortsatta EMU-processen.
Tidtabellen för EMU:s genomförande har på sina håll, välgrundat eller ogrundat, åter börjat ifrågasättas.
Det är att smita från ansvaret.
Även om hon kommer från Finland har hon svenska som modersmål.
Sedan ett par år tillbaka har nordiska studenter även fått rätt att söka utbildningar i de andra nordiska länderna och konkurrera om studieplatserna på samma villkor som landets egna studenter.
När jag i våras beslutat att åka till Finland för att studera vid Handelshögskolan i Helsingfors blev mitt val ofta ifrågasatt.
Generalstrejken i förrgår medförde att företag stängdes eller gick för halvfart i flera provinser och storstäder.
Cosatu kräver
Men industrin räknar med att om fackets krav på
Om inte centerpartisterna inser detta utan tror på en renässans för blockpolitiken av 70-talsmodell så kommer de på andra sidan valnatten
Vad gäller centern syns dessutom hur det finns rent politisk missvisning, olika ideologiska riktningar behandlas inte lika.
Marginalen till tvåan, Michael Arthursson, var ytterligt slim -
Skiljandet av Ma Oftedal från prästämbetet var därför logiskt.
Tvärtom vill man säkra den offentliga maktens inflytande över radio och TV.
De utfärdade särskilda lagar för att hindra radiosändningar från havs.
Publikens önskemål skulle vara styrande tillsammans med friheten och öppenheten för konkurrens och mångfald.
Socialdemokratins förakt för publikens val är djupt och omfattande även om det vänds mot de stationer och kanaler som sänder programmen.
Lägger man till att när samtliga radiostationer förlorar sina tillstånd skall en del av dem kunna få tillbaka dem, enbart under förutsättning att de visar prov på programtablåer som vinner den politiska maktens gillande - och på nytt kunna förlora tillståndet om man anses avvika från den godkända programtablån - framgår det tydligt att socialdemokratin just nu är på väg mot en mediepolitik som är maktfullkomlig och extrem.
Gunnar Hökmark Partisekreterare ( m ) Bild :CISSI HÅKANSSON Seger för tyska riksbanken En uppskrivning av guldreserven tillfaller statskassan först nästa år BONN:
procent av bruttonationalprodukten ( BNP ) under
EMU skulle alltså inte bli någon speciellt stark valuta.
miljarder kronor ).
Argumenten mot Röda sten-projektet som Folke Edwards presenterar är riktiga.
De är tyvärr hämtade ur en broschyr som vänföreningen presenterade för en tid sedan.
Vi har redan för många kulturinstitutioner.
Folke Edwards skriver att området har " ett unikt läge och en storslagen karaktär som en vital del av Göteborgs hamninlopp.
Det var precis här alla ostindiefarare sattes på grund i leran vid återkomsten från Fjärran Östern.
Samtliga personer med brittiskt eller amerikanskt pass ombads bege sig till ett namngivet hotell där de sedan evakuerades av den amerikanska marinkåren.
Enligt organisationens presstalesman Roland Wavre kommer de
Avrättningen av författaren Ken Saro-Wiva och ständiga grova övertramp mot de mänskliga rättigheterna, har starkt försämrat Nigerias kontakter med omvärlden under de senaste åren.

%, animister
Nu är de dessutom Europamästare i ekonomi.
" Irland är ett passande utvecklingsprojekt " Men hur har irländarna lyckats mjölka EU-kossan så framgångsrikt genom åren?
procent av utrikeshandeln, mot
- Tron är viktig därför att vi alltid varit beroende av en mager jord och en nyckfull ocean.
Till och med de stenrika ryssarna har hittat hit, liksom Europas kringflyttande rumänska tiggarfamiljer.
- Personligen skulle jag vilja att fler studerade en annan av de faktorer som ligger bakom de unga irländarnas framgång:
senaste åren har det tillkommit fler nya jobb än under de
procent av nationens ekonomi och
Det är fullt på sjukhuset, medicinavdelningarna är överbelagda, vi skickar inläggningspatienterna med ambulans till andra sjukhus, mitt i natten!
Inte bara akutmottagningar, hela sjukhuset stänger!
Vi var samhällsfarliga!
Vi vet alla att Sverige är inne i en djup ekonomisk, social och kulturell kris.
Idag saknar Sverige visioner.
Detta är ett horribelt uttalande i dagens upplysta samhälle.
års ålder starkt började ifrågasätta om jag hade rätt att döda någon annan även om detta skulle ske under statens vingar.
JOACHIM ROSSBERG HUS med personlighet Det är sällan som arkitekturutställningar verkligen lyckas förflytta besökaren till en plats.
Här bor
) är den som betytt mest för det som Los Angeles-arkitekturen kan sägas stå för i dag.
) som presenteras på utställningen, ett projekt där billiga konstnärsateljéer uppfördes i ett gettoområde.
På takterrassens ena sida leder en trappa upp till ett fristående arbetsrum med utsikt över beachen.
Lena From *** Fotnot:
kvadrat.
TOM BONNER I väntan på miraklet Om kvällarna samlas de i kaféerna i Barbès- och Pigallekvarteren, och tittar tillsammans på nyheterna på TV:n som är upphängd över bardisken.
månader.
Motsatsen bevisas sorgligen varje kväll när nyheterna rapporterar om fundamentalisternas massterrorism.
av BIRGITTA JOHANSSON
Några fler grundlagsändringar, exempelvis om sedelutgivningen, är heller inte nödvändiga, enligt Åsbrink - möjligen önskvärda, tillade han.
· Sverige skall inte delta i EMU från start
kronor i månaden.
Forssberg blir arbetskamrat med Torkel Sölve, före detta chef för Trollhätte kanalverk, på kommunikationsdepartementet.
kronor i månaden i lön.
- Men i takt med att generaldirektörerna blev allt yngre blev de generösa pensionsvillkoren allt mer stötande, säger Carlberg.
- Jag borde åtminstone fått någon sorts avgångsvederlag, säger hon till GP.
kronor i månaden.
.
Därmed kan man ha en beslutande folkomröstning på valdagen.
Och visst går centern längre än socialdemokraterna.
Men vore Göran Persson en svensk krona kan man nog misstänka att han känner sig en smula devalverad på torsdag kväll.
EU-parlamentartiker Jonas Sjöstedt tillade att Sverige har ett bra tillfälle att vid den pågående regeringskonferensen i EU begära ett protokoll om undantag från att gå med i EMU:s andra och tredje steg.
års val inte blir ett val om EMU utan att socialdemokraterna stänger dörren för medlemskap.
Luftisk fantasi som smittar Gaston Bachelard (
På fotografier ser Bachelard ut som en vitrufsig farbror med ostyrigt skägg, milda ögon med glimt, sammanfattningen av våra föreställningar om en kufisk " filosof ".
Biblioteket rymmer förstås bara böcker.
vi förångas eller vi förtätas - vi drömmar eller vi tänker.
Slutradens " andetag " och " vind " och Wehn im Gott - som jag skulle översätta som " fläkt i Guden " - blir hos henne till " flykt mot Gud ".
av ANDERS SAHLBERG
- Jag och några av de andra killarna i klassen blev oense om vilken väg vi skulle ta när stigen delade sig.
När älgen till slut gav sig av fortsatte Johan ännu längre söderut och hamnade då utanför det område där först dussintalet hundpatruller och sedan, vid halvåttatiden, en stor skallgångskedja sattes in.
Vi hade fått med oss mat från bamba men den tappade jag någonstans på vägen.
EU-kommissionen väljer att inte kommentera den socialdemokratiska partistyrelsens beslut.
Så mycket beskare är den holländska regeringens reaktion.
.
I måndags sade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén:
Han är en kvinnokarl, drömmare och fantast.
Det som blir hans relativa frälsning är kvinnors kärlek; det ger livsodyssén dess bitterljuva happy end i den troget väntande Solveigs famn som lika gärna kunde vara mor Aases sköte.
Bara i Stockholm har man våren
Där ges Peer Gynt som rockopera, höjdpunkten i vårens nordiska kulturfestival i Baltikum.
Spontant tolkade jag den först som en symbol för folkhemmet.
Han tjatar om det svenska stålet och att det kan hända igen att det svenska stålet biter i Bender.
år innan Persson gjorde sin Kinaresa.
Elden fick fäste i väggen på en yta som var cirka
maj:
Anläggningen totalförstörs.
Polisen i Storstockholmsområdet har nu skärpt bevakningen kring idrottsanläggningar.
Den hade i så fall varit aktiv för länge sedan.
Den bedömningen gör SAF-ordföranden Anders Scharp.
Den försvagning av EMU som kan bli följden av att även de sydeuropeiska länderna släpps in, riskerar att bromsa upp östutvidgningen, tror Anders Scharp.
Underlandet Lust att resa med barn Under semesterresor i Europa brukar jag och min fru självsvåldigt ta med oss barnen till diverse vinodlare, krigskyrkogårdar, museer, kyrkor och annat som inte i första hand vänder sig till just barn.
Boken är också full av till intet förpliktigande utsagor i stil med att " på sina håll i världen " är det si och så, liksom av högst tveksamma, ibland rent fördomsfulla generaliseringar om olika länders vanor och kultur.
Det var sommar, varmt och vänstertrafik men bilen var anpassad för högertrafik med ratten till vänster.
" Nej!
Omkörningssignal och svarssignal.
Det är bättre att göra saker tillsammans, tycker Johan Werkmäster.
Det har betytt
Ytterligare arbetstillfällen bort - Att hantera
Men andra fackförbund, inom såväl TCO som Saco, ogillar inbrytningen.
Det tar tid för oss att finna vår nya roll.
Dans mot alla kroppsliga TABUN Franske koreografen Fabrice Dugied vet att de flesta människor anser sig själva toleranta.
Dugied ser sitt verk som ett politiskt inlägg i ett samhälle som blir allt konservativare, där konsten får mindre pengar och friheten beskärs.
Det hade premiär i en förort till Paris och har sedan uppförts på studion Le Regard du Cygne i Paris samt på turnéer bland annat till Amsterdam.
Dans är, tycker han, en bra konstart för politisk opinionsbildning.
Stundtals övergår de välordnade turerna i ett noga regisserat kaos.
Nu är det inte bara att packa väskan och ge sig av.
Det gäller att välja kunder och samarbetspartners med omsorg.
- Det har blivit som Sveriges Detroit här i Göteborg, säger Ulf Larewall.
japanska ).
svenska konstnärer bildar en uppmärksammad grupp, och har samtidigt utställning på Centre Culturel Suédois.
kvadrater som djupnar inåt mot ett koncentrerat dunkel och cirklar som söker sin egen mystiska perfektion, medan Rut Goldmann-Grosin, som också är grafiker, har gjort mångskiktiga collage med rispapper vilkas textur känns nära textilens.
juli.
procent av aktierna.
procent behålls av statskassan i den s k reprivatiseringsfonden för att täcka framtida krav från dem som fick sina egendomar exproprierade under kommunisttiden.
För det första kan den pågående krisen i Tjeckien, ett land från vilket i dag flera utländska investerare plockar ut sina pengar, medföra en avvaktande attityd också mot Polen.
Gästerna som slagit sig ner är alla kvinnor i medelåldern - den här gången.
I bra tider är ingen hotad, i dåliga tider är kvinnorna förlorarna.
Föreningen har även tidigare organiserat luncher, men då i en något mer undanskymd tillvaro på Ågrenska villan.
Och att kvinnorna när de kommer till jobbet fortsätter att prata med sina kollegor.
Ulla Holm, docent i feministfilosofi och för övrigt den första kvinnan i Sverige som doktorerade i filosofi (
Kvinnor skulle samlas för att prata om sina villkor och förhoppningen var att en massrörelse skulle bildas som skulle stoppa mansförtrycket.
Kanske blir det en kväll tillsammans med Ulla Holm i höst, då det finns mer tid för fördjupning.
Matnyttigt.
Bröderna Gustafsson fick själva ge sig ut på den internationella arenan och tala för sina varor:
miljoner svenska kronor och gäller ingenjörsarbete, inköp och tillverkning av modulerna och helikopterdäck.

Nej, det går faktiskt inte.
Företaget Pharmadule i Stockholm, som delägt av Emtunga står för den processtekniska kompetensen, växer mycket starkt.
ton.
miljoner kronor i år.
Inne i den enorma varvshallen på Arendal fyller Emtungas anställda sektion efter sektion med kök, tvättstugor och möbler.
Stora förändringar sker inom koncernen.
).
Perstorp Chemicals resultat sjönk till
Alkoläsken har varit föremål för het debatt den senaste tiden.
Företagets totala omsättning var
av STEN GUSTAFSSON TT Den bedömningen görs i en ny kartläggning.
Konkurrenterna har bara satsat på delmarknader men det saknas fortfarande konkurrens på de största marknaderna, närsamtal och abonnemang.
Det tror Sparbankens ekonomer.
procent.
.
I väntan på regeringens ställningstagande vägrade i går kommunikationsdepartementet att lämna ut det preliminära avtalet.
miljoner kronor per år.
natttågspar till övre Norrland, ·
Syrsorna skaver i det torra gräset, luften står stilla och talar om högsommar, honung och vägdamm.
Här har historien dragit fram.
Templet till minne av den älskade hustrun lutar.
Så älskade han denna plats att han lät måla landskapet utanför på en av murarna.
Från påsk till
Genom en glipa i skogen syns den stolta raden av statyer, raka som soldater från ett svunnet krig.
Det är upp till varje skola eller kommun att bestämma om eleverna ska få tentera upp sina betyg.
Vi har ingen möjlighet att skipa rättvisa för hela landet, säger skolchef Torsten Odmark.
Är det verkligen rimligt att bostadsorten ska avgöra vem som ska komma in på de attraktiva högskoleplatserna?
Jag vet precis hur det är, för jag var nämligen försökskanin i den första kullen som fick sifferbetyg.
Varberg Endast matematik A
kronor i månaden.
Under sina
- Jag hoppades att han skulle ta steget fullt ut och bli en man för VM, säger förbundskaptenen Kent Forsberg.
Vi har landslagsfolk som Fredrik Stillman, Esa Keskinen och Johan Lindbom med flera.
Viktigt är däremot vad han presterar i poäng och hur han spelar.
I många europeiska klubbar hade han kunnat få det dubbla vilket där är en marknadsmässig lön.
Ett annat nyförvärv är ex-frölundaiten Christian Ruuttu.

Vi vågade inte ha brandmän på taket på grund av risken för övertändningar, säger Håkan Alexandersson.
- De får alltid samma utgång; en länga stryker med.
Orsaken till branden är fortfarande okänd.
Utländska ligor typ den tyska och schweiziska har det motsatta problemet.
Men hur reagerar då övriga spelare som inte får lönen fördubblad?
Klubben har tillgångar på bortåt
Var det oro inför såna spörsmål som gjorde att regeringen Persson i går sa ett försiktigt nej-tills-vidare?
Är det någon nationalekonomisk finess med utbytet?
Johan Davidsson hade stora krav när kontraktet med HV
av ANDERS HANSSON
juni.
juli.
Terror-veteranen Wes Craven gör en ny attack mot publikens skräckcentrum med Scream, och augusti månads första dag är det också dags för musikfilmen September Songs.
Senare halvan av augusti blir det också premiär på Luc Bessons framtidssaga Det femte elementet, Chen Kaiges Nattens fresterska med Gong Li, den svenska ungdomsfilmen Vildängel, Kenneth Branaghs fyratimmars-Hamlet och ormrysaren Anaconda.
I USA har responsen för Volcano varit sval, och kassakistorna på biograferna har inte fyllts.
personer från saneringsjouren går han igenom vad de lyckades rädda från förstörelse i branden natten till tisdagen.
på morgonen, då han åkte till anhöriga och vilade några timmar.
personer står utan hem - Ungefär en tredjedel av de boendes ägodelar är inte reparabelt, säger Lennart Danielsson, besiktningsman på Länsförsäkringar.
Men ett fraktföretag tipsade tullen på Landvetter.
Han är inte tidigare straffad.
Även där skedde hela beställningen via Internet.
Per Kristensson vill inte berätta några detaljer om samarbetet mellan tullen och fraktföretagen på flygplatsen, men bekräftar att det finns.
av MALIN BENGTSSON
- Och vår målsättning är att det sedan ska vara en årlig utdelning, kanske i samband med någon teaterbiennal eller vid något annat lämpligt tillfälle.
Förklaringen?
kronor för Mikael Tjälldéns övergång till Florida Panthers i pluskolumnen.
Frölunda ordnar själva en extra miljon och c :a
Frölunda, vars elitverksamhet i dag praktiskt taget är helprofessionell, har ett snitt på sina spelarlöner på
Det går ut på att VF får
Alla socialdemokrater hoppar av Alla
maj.
För
Samtidigt flyttar fler människor till Torslanda.
- Man kan inte ta beslut för något man inte kan stå för, säger Göran Dahlman, avgående s-ledamot.
Det kan i praktiken ske redan den
Det är ute för mig.
Härrydaborna tar upp kampen Härryda:
Vad mötet kommer att innebära vill han låta vara osagt.
.
- Absolut tycker jag att man som präst kan engagera sig i politiska frågor.
personer upp till en höjd av
kronor/vuxen och
Ballonggondolen tillverkas i England och är gjord i metall.
Stadsarkitekterna tyckte inte att Heden var rätta platsen för det här.
Norman stoppades tillfälligt PARIS:
I början av juni är allt annorlunda.
Framgången innebär ett lyft på många sätt.
- Hade jag spelat på centercourten tidigare hade det kanske varit lättare i början.
chanser att bryta.
Det kan vara en muskelbristning och jag ska undersöka det när jag kommer hem, sade Magnus.
Slitsamt.
Djurgården hade precis tvingats spela inför tomma läktare efter en rad sammandrabbningar mellan supportrar.
Det är ganska mycket pengar och klubbarna måste få klart för sig att vi ställer upp och stöder ideellt.
Meningen var att de skulle fungera som föreningens förlängda arm ute på läktarna, se till så att publiken mådde bra och stävja eventuella bråk.
Kunden försöker ta en springnota men hålls kvar.
Någon har brutit upp bildörr och tanklock och dessutom repat hela bilen.
I det närmaste en 100-procentig ökning jämfört med i fjol.
Pontus Kåmark, som i Sveriges senaste landskamp, mot Polen, stukade foten och fick bryta matchen.
Men det borde gå att tejpa foten.
OLOF LUNDH Hallå Viktig helg för Unni Gränslösa arrangeras för sjätte året i rad, har du varit där förut?
Men Blå Tåget är också med, och jag är
Du tror inte på en spridning av budskapet då?
- Ja, nästa år.
...
- Jovars, det känns bra.
I början blir det antagligen hotell.
Har du haft kontakt med någon spelare i Blåvitt?
Det infekterade ärendet kom i dagen när
år gammalt ärende.
Om det är så att politiker vill rättfärdiga en ihålig och motsägelsefull behandling av ett långvarigt byggnadsnämndsärende genom att säga ja till en etablering vid Kopparmärra, tycker jag det andas beslutsvånda.
.
Hammarby
Anders " Dojan " Nilsson gick till Halmstad men stannade i bara en säsong.
Umeå fick samtidigt
) kan man fråga sig om grannen Elfsborgs framfart smittat av sig.
mål.
Värst är det för Rosenborg.
Som svar på tal piskade Mats Rotting in
) Tchad.
) kontinentala slutspel,
juni:
Gefle-Brage, Vasalund-Umeå, Djurgården-Lira Luleå.
miljoner år sedan, menar vetenskapsmännen.
En del har förintats som meteorer och blivit vackra stjärnfall medan andra fullföljt resan och slagit ner som meteoriter.
år tidigare.
Det är en animistisk värld av " drömspår " där allt i naturen är besjälat och där drömmens, mytens och fantasins verklighet är en annan sida av den materiella verkligheten, en cynisk värld där tidernas begynnelse är förbunden med nuet och nuet är förbundet med framtiden och där konsten som rit förbinder det inre med det yttre.
år tillbaka i tiden.
Nu är Songline helt lysande STOCKHOLM:
- Vi hade gjort upp taktiken innan och Janos följde den perfekt.
- Kenny har slängt sig ut från sitt rymdskepp, efter ett attentat, kan man säga, berättar Carl Åstrand, en av de
- Jag är lite snurrig i huvudet, annars känns det bra, säger Johan när fötterna har markkontakt igen.
Det börjar som sagt inte bra.
·Finns det en utveckling i Kenny-karaktären?
Action av amerikansk modell finns dock inte i Kenny Starfighter.
Ljuv musik uppstår mellan Kenny och Markus mamma ( Gunilla Paulsen ).
I
Detta är en av de äldsta, om inte den allra älds-ta allbilverkstaden i Göteborg.
Det är ett svårt yrke.
- Vi har flera generationer bilägare som kommer hit.
Och det rullar på, väntetiderna är ofta runt en månad.
- Oljan har jag fått med modersmjölken, skojar han, med tanke på sin uppväxt.

Hobby:
Hans underfundiga och dubbelbottnade humor har slagkraft och känns fortfarande lika fräsch, elak, träffande och rolig.
En dag upptäcker hon att hennes man alltid varit bortrest då dåden inträffat och hon blir misstänksam.
Matt Salinger spelar en våghalsig äventyrare som åtar sig ett omöjligt uppdrag att frakta mediciner in i fiendens område och där hämta en last av åtråvärt guld.
Genom rökningen är den redan tillagad en gång och den kan därför skäras upp och serveras direkt.
Simsalabim!
knippa persilja
Där gjorde han ett bejub-lat solonummer som rocksångare med Rock Around The Clock och rev ner applådåskor, när han först började knäppa med fingrarna i takt till musiken, sedan lossade på slipsen och knäppte upp kavajen och slutligen slängde den av sig på scengolvet.
Bara man har lite luft till hands så klarar man sig alltid.
Och den är full av luftpost.
Men det finns naturligtvis en del som har bättre luft än andra.
Förr gick det bra att vädra lite.
Ni letar förgäves bakom gardiner och under fönstren.
kronor.
Om pilar sköts in genom sprickorna kunde soldaterna skjuta dem tillbaka med bågar.
På grund av religiösa skäl tillläts spöken att vistas i slottet nattetid, men om de var högljudda och väckte folk blev de utdrivna av biskopen.
Andrew McIntosh Sommaröppet på fritidsgården
För unga människor kan det handla om allt från alkohol- till sexdebut.
Vi vill i stället att de stannar kvar här, i den lokala miljön, så länge som möjligt, förklarar fritidsledare Mats Jonasson.
Framförallt finns det möjlighet för alla att träffa någon vuxen att snacka med.
PETER HAMBERG Ute i fria.
Sjösäkerhetsdirektör Göran Andersson vid Sjöfartsverket kunde dock i går avslöja för GP att lotsutkiken i Lysekil får vara kvar.
Det blir alltså ingen minskning av antalet anställda hos Sjöfartsverket i norra Bohuslän.
Sedan den tidigare utbildningschefen Lennart Anderberg slutade vid årsskiftet har kommunens ekonomichef Leif Niord upprätthållit tjänsten.
- Det är inte Leif Niord som chef eller person som jag har synpunkter kring.
- Men vi lär oss och kommer att arbeta på ett annat sätt fortsättningsvis när det gäller den här typen av frågor.
Det var
Den svenska vårdskolans arbete ingår som ett projekt inom EU:s Leonardo da Vinci-program.
Det är ett stort steg att flytta utomlands.
Malin Lundberg, Anncatrin Johansson och Emelie Helle har arbetat på vårdinrättningar i Spanien, Norge och Nordirland.
Något allaktivitetshus finns inte i Härryda, säger Bengt Olsson.
- Invånarantalet i Härryda församling är inte stor, runt
De använder scoutgården men lokalen är liten och det finns ingen möjlighet att bredda verksamheten.
Det är en dag fylld av glädje och sång.
I en annons i tidningen går de ut med uppmaningen till alla föräldrar att engagera sig för sina barn den dag de går ut skolan.
Nya slussar planeras TROLLHÄTTAN:
Den är resultatet av påtryckningar från industrin, som krävt att få gå igenom Trollhätte kanal med större tonnage.
Kostnad
- Och det handlar om så mycket pengar att det måste till politiska beslut, säger Lennart Sandberg.
meter.
av BOLENNART LARSSON
- Ett pedagogiskt problem att förklara sämre service och högre kostnader, menar Larsson.
.
av EBON KARLSSON
Som jämförelse kan nämnas att lokalytorna hos Gekås i Ullared i dag uppgår till
Politisk majoritet beredd säga nej Kommunens planeringschef Leif Johansson har i ett yttrande avstyrkt etableringen.
års renovering guppar Astral Dream, före detta torpedbåten T
Mycket arbete och stora kostnader återstår för att båten skall komma i sådant skick.
Om den gamla torpedbåten blir Anders bostad någon gång är nu mer ovisst än tidigare.
Från
hade han lagt ner
Svinesundsbron mellan Sverige och Norge kommer trots hot om trafikbegränsningar att hållas öppen i sin helhet under storsemestern i juli.
juni.
Det innebär säkerhetsrisker.
meters mellanrum.
miljoner.
En lång het sommar hoppas väl alla på.
år sedan, då Sten-Edgar Staxäng tog initiativ till Sommarmusiken.
Mycket av Sommarmusiken kan kategoriseras som profant.
Janne Schaffer dyker också upp.
Kritiken mot körningarna har funnits genom åren, speciellt runt fabriken i Trollhättan.
De här testerna på allmän väg är enbart till för att samla mil.
miljoner kronor på det här.
- Det går inte att värdera, säger Olle Axelsson.
På ett källarkontor i Dublin träffar jag Anni Henrichsen och Aileen Strachan, båda
Själv är hon ateist och går i kyrkan endast på juldagen " för familjefridens skull ".
Utanför Fianna Fails partihögkvarter stöter jag på
Men det blir under inga förhållanden något av småpartierna.
.
Fredsprocessen i norr, är inte den en viktig valfråga?
procent av de unga irländarna är EU-anhängare.
Tom O'Neill och Rory Cawkhyll på väg till Fianna Fails partihögkvarter för att ställa frågor om partiets utbildningspolitik.
Ändå borde Barbara Helfferich, om någon, kunna se saker även ur motpartens perspektiv.
Oavsett i vilken mån kvinnor och män är olika till naturen så fostras vi till ett " socialt kön ", av förväntningarna i vårt samhälle.
Varför slåss de?
Oppositionens förslag om en förtroendeomröstning avvisades i förbundsdagen.
Klarar inte de aktuella länderna kraven på till exempel högst
Den tyska misstron är framförallt riktad mot Italien.
Gerhard Schröder, socialdemokratisk delstatschef med sikte på kanslerämbetet i nästa års val, vill hellre skjuta upp starten än att tumma på kriterierna för medlemskap i EMU.
procent av marknadsvärdet.
68-årige Hans Blix, generaldirektör för IAEA sedan december
Västeuropeiska och nord-amerikanska bolag har därför, utan hänsyn till Hans Blix och hans internationella kontrollorgan, under många år sålt känslig teknik till både Indien, Pakistan, Irak och andra länder, trots formuleringarna i det så kallade icke-spridningsavtalet.
Kungliga Biblioteket har slagit upp portarna på nytt.
Ingenting går att hitta.
det nya KB är, för att låna ett uttryck från bokhistorikern Roger Chartier, ett bibliotek utan väggar.
Katalogerna är och förblir bristfälliga och godtyckliga, uppbyggda som de är kring " författare ", " titel ", " ämne ", dvs kategorier som inte är givna utan snarare är att likna vid sedvänjor.
Thomas Götselius Litteraturvetare och litteraturkritiker i GP Läs mer om det nya KB på Gränslöst, sidan
, och i brev till tidningen Dagen tog någon eller några som kallade sig " Socialdemokraternas domstol " på sig ansvaret för den bomb som skickats till direktör John Hammar i Sveriges allmänna exportförening.
" Den svages krig " kallar författaren terrorismen och definierar begreppet som att någon försöker skaffa sig makt genom att injaga skräck, och att denna någon befinner sig i underläge.
" Hans svar, eller brist på svar, ligger i de ( förhållandevis ) fylliga kapitel som behandlar efterkrigstidens terrorgrupper.
Den USA-ledda bombningen av det civila Tripoli
atomvapen, kemiska och biologiska stridsmedel, datavirus som slår ut el, vatten, kommunikationer och utlöser det tredje världskriget.
Mellanösterns terrorhistoria bildar stomme i Björn Kumms nyutkomna bok.
Men Hoskyns artikel handlar egentligen om det omöjliga i att fortsätta något som är så ofullgånget och förvirrande som Lees verk.
I Hoskyns intervju med Arthur Lee, gjord
Varför inte bestå Carl von Linné med samma postuma hedersbetygelse som August Strindberg?
Hans råd ( också detta koncist sammanfattat ) " Härma naturen!
" Osäll är den som måste ledas av en blind!
" Någon gång blir Landell väl entusiastisk och faller till föga för sin egen begeistring.
Mija Renströms softade fotografier är fulla av antydningar både bakåt och framåt i tiden.
Den mänskliga identiteten i det offentliga rummet verkar vara lika anonym och utbytbar som kölapparna.
De producerar inte längre någon egen mening lika lite som det citat som ligger som en ljudmatta i galleriet.

Varje år.
- Sverige har fått ett nationalbibliotek som anstår en av Europas äldsta statsbildningar.
Han har även gjort den gobeläng som möter den besökare som kliver nedför den majestätiska trappan - upplyst av en futuristisk glaslanternin, byggd över annexet för att släppa in ljus.
billass för att ge plats åt underjordiska hus.
meter långa,
Kronor brann
.
KB är också Sveriges nationalbibliotek, med samlingar som i dag uppgår till drygt
Ljusinsläpp.
Warhol uppvisade vanligen en mask av kylig distans för media, men den Warhol som möter oss här framstår som mycket mer avslappnad och mänsklig.
När jag flyttade till New York ville jag skapa ett stycke installationskonst i min lägenhet och tapetserade den med silverfolie.
De färgfilmer som Name tog på The Factory låg oframkallade fram till för
Många av de svartvita bilderna är tagna i märkliga, lutande bildvinklar.
började fotografera i färg utvcklade han en ny stil.
Det var den ganska hårda profilen som Warhol och hans krets odlade i media.
I juni
Jag började gråta.
år.
Där har han bott sedan dess.
STEFAN WALLGREN Excentrisk lekfarbror.
kommunister gör sitt inträde i Lionel Jospins regering.
Kommunisterna vill att en av de första åtgärderna blir en höjning av minimilönerna med drygt
Lionel Jospin tänkte säkert på de otaliga transportstrejkerna som regelbundet lamslår Frankrike då han gjorde upp sin ministerlista.
timmar.
Bild:

Busspassagerare visiterades och överallt fanns poliser och säkerhetsvakter.
En ekvation som inte ens går ihop på pappret.
Partiet leds av Mafoud Nhnah och är ett lagligt islamistiskt parti.
På landsbygden har muslimska milisgrupper " straffat " de icke-rätttrogna genom att skära halsen av befolkningen, eller bränna dem levande.
Militären tillsatte ett styrande femmannaråd under Mohamed Boudiaf, som mördades samma år.
Drömmen om ett underhållande och underfundigt tal slutar allt för ofta i långdragna, ingående redogörelser för Mikaels bravader som litet femårigt busfrö.
Det lönar sig att iaktta och lyssna.
På så sätt får du fram drag som är karaktäristiska för Ulla.
Men ju närmare man känner Ulla desto mer kan man karikera henne.
Därför finns det numera en rik flora av litteratur inom området.
Använd ett tema,
Oskrivet är bäst, men några punkter är inte så illa!
Förbered det.

Anspelningar på skämt om
Tala, kvinna!
I listan finns också Guldfynds silverdip, Hallbergs silverdip, Kodak lenscleaner samt ytterligare ett drygt hundratal andra konsumentartiklar.
Förra året gav den ut en liknande lista i fickformat.
I strålkastarljuset kommer även Frankrikes nye premiärminister Lionel Jospin att befinna sig.
- Vårt inflytande befinner sig på ett " all time low ", sade Blair och lovade att återge landet sin historiska position på Europas och världens spelplan.
Han har givit sitt ord på att folket ska få avgöra med folkomröstning.
Han lyckades undvika direktkonfrontation med John Major.
Storbritanniens premiärminister Tony Blair och Franrikes nyblivne premiärminister Lionel Jospin talar på fredag.
Det är med purpur britterna och Europa ska erövras.
En liten krets av länder - Danmark, Holland, Finland och Österrike - kämpar för att övergå till majoritetsbeslut.
Miljögarantin en troligare förändring När ambassadör Sven-Olof Petersson i går redogjorde för EU-nämnden om denna veckas förhandlingar, så bekräftade han att miljöavgifterna är ett aktuellt diskussionsämne.
månader efter det att kommissionen fått del av dem, i fall kommissionen inte gjort några invändningar.
Kommentarerna från övriga EU-länder har varit få, men syrliga.
" Rent formellt har alltså Sverige förpliktat sig att gå med i EMU:s tredje fas ( den gemensamma valutan ) i och med att undertecknandet av Maastrichtfördraget.
Hösten
Neeme Järvi,
år fyller man bara en gång i livet, ler den björnlike Neeme Järvi nöjt när han dagen innan funderar över vad som kan tänkas hända vid onsdagens galakväll i Konserthuset.
Om ingen yngre dyker upp så fortsätter Neeme jobbet - Men, tillägger han försiktigtvis, fungerar kemin - och det gör den här - så ... jag är inte mycket för att byta orkesterterritorium ofta.
- Bra, tyst.
- Sedan gör ju också priserna på skivor att försäljningen minskar.
Dagstidningen läser han på Internet.
Och vi har rader av framstående kompositörer.
Musiken var naturlig - hela familjen spelade och sjöng - Redan då reste jag mycket, skrattar den sympatiske dirigenten.
års studier i opera och symfonisk musik i Leningrad blev han
I USA kändes att man lätt kunde försvinna, men att det också fanns möjligheter att bli en vinnare, beroende på förmåga och vilja.
- Vi talar mycket med varandra.
år på lördag,
Det är en sån röra.
Från när och fjärran kom gästerna - Boris Berman från Israel, Frans Helmerson från sin nuvarande hemvist i Tyskland, Ramon Parcells från Detroit med flera.
Det menade Kjell-Olof Feldt när han presenterade sin rapportKommunerna, tillväxten och välfärden vid Kommunförbundets kongress i Västerås på onsdagen.
åren, sade han.
Han vill att lönevillkoren och den sociala statusen måste förbättras framför allt för att få fler lärare till de matematiska och naturvetenskapliga ämnena.
Hon hamnade i flera sammanhang i hetluften genom att försvara olika statsråd och även kritisera utskottets sätt att arbeta.
Drag i bilar, data och konsulter - men Västsverige varnas för ny bilkris om några år Den västsvenska konjunkturen vänder - just nu.
tredjedelar i Västsverige och svarar för vart sjunde jobb i regionens näringsliv, varför branschen får stort genomslag.
Hälften av konsulterna hade i våras ökat försäljningen och personalstyrken jämfört med ett halvår tidigare.
Sammantaget är byggarnas orderstock klart lägre än i höstas.
anställda tror på ännu bättre tider.
·Exempel:
sångglada tjejer som till vissa delar sjunger hellre än bra ska hyllas för mod och härligt spelhumör.
I
Det kanske inte låter bra hela tiden, men de
- Det som händer är en återspegling av det stålbad vi gått igenom.
Det enda svaga området är kontinentala Västeuropa, men där kan en uppgång vänta när EMU-åtstramningarna klarats av.
Andra länder som gått igenom stålbad illustrerar vad som är att vänta, exempelvis Holland och Danmark.
Byggandet förblir dock lågt, enligt banken.
Det vi har nu är en ny normalnivå.
av STEPHAN LÖVGREN
miljoner.
Först med delägt dotterbolag, men efterhand har Stefan Hallin sålt ut Clarus och tagit plats i Prosolvias huvudstyrelse.
miljoner kostar en CD-skiva som rymer Clarus alla program.
år i rad.
procent på
Bottenlös engelsk humor Tycker ni om riktigt plump och smaklös engelsk humor, då uppskattar ni återseendet med ungkarlarna Eddie Hitler och Richie Rich i den ofta synnerligen brutala komediserien Bottom.
, är gift med konstnärinnan Barbara och pappa till en son och en dotter.
TV-genombrottet i Hemma värst-serien.
Jag är den late, som helst vill sitta i en soffa, dricka öl och titta på TV.
Näckebro lägger också bud på fastighetsbolaget Fabege Nu är det
Hufvudstaden har dessutom valt att inte betala kontant utan med aktier i det egna företaget.
Billing påpekar också att ett kontantbud inte behöver vara bättre och att Näckebro ännu inte klart har visat hur de ska finansiera budet på Fabege.
Från
till
Det är ungefär lika mycket som förra årets toppnotering.
.
planeras investeringar för
Inom transportsektorn tyder planerna för i år på investeringar för
av HANS SIDÉN Lori Singer spelar i VR.
.
Rollen som den cellospelande Julie Miller spelade Lori i TV-serien Fame under de
Lori Singer var ett musikaliskt underbarn men lämnade cellon för TV- världen och i serien VR.
Men affären ligger långt fram i tiden och Bofors VD Per-Erik Forsmark anser inte att ordern redan är i hamn.
på kraftiga lastbilar.
, sedan ska beslut tas.
- Jag har aldrig haft ont.
" och " Utgångsläge, gubbar!
Han skrek lika mycket i går inför
- Jag kommer.
För Thomas trivs bevisligen med båda alternativen.
juni.
När landslaget samlades i Stockholm inför VM-kvalet mot Estland på söndag, gjorde veteranen Thomas Ravelli comeback efter sin okbensfraktur.
Det var i förra veckan som en politisk bomb briserade på Tjörn.
- Vi har gemensamma intressen i skärgårdsfrågorna som är centrala för en kustkommun som Tjörn, medger Jan Evert Halldin.
Inför avslutningen av VM-kvalet hade Tommy Svensson ett krav på spelarna:
Flera av spelarna har mycket att tänka på.
- Det andra får komma sedan och kan inte avgöras under några dagar.
Ibland kommer man inte in i spelet, förklarar Andreas Andersson.
Milan ligger bäst till, men andra klubbar är startklara om Milan och Blåvitt inte kommer överens.
Pär Zetterberg:
AIK :aren ska spela i spanska Real Zaragoza.
av DAG FRANSSON
De
Han vet inte riktigt vad en försäljning kan inbringa.
Verona bytte Las Palmas mot Skövde SKÖVDE:
galna Barcelona-supportrar på Nou Camp-stadion.
förluster, mot toppkollegerna Lundby och Gais.
Han får fortsätta att leda laget från bänken och erkänner att omställningen till svensk amatörfotboll inte är lätt.
I
hela tiden, förklarar tränaren Bengt Kristensson.
Gais har inte spelat ut nåt lag på
år har det forna division I-laget förlorat
mål om.
Rolf Svenssons målsättning är fortfarande att klara kontraktet, men tillägger:
Liksom många av de andra lagen hade Jonsered stor omsättning i spelartruppen inför säsongen.
- Vi trodde att vi var bättre än vi i själva verket var.
Efter
- Vi fick en bedrövlig start med
- Jag tippade ju oss som mittenlag och trots allt vet jag att kapaciteten finns hos killarna att hålla till högre upp i tabellen, säger Lööf.
Uddevalla har fortfarande bara en enda seger hittills och måste klara sig utan nyckelspelaren Christian Fredriksson.
Skolkök får inte laga egen mat GÄLLINGE:
En kalkyl som kommunledningskontoret gjort visar att det blir drygt
- Kommunledningskontoret tycks ha glömt att vi har en skolbarnomsorg också, där vi serverar både frukost och mellanmål till hälften av skoleleverna.
Betonghusen som har blivit kultur Andersberg nytt turistmål i Halmstad HALMSTAD:
Men i dag representerar dessa områden ett stycke historia som vi måste bevara, säger Lena Emanuelsson när vi träffar henne på en parkbänk nedanför ett av Andersbergs trista parkeringsdäck.
För stora delar av Andersberg är det redan för sent.
Sportreaktion Sportreaktion PARIS:
Låt mig först göra klart att jag absolut inte har något att invända mot resultatet, GAIS vann helt rättvist!
Jag tar för givet att Du svarar ett konkret ja eller nej på den första frågan:
Både som ordförande i GAIS och som privatperson tar jag direkt avstånd från det Du beskriver i Ditt öppna brev.
Istället vill man uppleva fin fotboll under trevliga former.
patienter för rehabilitering.
i huvudbyggnaden och
sjuksköterskor,
Bild:
- Där jag kommer ifrån har vi ett underlag som kallas myrbädd.
var han årets nykomling på tennistouren.
Det var något jag lärde mig under åren när det gick bra, säger
,
OS-kansliet räds bränderna - men inte Rom STOCKHOLM:
AB, säger till GP:
- Jag tror att varken opinionen eller någon IOK-ledamot påverkas av det här.
*** Om Rom gör allt för att svärta ned sina konkurrenter Stockholm och Aten förklarar nu namibiske sprintern Frankie Fredericks att Rom borde lägga ned OS-planerna.
Och ikväll satsar Åke på att vinna Copenhagen cup med sin världsstjärna Zoogin.
Svanstedt har ju tidigare deklarerat att Zoogin skulle avsluta tävlingskarriären med Prix d'Amerique i januari nästa år.
I första hand av Elitloppstvåan Wesgate Crown.
Lookout Victory - S H Johansson Bild:
:an säger kommunstyrelsens ordförande Jörgen Hellman ( s ).
- Vi har inte gjort någon sådan bedömning utan vårt beslut grundar sig på andra överväganden, säger Karl Lövgren.
Stoppet vid den nya buss- terminalen i centrum passar inte längre in i företagets strategi för expressbusstrafiken.
Myndigheterna hoppas att vuxna skall övervaka butiker och påverka handlare att inte sälja folköl till minderåriga.
· vara ute bland ungdomar på " kända ställen ", till exempel centrala Trollhättan, Gamle Dal'n och Knorren.
Att inte röka kan löna sig på många sätt.
c på Ekenskolan i Kållered.
c just inte.
Skulle de se någon i klassen stå med en cigarett i handen skulle det bli skäll.
När det är föräldramöte är alla elever representerade.
Daniel Eriksson i klass
Bullermattan som finns på grund av flygplatsen gör att luftfartsverket och länsstyrelsen inte tillåter nyetableringar i området.
Människor måste själva engagera sig, säger Jan Gustavsson.
Men det har tagit lång tid att nå fram till en plan.
Byggnadsnämndens arbetsutskott konstaterade att det fanns ett intresse från Skanska att få klart byggrätten.
VD:n för Skanskas Fastigheter i Göteborg, Kent Jönsson, var ansvarig för torget fram till för ett halvår sedan.
av ANDERS MARTINSSON
Hon har bland annat intervjuat förtroendevalda och tjänstemän som varit verksamma under perioden.
- Förr var budgeten på
Det finns också en tendens hos människor att lämna det obehagliga bakom sig, menar Lennart Jonsson.
Det har heller inte varit vår ambition.
Att samla gästerna runt en bålskål är ett säkert kort.
Precis före serveringen tillsätter man stjärnfrukten skuren i lövtunna skivor och sockerdrickan.
bananer
Utbildningsnämndens möten är på väg att bli öppna för allmänheten.
LERUM:
.
Men förmodligen sparar vi pengarna till nästa år och gör någon form av skolresa, säger klassföreståndare Anita Bjärnum.
Mannen fick Alva och
Alva vet fortfarande inte riktigt vad han ljög om.
, är mannen fortfarande drömprinsen.
I slutet av
Således hade ledningen för polismyndigheten i Halland, där mannen rekryterats, inget att välja på.
Enligt uppgifter till GP hade de som fungerade som handledare och chefer inget konkret att invända mot hans roll som polis - åtminstone inget som står att läsa i betyg eller protokoll.
- Jag tror att kraven räcker.
I sin slutrapport föreslår den att arbetsmarknadspolitiken skall vändas upp och ner.
I samband med att Göran Persson och finansminister Erik Åsbrink presenterade vänta-och-se-beslutet ifråga om en svensk anslutning till den europeiska monetära unionen, EMU, förklarade de att Sverige kommer att kunna klara anslutningskraven bättre än många andra EU-länder.
Mycket talar för att den förenkling som föreslås, genom en schablonersättning eller en klumpsumma till den enskilda kommunen från staten, skulle fungera bättre.
Teckning:
Torslanda, som har stor inflyttning av barnfamiljer, anser sig inte utan skäl vara missgynnat av den nuvarande resursfördelningsmodellen.
En sådan politik är givetvis helt uppåt väggarna.
Andra partier kan, oavsett om de sitter i regering eller inte, ha sina klara uppfattningar.
Otydligheten, när statsministern för första gången skulle tala tydligt i EMU-frågan, var så stor att alla möjliga tolkningar följt av Perssons framträdande.
Personligen lutar jag dock åt att EMU-frågan i princip är blockerad fram till valet
Fredrik Tenfält Brev Till Ledarsidan Vem ska bestämma över skolans arbete?
av de viktigaste utvärderingsinstrumenten.
Det är på den frågan som vi i folkpartiet försökt peka ut några svar.
Mitt Sverige År
Det beror kanske på rädsla att smittas av något eller själva bli inblandade.
Detta kan faktiskt leda till att man blir aggressiv och frustrerad över den situation man lever i och vara en anledning till oprovocerat våld.
Ett resultat av nedskärningarna inom barnomsorgen och skolan är att barnen får skrivsvårigheter och inte vet hur man skall vara i vissa situationer och detta beror på att lärarna inte har tid för dem.
Detta kan vara en anledning att oprovocerat våld uppstår.
Detta skulle bara leda till att det blir ännu mer spännande att titta på.
Till att börja med borde ungdomsgårdarna öppnas igen.
Vill vi att vårt land skall förfalla så mycket?
Visst vill vi bli behandlade som vi behandlar andra.
juni.
skrev under en ramkonvention om att senast till år
med utgångspunkt från
ska bränsleförbrukningen vara nere i
Men detta gäller också andra mer kända bilmärken som Mercedes, som har tagit fram en liten, säker och bränslesnål bil.
Genom att cementera Volvo och Saab i tron att deras i dag bränsleslukande bilar är av godo leder enbart till att de kommer att förlora i det långa loppet.
Bakom låg också rädsla för den onda makten.
" Vi skulle liksom äta, typ klockan
De ger mig bl a en bredare social kontakt.
På utgiftskontot brukar allt som oftast blott kostnaderna för a-kasse- respektive KAS-ersättningarna redovisas.

procent har KAS-ersättning och
Staten å sin sida förlorar
miljarder.
Utbrett fusk på restauranger Hot om indragna serveringstillstånd efter ny krograzzia Utbrett fusk med a-kassan.
I helgen gjordes en ny razzia.
personer ur personalen på de undersökta krogarna samtidigt gick på a-kassa.
Ann-Marie Olsson tycker att det är bra att kontrollverksamheten satt igång.
Enligt alkohollagen måste alla som jobbar på en restaurang vara anställda.
Stämningsansökan var den första av sitt slag i Sverige, ett så kallat pilotfall.
Kvinnans advokater kommer nu att överklaga domstolens beslut till hovrätten.
- Jag har då funnit att ingen av de här oberopade reglerna duger, säger rådman Torgil Melin.
- Och det stämmer väl in på den här domen.
En internationell studie som presenterades i går visar att substansen ebastine är betydligt effektivare vid allvarliga allergier än marknadsledande läkemedel.
europeiska länder, har ingått i studien.
Nysningar, klåda, rinnande ögon och näsa är andra besvär.
Kestine har i dag cirka
För en normalfamilj i Nynäshamn blir matkostnaden drygt
kronor.
- Det finns förvisso kvalitetsskillnader när det gäller frukt och grönsaker.
Som vid alla undersökningar av matkostnaderna är även denna gång lågprisbutiker och stormarknader billigare än de flesta traditionella livsmedelsbutiker och betydligt billigare än service- och kvartersbutiker.
kr Ica Kvantum, Västerås
kr Färskvarubutiken, Spånga
I botten ligger bland annat Stockholm.
kr (
De angivna kostnaderna gäller näringsriktiga måltider för en tvåbarnsfamilj under en månad.
Shirov är etnisk ryss från Lettland, men har utvandrat till Spanien.
finalronderna mot i ordning, Salov, Short och Piket.
d

.
,
Le 3Ta
b
Kb 3Taa
8( På Df
Short-Shirov:
.
Lh
,

.
Sxd 5Dxh

På kungsdrag till h
.

cxd
.
Dd
,
.
Sd 5Tcc
.
Sxd 7Sd
Sc 7Sc
Sc 5Sa
Kd
Den måste gå till c
partier.
I finalen vann Panfox mot HSG, Hilversum med
Sf

.
,
bxc
.
Bergaskolan, Eslöv
.
,
Och här är Dagens drag Lösningen till 2-dragaren i förra krönikan var kanske inte så lätt.
Dagens uppgift är från
Christer Petersson hör till dem.
Därefter blev det ledarjobb, bland annat som ordförande i Lundby IF under större delen av åttiotalet, berättar Christer.
Tillsammans med IBM utvecklade han epokgörande system för resebranschen.
fotbollsklubbar med
Vi är ute i skolor och organisationer för att informera om vad idrottsrörelsen står för och vad den kan ge.
minuter från Rambergsvallen.
Vad har då Christer för önskningar nu inför 2000-talet?
Bild:
Har man alldeles just köpt en väl inkörd Yamaha
De något mindre barnen kastade en aning rastlöst sand ur sandlådan och jag hade nyss överraskat mig själv med att hitta ett krocketspel i ett av garageförrådets igenslummade hörn, gömt bakom ett dammigt skötbord, en halv kubikmeter ändstumpar av fyrtumspanel ( gran ) och den rostiga snowracern utan broms.
på planritninen utvisa.
, och erlagd betalning kronor
Gav därefter upp akademikerkarriären.
Typisk världsklass.
Kampen för en bättre bostad drev familjen från Jungmansgatan, till Vattugatan och vidare till de första solgårdarna i Gamlestan.
Tanten tog inte emot, så jag fick åka ner igen och gå upp.
På Cap blev det mest marsipan.
Före lumpen ville Lennvall pröva kajen, och han blev fast för livet.
Det kunde vara koks.
När han stoppade en båt som fortfarande luktade cyanidväte, efter att den rökts mot alla baggar, kackerlackor och råttor, var det inte uppskattning han fick.
Nu sitter gubbarna ensamma inne i var sin maskin, utan arbetslag.
Lennart Lennvall jobbade där sedan
Karl XII gillade utmaningar, så med all säkerhet red han upp just här.
officerare:
Via Nürnberg och Kassel till Ulzen nära Mecklenburg.
mil, vara
Däremot kan det diskuteras om kung Karl verkligen steg av hästen och planterade ett träd på Skansbergets sluttning, vilket den traditionella historien också vill göra gällande.

Dessutom lär inte förhandlingarna komma i gång förrän efter sommaren, säger Margaretha Sandberg, arbetsrättsjurist på landstingsförbundet och ombud för Göteborgs stad.
- Det skiljer sig inte från det gamla avtalet när det gäller hur många timmar de ska undervisa.
timmar per vecka beroende på vilken nivå undervisningen sker på.
- Såvida arbetsgivaren inte förhandlar med varje enskild lärare om dennes arbetstid så gäller det gamla avtalet.
verksamhetsår.
förskollärare under ett parasoll och några enstaka barn leker i sandlådan.
år gamla.
En av
Trasiga gamla böcker har vi redan, men de skulle verkligen behöva bytas ut.
I budget för
Frank Andersson, ordförande i socialdemokratiska partidistriktet och Gunnared SDN.
Massavhoppet i Torslanda var en markering mot resursfördelningsmodellen.
Om det slår snett mot till exempel Torslanda, Centrum eller Gunnared så förutsätter jag att man förändrar fördelningen.
- Vi blir nog tvungna att rucka på principen att politikerna ska bo i samma stadsdel.
Folkpartisten Olof Wickman, en av de
Samtidigt fick stadsbyggnadskontoret i uppdrag att hitta en bättre plats för en mindre kiosk.
Den omstridda.
- Jag tror att det under vissa perioder rörde sig om runt
Då hade 53-åringen lyckats plocka ut nära en halv miljon kronor med bara en namnteckning, när det krävdes
Trots att han plockade ut pengar för egen del, var han noga med att sköta betalningen av hotellets fakturor.
Medlemmar i föräldranätverket har under våren haft åtskilliga kontakter med tjänstemän och politiker för att ändra förslagen om nedläggning av daghem och matlagning i storkök.
årsarbetare, men skola och barnomsorg får ha kvar sin matlagning lite längre.
miljoner kronor.
Numera är lugn och ro det viktigaste på Mossbergska friluftsskolan.
Eleverna högläste ur gamla dokument och sjöng Din klara sol, När lillan kom till jorden och Vokalvisan, precis som på Mossbergs tid.
De bor på skolan
kilometer utanför Alingsås alldeles bredvid sjön Mjörn.

I dag är kapitalet
Dygnet Runt Dygnet Runt I GÅR NATT
Västra Frölunda SDF-kontoret i Frölunda får påhälsning.
MIDDAG
Hon hinner dock inte långt och får följa med till polisstationen.
Västra Frölunda
mellan Björketorp och Sundholmen i Marks kommun är så stor att Vägverket rekommenderas en skyndsam flyttning av vägen.
punkter med låg stabilitet utmed Viskan på sträckan Björketorp-Sundholmen.
Skredriskerna presenterades samtidigt som Marks kommunstyrelse i går diskuterade den nya sträckningen av R
Hur går det med din svartbyggda groggveranda på ditt hus på Åstol?
Det var någon som anmälde ditt bygge för kommunen.
Skolverket riktar i en färsk rapport allvarlig kritik mot hur skolan styrs i Bohuskommunen.
Skolverket påtalar också att alla elever inte ges chansen till inflytande och ansvar.
- Biologerna anser att fiskarna bara är ute efter att fiska upp allt som finns i havet utan hänsyn till naturen och yrkesfiskarna tycker biologerna är byråkrater som inte begriper fiskarnas villkor.
- Fiskarna accepterar inte dagens kontrollsystem där kustbevakningsbåtar och flygplan är kontrollanter och där det nu till och med skall komma satellitbevakning.
Trycket på näringen ökar och samtidigt måste vi slå vakt om den biologiska mångfalden, konstaterade Per Wramner.
Genom att välja ett tidsbundet nej framför ett villkorat ja ställer sig Sverige nu vid sidan av möjligheterna att påverka EMU:s fortsatta utveckling.
EU:s utvidg-ning österut är inte självskriven på alla håll inom unionen, särskilt inte när det gäller takten i utvidgningen och när det gäller de baltiska staternas medlemskap.
En av opinionsmotgångar, arbetslöshet och sparbeting plågad socialdemokratisk partiledning har inte haft kraften att gå vidare i EMU-processen.
I fråga om valutaunionen EMU står han dock inte på milsvitt avstånd från den detroniserade högern.
medlemsländerna.
Men det tal som Portugals premiärminister Antonio Guterres höll bröt av från det ganska enahanda mönstret.
Den liknande en befruktningshämmande jättespiral.
En liten kör fanns också på scenen.
Då plötsligt.
november
" Man låter sig dåra av smekande överlistare och kastar bort sitt tarvliga goda för konstgjort glitter ", fnös Dybeck åt dem som lockades av musik och konst som han inte ansåg vara tillräckligt svensk.
Utan Du gamla du fria skulle prästsonen från Odensvi utanför Köping vara lika glömd som hans grav på Norra kyrkogården i Stockholm.
Den för tiden populäre operasångaren Carl Fredrik Lundqvist avslutade alla sina konserter i landet med Du gamla, du friska.
då Norge bröt sig ur unionen med Sverige.
" Nationen kallas till Samling, för att lyssna; den fullständigt omusikaliska sången försågs med musik, vilken jag dock utelämnar för att texten skall få träda fram i hela sin ihåliga glans ", skrev August Strindberg om Heidenstams Sverige.
ett speciellt förhållande till naturen och till ett litet rött bär som serveras till såväl sill som köttbullar.
Traditionella nationsbevarare till höger om mittfåran i svensk politik argumenterar för nationens upplösning.
Det finns mycket man kan ställa sig frågande till i Karavelis resonemang.
Vämjelsen låter sig mycket väl studeras som ett kulturellt betingat system av tecken - ett språk.
det är The Diced Carrot Man som följer efter alla fyllon med sin hink och så fort de börjar hulka strör han en näve morotstärningar i spyan.
Om ett djur släpper en brakfis luktar det lika illa som när en människa gör det, men det utmanar inte vår sensibilitet, för så fort lukten vädrats ut och vårt luktsinne signalerar faran över är allt som det ska.
Vämjelsen låter sig mycket väl studeras som ett kulturellt betingat system av tecken - ett språk, skriver Ragnar Strömberg.
Han är en av arkitekterna bakom det intima samarbetet med Tyskland och följde förhandlingarna om Maastricht-avtalet på nära håll.
I en annan klosterort i Toscana, inte långt från Florens, Fiesole, samlades förra veckan ett 40-tal lärda för att- i likhet med Guido - spekulera över den till synes eviga frågan om musikens ursprung.
Imponerande var hur fåglar varierar sina sångtyper för sin egen skull i mönster som gav oss musikforskare associationer till både episka sångmelodier och avantgardemusik.
Han hade lärt sig att sjunga och ljuda exakt som gibbonaporna och illustrerade sina transkriptioner med eget framförande i stället för bandupptagningar vilket först väckte stor munterhet, därefter respekt, inte bara för Geissman utan framför allt för hans sjungande primater!
Försäljningen av GT till Marieberg innebär att en Göteborgsprofil övergår i Stockholmsägo.
exemplar om dagen.
, då danska surrealister ställde ut tillsammans med svenska Halmstadgruppen och en rad av de mest namnkunniga franska surrealisterna.
" Så skriver Ragnar von Holten i den mycket omfattande katalogen.
Att han inte gjorde internationellt genombrott då berodde troligen på att hans konst stoppades av tullmyndigheterna i bl a Storbritannien.
Den franska avdelningen på utställningen är imponerande och varje verk pockar på noggrant studium.
Crispin Ahlström Mjällby konstgård Den förvandlade drömmen pågår t o m
Istället bryts olikheter mot varandra med laddningar som driver scenerna mot kaos.
dansare och
I nästa stund vill han ha dem baklänges.
Fler män i grundskolan Sverige är ett av de länder som har den mest könssegregerade arbetsmarknaden i världen.
lärare försvunnit från grundskolan de senaste
.
män som söker GL
I övrigt förväntas det av deltagarna att de kommer att söka till grundskollärarutbildningen efter genomfört projekt.
Denna tid används också för studiebesök.
Vidare bör man se över antagningsförfarandet.
av platserna tillsättas via högskoleprov utan att särskilda dispenser behöver utfärdas.
Att utforma utbildningen så att den ger behörighet till forskarutbildning ser vi som självklart och skulle säkert hjälpa till att hålla kvar männen i utbildningen.
i månadslön, medan den icke högskoleutbildade ingenjören, utan studieskulder, tjänar över
Vi får innerligt hoppas att en stor del av de pengar som regeringen i vårpropositionen lovat kommunerna verkligen kommer till användning inom skolan och då inte bara för att hålla skolverksamheten flytande, utan för att lyfta den både kvalitetsmässigt såväl som lönemässigt.
Inflation allt mer kostsam Den ökande globaliseringen av ekonomierna i allmänhet och finansmarknaderna i synnerhet har också gjort det alltmer kostsamt att ha en högre inflation än omvärlden.
Försäkringen måste i ökad utsträckning finansieras genom egenavgifter som kopplas till arbetslöshetens utveckling i branscher eller regioner.
En allt mer internationaliserad arbetsmarknad för stora delar av den välutbildade arbetskraften har också påtagligt förändrat villkoren för lönebildningen.
Om marknaden och " penningägarna " är det minsta missbelåtna med Perssons uttalanden - t ex diskuteras en höjd skatt för de rika - så går räntan för Sveriges statsskuld ( cirka
Att gå på teater, museum och konserter ligger utanför möjligheternas gräns.
SVERKER ARFVIDSSON Moraliskt hyckleri på högsta nivå En kvinnlig officer i det amerikanska flygvapnet blev nyligen avskedad under förödmjukande former.
Han behöver dock icke anmäla sig på arbetsförmedlingen.

år som fotograf med ett urval bilder i en utställning och en bok, valda för att visa på en röd tråd genom konstnärskapet.
Kameran är ett medel att närma sig människor med, inte ett skydd att gömma sig bakom.
En gammal elev beskriver honom som " en av få riktiga fotografer, vi andra är bara illustratörer ".
.
Christer upptäckte honom en sen natt, uppskattade fräckheten och gav honom en plats på skolan.
Nu hittade han Café Lehmitz där människor från Reeperbahn fann gemenskap på natten efter jobbet - och kom att fotografera där av och till under
säger något om bådas nyfikenhet.
I själva verket låg skärpan på människorna bakom.
Jag dröjer mej kvar för länge.
En stor del av arbetet - som inte syns utåt - är kontakter med anhöriga för att få tillåtelse att publicera bilderna.
Kanske har han sett några bilder av en finsk fotograf som...
Mc-klubbar förbjuds i städer Norge följer Danmarks exempel efter attentatet i Drammen då en kvinna dog DRAMMEN:
- Jag förstår inte hur någon kunde ta sig ut levande.
och en flicka på
Lise Wallberg Vestli har gått till polisens avspärrning för att höra vad statminister Thorbjörn Jagland säger när han tillsammans med justitieministern Gerd Liv-Valla besöker området.
Även om alla utgår ifrån att det var en rivaliserande mc-klubb som stod bakom dådet, hade inte polisen i Drammen gripit någon misstänkt för dådet i går kväll.
ledaren för Bandidos i Sverige.
Lenas läkare förespråkade abort och Kristinas familj oroade sig för allt det praktiska.
Men jag är glad att jag är som jag är - väldigt envis, säger Lena.
Johan hade hon ändå kunnat lyfta i och ur barnvagnen och sköta om till stor del själv.
Pappa behöver inte följa med när Lena och Jenny sticker iväg på någon " tjejgrej ".
Ögonen glittrar och hon gestikulerar ivrigt med armarna för att förstärka orden.
Barn är alltid barn.
Mattias har nog blivit väldigt social.
Som mamma måste barnet alltid komma först.
För Mattias är det inga konstigheter med att mamma Kristina sitter i rullstol.
Men någon stark hotbild finns inte mot Gamlestans MC, som i nuläget är hang-aroundklubb till Hells Angels.
Att gå på festen är ett sätt att ta ställning för dem, säger han.
I Göteborg finns en lång tradition av samverkan och lojalitet mc-klubbarna emellan.
På samma sätt som medlemmar i Gamlestans MC tjänstgör på vaktlistor hos Hells Angels-klubbar i Skåne.

I kontakterna med SPF har anhöriga berättat öppet om sin sorg, irritation, vrede och besvikelse.
Vissa anhöriga anser att det förekommit påtryckningar vad gäller olika frågor, till exempel frågan om bärgning av kroppar.
Nu har SPF öppnat en telefonkanal där anhöriga själva kan söka information.
) Westgren undersökte,
sin partner efter ryggmärgsskadan.
Starka ord för att komma från en av Hollywoods mest berömda manusförfattare, tvåfaldigt Oscarsbelönad.
William Goldman tar en liten paus, men är snart igång igen med sin lite ansträngda röst - efter många timmars samtal med världspressens utsända i Cannes.
år.
Men annars ... har de förfärliga problem.
- En sak som förändrats under min tid, säger han, är att barnen nuförtiden har sett allt.
Själv växte han upp i en småstad utanför Chicago, och såg sin första utländska film när han var
Det första jag säger till dem, något som jag måste övertyga dem om, är att jag inte vet vad jag håller på med.
" De tittar tillbaka som om jag vore väldigt konstig och så säger de " Varför skulle jag vilja det?
Vad som är så hemskt - nu när de gör så många filmer och de kostar så mycket - är att så många försäljartyper är inblandade, och spekulerar:
I de positiva recensionerna nämner de aldrig mitt namn.
*** WILLIAM GOLDMAN:

William Goldman har gjort manuset till Absolut makt som Clint Eastwood regisserat.
Ihop med den kuschade sekreteraren Sally, fint spelad av Dianne Wiest ( bekant från Woody Allens filmer ), formar hon ett roligt och ganska rörande radarpar som tvinnar lögner runt sin manliga, alltmer sprickfärdiga bubbla.
Men det vet redan alla som de senaste åren haft parabolförmånen att följa de
animerade minuter i biomörkret.
När TV:n blir stulen och flimmer-abstinensen infinner sig, tvingas radarparet ut ur hemmahålan ( Hål!
" Jag skiter för mycket, säger Beavis.
Öh-höh-öh )?
BATMAN & ROBIN ( Warner Bros ) Billy Corgan från Smashing Pumpkins har lagt ner en hel drös kompositörsenergi för regissören Joel Schumachers räkning och ut strömmar något som måste bli en monsterhit.
R.E.M. har tagit med sig konserttopparen Revolution och fyrar av en behärs-kad orgie i studion.
PRIVATE PARTS:
Inte en cd-skiva man sätter på jätteofta kanske.
Årets filmmusikskiva har landat.
För det är inga dåliga grejer i övrigt heller.
Har filmen lika säker svansföring är en höjdare på ingång.
minuters omväxlande diskussion om det amerikanska perspektivet - och dess motsats - på filmskapande, hämtad från vinterns filmfestival i Göteborg.
Violinsonater står det i programbladet, vilket antyder vad som är kvällens huvudinstrument.
Men i den tredje sonaten får violinen en klar huvudroll.
Programmet startar tisdagen den 1 juli.
Det är enligt Lasse " fullt krig " i jakten på sittplatser framför Sollidens scen på Skansen.
i sommar:

augusti:

Dagen till ära bygger scenografin på Carl Larsson-tavlan, Gustav Vasas intåg i Stockholm.
plus tillbakablickar på nationaldagen runt om i landet med bland annat kungaparets besök i Anderstorp.
Gårdagens utnämning av Christina Odenberg till biskop ställer synodens vara eller icke vara i Svenska kyrkan på sin spets.
- Men det som oroar och gör mig ledsen är att Levi Bergström och många med honom piskar upp en opinion bland massorna.
I tisdags träffades man och diskuterade hans bok och dessförinnan beslöt alla dekanerna i landets
Tunga argument för Eskilsby ESKILSBY:
Dessutom har eleverna själva i går författat ett brev som samtliga drygt
" Brukarrådet hänvisar också till Glesbygdsverkets utredning om service i gles- och landsbygd från mars i år.
Kommer skolan också att läggas ned utarmas bygden, sade en orolig Rose-Marie Reinhold till GP i april.
Äntligen.
Urmas Köster stod med ett plakat i ena handen och blommor i den andra.
Dagen var full av olika aktiviteter på skolan.
Den fordrar ingen personal, minimal investering och ger garanterat nöjda gäster.
kilo frön som skall locka hit stora och små bevingade besökare.
Och en del var faktiskt dyrt, som solrosfröna, berättar Kjell Andersson.
- Några kommuner som hört av sig ser det som ett billigt sätt att sköta grönytor, berättar Kjell.
extramiljonerna från staten ska fördelas.
Enligt förslaget från kommunstyrelsens arbetsutskott fördelas
Henrik Ripa är moderat ordförande i barn- och ungdomsnämnden:
M och mp föredrar i stället att avsätta
Den så kallade radbyn i Stora Mellby är sedan många år tillbaka klassad som riksintressant.
Väderkvarnarna är en annan av de delar som riksantikvarieämbetet värnar.
Länsantikvarieämbetet är överprövande myndighet.
, säger Sven Almgren, moderat kommunstyrelseledamot och aktiv inom Bjärkegruppen.
Det är ett utredningsförslag inför sammanläggningen av verksamheterna i de västsvenska landstingen som har kommit fram till att skogsbruksgymnasiet i Lerdala inte har någon framtid.
:a gallring.

I ett litet rum inryms ryttmästarens " kontor ", där soldatrullorna förvarades och viss administration sköttes.
Bild:
för mord på en homosexuell till
hittade polisen mängder med nynazistiska föremål.
Inte heller finns några vittnen till den brutala misshandeln.
Samma sommar var 25-åringen inne på en porrklubb och trampade sönder en videofilm.
De affischerade på Göteborgs skolor för att få besökare till sitt symposium, men få intresserade dök upp och under arrangemangets andra dag blev de utkörda av uthyrarna.
Så blött som det ska vara på firmafesten Först ska man bli blöt på utsidan.
Jag försökte prata med en som hette Roger och som hade något som såg ut som en pissepotta på huvudet.
i laget samlades efter lunchen, satte sig bredvid varandra på sina stolar i korridoren och paddlade med var sin klädgalge.
En viss blygsamhet råder dock hittills i år eftersom det är ett lag tekniker från ett kontor i Stockholm som har bästa tiden.
handgranater innan han träffade.
I varje fall under tävlingen.
En busig hatt, en indianfjäder, en plasthink kanske.
Både Mässan och kommunen fruktade att någon skulle överklaga beslutet om utbyggnaden eftersom en rättslig prövning skulle försena projektet.
Han upprepar vad ha sa när byggnadsnämndens majoritet -
Och vi har kommit fram till att dessa inrättningar i grunden är en tillgång för staden och stadslivet, säger Leif Blomqvist.
vikingaskepp hittats.
Förutom projekten kring vikingatemat pågår utvecklingsarbete, bland annat Vittene och Innovatum i Trollhättan, som enligt länsstyrelsen kommer att ställa stora krav på lokala, regionala och nationella resurser.
En kvinna med ett gyllengult hår.
Göran Vogel-Rödin bjöd i våras in elever från låg- och mellanstadiet till en konstnärlig exkursion.
De målar med full koncentration, de söker i sitt eget och släpper jaget.
Åtminstone för den kommersiella sjöfarten.
Det är vid den första anmälan - eller motsvarande vid utresa - som trafikledarna fäster namnet vid blippen på radarskärmen för alla stora fartyg.
Hittills är det bara Styrsöbolagets båtar, kustbevakningen och lotsarna som har transpondrar ombord.
Den 1 januari år
distansminuter ut längs hela kusten.
Det är inte så kul för den som skickar nödraketer att veta att såna inte syns på dataskärmarna.
Det är inte fel att utnyttja transpondertekniken, vi har den ju på flyget också, men jag varnar för övertro.
I fjol var här en båt som slagit runt och vi gick ut för att vi såg det.
- Skolverket slår in öppna dörrar.
- Men verket är alltför formell i sin kritik.
- Det är naivt att tro att det finns kommuner som klarar alla krav.
Det här framgår av en stämningsansökan som en Orustbo i dagarna lämnat in till tingsrätten i Stenungsund där han dels begär att tingsrätten skall godkänna att båtaffären hävs och att han dessutom får ett skadestånd på
hade ett muntligt avtal om båtaffären ingåtts och våren
Enligt en beräkning har han lagt ned
klasser i årskurs
Anledningen är att uppdraget kom sent från regeringen.
Drastiska minskningar av feriearbete är inget utmärkande för Västsverige utan gäller hela riket.
·Besök arbetsförmedlingen, det kan dyka upp något.
*** Du som fått jobb - tänk på att:

Kanske överlever han inte.
Ett alternativ är galler mellan hundens utrymme och övriga delar av bilen.
Täta rastningar är viktigt Polisens tjänstehundar vistas ibland långa stunder i bil.
Om hunden blir åksjuk då?
kg
ton

Insamlingsstrategin är densamma som för nationella Non Violence.
En rejäl extern revision måste ge svar på frågor som ställts, innan jag kan slutföra projektet med en lokal antivåldsstiftelse.
Men färjebolagen, med linjer till kontinenten, har ännu inte hunnit anpassa sig.
På Kielfärjan är den över huvud taget inte välkommen.
Vid mötet diskuterades det treårsprogram för Nordsjöregionens utveckling som väntas bli godkänt av EU-kommissionen i höst.
- Kommissionen måste också hålla ögonen på miljöriskerna med oljeutvinningen i Nordsjön, menar Åsa Torstensson ( c ), kommunalråd i Strömstad.
Sigvard Bernadotte, greve af Wisborg fyller
som Sigvard Oscar Fredrik, arvprins av Sverige, hertig av Uppland, andre son till kronprinsen Gustaf Adolf och hans hustru Margareta, prinsessa av Storbritannien.
Enligt Sigvard hade hon blivit en utomordentligt framstående målare om hon inte dött i förtid.
I många svenska hem finns hans kastruller i rostfritt stål med kopparbotten ( han var först!
mitt under bröllopslunchen i London
Men det gjorde Sigvard inte.
januari i år.
Bild:
Efter realskolan, Göteborg stads högre handelsskola för flickor ( Hvitfeldska ) erbjöds hon genom densamma arbete på Wilson & Co Shipping.
På sin fritid var hon, liksom den övriga familjen en trogen besökare vid Stora teatern och senare operan.
Men ibland får han återfall.
i diktaturen berövas vi makten, i demokratin ger vi bort den.
Men konstverk ger vi oss på.
När jag tog med mig kompisarna på vernissage, var mina konstverk borttvättade eller övermålade.
Några värjer sig med våld, nästan alla med resignation.
rum och del i kök för
En liten bit mark delades också av till Sällskapet Småfåglarnas vänner.
För " han hade ett särdeles mjukt och godt sätt att behandla barn och visste att i undervisningen inlägga ett särdeles stort intresse ".
Alla åker inte till mamma, filmen måste fortsätta, en part blir kvar.
Eftersom Meryl aldrig slutade, sympatigrät jag litet för det hade väl regissören kalkylerat med och sedan skulle det vara slut på tårarna.
När Meryl pratar medan hon gråter, låter det som om hon hystade runt en syrlig karamell i munnen.
De pussas och längtar och prasslar och till slut segrar kärleken, när någon har haft vett nog att resa hem till mamma i Denver och slutat att stå i vägen.
När en bekant till mig kom hem efter det andra misslyckade försöket att köra upp för körkort, sade hon, svartstrimmig av vätan i ansiktet:
Här tillsammans med Kevin Kline i Sophies val från
Och han sa sig:
- En sådan glädjens dag finns det alltid riskmoment och vi har försökt avstyra allt vad öltält heter.
Där hålls i år högtidstalet, vid lunchtid, av kungen.
Så firas det i Västsverige GÖTEBORG Trädgårdsföreningen Sveriges nationaldag firas kl
OBS tiden!
Härryda Nationaldagsfirande på Bråtaredsvallen, Rävlanda.
.
Knaparydsstugan och vagnsmuseet är öppna för visning.
Flaggorna hissas på torget kl
Kl
Högtidstal av Stefan Edman.
:
m ) Marcus Bohlin, utdelning av kulturstipendier m m.
:
Som första kommun i landet:
På den tiden gick alltid allsvenska matcher på söndag eftermiddag och påfallande ofta var det Gais som spelade.
Ännu mer genialt var att göra tidningen till en modern kvällstidning, vilket skedde i slutet av 1940-talet, och då är vi tillbaka till min barndoms söndagsmatcher på Ullevi.
Det var denna finhet som så småningom blev dess död.
Morgontidningen var i alla fall en konkurrent till GP på söndagarna och när Hjörne köpte tidningen lades den ner.
Pär-Arne Jigenius och Bengt Hansson, f d chefredaktörer för GT.
Dock har hans personliga aktier stigit en del det senaste året.
Han har dessutom utlovat skattesänkningar om han kommer till makten.
Partiledaren Bertie Ahern har deklarerat att han kommer att verka för att Sinn Fein erbjuds en plats i förhandlingarna om Nordirlands framtid - även om IRA dessförinnan inte proklamerar en ny vapenvila.
Språket var dominerande till mitten av 1800-talet.
EU:s historia och framtid har hamnat inför rätta i Köpenhamn.
Formellt prövas en formulering i dansk grundlag.
Regeringens företrädare, kammaradvokaten Gregers Larsen, stirrar stint ned i sina handlingar.
EG fick makt över danska fågelskyddsområden.
Ett sådan vittnesmål tillför inte något i ärendet, förklarade landsrättens domare.
När så
Presidenten hälsade välkommen.
i regeringen.
Martine Aubry som har hand om det tunga arbetsmarknadsdepartementet har till uppgift att förverkliga löftet om mins-kad arbetslöshet.
Den kvinnliga kompetensen inom partiet och inom regeringen är större än någonsin.
Bild:
Men i går meddelade regeringen överraskande att Fischerström får sälla sig till övriga f d generaldirektörer som placerats på regeringskansliet.
Lagarna kan ju tolkas generöst likaväl som hårt, men Fischerström har valt en hård tolkning.
Efterträdaren Göran Håkansson är expeditionschef på socialdepartementet och har faktiskt varit Sveriges chefsförhandlare just vid tillskapandet av barnkonventionen.
- Jag vill att EU skriver in i kapitlet om sysselsättningen att arbetslösheten ska halveras fram till år
Spänningarna blev synliga efter mötet mellan Storbritanniens Tony Blair och Nederländernas Wim Kok i går kväll.
Statsminister Göran persson fick än en gång förklara att de senaste årens nedskärningar och skattehöjningar lett till en utbredd EU-fientlig opinion i Sverige.
Samtidigt sade han sig inte vara i position att jämföra de uppenbart motstridiga lösningar på arbetslösheten som framförs i bland annat Storbritannien och Frankrike.
Välkomna till Malmö.
kronor, serverades under för- och huvudrätten.
Receptet kommer från köksmästarens syster.
De partier som är angelägna om att Sverige kommer med från starten
På måndag är det ekofinmöte i Luxemburg.
Sänkt skattetryck, sänkta arbetsgivaravgifter och uppmaningar till de fackliga organisationerna att tillåta större löneskillnader, är stick i stäv med svenska socialdemokraters uppfattning om hur man skapar sysselsättning.

I går ville de inte säga så mycket om framtidsplaner.
- Vi har ju levt under något slags krismedvetande länge, säger Tore Lund.
läsare.
Inte ens vår chefredaktör visste vad som pågick, säger Stefan Gadd.
Omsättning
-Köpet innebär ökad ägarkoncentration i stället för minskad, säger hon i en kommentar.
Ulvskog sade den gången att Marieberg måste kunna tunna ut sitt ägande i andra massmedier för att balansera koncentrationen av ägandet något.
av EVA BRANDT
Däremot kan de bli starka mot Aftonbladet och få samverkanseffekter på annat håll, säger Karl Erik Gustafsson.
Resultatet blev en ökad koncentration på Stockholm och en bristfällig rapportering från övriga riket.
Finland tror på hög tillväxt STOCKHOLM:
Återhämtningen börjar alltså på en lägre nivå.
miljarder svenska kronor ) för att stimulera hushållens efterfrågan.
procent av BNP.
Det visas av att ett 60-tal analytiker och journalister i går slöt upp på företagets investerardag i Tylösand.
Dubbelt så stort är det andra planerade tillväxtområdet - marknaden för de madrasser som används för att behandla patienter med liggsår.
kundgrupper.
motsatta tendenser:
miljoner.
Men det krävs kunnande för att klara sig.
anställda, varav drygt hälften utanför Sverige.
Det danska fotbollförbundet vill redan nu förlänga kontraktet med sin svenska förbundskapten Bo Johansson med
år till över nästa EM-slutspel ( år
- Vi ska förhandla med varandra och då kommer det att avgöras om samarbetet ska fortsätta.
, när vi träffar honom inför ett pass med Häckens juniorer.
Dan har inga bortförklaringar, kör inte med några ursäkter.
Corneliusson påpekar också att han är mycket tacksam för det stöd han fått Häckens styrelse, där man f ö är mycket nöjd med det engagemang som Dan visat i arbetet med juniorerna.
Spelfördelare, dribbler och den som slår alla frisparkar, hörnor och straffar.
Pär Zetterberg är mannen för dagen i landslaget.
Och folks förväntningar följde med, säger han när han sitter i träningsställ på Råsundas läktare.
Vips var Zetterberg planens kung när Sverige slog Skottland för en månad sedan.
- Nej, fan, hur skulle det gå till?
- Nej, jag trivs bäst med att skjuta direkt, säger han och skrattar.
Flickvännen Linda och sonen Erik,
Landskamper:
I en folder som skickas till anställda i Stockholms kommun påstås att Greenpeace stöder huvudstadens OS-ansökan.
Gruppen arbetar med att samordna stans resurser och förmedlar information till anställda inom kommunen.
Det beror på en artikel i Aftonbladet som reklambyrån läst, där stod att Greenpeace gav sitt stöd.
Däremot anser jag att olympiska spel i sig är en miljöbelastning.
• På samma häst?
- Ja, realistiskt sett.
Har bott här ett och ett halvt år.
Men jag ska hem till Lidköping veckan efter midsommar för att ha kurs.

• Wålemarks knä akutopererades sent i förrgår kväll.
- Tror jag kan spela mot Öster (
Nu får vi jobba vidare och det enda jag hoppas är bara att kvintetten i botten av allsvenskan håller ihop.
Det var då allt gick snett.
Hans egen teori är att Zoogin skyggade för skuggor i banan.
Han ville helt enkelt inte släppa ned Zoogin framför sin häst Wesgate Crown.
Det här var sjuåringens
kr var gårdagens seger värd.
Bakom Zoogin och Wesgate Crown tog tyske Pik König överraskande hand om tredjeplatsen.
***** Zoogin gick upp i ensam ledning i Grand Circuit.
Activity
Där stjärnorna heter Kuerten, Rafter och Dewulf.
som bäst ), har aldrig vunnit en titel på ATP- touren, hade bara vunnit en Grand slam-match tidigare.
Meriter:
Han kan köpa en hel affär.
), och har nått fjärde omgången
Meriter:
Brassen Gustavo Kuerten ( stora bilden ), australiern Patrick Rafter ( ovan ) och belgaren Filip Dewulf har chockat tennispubliken.
Jag är själv småbarnsfar (
Ordet " bonnjävlar " i sig, används således inte för att nedvärdera Åsas lag eller deras geografiska läge, utan används mot vilket lag som helst.
Sedan var väl klacken tyst
Dessa ord förföljer oss vart vi än går:
segrar på 100-talet starter.
tiondelar före Madonna R som ändå höll strålande.
5-avslutningen och fyra-åringen gjorde det med besked.
Körskicklige Hans Olsson lurade sina medtävlare i Åby Trav-amatörers Jubileumspris.
Under 1920- och 30-talet var GT en framgångsrik tidning medan den kom att stagnera under de
Under
GT:s lokaler låg redan från början i GHT:s hus på Köpmansgatan i Västra Nordstan.
Torsten Hedlund
Tore Winqvist
Symptom på:
Nu får Peter Stormare brösta upp sig lite som Hamilton.
EMU Vem fattar?
Men varför uppröras och förvånas?
Vi ger en första rapport från teaterfestivalen Kontakt i Polen.
Själv söker jag minsta möjliga stress.
timmar att få upp alla bakfyllon.
Han bodde i åttan, på åttonde våningen.
Om man vänder sig om tappar man alltid bort de andra i oset men man blir aldrig så ensam.
Inne i tältet spelar trubadurerna sönder låtarna.
Men det är i alla fall inte bara jag som hellre dansar samba utanför Konsum på Hammarkulletorget än paddlar i otakt med ett parti blöta bananer från Könsumgänget.
- Jag pratar aldrig om enbart musik, säger han bestämt.
Roni är nu
Förstår du?
- Jamaika är ett mycket, mycket hårt ställe.
Hans far lär ha varit en av medlemmarna i det inte okända bandet Hawkwind på sjuttiotalet.
Bild:
- Vad som drar mest?
Särskilt om det är soligt, säger Irene och rynkar på näsan.
Så fick vi sova båda
Irene var och hälsade på en kompis i Prag och blev sugen på att lära sig språket.
och skrål som gäller?
Jo, en gång tappade min kompis sin väska, men den fick hon tillbaka sen.
Tyskarna gick arm i arm och sjöng Deutschland, Deutschland, alles ist vorbei.
En rosa med
Pluggar:
Grupp:
*** Irene inför Roskilde Packar ned i ryggsäcken:
Nu vet jag att det bara är en myt.
De slaviska språken blandas med lite franska och extremt lite engelska och ventilation för tunga rökslingor existerar inte.
Floden Wisla, de forna tidernas viktiga farled, rinner genom denna historiska pärla
andra personer i olika stadier av berusning.
Det blir rätt enformigt att stå och titta på parader annars, även om de är påkostade.
Det som jag gillade mest var inställningen bland vanligt folk; det spelar ingen roll om du är kort, tjock, lång eller smal:
Leif Lundgren Hittills har Leif Lundgren kastat sig ut på
Beav och Butt är en hel industri.
Typ.
Yeah, vi gillar rumpor.
Huh-huh.
Butt-head:
Fire!
Huh-huh.
På kvällen tänkte jag och mina polare Henke och Totten gå ut.
Jag såg bara den stora vakten och mina skor som inte dög.
Måste man ha rätt skor också?
Soundcheckar.
Äter en flottig brunch nånstans och känner mig lite lätt illamående efteråt.
Jobbar.
Med blicken mot Medeltiden KALMAR:
Kvartettens gemensamma äventyr är navet kring vilket hela Salve snurrar, och övriga inslag om inte utfyllnad, så i alla fall av något underordnad betydelse.
Att barn-TV är ett nerköp jämfört med någon pretentiös roll i en kommersiellt framgångsrik musikal eller teaterpjäs anser ingen av dem.
Jullikt.
Din guide till Filmlondon London har det mesta man kan önska sig som filmfantast.
http://www.timeout.co.uk HITTA RÄTT Londonbornas bibel är kartboken A-Z.
Adress:
http://www.illumin.co.uk/ica/ PRYLAR Stillbilder, böcker, autografer, samlarkort, laserdiscar, posters med mera köper du bland annat hos Cinema Store som också har postorderservice.
En mysig och rörig specialistaffär heter Flashbacks.
.
Great Russell Street, WC
Filmutrustning är betydligt billigare än i Sverige.
Öppet måndag till fredag från
T-bana:
.

.
T-bana:

Adress:
http://www.emment.demon.
Adress:

Före filmen är det liveshow med Rocky Horror-tema.
Bilder:
Det finns de som hävdar att hela konflikten var planterad av dig och Leif, just för att skapa intresse kring Zesam?
Programmet får fler och fler tittare för varje säsong - den nyss avslutade sågs av i snitt
Zesam är ett spelprogram inom samma genre som Bingolotto, men inte ett dugg likt i övrigt.
lotter distribueras, att jämföra med
Under hösten samlades hans vänner till en konsert på musikkrogen Smalls i Västerås för att hylla honom.
dagar innan Judy Garland skulle ha fyllt
Jörgen Cederberg ( söndag ), Jessica Zandén ( måndag ), Thomas Di Leva ( tisdag ), Fransesca Quartey ( onsdag ) och Örn Lindstrand ( torsdag ).
Under Solen direktsänds torsdagar kl
Gry Forssell lotsar dig fram mellan låtarna och till sin hjälp har hon P 3-medarbetarna Petra Wangler och Pelle Gustavsson.
:s tidiga morgonbön.
Väl medvetna om att han är allt annat än en självutlämnande pratkvarn.
Men ett roligt omdöme var det.
Men det förväntas av honom att han gör dem, och därför talas vi vid.
, i Kingston, Ontario, Kanada.
- Jag var
Och han lyckades hålla sig från droger.
träffade Bryan trummisen Jim Vallance och de
gör Adams sina första spelningar i USA.
Han tar arbetet med Amnesty International som ett exempel.
( The Prince's Trust, välgörenhetskonserter, Freedomfest för att hylla Nelson Mandela
Vi gjorde en sång förra året och jag gillade mycket att samarbeta med henne.
Det känns inte som om jag behöver ta ledigt, eftersom det inte känns som om jag arbetar.
I bland önskar jag att jag aldrig givit mig på det.
- Nej, inte just nu.
Kan riva av goda rock 'n' roll-covers på scen.
***** Diskografi, album:
).

).
k d Lang ( Kathy Dawn Lang ).
Mary Margaret O'Hara.
Skicka in dem och motivera varför de ska ta upp plats i tidningen.
Och det gillar jag verkligen, säger storstadsbeduinen Bryan Adams, på ingång till Göteborg.
Avbryter mina handlingar, trycker igång skivspelaren igen, lägger mig i soffan, försvinner in i musiken.
Stuart Staples sjunger famlande, gripande.
Såklart vill jag dricka upp ett helt systembolag.

Producenterna som gör det oväntade?
Åtminstone på papperet.
stengolv och parkett blandat, bardisk framför den röda tegelväggen längst in, stora fönster från golv till tak med träpersienner.
rätter ligger inom marginalen.
Hookifilén hade servitören beskrivit som " ungefär havskatt ".
Priserna är humana med stor stark eller ett glas vin för
Men så enkelt är det naturligtvis inte.
Hon hade kommit hem efter en vistelse utomlands, det var lite knalt med jobb så hon hörde sig för hur det var med kiosken som hon visste hade blivit ledig.
Och hon är morgonpigg och trivs med att gå upp på morgonen och förebereda dagens ruljangs, uträtta egna ärenden och återvända till kiosken lagom tills Paddan startar sina turer vid tiotiden.
Nu har hon
Gammaldags vanilj var Elsys egen favorit.
BENGT KJELLIN Veteran.
Han hade som vanligt nekat till att han skulle vara verklighetens Kurt Wallander.
Dimman kom hastigt insvepande från havet.
den
.
Klockan är strax efter
På konditori Bröderna Persson, i folkmun Koppen, regerar bulldoften och gymnasisterna - stammisarna.
Folk som är lite petiga blir irriterade när han bara slänger gatunamn omkring sig utan att de stämmer.
Turistmässan i år blev ju en succé för Ystad.
Han gick ut i köket och blandade tabletter i ett vattenglas.
Sedan
Ingen smyger på tå på fjärde våningen för att inte väcka dottern Linda på tillfälligt besök.
" ur Hundarna från Riga,
Vi måste vidare.
I växeln sitter verklighetens Ebba bakom nyrenoverad fasad och skrattar gemytligt.
En småtjyv väntar med nummerlapp på sin tur.
Är det fortfarande en positiv bild?
en tid när buset trots allt hade någon slags hyfs och respekt.
Och så Kurt-Ingvar Wald.
En misstänksam blick och vi bestämmer oss för att gå rakt på sak.
Men det var tillräckligt för att Wallander skulle uppfatta det.
En frispråkighet som efter en intervju i lokaltidningen kostade Wald ett år i karantän bakom skrivbordet.
NEJ, NEJ.
Dimman sveper återigen in över den skånska slätten.
den
Den vita lejoninnan
Hans kommersiella framgång är hårt knuten till förlaget.
stycken samtidigt.
kommit upp ur sin djupaste depression och hur han värdigt i nummer
Och Storosten svarade!
Jag har hittills sålt över
Källa:

Habit Kronor den vigselring som Brooke Shields fick av Andre Agassi när de gifte sig kostade:
!

Text:
Under tiden är det business as usual ute i trålarna och fiskeindustrin.
De
minuter över ett.
kronor kilot.
miljoner svenska kronor kan en kvot vara värd.
Kvalitetskontroll och kommunikation sker via avancerad högteknologi, system som också går på export.
Efter ett dygn är det dags för sönerna att packa filéerna i grovt salt.
Dessutom skriker hela Europa efter islandshästar.
Arbetsfördelningen är given.
som hör till gården.
En nymodighet på Hreppolar är att de
Det är fortfarande tillåtet på Island.
Men det är hästarna som ger livskvalitet, tycker Stefan Jonsson.
Djur och människor kommer varandra nära på ett sätt som många storstadsmänniskor inte är vana vid.
Stefan Jonsson videofilmar sina hästar, både dem som som ska säljas och dem familjen gillar att titta lite extra på.

juli är de stora nog att drivas ut på bete i bergen tillsammans med övriga får och baggar.
Köpet görs upp direkt med Stefan Jonsson, sedan tar Gunnar Arnarsson vid.
- Vi skickar iväg ungefär
Det är inget farligt, mer som småbarn när de börjar på dagis.
Kupongpriset varierar från år till år.
i Reykjavik och har faxnummer
Om
Tölt var det här - sen blir det export Hästarna som skall exporteras från Hreppolar måste ridas in.
Audur, Grima, Magrit och Holfridur kommer som vanligt till vattengympan.
" Pottorna " vid väggen är betydligt hetare.
Ett dopp och problemet är löst.
Många har både
Standarden är förvånansvärt hög.
procent enligt de senaste uppgifterna.
kronor i timmen - på hög och blev en grundplåt för studier och bostad, när de unga gifte sig.
och
Både Olafur Ragnar och hustrun Gudrun Katrin har varit aktiva inom folkalliansen.
juni
I höst får han chans att framföra önskemålet själv, för då är det dags för presidentparets första officiella besök i Sverige.
- Sverige och Finland bör se över sin situation.
Vem vann valet?
år härskade på Bessastadir.
till
Heimer Steinsson kallar alltinget för världens äldsta parlament.

Det fanns inget skrivet.

juni
, men asatron lever.
Och den isländske diktaren Einar Benidiktsson, han som sålde norrskenet till engelsmännen, tog över.
på morgonen går de brittiska trupperna i land och tar de tyskar som befann sig på Island, ambassadfolk och flyktingar från Nazityskland, till fånga.
dygn, men utmynnade i intet.
De får bara besöka övriga Island på bestämda tider.
on var
De blev kvar på fastlandet.
I dag lever drygt
juni
båtar lyckades komma in till Grindavik på fastlandet och rövade där
män friköptes
Var tredje timme dygnet runt lämnar han uppgifter om vädret till meteorologerna i Keflavik, uppgifter som omedelbart går vidare ut i världen.
lunnefåglar här under juni.
På de mindre Västmannaöarna ligger bara enstaka enkla hus avsedda för jakt.
Maten är enkel, god och isländsk.
.
Från bekväma soffor kan man studera folklivet eller kasta sig ut i dansen till långt fram på morgonen.

kronor natten.
Varje stygn sitter rätt.
Det är ganska precis vad en heltidsarbetande undersköterska har kvar av månadslönen när skatten är dragen.
Ingrid bjuder på te och påstår bestämt:
Sedan
Det var inte kul varken för Ingrid eller för de
- Det viktiga är att man har en smak.
Varför väljer folk inte något de verkligen tycker om i stället?
Alla i området ser likadana ut, säger hon med en provocerande generalisering.
Och så berättar hon en episod, som alltid utan namns nämnande, om en kvinna som i makens sällskap skulle handla något till kalaset på sommarängen.
Eller bara en lust att vara " fin ".
Om man får tro Ingrid ska kvinnor dock vara försiktiga med att nyttja väninnor som smakråd.
Under hela vårt samtal har Ingrid haft ett kvarts öra riktat mot kassaapparaten därute.
Fotnot:
CHRISTER LÖVKVIST Bild:
Dräkt eller kostym.
" Jag vill att alla ska må bra.
smält löksmör och kokt skalpotatis.
Under senare år har avdelningen för mat växt till en liten saluhall.
Den som vill pröva något riktigt isländskt hemma i köket kan göra skeppskocken Bjarni Bjarnarsons fina fiskkakor.
Det kan göras grovt eller fint, beroende på smak.
tsk bakpulver
Hetta upp järnet ordentligt och börja grädda.
På matmarknaden Kolaport i Reykjavik går alla omkring och provsmakar de olika sorterna.
kronor för
En riktig rivstart!
Den övriga menyn tar tid att läsa igenom men dessertlistan är snabbt avbetad:
Servicen var inte lika alert som vi förväntat oss av en orientalisk krog.
:- Prins Oliver
Dock var det ingen självklarhet för flygplansfabrikens ledning att börja bygga bilar, när efterfrågan på flygplan efter kriget minskade.
I Sverige fanns bara Volvo som personbilstillverkare.
Men kompetensen att göra bilar saknade Saab.
Detta var
kronor för att bilda en arbetsgrupp som undersökte möjligheterna att starta tillverkningen.
Sason hade redan på 30-talet gjort avancerade konstruktionslösningar med formgivning som slog igenom först många år senare.
Den 4 juni
bilarna kördes sammanlagt
De beställde
kronor i den tidens penningvärde.
Att bilen skulle behålla namnet
Och de var alla gröna.
Den
Totalt arbetar
Tvåcylindrig tvärställd tvåtaktsmotor på
Samma motor, men uppskrämd till
hästar.
Men
:
SAAB SONETT
4- motor, vilket ledde till den osymmetriska bulan på motorhuven.
:
Turbokicken talade alla om och den gav
hästar i praktisk kombikupéversion.
hästar.
Drabbad av många barnsjukdomar.

i en tvåtakts Saab
På varvräknaren står det att varvet måste vara minst
En tävlingsbil.
Han började tävlingsåka redan
Provkörningen avslutas med en kort sväng med sportbilen Sonett, av
Vi förstår Erik.
pojkar hade han, men det var bara en kvar på Åland och det var han som byggde gästhemmet på familjens mark.
Albin kunde nog kallat sig fiskare en tid, men han kunde också kallat sig bonde och förmodligen ett par
Den förste vi träffade var en svensk, Gösta Åkerström från Rådmansö i Roslagen.
I taket hängde
Där fick vi veta vad som hände Penang som ju seglade för den legedariske Mariehamns-redaren sjöfartsrådet Gustaf Eriksson.
" I fjol föddes här
kilo gädda i sumpen, och några passagerare i ruffen.
Och man kan nog utan överdrift säga att fyren och den pyramidformade båken är det mest kända landmärket utefter Sveriges kuster.
Låt inte Vinga bara vara en siluett i fjärran.
juni till
Kan detta verkligen vara riktigt?
Det kan tilläggas att tilläggsförsäkringen rekommenderas om du skall utöva avancerade sporter som utförsåkning, dykning, ridning, fallskärmshoppning och bergsklättring.
för
:-.
för
:-, gör sig allra bäst men häromdagen njöt jag Orvieto Amabile,
Till de grekiska salladerna med fårost dricker du naturligtvis ett grekiskt vin.
Rosévinerna har givetvis sin givna plats på balkongen eller altanen.
Själv sätter jag, nu när inte Tavel finns att tillgå, Miguel Torres Santa Digna,
Så drick och var glad!
Håkan hermansson Bilder:
- Jag vägde
Först slutade jag med godis, sedan frukosten, sedan middagen.
Allting kretsade kring min vikt.
Jobbade dygnet runt för att fly problemen; Systembolaget på dagarna, ett disko på kvällarna och Skogaholms på morgnarna.
- Jag kommer speciellt ihåg en middag med min värdfamilj.
Det syns direkt.
Hemma i Stockholm skulle hon få behandling.
Jag hade väl kvar någon form av självbevarelsedrift.
- Vi hade ingen aning om att vi bodde med langare.
Jag livnärde mig i stort sett på alkohol.
Fattar inte hur min kropp pallade.
blev jag av med körkortet efter en mer eller mindre planerad rattfylla.
Efter
års ålder, både fysiskt och psykiskt.
I slutet av april skrevs Rina ut från Varberg.
Mottagningen är öppen
När det gäller privata behandlingshem menar Hjalmers att de har problem med att vårda de svårast psykiskt sjuka.

besök varje dag.
kronor per dag.
Föreningen informerar om anorexi/bulimi samt stöder och ger råd till sjuka och deras anförvanter.
TOMMY LARSSON
år och ofta rädd.
Fel på skrivningar eller när han glömmer fotbollsgrejorna bestraffas också, men på annat, mer raffinerat sätt.
Sorger och bekymmer men ändå ett lyckligt äktenskap.
För den fyraåriga flickan i alkoholisthem är ett bra dagis just nu oändligt mycket viktigare än barnbidragets storlek.
För deras skull; fyraåringen, grabben med blåmärkena och paret som ska till att fira 60-årig bröllopsdag på hemmet.
Blair tillade att kommande kapitel om sociala förhållanden och sysselsättning i EU:s grundfördrag måste trygga nya jobb, inte hindra dem.
Den nye franske premiärministern stormar gärna mot okänsliga marknadskrafter, men hyser tyvärr föga förståelse för att det måste finnas utrymme för alternativa lösningar i en reformerad välfärdspolitik.
-Ann-Sofie, du måste sluta tro att arbetet fortfarande spelar en så viktig roll i människors liv.
Kanske är det precis då arbetet spelar sin mest avgörande roll, när det blir uppenbart hur mycket annat i ens liv som beror av det.
Speciellt om de unga männen menar allvar med sina ord, kvinnor har ju som bekant ofta haft " balans i livet " när vi gått ner på deltid för barnens skull och därmed ofta missat möjligheter till utveckling i vår yrkesroll.
Men trots det anser jag ända att jag skulle vara en mindre hel människa om jag inte hade förmånen av ett intressant och engagerande arbete.

Sverige behövs i PFF Ett svenskt utträde ur Partnerskap för fred, PFF, skulle skada avspänningen, hävdar fredsdebattören Lars Jederlund.
Så länge staterna i Europa ökar sin militära interdependens och fördjupar sitt militära samarbete går utvecklingen åt rätt håll.
Detta får givetvis inte leda till att svensk vapenexport hamnar utanför svensk kontroll, i vart fall inte innan man hunnit skapa en restriktiv vapenexportpolitik inom EU.
Den slutsats man bör dra av detta är att Nato och PFF bör fördjupa sitt samarbete för att förhoppningsvis inom en snar framtid sammansmälta till en och samma säkerhetsstruktur.
På samma sätt kan man i dag sikta mot det till synes " omöjliga ", att Ryssland och andra länder i PFF ska bli fullvärdiga Nato-medlemmar.
Är EU ett optimalt valutaområde, eller åtminstone klart närmare ett sådant än de flesta nuvarande europeiska valutaområden är?

Arbetskraften är av olika skäl - språket, önskan att leva bland anhöriga och vänner, känslomässig bundenhet till hus och hem, etc - föga benägen att flytta mellan länderna, vilket från EMU-projektets utgångspunkter är beklagligt.
Olika studier ger olika svar, vanligen i intervallet
Vi hade faktiskt under " de gyllene 1950-60-talen " en inte obetydlig inflation.
) kom att tillämpas på det sätt som vi börjat hoppas på efter den deklarerade anslutningen från högsta ort.
För Sverige som nation har EMU-frågan oerhört långsiktiga och djupgående konsekvenser.
I början av december
VI SOM KÄNNER OSS ÖVERKÖRDA All civilisation påverkar naturen Christer Johanssons artikel om gentekniken på GP Debatt den
Vad menar han egentligen med sin fråga?
" frågar Johansson och bortser från att all civilisation är just exempel på att " vi lägger oss i " hur naturen sköts.
Jo, från att ha varit teater förvandlades denna gamla fina institution till något slags kommunistisk propagandacentral.

år åkte runt i butiker i Värmlands och Västernorrlands län samt i Malmö stad som valts ut som testområden.
år.
- Det skall bli spännande och väldigt roligt, säger Linda Arvidsson, som flyttar till Bournemouth på engelska sydkusten om
i Umeå, Stockholm och Malmö.
och halv
kronor i månaden innan skatt, säger han.
Det finns tecken på att det är på väg att vända, det verkar som det utannonseras fler jobb.
Arbetsmarknaden ser fortfarande ganska dyster ut i Sverige.
I Storbritannien råder sedan länge stor brist på tandläkare och i Norge finns viss efterfrågan.
- De undersökningar vi gjort har visat att det inte varit våra originalmonterade värmare som orsakat olyckorna, utan värmare som installerats i efterhand, säger Lennart Svenson i Volvo Lastvagnars haverikommission.
Det går ut på att sensorer känner av om det finns hinder eller bilar framför fordonet och därmed bromsas hastigheten in automatiskt.
Ny demonstration mot rasism Starka protester mot att nynazister får hyra lokaler på Hisingen Hyresvärden vill vräka nazisterna - men kan inte.
För ägaren, som villigt går med på att kallas nazist, är detta delvis bra reklam.
Lokalen var hyrd av en villkorligt frigiven bulvan som absolut inte ville ha med rättvisan att göra.
Då hamnar vi ju i en situation då vi ska avgöra vad som är nazistiskt, rasistiskt och var den gränsen går, säger Henrik Nilsson.
Avspärrat område I dag klockan
medlemmar i Göteborg.
- Det är viktigt att ställa upp.
Dessutom antogs
Medlemmar av Husmodersföreningen Hem och Samhälle i sockendräkter ledde inmarschen som bestod av
Åtalet gäller en mindre förseelse.
- Personen hade jobbat ungefär ett år hos oss när händelsen med mopeden inträffade.
kilo khat hittade tullen när de stoppade
säckar med khat.
gram kostar på gatan runt
De protesterar mot skolans rektor.
Våra erfarenheter och åsikter måste räknas, säger Anders Jonsson, lärare på Bräckeskolan.
högstadielärarna protesterar framför allt mot att de inte är delaktiga i planeringen och att deras kunskaper och kompetens inte tas tillvara av skolledningen.
- Detta motiverar rektor med att eleverna har för dåliga betyg och därför måste byta lärare, säger en av de lärare som inte vill framträda med namn.
Till slut avbröt hon mötet och gick i väg.
Han skulle köra Cecilia Tvingby och tog bara kompispris för en tur på stan,
av dem cyklar och upplåter sista sadeln åt en med vit mössa och sommarlov i blick.
En ny Volvo-traktor ska vi inte bara tala om.
kronor, mindre finns inte.
Fattigmansalternativet är betydligt mer modest.
När Rio kom till Avenyn De minsta kom först och sen kom de lite större.
- Det är jätteskönt med en bilfri gata.
En del så små att de emellanåt hejdade hela tåget medan de förvånat bara stod och tittade omkring sig.
Man slutar att tänka på arbetslöshet och andra tråkigheter, tyckte Marcia Gustavsson och alla instämde.
nära förlora benet efter läkarmiss Den 91-åriga kvinnan på sjukhemmet ramlade ur rullstolen och bröt lårbenet.
Kort efter fallet lades hon in ett par dagar på medicinkliniken för blodbrist utan att hennes fraktur upptäcktes.
Kvinnan borde röntgats vid fler tillfällen anser socialstyrelsen.
Minst
Och Varbergs är att utveckla centrumhandeln, inte att satsa på externhandel.
Vilka hyresgästerna blir i det blivande köpcentret avslöjas inte.
I onsdags ordnade Retail Parks AB i Stockholm ett seminarium där företrädare för Borås och Falkenberg deltog.
år och att minst en specialistutbildad sjuksköterska finnas i varje ambulansbesättning på sikt.
Det skall också finnas en valfrihet att ha egna ambulanser eller hyra in verksamheten på entreprenad.
av ANDERS BRUNZELL Giv / zon:
® K D 9_7 ´ D 8_5 ¤
visade han en positiv hand med ruter varpå väst chansade på att lillslam var lagom.
) och det hela stannade vid en ynka bet och
, ansågs vara goda.
.
Programmet är enligt följande:
Brickan förekom i matchen mellan lag Olows och de blivande mästarna i lag Frontec från Göteborg.
®
Han godspelar omedelbart det nionde genom att fortsätta med spader.
Väst kan ta men inte fortsätta med spader för det ger syd det avgörande sticket i denna färg och bättre går det förstås inte i hjärter.
´ K
© D
´ rundp.
Då kan hon också fira sitt första kvartssekel som körledare.
, Thérese
Under en sluten tillställning förmådde hon pedagoger och barnskötare att framföra Imse Vimse Spindel - baklänges.
år att förbereda den stora utmaningen; turnén till svenskbygderna i USA.
Hon är numera föreståndare för en församlingsdriven barnstuga i Hisings Kärra.
kyrkokonserter i samband med körfestivalen i Göteborg.
Även om den stolte fadern hade glömt att underteckna så var det uppenbart att det var den nye, tyske professorn som på detta sätt ville meddela att hans ankomst till Handelshögskolan i Göteborg skulle bli försenad.
Han påbörjade sina högskolestudier
Utgångsläget i Göteborg var inte alltför lovande eftersom antalet studenter var mycket begränsat och konkurrensen var hård från den praktiskt orienterade utbildningen vid handelsinstitutet.
en serie som tillsammans bildar en imponerande ordningsskapande helhet.
När den förlorade sonen i Jesu liknelse kom hem ställde hans fader, som saknat honom så länge, till med en fest.
Det står inte på inbjudningskortet.
Å vad de talar om himlen!
Vi kan se samma sak hända i många äktenskap.
I den liknelse som Jesus berättar verkar det som om de från början bjudna skulle vara förkastade för evigt.
Dessa visdomsord hade Mansgrispartiets sekreterare Paulus Luther ( före detta ordförande i ordenssällskapet Läderpiskan ) med sej hem från en konferens i Varberg, där man antagit följande uttalande:
Krig är ju inget fruntimmersgöra.
De anser inte att man är sjuk när man har
- Kvinnor inser inte sin begränsning.
Titta noga på bilden här intill.
och gick mellan Göteborg och Gävle.
gick tåget mjukt och jämnt.
BJ ägde det största privatbanenätet.
BJ:s H 3s-lok - liksom SJ:s F-lok - byggdes av välkända Ny-qvist & Holm i Trollhättan.
m.
firades hundraårsminnet av BJ:s födelse med ett imponerande långt tågset som trafikerade sträckan Göteborg-Falun.
En oförglömlig upplevelse.

Men en del av kulturen i vårt parti är ju att man kan få kongressen med sig genom ett enda bra inlägg i talarstolen.
Birger Schlaug sköter de stora debatterna, särskilt de med ekonomisk inriktning.
Allt från säkerhetspolitik till den vegetariska maten Det är uppenbarligen en mycket populär uppgift.
EU-motståndet och arbetstidsförkortningar är miljöpartiets stora profilfrågor.
Ska föräldrar få rösträtt för minderåriga barn?
juni.
Bild:
Det är Electrolux som lockat den dubble världsmästaren till bordtennisens hemland.
Det säljs i dag fler kylskåp i Kina än i USA och det är en kapplöpning om bra positioner mellan de stora vitvarutillverkarna i världen.
Nu har de
Leif " Loket " Olsson och Gert Eklund.
För att tittare och idrottsrörelsen vill...
Så nu ska kanalen starta ett auktionsprogram med " Loket " som programledare.
Men jag undrar:
:s bud börjar företaget - som alla andra affärsdrivande bolag - förhandla med en motpart.
" Genidraget " är att låta Petra Hultgren, en bimbo med måttliga skådespelartalanger, bryta kontraktet.
En klar fördel för ett av lagen.
stycken skärpta killar och tjejer i burarna.
Men i Ölmestadslaget spirar sportintresset.
Clownen Ruben, sångaren Andreas Lundstedt och Lisebergs eget brassband är annat som tävlingen bjuder på.
TOMMY BRINKSÄTER Klasskamp.
När jag har varit sjuk och inte varit i skolan är det första jag kollar upp om det är några nya rykten på gång.
!
Främmande länder, stora och små städer, en hel massa stationer och minnen för livet.
kronor men då tog hon i och båten över till Irland.
- Mitt bästa minne från Europa är nog en fest vi hade i Prag på taket till ett ödehus, vi hade jättekul och människorna var så himla trevliga.
olika kort.
Europakortet gäller i
Priset varierar därefter.
Obegränsat med pengar så att jag kan resa hur mycket som helst.
Sara och Joakim tycker att vädret spelar en stor roll om det skall bli en bra semester, fint väder är nästan ett måste.
Ser jag till exempel en spindel på golvet går jag bara ut.
*************** Att campa är fortfarande rätt så billigt semesteralternativ.
****************** Namn:
En kompis hade lovat att jag skulle få en segerkrans om jag gjorde det.
Joakim Brisshäll Ålder:
Familjecamping i Torneträsk när jag var 6-7år, vi bodde i husvagn och vädret var urdåligt.
Lägg till en enorm blandning av ungdomar från hela Europa.
Apropå budget och pengar, vem betalar?
Det är precis vad Christian Clemens, marknadsansvarig på Always resebyrå i Stockholm har tänk sig.
- Den är hyfsad, fan va brun du är, kommenterar David C - Bara man har snackat innan så är det OK, tycker Per.
Kullavik Intresse:
Bor:
kan vissa resebyråer och researrangörer erbjuda särskilda ungdomspaket, alla med tilltalande namn som Always Beach & Boogie eller Express Resors Xtrem.
Blåslampa mot könsorgan och ansikte är vanligt när algerisk säkerhetspolis frågar ut misstänkta.
Man skulle kunna dra slutsatsen att
- I början av kriget förekom processer mot " terroristerna ".
frågar han.
Skitskolan äntligen slut.
Sen står det en kille med asfaltsbräcka.
Är killar verkligen ett så sorgset släkte att de ställer upp på att betala 4,95/min för att få snacka med en tjej.
Om du har litet huvud, köper ett par stora solglasögon modell Oakley, sedan sätter dig på McDonalds och suger på en milkshake så ser du ut som en stor mänsklig mygga.
Vad som ändå ska tilläggas är att beskyllaren tog sitt sunda förnuft tillfånga och senare bad läraren om ursäkt.
av de totalt
- Den stora skillnaden mellan RND och MSP speglar inte det verkliga resultatet, sade han efter det att siffrorna presenterats.
, avbröts valet och militären tog makten.
Och trots att MSP inte är i närheten av RND:s
mandat, Socialistpartiet FFS
Tjeckerna misstror sin regering WARSZAWA:
Josef Lux, Kristdemokraternas ordförande och vicepremiärminister, anklagade i en TV-debatt i helgen Vaclav Klaus för att ha hemlighållit en rapport från Internationella Valutafonden om den kritiska ekonomiska situationen i Tjeckien.

" för att få rum med hunden i när jag åker ut på landet under veckosluten ".
Bild:
Skitkul.
Jakob:
Eller ja
Johannes:
Nu kan vi verkligen göra det vi vill.
Cecilia:
Det brukar lösa sig.
Att få plugga ett par år till, det skall bli skönt faktiskt.
Tryggheten var ju den här miljön också, man känner allt folk, vet vad det handlar om.
Jamen, igår satt jag på Kompaniet, det var det roligaste man kunde göra här en måndag kväll.
Ja, det tycker jag också är lite ångestskapande, med alla kompisar som man måste jobba för att kunna behålla kontakten med.
Definitivt.
Nu blir det katakomber, katakomber istället.
Jonas Bylander,
av CALLE BÄCKSTRÖM Tillsammans med kompisen Maria Olausson ligger hon, som så många andra, i Slottsskogen och njuter av solen.
Och så känner man sig smalare, haha.
Martin Kassim och Gunilla Mattsson tillbringar också eftermiddagen i Slottskogen.
- Solhatt, och T-shirt när de badar, säger Gunilla.
Solarium anses minst lika farligt som den vanliga solen, och många forskare avråder helt från att sola konstgjort.
Effektivt solskydd kan minska risken för hudcancer.
Ulla Jansson nöjer sig med solskydd på läpparna, Maria Olausson från Piteå använder inget alls.
Det är turnépremiär, en fantastisk sommarkväll och Sveriges nationaldag.
hits som Free Like A Flying Demon och Set The World On Fire är alltför oemotståndliga att gå fel, och E-Type lär gå vidare på Sverigeturnén med gott självförtroende.
procent från
ska ligga på i genomsnitt 3,95 miljoner.
En ökning med
Det är hennes första framträdande i Sverige och Miya Masaoka spelar på konserten på Rådhusgalleriet i Kungälv tillsammans med blåsaren och tonsättaren Biggi Vinkeloe och trumslagaren Peeter Uuskyla.
Förr var strängarna av silke men numera tillverkas de av nylon.
• Miya Masaoka medverkar på ett flertal skivinspelningar och nyligen kom hennes solo-CD, Compositions Improvisations.
Rör publiken till tårar.
Palestinska myndigheten, som ansvarar för rättsskipning på platser där palestinskt självstyre trätt i kraft, anklagas för inblandning i repressalierna.
Basisten och låtskrivaren i legendariska 60-talsgruppen Small Faces fick slutligen ge upp kampen mot sin svåra MS.
Karriärens sista anhalt blev Ronnie Lane's Slim Chance, en sorts folkrockande musikcirkus som fick ett abrupt slut när Lane ställdes inför diagnosen MS
I vår har också Pete Townshend, Paul Weller, Liam Gallagher och Ocean Colour Scene samsats på en ny välgörenhets-EP med nyinspelningar av Small Faces-låtar.

Jag vill på något sätt komma över det här och visa vem jag är.
år, gått teater- och musikutbildning, men det är det ingen som vet.
Annika under tiden i Rednex.
, som mp behandlar under kongressen som inleds i Arvika i dag.
miljoner om året.
De jobbar med EU-frågor, men gör ett viktigt arbete även inrikespolitiskt för miljöpartiet.
När miljöpartiet återkom till riksdagen, efter en mandatperiods bortavaro,
Arvodet är
ledamöter och
och
Miguel Odhner, sakkunnig hos arbetsmarknadsminister Margareta Winberg, medger att regeringen i sina direktiv till utredningen pekat på den danska modellen.
Någon form av basersättning, ungefär lika stor som socialbidragsnormen är i dag, kan man vänta sig också i Sverige.
av JENNY ÅKERVALL
Det blev det senare.
Stefan Olsson och Inger Rollfelt är ungdomsförmedlare på Arbetsförmedlingen för handel och förvaltning.
SÖREN HÅKANLIND Arbeta för bidrag.
För
De likvida medel som behövs till löner och andra löpande kostnader räcker till i höst.
- De generella statsbidragen är till för kommunernas kärnverksamhet, det vill säga skolan, vården och omsorgen, säger Sten Åke Bylund, direktör inom kommunförbundet.
Det ser vi som positivt, förklarar Håkan Carlson, ordförande i förbundet, i en kommentar till affären.
- För oss och för Europa måste jobb vara det prioriterade.
Det finns ett folkligt missnöje i stora delar av Europa.
Nej, sade Jospin och hoppas att det fortsatta bygget av Europa ska återspegla den starka socialistiska rörelsen som nu dominerar den europeiska politiska scenen.
Lionel Jospin förväntar sig mycket av EU:s regeringskonferensen i Amsterdam.
aktie- och optionsmäklare i Göteborg vid S-E-bankens mäklarbord - alla sittande i en oval med ansiktena mot varandra, men mestadels blickande på skärmarna framför sig.
Johan kommer via Internet att kunna kolla aktiekurserna varje dag och sköta de egna aktierna.
Mäklarna här i Göteborg handlar mestadels med små och medelstora företag plus privatpersoner.
Den kund som utfärdar optioner på sitt aktieinnehav kan, vid en vald risknivå, få en avkastning på exempelvis
Och visst är det skillnad mot åttiotalets glada dagar - det vill säga innan bank- och fastighetskrisen ens existerade som begrepp.
Stora kunder får lägre kostnad · Courtage = så här mycket kostar det för kunden att handla aktier eller optioner -
SÖREN HÅKANLIND Drar söderut.
- Några har frivilligt valt att stiga av sedan Stagecoach tog över och friheten beskars, andra har sett sina tjänster försvinna.
miljarder kronor.
Han flyttar till Orusttrafiken och blir chef för
Uttryck som " våldsam turbulens ", " dålig stämning " och " chockartade besked " återkommer ofta.
Lars Mattsson, VD i Swebus sedan
Men just nu sjunker vinsterna.
Utfallet av transaktionerna blev inte vad revisionsbyrån hävdat att det skulle bli utan blev " närmast katastrofalt " för de berörda.
Utöver skadeståndet får revisionsbyrån också betala rättegångskostnader i tingsrätt och hovrätt på cirka
- Vi fortsätter rekrytera folk direkt från Handels och Chalmers, säger VD Thomas Pettersson, som tror att de goda karriärmöjligheterna och ett generöst vinstdelningssystem är det som lockar.
De riktigt stora handelshusen finns i Japan.
Han lämnade VD-stolen
För några år sedan var det Chile.
Det är en förutsättning för att vi ska kunna verka i ekonomiskt och politiskt instabila länder.

cirka
år Bild:
Utifrån det fysiskt påtagliga skapar Gunilla Bandolin tankealstrande och associationsrika bilder av en yttre och inre verklighet.
Trots närheten i tid vilar något vagt förflutet över dessa fotografier, som om de frusna ögonblicken hörde hemma i en annan och kanske mänskligare tid.
Göteborg erbjuder för närvarande goda möjligheter till jämförande studier för alla som är nyfikna på var den unga fotografin befinner sig just nu.
Galleri
Ett franskt gästspel avslutar danssäsongen på Unga Atalante där Groupe Fabrice Dugied Danse utmanar känslor och konventioner med La danse de l'outrage, en föreställning som tar sin utgångspunkt i den manliga homosexualiteten och genom detta tema skildrar tillstånd av utsatthet, förtryck, vrede och sorg.
Ett möte mellan österländska och västerländska kulturer där autentisk gamelanmusik och digital techno smälter samman i den specialskrivna musiken av de balinesiska kompositörerna Nyoman Astita och Kadek Suardana.
På onsdag är han solist i Frédéric Chopins
i D-dur.
skickliga och mångsidiga musiker förenas i projektet X-Change, ett vitsigt namn som också säger något om kvartettens intentioner.
Det är här, mitt i den fattiga landsbygden, som Estland laddar upp inför VM-kvalet mot Sverige.
Året var
I morgon är den svenska delen av Teiturs hjärta bortkopplad.
Teitur berättar mycket ivrigt om fotbollen i Estland.
De kommer från olika orter runt om Kehtna.
planer och en internatbyggnad.
spelare att välja på.
Men folk svälter inte, säger Teitur.
Och vintrarna skall man bara inte tala om.
Vinst mot Sverige, då vet nog folk vem islänningen är...
- På varje enskild plats har Sverige en bättre spelare.
Hustrun Asdis Olafsdottir och
) Cannes, Frankrike (
...
Kalle Björklund:
Dessutom en skön kille.
Han var en murbräcka, oöm och tuff, en riktig center i vår tremannakedja.

En vacker medeltidsstad.
Små dyra ömhets-bevis Nationalmuseums stora sommarattraktion stavas Fabergé.
I månader har vanligt klädda människor stoppat de dyrbaraste Fabergéföremål i fickan, i handbagaget eller i väskan och agerat kurirer över hela världen.
Det är därför en ovärderlig prestation Elsebeth Welander-Berggren, kommissarie för utställningen, åstadkommit.
, det kostbaraste, som tsar Nikolaj
Den fick tsarinnan Alexandra Fjodorovna från ledningen för järnverken och handlarna i sektionen för sibiriskt järn på mässan i Nijegorodski år
år senare,
Duva i kalcedon med ögon av rubiner och guld.
års sovjetisk annektering kramade livet ur all estnisk fotboll.
klubbar.
fotbollsplaner.
Det var då det.
) och spelat
• • I dagarna är det precis
Esterna runno igenom förtvivlat lätt och det rådde nästan virrvarr framför den sjöbergska buren, när man helt plötsligt vid
Det är oceaner mellan världarna i kvinnliga och manliga utvecklingsromaner, berättelser som skildrar en människas utveckling från barn till vuxen.
och
Fler kvinnliga utvecklingsromaner kände jag inte till när jag började forska.
Att de ses som populärkultur som man kan rynka på näsan åt.
Flickorna har det tufft; mot alla odds kämpar de sig framåt, därmed blir de också starka kvinnor och i viss mån förebilder.
Också i förhållandet till fadern skiljer sig de kvinnliga och manliga huvudfigurerna åt.
kliva in i vuxenlivet genom den sexuella debuten.
För honom finns kvinnan tillgänglig.
Man kan dra paralleller till dagens ätstörningar, säger Kristin Järvstad, som noterade att klassisk psykoanalys känns förlegad när det gäller att beskriva kvinnlig utveckling.
En pionjär i skildringen av kvinnor och kvinnlig sexualitet.
står det kvinnliga livet i centrum.
Den första halvleken var nog en av de sämre som spelats på Torpavallen.
Senast Qviding tog emot Tidaholm hemma var det målkalas, 8-3.
En klockren ribbträff och ett bortdömt mål indikerar detta.
Att hävda att en begåvning delvis är genetiskt bestämd är numera varken originellt eller kontroversiellt.
) förmåga till abstrakt tänkande, men på olika ställen i boken använder han intelligens som mer eller mindre synonymt med (
Adler-Karlsson räknar exempelvis inte Steven Jay Gould som intelligensforskare och han tas därför inte på allvar.
Han ser normalfördelningen som ett resultat av forskningen.
Det finns rasskillnader i IQ.
Värst blir det kanske när författaren varnar för att de vita kan komma att bli de gulas negrer.
Vissa argument verkar smått paranoida:
-Nej, troligen inte, men vi vinner och det är det viktigaste, konstaterar Jonas Thern kallt.
Jonas Thern fyller flera funktioner på mittfältet.
kombinationer innan de slår en långboll mot kedjespelaren.
I mitten kommer det vara mycket ont om plats.
Andersson har även ett offensivt ansvar.
Hon har arbetat med många olika sorters material, allt från potatis till tegel.
Vid båda dessa tillfällen har diskussionen handlat mycket om vad som är konst.
Mors Mössa liknar mer en lägenhet än de andra
Rummen är, liksom tröjan i utställningen, skydd som också kan vara fällor.
Med sitt visuellt exakta språk visar Gunilla Bandolin på sprickorna i samhällsbygget men också på det som binder oss samman.
Vi gillar inte muslimer, sa damen i receptionen.
Jo, naturligtvis därför att Thessaloniki, Greklands andra stad, är
, en jordbävning
Stad ovanpå stad, sekel ovanpå sekel - så blir det nästan alltid när spaden sätts i jorden runt och i Thessaloniki.
Man satsar mycket på fotoutställningar, tidigt under året ställde Tuija Lindström, Christer Strömholm och Anders Petersen ut och i höst väntar till exempel Helmut Newton.
Det har talats om toppstyrning från Aten som ett av skälen till oredan.
Närmare
munkar enligt gamla ritualer och regler.
I år?
av annat ursprung i staden.
Den mer än
Professor Andronikos träffade då, efter många års letande, på
Vi spanar förgäves efter det turkiska konsulatet där museet skulle ligga.
Frågan är vilket led i ordet kulturpolitik som är viktigast.
MONIKA TUNBÄCK-HANSON I avskildhet.
TV-stationerna är inte särskilt intresserade av att berätta om det senaste inom inrikespolitiken eller ens om Bill Clintons förestående rättegång om sexuella trakasserier.
( de övriga var Aexej Kasatonov, Sergej Makarov och Vladimir Krutov ).
I slutspelet har de vunnit
Så ska Barcelona hålla kvar Ronaldo BARCELONA:
Men Fifa, det internationella fotbollförbundet, anser att sådana kontrakt bara gäller för övergångar inom Spanien.
PARIS:
,
) och meritmässigt är finalisterna som natt och dag.
Kuerten har aldrig varit högre än
Han har haft bäst slag under turneringen, sa Bruguera.
- Men när mina jämnåriga kompisar la av, var det inte lika roligt längre.
- Han ( Backman ) har kört stenhårt med oss i
Christer försöker hålla ihop försvaret och Calle förstärker anfallet efter en halvtimmas spel, men ingenting hjälper.
Bilder:
Målspottarljuset riktas mot Mattias Rinvall, som gjorde samtliga pytsar i 5-0-drabbningen mot Hebe.
LURINGEN:
).
Ett homogent gäng med toppar i målskyttarna Tommy Bitsch och Fredrik Bergstrand.
ATT NOTERA:
Har ett välkomponerat lag med en bra blandning av gamla och unga spelare.
Peter Friberg ( en gång i Häcken, Frölunda och Gunnilse, numera tränarassistent i Stenungsund ) hoppar in när tiden medger.
Det jämna och samspelta laget har fått en bra start.
KODE IF:
TOMAS HÄGG Receptet Grillad makrill Makrill som gonat sig i en stark marinad blir en delikatess på grillen.
Tillsätt oljan, vitlöksskivorna och citronskalet och krydda med grovmalen svartpeppar och några rejäla stänk grön tabasco.
dl olja
Och något avgörande blir det inte förrän i höst.
Länsstyrelsen gav i höstas de boende rätt.
sjätteklassare som i år lämnar Kopperskolan i Stenungsund överlämnade i går ett imponerande jobb i ämnet bild.
av de
Vi har helt enkelt beställt
Temat har varit utsikt från ett fönster och eleverna har gjort ett imponerande arbete.
Sicken skolavslutningsdag det blev.
Ja, där fanns även en tofsvipshane som drog fram och tillbaka över ängderna i klassisk akrobatstil, men han verkade mer stridslysten än ljuv.
Lite lagom religion, lite lagom pedagogik.
Sedan sa han att det blir en fin sommar.
Fast har man väntat en hel termin, så kan man väl vänta lite till... Kramkalas.

kronor per arbetslös och ger ytterligare glans till Varas
) som överskrider den gränsen.
Övriga länskommuners siffror:
Nationaldagsfirandet i Falköping blev den framgång arrangörerna hade hoppats på.
maj i Norge och en artikel i Grönköpings Veckoblad om ett svenskt nationaldagsfirande.
Turistchefen Gillis Hellberg var i går säker på att
LASSE STRÖMQVIST Patriotiska toner.
Lilla Edet har tidigare inte haft pengar att satsa på att utveckla dataverksamheten på skolorna.
De skall dessutom å möjlighet att brevväxla med andra elever inom landet och internationellt via Skoldatanätet och Internet.
Utbyggnaden av dataverksamheten kommer att ske succesivt.
månader.
- Skolsköterskan har fått lite extra hjälp några timmar per vecka den senaste tiden, annars har allt legat på henne.
Nu är väntetiden mellan
kronor att gå till doktorn på vårdcentralen.
elever
t/v
PETER HAMBERG RÖTTERNA KVARNABO:
Det här var den fattiga sidan, där järnvägen drogs fram, säger Aagot Mattsson.
Och så har vi haft tillgång till äldre som Aagot och Sven, som kunnat ge oss rätta besked då vi famlat i historien, säger hon.
Besökaren ka ta del av information om bland annat kommunikationer, industri, näringsliv och nöjesliv genom åren.
- Vi har kartlagt runt
Lokal kulturhistoria.
av MARIE GRAHN
GP har varit med Clara på hennes första skoldag, den
Det har varit ett väldigt fint år som har gett mig mycket också, konstaterar Lena Jansson.
- Vi började när det var kallt och fullt med snö, minns fröken Lena och undrar om Clara kommer ihåg vad de hittade.
Bild:
år sedan i dag, men Johan Söder minns Götaraset som var det i går.
- Efter fikat gick vi ner för att titta på en stor spricka som uppstått i marken vid kajen, minns Johan som arbetade som elektriker på sulfitfabriken.
och katastrofen stod för dörren.
Och om någon av dem hade överlevt.
meter bred och en meter djup.
I packsalen hann alla rädda sig.
Scenen påminner om
Verksamheten fortsatte i mindre skala.
- Det var dan före pingstafton, minns jag.
" Fabriken har rasat ner...
" Ett villaområde granne med fabriken klarade sig från raset.

.
Detta är en drastisk positionsförändring jämfört med tidigare.
Men miljöpartisterna har upplevt faran med att framstå som en okritisk stödpatrull till socialdemokratin.
Centerns koppling till regeringen har hittills enbart lett till väljarflykt.
Sätt stopp för mc-gängen Det fredliga samhället måste inte alls tåla våld och hot från organiserade grupper.
i Hasslarp, ett nära Roskilde, ännu ett i Hasslarp, ett i Malmö, ett i Köpenhamn och i mars ett i Hasslarp igen.
I våras stoppades ett förslag till förbud mot indirekt tobaksreklam i Sverige på goda grunder.
ungdomar om året.
kvinnliga.
liter milen.
språk.
Tyket förstår inte ilskan.
kr inkl moms ".
De ekonomiska problemen delade GT med den andra regionala kvällstidningen Kvällsposten i Malmö.
Aftonbladet lyckades genom stor skicklighet hålla emot och till och med öka sin upplaga.
Expressen visade intresse och i april inleddes de förhandlingar som ledde fram till torsdagens affär.
Priset är också i någon mening en garanti för att GT lever kvar.
Kulturministern som har mediefrågorna på sitt bord, är kritisk mot affären.
Sverige är numera en del av världens största hemmamarknad - den inre marknaden.
Den fria handeln gynnar även de svenska hushållen i och med att konkurrensen ökat inom såväl industrisektorn som tjänstesektorn.
Regelverket måste fungera i vardagen också.
Konkurrensen ska ske på lika villkor.
Medborgarna måste kunna se konkreta resultat av arbetet.
Därför måste alla - oavsett nationalitet - slå larm när arbetet inte fungerar.
EU-länderna.
Därför är det helt oacceptabelt när vissa länder, som Luxemburg, med hjälp av banksekretess och skattefrihet drar till sig bankkunder genom att underlätta skattefusk.
Han nämner i sin debattartikel exempel på när kungahuset tidigare manipulerat med demokratin, bl a borggårdstalet
" Man förutsätter att svenska åsikter och beslut med nödvändighet måste vara bättre än alla andra europeiska folks.
David Andersson nämner att det finns uppenbara likheter mellan rojalism och nationalism.
Indirekt har han därmed idiotförklarat demokratin.
Försämrat omdöme och oförmåga att klara sig själv kan leda till tragedier.
maj undrar signaturen Invånare och ekonom varför invånarna i Centrum ska straffas för att de håller givna ramar.
Enligt egen utsago för att rätta till bristerna och för att satsa mer pengar på bl a skola och barnomsorg.
Politikerna begriper den inte själva.
år )
Reaktionen har varit
.
Vasa röntgen var så lönsam att pengar kunde skickas tillbaka till kommunen.
Skärmarna, som omvandlar röntgenstrålar till ljus, har, enligt Månsson, " en brusnivå och spatiell upplösning som är helt oacceptabel i dag ".
- Ju större gapet är till den optimala kvaliteten, desto fler fall missar man, säger Wolfram Leitz.
, kostar inklusive skärm runt
Samma rekommendation gavs, enligt Månsson, skriftligt även
- Ingen är fullständig.
Av rapporten framgår hur lågpristänkandet kunde gå ut över patienterna.
göteborgare och andra röntgats med den här metoden, säger Asztély.
PER WISSING Prispressare.
Övervakade norrmän får insyn i hemliga akter OSLO:
När Stortinget nu gått igenom rapporten, har en stor politisk majoritet sagt sig eniga i all den kritik som Lundkommissionen framförde.
De befarar att det upprättas en omständlig byråkrati, där det krävs tillstånd för varje enskild uppgift.
Samtidigt som stortinget nu överlåter till regeringen att praktiskt upprätta den instans som ska ta hand om dem som vill se sina akter, vill många politiker utvidga säkerhetspolisens rätt att använda dolda mikrofoner och telefonavlyssning.
Vittnesmålen går isär om hur många män som satt i bilen,
På den svenska sidan av Öresund skärptes inresekontrollen efter larmet från Danmark och det hade vid 22-tiden i går kväll inte gett några resultat.
män tillhörande supporterklubbar till MC Gamlestaden.
Polisen beslagtog handeldvapen - Vi har varit i kontakt med polisen många gånger och sagt till dem att de inte ska skicka rädda poliser, för då kan sådant här hända, säger Bengt Olsson, talesman för MC Gamlestaden som under fredagskvällen bytte namn till MC Sweden.
personer deltog i festligheterna på fredagskvällen när MC Sweden blev prospektklubb till Hells Angles.
I Norden har de etablerat sig i Norge, Finland, Danmark och Sverige.
En handfull organisationer står bakom koalitionen, med främsta parollen " stäng nazisternas butik på Bleckvarugatan ".
.
- Jag är nöjd med demonstrationen.

De flesta av våra kunder är rökare och ett förbud slår hårt mot verksamheten.
Jag försörjer en familj på
Ändå avstår socialdemokraterna i nya budgeten från att ge särskilt anslag till skolan.
Det ändras i budgetförslaget ( s ) för
Detta får dock inte följden att socialdemokraterna inför nästa år anvisar medel till skolan.
års budget fastställdes.
Man ska också komma ihåg att om vi hade haft det skatteutjämningssystem vi har så hade vi inte haft några pengar alls att dela ut till Torslanda, säger Lars Johansson.
Socialdemokraterna har i sitt budgetförslag satt ett tak för hur mycket mer pengar en stadsdelsnämnd ska få efter omräkningen enligt de nya principerna.
" Delvis sant.
sin stadsdel
På måndag presenteras projektet i Hammarkullen.
- Vi föreslog Egnahemsbolaget att återanvända, säger Mikael Myhré, chef på Stabilator i Göteborg.
I sin pressinformation om projektet vågar Bostadsbolaget sig på att hävda att detta är första gången i bygghistorien som hela rumsmoduler kommer till användning igen i ett nybygge.
Terminalen vid Angereds Centrum har hunnit bli
Vagnarna börjar rulla igen först den 28 juli.
På sikt kan de minska med
miljarder kronor i år.
miljoner kronor ur budgeten för socialbidrag satsats på att ge kommunala jobb till
hushåll i april, och lika många fler behöver komplettering till ersättning för arbetsmarknadsåtgärder.
Hushållen med otillräcklig sjukförsäkringsförmån ökar med
För en månad sedan överlevde han en hjärtinfarkt tack vare sin 14-årige son Thomas Holmqvist.
- Det Thomas gjorde var en jätteinsats, en bragd.
- Får jag prata med pappa, sade hon när Thomas berättat vad som höll på att hända.
- Jag ville inte vara i vägen därinne så jag stod utanför, fortsätter han.
Numera ringer han till sin far dagligen för att kontrollera så att allt är bra.
I dag är Lars Broman sjukskriven, men pigg och livsglad.
Blicken han ger sin son säger allt.
De får inga besked från stadskansliet om hur det ser ut med vare sig resurser eller lärartäthet.
år eller äldre.
Det finns ingen kontinuitet eller långsiktig planering.
dog av knivhugg i ryggen ALINGSÅS:
poliser för högtryck och ett stort antal ungdomar hördes upplysningsvis om dramat.
Enligt den rättsmedicinska undersökningen finns inga tecken på strid och polisen har heller inte fått in vittnesuppgifter som tyder på bråk.
år i sommar, var hemmahörande i Alingsås kommun.

och pratade om skolan, om livet.
, ser tuff ut.
- Inte minst kyrkan ska ha en eloge.
Kan en Götakatastrof hända igen?
Raset berodde på hård belastning på marken längs älvstranden som bestod av så kallad kvicklera.
De är nu slutförda till en kostnad av
år sedan gjordes en rasriskinventering längs Göta älv.
Riskkontrollen för de områden som är bebyggda längs Göta älv är ganska god i dag.
miljarder kronor.
I de
Vägverket har också tittat på övriga riksvägsprojekt i Västsverige.
E
:
Genom Alingsås (
, stänger butiken.
Mamma Märtha var handarbetslärarinna, efter giftermålet hemmafru med öppet hus för såriga hjärtan.
Lasterna är på läkar-ordination få numera.
När den berömde författaren gästade Bok & Biblioteksmässan var Bernt Eklundh den självskrivne introduktören.
Erik Hjalmar Linder hade legat på för att få över den begåvade skribenten.
Felaktiga diagnoser med ty åtföljande operationer förvärrade situationen.
Och har så förblivit medan kulturredaktörer kommit och gått.
Minnesord Eduard Kägi Verkade som präst i estniska kyrkan Eduard Kägi, Göteborg, har avlidit i en ålder av
Alla sparade slantar användes för utbildning.
lämnade Eduard Kägi sitt hem och sina närmaste för att ta sig till Sverige med en egen segelskuta.
, vid
års ålder.
Och alla de salta tårarna som strömmar över föräldrarnas kinder!
Inte vill de ha prästkragar i emalj!
Något inför framtiden tänkvärt.
Porslin, hon borde köpt porslin i stället, borde planerat bättre.
Hela väggen är färgkoordinerad.
Hon ordnar och donar och känner expeditens ögon i ryggen.
Hon får små kartonger på köpet.
Det var alltså en ovanligt dum fråga, även om den i historiens ljus faktiskt kan betraktas som motiverad.
Jag har aldrig förstått att det skall vara viktigt att veta exakt när ett plan landar, när det ändå kan ta allt mellan
Om sanningen skall fram så anses man lite tråkig om man kommer på utsatt tid.
Innan verket automatiserades
har hela världen kunnat ställa sina klockor efter Big Ben.
Men det finns ingen anledning till oro.
En teori är att den uppkallats efter den populäre tungviktsboxaren Benjamin Caunt, vars smeknamn var just Big Ben.
Eller att varje kalas värt namnet på Gotland krävde
I norra Sverige odlades korn och bakades tunnbröd - av den enkla anledningen att det inte går att baka jäst bröd av kornmjöl.
av KRISTINA TORELL
Dessutom har hon gjort djupintervjuer med
Men ser man till ytterligheterna består mönstret, det är i huvudsak män som blir kirurger.
hävs och ersätts med ett tillstånd för begränsad handel.
I juli
Som vanligt står stora eller sällsynta däggdjur i centrum när hotade arter skall diskuteras på mötet.
Antalet tigrar i Indien beräknas till mellan
Regeringarna har låtit turistens upplevelse gå före det egna folkets väl.
sorters djur och har dessutom lärt sig utnyttja sin flora och fauna som föda, medicin, kosmetika och många andra ändamål.
Då fick vi veta att vi inte längre fick jaga de vilda djur som utgör vår basföda.
procent av däggdjuren och
Separationsångesten hos alla mobiltelefonanvändare lär snart sätta in på allvar.
Minns de söndertuggade mjukisdjuren.
år - det blir då förbjudet att slänga nallen på tippen.
Möjligen är det så enkelt att det bor en samlare i oss alla.
Arbetarpartiet blir valets stora förlorare; vill det sig illa tappar partiet bortåt hälften av sina
För Bruton kan en förlust bli extra bitter genom att hans eget parti Fine Gael inte tappat mycket, av de första beskeden från rösträknarna att döma.
Partiet tog hem valkretsen Cavan Monaghan som ligger nära gränsen mot Nordirland.
Partiet låg i prognoserna på cirka
" grönsaker " i veckan om inte polisen lyckas fånga in honom.
Den ena flickan avled senare av skadorna.
Det handlar om skadestånd och om en formell ursäkt.
Dessutom råkar Clinton vara den president som fått flest kvinnoröster i ett presidentval.
Nu råkade Hill vara en välutbildad svart jurist, relativt liberal och med ett karriärkvinne-yttre.
Blond, blåögd, hälsosam.
Nu hotades Flinn inte bara av avsked utan också av krigsrätt med fängelse som följd.
Pentagon kräver militär och privat disciplin Men med allt fler kvinnor i armén kommer också nya problem.
- Där fanns inga kännetecken vad jag kan minnas, säger hon.
av DICK HENRIKSSON BELGIEN Ledare i andra EU-länder har tvingats ta stora politiska risker för att klara valutaunionens krav.
Hans nyvalsplan var kanske slug, men den misslyckades skändligen.
Att Jospin utsåg just Strauss-Kahn till finansminister stärker misstron i andra huvudstäder mot den franska regeringen.
Därför kan inte Frankrike och Tyskland unna sig lyxen att säga:

Så började det stora kristdemokratiska regeringspartiet tala om skattehöjningar.
Nedskärningar vore att be om regeringskris och svekdebatt.
Men Theo Waigel har hittills inte velat acceptera en vidare tolkning av inträdesvillkoren.
Det är åtskilliga regeringar i Europa, inte bara inom EU, som hoppas att han lever upp till sitt valspråk även när han nu går igenom sin svåraste politiska kris.
Högst
Dessutom måste statsfinanserna vara varaktigt sunda.
av ANDERS MARTINSSON
Men vi kan inte använda våra krafter för att möta en kraftig föräldraopinion, säger barn- och ungdomsförvaltningens chef, Marita Rosendahl.
Rektorn kommer inte att finnas kvar i höst.
Röselidsskolan Röselidsskolan är en 0-5-skola ( låg- och mellanstadie ) och har cirka
I vardagsrummet står ett vitt piano, tillverkat av Nordiska Piano- fabriken i Vetlanda, i centrum.
Men jag kände för hennes dikter, blev inspirerad och så tonsatte jag dem.
Christina Gunnardo är ett eftertraktat namn i kyrkliga sammanhang.
Skillnaden kan handla om tusentals kronor.
Någon enkel princip om hur det här ska göras går inte att läsa ut.
Förutom investeringar spelar faktorer som bransch, omsättning, den egna arbetsinsatsen och om företaget förvärvats in vid bedömningen.
Ett dåligt år kan dra ner ersättningen Avviker nettointäkten obetydligt från jämförelseinkomsten rekommenderar RFV att nettointäkten godtas som sjukpenninggrundande inkomst.
Är de oregelbundna vägs de samman med siktet inställt på innevarande verksamhetsår.
.
dagars pappaledighet.
månader.
Fria Ord Lokalt
Räddningstjänsten ansvarar också för framtransport av skadade människor till " för ambulans farbar väg ".
.
år som han haft huset har han betalat
Så även reavinstskatten tycker Erik Svensson i Göteborg som sålde sitt hus nyligen.
var detta index
Detta belopp bör han alltså ha ut för att ha samma köpkraft som
Postens paket-sortering flyttas TROLLHÄTTAN:
tjänster försvinner.
- Vi har inget att sätta emot när företagen vill införa nya system och centralisera sin verksamhet till storstäderna.
personer.
Kläderna har stor betydelse vid tornerspel.
I drygt
växtarter, så kallade trädgårdsflyktingar, har spridit sig från parker och trädgårdsplanteringar och etablerat sig som arter ute i naturen.
Majvivan och strandvallmon är också borta.
Ginsten finns med på de rödlistade arter som anses hotade och en specialinventering, som skall utreda hur ginsten skall räddas, förbereds.
Varje nytt och tidigare okänt fynd har också nagelfarits och artbestämts med hjälp av kamraterna i projektgruppen, distriktsledare och biologiska experter vid universiteten.
I den här lilla skogsgölen finns till exempel ett bestånd av sköldmöja.
Från ett ekonomiskt perspektiv måste det också bli betydligt billigare med sådan rehabilitering.
län till en konferens för att få Ungdomens kulturmönstring att bli en angelägenhet för hela Sverige.
- Grannarna kom till mig och sa; Hördu, Agneta!
- Det var ett generöst klimat och jag kunde bjuda in flera internationella gästlärare att ge barnen lektioner.
- Etablerade konstnärer är egentligen inlåsta i en sorts superegoism, ser det som sin konst medan barnen ser det som vår konst.
Dottern gjorde succé Men dottern stod på sig och illustrerade sin dikt med flera glasmålade overheadark som hon använde samtidigt och flyttade så att det blev rörelse i bild och dikt, ackompanjerat av Vagelis Draculamusik.
Sotenäs ordnade en mönstring för egna barn och grannkommuners ungar den
Folk satt överallt - på golv, i trappor, och ville inte gå därifrån.
- Att ni skulle bry er så mycket.
Fram till år
beräknas Sveriges befolkning till
Studien som SCB har gjort visar, att
år - en ökning med
procent, Grästorp
, Skara
, säger SKTF:s ordförande, Inger Efraimsson.
Det kan vara dödligt farligt att befinna sig i flockens bottenskikt.
De som hamnar längst ner utesluts ur gemenskapen.
De uppvisar allt det som hos människor innefattas i begreppet det metabola syndromet, där bukfetman är central.
Det kan härledas till reaktionen på negativ stress, säger Per Björntorp.
Kortisol leder fettet till buken där det lagras.
Det har även personer med det metabola syndromet.
.
Vi ser redan att det metabola syndromet är mycket vanligt bland dem.
Det är en dessert.
Se där, tänkte jag, jag vet åtminstone vad det är.
ropade jag.
Nåja, säger ni, de flesta människor har sannerligen mer näraliggande bekymmer än restaurangernas menyer.
Finansessen säger att om vi inte går med i EMU - och för att kunna göra det måste vi sänka skatterna och minska de offentliga utgifterna - kommer Sverige att hamna i ett skamligt B-lag.
Ibland är felet att de många följer de få.
Kockar, företagsledare och olympialobbyister må ilskna till - en mer varierad meny vore faktiskt på sin plats.
:
- Pär fick en blödning i låret, en liten lårkaka.
I synnerhet i en sån här match.
Jovisst, men v i kan ju spekulera.
Indrek Zelinski
Teet Allas
Håkan Mild
Anders Andersson

Estland-Sverige Vitryssland-Skottland Lettland-Österrike l Sveriges återstående matcher:
l Sveriges tidigare matcher Sverige - Vitryssland
-Jag är beredd.
Mot Halmstad i måndags, hemma på Olympia, spelade han hela matchen.
Det har jag gjort på träningarna, och det är bra för självförtroendet.
- Roland slutar aldrig att förvåna mig.
- Vi måste vara väldigt koncentrerade under hela matchen.
Seger mot Estland är ett måste.
Roland Nilsson, den svenske landslagsveteranen, är spelklar igen.
Men min karriär är inte slut med det här, jag har många turneringar kvar, sade Hingis.
( TT ) Ny tung förlust för New Wave mot skattemyndigheten Trots överklagande från New Wave Basket står skattemyndigheterna fast vid sitt beslut:
Genom beslutet krävs klubben på stora belopp i moms och arbetsgivareavgifter.
Skattemyndigheterna har också bestämt föreningens underskott av näringsverksamheten för de
Den som är inne kan åka ut.
Ja, någon sådan finns inte längre ens i det politiska språket, på grund av politikens allmänna försvagning ( som delvis är självsuggererad och beror på bristande konstitutionell fantasi, till exempel förmåga att föreställa sig en europeisk federation där nationalstaten inte räcker till ), utan framtiden består i princip av ljusa punkter, markerade individuella projekt, vilka tillsammans bildar en svart gemensam framtid.
vad är det för samhälle vi ser ta form med alla tillflyktsorter och varma sammanhang utan inbördes sammanhang, alla subkulturer utan kultur och periferier utan mittpunkt?
Naturligtvis.
Denna allt kaxigare elit, som består av den ekonomiska och den politiska klassen sammanslagna, ehuru under viss inre dispyt, styr och ställer med allt och säger sig veta hur arbetslösheten ska övervinnas.
Så är det ju alltid då pendeln svängt för långt mot marknadens självstyre.
Tränaren Tomas Janowicz fann genast ett glädjeämne:
fina gräsplaner och ett fint klubbhus kan få det att rycka i benen på vem som helst.
Effectum pressade redan under första halvleken men Tidavad kontrade effektivt och fick in
väl avvägda lyror från Hans Noormets och Patrik Andersson.

Effectum spelar en uppskjuten match mot Våmb på tisdag och Tidavad möter Våmb på lördag.
Boken Böcker Poetisk samling kring ensamheten Ofta har det beklagats att kännedomen om litteraturen, särskilt den nyaste, de nordiska grannländerna emellan, är minst sagt bristfällig; mera sällan har någon faktiskt försökt göra något åt saken.
Redaktörerna framhåller att deras " tvärsnitt " är skuret utifrån egna läspreferenser; det handlar inte om någon form av " grupp " eller generationsformering med gemensamma estetiska normer och revoltbehov.
Det finns många landskap i dessa dikter - urbana landskap och lantliga, detaljskarpa och antydda - och det finns en längtan och en strävan efter att överbrygga det ohyggliga avstånd som skiljer jaget från dessa närliggande oåtkomligheter.
Jag har svårt att tänka mig många av dessa dikter upplästa.
Jonas Arlert vet att den intensivaste naturupplevelse omedelbart förvandlas till minnesstoff, fragment, men också att ögonblicket erbjuder möjligheten till något som liknar transcendens:
" I september går tingene / og tiden i opløsning/ selv papirets hvide farve/ vil forsvinde.
spela längs marken!
matcher vittnar om hur försvarsstark den nya nationen är.
Solen bränner och en ojämn gräsmatta kämpar för att behålla sin gröna färg.
Det ligger strategi i Svenssons stillsamma hållning.
Vi vinner även med Magnus Hedman i mål.
).
Ester med vilja men utan taktkänsla hamnade stundom riktigt snett.
Säkerhetspådraget har effekt.
Sommar, sol och värme.
närvarande lär minnas särskilt länge.
sekunder före slutsignalen fick inhopparen Martin Karlsson ett kanonläge.
i försvaret.
Hans liv är som en taskig roman, hon blev alldeles lyrisk, var inte så dramatisk, semestern blev parodisk, han var tragiskt oförmögen att bli färdig, hennes succé var sagolik, mitt liv som fars, nu har Lars-Olof Franzén skrivit en drapa i DN igen.
De är per definition inställsamma.
I tal som i skrift.
, har intresset bara ökat.
Att tävla på hemmabana betyder ju alltid något extra, så det pirrade nog mer än vanligt i det tio-åriga Gotlandsrusset Harba och hennes kusk Eleonore.
:
Senast i den långa raden av trestegshoppare från Göteborg:
Conny är yngst av de bästa svenska hopparna.
år fick jag väldigt mycket hjälp av Peter Karlsson.
Tord Henriksson, Holm och Hedman är som ryssar, hoppare med kraft, men jag är mera amerikansk.
Det gör jag hos alla andra, Kenny Harrison ( olympiamästaren ) också.
Kvalgränsen för VM går, händelsevis, just där.
I går skulle han hjälpa Sverige till friidrottarnas superliga genom att vinna
i motvinden,
En löpare som inte håller sig på benen har inte mycket för att klaga efteråt.
Malin Ewerlöf imponerade på
På vägen ligger Humlebaek och konstmuseet Louisiana, som i kväll har vernissage.
Vernissager brukar förknippas med sherry och kindpussar, men på Louisiana är det snarare björnkramar och danskt " hygge " som gäller.
- På Louisiana är det alltid lite avslappnat och trevligt.
- Jag har haft
- Här har jag möjlighet att träffa konstnärer, andra gallerister, curators, ja, du vet, säger han men understryker samtidigt den " vanliga " publikens roll.
Det är fest!
Men det är inte som på konserter.
Det som blir tydligt är i stället spelet runtomkring, mötena mellan människor som knyter kontakter.
!
gäster bjudits in.
.
är premiärplatserna
Människor som passar ihop med den aktuella filmen, alltså olika om det gäller kultiga Trainspotting eller Clintan-filmen Absolut makt.
Så det blev de gamla vanliga.
Syftet är att de som kommer till Göteborg ska känna att de blivit väl bemötta, middagen på Börsen ska bli ett minne att ta med sig hem.
bland andra ), representanter från sponsorerna GP och Volvo, solisters och tonsättares kontakter.
Bilder:
Åtminstone om man ska tro vad Åke Flock säger om sin farfar, som bokstavligen gjorde sig till flockledare.
- Men namnet?
- Det är de yttre hörselcellernas uppbyggnad som gör att vissa människor har så kallade glasöron och tål betydligt mindre buller än de med stenöron, innan de får hörselskador, förklarar Åke Flock.
På nätet finns en grupp för alla På Internet kan vi till skillnad från i den fysiska världen fritt välja vilken flock vi vill tillhöra.
I en chat kan du vara med bara några minuter, säga vad du vill, eller bara lyssna för att aldrig återvända.
Nätgrupper kan också knytas samman av ett gemensamt yrke.
Alla skyr en chef som fallit När en ledare förlorar makten väntar bara iskyla.
Den värmande beundran och underdånighet som finns runt en makthavare förvandlas vid fallet till en iskall tundra när ingen vill kännas vid dem.
När makthavarna fallit går det i allmänhet inte någon materiell nöd på dem.
75-liga med
75-vinster på slutet.
m och jag trodde att jag hade förlorat.
SAMSPEL bär den gode ledaren mot målet Ledarskap är inte bara fråga om ledarens egenskaper utan också om samspelet mellan ledare och flock.
drag som utmärker en bra ledare:
Siv Boalt Boëthius trycker på att ledaren inte kan göra allt detta själv, ledarskap är en funktion av både ledare och ledda.
Den snabba förändringstakten i företagens omvärld kräver mer av ledarskap, att cheferna kan driva förändring ta initiativ till förändring och se till att organisationen följer med.
Frågan är om det går att träna upp ledarskap.
Hon tycker det sista låter för negativt och tillägger:
Topplaget i division
- Trodde aldrig den skulle gå in, men jag fick en knepig träff som lurade målvakten.
FREDRIK S JOHANSSON receptet Släta russinbullar En god hembakad bulle passar bra som mellanmål.
Tillsätt socker, salt, kardemumma och jäst.
Dela den i
g smör
av KJ BONDESON
Gör samma sak i ett stånd av odört och du önskar dig många mil därifrån.
Här är det just det kollektiva, gruppen av blommor, flocken, som betyder något.
Libbsticka, till exempel, kan växa sig
Och som ett evigt ogräs i trädgården drar den ve och förbannelser över sig.
av KJ BONDESON
Då har odörten vuxit förbi hundkäxen och i vissa fall blivit bortåt
Dödsdömda statsfångar i antikens Grekland fick tömma en bägare med odörtsgift.
Om detta berättar Matts Bergmark i boken Lust & Lidande.
Kylande gift.
( Farnöte betyder ungefär resefölje.
Högstämt.
andra lärkor är risken ringa för var och en av dem.
halvor med olika brytningsindex för perfekt under- och övervattensspaning.
minuterna.
Det vill säga pendlande någonstans mellan flugvikt och fjädervikt.
" Jag är lätt tungvikt ", konstaterar min äldre kollega.
( Och inte bli överkörd av någon irriterad taxichaufför som kanske äntligen släpps fram trots avspärrningarna.
Du visar ditt kort, och går före i kön.
Snälla, låt oss inte prata i munnen på varandra.
Bakom kravallstaketet väntar folkmassan på kändisgästerna.
- Att man åker skateboard.
Det är mest såna som inte åker bräda som bryr sig, förklarar Niklas.
ungdomskulturer i Sverige.
av CALLE BÄCKSTRÖM Det är inte många som titulerar sig som kickers, men Farshid och Alexander är överens om att det är så omgivningen ser på dem.
- Vi har balla brallor och modekläder, säger Alexander.
Power.
, började lyssna på punk när hon var
Han tycker inte heller att han har blivit mer annorlunda än tidigare, annat än att han sticker ut mer i samhället genom sin klädstil och sitt utseende.
Punkare tror starkt på den kommunistiska och anarkistiska läran, som i stort går ut på att de vill ha ett jämlikt och fritt samhälle.
I dag finns däremot flera valmöjligheter.
• • Hur många ungdomskulturer finns det?
Och inom det vi kallar musikgenrer finns flera stilar.
- Veganrörelsen är en uttalat revolterande kultur, med en stark vrede.
Nedanför står Tommy och Annika och tittar på med uppspärrade ögon när Pippi går balansgång på takåsen.
Anna Lambert jobbar till vardags i en zoobutik i Mölndal, något som förklarar hennes vana hand när hon leder in Lilla Gubben på verandan.
Barnen som kommer till Villa Villerkulla får också klappa Lilla Gubben efter föreställningen, eller prata med Pippi om hennes kappsäck och hur det är att vara sjörövardotter.
Kling ( Daniel Nilsson ) och Klang ( Per Andersson ) får stora problem när de ska fånga Pippi ( Anna Lambert ).
besökare i Scandinavium full valuta för pengarna.
tack för att det inte blev mer.
Framförallt är det en konsert som gör jobbet.
GÄNGET som måste splittras för TV-tittarnas skull MERSING:
dygn.
Livet på ön för de
- Nu får vi börja bekänna färg.
Men jag tror ärligt talat inte jag blir det.
Utslagning sker via en sluten omröstning i något som kallas örådet - ett moment som innebär att deltagarna röstar ut varandra under program- ledaren Harald Treutigers ledning.
.
Naturligt var det mycket förklarande att göra i första programmet.
Sluta med de djupsinniga frågorna till telefonörerna.
( Nationalencyclopedin ) Besatthet, inom högre religioner förekommande uppfattning härrör sjukdomen från onda andar som tagit den sjukes kropp i besittning.
Har de inget viktigare för sig?
Då tar jag självmord.
Då var det tonårsflickor med lösögonfransar och tuperat hår stod utanför stjärnornas hotell och roade sig med att tjuta, gråta och svimma om vartannat.

England Ace of Base Skandinavian Fanclub PO Box
I december
Bara fansen är trevliga.
Deep Purple skulle vara där och spela och en massa skäggiga gubbar med bar överkropp stod och väntade på dem.
De spelar på fredag, Liseberg.
Det började annars förtroendeingivande på Södermalms IP.
Men i paus förvandlades Jonsered till vilda kämpar.
Valmanifestet diskuteras inte förrän på nästa kongress.
I konsekvensens namn vill Birger Schlaug därför inte utesluta att mp stöder en moderatledd regering - även om det är mindre sannolikt.
Konkurrensen mellan v och mp handlar snarare om att vinna Göran Perssons gunst.
Man kommer på glid från sina ursprungliga tankar när man börjar se saker inifrån.
- Jag tror att utvecklingen mot individuella löner kommer att fortsätta.
Den ledde bland annat till att jämställdhetslagen fick sin nya paragraf om att arbetsgivare med minst
sjukhusteknikers.
De krav som arbetet ställer bryts sedan ned i olika faktorer.
En viktig slutsats blev att de löneskillnader som finns inte kan förklaras utifrån skillnader i arbetskraven.
Tag till exempel läraryrket som förlorar i status och där lönerna sjunker när männen inte längre söker sig dit, säger Anita Harriman.
av EU:s
Men det betyder inte att Sverige har fått grönt ljus för ett fördragsbrott - att stå utanför EMU, trots att landet inte har juridisk rätt till det.
Spricka mellan nord och syd Men Perssons personliga framgångar kan inte dölja att det faktum att trots att
Yttrandet från arkitekten Adolf Loos är ett av många saftiga och provocerande citat på utställningen The Power of Erotic Design som pågår på Design Museum i London.
nästan som en okontrollerbar kraft som svävar i medvetandet under en dödsbringande feber, en sista mörk hallucination före slutet.
Redan här kan man se en uppdelning mellan det direkt uttalat erotiska, alltså det nakna, figurativa, och det outtalade, associativa med fallos- och vulvaliknande former.
En av vägarna har varit att låna bildkultur från gay-, S/M- och fetichistvärlden.
säljer allt från klassisk musik till underkläder.
Hettan i Bartle Bogle Hegartys Heat Commercial gör att den funkar utmärkt i reklamen - för glass.
Man fick skära stövlarna av hans svullna ben.
upplagor.
Han var imponerad av karaktären Karl XII, han hyste en sorts gapande beundran för mannens tilltagsenhet, men insåg hans skadlighet.
volymer, men så hann mannen också att utom sin poesi, sina historieverk, dramer, berättelser och traktater skriva
Hans blick faller på några par skor som kanslern hade låtit tillverka i Tyskland.
Men han läste förstås också, bland annat en engelsk bok om den svenske kungen (
Översättaren gör hans stilkonst rättvisa i den mån det nu går på svenska.
Masken av Karl XII:s döda ansikte skapades
konstnärer inbjudits att infiltrera lika många annonspelare kring stadskärnan.
Ta på sig termobyxor istället för bikini, slänga tandborsten i sopnedkastet när Colgate vill laga ens hål, gå en omväg till jobbet när SE-banken lockar " Kom närmare "; vägra spela med.
Amelie Björck Utställningen I City pågår tom
Enbart i Sverige är det över
Då jag skulle köra min dotter och hennes familj till ett konfirmationsläger kom jag inte längre än till Mölnlycke.
Hela första veckan gick jag med en fusklapp i fickan där det förhatliga ordet stod.
När den äntligen kom gav jag den det bisarra norska namnet Bödvar.
Ofta har jag inte känt mig vara ensam, det har varit som om förklädda änglar besökt mig.
För en kulturskribent är det frestande att apa efter förebilderna på modet.
I det livsåskådningsmässiga kaos som nu råder kan man se det som en uppgift att föra en dialog om livets väsentliga problem.
Att vara dagstidningsjournalist är att skriva i sand och det är ett under om något överlever till nästa dag.
Den översta heter Motorlära och böckerna utgör Lars Blomqvists konstverk Den stora motorn.
I den kristna kultursfären har fadersgestalten, verklig och symbolisk, varit ledare, lagstiftare och domare.
Hon syns genom sin frånvaro.
Nu föll natten på.
Christa Ludwig, för inte så många år sen ännu aktiv som oförliknelig liedinterpret och operasångerska, talte ur hjärtat om sin Franz Schubert, höll i trådarna, presenterade.
Att stå där i harmonisk förening med
Kanske bottnar de i vår avsevärt skilda inställning visavi de båda personligheterna?
Och på flygblad och en del affischer ser man en byst, Schuberts huvud i gips, slängd på sned i ett hörn, som har han störtats från en piedestal.
De har ordnats i långa mjuka slingor som ibland korsar varandras riktning.
Han skrev bortåt
Glömd i körlandet Sverige - men icke så i jubilerande Wien!
Schuberts namn lyser vart man än ser sig om i stan, från de många annonspelarna och från spårvagnarnas bemålade flanker.
Den kvällen kommer Diana Ross till Wien för en stor konsert.

" Regeringen abdikerar från inflytande " Den svenska regeringen har accepterat tanken på flexibel integration, dvs att låta de länder som vill fördjupa sitt samarbete göra det, även på områden där man inte själv vill delta.
En av dem, miljöavgifter, säger miljöpartiet ja till, trots sitt kategoriska nej till alla fördragsändringar.
Hennes verk från
Men jobbet utför hon i skånska Förslöv och textilare var det inte konstigt att hon blev, boråsare som hon är.
I början var det en jobbig begränsning.
Ett amerikanskt heminredningsmagasin utropade hennes rosettmönster till det nya decenniets trendsättare.
- Detta är 90-tal.
Ett liv med FÄRG Funderar du på att måla om huset i sommar?
år i lära.
Tidigare var de för dyra att använda i yrkesmåleriet.
I början av 60-talet gick han över till att tillverka färg.
miljoner.
Tillverkningen i Wibo Färgs lokaler i Aröds industriområde på Hisingen efterliknar det gamla sättet att göra färg fast i lite större skala.
- Speciellt på västkusten är det stor skillnad på väggar där sol och vind ligger på och där de inte gör det.
Är den gammal och uttorkad, minst
·Det går alldeles utmärkt att själv måla med linoljefärg - låt det ta den tid det tar.
Det är en hantverksmässig teknik som man inte kan fuska med om resultatet ska bli bra.
behandlingar, grund-, mellan- och färdigstrykning, säger Rolf Hansen.
Ett exempel på följderna är alla fönster som ruttnat på nybyggda hus.
Men inte heller den vattenburna färgen är miljövänlig.
Håller glans och kulör bättre än alkydoljefärg.
Saabfolket hade vant sig vid krisen och bilföretaget behövde ses med nya ögon.
Det är 9-5 som ska hjälpa Saab med ökat skrammel i kassakistan och som ska stå för merparten av den åtråvärda försäljningsökningen på över
Men han menar att det handlar om att komma ifrån inställningen " att det alltid ordnar sig ".
Nu sitter han med problemen i det egna knät och visst finns det skillnader mellan det nya och det gamla jobbet.
Under en fyraveckors turné fick han omkring
Och förändringarna måste ske snabbt.
Mikael Eliasson Jobb:
I mars i år kostade de
Prissänkningar har skett bland annat på havregryn, familjemüsli, torskfile, potatis, tandkräm och toapapper.
Innovativ ingenjörskonst skapade visserligen tekniska underverk på
Han är mannen som bär den svåröversatta titeln " Brand director ".
Marknadsföringen ska riktas till dem som är potentiella kunder och inga andra ( Utomlands, där
- Alla
Vi är på rätt spår och våra konkurrenter har problem att hitta rätt budskap.

:
Det upptäckte tydligen inte domaren, han friade i alla fall och Sverige har fortfarande en god chans nå VM-slutspelet.
En bättre start kunde Sverige inte fått
- Han är väl knappast min bäste kompis.
- Några av mina spelare trodde nog att vi hade spelat färdigt, och det höll på att straffa sig, säger Tommy Svensson.
Det här var ett rent bjudmål av Gary Sundgren som nonchalant gav bort bollen strax utanför straffområdet.
Mål-Magnus Hedman hade inte så mycket att göra.
.
En andra var blott 19-åriga Louise Jansson som fick chansen att inför jättepubliken i Slottsskogen debutera som kompositör.
Uppgifterna delades mellan far och son, och elegansen var lika stor på båda håll.
Tommy Persson har vunnit
En efter en plockar vi ut de glänsande tunga föremålen ur skåpet.
Längre än så kommer han inte.
Med
Under inspelningarna har Tommy Persson ofta
år på såpan vunnit
Eftersom jag har tagit med mig många svenska furumöbler känner jag mig extra hemma.
på morgonen till 18-tiden på kvällen.
För inte så länge sedan var jag best man när min chef Edward gifte sig med en av skådespelerskorna i The Young and the Restless.
I Burbanks, Kalifornien.
Guido Vecchi kom som solocellist till Göteborgs Symfoniorkester
Söndagskvällen blev därför också ett rörande bevis för hur stor och stark även denna hans gärning var.
Ibland odlar jag en teori om att det egentligen inte är särskilt kul med konserter.
Wish är helt klart bättre live än på platta.
Lite som Walkabouts.
miljoner kronor satsas för att återge Gunnebo slott och dess trädgård glansen från det sena 1700-talet då denna " sommarstuga " stod klar.
år.
I dag anses det som ett av Sveriges bästa och mest stilrena exempel på nyklassisk byggnadskonst.
blev det ljusgrått men friden var ändå inte helt återställd, då tyckte en och annan att den förra färgen var vackrare.
Han hade, som det sägs i programmet, det totala greppet.
Bilder:
veckor och har sedan
Har man väl fått ett jobb så behåller man det.
Mette Haug är den vackra och omsvärmade städerskan.
Den norska serien Offshore skildrar både livet ombord på plattformen " Huldra " och på land.
kom slutsignalen som en befrielse.
) och kvalat in till VM-slutspelet i Frankrike löd ingressen:
Jag syftar då främst på Europas förenta, eller snarare uppdelade, stater.
Nåväl, första timman såg väl ut som man kunde förvänta sig.
Det gjorde de ett allvarligt tjänstefel.
En normal metod hade varit att förstärka bakåt, exempelvis byta
Nu har Andreas givit ena kantfrågan en slutlig lösning.
november
Det var snarare bumerangknorr.
Andreas Andersson glänste på sin högerkant.
Dessa klubbar ramlade, som bekant, ur söderettan i fjol.
Men det blev en passning.

Plus även för vänsterbacken Tom Nilsson.
Ingen fick vara riktigt glad, lika lite ordentligt ledsen.
Det såg illa ut när det bara var flaggor på en del av dem.
- Vi fick
·Blivit remissinstans för flera kommunala frågor.
Då skötte samhällsföreningen park, bad och turistinformation, självfinansierat genom Badortens dag.
Att starka personer och intressegrupper tar över föreningen.
TALLINN:
Men jag tror inte det har påverkat mitt spel, säger Andreas.
I Blåvitt är han ju den givne avslutaren i mitten.
För att bli proffs i Italien.
Hur branden startade är ännu oklart men risken för storbrand var under flera timmar överhängande.
Men under lördagen fick nya brandhärdar fart och branden fick ett dramatiskt förlopp.
dagar går i graven.
har antalet resenärer på nattågen blivit mindre.
bli cirka
Nattågstrafiken i Sverige har successivt skurits ner under det senaste årtiondet och snart återstår endast nattågen Stockholm-Malmö förutom sovtågen mellan södra Sverige och Jämtland respektive Norrbotten, totalt
*************** Tåget tog
" Nattågen tog på den tiden
Förr var Åkulla ett populärt tillhåll för halländska skidhasare.
Varbergsskolornas friluftsdagar i Åkulla är numera sällsynta.
meter.
Barnen Angelica och Victor samt granntjejen Jessica Nielsen hejade på alla som dök upp i dungen.
Bilder:
år.
- Du gör allting bak och fram, till och med sover baklänges, fräste fanskapet tillbaka.
Fick jag bestämma...
Och vem är det nu som sitter och längtar till höga fjäll och djupa dalar och lössnö?
- Äntligen lite lugn och ro, sa Asta nöjt och la sig upp och ner i soffan och knäppte på en såpopera.
- och belönades då med en silverreplik av pokalen i naturlig storlek - i stället för den gängse miniatyren.
Man har haft dem till låns - men nu säljer de efterlevande hans bucklor och medaljer och andra minnessaker hos Christies i Kensington den 20 juni.
Dagens värderingar är ganska bisarra - för den
!
Mest back går socialförvaltningen.
- En rad olika faktorer spelar in.
- Ytterligare planer är på gång.
.
Ska äggen vispas eller bara röras ner i smeten?
Och plötsligt var det kväll.
Det är mindre än
Sticker ner handen i skålen, som ett barn slickar jag i mig chokladsmeten.
DUBLIN:
Hon vann längdhopp på
Lite senare var det dags för Ludmila Engquists svåraste prov hittills i år.
Segertiden blev bara

Det fanns förstås inget.
Malin Ewerlöf, Ludmila Engquist och Erica Johansson använde både mascotar och egen kraft i trestegs-seger-raketen som grejade biffen.
juli medverkar Hemvärnets musikkår.
...
centimeter av Finlands Juha Laukkanen.
Ullevis Conny Malm gjorde det i tresteg med
Robert Kronbergs
Klubbytet gav Khaled en kick Medan Europacupen avgjordes i Dublin var landslagsfolk även i gång på Wallhamra i Sävedalen.
Khaled tränar mycket ihop med häckstjärnan Niklas Wallenlind.
- Målet är att slå svenska rekordet
Har druckit
och Cecilia Nilsson, Ymer, satte juniorrekord i F
JARL STRÖMBERG Nej, skidkungen var ingen bergskung på cykel ÅKULLA:
Det var inte lättvallat direkt.
I går kom
Anders Wickholm hade lugna gatan sedan han skakat av sig både Roger Persson, Falkenberg, och Bernt Johansson, Mariestad.
- Men det är skillnad.
Bild:
Han höll undan för ryssen Pavel Tonkov.
Och i spurtpristävlingen kom han trea.
Det gjorde han även i fjol.

Han fyller
Stadsteaterchefen Myggan antydde en gång att det var en föreställning på stadsteatern som var orsak till Lars Schmidts teatervurm.
Snart kunde han presentera den ena nyheten efter den andra.
Efter
Men det är kanske bara en pjäsjägare och teaterälskare av Lars Schmidts format som saknas.

; de siktar i första hand på JEM i Finland om en månad men drömmer innerst inne - bara Jonas vågar avslöja det - om OS i Sydney, där Triathlon gör entré i tävlingsprogrammet.
timmars simmande, cyklande och löpande i värmen.
vi satsar mest resurser på inför
Originalet består av
STEFAN BERG Dagens bästa tid.
Hennes hund kom dock till undsättning efter målgång.
Området ska delas upp i
Arbetet bakom är unikt.
En inriktning mot till exempel forskarbyar kan leda till ökad segregation.
Luften gick ur när lagen om sociala konsekvenser lades på is.
Okänd, oseedad och orakad tog han hela Paris med storm.
.
- Jag ska sätta in pengarna på banken.
En bra bit kvar till Borgs facit Thomas Muster vann här
- Jag har vunnit en gång och vet hur svårt det var.
Kuerten sade att det inte gick.

• OS ( Lillehammer
raka matcher i National Hockey Leagues finalserie.
- Vår trupp ser svag ut.
Någon undrade om han inte var rädd för att gå omkring ensam i de centrala delarna av New York:
Situationen förbättrades inte av att New Jersey också införskaffade Vjatjeslavs gamle backpartner och arvfiende, den Tichonov-trogne Alexej Kasatonov.
Det var en konstellation där farten, improvisationen, glädjen, tekniken knockade brutaliteten.
i Moskva Mått:
matcher i grundserien.
landskamper Bild:
Kommunistpartiet har funnits i Hongkong sedan
miljoner medlemmar, allsmäktigt och allestädes närvarande.
personer, de flesta anställda vid kinesiska företag i Hongkong, organiserar de tiotusentals hemliga medlemmar som finns överallt i Hongkongs samhällsliv.
Han räknade med ett år.
Avrustningen av Irak är ett FN- uppdrag där USA är starkt engagerat.
- Men det låg helt utanför det mandat som alliansen hade, säger Rolf Ekéus.
De kemiska och biologiska vapen, som Irak hotat med under kriget, fanns lagrade.
år.
Ekéus, som är en duktig pianist, hade länge retat sig på att flygeln var ostämd och hade hoppats att någon skulle bära bort den.
- Jag är inte riktigt klar ännu, säger han.
Men i Irak är han inte lika väl sedd.
Den nye premiärministern är dock optimistisk och lovar dessutom att sätta full fart på fredsprocessen i norr.
Konkret betyder detta att Dublin kommer att stöda Sinn Feins krav på att få delta förhandlingarna - med eller utan en vapenvila från IRA:s sida.
Partiet fick knappt
mandat.
man.
dagars hårda strider.
***** Kongo i koncentrat Invånare:
Lingala och kikongo är lokala språk.
Landet var fransk koloni fram till
sägs upp i Kungsbacka men får vikariera för dem som får stanna På torsdag får personalen på Kungsbacka lantmäterikontor besked om uppsägning.
lantmätare, ingenjörer och karttekniker.
Trots den pressade situationen är stämningen uppsluppen vid fikabordet i trädgården utanför lantmäterikontoret i centrala Kungsbacka.
år.
- Samtidigt måste vi se till så att vi kan utföra våra arbetsuppgifter.
Omorganisationen kostar massor.
miljarder kronor av socialbidragen är en direkt följd av rekordarbetslösheten, fastslår rapporten.
Otterloo har i ett brev till kommunstyrelsens ordförande Jan Gustafsson ( s ) föreslagit att ett " lämpligt område i Mölnlycke eller någon annanstans i kommunen ska avsättas för att där inrätta en körgård.
De går i historiens spår MARIESTAD:
- Intresset för krigshistoria är stigande och det bildas allt fler krigshistoriska föreningar både i vårt land och i utlandet.
- Några av oss i föreningen brukar under sommarhalvåret besöka olika platser med historisk anknytning i Skaraborgs län.
I Skövde blev det också fanparad varpå de treSkaraborgskarolinerna guidades runt i Ryttmästarbostället, som i dag räknas till de mera intressanta besöksmålen i Skaraborg.

Personalen ska också kunna slå upp och ta del av aktuella forskningsrön och information från EU.
Vad har de anställda för utbildning?
Det är den nya lagen om civilt försvar som kräver höjd beredskap.
Summan kommer att investeras i olika åtgärder för att hålla rätt säkerhetsnivå.
Kungälv har
Svårt rädda Ales dåliga ekonomi ALE:
Beslutet om detta fattades för flera månader sedan.
Perssonpengar räcker inte Men även om ansvaret nu går över till nya nämnder och nya politiker så kommer inte servicen att öka.

Spasskij var kanske en liten favorit, inte minst med tanke på att han faktiskt hade
undertecknades ett ramavtal för VM-matchen.
Fischer accepterar att spela på Island, men under protest.
Allt var förlåtet och VM-matchen kunde börja!
Sf

.
Tac
.

Kd
.
Kf 3Ke 733.
La 3Ke
exf
Lh
Kg 5Kd
.
Nu tydde mycket på att VM-matchen inte skulle fortsätta.
till Spasskij.
.
Ld 3Lxc 3+7.

Le 3b
.
Le

Först i elfte partiet lyckades Spasskij vinna, men då var det redan kört.
.
Tc
dxc 5bxc
Sxe
e 5Tb
f 5exf

T
Txf
.
Den 3 april
partier hade således Fischer försvarat " sin " VM-titel.
Lösningen på förra veckans
Målet är att strypa folkölsförsäljningen.
Försäljningen sker inte lika öppet, säger Håkan Svedberg.
av MAGNUS JÖNSSON och EVA PARKRUD
Han anhölls efter förhör, berättar spaningsledaren.
Trots att ynglingen snabbt kom under läkarvård stod hans liv inte att rädda.
personer, säger Birger Gustafsson.
Jobb inom park och mark De kan till exempel hjälpa till i hemtjänsten och se till att de gamla kommer ut på promenad i sommar.
- I år förutsätter vi att studenterna gör något också, tillade Göran Johansson.

- Egentligen är tidsplanen omöjlig.
Hon är däremot tveksam till samhörigheten med Skaraborgs län.
Ta ett samlat grepp.
miljoner invånarna i det nya länet.
Men de har verkligen anledning att både bry och oroa sig över konsekvenserna hävdar hon.
juni får vi de första beskeden om vad politikerna vill med det nya Västsverige.
samhällsutveckling Demokrati:
möjligheter Demokrati:
BO HÅKANSSON Ny västprofil.
Krydda den med krossad rosépeppar, grovmalen svartpeppar och ett uns cayennepeppar.
*****

ett 50-tal försöksprojekt för habilitering och rehabilitering av handikappade.
fjärdedelar av
Projektet Läxlust har under
miljoner om året till kommuner och landsting i så kallade stimulansbidrag för habilitering och rehabilitering.
personer i Borås för häleri.
Apparaterna såldes snabbt vidare En 37-årig göteborgare erbjöds köpa
Fler misstänkta i härvan De
av EVA HEYMAN
minuter.
Paraplyer som solskydd Redan
Och nog hördes nationalorkesterns
Men vi hittade snabbt felet.
Yrkes-program leder till Chalmers Möjligheterna har funnits, men i praktiken har det varit trögt.
Men el/dataprogrammet är ändå en yrkesinriktad utbildning.
Det är där jobben kommer att finnas, kanske uppåt
Lindholmens gymnasium samarbetar med Polhemsgymnasiet i el/data- och teoretiskt energiprogram.
De riskerar att skatten blir större än den avkastning som aktierna ger - det vill säga i praktiken en skatt på över
Även om Stefan Perssons situation är sällsynt, finns det gott om svenskar som påverkas av hur bra det går för hans och andra företag i samma situation.
Alla är med och bidrar till systemet, men den som är sjuk eller arbetslös ofta får ut mer än den som inte är det.
Men enligt en enkät utförd av tidningen Kommunaktuellt är detta inte sant.
Argumentet är relevant och innebär att antalet förtroendevalda bör minska.
Redan för något år sedan ville miljöpartiet ha ny folkomröstning om EU, med hänvisning till att svenska folket röstat " fel " i den giltiga omröstningen.
Något krav på en ny folkomröstning i den frågan har inte avhörts.
- Är du från Göteborg, öh?
Men det känns lite sällsamt:
Numera går det lugnare till.
-Hela fördraget, säger Per Gahrton, en ståndpunkt som uppenbarligen kommer helt överraskande för Birger Schlaug och Inger Schörling, som tycks leva i föreställningen att Persson bör åka till Amsterdam för att driva miljöpartistiska krav i förhandlingarna.
Med tiden har den ena efter den andra av " partijuntans " medlemmar försvunnit.
Det har fått Dagens Nyheter ( ober ) att reagera:
Visst finns i Sverige ett problem med människors drivkraft.
Att låta kommunerna försöka kontrollera dem som andra parter i samhället stänger ute från jobb är både omöjligt och orimligt.
stora tidningarna i Göteborg kontrollerats av familjen Hjörne.
Även om situationen är något bättre i dag, är den ändå inte bra.
Hur skall man välja ut de elever respektive föräldrar som skall styra skolan?
Det finns flera sätt att styra en skola på och det är viktigt att alla har möjlighet att rösta på en förälder/elev som verkligen verkar för de idéer som man själv tror på.
valmöjligheter:
På dessa olika skolor skall olika pedagogiker kunna utövas.
Det förutsätts också att eleven vill läsa antingen psykologi eller filosofi, eftersom något av dessa ämnen måste läsas.
Det är oansvarigt av skolminister Ylva Johansson att försöka dra igång ett nytt system för skoldemokrati utan att ha bestämt hur valet av elev- och föräldrarepresentanter ska gå till, skriver ordföranden i Moderat skolungdom.
Överdrifter om premier I Olof Hertzmans räkneexempel tycker vi att han överdriver betydelsen av att enstaka individer kan förfara bedrägligt.
kronor, och att en av dessa har genomgått presymptomatisk testning och därmed har förutsättning att lura försäkringsbolaget, och dessutom har råd att teckna en försäkring på
Vi tror att en äkta analys av de ekonomiska konsekvenserna kommer att visa att effekterna i form av höjda försäkringspremier och risker för försäkringsbolagen blir mycket begränsade, och att de varken motiverar inskränkning av individens integritet eller hotar försäkringsverksamhetens fortlevnad.
intressenter finns för att behålla nuvarande lagstiftning, nämligen försäkringsbolagen med dess vinstintressen och de andra försäkringstagarna med deras intresse av låga premier.
Det finns klara juridiska fördelar med att den kommande lagstiftningen generellt förbjuder tredje part att efterfråga genetisk information om enskilda individer.
Tack och lov att det finns konkurrens i samhället.
Men det är orimligt och verklighetsfrämmande att slopa skolbetygen av denna anledning, eller hur?
Hursomhelst, tandläkaren behöver rörmokaren och vice versa.
Kan det vara så att dessa familjer valt andra skolor där de har större möjlighet att få sina barns behov tillgodosedda?
Agneta Bergenheim För föräldrar i Lärjedalens skolor Kvitta avgifter mot stöd Snart är det budgetdebatt i kommunfullmäktige i Göteborg.
Det är en dörröppnare.
Varför har vi som nation blivit så otacksamma?
Det man vill ha måste man förtjäna.
Misstanken kvarstår.
Vid fredagens tillslag beslagtog polisen också knark i en närliggande lägenhet och
- Vanmakt.
En av de
Osmo Vallo från en trappuppgång.
De har svar på svåra frågor Det första en nyopererad cancerpatient tänker på är troligen inte sina sexuella behov.
- Det är viktigt att patienten tror på ett liv efter behandlingen, säger hon.
från Danmark och en från Norge.
Till den grundkurs på
STEFAN BERG Sexexperter.
EU-domstolens utslag om att vi inte får ha särskilda regler för bilarnas avgassystem i Sverige, kan gynna privatimporten.
Att köpa en äldre bil var därför förenat med stor chanstagning.
Fler lyxbilar att vänta Förändringen innebär att vi kanske får se ännu fler äldre lyxbilar rulla av färjorna från Tyskland.
Och det är tillåtet ta hem hur många man vill under ett år.
Jämförande kontroll ( modell 89-93 )
För helbilsgodkänd modell faller jämförkontrollen, avgasintyget och blinkersmonteringen bort.
Men tjänsteförslagsnämnden har enhälligt bestämt sig för ett annat namn, docent Lars Brunnström från Umeå.
anställda för att få deras uppfattning av arbetsklimatet.
Under fjolåret gjorde universitetets internrevision en granskning av verksamheten vid institutionen.
För närvarande arbetar han med att hitta en lösning för hur underskotten ska kunna täckas.
Händelsen har blivit en kostsam historia för Göteborgs universitet.
Rosvall fördes till polisstationen, misstänkt för terroristhot.
Han övervägde då att stämma det amerikanska flygbolaget.
Sådant får aldrig i längden visa sig vara framgångsrikt.
Mc-gängen är extrema i det avseendet att de, på sitt sätt i efterföljd till de beryktade maffiaorganisationerna, har en strikt intern struktur med disciplin och normer.
Samhällets motmedel måste vara att överhuvudtaget inte tillåta någon tillvänjning till sådana tendenser.
Teckning:
Çiller blev utlämnad åt islamisterna bevågenhet under en rad parlamentsomröstningar.
år och gör sig bra både på fotografier och i TV.
Det märkliga, för att inte säga beklämmande, är att Turkiets politiska system är så fjärmat från den dynamiska privata sektorn och den snabbt växande, relativt välbärgade medelklassen.
Då bör man minnas att de mest givande affärer som juntan bedriver är de med narkotika.
Den grundläggande liberalismen har tunnats ut, och den okammade amatörismen har fått ge vika för sakkunskap, specialisering och taktik.
Det senaste är att vräka in människor i högskolesystemet men fråga föga efter kvaliteten.
För det andra avser han inte att göra något åt saken, när de absurda effekterna nu är uppenbara.
Det gör inte vi, sade Andreas Carlgren, vice ordförande i centern, nyligen i en tidningsintervju.
miljarder kronor, och
Folkpartiet och kristdemokraterna, kamraterna från den " gamla " borgerliga regeringen vill också öka bidragen till kommuner och landsting.
Folkpartiet och kristdemokraterna kan försöka måla ut sig som vårdens, omsorgens och skolans försvarare.
En sänkning med
kronor.
De anser också att barnomsorgslagen bör tas bort då den är kostnadskrävande.
De vill skära ned i äldreomsorgen som gör att vi inte ska behöva oroa oss för att våra gamla får den hjälp de behöver.
Tyvärr är det så att den del i vårpropositionen som handlar om satsningar på småföretagen för att få fart på Sverige, ger en snedvriden konkurrenssituation.
Konkurrenter med avdrag Nästan samtliga av Fonus konkurrenter är var och en en juridisk person, arbetsgivare med rätt till avdrag i arbetsgivaravgiften.

Bidraget för kontoren i Göteborgs distrikt blir
Landsbygdens servicebehov negligeras mot att tätorterna får en överetablering.
står det under rubriken Berätta mer:
Som äldre politiker och välkänd profil i Göteborg gav han också tyngd åt motionen.
.
Hennes fråga utgår från att hon inte haft möjlighet att ta ledigt från sitt arbete för att delta i ett inplaceringstest på Tekniska vuxengymnasiet, vars syfte var att placera henne i en kurs i matematik eftersom hennes ansökningshandlingar ej gav underlag för en sådan inplacering.
Komvux i Göteborg använder inplaceringstest i avsikt att på bästa sätt placera in de studerande så att deras faktiska förkunskaper överensstämmer med kursens krav.
abonnemang.
Kurt Malmros krävdes på
För att kunna använda den fasta telefonen har en person angivit sin egen adress, en gatuadress i Floda.
Vi försöker hinna med bedrägerier när det handlar om stora belopp.
- Det skulle fordras en enorm kontroll av alla nya abonnemang, en kontroll som de flesta skulle uppfatta som krånglig och besvärande.
I Sverige lanseras den lagom till sommarlovet, och tur är nog det.
Sedan finns det ett antal knappar att trycka på, en för mat, en för klappar och kel och så vidare.
Det känns som en tävling, säger Elin Blomqvist.
Den levde i
Då dör de.
Men de flesta ryggade för det faktum att djuret dör om det glöms bort för en dag.

- Tågmästaren kommer normalt med tåget till Köpenhamn på kvällen och följer med upp på morgonen.
och låna litet från BMW:
Det är svårt att framifrån se att det är en ny bil.
Hur var då bilen att köra?
munstycken fram och
cylindrar matar turbon som betjänar alla
Sätena i den nya bilen är ventilerade, en nyhet som Saab nu lanserar, liksom ett säkerhetsnackskydd som aktiveras vid en påkörning bakifrån och fångar upp huvudet.
centimeter längre hjulbas och
kronor för 2-litersmotorn och
De andra modellerna finns ute hos återförsäljarna
Bilmodellen får också beröm för sin sittkomfort och för det stora baksätesutrymmet.
Betalningen sker ur sydafrikanska pensionsfonder, med hjälp av statsobligationer och privata fonder i banker och försäkringsbolag.
Costaricanerna klarade sig undan genom att hävda att landet ådragit sig skulden under en diktatur och då kunde folket inte göras betalningsansvarigt.
Och i går bekräftades farhågorna vid EU:s finansministermöte i Luxemburg.
På torsdag i nästa vecka skall den nye franske premiärministern Jospin lägga fram socialistregeringens ekonomiska politik för den nyvalda nationalförsamlingen.
ordinarie EU-toppmötena.
- Om dagens diskussioner får dominera diskussionerna på toppmötet i Amsterdam, är det stor risk för att Amsterdam-mötets huvudfråga, ett nytt EU-fördrag, är i fara, kontrar Theo Waigel.
Strävan skall vara att få balans i budgetarna.

Sedan dess har pendeln svängt åt rakt motsatt håll.
möjliga föräldrar.
- Vi försöker engagera oss, men det är på en ganska bra nivå.
Den är hårt ansatt i dag och jag tror på en närmare dialog för att nya tankar ska födas, säger hon.
Det kan exempelvis gälla fördelning av timmar, arbetsmiljö eller elevens val.
- Med tanke på den tragiska olyckan där
För att inte tala om alla barn som bor här i området.
I vardera änden på lockets ena långsida sitter en ögla som låskolvens kedja ska surras hårt runt.
- Nej, det kan man väl inte säga att vi gör.
- Vi borde insett att den inte var ordentligt låst.
Vi har också skickat ut skriftliga meddelanden om detta.
dagar sedan in i den diamantrika nordostliga provinsen Lunda Norte.
I den MPLA-dominerade " försoningsregering " som installerades i mitten av april sitter
.
Hans forne fiende i bushen har i dag förlorat sina
Det kan verka lite bakvänt:
I Göteborg var det till exempel för långt avstånd från hamnen, dit livsmedlen anlände, till de fryshus på stan där kontrollen gjordes.
Om det behövs vidare bakteriologiska eller kemiska analyser anlitas utomstående laboratorer.
- Nej, den har varit bra.
hjälpte inte.
miljoner kronor.
meters vägbredd, alternativ
Vid Källeboda daghem är oron stor bland föräldrarna.
barn i varje grupp och
år och det säger sig självt att det här inte är bra, säger politikern Charlotte Nordström ( m ) och tillägger:
avdelningar vid Källeboda, säger Milton.
-Det liknar ju mer förvaring, säger politikern Charlotte Nordström ( m ) Vapenvila i Brazzaville PARIS/BRAZZAVILLE:
franska soldater, att läggas till de
Den 18-åriga flickan som anhölls i söndags har erkänt att hon orsakat pojkens död.
Den andra kallas " skäligen misstänkt ".
Vad som är oklart i utredningen är orsaken till gärningen.
18-åringen anhölls misstänkt för skyddande av brottsling.
Andra vill stanna kvar.
Fram till andra världskriget var insatserna stora.
har
Agnese och Arnis är båda
- En mycket uppskattad demonstration, berömmer Else Andersson.
Frälsningsarmén har arrangerat ytterligare
Bild:
av LENA EKSTRAND
I dag går hon ut ettan på Ånässkolan.
Men kolla här - man kan ju sätta sig i en gunga fast man är gammal, eller kille.
Om hon då har gjort något bus och jag vet om det, då säger jag det till fröken.
- Min kompis Claudia är galen i pantburkar.
Amanda Dzopke tänker inte ligga stilla i gröngräset alla sina
Vi vet att vi inte skall vara residensstad men inte vilken roll vi skall spela i stället.
Länsstyrelsens verksamhet kommer att krympa och Älvsborgslandstingets kansli att försvinna men samtidigt etableras ett nytt kansli för det nya landstinget.
Men det kommer enligt S Anders Larsson inte att bli något problem.
CURT WARÅS Undrar.
Hamnkontorets äldsta del är från tidigt 1900-tal och fastighetens bevarande har blivit en angelägenhet för många Trollhättebor.
På kort tid har
Hon vigde Peter och hans hustru Lena för bara några månader sedan och allt sedan dess hade han och prästen många och förtroendefulla samtal.
Det var kanske heller inte en alldeles vanlig begravning.
Här fanns Peters familj, hans föräldrar, hans släkt och nära vänner.

.
Ofta händer det att Bertil Sandén avbryter familjeterapin och hänvisar paret vidare till Kriscentrum för kvinnor respektive Kriscentrum för män.
Kontraktet kan ge mannen en ny värdighet, den gamla har han redan förlorat då han har gjort det mest förbjudna - slagit sin kvinna.
För den låter nästan som glassbilen.
- Tintin är bäst, förklarar Oskar,
Mellan lånen och besökarna tar Mari och Lena en fikapaus.
Flygblad, musikslingan, ett rikt varierat utbud med alla sorters böcker, dam- och tjejtidningar och cd-skivor.
Turisterna lånar flitigt, berättar bibliotekarierna Mari Blom och Lena Gustavsson som så här om sommaren kan unna sig en fikapaus i gröngräset.
För de
Dessutom
Klass
Schweizresa till hösten Totalt deltog
RICHARD LINDOR Uppfinningsrikast.
I mars underkände regeringen kommunens försök att göra bygget vitt genom att att med en ny detaljplan godkänna brotten mot den nu gällande från
- Saken är ju avgjord, säger Karin Åkerberg som bor nedanför parhuset.
Innan ungdomarna började få upp ögonen för att använda ordentliga skydd var skadorna både många och allvarliga.
Det är de tvära stoppen som orsakar frakturerna som i bland blir både komplicerade och svårläkta.
På polisens trafikövervakningsenhet har det nya inslaget i trafiken blivit uppmärksammat.
jobb " 50_000-kronan " har främst gett lågutbildade kvinnor utbildning på arbetstid
I dagarna överlämnar hon sin slutrapport till arbetsmarknadsstyrelsen, AMS.
På Länsförsäkringsbolagen blev skadereglerare övertaliga, eftersom deras arbete rationaliserats bort med den nya tekniken.
procent och hälften anser att det berodde på utbildningen.
När Shazad, Lenny Åsa och Niklas träffas för att åka inlines i Åby har de knappt någon skyddsutrustning alls på sig.
De brukar träna på Åbyskolans gård.
- Runt
Personalägda företag, närfonder och straffansvar för aktieägare.
Båda partierna vill lyfta fram personalägda företag - kooperativ eller självförvaltning.
Eftersom området är nytt för de flesta miljöpartister så ville kongressen låta en arbetsgrupp jobba vidare med en del av förslagen, och återkomma med en rapport senare i år.
Kongressen efterlyste även bättre möjligheter för invandrare att starta och driva företag.
Centrum Bland de traditionella helginbrotten upptäcks ett i en elfirma vid Odinsplatsen.
Mölndal En snattare grips av polisen på Åby stormarknad.
flickor glömmer en handväska med plånbok och mobiltelefon i Kållerado.
Det här säger landstingsrådet Jonny Nilsson ( s ), ordförande i den arbetsgrupp som skall organisera primärvården i det nya storlandstinget, som startar den 1 januari
Älvsborgslandstinget har glesare politiskt inflytande med
Om kommunerna skall ha hand om primärvården och alla vårdcentraler då måste en skatteväxling genomföras.
Sjukhusstrukturen med
Första artikeln var införd
En liten framgång kunde han inregistrera på det första finansministermötet efter den socialdemokratiska partiledningens beslut att Sverige inte skall vara med i valutaunionen från dess start.
Men det är en utväg för att såväl Sverige som övriga EU-länder inte skall tappa ansiktet.
Erik Åsbrink medger att den svenska regeringen satt sig på åskådarplats efter den socialdemokratiska partistyrelsens rekommendation i förra veckan.
år har akuten på Skene lasarett stått öppen för invånarna i Mark och Svenljunga.
Förslaget har mötts av protester, namninsamlingar och demonstrationer.
dygnsambulanser och på sikt kommer en dagambulans.
Bakgrunden är att arbetsgivaren, landstinget, och facket är oense om bemanningen på vårdavdelningarna.
juni, fyller
Sverige var ett välfärdsland som stod för frihet och rättvisa och alla hade det bra.
Han fortsatte att arbeta som svetsare till dess han och en kompis blev rekommenderade att starta en kebab-restaurang.
- Här fanns ett stort utbud på turkisk mat och vi kunde se en klar förändring vad det gällde svenskarnas matvanor.
varje dag.
Osmans mörka blick får åter sin blågråa färg när vi börjar prata om fiske, något han gärna gör när han kan och har tid.
- Jag träffade Saprije
Bild:
Han deltog också i Rädda Barnens arbete i Wien och Budapest efter andra världskriget.
Han integrerade i sitt arbete även ett barnpsykologiskt arbetssätt, vilket bl a tog sig uttryck i inrättandet av lekterapi för de sjuka barnen.
Humanism och generositet präglade hans väsen.
som kommer de närmsta veckorna.
- Det gäller för designern att ha ögonen längre fram än trenden just nu.
Alla får vänta tills september.
Efter att ha kört samma bilmärke så många år klappar hjärtat för Saab.
Flera av bilprovarna har också tidigare jobbat på Saab.
Så är det inte på de äldre modellerna, säger de.

MARIE ULLNERT I fokus.
och dog
Men i en av verserna antyds en närmast freudiansk hotbild:
Det är Rosalind som med sin vattenkanna vattnar tapetblommorna och rummet förvandlas till ett trädgårdslandskap.
Om man inte visste det, skulle man inte våga sig fram med vad man har.
I stället för att gå framåt i civilisationen har gossarna närmat sig vildarnas stadium.
av CECILIA FRISK
åren.
På tal om vinster - ännu en stor skillnad mellan de båda biltillverkarna.
Och även tillverkade
Patricia, Anglia, Äran, Santos, Najaden, Atle och andra.
Här trängs dagligen
Hela skolretoriken utgår från att biblioteket står i centrum.
De har precis anlänt till en liten stad där en ung pojke hittats mördad.
Han behöver någonstans att gömma sig och vad kan vara bättre än en vagn fylld med masker och rekvisita?
Barry Unsworths thriller är precis som alla andra, inklusive deckare, en moralisk berättelse som tar ställning till människors handlingar - eller till vad de underlåter att göra.
Marie Peterson Barry Unsworth Döden och gycklarna - en moralitet Övers:
Perssons väg heter egentligen Korpvägen.
Perssons väg är en lång väg.
Mitt i en liten spretig tallskog ligger Pålssons hund begraven.
Inte förrän de börjar få besvär med midnattssolen.
Det tog en halv förmiddag.
Då har han fått skit i förfasaren.
Aiolos håller i stället en filosofisk profil av " postmodernt " snitt.
" Mot varandra ställs här de
Kan man tänka sig en bättre sammanfattning av Historien än riksdagshuset i Berlin?
av STEPHAN LÖVGREN
procent av omsättningen och " över
Han pekar på att det är
- Det här är intressant för mediaaktörerna eftersom det får relevans för hur man annonserar, säger Birger Magnus.
Birger Magnus citerar Graham Bell som förutspådde telefonens framtid:
Hur mycket tjänar den, och hur kan den utvecklas.
Möjligen halländsk marsvår.
Bilder som ska illustrera ett begrepp som är så känslosamt som " våren " får ett romaniskt skimmer över sig, som bara blir sötare med åren.
För tillfället lyser våren över viken.
Det är för sorgligt att behöva uppleva snöfall på valborg.
I lä.
För de har på det hela taget marsvår året runt.
Boken Dubbel bokföring Lichtenbergs kladdböcker nattligt verk Georg Christoph Lichtenberg var professor i matematik och fysik.
Ur kladdböckernas labyrintiska inre bärgade hans söner en samling spetsiga ting som i ordnat och publicerat skick kom att hänföra den samtida publiken.
" Andra beska och absurda iakttagelser kan anföras per dussin.
skilda scener.
att genom självvald isolering kultivera den egna själen.
Skälet därtill är komplicerat:
Lichtenberg upptäcker tvärtom att den självövning som skulle stärka och hålla ihop jaget och skänka " självnjutning " också söndrar.
" Detta ensamma skrivande får sådana dystra konsekvenser att Lichtenberg rimligen borde slå ihop sin kladdbok för gott.
Det melankoliska skrattet är således ett kritiskt skratt, som avslöjar genom att kasta en än grövre slöja över tingen.
!
Filip Nilsson är copywriter hos Forsman & Bodenfors.
,
Miljonprogrammet spelade roll för hur samhället blev.
- Så är det i dag.
Till exempel Audi.
miljoner pund eller mellan
och
En raritet från Spanien i västgotisk skrift är ett prilegiebrev från
Det var dämpad stämning bland aktörerna på Internet- & affärsinfomässan som hålls parallellt med mediadagarna.
mässor, det här är den sämsta, säger Daniel Evers på Caesar Affärssystem AB, ett dotterbolag till Linné Data.
- En måndag med
Därav de trötta ögonen.
För svenskarna är väl den socialdemokratiska rosen mest känd men Cobi, Barcelonas VM-figur, har setts av betydligt fler.
Humorn finns alltid med i det han gör.
Det är ju det som är det fina med bildspråket - att alla förstår.
.
Fåtöljerna har asymmetriska armstöd, det ena mindre än det andra, några är utförda i olikfärgat material, de ser nästan ut som jättemöbler för barnkammaren.
Du tvivlar aldrig på det du gör?
När jag ser vad han gör tycker jag inte att jag har mycket att komma med själv.
Har egen designstudio sedan
Stordåd på litet språk Att bli översatt till svenska från färöiska är en bedrift.
Men någon sådan kombination haver vi ju tyvärr inte ".
- Du vet, den enda färöiskan i världen är den färöiska.
På arbetsbordet i den lilla våningen på Österport i Köpenhamn ligger nu hans första pjäs.
knapphet.
Regeringen har hemligstämplat avtalet med SJ men GP kan i dag avslöja innehållet.
Samtidigt spred sig ryktet bland de SJ-anställda att tågtrafiken skulle tunnas ut.
På motsvarande sätt kommer vagnarna från Stockholm till Jämtland att gå i något av de
Alternativet hade varit att inte upphandla annan trafik, till exempel tågen på Älvsborgsbanan mellan Uddevalla och Borås.
Men Mölnlycke låter sig inte oroas.
parter på den nordiska marknaden, konstaterar Martin Orrbeck.
Men det betyder att ni förlorar en kund?
De nya maskinerna kräver mindre personal, arbetar snabbare och ger mindre spill; produktionen per timme är numera dubbelt så stor som förut.
Förra året minskade verksamhetens omsättning med
besökare.
I oktober invigs
- Vi har produktutvecklat så intensivt.
nya mässprojekt, det största antalet någonsin.
år sedan kom akut till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg var hon mycket sjuk.
Hon vaknade ofta på nätterna och skrek.
Efter provtagningar kunde man konstatera att Emilia hade en ämnesomsättningssjukdom och man började avgifta henne.
Där satt jag och matade mitt lilla barn och önskade så hett att hon skulle klara sig.
Vi har alltid bra alternativ till sådan mat som hon inte får äta och det är hon nöjd med, säger Henrik.
Risken för andningsförlamning är helt eliminerad.
Tack vare NTBC lever hon - och ett hundratal andra världen över - och mår bra.
Fram till och med i går hade ett hundratal lämnats in.

Aminosyrorna kopplas samman till långa kedjor som utgör byggstenarna i olika proteiner.
Före stoppet sker en ansamling av giftiga ämnen.
Därigenom skulle man få en ansamling av ett mindre giftigt ämne.
Flera studier tyder på att övervikt och fetma ökar risken för njurcancer.
Forskarna kan i dagsläget inte säga varför risken för njurcancer ökar.
·Tumören kan vara svår att upptäcka.
Göteborgarna lärde sig mycket snabbt att hitta till gamla Folkets hus på Lindholmen - nu omsorgsfullt restaurerad med mycket ideellt arbete.
såg Hisingsbarnen framträda.
Aftonstjärnan ägs av en stiftelse och några pengar från kommun eller andra sponsorer är inte aktuella.
- Jag vet att jag är sent ute, säger Kent Andersson, som i sommar kan ses först i Strömstad och sedan i Huskvarna i Spelet om Envar.

För många kom det som en stor överraskning.
Volvo gjorde så att Scandinavium blev en arena för världscupfinaler.
De
- Volvo har beundrats av alla parter för sitt sätt att hantera sponsorskapet.
HÄSTSPORT

Men intresset för huset är stort, när Fastighetsverket nu begärt anbud för försäljning.
kulturarbetare.
Knappt hade Järvi hunnit inleda sitt chefskap för Göteborgssymfonikerna hösten
En cd med Rachmaninovs
De äldre klassikerna, Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, har han inte ännu fått spela in på cd.

dagars Gothenburg Horse Show ( sammanlagt
.
Skivor I Veckan Korngold:
Katarina Dalayman och Ingrid Tobiasson sjunger makalöst grant i de större kvinnorollerna, Per-Arne Wahlgren också hänförande skönt i ett mindre men viktigt avsnitt.
av GÖRAN SUNDBERG TT - De framgångar som vi hade i Göteborg borde ha blivit en inspirationskälla, i stället verkar många leva med en baksmälla, säger Chrunak.
simmare från Göteborgs-truppen, ingen VM-medaljör, kom till Landskrona, en av
Nu återstår bara ett enda tävlingstillfälle för en stor del av simmarna.
- Hon började träna igen förra veckan och jag anser att hon hade hunnit komma i form till EM och slåss om guld.
Herrarna får till stora delar ett nytt lag, men Lasse Frölander har guldchans på
France
Specialkranar lyfte sista sektionen av det enorma taket på plats samma dag som GP besökte Stade de France en solig vårdag.
procent ).
Stade de France byggs med hög hastighet.
pendelstågslinjer passerar stadion och du kan till och med anlöpa Stade de France med kanalbåt.
Bland mycket annat ska man försäkra sig om att
juli är det dags för VM-final på
Den nedersta av arenans totalt
Tillsammans väger dessa
Företag ska bidra till intäkterna.
:
Första grävarbetena påbörjades.
augusti
oktober
:

:
vid konserter.
meter Total vikt:

Fram till i dag har den sålts i oerhörda
När Jarrett fullföljer sina tankar, när det finns en stringens i uppbyggnaden, när flödet av idéer är konstant, när Jarrett vågar stanna upp, utnyttja tystnaden och plötsligt fortsätta i en helt oväntad riktning.
Ännu en mellanplatta således.
av BERTIL GUSLÉN
" Den svenska modellen "?
Brasiliens andra halvlek mot Italien förnyade den internationella kärleken till brassarnas sätt att kicka boll.

innan Europa får nästa VM.
miljarder.
timmar med snabbtågen.
Gerland VM-kapacitet:
SAINT-DENIS
La Beaujoire VM-kapacitet:

" Känns det konstigt att vara mer känd i Basel än i Göteborg?
Den roll han erbjudits är densamma som Peter Jöback har gestaltat på Drury Lane i London:
gånger om året.
Nu är allt normalt igen.
Redd Kross började som punkband, influerade av Ramones och diverse band från hemtrakten, Los Angeles.
I synnerhet Mess Around och Follow The Leader.
Nyligen såg vi ett program inspelat på Musikaliska akademien med legendarerna, Arne Domnérus och Putte Wickman.
Visst sjunger hon flera av sina klassiska låtar men också material som inte hörts så ofta.
Kanske den konserten också kommer i TV så småningom.
Och riktigt var starten sker, är det ingen som vet ännu.
Att det blir flera månaders startsträcka mellan förslaget till regeringen och starten på sändningarna hänger samman med att det är flera formella steg som ska klaras av på väg mot första programmets start.
- Det finns också kommuner som visat stort intresse för att vara med redan från början.
Tja, jag har inga ungar själv och har väl egentligen passerat både barn- och ungdomsåren med några eoner ... men barnasinnet har jag kvar.
Kapten Björnbär, Rädisknopp i Trädgårdslandet och Kristoffer Krokodil i Geggamojastad var riktiga höjdare.
, valsar friskt med motståndare och visar en härlig attityd.
Han är ungdomstränare i Partille.
Men jag brukar faktiskt dribbla på landhockeyvis även när jag spelar bandy, säger hon.
Karl har en alldeles egen klubba.
Tidigare spelade han fotboll i Partille IF.
- Det är inte så farligt.

- Inomhusspel, som bedrivs på handbollsplan, uppfanns i Österrike.
och
Alahji Jeng,
Lövgärdesskolan
F
Riksfinalerna i Kalle Anka Cup avgörs
Nu har de nått sitt mål Kommer ni ihåg de lite småkaxiga rugbykillarna i Frölunda Bears som lovade att bli bäst i Sverige?
Det var andra året i rad som frölundaiterna tog hem cupen.
Här är killarna som är så överlägsna i Sverige:
En knapp vecka före seriefinalen i division I södra förhandlar Gunnilse med huvudkonkurrenten Västra Frölunda om försvarsspelaren Janne Ahlboms övergång till Hjällbolaget.
matcher i Frölundadressen, har deltagit på
av ULLA ANDERSSON
sekunder.
minuter.

De ser honom som bästa chansen att återta regeringsmakten i valet år
- Yitzhak var min befälhavare i åratal, min lärare.
Tidigare chef för Netanyahu Peres insatser under det senaste året efter den snöpliga valförlusten mot Netanyahu har inte heller imponerat.
Det är känt att premiärminister Netanyahu hyser stor respekt för sin gamle chef och fruktar honom som politisk utmanare.
Men partimedlemmarna såg uppenbarligen i stället Baraks ideologiska otydlighet som en fördel och gav honom ett klart mandat.
En av Baraks första åtgärder var att besöka den mördade Yitzhak Rabins grav och i enlighet med judisk tradition lägga sten på graven.
Varje regering har starka skäl att försöka ha bra kontakter med de fackliga centralorganisationerna.
I sitt kongressanförande i går betonade ordföranden Inger Ohlsson bland annat kravet att
Inte minst för TCO:s mellaninkomsttagare är det viktigt att värnskatten, som vid införandet försäkrades skulle vara tillfällig, avskaffas.
KJELL NILSSON-MÄKI Har huvudrollen.
Detta är den största utmaning världsorganisationen står inför i dag.
Det är dock inte ensamt om detta.
Samtidigt, som en av seminariedeltagarna påpekade, kommer förmodligen ingen lösning till stånd så länge det inte finns någon tidsfrist utsatt för när frågan ska vara löst.
procent.
Givetvis är det fel att på detta sätt bunta ihop alla politiker och tillskriva dem en åsikt.
Både när han försvarar reklamradion och när han bedriver smutskampanj mot politiska motståndare verkar han i fördumningens och vulgariseringens tecken.
Det får man inte göra i Sverige!
Upsala nya tidning Upsala Nya Tidning ( lib ) ifrågasätter om moderaternas kritiker städat framför sin egen dörr:
personer som är spelmissbrukare.
Statens verksamhet har skurits ner på alla håll.
Trots detta finns ett stort intresse:
I detta sammanhang bör nämnas att samhälleliga resurser skulle krävas för att motverka olika former av skadeverkningar.
Ja till kasinospel skulle med andra ord innebära också ett ja till införande av spelautomater och spelformer med koppling till sportresultat.
I dag får spel och lotterier inte arrangeras i privat regi.
S-gruppen har inte avgått i sin helhet, som Lars J påstått.
Dåligt politiskt ledarskap.
procent.
I och med att den kommer först efter budgetbeslutet så måste det åligga ansvarigt kommunalråd att säkerställa pedagogiken.
Kanske inte för de
Med de ramar Torslanda tilldelats under
Vi tackar också alla som genom telefon, brev, blommor med mera givit oss sitt stöd och lovar den nya SDN-ordföranden att ställa upp med det " lilla " vi vet om han så önskar.
En felaktig diagnos kommer så småningom alltid fram och som diagnostiker är det ett misslyckande, som vi alltid försöker undvika.

De senaste dagarna har jag lyssnat på radio, läst i tidningar och tittat på TV om våld och barnens framtid i skolan.
De har inget mål, inget att sträva efter, de bara går i ett vakuum.
I dag lärde jag mig att inte lita på löften givna per telefon.
Glad över detta besked lät jag mig övertygas och nappade på deras erbjudande.
Tråkigt nog verkar det dock som att saker och ting håller på att förändras.
Under de senaste dagarna har det i medierna hörts upprörda röster över att bankerna ger mycket låg, eller ingen alls, ränta på lönekonton.
Bankerna tar vanligtvis
procents ränta blir ränteinkomsten

Göran Jönsson, chef på konsumenternas bankbyrå, är kritisk över att bankerna är så dåliga på att informera om vilka villkor som gäller.

- Vi beklagar att den tredje mannen släpptes, säger Christer Sjöblom vid Söderortspolisen till TT.
Han beordrades då ha en miljon kronor med sig.
Dessa händelser ses av polisen som ett led i utpressningsförsöken mot mannen.
Resultatet har blivit en flod av handlingar som sköljer in över regeringskanli och EU-nämnd.
Översättarna har i alla fall givit upp - mainstreaming får förbli mainstreaming.
Lite konstigt låter det, men kanske vänjer man sig vid genomskinliga myndigheter också?
Kohls närmaste bundsförvant, finansminister Theo Waigel ( CSU ), får allt svårare att ena koalitionsregeringen bakom den nådiga luntan han skall lägga fram inför förbundsdagen den
Tidsschemat skall hålla och budgetunderskottet skall landa under den gräns på
Det är en offentlig hemlighet att Theo Waigel den senaste veckan har fört trevande samtal med socialdemokratiska SPD om möjligheten att bilda en regering över blockgränsen.
procent för budgetunderskott.
WOLFGANG RATTAY Nere för räkning.
Resten av partiet har inget inflytande, men en intern opinionsmätning bland ordförandena i partidistrikten, Tories ledamöter i överhuset och i Europaparlamentet, visade att Clarke har ett överlägset stöd i alla grupperna.
sensationellt nog gick till Redwood.
·Clarke är 56-årig veteran, klart till vänster i partiet och positiv till EU-projektet.
f d premiär- ministern Edward Heath och f d vice premiärministern Michael Hezeltine.
CHRIS Helgren De tävlande.
Denna kamp har hittills kostat över
Från Ankara rapporteras det samtidigt om en ny kris i relationerna mellan det regerande islamistiska Välfärdspartiet och den sekulariserade krigsmakten.
turkiska soldater.
Året därpå blev hon åter tillfrågad men avböjde av " ekonomiska skäl ".
Pappan i familjen har tagit upp lärarens resa till Spanien som lön i sitt bolag.
Läraren menar att föräldrarnas omvända attityd mot henne visade sig när hon för första gången efter sommaren gick emot dem i en fråga som rörde sonens relation med en annan elev.
Här kommer Torslandas nya styre Roland Schüler är mannen som tackat ja till ett minst sagt svårt uppdrag.
Att gå in en ny verksamhet och tycka till är aldrig enkelt.
Är Torslanda mer missgynnat än andra stadsdelar?
år Inga tidigare politiska eller föreningsuppdrag.
Suppleant i styrelsen för Swedehealth Gothenburg Care AB.
som avgick i protest mot budgeten i förra veckan.
PETER CLAESSON Går kommunens väg.
.
En kvinna kommer fram och berättar att det gått så långt att barn från andra gator inte får leka med barn från Siriusgatan.
Hon vill aldrig flytta.
Den skeva representationen öppnar för politiska angrepp i invandrardebatten, menar riksdagsman Juan Fonseca ( s ).
I det invandrartäta Malmö skickar arbetarekommunen en representant med ett baltiskt klingande namn - kommunalrådet Ilmar Reepalu.
ombud invandrarbagrund, enligt Fonseca.
- Vi kan inte gå ut med för tydliga pekpinnar, säger Frank Andersson.
- Det är svårt att komma med för både svenskar och invandrare.
- Att urologin är ett område där det är brist på läkare i öppenvården är helt klart och det känns bra att nämnden nu beslutat sig för en upphandling.
Det är oklart om de får med sig något innan polisen kommer till platsen.
Räddningstjänsten sanerar gatan från det värsta sölet och sedan häller renhållningsverket sand över resterna.

Cyklisten hamnar i gatan men kommer undan med skrubbsår.

Frölunda En Saab av
Hotellet varnar sina kollegor, så när kvinnorna vid 19-tiden vill skriva in sig på hotell Allén ringer personalen till polisen.
En förklaring, enligt vakthavande vid Frölundapolisen, är att även föräldrar deltar i firandet.
.
procent har stort förtroende för domstolarna.
Följt av holländarna och luxemburgarna efter ett ordentligt hopp.
Svenskarnas förtroende för sjukvård, polis, skola och domstolar minskar.
Bakom beslutet stod socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet som i vintras snickrade ihop en uppgörelse om den framtida energipolitiken.

Anne Wibble ( m ) och Per Unckel ( m ) höll tal när de fackliga organisationerna vid Barsebäck demonstrerade utanför riksdagen.
Därmed satte hon fingret på den ömma punkten.
- Vi ( CUF ) jobbade mot valberedningens förslag att Olof Johansson skall omväljas.
- Opinionssiffror är viktiga, säger Magdalena Fransson och konstaterar:
Massor av bilister struntar i att Nedre Buråsliden som går mellan Mölndalsvägen och Utlandagatan i Johanneberg är enkelriktad.
Men om det är många olika bilister som kör där på olika tider, och inte bara när folk ska till och från jobbet, då kan det vara svårare att komma åt problemet.
Evert Sannegårdshamnen är till ytan ett stort område och därmed också svårt att hålla under total uppsikt.
av LARS GUNNAR WOLMESJÖ
Kommissionen väntas i dag offentliggöra innehållet i brevet.
Genom att samsegla skulle bolagen tillsammans spara minst
Denna berodde till stor del på att konkurrensen hårdat i kanaltrafiken sedan Eurotunnel radikalt sänkt sina priser efter att ha slutat betala ränta på sina miljardlån.
Strax efter klockan
- Jag som trodde jag skulle ha något att komma tillbaka till, suckar hon.
anläggningar.
- Vi har för stor produktionskapacitet.
*** KF Invest vill bredda ägandet i Goman Goman-Produkter omsatte
Enligt facket har Annika och Christer Jansson inte mycket att hoppas på om de avstår från erbjudandet om arbete i Malmö eller Växjö.
När X 2000-tåget från Halmstad till Stockholm i går förmiddag dundrade förbi stationen i Skövde med
Tåget behövde därför inte utrymmas av säkerhetsskäl och i samråd med brandkåren körde lokföraren tåget till stationen i Skövde där de
Den
finns kvar, säger Björn Halldén.
Hela vintern har företrädare för näringslivet kritiserat regeringens förändring av förmögenhetsskatten.
procent av rösterna i sitt bolag och aktier värda
Även göteborgska Bylock & Nordsjöfrakt är av samma skäl på väg från A- till OTC-listan.
Anders Ljunggren, centerns man i finansdepartementet, anser att beskattningen måste vara likformig oavsett hur bolagen är noterade.
Regler för börsens olika listor A-listan OTC-listan O-listan Företagets historia minst
Där har man nu Europas modernaste och renaste krematorium.
Kanske är kvicksilverutsläppen rent av en fråga för det västsvenska länet, spekulerar Gryckner.
Själva rökgasreningen har levererats från en småländsk firma medan ugnen kommer från Danmark.
Snart är det dags att börja repetera Peer Gynt som ska spelas utomhus på Orust.
år sedan.
Men vilken arbetsmarknad är inte det i dag.
Musiken är nyskriven av Per Maupoix.
Jag lyssnar och tänker ut vilken form jag vill ha på dansen.
I Nicklas fall är det mamma Anita som fungerar som bollplank.
Nicklas Svensson är mycket glad för förtroendet att få koreografera sommarens teaterhändelse på Orust, Per Gynt.
Samtidigt understryker han att den ekonomiska politiken ligger fast:
Riksrevisionsverket ( RRV ) räknade i sin senaste prognos med att utförsäljningen av statens andel i Nordbanken skall ge statskassan inkomster på
Redan förra året var lånebehovet nere i drygt
Den har gjort att värdet i kronor på skulden i utländsk valuta har ökat med cirka
jobb.
( TT ) Kampen om Kanthal hårdnar Sandvik har lagt ett bud på Trustors Kanthalaktier.
Sandvik köpte drygt
Men Trustor, som ägde
kronor per aktie under våren, fram till dess att affären mellan Norberg och Lord Moyne presenterades efter pingsthelgen.
Övriga aktieägare kommer då att få erbjudande om att sälja sina aktier till Sandvik.
Pharmacia & Upjohn har länge arbetat med att hitta en lösning för sitt dotterbolag Pharmacia Biotech.
Det nya företagets samlade försäljning ligger i dag på
nya adjektiv.
Det etablerade och alternativa ordet pinsamt står för sig självt och kan i dag inte kopplas till ordet pina betydelsemässigt.
betydelserna 'som utgör ultimatum' och 'slutgiltig' hänger naturligtvis ihop.
Det kan också vara ett nytt ord som kommer att få fäste i språkbruket för att därefter ta plats i ordböckerna.
Den här nya betydelsen hos ordet het finns noterad sedan 1960-talet.
kommer exemplet " Nobelpristagare ... är iskalla efter december månad ".

maj.
.
Han får med sig sina partikamrater i fritidspartiet ( som har absolut majoritet ).
DET SOM SKULLE fixas, fixade man och övrig tid tog man det lugnt.
Passerkort och kodlås slutade fungera och folk kunde gå och hälsa på varandra igen.
Kan en bytesaffär vara lösningen?
Den spelare det i så fall handlar om är Miograd Vukotic.
Trots att Vukotic inte är särskilt känd i Sverige tycks både Wernerson och IFK:s tränare Mats Jingblad vara välinformerade om honom.
Enligt den italienska sporttidningen Gazetto dello Sport kan det bli
Frågan är bara vad IFK får i gengäld:
av LENNART PERSSON
· Målvakten får inte vidröra bollen med händerna om den kommer direkt från ett inkast utfört av hans eget lag.
·Det räcker med att bollen rör sig för att vara i spel vid avspark, frispark, straffspark och hörnspark.
Det ryktas om att liknande kontrakt dessutom signerats med Anaheim Mighty Ducks och Ottawa Senators.
I praktiken betyder detta att spelare som befinner sig i gränslandet mellan NHL och Adirondack i AHL, kommer att testas i Sverige istället.
- Nja, Percy vet att vi är i behov av en back.
I dessa sammanhang har han emellertid ingen rösträtt.
Sedan förra sommaren har korset förvarats på Filippinerna som var värdland
Finland blev självständigt
Först i rader står Kaarlo Ståhlberg som
Vårens späda liljekonvalj, de vita molntapparna på sommarhimlen, ruskans färgspel och snöflingorna som gnistrar i vinterkylan förtäljer om vårt lands ständigt skiftande anlete.
kr.
Den såldes för
kr.
Den 20 juni är det dags igen för ett stort kungligt kalas.
När kungaparet firar sina 60-årsdagar i Trondheim, som i år har
Vi har skickat brev där vi bett alla att ta med sig varma kläder - de måste vara förberedda på allt från snö till
Vilket klubb han spelar i nästa säsong.
- Jo, jag känner till det och det ligger väl på den nivån.
miljoner kronor - bör rimligen vara intresserat av att få ut det man kan för svensken.
Middlesbrough har fortfarande inte accepterat degraderingen från Premier League, eftersom man anser sig rånat på de
( TT ) FOTBOLL:
På målvarvet ökade han och gick lätt förbi.
nationer.
.
Klubben behöver
Vi har fått pappren på bordet och kan konstatera att upprustningen av Skarsjövallen var så omfattande att klubben inte kunnat klara det själv.
ska Oddevold få låna en miljon för att fullfölja sitt bygge?
Begäran kom för en vecka sedan och kommunen har ännu inte svarat.
.
Vi förlorade mot ett lag som var bättre på alla platser, sa Mosson.
!
- Vågar inte göra en sån dribbling till.
Nya förbundskaptenen Marika Domanski Lyfors agerar glädjedödare trots att hon bytt ut halva laget sedan OS-fiaskot i fjol.
- Ja, dit måste vi ta oss, det är viktigt.
och OS
- Det är svårt att säga.
Har lagt av.
och OS i fjol.
av
.

juli:
Övre raden.
-Dom passar oss väldigt bra, tror Jan Sandberg, tränare i Assyriska.
Ivica Momcilovic och Andreas Hermansson är avstängda.
Detsamma gällde Kristjan Jonsson och Daniel Ung i försvaret.
Hittills har Malmös " kanariefåglar " använt sig av
Troligen är han med i helgens tipsmatch.
Roy Hodgson har inlett spelarjakten i Blackburn med Stephane Heneker från hans förra klubb Xamax Neuchatel.
senaste matcherna.
Nya produkter gör hela tiden landvinningar, men varken kinamat, tacos eller texmex kan hota falukorven.
Koka upp under vispning och smaka av med buljongtärning, soja, vitpeppar och kanske lite salt.
dl vatten
Föräldrarna var konstintresserade och stöttade sonen när han som
Hans ateljé låg på Verkstadsgatan med utsikt över hamnen, andra motiv som finns med här.
50-talet ställde han ut nästan varje år antingen i Stockholm eller Göteborg.
Han pådyvlade inte eleverna sitt eget sätt att måla utan lät var och en utvecklas och odla sin speciella särart.
Sin sista utställning hade Tor Bjurström på Konstakademien i Stockholm
Hamnmotiv
november samma år låg den på bokhandelsdiskarna.
En tid-skrift borde inte få gå efter som en uttjänt gammal klocka.
".
Men jag har ännu inte nämnt huvudrätten på menyn.
Ytterligare tecken i tiden är det nya numrets försök till återerövring av rationalismen.
Underlandet Där dansen är ideologi När Acid house firar tioårsjubileum publiceras passande nog de första litterära rapporterna från svettiga klubbar, strandpartyn och skogsrave.
Utlöpare från Acid house har inte för inte givits antirationella namn som Trance och Tribal, skivbolag heter sådant som Return to the Source och Mental.
Intensivast av dem alla skriver Mike Benson i en novell där adrenalinet porlar ur de genomgående små bokstäverna.
( Att de ur medicinsk synvinkel allvarligt äventyrar sin mentala hälsa är här en annan diskussion.
Sedan dess har tid förflutit och man kan i dag med ro betrakta Disco Biscuits som ett pålitligt tidsdokument, en knippe polaroidbilder från ett numera oöverblickbart musikfält som inte längre ens har synten som gemensam nämnare.
Jesus boom shackalacka.
Hår, tyger och sandaler tycks frätta av en sälta som återger renhet.
Karin Widegård Micke Berg Maja reser till Grekland Tago Maja framför montern.
Istället ger romanen en ovanligt trovärdig - om än ganska utmanande - bild av tonårsfrigörelsen, där livet för dessa ungdomar pendlar mellan eufori och förtvivlan, sammanhållning och svek i en alltmer desperat jakt efter dagens fix.
Den konstnärliga skaparförmågan föds tidigt i barndomen under lek.mmmmmmm - Det krävs att vi blir respekterade i vår lek och att vi får leka i trygg närhet till en vuxen - utan att bli störda, säger Else-Britt Kjellqvist stillsamt över en fika i Folkets hus kafé.
Händelsen existerar bara som en diffus känsla i kroppen.
I dag bor och arbetar hon på en ö i Roslagens yttersta skärgård med arbetsplatsen vänd mot havet och horisonten.
Snålheten gentemot konstnärer har dock mildrats på senare år.
Dövar man ångesten så dövar man möjligheten att uttrycka det som finns inunder.
Hon är upprörd över att så kallade lyckopiller används alltmer, vilket kan leda till att vi blir en sorts avtrubbade cocktailpartymänniskor utan djup.
Boken Glöd i mörker, om konstnärssjälen, skapandet och psykoanalysen, kommer i höst.
I en av sina böcker räknar han upp en mängd berömda författare och konstnärer genom historien, som alla har det gemensamt att de helt eller delvis föredragit
Jag tror att den här lätt paranoida inställningen är ett tecken på hur pass svårt det är än i dag att vara annorlunda, och att handskas med sitt utanförskap i lagomlandet Sverige.
Lars Bohman är psykiater och har nyligen skrivit boken Man och man emellan ( Natur och Kultur ) som tar upp i stort sett alla aspekter av den manliga homosexualiteten.
Kvinnor är fortfarande relativt osynliga, även inom så kallade " fria " yrken.
Åklagaren ville att den 18-åriga flickan skulle häktas misstänkt för mord.
Motivet till dådet är fortfarande oklart.
Alingsåspolisen bekräftar att det finns vittnen som har sett bråket mellan pojken och flickan.
I måndagskväll fick den döde pojkens chockade klasskamrater stöd.
Ty Barbro Sandin har slagits mot galenskapen på mer än ett sätt.
år på Säter i Dalarna och det var under den tiden hon mötte Elgard Jonsson som senare skulle skriva Tokfursten.
På min egen näthinna dröjer de sig kvar och blir till en sorts bevis på att det finns en tid i människans liv då allt är lätt och ljust.
- Schizofreni grundläggs ofta mycket tidigt i människans liv och begåvade barn är de mest utsatta.
- Jo, och Sullivan, en av pionjärerna inom schizofreniforskningen, sade att det tar
Så länge man bott hemma har man kunnat intala sig att " nu sköter jag det jag skall ".
Mannen har fler krav på sig.
år som skulle bli sjukpensionär, flyttas till ett annex djupt in i skogen, dömd att leva där.
Jag finns där alltid som den naturligaste sak i världen.
Kanske lyssna till om patienten har någon glädje i sig, en rest av tro på medmänniskan, modet att se en i ögonen.
- Men jag hade en morfar som läste högt ur Kristens resa, om Jobs lidande och om Jona i valfisken.
-
Och det är en generation som inte accepterar åldern som en begränsning.
- Medan kvinnorna blomstrar i de mest skiftande sammanhang är det inte lika lätt för männen att omdefiniera sina roller.
av PEDER SVENSSON
Vi vet också att drickandet leder till våld.
- Kanske borde man haft något artistuppträdande.
Och i stället för att bara sitta och gnälla måste vi unga ta tag i det själva, säger Elin Andersson.
PETER HAMBERG Sorg och eftertanke.
Paret hade träffats när Daniel förberedde sig för rollen som John Proctor i Häxjakten.
Det är det som ger pjäsen dess relevans.
Men man kan bara gå så långt med hjälpmedlen.
- Faran med att jobba ihop igen är att man blivit alldeles för familjär med sin motspelare.
- Mina föräldrar, som var litet frånvarande, kom till slut på att jag nog borde få någon slags utbildning, och skickade iväg mig till en internatskola.
år rymde jag till min systers skola.
Men jag kör bara ensam.
- Vi går en rolig och intensiv tid till mötes, säger Monica Sparby, chef för Unga Riks.
Åsa Kalmér är just nu barnledig, men högaktuell med Cabaret på Stockholms parkteater.
och
Redan l
ungdomar i ett hotellrum handlar Innerst inne.
- Den översiktsplan över Mölndal som gäller nu är inaktuell och måste uppdateras, säger Tore Rimstedt, planeringschef på planeringskontoret i Mölndal.
I samband med översiktsplanen
Då medverkar hon i det stora artistprogrammet 1700-talet tur och retur som pågår under
Östra uppfarten från slottet till köksträdgårdarna kommer också att vara färdig, säger Inger Erndstsson, intendent på Gunnebo slott.
Han har varit där en gång tidigare.
Svävar ut.
·Vilka intentioner är det i nuläget?
- Helt krasst är fester ett forum för sponsorer och affärskontakter.
- formgivaren Lars Sundh, försäljningschefen Kent Jansen och Åsa Andersson - med ansvar för biljettförsäljning och administration.
Känns det här avhoppet som ett misslyckande?
Gunnar Bergdahl, chef för filmfestivalen i Göteborg · Din reaktion?
Men om de som nu hoppat av väljer att starta ett eget filmarrangemang i Stockholm så förefaller det seriöst.
- Vi går nu vidare till den andra spekulanten - och hoppas ha tecknat kontrakt inom en vecka.
Den kulturminnesmärkta fastigheten, som en gång inrymde den oceanografiska institutionen, donerades tidigt till Göteborgs universitet.
- Lite bråttom hade han, men vi har åtgärdat det.
Att jämföras med konkurrenten SVT:s båda alternativ under motsvarande sändningstid - Vi i femman i ettan (
Lasse Kronér och Gert Eklund gjorde succé hos tittarna men kritikerna var bistra efter första Zesam.
juli är det TV
En eller ett par kända svenska artister medverkar i varje program - Eric Gadd och Dilba är redan klara.
Sommarjobb med ackord ORUST:
Få längtar nog lika mycket som Mikael Rubell.
år.
, förklarar Anders.
- Det är svårt att få sommarjobb.
Väg flyttas för industribygge Götene arbetar om detaljplan så att Dafgårds kan expandera GÖTENE:
Mejerikoncernen Arla sysselsätter till exempel bara hälften så många personer med sina

Alla har dock inte varit odelat positiva till den kommande förändringen i området.
Boken Barn i Skaraborg inför 2000-talet, redovisar barn och ungdomars hälsa och levnadsförhållanden i Skaraborgs län.
år sedan, säger Cecilia Holm, som är redaktör för boken.
Den kan också inspirera till samarbete med andra verksamheter genom att den visar på gemensamma problem, säger Cecilia Holm.
Tusentals Trollhättebor firade i går Saabs
- Vad skulle det bli av Trollhättan om Saab tvingas lägga ned, undrar Eivor Törnkvist och ryser vid tanken.
- Bilen är tekniskt avancerad och jag tycker om designen.
Annars...
år på Saabs födelsdag.
personer.
Nordens Ark får
av LASSE ANDRÉE
.
b västra Sverige beslut om att dela ut stöd till projekt där det totalt investeras
miljoner.
b är den politiskt tillsatta styrelsen för ett av EU:s regionala stödområden i Västsverige.
Författaren Cannie Möller och regissören Martin Odd hjälper ungdomarna med inspiration och berättarteknik.
myrherrar och en myrfru.
Båda älskar att skriva och när drömmar om ett skapande jobb i framtiden.
De har målmedvetet sökt lösa uppgifter, vågat öppna sig och visa sina känslor.
Det är ledtrådarnas uppgift i dramats uppläggning, säger Cannie Möller.
Det är en liten kommun med knappt
Ändå är Malåborna fortfarande negativa.
Min pappa var civilingenjör och byggde dammar och kraftverk åt Vattenfall.
Och ingen mänsklig varelse kan veta vad som verkligen händer om
där det är säkrast, eller där befolkning och kommunalråd gör minst motstånd?
" frågar flickan, smått förbryllad över Lucas hårda pose, de kisande kritiska ögonen och den böjda ciggen i munnen.
De skrevar villigt och inbjudande med låren, pekar med sina märkliga kaninöron men de saknar huvud och egen vilja, och tycks existera mest för grabbarnas skull.
Det finns en tuff nonchalans i hennes konst, men det är inte detsamma som att machokulturen hyllas, anser Michael Dee.
Författaren till pjäsen han just skulle uruppföra, han trivs inte.
Snarare verkar Botho Strauss vilja dra sig tillbaka för att söka såväl nya som gamla sammanhang.
" Jag ser inget annat än dig, jag har förlorat världen i dina stora ögon ".
Barn har ju en förmåga att växa med uppgiften och jag skulle tro att lille Diu bara mår bra av att vara borta från pappa då och då.
Botho Strauss har en tendens att överintellektualisera.
Strauss säger det på annat sätt, men feelingen tycks likartad.
Philippos Petsalnikos är en elegant herre.
Att just Thessaloniki, befriat från turkarna först
I freden i Bukarest fick Grekland större delen av Makedonien.
Man skulle också kunna säga att Makedonien-Trakien och Thessaloniki genom sitt läge mellan Europa och Orienten, mellan Centraleuropa och Medelhavet, har unika möjligheter att bygga broar mellan Balkans länder och kulturer.
Jag försöker pressa Petsalnikos på förhållandet till Turkiet och på diskussionerna kring territorialvattensgränserna men han slinker undan som den skicklige politiker han är och talar bara som i förbigående om den turkiska expansionspolitiken.
Stora summor pengar, intjänta genom svart eller vitt arbete i Grekland, sänds över gränserna och hjälper upp grannländernas ekonomi.
grekiska professorer och vetenskapsmän blir vidden av tvisten mellan Makedonien och Fyrom bara alltför tydlig.
juni berättade om Thessaloniki, årets europeiska kulturhuvudstad.
av LENA FROM Italien Alldeles ensam och barfota vandrar jag på en beigefärgad, mjuk heltäckningsmatta formad som en oval, sätter mig i cirkeln och tittar.
generationer.
Sveriges bidrag där återkommer vi till för att här i stället nämna något om den nordiska paviljongen.
Men kanske fanns den senare bland åskådarna i japanska Mariko Moris bidrag till årets nordiska paviljong.
.
Och när byggarbetslösheten är högre än någonsin?
Som en följd införs nya bygglovregler.
Egentligen är det lätt att förstå att en talangfull arkitekt löser problem i stället för att klaga på reglerna.
Boverket föreslår en serie förändringar i regelsystemet.
Stora trafikanläggningar bör kräva bygglov.
Är det skäl nog för att en byggnad ska få förvanskas och trakten förfulas?
Den på sikt ohållbara ekologiska situationen.
Reklam finansierar omsorgsfullt formgivna, glasade och belysta väderskydd som underhålls kontinuerligt.
Därför bådar detta gott inför framtiden.
i Staffanstorp visar hur en anonym villaförstad skaffat sig identitet och stadsbyggnadskultur.
Siffrorna lyfter från pappret, grötar ihop sig, vänder sig upp och ner.
- Jag såg det som ett straff till.
Vi började berätta för varann och kunde till och med skämta om det.
Attila har hela livet kompenserat sig genom att vara duktig på praktiska saker.
Nu har han börjat om från början med ambitionen att bli säker på de
Ett sätt var att läsa in talen på band som eleverna fick lyssna till.
- När elevens gamla upplevelse av sig själv som icke-teoretiker börjar ruckas, måste en ny identitet byggas upp.
Den senare gruppen består, enligt Gudrun Malmer, en av de svenska auktoriteterna på området, av någon procent av eleverna medan betydligt fler har svårt med både och.
olika sätt sedan fyrtiotalet.
Digital klocka är en nödvändighet.
Förut dolde han sina svårigheter.
Avlyssnat Lustfylld vandring med näthjälp gentligen är det
Strömförsörjningen löste de genom att ladda batterierna med hjälp av solceller.
Här finns till och med en sida om ultralätt packning, http://www.isomedia.com/homes/clindsey/ultralit.htm#top, med länkar till andra sidor om ultralätt ryggsäcksliv.
Anledning?
Fram till nu vill säga.
• Låten Brain Damage finns med i samma moment som fågelskrämman sjunger If I Only Had A Brain på filmen.
På EMI, det svenska bolag som har hand om Pink Floyd, har man inte märkt av någon ökad efterfrågan.
Därför vill man att kommunen låter en privat arrendator ta över folkparken.
Inkomsten är
- Jaså, det händer ingenting i parken?
.
Att färre än hälften av ungdomarna håller helt med om påståendet att " demokrati är det bästa sättet att styra Sverige ", är naturligtvis oroväckande.
Undersökningen visar att en mindre grupp har uttalat rasistiska åsikter, bland annat kan ungefär var tionde tänka sig att " rasblandning " är ett brott mot " naturlagarna " och att judarna har för stort inflytande i världen i dag.
Problemet bottnar i att människor lever i åtskilda grupper i samhället som sällan möts.
För det kan inte ha varit det lättaste att slå den sprittande karnevalsliknande stämning som tisdagens demonstrationståg mot arbetslöshet varit upphov till och som samlat
Resten av materialet var emellertid för anonymt för den parisiska publiken.
Tisdag.
Turerna kring Storön i Vänern går vidare.
Genom att kommunen ändrade sig ansåg Bernholm att hans företag gått miste om betydande intäkter.
Storö-affären har under flera år varit infekterad och ett hett debattämne, inte minst mot bakgrund av kommunens övertagande av ön, som skedde genom utnyttjandet av den kommunala förköpslagen, under förespegling att ön behövdes för kommunens invånare och deras fritidsutövande.
Det kan kanske tolkas på
Språkröret Birger Schlaug, skickligare än många andra på politiska utspel, inledde med att markera de grönas intresse av att ingå i regeringen efter valet.
Det finns tecken på en mer socialt inriktad politik från moderaterna enligt Schlaug, som säger sig ha stort hopp om vad Carl Bildt kan uträtta när han nu återvänder till partipolitiken.
Nu vill partiets språkrör med sina regeringsutspel sätta mer av rampljuset på partiet.
Vi trivs ihop.
Kusinen tycker till exempel inte att Natacha Atlas ska flytta från London till Kairo.
- För mig är britpop bara upprepningar av sådan som vi har hört förut.
Hon har alltid bott i Västeuropa men hennes bakgrund är halvt judisk, halvt egyptisk/palestinsk.
Men visst finns det skillnader i temperament.
av ANDERS MARTINSSON
På plats fanns också cirka
- Den utvecklingen har vi inte märkt här, säger Martin Hemb.
cheferna.
Han har redan stött på en ny, ännu icke namngiven art. av PEDER SVENSSON
Och det är enormt vackert här vid Säveån, konstaterar hon.
Christer Erséus har bott i Lerum under lång tid.
Bara inom dessa
Här samtalar Brenda Healy, Christer Erséus och Emilia Rota vid åkanten.
Att moderaterna ville begränsa flyktingbegreppet till den lilla grupp som omfattas av Genévekonventionens definition.
Men Unckels uttalande och de otydliga formuleringarna i Land för hoppfulla kommer knappast att locka några flyktingvänner till partiet - snarare motsatsen.
- Jag befann mig nära den plats där Werner Herzog spelade in sin mäktiga film Fitzcarraldo.
- Jag har tidigare varit i Venezuela och Västindien.
veckor på varje ställe, gett lektioner och sett omgivningarna.
Per Tengstrand kunde få fraserna precis så där elastiska som de skall vara.
nämnas här - Urban Claessons blixtporträtt på klarinetten av " den tillbedda " och kontrabasstämman som utvecklar både magnifik tyngd och fenomenal spänst.
Men SDN-problematiken är mycket besvärlig och stora hänsyn måste också tas till exempelvis socialbidragskostnaderna i andra stadsdelar.
Men jag har i alla fall fått vara med om att göra den här underhållningen rumsren.
Jag är övertygad om att han inte hade lätt att övertyga dem som makten hade på TV om att få göra programmet.
Succéer är det enda som räknas.
Och så music hall, som både Bo Hermansson och Sten-Åke kände starkt för med dess omedelbara och publiknära spelstil där grovheter kunde förvandlas till subtila iakttagelser om livet och människorna.
Sportnytt SVT
Fotboll:
Oldsbergs uppdrag, SVT
Moderaterna är tveksamma till planerna på en nationalstadspark i Trollhättan.
I februari i år stoppade regeringsrätten planerna på en trafiktunnel i Stockholm.
- Vi måste göra vissa uppoffringar och om vi begär för många undantag är det risk att riksdagen säger nej.
kilometer långa området skall utropas till nationalstadspark.
Det visar den tredje tomtutredningen om var Kullaviksskolan ska placeras.
plan med
En del av parkområdet måste användas till p-platser och det kräver ändring av gällande detaljplan, vilket även gäller byggnadshöjden på skolbygganderna.
Tillsammans med grönt, flädersaft och hembakat blev det ett dignande och vackert bord.
Raskt tog hon tillsammans med projektsekreteraren Birgitta Brofelth, som lär ut aktiv matlagning med halländska råvaror, och de andra kvinnorna fram en broschyr med karta för den kulinariska resan genom Halland.
Det såg inte bara gott ut, det var det!
) hade redan förtrollat mig och jag hade till och med varit på bio med pappa och lillebror och sett tecknade filmer med Kalle Anka.
minuter hann han ge en ganska inträngande bild av en man som var besatt av att skapa tecknad film och vars lycka var att publiken var han själv i massupplaga.
nya teckentydare som inte får det helt lätt att fylla tomrummet efter Gardell och von Zweigbergk.
stycken
När de små raringarna närmade sig ankdammens bryn förbyttes ankmarschen från andante till andantino.
Att få nytillskotten att stanna vid dammen är inget problem, enligt Roland Bengtsson.
- Vi behöver få in lite friskt blod, säger Roland.
nykomlingarna ankom till ankdammen.
kurser,
Där hänger han sedan inte med i studietakten utan måste använda ett fjärde år för att läsa om kurser och försöka tentera av de underkända.
En elev har haft flera olika svensklärare och
Vi går tyvärr mot en ohållbar situation där varje skola, kanske t o m varje lärare, tolkar det nya betygssystemet på sitt eget sätt.
.
Vi måste anpassa kurserna och betygen till elevernas förutsättningar och yrkesprogrammens behov.
Den omfattande kritiken mot det nya betygssystemet tonas ned:
av RENETTE LARSSON
Åsikterna om rasrisken går isär.
meter av Lindomeån innebär en ägarändring av marken.
av RENETTE LARSSON
I måndags var Birgitta Carlström och hennes kollegor med i Mölnlycke centrum för att ta emot nya och erfarna blodgivare.
- Jag mår fysiskt och psykiskt bra av att ge blod.
år tillbaka ligger bredvid med utsträckt arm och kramar en blå liten gummibit för att hjälpa blodet att pumpa runt bättre.
personer till blodbussen.
I flera år har Berit Grönnersby och Lisa Lundgren kommit till blodbussen i Mölnlycke för att ge blod.
Att bevis finns för att den iranska regimen utsätter människor för grymma och helt enkelt omänskliga och förnedrande bestraffningar som stympning och spöslitning och piskrapp är heller inget nytt, detta är ett faktum.
Den enskilde flyktingen har givetvis svårt att hävda sig i en för individen många gånger byråkratisk hierarki och när det dessutom kan uppstå språkproblem och svårigheter med att bli rätt uppfattad, blir sannolikheten för att få stanna ganska liten.
Att ha ett värdigt liv på fritiden är en förutsättning för att vi ska kunna sköta vårt jobb på ett värdigt sätt.
Vi ger järnet när vi arbetar.
Och så vill man sälja Landalahus och Morkullan.
Vi behöver få utveckla oss så vi bättre kan lyssna och vara nära pensionären och ge det pensionären behöver.
av STEPHAN LÖVGREN
Hon anger flera skäl.
dollar och
Händer det något, att någon tar i läsken, stiger priset till en halv miljon och om det händer något så fantastiskt som att en huvudperson dricker så stiger priset till en miljon.

Kap för Saab Bilindustrin har alltid varit aktiv när det gäller produktplacering.
Andrapriset är en Nokia telefon/dator plus samtalstid för sammanlagt drygt
).
procent.

Genom att inte ge ledning har fältet lämnats öppet för andra opinionsbildare.

dagar.
- Det finns inget försvar för de missar som gjorts i samband med utsläppet av vinylklorid.
Trots att de som är äldre än
Drömmen om en TV-studio sprack Bolaget bakom projektet i konkurs VARBERG:
privatpersoner bildade filmbolaget och hyrde lokal i Varberg.
Någon exakt sammanställning har inte gjorts än beroende på att konkursförvaltaren och parterna i bolaget inte träffats än.
- Om det finns uppgifter i det här som kan föra utredningen i mål eller om vi kommer till en punkt då vi vill ha hjälp av allmänheten genom att redovisa materialet kommer vi självfallet att tala om det.
Och det har vi inte tillgång till så vitt jag vet.
Chefsåklagare Jan Danielsson förnekar att det pågår en förberedelse för att begära en resningsansökan mot Christer Pettersson.
Och enligt Jan Danielsson är detta också ett problem man får brottas med.
Dessa får inte ha varit kända vid tiden för rättegången och det får inte ha gått längre tid än
Överstiger värdet
- En tredje grupp är hemtjänstpersonal.
Men om de däremot slår sig samman om en större gemensam gåva, vars värde ligger över gränsen, riskerar de att fällas för bestickning och läraren för tagande av muta.
år sedan hade dubbelt så många människor mycket stort eller ganska stort förtroende för polisen jämfört med i dag.
En omorganisation som bland annat har lett fram till att
Att poliserna, som i förväg vet att det alltid bråkas på fredagkvällarna utanför en speciell krog, ska vara på plats innan det hinner bli bråk.
Han önskar en effektiv och kompetent polisverksamhet som ägnas åt att gripa tjuvar och banditer och hjälpa människor.
Bild:
• Flera länder var missnöjda med Maastricht-fördraget när det slutförhandlades
Därför har reformarbetet också handlat om en bättre miljöpolitik, en strategi mot arbetslöshet, ett öppnare och mera demokratiskt EU.
De kallas för EU:s regeringskonferens.
Vilka beslutar om förändringarna i fördragen?
Den skall genomföras i enlighet med andan och bokstaven i Maastricht-fördraget.
Danmark har särskilda grundlagsproblem.
Konsumentpolitiken skall också bli bättre.
I synnerhet om EU blir större.
Ett flexiblare EU.
av DICK HENRIKSSON belgien I går blev den tyska regeringen honungslen.
EU-ledarna träffas i början av nästa vecka.
- Vi kommer säkerligen att hitta en lösning.
Chirac och förbundskansler Helmut Kohl möts i Poitiers.
Kongo-Brazzavilles president Pascal Lissouba beordrade i går ett ensidigt eldupphör i de strider som pågått sedan förra torsdagen.
Tidigare under gårdagen hade Gabons president Omar Bongo förnyat sitt erbjudande om att medla i konflikten.

Några uppgifter om det totala antalet döda har inte kunnat anges, men våldet den senaste veckan är det värsta sedan efter parlamentsvalen
Andra var emellertid mycket kritiska till den franska ambassadens agerande.
Centerkvinnornas ordförande Ingbritt Irhammar invigde i går partiets kvinnokonvent i Haparanda med ett angrepp på moderaterna.
Är det bra att Olof Johansson blir omvald som partiordförande?
I stället beskriver hon sitt eget förhållande till ordföranderollen:
Skall partiet arbeta för en ickesocialistisk regering eller satsa på fortsatt samarbete med socialdemokraterna?
- Moderaterna utgör ett hot mot skolan, vården och omsorgen.
av SARAH BRITZ
Han ringde i går runt till sin personal på de aktuella anstalterna för att berätta vilka regler som gäller.
I ett annat skulle de åka någon annanstans men besöka Göteborg på hemvägen, säger Christer Isaksson.
medlemmar i MC Sweden sitter fängslade för grovt vapenbrott.
Tumultet kring EMU visar att den socialdemokratiska partistyrelsens avvaktande beslut var klokt och välavvägt.
Erik Åsbrink var måttligt road:
De stormar som dragit fram i den blivande valutaunionen har ställt andra länders problem i fokus i stället.
Insikten om att det är i den privata sektorn som de nya jobben finns.
Förtroendet för penningpolitiken är större, inflationsförväntningarna lägre och det internationella beroendet har ökat.
ungdomar fick jobba sig svettiga för att få upp det nya storseglet på över
klasser.
Under Tall Ships' Races byter hon såväl båt som syssla.
är tjejer.
Mål i Göteborg Cutty Sark Tall Ships' Races är en internationell kappsegling för seglande skolfartyg, där minst hälften av besättnngen måste vara
ut ur hamnen.

Det framgår av statistik som SCB har tagit fram till Demokratiprojektet i Umeå.
Undersökningen visar att ju större makt en institution har desto färre är invandrarna.
Så ser svenska myndigheter på hotet att dras inför EG-domstolen för att inte följa EU:s regler för hur galna ko-sjukan skall bekämpas.
Även Frankrike, Tyskland och Spanien anklagas Det är mot dem som EU-kommissionären Emma Bonino i en rapport i går anser att Sverige brutit tillsammans med Frankrike, Tyskland och Spanien.
Men kanske tänker EU på tillverkning av sådant som gelatin, buljong och fettsmältning där temperaturen är lägre.
Inför höstterminen skall Rebeckaskolan i Högsbo byggas om och en ny skola startar i Torslanda.
elevassistenter och en fritidspedagog som jobbar i skift.
Och dessutom blir det ett bollbad i Torslanda och ett fint musikrum i Högsbo, tillägger hon entusiastiskt.
Autister har ofta besvär med sociala relationer.
Och där är Åke Georgsson väl lämpad.
Men nu har man alltså fått hösten på sig att finna en permanent lösning för Vårdhögskolans framtid.
Vilket det blir vet jag inte ännu, men före sommaren blir det inte eftersom det är svårt att hitta personal med de kvalifikationer som krävs.
på eftermiddagarna,
Men nu har ordföranden i den kommitté som planerar museisatsningen, Christina Rogestam, till vardags VD för statliga Akademiska Hus, lämnat in en formell förfrågan till kommunen om möjligheterna att bygga minst
- Men vi vill veta om de alternativ som finns är realistiska, säger Christina Rogestam.
Vad ska museet innehålla då?
Här och vidare söderut längs Södra Vägen - åt höger på bilden - ska Evenemangsstråket kunna växa vidare.
Spontant tycker jag att skulpturen skall ha en värdig plats, säger kommunalrådet Margita Björklund ( fp ).
Kanske kunde ärendet ha bordlagts i väntan på att krutröken skingrats, säger Margita Björklund.
Vi har sålt såna pins på Posten.
Göteborg borde ha tackat nej.
MORGON
När de frågar vad han sysslar med försvinner mannen från platsen med en rivstart.
Han förs med ambulans till Östra sjukhuset.
När väktaren kommer fram åker han på en smäll.
Mannen har en avbitartång i handen och hinner knipsa av vajerlåset.
Bara ett vinstparti spelades i första ronden, och det stod Pia Cramling för mot Sokolov, Bosnien av KRISTER BERG Arrangörerna i Malmö har lyckats samla ett imponerande starkt startfält i stormästarturneringen.
Hellers stod något bättre, men det hela utmynnade i ett likvärdigt slutspel som resulterade i delad poäng.
Trots den hade hon räknat långt, och lyckades vinna en bonde.
c

Sc
Sb 5Sd
Kg

.
a3 Tb

De
Kh
.

.
Kh
Ta 8e
städer; Groningen, Elista och Lausanne.
Han förstår att en alltför stor inblandning av datorer kan bli ett problem när man skall närma sig IOC.
Övriga namn är Almasi, Akopian, Bareev, Beljavskij, Illescas, Khalifman, Kortjnoj, Lautier, Leko, Timman och Yusupov.
Svidler rysk mästare Peter Svidler från S :t Petersburg blev årets ryske mästare.
.

Lxd 7Sbxd
Sd

.
Sf 5Sb

.

Dc
.
Helt säker kan man inte vara, dessutom har den vita damen mängder av fält att flytta till.
Försäljningen av ABB-aktierna är delvis en intern uppgörelse inom Wallenberggruppen.
Enligt många bedömare är det ett övermäktigt uppdrag, och det spekuleras i vilket eller vilka bolag som sfären måste släppa ifrån sig.
miljarder kronor, nästan exakt samma som köpeskillingen för de nu sålda ABB-aktierna.
miljarder.
procent av rösterna i det svenska börsbolaget ABB, som i sin tur är hälftenägare i det egentliga ABB.
De första
De som börjar läsa för att de insett att de måste vara bättre än sina svenska kamrater för att lyckas.
- Plikt, det är ett positivt, bra och bejakande ord, säger Henrik Mattsson.
Teknologi blir aldrig annat än olika sätt att lösa problem, därför talar jag inte om Internet, säger framtidsstrategen Henrik Mattsson.
Sysselsättningen, mätt som antal arbetade timmar, minskade med
Det gör att det första kvartalet bara är något svagare än vad regeringen förutsatt i sina prognoser.
ökade den privata konsumtionen med
procent under det första kvartalet.
Den nya satsningen presenterades i går i samband med den internationella mikroelektronikkonferens som arrangeras av Chalmers på Stenungsbaden i Stenungsund.
- Det här är en verklig framtidsbransch, konstaterar planeringsdirektör Lars Björneld i Uddevalla, och vi tror att regionen skall kunna vara med och konkurrera om denna typ av etableringar.
miljoner och där finns också ett intresse från industrin i regionen att medverka.
Annars blir det inte så mycket fritid över som VD i den näst största av HSB:s regionala organisationer.
- Jag tycker det är skoj att vara med.
90-talet har inneburit ekonomiska svårigheter och åtstramningar, inte minst bantning av den egna organisationen.
bostäder om året om man ska hålla takten.
veckor i sträck.
år.
Tidigt såg Ingrid de möjligheter som stod till buds för att förbättra traditionella arbetsmetoder med datateknik.
.
Klockan
Han hoppas bli granne med Jesper Blomqvist, bara en kort promenad från jättearenan San Siro.
Åtminstone i klubblaget.
Men en målskytt skall inte bara spela fram, han skall göra mål också.
Mitt i allt målsnack vill Andreas gärna påminna om straffsitutioen i första halvlek.
år gammal har Pettersson blivit.
.
Bild:
Då lyfte han på foten.
Och det såg lite underligt ut när Ravelli studsade i sidled på sin mållinje.
i det här landet.
Norman var väl lite irriterad för missen.
av SZYMON SZEMBERG
Det inträffade en minut in på andra halvlek när Tomas skulle sätta huvudet till på en retur efter en ribbträff.
Tomas gjorde misstaget att börja träna för tidigt efter en lunginflammation.
Det troliga är dock att Tomas är tillbaka mot Norrby ( b )
, skulle lämna.
landskamper ) har spelat i Lukko Rauma, Ilves, Tappara, KalPa för att
- Vi ska även testa andra backar, säger ordföranden Hans Andersson.

Där avgjorde Elfsborg - särskilt fyramålsskytten Mats Rotting - med en formidabel spurt till seger.
när Moses nickade in Christer Mattiassons inlägg.
Men vi vinner och det är ju huvudsaken, analyserar Anders Thorstensson styrkan hos sina gula kompisar.
Ljungskile har en lirare i Dragan Stevovic - så länge han orkar.
andra halvlekar.
.

:
Men varken Örgryte eller Öster verkade speciellt intresserade av detta i går kväll på Gamla Ullevi.
.
- Vi gör vår sämsta insats på hemmaplan för året, analyserade Kalle Björklund helt riktigt.
Då kvitterade Italien - på straff.
( TT ) Bild:
Och laget står utan givet anfallspar inför EM-starten.
Ingen var direkt lyckad.
Svenskorna inledde matchen mycket trevande.
I den andra halvleken fick svenskorna ett bättre tryck på det holländska målet.
Och inte blev den skånska helaftonen sämre av att Halmstad bjöd på båda målen,
Det gick inte alls.
Degerfors försvarar sig till och med riktigt duktigt.
Här hade Degerfors sitt gyllene läge att avgöra och borde ha gjort det.
av CARINA OLOFSSON
Projektet går att genomföra tack vare att damernas förbundskapten, Claes Hellgren, tidigare coachat det amerikanska landslaget.
Förutom " Benga " kommer även Drotts tränare Ulf Sivertson ta över några träningspass.
Där har ni damhandbollslandslagets program under några dagar i Idre.
Tanken är att Idreveckan ska bli årligt återkommande.
Men lita på att programmet var späckat ändå.
- Vi sov gott på kvällarna, försäkrar " Madde ".
Detta ska ske på försäsongen som förberedelse till den intensivare kvalitetsträningen.
Avslutningsvis gör Säll ett vikigt tillägg:
rutinerade Michael " Roddarn " Andersson.
km så gick jag ner till Glenn och sa att nu får du avdela
andra, jag, dansken Jesper Skibby och belgaren Hendrik van Dyck gick upp i täten och körde allt vad vi kunde.
Då var det så dags!
Glenn konstaterade:
Jag tror adressen var Sjömansgatan
öppnades först ett pensionärshem på Breda vägen.
spisrum.
BENGT MAGNUZON Minnesrikt.
Nåja, när Gatukontoret i vintras startade med vägarbeten och anläggandet av en asfalterad cykelbana intill trottoaren, försvann en del plattor.
Av alla de villor som stadens " upper ten " lät bygga här ansågs Överås vara en av de vackraste.
Den för sin fåfänga kände Julius Lindström blev förstås förnärmad när han vid hemkomsten fann att Dickson själv bekostat och fått uppmärksamhet för den fina trottoaren.
Överåsparken blev också en mönsteranläggning som väckte uppmärksamhet vida omkring.
gick Karl XV omkring och beundrade den engelska parken.
James Dicksons villa i Överås ansågs vara en av de vackraste och kom att inramas av Överåsparken, också den speciell eftersom Dickson lät en skotsk trädgårdsarkitekt skapa en trädgård av engelsk typ.
Går upp, dricker vatten.
Minns varma klippor, glittrande hav, vin och kyckling, oändliga samtal om världens tillstånd, om kärlek, vänskap och livsfrågor.
Och där sitter jag själv i en likadan klänning.
Nej, nu vill jag tänka ett tag på hur gott det doftade när du strök våra sommarklänningar.
minuter brukar inte vara tillrådligt om man vill bevara både smak och konsistens.
Smaka av med salt och vitpeppar.
jobb När de överviktiga blir mindre blir jobben fler.
- Det sker med hjälp av ett dataprogram som väljer ut personer efter kriterier vi bestämt.
och ett halvt år.
Sveriges drygt
år.
Vi är drygt
Vilka kunskaper kommer att spridas de närmaste dagarna?
De fyllningar som ändå måste göras kommer att bli av allt bättre kvalitet.
april
i dag ).
kommunerna föreslås att bilda ett kommunalförbund som leds av ett förbundsfullmäktige eller en direktion med såväl beslutande som verkställande befogenheter.

Bland rariteterna märks Bellmans brudbrev till ett brudpar från
Danielle Ribbing slår på söndag upp portarna till årets sommarutställning på Börstorps slott, som handlar om romantik och erotik.
Optimismen är på väg tillbaka, nu kan vi börja skörda frukterna av budgetsaneringen, arbetslösheten är på väg att slås tillbaka, förklarade Persson i gårdagens debatt och för ett år sedan.
Riksdagsmajoritetens beslut i våras att upphäva vårdgarantin har givetvis inte förbättrat läget.
Framgångsrika företagare straffbeskattas för aktieinnehav med mer än
Nu har potatisfestivalen i Alingsås även nått internationell uppmärksamhet.
Både vad det gäller programutbud och antal besökare.
kilo färskpotatis,
programpunkter.
Flera timmars rockmusik blir det i kväll på Plantaget.
Den bekräftar att det förhållande, som tidigare studier visat råder i de flesta politiska församlingar på riksplanet, också gäller på kommunal nivå.
Rockfest blir det på Potatisfestivalens inledningsdag.
De är AMPS, Haze, Custom, The Pooh Monsters, Mudstuck och Filthy McNasty's Soft Syndicate.
- Här blir jättebra.
Förenade Musiker Alingsås Förenade Musiker bildades
exempel på flåshurtiga rubriker i Arbetsförmedlingens tidning " 1-2-3-ungdomsaktuellt " för ungdomar.
" Man måste vara arbetslös i
Denna rättvisefrustration handlar inte om att missunna andra människor fast jobb och trygghet.
På så sätt kan företag hyra välbehövlig arbetskraft när de behöver utan att behöva anställa.
dagar i stället för att gå hemma drogs hennes a-kassa in.
hade tänkt sig vid folkomröstningen
borgerliga partierna är så eniga som de själva påstår.
Kristdemokraterna vill till och med gå längre och plussa på med ytterligare
år.
" Hallands Nyheter Tjörn tvingas ta över lån SKÄRHAMN:
Kommunstyrelsemötet kallades ihop efter att konsultföretaget Sabo Plus presenterat en utredning och fastighetsvärdering av bolagets tillgångar.
Vårt engagemang blir långsiktigt och bolaget behöver minska sina skulder i storleksordningen
.
Vägen kommer delvis att hamna i en ny sträckning närmast Tjörnbroarna.
Anders Mikaelsson säger att utbyggnaden skall inrymmas i den flerårsplan för länsvägar som upprättas av Vägverket.
- Vi var tvungna att bygga bort trafikrisker som finns där, säger Mikaelsson.
Lär av New York!
Till detta skall läggas hamnmyndighetens egen polis och ett antal olika federala kårer.
Efter valet
* De tidigare självständiga poliskårerna i tunnelbanan och i de kommunala bostadsområdena införlivades i den ordinarie polisorganisationen.
Genom att strikt tillämpa de bestämmelser som finns, och dessutom följa upp varje misstänkt vapeninnehav, har " ribban höjts ".
Det skall bland annat finnas säkra skolvägar ( det gäller inte trafiksäkerhet ) i alla distrikt, brott som begås på skolorna skall utredas av polis och unga brottslingar följs regelbundet upp i ett speciellt register.
procent.
Som exempel berättade man om ett mordfall som nyligen lösts eftersom gärningsmannen fanns registrerad från tidigare tjuvåkning i tunnelbanan.
Verksamheten har uppenbarligen varit framgångsrik eftersom anklagelser om korruption har minskat med
ordf polisstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Bild:
åren, dessa har kommit ut i olika samhällsklimat vilket har påverkat deras yrkesroller.
Socialtjänstlagens paragraf
Lagstiftningen föreskriver också att man skall engagera sig i samhällsdebatten och rapportera till politiker om de sociala konsekvenserna i de områden man arbetar i.
Konsekvenserna av en svår samhällssituation har lett till ett oerhört tryck framför allt på socionomerna.
Socionomerna är utbildade för att arbeta för förändring och att hjälpa klienterna att hitta alternativ i sin livssituation.
Sen dansar de hela sommaren.
Flamingos säger att det är den mest exotiska spelplats de vet, säger Gert och Rune och blickar ut över kajen där fiskbåtarna ligger förtöjda.
Och i sommarstugorna bortåt Olofsbo bor det många boråsare som vet att passa på när det bjuds utan att kosta.
För
Men lite hyss förekommer.
cancerdrabbade barn och ungdomar under den gångna veckan ägnat sig åt på Almers Hus vid Apelviken i Varberg.
Ett besök på Liseberg är också ett självklart inslag.
Givetvis är svaret nej.
Det är svårt sjuka människor som behöver bo i gruppbostäder med hög personaltäthet.
Mot den bakgrunden förstår jag att samtliga socialdemokrater i stadsdelsnämnden lämnar sina uppdrag.
Vi håller med signaturen Invånare och ekonomi.
Kvicksilver och dioxin är några av de farligaste föroreningar som kan drabba naturen.
- Men får vi ett beslut emot oss måste vi byta ut stora delar av vår fabrik.
Men ännu finns inga beslut, säger Dag Strömqvist.
Förhandlingarna mellan Naturvårdsverket och Eka inför koncessionsnämnden för miljöskydd kommer troligen igång på allvar i början av nästa år.
Eka är med i ett forskningsprojekt där man försöker finna lösningen på reningen av kvicksilver och dioxinförgiftad jord.
och
Kvicksilver och dioxin är några av de farligaste föroreningar som kan drabba naturen.
- Vi kom hit för att begära att ni kommer ut till oss i Härryda församling någon gång mellan
i Härryda och vill även att det skall kunna byggas en samlingspunkt där de kan träffas, både för de vuxna och för tonåringarna.
- Jag har inte så många svar att ge er.
Prisad för parkeringsdäck Arkitekten Bengt Andersson Liselius vann i går Mölndals kommuns pris för mest tilltalande exteriör
Det är ju inte med politiker och tjänstemän som med folk i allmänhet.
- Jo, det blev allt som jag tänkte mig.
Förintelsen ska inte glömmas Alla familjer med skolbarn får information om andra världskriget Information om andra världskriget till alla hushåll med skolbarn.
I sitt tal i riksdagen sade Göran Persson också att det är frågan om samhället har gjort det alldeles klart att förintelsen aldrig mer får inträffa.
säger han.
- Politikerna måste sluta smutskasta demokratin.
- Vi får aldrig glömma.
timmar, engelska -
miljoner judar har ägt rum.

Sebastian Borgvall,

I skolan läser vi inte mycket om förintelsen men man har ju sett en del i TV.

Strax därpå inleddes vattenbombning med hjälp av
.

" Sydafrikaspåret är som en gökunge som tränger ut andra uppslag som jag betraktar som mer lovande ".
personer som stod högt upp på önskelistan att möta i Sydafrika var senatorn Phillip Powell och den förre detta säkerhetspolisen Rean Standard.
- Vi känner till att det kommit in amnestiansökningar från en lång rad personer som om Sydafrikaspåret har någon relevans, bör kunna ha uppgifter att lämna, säger Jan Danielsson.
Själv nekar han till detta.
Konspirationsteorin, att flera personer varit inblandade i mordet på Olof Palme, är inte ny.

Föräldrar med sammanlagt
Helen Melander menar att Mammutskolan skulle ha gjort klart för henne och den nya skolan att hennes son inte hade tillräckliga kunskaper för att börja trean.
i den kommunala skolan.
Särskilt med tanke på att eleverna på Mammut har börjat första klass som sexåringar och skillnader i mognad därmed blir extra tydliga vid en övergång till klasser med elever som börjat som sjuåringar ".
kronor och annan vård för
-
till
Bild:
De ansvariga inom kollektivtrafiken i Göteborgsområdet har därför en längre tid funderat på vad som går att förenkla.
barn/ungdomar får åka med på dessa kort också på vardagar under de
år ), till exempelvis
På kort sikt förlorar kollektivtrafiken pengar på förslagen.
procents hyreshöjning under
Den dyraste lägenheten ligger i Gårda där
Till skillnad från Stockholm och Lund är trycket på bostäder i Göteborg inte så våldsamt.
Gemensamt för de flesta är dock att de vill bo centralt i egen lägenhet.
En sömnig sommardebatt avslutade riksdagsåret.
Där var TV-apparaterna avstängda - inte ens riksdagsledamöter tycker att partiledardebatter är särskilt roliga.
Kristdemokraternas ledare, Alf Svensson, drog en lans för att religionskunskap behålls som " kärnämne " i gymnasieskolan och åberopade Göran Perssons brittiske partikamrat - " Tony Blair skulle aldrig ha gett sig på religionskunskapen.
Men det tyckte inte Göran Persson.
Och då gjorde de det - även om en och annan linkade fram med krycka efter fotbollsmatchen mellan regeringen och oppositionen dagen innan.
Lena Hjelm-Wallén, Leif Pagrotsky och Erik Åsbrink verkar inte alltför intresserade av överläggningen mellan Göran Persson och Olof Johansson.
Det är ingen lätt uppgift.
Forts på Var Dag, sidan
Lisa flyttade in i det ockuperade hyreshus där organisationen har sitt kontor.
Lisa berättar att man nyligen byggt ett ungdomsfängelse mittemot
Själv har hon alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor.
Där visste i alla fall folk att de var förtryckta.
Att starta en trädgård är som att starta ett litet samhälle.
I övrigt är de självförsörjande; odlingarna ger mat och huset rustar de upp med lumpfynd och byggrester.
Den är en av
Vi ligger i toppen eller botten i många av de tabeller över medlemsländerna som publiceras i senaste OECD Observer.
procent av BNP, tvåa är Japan med
Bara Finland har större andel skogsareal inom landets gränser.
invånare.
procent av BNP mot
Detta kan vara en förklaring till att vi mår så bra.
Knappast ett Wu-Tang Clan, ett Suede och
Många band har fötts på festivalen.
Det har i och för sig piercats rätt friskt de senaste tre-
För
gram tung.
Där får man abborre, gädda och ibland mört.
Nioårige Daniel Wahlberg var nyss ute i en av båtarna och tittade lite för långt ut över relingen.
år.
olika faser i synen på kvinnan; ett stort kapitel innehåller analyser av en rad skillingtryck.
Då vore den ju inte vår.
Kärleken är långt äldre än " den höga romantiken ", påpekar Jarrick.
Inte kan det väl vara för att dessa - till skillnad från exempelvis berättelsen om Abélard och Heloïse - skulle vara av språk och kultur totalt obesmittade och därmed de enda dyrbara bevisen på romantiska känslor före romantiken?
Kvinnan hade samma slags könsorgan som mannen enligt Aristoteles, vagina var en inverterad, inåtvänd pick.
Jarrick går hårt åt den.
Med besked.
Detta liknar en metafysisk ståndpunkt, den återknyter till förra sekelskiftets evolutionism, ja till en i grunden hegeliansk hållning som tar fasta på det eviga och gudomliga hos kärleken.
företag i konkurs Göteborgare åtalas för skalbolagsaffärer
till
Åklagaren hävdar att de
När myndigheterna bankar på dörren finns det inga tillgångar att ta av.
Några så kallade målvakter har de aldrig sålt företagen till.

- De kunde i alla fall kommit och visat upp sig.
Endast ordföranden, Roland Schuler, bor inte i stadsdelen.
Skapandet av ett " eget " språk sker inte så mycket genom att man publicerar sina dagböcker som genom att man förhandlar med traditionen - på en gång initierat och respektlöst.
Det minsta man kunde förvänta sig av en sådan korsning av Naturen, Intet och längtan efter Renhet vore ett aktivt förhållande till det redan skrivna, men det är just en sådan dialog som dikterna saknar.
När det är som bäst nyttjar hon mycket effektivt språkets förslitningar och ger fraser och uttryck en särskild materialitet; de blir prylar man kan vrida och vända på, slänga i golvet och avkräva ett eko.
Morgon
Olyckan beror troligen på att någon av de inblandade kört mot rött.
kronor, på B&W.
Centrum Ett par i 20-årsåldern går på en spårvagn där det finns en manlig och kvinnlig kontrollant.
Eftersom han befinner sig mitt i trafiken får polisen rycka ut.
berusade män i en

Då han inte kan visa ID misstänks han för bedrägligt beteende och tas med till polisstationen.
Och gärna det.
För halvtannat decennium sedan läste jag Hans Magnus Enzensbergers diktsvit Titanic sittande på soldäck på en Finlandsbåt.
Uppsättningen lär ha kostat mer än vad det en gång kostade att bygga själva fartyget.
Han växlar mellan olika perspektiv.
Det Nya Västsverige Resandet i storlänet samordnas Trafikbolag i Västsverige slås ihop VÄNERSBORG:
Förutom Länstrafiken i Skaraborg, Älvsborgstrafiken, Bohustrafiken och GL berörs också Stadstrafiken i Göteborg.
mil och
Utredningen fortsätter också om pendeltågstrafik i Göta älvdalen kan bli verklighet.
För första gången har organisationen vägt in utbildning, livslängd och sociala resurser när ländernas utveckling kartläggs.
Enligt rapporten lever mer än
miljoner.
Rapporten visar också att trots utvecklingen för Asiens " tigerekonomier ", bor nära
år till
Av världens
På
punkter för att detta ska lyckas, bland annat krävs att människor får större inflytande över sina öden, att kvinnors inflytande ökar, att ekonomisk tillväxt används för att bekämpa fattigdom och att världshandeln blir mer rättvis.
av ROLAND JOHANSSON TT Kanske än mer anmärkningsvärt är att de första försöken att domesticera eller tämja vargar kan ha ägt rum redan för över
olika schakalarter.
procent av alla hundar, inklusive sådana ålderdomliga raser som greyhound.
länder står på kö.
EU-kommissionärer.
Men om EU utökas med
Blair kommer till Hongkong LONDON:
Det har sedan länge rått bekymmer om de mänskliga fri- och rättigheternas ställning i Hongkong efter det kinesiska övertagandet.
Västvärlden har kritiserat Kina för beslutet att ersätta det demokratiskt valda parlamentet med en handplockad,
Som en första utmaning lovade företrädare för rörelsen att försöka få stor uppslutning vid en planerad demonstrationsmarsch genom centrala Hongkong samtidigt som det officiella överlämnandet ska ske.

I en stor rektangulär byggnad med nakna tegelväggar och öppen takstol har utställningskommissarien Bo Nilsson samlat
- Har man vaknat glad och öppen ställer man förmodligen upp.

Är det kallare påverkas den inte, förklarar Mikael Lundberg och berättar att kuben om den smälter helt kommer att täcka den större kubens golv med ett
Bilder:
Många gallerier i Venedig passar på att tajma sina vernissager med biennalen.
För närvarande dödas cirka
Det kontroversiella förslaget tros inte gå igenom, men det visar ändå hur aggressivt Norge och Japan driver sina frågor.
år och det firas den
Hon kan byta från joggingdress, ta på sig en strikt dräkt och på några minuter inta VD-stolen tvärs över gatan.
Nu kan jag inte, säger hon med ett skratt.
- Men den köplust vi hade på 80- talet får vi inte tillbaka.
Mona Larsson.
döttrar,
Bilden är tagen i hans eget hem och fanns i en föregångare till dagens proffsigt producerade postorderkataloger.
Bland annat ett komplett varusortiment från Norra Kinds Hemindustri, som startade på 30-talet och lades ner
Postorderhandeln är en bit svensk historia och speglar industrisamhällets framväxt och svenskarnas alltmer vidlyftiga konsumtionsmönster.
Nu sitter hennes bröllopskort uppförstorat bakom den väl bevarade klänningen.
Wästgöta Textil AB i Överlida, som fyller
Den genomsnittliga postorderkunden är en stressad, dubbelarbetande småbarnsmamma i förorten som av ren bekvämlighet väljer att skicka efter varor framför att svettas i trånga provrum på stan.
Ellos ligger sedan snart ett år ute på nätet, fast än så länge med en mycket liten del av handeln den vägen.
Branschen omsätter
Bilden på Allmäncos campingutrustning från 50-talet visar bilen som den nya symbolen för frihet och ökande välstånd.
och anställdes vid dåvarande Trelleborgs-plast.
Det handlade för honom inte om den ytliga kännedomen om ett eller annat s k kulturellt fenomen.
Gazaremsan har fått en ny hjälte.
Den silverhårige journalisten är en av arabvärldens främsta nyhetsreportrar.
procent av årsbudgeten.
Många tjänstemän kör dyra bilar och bor i lyxvillor eller flotta våningar som vuxit upp som svampar ur jorden de senaste
Men vad det beror på har varit oklart.
Kraven på ett bra arbetsbord kan sammanfattas:
Hon betonar hur viktigt det är att öka kunskapen och medvetenheten inte minst bland datoranvändarna själva.
I mitten av nästa vecka har vi troligen facit, då Göran Persson och de andra EU-ledarna sätter punkt för förhandlingarna vid ett toppmöte i Amsterdam.
Han var rädd att EU-reformen inte kunde få allmänhetens stöd, om regeringarna undvek ämnen som angår väljarna.
att ge plats för nya medlemmar.
Länderna skall samordna sina strategier för att skapa jobb, åtminstone enligt utkastet till ett nytt fördrag.
- Miljösamarbetet ville också regeringen redan från början stärka.
Ambitionen var att få in en " offentlighetsprincip lik vår svenska " i det nya EU-fördraget.
Gensvar.
- Ledarna har i praktiken själva valt att lämna TCO.
I rapporten, med namnet Nya tider - nya fack, heter det att det inte längre finns skäl för
Börsuppgången motsvarar en prislapp per förlorat jobb på
- Det är för tidigt att säga om svenska fabriker berörs.
Nedläggningarna skall göras inom
åren har personalen minskat med nära
En annan enhet som kan känna sig någorlunda säker är Husqvarna, som tillverkar motorsågar och andra produkter för skog och trädgård.
I Jönköpings kommun finns
Facket kräver ett besked inom en månad om vilka orter som kommer att drabbas.
anställda finns över hela världen, i Sverige ungefär

- Vi blev kontaktade av ägarna som ville fälla skogen, berättar han, men efter en utvärdering fann vi att värdet av den här skogen var så stort att vi i stället erbjöd ägarna motsvarande ersättning och beslutade att bevara skogen.
Men nu är det en gammelskog - en slags referens dit forskarna kan gå och se:
procent privatägd.
Volvos koncernchef kräver mer samarbete Efter
Varför är detta nytt?
Orderingången på tunga lastbilar ligger nu strax över Volvo marknadsandel i USA - det vill säga runt
Hur länge orkar Personvagnar presentera en ny bilmodell varje år och minst en ny variant varje halvår?
Det viktigaste är lönsamheten, fastslår han.
Fallet i räntorna späddes också på av antydningar om uppgörelser kring de frågor som hotat att försena EMU-projektet - dels den tyska guldreservens uppvärdering, dels Frankrikes vilja att ändra den stabilitetspakt som är kopplad till EMU.
procentenheter de
Bland den mat som blev dyrare i maj jämfört med i april kan nämnas griskött (
Hyrorna har gått upp
procent i maj.
De där som trängs med dig på vägen på fredagsmiddagen, säger jag, handlar efter traditionen.
Hur som helst blev det något skumt med fredagen och det var olustigt att arbeta den dagen.
Bland de saknade är det viktiga ordet folkilsken.
Ersättaren gjorde som hon hade sett Elin göra:
.
- Och vad har ni för väder där nere, brukar hon säga.
Vedbod har jag också.
Själv är jag stel i kroppen.
Nu har jag en identitet som pendlar mellan gubbstelhet och det heroiska.
Han går punktligt här förbi, morgon och kväll.
Vem skulle jag annars dela vedboden med?
börsbolag beslutat lämnat A-listan.
procent i skatt.
Hennes & Mauritz-aktien är till exempel fortfarande märkligt undervärderad, tycker Hans Edenhammar.
Andra aktier behöver inte tas upp i deklarationen.
undrar jag.
För husets män har det varit själva hjärtat.
I den har vi som blivit änkor redan lagt en rejäl slant.
Vissa dagar står på ostadig grund.
Resistenta bakterier innebär att antibiotika och annan medicin inte längre hjälper, utan bakterierna har fritt spelrum att föröka sig.
- Men vi vill väcka en debatt kring detta.
av ANDERS HANSSON
I vintras gick GP:s Nordiska Filmpris
Vi vill inte vara en liten sekt som gör kulturstödd film.
Och jag har vuxit upp med Taxi Driver och Midnight Cowboy.
Huvudpersonen är Roy, en brevbärare utan eget liv.
Vi är
James Foley Med Mark Wahlberg, Reese Witherspoon, William Petersen, Amy Brenneman, Alyssa Milano, Christopher Gray m fl USA,
Förtexterna lämnar en svag doft av Hitchcock och en T-shirt med den rundlagde mannens porträtt går mycket riktigt förbi kameran i en scen.
.
Gummipackningar saknades eller var skadade.
Öglan har avsiktligt gjorts oval i stället för rund.
Detta tillsammans med att färjan var fellastad i Tallinn - det gick inte att kompensera slagsidan åt styrbord genom att babords ballasttankar var fyllda redan vid avgången - gjorde att delar av bildäck långsamt vattenfylldes och att vatten strömmade ned på däck

Bland mycket annat ( som Kurt Olsson aldrig skulle ta sig för ).
Han är till och med roligare än Fismannen, som Stern gör entré som.
miljoner sålda plattor i bagaget gör Wu-Tang Clan som de vill.
Åtminstone en liten stund.
För en månad sedan kom den emo'sedda uppföljaren, Wu-Tang Forever.
:a inristad.
- Vi är som en familj.
Men som person har jag inte förändrats någonting.

Wu-Tang Clan fick Hultsfred i gungning under deras konsert i går.
Enligt disciplinnämndens vittnessammanställning kopplade Masic ett strupgrepp på den 16-åringen, lyfte honom och bar iväg domaren
Naturligtvis har de det, i synnerhet när gränserna överskrids så klart som i det här fallet.
Av skadeståndssumman
mars
Utan att hästen varit i något hinder eller haft något tillbud på banan.
Det värsta var att packa ner tävlingsutrustningen på nytt när inte Hector T skulle med.
- Ute på banan hade det varit farligt om jag ridit för ängsligt.
Men även han har haft en långvarig skada innan han hamnade i Therese stall.
Men det knasiga är att jag inte är kvalad med Isaac.
Linda Algotsson, Kalmar - Stand by me, orutinerad hast men OS- och VM-meriterad ryttare.
• Dressyrprovet har förändrats.
straffpoäng for nedslag eller tramp i vattengrav,
ANNIKA KARLBOM Ny kombination.
, och hans kompis Dennis Elofsson tar en drickpaus och pustar ut mot de lite smutsiga ryggkuddarna innan de tänker kånka soffan vidare - mot rockfestivalens camping.
Bärande på kassar och ryggsäckar och - en och annan soffa.
Monologerna på Bohusläns teater förtjänar storpublik.
minuter av varje monolog är nog för att inse att kursen för monologskrivare, skådespelare och regissörer har skapt något unikt.
Scenbygget har skett med små medel av modell lågbudget.
Det kan var skillnaden mellan en föreställning som går obemärkt förbi och en som lämnar efter sig en rysning av att man har upplevt något alldeles speciellt.
Den förskruvade - Ester Henning satt större delen av sitt liv på mentalsjukhus.
Regissören Anna Ostrowski och skådespelaren Lisbeth Johansson står för en av
Så stora att tjeckerna har fått äran att arrangera VM för herrar nästa vår.
På den vägen blev jag förbundskapten.
Det är en dynamisk stad i ständig förändring.
Det är annars lätt att förstå Martin Erikssons förälskelse i Prag.
- Innebandyn bör ha en ljus framtid här.
- Mitt första år slutade jag sexa i den tjeckiska poängligan.
år ) visade att det har en framtid.
Kanske tur då att Martin Eriksson har sin prioriteringslista klar.
Stockholm chanslöst, säger professorn STOCKHOLM:
IOK:s hedersledamot Gunnar Eriksson avfärdar Lees påstående:
Hallå Hallå...
- Nej, jag är en nyligen avmönstrad sjöman som köper en egen fiskebåt.
·Det gick tydligen bra?
Ja, den blir trevlig.
efter
Alla tror att den
- I fredagsetappen blir väldigt intressant.
Det är då Jan Karlsson ska rycka i toppen.
Någon ny kommissarie Morse är han alltså inte men Dalziel, som gått den långa karriärvägen i polisjobbet, brukar alltid få tag i den brottsling han är ute efter.
Svaret är att ganska många i England vill det, speciellt som Dalziel och Pasco inte lever på biljakter och skottlossning utan på mera stillsamt polisarbete.
Bild:
Utan tillstånd och okrypterat har Telenor - norska Telia - skickat ut SVT
- Det är ju lite konstigt eftersom det tekniska problemet med våra kanaler är löst, och NRK var krypterad redan när de började sända.
i det norska kabelnätet påverkas inte av affären.
tunnlar, tvåfotsfinter, komplett bollkontroll och känsliga tillslag står på det publikvänliga programmet.
Erik är lite mer eftertänksam, blir ofta avbruten av ivrige Hans.
Precis som Blomqvist är given i Frölunda.
Så talar de ivrigt om hur viktigt det där opretentiösa, lekfulla liret på stranden eller i parken är.
***** Erik Oscar Johansson Född:
" Micketbra " Favoritspelare:
GFF, IFK Göteborg, Västra Frölunda Favoritklubb:
Vi kommer att överraska och ligga i topp.
Båda har gått på Nordhemsskolan, Schillerska och började sin bana i GFF.
Men i trav kan som bekant allt hända.
- En mycket fin häst att köra och dessutom behövde vi inte vara med i startrusningen.
meter och det gynnade min häst.

Lägg köttet på ett fat och pensla med marinaden.
pers
Jeff Healey för sina extatiska gitarrsolon.
Jag yrkar på att denna extraordinära musiker redan i nästa Aveny får sin beskärda del av kakan.
Största hiten var nog Sudden Stop på cd :n med samma namn.
Sarah McLachlan, känd rocktjej från Novia Scotia.
) Hej!
" Ian Tyson har sedan separationen med Sylvia släppt
Apropå " Det kanadensiska spåret...
Inte bra.
I ett program som man knappt kan stava till ens.
Och VW inte Veckans Wärsting.
Anal fixering Och nu över till ett meddelande från våra ungdomliga sponsorer Beavis och Butt-head:
av FRIDA BOISEN
- Det grämer mig.
- Det är lite bisarrt.
Vad händer härnäst då?
Som att spela fotboll utan att röra sig.
- Nja, det är väl lite av en försvarsmekanism.
Hur då?
I mål:
Bor:
Daniel Wallén blev silvermedaljör i bordshockey-VM
Det gick aldrig nåt vidare.
Och det var inte bara klipporna som lockade.
När Afram och alla de andra kom hamnade de av någon lustig anledning bland annat i Angered för där fanns tomma lägenheter.
Bryta ut.
En gång köpte de sig fria från problemen genom att förlägga dem någon annanstans.
Precis som de alltid gjort.
Varken jag eller någon annan är skyldig dem ett skit.
Och ryggsäcken, som var precis ny och som jag lånat av en kompis, var borta.
Redan tryckande varmt.
För hur skulle jag ta mig till Göteborg, utan biljetter och pengar?
Jag fick syn på Jävlar anamma och deras buss och att de skulle till Göteborg visste jag ju.
Min före detta flickvän och jag skulle ut i Europa med tåg och vi hade precis stånkat in i Tyskland och lagt oss tillrätta i sovkupén för natten när
Var är han?
De sliter i oss och våra väskor och en gammal dam i knäppt kofta blänger surt när vi dribblar oss in emellan dem för att nå våra platser vid fönstret.
" Det var predikanten, dåren och jag...
Hela uppstyret kändes patetiskt.
på morgonen.
' Men tyst blev det aldrig.
Så där befinner vi oss -
Jag hade mött evigheten i Fredericia.
Den föll från en hylla högt upp, studsade i min skalle och slog i golvet.
Jag grät mest hela tiden, förmodligen på grund av chock.
'.
Men efter det här har jag blivit mer nojig.
Mr Libido.
Samtidigt pågår teaterfestivalen i Torun.
Det småregnar.
På en idrottsplats väsnas Skoghs nöjesfält, far och son och
av dessa från Ukraina, få från västra Europa.
Skådespelaren Oleh Stephanov gör kullerbyttor in i det sista.
spelade i en underjordisk teatergrupp i Polen under andra världskriget.
Längs vägen från Warszwawa mot Torun betar tjudrade kor i dikesrenen och lika tätt parkerade bilar med jordgubbskartonger på motorhuven.
Festivalen är efterträdaren till Nordpolska teaterfestivalen som startades på 50-talet.
Samma affärsmän som kunnat sko sig på möjligheter när andra ukrainare bara blivit fattigare.
Les Kurbas-teatern firar tioårsjubileum nästa år.
Men vi svarar att vi är lyckliga.
Den visshet han sökte var en fråga om att lära känna sig själv och detta skulle ske samtidigt som en hel värld försökte hitta sin identitet.
- Det där är hans credo, hans trossats, säger Oleh Drach och rättar till gummisnodden om den blonda hästsvansen.
Det är första gången de arbetar med en klassisk pjäs.
På Les Kurbas-teatern startar varje arbetsprocess utan dess ledare och ende regissör, efter att det nya materialet överlämnats i ensemblens vård.
Han håller i World stage festival som äger rum vartannat år, våren
festivaler.
Dagen efter är Volodimir Kychynsky missnöjd.
Gruppen är ett resultat av drömmarna hos
De
- Katedralen är enorm.
Nästa kväll behöver han inte vara orolig för det.
Magnus Sundberg Larissa Kaderova, utnämnd till folkets skådespelare, en av få erfarna skådespelare i Les Kurbas-teatern.
Oleh Stephanov söker och får sinnlig föda av att åka på teaterfestivaler.
LÖRDAG Går upp halvåtta.
MÅNDAG Jobbar från morgon till kväll i studion med vårt album som kommer i augusti.
Vilket jag egentligen älskar.
- Det som lockade mig var att jag fick vara en " bad guy " som inte är stereotyp.
Men eftersom jag var i musikbranschen tyckte jag samtidigt att min röst var det viktigaste.
Miljön med gänget som David tillhör var inte främmande för Mark.
Mark påstår att han är något av en ensling som gärna vill vara för sig själv.
Fast efter jobbet beger jag mig ändå hem till samma hus och samma illaluktande soffa.
Mark har också bland annat medverkat i filmen Ransom där han spelade kidnappare.
Fre
NKOTB med Donnie Wahlberg gick mot succé, Mark mot ett värstingliv på Bostons gator.
Fungus - fungerande uppvärmare?
Han ville hellre bo på en planet som hette Fungus och det tyckte vi lät okej.
Vi fick göra en klubbspelning och just nu pågår förhandlingar.
Vilket är ditt förhållande till Kiss?
Och din framtid?
, bas och sång, Johan Lundgren,
Senast upptäckte han den musikaliska kontinenten Kuba, där han jammat ett år med Rubén González, " världens bäste pianist " och snart 90-årige Compay Segundo, " Den siste av de bästa.
Travis, spelad av Harry Dean Stanton, och hans unga fru Jane, i filmen Nastassja Kinski, träffas inte igen förrän långt senare.
Där finns en man, Ray, ( spelad av Gabriel Byrne ) som påminner om Travis.
" Wenders svarade:
Du behöver bara titta och lyssna.
år sedan förknippades ju nästan inte rockmusik med film ... i alla fall inte på samma sätt som i dag...
Förutom att jag jämt får höra att " Oh, där är en Paris, Texas ölreklam igen ".
sådär brukade jag stanna hemma från skolan, skolka och lyssna på radion i hopp om att få höra honom ... och så var han där i studion ... du vet...
Där finner Ry Cooder inte längre ord, utan tystnar, begrundande.
Hitta en person i filmen som känns sympatisk.
Ry Cooder säger sedan plötsligt, i ett djupsinnigt ögonblick, att han ibland kan få för sig att gitarren har för många strängar:
Solen blänkande i glasögonskalmarna, och så ... djup koncentration.
För
Rubén González på piano ... han är Kungen.
- Man måste hålla öronen öppna.
Debuterade med albumet Ry Cooder
Ry Cooder (
) Filmmusik i urval:
), Streets of Fire (
Och Manzini ... i den där ... vad heter den...
- Det är verkligen hemskt, att folk lyssnar på detta sätt.
- Eh, jag planerar ingenting.
Så det är ingenting man kan planera.
För att göra musik måste man se något.
Lite för mycket för att man ska klara av det.
Compay Segundo t v som fyller
Ry Cooder i Ergrem studio, Havanna, mars
Det sägs att han är god för
När det till slut var dags att ge sig av envisades han med att få ligga i bagageluckan på bilen och sjunga hur fantastiskt allt var...
Ingen som Span kände igen och ville spionera på i alla fall.
Men andas inte ut.
Förutom tiden med legendariska Spacemen
Det låter som om frijazzperiod-Coltrane arrangerat en session med The Stooges som rytmsektion och Pharoah Sanders på blås, och det maniska tvåackordskompet på piano låter exakt som något jag hört med Keith Jarrett ( men visar sig vara självaste Dr John från New Orleans ) och allt sprudlar fram i ett vildvuxet crescendo ur vilket till slut lösgörs en triumfatorisk trumpet och det är det starkaste jag hört på mycket, mycket länge.
Musikanternas lika enkla som självklara livsföring i Havannas utkanter, deras skicklighet och obefintliga intresse för strålkastarljus och rikedom gjorde Los Angeles- gitarristen Cooder yr av lycka.
Och det är förstås en starkt känslosam samling låtar som framförs.
" Youre so fucking special/I wish I sas special/But I'm a creep ".
OK Computer har ingen låt som sätter sig lika omedelbart som High And Dry, men skivan är mer sammanhållen, låtmaterialet är, med ett undantag ( stökiga Electioneering ), rakt igenom högklassigt.
Textmässigt har Thom Yorke också utvecklats.
Radiohead betyder någonting.
Efter en hård dag på jobbet kan det vara skönt att bara sjunka ned och bli lite ompysslad.
Naturligtvis kan vi inte heller motstå den förföriska frågan om vi vill ha vitlöksbröd till.
På toppen ligger ett litet grönsaksutskuret Mussehuvud.
kronor per person så notan stannar på
-Det är många fler som hör av sig och uppmuntrar, säger hon med ett stort skratt.
I höstas var det tungt.
Och engagemanget för flyktingar är idag lika starkt som då.
Segerstedt Wiberg tror att den yngre generationen felbedöms, att det mest är rasister som märks.
Det höjdes många borgerliga ögonbryn när hon på 70-talet gick i täten för Vietnamdemonstrationer.
Men han accepterade mina åsikter ända sedan jag var ett litet barn.
Och hon har fortfarande samma nyfikenhet och intresse för vad som händer i världen.
Du skulle bara veta hur roligt det också är att arbeta med flyktingfrågor.
Bild:
Det populäraste inslaget med Rupert är när han går omkring på stan och är jobbig och irriterande mot folk.
Rupert har lite svårt att hantera kändisskapet.
Jag skulle nog vara tyst och livrädd hela tiden och folk skulle somna direkt.
Det här numret ska du spara och ta med dig vart du än tar vägen i sommar.
Men kalendariet är inte allt.
Då kan det ju vara bra att veta vilken veranda som är mest prisvärd.
Sug på den här i sommar:
I Strömstad är det after beach i kyrkan Första artisten fick han själv åka och hämta i Göteborg.
En försommarvecka innan sommarmusikprogrammet är tryckt och färdigt är kyrkoherde Lasse Svenssons almanacka fulltecknad.
Vad är då hemligheten?
".
Musikvågen började rulla och efter en tid kom man också på, inspirerade av Lasse Holmqvists Här är ditt liv, att intervjuformen lämpade sig väl i kyrkorummet.
" Lasse, får Jesus vara med?
- Nej.
Robert Wells - Han var här samtidigt som Lill-Babs och var faktiskt rätt divig.
Hon griper tag.
Vi har mycket trevligt ihop.
Sen är det en mycket tacksam publik som man verkligen kommer nära, en mycket speciell stämning.
Sen har jag många minnen av Strömstad eftersom vi var i Bohuslän varje sommar när jag var barn.
Familj:
Stadsvandring och Strömstadskväll med Staffan Percy Juli
Janne Schaffer, Björn J:son Lindh m fl
Artisterna som kommer till Strömstads kyrka får betalt, men de flesta brukar ge kyrkan lite rabatt.
Från Ö Till Ö BLAND VÄDERKVARNAR OCH KAMELER Det var detta med kamelerna på Öland.
Reseskildringen vimlar av botaniska noteringar.
På Linnés tid var de vanligt förekommande och han beskriver tekniken utförligt.
" Den röda stenen bryter vi här.
Kameler vana vid kyla.
De är inte alls som de enpuckliga dromedarerna som går omkring i öknens hetta.
Kamelen är inte en sorts häst, snarare en sorts ko.
Redan när Linné färdade på Öland noterade han den mur som Karl X Gustaf låtit bygga tvärs över hela ön nere vid sydspetsen.
Åkerfälten stodo gula av åkersenap, " noterar han och reser vidare.
år sedan Kalmarunionen kom till och detta firas grundligt vid Ölandsbrons västra brofäste.
juni blir det en medeltida marknad.
år gammal opera kan man få vara med om den
Unionen, som formellt varade i drygt
.
, efter sin kröning i Stockholm
Vänd så får du paddan och råttan.
Starten på kvällen kan bli sen då många inte kommer därifrån.
Här samlas prydliga pressveck och något hämmade familjeflickor från de finare förorterna.
Lite äldre, något lugnare bakgårdsfeeling.
Tjuren Ferdinand möter Mamma Mu.
Och du har fått för mycket om du ens försöker.
Söt men lagom avmätt och lomhörd personal.
Är himlans poppis.
.
Men hela klabbet konkade
Du vet att du fått för mycket om du är säker på var du varit när du går därifrån.
Lite Las Vegas möter East L.A. Har du tur kan du kissa i kors med kungen.
.
Allt blir enklare, folk blir vackrare, själv blir man smartare.
Hur raggar man på krogen?
De är topp.
, delägare i Underbar.
Får man dansa på borden hos er?
Mat och dryck är dyrt.
Ålder
Du vet att du fått för mycket när du hör dig själv sjunga en Sinatraevergreen.
Dricka lite.
Du vet att du är där när förvirrade föräldrar tar desperat av sin mat för att mata karparna i dammen.
Typiskt Linnéstadsställe.
När man sitter på däck lutar det.
Ålder
Brukar förevisas på TV som mer typiskt göteborgskt än Bingolottostudion.
Ålder
Flickor och pojkar uppvaktar flitigt varandra.
Platsar enbart för en sak:
Ålder
Coverpartysväng på scen båda fredag och lördag.
saker samtidigt och inte hittar ut.
- Det vet jag inte heller.
- Det hände på Lipp under fotbolls-EM när jag satt med Danmarks förbundskapten Bo Johansson och en före detta grekisk förbundskapten och greken tyckte det var för kallt (
Ditt mest bisarra krogminne?
Men man ska nog titta ut över lokalen med sina stora vackra ögon.
Men det är trevligt krogliv i stan eftersom det är mycket folk ute och det rör på sig ganska mycket.
Inne i stan blir det Linnégatan för jag har kommit upp i den åldern då jag vill ha det lugnare men ändå drag.
Snålheten bedrar visheten säger vissa, men för råttan är det precis tvärtom.
Då är alla gamla vänner som du inte sett på
Fullt av slöa älgar och allas favoritgosedjur - sälarna.
Tyvärr har det gett upphov till ett kösystem som inte är så kul att fastna i.
Här ramlar de unga kärleksparen in i joggingbrallor när studiebidraget dimpt ner.
Du vet att du har fått för mycket när den trevliga personalen börjar krossa glas och porslin eftersom de vill stänga.
Du vet att du har fått för mycket när du beställer in ännu en kyckling för att du älskar deras sallader.
Kompaniet, Kungsgatan
Ingen entré på tisdagarnas retroklubb eller onsdagarnas drum 'n' bass-klubb.
Nefertiti, Hvidfeldtsplatsen
ganska skamliga anbud om gruppsex på raken.
- Det är ju bra om man hittar hem...
, professor på Högskolan för fotografi och film gillar att segla omkring i skärgården om somrarna.
Jag satt och pratade med en man vid ett bord.
, skådespelerska i den fria teatergruppen Unga Studion som huserar i Packhuset.
Vara öppen och glad utan att vara vulgär.
Får man dansa på bordet hos er?
Och att det finns en klar uppdelning mellan coola popställen dit man går för att synas och ställen som är mer laid back, dit man går för att umgås.
och

Varken stuvad potatis, klyftpotatis eller salsa var ordentligt varm.

dagens husmans ( fisk resp kött,

.
resp
.
Omdömet:
Miljö:
kr.

.
Vår potatis var inte genombakt och Skagenfyllningen inuti snålt tilltagen.
.
Sitter ute gör man utan markis eller parasoll.
.
Bästa läget på solsidan.
Givetvis infravärme.
.
( wokad scampi ).
För trångt för barnvagnen.

.

.
kr en delikatess.

kr ) inkluderar bröd, dryck och salladsbuffé.
) Invito ( italienskt ).
Läge:
Mexicanasåsen perfekt därtill.
Mat:

Backa på buffén!
Miljö:
Stort utbud av smörgåsar och bakelser.
) JUNGgrens ( kafé ).
Läge:
ingen varm mat.
Prisvärdhet:
kronor ".
Stort glas dryck ingår i båda fallen.

Pasta med gravlax och räkor för

All mat oerhört vällagad, gasolvärmen gör det behagligare ute än inne kyliga dagar.
Miljö:
Rökt lax med stuvad potatis överträffade currygrytan ( på fläskkött ) med ris.

.
tallrikar.
Miljö:
På
Mat:

Markis och infravärme finns.

Om man inte gillar dagens finns på menyn
Perfekt för den som söker lugnet.
När de knappt
, då det var dags senast, fungerade inte de sociala arrangemangen och Göteborg fick bister kritik från huvudorganisationen i London.
seglande kamrater på middag inne i Eriksbergs-hallen.
människor kunna transporteras varje timma på en gul inhyrd vägfärja.
Göteborg tar ett djup andetag inför augusti
Enligt detta modifierade mätsätt finns det ljuspunkter även i Afrika, däribland Kenya och Zimbabwe.
Frågan om globaliseringens effekter berörs också.
Ökad slutenhet skulle därför med stor sannolikhet förvärra problemen i de fattiga länderna.
Teckning:
Det vill säga vår egen närmiljö och andra människor.
Det är det sämsta resultatet för en s-ledare på nära
På den andra sidan går ungdomsförbundets ordförande Magdalena Fransson.
Det är fortfarande en öppen fråga om hela partipresidiet överlever.
En undersökning från förra valet visade att väljarna då bara någorlunda tydligt kunde förknippa centern med en enda sakpolitisk fråga, nämligen miljön.
Men det mesta talar för att både partiledaren och åtminstone huvuddelen av politiken är kvar också efter stämman.
Krister Danielsson Invandrarnämnden ( m ) i Göteborg Göran Lindblad Ordf.
Skolundersökningen, som bland annat visar att bara
Äntligen fick landet den stabila riksdagsmajoritet som krävs för att driva en långsiktig och konsekvent politik.
Tyvärr:
Är demokratin i kris?
Ett parti är ett redskap för demokratin.
talar på möten, skriver insändare och skrivelser, demonstrerar för sin sak.
Miljö har blivit allt från en PR-fråga för marknadsledande företag till en allomfattande sopsortering.
Vi har trott att välfärden är något som kommer av sig själv.
Ett annat inslag i en sådan politik är en ny skattepolitik.
Hur stor ska arbetslösheten bli innan vi biter huvudet av skammen och tar bort de centrala lagar, avtal och andra regler som direkt motverkar nya jobb?
.
Michael Arthursson Ordförande för centerpartiet i Stockholm Bild:
Vi måste lyfta Sverige ur årtionden av stagnation.
Det innebär en mäktig förnyelse, som berör varje del av samhället och ekonomin, inte bara en miljösektor eller " grön sektor ".
Man tror inte längre på traditionella politiska löften.
Det handlar istället om att betona det ömsesidiga ansvaret.
Vi är bestämda motståndare till både rå kapitalism och socialism, till både statlig och privat maktkoncentration.
Som icke-socialistiskt parti riktar vi en inbjudan till andra politiska krafter i mitten att samverka för att ge vårt land en ny kraft att utvecklas.
Pojken kunde vara mellan
Gösta Simonsson Ingen lyxstrejk i Torslanda Onsdagen den 4 juni strejkade
Att barn med behov av stöd i svenska, engelska och matematik skall få det.
) Detta trots att verksamheterna är billiga med extremt låg lärartäthet.
Vi vill inte att andra stadsdelar skall få mindre.
Då får en elev i en stadsdel en personlig assistent medan torslandabarnet får hjälp en timma i veckan.
Gång på gång saboteras demokratiskt fattade beslut av Stockholms självgoda etablissemang av kulturknuttar och tjänstemän.
ARG VÄSTSVENSK Urdålig service på landets näst största tidning Det är med stor förundran och ilska jag reagerar efter att ha blivit bli offer för GP:s dataomläggning.
Att man gräver sönder en del av kabelsystemet i Göteborg kan vi dock ej belastas för.
Han understryker att han enbart uttalar sig för egen del.
Odlingarna uppges enbart innehålla en bråkdel av rusämnet THC, och skall inte kunna utnyttjas som narkotika.
Han vill själv inte framstå som förespråkare för hasch.
Hasch-kaféer efter holländsk modell kan bli verklighet i Danmark.
" Vill normalisera bruk av lättare droger " Kent Andersson, chef för Hassela Solidaritet i Göteborg, beteckande planerna som " vansinniga ".
Vi kan inte utrota missbruket.
Fler ungdomar testar droger och dricker alkohol.
Det är viktigt att informationen i den här rapporten får bred spridning.
- Tempot har trappats upp och det är något som drabbar alla.
.

procent av flickorna dricker minst en liter starksprit eller
Det hävdar Industrifacket som nu stämmer Forsheda AB för att ha visstidsanställt
och
- Det skulle innebära att den nya anställningsformen inte går att använda sig av.
till förbundet och
januari
Det kostar omkring
Annars skulle p-avgifterna under de
I det politiska spelet om den nya Göteborgsöverenskommelsen skulle garaget kanske kunna hjälpa socialdemokraterna att få moderaterna att ställa sig bakom en stor paketlösning med vägbyggen och satsningar på kollektivtrafiken.
Men så drogs det plötsligt tillbaka i går.
RICHARD LINDOR Flickvännen döms inte till fängelse Flickvännen misshandlades och var beroende av sin pojkvän.
De genomgår båda stor rättspsykiatrisk undersökning.
Men domen är inte solklar:
- Stölderna är oerhört utstuderade och fräcka.
Hon släpps in och sedan smyger ytterligare någon person in i lägenheten och går igenom till exempel sovrummet.
En av de mer spektakulära är Gösta Sandels berömda självporträtt från
verk av hennes far, Eric Olson i Halmstadgruppen.
Ideella föreningen Konstmuseets vänner står för en kvarts miljon, medan resten kommer från olika fonder.
Den gör en lätt sjösjuk, fortsätter Wettre och får en lätt svajig blick när han ser upp mot de rörliga tamparna.
Bild:
De
Socialstyrelsen utreder flera händelser i Göteborg Förväxling av spolningsvätskor, rullstol utan tippskydd och brustet säkerhetsbälte i patientlift är några av de anmälningar inom primärvården som utreds av socialstyrelsen.
Då uppdagades att rullstolen saknade tippskydd och saken anmäldes.
Några inte lika allvarliga händelser har anmälts till avvikelseregistret.
Bilen bakom kör på och blir i sin tur påkörd bakifrån av en tredje bil i korsningen mellan Gråbovägen och Bergsjövägen.

Hisingen En treårig pojke blir klämd i spårvagnsdörr vid Rambergsvallen.

Polisen hämtar upp snattaren, misstänkt för våld mot tjänsteman.

Kväll
Eftersom bilen stod på utsidan omfattades den inte av samma kontrollprogram, men när underhållsarbetet nu fortsätter placeras bilen inne i reaktorbyggnaden.
- Vi måste ha absolut rena ytor för att inte tappa referensnivåer när vi mäter.
Det blir som vanligt ett tufft program med omväxlande
bästa.
Brunnspel Även i år inbjuds till Brunnspel på Ronneby Brunn.
) tar emot anmälan.
miljoner kronor!
´ K 9_7_5 ¤ Ä
till stöld.
Det segrande göteborgarna i Team Frontec mötte Callenberg från Varberg och John-Erik Hörnfeldt hade blivit uppressad i 5spa på de här korten:
®
Du trumfar ut, eliminerar klövern med en stöld, tar ut de höga hjärterna samt ruteräss.
© D ® - Ruterdam spelar in väst och på den framtvingade lågfärgsvändan får bordet stjäla samtidigt som hjärterhackan försvinner från syds hand.
¤ Ä Kn ©
Väst startar med klö Kn.
Det är första advent och Lidman är sedan en tid helt upptagen av tanken på ett bokslut för sitt liv.
Substansen - livets märg och kärna - är hotad av förskingring.
Men vem kan läka ett kluvet hjärta?
Allt är nummer ett.
Och just där blänker det till, hoppet för mitt sönderplottrade jag, att det finns en som vet vem jag är.
av MARGARETA KRANTZ Roger Axelsson är allkonstnär och har gjort sig känd för att spränga gränser, skapa okonventionella konstverk och därmed fått stor massmedial uppmärksamhet.
En
Roger Axelsson växte upp inte långt ifrån där han nu bor.
Det var första gången det begreppet användes.
tavlor av oljemålningen Sommaräng till Hemse Ishockeyklubb som en gåva.
Bor:
Han målade surrealistiska motiv på gamla vaxdukar och rullgardiner.
Han var förbundsdomare i båda sporterna.
LEIF LOKET OLSSON Sveriges största leende Expressen har köpt GT.
Såna är de, kvällstidningarna, men varför i Hiertas namn kallas de " kvällstidningar "?
!
Vid krigsslutet var jag i Uddevalla med om att hjälpa Röda korset att bära överlevande från Auschwitz från tåget till bilar som fraktade dem till flickskolan för tillfällig vård.
.
lejon över en dekorativ förgylld piedestal.
Den anonyme säljaren nu är en " europeisk samlare " - mer säger man inte.
Hedvig Thorburn Kostliga koppar.
Och just när den sista stjärnan i Karlavagnen kan anas, Hulingens vågor somnat in, torsdag har övergått i fredag trycker Liam Howlett igång sina datorer.
Samplingarna varvas i nya omgivningar men det behövs som bekant mer än så för att hålla tempot i en konsert.
Dessutom verkade klanen, som forslades fram och tillbaks på området i en hyrbuss från Jannes Touring på Öland, mest intresserad av att efterfesta med de uppskattningsvis
Men det finns ett alternativ:
Fotoblixtarna smattrar och reportrarna klättrar över varandra.
" Will you carbonate?
På sätt och vis förvånar det att " journalistgreppet " fungerar som förtroendehöjare - journalister brukar ju annars, i likhet med politiker, hamna långt ner på tillitens tio-i-topp-lista.
Catharina K Ericson Cora Sandels iakttagande blick Cora Sandel (
Det är kanske att ta i att påstå att hela Cora Sandels författarskap skulle kunna avläsas i skenet av de här raderna.
Romanen kom ut på norska
Hon bodde med sina föräldrar och sin bror i en norsk liten stad där havet och kylan ständigt var närvarande och där hon bara längtade bort, bort från alla instängda rum och tanter som påpekade fel och brister.
Det finnns ibland något hundlikt över henne som sårat duckar men som ångrar sig och morrar.
En tredje kvinna är i högsta grad inblandad, en som hette Sara.
På sätt och vis fortsatte hon att vara kluven.
Hon befann sig i Paris vid samma tid som bland andra Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald.
Även i ateljéerna fanns det köksregioner.
I det hon skriver framstår livet som ganska nyckfullt och både mannens och kvinnans världar förblir på sätt och vis obegripliga.
Cora Sandels impressionistiska, lite avhuggna stil bygger på en språklig ekonomi som kräver exakt känsla för valör.
Kranes konditori är återigen en skandalhistoria, det vill säga där finns en kvinna som sviker sina kvinnliga plikter, utmanar småstadsborgerligheten och sätter sig på kafé med en tvivelaktig manlig indvid istället för att sy färdigt klänningarna hon fått beställning på.
Konstnärsliv.
Och Schubert - motsvarade han den romantiska bilden av en fattig, blyg och misskänd pianist, som klimprade enkel dansmusik till medmänniskors nöjesliv och i tysthet skrev sånger vars djup och originalitet först eftervärlden skulle inse?
Kan en rektor spela piano?
-Har du sett något som jag borde se?
Den är bäddad med nymanglade vita lakan, har en fluffig kudde, en luddig filt.
parter har det blivit fråga om övervakning och kontroll.
Mammas kjolar, man är liten och allt är stort.
Och det här är hennes senaste film.
Det tar tid innan man inser att hon i själva verket inte rör sig ur fläcken.
Rachel Whiteread fyller i år hela Storbritanniens paviljong, där en avgjutning av ett bibliotek är det som Meta IsæusBerlin fastnat för.
Det är en buddistisk film, men den är helt overklig.
Plötsligt tänds en glödlampa.
De betraktar honom och sluts igen.
- Det jag gillar är att Gordon får konceptet att gå ihop, tiden, texten...
Hennes bok The God of Small Things - De små tingens Gud - beskrivs som den bästa från Indien sedan Salman Rushdies Midnattsbarnen för
Hennes make sedan flera år är nu filmskaparen Pradip Krishen, som hon träffade sedan hon börjat skriva filmmanus.
Arundhati Roy skriver om det nya Indien, och förnyar samtidigt det gamla imperiespråket.
mord och stämpling mot staten i samband med sprängningen av Alfred P. Murrah-byggnaden
Han är en förrädare som förtjänar att dö.
människor som är dömda till döden, enligt en Washingtonbaserad organisation som informerar om dödsstraff.
De har skäl att vara irriterade på varandra.
ingredienser:
Eller också kommer historieböckernas slutrader om deras insatser att innehålla ordet " misslyckande ".
Ett av de löften han senare tycks ha glömt.
Ett av offren är valutaunionen - hellre ett euro-dominerat Europa än ett D-marksdominerat Frankrike.
I den andra står en färsk fransk regering och säger att man behöver betänketid och nya formuleringar om sysselsättning, för att acceptera vägen till valutaunionen.
Men följer de den franska europastrategin sedan de Gaulle, har de inget val.
Se även Politik sidan
BILD:
The Pavillion of Dreams.
Finns på video!
" Gabriella Håkansson Författare och skribent vars nyss utkomna debutroman Operation B väckt både förundran och beundran bland kritikerna.
Fantasiens och verklighetens världar.
I höst kommer en ny skiva med Blue for Two - Henryk Lipps och Freddie Wadlings gemensamma projekt.
" Seefeel:
Enligt uppgift lider han av malaria.
Kina har meddelat att man inte kommer att ge Pol Pot asyl.
Källor vid försvarsdepartementet i Phnom Penh sade senare på dagen att kambodjanska armén ska skicka trupper till Anlong Veng-området där strider mellan Pol Pot-anhängarna och avhopparna som vill fortsätta förhandla utbröt sent i torsdags kväll.
Värmen kan vara livgivande, men också ett tortyrinstrument, i det omslutande ryms också dess negation, det kvävande, förtryckande och låsande.
Bilderna från halvt undanskymda utkantsmiljöer, av människor i marginalen, långt från en välanpassad normaltillvaro, är varken spekulativa eller kyligt skärskådande.
Fotbollsbilder och barndomsporträtt av vardagsgemenskap mellan barn och mellan barn och vuxna.
Konst skapad av Australiens urinvånare, aboriginerna, hör inte till vanligheterna på Göteborgs gallerier och museer, men just nu pågår
pågår samtidigt en utställning med förstaårseleverna från den tvååriga påbyggnadsutbildningen vid Högskolan för Fotografi och Film, kallad Skilda Världar.
Det första som möter en är den friska doften av trä från den
Utmanarna, liberalen Vlado Gotovac och socialdemokraten Zrdavko Tomac, ligger långt efter i opinionsmätningarna.
Hans styrka bygger inte bara på de långtgående befogenheter han har som president och överbefälhavare för krigsmakten.
erövrade kroatiska styrkor västra Slavonien i en blixtoperation och i augusti samma år drevs serberna i Krajina-området ut i en ny operation.
USA har gradvis skärpt tonen mot Kroatien.
Bland annat har myndigheterna försökt stoppa radiostationen Radio
******************* Valets aktörer Kandidaterna:
, vice ordförande för Socialdemokraterna ( SDP ).
Omkring
Den här inspelningen borde en gång för alla utplåna de invändningar som då och då hörts om hennes påstådda kylighet.
år ingår även frågor om
Även rädslan för andra miljörisker, som allergier och avgaser, har minskat något.
Gunilla Jarlbros slutsats blir att dessa personer tycks ha en låg objektiv risk att själva drabbas av övervikt, men bedömer risken som mycket hög för övriga svenskar.
våld och övergrepp
SOM-undersökningen
Mitt i förödelsen fortsätter ändå livet, även om teet är gjort på rötter och maten nästan alltid slut.
Under sommaren är han även aktuell som operaregissör och scenograf i ett flertal uppsättningar, bl a Wagners Lohengrin, Stravinskijs Oedipus Rex och Bartòks Riddar Blåskägg, samtliga i Zürich.
( Speldagar fastställs i mitten av juni.
Föreställningen ges i den jättelika Torpedohallen, i ett nedlagt skeppsvarv på Holmen.
Bellahøj Cirkusplads Borups Alle/Hulegårdsvej
Hennes koreografi till Stravinskijs musik tar inte alls fasta på primitiva offerritualer, hon låter istället musiken och rytmerna illustrera livets uppkomst, sett genom ett mikroskop.
Det är f ö första gången de uppträder utanför hemlandets gränser.
Den har också gett namn till den första moderna taiwanesiska dansgruppen, Cloud Dance Theatre.
Ciller gav Erbakan ett ultimatum En av landets generaler sade vid något för militären så ovanligt som en pressbriefing att " armén är beredd att sätta in alla tänkbara medel för att bekämpa en subversiv religiös rörelse ".
Den nya premiärministern behöver stöd av ett högerextremistiskt parti för att klara en förtroendeomröstning.
Sysselsättningsavsnittet i den nya traktaten är glädjeämnet.
På den punkten ser konferensen ut att bli ett misslyckande.
Man skulle bygga in ett samarbete som helt enkelt inte är öppet för alla medlemmar.
Se även Utland, sidan
- När jag växte upp hade jag deprimerande och förtryckande manliga förebilder.
Ni fick turnera med David Bowie sedan han lyssnat på er demokassett.
Vi fick träffa helt otroliga människor backstage.
dekadens.
Säkerhet är inte särskilt intressant.
Så det går inte direkt att jämföra våra hem.
Placebo har gjort sin egen version av Marc Bolands klassiska
Man ska aldrig vara i ett band med någon som man inte kan tänka sig att gå ut och dricka öl med, eller hur?
bland annat i Luxemburg, där han gick på internatskola.
Syns:

- Jag bryr mig inte.
riksdagsbeslut med val emellan eller en beslutande folkomröstning på valdagen - Den här frågan kommer att finnas med i valrörelsen och därefter, lovade centerledaren och pekade ut EMU som den fråga som kan spräcka samarbetet med regeringen.
- Nu kommer varje val inom överblickbar tid att bli ett kärnkraftsval och inte mig emot.
Olof Johansson lovade dock att samarbetet skall klinga av ju närmare valet vi kommer:
Både kretskort och kablar innehåller isocyanater.
- Det är alltså inte bara det bromerade flamskyddet som utgör en hälsofara inom elektronikindustrin, slår Rolf Ählberg fast.
Mätmetoderna har varit grovt missvisande och invaggat människor i falsk trygghet.
Kommissionen presenterade förslag till åtgärder tidigare i vår och på torsdag diskuterar miljöministrarna det för första gången.
Samtliga medlemsländer blir då skyldiga att införa nationella lagar med ett innehåll som svarar mot direktivets.
Sibelius " tvåa " skall som självklarhet med på Japanturnén.
Men kanske blev det en för storstilad och världsvan pianokonsert i denna tolkning.
Nu när jag gick förbi här såg jag att man kunde få massage, säger 17-årige Martin Hultqvist från Kalmar som står först i kön till massagetältet.
Här ordnar Fryshuset i Stockholm vad de kallar Edge Beachparty - det vill säga aktiviteter för folk " som gillar festivalen men inte tycker om musik.
Prislappen för att utveckla Volvos nya lyxbilar hamnade på
.
, vilket inte är illa det heller.
veckors kurs på AMU svetsar hon nu sedan
Men det går inte vägen om
Det är Volvo som beställt de
Då blir det allvar.
coupé och cabriolet.
miljarder kronor · Kundpris coupén:
-
övriga Electrolux-fabrikerna runt om i Västsverige, som GP talat med.
Rörelseresultatet låg på
procent eller 9,3 miljarder kronor.
Skälet är att god efterfrågan drivit upp produktionen med
Arvika
av CHRISTER CLAUSSON
, såg det också ut att bli Alf Robertsons sorti från den stora scenen.
Tar av mot Älgarås, passerar idrottsplatsen och ett sågverk och när de knallgula rapsfälten bara skymtar i bakrutan och solen börjar bli besvärande kan vi se skogarna i fjärran.
Och kanske Alf Robertsons.
Något slags längtansfull sorgsenhet har präglat dem alla.
När Alf Robertson pratade sig igenom Sverigelåten i slutet av 1970-talet väckte han nya, mörkare krafter.
Och han vågar säga vad han tycker.
- Vi började leta i Tiveden.
Och så tog han med sig sina föräld-rar från Göteborg.
Alfs svensktoppslista
Hundar och ungar och hembryggt äppelvin (
SÖREN HÅKANLIND Comeback.
Enligt rapporten gör kundernas ändrade vanor och ökad konkurrens att Postens lönsamhet successivt minskar.
- Rapporten skall användas i arbetet med att ta fram den nya postlag som riksdagen skall ta ställning till nästa år, säger Connie van der Capellen, departementsråd på kommunikationsdepartementet.
Posten utreder för närvarande hur kontorsnätet skall se ut i framtiden.
Det definitiva bokslutet för
Memo möter hård konkurrens från nya produkter som utvecklats av storföretag i databranschen.
Han förnekar att det finns ett samband mellan hans avgång och utvecklingen i bolaget.
Från toppnoteringen i början av fjolåret har kursen dock halverats.
Är livet inte tillräckligt hett och du är något av en pulverhäxa kan du alltid ta dig tid att blanda ihop de rätta örterna för en kärleksdryck - att sedan förföra din utvalda med.
" Exotisk " hos glasskiosken i Femman.
Och Äldreomsorgen i övre Kågedalen.
Ha det bra.
- De ringde upp, så blev det ett programtest - och på den vägen är det, berättar Lucette.
• • Minns du vad de skrev på din studentmössa?
Men den kritik som kommit har handlat om det här att vi inte fördjupar oss i olika debatter.
-Det är svårt, men jag rekommenderar det trots allt.
Våga ta motgångar.
Nästa gång han åker till Milano blir den
Där står att han får gå till vilken klubb som helst som betalar minst
Under ett stressigt, knappt dygnslångt, besök i Milano har Andreas Andersson hunnit med att äta middag med vice presidenten Adriano Galliani, direktör Braida och blivit undersökt av klubbläkaren.
Den detaljen var redan klar för cirka
- Nej, allt som har med Milan att göra ska jag kunna koppla bort under den tiden som återstår.
av JAN NYMAN
, när Hova IF:s P 8-lag spelade ut IFK Skara med
, som bara kan påminna sig att ha vunnit en enda gång mot Hova.
Ett av " Hovas vittnen " till alla framgångar var Sven-Erik Roslund.
Henrik Sjöberg från Skara var målvakt när Andreas Andersson satte sitt personliga målrekord.
Parma vill inte köpa loss honom från Leeds.
För Tomas Brolin och hans rådgivare är beskedet inte överraskande.
- Jag fick spela
miljoner kronor klubben betalade för Tomas Brolin i november
av CEGE BERGLUND
- Har dom kört så sakta hit ska dom inte slippa resten.
man loss.
- Dom var nog trötta efter att ha kört ifatt en grupp med " Roddarn " och mej, gissar Glenn Magnusson.
Holländska TVM hade
?
Idag körs hårdaste etappen, till Klevaliden i Huskvarna och med tempolopp senare på kvällen.
av OLOF LUNDH
- Men de har sagt att de vill satsa på yngre spelare och det låter bra.
Lugnare " Le Mans " i Torslanda...
- Har väl åkt lite grand på skoj, säger Stig lite släpigt.
övriga förarna i Team R. O.
Många är nybörjare eller nästintill.
kilometer låna banan.
Och längden gör det till en speciell utmaning, säger han till GP.
•
Bilen gick i
då österrikaren Jo Gartner omkom.
har vunnit.
race.
timmar hinner toppteamen numera avverka över
också vunnit Le Mans:
Efter några Le Mans-starter för Ferrari, sitter den 45-årige hallänningen i år i en McLaren i det tuffa racet.
Göteborgsfotboll Björkö ryggar inte för fotboll BJÖRKÖ:

klubbarna till och med samarbetar med ungdomsverksamheten.
Snyggt gjort.
Med sig i laget hade han inte mindre än
klubbar på samma nivå och nu ... ja, ni vet.
Bröder?
Emil Granstav,
år, var bäst på plan.
av BERTIL GUSLÉN
Och mest imponerande är Knippla.
- Sen fanns det ett par i Öis från öarna:
Sista biten fick han gå och det är ganska drygt.
åskådare.
- En fotograf tyckte att inget hände och bad mig hitta på nåt.
Som minister skrev jag rapporter vad jag gjort och vad som hände.
Riset får både vacker färg och god smak av kryddorna.
Koka riset mjukt och häll sedan av kokvattnet.
krm paprikapulver
De går igenom alla förutsättningar och till slut kommer panelen fram till några passande yrken.
- Jag vet något som alltid går hem.
Totalproffs.
På slumpen.
Janne Kemi och Toni Niskanen, båda
Efter ett tag började Janne hjälpa till.
Själv spelar Janne 70-tals-influerad rock i King Nemo.
har de inte fått några statliga medel till sin verksamhet.
En kombinerad punk- och hip hop-platta alltså, med
De vill kunna göra vad som faller dem in.
år så det var inte svårt att avstå från kött.
, men en straigtedgeare känner ett stort ansvar att hela tiden veta vad hon gör och att ingen skall komma till skada.
- Jag skulle till exempel aldrig sätta min fot på McDonald´s. Det talar emot min moraliska inställning att utnyttja djur och människor.
- Det är en sån subjektiv grej asså.
Finalexit är en favorit från Umeå.
• • Det tuschpennemålade krysset på handen.
Heter:
var en pärla bland gårdarna i Göteborg.
Och socialtjänsten har privatiserats och bytt namn till Soss in West.
Förs i säkerhet vid brandfara.
Oskar Malmryd, som spelar Freda, tycker egentligen att det värsta är att han inte får sola.
En gång fick de vänta
avsnitt ungefär.
Bild:
Direktsändningen från festen varvas med bandade inslag från eftermiddagens aktiviteter.
Laxmos, rådjursstek, fyllt grahamsbröd och parfymerad mandelkaka står på menyn.
Till sommaren hör ju saker som:
De
veckor endast slö och slapp, så lite beachkänsla får jag ju i alla fall.
Men mannen frias av Trollhättan tingsrätt.
Lånen förmedlades av bankmannen, som
och att den skärpta konkurrensen mellan bankerna ledde till slagsmål om kunderna.
Det tycker de
Där reser de äldre militärtält med eldstad i mitten och lagar sin mat själva.
Purdy, hans äldsta hund, har varit med och spårat skadeskjutet vilt i många år.
Sedan får de träna sikte.
Fler jaktförbund runt om i landet anordnar liknande läger.
av JAN NYMAN
Ett vittne säger sig ha sett en ljus bil vid cykelbanan som går utmed föräldrahemmet och det var alldeles i närheten av den platsen som man träffade på den försvunna flickans sandaler och ett par av hennes ringar.
- Han är fortfarande aktuell, åklagaren har inte avskrivit honom, säger Börje Johansson.

Risken ökar så länge det varma och torra vädret håller sig.
- Det är viktigt att upptäcka lågor eller rök i tid.
Regn ett stort önskemål Den hjälp räddningstjänsten helst vill ha kommer från ett annat håll.
De större kvadratmetertalen är gärdesbränder.
Detta mot bakgrund av att räddningstjänsten i framtiden kommer att få en samordnande och viktig roll i kommunernas ansvar för frågor som rör kommuninvånarnas säkerhet och trygghet.
ledamöter · utse en revisor · att styrgruppen får i uppdrag att utveckla och samordna beredskap och skydd för kommunerna.

Installationerna väcker känslor.
Men definitivt lärorik, intressant och med många idéer för den egna täppan.
Bilder:
De ska påminna oss om hur opåverkade vi i regel är av andra lidande och andra av vårt.
När den nya stadsdelen Hedvigsholmen byggs ut blir behovet än större.
- Den totala kostnaden för en vattenledning inklusive ledningsrätt och vattendom bedöms uppgå till cirka
Speciellt eftersom halva sträckan går i havet, säger han.

- Dagens utkik byggdes under åren
Samtidigt som lotsutkiken bevaras har Sjöfartsverket beslutat att satsa på en upprustning av Hållö fyr utanför Smögen.
Folke Samuelsson, före detta lots på Smögen, är glad över att lotsutkiken bevaras och berättade om lotsutkikens historia i går.
psykiskt funktionshindrade, det vill säga de personer som har någon form av psykisk sjukdom, hjälp med social träning.
Ett fältteam med
Från sluten vård till arbete på ett lokalt arbetscentrum eller annan skyddad sysselsättning.
Flera vinnare i storlänet Uddevalla får
- Vi har från den basen sedan föreslagit placeringarna av enheterna på de olika orterna, säger Göran Bengtsson.
personer.
Arbetsgrupperna ville ha både lantbruks- och fiskeenhet kvar i Vänersborg men ville däremot inte ha kvar något civilförsvar eller räddningstjänstärenden i Vänersborg.
lantbruksenhet, veterinärenhet Det nya Västsverige Anställda kan tvingas flytta på sig
För flera anställda kan det bli tal om nya arbetsuppgifter.
Kanske genom att i stället flytta vissa arbetsuppgifter mellan orter.
Det är så många delar i det här.
Det beror på det mycket snabba tempot i processen, säger Åke Lidén.
Borås Lantmäterimyndighetens ledning:
Här tillsammans med trädgårdskonsulenten Anders Ryberg.
, och i
Länsrätten har emellertid låtit en docent gör ett sakkunnigutlåtande, och denne konstaterar att musikläraren har exponerats för hörselskadligt buller.
Ingen ändring av centerkurs Olof Johanssons rikstingstal på söndagen blev i huvudsak ett försvarstal för den hittills förda samverkanspolitiken med regeringen.
punkter:
Att hans håg i grund och botten står till en fortsättning av det nuvarande samarbetet går dock inte att ta miste på.
Därmed kvarstår det grunddilemma för centern som kunnat avläsas i vårens opinionsmätningar.
Med tanke på den allmänna skakigheten i centern just nu framstår det därför som lätt symboliskt att årets stämma förlagts inte bara till Haparanda, utan också till en stämmolokal med just namnet Aspen.
Saken blir inte bättre av att finländsk tid även sommartid är en timme senare än svensk tid.
Chauffören teg.
Elva barn!
Invald blev däremot tidigare språkrörs-kandidaten och förra Greenpeace-ordföranden Lis Gartvall från Göteborg, trots att hon inte ens var närvarande på kongressen.
Exempelvis har hela regeringen anmälts för att den gett socialdemokraternas kvinnoförbund pengar för att kartlägga kvinnors arbetslöshet runt om i landet.
En statsminister som inte förmår hålla sitt ord förtjänar förvisso att straffas - men det är väljarnas uppgift, inte konstitutionsutskottets.
Sällan eller aldrig kan de nya arbetsformer beskrivas som skulle locka de unga till politiken och att delta i den med liv och lust.
Freda' hela veckan är väsentligen värre, i all synnerhet om fredagen är den
Våra prenumeranter har olika startdagar för sina prenumerationer, betalar för olika lång tid, byter adresser och gör uppehåll.
Fel i systemet upptäcktes.
Vi har haft otur men framför allt gjorde vi fel som inte väntade med installationen av det nya systemet.
Medarbetare på andra avdelningar hjälper till så mycket det går.
Jag förstår att Ni undrar det.
ledande kristdemokrater.
till
Sjukvården är i dag kaotisk.
I december
miljarder, vilket är en ökning sedan
miljoner kronor under
personer, som efter viss rehabilitering, kompetenshöjning och arbetsmarknadsträning kan stå till arbetsmarknadens förfogande.
Grundresursen har hållits låg och den fördelningspolitiska tilläggsresursen med sociala kriterier har hållits hög.
Socialdemokraterna föreslår nu förhållandet
Vi ställer oss positiva till en utredning av konsekvenserna av en delning av Göteborg, men samtidigt menar vi att en rättvis fördelning av resurserna effektivt håller samman Göteborg.
En partivän kvarstår i nämnden och kommer nu att ingå i den nya partigruppen i SDN Torslanda.
Detta möte är en avslutande del av en process med flera möten, som sammantaget bearbetar det slutliga ställningstagandet till budgeten.
Någon antydan om att någon annan har fått honom till detta beslut existerar inte.
Inom pensionärsgruppen finns den omkring en halv miljon som lever nära, eller under, existensminiminormen, däribland gifta pensionerade kvinnor som deltidsarbetat och i dag har en total månadspension på endast 3_973 kronor.
kronor Under de senaste åren har skatten på hushållsel stigit med
I praktiken betyder ordet numera att alla skatter höjs men att det sker växelvis över tiden eller att nya skatter införs.
Energibolaget har inte informerat om orsaken.
Exempel:
Det enda lyxiga i Göteborg är politiker- och byråkratlöner med tillhörande fallskärmar, som stulits från skattebetalarna i sann demokratisk anda.

Enligt Pelle Svensson skall Tingström för honom ha redogjort precis för hur mordet gick till och varför.
år efter mordet.
- Vi har undersökt de underjordiska utrymmena som Tingström hade vid sitt sommarhus, säger chefsåklagare Jan Danielsson.
Jan Danielsson säger att man kommer att höra Pelle Svensson ytterligare i ärendet.
efter att tidigare ha blivit dömd i tingsrätten.
av THOMAS HÖJEBERG TT Det stod inte klart varför kung Carl Gustaf av Sverige, kung Harald av Norge och drottning Margrethe av Danmark inte kunde underteckna det dokument som arrangörerna av Kalmarfirandet ville ha som höjdpunkt vid gårdagens jubileumsfestligheter.
Nu i samband med 600-jubileet är det den gamla historiska unionen som firas och hyllas.
Han fick äta upp sitt manschauvinistiska uttalande.
av DICK HENRIKSSON belgien I fredags var en delegation från Jordbruksverket på hastigt besök i Bryssel.
EU-kommissionen har lagt fram en rapport om hur EU:s medlemsstater infört lagen om " behandlingssystem för att processa slaktavfall för att inaktivera BSE-agenter ".
Och längre fram står det att EU-kommissionens experter föreslår att en rättslig procedur mot bland annat Sverige inleds i juli.
miljoner.
" Här ska bli nytt ", sa han till personalen.
Då fick jag klart för mig att jag blivit lurad, säger Beyram.
- Beyram kommer jag att gottgöra.
var Jonny med och grät vid hans grav.
Eller mer exakt:
- Henriksson hade på något sätt förstått att vi hade något till salu.
Det ledde till att Konsumentverket gick ut och varnade intresserade för att betala handpenning i förväg.
Hans byggentreprenadbolag ( Västra Frölunda Byggproduktion ) hade gått i konkurs året innan.
kronor.
Göteborgs Hushållskapital som skulle köpa och sälja konkursbon samt låna ut kapital.

:
.
av ANNA HEDLUND
- Kommer det någon till Mölndal och är döende så skickas han naturligvis inte iväg, och man får nog räkna med att någon som tar sig till sjukhus på egen hand går fel, men taxi och ambulanser är välinformerade om vad som är öppet och inte, säger planeringschef Christina Malmer.
Risken finns att vi får fler patienter hit än förväntat och vi har en viss back upp för att kunna förstärka jourlinjer.
Barnsjukvården på Mölndal stänger till

av GUNILLA SKOOG
Spelmanslaget och dansarna från Lane Ryr och Uddevalla hade blivit lovade en tur till Vinga, trots att någon avundsjukt (?
Många dansare står still och spelar i stället.
- Konstigt nog är Bohusmusiken ganska okänd.
Trålare som annars bara har
Den
nationaliteter och varje vecka händer en katastrof.
- Som i Norge där man har bedehus, små bönhus, men med kyrkan som centrum.
olika projekt i Sverige.
- Broderi är ett så lustfyllt arbete.
Numera är det inte så noga med att varje stygn är exakt likt det andra.
Det skulle krävas en natt i häktet innan han erkände och kunde börja ett nytt liv.
kronor i skadestånd för alla bilstölder.
tonåringar som provade narkotika.
Vid ett tillfälle jagade polisen dem och det hela slutade med en krasch.
Tomas förklarar det i stället med inställningen hos honom själv och den runt omkring honom.
Vändningen kom när han plockades in till förhör på senhösten.
Tomas hölls kvar och fick tillbringa natten i häktet.
ökar tillgången på narkotika i Mölnlycke samtidigt som det är många ungdomar som vill pröva.
Polisen börjar nysta.
.
år, som drogs med när kamrater prövade hasch, stal bilar och gjorde butiksrån.
Ett 60-tal barn får rum, föräldrar också i mån av plats.
Det betyder också att en hel del Gårdstensbarn sommartid är i stort sett hänvisade till det egna bostadsområdet.
Man kan göra lite olika saker, säger Florin.
somrar har KFUK-KFUM bussat barn från Angered till daglägret i Härryda kommun.
lyser röd, vit och grann sedan renoveringen för
" Förre chefen för trafikområde Skagerrak, Lars Ledelius håller med:
meter i den invändiga spiraltrappan.
Och så öppnar vi luckan in till de blanka mässingskugghjulen, vrider lätt på hela härligheten så att fläktbladen börjar rotera, styrda av tyngder som aktiveras av centrifugalkraften.
:
Kanske blir det kurser för Sjöräddningssällskapet som behöver öva i små båtar i tufft väder.
- Men de kommer att få mycket att göra med att hålla husen i skick, flinar han, synbarligen nöjd över att bli avlöst.
Den nya sköter sig själv, den gamla skulle ha blivit skrot med räddades av fyrbevararna som nu också får ta över redskapsbodar och boningshus.
Johansson har en betydande partiopinion emot sig som kräver att partiet i valrörelsen uttryckligen arbetar för en ickesocialistisk regering.
Om det är sol centern behöver för att börja växa igen, så fick partifolket allt de någonsin kunnat önska sig och dubbelt därtill.
Man kan byta ut även bra personer och det finns ett egenvärde i att byta partiledare.
Andersson säger det inte, men självklart spelar de usla opinionssiffrorna en avgörande roll.
Johansson markerar också i
Vad sa han egentligen?
av PER-ANDERS REHN
Det handlar om stora fyndigheter.
Därför har USA börjat uppvakta Turkmenistan och Uzbekistan.
Men de har inte mycket att erbjuda sina medborgare.

Förutom att gästerna inte håller sig till anvisade platserna när de gör upp eld, har toaletter för tiotusentals kronor förstörts.
Dessutom skall de rensa sjöbottnarna från skrot och skräp.
Likaså gör badplatserna vid Nääs och Hyltorna i Floda.
av JAN NYMAN
Vi vet i dag att allt fler studenter i landet har vår skola som förstahandsval, säger Lars-Erik Johansson.
nya platserna för med sig att många av dagens studieplatser och forskningsplatser kan permanentas.
Vi tänker naturligtvis fortsätta att bedriva utbildning med hög kvalitet.
- Här kan man bada och fiska samt vandra runt och njuta av skärgårdens unika natur och fågelliv.
åren var en försöksperiod.
- Ute på öarna ligger spridda gravrösen från bronsåldern, säger Olov Johansson, som väl känner sin hembygds historia.
människor med några timmars varsel evakuerats från de båda sydjylländska städerna Ribe och Tönder och från byarna och gårdarna i det vidsträckta marskområdet mellan de båda städerna och havet.
Och gräset är grönt, mycket, mycket grönt.
Så sent som
De första digena byggdes redan på medeltiden.
Den som vandrar, cyklar eller bilar i marsklandet mellan kusten och städerna Ribe och Tönder och ner mot tyska gränsen lägger snart märke till, att många gårdar är byggda på drygt meterhöga förhöjningar i landskapet, så kallade værfter.
kilometer in i Danmark.
Det lovar i alla fall all riskanalys och datasimulering.
Det var i en föreläsningssal någonstans för snart

Det står helt klart att det inte går att skriva på fyllan.
Den handlar om hur välordnade förhållanden, omsorg och regelbundna måltider ofelbart tar död på geniala författarskap.
Livet måste levas i
" de vätskor som snabbt leder till verkligt raseri och tillintetgör själsstyrkan ", fnyser han då spriten kommer på tal.
- Och vad är ett bröllop utan riktig orgelmusik?
Långelandas sådan blev bara
av de
Plus moms.
Det är nog lättare att vinna storvinst på statens spel, gissar denne reporter.
Det visar en kartläggning som skolkontoret genomfört.
har
procent ) och svårigheter att följa regler (
Kartläggningen ska nu studeras av skolstyrelsen och bilda underlag för fördelning av resurser till kommundelarna.
Anders Wollin från Särö.
Under många år stod den gamla sågen och förföll innan konstnärsbyns skapare, f.d. bruksarbetaren Bertil Johansson, tog hand om den och lät bygga om den till ett galleri med det passande namnet Galleri Forsen.
Elever från Valands konstskola i Göteborg tillhör dem som ofta och gärna återvänder.
Britt-Marie Christoffersson, textilkonstnär Jonas Forsberg, målare Lisbeth Forsberg, keramiker Kerstin Norasdotter, målare Jussi Raatevaara, målare Anders Wollin, målare, poet, musiker Bild:
På en nyligen utkommen cd med titeln Heroes Symphony ( Point Music/Polygram ) använder sig den amerikanske tonsättaren Philip Glass av några låtar från David Bowies och Brian Enos popepos Heroes från
Titlarna säger mycket om musikens uttryck:
köp denna lyxiga inredning och låt dess flärdfulla skönhet förvandla dig och ditt hem.
På den andra har fenomenet med De
Pengarnas inflytande över det klassiska musiklivet är givetvis ingenting nytt, det har funnits där hela tiden, gömt eller öppet.
Te Kanawa tar med honom på konserter och berättar de grundläggande koderna:
ledande musikförlag, vid mitten av seklet
Lebrecht gör några intressanta historiska jämförelser.
Den seriösa musiken skall ut ur sin isolering och återigen bli en kommunicerande konstform.
Går det att ta sig ur detta tomhetstillstånd?
Det finns ingen hel tradition, ingen vattentät estetik.
av MARIA ALÅSEN
kronor.
- Ägaren hade chansen att lämna in en utförlig beskrivning till oss, men det har han inte gjort.
Kommunen har en femårig plan för att lägga om riksväg
Jag sitter i en rävsax.
Hela gymnasieprojektet - från det man började utreda skolan
- Tack vare en mycket pressad byggmarknad och en bra upphandling så kom vi undan med mindre, säger Lennart Nilsson.
, fick en andra chans Förra sommaren prövade flera
Det enda som hjälper är en natt i häktet.
Det är sommar och för ett tag sedan fick han sin dom i tingsrätten.
Alla skulle ha tag i det, säger han.
Detta är ovanligt, säger Anders Stolpe, chef för länskriminalens narkotikaspaning.
I skolan märkte lärarna inget.
Och den viktigaste faktorn, vuxenvärlden reagerade inte.
Polisen ringde på hemma.
- Nu ser jag att det var det enda sättet att sätta stopp för vad jag höll på med, säger han.
Men inget tillräckligt konkret att gå vidare på.
De är mellan
Av de runt 100-talet bilar som stals i samband med Mölnlycke-härvan, ligger Mazda
Woodward är bunden av tystnadslöftet till sin uppgiftslämnare, kanske känner Woodward sig fri den dag källan, som inte ens berättat för sina anhöriga, är död.
Och fortfarande går en rysning genom makthavare som får samtal som inleds:
Det var inte så mycket de kommit över, framför allt inget som var av värde i valrörelsen.
Men det finns annat som journalister trots hårt arbete aldrig rått på.
- Mona-gate, säger Bob Woodward.
I höstas röstade färre än
När Ford ställde upp i valet
När jag för nästan
Elaka tungor påstår att det beror på att landets statsminister numera bor tvärs över gatan.
I stället för att slå ihjäl parkens mjukhet har detta väldiga hus blivit en livgivande del i dess arkitektur.
Detta stora rum hade kunnat upplevas som väldigt fyrkantigt om inte arkitekten placerat de specialritade bokhyllorna diagonalt och här och var brutit upp golvytan med sittgrupper där man både kan läsa och samtala.
Den nu sparkade stadsbibliotekarien ville visa att den traditionella boken inte står i motsats till dataålderns mediemöjligheter.
Målet för deltagarna i de så kallade Euromarscherna är att få EU:s toppolitiker att fokusera det politiska arbetet på att få ned massarbetslösheten.
Det senare var en överdrift.
*** Försiktig fransk optimism På måndag och tisdag möts EU:s regerings- eller statschefer i Amsterdam.
I Oklahoma City ringde kyrkklockorna och många hördes ropa bifall när nyheten kom att Timothy McVeigh dömts till döden i rättssalen i Denver.
Rättegången har varit känsloladdad inte bara för jury, domare, advokater och åklagare utan främst för alla de anhöriga som följt den.
Oro för regerings- fientliga grupper Den dödsdömde McVeigh tecknade åt sina föräldrar när han leddes ut från rättssalen och formade med munnen ett " det är okej ", medan hans syster grät, mamman snyftade och pappan försökte se samlad ut.
Hon ser ner på sina händer - långa smala händer med mörkröda naglar, sedesamt korsade i hennes knä - och avslutar sin historia:
Att föda
Jag var inte gammal, men jag förstod genast att konstnär var det finaste man kunde vara.
Den rymmer ett berg av smutstvätt och ett vrål av vaknätter.
De lyfte fram den av hävd ringaktade textilkonsten, gav den ett politiskt innehåll och visade eftertryckligt att kvinnors konst var konst att räkna med.
Det är bilder av ljus och mörker, förtvivlan och förtröstan, hjärtslitande vackra.
Sorg och skuldkänslor gjorde varje vardaglig praktikalitet till ett oöverstigligt hinder, ångesten höll på att krossa henne.
Och den döde sonen.
Hon är alltid rädd, säger hon - för att totalförlamas eller brinna upp.
Ett barn hon ser som ett mirakel.
Men hur vågade jag, hur i herrans namn vågade jag?
Nu förstår hon att faderns höga krav nog bottnade i en önskan att " göra rätt för sig " i det nya landet.
Det är som ett annat liv.
Yves Klein,
Om någon sedan kan stå och se på dem, som jag ser på Josephsons Näcken, blir jag väldigt glad.
Mina släktingars rädda ögon, hotellavlyssning och ovänlighet...
DET PARADOXALA Jag vill vara fri och oberoende, men samlar alltid på mig bindningar.
Då måste jag ge mig ut på nya mossar, allt längre bort, för att fylla nya korgar.
" Den kämpande, den sorgsna och den självutforskande har blivit den livsbejakande och jublande ", skrev GP:s Crispin Ahlström efter Sandra Ikses framträdande som målare.
Då blir det stundtals ganska slitigt.
- Jag har kommit tillbaka tilI läsningen.
Han tog den vandrande vålnaden, Fantomen, till Sverige.
Han har alla de egenskaper, klichéer, som påstås vara kvinnliga.
- Inte ett dugg!
skäl, svarar Lucke.
De blommar hela sommaren, säger han.
Det är en buskros som remonterar, blommar
Den står länge när han placerat den i vas inomhus.
Det har gått en vecka sedan det tragiska knivdådet inträffade.
Efter teaterns slut beslutade de sig för att delta i vuxenvandringen bland ungdomarna.
Hemma i familjens vardagsrum är flera bord fyllda av blommor och kort från människor som vill visa sitt deltagande.
- Det tror vi är ett bra sätt att minska mobbning och våld, menar Roland.
Därför är det viktigt att de har en plats att gå till, säger Roland.
Bilden är tagen vid Mjörn några dagar före hans död.
Göteborgarna vann med
Efter landslagsvåren
bestod av Henry Öberg, Valter Larsson, Lars Erik Olsson, Gösta Swerin, Rolf Andreasson, Sten Åkerstedt, Olof Juthage, Nils Kimfors, Holger Karlsson och Bertil Lundberg.
Det var
Men när han tittade i backspegeln såg han att det rök från en vagn långt bak i tåget.
Vårdkostnaderna i Sverige uppgår till cirka
Internationella handelshögskolan i Jönköping får
När Hongkong om
Hongkongöns skyskrapor ska vara upplysta hela natten och tvärs över hamnen håller man på att bygga en
Men väldigt många ser fram mot återlämnandet bara för att det äntligen ska vara överståndet.
Vilken britt ville så sent som
juli.
invånare.
invånarna på Anguilla.
fråntogs sitt fulla brittiska medborgarskap och istället blev en sorts andra klassens britter.
års styre; till stora delar i strid mot
- Det faktum att Hongkong blev kvar så länge under kolonialt styre har varit som en cancersvulst under Asiens hud, skriver den vietnamesiske författaren Huu Ngoc.
Därmed slipper TV-tittarna den vederstyggliga synen av tusentals utländska dignitärer som fumlar med ätpinnar eller skålar i det vatten de ska skölja fingrarna i.
Det är i dag stadsdelen Kowloon.

juni, därefter kinesisk " Speciell administrativ region " Statschef:
) Bild:
För
Så många hade antikroppar mot bakterien.
Ännu vet man inte om erlichios är ett problem bland människor i Sverige.
Men det tog
Det är framför allt den bakterien som i sin andra fas orsakar hjärnhinneinflammation och ansiktsförlamning.
Det tar en till
I USA tävlar
Björn Olsen har funnit att bakterierna också finns på fästingar som lever på sjöfågel, helt åtskilda från däggdjur.
• Ett av
procent får den hudinfektion som kallas erythema migrans.
Vuxna får sina fästingbett främst på benen, barnen i ansiktet.
dammråttor, katthår, smulor, grus och kladd.
Jag beslöt därför att göra som man visst skall, för att rätt kunna tillgodogöra sig denna bok, först läsa Eyvind Johnsons Krilonserie.
Jag skall genast läsa om den.
Ingen som arbetar, arbetar med tryggade förutsättningar.
bröders rödhåriga lillasyster och läser, sittande på sängen, såpvattnet i spannen är nu kallt.
" jag gör så att fönstrena skiiiner, jag gör hela bostaden ren...
Samma flod, fastän mycket vatten runnit under dess broar, som
ton.
Sverige har, än så länge, mest bidragit med uppmuntrande ord, sannerligen mycket uppskattade men utan det vackra ljudet av skrammel i kassakistan.
Den holländska pinassen Kalmar Nyckel är del av ett större projekt.
Det skepp som de första svenska nybyggarna följde med över Atlanten för
Vid valet
Eller unga före detta politiker.
Av dem var
- Kvinnorna i undersökningen var överlag mer kritiska till det politiska systemet än vad männen var, konstaterar hon.
Kvinnor och ungdomar hoppar av politiska uppdrag oftare än män.
Just under semestermånaderna juni-augusti pågår beläggningsarbetena som intensivast och det gäller för trafikanterna att se upp - och räkna med långa köer.
Därför kolliderar detta med semestertrafiken.
Båda dessa arbeten utförs under augusti.
Riksväg
I Olskroksmotet, mötet mellan E
Särskilt då Olskroksmotet där
Rent generellt är E
olyckor inträffat.
olyckor.
Hastighetsövervakningen är i dag mer flexibel eftersom lasermätarna används flitigt.
Ta till exempel den sällsynta malen.
Ett ständigt problem för den som vill myllra bland Europas ( och övriga världens ) fiskar är vad de ska kallas på svenska.
Tyvärr finns materialet än så länge bara på diskett.
Kanske är det den svenska traditionen med samsyn i utrikespolitiken som smittat av sig på Europapolitiken.
Det gäller också miljöområdet där samtliga partier värnar rätten att införa mer långtgående miljökrav än EU:s gemensamma - den så kallade miljögarantin.
På EU-språk brukar man tala om att föra över frågor från den tredje pelaren, där samarbetet är mellanstatligt och kräver enhällighet, till den första pelaren där flertalet beslut avgörs med kvalificerad majoritet.
Övriga partier anser att det handlar om mycket marginella förändringar och att det därför inte är rimligt med folkomröstning.
Röstviktningen mellan länderna ändras vid nästa utvidgning.
Nu vill integrationsivrarna försöka komma överens med " bromsklossarna " om så kallad flexibel integration, som gör det möjligt för länder som vill fördjupa sitt samarbete, att göra det inom EU:s ramar.
GP har talat med riksdagspartiernas företrädare i EU-nämnden.
Med den utgångspunkten startar en landsomfattande utbildningskampanj för personal inom yrkesområden där man riskerar att utsättas för hot och våld.

.
Lika utsatta som lärarna är bussförare, biljettkontrollörer och andra anställda inom transportsektorn.
ELISABETH ALVENBY Farlig miljö.
Har uvhanen lyckats locka till sig någon hona?
Men Peter Strandviks klättring uppför ett berg kan lika gärna bli en besvikelse.
Här finns idag så många revir att det inte ryms fler.
ungar fick ring om foten.
" Dess rysliga tjutande stämma höres under nattens stillhet vidt omkring.
Men det förtar inte mitt intresse för dessa märkliga strån med sina vippor och små näpna blommor.
Jag " känner " på namnen, det stiger en doft av Gammalsverige ur vart och ett av dem; tåtel, svingel, äxing, kavle, ven, flen...
år senare är det åkerns feta vallgräs som föder våra högmjölkande kor och feta biffdjur.
De håller mull och vatten på plats, de fångar solenergin i sina kloroplaster.
Det var en vanlig fråga under april när deklarationerna var som hetast.
öre är bland de lägre i landet.
Hembygdens kyrka med sina månghundraåriga murar och kyrkogården utanför där så mycket av bygdens historia finns lagrad känns som något stabilt i en för övrigt osäker tillvaro.
Där har Vallda lägsta skatten på
Karleric.
Uppskattad av fiskare och kortvarigt även av fiskar.
Dock råder just nu lika akut isbrist som snöbrist.
Nikkaloukta - norrländsk busshållplats för avstigande till Kebnekaise.
Trangia - möjliggör kokkonst på lägsta nivå.
Yrke.
Privata Pengar Tung skattebörda för Jälabor Liten församling har landets högsta kyrkoskatt Jäla utanför Falköping har Sveriges högsta kyrkoskatt,
Skatten består av

pastorat.
tjänster omräknat på heltider, kompletteras med en mängd frivilliga krafter.
De har därmed landets högsta kyrkoskatt.
Dels är invånarantalet så högt som
Den senare församlingen får ta emot utjämningsbidrag från kyrkofonden medan Lindome får lämna ifrån sig ett par miljoner varje år.
Av de
invånare, Kållered, Släp och Stensjön har också
Detta är vad församlingsborna i Lindome behöver betala till kyrkan.
Avgiften tas ut tillsammans med och på samma sätt som inkomstskatten.
I dag är
Betalas inte avgiften av medlemmar så blir det indrivning med allt vad detta innebär.
procent för bevarande av det kyrkliga kulturarvet.
segrar i rad förra året, körs sedan i
Jomar Blekkan gjorde inga misstag bakom Bork Rigel i kallblodsfinalen.
mot Utah Jazz och totalt
Han har halva delen i min ära.
Komeda är bandet alla hört talas om men ingen lyssnat på.
I USA är bandet aktat och nämns med respekt, inte minst i musikerkretsar.
Jazz är det ingen av oss som behärskar, säger Marcus Holmberg.
- Dels betyder det ganska mycket att en sådan som Beck gillar oss och säger det till and-ra journalister.
Vi gjorde världens bästa platta
Innan de går berättar Marcus Holmberg att Komeda med lite tur ska göra musik till en nyinspelad film i höst.
Marcus Holmberg, i förgrunden, tror att han och hans bandmedlemmar Mattias Nordlander och Lisa Karlsson hamnar på världsturné med Kiss.
hål av fredagens andra runda.
följder:
.
- Det ska var mulet.
.
Mästarnas välförtjänta - och långdragna - firande fick dock ett tragiskt slut i igår morse.
• Konstantinov ligger i koma, som en följd av svåra skallfrakturer.
Konstantinov har representerat Detroit i
Konstantinov har gjort
Då kom Lasse Åberg och Klasse Möllberg inflygande till en marknad i Sörmland i helikopter och var kungar.

Dr.
Han är Andreas Anderssons störste supporter.
Både när han spelar i Göteborg och på bortaplan, säger Olle.
- Olle har fullt upp med att klippa i tidningar och sen klistra in i böckerna.
Samma sak med mig.
En gång ingick Olle en överenskommelse med Andreas.
Andreas var, som många andra ungdomar, inte nöjd med sin veckopeng.
Vi har annat att prata om.
- Jag ville att han skulle fortsätta.
För Andreas - och för Olle.
Åtminstone till Milans senaste nyförvärv.
Det var ju ett tag sedan Stickan Andersson gjorde Hova känt över hela världen.
I
Den stora gatan genom samhället för oss till Movallen.
Men det blev nej, säger Yvonne.
Några pengar kommer inte att spenderas på spelarköp.
Hultsfredsfestivalen Cave bjöd på bästa konserten NICK CAVE & THE BAD SEEDS Hultsfred, lördag Det har gått en halvtimme när Nick Cave sätter sig bakom pianot.
Tempot skruvas upp, ljudbilden fylls ut med fiol och percussion och Cave låter inte fullt lika deprimerad.
Men Andreas Andersson hade faktiskt funderat på att sluta med fotboll några år tidigare.
mil från bruksorten.
mål.
Andreas Andersson valde att stanna i Sverige.
En vinterhelg i slutet av 80-talet spelades i vanlig ordning Ralf Cup i bruksortens sporthall.
Så småningom återvände Börje till Degerfors, Andreas skrev på för Tidaholms GIF.
.
Det finns ett gäng som gått vidare:
* Johan Gustafsson - Ulvåker i division ll.
Började i Sils IF.
), Lausanne (
FC Zurich ( 87-88 ), Benfica (
Här från Lundbystrandssidan ser vi fiskhamnens kajer, Masthuggskyrkan når högt i skyn och Skanskaskrapan ser ut som den gör.
Hur det än gått i matcherna är det ganska skönt att gå till jobbet dagen efter, även om de långa resorna sliter.
Warta, Frölunda och Stenungsund (
- Men upptagningsområdet är faktiskt hela Angered, Bergsjön och Kortedala.
Se bara på Frölunda och Häcken, som inte drar många till sina matcher.
- Gunnilse skulle må bra av fler år i ettan.
En sak är dock säker.
- Frölunda är bättre offensivt, är lite villigare att avsluta, medan vi är bättre försvarsmässigt.
:
mars.
- Vad kul, då kanske vi kan bilda en kör sen.
Sågs lång väg:
Slikt har hänt, i alla fall för den som besökte premiären av visfestivalen på Brännö som i år förlorade sin jungfrudom för att bli en årligt återkommande ritual.
Henrik Wallgren med sin vapendragare och namne, är liksom herr Sundström en god företrädare för den nya visan.
Lena Strömberg Bild:
I alla fall enligt fotbollsentusiaster ute på sta'n.
- Äsch, vad är det för en fråga?
Vilka spelare har överraskat mest?
Jag är begränsad i och med att jag vägrar flytta från västkusten.
poäng mot ett östgötalag.
1-0-målet hörde till de mer sevärda på Nösnäsvallen.
Laget har förfärligt svårt att ta vara på de chanser man får.
Undrar hur längre dessa bägge får vara i fred för storklubbarna?
Att ett absolut toppmöte i division
Föreningen som genom åren fostrat allsvenskar som Karl " Dykarn " Andersén ( Gais ), bröderna Bengt och Christer Andersén ( Elfsborg ), Gert Christiansson ( Elfsborg ), Glenn Martinsson ( Öis ), Per-Olof Olsson ( Öis, Belgienproffs ) samt
:e minuten, men då sköt Christer ett skott som utmärkte målvakten Urban Fransson inte kunde hålla.
Man saknade ett naturligt upptagningsområde.
Men den får nog vänta.
juli.
Mycket slit, lite lir ) Idyllfaktor:
Christer Helgesson ( BoIS ), segermålet samt förspel till kvitteringen.
Efter upprepat tjafs med linjemannen, fick domaren Peter Jonsson nog och Zjelko Rukavina blev tvungen att lämna bänken.
- Terrängbanan ar förhållandesvis lätt för att vara en svårklassbana.
Världsrankingens etta och den särklassigt mest meriterade seglaren, nyzeeländaren Russel Coutts, hoppar av VM i matchracing i Marstrand.
- Visst satsar vi på Admirals Cup, men det finns också finansiella begränsningar med att komma till Sverige.
dollar.
Coutts har vunnit de
Förrförra VM :et uteblev han också ifrån.
av KRISTINA TORELL
är historiens snälla skurkar.
- Titt som tätt kommer han på besök för att djävlas.
- När chefen frågade vad serien skulle heta blev det Dolly & Dolly, säger Dan Zaethraeus.
- Vi har haft vakt här, det är ett tillhåll för Lommaungdomar om kvällarna, berättar producenten Tommy Starck.
- Målgruppen är
Glenn vann tvekampen HUSKVARNA:
Andersson och Magnusson var
Andersson visste att han måste åka ifrån Glenn före spurten, för just finishen är Glenns verkliga hemmaplan.
En stund senare trampade en rad trötta svenskar in, men den här gången hade de inget att skämmas för.
Allsvenskan Bandy Allsvenskan bandy Idag:
Hälskadade islänningen Kristjan Jonsson kliver av, och Mats Rotting ( fyramålsskytt mot Öster ) tar plats bland de

- Det har bara varit roligt att få göra den här typen av informativt program.
Hade jag någon bra programidé skulle jag vara rik i dag.
Nu vill vi ha färskpotatis!
Servera paprikapotatisen med en sallad lagad av färsk vitkål, strimlor av konserverad paprika och en dressing som är kryddad med grovmalen svartpeppar.
dl vatten Pengabekymmer inför sommaren?
• Byt och köp kläder från kompisar.
• Strandmusiken fixar du med hjälp av den vanliga radion.
Är det verkligen så illa?
Vi har bara fått med ett axplock.
Gott om både barnfamiljer och ungdomar.
Dåligt med skuggiga platser.
DELSJÖN Bryggor, flotte, klippor, sandstrand, och en stor grässlutttning, kiosk och toaletter.
minuter från bussen.
Kim Poulsen * Betyg =
drakar av
möjliga.
- Jag åker gärna till min sommarstuga i Värmland med min flickvän, Charlott, säger Niklas.
" Linda ":
!
En av de lyckliga prickarna är Nicklas Jakobsson,
Nicklas tycker att en lyckad segling är när:
Så var det inte, han fick snällt åka tillbaka till England och hämta sina saker.
Området upptäcktes när STORA SKOG AB köpte en rotpost på fastigheten.
Information:
, e-post:
För omkring ett år sedan beslutade Naturvårdsverket vilka myrar som skulle ingå i den så kallade myrskyddsplanen.
milj hektar.
procent av den skyddade arealen.
Jenny Lonnstad,
abo@environ.se Katrin Hallman,
Naturvårdsverket begär med stöd av paragraf
Därför är det angeläget att minska utsläppen.

Särskilt drabbade tycks Göta Älvs mynning och Skagerraks djupare bottnar vara, men många områden har fortfarande inte undersökts.
,
- Syrehalten i Kattegatt och östra Skagerrak har minskat i bottenvattnet.
miljoner kronor använts.

, e-post:
Naturvårdsverket har i dagsläget ingen plats dit vargarna kan flyttas.
Även Sametinget och Svenska Jägareförbundet, som yttrat sig till Naturvårdsverket, anser att vargparet ska skjutas.
cbo@environ.se Presstjänsten:
Den
Dessa har gått samman i ett nätverk kallat " Hållbart universitet ".

Eftersom bidragsdelen är
Naturvårdsverket har nu beslutat om de bidragsramar som ska gälla för länen och kommunerna.
Naturvårdsverket har hand om
, Kajsa Sundberg,
.
En orsak kan vara att många tumlare fastnar och druknar i fisknät, framför allt i torskgarn.
Sverige har även tagit initiativ till en inventering av tumlarna i södra Östersjön för att öka kunskaperna om arten.
, Katrin Hallman,
Däremot ingår inte stöd från ideella organisationer som WWF eller direkta investeringar utan stöd från enskilda stater eller internationella biståndsorganisationer.
I stort sett alla givare har satsat på institutionellt och administrativt stöd för att bygga upp mottagarländernas administration både centralt och lokalt.
Christian Berg, tel
Kalkning av svenska sjöar och vattendrag tillhör de mest omfattande restaureringarna av sötvatten som gjorts i världen.
Arterna återkommer successivt under mer än
Så länge försurningen från luften och dagens skogsbruk överskrider vad landets skogsmarker kan neutralisera, behövs kalkning för att skydda djuren i kalkfattiga vatten.
, Marks kommun.
, Solna Tel:
I värdefulla laxfisk- och kräftvatten är kalkning många gånger direkt lönsam eftersom man får intäker från försäljning av fiskekort.
För att rädda den naturliga biologin bör man helst kalka innan vattnet hunnit försuras alltför mycket.
Kalkningen återskapar inte naturliga förhållanden.

Det visar en sammanställning från ArtDatabanken och Naturvårdsverket.

Till akut hotad räknas nu även bohusranunkeln, som tidigare klassades som sårbar.
platser i Lund och i Malmö efter att inte ha synts till sedan 50- talet.

PRESSMEDDELANDE -
Företaget vill nu ersätta trikloretylenen med miljövänligare ämnen.
Komposten ska användas i gårdens egna odlingar.

för att sedan minska till ungefär dagens nivå?
Det gäller både trafikmyndigheter, kommuner och företag.
, Anna Bonta- Anger,
Före sommaren kommer Naturvårdsverket att inleda en tillsynskampanj för att kontrollera hur förbudet följs.
ank@environ.se Sigrid Olsson,
abo@environ.se PRESSMEDDELANDE
Räcker det med att sjöfarten bara minskar sina koldioxidutsläpp med
Deltagarna i MaTs-samarbetet har dock inte tagit ställning till enskilda förslag till mål för olika trafikslag som redovisas i rapporten.
PRESSMEDDELANDE -
miljoner kommer att fördelas inom de närmaste veckorna, förklarar Lars-Gösta Dahlström; Naturvårdsverkets kretsloppsavdelning.
Dessa dammar isoleras sedan från ån.
, Ingrid Hasselsten,
Varning i radions p
ug/m
Höga ozonhalter påverkar inte bara hälsan, utan skadar även jordbruksgrödor och skogen.
För att klara detta skulle utsläppen av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen i Europa behöva minska med

Regeringen, som beslutar om kalkningspengarna, har föreslagit att maximalt
) - Behovet av pengar är dock betydligt större, ca
I så fall kommer vi att gå miste om de miljöförbättringar som vi uppnått i mer än
Anna Bonta-Anger,
ägoytor i en by.
I Svenska Landskap beskrivs de olika odlingsbygderna.

Ett annat projekt är att undersöka eventuella hälsoförändringar i Oxelösund när SSAB lägger ner sinterverket.
, Katrin Hallman,
Varje vår svämmar Klingavälsån över vilket skapar goda förutsättningar för en rad våtmarksarter som vadare och gäss, och vintertid brukar besökarna kunna titta på övervintrande rovfåglar.

, Katrin Hallman,
Totalt kostar det
Sammanlagt skall gruvprojekten ge arbete som motsvarar
Arbetsinsatsen motsvarar
Värnamo kommun får
Återstående
Katrin Hallman,
miljoner kronor i statsbidrag.
kr för att i samarbete med Ecological Combustion AB installera en ny typ av reningsutrustning för kväveoxider i Bollmora värmeverk.
Information:

Till hösten kommer delegationen att fördela
övergripande miljömålen:
I slutet av september kommer delegationen att fatta beslut om minst hälften av pengarna.
Anna Bonta-Anger,
:
ungdomsböcker " I björnskogen ", Älgar i myr- och skogsmark ", " Skogens rävar " och " I rådjursmarker ".

NYA NATURRESERVAT Nu är det klart.
Domänreservaten i fjällnära skogar, ca
Avtalet mellan Naturvårdsverket och AssiDomän omfattar inte de skogar som tidigare ägdes av Domänverket och nu hör till Fastighetsverket.
Samtidigt har vi förståelse för att Naturvårdsverket vill säkra lagligen de områden som Domänverket avsatte.

, datorpost:
Nu blir de en del av naturarvet till kommande generationer.
år sedan var ingen av öarna synlig ovanför havsytan, det som idag är nationalparkens öar var då endast sand- och morängrund.
På Seskar Furö är skogen tätare och högre.
Vikare förekommer medan gråsälen är mera sällsynt.
rol@environ.se, Claes Enger,

" Kommersiell verksamhet " har definierats som " yrkesmässigt självständigt bedriven förvärvsverksamhet " enligt kommunal- skattelagen.
Kommersiell användning av allemansrätten omfattar idag allt från ballongflygning och helikopterskidåkning till organiserade turer med fjällvandring och ridning.
, e- post:
milj kr till sysselsättningsprojekt för sanering av förorenad industrimark.
För att minska riskerna planerar kommunen att schakta bort den förorenade jorden eller låta tvätta den på plats, ett arbete som beräknas kosta
I Gimo i Östhammars kommun och i Korsnäs i Faluns kommun finns
Det är inte heller uteslutet att föroreningarna kan sprida sig till sjön Runn.
Området har tidigare utpekats i miljöprojekt Sundsvall-Timrå.
.
Information:
milj kr i stöd till ny miljöteknik.
milj kr till en anläggning för att behandla hushålls- och slakteriavfall genom att röta det och utvinna deponigas.
milj kr går till projektet.
Luktpro- blemen väntas minska eftersom insamlingen sker i ett ventilerat system.
kr till en pilotanläggning för rening av gruvvatten i Kristineberg.
, e-post:
De ny lokalerna ligger på Klara Strand nära SJ:s centralstation.
Stora organisatoriska förändringar har skett inom Naturresursavdelningen som nu har
Presstjänsten:

Kostnaderna för förbindelsen skall täckas av avgifter och som avtalskonstruktionen nu ser ut kan en ökad intäkt endast åstadkommas genom att vägtrafiken ökar.
, e-post:
- Vi kan inte riskera att miljöundervisningen för grundskolelärare, städkampanjer kring hela Östersjöns kuster, m.m. avbryts tvärt, för att Returpack inte följer ingångna avtal.
milj.
dir
aug.
år " berättar om växthuseffekten och varför den ökar.
faktahäften,
Stort intresse för bidrag till gröna investeringar Många söker bidrag till ekologisk omställning.
Pengarna som vi har till vårt förfogande,
procent av investeringskostnaden.
Information:
, abo@environ.se, Katrin Hallman,
Hybris är övermod och trots mot gudarna och det svåraste brottet enligt de gamla grekerna.
- Ett miljöanpassat trafiksystem - Biologisk mångfald i Sverige - Kretsloppsarbetet inom Naturvårdsverket - Agenda
TELEFON
mellan
Tyvärr kan det i vissa län bli fortsatt relativt höga avgifter även i år.
ulw@environ.se Presstjänsten:
Syftet med reservatet är att skydda äldre skog med en av landets rikaste långskäggslokaler.
Anna Bonta-Anger,
- Det är i och för sig utmärkt att minimikraven skärps, men det svenska systemet med miljöklasser är tänkt att kontinuerligt ge stimulans för utveckling av bilarnas miljöprestanda, säger generaldirektör Rolf Annerberg, Naturvårdsverket.
.
För miljön innebär lagändringen att dieseldrivna personbilar och lätta lastbilar får släppa ut ca
Enligt tidigare regler ska personbilarna i miljöklass
Katrin Hallman,
kg kvicksilver ska samlas in från byggnader, komponenter och skrotföretag.
Det finns också kvicksilver i byggna der, laboratorier mm.
Stockholm Vatten AB ska undersöka hur mycket kvicksilver som finns kvar i Stockholms avloppsledningar, sanera några avsnitt på prov samt informera om hur man hanterar kvicksilver och amalgam som påträffas i ledningar till rivningshus.

http://www.environ.se.
nationalparker presenteras både med bild och text.

Sverige är ett av få länder som har en så pass livskraftig stam att man tillåter jakt, här finns omkring
- Antalet rivna får kommer troligen att öka framöver såvida inte fårskötseln ändras i björnens kärnområden, säger Jon Swenson från Institutet för Naturforskning i Norge.

Katrin Hallman,
På lång sikt bör den svensk-norska björnstammen kunna tillåtas öka från idag ca
Trots att skogarna i Skandinavien har förändrats i mycket stor omfattning genom det storskaliga skogsbruket tycks detta ha mindre betydelse här jämfört med i andra länder.
, Ulf Weinberg,
Skapa fler gröna jobb De gröna jobb som skapats med hjälp av statsbidrag det senaste året har kostat
av totala kostnaden.
Industriländernas samarbetsorganisation OECD har i en undersökning ( från
;e-post:
Säkerhetsfrågorna regleras framför allt av Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Sprängämnesinspektionen och Statens Räddningsverk.
led ) Naturvårdsverket Blekholmsterrassen

.
procent av investeringskostnaden.
I genomsnitt kostar de gröna jobben
Genom att samarbeta med Samhall, Gotthards, ASG och Rondo Plast vill företaget bygga upp ett kretslopp för insamling, sortering, transport och återvinning av plasten.
milj kr ) och Kristianstad (
Det ska bli urinseparerade toaletter, dusch-, bad- och tvättvattnet ska tas om hand i en ekopark, källsortering och kompostering, energibesparing med solvärmeoch växthus, naturliga byggmaterial, sanering av elektriska och magnetiska fält osv. Samtidigt ska hyresgästerna engageras i skötseln mer än tidigare.
- Träfiber Industrier AB i Luleå beviljas
Information:

Detta innebär i och för sig inte att spannmålsarealen har ökat, eftersom en jordbrukare i år måste ha haft
jämfört med
av
hektar omfattades då av sådan ersättning.
Monica Bennett Gårdö, Riksantikvarieämbetet,
Närmare
platser som Naturvårdsverket bedömer som de allvarligaste och högst prioriterade ( riskklass
Inventeringar och efterbehandling nu underlättar den fysiska planeringen och gör att värdefulla, ofta centralt belägna markområden kan friklassas och användas för attraktiva ändamål, t ex bostäder, betonar Rolf Annerberg.
Det första året uppskattas behovet till
avdelningsdirektör Ingrid Hasselsten,
Förra året rapporterade Naturvårdsverket om effekterna på ekosystemen.
Högre medeltemperatur kan också medföra att blötsnö och is stör eldistributionen.
Det behövs ytterligare insatser för att få ner utsläppen.
Idag är utsläppet under
Anna Bonta-Anger,
Hur ett sådant protokoll utformas är avgörande för framgången, framhåller Naturvårdsverket och Klimatdelegationen i en gemensam rapport till regeringen.
.
Den globala klimatkonventionen antogs

- Scandiakonsult Väst AB vill göra en undersökning med kretsloppsanpassad va- hantering i liten skala.
-
kilometer.

Runda pellets dammar mindre och är lättare att mata värmepannorna med.
Närmare

Låt kommuner och producenter samråda så undanröjer vi problemen med oklar ansvarsfördelning, och hur insamlingen ska ordnas, föreslår Naturvårdsverket.
.
Några bekymmer kvarstår dock:
, abo@environ.se, Katrin Hallman,
miljömålen nås - nämligen insamling av aluminiumburkar och vissa returflaskor.
Kortsiktiga mål måste också ofta vara mer precisa så att vi verkligen kan ta reda på om de uppnås eller ej, säger Naturvårdsverkets generaldirektör Rolf Annerberg.
Med dagens takt tar det troligen mer än
Enskilda kommuner har kommit långt, men en mycket stor del av avfallet deponeras eller förbränns osorterat.
Fortfarande bor
Resultat:
procent och materialåtervinning av PET-flaskor sker till närmare
dir.
, e-post:
Tillsammans med Danmark har Sverige världens mest långtgående regler på området.
Naturvårdsverket föreslår även att regeringen ska ändra i definitionen av vattenskotern i förordningen.

Nytt förslag om tider för friluftsarrangemang Efter debatten om tidsbegränsningarna för orientering och andra mer omfattande friluftsaktiviteter har Naturvårds verket tagit fram ett nytt förslag till hur man bäst kan ta hänsyn till djurlivet under våren och sommaren.
Hur omfattande restriktioner som behövs beror bl.a. på när på året ett arrangemang äger rum, hur många som deltar, hur länge det ska pågå och vilken terräng som ska användas.
kah@environ.se Anna Bonta-Anger,
baltiska staterna.
Det tänkta fallet är Liepaja reningsverk som delvis byggs med svenska pengar.

PRESSMEDDELANDE
Vad är det som får skogsindustrin att sluta använda klor för att bleka papper?
Ungdomar i miljöorganisationen q
" VÄNDPUNKT " ställer frågan om vi är beredda att förändra oss.
" VÄNDPUNKT " Information:
PRESSMEDDELANDE
De har sedan dess förvaltats av Fastighetsverket.
hektar produktiv skogsmark där det bedrivs skogsbruk.
, bol@environ.se, Rolf Löfgren, Naturvårdsverket,
Uddevalla Omnibus AB vill bygga om tvätthallen för att kunna återanvända tvättvatten och tvättmedel samtidigt som det smutsiga vattnet indunstas.
Användningen av bly och arsenik inom industrin måste minska.
Ett Kungsbackaföretag, Promatic Tvättkonsult AB, har utvecklat en ny och betydligt billigare kemtvättmaskin.
Nu vill kommunen både minska uttaget av grundvatten till bevattning och användningen av konstgödsel samt läckaget av näring till Östersjön genom att återföra slam, näringsämnen och avloppsvatten till åkermarken.
näraliggande byar, Jönninge och Skoby.
Byggplats är Östersund där HJS Arkitektkontor och Garpenfelts Installationskonsult utarbetat projektet för att anpassa det till lokal industri och kultur.

presenterar Naturvårdsverket m fl sina aktionsplaner för att bevara den biologiska mångfalden.
.
Länsstyrelserna behöver mer tid för att kunna avgränsa Natura 2000-områdena mera exakt.
då skyddet ska vara klart.
( Områden som inte finns med i direktivet får inte tas upp på listorna ) Det finns ett svensk-finskt förslag att utöka direktivet med naturtyper och arter som är viktiga i Norden.
Information:

För skogsbruket och fisket får vi nu bedömningar av hur arbetsmetoderna påverkar arter och biotoper.
Förbjud dikning i skogarna även utmed delar av Norrlandskusten och återskapa
hektar naturbetesmarker bevaras och hävdas, vilket i stort sett överenstämmer med Jordbruksverkets planer.
per år för forskning om biologisk mångfald samt engångssatsningar för att inventera sjöar och vattendrag, ca
, jat@environ.se Presstjänsten:
".
.
Kan vi nå målen med förbättrad teknik, eller behöver vi förändra vår samhällsstruktur?

Boken beskriver hur miljö- och skaderisker kan begränsas och anger riktvärden för skyddsavstånd vid nyplanering.
Industrin har ofta efterlyst fastare regler för skyddsavstånd så att bebyggelsen inte kryper närmare efter hand och skapar problem.
.
- Skellefteåföretaget Ekotec AB planerar att sanera pentaklor- och kreosotförorenad jord med hjälp av mikroorganismer i f d fiskodlingsbassänger.
Målet är att reducera utsläppen av bl a kväve, fosfor och metaller till Kumlaån och Ralaån samtidigt som man skapar en park i pedagogiskt syfte.
180_000kronor anslås till projektet.
I projektet ingår att utveckla teknik för att omvandla askan till lämplig form att sprida i skogen, t. ex. pellets.
Anna Bonta-Anger,
från Naturvårdsverket.
kr - går till projekt som på olika sätt stärker medborgarnas engagemang och inflytande och som står för nytänkande och utveckling.
Föreningen Svenska Energirådgivare ska utarbeta en energirelaterad miljöpolicy som ska användas i regionalt och lokalt miljö- och energiarbete (
Osbyborna ska i kampanjen " Låt
Kerstin Backman-Hannerz,
I ett historiskt perspektiv har både telekommunikationer, resor och transporter ökat samtidigt.
I stort sett alla köer försvinner om trafiken i rusningstid minskar med
Ulrika Lindstedt, Naturvårdsverket,
Utveckla tekniska lösningar men lägg ökad tyngd vid bl a förändringsprocesser i samhället och styrmedel.
år framöver.
Skog, transporter och konsumtion Arbetsgruppen föreslår ökad forskning och samarbete kring
Forskningen ska inriktas på studier av hur användningen av mark och vatten i kustzonerna påverkar processer i havet.
Forskningen koncentreras på att bedöma miljöpåverkan och miljövinster av miljöanpassade produkter, att utveckla strategier och kunskaper om materialflöden och studier av konsumtionsvanor och hur de påverkar produktutvecklingen.
Anna Bonta-Anger,
och den bransch som fick mest i återbäring var energiproduktion, medan skogsindustrin fick betala mest.
ton kväveoxid

Budskapet är att det är OK att köra snöskoter på snötäckt mark, men att det ska ske på rätt sätt och på rätt plats.
Foldern, som är gratis, finns att hämta på turistbyråer, hotell och hos polisen i områden med mycket skoterkörning.

Fjärrvärmesektorns minskade utsläpp beror till stor del på en övergång till biobränslen.
öre.
milj ton
.
, abo@environ.se Katrin Hallman,
.
Dessutom bör reningsåtgärder för traktorer införas.
Enligt prognos minskar utsläppen av flyktiga organiska ämnen från totalt
till
hef@environ.se, Trafik:
Öka insamlingsgraden när det gäller kontorspapper.
Det är därför viktigt att i första hand använda skrot som råvara vid metallproduktion samt att utveckla mer energisnåla processer.
Stimulering av återanvändning och återvinning är också viktigt för att minska miljöbelastningen från textila material.
Vi behöver kunskaper som vi bland annat kan använda i arbetet med olika varugrupper, säger Berit Goldstein som är projektledare för rapporterna om materialflödena.
Dels krävs ett obligatoriskt samråd mellan producenter och kommuner om bl.a. städningen vid uppsamlingsbehållarna och informationen till hushållen.
Naturvårdsverket har i uppdrag av regeringen att utvärdera hur producentansvaret fungerat hittills.
Det är bl.a. slutsatserna från den undersökningen som ligger till grund för Naturvårdsverkets förslag till ändringar i renhållningslagen.

BIDRAG TILL MILJÖVÄNLIGARE BYGGMATERIAL, EKOTURISM OCH DATASYSTEM FÖR MILJÖANPASSNING AV PRODUKTER Delegationen för ekologisk omställning har fördelat drygt
* Att separera mänsklig urin är idag inte något problem, däremot är frågan vad som sker efteråt.
milj kr i bidrag i stöd.
mm.
kr för att kretsloppsanpassa en äldre campingplats, Fjällvärlden KB får
* Örebro läns hushållningssällskap och Kurt Göran Göransson, Orust får
nya arbetstillfällen under
Tillståndet i världen '96 Global livsmedelskris hotar världens växande befolkning Världens livsmedelsproduktion räcker inte längre till för att försörja dess allt snabbare växande befolkning.
Fram till
Under 1990-talet omkom mer än
Tillståndet i världen visar att det går att skapa fler jobb i framtiden än vad som finns idag med hjälp av ny teknik, resurshushållning och återvinning i en industri som vare sig smutsar ner atmosfären, förgiftar jorden eller gör slut på de jungfruliga råvarorna.
Inplantering av nilabborre i Victoriasjön har helt slagit ut det omfattande lokala fisket med en undernärd befolkning som följd.
sidor Ca-pris
- Begränsad skyddsjakt bör kunna tillåtas i de områden där lodjuren gör allvarlig skada.
Naturvårdsverket konstaterar att lodjuren inte orsakar allvarliga skador på tamdjur utanför renskötselområdet och ger därför inte några sådana tillstånd.
djur.
Samernas ansökningar om utökad skyddsjakt på björn avslås, eftersom det varje år ges tillstånd till licensjakt på björn i renskötselområdet.
, ulw@environ.se, Presstjänsten:
Mkr årligen under perioden.
finansiärer av miljöforskning nyligen presenterat och som utgör grunden för anslagsframställan inom svensk miljöforskning.

Östersjöns miljö och EU-utvidgningen, som Stockholm Environment Institute ska ansvara för, är ett av dessa nya projekt.

hektar stort och ligger
sådana kolmilor.
, e-post:
Eldhärjad urskog blir naturreservat Snart blir det sista stora skogsområdet från Naturvårdsverkets urskogsinventering naturreservat.
värdefulla urskogs- och naturskogsområden, beskrivs Helvetsbrännan som ett stort väglöst, starkt kuperat område på storblockig och svårframkomlig moränmark med omväxlande myrar och tjärnar.
I Helvetesbrännan finns också många hotade lavar, svampar och insekter.

- Avancerad reningsteknik har installerats vid andra stora avfallsmottagare eller direkt i industrier där avfallet uppstår, bl a vid Volvo i Skövde.
, e-post:
för att uppfylla de nya kraven.
De ökade kostnaderna för miljöövervakningen behöver inte leda till ökade kostnader för staten.
, emt@environ.se Presstjänsten:
av totalt
miljoner kronor, vilket även det utgör
miljoner ECU, dvs cirka
Anna Karin Hedström,

Det nuvarande tillståndet har mer än
Det handlar bl.a. om att bygga en barriär mot älven och att förhindra läckage via gamla ledningar.
Petra Hagström ( industriprocesser ),
järvar.
rovdjursdödade renar i samebyn, mer än i någon annan sameby i länet.
När det gäller ansökan om järv vill Naturvårdsverket avvakta vad de kommande inventeringarna kommer att visa.
,
Idag tas " första spadtaget " vid Tyresta by gemensamt av Staffan Holmberg, Haninge kommun, Rune Frisén, Naturvårdsverket och Björn Larsson, Siab-Rikswapnet AB.
nationalparkerna, naturvård i synnerhet och naturligtvis även Tyresta nationalpark.
Information:
Nu börjar bygget av Ottenby naturum Idag tas det första symboliska spadtaget på Ottenby Naturum på Ölands södra udde.
.
Information:
Anna Bonta-Anger,
De svenska kväveutsläppen till Östersjön och Västerhavet kommer att minska med
En slutrapport planeras till sommaren
För jordbruket föreslår Naturvårdsverket att jordbrukarna bildar grupper för frivillig miljösamverkan, där de efter utbildning själva ska avgöra hur de mest effektivt ska uppnå den minskning av kväveutsläppen som behövs.
Kvicksilverutsläppen till luft skulle kunna minska med
Däremot är riskerna påtagliga.
Ulla-Britta Fallenius, projektledare,
ämnen ),
Det krävs förändringar, bl a ökad hänsyn till rennäringen, framhåller arbetsgruppen med företrädare för Naturvårdsverket, Sametinget och Jordbruksverket.
Utifrån detta föreslår Naturvårdsverket och Sametinget:
Samtidigt kan jägarna och fiskarna få aktuell information om var renskötsel pågår, vilka områden som är avjagade osv. Strävan bör vara att samebyarna står för försäljningen av jakt- och fiskekorten.
Rapporten heter " Utvärderingen av småviltjakten och handredskapsfisket ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen ", nr
,

Det visar exemplen från Österrike och Åland som har jakt på morkulla under häckningstiden.
genom ett beslut av regeringen.
Även jakttiderna på ringduva bör kunna ändras utan att Sverige bryter mot fågelskyddsdirektivet.
olika startdatum i områden med septemberjakt, dvs i huvudsak Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län - och det är opraktiskt och svårt för allmänhet och jägare att hålla reda på.
, Anders.
skedde
Genom en samordningen skulle det t.ex. kunna vara möjligt att inom försvaret utveckla oljedetektorer för både radartorn, master och radarspaning med flyg.
Information:

Marknära ozon är skadligt både för människor, djur och växtlighet.
Det finns numera ett omfattande kunskapsunderlag som gäller ozonets hälsoeffekter, t ex laboratoriestudier på djur, kontrollerade studier på människor och epidemiologiska undersökningar.
Vi föreslår inget riktvärde för exponering under lång tid, eftersom underlaget är mera osäkert.
INFORMATION:
, André.
, Anna.
kommuner ingår i Göteborgs kommunalförbund.
om hur kvicksilveravfallet ska slutförvaras i Sverige.
.

Naturvårdsverket:
De vattendrag som är undantagna från vattenkraftsutbyggnad har unika naturvärden och måste skyddas också i fortsättningen, anser Naturvårdsverket.
; e-post:
länsstyrelser får nu sammanlagt
¤Vid Silvergruvan i Hällefors kommun läcker det ut zink, bly och kadmium från de gamla och i några fall kulturminnesmärkta varphögarna, vilket bl a lett till att sjön Torrvarpen har förhöjda metallhalter i bottnarna och att en vattentäkt förorenats.
miljoner kronor har anslagits till utredningar och åtgärder som gäller förorenad mark.
, Olov.
:a pris till filmen Sofrosyne!
klasser.
Eva Granath, Naturvårdsverket, projektledare

Nyskapade våtmarker behövs I år är det
Under kampanjen informerar organisationerna och myndigheterna om våtmarkernas stora betydelse för växt- och djurlivet.
Just det gör att Sverige har ett extra ansvar.
Tåkern, Hornborgasjön, delar av Stockholms skärgård, Sjaunja och Ölands ostkust är några kända exempel.
bonta-anger@environ.se Katrin Hallman,
I Sverige ska skyddet av sälarna stärkas genom att sälskyddsområden ses över.
Antalet observerade gråsälar i Östersjön uppskattas till ca
I takt med att antalet gråsälar har ökat, har också skadorna på yrkesfisket ökat.
kr.
Per Bjurholm,
, anna.
Troligen är det en ung hanne på väg att söka efter en björnhona.
Pressinformation:
- Det är som om en jätte har krattat landskapet från norr till söder.
Namnet kommer från sjön Tresticklan som har
hektar och är
Information:

Nationell plan för att bevara ängens och hagens mångfald Artrika ängar och hagar över hela landet, norrländska silängar, ekhagar i Mälarlandskapen, ljunghedar på Västkusten, alvarmarker på Öland och Gotland.
Här några exempel från listorna:
kommuner finns det inte tillräckligt med betesdjur för att bevara markerna, visar Naturvårdsverkets sammanställning.
Naturvårdsverket har samarbetat med länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet.
vik@environ.se Christina Lindahl,
, C:

, K:
Karin Hernborg,

, W:
Eva Näsman,
Anna Bonta-Anger,
gav konkreta miljöför- bättringar, bl a minskade sopmängder, byte till miljöanpassade produkter, energi- och vattenbesparing och förbättrad utomhus miljö.
Vuxenskolan i Tidaholm fortsätter med utbildning av invandrare i miljöfrågor.

:a, för en hållbar utveckling antaget vid FN-konferensen i Rio

Prinsarnas pris till GLÖM INTE FLYTVÄSTEN Nu har det hänt igen.
Han vänder sig anklagande till tittarna och konstaterar " Du visste vad som höll på att hända och gjorde inget!
För en månad sedan fick Naturvårdsverkets video " Sofrosyne " Gold Camera Award vid USA:s internationella film- och videofestival i Chicago.
hallman@environ.se Anna Bonta-Anger,
Dessutom kommer ett 20-tal bildemonterare att medverka.
Resultaten från projektet kommer att ligga till grund för det svenska systemet för producentansvar när det träder i kraft.
Anna Bonta-Anger,
fall lämnade till åklagare Naturvårdsverket har lämnat
andra ärendena gäller import och försäljning av kylanläggningar med isolering som innehåller HCFC - ett ämne som också bryter ner ozon.
Ingrid Jedvall, ( kemist )
hallman@environ.se Anna Bonta-Anger,
- Jägarna bör inrikta sig på att skjuta de björnar som uppträder nära tätorer och som orsakar problem eftersom de tappat en del av skyggheten för människor bl a på grund av att de vant sig vid att få mat.
Orsa, Mora, Rättvik, Falun och Leksands kommuner samt den del av Gagnefs och Vansbro kommuner som ligger norr om Västerdalälven och Dalälven, samt den del av Malungs kommun som ligger öster om Västerdalälven till Fulunäs vidare öster mot vattendraget Fulan till kommungränsen mot Älvdalen.
Härjedalen, Berg och Bräcke kommuner samt den del av Åre, Krokom, Östersund och Ragunda kommuner som ligger söder om en linje från länsgränsen i öster - Indalsälven - Duved - E
Jämtlands län:
björnar varav högst
.
Jakttid:
september -
, anna.
I rapporten föreslås en ökad servicegrad inom sophanteringen, förbättrad information samt snabba åtgärder vid nedskräpning.
Det förekommer också illegal deponering av tomfat, färgburkar, asfalt och liknande men bara ett fåtal kommuner känner till illegal deponering av mer miljöfarligt avfall.
karin.
Samtidigt utreder Kemikalieinspektionen hur riskerna med olika tillsatser i PVC ska kunna minska.
ton per år ) till deponi (
Mjukgörare, t ex ftalater, kan dock röra sig i materialet och avgå från ytan.
Konsumtionen var
petra.
Det framgår av rapporten Miljöstörande anläggningar, rapport om prövningsläget, från Naturvårdsverket.
och
Denna prioritering innebär att vissa mindre industrier inte kommer att få sina miljötillstånd omprövade trots att tillstånden utfärdades för över

Det förslag till direktiv, som kommissionen nyligen presenterade, innebär inte någon kvalitetshöjning jämfört med den svenska miljöklass 2-kvalitén.
Naturvårdsverkets förslag medför lägre utsläpp av hälsoskadliga ämnen i tätorterna.
Naturvårdsverket har också skissat på ett alternativ till förbättring av bensinen där miljöeffekterna är dubbelt så stora jämfört med vad som föreslagits nu.
, e-post:
- För ett år sedan infördes ett nytt system för viltskador som bygger på att skadorna i första hand skall förebyggas.
Parallellt arbetar man med att kartlägga vilka försäkringar som finns.
Telefon:
,
anna.
Det är även negativt för naturvården och turismen där.
Liknande vindkraftverk ska enligt planerna uppföras även i Finland och på någon plats i centrala Europa eller på Grönland.
Gunnar Zettersten,

*hårdare miljökrav från våra soptippar ( deponier ).
och med
ska mängden produktionsavfall som går till deponering också ha minskat till hälften.
Det innebär att miljöfarligt avfall ska gå till särskilda miljöstationer, återvinningsbart avfall till återvinningscentraler och det som ska behandlas delas in i matrester och annat organiskt avfall, sådant som bör brännas respektive en rest som måste deponeras.
För hushållssoporna går mer till återvinning, kompost och förbränning och den del som hamnar på deponier är knappt en tredjedel av dagens mängder.
Backstrom@environ.se Björn Södermark, enhetschef,

Claes Grundsten Claes Grundsten har utsetts till " Årets Naturfotograf
Claes Grundsten är
augusti i Stockholm.
Bonta-Anger@environ.se PRESSMEDDELANDE
Under
kilometer vattendrag som idag kalkas.
Dessutom har kommuner och fiskevårdsföreningar satsat flera

Bonta-Anger@environ.se PRESSMEDDELANDE
Effektstarkare motorer finns huvudsakligen i terrängskotrar och båtar.
Man räknar med att det finns ca
Anna Bonta-Anger,
Det framgår av en rapport från Naturvårdsverket.
Kalkningen, speciellt med höga givor, förändrar i viss mån artsammansättningen av växter, djur och mikroorganismer.
-Även om nyttan med skogsmarkskalkning är omtvistad har Naturvårdsverket sagt ja till skogskalkning i mindre skala.
Staaf@environ.se Presstjänsten:
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen utmanar:
I några fall finns det inte alternativ, t ex i sladdlösa borrmaski ner, så i dem måste NiCd-batterierna än så länge vara kvar.
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen ansvarar för avvecklingen av kadmium i Sverige.

Naturvårdsverket:
Stöder ekoturism i Ryssland Naturvårdsverket satsar på att öppna ryska nationalparker för ekoturism.
Minskade utsläpp till Finska viken Naturvårdsverket har även avsatt pengar till
Polska våtmarker Naturvårdsverket går in och delfinansierar ett våtmarkscenter vid sjön Druzno i norra Polen.
Målet är att få ländernas miljömyndigheter att fungera bättre, utveckla miljöpolitik och lagstiftning samt höja det allmänna miljömedvetandet så att länderna kan uppfylla sina åtaganden enligt Helsingforskonventionen.
Anna.
Markägaren har rätt att inom
Information:
mvts@p.lst.se Presstjänsten:
Produkterna innehåller många mer eller mindre kända miljöfarliga ämnen.
och omfatta nya och gamla produkter.
Naturvårdsverket föreslår att vissa produktområden undantas från producentansvaret, t ex installationer inom industrin, men framhåller att allt ska källsorteras.
Kjallman@environ.se Presstjänsten:
platser i Sverige finns den bara längst upp vid finska Bottenvikskusten och kring S :t Petersburg i Ryssland.
Växten är självbefruktande och alla växter i ett bestånd är genetiskt enhetliga.
Marianne Wetterin,
Bonta-Anger@environ.se PRESSMEDDELANDE
arbetslösa elektriker att få ALU-anställning för att spåra upp och ta hand om kvicksilver.
¤Andra projekt är Vattenfalls spårning av kvicksilver i gamla panncentralers golvbrunnar med hjälp av kvicksilverhunden Froy (
Varje extra utsläpp innebär ett problem.

för kolväten, svavel och kväveoxider, medan målen för koldioxid och buller blir svåra att nå.
respektive
procent till år
Arbetet med att miljöanpassa transporterna måste bedrivas på bred front.
I samarbetet deltar Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Vägverket, Naturvårdsverket, NUTEK, Boverket, Kommunikationsforskningsberedningen ( KFB ), Statens Institut för Kommunikationsanalys ( SIKA ), Bilindustriföreningen samt Svenska Petroleum Institutet ( SPI ).

jarsin@spi.se VÄGVERKET, Janeric Reyier,
Det ska gälla även om föroreningarna kommer från ett företag som sålt eller stängt anläggningen före
Samtidigt är Naturvårdsverket kritisk till en del inslag.
Sådana normer bör utgå från de svagaste grupperna, t.ex. ska kraven på luftkvalitet även skydda astmatiker, tycker Kitty Victor.
Katrin.
- Detta är ett av de
Baltiskt EU-möte i Stockholm Parallellt med den svensk-ryska miljökommitténs möte förbereder Naturvårdsverket ett seminarium med ledningen för miljöministerierna i Estland, Lettland och Litauen,
via
Anna.
Sandstäppen är en viktig reträttplats för flera hotade kärlväxter, svampar och insekter.

anol@l.lst.se Kenth O Ljungberg, länsstyrelsen, Kristianstad,
Hallman@environ.se PRESSMEDDELANDE
Tidigare har Sverige anmält
milj hektar.
Förutom den nya listan med fågelskyddsområden ska Naturvårdsverket även komplettera listan över andra värdefulla naturtyper som bör ingå i Natura
Torsten.
Katrin.
procent.
Kan inte parterna enas kring de nya data som då kommer fram, föreslår Naturvårdsverket en opartisk medling av en oberoende instans.
procent sedan
procent jämfört med år
När det gäller utsläppen av kolväten så är de mycket höga innan motorn och katalysatorn har hunnit bli varma i bensindrivna bilar.
En personbil med katalysator släpper i genomsnitt ut
Beräkningarna utgår från att en bil med katalysator släpper ut
procent för stadstrafik och
Tunga fordon KVÄVEOXIDER Bilindustriföreningen:
Däremot kan det knappast handla om en minskning på
Nya däck har lägre rullmotstånd, vilket minskar bränsleförbrukningen.
ton ) ökat med
års modeller anges en minskning på i genomsnitt ca
ton svarar för ca
Naturvårdsverket:
Förbättringen i storstäder som Stockholm och Göteborg, är
Dessvärre finns det fortfarande kvarter kring starkt trafikerade gator där kvävedioxidhalterna övertstiger gränsvärdet.
Ytterligare information:
" Kulturpolitikens inriktning ", Kulturutredningens slutbetänkande, ( SOU
Utred ningen har tyvärr av tidsskäl inte kunnat dra full nytta av utvärderingsbetänkandets många vik tiga sammanfattande iakttagelser.
Kulturmiljövården har under perioden fått en avsevärt starkare ställning genom lagstiftning och ett väl fungerande samspel med samhällsplaneringens organ.
Kulturrådet kan nu inte heller avgöra vilket ekonomiskt utrymme ett överförande av arbetsmarknadspolitiska insatser till kulturområdet skulle kunna ge.
Kulturutredningen har lagt vikt vid att omformulera målen och framför allt åstadkomma att sambandet mellan mål och resultat blir tydligare.
övergripande mål för rådets eget arbete med i vissa fall därtill knutna handlings strategier.
En radikal omfördelning av bidraget till länsmusiken föreslås genom att den får en minskad statsbidragsandel.
a.
Den aspekten är viktig med tanke på det publi cistiska oberoendet.
Men många gånger behövs ett kompletterande stöd.
Kulturrådet har i yttrandet bara tagit ställning till förslag om beslut som bör fattas av statsmak terna eller som berör frågor där rådet har ett direkt ansvar.
års kulturpolitik avgränsades kulturområdet till att avse " åtgärder inom ordets, scenens, bildens och tonens områden samt i fråga om medier för kommunikation såsom radio och televi sion.
Än viktigare är att kulturens alster finns överallt i samhället.
Kulturlivet som en del av samhällssystemet påverkas i hög grad av samhällsutvecklingen i stort.
De ökande riskerna för sociala klyftor:
Den ifrågasatta värdegemenskapen i samhället:
Vissa indikationer finns dock på att kommunernas minskning av kulturutgifterna har planat ut.

års kulturpolitik mot bakgrund av de kulturpolitiska målen.

De skall utgöra en nationell referensram.
Det är bl.a. i dessa avseenden som
En nationell kulturpolitik Det är viktigt att som utredningen understryka den nationella kulturpolitiken.
Enligt ett särskilt övergripande mål bör Kulturrådet verka för att kulturpolitiska aspekter beaktas inom andra samhällsområden ( avsnitt
Beslutade mål och motiv för dem bör sedan återges i regleringsbrev och publikationer men framför allt utnyttjas i kulturpolitiska diskussioner och planering inom institutioner och myndigheter.
).
Förslag till mål Kulturrådet kan instämma i vad utredningen anför om att kulturpolitikens fundament finns på nationell nivå i grundlagarna --- regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets grundlagen.

De negativa verkningarna och tillkortakommandena kan ses som hinder eller svårigheter att förverkliga övriga mål --- yttrandefrihetsmålet, delaktighetsmålet, förnyelsemålet och kulturarvsmålet.
Utredningen föreslår att det nuvarande målet att " kulturpolitiken skall främja ett utbyte av erfa renheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna " skall utgå.
Sammanfattningsvis finner Kulturrådet de föreslagna
Mål för den nationella kulturpolitiken Med hänvisning till de beskrivna förändringarna av de nationella målen i förhållande till utred ningen innebär Kulturrådets förslag följande

Utforskande arbete avkastar sällan ekonomiskt lönsamma resultat.
Kulturpolitiken skall ge kulturen och kulturskaparna förutsättningar att fungera som en dyna misk, utmanande och obunden kraft i samhället genom att --- möjliggöra en oberoende utforskning av konstens uttrycksmöjligheter --- stimulera samspelet mellan konst, vetenskap och teknik och främja möten mellan konstnä rer, forskare och tekniker --- främja konstnärers och andra kulturskapares möjligheter att delta i det samhälleliga ut vecklingsarbetet på nationell, regional och lokal nivå --- möjliggöra att kulturperspektiv genomsyrar även andra samhällssektorer.
Ett sätt att stimulera dynamisk utveckling på kulturområdet är stöd till obero ende konstnärers och fria konstnärsgruppers verksamhet.
För att föreställningar, konserter, utställningar m.m. skall få effekt måste de också fungera i förhållandet till publiken.
Motiv Perspektivet från dåtid över nutid till framtid bör prägla kulturpolitiken.
Kulturpolitiken skall verka för delaktighet i kulturlivet och stimulera eget skapande genom att --- väcka människors intresse för nya upplevelser och erfarenheter --- undanröja praktiska och ekonomiska hinder för kulturdeltagande --- långa avstånd, höga kostnader, olämpliga tider, funktionshinder etc. --- motverka sociala, psykologiska och kunskapsmässiga hinder för kulturdeltagande --- skapa ökad mångfald i kulturlivet med hänsyn till människors skilda förutsättningar och intressen --- skapa förutsättningar för människor att ta egna initiativ och större ansvar för kulturlivets utformning --- stimulera människors egna kulturaktiviteter genom att stödja amatörkultur --- ta till vara mediernas möjligheter som kulturbärare --- rikta insatser till grupper med särskilda förutsättningar och behov --- barn, ungdomar, språk liga och etniska minoriteter, funktionshindrade --- göra särskilda insatser i vardagsmiljöer som arbetslivet, boendemiljön och vårdmiljöerna --- särskilt prioritera insatser riktade till kulturellt missgynnade grupper.
Kulturinstitutionernas arbete behöver därför breddas och i högre grad än i dag utgå från de ovana deltagarnas villkor.
En viktig uppgift för kulturpolitiken är att medverka till att tillvarata data- och medie utvecklingens möjligheter till kunskapsspridning, idéutbyte och konstnärliga uttryck och göra dem allmänt tillgängliga.
Bildningsmålet har sin bakgrund i människors personliga utveckling och behov av gemenskap och identitet --- individperspektivet.

Enskilda konstnärer och grupper av konstutövare samt kulturinstitutioner bör få ökade möjligheter att delta i ett interna tionellt utbyte.
Uppföljning och utvärdering av medel och mål uppfyllelse Kulturrådet är ense med utredningen om behovet att lägga större vikt vid uppföljning och utvär dering.
Rådet föreslår följande
Verka för att kulturpolitiska aspekter på utvecklingen beaktas inom andra områden som förskola, skola, social omsorg, arbetsmiljö, boendemiljö och turism.

Det gäller även behovet av förändringar, vilket berörs närmare i följande kapitel.
--- är andelen 75procent.
Av dessa motiv är synen på kulturinsatserna som kollektiv nyttighet särskilt viktig.
De måste grundas i en syn på kulturen som den väv vilken håller ihop samhället och värnar människans okränkbara värde.
Men redan nu finns i den syn, som avspeglas i de internationella texterna, en tillräcklig referensram för det nu aktuella kulturpolitiska beslutet.

Det finns en omfattande forskning och analyser som görs bl.a. inom internatio nella organ som EU.
Beskrivningen av det statliga ansvaret är heltäckande.
Den nuvarande ansvarsfördelningen
).
har framför allt inneburit att personalen har minskat betydligt.
Cirka hälften av kommu nerna planerar att minska kostnaderna för kultur.
Besparingarna har fortsatt.
Det finns skäl för Kulturrådet att än en gång betona att beslut i organisationsfrågor måste tas med hänsyn till kulturlivets speciella villkor.
procent att den förlorat.
Mot denna bakgrund vore det enligt Kulturrådet angeläget att statsmakterna överlade med Kommunförbundet inför det kulturpolitiska beslutet.
Förslaget innebär också att rådet skall kunna gå in i överläggningar med företrädare för regionerna på ett helt annat sätt än hittills.
På kulturmiljövårdsområdet har de sedan länge ett ansvar som kontinuerligt förstärkts.
" Insatser inom kultur området är en självklar och betydelsefull del i det regionala utvecklingsarbetet.
I förhållande till landstingens kultur insatser är det ett blygsamt belopp.

I de riktlinjer som föreslås för kultursektorerna finns också en internationell dimension.
Gränsdragningen mellan Svenska Institutet och Kulturrådet bör klargöras.
För närvarande är samhällsinsatserna omfattande men mycket splittrade.
Målen för Kulturrådets arbete med kulturen och EU bör bl.a. vara att --- stimulera samarbete med andra europeiska länder inom olika konstområden --- öka kännedomen om svensk kultur i andra europeiska länder --- främja kunskapen om och tillgången till andra europeiska länders kultur i Sverige --- sprida kännedom om svensk kulturpolitik och svenska kulturpolitiska lösningar --- verka för att EU:s regler för kultur är utformade på ett ändamålsenligt sätt och inte får negativa konsekvenser för den svenska kulturpolitiken, --- verka för att kulturintressena beaktas i rättsakter, policydokument och stödprogram inom andra områden --- verka för att svenska synpunkter och intressen beaktas i rättsakter, policydokument och stödprogram.
I vissa fall kan en mer konkret och detaljerad information vara motiverad, såsom Kulturrådet gjorde i samband med biblioteksprogrammet.
Intresset för nordisk barn- och ungdomskultur är stort, framför allt bland övriga europeiska länder.
Utred ningen pekar på flera orsaker till detta, nämligen att ansvaret har varit decentraliserat, att de ekonomiska resurserna på central nivå har varit begränsade och att kostnaderna för utlandsengagemang har stigit kraftigt.
Utöver de resurser, som varje kulturmyndighet/organisation själv avsätter för det internationella samarbetet, finns statliga medel för internationellt kulturutbyte också hos organ med övergri pande uppgifter som Svenska Institutet, Statens kulturråd och Konstnärsnämnden.
Svenska Institutet är därtill ansvarigt för stora internationella manifestationer som Solen och Nordstjernan och Bergmanfestivalen.
Kulturrådet delar den uppfattningen.
Det är dock rimligt att de beaktas, när omfattningen av statens ekonomiska stöd till det internationella kulturutbytet fastställs.
Det innebär en väsentlig utvidgning av det regeringsuppdrag, som rådet har haft under den pågående treårsperioden om insatser för att vidga deltagandet i kultur livet med särskild betoning på barn och ungdom.
Förklaringsgrunder och förändringsmöjligheter Detta kapitel har till uppgift att beskriva samband mellan kulturvanor och levnadsförhållanden och formulera en allmän strategi för att stärka människors kulturella möjligheter och öka delak tigheten ( s.
miljoner av befolkningen har åtminstone någon gång under det senaste året besökt någon kulturinstitution eller varit på kulturevenemang, och
8.3 Strategier för förändring I sin strategi för förändringar av kulturvanorna föreslår Kulturutredningen följande

Kulturrådets synpunkter på förslaget om länskonstnärer presenteras nedan (
De flesta av dessa grupper och miljöer är redan väl förankrade i Kulturrådets arbete med vidgat deltagande.
Studieförbunden med sina medlemsorganisationer och breda kontaktnät är inte minst viktiga på ett generellt plan, men också amatörorganisationer, arrangerande föreningar och publik organisationer bör tilldelas specificerade uppgifter i anslutning till deras verksamhetsinriktningar.
Erfarenheter av detta finns bl.a. på musikområdet.
Kulturrådet fortsätter kontakterna med högskolornas utbildningslinjer och kommer att vara lyhört för initiativ från olika högskolor.
Det är i första hand det nya bidraget till regionala och lokala kulturinstitutioner, rådets utvecklingsanslag samt bidragen till Kultur i arbetsliv, Skådebanorna och de centrala amatörorganisationerna.
Erfarenheterna från dessa försök visar att alla konstområden inte har samma behov av en länskonstnär.
Varje tjänst måste därför skräddarsys.
Det bör också vara möjligt att ge bidrag i form av rörligt stöd inom ramen för det reformerade statliga stödet till regionala och lokala kulturinstitutioner.
Det råder sedan länge en allmän enighet att barns kultursituation måste ägnas en särskild uppmärksamhet.
Sveriges Radios och Sveriges Televisions barnprogram håller hög kvalitet och sänds på bästa " barntid ".
Kulturrådet anser att det finns anledning till oro för utvecklingen när det gäller barns och ungdomars fortsatta möjligheter att ta del av det offentliga kulturlivet.
).
och kommer att utvärderas.
Kulturrådet är villigt att samverka med Socialstyrelsen som bör få utredningsuppdraget.
Skolans möjligheter att skapa en bättre kulturmiljö kommer att utvecklas i regeringens nya satsning på kultur i skolan.
Men andelen grundskole barn, som spelar musikinstrument, har minskat betydligt.
De är en viktig tillgång för barn- och ungdomskulturen inte bara i kommunen utan på flera håll också regionalt.
Det vore en möjlig väg för staten att stödja utvecklingen av den lokala barn- och ungdomskulturen.
Men uppdraget bör även innefatta den majoritet av ungdomen som inte är föreningsansluten.
Kulturrådet finner förslaget intressant men att det krävs en närmare precisering av behoven, vilka insatser som bör göras och kostnaderna för genomföran det.
Föreningslivet Nya former för verksamhet Utredningen föreslår att Ungdomsstyrelsen, Folkbildningsrådet och Kulturrådet gemensamt får ett uppdrag att hitta metoder för att stärka kulturen i föreningslivet.
Förslaget att en väsentlig del av Arvsfondens medel används för stöd till ungdomars eget kultur skapande är angeläget.
Kulturrådet vill i detta sammanhang påminna om den treåriga projektsatsningen Kulturbudkavlen (

Ett nytt försök i mer begränsad skala med tydligare kulturprofil kommer att prövas.

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism Regeringen uppdrog
Exempel på samarbetsområden är kultur i skolan, barn- och ungdomskultur samt invandrarnas delaktighet i kulturlivet.
" Inslag av invandrare bland personalen finns på de stora teatrarna men i stort sett inte alls på de mindre.
Några museer har också arbetat med större dokumentations- och utställningsprojekt.
Det behövs satsningar på bristområden som barn- och ungdomslitteratur samt böcker på språk med liten bokutgivning.
Boken har hittills sålts i
Redan i dag söker sig många invandrarorganisationer till studieförbunden för att få bidrag till sin verksamhet.
Rådet kommer därför att inom ramen för ordinarie bidrags givning stötta verksamheter som har som mål att skapa en större förståelse och gemenskap mellan svenskar och invandrare samt mellan olika etniska grupper i Sverige.

skriften Museer för alla?
Särskild verksamhet för t.ex. förståndshandikappade förekommer vid ett fåtal teatrar.
Alla människor mottar under loppet av en dag kulturella intryck och många förmedlar kulturella impulser inom ramen för sitt dagliga värv och sina kontakter med andra --- allt med utgångspunkt i den kulturdefinition som innefattar normer, värderingar, vanor och traditioner vid sidan av de konstnärliga uttrycken.
Arbetslivet Kulturrådet delar Kulturutredningens uppfattning att insatser för Kultur i arbetslivet är ange lägna.
Boendemiljön Kulturrådet instämmer i Kulturutredningens slutsats att det inte behövs speciella projektmedel till kultur i boendemiljön.
Bland annat har det skett omfattande nedskärningar eller nedläggningar av sjukhusbibliotek.
Kulturutredningen ger några goda exempel, men här behövs en idéutveck ling.
Kamrater som man är tillsammans med på fritiden betyder mer än föräldrar och lärare.
Vissa ungdomar är föreningsaktiva, andra bygger sina gemenskaper på mer tillfälliga och infor mella gruppbildningar.
Rådet har inget att invända mot utredningens analys av föreningslivets

Föreningslivets
" Studieförbunden och folkhögskolorna har också kommit att inta en framträdande roll i kulturlivet.
procenten estetcirklar innehåller t.ex. körers och musikgruppers repetitioner.

Den sviktande ekonomin gör att verksamheten nu vacklar på många håll.
Enligt rådets mening är det nödvändigt att förstärka arrangörsstöden.
.
Föreningslivets betydelse i nätverksarbete och för att rekryterra nya deltagare till kultur arrangemangen är t.ex. mycket stor.
Byalagsrörelsen startade under 70-talet och expanderade kraftigt under 80-talet genom kampan jen " Hela Sverige skall leva ".
Man utgår från en lokal fråga/ett lokalt problem och bildar en intressegrupp.
Övergången från regelstyrning till målstyrning innebär en stor förändring.
I
Enligt delaktighetsmålet skall kulturpolitiken --- väcka människors intresse för nya upplevelser och erfarenheter med utgångspunkt i deras egna behov och intressen --- undanröja praktiska och ekonomiska hinder för kulturdeltagande --- långa avstånd, höga kostna der, olämpliga tider, funktionshinder etc --- motverka sociala, psykologiska och kunskapsmässiga hinder för kulturdeltagande --- skapa ökad mångfald i kulturlivet med hänsyn till människors skilda förutsättningar och intres sen --- stimulera människors egna kulturaktiviteter genom att stödja amatörkultur och bildnings strävanden --- särskilt prioritera insatser riktade till kulturellt missgynnade grupper.
Varje stu dieförbund beslutar själv om vilka statistikuppgifter som skall lämnas.
).
Kulturrådet konstaterar att det inte är aktuellt att ändra på studieförbundens nuvarande statsbidragssystem.
De har en avgörande roll genom att stödja lokala kulturföreningar med kulturprogram i sam arrangemang och genom att anordna studiecirklar.
Kulturrådet delar utredningens bedömning att det behövs bättre information på gymnasieskolans estetiska program och medieprogram om arbets- och försörjningsmöjligheter på konstens om råde.
Olika kvalitetsdimensioner Utredningen gör en uppdelning av kvalitetsbegreppet i
För att betona detta bör i bidragsvillkoren för de statligt stödda kulturinsitutionerna ingå krav på åtgär der för att nå nya grupper.
Redan under högkonjunkturen på 1980-talet var arbetslösheten stor.
Detta kan jämföras med det totala stödet från Kulturrådet till dessa grupper, vilket omfattar
Om människors intresse för och efterfrågan på konstnärlig verksamhet i alla dess former ökade, skulle det automatiskt öka konstnärernas möjligheter till försörjning.
Utredningen framhåller att information om arbets- och försörjningsmöjligheterna inom de konst närliga yrkena bör ges till alla dem som söker till gymnasieskolans estetiska program och media program samt till folkhögskolornas estetiska linjer och förberedande konstskolor.
Kulturutredningen föreslår inga åtgärder när det gäller dimensioneringen av de högre konstnär liga utbildningarna.
Kulturrådet instämmer i utredningens principiella resonemang att det krävs ett samspel mellan olika samhällsområden såsom kultur-, upphovsrätts-, skatte-, social-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdena för att kunna uppnå en samlad konstnärspolitik.
I likhet med vad som gäller i flera andra medlemsländer inom EU bör, enligt Kulturrådet, en upphovsrättsligt motiverad avgift på tomkassetter för ljud och video införas som kompensation för det intrång i upphovsrätten som hemkopieringen innebär.
Det är därför angeläget att åtgärder vidtas för att minska obalansen.
Kulturrådet anser att det är angeläget med fortsatta kraftfulla insatser i detta arbete.
Det är självklart att detta skapar problem och ställer krav på arbetsmarknadspolitikens lyhördhet för de särskilda hänsyn som måste tas inom kulturområdet.
Kulturutredningen föreslår att en del av de arbetsmarknadspolitiska medel som svarar mot den strukturella arbetslösheten förs över till kulturområdet för att skapa arbetstillfällen utifrån kultur politiska prioriteringar.
Kulturrådet instämmer med utredningens förslag om rådets uppgifter inom informationsteknologiområdet.
, öppnas möjligheter för rådet att för statens räkning ställa villkor om sådan samverkan inom ramen för respektive regional eller lokal kulturinstitutions verksamhet utan att inkräkta på den konstnärliga friheten eller institutionens självständighet.
).
Förslaget om ett kreativt center för multimedieproduktion riktat till konstnärer är intressant.

Rådet har också erfarenhet av beställarrollen i fråga om kulturpolitiskt relevant forsk ning, där rådet initierar och driver en rad projekt.
Rådet bör få ett övergripande mål som preciserar rådets ansvar i detta avseende.
Samspelet mellan människa och natur bör vara utgångspunkten för belys ningen av människans och samhällets roll för miljöutvecklingen.
Länsmuseet har fler uppgifter inom kulturmiljövården, men vi anser att museet har särskilda förutsättningar att förmedla just de humanekologiska, med natur historia integrerade kulturhistoriska perspektiven på individens roll och museet tar ansvar för att kulturmiljövårdens värden beaktas och respekteras i samhällsarbetet.
Kulturrådet kan instämma i vad utredningen säger om behovet att främja mångfalden.
Kulturrådet delar inte utredningens bedömning att kommuner och landsting i Stockholms regionen i någon väsentlig utsträckning skall förväntas bidra till finansieringen av de statliga kulturinstitutionerna i Stockholm.
) och bildkonstområdet (
Kulturådet anser att det är på bildkonstområdet som det finns särskild anledning att dra slutsatser av detta konstaterande.
Utredningen talar om behovet av en kontinuerlig dialog mellan staten och kommunerna.
Kultur utredningen ställer emellertid en rad krav på institutionerna, krav som alla inte samtidigt kan tillgodoses utan att anslagen ökar väsentligt.
Det är först i avsnittet om Stockholm och Stockholms regionen som de statliga kulturinstitutionernas roll diskuteras närmare och förslaget om en medfinansiering av den statligt finansierade kulturen i Stockholm förs fram.
" Presta tioner på internationell nivå kan uppstå lika mycket ur konkurrens inom landet som ur konfronta tioner på ett vidare fält.
) Kulturrådet anser att detta är väl formulerade motiv för att ge Göteborg, Malmö och Umeå en särställning i bidragssammanhang.
Den statliga museiorganisationen.
Rådet vill erinra om att det inte finns några förpliktelser från statens sida om ett jämnt fördelat stöd till de regionala kulturinstitutionerna.
För det direkta statliga utvecklingsansvaret för den institutionella kulturen ute i landet bör normalt användas nationella uppdrag.
typer av kulturinstitutioner är värdefull.
beskrivs hur Kulturrådet avser att arbeta med en rad metoder enligt det nya övergripande målet om vidgad delaktighet i kulturlivet.
Kulturrådet har i yttranden
För att det skall fungera väl är det viktigt att institutionerna har en associationsform som är väl anpassad till deras verklighet.
, LU
Utredningen föreslår att styrelserna skall utse chef.
I avsnittet Privat finansiering behandlas en rad finansieringskällor som inte alls hör hemma där.
.
Till den bedömningen kommer att tillämpningen av vissa skatteregler riskerar att väsentligt minska den årliga ram om
betydande resurser vid sidan om kulturbudgeten.
Men statsbidraget till regionala och lokala kulturinstitutioner är det viktigaste kulturpolitiska instrumentet.

Effekten av att föra in kulturbidraget i utjämningsbidraget skulle i praktiken bli en fundamentalt förändrad ansvarsfördelning på kulturområdet.
--- Bidragen till regionala teatrar, musikinstitutioner och museer är inte bidrag till en kommunal verksamhet utan i flertalet fall till självständiga kulturinstitutioner, för vilka kommuner, lands ting och i vissa fall ( för länsmuseerna mellan hälften och en tredjedel ) också andra organisationer har tagit ett ansvar.
Den statliga kulturpolitiken har enligt riksdagsbeslut till uppgift att stödja institutioner med hög kvalitet över landet på de ställen, där det finns kreativa förutsättningar och ett politiskt engagemang.
Detta utgör en viss barriär mot snabba och drastiska nedskärningar.
Stödet till regionala kulturinstitutioner är ett viktigt led i statens samlade insatser inom ett konst- eller kulturområde.
Europarådets examinatorer ägnade den regionala nivån stor uppmärksamhet.
Landstingen borde uppmuntras ytterligare att ta på sig regionalt ansvar för kulturen och det finns skäl att gå samman om professionell expertis och rådgivning på den regionala nivån.
Då måste också samspelet mellan Kulturrådet och regionerna få nya former.
Kulturrådet ansluter sig till Kulturutredningens slutsatser i analysen av grundbeloppssystemet och i de allmänna riktlinjerna för ett nytt system.
Det är därför av vikt att både verksamhets planering och uppföljning utvecklas i relation till uppsatta mål.
Planerna bör i hög grad också spegla institutionernas självständighet och den konstnärliga friheten.
Rådet förutsätter dock fortsatt stöd från regionala och/eller lokala huvudmän på minst nuvarande nivå.
Bidrags besluten bör kunna bli mer diversifierade och preciserade än dagens alltför schabloniserade bidragsgivning.
Resultatet av utvärde ringen bör få genomslag genom olika grader av reaktioner:
Vid övergången, dvs vid det första beslutstillfället inom det nya systemets ram, föreslås att statsbidragets värde i fasta grundbelopp för respektive institution blir lika med ingångsvärdet ( i fast stöd ) inom ramen för det nuvarande statliga bidragssystemet.
procent.
Det är självklart att detta skulle skapa stora problem.
Detta har lett till olikheter mellan institutionstypernas ramar för rörligt stöd, vilket innebär avvikelser från Kulturutredningens förslag.
Kulturrådet instämmer i förslaget att Södra teatern blir Operans andrascen.
Rådet tillstyrker förslaget att någon teater får ett nationellt uppdrag att svara för utvecklingsinsatser som stimulerar barnteaterverksamheten i hela landet.
Med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen skall teaterpolitiken --- främja mångfald, kvalitet och konstnärlig förnyelse, --- ge teatern möjlighet att fungera som en dynamisk kraft i samhället, --- skapa förutsättningar att förstärka den regionala teaterproduktionen och distributionen för att nå även invånare utanför de teatertäta områdena, --- stärka musikteaterns ställning, --- främja teaterverksamheter för och med barn och ungdomar, med särskild prioritering av ungdomsteatern, --- verka för utveckling av arrangörsområdet, --- främja kontakt och utbyte över nationella och etniska gränser inom teatern, --- underlätta mediernas möjligheter att förmedla teaterupplevelser.
För att nå även invånare utanför de teatertäta områdena bör stat, landsting och kommuner skapa förutsättningar att förstärka den regionala teaterproduktionen och -distributionen.
Det är nödvändigt att återupprätta samordningen inom skolteatern.
Det gäller inte minst strävanden att nå nya och teaterovana grupper.

Kulturrådet kan ändå hålla med utredningen om att kvotering inte behöver användas för att hävda barnteatern.
Det skulle främjas av att staten beslutar att tilldela ett nationellt uppdrag till någon teater som på detta sätt ges möjlighet att under en period koncentrera sig på konstnärlig utveckling av teater för barn och ungdom.
procentenheter avser föreställningar utanför gränsen till det egna länet.
Staten och regionerna bör i samverkan kunna utforma en ordning som underlättar sådant teaterutbyte.
Kulturrådet delar däremot inte utredningens förslag om att en omfördelning av medel skall ske från dramatisk teater till musikteater.
Kulturrådet delar också utredningens åsikt om behovet av ett förtydligande av roll- och ansvars fördelningen på musikteaterområdet och behovet av decentralisering.

Endast i undantagsfall för medlas arbetstillfällen eller praktikplatser för funktionshindrade vid teatrarna.
Inte minst ungdomar borde kunna hitta en väg till teatern genom att själva vara delaktiga.
Det bör finnas en statlig beredskap för finansiering av en expansion för dessa i samverkan med landsting och kommuner.

Kulturrådet vill vidare peka på den strukturförändring som skett inom den fria teatersektorn under senare år.
Samtidigt har samverkan mellan Riksteatern och fria grupper ökat genom att Riksteatern köper in produktioner från fria grupper och turnélägger dem.

Riksteaterns egenproduktion av dramatisk teater och musikteater ( musikteatern behandlas under avsnitt

Kulturrådet instämmer i utredningens förslag att Södra Teatern blir Operans i Stockholm andra scen med bibehållande av viss gästspelsverksamhet.
Massmediernas möjligheter
Det statliga stödet till länsdanskonsulenter bör byggas ut.
Kulturrådet vill i detta sammanhang peka på möjligheterna att utveckla intresset för dans i samband med eget utövande i skolan.

Dansen behöver tydliggöras som självständig konstart.
Detta kan underlättas av länsdanskonsulenternas arbete.
etablera en permanent regional ensemble, den första norr om Stockholm.
Även GöteborgsOperan framför klassiska verk men den har samtidigt en tydligare profil av nutida dansteater.
Samarbetsmöjligheterna med stiftarna bör således kunna utnyttjas i högre grad.
På kort sikt bör staten ta ett ansvar för en sådan utveck ling utöver ett normalt statligt åtagande.
Detta samarbete skulle bl.a. kunna bestå av att den outnyttjade kapacitet på institutionerna i större eller mindre grad ställs till förfogande för de fria utövarna.
fanns endast
).
Kulturrådet redovisar i sin fördjupade anslagsframställning sin syn på en fortsatt ut byggnad av systemet med länsdanskonsulenter.
Kulturrådet konstaterar likaledes att det saknas adekvata vägar för distribution av dansföreställningar.

Musik Kulturrådet instämmer i huvudsak i Kulturutredningens beskrivning av musikområdets möjlighe ter och problem, men saknar en analys av de fria musikgruppernas betydelse för utvecklingen.
Kulturrådet är tveksamt till en generell statlig satsning på nya genreprofilerade centra.

-årsperiodens början för att sedan ha varit i stort sett oförändrat.
Som arrangörer av musikevenemang fungerar ofta ideella föreningar men även studieförbund och kommunala förvaltningar.
Detta kan ske genom att särskilda program och annan verksamhet anordnas för dessa.
Därför bör förutsättningar skapas för att i ökad omfattning kunna sprida även annan musik än populärmusik genom dessa kanaler.
Inom andra genrer, t.ex. kammarmusiken, är det dock inte lika väl sörjt.
Det publika intresset för kammarmusik är dock stort enligt samstämmiga uppgifter, och de ideella kammarmusikarrangörerna, som arbetar med begränsade ekonomiska resurser, gör ett betydelsefullt arbete för att stimulera detta ytterligare.
Behovet av en institution, som har huvudansvar för grundläggande delar av den nationella musik politiken, är enligt Kulturrådets uppfattning emellertid klart uttalat.
I detta uppdrag ingår bl.a. att presentera svensk musik utomlands och att organisera svenska turnéer med utländska artister.
Det kan också ske genom att ett särskilt centrum för ny musik inrättas som informations- och samordningsbas.
Detta gäller i ännu högre grad idag, då lönsamhetskraven hos de stora bolagen har skärpts och de ekonomiska resurserna hos de små och medelstora bolagen är otillräckliga.
Genom en nedläggning av Caprice finns det risk att denna samling inspelningar av svensk musik från
Om Caprice skulle upphöra vore även den övriga verksamheten inom CDA allvarligt hotad och skulle under inga omständigheter kunna fortsätta utan tillskott från staten.
Då uppdraget begränsas är det rimligt att en viss del av nuva rande anslaget för fonogramutgivning inom Rikskonserter överförs till Kulturrådets fonogram stöd.
Det är då viktigt att de uppgifter som här föreslås för Rikskonserter klart preciseras i de instruktioner och liknande som kommer att gälla för den nya myndigheten.
organisationer med delvis olika mål och inriktning och som befinner sig i skilda stadier av en utvecklingsprocess ".
Detta har en historisk förklaring och går tillbaka till det avtal som träffades mellan landstingen och staten inför länsmusikreformen
Härutöver bör det --- liksom för andra regionala kulturinstitutioner --- finnas möjlighet att erhålla tidsbegränsat ( rörligt ) stöd för särskilt utvecklingsarbete.

Sammanfattningsvis har inte länsmusiken blivit den dynamiska kraft i det regionala musiklivet som från början var avsett.
I Småland t.ex. samarbetar länsmusikorganisationerna i Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län om bl.a. konsertutbud och viss administration, och i både Skåne och på Västkusten har ett sådant organiserat samarbete mellan flera län fungerat ända sedan länsmusikreformens tillkomst.
Målsättningen bör vara att det nya statsbidragssystemet skall kunna träda i kraft
Bidraget till musikgrupper har i princip varit oförändrat den senaste tioårsperioden.
Fördyrade reskostnader och arrangörernas bristande resurser medför en allt kärvare arbetsmarknad för många grupper.
De fria musikgrupperna är helt beroende av arrangörernas möjligheter att bedriva sin verksamhet.
Kulturrådet instämmer i utredningens konstaterande att bildkonsten är den konstart som har berörts minst av kulturlivets regionalisering.

Ett ökande antal gallerier, bl.a. konstnärsgruppers, har inneburit att möjligheterna ökat att ta del av konst främst i storstäderna, även mycket kvalificerad sådan och lett till en vitalisering av konstlivet utanför museerna.
Det statliga stödet till regionala museer gäller många verksamhetsgrenar och bara till en mindre del bildkonst.
).
Bild- och formkonstpolitiken förverkligas gemensamt av myndigheter, institutioner, och organi sationer.
Samhällsinsatserna för den regionala strukturen för konst inom regionala museer och kommunala konstmuseer och konsthallar förstärks särskilt i regioner med svagt utbyggd konstverk samhet.
Att utveckla intresse hos barn och unga och stimulera till eget skapande inom konst, foto, film och video måste i första hand ske i samverkan mellan skola och lokalt kulturliv och med hjälp av bildverkstäder och bildkonstskolor.
Vidgade kontakter och utbyte över kultur- och nationsgränser främjas av alla berörda parter i konstlivet.
las närmare av utredningen.
Däremot anser Kulturrrådet att det inte finns anledning att på samma sätt reglera samarbetet på bildkonst området.
Kulturrådet tillstyrkte förslaget om överförande av medel från Konstrådets förvärvsans lag till Statens konstmuseer för inköp av s.k. lös konst.
Av förslaget till riktlinjer framgår att rådet förordar att den strategi utvecklas som Statens konst museer under senare år gått in för alltmer, nämligen att stödja konstmuseiverksamheten i landet genom bl.a. vandringsutställningar, depositioner, forskning/metod-utveckling och erfarenhets utbyte.
De konstbildande organisationerna SKR och Folkrörelsernas Konstfrämjande når, som nämnts, stora befolkningsgrupper och gör därmed viktiga insatser för att uppehålla och öka konst intresset.

Rådet avser att i samverkan med berörda parter utforma ett förslag till program för statens insat ser på fotoområdet, att underställa regeringen.

Inom Statens konstmuseers organisation bör inrättas ett organ som representerar olika intressenter på konstområdet.
län har ansvaret för konstverksamheten lagts på institutioner utanför länsmuseer, och bidrag har förts över till dem.
De i särskild ordning stödda institutionerna Rooseum i Malmö och Bildmuseet i Umeå har också en roll i sammanhanget.
I ett kommande utredningsarbete bör --- utöver vad utredningen nämner --- bl.a. studeras konstnä rernas roll i miljögestaltningen, liksom de regionala museernas roll för dokumentation och kunskapsspridning om den byggda miljön.
En rad generella frågor t.ex. om vidgad delaktighet i kulturlivet är också gemensamma för Kulturrådet och Filminstitutet.
Enligt Kulturrådets mening är en sänkt bokmoms motiverad som ett främjande av boken som vara och kulturform i enlighet med EU:s intentioner.
Det kan därför vara vanskligt att tillskriva det avtalslösa tillståndet de negativa tendenser som har kunnat skönjas under senare år, t.ex. de små förlagens ökade svårighet att föra ut sin utgivning till bokhandeln.
Här har även funnits ett stort behov att dokumentera den egna kulturens skilda yttringar och det histo riska och politiska skeendet i dåtid och nutid.
USD och importerade för
USD ), medan Danmark redovisade ett exportöverskott om
Denna fråga bör studeras närmare.
Utvecklingen av informationstekniken kan komma att medföra stora förändringar inom förlagsbranschen.
Andelen avslag har därmed ökat, trots att antalet utgivna titlar under den senaste tioårsperioden varit konstant.
Så betraktas t.ex. de s.k. post koloniala författarna som kanske de största nydanarna inom dagens litteratur.
Enligt Kulturrådets mening är en sänkt bokmoms motiverad som ett främjande av boken som vara och kulturform i enlighet med EU:s intentioner.
Lagförslaget bör därutöver ge uttryck för en reciprocitet vad avser låneförmedlingen.
Även om skolbibliote ken behandlas inom ramen för Kultur i skolan-gruppens arbete, bör deras framtida roll och funktion bli föremål för en särskild utredning.
Vad skall regleras i bibliotekslagen.
I flera kommuner har bokbussar lagts ned.
IT-kommissionen anser t.ex. att " till gång till de stora datornäten måste säkras av biblioteken.
Folkbiblioteken måste formas så att de kan svara mot de krav som ställs i informationssamhället.
Enligt utredningens bedömning bör Statens kulturråd som statlig myndighet även fortsättningsvis svara för att utveckla verksamhetsformer och öka beredskapen att möta framtida problem inom folkbiblioteksområdet.
Den nya informationstekniken ställer krav på folkbiblioteken men erbjuder också möjligheter, där det är av stor betydelse att staten har möjlighet att ge stöd till utvecklings arbete.
år, och den kan lämpligen utgöra forum för detta arbete.
Kulturrådet ser med tillfredsställelse förslaget till en bibliotekslag som omfattar hela det all männa biblioteksväsendet.
Till 7§ bör dessutom fogas en text som ålägger bibliotekens ansvariga att tillhandahålla statis tiska uppgifter som säkerställer kontinuiteten i den nationella biblioteksstatistiken.
Kulturrådet föreslår att 8§ skall ha följande formulering:
lyda:
Varje kommun skall ha folkbibliotek.
§ För att tillgodose skolelevernas behov av material för utbildningen och för att främja deras intresse för läsning och litteratur skall inom grundskolan och gymnasieskolan finnas lämpligt fördelade skolbibliotek.
§ Folkbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar och i samverkan med barnhälsovård, barnomsorg och skola söka överbrygga ökade kunskapsklyftor i samhället genom att tillhandahålla böcker och andra medier för barnens språkutveckling och lässtimulans samt ge ungdomar tillgång till informationsteknik och medier anpassade till deras behov.
Kulturrådet tillstyrker därför att skolbibliotekens viktiga roll stadfästs i
).
Kulturutredningen förordar en mer flexibel inriktning av konsulenttjänsterna inom läns biblioteken för att därmed på ett bättre sätt kunna ge de lokala biblioteken stöd i aktuella frågor, där man saknar egen kompetens.
Frågor som hör hit är folkbibliotekens tillgång till det akademiska nätverket ( SUNET ), en för det allmänna biblioteksväsendet gemensam samkatalog i LIBRIS och ett system för elektronisk dokumentleverans.

Rådet delar utredningens uppfattning att rådet bör få fortsatt uppdrag att vara sektorsmyndighet för museiområdet men att detta uppdrag görs tydligare än hittills.
Den fortsatta museiutvecklingen bör vägledas av den grundsyn på museernas uppgifter som både Museiutredningen och Kulturutredningen ger uttryck för genom att betona dessas betydelse som minnes- och bildningsresurs.
Kulturrådet utvecklar dessa frågor i den fördjupade anslagsframställningen.
Museerna kan erbjuda helhetsperspektiv på tillvaron.
En god kulturmiljövård förutsätter en klar ansvarsfördelning mellan parterna.
Statens kulturråd skall med hjälp av museirådet främja en utveckling av museiväsendet i hela landet samt bidra till mål- och resultatstyrning vid de statliga och statsbidragsberättigade muse erna.
Öppna museiverksamheten för allmänheten Kulturrådet har under ett antal år arbetat med att samla och analysera erfarenheter som gjorts i arbetet för att aktivera nya grupper i kulturverksamheten.
Förhållandet drabbar den målgrupp som utredningen ger hög prioritet.
.
Kulturhistoria --- naturvetenskap --- teknik --- konst Kulturrådet delar utredningens uppfattning om behovet att stärka naturvetenskapens och tekni kens ställning i museiväsendet.
Denna fråga behandlas i kapitel
De föreslagna uppdragen, Dokumentera vår egen tid och Utveckla museet som läromedel, är angelägna.
Detta kan på sikt utvecklas till den nödvändiga bas som både grundutbildningen och fort- och vidareutbildningen på museiområdet behöver.
Museerna runt om i landet behärskar numera utställningsmediet långt mer kvalificerat än tidigare.
De är väl utbyggda och är en naturlig bas för all museiverksamhet i sina regio ner.
Kulturrådet ser stora fördelar med ett ökat rörligt stöd till museerna.
Kultur utredningen har vägt för- och nackdelar med de lösningar som föreslogs av denna.
Kulturrådet har erfarenhet av sådant arbete och är berett att ta fortsatt sektorsansvar för museiområdet.
Museirådet ska särskilt främja samverkan.
Ledamöter från den statliga museisektorn ( inte enbart museer som sorterar under Kulturdepartementet ) utses av styrelsen för
Kulturrådet anser dock att företrädare för folk bildning och organisationsliv främst ska vara företrädda i Kulturrådets styrelse.
Vi har i ett tidigare sammanhang ( avsnitt
Vi anser att resurser för nationella uppdrag bör kunna tillgodoses inom ramen för det föreslagna nya stödet till regionala och lokala museer.
statligt stödda museer, vars bidrag finns under anslaget Bidrag till vissa museer m.m., skall inge sina anslags framställningar till Kulturrådet i stället för som nu till Kulturdepartementet.
En fråga är om det inte vore möjligt att göra en ge mensam instruktion för samtliga statliga museer på samma sätt som de centrala museernas anslag ligger under ett samlingsanslag.
Det är därför angeläget att hitta former för samverkan inom kulturområdet för en konsekvent turistpolitik.
Rådet instämmer i att kommuner och landsting har ett stort ansvar för kultur lokaler.
Insatser av arbetsmarknadsmedel kompletterar.
Detta visar en enkät som Boverket gjorde i våras till
Denna begränsning tillkom i årets regleringsbrev.
över " Utredning om handläggningen av stödet till icke-statliga kulturlokaler ".
En inventering av den kulturpolitiskt relevanta forskningens erfarenheter är viktig bl.a. för att urskilja de viktigaste forskningsbehoven.
Kulturteori, kultur- och kommunikationssociologi, mediekunskap samt kulturpolitik och förvaltning inklusive utvärderingsmetodik måste komplettera humanistiska ämnesstudier.
Forskning om kulturens effekter för samhällsutveck lingen i både ekonomiska och andra avseenden, utvärderingar av praktiskt estetiska inslag i skola och studiecirklar och försök att utveckla utvärderingsmetoderna har påbörjats, även om mycket återstår att göra.
Kulturrådet har inte helt kunnat leva upp till sitt eget ansvar för denna uppgift på grund av begränsade ekonomiska och personella resurser.
Nordicom har till uppgift att sprida information om medie- och kommunikationsforskning.
Många klyftor återstår att överbrygga och många missförstånd måste klaras upp mellan den vetenskapliga och den kulturella världen, innan forskarnas erfarenheter till fullo kan utnyttjas inom kulturpolitiken.
Det är angeläget att en lösning kom mer till stånd i samband med beslut av

För att förbättra kontakterna med museiområdet bör rådets organisation kompletteras med ett museiråd med rådgivande uppgifter till styrelsen.
Kulturrådet ser som en viktig del av sitt informationsansvar att i samverkan med Kulturdepartementet bidra till detta.
I dag är bidragsstrukturen splittrad.
Europasamarbete är inte enbart EU.
Rådet stöder följande utredningsförslag till förändringar av rådets uppgifter:
) --- Rådet bör finna en form för permanent samverkan med andra statliga organ med uppgifter inom bild- och formområdet såsom har beskrivits i det föregående (
I rådets styrelse finns dessutom en bred kulturpolitisk kompetens.
Det arbete, som rådet lagt ned i detta yttrande och den fördjupade anslagsframställningen på att utveckla Kulturutredningens målresonemang i kapitel
Rådet kommer att ägna frågan om mått på kvalitet ökad uppmärksamhet i sitt arbete med kultur politisk forskning och utveckling.
På ett helt annat sätt än hittills måste Sveriges plats i relation till omvärlden belysas.
Tänkbara steg för förbättrad utvärdering Kulturrådet stöder helt förslaget att rådet skall ha det övergripande utvärderingsansvaret för kultur- och medieverksamheten.
Ca
Det är en viktig utvidgning.
Frågan bör, bl.a. mot bakgrund av ny kulturstatistik, tas upp i för handlingar mellan å ena sidan staten och å andra sidan landsting och kommuner.
Den största finansieringskällan i Kulturutredningens förslag består i ett ökat regionalt finansieringsansvar för de hittills statligt finansierade kulturinstitutionerna i Stockholmsregionen.
I sin fördjupade anslagsframställ ning redovisar rådet en precisering av de reformer, besparingar och överföringar som rådet anser vara önskvärda.
Invandrarpolitiken flyttas från Arbetsmarknads- departementet till Utrikesdepartementet och Inrikes- departementet.

Båda områdena inrymmer genom sina höga natur- och kulturvärden, sin historiska bakgrund och sina komplexa förvaltar- och ägarförhållanden, problem som gör det svårt att samordna markpolitiken på ett sätt som är hållbart i ett långsiktigt hushållningsperspektiv.
Vid urvalet har skyddsbehovet varit ett viktigt kriterium.
Efter en utbyggnad kommer enbart ett fåtal villafastigheter att fortfarande vara utsatta för höga bullernivåer - Banverket har redan förvärvat huvuddelen av dessa och är berett att lösa in de
Banverket har samtidigt återkallat sin hemställan till regeringen, som därmed inte behöver ta ställning till ett föreläggande mot Järfälla kommun att anta en detaljplan för spårutbyggnaden.
Regeringen vill på detta sätt samla in synpunkter på EU:s utveckling och Sveriges agerande i EU.
Materialen i bilarna ska återanvändas och återvinnas.
Producentansvaret kommer att gälla alla som tillverkar eller importerar bilar till Sverige.
Nuvarande system för bilskrotning behålls jämsides med producentansvaret.

områdena till Natura
Samtliga områden är redan skyddade enligt den svenska naturvårdslagen, men det skyddet förstärks när de går in i Natura
miljoner kronor.
procent av Vietnams nuvarande kraftproduktion.
Vietnam har avsatt medel för att kompensera dem som måste flytta och har förklarat sig vara positiv till ytterligare åtgärder när det gäller folkomflyttningar och miljöskydd.
har en arbetsgrupp varit sysselsatt med att utveckla Via Baltica till en internationell transportled, som förenar Östeuropa med de centrala och västra delarna av Europa.
Vid dessa
Justitieminister Laila Freivalds säger i en kommentar:
Därvid bör OSSE-missionen tillåtas spela en viktig roll.
En handling som överförs elektroniskt skall som huvudregel anses ha kommit in när den elektroniska handlingen har nått myndighetens elektroniska adress.
Dessutom föreslås en bestämmelse om att datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott enligt den föreslagna lagen skall få förklaras förverkade, om åtgärden behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.
Hittills är det bara säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis som har fått föra sådana register.
Uppgifterna skall gallras senast efter ett år om de inte har föranlett en särskild undersökning för ett bestämt ändamål.
Uppgifter skall också få lämnas till Europol.
Utredningen har därför ålagts att lämna förslag till utformning av ett DNA- register.
kap.
* I spårregistret skall bara få förekomma uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts för utredning om brott och som inte kan hänföras till en viss person.
åren arbetat som konsult, senast i eget företag inom U 7-Gruppen.
Henriksson är civilingenjör och civilekonom.
Lilja har även arbetat som politiskt sakkunnig i Finansdepartementet sedan hösten
År
Utredningen beräknas avlämna sitt slutbetänkande under året.
Chef för Åklagarmyndigheten i Västerås blir överåklagaren Folke Ljungwall, född år
överåklagare vid Regionåklagarmyn- digheten i Västerås.
, har tidigare tjänstgjort bl.a. i Justitiedepartementet och hos JO och är sedan år
stats- åklagare och år
kronor för bistånd till Litauen genom att ett kustbevakningsfartyg av typen KBV
, tidigare hemmahamn Slite, till Litauen att användas för patrullverksamhet i Litauens territorialhav och ekonomiska zon.
Förslaget innebär att tullen behåller sina kontrollbefogenheter avseende narkotika, vapen och vissa andra varor.
Bestämmelser införs om att tullen skall ha rätt att undersöka och öppna brev och andra postförsändelser samt att lägga s.k. postspärr.
Regeringen har i dag antagit kommittédirektiv för en delegation som skall vara ett samverkansorgan mellan de departement och myndigheter som ansvarar för hanteringen av EU-relaterade medel av större omfattning i Sverige och från rättsväsendet.
Eritreas nyutnämnde ambassadör ADHANOM Ghebremariam är född
.
Understatssekreterare i utrikesministeriet Republiken Koreas nyutnämnde ambassadör Chang-Bum LEE är född
minister för planerings- och budget- frågor inom utrikesministeriet
april På inbjudan av sin tunisiske kollega M'Hamed Ben Rejeb besöker jordbruksminister Annika Åhnberg den
lastbilar till den statliga tunisiska monteringsfabriken vid Sousse ca
Vårpropositionen innebär m.
, genomförs en inleverans av lik-vida medel på
kommer finansieringen av en mindre del av det civila försvarets nuvarande verksamhet - närmare bestämt

.
Att senarelägga beställningar för
Det är då naturligt att också försvaret bidrar i saneringsarbetet.
platser i högskolorna.
Sunda statsfinanser och prisstabilitet skapar en god grund för tillväxt och hög sysselsättning.
miljarder kronor specificeras.
De offentliga finanserna förbättras nu i snabb takt.
föreslås ytterligare budgetförstärkningar med cirka
Särskild uppmärksamhet ägnas åt naturvetenskap, teknik och språk.
- Lönebildningen, där regeringen avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar.
Det har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till stärkt krona och sänkta räntor.
Inflationen var låg, konsumentprisindex ökade med
är ett mycket ambitiöst mål.
.
- Inbetalningarna till garantisystemet för bankinsättningar höjs från i genomsnitt
Detta finansieras genom att skattepliktiga marknadsnoterade aktier ska tas upp till sitt fulla värde.
- Arbetsgivareperioden i sjukförsäkringen förlängs från
- Sänkt kompensationsgrad för bostadstillägg till pensionärer.
Verksamheten i glesbygd och jourverksamheten fortsätter dock.
Den kraftiga uppbromsningen av den internationella konjunkturen har medfört en svag exportutveckling och en ofrivillig lageruppbyggnad vilket begränsar tillväxten i år.
Den internationella ekonomin Den internationella konjunkturen dämpades andra halvåret
Det finns dock en betydande osäkerhet i den internationella prognosen.
än de senaste åren.
procent av BNP.
trots en stram finanspolitik.
Näringslivets investeringsplaner är fortsatt expansiva också under
procent i år medan takten avtar till drygt
procentenheter mer i Sverige än i omvärlden i år.
procent
De extraordinära utbildningsinsatserna begränsar arbetskraftsutbudet nästa år.
och
miljarder kronor vilket motsvarar
Omvärldsförutsättningarna är också desamma i båda alternativen, med en årlig tillväxt i OECD-området på
Detta tar sig uttryck i ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska ekonomin, vilket resulterar i lägre räntor och en något starkare krona än i basalternativet.
fler än under
Jämfört med
Den årliga tillväxten uppgår till
Kalkylerna förutsätter dock att den offentliga sektorns finansiella sparande år
.
BNP-tillväxten blev en halv procentenhet högre och prisökningen under loppet av året lägre.
BNP-tillväxten beräknas i år bli
Bedömningen av den offentliga sektorns finanser åren
I Vårpropositionen lämnar regeringen förslag till sådana budgetförstärkningar.
Fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt höjs från
* Det fasta beloppet om
Vid vardera tillfället höjs skattesatserna för bensin och dieselolja med
öre per kWh den 1 september
december
procent år
miljarder kronor
.
Utgiftstaket är treårigt.
Innebörden av den överenskommelse som träffats mellan regeringen och de politiska företrädarna för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet är att kommunerna tillförsäkras de skatteinkomster som motsvarar en oförändrat kommunalt skatteuttag ( idag i genomsnitt
Budgeteringsmarginalen har satts till
Dessa kan sammanfattas enligt följande:
*EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut.
Åtgärderna är en kombination av utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar med betoning på utgiftsminskningar.
År
och
% av BNP
.
95,5
Statsbudgetens saldo förbättras markant mellan åren
miljarder kronor.
beräknas det till
Uppföljning av budgetutvecklingen Kvartalsvisa uppföljningar inom regeringskansliet av statsbudgeten görs numera för att tidigt upptäcka och åtgärda eventuella överskridanden.
i
, utgör fortsättningsvis en del av det utvidgade saneringsprogrammet och kommer att följas upp inom ramen för detta.
Det framgår av rapporten Cirkelsamhället som utredningen Statens utvärdering av folkbildningen överlämnat till regeringen i dag.
För till exempel arbetslösa kan cirkeln vara ett sätt att skapa mening och struktur i vardagen.
Gunnar Sundgren, Lärarhögskolan i Stockholm samt professor Staffan Larsson, Linköpings universitet tillsammans med utredaren, f.
Den svenska regeringen betonar att säkerhetsråds- resolutionerna
Konsumentberedningen presenterar idag en utvärdering av EU-medlem-skapet ur livsmedelskonsumenternas perspektiv.
Före EU-anslutningen antogs att prisutvecklingen skulle komma att skilja sig åt inom olika delar av landet.
Livsmedelslagstiftningen anpassades redan i och med EES-avtalet till EG-lagstiftningen.
Tendenserna går i varierande riktning.
På många områden pågår redan ett intensivt arbete i EU med att förbättra konsumenternas villkor.
.
procent.
Flertalet verksamheter kommer att påverkas, även om effekterna kan dämpas genom ett bättre utnyttjande av medel reserverade från tidigare år.
procent för byggarbetskostnaden vid reparationer av bostadshus ska återinföras fr.
procentigt avdrag för reparationskostnaderna.
, utöver tidigare aviserade besparingar, till totalt
miljoner kronor I regeringens ekonomiska vårproposition föreslås besparingar på sammanlagt
milj.
).
-Alla områden måste bidra, även idrotts- och ungdoms- verksamheten.
Som övergripande inriktning för såväl den invandrarpolitik som den generella politik som riktar sig till alla med rätt till bosättning i Sverige föreslår kommittén * egenförsörjning * delaktighet och medansvar i samhällslivet oavsett etnisk, kulturell och social bakgrund Kommittén föreslår vidare:
Inte bara flyktingar och deras anhöriga utan även andra anknytningsinvandrare skall efter behovsprövning kunna få del av introduktionsprogram.
Den mångkulturella vardagen måste enligt kommittén präglas av goda relationer mellan nänniskor oavsett ursprung, språk och religion.
Invandrarpolitiska kommittén menar därför att det omgående behövs kraftfulla insatser för att motverka att nya klasskillnader får fäste.
* Ett arbetsinriktat utbildningsprogram skall skapas för
Elmarknaden utgör en viktig del av det svenska samhällets infrastruktur.
Alla elhandelsföretag ska stå under en myndighets tillsyn och vara skyldiga att anmäla sin verksamhet till denna.
Så länge det råder skilda förutsättningar för handeln i de europeiska länderna finns det dock en viss risk för att utrikeshandel med el i speciella situationer kan sätta den svenska försörjningstryggheten i fara.
Riksdagen har uttalat att detta bör vara en strävan då det gäller tillkommande förbindelser.
-Det finns risk att efterfrågan på kött minskar även i andra EU-länder.
Förteckning över statsrådens anmälningar enligt insiderlagen (
Skanska
:- Robur Margot Wallström - Maj-Inger Klingvall
" " B
S-E Bankens alle- mansfond
:- Jörgen Andersson - Leif Blomberg Sparbanken Robur
De miljöfarliga ämnena ger normalt inga problem så länge produkterna används, men kommer därefter förr eller senare att nå miljön om de inte läggs i helt täta deponier eller sönderdelas genom förbränning.
Förbud att deponera och förbränna Återförsäljare av elektriska och elektroniska produkter måste kunna visa att de är anslutna till ett insamlingssystem som lämnar vidare skrotet till godkända återvinnare.
Det är ett resultat av de kontakter miljöminister Anna Lindh haft med banker, försäkringsbolag och andra finansiella aktörer.
Detta innebär att utbildningens kvalitet fortlöpande bör utvärderas, också i ett längre tidsperspektiv.
studenternas förkunskaper, ämnesinnehållet i de första
Det bestämdes vid ett ministermöte i Haag den
Detta har hela tiden varit ett bestämt svenskt och nordiskt krav i förhandlingarna, understryker Gunnar Lund.
) Kartläggningen som utredningen har låtit utföra visar att företrädare för myndigheter och näringsliv ofta saknar djupare kunskaper om kooperationen.
Bland annat föreslås att möjlighet till insatsemission öppnas och att förlagsandelar får wpc-registreras.
Gränsen är nu nådd för vad som kan tolereras som svar på Hizbollah-gerillans attacker, säger utrikesminister Lena Hjelm-Wallén som med bestörtning mottog beskedet om Israels attack mot FN-förläggningen i södra Libanon.
Ny storlek på körkort från
), att återanvändning av körkort upphör ( nytt körkort ska alltid utfärdas efter återkallelse ), att möjligheterna att medge undantag från behörighets- och ålderskrav för körkort avsevärt begränsas.
Förutom behovet av reformer och av en snar lösning på FNs finansiella kris, tar han upp hur FN mer effektivt kan använda förebyggande åtgärder för att upprätthålla fred och säkerhet.
Lagrådsremissen innehåller förslag om:
En expertkommitté tillsätts för att under de
Fördelning av medel för jämställdhetsåtgärder vid universitet och högskolor Regeringen har beslutat att fördela totalt
Göteborgs universitet som värdmyndighet för Samarbetsprojekt med Högskolan i Luleå om
Kungl.
Mitthögskolan
Ju farligare ett avfall är desto strängare kontroll, oavsett om avfallet ska bli föremål för återvinning eller slutligt omhändertagande.
Ämnen som exempelvis PVC ska fasas ut.
I dag finansieras en stor del av vuxenutbildningen med arbetsmarknadspolitiska medel.
Redan från hösten ökar vi antalet utbildningsplatser med omkring
- För att denna investering för framtiden ska kunna genomföras kommer det att krävas ett stort engagemang lokalt, och regeringen kommer att ge stort utrymme för kommunala initiativ.
Viktiga områden inom konsumentpolitiken som pekas ut i programmet är bland andra följande:
Vid livshotande situationer skall sjukvårdshuvudmännen kunna begära hjälp med sjuktransport med helikopter från försvaret.
Såväl arméns och marinens som flygvapnets stora helikoptrar omfattas av nödhelikoptersystemet.
Genom avtalet reglerar man ansvarsfrågorna kring projektet.
I december
Regeringen kommer senare att fatta beslut om medel för vårterminen
Stiftelsen har även ansökt om statsbidrag och utökat studiestöd.
Parallellt med denna ansökan har en liknande ansökan från Waldorfseminariet i Kungälv behandlats.
.
april -
The President´s Council on Environmental Quality, Kathleen McGuinty.
Hotel Willard Inter- Continental.
Till LO TCO SACO SAF Kommunförbundet Landstingsförbundet Statens Arbetsgivarverk Regeringens främsta uppgift är att minska arbetslösheten.
Till överläggningen, som genomförs den 28 maj i sammanträdesrummet Rotundan, Rosenbad
- Det är viktigt att följa hur verksamheten utvecklas i förhållande till de nationella mål som finns uppsatta, särskilt i en tid där kommuner och landsting måste verka under starka ekonomiska restriktioner.
% ) under 1990-talet och uppgick till
.
år ökat med
om knappt
procentenheter till
och antalet elever per lärare ökade med
mdkr.
redovisade
% inklusive redovisad penssionsskuld.
Engagemang och eldsjälar kan aldrig ersättas av nog så sofistikerade vapensystem.
Lottarörelsen fyller en mycket viktig funktion i det svenska totalförsvaret.
Jag menar att frivilligförsvaret borde kunna medverka till att bryta isoleringen för många invandrarkvinnor och samtidigt engagera fler i totalförsvaret.
Fortsatt kommer vi varje år att satsa åtskilliga miljarder på försvaret.
Avtalet omfattar utvecklingssamarbete fär
Ändå var det uppmuntrande att se vad befolkningen nu gör för att försöka bygga upp en ny framtid ur ruinerna.
- Vapenvilan föregicks av
Överens- kommelsen innehåller
, men det är bra att frågan nu äntligen får ett avgörande, säger jordbruksminister Annika Åhnberg.
Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg kommer att föreslå en extra satsning till Gotland.
nya arbetstillfällen inom:
Vad händer med bruket?
Syftet med semi-nariet är att under en dag med korta inlägg från en rad olika områden studera möjliga svåra påfrestningar på samhället.
Välkommen!
orter.
Tidningen är självfallet värdefull även för lärare och övriga som arbetar i gymnasieskolan.
maj
Santer fick vid EU-toppmötet i Madrid i december förra året i uppdrag att hämta in synpunkter på initiativet från Visbymötet.

till presscentret:
Kursmanipulation kan t.ex. bestå i att skenaffärer görs för att hålla kursen uppe på ett visst värdepapper.
Efter förordnande av regeringen skall inspektionen dessutom kunna hämta uppgifter från Värdepapperscentralens avstämningsregister via egen dataterminal.
Utbildningen arrangeras av Bosniens motsvarighet till det svenska Riksantikvarieämbetet tillsammans med Unesco och Europarådet.
Översynen resulterade i ett första steg med nya regler fr.o.m. i år om förmögenhetsskatteplikt och kontrolluppgifter.
.
Hotell- och Restauranganställdas förbund satte då hans verksamhet i blockad.
Under konferensen kommer statsministern och andra medlemmar i regeringen att lyssna till och samtala med nationella och internationella experter på sysselsättningsområdet.
Inbjudan till konferens om strategier för full sysselsättning.
Jag själv och andra företrädare för regeringen kommer där att lyssna till och samtala med nationella och internationella experter.
Detta var handelsminister Björn von Sydows främsta budskap när han på fredagen den 3 maj talade vid FN:s nionde världskonferens för handel och utveckling ( UNCTAD ) i Midrand, utanför Pretoria i Sydafrika.
Och vi har varit mycket framgångsrika i att få gehör för våra förslag, i utformandet av EU:s gemensamma ståndpunkter, säger Björn von Sydow.
Utrikesministern konstaterar att det var en viktig diplomatisk framgång för Sverige att protokollet nu antagits efter över
Utredningen tar upp såväl finansiellt stöd som stöd i form av information, rådgivning och utbildning.
Ökade krav ställs på företag som mottar stöd, framför allt vad gäller kompetensutveckling.
7.De
Ytterligare medel kommer att frigöras under de kommande åren.
typerna av stödområden ersätts av
miljoner kronor till ett program för miljöinvesteringar i Central- och Östeuropa.
Det svenska stödet har gått till uppbyggnad av naturvårdande myndigheter och stöd till miljöorganisationer samt till konkreta insatser såsom avloppsrening i bla städerna Kaunas och Siauliai i Litauen och Daugavpils i Lettland.
Företag som den 1 januari
Med hjälp av pilotprojekt hoppas jag att vi kan göra den nya tekniken till en del i vardagen för alla lärare och elever inom den Europeiska Unionen.
- Lärdomen av detta är att vårt gemensamma arbete bör präglas av en ökad tydlighet vad gäller de politiska prioriteringarna, dvs. vilken typ av utveckling vi vill stödja eller främja, men att samarbete måste vara allmänt till sin form, dvs. inte föreskriva vissa institutionella lösningar.
Birgitta Silén

OSSE växte fram på 1970-talet.
Organisationen har också en särskild minoritetskommissarie som genom tyst diplomati försöker bidra till att lösa motsättningar och konflikter med anknytning till nationella minoriteter i Europa.
Skattereduktionen uppgår till
Skattereduktionen kan i sådana fall uppgå till högst
Kontrakt som skulle kunna innebära mångdubblade investeringar och mängder av arbetstillfällen i både Sydafrika och Sverige.
Under UNCTAD
Den s.k. Maputokorridoren - ett enormt infrastrukturprojekt som rör både Sydafrika och Mocambique.
I en situation där nästan alla konflikter idag sker inom stater är det istället andra perspektiv på säkerhet vi behöver lyfta fram.
Den präglas av en stark arbetsplatsintegrering och riktar sig till ungdomar från gymnasieskolan och till äldre som behöver förbättra sina kunskaper.
Biträdande överåklagare utsedda Regeringen har i dag utsett
Hertting är född år
Biträdande överåklagare vid Åklagarmyndigheten i Malmö blir t.
Birgitta Fernqvist blev statsåklagare vid Regionåklagar- myndigheten i Stockholm år
Kommittén föreslår att kommuner och landsting skall få lämna över vården av kommunala angelägenheter till juridiska personer som inte omfattas av regler om handlingsoffentlighet, endast om allmänheten ges rätt att ta del av handlingar rörande den överlämnade verksamheten i samma omfattning som om kommunen eller landstinget själv bedrev verksamheten.
Den medborgerliga insynen skall ha samma omfattning som i entreprenad-fallen och införs genom att de kommunala bidragen till verksamheterna villkoras av att ett avtal om insyn upprättas.

Kommitténs första grundläggande slutsats är:
Kommittén konstaterar att de båda myndigheterna deltar aktivt i det internationella kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet inom till exempel IAEA, OECD/NEA och Internationella Strålskyddskommissionen ( ICRP ).
säkerhetsdirektör, Statoil group, Norge Jarl Forstén, överdirektör, Tekniska forskningscentralen, Finland Oskar S Nordland, luftfartsinspektör, Skandinavisk tilsynskontor Einar Ottne, direktör, Skandinavisk tilsynskontor Annie Sugier, avdelningschef, Institut de la Protection et de la Sûreté Nucléaire, Frankrike Kommitténs betänkande heter Swedish Nuclear Regulatory Activities, Volume
-
projekt.
Exempel på projekt som prövar nya pedagogiska modeller:
Hållbar ekonomi Vuxenskolan i Västsverige, Dalslands folkhögskola, Telestugan i Färgelanda, Hushållningssällskapen i Bohuslän och Norra Älvsborg, Ekolandskap Dalsland och Utbildningsradion planerar gemensamt ett 20-tal studiecirklar i Dalsland och Norra Bohuslän som med informationsteknik som verktyg kommer att studera ekonomi ur Agenda
Det är en av frågorna som ska försöka besvaras i ett projekt vid Sånga-Säby folkhögskola i samverkan med Afasiförbundet.
- Jag bedömer därför att det finns en möjligthet att parterna till slut ska kunna enas.
En förutsättning för detta är att parterna i arbetsrättskommissionen blir eniga i morgon.
Om arbetsrättskommissionen inte når något resultat under torsdagen, skjuter Margareta Winberg upp den sysselsättningspolitiska propositionen till hösten.

maj.
Den
Utredaren behandlar även de allmänna förutsättningarna för att förbättra samverkan mellan högskolan och näringslivet.
Möjligen kan det vara skäl att låta närings- politiska hänsyn ha inverkan på villkorens utformning.
Likvärdiga villkor mellan kommunala och fristående skolor är en förutsättning för verklig valfrihet, även för elever från ekonomiskt svaga grupper eller med behov av särskilt stöd.
En fristående grundskola ska, för att kunna godkännas, omfatta minst
Mångfalden är positiv och står inte i motsats till likvärdighet eller god kvalitet.
- Det tillhör en av skolans viktigaste uppgifter att motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Ny bostadspolitik i samförstånd - utan moderater - Idag går
Och vars resultat ska presenteras i höst.
Fonden ska förvalta
Liksom för avvecklingsstyrelsen föreslås en övre gräns på
) införs ett balanskrav av innebörd att kommuner och landsting varje år ska upprätta budget så att intäkterna överstiger kostnaderna, - att kostnaderna för de kommunala avtalspensionerna ska beaktas i balanskravet, - att ett negativt resultat ska regleras inom
Föreningen UngSIOS ( Samarbetsorgan för invandrar- organisationer i Sverige ) får
tonårsflickor från Rinkeby och
Bakom projektet står Rädda Barnen, Riksförbundet Hem och skola och Våldsskildringsrådet.
Syftet är att stärka ungdomarnas förmåga att genomskåda och därmed ta avstånd från omotiverade våldsskildringar.
kronor för att tillsammans med ungdomar se, analysera och skapa media för att göra barn och ungdomar till kritiskt granskande mediakonsumenter och därmed förebygga skadliga effekter av våldsskildringar.
.
Göran Frisk är för närvarande chef för marinens taktiska centrum.
Kjell Nilsson är för närvarande chef för Norra flygkommandot.
Ulrica Messings medarbetare klara Från den 1 maj finns alla politiska medarbetare på plats hos statsrådet Ulrica Messing i arbetsmarknadsdepartementet:
Sedan
Tidigare har han bland annat arbetat på Justitiedepartementet, Ja till Europa och SSU.
Eva Amundsdotter,
och mobiltelefon
och mobil
Fredag kl
Mezz till red:
- Regeringen beslutade i januari i år om en förordning om statliga myndigheters skjutvapen och gav samtidigt Försvarsmakten i uppdrag att till regeringen redovisa åtgärder avseende " förvaringen av de skjutvapen som används av såväl totalförsvarspliktiga i utbildningsverksamheten som yrkesofficerare ".
Statsminister Göran Persson besöker Lissabon och Paris Statsminister Göran Persson besöker Lissabon den 20 maj och Paris den 21 maj
Gemensam presskonferens i premiärministerns kansli.
.

Hur ger man sitt budskap lyskraft?
och
Den svenska IFOR-bataljonen är den enda större fredsbevarande styrka som Sverige f.
Samtidigt kommer ÖB att diskutera dessa frågor under sitt besök i Riga och de övriga baltiska huvudstäderna i början av nästa vecka.

.
måndagen den 20 maj.
- Rapporten är en bibel för alla de som vill förstå hur genusperspektiv vidgar gränserna.
Rapporten som presenteras för andra året har i år temat Lärarna i skolan.
Svenska lärare har lägre lön men bättre pensionsvillkor än lärare i de flesta EU-länder.
Eurobarometern genomför undersökningar av åsikter och opinioner i alla medlemsstater med metoder som motsvarar de svenska opinionsmätningsinstitutens.
Ökat samarbete mellan skola och näringsliv.
maj Plats:
maj kl.
Lunch och utställningar
maj
Seminarieprogram fortsätter
Det finns emellertid även kontroversiella frågor, till exempel kalkning av våtmarker.
Naturvårdsverkets roll och ansvar bör förtydligas och förstärkas.
Föreslagen medelstilldelning är ca
förbrukades

Föreslagen medelstilldelning är ca
år eller mer.
Kostnaden för att bygga nya bostäder har de senaste
Den ska kontinuerligt föreslå åtgärder och i övrigt rapportera sitt arbete till regeringen.
belysa behovet av det statliga stödet för att komma till rätta med fukt- och mögelskador i befintliga egnahem.
Enligt regeringens beräkningar ger satsningen på
Arbetsmarknadsverket får också göra en besparing på
Regeringen vill stärka skyddet för blåstjärt, järv och gotlandssnok Regeringen vill få in den nordiska naturen och de nordiska arterna i EU:s naturskydd.
Vi vill kunna skydda den vårlekande siklöjan och vikaren.
Snöskotrarna är bra för de som vill ta sig fram i fjällnaturen.
görs en mer samlad utvärdering.
En sådan licens ska komplettera körkort eller traktorkort.
Rennäringen får miljömål.
Fjällpropositionen kommer nu att behandlas av riksdagen.
- Det finns en klar fördel i att medlemsstaterna i EU samarbetar i forsk-ningen.
Mölndal Hockey`s PUCK Program för Ungdom och Center för Kamratskap Regeringen har idag beviljat föreningen Mölndal Hockey stöd ur Allmänna arvsfonden med
Projektet bedrivs i samarbete mellan skol-, social, kultur och fritidsförvaltningarna jämte polis i Mölndals kommun samt de deltagande pojkarnas föräldrar.
- Det är också glädjande när helhetssyn och samverkan prioriteras såsom i projektet Hockey`s PUCK.
I EUs arbetsmarknadspolitiska insatser ska ungdomsperspektivet ges stort utrymme.
Arbetsgruppen har haft följande ledamöter:

I uppdraget till Linköpings universitet ingår också att aktivt främja ett erfarenhetsutbyte kring förnyelsen av de tekniska högskole-utbildningarna bland annat med andra universitet och högskolor, samt genom att anordna nationella konferenser.
Propositionen innehåller också förslag till smärre ändringar vad gäller behörighet och sökbarhet till program i gymnasieskolan samt betygssättningen i grundskolan och gymnasieskolan.
Avvecklingen genomförs så att verksamheten läggs ner varvid - om möjligt - delar av verksamheten säljs.
Utredningen har analyserat den nuvarande organisationens möjligheter och begränsningar.
Inom ramen för detta föreslås försäkringskassorna få rätt att besluta om - lokalkontorsnät och servicepunkter - inrättande av socialförsäkringsnämnder samt utse ledamöter till dessa - få budgetansvar för driften av gemensamma ADB-system samt ett förstärkt inflytande för utveckling av befintliga och nya system.
Sammanfattningsvis innebär förslagen i betänkandet att det skapas en sammanhållen organisation med ett entydigt statligt huvudmannaskap som gör det möjligt att utveckla starkt decentraliserade lösningar för ansvarsfördelningen inom administrationen.
Flera av de projekt som fått stöd har som syfte att pröva olika typer av pedagogisk gruppverksamhet och stöd i barnens språkutveckling.
Botkyrka kommun får
.
Slutligt besked om parternas medverkan skall lämnas den
* Den rikstäckande postservicen innebär befordran av enstaka försändelser till alla - oavsett adressort - och till enhetliga och rimliga priser.
Riksdagen bör därför besluta att Malmö skall vara residensstad i det nya länet.
Vidare lämnas förslag till lagändringar av främst teknisk natur med anledning av bildandet av Skåne län och namnändringen av Koppar- bergs län till Dalarnas län den 1 januari

KULTURDEPARTEMENTET Hans Ånell hos kulturminister Marita Ulvskog Tel arb:
Fax arb:

Tel bost:
- Regeringen har ambitionen att före riksdagens sommaruppehåll presentera sitt program för att halvera den öppna arbetslösheten till år
juni.
Besök av Finlands statsminister Paavo Lipponen på Harpsund.
Måndagen den 3 juni Besök i Riga Program ( lokal tid, en timme före svensk tid ).
Kl.

.
Middag på Nationalmuseum.
Därför måste ämnet utvecklas, säger skolminister Ylva Johansson i en kommentar.
är det Europeiska året för livslångt lärande och intressanta projekt, som visar på vikten av utbildning och kompetensutveckling under hela livet, har kunnat få bidrag från EU.
Aurora Borealis som är en informationskampanj riktad till invånarna i Norrbotten.
.
Utvecklande av modell för distansutbildning inom vård och omsorg, Vårdgymnasiet i Mora ansvarar för projektet,
.
Ansvarig är Regionkommitténs Informationscentral,
november
Plats:
kronor till ett kulturprojekt för zigenska ungdomar.
Viola Ågerdahl, ABF Västerort,
Länge låg Östersjöns vattenspegel i kommunismens skugga.
maj.
För det andra de konkreta resultaten:
- Vi pekade på behovet av ökat samarbete på energi- och kärnsäkerhetsområdena.
Efter diskussionen i Visby ska han utveckla sitt förslag och presentera det för EU-toppmötet i Florens i juni.
Utöver dessa
Som bekant fick jag personligen de andra regeringschefernas uppdrag att tills vidare ansvara för koordineringen av Östersjösamarbetet.
huvudområden:
(
Herr/Fru talman!
Detta omfattar

De nuvarande reglerna har kritiserats bl a av skatteförvaltningen för att begränsa möjligheterna att bekämpa skattefusk.
Kommittén föreslår också att möjligheten för skatte- och tullmyndigheterna att fatta beslut om tvångsåtgärder vid sabotagrisk förbättras.
Detta innebär en ökning jämfört med
procent i löpande priser och
.
största mottagarna av svensk krigsmateriel var Singapore, USA, Storbritannien, Norge och Thailand.

Ljusåret
- Den enorma kompetens som byggts upp hos alla anställda måste tas tillvara.
Detta är angeläget för att öka sysselsättningen och få ordning på Sveriges ekonomi, säger Bert-Olof Svanholm som är med i Ljusårets styrgrupp.
Almi Företagspartner AB Patent- och Registreringsverket Exportrådet Småföretagsakademien Företagarnas Riksorg.
Uppfinnarkollegiet Organisation I styrgruppen ingår:
Leif Edvinsson, vice president, Skandia tel.
Sören Sjölander, professor, Innovationsteknik, Chalmers Tekniska Högskola tel.
frågor:
Det blir IT-kommissionens uppgift att bilda denna arbetsgrupp.
månaders period och har totalt beräknats till
I övrigt kommerlokala resurser som material och arbetskraft att användas.
- De här rapporterna är djupt oroande.
Skuldsättningen begränsas främst genom en högre bidragsdel, ett tak för äldre studerandes lån och minskade lån för utlandsstudier.
Rätten till studiestöd ska vara generell, det vill säga att i princip alla som antas till en studiestödsberättigad utbildning ska ha rätt till stöd.
procent lån ) går till studerande på gymnasienivå som är minst
Det ska kunna lämnas upp till en nivå som ger ett sammanlagt disponibelt belopp som motsvarar A-kassa.
Möjligheterna till extra lån för avgifter vid utlandsstudier ersätts med ett bidrag motsvarande halva avgiften, dock högst ca
procent av inkomsten och därefter
poängs eftersläpning per
år.
Biltrafiken ruinerar europeiskt kulturarv Försurningen förorsakad av bland annat bilavgaser orsakar irreparabla skador på historiska byggnader, monument och andra kulturella resurser, till exempel böcker, arkivalier och konstverk i hela Europa.
rapporter om tillståndet, analyser, aktuella förklaringar och förståelse för förstörelseprocessen
Ta med pressleg eller motsvarande!
- Jag utgår från att polis och åklagare i fortsättningen kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att trygga utgivningen av Expo.
Studenterna skulle därmed bättre kunna förbereda sig för arbetslivet och bedöma vilken typ av arbetsuppgifter som finns och vad som passar dem.
Det är ett bland flera skäl att införa ett nytt tjänstesystem.
Nya universitet - Jag räknar med att före år
Därför föreslår regeringen att hela Riksdagen ställer sig bakom målet.
Utbildningssatsning om
kronor sänks med
För att lägga en god grund för en långsiktigt hållbar utveckling och sysselsättningsökning behövs en helhetssyn i den ekonomiska politiken.
Regional och lokal mobilisering - decentralisering och flexibilitet Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken ska utvecklas.
De kan ansöka om statliga medel för utbyggnad.
De
Denna finansieras främst genom tidigare föreslagna höjda energiskatter och besparingar inom arbetsmarknadspolitiken.
Det gäller även aktier i bolag som är noterade på O- och OTC-listorna.
Detta väntas stimulera fastighetsmarknaden och ge positiva effekter på nyproduktionen och därmed på sysselsättningen.
Tydligare mål i arbetsmarknadspolitiken - ökad flexibilitet Långtidsarbetslösa över
Konkreta och realistiska handlingsplaner ska utarbetas i samarbete mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen.
.
miljardprogram och djärva framtidssatsningar - kretsloppsanpassning, småföretagsutveckling och Östersjösamarbete En omfattande förnyelse av näringslivet behövs för att ta landet ur sysselsättningskrisen.
Dessa
Stockholm
Gävle/Sandviken
Gotland
Fördelningseffekter av en halverad öppen arbetslöshet.
-
Peter Akinder,
Regeringen har idag bemyndigat idrottsminster Leif Blomberg att teckna avtal med Stockholms kommun om en statsgaranti för genomförande av olympiska sommarspel i Stockholm år
Stockholms kommun förbinder sig också att hålla en hög nivå på kulturprogram i anslutning till spelen och handikapp-OS.
Genom att bygga ut högskolan över hela landet ges ett kraftfullt stöd för regional utveckling, vilket främjar både näringsliv och sysselsättning.
.
Lärosäte Platser Totalt tillkommer
Högskolan i Luleå
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
( Södertörn
Bidrag på
Regeringen kommer att undersöka om detta arbete i framtiden kan främjas genom miljöavgifter.
En miljard till Östersjön.
Det kan gälla restaurering och vård av sjöar, miljösatsningar inom va-sektorn, energisektorn och övrig naturvård.
.
Satsningen inleds
Dessutom kommer det att finnas möjlighet för anställda att få det speciella utbildningsbidraget om det innebär att en arbetslös vikarierar på deras tjänst.
Den stora vuxenutbildningssatsningen kommer att inriktas på gymnasial vuxenutbildning.
Det hindrar inte att kommunen kan och bör ge uppdrag till andra utbildningsanordnare.

genomför ett toppmöte i Rom om global livsmedelssäkerhet.
i pressrummet, Rosenbad
- Miljontals människor saknar tak över huvudet och förväntar sig åtgärder när Habitat
NYFOR - Utredningen Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv - högskola Professor Claes Sandgren, som varit särskild utredare av hur samverkan mellan högskolan och näringslivet, ska förbättras, har nu avlämnat sitt slutbetänkande om " Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen " ( SOU
Det är viktigt att de mindre företagens tekniska och strategiska kompetens stärks.
Det är därför viktigt att de mindre företagen lär sig att utnyttja nätet.
*Konsumenten ska kunna få upplysning om alla telefonnummer genom att ringa ett bolags nummerupplysning.
Bakgrund Bakgrund till utredningen är att det på den avreglerade telemarknaden uppstår nya behov av samverkan kring katalogfrågor för att tillgodose allmänhetens behov av teleadressuppgifter.
En annan utgångspunkt är att tyngdpunkten i det brotts- förebyggande arbetet måste ligga på lokal nivå, där problemen finns och där det medborgerliga engagemanget kan mobiliseras.
Exempel på detta är närpolisverksamheten samt den pågående över- synen av påföljdsystemet.
Regeringen inbjuder kommuner, näringsliv och föreningar till rådslag för att skapa en dialog kring brottsföre- byggande frågor.
Svenskt stöd till flyktingmottagning i Litauen Regeringen beslöt på torsdagen att lämna ett bidrag på en miljon kronor till finansieringen av en flyktingförläggning i Rukla i Litauen.
Invandrarverket får, enligt regeringsbeslutet, lämna ett bidrag på högst
) Miljövårdsberedningen överlämnade i dag sitt slutbetänkande rörande IT i miljöarbetet ( SOU
Det ska också finnas konferenssystem och länkar till miljösidor i andra länder.
Regeringens förra beslut innebar att villkor för buller gällde vid bostäder och på hela skjutfältet, med undantag för tillfälligt avlysta delar.
Från Plan- till Marknadsekonomi presenteras vid presskonferens den
Rapporten analyserar processen i totalt
, kl
Pengarna kommer att ge cirka
går till centrala museer och arkiv,
Arbetet kommer att utföras av unga arbetslösa akademiker, som utbildas särskilt för uppgiften.
Statens sjöhistoriska museer
Stiftelsen Skansen
Södermanlands museum

Värmlands museum
Norrbottens museum
Norrköpings Konstmuseum
Jordbruksministern kommer i sitt anförande att bland annat tala om konflikter mellan jägare och de som inte jagar, om jaktens folkliga förankring och om morkullejak- ten.
Både Åland och Österrike har beslutat om undantag för traditionell jakt från EU:s fågeldirektiv och det är möjligt för Sverige att också göra det, men jag vill än en gång gå igenom de biologiska förutsättningarna för ett sådant beslut.
Kommittén, som leds av f.
Jämställdhetsperspektivet ska införlivas i alla politiska områden, nyckelordet är mainstreaming.

mellan Danmark och Tyskland.
Det betyder att följande frågor kommer att skötas av Inrikesdepartementet:
Politiskt sakkunniga hos Jörgen Andersson är Martin Andreae ( region- och länsfrågor ), Lars G Linder ( kommunfrågor ) och Lars Stjernkvist ( bygg- och bofrågor ).
I forsknings-arbetet som bedrivs inom CAU är genusperspektivet framträdande.
Till årets prisutdelning hade
Detta på grund av de stora förändringar som i dag sker på telemarknaden.
.
Kommunikationsministern berörde också konkurrensförhållandena inom unionen.
Men regeringen vill att Årån ska förbli skyddat.
Det tillfälliga skyddet gäller tills vidare, dock längst till den
Att kommissionen antar tillverkanansvaret är en svensk framgång.
Kommissionen föreslår miljökrav på bränslen.
Under
Sysselsättningsproblematiken lyfts fram.
Programmet kommer att fastställas kring årsskiftet
frågor på miljöministrarnas dagordning när de möts i Luxemburg tisdagen den
Nu ska ministrarna behandla ett direktiv om avgaskrav på dessa maskiner.
Under mötet kan den svenska delegationen nås via press- sekreteraren Eva Franchell på mobil
förelägga riksdagen ett förslag om dessa ändamål.
miljoner Linköpings universitet
procent av överskotten vid dessa myndigheter.
En utgångspunkt för utredningen är att medlen i huvudsak skall placeras i den offentliga sektorn.
Avsikten är att starten och driften av skolkooperativen ska smälta in som en naturlig del i skolarbetet.
Avsikten med det svenska stödet är att uppprätta ett kontrollsystem för tillförlitlig förvaring av kärnbränsle tills man finner en fredlig användning av det.
,
Den som har fyllt
år.
nordiska länder presenterar sig själva i målningar och foton.
Projektet, som genomförs i samverkan med Statens Kulturråd, får nu ett bidrag från regeringen på
Arbetsgruppen Kultur i skolan vill bl.a. undersöka de kommunala kulturskolornas möjligheter att sprida sin undervisning över hela året.
Enligt förslaget - som nu överlämnas till kyrkomötet - får kyrkokommunerna förbättringar med cirka
Detta skapar bättre möjligheter för stiftsstyrelserna i deras arbete att uppnå ekonomiskt bärkraftiga församlingar och pastorat.
.
- Nu har vi satt bollen i ordentlig rullning, säger Anna Lindh.
juli Statsrådet Margareta Winberg, ordf.
( del av veckan ) Statsrådet Jörgen Andersson, ordf.
Det svenska bidraget motsvarar drygt
Sverige och de övriga nordiska länderna spelar en viktig roll i detta arbete.
" att sådana konsumtions- och produktionsmönster ska utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och som bidrar till en långsiktig hållbar utveckling.
OBS!
EU:s administration i Mostar har upprättat ett valkontor i Stockholm.
personer ) och Danmark ( ca
juni.
Jan Hult, Valnämnden, tel:
representanterna från valkommissionen i Mostar.
.
är ekskogsområden i mellersta Sverige.
Nu ställs dock högre krav på återvinning ( även energiutvin- ning ).
% materialutnyttjande dryckesförpackningar Förpacknigar av papp, papper
%, dock minst
KASAM, Statens råd för kärnavfallsfrågor, bildades bland annat för att utreda frågor om kärnavfall och för att ge regering och myndigheter råd i dessa frågor.
Detta har tillämpning på flera delområden.
KASAM anser vidare att säkerhetsanalysen bör utvecklas för ökad transparens och förstålighet.
SKB:s arbeten torde som regel inte ha någon svårighet att hävda sig vid en veten- skaplig bedömning och SKB borde därför eftersträva att i större utsträckning än nu låta publicera sitt material via kanaler som är utsatta för vetenskapssamhällets granskning.
kronor för sin verksamhet att upplysa om och bekämpa antisemitism och rasism.
i
Riksdagen fastlade
Information som styrmedel är inte nog Handlingsplanens huvudsyfte är att konsumenternas medverkan i miljöarbetet ska stärkas.
Alla får nytta av att fler blir aktiva och driver konsument- och miljöfrågor.
Beskattningen av förmånsbilar ska differentieras efter bilens miljöegenskaper.
Konsumenterna måste därför ha tillgång till el på villkor som ger uttryck för en rimlig balans mellan konsumenterna och företagen på elmarknaden ( dvs. nätägarna och elsäljarna ).
Kontrollansvaret innebär att näringsidkaren är ersättningsskyldig om inte denne visar att orsaken till skadan beror på ett hinder utanför företagens kontroll som företaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder företaget inte heller skäligen kunde ha undviket eller övervunnit.
Frågan om våld i medier och barnens rättigheter finns också återspeglad i den nyligen publicerade Världsrapporten om kultur och utveckling som tillkommit på uppdrag av FN och Unesco.
Jag instämmer i denna analys.
Hit hör insättningstaket på

.

Naboavtalet om fisket klart Naboavtalet, som reglerar det svenska fisket i norsk ekonomisk zon i Nordsjön, är nu klart att börja till- lämpas.
EU-kommissionen kommer nu å Sveriges vägnar att formalisera överenskommelsen om fisket i ett fiskeprotokoll med Norge.
ton kolja
).
Finns den politiska viljan, bör alla kunna enas om förslaget, säger utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
-
Östersjörådets möte avslutas på eftermiddagen onsdagen den 3 juli.
Skattedeklarationen skall lämnas endast en gång i månaden och skall vara gemensam för alla uppgifter som behöver redovisas.
miljoner kronor, skall betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag för anställda den
I januari och augusti föreslås i stället den
Även då gick utmärkelsen till en spelman från Bingsjö, nämligen Hjort Anders.
Fotnot:
Konflikten har vållat stort mänskligt lidande, med tiotusentals döda och över en miljon fördrivna och flyktingar.
september.
beräknas vara röstberättigade.
Detta betänkande rör sålunda staten själv.
En sådan får en viktig pådrivande effekt på industrin.
kommer skatt att tas ut i arbetsstaten.
EG-reglerna medger i många fall reducerad skatt på kultur och idrott - en möjlighet som regeringen föreslår utnyttjas.
För kommersiella arkiv samt för framställning, kopiering eller annan efterbehandling av kinematografisk film ( bl a biograffilm ) föreslås en skattesats om
procent moms kommer t ex att gälla för körskolor.
Lagrådsremissen som överlämnas idag fredag kommer att ligga till grund för en proposition till riksdagen under hösten.
förelägga riksdagen ett förslag med denna inriktning skriver skatteminister Thomas Östros i sitt svar.
skriver Thomas Östros.
Vid mötet i Kalmar under ordförandeskap av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén deltog medlemsstaternas utrikesministrar, EU-kommissionären Hans van den Broek samt Europaminister Gabriel Mitchell från Irland, som f n är ordförandeland i EU.
Förberedelser vidtas för att vidga Eurofaculty även till Kaliningrad.
I vägprojektet " Via Baltica ", från Helsingfors till Warszawa,skall under en femårsperiod
Kalmar-mötet uttalade även att förstudien till The Baltic Electricity Ring bör fullföljas så snart som möjligt.
Internationella projekt för att städa upp miljön krävs i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland.
Miljöbalken En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling En genomgripande reform Svensk miljölagstiftning reformeras genomgripande och miljöhänsynen ges generellt en starkare ställning genom miljöbalksutredningens förslag till Miljöbalk.
Detta innebär att samma miljöhänsyn ska tas vid vattenfrågors behandling som vid behandlingen av andra miljöpåverkande verksamheter.
- Slutligen innehåller aktsamhetsreglerna principen om att förorenaren betalar ( Polluter Pays Principle, PPP- principen ).
* Krav på tillstånd vid husbehovstäkter För husbehovstäkter kan krävas prövningsplikt.
Prövningen avser både miljöskydds- och vattenfrågor enligt balken.
Det är resultatet av en reform som innebär att Försvarsmakten hyr sina fastigheter av Fortifikationsverket med flera.

Enligt Jedings utvärdering har ett av huvudsyftena med fastighetsreformen därmed uppnåtts.
år sedan fastighetsreformen påbörjades.
punkter för miljön:
) Ekonomiska styrmedel.
) Miljösatsning i näringspolitiken.
den 1 januari
säljas.
juni
Som ett led i den avvecklingen har nu regeringen beslutat att förbjuda exporten från och med den första juli
Delegationen föreslår också obligatorisk miljöbesiktning före rivning.
procent av förpackningar av aluminium, papp och plast, och återvinningskrav på trä- och textilförpackningar införs.
Andra åtgärder är att sätta upp miljömål för rennäringen och turismen.
Det skulle också kunna användas av investerare som vill placera pengar i de företag som visar goda miljöresultat.
, enligt ett beslut av EU:s miljöministrar.
Nu har substitutionsprincipen skrivits in i biociddirektivet som behandlar de bekämpningsmedel, biocider, som används utanför jordbruket.
flyktingar från Bosnien och Hercegovina.
Efter Tyskland är Sverige ( och Österrike ) de största mottagarländerna av flyktingar från Bosnien och Hercegovina i Västeuropa.
dagar långa möte en deklaration, som presenterades för de afrikanska stats- och regeringscheferna när OAU:s
Regeringen beslutade idag att tillkalla en utredare som ska ta fram ett förslag för hur miljökvalitets-normer ska tillämpas för vissa vattenområden.
Hushållens avloppsvatten och näringsläckaget från jordbruket är stora källor till utsläpp.
Uppdraget skall vara klart den 1 juni
I fråga om körkortsingripande vill utredningen göra en klar skillnad mellan de ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste överträdelserna och de överträdelser som kan bero på tillfälligt förbiseende.
Ett körkort ska dock kunna återkallas villkorligt.
De är departementsrådet Lars Grundberg, UD, som var Sveriges ambassadör i Estland när de ömtåliga förhandlingarna startade för
.
Rådet kartlägger och analyserar också ägandekoncentration och andra former av inflytande över medierna.
För att efterhöra hur samtalen avlöper, kommer regeringen att bjuda in parterna till överläggningar före årsskiftet.
Den nya exportkontrollregimen, som fått sitt namn efter den plats utanför Haag, Wassenaar, i Nederländerna där ett första principbeslut fattades
I det ursprungliga reformförslaget föreslogs att producentorganisationers medlemmar skulle få sälja maximalt
Förslag till regler för donationer till universitet och högskolor Donationer till universitet och högskolor behöver främjas genom tydliga regler.
Det bör enligt utredningen finnas regler för mottagande och förvaltning av statlig donationsegendom.
Valkontoret registrerar röstberättigade flyktingar, tillhandahåller information och valhandlingar, tar emot poströster och ombesörjer transporten av dessa till Bosnien och Hercegovina, där de kommer att räknas tillsammans med övriga avgivna röster.
De senaste dagarna har allt fler länder meddelat att de stöder ordförandens text.
Program ( lokal tid anges ):
Tisdag
Möte med president Bill Clinton i Vita Huset.
Lunch med arbetande ordförande i Världsbanken, Sven Sandström.
Uppdragsarkeologi på remiss Kulturdepartementet har idag skickat ut departementsprome- morian Uppdragsarkeologi ( Ds
Samtidigt fastnar en stor del i låglönejobb, osäkra anställningsförhållanden och deltids- arbeten.Det visar en rapport som lagts fram av ILO.
- Jag tänker verka för att deltidsarbetslösas möjligheter att få heltidsjobb ska förstärkas.
Rådet svarar för samordning och utveckling av den svenska Östersjöpolitiken.
Ny högskola byggs upp i Malmö Kommittén En ny högskola i Malmö överlämnar i dag sitt slut-betänkande, Högskolan i Malmö, SOU
år
Centrum för kompetensutveckling ska inom högskolan svara för att fortbildning och vidareutbildning erbjuds inom samtliga högskolans områden i syfte att bidra till ökad kompetensnivå i bland annat mindre och medelstora företag.
Det sade skolminister Ylva Johansson när hon i dag talade inför de
- Utvärderingar av slöjdämnet är genomgående mycket positiva.
TUFF-utbildning ska erbjudas föräldrar till barn som är beroende av kommunikation på teckenspråk.
Registreringsperioden för de allmänna bosniska valen förlängs Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa ( OSSE ), med internationella uppgifter i arrangerandet av allmänna val i Bosnien och Hercegovina, meddelar att perioden för röstregistrering inför de bosniska valen den
augusti.
Bengt Göransson har varit utredare och Gudmund Larsson sekreterare i utredningen.
Vidare föreslås att ett mindre samordningssekretariat inrättas inom respektive ämnesområde.
Risken är stor att ett sådant institut skulle komma att utarma de institutioner där Europaforskning nu bedrivs.
Han avviserade bl.a. en proposition till höstriksdagen som återger kommunerna beslutanderätten över var t.ex. livsmedelsbutikerna ska vara belägna.
I ett anständigt samhälle måste solidariteten placeras högre än så, sa Jörgen Andersson.
Försvarsministerns kommentarer till försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport - Det finns inga skäl att förändra de riktlinjer för totalförsvaret som riksdagen beslöt
Detta noterar försvarsministern med stor tillfreds-ställelse.
Det är de för Sveriges säkerhet viktigaste frågorna, betonar Thage G Peterson.
Försvarsberedningen överlämnar sin säkerhetspolitiska rapport inför höstens försvarsbeslut Vårt internationella samarbete på det säkerhetspolitiska området blir allt viktigare säger försvarsberedningen i den rapport som idag över- lämnades till försvarsminister Thage G Peterson.
har varit bedöm-ningar inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen i anslutning till den andra etappen av försvarsbeslutet.
Detta förhållande har emellertid samtidigt sänkt tröskeln för att regionala konflikter skall trappas upp till väpnad nivå.
Samtliga avtalsparter av betydelse har uppfyllt sina totala reduktions-åtaganden enligt CFE-avtalet.
Alliansens fortsatta anpassning till de förändrade uppgifterna kompletteras av en tydligare europeisk inriktning.
Den konsolidering av ryska intressen som pågår, tar sig i vissa fall oroande uttryck, till exempel i det agerande som används mot de baltiska länderna, främst Estland, och i agerandet i vissa fall i Kaukasusområdet.
En sådan satsning skulle ta tid och innebära stora samhälls- ekonomiska påfrestningar.
Samarbetet inkluderar kamp mot gränsöverskridande brottslighet, samverkan mellan kustbevakningar och åtgärder för ökad kärnkraftssäker- het.
Områdets betydelse för rysk kärnvapen-kapacitet och andra-slags- förmåga konstituerar i sin tur grunden för NATO:s och inte minst USA:s intressen i området.
EU-medlemskap skulle därmed verka stabiliserande i hela Östersjöregionen och bidra till att stärka insatserna mot icke-militära hot och risker.
Detta kan bland annat ske genom att länken mellan EU och VEU stärks i fråga om krishantering och bildandet av en särskild analysenhet för GUSP.
Sverige bör aktivt verka för att utöka sam- arbetet mellan Sverige och Ryssland men också understödja ett utökat samarbete mellan Ryssland och andra Östersjöstater.
Ändringarna i CFE-avtalet kan långsiktigt komma att påverka förhållandena i Sveriges närområde genom de möjligheter överenskommelsen ger att, inom avtalets ram, där stationera förband med högre beredskap än tidigare.
Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige ter sig under nuvarande omvärldsförhållanden fortfarande osannolika.
Det är därför angeläget att, inom gällande lag om krigsmateriel, skapa förbättrade möjligheter för svensk försvarsindustri att delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstrukturering på området som pågår.
Under nuvarande förhållanden är anspråken små på förmåga att möta väpnat angrepp.
- Den svenska regeringens mål är att alla kärnvapen skall avskaffas, säger Göran Persson.
De elever som har svårigheter i skolarbetet ska ha särskilt stöd, betonade skolministern i sitt tal.
- Barn är olika.
beslutade idag regeringen om ändringar i Officersförordningen (

Den senaste tidens händelser, med ett stort antal dödade och stort mänskligt lidande, är helt oacceptabla.
:e AP-fondstyrelsen, som är lokaliserad till Göteborg.
Han har ett förflutet bland annat inom ICA samt bred styrelseerfarenhet.
Detta är viktigt inte minst för små och medelstora företag, som kommer att omfattas av investeringarna.
TELEFONLISTA - PRESSEKRETERARE I REGERINGSKANSLIET STATSRÅDSBEREDNINGEN Ingrid Iremark hos statsminister Göran Persson och statsrådet Leif Pagrotsky Tel arb:
Leif Åke Falk hos statsminister Göran Persson och statsrådet Leif Pagrotsky Tel arb:
Gunilla Rohlén bitr.
Mobil:
Elisabeth Wallton hos statsrådet Pierre Schori Tel arb:
Fax arb:

Mobilfax:
NÄRINGSDEPARTEMENTET Peter Akinder hos näringsminister Anders Sundström Tel arb:
Fax arb:
Tel bost:
Minicall:
Det får inte ske.
- Den svenska regeringens envisa fasthållande vid handelsliberaliseringar som det bästa sättet att sprida välståndet i världen ifrågasätts, fortsatte handelministern.
i Malmö på onsdagen.
och bilda beslutsunderlag när regeringen skall ta ställning till om ytterligare åtgärder behövs.
Den
Därför bör skol- politiken inte bli föremål för beslut inom EU.
Vi kan lära av utvecklingen i andra länder men också bidra med våra egna erfarenhe- ter.
Drygt ett hundratal hade gått i pension.
Denna nyhet inom statsförvaltningen bidrog till att de övertaligas behov av stöd i stort sett kunde tillgodoses.
Utredaren drar följande slutsatser inför framtiden av studien:
Lena Niesink, bitr.
Björn von Sydows bedömning är att halvledaravtalet gör det möjligt att gå vidare mot en överenskommelse som avskaffar tullar på informations- teknik över huvud taget.
Den ska till minst
Kommunerna är ett antal Hälsingekommuner i samverkan:
Arbetet inom kampanjen Ungdom mot rasism - alla olika, alla lika pågick åren
-
kronor per månad.
.
Enligt EG-direktivet ska det finnas minst ett sådant system i varje medlemsland och värdepappersföretag och kreditinstitut måste vara anslutna till ett sådant system för att få tillstånd att driva värdepappersrörelse.
Programmet inrymmer specialiseringar, till exempel verkstadsteknik, träteknik, processteknik, textil- och beklädnadsteknik samt tryckeriteknik.
I elevintervjuer har arbetsgruppen funnit många uttalanden som handlar om attityder till vidare studier.
.
Jan Hellåker, Volvo, Gunnar Lind, Transek, Claes Westerberg, Göteborgs stad samt Kenneth Winsborg, Motormännens Riksförbund.
Presslegitimation krävs Välkommen!
Och jag är glad att ni som är församlade här idag vill ge konsumenterna fler påtryckningsmedel, på fler områden än miljöns.
Denna definition har också väglett andra länder som infört ett totalstopp, exempelvis Norge, Tyskland, Schweiz och Österrike - Totalförbudet innebär att Sverige inte kommer att använda truppmina
Kommun som uppfyller föreslagna villkor skall utan vidare prövning beviljas ett delegerat ansvar för verksamheten.
Särskilt positivt är att förslaget på ett tydligt sätt klargör den framtida ansvarsfördelningen inom verksamhetsområdet.
Det uppskattar jag och kommer att ta kontakt med dem för att informera mig om arbetet.
skall ta beslut om huruvida Sverige ska delta i valutaunionen eller ej.
.
I propositionen konstaterades att sådana skillnader kan försvåra Sveriges samarbete med andra länder inom EU.
Att behålla det gamla telefonsyste- mets varningsfunktion i AXE-systemet ställer sig mycket kostsamt och är tekniskt komplicerat.
- Det finns ett missnöje med hur en del av våra städer och nya bostadsområden utformats.
,
).
Boverket skall analysera vilken roll lagstiftningen spelat avseende bristande arkitektonisk kvalitet samt, om Boverket finner att lagstiftningen och/eller dess tillämpning har påverkat kvaliteten i negativ riktning, lämna förslag till åtgärder som kan leda till att ökad hänsyn tas till arkitektonisk kvalitet.
Ingen ny rättschef tillsätts.
år, blir chef för en ny internationell avdelning som regeringen avser att inrätta.
procent av kostnaden.
Erfarenheter och resultat av projektverksamheten ska redovisas senast den 1 juli
- Emma Bonino hade förståelse för detta och ställde sig positiv till att ta upp en debatt med Sverige och övriga medlemsländer om dessa frågor, säger Leif Blomberg.
Föredragningen fokuseras på reproduktiv hälsa och kvinnors ställning.

Regeringen har möjlighet att genom dispens medge befrielse från beskattning av reavinst när ett bolag överlåter aktier till ett utländskt koncernbolag.
% av övertagna expansionsmedel.
Av samma skäl föreslås handelsbolag i stället för delägarna bli skattskyldiga för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader.
I propositionen kommer regeringen att utveckla grunderna för migrationspolitiken.
* Flyktingar enligt en vidgad tolkning av flyktingkonventionen.
år.
*De regler för förvarstagande som tidigare gällt för en utlänning under
Regeringen skall inte ges möjlighet att själv förbehålla sig rätten att pröva vissa ärenden eller ärendegrupper.
Om förslaget antas av regeringen blir det ett nybildat bolag samägt av Rederi AB Gotland och Silja Line AB, som från den 1 januari
Miljövänliga drivmedel med låg svavelhalt kommer att användas.
mil om året, med undantag för drivmedel.
mil om året i tjänsten får förmånsvärdet nedsatt till 75%.
Marknadsvärdet antas motsvarar värdet av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för den sträcka som bilen totalt körts under förmånstiden, om inte den skattskyldigt kan göra sannolikt att värdet är något annat.
.
är
Med anledning av detta har ett förslag till reduktion arbetats fram i syfte att inom givna ramar lindra effekterna för dem med de högsta höjningarna av taxeringsvärdena.
Värdet skall ha ökat med minst
kronor.
och slutligen
års taxering värderats till
,
kronor per månad.
Sommaren
Miljömärkning och miljöanpassad offentlig upphand- ling är också viktiga styrmedel.
Det handlar om att skydda jord, skog, vatten, men också stadsmiljöer.
år sedan EG:s förordning om samordning av systemen för social trygghet för personer som flyttar inom gemenskapen antogs.
Förodningen kan därför behöva utvecklas och förenklas, vilket är bakgrunden till att den svenska regeringen bjudit in till konferensen.
Detta jubileum kommer att uppmärksammas vid den EU-konferens som kommer att hållas på PTK:s kursgård Djurönäset den
Konferensen kommer att öppnas den
till
Det är andra året i rad som Inrikesdepartementet granskar ålderssammansättningen inom styrelse- och kommittéväsendet.
ton.
Utländska fordon skall kunna betala vägavgift för perioderna år, månad, vecka eller dag.
Totalt berörs ca
miljarder kronor på att stimulera byggandet.
och

Ordförande i arkitektförbundet
Bitr.
Generalkonsul i Los Angeles
Eftersom kärnkraftverken svarar för cirka hälften av den svenska elproduktionen har en avstängning före utgången av verkens säkra och ekonomiska livslängd betydande effekter på den internationella konkurrenskraften för svensk industri och på miljön.
Under samma period har andelen el av Sveriges totala energiproduktion ökat från
Allt eftersom de förmånliga stödprogrammen för biobränslen upphör är det knappast troligt att användingens nuvarande nivå kan upprätthållas enbart på basis av skattemässiga överväganden.
Skattesignaler är viktiga faktorer när det gäller val av bränsle och teknologi och tillhörande utsläpp vid utökning eller ersättning av befintlig kapacitet.
Lagförslaget innebär i korthet att kommunerna återigen får möjlighet att värna om livsmedelsbutiker som ligger nära människors bostäder.
olika projekt inom ramen för Distansutbildningskommitténs försöksverksamhet.
Studier i svenska kommer att bedrivas via tradionella studiecirklar och internat kombinerat med modern teknik.
Utvecklingen i regionen ska belysas ur flera samhälleliga aspekter:
Till redaktionen:
anställda.
UTFÖR har identifierat ett " styrningsglapp " mellan statsmakternas intentioner och den konkreta utformningen av försvaret.
Styrningen har kommenterats ovan.
I vilken utsträckning LEMO-reformens metod, som sammanfattningsvis kan be-skrivas som det stora och snabba greppet, kan användas i framtiden, beror på hur man värderar de fördelar och nackdelar i de situationer som kräver om- struktureringar.
Stencilerade exemplar av utredningen kan erhållas från Lena Niesink, telefon
då det presenterades av en arbetsgrupp med företrädare för regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet.
öre/kg koldioxidutsläpp.
Till särskild utredare har ekonomen Dan Andersson utsetts.
.
Stödet utgör en del av de
kronor till projekt för utsatta barn i Bergsjön.
kronor till öppen verksamhet för muslimska kvinnor med barn.
kronor för projektet Livsvillkoren för familjer med barn och ungdomar med funktionshinder.
Syftet är att förebygga mobbning av överviktiga barn, men också informera om bra kost- och motionsvanor och att förebygga bantningshysteri och överdriven skräck för övervikt.
fl får
Kommittén tillsattes den 1 februari i år och påbörjade sitt arbete den 28 mars.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna för ett projket om IT-satsning på information om Downs syndrom.
kronor för att kartlägga hörselskadade pensionärers erfarenheter och upplevelser.
Det är vanligare att män accepterar barnaga än att kvinnor gör det.
Men måttliga framsteg är inte nog.
veckor innebär att arbetsgivaren ska genomföra de åtgärder som behövs för att den anställde ska kunna återgå eller vara kvar i sitt arbete.
Vad gäller sjukskrivna, som är arbetslösa, anser kommittén att arbetsförmedlingen ska ha motsvarande roll för denna grupp som arbetsgivaren har för de anställda.
Antingen vidtas åtgärder för att försöka få dagens system med totalrapportering att fungera tillfredställande eller så kompletteras dagens system med ett urvalssystem rörande små arbetsplatser.
kr till ett rörligt belopp motsvarande
av de
Kommittén föreslår att arbetsskadesjukpenning ska utges vid olycksfall.
Den sammanlagda ersättningsnivån ska i sådant fall dock inte få överstiga
basbelopp avseende den allmänna egenavgiften helt ska tas bort.
Reservationer har lämnats av ledamöterna Lars-Gunnar Albåge, Berit Danielsson, Sigge Godin, Mona Jönsson, Owe Larsson, Pontus Wiklund och Liselotte Wågö.
att rehabilitera Egon Jönsson till egen försörjning.
Regler som förhindrar samverkan bör successivit arbetas bort.
Den mest stötande konsekvensen av systemet visar sig i att en inkomstökning hos den förälder barnet bor hos kan leda till ett högre bidrag från det allmänna.
I propositionen lämnas förslag till ett nytt samhällsstöd, kallat underhållsstöd, som ska ersätta det nuvarande bidragsförskottet.
% för
I propositionen lyfts särskilt fram vikten av att informera om att denna försäkring finns.
Anledningen till att arbetsgivarna inte kompenseras fullt ut är att sjukfrånvaron minskat betydligt sedan
.
Förvaltningen kräver Finansinspektionens tillstånd.
När spararen avlider skall kapitalet tillfalla den avlidnes efterlevande och inte återföras till kollektivet.
Grundläggande krav på konsumentskydd bör komma till uttryck i rörelsereglerna för försäkringsbolaget.
Botkyrkaungdomar med mångkulturell bakgrund ska tillsammans med vuxna skådespelare arbeta fram en uppsättning av Shakespeares drama Othello.
K 23är en mötesplats för ungdomar i city, med bland annat ett café som drivs med hjälp av besökarna, musik- och utbildningsverkstad samt aktiv social stödverksamhet.
Syftet är att öka ungdomarnas insikter om och intresse för olika yrkesval genom att erbjuda praktisk yrkesträning.
Den första konferensen ägde rum i Göteborg den
och slutar ca kl.
- Ökad social ojämlikhet är ett säkerhetshot.
om totalförsvarets förnyelse innebär att total- försvarets krigsduglighet måste kunna anpassas till förändringar i omvärlds- läget.
Nämnden är parlamen- tariskt sammansatt ( s, m, c, fp ) och skall följa underrättelsetjänsten.
I en kommentar till förslaget säger finansminister Erik Åsbrink:
För staten är en inlösen enligt bankens förslag för närvarande fördelaktigare än att sälja aktierna genom en marknadsförsäljning av det slag som genomfördes hösten

Överläggningar med premiärminister Wlodzimierz Cimoszewicz.

Adress:
Fototillfälle.
.
a.
.
miljoner kronor varav EU står för

miljoner kronor.
i Malungs kommun )
miljoner kronor.

Ytterligare upplysningar kan dessutom lämnas av Kjell Roger Karlsson på Glesbygdsverket, tel
I detta arbete har delegationen en viktig roll att spela, säger näringsminister Anders Sundström i en kommentar.
- Regeringen ser mycket positivt på den utveckling som sker inom nykooperationen, säger Leif Blomberg.
Dessa grupper har ett stort behov av rådgivning och information från det växande antalet lokala kooperativa utvecklingscentra som finns runt om i Sverige.
-Lärarkompetens för yrkesutbildning.
- Ett väl fungerande informations- och bibliotekssystem är avgörande för att forskning och utbildning ska kunna bedrivas på hög nivå i alla delar av landet.
Programmet i Peking den
Uttalande av utrikesmininster Lena Hjelm-Wallén om valen i Bosnien-Hercegovina - Med valen i Bosnien-Hercegovina har ett nytt skede inletts.
Det sade statsminister Göran Persson i sitt tal inför PRO- kongressen i Stockholm på måndagen.
Det är en viktig uppgift för regeringen att se till att ålders- och könssammansättningen blir jämnare.
.
Regeringens förslag till statsbudget för
Taket för
.
I propositionen föreslår regeringen mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken.
Mindre och medelstora högskolor stärks De mindre och medelstora högskolorna föreslås få förstärkta (
Stöd till en forskarskola i teleinformatik vid Högskolan i Karlskrona/Ronneby, i samarbete med Kungl.
år.
mkr ).

mkr anslås för vård och uppbyggnad av databaser för longitudinell forskning, dvs. forskning som bygger på individdata över långa tidsperioder.
mkr ).
I ett samhälle med ett starkt och ökande beroende av vetenskap och teknologi är forskningsetiska frågor av stort allmänt intresse.
Sverige föreslår att forskningssamarbetet i framtiden vidgas till att även omfatta humaniora och samhällsvetenskap.
Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om närmare medelsfördelning och verk- samhet.
Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett genusperspektiv.
De kulturpolitiska målen förändras, men kvar står målen att utveckla yttrandefriheten, kulturell jämlikhet, mångfald, internationellt samarbete och ett levandegörande av kulturarvet.
Stödet är ett erbjudande till kommuner som inte sänker sina bokanslag och som förbinder sig att lägga upp planer för läsfrämjande åtgärder.
nationella uppdrag
miljoner på ökad visningsersättning, fördubblingen av antalet långtidsstipendier samt ökade bidrag.
IT-satsning på biblioteken Kulturen får del av Utbildningsdepartementets satsning på SUNET, som är det svenska universitets- och högskoleväsendets gemensamma datornät.
a.
Regionala resurscentrum för film och video får
miljoner.
Arkitektur och formgivning Ett nytt arkitektmuseum inrättas i Stockholm och en arkitekturpolitisk programförklaring presenteras.

miljoner kr till Norrlands Musik och Dansteater För uppbyggnaden av Norrland Musik och Dansteater satsas
miljoner kr
Systemet med stödenheter är enhetligt för kulturområdet med undantag för länsmusiken.
miljoner kr till nya insatser och
Tanken är att man ska ta ett samlat grepp och åtgärda alla miljöproblem i ett avrinningsområde, i stället för att hantera varje enskilt problem för sig.
Eva Eriksson var tidigare kommunalråd och hon bor fortfarande kvar på en bondgård utanför Tidaholm.
Bestämmelserna är utformade så att rättsskyddet skall utnyttjas i sådana angelägenheter där det i dag är möjligt att teckna en rättsskyddsförsäkring.
arbetstimmar.
Justitieminister Laila Freivalds säger i en kommentar:
på svenska FN- delegationen.

års Barntoppmöte möts i UNICEF-huset.
Justitieminister Laila Freivalds säger i en kommentar:
Ett vidgat säkerhetsbegrepp och en helhetssyn på hot och risker, en förmåga till anpassning efter förändrade hotbilder, ett demokratiskt folkförsvar och betydelsen av ett internationellt ansvar ligger till grund för försvarets utformning.
Regeringen anlägger nu en helhetssyn på totalförsvaret, där det militära och civila försvaret samverkar och stödjer varandra inte bara i krig utan också vid svåra påfrestningar i fred.
En rad åtgärder föreslås för att säkerställa en kvalitativ och kvantitativ utveckling, om det säkerhetspolitiska läget skulle försämras.
Samtidigt understryker IFOR-samarbetet och samsynen om NATO:s utveckling vilken grundläggande betydelse det amerikanska politiska och militära åtagandet har för Europa.
Sedan flera år finns ett mångfacetterat stöd till de baltiska länderna på försvarsområdet.
Sverige skall kunna delta med ett brett spektrum av insatser allt från beväpnad personal i fredsfrämjande operationer till humanitära insatser och stöd till det civila återuppbyggnadsarbetet efter en konflikt.
SWEDRELIEF förs över till Statens räddningsverk, som får ansvar för genomförande av internationella katastrof- och räddningsinsatser.
fler officerare än vad krigsorganisationen erfordrar bibehålls Materiell förnyelse Sverige satsar ca
med mörkerförmåga - Anskaffning av artillerilokaliseringsradar ( ARTHUR ) - Anskaffning av luftvärnsrobotsystem
Regeringen föreslår därför att den tredje delserien av JAS
Regeringen föreslår ett svenskt medlemskap i det västeuropeiska samarbetsorganet för försvarsmateriel ( WEAG ).
dem bör enligt regeringen få utbildning inom det militära försvaret.
Den be-tydande ökningen beror på att civila beredskapsstyrkor inrättas.
Längden på utbildningen kommer att variera med uppgiften men sannolikt blir den totala utbildningstiden ca
kr per månad - Regeringen utlovar ett förbättrat personskadeskydd Arbete och studier - Totalförsvarspliktiga ska ha nära tillgång till aktuell information om lediga arbeten och studiemöjligheter.
Regeringen anser att stöd bör ges till nätverket för kvinnliga officerare, såväl ekonomiskt som administrativt.
hemvärnsmän.
Ett viktigt syfte är att stärka kopplingen mellan finansieringssystemet och dess möjlighet att stödja verksamheter som är särskilt betydelsefulla för totalförsvaret.
Försvarsmakten har tillsammans med naturvårdsverket inventerat och riskbedömt miljöfarliga lämningar.
man Marinstridskrafterna -
Regeringen ändrar ej heller på ÖB:s principer av förbandsutbildningen.
) i Falun Värmlandsbrigaden ( IB
a bestå av följande marina etablissemang:
i Ängelholm F
) i Ystad, Svea ingenjörkår ( Ing
Fördröjd utsättning av laxsmolt ( Delayed Release ), fredningsområden, terminalfiske utanför älvmynningarna och fettfensklipp- ning av odlad lax är några av inslagen.
).

) (
Regeringsinsatser i Söderhamn med anledning av försvarspropositionen:
Därför tillsätts en arbetsgrupp under ledning av statssekreteraren i Närings- och handelsdepartementet Yvonne Gustafsson med uppgift att ta fram
Alkoholinspektionen flyttas vilket innebär cirka
Regeringen kommer att prioritera Söderhamn vid fördelningen av studieplatser i gymnasial vuxenutbildning.
- Staten tar nu sitt ansvar för Söderhamn.
miljoner kronor.
En annan viktig uppgift är att intensifiera det globala miljösamarbetet.
Från ramen avräknas
procentsnivån även
miljoner kronor.
Nedskärningarna görs med stor varsamhet och berör framför allt anslag, där det finns outnyttjade medel kvar från tidigare år.
En särskild satsning på hållbar vattenanvändning görs.
miljoner kronor för vissa asylkostnader, en sänkning med
och
- Det illustrerar sambandet mellan nationell soliditet och internationell solidaritet och visar tydligt att det som är bra för Sverige också är bra för biståndet, säger biståndsminister Pierre Schori.
miljoner kronor, för budgetåret
Det kommer att kosta
en minskning av ramen med
en besparing på
(
För år
Det kommer sedan att ligga till grund för regeringens beslut om besparingar för
.
Saneringen av de offentliga finanserna fullföljs.
.
och knappt
Höga realräntor, hög arbetslöshet samt konsolideringen av de offentliga finanserna har bidragit till en fortsatt försiktig attityd från hushållen.
Den offentliga konsumtionen för
Bruttoinvesteringarna är en av de mest expansiva delarna av svensk ekonomi
Därmed blir lageromslaget betydande och ger ett positivt bidrag till BNP-utvecklingen.
beräknas konsumentpriserna öka med
.
Offentliga finanser Den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats snabbare än vad som beräknades i vårpropositionen i april.
Detta innebär en halvering jämfört med år
Liksom i vårpropositionen presenteras här
Beräkningarna baseras också på att den offentliga sektorns sparande som andel av BNP år
.
av BNP år
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP minskar med drygt
om.
Därigenom skapas utrymme för såväl högre offentlig konsumtion som en sänkning av hushållens inkomstskatter, vilket ger en utrymme för en högre privat konsumtion.
procent.
kronor per liter och volymprocent alkohol.
Med prisinstrumentet kan konsumtionen skjutas över mot alkoholsvagare drycker.
Skiktgränsen för inkomståret
Centralorter blir Umeå, Härnösand, Falun, Stockholm, Eskilstuna, Jönköping, Göteborg, Kalmar och Malmö.
Kommersiell idrott beläggs med
) Vid förvärv av fastighet genom arv, bodelning med anledning av makes död eller skilsmässa eller genom gåva skall förvärvaren under vissa förutsättningar slippa negativ räntefördelning.
Förslaget remitterades till lagrådet den
.
är reduktionen högst
procent eller minst
I övrigt består avskattningsregeln i princip oförändrad.
I propositionen behandlas även hur förmåner i form av trohetsrabatter skall hanteras.
procentenheter av avgiftsunderlaget från och med
augusti.
Förslaget remitterades till lagrådet den 5 september.
procent av BNP.
Mot slutet av
beräknas nu uppgå till
procent av BNP, vilket innebär att Sverige med viss marginal klarar konvergensvillkorets referensvärde.
Den fördelningspolitiska redogörelsen Inkomstklyftorna i Sverige har ökat.
Vilka orsaker kan finnas till de ökade inkomstklyftorna?
Nya och uppdaterade fördelningsanalyser av alla regeländringar i saneringsprogrammet inkl.

år som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll i statistiken.
Det medförde att pensionärerna som grupp fick en relativt gynnsam utveckling.
procent ekonomiskt mest välbeställda hushållen beror till betydande del på att kapitalinkomster beräknas nominellt och på tillfälligt höga realisationsvinster.
Ändrade inkomstskatter förefaller dock ha haft mindre inflytande än t.ex. den ökade spridningen i löner och kapitalinkomster.
Ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män.
Under 1990-talet ökar lönespridningen inte längre, med undantag för i USA och Storbritannien.
Mycket pekar på att globala förändringar, t ex en ökad efterfrågan på välutbildad arbetskraft, kan ha stor betydelse för utvecklingen.
Inkomstklyftorna ökar i många länder.

än vad som uppmätts sedan undersökningarna startade
Antalet heltidsarbetande har minskat drastiskt medan allt fler förtidspensionerats.
Höjda grundpensioner och bostadsstöd samt successivt högre ATP-pensioner förklarar en stor del av utjämningen av inkomstfördelningen
Hushållens kapitalinkomster har ökat och blivit allt mer koncentrerade.
Före skattereformen
Andelen barn som bor i hushåll med svag ekonomi ökar under början av 1990-talet.
Den höga arbetslösheten.
.
I de nordiska länderna har man till
huvudfrågor:
Den omfattar endast utvecklingen till
De ekonomisk välbeställda hushållens andel av de totala disponibla inkomsterna ökade på 1980-talet och kraftigt
för de
Samtidigt fick allt fler pensionärer allt högre ATP-pensioner.
för att få en lägre skatt.
Från
Befolkningsförändringar är i allmänhet små och långsamma.
Jämn fördelning internationellt sett Sverige har en internationellt sett jämn fördelning av lönerna.
Trenden fortsätter i många länder under 1990-talet, dock inte i alla.
Den viktigaste orsaken i övrigt är förändringar i sysselsättningen, särskilt ungdomarnas förlängda studier och minskade arbete.
Inkomstfördelningens utveckling
De viktigaste slutsatserna från inkomststatistiken är följande:
Det är främst förändringar i hushållens sysselsättningsgrad som har bidragit till de ökade inkomstklyftorna.
Under 1990-talet finns indikationer på att en ökning av topplönerna kan ha haft betydelse.
pekar på att pensionerna inte längre bidrar till en utjämning, utan kan vara en av förklaringarna till den ökade inkomstspridningen.
Ändrade inkomstskatter kan förklara en inte obetydligt del vid alla större förändringar i inkomstklyftorna under de senaste
faktorer förklarar också mycket av de genomgripande strukturförändringar som har inträffat i fördelningen av ekonomiska resurser, särskilt under början av 1990-talet.
Regionala skillnader.
åren, bl.a. Kanada, Finland och Tyskland.
Det är inte korrekt att påstå att det finns en generell trend till kraftigt ökade inkomstklyftor.
Den fördelningspolitiska redogörelsen har arbetats fram av tjänstemän på Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Den baseras på forskningsrapporter, officiell statistik och egna beräkningar.
Andelen hushåll med svag ekonomi har ökat under 1990-talet.
Deras ersättningar är ofta låga.
Under den ekonomiska krisen
Analyserna tyder dock på att denna effekt kan vara överskattad om man tar hänsyn till inflationen och till att realisationsvinsterna kan ha varit tillfälligt höga i slutet av perioden.
Den ökade spridningen i inkomster efter
Inkomstklyftorna mellan individer har inte ökat lika kraftigt som mellan hushåll.
Det torde förklaras av de ekonomiska trygghetssystemen.
Inkomstspridningen ökade i stort sett i alla länder där det finns undersökningar.
Nya Inrikesdepartementet i
Det finns också andra förslag i budgetpropositionen som påverkar kommunerna och landstingen, men regeringen och de båda förbunden bedömer att den sammantagna effekten av dessa är neutral för sektorns ekonomi.
i kommunerna och år
Ytterligare information:
miljoner kronor per år under tre-årsperioden
för att finansiera den teknikupphandling som byggkostnadsdelegationen enligt sitt uppdrag ska genomföra.
miljoner kronor anslås till stöd för utveckling av lokala demokratiprojekt.
Regeringens uppfattning är att statens stöd till idrotten ska prioritera den lokala motions- och breddidrotten för barn och ungdomar.
Ytterligare information:
Det är samma belopp som anvisats för
råd Lars G Johansson tel.
Det gäller bland annat information och stöd till konsumentgrupper som är ekonomiskt eller socialt utsatta eller av andra skäl har behov av detta.
Särskilt bör invandrarflickors situation uppmärksammas.
Budgetpropositionen:
Satsning på naturvetenskap och teknik Hälften av de
Regeringen avser att stegvis öka forskningsresurserna för dessa högskolor, som har stor betydelse för regional utveckling och sysselsättning.
mkr för att leda ett pedagogiskt utvecklingsprojekt inom landets tekniska utbildningar under
Lärarhögskolan i Stockholm får medel för att öka rekryteringen av studenter med invandrarbakgrund.
En förstärkning med
Det offentliga biblioteksväsendet bör fungera som ett integrerat bibliotekssystem, vilket inkluderar högskolebiblioteken.
Lärarutbildningen Högskolans ansvar för en väl sammanhållen lärarutbildning med god forskningsanknytning understryks, liksom behovet att ytterligare utveckla samarbetet mellan högskolan och skolan.
Uppsala, Stockholms och Lunds universitet får
professurer i produktionsteknik med inriktning mot elektronikindustri Satsning på design Satsning på grundutbildning i design vid Lunds, Göteborgs och Umeå universitet samt vid Konstfack.
Stockholms- området ) Grundutbildning Antal nya permanenta platser till regionens universitet och högskolor
platser till Norrköping ) Högskolan Dalarna
Högskolan i Jönköping
* En ny högskola till Gotland.
Högskolan i Örebro
) samt en årsbok.
*
I budgetpropositionen presenterar regeringen också anslagen till universitetsforskning och forskarutbildning.
Högskolan i Luleå
teater.

).
åren (
Här följer några exempel på satsningar i södra Sverige:

- * En ny högskola etableras i Malmö för
Lunds universitet

).
Budgetpropositionen:
.
) Högskolan i Skövde
Göteborgs universitet
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
*resurser för forskning om svenska som andraspråk och utveckling av svenskundervisning för invandrare (
Östsamarbetet i budgeten:
Samarbetet med Central- och Östeuropa följer riktlinjerna i den särskilda proposition, som riksdagen antog våren
- Ökade satsningar för att hjälpa Estland, Lettland, Litauen och Polen i förberedelserna för ett framtida EU- medlemskap.
Vatten- och avloppsrening samt effektiv energianvändning och energibesparing är viktiga samarbetsområden.
Cirka
års nivå - en viss egen insats från de enskilda väghållarna är trots allt rimlig.
Miljöföroreningar är gränsöverskridande och Arktis är särskilt utsatt.
I en avslutande kommentar framhöll Pia Enochsson att miljösamarbetet utgör en förtroendeskapande faktor och därmed bidrar till en positiv utveckling i Arktis.
Kriterierna för vad som är skyddsbehov måste vara tydliga så att politiken blir rättvis och förutsägbar.
Vi ska stödja dem som frivilligt vill återvända med insatser internationellt och i Sverige.
Organisatoriskt skall Ekobrottsmyndigheten vara en myndighet under Riksåklagaren.
Huvuddelen av resterande medel fördelas med ca
Polisens anslag minskas med
.
Därefter ska alla nya personbilar klara minst de krav som i dag gäller för miljöklass
Vi kommer även att arbeta för att kraven på hållbarheten hos avgasreningsutrustningen blir bra.
) kolväten samman- taget Partiklar
Utöver vad som återstod att precisera av 126-miljardersprogrammet presenteras därför inga nya besparingsförslag i budgetpropositionen.
.
I basalternativet beräknas den öppna arbetslösheten till falla till
studentbostäder.
- Förtidspensioner,
miljarder kronor - Sänkt representationsavdrag,
Offentliga sektorns finanser Procent av BNP
Statsskuld
De nya intjänandereglerna träder i kraft den 1 januari
miljoner kronor anslås till ett statligt utvecklings- och stimulansbidrag för att utveckla metoder och former för stöd till an- hörigvårdare.
särpropositioner - Samtidigt med budgetpropositionen överlämnas också en proposition om läkemedelsförmåner och
En oberoende utredningsman får i uppdrag att se över hur detaljhandeln med läkemedel skall organiseras i framtiden.
Vid bedömningen av arbetsförmågan, i förhållande till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, bör noteras att möjligheten att göra rimlighetsbedömningar med hänsyn till personens ålder, utbildning och bostadsort finns angiven i propositionen.
viktiga frågor:
och
Den så kallade miljögarantin ( i artikel
I detta ska EU:s medlemsländer förplikta sig att föra en politik som främjar en " hög och hållbar nivå på sysselsättningen och en låg arbetslöshet ".
- alla medlemsländer ska anta fleråriga sysselsättnings- program - en särskild kommitté med
Den ekonomiska och monetära unionen, EMU, är inte enklare, men i alla fall lättare att skriva och ha en åsikt om.
Vi vill helt enkelt få bästa möjliga underlag inför våra ställningstaganden i förhandlingarna.
En av de frågor där vi efterlyser - och behöver - en vidgad debatt gäller hur de sociala och arbetsrättsliga frågorna ska tillgodoses i det reviderade fördraget.
Det rör sig till exempel om rätten att förhandla kollektivt och vidta stridsåtgärder.
Vi tror vi når bäst resultat med konkreta fördragsändringar som till exempel garanterar positiv särbehandling och genom att få igenom principen att jämställdhetskravet ska genomsyra hela EU:s arbete.
Det är nämligen just detta som är regeringskonferensens syfte.
- Kommunerna får stor frihet att forma sina insatser så att de som har störst behov ska få tillgång till utbildning.
Inom Europa var det endast Storbritannien och Frankrike som hade större inflöden.
- Vi har förslag på hur man kan öka delaktigheten för alla medlemmar, genom ökad öppenhet och insyn i säkerhetsrådets arbete.
för att visa kulturens mångfald och styrka.
- de konstnärliga högskolorna utanför Stockholm om hur de vill medverka, t.ex. i projektet Ung konst i hela landet Under
Fax:
I gruppen ingår vidare Karin Perers, skribent, Egon Jonsson, rektor vid Brunnsviks folkhögskola, Ann-Charlott Eklund, länsteaterkonsulent i Kalmar, Nyamko Sabuni, Afrosvenskarnas riksförbund, Tomas Olsson, utredare vid Göteborgs Museer samt ordföranden i Ljusdals fritids- och kulturnämnd, Sven Cahling.
), Växjö (
Genom att bestämmelserna tas in i kommunallagen blir regelsystemet både överskådligare och enhetligare.
Detta kan ha avgörande betydelse för att mindre och resurssvaga kommuner kan bestå som självständiga enheter.
, och i sin nuvarande form sedan år
Den beslutande församlingen kan vara förbunds- fullmäktige, en förbundsstämma eller en förbundsdirektion.
Ett fullmäktige däremot väljs för en viss bestämd tid, längst
Direktionsmodellen kräver därför vissa särskilda lagregleringar.
Kommunalförbundet är en offentligrättslig samarbetsform.
Samverkan måste grunda sig på en interkommunal överenskommelse om samverkan, i vilken man reglerar ett stort antal frågor.
Parterna skall ha stor frihet att lösa dessa frågor.
Kommittén är enig i sina förslag.
- I IT-utredningen föreslås åtgärder som hindrar missbruk av elektroniska förmedlingstjänster; man diskuterar ett slags ansvarigt utgivarskap.
- Vi har också avsatt medel för att utveckla en centralt könsuppdelad lönestatistik.
Anslaget till särskilda jämställdhetsåtgärder föreslår regeringen ska vara oförändrat
Program bifogas.
Pehr G Gyllenhammar, Senior Advisor vid Lazard Frères & Co LLC

Antibojkottlagstiftningen bör vara klar till nästa möte med EU:s utrikesministrar.
Den ena utredningen avser främst hand- läggningen av ärenden om upphandlingar av marinmateriel.
Försvarsdepartementet skall nu närmare studera utredningarna och materielverkets redovisning och överväga om de åtgärder som materiel- verket enligt redovisningen ämnar vidta är tillräckliga eller om ytterligare åtgärder behövs från regeringens sida.
Det är av stor vikt att samtliga aktörer ges reella möjligheter att påverka innehållet i planen.
Avtalet, som omfattar
procent i år och Etiopien uppger sig idag vara självförsörjande på livsmedel.
Efter tjänstgöring i bl a Rom, Nairobi och Lissabon har hans karriär omfattat följande poster:
Deputy High Commissioner, Calcutta
Han är utbildad vid Zagreb School of Medicine och vid medicinska fakulteten i Köpenhamn.
förstnämnda länen vill regeringen dessutom att länsstyrelsernas styrelse avskaffas.
t.o.m. år
förslag behövs lagändringar.
Vidgad länsförvaltning Regeringen föreslår också att de regionala självstyrelseorganen i Skåne och Kalmar ska kunna få ansvaret för regionplaneringen enligt plan- och bygglagen.
Regeringen markerar med detta att länsstyrelserna i respektive län mer renodlat ska företräda statens intressen.
Jag har också personligen, genom en rad möten runt om i landet under senare tid, förvissat mig om regeringens förslag har ett brett politiskt stöd i de berörda regionerna.
Deponiskatteutredningen presenterar idag ett förslag till skatt på avfall.
Utredningen anser att deponiskatten kommer att leda till att deponeringen halveras före år
miljoner kronor
.

Broderskapsrörelsen, som sedan ett antal år för dialog med muslimerna i Sverige, ska anordna
I en kommentar säger integrationsminister Leif Blomberg:
- Karlsborgs kommun har svåra problem med sysselsättningen.
miljoner kronor för regionala utvecklingsinsatser, varav
typer av kompetenshöjande insatser inom småföretagsområdet.
Den kommersiella marknaden för kompetensutveckling riktar sig mest till större företag.
.
- Sveriges utrikeshandel går mycket bra idag.
Regler och lagar som står i vägen för effektiva åtgärder skall ändras utan att rättssäkerheten för den skull äventyras.
Ja till Citytunnel i Malmö - Öresundsförbindelsen förändrar trafiksystemet i Malmöregionen på ett genomgripande sätt.
I villkoren för projektet ingår att Malmöhus läns kollektivtrafik och SJ förbinder sig att samverka med bl.a. Danska Statsbanor om ett integrerat trafiksystem med snabbtåg, interregiotrafik och Öresundståg.
Kommissionens förslag går i korthet ut på att ett registreringssystem för varje nötkreatur införs och att uppgifterna ska kunna följa med varje köttbit ut i handeln.
Utredningen ska arbeta skyndsamt och avsluta sitt arbete senast vid utgången av februari
För att klara att halvera den öppna arbetslösheten till sekelskiftet krävs en stark livsmedelsbransch, avslutar Anders Sundström.
De går inte att omförhandla.
oktober
Konferensen startar måndag
Sverige och Finland vill öka EU:s förmåga att agera i konflikter Sverige och Finland har idag gemensamt lagt fram ett förslag till förändringar av Maastricht-fördragets artikel J
Detta är inte en självklarhet, eftersom Sverige och flera andra EU-länder inte är medlemmar i den organisation, Västeuropeiska unionen, som skall genomföra EU-insatser där militära medel krävs.
Ett ja till Citytunneln genom Malmö för att avlasta Kontinentalbanan från framför allt persontrafiken.
dB( A ) i ekvivalentnivå och
Det innebär ett unikt tillfälle för en väl fungerande kollektivtrafik som knyter samman Sverige och Danmark.
OECD lyfter fram den svenska användningen av ekonomiska styrmedel och anser att Sverige i hög grad tillämpar principerna om att förorenaren betalar.
Regler för bränslekvalitet samt individuell prövning av enskilda industrianläggningar har väsentligt bidragit till att minska luftföroreningarna.
Riskreduktionsprogrammen och begräns- ningen av bekämpningsmedel uppmärksammas särskilt.
Utsläppen av vissa tungmetaller till vatten har minskat kraftigt.
Gemensamma ansträngningar från regering, föreningsliv och privatpersoner bidrar till att upprätthålla en god kunskapsbas om biologisk mångfald.
-Miljöaspekter vägs in i planering inom andra sektorer.
De svenska miljömålen för jordbrukssektorn är högt ställda och stöds av näringen.
Till sist kan Sverige även förbättra integreringen av miljöhänsyn i olika verksamhetsmål.
En annan sak är att stärka samarbetet inom ramen för Helsingforskonventionen.
Användningen av ekonomiska styrmedel bör öka.
Jag är övertygad om att det nu finns ett genuint miljömedvetande hos de flesta svenska storföretag.
Och detta är utanför den s k Baltramen på
Dels finns inte längre någon särskild tillståndsplikt för utländska företag och dels blir staten inte längre hälftenägare i alla nya fyndigheter.
Betydelsen av samarbete i närverk nationellt och internationellt betonas.
BÖRJA DEBATTERA UNGDOMSFRÅGORNA!
Våra förslag ska kunna gälla långt fram i tiden och därför är det viktigt att de som berörs, nämligen de unga, har en möjlighet att påverka.
Men också andra länder är intressanta i sammanhanget, exempelvis länderna i Öst- och Centraleuropa.
.
Företag verksamma inom elförsörjningen skall enligt lagförslaget vara skyldiga att vidta beredskaps- förberedelser som beslutas med stöd av lagen.
Ulrica Messing i Dublin - föreslog EU-strategi om könsperspektiv i arbetsmarknadspolitiken Jämställdhetsminister Ulrica Messing talade under måndagen på en internationell konferens om EU:s jämställdhetsprogram i Dublin.
-För detta krävs en stark politisk vilja, en god organisation och en tydlig strategi.
Hon berättade om hur den svenska regeringen arbetar med att införliva ett könsperspektiv på alla områden.
Hon är för övrigt känd för sin roll som medlare i arbetstvister.
miljarder kronor.
huvudorganisationer SEKO, TCO och SACO.
I alla program och projekt skall man ta särskild hänsyn till jämställdhetsaspekter.
miljoner kronor under
Småföretagsdelegationen utsedd med uppdrag att föreslå åtgärder för tillväxt i småföretag Regeringen följer upp sysselsättnings-propositionen:
- Ska vi klara att halvera den öppna arbetslösheten till sekelskiftet krävs goda villkor inte minst för de små företagen.
Den gemensamma politiken inom EU är av stor betydelse för konkurrensen inom livsmedelsområdet.
Därmed för konsumenterna lägre priser och större valmöjligheter.
Utredningen har särskilt i uppdrag att granska de små och medelstora företagens roll på marknaden.
Det föreslår regeringen i en proposition som presenterades på fredagen.
Skälen till detta kan bl.a. vara att man vill ge företaget ökad stabilitet och/eller stärka kapitalbasen.
Antalet bostäder i Sverige uppgår till ca
Vattenmiljön * Övergödningen är det allvarligaste hotet mot skär- gårdarnas miljö.
Forsknings- och utvecklingsarbetet bör intensifieras för efter- behandling av sådana områden.
* Genomförandet av HELCOM:s Östersjöstrategi är den viktigaste förebyggande insatsen för att minska hotet av oljeutsläpp.
Gamla motorer som inte uppfyller de nya kraven bör fasas ut så snart som möjligt.
Dessutom anser vi att det är angeläget att regeringen tydliggör sin inställning angående behovet av att begränsa bullerstörningarna i skärgårdsområden och inlandsvatten, för centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner.
Det åvilar såväl kommuner som intresseorganisationer ett informations- ansvar för att undanröja de problem som ger upphov till konflikter.
Som kompletteringssysselsättning har dock skogs- bruket betydelse för den bofasta befolkningen vilken därigenom kan ges möjlighet att bo kvar i skärgården.
Synnerliga skäl bör krävas för att upphäva eller ge dispens från strandskyddet inom dessa områden.
Planering * Skärgårdsområdena bör i det kommunala planerings- arbetet behandlas väsentligt mer djupgående än vad som varit vanligt.
Till detta får invandrarverket använda medel motsvarande
Handelsminister Björn von Sydow bjuder in till seminarium om handelspolitiken inför 2000-talet Fredagen den
Catharina Nystedt-Ringborg, ABB, ger synpunkter från näringslivet, speciellt i ljuset av den snabba utvecklingen inom det tekniska området och finansieringsområdet.
-
Kaffe
Sverige tycker att det är särskilt viktigt att ställa miljökrav på det europeiska jordbruket.
Ett förslag där Sverige fått gehör för producent- ansvaret som en grundläggande princip.
Mötet kommer också att ta upp konventionen för biologisk mångfald, dricksvattenfrågor samt en rapport om klimatförhandlingarna.
Ekofin-rådet kommer bland annat att diskutera ett nytt garantisystem för Europeiska investeringsbankens utlåning till länder utanför EU.
Finlands beslut att inträda i ERM påverkar inte Sveriges ståndpunkt.
Härigenom förbättras möjligheterna att halvera den öppna arbetslösheten till år
Ungerns nyutnämnde ambassadör Dr.
.
Han har akademisk examen ( B.A. ) i journalistik från American University i Kairo
Ambassadör i Bonn Luxemburgs nyutnämnde ambassadör Francois BREMER ( sidoackrediterad från Köpenhamn ) är född
f.
oktober svenska nationalkommittén för världs- utställningen.
Svenska staten bidrar med lika mycket.

miljoner kronor och innehåller fler delar än bevarandet av natur- och kulturmiljöer.
kronor i slättområdena och
De föreslagna förändringarna gäller alltså under förutsättning att kommissionen god- känner dem.
Ylva Johansson menade att barnomsorgen också har stor betydelse för sysselsättningspolitiken.
- Import av prisdumpade livsmedel slår ut de fattiga ländernas egen livsmedelsproduktion.
Regeringen fullföljer riksdagens beslut från i våras när vi nu fastslår regler för antagningen till högskolan, reglerna gäller hela landet, förklarar utbildningsministern.
år, har yrkesarbetat i
Huvudregeln är att urvalet baseras antingen på betyg ( minst en tredjedel av platserna ) eller på högskoleprovet ( minst en tredjedel ).
Icke godkänd =
Då får du fram ett jämförelsetal.
Utredaren generaldirektör Claes Ljungh ska studera de konstnärliga och litterära egenföretagarnas förhållanden och ta fram förslag till generellt stöd för dessa grupper.
Ersättningen ska bl a tillfalla upphovsmän som en kompensation för privatkopiering.
till
Även affärer på Kazakstan, Ukraina och Vitryssland kan i begränsad omfattning täckas inom ramen, som tillkom för att bidra til en utveckling av näringslivet genom svenska företags engagemang i berörda länder.
Målet är ökat teknikinnehåll och ökad kunskapsnivå hos småföretag, och projektet genomförs i samverkan med andra forsknings- institut, NUTEK, ALMI samt universitet och högskolor.
krävs att också småföretagen når ut på Europas exportmarknader.
En förutsättning är att aktierna ägs av en fysisk person eller ett dödsbo som skall ta upp utdelning och reavinst som intäkt av kapital.
Detta innebär en betydande utvidgning i förhållande till nuvarande regler.
Utredningens betänkande överlämnades till skatteminister Thomas Östros i juli i år.
anställda.
miljarder kronor, för att därefter stiga till
Bara
Sverige är en av de största bidragsgivarna till FN:s biståndsverksamhet och stödet kommer att fortsätta liksom vårt engagemang att reformera och stärka FN, framhöll Jan Eliasson.
Det är främst erfarenheterna från det svenska ordförandeskapet
miljoner kronor till tekniskt stöd för anläggningsarbetet, uppföljning och miljöinsatser.
procent av Vietnams nuvarande kraftproduktion.
miljoner kronor, utgör den största enskilda EU-satsningen inom mål 6-programmet.
anställda lades grunden för ERSO med Esrangebasen för uppskjutningar av sateliter.
En internationell arbetsgrupp kommer att hålla i arbetet.
- Att minska näringsläckaget från jordbruket.
viktiga områden.
Det är nödvändigt att inleda avvecklingen av kärnkraften.
Kommunikationskommittén har föreslagit mindre satsningar på nya vägar, och mer omvårdnad/ombyggnad av redan existerande vägnät.
Den slutna anläggningen.
Sverige är ett land med stora natur- och kulturvärden.
Det statliga anslaget för markinköp räcker inte på långa vägar, och statsfinanserna tillåter ingen höjning de närmaste åren.
Innan jag kommer in på den frågan, som jag förstår att ni är intresserade av, vill jag säga något om EU-medlemskapet och de globala frågorna.
Vi ska skärpa utsläppskraven inom transportsektorn.
Uppföljningen av de globala konventionerna kommer därför att ha stor prioritet för regeringen.
- Antarktis har värmts upp under de senaste decennierna.
Det hotar deras framtid.
den finansiella sektorns miljöansvar och miljöindex för företag.
exempel:
Tag ftalaterna, som används som mjukgörare i bland annat PVC- plast.
Det finns andra exempel:
Alltfler företag presenterar miljöinformation i årsredovisningen eller i separata miljörapporter.
ett företagsregister där företag klassas efter miljörisker.
Trovärdigheten hos allmänhet, sparare, företag och banker är viktig.
Jag ser miljökrav från den finansiella sektorn som en del i ett allt tätare spunnet nät med ömsesidiga krav och förpliktelser mellan företagen.
Och politikens regelstyrning kommer att koncentreras på de företag som ligger längre bak - och kanske just därigenom också är större kreditrisker.
Det finns ingen som är född i Sverige och som bott här hela sitt liv som har upplevt krig i sitt eget land.
Men också de som har flyttat hit, eller som är här tillfälligt, behöver känna att det finns en särskild plats också i det nya landet som kan vara det första hemmet där man har känt sig välkommen och dit man alltid kan återvända.
De gamla lösningarna håller inte längre.
Tele- och datakommunikationer känner inga gränser.
Därför är det integration istället för segregation, öppenhet istället för främlingsfientlighet och rasism som är den svenska modellen.
Fru Talman, Europa befinner sig i en period av stora utmaningar.
Tillsammans kan vi vinna verkliga möjligheter att styra utvecklingen på vår kontinent.
Turinmötet berörde också de stora problem med arbetslöshet som finns i Europa.
.
Från svensk sida markerades att vi är villiga att medverka till detta på ett konstruktivt sätt.
Regeringen kommer vara en mycket aktiv deltagare i denna.
Tvåhundra år av fred och öppenhet har låtit oss förvalta detta arv väl.
För det är en ömsesidig utveckling som ligger framför oss.
I vårt land saknar flera
För Sverige har unika förutsättningar.
Det naturliga för vårt land är sammanhållning.
Vi levde i skilda världar.
Vi kunde manifestera de senaste årens intensifierade samarbete runt Östersjön och vi kunde lägga grunden till ett fortsatt och fördjupat samarbete.
Alla länder i regionen står bakom detta.
Det var ett faktiskt samtal, vilket är mycket ovanligt i internationella sammanhang.
Jag har inbjudit dessa representanter till ett första möte här i Stockholm den
Där fattades inga beslut, utan det var ett fritt utbyte av åsikter, och faktiskt också - inte minst viktigt - en möjlighet för oss att lära känna varandra.
Följande personer skall ingå i Rådet:
(
Visbymötet innebär att EU nu accepterar Östersjösamarbetet som en legitim regional samarbetsform.
.
stats- och regeringschefer var närvarande i Rio och bidrog till att " höja taket " för vad som är politiskt möjligt i miljösammanhang.
Men Agenda
Rapporten ska behandla vad som gjorts för att skapa en hållbar utveckling inför 2000-talet, men den ska också resultera i en proposition om miljöpolitiken inför 2000-talet.
När jag var barn ansågs solen vara nyttig och man skulle vistas i solen så mycket som möjligt; nu uppmanas vi att undvika den, för vår hälsas skull.
Försiktighetsprincipen måste få genomslag:
Agenda
För vissa grupper har hälsan till och med försämrats.
Hälsofrågorna ska ges samma uppmärksamhet på samhällets olika nivåer, i företag och myndigheter, i organisationer och föreningar, som miljöfrågorna.
kommer att lämna underlag, som ger statsrådsgruppen för folkhälsofrågor motiv till angelägna initiativ.
Personligen vill jag för den Nationella Agenda 21-kommitténs del ta väl vara på konferensens kunskap och diskussioner.
Det var övertygelsen om alla människors lika värde som drev Olof Palme framåt.
Alltid vi tillsammans.
Vi mötte ett allvarligt skadat Sverige.
Vreden ska riktas mot dem som skräpade ner.
Vi har fått igång tillväxten.
Därför kan vi med stolthet säga:
Kom ihåg hur de höll i statens plånbok.
Fort- farande är över
Men det är samma olyckskorpar som kraxade när vi bestämde oss för att ta bort budgetunderskottet på
Våra gemensamma resurser växte - år för år.
Men deras politik leder inte till att de växande resurserna fördelas rättvist.
Hur ser vi till att Sverige växer, företagen blir fler och antalet nya jobb ökar?
Vår ekonomiska politik ska präglas av sunda statsfinanser.

Vi vill inte att arbetskraften blir billigare som moderaterna kräver.
Ställa om från ett avloppssamhälle till ett kretsloppssamhälle.
Att det kvittar om vi har en borgerlig eller socialdemokratisk regering.
Under de borgerliga regeringsåren fyrdubblades budgetunderskottet.
Under de borgerliga regeringsåren steg räntorna i Sverige och tillväxten gick ner.
Kort sagt:
På de möjligheter som den nya tekniken, internation- aliseringen och kretsloppstänkandet erbjuder.
Med den nya teknologin ökar möjligheterna till nya jobb och tillväxt.
Den ger upphov till nya branscher, ny produktion och nya innovationer.
Jag är en stor vän av den tek- niska utvecklingen.
År
Jag tänker till exempel på ABB:s T
Och därmed för jobben och välfärden i hela Europa.
Och tvärtom.
år sedan.
Allt detta genererar sysselsättning.
Växa fram genom tillväxt i hela Sverige.
Det finns ingen tredje väg.
Bara då kan vi skapa förutsättningar för produktion, sysselsättning och skattekraft.
Vem skulle köpa industrins varor om inte industrin hann med i produktivitetsutvecklingen?
Men jag är också medveten om de risker som utveck- lingen för med sig.
Det handlar om tillväxt.
:a maj att symbolisera arbetarrörelsens fackliga och politiska kamp.
år.
Många frågar till vilken nytta när politiken hela tiden handlar om besparingar och nedskärningar?
Jag tänker använda det här tillfället till att tala om varför jag är övertygad om att vi går mot ljusare tider, inte enbart i den meningen att våren äntligen är på väg mot sommar efter en lång och hård vinter, utan i den meningen att vi är på väg ur en lång och hård kris.
Vi har nu en öppen arbetslöshet på nästan
Bakom de senaste årens ökade inkomstskillnader ligger framför allt arbetslöshet-en.
Är det då inte bättre att staten ökar sina utgifter i stället för att minska dem, så att människor får behålla jobben?
Och vi blev offer för valutaspekulanter och klippare.
Den är inte målet utan ett medel.
.
miljarder.
Det är naturligtvis ett attraktivt budskap, som bland annat framförs av det parti jag själv en gång tillhört.
.
Det finns en grundläggande skillnad mellan den socialdemokratiska synen på välfärdssamhället och moderaternas syn.
helt olika idéer om hur arbetslösheten ska bekämpas.
Även i en tid som vi kallar ekonomisk kris här hemma, så tillhör vi den lilla privilegierade del av världens befolkning som förbrukar det mesta av resurserna.
Globala orättvisor, miljöproblem och naturkatastrofer som drabbar oss, är inte nedsända av någon högre makt.
Jordbruket är inte en del av det förflutna.
människor i vårt land.
Vi har bakom oss några decennier av mekaniserat tänkande kring lantbruket.
Människorna hade det inte mycket bättre.
De frågor som diskuteras är när vi ska börja, i vilken takt vi ska fortsätta och vad vi ska ha i stället.
Ett samhälle där vi kan leva som hela människor.
Det var inte bättre förr.
Och om vi vårdar och utvecklar dem så kommer vi att klara den stora uppgift vi står inför även denna gång.
Hur ska vi ta till vara våra konkurrensfördelar och säkra vår konkurrenskraft?
Sverige har nu varit medlem i EU i snart ett och ett halvt år.
Regeringens samlade politik skall ge förbättra- de möjligheter till nystartande, utveckling och expansion.
Vi ger moraliskt stöd - men också ekonomiskt.
I den finns flera exempel på att satsning- en varit lyckosam, att svensk livsmedelsindustri har goda förutsättningar att hävda sig i konkur-rensen.
Det åtgärder som är aktuella för berednings- industrin är inriktade framförallt mot stöd till investeringar för att modernisera och utveckla industrin.
procent, jämfört med samma period
miljoner kronor
Men låt inte den ljusa bilden få oss att glömma att framgångarna inte på något sätt är självkla- ra.
Allt detta innebär inte att Sverige kommer att utvecklas till någon stor exportör av fiskeri- produkter.
Jag hade hoppasts kunna lämna ett glädjande besked.
, MGP
I betänkandet konstateras att en av huvudanledningarna till att svenska matpriser inte sjönk som förväntat efter EU-inträdet är den svaga inhemska konkurrensen med höga kostnadsnivåer som följd.
På båda dessa områden måste problemen åtgärdas på längre sikt inom EU.
Andra ser IT som ett led i en normal teknikutveckling.
Men sant är ändå att vi är inne i en omställningsfas.
Vi har goda föredömen och vi har en hög utbildningsnivå i samhället.
IT:s gränsöverskridande och gränsupplösande egenskaper är därmed något positivt.
Vi har ett öppet samhälle där människorna har fri insyn i den offentliga förvaltningen och det är en unik tillgång i detta sammanhang.
Rättsordningen eftersom vi måste anpassa lagstiftningen så att den nya tekniken kan bli det goda verktyg vi vill att det ska vara.
Och vi har erfarenhet av att uforma utbildningen så att den passar alla, tex genom KomVux och genom studieförbund och folkhögskolor.
Att ge möjlighet till ökade kunskaper.
områden som är centrala för utvecklingen på IT- området, och för Sveriges möjligheter att även i framtiden vara ett tillväxt- och välfärdssamhälle.
.
De olika teknikerna på radio- och teleområdet smälter samman och vi vet snart inte vilken teknik vi använder när vi talar i telfon eller ser på TV.
Fru Talman, Här har vi diskuterat IT i X timmar nu och vi som diskuterar tycker alla att vi är väl förtrogna med vad detta ord, eller begrepp, står för.
Andra ser IT som ett hot.
Så min tolkning är att IT skall finnas tillgängligt i hela landet och användas av alla på det sätt som passar varje enskild person bäst.
Som ett referenssystem som skapar ordning och reda i en föränderlig värld.
Jämfört med många andra länder är Sverige mycket långt framme när det gäller att decentralisera ansvar och föra ut besluten till dem som närmast berörs.
Och som en konsekvens av detta och för att komma igång med det mera konkreta arbetet så snabbt som möjligt kommer regeringen att besluta om tilläggsdirektiv till IT- kommissionen vid regeringssammanträdet den 6 juni.
Det blir också IT-kommissionens uppgift att följa utvecklingen av arbetet med att utforma system för samhällets informationsförsörjning.
.
När fler använder IT ökar dessutom tillväxten.
Fru Talman, Eftersom IT-kommissionen kommer får utökade och förändrade arbetsuppgifter anser regeringen att de skall få förlängd tid.
WE HAVE BEEN IN BEIJING FOR
SWEDENS TRADITIONAL FREE TRADE POLICY AND THAT OF THE EUROPEAN UNION IS, HOWEVER, TO A LARGE EXTENT, SIMILAR.
HIS NAME IS BJÖRN VON SYDOW.
THE GOAL FOR OUR POLITICS IS THAT EVERYONE IS ABLE TO EARN THEIR OWN LIVING.
SINCE THE PARLIAMENTARY SITUATION IS SOLID WE DO HAVE UNIQUE CHANCES TO SUCCEED.
THE RECONSTRUCTION PLAN DECIDED UPON CONTENTS SAVINGS OF
THERE ARE TWO THINGS THAT I WOULD LIKE TO STRESS.
NOBODY KNOWS FOR SURE.
IT WILL BE EFFECTUATED IN A WAY SO THAT THE COMPETITIVE SITUATION FOR POWER INTENSIVE INDUSTRIES IS NOT JEOPARDIZED.
OTERWISE WE WILL CREATE GAPS BETWEEN REGIONS AND GAPS BETWEEN SOCIAL CLASSES - THOSE WHO HAVE ACCESS, AND THOSE WHO HAVE NOT.
PEOPLE WILL BE GIVEN THE OPPORTUNITY TO GET EDUCATION.
BUT IT ALSO REQUIRES THAT WE, WHO HAVE THE POLITICAL POWER, TAKE OUR RESPONSIBILITY FOR THE PUBLIC FINANCES.
IT IS NOT AN EASY STROLL AND WE HAVE A LONG WAY TO GO.
Jag ska försöka förklara hur jag resonerar, och för att göra det behöver vi gå
döda i trafiken, strax under
Vi gillar det inte, men någon diskussion om hur hälsoförlusterna i trafiken ska stoppas har inte uppstått.
Vi har nu nått den punkt i utvecklingen när det är dags att diskutera noll-visionen.
Det krävs teknik, ekonomi, folkrörelser och politik.
Vägar, fordon, förare och räddnings- insatser.
Märker jag när jag kommer in i ett bostadsområde från en genomfartsväg?
Inom EU arbetar vi för högre krav på bilars passiva säkerhet.
ex.auto- matiska hastighetsdämpare, alkolås och elektroniska körkort.
Utredningen kommer att vara klar i slutet av detta år.
Men min förhoppning är att den kan starta här och nu.
Här är det viktigt med tydliga regler.
Vi vet varför.
In till dess att olyckorna försvunnit måste vi fortsätta att utveckla och förbättra dessa verksamheter.
Men det är svårare att betala i form av ändrat beteende.
Jag vet inte, men jag vet att regeringen kommer att ändra regeln i morgon, så att den skydds- utrustning som finns ska användas.
Vi på central nivå försöker också samarbeta.
Hittills har det varit något av " boy´s toys ".
av flickorna.
-Pojkarna surfar mer på Internet än vad flickor gör.
Vilka är Till vilka vänder sig annanserna?
annonserna hittar man kvinnor.
Så det är verkligen dags att vi kvinnor gör oss synliga som IT- användare och IT-utvecklare!
Vi kvinnor nöjde oss inte med att vara passagerare när vi verkligen insåg den praktiska nyttan av bilen för att underlätta vardagen.
Den typiska datoranvändaren idag är en ung välutbildad man.
Men vi måste också övertyga människor om nödvändigheten och glädjen i att förbättra sina kunskaper.
Men vi har alla möjligheter att var med i en spännande och viktig utvckling.
Men också för att få kraft, för att inspirera varandra och för att manifestera vår vilja att arbeta för ett bättre samhälle och för en bättre värld.
Därför är vår partikongress´ beslut om att halvera arbetslösheten fram till sekelskiftet det viktigaste vi har att arbeta med nu.
Tillsammans med en ytterligare satsning på högre utbildning innebär detta över
Att satsa på utbildning och kunskap stämmer väl med vår samhällsvision.
Så lägger vi med eget arbete grunden för kommande välfärd.
Visst kan det ge viss popularitet - kortsiktigt, men långsiktigt förstår människor att vår gemensamma ekonomi inte kan byggas på lånade pengar.
Samtidigt kommer arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser till för över
.
Här har Europas folk ett gemensamt mål att arbeta för:
Ändå måste vi nu hoppas att den mycket positiva utveckling som pågick strax efter de palestinska valen nu kan fortsätta.
I Israel måste också det normala livet få en chans.
år sedan.
Just ett sådant samhälle vi vill att våra bästa drömmars Sverige ska vara.
Men framförallt knyts kontakter folk- till-folk över ett mycket brett samhällsfält; allt från idrott, politik, kultur, kommuner, landsting och organisationer.
Då samlas regeringscheferna i alla Östersjöstaterna till en gemensam manifestation.
Mötesdeltagare Socialdemokratins grundvärderingar om allas lika människovärde, om rättvisa och solidaritet har brinnande aktualitet idag - här hemma i vår vardag, mellan länderna som upptagit samarbetet kring Östersjön, mellan länderna i EU-arbetet och i EUs relationer till sin omvärld.
I trappuppgången hänger levande ampelväxter.
Att världar möts och att det mesta tycks hänga ihop.
Och det är svårt.
Det är min enkla moral.
Det är klart att det inte går om man har den utgångspunkten.

.
Vi investerar i människor.
Det är hög tid att vi börjar avbetala en del av denna skuld genom att ge dem en plats på arbetsmarknaden.
I Sverige har vi mycket medvetet valt att sköta det vi tidigare gjorde obetalt i hemmet till betalt arbete i den offentliga sektorn; barnomsorg och äldreomsorg.

.
Som jag sa tidigare krävs en samordning av olika politikområden:
Beslutet hade dock även då kommit i höst.
en ekonomisk utveckling som bygger på sunda statsfinanser, låga räntor, en stark krona och en låg inflation.
Sysselsättningen minskar.
Hur vill vi att det ska se ut?
När miljön har skövlats har det varit ekonomiskt lönsamt.
Miljöutgifter betraktas som en investering i stället för en belastning.
Detta är inget nytt fenomen, men hittills har volymerna varit små.
Tack så mycket.
vi kommer närmare sanningen om vi talar och skriver om översysselsättningens politik ", skriver Lédel.
För inte kan väl ett riksdagsparti stå bakom hans åsikter?
I ruinstaden Kuito såg jag följderna av detta grymma krig.
Och det kommer att ta många år att rehabilitera de människor som är drabbade.
Vår välfärd bygger på länder i tredje världen.
år efter hans död hedrar minnet av en enastående politisk gärning.
I det längre perspektivet ser vi emellertid att ljusningen kommer.
Då satsar vi för fullt för att nå det målet.
Och jag pratade om allt som hade hänt på mitt jobb - dvs. i skolan.
Hur skulle samhället ha sett ut om inte alla hade bidragit till att bygga landet?
Ja, har man den utgångspunkten, då bär det också i väg åt ett visst håll.
Ja, först och främst ska vi komma ihåg att en arbetsmarknadsminister inte fixar jobben.
När miljön har skövlats har det varit ekonomiskt lönsamt.
Vi står inför gigantiska behov samtidigt som människor inte har jobb.
Mötesdeltagare!
Vi måste fråga oss:
Även här finns det goda exempel från Värmland, inte minst när det gäller utveckling av lokala kooperativ.
Detta ska vi göra med solidariteten, tryggheten och rättvisan som ledstjärnor.
Men jag upptäckte också vad det betyder för samhället att människor behövs.
Tack så mycket!
" Ta bort företagssubventioner så får vi en neutral konkurrens ", skriver han på ett ställe.
Visst, Elver, visst.
procent eller
All erfarenhet visar att en hög utbildningsnivå i ett land leder till en hög sysselsättningsnivå.
Det är min enkla moral.
procent år
Det kommer att innebära svåra påfrestningar för svenska folket även i fortsättningen, men detta är förutsättningen för att vi ska kunna bemästra Sveriges ekonomiska kris.
Vi vill genomföra en utbildningsrevolution i Sverige.
Vi vill föra en aktiv arbetsmarknadspolitik som kännetecknas av att aktivitet alltid är bättre än passivitet.
Vi måste höja blicken ännu ett snäpp.
Det är bland annat mot den bakgrunden som den svenska regeringen har gett ekonomiskt och moraliskt stöd till livsmedelsindustrins exportansträngningar.
Sverige har unika förutsättningar när det gäller att producera mat.
Det krävs dessutom en kostnadsjakt och en ytterligare strukturrationalisering.
Det var både sorgligt och vemodigt att lämna jordbruksfrågorna.
När jag var tonåring var min mamma hemmafru.
Arbete har ett socialt värde för den enskilde, men också för samhället.
Ja, har man den utgångspunkten, då bär det också i väg åt ett visst håll.
På så sätt är arbetsmarknadspolitiken en del av den ekonomiska politiken.
Den ena har uteslutit det andra.
Energisystem utvecklas när kärnkraften ska avvecklas.
Det här är några av de många funderingar som jag har haft under min korta men intensiva tid som arbetsmarknadsminister.
amputerade och lemlästade människor.
miljoner.
Jag kunde berätta för dem om det nya samarbetsavtalet mellan Angola och Sverige.
Lutherhjälpen har bland annat byggt skolor och hjälpt bushmänsoldater och deras familjer.
Jag besökte också deras skola, ett enkelt plåtskjul, som låg en bit ifrån byn.
Han har många ministrar under sig, så det var inte alls märkvärdigt med en svensk minister.
Kipika njöt i fulla drag.
Det finns också likheter; mellan mig och Kipika och mellan Sverige och Namibia.
I i vår lokala vardag, i vårt gynnade Nord- och Västeuropa, måste vi använda våra erfarenheter för att bekämpa krigets dårskap, fattigdomens förnedring och jordens utplundring.
I ett land där hälsovårdssystemet är tillgängligt för de breda befolkningslagren får hungerproblemen vida mindre effekter.

Kvinnor är överrepresenterade bland de fattiga.
Detta leder mig in på Europas roll i den globala livsmedelsförsörjningen.
Burkina Faso (

För ett och ett halvt år sedan var jag i Mocambique i Afrika.
De bevakar sina egna intressen och slår vakt om sin egen produktion, med påföljd att orättvisorna består.
Jag träffade den svenske sjömansprästen och de unga syskonen på hemmet.
Detta, mötesdeltagare, tycker jag är en utomordentligt fin vision.
I den egenskapen bjöd jag en kväll in ett antal kvinnliga matskribenter.
Min tanke var att inför EU-inträdet stimulera till en diskussion om etik och kvalitet när det gäller livsmedelsproduktion och djurhållning.
Jag är övertygad om att en stor del av de framtida jobben kommer att finnas inom denna sektor.
Ett litet sådant bidrag utgörs av de recept som ingår i boken Ministerns lilla goda.
Därför glider vi kanske över den gamla bönens ord utan att fundera närmare över dess bakgrund och betydelse.
Tacksamhet ska vi känna därför att vi lever i ett land där det råder frihet från hunger.
Vi lärde oss utnytja nya växtsorter.
Vi kan inte fortsätta längre längs den vägen.
Det synsättet är otidsenligt, men vi får aldrig förtröttas i vår strävan att alla människor ska ha ett drägligt arbete och därmed också tillgång till bröd.
Och oavsett vilka arbeten det handlar om, så är det precis som Jesus sa till sina lärjungar när han skickade ut dem för att predika:
I lika mån finns en andlig kärna i liknelsen, som talar om vår inställning och våra värderingar.
Vi måste försöka förstå, att bara där vi handlar i den globala solidaritetens anda, där går vi Guds vägar.
Om ens det!
Kärlek är en viktig drivkraft för såväl personlig som samhällelig utveckling.
Er kamp har varit framgångsrik.
Tack så mycket!
Du bestämmer själv över din livsform.
När jag var tonåring var min mamma hemmafru.
Om du inte kommer till jobbet är det någon som saknar dig och som undrar och frågar.
I Sverige har vi dock fram till för några år sedan kunnat bekämpa arbetslösheten förhållandevis framgångsrikt.
*Det är nödvändigt att göra det möjligt för ungdomar att bo och verka i glesbygd och på landsbygden.
Nu har vi inte längre full sysselsättning, utan sedan några år tillbaka befinner sig även Sverige i massarbetslöshetens strypgrepp.
Och hur vill vi att det ska se ut?
Jag tror att vi börjar komma till vägs ände när det gäller prylsamhället.
Därför är Miguel Odhner tillsammans med mig här i dag.
Därför är det glädjande att jag i min nya roll kan fortsätta att engagera mig för samarbetet mellan Norden och de baltiska staterna.
centrala utmaningar:
- en positiv politisk signal - avibeställningar för samtliga kandidatländer - kandidatländerna ges likvärdig behandling - en tidsram fastställdes - begreppet förhandlingsstart presenterades, förhandlingsformerna skall utredas - utvidgningens konsekvenser för den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturfonderna och budgeten konkretiseras ytterligare genom de beställda rapporterna.
Det gäller för nuvarande medlemsländer att följa upp och driva på kommissionens arbete med dessa rapporter.
Att verka för en bättre miljö är en annan huvudfråga.
Frön svensk sida vill vi att följande
EU:s syn på miljöproblem måste ändras.
För att EU på olika politikområden ska engagera människor krävs insyn och öppenhet.
Tack för ordet!
Nu har det gått oss ur händerna och nu får vi gilla läget.
Däri ligger mästerstycket, däri ligger svårigheten.
Sverige har de senaste
Det har byggt upp underskott och problem.
Just detta faktum att initiativet går ifrån arbetsmarknadens parter över till det politiska livet, med beaktande av hur det politiska livet har utvecklats, innebär - som ni förstår - inte en god miljö för att attrahera investeringar i vårt land.
När det gäller sysselsättningen är det naturligtvis så att den öppna arbetslösheten kan vi pressa tillbaka på
Det var några
Utan investeringar, framför allt i tillverkningsindustrin, kommer vi att ha svårt att återställa balansen långsiktigt på den svenska arbetsmarknaden.
Den skall i första hand rikta sig till dem som har en kort utbildning och till vuxna.
; jag är ganska optimistisk om detta.
När jag ser hur mycket som fattas för att nå fram till en öppen arbetslöshet på
Det finns gott om exempel på ekonomier med högt skattetryck som har god tillväxt och gott om exempel på ekonomier med lågt skattetryck som har urusel tillväxt.
Det finns en möjlighet jag tycker är underskattad och som vi har utnyttjat dåligt och som ligger framför oss.
Tvärtom, det finns mycket som talar för att det skulle kunna vara på så sätt.
Framför oss ligger naturligtvis också en Europadebatt som nu präglas av att ingen länge ifrågasätter att vi är medlemmar i EU.
Det finns goda skäl för och det finns invändningar mot och de måste vägas mot varandra.
Det kanske rent av blir så att för den som väljer att stå utanför så blir kraven faktiskt lite strängare än för den som går in, eftersom man måste kunna kvalificera sig för att stå ensam.
Är detta i Sveriges intresse och om vi säger nej, vad händer då?
Det säger jag helt enkelt av det enkla skälet att det har skett så oerhört mycket politiska investeringar i processen från Tysklands och från Frankrikes sida.
Vi brukar ramla in i frågor, vi har ramlat in i frågor de senaste
Det är frågan som ligger framför oss.
EMU-frågan kommer att kräva sitt svar och sin reaktion.
Tack för att ni har lyssnat.
Därför känns den här konferensen viktig.
Många av våra ung- domar går vidare till högre studier.
Den nya regeringen tillträdde på hösten
Skattehöjningar och besparingar genomfördes för att sanera statsfinanserna.
.
Tillväxten är inte längre negativ.
Den hotar den nationella sammanhållningen eftersom den delar upp människor i vi och de.
Därför krävs ett skifte i näringspolitiken.
De små har betydligt högre kostnader för administra- tion jämfört med de stora.
Ett exempel.
Vi gör det på ett sätt som särskilt gynnar små företag.
.
Arbetslösa kvinnor får starta-eget-bidrag i
Vi flyttar ned besluten inom närings- och arbetsmarknadspolitiken till regioner och kommuner.
exempel.
Avslutningsvis.
I det arbetet spelar småföretagare en helt avgörande roll.
De har en stark regional profil.
Anders Sundström ( s ) Näringsminister Det talade ordet gäller Jag vill börja med att uttrycka min glädje över att ha fått förmånen att hålla inledningsanförandet till denna konferens som behandlar en fråga som jag anser vara av ett alldeles särskilt intresse, nämligen tillgången till den offentliga sektorns information.
Offentlighetsprincipen I Sverige har principen om tillgång till allmänna handlingar en lång tradition.
Principen om handlingsoffentlighet går ut på att allmänheten och företrädare för medierna själva måste få möjlighet att välja den information de önskar.
Registren skall vara tillgängliga för allmänheten.
Detta utesluter inte en diskussion om vilka grundläggande principer som bör gälla.
Det är svåra avvägningar som man ställs inför i sådana fall.
Det finns all anledning att kartlägga hur dessa och andra frågor om samverkan mellan den offentliga och den privata sektorn har behandlats i olika länder.
Arbetsmarknadspolitik i förändring Tack för att jag fick komma hit.
Inför denna debatt spelar givetvis sysselsättningspropositionen en viktig och nödvändig roll.
Vi kan olika uppfattningar om orsakerna till detta, men när regeringen trädde till
Detta var det första steget.
Det är lätt att förstå oron och påfrestningarna på människors tålamod.
Detta är en naturlig uppföljning av de satsningar som är nödvändiga inom vårt närområde och som kom till uttryck vid Visbymötet i våras.
Det är inte bara tillväxtområden som ska stimuleras, utan vi stärker också den regionala utvecklingen med ett särskilt stöd som omfattar
Högskolan innebär ett mycket starkt lyft för respektive region.
*se till att lediga platser tillsätts snabbt och att arbetslösa kan komma tillbaka i jobb så fort som möjligt.
Vad blir det för skillnad jämfört med i dag?
Vi betonar nu på ett starkare sätt än tidigare arbets- och kompetenslinjen.
Det räcker inte med att vara försörjd, vi måste också ständigt betona arbetets sociala värde.
Utöver detta finns särskilda insatser för grupper som har extra svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Är det bättre att förtidspensionera människor som vill ha en uppgift att fylla?
För många står valet i dag mellan arbetslöshet eller sysselsättning i offentlig regi.
Jag vet mycket väl att det bland de berörda finns en utbredd oro för vad som ska hända bortom den bortre parentesen.
Detta är angeläget, eftersom Sverige måste ta till vara tillväxtens möjligheter i hela landet.
När vi nu utvecklar arbetsmarknaden måste vi i högre grad än tidigare utgå från kvinnornas förutsättningar och erfarenheter.
Förslagen i regeringens sysselsättningsproposition spänner över vida områden:
Vi ber nu riksdagen ställa upp på målet att halvera den öppna arbetslösheten till år
Om han eller hon inte kommer till jobbet ska det finnas någon som undrar och frågar.
Arbetslösheten är ett av vår tids största samhällsproblem.
*En politik som låter jämställdhet och satsning på kvinnor genomsyra arbetet inom alla politikområden.
*Vi gör arbetet mer individinriktat.
En enda proposition från regeringen trollar inte bort arbetslösheten.
Än en gång sätter vi Sverige i jobb!
Att längta till ledighet.
saker - tacksamhet och ansvar.
Den utvecklingen lyckades vi vända.
Vilken ytterligare materiell standardhöjning kan vi kosta på oss?
Chans till vidareutbildning, kompetenshöjning, chans att få behålla sin självkänsla, för att - när den dagen kommer - vara färdiga att ta de nya jobben.
-Har ni getter i Sverige?
Där såg jag bostadshus - men de var obebodda på grund av landminor runt omkring.
Så kära medarbetare!
Den moderata politiken förde Sverige in i kaos.
Det går inte att gasa eller bromsa på samma sätt som förr.
I dag betraktar många företag miljöanpassningen som en konkurrensfördel och en investering i stället för en belastning.
Livslångt lärande ska bli en verklighet i arbetslivet.
Hur förhindrar vi ytterligare neddragningar inom offentlig sektor?
Det handlar inte om någon återtågets politik, utan vi måste ta till vara och förädla de positiva beståndsdelarna i den svenska modellen.
områden:
Det betyder
I dag har den fått ikläda sig en stabiliseringspolitisk roll.
Över
*För det fjärde är turism en typisk småföretagarbransch.
Kommunerna har en mycket väl utbyggd verksamhet för både närings- och arbetsmarknadspolitik.
Officiellt är ju Sverige också " världsmästare " i jämställdhet.
Fortfarande är fler män arbetslösa, men det kan vara en tidsfråga innan det sker ett systemskifte.
Här läggs grunden för rätten och möjligheten att välja hur jag vill leva mitt eget liv.
Arbetsmarknadspolitiken måste passa både kvinnor och män.
Som arbetsmarknadsminister ser jag det som en viktigt uppgift att vrida politiken så att den färgas av både kvinnors och mäns erfarenheter, kunskaper och attityder.
Den första förutsättningen ger oss rörelsens historia.
Vi har fått göra reträtter.
Vänsterpartiet å sin sida samlar upp socialt missnöje, men har svårt att konstruera något praktiskt realistiskt program på lång sikt.
Förverkligandet kan bara ske när man inser det större sammanhanget, de villkor och begränsningar som vi i dag är utsatta för.
Det är min enkla filosofi.
En miljard ska användas för att ställa om Sverige till ett uthålligt ekologiskt samhälle.
Stödet kommer bland annat att leda till ökad sysselsättning inom byggsektorn.
Den utformades och dimensionerades därefter.
människor -
Kommunerna ska ha majoritet i dessa nämnder.
I dag finns en flora av stödformer.
I torsdags var jag i Örebro och träffade
Tanken är inte att arbetslöshetsersättningen ska vara ett passivt bidrag eller en permanent försörjningsmöjlighet.
Så kommer det inte att bli.
Det är bra för en enskilde och det är bra för samhället om vi kan ta till vara den kompetens, livserfarenhet och kunskap som finns inom denna grupp.
Samtidigt är både jag och regeringen medveten om var vi hör hemma.
En annan röd tråd i vår politik är jämställdheten.
Mötesdeltagare!
Skälet är givetvis att vi måste ha majoritet i riksdagen.
grenar.
Den öppna, ibland kritiska, dialogen mellan fack och parti är hälsosam för båda parter.
Med dessa ord vill jag hälsa från det socialdemokratiska partiet och önska er en framgångsrik kongress!
I tider av bekymmer har folkrörelsepartierna socialdemokraterna och centern tillsammans alltid tagit ansvar för landet.
Vi har haft nog av överhettning i vissa regioner och eftersläpning i andra.
För det fjärde inför vi enklare stödformer och enhetligare regler.
Det har varit intressant att ta del av alla inlägg i Tidningen Sparbankens serie om arbetslösheten.
förutsättningar måste vi komponera en politik med bland annat följande inslag:
Var finns de nya jobben och hur kommer vi dit?
Det gäller alla områden och branscher.
Men vi får aldrig glömma bort att den överväldigande majoriteten politiker är seriöst arbetande idealister, som inte sällan gör stora uppoffringar för sakens skull.
Personfixeringen, europeiseringen och internationaliseringen tilltar i svindlande takt.
Det finns många exempel på principiellt viktiga skillnader mellan de politiska partierna.
Såvida inte ministrarna befinner sig på Cypern och sedan i ett anfall av solsting börjar yra om att pigsamhället trots allt inte är så dumt.
För första gången finns ett embryo till en medveten politisk strategi för att motverka avarterna av sophantering, kloakutsläpp och giftspridning.
Då träffade jag också Naturskyddsföreningen och Mats Karström som berättade om hur han ett antal år tidigare gjort inventeringar i kommunen och bland annat hittat aspgelélav.
Några av er är hederligt svenskt tvärförbannade för arbetet med Natura
Det hade naturligtvis varit klokare att begära ytterligare tid än att vara bror Duktig.
.
Jag beklagar verkligen att arbetet fick en olycklig start, men jag tror att vi med gemensamma krafter har goda möjligheter att göra något riktigt bra av Natura
veckor sedan beslutade att köpa Helvetesbrännan, ett
Att mångdubbla anslagen är orealistiskt i dagens ekonomiska läge.
- att främja en miljöanpassad jordbruksproduktion genom tydliga regler och visst ekonomiskt stöd, - att tillåta en minimal användning av miljöanpassade bekämpningsmedel, - att ha starka djuretiska regler där antibiotika i fodret och instängda djur inte accepteras, - att ge direktstöd till bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturvärden, - att tillämpa Polluter Pays Principle i större utsträckning än i dag, - att i framtiden cirkulera näringen stad-land.
EU:s jordbrukspolitik måste reformeras och här driver Sverige på.
Vi har talat mycket om reningsverk och liknande projekt i Östeuropa.
Sverige menade att en sådan satsning skulle leda till ett faktaunderlag som inte löste problemen.
Jag vet att sådana tankar finns inom SLU och att mycket forskning med det syftet bedrivs här.
regionala konferenser om planerna.
Högt ställda miljömål och stark betoning av områdesskydd i kombination med miljöanpassade brukningsmetoder är Sveriges prioriteringar i det arbetet.
I likhet med vår politik inom avfallsområdet kommer Sverige att kraftfullt driva linjen att gentekniken inte får användas oansvarigt.
( Med reservation för eventuella ändringar ) Budgetarbetet är i full gång och den 20 september presenteras budgetpropositionen inklusive forskningspropositionen.
Högskolan är till allra största delen finansierad med offentliga medel och dess verksamhet och inriktning har utomordentligt stor betydelse för samhällets utveckling.
Det skulle vara orimligt att hävda att forskningens frihet är hotad i dessa länder.
% högskoleutbildade, inom det privata näringslivet ca
av det totala studerandeantalet.
Samhället och ungdomar investerar i utbildning - och vi vet att det ger nya jobb.
.
o Teknikerbehovet förväntas öka fram till
lärare och lärare med NT-inriktning.
Vi ser ett samhälle växa fram där samspelet mellan teknik och produktion blir än mer intensivt.
En sådan utbyggd kontakt skulle kunna bli ett starkt dynamiskt inslag i både näringsliv och offentlig sektor.
Högskolorna måste spela en mycket större roll både som förmedlare av kunskap, en samhällets kunskapsbank och som mottagare av erfarenheter och problem utifrån.
Andelen studerande ( under
Det kommer föreslås betydande satsningar på högskolorna i mellersta Norrland, Bergslagen innefattande norra Dalarna, Karlstad, Örebro och sydöstra Sverige, men därutöver finns givetvis ett utrymme också för andra satsningar.
Universiteten och de tekniska högskolorna med sina stora resurser är givetvis avgörande för såväl volym som den höga forskningskvaliteten.
Det är ett förbluffande segt område och klagomålen på de akademiska lärarnas brist på pedagogiska kunskaper och undervisningens ibland slentrianmässiga karaktär tycks vara ett evigt ämne.
Det kräver beslutsamma insatser inom högskolan.
Viss samordning mellan ingenjörs- och civilingenjörsutbildningarna skall också ske för att öka flexibiliteten och möjligheten för studenterna att känna sig för innan de slutgiltigt väljer utbildning.
Högskolorna har också fått i uppdrag att formulera rekryteringsmål.
Det har visat sig att det fmns ett intresse bland många studenter att studera på sommaren och att det finns lärare som är beredda att undervisa sommartid.
En förutsättning för detta är emellertid, som jag ser det, att styrelserna ges större och mer kraftfulla befogenheter.
få benämnas universitet.
När vi nu räknar med att ca
Expansionen, den ökade friheten och behovet av övergå från en undervisande miljö till en lärande miljö kommer att ställa stora krav både på lärarna och högskolans organisation.
* För
och
I takt med att barngrupperna blivit större inom barnomsorgen har tiden för biblioteksbesök krympt samtidigt som bibliotekens uppsökande verksamhet minskat eller helt försvunnit.
Vi vet också att den nya informationsteknologin riskerar att snarare förstärka än överbrygga de klyftor som skapats av bland annat språkfattigdom.
Den här krönikan skriver jag natten mellan söndag och måndag - sådana är AiPs pressläggningstider.
Egentligen skulle vi nog behöva en särskild " omöjlighetsbokförare " som då och då kunde muntra upp oss med faktaspäckade rapporter:
Det kräver goda villkor för företag och företagare.
* Vi sänker arbetsgivareavgifterna.
månader istället för
Deras grundläggande drivkraft är idéer, innovationer och skaparglädje.
Ingen arbetsuppgift är viktigare.
Mycket har hänt på kort tid.
Med det perspektivet handlar samarbetet om att göra regionen till en bättre plats att bo och leva i.
Längre söderut blev Östersjön en skiljelinje mellan folk och länder, efter att i århundraden ha förenat människor.
En möjlighet att riva murar och ersätta dem med folkligt samarbete, grannsämja och långsiktigt fredsbyggande.
Omvänt kan en utveckling i isolering, med ökande klyftor och utvecklande av en frustrerad nationalism ge oss ett mycket kyligt europeiskt samarbetsklimat.
Myndigheter, som hittills främst burit samarbetet, har en viktig roll i att skapa ramar och strukturer som möjliggör en positiv demokratisk utveckling.
Fungerande kommunikationer är mer en förutsättning för än ett resultat av ekonomisk utveckling.
Här är EU:s särskilda TACIS program för nordvästra Ryssland och de s k INTERREG-programmen, som kompletteras med nationell finansiering, viktiga redskap.
Ett speciellt problem är den känslighet som naturen i norr har.
Ett eventuellt återupptagande av ryska provsprängningar på Novaja Zemlja skulle kunna utgöra ett allvarligt hot mot miljö, hälsa och den framtida utvecklingen och samarbetet i regionen.
Det innebär bl a att Sverige och Finland, inom ramen för Östersjö- och Barentssamarbetet, har en speciell roll i EU:s östpolitik.
Nationalstaten kommer att ha en fortsatt viktig roll, men blir för stor för vissa uppgifter och för liten för andra.
Likaväl som det är ett stort privilegium att vara svensk, är det en begränsning att enbart se sig som svensk.
I Kambodja ledde FN arbetet för ordning och demokrati, bl a genom att organisera det första valet.
Miljontals fattiga människor i en del utvecklingsländer har fått nya möjligheter till arbete och materiella förbättringar.
Vi måste handla tidigare samt med större kraft och resurser.
Respekten kan påverkas av att rådets sammansättning i minskande grad är representativt för medlemskretsen och de nya maktförhållandena i internationell politik.
När
Sverige och andra nordiska länder bär idag en oproportionerligt stor del av det finansiella ansvaret för denna verksamhet.
Också arbetet på utvecklingsområdet måste reformeras för att FN ska kunna främja social utveckling och rättvisa i världen.
Sverige skulle som medlem av säkerhetsrådet bidra till rådets arbete med vår omfattande erfarenhet av fredsbevarande arbete, med en konstruktiv reformvilja för att effektivisera FN och med det starka engagemang som alltid präglat vårt medlemskap i FN till stöd för FN:s ideer.
Det är alla vårt ansvar att bättre leva upp till FN-stadgans förplikterser.
Vi talar om att:
Verklig fred fordrar också att vi kommer tillrätta med det bakomliggande eller strukturella våldet i form av sociala orättvisor, förtryck, ofrihet och andra faktorer som förhindrar att människor kan leva ett värdigt liv.
Rwanda och forna Jugoslavien är bara
De
FN:s allmänna förklaring blev inledningen till en metodisk genomgång och kodifiering av det ena rättighetsområdet efter det andra.
Expertkommittér tillsattes för att granska ländernas efterlevnad i lagstiftning och praxis.
Jag skulle kort vilja stanna vid en av dessa.
Demokratins utbredning har gett många fler rätten att rösta, uttrycka sin åsikt och öppnat för nya möjligheter av delaktighet.

De måste mötas med ett väsentligt fördjupat internationellt politiskt samarbete.
De går på djupet och utmanar vår människosyn, vår demokratimodell och vår utvecklingsmodell.
De måste gälla lika för alla och överallt.
Därför skapar ofta ett framväxande civilt samhälle en motreaktion i en auktoritär miljö.
I ett alltför stort antal länder förekommer dessutom fortfarande summariska och godtyckliga avrättningar.
Östländerna - främst Sovjet - hävdade motsatsen och betonade de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, ofta på de förras bekostnad.
Idag, efter det kalla krigets slut, sker en utveckling tillbaka mot en helhetssyn.
Vår solidaritet med dessa människor är en personlig och global utmaning.
Mänskliga rättigheter i inbördeskrig.
Mot bakgrund av dessa erfarenheter arbetar de nordiska regeringarna, tillsammans med de nordiska MR-instituten, på att skapa en uppförandekod som kan omfattas av alla parter i en konflikt, oavsett hur den definieras och oavsett vilka parterna är.

Detta är ett medvetet val från regeringarna inom FN, OSSE och Europarådet.
om urbefolkningars rätt.
Sverige kommer i sommar att vara värd för världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, vilken är den första av sitt slag.
När FN:s generalsekreterare öppnade Världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien
Tack för Er uppmärksamhet.
Det kan komma att ifrågasättas från olika håll och på olika sätt......
Insikten om att fred och välstånd byggs bäst genom samverkan har fått oss att utveckla demokratiska och rättsliga instrument för att hantera intressemotsättningar.
Uppgiften att omvandla Ryssland är en historisk förändringsprocess som kommer att ta tid.
Det är fortfarande väsentligt med ett brett och djupt västligt engagemang för de baltiska staterna.
förutsättningar; som självförsvar av det egna territoriet eller under FN:s mandat.
Den militära alliansfriheten lägger inga hinder i vägen för det vi vill nå, och varken vi själva, eller någon annan, skulle vinna på att vi övergav den.
Det behövs ett solidariskt deltagande i fredsfrämjande operationer, från utomeuropeiska länder i Europa, liksom från Europa i kriser på andra kontinenter.
Att bryta detta mönster är inte bara nödvändigt för att klara arbetslöshet och miljö.
Vi har ett ansvar och en möjlighet att vara med och påverka vår omvärld.
Å andra sidan ökar antalet väpnade interna konflikter.
Globaliseringen förändrar i grunden förutsättningarna för det politiska arbetet.
år varit en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Som ständiga medlemmar av säkerhetsrådet har de ett särskilt ansvar för internationell fred och säkerhet.
Därför verkar vi för att intensifiera nedrustningssträvandena.
De sprider dagligen skador och död, främst bland oskyldiga civila, inte minst barn.
Afrika är den kontinent med vilken Sverige har sitt mest omfattande utvecklingssamarbete.
I årtionden har Sverige fört en aktiv Mellanösternpolitik.
Regeringens ambition är att Sverige åter skall uppnå målet om en procent av bruttonationalinkomsten till svenskt utvecklingssamarbete när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger.
Då var vår säkerhetspolitik präglad av att Europa var delat.
Regeringen vill göra de närmaste åren till en kraftsamling inom EU-samarbetet för att kunna välkomna nya medlemmar.
EU måste vara i stånd att driva en verkningsfull politik med ett större antal medlemmar.
Vi förväntar oss för det andra att konferensen leder till en fördjupning av samarbetet och till konkreta resultat för våra prioriterade frågor.
I Ryssland höjs röster mot detta.
Människorna får då äntligen chansen att återvända, bygga på nytt och försonas.
Vi kommer inte att spara någon möda för att skapa klarhet om försvunna, om massgravar och om misstänkta krigsförbrytelser.
Västeuropeiska unionen har satt det fredsfrämjande arbetet i fokus.
Att stabilt förankra dessa länder i den europeiska demokratiska gemenskapen där de hör hemma står för närvarande i fokus för vårt samarbete.
på varandra följande parlament valts på demokratisk väg.
Östersjörådet, i vilket Sverige för närvarande är ordförande, är ett viktigt redskap för det breda regionala samarbete som Sverige eftersträvar i syfte att:
Rapporten " Vårt globala grannskap " konstaterar att militärt våld i ett modernt säkerhetstänkande endast är legitimt under
Det är en central del i vår säkerhetspolitik.
Departementsreformer sker med jämna mellanrum.
Det känns dessutom riktigt att göra en sådan beskrivning för svenska kommunjurister.
Det är ju ett av svensk lagstiftnings särdrag att inte bara lagtexten utan också de tankar som finns bakom lagstiftningen har betydelse för användningen av lagar och förordningar.
Kampen gäller också makten över besluten.
Ett nytt hål i statsbudgeten och så finns risken att besluten om framtidens sjukvård tas på börsen.
Olika partier har olika visioner om framtiden.
Ibland kan jag få en känsla av att debatten om den kommunala verksamheten - kanske framförallt bland oss som sätter solidaritet, rättvisa och tryggget högt - i alltför hög grad handlar om organisationsscheman och flotta tekniska lösningar på styrningsfrågor.
Alternativet är att sträva efter passivitet.
Då krävs en väl fungerande barnomsorg, en skola av god kvalitet och förutsättningar att utveckla ansvarstagande och engagemang.
I ett solidariskt och rättvist samhälle kan inte det tillåtas.
Lika lite som den offentliga sektorn klarar sig utan ett väl fungerande näringsliv.
Miljöproblemen växer snabbt till globala problem.
Det finns de som tror att det inte behövs någon demokratiskt direkt förankrad offentlig organisation på regional nivå.
Att kommuner och landsting är viktiga i det svenska folkstyret och vårt välfärdssystem visar sig bland annat genom att de mest omfattande verksamheterna för att uppnå välfärdsmålen om solidaritet finns i den kommunala sektorn.
Ett anständigt boende för alla till rimliga kostnader kräver gemensamma insatser.
Marknaden offrar tant Astas kvartersbutik.
En självklar utgångspunkt för mig är att vi ska vara öppna mot kommuner och landsting.
Regionfrågan har diskuterats länge.
Kampen gäller makten över besluten.
Med Inrikesdepartementet har nu regeringen fått ett tydligt nav för de många och för svensk demokrati avgörande frågorna som hanteras av länsstyrelser, landsting och kommuner.
Ibland kan jag få en känsla av att debatten om den kommunala verksamheten i alltför hög grad handlar om organisationsscheman och flotta tekniska lösningar på styrningsfrågor.
Jag efterlyser nu mer diskussion om vad vi ska ha den regionala nivån till.
Det är enligt min uppfattning självklart att arbetet med att öka öppenheten och servicegraden hos alla myndigheter måste drivas vidare.
Motprestationen för att få del av anslaget blir bland annat att kommunen finansierar hälften av projektens lönekostnader.
Bland annat försämrades kommunernas möjligheter till markplanläggning genom att livsmedelsbutiker nu fick etableras utan rimliga samhällsplaneringsaspekter.
Ett syfte med minutläggning i den här skalan är att terrorisera civilbefolkningen.
nyutlagda minor på varje röjd mina.
Dock enades man, under svenskt ordförandeskap, om en skärpning av det internationella regelverket för användningen av truppminor.
I juni tog jag initativ i EUs ministerråd för att få till stånd kraftfullare och mer samordnade insatser på minröjningsområdet från medlemsstaternas sida.
Genom Sida kanaliseras stöd för att bygga upp de drabbade ländernas egen förmåga att hanteras minproblemet.

Genom detta sammanhållna arbetssätt vill Sverige ge sitt bidrag till att fria världen från minornas gissel.
Främst handhar de kommunalt ägda företagen frågor som bostadsförsörjning och teknisk infrastruktur.
Vi behöver gemensam styrning över den tekniska infrastrukturen.
Den syftar till att stödja nya företag, för att bibehålla konkurrensen och ge förutsättningar för en fri marknad inom nya områden.
Alla företag, oavsett om de ägs privat eller offentligt, ska givetvis drivas rationellt och effektivt, till gagn för ägarnas intressen.
Så tankens makt är stor!
Det handlar om att samla kommuner, landsting, företag och fack till en satsning som involverar samtliga tongivande krafter.
När skolan, posten och affären lades ner var detta dödsstöten för många byar.
Detta måste vi förbereda oss för.
Ur detta aktiva arbete har det växt fram en rad nya verksamheter:
Kanske har vi kommit längst i Sverige.
Miljöutgifter kommer allt mer att betraktas som en investering i stället för en belastning.
Här kommer det att finnas en marknad för något som jag brukar kalla för välbefinnande.
Här gäller det för Jämtland och Härjedalen att hålla sig väl framme.
För att arbetet ska ge resultat krävs en politik som ger människorna redskapen att utveckla lokala lösningar.
*En kraftig förstärkning av de små företagens utvecklingsmöjligheter.
nya platser under
Politiken måste nu ändras för att förbereda människor för de nya jobben.
Omkring
Därför gör vi ett särskilt program för denna grupp.
Hur ska det gå till att göra länet mer attraktivt?
Kulturjobb?
Det gäller att hitta möjligheterna och inte bara se problemen.
Mötesdeltagare!
saker - tacksamhet och ansvar.
Nu ser vi ut över en värld där
Vilken utveckling vill vi se i den europeiska unionen.
Någon gång kommer man att bli behövd, sa hon.
Och frågan gäller:
Det går inte att låna ännu mera, att hela tiden köra på årliga underskott.
Oppositionen har ingen strategi.
De har alltid pengar när det blir svåra beslut, men dagens verklighet handlar både om att välja till och välja bort.
Förverkligandet kan bara ske när man inser det större sammanhanget, de villkor och begränsningar som vi i dag är utsatta för.
Bygg om Sverige!
livsmedel, energisystem, infrastruktur, kunskapsutbyte och miljöskydd.
nya platser i vuxenutbildning och högskolor.
Arbetsmarknadspolitiken i Sverige tillkom i ett läge då arbetslösheten var låg.
*skapa sysselsättning för
Vi föreslår därför en utökad lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna.
Vi betonar nu på ett starkare sätt än tidigare arbets- och kompetenslinjen.
-Vad gör era kompisar?
Men en sådan inställning är också farlig.
Nu gäller arbetslinjen.
år och som har varit arbetslösa mer än
När vi höjer arbetslöshetsersättningen från
Det är manliga yrkesarbetare inom byggnads- eller tillverkningsindustrin som har stått modell för åtgärderna.
Det betyder inte att vi stannar vid detta.
För
-Ja.
Efter besöket hos himbafolket for jag till Angola.
Kunde jag ge dem hopp inför och tro på framtiden?
Bara så lever vi upp till ordet solidaritet.
Kritik ska framföras internt, menade han.
Kommissionens självständighet är en viktig grundprincip som Sverige stöder.
länder med skilda kulturer och synsätt.
Vi driver dem i regeringsförhandlingarna.
Jag ska ge ett mycket konkret exempel från mitt eget ansvarsområde, nämligen arbetsmarknadspolitiken.
småskaliga företag, kooperativ produktion och butiker, dagis, äldreboende och många andra aktiviteter.
Vi ska lära andra delar av Sverige.
Marknaden för miljöanpassade produkter växer mycket snabbt.
Vems tankar blir först verklighet?
Det finns ingen regionalpolitisk insats som har betytt mer än den offentliga sektorn.
Det sysselsättningsproposition jag redan har talat en del om bygger på
Utöver den kraftsamling jag tidigare har nämnt finns bland annat följande punkter i småföretagsprogrammet:
*En omfattande satsning på utbildning för sammanlagt
De mindre och medelstora högskolorna tillförs ytterligare medel för kunskapsöverföring till småföretag.
människor berörs av detta förslag, som har kritiserats en del.
Jag är övertygad om att de omfattande satsningarna på utbildning, miljö, småföretagsutveckling, turism och aktiv arbetsmarknadspolitik kommer att få positiva regionala spridningseffekter.
Lekplatser som behöver repareras?
Målsättningen är ju att alla gymnasieungdomar nästa år ska ha ett sommarjobb.
Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att starta företag!
Sören Wibe har i en utredning visat att produktivitetsutvecklingen är lika bra i glesbygd som i storstad.
Mässan får ytterligare sälta av betraktelser om mattraditioner, livsglädje och resor.
Det är med andra ord en mycket stor industri, som sysselsätter över
För att riktigt visa min uppskattning vill jag till arrangörerna överlämna en liten receptbok som heter " Ministerns lilla goda ".
Detta hände innan Sverige blev medlem i EU.
matskribenternas inträdesbiljetter till min middag är nämligen så aptitretande och välsmakande att de bör spridas i en bredare krets, liksom Ana Martinez´ funderingar kring svensk mat.
Människor kommer från när och fjärran till en mötesplats med anor från 1700- talet och kanske ännu tidigare.
Då ställer jag frågan - betyder dessa mörka siffror att det är en landsända dömd till undergång?
Under mina
Vad kan vi i regeringen göra för att underlätta dessa möjligheter?
Och för att bekämpa detta samhällsproblem krävs ett omfattande batteri av åtgärder och en massiv satsning på olika nivåer - lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
*En kraftig förstärkning av de små företagens utvecklingsmöjligheter.
För högskolan i Luleå innebär det
Vi satsar hårdare på de lokala resurserna genom att öka kommunernas inflytande.
år.
Mitt svar är nej!
Jo, att det ska finnas jobb i hela landet.
Detta vackra torg har ett av världens största och märkligaste solur.
Arbetets sociala värde är underskattat.
Utbildningen riktar sig i första hand till de arbetslösa.
Genom samordning, och ibland samfinansiering och helhetssyn, kommer pengarna - och det är ganska mycket - att användas på ett annat och bättre sätt.
Den skapar ett utanförskap, den får passiviteten att breda ut sig.
De som har en högre kompetens har bättre möjlighet än andra till ett jobb.
Vi behöver dem, och de ska känna sig lika mycket värda som alla andra åldersgrupper i samhället.
Redan nu gör vi emellertid
Det är möjligt att det finns skevheter i detta.
Vi gör det bland annat för en ung kvinna som var på teve i går.
Frågor som står i världssamfundets fokus och som med absolut nödvändighet måste lösas, och lösas akut.
" En syrisk side-show ", bullrade cyniskt på sin tid den amerikanske utrikesministern Henry Kissinger.
13_000flyktingar trängs där på mindre än en kvadratkilometer.
Identiteten, den nationella legitimiteten, spelar en minst lika stor roll som rätten till återvändande och kompensation.
Vad hade hänt om inte FNs resolutioner
Här har vi en gemensam uppgift.
Bryr sig inte om miljöförstöring, fattigdom eller flyktingströmmar.
Den nya världsordningen erbjuder stora utmaningar och kräver nya lösningar:
år senare slutade kalla kriget.
Säkerhet i dagens värld handlar inte längre bara om att avvärja aggression mellan stater.
Många är kritiska mot FN idag.
Så här sa Olof Palme vid FNs
miljoner flyktingar eller att världslvismedelsprogrammet WFP gav mat till
Pengarna och makten måste komma från medlemsländerna.
I slutet av förra året var deras skuld
Synen på reformer skiljer sig också avsevärt mellan nord och syd.
Den visar hur FN systemet har splittrats och marginaliserats och hur effektiviteten minskat.
Frankrike och Sverige kommer att ha centrala roller i det arbetet.
procent skulle ge
Det är gemensam säkerhet i praktisk handling.
Ett ekonomiskt säkerhetråd, är ett annat viktigt förslag som presenterats av Carlsson-kommissionen.
Det pågår en osynlig dragkamp om vilken ordning som ska segra i vår förvirrade tid.
Med en jätteklyfta mellan dem som har och dem som inte har och en värld där våra barn får leva i ständig rädsla och osäkerhet.
Fredens arkitekter och tillskyndare har lidit nederlag, dess belackare och motståndare triumferar.
Vad händer framtför allt med det palestinska folket som levt så länge i nöd och förödmjukelse?
Idag är läget som bekant annorlunda.
När vi fick väljarnas förtroende för
Men det finns en annan - tyvärr inte lika omdiskuterad - effekt av dåliga statsfinanser.
Skolans, barnstugans, servicehusets verksamhet lämpar sig inte för några snabba klipp, eller snabba kast.
Trots ett kärvt budgetläge har vi faktiskt satsat en del för att hejda raset inom byggsektorn.
Det är
Vad händer med inflationen och företagens konkurrenskraft?
I tidningarna och i TV-nyheterna kan vi ta del av olika analyser som beskriver hur sänkta ersättningar höjda skatter och sänkta bidrag slår för olika hushållstyper.
procent.
Sedan är det dags för en rejäl remissomgång innan vi i departementet väger alla förslag mot varandra och lägger det slutliga förslaget.
Utredningen ska jobba obyråkratiskt.
procent.
Men misslyckande?
Visst har vi segregation.
Alla sådana här beräkningar är svåra att göra.
Ska alla kunna bo bra även i framtiden, då måste vi ha ett väl fungerande stöd till de som små inkomster eller som har behov av en lite större bostad.
Syftet med byggsubventionerna har alltså varit och är att vi ska kunna bo bra, kvinnor och män, även i framtiden.
Men vi ser illavarslande tendenser.
Avslutningsvis.
Vi lider fortfarande av sviterna efter 80-talets köp- och säljyra.
En rimlig förhoppning är att minimera enskildas och statens kostnader när ekonomin ska saneras i dessa företag och föreningar.
Skanska är ett framgångsrikt företag.
Vi befinner oss också i en social och mänsklig kris med den höga arbetslösheten.
För att göra beskrivningen av detta något mer person- lig tänkte jag utgå från hur jag själv vill ha det när jag blir gammal.
% hade fått en besvärshänvisning.
Och så är det ju faktiskt för de allra flesta äldre.
Dåså!
Jag får dagligen många vittnesbörd om detta.
Arbetslinjen gäller givetvis även funktionshindrade personer som har svårt att få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetet ska följas upp genom att regeringen varje halvår inför riksdagen ska redovisa hur långt vi har kommit.
ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER, FORSKNING Staten har det yttersta ansvaret för att de handikappolitiska målen förverkligas.
Många arbetssökande med ett arbetshandikapp är i behov av omfattande individuellt stöd från personalen som arbetar där.
Sedan
När det gäller forskningsinsatser så finns det tyvärr få forskare som ägnat sig åt detta område.
Bland handikappåtgärderna är anställning med lönebidrag den dominerade.
arbetshandikappade var anställda hos Samhall och
I fråga om utprovning av arbetshjälpmedel finns för närvarande kompetens inom Ami-S, Hadar, företag som TeleNova, samt vissa handikapporganisationer t.ex. Synskadades Riksförbund ( SRF ).
LÖNEBIDRAGET Flertalet av Er har nog inte kunnat ungått att höra om det totalstopp som rådit när det gäller nya anställningar med lönebidrag.
Jag tycker att denna diskussion är positiv och glädjande.
Kommunala projekt m.m. I enlighet med tillväxtpropositionen har en rad försöksverksamheter i ett antal kommuner startats i syfte att pröva ytterligare decentralisering av arbetsmarknadspolitiken.
Standardreglerna har också återkommande diskuterats i den s.k. Statssekreterargruppen i handikappfrågor i regeringskansliet.
Jag reser mycket i Sverige.
Och är det inte Bryssel, så är det Stockholm.
Det var därför som Anders Sundström tillsatte en utredning som ska se över följderna av de senaste årens åtgärder i form av privatiseringar, avregleringar och bolagiseringar.
frågade jag kommunalrådet och väntade mig ett dystert svar.
Men de saknar utbildade människor.
juli.
Vi måste gå från avlopp till kretslopp.
livsmedel, energisystem, infrastruktur, kunskapsutbyte och miljöskydd.
En omfattande satsning på utbildning.
Det blir inga snabba resultat, men satsningen är nödvändig i den långsiktiga kampen mot arbetlösheten.
Det är inte min roll som arbetsmarknadsminister att skaffa fram jobben, men däremot är det min uppgift att förbereda arbetsmarknaden för morgondagens jobb.
De lokala arbetsförmedlingsnämnder som vi nu inrättar kommer att få stor betydelse, vilket i sin tur är en viktig politisk signal.
Men då har det inte varit tal om några sysselsättningspaket.
Är det bättre att förtidspensionera människor som vill ha en uppgift att fylla?
Utöver detta vill jag peka på några saker, som kommer att få stor betydelse för de framtida jobben och som samtidigt ger en antydan om vad det är för sorts samhälle som åtminstone jag eftersträvar.
Det är de som måste mobiliseras för att de lokala och regionala resurserna ska kunna utvecklas.
I stället kommer vi att fråga efter tjänster som gäller matlagning, kultur, resor, städning, tvättning, trädgårdsjobb, upplevelser och andra saker.
För det sjätte och sista - men inte det minsta.
motstridiga tendenser när det gäller kvinnornas arbetsmarknad.
I Sverige och i andra länder måste vi arbeta för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.
Nu poppar de upp igen med sina dystra profetior.
Jag var med när Glesbygdsverket föddes och jag vet hur mycket som har uträttats i det tysta med väldigt små medel.
Är det inte lika bra att vänja sig vid en hög arbetslöshet?
Det är ett enormt slöseri att människor är arbetslösa samtidigt som det finns så många brister och behov - inom vård, omsorg, skola, miljö och andra viktiga samhällsfunktioner.
Vi lever ständigt under hot om nedläggningar eller personalinskränkningar.
Samma sak gäller i den strukturrationalisering som pågår inom den privata sektorn och som påverkar arbetstillfällen inom handel och kontor.
Jag ser det som min uppgift att synliggöra kvinnornas arbetsmarknad och jag ser framför mig hur kvinnorna bildar nätverk och driver opinion för dessa saker.
kommunerna ligger över riksgenomsnittet, medan utbildningsnivån är lägre.
I det här fallet är det Ami, Försäkringskassan och Socialförvaltningen som i samarbete med företag och andra försöker rusta de arbetslösa och arbetshandikappade kvinnorna till arbetsmarknadens krav.
Jag tror också, att det projekt som Ami Klippan nu startar är ett exempel på ett lokalt engagemang som kommer att föra mycket gott med sig och som kan tjäna som inspiration och föredöme för andra.
Ami Klippan försöker med sitt Woman-projekt finna en helhetslösning som jag hoppas och tror ska bli till gagn, inte bara för de arbetlösa kvinnorna i denna region, utan för arbetlösa och arbetshandikappade kvinnor även på andra orter.
Nu vill kvinnorna i övriga Europa se vad vi har gjort för att nå våra relativa framgångar.
Samtidigt är Sverige det land som har flest kvinnliga politiker.
Bo Södersten framhåller Sydostasien som ett föredöme, med dess förnedrande förhållningssätt gentemot kvinnor.
Då svarade han:
Det finns en fråga som just nu är viktigare än alla andra.
-Jag kanske kan bli renhållningsarbetare.
Och nyckeln ligger i vår förmåga att skapa arbete för dagens och morgondagens generationer.
På morgonen ska man stiga upp och gå till jobbet.
I dag är alla dessa landvinningar allvarligt hotade.
En skuldsatt stat förmår inte agera.
Härom dagen kom nya siffror som bekräftar att ekonomin verkligen är på rätt väg.
Utvecklingen går att påverka!
Den stora globala utmaningen är en värld i ekologisk balans, en värld där matproduktionen är mer rättvist fördelad och där vi inte utnyttjar tredje världens råvaror.
Arbetet kommer att koncentreras på

Vi ska bättre ta till vara och mobilisera de lokala resurserna.
Det betyder dock inte att regeringen avhänder sig det nationella ansvaret för bekämpningen av arbetslösheten.
pojkar som hade fått jobb.
Det är många - inte minst jag själv - som tycker att det är konstigt att folk sägs upp i kommuner och landsting samtidigt som det finns stora behov inom vård, omsorg och utbildning.
Utöver detta vill jag peka på några saker, som kommer att få stor betydelse för de framtida jobben och som samtidigt ger en antydan om vad det är för sorts samhälle som åtminstone jag eftersträvar.
Det är de som måste mobiliseras för att de lokala och regionala resurserna ska kunna utvecklas.
Projektet är resultatet av ett samarbete mellan Kommunförbundet och Förpackningsinsamlingen.
I stället kommer vi att fråga efter tjänster som gäller matlagning, kultur, resor, städning, tvättning, trädgårdsjobb, upplevelser och andra saker.
Folk har inte råd att handla.
Sysselsättningen faller samtidigt som osäkra tidsbegränsade anställningar ökar.
Det betyder inte att vi stannar vid detta.
Tillsammans står dessa partier bakom det första steget till målet:
I den bemärkelsen lever vi i en helt ny tid.
kan man fråga sig.
Han eller hon som stiger upp och går till jobbet är behövd, väntad och efterlängtad.
och
Är det ont om jobb i vissa branscher i Sverige kanske det är lättare att få jobb i Danmark.
Det gäller inte bara en region som Öresund.
.
Det andra är en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Vi har på många sätt varit föregångare.
När Danmark i dag har svårt att rekrytera vårdpersonal, då kan Sverige bistå med förmedling.
Sverige och Danmark - numera båda medlemmar i EU - kan gemensamt bidra till att det ni åstadkommit och det ni anser vara viktigt, implementeras i ett europeiskt perspektiv.
Mötesdeltagare!
Han funderade och grubblade över sina egna möjligheter att försörja sig i framtiden.
Detta, mötesdeltagare, är vår allra viktigaste uppgift.
Han eller hon är saknad!
Den första förutsättningen ger oss rörelsens historia.
Nu vet alla att detta är en mycket smärtsam process för oss.
Moderaternas ideal är Nya Zeeland, där en arbetsgivare kan vägra förhandla med facket och där det råder ett halvårs karenstid i arbetslöshetsförsäkringen.
Att förverkliga är en helt annan.
områden:
*En modernisering och decentralisering av arbetsmarknadspolitiken.
Det betyder dock inte att regeringen avhänder sig det nationella ansvaret för bekämpningen av arbetslösheten.
-De är arbetslösa och lever i ett gäng där alla är arbetslösa.
Den så kallade bortre parentesen är en tydlig signal till arbetsförmedlingar, arbetsgivare, oss politiker och arbetslösa på samma sätt som den individuella handlingsplanen.
Våra gemensamma pengar, vår skatt, ska användas där de bäst behövs!
Omkring
Därför gör vi ett särskilt program för denna grupp.
Jag hoppas på en lokal och regional mobilisering för att motarbeta alla negativa tendenser.
Dett arbete gör vi tillsammans med centerpartiet.
Nästa stora steg måste vara att återgå till den fulla sysselsättningens politik!
Samma är förhållandet när det gäller just ert område.
På morgonen ska man stiga upp och gå till jobbet.
Allt annat är att reducera och undergräva förtroendet för välfärdsstaten.
år.
Samhalls verksamhet är ett exempel på att samhället kan skapa särskilda arbetstillfällen för människor med arbetshandikapp.
Det räcker inte med utbildning, hjälpmedel och andra anpassningsåtgärder för att människor med arbetshandikapp ska ha tillgång till arbetsmarknaden på lika villkor med icke arbetshandikappade.
Den särskilde utredaren som ser över de arbetsmarknadspoltiska handikappåtgärderna ska också överväga om de här resultatkraven är de mest relevanta och bästa.
De senaste åren har Samhall åstadkommit mycket bra resultat.
Det är märkligt att vi inte kan ha en helhetssyn på detta.
De effektiviseringar Samhall redan har genomfört har präglats mycket av den principen.
Samtidigt måste utgångspunkten och grundförutsättningen för Samhalls verksamhet finnas kvar i fokus:
På 1970-talet konkurrerade de olika verkstäderna med varann i stället för att samarbeta.
Men det handlar också om att effektivisera arbetet hos de ansvariga myndigheterna.
Nu ska jag hämta in synpunkter på det och sedan överväga hur vi ska gå vidare.
Jag ville inte vänta på en sådan utredning.
uppgifterna som låg framför oss - det var det vi ville göra.
Sådant ska vi klara själva.
Nu börjar man spekulera kring att det har gått så bra att vi kan börja lova ut nya förmåner igen.
Varje gång vi förbättrar statsfinanserna ökar vårt utrymme att pröva nya lösningar i vårt eget land.
Jag måste också ta tillfället i akt att fundera över högt från den här talarstolen hur det kunde bli som det blev.
En annan förklaring, som olyckligtvis ligger i samma tidsperspektiv, är att Sverige sedan
Vi fick en ränta på
Det är drygt
Men med
De förslag som den sittande regeringen lägger nu - så sa vi - dem river vi upp bara vi kommer tillbaka i regeringsställning.
Nu står vi där.
Ska vi klara att halvera arbetslösheten, då kommer vi att behöva ha allianser med många i det svenska samhället.
Detta borde vi faktiskt ägna en och annan tanke åt.
miljarder.
Ni ska diskutera välfärdsfrågorna.
Att få ekonomin att växa snabbare är ytterst en fråga om hur pass duktiga vi är när vi tävlar på världsmarknaden och hur pass duktiga vi är när det gäller att skapa trygghet och tillförsikt hos svenska medborgare i den meningen att de då kan börja konsumera och vi kan få fart på hemmamarknaden.
I vars och ens av era hemkommuner kommer ni nu att mötas av uppgiften att ta in ytterligare en årskull i vuxenutbildningen med företrädesrätt för dem som har kort utbildning och naturligtvis för dem som är arbetslösa.
Högskolesatsningen har vi grepp om men de
Detta ligger nu framför oss.
Det är sant att vi kan ägna oss åt att följa det första spåret, att förbättra ekonomins funktionssätt.
Går det att med hjälp av arbetslösa starta olika typer av aktiviteter i kommunerna med sikte att skynda på omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle?
Ni är inbjudna att delta i det här arbetet med goda idéer och goda uppslag.
Om vi inte är beredda att ta risker i den frågan ska vi inte regera.
I er Rättviserapport skriver ni klart och tydligt om lönebildningens nya förutsättningar och om den nya miljö ekonomiskt och politiskt som vi har att arbeta i.
Är detta möjligt att hantera?
Studier, diskussion och opinionsbildning internt - det är bra och nödvändigt.
Det är ett beslut vi har fattat mot vår vilja.
Efter långa fruktlösa, uppslitande diskussioner, där denna fråga växte till fullständigt orimliga proportioner, hamnade den så småningom på regeringens bord.
Vi ville också när vi tog oss an arbetsrätten ge oss på den fråga som är den mest stötande i spåren efter budgetsanering och statsfinansiell kris nämligen utvecklingen i framför allt kommuner och landsting vad gäller antalet vikariat.
I lagförslaget ligger också att vi ska ta hänsyn till att alla företag inte är riktigt lika stora.
På många områden är det redan ett faktum.
Och vår ambition har varit att se till att de många hundratusentals kvinnor som idag lever i vikariatets helvete får ett rimligt hopp om fast anställning i framtiden.
Då tål vi nog också en och annan hård och öppen debatt.

ska vi vara i det läget att Sverige återigen har världens bästa vård, omsorg och utbildning.
Dock, med all respket för detta arrangemang, det har förekommit ännu större sammankomster för samhällsplanerare.
.
Nu gäller det att fortsätta arbetet hemma.
Men- även om jag varken vill eller kan presentera några konkreta förslag här idag- så vill jag gärna ta chansen att fundera högt kring några principiella frågor.
Det första målet är som sagt att försvara den sociala bostadspolitiken.
att skapa bra bostäder åt alla, ett någorlunda jämlikt boende.
Alltså, vi har byggt bort den akuta nöden i vårt land.
s k mambos, dvs flygfärdiga ungdomar som vill men inte har råd att flytta hemifrån.
I våra allmännyttor bor förvisso många med små inkomster, men även medel- och höginkomsttagare.
Men om fler följer i Nackas spår, som nyligen tog beslut om att sälja, då kan inte regeringen sitta med armarna i kors.
miljarder på olika ROT-stöd.
procent.
år sedan hade vi näst Grekland det största underskottet i de offentliga finanserna av samtliga OECD-länder.
Vi fick betala ett högt pris för våra urusla finanser.
De behövs för att enskilda ska våga tro på framtiden, våga investera i något så långsiktigt som en egen bostad.
Istället la vi ut besparingen på alla hushåll, vi höjde skatten.
En helt orimlig politik.
Miljöfrågorna har fått en mer framskjuten roll i planeringen.
Statens ansvar för samhällsplaneringen sker ofta sektorsvis genom centrala myndigheter.
Jag och mina planministerkollegor inom EU har därför påbörjat något vi kallar för ESDP, European Spatial Development Perspectiv.
Nationer måste samverka.
Det var det om det diskussionen handlade om i Istanbul.
Ni har ju levt och lett Sverige under den period då vi kunde bygga ut och förbättra.
Det är svårt att finna en motsvarighet till den typen av samhällsinsats.
minuterna.
Folkpensionen och ATP, världens bästa pensionssystem, skall nu reformeras, inte överges.
Det är för enkelt att skylla allt på Bildt och Wibble.
Man sköt problemen framför sig.
Då sade man när jag som ny finansminister reste runt på de finansiella marknaderna:
Något mer förnedrande än att behöva stå i New York, London eller Frankfurt och förklara det svenska pensionssystemets konstruktion inför 25-30-åriga flinande finansvalpar, det finns inte för en svensk politiker.
Men det har varit svårt och ohyggligt tungt att nå dit.
Därför släpper vi inte greppet om statsfinanserna.
Det finns en del i era åldersgrupper som har kommit i kläm, och det vore skönt att få vara med och rätta till den saken, det kan jag säga.
Kan vi pressa tillbaka den totala arbetslösheten med en enda procentenhet, får vi plötsligt
Då spelar det ju ingen roll ifall man har några kronor på banken eller en bra pension - om inte den hjälpande handen finns där.
Därför är det viktigt att säga att när det gäller att peka ut vad som skall göras framöver är regeringens huvudprioritet att hävda vård och omsorg, eftersom det är av avgörande vikt för alla de äldre som kommer att bli så många fler de närmaste åren.
Vi går mot balans i de offentliga finanserna, och det går snabbt.
eller
Det är noggrant folk, och man visar mig sina listor.
Tack för den hjälpen!
Många av er som sitter här har varit valberedningsordförande, och ni vet hur ni har använt åldersstrecket.
borde ha hängt kvar till
Livserfarenhet är någonting väl så mycket värt, och den behövs väl så mycket i en dialog som ungdomlig entusiasm och gåpåaranda.
När han hade gjort det fick han sparken, och då gick han till Chrysler och vände Chryslers utveckling från konkurs till succé.
- och det gick väldigt fort - tvingades de också gå i pension eftersom de sagt att de skulle göra det.
Fundera ett ögonblick på hur man där värderar ålder och erfarenhet och jämför det med den kultur vi lever i!
Vi skall ge samrådsrätt till pensionärsorganisationerna - precis det som Lars Sandberg har verkat för.
Sedan finns det flera statliga kommittéer och utredningar som jobbar, och låt oss diskutera om ni vill vara med i flera.
Dem äger vi själva.
Det är vad jag har sagt hittills.
Ni skall också vara med och diskutera vad som händer i Sverige om
De hade fel då, och de får fel nu också.
till
Vi vet väldigt mycket om naturen och om miljön, och ändock kan vi konstatera att vi med den basen har valt en livsstil som inte är uthållig.
Den stolthet som mina föräldrar kände över de framsteg som representerades av barnbidrag, vettiga bostäder, ordning och reda på skolsystemet - de saker som vi barn fick men som de aldrig fick - den stoltheten var ett uttryck för att de var delaktiga i en samhällsförändring.
Varför skall inte vi gå först och skapa den stolthet som ligger i folkdjupet, när alla vet att det är vi som ligger längst där framme?
Det var en vidrig ideologi och ett vidrigt samhällsbygge, värt att brännmärkas på alla sätt.
Ja, det kan vi bara fantisera om.
Vi har kommit förbi en fas i utvecklingen, och då skall vi inte släppa utvecklingen tilbaka.
De skall vara av yttersta kvalitet.
Alla kan bidra efter sin förmåga och sina erfarenheter, och det är vad vi skall göra.
Många människor är ensamma.
Vi sätter stort värde på att välfärdsfrågorna har hög prioritet i regeringsarbetet.
miljoner människor med svenskt påbrå.
Det skall istället vara öppet inför världen.
Men, FN:s arbete underlättas inte av att medlemsstater vägrar ge organisationen rimliga resurser.
Vi behöver FN som mötesplats.
Inom vissa områden behöver vi kanske t o m låta FN växa.

Säkerhetsrådets medlemmar har ett särskilt ansvar för internationell fred och säkerhet.
Herr ordförande, FN:s förmåga att leda större fredsbevarande och humanitära operationer måste säkras.
Domstolarna för f.d. Jugoslavien och Rwanda måste ges nödvändigt stöd.
Betalningsviljan minskar.
Industriländer och utvecklingsländer kommer att inse det gemensamma intresset, inte minst för att bemöta hoten mot vår gemensamma framtid - vår miljö.
Ett ikraftträdande av det allomfattande provstoppsavtalet är grundläggande.
Alla länder måste ansluta sig till det strängare regelverk för landminor som överens- kommits.
sökte fattigvårdunderstöd och fick
år levde inte Ida som fattighjon utan som folkpensionär, " jag inbillar mig att hon kände sig en smula stolt ", skriver Leif Nylén.
Min uppfattning är klar.
Ett system som ger dem skydd när de blir gamla, om de blir sjuka, om de får barn, om de själva eller barnen får ett handikapp, är värt att betala skatt till.
Så också idag och inför 2000-talet.
Mitt svar är självklart ja.
Verksamheten ska nu utvärderas under en period av
Detta behandlas just nu av Behörighetskommittén, som kommer med sitt slutbetänkande under hösten.
Också frågan om exakt var olika besparingar ska göras avgörs av huvudmännen.
Men jag tycker att sjukvårdshuvudmännen noga bör överväga om remissförfarandet alltid är ett kostnadseffektivt hjälpmedel för att ge den enskilde en kvalitativt god och tillgänglig medicinsk service.
Hur vi klarar detta i en tid av krympande resurser är en viktig diskussion, som i grunden handlar om ideologi.
Det är naturligtvis viktigt att alla tar personligt ansvar för sina medmänniskor.
Ett samhälle där hjälp åt den av oss som tillfälligt, eller för längre tid, behöver det inte ska betalas gemensamt via skattsedeln, utan skötas genom frivillig välgörenhet.
Vad betyder det för trygghet och självkänsla?
Anser inte moderaterna det?
Den amerikanske nationalekonomen J K Galbraith har döpt detta till " hästskitsteoremet "; proppar man bara i en aldrig så mätt häst tillräckligt mycket mat så kommer något ut i andra ändan, göder marken och ger till slut mat också åt andra.
Både i Sverige och i övriga Europa handlar huvuddebatten numera om helt andra saker, nämligen om hur vi kan utveckla och förnya välfärdssystemen, inte avskaffa dem.
Samma bild träder fram i de hundratals brev jag får från människor som berättar om sina livsöden.
Jag tror dock inte att fler soppkök eller matpaket från EU är lösningen på detta.
Låt de som vill ge frivilliga bidrag istället.
Därför säger vi och andra nej.
Annars hotas inte bara bidrag och ersättningsnivåer, utan hela välfärdssamhället.
I EU är det inte bara nationalstater utan även regioner som sinsemellan kämpar för sina intressen.
Kommunernas geografiska och befolkningsmässiga underlag är ofta för litet.
Mer av organiserat samarbete mellan kommunerna inom en region.
Ju fler som känner sig förpliktigade att följa planen, desto bättre är det.
I ett läge med över
Båda dessa förändringar kommer från en diskussion som startat underifrån.
Det är inte från Stockholm som förändringar ska initieras.
.
Jag tror att en del av våra regioners potential idag går förlorad genom att de kommunala särintressena får en allt för dominerande roll i kommungemensamma organ.
Det måste nu bli slut på revirtänkande och organisationsegoistiska överväganden i regionfrågan.
Vår kontinent, Europa, har kommit ut ur ett långt mörker.
Drömmar som väcktes
Det finns snart inte längre någon kvar som har den referensram som var basen för det som då startade.
Det är visserligen rätt och riktigt.
Jag är rädd för att ett sådant Europa skulle föra oss tillbaka till den cynism som rådde under kalla kriget; en ordning där makt går före lag och rätt, där rätt är fel och fel är rätt.
Åren efter
Det är detta som debatten nu måste handla om:
Den har en mycket stor likhet med hur kartan såg ut
Jordgubbar och gurkor kan vara viktigt, men det är inte om det diskussionen skall handla.
Det vore konstigt om sänkta pensioner, försämrade arbetslöshetsersättningar, försämrade barnbidrag, höjda skatter på allt från inkomster till fastigheter - om det inte på något sätt hade präglat samhällsandan.
, då vi sökte oss in i Europeiska unionen, att den stämningen - då alla i stort sett tryckte på för ett medlemskap - är lika representativ som dagens något modstulna förhållningssätt.
Liksom det dåvarande EG på sjuttio- och åttiotalen gav stabilitet åt de före detta diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal måste EU nu ta ansvar i förhållande till de före detta kommunistländerna.
Det ger ett säkrare och mer framgångsrikt Europa.
Nu är det dags att gå från ord till handling.
Det går inte att vänta och se.
För oss är det grundläggande att alla länder skall inleda medlemskapsförhandlingar samtidigt.
För Sverige tog denna process ca
Sverige är inte medlem i NATO och har inte för avsikt att bli det.
Slutsatsen är given:
Men det nationella inflytandet är också det en förutsättning för legitimiteten.
Enligt min mening, är det här kanske den långsiktigt avgörande frågan för EU-samarbetets framtid.
Antingen blir ett utvidgat EU effektivt just genom att fler och fler beslutsbefogenheter lämnas över till gemensamt beslutsfattandet.
Hur skall samarbetet mellan EU och Västeuropeiska unionen utformas?
Det är absolut nödvändigt.
De ser den Europeiska unionen som en struktur av europeiskt samarbete där de kommer att få möjlighet att bygga demokrati, bygga välfärdsamhällen - där de får skapa en bättre tillvaro för nästa generation i deras länder.
Glöm inte parallellen med det som hände i Spanien, i Portugal, i Grekland; hur snabbt dessa länder drogs in i skaran av europeiska demokratier.
Sverige har varit med om att sätta det på dagordningen.
När EU:s regeringskonferens sjösattes i italienska Turin tidigare i år möttes vi regeringschefer i en gigantisk nedlagd Fiat-fabrik.
Men den skapar förutsättningar för att fokusera våra ansträngningar och driva våra prioriteringar.
EU för redan en ekonomisk politik som är i huvudsak gemensam i sin inriktning.
Kan vi inte ge svar på hur arbetslösheten ska pressas tillbaka, hur miljöfrågorna ska hanteras, då blir det svårt att få det nya fördraget godkänt i de
Det är klart att för Sveriges del var det omöjligt, i det läge vi befann oss i när vi trädde till i regeringsställning, att på något sätt göra någonting annat än att åstadkomma en stimulans av politiken genom fallande räntor.
Men inom EU borde det vara möjligt.
Sverige har Europas lägsta inflation,
Men med samma typ av argument.
Full sysselsättning.
Det är kanske inte något område som är så typiskt lämpat för ett mellanstatligt samarbete, kanske också överstatliga lösningar, som miljöfrågan.
Syftet är att undvika att mottagarnationerna ständigt bjuder under varandra i en ond spiral mot en allt snålare och allt mera ogenerös flyktingpolitik.
Det här förslaget har tagits väl emot och är ett uttryck för att vår alliansfrihet inte innebär att vi är passiva utan tvärtom aktiva.
Det är i Sveriges intresse att engagerat stödja samarbetets vidareutveckling och fördjupning.
EU-kommissionen - ett gemensamt, självständigt organ - är i många fall de små staternas värn mot de stora staternas vilja att styra EU enbart efter sina intressen.
Det blir minst
För EMU-diskussionen var något som var en exklusivitet som inte på något sätt skulle påverka Sverige, för vi var så uselt ute att vi inte skulle få vara med.
Vi siktar på att ha ett överskott.
För en finansminister var det en rätt hygglig tillvaro.
Det går att ta sig ur svåra lägen.
Det är den fråga man måste ställa sig.
Den är hård.
Det är den ena utvecklingslinjen vi kan se.
Det var för att göra det mer begripligt för folk.
Och det är då stabilitetspakten kommer in.
år, att nu går vår beslutanderätt förlorad vad gäller exempelvis indirekta skatter och nivån på dem.
Troligen underlättas den processen av att vi kommer att få bedriva den i ett läge då vi har en uppåtgående konjunktur.
För en gångs skull kan vi gå på djupet.
Trots alla anklagelser om hemlighetsmakeri - till en del befogade - präglas EU-samarbetet av ett större mått av öppenhet än traditionellt mellanstatligt samarbete.
Mina damer och herrar.
Utvidgningen.
Där demokratiskt beslutsfattande utgör en kraft som kan väga upp ett alltmer internationaliserat kapital.
gator renoverades, trädalléer anlades och hus byggdes överallt.
Dagen efter träffar jag Shimon Peres i Tel Aviv.
lovade att bli den första fredsjulen i det moderna Mellanösterns blodiga historia.
.
Man talar om fortsatt fredsprocess, men släpper inga politiska fångar.
Men vi vet, att det faktiskt inte förekommit någon självmordsterror mot israeliska mål det senaste halvåret alls, och att de fattiga, vredgade och desperata palestinierna i sin stora majoritet lyder sin presidents vädjanden om återhållsamhet.
I de palestinska områdena ökar nu oron, och israelisk militär har intagit högsta beredskap.
månader sen.
Det palestinska folkets frustration växer, de känner sig svikna.
Sverige har historiskt och traditionellt en nära relation både till Israel och till Palestina.
Inte minst när han tog emot Arafat i Sverige
Budgetåret
Näringslivsstöd och krediter är också viktiga delar av stödet till palestinierna.
Freden i Mellanöstern måste räddas både på kort sikt, de närmaste veckorna- och på lång sikt.
Vi kan inte låta militär övermakt och terror få diktera människors villkor och fredens möjligheter.
procent av israelerna vill att fredsprocessen forsätter.
Det är Israels regering som nu måste ta första steget.
Den måste utgå från realistiska föreställningar om möjligheterna och kostnaderna för att producera el och hushålla med energi.
Men inte tillräckligt för att nu klara hela.
Det svenska jord- och skogsbruket kan producera ytterligare stora volymer energiråvaror.
Rätt avvägd och genomförd driver omställningen fram industriella fördelar och ökar Sveriges konkurrenskraft.
Å ena sidan finns den klara insikten om att klarar vi inte att få ordning på den offentliga ekonomin, då rasar grunden för hela välfärdssystemet.
Den andra insikten som gör att det är så svårt är att när vi börjat att genomföra saneringsarbetet har omfattningen varit av en sådan storlek att vi har fått gå in i utgifter som vi aldrig trodde att vi någon gång skulle behöva röra.
Vi måste se till att vi långsiktigt har greppet och samtidigt en något sånär rättvis fördelning av bördorna.
Nu betalar vi för det själva.
Det är självklart.
Om vi hade dem skulle det naturligtvis göra det mycket lättare för oss att ha en bra A-kassa.
Regeringen kan aldrig hamna i det läget att vi avstår från att styra landet, att regera, om partiet och fackföreningsrörelsen inte kommer överens.
Skulle vi efter
Arbetsrätten behövde moderniseras.
Det måste också finnas en arbetsgivarsida.
hörnstenarna uttrycks också i LOs rättviseutredning.
Det skulle slå sönder många år av fackligt arbete, sades det.
Mitt intryck är att hela fackföreningsrörelsens utveckling påminner om samhället i övrigt.
Jag har inte läst alla kollektivavtal att påstå det vore en överdrift.
I ett läge där alternativet kanske är att personerna i fråga inte får något jobb alls valde vi faktiskt att ta risken att prova att öppna för anställningar för att därmed kanske göra det något enklare för några fler att få ett jobb.
När arbetsrätten skrevs
.
Arbetstidsfrågan påminner mycket om arbetsrättsfrågan.
Låt mig så här inför en facklig kongress göra följande ytterligare reflektion.
Har vi nu tagit greppet och kommit så här långt, ska vi väl för guds skull inte uppträda på ett sådant sätt att vi börjar försvagas?
Om de som anställs i era företag de kommande
När vi gick in i den föhandlingen för att faktiskt ta ansvar för vårt eget land, ställde vi ett krav på den dåvarande borgerliga regeringen.
Låt oss hjälpas åt att undvika den saken, när vi nu har kommit så här långt!
Om vi inte gör ett dugg utan bara sätter oss ned och korsar våra armar över bröstet, om vi är nöjda med det som vi har gjort och hoppas på en relativt måttlig ekonomisk utveckling, når vi år
Men den blir övermäktig om alla säger att det inte går, om alla tror att det är en övermäktig uppgift.
, får säga:
Då gick det som smort i byggsektorn, i privata tjänster och i många av de delar av ekonomin som är inriktade på det som sker här hemma.
Vi har nu ordnat till ekonomin på ett sådant sätt att den börjar växa i basen.
Ekonomin är i ordning.
Dit har inte svensk ekonomi kommit än, men det är dit som den måste komma.
Även om det är tungt, trist och dystert ibland, talar nu alla siffror ett ganska tydligt språk:
Ibland säger en del i debatten att om vi inte hade satsat på att pressa tillbaka inflationen, skulle vi inte ha haft någon arbetslöshet.
Ingen ska få mig att tro att det gynnar era medlemmar att den spiralen sätts i gång igen.
gymnasieskolor runt om i landet.
Det är också bara en tredjedel av de tillfrågade som tror att utbildningen kan genomföras med god kvalitet.
Lösa genom samverkan Utvärderingen visar också att kommunens storlek har betydelse för möjligheten att genomföra APU i ett avseende.
Skolverkets informationsavdelning genom:
Delar av uppdraget genomfördes av Institutionen för pedagogik och psykologi, Linköpings universitet.
De flesta gymnasieskolor har använt datorn i undervisningen åtminstone sen mitten av 80-talet.
De programvaror som dominerar i undervisningen är, förutom rena yrkesprogram på gymnasieskolan/komvux, ordbehandlingsprogram, övningsprogram, ritprogram och kalkylprogram.
Störst antal fortbildade lärare finns inom gymnasieskolan/komvux och på högstadiet.
Bristen på utvärdering leder över till frågan om datorns betydelse för elevernas inlärning.
Uppgifterna om lärarnas tillfälliga frånvaro och tillfälliga undervisning försvinner däremot, något som minskar " uppgiftsbördan ".
På grund av att ändringen av föreskrifterna dröjer vill vi gärna förhandsinformera skolhuvudmännen på det här sättet, säger Birgitta Andrén och Lennart Gustavsson, projektledare på Skolverkets uppföljningsavdelning.
.
Uppgifter behöver inte heller lämnas om lärare som är anställda för kortare tid än en månad eller om undervisning inom uppdragsutbildning.
Vart tredje år fr.o.m. kalenderåret
lonnqvist@skolverket.se ur Skolverkets Nyhetsbrev Juni
Telefon
Ur samhällsekonomisk synpunkt är det också viktigt att både elever och personal har sådana arbetsförhållanden att de har möjligheter - och blir stimulerade - till att arbeta med full kapacitet.
Det är ibland svårt att dra gränser för vem eller vilka som har ansvar för genomförande, efterlevnad och tillsyn.
Det finns en stark koppling mellan elevernas skolmiljö och den undervisning skolan ska ge i arbetsmiljökunskap - utbildning för att säkra en trygg och säker vistelse i skolan samt en förberedelse för vuxenlivet i allmänhet och yrkeslivet i synnerhet.
Andra signaler om behov av att utveckla den didaktiska miljön finns i den nationella utvärderingen och i de nya läroplanerna.
Men lärarna måste också ta hänsyn till elevernas sociala bakgrund.
I rapporten jämförs de undervisningsmetoder som passat flickorna och pojkarna bäst.
De kostar
rektorer.
Speciallärarna har inte till räckliga kunskaperom dessa barn.
Ansvarig:
Tillståndsbeskrivningarna ska också bidra till att Skolverkets uppföljningsdata håller en god kvalitet.
Den kan ha olika innehåll år från år, och ska inom olika områden ge en fördjupad beskrivning av verksamheten.
Frågeställare kan vara riksdag och regering eller Skolverket.
isberg@skolverket.se ann-sofie.
Broschyren tar bland annat upp vikten av att eleverna förbereder sin utlandsvistelse ordentligt, olika former för studier och praktik utomlands, finansiering av utbyten och elevernas möjligheter att fullfölja sina studier efter utlandsvistelsen.

har kostnaden per grundskoleelev minskat med
I nästan
jämför med
kronor jämfört med
procent sedan
kr och glebygdskommuner, där kostnaden är
Samtidigt ökade antalet elever med nästan en procent.
I genomsnitt hade de fristående skolorna färre elever per klass än de kommunala.
Andelen var betydligt lägre för fristående skolor i båda skolformerna.
Det är
.
Ett antal områden är prioriterade i Skolverkets tillsynsarbete.
Tillsynen kompletterar den kontroll som utövas genom nationell uppföljning ch utvärdering.
Respekt för elevs integritet Detta gäller t.ex. ärenden om mobbning, främlingsfientlighet och rasism.
Tillsynsenheten finns i lokaler på Gamla Brogatan
En kontrollkedja Uppföljning, utvärdering och tillsyn utgör olika former för den statliga kontrollen av skolan.
Tanken är istället att Skolverket genom att i ett beslut framföra kritik mot en skolhuvudman skall få denne att ändra sin verksamhet så att den överensstämmer med gällande bestämmelser.
sådana fältgrupper.
kap.
Skolverket startar tillsyn utifrån befarade brister När det gäller det offentliga skolväsendet har Skolverkets tillsyn hittills genomförts främst efter anmälningar rörande enskilda elevers situation.
Signaler finns om brister i kommunernas styrning och ledning t.ex. beträffande skolplanerna och rektorernas pedagogiska ledning.
För att få ett så bra underlag som möjligt för denna tillsyn och en hög kvalitet i de bedömningar som skall göras kommer Skolverket att utpröva formerna för tillsynen i
Regeringen framhåller i sin utvecklingsplan för skolväsendet ( Skr
Många av dessa har lett till att skolhuvudmannen, efter kontakt från Skolverket, själv snabbt tagit itu med det som anmälan gällt.
skolor.
Mellan
redovisades i Skolverkets rapporter Beskrivande data om skolverksamheten
och
).
Ökningen av KPI var nämligen
.
Lokalkostnaden ökade mellan
.
Kostnaden per elev i gymnasieskolan har minskat med ungefär
-
.
alternativa vikter i förhållande till övrig undervisning.
).
.
Tanken är att dessa länder skall kunna delta i programmet redan från
Data om utbildning I samband med mötet den 6 december antog ministrarna en resolution om utbildningsstatistik inom EU.
Insatser mot främlingsfientlighet och rasism Utbildningsministrarna diskuterade vid mötet även vad som bör göras inom utbildningsområdet för att motverka främlingsfientlighet och rasism.
) Flerspråkighet med särskilt sikte på vad som kan göras inom ramen för Sokrates.
Adressen till programkontoret är:
En majoritet är också nöjd med skolans service.
Nöjda med servicen Allmänhet och föräldrar är också nöjda med skolans service.
Den yngsta åldersgruppen (
det gäller mobbningsproblemen, oron på raster och håltimmar, otryggheten.
Särskilt de studieförberedande studievägarna i gymnasieskolan får dåligt betyg.
Långt kvar till en demokratisk skola Skolan har svårt att leva upp till sina målformuleringar om elevinflytande och samverkan med föräldrar.
Många elever tycker också att lärarna bör få mer inflytande.
elever och föräldrar har exempelvis en större tilltro till den direkt lärarledda undervisningen ( " katederundervisningen " ) än lärarna själva.
Eleverna gör i vissa fall bedömningar av skolans kvalitet som stämmer till allvarlig eftertanke.
De senaste årens gymnasiereformer har haft sitt fokus på att stärka de yrkesinriktade studievägarnas ställning.
Ökade insatser från skolans sida behövs för att ta tillvara det föräldraengagemang som finns, men det kan också finnas behov av att föräldrar tar eller får mer tid att engagera sig i sina barns skolgång.
Lärarna, som har sin ordinarie arbetsplats i skolan, är den grupp som är mest positiv till skolans kvalitet.
En elev med svårigheter kan bli föremål för olika insatser under sin skoltid, trots detta kanske problemen ökar.
:UbU
Anmälningar från föräldrar Det finns inget entydigt svar på vilka de kriterier är som motiverar behov av särskilt stöd.
Föräldrarna anser att skolan under åren inte vidtagit de åtgärder som krävts för att ge eleven erforderligt stöd.
Detta kan bero på avsaknaden av ett åtgärdsprogram.
Programmets syfte är alltså att utifrån en beskrivning av nulägessituationen och de förhållanden som lett fram till denna, dokumentera beslut om åtgärder och att ange när och hur dessa skall följas upp.
Elev, föräldrar och lärare deltar som likvärdiga parter.
För att detta skall vara möjligt erfordras för varje berörd elev ett individuellt åtgärdsprogram.
Särskilt stöd skall ges till elever med behov av specialpedagogiska insatser.
Eleven skall därvid ha en handledare samt stöd av skolans personal.
kap.
och
Grundskoleförordningen ( SFS
företrädare för elevvården, och
§§ grundskoleförordningen ( SFS
Lagen gäller inte för fristående skolor.
kap.
§ ).
isberg@skolverket.se ann-sofie.
år och arbetat minst
Ett didaktiskt synsätt - Lärarna som ingår i vår undersökning är mycket erfarna, säger Mona Lansfjord, projektledare.
Lärarna utmärks också av att de i mycket stor utsträckning ser barnens egen förmåga och tar tillvara den.
Samarbete med föräldrar och lärare Samarbete med andra lärare och med föräldrarna är ett annat utmärkande drag för de undersökta lärarna.
rapporter i anslutning till projketet:
Du kan beställa dem av Liber Distribution, publikationstjänst,
isberg@skolverket.se ann-sofie.
Jag betonar att det är barnen som lär sig, att de håller på med ett arbete.
!
Ansvarig:
skolor deltog i undersökningen som gjordes
Nioåringarna läser oftast serietidningar och fjortonåringarna läser mest dagstidningar och tidsskrifter.
lonnqvist@skolverket.se ur Skolverkets Nyhetsbrev Mars
det andra kalenderhalvåret har fyllt
För den elev som inte uppnår betyget Godkänd ( G ) utfärdas ett intyg som anger vad eleven kan i förhållande till kursens mål.

Ansvar för alfabetisering För de elever som har kort eller ingen tidigare utbildning skall sfi kunna kombineras med studier inom grundläggande vuxenutbildning -- se rubriken om referensmaterial.
.

• Läroplan för de frivilliga skolformerna.
isberg@skolverket.se ann-sofie.
ökar, och nu är uppe i
procent 6-åringar förra läsåret nu har
elever i de kommunala grundskolorna har mellan läsåren
I storstäderna har andelen tillsvidareanställda lärare minskat på ett anmärkningsvärt sätt.
.
elever hösten
Av eleverna som började gymnasieskolan i höstas går ungefär
-Det innebär att av de
år har ökat i alla kommungrupper, både för elever som påbörjade en linje i kommunal gymnasieskola och i landstingens gymnasieskola.
procentenheter, jämfört med övergången till högskolan för den elevgrupp som slutade gymnasieskolan
procent.
juli
I flera kommungrupper mer än fördubblades antalet, som i t ex i industrikommuner och landsbygdskommuner.
Här är Skolverkets fältorganisation!
Vår förhoppning är att den nya fältorganisationen ger oss ännu bättre förutsättningar att fånga upp olika signaler, värdera information och analysera den kunskap vi tar fram om skolan i Sverige.
Gruppens geografiska ansvarsområde är:
Skövde.
Besöksadress:
Storgatan
Box
Tel
isberg@skolverket.se ann-sofie.
med
år för studier inom det s.k. basåret, som ger behörighet för naturvetenskapliga och tekniska studier i högskolan,
!
Hur stort är bidraget till kommunen?
Skärpta krav på undervisningsvolymen kommer också att ställas ".
En grundläggande förutsättning är att den studerande är registrerad som arbetslös hos arbetsförmedlingen när utbildningen påbörjas.
PLATSER ) Vem kan studera?
Vid fördelningen av platser skall Skolverket så långt som möjligt verka för en god geografisk spridning.
år.
kronor och ges till de studerande som, med godkänt resultat, fullföljer basåret i komvux.
Jämställdhet mellan pojkar och flickor finns inskrivet som mål i de styrdokument som gäller för skolan, d.
" I regeringens proposition
Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.
-Prioriteringen och tyngdpunkten i samordningsprojektets arbete ligger i första hand på insatser som på sikt ska bidra till att främja utvecklingen av skolans verksamhet inom jämställdhetsområdet, berättar Gunilla Zackari vidare.

larsson@skolverket.se ur Skolverkets Nyhetsbrev Maj
Genom nätverket ska utvecklingen av jämställdhet i skolan stödjas samtidigt som erfarenheter och kunskaper fångas upp för det nationella arbetet.
jan-erik.
Det har nu har resulterat i projektet Nätverket för jämställdhet i skolan.
Den främsta målsättningen för nätverket är att få igång ett nationellt pedagogiskt jämställdhetsarbete med bredd och djup och en kompetensutveckling inom området.
Av henne kan du också beställa ett separat informationsblad om Nätverk för jämställdhet.
Kön, klass och etnisk tillhörighet är aspekter som man inte kan borse från i undervisningen.
Jämställdhet bör lyftas som en pedagogisk fråga.
Men rektorn måste också ha kunskap om olika könsmönster och vad dessa betyder i skolan, säger Olle Holmberg.
Ansökningar om medel till forskning behandlas i ett tvåstegsförfarande.
att författarna ombads inkomma med fullständiga ansökningar.
Syftet med studien är att ge " en ekonomisk-historisk förklaring till den yrkesförberedande utbildningens omfattning och innehåll samt till dess roll i samhällsomvandlingen ".
Kunskapsöversikter och forskning om forskning Vid årets fördelning beviljades också medel för nya projekt inom området Kunskapsöversikter och forskning om forskning.
års forskningsanslag bedrivs nu forskning inom alla basprogrammen.
Forskning utan direkt anknytning till basprogrammen.
Vill du ta del av Skolverkets forskningsprogram?
En av nämndens och rådets viktigaste uppgifter är att granska ansökningar från forskare som vill ta del av Skolverkets forskningsanslag.
Trots detta får dessa utbildningar liten upmärksamhet i såväl media som inom skolforskningen.
En central fråga vad gäller all utbildning är frågan om dess effekter.
olika yrkesförberedande program i gymnasieskolan intervjuas vid skilda tidpunkter under utbildningstiden ( syn på utbildning och arbete samt kunskaper i yrkesämnen ), dels genom enkäter till elever som lämnat gymnasieskolan.
.
Under
Uppbyggnad av kunskapsbas I ett första steg under
projekt inom samordningsprojektet Likvärdig utbildning Likvärdig utbildning är ett projekt med huvudsakligt syfte att samordna ett antal fristående projekt.
Resultatet av fallstudierna bör kunna analyseras ur ett likvärdighetsperspektiv.
Även ett par fristående skolor av helt olika storlek planeras att ingå i studien.
Urvalet av skolor kommer att omfatta både rena glesbygdsskolor och skolor inom den urbaniserade glesbygden liksom tätortsskolor.
Vilka möjligheter har små respektive stora gymnasieskolor att erbjuda eleverna valfrihet respektive en likvärdig utbildning?
) hösten
Hur de faktiska valmöjligheterna skiljer sig åt mellan kommuner med olika geografiska och strukturella förutsättningar kommer också att studeras.
Vi förutsätter ofta att skolan är bra för eleverna, men kan skolan också ha negativa effekter?
elever i åk
Ansvarig:
skickades en inbjudan ut till olika forskningsinstitutioner att inkomma med så kallade skisser till forskning inom basområdet.
av projekten.
-
Likaså beviljades Mikael Alexandersson vid pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet, medel för en kunskapsöversikt gällande Reflekterad praktik i en målstyrd skola.
Vår förhoppning är att antalet läromedelskassetter utökas kontinuerligt.
" Kärlek känns!
Verkliga upplevelser Grundsynen i boken är att undervisningen inom området skiljer sig från all annan undervisning just genom att den så påtagligt handlar om elevernas omedelbara verklighet och högst påtagliga upplevelser.
Författare till boken är Erik Centerwall.
hos Liber Distribution, telefon

Granström & Einarsson:
Alla skrifterna beställs hos Liber Distribution, Publikationstjänst,
larsson@skolverket.se ur Skolverkets Nyhetsbrev Juni

Skolverket följer upp Skolverket kommer att genomföra uppföljning av startade utbildningar för att kartlägga nivåer och kvalitet i utbildningen.
Fristående och kommunal grundskola kostar lika mycket Kostnaden per elev är ungefär densamma i kommunala och fristående grundskolor,
kommuner har inga utgifter alls för ersättningar till fri stående skolor.
Jämfört med föregående år har elevavgifterna minskat.
kom muner uppger att de saknar skolläkare.
Så prövas språkförmågan med nationella prov Under loppet av detta läsår kommer de nationella proven för gymnasieskolan att vara klara för användning.
Vad skall prövas?
Uppgiften är således ganska styrd.
Bredd och variation Det är framförallt bredd och variation i uppgifterna vi vill betona i det nationella provet.
Den är kostnadsfri och har beställningsnummer
Under
Christina Johansson, Utbildningsdepartementets EU-kansli, tel.
och år
-Världen blev så liten.
förklaringen ligger i undervisningssituationen, säger Birgitta Lahti-Nordström, projektledare.
Den lösning som skolan erbjuder är oftast det individuella programmet, eller mindre studiekurs.
kronor, exklusive moms, porto och expedi- tionskostnader.
Detta innebär i vissa fall att kunskaper som elever i det offentliga skolväsendet får redan i grundskolan presenteras för Waldorfeleverna först i årskurs
Skolarbetet är indelat i perioder.
Waldorfeleverna arbetar alltid med bild i sina periodhäften.
Utvärderingen visar på stora lokala olikheter och i jämförelse med grundskolan färre timmar.
Mycket av det Waldorfeleven skriver hör ihop med periodarbetet.
Nära relation elev--lärare Eleverna och lärarna i Waldorfskolan har nära relationer.
De menar att om man väljer rätt stoff och framställer det på rätt sätt så engageras alla elever.
Datorn i ett undersökande arbetssätt Bedriver ni på er skola något pedagogiskt utvecklingsprojekt med datorn som redskap i ett undersökande arbetssätt?
Intervjuerna visar att skolornas syfte är att få fler elever till teknisk--naturvetenskapliga utbildningar genom att ha en gemensam intagning till NV och SP, eller genom att ge eleverna möjligheter att kombinera teoretiska och yrkesinriktade kurser i ett nära samarbete med det lokala näringslivet.
MARGARETA RÖNNBÄCK Skolverkets Nyhetsbrev
, där
Detta trots att man i stort har likartade uppfattningar om hur denna samverkan borde fungera, såväl före, under som efter genomförd APU.
kap.
Det förefaller angeläget att tillsammans med arbetsmarknadens parter ingående diskutera hur arbetsplatsförlagd utbildning kontra yrkespraktik skall definieras och tolkas.
Undersökningen visar att ersättningen till företagen varierar mellan ingen ersättning alls och
Till följd av den bristfälliga informationen uppfattar företagsrepresentanterna generellt den egna kunskapen om den nya gymnasieskolans läroplans-, program- och kurs-planemål som dålig.
Viktigast anses egenskaper som samarbetsförmåga, initiativförmåga, personlighet och kommunikationsförmåga vara, eller med andra ord sådant som direkt har att göra med hur individen i sig själv är.
De flesta arbetslivsrepresentanterna uppger att de aldrig har prövat att påverka handledarutbildningen, men många tror att det skulle vara möjligt om man försökte.
För varje utvecklingsområde kommer ett projekt att formas.
Utgångspunkten är Skolverkets jämförelsetal, och den nya versionen utgår från skolkostnaderna för
Disketten med trädanalysen kostar
Forskare och lärare tycks tillhöra
Deltagande forskare har kommit från de pedagogiska institutionerna vid universiteten i Umeå och Göteborg samt högskolan i Kristianstad.
steg Genomförandet har skett i
Generellt visar utvärderingen att både de enskilda lärarna och forskarna, men också skolorna och högskolorna, totalt sett har fått nya positiva erfarenheter.
Högskolan leder utvecklingsarbetet med ömsesidig kompetensutveckling.
Nya karriärvägar för lärare Projektgruppen för Skolan och forskarna sår också ett frö när det gäller lärarnas karriärvägar.
.
Förstudien beräknas vara klar i juni
) är en sammanfattande beskrivning av hela projektet och beställs från Liber, telefon
Vägarna till målen är många och villkor och förutsättningar skiljer sig åt mellan skolor.
Utvecklingsprocessen ger grunden för skolan att formulera sina behov av kompetensutveckling inom området och diskutera i vilka former dessa kan tillgodoses.
Det går naturligtvis bra att kopiera den.
Har ni frågor om ett särskilt område är ni välkomna att höra av er till någon av nedanstående personer.
" ... skolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö ".
Att arbeta med mål och resultat Nog finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.
En rektor uttryckte den glädje och stolthet hon kände över kunskapsdebatten, förändringsviljan och ansvarstagandet i hennes skola genom att citera Sven Stolpe:
Slutligen tillkommer utmaningen att kunna analysera utfallet av utvärderingarna och reflektera över vad det betyder och hur det kan användas för att förbättra undervisningen och höja allas kompetens.
I skolans styrdokument, från skollag till läroplan, betonas skolans uppgift att fostra till demokrati och elevens rätt till inflytande över sin utbildning.
Hur hänger arbetssätt och arbetsformer ihop med elevernas inflytande och hur påverkas de av varandra?
En sådan miljö bör skolan vara.
Om skolan ska kunna ge eleverna en sådan vid språkkompetens som dagens och morgondagens samhälle kräver måste alla lärare ge stöd och möjligheter åt alla elever att utveckla, bredda och fördjupa sin läs- och skrivförmåga i alla ämnen.
Vi är omgivna av bilder, av ljud och av texter.
Bild och media kan användas för att svara emot elevernas behov av olika sorters kunskapande.
Och vad jag tänker?
De
Skolans organisation, lektionstimmar, ämnesuppdelning kan komma att förändras.
Det finns tecken på att datoranvändningen i undervisningen ökar.
Det kan ske på olika sätt.
Regeringen föreslår extra platser i komvux För att bekämpa arbetslösheten föreslår regeringen nu
Regeringen hänvisar i propositionen till skollagens
kronor per år.
Försöket bör, enligt regeringen, inledas under hösten
procent av Sveriges befolkning har en gymnasie- eller högskoleutbildning, medan snittet för OECD-länderna ligger på
Eftersom jämförelsen gjordes för något år sedan, är det för Sveriges del den gamla läroplanen som avses.
elever på en lärare i Sverige, medan genomsnittet för OECD är
procent som studerar på högskolan i Sverige.
Den kostar
Här följer en kort presentation.

.
, fax
Broschyrerna beställs från Liber Distribution.
Temaplanerna har utformats så generellt att de ska kunna tillämpas i flera skolor i de nordiska länderna.
) kostar
separata häften har tagits fram som hjälp för att beskriva den svenska gymnasiala utbildningen i kontakten med andra länder.

Prognosen har gjorts i samarbete med SCB.
.
%.
elever redan efter årskurs
och om elever och kursdeltagare i kommunal vuxenutbildning och Statens skolor för vuxna läsåret
Ungefär
procent av eleverna på industriprogrammet hade inte betyg i svenska, litteraturkunskap, medan
betygsattes enligt det äldre, relativa systemet.
Mer skolstatistik i mars och april Uppgifterna både om betyg och ofullständiga betyg från föregående läsår och om elever och lärare innevarande läsår kommer nu att fortsätta bearbetas.
I år går det
Man kan också överföra tabellerna till sin egen dator och bearbeta dem vidare efter sina egna behov.
:

april
Aktuella anvisningar och ansökningsblanketter sändes till landets skolor i början av februari
-
mars
Aktuella anvisningar och ansökningsblanketter sändes till landets skolor i början av februari

och eleverna hade valts ut utifrån
Konsekvent skattade de sitt tittande som mindre omfattande än vad det faktiskt var.
Trots ett omfattande TV-tittande hinner mer än hälften av de tillfrågade med någon form av ordnad fritidsaktivitet.
Våld och skräck ovanligt Nästan alla elever i undersökningen har video hemma.
Låg video- och dataanvändning Mer än hälften av de tillfrågade svarade att de sällan eller aldrig använder video eller datorer i skolan.
SÅ VACCINERAS SVENSKA SKOLELEVER Smittskyddsinstitutet, Epidemiologiska enheten har under ledning av med.
Socialstyrelsen har det nationella ansvaret för vaccinationsfrågor och ger ut allmänna råd om vaccination av barn.
Under läsåret
Bilden av skolan bygger på utvärderingar och undersökningar som Skolverket men även andra har gjort.
Det växer fram ett globalt samhällssystem som ställer nya frågor om moral, överlevnad och solidaritet.
Denna kunskap måste utnyttjas.
Även i grundskolan märks förändringar.
Flickorna läser generellt bättre än pojkarna och får också högre betyg på sina uppsatser.
än
Men redan i grundskolan finns stora skillnader i kunskaper i engelska och skillnaderna består i gymnasieskolan.
Gymnasieeleverna är generellt nöjda med de kunskaper de har fått.
Ju högre utbildningsnivå hos föräldrarna desto bättre resultat hos eleverna.
Elever som är i behov av stöd uppges generellt ha ökat.
Många uttrycker en vilja att ta ett större ansvar för sina studier och sitt kunskapande.
Men det är inte möjligt att entydigt slå fast att val i skolan orsakar segregation.
Skillnader i kunskapsnivå mellan olika elevgrupper tenderar också att öka under skoltiden.
Ekonomiska ramar ges utan att verksamheten innehållsligt prioriteras och styrs.
, Bilden av skolan
Margit Tornéus har analyserat waldorfskolornas läroplan och jämfört den med skollagen, den nya läroplanen och de nya kursplanerna och timplanerna.
Utgivare är Skolverket, via projektet Skoldatanätet.
, e-post christina.
.
november
Frågor besvaras av Siv Sellin, tel
av nybörjarna jämfört med
lärare per
Detta har bla resulterat i att
.
nationella program för gymnasieskolan.
jämfört med
Här, liksom inom övriga skolformer, har lärartätheten minskat när elevantalet ökat.
I Skolverkets rapport nr
En vanlig föreställning bland oss svenskar, speciellt bland unga människor, är att vi är " kulturlösa ".
-
Konferensen arrangeras av Högskoleverket, KK-stiftelsen, Kommunförbundet, Skolverket och Utbildningsdepartementet.
, eller fax till Yvonne Dahlén, Sollentunamässan,
oktober
).
Syftet med denna samverkan är att säkerställa efterfrågat yrkesinnehåll i utbildningen samt öka möjligheten till arbetsplatsförlagd utbildning.
Mer information?
Uppgifterna har under hösten kontrollerats av Skolverkets fältorganisation.
och våren
Regionalt kommer bl.a. länsbiblioteken att göra en särskild satsning på information under sista veckan i september ( vecka
Tanken är att regionala och lokala experter på området skall medverka med information och föreläsningar på turnén.
Ytterligare information kan lämnas av Egon Nordman på Skolverket i Växjö, telefon
Cirka
eleverna fördelade på
gymnasieorterna har besvarat enkäter.
De flesta lärarna, som har som sin huvudsakliga uppgift att undervisa elever med rörelsehinder, har specialpedagogisk kompetens.
av stadens gymnasieskolor.
Informationsbrister till de hörselskadade I stort sett alla döva elever fullföljer en gymnasieutbildning vid RGD.
Fler lärare behöver få specialpedagogisk kompetens.
och Sven Lindahl, tel

Under maj månad kommer en utprövning ske vid några skolor spridda över landet.
Sollentunamässan, Stockholm Sveriges största mötesplats om IT och lärande - för inspiration, förnyelse och kunskap.
Det Nordiska Skoldatanätet ( best.
" Den här skriften handlar principiellt mer om att ge perspektiv på det vi kallar den " etiska kompassen " - IT-samhällets viktigaste personliga navigationsutrustning och mindre om att resa tekniska hinder och föreslå begränsningar.
Databaser på Internet Vi vill också passa på att påminna om de databaser ni har gratis tillgång till genom Skoldatanätet.
präglas av den entusiasm och de positiva effekter som de menade att projektet haft både på deras undervisning och på elevernas inlärning.
år efter projektarbetet är spåren, som nämnts, i de flesta fall försvunna.
Lärares eventuella skepsis eller rädsla för förändrade arbetssätt kan också vara faktorer av betydelse.
http://www.skolverket.se/skolnet/skolverk/rapp/rapp98.html Ytterligare information om utvärderingen lämnas av Gunilla Jedeskog, Linköpings universitet, tel.
I en tabellbilaga redovisas skoldatorerna på huvudmannanivå.
Skolor som sedan tidigare är registrerade i Skoldatanätet har flyttats över till den nya databasen.
peterson@aftonbladet.se.
Man vill skapa ett nordiskt nätverk för verksamma inom dansen och utveckla danspedagogiken för barn och ungdom.
Vi vill gärna påminna om Skolverkets rapport nr
av
Kampanjen inleds den
Kommittén ska lämna sin rapport senast den 1 september
,
Skolverket kan också ge stipendier för fortbildning av lärare.
Strax efter beviljade Skolverket medel till resurscentra i Bollnäs, Skåne och Stockholm samt något senare till Karlstad, Göteborg och Umeå.
Även specialpedagogiskt centrum i Göteborg har inledningsvis prioriterat kompetensut-vecklingen.
Utredning av enskilda elever har för flera centra varit den tidsmässigt dominerande verksamheten.
Det är viktigt att även detta arbete i fortsättningen får ökad prioritet.
Skolverket har uppmärksammat att behovet av läromedelskassetter är stort även i gymnasieskolan och stöder därför inledningsvis förlagens produktion av sådana läromedel.

En rad verksamheter bedrivs i nätverken Nätverk
Delar av programmet repeteras år
Besökande lärare har kunnat få ta del av den kompetens som lärarna på Bjurbäcksskolan utvecklat.
Inom båda nätverken används datorstöd i läs- och skrivträningen.
Samtliga skolor inom upptagningsområdet för Bromangymnasiet har inbjudits för att informeras om datorns användning i läs- och skrivträningen.
.
Den tiden måste vi ge dem om inte provet bara skall fylla funktionen av att vara ett hastighetstest.
Skriv gärna med lite större teckenstorlek och större radavstånd.
Bidrag till skolhuvudmän för fortbildning av lärare för undervisning i olika ämnen på annat språk än svenska Bidraget ska ge möjlighet för lärare att utveckla kompetens i främmande språk, så att de kan inhämta information och undervisa på främmande språk i andra ämnen än språk.
.
Stipendier ges för studiebesök i skolor över hela världen under
och ska vara Svenska Institutet tillhanda senast
-
procent av förstaklassarna är
elever i
De minsta skolorna finns i Bolivia och Brasilien med endast
Höga slutbetyg Elvernas slutbetyg i såväl grund- som gymnasieskolorna är i medeltal något högre än vid motsvarande skolor i Sverige.
.
Priset är
Det är rapporterna Likvärdighet --- ett delat ansvar samt Att välja skola - effekter av valmöjligheter i grundskolan.
studier.
Denna studie redovisas även som separat rapport.
Till denna grupp av skolor hör drygt hälften av landets fristående skolor.
På mindre skolor sker utvärdering och uppföljning i liten omfattning, eller inte alls, och man hänvisar till den dagliga kontakten med verksamheten som ger goda möjligheter till överblick.
Förtroendevalda i kommuner-na har ett stort ansvar för hur verksamheten organiseras i grundskolan och därmed även ett ansvar för vad som kan anses vara acceptabelt ur ett likvär-dighetsperspektiv.
Delningstalen från det gamla reglerande statsbidragssyste-met dominerar fortfarande klassernas storlek och föreställ-ningarna hos lärare om vad en klass är.
Svårt hitta mönster och motiv Det är svårt att hitta mönster och enhetliga motiv till varför eleverna grupperas på det sätt som sker.
?
skollagen ).

I detta ligger att överföra ett bildningsinnehåll och ett kulturarv --- värden, traditioner, språk och kunskaper --- från en generation till nästa.
Uppgifter har samlats in i
en annan skola än den de tillhörde.
procent, av skolbytarna bytte emellertid till en annan kommunal skola.
Boendesegregationen märks tydligt i skolan Utvärderingen har också tydliggjort boendesegregatio-nen och dess effekter på elevsammansättningen i skolan och de olika förutsätt-ningar som råder i olika områden.
Dessa skillnader framträder tydligt vid en jämförelse med elever i områden med stor andel föräldrar med förgymnasial utbildning och stor andel elever med invandrarbakgrund.
Bra lärare och tydliga kunskapskrav viktiga vid valet Skolans rykte, att den är lugn och stabil och har bra lärare, liksom att det finns tydliga kunskapskrav och krav på uppförande och ordning är det som har varit mest betydelsefullt vid valet av skola.
Det är tydligt att föräldrarna har en förhoppning om att rätten att välja skola ska leda till att lärare blir mer engagerade och att föräldrar och elever blir mer engagerade och får mer inflytande i skolan.
grundskolor (
Intrycket från dessa skolor är att många lyckats attrahera elever och föräldrar utan att genomföra större förändringar i verksamheten.
Vill du veta mer, kontakta Per Bergdahl, Skolverkets utvär-deringsavdelning, tel
Den nationella utvärderingen skall värdera och söka förklara resultaten på nationell nivå.
Hur går tillsynen till?
En tillsynsutredning ska svara på frågan om huvudmannen fullgjort sitt ansvar enligt de statliga bestämmelserna eller ej.
Skolverket har hittills ( augusti
anmälningar inkom den senaste 12-månadersperioden.
I knappt
Under vår- och höstterminen
Efter avstängningen hade skolan endast kontakt med socialtjänsten.
Eleven blev sängvätare och mamman upptäckte blåmärken på elevens lår och underben.
Den som verkar inom skolan ska bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling.
Med anledning av detta utredde Skolverket på eget initiativ hur kommunen infört den nya timplanen med anledning av en ny läroplan för grundskolan.
rektorer.
I hemkommunen fick eleven besked att nämnden i kommunen beviljade ett sådant önskemål först efter en skriftlig begäran.
Eleven avstängdes på grund av stölden, som eleven erkänt, tills vidare i avvaktan på den fortsatta utvecklingen.
För det första framgick det inte att det var ett delegationsbeslut, vilket kommunen anförde att det var.
• Avgiftsfri utbildning En kommun tog ut avgift av de elever i kommunens musikklass som måste hyra instrument.
I verksamheten får förekomma vissa inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.
Ett år efter det att skolan fått information om elevens behov av specialundervisning och efter ett antal möten där skolan kom överens med föräldrarna om olika insatser, hade eleven fortfarande inte fått den utlovade hjälpen.
Skolverket påpekade också vikten av att dokumentera möten där viktiga elevvårdsfrågor avhandlas.

, s 87 -
Ett sätt är att lagstifta om s k handläggningsregler.
I ett maktperspektiv måste konstateras att elevens tillvaro är mycket utsatt.
Tävlingen utlyses av Nordiska Ministerrådet och genomförs i grundskolorna i Danmark, Finland, Norge, Sverige, Färöarna och Island samtidigt.
.
Tävlingen är öppen för samtliga gymnasieelever och det finns inga restriktioner vad gäller val av forskningsområde, forskningsnivå etc. Tävlingsbidraget måste dock ha forskningskaraktär och ligga inom fysikområdet.
:
Den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen Best nr
Rapport nr
Undervisningsprocessen i främmande språk - franska, spanska och tyska Best nr
ÖRSUNDSBRO Tel
Detta för att lärarna ska få så mycket kunskap att de med lätthet ska kunna använda Internet i undervisningen.
november mellan kl.
Det finns inget enhetligt mönster mellan olika elevers sätt att använda hemspråket, och termen för ofta tankarna till att det bara är ett språk som endast används i hemmet.

( Skolverkets programmaterial för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning, rättelser och till- lägg
Lärarutbildning Antalet hemspråkslärare har minskat med ca
Centret skulle även kunna stödja utvecklingen av ett interkulturellt synsätt i all undervisning.
Vill du veta mer kontakta projektledare Ingrid Ekman, Skolverkets utvärderingsavdelning, tel
Anmälningsformulär för deltagande i försöksverksamheten har best.
Betygsboken - om betygskriterier i ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning Best nr hos Liber ( E-post:
ex:
-
Orderfax:
kr Grundskolan - kursplaner och betygskriterier Best nr
Best nr
Far away, close at hand The new curricula and the concept of internationalisation Den svenska versionen har best nr
ex:
Man har även velat få en bedömning av om ansökningarna fått en likvärdig handläggning.
Porto, expeditionskostnad och moms tillkommer ).
Kassettböckerna säljs antingen utan kopieringsrätt ( enanvändarlicens ) eller med kopieringsrätt ( skollicens ).
Ange skriftens namn, beställningsnummer och antal ex. Skolverkets Nyhetsbrev
• Standardprov i årskurs
( svenska, matematik och engelska ).
Provet kan användas från och med
Detta framgår av materialet.
Följande gäller läsåret
Skolor som av något skäl inte har en originalmapp med kopieringsunderlag och lärarmaterial kan beställa detta från Liber Distribution ( E-post:
Resultaten kan t.ex. användas som underlag för utvecklingssamtal och som underlag för lärarens, skolans eller skolhuvudmannens planering av hur målen ska uppnås år
bör skolhuvudmannen kontakta Liber Distribution ( E-post:
Material för att under år
År

De distribueras från Liber Distribution, ( E-post:
.
, vilka tider som har fastställts för att genomföra respektive kursprov under senare delen av höst- respektive vårterminen innevarande läsår.
.
Detta framgår av beställningsblanketterna till proven.
För en sådan anpassning ansvarar skolan.
Inte minst gäller detta gymnasieskolan.
Anvisningar om detta följer alltid med provmaterialet.
Denna information framgår av materialet i varje enskilt prov.
( Kommentus förlag ) och i brev från Skolverket till rektorer

kr/st Fler än
ex

Ange skriftens namn, beställningsnummer och antal ex. Skolverkets Nyhetsbrev

Svar på frågorna söker man hos föräldrar, kamrater, lärare med flera.
Och vuxenvärlden måste på olika sätt både stödja dialogen i samförstånd och förmågan till opposition utan att unga människor hamnar i självdestruktiva beteenden.
Man betonar betydelsen av att främja det friska, istället för att utgå från sjukdom och problem.
.
Barn- och ungdomskunskap är koncentrerat kring
.
Dels hälsoarbete som ett samlat begrepp, inriktat på hur hela skolan mår - elever och lärare tillsammans och där flickors och pojkars egna erfarenheter och behov är i förgrunden.
av Ulla Marklund Det inre och det yttre av Wolfgang Brunner Måste man vara frisk i Sverige?
Referensmaterialet Att utveckla skolhälsovården vänder sig främst till skolsköterskor och skolläkare och är en introduktion till en mer systematisk kvalitetsutveckling inom skolhälsovården.
Projektens erfarenheter har samlats i broschyren " Kränk mig inte!
Referensmaterial Sex- och samlevnad För att stödja undervisningen i kunskapsområdet sexualitet och samlevnad har Skolverket tagit fram " Kärlek känns!
You can really feel it, you know ".
.
Person- och sakregister samt en adressförteckning över forskningsinstitutioner som projektansvariga är anknutna till kan man hitta längst bak.
Drygt hälften av alla elever som antas till gymnasieskolan går ett yrkesförberedande program.
En central fråga vad gäller all utbildning är frågan om dess effekter.
* elever inom
Transferability and Mobility within Vocational Education in Sweden.
Internationalisering skall ingå som en naturlig del i all undervisning i svenska skolor, även gymnasieskolan.
göra en jämförelse mellan studieförberedande och yrkesförberedande program för att se hur läromedlen svarar mot kraven på internationalisering, 3.att fastställa och jämföra effekterna av de tidigare identifierade internationaliseringsbefrämjande inslagen i de
Ett antal elever inom olika program kommer också att intervjuas.
Man är tämligen ense om att kommunen ej ger det stöd som behövs för att genomföra detta.
Den första slutsats man måste dra av enkäten är att lärarutbildningen i detta fall helt misslyckats med att internationalisera sin egen undervisning.
Skolan i deltagarperspektiv - ett forskningsprogram rörande elevers och lärares erfarenhetsvärld Skolverkets projektnr:
Forskningsprogrammet syftar till att dokumentera, utveckla metoder för och utvärdera implementation i skolan av empiriskt erhållna didaktiska resultat och principer.
stycken ) frågeformuläret som innehöll nedanstående frågeområden:
B. En uppföljningsstudie har genomförts i åk
.
Förutom dessa studier pågår för närvarande ett arbete med att sammanställa rapporter för ytterligare
Denna studie kommer att redovisas separat och relateras till resultaten i studien under C.
I delprojekt C beskrivs hur lärarna lyfter fram olika aspekter, dvs. vad som är i förgrunden och vad som är perifert i deras förhållande till läs- och skrivundervisning.
-en enkätstudie.
.
-
Denna forskning har under senare år varit mycket livaktig i Sverige och har haft en sociologisk och historisk inriktning.
) lärarprofession.
Projektets syfte är att utifrån dessa problemfält problematisera och bidra med lösningsförslag till den ontologiska undervisningsfrågan.
Two fundamental categories in the philosophy of teacher education ", Educational Review
(
.
On reflection in teacher profession and teacher education ", antagen för publikation i Pertti Kansanen ( red.
.
) " Vad är reflektion?

Den pågående undersökningen syftar till att ytterligare kartlägga hur barn förstår tal, utvecklar talbegrepp och tillägnar sig grundläggande räknefärdigheter.
I projektet prövas den empiriska hållbarheten i de resultat som hittills framkommit i den omfattande forskningen om hur barn utvecklar talbegrepp och lär sig aritmetiska färdigheter.
&Csocsán E.
Grasping numerosity among blind children.
Projektets huvudsyfte är att studera hur datorn kan användas som redskap för att skapa interaktiva didaktiska miljöer i vilka elever kan utveckla sin intuitiva och begreppsliga förståelse av centrala begrepp inom specifika innehållsområden.
En viktig utgångspunkt är att studierna genomförs i skol- och klassrumsmiljöer där förekomsten av datorer är ett rikligt och naturligt inslag och tillsammans med lärare som ett inslag i den reguljära undervisningen.
I en experimentell studie där en försöksgrupp som enbart fick använda programmet jämfördes med en kontrollgrupp där barnen tränade matematik på annat sätt har vi kunnat visa att experimentgruppen uppvisar bättre resultat.
Studien i geometri omfattar undersökningar av en femteklass, en
Rapporter och annan skriftlig dokumentation:
och Lindström, B.
).
Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet.
Detta är en indikation på att majoriteten av eleverna ej utvecklat förståelse för elementära naturvetenskapliga begrepp.
Den första är att begreppslig förändring skapas av individen själv genom eget tänkande.
En sekvens om gasers egenskaper ( huvudsakligen luft ), i vilken en kvalitativ partikelmodell ingår, har konstruerats, prövats, utvärderats och rapporterats.
Inga elever gör kopplingen att den inkommande solenergin driver vattencykeln, vilket i sin tur leder till att de inte länkar solenergin och genering av hydro-el.
Rapporter och annan skriftlig dokumentation:
(
Göteborg:
Paper presentad at 'European conference on research in science education', University of Leeds,
( Examensarbete,
Projektet syftar till att belysa hur lärare och elever kommunicerar inom ramen för matematikundervisning och hur matematiska tankeverktyg presenteras för barn.
-
Variationen mellan de inspelade lärarna är dock stor.
Lektionerna får helt olika karaktär beroende på hur detta görs.
Roger Säljö a.
Introduction.
To appear in M. Carretero, W. Schnotz & S. Vasniadou ( Eds.
Titel okänd.
f.
i.
Docent Jan Thavenius Bakgrund, syfte och problemställning:
Vad som händer i mötet mellan texter och läsare och vad som händer i undervisningen kan belysas utifrån textteori, tolkningsteori och receptionsteori.
Här har vi påbörjat en inventering av frågeställningar och aktuell litteratur.
) En empirisk fallstudie om elevers litteraturreception, kulturreception och uppfattning av tematisk litteraturundervisning.
Rapporter och annan skriftlig dokumentation:
Lars-Göran Malmgren & Piet Hein van de Ven:

" Kulturen, medierna och skolan ", föredrag vid FSMK:s symposium i Linköping
Kultur och kanon, Norsklæreren,
,
varit en informell paraplyorganisation, bildad för att stimulera forskning och utvecklingsarbete inom rh-området.
En viktig ambition härvidlag är att försöka urskilja den pedagogiska betydelsen av rörelsehinder, repektive olika kombinationer av störningar.
Fördjupade studier genomförs på ett mer begränsat urval av elever.
Undersökningen syftar till att belysa och analysera ungdomarnas kommunikation i deras vardagliga liv.

Detta innebär att vårt kunskapsobjekt är förutsättningar för förändringsprocesser av kognitiva och moraliska ståndpunkter hos individer och kollektiv.
4.Undersökningar med inriktning mot att frilägga och renodla de teoretiska och metodologiska möjligheter som pedagogisk/didaktisk forskning haft/har att behandla undervisningens medborgarfostrande aspekt ( Säfström ).
En central uppgift för didaktisk kunskapsbildning är, vill vi hävda, att den belyser vilka olika val av innehåll och metod som har provats i undervisning och vilka som inte har provats men som är möjliga.
no
.
( tills med Carlgren, I.
:
Elevers inflytande över skolarbetet.
Uppsala Studies in Education
Ljunggren, C.
):
, no
):
De senare skall då givetvis ses i förhållande till förutsättningar med ett grundläggande syfte att ge perspektiv och förklaringar som ökar förståelsen för iakttagna förhållanden och företeelser.
Den avser val av innehåll och metodik i undervisningen med hänsyn till inte bara t.ex. lärarens kunskaper och erfarenheter utan också av hans/hennes värdemässiga bas för sitt handlande som lärare.

)

Bakgrund, syfte och problemställning:
Projektets uppläggning:
delas samordningsansvaret mellan Lärarhögskolan i Stockholm ( Donald Broady ) och Pedagogiska institutionen vid Uppsala Universitet ( prof.
Bakgrund, syfte och problemställning:
För att få veta varför somliga använder skolan medan andra inte gör det, tänker vi söka oss till de sociala och kulturella sammanhang där människor lever sitt vardagsliv.
Det förra är en mer övergripande diakron studie av sambandet mellan samhällsförändring, social mobilitet och kulturell identitet med skolan som fokus.
I studierna av 1980-talets skola kommer projektet att leta efter de skapande och omformande incitamenten, förmågorna och vanorna.
-
I:
.
Metodiska reflexioner över biografiskt särskiljande och modern identitetsformering.
UPPSALA
Lärares olika perspektv och kulturer har belysts med hjälp av olika metoder, bl.a. genom statistiska analyser av rekrytering till lärarutbildningar.
; Perez-Prieto,
).
(
mars
Omstruktureringen av skolan - ett senmodernt projekt?
.
An explorative case study of a cultural conflict in an educational setting.
Bilden av skolan i den nationella utvärderingen.
.
Avhandlings-PM presenterat vid Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet, april
Praxis
Stockholm:
Lindblad, S (
Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet.
Om teacher's work and experiences of deregulation of education in Sweden.
Perez-Prieto, H (
-på spaning efter kunskap om elevers språkliga interaktion.
Trettio sekunder matematik med klass 8C - ett försök att använda Goffmans begrepp 'deltagarroller' för att beskriva språklig klassrumsinteraktion.
Docent Ingrid Carlgren Uppsala universitet Institutionen för lärarutbildning Box
För att kunna användas för jämförelser vid t.ex. utvärderingar skall de vara differentierande i förhållande till olika utformningar av arbetet - såväl vad gäller innehåll som form.
Olika uppgifter innebär olika meningsskapande möjligheter för eleverna såväl som skilda former för disciplinering.
*Begrepp och kategorier för analys av arbetsformer och arbetssätt samt elevuppgifter avseende såväl form som innehåll.
Klassrummet som meningskonstituerande kultur och social praktik.
Barns möte med skolan ( Att möta skolans värld ) Skolverkets projektnr:
Principer för att utveckla lärandet har också explicitgjorts.

barn följts under en hel termin i
De ännu något preliminära resultaten tyder på att barnen som varit med i försöksverksamheten, klarar testerna bättre i första klass än övriga barn i samma klasser, vilka utgör jämförelsebarn.
I observationerna blir barns utsagor än mer tydliga.
Först var det roligt, sen' blev det tråkigt och sen' vande man sig... Barns möte med skolans värld Rapporter från Institutionen för metodik i lärarutbildningen.
.
augusti
Vetenskaplig ledare:
grundläggande värden i lärararbetet, b.
Projekttid:
Ahlstrand, E. Lärares samarbete - en veksamhet påtvåarenor.
.
-B. Reading for understanding.

Projektet avser ocksåatt bidra till förståelsen av hur en del ramfaktorer som elevgruppens sociala sammansättning, geografisk placering och olika läroplaner inverkar på lokala skolors arbetsatmosfär.
En del av forskningen har koncentrerat sig på att förstå hur det inre livet inverkar på elevernas utveckling.
då

skolor finner vi en rad stabila förhållanden inom skolornas kulturer.
-
Stockholm
Här måste analysen ske på flera nivåer:
Artiklar i övrig lärarpress och fackpress har framförallt varit intressanta i den mån de ifrågasatt speciallärarna eller specialpedagogisk kunskap, eller på annat sätt markerat en profilering gentemot speciallärarkåren, eller allmänt diskuterar avvikelseproblematik.
följer projektet - enligt den sk Case-study modellen - detaljerat det specialpedagogiska arbetet i ovan nämnda kommuner.
Detta gjorde man genom att metodiskt närma sig mera statustunga akademiska laboratorieämnen som neuroanatomi och hjärnfysiologi.

sept.
Nordisk Tidskrift för Specialpedagogik.
s
-Questions of Democracy and Equality of Yesterday and Today.
Detta innebär bl.a. att olika kulturer möts, men också att kulturer utvecklas i utbildningsmiljön.
Forskning med inriktning mot olika yrkesgruppers i skolan professionalitet och sätt att se och tänka kring sitt arbete utgör ett inslag inom detta basprogram.
)
) Helsingborg - en stad i tiden.
Docent Ingrid Jönsson Bakgrund, syfte och problemställning:
Den traditionella nämndorganisationen ersattes av servicenämnder med ansvar för barnomsorg, skola, fritid, kultur, socialvård och omvårdnad.
Av intresse blir därför att studera på vilket sätt den centrala politiska ledningens målsättningar får genomslag i beställningar av samhällsservice och i vilken utsträckning som utvärderingar på olika nivåer görs.
År
Särskild tyngdpunkt har lagts på utvecklingen i Helsingborg.
och
Skolverket och Sociologiska Institutionen.
Skolverket.
Styrning, ledning och skolans arbete/verksamhet ( SLAV
Vid pedagogiska institutionen, Uppsala universitet, har sedan ett 20-tal år pågått forskning med inriktning påskolans styrning och skolorganisation.
*Vad innebär den förändrade skolledningsorganisationen och vilka problem avser den att lösa?
Kort sagt handlar projektets verksamhet om att genomföra närstudier av hur kommuner hanterar det statliga uppdraget.
dr.
Forskningsproblemet är:
Stort utrymme kommer att ges åt de kooperativa skolorna i Göteborg, där verksamheten har kommit längst och också har den mest utvecklade ideologiska förankringen.
-
Kerstin Lindvall svarar för undersökningsarbetet.
Utvärdering av resultaten av detta egna ansvar utgör en betydelsefull del i det nya styrsystemet.
Många kommuner valde under åttiotalets början att satsa på förhållandevis stora rektorsområden, bland annat för att kunna koncentrera skolledarnas arbete på ledarskap och hitta samordningsvinster bland ledningspersonal genom funktionsuppdelningar inom ledningsgruppen.
) bland nya skolledare väljs ut bland de lärare som arbetar vid den skola där ledarbefattningen ska fyllas.
Tidigare valde man lärare från den skola där den lediga skolledarbefattningen fanns i de flesta fallen.
Sammantaget kan man redan idag se att verksamhetsutrymmet och ledningsutrymmet som skolledare och lärare delar på i olika kommuner och på olika skolor, där decentraliseringsreformen genomförts olika långt, varierar.
En och samma ledningsorganisation kan på en skola vara ett hinder för utvecklingen samtidigt som den på en annan skola kraftigt kan bidra till utvecklingen.
Inom denna del av projektarbete föreligger ännu inga resultat.

Skolorna är valda så att de kan sägas representera olika " logiker " eller typskolor - en där traditionella pedagogiska och fostrande värden tillsammans med " klassisk " rektorsroll är levande, en där management- och ekonomiska logiker inlemmats samt en där den ideologiska komponenten, i det här fallet Waldorf, är framträdande.
Om detta lokalt leder till handlingsförlamning eller dynamisk utveckling är i mångt och mycket en fråga om hur den nya verksamheten organiseras och leds.
Möjliga källor till förändring är då dels det omgivande samhällets moderniseringssträvanden, dels det ledarskap som utövas eller ledningsfunktionens organisation.
Under år
Besöken ska sammanfalla med perioder av särskilt hög aktivitet i ledningsfunktionen, vilket kan tänkas ske kring terminsstart, jul och vid terminsslut samt någon gång mitt på terminerna.
skolorna.
.
Som en följd av dessa nya signaler kan skolans grundläggande organisationsegenskaper komma att förändras.
-
Reformerna har lett till en ökad betoning av indviduellt utformade undervisnings/habiliteringsplaner samt till en fokusering på funktionsnedsättningarnas handlkappande konsekvenser.
Delvis har samma frågor ställts till föräldrar och klasslärare.
habilite-ringsexperters arbetssätt har samlats in och bearbetats.
år.
).
Delegering eller konsolidering av makt?
i Västerås stad.

Den kan ocksåses som en möjlighet att öka trovärdigheten och uppnå en kompensatorisk legitimitet.
Under första projektåret -
Det innebär en förändrad balans mellan cent-rum och periferi med ett ökat lokalt ansvar för verksamhetens genomförande och ett ökat utrymme för skolans personal att välja vägarna för att nå de mål som riksdag och regering har satt upp för verksamheten.
Hur genomförandet av besluten sker och vilka modeller på kommunal nivå och skolnivå som växer fram framstår som områden angelägna att göra till föremål för forskning.
)
Universitetslektor Rolf Lander Göteborgs universitet Box
3.Hur påverkas de lokala aktörerna av externa modeller för evaluering, som presenteras från t.ex. Skolverket, Kommunförbundet, forskare, konsulter etc?
Projektets uppläggning:
Projekttid:
Professionalism i skolans utvärdering och uppföljning.
Retorik i utvärdering och uppföljning av skolan.
De mer specifika syftena är att:
Under projektets första del ligger tyngdpunkten på utveckling av tekniker och hjälpmedel, och i projektets senare del på användning av dessa i empiriskt arbete.
.
(
Utvidgad skolforskning som inslag i en företagsekonomisk forskningsmiljö Skolverkets projektnr:
Exempel på vad som behandlas i pågående forskning är:
Forskarna har också fått stöd framförallt genom återkommande seminarier inom institutionen och genom att få möjligheter att delta i konferenser och seminarier på annat håll.
Effektivitetsutveckling och resultatuppföljning i gymnasieskolor Skolverkets projektnr:
Data samlas in i
För datainsamlingen används för det första olika typer av kognitiva kartor.
Detta visades tydligt i en av de amerikanska skolorna, där genomgripande organisationsförändringar med ledningsbyte ledde till en radikalt förändrad ledningsstil och skolkultur.
Uppföljningen bör få formen av en kontinuerlig process, där ansvaret ligger på såväl skolledningarna som på lärare och lärarlag.
Projekttid:
arrangerat av Skolverket, Högskolan i Luleå, Institutionen IES,
Samtidigt ställs med samhällsutvecklingen allt större krav på att resurser utnyttjas effektivt och ger önskvärda effekter.
)
-
Studierna inom projektet behandlar sådana musikpedagogiska problem som rör samhällets musikliv, ungdomskulturens musik och skolan som musikalisk socialisationsmiljö.
De kultursociologiska studierna uppmärksammar ungdomarnas musikvärld och deras användning av musik- och medieteknik.
Syftet är att finna nya infallsvinklar för att angripa de frågor som rör förändringar i förhållandet mellan samhällets musikproduktion på makronivå och undervisningsprocesser på mikronivå.
Musikhögskolan.
Professor Gunilla Svingby Institutionen för pedagogik Göteborgs Universitet Box
Enligt SO-lärarnas egen bedömning användes emellertid flera olika typer av prov.
Det blir då av särskilt stor vikt att studera provuppgifter som medvetet konstruerats för att mäta förståelse.
(
) Undervisningens huvudsyfte är faktareproduktion.
Ett andra syfte är att sammanställa erfarenheter av provkonstruktion och användning i några andra länder.
Eleverna svarar skriftligt på frågor rörande förkunskaper, vilken typ av prov de förväntar sig, inlärningsstrategier, intresse för området och allmän studiemotivation.
(
Det senare området är ämnesöverskridande och mycket aktuellt.
Opublicerat manus.
En översikt över moralutveckling.
Taylor, M.
Fil.
Resultaten, som har redovisats i avhandlingen " Olika världar, skilda värderingar.
.
En trend syns:
Hur flickor och pojkar möter högstadiets fysik, kemi och teknik.
Challenges and Possibilities.
Our Future Depends On It.
),

Bakgrunden till projektet är att ett samarbete påbörjats mellan forskare på Pedagogiska institutionen och
Lärarna har också skrivit ett brev till en tänkt kollega om hur seminarieverksamheten påverkat dem i arbetet.
-
Lärare forskar om sin praktik - presentation av en försöksverksamhet.
.
Ungas livstolkning utgör ett stycke barn- och undomskultur som säger mycket om dem själva och även om deras livsvillkor i dagens samhälle.
Det samlade materialet gör det möjligt dels att bilda sig en uppfattning om barns livstolkning, dels följa barns utveckling över tid och dels göra jämförelser mellan länder.
.
Introduktion:
Bakgrund, syfte och problemställning:
Tyvärr finns det emellertid begränsade kunskaper om hur undervisningsprocessen gestaltar sig på de yrkesinriktade linjerna.
Hur argumenterar de själva när de väljer tillvägagångssätt?
Sammanlagt har
kommer sedan de berörda lärarna att få ta del av elevernas resonemang.
Resultaten kommer att kunna beskriva yrkeslärarens " rational " och härigenom kan man få en uppfattning om det specifika i att undervisa i karaktärsämnen.

Med tanke på de senaste
Syftet med studie B " Invandrarföräldrar och den svenska skolan ", är att analysera mötet mellan föräldrar med utländsk bakgrund och den svenska skolan med deras respektive mål, förhållningsätt och roller på skolarenan.
Vad förväntar sig föräldrarna av undervisningen i allmänhet och av svenskundervisningen i synnerhet?
Projektet i sin helhet karakteriseras av ett löpande utbyte mellan forskare och lärare.
lingvistik " Språk och miljö " har gått vt
I direkt anslutning till Språklig och etnisk mångfald i skolan bör nämnas:
augusti
; Ann Runfors, " Etnicitet som ideologi " och Annick Sjögren, " Etniskt svensk, men inte i familjen ".
-Ett antal studenter och unga forskare har utfört uppsatser, praktik och ALU-rapporter kring språkinlärningsproblematiken i invandrartäta områden bl a:
dr.
I diskussionen om innebörden av dessa skillnader i villkor har man ibland pekat på årskursvariationen och att flickors skolsituation förändras till det sämre under skolgången.
åldersintegrerade och
Fil.
En forskningsbaserad kunskap inom detta område är bl.a. med tanke på ett nytt betygssystem och ett nytt nationellt provprogram av stor betydelse för personer som direkt berörs av prov och betyg, dvs..
Nätverket har nu ett 100-tal medlemmar, representerande olika discipliner och forskningsinriktningar.
Se föregående rubrik Projekttid:
Att mäta förståelse - en nödvändighet och en möjlighet för lärare i grundskola och gymnasieskola - ex. SO ( Skolverkets projektnr:

)
" Fredsberedskap " är en paraplybeteckning för en serie studier med anknytning till fred och skola.
Inom denna ram har olika delprojekt haft sina speciella fokuseringar.
D ) Studier av hur skolan behandlar respektive kan behandla krig och fred och i övrigt kan verka för " fredsberedskap ".
En utförligare förteckning över arbeten inom projektgruppens problemområde från Lärarhögskolan i Malmö ( även äldre sådana ) föreligger i " Education for a peaceful future:
-
.
Peace Education Miniprints, No.
Pedagogisk- psykologiska problem, Nr
Peace Education Miniprints, No.
Pedagogisk-psykologiska problem, Nr
.

Problemställning kan därvid formuleras som " Vad gör fenomenograferna när dom fenomenograferar?
IV. Hermeneutisk fenomenografi, vilket innebär studier av uppfattningar baserade på härledd/tolkad diskurs.
Paper presented at the annual NFPF conference, Vasa
Uppsala
) att identifiera områden för ett forskningsprogram och/eller utvecklingsinsatser på lärarutbildningens område främst när det gäller relationerna mellan lärarutbildning och yrkesutövning.
-
Deltagande forskare är Glenn Hultman, docent och Christina Hörberg, utvecklingssekreterare i Jönköpings kommun och forskarstuderande vid IPP.
) och empiriska studier har sedan realiserats och håller på att slutföras under
Hultman, G & Hörberg, C.
Understanding How Teachers Utilize Knowledge.
Skolledarens arbetssituation och kunskapsbehov.
-
Kunskapsöversiktens syfte:
En rapport om könsspecifik litteraturreception i ett didaktiskt perspektiv.
Ett tredje att skapa utrymme för forskare att själva ge överblick över och reflektera kring det egna forskningsarbetet.
)
Forskning om forskning.
Projektets uppläggning:
Under
-
" I vilken mån sker det förändringar i arbetssättet i klassen?
.
Förändringar i uppläggning av arbetet i klassen.
Kunskapsöversikten gav vid handen att tidigare systematisk kunskap på området är mycket ofullständig, samt att de forskningsresultat som trots allt existerar, inte sällan missuppfattats och i detta skick fått stor spridning.
Karin Sandqvist:
Att stimulera barns filosofiska tänkande ( Barnfilosofi ) Skolverkets projektnr:
Hypotesen är att träning i filosofiskt tänkande kan lägga grunden för ett självständigt tänkande.
- bedrevs filosofiundervisning i
skall vi återvända till försöksklasserna för en slutlig utvärdering:
,
Centrum för barnkulturforskning, Stockholm,
Malmhester, B, Ohlsson, R:
" Försöksverksamheten i Upplands Väsby " i " Reflektionens didaktik " utg av Jönsson, R och Selander S-Å Lund
" Kvaliteter i elevers tänkande över en oändlig decimalutveckling ", Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen,
Den senare interaktionen har visat sig vara mer omfattande än de kontakter den enskilde eleven har med läraren under en lektion.
Så gott som alla elever har kontakt med någon annan elev under en vanlig lektion.
Skillnaden mellan hur mycket kontakt eleverna har med sin lärare under pågående lektion är mest framträdande när läraren är man.
(
Dynamik i klassrummet.
Paper presented at The International Conference.
Gothenburg, August
Institutionen för Pedagogik och Psykologi.
Granström, K.
).
Universitetslektor Britt-Marie Berge Pedagogiska institutionen Umeå universitet
Professor Hildur Ve har erfarenheter av ett aktionsforskningsprojekt i Norge bestående av forskare och lärare i samarbete om att utarbeta metoder syftande till större jämställdhet mellan könen.
*att fortbilda lärare inom det aktuella aktionsforskningsfältet med inriktning mot kön och utbildning.
klasser på mellanstadiet deltar i projektet.
Forskarna vidareutvecklar sina internationella kontakter med en internationell konferens i Umeå och Laisaliden
Den återstående projekttiden kommer att ägnas åt dokumentation.
Från jämställdhetspedagogiken i klassrumspraktik.
.
öppnades möjligheten att redan från andra året i gymnasieskolan göra högskoleprovet och att använda provresultatet vid urval till högskolestudier.
Projektet omfattar därmed alla viktigare utbildningstyper som ger behörighet för högskolestudier och som kan tänkas påverkas av högskoleprovets existens.
av platserna på många högskoleutbildningar görs utifrån högskoleprovet.
) Gymnasieelever om skolbetyg och högskoleprov.
Religionskunskapen och gymnasie-reformen.

Data har bearbetats och resultatet kan sammanfattas i att det finns en relativt stor värdegemenskap mellan olika elevkategorier liksom mellan lärare i religionskunskap och elever i allmänhet.
Publiceras i:
professor Donald Broady samt fil.
De frågor som ska belysas är av följande slag:
För det första har statistiska Òkartor " över Stockholms gymnasieskolevärld upprättats med hjälp av offentlig statistik; närmare bestämt har profilerna i rekryteringen till Stockholms gymnasieutbildningar jämförts med varandra.
Resultat:
Barnen till kulturellt starka grupper investerar, i och utanför skolan, mer i behärskandet av ett traditionellt kulturellt kapital, en kombination av bildningsarv, avantgardekultur och - på naturvetenskapligt program - naturvetenskapligt kunnande, under det att elever ur grupper, för vilka det kulturella kapitalet väger mindre tungt i mängden av familjens samlade tillgångar, tenderar att med större självklarhet investera i det slags nya Europainriktad kultur som präglar flera av de ekonomiskt och samhällvetenskapliga utbildningarna inriktade mot EU.
.
Bidrag till en europeisk samlingsvolym redigerad av Avdelningen för utbildnings- och kultursociologi, Lärarhögskolan i Stockholm, och Centre de sociologie de l'éducation e de la culture, Maison des Sciences de l'homme, Paris.
Enkla relationer mellan utbildningsformer, funktioner och huvudmän finns inte längre.
Projektets uppläggning:
Projekttid:
-
,( eds.
,(
Göteborg
Projektet består av organisationsstudier utifrån intervjuer, dokument och statistik.
Näringsliv och arbetsmarknad i de
De som deltagit i åtgärder hade dock lägre frekvens av arbetslöshet.
Rapporter och annan skriftlig dokumentation:
, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.

D. Sammanställning av forskningsresultat och forskningsmetoder med nära anknytning till projektets problemställningar och olika beskrivningsnivåer.
A. Resultat av kemididaktiska studier framgår av Till A ( nedan ).
I det andra föreligger en lärares skildring av egen fortbildning i utvecklingsarbete inom biologi, kemi och miljoundervisning, särskilt kemi ( skrifterna
D. Inom MABB-projektet har en teori över arbetssätt i naturvetenskaplig undervisning och miljöundervisning utarbetats - data från MABB och MUVIN insamlade genom instrument utvecklade i MABB har använts.
Dessa resultat kan betraktas ligga inom ämnespedagogik och pedagogik med forskningsmetodologisk tillämpning inom andra verksamhetsområden där den utvecklats.
( Numreringen av skrifterna följer numreringen i tidigare utgåvor av Utbildningsforskning med angivande av fortsatt bearbetning, samt nya skrifter med fortsatt numrering.
.
) A local theory of attainment of scientific concepts.
)
.
( I Rapporter från institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet,
(
juni
November
(
) Modeller för ämnesdidaktiska problemområden i forskning och undervisning.
Anordnad av Institutionen for ämnesdidaktik i lärarutbildningen, Göteborgs universitet, Pedagogen i Mölndal den

till årskurs
Vad lär de sig?
Det grundläggande och unika i denna dokumentation av
Resultat:
Klassen i Rinkeby är tyst och lugn under lektionerna medan Eriksdalsklassen är bråkig och pratig.
Fotografier och intervjuer har också sammanställts till en skrift (
Stockholms stadsmuseum som står som anslagssökande, har stora fotografiska samlingar och har byggt upp en verksamhet för bevarande av bilder och en utåtriktad verksamhet för förmedling av bilder.
-
Vad i samtalet gör att en elev kan göra sig hörd?
Resultat:
Projekt är således det som medvetet eller omedvetet genomsyrar de enskilda aktörernas handlingar i situationen.
Projekttid:
Svensk vägledningsforskning.
What is it that takes place and why?
.
Stockholm
Skälen till att studera skolan är uppenbara i förhållande till de övergripande frågeställningarna i det större projektet.
delundersökningar.
Resultat:
Rapporter och annan skriftlig dokumentation:
, " Politik och institutionalisering.
.
Fortbildning som styrmedel Skolverkets projektnr:
Hur vägs statliga och kommunala intentioner samman med lokala behov och önskemål?
Resultat:
Exempel finns också på det omvända förhållandet.
-
Ulf Linnell, Lärare och fortbildningsansvariga studierektorer om fortbildning.
gymnasieskolor.
LINKÖPING
Olika delprojekt gäller:
Ortsäter, A.
under tryckning ) Vårbilden.
Linköping Studies in Arts and Science, nr
Sandberg, H.
för media- och kommunikation Sociologiska institutionen Lunds universitet Box
Kontinuerlig kunskap om det intrikata och föränderliga samspe!
Databanken innehåller longitudinella data som sträcker sig över
Dessa analyser visade bl.a. att TV har en klar långsiktig inverkan på pojkars och flickors självärdering.
Self Evaluation in an Ecological Perspective:
Routledge,
Ungdomars livsprojekt och skolan som arena Skolverkets projektnr:
Det övergripande syftet med projektet är att beskriva ungdomars livsprojekt samt studera i vad mån och på vilket sätt dessa uppmuntras respektive hindras av samhällets intressen i skolan.
besvarade enkäter av ungdomar i årskurs
Lärarenkäter.
år äldre och avsikten är att särskilt studera förändringar över tid för att få en uppfattning om hur inställningar och värderingar växlar allteftersom de unga blir äldre och vad det betyder för ungdomarna i f.d. åk
De ungdomar som
Många ungdomar är nöjda och t o m lyckliga i skolan, men så många som
Resultaten av det empiriska materialet antyder att de mest individualiserade och " inrevärldstyrda " ungdomarna har svårast att finna sig tillrätta i skolan.
Projekttid:
):
Tankar och resultat av en tvärstudie.
Anne-Sofie Ros/n *Invandrarungdomarna och skolan.
38.Wenglert, Leif & Ros/n, Anne-Sofie (
Theoretical Departures *The Contradictory School - A Swedish Example.
A Cross Sectional Study.
Docent Mats Myrberg Bakgrund, syfte och problemställning:
A ) I projektet " Synskadades läsning " vid Lärarhögskolan
Dessa genomgick en standardiserad läsprövning på syncentral.
.
När projektet avslutas kommer data att finnas om
A ) Jämförelsen mellan syncentralens och konsulentens journaluppgifter gav en god bild av vilka elever som besöker syncentralen.
Däremot verkar kognitiva faktorer och läsmotivation ha betydelse.
Rapporter och annan skriftlig dokumentation:
) Synskadades läsning
Vad vet vi om synskadade elevers läsning?
Literacy.
Both- Either/Or I Conference proceedings.
Conference proceedings of The Eight International Conference on the Blind and Visually Impaired Children.
Utgångspunkten för analysen är att kvinnor har ett annorlunda livscykelperspektiv än män.
.
" Lund Paper in Economic History, nr
.
Rolf Ohlsson:
Läsåret
Projektets uppläggning:

Att stimulera barns filosofiska tänkande ( Barnfilosofi ) ( Skolverkets projektnr:
Effekter på undervisningen och studerandes valstrategier ( Skolverkets projektnr:
)

)
Kvinnor och utbildningsexpansion i Sverige under 1900-talet ( Skolverkets projektnr:
MoDo-tränaren Håkan Nygren konstaterade efteråt.
Erik Tunås.
Han var fylld av idéer och sparade sig aldrig.
Hans verk skall leva vidare.
Att gudstjänsterna vid aKF :s kyrkodagar i Uppsala varje år gestaltas så fullödigt har för musikens del varit Curts förtjänst.
Hans många opublicerade tonsättningar kommer att ges ut.
anställda i Greklands statliga elbolag gick på fredagen i strejk för sina krav på bättre löner och arbetsförhållanden.
( TT Angouleme ) Tornflygare fick böter Den amerikanske piloten Robert Moriarty har av en domstol i Paris dömts till
samväldesländernas regeringar att avstå från att väcka åtal mot personer som misstänktes för krigsförbrytelser.
Mannen hade dömts till döden för mord på ett äkta par och
personer dödats sedan den maoistiska gerillarörelsen Sendero Luminoso upptog kampen mot regimen i Lima
Liksom då har en Statschef mördats och luften surrar av viskningar och rop.
Genom Holmérs fd underlydande i Säpo var det möjligt att veta att Palme mordkvällen var obevakad och kunde elimineras utan besvär.
Enligt vänligt sinnade underrättelsekällor sågs mördaren själv i Beirut för
Det fick givetvis inte ske.
MoDo-tränaren Håkan Nygren fällde den här kommentaren efteråt:
av värmlänningarnas
Luleå ny trea Luleå tog Djurgårdens tredje plats i tabellen efter
lag --- Brynäs, Leksand, MoDo och Skellefteå --- gör upp om att slippa kvalplatsen.
Samtidigt fick Nils Poppe motsvarande medalj för sina insatser på film och scen.
Vierne (
Av PETER SUNDBERG DN:s korrespondent PARIS.
Bland de svårast skadade av de
veckor sedan.
Tillsammans med de arresteringar spansk polis gjort i Baskien och fransk polis gjort på andra sidan gränsen den senaste tiden har dock ETA tillfogats hårda slag, anser kännare av den baskiska separatistorganisationen.
Dessa övningar är dyrbara och personalkrävande.
Det kommande försvarsbeslutet ger ÖB i uppdrag att utreda utbildningen inom armén.
Av ÅKE EKDAHL Nonsens, panikåtgärd och slag i luften.
--- Den ekonomiska utveckligen glider regeringen ur händerna.
att skapa förutsättningar för en löneutveckling på en lägre nivå, säger Westerberg.
till
har minskats.
förbjöd Stockholm eldning av olja med svavelhalter överstigande
Sollentuna kommun har enligt Käärik inte informerats om SJ:s planer.
Tänk om socialdemokraterna ville inse detta och för en gångs skull sätta de ideologiska dogmerna i andra hand.
Partiledarens person, sammanhållningen i ledningsgruppen och hållfastheten i budskapet är viktiga för att skapa en bild av ett politiskt parti.
Erfarenheten visar att en klok regering gärna väntar så länge att krav på handling föreligger.
--- Det är diskriminerande att hon ska ligga så där utmanande, säger Marianne Zetterström.
--- Jag tycker att han är riktigt stilig, säger hon.
Annars blir det inget samband.
Måla detaljen gul och grön --- Jaså, muttrar skriftställaren, men så tar han sats:
Annars är det kränkande mot konstnären, säger Kar de Mumma.
President Corazon Aquinos fredsinitiativ har misslyckats.
av dem, Zumel och Abadilla, deltog även i kuppförsöket i juli förra året.
Fortsatt krig Att kriget mellan regeringen och gerillan fortsätter stod klart på fredagen samtidigt som offren för dödskjutningen i Manila i förra veckan begravdes i olika delar av centrala Filippinerna.
Obekräftade uppgifter talar om en kompromiss med regeringen för att undvika nya konfrontationer.
Intill ljusen fanns ett plakat där man fördömde USA-imperialismen.
Resten ska Konstfrämjandet stå för.
--- Den skildrar förhållandet mellan man och kvinna och mellan arbete och vila.
I
Filmfinansiering tycks ha blivit en sällsam kombination av kunskap om den ekonomiska lagstiftningens mer finstilta möjligheter och lagom vändbara konstnärliga kappor.
'Nog skulle det vara intressant för De danska Spritfabrikerna och för Carlsberg att i sin reklam inte bara göra reklam för sig och sina produkter utan med bilder från filmen också sälja filmen', menar Klas Olofsson som exempel, men tillägger att den svåra frågan är om filmen och filmens upphovsmän vill bli förknippade med företaget.
De bästa filmerna på Hanaholmen torde alltså inte ha kommit i fråga.
I dessa
EVA af GEIJERSTAM Lord Cockfield från EG ger oss nya ordningsregler Kanske blir det först när S-märkningen på elektriska apparater försvinner som det blir riktigt tydligt för oss i Sverige vad EG-beslutet att upprätta en 'inre marknad' verkligen betyder.
att den inre marknaden ska vara förverkligad senast vid utgången av
Vid seminariet beskrev statssekreterare Carl Johan Åberg vältaligt de svårigheter som skulle drabba svenska företag om Sverige inte tar hänsyn till EG-kraven.
miljoner måste rimligen ha sin betydelse för förhandlingsstyrkan på vardera sidan om bordet, särskilt som exempelvis Sverige och Schweiz kan förväntas inta högst olika uppfattningar i sådant som gäller villkoren för kapitalets rörlighet över gränserna.
Men även om vår suveränitet på papperet förblir opåverkad, så kommer det inte att kunna undvikas att avsteg från svensk sida också kräver sitt ekonomiska pris i form av sämre villkor för våra exportföretag på deras i särklass viktigaste marknad.
När priserna ökar äts löneökningarna upp och reallönerna urholkas.
Grundproblemet är enligt arbetsgivarna att lönerna ökar för snabbt, att produktivitetsutvecklingen är för låg och att skattetrycket ständigt ökar.
års löner eftersom värdet av det nu gällande löneavtalet ökar, säger han.
Någon som ville kombinera sitt musikintresse med en trygg anställning som t ex spärrvakt eller busschaufför.
från trombonister som gått på Musikhögskolan.
Vid sidan om spelandet kör han buss.
I praktiken bör det också vara en viktig signal till Pretoriaregimen om att inte ens Reaganadministrationen själv längre tror på framkomligheten hos dess s k konstruktiva engagemang i Sydafrika, det vill säga stöd åt reformer på den vita minoritetens villkor.
.
Inom
--- Vi har spolat mitt gamla F
Men det måste bevisas.
Men målet är förstås att plocka en och annan VM-poäng, säger näste svensk i kungaklassen, Tomas Kaiser.
Det sade riksdagsledamoten Kerstin Ekman ( fp ) vid Europarådets möte i Strasbourg på fredagen.

Det var en veckotidning i Beirut som påstod att Terry Waite möjligen rövats bort.
En del av de amerikaner och fransmän som tidigare tagits som gisslan har också hållits fängslade här.
Krafttag mot klottret Klottret i tunnelbanan har ökat alldeles påtagligt under hösten och vintern.
Närmast kunde man tycka att i första hand föräldrarna borde återuppta sin fostrarroll och betala vad deras ungdomar ställer till med.
kronor.
Marie-Helene Westin, visst är hon vår nya skiddrottning!
Det kan bli riktigt roligt i Oberstdorf, något mer ska vi inte säga.
vann Marie Risby
Angenämt jobb I skuggan av Marie-Helene visade Karin Lamberg-Skog att hon är på frammarsch.
Prisstoppet skall bli kortvarigt och om möjligt hävas om några veckor eller månader.
.
Dyrare olja Allvarligare för regeringen är att oljepriserna tenderar att åter stiga.
--- Fram till för
Inför
--- Föreställningen i näringslivet är att lönekostnadsökningen blir väsentligt större än
Kritiska veckor Vid presskonferensen försäkrade Feldt att ett prisstopp kan vara effektivt på kort sikt.
har fått skulden till att pristaket genombröts.
.
Denne genomsympatiske schweizare från Saas Almagell, bara en timmes bilresa från VM-byn, har funnit sig väl till rätta i störtloppsbanan.
--- Då skulle jag ha varit invalidiserad efter ett par års tävlande!
Utmanarna Zurbriggen kan dock inte räkna med någon lättvunnen guldmedalj i störtloppet.
från Schliersee, är Västtysklands stora hopp på herrsidan i detta VM.
Den store italienaren har tvingats till ett längre uppehåll på grund av skada, men gör nu en spännande comeback.
Det skulle alltså vara prishöjningar på Volvo- och Saabbilar som fått konsumentprisindex att stiga från
Erfarenheten ger knappast stöd för Feldts förhoppningar att inflationsförväntningarna skulle komma att dämpas; tvärtom skapas under väntetiden ett dolt inflationstryck som ändå måste släppas fram senare under året.
Finansplanens konstaterande att den ekonomiska tillväxten numera främst drivs fram av konsumtion och endast till föga del av kapitalbildning fick därmed, beklagligt nog, sin bekräftelse.
Det finns skäl att ifrågasätta hur länge den sortens hot kan förbli verkningsfulla.
sidor lång rapport från senatens underrättelseutskott, som offentliggjordes sent på torsdagen, innehåller en rad nya detaljer i Iran --- contrasskandalen men inga bevis för att president Reagan kände till den hemliga hjälpen till contras i Centralamerika.
Speakes upprepade också vad Reagan tidigare hävdat flera gånger; att hans Iranpolitiks syfte inte var att byta vapen mot gisslan, även om den kunde tolkas så.
Och, enligt rapporten, höll North sin chef, nationelle säkerhetsrådchefen John Poindexter, underrättad om dessa affärer.
Men John Poindexter ville inte följa dessa råd.
Där finns experimentstationer och vaxdockor.
P C Jersild har skrivit en roman som spänner över
Lär då alla de smarta knepen, som att åberopa högre makter som Styrelsen, Chefen eller Sambon i DN Konsuments prutarskola.
Sporten, sidan
och
Bra för båda Naturligtvis är det här ingen jätteskräll, att Torgny vinner.
Då är han revanschsugen, han säger att han inte gärna förlorar
Bästa distansen Torgny Mogren trivs med femmilen, den är hans bästa distans.
Torgny kan bli bättre.
--- Nej, Torgny körde för fort.
SM är tufft Du förstod nu att Torgny skulle bli svår på femmilen?
Bakom Torgny och Gunde arbetade sig Janne Ottosson fram till tredje plats.
km var han sexa, det var han fortfarande vid
Nationalistpartiets ledare har kungjort sin linje för att hålla partiet samman och undvika en massflykt av väljare till partierna på yttersta högerflygeln.
Men den långa debatten om missnöje och revolter inom nationalistpartiet var klangbotten för hans vädjan om enighet.
På egna ben Botha radade upp siffror för att bevisa att ekonomin stärkts under det gångna året.
och en efter en försvinner de bland rivningsbråten.
Unga Klara flyttar snart in i Kilens förlängning under Beridarebansgatan.
Salongen får omkring
Metallskenor, virke och isoleringsmaterial ligger i högar och drivor.
Av PER SJÖGREN Neurologen på Södersjukhuset och kliniken för öron, näsa, hals på Danderyds sjukhus har utsetts att bära huvudbördan av de besparingar på
Den neurologiska kliniken vid Södersjukhuset har
Den mindre krävande vården ska överföras till den medicinska kliniken på Södersjukhuset.
Kliniken brukar klara verksamhten inom budget, och det är inte helt vanligt i sjukvården.
Södersjukhuset har ett upptagningsområde där det bor
Nedläggningen börjar i höst.
Han tvingades avstå all simträning under
--- Det känns skönt att åter vara i gång.
Men i samband med träningslägret i Barcelona började eländet.
Jag kör uppåt
Det här är den bästa present jag kunnat ge mig själv.
är därför klart godkänt.
Samtidigt växte oron för Terry Waites säkerhet.
Abu Iyad sade att pengarna inte kommit direkt från den amerikanska regeringen.
Han befann sig väl, sades det och var på väg tillbaka till Beirut.
Plötsligt blir en gata specialiserad, utan egentlig anledning.
Maten kallas det den består av, på svenska.
Dagens soppa varierar, en ljuvt mildgrön variant är gjord av food-processad broccoli och mycket grädde, med slät, len konsistens och delikat smak.
Gösfilé för
kr, en mycket bra rätt med ett halvdussin rosa skivor ur filén lagda runt en av de moderna miniklickarna rödbetspuré, utmärkt god, och en fin äppelbrännvins- och gräddsås runtom.
Alla gäster serveras gott bröd, smör, och en liten söt välkomstdrink utan alkohol, av lime och små fruktbitar.
ny reviderad upplaga kommer i vår.
.
Vackra krön hotas Han påpekar också att rivningsvågen i Stockholm inte alls är över.

ons- eller torsdagar ( med studiebesök ).
Varför bara satsa på säkra kort som Shakespeare när det finns svenska dramatiker som är värda en ärlig chans?
Den 'Söderströmska' gruppen har också haft träffar med de aktuella författarna, där man gemensamt gått igenom möjliga förbättringar:
Vi har läst alla pjäser anonymt och ingen visste förrän häromdagen vem som skrivit det här galna stycket.
Här finns det möjlighet till att snacka, att spela varandras roller, att komma med egna infall och idéer utan att regissören är speciellt styrande.
Du kommer att höra käftarna smaska när de sliter stora stycken ur det pris du hade tänkt dig.
en gammal bil ibland, de där förbaskade Ikea-skåpen som bara tar plats, en kull kattungar.
Spekulanten visar sig vara en välklädd och artig tjänsteman, mer intresserad av din gamla Karljohanssoffa än av ishockeyprylarna.
GLÖM INTE ATT DU ÄR AMATÖR!
Hon stryker dig ur sitt testamente.
procent av nypriset som utgångsbud.
Marknadsför i lunchrumskön, i cafeterian och på fackets tisdagsmöte.
Vill de inte detta så är de ingenting att räkna med.
Men en nytvättad bil, en rengjord byrå, en uthängd och avtorkad skinnrock --- de ger inte rum för prutare.
Svälj den frågan.
Gör inte affärer med goda vänner.
Detta sker i början av april.
Den får informationer via väderradar och satelliter.
Något kan hon glänta på förlåten inför premiären.
Det blir som
.
nutida tonsättare har ofta så detaljerade anvisningar, till exempel i fråga om vibrato och dynamik, att man plötsligt blir påmind om att sådana medel kan komma till pass också i de traditionella verken.
Börtz var inte nödbedd.
kl
, Rålambshovsparken
Hur
Buss är ofta förnedrande för en skidåkare i innerstan.
Exotiska detaljer Några exotiska detaljer avslöjar att vi är inne i stan och inte ute i skogen:
En liten tant Här saknas några av skidåkningens klassiska typer.
Choklad har hon inte, men en kakelugn från 1700-talet och en orgel som blev över då Långholmen revs.
forskare, de flesta med anknytning till universitetet, är sysselsatta bl a med att ta fram metoder för olika slags skydd av datorsystem.
Om det sovjetiska eller amerikanska robotförsvarets datorstyrda program plötsligt blev smittade av ett 'virus' kan det få oöverskådliga följder.
Programmet är 'sovande' tills något av intresse för dess upphovsman inträffar.
Ingen kan säga när letningen skall avslutas.
--- Jag har nämligen förklarat på säkerhetskurser att en databrottsling minst skall sikta på
Av OLOF BERGMAN Det är roligt men samtidigt svårt att översätta finska böcker till svenska, tycker den finlandssvenska barnboksförfattaren Marita Lindquist, som inte bara skriver egna böcker utan också översätter andras.
).
länen --- Kalmar, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Göteborgs- och Bohus län --- att agera är propåerna från transportrådet om att dra ner på persontrafiken och ersätta delar av den med busstrafik.
Kort rekapitulation först:
Alla var nöjda och belåtna, tills telefonerna började ringa och breven droppade in.
Där står det tydligt och klart Norra Stationsgatan
Stadsplanerarna ångrade sig dock och behöll de gamla husnumren när det kom till kritan, för att inte virra till det!
CECILIA STEEN-JOHNSSON Av ARNE SÖDERLUND Riktvärdet för cesium
Det värde som nu gäller i Sverige anses bygga på felaktiga beräkningar.
En annan metod är att stödutfordra renarna med obesmittat foder.
Av GUN LEANDER Minst en halv miljon kvinnor i Sverige lider av underlivsbesvär helt i onödan.
års ålder.
--- Det skulle aldrig falla mig in att kalla en pigg och vital
Erfarenheter från kvinnoläger visar en oroande okunskap om medicinska fakta kring sexualitet och könsorganen.
Sedan sekelskiftet har förväntan på återstående livslängd kunnat öka med hela
Utdebitering När TSV skulle köra utdebitering av skatten för slutsiffra
De som till äventyrs inte betalar får en påminnelse innan vi kopplar in kronofogden.
Den heter 'Structure and meaning in old Norse litterature' ( Struktur och betydelse i gammal isländsk litteratur ) och innehåller bidrag av många medarbetare.
Andra hösten började de med människoblod, men årsväxten var densamma eller värre.
Enligt Lars Lönnroth kan Carl Larsson ha varit påverkad av Frazer när han gjorde sitt eget tillägg till berättelsen, nämligen föreställningen att Domalde skulle ha offrat sig själv --- ej dödats mot sin vilja.
Ett genomgående drag, påpekar Lönnroth, är att de äldsta kungarna --- således de svenska, senare blir de norska och ädlare --- ofta skildras förklenande såtillvida som de går hädan på ett mindre hedersamt sätt.
Från den stunden var Domaldes öde beseglat.
Domalde dog under svärden därför att han inte hunnit få del av den gudomliga nåden, gratia.
Ett av de intressantaste inslagen blir en utställning där de organisationer som förmedlar organ redovisar resultat och statistik.
De organ som används vid transplantationer förmedlas av olika internationella organisationer.
Göteborgs kommunstyrelse sade på onsdagen nej till länsstyrelsens beslut att tillåta ett nystartat företag på Hisingen att släppa ut
Det märkliga i denna historia är att naturvårdsverket sagt ja till fabrikens utsläpp, varvid länsstyrelsen i Göteborgs län följt dess rekommendation och också sagt ja vilket framgick av en artikel i onsdagens DN.
Av CARIN SJÖLANDER Spanien-Gustav är vad man med ett litet illagnisslande ord kallar 'folkkär'.
Jodå, han HAR åkt taxi till Spanien --- det är faktiskt ingen skröna!
Det spanska inbördeskriget hade just avslutats.
Ateljén är som en strand efter storm:
.
Ett sällsamt ljus över vita isvidder fann Gustav Rudberg också under Ymerexpeditionen till Arktis
Det säger Anita Olofsson, avdelningsdirektör på SCB.
--- Regeringens beslut innebär att man av politiska skäl väljer att pressa ned arbetslöshetstalen.
Och både LO och AMS stöder oss i den bedömningen, fortsätter hon.
Tidigare år var det
Den amerikanska oljeindustrin går kräftgång.
Fjärde kvartalet blev dock med Exxonmått mätt närmast en katastrof, vinsten minskade
Detta ser analytiker som ett tecken på att den omvända oljekrisen väntas bestå.
Chevron gjorde en ren förlust under fjärde kvartalet och helårsvinsten föll över
Arco tappade visserligen
Bortåt ett år framåt får de
tons vikt.
Det är vibrationerna från dessa giganter som utgör den allvarligaste risken för fortsatt sprickbildning i bron.
gånger per dygn med totalt cirka
meters längd registrerades i de
människor besvikna genom att säga nej till lågpriserna, trots att SAS-monopolet skummande av vrede skrivit förtroliga påtryckningsbrev till ministrarna.
Han hotade med massarbetslöshet för de SAS-anställda på Kastrup om lågpriserna tilläts breda ut sig och målade upp en mörk bild där SAS förvandlats till matarflyg för de stora bolagen ute i Europa.
skandinaviska regeringarna att troppa upp till Carlzons skydd och hjälp.
Denne hade mottagit stulet guld för en ligas räkning men inte redovisat försäljningen av stöldgodset.
Annars hade han utlämnats.
Polisen har länge spanat efter bilen.
Alltså maffians hämnd.
Det behövs inte mycket för att den ska explodera, redan vid en femprocentig blandning med luft kan detta inträffa.
Men vi tar det inte för givet.
Som bekant koloniserades de mellansvenska ödebygderna på 1600-talet av svedjefinnar från Savolax.
Datorn hittar på någon minut
Här behöver dock inte förleden 'finn-' syfta på finnar.
väl bevarade, ombyggda och nyritade enskilda hus eller kvarter får kommunen en av Europa Nostras
som en följd av det europeiska byggnadsvårdsåret
---
Vattentornet Mest känd är kommunens satsning på att få liv i en massa konstiga kåkar:
Och det märkvärdigaste med dem är att Torstenson byggde med statliga bostadslån.
milj kr medan
proc.
kronor till
kronor.
Fermenta för knappt
kronor till ca
Boskillnad Den fd styrelseordföranden Gösta Bystedt har nyligen ansökt om boskillnad.
--- En tänkbar summa vore
Till saken hör att Fermenta, olikt många andra börsnoterade bolag, aldrig försåg sin gamla styrelse med någon ansvarsförsäkring.
Geniförklaringen sker med anledning av att Bo Dahlgren ställt ut optioner på handelsbanksaktier till Handelsbankens direktörer.
bolagsstyrelser som de påverkar kunna motsätta sig affärsuppgörelser med fonderna?
Centrala provet i matematik skrivs i årskurs
Enligt de regler SÖ har i dag får eleverna inte använda programmerbara miniräknare med över
Men talen är av den karaktären att man klarar sig lika bra med den enklaste modellen.
I ett sådant läge bör 'även en finansminister kunna glädja sig åt att hushållens standard ökar', skriver bankens konjunkturbedömare.
stiger med
Att penningmarknaden reagerade så kraftigt på budgeten kan också bero på att den inte övertygades om att finansplanens prognoser var realistiska, sägs det i rapporten.
gynnsamma faktorer hjälpt till.
procent skrivs av bankekonomerna ner till
procent på femåriga statspapper och det är extremt högt.
Statyn av 'Nacka' står i den uppdrivna snön vid Katarina gamla sjukhus där Hermann Göring vårdades.
Den bäste fotbollsspelaren av alla.
Dom bodde i samma portuppgång.
'Nackastatyn', som han inte gillar, har han utanför fönstret.
bästa genom tiderna, slår Bosse fast den här eftermiddagen på Katarina Bangata.
'Nacka' var nationalist.
De närmaste kamraterna som ställde upp för honom hade ingen framgång.
En polare --- Från mitt fönster ser jag ibland hur A-lagare hänger en påse tompavor på armen på Nackastatyn.
Publiken strömmade till igen för att se liraren.
.
påträffades förtidspensionären Lennart Skoglund död i lägenheten på Katarina Bangata
När jag går förbi statyn på 'Nacka' brukar jag tänka på de där skorna.
Den första gången gick det bra.
.
Flear vill inte se vad Olafsson förberett mot
Sxe
.

hänger ju inte längre.
f

Sc 7d
Lf 7d
b3, som också vinner.

---

.

---
bxc
Dg 5a
år gammalt parti mellan Guyla Sax och Kiril Georigiev, som slutade med remi efter
exf

.
Dh

I den nionde ronden, som spelades i tisdags, hade han vit mot holländaren Paul van der Sterren.
Det andra ägde rum i Kotka, ett par mil väster om Fredrikshamn.
Åklagaren har ännu inte tagit ställning till om den tredje anhållne också skall begäras häktad.
En fortsättning med nuvarande organisation bedöms som utesluten med tanke på de stora motsättningarna mellan polisledningen och åklagarna inom utredningen.
--- Jag behövs i en sådan situation inte längre i utredningen, säger Zeime som förklarar sin roll inom utredningen som en 'motvikt till polisens uppladdning'.
Enligt både Zeime och kammaråklagare Bo Josephson, som också ingår i Palmeutredningen, kommer överläggningarna sannolikt att fortsätta i dag och kanske ännu längre.
Det vore i så fall en helt unik åtgärd.
kronor per flaska, från
En och annan vinexpert brukar dock sucka tungt och förklara att Beaujolais Nouveau inte är något riktigt vin, bara en gimmick.
Men det är långt ifrån alla butiker som har kvar av vinet.
Men för
Razzian i förra veckan gav enligt åklagarna inte någon som helst förändrad bild av det bristfälliga bevisläget mot PKK-anhängarna.
Man vill också ha folk för att höra vittnen, bl a från mordplatsen.
Det är lite si och så med elevenas rättstrygghet i skolan, tycker utredarna.
Tjänstemännen har fått allt mer att säga till om när det gäller skolan, konstaterar de
år sedan pekade på de brister i skolans matematikundervisning som diskuteras så livligt i dag.
miljoner kronor på skolan.
Han föreställs berätta allt
Är berättaren inställsam?
Den slutar med faderns plågsamma död i cancer.
Onsdag den 4 februari invigs en nybyggd glasad passage som välkomnar oss alla att strömma igenom nya BPA-huset mellan Mäster Samuelsgatan ( nedanför Filmstaden ) och Smålandsgatan.
Hittills är det inte så många som upptäckt möjligheten; men förhoppningarna knyts förstås till denna av stadsbyggnadskontoret begärda möjlighet för fotfolket.
Kastanjevinet, som sägs vara den tecksammaste glasgårdsväxten, frodas.
, genom sin nya passage i likaledes nya BPA-huset.
Vänsterbacken och yttermittfältaren Mats Rohdin kom till AIK från Öster för
, anser jag är det bästa som skrivits här i landet.
Nej, knappast.
Och varje människa har någonting viktigt att ge.
Jag känner mig inte gammal, men längtar också att få resa ut i världen.
Men vem vill ha en som bara läst humaniora och som ska träna fotboll på eftermiddagarna.
Allt slutar bra.
Han är en duktig fiskare.
Snart inträffar också ett vulkanutbrott, byarna i trakten föröds.
barn,
En efterskrift i form av nyhetsuppläsning omtalar att,
Men först nu när det omdebatterade segrande förslaget ( På Stan den
Ett brott Dockan ska härbärgera 'Wasa' i Göran Månssons vinnarmuseum.
balkar som möts hålls på plats av en löst lagd sten.
Juryn tyckte att mitt förslag var för sakralt.
'Wasa' i sin triangelformade hall med fribärande betongtak och ljusslitsar.
Ett par dagar före vernissagen låg materialet i högar, huller om buller, eller var ännu inte uppackat.
--- Jag har bland annat filmat sälskinn i discoljus och en väninna till mig som simmar omkring i en myr, berättar hon.
Senare har också Rolling Stones, Tom Petty och Linda Ronstadt haft honom som dragplåster.
Denna 'kärlekens diskurs' utgår Tom Sandqvist från i boken om Siri Derkert och Valle Rosenberg ( Han finns, förstår du ).
Då försonas hon öppet med den kubism som han invigt henne i
Då hade hon redan utan hans vetskap fött ett barn med en annan man.
Men Tom Sandqvist ägnar sig inte åt psykologiska spekulationer.
På samma sätt som han i boken beskriver
Utställningen är mild och vacker, och till dess stora förtjänster hör att design- och modeskisserna tagits med.
Deras sättning är akustisk, vilket är ovanligt hos band som spelar afrikansk populärmusik och high-life.
, Kulturhuset
Men i dag har reklamfolket tagit över marknaden och arbetar mer direkt med reklamens språk och i konkurrens med densamma.
Betraktaren får inte ta fel och tro att det handlar om ett schampo.

Här är ju det bara plumpt.
--- Jag tycker att man måste kräva av filmbolagen möjligheten till en bra affisch, menar Lis Klve.
Den görs när filmen är slut och alla aggressioner, besvikelser och kärlekar som byggts upp under inspelningsperioden, men som man då inte kunnat ge utlopp för, får sin utlösning i affischjobbet.
Och då får vi väl nöja oss med det.
Folkpartiet och centern kräver
Det värsta slavarbetet att agera mot är barnarbetet, menar vpk och pekar på omfattande barn-arbete i mottagarländer som Indien, Tanzania, Bangladesh och de flesta afrikanska länder.
Centern påminner om att man kräver omedelbar handelsbojkott av Sydafrika, vilket kräver ännu starkare insatser för de så kallade frontstaterna.
Press och honoratiores bjöds på hamburgare förstås.
Antagligen för att föregå med gott exempel.
Med vernissage under lördagen.
Från de uppbyggda, fantasieggande hamnkvarteren med bl a Öresundsfärja och motordunk, och med genomarbetade och lyckade framställningar av sjöfartens utveckling och betydelse för vår södra landsända --- byter vi till annat kommunikationsmedel.
En utställning om bilismens skadeverkningar på miljön?
kvadratmeter stor yta har detta populärvetenskapliga 'tivoli' byggts upp och väntar nu på att invaderas av nyfikna barn och ungdomar med lust att experimentera.
Tyko Brahes observatorium Uranienborg finns på plats på Kunskapstivoli --- i modell.
Samarbetet med universiteten och skolorna har varit en grundläggande idé bakom Kunskapstivoli, säger Per Ragnarson.
Krokben som för en tid fick Per Ragnarson på fall.
'Så inleds Torgny Lindgrens drama 'Slaktningen vid
Dramat utspelar sig på natten före drabbningen på
--- Torgny Lindgrens språk är så underbart poetiskt, tycker Piccoloteaterns medlemmar, som tidigare iscensatt Hjalmar Söderbergs 'Aftonstjärnan'
Ja, gör motstånd för det måste gå!
Kapat bort benen Halldór Laxness skrev 'Atomstationen'
--- Att jag döpte det till 'En liten ö i havet' beror på att det finns teman i 'Atomstationen' som jag har skalat bort.
är nyskrivna:
Sven Lindberg gör grosshandlaren och organisten, Harriet Andersson spelar fru Arland som längtar 'bort från allt som luktar ull och sill' och gör även skökan Kleopatra som måste 'pilka torsk bakom en kiosk'.
människor inblandade som fick till följd att för första gången någonsin spreds tårgasmoln över Reykjaviks gator.
februari i Blå tornet på Drottninggatan
några månader innan skilsmässan mellan Strindberg och Siri von Essen trädde i kraft.
februari.
Det är alls ingen sjö man åker på, det är i kanten av ett industriområde delvis omgivet av fantasilösa kontorsfasader.
Här är det samma fyrkantiga kontorskomplex och samma gamla Kaknästorn som dyker upp för att snart försvinna igen.
Det är bara killen på hockeyrören som slår mig.
Denna sin omarbetning gjorde Shakespeare under en period som enligt ryktet präglades av djup depression och improduktivitet.
I 'Hamlet' rämnar de statiska sanningarna --- det finns ingen Gud, ingen given ordning, ingen handlingsmall, människan är ensam.
) är Hamlet i sin spelade galenskap ett offer.
Hamlets cyniska förtvivlan är gripande, men den är knappast ädelmodig.
km och på Gärdet en rundbana mellan Tessinparken och Djurgårdsbrunn på
Elljusspåren är tända från skymningen till klockan
m lång.
måndag --- fredag och på kvällstid måndag --- tisdag och torsdag --- fredag.
och under veckodagarna kl
Det säger Klas Sundkvist, en av de drivande krafterna bakom det okommersiella och konstnärsägda galleriet på Hornsgatan.
Galleri My drivs av en kulturförening som också anordnar konserter och dansföreställningar.
--- Efter en tid blev jag mer intresserad av de där fläckarna som jag gjort i ett slags medvetslöst tillstånd.
Han arbetar länge med språkets rytm --- med poetiska resultat som:
bilder som kommunicerar och ibland speglar varandra.
Idémässigt är han påverkad av den tyske konstnären Joseph Beuys, som nyligen dog, och till vars ära han gjort en installation.
höll allt plötsligt på att sluta i --- totalstopp!
.
Tablå!
Där är hon ett högt skattat namn.
Nu går hon på export!
Susanne var riksmästare
--- Det är viktigt att ha kontrollstationer och nya mål i horisonten.

tävlingar, de flesta föregångna av träning.
'Historien om en design-succé.
En av dem, Christer Themptander:
).
Det var utgivaren av den besynnerliga bulletinen 'Martyrernas röst', som under mottot 'Jesus till den kommunistiska världen' påtagit sig uppgiften att rädda mänskligheten från det kommunistiska tyrannit.
Tala med era politiker om det!
Varifrån hade Bergström redan i april
Av BIRGITTA LARSSON Hon sitter i ett undersökningsrum på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Patienten heter Eva-Britt Nilsson, hon är psykolog och mamma till 18-åriga Susanne.
I höstas startade hon tillsammans med sin sambo och en väninna landets enda kursgård där cancersjuka och deras anhöriga får hjälp till självhjälp mot cancer.
--- När läkaren talade om operation och fina ärr så var det som att tala till en döv.
Paret Simontons bok 'Du kan bli frisk igen' visade att immunförsvaret kan påverkas av vår själ!
Följden blev att jag tillsammans med husmanskosten var tvungen att välja bort människor.
--- I vetegräset finns dels en syra --- abcicid acid --- som har cancerhämmande effekt.
Det höjer immunförsvaret och hämmar cancercellerna, och är ett ämne besläktat med Iscador, ett naturpreparat som antroposofiska läkare ordinerat i över
Syftet är att få en kroppstemperatur kring
Mycket riktigt stoppade tillväxten upp i Eva-Britts tumör, som började krympa och till slut försvann.
I dagens läge hamnar nästan hela beloppet utanför länet men nu kräver jämtarna att
Mest får Ragunda och Östersund,
.
Det andra är att det finns stort behov av riskkapital i länet.
invånare, får
kraftverk, en del byggda på 40-talet, men skatten är hög, ekonomin usel och kraftverkspriserna är märkligt nog högre än i sydsverige!
Varje nytt tekniskt genombrott följs omedelbart av något än mer tekniskt avancerat.
Amerikanska företag har inget liknande på gång.
Men var kommer mellanmålssnaskandet in i bilden?
Kex med jordnötskräm ställdes mot färska ostar eller grillade kycklinglår.
Man har faktiskt prövat tryptofan som sömnmedel med viss effekt.
Mellanmål och snask som är rikt på kolhydrater är ju ofta också fettrika.
kronor.
Skador Tingsrätten där processen förts slog fast att skador inträffat på Hallbecks ägor men att lagen inte gav domstolen rätt att utfärda ett besprutningsförbud.
Domstolen menade också att det inte heller fanns fog att anta att Hallbecks talan skulle vara så utsiktslös att det berättigar till ett beslut att stoppa rättshälpen inför en process i hovrätten.
Bäckagården är mitt allt.
Där handlade det om stora ekonomiska ersättningskrav.
år inköpare på TV
Tittarna förlorar Det innebär bland annat att antalet inköpare minskas från
nej till 'Pang i bygget' ( 'Fawlty Towers' ) med Monthy Pythongalningen John Cleese, varefter ettan blev den kanal som visade denna kultserie.
Någon utlämning från Sverige har det emellertid inte blivit.
Och då hotas svensken av ett mycket strängare straff ( dansk lag är sådan ) än om han rannsakats i Helsingborg.
De fyras avskedsansökningar ligger alltså kvar och likadant är det med de
Beslutet innebär att Bjarne Semb kommer att fortsätta med klinisk verksamhet, även om den för tillfället är begränsad.
Men om de
Konstnärer som Hjortzberg, Grünewald och Filip Månsson bidrog till utsmyckningen.
'Stärbhuset' i övrigt skingras över landet.
Bland annat lär det finnas utsökt vackra och väl bevarade takmålningar i salongen dolda bakom plattor som en gång sattes upp för akustikens skull.
Det är
med
bilar.
I klassen över
respektive
blev ett bra år för den svenska dagligvaruhandeln, uppger facktidningen Fri Köpenskap, som beräknar handelns volymökning till
Kall luft är tung och det utbildades ett högtryck med svaga vindar över stora delar av södra Tyskland och Öst-Europa.
På uppropet var tendensen svag och på efterbörsen väl hävdad.
milj kr efteranmäldes.
Börsen var förhållandevis lugn i jämförelse med tisdagens haus-seartade börs då hela
Det är sämre än vad marknaden hade förväntat sig.
På onsdagen, efter börsens stängning, presenterade Catena sitt preliminära bokslut.
per aktie (
Av PER SJÖGREN Kammarkontoret i Stockholm vet inte med säkerhet hur stora förlustaffärer som den avstängde tjänstemannen har gjort.
Han är chef för den avdelning som sköter pengahanteringen.
skäl:
Dessa blev svårsålda när räntan snabbt klättrade uppåt.
Men Jan Thunved är beredd att ta honom tillbaka till kammarkontoret, men med andra uppgifter.
Kommunernas samlade likviditet är ungefär
Miljoner i ränta Trollhättan hör också till de aktiva kommunerna.
Stockholm har på detta sätt förlorat nära
Inte spekulation --- Men kommunerna får ju inte ägna sig åt spekulation, säger Kommunförbundets chefsjurist Curt Riberdahl.
Växjö kommun förlorade
Att avstå från de möjligheter till högre avkastning som penningmarknaden ger har tett sig som slöseri med de likvida tillgångarna.
Räntechock Från mitten av
Följden blev en 'köparens marknad', med större säljtryck än köpintresse.
Han var rättschef i regeringskansliet när han utnämndes till RÅ.
Där beslutades att länspolischefen Hans Holmér och överåklagare Claes Zeime skulle kallas in till regeringskansliet för samtal under onsdagskvällen.
Alla inblandade var överens om att spaningarna i Palmemordet nu måste föras upp på högsta polisiära nivå, även om en särordning måste tillgripas inom RÅ-ämbetet.
Av PER SJÖGREN Stockholms stad har just nu så usel ekonomi att det finns ett underskott på
sektioner, fondsektionen och lånesektionen.
I januari i fjol hade staden
anställda.
Skatteavdelningen ser till att staden får in så mycket i skatt som möjligt och förlorar så lite som möjligt på att betala skatt.
av barnen är diagnosen oklar, eftersom barnen ännu är för små för att man med säkerhet ska kunna uttala sig om eventuell smitta.
De här är de första svenska fallen där smittan överförts direkt till barnen via modern.
år tar förbundet bestämt avstånd ifrån.
För att ytterligare betona jämlikhetskravet ska alla som arbetar med barnomsorg ha samma utbildning.
svenska stråkmusiker något på repertoaren så sällsynt som Brahms båda stråksextetter i Konserthusets Grünewaldsal.
Mozarts 'Jaktkvartett', variationer ( 'Mazurka' ) av den
kl
Nu har Skattkammaren plockat fram en del av det som brukar vara gömt.
Den är besatt med rubiner, smaragder, rosenstenar och pärlor.
.
Lange är en av de personer som ingått i spaningsledningen.
För att eventuellt få reda på något så lyssnar vi på radio, sade Leif Hallberg till TT vid 17.30-tiden på onsdagen.
Det saknas politisk sakkunskap för att på ett riktigt sätt bedöma de politiska motiven bakom mordet på Olof Palme, säger Franck.
Men Holmér säger nej till att ingå i den föreslagna organisationen.

Hans Holmér föreslog vid mötet en kompromisslösning, att han får fortsätta med PKK-spåret.
Detta förklarades med att kvinnor hellre utbildar sig för jobb i storkök inom till exempel offentliga sektorn än för arbetet med kvällsslit i ett restaurangkök.
---
Det blir mat värd en medalj!
procent är det rätta.
Efter tingsmeritering blev han kammaråklagare
Han hamnade så småningom på rak kollisionskurs med rikspolischefen och efter många turer lämnade Hans Holmér Säpo.
utsågs han av regeringen till ledare för en narkotikakommission som skulle hejda missbruket.
Chef för polisens utredning blir avdelningschefen Ulf Karlsson på rikspolisstyrelsen och ansvarig förundersökningsledare blir biträdande riksåklagaren Axel Morath.
--- Det kan inte vara rimligt att välja en lösning där man gör sig av med den samlade kunskapen som spaningsledningen representerar.
De
--- Det är oerhört orättvist att kalla en person som visat ett sådant angagemang för en bromskloss, sade Ingvar Carlsson.
Av MALIN NORDGREN När Karin Gustavsson går ut och handlar stöter hon alltid på bekanta.
--- Skulle jag flytta härifrån nu, skulle jag nog bli väldigt ensam och inbunden brukar jag tänka, säger hon.
I lägenheten på Prästgatan har hon levt sedan dess, först med sin man och sedan som änka efter makens död
Men lediga kvällar träffade jag ofta arbetskamrater, andra serveringshjälpar.
Hon känner gemenskap med både äldre och yngre där, säger hon.
Nu har den äldre Karin varit dålig ett tag efter att ha ramlat och gjort sig illa.
Vi i styrelsen försöker höra av oss när vi vet att någon är sjuk eller har det besvärligt.
.
När de blev större arbetade hon som affärsbiträde.
Centralt i livet Med rätta är Hilma stolt öer sina
'Nu måste jag till Gamla stan, annars lever jag inre länge till.
Jag frågar mig medan jag läser:
Förhoppningsvis kommer också unga läsare att upptäcka det.
Det kan bli problem med målgruppen.
KENT HÄGGLUND 'Barn, varför läser ni?
Hon trodde inte att detta berodde på att dessa
.
en liten fårfröken av samma slag som han själv.
Den ska heta 'Spårvagn till havet'.
'Jag ska bara ... ' Det är en replik som alla människor med kreativa våndor är väl förtrogna med.
Och paret Alexandersson/De Geer levererar den djupt deprimerande sanningen att i alla konstnärsäktenskap måste det finnas en självuppoffrande part.
Ett måste när Los Lobos uppträder.
Ingen publik har kunnat motstå bandet.
v.David Hidalgo, Cesar Rosas, Conrad Lozano, Steve Berlin och Louis Perez.
Ett litet och obyråkratiskt företag med minimal egenproduktion och befriat från den politiska påverkan som Danmarks radio lider under, var tanken.
Men som en brasklapp fick man tillagt bisatsen 'om styrelsen inte finner avgörande argument som talar emot detta'.
TV
I Bandyförbundets egen tidning blir han kallad 'Filtsulan' för sin mjuka framtoning.
Trots att bandy-VM avgörs på hemmaplan har han förblivit en doldis.
--- Det känns som om jag känner Peder väl fast det bara var några månader sedan jag träffade honom första gången, menar Hasse Johansson.

Med sin varma Värmlandsdialekt låter han som en parodi på TV-programmet Hajk.
--- Det går inte att vara klubbtränare eller ha ett civilt arbete samtidigt som man har hand om landslaget.
pojkar
Peder Emanuelsson liknar våra andra förbundskaptener i de stora lagsporterna.
Band som Run DMC, Beastie Boys, T LA Rock, Mantronix, World Class och Just Ice börjar nu att nås av en bredare publik.
och
I C Rockers har arbetat mot gatuvåld, droger och rasism.
I New York var det funk och svart soul som gällde och namn som Afrika Bambaataa och Grandmaster Flash blev snabbt populära rappare.
Tagging I deras träningslokal i Fryshuset har det målats flera graffitiverk och mängder av tagging.
---
--- Jag ger väl det här något år till, förklarar Peder, breakdansaren som sedan kommer att gå tillbaka till Kung Fu.
Man tröttnar efter ett tag och vill ha nytt.
spotlights med halogenlampor.
Jonas lånade endast
Han tycker om öronlappsfåtöljer, sköna att sitta i, särskilt när man lyssnar på musik.
Tillägger:
Rent och enkelt I Karin Björquists blå kruka, formad som en convolvulus-knopp tronar en friskt grön kardemumma.
'tavlorna' på väggen.
Det svenska företaget bakom aids-testet kallar sig för 'Clinical Services' och döljer sig bakom ett boxnummer i Dösjebro i Skåne.
--- Motivet till det är förstås att vi vill att så många som möjligt ska låta testa sig, säger läkaren Faber Vestergård vid danska statens seruminstitut.
Men varken då eller senare framfördes några juridiska anklagelser mot henne.
Nu är det albanska Kosovo en del av delstaten Serbien.
Nu ville hon göra något helt annat.
Det blev ett storslaget, dramatiskt rum, en illusion och ett drömspel mellan verklighet och dröm.
Nöp en vindruva, rättade till ett ljus i kandelabern, arrangerade vecken på stolarnas vita överdrag och prövade olika lutning på blommorna i samovaren.
Excalibur, Arturs svärd, riddarna kring runda bordet.
Över stolen har hon slängt en päls, en pälsmössa och en vitbroderad prinsessklänning av vit duchesse.
Tyget förvandlar stolarna till
Stolarna är ryska, empire, klädda med grön sammet och har förgyllda antikiserade ornament.
Sprätt på fantasin --- Människor behöver myter och sagor för att klara verkligheten, deklarerar hon bestämt.
Iklädd vit scenkostym vandrar han som en isbjörn från hörn till hörn i rummet under det han korsar och svänger med fingrarna.
Sedan dess har jag hankat mig fram nöjaktigt i branschen.

På somrarna är han hemma i Bro och odlar jordgubbar (
--- Jag har fått flera erbjudanden från USA, men där finns ju inga gäddor och inga jordgubbar.
år.
år som proffs har jag fått en egen pianostämmare.
miljoner måste sparas inom barnomsorgen i Göteborg under
Inom Svenska Facklärareförbundet är medlemmarna mycket upprörda över de nedskärningar som föreslagits.
barn i syskongrupp.
Fotnot:
Det mesta är sig likt också i år.
kvarts sekel.
--- De kom i långa renrajder med pulkkor fullastade med skinn.
Korv-Inga Ett stående inslag vid Jokkmokks marknad är den numera rent symboliska renrajden vid lunchtid.
Men så var det också den första korv han har ätit sedan han inledde sin bantningsperiod vid nyår.
Det måste förhindras, är budskapet.
--- Den är inte till salu, men det är kul att kunna visa upp den eftersom den är gjord av den största björkvril jag har hittat, säger Tyko.
medlemmar och vår uppgift är att se till alla grupper.
Känslig fråga Eftersom det är känsliga frågor när medlemmar inom ett förbund beslutar sig för att gå ur vill inte heller Reidar Pettersson gå närmare in på de motsättningar som uppenbarligen råder vid Landvetter.
--- Det är bergsingenjör Rolf Eriksson i Östersund som slår larm.
Strontium ger ju upphov till benmärgscancer och är betydligt farligare än cesium.
Kn
E E Kn
Ett var att spela klöveress och klöver till nian.
Därför är det bäst att spela ess kung hacka i klöver.
På börsen omsattes totalt
proc.
Därmed steg aktien för sjätte dagen i följd.
kronor per aktie.
Styrelsen föreslår en utdelningen på
Visserligen fråntas länspolismästare Hans Holmér ansvaret för polisutredningen och hans spaningsledning upplöses.

PKK-spåret Men den nedbantning av hela utredningen till en 'normal nivå' som åklagarna också krävt blir inte av.
höga tjänstemän från riksåklagarens kansli ingå i den nya åklagargruppen inom Palmeutredningen.
Morath vill inte närmare kommentera de tidigare konflikterna mellan polis och åklagare.
Av KJELL LÖFBERG Axel Morath, biträdande riksåklagare, tog på torsdagen över ledarskapet för förundersökningen i Palmeutredningen.
Okänd person Utanför juristvärlden är han en tämligen okänd person.
Den allmänna opinionen krävde hårda straff.
--- Att biträdande riksåklagaren är förundersökningsledare är inte normalt, säger han till Dagens Nyheter.
Inte normalt Om det faktum att det nu är biträdande riksåklagaren som har det formella förundersökningsansvaret säger Claes Zeime kort.
Han är den andra förundersökningsledaren som lämnat Palmeutredningen efter bråk med polisledningen.
då han blev biträdande länspolischef i Stockholm.
--- Den ensamme vargen, är ett omdöme som fällts om honom.
Många av våra avgångar är redan slutsålda vad gäller de platser,
Därnäst kommer västkusten och rundresor med hjälp av de s k flygpassen som amerikanska flygbolag bjuder ut i samarbete med Europakolleger som har USA-trafik.
De låglåga priserna gäller för köp månaden ut och bedömningen är att det inte blir någon förlängning av försäljningen.
dagar mot
Priserna bli vänliga.
meter, backens längd
människor i Sverige.
Det visar sig att det finns stora skillnader på vissa punkter.
Invandring Bara en procent tror att mördaren är någon som tyckte att Olof Palme lät för få invandrare komma till Sverige.
Anders Wall har svårt att tänka sig att bidra till ett köp.
Det budet fick på torsdagen Historiska museet i Stockholm av ägaren.
Vi räknar med hälften var.
Av ANDERS LUNDQVIST Sverige och Sovjetunionen har förhandlat fram återföreningar för
fall återstår att lösa.
Den sovjetiska ambassaden tog under torsdagens möte med pressen överraskande upp fallet Raoul Wallenberg.
Den algeriske mannen kom till Sverige för
.
Både Amnesty och flyktingkommissarien uttalar sig dock principiellt om det politiska läget.
månader i avvaktan på regeringsbeslutet.
--- För att jag ska tycka om mina dikter måste de i viss mån förbli obegripliga också för mig, säger hon.
med diktsamlingen 'Vimpelstaden'.
Jag lyckas få henne att motvilligt medge att den sortens 'förbud' måste hon i så fall själv ha varit med om att utfärda.
Men det är inte så mycket författarskap som enstaka texter som varit viktiga.
års löneökning eftersom årets prisökningar sannolikt vältras över till nästa år.
Regeringen har med sitt prisstopp övertagit en stor del av ansvaret för att reallönerna för de breda löntagargrupperna inte urholkas under
Om LO får sin vilja igenom behåller regeringen prisstoppet till någon gång sent i höst, då avtalsrörelsen om
Löneglidning Ett stort problem i den kommande avtalsrörelsen blir löneglidningen.
års löneavtal var att lönerna skulle göras upp vid förhandlingsbordet och inte av marknadskrafterna ute på företagen.
Det är grundbulten i den solidariska lönepolitiken och ytterst också för hela den fackliga verksamheten, anser löntagarorganisationerna.
Svensk modell Löneminister Bengt K Å Johansson sätter sitt hopp till att den forna svenska modellen med samförståndslösningar på arbetsmarknaden skall återuppstå.
Från löntagarnas sida har man försökt --- och kanske även lyckats --- upphöja dessa tal till nationella målsättningar.
För att komma åt inflationen på hemmaplan måste lönekostnaderna pressas ner, kräver SAF.
Den
år
svenska patienter, heter
Nordpolen x Antarktis

I sin ungdom gick han ett år på den högt rankade statsvetenskapliga högskolan i Paris, alltid benämnd efter sin förkortning 'Science-Po'.
Kisch hade sådana kontakter i den undre världen att han en gång meddelade i sin tidning Bohemia vilken liga som nästa natt skulle göra en viss kupp, med adress och allt.
i pyramidens spets en kulturadel som läser allt (
titlar för vuxna,
Många av dem var rika.
Och vem som helst som vill förlora ett krig kan förlora det.
Några veckor senare förstörde japanska flygplan den amerikanska Stillahavsflottan.
Det började med doktorshatten, dock inte med den lilla oskyldiga bluffen hos en otrygg immigrant som vill göra sig gällande i en miljö som imponeras av titlar.
Man vill pröva sina gränser.
Firandet försiggick emellertid till sin största del lördagen den sjunde, och torde pågå ännu när detta tryckes och sprides.
Detta väckte förstämning i den radikala gruppen, ty att kriga mot Sovjet är fult.
Men tagandet av gisslan har ånyo nått sådana proportioner att frågan aktualiseras hur västvärlden kan möta terrorn.
internerade palestinier och libaneser för att hindra avrättningen av
Ju längre spaningsarbetet drar ut på tiden, desto mera måste nationen lära sig leva med vissheten om mördare kan gå fri för alltid.
Att det gick som det gick innebär ytterligare en arbetsuppgift för den parlamentariska kommissionen.
Men dit är vägen lång och full av överraskningar.
Och ingenting tyder på att den kommande veckan blir lugnare, snarare tvärtom.
kronor.
Det är det yttre skälet till att över en miljon spanska skolelever i åldrarna
år som valt att lämna skolan.
Protesterna i november-december kallades nedlåtande akne-generationens uppror.
Till och med Maravall har givit eleverna rätt:
Att förändra Spanien efter
REUTER En spansk student med sitt ID-kort i munnen förs bort av en kravallpolis under fredagens demonstration i Madrid.
--- Länsstyrelsen och länsvägförvaltningen anser att de statliga reglerna är så oklara på detta område att dessa objekt inte bör sättas upp på vår lista över vad länet önskar bygga ut av kommunikationerna, kommenterar trafiklandstingsrådet Stig Dingertz ( m ).
De angelägenhetsvärderingar som DN tidigare redovisat stod sig annars genom behandlingen i länsstyrelsens styrelse.
Norra Länken, Karlbergs trafikplats och Norrtullsförbindelserna för länken kommer på fjärde plats och beräknas kosta
Det liknar väl ändå apa att sådana självklarheter ska behöva skickas ut som påbud från ledningen.
När Göteborgs kommun anställde en byggsakkunnig revisor så tjänade han in sin årslön många gånger om redan på sitt första bygge.
Här är ett sammandrag av vad han sa:
Ledare som lyckas skapa en företagskultur och envetet hålla fast vid den, det är de som lyckas, Kamprad till exempel.
Piskan är ute, moroten i form av lön allvarligt gnagd av marginalskatter:
Jo, dr Kings försynta påpekande att USA borde följa sin egen konstitution.
nära
Med hänsyn till att den sjätte pressutredningen innan året är slut väntas nedkomma med riktlinjer för presstödets fortsättning är det olämpligt att nu göra ingrepp som förrycker gällande regler.
Mkr mot begärda
Aftonbladets ägare är LO, som inte heller har svårt att mobilisera kapital.
månader sedan katastrofen, men det ser ut som om det var för bara några dagar sen.
De har en lång tid framför sej i dammet och smutsen.
Den frågan är inte lätt att få svar på, men inte kom den hit ner till de flesta och värst drabbade.
kvarter valt representanter som ska kräva att de får något av den internationella hjälp de ännu inte sett så mycket av, åtminstone medicin, livsmedel och kläder.
Svårt var det förr, nu är det hopplöst, säger han och fortsätter jobba under tiden i sin kapplöpning mot snabbt ökande matpriser, mot vilka hans veckoförtjänst på i bästa fall
Men han, liksom de flesta andra familjerna, har ingen annanstans att ta vägen.
Jag bävar för den tid då regnen börjar falla.
Har jag inget att äta håller jag fram mina tomma händer och han lägger något i dem.
?
Det luktar unket i San Salvador.
Några försvinner helt, som t ex utbildningen till trafikpedagog medan andra tillkommer.
Även för Kärrtorps gymnasium blir det förändringar.
Visar det sig att elevernas val inte överensstämmer med utbildningslinjerna kan förvaltningen i efterhand begära ytterligare platser eller placera om klasserna.
Av JAN FALK 'Tack för Ditt mycket fina kompendium om Roslagsbanan och dess miljöaspekter ... ' skriver finansminsiter Kjell-Olof Feldt till 63-årige konduktören Freddie Borg.
Det finns också förbindelser mellan Kapellskär i öster och Upplands Väsby i väster, spår som förbinder Täby centrum med Norrviken och dess pendeltågsstation.
Gävleborgs läns landsting skriver kort och gott:
Från SJ:s sida har Freddie Borg fått flera brev.
Varje satsad krona i projektet ger mångdubbelt igen då vi får ett lugnare och tryggare samhälle.
Och en glädjande och överraskande final.
Och så var det det här med TV.
Klubbtekniken har anpassats till det snabbare spelet.
Men skulle det snöa, ja då är det godnatt för TV-tittarna.
kronor extra.
.
Under den katolska tiden fick människor ha roligt mellan gudstjänsterna.
Men det är nöjsamt att dricka Rhónevin och läsa brev.
Visserligen är vi ett anpassningsbart släkte, men vi föds ju inte likt sniglarna med eget hus och inte som nallar med päls och inte går vi i ide, så när det kärvar till sig och dessutom blåser småspik så undrar man varför man är just här.
En bil och en skoter burrar i väg på avstånd, ett tecken på en bekvämlighet i överkant, annars var vi ensamma.
Det var en trött och pressad Ingvar Carlsson som tog emot pressen sent på onsdagskvällen i Rosenbad.
Det är ju det som politik går ut på och det som gör den lite rolig!
Allt som rapporterades var gammal skåpmat från radion.
timmar på sin 50-årsdag.
'Var rädd om din fruktsamhet!
Vandrarhemmet i Ljungdalen till exempel.
Hade bara döttrarna varit äldre hade vi gett oss av till Helagsstugan uppe på fjället.
dagar vid Fulufjällets fot kostade oss,
Båda användes åtminstone förra året av sportlovsfirare som gjorde dagsturer till skidanläggningarna i Idre och Fjätervålen.
Den som ville kunde kolla Herefordboskapen i ladugården, och många av gästerna kände varandra sedan tidigare.

STF satsar medvetet på att få hela grupper till vandrarhemmen under vintern, vilket kan göra det svårt för enskilda att få plats.
Hans stora bidrag inom sillforskningen blev att han kunde kasta nytt ljus över de bohuslänska sillperioderna:
Han var en utomordentlig forskare och läromästare för oss yngre.
Jag tror att tanken är urgammal.
Samtidigt som den symfoniska tresatsigheten på ett i bästa mening traditionellt sätt är en klar, samlad helhet --- också detta en djupt betydelsefull händelse i denna verkligt stora svenska musikkväll.
Den gruppen skall granskas av en fristående grupp som redan inlett en undersökning av sin egen organisation.
UNGDOMSMINISTER Ulf Lönnqvist blir ny politisk idol.
Och när det gäller bostadsbiten, så är det bostadsministern.
Enda plumpen i intervjun kom när ministern talade om samhällets 'byggstenar' och nästan råkade berätta något:
--- Hej.
och genomgick sedan lantbruksutbildning.
Elis Fröstads långa aktiva tid som förtroendeman i dåvarande Österåkers kommun kom att omfatta den begynnande planeringen av kommunen för en anpassning till Storstockholmsområdet.
LENNART NECKMAN Fd kommunalråd Elis hade många strängar på sin lyra och en av dessa var hembygdsrörelsen.
Även sedan Elis lämnat det aktiva föreningslivet bakom sig, kunde han ännu vid
Budet om att Carl A nu har gått bort bedrövar oss och litet förfärar oss, ty tomrummet blir större än att en beundrad kollega har lämnat vår krets.
Regi:
Och läser man sedan programmet berättas om nya lyftbord, ny ventilation och moderniserad vridscen.
Men de goda intentionerna har gått förlorade vid överföringen till scenen.
Men krystar man lite med hjärnan som Stangertz nu gjort lyckas man alltid hitta en och annan beröringspunkt.
Kåre Sigurdson, till vardags dramatisk skådespelare, var indisponerad vid genrepet, men ställde ändå upp full av energi med sin Danilo.
har bokats i förväg.
personer arresterades som en 'preventiv åtgärd'.
Minneshögtiderna på lördagen gällde studenten Park Chong Chol som dog under polisförhör i mitten av januari.
Jag räknar med en tuff tävling, säger han.
--- Då var allt nytt det var min första VM-start och det kändes helt annorlunda än en vanlig tävling.
--- Men nu är jag helt frisk igen, säger han med sitt solvargsleende.
--- Vi har varit jämna alla
centimeter och
Bara alltför dåliga resultat kan få mig att sluta.
Nu blir det chansartade förhållanden, och det är tråkigt.
I fjärde AP-fondens vinst ingår orealiserade kursstegringar på aktier med drygt
En fond måste ingå i ett pensionssystem som bygger på premiereservprincipen, vilket innebär att inflytande premier investeras och utgående pensioner betalas ur investeringarnas avkastning.
Det innebär att sparande --- som skulle gått till investeringar --- finansierat budgetunderskottet och därmed omvandlats till konsumtionsutgifter.
Bengt 'Pinnen' Ramström tar adjö av landslagsbandyn på söndagen.
Jobbet går före Bengt Ramström umgicks redan för
Hade jag varit ryss så hade jag kanske fortsatt.
--- Skridskoåkningen är nog medfödd, tror den
Jag har utvecklat självförtroendet.
) som har fått 'Pinnen' att tänka på annat än bandy.
.
, är värre.
då Boltic besegrade Broberg med
, säger 'Pinnen'.
--- För att jag skulle kunna ta till vara den här stämmningen, som inte bara fanns runt omkring mig, utan även inom mig själv, skrev jag manuset under
Problem med livsvillkoren, bostäder och arbete angrips med enkla, kortsiktiga och i längden destruktiva lösningar.
---
torsdag
'Furstespegeln' är den skandalomsusade kortserie som TV
Det är Kungen och Lennart Bodström, Jan Carlzon och Anders Wall, Antonia Ax :son Johnson och Gustaf Douglas.
Mer än en karikatyr är detta --- både till text och gestaltning --- ett sympatiskt och respektfullt porträtt av en durkdriven strateg, en vår tids 'Furste'.
Men de övriga rollerna i stycket är plattare och grövre.
SUSANNE MARKO Av INGVAR OJA DN:s korrespondent TOKYO.
De har gett gerillan ett ansikte och har under perioden fram till slutet av januari lyckats framställa gerillarörelsen som den rättmätige företrädaren för de förtryckta i det filippinska samhället.
Genast efter massakern för
Det är dock en förhoppning som sannolikt inte leder till någon fred.
65-spelarna får lära sig att se upp med.
Men i dag tyckte jag inte att det var något att be för.
Olle Goop, Åbys mångfaldige champion, är avstängd från löpkörning.
lopp med hästen, som han skött sedan den kom i träning hos Goop.
--- Jag trodde på lite chans efter hennes sista jobb, då hon var mycket bra.
Ändå vann han överlägset.
efter tursam resa.
Mot Daléus talar dock att han redan har en förtroendepost i partistyrelsen och att man behöver 'få in nytt fräscht folk'.
, då han vid den borgerliga valsegern knöts till 'inre tjänst' som ideolog hos statsminister Thorbjörn Fälldin.
Hans Albin Larsson säger till Dagens Nyheter i telefon att han inte är centerpartist av 'födsel och ohejdad vana' som många.
Första start kl
) hann inte med senast på sprinterdistans.
Bold Hideway,
Lopp
Goodbye Starter,
Rancher.

Lugano, outs
:
saker han aldrig kommer att göra.
En kringströvande katt får knyta samman filmversionerna av
När ett djur förekommer i en film är det vanligtvis flera stycken intill förväxling lika, vart och ett med sin specialitet, som står för skådespelarinsatsen.
Det är rätt intressant att jämföra denna på sin tid uppskattade naturskildring med en
I 'Den levande öknen' är naturen fortfarande mest en näpen lustifikation, till för att behaga människan.
Det är en handling som förstås har stort symbolvärde i en Disney-film.
Den som hört civilministern hålla ett middagstal vill kanske inte konsultera honom om evigheten.
).
Under
En seger i Världscupen räcker bra för mig den här vintern.
Efter
Räkna med Camilla Nilsson även i fortsättningen.
biografer och --- trots det växande televisionshotet --- en enorm besökssiffra på
Därmed har den också blivit ett större hot mot oss seriösa filmskapare.
--- Calcutta var en gång huvudsäte för Ostindiska kompaniet och den stora smältdegeln för västerländsk och österländsk kultur.
ville slå fast att vår kamp för nationell befrielse är oskiljaktigt förbunden med den demokratiska kampen mot fascism, och premiärminister Nehru gav den också sitt erkännande.
Han lämnar också den renodlat realistiska stilen för en mer symbolisk och allusionsmättad.
--- Inte alls, försäkrar han.
Och han har vägrat att ansluta sig till den Middle Cinema Movement som vill förena det kommersiella och det konstnärliga.
(!) VM-guld på sin digra meritlista.
Jag hade varit chanslös om Steiner gjort ett normalt andraåk.
Hon har också hunnit ta skidlärarexamen.
Plötsligt var Finlands sak vår.
Sverige har
landskamper, men det är först under senare år han vuxit till en internationellt stor spelare.
år, från Uleåborg och förmodligen turneringens bäste målvakt.
Han lårskadades i första mötet med Finland, och har sedan dess vilat.
Söndag med DN har låtit
år Som tonåring tog han steget från Aseas verkstadsgolv i Ludvika till livet som proffspianist.
av Sveriges vandrarhem är öppna på vintern, minst
har endast
Ekonomi & Arb
Tävlingar
avd
Smokey Star, tredjepar utvändigt, angrep
Peridot Jr.
Atlantic City, framåt tidigt i spåret, tryckte sig till ledning efter
Sarajevo, Devil Camaro och Vincent Vip.
Carl of Utah, kort startgalopp, sedan tidigt framåt, utvändigt ledaren
Polly Girl, Grand Merci, Rubin Scott och Star of Utah.
Handy Hejock, tredje- och sedan fjärdepar utvändigt, angrep
Jet Simon, fjärdepar invändigt, smög invändigt in i mål.
( dito ), sista
Maggie Allen, körde om ledningen men släppte genom första kurvan, smet utvändigt ledaren varvet kvar, var trött redan
m ---
kvar, men hade för långt fram för att kunna hota vinnaren.
Men det förutsätter att AIK i onsdagens semifinal klarar av Brage i Luleå och att Hammarby vinner över Öster i Jönköping.
I Jönköping hade Öster ingen svårighet att spela bort Skellefteå med
.
---
--- Det passar oss bra, tippar jag.
mål av Kim Bergstrand och Thomas Andersson.
Björn Andersson som vikarierade som vänsterback hittade Thomas Andersson med en perfekt lobb och Thomas kunde springa igenom och slå in
AIK saknade lagkaptenen och innerbacken Sven Dahlkvist som på fredagen blev pappa för tredje gången, en förstärkning för AIK:s tjejlag så småningom.
kronor rikare blev nämligen sensationsmannen efter sin finalseger över VM-spelaren Ulf Bolleby, Stureby.
serier på lördagen och där placerade sig slutsegraren som nionde man bland de

Då var det inte många som trodde på Claes i den avslutande serien.
Hög målsättning Claes, som ännu aldrig fått någon chans i Stockholms stadslag, hade under
Av HANS WOLF På den gamla enkanaliga ångradiotiden var
Förra söndagen var det dags igen.
---
Ulf Stenbäck var mannen bakom IFK-segern.
Helenelund däremot måste vinna minst
efter rena bandypropagandan.
Sirius utan VM-spelande Christer Källqvist hade inga större besvär med att klara av Triangeln i lördagsmötet i Uppsala.
---
Luton åkte till St James Park och bortamatch mot bottenlaget Newcastle med dåliga odds.
En mållös historia som egentligen bara har en riktig poäng:
För ett år sen skulle jag nog ha slängt mig med kulttermer ganska tanklöst.
'Easy Rider' har varit en kultfilm.
Just på det varvet är kult ett typiskt 80-talsfenomen.
Ett slags förhållningssätt till livet.
ex, och så gör de en nyinspelning av den låten.
Nej, då var det mer en undergroundföreteelse.
Var det verkligen så oerhört avancerat?
Den försökte skapa en egen kollektiv identitet med hjälp av bl a den romanen.
Men att ironin automatiskt skulle innebära distans och självkritik, det tror jag inte alls.
Jag kan inte gå in i ett politiskt parti och säga samma sak.
I Göteborg finns Radiumgruppen.
Vad är det som känns nytt i en film som 'Stranger Than Paradise'?
Är det en extra kick att se filmen och veta att man är en av flera som gillar den?
I vilken mån blir man påverkad av reklam och grupptryck?
Ungefär samtidigt har tydligen en massa människor på olika håll upptäckt den här filmen som från början var väldigt liten publikmässigt sett.
Hur ska man kunna mötas på ett sätt som inte känns äckligt kommersialiserat, förtrevligat, utan direkt?
MATS LUNDGREN:
Och som inte heller går att verbalisera.
Det var åren precis före punk, och jag kom inte in på ett enda ställe.
Det som jag tror gjorde 60-talsupplevelsen av det här unik var att en ungdomsgeneration åren
Vi är ju ändå oense om hur vägen dit ser ut.
Börjar vi tala om kult i de termerna, tar vi lätt udden av det hela.
Tittar man i Andy Warhols tidning Interview, är det exakt de varorna som reklamen handlar om.
Men om han tycker det är bra, är det i alla fall han som har tagit steget, anser han i alla fall, även om jag har påverkat honom.
Man börjar tala med nån.
'Nu är det dags'.
Rätt idé vid rätt tid, konstaterade odlarna som låtit spela in en reklamvideo där smokingklädda ungdomar skålar i det vita mousserande vinet.
Genforskarna kommer att kunna ge besked --- frågan är om vi vill veta.
TV
Han understryker samtidigt att miljön är mera sofistikerad och verserad, han använder ordet 'upscale'.
Mycket
--- Utmaningen för oss är inte att vara sexiga i sovrummet.
Jagad av snart sagt alla produktionsbolag hamnade han på
Det är i praktiken från och med nu som försäkringskassorna i landet tillämpar den nya ordningen.
kr mer om året i pension plus
:e året även om de har gjort förtida uttag av ålderspensionen.
- De som inte besvärat sig hos myndigheterna i likhet med Sten-Bertil Lundberg får alltså inga pengar retroaktivt, uppger Lars Ruuth, chef för pensionssektionen på riksförsäkringsverket.
tas med när den pensionsgrundande inkomsten beräknas.
Domen där föll efter ytterligare
svensken Martin Alskog som i dag gör sin regidebut i New York.
Kommer igen I
Eller stå i duschen, övertygad om att vattnet sprutar.
år sedan blev jag tillsammans med ett par kolleger inbjuden till en högstadieskola i en söderförort.
Vad var det jag sa den där eftermiddan i högstadieskolan!
Han är regerande mästare på distansen och bärgade guldet tack vare en av sina märkligaste insatser hittills.
Enbart den sista halvmilen körde han
Ett område som Greenpeace vill ha till världspark.
När det gäller levande resurser är det mest öststaterna som rovfiskar med stora trålare, säger Bertil Hägerhäll.
Hemskt klimat Men trots det vidriga klimatet lockar den stora kontinenten.
Än är det nästan opåverkat och vi behöver en referens, ett område som är som det är utan vår påverkan, säger hon.
Skräphögar Om ett par veckor stävar fartyget mot Nya Zeeland och kvar blir
Natten är sen, nästan morgon.
, Berlin på den västra stranden nämns först
kunde Fredrik Wilhelm, den store kurfursten, besegra svenskarna vid Fehrbellin.
På ön i Spree, det gamla Kölln, byggdes gallerier och museer.
Här byggdes också riksdagshuset, en motvikt till Hohenzollrarnas forum i öster.
centrum, Alexanderplatz i öst och Kurfürstendamm i väst.

Ta chansen!
Tränaren, en buse som släpar sina spelare i visiret över planen för att få sin vilja igenom, tänker inte låta en uppnosig spoling förstöra hans karriär.
Transfer.
Dock, Mitch i 'Panik i Central Park' lider inte av att ha tvingats utkämpa ett orättfärdigt krig.
Den 'vanliga killen' som själv tar den makt samhället förnekar honom, den smetiga och sentimentala --- och helt verklighetsfrånvända --- amerikanska drömmen, i 80-talstappning.
Tänk om energikällorna vore lika oändliga som debatten kring dem...
Centern verkar vackla mellan att följa vpk och att hitta en mer realistisk modell för en snabbare avveckling.
En avveckling av Barsebäck innan 80talet gått till ända borde vara första delmålet i en uppgörelse om kärnkraftsavvecklingen!
Förhoppningsvis ska alla svenska kärnkraftverk hinna avvecklas innan vi kan döma ut något som 'dåligt' och 'osäkert'.
Det är tyvärr ett klassiskt dilemma för fackföreningsrörelsen, en konflikt som resten av LO försökt sätta sig över på senare år.
i SSU Sanningar upprepas I Goda grannar har de problem.
Anneli säger till mamma Iris att hon ska sova över hos en kamrat, men i stället går hon på krogen med en karl.
Dock, när han möter bröllopsföljet känner han igen sin gamle vän stallmästaren från Gulkote, inser att det nuvarande Karidkote är hans barndoms hemstad och att en av brudarna är Anjuli.
Dick och Nicole tar adjö av vännerna Abe och Mary som bestämmer sig för att fara hem till Amerika.
--- Jag kan inte acceptera det klämda, nasala amerikanska sångsättet där texten ligger långt fram i munnen.
Men i dag känner han att kraften och pulsen finns i rockmusiken.
Själv vill Sydow arbeta långsiktigt med artisterna för att det som byggts inte skall raseras.
Jag jobbar med samma teknik när jag undervisar operasångare.
Jag har problem varje vecka med felskolade elever.
Så att dom kan göra vad dom vill med den.
Samma kvalitet.
världskrig i uttrycket när han spelar.
Det började med Beatles stämsång, fortsatte med Simon & Garfunkel och andra.
--- Sit-ups är till exempel helt vansinnigt för en sångare att träna för då blir du stel i magen.
I dag går ungdomarna på hårdrockskonserter för att höra hur länge gitarristen kan hålla på med sitt solo.
Under våren skall han som jurymedlem i Rock-SM åka runt i Sverige och efter 30-talet kvalificeringsomgångar kora en segrare framme i maj.
Kanske en av Bo Sydows elever, Eva Dahlgren --- där för resten läraren är med och sjunger inledningspartiet till titelmelodin på hennes nya LP 'Ung och stolt' --- uttrycker allra bäst vad det handlar om:
Helma Sanders --- Brahms lyckades i den filmen genom en människa av kött och blod säga något om många tyskars såriga förhållande till kriget.
Paul, en fransk arkitekt, och en polsk fotograf, Margoszata som framför allt fotograferar de stora katastroferna i tredje världen.
Den i dag mest från 'Singin' in the Rain' ihågkomne Donald O'Connor spelade på femtitalet i
Radion ägnar Berlin en helkväll med anledning av jubileet.
Men sällan har de väl trillat in som under kommande veckan.
Men, i motsats till Welles, med en förmåga att slutföra dem, inte så sällan med briljanta resultat.
Det var ju med den charmiga vardagskomedin 'Gregory's Girl'
Eller 'civiliserade i betydelsen dekadent, förkonstlad, överlastad.
Genomsnittslöntagaren skulle visserligen kunnat säga att hans reallön blev ca
Såväl facket som socialdemokratin sitter fast i det gamla dragkampstänkandet:

Socialdemokratin har --- liksom stora delar av alla länders höger --- haft en partsattityd till samhällsproblemen.
, be att få
dimensioner hade de gått vidare till
Nu kräver superdatorn dessutom en del marktjänst.
Men det norrmännen förlorar i volym tar de delvis igen genom koncentration.
miljoner kronor betalas av industrin.
Det gäller marinteknologi, oljeutvinning, polarforskning och havsbruk.
När oljeletandet flyttar allt längre norr ut är det ett stort problem.
Magneten är formad som en cylinder där en människokropp eller ett objekt kan placeras.
Ett av skälen till de stora plattformarna i Nordsjön är att gasen och oljan måste separeras och rensas.
Norge satsar i dag bara
--- Små länder och små forskningsgrupper kan göra enormt mycket.
Hur är det att slita ut lederna i hetsen för att fylla ackordet och att om kvällarna oroa sig för att man hann för lite?
Som Torgny Schunnesson säger kan man lätt få uppfattningen att det är Börsen som styr arbetslivet och inte tvärtom.
socialbidragen.
Kan TV ta upp något sådant som socialbidrag?
sa Arne Hegerfors i 'Sportnytt'.
veckor i svit under januari och februari.
Oftast nalkas de den tilltänkta huvudpersonen via någon nära anhörig som man tror sig kunna lita på.
Redaktionen har misslyckats med att göra bra program på aktuella personer.
Varje gäst ska tillföra helhetsbilden av huvudpersonen något nytt.
år sedan med en snörmakarson från Schleswig-Holstein som genom kärlek hamnar i Sverige.
Till henne kommer Operan, Dramaten, Kungliga husgerådskammaren, TV och en och annan slottsfru som behöver hjälp med utsmyckning.
år stånkat fram tusentals mönster.
I Bern lever och verkar nämligen Ellen-Käthes kusin i samma skrå som hon själv i Stockholm.
Det gör
--- Det var en källarlokal som var så liten att maskinerna omöjligt skulle få plats, varken på längden eller tvären.
Hon har särskilt engagerat sig för gamla hantverkstraditioners bevarande och blir mäkta upprörd när hon får höra om snörmakeriets öde:
Lena Nyman gav en lysande föreställning som huvudpersonen i lördagens 'Här är ditt liv'.
Kidnappningen vid lunchtid i Stockholm bjöd på dramatik, och nu har han inga säkerhetsnät.
På det sättet uppträder inte Lena Nyman.
--- Ingmar Bergman är inte någon SPECIELLT dålig regissör heller, fortsätter hon.
Ryggarna raknar märkbart på publiken, men Lena Nyman jublar.
fulla kroggäster framför scenen.
Dramatik --- Det var ett mycket bra program, men Lena Nyman har en säregen framtoning, skorrar Britta Möller från Staffanstorp vid min sida.
Det finns skilda meningar i redaktionen om Lasses maskeringar under kidnappningarna.
--- Jag gillar inte det här programmet, dom kliver för långt in i huvudpersonens privatliv, säger Sif Ruud i väntan på att bli sminkad.
De sitter i en dunkel bar och stämningen är konspiratorisk.
--- Får jag se, säger Lasse ivrigt, jag är som galen i att läsa andras brev.
Av STURE RYMAN DN:s Norrköpingsredaktion I maj
.
år filade han på sin skapelse, han räknade om och om igen, och till sist byggde han en miniatyrmodell av stationen.
Men FM-bandet tog snart över det stora lyssnarintresset.
--- Och nu får bönderna tillbaka marken som de bråkade om i början på 50-talet.
Jodå, kunskaperna finns där och Laila Freivalds vet precis hur hon skulle göra och borde göra för att spara tid och pengar.
Vad är det då man ska göra?
till
Oxsvansen då.
När det är färdigt ska buljongen ha kokat ihop till en mörk och ganska tjock sås.
dl saft, helst tranbärssaft mjölk Koka upp vattnet.
Genom Inez Svenssons arbetsrum/vardagsrum flödar ljus och musik.
I Inez liv är Katten alltid med, därför har hon en kaffekanna i form av en katt i stället för fotoskygga Brownie.
Hon är förtjust i Majakovskijs dikter, som lyser av livskraft och uppkäftighet.
Det bord hon valt är minsann inte vilket som helst, utan ritat och konstruerat av självaste Leonardo da Vinci.
Inez gillar udda stolar, som är personligheter och utmärkta konversationsobjekt.
De har utstått både hugg och slag och slagsmål.
Den finns i golvlampornas kupor.
Folk satsar på olika saker, prioriterar olika.
Man börjar med att förköpa sig på en vacker tavla och sen får man en lång tid sova på
Därpå utbrister Inez med kraft:
procent av svenskarna tittade före 'Aktuellt' och
procent såg Hrafn Gunnlaugssons 'Bödeln och skökan' (
möjliga.
Av SÖREN LÖFVENHAFT NYSÄTER.
Men märkvärdigheterna finns innanför ladugårdskontoret där
Kjell Johansson svarar med en demonstration.
I den bortre delen av den stora ladugården finns en central mjölkningsstation.
Kloka kor Kor är inte dumma, utan lär sig fort, menar Kjell Johansson som använt sig av beteendeforskares rön när han bestämt sig för att släppa loss
I denna supertekniska ladugård ska man inte bli förvånad över någonting:
--- Mina veterinärkostnader per ko och år är bara
Bondsonen Kjell berättar om de gamla kogubbarna han mötte som grabb.
På utfodringsmaskinen blinkar datordiskettens röda siffror.
Oddsen mot sig Egentligen talade allt för att 'Micke' skulle få ett mellanår den här säsongen, men trots att han ligger i lumpen på Livkompaniet i Kungsängen ( I
Det finns de som påstår att likheterna mellan 'Kenta' och 'Micke' är många.
I elitserien är det bara Thomas Rundqvist som håller hög internationell klass som center.
eliseriematcher.
Han gjorde mål redan i andra bytet mot Leksand i Dalarna.
Förhandlad inkomstpolitik:
Därmed skulle deltidsarbetande personer med oregelbundna arbetstider ersättas för sjukdom så att även deras sjukpenning verkligen motsvarar
Hela sjukförsäkringsreformen är kostnadsberäknad till
Regeringen behöver dock knappast frukta något sådant, eftersom stöd från vpk bör vara att påräkna.
Detta är faktiskt kärnfrågan också i fråga om timsjukpenningen.
kilo heroin via kontakter i Holland till Sverige.
Polisen misstänkte tidigt att det var i den miljön han träffade sina kumpaner och planerade sin knarksmuggling.
Han var inte nöjd och inte åklagaren heller.
efter det att han avvecklat en del affärer i Sverige.
års fängelse.
Maffiga sängar med ryschiga överkast och skälmska, lätt ekivoka tillrop:
Stol på väggen Deras strama och grafiska exposé lyser på långt håll, i svart och natur.
Alltsammans började för
Hos Fransson i Tenhult fortsätter Rolf Fransson ihärdigt att bygga ut sina förvaringsserier.
Materialet i dag är sandgjuten aluminium.
, tillverkat roliga och glada vilsittmöbler.
Buren hänger på Nola Industriers fantastiska höga lustpaviljong av ribbor med flaggan i topp.
Det ena märket har som motiv vinter- och det andra sommaraktiviteter.
finländska frimärken kommer med utgivningsdag den
Efter friidrott är brottningen den framgångsrikaste sportgrenen för Finland i olympiska spelen.
Medlemmar i OECD är Sverige, Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Holland, Norge, Portugal, Spanien, Schweiz, Turkiet, England, USA, Västtyskland, Australien samt som associerade medlemmar Finland, Japan och Jugoslavien.
konstfrimärken till 100-årsminnet av konstnärerna Anton Faistauers och Albert Paris-Güterslohs födelse.
Albert Paris-Gütersloh illustrerade böcker, skrev tidningsartiklar och böcker och var även konstskolerektor på 1950-talet.
liv.
Efter det kunde fiskaren inte se passagerarplanet mer.
--- Vi kommer att återuppta letandet i mars-april, då snöförhållandena är bättre.
--- Flygplatsen var obemannad, men det är inte ovanligt i Finnmark.
sådana dödsfall, och bara ett under de sista åren av Brezjnevperioden, då politiska fångar som var kända i väst nästan aldrig tilläts avlida i fånglägren.
Nu måste hon ta itu med det högljudda rop på förändring som förlänade henne makt men som likväl snabbt kan beröva henne den.
Budgetdödläget skulle fortfarande kunna brytas.
Vapnen kom från det amerikanska företaget Western Dynamics i New York och såldes i strid med regeringens embargo på vapenexport till prästregimen i Teheran.
Dansk bank förlorar på spekulation En dansk storbank har förlorat
I början tog banken hem vinster på spekulationerna, men den anställde greps av spelet och i slutet av året investerade han utan tillstånd från sina överordnade stora belopp --- över
De lossade varukvantiteterna ökade med
procent och de lastade med
( TT, Gävle ) Historisk omkörning i USA:s bilindustri NEW YORK.
miljarder dollar, till
miljarder dollar på en försäljning som steg
dollar till varje anställd.
GM, som har problem, bland annat skall
sålda bilar medan Saabs försäljning steg med
Den mest överhängande faran för det världsberömda djupgasprojektet i lilla Gravberg invid Orsa i Dalarna tycks ändå vara de återkommande problemen med borrningen.
meter, som är det djup som pengarna räcker till --- under förutsättning att man borrar lodrätt.
gånger mer gas än vad som funnits i spåren för att den skall kunna utvinnas.
Något nytt borrhål har Vattenfall inga planer på att öppna i Siljansringen.
Vad polackerna inte visste var att polisen i alla andra skånska städer också höll utkik efter dem.
Avvisning blir enda straffet för de
Nu blev polackerna emellertid varnade redan hemma i Polen.
Den ger västvaluta, mångdubbelt värd hemma i Polen.
Så sker också den här gången, men den skattefria delen är bara
procent, om man behåller det i
Under andra kvartalet kommer staten att erbjuda alla möjlighet att göra en engångsinsättning med
Ett exempel är Teleinvests obligationer, som kan köpas i belopp från
På uppropet var tendensen ore-gelbunden och på efterbörsen vikande.
milj kr efte-ranmäldes.
Trots fredagens vikande kurser blev den första börsveckan i februari mycket stark.
procent.
.
Utdelningen höjs från
blev
Av PAULA HAMMERSKOG Snabba scenbyten med stora tunga dekorer som ska flyttas på några minuter.
Bland Sveriges
offentligt stödda teatrar ska byggas om de närmaste åren.
Om teatern alls har ett skyddsombud fungerar den personen oftast som ansvarig för säkerheten och inte som fackets säkerhetsombud vilket är meningen.
Bara man tänker på det från början är det inget större problem.
Fonder, med andra ord de stora dukar som utgör bakgrund på scenen, är ett stort problem.
Ett problem för lite äldre teatrar är att de ofta är inrymda i kulturminnesmärkta fastigheter som inte får byggas om.
Korrekt --- Vi talade mest om praktiska saker, säger Pontus Järborg.
månaderna har gått kan vi inte göra så mycket.
Tullen slog då larm till både krigsmaterielinspektionen ( KMI ) och UD:s handelsavdelning, som sköter krigsmaterielfrågorna.
Pakistan har länge varit ett omdiskuterat land i krigsmaterielsammanhang.
Företaget har exporterat via ett 'tredje' land som är godkänt för svensk krigsmaterielexport.
--- De anförda kostnadsökningarna räcker inte för att få dispens från prisstoppet, säger Per-Arne Sundbom, ansvarig byråchef på SPK.
Räcker inte SPK anser dock att SJ:s lönekostnadsökning inte räcker för att få dispens från prisstoppet.
Enligt skogsindustrin är nedläggningarna nödvändiga av lönsamhetsskäl.
Det är ju bolagen som bestämmer och tyvärr tänker direktörerna mycket kortsiktigt, säger Bertil Jonsson till Dagens Nyheter.
Enligt alla beräkningar kommer efterfrågan på sågade och förädlade trävaror att öka.
Enligt Bertil Jonsson går det inte att jämföra Sverige och Finland.
Kronan har samtidigt stärkts mot ett genomsnitt av andra valutor, vilket tyder på att det förra veckan registrerade valutainflödet fortsätter.
Sysselsättningen ökade med
Av JAN MAGNUS FAHLSTRÖM Av THOMAS MICHÉLSEN Inom ett par månader kommer alla kycklingpaket att märkas med en text som manar till god hygien när man lagar rå kyckling.
Kompromiss Den nya text som sätts på kycklingpaketen är en typisk kompromissprodukt.
Djuren blir inte sjuka av den.
--- Fonddirektörerna tar grundligt fel om de tror att de genom att muta aktiespararna kan bryta vårt motstånd mot löntagarfonderna, säger Aktiespararnas ordförande Sten Bengtsson.
Aktiespararna har haft som sin uttalade målsättning att få företag att via nyemssioner och på andra sätt använda just aktiespararna för att sprida aktier till organisationens
--- Jo, men jag och arbetsutskottet anser att det principiella motståndet mot löntagarfonder går före, säger Sten Bengtsson.
Löntagarfonderna kan gå genom en fondkomissionär, vända sig till de nuvarande ägare i Fagerhult som inte har en hel börspost eller lotta ut aktierna till allmänheten.
'Var tredje svensk tittar på en TV från oss.
Det vill vi ändra på.
som företagets första svenska bolag.
På samtliga
Därmed har det ekonomiska förhållandet mellan Sverige och Finland jämnats ut.
Den finska verkstadsindustrin i modern form byggdes upp först efter kriget för att betala de stora sovjetiska krigskadestånden.
procent för B-aktierna sedan vinsten som väntat i stort sett fördubblats under
Bankledningen anger
kronor till
miljoner kronor, varav
Det skriver tidningen Expressen, som av medlemmar i den gamla spaningsledningen har fått uppgifter om polisens material om det så kallade huvudspåret, som går ut på att den kurdiska organisationen PKK ligger bakom mordet och att PKK från början tänkt erkänna det.
PKK har officiellt förnekat att organisationen skulle ha någonting att göra med mordet på Olof Palme.
Ägare i detta bolag blir troligen svenska, norska och brittiska investerare.
I dag ägs Safe Offshore till
Av GÖRAN EKSTEDT DN:s Göteborgsredaktion Av ANDERS LUNDQVIST Kan vattenskandalen i Sälen upprepas på andra platser i landet?
Precis som i Sälen.
Livsmedelsverkets jurister satt hela fredagen och arbetade med den skrivelse som ska gå ut till kommunerna nästa vecka.
Klart är att Hans Holmér själv inte ser sin fortsatta roll inom mordutredningen som enbart 'rådgivande'.
På frågan om hur han ser på den nya organisationen inom utredningen svarar han:
Under mycket hemlighetsfulla möten runt om i Europa har företagen i kartellen, tillsammans med Karl-Erik Schmitz, dragit upp planerna för hur Iran bäst skall kunna förses med krut och sprängämnen.
Det belgiska PRB, holländska Muiden Chemie och västtyska Nobel Dynamit ( ej ingående i Bofors-koncernen ) misstänks i det sammanhanget för en mycket omfattande smuggling till Iran.
Det gäller en smuggling av
Den ansökan som pappa Peeter Pihelgas lämnat till Sovjets ambassad och som kostat honom
Bland de
Krångel --- Efter mycket krångel fick jag till slut lämna in en sådan ansökan.
Men det verkar som om man måste bråka och få uppmärksamhet för rätten att få träffa sin hustru och sina barn igen.
Att minska ett sådant gap, att ge konsumenternas behov genomslagskraft i producentledet, att anpassa produktionen till efterfrågan är ledstjärnan inom till exempel industrin.
Skälen är många, och de vanligaste är
miljarder kronor.
Hur ska de extra resurser som det svenska jordbruket kräver kanaliseras?
Men orden har inte lett till handling.
Det är en överproduktion som vi inte behöver och världsmarknaden inte vill ha.
Den ska också tillföra kunskaper och erfarenheter till det fortsatta spaningsarbetet.
Fall som borde vårdas enligt lagen om vård av missbrukare skickas till gamla 'torkar' utan resurser.
Resten var luft.
Vi inom FMN ( Föräldraföreningen mot narkotika ) kan genom våra medlemmar och de kontakter vi har konstatera att situationen är skrämmande.
Ansvariga politiker och tjänstemän i Stockholm tar inte sitt ansvar för missbrukssituationen och dess konsekvenser.
Vakanta tjänster, personalflykt och utlämnad, oerfaren personal som tar år att bygga upp är resultatet.
HIV-smittade narkomaner som Huddinge sjukhus har gjort en studie på är
Alla intygar och vi vet att missbrukare som får svar att de är HIV-smittade sätter i gång ett okontrollerat och självmordsaktigt knarkande.
När hon väl hittat Peter första gången och tagit honom till Sabbatsberg för avgiftning var där fullt.
Eva är den enda som får tag i honom, när hon väl lyckas skaffa barnvakt.
Efter gemensamma ansträngningar befinner sig Peter på sitt gamla behandlingshem
Utan rånarens hjälp skulle antagligen Eva fortfarande leta i källarlokaler i city.
Vi riktar inte vår kritik mot all den personal som sliter i sin vardag med ett viktigt och tungt arbete.
Regi:
Alla ljuger, alla spelar dubbelt, ingen kommer undan.
Det skulle Bogie aldrig ha nedlåtit sig till.
Vård i hemmet skulle i stort sett bli det enda alternativet för främst gamla men också yngre som blir långtidssjuka.
Redan nu råder stora svårigheter att rekrytera personal.
Rätten till vård i eget hem måste få sin motsvarighet i rätten till vård på institution med full omvårdnad och omsorg dygnet runt.
Men den nya näringen har också fått lära sig att det finns många risker.
Fram till
--- Det har fördelen att vattnet är varmare om vintern,
procent.
Men när det gungar för mycket hinner den inte producera tillräckligt med gas utan blir liggande på botten, säger Idar Schei.
Av BJÖRN LINDAHL DN:s korrespondent Av BIRGITTA EDLUND JERUSALEM.
Vem som helst bland Eder som tillhör hans folk kan draga upp till Jerusalem i Juda för att bygga på Herrens Israels Gud hus.
De sovjetiska och amerikanska judar som för närvarande vill leva i Israel och som kommer dit som immigranter är ofta fanatiska, religiösa judar och långt ifrån de stålarmade, jordbrukande sionister som bröt upp öknen och drömde om ett jämlikt samhälle där var och en skulle få efter sina behov.
Den israeliska byråkratin, som gör att en ny invandrare i Israel i genomsnitt tillbringar över
Enligt alla undersökningar är dessa de vanligaste skälen till yerida.
Nederlag Den minskade invandringen och den ökade utvandringen är Israels kanske största nederlag sedan självständigheten, skriver Shlomo Maoz, ekonomisk kommentator i Jerusalem Post.
Annars är vi snart bara religiösa judar världen över som bryr oss om att förbli judiska, säger Tzur, som själv är kibbuznik och socialist.
Sven O Andersson, vansinnigt flitig försvarsdebattör, var klart irriterad över Revels bok, som med sin fixering på hotet från Sovjet slår undan fötterna på varje samtal:
Ideologiskt konkurrerande system kan inte leva tillsammans utan förändringar, sade han.
Får man tro dagens varnare har demokratierna försatt sig själva i en kris som kan leda till nederlag.
Det är en efterbildning av koreografiskt skapande snarare än saken själv.
HORACE ENGDAHL Av PER SJÖGREN Det hör liksom till att skälla på gatukontoret i Stockholm.
Alla andra minskar.
.
trafikövervakare.

På 60-talet byggdes en ny stadsdel för
Flertalet tjänstemän arbetar med trafikplanering, projektering och kontroll av, som regel, stora arbeten på entreprenad samt myndighetsutövning ( tillstånd ).
--- Gatukontoret klarar förstås inte det heller, kan man muttra då.
Det vi talar om är rökning.
procent, beror på att uppskattningar säger att
Militären i spetsen I fredags trädde ett förbud mot rökning på
De flesta stater har i den ökande medvetenhetens tecken infört mer eller mindre långtgående restriktioner mot rökning.
exemplar --- och klottrat små kråkor i härför avsedd ruta.
Detta kommer för en när man en dag i den svenska tidningen läser notisen man bara väntat på, nämligen den som handlar om att svenska banker nu ska börja ta betalt för uttag i bankomater.
Sedan avskaffar dom personalen och stänger klockan
Dom förekom i olika valörer.
Då får man börja med att de båda
Både den nya och den gamla Liljeholmsbron behövde en grundlig renovering, fann materialprovarna.
år sedan, och så har en del mindre reparationer gjorts på den genom åren.
Vi som inte är brobyggare kan undra vad fogarna betyder.
--- Liljeholmsbroarna var ett fogmuseum med
.
år sedan och som mindes konsten att göra dem.
När det var som allra kallast stängde även asfaltverken i Stockholmsregionen.
.
Arbetet utförs av en entreprenör som håller på året ut och möjligen ett stycke in på
Då kör
Proppen finns på land, men köerna samlas på bron.
Den frågan ställs också i programmet.
Det handlar om de
Hon kallar det 'Ihågkom oss till liv' och skulpturen, om det kan kallas så, har givit hennes utställning i USA dess namn:
Bakom glaslådan med barnskorna finns ett stort väggcollage, målningar, tygbitar, trådar med mera:
gator norr om Metropolitan Museum och ännu närmare Guggenheim.
På Namn & Nytt berättades
Jag är ett barn av min tid, hjälp!
förhöjd strålning hade uppmätts i området utan att felet kunde lokaliseras i kärnkraftverket.
Är den ett tecken på den nya ryska öppenheten då den är något så ovanligt som en rysk film om en rysk katastrof?
I det läget slog blåmesen till.
De kallade fågeln 'blindmes' eftersom den svarta teckningen i ansiktet påminde om glasögon.

Han blir arbetslös.
Av STELLAN KVÄRRE När vi ser lagbilden på det glada gänget grabbar som åker till skid-VM i Oberstdorf kommer osökt frågan:
Kanske också Wassberg.

.
--- Visst får vi se upp, säger Wassberg.
Nytändning Thomas Wassberg:
Han är jämnare, behärskar alla fören bättre.
Torgny Mogren:
Kan inte bara hänga med, kan om han är i bra form rycka sönder fältet på startsträckan.
Gjorde inget märkvärdigt SM, men det var heller inte meningen.
Ja fick en del kritik för att jag tog ut Lasse före Larry Poromaa, men jag tycker jag satsat rätt.
Damen i Pressbyrån ser oerhört förbluffad ut och säger nej.
Det är tillåtet att vara intresserad av vin och heminredning, av jakt och vapen, uppfostran, hundar och hästar, segling och båtar, surfing, teknik, resor, TV och elektronik på olika språk.
Jag har aldrig förstått varför.
Jag tänker i alla fall framhärda.
Fabrice Luchini, Patrick Bruel, Laurent Gamelom m fl.
Som komedi betraktad är 'Pang i plugget' i det närmaste stum.
Det har sina poänger att jämföra 'Goda grannar' med den engelska evighetsföljetongen 'Hem till gården'.
Det är det som skapar intrycket av att dessa människor har en vardaglig existens också när de inte framträder i bild.
En enda gång får han något reellt att hantera utöver pratandet, nämligen då han utan förkunskaper måste försöka sätta sig in i tvättstugans mysterier.
Pierre Fränckel Scenografi:
Denne man, Samuel Kiefer, hamnar till sist på sinnessjukhus.
Vidare är det inbyggt i pjäsens struktur att vi ska identifiera oss med stjärnbarnet Kiefer.
Han föredrar i slutändan sjukhusets relativa kravlöshet framför livet 'där nere', det oskyddade vardagslivet.
Efter att ha promenerat genom en mängd varianter av den mänskliga slugheten landar han hos samme intelligente, ironiske och sympatiske doktor som började alltsammans.
år.
Som forskare på Svenska träforskningsinstitutet inriktade sig Torsten Englesson på produktionsteknik, särskilt bör nämnas projekt avseende sågklingors stabilitet, fanerteknik, putsning av trä, toleransfrågor och inte minst limning.
BENGT NORÉN STOCKHOLMSISHOCKEYN DIVISION
---
, Tranebergs IF --- Vällingby AIK
Grödinge SK
Solna HC
).
---
Mystisk sjukdom Det enda som ororar MFF-tränaren nu är att Caspar Paukstadt är borta ytterligare
mot danska Brönshöj.
Det filippinska äventyret har här efterträtts av knarklangarnas och turistbordellernas Thailand.
Som thriller är det för ogenomfört och haltande.
Och som tillsammans med Kjell Bergqvists barägare kan ta sig ganska underhållande uttryck emellanåt.
Den kulminerar när satelliterna likt en guldglänsande orgel innesluts i sitt rakettempel, medan andaktsfulla ingenjörer väntar på himlafärden.
Vi får nöja oss med smakprov.
Orkestern får lämna den utåtriktade prestationspressen, den behöver inte ställa upp i den alltmer mekaniserade inflationskarusell där världens stora ensembler jagar varandra.
Bland kontinentens sångerskor står Hanna Schwarz i särklass.
Så är knappast fallet med paret Mahler.

mot Finland i den här turneringen, han slog in
Den här säsongen har Örjan slagit in
--- Egentligen har jag svårt att beskriva vad som har hänt här på Söderstadion.
kg ) Tid
(
) Chasiel (
( 357 ),
Plats:
Nasty sågs i knapp ledning när upploppet började.

),
)
),
)
---
Den svenska lagledningen ansåg att Peter Olsson,
Lottat ut --- Det här priset måste lagledningen ha lottat ut, skrattade Peter, men det är klart att jag är nöjd med min insats, men kom ihåg att det var ett blekt finskt lag vi mötte.
--- Han är ruskig, men nog ska vi försöka stoppa honom och Vetlanda, hotar Peter, en anonym slitvarg i ett i övrigt stjärnspäckat världsmästarlag.
Kultur, sidan
Utrikes
Sport
Kultur
Teater
I naturen
i juni och har varit med i Världscupen sedan
Hans bästa placering i Världscupen, innan den här säsongen, var en sjunde plast i Cortinas slalom
på morgonen.
Frank Wörndl talar som han åker skidor, ledigt och till synes helt utan press på sig.
Det finns ingen enda svag kugge.
Guld efter idel segrar.
Men det var kanske under den som jag själv imponerades mest av världsmästarna och hittade en riktig förklaring till marschen mot guldet.
man runt en bollförande finländare.
Sedan följde
Och han lät Micke Arvidsson vila i första halvlek för att släppa in honom då Finland var tvunget att satsa hårt framtå.
Han personifierar i dag vad svensk bandy startade jakten på i 70-talets mitt:
En sådan marginal tillåter konkurrenterna inte längre honom.
Nu hade han tydligen förlorat allt självförtroende genom vinterns många missar.
meter, vilket är
Hans tränare Jean René Gougeon, som inte tycks ha några direkt långsiktiga planer, är lika tveksam som förra åeret till internationella starter och det krävs säkert mycket övertalning för att den svenska travpubliken skall få njuta av Ourasi i antingen Olympiatravet i april eller i Elitloppet i slutet av maj.
),

.
För Mikael Arvidsson,
Vi har också fått ett problem på halsen om Mikael Arvidsson gör allvar av sina planer att sluta efter den här säsongen.
Efter finalen säger Patrick:
Arvidsson gör ingen hemlighet av att han var halvt besviken för att han inte fick spela förrän efter pausen.
i
Han hoppade in och höll sitt löfte.
Landslagskarriären har börjat på allvar.
Det är ett måste för att ta över Bengt 'Pinnen' Ramströms roll i landslaget.
Men bara aningen...
Vi är inte riktigt 'färdiga' ännu, tror Hasse som slog in Sveriges andra mål, knappt

Tänk att få sluta med VM-guld, inte klokt egentligen.
Av TORBJÖRN PETERSSON När slutsignalen gick och Sverige hade blivit världsmästare sträckte Peder Emanuelsson armarna i luften.
Han har dessutom avslöjat hur grundligt han och spelarna gått till väga.
Men egentligen är det med defensiven som Peder Emanuelsson har byggt upp det svenska spelet.
spelare världsmästare för tredje gången:
Gisslankrisen i Libanon fördjupades under söndagen ytterligare.
minuter lång videoinspelning med den kidnappade amerikanske professorn Alan Steen, sade Islamiska jihad för Palestinas befrielse att Steen och
--- Jag vill informera det amerikanska folket och alla andra att Islamiska jihad för Palestinas befrielse tar väl hand om oss, sade Steen.
Enligt Revolutionära rättviseorganisationen hade Waite gömt en sändare på kroppen.
stridsplan och omkring
På frågan om Berris förslag kvällen innan inte framförts i ordnade former svarade Peres helt enkelt 'nej'.
--- Det lutar åt att jag fortsätter även över nästa vinter.
februari.
Men faktum var att de
Jag får vara nöjd ändå, se på Bojan ( Krizaj ), han var storfavorit och blev bara sexa.
Om inte Moambiques regering accepterar villkoren kommer rebellerna att slå till hårt mot den så kallade Beirakorridoren och attackera utländska företag i landet.
miljarder dollar.
Hotelserna mot utländska företag i Moambique vänder sig kanske främst mot de brittiska Lonrho, vars i Afrika ryktbare chef 'Tiny' Rowland startat flera företag i Moambique.
detta att rebellernas framfart i en amerikansk rapport anges som en direkt orsak till svälten betraktas som ytterst viktigt.
Bara myndigheterna vet vad som hänt dem, skriver Amnesty i en rapport som publiceras på måndagen.
Amnesty International har kommit till den slutsatsen att både de civila och de militära myndigheterna gjort allt för att mörklägga de grova brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks under den aktuella tiden och som mycket väl kan ha fortsatt, skriver Amnesty, som ser som sin uppgift att bevaka de politiska fångarnas situation runt om i världen.
och
Av KURT LORÉN Det bistrar till sig i handbollsallsvenskan för Cliff i och med förlust
Förbundskaptenen Roger 'Ragge' Carlsson är en klok människa och låter nog Staffan vila.
Visserligen hämtade Cliff in till
--- Killarna är själva inställda på att det måste bli en annan uppläggning av träningen i framtiden.
Landslaget höll då ofta till på glaciären i Schnalstal i Italien, mitt i sommaren.
Vill fortsätta Lasse Olsson säger sig vara villig att fortsätta som tränare, även om han är betänksam över alpina kommitténs senasteåtgärd.
---
Amerikanerna Doug Nordquist och Jimmy Howard följde närmast med
Av ANDERS STEINVALL Det finns
Båda kan inte spela samtidigt, då bara en utländsk spelare får användas.
Peter Borg gjorde bara
Peter Andersson och Mark Glass var bra, men de fick ingen hjälp av våra forwards, säger Södertäljes coach Brad Dean.
poäng --- är en av Solnas pålitligaste skyttar och var mycket bra även den här gången.
Det såg Lidingö till i och med att laget tog sin andra raka seger i slutspelet.
Lidingös seger var odiskutabel.
Förgrymmade Sollentunas samtliga spelare blir mycket förgrymmade, men allra mest Stefan Wilhelmsson, som attackerar domaren.
procent av söndagens servar kom mot honom.
---
):
).
Enda påföljden för 'eget bruk' av narkotika föreslås nämligen bli böter.
En särskild straffrihetsregel, ett heltäckande alibi, föreslås för de missbrukare som sökt vård eller behandling innan polisen gör utredning kring den olovliga narkotikabefattningen!
års valrörelse?
Korso
Ordgåtan Ordet som skulle bilda ett kryss från de vänstra hörnen var SVINDEL.
Kändisen Svar:
.

, Stockholm; Ann-Mari Erlandsson, Storviltsvägen
hugenotter.
Hur kunde Dostojevskij vara så naiv att han identifierade Gudstro och moral?
Moralens förutsättning är känslan av samhörighet med andra människor.
Läser man vad Stendahl skrivit i sin bok ( Meningar, Verbum ) förstår man emellertid att just moralen är hans utgångspunkt.
Men varför inte i stället ta fram Lasarus, den utslagne i Lukas
Här ryker den sista chansen till social rättvisa.
år gamla portugisiska enklaven vid den sydkinesiska kusten, ser jag fler exempel på inkomstkällor som vädjar till människans svagheter och lustar.
Det portugisiska styret har inte handlat med tanke på framtiden, och nu när förhandlingarna med Kina om ett återlämnande i praktiken redan slutförts tycks man plötsligt inse att det inte är så lätt att överlämna makten:
år efter Hongkongs övergång till Kina.
Portugiserna kan till och med pressa kineserna genom att hota med att packa och åka hem genast.
med pjäsen om Herr de Sade och Jean Paul Marat på hospitalet Charenton, men det hade gått trögt i starten.
Även denna uppsättning vann Peter Weiss gillande, nu spelades pjäsen för första gången som han 'hade skrivit den'.
Konstverk är inte statiska, de växer och förvandlas i tid och rum som alla levande organismer.
Sådant behövdes inte alls på teatern, menade Tjechov:
'Den tiden är inne nu, när massan rycker an mot oss alla, det blåser upp en stark och ohälsosam storm ... ' I kraftsamlingen under det stora patriotiska kriget behövdes en mera samhällstillvänd Tjechov.
Den uppblåste modeförfattaren Trigorin i 'Måsen' skulle, enligt Tjechovs förslag till Stanislavskij, uppträda i rutiga byxor och trasiga skor.
Tjechovs pjäser 'har den form de måste ha', skriver Långbacka.
Vad är anledningen till detta motstånd?
sköldarna i målningens högra hörn beskriver en kurva som finner sin avslutning i den isiga fullmånen i motsatta hörnet, tvärs över bildfältet, tvärs genom rymden.
Detta är inte sant; i den arsenal av nationella teman som mobiliserades under de år som präglades av ungkyrkorörelsen, pansarbåtsinsamlingen, bondetåget och första världskrigets utbrott intog också de fornnordiska ämnena en viktig plats, inte bara inom stafflimåleri och bokillustration ( Thor Fagerkvists illustrationer till den poetiska Eddan är väl de märkligaste ), utan också inom monumentalmåleriet.
Men båda är också omistliga delar av vår kulturhistoria och, vill jag tillägga, konsthistoria.
skulle bli ett kvinnornas decennium för solidaritet med kvinnorna.
procent i Afrika och
procent.
Dessa anses även i Norge släpa efter i löneutvecklingen.
Nära
De sätter sig t ex på en T-banebänk som någon klottrat på och så får de färg på kläderna.
Om ska jämföra med någonting så är t ex den totala summan för alla barnbidrag som staten betalar ut klart mindre.
De heter Dawn ( engelska för gryning ) och Sunshine ( engelska för solsken ).
Av ANNA ELIASSON Han är stilig och har flotta kläder av senaste mode.
Han hade nämligen en tung motorcykel.
Så det vill han arbeta för.
--- Jag tror det, säger han, men verkar ganska tveksam.
punkter:
Museet har
Museets kanske mest berömda nej fick prins Eugen
utställningar och allmänkulturell verksamhet:
Teckning och grafik har
Och fram till
Rustan Öberg hette en man i Hägersten som lämnade museet en miljon när han dog.
Stark samling Den politiken har sina poänger i museivärlden.
verk finns i arkivet.
Inte ens biskoparna är numera särskilt förtjusta i att ha döende helgon på väggarna, utan föredrar som regel landskap.
--- Från den synpunkten kom allt bråk förstås olämpligt.
Rikspolischefen och riksåklagaren fick i uppgift att föreslå en ny organisation.
poliser som jobbar med Palme-utredningen.
år, fick aldrig tiden att räcka till under
olika läshörnor, ett arbetsbord i sovrummet, en gungstol invid den bågnande bokhyllan, en skön fåtölj vid fönstret mittemot Amerikaklockan och så köksbordet under farfars fotogenlampa,
--- Underligt hur omvärldens tonfall ändras när man blir pensionär, säger hon.
Pensioneringen är slutet på en period, men början på en annan, säger hon.
En del evenemang verkar trevliga, men jag tycker att ålder är ett dåligt skäl för umgänge.
Jobb utomlands 50-årsdagen firade Anna-Lisa Toorell med en
--- Tågluffarkortet för pensionärer passade mig precis.
år eller mer.

bor på ålderdomshem eller sjukhus och
personer rörelsehindrade och vid fyllda
femtedelar av dygnet i sina bostäder.
I Stockholm har varannan kvinna stannat hemma av rädsla.
har inga problem alls.
jobb försvinner och hela Klimpfjälls by dör.
Efter överledningen ska Vojmån av dagens medelvattenföring på
Men kommunalrådet K G Abramsson protesterar mot beskrivningen.
procent ska rekryteras lokalt.
att säga nej till Fatsjöprojektet.
'Midvinterblot' är en mycket personlig och problemfylld målning, inte idylliskt dekorativ som Gustav Vasa-pendangen på andra sidan trapphallen.
Hur det än blir med den saken är det tveksamt om det är värt ens
Enda gångerna är då han byter gömställe.
Till sist vågade han inte stanna utan mutade sig till en flygbiljett och flög till Sverige, därför att han hade hört att det var ett neutralt land, som inte stödde vare sig USA eller Sovjet.
Andra bedömare anser att det närmaste är en befrielserörelse med basen bland bönder och intellektuella.
Polisen vill inte överlämna hans ärende till invandrarverket så länge han håller sig gömd.
--- I Sverige har jag inte utsatts för rasism, bara i Peru.
Han vill vara den vind som korsar kontinenter och rensar dem från ondskan...
Bl a tung industri, kraftverk samt bank- och försäkringsväsen ägs i huvudsak av staten.
Nya anläggningar kan inte tas i bruk eftersom det saknas någon nyckelkomponent som planerarna glömt bort.
år gamla administration försöker bryta med dessa interventionistiska traditioner.
Karteller och marknadsdelnig har varit regel snarare än undantag inom Indiens industrisektor.
Herr Sekreterare, ni tycks ha tappat er plånbok med
eller
Det gäller att gå varsamt fram, ty annars riskerar man att utmana starka politiska krafter som kan bringa regeringen på fall.
Marian Radetzki är gästprofessor vid Colorado School of Mines i USA.
Rycker ointresserat på smala axlar, men blir så småningom mer och mer intresserad av samtalet.
'Här och hit' betyder i hans fall tunnelbanestationen i Vällingby.
och
Senare ansluter kvarterspolisen.
Besöken är också något av en snabbvisit för att säga 'hej' och 'ha en trevlig kväll.
Nästa fredag visar man film och förra veckan var en giftormsexpert på besök.
De gnabbas med 'Fält-Lasse' som försöker sjasa i väg dem in på gården.
I den lilla immiga sluss som bildas mellan kön där ute och folkhavet där inne luktar det ungt:
Matchen innehöll inte många speltekniskt intressanta brickor, men ett par spaderutgångar kan vara värda att visas.
7_5 D
Vid andra bordet var Syd spelförare och Väst inledde med ruterkung.
kn
E
E D
Öst vänder kanske med mera hjärter till esset och efter ruterkung till ess och stöld spelar Syd klöverhonnör till Öst.
Johny, Lasse och kollegan Kjell Fors vallar flocken genom iskylan ner till tunnelbanan.
--- Ibland undrar man förstås var alla föräldrar håller hus.
På måndagen nås jag av en slump av uppgiften att det var ett stort slagsmål i Vällingby centrum samma kväll som vi var där.
Det stramar, rycker och knycker i Stig Lundgrens tunga målningar.
Färgen äger alltid kropp, och denna kropp är fet, men inte plastiskt rundad.
Formens liv står i förbindelse med våra egna liv.
ARNE TÖRNQVIST Stig Lundgren Galleri Argo I DEN diskussion som inledde den här serien var det faktiskt aldrig tal om bildkonst eller bildkonstnärer som exempel på 'kult'.
Hans verk har uppmärksammats och spritts vida utan att konstkritik och konstinstitutioner haft något styrande finger med i spelet.
Skivomslag, t ex de elaborerade och sofistikerade som skapats av den engelska Hipgnosisgruppen.
Ivar Conradson.
Rimligare är att anta att nästa kultfilm inte kommer att ha ett dugg att göra med den nuvarande.
Kultpubliken tycks snarare befinna sig i nivå med sitt föremål --- som om det handlade om ett slags självklart samförstånd.
Men på ett märkligt sätt!
För detta skall emellertid inte Eriksson lastas.
Men 'den fortsättning och utvidgning av Newtons mekanik som utgör den fysiska grunden för den moderna naturvetenskapliga världsbilden' gör det nu möjligt att utveckla en bred tvärvetenskaplig verksamhet där känsla och förnuft står på samma sida och där det också bör 'vara möjligt att undvika godtycke i värderingsfrågor'.
nämligen 'friheten att inse det nödvändiga'.
Om effektivitet är den manipulativa rationalitetens praktiska filosofi, så är dess teoretiska filosofi den vetenskapliga realismens.
De finns noga besett inte alls --- i verkligheten.
Vart går vägen?
TOR RAGNAR GERHOLM Professor i fysik vid Stockholms universitet Av ERIC DYRING Natten till fredagen for
Först nästa år beräknas rymdfärjorna kunna återuppta sina färder.
Hela projektet ingår i Sovjets målmedvetna satsning på att skapa en stadigvarande bemannad rymdstation i bana kring jorden.
Det militära programmet med planerna på ett rymdförsvar --- Strategiska försvarsinitiativet, SDI --- drar däremot till sig Reaganadministrationens stora intresse.
Simulerad luftstrid Hösten
Raden av intresserade länder har varit lång, i varje fall att döma av hoppfulla uttalanden och dito rubriker i de
Men det blev inget av.
Lansen.
En finess 'framgrävd ur dammgömmorna av Erik Bratt', då chefkonstruktör på Saab-Scania.
Kallt igen Vem minns inte köldknäppen under januari som höll hela landet i ett fast grepp.
Högsta temperaturen +7 grader uppmättes i Delsbo ( Hälsingland ),
I slutet av veckan låg kall luft över nordligaste Norrland och den fördes sakta söder ut medan mild luft fortfarande strömmade in över södra Sverige.
Längs Hallandskusten och i norra inloppet till Öresund är det dock lite besvärligare och det krävs assistans av isbrytare för att ta sig igenom ismassorna.
De boende hade hänvisats till bostadssaneringslagen och menade att kabel-TV var en onödig lyx.
Bolagen och de lokala hyresgästföreningarna rekommenderas att låta dem som inte vill ha kabel-TV slippa betala.
Bättre i radhus De som bor i radhus och tillhör samfälligheter har däremot stora möjligheter att slippa tvingas in i ett nät som grannarna vill ha.
Isförhållandena i Finska viken är mycket svåra och oljan hamnar mellan och under isflaken.
Oljesaneringsfartyget 'Hylje' väntades anlända under natten till söndaten från Nådendal.

ordinära villatankar.
kubikmeter råolja som fanns kvar pumpades över till reservtankar.
Men detta är ju inte möjligt med dagens lagstiftning, säger Ifvarsson.
--- Men de beräkningar man kan göra, som är omgärdade av en hel del antaganden, säger att bortåt
lediga jobb är
Chefen för Kommunalarbetarförbundets a-kassa, Bo Jytterbock anser att nästan
utan jobb och där finns Leif Thern, ombudsman i Fabriks avdelning i Viskafors:
Texassenatorn Lloyd Bentsen, ordförande i finansutskottet, inbjöd lobbyister, de som för egen eller andras räkning vill påverka politikerna att fatta de 'rätta' besluten, att äta frukost med honom en gång i månaden för
Klubbens enda möte hölls för en dryg vecka sedan, utan kända politiska återverkningar.
dollar, trots att han har
--- Om det som hittills gällt hemma plötsligt upphör att gälla, eller om reglerna ändras hela tiden, då blir barn oerhört desillusionerade och otrygga, säger psykologen SvenErik Alborn.
just det här barnets resurser att ta sig igenom svårigheter, vilken fas i utvecklingen som påverkas, hur drogbruket går till, om det finns andra personer i närheten som kan fungera som kompletterande vuxengestalt för barnet.
Den som har det kaotiskt inombords har svårt att släppa sig själv och ägna sig åt någon annan.
Ett barn som har ett sådant förhållande kan visserligen få ångest av sin dåliga kontakt med mamma-pappa, men har ändå ett hopp inom sig:
På det sätter kan vi under berusning visa känslor som annars skulle kännas alltför besvärande att släppa fram, till exempel närhet.
En kvinna som inte kan ha ett förhällande med en vuxen man knyter ofta ett av barnen till sig, som 'falsk vuxen'.
Få undersökningar Inte heller forskningen har intresserat sig särskilt mycket för alkoholisternas barn, men några vetenskapliga undersökningar finns.
Bättre än pojkarna anpassade sig flickorna med alkoholiserad far, ungefär som flickorna i jämförgruppen, bortsett från att de oftare sökte vård för underlivsbesvär.
Med utgångspunkt från det skulle man kunna påstå att grovt räknat
privata byggföretag vill ta över projekteringen av Hansta.
Mats Hulth säger vidare att 'Hansta får inte bli lyxområde med dyra bostadsrätter'.
Lägg alla bebyggelseplaner på hyllan, Hanstas natur är omistlig!
Febe var övertygad om att hon, som tidigare hundratals andra fackligt aktiva, skulle hittas död och stympad, slängd vid någon vägkant.
Men mer övertygad än någonsin om det viktiga i sitt arbete.
För några år sedan vågade ingen strejka och bara det modigaste hundratalet protesterade och demonstrerade.

De planterade ut spioner bland oss.

Jag aktade mig noga för deras fällor.
Men han är den man som går i USA:s ledband och låter de fattiga bli allt fattigare i den ekonomiska kris som är följden av det krig han vägrar förhandla om ett slut på.
Någon talar om strejken på sin arbetsplats, vill ha stöd och hjälp.
Fackföreningsrörelsen i El Salvador håller på att bli en maktfaktor igen.
och spela
Man gjorde det ju förra säsongen,
---
, Liverpool
.
Mörkret sänker sig sakta men säkert över Villa Park i Birmingham.
senaste hemma:
---
, Everton
---
Tottenham
.
---
bortaförsök ännu aldrig vunnit.
, Arsenal
senaste borta:
---
Hittills har
, Luton
---

'Men Oxford göra något åt nya serieledarna Everton?
---
Evertons
, Nottingham
Glädjande nog är man kvar i FA --- cupen.
Visst kan Sheffield W mycket väl ge Arsenal säsongens femte bortaförlust.
---
, Leicester
Inför ett utsålt Highbury gjorde Clive Allen matchens enda mål i den första Ligacupsemifinalen.
---
Southamptons
, Queens PR
---
Readings
, Millwall
Millwall förlorade med
, Ipswich
---

viktiga poäng senast hemma mot Portsmouth (
, Leeds
---

I lördags fick Derby nöja sig med
, Blackburn
---

senaste matcherna.
, Reading
senaste borta:
---
Få lag trivs där.
gånger tidigare men aldrig lyckats.

Försvarsmässigt finns fortfarande en hel del att önska men det är ingen risk att Southampton kommer att få något gratis.
I det ena finns dock, eftersom vi är i Trier, 'Historischer Keller', krog med levande ljus.
föddes Karl Marx.
Man tog sig ett lika fint och mer centralt hus på Simeonsgatan, intill Trekungahuset.
Damerna visas på foton i fönstren, men samma syns överallt.
Så tackar man då huvudgatan i Trier hjärtligt för
kärleken.
Det som saknas dem, det de inte gör och inte talar om, finns i det förflutna, 'då allt tillhörde alla'.
Samma typ av kringgående rörelse gör Britt Edwall och Inez Svensson i 'Smaklösa rum'.
avslutas i kväll med ett extra långt program --- en hel timme med
Och det är inte bara hans musik som är något extra.
det är det allt går ut på.
I SKIDSPÅREN runt Vällingby åker alla i moderiktiga längdåkningsoveraller; det är bara något i åktekniken som skiljer dem från Gunde Svan och Torgny Mogren.
Modet förenar alla i en stor gemenskap ( som konstitueras av just modet ).
handbollslandskamp ( Sverige --- Spanien ) och allsvensk ishockey ( Örebro --- Västerås ) på samma klockslag ... --- Vi vill inte ändra våra fasta speldagar, om det inte är alldeles nödvändigt.
--- Absolut, men vi spikade landslagsprogrammet i september.
Då spelar AIK måndagar.
Han har bättrat sig i starten och är rejäl.
Trea senast, men fick stryk av
.
galopper på slutet, men egentligen tycker jag inte att han är osäker', säger han.
Tarokson fick problem med travet på de hårda banorna i slutet av förra året.
B:
Kan ha berott på den stenhårda banan.

En som gynnas av båda de här sakerna är Manolito Quick.
'Här chansar jag framåt i rygg på Sweet Anvil, och det kan bli vad som helst av det.
C:
Men spåret kan ställa till problem.

Han måste ändå ha bra chans.
'Verkar dock inte som bäst', säger Lennart Dahlberg.
C:
.
Han var sedan ett år överläkare vid Uddevalla, innan han
Han var dessutom ofta anlitad som föredragshållare vid en rad internationella kongresser och stod som författare till flera vetenskapliga skrifter.
Men Lingärde tycks anse att polis-, underrättelse- och utredningsorganen i samband med mordet på statsministern varit aningslösa, lättmanipulerade verktyg för främmande makts politiska intressen.
En avdelning med socialdemokratisk dominans och ett finmaskigt kontaktnät av rapportörer över hela landet.
Jag menar att de har rätt och Lingärde fel.
Motsättningar som redan från 60-talet tidvis gått i dagen.
i vredesmod över att ha blivit beskylld för att baktala statsministern avslöjade Vinge inrikesspionagets självsvåldiga arbetsstil.
--- Det hade vi på 60-talet också.
De är färre nu, mer kringrända än tidigare --- men också mer fanatiska, mer öppna för 'hjälp' från obskyra kretsar inom och utom landet.
Stickspåret borde undersökas --- om så bara för att undanröja en allt intensivare ryktesspridning om att det är i dessa miljöer mördaren hör hemma.
Nykomlingen Charlton hade gjort samma utflykt någon timme tidigare, fast med buss.
Fotbollen fick för en gångs skull komma i andra hand.
Visst förekommer det litet fotbollssnack, men några tendenser till hårda ord, tuffa tag eller rent av bråk finns inte.
Men Lutons ordförande David Evans är säker på sin sak.
Förra säsongen hade Luton en polisräkning på
För att inte tala om vilken harmoni och naturlig stämning vi skapat här på Kenilworth Road.
medlemmar som av olika skäl missskött sig och blivit av med sina kort.
gästande fans som kommer att placeras mitt bland vår egen ståplatspublik.
Större rundtält har inte skådats under de senaste
personer ) under
Prisutdelningen sker vid en stor galaföreställning den femte och sista festivaldagen.
Maken till prestationer har jag aldrig någonsin sett.
tigrar --- också fick en guldclown var nog att den mycket djurintresserade fursten ville premiera en sympatisk rovdjursdressör, som visade ett föredömligt gott förhållande till sina djur.
man starka språngbrädestruppen Kehaiovi från Bulgarien och
Csardasfurstinnan av Emmerich Kàlmàn Regi:
Att det finns ett behov av operett märks på både publikens storlek och reaktioner.
Och som den gamle fursten gör Paul Höglund några avstickare till de sfärer där den rena buskisen och en mildare galenskap samsas.
Ingemar får godkänt, men Jonas Nilsson var sig inte alls lik.
oktober ---
Men det kan också vara positivt med att återigen anställa en förbundskapten.
Därigenom skulle hans möjligheter att sitta kvar som regeringschef bli betydligt större.
Vi har alltid sett kds som ett onödigt parti.
Inom kds blir det allt fler som kommer till insikt om att partiet rimligtvis inte kommer in i riksdagen på egen hand.
De ställer säkert upp beträffande miljöpolitiken.
Ingen vet hur det kommer att sluta.
Redan
gav kommunen bidrag till Sjövärnskåren för att de utnyttjade ön.
När de skildes för en månad sedan var de praktiska problemen inte lösta men Bengt Börjesson säger att byggnadsstyrelsen är intresserad av kommunen som hyresgäst för att öka turistnäringen.
deltagare från Sovjet --- tackat ja.
december i fjol var förvisad till Gorkij för sin ledande roll inom den sovjetiska dissidentrörelsen.
Konferensen, som kommer att äga rum inom lyckta dörrar, skall enligt planerna inte utmynna i någon gemensam slutkommuniké Den så att säga ceremoniella höjdpunkten blir i stället ett möte på måndag i nästa vecka med den sovjetiske partichefen Michail Gorbatjov.
Ole Rånge, Agneta Ahlin, Anne-Li Norberg, Lisbeth Johansson, DiLeva, Pär Andersson, Gösta Lindberg, Roger Andersson Musiker:
år sedan var något av en teoretisk modell för kapitalismens anarki i dag har fått en giltighet som oroar och hotar.
Men låt mig hålla mig till saken:
Rakt in i denna bild av ödslighet brummar en bil.
Det är ett mycket paradoxalt imperativ, som en omvänd Jantelag.
Bakom den branta scenografin tycks soptippen ligga.
För det är kapitalismens höga visa i Mahagonny:
Den ekar av mänskliga röster, av ett otåligt klickande från änkan Begbicks stålkulor, den är lekande lätt och hotfull på samma gång.
.
Regeringen lovar att återkomma om något år med en ersättningsplan.
I sitt kvällstal sade Bengt Westerberg att ett sätt att visa tilltro till människan är att minska konsumtionsstyrningen i olika former av stöd.
, speciellt i storstadsområdena.
Skolförvaltningen har nu presenterat sitt förslag till nedbantning av verksamheten.
ned till hösten.
Fast anställda berörs inte De tillsvidareanställda musiklärarna kommer inte att beröras av nedskärningarna.
Den hotade järnvägslinjen går från Zimbabwe genom Botswana vidare genom det sydafrikanska lydlandet Bophuthatswana och Sydafrika till de sydafrikanska hamnarna.
meter inne i Bophuthatswana men det blundar nu alla för, påpekar chefen för bolagets trafikkontroll i Botswana, Bill Richards.
Någon större prisskillnad rörde det sig inte om.
Med andra ord:
Om denna process inte har hjälpt, dukar de antingen under i den globala konkurrensen.
De har begärt att
amerikanerna som ingår i gisslan, satte nådatiden till midnatt, lokal tid.
Också Vita huset avvisade på kvällen kravet från Beirut.
i gisslan är
Israelerna reagerade först med visst intresse på den propån, men Shimon Peres påpekade på måndagen komplikationerna i en tänkt överenskommelse.
Det är första gången sedan i augusti fjol som västra Beirut drabbas av en bilbomb.
megawatt utöver de
Det skulle ta bort katastrofrisken och kanske vara värt en del på gaspriset också ur dansk synvinkel?
som redan finns ) eller på ersättningskraft via kolkondens eller annat.
milj kronor till nästa vintersäsong, påpekade rådet självt i en näsknäpp till utredarna, blir störningsrisken inte större än i Stockholmsområdet.
Ledare, sidan
ledande personer i stiftelserna avgår.
fått giltighet för Sverige
klockan
Det är sjukdomar som har med hjärta, kärl och kranskärl att göra.
och
--- Det betyder att
platser.
Är tendensen så, då brukar de försvinna.
Gunde vann loppet med
--- Tacka för det, nu finns det både den fria och den klassiska stilen.
Han är gift, frun heter Valentina.
Den svenske landslagstränaren Lars-Göran Pettersson säger apropå Smirnov:
timmar.
Smirnov ger intrycket att vara den störste atleten rent fysiskt i världstoppen, men det dementerar Lars-Göran Pettersson.
I Seefeld för
Lindh hade anbud från Stockholmsklubben Ängby, Rekord i Helsingborg, Malmö FF, Halmstad och så från Falkenberg.
Västtyska förbundet har sagt ifrån att man från och med nästa år inte tillåter utländska spelare i bundesligan som samtidigt deltar i spelarnas respektive landslag.
--- Det var nog bra att jag bröt den tävlingen och vilade helt en vecka därefter, säger Erik Lindh.
Lördagens tävlingar på Bergsåker, som för övrigt var reservplats för A
--- Därmed var vi tvungna att flytta tävlingarna igen, den här gången till Romme.
Avd
Det säger miljö- och energiminister Birgitta Dahl i ett kort skriftligt uttalande på måndagen.
---
år.
var också resultatet efter den första perioden, en period som inte alls bjöd på något attraktivt spel.
Denne fick en hård tackling och for kraftfullt in i planket.
formationer, allt för att testa dugligheten bland spelarna.
Speciellt minns vi en praktfull räddning med plockhandsken i den andra perioden.
Han betonar Aquinos 'klassinstinkter' som jordägare och menar att de är ett reellt hinder för en meningsfull jordreform.
Därtill kommer 'tiotusentals' deltidssoldater med sämre vapen plus 'hundratusentals' milismän.
Trettio personer omkom då planet fattade eld och störtade.
Under den senaste tiden har dock förekommit allt tätare pressrapporter om att den afghanska gerillan numera förfogar över ett inte obetydligt antal amerikansktillverkade Stingermissiler.
Ett per dag I slutet av
Trafikförbud i centrala Rom Myndigheterna i Rom ska på prov förbjuda trafik i stadens historiska centrum under förmiddagarnas rusningstimmar.
.
Därmed avslutades ett politiskt experiment som under sin
Mera överraskande har varit att den trots gnisslet ändå har fungerat --- i praktiska frågor har de båda partierna lyckats kompromissa ihop sig.
Misslyckandet där ifrågasätter inte bara ett röd-grönt samarbete på förbundsnivå.
Dessutom ramlade jag rakt på deras upphovsman när han var i full färd med sitt konstverk.
Det är vackert så man får andningssvårigheter, och hjärnan söker febrilt efter motsvarigheter.
Carraramarmor.
Det lutar åt mahogny.
--- Resultatet kanske inte var så lyckat, men jag tror och hoppas att publiken var nöjd med vad den fick se!
Men jag tror nog
--- Jag får ta på mig det första målet.
Kronors svaga insats i den tredje perioden överraskande.

Framför allt måste man skjuta oftare i Åbo i dag.
Harald har kört 20-talet svenska rallyn, vunnit klassegrar och är dessutom dubbel svensk mästare i racing ( Lotus Elan
--- Vi har tränat de
Samtidigt pyr missnöjet bland politiker och tjänstemän i stadshuset över att man fått veta så lite om affären med de försvunna
På måndagen satte chefsåklagare K G Svensson i gång en utredning för att se om något brottsligt skett på kammarkontoret.
Halva priset för kortet --- Företagens anställda får en bättre inre och yttre miljö och avgaserna minskar.
procent av arbetsresorna i Stockholmsregionen med Storstockholms Lokaltrafik ( SL ).
mars förra året.
Av TORBJÖRN PETERSSON Jahangir Khan, suveränen från Pakistan, vann som väntat finalen i Swedish Open i squash,
--- Tack till sponsorer, arrangörer och var och en som kom hit och tittade i kväll, säger han som den ambassadör han är för squashsporten.
Visst, han förlorade mot Ross Norman i VM-finalen ( Khans första förlust på
Därtill kommer reklamkontrakt.
Jahangir Khan är den självskrivne centralgestalten i GP-tävlingarna världen runt.
Det blir mest artighetsfraser.
Han har vunnit igen.
Foto:
pakistanaren är för överlägsen och vill inte ha honom med i sina tävlingar.
I ett tidigt skede av säsongen började dock problemen.
I stället för att lita på Reggie kan andra spelare träda fram och ta mer ansvar, säger Leif Yttergren, en av lagets bästa spelare.
Även om laget inte får någon ny amerikan efter Reggie Hanna, som nu återvänder hem till Florida, blir Solna hetaste kandidaten till SM-guldet.
Spårvägen lockar för att det är min gamla klubb.
Elitserien blir högklassig kommande säsong --- och landslaget får bättre möjligheter till samträning.
veckor och allt känns bra.
--- Ulf är fortfarande lite pessimistisk.
Israelerna avvisade i förstone kravet, men markerade senare ett visst tillmötesgående.
Brevet kallades också för gisslans 'testamente'.
Vita huset avvisade på kvällen kravet från Beirut.
i gisslan är
Israelerna reagerade först med något intresse på den propån, men Shimon Peres påpekade på måndagen komplikationerna i en tänkt överenskommelse.
människor som skadades vid explosionen sades tillståndet vara kritiskt.
Christina Nyberg kvalificerade sig genom att bli tvåa i damturneringen och Thomas Ernst vann herrarnas tävling vilket samtidigt gav honom hans andra GM-inteckning.
.
Sc 3Sf
c
.
Timman --- Jusupov har spelat
Db 3La

.

--- f
.
Lxa

--- gxf
(?

.

.
Te Planen med Df
h
Ta
Dc

.
Men jag har svårt tänka mig att vi lyckades få bort allt i svepet.
Tidigare hade man trott att det fanns runt
Alla chockade --- Att det fanns så mycket narkotika i distriktet kom som en chock för både oss och de sociala myndigheterna, säger Arne Signal.
Ett arbete som upprepades
Efter tips koncentrerades sedan spaningarna på Arboga.
De har hela tiden legat steget efter och hela härvan har kunnat nystas upp via lång spaning och förhör.
De riktlinjer som anges ovan skall gälla'.
Strax efter beslutet fattades fungerade det bra, ett tag.
Birgitta Eklund Tyresö När ska Haninges styresmän engagera sig för att lösa medborgarnas fundamentala behov?
---
Haningepartiets motioner om att det skulle inrättas offentlig toalett och skötrum för småbarn i centrum har bifallits.
dels de sköna, gröna nejderna med den härliga skärgården, dels en infam stank av urin i alla kommuncentra!
Påfrestningen på det itusågade benet leder alltså till bildande av ny skelettvävnad och läkning.
Hos de
Det kan dock ta några år innan benet blir riktigt stadigt.
under läsåret
De rusar ut i kylan utan kläder.
Vi tycker att våra barn har rätt till en bra tillsyn där vi bor.
Socialkontoret har fått drygt en halv miljon för att undersöka behovet av fritidshem i de olika kommundelarna och för att eventuellt ordna fler platser, berättar Roland Olofsson.
De närmaste veckorna får låntagarna klara sig helt utan bibliotek.
Den barack som biblioteket nu ska flytta in i, mellan M-huset och Runda huset, blir mindre än hälften av bibliotekets ytor i M-huset.
Den tidigare socialdemokratiska majoriteten hade planer på att bygga ett nytt bibliotekshus i centrum.
Möjligen är flera mer emot att flytta till Skogsbo än själva tanken att biblioteket ska in i Runda huset.
Och de förvaltningar, skola, kultur och fritid, som nu sitter i Glashuset ska då ha flyttat in i nyinredda M-huset.
Hellasgårdens timrade storstuga var fylld till sista bänkkant när Nackas hembygdsförening och Hellasgården kallat till Erstaviksafton.
miljoner årsbesöken i Erstavik görs av nackabor.
år sedan och har också lyckats komma överens en gång.
Kan markägarna och Nacka kommun inte komma överens blir det alltså regeringen som avgör grustäktsfrågan.
FOIX, den katalanskspråkiga litteraturens grand old man, har gått bort.
Att för egen del göra litterär karriär intresserade honom föga.
En vacker majdag i fjol tillbringade jag en eftermiddag hemma hos skalden ( och presenterade honom i DN
gånger så mycket', sa Foix till mig och skrattade.
Sedan sa han:
februari kl
.
år.
februari vid
.
På
När det gäller Ljusnarsberg så måste regeringen snart bestämma sig för vilken linje den vill föra, säger kommunalrådet Lars Strandberg ( s ) och har mycket svårt att dölja sin besvikelse över regeringen och industriminister Thage G Peterson i synnerhet.

.
För att Ljusnarsberg ska lyckas efterlyser de ansvariga i kommunen helt nya styrmedel för regionalpolitiken.
Och ännu mer beroende av staten blir kommunen när ytterligare
på egen hand lyckats skapa
Den här gången föll mina kikare på en skrift från Örby villaförenings
Det var närmast som ett lik i lasten för Stockholms stad, som inkorporerat denna lervälling
Men däremellan, den ibland oöverkomliga Sjöängen.
De som bodde i det s k Lerby var kanske lite avundsjuka på 'högerfolket'?
Det gällde att se till att det inte blev något möte på bron.
Däremot är det lättare att bli avundsam mot sin nästa, när man har det rätt skapligt själv.
Dom räcker för att påminna oss om de synnerligen ojämlika tider som flytt.
rationalitetsbyggandet.
Ta med kikare och matsäck.
Fotoutställning i Orminge bibliotek till den 28 februari.
Visor dikter och berättelser om Moa och Harry Martinson tisd den
Bl a visas den omstridda skulpturen 'Möte', den köttbärande mannen och den liggande kvinnan som ska pryda Östermalmstorg.
mars.
Klädkammaren, Harrgatan
vid Posten, Hemmesta.
Arr:
Nacka Kammarmusikafton sönd
.
Se intervju med Stig Danielson sid
.
---
.
månaders barnomsorg.
De föräldrar som fick in sina barn i omsorgen under förra våren fick aldrig veta att det var januari och inte december som var avgiftsfri förra året.
--- Vi vill ha en hyresgäst som fortsätter att bedriva någon sorts estradverksamhet i den gamla bion, säger Leif Ljung, förvaltare på Familjebostäder.
Ombyggnadsarbetena har just startat i den gamla fritidsgården ovanpå Konsum så att biblioteksfilialen i Gubbängsskolan kan byta adress under hösten.
Det bör ha varit någon gång omkring
Hemskt rädda --- Vi blev förstås hemskt rädda när han tittade upp bakom stenen, och det tror jag att vår fröken också blev.
syskon bodde hon, såsom arbetarfamiljer gjorde på den tiden, i ett rum och kök.
Det var stora klasser och massor av barn, och tänk vilken ordning det var ändå.
Men livet var ju inte bara arbete, inte ens på den gamla goda tiden.
Pratar minnen Där bor hon, numera ensam med sin undulat Emil, tittar en hel del på TV, gärna sport, och när tillfälle ges pratar hon minnen med vänner och bekanta.
år arbetade hon i skolbespisningen och belönades så småningom av Stockholms stad med S :t Eriksmedaljen för lång och trogen tjänst.
Men när samarbetet skulle konkretiseras visade det sig mest bestå i att den ene erbjöd den andre att stödja sina egna, redan utarbetade, förslag.
Beslutet går således inte ut över städningen.
Socialdemokraterna har en annan syn än centern på hur marken ska utnyttjas för bebyggelse.
ÖSTERLEDEN Lennart Daléus:
Inte ens med fler bilar behöver luften bli sämre --- om köerna minskar.
Lennart Daléus:
Under ett
Kungen undrade bland annat hur ungdomar får tag på knark, och hur de finansierar missbruket.
Skolstyrelsen är tveksam, det skulle bli dyrt och svårt.
Skolstyrelsen i Tyresö tog kontakt med utbildningsdepartementet för att fråga om inte också Tyresö kan få starta en internationell engelskspråkig försöksutbildning.
Då skulle de bli tvungna att byta tillbaka till svenska.
De satsningar som redan görs på telekrigföring för att med modern elektronik både störa en angripares system och skydda sina egna skulle kunna bli kraftfullare.
Gradvis ändring Den säkerhetspolitiska rapporten från
Allvarligt hot Mycket av hotdiskussionen just nu gäller riskerna för sabotage och överraskningsanfall.
Därför kan inte ett kärnvapenanfall vara något tungt vägande scenario för vår försvarsplanering.
Men är det verkligen realistiskt att tro att Sverige i framtiden skulle behöva försvaras i ett regelrätt pansarslag?
Det skulle kosta mer än vad överbefälhavaren begärt i sin långsiktsplan för att förnya stridsvagnsparken om
Det har hela tiden funnits en djup skepsis mot vad man kan göra långt ute till havs i ett krigsläge.
Men antingen inför beslutet
--- Vissa officerare har haft orealistiska förväntningar om exempelvis en Viggendivision och fler kustkorvetter.

De flesta grupperna spelar hårdrock men det finns också, som Richard säger, reggaeband och rena rock'n'rollband.
--- Visst är de bra, säger Roland Hermin.
'folkor'.
Här arbetar
Wolfsburg har bara cirka
Men omedelbart efter kriget kom produktionen i gång igen och i maj
Volkswagen är speciellt bland tyska företag, företaget tillhör inte något arbetsgivarförbund.
timmar medan tempoarbetarna har
I koncernstyrelsen, Aufsichtsrat, sitter
företrädare från vardera sidan finns det en teoretisk möjlighet att det vid en omröstning blir lika röstetal, säger Ortwin Witzel.
frågor, den flexibla arbetstiden och köpet av bilfabriken SEAT i Spanien.
I utlandet har vi arbetsplatser som av affärspolitiska skäl inte är möjliga att ha i Västtyskland.
'Suzanna, flyktingen från Irak' är titeln på Hanna Olssons berättelse.
Sedan åker hon båt till Indien.
--- Eleverna inser att skrivning är viktig och tar det på allvar.
De diskuterar, samlar kanske material om ämnet, försöker strukturera och göra minneskartor.
--- Här ingår också rättning av språket, stavfel, indelning i stycken och så vidare, säger Svante Kristensson.
I till exempel historia och geografi får eleverna skriva kommentarer till det de läser.
Det är viktigt att det blir naturligt att prata inför en grupp och känna att man står för det man skrivit.
Vi har skrivit brev på fritids.
Kastat rödpennan --- Jag har kastat rödpennan.
--- Undervisningen blir också mer individualiserad, något som är bra för de svagare eleverna och elever med annat modersmål än svenska.
Foto:
.
Nyskoga Turistcenter har i vinter öppet i full skala och ska fortsättningsvis vara en åretrunt-anläggning.
Det sista bygget är ett vandrarhem för dem som vill bo extra billigt.
Det handlar om en laser som sänder ut gammastrålning med enorm effekt.
I dag beräknas minst
isotoper som finns kan kandidera till ett gammalasrande ämne.
Av LARS HELLERSTEDT/TT Finansminister Kjell-Olof Feldts budget är en besvikelse.
Under hela 1980-talet har Grassman i den ekonomiska debatten pekat på en serie mycket allvarliga brister i analysen av den svenska nationalekonomin.
Han säger att den svångremspolitik som drivits i ett decennium gjort Sverige totalt
Aktiebörsen ökade med
Det är den bistra verkligheten när bostadsbristen breder ut sig på de flesta tätorter i Sverige.
procent i hela landet, enligt statistik från Sparbankernas Fastighetsbyrå.
kronor.
till
Senare fick hon reda på att det fanns en professor vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Sven Olerud, som också behärskade metoden.
ställen, dels mitt på lårbenet, dels mitt på vadbenet den 21 november
Lång träning De första dagarna efter operationen fick hon morfin, därefter använde hon värktabletter.
Det problemet avhjälptes med ett nytt ingrepp.
--- Även om jag var det har det varit väldigt besvärligt.
Ändå tillhör inte Birgitta de som har lidit av sin kortvuxenhet.
:e året i rad.
Helene Grönlund valde Christine som sin efterträdare.
Debuten sker tidigt långt innan de är klara med sin utbildning.
--- Jag har kommit till den här vernissagen i alla år, men det blir bara värre och värre, suckar han.
De kan i värsta fall vara lika farliga som aids men bara för dem som är sjuka.
av Maj-Lis Hellström.
--- Utvecklingen av relationerna mellan de båda supermakterna är väldigt oroande just nu.
På de år som det tar att komma fram till ett nytt avtal kan mycket hända.
Största risken Den största risken för att ett stormaktskrig skall bryta ut i dag är, enligt Wallensteen, att de båda supermakterna kan hamna på var sin sida i någon konflikt utanför deras eget territorium.
Och det är här som Peter Wallensteen tycker att den unga akademiska disciplinen freds- och konfliktforskning har en mycket viktig roll.
Avtalet skulle även ha ett stort symboliskt värde.
Minus
Inte nog med att han 'sticker iväg', han cyklar.
Han hade varit ute i ett par timmar redan, visserligen vindtätt klädd från topp till tå, men med bara fingrar som stack ut ur vantarna.
Och att vänta på nästa ledig stund då han kan ge sig ut på isarna igen.
decimeter.
I Svealand kommer temperaturen att variera mellan
Alla gör inte det.
Barnen skulle inte få någon undervisning de första dagarna deras lärare var sjuk.
miljoner kronor försvinna om Bengt Göransson och hans regeringskamrater fick som de ville.
Dessutom har förslaget väckt en storm hos elev-, föräldra- och lärarorganisationer, som samtliga sagt ett kraftigt NEJ till förslaget.
Det är den näst största utgifsposten som staten har, endast anslaget till socialdepartementet är större.
Från de fattiga till de rika.
Detta är en felaktig analys som lett till en felaktig politik.
Vidare gör kommunerna i Sverige för höga skatteuttag liksom landstingen.
Sveriges export är så avancerad att varorna köps till de priser som begärs.
--- Det är begripligt att Feldt tvingats ta det desperata steget med ett prisstopp för att hejda prisökningarna.
är tungt att bära med sig till andra halvlek.
Vart har alla portföljbärare tagit vägen?
Ett sånt där dämpat smatter som bara uppkommer när man är utrustad med rejäla vantar på händerna.
På ett år drabbas över
( TT, Göteborg ) --- Ut med kulturen och in med billig sprit i stället.
En sådan åtgärd drar publik.
greps Swapan i samband med en regimkritisk demonstration i staden Austagram i Bangladesh.
.
Inge Kristensson, biträdande chef vid invandrarverkets tillståndsbyrå, säger att det ofta blir en fråga om trovärdighetsbedömning när det gäller asylsökande från Bangladesh.
På själva födelsedagen den 6 augusti blir det en stor järnvägsfest i Kåbdalis i Lappland.

Förra året var det premiär på Inlandsbanan för ett speciellt höstkort för svamp- och bärplockare.
Mellan
bara
Det är innebörden av det förslag till ny jaktlag som är tänkt att träda i kraft den 1 juli i år.
Uppror Det är framför allt i Västra kennelklubben som upproret börjat gro.
Men den har uppenbarligen inte varit av den karaktären att medlemmarna fattat innebörden.
Lagförslaget går också stick i stäv mot Kennelklubbens organisation och det kan innebära att det blir problem med hundhållningen i landet, konstaterar Körner.
Hon få stöd av förmedlingschef Kjell Sundberg på AMS.
Enligt professor Kallings, som under hösten på uppdrag av bl a Världshälsoorganisationen, WHO, genomfört flera resor i berörda länder, håller nu en hel generation på att slås ut av aidssmittan.
I vissa arméer är, enligt Kallings, mer än
Flera sådana projekt har också dagits i gång under hösten i bland annat WHO:s och Sidas regi.
.
Orsakerna till att det ser ut på det här viset har undertecknad tillsammans med invandrarkonsulent Eva Norström försökt belysa i rapporten 'Till ett fritt land', en rapport som invandrarverket i dagarna har publicerat i serien 'Att ta emot flyktingar'.
Jag begär inte mycket mer av livet än att få leva här, säger Yvonne.
--- Fast det vore hemskt om sommaren inte fanns, tillägger hon.
De gamla möjaborna säger att det är den kallaste vintern sedan andra världskriget.
Giftfritt Minst
Anders,
I min barndom åkte folk häst och släde över isen.
Yvonne sa upp sitt arbete på ett hem för utvecklingsstörda.
Yvonne syftar på stressen, de långa resorna till arbetet, bilköerna och annat som hon tycker är skönt att slippa.
--- Då söker man hela tiden en identitet och vill pröva på saker.
Yvonne har mycket kontakt med dem, även om de inte umgås så ofta.
Då blir det lugnare.
Jag vet ju att det finns människor i närheten om jag behöver hjälp.
tidiga, hittills okända noveller av Panduro nyligen hittats i en Köpenhamnsförort.
Han anade inte vilken bredd Panduro skulle få på sin läsarskara bara några år senare.
Vi tror inte heller att det är meningsfullt att i detalj spika avvecklingsplanen nu, men det är dags att lägga fast strategin!
Visst kan vi spara el i enskilda fall och visst kan en strukturomvandling i industrin ge en minskad elanvändning, men det är naivt att tro att vi kan klara kärnkraftsavvecklingen med det.
Tyvärr är det inte så att LO kan göra bättre energiprognoser än andra.
Omfattande resurser har ägnats åt forskning och utveckling på energiområdet.
Vid kolförbränning med modernaste teknik ligger utsläppen på en nivå som motsvarar en tiondel av dagens oljeförbränning.
Den är dessutom vår billigaste energikälla.
En sådan successiv stegring skulle också öka elbesparingen.
Vi har då också byggt ett betydande antal kommunala kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk.
Ändå ställde
De allra minsta hade det svårt i utförsbackarna och fick hjälp att resa sig upp.
.
Det var några minusgrader och snabba spår.
Till och med RFSU:s historia förfalskas, för att en debatt ska slås bort som avslöjar hur lite folkrörelseanda det finns kvar.
års raffinerade trakasserier mot ett 'omplaceringsfall' slutade jag på egen begäran vid RFSU och fortsätter nu arbeta med sexualupplysning vid socialstyrelsen.
Dessutom skänkte jag arvode och överskott till Ottarfondens
i syfte att sälja kondomer till självkostnadspris.
Det är kommersiellt pryderi att upplysa om att en kondom är stark nog för
Bara män kan öva handlaget och vänja sin hjärna vid kondom.
Vården för en aidspatient har beräknats kosta en miljon.
Han varnar också för den negativa miljöpåverkan som en stor flygplats med omfattande trafik för med sig.
och
---
:de.
Då klev Kurt Dagberg fram och satte
Slarv --- Vi får skylla oss själva, säger Björn Söderlund.
Spelmotorn Anders Lövgren ( fd Cliff ) visade prov på härlig speluppfattning men blev ibland lite för briljant för att medspelarna skulle kunna hänga med på noterna.
Foto:
Cliffspelare för att bli starkare och det faktumet fungerar som tändvätska för Cliffgänget.

stora containrar --- fyllda med träflis --- står uppställda mellan Schlytersvägen
Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kräver värden Clarence Morberg på
Men samtidigt förbereder kommunens jurister ett mål om vitet i länsrätten.
--- Fast det finns ju alltid hyresgäster som klagar, säger han.
MAGNUS HARTMAN Lena Karlsson i Aspudden, med dottern Selma på armen, får ofta vänta förgäves på varmvattnet.
--- Jag skulle tro att det i första hand beror på den livaktiga stödföreningen, säger Karin Löfdahl på biblioteksförvaltningen.
Det hoppet brukar vakna så här års.
minuter.
Nu går man till kungs.
Kampen om att bevara den gamla anläggningen leds av en man som är van att stå i stridsvimmlet.
Knattarna i yngsta klassen upp till
Efteråt gratulerades han av sin tränare Rolf Bolin, eldsjäl med mer än
år var Åke Persson från IFK Enskede.
meter och var på det faktiskt bara
Det har nog aldrig tidigare tränats så flitigt i Nackas islada som i vinter.
Men även om det inte helt är klart på tränarfronten så har arbetet på nästa säsongs Nackalag redan börjat.
--- Med tanke på under vilka omständigheter vi startade så måste jag verkligen ge killarna beröm.
--- Vi har fått mycket kritik för att vi ingått det här farmaravtalet med Nacka, men få tittar på hur Nacka hade det innan vi kom in i bilden.
Så visst måste man se den här säsongen som en av Nackas bästa på många år.
Det är bland annat också därför nu i utländska tidningar och medier sådan information offentliggörs som kan tvinga fram något av sanningen kring mordet och den uteblivna svenska polisutredningen.
Den spaningsledning ( 'Palmerummet' ) som upprättades efter mordet på Olof Palme hade ingen täckning i lagen.
När den nuvarande statsministern för mer än ett halvår sedan råkade säga att det var litet tråkigt att mordet på hans föregångare --- Olof Palme --- ännu inte klarats ut, då talade ämbetsmannen Hans Holmér till allt folket i det direktsända TV-program han har till sitt förfogande och knäppte statsministern på näsan.
Då vek sig statsminister och överordnade.
Dock, Boulanger brast.
konstnärer får ateljéer i det nedlagda Västertorps gymnasium som ägs av det kommunala bolaget Hiby.
--- Vi har utan större problem kunnat komma överens om en acceptabel hyresnivå med Hiby.
kronor, ska täckas av kommunalt ateljéstöd, resten bekostas av konstnärerna själva.
I fallet Västertorp blir det summor på mellan
Övriga partier är tveksamma eller negativa.
--- Men vi spolar inte tanken på samverkan i utredningen.
Men plötsligt, vid en öppen bäck eller nära bebyggelse, är buskarna fulla av vingfladder och gälla pip.
En gång i månaden, på en bestämd tid och en bestämd rutt, avpatrulleras en sträcka på
årens fågelräknande under midvintern finns samlat på data och visar på intressanta förändringar i några arters bestånd, genomsnittligt för riket.
Skatan däremot kan med säkerhet sägas öka svagt under decenniet.
Halva populationen av kungsfåglar brukar flytta som en ren säkerhetsåtgärd.
Kanske kommer rävstammens minskning på grund av skabb att ganska snart avspegla sig i fler järpar och andra skogshöns.
Gå helst ensam.
Varje måndag eftermiddag samlas som mest
Alla möjliga sorters träslag används:
Godkänd skiss När Benny blivit färdig med idéskissen visar han upp den för Laurent som ger sitt godkännande.
Också valet av träslag är viktigt för ljudet.
För dig.
De har börjat med att bygga en gitarr för att först när den är klar lära sig ta ut ackord.
Tor Bergman arbetar koncentrerat vidare.
Tråkigt nog har vi, enligt Gunnar Adler-Karlsson, misslyckats totalt.
att sprida förståelse till stora läsarskaror.
Då berättade
Men det här är första gången man hittat något inne i skolan.
Kåre är en i allra högsta grad levande legend inom Stockholmsbandyn.
Mer rutin gör att jag inte släpper in så många skitmål längre.
Han var centerhalv under många år i Gustavsberg och spelade som högst i division
Men så var faktiskt inte fallet.
LARS ALLERSTEDT Av PETER SUNDBERG DN:s korrespondent i Paris Återigen dras Frankrike allt djupare in i konflikten i Tchad mellan de franskstödda regeringsstyrkorna under president Hisséne Habré och överste Moammar Khadaffis reguljära 'rebellarmé' i norra Tchad.
Frankrikes svar, inför en hotande libysk invasion efter den mobilisering som Khadaffi genomfört den senaste tiden, blev det rakt motsatta.
---
år vid makten kan Habré hävda, att det
För honom har Fada blivit en trovärdighetssymbol, som det så snabbt som möjligt gäller att ta tillbaka för att inte ett växande missnöje i Libyen över förlusterna i Tchad skall slå tillbaka mot honom själv.
Ryktesvägen har Tchad dock tillskrivits bland annat urantillgångar, som det dock finns föga bevis för enligt internationell expertis.
Själva har vi på INSIDAN hört talas om honom genom en amerikansk professor i psykologi.
När en muskel arbetar blir den trött.
Om man sticker en elektrod i en tumör och en annan utanför eller i ett tillförande blodkärl, kan man få en ström att flyta mellan elektroderna --- det är ganska självklart --- och driver man systemet tillräckligt intensivt får man en betydande förändring av jonsammansättningen i tumörområdet.
Kan kombineras med cellgifter Professor Nordenström påpekar att det därför inte handlar om något hokus pokus.
Skulle man däremot börja med en operation har man förändrat möjligheterna för strömtransporterna genom att skära av lymfbanor och blodkärl.
Men hur skall jag någonsin kunna bevisa någonting om jag inte får tillfälle att använda metoden?
Det är på det sättet jag arbetar.
--- Däremot tror jag vi så småningom kommer att få klart för oss att vi bör leva annorlunda; inte utsätta oss för gifter, äta viss mat och så vidare för att undvika cancer.
Måste önska behandlas Själv behandlar han för närvarande inte patienter annat än om patienten, eller läkaren, önskar hans behandling --- eller helt vägrar traditionell behandling med kirurgi, strålning eller cellgifter.
procent fler än i dag.
finner oss inte längre i utvecklingen.
Det är dock viktigt att man söker förstå vari denna visdom har sin styrka så att modesvängningarna i samhället inte blir så drastiska.
Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma.
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen.
hade Nacka pengar som man specialinlånade till en bank mot hög ränta.
miljoner, så egentligen är likviditeten negativ.
'Tur' --- Ja, lite tur har vi väl haft och det ska ett lag ha om man räknar med att vinna serien och kliva upp ett trappsteg.

matcher.
---
Reflexparad Men Thomas Håkansson gjorde en reflexparad på det okoncentrerade skottet och räddade en poäng åt sitt Mälarhöjden.
sekunder.
Redan i kväll kan M/V:s öde avgöras då man tar emot Järfälla HC i näst sista omgången på Stora Mossen.
antyder i bästa fall slappt språk, i sämsta slappa tankar.
Krisen har dessutom redan drabbat u-länderna.

Om det handlar detta nummer av Ligan', står det på ett ställe.
Då avgörs nämligen stora-SM, junior-SM och ungdoms-SM i Aneby-Eksjö-Nässjö.
H
.
Tjejernas distriktsfinal av Opel Cup, riksmästerskap för 16-åringar, blev mycket spännande, åtminstone i de
Tredje set vann Pernilla Törsleff enkelt med klara
---
timmar i veckan och springer
--- Det var ingen särskilt bra match.
PEA NILSSON Foto:
kvinnor och
Dessutom är Wlodek Gulgowski en ovanligt musikalisk kompositiör och pianist, något som gudarna ska veta inte alltid är fallet när det gälle lättsmält musik.
En vanlig anklagelse lyder 'ni har sålt er!
På den innerpåse där texten dvaldes för några plattor sedan poserar nu Butler med John Ashton och brorsan Tim i minutiöst vaxat läder.
år och därmed upphörde också skyddstiden för hans operor.
åren av sitt liv bestämde han sig för att bara dirigera sin älsklingsopera i Bayreuth.
stycken på skiva från Bayreuth, med början från festspelens återinvigning efter kriget år
Men vi är många som minns hennes medkännande Kundry från Operan och hon är gripande även på denna inspelning.
Susanne Björkman återvände för tredje gången till lägret och stannade i
Läkare och forskare som uppmätt bakgrundsstrålningen i lägret fick varierande resultat, vilket tyder på en ojämn strålnings- frekvens.
, 'Värdering av riskreduktion',
Den summan väger emellertid lätt mot den merkostnad i längre restider som uppstår och beräknas till
Icke desto mindre har de flesta en klar uppfattning om vad som bestämmer humanvärdets övre gräns:
Hejdlöst:
Ingen sa något eftersom man insåg att inget ord skulle överleva utanför munnen.
--- Fy fan, sa hatten.
--- Somliga bara kliver på, sa hatten, framkört och klart, direkt från tunnelbanan på bussen, jojo.
--- Andra människor väntar och fryser häcken av sig och står i mörkret och köar och håller käften och inväntar sin tur utan att buffla sig fram men ni, ni bara kommer forsande och vips är allt serverat och klart, får det lov att vara en varm och skön buss, sittplats kanske, jojo, det är äckligt, det är vad det är, fy fan säger jag.
fullgjorde han tingstjänstgöring i Visby
år gammal.
år var han ordförande i olika taxeringsnämnder för inkomst- och fastighetstaxering inom länet.
De egenskaperna dokumenterade han sedan under lång tids insatser i AIK:s ledning och administration.
olika sektioner.
De som i mediet såg en folkhögskola för hela svenska folket.
Annars tycker jag nu,
Som med tittare genom åren av ett oräkneligt antal töntprogram för de yngsta med jamsiga lekfarbröder och dito tanter hade jag riktigt roligt.
Var finns den glada galenskapen från 'Nöjesmaskinen' och 'Nöjesmassakern'?
Våra långa ryggar värkte.
Så det var till att börja rita av köket, en inte alltför lätt uppgift för en amatör.
Vi behåller den fantastiska gasspisen och vår gamla kyl/frys.
Ritningen på framtidsköket kunde jag köpa loss för
Grovjobbet hade jag således själv gjort.
kronor.
Gentlemannen från telefonen skissade på min ritning, stressigt och ogenomtänkt.
--- Det här köket var något att bita i för mig.
Men i vår ska vi bygga om vårt kök i villan helt och hållet, för att jag ska veta vad det är jag säljer.
Det kan i viss mån motivera att de ligger i en prisklass för sig.
kronor och det kanske det arbetet kan vara värt.
Dessa förskräckliga barn Att resa tillsammans med barn är ett riskfyllt företag.
Ett finnigt tonårsflin drog genom hela kupén och dottern såg sig glatt omkring, nöjd med sin insats.
Någon skalade en banan och gossen drog vällustigt in doften varefter han böjde sig mot sin mormor och viskade något i hennes öra.
timmars anslutning till elektroniken ( sådant fanns minsann inte på den första dotterns tid ) var sexåringen trött på Klas Klättermus, Pippi Långstrump och de andra och beslöt att ta underhållningen i egna händer.
Varvid hela bussen vaknade.
Jag anser att barn borde kunna förvaras avskilt under längre resor för att åstadkomma så liten skada som möjligt.
Vädret var kallt och mycket blåsigt så man beslöt ganska snart att sätta in alla tillgängliga resurser.
I Saltsjöbaden försökte
år.
Tidigare i veckan rapporterades också krockar från korsningen Lövbergavägen/Solviksvägen i Boo och från Älgövägen.
Det var också tack vare det oförtrutna och energiska arbete som han lade ned som internationella överenskommelser kunde träffas och skyddet väsentligt förbättras.
Gunnar Böös ställde ämbetsmannens krav på noggrannhet, omsorg och flit på dem han arbetade med --- men allra mest på sig själv.
Därför lägger han om statens skatteutjämningsbidrag till kommunerna.
miljoner till ett extra skatteutjämningsbidrag.
borgerliga partierna ta bort och sparar
Summan av den här kardemumman blir att regeringen tar av kommunerna netto
Folkpartiet tar av kommunerna
procent med motiveringen att stora krav lagts på kommunerna.
Ordnade utdelning på
.
Han har kämpat utomordentligt på Täby och tränaren, Sten Bugge, andas stor optimism om femåringens chanser.
Yester Lamberth --- P Courtheuse 59,5

Vikten dock inte så förmånlig.
---
Quick Girl --- P Courtheuse

Inte ens en sierska skulle kunna hjälpa mig att lösa det här.
Nu är det längre.
---

Han ståtar med många tvåor i protokollet, Goodbye Starter.
Slog då Goodbye Starter.
---
Samandar --- M Smith
Sea Reppin --- C Salén
Dandelion --- A Videla
Denna gång!
---

Tudor Trip --- G Lundqvist
Jag rankar Vassa som värst emot.
.
milj kr.
Fruktar Han godtar att anslagen till skyddsrumsbyggandet minskar, men går inte lika långt som majoriteten;
Höjningen kan finansieras inom majoritetens förslag som, enligt Gunnar Björk, innebär en överfinansiering på
Kommunen avslog att garantera för ett lån på
'Falu-andan' får ingen utifrån komma och rubba, och tofsar är ju inte precis vår tradition.
anställda är
Efter åren med Teater
En pott för gästspel står därmed på önskelistan inför nästa budgetomgång.
Höstens turnéer med Poliakoffs ungdomspjäs 'I askan vid floden' och tjecken Smoceks burleska satir 'Dr Burkes egendomliga eftermiddag' har setts av tillsammans
med ränta och allt, påpekar Persson, och tillägger:
alternativ:
Persson medger att det alltid kan diskuteras hur stadens pengar ska placeras, men påpekar att vad 28-åringen gjort sig skyldig till är att han spekulerat med pengar som staden i n t e haft.
Demokratins livsnerv blottläggs.
Innan Alasdair Milne avgick hade han stoppat programmet.
Kanske har labouroppositionen haft lite för bråttom med att godta regeringens påstående att dess handlingssätt präglas av omsorg om rikets intressen och säkerhet.
Underrättelsetjänsten MI
Förhandsingripanden är ju mycket lätta i Storbritannien.
Fast hon har maktbefogenheter som skämmer brittisk samhällsordning.
--- Det måste finnas väldigt starka skäl innan man ändrar grundlagen.
Om unga arbetslösa missbrukar a-kassan eller inte är en fråga som sysselsätter många tidningar.
Det är möjligt att de unga i dag är mer medvetna om riskerna, att miljömedvetandet har gjort att många drar sig för att arbeta i vissa, dåliga miljöer.
Vilseledd, anser Dala-Demokraten ( s ) att Anna-Greta Leijon blivit när hon tänker föreslå hårdare regler för de deltidsarbetslösa att få ersättning av a-kassan.
------ Det behövs en större valfrihet på bostadsmarknaden vad gäller standard och priser.
Bostadsministerns förslag är säkert bra i det korta perspektivet.
------ Statsministern och partiordföranden Ingvar Carlsson har alltså ingen avundsvärd uppgift när han tillsammans med energiminister Birgitta Dahl och den övriga socialdemokratiska partistyrelsen ska försöka finna en kompromiss som dels kan utgöra underlag för en uppgörelse i riksdagen, dels kan samla det socialdemokratiska partiet.
Ju bättre informerad den är desto större chans till värdefulla bidrag och tips.
Den norska regeringen har redan föreslagit sanktionsåtgärder --- främst stopp av försäljning och transport av olja till Sydafrika --- som snart skall behandlas av stortinget.
Av ANN HELENA RUDBERG --- Unga Riks är en av de resursstarkaste barnteatrarna i landet och jag tycker att barnteatern är viktigast.
fick han Prix d'Assitej för 'sina mycket fantasifulla och levande uppsättningar av barn- och ungdomsteater i Sverige och utlandet'.
--- Det är första gången jag gör en uppsättning för så små.
Men i verkligheten håller israelerna just nu på att flytta in i sitt gamla hus i Warszawa där ambassaden en gång lång --- ett hus som Israel fortfarande äger.
och Sovjet stod ju i första ledet för att erkänna den nya staten:
Ambassadör Palzur har besökt synagogan i Warszawa som bara är öppen på lördagar för sabbatsgudstjänsten.
största antagonister.
Tänk vilken ironi!
--- Nej, det vore synd att säga att någon av dem stiger undan, säger tränaren Perron berömmande.
Varsin seger anses allmänt som troligt.
per
( AP, Moskva ) Nytt jordskalv på Papua Nya Guinea Ännu en jordbävning skakade på tisdagen önationen Papua Nya Guinea, meddelade Hongkongs seismologiska observatorium.
Det var den andra dödsskjutningen mot en polismans familj på lika många dagar.
Fartygen ska enligt uppgift ha haft sammanlagt
I den
dagar efter att USA meddelat att det inte tänker skriva under avtalet med motiveringen att det skulle inverka menligt på de 'globala säkerhetsintressena'.
Hotet kommer från Öster, närmare bestämt Finland.
var det Ari Vatanen som prickade in en fullträff och i fjol Kankkunen som for fram som ett jehu...
Det var Juha som var mästaren, då VM avgjordes på skrivbordet i Paris.
Alen tyckte allt rasade.
specialsträckorna under några veckor.
---
Markku har varit med i branschen sedan
Om Alen inte slåss om segern på tampen i ett rally har han i regel brutit.
I fjol stoppade Lanciamekanikerna in en ca
, och Massimo Biasion,
Frågan som folkomröstningen gäller är huruvida nationalförsamlingen är vald i enlighet med konstitutionens anda.
De övriga gick till det moderata oppositionspartiet Ny Wafd.
dagar.
Ett fall som inte hedras med TV-galor eller gester av offervilja.
En hel del bedömare, särskilt traditionellt arabvänliga britter, anser fortfarande, egendomligt nog, att västvärlden borde anstränga sig för att ge Syrien en ny chans att skapa lugn i Libanon.
Mer än förvirring torde västvärlden känna maktlöshet inför ett våld som massivt drabbar Libanons egen befolkning och i uppseendeväckande fall medborgare från de stora demokratierna.
Men att ge upp om Libanon är ingen konstruktiv gärning som tillmäter vare sig landet eller freden en chans.
Skynda dig och köp en kådis!
västtyskar har dött i aids.
På sikt tänker sig partiet tvångsundersökning av alla västtyskar och någon form av isolering av de smittade.
Och därför varvas bordellannonserna i västtyska tidningar med statligt producerade poem av denna typ:
För skolbibliotekets del innebär det
miljoner kronor, enligt Per Lindbo, ekonomidirektör på skolförvaltningen.
Politiker i Beirut uppgav att kidnapparna nu börjat göra namnlistor på de fångar de vill se frigivna från fängelser i Israel.
amerikaner och en indier, som rövades bort i västra Beirut den
shiamuslimska libaneser och
fångar i utbyte mot
Israelerna har med misstro frågat vilken möjlighet Berri har att påverka Islamiska Jihad för Palestinas befrielse.
Republikanerna har redan förlorat kongressvalet i höstas och det är osäkert om
Tisdagskvällens
) Tess ( K Widell ),
Floritas Girl L, Ma Jolie, Tess, Class West.

Ribby Child --- J Jönsson Bk
Apatheia --- S Hedman B

Av BÖRJE KARLSSON
januari
kr om året till
tredjedelar av alla hyresgäster i Stor-Stockholm utanför den organiserade hyresgäströrelsen.
I medlemsavgifter räknar föreningen med att få in
McFarlane själv var vid knappt medvetande när han fördes till sjukhuset men sade inget annat än att han svalt för många valiumtabletter.
timmar före ett vittnesmål inför Towerkommissionen, som utreder nationella säkerhetsrådets arbetsmetoder och roll i Iranaffären och den vidhängande skandalen kring den hemliga hjälpen till contras, den anti-sandinistiska gerillan i Nicaragua.
,
Torness --- J Jönsson B
Chris Cat --- K Söderholm B
Lopp

Gina Lee --- K Söderholm 55d
Wilja L Song var förbättrad senast och bör nu vara med och slåss om segern.
Pro Quadra ( S Karlsson ),
meter
Alex L ( T Selling ),
---
nr
Avd

--- B Svensson
Casanova Fri --- J Jönsson A
Har nu ett dåligt läge och gillar inte heller distansen men kan ändå vara med och slåss om segern med lite tur på vägen, anser man i Stig H:s stall.
Capone Löstorp ( k Widell ),
Kullehus Meir ( J Andersson ),
Hidden Harmony ( S Helt ),

Försäkringen och deltidslönen ger dem en ungefärlig heltidsinkomst totalt.
AKU bygger dock på intervjuer och är därmed mindre tillförlitliga som mått på eventuellt missbruk.
Omvänt kan generositet i försäkringen på den här punkten locka till missbruk om ungdomarna har orealistiska förväntningar eller har fått sina attityder påverkade av en traditionell nedvärdering av vissa yrken.
framrusande tåg om dygnet åstadkommer så mycket buller att huset troligen måste rivas, trots att det är i bra skick.
Denna tunnel mynnar alltså ut rakt under Olov Lindgrens hus söder ifrån.
enbart skulle moderniseras och att de gamla hyresgästerna skulle få flytta tillbaka.
medelstora lägenheter i stället för
Dessa skulle då kapa en ännu större bit av Olov Lindgrens underjordiska mark.
Olov Lindgren har ansökt om rivningslov.
Biljetterna till automatspärrarna skall säljas som nu samt i kiosker på stationerna.
Arlanda kommer inom överskådlig tid att dominera flygtrafiken i Stockholmsområdet, argumenterar han.
Khadaffi retirerar i Tchad Frankrike sänder nu förstärkningar, vapen och soldater, till Tchad inför en väntad libysk offensiv.
olika versioner av Richard Wagners opera 'Parsifal'.
kl
Han sa själv att det 'känns inte så jättebra' och att 'jag vet inte hur det är'.
Det måste vara påfrestande för den främste favoriten att så nära inpå VM-starten känna sig osäker på sin egen kapacitet.
Trots att hon nyss stigit in i eliten.
år.
Det enda missljudet bland de aktiva hördes första dagen, när de klagade över en konstig lukt.
Bland sponsorerna finns en spritfabrik, som gör reklam för en vodka döpt till Gorbatschow och som påstås rena själen.
år i rad, något som inte inträffat sedan 30-talets depression.
Ett nytt problem, inte bara för IBM utan för hela marknaden, är överkapacitet.

Mjukvara, program, en marknad där japanerna kommit i kapp IBM, 'här måste vi hitta på något', säger man.
Det är nu han ska få sitt riktigt stora internationella genombrott,
Kungen själv, Thomas Wassberg, står steget bakom, och det njuter han av.
Det märktes inte att han åkte uppför, han bara flög förbi.
Härligt stöd --- Torgny har haft ett härligt stöd av laget, Åsarna, säger förre landslagstränaren Åke Jönsson.
Se bara på Benny Kohlberg hur han utvecklades sedan han kom till Domn- arvet.
Bilolycka Sedan råkade han ut för en bilolycka och missade VM i Lahtis.
--- Thomas är fantastisk, säger Torgny.
Egentligen längtar jag mest till de stora slagen mot slutet av säsongen, Lahtis och Holmenkollen.
Femmilsguldet i SM, det var en fin start inför VM.
Situationen i de palestinska flyktinglägren i Libanon börjar bli alltmer desperat.

Det enda som återstår att äta i lägret är gräs och andra växter.
Vid striderna
Libanon, som en gång var en tillflyktsort för palestinierna, har förvandlats till en mardröm.
Stig Danielsons far, 'Saltsjöbadens ängel', var överläkare på sjukhuset i Saltsjöbaden.
En av de äldre, kallad 'Hotellviken', är från
Jag har en förmåga att rulla upp bilder inom mig.
Han minns alla torn i samhället, ännu fler på 40-talet än i dag:
I mittstråket däremellan bodde konstnärerna, de udda figurerna, de starka och för etablissemanget 'hotfulla' personerna --- samt en och annan 'solsidare'.
Där fanns tvätterskor, snickare, trädgårdsmästare och en eldare som gjorde intryck på honom.
Den var förtryckande, tyckte ha.
politiska fångar har frigivits i Sovjet under de senaste dagarna och ytterligare
De båda paragraferna talar om anti-sovjetisk propaganda, agitation och förtal.
politiska fångar som frigivits från fängelse, arbetsläger och så kallad intern förvisning under den allra senaste tiden.
av dessa --- Kirill Popov och Jurij Sjichanovitj --- namngavs dock av honom.
av de mest kända medlemmarna av 1970-talets livaktiga sovjetiska dissidentrörelse.
.
Hos oss döms ingen för sin övertygelses skull.
Kravtsov syftade därvid på kommunistparitets centralkommitté som avhöll ett
Flera av dem var barn under
Enligt den officiella sydafrikanska statistiken satt
Haninge Söndagsöppet på biblioteket i Jordbro.
.
Måndag
febr kl
från Alby friluftsgård.
febr kl
Kronor räddade Sveriges anseende i dubbellandskamperna mot Finland.
Anders slog in det svenska ledningsmålet efter 5.59 i numerärt överläge, spel
I den andra perioden ökade Finland på till
efter 5.39, en ordentlig målvaktstavla av den finländske burväktaren Jarmo Myllis.
Formationen som spelade
Regeringstalesmannen hävdade att de flesta av dem som ha gripits är välkända bråkmakare som kanske skulle ha frestats att använda morden som förevändning för att hetsa singaleser mot den tamilska minoriteten.
.
Fritidsnämnden har föreslagit tillägget, och kommunstyrelsen har godkänt det.
Det är inte samhällets mening att sådana föreningar ska komma in i våra lokaler.
Tja, en natt kom några unga killar och började mucka gräl.
--- Får man inte ha morakniv på sig nu för tiden?
--- Vi visste att ungarna gjorde inbrott och slog ut rutor här varje natt, en bank fick till exempel flytta efter all skadegörelse.
De minns ju sin egen uppväxt.
--- Första gången jag kom in i centrum satt
Detta missar ingen seriös polisutredning att påpeka i högtidliga ordalag.
För
På
Jag hoppas folk här i Sätra säger ifrån den dag vi dras in.
Programmet ges i anslutning till utställningen Moambique.
.
'Konstnär --- medansvar i tidens drama', föredrag av Arne Klingborg hos Antroposofiska Sällskapet, Rådmansgatan
, kl
.
Av HANS JANSSON ÅBO.
Den första matchen i Helsingfors i måndags slutade med en
---
VM väntar?
--- Om jag blir uttagen förstås, säger 'Pekka' leende.
--- Åkes insats i Helsingfors (
i den första perioden.
Sverige dominerade sedan den tredje perioden och efter
Svaren visar att cirka hälften av de boende har besökt något av biblioteken, en större andel huvudbiblioteket i Vällingby.
---
BRITA SVEDLUND Av JOHAN SCHERWIN TV
en man och en kvinna åker till ett övergivet hus på landet för att hämta en respirator.
I den berättar Karin Molander, en av deltagarna, om sitt engagemang för skogen och vad man fick ut av aktionen.
Men hon är kallsinnig...
Förlustsiffrorna
minuter.
Det märktes att spelarna inte var tända.
var aldrig på allvar hotade.
, Christer Lönnqvist
Matcherna har pliktskyldigast genomförts och såväl spelare som ledare har tänkt på annat.
LARS ALLERSTEDT Tyvärr.
.
Vinner Blackeberg mot medelmåttiga Solna/Branten är kvalplatsen säkrad oavsett hur det går för Järfälla.
Men kanske det här var en nyttig läxa inför ett eventuellt kval.
Lotta Wannholm
---
Men Poncho och Duvbo missade på tok för många skott för att kunna hota på allvar.
Blackebergs varierade och roliga spel fortsatte till
, Thomas Palmqvist
Som 16-åring tog han värvning som skeppsgosse vid flottan och seglade i
Ragnar Ehrling.
Optimist i luren --- Tipstjänst, godmorgon.
Alltså, om han ringer när jag sitter i sammanträdet då ska sekretariatet skicka in en löddrig och säga till mig att jag har telefon, då vet jag en som inte blir störd, haha, då vet jag en som rusar till telefon om så VD exploderar, va, sen får han sina fiskar varma, efter samtalet, då vet jag en som tar till orda och samlar ihop pappirena och drar till Opris, då jäklar ska det bli en eller ett par drajor för lunch, haha, som sagt, om jag är på sammanträde så ska han inte lägga på va, utan stå på sig, för jag har sagt åt dem.
--- Jaha...
--- Inte tusan tjyvtittar man, det roligare är ju att bli överraskande uppringd, va, eller hur, man lyfter på luren och där är Lars-Gunnar med kulorna, som sagt, alltså, fram till
punkter.
Radio som gosfilt I gråkalla influensatider längtar man inte alltid mest efter alerta och provocerande radioprogram.
Den här ömsinta men fullkomligt osentimentala ungdomsboken har fungerat perfekt för högläsning, lika njutbar för vuxna som för barn.
En äkta, traditionell en, där
Det gammaldags beskrivandets konst har hamnat lite på undantag i dagens radiodokumentärer, där man ofta föredrar att skildra verkligheten på ett mera impressionistiskt, reportagemässigt sätt.
fjärdedelar av befolkningen i Turkiet är fattig och familjerna är ofta stora.
Dagens reportage 'De oönskade barnen i Turkiet' --- är gjort av Susanna Einerstam.
och
i Folkets hus, Sturegatan.
Friluftsfrämjandet arrangerar en tur på söndag om det finns bra isar.
'Diva - dödligt intermezzo' ges onsdag
Fri entré båda dagarna.
Fredag
haven' för barnen.
Musiksskolans elever ger konsert i Bergshamra bibliotek lördag
Biljetter gneom biblioteket i Solna centrum, i Hallonbergen eller på Järnvägsgatan
I Olle Olsson-huset i Hagalund ställer Christina Stenström ut vävnader från
Och som så många gånger förr tänker jag på lycklige Johnny.
Hemma i Sydney satt hustrun och
Men barnen var ju uppvuxna och den lokala skönheten redan gravid, och dessutom bidrog svärfar med en stor hydda och
månader, men då hade jag för säkerhets skull öppnat bottenventilerna på den där steamern.
Det är en skotsk film från
Så här skrev DN bl a om filmen:
februari firar man till det genom att, som tidigare nämnts här, på nytt ge ut en begränsad upplaga av Strindbergs samlade verk, den s k 55-bandsupplagan.
Bonniers har satt cirkapriset
Professor Lars Asplund, Finspång, har avlidit i en ålder av
och till överingenjör
---
För det nybildade lantmäteriverket och för mig personligen, som verkets förste chef, var hans insatser av största vikt.
Med honom har en framstående vetenskapsman och ämbetsman gått bort.
.
Uppgifterna från Uppsala i onsdagens DN om att blanketten för förenklad deklaration skulle vara felkonstruerad, byggde på en missuppfattning.
Eduardo Arao är guvernör i Tete i nordvästra Moambique.
år att reparera den även om vi hade fred.
Annars hade det varit slut med oss för länge sen.
Den har varit en MNR-bas, och en del av befolkningen har mer eller mindre godvilligt samarbetat med banditerna.
Alla majsplantor vi ser är förtorkade.
Textilindustrin sägs ha kapacitet att tillverka ett plagg om året till var och en av landets
procent.
Eftersom en stor del av lönen betalas i internationell valuta till regeringen i Moambique, som betalar arbetarna i egen valuta, har detta drabbat oss hårt.
Och folkomröstningen blev en stor seger för henne men blir det också en seger för det filippinska folket?
De fattiga hamnar som alltid i dylika konflikter mitt i skottlinjen både propagandistiskt och militärt.
Blir det stabilitet?
Rivaliteten mellan de olika muslimska fraktionerna gör en fredsöverenskommelse svåråtkomlig och den utländska inblandningen i denna konflikt är också mer påtaglig än i den 'stora' konflikten med gerillarörelsen NPA.
Freden, stabiliteten och den ekonomiska återhämtningen förblir illusioner så länge den stora landsbygdsbefolkningen känner sig åsidosatt och glömd.
Vad han nu kan mena med det.
Fritt spel Dansarna ger fritt spel åt sina kroppsliga särdrag, vilket tar ner dansrörelserna på jorden, men utan att det går över i parodi.
Till slut dunkar han pannan blå mot golvet.
Men han ser sig inte som ägare av något färdigt formspråk:
Han var över de
Enda räddningen är om de får visa upp sin 'Cabascholledans'.
Regrediera mera!
Hos Gallotta spiller begäret sitt krut förgäves.
Skapelsens krona ställs fram helt utan rollernas skydd i en grotesk nakenbalett, där man upplever dem som fullständigt utlämnade.
Föreställningarna med Groupe Emile Dubois är av det slag som är svårt att tänka på som avslutade verk.
augusti.
Eventuellt nya regler träder i kraft den 1 juli.
nomimerade som bästa film.
nomineringar var å andra sidan inte mer än vad 'Aliens' plockade samman.
Säkert hade en och annan i den enligt kommitténs ordförande Stig Strömholm rekordstora publiken kommit mindre av intresse för EG-parlamentet än av nyfikenhet på talaren som en gång suttit i gamle kejsar Frans Josefs knä i Wien.
Otto Habsburg sällade sig till dem som --- särskilt den senaste tiden --- framhållit att det ställer krav på Sverige.
som bortre gräns för avvecklingen samtidigt som den säger nej till en avvecklingsstart redan om några år.
Blir svaret nej hoppar vpk av.
Per-Erik Nilsson väntas redogöra för vilka frågor som juristkommissionen tagit upp samt tidtabellen för arbetet.
Varje sådant ärende avgörs av enskilda tjänstemän, som väljer ut den som ska få en ledig lägenhet.
tjänstemän eller en nämnd avgör varje ärende.
) till
kronor.
fler än vid samma tidpunkt förra året.
år.
Fiskare i Huelva anser att förbudet kommer att leda till att
större bränder, skriver Folkets Dagblad.
fick svåra skador.
I den artikel år
Vad är detta för sätt?
Den som har lagt ned stor möda på att bibringa djuret hyfs och dressyr jämställs med den som överhuvudtaget inte håller efter sin hund.
Statsrådet Johanssons agerande är således mer politiskt än sakligt betingat --- om nu någon till äventyrs funderade över det verkliga motivet.
Hennes pojkvän och en annan medhjälpare fick villkorlig dom.
Rutinerna ändrades Efter avslöjandena ändrades rutinerna vid bostadsförmedlingen.
Arbetet här bedrivs under frihet och ansvar, som en av cheferna på bostadsförmedlingen säger.
Men ofta finns inga heltidsarbeten att tillgå.
Senast var det rekordutdelning.
Lasse Axelsson provade honom i ett snabbare jobb på tisdagen men är betänksam efter det.
--- Dominant E.
starter sedan.
--- En klar fördel för Jupingen ( avd
Det går att spela
Han är spänd, det märks.
Gunde är som Sixten Jernberg, han kan vinna trots att inte formen är på topp.
Och han vann på ett lopp som han disponerade perfekt.
--- Vi får se hur jag ligger till efter
Tremilen:
silver,
efter segrande Härkönen, Finland.
Om han inte är eller blir sjuk.

En sådan här kille har vi förstås stora krav på.
Gunde Svan finns med i första startgrupp liksom Thomas Eriksson, de åker under de gynsammaste förutsättningarna.
Mogren startar alltså i sista startgrupp, han är inte riktigt nöjd med detta.
Finland då?
Vårt jobb är hårt, utsatt och tufft.
De
Ytligt sett ser allt ut som vanligt på bostadsförmedlingen.
Stämningen hos de bostadssökande är stillsam och avvaktande och få tittar på de glättade affischerna på olika bostadsområden.
Går det att fuska?
--- Ja, visst skulle det gå.
--- Det är viktigt att alla sköter alla uppgifterna för att få en verklig inblick.
--- Det händer att folk anklagar oss för att vara ojusta.
I mitten av 70-talet räckte det med grundskola.
Kan man lita på sina medarbetare blir de medmänskligare, tar egna initiativ och behåller den känslighet och nerv som behövs i jobbet.
om året.
nyckelpersonerna i Iran-contrasaffären att vittna inför Towerkommissionen, som utreder nationella säkerhetsrådets roll i skandalen.
Pressen på Poindexter och North att träda fram och vittna har under de senaste månaderna ökat alltmer.
Hur bär man sig åt då?
--- Jag skulle betala
omgångar var jag kallad för att försöka peka ut kvinnan utan att lyckas.
Djurgården --- Södertälje, Björklöven --- Leksand, MoDo --- HV, Skellefteå --- Luleå, Färjestad --- Brynäs.
HV:
Tränaren Leif Boork konstaterar:
Från början släpptes de nu åtalade helt fria i brist på bevis, men sedan en av dem börjat samarbete med polisen har bevisen strömmat in.
De
New Yorks guvernör Mario Cuomo ingrep och utsåg Charles Hynes till speciell utredare för att minska vad som såg ut att bli upptakten till nya rasistiska våldsdåd, inte bara i New York utan över hela landet.
De övriga
Han påpekade att bilarna på åtminstone
Monte-rallyts efterdyningar var inte nådiga i internationella massmedier där allt och alla kläddes av och avslöjades, inte minst Lancias stallorder som stal en given seger från finske världsmästaren Juha Kankkunen
Detta sker ute på serviceställena längs rallyvägen.
kr liggande i ett garage i Varberg.
Gunde själv lär väl vid det här laget vara hjärtligt led på alla frågor om sin hälsa.
Jönssons satsning på Eriksson delas helt tydligt av den svenska lagledningen.
Thomas Wassberg, seedad i andra startgruppen, har ingenting emot en sådan tävling.
.
Men formen har infunnit sig igen efter en sån genomkörare.
Ändå är han säkert inte alldeles opåverkad av förhoppningarna som knyts till honom.
Av ROLF STENGÅRD
Chefsåklagare K G Svensson säger till Dagens Nyheter:
Förneka brott De
Det är också helt klart att det finns påtaliga felprioriteringar gjorda i datan, säger K G Svensson.
linjerna.
Visserligen är det helt klart att kvinnans datasignatur finns med på en lägenhetsanvisning.
Rökfritt --- men utan lag Nej, någon lag som förbjuder rökning på arbetsplatser och i offentliga miljöer vill inte ens antirökföreningen NTS ( Nationalförsamlingen för upplysning om tobakens skador ) ha i Sverige.
Insidan, sidan
Annas mat, sidan
,
---
Stoppet är det hittills sista draget i ett nervkrig mellan Amal och palestinierna:
patienter, de flesta gerillasoldater som i många fall sårats
invånarna:
--- Det enda sättet att påverka situationen så att inte ännu en folkmordsliknande katastrof inträffar i Bourj el-Barajneh är att nu sätta stark internationell press på Syrien, menar dr Eugen Makhlour, PLO:s representant i Sverige.
Endast knappt en månad återstår tills försvarspropositionen måste presenteras för riksdagen; vad som ska stå i propositionen är till stora delar i praktiken redan avgjort.
---
Här hänvisar han, något förvånande, till en hotbild med långvarigt krig i vår omvärld som stämmer ganska illa överens med det krigsförlopp som ansågs för troligt i försvarskommitténs säkerhetspolitiska betänkande.
Därmed kommer inte heller försvarsuppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet att under riksdagsbehandlingen ändras till sitt innehåll.
Det var onsdag förmiddag på Arbatgatan i centrala Moskva.
.
års 'intern förvisning'.
Upphetsade I folkmassan som på några minuter hunnit växa ut till ett
Därmed avsågs en så kallad autonom provins, som upprättades av Stalin
Och så den sista, ödesdigra förbannelsen:
Stämningen var upphetsad.
Ingen arresterades --- men inte heller gick det lika fredligt till som i måndags, så Boris Begun och hans vänner fick stå i fred i samma gatuhörn i en och en halv timma, tills de frivilligt gick hem.
Men, säger en judisk demonstrant som på just denna punkt inte vill framträda med namn, 'om hebreiska språkstudier betraktas som anti-statlig verksamhet, kan man då acceptera sådana villkor för sin frihet?
) Rookies Spin
),
), Pay Express (
---
.
Galopp på upploppet utan chans.
) Cloud Spin --- Björn Linder
),
) Gin Jazz
).

Brilliant Shot, andrapar utvändigt.
Tröttnade på upploppet.
Action Directe erkänner mord Den franska extremistgruppen Action Directe uppgav på onsdagen att den utförde mordet på Renaultchefen Georges Besse i november förra året.
Översteprästerna, som har stöd av de mest radikala sikhiska grupperna, krävde förra veckan att alla rivaliserande fraktioner inom Akali Dal skulle upplösas för att underlätta bildandet av ett nytt enat Akali Dal.
Men undervisningsminister René Monory, som under studentrevolten i december tvingades ta tillbaka förslaget om universitetsreformer, har förklarat att ingen återvändo finns i grundskolekonflikten.
( AP, Nicosia ) EMPOLI.
veckors tuff träning bakom oss, förklarar IFK-tränaren Gunder Bengtsson.
bollar under första halvleken, försökte analysera den klena insatsen.
Det tog knappt
Det såg vi tydligt mot Empoli.
miljoner elever och lärare berörs.
, kanske
De vill också själva välja var och vad de vill studera.
Men har inte lett till något konkret resultat.
Alternativet, om de inte får studera vidare, är att ställa sig längst bak i den redan långa arbetslöshetskön, där över en miljon ungdomar i deras egen ålder redan står före dem.
DN har fått ta del av intervjun i förväg.
Jag representerar Kommunförbundet i delegationen.
Flera av klienterna har rymt under knivhot de senaste dagarna.
Av BÖRJE KARLSSON --- Detta är en tragedi, inte minst för personalen på bostadsförmedlingen som har ett mycket svårt och tufft jobb.
Även Per Sundgren ( vpk ), ordförande i Stockholms lokala bostadsförmedlingsstyrelse, anser att jobbet på bostadsförmedlingen är för dåligt betalt.
:e partikongressen' i Medborgarhuset, sal
'Föredrag av Sylvia Braathen och Kaj Pollak i Medborgarhusets lilla hörsal, Medborgarplatsen, kl
Om efterkrigstidens kunskapstörst' kl
i Sköndals centrum, kl
.
, Djursholm, kl
Han är
, och i dag stäms han av SL som pilotfall i ett försök att stävja tunnelbaneklottret.
kronor.
Det blir ju inte stopp på klottret för att vi stämmer, säger Hans Ödéen, bolagsjurist hos SL.
Alla typer av människor, från ungdomar till pensionärer, hör av sig till oss och tycker att det är hemskt.
Sedan har det spritt sig, och det finns normer även för klotter, enligt Bengt Jansson:
'säger Bengt Jansson.
semifinalerna när lagen möttes i Arcushallen i Luleå.
minuterna.
Det gav AIk stora spelytor, och bara turen räddade Brage från fler än ett baklängesmål.
Av BARBRO JÖBERGER 'Tagging' kallas det när klottrare upprepar sin namnteckning eller signatur som 'Zip 13' har gjort över hela stan.
--- Tunnelbanan är en miljö där resenärerna om möjligt ska trivas.
I Luleåmatchen var det AIK för hela slanten de inledande
Men den fåtaliga publiken fick i alla fall glädja sig åt
AIK knäade Sven Dahlkvist var dock tillsammans med Mats Olausson mest framträdande i ett AIK som knäade en smula.
Det blir med den musikaliska sagan 'Peter och Vargen' som Täby Symfoniorkester nu når ut till fler Täbybor än någonsin tidigare.
Hon spelar här första satsen ur Joseph Haydns pianokonsert i D-dur.
Våren bjuder på ytterligare
--- Jag kunde ha lovat precis hur mycket som helst före matchen att jag skulle få minst ett kort, säger Roland med hes röst.
---
Micke glänste Motala spelade som sagt bitvis bra, men mot slutet tog östgötarna lite för lätt på uppgiften.
Det var en match som började ganska tamt, men som i den andra halvleken växte till en mycket underhållande och trevlig tillställning.
Mattias dominerade stort under båda korgarna, och gjorde en toppmatch rakt igenom.
Gunnar Johansson på Sörahemsvägen bor i ett eluppvärmt hus.
Gunnar Johanssons uppfinning är i grunden enkel.
Men blir det elavbrott kan han åtminstone hålla sitt eget hus varmt.
Han uppfann en reservkamin som ger både värme och kokmöjlighet.
.
Han tänker på derbyt i september där vinnande kusk får en gul kavaj.
Av HANS KARLSSON --- Jag sköt nästan i blindo och på fel fot, men det satt klockrent!
Det var f ö andra gången på en vecka som Staffan kom att spela huvudrollen mot Solna, förra onsdagen gjorde han en toppmatch när Alvik vann cupfinalen.
minuter gick Alvik via
---
Lagets båda motpoler anförde upphämtningen, den lilla guarden Peter Mellström och framförallt store centern Mattias Sahlström.
---
Alvik hade sedan ledningen genom hela förlängningen, men Solna vägrade att ge upp, ville så gärna vinna, men fick alltså ge sig för Staffan Perssons 'vådaskott'.
Tag med varm dricka och något att grilla, manar Friluftsfrämjandet som arrangerar.

Resegruppen arrangerar.
Arr:
vid busshållplatsen.
.
Gratisbiljetter i förväg på biblioteket.
och
Döderhultaren Ett urval av Axel Peterssons träskulpturer visas på Millesgården som har öppet varje dag, utom måndag, kl
--- Vi är besvikna på Sollentunahem, säger Yvonne Hedman.
Ej befogad --- Det finns äldre fastigheter i området som har fått större kyl och dessutom sval, säger Henry Karlsson.
Tidpunkten för en renovering av Sollentunahems lägenheter kring torget är ännu inte bestämd.
I centrum.
--- Som kulturarbetare i Sollentuna lär man sig snart att man inte har något vanligt
--- De som satsar på musiken får alldeles för få 'morötter', säger Birgit.
Fick politikerna göra som de ville skulle de antagligen bara bygga kontor i centrum och förpassa en teater till någon annan del av kommunen.
Problemet är inte nytt.
---
Känslig fråga Är kvinnlig omskärelse ( av religiösa skäl i vissa afrikanska stater ) en stark bidragande orsak till att kvinnor dör i barnsäng?
Som det nu är löper kvinnorna i tredje världen
Jag tycker att man borde undersöka om det inte går att ändra, menar Alice Günther, kultursekreterare i Solna.
Gården var ett kronohemman under Ulriksdals kungsgård och brukades av en arrendator.
och
ULLA EJEMAR Agnesberg låg i närheten av nuvarande Lurbackavägen i Råstahem.
De
Förra året föreslog Göran Swensson dessutom en arkitekttävling om utformningen av Rökeriet --- svaret från kommunalrådet Rosander ( s ) blev varken ja eller nej.
Namnlistor med den bönen cirkulerar nu i butiker och på företag i Bergshamra.
Nytt folk Det har flyttat in nytt folk i Södra Bergshamra och nya arbetsplatser har kommit hit.
Landningsplatsen är bestämd:
Entusiasmerande entusiaster som tidigare framgångsrikt fört 'Kärlekslektionen' och 'Glass' i hamn,
Doa-kör och skolkörer.
Minst
huvudroller och
Några gemensamma drag har de inte, utom det energiska i själva angreppet:
Född i ofärdens år
Vilken frihet.
Stannade i
Tryggheten?
Det är inte nypåhittat men gjort på nytt sätt.
Nyligen väntade vi på buss
Det här lilla förslaget gäller givetvis främst under lågtrafik, då det kan ta en halvtimme mellan varje tur.
.
Start kl
brakar loss kl
.
är 'Emil och Griseknoen'.
Blir det Lägret eller Lägerhöjden eller...
Men de ligger där de ligger:
Vaxholm-Österåkerskretsen av SNF samlas i Åkersberga bibliotek på onsdag den
---
februari kl
Man skall helst åka i grupp och i Österåker erbjuds erfaren ledning just av 'främjandet'.
.
Bäste man eller kvinna vinner!
.
Vid Domarudden finns t ex det blå rundspåret på
Först beger man sig alltså till Nordiskt Musikkonservatorium, Katarinavägen
Klockan
På söndagen ges konserten i Norrtälje.
Vi uppmanar läsarna att skicka in svartvita bilder på båtar med lokal anknytning.
Det är en satir om nyrikedom där komediennen Bette Midler kan spela ut sin kunskap om den mänskliga naturen.
Den handlar om kringdrivande ungdomar, arbetslösa, arbetsskygga och småkriminella, och i centrum står vännerna Madjid och Pat.
sätt att betygsätta den sifferrika, men tämligen obegripliga, luntan.
slags godtagbar barnomsorg, kommunala dagis och föräldrakooperativ.
Mycket tyder på att åtminstone några av dagisen på Runö blir kommunala.
Det handlar om det sista stycket natur- och friluftsmark av större omfattning i den här delen av norra Storstockholm.
Man bör kräva av länsstyrelsen och landstinget att de tar ställning till Kymlinge ur en vidare synpunkt, eftersom området är regionalt betydelsefullt.
Den ingår i västra grönområdet och är alltså av stor betydelse för friluftslivet i Järfälla.
'Kalhyggena har väckt stor förstämning och ilska hos många som älskar att ströva i skog och mark.
Den nuvarande avverkningsperioden sträcker sig från
Men framför allt är pengarna en kompensation för att vi låter folk röra sig i våra marker.
MATHS NESTLANDER På ett sätt är det som om det aldrig hade hänt.
år, invänder:
Säpomän som känns igen från otaliga tidningsbilder och TV --- inslag.
Kanske är den svenska säkerhetsmodellen minst lika bra som exempelvis den amerikanska.
I Väsby handlar talen mycket om kampen mot våldet, ett ämne han gärna talar om just nu.
Susanne Häggström låter dottern Tachina,
Foto:
En rättsskandal är därmed ett faktum.
Vi hyresgäster är inte alls tilltalade av att ha marknadschef Jan Hildén eller någon annan i Förvaltarens ledning som förmyndare.
I
eleverna är inackorderade i landstingsägda Häggviks yrkesskola.
Sedan
--- Kanotförbundets kritik kommer överraskande.
--- Jag slog omedelbart larm och skrev ett brev till SÖ när jag fick kännedom om kanotförbundets planer på att flytta till Nyköping.
Där får vi en anläggning som är perfekt för ändamålet redan om ett år, säger Mikael Rosén.
En tunn sol lyser över vita fält.
Anders gör intryck av att vara en robust och rättfram person, som har lika nära till leenden som till stort allvar.
--- Han var lugn och harmonisk och duktig i plugget, säger fadern med uppriktig stolthet.
--- Stefan hade det jobbigt, men sa inte så mycket.
--- Det kändes oerhört svårt att inte kunna säga honom hur det var fatt, säger Anders med bruten stämma.
Han var medvetslös långt innan.
Det är det som håller mig uppe.
Och för en del kan det ta många år att arbeta sig igenom det som hänt.
De ställde upp mangrant på begravningen.
Men nu känner jag att jag är på rätt väg.
För de blivande förstaklassarna i Barkarbyskolan är det annorlunda.
Tillsammans med
--- Bommen!
Projektet är ett år Pionjären och eldsjälen bakom mini-skoldagen heter Lilian Humble.
Att ha rast, till exempel, är ju något helt nytt för barnen som kommer från dagis och lekis.
I ett av klassrummen hittar vi pionjärbarnen, den första kullen nybörjare som fick pröva mini-skoldagen.
Text:
nya tjänster i år --- en förstärkning med nära
--- Nu kan vi få en ungdomsrotel och ta itu med dem som inte är straffmyndiga, säger polismästare Hans Leister i Jakobsberg.
Polisintendent Pekke Kairento i Boden är både arg och besviken:
Vi säger hellre upp oss och går till arbetsförmedlingen än far till Stockholm och jobbar.
på Brommaplans fritidsgård på lördag kl
---
Snöstjärneprov kan man avlägga i Judarnskogen på söndag kl
Åkeshovskören tillsammans med barnkör framför 'Noaks ark' av Joseph Horovitz på lördag kl
februari.
Visor och ballader utlovas.
Spånga motettkör och ungdomskör samt barockorkester med tidstrogna instrument.
.
Han vill veta vilka åtgärder justitieminister Sten Wickbom ämnar vidta för att tillgodose kravet på säkerhet och service för Järvaborna.
JAN KANTOR KORR TILL CHRISTOS Riksdagsmannen Göran Ericsson vill ha en polisstation på Järva.
De flesta låntagare kommer ju dessutom bara en eller
Och därmed utestängs man även från bokinkastet.
För de flesta betyder det att de får några karensdagar om de lämnar tillbaka böckerna för sent.
Badarna i Täby är nöjda med badet, personalen, öppettiderna, bassänglängden, vattentemperaturen, priserna.
Nej, kommunansvariga i Täby, sluta tramsa.
Unga killar i snitsiga skinnjackor, småkillar med godispåsar, äldre män i keps och överrock --- alla vill de så gärna att International vinner matchen.
Theodora Kessidis,
Han gör upp listor och bär bord och stolar, tar emot motståndarlaget och ger taktiska råd till de sina.
Och att sektionen är internationell är då en sak som är säker.
--- Vad skulle man ta sig till annars?
Sen tar de sig en läsk och en smörgås i caféterian.
matcher direkt.
Plötsligt avbryts en match.
--- Min första match på
JAN KANTORFoto:
Har rikemanskommunen, höginkomsttagarsamhället Danderyd blivit så fattigt att man först måste privatisera pensionärsgymnastiken och från den 1 juli även privatisera fotvården för
anställda som arbetar halvtid tvingas av kommunen att driva ett eget företag.
Orvar Björck Barkarby 'Grimlund --- resande i sagor' heter en barnteaterpjäs som spelas i Barkarbys nya bibliotek på lördag kl
'En sällsam morgon' är en magisk skuggspelsteater för barn.
.
grodorna' på lördag kl
.
Gitarristen Dick Gyllander och pianisten Jan Strinnholm dyker upp i utställningshallen på biblioteket på lördag kl
En härlig rekordbillig marmelad, långa platta skorpor, en varm smörgås och en bortglömd lammgryta där köttet marineras i citrussaft och en lång rad örter --- kan det passa hemma hos er?
g )
Pressa apelsinsaften.
Fyll de varma burkarna med den heta marmeladen, fyll ända upp och sätt på locken.

tsk stött fänkål Smula ner jästen i en bunke.
Kavla ut en bit i taget till en avlång remsa drygt
Grädda i
---
minuter.
citroner saft av
dl vatten sen dessutom:
---
Red till såsen av det heta kokspadet ( det kanske måste silas, vi behövde inte göra det ) med gulorna som först vispats sönder med lite av grädden.
Men vilket är bäst?
Ute lyser en blek och skön vintersol och koltrasten hörs i mina trakter nästan dagligdags.
Innehållsmässigt och tekniskt bygger utställningen på vad Karin Johnsson lärt sig i Kina, men hon har använt sina kunskaper fritt.
---
Som en eldgaffel --- Jag fick den legendariske nestorn inom träsnittskonsten Li Hua som lärare.
Karin Johnssons dagar var strängt inrutade.
Men det paradoxala var att hon studerade det traditionella kinesiska vattentrycket, medan de kinesiska eleverna bara intresserade sig för att trycka med olja på västerländskt vis...
Kopulerande getpar Karin Johnsson berättar om kamraten som skar ett motiv med en gethjord på en bergssluttning, med ett kopulerande getpar i ena hörnet.
På frågan vad det betyder ser Karin Johnsson omåttligt generad ut.
Det förslaget lanserar socialchef Ragnar Götestam i Rinkeby.
Stadshusfrågorna får komma i andra hand.
Mången motståndare till budosporterna skulle, om denne infunnit sig, ha förvånats över hur skräckinjagande sparkar och påkslag snabbt kan förvandlas till en vacker men stramt stiliserad ungdomsbalett.
'Livsfarligt' --- Det är kul att se, tyckte Robert som bor i Hallonbergen.
Foto:
år arbetar hon i Larsbergshallen där hon också är facklig representant.
--- Visst borde det finnas en lag som förhindrar sådant, säger Berit Eriksson.
Det berodde på att konkurrenterna hade öppet en timme längre.
De borde själva ha intresse av att det inte händer någonting, att inte kassörskan blir rånad.
'Jobbar ett år' --- Det är ändå en hög personalomsättning hos oss.
--- Helst skulle jag vilja ta bort fackklubben i Larsberg och sätta in ombudsmän istället.
Det som Berit framför allt vill kämpa för är bättre löner.
--- Jag skulle aldrig trivas på något kontor eller i en skoaffär.
MARIE SWARTZ Butiksföreståndare Erik Rasmussen tog över Larsbergshallen
--- Vi står inte inför några sådana beslut just nu.
Borde det finnas en speciell affärstidslag som reglerar öppethållandet?
Jag följer avtalen.
När personen i fråga sedan flyttar hit har han någonstans att ta vägen.
Det är lätt att byta eftersom det finns så många olika avdelningar.
Nonchalans?
Låt oss nu årsmötesbesluta om att införa kabel-TV.
Låt oss åtminstone få ett filter gratis, så att vi kan hindra kabel-TV-ns intrång i hemmiljön.
--- Låt dem som nu inte vill ha kabel-TV slippa att betala för det de inte vill ha.
Allt detta skedde framför ögonen på Staffan Thorsell från HSB:s Riksförbund.
Mästerligt dribblat!
Av KARIN BERGLUND DN:s Göteborgsredaktion Vad är det för likhet mellan Kungsholmen mitt i Stockholm och Styrsö, en ö i Göteborgs skärgård?
Samtidigt som flyttlassen nu åter går mot storstäderna och stadskulturen mer än på länge är det enda som gäller ska man alltså i industridepartementets regi satsa på glesbygden.
människor i vad som officiellt betecknas som glesbygd.
Hur kan en landsortsbo ha mage att ha en etta i innerstan när det är sådan bostadsbrist!
--- När det regionalpolitiska stödet skulle utvärderas hade man avancerade modeller till hjälp.
Man ska kunna k ö p a allt man behöver.
--- Det var en präktig kulturkrock, säger Ulla.
miljoner kronor om året som hela fisket i landet har, säger Ulla.
Det så kallade informella arbetet skulle kunna bli motorn i glesbygdens fortsatta utveckling.
Orättvist?
Den grupp som på papperet ska vara den bästa.
.
narkomaner och alkoholister i konkurs om inte
personer som Handelsbanken nu kräver ska lämna sina befattningar är grundaren av hela verksamheten, Lars Bremberg, verkställande direktören Göran Forsberg och ekonomichefen Rune Olsson.
Nu förstår jag att det är mig alla är ute efter, men jag kan inte förstå varför.
Av dem som behandlats under ett år klarar sig
--- Vi har inte haft något att klaga på verksamheten utan tvärt om så har vi haft det största förtroende för den vård och behandling som ges på stiftelserna.
Handelsbanken vill ej kommentera saken.
procent.
Först skulle USA hamna.
Samtidigt finns det vårdutbildade i kommunen som går arbetslösa.
--- Vi har förgäves försökt få Sollentuna sjukhus att ändra sitt schema så att det stämmer bättre med arbetskraftens behov.
Dessutom kan det bli tyngre för nattpersonalen om dagpersonalen ska börja en halvtimme senare.
procent.
procent, landets åttonde bästa siffra.
Upplands Väsby hade i början av februari cirka
SAF:s kongresser finns inte ens omnämnda i Arbetsgivareföreningens stadgar.
Lönens funktion som styrmedel måste förstärkas, anser SAF.
Krångliga anställningsregler och ett långtgående anställningsskydd anses också inverka negativt.
rapporter från olika 'experter', inom eller utom SAF.
Det gäller kranskärlsoperationer på patienter som är svårt handikappade av att blodförsörjningen till hjärtat försämrats.
Kön till operationerna är samordnad och turordningen baserad på medicinska prioriteringar.
--- Vi betalar för operationerna, vi betalar för undersökningarna och för varenda droppe blod.
isbrytare sattes in och kämpade för att få loss ett tiotal fartyg som fastnat i isen.
På måndagseftermiddagen lättade isläget emellertid temporärt vid Helsingborg.
Först låg hon där,
Plastbåt av trä Det hela började hösten
PETRA JISLAND Båtbyggaren och amatören Jan-Erik Stockenstrand har hållit på med sin båt i
När auktionisten svängde klubban och Larssons i Gärdsvik sålde av Ljusterös största mjölkproducerande besättning förra våren, ja då var 'hela ön' på plats.
Visste vi var vi står så kunde vi handla, säger Lasse Karlsson i Tranvik till DN när vi samlas i Östergårdens kök en måndagsmorgon.
Vill fortsätta Mitt på ön bor Kjell Söderlund i Backen som har
De vill att jordbruket, med djur, skall finnas kvar på ön.
leverantörer inom Stockholmsdistriktet.
Ljusterö ligger på
---
I dag diskuterar Arla just denna fråga med länsstyrelsen.
I den gråmålade, sparsmakat inredda baren tar man sig en apelsinläsk vid den runda, stålblanka bardisken.
För brandmyndigheterna får lokalen ta
--- Här har vi alla kontakter som behövs och här går ryktet fort om vad som är på gång.
Arkitekterna får finna sig i vad marknaden erbjuder, eftersom specialritade detaljer blir för dyra.
Arkus skall stödja dokumentation av hur det faktiskt går till på byggarbetsplatsen liksom undersökningar av parallella projekt:
kronor, men när klubban föll hade den nått upp i inte mindre än
En annan Veninivas i millefioriliknande teknik var värderad till
delar av modellen 'Kent', klubbad för exakt dubbla utropet eller
kr.
Minst lika bra stod sig ett par vaser av Alf Wallander.
Den sammanlagda försäljningssumman nådde upp till
Och i hörn, trappuppgångar och prång, alltid tonåringar.
De resterande
Ständigt nya För bilden, och därmed målgruppen, förändras hela tiden.
Och vi är någon vuxen att prata med som inte bara ställer jobbiga frågor.
Tillsammans ordnar de schackturneringar, mataftnar ( några arabiska killars kokokonst är särskilt uppskattad och omvittnad ) samt ser till att gårdsakvariets nyfödda yngel har det varmt nog.
Inte heller har vi diskuterat frågan med regeringen eller berörda departement.
Med arktisk isklass kan isbrytaren hyras ut till t ex Kanada under sommaren.
Det gäller arbetsfördelningen mellan de nordiska länderna.
Minst
Hans främsta uppgift är att söka locka svensk industri att satsa i hans land.
Världsmarknadspriset på palmolja, Malaysias näst viktigaste exportvara, gick ner med
Vi fick skriva om hela 5-årsplanen.
Men kanske en bättre konjunktur kommer i gång i början av
.
miljarder kr på.
är ett helt nytt plan, bl a ny vingkonstruktion och ny motor, medan MD-11 är en utveckling av välkända DC
km.
Airbus Industries A
Undersökningen genomfördes från maj till september
Ämnena används inom jordbruket, hamnar i jorden och återfinns så småningom i vattendragen.
Några gränsvärden för hur mycket av dem som får förekomma i vattendrag finns inte även om man på livsmedelsverket säger att det i princip inte bör finnas några bekämpningsmedel alls i de vattendrag som det hämtas dricksvatten i.
--- Jag tycker att man inom jordbruket borde använda bekämpningsmedel som bryts ner snabbt och effektivt och som absorberas av jorden.
--- Jag blev slagen medvetslös av ett gäng killar utanför fotoautomaten här en gång, jag hade inte ens tilltalat dem.
, och formulerar oombedd, innan vi ens hunnit fråga, ett svar på varför ungdomar söker och också skapar våld.
--- Det räcker inte med sån't som Non Fighting Generation eller en ny film av den här Hildebrand, säger han och syftar på antivåldsfilmen 'Stockholmsnatt'.
Innan Jorun och Ann går hem tar de också ett varv och påminner dem de känner att sista pendeltåget snart lämnar stationen.
Formell köpare är Skandias livförsäkringsbolag Skandia Liv.
procent och Skandia med
aktier den 28 januari, varav
Beijer har i dag
Ordet är en beteckning för alla militära hot som kan riktas mot Sverige.
Lojaliteter Han menar att själva organisationsstrukturerna styr.
Inför valet av att vara halvstark i båda uppgifterna är det bättre att satsa styrka på att stoppa en invasion.
Sovjets egentliga intresse är norska kusten och flygbaserna där.
Och om kärnvapen använts på andra håll blir kriget snabbt en fråga om supermakternas överlevnad.
Resten är överflödiga.
Militär bluff Vad som också retar Hans Lindblad är att militärerna luras för att få igenom sina krav på pengar.
Nu går det och det skiljer
Förmodligen dog hon av ålderdomssvaghet samt blev ett offer för Götebors kommuns spariver.
i samband med stadens jubileumsutställning då Göteborg firade sina
Hon har varit frisk och på alerten till för
Och på måndagsmorgonen hittade personalen henne död.
miljoner kronor.
miljoner kronor är skulden till Götabanken den största.
'Sämre säkerhet' --- Det är helt riktigt, bekräftar Ulf Lignell, vice VD på Götabanken.
kr, men i
På Fermenta sliter juristerna med frågan.
Men Skåntorp är bara den första --- samma procedur skall genomföras ytterligare
Visst stöd Men polisen fick dock visst stöd av regeringen efter dess inblandning i konflikterna inom utredningen i förra veckan.
--- Jag har inte ändrat min inställning till PKK-spåret, men jag vet inte vad Axel Morath vill göra.
Av BO WESTMAR Sverige och andra västländer riskerar att få samma spridning av aids som Östafrika, där den fruktade sjukdomen nu beskrivs som ett större hot än svälten.
år har en dramatisk utveckling skett.
--- Det är ett märkligt påstående i ett samhälle där var tredje kvinna på könsmottagningen vid Karolinska sjukhuset har herpes, vare sig hon vet det eller inte.
En liten promiskuös grupp med många partner spelar inledningsvis en 'missionärsroll' för smittspridningen.
Man kan inte plocka ihop
proc till
proc, för Geveko upp till
Trots nedgången är många marknadsbedömare relativt optimistiska inför den närmaste tidens utveckling på börsen.
Fermenta steg kraftigt på måndagen.
SPK-kritik mot statliga regleringar Att installera hissar i alla nybyggda trevåningshus drar en samhällsekonomisk nettokostnad på
Vad beträffar kravet enligt statens byggnormer på att äldre hus ska förses med hissar när de byggs om, noterar SPK dock att den samhällsekonomiska förlusten beror på hur många hissar som installeras.
Bostadssubventionerna ger dålig måluppfyllelse och minskar kostnadsmotståndet.
När det gäller flygtrafiken är SPK-utredarna försiktigare med hänsyn till att den branschen även internationellt är hårt reglerad.
Genomsnittsdoktoranden är, enligt undersökningen, man,
I studentkårens undersökning ingick
Det är bara
Drygt var tredje delar rum med någon.
procent som inte ingår i ett forskningsprojekt skulle cirka hälften vilja vara med i ett.
Diskriminerade Även när det gäller den fysiska forskningsmiljön förefaller kvinnorna vara diskriminerade, konstaterar studentkåren.
Majoriteten kräver
De
HIV-tester på häktet och anstalter.
Torbjörn Österberg kan därför i dag inte svara på hur många av missbrukarna som testar sig.
av dem som testade sig
När skogsmaskinerna kommer för att avverka tänker man spärra vägen, och om inte det räcker krama träden för att hindra att de huggs.
--- Risken är att man kommer att avverka kraftigt, eftersom skötelplanen ska vara självbärande.
Aktion Hansta kommer inte att väja för några medel som kan hindra att Stockholm börjar exploatera området.
--- Vi räknar med
--- Aids har lång inkubationstid och kanske också relativt låg smittsamhet.
Hornskroken ligger nu bara en poäng efter.
omgångar återstår.
.
Då möts femman MP och tvåan Västerås samt fyran Ludvika och trean Hammarby.
och Sollentuna
poäng efter Essinge och
Tellusvinst och saken är klar.
På så sätt kan den deltidsarbetande få ersättning upp till i det närmaste heltidslön.
--- Regeringen tycks också tro att det är medelålders kvinnor som dominerar bland de deltidsarbetslösa och att de inte orkar eller vill arbeta mer än deltid, säger Marjasin och fortsätter:
--- Det är orimligt att en arbetsmarknad som trots allt expanderar har så stor arbetslöshet.
Omfördelning Anna-Greta Leijon vill också ha en lägre ersättning från arbetslöshetskassan till de personer som frivilligt säger upp sig från sina arbeten utan att ha något nytt att gå till.
vid Väsby station då han arbetade som droskförare i Väsby.
Innanför min stora kappa hade jag ett tjockt fårskinnsfoder och på fötterna hade jag raggsockor och pjäxor.
Här är han fotograferad tillsammans med kollegan Evert Andersson vid Väsby station
Det var en hästrädd flicka bland lägerdeltagarna som ändrade inriktningen.
--- Vi ryktar hästarna och hjälper till att ge djuren mat.
Det helsvenska djurbeståndet på Marum kan snart få ett exotiskt tillskott.
'Ejpan' tillhör världens största hästras, shirehästarna.
Efter några år i mytomspunna New York Rangers och NHL kom han tillbaka för att avsluta hockeykarriären i Södertälje.
av klubbens juniorer, Hans Edlund, Fredrik Eliasson, Johan Gedlitschka och Malin Waxegård, ska få extra resurser för att utveckla sig.
Just att få komma ut och spela turneringar sporrar en att träna hårdare och bättre.
Returmötet i Jakobsbergs sporthall blev ånyo en lektion --- men den här gången stod de forna eleverna i katedern.
Stabilt och aggressivt försvarsspel, rörligt och snabbt i anfallet, var Järfällas melodi.
Vi är vältränade och har gjort nästan
I matchen mot Sting svarade dessutom Nicke Mpotisis för
års kommunalpolitiskt arbete har jag inte upplevt något liknande.
Vi behöver lokaler för våra konstnärer och konsthantverkare.
Skulle de borgerliga representanterna i sin egen ungdom kunnat tänka sig att bo hemma hos föräldrarna i 25-årsåldern?
Det här var en ganska hårdhänt beskrivning av min syn på utvecklingen i vår kommun.
Om inte annat så är det nyttigt för killarna att komma ner på jorden igen.
seger med
Thomas Åhstrand och Thomas 'Linus' Johansson.
Men på lördag väntar alltså en motståndare av en helt annan kaliber.
--- Vi ska försöka få tillbaka fler spelare som nu håller till i andra klubbar och kanske göra en och annan värvning också, säger Kjell Aldenbro hoppfullt.
Och vips är de i centrum, nästan på nolltid.
pensionärslägenheter.
--- Alla som bor här vårdar sina hus och värnar om miljön.
Men nybygge ska det bli, i Vaxholmsbostäders regi.
--- Visst hade vi vetat om det här tidigare, men bara genom djungeltelegrafen och DN.
ANDERS SUNDSTRÖM Bie Hendered och Michael Vardein är övertygade om att miljön förstörs om sekelskifteshuset ( till vänster ) mellan deras egna hus rivs och ersätts med ett modernt hyreshus med
Man skulle spara
Detta kan jämföras med Farstas dryga
Dessutom finns många invandrare som kanske har svårt att ta till sig informationen.
Han är en ledartyp som kan snacka i gång de andra spelarna och hålla ihop spelet med sin rutin.
divisioner till just Väsby är flera.
--- Vi är inte slagna på förhand i någon match, säger Sanny Åslund.

kronor om året till bandyklubben för att den ska kunna träna på andra banor.
Just nu undersöker politikerna och det kommunala kraftbolaget en idé till alternativ värmeförsörjning med solfångare.
--- Det skulle kosta säkert
.
Och han får ju lov att stå för vad han har sagt!
Vid mejeriet i Slammertorp arbetar i dag
.
Mycket riktigt blev också Anders den som hoppade längst för dagen,
Anders From tillhör Sverigeeliten och siktar på landslaget.
kilo.
Bijan kom på nionde plats i VM
Visserligen är tyngdlyftningen som sport mycket större i Iran.
Punkare Sanna går just nu på teatergymnasium, men gick själv på Ängskolan för ett år sedan.
--- Men lärarna måste självklart motverka sådant som är dåligt i ungdomskulturen, förklarar hon.
Varför blev det just Sundbyberg?
--- Nja, i det här läget vet jag inte om några särskilda behov eller fel som behöver rättas till.
Bordläggningarna har avlöst varandra och nu har kommunstyrelsens ledamöter begärt extra betänketid för att titta på fritidsförvaltningens förslag när det gäller Skytteholms nya utformning.
För att förankra förslaget hos så många som möjligt, hette det.
I en andra etapp kommande år ska ytterligare en bollplan anläggas.
valt gymnasielinje.
A:
Förra året krävdes
A:
'Inget skitsnack vid knuten och ingen stank i det fria.
kapitalets internationalisering, vårt ursprungs upplösning.
Vad han söker är --- som i dikten om 'Bollens frihet' --- utlevelsen före ordningen, impulsen före taktiken.
Där finns lite för mycket lättköpt ordkram, osorterade terapiövningar och slarviga impromptun, porösa och slappa abstrakter som staplas på varandra i illa tyglat tumult.
är i praktiken den ena finalplatsen vikt för ö-laget.
---
Ett lag Lidingö alltid har haft svårt för --- speciellt på bortaplan.
(
---
Och eftersom han redan hade gjort sitt byte i det setet kunde Sollentuna inte ställa upp med
Det återstår
---
Det Anders gladde sig mest åt i matchen mot Göteborg var centerspelet där speciellt Malin Fransson var i högform.
Bra insats i matchen mot Göteborg gjorde också Anna Tideström som visar att den form hon hade under hösten börjar smyga sig tillbaka.
--- Det är ännu finare saker än sist, för
Modellskepp med tusentals detaljer.
Foto:
ynglingar i 18-årsåldern, den ene iförd ett slags hätta.
.
delar.
De verkade vara nybörjare och tänk om de hade tagit ett hårdare strupgrepp.
B i Källängen ute på Långängens gård.
Över glassen berättade en ung dam för mig att hon sökt till ekonomisk linje i gymnasiet ( de flesta har sökt teknisk och naturvetenskaplig linje ) och allra helst ville hon börja plugga i stan.
Blott gamlingar satt kvar och kurade vid brasan.
Och tvärtom:
människor som tillbringat barndomen i en missbrukarfamilj och fått distans till det har ibland en större känslighet och förståelse för andras problem.
För det lilla barnet är det viktigt att få svar på signalen 'jag behöver hjälp med' mat/värme/byte.
--- Men många vuxna missbrukare har haft en otrygg uppväxt.
Då kan barnet växa upp till en person som visserligen är bra på att fixa och ordna och ta hand om men som är fruktansvärt rädd för närhet och samtidigt längtar efter den.
Många vuxna barn till missbrukre känner behov av att reda ut vad som varit.
Starkast i Sverige, det är Polisens tyngdlyftare det!
.
Jag var tvåa i fjol.
Det enda raka är att genomgående ha obligatoriska dopingkontroller vid varje stor tävling.
Han tar Breddens trafikplats på gränsen mellan Sollentuna och Upplands Väsby som exempel.
Om de kan förstå att leden är viktig för att vi ska kunna bygga bostäder kanske vi kan påverka beslutet, menar Gunnar Lundgren, socialdemokratiskt oppositionsråd.
Sollentunas politiker har i över
Dels
HANS KRONBRINK Fler och fler elever som inte behärskar de
Både lärarna och skolledningen kräver ökade lärarresurser.
På flera yrkestekniska linjer har intagningspoängen stadigt sänkts.
HELENE WALLSKÄR Världspremiären av kraftprovet vintertriathlon vid sjön Norrviken på söndag har inte lockat så många deltagare som arrangörerna hade väntat.
Försöksår --- Det blir ett försöksår, säger Lars-Magnus Jansson.
I Stockholms stadshus har en tjänsteman lyckats spekulera bort
--- Alla andra aktörer på penningmarknaden blir effektivare.
Inte mer, då förlorar kommunen ränteinkomster.
Finansieringen ska ses över i syfte att välja rätt typ av lån i alla lägen då kommunen behöver låna.
Den 1 mars tar Formator över.
Snyggar upp Han och hans bostadsstiftelse får betala omkring
Om man som vi samtidigt gör något åt förvaltningen brukar det gå, säger Lars Lindén.
Hjälper inte detta åker de ut.
De flesta av de miljoner Formator satsar kommer att gå åt när området ska byggas om.
tredjedelar av hyrorna i området går åt till driftskostnader.
Formator vill skapa ett stabilt område av Norrgårdsvägen.
ANDERS SUNDSTRÖM Anna och hennes pojkvän tvingas betala
En dag damp hyresavin ned i deras brevlåda, i stället för hos lägenhetens ägare som bor på annan ort.
I förlängningen kan mannen också förlora sitt kontrakt, men det är upp till fastighetsägaren.
bor Anna och hennes pojkvän i andra hand.
För att bevilja saneringslån för
--- Vi kommer inte längre att acceptera ursäkten 'det reparerar vi när kåken saneras', ingen vet ju nu när det kommer att ske, fortsätter Brogren.

Livsmedelsaffärer, kursgårdar, industrier och lunchrestauranger söker personal.
Det gör att ingen vill jobba på kvällar och helger.
--- Nej, det tycker vi inte, fortsätter Margit Örn.
Flera kommuner har haft liknande avtal.
Kommunens socialchef Kjell Jansson har i en skrivelse med kraft påpekat vikten av att ön får behålla utbildningen.
Av skilda orsaker:
Årets hyresförhandlingar inleds på måndag.
Underhållskostnaderna är också minskade med cirka
Hyresgästföreningen säger nej.
, fick ut
Öppet
Drygt
På gränsen
Värsta konkurrenten i division I norra, Köping, besegrades med
februari kl
.
...
Långe Göran Jönsson,
Jannis stod för
Lars Lewén tog silvermedalj nummer
Brommas segertid var
Bromstens BK:s bandylag, som är nykomlingar i division
Vi hade en boll på mållinjen och en i stolpen medan Tellus duktige keeper klarade resten.
På lördag bortamatch mot serietvåan Huddinge, Källbrink kl
---
och
Att inga akuta strålskador inträffade i Sverige är självklart; vi diskuterar långsiktiga effekter.
Av patienter som strålbehandlats på grund av ankylerande spondylit ( en ryggsjukdom ) fick
procent av de
lägenheter i
På tomten för gamla spårvägshallen intill Ulvsundavägen placeras de
--- Vad reagerar ni mot --- det här förslaget eller det ursprungliga?
procent är mellan
Och kanske fanns det också en tystopinion i salen som bara märktes som förtrytsamt sus när motståndet blev som häftigast.
andra vänder pendeltågen vid Stäket.
A
Båda stationerna hamnar då under jord.
Samsas Förslagen A och B innebär att fjärrtågen och pendeln samsas om samma bana liksom i dag.
miljoner kronor.
E Fjärrtågen tar vägen över Väsby --- Munkholmen.
Den är i kommunens ägo och kan upplåtas med tomträtt.
Däremot anser han att det är oklart om stationen måste byggas ut med tanke på de föreslagna
I den andra dubbelfåtöljen är Lorenza Cataldo,
Deras 'ärende' har malts färdigt i den svenska invandrarkvarnen och de har alltså nu rätt att bli behandlade som vilka svenskar som helst.
De har själva inte kunnat rå över sin situation, knappt ens fått veta riktigt varför allt gått så snett.
Flyktingbyrån i Stockholm hade, utan att informera socialförvaltningen i Upplands-Bro, ordnat en bostad i andra hand.
Hyresskuld Några månader senare upptäckte bostadsföretaget att det fanns en hyresskuld på drygt
Dessutom ansågs familjen inte kunna klara hyran för den nya lägenheten eftersom Sergio inte hade något jobb.
Pia Ullholm skulle helst vilja att polisen utredde hyresskulden.
Men exakt vad som hänt ska jag nu gå igenom med Upplands-Brohus.
Vi får bara sitta här och vänta och hoppas.
, 'Orden'.
Fäder anklagas dels för att aldrig vara hemma, för sin frånvaro, dels för sin auktoritet.
Kanske är Rita Liljeström den enda som tecknar det bekanta dubbelporträttet:
för korta, för hastigt tillkomna för ämnet.
I medvetandet glider de bägge ihop.
Han kunde gå
'Vi använder våra föräldrar som återkommande drömmar, att gå in i när det behövs; de finns alltid där för att älska eller hata ... ' Det är, tror jag, först när denna insikt bottnar i en som man är i stånd att verkligen se sin far och mor som --- andra människor.
Ursula Owen Virago Press,
Gästerna vann med
IFK Lidingö tog ett guld och
.
Mathias Björklund blev trea i söndagens tävling i Flottsbrobacken.
I förra veckan avgjordes Lidingö GP i skridsko.
), Petter Hedman ( p
---
i början av andra halvlek missade vi en straff som blev en kontring och
etablerade försvarsspelare plus 'Butta' har gjort att vi kommit i denna situation, säger Olle.
Vi blev beroende av andras gillande och förlorade vårt eget jag på vägen.
En bra bok är väl en bra bok, oavsett utförandet, och kan man få den billigare så är väl lite sämre papper inget att bråka om?
Men hade detta reaexemplar varit ett specialtryck med poröst papper och kartonnerade pärmar hade det inte varit värt
stycken Selma Lagerlöf och diverse blandade bokpaket.
Och varför inte --- den vetenskapliga Strindbergsutgåvan kommer ju inte att vara komplett förrän om
Verkligen något att slå sina debattmotståndare i huvudet med --- citaten alltså, inte boken.
procent dyrare i år!
kronor ( tidigare
Henrik Stangerups 'Vägen till Lagoa Santa' ( Atlantis ) nu

:- ).
Dessutom finns det samlade dikter till nedsatta priser av Dan Andersson, Gustaf Fröding, Erik Axel Karlfeldt, Edith Södergran, Harriet Löwenhjelm och Birger Sjöbergs 'Fridas visor.
Henrik började som 7-åring i IFK Österåker, men gick för
Landslaget --- Att bli uttagen till landslaget var det roligaste som hänt hittills, säger Henrik.
dagar i veckan.
Henrik är en klar elitseriespelare inom ett par år.
Säger
--- Jag ska vidareutveckla recept på lite 'lättare' mat och t ex ta bort den friterade maten från matsedeln, säger han men framhåller att det i huvudsak ska vara svensk husmanskost som serveras.
Christer Lingström tänker inte ställa upp i fler mattävlingar.
Men SVT-ledningen driver igenom sina planer likafullt och utsätter nu den tredskande personalen för en sällsynt omild behandling.
I stället spelar man nu ett högt spel med personalens hälsa som insats.
För SVT-ledningen återstod bara att inom licensfinansieringens ram söka förverkliga sina ambitioner.
De personer som inte bereds plats i målorganisationen överförs till en s k övertalighetsorganisation.
Är det verkligen detta uppdrag som SVT-ledningen säger sig ha fått av riksdagen?
Den kom på svenska
Men den store jubilaren är med på ett par hörn i reaboken 'Mysteriet i Sasassadalen', ( Brombergs ), en samling noveller av Conan Doyles penna som han lät trycka i tidningar och tidskrifter.
KURT PERSSON Av LEIF NORRMAN DN:s korrespondent SAN SALVADOR.
bomullsplockare dödades av gerillan nära San Vicente, en attack för att störa skördearbetet och skada ekonomin.
pumpade USA in en miljon dollar om dagen i det lilla landet, inte större än Småland.
procent.
Det är inte desto mindre politiskt genant.
--- Ibland frågar jag mig vad det är jag egentligen håller på med.
Peter låter bekymrad, men samtidigt står det alldeles klart att det inte finns något alternativ.
är han framme vid jobbet på Solna polisstation.
Den där 'killiga' jargongen som märktes på jobbet bland arbetskamraterna, och säkert också i laget, lämnar Peter bakom sig när det är dags att åka hem.
På samma sätt lever jag mig hela tiden in i det jag gör just för stunden och glömmer allt det andra.
Men de oregelbundna tiderna gick förstås inte ihop med träningen.
Bestämt svarar hon att hon faktiskt inte skulle avråda någon som var på väg att sätta sig i samma sits som hon, med en man som nästan aldrig är hemma.
Men det finns andra sidor av kändisskapet som inte är fullt så trevliga.
För allt det han inte hunnit med hittills.
Så här uppvaktad blev han efter AIK:s match mot Västerås, där AIK vann med
Jag har varit mycket misstrogen mot att socialdemokraterna använt så stora ord, samtidigt som man gjort så lite i praktisk handling.
Barsebäck måste stoppas nu!
I så fall måste vi bl a fatta beslut om:
Det är trots allt på er bevisbördan nu ligger.
efter Anna.
:a.
i H
Damernas
km,
:a och Janne Walfridsson
I stafetten blev Owe, Janne och Arne
km per varv och med start och mål på Täby IP.
Nu upphöjer sig Maria Bergom-Larsson till domare över dessa tunga expertorgan genom att reservationslöst torgföra egna handplockade husgudar som Rosalie Bertell.
år, dels för att de uppmätta stråldoserna inte kunde förväntas ge någon påvisbar ökning.
Jag efterlyser att Maria Bergom-Larsson skall gå till storms mot såväl energisparkampanjen som den förebyggande mammografin, för vilken Strålskyddsinstitutet efter noggranna överväganden gav klartecken utifrån sin riskbedömning.
Olechowski ansåg det klart att Czyrek skulle bli emottagen av utrikesminister Shultz.
gånger vägrades agremang för John Scanlon som redan var utsedd ( och slutligen blev ambassadör i Belgrad ).
Men att döma av debatten är det ytterst tveksamt om det någonsin har funnits en första etapp.
Tvärtom!
Räntan riskerar då att tvingas upp på en alltför hög nivå för att försvara växelkursen.
Detta konstateras bl a i ekonometriska skattningar av vilka faktorer som påverkar löneökningarna.
Frågan är dock om vi inte redan med devalveringar på
Hur skall vi då åstadkomma den nödvändiga anpassningen?
Minskad skatterabatt på låneräntor leder till ökade kostnader för många hushåll, vilket medför sociala kostnader, men detta kan delvis lindras om man sänker villaskatten samtidigt.
Staten får inte binda upp sig på bekostnad av budgetunderskott och finanspolitiskt handlingsutrymme.
Den stora förtjänsten med deras arbete ligger därmed i att det blottat en enighet om att devalveringsvägen är utesluten.
Även om det vore väldigt bra med en uppsnyggning av Norra Bantorget och tillskott av parkytor i denna del av innerstan, bör omdaningen anstå, anser de borgerliga.
Gatunämnden bordlade dock frågan på torsdagen.
Men det är bara en poäng om man vill ha mycket trafik i innerstan, som de borgerliga vill.
Enligt beslut ska den flytta till Värtan, men det blir inte genomförbart förrän Värtaleden --- från Roslagstull till Värtahamnen --- byggs.
Helsingforsbåtarna däremot ligger något närmare stan precis nedanför Ersta sjukhus och stör dem som arbetar där med avgaser och buller, förutom att de hindrar utsikten.
Trots att Vikingterminalen egentligen ska bort kostas det på provisoriska men ordentliga tillbyggnader för att den ska kunna fungera.
--- Vi får betalt för jobbet av Storstockholms lokaltrafik, berättar Rasmussen.
Ren så långt som möjligt SL kunde självklart inte låta ungdomarna jobba med de allra skarpaste tvättmedlen eller vätskorna, vilket gjorde att Fittja station var ren så långt möjligheterna fanns.
Det krävs ju läkare som satsar med hull och hår och stort engagemang.
Men än är det inte klart om det blir något av med privatiseringen i Alby.
--- I övriga landet har vi entreprenörlösningar på gång, i Halmstad och Västerås bl a.
Sjukgymnast och tandläkare ska också etablera sig i lokalerna.
Från TT ÅRE.
Niklas Hennings sjundeplats i Val Gardena
) och Lars Nilsson får fortsätta i den s k nationella elitgruppen.
.
, vilket är den i särklass bästa som har noterats av ett ungsto i detta lopp.
blev Tommy Hanné med
--- Dun Art Christy har ju varit bra på slutet men både i senaste jobbet och i värmningen var han direkt dålig.
På upploppet tågade han också undan friskt och inte särskilt märkliga
miljoner kronor mer än vad årets tvåa Paul Fireman, chef vid Reebok International lyckades springa hem -
i toppen har tillsammans
Victor Possner, DWG ( finanskoncern )
Mkr
Optioner förmån Orsaken till löneökningen är att han till sin bonus från Chrysler även lagt vinsten av sina optioner i företaget.
Alan C Greenberg från Bear Stearn, till exempel, kvalade in på tiondeplatsen på sin sexmånaderslön ---
miljoner kronor.
--- Ett bortdragande av de kärnvapenbärande medeldistansraketerna överensstämmer med Frankrikes intressen och freden ... en reduktion måste fördelas jämnt, vara samtidig och kontrollerad.
Det är inte heller tal om att ändra räckvidden på de franska missilerna.
För att inte minska den nollösning man en gång ställt sig bakom och flera gånger sedan
--- Under sommaren är siffran ännu högre, säger polisintendent Curt Nilsson, chef för den operativa enheten.
Nöd och näppe --- Sedan måste vi ju ha polisstationerna öppna hela dygnet.
Vi måste ha poliser ute på gatorna vid olika tillfällen.
--- Vilket betyder att de som kommer ofta är unga, direkt från polishögskolan och relativt oerfarna.
Polisledningen gör sitt men kan inte göra mycket mer.
poliser ---
.
Alma var vår tredje dotter.
Jag hann vara med att njuta lite mellan sammandragningarna.
Läkare var snabbt på plats och man gjorde allt för att få henne att andas men det lyckades inte.
'De försöker fortfarande.
Att hålla det intill sig.
Jag tänkte mycket.
Jag ringde barnmorskan på mödravårdscentralen också.
M kom med Sara och Telli första dagen.
Både kropp och själ saknade barnet nära mig.
Vår livskraft och livslust hade vi inte förlorat.
Nu var han före mig.
Eller snarare:
Sara och Telli talar om Alma ibland, men utan sorg eller saknad förstås.
Förra årets nässelupplevelse kom ju av sig i skuggan av Tjernobyl.
--- Nässelsoppa äter man inte i stora mängder året runt, säger universitetslektor Åke Eriksson.
I hans skrivande finns alla former och genrer, sa Per Wästberg när han på tisdagen berättade att Svenska Akademiens f d sekreterare fått årets Pilotpris på
Någon vecka före tillkännagivandet föreligger som regel viss enighet om vem som bör få priset.
Helst från så många håll som möjligt.
Av ANN-SOFI HOLMGREN DN:s Göteborgsredaktion Det är upplagt för en stor ljudkrock på Hisingen i Göteborg den 6 juni.
Det vore tråkigt om evenemangen ändå skulle kollidera när vi nu har flyttat på oss.
I Slottsskogen arrangeras en kristen rockgala.
Av PETER SANDBERG DN:s Göteborgsredaktion --- Utsläppen av syntetiska gifter måste ner till
'Belugas' laboratorium kan avslöja mycket låga halter av klorerade kolväten.
Kontrollprogram Deras andra käpphäst är kontrollprogrammen, som ofta mäter några få saker, som färg på vattnet eller mängden syreförbrukande substans.
Först nästa år ska en ny företagsväxel installeras.
telefonbord Vid de
Göran Ernmark sticker inte under stol med att det finns problem med telefontrafiken och att man ligger efter i utvecklingen.
Postens personal har också utbildats i telefonkultur och det betonas att telefonpassningen måste ordnas till kundernas bästa.
Kommunledningen har bestämt att kontoret ska bantas från
Den anlitade en konsultfirma som helt spolade revisionskontoret.
Men stadsrevisorn Sven Hammarbäck tror att kommunledningen tyckt att revisionen lagt sig i för mycket.
Affärsverkschefen kunde inte sitta kvar sedan partiet tagit parti för facket och emot honom.
Av LARS RAMKLINT En halv miljon svenskar i åldern
För dem som nu får information är det första gången sedan ATP-reformen
år ha tjänat mer än ett basbelopp ( ett inflationsjusterat tal, som stigit från
Pensionen utgår efter ett genomsnitt av de
år kvar till pensionen.
kr.
Han är
Vargas Llosa är egentligen inte förtjust i den svenska titeln:
Litteratur är att skapa ordning, artificiell ordning.
När Vargas Llosa skrev denna roman om hur en trotskistisk fraktion totalt distanserar sig från verkligheten, hade han nytta av sin ungdoms erfarenhet av att vara med i en kommunistisk grupp.
---
tillfällen.
--- Att beskriva demokratierna som demokraturer är en grov förvanskning av verkligheten.
Jag kan inte förstå denna syn.
Hatar politik Fast egentligen hatar Mario Vargas Llosa politik, helst skulle han bara ägna sig åt litteraturen.
andra människor när världens största luftskepp 'Hindenburg' exploderade vid landningen på flottbasen Lakehurst, New Jersey, USA.
Ironiskt nog blev denna symbol lika utbränd som senare Tyskland i andra världskriget.
kilometer i timmen.
civila, som mot en dollar i timmen skulle hjälpa den stamanställda personalen att haffa landningslinorna när 'zeppen', som den kallades, skulle landa.
Enligt luftskeppets konstruktör dr Hugo Eckener hade statisk elektricitet och läckande gas utlöst explosionen.
Spännande, underbart...
--- Det här är en flottbas.
Enligt journalistklubbens ordförande Louise Drangel stänger företagets telefonväxel på fredag och personalen har börjat packa ihop sina saker och letar efter nya jobb.
Av ANETTE NYQVIST Volvo plockar ut förnyelsepengar Förnyelsefonderna är fortfarande en dåligt utnyttjad resurs för företagen.
företag som satte av pengar till förnyelsefonderna.
Ett antal har underkänts då företag t ex önskat bidrag till maskininvesteringar eller liknande.
--- Tanken är att vi skall placera dem på ett betryggande sätt, samtidigt som pengar skall ge ränta och därmed inflationsskyddas.
maj träffas styrelsen i den nya stiftelsen som förvaltar förnyelsefondspengarna inom Volvo.
Generell pott
Det nya avtalet gäller enbart för
På de flesta av Danmarks sjukhus upprätthölls bara en jourberedskap för akuta sjukdomar och på enstaka sjukhus hade även jourläkarna lagt av sig personsökarna och gått hem.
--- Detta är inte en traditionell konflikt mellan arbetsgivare och löntagare, sade Schlüter.
minuters övertid för varje jourtimme.
--- Det sker om strömmen är tillräckligt stark eller om linan är fuktig, säger Leif Englund, chefsåklagare vid Sundsvalls tingsrätt.
--- Det är fråga om en förvirrad person och jag tror inte man ska ta hans uttalande om motiv så gravallvarligt.
Det är en förmån för oss att få en sådan som han på den posten, inte minst med tanke på de mycket stora kontakytor han har över hela världen, säger Pharmacias VD Erik Danielsson.
Kritiker har hävdat att Gyllenhammar gick för snabbt fram med det planerade samarbetet med Fermenta och att hans ambition att få med Volvo i den intressanta biotekniska utvecklingen gick om intet i samma ögonblick som Fermentauppgörelsen sprack.
Bolaget har köpt såväl Leo som LKB och står nu starkare rustat inför framtiden än tidigare.
höjda köpkurser noterades,
proc, för Inter Inno B ned till
Att kurserna har stigit så kraftigt den senaste tiden beror viserligen till stor del på fundamentala faktorer, men en kanske ännu viktare orsak är att aktier för närvarande är en bristvara, vilket resulterar i upptrissade kurser.
Efter att en längre tid ha tillhört börsens tristaste aktier har kursen nu fördubblats på ett drygt halvår.
På fredag sammanträder livsmedelsverkets styrelse för att besluta om de i framtiden ska tillåta mer cesium i maten än de
--- För en glesbygd som vår är såväl jordbruket som den lokala livsmedelsproduktionen av stor betydelse för sysselsättningen och bidrar även på andra sätt till att motverka utarmningen av bygden.
--- Det är svårt att säga hur de olika styrelsemedlemmarna resonerar.
Under månaden nyregistrerades
--- Och före årets slut gissar vi att katalysatorrenade personbilar har
personbilar.
VW Golf/Jetta
)
Saab
, Mercedes
Och förra årets osäkerhet hur skattereglerna för tjänstebilar skulle se ut är borta.
Av CONNY PETTERSSON Av ROLF STENGÅRD och ANDERS ÖHMAN Dykare från både marinen och brandförsvaret undersökte på tisdagen vattnet strax norr om Kärsön utanför Stockholm sedan en polispatrull observerat mystiska vågrörelser på vattenytan.
på tisdagsmorgonen som en polispatrull från Solna observerade en cirka
Männen hade dock i sitt grönbruna tält inget material som tydde på illegala aktiviteter.
Den observerade vågrörelsen uppges ha varit så kraftig att den inte kan förklaras med vindilar eller lokala vattenströmmar.
FRA-kabel I vattnet, precis under den markerade bojen, går en kabel mellan Kärsön och Nockeby.
Tystnaden om vad som ska hända med strumpfabriken Vinetta och dess
alternativ att välja mellan.
De
Per Stjernström är VD i Camfore, ett företag med cirka
355 hyresradhus såldes på tisdagen till byggbolaget ABV för
Förlustavdrag Poseidon AB har hittills gjort sig av med
flugor i en smäll.
år byggt färdigt.
En del tvingades också bort från området.
Strax före valborgsmässoafton riktade han i en tidningsannons en uppmaning till Botkyrkas alla föräldrar.
Han anser att föräldrarna, genom att aidstesta sig, föregår med gott exempel till sina barn.
Målet med hela den här testningen är att vi ska vakna till.
Hjärtat slutar slå vid ett visst ögonblick.
--- Sen lärde vi oss att om hjärtat slutade slå, då var en människa död.
--- Med den nya lagen upphör vi med behandlingen på en person som är död, vilket naturligtvis känns bättre för oss.
Hans njurar ska doneras till transplantation.
Men i några fall, cirka ett par
Endast så kan ungdomsbrottsligheten förebyggas.
Nu har vi mognat och inser att ingenting kan ersätta en förälder.
procent risk att fastna i knarkmissbruk före
Nedanstående värden är måndagens högsta temperaturer.
grader och i maj
Dagstemperaturen är där i medeltal för maj månad
Samtliga har normalt
grader på de flesta håll.
I de södra delarna av europeiska Ryssland var det inte lika varmt, bara
för maj.
---
Större cancerrisk När det gäller fruktan för cancer och genetiska skador anger rapporten också allvarligare följder än man förut befarat.
Det anser Riksskatteverket.
Det undantaget tycker riksskatteverket är onödigt.
Lägstapriset på
Troligen blir det först överläggningar med Norge och Danmark.
dygn av beväpnade män.
Myndigheterna ansåg att det kunde vara nyttigt för deras samarbete att kronofogden fick vara med.
Deras livsstil hotas av exploateringen av i första hand de oljefyndigheter som man har funnit i området.
Indianska föremål Ett inslag i Calgaryolympiaden är en utställning med indianska föremål, som Glenbow museum tänkt ordna.
I går kväll framträdde statsministern i TV-programmet Magasinet och betonade att de förbättrade relationerna med USA inte var något hastigt påkommet.
--- Det är för mig oerhört viktigt att först kunna besöka Sovjetunionen, sedan Kina och nu USA.
fordon i trafik slår kvinnorna männen med
Eller borde inte vara.
olyckor per
per
Och efter tävlingarna i Södertälje (

--- För att tala ishockeyspråk hade vi 'stolpe ut' vid de stora tävlingarna.
Trion Micke Berger, Conny Edholm och Peter Ekström har varit otursförföljda under vinterträningen.
Conny Edholm, som utsågs till Stockholms främste idrottsman
När regeringen nu presenterat sitt förslag till åtgärder mot övergödningen av Laholmsbukten blir det alltmer uppenbart att svensk jordbrukspolitik är oförenlig med en hög ambition inom miljöpolitiken.
Kvävetillförseln till Laholmsbukten är i genomsnitt
Detta vill regeringens miljöpolitiska förslag förändra.
En metod att åstadkomma detta är att ersätta dagens tullskydd och prisreglering med ett arealbidrag som utgår till dem som håller våra kulturlandskap öppna och levande.
Mera förvånande är att moderaterna verkar ha förfallit till samma intressepolitik.
Det är hög tid att folkpartiet låter principerna styra jordbrukspolitiken.
Texten i 'Shir Habatlanim' handlar om ett par unga män som tar livet synnerligen lugnt.
Och nu blir han upprörd över en bagatell.
Må så vara.
Av HANS-INGVAR JOHNSSON DN:s korrespondent LONDON.
Och labours skugg-utrikesminister Denis Healey försöker påvisa en klyfta inom regeringen, mellan å ena sidan Thatcher, å den andra utrikesminister Geoffrey Howe och försvarsministern George Younger, som båda förefaller ha lättare än premiärministern att acceptera att de har svårt att hejda utvecklingen mot en vittgående uppgörelse mellan Washington och Moskva.
miljarder pund, över
Där är också pappersbitar, tioöringar, tuggummin, enstaka strumpor, plastpåsar, bollar och smuts, smuts, smuts, löst damm och fasttorkade fläckar.
Kanske är vi dessutom allt för få som hellre jobbar och pratar på samma gång än som sitter på möten med dagordning och pulverkaffe.
'BRUCE SPRINGSTEEN arbetade en gång i tiden på dagis.
Socialborgarrådet Inger Båvner säger att 'visst är det besvärligt inom barnomsorgen.
---
Gör man detta behöver man inte i dag uttala sin förvåning över att så många medeltida kyrkor revs i Skåne under 1800-talet för att ersättas med stora nybyggen i vad som senare stämplats som tråkig 'eslövsgotik'.
De tycktes alltför belastade av mänskligt tillkortakommande, av damm och smuts, mörker och vidskepelse.
rivning, restaurering eller ersättning med nybyggen.
Zettervalls arkitektur tycktes på en gång alltför auktoritativ och sluten inom sig själv, man vände sig ifrån den med en suck som varade i
, när vänstervriden var det ord som alltid användes om Stadsteatern, om nu inte någon riktig lustigkurre drog till med Pekingoperan.
August Blanche kom där först
---
).
Han var också tillfällighetsdiktare.
Hon drog upp finalen där hon i slutraden kort och gott önskade publiken Ett Gott Nytt År.
danska striden så vänstervriden' syftar uppenbarligen på de inrikespolitiska förhållandena i Danmark.
EN LIBERAL kommunalpolitiker som på 70-talet gärna skällde Stadsteatern för vänstervriden brukade dock alltid tillägga:
Att stöd för jämlikhet ska betraktas som ett vänstertema kanske är självklart.
På samma gång håller
Men de tyder också på att socialdemokratins traditionella medel, ett ökat statligt engagemang i industri och reproduktion, knappast kan räkna med någon positiv uppslutning.
Som representant för socialdemokratin visar han därigenom partiets oförmåga att ta fasta på alternativa sätt att genomföra politik.
Nu är det visserligen fler personer med svenskt modersmål födda i Finland än det är t ex i Malmö stad ( och i det senare fallet kan man undra om det finns några alls ).
--- Det kan stämma det, sade Magnus Kull, för jag minns från min ungdom i Nykarleby hur den Cronströmska stora svarta bilen från Kaukas ofta kom körande för att hälsa på hos änkeprostinnan Roos, som bodde mitt emot mitt föräldrahem.
sade min vän och tog fram den ovärderliga handboken 'Vem och Vad'.
I slutet på artikeln kommer en tonåring in och yttrar sig.
Underhållning i TV är ett viktigt men bekymmersamt kapitel.
De aktuella sketcherna som är teamets kännemärke kan nu bli ännu fräschare.
Cecilia Haglund har lämnat teamet och spelar nu hos Carl-Gustaf Lindstedt i Stockholm.
Uppslaget är verkligen internationellt gångbart.
Vi vet när mjölken, smöret och korven förpackades och före vilket datum den anses bäst.
Priset på mjukt bröd kan komma att höjas om obligatorisk datummärkning införs, konstaterade SPK.
--- Vi har infört en internationell standard med dubbel datummärkning.
Om man ändå inför en obligatorisk märkning bör den bara omfatta bakningsdagen.
Hur länge brödet är gott är ju en smakfråga.
Om den förra förklaringen är den enda korrekta är det inte mycket att säga om saken, men om den senare till äventyrs är giltig blir situationen ganska besvärande för den kanal som efter sommarens omorganisationer kommer att satsa på kaféprogram som en sorts fundament för hela utbudet.
Och innehållet i kaféprogrammen stämmer förbluffande ofta med den visionen.
Den sortens rädsla för allt som verkar laddat eller brännbart är en annan av kaféprogrammens ljumma förbannelser.
Slagruta, varsel, akupunktur ... se där några begrepp som sätter fantasin i rörelse.
Frågan om kraftfält kring människan --- och hur kraftfälten är föränderliga beroende på vilken miljö vi vistas i --- har länge fascinerat forskare.
Om det inte vore för att det förbannade parkeringshuset aldrig är fullt.
Och de skulle sågas ner, var det tänkt.
De kan inte vänta sig att vi ska hysa en gnutta förtroende för dem.
Det är i denna stund tyst i stormens hjärta bakom tidens svindlande affärer och tystnad råder kring affären mellan Malmö kommun och Saab och det är för dagen tyst om Skånes övergödslade jordar och skadade träd och glesare fågelsång.
Är den dåligt skött så kan den nye ägaren få betala mellan
Provkör båten vid tveksamhet.
Varje punkt graderas i A, B och C av besiktningsman.
Det garanterar flytkraft och andra säkerhetsdetajer.
---
'Daycruisern', dagtursbåten är större,
Långsammast är snipan, den spetsgatrade trotjänaren med toppfart ca
kronor.
Det kostar ungefär lika mycket att köra en långsam snipa i
år gammal tog han studentexamen i Lund.
Han föddes i Visby och tog studenten
Under en rad år satt han i Gotlands fotbollförbunds styrelse och i Gotlands idrottsförbund var han först revisor och sedan kassör och ansvarig för kansliet.
.
utnämndes han till rättschef där och stannade i den befattningen tills han
I särskilt hög grad engagerade han sig för de yngre domarnas villkor och lade ned stor möda på deras utbildning och förkovran i domaryrket.
Uno har länge lidit av svåra inre slitningar.
års fängelse.
meter.
till
---
Vi hör hur de bidrar med färg och karaktär till orkestersatsen.
.
Orkester och dirigent lyssnade också in sig nästan andlöst på de lyriska, mycket privata valörerna.
Min musik ses som konstig för att jag blandar upp den rena rocken med soul, reggae och folktoner och naturligtvis för att den är så uttalat politisk.
Komponera, sjunga, spela den ledande gitarren och producera.
--- Det skälls ofta på rockindustrin för att den är så genomkommersialiserad, säger han.
En väg att uttrycka allt det jag lärt mig av livet som musiker och människa.
På segerkvällen ska alla stadens invånare få äta 'Pizza Maradona' gratis.
Trots att jag fått erbjudanden från andra klubbar, har jag aldrig haft en tanke på att lämna det här laget, säger Bruscolotti.
Han kallas Gennari efter stadens skyddshelgon.
Här är allting möjligt, säger de.
Då får Italien uppleva en av de största fotbollsksarnevalerna i modern tid.
---
för hyreshus och bostadsrättshus vill regeringen vänta med att bestämma mot bakgrund av det ekonomiska läge som gäller då och med hänsyn till vilka förändringar som kan inträffa i skattesystemet.
Hushållen måste kunna planera sin ekonomi på lite längre sikt, det är särskilt viktigt i glesbygd, framhöll hon.
Sextimmarsdag Hälften av landets nära
---
flickor chansen att i lugn och ro få träna och tävla sig mot en position i grupp ett, säger Tomas Karlsson, och tillägger:
Inget störtloppslag --- Störtloppssatsningen 'Stört -92' kvarstår, men har reviderats, säger Tomas Karlsson som kommentar till att hela fjolårets störtloppslandslag försvunnit.
De båda kommer dessutom att ansvara för utbildning respektive uppsökande verksamhet.
---
Grigorijev, som Tomas mötte i VM-finalen, är mycket bra.
kilo under gränsen.
Dessutom ett EM-guld ( samma år ).
Tomas är inte lika bra förberedd som inför VM.
När han besegrade Grigorijev i VM-finalen var det första och hittills enda gången som han vunnit över en ryss.
--- Finland har ingen tungviktare av klass.
Det är i samband med dessa diskussioner som flera på teatern sagt sig önska Georg Malvius.
Transplantationslagen är under utredning, men det allra bästa hade varit om den lagen modifierats i samband med att den nya lagen om dödens inträde lades fram.
Av landets
Det var ett riktigt beslut, som kommer att få betydelse i de
Han skulle komma hit för en förebådad konsert i Pajala, av alla ställen.
Ny Norén-pjäs på Dramaten En ny Lars Norén -pjäs 'Endagsvarelser' får urpremiär på Dramaten i höst.
'Lärdom' av stadshussvindeln:
Men de
Varför bad man in anbud på
Vissa bolag satte sig på bakhasorna.
Det senare må stämma.
Men av någon obegriplig anledning beslöt kommunstyrelsen i december
Bo Diddley Scen:
Diddley var och är en sann stilbildare, som haft avgörande betydelse för Stones och The Who, om man vill nämna äldre hjältar, och The Jesus & Mary Chain och Jeffrey Lee Pierce, om man skall ta några nyare.
Ständigt utnyttjad av en gniden skrivindustri, och utan PR-apparat, fortsätter han att vara l e v a n d e, pågående historia.
Konchalovskys bror, Nikita Mikhalkov, kommer hit med 'De svarta åren' och i sidoserien 'Un Certain Regard' visas Nana Dzhordzhadzes 'Robinsonnade till min engelska farfar'.
Där visas också norska Vibeke Lökkebergs 'Hud', ett incestdrama som väckt mycket uppmärksamhet i Norge, och danske Lars von Triers 'Epidemi'.
I små bås visas filmer som heter 'Slave girls from beyond infinity' och 'Space sluts in the slammer'.
Men alltsedan rapporten i Miami Herald i söndags om att en ung kvinna, övernattat hos honom har Hart befunnit sig på defensiven och tvingats besvara hårda och ytterst personliga frågor om denna incident liksom om sitt äktenskap.
Vi har också vetat orsaken och professor Engström konfirmerar den åt oss.
Andra bieffekter har även följt i dess spår.
J ust ishockeyns hövdingar har redan tidigare blivit medvetna om vad Engström nu påpekar, nämligen det att rekryteringen fått en social och inte idrottslig inriktning.
Följden blir i så fall att de som inte valt rätt föräldrar måste välja någon billigare idrott.
Engströms betoning av ledarnas betydelse för ungdomarna bör vidare aktualisera ett par inslag i det ( s )-program som gäller dem:
Nationalistpartiet har i nästan
Omkring en miljon svarta demonstrerade och strejkade under valdagen mot att vara utestängda från makten.
Västvärlden får inte förhålla sig passiv i väntan på att de vita genom allmänna val skrotar sitt välde.
Och skulle det knipa skall sjön ensam kunna klara vattenförsörjningen i
:an, säger Rolf Norberg.
Gränsen är godtyckligt satt vid vattendelaren, den punkt varifrån vattnet rinner mot sjön.
Det kan inte finnas någon anledning att dra gränsen söder om E
Kompressorer och slangar För att förhindra algblomning kommer sjön att luftas i sommar, vilket innebär att man med kompressorer via slangar i sjön, sprutar in luft för att öka syrehalten.
Den socialdemokratiska regeringen hade möjlighet att avbryta vapenaffärerna med Indonesien, även om det skulle ha skett till priset av försämrade politiska och ekonomiska relationer.
Enligt utskottet skulle t ex redan från början ha klarlagts att några bindningar inte förelåg, som skulle innebära att ett bifallsbeslut ovillkorligen måste följa.
I utskottsbetänkandet finns nu en gemensam borgerlig reservation, där både justitieministern och regeringen i dess helhet kritiseras för att under utredningen ha haft ett alltför nära samröre med polisen.
--- Vi kan inom överskådlig tid inte avstå från kärnvapen, sade Kohl inför förbundsdagen i Bonn.
FDP, företrätt av utrikesminister Hans-Dietrich Genscher, vill acceptera det sovjetiska förslaget i sin helhet.
--- Det gjorde vi ju bara för att allmänheten lättare skulle acceptera utplaceringen av raketerna, svarade Franz Josef Strauss i veckan, och därmed beskrev han också den rädsla i vilken Bonn har hamnat.
Dilemmat i Bonn är så mycket större än i London och Paris inte bara därför att alla tänkbara krig i Europa skulle föras på västtysk mark.
intagningsklasser på N-linjen nu i höst.
--- Vi kommer också att fråga eleverna i de
nya intagningsklasser på ungdomsgymnasiet är också vad stockholmspartiet begär:
Vi har sådana enorma problem med Stockholms skolor att vi inte har råd att behålla Norra real, säger Harald Ullman, socialdemokratisk skoltyrelseledamot.
Skilsmässa Den här otroheten är ändå ganska fredlig jämfört med den som ensamma hannar kan utsätta omgivande honor för.
Livslångt Men otroheten är ändå inte ett ständigt hot i fågellivet, det framgår ju om inte annat av att många arter bara parar sig en gång per kull.
för de följande, eller
Statliga kostnader Svenska staten tar betalt för att legalisera adoptionen, utdrag ur polisregistret, mantalsskrivningsbevis och beslut om svenskt medborgarskap.
Att vissa människor inte kan få barn är ofta en tragedi, säger han.
Den andra modellen, med
Det statliga bidraget bör öka från
Direktiven till utredningen innehåller bland annat samtyckesreglerna.
år.
Men värre är att invandrarministern också så bestämt hävdar att syster Marianne sprider felaktiga uppgifter när hon säger att flyktingar utvisas till död, fängelse och tortyr.
Dessa lagar får inte sättas ur spel bara för att de ibland gör arbetet krångligare och mer opraktiskt.
Och det var stela muskler, men stora leenden.
Inga kontakter tagna från Manchester United eller Celtic, som nämns flitigast?
Alla muskelgrupper skall tränas.
matcher.
På torsdagsmorgonen svensk tid kvitterade Montreal till
Hockeyfansen här ser fram mot drömfinalen mellan Montreal och Edmonton med Gretzky i spetsen --- det gör säkert Näslund också.
assist på
Nu blir det dessutom mer hockey i fortsättningen, kommenterar Näslund.
Dahlin utanför Kjell Dahlin, som gjorde succe' under sitt debutår i NHL förra säsongen, har inte lyckats lika bra nu.
assist ) och finske skarpskytten Jari Kurri ( med
Men nu har jag mest slagskämpar omkring mig, det är alltid en som har till uppgift att skydda mig, berättar Per-Erik.
--- Då Curre Lindström var här i januari hade jag inte fått spela så mycket och då var jag väldigt sugen.
Av ANITA SJÖBLOM Invandrarminister Georg Anderssons uttalanden om syster Marianne i Alsike kloster har nu blivit en fråga för riksdagen.
Broderskaparna har länge propagerat för en mer human invandringspolitik i Sverige.
Jag kan inte bevisa vare sig det ena eller det andra.
'Invandrarna är värda en bättre minister'.
Stig Dagerman och kaffe med dopp Det europeiska intresset för Stig Dagermans författarskap har nu nått Sverige.
Men i bakgrunden pågår det verkligt omfattande köpandet och säljandet; då heter filmerna 'Slave girls from beyond infinity' och 'Space sluts in the slammer'.
olika arter, alla lika nyttiga för marken och välsmakande för fisken.
Avslöjandet inför kongressens båda Iranutskott dominerade de amerikanska tidningarnas förstasidor på torsdagen, då Secord fortsatte att berätta om sin omfattande roll i den stora skandalen.
Men samtidigt med förnekandet har Vita huset något reviderat sin tidigare version av kontakterna mellan Reagan och North, som den
De hade redan byggt en mur runt Reagan.
Secord förnekade några egna profitintressen.
Från Lusaka i Zambia och ANC:s högkvarter i landsflykt kom det givna och kärva beskedet att kampen fortsätter.
Slutsiffran kan bli
Ännu mera överraskande var dock att yttersta högern, CP, gick fram från
Hur många vita över
procent och CP
röster i en valkrets nära Kapstaden.
När de valda samlas om några veckor kommer han att begära misstroendevotum mot Botha.
Fanfar Bland observatörer i Sydafrika betonas på torsdagen att trycket från yttersta högern nu kommer att låsa Botha ännu hårdare.
Hela Bothas kampanj har målat bilden av ANC som ett blodtörstigt monster, styrt från Moskva.
Händelsen, som inträffade i onsdags kväll, innehåller flera unika element.
Demonstranterna vände sig också mot byggandet av ett stort segermonument i Moskvas södra förorter och krävde att den gamla kullen, som grävskoporna avlägsnat för att bereda plats för monumentet, återställs i sitt ursprungliga skick.
Under den neutrala rubriken 'Ett möte med Moskvabor' berättar den lokala partitidningen endast att 'en grupp Moskvabor' sammanträffat med Jeltsin och stadens borgmästare Vladimir Sajkin och 'med oro uttryckt uppfattningen' att man borde 'umgås försiktigare' med Moskvas kulturminnesmärken.
Bron ska snart byggas, säger kommunikationsminister Hulterström med en förstulen blick mot sufflörluckan.
Men en finansieringsplan som baseras på broavgifter kräver att en stor del av persontrafiken flyttas från färja till bil, och att den bilburna turismen ökar.
Det rimmar inte bara illa, det rimmar inte alls.
Och säkert är det lockande att industrin den här gången erbjuder sig att betala kalaset själv.
Dithän fick man våra föräldrar, men definitivt inte våra barn.
Med den bristfälliga argumentationsunderbyggnad som här föreligger blir det särskilt tydligt att såväl verkställande politiker som styrande direktörer numera använder sysselsättningen som slagträ och dogm, i fulla förvissningen om att den osvikligt framkallar ett mössan-i-handen-beteende hos väljarna/arbetskraftsreserven.
Andra, som regeringens egen Hulterström, har suttit vid samma bord som bilindustrin betydligt längre än vad som rimligen kan anses vara nyttigt för den politiska klarsynen.
Självfallet går det an att försöka.
Tio-gruppens historia är ingalunda identisk med de
Affischen gick till tidningar, varuhuskedjor, industrier, designstudios, utställningsarrangörer.
undrade man också.
Gunila Axén, Birgitta Hahn, Tom Hedqvist, Ingela Håkansson och Inez Svensson.
Lördag ALLA CLOWNERS DAG för hela familjen i Kungsträdgården kl
TEATERGRUPPEN EL GRILLO ger 'Sagan om den vita koltrasten' på Rosenlundsteatern, Rosenlundsgatan
VERKSTAN för barn och vuxna är öppen på Liljevalchs lördag och söndag kl
Söndag SILVERVIT ges på Klassiska Teatern, Hornsgatan
.
Föreställning på spanska torsdag kl
En kärlek till döds.
I trädgården till en restaurang i det kvarter som kallas Amaniel tog en student och hans fästmö livet av sig.
--- Det där låter ju absurt om du inte har upplevt det.
Pistols framstår som ett gäng barnsliga krumelurer.
Mycket tyder på att det var Sid som stack henne.
Hon använde knark när hon var
Stolt Hon har sett filmen och tycker mycket om den.
'För knarkare är det mycket heroiskt, för omvärlden bara patetiskt.
, för ett år sedan alltså.
I själva verket finansieras hela företaget av Cornelius Vanderbilt, skeppsredarmagnaten.
Det ser ut att vara en del av mänsklighetens villkor att den starkaste stammen alltid tar över, säger Alex Cox.
I sina utflykter är Warren suverän --- med enkla grepp avvärjer han de hotande katastrofer han själv frambesvärjer.
Man skulle önska Betsy Byars något av de prestigefyllda pris som brukar kunna skaffa författare en vidgad läsekrets.
Det bebos av somalier och regimen i Mogadishu anser sig ha historisk rätt till området.
Likt
Under
.
Men nya har på grund av torka eller bybildningspolitiken eller av rädsla för att sönerna ska enrolleras i den etiopiska armén tillkommit som flyktingar till Somalia.
Över
spontant återvändande flyktingari Harargeprovinsen.
journalister från världspressen för att visa att repatrieringen lyckas.
Dom sade att eftersom vi var muslimer skulle vi bli förföljda, berättar en ung kvinna.
De glor på oss som på marsmänniskor.
Samtidigt behöver hans söner en far som kan styra och integrera sin maskulinitet, och som inte känner skuld för att han är man.
Men jag tycker mig märka en vändning.
första åren.
Fast vi män bara är vanliga hyggliga killar!
En man är ju per definition inte rädd.
Ser du det här mönstret i vår kultur?
--- Att kunna ta emot, vara receptiv, och att kunna känna efter.
Men inom det privata näringslivet, och det offentliga, ser Ole Vedfelt tecken på en begynnande manlig medvetenhet.
Det handlar ju inte om intellektuella fördömanden av kvinnor, utan om att våga visa att 'så här har jag upplevt ett och annat'.
vreden över den rike mannen som gör livet i hemlandet omöjligt, sorgen över att resa bort, vilsenheten i det främmande landet, längtan efter familjen, lyckan vid återföreningen.
Men det är bara en sida av hennes problem med sig själv.
Varje barn framstår som en fullständig individ.
Man kan mycket väl läsa 'Ormen och kronan' fristående, men sin fulla kraft får den först när man ser den tillsammans med 'Saffransbröd och pepparkakor' och 'Hjärtan och stjärnor'.
Därför känns utdrivningen av de tyskspråkiga obegriplig år
ULLA LUNDQVIST BYN SOM KOM BORT Annelies Schwarz övers.
--- Det var först sedan jag börjat göra den här mer drastiska, överdrivna, tokiga, strecktecknade ungen som det fungerade.
Speciellt om de andra strålningskällorna, som t ex radon i bostäder, är den mångfalt större faran.
TV-programmet får Hans Lohmann att i läsarnas DN (
Där vinner radonet stort.
Frågar man om folk vill ha en jämn fördelning av de
Är det inte dags för en ändring här, herr Lindqvist?
Att familjer med bara en inkomsttagare inte har rätt till socialbidrag eller existensminimum vid skatteuttag gör tvånget oundvikligt.
procent mer än vad man tjänar per dag för att se sitt favoritlag spela.
kr per biljett.
Miljöingrepp Det stora vattenkraftverket Mtera, också bekostat av Sverige, har också inneburit stora miljöingrepp och förändrat människornas livsvillkor men det positiva effekterna anses alltjämt överväga.
förhållandet mellan en ung pojke och hans älskade men opålitlige fader.
Jag hade tänkt att när jag blir
kl
Om Lotta vinner i kväll så fixar TV
år i vart och ett av de

Island:
Italien:
'Sarkim Sevgi Ustune', Locomotif.

Cypern:
'Hold Me Now', Johnny Logan.
Orsaken till trafikökningen i Stockholm är många:
Hur blir det med den utlovade oasen på Söder, på Götgatan, där det skulle bli grönt och lugnt och fint efter att den nya bron öppnades, och där det i stället köar precis lika många bilar som förut?
--- Va han släkt med Färgars-Emil?
Alla samtal är apropå den finlandssvenska veckan på Skansen
Det får bli Korsnäsdräkten.
Di komber.
Aron Sidon.
Georg Andersson vet det; är Rosenbadslivet honom kärt kommer han aldrig mer att nunna 'Här är polisen som i klostret står' eller tro att razzia bara kan ha med rasism att göra.
EN FATAL missbedömning av bakslut m m gjorde även demokraternas potensielle presidentkandidat i USA.
Det sade statsminister Ingvar Carlsson då han på fredagen öppningstalade inför hundratalet internationella bistånds- och miljöexperter som samlats i Saltsjöbaden utanför Stockholm.
På lördag framträder Norges statsminister Gro Harlem Brundland som arbetat fram FN:s stora miljörapport med titeln 'Vår gemensamma framtid'.
Han förvaltade sitt pund väl.
Själv påstår han att han inte har något som helst minne av det.
Det gäller att visa att man lever, inte bara lever om.
Eat that --- Goldielocks!
Vid partisamtal på fredagen nåddes preliminära uppgörelser mellan de borgerliga partierna om att samordna motståndet mot regeringens fastighetsskatt.
miljarder kr till statskassan, och sen lägga ner sina röster i voteringen på vårriksdagens sista dag den 6 juni och därmed fälla regeringen.
Nu nöjer man sig med att inte hjälpa socialdemokraterna att höja den.
Att vi mentalt rimligen måste påverkas av hur och var vi bor erinrade ett möte med arkitekten Ralph Erskine om.
Samtidigt en vemodig resumé av optimismen i Sverige, då folkhemmet växte fram.
, Bobbo och Mary.
En som var med I atombombens skugga och med skräckbilder från TV för ögat kan man få för sig att forna tiders krig var något närmast idylliskt.
år i skräddarlära innan han som indelt soldat kom i 'Konungens och Kronans tjenst, hvilka rusliga följder mig nu begönte gå till mötes'.
Okunnighet och ovana till siöss försvårade detta tillstånd hälst derföre, att vi så fort vi kommo ombord, så skulle vi

Trots dessa upplevelser på kontinenten 'var där ingen svårighet att förlikna vid norska resan 1808', skriver Präss.
hkr och har tidigare kart- och banracingerfarenhet bakom sig.
Därav blev att EM nu kryllar av Fords RS
Då man skådar Dans RS
Han stängde det egna företaget och kastar sig oförfärad in i det okända crossäventyret som både stallchef, mekaniker och förare.
Woody Allen, en annan bra skådis, kan nog spela Allan lika bra som Reagan.
Dom blågula puckade kanadunsare och vitryssar och fårtjeckare gula och blå tills dom såg rött.
Finnarna till exempel kan man tro om lite av varje, som dom bar sig åt i Wien.
Svenska ubåtsjournalister och marindykare lurar man inte heller så lätt.
I många år svarade han för underhållningen sommartid på Sigtuna stadshotell.
Av RUNE MÅNZON Än en gång nås man av dödsbud och kusliga rapporter om massakrerade människor i rallysammanhang.

FISA, det internationella förbundet, har skrotat Grupp B-bilarna som höll på att köra sporten i fördärvet.
Då man låter barn stå längst fram vid vägkanten bara centimeter från framrusande tävlingsbilar, så blir det olyckor.
De gamla går bort, men deras verk lever.
år.
år i den s k storskolan klarade han sig bra i livet.
Det framhöll miljö- och energiminister Birgitta Dahl i riksdagen på fredagen.
Det sade miljö- och energiminister Birgitta Dahl på fredagen.
personer befinner sig instängda i en källare utan att veta varför.
när manipulationernas och självbedrägeriernas dimmor har lättat kan de klarsynta se hur illusionerna och Sverigebilden slutgiltigt krackelerat.
Visst finns motsättningar mellan åldersgrupperna, men så förbannat enkla är de inte.
När så Bengt Järnblads 'typiske svensk' får svar på tal genom Claire Wikholms poetiska utläggning om den kännande, drömmande, tänkande, levande och sanna människan, får vi styckets vision och optimistiska andningshål.
PER MORTENSEN Olydnad gör oss inte moraliskt starka Blint uppror är precis lika destruktivt som blind lydnad Han var liten, rund, oftast glad och hade vackra och mörka sammetsögon --- en äldre farbror som vi tyckte mycket om, en av de avlägsna släktingar betraktade som viktiga familjemedlemmar i den rumänsk-makedoniska stammen kring min far.
Men farbror T gick till sina överordnade och sade:
han hade somnat och låtit bli att stänga lastportarna, han bar en stor del av skulden.
Vi blir invigda i den moraliska känslans hemligheter i praktiken.
'när de möter en eller 'Hejdå!
Snarast har utbudet ökat.
Det är något rejält som går att efterleva.
Göteborgs konserthus:
konserter.
Men kvällens dominerande inslag var violinkonserten med tonsättarens landsman Konstanty Kulka som solist.
:e symfoni.
Alliansen mellan liberaler och socialdemokrater har möjligen fått den senaste tidens frammarsch bruten och slutade nu i varje fall på tredjeplatsen.
Premiärministern har trots allt en hel del att tänka på, också om hon på måndag, som väntat, satsar på den
i 74-kilosklassen.
veckor långt träningsläger i Zakopane i Polen.
Det var en helt ny brottning som Tallroth nu visade upp.
Förmodligen är han i bättre form än någonsin.
Senast Kent-Olle mötte turken var vid VM
Av de övriga svenskarna vann Ronny Persson i 62-kilosklassen över en stark schweizare, en oväntad seger.
Att den ledande demokratiska kandidaten plötsligt på detta sätt tvingas ge upp är en politisk skräll som går till den amerikanska valkampanjhistorien.
Men värre ur den djupt skuldsatte Harts synvinkel var att de för hans kampanj nödvändiga ekonomiska bidragsgivarna snabbt visade bekymmer och tveksamhet eller helt enkelt tog tillbaka sina löften.
Det kunde ju hela tiden bara vara en tidsfråga innan någon frestades att ta tag i denna historia --- det mesta är tillåtet i amerikansk valpolitik.
Många optimistiska konkurrenter känner kanske en ilning av förväntan över att det främsta demokratlöftet är borta.
i engelska ligan kommande säsong, har sparkat sin manager Billy McNeill.
miljoner i årslön.
Det finns kvar cirka
Hedersuppdrag för Fredriksson Vår meste internationelle fotbollsdomare, Erik Fredriksson, Tidaholm, har fått hedersuppdraget att döma Finländska fotbollsförbundets jubileumskamp den 28 maj.
Precis som vanligt när det gäller Erik.
Problem Ystad lär uppvakta Ulf Larsson, Karlskronas landslagsman.
Lugi har ett av allsvenskans mest lovande lag, jobbar vidare i första hand med det.
AV JAN FALK I tingsrätten vann Marie Andrée målet mot den kvinna som hyrt ut sin bostadsrätt till henne i andra hand.
kronor.
månader och efter den tiden skulle Marie Andrée kunna få bo där ytterligare
När hon i
Bruksvärdet för lägenheten var
Och under alla omständigheter fanns aldrig något brottsligt uppsåt bakom uthyrningen, kvinnan kände inte till reglerna som gällde.
Däremot ansåg den det vara en försvårande omständighet att han motiverade sitt spioneri med att han behövde pengar.
( TT-DPA ) Pensionärprotest mot kärnvapen Sextio personer, varav de flesta var pensionärer, besatte i torsdags en avskjutningsramp för en Pershing-2-robot nära en amerikansk militärbas i Mutlangen i Västtyskland.
oljtankfartyg.
Linh har energiskt arbetat för reformer sedan han blev partichef i december i fjol.
Det blir datummärkning av bröd.

Hela vår verksamhet bygger på att brödet fryses direkt.
Som ett 'första mål' skulle skatten sänkas med
--- Vi har nu sanerat ekonomin och köerna till höftleds- och ögonoperationer kommer att vara borta under första kvartalet
:
Vill inte spekulera Rindborg vill inte heller spekulera i vad som kan hända.
Hur folkpartiet kommer att agera är inte klart än.
Nedläggningen av elektrostålverket och Morganverket i Domnarvet får däremot efter intervjun med Wahlström anses som slutligt avgjord.

) Fame Frost ( K G Fylking ),
) Miss Caprice ( J Frick ),
Touchdown Charlie, Lass Strike, Light Larry, Miss Caprice, Ryan, Zaar Bishop.

meter
Bara en halvchans, säger Tommy Hanné.
Leroy Sidney --- T Jansson B
Mochica --- K Jonsson
meter
Får han täten, där han trivs bäst, har han chansen, anser man i Stig H:s stall.

Gasell Guvijo --- S Österblom
Hifi Broline --- S H Johansson A
Vip Star --- H O Sundberg B
Lopp

Svedbo Butterfly --- J Frick B
Lopp

I Lars Lindbergs stall är man dock mycket nöjd med Indus träningsrundor och normalt sett skall han här kunna kvala in till Elitloppet, även om spåret är dåligt.
) Mäster Långtora ( S Gradling ),
) Crowns Luthor ( K Söderholm ),
) Prinzess Lay ( U Johansson ),
) Native Boy ( A Gradling ),

) Mr Lucken ( O Hedin ),
B-hästar:
) Wind Scot ( T Jansson ),
) Rikstens Sherry ( H O Sundberg ),
DN:s systemförslag Avd
:
res nr
nr
Turistlinjen tjuvstartade redan i januari med en specialdesignad buss som trafikerar Stockholms city och Djurgården.
I sista minuten kom gatuborgarrådet och ångbåtsfantasten Lennart Rydberg ( fp ) springande över landgången.
Det går också bra att kombinera buss och båt och då kostar kortet
Mot bakgrund av siffrorna kan det anses praktiskt taget säkert att premiärministern på måndag kommer att utlysa nyval till den
Det enda problemet med pundets ställning är att den med tanke på exportindustrin är för stark.
I Liverpool, där politiken länge varit kaotisk, lyckades dock labour få en knapp majoritet trots att nästan alla dess tidigare fullmäktigeledamöter suspenderats i samband med bråken kring trotskistsekten Militant Tendency.
Men det fanns andra inom hans parti som medgav att det krävdes en mycket stark uppgång de närmaste veckorna om man skulle ha någon chans till seger.
Insatser på Thatcher ger nästan inga pengar alls, men man får rejäla odds på både Kinnock och alliansen.
Marchini skadades svårt, men mår efter omständigheterna väl, rapporterades från sjukhuset på fredagen.
Tävlingar där essen av säkerhetsskäl vägrar köra har förstås inget berättigande.
Av BENGT LANS Kan Hammaarby stoppa hittills obesegrade IFK Norrköping?
--- Han har gjort
Jag väntade mig faktiskt ett ledningsmål för Öster när hemmalaget fick
Om man undantar SM-semifinalen
AIK hoppas borta mot Örgryte att äntligen få med mittfältaren Thomas Bergman igen.
Debutant i MFF?
man som senast.
!
---
och senast Malmö h
Thomas ser helst att den jubileumssiffran står sig ett tag till.
miljoner dollar, trots att arrangemanget är hälften så stort.
lag för att öka USA:s chanser att avancera och därmed bättra på ABC:s tittarsiffror.
I detta tvåspråkighetens land heter organisationskommittén OCO, Olympiques Calgary Olympics, och den enda riktigt stora huvudvärken för OCO, frånsett biljettskandal och snöbrist, är inkvarteringen.
Resten, det vill säga vi vanliga dödliga, får bereda oss på långpendling.
miljoner dollar och byggs nu om för en dryg miljon för att få in nära
Det alpina centrumet i Nakiska kostade nära
där i vintras var det tuffaste han genomfört.
--- Magnus Roupé är en aggressiv spelare som är stark i rinkhörnorna och efter sargen.
--- vald först som åttonde man av Flyers i det läget.
'Beskatta kapitalet hårdare!
'Jag har förhoppningen att djurbesättningarnas välbefinnande skall beaktas'.
.
Där repas u-landskrediterna:
miljoner.
Deras första uppgörelse med Mats Hellström var så bra att dom höll på att ramla av traktorerna.
Fartygets skrov och överbyggnad skadades.
år, i sista stund bortplockad ur VM-truppen, nu i Philadelphia och högaktuell för spel i NHL-slutspelet.
Jag bedömer honom som 'förlorad', fastslår Olle.
Kultur, sidan
Teater, sidan
klockan
matchar i kväll ettans schlagerfestival med en klassisk Hitchockrysare, 'Illdåd planeras'.
damerna förtälja.
EGP, en av de
Inför det kommande budgetåret har Guatemala begärt
--- Men jag är inte besegrad, jag är arg och trotsig, sade han och hoppades att många nu skulle komma att kräva förändringar i det sätt på vilket USA väljer president.
barn för denna outhärdliga situation, sade han och uppmanade sina kampanjmedarbetare att fortsätta att vara politiskt aktiva och slåss för de idéer som de alla trodde på.
om hans personlighet, hans karaktär, hans omdöme dök upp på nytt.
Nu var han inte längre outsidern, utan storfavoriten.
Jackson är visserligen inte formellt kandidat ännu, men alla väntar sig att han avser att kandidera och för närvarande får han stöd av omkring
Svårtippat Inom det republikanska partiet är situationen lika svår att tippa.
Överrabbinen i Moskva är själv gammal elev från den skolan, som han gick på i
På en fråga om det endast är judarna i Sovjet som har svårigheter, eller om rapporter visat att det finns antisemitism eller diskriminering på andra ställen i världen, kommer det korta svaret att judar i socialistländerna inte har det sämre än andra.
Bronfman har också kallat Waldheim 'en del av den nazistiska mördarapparaten'.
Inte heller den judiska församlingen.
) Från TT-Reuter GENÉVE.
på vardera sidan.
Där förutspåddes en fortsatt befolkningstillväxt i Stockholm med bl a ökad biltrafik och bostadsbrist.
Det är
För det ändamålet har HSB Stockholm, socialförvaltningen och stiftelsen Jerusalem fått
Han anlände till Montreal på fredagsmorgonen --- Philadelphias ledning meddelade Roupé direkt:
Philadelphia Flyers vann första semifinalen mot Montreal Canadiens men förlorade den andra --- bristerna i offensiven var uppenbara i den andra matchen och nu har klubbledningen tagit det överraskande beslutet att snabbt fixa förstärkning i form av svenske Roupé.
Eklunds 'råd' Philadelphia Flyers ledning ville före matchen inte avslöja om den hemlige svenske NHL-jokern skulle vara med redan i den tredje semifinalen i Montreal, men enligt vad DN erfar så bestämde sig ledningen för att chansa på Roupé redan kvällen innan.
Någon överenskommelse med Philadelphia var ej träffad.
Rasande För att börja med den lättaste av de
Ändå tilldelades han
till
--- Jag har sparrat mycket mot Zrobek, både förra året och nu i år, förklarar Tomas.
Dådet ingick med säkerhet i IRA:s senaste offensiv under vilken före fredagen
Av STINA HELMERSSON Vibrerande, vemodigt sugande melodier.
Han funderar på att jobba med data i framtiden, men han har också ett brinnande musik- och kulturintresse.
--- Vi kom snart på att våra pappor var gamla kompisar och Burhan aan ville gärna komma till Sverige och sjunga.
Burhan aan har släktingar här och han har en del tankar på att göra en film om vårt liv som invandrare här, men ingenting är ännu klart, säger Bedirhan Yildiz.
kronor i tidningen du just läser.
Och att affischkriget vid Slussen är ett rent barbariskt elände, som kan stå dig dyrt.
vakna, vakna, vakna.
Visst kan man råka illa ut, men då måste polisen ta dig på bar gärning.
--- Här vill vi inte ha några fula affischer, säger de och smäller igen ytterdörren.
Själva använder vi bara tejp --- men känner oss ändå mycket, mycket underground.
Det handlar förstås om Thomas 'Fats' Waller.
angjorde Broadwayuppsättningen av musikalen 'Ain't Misbehavin' Chinateatern.
Den svenske musiker som kanske bäst förvaltat pianoarvet efter Fats Waller är faktiskt Charlie Norman, som också spelar på China på tisdag.
Gästerna får ju själva stå sitt kast, eller kok.
sorters kött i små kuber, och de ovanliga men lämpliga grönsakerna zucchini, brysselkål, råa champinjoner och paprika.
kr, med sås av créme fraiche och senap, halstrad lax, också den
kr, starköl
Det otroliga hade inträffat.
Lisbet Palme var blodig och också svår att känna igen.
Larmlistorna fungerade inte, folk fick inget veta förrän efter en lång stund, det blev inga avspärrningar på gatan eller vid stans utfarter.
vaktkontor i Stockholms polisdistrikt.
Inga ministrar kommer, om en liknande händelse sker, att åka taxi eller promenera till Rosenbad.
Det är dit man skall gå om man vill lyssna till sång som når lite utöver det vanliga.
Konserten inleds med sånger av den amerikanska musikens originelle portalgestalt Charles Ives, den självlärde försäkringstjänstemannen och samhällsskildraren i toner ( metatoner skulle man kunna säga med en term som innebär att musiken handlar just om musik ).
Första delen, 'Song of the Trees',
Å ena sidan är de mindre utlämnade åt de vita godsägarnas grymheter och övergrepp, å andra sidan är de föremål för deras missunnsamhet.
I det frodiga landskapet skymtar, indirekt och på ett enda ställe, de fördrivna indianernas skuggor.
IRMELIN SANDMAN LILIUS Den
Många av de invändningar som framförts av motståndarna till en kriminalisering kan inte ha varit partitaktiskt grundade, utan är värda en seriös analys.
Principen bygger nämligen på tanken att gärningsmannen genom att angripa sig själv eller sin egendom avstår från det skydd som ett straffhot kan innebära.
Den slutsatsen redovisar sjukvårdens rationaliseringsinstitut Spri i en rapport om de ekonomiska konsekvenserna av den nya medicinska teknik, som insulinpumpen utgör.
Men i den siffran ingår inte kostnader som tillkommer när patienten tas in på sjukhus eller sjukskrivs.
år och i Sverige sedan
Kostnaderna för insulin blir något lägre än vid injicering, men sammanlagt blir pumpbehandling nästan
Det har inte anslagits pengar för inköp av pumpar, utan varje klinik får inom ramen för sin budget välja att satsa på pumpar eller annan utrustning den vill prioritera.
Den skall se på varför hjälpmedelskostnaderna stiger så starkt och pröva det nuvarande bidragssystemet, som bl a innebär att staten ersätter landstingen i förhållande till antalet invånare.
Omkring en miljon svenskar drabbas årligen av pollenallergier.
Ett enkelt råd till dem som får ögonbesvär av pollen i luften:
.
'Mösexan' har premiär i dag, den 9 maj, och ges på Dramaten i Målarsalen.
Mest av allt hade han lust att bli författare, men vågade inte utan utbildade sig till damfrisör och så småningom till lärare.
--- När Ingmar Bergman inte kunde sätta upp 'Backanterna' uppstod en lucka och då föreslog vi 'Mösexan', berättar Marie Richardson, som spelar bruden Linda.
Andra repliker är mindre passande att återge.
Skadade känslomässigt och sexuellt är de en del av det nutida storstadssamhället.
När Deborah, som väntat, flyttar tillbaka säger Joan:
Den är väldigt klar och gör inget försök att släta över moderna mänskliga relationer.
Föreställningarna växer fram på ett lyssnande sätt i samspel och överensstämmelse.
olika miljöerna som också finns där hela tiden.
Lars Karlsson spelar svart mot Jonathan Goldman, USA, och ser ut att vara illa ute.
.
--- Sa
Se
Genom att avancera med h-bonden har han fått spel på h-linjen och genom att avancera med a-bonden har svart tvingats dra b
.
med g

veckor sedan, berättar den iranske flyktingen Fati Ardarod för DN.
--- Jag tog kontakt med Amir Heydari i uppsala och gav honom
Samma dag jag kom fram visade det sig att han skickats till Akri i östra Turkiet den morgonen.
pojkar.
--- Kommendanten i Bazarghan sa att det skedde i grupper om
För
---
'Göteborg behöver
Under
Det får till följd att polismän måste arbeta med administration.
Alla medlemmar har rösträtt i den direktdemokrati som tillämpas.
--- I Sverige vet man att Amnesty är en politiskt obunden organisation.
Medlemmarna kan välja hur aktiva de vill vara.
Vi vill inte att de ska skickas tillbaka till länder där de blir nya fall för Amnesty International.
Oförklarliga Det är både färska iakttagelser och observationer som sägs ha gjorts under de senaste veckorna och dagarna.
Av KERSTIN HELLBOM Längs Billuddens stränder söder om Gävle kryper rödklädda figurer omkring på alla
Det som läckte ut tog stormen med sig och blåste i väg rakt mot en av de mer skyddsvärda kuaststräckorna i Gävlebukten, naturskyddsområdet Billudden, fågelreservatet Sågarbofjärden och den långa sandstranden Rullsand, den som kallas Gävles riviera och som är en stor turistattraktion på somrarna.
För både Älvkarleby och Gävle kommuner satsar på arbetslösa i stället för på frivilliga.
Fågeltvätt
--- Varenda fläck ska bort, det här är ett naturreservat och här ska det bli hundraprocentigt rent, säger de.
Och den fackliga centralorganisationen DGB samt Arbetsgivarföreningen ansåg det troligt att metallavtalet blir normgivande även på andra avtalsområden.
med
för soppburk Av LARS RAMKLINT Den gamla regeln att priserna stiger efter en konstnärs död bekräftades i veckan på Auktionsverkets grafikauktion.
för Georges Braques färglitografi 'Feuilles, couleurs lumiéres'.
Ett säreget objekt --- en låda med diverse påklistrade föremål som surrealisten Wilhelm Freddie signerat
kr och högstapriset blev
Om något år ska hon plöja havets vågor.
procent kolhalt' vid Göteborgs Mekaniska Werkstad, det som sedan blev Götaverken.
'Adolf' --- ett gångbart namn när man ville frakta granitblock till tyskarnas segermonument...
år på de mest utsatta platserna minskat från
Avgift ska rädda ozonet Av ROLAND GYLLANDER Som viktigaste åtgärd i kampen mot utsläpp av de fullständigt halogenerade CFC-föreningar --- s k freoner --- som kan förstöra ozonlagret över vår jord föreslår naturvårdsverket en importavgift på
Totalförbudet på 1970-talet mot CFC som sprejburksgas avskräcker; inom kort fann tillverkarna så många nya användningsområden för CFC att hela utsläppsminskningen åts upp.
CFC-föreningarna är mycket stabila och når efter utsläpp i fria luften så småningom upp i stratosfären där de bryts sönder av den starka ultravioletta strålningen från solen.
---
meter närmast marken.
De senaste dagarnas lugna börshandel fortsatte under onsdagens aktieupprop då tendensen var något hävdad.
På börsen omsattes totalt
Efter att ha stigit något under förmiddagen sjönk marknadsräntorna tillbaka något under eftermiddagen och slutade något lägre än i onsdags.
kronor.
I en intervju i samma nummer av VA säger Kinneviks huvudägare Jan Stenbeck att det inte bär uteslutet att Kinnevik köper hela Korsnäs, där man redan är dominerande ägare.
Detta är darwinism på molekylnivå och på en tidsskala som är dagar i stället för år eller miljontals år.
olika proteiner.
Detta är inte att jämföra med en apa som ägnar sina dagar åt att slumpmässigt trycka på tangenter på en skrivmaskin.
Också där beskrivs en utveckling, men av stjärnor, solsystem och galaxer.
Det finns inte ett sådant begrepp i den naturvetenskapliga beskrivningen av världen.
Det sker i så fall på ett personligt plan.
LARS RYDÉN Docent i biokemi vid Uppsala universitet och forskare på området molekylär evolution.
sa Age:
Vid tiden för sammanträffandet med Hellström, Åberg m fl hade Sverige tills vidare 'frusit' all vapenexport till Singapore med anledning av smuggelmisstankarna.
Nu är han här för att underteckna avtalet om arrangemangen.
Det blir danser, bengaliska eldar, matservering, försäljning av konsthantverk.
Och Sverige är för de flesta indier inte ens det.
ska en liknande svensk festival arrangeras i Indien.
--- Dessutom står det ingenting om några begränsningar till spel om enbart idrott i det regeringsbeslut som ligger till grund för Oddsets verksamhet.

Sveriges bidrag är hittills favorittippat och ger vid seger bara
Resultatet blev ett stort utbud och pressade priser.
Den bantade varvsindustrin är ytterligare en förklaring.
miljoner ton per år.
Samtidigt som stålnedläggningarna drar fram över industriländerna satsar u-ländena på en egen produktion.
--- Värna om flygkonsumenterna och lätta på SAS-monopolet, skriver handelskammaren, som konkret vill att flygbolaget Baltic Aviation i Malmö skall få tillstånd att flyga Sturup --- London.
Handelskammaren refererar också till liberaliseringen av luftfarten inom EG och till de skandinaviska trafikministrarnas deklaration från juni förra året att de har för avsikt att skapa en liberalare flygmarknad.
Kommunalrådet mordhotades, och på onsdagen bombhotades också hela kommunalhuset.
---
Tisdagen blev en lugn dag för Mellerud, men den hittills värsta för Anders Jansson, kommunstyrelsens ordförande.
Men om detta hjälper för att dämpa oron, återstår att se.
av invandrarna har jobb på Saab i Trollhättan och en i Dals Rostock.
Den omfattar utöver de
--- Kanske finns ett större främlingshat under den annars så lugna ytan i Dalslandskommunen.
Men de och andra flyktingar har i bland retats av ungdomr.
år, är övertygade om att det skulle bli lugnt om de
Av SIGRID BE Sverige hade i början av 60-talet planer på att bygga en komplett kärnvapenfabrik med egen tillverkning av vapenplutonium i norra Bohuslän.
Genom att sköta planeringen via det civila AB Atomenergi maskerades det hemliga kärnvapenprogrammet inom det civila arbetet med kärnkraften, skriver Ny Teknik.
Året därpå började markområden köpas in.
.
undertecknade Sverige FN:s icke-spridningsavtal, som förbjuder egna kärnvapen.
Den posten har han innehaft sedan
Han föreslog i stället en annan kandidat.
Under hela denna historias gång satt Sjakirov --- 'han själv' som Pravda kallar honom --- och ryckte i trådarna i kulisserna.
var en enskild händelse.
Det ska inte smusslas kring provtagningen, sa Stig Kvarnström och hälsade samtliga tillströmmande välkomna via en megafon.
Hur ska han hålla kontroll över prylarna på bordet när det är så mycket folk här?
--- Varför inte slå till, nu när vi ändå är här, sa Christina Moberg.
personer hann testa sig hos Stig Kvarnström innan onsdagskvällens kyliga blåst svepte över skolgården och omöjliggjorde fortsatt testning.
lediga lägenheter i Sverige.
Också i de län som under de senaste åren haft gott om lediga bostäder minskar nu tillgången hastigt.
outhyrda lägenheter i Stor-Stockholm.
av allmännyttans lägenheter i 'malpåse', dvs i hus som är helt avstängda.
Stora barnkullar --- Bristen på lediga lägenheter inom allmännyttan kommer att bestå under ännu några år.
Just nu går 'Den sårade mannen' av Patrice Chéreau, fransk teaters nu 43-åriga underbarn, på repertoaren.
Den osannolika förbindelsen mellan den vita arbetarkillen med National Front-sympatier och sonen till en pakistansk invandrare vidgar sig till en skildring av Thatchers England, en sorgkantad humoresk.
av 80-talets stora skådespelarbegåvningar:
Beat House.
The Warehouse.
Nog så vågat och hårt i sitt språkbruk, men med levande distans, humor och ironi.
Förutom ett par maxisinglar med Silk Hurley och Farley Jackmaster Funk är det tunt på den svenska skivfronten.
f Kr ---
Hon arbetar med rent östasiatiskt tuschmåleri --- suiboku.
Vid en undersökning råkade På Stans medarbetare ut för bådadera.
Vid Vasavarvet ställs en toalettvagn upp för sommaren.
Men de stängs igen om de utsätts för sabotage eller missbruk.
ljummen öl, halväten varmkorv och högintressanta tankar om livet och döden.
Tyvärr är utbudet ganska magert.
Allt detta gör det svårt att koncentrera sig.
Att hon kallas för Lena vet alla hennes kunder.
, som arbetat här i över
Många kommer för att prata bort en liten stund.
--- Det var i alla fall inte bättre förr, säger Lena.
Varje dag kom en gubbe med en isbit på ryggen för att fylla på i islåren.
Fast det blev aldrig av.
Man slipper räkenskaperna på söndagarna.
Bakgatorna, gårdarna, rivningstomterna, parkeringshusen, lastkajerna.
--- Stadens ansikte är tydligare utan människor som drar uppmärksamheten till sig.
På en trappavsats vid Slussen ligger en plastgaffel slängd.
Musiken till 'Stockholmssviten' är vemodig, av omisskännligt blåviolett nordiskt märke.
Han har spelat in allt själv i sin studio med
I det förra stycket frammanas känslan av ett tomt och ödsligt city, över det senare vilar en ödesstämning --- rivningspatrullen marscherar fram utan nåd.
Det är först när man enträget borrar sig in i fabrikanternas informationslabyrint som man kan få fram datablad som ger någon form av vägledning.
För att kunna hacka oss vidare i däckdjungeln ska vi reda ut det begreppet.
fördelar hos lågprofildäcket gentemot ett tänkt 'ballongdäck':
och t o m 45-profiler.
kronor och uppåt i en omgång fräckare däck bör först ta reda på om bilmodellen i fråga är lämpad för lågprofiltofflor eller om det ens är tillåtet att montera dem.
får en omkrets på
procent, eller
kronor styck för de mest idiotiska lättmetallfälgarna.
.
Men vad vi bestämt avråder från, det är att satsa pengar på superbreda, superlåga däck för att få en begagnad bil att verka som den supersportbil ägaren inte har råd att skaffa.
km/tim, har.
Gislaved säljer
De kommer att bli morgondagens standarddäck, vare sig den prismedvetne vill det eller ej.
miljoner att hämta om året.
flickor från Folkanbalettens glansdagar träffades.
år.
Och inte fick vi ha lugg.
Att ha dansat balett hos Karl Gerhard förefaller ha varit en bra start i livet.
Jag valde familjen.
Birgit Cullberg hade komponerat baletten.
Dock är Folkungagatan en av Söders största genomfartsleder.
.
Namnet Rådmansgatan är i bruk under
'We shall overcome some day ... ' Han har just haft dagens första viktiga sammanträde utanför Systemet tvärs över gatan.
LIVSVIKTIG ÅDER För i synnerhet norra Katarina är detta långa gatustråk en livsviktig åder.
Garnaffärerna hade högkonjunktur ett slag i området --- men nu slokar de en efter en som lessna rabatter.
Och krogar av bästa klass och med god mat och gott rykte intar tvivelaktiga spellokus och spaghettisluk.
I dag, lördag, försvarar musikvetaren Alf Björnberg sin doktorsavhandling 'En liten sång som alla andra', en analys av den svenska delen av Melodifestivalen perioden
Är det manlig eller kvinnlig solist, eller bådadera?
Först när jag fått fram uppgifterna har jag knappat in dem på dataskärm.
Det rör sig om musik som i USA och England beskrivs i termer som 'top
Så var det inte för
, 'med undantag för en svag tendens till uppgång efter 1980'...
Ibland använder killarna exakt samma omfång och tonart som tjejerna.
Alf Björnberg har valt dagen för sin disputation med omsorg; i kväll sänds som bekant Eurovisionens schlagerspektakel från Bryssel.
chilener och en argentinare, lämnade ambassaden omkring klockan
Stämningen var spänd på ambassaden under flera långa timmar.
Regeringen beslutade att den riksbekanta peruanska Agnetafamiljen ska få stanna.
Och då tog de med sig lilla Agneta, som en sorts kidnappning för att tvinga fram föräldrarna, som hade gått under jorden.
Hon leker med några dockor och är klart förtjust över uppmärksamheten hon får av fotografen.
Men nu vill familjen helst vara i fred, ta igen sig och börja planera för en framtid i Sverige.
Få näringar är så detaljreglerade som jordbruket.
Av de jordbrukspolitiska mål om produktionsnivå, inkomst och effektivitet som staten ställt upp är det tveklöst inkomstmålet som dominerat.
Jordbrukare bör komma i åtnjutande av samma sociala trygghetssystem som andra medborgare.
Intressegrupper hämmar ekonomins förmåga att omfördela resurser och effektiva bromsar sätts på strukturomvandlingstakten med lägre tillväxt i ekonomin som resultat.
års livsmedelskommitté har problemet med konsumentintressenas bristande inflytande uppmärksammats.
Att avskaffa inkomstmålet och betona effektivitetsmålet innebär de facto avreglering och övergång till ett system där världsmarknadspriserna tillåts slå igenom inom landet.
Anpassningen till frihandelssituationen sker framför allt genom de lägre fastighetspriserna som blir följden.
Men en avreglering skulle självfallet leda till en ökad takt i omfördelning av produktionsfaktorer, dvs totalt sett en ökad utslagning.
Hög produktion som ger ett exportöverskott är i sig inte ett problem; till givna produktionskostnader är en hög produktion att föredra framför en låg.
Problemen är många inom jordbruks- och livsmedelssektorn.
KARL GUSTAV LÖFGREN, professor, Skogsvetenskapliga fakulteten, Umeå.
där de kompade Bob Dylan, som för första gången mötte sin publik med ett elförstärkt band bakom sig.

Hans sånger handlar förvisso om ett och samma ämne, erotik i bakgatstappning utan söta omskrivningar.
Prince själv visar upp sig som vi väntat oss.
Moskvas nattliv slutar innan det ens hunnit börja i Paris och London.
Men 'U fontana' är sedan ett par år det mest populära diskoteket i Moskva.
Applåderna är artiga, nej, oartigt --- avmätta.
'Rock the Night', 'The Final Countdown' och 'Carrie'.
.
Alla dansar, i par, flickor med flickor --- och även pojkar med pojkar eller ensamma.
Man kan också ta sig dit med tunnelbanan till stationen Jugo-Zapadnaja och därifrån matarbuss
En för varje smak, söta aprikoser och sötsura.
Men i grova drag ser bilden ut så här:
Det är en konst jag lärt mig av min far.
kolchozmarknader, bland vilka denna och ytterligare ett halvdussin räknas till de större.
tomater eller
, blomkål ---
kronor, fläskköttet
Många basvaror i de statliga livsmedelsaffärerna är också starkt subventionerade.
Från dem kommer grönsaker och frukt, men också potatis och kött.
Tjerjomusjkinskij Rynok, eller 'Häggmarknaden', ligger i korsningen av Lomonosovskij Prospekt och Profsojuznaja Ulitsa, närmaste tunnelbanestation är Profsojuznaja i södra Moskva.
Jaha, hon menar borsjtj, rödbetssoppa, jublar läsaren med igenkännande glädje, och där har man fel:
Utan soppa ingen måltid I Ryssland äter man sällan soppa som huvudrätt, utan den är ofta ett slags varm förrätt ( på ryska säger man 'första rätten' till skillnad från 'andra, eller varma rätten' ).
huvud, stjärt, lite kött kring ryggraden.
---
svartpepparkorn
Maria Nikolajeva kom till Sverige för
Det drivs av Vjatjeslav Zajtsev, även kallad 'Den röde Dior', en energisk och inte helt genomsnittlig Sovjetmedborgare i 45-årsåldern.
Många kvinnor syr dessutom själva sin garderob, en vana som växt fram som en följd av bristen på moderiktiga konfektionskläder.
procent, av sin inlåning på räntelöst spärrkonto i riksbanken --- ska framgent kunna tillämpas även på andra långivare, som försäkringsbolag, finansbolag, bostadsinstitut etc. Regeringen har
Effektivitetsargumentet utgår från att kassakraven är det viktigaste instrumentet för riksbankens styrning av räntorna.
Att riksbanken de senaste åren successivt slopat tillämpningen av regleringarna beror kanske mindre på att man lyssnat till den akademiska kritiken än på att regleringarna visat sig ineffektiva.
I övrigt bör banksystemet få utvecklas fritt efter marknadens framtida ( och i dag okända ) krav.
Det är häkte på det.
Detta är lätt att visa teoretiskt.
Det mesta har skrivits av den outtröttlige Ulf Brunfelter, främst från juridisk utgångspunkt.
argument för äganderätten som förblir vitala efter Beckers undersökning är frihetsargumentet det fundamentala.
En socialistisk regering kommer alltid att förklara att en ny skatt är 'skälig'.
Det gällde att rädda ett gammalt brospann från 1700-talet som kommit i dagen när grävmaskinerna rev upp gatan.
Nedför deras ansikten strömmade tårar av sorg och vanmäktig ilska.
När Napoleon
Då hade Stalin säkrat sin makt i landet och som partichef i huvudstaden satt in sin förtrogne Lazar Kaganovitj.
I stället anlades på denna plats en öppen simbassäng.
Politikerna och stadsplanerarna fortsatte att sända ut sitt fotfolk med grävskopor och linjaler.
Den som i ett enda ögonkast vill fånga det gamla och det nya Moskva kan lämpligen ställa sig framför en av skyskraporna vid Kalininprospektet eller utmed gränden som löper från hotell Rossijas baksida mot Noginaplatsen.
innehållsrika program.
När Hamlet kommer in i sin loge efter premiären, med applådåskorna fortfarande dånande i kroppen, är hela hälsingefamiljen samlad där, i en öm och saklig hyllning där man anar ostar och hembakt bland presenterna.
års ålder blev han auktoriserad revisor
Vi, hans arbetskamrater och vänner sedan decennier saknar honom.
Johanna, som tränar slalom på vintern började cykla därför att hon har en bror som tränar med Spårvägen.

Den osynliga staden är osynlig därför att ingen vill se den.
Astrid Saalbach har också skrivit prosa:
Mer än
Den tamiliska och hinduiska befolkningen, som utgör en fjärdedel av Sri Lankas befolkning på
Terroristdåd blir då ett av de få medlen gerillan själv har för att få regeringen att ge med sig --- så länge inte omvärlden, t ex biståndsländer som Sverige, pressar fram en förhandlingslösning.
För barn --- och vuxna --- är dock Moskvacirkusen, vars nya permanenta byggnad ligger i en av de södra innerförorterna.
Dessa 'museihem' andas gammal historia och kultur.
) finns en del av den ursprungliga inredningen bevarad.
Restauranger I Information Moscow --- husbibeln för alla bofasta utlänningar i Moskva --- finns ett 50-tal restauranger upptagna.
Och även de är ofta 'slut'.
Med dessa reservationer följer här ändå några tips.
, snett bakom varuhuset Gum, tel
) serverar georgiska specialiteter som sjasjlyk, georgiskt bröd och olika georgiska förrätter.
En nyhet är Moskvas första kooperativa restaurang Kropotkinskaja
AV HARALD HAMRIN Det finns en gata i centrala Moskva där man alltjämt, med litet god vilja, för sitt inre kan höra ljudet från hästdroskor som skramlar fram över kullerstenar.
kvarter bort.
De breda portarna, gjorda för att släppa igenom hästar i trespann, leder in till gamla gårdar.
Så mycket av detta som har försvunnit, offer för 1960- och 1970-talens rivningsvåg!
Däremot är urvalet av cigaretter och kubanska cigarrer mindre.
von Wright ser
Slutpunkten förefaller vara det helvete som Harry Martinson åsyftade i dikten 'Euklides och Hades':
Och förnuftet som vägledning kan inte undvaras, däremot maktägande gruppers strävan att monopolisera 'förnuftet' för sina intressen och stämpla all kritik som irrationell.
Tron på vetenskapen som sådan kommer inte att försvinna.
Vatten till detta projekt kan bara komma från människor som inte bara kan tänka utan som fortfarande känner starkt och djupt och äkta, som inte har blivit helt avtrubbade.
Att se det onda som det bottenlösa och skänka ondskan avgrunds- djupets rang det är att gömma huvudet i sanden där ytlighetens djinner rycka fram.
Sundbyutredningen togs upp på nytt som bas för ett energiskt samtal om den nya mentalvården i 'Förmiddags'.
och friska förstås.
Men jag förstår inte språken.
Och så hamnar de i Mestre --- det vill säga Venedigs förstad, som är långt ifrån någon charmhåla, utan en industriort av det ordinära, grå slaget.
Det var något som inte stämde.
--- Jo, jag var där.
När jag nu själv har varit i det riktiga Venedig förstår jag att min vän frukthandlaren aldrig nådde ända fram.
Inga turister besöker numera Mestre.
Dess sydligaste delar kan mycket väl sägas tillhöra Vinbältet.
miljoner hektoliter.
,
Till den lite syrliga citronsmaken harmonierade sötman i vinet riktigt bra.
Med
Schlagersopor TV-mässigt var tillställningen väl genomförd.
Trollband Men tack och lov följde inte alla låtmakare och artister det receptet.
Distans visade också i allra högsta grad de galna israelerna Datner & Kushnir vars självironiska framträdande fick publiken att jubla.
Här finns inte plats att kommentera samtliga
Men låten 'En lille melodi' passar bättre för ett dansband.
'Do you wanna dance' är en av världens mest inspelade låtar.
Det kan också vara så att X-landet är ditt gamla hemland.
Vad imponerar?
Nu blir bargrannarna kanske intresserade.
Därmed har du tjatat nog på baren.
Nej, ingen vanlig tuktad park.
Vi får både kringfartsled och den vanliga kringfarten --- som min egen --- i city.
musikkårer som konserterade i väntan på avmarsch.
KOPPLINGAR av det här slaget mellan militärmusiken och arbetarmusikkårer är vanligare än de flesta vet.
SÅ ÄR DET med blåsmusiken i Sverige.
och Roland Öhrn, som varit ledamot av fullmäktige i
maj vid Stockholms universitets tyska institution på en avhandling om Irmatraud Morgners roman om kärlekstrubaduren Beatriz.
Till utländsk ledamot av den historisk-antikvariska klassen valdes professor Kolbjörn Skare i Oslo.
Nu står boendet i tur.
Den höjda fastighetsskatten är första steget.
procent i stället för i dag
Det vore verkligen konstigt om den förnämliga utgåvan av Berwalds samlade verk inte äntligen åtminstone så småningom skulle ge honom den internationella rangplats han så överväldigande uppenbart förtjänar.
Och naturligtvis är Nicolai Geddas stämma mycket vacker.
P

Deras framtid är i hög grad oviss.
Konserthuset Simply Red blev den mest avväpnande rockupplevelsen på länge.
timmar, och Konserthuset hade dans mellan bänkraderna när fredagen blev lördag.
'Ptitjij Rynok' betyder ordagrant Fågelmarknaden, men i själva verket rör det sig om en djurmarknad där alla slags husdjur byter ägare:
Här möts man som ingen annanstans av innerlig hjärtlighet.
Men 'Entjoping', är det rätt uttalat?
Ptitjij Rynok ligger i sydöstra delen av centrala Moskva, inte så långt ifrån Tagankaplatsen med Jurij Ljubimovs berömda teater med samma namn.
Ingenjörer och byggnadsföretag har fått bestämma.
år gammalt är i själva verket från i förfjol.
Gå in i en av trappuppgångarna och inandas den speciella doften av rysk trappuppgång.
--- Vi är själva inte nöjda, säger han.
Bostadsbristen har varit enorm och är fortfarande svår.
våningar.
Kritiken lär inte bli mindre när det sovjetiska arkitektförbundet i juni håller sin kongress.
Och så måste varje 'mikrorajon' ha sin särprägel, den måste vara igenkännbar, det kan vara färgsättningen, byggnadsmaterialet, utformningen av ingångarna eller av balkongerna.
Men fortfarande har inte varje familj sin egen lägenhet.
Varför är italienska filmregissörer så bra?
Något ligger det i detta.
Omständigheterna, slumpen och biskopens besök gör dock att ingen lyckas förhindra det.
Mot våldet Inte heller tycks han intresserad av politiska ämnen längre, menade pressen efteråt.
Och i Stefans fall, där proffsryktena surrar allt häftigare, handlar det om övergångssummor runt
Kommande vecka ska Brykt kontakta Örebrocyklisternas läkare för att få reda på vad det är för fel.
Bara is för
Den ordinarie istiden börjar den
Ny klubbadress för Björn blir kanske i stället Västra Frölunda.
Prognosen såg dyster ut.
Detsamma gällde för jugoslaven.
Den
---
Kanske har det att göra med att här låg högkvarteret för marskalk Murats
--- Jag hade gett upp min pojkdröm att bli stridsvagnsofficer, berättar Krapivskij.
De små källarrummen, med plats för alltifrån ett par till ett dussin bord, ger stället en intimitet som de flesta ryska matställen saknar.
rubel.
Om
Men socialdemokraternas egen närradio, Radio A i Malmö kunde inte misstänkas för illvilja och ont uppsåt, och till förfrågningen därifrån av Magnus Ringman sade Georg Andersson ja.
Ett proffs hade inte gjort intervjun bättre, nämligen.
Moskvabor kallelsen.
Det stora byggföretaget Glavmosstroj engageras, arkitekter, konsthistoriker, restaureringsspecialister kopplas in.
Mchat genomgår en totalrenovering, scenen har flyttats
,
Några har med sig sina småbarn, som får hjälpa till med att hålla i sopskyfflar och skurhinkar.
av de
Det var i mars förra året som Rostorotskij senast gav Tomas Johansson smörj.
Våra tränare är bra.
Varför var du inte med i VM?
Det var självklart, säger han.
Jag har haft en ganska lätt turnering ( med undantag av matchen mot bulgaren Gerovski ).
Också
hade givit sina liv 'för Irlands nationalistiska befolkning'.
grupper.
Förstöra IRA:s politik är emellertid att förstöra så många polisstationer och militära installationer som möjligt.
som sköts ner på lördagen var i färd med att attackera polisstationen.
Monica Stenbeck, Lars Humble, Birgitta Sanderberg, Marianne Mörck, Maria Kulle, Judith Frithiof, Bjärn Emland, Nadja Drazdil, Christer Jönsson.
I boken och pjäsen är intrigen själva drivkraften.
Det är --- åtminstone i utgångspunkten --- att höja det egna sadomasokistiska lidandet --- den största och enda möjliga njutningen.
centrala kombatanterna förvandlas föreställningen till spirituell och rätt ekivok underhållning.
slöt ett vänskaps- och samarbetsavtal med.
Ungdomar Nationalistpartiets stöd är alltså stort, även inom den lägre medelklassen som ekonomiskt kommit i kläm.
Nationalistpartiet har nu inför valet lovat att man, om man vinner, ska söka EG-medlemskap.
mål då hans Philadelphia Flyers överraskande vann den tredje semifinalen om Stanley Cup mot Montreal med
Per-Erik Eklund presenterade sig.
Propp avgjorde
Mats Näslund med
Inför risken att bli avstängd valde Roupé och Flyers att vänta tills en överenskommelse är träffad med Färjestad.
Hon har överlägsna meriter.
Vi fick sitta i fred i ledningen och det blev lugnt.
Quiradol d'Hilly gjorde åter ett fint lopp som tvåa, medan Bjärs Oliver tappade på upploppet trots en fin resa i rygg på Callit.
system hade honom med.
Prince Liberty vann på
--- Jag hoppades på en plats bland de
Också segern i klass
Bosse Näslund körde upp utvändigt ledande Gallant Guvijo mitt i loppet.
--- Aktionen flyter fortfarande inte som i fjol.
T o m Hänt i veckan var där och gjorde reportage, sa Tommy.
På framgångar kommer nederlag och tvärtom.
Abiskus Sund fick nu plåster på såret för sin oturliga segermiss i kvalet genom att nå fram till andraplatsen.
Invändningarna från UDF:s advokater, som alltså accepterades av domstolen, gick ut på att regeringens beslut fattats på ett felaktigt sätt.
Efter PW Bothas och yttersta högerns triumf i det vita parlamentsvalet är det dock sannolikt att Botha förbjuder kamporganisationen.
Sluta reglera jordbruket, kräver
Inrikes, sidan
Utrikes, sidan
DN:s Moskvakorrespondent Harald Hamrin skriver om en förvandlad stad, och skildrar tillsammans med fotograferna Håkan Lindgren och Fredrik Funck dess kända och okända sidor.
diktsamlingar --- den senaste
Söndag med DN, sidan
TV-bilagan Av SVEN ÖSTE MBABANE, SWAZILAND.
Då lämnade han med dunder och brak ordförandeposten och det vita parlamentet.
Men partiets veteran i parlamentet, Helen Suzman, har häftigt avvisat en sådan linje.
Formeln innehåller bland annat ett parlament med
Men det räcker inte, menar han, att slopa apartheidlagarna.
Bland alla landets vita företagare finns det nog bara, som en bitter skämtare har formulerat det,
.
( Prince Liberty )
Purser, trög start, backades till utvändig köposition, följde i draget på sista bortre långsidan, angrep i dryga spår

Lotte Palema, ledningen, fick bestämma i eget tempo, skärpte farten på sista bortre långsidan men tappade farten

för att försvara ledningen, kunde sedan bestämma första varvet, svarade upp enkelt genom sista kurvan och ryckte ifrån in på upploppet till bekväm vinst.
, sedan utvändigt utan rygg, blev mycket trött till slut.
m ---
Lord Windex, utvändigt ledaren, pressade på i omgångar, galopp
m ---
Bo Up, fjärdepar utvändigt, angrep i spåren
( dito ), sista
Lukas Pride, näst sist utvändigt, angrep i spåren
i OS samma år.
Det blir alltid jämna, hårda kamper.
Roger Tallroth försökte och försökte, men kom inte närmare än en neddragning, vilken gav en poäng.
Roger Tallroth hade inte turen.
Visst blir elvan en tuff utmanare till Malmö FF och IFK Göteborg.
Tvärtom,
Denne hade rest sig som föreställningens huvudfigur tack vare teknisk briljans och spelöverblick.
D en hade varit värd flera åskådare på Söderstadion än de
Fler kom inte trots att världsmästaren och skyttekungen från VM
--- Bordet har samma pendling mellan det förfinade och det vulgära som vi har på Radio Stockholm, säger John Chrispinsson, programledare för 'Salong Samtid' och 'Nattståndet'.
De vill vara med när något händer och sända det direkt.
år på lokalradion.
Men det är ett långsiktigt mål, säger han.
minuter.

, hemma mot Göteborg och borta mot Öster.
mål när reservlaget besegrade Örebro med
mål hittills.
---
minuter efter paus.
För tredje året i rad inträffade en dödsolycka i det skandalomsusade rallyt.
år ett faktum i rallyt.
En annan favorit, Jean Ragnotti, Frankrike, var i sin tur
, var redan klart för tvåan och förlorade den betydelselösa matchen borta mot Manchester United med
---
:e målet för säsongen för walesaren.
Matchen försenades en kvart på grund av publikrusningen.
Burnleys fans stormade planen efter slutsignalen.
Kommer man från den internationella flygplatsen Sjeremetjevo och far in mot centrum möts man redan efter ett par kilometer av ett krigsmonument, det första av många i Moskva och Sovjet.
De anonyma hyreskasernerna som vägrar släppa in den nyfiknes blick.
I Moskva förblir du utanför, en boende med avslöjande nummerplåtar på din bil eller en gästande med utländsk kamera, som i värsta fall drar till sig den djärve svarthandlaren.
Enklast är väl att säga att det ekonomiska systemet varit inriktat på att producera stål och kol snarare än trottoarkaféer och kvarterskrogar.
Eller som när Jeltsin, den lokale partichefen, nostalgiskt talar om det gamla och 'hemtrevliga' Moskva och lovar att väcka denna bit av det förflutna till nytt liv.
Människor bodde till stor del i gemensamhetslägenheter, hopträngda med okända grannar kring en gemensam korridor, ett kök och ett badrum.
år sedan hade människor gråtit hejdlöst på gator och i hem.
Alltjämt kan det hända att grädden eller smöret tar slut i butikerna och alltjämt bildas de oändliga köerna när ett parti tjeckiska skor kommer in till affären runt hörnet.
Löftena är denna gång klädda i en mera realistisk språkdräkt:
Rädslan, tvivlet, cynismen, i bästa fall apatin, det är känslor som manar till återhållsamhet och avvaktan.
--- Det är svårt när man har ont om tid.
Ett par
år.
Jag spelade verkligen inte bra och låg under nästan hela tiden.
Den andraplatsen är Mats Lanners största framgång hittills och gav
Med
i matcher med sig upp från Philadelphia.
minuter in i den andra perioden och
Montreal kvitterade i den tolfte minuten --- inte oväntat var det Mats Näslund som höll huvudet kallt och lyfte pucken upp i nättaket över en simmande målvakt.
mål ---
assist ) samt Mats Näslund som är trea med
Lotta Engberg lyckades inte så bra som många hoppats vid Eurovisionsschlagerfestivalen i Bryssel.
poäng, och Italien,
När han kom in på scenen --- med ett glas champagne i handen --- blev det först alldeles tyst.
minuter långa porträtt av Capote som visas på torsdag.
Hans föräldrar övergav honom och han växte upp i ett hus fullt av kusiner och tanter.
--- Jag är lika lång som ett gevär, sa Capote, och smäller lika högt.
Han tjänade
'Truman Capote', TV
Den
De kanske har lärt sig en läxa och låter bli att begrava Pam, utan skickar henne till Europa för plastikkirurgi eller något liknande.
Endast
vilket illustreras med ett flitigt bälgande av mineralvatten --- Burt dricker vodka.
Burt Reynolds är och har alltid varit bondslug eller barsk i
Men det finns korta, förtätade ögonblick av absolut klarsyn, då jag har en känsla av att försvinna ut ur mänskligheten.
--- Problemet är hur man uthärdar en intensiv livskänsla av illusion.
Mina böcker blir kanske begripliga först efter ett kärnvapenkrig.
Borttynandet är kanske en företeelse som berör hela mänskligheten.
Sömnlösheten är både en välsignelse, som medfört ett filosofiskt och metafysiskt uppvaknande, och en källa till ungdomligt högmod, då man har en känsla av att vara den ende klarsynte i en värld av vilseförda.
Tomheten och ledan är en djupt motsägelsefull känsla som inte skall döljas i skrivandet.
AB:
--- Alla borde vara medvetna om misslyckandets innebörd, att det inte är någon skam, utan att vi alla är förlorade, i samma båt.
C:
Men jag har en religiös livskänsla efter några mystiska erfarenheter, som präglade mig för resten av livet.
Tidigare lyssnade jag till samtida musik, t ex Boulez.
Fast han tillade --- med en suck får man förmoda --- 'men en ovanligt ihärdig sådan'.
platser utan tidsåtgång så är man ju på båda ställena samtidigt.
Slående tydligt Utanför en själv står tiden still.
En tappad sked flyger själv upp från golvet i handen på den släpphänte, mjölken stiger ur glaset och försvinner upp i mjölkpaketet, folk tar mat ur munnen med gaffeln och lägger på tallriken, usch så äckligt.
år sedan, nonchalerar fullständigt tidens riktning.
Åt samma håll I vår vardagliga sinnevärld ser vi tidspilen överallt och den pekar alltid åt samma håll:
Entropi kan lättast förstås som ett mått på systemets allmänna oordning.
Rostandet och vissnandet, liksom förbränningen av vedträet och krossandet av glaset mot stengolvet, representerar en entropiökning, en tilltagande oordning, som inte kan åtgärdas.
Men om universum är ett slutet system så kommer dess egen gravitation med tiden att övervinna expansionen och få det att börja falla ihop igen.
amerikanska fysiker som fick
så grundläggande fysikaliska lagar vara i luven på varandra?
Tiden är en gåta, både fysikaliskt och psykologiskt.
David Edgars 'Dagar i maj' kan också ses som ett krönikespel --- över vänsterns väg från fredsåret
Så fostrades Edgar till en oerhört produktiv dramatiker som redan, vid
under titeln 'Levebrödet'.
Huvudpersonerna börjar som glödande revolutionärer i var sitt årtionde.
Kylig tid Men det är bara h a n s förklaring.

'Be not forgetful to entertain strangers, for thereby some have entertained angels unawares.
i P
***Henry får ännu ett av Det svarta tornets anonyma brev.
Det visar sig att The Grange, trots allt, får ärva pengarna.
Varuhuset, Magasinet, Lördans, Barnjournalen, Sportspegeln, Goda grannar, Ett med naturen, Hem till gården vecka ut och vecka in, en dokumentär på måndagarna, ett underhållningshopjox på fredagskvällarna när det inte sänds amerikansk serie, ett annat men snarlikt underhållningsjox på lördagskvällarna och så någon amerikansk film av den klass som filmbolagen aldrig skulle köra upp på bio.
Det andra är också engelskt:
De har sänt TV i
De gör TV därför att TV kan vara djävligt bra.
För utsålda hus har ensemblen visat Sören Kierkegaards filosofiska verk 'Antingen --- eller', i Hellwigs tappning blev det fransk kabaré med mycket rödvin och djupsinne, med Sartre och Simone de Beauvoir, Camus och Boris Vian på scenen.
år när han tillsammans med Lion Feuchtwanger omarbetade Marlowes pjäs för Münchener Kammerspiele, den uppfördes på våren
Edvard har gunstlingar, han försummar landets styre och sin drottning Anna för kärleken till Gavestone.
Pjäsen spelas i pappa Brechts anda, miljön tydligt angiven, mustigt teatral, utan psykologiserande.
Till slut tar hon sitt liv.
.
Målskytt var Matthew Betts, han var för övrigt en av de
slutade med seger -
Aston Villa däremot har förlorat vid
Han blev den förste spelaren i cupens historia som gjorde mål i varje omgång.
---
mot Leeds, på Manchester Uniteds hemmaarena Old Trafford.
,
av målen.
Av intresse är också att belysa relationerna mellan invandrargrupper och polismakten.
Det gäller bl a inrättandet av en diskrimineringsombudsman utan rätt att driva till åtal.
--- I England har rasmotsättningarna gått så långt att man inte längre försöker dölja dem utan försöker finna lösningar, säger Bergman.
Över
procent
Av AGNETA NORDENANKAR --- Med teater i radio måste man jobba på djupet, eftersom rösten ska säga allt.
Man storknar nästan av att höra denna äkta man, totalt aningslös och egocentrisk, berätta om sina eskapader med andra kvinnor.
säger balettchefen Ulf Gadd på Storan i Göteborg om den balett som blev koreografen Per Jonssons genombrott för drygt
Hans koreografier är absolut originella, och efter 'Schakt' har han väckt entusiasm och förundran med baletter som 'Mellan
Hittills har han uteslutande arbetat med musik som komponerats speciellt för hans baletter.
Musiken till 'Schakt' har komponerats av Peter Bengtson.
Medan grabben naturligtvis tänkte på de grova abborrarna utanför badbryggan så kände fröken till att daggmasken i dess olika skepnader är absolut nödvändiga för att luckra upp jorden och därigenom skapa förutsättningar för all växtlighet på jorden.
Till det bidrar också att ingenting förekommer så rikligt i vattnet vid den här tiden på året att fiskarna ensidigt inriktar sig på någon rikligt företrädd favoriträtt.
När samma fåglar jagar mask till de första ungarna, då leker braxen.
De längsta lever i Australien och blir
De vi plockar i trädgårdslandet och i gräsmattorna är i allmänhet daggmaskar av släktet Lumbricus, de är riktiga läckerheter.
Om dagen håller de sig gömda, men under gynnsamma väderbetingelser så kommer de upp under natten.
De kan alltså plockas utan att nuturen på något sätt rubbas.
Det är inte ovanligt att de förökar sig där.
Man talar ju om att någon vrider sig som en mask när denne visar tecken på att plågas.
När du använder mask på kroken så bry dig inte om att krokspetsen är synlig, även om du lärt dig något annat som barn.
Han arbetar som nyhetskoordinator och har just varit på Aktuellts och Rapports morgonmöten för att ta reda på vilka utlandsnyheter de helst vill ha.
Nyhetsutbytet sker
--- De flesta utländska nyhetsinslagen kommer den här vägen, säger Nils Patric Larshamre.
Det har blivit billigare att sända via satellit.
kronor.
Men Nils Patric Larshamre säger sig inte vara trött på nyheter.
år sedan ett vanligt sätt att motionera.
respektive
Det märks tydligt även inom traditionella arbetarsporter som ishockey.
--- Man får inte heller glömma att träningen är en uppfostringsmiljö.
partier i rad mot Petter Fossan Norge och Tibor Karoly, Ungern, så har svenskarna spelat sämre än de brukar göra i Gausdal.
, Petter Fossan, Norge --- Jonathan Tisdall, Norge
poäng och ett avbrutet parti.
Den ena fantasieggande fasaden efter den andra smyckar tidskriftssidorna.
Hans idéer är inget annat än ett jättelikt reformarbete för att göra det möjligt för de nya arkitekterna att återerövra ett förlorat initiativ.
Det tema de varierar är människans intighet, kunskapens tillkortakommande.
'Autisterna' är en jagroman utan jag, konstaterar Agell.
Dessutom skall kapaciteten öka trots att antalet godsvagnar minskar med cirka
På
Både SJ och dess kunder får sedan direkt från databasen besked om var i transportkedjan en viss godsvagn befinner sig.
vagnar skall kunna klara fler transporter än
Skräddarsytt Uppslaget till BRAVO har i någon mån hämtats från Santa Fe Railroads i USA.
personer utbildas i en veckas tid.
år.
Dessutom kom hon från enkla omständigheter fjärran från operapublikens egen sociala bakgrund.
Bl a spelades en rad scener in i den gamla gasklockan i Värtahamnen.
Fritänkande och frispråkig.
Men han är faktiskt sergeant.
Genom tiderna Men reklammakarnas mode och tidens melodier är bara en resonanslåda för henne.
) och Otto Premingers 'Carmen Jones', där Harry Belafonte filmdebuterade
'Jag ville skildra saker som ännu inte fått sitt namn, som ett barn innan det är döpt.
Fritänkare Carmen är historien om flickan av folket och om de passioners eldar hon tänder i männens bröst.
Kärleken som socialt gift, som en förödande virvelstorm av känslor.
Av ANDERS LUNDQVIST --- Inom
Vi har räknat med den här typen av förseningar, säger expeditionens ledare Ebbe Wahlund.
till
veckor senare hade man nått baslägret.
Syrgasmasken kommer man inte att plocka fram förrän man passerar
Samtidigt, i en mexikansk stad förtjusas en kvinna storligen av
Och för all del --- man märker hur det kliat i fingrarna på gänget kring den här filmen efter att skruva westernklyschorna till den absurda nivå där de hör hemma.
Greenpeace gick ut i en demonstration mot utsläpp i havet av farliga cancerframkallande ämnen från
Värmby arbetade tidigare på naturvårdsenheten på länsstyrelsen i Göteborg och är väl insatt i många ärenden.
--- Vi hoppas att koncessionsnämnden skall stödja miljö- och hälsovårdsnämnden i Landskrona i kraven på att exempelvis DSM Resins skall tvingas ta hand om sitt avloppsvatten som innehåller cancerframkallande ämnen, understryker hälsovårdschef Högni Hansson.
I så fall vill polisen gärna komma i kontakt med denne.
Polisradio En av DN:s fotografer har också uppgivit att han cirka
och televisionen hade inte ens blivit Sveriges Radio.
procent, lika många som ser 'Hem till gården' totalt.
--- Vi har ingen aning om hur starkt engagemanget i en sådan här serie är.
Själva stilen är det viktiga, stilen som bygger på grundklippan Iris och Helge Runåker.

minuter att få förslaget godkänt och studio bokad.
Om man ska ha en TV-teaterensemble måste de veta vad de ska göra i
Regi:
år efter debuten i 'King Kong'
Som det nu är fortsätter se tappert att sprattla tiden ut.
Bakgrunden till det spända läget mellan TFHS och dess lärare och Svensk pilotförening är olika uppfattning om vem som ytterst skall ha ansvaret för utbildningen av civila piloter.
Av CONNY THELENIUS DN:s korrespondent NEW YORK.
kvinnor gjord av Harvard Medical School och den andra med
Deras mat- och alkoholvanor jämfördes med de andras --- de som fortfarande var friska.
bröstcancer --- för dem som drack över
Fidel Castro har slutat röka.
--- Det enda privilegiet vi har är privilegiet att arbeta, säger han på ett sätt som nästan inte alls låter högtidligt.
Om mina barn inte läser sina läxor och sköter sig är det inte regeringens fel, det är mitt fel.
--- Jag är ingen arkitekt, men jag tycker det är roligt att konstruera hus, säger han medan han litet stolt visar tvåvåningshus som har upprättats för jordbrukarfamiljer.
Bara våryra fåglars kvitter bryter tystnaden.
Gruset på gårdsplanen knastrar under stövlarna.
år, den äldste
Bara en blev åsyna vittne till razzian:
De äldre visste troligen vad som väntade dem.
Tidigt denna morgon stängdes de judiska barnens hem 'barnkolonin' i Izieu.
.
26-åriga Lea Feldblum.
Julien Favets övertygelse väger lätt mot Barbieförsvararen Jacques Verges försvarsteknik.
Bara då och då bryts tystnaden av en bil, som sakta glider uppför sluttningen på jakt efter barnens hus.
års letande fann Klaus Barbie i Bolivia, advokaten Serge Klarsfeld, som vid rättegången är en av många advokater som för civilsidans talan, den andra är Lyons judiska förening.
Att någon kunde begå sådana övergrepp mot små oskyldiga barn var obegripligt för alla.
Från byn ser vi bara taket till barnkolonin.
Han hade sett fram mot lovet och att få träffa sin lillebror igen.
Bulkas far fördes
För sent Efter alla påtryckningar har byborna, för vilka barnen bara var barn, i alla fall gett efter och överlåtit åt koloniföreståndaren Sabina Zlatin att fatta beslutet om ordet jude skall skrivas in i minnesmärkena över barnen från Izieu.
Bittra minnen Om något har fått upp fransmännens ögon inför Barbierättegången är det Izieubarnens grymma öde.
--- Vi är i så fall inte de enda.
Av
Även dokument som polisen tagit i beslag styrker att han har en nyckelroll i kuppen mot Föreningsbankernas bank i Stockholm.
banktjänstemännen åtalades nyligen för sin del i svindeln.
En diplomatisk begäran om utlämning från det svenska utrikesdepartementet är sannolikt inte nödvändig.
Dioxinet finns i fisk och skaldjur och det drabbar främst fiskätande däggdjur som säl, utter och tumlare.
Kanske måste både själva process- och reningssidan angripas.
Detta framkom när KU presenterade sin granskning av den senaste avtalsrörelsen på torsdagen.
Jag vet inte om KU är förvånat över dessa reaktioner.
Det innebär ju inte att vi inte följer vad som sker, men de förhandlingstekniska frågorna skall SAV, och inte regeringen, sköta, säger han.
--- I bakgrunden finns något av den gamla nordiska epik som understundom betecknas som kärv.
), 'Moder sjustjärna' (
proc till
Inget branschindex steg.
Saab-Scanias köpkurs föll hela
Intressantare än själva anledningen till nedgången är dock den våldsamma reaktionen på ryktena.
I slutet av femtitalet kunde man konstatera förekomsten av TCDD när en fabrik ägd av BASF i Tyskland råkade ut för en olycka.
Också förbränning vid avfallsanläggningar kan resultera i dioxin- och dibensofuranutsläpp.
Alex Menglet, Eva Sitta, Swawomir Wabik, Simon Chilvers m fl.
En glad whiskybegiven yngling som ser ut som
Men i sista minuten kidnappas hon av australierna.
Hela
De återkom på onsdagskvällen till Mellerud sedan flyktingsamordnaren Mats Holgersson och tolken Mahmoud Sleiman överlagt med de evakuerade i Munkedal.
De känner sig hotade och vill försvara sig.
--- Mamma och pappa är mycket oroliga för barnens skull.
Det skrämmande är att konflikten spritt sig i trakten och omfattas av folk som inte haft med den att göra från början, tillägger han.
De
Sverige
Det är så här en serie ibland, obs ibland, ska konsumeras.
Detta finns inte men däremot stämmer denna baksidestext:
han är liten, han är ful, han är osäker...
I boken 'Woody Allen --- his films and his career' citerar Douglas Brode det första publicerade Allenskämtet, använt av kåsören Earl Wilson:
Allen var då
månader senare börjar det vända.
'Hej Pussycat' (
; Warner ), 'En midsommarnatts sexkomedi' (
Regeringen kom på detta sätt att förknippas med polissidan och misstankar uppkom om en otillbörlig styrning av utredningsarbetet från regeringens sida.
Bertil Fiskesjö ( c ) ställde den och Carlssons svar visar hur orolig man var för säkerheten i samband med polisens planer på det stora tillslaget mot PKK-medlemmar, Operation Alfa.
, som polisen tog hand om den 20 januari.
I riksdagen har det sagts att Mats Hellström låtit kanoner bli reservdelar och ammunition.
När jag talar om att vara bunden gäller det den totala bedömning som regeringen enligt riktlinjenrna för vapenexporten skall göra.
Bertil Fiskesjö ( c ) vill veta om varje regering är fullt fri att självständigt ta ställning till vapenleveranser oberoende av en tidigare regerings beslut.
Det framgår av den utfrågning som konstitutionsutskottet haft med utrikeshandelsminister Anita Gradin.
Krigsmaterielinspektören fick den
--- Senare, omkring den
Gradin får då rapport om en resa som Lars Göthlin gjort till Singapore.
Ville inte svara I förhöret tar inte Gradin ställning till vem som lurat vem.
Hösten
september
För det andra är det litet ovanligt och svårt att i ett diplomatiskt sammanhang sätta en regerings trovärdighet i fråga, samtidigt som man talar med den, eller att uttala anklagelser för fusk utan att man har torrt på fötterna.
'Var tvungen' Hellström försvarade sin omsvängning med att han varit tvungen att ge tillstånd för fortsatta leveranser därför att de borgerliga regeringarna givit 'bindande utfästelser' till den indonesiska regeringen.
Vpk vill i en egen reservation gå ännu längre.
Det vore att visa riksdagen ringaktning.
till Singapore, vapen som sedan dök upp i Dubai och Bahrain.
Orsaken är att det fattas en läkarunderskrift på remisserna.
Under
Men när det gäller HIV-test kommer hela aidsproblematiken in i bilden, säger Eva Lithander, byråchef vid primärvårdsbyrån.
Dessutom ska det alltid föras journal vid en provtagning.

Märket, som ingår i en serie på
.
schilling ) kom den
I sammanhanget kan nämnas att Wien nu innehar femteplatsen bland de mest omtyckta kongresstäderna i världen efter Paris, London, Bryssel och Genéve.
Utställningsytan blir
, Frankrike.
,
Ett praktstämplat
kr mot blygsamma utropet
En ostämplad Sverigesamling med utrop
Till ovanstående priser kommer
De stod och tänkte på honom som vapenlös konfronterade kommendanter och chefer för judetransporter och med lock och pock förmådde dem med att släppa en del av dem som skulle till Auschwitz.
--- Vi fortsätter att tro på att Raoul lever.
Att han vet att Wallenberg var fängslad.
Också en gata i Budapest uppkallades efter Wallenberg.
april stod det i tidningarna att dedikationen av minnestavlan till Wallenberg var uppskjuten av tekniska orsaker...
Inte vad Wallenberg gjort eller några data.
Ny atmosfär Ändå är det en påtagligt annorlunda atmosfär i Budapest i dag.
Han bad då samtidigt att få veta om de sovjetiska kamraterna hade något emot att en staty av Raoul Wallenberg sattes upp i Budapest ( i Budapest sade man att vissa höga partimän var emot detta ).
Det är Budapests stad med borgmästaren Pal Ivanyi som är huvudman för invigningen.
Häri kan Modiano erinra om Marguerite Duras, men likheten går inte djupt.
Jean Dekkers återblickar i 'Minnets kvarter' söker sig mest till Place de l'Alma, till rummen innanför den lilla trädgården i början av Cours Albert-Ier.
Det han egentligen förälskar sig i är tanken på Carmen Blin som
HORACE ENGDAHL Patrick Modiano Minnets kvarter Övers.
ton i den norska zonen.
ton, vilket är mer än normalt.
Det finns alltså en hel del att mista genom att vara halsstarrig.
I dag tillhör dioxinlaboratoriet vid avdelningen för organisk kemi i Umeå världens
De bollar med begrepp som ppt eller ppq:
millimeter av avståndet mellan jorden och månen...
enheter.
Vid den här tiden var en del amerikanska forskare upprörda över en förorening som fanns i det avlövningsmedel som USA:s krigsmakt sprutade över Vietnam,
Umeålabbet har uppdrag från ett 20-tal länder och en stor del av dioxinproverna som tas runt om i Europa analyseras i Umeå.
En i USA mycket uppmärksammad undersökning, som fortfarande pågår, gäller analyser av blod och fettvävnad från Vietnamveteraner.
Deras öden kommer att ge en del av svaret på hur farligt dioxin är för människan.
--- Man bör inte äta lax mer än några gånger i månaden.
Bakom skottsäkert glas kommer han att möta dem som överlevt hans ondska.
år gamla, sände hon dem till det judiska barnhemmet i Izieu.
Minnena lever inte bara i huvudet.
).
år innan han kunde återbördas till Montlucfängelset i Lyon, där han utförde sina värsta grymheter
.
år medförde att många krigsförbrytare snart inte kunde nås av lagens arm om inget gjordes.
Eftergifter De
--- Vi håller oss till fakta och de ärenden anklagelseakten tar upp.
Ambassadören blev efter kriget fransk överståthållare i det delade Tyskland.
Sterns 'påhopp' har väckt gammal bitterhet till liv.
.
procent av BNP om han inte väsentligt förändrar det sociala trygghetssystemet.
De socialpolitiska inkomstöverföringarna blir tillsammans så stora att de gör det så gott som omöjligt att lösa den svenska skattefrågan.
Det enda som talar för att han kommer att uppnå ett resultat är att det är absolut nödvändigt.
I höstas stoppades försäljningen av körsbärsbrännvinet Kirsch och plommonbrännvinet Slvovitz på grund av deras uretaninnehåll.
mg per liter.
Nu är sambandet mellan uretan och cancer hos människan inte alls bevisat.
Greenpeace krävde få ta prov på företagets avloppsvatten men fick nej.
Värmby är väl insatt i naturvårdsarbetet.
Han fyllde snabbt flaskan och hoppade tillbaka över stängslet igen.
raffinaderierna på Västkusten släpper ut väldiga mängder svaveldioxid, kväveoxider och kolväten i luften --- och detta med naturvårdsverkets och koncessionsnämndens för miljöskydd goda minne.
Nuvarande villkor ger också raffinaderierna möjlighet att öka utsläppen av svaveldioxid med mer än
--- Det finns möjligheter att hantera den här typen av utsläpp, säger Lennart Frisch och nämner det norska Mongstadraffinaderiet som exempel.
Raffinaderierna bör sträva efter att gå över från olja till gas som bränsle.
att det fanns högerextremistiska tendenser bland några poliser i Stockholm.
Detta hade vid ett tillfälle ägt rum i Norrmalmspolisens garage.
Denna information lämnades då i stället till polisledningen i Stockholm som försäkrade att man kände till problemen och avsåg att vidta åtgärder.
Oenighet Det stod på fredagen klart att polisstyrelsen inte är helt enig om hur man ska gå vidare med uppgifterna om högerextremismen inom polisen.
'.
Sverigepartiet, som nyligen bildats genom en sammanslagning av Framstegspartiet och Bevara Sverige Svenskt, använder sedan en tid gången mellan T-Centralen och SJ:s Centralstation för att sprida sin invandrarfientliga propaganda.
Det ligger ingen politisk värdering i det, och förbudet mot flygbladsutdelning gäller bägge sidor.
Av ANDERS ÖHMAN FÅRÖSUND.
åren fram till
Dygnet runt Beredskapen på Gotland är hög i dag.
Förbanden kan hålla en hög beredskap och snabbt omgrupperas.
Förbandschefen tar tillfället i akt att påminna om Gotlands och Fårösunds militärpolitiskt viktiga strategiska läge i Östersjön.
år senare som exempel på att Gotland alltid varit föremål för ett ryskt intresse.
Ett 60-tal man är sysselsatta på båtvarvet, som betyder mycket för Gotland.
DN har fått göra ett sällsynt besök i en minstation på Gotland.
Fartygsljud bandas I minfältet finns utplacerade ett antal mikrofoner --- hydrofoner.
Minspärrtropparnas och de fasta KA-batteriernas närskydd sköts av en specialtränad markstridspluton.
Karel Mokry, Tjeckoslovakien och Tony Kosten, England, var ännu försiktigare.
mil norr om Oslo och på
---
) Agdestein, Gausel, Haugli, Karoly, Kosten, Wedberg och Welin,
Sf 3Sf
Ld 3Sc

Dxb 7Tf
Sxd
Dxc
.
Det framgår av statistik som Dagens Nyheter tagit fram.
ärenden per regeringssammanträde.
Från det datumet kan invandrarverket ompröva sina egna utvisningsbeslut i samband med att de överklagas till regeringen.
--- Myten om min hårdhet får jag väl leva med, sade han irriterat.
Tendensen var orelbunden under fredagens aktiehandel.
milj kr efteranmäldes.
Saab-Scania och Stora noterades exklusive utdelning på
Verkstäder däremot sjönk med
procent.
På den avgörande punkten ändrade VD Georg Karnsund sitt tal efter att en skriven version med en annan prognos lämnats ut.
--- En och annan kanske ler åt vår nya roll som ormuppfödare.
Tullkriminalen har gjort flera beslag hos köpare på ett tiotal orter i samband med utredningen.
Och ju längre väntan, desto dyrare blir det för tullen.
Tullen är inte glad åt detta, trots nuvarande kostnader.
dollar i inköp men går att sälja för
kronor i timmen.
inte skulle få överstiga
becquerel om något skulle inträffa.
Befolkningen i områden som drabbades av mycket nedfall från Tjernobyl får i sig högst
Gränsvärdet
--- Det är en förtroende- och informationsfråga, menar Arne Kardell.
.
Det bir också förbundets uppgift att påverka statsmakterna i den riktningen.
Att skolorna kan ha kommit överens om kontrollen i samråd med föräldrar, elever och annan personal ändrar inte denna bedömning, framhåller JO också.
Dessutom tvingas kommunerna att ta hela skadeståndsansvaret om tungmetallslammet skadar människor eller miljö.
--- Spannmålsmaten blir trots de låga värdena en stor kadmiumkälla eftersom vi äter så mycket bröd.
--- Det är helt fel och emot alla principer att på det här sättet splittra en familj, säger advokat Olle Hancock i Uppsala som har hand om fallet.
För att den ska kunna verkställas krävs att den asylsökande lämnar uppenbart oriktiga uppgifter eller av annat skäl kan lämnas utan avseende.
Oegentligheterna avslöjades i mars
män som står åtalade för sprängningen av vapenförrådet i Järna i november förra året,
I USA har preparatet testats på sammanlagt
I USA genomfördes under
medan dödligheten i placebogruppen var
Sjuksköterskan Stig Kvarnström har bestämt sig för att sluta aidstesta ungdomar och föräldrar på skolgården i Salem utanför Stockholm.
Ett lågtryck på Norska havet rör sig sakta åt sydost in över Skandinavien.
Mitt på dagen
Lågtrycket vid Island förskjuts åt sydost och kommer in över Skandinavien under söndagen och medför molnigt och ostadigt väder.
år, preparerade sprängladdningarna och tände på.
Det min klient gjort sig skyldig till är på sin höjd stöld och omfattande skadegörelse.
Vi skulle ju bara transportera de stulna vapnen.
I mars i år häktade Uppsalapolisen en brittisk kapten, anställd vid drottning Elizabeths livgarde.
Engelska ambassaden i Stockholm bad att en engelsk parlamentsledamot, John Gorst, på besök i Sverige, skulle få träffa den häktade engelsmannen.
Att han påstår detta innebär att han kan spela upp bandet för vem han vill.
I så fall är jag banal eftersom jag tror på människors ärlighet, säger Ulf Forsberg.
Fossilbränning innebär alltså att den solenergi som magasinerats av levande celler, under lång tid för länge sedan, snabbt utnyttjas i nuet.
miljarder ton i dag.
steg den från
Om den enorma fossilbränsleförbränningen fortsätter att öka under nästa århundrade, kommer koldioxidhalten att fördubblas jämfört med det värde,
Ett av få undantag är en artikel den
En avveckling av den uranbaserade kärnenergin blir meningslös om inte kärnvapen utrotas.
Man varnar för en global klimatkatastrof som följd av utsläppen av koldioxid, freoner, kväveoxider och metan i lufthavet.
C, vid polerna ännu högre.
Det faktum att
steg med
terawattimmarna stod olja för
terawattimmer för att ge lika mycket elenergi som kärnkraften gav
Det är sådana energikällor som globalt sett successivt måsta ersätta såväl fossilkraft som kärnkraft.
Ett nytillskott av denna storleksordning från vindkraft, vattenkraft och biobränslen borde vara möjlig.
Som framtida energibärare är väte ett intressant alternativ till kol.
Den enskilde väljaren får en sedel med tjugufem tomma fält som han ska fylla med namn.
På oppositionssidan finns flera listor, men det är inte många namn som kan räkna med att få tillräckligt många röster för att komma in i senaten.
Det finns också en lista av gamla Marcoslojalister som går fram under Marcos gamla partibeteckning KBL.
De pekar på de stora politiska misstagen som Aquinos regering begått, men utan att syssla med rena personangrepp.
Som man frågar får man svar Opinionsundersökningar görs numera så tätt att de flesta vanliga väljare inregistrerar dem med en lagom nypa salt.
', 'Vill du ha den kvar?
Det kan finnas en enkel förklaring till varför detta skenbara argument för en ny sorts socialism med radikal egendomsutjämning utan frihetsinskränkning inte har lett till åtgärder:
Den dinglade så äckligt, knyckte sig med obscena rörelser mot gapet i maskinens mitt och stoppade utan pardon in hela träd som krasande fick finna sig i att malas sönder till flis.
Det är en originell och mycket viktig bok, på flera plan.
När politikern blir byggnadstekniker läggs grunden, sätts det tak och byggs för framtiden.
På detta finns betydligt viktigare exempel än det ofta slappa och omedvetna bildspråket från oss dagsskribenter.
'När är det dags att ta det tredje steget?
Klockan är bilden för ordning, regelbundenhet och förutsägbarhet.
Likheten med den moderna fysikens betraktelsesätt är slående, även om Petersson värjer sig för direkta analogier.
De i förra veckan inledda kongressförhören om vad som blivit 'Iran-contrasaffären' jämförs i alla fall med andra klassiker:

Män som sysslat med otilllåten insamling åt contras åtalas --- och om detta säger presidentens talesmän egendomligt nog att 'det är Vita husets lagliga uppfattning att presidenten inte deltagit i denna sammansvärjning'; ska det vara en dementi?
Man tror i dag att presidenten ska undgå att tvingas bort i förtid.
De måste dock iväg för att skaffa mat och kompletterande inredningsmaterial.
Under tiden som hans första hustru ligger på ägg är han fullt kapabel att försätta en annan hona i olycka.
Alla vet att denna stad --- i likhet med de flesta andra världsstäder --- lider av svåra luftföroreningar.
Han tycker myndigheternas insatser varit framgångsrika.
Att gå en första vända i de nya skorna är för pojken en intensiv och skirt sensuell lycka.
En tidig fråga är:
Jag trodde att det var gympadojor, låt vara litet märkvärdiga, litet dyra.
Att köpa gympadojor är numera nåt man måste gå på kurs för att lära sig.
gram.
) Professor Nir har lagt in extrakäk till gässen när de tvångsmatats och de får
Dessutom har professor Nir och hans forskarkolleger kommit på ett foder som innehåller färre aminosyror än vanligt kycklingfoder.
Den massiva omsvängningen till höger kommer av Sydafrikas svarta att tolkas som en genljudande avvisning av även deras mest blygsamma krav.
Inom Sydafrika kommer eftertankens kranka blekhet att komma snart nog.
Jag ser i tidningarna att ni börjat skriva kolumner tillsammans.
Hur i Alsike skulle det gå om alla svenskar skulle börja beskydda flyktingar!
Men sånt går över med åren.
Det har t o m erkänts av både generaldirektören vid SKI ( DN
De fruktansvärda skador, leukemi, fosterskador m m, som indianerna vid norra Saskatchewans urangruvor utsätts för, de ständiga riskerna under de långa transporterna av radioaktivt material, det ännu ej lösta problemet med det använda kärnbränslets slutliga avfall --- allt detta visar tydligt att kärnkraften inte är någon säker energikälla.
Vad är då bruksvärdet?
kr.
Följden blir att jag är helt låst och aldrig kommer att ha någon möjlighet att hyra ut min lägenhet.
Se till konsekvenserna och inte till principerna.
som förre professorn i medicinsk fysik vid University of California John W Gofman hävdar, det har inte heller Juliusson någon på egen forskning grundad uppfattning om.
extra cancerdödsfall i Sverige, eftersom bara Ukraina, Vitryssland och Rumänien fått större nedfall än vårt land.
Gösta Ekman-programmet var en katastrof.
Om man nu frågar sig vad det här brevet har för allmänt intresse, är svaret:
Är då beslutet om de
Alltså en arvtagare till vad radion en gång var.
Det är också medarbetare som trots sina kvalifikationer antagligen inte alls har lätt att få andra arbeten inom videoindustrin.
Just så, jag lyder bara order, uttryckte sig makthavare för
Här arbetar psykolog Eva-Britt Nilsson, pedagog Berit 'Bobo' Nilsson och socionom Marie Olanders.
Man motiveras till exempel till att själv söka upp en psykoterapeut där man bor.
Vi vill stärka deras egen förmåga och kraft, som är så otroligt viktig för själva tillfrisknandet.
Märkning ska stoppa skidstöld Av MATTS DAHLSTRÖM För att få bukt med skidstölder för inemot
De kan vara kvar på skidstället på biltaket vid ett kortare lunchuppehåll och de kan också stå i drivan vid restaurangbesök invid backen, ty man kan ju inte släpa med sig skidorna in i matsalen, säger Birgitta Bahrke.
Av JANNIKE ÅHLUND PARIS.
Coltrane, Armstrong, Monk, Ellington...
januari ).
--- Dexter skulle kunna snacka sig ur ett mord, säger Tavernier och skrattar hjärtligt.
) Nu har de i alla fall fått en osannolik upprättelse genom en tonårskille från Lyon som burit dem i sitt hjärta under några decennier.
Detta var en film om amerikaner i exil, alltså fick det bli en engelsk film.
Men många av dagens regissörer undviker allt som är svårt och smärtsamt och så gör de det snabbt och spännande och smetar så lite rockmusik ovanpå alltihop.
Bertrand Tavernier är på väg till ett produktionsmöte för sin nästa film, ett incestdrama som utspelar sig på medeltiden med arbetsnamnet 'Det fjärde budordet.
Men trots 'hög' ålder tillhör Coventry den skara engelska fotbollskklubbar som aldrig vunnit något.
tillfällen under min tid i Coventry.
Ändå är vi inte i närheten av de pengar som den klubben lägger ned på spelarköp.
En anledning stavas just Alex Ferguson.
'Ett hus kan rustas upp bara av en person som känner att han är herre i huset.
Och han förklarade att husägaren --- det sovjetiska folket --- själv måste vara med i arbetet om det skall bli någonting med det.
Lika illa ställt var det inom den sociala sfären, som 'allvarligt berördes av negativa processer'.
Den var först och sist av moraliskt slag.
'Hycklande föreställningar om kommunismen' och 'allehanda profetior och abstrakta idéer' vann spridning på bekostnad av rationella och vetenskapligt grundade analyser av samhället och historien.
Här var dock nyheterna färre.
Gorbatjov talade länge om behovet av en 'utvecklad' och 'fulländad' demokrati inom kommunistpartiet och i det sovjetiska samhället.
Han formulerar inte frågeställningen så enkelt och så rakt på sak.
Förvisso är detta egenskaper som inte finns hos alla.
Av PETER SANDBERG DN:s Göteborgsredaktion 'Unga Atalante' är det flotta namnet på en ny scen för modern dans och opera i Göteborg.
Just nu är scenen fylld av sand,
Musiken är nyskriven av Zbigniew Karkowski och premiär blir det den
--- 'Sommaren -36' handlar inte om vad som hände i Frankrike då, säger han.
Romanen, liksom filmen, handlar om nyfikenhet, kärlek, vänskap och möten.
Som författare kan jag bara säga att filmen ger mig ett lyft...
--- Konsulent Jan Odencrants provpredikar i Brännkyrka kyrka söndag kl
--- Barockensemblen Affetti Musicali spelar musik från stormaktstidens Sverige söndag kl
Liturg är Erland Ros och sångsolist Nils Crona.
i Norrmalmskyrkan.
--- Yttre missionens dag hålls i Salemkyrkan söndag, då generalsekreterare Bo Forsberg predikar på förmiddagen.
--- I S :t Tomas kyrka är det öppet hus i dag.
i Ekensbergskyrkan, Solna.
år.
Männen behövs alltså inte i någon funktion på jorden längre --- utom möjligen som försöksdjur.
Han bjuder sina kolleger på invigningsparty med hyrd betjänt.
, även om Hanserik Hjertén i DN hade några förbehåll:
Den uppriktige resenären Den som reser har något att berätta.
De senare har främst lämnat rapporter via grammofonskivor.
Officiellt fanns det inte svenskar kvar i Tyskland under kriget, men ändå hade
Allt som han har mött har gjort att han inte längre håller så hårt på teologiska idéer.
Det märks att svensken satt sig ordentligt i respekt i öst.
---
Patrick Johansson har varit där
Diskussioner pågår om att då förlägga världsmästerskapen till andra sidan Atlanten.
--- Han blir ett starkt vapen mot ryssarna i VM, säger förbundskaptenen.
När han var
Men det gäller att komma så långt också...
Yngst är Ljusdalsbacken Stefan 'Lillis' Jonsson,
) Per-Olof Pettersson, Motala,
år, snickare,
landskamper.
).

).
landskamper ( --- ).
Förra gången, för
Finland --- Sverige ( Lidköping ), Sovjet --- USA ( Skövde ).
Norge --- Sovjet, ( Köping ), USA --- Finland ( Katrineholm ) Söndag
.
En roman som Matilda Matsson nu äntligen kommer att debutera med.
Det lärs ut av SAS:s städslade psykologer.
Förutom de psykologiska aspekterna finns också de rent fysiska obehagen många upplever i flygplan:
Hustrun spelades av 30-talets stora filmstjärna i Tyskland, Elisabeth Bergner.
--- Poliser ska utreda brott och journalister ska syssla med journalistik.
Dessutom bor hon i radhus, är ordentligt gift ( med Curt, en direktör på Kommunförbundet som lär spela jazz nätterna igenom när han kommer åt ), är familjekär mor till
Då gick det bra.
Stora misstag har också begåtts under åren då vi prövat oss fram sång för sång.
Träna var för murkna närmast stugan.
Uti ändanom uti ändanom allt uti byxerna i ändanom Å kärringen tog sig ett igelkottaskinn Å alla vassa taggarna vände hon in Uti ändanom...
Nu gör han äntligen rollen, men inte hemma utan i Köpenhamn.
Dock borde han fått mer stöd i regin.
operett som spelas.
danska kronor.
Han personifierar tidens förvirring.
Vidare önskar Jeppsson att konkurrerande företag ska 'uppleva oss som ett korrekt och ärligt företag'.
Från NoN :s korresp.
Ett 40-tal av de
Han sade att det går

procent av barnen såg Astrid Lindgrens och Tage Danielssons rövarsaga.
Natten därpå satt
möjliga.

Sigrid Undset x Henrik Ibsen
Slipsen

Vad heter filmen?
Förbundskansler Helmut Kohl behåller makten efter det västtyska valet.
Det var mycket rabalder kring de stulna Kristina Nilsson-smyckena som såldes på auktion.
Minst
Platserna på biograferna, biljettbeställningarna osv är under datorns kontroll och borta är tidigare års nattsudd med biljettbuntar i olika färger.
I ett annat rum sitter Marie Louise Arvidsson, en av de
En festival är dock inte bara siffror, rödvin för journalister på festivalklubben och förvirrade presskonferenser där kulturklyftor gapar genom rummen.
'Around Midnight' är självfallet utsåld, den är ju invigningsprogram.
Hur som haver rör det sig genomgående om USA och dess bundsförvanter.
Och de som säljer bilar på USA, delvis även japanerna, har minskat sina vinstmarginaler hellre än att ge upp marknadsandelar.
års presidentval; om bara ett år är kampanjen i full gång.
Till dess får vi leva i tron att vi kan göra något åt dollarproblemen.
Synd är att arbetarkommunen inte mera energiskt tar upp den kanske mest centrala frågan:
) vill jag på socialstyrelsens vägnar svara följande.
Först och främst måste slås fast, att har man uppfattningen att patienten lider av smärta och ångest, har man inte bara möjlighet utan också skyldighet att lindra detta, med de medel som man har till buds inklusive morfin.
Vi vet av erfarenhet att det skulle betyda minskat förtroende för vården, en stor oro bland våra svårt sjuka och handikappade m m.
VIKING FALK Chef för hälso- och sjukvårdsavdelningen, socialstyrelsen, ordförande i socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor.
Som sagt --- jag vet inte.
Det förlänger en process som är plågsam för henne och kanske också för hennes son.
Som alla människor är vi läkare rädda för att dö.
Vi är också rädda för anmälningar och prickningar --- till exempel från socialstyrelsens sida.
Det löser inte våra problem i sådana fall som Lydias son.
Av MATS LUNDEGÅRD DN:s korrespondent Plötsligt en morgon är de iranska myndigheterna angelägna.
Tvärsöver golvet i hotellets entré har målats en sovjetisk, en amerikansk och en israelisk flagga.
Han säger att segern är nära.
'Krigets första offer är sanningen.
Vi motas ner i hotellets källare en kvart.
minuter och får höra att segern är nära.
Rå skräll Vi körs till fronten i den kalla, mörka gryningen.
Vi informeras av en man med en högtalare som säger att vi befinner oss
Vi hamnar på ställen där vi ingenting har att göra.
Det är en vacker dag med stark sol när vi far därifrån.
--- Jo, på brödet.
kl
Samtidigt skrev en viss Margareta Malm lyrik för Rabén & Sjögren.
Det ska fan vara poet.
Jo, det fanns inte så många tidningar att skicka dikter till.
Det gör hon därför att Bertil bor i Örebro sen
Numera är de skilda men goda vänner.
Dock lärde han sig att skriva maskin.
Även i Örebro fortsatte han att skämta med folk.
Sedan debuten
--- Vilket fantastiskt kulturminnesmärke, fick han till slut fram.
Med apotekshuset är det så att kommunalrådinnan varje söndag läser Bytesreprisen i Dagens Nyheter.
praktvåningarna med stuck och kakelugnar och allt.
--- Trä, hördes han halvgråta, överväldigad av rörelse.
--- Jovisst, och vi åt där när Kvistlund fyllde
Men en aldrig reparerad
Efter en månadslång kampanj i morgontidningen Information, som tacksamt tagits emot av vänsterpartierna i folketinget, har regeringen nu bestämt sig för en helt avvisande linje.
Resultatet blir att utrikesministern eller försvarsministern tvingas åka på möte efter möte med Natobröderna och --- mot sin egen vilja --- förkunna att Danmark har en helt annan syn än alliansens övriga medlemmar.
En LPAR-anläggning saknar den karaktäristiska snurrande parabolskärmen.
Av AGNETA NORDENANKAR TV
'Särlingar i konsten?
och dog
Patienterna på de gamla sinnessjukhusen skulle, de som kunde, göra rätt för sig genom att tillverka nyttiga saker.
Beslutet, som innebär att ingen av lärarna vid Teaterhögskolan troligen sparkas före riksdagsvalet i mars, har väckt berättigad munterhet.
Pinsamt Regeringens direkta avsikt med arbetsgruppen anses dock vara att begrava frågan till efter valet.
Rättegången mot teaterskoleeleverna inleds om ett par månader.
Staben jublar.
Det är på sin väg tillbaka till jorden som dess värre rymdskeppet förolyckas och hela världen sörjer med USA och de efterlevande.
Bl a med Telly Savalas, dvs Kojak, som pilot.
februari, Runebergsdagen.
Titeln 'Vem är Sylvia' är ett Shakesparecitat från 'Två ungherrar från Verona'.
'och börjar fundera i positiva tankebanor.
.
---
Nej, här är den ettriga intensiteten oförminskad i sats efter sats, de
solister, instrumentalensemble och orgel, som sändes i onsdagskvällens musikradio.
Men ibland kan man inte undgå --- brukar man påstå.
Kanske har hon en sork eller en flundra.
Här är ett typsamtal ( godkänt av den avlyssnade ).
till Småfolket på landsbygden?
Jenny sa att vi hade Danton och Skräckväldet också.
Den var ännu sämre.
Är det passé composé?
''Håll med om att det är en toppenlåt.
--- Så här står det:
Hur räknar man den där procenten?
Nej, dom vet inte vem Samantha Fox är.
På sidan
Nån av oss ringer, säger vi!
som kamrer vid Tour Agenturer ( TA ).
Den hastiga tillväxten under 1950-talet gjorde att behovet av lokaler ökade, och
experter som på uppdrag av utbildningsdepartementet har gjort ett underlag till en utredning om styrningen i skolan.
Problemet med en möjlighet att överklaga är givetvis att denna rätt går att missbruka.
Och det har följaktligen kunnat höras ca
Hellre en lyssnare i Handen än
Om du hinner och orkar gå runt och knacka på varje dörr i hela Uppsala sitter alltså varenda rackare där med örat mot apparaten och lyssnar på Dagens dikt.
Den lag som härskar där går ut på att hindra den grå massan, de 'vanliga' människorna, från att sticka upp huvet och tro att de är något, kan något eller begriper något bättre än nån annan.
De som redan lyckats, däremot, de är av annat slag.
Men min bilvän, som verkligen kan det, han har inte lyckats få sitt körkort trots flera uppkörningar.
Därför har dessa trafikinspektörer mycket stor makt.
Han vet uppenbarligen ingenting om vad lärarna ska hinna med på rasterna nuförtiden.
De vill ha påföljder som faktiskt minskar rattfylleriet.
Som Karl Erik Lagerlöf så riktigt påpekade i denna tidning häromdagen, ser dock intressedumheten till att ingenting hotar bilen.
Det blev mer ett 'insälj' för Super Channel än underhållning för tittarna.
På fredagskvällen fick vi vara med om en skönhetstävling på ett manligt nudistläger med några gråraggiga herrar i startfältet.
personer starka redaktionen ska arbeta.
CIAN LUND Av PETER BRATT --- Vad tänker ni på när ni får höra ordet jazz?
Det är
Svarta musiker som kom till Paris på 20-talet häpnade över det varma mottagandet och den seriösa behandlingen av deras musik.
Knarkromantiken finns i Lars Hillersbergs 'This is my Cadillac', där Charlie Parker trycker in en sil.
Den 7 februari klockan
Alla var eniga om att Hamletdebatten egentligen upprepades var gång en klassiker gick upp på en svensk scen, och den lilla oenigheten mellan Leif Zern och Stefan Johansson om regissörens frihet, som uppstod, var heller inte ny.
Och inte vill den som hjälper henne slava som forna tiders hjon.
'svenskar' som kan snuva Sverige på finalen i bandy-VM.
--- Vi vet hur de svenska spelarna åker, vem som hämtar upp bollen och vilka som är duktiga i luften, fortsätter Ohtonen.
år i div-laget Kalix, innan han kom till allsvenska Kungälv inför säsongen
De båda spelade ihop i Uleåborg i allfinskan i flera år.
Gått framåt I landskamperna tidigare i vinter vann Sverige över Finland med
Risto Kontturi och Jukka Ohtonen har utmärkt sig i allsvenskan den här säsongen.
-
kvar.
första
Till hastigt angrepp därefter, utvändigt ledaren genom sista sväng, kopplade greppet och försvann till överlägsen vinst.

Fick sedan bestämma i sitt eget tempo, ökade tempot sista halvvarvet och vann utan att vara hotad.
sekunder från storslam.
Det handlade om defilering från Sollefteås sida.
Stockvik hade otur på första sträckan, då landslagsflickan Katrin Larsson fick sin ena stav avslagen.
Lägret sägs tillhöra en släkting till den avsatte presidenten Ferdinand Marcos.
Det är dock svårt att se hur militärledningen kan genomföra en sådan utrensning utan att provocera fram en motreaktion som kan svepa bort både Aquino och de generaler som nu är lojala mot den civila ledningen.
Det fanns inga som helst uppgifter om att branden skulle vara anlagd men många uppfattade det som ett märkligt sammanträffande att sjukhusbranden kom mitt under Aquinos möte.
personer fått i uppdrag att bedriva.
Då rapporterades att en amerikansk regeringstjänsteman besökt Marcos och förbjudit honom att resa.
Jazz Doctors anger föreställningens ton --- lätt nostalgisk, okomplicerad och varm.
Men Alfredson och Laxness möts inte enbart i kärleken till den lilla ön i havet eller till den socialism som även ömmar för det ofödda livet.
Hon är föreställningens varma och lågmälda mittpunkt.
Sven Lindberg gör politikern Arland till en märkligt utsuddad och ändå laddad figur.
Den värmer än.
.
miljoner kronor.
Han sade inte att sovjetiska trupper i Afghanistan varit med i några strider, men diplomater i området har sagt att sovjetiska trupper flera gånger har blivit attackerade.
Därmed skulle man ha kvar
Är han då kritisk mot fackföreningsrörelsen, som han tyckte borde visa en större öppenhet?
--- Nej, så resonerar vi inte.
Skall de fortsätta dela ljuvt och lett?
Till sist, denna slasklördag i Göteborg, lovade Olof Johansson att om han nu inte står för centerns förnyelse står han i varje fall inte i vägen för den.
Det var bara en sak som Anders saknade i det här loppet:
Trots detta kunde Camerons Kick koppla greppet en bit före mål och vinna ganska säkert.
.

--- Skönt att det gick vägen, konstaterade Jan-Olov Åberg efteråt.
--- Jag märkte att vi höll undan, men det var inte mer heller, sa Ulf Larsson efteråt.
Det här var verkligen inga stora marginaler, men Cristy Song är en häst som vill vinna, och han visade ju klassen nu.
mål.
Inga problem Inför VM har Christer Kjellqvist ofta fått frågan hur div 1-spelet har påverkat honom.
skadade Detta bestod i första halvlek av nästan hela laget, varför Sveriges
Mittfältare Kjellqvist blev utkommenderad på högerkanten av Peder Emanuelsson och forwarden Hasse Johansson blev mittfältare.
Kanske den ändå bör läsas med samma försiktighet som Galbraiths tidigare böcker.
Kapital ( maskiner, investeringar ) blev dyrare.
procent i Västeuropa.
Det innebär att man kriminaliserar de förändringar i relativpriserna som är marknadens informationssystem och som är en nödvändig förutsättning för all förändring och förnyelse i ekonomin.
Pengarna är ämnade för att rena vattnet i en rad ytterst förorenade vatten, såsom de stora sjöarna på gränsen mellan USA och Kanada, hamnen i Boston, Long Island-sundet.
röstats ned av kongressen.
miljarder dollar, som Reagan också anser är alldeles för dyr.
Sjunde och tredje armén har lyckats hejda den offensiven, uppgav al-Qadissieh.
Utvalda mål i städerna Miandoab och Radagya i norra Iran bombarderades strax före klockan
Under de strider som inleddes den 8 januari har det iranska flyget inte förlorat ett enda plan, medan
---

m, fick hålla lågt tempo, stack ifrån i början av upploppet, höll undan till knapp vinst.
---
m, pressade hårt och fick greppet
FREMANTLE.
Han tog kommandot direkt, ledde ett tag med över
Detta gav uppenbarligen resultat på lördagen.
Efter
Är given Wassberg är given i laget, på förslagsvis andra sträckan.
Tänk om Krister Andersson hållit sig mera kall som startman för Domnarvet, och inte jagat i väg så hårt från start.
, då Thomas vann ett VM-test vid Grönklitt i Orsa.
Men jag visar att jag har tempo i kroppen, frågan är bara om jag håller tempot någon längre sträcka.
Så här utformade sig Åsarnas segertaktik:

lag, otroligt, och koskällorna från supportrarna skramlade.
--- Men jag har aldrig tävlat utomlands annat än i Schweiz.
procent uppgav att svenska reaktorer bör börja avvecklas redan nu, även om det leder till högre elpriser.
procenten är
och pessimisterna
Än lever de gamla gudar På Café Vega vid Odenplan i Stockholm bildade
DN:s Clas Barkman for på en skidresa till Alperna för
Söndag med DN har talat med Sjöman om hans filmkonst.
Hon visade redan vid JEM i somras att hon är på rätt väg, brons.
Hon noterade
Nu blir det mycket intressant att se vad Johanna kan göra på
Agneta är också med i Östberlin och i Bonn.
), sen var hon tvåa på
meter fritt.
före Anders Holmertz, som åter missade starten,
Men sen blir det hårdsatsning i hemmabassäng inför OS i Söul.
har det inträffat många överraskningar.
Om jag tror att han i första hand önskar en kvick toppforward plus en mittback ( Southamptons Mark Wright är aktuell ) att lita på, är jag nog inte helt snett ute.
Det är inget sensationellt tips att påstå att årets cupmästare står att finna där.
Möjligheterna att torgföra de egna tävlingarna ökar, men konkurrensen stiger också.
SM-veckan i Örnsköldsvik har annars inte medfört att några förhoppningar vissnat, tvärtom.
Det är en evighet på

år och alltid fått klenögda Lea i stället.
Müller kunde också dela framgången med hela laget.
Största delen av det svenska alpina VM-laget har samlats i Schweiz, men än så länge sker uppladdningen i Anzere, cirka
På fredagen kände han sig bättre och han är inte särskilt orolig inför sin VM-start, slalomen går först nästa söndag.
.
Komiskt Själv tycker hon att uppståndelsen kring hennes person varit onödigt stor:
åren och före det fanns det ingen anledning att tala om svensk volleyboll.
---
De etablerade toppnationerna vill inte riktigt acceptera att vi är ett lag att räkna med, säger Kristiansson förtjust.
När Sverige anländer kommer Kristiansson och hans grabbar --- inget mer.
Dessutom påpekar han att OS-arrangörerna brukar sälja slut på volleybollbiljetterna först...
Då han försöker utveckla sina teorier runt volleyboll handlar det om biomekanik, fysiologi och förståelse av människor.
Han har jobbat med GIH-utbildning och hans idéer genomsyrar hela Volleyboll-Sverige.
Inledningen var annars skaplig med ett AIK-övertag i första serien på
Christer fick ersätta tidigare landslagsspelaren Olle Svensson efter en serie och tackade för förtroendet genom att slå
Stenbocken vann med
Vinner AIK torde finalbiljetterna vara säkrade.
Det var bara kanadensaren Rob Boyd som lyckades kila in sig i den totala hemmadominansen med sin fina femteplats.
Året före,
Fiasko igen Redan före VM talades det om att 'huvuden skulle rulla' bland personer i ledande ställning för det stolta österrikiska laget.
Peter Müller var under större delen av loppet
'Bäst på Karlaplan'
Dyrare med mindre reklam --- Om skyddet är fult eller snyggt spelar inte så stor roll, menar Åhström.
Kavalett betyder även 'liten häst' på italienska.
Meningen var alltså att årets pris skulle ha utdelats till indendent Helena Dahlbäck-Lutteman, Nationalmuseum.
Så tog alla som trängdes i det lilla galleriet upp en sång till den bruna drycken.
Den bruna drycken har varit en smula diskuterad förut.
Men framför allt måste invånarna i Bro lockas att engagera sig mer för sin hembygd.
Den måste brytas och det kan bara ske genom satsningar på bred front i Bro, säger Jan Karlsson, ombudsman för lokalavdelningen i Upplands-Bro.
En annan klar minuspost är att pendeltåget inte går ut till Bro.
--- Ett mycket bra förslag.
---
Matchen mot Essinge var 'Lundens' sjätte raka i serien utan förlust.
Irak hävdade på lördagen att man tagit tillbaka ett
En iransk robot slog på lördagskvällen ner i Iraks huvudstad Bagdad.
Av HANS JANSSON --- Det är inte så ofta vi får komma till Stockholm och spela nu för tiden.
---
Tunga veckor Värmlänningarna har också
Rena rama proffshockeyn, säger Conny Evensson.

Niemi åter Skellefteå har problem inför hemmamatchen mot HV
Var människa har kanske känt sorgen, om inte fasan, i att se hur världen och dess historia verkar att vara fast i en obönhörlig rörelse som bara förstärks och som, för ändamål som blir allt grövre, enbart tycks förändra världens synbara yttringar.
Eller så befinner de sig i tidens djup, i alltings ursprung, de slutar aldrig att närma sig och att dra sig tillbaka, i suverän orörlighet.
Att de skulle kunna använda det?
De var det så pass att man glömmer det och att deras liv hade till uppgift att föra dem mot den stilla flodstranden där de väntar på ett tecken --- som kommer härifrån --- och som de känner igen.
JAG:
Axelns kurvlinje --- armens fäste --- är strålande ... ( jag ber om ursäkt, men ) det strålar av styrka.
Tänderna skrattar --- glesa och grå de med --- det blåser igenom dem.
Under en halvtimmas tid kommer han att helt befinna sig i övergången mellan sina händer och jordmassan.
Jag är helt oförmögen att se henne som gudinna.
Det var för ungefär
Missförstå nu inte:
För den strövar runt och sniffar, nosen är utsträckt längs marken.
Om den från början blev vald som tecken för ensamheten och eländet, verkar denna hund att sedan ha tecknats som ett harmoniskt bomärke, ryggradslinjen motsvarar tasslinjen, men detta bomärke är också ensamhetens högsta lovsång.
HAN:
Alla måste för honom stå fram i sin mest kostbara ensamhet.
Kanske har jag fel, men jag tror inte att han har målat en enda.
'Som alla andra, eller hur.
Vilken respekt för tingen.
Vanerna är lättast att karaktärisera, de är typiska fruktbarhetsgudomligheter.
Odin --- den magiske, extatiske schamanen, krigares och furstars beskyddare, den outgrundligt vise, de hängdas gud.
Allt kretsar kring hans tragiska död.
Njord och Nerthus är de äldsta.
Frey var en djärv ryttare och hans häst hette 'Blodiga hoven'.
Hon både ger och tar liv, liksom fruktbarhetsgudinnor i många andra religioner.
Frigg och Freyja har troligen samma ursprung.
'Gudarnas älskarinna', beskylld för att vara' den mangalnaste av kvinnor.
Saga, Eir --- läkekonstens gudinna, Fulla som vårdar Friggs skodon och bär hennes skrin, Sjöfn, som väcker mäns och kvinnors lust till älskog, Lofn --- som förenar de älskande, Var --- som lyssnar till människors eder och de förtroliga avtal som ingås mellan män och kvinnor, Syn --- som vakar, Hlin --- den kloka, Snotra, Sol --- och Gna som färdas genom luften på sin snabba häst Hovvarpner.
Fylgja --- betyder följeslagare.
Alfer --- är det samlande namnet på småväsen.
På kullens krön knastrar elden, flammorna har just börjat ta fart.
Nattens offer Så stiger Mats fram med nattens offer --- en påse med torkade örter.
--- Vi är ett rött skynke för folk som av olika anledningar ser på asatron med hat, förakt och skräck.
Det var så absurt --- vi hade just förrättat en ceremoni för freden och vi frågade dem vad de var ute efter.
Yggdrasil är bl a engagerat i att rädda Hanstaskogen, en av Stockholmstraktens sista vildskogar, bortom Akalla.
:
För att få upp värmen dansas en indiansk soldans och alla sjunger en gammal indiansk schamansång.
väderstrecken för att de kommit till midvinterblotet.
--- Fler och fler människor som lever i vårt västerländska industrialiserade och högteknologiska samhälle upplever att de saknar närheten till naturen, till de inneboende läkande, helande krafterna.
--- Asatron och buddismen har mycket gemensamt, säger Thure.
Det är metoder som människor utvecklat under mycket lång tid och som har överlevt eftersom de visat sig fungera.
Genom frivillig eller ofrivillig invigning får man extraordinära förmågor och behärskar vad som brukar kallas kraft, säger Thure.
nätter utan mat eller dryck och han låter sig bli genomstungen av ett spjut.
Vi befinner oss i en källarlokal mitt i Stockholm.
Obönhörligt dras man in i transen, extasen, själen lättar och fladdrar sin egen väg, tanken flyger och resan neråt har börjat.
Då kan vi stödja och försöka överföra positiv kraft för att han eller hon ska må bättre, säger Ewa.
Det gäller att våga öppna sig och ta emot.
Men det djupaste avståndstagandet bottnar sannolikt i det djupt religiösa och psykologiska tabu som under århundradena byggts upp mot vår nordiska förkristna tro.
AV STINA HELMERSSON Den nordiska mytologin består av ett nätverk, en väv av gudar och gudamyter.
Odin, som var krigarnas och furstarnas specielle beskyddare, fick en alltmer framträdande plats vid de offentliga stora offerbloten men bland bondebefolkningen och i den privata kulten på gårdarna var fruktbarhetsceremonierna de mest centrala.
Men tiden var mogen för förändring.
Man kan inte få syndernas förlåtelse och inte smita undan sitt ansvar.
Identifiera dig med Thor --- och du får fysisk styrka.
Ödet innebär att det finns en lagbundhet i naturen.
Nornorna heter Urd:
Jag var ute och gick med vår hund Stookie.
--- Var det
--- Fick du, mormor, åka droska?
Tänkte på det när din mamma var baby i mitten av fyrtitalet.
Du vet hur seder och bruk förändras.
Det var så ovanligt, för vår släkt --- och alla jag kände --- hade blå ögon.
Men en dag sprang hon uppe och var med pojkarna när de undersökte julgranen som stod i ett hörn.
--- Man har seglet fäst vid masten men ej bom, utan seglet sprids ut med en stång, spristång.
Aldrig blev han irriterad när man ville ha sin leksaksbåt fast bakefter 'Tolk', som vår båt hette.
När jag började skolan kunde endast
dm höga små träsnurror, olikfärgade och olika svarvade, som man drev framåt med en liten piska, en träpinne med en halv meter lång märling, som man klatschade till toppen med så den hölls i gång och for framåt.
--- Uja, huja, som du brukar säja mormor.
Vi överlade kort och klev så ombord.
.
Var var jag nu med mina minnen.
--- Nejmen, jag minns väl deras avfärd, för jag ville följa med till Sverige där de skulle köpa motor, men jag var för liten, sa den här ingenjörn.
--- Kanske ändå att jag kan, mormor.
Men jag målade det långa planket till min fars repslageri och fick för det biljett till en sommarteater som jag inte varit på förr.
Ingen politik, tack!
Nu måste Stookie och jag gå hem och
En ånganläggning för ett kraft- eller värmeverk kan därför byggas betydligt mindre med en virvelbäddspanna än en vanlig ångpanneanläggning med flambrännare.
I en virvelbädd kan svavlet 'bindas' i samband med själva förbränningen genom att man tillför kalksten i kornform --- 'sanden' i bädden utgörs i själva verket av kalkstenskorn.
Anläggningen kan byggas ännu mer kompakt.
procent för en elproducerande kondensanläggning av vanlig typ.
Någon sådan anläggning i full skala finns ännu inte i drift någonstans, men Asea PFBC har i
procent vatten och pumpas in i förbränningskammaren som en sorts pasta.
Askan matas ut från cyklonernas botten med ett system som inte släpper ut gastrycket i tryckkammaren.
Ur avgaser och avloppsånga utvinns dessutom drygt
Bättre förbränningsteknik.
motortrafiken.
Men man får ingenting gratis.
Här visas den dolda verkligheten och antihjältarna bakom framgångs- och välfärdsmyterna.
Vi blev så perplexa över förhållandena.
--- Det är ovanligt i vårt genom-organiserade samhälle där det alltid ska vara någon som representerar de övriga.
Direkt efter filmen 'Arbetets döttrar' följer ett 'eftersnack' lett av Birgitta Zachrisson.
Jag är trött.
När Mats berättar att han vill supa ihjäl sig och att han vill dö bort från tröttheten så är han berusad.
I andra skepnader kastar han djupa slagskuggor omkring sig.
Hur som helst, han har förlorat sina chanser, han super för att bedöva sig, han slår dem han tycker är dumma men han är mycket levande, mycket vital och ibland framstår han som direkt sympatisk.
söndag
Susan, Stellan, Sara, Lina, Lena, Louisa, Filip och Andreas på Brännkyrkagatan i Stockholm skriver:
Agneta Boozom i Linköping undrar om mina egna barn bara får se amerikanska videovåldsfilmer och deckare?
Men många har ringt och tackat också för att 'Bamse' får kritik.
Tjip!
långfilmer, kan Vilgot Sjöman se en genomgående linje i sitt ofta tumultartade skapande.
En film han utan att veta det skrivits för Gunnar Hellström, en annan av Bergmans protegéer.
Det mesta återstod att göra inom filmen.
I '491' konfronteras den unga socialarbetaren Krister med de revolterande ungdomsbrottslingarna i ett socialt experiment och hans idealism blir brutalt krossad.
Han tänkte berätta om tillståndet i folkhemmet Sverige genom den unga, upproriska Lenas ögon.
Jag hade aldrig lust att återge samlaget.
Det var mera min egen bur jag byggt upp.
Skylten utanför lyser 'vänta' och duken blir röd som i en socialistisk dröm...
Det blev
Med 80-talet blev 'suget' efter filmen för stort.
--- 'Malacca' kan ses som en realistisk historia om en flickas öde eller ett drömspel på en analyssoffa...
Om dom är politiker eller frälsare är likgiltigt, kunde han fyllt i, och använt sig av Lars Görlings utbrott mot de samhällsförsvarare som attackerade hans svartsyn.
Foto:
Mekanistiska tankar Jag tror att det viktigaste inflytandet från fysiken på vårt sätt att tänka kan sammanfattas i den mekanistiska modellen av världen som ett urverk.
Detta må vara en relativt ytlig tolkning av tendenser i svensk planering och svensk politik; i många stycken är den dock korrekt.
Definierar man vidare nationell säkerhet som en överlägsenhet i förintelsekapacitet över en tänkt motståndare, så blir konsekvensen en kärnvapenupprustning.
Studiet av komplexa fenomen kunde hela tiden uppskjutas.
Sökandet efter generella samband har varit oväntat fruktbart, och gränsen för det vetbara och analyserbara har hela tiden vidgats.
Genom experiment som sträcker sig över många 'oktaver' av energispektrum har vi nu fått ett sammanhängande kunskapsområde från elementarpartiklar till atomkärnor, atomer och molekyler, kondenserad materia i olika former och laddad materia ( plasma ).
Det är som att räkna världens årliga militärutgifter exakt till sista centen.
Denna har successivt förfinats och utgör nu en generell teori för system med många beståndsdelar, dvs för materia och strålning i olika former.
syskon.
Mormor hänger med en bra bit på vägen, ungefär fram till Simon & Garfunkel.
Av ANNA-STINA LINDÉN IVARSSON
För det är modehistoria i det franska perspektivet som bjuds.
Han väljer det han tycker om, och passar naturligtvis också på att göra reklam för sig själv och de medarbetare och firmor han arbetar med.
En kavalkad av frisyrer från 20-talet och framåt kompletteras med bilder av Veronica Lake, Lana Turner, Brigitte Bardot, stjärnor som då, liksom nu, varit förebilder för modet.
Mode', TV
I sin ungdom är det hårt och slutet, men efter hand öppnar sig en smakrikedom som rymmer associationer till både hallon, mocka, kakao och nymald svartpeppar.
Chàteau du Vieux Tinel ( nr
--- ) blir omdömet positivt.
Resultatet har blivit ett högst njutbart vin.
Denna australiska chardonnay har en matt, gyllengul färg och en stor doft med god ekkaraktär, bra balans och harmoni.
Här finns dessutom en smörig mognad som inte skäms för sig.
--- ) kommer från Pasquier-Desvignes.
i specialsortimentet,
:
Smaken är inte så fyllig som väntat och har dessutom en liten, störande bitterhet.
Surstek med lingon Månadens allra billigaste och kanske mest spännande nyhet är

:
av sina absoluta vintoppar, båda röda.
Brunello di Montalcino från Villa Banfi ( nr
,

--- ).
Doften är mycket välbalanserad med liten, fin mognad och druvkaraktär.

ganska fyllig, ganska fruktig, ganska sträv och ganska god.
--- ) har en stor doft med nästan rökig jordkaraktär som även gömmer mynta och körsbär.
,
Därifrån kommer
Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett ( nr
Leiwener Laurentiuslay Riesling Auslese ( nr
:
Beaujolais nouveau i veckan och kan rapportera om en stor, fräsch och sällsynt druvig bouquet.
Resebyrån var Vingresor.
I kuverten fanns diverse information, liftkartor m m.
Färdbeviset föreskrev att vi
Problemet var att vi var
Vingresor har köpt rummet som trebäddsrum --- alltså är det ett trebäddsrum.
Varmvattnet fungerade inte annat än tillfälligtvis.
Vi fick inte ens tillfälligt låna ett tomt rum att duscha i när vårt varmvatten strejkade --- Någon måste väl drabbas av att få det sämsta rummet, försökte vi förgäves trösta varandra under veckan...
Även om inte alla fick de bästa rummen, var det heller inga som fick nitlotter --- vad vi hörde talas om.
Endast en mindre del av pengarna gick uppenbarligen till hotellet...
Enkel inkvartering som regel utan bad dusch eller wc.
Så här hotfullt formulerar sig t ex Fritidsresor i sin senaste resekatalog om sina ospecificerade resor:
Det innebär att personer av olika kön som reser tillsammans hamnar i olika rum och --- ibland --- på olika resmål inom flygdestinationen.
Det betyder att de inte skulle kunna sälja inkvartering av 'motsvarande standard'.
Mest liknar de teaterkulisser.
Hans hustru jobbar på ett av hotellen.
Hästarna är kraftfulla ardennerhästar.
För svenska turister är det ganska välordnat.
Av AGNETA NORDENANKAR O lyssnare, med dig har sånggudinnan stämt möte mitt på dagen klockan
år, hunnit bli en institution i etern.
Legendarisk Dagens dikt, radions kortaste och mest långlivade program, startade den 1 februari
Vid tolvslaget fick radiolyssnarna i grannländerna liksom här hemma i stället än en gång höra Gabriel Alw läsa 'Det eviga':
Därpå ett musikstycke i djupaste moll.
I sin dagbok för den 7 mars
Världen hade börjat öppna sig för mig, jag läste och sökte mig fram och all min tonårsdyrkan ägnade jag skådespelaren Olof Widgren.
Efteråt fick jag ett brev, från några äldre lyssnare, klasskamrater, nu i 80-årsåldern.
Nämnden tyckte dock inte det var något att bråka om.
Men den
Han bedrev studier i kinesiska i Peking
Han har från trycket utgivit
Första tiden var han skrivbiträde och därefter i många år lönebokhållare.
I Kiruna missionsförsamling var han ordförande i
Att vara ledare, kompositör och huvudsolist är en annan.
Det tredje skälet är nog att Lindvall och trumslagaren Lennart Gruvstedt --- också han från Tolvan --- helt enkelt är några snäpp bättre än de övriga
- importen 'Musikerna möts i Bombay' borde i sådana avseenden kunna uppfattas som föredömligt renlärig.
Aldrig förr har väl deras mondäna utklädsel demonstrerat en så förfärande uniformitet, oavsett nationellt ursprung.
Allt efter föredöme från biorepertoarens musikfilmer.
Spårvägen var storfavorit men fick liksom i fjol nöja sig med andraplatsen.
Saken var klar!
kronor rikare genom segern, för resten --- hade 100-procentig utdelning på sitt Stockholmsbesök.
På damavdelningen är klubben annars suverän och tog nu sin femte seger i följd.
Där klockades han för världsårsbästa
Även på
på
år.
Vidare RAI-orkestern i Rom, Tonhalle i Zürich, Mahlers nionde symfoni vid
Alla planerade turnéer ställs in.
Betyder det att han vill till New York eller att han vill till operakonsten?
New York City Opera är granne med Metropolitan vid Lincoln Center.
Kanske kan man säga att det är samma skillnad mellan New York City Opera och Metropolitan som mellan English National Opera och Covent Garden i London.
--- Pettersson kommer med en naturlags nödvändighet.
Comissiona planterade och hans sentida efterträdare Neeme Järvi skördar frukterna.
poäng, och Annette Hofvander,
poäng, fint assisterad av Sveriges enda damproffs, Yvonne Berndt,
Alla
Loppet utvecklades till en början helt som väntat.

Lugn och säker i alla väder.
Tvåa Bo W Takter körde Classic Cast.
dagar.
Takter är populär på Bjerke och var hårt spelad.

Jet Ribb hade greppet
meter, auto.
) Grades Singing --- Olle Goop
kr ),

Vapengömman fanns under golvet i en ungdomsgård.
Den officiella informationen kring händelserna i Loughgall i fredags kväll är fortfarande knapphändig.
Hans bror, som satt bredvid honom i en bil, skadades allvarligt.
tusentals, andra uppgifter är mer preciserade till
Amnestilag Redan före sitt makttillträde i januari
--- Den enda 'förbättringen', säger hon, är att nu för tiden mördas inte några ledare, inga människor vars död orsakar publicitet.
.
),
) Raintree County ( B )
Easter Regards.
---
Bronslöning,
(
),
) Goldstar
Odds:
(
Treårslöpning,
) Gentleman --- S Månsson
(
),
---
.

(
),
) Cripeppo
Plats:
Väl samlat fält med Broadly Speaking som anförare.

(
),
---
In på upploppet sträckte Our Martin ut fint understödd av ryttaren.
kg/Tid
) French Groom
(

---
Teater:
killar sitter på höga barstolar.
Vilda, perversa lustar, pepprade med kvinnoförakt, uppfyller pratbubblorna.
Men det intressanta med Stig Larssons uppsättning av Mamets pjäs är att han lyckas ge den mondäna och ganska ofarliga driften med 70-talets urbana kärlekslögn djupdimension.
Tomas Norström gör rollen som Bernie till ett öde.
När Dan och Deborah träffas och blir kära i varann uppstår kris i de gamla parförhållandena.
Den är snabb som en slogan, slagfärdig och aggressiv.
I Stig Larssons hårt skruvade regi synliggörs passagens ögonblick i teatral form.
) My Court --- T Oscarsson
(
).
.
) Diamond King --- C Power
(
).
Noras Boy smet fint invändigt och fick ledningen in på målrakan.
),
) Sharpen Active
(
).
Pleasure sög musten ur ledande Pacific Brother när det var
:-.
:

Modiano om tidens gång Allt har redan hänt när Patrick Modianos romaner börjar.
Rävskabb och den minskade tillverkningen av rakborstar är
Teater, sidan
procent av det som den säger att gymnastikundervisningen skall innehålla.
tog omsorgsnämnden över skolan och startade yrkessärskola för förståndshandikappade elever.
Länsskolnämnden likaså.
Bakgrunden till att skolan fått leva så länge med en så dålig gymnastiksal är, enligt landstingsrådet Birgitta Rydberg ( fp ), oklarhet om skolans framtid.
personer eller att bygga en gymnastiksal på Häggviks yrkesskola?
VANDA.
--- Visst, de här poängen kan visa sig värdefulla i framtiden.
Indien skjuter missil på prov Indien kommer inom kort att börja provskjuta i större skala en luftvärnsmissil med lång räckvidd som tagits fram av indiska försvarsforskare.
( TT-Reuter, Roslyn Harbour ) Presidenten varnar för kupp Regeringen i Sri Lanka förbereder av allt att döma en konfrontation med en olagligförklarad vänsterrörelse, Folkets befrielsefront, Janata Vimukti Peramuna ( JVP ).
Direkt efter EM-finalen säger den svenske tungviktaren:
Orkade inte Avgörandet i matchen föll redan efter drygt en minut när Rostorotsky fick med sig Tomas på en s k upprullning.
Tufft i Sovjet Sovjet har
Tomas Johansson har emellertid närmat sig Rostorotsky betydligt.
Till VM i mitten av augusti ska Tomas Johansson ha blivit klassen bättre.
Räkna med Tomas Johansson i VM i sommar.
Under hela året.
McFarlane närstående källor sade på söndagen att det nationella säkerhetsrådet i Vita huset fick order av president Reagan att arrangera bistånd till contrasrebellerna i Nicaragua efter det att kongressen
Även i Vita huset finns en stor irritation över uttalanden som McFarlane tidigare gjort.
Faran finns alltid inbyggd i motorsporten.
bilfabrikernas direktörer.
--- Mitt livs triumf!
:e.
Det här är det finaste jag har gjort, jag har en Ryder Cup-plats i sikte, oj, oj, sade Lanner.
Tidigt på måndagsmorgonen försvann Mats till spanska Marbella och kommande veckas Spanish Open.
.
Efterföljande diskussion.
Måndagsgruppen arrangerar.
Fri entré.
.
---
, Åkeshovs IF --- Husby AIF
---
F Barts FK --- AC Azzurri
.
---
, Latino America --- Hungaria FC
---
Samtidigt blev han fälld av Östers back Tonny Westring.
Deras inlägg ställde ofta till farligheter framför Bengt Nilsson i Bragemålet.
H
---
FC Löwet
AC Camelen
Hammarbyhöjdens IF --- BK Saturnus
---
Södert/Sköndals IK
Alliansens bollför
---
Skönstaholms IF
--- 8_3 Sjöängens FF
--- 0-seger mot skottska Dundee United i onsdags.
AIK var inte bättre på något sätt.
--- 0-matchen av
Efter målfyrverkeriet i första halvlek kom matchen av sig efter paus.
Roger fick en smäll på högerfoten och är säkert borta än längre tid.
Bortamatchen mot regerande svenska mästarna Malmö FF slutade som väntat med förlust.
minuter senare var det dags för
MFF-försvaret kunde inte slå bort bollen i en tilltrasslad situation, och den duktige Sundsvallsforwarden Leif Forsberg kunde peta bollen förbi Jan Möller.
---
Onohulta
FC Poj
---
, Kransens HC --- FC Jönssonligan
Kransen HC
Triumph/Fridhem
---
--- 7_3 Valparaiso IF
H
---
pund eller drygt
.
Några återbud gav honom gratisskjuts in i tävlingen.
Det blev ju också Björn Borg berömd för.
---
, IFK Salem --- Rågsved/Östberga
---
, Edsbergs IF --- Kälvesta IOF
---
, Solhöjdens IF --- Fisksätra IF
, Vasalund IF --- Spånga IS
Fisksätra IF
Myran/Årsta AIK
---
Haninge FF
---
minuter av första halvleken.
Besöket i Malmö slutade med
Jo, vi släpper in

Högt tempo Matchen på Malmö stadion inleddes i högt tempo, och med
Malmö FF, som redan är mycket skadedrabbat, råkade ut för ytterligare en skada i går.
Matchuret visade bara
som
I Älvsjö gjorde förutom tvåmålsskyttarna Bergvall/Nilsson även mittbacken Ove Lindström en bra match.
Framåt var Lars Persson stark.
Det har Djurgården fått erfara.
Men det gav ingen utdelning, och efter
Karlstad visade styrka genom att behålla organisationen matchen igenom.
Mittlåset Ove Karlsson och Claes Hjulström var annars Forwards klart bäste spelare tillsammans med nämnde Ericson i anfallet.
åskådare infann sig till det allsvenska fotbollsmötet mellan Örgryte och AIK.
Bara vid ett tillfälle,
Målvakten Sven Andersson --- hade inte mycket att göra han heller --- samt fyrbackslinjen med Niclas Sjöstedt som den främste var hemmalagets ryggrad.
--- Bäst i försvarsspelet, bäst framåt.
Örgryte ville det inte, trots hemmaplan.
Han hade ändå de
Han har dessutom ett franskt teknikerteam med sig på EM-cirkusen.
kronor till.
Det blev
Då började BP ta in och var nära att lyckas kvittera.
Vi gjorde i alla fall
:e, hans motståndare sydafrikanen Jeff Hawkes, som i sin semifinal besegrat spanjoren Seve Ballesteros, hade ett hopplöst läge och fick en bogey på hålet, ett över par.
främsta får spela Ryde Cup, lagbasen, engelsmannen Tony Jacklin kan knappast förbigå Lanner.
:e hålet varpå Lanners nerver ställdes på prov då sydafrikanen sänkte sin birdieputt på
:e hålet i matchen om trejde pris.
Då började jag drömma, avslutar Lanner, på söndagskvällens Europas hetaste golfnamn.
Men det tyckte Kommunals sektion och begärde skadeståndsförhandling om
Operation dagsverke firar i år
Hur många människor bor i Sydafrika?
Greenpeace är nu med sitt 'kustbevakningsfartyg' på färd längs Sveriges kuster för att jaga industriutsläpp.
I veckan är det
Den store skalden och politikern Dantes kvarlevor har försvunnit från graven i Florens, kunde vi läsa om i veckan.

Riksdagen tog lag om döden När är man död egentligen?
Det visar en undersökning som en professor i Stockholm har gjort.
, Norrköping; Gunnel Ramnell, Tönsbergsgatan
, Bromma; Aina Abrahamsson, Karlslundsgatan
Tore Adolfsson, Stenportsgatan
, Johanneshov.
, Tullinge; Inger och Rune Spångberg, Järla herrgård, Nacka; Marie Bengtsson, Fjelievägen
A, Halmstad; Leif Andersson, Vallatorpsvägen
deltagarna var från England och
partierna slutade remi.
e

Lb 3för att sedan snabbt utveckla löparna till c
bäddar för en eventuell tempovinst genom att direkt gå med löparen till c
.
Sxe

.
Omständigheterna har tvingat båda spelarna att attackera.
Txf

gxf

--- g
.
Lg

och f
.
Kxg

.
Av SVEN SVENSSON
När en radioreporter samma dag stack mikrofonen under näsan på Ingvar Carlsson ute på en flygplats lät statsministern framskymta att han inte visste mer än allmänheten om vapensmugglingen.
till Singapore skedde efter tillstånd av borgerliga regeringar, den olagliga exporten till Oman kan regeringen Carlsson inte skylla på andra.
Roine Carlsson har återgått till den stora tystnaden, men han är inte helt ensam om att ifrågasätta kustkorvetter vid ubåtsjakt.
.
Centerpartiet, som var mest för de sämst ställda pensionärerna, lade ner rösterna och räddade Sigurdsens ära.
sköna miljarder till staten.
Under budgetbehandlingen i riksdagen har han snöpligt snuvats på ett par miljarder.
Årets parfinal promenerades hem av Josef Kubista och Jan-Christer Andersson, som helt dominerade tävlingen och lade sig till med en andra uppsättning guldplaketter.

Efter en tvåsangöppning och överföring blev J-C Andersson spelförare i
Syd fortsatte därför med bordets
Kn 9_7_5_3 K D
Öst öppnade med
Den
Det är garanterat en upplevelse att tävla mot uppemot
medlemmar, alla svarta.
Den gamla kyrkan har varit avstängd i många år på grund av risk för ras och under tiden har församlingen fått låna en skolaula för sina gudstjänster.
Ärkebiskopen till Mellanöstern Ärkebiskop Bertil Werkström planerar att tillsammans med bl a representanter för Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen göra ett ekumeniskt kyrkobesök i Mellanöstern den
norska medborgare Bibeln varje dag, men det är alltså betydligt fler som aldrig läser den.
på lördagsmorgonen samlas deltagarna i Gökotteloppet, stafetten som arrangeras av fritidsföreningen Nobba Brass och Nubbe.
Regeringen med Pierre Schori, Östermalmspolisen, socialdepartementet och amerikanska ambassaden.
Västerbyhemmet, behandlingshemmet från Gotland, hade kommit med båten kvällen innan,
Allan Edwall promenerar i mål på tredje sträckan och Anita Wall uppmanar fru Malmkvist att:
tar ledningen från början, precis som förra året.
--- Stopp, stopp!
Inte heller beror den på att det inte skulle vara möjligt att odla tillräckligt med mat.
Från juli till oktober dog lika många människor av svält som under
I en typisk indisk by tar de
'Det finns i Tredje världens byar och rännstenar en tyst och stilla svält, som är så extra fasansfull därför att den är alltid närvarande, under goda år som dåliga, och dessutom ofta många gånger större sammanlagt än den mer plötsliga som TV-kamerorna hittar i de tillfälliga flyktinglägren.
Indirekt kan man ge dem stöd genom skolutbildning och hälsovård.
Det borde vara biståndets enda mål.
syskon och en ensamstående mor.
delar om livet längs Ganges.
Det måste vara så för under
--- Tills jag blir
Nu ger Broady tillsammans med Mikael Palme ut en tjock antologi med kultursociologiska texter av Bourdieu.
Därför kan han göra en klassanalys som bättre förklarar hur motsättningar kan uppstå mellan fraktioner inom en och samma samhällsklass.
Bourdieu ser författaren som agent på det kulturella fältet, vilken blir berömd genom att inträda i ett nätverk av relationer, såväl historiska som samtida, där hans verk och åsikter omnämns, citeras och beundras av andra agenter:
Men då måste man alltså beakta att Bourdieus teori rör sig på en makronivå där agentens handlingar endast är statistiska närmevärden.
Men det förutsätter att den svenske kultursociologen inte bara härmar teoretikern Bourdieu, utan även låter sig stimuleras av den Bourdieu som iakttar verkligheten med empirikerns outtröttliga, vidgade pupill.
Jacob Öst- Hansen vann ett nästan
---
!
.
Jordbrukare och meteorolog Vi som jobbar med väderprognoser på SMHI har kommit till yrket på många olika sätt och av många olika skäl; men få meteorologer har haft en så annorlunda bakgrund som Helge Pershagen, som i går fördes till den sista vilan.
En vinter blev han intresserad av när snön normalt brukar ha smält undan hemma i Falutrakten.
dagar har demonstrerat utanför rumänska ambassaden för att få ut sin man Mihail från Rumänien.
Paret har känt varandra i
--- Jag blev chockad av resultatet.
De flesta elever i sjäte klass kunde inte heller svara på den enkla frågan:
procent svarade fel minst en gång, oftast fler.
För det första handlar detta om siffror --- inte om språk.
Troligen är artikelseriens främsta syfte att avskräcka sovjets ungdomar från att utvandra illegalt och visa hur illa det kan gå.
Komsomolskaja Pravda nämne vid namn en rad ledande exilbalter i Sverige och ställer dem i tvivelaktig dager.
Till hösten kommer KF med kläder av Gunilla Pontén.
Mode och flärd har blivit tillåtet igen och kunden är medveten om kvalitet.
år.
år i branschen.
Nu behöver jag inte oroa mig för sådant.
på lördagsmorgonen avvisades de första flygbladsutdelarna från Sverigepartiet.
--- Vår ledstjärna är Per Albin Hansson, och vi vill utgå från det raserade folkhemmet i det politiska arbetet, säger ynglingen.
försvinner Sverigepartisterna från platsen.
--- Klart fascistiska åsikter, trots allt vad partiet säger.
i Lubjanskafängelset i Moskva av en hjärtattack, skriver tidningen och avvisar alla uppgifter om att han skulle vara i livet.
ungerska judar med en sorts svenska pass räddade han dem från att deporteras till koncentrationsläger.
Av LENA SÖDER Alla
Piloten vände planet för att försöka göra en nödlandning, men cirka
'Lik överallt' Planet kraschade bara
ton bränsle som fanns ombord.
omkom 87 personer när Iljusjin
på Teneriffa när
Det säger Maj Fant som på lördagen valdes till ny ordförande i RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.
Över RFSU:s verksamhet vilar det svarta hotet från aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar.
--- Vi måste vända den här misstänksamheten.
Förtroende Hennes råd till ungdomarna är att de ska lära känna varandra bättre innan de går tills sängs.
I sommar blir det lågprissatsning av kondomer på apoteken.
Denna forskning måste stå fri från såväl politisk styrning som krav från marknaden, men måste självfallet respektera samhällets normsystem.
'Ju svårare problem vårt samhälle kommer att ställas inför, desto mer kommer att fordras i fråga om forskning på eget programansvar, högtstående forskarutbildning och rekrytering av kvalificerade lärare för såväl högskolan själv som för annan utbildning och spridning av vetenskapligt grundad kunskap inom samhället i dess helhet.
Givetvis är högskolorna en angelägenhet för hela samhället, och forskningen mår också bra av att många människor har lärt känna dess villkor på nära håll.
Vad som ger arbetet inom högskolan dess särskilda mening och karaktär är att det bedrivs på eget programansvar inom ramen för en arbetsgemenskap, som i grunden är internationell.
Men det berodde ju på att i dessa fakulteter satt samtliga institutionsföreståndare ( = professorer ), var och en just precis för att vara 'ämnesföreträdare' och försvara sitt revir!
Även forskarutbildningsutredningen förutsatte att 'dialogen om forskningsresursernas fördelning och forskningens inriktning skall emellertid föras direkt mellan fakultetsnämnderna och statsmakterna' ( sid
Nej, kära utbildningsministern, tänk om och tänk klarare!
'KERSTIN LINDAHL-KIESSLING Ett drama Ytterberg tar fasta på det dynamiska och dramatiska draget hos Hartman.
Han var motståndare till en kristen kulturfront som vill dela in livet i en helig och en profan sfär.
' I notapparaten kan man konstatera att Hartman var häpnadsväckande tidig med sin miljöteologi, en ekologisk teologi med Gud som skaparen i evolutionen.
Här görs knappast några sofistikerade analyser av Olov Hartman som författare --- den litterära analysen hör till avhandlingens svagare sidor --- men man får en pedagogisk och infallsrik skildring av en människa och hans religiösa världsbild.
Skillnaden mellan att veta och att vilja veta.
Människan är ett ägg.
Och man kan inte undgå att gripas av hans märkliga förening av total sårbarhet och starkt profilerad identitet.
' Alldeles nyss antog Sveriges riksdag den nya lagen om hjärndöd.
I serien vann Tottenham hemma med
, Manchester U ( b )
Scunthorpe ( h )
.
AIK:s allsvenska matcher i år:
---
.
, Halmstad ( b )
Öster ( b )
---
Hammarby har bara noterat en förlust i år och kommer säkert att sälja sig dyrt när det gäller en slutspelsplats till hösten.
, Örgryte ( h )
,
Frölunda Västra Frölunda, nykomlingen, inledde med att spela oavgjort mot självaste Malmö FF och har i skrivande stund --- immarna före derbyt mot IFK Göteborg ) endast en förlust.
---
Malmö FF ( b )
GIF Sundsvall --- Örgryte Sundsvall råkade ut för rena mardrömsstarten i söndags borta mot Malmö FF, underläge
Nja, omöjligt är det väl inte men med tanke på att Örgryte ännu inte förlorat någon match och faktiskt inte släppt in ett enda mål ligger nog ett kryss allra bäst till hands.
, AIK ( b )
, Brage ( h )
Vann i söndags en märklig tillställning borta mot Brommapojkarna som slutade
Västerås SK ( h )
Mora ( b )

, Västerås SK ( h )
, Eskilstuna ( b )
borta mot Västerås SK.
Djurgården ( b )
Eskilstuna ( h )
VSK är nog det bästa laget även i år och får tipset hemma på Arosvallen där man bara förlorade
Eskilstuna ( b )
Forward ( b )
---
IFK Hässleholms div I --- matcher i år:
Åtvidabergs div I --- matcher i år:

Landskronas div.
.

.
, Skövde AIK ( b )
---
Trelleborgs FF har börjat serien på ett strålande sätt och nye tränaren Marek Skurczynski har verkligen fått en drömstart.
Tillhör man dem som har bil i stan går det att parkera i Parkaden och ta hissen ner.
Mycket välskötta manuella diskar med personal som är hjälpsam och trevlig även om man bara ska ha ett halvt kilo strömming.
Vi tar bara hem extra prima frukt.
På andra hyllor kunde den vara bättre.
Det gör att man funderar över lönsamheten.
såg det länge ut som om Tottenham skulle förlora lagets första final i FA-cupen.
i första matchen mot Queens Park Rangers,
mål hittills den här säsongen.
Bennett var nämligen med om att förlora mot just Tottenham, i Manchester Citys blå tröja i cupfinalerna
I fjol hette matchvinnaren Ian Rush, året före Norman Whiteside.
av finalerna på Wembley, egentligen
I den här lilla stan finns biskopen, tsaren, Runeberg och Lars Huldén.
Båda är från svenska folkpartiet.
Joel Rinne hette han på den tiden.
Alexander I är populär i Borgå.
Och fina Petersburgsfamiljer med sommarvilla på Karelska näset var rasande över att tullvisiteras var gång de for dit, och ofta av finnar som inte kunde ryska.
Men här är också Diktarhemmet.
Vårvinterns bekymmer och besvär är passerade och sommarsemestern känns nära.
kronor per användbar bryggmeter.
Så summan av utgifterna för vinter- och sommarplats och årsavgift kan variera kraftigt för likvärdiga båtplatser.
Till Nynäshamns båtklubb är det ett par års kötid för större båt, men ingen kö för liten båt.
Kötiden är lång, dryga
Vinterplatserna vid Nicksta är mycket billiga, bara
Till hamnar som Björlanda och Saltholmen är det ingen kö men till Hinsholmsviken och Fiskebäck är den lång.
Av ÅKE EKDAHL Vpk :s förhållande till Sovjets kommunistparti förbättras, medan relationerna till de svenska socialdemokraterna blir allt sämre.
Senast hytte kommunikationsminister Sven Hulterström med näven mot Werner.
Att hans ledarskap ifrågasatts och att
Mindre än hälften av partiets medlemmar prenumererar på tidningen.
Vi behöver helt enkelt vila upp oss.
Som tur var fanns ett avbeställningsskydd som kostat
Denna idoga lilla familj gav emellertid inte upp.
Som om vi inte redan visste!
Då är den vita marmorn nästan bländande!
Några lögar sig i det smaragdgröna vattnet.
Det här är bara en av många absurda situationer som 'Under över alla under', Jörgen Cederbergs dokumentär om svenska skyddsrum, är fylld av.
Varför är det så viktigt att vi inte blir rädda?
Tvärtom.
Samspelet mellan honom och Andreas Broms-Brosjö ( som redan är en rutinerad skådespelare i Radioteatersammanhang ) var mycket känsligt och nyanserat --- och samtidigt fullständigt självklart.
Chans igen.
Bye Bye Rozz är på uppgång.
.

Tsarine är huvudopponent.
A:
,
.
A:

Prince Liberty är tillbaka i storform.
Clean Owens är verkligt rejäl.

.
Alex Beå var en positiv överraskning i lördags.
Flag Carrier går stadigt och bra nu.
.
,
'Om den ene av de här
A:
,
Vetandets värld:
Skolprisma:
Det våras i musikradion I en lovsång till våren brister musikradion ut i
Hela släkten har samlats i farmors och farfars lilla bondgård.
Ödlorna dör...
De har tillgång till
Vi får in allt fler patienter med psykotiskt beteende och behovet av neuroleptikamedicinering har ökat betydligt.
Det innebär att vi på Sabbatsberg genomsnittligt får in
Här finns
besökare, varav bara en tredjedel kommer från Edmonton.
Sedan kan man gå och bada, i en
Delfinariet, en avbalkning av sjön där en kopia av Christopher Columbus galeas 'Santa Maria' ligger, kring vilken man kan åka u-båt, är kanske inte världens bästa, men det finns där.
Och den som blir hungrig har som sagt
Det finns över
En tredjedel av besökarna är amerikanska turister som åtminstone så länge USA-dollarn var stark var mycket köpstarka.
mästarprov som tapetserare vid NK:s verkstäder i Nyköping.
Han föddes i Stockholm, blev student i Malmö
utsågs han till juridisk ombudsman i Helsingborgshem och
.
Sådana cirkusnamn som Schumann, Altenburg och Mijares-Schreiber borgade för tradition och kvalitet.
och blev, som det skulle visa sig, sista säsongen som denna inte minst i Stockholm mycket populära cirkus existerade.
Bättre kaskadörer, dvs artister som ramlar utan att slå sig fördärvade, finns knappast i våra dagar.
'vertikalband'.
Konsumenterna visste vad de fick.

Vännerna i Östeuropa har förstått vad det rör sig om.
Fast det irländska oberoendet är av annat märke än Sveriges.
( tjugutretusen ) nya, olika standarder.
procent billigare.
Reynaldo Lopez från San Juan, en annan stadsdel i Stor-Manila, fanns inte med på röstlängden i det valdistrikt där han röstat i
Vid presidentvalet för drygt ett år sedan gick det livligt till i Navotas då det förekom både vapenhot och stölder av valurnor.
miljarder pesos som kommer att ge den filippinska ekonomin en positiv trend i den nationella statistiken.
Den handlar om Stourley Kracklite, en amerikansk arkitekt ( spelad av Brian Dennehy ) som reser till Rom för att förverkliga en dröm:
Rika filmer --- Jag försöker göra mina filmer så rika som möjligt, säger han, med många olika lager av betydelser.
Under inspelningen stängde filmteamet av halva centrum för att kunna filma vid Pantheon och Victor Emmanuel-monomentet.
Här koncentrerar han sig på reproduktion, från statyer till foton till kopieringsapparater.
--- Jag är inte, som amerikanska regissörer, intresserad av att publiken ska identifiera sig med rollfigurerna.
En syntes av bild och musik.
Igor Cantillana Medverkande:
Karin Wiklund som är en ung skådespelare försöker inte spela gammal, vilket är klokt.
CALLE PAULI Rättegången i Lyon Klaus Barbie är ingen av de mest välkända nazistiska avgrundsgestalterna.
Också andra som mer byråkratiskt eller tjänstemannaaktigt medverkade till att få den nazistiska makt- och mordapparaten att fungera måste bära sitt fulla ansvar för vad som skedde under andra världskriget.
Dess värre riskerar också Frankrike att komma illa ut ur affären Barbie.
Vad som berörs är ett illa belyst skede av fransk historia.
Av ASTRID JOHANSSON En månad kvar till semestrarna, och fortfarande saknas nära hälften av de
Det har också sjuksköterskorna på Huddinge sjukhus dialysavdelning.
--- Visst är det obekväma arbetstider, men så arbetar många andra yrkesgrupper också.
Förutom sjuksköterskor saknas också undersköterskor och biträden, liksom barnmorskor, läkarsekreterare, kökspersonal och folk till hemsjukvården.
--- Det känns fruktansvärt nervöst och oroligt, säger hon.
Redan innan sommaren börjar står många tjänster obesatta.
Ett förslag som personalen protesterar mot.
På Boo sjukhus har personalen blivit lovade att de ska få sina semestrar.
och
Värst är att vissa nattpass inte är täckta.
Det går inte att ljuga för dem och säga att det är jättekul att gå till jobbet varannan helg.
--- En semester i oktober då barnen går i skolan kan man lika gärna vara utan.
Hudfärg avgör Regeringen har redan statuerat exempel.

Vi gör ingenting olagligt, även om jag förmodar att de hyr ut till sina anställda, kommenterade på måndagen direktör Gerald Leissner vid Anglo American Property Services, som äger ett stort bostadskvarter i stadsdelen Hillbrow i Johannesburg.
tredjedelar är svarta.
trängs i samma rum ibland, säger André.
Bödeln får inte bli domare Bödeln får inte bli historiens domare, säger fransmännen.
, eventuellt av det silver han tog från kyrkan året innan.
Det glada vårvädret dröjer nämligen ännu en tid.
--- och på en kommersiell marina kan man få betala
Debatt
Familj
Konsument
års avmattning.
Alliansen av liberaler och socialdemokrater ( före detta labouranhängare ) hävdar sig långsamt men någorlunda säkert som stark tredje kraft.
Tredje gången gillt för Thatcher vore mot all brittisk tradition.
Välkända krav UDF upprepar gamla välkända krav om nationalisering av viktiga industrier, inklusive den välmående gruvindustrin som producerar mer än hälften av guldet i världen och en tredjedel av alla diamanter.
P W Bothas regering har kallat UDF 'farligt radikalt' och har vid flera tillfällen varit nära att förklara UDF för illegalt.
Dessa strukturer har vuxit fram spontant ur de erfarenheter människor fått under sin kamp, och blir nu en modell och en grund för ett framtida samhälle utan apartheid.
Livet blir inte lättare för en socialdemokratisk regering om i stället miljöpartiet de gröna gör entré i riksdagen; något som kan vara troligare efter ett nyval, riktat mot vpk, än efter ett ordinarie riksdagsval.
Thatcher sade att det var för att skingra all ovisshet som hon bestämt sig för nyval ett år innan hennes mandattid löper ut.
år vid makten.
Han utmanade också Thatcher att ställa upp i en TV-duell 'ansikte mot ansikte'.
Skillnaden i jämförelse med
I handbojor fördes han in.
vakter lösgjorde honom från bojorna som spände över handlederna.
Eller kände.
Hans försvarare, den kontroversielle Jacques Vergés, hoppade upp och ner i stolen framför och poserade glatt på fotografernas önskan tillsammans med sin klient.
oktober
Köpman.
--- Sedan
Så återgick rätten till procedurfrågor.
När alla advokater läst upp civilsidans ärenden framfördes nya ärenden av nya advokater med krav på att just deras fall också skulle tas med i processen.
fall att lägga till de tusentals Barbie redan dömts för.
år senare, har de tillfälligt återbördats.
Runt detta satt ädla stenar.

människor i Linköping, som först i och med industrialismen på 1900-talet, och då främst Saabs tillverkning av krigsmaskiner, som började år
McFarlane sade också att han själv understrukit för sina medarbetare att 'de måste verka inom lagens gränser'.
.
Vita huset gick omedelbart i svaromål på McFarlanes vittnesmål och talesmannen Marlin Fitzwater sade att trots Reagans starka stöd för contras så hade presidenten aldrig bett någon att ge olaglig hjälp till dessa.
Jag förstår brottare som tycker det känns meningslöst att fortsätta.
--- Men, varför protesterade inte Sverige direkt efter den match som Kent-Olle förlorade
mot fransmannen, borde haft
Den bulgariske domarens märkliga insats berodde på att greken Oldis sensationellt slagit Ivanov, Bulgarien.
Om dessa tas bort är snittet inte högre än cirka
) IFK Göteborgs marsch till finalen i Uefacupen.
T ill detta kan sedan läggas vad vi TV-tittare nu kan se fram emot de närmaste veckorna:
--- Vi är tvungna att diskutera om vi skall frilägga allsvenskan från all övrig fotboll, köra benhårt med sammanhållna omgångar, luta oss mot fasta starttider och förstärka de intresserades TV-vanor, säger han.
Om det förhåller sig så förefaller det meningslöst att försöka hitta en dundermedicin som skall kunna lysa upp den allsvenska vardagen.

--- Svensk TV talar om att man inte har resurser, men skaffa dom då, säger Sunne.
Men, det är inte första gången en svensk blivit bortdömd.
bästa?
sekunder i överläge.
--- Vet inte om jag orkar satsa på VM i höst när det är domarna och inte regler som bestämmer vem som är bäst...
åskådare, berättar Stig Sunne, som är vice ordförande i föreningen och som håller i klubban hos SEF.
Polisen och fritidsförvaltningen i Göteborg lät inte Västra Frölunda spela hemma på Ruddalen.
De ersattes av Roland Nilsson och Per Mordt Edmund Hjälten på bänken Målskytten Stefan Pettersson satt på bänken tillsammans med mittfältaren Michael Andersson.
Man trodde sedan kanske att IFK Göteborg skulle kunna koppla ett grepp om allsvenska nykomlingen Frölunda.
---
Men varför ska de skrika och gapa på offside så ofta?
Det kanske trots allt är svårt att tända till rejält mot Västra Frölunda när man går och har Dundee United i tankarna inför den avgörande UEFA-cupfinalen nästa onsdag i Skottland.
--- Denna ger en helt förödande bild av tillståndet på den förvaltning för vilken Thunved var huvudansvarig.
--- Ingen torde kunna förneka, fortsätter Brit Rundberg, att den uppmärksammade affären och beslutet att 'belöna högste chefen är unika händelser av stor principiell vikt och betydelse.
'Inre och yttre förfall' Men i vår beslöt rektorskonferensen, som samlar samtliga
De urholkade anslagen till läromedel tär också på tålamod och tid.
Dessutom vill rektorskollegiet införa en helt ny tjänst på skolorna.
Nordöstra Behöver i år
BB håller öppet som vanligt på grund av rekordökningen av barnafödandet.
avdelningar av
Nordvästra Ca
Löwenströmska sjukhuset stänger en avdelning per klinik.
vårdplatser växelvis på allmänmedicinska kliniken.
Långtidsvården stänger inte alls.
procent.
Södersjukhuset stänger drygt
Nacka sjukhus stänger ett 80-tal vårdplatser.
vårdplatser.
Än är det oklart hur avdelningen kan hållas öppen.
Skärholmens kulturkommitté arrangerar.
Teaterstudions produktionsgrupp har premiär på 'Bödeln', en scenversion av Pär Lagerkvist roman med samma namn, i Hartwigska huset, S :t Paulsgatan/Timmermansgatan, kl
Musikinslag av elever från Södra latins musiklinje.
Anorexia nervosa --- psykologen Beila Toh berättar hur denna sjukdom behandlas i föreningen Anorexia Kontakts lokaler på Norrtullsgatan
Information och diskussion på Kvinnohuset, Snickarbacken
.
Av JAN KÄLLMAN DN:s Göteborgsredaktion Raimo Käkelä, den lille forwarden med igelkottfrisyren, petade in
--- Men sådana lägen jag fick mot IFK brukar man inte ens få på träning, skrattade Raimo efteråt Och han hade lite svårt att fatta att det inte var värre att möta europeiska storlaget IFK Göteborg.
:
, ett mål som kom efter dubbla misstag i Göteborgs bakre linjer.
Vi bjöd inte på något skönspel.
tjejer, alla födda -77, som har spelat tillsammans i ett år.
Mest spännande är matcherna.
De kämpar allt vad de kan för att få bollen när de
:orna en gång i veckan.
För att bli av med problemet dumpade de allierade det mesta i havet.
I Västtyskland finns en destruktionsanläggning för stridsgas.
Sverige kunde inte gärna hävda att senapsgasen var ofarlig för miljön.
Sverige har sörjt för att motsvarande problem inte skall uppstå på svensk mark.
För Sverige är det kanske inte så fördelaktigt om det gäller annat än senapsgas t ex gränslösa luftföroreningar.
Hon kan nämligen trycka precis på hans ömmaste punkter.
Alltså drar han sig undan konflikter genom att välja olika ursäkter, arbetet är en av dem.
--- Då kan han ha verklig glädje av barnen, men också uppleva känslomättade situationer som han får svårt att klara av.
Ole Vedfelt pratar själv ofta med andra män.
Det betyder att pojkens energi helt fokuseras till genitalierna, alla sexuella känslor koncentreras dit.
Då kan det inte undgå att fungera, säger Ole Vedfelt.
--- Jag tror att nu när aggressiviteten mellan könen, som alltid funnits, börjar bli synlig så påverkas sexualiteten på flera sätt.
Många män har i dag betydligt bättre kontakt med sina känslor än förr, men det finns ett primitivt stadium som mannen måste få gå igenom.
Där fanns ett nedlagt mejeri, en igenbommad lanthandel och några övergivna hus.
Han fångades av en diffus idé om att skapa och leva med en professionell teater.
På heltid
katter och alldeles för många motorfordon.
I ett prång under takåsen ryms administrationen.
Den har rosats av kritiken i Ånge och på Österlen och blivit utsparkad från internationell clownfestival i Köpenhamn.
föreställningar som i första hand riktar sig till barn och
Där har vi polisen, arbetsförmedlingen och nu ska åtskilliga kommunala serviceinrättningar flytta dit.
Kanske är det så --- kanske kommer något bättre fram så småningom, t ex en höjning av låghuset som innehåller system, bank, post och blomsterhandel.
Ingen vet ännu vad de nya bestämmelserna innebär eller vad som egentligen står i lagen.
Det finns många mindre föreningar som inte har råd med så höga avgifter, säger han.
--- Hockeyn på Björknäs har polisanmälts av en granne som bland annat klagar på puckar som slår mot sargen och oväsen från ismaskiner, säger Lars Cronsjö.
Det har mörka paneler och möbler, omoderna sjögrästapeter, öppen spis och utsikt över vatten och trafikleder kring Lilla Essingen i Stockholm.
Nu måste vi medverka till nästa steg:
Däremot ingår det i RRV:s mandat att ta emot uppdrag från regeringen.
Idag är en framgångsrik GD en som kan få ut mest av de resurser som finns.
Det är till och med så att han nu tänker låta RRV avslöja var någonstans i förvaltningen man tjurat eller valt alltför bekväma vägar för att spara sina
Men Mundebo hade lagt politiken på hyllan.
--- Ibland kan det vara en fördel att ett uppdrag som vi kommit på själva får status av ett regeringsuppdrag, tillägger han och lämnar en hel del utrymme mellan raderna.
--- Vi verkar på en attraktiv marknad.
sidor sanning och resten lögn, skrattar Hjördis Wahlström,
Hjördis farfar, Karl Albert Theodor Berg, förbjöd honom att åter sätta sin fot på ön.

När filmteamet förberedde TV-serien var de ute och tittade på gamla porträtt på Hjördis gammelfarmor, madam Flods förebild.
För att fira 100-årsjubileet ordnar Haninge kommun den
månader sedan förändrades arbetssituationen totalt för personalen på den gamla infektionskliniken avdelning
De skjutsar dem till tandläkare, de följer med på utflykter och de hjälper till med svenskundervisningen.
främmande språk.
Men det kan vara nog så dramatiskt på avdelningen ibland.
--- Det som skiljer patienterna som kommer i dag mot dem som kom för drygt ett år sedan är att de som kommer i dag är mer utbildade.
--- Det är både intressant och stimulerande men kan också vara segt och tärande, säger hon.
kronor och en annan
tillfällen under året.
Owe Wedne vill inte säga att kuståarna i Haninge generellt är skadade.
Vi försöker trycka på, men Tyresö verkar inte komma till skott.
Oklar kostnad Vad målningen kommer att kosta är ännu inte klart.
.
Även Örjanskören medverkar med några rumänska sånger.
maj är det vernissage.
och
.
klasser på tunnelbanestationerna längs linje
kronor att få ett jobb utfört, företag fick betala
samarbetade skolorna i Norden för att samla in pengar till ANC:s frihetsskolor i Tanzania.
ANNA KYRINGER Med sånger om fred och frihet samlade elever från Skärholmens gymnasium in pengar till skolbyggen i El Salvador.
I höstas föreslog skolstyrelsen att
Skolvärdinnan skapar trivsel och arbetsglädje, fortsatte hon.
Det blev ett underskott på cirka
Nedskärningar Också Skuru och Björknäs rektorsområden drabbas av nedskärningar.
tjänster.
Och frågan är hur länge jag, som ordförande i polisstyrelsen, kan ta ansvar för verksamheten.
och ner till
Skulle det tragiska inträffa att ett eller flera mord begås under sommaren, blir läget ännu värre.
Håkan Andersson tror dock att polisstyrelsen gör vad den kan.
Risken finns att det börjar bildas medborgargarden, och då får vi ännu mer att göra.
--- När det gäller Gålö-händelsen för ett år sedan, blev de inblandade polismännen faktiskt friade.
TOMMY SIMONSEN Haningehus, Jordbro.
Om den är det bara att säga att den var väl värd att vänta på.
Till veckans höjdpunkt korar patrullen nystekt(?
--- De får väl stämma oss, säger Sofie Wenander, lärare.
När de insåg hur väl etablerat Operation Dagsverke är i Tyresö efter
Det är ju för löjligt alltihop.
Det var en explosion av musikstilar och spelglädje som släpptes lös då finalisterna i historiens första Södertörns Rock möttes i Torvalla sporthall.
Avalone från Brandbergen fick publiken att sjunga med, klappa takten och vaja som sjögräs med utsträckta händer.
Pink Maniak var det enda bandet som satsade på blås, i form av saxofon, och som vågade sig på att köra en helt instrumental låt.
Tydligen föll även juryn pladask för Fia tilldelades diplom för kvällens bästa sångprestation.
Veckan som började med att Sylvia utan förvarning blev ordinarie ledamot ( s ) i kommunfullmäktige.
år och för honom var det självklart att vara socialdemokrat.
Och än i dag händer det att hon stiger upp mitt i natten och ger sig i väg med kärran för att invånarna i Dalen ska få sin morgontidning i brevlådan.
väljas till ordförande i tidningsbudens sektionsstyrelse.
--- Kvinnor hamnar ofta i social- och kulturutskotten.
barn har blivit så stora att de klarar det mesta själva --- annars hade jag aldrig kunnat tacka ja till riksdagsarbetet.
Hot --- Jag vill väcka känslor och tankar.
I 15-årsåldern blev han fältbiolog.
Åke gick ut Konsthögskolan
--- Än så länge är situationen inte katastrofal här, men skadorna är en varning, menar Åke.
Den svällande bilismen har blivit ett allt allvarligare problem i Stockholmsregionen.
För det första:
.
Bristen på P-platser för den nya sport- och kulturanläggningen.

Familjen har en stor villa med egen swimmingpool och tennisbana.
Framtiden ligger vidöppen.
Geoffrey, vars far kom till Sydafrika från England i början av 60-talet, är intresserad av historia.
Hon ler, uppenbart förvånad över att en svensk tidning intresserar sig för hennes lillebror.
Inte dålig, tillägger han snabbt.
Juridik tänker han läsa vid Witwatersranduniversitetet, som ligger nära där han bor.
Bara inte tiden förlängs till
kilometer.
Andra människor som han diskuterar med tycker kanske inte att det är bra tankar.
åren åt att studera arten.
Dessutom användes specialkonstruerade fällor.
kg solrosfrö.
hektar (
Ju strängare vintern blir, desto mer bunden blir fågeln till sitt revir.
Varken höken eller kringstrykande katter tackar nej till en nötväckestek.
procent av nötväckorna stryker med varje år.
Det borde vara lika självklart i skolans språkundervisning.
--- Hela språkundervisningen behöver förändras, menar han.
år på nacken.
Eie Ericsson vill få bort den klassiska stilen i språkundervisningen och arbetar för ett sätt att undervisa som bygger på 'torgtraditionen'.
Blablablabla...
Det gäller att plugga in vissa fakta.
Efter uppvärmningen fortsätter lektionen i högt tempo med många olika moment.
Eleverna kombinerar ord och fraser ur både nya textstycken och gamla som de läst tidigare.
Grammatik Nyckelbegrepp i inlärningen är 'samla och kombinera'.
Kortspel Ett felaktigt exempel hjälper läraren att förstå en felaktig tankegång och det blir lättare att hjälpa eleven.
--- Resultaten är uppmuntrande, även om undersökningen var för liten för att man ska kunna dra några mer långtgående slutsatser, säger Eie Ericsson.
Rätt som det var rusade musen i väg med katten efter.
Ungefär en meters höjd.
Hälsningar Ulla Spathon Stockholm utan individuell linje Det blir inga individuella utbildningslinjer med successiva val vid Stockholms universitet kommande läsår.
.
Eleverna har fått följa forskare i deras dagliga arbete och lyssna på föreläsningar.
Det finns flera förklaringar till uppgången.
Samtidigt som antalet grävlingar ökar måste dessa sprida ut sig över större områden.
Boklössens utbredning ger en mycket bra bild av hur tillståndet är för skogen, säger docent Bengt Nihlgård vid Lunds universitet till Helsingborgs Dagblad.
Även om vi inte ökar kväveutsläppen kommer träden att dö i förtid.
Många tror att vi ligger långt efter exempelvis Västtyskland.
Därmed ökade Sovjetunionens intresse för Norska havet.
USA:s utveckling av en offensiv marinstrategi följs av en markant ökning av Sovjetunionens marina aktivitet i Nordeuropa.
Utvidgat Nato En av hjärnorna bakom den nya marinstrategin, Francis 'Bing' West, anser att Europa är stabilt i militärt hänseende.
Kärnvapenavskräckningen kompletteras med en konventionell avskräckning som förutsätter ett hot mot Sovjetunionens sårbara och vitala områden.
Eftersom Sverre Jervell är en av medförfattarna till regeringsrapporten finns det anledning att studera hans argumentering i boken lite närmare.
Men eftersom USA:s och Sovjets engagemang i området framför allt handlar om de omkringliggande havsområdena, tvingas, enligt Jervell, de nordiska länderna motverka en alltför omfattande stormaktsnärvaro genom diplomatiska åtgärder.
:e kongress på söndagen i Göteborg.
fartyg på minst
Flottan räddas --- I länderna runt omkring oss lägger den ena regeringen efter den andra om sjöfartspolitiken för att slå vakt om den egna nationella handelsflottan.
den norska regeringen tar aktiv ställning för redarna mot sjöfolket, sade Lindström.
Så här års när sydvindarna börjar blåsa upp över vårt land kan det hända att befolkningen vid Östersjökusten får uppleva en meteorologisk sällsynthet --- åska i förening med dimma!
faktorer som tillsammans kan åstadkomma dimma och åska --- samtidigt.
Molnet fortsätter alltså att fungera som ett virilt åskmoln och efter några timmars eller en halv dags drift över Östersjön når åskmolnet svenskt territorium, oftast under morgontimmarna.
--- 9,5-nederlag i Norrköping.
---
jugoslaver.
Sf
Ld
.

.
Lxe
Sxe 5Thd
Dxe
.
Där fanns också amatörseglande svensöner sida vid sida med mera namnkunniga båtproffs som Pelle Petterson, Jörgen Sundelin och Peter Norlin --- de
Det är det minsta startfältet på många år --- en följd av den sena islossningen och fördröjda våren, tror arrangörerna.

Förståelse I uppropet säger företagarna att de har full förståelse för de problem Bofors har att brottas med.
Massor av företag världen över söker säljbara produkter.
--- Vi betyder så väldigt lite för vapentillverkningen i världen.
mot
I åttonde omgången möttes Wrang och Axne i bridgeraman, en match som Wrang vann med
brickorna besegra Hydén med
) Hydén, Skåne,
)
Av LILIAN ÖHRSTRÖM Varför sökte sig ungdomar i så stor utsträckning till universitet och högskolor på 60-talet att man fick lov att införa spärrar?
Teori Rolf Ohlsson har ägnat flera år åt att gå igenom befolkningssiffror och antagningspoäng till gymnasium och högskola, hur arbetsmarknaden fungerar och mycket mer.
Rolf Ohlsson sökte andra förklaringar.
Detta förklarar varför en stor andel av åldersgruppen skaffar sig hög utbildning i en stor årskull.
Man anställde ett stort antal 'stökiga' ungdomar som rehabiliterades inom företaget.
Företagen kommer att vilja anställa dem tidigare och internutbilda dem, säger Rolf Ohlsson.
.
--- Men utbildning har också en annan funktion än att sortera, säger Rolf Ohlsson.
--- Detta är slutet.
Vi har ännu inte fått in en enda hel kropp, sade en obducent.
minuter efter starten, bara
En Il -62 :a brukar få sin första stora genomgång efter
Av JAN KÄLLMAN DN:s Göteborgsredaktion Besättningen ombord på den engelska lastbåten 'Delta G' som sjönk utanför Varberg på söndagsmorgonen har ingen förklaring till olyckan.
besättningsmän, berättar sjöräddningsledare Fernando Espineira vid Göteborg radio.
En knapp timme senare sjönk 'Delta G'
Förhören med de
Andréasson tog kontakt med en advokat i Aten, Dionysos Alikaniotis, tidigare rådgivare åt Greklands förre statsminister.
UD har hela tiden hävdat att tjänstemännen på ambassaden i Aten inte gjort något fel.
hjärtattacker under fängelsevistelsen och fick dessutom struma.
Tjugofyra flaskor vitt på mindre än
Vi börjar med de torra vinerna:
hjältar:
riksdaler för ett torrt vitt vin som skulle få provsmakarna att glöda, och vad hände --- jo, de spottade:
Här var överraskningarna få.
kronor och är därmed diskvalificerat.
kronor.
Högst
urinprov.
Båda ersättningarna låg i klassen läskedrycker och då var den Pommac-söta bättre.
fyllighet, friskhet och sötma ( så kallas nämligen torrheten!
Det är detta 'Slutbetyg', i form av sprakande stjärnor längst till höger i kolumnerna som man ska hålla fingret på när man nästa gång handlar vitt på Systemet.
tjugoåringar från Mälarhöjden, är misstänkta för att ha planlagt heroinsmuggling.
Snart börjar polisen avlyssna även Harrys, Pers och Eriks telefoner.
Per förvarar Harrys pengar i
--- Tjena, jag är på Kastrups flygplats, säger Harry på polisens band.
Polisen misstänker att åtminstone
gram cannabis, som han uppger vara för eget bruk, samt ett avsågat hagelgevär med ammunition.
Det är sjätte och sista dagen av rättegången som hålls i 'säkerhetssalen' i Stockholms tingsrätt.
Det vilar en tung stämning över rättsalen.
till
Samtliga namn på de anklagade är fingerade.
När nazisterna återkommer till makten skall jag ta hand om er.
till döden i sin frånvaro för vad Gestapos sektion
I den process för brott mot mänskligheten som började i måndags anklagas han för att ha ytterligare
Men Barbies temperament då var något helt annat:
Med knapp nöd klarade han studentexamen.
Den 1 oktober
Efter anfallet den
Kriget går allt sämre för tyskarna.
Också där gör han ett gott arbete.
Snabbt gick det upp för honom att de bolivianska högerdiktaturerna, som avlöste varandra, behövde hans tjänster.
.
Frankrike, Lyon och platsen för hans brott, Montlucfängelset, där han begick sina värsta grymheter.
Än har den åldrade mannen inte gett upp sin sista kamp.
--- Sjuksköterskan Eva Boquist arbetade natt i
timmar i sträck.
I ett år har det varit brist på nattpersonal på intensiven.
Klinikledningen presenterade senare ett nytt förslag för att lösa krisen.
Många återbud Gun-Inger Nilsson, administrativ chef för sjukvården på Värmdö-Södertörn, håller med om att sjuksköterskorna på intensiven har haft det jobbigt.
Ann Revuelta, Eva Boquist och Gunilla Axén tillhör de
--- I dag är det inte aktuellt att öka pulvertillverkningen, framhåller Kjell Nilsson.
Om Nordtend vidtar skyddsåtgärder kan en ökad tillverkning av pulver accepteras.
Därför har vi förnyat ansökan.
--- Förut var luktproblemen mycket besvärande.
I mars
Hon tycker att den centrala förvaltningen delvis bör flytta ut till Älta.
--- Men det finns inga lokaler.
ROLF SÖDERBERG För snart
Vill reda ut Men de
Men jag får inte ens en en egen lägenhet.
kronor i hyra för lägenheten medan det sociala skjutit till
'Tar tid' Enligt Nils socialsekreterare, Brita Ängeby, kan Nils inte få någon bostad eftersom han envisas med att vilja ha hunden med sig.
Lägenheten är nu obeboelig och Nils bor tills vidare hos en kompis.
GUNNAR SEIJBOLD % Av MATS LUNDEGÅRD DN:s korrespondent DAMASKUS.
I terrängen ligger mängder rostande, militärt järnskrot.
De ligger i en
Ständiga strider FN-truppernas möjligheter att bromsa kriget mellan israelerna och deras allierade å ena sidan och olika libanesiska milisgrupper å den andra är begränsade och deras vardag är ständiga övergrepp och strider.
På Undofs så kallade AO, 'Area of Operation' på Golan finns inga trupper eller vapen, området är helt demilitariserat som det heter.
Gustaf Welin tycker att hans mannar ligger i.
Men hotet är fortsättningsvis tragiskt och verkligt:
'Dalle' väckte stor beundran när han rullade fram sina
Det visade han upp i de lopp som maskinen behagade fungera.
cc 'cyklar' som är drivna med helt vanlig oljeblandad bensin.
Det här är problem som speedwayen måste lösa om sporten inte helt ska tyna bort.
--- Jag tyckte att Sverige var mer attraktivt än något annat europeiskt land.
Där finns bara villor och rika människor.
--- Sverige är kallare, folk är mer inomhus, mentaliteten är annorlunda och det är svårare att få kontakt.
år och utbilda sig till jordbruksingenjör.
.
Nu får jag som högst döma matcher i damernas trea.
För det första är tempot högre men sedan är det betydligt gnälligare på plan.
Jag vill påstå att detta är oriktigt.
Det är därför som det inte går att 'reducera' biologin till kemi eller fysik.
Många arter hotas nu av utdöende just därför att deras genetiska variation har minskats drastiskt.
) Alla nulevande organismer har gemensamt ursprung;
den exploderar i ständigt nya former och färger, utan övergripande mål eller mening, ständigt individualistisk, ständigt skapande och omskapande, ständigt mobiliserande allt det som finns till hands av material och verktyg:
, upptog
år
FURST NIKOLAJ är en sextifemårig, reslig och livlig man som verkar
I det stora hushållet ( med storfurstens hovmarskalk och adjutant etcetera ) talade man på tjugotalet alltid om hur man skulle laga taket på stallet och göra det ena eller andra 'när vi kommer tillbaka'.
år yngre bror arbetar på bank i Köpenhamn och är gift med en danska.
För att komma av ett detroniserat furstehus har han en imponerande distans till historien.
FURST NIKOLAJ Romanovitj sa till mig när vi skildes åt:
--- Jag kan inte se att jag gjort något fel, säger Marietta Pourbaix-Lundin.
Det innebär att Marietta de Pourbaix-Lundin kunnat kvittera ut
Man vill också att politikerna ska kunna visa kvitto på kostnaden.
Frågan om ändring av arvodesreglerna kommer att behandlas av personalnämnden torsdagen den
, och berättar att eleverna under en veckas tid planerat aktionen i hemlighet.
I slutskedet dök Bergfotens studierektor Anette Schmidt upp.
ULRICA AMBJÖRN Foto:
Birgitta Nådell menar att borgensåtagandet är en ren formsak.
I dagarna har också miljöpartiet sällat sig till den grupp småpartier ( fp, krt och vpk ) som begär ett extra fullmäktigemöte angående ombyggnaden.
--- Sista åren har servicen på daghemmen försämrats.
procent.
kronor.
Vi har tänjt oss så långt det går.
Bivän yrkar bifall Om
Att
Anders och Christina hyr huset, som heter Edithill, av kommunen för en symbolisk summa mot att de rustar upp det.
I flera år har Anders och Christina åkt runt och tittat på rivningskåkar.
Edithill ska bli ett bostadshus med
smålägenheter.
Men vi vill hellre göra jobbet själva, det är roligt och då får det ta tid.
Det känns fjärran än, tycker de.
ANNA KYRINGER Här, på Lövholmsvägen i Gröndal, har Anders Gyllensvan och Christina Blomgren hittat sitt drömhus.
Foto:
års ålder hade han då redan en exempellös dirigentkarriär bakom sig.
Toscanini, som i hela sitt liv hade dirigerat utantill, till och med femtimmarslånga Wagneroperor, kom ihop sig med en slagverksspelare.
Som Wagnerdokument är en annan utgivning på kompaktskiva av ännu större intresse:
I en artikel i British Medical Journal nyligen, där man studerade överlevnad vid
Att tro att utbyggnad av primärsjukvården skulle kunna förebygga sjukdomar och på annat sätt avlasta akutsjukvården och den högspecialiserade sjukvården mer än marginellt är önsketänkande.
Det går utmärkt att ge äldre personer dialys.
Sådana är operation av hjärtats kranskärl och andra operativa ingrepp hos svårt kärlsjuka, aktiv intensivvård för att häva svår hjärtsvikt, gråstarroperationer, höftledsoperationer, behandling av akuta leukemier och lymfkörteltumörer och andra botbara tumörer, behandling av svårt sjuka patienter med immunbristsjukdomar och svåra immunologiska led- och kärlsjukdomar med cortison och cellgifter, upplösning av blodproppar i hjärtats kranskärl och andra blodkärl och behandling av patienter med blödarsjuka.
års ålder.
) Den första är att patienterna önskar specialistvård.
Det måste då också nämnas att motiven för intagning är betydligt strängare nu än det har varit tidigare på grund av de ständiga överbeläggningarna.
Distriktsläkarna och hempatrullerna tar i dag hand om
Vid en hemsjukvårdsundersökning i Stockholm hösten
De patienter som nu tas om hand på sjukhusen behöver hjälp oftast den tiden.
procent.
samt en besparing på
Det finns få material från storstäder över hemsjukvårdens kapacitet.

Vi har svåra uppgifter framför oss för att kunna ta hand om en åldrande befolkning, som genom ekonomiska uppoffringar stött sjukvården under sina aktiva år.
Tjafs --- Det är skönt att allt tjafs är över nu, det har varit lite oroligt den sista tiden.
Foto:
Det Stan Ridgway har i klurighet tar Wall of Voodoo igen med en befriande blandning av vansinne och råstyrka.
Men skivan ligger ju där den ligger.
---
Omedelbart etablerade man ett ordentligt tryck mot Västerhaninge, och utdelningen lät inte vänta på sig.
--- Andra halvleken är jag nöjd med, den första var bedrövlig, säger tränaren Dick Thunberg efteråt.
minuter jämnt.
DN Runt Stan träffade Ann-Katrin på Kristinebergs IP där Hässelby Ungdomsspel avgjordes.
Och så ska hon springa Tjejmilen.
hundradelar över det personliga rekordet.
Ann-Katrin Lindström från Boo har startat friidrottssäsongen i rena utklassningsstilen.
22-åriga Jari Ketola från Spårvägen tillhörde de framgångsrikaste.
Att tiden i lördags inte blev bättre berodde på att det blåste motvind.
--- Men den distans där jag har störst chanser att hävda mig internationellt i framtiden är
.
---
Han gjorde precis vad han ville och snurrade upp stelbenta örebroare gång på gång.
---
Han rusade på allt och Karlslundförsvaret fick inte en lugn stund.
minuter senare.
LARS ALLERSTEDT Suveränt Älvsjö Foto:
Kalaset började redan efter
Han stannade upp och passade snett bakåt till helt omarkerade Roffe Björk som bara hade att sätta dit bollen vid höger stolpe.
Direkt efter avspark hamnade bollen hos Lars-Göran Håkansson i Farstamålet, han lyckades dock tappa bollen rakt framför fötterna på Ulf Hallin som bara rundade målvakten och la dit slutresultatet
JOHAN HOLM Företaget TP Mönsterkort AB i Hammarby industriområde släpper ut för mycket metaller i avloppet.
Men Mönsterkort AB har inte gjort någonting åt det tillräckligt fort.
Inom en månad måste Mönsterkort AB minska utsläppen.
till
Detta grundas på en undersökning som har gjorts genom flygfotografering av naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet.
Då får allmänheten delta.
Centralbadets lummiga oas på Drottninggatan har nyligen skövlats.
Det borde komma till stånd ett rivningsförbud i innerstan.
Vägen till framgång ligger öppen, han har som jag ser det inga brister på brottarmattan.
--- Jag tror att jag var
--- Han är fantastiskt ambitiös, ger ingenting åt slumpen.
Röst, klang, innehåll, allt blir så smidigt.
Inte sedan tonsättaren själv satt vid flygeln och ackompangerade Hjördis Schymberg och Kerstin Lindberg-Torlind har något liknande hörts.
över Järla i division
---
:e spelminuten innan Lasse Mattsson fastställde slutresultatet och gjorde sitt tredje mål för dagen i absolut sista spelminuten.
--- Det känns jättebra att börja serien på det här sättet.
mål totalt efter
För min generatin, föräldragenerationen till dagens tonåringar, fanns ett fritt val:
Och vad får utbildningsdepartementet att tro, att elever som var skoltrötta redan i högstadiet kommer att bli mer studiemotiverade av ytterligare ett påtvingat skolår, visserligen med mycket praktik men utan lön?
år sedan spelade några VM-landskamper för Polen?
Ett besked som kom väldigt sent.
Tyresö IF har investerat
Amelie Tham från Ljuskärrsberget får
--- 20-talen.
kr av Nacka kommun i kulturstöd.
Spånga tryckte på men ett, åtminstone i första halvlek, väl samlat Tyresöförsvar behövde inte släppa någon boll förbi sig.
När Tyresö då tvingades flytta upp spelet blev laget genast mer sårbart.
minuter före slutet.
--- Visserligen har vi
Förlust med
Trots ledning med
Spelare och ledare hängde med huvudena och visste inte riktigt vad de skulle säga om matchen.
Försvarsspelet fungerade hyfsat och framåt tog man till vara på den chans man fick.
mål i en halvlek.
Hammarby med en av fotbollens garanterat längsta skadelistor.
--- Så illa ska det inte behöva gå, men visst ser det en smula besväligt ut.
Ett derby på Salemsvallen mot Rönninge som hittills blandat storspel med mindre lyckade framträdanden.
Förra året gick utmärkelsen till Tyresös landslagsmålvakt Ingrid 'Pinnen' Pinét.
Norge nästa?
Mia spelade bra i defensiven och hann med att göra
ULF BLUMENBERG Visor från Tjörn och Klädesholmen.
Homeward Bound.
projektet Musik i Väst, med syfte att dokumentera den musik som förekommer regionalt i Göteborg, Bohuslän och i Skaraborgs län.
Att Ivar Blad varit en efterfrågad underhållare på kalas i hemtrakterna förstår man.
Så sjöng syskonen förr i hemmet, och så sjunger vi ju fortfarande i mindre pretentiösa sammanhang, tänk på idrottsarenorna t ex.
Framförandena känns dess värre alltför rutinmässiga i fråga om arrangemangen.
Ingen sångpedagog lär göra några glädjevolter vid åhörandet, men:
Ta som exempel lördagskvällen.
För att bli bekant med kvinnan, som är sjuksköterska, utger han sig för att vara anhörig till en svårt sjuk patient.
Båda de här föreställningarna har drastiska, för att inte säga snopna slut, lämnar tittaren i sticket.

år sedan genomdrev den unge armékaptenen Thomas Sankara en ganska oblodig och ovanlig statskupp.
Och huvudstaden Ouagadougou har redan blivit grönare...
--- Det är inte bara bra för kroppen.
Går det över huvud taget att leva ett normalt liv?
Det är andra som dödas.
Tjockt i baren På Köpenhamns flygplats ropade man i högtalarna:
--- Han kommer nog, jag tror han har fastnat i taxfreeshopen, sa jag.
--- Nä, jag tycker vi tar någon pågående storhet, något namn med tryck i.
Det började bli tjockt med folk och förbaskat trångt vid baren.
, sa jag, det är min dörr, och nu kommer jag väl inte ombord för allt pipel.
Filosoferna har suckat mycket över detta.
Just genom att omröstningen TV-sänds kan man enkelt avgöra t ex vilket land som har det vackraste konstverket.
Genom att den pågår i säg
Då kan alla TV-tittare i hela Europa avgöra direkt vilken som är den bästa romanen och melodin.
Att han ännu lever i så hög grad beror på den vitalitet som förutom hans musik även hans person spred runt omkring sig.
För det utalandet fick han en spontan applåd.
Sedan kommer han på den olyckliga idén att redogöra för innehållet i sina
Alla tycks förutsätta att nuvarande lagar inte medger tvångstestning i ett fall som detta.
:e paragrafen och läser:
och
mil utanför Philadelphia sitter lagkompisarna Kjell Samuelsson och Magnus Roupé.
Det är drömmen att få spela i NHL och att börja vore med en final ju häftigt förstås...
--- Trivs bra och stannar gärna efter den här säsongen, kommenterar
Och så ligger den bra till.
grader.
Det har visst bara hänt
kr för en skiva med Alla Pugatjova som sålt
--- Vi betalar helt enkelt mindre tills förhållandena ordnats upp.
Av ÅKE EKDAHL Finansminister Feldt försöker nu rädda så mycket som möjligt av årets budget.
Folkpartiet har fått ett konkret bud till uppgörelse från finansministern.
För att få rättvisa mot småhusen som får nya taxeringsvärden först
De högsta höjningarna inträffar i storstadsområdena.
För att Feldt ska få in de nära
Centralregeringen i New Delhi har under trycket av allt värre våldsdåd i Punjab sett sig tvingad att ställa delstatens sikhiske premiärminister Surjit Singh Barnala åt sidan och själv ta ansvaret för ordningens upprätthållande.
maj:
seger i maratonloppet vid VM i Helsingfors
då amerikanskan Joan Benoit van.
sidor med allt om den stora löpfesten.
New York,
:
:a på

London,
procent går vägen till hjärndöden via hjärtat När en människa som vårdas i respirator får en total hjärninfarkt --- ska hon då uppfattas som döende eller som död?
Oron över den nya lagens följder hade uppenbarligen sipprat in i alla partier.
Det grämer mig att vi inte lyckades skingra dem före omröstningen.
Hjärtat kan stanna någon tid utan att människan dör.
Så är det i dag --- och så hade det förblivit om 'hjärtdödsanhängarna' hade fått som de velat.
Hjärndödskriterierna är alltför 'rationalistiska', sägs det också.
Men härvidlag förändras ingenting alls.
Den skapar större klarhet för de
Då spelar Blåvitt i allsvenskan på Råsunda --- mot AIK.
år, med som högermittfältare i IFK Göteborgs förstauppställning.
Har en lägenhet i Haga, mitt i hjärtat av stan.
---
Gladast i omklädningsrummet på Kamratgården den här dan var ändå mittbacken Glenn Hysén.
Den utspelar sig i en lägenhet i Saint Louis under depressionen.
--- Vi behöver inget manus, det var bara att gå till närmaste bokhandel och köpa pjäsen.
Renovering ingen lösning Men renoveringen skulle gå på ca
--- Det är ingenting bestämt om hur vi kommer att göra.
ALLA MINNS VI hans verbala mästerskap, hans djupa humor och hans kristallklara formuleringar när det gällde att precisera livets glädje- och allvarsämnen.
ROLAND SVENSSON Från TT-AFP NEW DELHI.
En talesman i New Delhi hävdade att en parallell regering bestående av extremister och terrorister har styrt i Punjab sedan i april.
--- har lyckats sitta kvar en hel mandatperiod.
Men i och med partisplittringen lämnade
Punjabavtalet, som innebar att Gandhi gjorde både politiska och religiösa eftergifter, har emellertid aldrig trätt i kraft till följd av käbblet mellan Haryana, Punjab och New Delhi om hur Haryana ska ersättas för förlusten av Chandigarh.
miljoner invånare, till landets
Var för sig förslår de till helaftonsprogram.
Nu tog sig Wadenberg igenom växlingar av strängt linjespel, meditativa improvisationer, burlesk uppsluppenhet, enklaste dansrytmer och ren andlighet på ett sätt som hade anstått någon av de berömda internationella Beethovenspelarna.
så olika pianomästare som Glenn Goulds och Alexis Weissenbergs inspelningar av 'Goldbergvariationerna'.
Nu kom han som representant för en regering som snarast lutar åt motsatt uppfattning --- en majoritet inom systerpartierna CDU/CSU motsätter sig ett tillbakadragande av kortdistansmissiler med längre räckvidd.
--- Spektaklet är outhärdligt, sade den nyvalde partiordföranden Hans-Jochen Vogel.
Nästan ofattbart är att rikslarm inte gick ut förrän flera timmar efter att det hade beordrats.
Exempelvis en svensk statsminister måste nog dess värre --- oavsett personlig uppfattning --- alltid betraktas som ett skyddsobjekt.
En insatsstyrka har givetvis inget direkt samband med mordet på Olof Palme.
Det blir inget av med det.
Jag har jobbat med det här i
--- Jag tycker att kulturförvaltningen saboterar vår verksamhet, säger Thomas Jönsson.
Men någon poesifestival går inte att rädda.
--- Pengarna börjar ta slut och några av förvaltningens konton är redan tömda, säger han.
Oppositionen anklagar redan administrationen för fusk och kommer med förtäckta hotelser om att regeringen nu 'får ta konsekvenserna'.
Tendensen är lika överväldigande för representanthuset.
Under tisdagseftermiddagen besökte jag Navotas och Malabon där det förekommit omfattande anklagelser om oegentligheter.
Även om Aquinos kandidater vinner alla platserna i senaten vinner de inte alla röster, men oppositionens röster får inga representanter eftersom senatorerna utses efter det antal röster de vunnit.
Aquino har vunnit väljarnas stöd.
I sin alliansfria utrikespolitik förklarade Mintoff malteserriddarnas ö för en del av arabvärlden och inledde samarbete med Libyen och Sovjetunionen.
Köpta biljetter gäller till den nya arenan.
Men stilfullare är det onekligen att ta färjan över till Lindholmen och sedan traska den sista biten.
Både U
Det är modigt av honom att härvid kritisera framför allt landstingsförbundet, men även läkarnas egna organisationer.
år.
Socialdemokraterna är också tveksamma till de privata insatserna.
De är arvtagare till den stolta rad av mästermurare som byggt och restaurerat katedralerna, men nu är det slut på jobben.
Men det är i emigranternas andra hemland den utspelas, och liksom hantverkarbröderna har regissörsbröderna tagit med sig sin oförlikneliga konst till den nya världen --- i 'Good morning Babilonia' lever den poetiska kraften och fantasin vidare från bröderna Tavianis tidigare verk.
--- 'Good morning Babilonia' handlar också om oss, fast vi tidigare skämtat bort sådana frågor genom att påstå att vi identifierar oss med Griffith, medger Paolo pressen.
Här heter han Romano, har gift sig rikt, lämnat ungdomens arkitektdrömmar och försjunkit i lättja och erotiska eskapader.
När utskottsbetänkandet nu föreligger visar det sig att moderater och centerpartister i de flesta frågor går på var sin linje.
Centern hävdar att totalförsvarets civila del måste få en ökad tyngd.
på
Att kräva fler aids-test är inte hysteri, det är att ta ansvar.
Gullan Lindblad var inte nöjd med Gertrud Sigurdsens svar, varför kan inte alla i Sverige testas, såsom en gång gjordes beträffande syfilis, exemplifierade hon.
--- Vi riktar oss framför allt till ungdomar som inte redan är aktiva, säger Ronny Schueler, fritidsledare och ansvarig för lägret.
Besparingar Tidigare år har idrottslägret arrangerats av fritidsförvaltningen.
Den siffran tror Ronny Schueler kommer att gälla i år också.
Bidraget från Brunei utbetalades i augusti förra året på en förfrågan från Reaganadministrationens representant, biträdande utrikesministern Elliott Abrams, som enligt många källor varit ytterst aktiv i försöken att hjälpa contras.
Men Reagan förnekade återigen på tisdagen att han varit personligen inblandad i försöken att få andra länder att ge bidrag till contras.
platserna i parlamentet.
och Natos bas på ön avvecklades
Han har den extratalang som krävs av en målvakt.
med i Wien, Tomas Sandström, Rangers, Anders Carlsson, New Jersey samt Håkan Loob, Calgary.
års Canada Cup-lag.
års turnering.
--- Det är naturligt att vi grips av övermod, men nu blir det min och Curres uppgift att nollställa spelarna igen, fastslog Tommy.
Men spelet som sådant kommer knappast att förändras.
För
Längst fram finns fjolårets skyttekung i Europa, Marco van Baten,
matcher.
---
Franska Bordeaux fick ge sig först efter straffar (
.
---
Langare säljer telefonsamtal En ny tids gatulangare har hittat en marknad bland presumtiva långpratare i telefon.
Staffan Skott har tagit reda på vad det blivit av dem.
Vita viner i smaktest DN Konsument har provsmakat sig fram till ett fynd bland Systemets billiga vita viner.
Konsument, sista sidan, del
Teater
---
procent av rösterna i helgens parlamentsval medan arbetarpartiet samlade drygt
Tyresö kommun saknar riktvärden för trafikbuller vid äldre fastigheter.
När riksdagen
ULRICA AMBJÖRN Av BIRGITTA EDLUND JERUSALEM.
Palestinierna ska enligt den här skissen inte företrädas av PLO, utan av vad Peres kallar 'äkta palestinier'.
Peres har visserligen krävt att Sovjet ska återuppta sina diplomatiska förbindelser med Israel och låta de sovjetiska judar som vill emigrera till Israel innan det kan bli tal om att Sovjetunionen deltar i fredssamtalen.
--- Det här är problem som fanns innan Peres och Shamir bytte platser med varandra i oktober, och som kommer att finnas antingen fredskonferensen blir av eller ej, skriver Landau.
Bombsmällen i Harare inträffade på måndagskvällen, och i det svårt skadade hyreshuset hittades en död kvinna.
Klaus Barbie nekade på tisdagskvällen, för första gången under rättegången mot honom, till alla de brott mot mänskligheten som han står anklagad för i Lyons justitiepalats.
Jag var inte högste ansvarig.
--- Det går emot också våra rättsprinciper.
Det var därifrån hon under åren
I lördags bogserades hon till Stockholm, och hela denna vecka ligger hon vid Skeppsbron för att visa upp sig.
Tydligen kände sig den gamla skönheten uppmuntrad, men för säkerhets skull stoppades propellern.
Stekt strömming med lingonsylt --- På de gamla skutorna placerades ankaret upp och ned som ett tecken på att fartyget var på väg framåt, berättar Johan Kull.
Det ansåg Dingertz var en tekniskt riktig åtgärd.
.
Äntligen börjar odlingssäsongen.
.
år brukade jag
meter!
Och hon tycker att det är viktigt att de får lära sig att grönsaker är något man odlar.
Ett vanligt vardagsdygn passerar, enligt gatukontorets senaste trafikräkning i april förra året,
meter från vägen.
meter från vägen innan vi upplåter mark för nya odlingslotter, säger Inger Sandberg på egendomsavdelningen.
Vad gäller biltrafiken skymtar en ljusning.
En liten skur skrämmer inte bort en fritidsodlare i första taget.
---
år sedan var Anders rankad bland världens
---
--- Jag missade
Wilander vidare Mats Wilander hade inga problem att avancera till andra omgången.
,
Men sedan finns det jobb inom hemtjänsten.
Också inom hemtjänsten i Haninge behövs det fortfarande intresserade sommarjobbare som fyllt
år och har körkort.
Där är det fullt.
TOMMY SIMONSEN Dage Brehmer, arbetsförmedlare i Handen:
Anledningen är enligt trafikkontorets direktör Bo Malmsten utvidgade och nytillkomna utredningsuppdrag.
och
Trafikkontorets ledning framhåller också nya tunnelbaneprojekt, Tullinge flygplats framtid och konsekvensbeskrivning av ökat bostadsbyggande i regionen.
) Hollywood Bowl
(
Odds:
( Hollywood Bowl ),
fick favoriten Meadowbransch Bo utvändigt när Zeth Hagen galopperade halvvarvet från mål.
meter:
(
), Quick day (

m ---
Emett, näst sist utvändigt.
Roul Fahlin, PKbankens CK, vann Skeppsholmsloppet på cykel på tisdagskvällen.
Moberg kom trea.
Av
--- Bäddade för segern gjorde också det faktum att Super Piece fick ta det lugnt
Pedro skrällde Som så många gånger förr agerade Torbjörn Jansson
--- Jag låg kvar i det längsta i rygg på Short Notice, då jag inte ville styra ut i femtespår i slutsvängen och ta risken att min häst skulle galoppera, vilket han gjorde i samma läge i förra starten.
Mängder av barnvagnar och massor av småbarn rör sig runt elden som ännu brinner.
Själv står jag cirka
''Förlåt, det var inte meningen.
Britt-Louise Apelqvist Handen De är
månader innan vi träffades igen.
--- Min pappa säger alltid att vi kommer att tröttna på varandra så mycket som vi är tillsammans, berättar Miguel.
--- Jaaa, säger de båda.
--- Man kan snacka med Thomas.
Vi pratar om trohet och rädslan för aids.
Vad är det värsta med Thomas?
år.
I julas blev de tillsammans.
Tidigare var det så att Cie alltid skulle ha rätt i allting som vi pratade om.
--- Vet inte ... säger Cie.
Men priset är högt för att axla både mannens och kvinnans bördor.
Typ E-kvinnan kan man också kalla den här typen av kvinna.
Typiskt för en superkvinna eller typ E-kvinna är att hon har svårt för att delegera arbetsuppgifter.
Följden blev att hon under flera år kände det som om hon förlorat kontrollen, hon var totalt utarbetad, blev ideligen arg och sjuk.
Allt som begärs av dig behöver inte utföras.
Ett lyckligt liv är för henne ett både och.
De flesta är
Flickan behöver inte som pojken särskiljas från modern för att få en egen könsidentitet.
I en serie på INSIDAN ska vi låta några av dagens ambitiösa kvinnor komma till tals och berätta om det pris de betalar för att vilja allt.
Så här års är det vitsippor och allt möjligt annat spännande som vaknar i skogen när vårvärmen kommer.
Tvåårige Jakob har fått hjälp med en bukett som han ska hålla i när DN Runt Stans fotograf ska knäppa.
--- Världens bästa lekplats och mötesplats, tycker mammorna.
år sedan, berättar Kristin Bergendahl.
För många av dem är skogen vid Stationsvägen bästa lekplatsen Orosmoln Här trivs man och vill vara kvar.
Vi tänker kämpa för att bevara och förbättra det här området.
ROLAND JANSON Haninge Drakar och demoner, kulturföreningen Rojs nya pjäs, spelas onsdag
, Atletvägen
.
juni.
maj kl
maj och lördag
maj kl
Trafikprojekt.
, Sofiebergsskolan.
kommundelsnämnden i Ektorp och kulturförvaltningen.
Promenad genom Birka och upp på Ryssbergen.
maj kl
Nyckelviken Dia de la cultura en 'Nyckelviken' para hispanohablantes el
Nacka kommun.
maj kl
Arr:
Hembydsmuseet vid Värmdö kyrka visas alla söndagar kl
.
Lyckligtvis var hjälp redan på väg.
Och nu är de försvunna.
Och lita på att vi ska dela fifty-fifty!
--- Säkert, medgav sanningssägaren.
Din ruttna orm!
.
--- Ditt härskna fläskberg!
Det är inte samma sak --- men slaget tycks redan vara överståndet.
sade sanningssägaren.
Tom Puss kunde i hastigheten inte hitta något bra motargument och Bumble ägnade sig helt åt andra problem.

Det vore bättre om ni slutade röka helt.
väste sanningssägaren som huttrande krupit ner i pipan igen.
ropade Super och Hipper hånfullt.
Men det behövdes inte.
Men för dig är det viktigare att anklaga vem som helst än att ta reda på de verkligt skyldiga.
--- Nä, absolut inte!
--- Vilken härlig värme!
--- Vilken dag!
Alla måste kunna tåla och tala sanning.
Du tål inte sanningen, så är det.
Nu har svaren kommit på de
Detta för att få en bättre kontakt mellan politiker och invånare.
Men vad ska man då säga om Nacka byggnadsnämnd som förordar det mest monumentala klotter man kan tänka sig på det nya vattentornet?
Allt skulle var i ljusa, ljusa pastelltoner som skulle harmoniera med färgläran.
orienterare skulle vara skadlig för djur och natur.
Men här kan det självfallet endast röra sig om tävlingar med några
Gång på gång tvingas vi handikappade konstatera att ni politiker sviker oss.
x
För alla kan drabbas av handikapp, även ni.
Regeringen kräver att centralbyråkratin i Jakobsberg behålls.
Du har visat så mycket duglighet och vunnit så mycket respekt tidigare bland stora grupper av kommuninvånare.
Det krävs genomgripande förändringar av hela den kommunala verksamheten.
klart innebär att Du avser att krympa den kommunala verksamheten i Järfälla --- redan det i sig en svår operation.
:e vice ordförande En afton i Syriens tecken.
Anledningen till att det just blev Iran och Syrien denna gång är att det finns en stor mängd invandrare i Hallonbergen från dessa länder.
Det säger Åsa Strömbäck på regionalpolitiska enheten på länsstyrelsen i Falun och sedan
Sprättägg Bland de konkreta idéer till nya verksamheter som tagits fram i Lima kan nämnas serviceföretag inom databranschen,
.
Genom den något okonventionella metoden med att ha ett nära och intimt samarbete mellan länsstyrelse, utvecklingsfond och andra myndigheter på regionalt och lokalt plan, med fackliga organisationer, näringsliv, skola, bildningsförbund och den enskilda människan, ska målsättningen med Europarådets Landsbygd
--- Mitt viktigaste jobb är inte att sitta som auktoritet med facit i hand, utan att vara lots genom byråkratin, försöka ändra attityd bland beslutsfattarna och förbereda dem på att de och de kraven nu är på gång.
dras i gång den
Först blev det filmvisning.
--- O ja, det tror alla som håller på.
våningar hög byggnad i kvarteret Korpkulla nere vid stationen, fastnade man genast.
Det kan behövas för att vi ska stå ut med den fula omgivningen som planeras vid Väsby station.
Trots att denna exploatering pågått i vår kommun de senaste åren, tar ingen människa notis.
Om inte annat märker väl folk snart Rotebroarnas utsatta situation, vi som även har en sopförbränningsfabrik på halsen.
Dessutom debiteras all extra tid utöver den kontrakterade tillsynstiden.
I juli ska vi alla betala maximal avgift för
PS.
Men så liten som i Lötskolans aula hade vi ingen aaaning om.
Då fick jag kontakt med YoguTours som nu vill ha mig som reseledare.
pågick turistmässan i Lötskolan.
GUNNAR SEIJBOLD Torsdag den
Ingen kan ta miste på det ursinne som fanns över kommunens system att, efter varje snöfall år efter år, blockera villainfarterna med tung, sandbemängd snö, utan möjlighet för de flesta pensionärer att orka röja bort snön.
Hur informationen uppåt är, vill jag låta vara osagt.
MAGNUS HARTMAN Sollentuna Släpp fångarna loss, det är vår!
Internationell basar med kulturföreningar i Sollentuna C lördag
föreläser Nils Göransson om kvarnens historia.
Skoldagar på Hersby hembygdsgård på Sollentunav
---
maj.
Cykla med korpen och vinn en cykel.
.
---
Bidrag från en mängd barnstugor i kommunen.
Pengar som skall gå via Lutherhjälpen till skolbyggen i El Salvador.
Det blåser kallt utanför PUB när orkestern från Hallonbergsskolan startar sin Sambashow.
Första gången Men det är första gången som Sambaorkestern ställer upp för Operation Dagsverke.
Huvudsaken är att pengarna kommer in någonstans.
--- Att det kostade så mycket visste vi inte och inte att det var så mycket arbete med att göra rent.
Bara rena bussar --- Det kändes otrevligt att se bilder på hur de som arbetar på SL får göra rent efter oss ungdomar, tycker Kia.
Dessutom är det förbaskat trist att köra en nedklottrad buss.
eleverna har planerat, intervjuat, skrivit, diktat, fotograferat, gjort layout, redigerat --- kort sagt samarbetat.
Då tvättar du bort all lycka och dina vänner kommer att svika dig', får vi brunhåriga oss förutspått.
C på Husbyskolan.
Utan större ingrepp skulle de kunna byggas om till
år En knivig detalj är vilka som ska få bo i lägenheterna.
...
Här hjälper varken diamant eller ståltrissa.
...
I
Små ovala rutor och stora butiksglas.
--- Efter
De väger en del, stönar han.
Ingemar skrattar när han minns.
Det är hantverket som håller dem kvar.
--- Kittet är också viktigt.
veckors semester Mellan
Och när det blir så dags så tar de med sig tillverkningen till Siggebogården!
och
kr.
Biljetter vid ingången från kl
Ballongdans, danstävling och pris till kvällens häftigaste frisyr.
Utlottning.
( Se artikel ) 'U --- som i underbar' spelas i ishallen kl
.
Lidingö församling arrangerar.
.
Vernissage torsdag
maj.
Våran lekpark ser ut som om den var byggd för
Nu finns inga redskap kvar.
Det är allt.
Våra anslag är mycket knappa, säger stadsträdgårdsmästare Frohnert.
Och Orgonaområdet som saknar bollplan.
Bollplaner högst
Skeppen ska lägga till vid Österkajen och i Söderhamnen.
--- Men inget pompöst och inga stora dyra artister.
Tanken är den att de som kommer med bil från Värmdö och Rindö ska uppmanas att parkera på Rindö och ta sig på färjan till fots.
Då kan det förmodligen bli så att Vaxön besöks av fler människor än någonsin samtidigt.
--- Men det gick trögt i portgången, konstaterar Stig Stålberg, planeringsdirektör i Österåker.
--- Ja, strax före förra valet invigde jag Åkersberga sporthall.
Österåker är ju inte berömt för sitt suveräna telenät, snarare tvärtom.
--- Flera har hört sig för om att få köpa mark och vi slutförhandlar med
Om några år ska här bli ett centrum för framtidens företag.
.
Barkarby Järfälla konstforum har öppet hus i ateljén, Röda stugan vid Barkarby station, Rodervägen
Tag med redskap, matkorg och oömma kläder.
Rädda Järvafälet, Naturskyddsföreningen och Gamla miljöpartiet.
Vandring vid Ängsjö.
.
Medtag matsäck.
Meningen med resan är bl a att undersöka om man kan starta slåtter på en lagom stor ängsmark där ute.
---
i Vaxholm måndagar och onsdagar kl
Samling vid Andreaskyrkan kl
Det vänder sig till vaxholmare upp till och med åk
---
Visas på fredag den
och kl
Resan går till Sörmlands hjärta, till Rockelsta herrgård vid sjön Båven.
Många kommuninnevånare hinner träffa partiledaren.
Kulturnämnden arrangerar.
Österåkers trafiksäkerhetskommitté är arrangör.
Den
Halvtimmen före mötet kommer byggledaren Tage Ohlsson att visa runt och berätta vad han och det tappra frivilliga arbetslaget har uträttat.
---
Lördagen den
för samåkning.
'Eldfesten' går med aggressiv kraft rakt in i den konfliktfyllda brytningen mellan den industriella boomen i Japan och det traditionella japanska kulturarvets slutenhet kring gåtfulla uråldriga livsmönster.
'Betty Blue' kommer nu till Facklan i Åkersberga.
Utan krusiduller och förberedelser går Beineix rätt på det väsentliga, på själva hjärtpunkten i Zorgs och Bettys relation:
Vid årsmötet kan han rapportera att skriften blir klar till jubileumsfesten sista söndagen i augusti då också klubbhuset invigs.
Djärva projekt Jubileumsskriften redovisar med många textbidrag och bilder de omfattande och ofta djärva projekten --- och människorna i Österåker som ideellt arbetar med nuet, samtidigt som de lyfter fram vår gemensamma gårdag och vägrar att låta den försvinna i glömska.
'Själslivet förgrovas!
Elever vittnar i 50-årsskrif-ten om Bromma läroverks tidigare rykte som pluggskola men också om dess stigande anseende som idrottsskola.
I kollegiet fanns en del som nog var större personligheter än pedagoger...
--- Nu söker fler än vi kan ta emot, säger Gunnar Thorsell.
datasalar finns,
--- Och så kommer det nog att fortsätta, tror Gustaf Öhrn, E
Tredjeringaren Torkel Wallmark höll elevernas tal till kung Gustaf
Stockhomshem bildades
En alkoholiserad målare som kommit efter med hyran fick t ex jobba åt företaget medan betalningen gick till hustrun.
'Bomben i Vällingby'
Inflyttningen har just kommit i gång och till årsskiftet
--- Då var det lantbruk på Johannelund, berättar Erik.
Sedan många år är han ordförande i en stiftelse till stöd för barn och ungdom och genom Skyddsvärnet arbetar han med frivården --- medmänniskor är fortfarande det viktigaste för honom.
I dagarna
Uppe på ett hygge fick barnen hacka upp hål i jorden och plantera sina egna granplantor, hantera en yxa och lära sig hur skogsaverkning går till.
Varm dryck sitter fint ute i skogen när det är kallt och ruggigt.
Förutom i de
--- Då tar vi emot färger, lösningsmedel, bilbatterier och andra kemikalierester, påpekar Linda Karlsson.
Det vill säga där det kan finnas giftiga alger.
Magnus Kause och Lena Olsvik, Granskogsv

,
Jan Harald Löhman, Holmbergsg
år.
Kurt Axel Erik Strand, Mariehamnsg
år.
Gustav Eugen Voldrat Skog, Köpenhamnsg
år.
Elsa Fredrika Holm, Kista Torg
år.
Gösta Sverker Magnusson, Stavangerg
år.
Sonja Margareta Nyström, f Pettersson, Skattegårdsv
år.
Elin Maria Antoinetta Forsman, Råckstav
år.
Carl Gunnar Gentzel, Ormängsg
år.
Inga Brita Arvidsson, Sareksv
år.
Elsa Viola Ringnell, Drottningholmsv
år.
Melankoliska, sugande toner fyller den nästan fullsatta hallen.
Film däremot kan visas även ute i byarna.
Tänkte åka dit till hösten och vi tyckte att det var ett bra tillfälle att gå hit och få uppleva lite av kulturen.
Familjefest på Blackebergs gård anordnar Bromma hembygdsförening på lördag.
Blackebergs slott visas av Lars Winqvist från Bromma hembygdsförening på tisdag kl
.
---
Plats:
.
Familjefest på Blackebergs gård blir det på lördag.
Det bästa mjölet när man bakar baguetter är bakvetemjöl special.
Medan man själv ligger och sussar.
Tillsätt mjölet och rör om.
Skär i stället degen i
OBS!
Som här, där rädisorna hamnat i en soppa gjord på fryst lax.
vitlöksklyftor ) lite smör el olja
---
Det här är en av de bästa sillrätter jag vet, ovanligt trevlig att se på dessutom.
kokta ägg
Här ligger degsmulorna ovanpå bitar av rabarber.
tsk bakpulver
Det är fingerlök, berättade häromdagen Eva Arvidson i telefon.
Postverket är en inrättning som sällan får mig att dra på smilbandet.
för att få det utdelat per express --- på tok för sent.
Det är också ett tillfälle för ensamstående föräldrar att få lite avlastning.
Sen har vi alla ensamstående föräldrar --- för dem är det kanske enda möjligheten att få avlastning.
Men det är inte nog, anser Nils Landergren:
På så sätt sparar vi på kostnaderna och får möjlighet att förlänga verksamheten.
Laget dominerade till en början stort och Täbyförsvaret fick mest ägna sig åt 'rensning'.
Ellis i högform Det blev en motsatt matchbild i andra halvan, mycket beroende på Täbys veteran Sven Ellis.
Bosse Rönn slog frisparken, som tog på en försvarare i muren och droppade in bakom en helt ställd Lars Åke Sjödin.
Foto:
:e minuten rensades det så ordentligt att Sollentunas Tomas Ström blev nedriven i straffområdet.
Han låg bakom båda de mål som förde upp Täby i ledningen och skapade på egen hand ytterligare farligheter.
--- Men med tanke på att vi fick så bra ordning på både försvar och anfall i andra halvan, och faktiskt vände matchen, känns det sista slumpmålet lite snopet.

Priset blev ett rekord för svenska mynt,
Det äldsta svenska myntet på auktionen var präglat i Sigtuna före år
30-åriga kriget Under 30-åriga kriget lät Gustav Adolf prägla mynt som betalningsmedel i de ockuperade områdena i Europa.
tunnor öl kunde man köpa för sedeln den gången.
Gärningsmännen slog sönder glasrutorna på entrédörrarna med en stor skiftnyckel eller med något släggliknande järnföremål.
Moderna museet har alltid sina lokaler stängda för allmänheten på måndagar.
Blodspår Förutom hjulspår lämnade gärningsmännen också en del blodspår på platsen.
--- Egentligen har tavlan inget värde eftersom den är osäljbar.
) verk.
timmarna efter mordet, om hur livvaktsskyddet fungerade eller i detta fall inte alls fungerade och om vilken beredskap samhället i stort hade på det oväntade mordet.
Juristkommissionen har granskat bland annat de beslut som ligger bakom den bristande avspärrningen av mordplatsen och den svaga ledningen av de poliser som kom till platsen efter mordet.
Det är i den rapporten som Hans Holmérs insatser noggrant ska granskas.
Här serveras lunch
Men pannkakorna, beledsagade av trist storkökssylt, bär käpprätt åt sandbunkern.
Gissa!
förhoppningsfulla i strama tyglar med avancerad mogenhetsexamen i ämnena svenska konungar, lydnad samt självbehärskning.
Jubel i Gångsätra i fredags --- snyggast var nog 'syrrornas' mössor med röda band...
kronor.
Men just som summan nått UD via postgirot kom budet från Polen om att en domstol på måndagen höjt lösensumman för Järn till
kronorna som man tidigare sagt.
kronorna har varit på väg länge från Bryssel till UD.
Världens modernaste ställverk för järnvägar tar nu helt hand om de drygt
Men i stort sett har vi klarat oss bra.
När tåget så passerar en punkt på väg ut, så talar datorn om hur stor förseningen är.
håll, så ett kabelbrott ska inte äventyra säkerheten.

20-årige Hans Pettersson, Tärnsjö, omkom vid en trafikolycka på riksväg
Polisen misstänker att kvinnan drabbats av akut sjukdom och därför kört av vägen.
Däremot föreslogs att dessa tillsammans med Statens rättskemiska laboratorium, SRL, och Statens kriminaltekniska anstalt, SKL, skulle bilda en ny myndighet, Statens rättstekniska laboratorium.
Rättsmedicinen skulle helt försvinna som specialitet om den förs över till sjukvården och det vore förödande för rättssäkerheten.
--- Vi kan inte acceptera annan ordning än att myndigheterna bibehåller den nuvarande ställningen som oberoende instanser, skriver chefen för rättsläkarstationen i Umeå Anders Eriksson.
Skulle vi nu svara att vi lyder under RPS skulle detta med all sannolikhet leda till omprövningar av våra utlåtanden.
Trots att de
kronor har det kostat Falkenbergs kommun att installera solanläggningen.
Någon kväll varje vecka och ibland på lördagarna dömer han hästar.
Hade mamma hemma För Gerd är det nämligen naturligt att ge familjen och hemmet sin tid.
--- Det är roligt och medför utvecklingsmöjligheter så jag ser fram emot att börja jobba heltid igen när Robin blir större.
Heltid var det heller inte fråga om utan
--- Vi gjorde oss av med vårt gamla möblemang som var ett hopplock från våra första egna bostäder.
Gerd lägger ner omsorg på familjens klädvård och ger sig sällan tid att sitta ned med en bok på kvällen.

Den första artikeln i serien var införd i går.
Skulptören Roland Haeberlein fick uppdraget med skulpturen 'Att mäta tid och rum', ofta kallad soluret.
Som konstverket står nu är det bara till spe.
DN Runt Stan har sökt solurets upphovsman Roland Haeberlein för en kommentar, men inte lyckats nå honom.
Den här undersökningen har pågått en tid och kommer att fortsätta.
Fler test Än så länge har bara
Där, mitt emellan golfbanan och Edsviken, har de fått gå igenom ett arbetsprov och ett stresstest.
--- Bara några få har vägrat ta på sig den utrustning som mäter trycket dygnet runt, berättar Fredrik Brolund.
Han avslöjar att undersökningar i Kina visar upp liknande resultat, men där är ingen kontrollerad före testet.
miljarder kr.
kr och sjönk mest
punkter.
enheter.
Säljare är Boliden, som nu har sålt hela sin post på
Civilingenjör och sedan
procent.
Han vänder sig från uppfattningar såsom Ingemar Hedenius, som hävdar att en del är värda mer än andra när det gäller att rädda liv.
Mycket av vad man vill göra, till exempel att köra bil, innebär risker för andra.
Är risker påtvingade är det viktigt att de fördelas.
Det finns gott om länder som helt enkelt inte har råd med säkerhetsmetoder, som hos oss är helt självklara.
becquerel, alltså långt under Strålskyddsinstitutets gräns på
per kilo:
Inklusive dryckerna äts i genomsnitt
är lika med
Men genomsnittsätaren får alltså inte i sig mer än cirka
dagar flyttats tillbaka till 1880-talet.
delar.
En hel del, berätta Anne Ingvar.
Philip Zandén kommer cyklande, i typiska 1980-talskläder.
scener på en dag, här kan det bli en halv.
Aidstest vid gränserna är enligt Butz inte planerade.
Zimmermann måste begripa att han är inrikesminister i en koalitionsregering.
och början av
Plötsligt halkade mannen och föll ner från taket och dödades.
fall.
dagsböter.
arbetare skadades.
Då klämdes pojken mellan korgen och taket och skadades.
I ungefär hälften av fallen var barnen i familjen närvarande vid det aktuella misshandelstillfället.
--- Inom sjukhusvården skulle man kunna jobba mer aktivt för att ge dessa kvinnor och deras barn hjälp.
Gunilla Larsson anser att de barn som försöker få hjälp genom att i skolan berätta om hur de har det hemma sällan tas på tillräckligt stort allvar.
--- Det dröjer inte länge förrän kvinnan åter misshandlas, barnen far illa och omhändertas på nytt.
år i sträck i fosterhem bör den juridiska vårdnaden om dem övergå från de biologiska föräldrarna till fosterföräldrarna.
Genomsnittsbarnet hade bott
Plötsligt kan de slitas bort från ett hem och de föräldrar de lärt sig att betrakta som sina.
Det handlar om misshandel och incest och då finns det sällan några bra lösningar.
Thomas Hammarberg tog också upp problemet med mobbning och ungdomsvåld.
Hemtjänsten och sjukvården annonserar förgäves efter personal.
Debatten om nya dödsbegrepp har redan minskat antalet donatorer och därmed transplantationer.
Kommunerna och landstingen måste skapa heltidstjänster för att locka och behålla ungdomar.
Polisen känner till
Huvudmannen påstår att han inte varit ute efter pengar.
Är det rätt att 14-åringar används inom långvården?
Hon kläddes av naken i ett flerbäddsrum.
--- Just på Dalen anstränger sig personalen verkligen för att ta hand om prao-eleverna.
--- Man kan aldrig garantera att det inte händer sådana här saker, säger Birgitta Borg.
Men dock upprustade.
killar skulle komma kl
Klockan
Nu sitter vi här med våra jordhögar, en back läsk samt lunchmat för en halv pluton och undrar när vi skall få tid att ta hand om främst jordhögarna.
DS.
:an på damsidan, så är det inget lag som lyckats rycka ifrån de övriga.
Kommer laget att även i fotboll gå upp i div I?
.
Slog på måndagskvällen Stockholms IF och klev därmed upp som serieledare i den mellersta
.
Det finns många frågor och synpunkter att diskutera kring.
Sandhögar efter sopning ligger ofta kvar, liksom julgranar!
Vem det är kan man inte se --- förutom näsan är hela hans ansikte dolt.
Näädå, säger Niclas och prövar ansiktsmusklerna i en grimas innan han pilar i väg tvärs över rummet för att titta på diabilder.
år, 'en dag på fritids' och de pedagogiska tankarna bakom den sjudande, praktiska verksamheten.
och
---
Mats Jensen och Denttie var målskyttar för IFK och Harry Solke och Ingmar Johansson för Gröndal.
Hoppas att det fina spelet mot Polisen håller i sig, då ska ni få se...
omgångar som är spelade så än kan ju allt hända.
skyddsrum och de största ligger längs Hjulsta/Akalla-banan.
Bårar och spjälförband i hårdpapp samsas med yxor, spadar, sågar, brandsläckare, aluminiumhinkar och rep.
personer plats.
De nödställda kan alltså få information under sin flera

I ett av skyddsrummen under spärrarna har bandet inrett replokal i egen stil.
bröder och
år på ett beslut och de fick inte stanna trots flera dokument från pålitliga underjordiska källor som intygade att José jobbade politiskt mot Pinochetregimen.
--- Han borde inte vara invandrarminister.
På telefon bestämde vi då att han skulle höra av sig vissa dagar, men vi har inget hört på över
--- Efter det vet vi ingenting.
Noga taget vet jag inte heller vad postmodernismen är för något.
På omslaget går det dock mera beslutsamt till:
Vi läser om 'det moderna projektet', det som föddes med upplysningen eller kanske redan med de gamla grekerna och som nu har brutit samman eller tvärtom är livslevande och oavslutat.
För det mesta är Jameson dock mera resonlig.
Umberto Eco hävdar i 'PS till Rosens namn' ( på svenska
Det är ett tillstånd efter 'metafysiken', varmed här avses hela den västerländska tanketraditionen sedan Platon.
Därtill kommer den principiella svårighet som Hassan antyder när han säger att postmodernismen 'rymmer sin fiende inom sig':
då allting från Picasso till Duchamp ställdes ut på den s k Armory Show.
år, samt mångahanda evolutioner och konvulsioner, bakom sig.
De generaliserade ( andra postmodernister säger hellre 'totaliserade' ) fantasierna eller visionerna motsvarar Lyotards 'stora berättelser', av vilka den 'moderna' frigörelsetanken givetvis är en.
Men Kristevas stora exempel är Beckett, 'med sina spefulla och infernaliska vittnesbörd'.
Nu hjälper han sina efterföljare och uttolkare på traven.
Modernisterna hade, och har, för vana att göra uppror mot reaktionära professorer.
Bättre hjälpmedel finns inte att få.
Matchresultatet
Jag förstår inte varför spelprogrammet måste vara så här hoppigt.
Så bollen fortsatte att rulla Beles väg allt medan Bollstanäs spelare blev allt grinigare och grinigare.
Ett mål som inte gjorde Bollstanässpelarna gladare.
Men en kvart före slutet, när Lidingö pressade på ordentligt, kom Anette Witt fri, drog en spelare och fick på ett bra skott som var otagbart.
ägare i Söderhamns Reklamgrupp som tvingats säga upp sina
Enligt uppgift i Hälsinge-Kuriren rör det sig dock om minst
Gräsrocken har varit höjdpunkten varje år för ung rockmusik i Solna.
'Tvetydigt' Micke Elfström tycker att kommunens inställning är tvetydig, samtidigt som man vill öppna ett musikhus stoppar man en levande musiktradition.
--- Det har bara blivit så, säger Emanuel som har konsten i blodet.
Men han målar inte fåglar.
Hans far är konstnär, liksom hans farbröder.
--- Politikerna kan få fram
barn i dagiskö, minst
Sommar är att få klä på sin båt seglen och dra ut på fjärdarna för att försöka läxa upp sina konkurrenter.
Byiga och ständigt vridande vindar, gigantiska vindhål precis där man själv befinner sig, totalbleke vid Högudden, Duvholmen och Tranholmen.
Här är trixet att välja den gyllene medelvägen.

Det är lite olika hur man känner inför den utdragna målrakan in mot målet vid Lidingöbron.
Jodå, vi blev en av de
Klas Nettelbladt, LSS ( Klas blir antingen etta eller tvåa beroende på protester.
Bollstanäs fick i lördags känna på hur det känns att förlora.
--- Vi tappade allt efter Beles första mål som i praktiken var ett självmål från våran sida, menar Roy.
På lördag väntar match mot Segeltorp som ännu inte förlorat någon enda match i serien.
I fortsättningen får han och laget nog räkna med större uppmärksamhet från konkurrenterna.
Mikael Englund vann en nickduell med Ulf Johnsson och bollen damp ner framför fötterna på Ulf som bara hade att sätta bollen i tom bur.
Matchen var långa stunder mycket bra mellan
Det är skönt att se att det finns tåga i laget, och att killarna verkligen orkar och vill kämpa en hel match igenom, säger Spångatränaren.
'Stålmännen' verkar ha fått ordning på spelet efter den överraskande premiärförlusten och kan bli en mycket tuff uppgift för uppstickaren Spånga.
minuter tog det att få hål på Vällingby, efter en konstant press i lika många minuter.
Men det är klart, nu har vi fått vår första poäng i alla fall, säger Christer.
Andra målet kom till efter en hörna.
Killarnas första poäng Tjejerna väntar än Österåkers tränare Christer Samuelsson tyckte laget var värt första segern men är ändå nöjd med 'pinnen' man fick...
vakanser på Lidingös förskolor.
Totala kostnaden för kampanjen får vara högst
vakanser.
flyktingar.
För att klara den målsättningen får anläggningen extra hög bemanning.
Själva köpet genomförs första januari
I dag bor
Enligt förslaget byggs Stallbackens
Inte oväntat För Claes Varenius kommer idén om ett kulturcentrum vid slottet inte som en överraskning.
Gunhild Svenovius, arkitekt, Helenelund:
Bra att kommunen verkar ha kommit på andra tankar och inte låter näringslivet ta över lokalerna.
Jag har länge efterlyst en stor satsning på vår fina musikskola.
--- Eller varför inte på den obebyggda affärstomten i vid Sticklinge skola?
Eftersom det planerade daghemmet i kv Stenbiten inte byggs förrän nästa år, föreslår socialkontoret att
Tillsammans med övriga föräldrar till tredjeklassarna i Röda skolan kräver han att skolstyrelsen omprövar beslutet att skära ned antalet klasser i årskurs
, att tvingas börja i Tunbergsskolan i Häggvik, tror föräldrarna.
Gamarna arrangerade den traditionella Järfälla Open på Veddestavallen.
---
Kommande helg är det seriematch på Flaten och på söndag är det dags för nästa tävling på Veddestavallen.
--- Som politiker har jag levt gott länge på min intuition.
--- En möjlighet att få statsbidrag är att förhandla med vägverket, att begära tidiga bidrag för centrumleden, mot att avstå från statsbidrag till Röllingbyleden före år
Bostadsförmedlingen har
Paret fick lov att sälja den stora bostadsrätten på Västra Banvägen.
Men det färska tillståndet är en sak.
.
Socialförvaltningen har
Många av dessa har skilt sig eller separerat.
Hon hoppas ännu på ett under som ska göra att hon får någonstans att bo med sin dotter Linda.
chefer.
--- Nej, jag har trivts mycket bra i Vaxholm - både med arbete, personal, politiker och närkontakten med allmänheten:
--- Det har varit spännande diskussioner i Vaxholm också, med Bo Liljedahl ( m ) och Thomas Berglund ( fp ) som socialnämndsordföranden.
Ekerö kommun satsar
Vi måste också låna en del.
PEA NILSSON Speedwaysäsongen kunde inte ha börjat bättre än vad den gjorde för Fräsarnas Pierre Ljung.
Det kostar mycket pengar att köra i
Det är kontentan i den rapport som bostadsföretag och bostadsförmedling nyligen lagt fram tillsammans.
'Med hänsyn till områdets speciella karaktär vad gäller hushållssammansättning etc och de speciella problem detta medfört för den kommunala servicen ( skolor med mera ) skall bostadsförmedlingens angelägenhetsgradering inte tillämpas vid anvisning till de nämnda bostadsområdena.
--- Det finns givetvis svenska familjer som kan betecknas 'svaga' liksom det finns många stabila invandrarfamiljer.
De vill spela långa bollar som går över mittfältet och vi vill göra uppspel via mittfältet.
Hon har ju tidigare agerat libero.
Förr rasade spelet ihop helt vid underläge, menar Christer.
Vad han har att säga om läsvanorna i tidigare århundraden --- övergången från högläsning till tyst, enskild läsning ( som skulle ha vunnit insteg undan för undan under 1600- och 1700-talen ) --- är mycket intressant och ger lust att läsa hans verk.
delar och detaljer av högst olika material:
.
I Markim har man gått tillbaka och gjort en orgel 'i Gustaf Anderssons anda', berättar han.
orgeln som tillverkats i Mölnlycke kom upp i en flyttbuss från verkstaden och installerades till alla stora delar under
stämmor ).
Men först på 1700-talet blev orgeln mer allmän i Sverige.
Varje verk är en orgel i sig och samtidigt en del i den stora helheten.
GUNNI BLOMÉ Foto:
Namnskyltarna till pedalstämmorna har hunnit bli nötta av alla organistfötter på den gamla Frösundaorgeln från
veckor ska vi köra
Dessutom följer hustrun till Nisse Sandberg, Ängbys starke man, med på resan.
Nyligen var han med som stipendiat på ett landslagsläger i Varberg, som också fungerade som ett uttagningstest inför ungdoms-EM i Aten i sommar.
Birgitta 'Bax' Axelsson, som nu får ta lite ledigt från volleybollen efter en lång landslagsperiod med både Spring Cup här på hemmaplan och EM-kvalet i Västtyskland.
--- Vi har
Fotnot:
Kulstötaren Peder Johansson,
IFK Lidingö, däremot, har tagit emot oss med öppna armar.
kilo tung.
En stöt för framtiden.
meter.
Landslaget nästa Camillas bästa grenar i mångkamp är
i motvinden.
Men spikrak har den gränsen aldrig varit, och just nu tycks kampen längs den skärpas.
Men det är något med stjärnan.
Det är därför bruket i Rotum tillverkar kanoner och krut, säger Claes Eriksson, ledare för Galenskaparna/After Shave och regissör för deras debutfilm 'Leif'.
--- Boforsaffären hade inte börjat när jag skrev manus och att Rotum blir 'mutor' baklänges upptäckte jag först efter ett tag.
Kerstin Granlund t.ex. gör i stort sett alla kvinnliga huvudroller, marknadschef på företaget; fru till både direktören och vicedirektören osv. I övrigt ingår en del sångare från Stora Teatern som hyresgäster i ett hus, Laila Westersund ( som liksom bröderna Eriksson har sina rötter i Trollhättan ) mfl.
Nästan
Filmen är på gott och ont ett definitivare och tydligare medium än revy och TV.
Egentligen vill man hålla det för sig själv till premiären.
att förmå länsarbetsnämnden att säga ja till ombyggnaden av Vilundahallen.
--- Egentligen kan vi inte godkänna några byggen, vilka skäl man än har.
miljoner kronor.
I tisdags hade bara
--- Det är ännu inte klart vad lokalerna ska användas till i framtiden, säger Birger Hulke, driftchef i Häggvik.
miljoner kronor.
---
nu i söndags borta mot Verdandi.
--- Jag kan sträcka mig så långt så jag säger att vi har bra balans i laget, god kompetens på varje plats och har spelat stabilt hittills, men vi har bara spelat
--- Det är ett olösligt dilemma att inte låta affärsmässiga principer styra, när man ändå är hänvisad till en kommersiell marknad, konstaterar Per Bengtsson.
--- En gubbsjuk skrytmåns som förvandlade kvinnor till köttstycken, tycker Inger Fredriksson om nationalhelgonet Zorn.

'Överestetik' intresserar honom inte.
.
Bilderna är tagna i blå timmen, 'den tiden på dagen då det luktade fläsk på gårdarna och ungarna skulle in och käka'.
--- Böckerna görs av kärlek, men att sälja dem...
Men det skulle dröja många år och många stygn och maskor innan kyrkbygget i Brevik blev verklighet.
Men fortfarande ligger virkningen i kassen då damerna samlas och basarer hålls nu som då.
Köpte in sig i takplåt --- Det var insamling till kyrkan.
Då sydde man mer på mötena, nu är det oftast program som upptar en del av tiden.
år sedan.
En kofta ska det visst bli.
Paret Enström är utflyttade till Tumba men dras som av en magnet hit till ön och symötena igen.
, nu finns
Text:
I stället vill styrelsen ha omförhandlingar med hyresgästföreningen.
Man skjuter bara problemet framför sig.
LARS LITZÉN 76-åriga Lidingö Tidning går till den sista vilan.
I stället startar personalen (
För att hålla kvar LT:s läsekrets --- och annonsörerna --- hoppas LidingöPosten ( alla namnformaliteter är inte klara ) kunna bjuda de gamla prenumeranterna på årets kommande nummer.
En sådan s k totaldistribution vill LidingöPostens redaktion ha i mindre omfattning för att inte tappa prenumeranter.
--- Vi protesterar mot att invandrarverket nonchalerar och ifrågasätter de uppgifter som Hector Munoz lämnat och avfärdar dem som 'vissa myndighetsingripanden och repression'.
Klockan 7.38 hade ett tåg på linje
--- Det var en ren olyckshändelse, säger Gerd Welin på Östermalmspolisen.
Ett exempel:
Dessa nedskärningar har inte kompenserats med kommunala medel.
Det är en allvarlig utveckling!
Skolornas städning är under all kritik efter ytterligare besparingskrav, och lärarvikarier har vi ofta inte råd med.
Hans försvarstaktik har gjort honom till en nära nog lika omstridd person som den åtalade själv.
Hans moral, hans integritet, hans politiska övertygelse ifrågasätts.
platser före den franske presidentkandidaten Raymond Barre.
--- Envar har rätt till en försvarare.
.
Men påståendet är ogrundat som så mycket annat.
Några låter sig inte manipuleras utan forskarkvalifikationer.
Bruksanvisningar anses undergräva det portugisiska självförtroendet.
Att nao nao någon enstaka gång tänder och brinner propert är en ren tillfällighet som sannolikt inte förutsätts på konstruktionsbordet.
varv åt höger samtidigt som du vrider fjärde ratten från höger i andra ledet ett och ett halvt varv åt vänster samt drar ut åttonde knappen från vänster i understa ledet till hälften samtidigt som du avlossar gnistpistolen mot öppningen för gasström.
Alla portugiser är sanslöst roade av att leka med sina varmvattenberedare.
Här lär man sig inte bara en sak utan massor om allt levande, säger Ingela Eriksson, som går i nian.
Fåglarna som kommer in till Broskolan har hittats av människor som tagit hand om dem.
Levande möss Nu får eleverna mata patienterna genom att släppa in råttor och möss i ett rör till fåglarna.
--- Vi har ingen möjlighet att klara oss på de
LARS EPSTEIN Sparvhöken är en av de
LARS EPSTEIN Dirigentväntan Anlände till Wien.
Emellertid, en snäll gammal wienare som sagt till sin hustru på torgbänken 'Kan man över huvud taget tycka om amerikaner längre?
Jag hade i alla fall glömt hammaren på hotellet.
sa jag.
Vi tänkte att nu drar det väl ihop sig till dirigent, flöjtisten har uppenbarligen snott resterna av buffén.
Tyvärr inträffade en klimatförsämring för dessa organisationer i och med socialdemokraternas valseger
Hur vore det om statsmakten drog in alla bidrag till folkrörelser, partier, partiapparater och deras tidningar?
, meddelar han oss med känsla för att det är detaljerna som gör ett reportage trovärdigt; men han undviker noggrant att berätta var han varit, vem det är som han låter komma till tals.
kriget och Sydafrikas destabilisering har ödelagt ekonomin, slagit sönder landsbygden, drivit befolkningen på flykt och tvingat Moambique in i ett i det närmaste totalt beroende av livsmedelsbistånd och u-hjälp.

miljoner kronor för ombyggnad av Brommagården.
innebär nybyggnad av ett mindre servicehus med
Det är det som är beroendet.
Det är på tok för trångt där och träningen blir lidande.
, med
år vann Gunilla Engström från Vallentuna både
.
Vi träffades i går för det första träningspasset.
--- Det här uppdraget i 'Stockan' passar mig som handsken.
Avancemang är målet.
Då överlämnade företrädare för Stockholms kommun och Järva kulturkommitté medhavda gåvor till stadens styresmän.
invånare --- det finns andra likheter som jag hoppas att ni ska upptäcka under ert besök, förklarade landshövdingen och fortsatte:
Vid den efterföljande middagen, där alltså det i Preveza högst notabla politiska mötet ägde rum, avslöjade borgmästaren att han i juni månad ska avlägga ett besök i Stockholm.
I flera år har vi bara vågat leva en dag i taget, men nu kan vi plötsligt planera och tänka på framtiden igen.
--- Men opinionen har spelat stor roll, säger hon.
Vi har fått stämpeln 'godkänd' precis som efter ett prov i skolan.
Långsamt blir hennes förhållande till dottern bättre.
'Svår resa' Juan och Cilia vill gärna bo kvar i Jakobsberg.
Juan tar fram ett dokument från FN:s flyktingkommissarie från januari i år.
Terrorister?
Hon tycker att både invandrarverkets och regeringens handlande i fallet Jerez har varit märkligt.
--- Det är svårt att tro att det är sant, säger Juan och Cilia Jerez efter regeringens beslut att familjen får stanna i Sverige.
Lokala beslut Ett av projekten handlar om att få bort den centrala förvaltningen av kommunens lokaler.
---
Och stor avsaknad av rutin gjorde att Åkerlund såg våren an med viss skepsis.
Bortamatch mot ett av de på förhand tänkta topplagen, Enköping.
Förutsättningarna inför finalspelet i kvalet var att Järfälla var tvingade att vinna alla sina
---
).
maj.
En dag per år har man att visa stockholmarna sin härliga sport.
Allt för publiken och motorfesten en gång varje år.
--- Då får vi hoppas att vi har vädergudarna med oss.

Tuff sommar Kanotintresserade har också möjlighet att se världseliten på plats i Vaxholm i sommar.
Yvonne Lembring, Stefan Gustafsson och Peter Grate forsar fram.
turneringar och
Det kändes verkligen jätteskönt att kunna vinna över henne.
klassiska tennisfesterna Franska Öppna och Wimbledon.
Foto:
Kommer ön att sjunka?
IFK Lidingö spelade

--- Vi hade flera chanser att sätta ett ledningsmål, säger IFK:s tränare Jörgen Lindman.
Men först väntar Bagarmossen/Bellevue i morgon i andra omgången av Skandiacupen.
.
En av Lidingös ledande målskyttar har bestämt sig för att lämna ö-laget till nästa säsong.
Ulrika segrade på
meter fritt.
Bostadsbristen har ökat snabbt under de senaste
Enligt bostadsstyrelsens senaste enkätundersökning uppger
procent för de lägenheter i flerbostadshus och gruppbyggda småhus som började byggas under detta år.
Det är några av de tunga frågor som alldeles uppenbart gjort bostadsfrågan till ett ämne som inte kan nonchaleras inför det kommande valet
Dessutom bör övre lånegränsen för statliga lån till nya bostadsrätter justeras ned så att den egna insatsen höjs för den förste bostadsrättsinnehavaren.
Jag anser dessutom att staten bättre bör satsa på en rejäl stimulans för bostadssparandet.
Jag vill hävda att kunnig och omsorgsfull projektering, ej normlöshet, ger goda lägenheter med alla traditionella grundkvaliteter och måttlig ytåtgång.
Byggherrarna och byggnadsföretagen får det lättare att öka sin intäktsida i stället för att, som t ex den mer konkurrensutsatta exportindustrin, bedriva ständig kostnadsjakt.
I ren glesbygd lär det bli näst intill omöjligt.
--- Jag har tränat hårt i vinter i Hallonbergshallen, säger Maria.
Det skulle väl i så fall vara i längd där jag har störst utvecklingsmöjligheter.
Till utredningen bjuder Dahl in representanter för kraftindustrin.
Av importerad energi är naturgasen från Atlanten via Danmark och Norge mest realistisk.
Även säkerhetsfrågorna vid kärnkraftverken diskuterades eftersom man befarar personalflykt den dag regeringens och riksdagens besked kommer om vilka kärnkraftverk som ska stängas först.
, berättar Görel Hanser, informationschef på Björn & Bennys grammofonbolag Polar.
Regissören Trevor Nunn, som satte upp 'Chess' i London, omarbetar just nu musikalen inför USA-premiären, tillsammans med Björn & Benny.
:s ungdomsredaktions 'Södra Station' bjuder i kväll bland mycket annat på
Redan två-treåringar --- särskillt flickor --- får börja lära sig att hjälpa till hemma; diska, dammsuga, plocka undan.
Nina tycker att hon lever mellan det svenska samhället och det zigenska, att hon inte kan vara sig själv riktigt någonstans.
Samtidigt gör programmet det uppenbart att fördomar och misstänksamhet bekämpas bäst med öppen nyfikenhet och vilja att lära känna det som är främmande.
år efter att filmen 'Den sista ronden' gjordes.
Där har han en dotterdotter också, men henne kommer Joe knappt ihåg.
För hon blir förtjust i honom, trots allt.
Och ett och annat talar för att han har skäl för sin tillförsikt.
Reaktionen i Kairo kom omedelbart.
Det var 'hans' palestinska grupper som åter länkats in i PLO-samarbetet --- och som därmed lämnade den Damaskusbaserade nationella palestinska räddningsfronten PNSF i spillror.
Han gillar formuleringen.
Han tror på en utdragen politisk process i Damaskus, ett jämkande av syriska och palestinska intressen.
I ett avseende är syrierna och PLO redan överens åtminstone på papperet.
Som så många andra i regionen antar han att tiden arbetar för honom.
Här speglas de mörka och de ljusa sidorna av Capotes liv och arbete, från 'Frukost på Tiffany's' (
Ihjälslagen repris Hur ser egentligen radions reprispolitik ut när det gäller de udda programmen, de som faller utanför de etablerade reprismönstren?
, bättre men inte bra.
Kerstin Berggren är kanske rätt person att ta itu med den också nu.
Det fick jag veta i 'Den gamla vanliga visan' i tisdags, detta roliga önskeprogram där de superkunniga folkmusikvetarna Eva Danielson och Christina Mattsson spelar gamla låtar och smyger in en rejäl dos kulturhistoria på kuppen.
ledde det till skarpa protester från Sovjetunionen och många demonstrationer i Norge.
Framför allt den tyska delegationen hindras av den splittring som råder politiskt mellan regeringspartierna i Västtyskland.
.
Den ger regeringen de inkomster man räknat med i budgetarbetet.
Inkomsterna ska användas till ökat stöd till den lokala och regionala kollektivtrafiken, annars blir det avslag, säger man.
alternativ som bollas i riksdagen.
I dag kostar folkbokföringen
linjer:
utnämndes han till byggnadschef i Djursholm och blev sedermera chef för Käppalaverket på Lidingö, en befattning som han behöll fram till sin pensionering
Anders Ullerstam var övertygad om att en gemensam lösning skulle vara överlägsen och kunde övertyga kommunernas byggnadschefer om detta.
Han kom efter sin pensionering att fortsätta det aktiva arbetet för andra miljöfrågor, bland annat Rädda Brofjorden.
Men ändå lutar det åt att Callit får en lätt väg till seger igen.
--- Min bästa chans, säger Nilsson.
I avd
Han är behandlad efter senaste starten och jobbade bra på rakbanan i veckan.
Forbidden Fruit är inte som bäst just nu, men kan nog vara långt framme ändå.
raka segrar kommer att bli mycket streckad i stodivisionen.
Johansson.
Jo, jag är fru Magne, Amelie Magne.
Med sin nya vetskap började fru Magne röra i byråkratins kvarnar.
I
Juristkommissionen hade inte i uppdrag att utkräva ansvar av de höga polisbefäl som uppenbarligen var oförmögna att bringa reda i kaos hos polisen, särskilt dess sambandscentral, mordnatten.
Man får förutsätta att ingen hög tjänsteman som kritiserats av juristkommissionen räknas som självklar efterträdare till Holmér.
Ingrid lydde sin tränare.
:
Domare i den TV-sända finalen i Folksam cup mellan Öxabäck och Gais,
stora matcher redan tack vare att tjejlagen kommit in i hallarna i Strängnäs, Luleå och Jönköping.
på morgonen, var slut efter midnatt.
Åren

!
Vakna, Fifa!
Jag tränar de 15-åriga flickorna i Hälsinglands distriktslag.
Det duger inte att träna bara när man har lust.
tjejer till som har elitdomarstatus.
Konsertföreningen satsar på abonnemangen som blir billigare både i fasta priser på vissa platser och i förhållande till lösbiljetter.
Årsprogrammet i övrigt är en blandning av standardverk, svenska verk och orättvist undanskymda tonsättare från olika tider.
konserter där bland annat tredje symfonin dirigeras av tonsättaren själv (
).
.
Det innebär att en kandidat som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna väljs redan i första omgången.
Enighet råder om valsättet, men inte om presidentens maktbefogenheter som speciellt centerpartiet och folkdemokraterna vill minska.
Pjäs:
Scenografi:
'Jag är en kamera' hette också den pjäs John van Druten gjorde efter Isherwoods roman i början av femtitalet.
Frederik Nilssons Conferencier är en lismare i småhandlarformat som riktar sitt stora falska leende mot alla så länge han har något att vinna på det eller i alla fall inget att förlora.
Mellan de
I scenerna utanför Kit Kat Club finns han ofta med vid sidan av, som en stum kommentator och som en obehaglig påminnelse om ett alltmer påträngande hot.
Hennes kandidater kommer att behärska parlamentet.
En jordreform är absolut nödvändig om stabiliteten i landet skall kunna upprätthållas, men en sådan skulle också väcka ett häftigt motstånd från landets traditionella överklass --- som 'Cory' Aquino själv tillhör.
Den kommer att begränsa antalet rättegångar för brott mot mänskliga rättigheter som begicks under militärdiktaturen i Argentina
ansvarsnivåerna.
Det är just sådant som vi måste hitta en lösning på i nya regler och principer.
De är helt beroende av de bostäder kommuner och landsting bygger.
De har inte ens egna badrum.
Landstinget avstår från statsbidraget för att kunna sänka standarden.
De gruppbostäder som landstinget nu bygger skall främst ersätta det stora vårdhemmet Carlslund --- som landstinget hyr ut till staten för flyktningmottagning.
Omsorgsbehovet är stort, men de är i första hand människor, individer, inte föremål för omsorg.
Vill man inte, går inget att ändra.
Finns den hos dagens politiker?
Bara taket på Evert Taubes hus kommer att sticka upp bakom hotellfasaden.
De
miljoner i ersättning.
En teknisk utredning som K-konsult gjort förordar visserligen rivning, men säger inte att flyglarna måste rivas.
De nya husen 'förstör hela Mariaberget'.
Då kanske det inte blir så mycket 1600-tal kvar, säger Ingrid Almgren ( s ), vice ordförande i byggnadsnämnden.
Och är artisten död får verket inte röras.
Allt det nostalgiska hade försvunnit.
Det kan behövas.
Lisas gula trähus är byggt redan
--- Förr hade vi både cykelaffär, konditori och post, men nu finns det bara en liten livsmedelsbutik kvar, berättar hon.
Tillkomsten har en ideell bakgrund i den 'gröna våg' som uppkom vid 1800-talets slut.
Text:
När värmen trycker är det också välbehövligt med en skvätt vatten ibland.
Spielberg är en skicklig regissör och vet hur man får en publik att skratta eller gråta.
Spännande och välgjord om polisbrutalitet, skissad på verklighetens Baseboll-ligan, som slog de utslagna sönder och samman i Stockholms city.
Med andra ord, det finns att välja mellan.
kronor och då är varken måltidsdryck eller kaffe inräknat.
Vi kommer oförberett flera gånger och betalar alltid för oss.
Alltför många generationer har kommit och gått för att det fortfarande ska finnas några exakta uppgifter om vilket år kyrkan uppfördes.
vattendragen i den viktiga farleden som kortast.
år de förblev orörda.
förbjöds kyrkorna att ha kvar predikstolen ovanför altaret, men av någon anledning blev predikstolen i Eds kyrka kvar.
och 1900-talsfresker.
år sedan Eds församling blev eget pastorat.
Koret i Eds kyrka är ett möte mellan gammalt och nytt.
När politikerna i skolstyrelsen träffas i dag torsdag för att behandla femårsprogrammet och nästa års budget kommer man samfällt att avvisa den chockhöjning från
års budget.
Jobbet är ett beredskapsarbete.
--- Vi ser ju vad som händer, säger Sanna.
--- I början hade jag svårt att sova, säger Camilla.
--- Kamratstödjarnas arbete underlättar för mig, säger hon.
Husbys svar på 'Chess', säger de och skrattar.
Dock utan att ingripa och skapa ordning i kaoset.
Aldrig tidigare har landet upplevt en händelse av det här slaget och det är givet att just den omständigheten påverkade handlingssättet hos de personer som ställdes inför uppgiften att fatta snabba beslut i ett mycket pressat läge.
Juristkommissionen löper hela linan ut och säger sig sakna en specialstyrka inom polisen för terroristbekämpning.
I fortsättningen handlade det om
procents segerchans, säger
--- Men jag höll mest till i B-laget.
För det första den höga lagmoralen --- alla drar åt samma håll.
--- Visst har vi haft tur som hela tiden fått matcherna hemma på IP --- vi är nog en klass bättre som hemmalag.
Kontringar har blivit något av vår specialitet, säger Christer.
Men lyckas vi med det så...
Men ska det här gå vägen måste alla göra sitt och lite till.
år efter Marx och kommunismen.
natten till onsdagen födde delfinen Vicky en
Först efter sommaren går det med vinst.
Hennes man extrajobbar på kvällarna, så hon kan inte ens gå på gymnastik en gång i veckan eftersom sonen behöver henne hemma.
Politik
Stockholm
I de
Basketsportens stagnation som publiksport hänger bl a samman med att man saknar ett landslag med internationell lyskraft.
---
Vid EM-kvalet i höstas t ex höll vi jämnt med EM-tvåan i Bulgarien i
dagar före EM.
landskamper för Ungern, vänder hemåt efter en misslyckad sejour i franska div II-klubben Montpellier.
Senast är det kaptenen och besättningen på HMS 'Helmsdale', som gjorde ett plötsligt flottbesök i Göteborg och såg fotboll förra onsdagen.
Regeringen hade tänkt ta in
Systemet med fastighetstaxering med
Däremot är många av Österåkers sjöar övergödda av konstgödsel från jordbruk och avlopp från sommarstugor.
Ingen kommun kan på egen hand skydda sig mot den sura luft som väller in från söder.
Skitiga sjöar I andra sjöar är det desto sämre ställt med vattnet.
Salt dricksvatten --- Ingen vet hur många sommarstugor som saknar avloppsrening.

Där 'breddar' avloppen i tider av snösmältning och vid häftiga regn.
Miljöproblem I alla nybyggen som skett längs Roslagsvägen har de miljöansvariga försökt få minst hälften av alla sovrum åt den tysta sidan.
Teckning:
Kia Sidney --- T Jansson A
S --- L Lindberg
Boorken --- U Eklund

Är inte borta här.
) Sting Ribb ( K Widell ),
) Travancore ( O Samuelsson ),
meter

Fleur Hurtig --- O Andersson uu
Linda Knabe och Subaida Scotch platsar också på en välgarderad kupong.
Rogue Turbo --- J Jönsson B

Mr Blaze Moon har fin form och trivs på lång distans.
Mr Barataz --- K Widell B
Pride Fox --- K Söderholm A
meter
Claudia Shot har på slutet varit långt ifrån vinterns storform, men i detta sällskap skall hon inte underskattas.
april fick jag mycket positiva besked.
Jag vill ta ut lag.
Det är samma kärva klimat här hemma i Sverige.
På torsdagen kommer min gamla klubb Hammarby till Kalmar för cupmatch.
procent till
.
Annars ger de inte mycket för Feldts lönepolitiska resonemang i kompletteringsproposiitonen.
Bengt Westerberg pekade också på lönestoppet som en fara för nästa avtalsrörelse.
Vällingbytjejen Maarit Fagerholm vet hur hon ska slänga pilarna.
Hon ligger etta på
En publokal i källaren i ett vanligt hyreshus på Larsbergsvägen.
Maarit skrattar till och ruskar på huvudet.
Men pilkastningen kunde hon inte lämna.
till
tjejer.
Tiden räcker inte till för så mycket annat än arbete och pilkastning.
Vad tror du om det?
Efter ankomsten fick jag, efter stor hjälp av en taxichaufför, tag på ett litet 'guesthouse' vid en vacker strand.
The Warehouse är ett gammalt hamnmagasin som byggts om till restaurang, nattklubb och turistbutiker.
Barbados är helt klart en upplevelse.
De äldsta delarna byggdes under den engelska kolonialeran --- små tvåvåningshus med övervåningen utbyggd över trottoaren.
De flesta ger sig in i politiken för att få del av den här kakan, undantagen är få.
Andra platser är det gamla fortet ovanför staden och den fina botaniska trädgården ( äldst på västra halvklotet, den grundades av bl a kapten Bligh från 'Bounty' ).
På fredagskvällen spelar ett steelband från trakten i Anchorage Yacht Clubs bar.
Om Union är ett utpräglat seglartillhåll så har Bequia även en historia med lång tradition inom valfångst och båtbyggeri.
,, STEFAN RYDÉN Ön Bequia i Västindien har en lång tradition inom valfångst och båtbyggeri.
Annars fortsätter han till Florida och USA, tippar hans mamma Marguerite som just pratat med honom i telefon.
Lazud --- G Dickie B
Dulicz --- C Cordrey
Ghazibay --- G Lundqvist 58,5 Ett riktigt getingbo.
French Groom 'bara'
---

Mister Merlin --- S Berneklint
Le Mans trivs bra på kort också.

---
I den mån de är intresserade.
kunde de stödja sig på reglerna.
För säkerhets skull har dock Norges och Finlands representanter liksom Hodler bearbetats från Stockholm.
Med det minskade anslaget på över en miljard under åren
öre för primärkommuner.
Berett jämka Folkpartiet är därför berett att jämka skatteutjämningsavgiftens storlek under förhandlingarnas gång.
De båda rummen är till kanske
Förhören dominerar totalt den amerikanska nyhetsförmedlingen, även om det snöpliga slutet för Gary Harts presidentdrömmar i förra veckan gav dem en god match.
Förhören går till så att vittnena först grillas av senats- respektive representanthusets jurist, och de utfrågningarna kan pågå hela dagen.
Varken Secords eller McFarlanes ord har mötts av total tilltro, därtill är allt ännu för oklart, därtill är vittnesmålen ännu alltför motsägelsefulla.
Bara början Det uttalandet hjälpte inte Reagan och Vita huset särskilt.
mot
Om hon inte har högre föräldrapenning än så blir det alltså inget avdrag för sjukvården.
Och efter
Arr:

.
Friluftsfrämjandet.
.
Arr:
från gröna kuren i Ursvik.
Mozart, ur musiken till balettpantomimen 'Les petits riens'.
i Hallonbergens centrum:
Ett collage om vad som händer på dagis och fritis.
--- Men lyckligtvis har dessa röster inte fått något brett stöd utan det finns i stället en djupt rotad känsla för att ta emot flyktingar, sade han.
människor.
Peres har sagt att det bara är Shamir och den notoriske palestinske attentatsmannen Abu Nidal som motsätter sig en internationell ramkonferens om fred i Mellanöstern.
Matti Peled, som var en av generalerna och hjältarna under sexdagarskriget
--- Jag är här illegalt som offer för en kidnappning.
--- Utvisningen är ett brott mot den bolivianska konstitutionen och internationell rätt.
--- Klaus Barbie gör narr av rättvisan.
tillsammans med sin fru, var överraskad och besviken å sina klienters vägnar:
Domstolens ordförande beordrade ordningens väktare att föra in den anklagade.
Eden går som en löpeld bland högstadieeleverna i Högsätra.
Redan sliten Eleverna i bildgruppen har tröttnat på skadegörelsen i skolan och går nu ut med märken, affischer, väggmålningar,
Ett krossat fönster kostar
Så enkelt är det.
Nu är det klotterplanket som gäller.
Men håller 80-talets kulspelare verkligen samma klass som 70-talets?
Glädjande nog kommer mästaren själv med sina tävlingskulor i en blå plastpåse.
De orden muntrar upp.
Så till 'grop'.
Malin befinner sig definitivt på höjden av sin kulspelarkarriär.
Malin Arvidsson,
Janne har blivit erbjuden att bli klubbdirektör i Kalmar FF, men det har han tackat nej till.
) Janne tycker det känns extra bittert då beskedet om att han sparkats kommer dagen innan hans Kalmar FF ska cupspela mot Hammarby.
bra tränare.
Jag begriper inte vad som kan ha hänt sedan detta uttalande kom den
Exempel är mästartränaren i Örgryte Agne Simonsson och den gamle mästartränaren i IFK Göteborg Björn Westerberg, som förde Djurgården till allsvenskan, men som sedan snabbt entledigades.
Kalmar blev sexa i serien.
.
Det är olyckligt att ombyggnaden drar ut på tiden, men vi får fundera i sommar över hur vi ska lösa det.
I måndags stängdes inomhusbassängen i Eriksdalsbadet, men på fredag morgon halv
.
--- Därmed är likviditetskrisen över.
procent ) och Skånska Banken (
Folkpartiledaren Lennart Rydberg vill hellre ha någon utifrån.
Det förklarade han i går på en konferens om hemsjukvårdens möjligheter i Stockholm.
timmar i veckan, besök av distriktssköterska, samt tillfällig inläggning på sjuhus en månad per år.
vårdplatser på medicinklinikerna för en befolkning på
En siffra som sjukvårdslandstingsrådet Bo Könberg ( fp ) dock inte tror på längre, säger han.
Det är för snabb takt, tror Bo Könberg.
, som anses otymplig och svårhanterlig.
privatvärdar i Stockholm och det är ju omöjligt att dra varenda en inför hyresnämnden, säger Sundgren.
De båda kontoren anser också att bostadsförmedlingen ska få rätt att ta betalt för vissa tjänster.
De människor som står i bostadskön har inga möjligheter att mygla till sig lägenheter, de har inte heller några 'smidiga personkontakter'.
IFK måste mönstra sitt bästa lag, och vi ska ge dem en match om poängen.
De flesta har han haft kontakt med under våren, trots avståndet mellan Göteborg och Stockholm.
Därtill kom partiledarkrisen i vpk, som minskat Lars Werners handlingsutrymme.
Det ser illa ut för Österåkers ekonomi.
Förut betalade vi
miljoner back hotar inte några planer på skattesänkningar?
Den internationella människorättsorganisationen Amnesty beskrev på onsdagen i en omfattande rapport hur oliktänkande stenas, korsfästs, stympas och piskas.
Bombangreppen mot de iranska städerna Isfahan och Tabriz signalerade troligen upptakten till en ny irakisk flygoffensiv mot mål i iranska städer efter
Tyvärr blev det ingen oförglömlig match även om omskrivne och skicklige forwarden Marco van Bastens viktiga nickmål satte en fin punkt på ett härligt anfall.
Lag från små länder köps sönder av klubbar från stora.
Av TORBJÖRN PETERSSON Leif Boork blir tränare, coach och konsult i Mora IK.
Övriga träningar leds av Kjell Eklind, berättar Jan Simons.
Och de arbetar alltid i grupp...
Vi hamnade på Lägret en tämligen ljum vårkväll för att följa en scoutgrupp runt en bana med olika kontroller.
Jag börjar misstänka att det var min egen oförmåga att knyta annat än kärringknutar som gjorde att vargungen i mig aldrig blev en riktig scout.
Lite nationalism och tradition fanns också med på ett hörn.
Waxholms scoutkårs hedersordförande Astrid Magnusson avled i april.
Göran Wallgren visar Åsa Atling.
Kokt fisk, ägg- och persiljesås, potatis, råsallad.
Biff Stroganoff, ris, råsallad.
Kåljärpar, gräddsås, råkost, potatis.
Risgrynsgröt, hushållsmedvurst.
Pyttipanna, rödbetor, ägghalva, råkost.
Kasseler, potatissallad, sallad.
Risgrynspudding, leverpastej, saftsås.
Filmjölk, flingor, bröd, leverpastej.
--- Äter ni spindlar också?
Bokens hjältinna Jeha och hennes
Visserligen var det äckligt med så många kravlande krabbor på en gång.
Stanken hade blivit än värre.
Det krasade när han tuggade.
Förvisso finns goda skäl att diskutera den situation som uppstått.
Ofta gissas att Hart måste ha haft en mer eller mindre undermedveten önskan om att leva farligt, det vill säga i detta fall sätta sin kandidatur på spel.
Men frågan är om det inte fanns en viktigare omständighet.
Miami Herald tillgrep både otillförlitliga och osofistikerade metoder.
FINLAND Ännu inget direktval av president AV STEFAN LUNDBERG DN:s korrespondent HELSINGFORS.
Det förslaget är en kompromiss där väljarna ges
Han skrev om ångest, ensamhet, frihet på ett drastiskt sätt.
Vi läste varandras texter och diskuterade kommunism och anarkism, då var elden envis och granskande.
Det ena i mitt kök, han tänder pipan och kikar listigt med svarta kolögon, genomskådande.
'Till en flyende' kallade han en av sina tidiga diktsamlingar.
Det finns poesi som dröjer kvar och vibrerar i ens inre öra genom åren.
miljoner rösterna är långt ifrån färdigräknade trots att det redan gått
Varningen får också sättas i samband med det stöd som armén visat Enrile i hans politiska motsättningar med Aquino.
Är han också en betydande dirigent?
Filharmonikernas spel var under kvällen på toppnivå under Levis leding, inte minst träblåsarnas skicklighet och jämnhet var påfallande.
Byggnadsnämnden och kommunfullmäktige har nyligen godkänt namnbytet.
-
beslöts det att Kungsgatan på Norrmalm skulle fortsätta på Kungshomen för att länka ihop stadsdelarna.
Det fattas adressnummer till Vasaterminalen och andra tilltänkta nybyggen om inte gatan numreras om, säger namnberedningen.
contras dödats och
--- De ville locka in oss i en situation som skulle ha kunnat leda till skärmytslingar mellan oss och den honduranska armén, vilket i sin tur skulle kunna motivera en invasion av de amerikanska trupper som befinner sig i Honduras.
Vi hade, sade han, väntat oss mycket större motstånd.
--- Däremot, sade han, har ytterligare
år sedan fastighetsborgarrådet Hulth ( s ) i Stockholm väckte idén om att bygga byar med fritidshus på skogs- och ängsmarker som Stockholms stad äger runt om i grannkommunerna.
Står klara i juli I början av juli är de första
Efter ett par år stiger kostnaden till drygt
---
--- Vi hade sett fram mot en ny konstellation i Södertälje med både Sommarteatern och Oktober.
Behov av båda Musikteatergruppen Oktober säger till DN:
Kapitulation!
Smärtsamt är det naturligtvis också för finansminister Feldt, som befann sig på OECD-möte i Paris när regeringen och den socialdemokratiska riksdagsgruppen fattade beslutet att avstå från fastighetsskatteförslaget.
barn.
Som aktiv spelare blev han aldrig något stort, även om en allsvensk match för IFK Göteborg ( Sandviken borta ) finns med bland minnena, eller rättare sagt på den fusklapp Anders har i en mapp på sitt rum i Blåvitts kansli.
Nu kommer Rövarn, säger folk om dig när du kommer dit'.
--- Jag brukar promenera i trakterna kring Delsjön någon gång.
Knappt ett halvår senare en välbärgad klubb.
Det gäller att satsa på rätt sätt, att enbart gnälla över andras framgångar leder ingen vart.
?
'De rättfärdiga' utspelas egentligen bland ryska revolutionärer år
Scenografin gör ingenting för att få oss att glömma var vi befinner oss någonstans, tvärtom.
livet spritter i honom så att han inte kan vara still en sekund.
Samtidigt kommer man, genom sin respektlöshet, en grundläggande vision hos Albert Camus oerhört nära:
Vägen till en fredskonferens går över en svår israelisk regeringskris och syns alltjämt dåligt för alla skymtande hinder.
Om man därtill lägger Sovjets beskydd av Kuwaits oljeexport genom leasing av kuwaitiska tanker liksom antydningarna om att Moskva skulle återuppta diplomatiska förbindelser med Israel och låta fler judar lämna Sovjet kan man tycka sig se en ny, mera konstruktiv sovjetisk framtoning.
--- hela Sinai tillbaka.
borgerliga partierna blivit överens på flera områden.
--- Det är en kohandel som är bland de mest avskyvärda jag har upplevt i stortinget, säger arbeiderpartiets parlamentariska ledare Einar Förde.
Bofors tränare Lennart Källén fick ju sparken, men eftersom han som första ishockeytränare i Sverige var fackansluten blev det inte så lätt för klubben att bli av med Källén.
Den gångna säsongen har resorna mellan Lidköping --- där Micke haft familjen --- och Motala varit krävande, och frågan är om Micke har lust att fortsätta långpendla.
Enligt Lennart Rohdin vill socialdemokraterna dra ner biståndet 'i det fördolda' med sådant som bundna pengar (
Biståndsmedlen ska användas direkt för biståndsändamål, och u-krediterna bör lyftas bort från biståndsramen, önskar författarna till folkpartirapporten.
Av DICK LJUNGBERG Det går att ta bort kärnkraften helt på ett år, hävdar miljöpartiet de gröna i en avvecklingsplan som lades fram på torsdagen.
öre kilowattimmen för hushållen --- den lägre höjningen gäller 'basanvändningen' av el --- samt
miljarder ) samt subventionering av övergång från elvärme (

Det gäller till exempel aluminiumindustrin, vissa delar av massa- och pappersindustrin, klor- alkalindustrin m fl.
.
Framför allt vill folkpartiet se hur höjda skatteutjämningsavgiften påverkar den kommunala ekonomin i storstäderna.
De ville i stället dra in på de vanliga statsbidragen.
Norrlänningarna ville hålla fast vid Feldts förslag till skatteutjämning, men de hamnade i klar minoritet.
har allianspartiet, där melaneserna dominerar, haft makten.
Under senare år har läget varit lugnt på Fidjiöarna, de båda stora befolkningsgrupperna har levt sida vid sida i harmoni.
Många flyttade därför till städerna och arbetslösheten växte.
Han införde lagar som förbjöd befolkningen att sälja sin jord och skapade ett skattesystem som gynnade eget jordbruk.
Han brukade ha nr
Hur känns det att springa motionslopp när de gamla kompisarna i Blåvitt spelar Uefacupfinal om några dagar?
) men hon springer
Nordeuropeiska Cupen är ny för i år och idéer till den har hämtats från bl a skidornas världscuper.
reducerad kompensation för den avskaffade kommunala bolagsbeskattningen och höjning av den skatteutjämningsavgift som regeringen ville minska.
Åtminstone när det gällt att genomdriva skattehöjningar har regeringen även under senare år ofta tagit vpk till hjälp; tills helt nyligen har kommunistisk kritik mot socialdemokraterna inte stått i vägen för kompromisser.
Det blev en nekrolog i Post och Inrikes Tidningar på bara
Denne farfar hade det gemensamt med Strindberg, sa han, att han hatade kvinnor.
Målningarna och teckningarna hänger intill det rum där August Strindberg dog
var han påverkad av morfin, som han fick för att lindra smärtorna.
Socialdemokratin har dessutom ett ideologiskt motiv för skärpt skatt i sin strävan att låta politiker och myndigheter styra medborgarnas privata konsumtion.
För att dra in denna 'oskäliga vinst' införde en av de s k borgerliga regeringarna en skatt som för desinformationens skull kallades 'hyreshusavgift'.
Den som inte hittar en subventionerad villa eller bostadsrätt utan måste köpa en privatfinansierad får betala den dubbla månadskostnaden.
Roman om Nicaragua I sin nya roman 'Jaguarens leende' reser den Indienfödde författaren Salman Rushdie i Nicaragua.
I kväll går de upp på scen i New York, den
Mjuk att gå på och praktiskt taget underhållsfri är den en fröjd för latmasken.
Ekonomi & Arb
Stockholm
Kent Nilsson säkrade med
Underbart!
mål Det var också den kedjan som avgjorde semifinalen.
--- Det var inte mycket att skryta över.
mål ---
Djurgården försöker få hem Kent Nilsson till nästa säsong återstår att se hur det blir om han nu vinner Stanley Cup.
i matcher i den här semifinalen som avgörs i bäst av
De
Han är liten till växten, har glasögon och dricker inte alkohol.
24-åringen upptäcktes vid häktningen ha fört noggranna dagböcker över Chelsea Mobs illdåd.
I sitt vardagliga liv är de, likt 24-åringen, bleka, intetsägande människor.
Polisen gör dagligen razzior i de antifolkräkningscentraler som vuxit upp över hela Västtyskland.
miljoner invånare.
miljoner västtyskar tros, utan att själva veta om det, föra ett statistiskt dubbelliv.

procent orubbliga vägrare sade sig anse att
De svenska anspråken på att räkna Sveriges fiskezon i Östersjön med utgångspunkt från den gotländska ostkusten betecknas av Sovjet som 'ytterligt oväntade'.
Av LEIF NORRMAN DN:s korrespondent BUENOS AIRES.
Uppror Lagen är en följd av det uppror under påskhelgen som en grupp officerare genomförde i protest mot att de skulle höras för brotten mot mänskliga rättigheter.
Eftergift Detta är en eftergift åt militärerna som kommer att straffa sig i framtiden, menar kritikerna.
andra.
Ovisshet råder om situationen i den lilla östaten Fidji efter torsdagens oblodiga kupp mot regeringen.
av ministrarna i det provisoriska rådet är infödda melaneser medan den störtade regeringen dominerades av den andra stora folkgruppen indier.
Nya Zeelands premiärminister David Lange sade att det inte är uteslutet med en regional aktion, om Fidjis lagliga styresmän vädjar om hjälp.
,
:e plats.
Tjecken tappade däremot i styrka och höll inte ett enda servegame.
Det anser regeringens bostadsdelegation med fastighetsborgarrådet Mats Hulth ( s ) i spetsen.
års nivå är redan intecknad till
Byggen som redan har satts i gång men där igångsättningstillstånd ännu inte givits till alla delarna.
Stadsglimtar, en utställning med temat 'Stockholmarna genom tiderna, i staden och på landet, i arbete och på fritid' invigs av borgarrådet Ingemar Josefsson på Stadsmuseet kl
---
Fredagsdans på Skeppsholmsgården till Nordjämtarna kl
för grupper ( förhandsanmälan ) samt kl
På Moderna museet visas Markus Raetz-utställningen kl
, kl
minuters spel då Ruben Svensson fick till en fin nick på Benno Lindbloms perfekta frispark.
Samir Bakou, denb tunisiske landslagsmannen med förflutet i Gais, blir säkert en stor tillgång för Frölunda när han fått några matcher på sig.
sittplatser, men när tåget går från Teknis

då första ekipaget ( Q-prinsessan ) tuffa i väg kommer trafiksäkerhetsverket och tittar till de motordrivna fordonen.
--- Du vi måste få en plats långt fram i tåget.
---
Det var IFK Norrköping som gjode flest och gick till en välförtjänt halvtidsvila med
meter offside.
minuter senare då Mats Magnusson svarade för ett mycket snyggt mål.
Så länge antalet sökande till de tekniska gymnasierna höll sig på en relativt konstant nivå var detta inget större problem.
Fortfarande fattas det
Trots att kommunerna fått extraplatser kommer inte alla sökande in.
Planens bäste spelare, IFK Norrköpings mittfältare Ranko Djordjic, spelade vägg med Göran Holter och meterna innanför straffområdet fick han iväg en klockren vänsterträff utan chans för en förtvivlad Jan Möller.
Lasse Larsson sköt
För att minska antalet olyckor vill hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms län sprida idéer om olycksfallsförebyggande arbete.
I broschyren beskrivs bland annat hur man i Skarpnäcks primärvårdsområde riktat in sig på de äldres hemmiljö.
hjälmar.
Tvåa i världen --- På sista kryssen hade vi oturen att få en svensk Flying Dutchman i lovart vilken tog vår vind varför tysken Jens-Peter Wrede passerade.
meter per sekund gjorde att vissa klasser inte fick helt utslagsgivande förutsättningar.
slutresultatet blev
minuter var en injektion för hela laget.
I Hammarby var Hasse Holmqvist energisk och framgångsrik och Per Holmberg gjorde en säker insats i försvaret.
Dels frispelade Lennart vid
Men trots goda AIK-attacker höll Göteborg undan och kan resa till Dundee med bibehållet självförtroende.
matcher i allsvenskan noterats för
Sammanfattningsvis en hygglig allsvensk match som tände till efter AIKs reducering i andra halvlek.
Det blev en mycket underhållande och stundtals välspelad cupmatch på Malmö stadion.
minuter ledde IFK Norrköping med
Antingen skylla på att det inte var vår dag eller kämpa och visa att vi har rätt inställning och attityd, sade Roy Hodgson.
Men det kom ingen flagga upp och Holter kunde retfullt enkelt göra
minuter före paus gjorde Ranko Djordjic, en av första halvleks bättre spelare,
Här föreslår nu socialförvaltningen en nedskärning med
Men det finns fler grupper i socialförvaltningen som protesterar.
Socialförvaltningen vill dra ner personalstyrkan med en tredjedel.
Segerskytten Johny Erlandsson var en av planens giganter.
Men samtidigt ska man veta att det inte finns några lätta matcher när man nått så här långt.
av
AIK:s tränare, nye Nisse Andersson gedigen utbildning, hämtad från Fotbollsförbundet, har däremot problem, även om han nu försöker hålla masken.
AIK-lägret hävdade bestämt att Nilssons fullträff föregicks av offside, något som TV-bilderna inte konfirmerar.
AIK:s försvar fick aldrig kontroll på förre Elfsborgsspelaren, allsvenskans dyraste,
AIK hade
Målmässigt kunde det ha blivit det dubbla, summerade Gunder Bengtsson.
sidor av IFK Göteborg, när gästerna besegrade AIK med
Det var roligt också på andra håll.
minuter!
Efter förlängning och straffar (
Det betyder att antingen
bortamatcher har de lockat
Stoppern Mats Olausson påminde till och med om Lots hustru, när Nilsson kom farande.
Svagheten med rak fyrbackslinje avslöjades av sprintersnabba motståndare.
Han är i stället anmäld i Harper Hanovers lopp, långloppet under Elitloppshelgen.
meter i jobb med honom.
Vattentät seger med Hifi Broline, och dessutom fick han kapable Nanking felfritt trots att denne hade rodeo före start.
Indus såg fin ut inför Justus Lopp, men galopperade.
timmar.
--- Exakt vad som gått snett är svårt att säga, men vi får hela tiden i störningar i programmen, som gör att operatörerna inte kan använda systemet fullt ut.
märken.
.
Dessa ord friade alltså biskop Brask i den räfst som Kristian Tyrann senare satte i gång och som resulterade i Stockholms blodbad.
En kort tid efteråt anmäldes föräldrarna för misshandel sedan personalen uppmärksammat en liten skada på vänster tumme hos ett av barnen.
lade socialnämnden ner ärendet.
--- Det handlar fortfarande om en bild på en man som är mellan
Anledningen är att polisen inte vill låsa eventuella vittnen till ett fastställt utseende på gärningsmannen.
Och säkert inte den sista.
, minns hon.
---
Konferenser, sammanträden, telefonsamtal, pappersarbeten och jobb på banan avlöser varandra, men jag tröttnar aldrig.
När vi fyrtiotalister får chansen att våga plocka fram all den erfarenhet och allt det självförtroende vi har inom oss, då händer det saker!
--- Bara för att jag är kvinna inriktar jag mig inte enbart på damtennisfrågor; jag jobbar också för pojkarna.
Då hände en märklig färändring i vanorna och på mindre än
procent före detta rökare, medan i gruppen under hade
Han visade statistik på muncancerfall i olika länder och kunde visa att Sverige ligger tämligen lågt, bl a jämfört med länder där snus över huvud taget inte förekommer.
år.
Om du köpt en stulen datakod, vill säga.
Brottsmetoderna är mycket raffinerade.
dollar för ett samtal som annars skulle kostat hundratals dollar.
Men i regel slipper den utsatte betala - telefonbolagen följer noga vad som händer och reagerar då ett abonnemang plötsligt drar på sig ovanligt stora utgifter.
gånger så stor som den totala svenska gruvdriften.
Svenskarna vill ha en annan fördelning.
Detta framgår av de omfattande förhören i konstitutionsutskottet som offentliggjordes förra veckan.
.
Detta var olyckligt för Sverige, säger Åström:
'Jag gjordes ( av Hellström, Dagens Nyheters anm ) uppmärksam på att man låg på ansökningar om licens för export från Bofors till Singapore och att Singapores regering uppenbarligen kände sig oroad och irriterad.
Åström besökte Singapore den
'Det undandrar sig mitt bedömande.
Av de totalt
Det finns nu starka misstankar och ett erkännande från Nobel att AOS viktigaste uppgift har varit att vidareexportera vapen i brott mot svensk lag.
millimeters sjöluftvärnskanoner sålts till Singapore sedan
Enligt Svenska freds- och skiljedomsföreningen har internationella vapentidskrifter rapporterat att
.
-79 RBS
mm FAK AOS,, ---
RBS
Utöver detta har Bofors exporterat ammunition, reservdelar och fälthaubits till Singapore.
affärer som allvarligt kan hota företagets renommé.
På kort tid har hälften av det ursprungliga Kongsberg Våpen sålts ut till privata ägare, och förhandlingar pågår nu om flygmotordivisionen.
Från TT Åren
Men det viktigaste är att vi börjat tala med våra barn om just liv och död, säger hon.
självmord per år bland ungdomar i åldern
Rädda Barnen har även låtit Sifo göra en undersökning bland
Undersökningen visade att självmordsförsöken var vanligast i åldrarna
Den kan trängas undan under perioder av nestämdhet och press men finns där ändå hela tiden.
--- Vi har valt att hellre satsa mycket pengar på stora projekt än att låta anslagen duggregna över många småprojekt, säger professor Jan Pontén som är ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.
I en stor undersökning ska sambandet mellan radon i bostäder och cancer undersökas av laborator Göran Pershagen i Stockholm.
Hudcancer ökar Elakartad hudcancer är den cancerform som ökar snabbast i Sverige just nu.
För första gången har en del av guldregnet från Cancerfonden fallit ner också utanför Sverige.
Bakgrunden till att Eva Callmer tilldelas sammanlagt
år sedan ( den
nyutkomna böcker om aids upp min
'Detta klotter uttrycker rått vad sociologer och företrädare för homosexuella redan ser som en växande intolerans mot HIV-smittade i ett USA där skräcken och även upprördheten över aids är vida spridda.
--- Det är ännu inte något stort problem.
--- Det är ytterst ovanligt att så sker, säger han.
Trots det kräver man att vården ska fungera bra och utvecklas snabbt på kort tid.
Personalprist Läkare, psykoterapeuter och övrig sjukpersonal har beskrivit en tvångsvård som inte fungerar i brist på personal, vårdplatser och samarbete mellan olika myndigheter.
Totala börsvärdet sjönk
Dagens vinnarbransch blev verkstäder,
veckor.
Det är mot denna bakgrund man ska se måndagens och tisdagens kursfall.
Öhmans analytiker ansåg att branschen över lag var övervärderad.
personer under
--- Vi ser dock ingen alarmerande bild av dessa skador, säger avdelningsdirektör Kurt Baneryd på arbetarskyddsstyrelsen, ASS.
Distriktschef Freddy Tiefenbacher berättar att datorspaningen bl a avslöjade arbetsskador bland minderåriga på slakterier i länet.
Om hur 'Julstormsgattet' i Halmstad fick sitt namn?
Det var från Ebbe Wahlund, ledare för svenska Mount Everest-expeditionen:
Sedan dess har vi med sorg i hjärtat måst konstatera att den avtagande nordvästvinden inte blev långvarig.
--- Vi vill ha invandrare som hemskyddsombud, säger civilförsvarsförbundet som nyligen arrangerade en hemskyddskonferens för invandrare.
De har upplevt bombanfall, flykt, umbäranden och det byråkratiska trassel som gärna uppstår i krigsdrabbade länder.
--- Vi har vädjat till invandrarnas frivillighet, att ideellt göra en insats.
april enligt nya regler skulle avvisas vid Västtysklands gränser.
--- Våra tjänstemän vet inte hur man avgör vem som är HIV-smittad, sade en djupt generad talesman för gränsskyddet i Koblenz.
beredda att rycka ut om något skulle hända.
Den 3 mars skulle han bli vikarie för semestrande Holmér.
Informationen till tjänstgörande polismän var bristfällig.
Regeringskansliet Rosenbad sattes inte under omdedelbar bevakning och det ordnades inget konsekvent skydd för statsråden när de samlades under natten.
Varför misstaget med fel blankett begicks har han dock ingen förklaring till.
Per-Erik Nilsson slår fast att i rapporten presenterar kommissionen fakta och iakttagelser.
--- Det var också en brist från regeringskansliet sida att det inte omedelbart underätta försvaret.
Huruvida alla misstagen under mordnatten påverkat mordutredningen vill inte Per-Erik Nilsson ha någon uppfattning om.
--- I dag tillåter lagstiftningen att tusentals flyktingar vistas i landet utan att vi egentligen vet vilka de är.
Den mest radikala slutsatsen är konstaterandet att det är en brist att Sverige inte har en specialstyrka för terroristbekämpning.
Polisen, försvarsmakten och regeringskansliet har också sett över sina säkerhetsrutiner för att misstagen inte skall kunna upprepas om något liknande kommer att inträffa ytterligare en gång.
Inga särskilda åtgärder vidtogs från säkerhetsskyddssynpunkt när regeringen sammankallades.
Han bar en personsökare i kavajfickan.
Vakthavande på Drottningholms slott hade inte telefonnumret dit, eftersom detta var nytt och ingen informerats om det.
punkter leder kommissionens undersökning av de centrala samhällsfunktionerna inte till kritik:
--- Ansvaret bör ligga hos den myndighet som har den samlade kunskapen om terrorismen, anser kommissionen.
årstiderna i Mariahissen, Bellmansgatan
Nils-Erik Landell, författare och med dr, leder en kvällsvandring under mottot 'blom- och fågelskådningsvandring'.
, kl
.
Vävning, bildväv, maskinstickning, mjuka dockor är ett axplock av det som visas.
Bodil Malmsten, författarinna, berättar om sitt författarskap och läser egna dikter på biblioteket i Bergshamra, kl
patienter levt avskilt i stora tegelbyggnader utbreder sig nu ödsligheten.
.
Bonddottern från Småland har följt förändringarna på mentalsjukhusen under
De kunde inte ta sig upp själva.
Hon var bara
Förra året dog hon, men jag glömmer aldrig Astrid.
Hon ger RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, rätt i att brådska och ekonomiskt tänkande inte får styra avvecklingstakten när mentalsjukhusen läggs ner.
Inga större fel begicks, säger Gilbert Nyberg till TT.
Av BIRGITTA RUBIN Nyrika, ståndsrika, storsamlare, konsthandlare, gallerister och museifolk --- alla var bänkade på Bukowskis Modernas kvällsauktion.
fascinerade, sommarklädda damer.
Han dog tragiskt blott
Waldemar Lorentzons 'Tennisspelare', som visades på Millesgården häromåret, var inlämnad av Fredrik Roos.
stiliga dukar ut.
kronor.
juni.
Den gången var det tal om att sända redigerade reprisprogram via
--- Man måste komma ihåg att det som kommissarie Hans Koci skulle bemästra den kvällen var den svåraste situationen en svensk polis någonsin ställts inför.
Tyvärr brukar han en ohederlig citatteknik och rycker lös meningar ur sina sammanhang.
år ( Nature
Sedan jämför Nordegren mitt ovanstående citat med rubriken till Annette Kullenbergs krönika i Aftonbladet:
av Nordegrens ( medvetna?
Om man stöder sig enbart på dessa siffror, förefaller det vara ganska liten risk att ge sig i lag med aids-smittade prostituerade, vare sig de är kvinnor eller män.
) vid början av året visar att antalet insjuknade kvinnor sedan
) tro att undergångens timma snart är slagen och att heterosexuellt umgänge är den stora faran.
En engelsk forskargrupp har funnit en faktor ( Gc
De kämpar för att aids inte enbart skall betecknas som deras sjukdom.
I detta perspektiv skriver jag i min bok att aids inte är någon världskatastrof --- Thomas Nordegren raljerar med detta, men han har ett annat perspektiv.
Det är som en av grundarna till solidaritetskampanjen för Nicaragua i London han besöker landet under
Särskilt fäster han sig vid de döda hjältarnas närvaro på gator och torg och i människornas huvuden.
Rushdie refererar Vargas Llosas argument:
Här har en generation lagt ner snart sagt hela sin ungdom på ett segdraget och disciplinkrävande gerillakrig mot en sällsynt monstruös diktatur.
Själv är jag övertygad om att majoriteten av Nicaraguas befolkning stöder sandinisterna --- och att landet har rätt att bestämma om sina egna angelägenheter utan inblandning från Onkel Sam.
Livet gick vidare.
Det överraskade alla.
Han och hans tjallarkompis Sidney Thurston, som var seriens stjärnor under det sista året, ser ut att få arbeta ihop i en ny serie kallad 'Beverly Hills Buntz'.
För att underlätta detta började Namn och nytt-nämnden, tjänstvillig som alltid, genast att leta i skåp och lådor efter exempel.
) Extrakonselj sammankallas, varvid regenten?
Ta reda på tiden.
) Fråga riksmarskalken om landssorg påbjudes.
Skall man ha kräpp, smäck, gravor och andra grunkor.
Svenska riddarordnarna och alla regalierna?
Har man på kistan placerat en begravningskrona av guld, besatt med juveler?

Matsedeln?
Hur blir det med mynten?

) Bild av kungen i kistan eller teckning.
70-årsdag
c) Nordenfalk --- konungens konstsamlare.
.
--- Det är helt klart att den som har svårt att läsa och skriva får problem med datorerna här.
Undervisning i svenska på betald arbetstid är en engångsföreteelse, anser företaget och menar att det är grundskolans ansvar att lära ungdomarna läsa och skriva.
Jag frågade en gång till, och vi tittade på varandra.
Och denna malande, plågsamma fråga är också titeln på den bok som Barbro Jöberger skrivit på uppdrag av socialdepartementet:
Det är ett nyskapande som sker inom människan.
Men för
Anders Amnéus och hans kolleger anser att narkomanvården i Stockholm är miserabel just nu och därför har de skickat en anmälan till socialstyrelsen.
Men han får inget medhåll av socialborgarrådet Inger Båvner ( s ).
Den glättade TV-serien 'Lace' som gick i svensk TV våren
kvinnor som på 60-talet var kamrater på en flickpension i Schweiz.
maj.
En period av växande politiskt våld har inletts, fortsätter denne politiker som trots allt är optimistisk när det gäller Indiens framtid.
Män som är intresserade av modern teknik och som har jobbat i multinationella företag.
På hindusidan är Shiv Sena den mest kända, på den muslimska sidan finns bland annat Adam Sena med högkvarter i New Delhis Jama Masjid-moské.
Förra året tillät en lokal domstol att låset togs bort och att hinduerna tog över kultplatsen, som de kallar för Ramjanmabhoomi.
juni.
Att föra ut dem ur landet är ett dubbelt brott.
Spelningen i går var en av de bästa på hela turnén, vad heter den här stan?
Det finns dom som säger att den kan komma att sälja
Hartfords flickor kände till Joey och Europe.
Utseendet utklassade musiken vilken de skrikande flickfansen säkert tyckte var helt OK ... jämfört med U
--- Ingenting är spikat, vi har många anbud och problemet är att få tiden att räcka till.
Det rör sig om så mycket pengar att han funderar på att flytta från Sverige för att slippa skatta bort det mesta av pengarna.
år sedan var med om att lotsa ABBA på en succéturné genom USA.
Många här släpper alla LP-låtar som singlar.
Halva utställningen består av videoinstallationer.
--- Va?
Det är mindre sammansatt än Dick Bengtssons och saknar hans egensinne men uttrycker samma stillastående overklighetskänsla, som att betrakta en tidsepok genom ett suddigt raster.
Ett märkligt inslag i utställningen är den scenografi som mim- och dansteatergruppen Panopticon ( Carina Reich och Bogdan Szyber ) utfört.
miljoner kronor inte håller vad producenten lovar.
frön.
De flesta anmärkningarna gäller att fröpåsarna inte innehåller den sorts frön som uppges.
Jag sympatiserar självfallet med Kullenbergs omsorg om de smittade och att de inte ska förföljas, men man gör även den saken en otjänst genom att hävda det uppenbart osanna att antikroppsförekomst visar att kroppen kämpat ner HIV-infektionen.

Den genomsnittliga inkubationstiden är sannolikt mellan
april
fall som i SBL:s epidemistatistik går under beteckningen övriga.
De nya hypoteserna om serumproteinernas ärftliga varianter och deras betydelse för mottagligheten för HIV-viruset är intressanta, men forskarna sätter inte dessa fynd i motsats till det heterosexuella spridningsmönstret.
Lagstiftningen berör i stort sett alla medborgare i Sverige och är tillsammans med jordabalken den viktigaste och mest ingripande lagstiftning för den enskilde som antagits av Sveriges riksdag under de senaste
Arbetet med denna lagstiftning har knappast hunnit påbörjas trots att också dessa ändringar skall träda i kraft den 1 januari
Fortfarande råder stor oklarhet, då frågan om konsekvenserna på skattesidan ännu ej lösts.
Vi hoppas att de skall besinna detta ansvar och ge alla som berörs --- såväl herr och fru Pettersson som oss, som skall tillämpa de nya lagarna --- skälig tid att sätta sig in i de nya reglerna och deras konsekvenser, med risk för att de annars kan få mycket olyckliga följder för rättssäkerheten.
Under alla omständigheter var programmets tolkning av situationen utomordentligt försiktig, för att inte säga oklar, för att inte säga undvikande.
indignationsreportage om personliga tragedier förorsakade av samhälleliga missförhållanden i Sverige.
Ytterligare en annan metod att hantera en konflikt demonstrerade 'Café Wadköping' genom att ta upp motsättningen mellan konstskulptur och trädgårdskitsch till behandling.
Men sett i ett större perspektiv är hela det svenska samhället förlorare.
miljoner ton.
procent.
miljarder kronor.
Svensk sjöfart har i många år varit först med avancerade förbättringar av både fartyg och transportteknik.
Sverige och andra länder måste aktivt börja bekämpa den skadliga avregleringen.
Jag har i detta debattinlägg pekat på alla de negativa konsekvenser den nationella avregleringen innebär.
Tidigare kyrka --- statutredningar menade att folkbokföringen är en borgerlig uppgift som av historiska och traditionella skäl lagts på kyrkans personal.
Några ser praktiskt på det, andra kulturhistoriskt, en del vill ta fackliga hänsyn, andra menar att folkbokföringen är en viktig beredskapsfråga.
Folkbokföringen är en av kyrkans mest fundamentala uppgifter och därför är det sannolikt så att KU begär att få regeringens förslag grundlagsprövat i lagrådet innan riksdagen kan gå vidare.
Skön att gå på och nästan underhållsfri, men det var ju inte en japansk mossträdgård man tänkt sig.
Bland annat på lantbruksuniversitetet Ultuna kan man få sin jord analyserad inte bara vad gäller pH-värde ( surhetsgrad ) utan också mullhalt, jordart och växtnäringsämnen.
Får det inte ligga kvar behöver mattan mer näring.
kronor.
Att gå över gräsmattan med den motordrivna skäraren tog bara några timmar och var inte krångligare än att köra motorgräsklippare.
Förhoppningsvis ska detta leda till en mer gräslik gräsmatta så småningom.
Ivo Cramér.
Föreställningen, som i veckan visades i Solna, satt säkert.
och en halv timme och det fordras en självklar scenutstrålning samtidigt med en utstuderat krävande virtuositet för att kunna göra något levande inom de snäva gränser som den stiliserade mimiska spelstilen drar upp.
Därför att de har svenska som modersmål och tänker fortsätta med det, trots att Vän av Ordning i Sverige med sina fördomar dels hävdar att det är omöjligt, dels anser att det är orimligt.
Dessutom ingår texten till 'Vårt land'.
Hans gravsten höjer sig över allt annat på kyrkogården, dit det ännu går fackeltåg vart år på Runebergsdagen den 6 december.
och därefter sig själv.
Det var ju, herregud, snart ett år sedan de som en blixt från en klar himmel dansade in på hit-listorna med 'Spirit in the sky', Norman Greenbaums enda mycket stora hit från
I
Jag skulle vilja ha en osttallrik också, tack!
Hon rodnar en aning och tänder en cigarrett hon också.
Han har smak.
Nja, så där, svarar hon och vänder sina blickar mot honom och tittar rakt in i hans ögon.
Han lyfter sitt glas ännu en gång och tittar med värme på Renée:
--- Ett mycket trevligt ställe det här.
--- Ja, det hoppas jag också, svarar han.
Vad sparsam han är med sina ord!
Jag avskyr att tjejer alltid väntar sig att männen ska underhålla dem, berätta roliga historier, uppträda intressant och lite så där mystiskt!
'undrar hon.
De sitter på var sin plats och ler mot varandra då och då.
Brudgummen har snickrat möblerna efter bilder i Svenska hem för att imponera på gästerna.
Men det finns en försoning i pjäsen:
'Småborgarbröllop' ges i
Fåglarna kvittrar.
Man tar fika och smörgåsar och betraktar Skeppsbron.
Teaterstycken, happenings, olika slags musik, massor av intressant kortfilm, video, kabaréer, utställningar, poesiuppläsningar, foto, fri dans, radio, rapping, ljud och till och med brandtal utlovas av de unga arrangörerna.
Den som inte har möjlighet att undvara någon av kvällarna för den 'nya kulturen' men ändå är intresserad kan bege sig till Kungsan vid 13-tiden på söndag, då totalfestivalen bl a bjuder på happening med 'Votan Velour'.
TUNGT OCH MASSIVT som urberget självt var det kontorshus som försäkringsbolaget Pohjola byggde i Helsingfors vid sekelskiftet.
Gesellius, Lindgren och Saarinen formgav en nationell identitet, kan man nästan säga.
Det är en ganska stor anläggning, som då innehöll deras gemensamma kontor och personliga bostäder.
Det hela är snarast ett collage av material och former, med associationer till Finlands äldre historia, till medeltida borgar och gråstenskyrkor, till karelska timmerhus.
Så mycket mer är det inte --- men symbolvärdet var ändå tydligt för samtiden.
För dem var det naturligare att hämta symbolvärden ur ingenjörskonstens värld.
Interiörerna ljusnade och blev alltmer geometriskt inrutade, samtidigt som de i någon mån miste sin fräschör och jugendstilens tendens till maner började bli märkbar.
Ett rykte som sedan har befästs av andra.
Drevvikens energiverk i Stor-Stockholm ( Haninge-Tyresö ) bygger sin debitering till stor del på självavläsning av elmätarna.
Begripligt När det gäller begripligheten så har Konsumentverket samarbetat med Svenska Elverksföreningen i en arbetsgrupp.
Men eftersom Sverige vid den här tiden hade en koalitionsregering bör ytterligare en partiledning i så fall ha varit informerad.
Och en anledning till att man inte behövde dölja detta var att plutonium hade en civil användning som bränsle.
Följande talar för att det inte var någon hemlighet för riksdagen att en civil satsning kunde vara ett led i en tillverkning av kärnvapen.
Av artikeln framgick också att kapaciteten skulle öka betydligt med ett mer omfattande reaktorprogram.
Dessa exempel ger klara antydningar om att insikten om det civila kärnkraftsprogrammets militära betydelse inte bara var förbehållen regeringen.
Men övertygelsen var stark, och var ett ständigt återkommande tema i de riksdagsdebatter som föregick beslutet om den svenska linjen.
Vilka slutsatser skall man då dra av detta?
Hösten
Dessa förhandlingar blev både komplicerade och hårda, och kom i betydande utsträckning att gälla på vilket sätt utvecklingsarbetet skulle bedrivas, dvs i realiteten kontrollen över den fortsatta utvecklingen.
) I december
Men det är också sannolikt att själva valet av tidpunkt för att lansera denna stora energipolitiska satsning berodde på att man var tvungen att värna om Atomenergis ställning för att kunna behålla handlingsfriheten i atomvapenfrågan.
kommer först, ingenstans står vad boken heter --- hur kan ett seriöst förlag släppa ifrån sig ett bokexemplar som är så felbundet!
Flickan Rislen ( Ghizlane ) bor i Flemingsberg men kommer från Marocko.
nya linjer över Öresund Redan inom kort blir det en kraftigt ökad konkurrens på Öresund om färjeöverskeppningarna av främst långtradare, men även av vanliga personbilar och passagerare.
Allt för att kunna hänga med i de allt hårdare svängarna i färjekriget.
Han föddes i Långasjö, Kronobergs län.
, Söderåkra,
.
Närmaste anhöriga är makan Carin, fd rektor, barnen i första äktenskapet, Ingemar, med dr, Karlshamn, Yngve, direktör, Luzern, Schweiz, Sune, läroverksadjunkt, Kristianstad, Finn, ambassadör, Stockholm, och Anna Beth Wihl, tandläkare, Lund, barnen i andra äktenskapet Sven Axel, universitetslektor, Karlstad, och Anna-Carin Larsen, bibliotekarie, Lund, med familjer.
Gorillan är en han, det garanterar vi.
Efter gästspelet i Stockholm läggs 'Den ludna gorillan' ned.
fanns pjäsen med i Dramatens repertoardiskussioner, men dåvarande chefen Tore Svennberg förklarade:
Nere i eldarnas skans råder fängelselika förhållanden.
Yank förstår att han uppfattas som en gorilla.
Parallellen in i pjäsen är inte uttalad, inte konkret, men känslan finns där.
maj samma dag som 'Den ludna gorillan' har Stockholmspremiär ombildas Folkteatern i Gävle, när teaterstyrelsen sagt sitt.
Som skånska och infödd Malmöbo ställer jag mig frågande till resultatet av den opinionsmätning som omnämnts i diverse dagstidningar.
Borde inte vi skåningar ha rätt att kräva officiell folkomröstning här nere, eller i varje fall få veta var, när och hur, samt inom vilka grupper ifrågavarande opinionsmätning skett?
De präster och andra kyrkans tjänare som är obotligt förälskade i kyrkoböckernas alla subtiliteter kan väl erbjudas att utbyta sin nuvarande anställning som präst mot ett jobb som kamrer i riksskatteverket.
Att man från olika håll kritiserat sättet att förhandla om fred i Afghanistan beror ju vidare inte alls på att man gör det, utan vilka som gör det.
Det kan ingen klandra dem för.
Vad du och jag kan se är icke giltigt för det tas ut av lagen.
--- Riksdagsmajoriteten vet det bättre, förklarade läkaren.
*Ulla Hollands skimrande mattor ligger på Nationalmuseum, i svenska slott och i Mellanösterns palats.
Hon stod mitt uppe i det och fanns där för alla, med värme och humor --- t o m de orden låter nu som hennes minnesmärken signerade i skorrande småländska.
Den gav henne den spontana glädje som hon delade med sig utav också till sina vänner och den gav henne rätt miljö att ösa ur i sitt konstnärliga skapande.
Kreativ?
) Sedan har vi reportageporträttet.
och för eftervärlden.
Visserligen måste
Och trots att den unga generationen enligt Vinterhed är politiskt ointresserad, är det ju inte otänkbart att den åstadkommer den tydligaste politiska omvälvningen under efterkrigstiden genom att i förbifarten rösta in miljöpartiet i riksdagen.
June Carlssons program, Kerstin Vinterheds krönikor och reportageporträtten av ungdomen i all ära.
Hunden är en gåva från hennes avlidne make Dénes och medan hon vakar över hunden dyker önskvärda och mindre önskvärda minnesbilder från deras äktenskap upp.
Som
.
Här missades en möjlighet att utifrån Vidarkliniken, som nu fungerat en tid, ta ett rejält grepp på ämnet.
Nu vågade hon, med sanktion från högsta ort, söka hjälp.
Den godmodige, folkkäre skådespelaren hade svårt att ta itu med en osympatisk gestalt som Peer.
år gamla 'The Pling & Plong show' gått i repris.
'Ett sådant nederlag till och vi har vunnit!
Att inget allalarm gick ut från polisens sambacentral på Kungsholmen är naturligt.
Av bl a begripliga fackliga integritetsskäl.
privatpersoner glädjen att påträffa kulorna.
Från och med den
Anledningen till att man börjar med korven förklarar Allan Ögren, produktionschef, så här:
procent kött och
--- Om det går bra räknar vi med att fler charkfabriker inom KF tar över idén, säger Alf Ulvhag, försäljningschef.
Däremot har regeringen inte förbjudit all blekning av hushålls- och toalettpapper eftersom det är en urgammal svensk rättighet att få torka sig i ändan med vitt papper som det är små gulliga ulliga moln på.
( Hur har det packet fått kapa åt sig våra nationalsymboler --- är det inte dags att ta tillbaka dem?
procent mindre avgaser.
TV
Bosnyak kräver hennes totala underkastelse, något som får till följd att hon måste sluta i pojkvännens rockband.
.
Utsidan på en produkt ska väl säga något om innehållet.
Jag undrar om vi skulle fortsätta att jobba som dårar ifall lönen för månadens slit bestod i
Kliniskt!
Idén är lysande.
år tidigare än andra yrkesutövare.
Under hans uppväxt var danslivet där torftigt.
--- Den dramatiska uttrycksfullheten hos Gore, Tudor och Birgit Cullberg har varit min utgångspunkt, säger han.
år.
Jens Graff är nöjd med åren som balettchef i Oslo.
Vägledning --- Man behöver vägledning inom konsten, säger han apropå att ge och ta.
--- Då skulle jag inte vilja vara vid en institution utan ha en egen ensemble och så skulle jag vilja vara en brännande koreograf!
En annan kemi.
Fjuniga sippor Här finns ett stort stenparti med en långsamt rinnande bäck och fjuniga backsippor och sällsynta primulor som speglar sig i vattnet.
Odla i våningar Finessen med en liten dunge i trädgården är att man kan odla i våningar.
Trädgårdsamatörerna är en riksomfattande förening med ca
Göran Stenlund sjunger.
Domkyrkokomminister Berith Öhrnberg predikar.
hålls ortodox liturgi på svenska i Ryska kyrkan, förrättad av Mathias Norström.
, i vilken pastor Curt Bjerhagen predikar samtidigt som han välkomnas som föreståndare för Immanuelskyrkans församlingsgård Stensnäs.
--- Gunnar Lindeberg predikar i högmässan i Stefanskyrkan och Gunnar Birgersson bidrar med solosång.
Gudstjänsten inleds och avslutas med procession.
'att förslaget är oväntat också om tanken är långt ifrån ny, och konstaterar att det finns all anledning att ställa sig kallsinnig till förslaget:
Tidningen Nya Norrland ( s ) skriver att kommissionens rapport förefaller nattstånden men går också in på förslaget om ett terroristkommando:
Vad vi kan förstå löser denna styrka inga problem, liknande mordet på Olof Palme.
I tidigare nedrustningsförslag som USA lagt fram i Genéve har amerikanerna varit beredda att acceptera dessa vapen.
Nato har praktiskt taget inga sådana vapen, medan Sovjetunionen har ett brett sortiment.
--- Natos strategi om ett flexibelt svar på ett anfall måste vara trovärdig, men det går inte att ge ett svar i dag på vilka åtgärder som måste till för att kompensera bortfallet av medeldistansmissiler.
Tass konstaterade också att då det gäller de så kallade operativt-taktiska missilerna, det vill säga missiler med en räckvidd på
Och kabinettssekreterare Åström la ut en präktig rökpuff när han lanserade tanken att Age avsiktligt velat skada Sveriges handelsförbindelser med Singapore genom att säga det han sagt.
På 60-talet ledde han akademikerstrejken.
Den interna datautbildningen för åklagare räckte så att säga inte till.
Och enda, kan man tillägga.
'.
Han skickar hotelsebrev till den cypriotiske presidenten Spyros Kypriano:
De är namngivna, brittiska medborgare men alla människor med grekisk-cypriotiskt ursprung.
Polisen tog upp förhandlingar med utpressarna.
Gågosse greps Dock, när han skickade en springpojke till den cypriotiska ambassaden i London för att hämta ett pass och diverse dokument slog polisen till.
Någon undrar om den turkcypriotiska sidan någonsin underrättades under historiens gång.
Synd, eftersom det här ofta experimenteras och tas till mustiga grepp.
Det skulle också vara tråkigt om inte alla fick visa upp vad de presterat.
Bredden går från Strindbergs 'Pelikanen' till Tage Danielssons 'Sagan om den fule Manfred'.

Nästa dag lägger regeringen fram en 20-sidig principproposition som, ehuru vagt, ger intrycket att den första av våra
Och alldeles särskilt som energirådet och statens kärnkraftsinspektion har medgett att en olycka med 'utsläpp av liknande omfattning som i Tjernobyl' kan komma även i Sverige.
---
miljarder ) plus någon miljard åt särskilt elberoende industrier skulle tas ur de
Ty reaktorerna kan när som helst behöva stängas om en svår olycka inträffar, krig hotar osv. Miljöpartiets inventering, liksom andra, visar att möjligheterna är förbluffande goda.
när sportjournalisten Axel Hamberg tillsammans med några kamrater bildade Bollklubben
:e plats i maratontabellen.
Men i slutet av 1960-talet började barnfamiljerna fly staden och flytta ut i förorterna.
I dag firar KB sitt jubileum på Kristinebergs idrottsplats.
Sammanlagt ska
Återvänder till Strömmen De fiskar som klarar detta ger sig ut till havs där de äter upp sig några år innan de återvänder till Strömmen.
Öring och lax har faktiskt lekt i Strömmen, men det blir ändå ingen avkomma av rommen.
öringar.
Konvexa och konkava speglar leker på ett oroväckande sätt med skådespelarnas kroppar.
--- Mitt rum rör sig.
Det finns alltså ingen som helst fast punkt.
I Pinters 'Dvärgarna' finns i stort sett bara huvudpersonens subjektiva uppfattning av att något är på tok kvar.
Det blir första gången som S :t Göran tvingas stänga medicinakuten på grund av brist på semestervikarier.
Vi behöver ytterligare
Det framgick när sjukvårdslandstingsrådet Bo Könberg ( fp ) och budgetchefen Bengt Blomberg i går presenterade förvaltningens förslag till budget för hälso- och sjukvårdsnämnden
Nödvändig önskelista Till budgetsförslaget ( som ger sjukvården ca
Enligt Bengt Blomberg kan man klara åtminstone en 2-procentig ökning av resurserna genom att finansiera investeringar på annat sätt och låna pengar.
.
vill förvaltningen ha för satsningar på att rekrytera och behålla personal.
miljoner inom långvård och psykiatri, och
Västerhaninge sjukhem och Hemmet för Gamla läggs ned, stängningen av Gebers och Gammeluddens konvalecenthem permanentas.

behandlingshem ska tillkomma under perioden, nästa år får Mariamottagningarna en alkoholavdelning för kvinnor.
Av CURT ALMGREN
Kampen avgörs i bäst av
för att fria sig.
--- Regeringen förhalar och lovar ingenting bestämt om kärnkraften, kommenterade centerledaren Olof Johansson omedelbart.
i kärnkraftsprogrammet.
december.
Dahl räknar med att få igenom förslaget i riksdagen.
sa Dahl:
.
'Whales of August' utspelas på en ö utanför Maine, i ett hus där systrarna Sarah och Libby tillbringat över
När man gjort det blir själva regisserandet minimalt.
Att satirikern Anderson skulle vänt blad i sin karriär med 'Whales of August' förnekar han.
'Channel Four har tillåtit många unga filmare att göra film.
Det är nästan omöjligt att komma fram på paradgatan Croisetten.
Den andre är självfallet Glenn Hoddle,
---
Clives pappa Les var med i Tottenhams historiska lag som vann både ligan och FA-cupen
--- Självklart fick jag mitt intresse från pappa.
---
Det är inte omöjligt att han blir huvudperson på Wembley i eftermiddag.
Dessutom talar Hoddles fru Anne flytande franska vilket skulle göra en eventuell övergång lättare.
--- Vi gillar att slå ur underläge.
Själv tror DN:s utsände på Tottenham.
Av JAN KÄLLMAN KUNGSBACKA.
av den enkla anledningen att det var för ont om golfbanor runt Kungsbacka.
Eldsjälen bakom det hela är Marianne Persson.
miljoner krpnor.
Prestigesport Men en bra förklaring är att golf fortfarande är en sport som ger prestige.
Det beror till stor del på hennes arbetskapacitet och kunnande.
Sverige har den civiliserade världens hårdaste styrning av bostadsproduktionen --- med kommunala bostadsförsörjningsplaner, byggnormer, lånenormer, statliga lån, räntesubventioner, allmännyttiga bostadsbolag etc. Hur används detta maskineri för att eliminera bristen på smålägenheter?
Men de övergivna ettorna övertogs snabbt av ensamstående, som tidigare bott hemma eller i möblerade rum.
Men i kommittén samlades eliten av landets bostadsplanerare.
Denna inriktning av bostadsproduktionen är ett resultat av att en politisk planering på central och kommunal nivå avskärmat byggandet från påverkan från marknaden.
procent av utrustningen och skola om
Generaldirektören i bostadsstyrelsen Bengt Johansson argumenterar ( torsdagens DN Debatt ) för en uppmjukning av bruksvärdessystemet.
För en månad sedan gjorde det svenska fotbollslandslaget en av sina bästa matcher under Olle Nordins ledning.
--- Visst gjorde vi en mycket bra match mot Sovjet.
--- Därmed inte sagt att Lennart och Johnny kommer att finnas på plan samtidigt.
Limpar värd chansen På mittfältet får Anders Limpar förnyat förtroende efter sin fina insats mot Sovjet.
till
Även om man antar att många bilister fortsätter att köra för fort blir det totalt sett en sänkning av hastigheten.
Men centern anser att svavelutsläppen måste ned med
Av KAA ENEBERG OPORTO.
Den brittiska delegationen under invandraransvarige ministern David Waddington har i stället framhävt sin mycket stränga lagstiftning mot diskriminering som föredöme i Europa.
procent av totalbefolkningen ) sägs endast bero på att arbetsmarknaden inte efterfrågar oskolad arbetskraft.
Vidare bekräftade man invandrarnas rätt att bli respekterade för sin kulturella identitet.
till Flyers och saken var klar.
Montreal förlorade alla sina hemma i klassiska Forum...
Per-Erik gjorde inget mål nu men bäddade för reduceringen till
Jag tvivlar på att jag kommer att få spela i finalen.
Känns otroligt roligt, det är kanske enda gången man får uppleva det här, kommenterar Kjell.
minuter försenad kunde domaren blåsa i gång semifinalen.
i matcher mot edmonton.
.
juni.
Teater, sidan
En tung järnvägsvagn med doft från det gamla Ryssland går från Centralen varje torsdagskväll med destination Moskva.
För bara
Del
Namn och nytt
Insidan
Utrikes
Börsen
Väder
Då Fidji skulle bli självständigt från kolonialmakten Storbritannien fruktade urbefolkningen att detta även skulle bli dess lott.
Därför är överstelöjtnant Rabukas kupp inte 'bara' ytterligare ett slag i kampen mellan etniska grupper.
Stallkamraten, regerande världsmästaren Alain Prost var
Då segrarna inte vill komma reagerade italienska journalisterna som i sådana här sammanhang inte är nådiga att råka ut för...
Det har säkert att göra med att han kommit in rätt i sitt nya team, vet att han är populär och att alla går och väntar på att han ska klippa till med sin första Grand Prix-seger när som helst.
Man minns då bl a andraplatserna
och sexa i fjol, då han satte varvrekord på den
Undra på att jag har revansch i tankarna.
och
Andra Natomedlemmar stämde in, och det var på fredagsmorgonen uppenbart att Västtyskland stod helt isolerat bland sina västliga allierade.
Ingen aning Vad betydde den sista formuleringen?
Av KLAS BERGMAN DN:s korrespondent WASHINGTON.
Owens berättelse var den mest detaljerade hittills under förhören om Norths roll i den hemliga hjälpen till contras.
Stämningen inom Reaganadministrationen har stadigt försämrats samtidigt som man gör allt för att försöka visa att det är 'business as usual' i Vita huset.
Dräpande Representanthusets Iranutskotts ordförande Lee Hamilton, demokrat från Indiana, avslutade förhören med McFarlane med ett vältaligt med dräpande tal i vilket han sade:
På detta svarade McFarlane kort att han inte hade något genmäle.
vita, bland dem en 18-månaders baby, bortfördes av MNR-gerillan.
När jag själv i februari körde från Zimbabwe till Beira tur och retur hade det varit lugnt i flera månader.
Den officiella dagstidningen Kinas Dagblad publicerade på fredagen den första detaljerade rapporten om eldens härjningar i de avlägsna delarna av Heilongjiangprovinsen.
minuter hade hela Tuqiang jämnats med marken, varvid över
soldater och tusentals civila befinner sig i det drabbade området för att bekämpa elden.
och därför befinner sig illegalt i landet.
.
Lars Axel Nilsson är inte kvar i Stadshuset, men han finns i konstitutionsutskottet, i Nordiska rådet, i utrikesnämnden, i LO, i TCO --- ja, listan kan göras hur lång som helst.
Hinner man verkligen skriva ner allt som sägs ordagrant?
Annorlunda i protokollet När protokollet kom från stenograferna stod det inte riktigt så av förklarliga skäl.
--- Gunnar Sträng i sin krafts dagar.
Det märktes på pauseringen.
Han tvingades hålla sig i stillhet den sommaren han fyllde
Nilsson har samlat på sig många grodor under åren.
Blåste hårt --- I första köret ledde vi från start till mål, medan vi i andra hade Sundelin före oss vid första märket, berättar Mats Johansson.
Fogh vann första seglingen och är därmed Lennart Perssons svåraste konkurrent om slutsegern.
Kända och okända konstnärer ställer ut i Täby centrum kl
Musik av bl a Rachmaninov, Dvorak och Villa-Lobos.
konststipendiater visar sina verk i Olle Olsson-huset, Hagalund kl
,
Finnjolleseglarna protesterade genom att segla i hamn efter
Fortsätter det så här hoppas jag vårt förbund räknar bort Köpenhamnsregattan som VM-kval.
Tyvärr går det väl inte att få enighet, och enstaka aktioner tjänar inget till.
timmar slog Kent Carlsson tennisvärlden med häpnad.
---
I dag kom anfallsspelet automatiskt, det kändes rätt att slå volley och gå på nät, konstaterade Kent som inte var särskilt missbelåten trots förlusten.
.
lag i högsta serien.
Högre klass I Trondheim talas om sexsiffriga beloppp för den svenska stjärnan.
Men Mias nuvarande klubb Tyresö har besegrat samtliga de
De mesta pengarna satsas på tränare.
På fredagen blev han klar för semifinalen i de öppna italienska tennismästerskapen då han sopade banan med världstian Andres Gomez från Ecuador.
Mot Wilander har han dock alltid haft svårt.
Gomez gick snabbt upp till
.
--- Vi vill inte släpa omkring en sovvagn bara för att rysk ambassadpersonal skall få hem sina videoapparater och kylskåp.
Sina kunskaper har han fått genom att stryka omkring nere på perrongerna, lyssna, fråga och iaktta.
Jag kommer att kunna se så mycket innan jag är i Moskva på söndag morgon.
Nu känns den för första gången.
på söndag.
Spelet bakom kulisserna känner Per-Axel inte till.
Den ankommer till Stockholm vid 18-tiden.
konduktörerna, mellan Stockholm och Trelleborg.
Frågan är inte mer otidsenlig än att en debattör nyligen anklagade svenska massmedier för att enbart ha spekulerat kring nye ÖB Bengt Gustafssons förmåga att leda planering och samarbeta med försvarsgrenarna; i stället borde de ha diskuterat hans huvuduppgift, att leda försvarsmakten i krig.
Men standardbeskrivningarna av Eisenhowerepoken har förblivit kritiska.
Sammansatt general Att Dwight Eisenhower ofta inte vågade lita på sin rediga iakttagelseförmåga och många gånger säkra instinkt framträder också i sonsonens bok om andra världskriget, även om dennes syfte är att hålla fram en mer sammansatt, beslutsam och politiskt konsekvent general än någon tidigare har upptäckt.
Hur kunde de här människorna över huvud taget slåss under någorlunda samarbete mot en gemensam fiende?
Mot slutet kände han det nödvändigt att ta direktkontakt med Moskva och fick kritik för detta.
Striderna om Berlin från mitten av april till början av maj
Fortsättningen lär ändå bli grannlaga för författaren.
I början på nästa vecka presenterar alla partier sina program.
procent av rösterna, labour
De konservativa i södra och sydöstra.
Till osäkerheten bidrar också att oppositionen är splittrad.
procent av rösterna får de någon riktig utdelning i fråga om mandat och de måste hamna betydligt högre för att få egen majoritet.
Det är naturligtvis möjligt att de ändrar sig i en viss situation.
Försvarsfrågan, inklusive kärnvapenpolitiken, verkar att få en mer undanskymd roll denna gång eftersom alla partier har svårt att handskas med den efter alla utspel i Genéveförhandlingarna.
Och alla partier riskerar att halka på de bananskal som det brukar finnas gott om i brittisk politik.
Jag har kontaktat dessa för att få författarens berättelse bekräftad.
Efter stor tvekan men så i plötslig panik när 'de spräckliga', som tidigare hemsökt byn, kommer åter, flyr de överlevande byinvånarna till Mexiko.
Bara något vi äter till någonting annat.
Mycket god.
Magnum Bonum, sa han.
Då får Magnum Bonum maka sig och ge lite plats för den ljusblå...
Beror det på att syftet är uppnått:
Lill-Inger Eriksson Korpen Av INGEMAR HELLGREN Visst vågar man ta nya katalysatorbilen på Europasemester.
stationer men spridda över landet så att det är praktiskt möjligt att köra från norra till södra Finland utan att tömma tanken.
Nu finns cirka
Vissa bilar har automatiskt omställbar tändning som anpassar sig till oktantalet, bland annat Saab och Volvo.
En extradunk på
I Sverige kan Motormännens riksförbund och Bilindustriföreningen hjälpa till med adresser och kartor över de länder man är intresserad av.
Men den verkliga efterfrågan är betydligt större än så tror bedömare.
Miljön Honda är ännu sämre med bara
Det var dock, konstaterar historieskrivarna på latin, en död i skönhet, ty den skedde 'in brachiis musarum' --- i musernas armar.
, och långt ute i vattnet, med uppkavlade byxor och skolmössor på huvudet, står barnen Bergström på Märtheberg och leker med segelbåtar.
Deras förvandling till kråkslott började.
hörde mindre företagare, lägre tjänstemän, underofficerare, ingenjörer, skådespelare, musiker.
De arbetade

Det visar sig att det inte skilde sig nämnvärt från det som fördes inne i staden.
För den största skillnaden mellan stadsliv och sommarliv svarade verksamheten utanför villans väggar:
Men värdeomdömen, liksom frågan om inte sidantalet kunde ha gjorts något mindre, får i vederbörlig ordning anstå till disputationen.
Blixtkär vill kultursekreterare Bolin också dansa.
KONSTIGA SPELPLATSER Stockholms teatrar söker nya grepp och just nu råder närmast hysteri kring annorlunda eller 'konstiga' spelplatser.
Du kan ju alltid ta med din familj, slå dig ner på en av gröna rummets parkbänkar och vänta på en halvtimmes teater mitt i verkligheten.
).
Sorten, en ljusblå, hade inget namn.
Men även om Ivar Lo avskydde det jobbet var han intresserad av potatissorter redan som ung.
stolsryggar för att nå upp.
En påminnelse om Fattig-Sverige.
I nästa rum står Sten Sanborgs 'propellerpelare' i betong, som sätter rymden runt omkring i rotation.
Av HANS WOLF I morgon, söndag, inleds ett jubileumsfirande som sedan pågår hela månaden ut:
.
Så värst gyllene är inte byggnaden som hyser Gyllene Huset.
Dagens meny kostar
kr --- en rostad brödskiva med tunnbankad rå oxfiléskiva över, samt hackad rå lök vid sidan om, plus äggula i sitt skal och gräddfil.
kr är ett par bitar bra kött, lagda på en ljus sås av fransk senap och grädde, samt med säsongdekoren en bit broccoli vid kanten.
--- Harold Pinter skrev 'Dvärgarna'
kompisarna.
--- Existentiella frågor.
'Dvärgarna' är en metafor, en bild, av de förkrympta människorna.
Den ganska lilla lokalen delar sig i
Men på onsdag spelar han med Västerås kammarorkester en av Haydnkonserterna i Berwaldhallen.
Att Frans Helmerson blev akterseglad av göteborgarna har sina speciella skäl --- han blev kvar på ett födelsedagskalas.
Sverige har ju numera fått gott om skickliga stråkmusiker.
Klockan
.
Hon har god hjälp av de andra honorna för alla tycks vilja vara med och hjälpa den nya ungen att simma, dyka och hoppa.
lag, avslutade svenskarna
kom Per Söderberg, Spånga, till korta mot Poul Kleiminger, Hilleröd, Danmark.
.
livförsäkrningen )
!

För schackspelarna finns inget säkrare bevis än att schackpjäserna släpas fram till de jättelika brädena mitt i Kungsträdgården.
Denne besöker egentligen Stockholm för att simultanspela mot allmänheten lördag och söndag eftermiddag, som ett inslag i en kulturfestival i Humlegården.
Storstadsdominansen är som synes enorm.
:
Med tanke på att de cirka
Samma rutiner gäller år efter år, trots mummel om att bankböcker är en dyr hantering.
Utförselregler Det finns inga uttalade bestämmelser om hur mycket pengar man får lyfta på sin resa, men Riksbankens direktiv för utförsel gäller, dvs att man får föra ut
Av CLAES STURM DN:s Göteborgsredaktion Den
Charles Felix Lindberg kunde i sitt testamente donera över
är Rino Bozajic, Claes Hake och Jan Steen.
Av PETER SANDBERG DN:s Göteborgsredaktion --- Det är troligen de stora vattenytorna och sommarvädret som är orsaken till att våra skogsskador liknar Västtysklands trots att deras utsläpp är betydligt större, säger docent Göran Petersson på Chalmers.
Nysta i kolväten Han har under många år arbetat med kolväten i stadsluft och industriutsläpp.
Om det bara var kväveoxider i luften skulle det uppstå en balans mellan ozonbildning från kväveoxider och en reaktion där ozonet åter bildar kväveoxider.
månader på året --- i maj, juni och juli.
Bofors --- Indien på mellanhand Om Bofors t o m i kontraktet med det indiska försvarsdepartementet har bundit sig för att betala
miljoner eller merparten därav betalats ut till eller via hemliga s k nummerkonton i schweiziska banker.
Laxarna sattes ut för att präglas av sötvattnet i Vallgraven så att de om
år i stället för ett och är därför betydligt större när den kommer tillbaka.
kronor kommer utsättningen att kosta under de första
I ett samtal med Dagens Nyheter dagen efter det att juristkommissionen presenterat sin rapport om polisarbetet de första
Frågade inte --- Jag ville att den verksamhet som hade påbörjats skulle fortsätta.
--- Det är inte naturligt för mig att ställa sådana frågor.
Vilka konskvenser får det för din del?
Och hade det varit något annat än ett mord kan du vara övertygad om att ÖB inte hade varit borta på middag den där kvällen, säger Welander.
miljoner kr var stämningen elektrisk, och publiken applåderade spontant.
Köparen av båda målningarna är konsthandlare, och fungerade förmodligen som ett ombud.
Helt underbar var 'Blommor i fönstret', som gick för utropet
kr, det dubbla utropet.
målning 'Från mitt fönster' var lysande.
'mest attraktiva matcherna' vara bokade trots att det är
Det konsumentverket reagerat på är att det inte klart och tydligt framgår av annonsen vilket det totala priset blir.
De
Det är sponsorföretag, internationella ishockeyförbundet, press, TV, radio och andra som lägger beslag på dem.
Av KARIN BERGLUND DN:s Göteborgsredaktion Bostadssituationen i Göteborg är nu sådan att människor medvetet begår brott för att komma i häktet så att de åtminstone får någonstans att bo.
i bostadskö.
Man får inte ge socialkontoren ett uppdrag som inte går att genomföra, anser länsstyrelsen Även inom kriminalvården märker man effekterna av bostadsbristen i Göteborg.